# ID: svediakorp-gov680
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1862--1863
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 146,397
# sentences: 5,459
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


PROTOKOLL,
HÅLLNA
HOS
IIÖGLOFLIGE
RIDDERSKAPET OCR ADELN,
VID
Lagtima Riksdagen i Stockholm
ÅR 1862—1863.
VJertle Häftet.
tsjö»
STOCKHOLM,
Tryckt hos E. Westreu,
18(13.
■
Lördagen den 2 Maj 1863.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades ett prot.-utdrag för den 29:de sistl. April och
|deni-prot:t för den 4 sistl. Mars f. rn.
Upplästes ett utaf Frih. af Schmidt, Georg, inlemnadt Mern.
af följ:de lydelse:
Under vördsam anhållan att blifva bibehållen vid min riksdagsmannarätt,
får jag härmed afsäga mig min plats i Allm. Besv.-  o. Ekon.-Utsk:t.
Till denna anhållan lemnade B. o. Ad., uppå framställd
propos., sitt bifall.
Ilr Bibbing, Erling, hade ingifvit ett Meni., som nu upp
lästes
och lydde sålunda:
Som jag nödgas utbyta min polett, får jag vördsamt anhålla
att, med bibehållande af min riksdagsmannarätt, få afsäga
mig min plats som suppleant i Banko-Utsk:t.
Sedan B. o. Ad. jemväl härtill samtyckt, anmodade Hr Gr.
o. Landtm. Ståndets Hrr Elektorer att välja en ledamot i Allm.
Besv.- o. Ekon.-Utsk:t efter Frih. af Schmidt, samt en sup
pleant
i Banko-Utsk:t efter Hr Bibbing.
Företog B. o. Ad. val till ersättande af uppkomna ledigheter
ibland Ståndets Hrr Bänkman, nemi. inom
3:dje Bänkm:s-afd:n:
efter N:o 142, Gr. von Saltza, Carl Anton Philip;
5:te Bänkm:s-afd:n:
» N:o 202, Frih. von Gedda, fullm. Hr Munck af Fulkila,
Carl Jakob:
4 Den 2 Maj f. m.
1 l:te Bänkm:s-afd:n:
efter N:o 406, Hr von Krusenstjerna, Mauritz Adolf;
13:de Bänkm:s-afd:n:
» N:o 872, Hr Rudebeck, Edvard Ulrik;
21:sta Bänkm:s-afd:n:
» N:o 1988, Hr Adlersparre, Rudolf;
och befunnos, efter valförrättningens slut, hafva blifvit utsedde
inom
3:dje Bänkm:S-afd:n:
N:o 41, Frill. Wrangel af Lindeberg, fullm. Frih. Leijonhufvud,
Sten, med 4 röster;
5:te Bänkm.s-afd:n:
N:o 228, Frih. Ridderstolpe, fullm. Frih. Cederström, C. R. W.,
med 3 röster;
ll:te Bänkm:s-afd:n:
N:o 391, Hr Lagergren, Anders, med 1 röst, efter lottning med
N:o 335, Hr Grubbe, fullm. Hr Lilliehöök,
C. B., som likaledes erhållit 1 röst;
13:de Bänkm:s-afd:n:
N:o 873, Hr Hägerflycht, C. H., med 1 röst; samt
2 lista Bänkm:s-afd:n:
N:o 1991, Hr Sköldebrand, E. B., med 1 röst.
Föredrogos och biföllos Stats-Utsk:ts d. 29 sisth April bordjagde
Mern. och Utlåtrn:
N:o 94, ang:de bestämmandet af dels aflöningen för Riksståndens
oeh Utskms kansli- och vaktbetjening, dels godtgörelsen
af vissa kostnader i följd af tryckningen utaf Riks-Ståndens
prot:r jemte dertill hörande bihang;
N:o 95, angtde anslag till beredande af arbetsförtjenst för
de behöfvande inom Marks härad af Elfsborgs län; och
N:o 96, i ani. af K. M:s Nåd. Propos. ang:de anvisande af
medel till ett vägarbete i Norrbottens län, för afböjande af der
befarad hungersnöd; hvarefter ett prot.-utdrag härom upplästes
och godkändes.
Föredrogs ånyo och lades till handlingarne Allm. Besv.- o,
Ekon.-Utsk:ts den 25 och 29 sisth April på bordet lagde Utlåt,
Den 2 Maj f. m.
N:o 113, i ani. af återremiss af Utslits Betänk. N:o 44, ang:de
väckta motioner om åtgärders vidtagande med afseende å grindars
uppförande öfver allmänna vägar.
Föredrogs ånyo samma Utsk:s den 25 och 29 sisth April
bordlagde Betänk. N:o 114, i ani. af väckta motioner rörande
medverkan från Sveriges sida till konungariket Polens återupprättande.
Frih. Raab, Adam Christian, anförde skriftligen:
Då jag begärt ordet för att yttra mig öfver detta Betänk.,
anhåller jag att först få framlägga mina åsigter i den s. k.
Polska frågan i allmänhet.
Jag gör det ingalunda i förmäten föreställning att mina
åsigter — mitt enskildta omdöme — kan i denna sak utöfva något
inflytande hvarken på R. St:r eller på Regeringen; men derför
att jag är en af dem, som inbjudit våra landsmän att uttrycka
sympatier för det lidande Polen, och som uppmanat dem att
genom insamlingar komma sårade och olycklige Polackar till någon
hjelp, och jag anser det angeläget att våra afsigter, liksom
våra åtgärder, ej måtte missförstås eller misstydas, hvarpå nu
torde ligga desto större vigt, som vi postdagligen läst de mest
vanställda uppgifter och vidunderliga berättelser om, för oss
obekanta, krigsrop, krigsrustningar och krigsplaner här i landet.
Mina sympatier för Polen härleda sig ej från i går —äro
ej nyfödda foster af den allmänna opinion, som hos oss, liksom
i hela det öfriga civiliserade Enropa, uttalat sig under den nu
pågående striden i detta olyckliga land. De hafva uppkommit
och stadgat sig, ej blott i min känsla, utan ock i min lugna
öfvertygelse om rättvisan af deras sak, under det att jag, de
sednare 10 åren, nästan årligen gjort utländska resor, och derunder
ofta sammanträffat med Polackar, af dem erhållit uppgifter,
som föranledt mig att söka och, som jag tror, förvärfva
tillförlitlig upplysning om deras ställning.
Att Polackarne lidit förtryck är en allmänt känd sak, men
odrägligheten af detta förtryck kan man först göra sig ett rigtigt
begrepp om, då man fått närmare kännedom om detaljerna,
hvarunder det uppenbarat sig. För att icke nu gå längre tillbaka,
än perioden efter 1815, tillåter jag mig hänvisa på beskaffenheten
af den s. k. konstitutionen, som Alexander den I
då beviljade dem, — en konstitution på papperet, men utan
säkerhet till person eller egendom, utan ansvarige ministrar, utan
jury eller oafsättliga domare, utan offentlighet vid riksdagens öfverläggningar
och utan tryckfrihet, der en hvar lefde i ovisshet
den ena dagen, huruvida han ej den andra kunde kastas i fängelse
på misstanka, som åter berodde på en embetsmans hugskott,
och der hans lif, hans egendom, hans frihet berodde af fala
domares välbehag. Man har klandrat Polackarne att de ej åt
-
6
Den 2 Maj f. m.
nöjde sig med denna konstitution; men det var ingen under,
Mine Hrr ! ait en nation med någon känsla af eget värde, isynnerhet
detta lifliga, kraftfulla, tappra folk, sökte med sitt blod
återförvärfva sig den förlorade friheten. Så uppkom 1830 års
revolution. För Polens klagorop voro Europas mägtigare regeringar,
om ej döfva, åtminstone alltför likgiltiga. Polen stod ensamt
i striden, och föll. Kejsar Nikolaus var ej den man, som
skonade den öfvervunne. Med blod, konfiskationer och Siberiens
grufvor straffade han hardt, men ännu hårdare genom bemödandet
i alla riktningar att undertrycka Polackarnes nationalitet
i deras eget, till Rysk provins förvandlade fädernesland.
De förlidet år inträffade allmänt kända tilldragelserna i
Wärschälls kyrkor, och den i förliden Januari inträffade s. k.
rekryteringen, d. v. s. fängslandet af alla utmärktare, äfven de
mest bildade yngre män, för att med knut förfäas till Ryska
soldater för återstoden af deras olyckliga lif — dessa tilldrageD
ser äro endast ett uttryck i större skala af de förföljelser, för
hvilka befolkningen i långa år var utsatt, i ett land, der allt berodde
på gunsten — och gunsten ofta på mutor. Det var ej
utan orsak, som alla Polens qvinnor buro den djupaste sorgdrägt
och som befolkningen, under sednare åren, afsade sig alla
nöjen, äfven i enskilda samqväm, så att hela landet liknade ett
stort sorgehus.
Det var efter nyssnämnde rekrytering, och sedan folket
ytterligare blifvit hånadt af Ryska auktoriteterna, genom deras
offentliga tillkännagifvanden att Polska ynglingar med entusiasm
strömmade såsom rekryter till Ryska fanorna, som upproret,
om det så skall kallas, utbröt — och hvilken frihetsälskande
man önskar ej framgång åt detta deras djerfva företagl
Man har klandrat Polackarne för deras fordna tvedrägt,
och dertill har man tyvärr ej saknat skäl. Men, då det högsta
väsendet icke straffar längre än tili 3:dje och 4:de led, synes
som skulle straffdomen nu hunnit att vara utkräfd. Man har
framhållit den mening att äfven under sednare tider visat sig
spår till samma oenighet, men i hvilken revolution, under hvilken
frihetskamp, har ej i alla länder olika meningar om beskaffenheten
af de nya former, man velat införa, uppenbarat sig
och sökt göra sig gällande? Jag behöfver endast erinra om tillståndet
i Frankrike under alla dess revolutioner; och påminna
om de rörelser, som oupphörligt oroa det nybildade Italien.
Men till odödlig ära för Polens folk kan åberopas det nu der
pågående förhållande att en s. k. National-regering kan, i Warschau,
under ögonen på en skarpsynt styrelse, biträdd af otalig
polis och minst 30,000 bajonetter, fortgå i månader, användande
tusental af agenter, utan att ännu någon enda af dessa agenter
låtit förleda sig af Ryskt guld att upptäcka dess källa.
Det vore likväl orätt att lägga skulden till Polens olyckor
på Ryssland allena. För oss Svenskar, som redan en gång uppträdt
för — och fortfarande ha så stort intresse vid — Danska
monarkiens skyddande för de ingrepp, som hota den söder
Den 2 Maj f. m.
7
ifrån, saknar det icke sin betydelse att Tyskland också varit i
hufvudsaklig mån vållande till Polens ofärd.
Från Tyskland utgick förslaget till styckning af deras Iand;
derifrån härstamma eller komma Ryska despotismens villigaste
redskap; derifrån nu det stöd åt Ryska öfvermakten, som gör
densamma för Polackarne dubbelt fruktansvärd. Jag vet väl
att Tyska folket i allmänhet, och särskildt nu det Preussiska,
är långt ifrån att hafva några Ryska sympatier, och att det
högt ogillar de åtgärder, som Preussiska regeringen vidtagit i
Polska frågan. Men denna regering uppbäres dock af ett i
Preussen mäktigt parti, som vill framför allt upprätthål la Ryska
despotismen i sin nuv:de maktfullkomlighet, såsom ett värn, vid
hvilket de stödja sig mot den af dem så bittert hatade folkfriheten.
Såsom ett bevis på åsigterna hos detta parti, ber jag
här att få berättelsevis nämna, att jag, i ett samtal med ett par
Hrr af samma parti om jagtlagarne, omöjligen kunde få dem
att erkänna, icke ens att fatta, billigheten deraf att en jordegande
bonde skulle få skjuta eller fånga villebråd på sin egen mark,
den dessa Hrr arisågo helt naturligt att adelsmannen borde få
disponera till sitt jagtnöje.
Tyska folket har visserligen, såsom jag nyss antydde, stor
ovilja för Ryska despotismen, och skiljer sig i detta afseende fullkomligt
från förenämnde parti, men är dock med detsamma
enigt i de anspråk, som det städse ådagalagt på beqvämt utrymme
hos sina svagare grannar, för egen stigande befolkning, —
såsom t. ex. nu hos Danmark, der de vilja bestämma öfver
regeringens befogenhet att, ehuru i frisinnad anda, styra öfver
Schleswig, derför att en del Tyskar der innästlat sig, och detta på
samma gång som Preussiska regeringen räcker sin hand åt Ryska
magien att med despotismens jernhand qväfva Polska nationaliteten
i deras eget hemland. Inklämde och beherrskade af dessa
stormagter, skulle väl icke Polackarne vågat en resning, om deras
belägenhet ej varit förtviflad. Denna deras rätta nöd bar
också blifvit erkänd i alla Europas civiliserade länder, och öfver
allt framkallat det högljudda ropet på intervention till Polens
förmån.
Det var i denna anda, som Frih. Stael och Hr Rjorck afgålvo
de motioner, sorn framkallat nu förev:de Betänk. Dessa
motioner har jag understödt, och ber derföre att få erinra om
deras innehåll, och afsigten med deras afgifvande. I motionerna
förutsattes — hvad numera också är fullt konstateradt — att
stormakterna skulle i diplomatisk väg intervenera till Polens förmån,
och det var under den fullkomligaste öfvertygelse att icke
vår liberala regering skulle underlåta att samverka med dem
för samma ändamål, som motionerna väcktes i afsigt att gifva
vår regering stödet af R. Stms opinion i frågan. Motionärerna
föreställde sig, hvad jag ock i det aldra längsta älskar tro, att
Rysslands nuvtde sjelfherrskare, som inom moderlandet gifvit
flera prof på en vida menniskovänligare uppfattning af sina regentpligter,
än dem hans höge företrädare ådagalade, skulle,
8
Den 2 Maj f. m.
då han erfor den sammanstämmande opinionen från Europas
civiliserade folk, och då sanningen sålunda banade sig väg till
hans öron, vara villig till sådana eftergifter och sådana förbindelser,
som Polska folket kan antaga. Förgäfves må man i de
förev:de motionerna, lika litet som i de yttranden, hvilka blifvit
fällda vid här hällne folkmöten, söka skymten till det krigsrop,
som utländska tidningar omförmäla att här i landet blifvit
höjda. Hade dessa Hrr motionärer haft några krigiska afsigser,
hade de tvifvelsutan, i stället för det förslag, de nu gjorde,
yrkat att R. St:r ville bevilja ett större anslag, stäldt till K. M:s
disposition, att dermed försätta vår krigsmateriel i ett för möjliga
krigsoperationer erforderligt skick; ty det ligger obestridligen
sanning i den anmärkning, jag af mången hört göras, att,
vill man intervenera med ord, måste man ock bereda sig att
med svärdet göra sina ord gällande.
Men då motionärerna icke ifrågasatt att Sverige skulle löpa
åstad på egen hand med någon slags intervention — eller
dertill taga något initiativ, är också uppenbart att de icke velat
blottställa Sverige för något äfventyr. En diplomatisk samverkan
med stormakterna är snarare egnad att afböja det äfventyr,
hvari den af salig Konung Oskar ingångna November-traktaten
kan inleda oss, alldenstund denna traktat i allt läll skulle åtminstone
moraliskt tillförbinda oss att, i den otroliga händelse att
Rysslands sjelfherrskare icke skulle fästa något afseende å det
civiliserade Europas enstämmiga uppmaningar, ställa oss på Vestmakternas
sida, äfven i de allvarligare framställningar, hvartill
dessa makter då kunde anse sig befogade. Då intet land i Europa
— det måste vi erkänna — kan ega större intresse för
Polens återupprättande än Sverige, tror jag icke att någon fosterländskt
sinnad Svensk man skulle önska att vi sökte undandraga
oss denna förbindelse. Men mången hyser betänklighet
vid att uttala en sådan mening, befarande att dermed reta, eller,
som det heter, »utmana en öfvermägtig granne.» Denna farhåga
kan jag icke dela. Min fasta öfvertygelse är att Ryssland
för närv:de och under de närmaste följrde åren har inom sig
alltför mycket att ordna, — alltför stora inre rörelser att kufva
— alltför stora svårighetet att öfvervinna, för att sjelf börja ett
anfallskrig mot någon af sina grannar, och att vi således nu,
för det närv:de, kunna vara fullkomligt lugna för angrepp från
denna sida. Deremot, om Ryska väldet ej får lida något afbräck,
om Polen får kufvas och förvandlas till en Rysk åker, gödslad
med Polskt blod, om Rysslands inre oroligheter få dämpas —
om despotismen går segrande ur kampen, och binner återhemta
krafter efter dessa ansträngningar, — då kan man lika litet veta
om den stora kolossen, hvars tendens är att tillväxa intill dess
den sönderfaller, vill utsträcka sig åt vester, som om den tager
sin riktning mot söder — sådant kommer att bero på en despotisk
nyck, eller på förhållanden, som nu icke kunna förutses. Det
som med visshet, för att dömma af det förflutna, derom kan
förutsägas, är -att hvarken tacksamhetskänsla elier äldre vän
-
Din 2 Maj f. m.
skapsförbindelser skulle komma att utöfva något inflytande på
den Ryska framtidspolitiken.
Gifves väl i regeringarnes politik någon annan tacksamhet
eller något annat hämndbegär, än de som öfverensstämma med
deras nytta eller fördel? Icke förmärkes nu större ovilja af Ryssland
mot Italiens Konung, än om han förhållit sig passift under
Krimkriget. Hvad vänskap eller återtjenst har Ryssland haft
att påräkna af Österrike för biträdet att kufva Ungerska insurrektionen
o. s. v.
Min fasta öfvertygelse är att, ehvad vi nu visa den största
undfallenhet eller öppet uttala vår mening, kan nog den dag
komma, örn Rysslands öfvermakt ej dessförinnan brytes, då Sverige
kan motse ett anfall från Rysk sida. Olycklige vi, om vi
låta invagga oss i säkerketsslummer, under tron på de vackra
förspeglingar, vi så ofta hört och läst, att England och Frankrike
icke skulle tillåta Ryssland att besegra oss.
Ho vet hvad hinder, som för dessa makter kunna uppstå
att då hålla de löften, som November-traktaten tillförbinder
dem — ho vet hvad politik, som då kan styra det ena eller
andra af dessa länder! Och säkert är, att om Ryssland skulle
framdeles känna sig mäktigt nog till ett försök att utvidga sig
på detta hållet, det nog passar på ett tillfälle, då dessa makter
vore för oss minst att påräkna. Men jag litar på våra egna,
jag hoppas på Skandinaviens krafter, som mångdubblas af kärleken
till vår frihet och sjelfständighet, vid hotelsen af en makt,
hvars system det är att förqväfva dessa menniskors och nationers
dyrbaraste rättigheter; jag litar på våra vapen, vårt lyckliga
läge, på vår fosterlandskärlek, och på vår enighet, som ger
styrka. Hvad ett litet folk kan åstadkomma, hafva Girkasserna
ådagalagt.
Ehuru jag sålunda visst icke hyser någon framtidsfruktan
för denna båla granne ur den synpunkten, som skulle vår sjelfständighet
kunna sättas på spel, kan jag dock icke dölja för
mig att vi måste städse vara på vår vakt — att vi kunna tvingas
till stora ansträngniugar, att vi, framdeles, kunna få göra
stora uppoffringar för att värna vårt land, om ingen för oss lycklig
förändring kommer att ega rum i Ryska väldets omfång och
nuv:de styrelsesätt.
Derföre kan jag icke vara blind och visst icke liknöjd för
den lycka, som skulle bebådas Sverige, om under nuv:de förhållanden
en koalisation, med stormakterna i spetsen, uppträdde
mot Ryssland, för Polens återupprättande, hvarigenom också en
annan Skandinavisk framtidsfråga, som med synnerlig klokhet
varit af vår regering bevakad, och hittills undanböjd, men förr
eller sednare måste komma till utbrott, den af mig här ofvan
vidrörda Danska frågan, torde kunna, med minsta möjliga ansträngning
för oss, komma till en lycklig lösning.
Jag har ansett mig böra omfatta detta tillfälle att uttala
dessa åsigter, desto hellre som jag tror mig veta och våga förklara,
att desamma äro rådande äfven hos de öfrige män, som
H)
Den 2 Maj f. ra.
gjort inbjudning till manifestationer för Polen; men att deras
afsigter icke öfverskrida de af mig nu antydda gränser.
Och nu ber jag att få tillämpa dessa åsigter på Utsk:ts
förslag. Motionerne hafva, efter min föreställning, uppfyllt sitt
ändamål, om R. St:r godkänna Utsk:ts uttryck:
»Det är utom allt tvifvel att dessa motioner, i afseende på
den ilrågav:de frihetsstridens betydelse, uttrycka det allmänt rådande
tänkesättet hos hvarje för frihet och sjelfständighet lifvad
nation.» Och vidare:
»Hvad det Svenska folket känner vid åsynen af Polens
lidande, har det skyndat att uppenbara. I alla landsändar hafva
dessa sympatier gifvit sig uttryck på ett otvetydigt sätt» etc.;
ty dermed hafva ock 11. St:r befästat den sanning, att det icke
varit endast några enstaka rop, en liten de! af folket — ett
parti, som uttalat sina välönskningar för de stridande Polackarne,
utan att de sanna sympatier, som för dem låtit höra sig i vårt
land, äro uttryck af hela nationens tänkesätt; och, då R. St:r
ställa sitt förtroende till Regeringen att i denna »fråga handla
efter hvad Sveriges värdighet kräfver och efter dess folks för
Regeringen tillräckligt kända önskningar (dem Utsk:t straxt ofvan
uppgifvit), der dessa kunna göras gällande» etc., — så kan
jag icke finna annat, än att motionernas afsigt är uppnådd och
att vi, ehuru mycket som kan anmärkas emot den öfriga motiveringens
beskaffenhet, hafva skäl vara nöjda med det tillstyrkande,
Utsk:t i slutmening gjort, hvarpå jag ämnar yrka
bifall.
Hr von Qvanten, Emil: Under den debatt, som egde
rum hos It. o. Ad. vid remissen af denna fråga till vederbörligt
Utsk., yttrade några talare, att den framställning, som motionen
innehöll, nemi. att. Sverige skulle medverka till konungariket
Polens återupprättande, hufvudsakligen egde sin grund i en ädel
känsla af deltagande för ett beklagansvärd! folk. Jag anmärkte
vid samma tillfälle, att jag ansåge motionen gälla någonting ännu
mer, nemi. Sveriges eget intresse.
Jag vill nu med några ord, kort och enkelt, framställa min
åsigt om beskaffenheten af Sveriges politiska ställning och det
sammanhang, den eger med den Polska frågan. Jag tror icke
längre på en o vilkorligt öfverhängande fara för Vestra Europa
från Rysslands sida. Jag hoppas att den Ryska despotismen, så
utåt som inåt, har nått sin kulmination och är i aftagande.
Krimkrigets utgång, bonde-emancipationen, bondeoroligheterna,
Polska insurrektionen och den dagliga tillväxten af ett socialt
pevolutionsparti inom sjelfva Ryssland synas utgöra tecken derpå.
Äfen en följd af det Ryska czarväldets sjunkande måste bli stigandet
af de folks politik, som under tiden utgjort dess förnämsta
motkämpar. Iliand dessa står Sverige i främsta ledet.
Sveriges politiska ställning är också på grund häraf långt ifrån
svag. Tidens stormakter, den nationella sjelfständighetens och
den politiska frihetens idéer, som undergräfva den Ryska ko->
Den 2 Maj f. m.
II
losson, äro deremot Sveriges bundsförvandter. I vester närmar
sig den Danska nationen Sverige, dertill drifven af blodets makt
och behofvet af politisk solidaritet gent emot Tysklands påträngningar.
A andra sidan finner man kring Östersjön en kedja
folk, hvilka icke blott en gång lydt under Sveriges spira, men
hvilka också bos sig upptagit sådden af den Svenska kulturen;
kärlek till rätt, frihet och nationel sjelfständighet. Detta gäller
i främsta rummet Finland. Finland kan ej, skall ej gifva sig
tilltreds, innan det kämpat sig löst från det Ryska öfverväldet,
för att frivilligt ansluta sig till Sverige såsom bundsförvandt, till
gengäld för den uppfostran, Sverige en gång gaf det, då det
ännu var ett okändt hittebarn bland nationerna. Finland, som
fordom utgjutit breda strömmar af blod till Sveriges försvar,
skall ej sky några ansträngningar, då det kommer att gälla dess
egen nationella frihet. En liknande sträfvan, om ej i samma grad
och med samma betydelse, förefinnes ock hos folkstammarne
söder om Finska viken. Här ges således rundt omkring Sverge
naturliga elementer till en mäktig politisk organisation, i hvilken
Sverge framstår som sjelfva medelpunkten, och jag kan ej tänka
mig någon högre triumf för Sverge, än att, på samma gång det
konsoliderat de splittrade Skandinaviska krafterna, hafva ånyo i
frihet upprättat de folk, som Ryssland ryckt ifrån det för att
undertrycka. Men för att ernå detta, måste Sverge också verka
derför, och här inträder den Polska frågans sammanhang med
Sverges politik.
Man må läsa historien huru man vill, man må i det fordna
Polen se blott Sverges trätobroder eller upptäcka ömsesidigt
begångna fel i den strid, som fortgick oss emellan; ett är dock
klart för alla, nemi. att Ryssland alltid var bådas vår fiende —«
jag kan icke räkna den Sachsiska Kurfursten August 11 för Polack
— samt att Sverges olyckor och Polens förfall gingo hand
i hand med hvarandra. Nu äro de religiösa och dynastiska bevekelsegrunder,
som förde oss i strid med hvarandra, längesedan
begrafna; våra vägar korsa för framtiden ej mer hvarandra.
Samma principer, nationalitetens och frihetens, som utgöra grundvalen
för Sveriges politik, äro de som väcka Polen till nytt
lif. När det alltså nu gäller för Sverge att tränga Ryssland
tillbaka från positioner, som det orättmätigt tillskansat sig, kan
det ej annat än vara af högsta vigt för Sverge att få en tygel
till på Ryssland i ett frig jordt och sjelfständigt Polen, lallt,
hvad som rör Ryssland, är Polen utan tvifvel Sverges naturliga
bundsförvandt.
Jag vet väl att mången, i motsats till de idéer, jag här
framställt, anser att Sverge ej längre bör uppträda på den Europeiska
politikens fält. Jag vet också att denna åsigt härleder
sig hvarken af likgiltighet för de andra nationerna eller af fruktan.
Hos mången härrör den af det smärtsamma minnet af
Sveriges stora olyckor; hos andra af den föreställningen, att
ett uppträdande utåt skulle på ett skadligt sätt afvända upp-,
piärksamheten från de många vigtiga inre reformer, sorn blifvit
12
Den 2 Maj f. m.
åbanebragta. Jag för min del tror, att de hafva orätt i hvartdera
fallet. Ty, för det första, kan ett folk eller en stat omöjligt
undandraga sig vexelverkan med andra folk eller stater.
Likasom individen, så lefver äfven folket ett dubbellif: inåt i
hemmet och de enskilda förhållandena, samt utåt i beröring med
andra, såsom verldsmedborgare. Likasom ett folk oupphörligt
måste sträfva att utveckla sina rättsbegrepp, sitt sedliga och
nationella medvetande, så måste det ock oaflåtligt söka utvidga
kretsen lör sitt politiska inflytande, enligt måttet af sin karakter
och ställning, eller också, om det försummar detta eller afstår
derifrån, låta sig ensidigt påverkas af andra folk och interneras
af främmande intressen. Från dessa alternativer gifves
det ingen undanflykt. För det andra kan ett kraftigt yttre politiskt
lif i frihetens och den nationella sjelfständighetens riktning
ej annat än verka förmånligt för deras fortväxt och befästande
i det inre. Man bör ej förbise ett vigtigt moment för
ett annat, utan erinra sig att all utveckling är harmonisk.
Jag har uttalat mig i hufvudsaken. Jag anser den Petersburgska
politiken hafva fört till resultater, som kunna innebära
en vändpunkt för densamma. Men på det att denna vändpunkt
också må i verkligheten inträda, måste det vestra Europa uppträda
verksamt för sin politik, annars kan väl Ryssland en dag
bli ännu mera olycksbringande för Europa, än det hittills varit.
Det är redan allt för klart, att Polen intet bar att hoppas af
Kejsar Alexander II; det är Polens egen kraft och det vestra
Europas vilja, som här måste bli afgörande i Polens rätt; Polens
hjeltemod och lidanden tala i och för sig för ett enigt och
beslutsamt bistånd åt detsamma. Jag anhåller derföre om bifall
till Frih. Stael von Holsteins och Hr Björcks gemensamma
motion, med uteslutande af orden »i diplomatisk väg», såsom
endast innebärande en politiskt oklok och obehörig inskränkning.
Jag ber tillika att fä såsom min uppfattning framhålla, att det
i motionen förekommande uttrycket »i samverkan med öfriga
makter, som garanterat Wienertraktaten» endast kan afse dessa
makters formella berättigande att ingripa i Polska frågan, ingalunda
att den borde lösas i enlighet med Wienertraktatens bestämmelser.
Från dessa bestämmelser har den Europeiska politiken
längesedan vuxit, och den Polska frågan måste naturligtvis
nu lösas i enlighet med sin egen karakter och tidens
fordringar.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: Sedan de motioner,
hvilka äro föremål för behandling i detta Betänk., blifvit afgifna,
hafva förhållanden inträffat, hvilka i hög grad böra ådraga
sig R. St:rs uppmärksamhet. Vi hafva sett, snart sagdt från
nästan alla länder i Europa, tidningsartiklar och telegrammer, i
hvilka Sveriges krigiska hållning inot Ryssland prisas. Vi hafva
äfven sett uppgifter om rustningar såväl hos oss sora på andra
sidan om Östersjön. Vi hafva hört att det finnes ett parti,
som önskar att Sverige skall taga initiativet till att, i förbund
Den 2 Maj f. m.
13
med andra makter, förklara krig mot Hyssland. Jag är fullt
öfvertygad om att det icke finns någon Svensk man med hjerta i
bröstet, som icke liar varma sympatier för Polens olyckliga folk;
men vi få icke låta känslan springa bort med förnuftet, och
det är just hvad vi nu hålla på att göra. Sverige står i ett
kraftigt utvecklingsstadium och behölver mycket väl alla de ressurser,
som landet har och kan skaffa sig. Industrien är i stigande,
och, hvad vi framför allt behöfva, är lugn. Vi hafva redan
sett att vår kredit tagit en anstöt af alla dessa krigiska
rykten. Det är derför på tiden att R. St:r uttala en någorlunda
bestämd åsigt i denna fråga, och tillfälle dertill erbjuder
sig just vid behandlingen af detta Betänk.
Motionerna innehålla ingenting, som häntyder på några krigiska
åtgärder. I Utsk:ts Betänk, förekomma yttranden, som
äro ganska sväfvande och som hvar och en kan tolka efter
sin egen uppfattning. Utskit säger nemi.: »att R. St:r äro förvissade
derom, att den Svenska Regeringen i sin politik i förev.de,
som i hvarje dylik fråga handlar efter hvad Sveriges värdighet
kräfver och efter dess folks för Regeringen tillräckligt kända
önskningar.» Detta kan tolkas efter hvars och ens önskningar. Den
ene tolkar krig, den andre en fredlig medverkan på diplomatisk
väg. Således innebär dessa ord ingenting positivt. Dessutom
synes det, som om Utskit här i sin motivering hade velat frånkänna
R. St:r all rätt att yttra sig i en sådan fråga, och detta
tror jag är något väl långt gånget. R. St:rs petitionsrätt är
obegränsad. Således måtte väl R. St:r hafva rättighet att till
sin Konung uttala åsigter, isynnerhet i en så vigtig fråga, som
den förev:de. Jag har önskat att vindicera denna R. St:rs rättighet,
fastän jag icke nu vill påyrka någon skrifvelse; men jag
anser att R. St:r böra fatta ett beslut i denna sak, hvilket någorlunda
uttrycker från hvad synpunkt R. St:r se den Polska
frågan. Jag tager mig således friheten att föreslå, detR. o. Ad.,
med anledning af Ekon.-Utsk:ts Betänk., måtte fatta ett beslut
af följande lydelse: Lifligt deltagande i det Polska folkets olyckor
och beklagande de orättvisor, som öfvergått detsamma genom
förtryckande af dess nationalitet, hyser R. o. Ad. det fulla
förtroendet, att Regeringen icke lärer underlåta att på diplomatisk
väg och i samband med utländska makter uttala sig till
Polens förmån, enligt folkrättens och mensklighetens fordringar,
dock utan att freden störes, så länge det kan ske såsom förenligt
med vårt sjelfbestånd och utan att kränka Sveriges ära
och värdighet, och anser derför de ifrågav:de motionerna icke
böra till någon åtgärd föranleda.
Jag får anhålla om Hr Gr:s o. Landtnäs propos. på bifall
till detta förslag.
Många ledamöter hördes häri instämma och yttra bifall.
H. Exc. Hr Frih. Manderström, Ludvig: Redan vid
ett likartadt tillfälle under sistlidne riksdag, då fråga uppstått
14
Den 2 Maj f. tn.
arn en skrifvelse lill Kongl. Majit från R. St:r med anledning
af de då pågående politiska tilldragelserna i Italien, har jag lill
il. o. Adis protokoll yttrat min tanke vara att R, Stirega i grund-1
la«en sig tillförsäkrad en obestridlig rätt att i hvarje läll till K.
Majit framställa sina önskningar, K. Majit dock alltid obetaget
att derå fästa det afseende, han finnér lämpligt, hvarmed aldrig
kan förstås annat än hvad K. Majit anser med Rikets interesse
och värdighet öfverensstämmande. Likväl måste begagnandet af
denna R. Stirs rättighet vara begränsadt af hvad de sjelfve anse
lämpligt och för riket nyttigt.
J)en motion, sorn gifvit anledning till Allm. Besv.- och
Ekon.-Utskits nu föredragna Betänk., ilar, örn jag rätt förstår
Utskits motivering* af detsamma blifvit uppfattad såsom mer än
tjenligt ingripande i den genom grundlagen åt K. Majit förvarade
rättighet att besluta i diplomatiska eller, såsom de der
kallas, ministefiela ärenden på sätt som R. F. föreskrifver. Utskit
har i motiveringen yttrat sig vara af den åsigt, att såväl frågan
om, som sättet hvarpå Sverige lämpligast må ingripa i främmande
länders angelägenheter, är och bör vara öfverlemnad åt Regeringen,
och jag kan icke finna annat än att Utskit häruti har
fullkomligt rätt; jag ser således icke någon anledning att afstyrka
bifall till Utskits förslag. Likväl tror jag att vid förevarande
tillfälle R. o. Ad. möjligen skulle anse det vara skäl att något
närmare granska hvad den framställda motionen innebär. — Om
R. Stir vilja till tronen framföra sina önskningar, så torde Regeringen
hafva rättighet att fordra, det dessa önskningar framställas
så, att om deras innehåll och rätta mening intet tvifvel
kan uppstå. Huruvida detta är förhållandet med den motion,
som nu af Ekon.-Utskit blifvit behandlad, synes mig mer än
ovisst. Motionären bar föreslagit: att K. Majits Regering måtte,
i samverkan med andra makter, som garanterat Wiener-traktaten
af 1815, i diplomatisk väg påyrka Konungariket Polehs
återupprättande. lietta synes mig innebära ett ganska vidsträckt
och ganska obestämdt begrepp. Hvad har motionären afsett med
Konungariket Polens återupprättande? Ar det dess mening att
Polen skulle återställas sådant det finnes definieradt i lista artikeln
af Wiener-traktaten ? Eller sådant det var efter 1795 eller
1793, eller före 1772, eller sådant det var i ännu aflägsnare
tid? Härom finnes ingenting ens antydt i motionerna, hvilka
således lämpa sig, snart sagdt, för hvilken som heldst tolkning.
Jag bör äfven anmärka att, då såväl motionärerne som
ock en reservant emot Betänk, tala om att Sverige har garanterat
Wiener-traktaten, så ligger deruti ett irrigt begrepp om
Våra af denna traktat härflytande förpligtelser. Det är icke
detsamma att hafva slutit en traktat och att hafva garanterat
den. Såväl i denna som i andra af oss ingångne förbindelser
finnas stipulationer, hvilka af de afslutande äro garanterade. Hvar
och en som har kännedom om lista artikeln af Wienertraktaten,
hvilken en ledamot af detta Stånd uppläste vid det tillfälle,
då ifrågavarande motion remitterades, lär väl medgifva att
l)*n 2 Maj f. m.
15
den icke innefattar någon garanti från de undertecknande makternas
sida. Dessa makter ega en obestridlig rätt att yrka på
uppfyllandet af vissa stipulationer och bland andra äfven de i
första artikeln omnämnde, men de hafva ej iklädt sig någon förpligtelse
att upprätthålla dem alla. Hvad det beträffar att genom
diplomatisk samverkan återupprätta ett rike, så är detta visserligen
något som kan låta verkställa sig, något som bar verkställts,
men aldrig, såvidt jag vet, annat än efter och i följd af
krig. Om detta varit afsigten med motionerna, hvilket jag icke
förmodar, så hade deråt lemnats en närmare utveckling, om motionärerne
på samma gång föreslagit R. St:r att sätta K. Maj:ts
Regering i tillfälle att vidtaga åtminstone de förberedande åtgärder,
som deraf blifvit en naturlig och ovillkorlig följd. Något
sådant har icke skett, och huruvida detta skulle vara enligt
med R. Stms önskan, derom äro de sjetfve de bästa dornarena.
Genem det förslag, som Frih. Tersmeden nyss framställt, eger
R. o. Ad. ett tillfälle att i detta afseende yttra sina åsigter. Då
detta förslag egentligen innefattar en amplifikation af det beslut*
som Utsk:t har fattat, så ser jag ingen anledning att motsätta
mig detsamma.
R. o. Ad. torde med skäl förvänta att vid detta tillfälle af
mig erhålla något meddelande med afseende på den ställning,
som Sverige har intagit i den Polska frågan. Jag är äfven förvissad
om att R. o. Ad. inser och godkänner, att den framställa
ning, som jag kan vara i tillfälle att göra, måste inskränkas till
hvad i allmänhet i afseende på ännu ej afslutade underhandlingar
iakttages.
Redan i början af den nu pågående rörelsen i Polen, för
hvilken K. Maj:ts regering alldeles icke varit blind och för hvars
berättigade sträfvanden den, likasom det Svenska folket, hyser
en liflig sympati, har regeringen uttalat sina åsigter. Från K.
Utrikes Departementet afgick rörande detta ärende redan den
2 sistlidne Mars — sål. tillfälligtvis just samina dag som den
första Engelska depeschen i ämnet blifvit aflåten — en framställning
till K. M:s Minister i Petersburg, att genom hans försorg
komma till Ryska regeringens kunskap. Sednare hafva
underhandlingar rörande detta ärende plägats med andra makter,
med Frankrike och med England. I följd af dessa underhandlingar
afiäts den 7:de April ytterligare en skrifvelse i ämnet att
af K. M:s Minister i Petersburg meddelas kejserliga utrikes
ministeriet. Denna skrifvelse afiäts sål. 3 dagar tidigare än de
af tidningarne omnämnda depescherna från London, Paris och
Wien, hvilka, såsom kändt är, icke afgingo förr än den 10 i
samma månad. Syftningen i dessa depescher är densamma, men
ordalagen äro naturligtvis icke identiska, ej heller argumentationen.
Under de underhandlingar, som i detta afseende pågingo,
har blifvit konstateradt, hvad man på förhand ganska väl kunde
vänta, att någon fullständig öfverensstämmelse rörande de grunder,
på hvilka en dylik framställning borde baseras, omöjligen
kunde åvägabringas; men andan och syftningen af det hela är
lfi
Den 2 Maj f. m.
densamma i alla depescherna. — På denna framställning af
Svenska regeringen har ännu icke, något svar inkommit. Jag
känner icke om något sådant anländt till de öjriga hofven. Att
Sverige å sin‘sida i en framställning rörande ett så vigtigt och
grannlaga ämne till en makt, med hvilken vi lefva i ett fredligt
och vänskapligt förhållande, användt ett språk, som gjort det
möjligt för denna makt att med oss inlåta sig i underhandling,
behölver jag väl icke säga. Om möjligen någon af de andra makterna
framställt sina anmärkningar i mera skarpa uttryck än
Sverige, så beror detta troligen på de mera bestämda beslut,
som denna makt har kunnat fatta i detta afseende. Någon samverkan
i afseende på följderna af denna underhandling finnes
icke emellan de särskilda makterna öfverenskommen. Den kommer
otvifvelaktigt att bero på huru händelserna utveckla sig.
Från Sveriges sida har jag trott att ett tydligt uttalande af vårt
gillande af den Polska nationens billiga och rättmätiga anspråk samt
ett uttryckande af vår önskan att Ryssland måtte åt denna nation
gifva en sansad frihet, hafva varit mera ledande till målet,
än att framställa anspråk, på hvilka icke någon kunnat vänta
sig att Ryska regeringen skulle kunna ingå.
Jag hoppas fortfarande att detta ärende skal! kunna ordnas,
utan att freden i Europa behöfver blifva störd. Så länge man
fortfarande vill hysa detta hopp, så måste det språk, som föres,
vara hofsamt och grannlaga, för att icke afskära möjligheten af
en fredlig uppgörelse. Då jag handlat i denna riktning, tror jag
mig hafva tjenat Sveriges sanna interessen och äfven gått R. St:rs
önskningar, så som de af mig uppfattats, till mötes.
Talrika bifallsyttringar följde på detta anförande.
Hr Montgomery, Robert: Då dessa motioner först väcktes,
fruktade man att desamma skulle åstadkomma oro i sinnena
och att de skulle framkalla olika åsigter inom landet; men så
bar dock icke varit fallet, utan tvärtom. För hvar och en, som,
lika med mig, anser att den största lycka för vårt fädernesland
ligger i en fredlig utveckling, har det måst vara glädjande att
se hvilken enighet, som varit rådande inom landet. Jag tvekar
icke att säga att, enlig min öfvertygelse, så är den allmänna
tanken med afseende på denna fråga, den, att vi hysa en varm
och liflig sympati för Polen; men att på samma gång det icke
finnes någon rättänkande man, som för Polens skull vill inkasta
sitt fädernesland i vådorna af ett krig, icke ens någon som vill
att Sverige för Polens skull invecklades i diplomatiska underhandlingar
af den beskaffenhet att man icke klart kunde se sin
väg framför sig. Jag är fullt förvissad om, att det stora flertalet
af mina landsmän instämma med mig uti att på den fråga,
som tidningarne gjort, »krig eller fred?» svara fred, emedan de,
lika med mig, anse att freden är vårt lands sanna intresse.
Till följe af denna åsigt hade jag trott, att Utsk:t i sin motivering
-
Den 2 Maj f. m.
17
ting skulle halva intagit några ord härom. Så har dock icke
skett, meri då ett förslag i sådan syftning blifvit gjordt af Frih.
Tersmeden, så får jag understödja detsamma och anhålla att R.
o. Ad. måtte lemna sitt bifall till nämnde förslag.
Hr von Knorring, Oscar: Het kan visserligen synas förmätet
af mig att vilja uppträda i en sådan fråga* som den förevarande;
men jag anser mig böra göra det derför, att jag troligen
är den enda af detta Stånd, som på nära håll bevittnat de
förfärliga lidanden, lör hvilka det Polska folket varit utsatt.
Jag var nemligen i Warschau 1861, straxt efter oroligheterna
och massakrerna derstädes. Under sådane omständigheter, finner
jag att Sverige icke med likgiltighet kan förnimma de gräsligheter
och förföljelser, hvarför den olyckliga Polska nationen
fortfarande är utsatt.
Enligt min uppfattning, sönderfaller frågan i 2:ne delar;
för det första, har Sverige någon anledning att blanda sig i Polens
affärer? och för det andra, har R. Skr någon rättighet att
lägga sig i den utrikes politiken? Hvad den första frågan beträffar,
så är det tydligt och klart, att det förtryck och de grymheter,
hvarför Polackarne varit utsatte på sednare tider, mäste
ovilkorligen väcka de lifligaste sympatier hos ett fritt och sjelfständigt
folk, sådant som det Svenska. Hvad den sednare frågan
angår, så kan det väl aldrig hafva varit någons mening att
R. Skr skulle oupphörligt inblanda sig i den utrikes politiken;
men det är också lika säkert, att R. Skr hafva rättighet att
framställa sina underdåniga önskningar till Regeringen, äfven i
politiska frågor.
Som sakernas ställning nu är, tror jag emedlertid att det
beslut, som Frih. Tersmeden föreslagit, måhända är det lämpligaste
som R. o. Ad. för tillfället kan lätta, hvarföre jag ock
anhåller om bifall till detsamma.
Gr. af Ugglas, Hildvig: Att för Polens strid ett allmänt
och mäktigt deltagande skulle uti Sverige uttala sig, var naturligt.
Her så ej skett, hade Sverige förnekat sig sjelft; förnekat
den varma känsla för friheten och för frihetens sak, som ifrån
urminnes tid utmärkt dess söner. Härtill kommer den sympati,
som ett långvarigt lidande alltid uppväcker; en sympati ytterligare
förstärkt, då, såsom här, detta lidande af en nära nog
oerhörd våldsgerning blifvit framkalladt.
Men huru berättigade dessa känslor än äro, eger likväl
Sverige ej att för dem förgäta de pligter, det dock i främsta
rummet har att mot sig sjelft utöfva. Väl är sannt att Sverige
i den strid, som pågår, eger äfven ett annat intresse än känslans.
Men detta intresse är dock ej så stort, så påträngande och,
framför allt, det mål, det alser, synes ej med sådan säkerhet
kunna vinnas, att Sverige har rätt att lör detta förbise egna,
närmare och högre. Man får ej förglömma, att politiken har
H. IV. 2
IS
Den 2 Maj f. m.
olika, ej blott förpligtelse!-, utan äfven följder för stater af första
ordningen och för dem af en ringare. De förra, med den makt
de ega att handla och att genomdrifva hvad de anse för rätt,
bära äfven ett, åtminstone moraliskt, ansvar för de politiska
orättvisor, de ej förhindra; ett ansvar, som ej med fog kan
åläggas de svagare. Hvad åter följderna beträffar, så, der en
utaf de förstnämnda beginge en politisk öfverilning, om någon
af dem läte förleda sig till ett uppträdande, hvilket den sedermera
icke fann skäligt att fullfölja, och derigenom utsatte sig
för ett politiskt nederlag, för ett minskadt anseende under ett
visst tidsmoment, sluter den dock inom sig de elementer till
storhet och makt, att den inom kort återvinner sitt fordna inflytande.
Skulle åter en stat af lägre ordning låta komma sig
till last en liknande politisk oförsigtighet med samma påföljd —
och derigenom blottade på en gång sitt oförstånd och sin svaghet
— skapade den åt sig en ställning, hvars skugga återföll
på framtiden.
Må ingen kalla detta för en klenmodets lära; ingen säga,
att den, som kan förfäkta densamma, icke eger känsla för Sveriges
rätt att äfven utom egna landamäre» uti Europas politiska
rådslag föra talan. Jag tror, ja, jag vågar påstå, att jag är
lika känslig som någon annan för denna rätt, för Sveriges anseende.
Men just derföre att jag det är, vill jag ej att dessa
skola lättsinnigt tillspiliogifvas; önskar jag, att Sverige med varsamhet
skall bruka sin rätt och endast då bestämdare uppträda,
då det af ära och högre intressen finner sig manadt att
med ansträngning af alla sina krafter söka gifva verkan och
fullföljd åt sitt ord. Väl kunna äfven då motgångar inträffa,
men dessa nedsätta åtminstone ej fäderneslandets anseende, enär
de adlas af befogenheten och rättvisan af den sak, för hvilken
Sverige uppträdt, om ock denna ej — och de sympatier sådan
sak alltid framkallar — mäkta, till följd af politiska omständigheter,
framkalla ett verksamt understöd; ett understöd, som ett
lättsinnigt handligssätt ej eger — och ej bör ega — att påräkna.
Jag gillar således Utsk:ts yttrande. Man har emot dess
motivering anmärkt, att den ej nog framhåller Ständernas rätt
att uttala sig om den utrikes politiken. Mine Hrr! jag är ingen
formalist; och, oaktadt jag tror att det blefve svårt uti grundlagen
finna något bestämdt stöd för denna rätt, ja att till och
med utaf hvad denna stadgar rörande utrikes ärenders behandling,
den slutsats kunde dragas, att den icke afsett att dessa
skulle underkastas en offentligare och mångtaligare sådan, anser
jag dock att förhållanden kunna gifvas, vid hvilka det är R.
St:rs, icke allenast rätt, utan äfven pligt att uti dylika frågor
tillkännagifva sin mening. Företrädesvis inträffar detta, då representationen
finner sig böra tillförsäkra regeringen om nationens
fulla och obetingade samtycke till dess kraftiga uppträdande
uti någon för landet vigtig angelägenhet. Men, i bredd
med detta medgifvande måste jag uttala den åsigt, att en representation
endast sparsamt och med särdeles betänksamhet
Den 2 Maj f. m.
19
bör ingå uti öfverläggning om internationella angelägenheter.
Och detta, ibland andra, af det skäl, att sällan en god basis för
sådan öfverläggning finnes. I de flesta fall måste det nemi.
inträffa, att för det stora flertalet af representanter många yttre
förhållanden, som på frågan inverka, äro obekanta, att åtskilliga
upplysningar måste undanhållas, såsom beroende af pågående
underhandlingar eller af eventuella fördrag, hvilka icke
kunna offentliggöras. Der nu så är, blifver ock förhållandet att
de yttranden, som vid en sådan öfverläggning fällas, mindre
kunna bära stämpeln af mogen sakkännedom än af individens
känsla och smak. Härtill kommer, att ju högstämdare denna
känsla är — och detta vill ju i de flesta fall säga detsamma
som ju ensidigare — ju mera gifver den åt diskussionen, väl
ej dess sanna prägel, men dock dess klingande betoning, enär
denna känsla alltid är mera talför och högljudd än den lugna
betänksamheten, och derföre, äfven om så ej var särskildt afsedt,
frambringar det högljuddaste, det längst trängande echo.
Otvifvelaktigt torde vara, att en öfverläggning, sålunda förd, sällan
kan frambringa något praktiskt nyttigt resultat, men väl
understundom framkalla svårigheter och förvecklingar.
Man har stundom — ej så sällan t. o. in. — framkastat
klander emot den hemlighetsfullhet, vårt utrikes kabinett säges
iakttaga. Man har framdragit uppgifter om af detsamma vidtagna
åtgöranden — jag känner ej om sanna eller icke — som
man utur utländska tidningar uppsnappat, hvilkas obetydlighet
man framhållit, för att visa huru långt denna hemlighetsfullhet
går. För min del kan jag icke instämma i detta klander. Må
vara att en eller annan af de uppgifna, särdeles likgiltiga, handlingarna
— förutsatt att de varit riktiga — utan skada kunnat
här meddelas. Af hvad intresse och vigt för Svenska folket
ett sådant meddelande varit, lemnar jag derhän. Skulle jag fullt
derom uttala min tanke, vore det den, att den mest framstående
verkan deraf torde blifvit, att — om jag får begagna ett
sådant uttryck — reta aptiten och snart framkalla fordringar
på en starkare anrättning. Att i vigtigare frågor åter regeringen
icke skytt att framlägga sina åtgöranden och att rörande den
inhemta representationens omdöme, deruppå finnas åtskilliga bevis.
Bland dessa kunna nämnas, att under sednare riksdagar
Konungen tvenne gånger i och för dylika ärenden äskat tillsättande
af hemligt Utsk., att icke tala om de handlingar, regeringen
vid denna riksdag framlagt uti en fråga, som i närv:de stund
torde för Sverige vara den vigtigaste. Fog synes sål. icke finnas
till klagan. Att den försigtiga varsamhet, regeringen iakttager —
en varsamhet, hvilken väl torde anstå Sveriges ställning — någonsin
ländt landet till skada, har jag aldrig försport; men väl kan jag tänka
mig, att ett motsatt handlingssätt kunnat framkalla politiska kannstöperier,
hvilka, en eller annnn gång, torde åstadkommit en agitation,
som möjligen vuxit en klok ledning af ärendena öfver hufvudet.
Jag instämmer således äfven uti det hufvudsakliga af Utsk:ts
motivering, och detta särskildt med afseende på nu förevide
20
Den 2 Möj f. m.
fråga. Ty ingen lärer väl vilja påstå, att icke regeringen fullt
ut lika mycket som representationen förmår fatta det intresse,
Sverige eger uti den pågående striden. Skäl torde väl ej heller
finnas att förneka denna regering känsla för landets fördel och
anseende. Obestridligt torde deremot vara, att densamma står
i en vida bättre ställning än representationen för att bedöma
om, när och i hvad mån detta intresse kan befrämjas, eller Sveriges
fördel och anseende kräfva ett kraftigare uppträdande.
Utaf hvad jag sagt, följer, att jag är villig i allo godkänna
Utsk:ts Betänk. f>å likväl det förslag, Frih. Tersmeden framställt,
ännu bestämdare torde uttala min, och, som jag tror,
Sveriges mening, ansluter jag mig gerna till detsamma.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att anslag blifvit utfärdadt
till fortsättande af plenum kl. 6 e. m.
Frih. Sprengtporten, Jakob Wilhelm: I fråga om
vår yttre politik, tror jag mig, utan förmätenhet, kunna uttala
den mening, att den ställning, som det höfves Sverige att iakttaga
under de förvecklingar, som i närv:de tidpunkt så ofta och
i så vidsträckt omfattning uppstå emellan staterna, är att med
lugn afvakta händelserna, men icke att utan nödvändighet träda
desamma i förväg.
Utgående från denna åsigt, finner jag mig icke kunna instämma
i de ordalag, som Hr Frih. Tersmeden begagnar för
att motivera sitt afslag af motionerna; ty, ehuruväl jag med Hr
Frihm delar den tanken, att vårt land önskar se sin fred ostörd
och att det behöfver freden för att icke hämma utvecklingen
af sin industri och sina företag, inser jag deremot hvarken nödvändigheten
eller ens lämpligheten deraf, att i It. St:rs beslut i
detta afseende intaga en förklaring, som kunde missförstås och
derjemte i sig sjelf vore föga upplysande.
Till en sådan förklarings afgifvande finner jag för öfrigt
ingen anledning, så framt man icke skulle vilja söka densamma
i de missledande uppsatser, som den Europeiska pressen på sednare
tiden innehållit i afseende å vårt kabinetts ställning till den
Polska nationalitetsfrågan. Jag tillåter mig likväl härvid anmärka,
att det är nog ovanligt att nationalrepresentationer fatta
resolutioner för att vederlägga tidningsartiklar.
Inom hvarje annan representation med mera utbildade öfverläggningsformer
hade man tvifvelsutan gifvit sitt afslag, i en
fråga som denna, egenskapen af en omotiverad öfvergång till
dagordningen. Ilen Svenska representationens deltagande lör det
ädla, olyckliga Polska folket står så utom allt tvifvel, att någon
bekräftelse härpå icke fordras.
Opinionsyttringar äro dessutom något, som, efter min tanke,
ligger utom en representations attributioner.
Jag föreslår att 11. o. Ad. måtte, med förbigående af motiverna
i Betänka, låta motionerna förfalla.
Den v Maj f. m.
21
Hr Tersmeden, Per Reinhold: Jag hade ej ämnat vid
detta tillfälle begära ordet, utan hellre iakttaga en af flera skäl
föranledd tystnad. Mina opinioner i denna fråga äro allmänt
kända; de hafva mer än en gång offentligt uttalats, och jag älskar
ej att upprepa mina ord. Ej heller är om förevtde Betänk,
mycket att säga. Det slutliga resultat, hvartill Utsk:t kommit,
var väntadt och nästan på förhand gifvet; ja, hvad mera är,
motionernas syfte har ju, att döma af Hr Utrikes-Statsministerns
bär nyss gifna förklaring, redan i visst mål blifvit uppnådt. Och
den stora frågan synes dessutom numera hafva inträdt i ett
stadium, som gör att hvad som för tvenne månader sedan kunnat
vara möjligt och önskligt, i detta ögonblick torde vara hvarken
det ena eller det andra. Betänk:ts motiver åter äro till
en del af den art, att de synas mig böra ogillas och utbytas
emot andra, med representationens värdighet mera öfverensstämmande.
Det är sålunda hvarken för att ingå i en analys af berörde
motiver eller ens för att uttrycka de sympatier för ett olyckligt
folk, hvaraf alla här närv:de säkert känna sig lifvade, som
jag nu uppträdt. Det har skett för att nedlägga en högtidlig
protest emot befogenheten af dessa sväfvande farhågor, denna
obestämda krigsfruktan, som från vissa håll låta sig förnimmas.
Hvad är det väl då man egentligen fruktar? Hvad är det som
kunnat hos mången förorsaka denna sällsamma reaktion? Det
kan väl dock näppeligen vara ett par tidningsartiklar, hållna i
en måhända litet för hög temperatur, och besvarade af ett par
andra betydligt närmare fryspunkten. Det är ej med sådant,
Mina Hrr! som man hvarken gör krig eller skaffar sig dylika
riksolyckor på halsen; allraminst i elt konstitutionel! land, der
regeringen ingalunda åtagit sig att vara pressens ansvaring.
Eller bäfvar man kanske tillbaka för den oerhörda djerfheten
hos Svenska män att hafva på möten vågat uttala sin mening,
dristigheten hos Svenska representanter att hafva vågat säga
sin regering ett fritt, förtroendefullt ord äfven i en diplomatisk
fråga? Blicka vi omkring oss i Europa, så skönja vi huru icke
blott af trenne stormakter, utan ock af flera andra ett slags
moraliskt korståg förberedes emot den behandling, som en mäktig
våldsverkare tillåter sig emot ett ädelt hjeltefolk. Och icke
blott inom Europa, äfven till Amerika hafva i dessa dagar uppmaningar
härom afgått från Frankrikes beherrskare. Ligger
det då för Sverige någonting så halsbrytande, så oroande uti
att vilja deltaga i denna allmänna påtryckning emot en under
fasaväckande grymheter utöfvad, kejserlig orättvisa? Eger Sverige
inga intressen att bevaka på andra sidan Östersjön eller
Eidern, och finnes väl bland dessa intressen något enda för oss
mäktigare än det, som har afseende på ett i mer eller mindre
mån oberoende Polen? Svaret på alla dessa frågor gifver sig
sjelft, och bör vara egnadt att ingifva oss det lugn, det mod, den
tillförsigt, som ett vigtigt tidsögoriblick kräfver.
22
Den 2 Maj f. m.
Och må det slutligen tillåtas mig att erinra derom, att
högt olver alla i dunkel sväfvande diplomatiska notvexlingar,
står någonting för alla klart och förtroendegifvande, en ädel
och kraftfull konungavilja nemligen, som förmår mycket, då den.
står i samklang med folkets; och ännu högre än allt detta står
Han, för hvars vilja allt måste böja sig, hvars fruktan förtager
all annan fruktan, och hvars mäktiga ord väl ännu förmår uttala
sitt varde! för Polen, likasom ett stå fast! till vårt eget
dyra fosterland.
Frih. Cederström, Rudolf: Hedrad af R. o. Ad:s Elektorers
val att vara ledamot i detta Utsk., dit de ifrågavarande
motionerna blifvit remitterade, har jag dock af enskilta angelägenheter
varit förhindrad att närvara vid deras behandling; men
denna frånvaro har å andra sidan salt mig i tillfälle att erfara
de tänkesätt, ang:de denna fråga, som äro rådande i min hemort,
oell att jemföra med dem de underrättelser om landets mening,
som från alla håll ingått. Hade jag varit närv:de vid motionernas
handläggning, så hade jag, på grund af denna kännedom,
och till följd af min dermed öfverensstämmande öfvertygelse
i ämnet, icke underlåtit att instämma med pluraliteten i
det förslag, som nu är framlagdt. Utsk:t har der vitsordat
Svenska folkets sinnesstämning, dess sympatier för Polen; men
Utsk:t har, likaledes i öfverensstämmelse med den allmänna
meningen, funnit sig föranlåtet att afstyrka, det man till K. M.
skulle göra någon hemställan, såsom motionärerna föreslagit.
Man har här velat underkänna åtskilliga af Utsk:ts motiver,
men jag tror att de ganska väl kunna försvaras. Isynnerhet
har man fästat sig vid Utsk:ts förklarande, att såväl frågan om,
som sättet hvarpå Sverige lämpligast borde ingripa i främmande
länders angelägenheter, är och bör vara öfverlemnad åt regeringen,
som ensam har tillgång till de, för vidtagande af åtgärder
i detta hänseende, erforderliga upplysningar. Med detta
förklarande har Utsk:t blott velat fästa R. St:rs uppmärksamhet
på, huruvida det kunde vara lämpligt att inkomma med ett
yttrande i detta ärende, då det hos de afgifvande icke fanns
den sakkännedom, som skulle kunna grundlägga ett fullt innehållsrikt
yttrande. Likaledes har Utsk:t förklarat, att, då härtill
kommer, att R. St:r äro förvissade derom, att den Svenska regeringen
i sin politik, i förev:de som i hvarje dylik fråga, handlar
efter hvad Sveriges värdighet kräfver, efter dess folks, för
regeringen tillräckligt kända önskningar, der dessa kunna göras
gällande utan att landets sanna intressen blottställas; får Utsk:t
vördsamt hemställa, att ifrågav:de motioner icke må till någon
R. St:rs åtgärd föranleda. Det var denna, öfverst på fjerde
sidan af Betänk:t förekommande, strof, som Frih. Tersmeden
utelemnade vid uppläsningen af Utsk:ts förslag. I min tanke
ölverensstämmer detta till sin syftning, fastän under olika ordalag,
alldeles med Frih. Tersmedens. Jag tror, att det, vid
en uppmärksam läsning, skall synas, att Utsk:t med landets
Den 2 Maj I. m.
23
sanna intresse menade fredens bibehållande. Dä jag nu anser,
att Frih. Tersinedens och Utsk:ts förslag går ut på detsamma,
och H. Exc. Hr Stats-Ministern för Utrikes Arenderne förklarat
sig mot ingendera af dem hafva något att erinra för sin del,
men jag trott mig finna Frih. Tersmeden mera uttryckligt hafva
uttalat denna mening, och dessutom nu inom detta hus ett öfvervägande
flertal förordat detta amendement, så får jag anhålla,
att detta må blifva R. o. Ad:s beslut. En enda röst, Hr
von Qvantens, har visserligen höjt sig för fattande af ett motsatt
beslut, i syftning att begära ett initiatif i krigisk anda. Jag
värderar den öppenhet, hvarmed han lör oss franSställt sina
åsigter, äfvensom den sanna känsla, som dikterat dem; men
Sveriges historia lemnar allt för många varnande exempel på
den skada, vårt land tagit af att följa känslans uppmaningar,
utan att lyssna till betänksamhetens röst; hvadan jag anser mig
böra på det högsta afstyrka allt afseende å besagde yrkande.
På grund af hvad jag haft äran anföra, får jag förnya min
anhållan om bifall till Frih. Tersmedens förslag.
Hr af Klint, Erik Magnus: Jag vill icke yttra mig i
sjelfva frågan, utan jag uppträder blott med anledning deraf, att
man icke velat godkänna Utsk:ts motiver. Som jag varit en
bland dem, som tillhört pluraliteten inom Utsk:t, så anser jag
det vara min pligt att upptaga till besvarande de anmärkningar,
som blifvit anförda mot Utsk:ts motiver. Om man genomläser
motionerna, så finnér man att de innehålla den önskan att R.
St:r skola hos K. M. anhålla, att dess regering måtte i samverkan
med andra makter återupprätta Polen. Detta är ett positivt
yrkande, och hvad de begära, anser jag vara stridande mot
grundlagens bestämda ordalydelse. Hvar och en, som noga
granskar grundlagen, tror jag skall blifva öfvertygad om att
både dess mening och bokstaf säger, att det är Konungen, och
endast Konungen, som eger rätt att taga initiativet i dylika
frågor. Det är denna rätt, som jag har velat bevara och som
äfven blifvit bevarad i Utsk:ts Betänk. Jag måste således, på
samma gång, som jag erkänner att Frih. Tersmedens förslag,
såsom mera kategoriskt uttryckande meningen i afseende på
krig eller fred, är att föredraga framför det, som Utsk:t framställt,
för min del anhålla, att R. o. Ad. icke, såsom en värd
talare här yrkat, måtte ogilla de motiver, som ligga till grund
för Utsk:ts beslut.
Hr Brakel, Mauritz: Vår store Konung, Gustaf 11
Adolf, ansåg de Europeiska folken som bröder, berättigade till
samma arf af frihet och ljus. Denna hans åsigt har dag från dag
mer och mer rotfast sig i sjelfva folkens bröst, och det är för
densamma, för den mäktiga nationalitetsprincipen, som i vår tid
de största och blodigaste fejderna utkämpas.
För snart ett sekel tillbaka förlorade det Polska folket sin
frihet, och dess andliga och sociala utveckling blef till följd deraf
24
Den 2 Maj f. m.
hämmad. Det har mer än en gång stått upp för att återvinna
sina nationella rättigheter, men för hvarje gång har det blifvit
slaget i nya och hårdare bojor. Det har nu på nytt rest sig
för sin frihets heliga sak; det håller på att på nytt af öfvermagten
mördas.
Huru länge regeringarne skola anse för klokt att stillasittande,
utan att hjelpa, höra jemmerropen, vet jag icke; men det
jag bestämdt vet, är, att om män sågo och hörde huru en annan
man mördades och kunde bistå honom och icke gjorde det, så
skulle det omutliga samvetet stämpla det för fegt. Också
har Polens sak vunnit sympatier i hela Europa, hos vårt folk
liksom hos de andra, och säkert är det denna deltagande känsla
som dikterat den motion, som Frih. Stael von Holstein och Hr
Björck, hvar inom sitt Stånd väckt. För min del kan jag icke
anse denna motion för annat än en interpellation tili vår UtrikesMi
nister. Gr. Manderström svarade vid remissen af densamma
med några väl lagda ord, men med dessa ord utan kärna, som
diplomaten begagnar, när han icke kan eller bör tillkännagifva sin
regerings innersta tanke; och att Hr Gr:n deri gjorde rätt, är
klart för en hvar, som inser hvilka stora intressen ett i otid
yttradt ord kunde för oss sätta på spel.
Hvad sjelfva motionen beträffar, gillar jag det resultat, till
hvilket Utsk:t kommit; vi kunna vara fullt tillfredsställda med
Gr. Manderströms nyss afgifna yttrande. Så vidt jag kunde uppfatta
detsamma, har Svenska regeringen redan på diplomatisk
väg lagt sig ut för Polens sak. Att den gjort det i ett hofsamt
språk, kan icke annat än gillas af den, som vet att vi icke hafva
alltför stora krafter att ställa bakom vårt ord. Likaså har
Gr. Manderström på intet sätt tillkännagifvit, att om de Europeiska
regeringarne skulle besluta sig till kraftigare åtgärder, vi
skulle undandraga oss vår samverkan. Deremot kan jag icke
gilla det af Frih. Tersmeden framstälda förslag till beslut, enligt
hvilket freden icke får störas, så länge det kan ske utan att
blottställa vårt sjelfbestånd och vår värdighet.
Att icke fred kan bibehållas, om vårt sjelfbestånd blifver
blottstäldt, utan att vi underkasta oss en eröfrares lagar, inser
en hvar. Hvad menar Hr Frilen med vår värdighet? Får icke
freden störas förr än vi blifvit så förolämpade, att vi voro det
uslaste folk i verlden, om vi icke vädjade till vapnen? Eller
får icke freden störas, om en Fransysk armé af 100,000 man
landsteg på Baltiska hafvets östra strand och vi uppfordrades
att medverka till Polens rätt, som icke utan strid kunde vinnas?
Menar Hr Frih:n att det skulle vara förenligt med vår värdighet
och framtida utveckling att stillasittande stanna hemma? Det
skulle nästan så tyckas. Det är dock att hoppas, att de män,
som stå i spetsen för Svea folk, ega förmåga att se klart in i
tiderna, att i dem för oss utstaka ett mål, som betryggar vår
sanna lycka och hela Nordens framtida styrka och anseende,
pch alt de, utan att vackla, leda oss till detta mai. Vi måste
Den 2 M»j f. m.
25
nu erkänna att, när vi följt med vår tiel i nästan alla riktningar
af utveckling och framåtskridande, vi dock i militärisk väg stå
efter densamma.
Vid början af denna riksdag räknade vi med sådan säkerhet
på en lång aira af fridfulla år, att vi öfvergåfvo att bygga
på de fasta värn, som skulle stödja försvaret af brännpunkten
för hela vårt nationella lif och af kärnan för liela vår trygghet;
att vi ännu icke voterat ett årligt anslag, som var begärdt
mindre än af det som erfordras att sätta vår örlogshamn i
försvarbart skick; att vi icke beslutit tillräcklig pontontrain, tillräckliga
sappörtrupper och tillräckligt tidsenligt artilleri på våra
sjöfästningar.
Vi kunna således icke undra på — utan tvärtom böra vi
vänta det — om regeringen nu skulle inkomma nied Propos.
om ett extra anslag till vår krigsmateriels och vårt försvarsskicks
ordnande. Om vi beviljade detta anslag, kunde ingen
främmande makt förvåna sig deröfver. Öfverallt i utländska
tidningar läses huru vi rusta, ty ingen kan tro att vi stå så
sorglösa, som vi verkligen göra det nära krigslågan.
Mina Hrr! för 50 år tillbaka uttalades till oss i »Svea» ord
af skalden, och, om någonsin det legat en sanning i dessa ord,
så är det i närv:de tid:
»Stå ej bekymmerslös midt i en väpnad verld,
Och hvila om du får, men hvila vid ditt svärd.»
Vi äro ett litet folk. Må vi genom sedlig utveckling, ärligt
arbete i alla rigtningar och i förtröstan på Gud förtjena att vara
fria och oberoende. Men må vi dock ej förgäta, att hvarje
folk har pligter att fylla, likasom det har rättigheter att kräfva,
och att om pligterna icke fyllas, rättigheterna ej heller kunna
utkräfvas; att hvarje folk, huru litet det än är, bör ega en röst
i sin verldsdels angelägenheter, och att denna röst till största
delen mätes efter de krafter, det förmår att utveckla vid utomordentliga
fall till mensklighetens stora mål.
Vi hafva åtnjutit välgerningarne af en 50-årig fred. Måtte
vi fortfarande få plocka dessa välsignelsebringande frukter! Men
måtte vi framför allt bevara vår sjelfkänsla som nation oför
kränkt;
den känsla, som binder de fria och upplysta folken till
inbördes stöd och hjelp; den känsla, som bjuder aktning för oss
sjelfva och våra egna handlingar!
Vi kunna icke numera, som fordom, gå främst i striden för
frihet och ljus, men, blifva vi uppfordrade att för dem äfven
offra en skärf af vår förmögenhet, en droppe af vårt blod, så
få vi icke tänka så lågt om vår regering, att hon icke skall
veta att ställa oss på vår plats, icke så lågt om vårt folk, att
det ej skall veta att stå der, som fordom stått allt hvad vi haft
tappert och stort, ädelt och högsinnadt, och der stått fast och
troget ända in i döden.
Många bifallsrop följde på detta yttrande.
26
Den 2 Maj f. m.
Frih. Hamilton, Hugo: Jag får vördsamt anhålla att
Frih. Tersmedens förslag mätte blifva uppläst.
Sedan, till följd af denna begäran, Frih. Tersmedens i ämnet
afgifna förslag blifvit uppläst, yttrade
Frih. Hamilton: Då för någon tid sedan de motioner
väcktes, som nu utgöra föremål för R. o. Ad:s öfverläggning,
så måste jag erkänna, att jag för min del tyckte att det hade varit
bättre om de icke blifvit väckte; ty öfvertygad som jag var,
att Svenska regeringen i detta vigtiga ärende skulle handla såsom
landets väl krälde och den stora sak, som var i fråga, förtjenande,
ansåg jag att all ytterligare påstötning från representationen
var öfverflödig. Så till vida är jag nu af annan tanke,
som jag funnit att dessa motioner hafva under den förev:de diskussionen
föranledt uttryck, hvilka icke kunna vara annat än i
högsta måtto tillfredsställande för hvar och en, som ömmar för
Polska folkets väl och önskar det framgång. Frih. Tersmeden
har yttrat, att ingen Svensk man med hjerta i bröstet kan annat
än hysa ett lifligt deltagande för det olyckliga Polska folkets
öden och strider. Utom detta resultat af diskussionen, hafva vi äfven
det glädjande och för Polens sak uppmuntrande resultat, att vi
fått höra Stats-Ministerns för utrikes ärenderna i denna fråga afgifna
förklaring — en förklaring, som låter oss officielt veta hvad iogen
förut betvillade, nemi. att Svenska regeringen hyser lifliga sympatier
för det Polska folkets öden; att redan den 2 Mars, främst
af alla folk, har Svenska regeringen aflåtit en skrifvelse i denna
sak. Innan någon åtgärd af enskild man inom landet blifvit
vidtagen för att förmå den dertill, har regeringen uttalat sin opinion
i detta ämne till den makt, som det rör, tre dagar tidigare
än någon af Europas stormakter gjort det. Vi kunna ieke
annat än med största erkänsla emottaga denna förklaring, och
vi kunna äfven med fullt förtroende förlita oss på att en regering,
som har handlat så stort, äfven hädanefter skall göra det;
och derföre instämmer jag med Utsk:t deri, att ingen vidare
förklaring behöfver afgifvas, men jag instämmer äfven i Frih.
Tersmedens nu för oss upplästa förslag, ty jag anser, lika med
honom, att afstyrkandet kan behöfva att af R. o. Ad. något vidlyftigare
motiveras i den syftning, att R. o. Ad. önskar först
och främst att uttala sina sympatier för Polska folket.
Då Sveriges Adel, i likhet med Svenska folket, rätt lifligt
hyser dessa sympatier, så skall säkert Adeln, lika litet som
Svenska folket underlåta att på det sätt och till den utsträckning,
som klokheten och en riktig beräkning af landets förmåga
det medgifver, äfven aktivt uttrycka den. Aktivt sålunda, att
den gör allt hvad den kan, för att underlätta dess lidanden.
Detta är för närv:de allt hvad som kan göras; det öfriga står i
framtidens hand. Dernäst har Frih. Tersmeden föreslagit att R,
o. Ad. skulle uttala en förhoppning att regeringen, gemensamt
med andra makter, skulle på diplomatisk väg söka att bereda
Den 2 Maj f. m.
27
en bättre ställning åt det Polska folket, dock så, att den, så
mycket sorn möjligt, söker att bevara freden åt vårt land. Ja,
Mina Hrr! hvilken fosterlandsvän skall icke instämma i denna
önskan, både i allmänhet derföre att krig är en af de värsta
pröfningar, som kan öfvergå ett land, som ock derför att korsen
på Svenska obligationer fallit, och derför att Sveriges förmåga
är sådan att det hvarken kan eller bör taga initiativet till
några underhandlingar i denna fråga, än mindre initiativ till
krig; ty hvarje folk måste först rätt uppskatta sina tillgångar,
innan det tager ett steg, som möjligen skulle medföra skada.
Frih. Tersmeden har vidare sagt att denna fred bör bibehållas
blott så länge som det, kan vara förenligt med Sveriges
sjelfbestånd och värdighet. Afven häri instämmer jag till alla
delar, och jag gör det så mycket helldre, som jag har fullt förtroende
till den regering och till den Konung i främsta rummet,
som skall bedöma huru länge Sveriges värdighet kan medgifva
fredens bibehållande, ty ingen kan väl önska att den under några
förhållanden skall bibehållas, om vårt lands sjelfbestånd blir
hotadt.
På dessa skäl önskar jag att Frih. Tersmedens förslag måtte
blifva Ståndets beslut.
Gr. Sparre, Erik: Det värdiga sätt, hvarpå H. Exc.
Frih. Manderström besvarat interpellationer berättigar, efter min
tanka, hvar och en representant att dermed åtnöjas och befriar
honom från att vidare yttra sig i ämnet. Frågans grannlagenhet
påbjuder varsamhet, möjligen äfven tystnad. Jag skulle
således, för min del, icke funnit mig befogad att inlåta mig i
diskussionen, om icke under densamma yttranden blifvit fällda,
som dertill gifva mig anledning. Man har här talat om nödvändigheten
att bibehålla freden, och man har gjort det på
ett sätt, som antyder att inom representationens medlemmar
den saken hade blifvit ifrågasatt. Jag är icke af denna mening.
Jag är fullt öfvertygad om att representationen lika litet
har låtit hänföra sig något ögonblick af det härskri, som synts
i en och annan tidning, som den låtit skrämma sig och lörmåtts
att nu taga ett steg tillbaka genom de skrifvelser i en
motsatt syftning, hvilka i andra tidningar blifvit synliga. Jag
tror deremot fullt och läst, att representationen, allt ifrån den
tid då denna fråga väcktes, hyst samma förtroende till regeringens
sätt att handlägga den, hvilket i dag genom Stats-Ministerns
för utrikes ärenderna yttrande blifvit bekräftadt, och vid
sådant förhållande anser jag några exklamationer om nödvändigheten
af fredens bibehållande icke vara på sin plats. Det
är för hvar och en uppenbart, att freden är för vårt land behöflig,
isynnerhet under närv:de förhållanden; men om man till
regeringen hyser det förtroende, hvilket jag för min del gör,
att den icke utan nödvändighetens kraf ingår på motsatta sidans
hårda vilkor, så äro alla admonitioner i detta afseende
från Ständernas sida fullkomligt obehöfliga.
Den 2 Maj f. m.
Under sådana omständigheter skulle det af Utsk:t gjorda
förslag och det af Frih. Tersmeden nu framställda lika väl kunna
antagas, det ena som det andra, helst jag, fastän jag i öfrigt
gillar mycket af hvad Hr Brakel yttrat, dock icke kan med honom
instämma deri, att hvad Frih. Tersmeden yttrat ang:de
freden, skulle helt och hållet tillintetgöra den öfriga delen af
hans yttrande. För min del skulle jag önska, att Frih. Tersmedens
förslag blefve bifallet, såsom varande ett värdigt uttryck
af representationens mening. Jag har icke heller något synnerligt
att anmärka mot de slut, till hvilket Utsk:t kommit, men
jag måste, såsom medlem af representationen, fästa mig vid en
punkt i motiveringen, och, med afseende på denna, tillåter jag
mig att vara af olika mening med H. Exc. Hr Frih. Manderström.
Utsk:t säger, att »i hvilket fall som helst anser Utsk:t att
såväl frågan om, som sättet hvarpå Sverige lämpligast må ingripa
i främmande länders angelägenheter, är och bör vara
öfverlemnad åt regeringen, som ensam har tillgång til! de för
vidtagande af åtgärder i detta hänseende erforderliga upplysningar.
»
En talare har äfven sagt, att man icke i grundlagen kan
finna någon rättighet för representationen att uttala sin mening
i dylika fall. Denna rätt är dock åt representationen bevarad
i grundlagen, och H. Exc. Hr Frih. Manderström har äfven
sjelf vid ett föreg:de tillfälle erkännt, att representationen ovilkorligen
eger att till K. M. göra underd. framställningar i
hvilket ämne som helst. Om man vill häfda denna rätt — och
den mäste häfdas, ty den är grundlagsenlig, — så synes det
mig att man icke bör instämma i denna punkt af Utsk:ts yttrande.
Att förneka representationen rättighet att göra en sådan
framställning, som motionärerna föreslagit, vore detsamma
som att säga, att denna fråga icke angår oss, och, utan att
vilja säga att representationen i allmänhet bör deltaga i utrikespolitiken,
så förmodar jag likväl att ingen representant vill frånkänna
den att göra en underd. framställning, utan att detta på
något sätt kan betaga regeringen rättighet att handla på sätt
den sjelf vill.
Med uteslutande af nämnde punkt, anser jag Utsk:ts förslag
fullkomligt öfverensstämmande med det, som Frih. Tersmeden
framställt, så att jag lika gerna skulle antagit det ena som
det andra; men då det sednare förslaget tycks hafva de flesta
anhängarne, så får äfven jag rösta derför.
Hr Cederschjöld, Rob. Teofr.: Jag anser det vara
representantens pligt, att i alla frågor af grannlaga natur tillvägagå
med stor varsamhet; och då, enligt min tanka, inga
frågor kunna vara af större grannlagenhet, än de, som röra
den yttre politiken, så anser jag att man vid behandlingen af
sådana fråger bör i ännu högre grad iakttaga denna varsamhet.
lita Z Maj f. lili 29
Det är ganska naturligt, att man, då det är fråga om att
biträda ett olyckligt folk, lätt kan låta känslan hänföra sig till
att fatta beslut, hvilka kunde bereda vår egen ofärd, utan att
gagna det land, till förmån för hvilket vi uppträda. Det torde
också vara klart, att det icke kan vara lämpligt att representationen
ingår i bedömande af diplomatik ärenden, helst det
inom en representantkammare möjligen kan uppstå, snart sagdt,
lika många olika meningar, som det finnes representanter, och
det är omöjligt, att man der kan ega den speciela kännedom,
sorn erfordras för att’ kunna, såsom sig bör, bedöma dessa
frågor. Grundlagen har derföre tydligen afsett, att dylika frågor
icke skola väckas inom representationen. I litte §:n R. F,
heter det: »Ministeriel mål, hvarmed förstås alla de om rikets
förhållande till främmande makter, må Konungen låta bereda
och handhafva på det sätt, honom lämpligast synes. StatsMinistern
för utrikes ärenderna tillhör att dessa mål inför Konungen
föredraga och anmäla i närvaro af någon annan StatsRådets
ledamot»; och i slutet af nämnde § står: »Af sådana
beslut må Konungen låta till Stats-Rådets kunskap komma hvad
honom nyttigt synes, så att äfven någon kännedom af denna
riks-styrelsens gren måtte hos Stats-Rådet finnas.» Vidare heter
det i 29:de §:n R. O.: »Konst.-Utsk:t åligge, att äska de uti
Stats-Rådet förda protokoll, utom dem, som angå ministerieia
ärenden och kommandomål, hvilka endast i hvad som rörer
allmänt kända och af Utsk:t uppgifna händelser må kunna
fordras.» Af allt detta synes klart följa, att grundlagens stiftare
alldeles icke velat att representationen i allmänhet skulle
befatta sig med dylika ärenden. I anledning af den siste värde
talarens yttrande, att han vill bevara R. St:rs grundlagsenliga
rätt att göra framställningar i så beskaffade frågor, vill jag
fästa R. o. Adis uppmärksamhet på att, då det i 60:de §:n R. 0.
stadgas, att R. St:r ega rätt att uttrycka sina önskningar i hvilken
fråga som helst, så är det obestridligen representationens
rätt att uppträda äfven i dylika frågor som den förev:de; men
denna rätt bör dock, efter min åsigt, endast undantagsvis utöfvas.
Hvad sjelfva saken beträffar, så hafva olika meningar här
blifvit framställda. En talare, Hr Brake], som på ett vackert
sätt uttalat sitt deltagande för Polen, har dock, så vidt jag
kunde fatta hans yttrande, icke kommit till något resultat. En
annan talare, som, efter hvad vi hört, lifligt och på ett särdeles
rörande sätt uttryckt sig för Polen, och som säkert varmare, än
de flesta, intresserar sig för detta olyckliga land, har likväl kommit
till ett resultat, sorn icke synes stå i öfverensstämmelse med hans
premisser, emedan det skulle vara det som minst alsåg Polens
förmån. Han har nemi. kommit till samma resultat, som Frih,
Sprengtporten, att R. o. Ad. skulle ogilla motiverna och låta
vid Utsk:ts beslut bero. Hvad skulle väl detta innebära? Jol
att man icke skulle uttrycka något deltagande alls för Polen.
Man ogillar motiverna till Utskffs förslag och ogillar äfven ma
-
30
Den 2 Maj f. m.
tionerna, sorn blifvit framställda till Polens förmån. Jag kan
icke tro annat, än att något misstag af den värde talaren härvid
blifvit begånget, ty att frågan här skulle få en sådan utgång,
kan omöjligen vara hans önskan.
Hvad Utsluts förslag beträffar, så anser jag att det till sin
slutmening kan bifallas, men att det innehåller i motiveringen
en punkt, som icke bör godkännas. Det är nemi. den strof,
som äfven Gr. Sparre har påpekat, så lydande: »Men i hvilket
fall som helst anser Utslct, att såväl frågan om, som sättet,
hvarpå Sverige lämpligast må ingripa i främmande länders angelägenheter,
är och bör vara öfverlemnad åt regeringen, som
ensam har tillgång till de för vidtagande af åtgärder i detta
hänseende erforderliga upplysningar.» Till följe af hvad jag i
början af mitt anförande yttrade, instämmer jag visserligen med
Utsk:t i den åsigt, att det i allmänhet bör öfverlemnas åt Regeringen
att fatta beslut i dessa frågor; men jag anser äfven,
att undantagsfall kunna gifvas, då representationen både kan
och bör uppträda. Detta skulle man förneka, om man godkände
den nyss upplästa strofen af Utsk:ts motivering, hvarföre
jag ock vill föreslå att den måtte utgå. Utom denna, är det
äfven en annan strof, som jag skulle önska hlefve borttagen,
nemi.: »och efter dess folks för Regeringen tillräckligt kända
önskningar, der dessa kunna göras gällande, utan att landets
sanna intressen blottställas», emedan jag anser att dessa ord
kunna tolkas på hvad sätt som helst. Hvilka Regeringens tankar
än äro, så kunna de alltid anses öfverensstämmande med
folkets önskningar. Man kan ju anse, att hvad som framställes
i tidningarna, eller de opinioner, som uttryckas på en eller annan
sammankomst, äro folkets önskningar. Med uteslutande af
dessa båda strofer, anser jag att Utsk:ts förslag kunde antagas;
det skulle då komma att lyda på följande sätt: »Utsk:t har ej
blifvit satt i tillfälle att bedöma tillförlitligheten af den uppgift,
motionerna innehålla, att nemi. en kooperation till konungariket
Polens återupprättande skulle vara å bane emellan åtskilliga af
de makter, som undertecknat Wiener-traktaten, och H. Exc.
Hr Stats-Ministern för utrikes ärendena har hos R. o. Ad., i
afgifvet yttrande öfver Frih. Stael von Holsteins motion, tillkännagifva,
att af de meddelanden, som kommit H. Exc. tillhanda,
icke kunde hemtas anledning till den förmodan att, åtminstone
för det dåvarande, någon öfverenskommelse i berörda
afseende kunnat tillvägabringas. Då härtill kommer, att R. St:r
äro förvissade derom, att den Svenska Regeringen i sin politik
i förev:de, som i hvarje dylik fråga, handlar efter hvad Sveriges
värdighet kräfver, får Utsk:t vördsamt hemställa, att ifrågav:de
motioner icke må till någon R. St:rs åtgärd föranleda.» Men
om R. o. Ad. föredrager Frih. Tersmedens förslag, så har jag
ingenting emot att derpå ingå. Som jag anser, att det ligger
stor vigt på hvarje ord vid ett sådant beslut, sä tager jag mig
friheten att ånyo uppläsa nämnde förslag. Det lyder sålunda:
»Lifligt deltagande i det Polska folkets olyckor och beklagande
Den 2 Maj f. m.
31
de orättvisor, som öfvermått detsamma, genom förtryckande af
dess nationalitet, hyser R. o. Ad. det fulla förtroendet, att Regeringen
icke lärer underläta att på diplomatisk väg och i samband
med utländska makter uttala sig till Polens förmån, enligt
folkrättens och menskäghetens fordringar, dock utan att freden
störes, så länge det kan ske såsom förenligt med vårt sjelfbestånd
och utan att kränka Sveriges ära och värdighet, och
anser derför de ifrågav:de motionerna icke böra till någon åtgärd
föranleda.»
Hr Reutersvärd, Patrik Oskar: Jag hade icke tänkt
yttra mig i denna fråga, emedan jag hoppades att R. o. Ad.
skulle i största tysthet begrafva en motion som jag önskat aldrig
bade blifvit väckt; men då flera talare här uppträdt, dels
för att understödja de motiver, som Utsk:t framställt, och dels
andra gått så långt att de yrkat bifall till ifrågavarande motioner,
så måste jag på det högsta motsätta mig såväl motiveringen
som äfven de förslag, som af dessa sednare talare blifvit
väckta. Jag fruktar att Utsk:t har öfverskrida sina gränser och
sin befogenhet, dä det säger, att regeringen, har tillräcklig kännedom
om folkets önskningar i detta afseende, hvaraf skulle
blifva en följd att regeringen, om denna motivering blefve R.
Stms beslut, när som helst skulle kunna börja ett anfallskrig.
Jag är öfvertvgad om att Svenska folket hyser de aldra största
sympatier för Polen, och att det önskar att vår regering ville
på allt sätt söka att på diplomatisk väg i samverkan med andra
makter förmå vår östlige granne att bevilja de fordringar, som
Polska folket så rättmätigt framställt; men jag är också öfvertygad
om att Svenska folket icke vill att vår regering skall låta
saken gå derhän att ett fredsbrott följer. Jag beklagar djupt
dem. som vilja lägga på sitt ansvar alla de olyckor, som skulle
drabba vårt land, i händelse vi blefve inblandade i ett krig. Den
Svenska nationen — jag menar dermed kärnan af nationen och
icke en och annan individ, som låtit hänföra sig af ögonblickets
berusning — önskar att i fred och lugn egna sin omtanka åt
sin inre utveckling. Således öfvertygad, som jag är, att Svenska
folket skulle anse för den största olycka, som kunde drabba
oss, om vi finge ett krig, skulle jag för min del helst önskat
att R. o. Ad. hade, med ogillande af Utsk:ts motivering, helt
enkelt beslutat att lemna motionerna utan allt afseende; men då
Frih. Tersmeden har framställt ett förslag, som öfverensstämmer
med mina åsigter och som uttalar den önskan att freden
måtte bibehållas, så anhåller jag om bifall till detta förslag.
Flere ledamöter hördes nu ropa på propos.
Hr Tersmeden: Jag anhåller blott att få med några ord
besvara de beskyllningar om bristande logik i mitt anförande,
som en värd talare behagat göra. Han har fullkomligt rätt i
den förutsättningen att jag varmt intresserat mig för Polens
32
Den 2 Maj f. tu.
sak. I hulvudsaken öfverensstämde jag också med de motio»
närer, som väckte förevarande förslag; med detta förslag står
icke på samma ståndpunkt nu, som för två månader sedan.
Dess närmaste afsigt, att Sverige på diplomatisk väg skulle göra
något för Polen, kan, efter den upplysning, som i dag officielt
blifvit oss meddelad, anses vara vunnen. Vidare står sjelfva
frågan, såsom jag tog mig friheten nämna i mitt anförande, äfven
på en helt annan ståndpunkt. Under sådane förhållanden kan
man mycket väl gilla syftningen i dessa motioner och lika väl
godkänna det slutliga resultatet, till hvilket Utsk:l kommit. Hvad
det beträffar, att jag sagt, det motiveringen till Utsk:ts beslut
bör ogillas, så är det sanning; men jag hatar mångordighet och
anser mig icke behöfva ånyo utveckla mina skäl härför. Jag
viii blott påpeka den ytterliga grad af olämplighet, som ligger
i den strof af Utsk:ts Betänk., som blifvit ofta anförd och som
börjar med orden »och i hvilket fall som helst» och slutar
med »erforderliga upplysningar». Jag öfverensstämde visserligen
med Frih. Sprengtporten deri, att jag ansåg att Utsk:ts motiver
borde ogillas; men han yrkade att motionerna skulle alslås, då
jag deremot endast föreslagit att man skulle låta vid Utsk:ts beslut
bero, hvartill jag fortfarande får anhålla om bifall.
Hr Cederschjöld: Som ingen understödt det förslag, jag
framställt, så afstår jag derifrån oell förenar mig med Frih.
Tersmeden, på det att icke för många olika förslager må
uppstå.
Ropen på propos. förnyades.
Frih. Alströmer, Oscar: Jag hade icke tänkt yttra något
i denna fråga, men då här har blifvit framställda temligen
skarpa anmärkningar emot Utsk:t, och jag icke allenast deltagit
i frågans behandling, utan äfven biträdt det beslut, hvartill Utsk:t
kommit, så anser jag mig skyldig att försvara Utsk:ts motivering.
Man har hufvudsakligen fästat sig vid Utsk:ts yttrande*
att såväl frågan om, som sättet hvarpå Sverige egentligen bör
ingripa i främmande länders angelägenheter, är och bör vara
öfverlemnad åt regeringen. Med anledning af detta yttrande, har
blifvit sagdt, att R. St:r ega i grundlagen en sig tillförsäkrad rätt
att göra framställningar till K. Mit i hvilket ämne som helst.
Man må läsa grundlagens bud huru man vill, så finner man dock
icke på något ställe att grundlagen gifver R. St:r rättighet att
göra framställningar i diplomatiska ärenden; dessa äro ofta af
den vigt, att det icke är lämpligt att representationen der uppträder
Vi må erinra oss den tid, då R. St:r skötte de diplomatiska
angelägenheterna. Jag hoppas att denna tid aldrig måtte återkomma.
Vidare har man ansett såsom särdeles vådligt det yttrande
af Utsk:t, att R. St:r äro förvissade derom att regeringen skall
handla
Den 2 Maj f. m.
33
handla efter folkets för regeringen tillräckligt kända önskningar.
Om man läser strofen till slut, så tror jag icke att någon kan misstaga
sig om Utsk:ts mening, när det säger: »der dessa kunna
göras gällande, utan att landets sanna intressen blottställas». Sammanlägger
man början och slutet, så finnér man att folkets önskningar
icke kunna vara något annat än att det hyser ett varmt intresse
för Polen, men att det icke vill tillstyrka något i en
fråga, som det icke känner.
Ekon.-Utsk:t har från många håll rönt ogillande för sin
motivering i denna fråga, men det underkastar Utsk:t sig gerna,
vetande att det handlat efter sin bästa öfvertygelse, och jag kan
försäkra att de ledamöter, sorn hafva dikterat Utsk:ts motiver,
hafva läka stor fosterlandskänsla och lika stora sympatier för
Polen, som de, hvilka klandrat dessa motiver. Det har varit
rätt obehagligt att om Utsk:ts tillgöranden, icke allenast i
denna, utan äfven i åtskilliga andra frågor, höra sägas det Utsigt
vore sammansatt af personer, af hvilka man icke kunde
vänta sig annat. Det är beklagligt att sådana anfall skola riktas
mot ett R. St:rs Utsk., och torde egentliga förklaringsgrunden
dertill vara den, att Utsk:ts ledamöter vilja handla sjelfständigt,
och icke gå i ledband efter en eller annan tidningsartikel.
Frih. Sprengtporten: Emot den redaktionsförändring,
som Hr Cederschiöld föreslagit, skulle jag icke haft det ringaste
att anmärka, men då den siste värde talaren förklarat hvad som
var Utsk:ts mening, så förfaller denna fråga helt och hållet.
Jag ogillar icke Utsk:ts motivering, men jag anser den öfverflödig,
och derför har jag föreslagit att R. o. Ad., med åsidosättande
af Utsk:ts motivering, skulle helt enkelt afslå motionerna,
eller, om man vill begagna ett annat uttryck, att låta
vid Utsk:ts beslut bero. Jag har ingenting emot detta sednare
uttryck. Det enda skäl hvarför jag löredrog det förra, var att
jag ansåg detta vara det enda, som grundlagsenlig! kunde komma
i fråga, ty jag känner icke någon rättighet för R. o. Ad. att
låta bero vid en fråga, d. v. s. icke afgöra den; men då Hr
Gr. o. Landtm, anser att en sådan propos. kan göras, så har jag
ingenting deremot, utan instämmer i Frih. Tersinedens yrkande.
Gr. Sparre: Då en af Ekon.-Utsk:ts ledamöter ut
tryckt
något missnöje med att Utsk:ts motivering blifvit ogillad,
och då han dervid tillika nämnde mitt namn, ber jag att
få erinra honom om att det blott var i en punkt, som jag motsatte
mig denna motivering. Till försvar för denna punkt har han
nu anfört, att åtskilliga diplomatiska ärenden kunna vara af den
vigt att det icke är lämpligt att representationen der uppträder.
Han har äfven påminnt om den tid, då representationen sjelf
tog dessa ärenden om hand. Denna beklagansvärda tid önskar
jag icke åter.
Jag anser äfven att det är enligt med grundlagens stadgande
att K. Maj:t sjelf handlägger dessa ärenden; men detta
H. IV. _ 3
34
Den 2 Maj f. m.
kan icke föranleda den åsigten hos tnig, att det bör vara representationen
förmenadt att göra en framställning. Det är endast
mot det uttryck af Utsk:t »i hvilket fall som helst», som jag
gjort anmärkning. För öfrigt har jag sagt, att jag anser, det Utsk:ts
förslag mycket väl kunde antagas.
Många rop på propos. hördes ånyo.
Frih. Raab: Jag har med nöje åhört de motiver, som
Frih. Tersmeden anfört, och lör dem, som åhört mitt yttrande
vid början af detta plenum, tror jag icke det skall förefalla besynnerligt.
att jag sökt och önskat få tillräckliga motiver för
att instämma med Frilen i den slutmening, hvartill han kommit;
men detta har icke lyckats mig. Jag måste lästa uppmärksamheten
på, att Frih. Tersmedens förslag kan misstydas.
Der står, »att iv. M. icke lärer underlåta, att på diplomatisk
väg och i samband med utländska makter uttala sig till Polens
förmån, enligt folkrättens och mensklighetens fordringar, dock
utan alt freden störes, så länge det kan ske såsom förenligt
med vårt sjelfbestånd och utan att kränka Sveriges ära och
värdighet.» Jag ber att få erinra derom, att, liksom man å
ena sidan kan påstå att vårt sjelfbestånd kräfver att vi deltaga
i den oller den koalitionen, kan man å andra sidan tolka Frihms
förslag så, som vill man hafva freden till hvad pris som helst;
ty vårt sjelfbestånd kunde vi väl betinga oss, äfven vid hvarjehanda
ganska kinkiga förvecklingar, medelst uppoffringar, som
för Sverige vore allt för oangenäma, utan att man på visst
sätt kunde säga att rikets värdighet blifvit kränkt. Det är endast
denna fruktan för misstydning af Frih. Tersmedens förslag,
sorn afhållit mig ifrån att instämma med honom. Jag
mäste, af de uppgifna skäl, gifva företrädet åt det förslag Ur
Cederschjöld framställt; och, emedan han tagit sitt förslag tillbaka,
så uppmanar jag honom att vidblifva det, annars upptager
jag det såsom mitt förslag.
Hr Cederschjöld: Jag gaf uttryckligen tillkänna, att
om ingen understödde mitt förslag, så afstod jag derifrån och
förenade mig med Frih. Tersmeden; men som nu mitt förslag
blifvit understödt af Frih. Raab, så vidblifver jag det och anhåller
om Hr Gr.s o. Landtnäs propos. på bifall till detsamma.
Frih. Sprengtporten: Sedan nu llr Cederschjöld åter
upptagit sitt förslag och Frih. Raab instämt i detsamma, så får
jag förklara, att äfven jag förenar mig med desse Hrr.
Hr Brakel: Sedan jag tagit kännedom om alla de för
slag
till beslut, som här blifvit gjorda, så kan jag icke finna
annat, än att den reservation, som Frih. Raab afgifvit i Fkon.-  Utsk:ts Betänk., vore lämpligast att blifva R. o. Ad:s beslut.
Den lyder, som följer: »Det kan fördenskull omöjligen missty
das,
om, på sätt Utsk:t finner sig böra tillstyrka, R. St:r afhålla
sig från den af motionärerne föreslagna åtgärd, äfven i
Den 2 Maj f. m.
35
den form, motionärerne under öfverläggningarne ang:de frågans
remitterande, synas vilja gifva densamma. De förnämsta skälen
dertill finnér Utsk:t vara, att Regeringen ensam har tillgång
till de för denna fråga nödiga upplysningar, och att R. St:r till
Regeringen hysa det (örtroende, att hon handlar efter hvad
Sveriges värdighet kräfver och efter Svenska folkets för henne
kända önskningar, der dessa kunna göras gällande, utan att
landets sanna intressen blottställas.
På dessa skäl får äfven Utsk:t tillstyrka,
att ifrågav:de motioner ej må till någon R. St:rs
åtgärd föranleda.»
Hr Tersmeden: Jag förenar mig med Hr Brakel uti
hans sednaste yrkande.
Frih. Raab, Hugo: Jag vill endast anhålla, att min re
servation
måtte blifva antagen såsom Ståndets beslut, sedan nu
detta af tvenne ledamöter blifvit yrkadt.
Sedan öfverläggningen härefter förklarats fulländad, yttrade
Hr Gr. o. Landtm., att, efter det Frih. Raab, Adam Christian,
återkallat siri förut gjorda begäran om bifall till Allm. Besv.- o.
Ekon.-Utslcts förev:de Betänk., hade detsammas antagande icke
blifvit af någon ledamot bestämdt påyrkadt, hvaremot andra
förslag till beslut i frågan blifvit af åtskilliga ledamöter afgifna.
Så hade Frih. Tersmeden yrkat, att R. o. Ad. skulle fatta ett
beslut af följande lydelse: »Lifligt deltagande i Polska nationens
olyckor och beklagande de orättvisor, som öfvergått detta folk
genom förtryckandet af dess nationalitet, hyser Ståndet den tillförsigt,
att K. M. icke lärer underlåta att på diplomatisk väg
samverka med andra makter till Polens förmån, enligt folkrättens
och mensklighetens fordringar, utan att freden för Sverige blottställes,
så länge dess bibehållande är förenligt med vårt sjelfbestånd
och vår värdighet, och finner således de väckta motionerna icke
böra till någon R. St:rs åtgärd föranleda.» Hr Cederschjöld
åter hade föreslagit, att Utsk:ts Betänk, skulle godkännas, med
åtskilliga uteslutningar, så att detsamma komme att lyda sålunda:
»Utsk:t har ej blifvit satt i tillfälle att bedöma tillförlitligheten
af den uppgift, motionerna innehålla, att nemi. en
kooperation till Konungariket Polens återupprättande skulle vara
å bane emellan åtskilliga af de makter, hvilka undertecknat
Winer-traktaten, och H. Exc. Hr Stats-Ministern för utrikes
ärendena har hos R. o. Ad., i afgifvet yttrande öfver Frih. Stael
von Holsteins motion, tillkännagifvit, att af de meddelanden, som
kommit H. Exc. tillhanda, icke kunde hemtas anledning till den
förmodan, att, åtminstone lör det dåvarande, någon öfverenskommelse
i berörda afseende kunnat till vägabringas. Då härtill
kommer, att R. St:r äro förvissade derom, att den Svenska Regeringen
i sin politik i förev:de, sorn i hvarje dylik fråga, handar
efter hvad Sveriges värdighet kräfver, får Utsk:t vördsamt
36
Den 2 Maj f. m.
hemställa, att ifrågav:de motioner icke må till någon R. St:rs
åtgärd föranleda.» Vidare hade Hr Brakel anhållit om antagande
af det förslag, som fanns intaget i Frih. Hugo Raabs
reservation och hade följ:de innehåll: »Det kan fördenskull omöjligen
misstydas, om, på sätt Utsk:t finner sig böra tillstyrka,
R. St:r afhålla sig från den af motionärerna föreslagna åtgärd,
äfven i den form motionärerne under öfverläggningarne ang:de
frågans remitterande synas vilja gifva densamma. De förnämsta
skälen dertill finnér Utsk:t vara, att regeringen ensam har
tillgång till de för denna fråga nödiga upplysningar, och att R.
St:r till regeringen hysa det förtroende, att hon handlar efter
hvad Sveriges värdighet kräfver och efter Svenska folkets för
henne kända önskningar, der desse kunna göras gällande, utan
att landets sanna intressen blottställas. På dessa skäl får äfven
Utsk:t tillstyrka, att ifrågav:de motioner ej må till någon K. St:rs
åtgärd föranleda». Slutligen hade Hr von Qvanten yrkat afslag
å Betänk:t samt bifall till motionerna, med uteslutande af de
deri förekommande orden: »i diplomatisk väg.»
Härefter framställde Hr Gr. o. Landtm, först propos. på
bifall till Betänk:t, hvartill svarades talrika nej, jemte ett eller
annat ja, sedermera propos. på antagande af Frih. Tersmedens
förslag, då svaren utlöllo med talrika ja, blandade med nej, vidare
propos. på bifall till Hr Cederschjölds förslag, hvartill svarades
mångå nej, jemte åtskilliga ja, ytterligare propos. på antagande
af Hr Brakels förslag, hvilken propos. likaledes besvarades
med många nej, och åtskiliga ja, samt slutligen propos.
på Hr von Quantens yrkande, hvartill svarades starka nej;
hvarefter Hr Gr. o. Landtm, förnyade den förut gjorda proposm
på antagande af Frill. Tersmedens förslag och, då svaren utlöllo
med talrika och starka ja, blandade med nej, förklarade sig hafva
funnit ja öfvervägande.
Hr Brakel begärde votering.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade nu, att då votering om Frih.
Tersmedens förslag blifvit begärd, egde R. o. Ad. att bestämma,
hvilketdera af de öfriga förslagen skulle intagas i kontraproposm
vid den blifvande voteringen; hvarefter och sedan Hr
Gr. o. Landtm, framställt särskilda proposm derå, att bifall till
Betänk:t, antagande af Hr Cederschjölds förslag, antagande af
Hr Brakels förslag och antagande af Hr von Qvantens förslag
skulle i kontrapropos:n ingå, samt dessa framställningar besvarats,
den första med nej, den andra och tredje med mångå ja
och nej i blandning, samt den fjerde med många nej, förnyade
proposir på antagande till kontra-propos. först af Hr Cederschjölds
förslag och sedermera af Hr Brakels förslag framställdes
samt besvarades med blandade ja och nej; hvaruppå Hr
Gr. o. Landtm, ytterligare inhemtade R. o. Ad:s tanke, huruvida
kontra-proposm borde upptaga bifall till Hr Cederschjölds
Deu 2 Maj f. m.
37
förslag, och sedan svaren derå utfallit med starka ja, blandade
med nej, förklarade Hr Gr. o. Landtm, sig nu hafva funnit ja
öfvervägande.
Härefter uppsattes och justerades följ:de voter:s-propos.:
»Hen som vill, att R. o. Ad., med anledning af Allmänna
Besv.- o. Ekon.-Utsk:ts Betänk. N:o 114, i ani. af väckta motioner
rörande medverkan från Sveriges sida till konungariket Polens
återupprättande, skall fatta följ:de beslut: »Lifligt deltagande
i Polska nationens olyckor och beklagande de orättvisor, som
öfvergått delta folk genom förtryckandet af dess nationalitet,
hyser Ståndet den tillförsigt, att K. M. icke lärer underlåta att
på diplomatisk väg samverka med andra makter till Polens förmån
enligt folkrättens och mensklighetens fordringar, utan att
freden för Sverige blottställes, så länge dess bibehållande är förenligt
med vårt sjelfbestånd och vår värdighet, och finnér således
de väckta motionerna icke böra till någon R. St:rs åtgärd
föranleda», röstar
Ja;
Hen det ej vill, röstar
Nej;
Vinner nej, bifaller R. o. Ad. Utsk:ts ifrågav:de Betänk., med uteslutande
från motiveringen af dels den mening, som börjar med
orden: »men i hvilket» och slutar med ordet: »upplysningar,»
dels ock af följ:de ord: »och efter dess folks för regeringen tillräckligt
kända önskningar, der dessa kunna göras gällande, utan
att landets sanna intressen blottställas».
Sedermera företogs voteringen, och befunnos vid dess slut
rösterna hafva utfallit sålunda:
Ja — 125.
Nej — 35.
Anmältes och bordlädes:
Lag-Utsk:ts Retänk. N:o 33, i ani. af väckta motioner om
förändring i stadgandena ang:de giftomannarätt; samt
Exped.-Utsk:ts Mern. och Utlåt.:
N:o 10, till Högloft. R. o. Ad., i ani. af åteyremiss å skrifvelseförslaget
N:o 67; och
N:o 11, ang:de bestämmande af dag för nästa lagtima riksdags
början.
R. o. Ad. åtskiljdes kl. | 3 e. m.
In fidem,
0. Brakel.
38
Den 2 Maj e. m.
Lördagen den 2 Maj 1863.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades prot:t för den 4 sistl. Mars e. m.
Upplästes ett af Hr Lagerheim, Otto, ingifvet Mern. af följ:de
lydelse:
Som jag i följd af tjensteåligganden måste afresa från hufvudstaden,
nödgas jag afsäga mig min plats såsom Bänkman
inom 14:de bänkm:s-afd:n, under anhållan att likväl blifva vid
min riksdagsmannarätt bibehållen.
Denna anhållan blef af R. o. Ad. bifallen.
Frih. Peyron, Gustaf, hade inlemnat ett Mern., som nu upplästes
och lydde sålunda:
Hindrad genom tjenstgöring får jag härmed, jemte anhållan
om bibehållande af min riksdagsmannarätt, afsäga mig förtroendet
som suppleant i Stats-Utsk:t.
Sedan R. o. Ad. härtill samtyckt, anmodade Hr Gr. o.
Landtm. Ståndets Hrr Elektorer att välja en suppleant i StatsUtsk:t
efter Frih. Peyron.
Föredrogos, men begärdes af flere ledamöter ånyo på bordet,
Stats-Utsk:ts den 29 sisth April bordlagde Utlåtrn:
N:o 87, ang:de fortsatt utförande af jernvägs-arbeten för
statens räkning och anvisande af dertill erforderliga medel;
N:o 88, ang:de gjorda framställningar om statsbidrag för
enskilda jerrivägsanläggningars företagande;
N:o 89, i fråga om anskaffande af medel till jernvägs
byggnader;
hvarefter
anmälte sig och yttrade
Hr Fåll rajus. Olof Immanuel: Enligt den öfverens
kommelse,
som, på grund af 47:de §;n K, O., i Talmans-kon
-
Den 2 Maj e. m.
39
ferensen egt rum, i ändamål att bereda samtidig handläggning
inom de särskilda Riks-Stånden af Stats-Utsk:ts nu andra gången
bordlagda Utlåtm N:is 87, 88 och 89, får jag vördsamt
hemställa, att dessa Utlåtm måtte till behandling företagas nästkommande
Lördag d. 9 dennes och då sättes främst på föredragningslistan,
i ordning efter förut angifna nummerföljd.
Detta förslag blef, uppå framställd propos., af R. o. Åd. bifallet.
Föredrogs och lades till handlingarne Sammansatta Bevilln.-  Lag- samt Allm. Resv.- o. Ekon.-Utsk:ts den 29 sistl. April
bordlagde ,Mem. N:o 1, med anmälan om en sekreterares antagande.
Föredrogs, men begärdes af flere ledamöter ånyo på bordet,
samma Utsk:s den 29 sistl. April bordlagde Betänk. N:o 2,
ang:de vilkoren för bränvins tillverkning.
Förodrogs, men begärdes af flere ledamöter ånyo på bordet,
Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk:ts den 29 sistl. April bordlagde Betänk.
N:o 115, i ani. af väckta motioner om ändringar i K.
Förordnm om komunalstyrelse i stad d. 21 Mars 1862 samt i
28:de kap. 5:te §:n Byggninga-Baiken.
Föredrogs ånyo Riddarh.-Utsk:ts den 25 och 29 sistl. April
bordlagde Utlåt. N:o 8, ang:de väckt fråga, om granskning af
de utaf Hr Anrep utgifna: »Svenska Adelns Attartaflor.»
Hr Anrep, Gabriel: Min värda motståndare sedan länge
tillbaka, Riddarh.-Direktören Frih. Rudolf Cederström, har, troligen
utan att taga i beräkning att så skulle ske, gjort mig en
stor, mycket stor, tjenst genom väckandet af denna fråga; ty
jag har för det första derigenom fått ett efterlängtadt tillfälle
att bemöta de anmärkningar, som, offentligt och enskildt, öppet
och dolskt, blifvit gjorda emot mitt genealogiska arbete: Svenska
Adelns Attartaflor; och för det andra, kan jag nu möjligen slippa
ali tvist med Riddarh.-Direktionen, som, med den kännedom
jag har om Direktionens gynsamma och välvilliga tänkesätt och
bemötande emot mig, eljest ofelbart skulle uppstått, då jag en
gång kommit för att fordra återstoden af mitt anslag ifrån
Riddarh.-kassan.
Jag kan till en början, ehuru det är en småsak, icke underlåta
att anmärka, med hvilken besynerlig blandning al aktning
och förakt mitt arbete offentligen behandlas. På samma
gång nemi. som det talas om den vigt i genealogiskt och historiskt
hänseende, hvilket det har eller kommer att ha, på samma
gång kallas det helt föraktligt de »s. k. Svenska Adelns
40
Den 2 Maj e. m.
Ättartaflor.» I anledning häraf får jag upplysa Riddarh.-Utsk:t, i
hvars Utlåt, nämnda missfirmliga uttryck förekommer, eller egentligen
Utsk:ts Sekreterare, Hr Dalman, som vid prot:ts författande
troligen på eget beråd insmygit detsamma, att benämningen
»Svenska Adelns Ättartaflor» icke är något vedernamn,
utan den verkliga titel, som jag sjelf gilvit min, bok.
Att jag skulle fått i uppdrag att utgifva Ättartaflorna, har
jag förut hört flera föreställa sig, och ser 1111 äfven af Frih. Ce
derströms
anförande till Riddarh.-Direktionen, hvilket jag haft
tillfälle genomläsa, att också han hyser denna origtiga åsigt;
ty han talar deri om mitt »åtagna åliggande», m. m. i samma
syftning. Jag frågar fördenskull: har någon gifvit mig detta uppdrag
och hvem skulle det vara? eller har jag icke sjelf, af egen
drift, påbörjat och fortsatt arbetet? Tvärtom motarbetades företaget
på det ifrigaste. Derom vittna våra prot:r för riksdagen
1856, då jag begärde ett förlagslån från Riddarh.-kassan, för
att sjelf kunna utge verket, och likaledes de till genealogiernas
förvarande emot eld och brand inrättade jernskåp. Dessa skola
vara brandfria; men huruvida de kunna uppfylla sin bestämmelse,
om någon olycka skulle inträffa, lemnar jag derhän. Den
ena af skåpdörrarne går nemi. icke alls igen, och vid de öfriga
äro tillräckligt stora springor, för att fritt insläppa de hungriga
lågorna. Ättartaflorna äro, efter hvad jag förut sagt, således
helt och hållet mitt enskilda arbete, utgifvet under mitt namn
och mitt författareansvar, och för hvilket jag icke står under någon
annan lag än Tryckfr.-Förordnm. Eller har R. 0. Ad. eller Riddarh.
-Direktionen eller någon annan, än jag, juridiskt eller moraliskt
ansvar derför? Nej, visst icke! Förändrade väl anslaget,
som jag fick först då en | af verket var utkommet, detsammas
natur af enskildt? Också nej! I evighet neji Nu fästades visserligen
vid gifvandet deraf det vilkor, att jag icke skulle få göra
någon »afvikelse i väsendtlig mån från de å Riddarhuset förvarade
original-stamtaflor»; men hurudant var och är detta vilkor
beskaffadt? Jo inkonseqvent i tvenne hänseenden, obefogadt,
otillämpligt och, jag skulle tro det, dock får jurister derom
Jömma, äfven olagligt.
Innan jag går att närmare framställa vilkorets nu uppräknade
egenskaper, vill jag först fråga: hvad är det väsendtliga
uti ett genealogiskt arbete? Jo, det är väl ätteledningarne! I
så fall skulle jag, alltigenom följande den plan, som jag uppgjorde,
innan jag började verket, och hvilken plan bestod deruti
att begagna mig, lörutom af genealogierna på Riddarhuset, äfven
af alla andra trovärdiga källor, dem jag kunde öfverkomma,
ha på hundratals ställen brutit emot vilkorets andemening; ty
jag har i mina Ättartaflor infört icke allenast alla de personer,
sorn finnas upptagna i min sedan flera år tillbaka utgifna
Adelskalender, men icke stå på genealogierna, utan äfven alla
sådana, hvilka äro införda i Finska Adelskalendern, och detta
allt såväl till de lefvande ätternas, som till mitt arbetes båtnad.
Det har blifvit erkändt af flera för genealogi entresserade per
-
Den 2 Maj e. m.
41
söner, och deribland af sjelfvaste öfvervakaren af Riddarh.-genealogierna,
Riddarh.-Direktören Gr. Adam Lewenhaupt.
Jag har sagt, att vilkoret är trefaldigt inkonseqvent, obefogadt,
otillämpligt och äfven olagligt, och jag vill nu närmare
utveckla detta.
Vilkoret är inkonseqvent, för det första, emedan det skulle
hindra mig att, vid utgifvandet af genealogierna, göra de rättelser
och tillägg, d. v. s. »afvikelser», hvilka vore hehöfliga, och
likvisst var det just genealogiernas felaktighet och ofullständighet,
som togs till hufvudsakligt skäl vid motarbetandet af deras
tryckning; för det andra, emedan jag, då jag erhöll anslaget,
fick detsamma, för det jag förtjenstfull! ordnat arbetet, hvilket
smickrande vitsord väl icke kunde afse något annat än de »afvikelser»
af dylikt slag, dem jag gjort uti den då redan utgifna
tredjedelen af arbetet, ty icke hade det kunnat kallas förtjenstlullt,
om jag låtit aftrycka alla de grofva fel, som hvimla på genealogierna;
och för det tredje, emedan R. o. Ad:S medlemmar
sjelfva dra försorg om att dylika »afvikelser» må göras uti Attartaflorna,
i det de nästan dagligen lernnat och lemna mig, så
skriftligen som muntligen, rättelser och tillägg, med enträgen
begäran, att jag måtte införa dem i mitt arbete.
Vilkoret är obefogad!, emedan det tillkom just för det jag
alltför väsendtligt följt genealogierna. Det låter paradoxt, men
är fullkomligt sannt, hvilket kan förnimmas af följ:de. Kort innan
min anslagsfråga skulle behandlas af Riddarh.-Direktionen,
utgals sjette häftet af Attartaflorna, deri adeliga ätten af Forselles
förekommer; och befanns det, att Kammarherren af Forselles
på Ekensberg och hans numera aflidna fru, född Adlercreutz,
skulle haft en son, som kommit till verlden några år
före äktenskapet. Denna uppgift i tryck väckte, såsom icke
enlig med sanna förhållandet, naturligtvis grämelse inom den
aktade familjen. De förmenta föräldrarne beklagade sig för sin
svåger och broder, Raron Adlercreutz, och denna i sin ordning
för sin goda vän, Riddarh.-Direktören Baron Rennet. Troende
felet vara mitt och att jag således gjort en »väsendtlig afvikelse»
från Forsellska genealogien, föreslår nämnda Riddarh.-Direktör
vid Direktions-sammanträdet det både för mig och Direktionen
förargelsebringande vilkoret, och kommer dagen derpå upprusandes
till mig på Riddarhuset, der jag, utan att ana det ringaste,
satt efter vanligheten och arbetade, samt tillfrågar mig
med en väldig ed, huru jag hade kunnat låta trycka en så
chikanös oriktighet. Jag tänkte för mig sjelf, att det icke skulle
bli värre, än att jag finge påkosta omtryckning af det blad,
hvarpå felet stod; men innan jag svarade detta, framtog jag
genealogien, för att se, hvad den om saken innehöll. Till min
stora fägnad, men den vredgade Baronens icke mindre förbluffeise,
så att han studsade ett par steg tillbaka, föll det sig icke
bättre, än att genealogien hade det precist så, som det var
tryckt i boken. Nu blef Hr Baronen för några ögonblick förstummad,
men började sedan, lärande hit och dit, ropa på vakt
-
42
Den 2 Maj e. m.
mästare och kanslister; och då andra Riddarh.-kanslisten, Baron
Ehrenborgh, som redan då skötte genealogierna, hann komma
tillstädes, åtspordes han i sin tur, huru han hade kunnat
skrifva sådant. Baron Ehrenborgh, seende på den famösa anteckningen
å den ännu på bordet qvarliggande vidöppna stamtaflan,
svarade helt lugnt, att han icke kunnat göra densamma,
så mycket heldre som den, efter hvad årtalen utvisade, var tillkommen
innan han sjelf blef född. Sedan Baron Bennet en
stund ideligen frågat Baron Ehrenborgh, huru en sådan oriktig
anteckning varit möjlig, och Baron Ehrenborgh i sin ordning
bedt, att Baron Bennet sjelf täcktes upplysa honom derom, anmärkte
jag, som genast efter utståendet af min pers, återtagit
mitt arbete, att den troligast blifvit af misstag gjord under Kammarherren
Forselles, i stället för att den borde ha varit förd
under en hans på samma genealogiska tabell bredvid honom
stående broder, emedan jag förut i stamtaflorna haft exempel
på dylikt. Sådan var tillkomsten af det olycksaliga vilkoret; och
jag frågar, om det icke med stort skäl kan kallas obelogadt?
Hade Baron Bennet haft nog besinning att, då oriktigheten först
för honom omnämndes, sjelf se efter, hurudan genealogien var
beskaffad, så hade kanske vilkoret icke blifvit föreskrifvet eller
åtminstone hade jag sluppit den nu omtalade olörtjenta förnärmelsen.
Att vilkoret, sedan upplyst blifvit att felet icke var
mitt, utan genealogiens, och hvilket Baron Bennet sjelf med
egna ögon haft tillfälle se, bordt vid justeringen af RiddarhusDirektionens
prot. ur detsamma borttagas, hade varit det minsta,
som Boronen kunnat göra till min upprättelse; men icke
heller derom bekymrade han sig.
Vilkoret är otillämpligt, emedan genealogierna icke äro några
fullt afslutade handlingar, utan kunna när som helst, så för de
redan döda, som för de ännu lefvande ätterna, ändras, men
när och af hvilken en sådan ändring blifvit gjord, står icke på
dem uppgifvet. Jag skulle således, om en jemförelse emellan
mina Attartaflor och Riddarh.-genealogierna gjordes, kunna bli
tillvitad för en mängd »väsendtliga afvikelser», dem jag dock
icke vore saker till, och jag vill härpå anföra ett pär exempel.
På adeliga ätten Schildts genealogie äro icke mindre än 29 personer
antecknade eller Kaptenen Johan Ulric Schildt, äldre son
till Ofverste-löjtnanten Carl Ulric Schildt, och alla hans descendenter
med Schildtska namnet, men de stå icke upptagna i
Attartaflorna; likaså är förhållandet med, som man skall hoppas,
fortplantaren af Friluga Stjerncronska ätten och fideikommissarien
till Stjernarp i Halland. Hessa uteslutningar i Ättartaflorna
äro onekligen »väsendtliga afvikelser», men jag är dertill
helt och hållet utan skuld, ty nämnda personer voro icke uppförda
på genealogierna, då Schildtska och Stjerncronska Ättartaflorna
utarbetades och trycktes. Rättelserna ha nemi. skett
under loppet af denna riksdag eller sedan de häften, hvaruti
ofvan angifna oriktigheter förekomma, redan voro färdiga, och
Den 2 Maj e. m.
43
ha blifvit gjorda vid förstnämnda ätt af Kapten Hedenberg, och
vid den sistnämnda af ättens hufvudman sjelf.
Vilkoret är slutligen, efter mitt förmenande, olagligt, ty det
skulle lägga ett, om ock indirekt, hinder i vägen för utgifvandet
af mitt arbete, och strider således emot sjelfva andan i l:sta
§:n 2:dra mom. Tryckfr.-Förordn:n, der allt »hinderligt» för
boktryckerier, författare eller utgifvare är på det kraftigaste
förbjudet.
Om R. o. Ad., då anslaget gafs mig, insett och noga betänkt,
hvad jag nu anfört om vilkorets orimlighet, så hade detsamma
helt säkert aldrig föreskrifvits, såvida, hvilket jag dock
icke tror, åtminstone hvad sjelfva Ståndet beträffar, meningen
ej var att kunna återtaga med ena handen, hvad som gifvits
med den andra, eller utväg hållas öppen för att kunna, såsom
ock skett, trakassera mig. Nu kan invändas, att jag icke bordt
emottaga anslaget med ett sådant förbehåll, eller åtminstone att
jag varit skyldig att göra K. o. Ad. uppmärksam på detsammas
olämplighet. Ja. jag tänkte också på båda delarne; men afråddes
derifrån utaf några för Attartaflornas fortsatta lifgifvande
intresserade Adelns medlemmar, hvilka, fruktande att anslagsfrågan
i så fall skulle gå omkull eller fördröjas, enstämmigt för
säkrade
mig, att ingen någonsin komme att fästa sig vid den
dumma föreskriften.
Innan jag nu går att punkt för punkt vederlägga Frih. Cederströms
specificerade anmärkningar, vill jag bemöta ett par
allmänna, som redan framställdes, då, vid förra riksdagen, Riddarh.
-Direktionen i och för den bekanta Lilliehöökska saken
gjorde ett misslyckadt försök att indraga mitt anslag. Det sades
nemi., ja, tillochmed föreskrefs, för det första, att jag skulle i
noter införa alla rättelser och tillägg, dem jag ansåg mig böra
göra. Ett sådant förfaringssätt hade visserligen varit förmånligt
för mig såtillvida, som allmänheten då tydligen fått se, huru
mycket mera öfverensstämmande med verkligheten min bok är,
oaktadt alla dess fel och brister, än genealogierna äro det; men
förutom att jag skulle frångått den redan i den då utkomna
tredjedelen af verket följda, på förhand uppgjorda planen att
icke alls ha några noter, frågar jag en livar: huru skulle boken,
som är tryckt i spalt och med fin stil, då sett ut? och med
hvilken reda och lätthet skulle den kunnat begagnas? Ty det
hade blifvit med de många felaktigheterna å genealogierna tjogtals
noter på nästan hvarje sida, och på många skulle det knappats
funnits plats för de i typografiskt hänseende behöfliga två
å tre raderna text. Den andra allmänna anmärkningen, som
också stadgades, äfvenledes på Riddarli.-Direktionens inrådan,
var, att jag borde, om jag ville göra några ändringar, anmäla
sådant för Direktionen och afvakta dess beslut i ämnet. Men
jag kände Direktionen alltför väl, för att göra så, och har derföre
ej heller vändt mia till densamma med någon sådan anmälan;
dock tänkte jag göra det en gång, och då, uppriktigt
sagdt, endast för att sätta Direktionen på prof. Det var när
u
Den 2 Maj e. m.
jag skulle utarbeta Oxenstjernska Ättartaflorna. På genealogierna
qvarstod nemi. den bekanta historiska oriktigheten, sorn vi
troligen alla läst om såsom skolpojkar, att Oxenstjernorna skulle
vara Sparrar på fädernet; men denna kolossala genealogiska
bock kunde jag naturligtvis icke låta få flöja in i mitt arbete, som
skulle tryckas och spridas bland allmänheten. Jag kom att
nämna om min tillernade anmälan till Riddarh.-Direktionen åt
en person, hvars egen slägt frågan nära rörde och som är känd
för sina djupgående historiskt-genealogiska forskningar; och han,
som hade sig oriktigheten bekant och önskade att den klefve
rättad, sade sig vilja förbereda Direktionen på det som komma
skulle. Han uppsökte mig också efter ett par dagars förlopp
på Riddarhuset och berättade, att han nämnt om saken för en
eller ett par Direktions-ledamöter, men fått det svar, att Direktionen
icke ville gräfva i gamla luntor från 1300-talet, samt att,
om jag skulle få vanan att besvära med rättelser vid genealogierna,
så skulle Direktionen icke få annat att göra. Jag, som
således icke ville »besvära» Direktionen med någon anmälan i
saken, genomdref dock, medelst Oxenstjernorna sjelfva, att Oxenstjernska
och Sparreska genealogierna på Riddarhuset blefvo
rättade, icke för mitt arbetes skull, ty Oxenstjernska ättartaflorna
voro redan färdigskrifna så, som de nu äro tryckta, innan
Direktionen ens företog målet till behandling, utan endast för
att stadga min öfvertygelse, att det tvära nekandet till en så
klar och enkel sak blott härrörde af Direktionens oginhet emot
mig, om man undantager någon beqvämlighet för dess egen
räkning. Så sköter Riddarh.-Direktionen de för oss så maktpåliggande
genealogierna, och så efterkom Direktionen Adelns föreskrift,
hvartill Direktionen sjelf gifvit initiativet, att mina anmärkningar
skulle emottagas och granskas. Om jag skulle vändt mig
till den tröga Riddarh.-Direktionen med alla de rättelser och
tillägg, dem jag gjort i Ättartaflorna, så hade både jag och samtliga
Direktions-ledamöterna hunnit blifva döda och förrnultnade,
innan arbetet kunnat tillfullo utkomma.
Frih. Cederströrns anmärkningspunkter, för att nu ta ihop
med dem, röra visserligen dels sjelfva planen för arbetet, som
tillhör mig sjelf och dessutom var uppgjord långt förr än jag
erhöll anslaget, dels till största delen saker, hvilka förekomma
uti de redan då utgifna häftena, hvadan jag ej vore skyldig att
besvara dem; men vill dock icke undandraga mig att göra det,
heldst det skall visa det haltande och ohemula i hans beskyllningar.
Hvad först beträffar Frihms geremiad, att numreringen på
de genealogiska tabellerna icke blifvit följd i Ättartaflorna och
»att vid flera ätter uteslutits, utan gifven anledning, vissa tabeller,
ej mindre öfver den först adlades förfäder (i parenthes
får jag nämna, att dessa alltid blifvit upptagna, men hvilket
Frih. Gederström, vid sin förberedande granskning, icke kunnat
varseblifva), än äfven de icke adlade sidogrenarne, ehuru an
-
Den 2 Maj e. m.
45
teckningar härom finnas i original-stamtaflorna,» så hänvisar jag
till 2:dra och 3:dje punkterna i de efterrättelser för läsaren,
hvilka äro tryckta i början af min bok och lia för de omnämnda
fallen följande lydelse, nemi. i 2:dra punkten: »Hvarje Attar»tafla
är, der så varit nödigt, afdelad i smärre taflor eller ta»beller,
motsvarande klammer i en på förut brukligt sätt upp»ställd
stamtafla; och bildar hvar och en manlig person, som i
»sitt äktenskap haft eller har barn, en egen sådan tabell »;
och i 3:dje punkten: »Af de ätter, som sedan urminnes tider
»varit Svensk adel, äro de mest kända medlemmarne, så qvin»liga
som manliga, upptagna; af de öfriga blott stamfäderna i
»rätt uppstigande led till dem, som blifvit adlade eller naturali»serade».
Frih. Cederström må icke föreställa sig, att numreringen
på sjelfva riddarhusgeneaiogierna alltid varit eller blir
densamma, som den nu är. När hans bror, t. ex., som jag
hört skall vara förlofvad, en gång gifter sig, så flyttas han ifrån
tab. 6 på Cederströmska stamtaflan, der han nu står, om jag
icke missminner mig, till en annan tabell, hvilken får, allt som
det passar sig, till nummer 6, a, eller 7, o. s. v.
Hvad åter vidkomma de med dödkors i mina Attartaflor
utmärkta 26 ätter och de 13 sådana, som sakna dylika tecken,
så, medgifvande att några tryckfel dervid insmvgit sig. såsom
vid friherrl. ätten Bergenhjelm, der äfven numret är rasande,
men hvilket icke i ifvern att uppleta gravamina observerats,
samt adel. ätterna von Knorring och Rosenblad, härrör de öfriga
skiljaktigheterna emellan Attartaflorna och riddarhusgeneaiogierna
af olika åsigter emellan mig och Riddarhus-direktionen
om dessa ätter ännu äro lefvande eller ej. Särskildt om ätterna
von Lagerlöf och Reiher hade jag mig förut bekant, med hvilka
de på svärdsidan uteingo, och har nu sedan fått veta detsamma
om adel. ätten Leijonadler. De åberopade 90 åren, som skola
vara förflutna, innan en ätt får anses utslocknad, är icke någon
säker måttstock att den verkligen är det. Derpå äro adel. ätterna
Glansenstjerna och Nassokin, hvilka här på Riddarhuset
finnas såsom döda antecknade, men båda lefva i grannlandet
Finland, talande exempel. Den förstnämnda har 3 och den sistnämnda
icke mindre än 10 manliga medlemmar i lifvet. Det
kunde således en vacker dag hända, att Frih. Cederströms öron
blefve »behagligt smekta» med någon af dessas »välljudande
stämmor», ehuru välljudet hade en något Finsk klang. Att med
de nu omskrikna dödkorsen icke å Riddarh.-Direktionens sida
annars laller sig så noga, kan man skönja deraf, att sådana i
detta nu fattas på Riddarhusgeneaiogierna för följande 9 utdöda
ätter, nemi. adel. ätten Anckarstjerna, N:o 1142, friherrl.
ätten De Geer af Tervik, adel. ätten von Jakobsson, gred. ätterna
Leijonstedt och Putbus, samt adel. ätterna Ridderstam, af
Robsahm, Sabelhjerta och von Tuné.
Anbelangandes de i Attartaflorna till aldrastörsta delen efter
Riddarhusgeneaiogierna inflickade anekdoter, öfver hvilka Frih.
Cederström uppstämt en så jemmerlig klagovisa, så har han
40
Den 2 Maj e. m.
eller de af mig val kända gynnare, som så tjenstaktigt hjelpt
honom med den tillämnade nedgöringen af mitt arbete, i brådskan
eller hafset förbisett, likasom sjelfva planen för verket förbisågs,
att skildringarne af Fru Fock, född Ridderbjelke, och Fröken
Clo finnas för den förra dels på Fockska, dels på Hårdska genealogien,
och för den ^sednare på stamtaflan öfver friherrl.
ätten Gripenhjelm. j Starkhulvudska historien står väl icke upptagen
på genealogien å Riddarhuset, utan är i stället hemtad
ur en annan lika trovärdig kalla, tryckt till på köpet; men har
jag anfört godbiten såsom exempel på ett egendomligt sätt i
förra tider att bli adlad, diametralt motsatt betydelsen af ett nu
mvcket brukligt ordspråk. Rå den eller de, som utarbetat de
officiella genealogierna, blifvit genom ett R. o. Ad:s beslut af
den 4 Maj 1765 formligt anbefalda, att dervid begagna sig af
alla möjliga källor, så vore det väl underligt, om icke jag, hundra
år derefter, då vår historiska litteratur så betydligt växt,
skulle för mitt icke officiella arbete få göra detsamma. Föröfrigt
äro dylika kärloksnotiser ju rätt pikanta att läsa; och Svenska
Adeln bör väl icke vara ömtåligare än furstefamiljer och
regentdyuastier, hvilka få hålla till godo med att se sina svagheter
af den närgångna historien afslöjade. Det må nu så vara.
att de klandrade anekdoterna äro mörka fläckar, men hvad vore
väl dem förutan allt det lysande och ädla, som i Attartaflorna
omtalas? Hvad är en målning utan skuggor och dagrar? Frih.
Cederström klagar, i anledning af dessa anekdoter, öfver brist
hos mig på urskiljning och grannlagenhet; men ville han ännu
närmare jemföra mina Attartaflor med Riddarhusgenealogierna, så
skulle han finna, att jag för sådant icke rättvisligen kan beskyllas.
Jag har nemligen, utan att träda sanningen alltför nära,
så vidt möjligt varit, mildrat det myckna verkligt vanhederliga,
som står omnämndt på genealogierna, och för tillfället påminner
jag mig tvenne anrika och ansedda slägter, dem jag sålunda
skonat. Jag vill icke här öppet nämna dem vid namn, men är
beredd att enskildt göra det åt de medlemmar af Ståndet, som
det önska.
Återstår nu af det Cederströmska kalfatrandet att villigt
erkänna det tvenne ätter blifvit i Attartaflorna förbigångna, nemligen
adl. ätten von Hennigs, lefvande, och Lindelöf, N:o 143,
utdöd. Det är visserligen förargligt för mig, att så (ländt; men
jag får lugna mig dermed, att mitt arbete, som icke kan vara
fullkomligare än andra menniskors, ehuru sådant tyckes fordras,
har i det fallet sina föregångare, nemi. vår olficiela matrikel,
som uteglömt ett nummer, så att två ätter. Ille och Hård af
Thorestorp, upptagas under ett och samma, samt Carlskölds vapenbok,
hvaruti icke mindre än 11 friherrl. och 30 adl. vapen,
såsom förbigångna, sedermera blifvit tillaggda. Så kommer ock
att ske med'de af mig långt före detta observerade uteslutningarne
af Hennigska och Lindelöfska Ättartaflorna, som af Ryttmästaren
Mörner, med hvilken jag derom samtalat, kan intygas.
Det behöfves således icke, såsom Riddarb.-Utsk:t låter oss läsa
I
Deu 2 Maj e. m. 47
emellan raderna, något vite föreläggas mig, för att få de behöfliga
rättelserna gjorda. Sådant ligger i mitt eget intresse som utgifvare.
Då jag för någon tid sedan lorst hörde omtalas detta Frih.
Cederströms eller Riddarh.-Direktionens attentat emot mitt arbete
och de fattiga 400 rdr, dem jag har qvar af mitt anslag,
trodde jag, att motivet dertill var Direktionens riksbekanta sparsamhet,
att ieke nyttja någon annan, mera bemärkelsefull benämning;
men sedan jag nu sett, att Direktionen föreslagit
i och för den eltersträfvade censuren af mitt arbete ett
belopp, som med 100 rdr öfverstiger den summa, jag har
att lå (censorn in spe har gått ända till 800 rdr), så finner jag,
att det icke är denna lofvärda dygd, som drifvit Direktionen,
utan måtte det då vara en Direktionen värdig hämnd, för det
jag i Lilliehöökska frågan ej allenast vågade hysa min egen tanke,
utan äfven dristade mig att öppet förfäkta den. Det var och är
nemligen i Direktionens ögon någonting alldeles oerhördt, att jag,
som tycktes Hrr ledamöter vara en dem underordnad person,
icke kunde beqväma mig att dansa efter deras pipa eller, rättare,
läsa och skrifva efter deras peksticka.
Slutligen förefaller det mig rätt underligt, men passar fullkomligt
i stycke med den öfriga inkonseqvensen emot mig, att
jag blifvit, om icke precist offentligt, så åtminstone enskildt, beskyld
för uppsåtliga dikter; jag, som så nyligen gifvit ett ovedersägligt
bevis derpå, att jag så älskar sanningen att jag strider
derför, kosta hvad det kosta vill. Jag vet väl, att jag för
mitt sjelfständiga uppträdande i Lilliehöökska saken skaffat mig
många flender och kanske derigenom skadat mig; men jag kunde
omöjligen dagtinga med min öfvertygelse, och bar, hvilket ingen
kan taga ifrån mig, det tröstande medvetandet att jag kämpat för
det rätta och sanna och, oaktadt både lock och pock, gått, om
än slagen, med bibehållen heder ur striden, samt att historien,
den opartiska och omutliga historien en gång skall säga, att jag
haile sanningen på min siria.
På grund af hvad jag nu anfört, och på det jag icke, i olikhet
med den grofsta brottsling, må bli dömd ohördan, anhåller
jag, att Riddarh.-ötsk:ts Utlåt, måtte återremitteras och att
detta mitt anförande må få åtfölja remissen.
Frih. Cederström, Rudolf: Huruvida de af R. o. Ad.
med beviljandet af ett anslag till Hr Anrep för lifgifvande af
dess Attartaflor fogade vilkor, bland annat, att arbetet skulle
fortgå »utan afvikelse i någon väsendtlig mån från de å Riddarhuset
»förvarade original-stamtaflor», må, på sätt Hr Anrep förmenat,
anses obefogadt, orimligt och orättvist, är en fråga, med hvilkeu vi
för det närvarande icke hafva, enligt mitt förmenande, egentligen
att oss befatta, såvida icke meningen är, att nu begära en förändring
uti nyssnämnde bestämmelser. Sådant har likväl icke blifvit
ifrågasatt; och jag tror, att det så mycket mindre bör ifrågasättas,
sorn R. o. Ad. säkerligen icke hade förunnat arbetet
detta understöd, utan att dertill vara föranledd af de löften,
Den 2 M aj e. m.
sorn Hr Anrep vid början af sitt arbete afgifvit, att undertitel:
»Svenska Adelns Attartaflor», utgifva de på Riddarhuset befintliga
genealogierna till gagn för efterverlden och efterrättelse för
dera, dessa ämnen röra. Vid genomläsandet af detta hans yttrande
kan väl ingen föreställa sig annat än att Hr Anrep skulle utgifva
våra genealogier uti deras verkliga skick. Att detta skulle
vara andemeningen med arbetet, har också såväl Professor Fryxell
som flera andra författare elter honom föreställt sig. Det har
också händt, att åtskilliga historiska häfdatecknare, hvaribland
Fryxell, åberopat Hr An reps arbete såsom en historisk källa.
Vid sådant förhållande, och då icke allenast Hr Anrep sjelf
gifvit anledning till ett sådant antagande, utan äfven R. o. Ad.,
under förutsättning att det vid anslaget lögade vilkor skulle uppfyllas,
beviljat samma anslag, kan jag, för min del, verkligen
icke fatta, huru Hr Anrep nu kan uppträda och säga, det han.
ehuru detta vilkor icke blifvit uppfyldt, ej heller han ämnar
framgent bättre uppfylla det, ändock fordrar att, efter verkets
fullbordan, utan vidare invändning utfå anslaget, alldeles såsom
vore hans åtagna värf tillbörligen utfördt.
Hr Anrep har återupprepat sitt påstående, det han uti sitt
arbete vidtagit idel förbättringar medelst sina förändringar af
texten; och på sådant sätt, genom denna sin åtgärd, gagnat det
allmänna; men det torde vara temligen lätt att inse, det arbetet,
genom dylika åtgöranden, helt och hållet förlorar sin karaktär,
och en stor del af sitt värde.
Hr Anrep har likväl redan, dels under namn af glömska,
dels under andra benämningar, erkänt befogenheten af några
mina anmärkningar. Uti åtskilliga hänseenden har han alltså
förklarat sig villig att vidtaga de nödiga befunna rättelserna; men
uti andra fall anser han sig dock icke böra frångå sin förutfattade
åsigt. Hvad annan utväg har väl, vid sådant förhållande,
varit Direktionen öppen, än att begagna sig af sin rättighet, att
förelägga Hr Anrep, att ställa sig till efterrättelse det vilkor,
som blifvit fogadt vid förlags-understödets åtnjutande?
På det att R. o. Ad. tilläfventyrs icke må föreställa sig, att
de af mig i ämnet gjorda anmärkningar endast äro af en obetydlig
beskaffenhet, tager jag mig friheten omnämna några uti arbetet
förekommande uppgifter, hvilka röra ätter, som äro oss alla
ganska väl bekanta.
Så förekommer pag. 141 uti Usta häftet af 4:de afdelningen
»att Johan Gabriel Stenbock varit en stor favorit hos En»kedrottning
Hedvig Eleonora, men, såsom ogift, väckte ingens
»svartsjuka; samt att han, såsom hennes marskalk, iordningsatte
»hennes alldeles förfallna affärer och hushållade så för sig sjelf
att han bief en af sin tids rikaste män». — Någon anledning
till den förra af dessa uppgifter förefinnes icke uti genealogierna;
hvaremot den sednare berättelsen tyckes grundad på ett missförstånd,
ithy att genealogien innehåller det han »af Drottning
Christina till skänks erhöll ett Kronans hus». Men hvad rättighet
-
Den 2 Maj e. m.
49
tighet har väl Hr Anrep, att kasta skugga på Riks-Enkedrotttiingens
dygd. Vidare förmäles rörande Grefvinnan Sophia Piper,
född von Fersen (vid. pag. 190 uti 2:dra hältet af 3:dje afdelningen),
att »Guslaf d. Ill friade lill henne för sin hroder, Hertig
»Fredrik Adolph, men tick afslag». — Icke heller denna uppgift
återfinnes i genealogierna. Sakens ringa betydelse ursäktar
ej godtyckligheten, helst när anekdoten rörer ryktbara historiska
personligheter.
Rörande en af mina stamförvandter, Frih. Jacob Cederström,
har Hr Arnep tillagt, det bemälde Frih. vid Konung Gustaf IV
Adolphs fängslande, »var nog mycket hård mot denne olycklige
Konung». — Jag vet att äfven den Svenskhatande Tyske romanförfattaren
Theodor Miigge, äfvensom en lör skildringarnes
liflighet, mer än för deras sanning, känd inhemsk författare gifvit
spridning åt detta för min slägt mindre hedrande rykte, hvars
sanningsenlighet dock återstår att bevisa, och, enl. hvad mig af samtida
personer är sagdt, är grundlöst. Historien vet åtminstone
derom intet att omförmäla, lika litet som Riddarhusets genealogier.
För frami. Justitiee-Ombudsmannen, Frih. C. J. M. Ehrenborg,
har Hr Anrep funnit skäligt utfärda följande orlofssedel: »Han var
en allmänt aktad och värderad embetsman;» — men deremot
uteslutit den å genealogien förekommande anteckning, att Frih.
Ehrenborg blef »till sin graf beledsagad af utsedde deputerade
af hvarje Stånd utaf Rikets Höglofl. Sl:r och äfven af dem nedsatt
uti grafven». Såsom något förtjenstfullt af utgifvaren kan
jag icke finna detta undertryckande utaf en faktisk uppgift, som
kan lända lill den dödes heder, änskönt han af egen fatabur
berömmer honom.
Familjen Dufva i Finland, N:o 95, är visserligen utdöd; men
till fromma för dem, som egt någon bekantskap eller frändskap
med denna slägt, har hr Anrep aktat sig för att utesluta följande, för
en medlem af denna slägt, Peter Dufva, å genealogien befintlige anteckningar
: »Han ihjälslog 1635 Ståthållaren Ernst Larsson Crutz
lill Sarflax. Lefde ännu 1647 och kallas i berörde års registratur:
en ogudaktig sälle. Var icke gift, men hade sex oäkta
barn, hvilka dogo hvar efter annan och blefvo begrafne i en
räfgrop, der han ock omsider sjelf blef nedgräld.»
Utrymme har icke Hr Anrep saknat för att intaga dessa
saker; och Hr Anrep uttalar ganska naivt den förtröstan, att
hans arbete (kanske på grund häraf) skulle blifva mycket eftersökt.
Jag vet icke heller, hvad värde Hr Anreps uppgift angående
familjen Aminofis härstammande från Pharaonerna kan
hafva för 15. o. Ad.? Det säkra är, att denna uppgift blifvit
hemtad ingalunda ur genealogierna, der den icke finnes, utan
ur en s. k. tradition, hvars grundlöshet borde falla hvarje forskare
i ögonen. Obestridligt är väl dock, att de utgifna genealogiska
tabellerna endast böra innehålla sådana uppgifter, som
återfinnas i verkliga texten.
Hr Anrep har mycket fästat sig vid den af honom gjorda
förutsättning, att grundlagen, d. v. s. tryckfrihetsförordningen,
11. IV. 4
50
Den 2 Maj e. m.
skulle skydda honom mot alla anmärkningar; och förmenat, att
endast en jury kunde vara behörig att öfver sådana anmärkningar
sig yttra. Dervid tyckes Hr Anrep helt och hållet förbise,
att frågan här endast gäller, huruvida Hr Anrep må komma
i åtnjutande af det anslag, som blifvit honom gifvet under förutsättning,
det icke några väsendtliga afvikelser från genealogierna
skulle få ega rum. Hr Anrep har dock, bland annat,
medgifvit, det han, utom alla öfriga extra uppgifter, infört en
anekdot om en Fröken Catherine Gyldenstjerne, hvilken skulle
varit allt för nära bekant med en bonddräng och derföre måst
bortgiftas med Regermts-Qvartermästaren Mårten Starckhufvud,
dervid Hr Anrep såsom slutsats bifogat att detta förnäma gifte föranledt
Starckhufvuds adlande. — Denna historiette finnes icke
heller upptagen i genealogierna. Hvad jag, vid sådant förhållande,
tror att icke en gång Hr Anrep sjelf kan undgå att medgifva,
är, att en slik handläggning af genealogierna, genom inflickande
af dylika anekdoter, åtminstone icke ådagalägger hysandet
af mycken välvilja för R. o. Ad:s goda namn och rykte.
— Om sonen till nyssnämnde Mårten Starckhufvud, kallad äfven
han Mårten, i st. f. Magnus, är införd en lång ramsa af innehåll,
att denne yngre Starckhufvud skulle hafva hållit gästgifveri
i Småland, haft en »afsigkommen» Friherre till hållkarl, o. s. v.,
som alldeles icke återfinnes i grundtexten. Kan detta inflickningssätt
af apokryfiska anekdoter vara värdigt?
Måhända invänder Hr Anrep till svar härå, att han fått reda på
alla dessa saker uti några andra genealogier, än de å Riddarhuset
förvarade, eller i rättegångshandlingar eller i gamla anekdots-samlingar
o. s. v. — Men sådant borde väl då af honom för hvarje särskildt
fall, läsaren till upplysning, uppgifvas; och i hvilket fall som
helst, vittnar utgilvarens förfaringssätt derom, att han synes varit
särdeles angelägen att införa sådana historier, som just icke
lända de aflidne ståndsledamöterna till heder eller förmån.
Hr Anrep må nu kalla en hvar af dessa anmärkningar för
»ett ingenting», men syftningen af dem är sådan, och deras antal
derjemte så stort, att jag på den plats, som jag nu, i följd af
R. o. Ad:s godhetsfulla förtroende och välvilja, bekläder, skulle
anse mig fela mot min skyldighet, om jag icke på förhållandet
fästade R. o. Ad:s uppmärksamhet, utan, med hänsigt till arbetets
s. k. förtjenst, obetingadt tillstyrkte utbetalning af de 400 rdr,
som af anslaget återstå. — R. o. Ad. bör väl sättas i kännedom
om förhållanderna i sin helhet, på det att det icke må kunna
förebrås Direktionen att derom hafva låtit R. o. Ad. vara i
okunnighet. Jag är också Riddarh.-Utsk:t tacksam derföre, att
(Jtsk:t gjort sig mödan jemföra mina uppgifter med förhanden
varande förhållanden, samt intyga samma uppgifters riktighet.
Det är R. o. Ad., som är domare i denna sak. Jag har
icke under någon annan förutsättning väckt denna fråga; och
har hemställt, att dessa 400 rdr måtte tilldelas Hr Anrep, med
dervid dock fogadt vilkor, att R. o. Ad. måtte erhålla kännedom
om förhållanderna. På den grund, att dessa förhållanden lem
-
Den 2 Maj e. rn.
5!
nas utan anmärkning, bör nemi. hvarken R. o. Ad. eller den
öfriga delen af vår läsande allmänhet antaga, det detta arbete
skulle vara authentikt.
Att verkställa deri uti Direktionens mern. föreslagna granskning,
— att sida för sida och rad för rad följa arbetet, — skulle
verkligen för Direktionen blifva, icke allenast mycket tidsödande,
utan äfven förenadt med flera andra svårigheter.
.lag är således så mycket mindre emot, att R. o. Ad. bifaller
Utsk:ts Utlåt, i ämnet, som detta Utlåt, hufvudsakligen
öfverensstämmer med de af mig förut uttalade åsigter i frågan,
eller att penningarne utbetalas, med förbehåll, att de gjorda afvikelserna
rättas. Sådant kan försiggå i ett särskildt tillägg;
och innefattar icke en omtryckning af flera ark. Dessa afvikelse!-
må Hr Anrep gerna kalla tryckfel eller något annat, blott
de blifva rättade.
Hr von Knorring, Oscar: Hr Anrep har visserligen
endast med några ord i slutet af sitt anförande särskildt vändt
sig emot Utsk:t; men jag anser mig dock, såsom ledamot af
samma Utsk., skyldig att förklara anledningen dertill, att Utsk:t
stadnat uti det beslut, som nu är understäldt R. o. Ad:s pröfning
och hvilket jag anhåller att Ståndet måtte bifalla.
Det har aldrig varit Utsk:ts mening, hvarken att man skulle
ingå sida efter sida och rad efter rad uti en minutiös granskning
af detta arbete eiler att Hr Anrep skulle få trycka om
många hundra rättelser; utan afsigten har endast varit, att en
rättelse skulle göras af de uppgifter, som befinnas vara faktiskt
oriktiga.
En sådan åtgärd synes mig vara så mycket mer lämplig,
som Hr Anrep sjelf sagt sådant vara hans mening.
Om, Mina Hrrl våra genealogier genom en eldsvåda
skulle blifva förstörda, är det icke då af vigt att, enär man
vid sådant förhållande måste rätta sig efter Hr Anreps Attartallor,
dessa Attartaflor skola vara tillförlitliga? Felaktigheterna
må hafva tillkommit, vare sig genom tryckfel eller pä något
annat, hvilket som helst, sätt, kunna de dock i väsendtlig mån
inverka både på arfs- och andra angelägenheter.
Till en början vill jag nämna några ord om min egen ätt
N:o 1976. Der står verkligen ett dödkors. »En så stor genealog
som Hr Anrep har dödat den», kommer det kanske en
50 år härefter att heta.
Då Hr Anrep ytterligare antydt, att anmärkningarne mot
honom i förev:de hänseende blifvit framkallade af hämnd, tillåter
jag mig att uppläsa de första orden uti den s. k. Lilliehöökska
brochyren. De äro af lölj:de lydelse: »Som sanningen
hittills blifvit förnekad», etc. Denna tillvitelse gäller såväl nuvarande
Riddarh.-Direktion som dess företrädare i embetét; mén
Hr Anrep allena är det, som representerar sanningen. Min öfvertygelse
är, att icke allenast icke någon hämndkänsla varit
52
Den 2 Maj c. m.
vållande till dessa anmärkningar, utan att aldrig någon tanke
på förberörde förhållande bos någon i någon mån inverkat.
Det synes väl vara temligen billigt, ■— den önskan bos
K. o. Ad., — att få se arbetet färdigt förr än penningarne
utbetalas; och färdigt kan arbetet icke kallas förr, än rättelserna
blifvit vidtagna.
Hr Anrep har mycket ordat derom att hans Attartaflor
skulle vara ett enskildt arbete. Huruvida man dock med skäl
kan påstå detta, då Hr Anrep begärt att få ett anslag för att
till Ståndets nytta utgifva detta arbete, detta underställer jag
eder pröfning, Mina Hrrl Vid sådant förhållande måste välsamma
arbete anses vara utgifvet under R. o. Ad:s auspicier.
Vidare har Hr Anrep sagt att anmärkningarnes befogenhet
borde underställas en jury, samt att för hans arbete icke fanns
något annat rättesnöre än Trvckfr.-förordm. Vid detta Hr
Anreps påstående vill jag icke uppehålla mig; ty bär är endast
fråga om att Hr Anrep skall iå sina 400 rdr och att dessa
medel skola utfalla, så snart Hr Anrep rättat sina faktiskt origtiga
uppgifter. Då Hr Anrep sagt sig vilja göra detta, är det
ju icke annat än hvad som är rätt och billigt! Jag yrkar på
bifall till Utsk:ts hemställan.
Hr Anrep: Frih. Rudolph Gederström gör allt hvad i hans
förmåga står, för att inom Ståndet väcka ovilja emot mig och
mitt genealogiska arbete, och har derföre här, med tydligt skadebegar
i röst och min, upprepat sina af honom stämplade och
hos Riddarh.-Direktionen anförda gravamina.
Hvad Starckhufvudska notisen bertäfTar, den han sökt gifva
möjligaste ofördelaktiga färg och tydning, så försäkrar jag, att
lika mustiga, om icke mustigare, historier finnas på mångfaldiga
ställen å Riddarh.-genealogierna anförda; och hade, vid utarbetandet
af nämnda officiella handlingar, förhållandet varit
kändt, hade det nog fått sin behöriga plats derstädes.
Hvad åter uppgiften om Riksmarskalken Stenbock och EnkeDrottning
Hedvig Eleonora anbelangar, så är den förut af historici
omnämnd. Att anförandet deraf i mina Attartaflor icke
inom Stenbockska slägten väckt ond blod, sluter jag deraf, att
hufvudmannen för densamma, som före utgifvandet af slägtens
ättartafla flera gånger skref mig till och yttrade sin längtan
efter att få se den i tryck, sedermera icke haft något att anmärka.
Stenbockska genealogien på Riddarhuset är mycket
ofullständig, hvad biografiska notiser beträffar, och hade jag derför
ett otroligt besvär att få den så pass innehållsrik, som den
är. Likaså är förhållandet med den Spensiska; men oaktadt
forskande i alla mig till buds stående historiska källor, kunde
jag icke afhjelpa dess torftighet; deröfver har Gr. Harald Spens
mundtligen beklagat sig för mig, under tillkännagifvande att han
hemma på Grensholmen har mycket, rörande sin ätt, som han
önskar få meddela mig, för att blifva intaget uti det kommande
tillägget. Häraf synes klart, att Adeln i allmänhet icke allenast
Ben 2 Maj e. m.
53
ej är missnöjd med de tillägg, jag gjort i Attartaflorna, utan
ock gerna såge, att de vore rikhaltigare.
Vidkommande slutligen de lä ord, som i Attartaflorna finnas,
ang:de Presidenten Frih. Jakob Cederströms brutala förhållande
emot den fångne Konung Gustaf IV Adolf, så ligger händelsen
så nära vår tid, att den, snart sagdt, ännu äF i hvars och
ens mun, hvarjemte den äfven af historiska skriftställare blifvit
omnämnd. Frih. Rudolf Cederström kallar med särdeles sjelfbelåtenhet
bemälde sin frände en »historisk person.» Jag kan
just undra om Frih. Jakob Cederström kunnat kallas historisk,
om han icke, drifven af,hätskhet och hämndlust, som måtte ligga
i blodet, utfört sin i Attartaflorna endast alltför mildt antydda
våldsbragd emot sin fallna monark!
Mina ifrigaste motståndare vid detta tillfälle. Frih. Rudolf
Cederström och Hr von Knorring, hvilken sednare, för att
stärka sin argumentation, framkastat det löjliga befarande att
hans värda ätt skulle efter 50 år kunna komma att anses såsom
utdöd, för det att det der lilla dödkorset vid ättens num
mer
står i Attartaflorna, ha båda förklarat, att de icke vilja
motsätta sig utbetalandet af de återståeede 400 rdr af mitt anslag.
Men hvad vilja då dessa Hrr? Det torde de knappast sjelfva
veta.
Om Utslets Utlåt, skulle bifallas, så, förutsatt att jag icke
uppledsnade vid trakasserierna och tvärt albröte verket, hvilket ju
icke är otänkbart, finge jag vänta på penningarne mindst 2:ne
år, om jag någonsin finge dem; ty arbetet blir troligen icke
färdigt från boktryckaren förrän ett år härefter, och säkert
behöfde Riddarh.-Direktionen lika lång tid för sin granskning af
detsamma. Det vissa är att granskarne, med Frih. Rudolf
Cederström i spetsen, skulle skaffa så mycket att anmärka, att,
om jag skulle gå in på saken, det jag dock bär får förklara att
jag aldrig gör, icke allenast anslagsåterstoden, utan ock hela
anslaget, skulle stryka med, för att utgifva anmärkningarne i
tryck. Hvad skulle då efterverlden tänka och säga? Vore det
lönen för det långvariga och mödosamma arbete, jag haft till
Adelns nytta och vår historias gagn?
Om ett återremitterande af Utlåtit icke, såsom några Utsk:sledamöter
påstått, skulle tjena till något, så frångår jag detta
mitt yrkande och anhåller, att återstoden af mitt anslag måtte,
utan något vilkor, till mig utbetalas, när jag med intyg från
förläggaren visat mig ha utarbetat fullständigt manuskript, såsom
föreskrifvet var vid beviljandet af anslaget.
Frih. Cederström, Thure: Ehuru äfven jag, för min
del, delar den af Hr von Knorring uttalade åsigt, att Hr Anrep,
sedan han erhållit merberörde anslag, icke bort tillåta sig några
afvikelser från de å Riddarhuset befintliga genealogier, vill jag
dock icke, uti hvad uppå mig beror, motsätta mig utbetalningen
af dessa 400 rdr; men har begärt ordet, för att upplysa om
en omständighet, som gifver vid handen, huru pass trovärdiga
54
Den 2 Maj e. m.
de utaf Hr Anrep gjorda tillägg äro. Hr Anrep liar nemi.
angrde Adliga ätten,N:o 456, Aminoff, uti Attartaflorna infört
att nämnde ätt härstammar från Pharaonerna i Egypten. Detta
är en den värsta blunder, som en historieskrifvare kan tillåta
sig. En aktad ätt af familjen Aminoff, men något fåfäng, hade
förnummit, att en obelisk blifvit öfversänd från Egypten och
skänkts till Kejsar Alexander, samt försport att på samma
obelisk fanns inristadt: »Aminoff Pharao den 4:de.» Med anledning
deraf berättade han, att Aminoffska ätten härstammade
från Pharaonerna. Jag är dock i tillfälle att upplysa vår värde
ledamot, Hr Anrep, att jag i Rom sett en annan obelisk, derå
äfven namnet Aminoff lanns åtecknadt, äfvensom att oftaberörde
namn Aminoff uti öfversättning betyder: »fecit.» För öfrigt är
temligen säkert att ätten Aminoff, så väl som vi alla andra, härstammar
från vår gemensamma bekante, Noack. Då Hr Anrep
gjort sig skyldig till en sådan blunder, kan man deraf sluta sig
till, hvad värde flera af hans andra uppgifter kunna ega.
Jag har endast ansett mig böra lemna denna upplysning,
på det man icke må tro, det Hr Anrep uti sina uppgifter hvarken
är någon Fryxell eller Geijer.
Frih. Cederström, Claes Henrik: Minst af allt hade
jag väntat att Hr Anrep skulle motsätta sig Utsk:ts ifrågav:de
hemställan. Det synes mig nemi. obestridligt, att Hr Anrep
bort ställa sig R. o. Ad:s förut i ämnet lättade beslut till efterrättelse.
Tvertom hade jag befarat, att det skulle blifva Direktionen,
som beklagade sig öfver Utsk:ts beslut; och jag får uttala
min tacksamhet derför, att den Direktions-ledamot, som i
frågan sig utlåtit, icke yttrat mer missnöje öfver det beslut, hvaruti
Utsk:t stannat.
Utsk:t har tagit kännedom om de anmärkningar, som Frih.
Cederström, Rudolf, framställt, och funnit dem ganska befogade.
Utaf ett bifall till Hr Anreps hemställan skulle följden kunna
blifva den, att Hr Anrep endast yttrade: »dessa rättelser kosta
mig mer än som vederbör och följaktligen finnér jag mig icke
hågad att derom gå uti författning.» På så sätt hade det åsyftade
resultatet icke vunnits, utan endast penningarne blifvit utbetalda.
Å andra sidan har blifvit ifrågasatt, huruvida rättelser
af sådana der skabrösa historier skulle motsvara ändamålet och
om de icke snarare skulle blifva, så att säga, en »index pecca
torum.»
På samma gång jag således önskar att R. o. Ad. icke måtte
återremittera denna fråga, enär jag, för sådant fall. verkligen
icke vet, huru densamma framdeles skall komma att gestalta
sig, anhåller jag nu om^bifall till Utsk:ts förev:de Utlåt.
Gr. af Ugglas, Ludvig: Att R. o. Ad. icke skulle vara
fullt befogad att föreskrifva vilkor för ett anslag, som samma
Stånd gifvit, torde icke kunna bestridas. Man må deremot invända
hvad som helst, framdraga Tryckfr.-Förordms föreskrifter
Den 2 Maj e. m.
55
eller stödja sig på andra författningar, kan likväl icke vederläggas,
att, — då ingen påtvingat Hr Anrep det med arbetet förenade
anslag, — det berott på Hr Anrep sjelf att mottaga eller
undandraga sig samma anslag, samt att, när han mottagit detsamma,
ställa sig det dervid gjorda förbehåll till efterrättelse.
Rättelse af de felaktiga uppgifterna är för den skull Hr Anreps
skyldighet, likasom, — jag är derom fullt förvissad, — äfven
hans önskan. Det enda, som sålunda egentligen nu kan vara
tvist underkastadt, är dels hvad som skall rättas och dels hvilket
forum, som skall bestämma dessa rättelser. Man kan verkligen
icke undgå att finna, att det företer sig en slags besynnerlighet
deruti, att göra anklagaren till domare. Min åsigt är
fördenskull, att R. o. Ad, borde vara domare mellan Direktionen
och Hr Anrep. Det hade derföre varit önskligt, att Utsk:t,
som haft tillgång till de af Direktionen gjorda anmärkningar,
specificerat desamma, eller något närmare redogjort för deras
olika halt och beskaffenhet. På grund af en sådan utredning
skulle det för Ståndet hafva varit en möjlighet att rörande
dessa anmärkningar erhålla en någorlunda klar föreställning;
hvaremot det nu för Ståndet skulle blifva ganska svårt att bestämma,
hvilka rättelser böra vidtagas. Att åtskilligt, sorn tillhör
kathegorien »afvikelser», likväl icke derför bör blifva ändring
underkastadt, utan att en omarbetning eller ändring endast
bör ifrågakomma för de väsendtliga misstagen, — detta synes
mig billigheten fordra.
Uti motiveringen har Utsk:t ansett den föreslagna åtgärden
böra och kunna inskränkas till rättande af de faktiska misstagen;
men har sedermera icke skrifvit sin hemställan eller slutsats
i öfverensstämmelse med premisserna. Utsk:t föreslår nemi.,
bland annat, »det Hr Anrep må ega rätta de väsendtliga afvikelser,
som Direktionen kan finna nödigt till rättelse anmärka».
Att denna granskningsåtgärd, eller bestämmandet huru långt
man i detta fall skall gå, måste för Direktionen blifva högst
oangenäm, lärer en hvar kunna inse. Om deremot Utsk:t närmare
uttalat sig, dels ang:de felaktigheternas beskaffenhet, dels
ock om och hvilka rättelser, i följd deraf, borde vidtagas, så
hade både R. o. Ad. haft lättare att nu bestämma sig och Direktionen
sedermera haft någon ledning för sitt förfaringssätt.
På dessa skäl önskar jag att målet måtte återförvisas till
Utsk:t, på det Utsk:t måtte komma i tillfälle att närmare klassificera
frågan. Så till vida har verkligen Hr Anrep rätt, att
detta granskningsarbete kan år efter år uppskjutas och penningarne
sålunda honom under tiden förhållas.
Hr von Knorring: Med all aktning för den siste värde
talaren, kan jag dock icke biträda det af honom nu framställda
förslag; men anser mig deremot böra uttrycka min tacksamhet
mot Frih. Gederström, C. H., för hans uppträdande, emedan
Hr Anrep nu ser att jag icke är den ende Utsk:s-ledamot, som
omfattar den af mig förfäktade åsigt.
Den 2 Maj e. m.
Jag har aldrig afsett att några andra misstag än de rent
faktiska skulle ändras; men för Riddarh.-Direktionen är denna
ändring för närvide en bestämd omöjlighet, ty Hr Anrep har
ännu icke hunnit längre än till bokstafven S; och tiden, då
detta arbete kan varda alslutadt, är helt och hållet obestämd.
Att likväl kontroll är behöflig, derom vittnar förhållandet med
adliga ätten N:o 1. Ingen vill, mig veterligen, fråntaga Hr Anrep
sina 400 rdr; och då Hr Anrep sjelf förklarat sig vilja rätta
felaktigheterna, blir ju denna fråga derigenom på ett tillfredsställande
sätt löst. Kan man väl med någon rättvisa säga om
Direktionen, att den är på en gång både åklagare och domare?
Direktionen har nemi. fästat uppmärksamheten på oriktigheterna,
och frågar: »Huru skola vi göra med dessa 400 rdr?»
Derpå svarar man: »betala ut dem, men se till att de faktiska
oriktigheterna rättas.» Det synes mig förunderligt att man kan
finna obilligt af Utsk:t, att komma till detta resultat.
Att slutligen detta granskningsarbete skulle kunna räcka
uti åratal,, lärer väl ingen skäligen kunna förutsätta; och med
kännedom i öfrigt om Direktions-Iedamöternas specialinsigter i
ämnet och vitsordade humanitet, eger man icke någon grundad
anledning att antaga, det de skola med orättvisa eller stränghet
mot Hr Anrep förfara.
Jag anhåller om bifall.
Hr Paijkull, Lars Gustaf: Jag förenar mig lili den af
Hr von Knorring uttalade åsigt, att Riddarh.-Direktionen består
af sådana ledamöter, åt hvilka R. o. Ad. lugnt kan öfverlemna
frågans afgörande; och kan icke föreställa mig annat, än att
Direktionen skall komma att förfara mildt vid tillämpningen af
R. o. Adis förevarande beslut. Att åter tala om, det Utsk:t
skulle hafva företagit en undersökning, huru pass giltiga de anmärkningar
varit, som Direktionen framställt, det förefaller mig
eget nog, ty man kan val icke granska arbetet förr än det är
alslutadt och tryckfelena äro införda.
Jag anhåller om bifall.
Gr. äf Ugglas: Utaf Hr von Knorrings sednaste yttrande
hemtar jag anledning att fästa hans uppmärksamhet på det af
mig redan förut andragna förhållande, att Utslut i motiveringen
talar om »rättelser utaf faktiska oriktigbeter», men uti beslutet
om »rättelse af väsendtliga alvikelser».
Då jag, för min del, är ölvertygad, det Hr Anrep kommer
att rätta de uppgifter, som bevisligen äro oriktiga, anhåller jag,
att R. o. Ad. måtte, med afslag a Utlåtit, bevilja utbetalning af
dessa 400 rdr,
Frih. Cederström, Rudolf: Minst sagdt underligt skulle
väl vara, om R. o. Ad. visade sig vara så vacklande uti sina
beslut, att Ståndet den ena gången gifver ett anslag med vilkor,
och den andra gången bifaller utanordning af samma medel utan
Den 2 Maj e. ro
-
57
vilkor. Att Utskit sökt foga sig efter R. o. Arks i denna fråga
tillförene uttalade åsigt, måste väl vara en förtjenst hos Utsk:t,
Hr Anrep liar klagat öfver Direktionen och yttrat sig ganska skarpt
mot densamma, derför att den icke, på hans ord allena, velat
vidtaga en förändring uti genealogierna för ätterna Sparre och
Oxenstierna. Att lägga Direktionen sådant till last synes mig
dock vara hårdt nog, så snart' man icke föreställer sig ega med
genealogierna förfara, snart sagdt, efter behag.
Det välvilliga tillmötesgående, Gr. af Ugglas ådagalagt mot
motionären, fruktar jag dock, för den händelse R. o. Ad. deruti
sig förenade, skulle komma att leda till tidsutdrägt med arbetets
fullbordande. Då den ädle Gr:n vill låta Direktionen
slippa detta onus med tillsynen öfver arbetet, är det visserligen
en stor grace, som han derigenom visar oss; men i följd af
R. o, Adis förut i detta ämne fattade beslut, tillhör det icke
Direktionen att ifrågasätta eller söka tillgodogöra sig en sådan
befrielse.
Med stöd af hvad jemväl förut i ämnet anfördt blifvit, anhåller
jag om bifall till Utlåtit.
Hr von Knorring: Om, på sätt föreslaget blifvit, R. o.
Ad. skulle företaga sig granskningen af detta arbete, kan jag
icke undgå att finna, att en slik handläggning af frågan skulle
förefalla mig temligen, — jag vågar begagna uttrycket, — »lustig».
Bäst torde väl vara, att Direktionen öfvertager detta göromål.
För att likväl gå Gr. Ugglas’ önskan tillmötes, vill jag icke
motsätta mig att ordet »väsendtliga» utbytes mot ordet »faktiska».
Gr. af Ugglas: Min åsigt är, att Hr Anrep bör utfå beloppet,
sedan han visat att arbetet blifvit fullständigt utarbetadt,
samt att någon afvaktan på en efterföljande granskning af
Direktionen icke måtte lägga något hinder i vägen för samma
belopps utbetalande.
På detta skäl yrkar jag afslag.
Hr Anrep: Jag skulle ej åter begärt ordet, om icke Frih.
Rudolph Cederström stått här och uppenbarligen sökt föra Ståndets
ledamöter bakom ljuset. Han har nemi. sagt, att Riddarh.-  Direktionen, rörande ändringen af Oxenstiernska och Sparreska
genealogierna, icke kunde tro mig på mitt blotta ord, för att
göra den hehölliga ändringen på desamma. Jag har ju i mitt
första yttrande här i afton tydligen omnämnt, att jag icke ens
fick inlemna till Direktionen någon anmälan om saken, mycket
mindre anföra mina skäl och bevis; och Excin Gr. Sparre, hvilken
just var den sorn sjelfmant lofvade förbereda Direktionen
på ämnet, kan intyga detsamma, om så behöfves. Huru benidita
Frih. kunnat, för att om möjligt vinna seger öfver mig,
tillgripa någonting så oädelt, som en uppsåtlig osanning, kan
jag icke fatta; men det måtte höra till hans sätt.
t
58 Den 2 Maj e. m.
Här har nu sednast mycket talats om faktiska och väsendtliga
afvikelser. Såvidt jag kunnat fatta åtskiljandet, så
skola de faktiska afvikelserna hantyda på de utelemnade ätterna
och dödkorsen, och de väsendtlig» på de tillagda anekdoterna.
Nu tyckas Frih. Rudolph Cederström et komp. vilja
nöja sig med, att anslaget blir innehållet, endast till dess de
s. k. faktiska afvikelserna blifvit rättade; men detta har jag ju
redan förklarat komma att ske, utan att något sorts vite behöfver
föreläggas mig.
Jag har nu icke vidare att i saken anföra, utan lemnar
dess afgörande till R. o. Ad., viss på att Ståndet handlar mera
ädelt och rättvist, än Direktionen och Riddarh.-Utsk:t velat göra.
Gr. Hamilton, Gustaf: Uti denna fråga tyckes mig
egentligen strid vara mellan R. o. Ad:s önskan att så ställa, att
den man, som egnat sig åt ett arbete lör R. o. Ad.-s nytta,
icke måtte gå uti mistning om en välförtjent belöning och ersättning
för samma arbete, dels R. o. Ad:s fruktan, att, i följd
af en mindre lämplig anordning med dessa medels utbetalande,
ifrågav:de arbete skulle blifva mindre exakt, än annars varit
händelsen.
Afven ledamöter, hvilka talat mot Hr Anrep, hafva yttrat
den åsigt, att endast rättelse af de faktiska oriktigheterna borde,
såsom en skyldighet för författaren, ifrågakomma; och Hr Anrep
sjelf har redan förklarat, det han icke vill undandraga sig
dessa rättelser.
Jag önskar således bifall till Utlåtit, sedan ett pär förändringar
deruti blifvit vidtagna. Enligt detta mitt förslag, skulle
beslutet erhålla följande lydelse:
att Direktionen må bemyndigas innehålla de af anslaget till
Hr Anrep, lör utarbetandet af »Svenska Adelns Attartaflor»,
ännu återstående 400 rdr, intill dess Hr Anrep visat icke blott
att arbetet är fullständigt utarbetadt, utan äfven att han uti
ett särskildt tryckt tillägg och under Direktionens öfverinseende
rättat de i nämnda arbete gjorda faktiska afvikelser.
Direktionen blir sålunda i tillfälle att tillse, det arbetet på
ett lämpligt sätt afslutas.
Frih. Cederström, Claes Henrik; Gr. af Ugglas har
i sitt första anförande vändt sig emot Utsk:ts nu förev-.de Utlåt,
och yttrat att motiveringen dersammastädes icke är uppställd i
öfverensstämmelse med Utsk:ts hemställan till beslut; men jemte
det jag erinrar derom, att Utsk:t måste i motiveringen införa
alla omständigheter, som tala lör afslag, får jag tillika påpeka
ett ytterligare förhållande, som efter all sannolikhet skulle blifva
följden utaf en återremiss -- det nemi., att Utsk:ts samtlige
ledamöter troligen skulle afsäga sig sina platser, örn dem, genom
en återremiss, förelädes, att gå uti författning om afvikelsernas
rättelse. En sådan åtgärd skulle icke ens af
I
Den 2 Maj e. m.
59
något Ulsk. i verlden för närv:de kunna genomföras, enär arbetet
ännu icke är fullständigt tryckt.
Den ändring uti beslutet, som Gr. Hamilton föreslagit, syues
mig icke innefatta någon väsendtlig skiljaktighet från det
af Utsk:t framställda förslag till beslut; och skall jag, för det
fall flera af St:ts ledamöter uti denna Gr. Hamiltons åsigt instämma,
icke motsätta mig densammas genomförande; men anser
dock lämpligast att R. o. Ad. bifaller Utskits förslag.
Hr Reutersvärd, Patrik: Då Hr Anrep förklarat sig
villig, att uti ett blifvande tillägg rätta de faktiska origtigheterna,
får jag hemställa, att R. o. Ad., med alslag å Utsk:ts förev:de
Utlåt., måtte besluta, att återstoden af det åt Hr Anrep lör
merberörde arbetes utgifvande beviljade arfvode skall med 400
rdr till honom utbetalas, sedan han visat, att fullständigt manuskript
till arbetet blifvit utarbetadt.
Frih. Cederström, Rudolf: Jag tillåter mig att fästa
R. o. Ad:s uppmärksamhet derpå, att de båda nu sist framställda
förslagen skulle kunna komma att medföra en betydlig
afvikelse från R. o. Ad:s förut i ämnet fattade beslut. R. o.
Ad. har nemi. redan en gång tillförene stadgat, att icke några
väsendtliga afvikelser från genealogierna skulle laega rum; men
af nyss afgifne yttranden skulle man kunna draga den slutsats,
att Ståndet ville efterskänka berörde vilkor. Att detta, på sätt
jag redan antydt, skulle utvisa ett vacklande uti åsigter, måste
väl vara obestridligt. Och jag hemställer, huruvida något godt
vore att deraf hemta.
Uti det af Gr. Hamilton framställda förslag kan jag, för
min del, icke finna någon förbättring.
Att endast fordra ett framläggande af manuskriptet, torde
nemi. vara temligen otjenligt, då man icke, genom tillgång till
det tryckta exemplaret, blir i tillfälle att få se, det rättelseåtgärden
verkligen blifvit vidtagen. En slik föreskrift skulle
kunna inleda R. o. Ad. uti långa framtida tvister med Hr Anrep
— tvister, hvilka, att dömma utaf den ihärdighet, med hvilken
Hr Anrep alltid förfäktar sina satser, skulle kunna blifva
ännu mera svårlösta, än den fråga, som nu utgör föremål för
R. o. Ad:s pröfning. Jag vill belysa denna svårighet med ett
exempel.
Vid Grefliga ätten Munck, N:o 103, låter Hr Anrep, utan
något föranledande af texten, det förstås, Presidenten af sagda
namn skyldra såsom Gustaf IV Adolfs fader. Huru skall väl
den saken kunna dragas i bevis?
Jag tror fördenskull rättast vara, att godkänna Utsk:ts Utlåt.
Ett afslag derå kan icke tjena Hr Anreps sak, ty det skulle
återförsätta frågan på sin förut varande ståndpunkt, och Direktionen
skulle i alla fall icke kunna underlåta att ställa sig R.
o. Ad:s förut fattade beslut till efterrättelse.
<>0
Den 2 Maj e. m.
Finge jag tänka på Direktionens trefnad och beqvämlighet,
så skulle ingenting vara mig angenämare, än antagandet af det
utaf Hr Reutersvärd väckta förslag, att anslagets återstod gifves
blott på grund af utgifvarens halfva löfte att sjelfmant rätta
vissa felaktigheter i sitt arbete. Ett sådant förslag är också
väsendtligen, om icke grundadt på, dock föranledt af, just min
i detta ämne inför Direktionen först gjorda hemställan. För
mig personligen har således antagandet af berörda förslag ingenting
afskräckande. Tvärtom, det skänker Direktionen en
stor lättnad, Men på de skäl, jag redan anfört, sluter jag mig
fortfarande till dem, som yrkat bifall till Riddarh.-Utskits Utlåt.
Hr von Knorring: Med anledning af hvad under slutet
af denna diskussion förekommit, får jag återupptaga min först
gjorda anhållan om bifall till Utlåtit.
Hr von Francken, Georg Wolfgang: Att Hr Anreps
Åttartaflor äro behäftade med fel, kan väl icke bestridas; men
då, detta oaktadt, arbetet icke är utan sin förtjenst och möjligen
kan vara R. o. Ad. till något gagn, anser jag mig böra instämma
uti Hr Reutersvärds yrkande.
Gr. H amilton: Då icke flera ledamöter instämt uti den
af mig i ämnet gjorda framställning, får äfven jag instämma uti
Hr Reutersvärds yrkande.
Sedan öfverläggningen ansetts härmed slutad, yttrade Hr
Gr. o. Landtm., att derunder hade yrkats dels bifall till Utsk:ts
Utlåt., dels återremiss deraf, dels af Hr Reutersvärd, att R. o.
Ad., med afslag å samma Utlåt., måtte besluta, att återstoden
af det åt Hr Anrep för ilrågavide arbetes utgifvande beviljade
arfvode skulle med 400 rdr till honom utbetalas, sedan han
visat, att fullständigt manuskript till arbetet blifvit utarbetadt,
och dels slutligen, att Utlåtit skulle af R. o. Ad. endast afslås.
Sedermera framställde Hr Gr. o. Landtm, först propos. på
bifall till Utlåtit, hvartill svarades ja och nej i blandning, derefter
propos. på Utlåtits återremitterande, hvartill svarades nej,
vidare propos. på antagande af Hr Reutersvärds förslag, då
svaren utföllo med många ja, jemte några nej, samt slutligen
propos. på afslag å Utlåtit, hvartill svarades nej; hvaruppå förnyad
propos. på antagande af Hr Reutersvärds förslag gjordes
samt besvarades med många ja, blandade med nej; och förklarades
ja nu hafva varit öfvervägande.
Frih. Cederström, Rudolf, begärde votering.
Efter det 11. o. Ad., uppå Hr Gris o. Landtnv.s framställning,
till kontrapropos. vid den blifvande voteringen antagit bifall
till Utlåtit, uppsattes och justerades följande voteris-propos.:
Den 6 Maj f. m.
61
»I)en sora vill, att R. o. Ad., med alsing å Riddarh.-UtsklU
Utlåt. N:o 8, ang:de väckt fråga om granskning af de utaf
Hr Anrep utgifna »Svenska Adelns Åttartaflor», skall besluta,
att återstoden af del åt Hr Anrep för nämnde arbetes lifgifvande
beviljade arfvode skall med 400 rdr till honom utbetalas,
sedan lian visat, att fullständigt manuskript till samma arbete
blifvit utarbetadt, röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner nej, bifaller R. o. Ad. Utsk:ts ifrågav:de Utlåt.»
Sedermera företogs voteringen, och befunnos vid dess slut
rösterna hafva utfallit sålunda:
Ja — 21.
Nej — 13.
R. o. Ad. åtskiljdes kl. $ 10 e. m.
In fidem,
O. Brakel.
Onsdagen den 6 Maj 1863.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades 4 prot.-utdrag för d. 2 dennes samt pleni-prot:t
för den 7 sisth Mars.
Hr Dalman, Wilh. Fredr., anförde skriftligen:
Då jag saknade tillfälle att i Lördagens plenum öfvervara
både debatten och den derpå följ:de voteringen rörande Ekon.*
Utsk:s Betänk. N:o 114, i ani. af väckta motioner om medverkan
från Sveriges sida till konungariket Polens upprättande.
fi2
Den 6 Maj f. m.
anhåller jag att nu få i profit antecknadt att jag desto heldre
instämmer i den af Hr Frih. Tersmeden då föreslagna och af
K. o. Ad:s majoritet antagna motiverade dagordning, som, med
de varmaste sympathier för Polens rättmätiga sak, och med den
lifligaste önskan, att den der pågående hjeltemodiga ädelt fosterländska
kamp måtte leda till detta olyckliga lands befrielse ur
förtrycket och till grundläggandet derstädes af en både nationel
och konstitutionel styrelse för framtiden, jag likväl hyser den
öfvertygelsen, att, under Europas nuv:de politiska förhållanden,
detta önskvärda ändamål icke befrämjas genom ett utländskt
krig, utan att ett sådant tvärt om skulle gifva en mer intensiv
styrka åt Ryssland, förlänga det arma Polska folkets lidanden
och göra en kompromiss ännu mer omöjlig. Och då vidare ej
otydliga teckan ge tillkänna att Europas stormakter, långt ifrån
att vara beredde till en handling, som skulle uppröra hela vår
verldsdel och i afseende hvarå så många interessen stöta mot
hvarandra, tvertom synas finna det å ömse sidor angeläget att
bibehålla den allmänna freden och åtminstone försöka att på
underhandlingarnes väg och medelst moraliska och politiska
impulser förmå Ryssland att uppfylla de förbindelser till Polen,
som föksäkra dess nationella frihet och lugn, och hvartill i öfrigt
Rysslands egen inre ställning så kraftigt manar, skulle det
i min tanke vara det i politiskt hänseende mest besinningslösa,
om en stat i Sveriges position och med dess relativt inskränkta
ressurser ville antaga ett utmanande språk eller vare sig genom
ord eller gerning inleda ett krig eller anstifta förbund till ett
sådant. R. o. Ad. kan minst af alla Stånd förutsättas frukta
krigets faror eller vägra underkasta sig dess uppoffringar. Derom
bära våra häfder ojäfaktiga vittnesbörd. Men just derföre
är det R. o. Ad:s pligt att icke genom otidigt braskande med
ord söka ersätta handlingen, hvilken, när Sveriges fördel eller
ära snart eller sent kan så fordra, säkert då skall framstå både
mer aktningsbjudande och med ädlare och mera verksamma
krafter, än de vältaligaste och mest lysande deklamationer från
tribunen kunna under närv:de förhållanden åstadkomma.
Föredrogs ånyo sammansatta Bevilln.-, Lag- samt Allm.
Besv.- och Ekon.-Utsk:ts den 29 sisth April och 2 dennes på
bordet lagde Betänk. N:o 2, ang:de vilkoren för bränvinstillverkning.
Frih. Rappe, Axel Ludvig: I afseende å förevarande
Betänk:s föredragning tillåter jag mig vördsamt föreslå, att detsamma,
jemte det dervid fogade förlättnings-förslag, måtte föredragas
punktvis och paragrafvis, med iakttagande deraf, att vid
de §§, i afseende å hvilka särskilda hemställanden i Betänk:t
förekomma, dessa hemställanden, allt efter deras beskaffenhet,
må företagas till pröfning antingen före eller i sammanhang med
sjelfva paragraf-textens behandling, samt att de §§, som ej blif
-
Den 6 Maj f. ra.
63
vit af Utsk:t förändrade, utan äro lika med motsvarande §§ i
nu gällande förordning, må under föredragningen endast anmälas;
äfvensom att R. o. Ad., i händelse några §§ i Utsk:ts författnings-förslag
blifva återremitterade eller några derifrån afvikande
beslut fattade, men andra delar af samma förslag bifallas,
skulle medgifva Utskrt rätt att, vid förnyad granskning af
förslaget, föreslå de jemkningar i redaktionen af de godkända
§§:na, som antingen kunna blifva behöfliga till följd af de förändringar,
som de återremitterade §§:ne torde komma att undergå,
eller eljest betingas af sammanhanget med Ståndets i ämnet
fattade beslut.
Hr Gr. o. Landtm, förmälte, att Frih. Rappe hade föreslagit,
att det förev:de Retänktt jemte dervid fogade författningsförslag
skulle föredragas punktvis och paragrafvis, med iakttagande
deraf, dels att vid de §§, i afseende hvarå särskilda
hemställanden i Retänk:t förekomma, dessa hemställanden, allt
efter deras beskaffenhet, löretoges till afgörande antingen före
eller i sammanhang med sjelfva paragraftextens pröfning, dels
ock att de paragrafer, hvilka icke blifvit tili innehållet af Utsk:t
förändrade, utan voro alldeles lika med motsvarande paragrafer
i den nu gällande förordmn, och hvilkas förändring icke heller
blifvit af enskilda motionärer påyrkad, under föredragningen endast
anmältes; äfvensom att R. o. Ad., för den händelse Ståndet
komme att återremittera en del af paragraferne i Utsk:ts
författnings-förslag eller fatta några derifrån afvikande beslut,
men bi folie andra delar af samma förslag, skulle lemna Utsk:t
öppen rätt att vid förslagets förnyade granskning föreslå de
jemkningar i afseende å redaktionen af de godkände paragraferne,
som antingen kunde finnas behöflige till följd af de förändringar,
som de återremitterade paragraferne torde komma
att undergå, eller eljest betingades af sammanhanget med R. o.
Ad:s i ämnet fattade beslut, hvarefter Hr Gr. o. Landtm,
hemställde huruvida R. o. Ad. behagade bifalla hvad sålunda
föreslagits.
Ropades ja.
Härefter föredrogs:
Utsk:ts å sidan 2„ gjorda hemställan i ani. af Anders August
Anderssons från Östergöthlands län motion.
Bifölls.
Förordnings-förslaget.
§ I
Utsk:ts
första hemställan.
Bifölls.
Den 6 Maj f. m.
Ulsk:ts andra hemställan.
Hr von Koch, Nils Samuel: Någon motion lärer icke
vara väckt om vidtagande al' en sådan förändring, sorn Utsk:t
här vill göra, och då R. o. Ad. var det Ståndet, sorn, på förslag
af General-direktören för sjukvården i landet, införde denna
bestämmelse, tror jag det icke vara skäl för Ståndet att nu
upphäfva densamma, utan anhåller jag om afslag på Utsk:ts
framställning i denna punkt.
Häri instämde Frih. Hamilton, Hugo.
Frih. Rappe: Anledningen hvarför Utsk:t velat ur för
fattm
borttaga detta förbud är att man ansett blott de personer,
som äro anställda i Statens eller kommunernas tjenst, böra
förnekas att sysselsätta sig med den ifrågav:de handteringen.
Något skäl att utsträcka förbudet till en klass af medborgare,
som äro h. o. h. enskilda personer, kan jag för min del icke
inse, utan anhåller om bifall till Utsk:ts förslag.
Frih. Sprengtporten, Jakob Wilhelm: Jag delar den
siste värde talarens åsigt, och har alltid ansett, att hela denna
undantags-lagstiftning icke hvilar på någon logisk grund. Då
man emedlertid icke kan blifva h. o. h. derifrån befriad, så bör
man åtminstone göra i detta afseende hvad man kan. Att icke
någon motion derom blifvit väckt, betyder ingenting, ty Bevilln.-  Otsk:t har utan tvifvel rättighet att sjelft framställa ett dylikt
förslag.
Hr De Maré, Baltzar: Jag är hufvudsakligen förekom
men
af Hr von Koch. Läkarens tid bör icke upptagas af sådana
sysselsättningar som bränvinsbränning, och snarare än att
medgifva honom denna rättighet, borde den kunna tilläggas åtskilliga
af de många andra kategorier, som nu äro derifrån utestängda.
Jag anhåller således om afslag å denna förändring.
Gr. Liljencrants, Gustaf Fredrik: Afven jag anhåller
att få instämma med Hr von Koch. Det af Utsk:t Framställda
förslaget är först och främst en onyttig och onödig tömning af
denna lag, som kunde utan olägenhet undvikas. En läkare, som
har någon kärlek till sina medmenniskor, och som bättre än
andra är i tillfälle att se alla de rysligheter, som bränvins-supandet
åstadkomer, bör icke heller gerna kunna falla på den
tanken att sysselsätta sig med bränvins-bränning. Då denna
fabrikation icke är bland dem, som förtjena någon särskild uppmuntran,
synes mig, att Utsk:t genom det framställda förslaget
gjort sig en alldeles onödig möda, hvadan jag anhåller om afslag
å punkten.
Gr.
Den 6 Maj f. m.
65
(vr. af Ugglas, Ludvig: För min del anser jag denna
förändring icke vara af särdeles stor vigt; men då Hr von Koch
påminnt, att K. o. Ad. infört det ifrågavede stadgandet på yrkande
af en utmärkt ledamot af Svenska läkare-kåren, då ingen
klagan deröfver försports från läkarenas sida, och då enligt min
tanka lagar icke höra ändras på grund al lösa hugskott, utan
blott när en ändring är verkligen nödvändig, får jag anhålla
om afslag å denna ponkt, och att den hittillsvarande lydelsen
måtte bibehållas.
Gr. Mörner, Carl Göran: Mig vill det deremot synas
att, om ett lagstadgande icke stödjer sig på någon rimlig grund,
detsamma bör ändras, och jag kan icke inse något skäl, hvarföre
rättigheten att bränna bränvin skulle mera förvägras den
som studerat medicin, än den som studerat juridik eller theologi,
om icke att den förre bör bättre än de sednare förstå att
bedrifva handteringen. Att staten föreskrifver, det vissa kategorier
af dess ernbets- och tjenstemän ej må sysselsätta sig
med denna näringsgren, dertill kunna finnas ganska goda skäl,
men icke bör man hemta iagstiftningsgrund fran det förhållande,
att en person genomgått en viss studiikurs. Jag anhåller således
om bifall till Utsk:Is förslag.
Frih. Alströmer, Oscar: Efter min tanka är denna
fråga af så ringa vigt, att man sannerligen icke borde på densamma
spilla många ord. Då nu fråga blifvit väckt om borttagande
af detta enligt min öfvertygelse olämpliga stadgande, kan
jag för min del icke annat än instämma med Utsk:t, så mycket
heldre som det torde blifva svårt att lemna en rigtig definition
på hvad man menar med en praktiserande läkare, som icke är
i statens tjenst, och det ej är lätt att konstatera huruvida någon
viss person tillhör denna kategori eller icke.
Hr Reutersvärd, Patrik: Denna punkt är visserligen
ej af stor betydelse, men om man borttager detta undantag,
så ligger det nära lill hands att också taga bort alla de öfriga,
och derföre vågar jag för min del anhålla, att §:n måtte förblifva
oförändrad.
Frih. Sprengtporten: För min del kan jag icke gilla
någon undantagslagstiftning, som icke hvilar på rättsgrund, och
om öfriga undantag så göra, måste man dock medgifva, att det
icke är förhållandet med det ifrågav:de. Detta är anledningen,
hvarföre jag yrkat bifall, hvarom jag också fortfarande
anhåller.
Frih. Rappe: Det är visserligen sannt, att det är icke
någon läkare, som väckt denna fråga; men sådant är lätt förklarligt,
då inom representationen finnas ganska få medlemmar
H. IV. 5
66
Den 6 Maj f. m,
af denna klass. Deremot har jag mig bekant, att frågan blifvit
tagen i öfvervägande på enskild begäran af dylik person,
och då man icke kunnat andraga något enda giltigt skäl för att
bibehålla den nuv:de inskränkningen, anhåller jag fortfarande om
bifall till Utsk:ts förslag.
Frih. Ha milton, Hugo: Denna fråga är efter min tanke icke
af så ringa betydelse som man synes vilja påstå, emedan här är
fråga om det första afsteget från de principer, hvarpå den nuv:de
bränvinslagstiftningen är byggd. Denna hvilar nemi. ingalunda på
hvarken en logisk eller någon rätts-grund, utan h. o. h. på en
moralisk, och man har derföre ansett att sådana personer,
hvilka böra på allmänheten utöfva ett moraliskt inflytande, icke
borde befatta sig med denna näring. Af den aktning, som är
grunden för det moraliska inflytandet, är läkaren mera än de
flesta andra i behof, och det vore väl att befara, att denna
aktning kunde lida något afbräck, om läkarne började befatta
sig med bränvins-bränning. Jag instämmer alltså med Hr von
Koch i begäran om afslag.
Frih. Raab, Adam Christian: För min del anser jag
att man bör så småningom borttaga alla de chikanösa hinder,
som nu äro lagda för bränvins-bränningen, så att hvem som
helst må kunna utöfva denna handtering, utan att förlora sitt
medborgerliga anseende. Sedan derföre frågan en gång blifvit
väckt, anser jag rättast att bifalla Utsk-.ts förslag i detta
afseende.
Gr. Mörner: Det vöre en hård dom, om alla de, som
icke äro upptagna i denna §, skulle anses vara i saknad af
eller icke kunde göra anspråk på medborgerligt anseende. Icke
tror jag heller att en läkare skulle blifva mindre aktad af allmänheten,
om han koper upp en massa potatis för att deraf
göra bränvin, än om det vore för att tillverka sirap.
Deremot anser jag det vara en farlig sak att uppsätta skranker
för försörjningsrättens utöfvande och göra undantag, der
sådana icke behöfvas, och jag får derföre yrka bifall till Utsk:ts
förslag i denna punkt.
Sedan öfverläggningen härefter förklarats fulländad samt
Hr Gr. o. Landtm, upptagit de derunder gjorda yrkanden å dels
bifall till och dels afslag å Utskits förev:de hemställan, framställde
Hr Gr. o. Landtm, först propos. på bifall till densamma,
hvartill svarades många ja, blandade med nej, och sedermera
propos. på afslag derå, då svaren utföllo med många nej jemte
åtskilliga ja; hvarefter förnyad propos. på bifall till Utsk:ts hemställan
gjordes samt besvarades med många ja jemte några nej;
och förklarades ja nu hafva varit öfvervägande.
Dt ii 6 Maj f. m.
67
Utsk:ts tredje hemställan.
Hr von Koch: Som jag yttrade vid förra punkten, anser
jag också nu, att alla dessa undantagsstadganden äro onödiga.
Jag tillhör nemi. icke dem, som vilja stämpla bränvins-bränningen
som en immoralisk handtering, utan tvärtom. Man bör
lika mycket hedra hvarje näring, som ärligt bedrifves. Derigenom
kan man också få denna näring så ordnad att staten deraf
vinner den största inkomst och landet den största fördel. Det
stadgande, som nn innehälies i denna pnnkt, är högst otydligt,
och vi veta äfven, att det föranledt många komplikationer. Jag,
som helst vill hafva hela näringen fri under nödiga kontroller,
skulle önska att liela punkten utginge; men då sådant nu icke
kan vinnas, anhåller jag om återremiss för att få densamma
omredigerad i enlighet med D:r Sondén* reservation.
Gr. Liljencrants: Jag har begärt ordet, blott för att
nedlägga min protest mot de alltför frisinnade åsigter i detta
ämne, som Hr von Koch uttalat. För min del anser jag bränvins-bränningen
vara en näring af den art, att man bör önska
att densamma måtte allt mer och mer inskränkas, och jag tvekar
ej att bekänna, att efter min tanke det fordras ett temligen
rymligt samvete för att bedrifva den. Jag har kommit till denna
åsigt vid betraktande af alla de olyckor och den förnedring.
Svenska folket, tillfölje af den skadliga drycken, varit underkastadt,
och jag hoppas att man i afseende å denna handtering
måtte gå i en motsatt rigtning mot hvad Hr von Koch önskar.
Frih. Raab: Jag vet att jag utsätter mig för att af Gr.
Liljencrants anses hafva ett alltför rymligt samvete; men jag får
ändå förklara, alt jag tillhör deras antal, som önska denna näring
fri, utan några i förväg lagda hinder och chikaner. Deremot
skall den regleras genom en hög tillverkningsskatt; och
jag finner i det goda inflytande, som detta system under de
sista 10 åren visat, en ytterligare anledning alt fasthålla dessa
mina åsigter. Någon otydlighet tror jag heller icke finnas i författningen,
och skulle så vara, får den väl lösas genom högsta
domstolens utslag. Jag åtnöjer mig derföre med att yrka bifall
till Utsk:ts förslag i denna punkt.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att anslag blifvit utfärdadt
till fortsättande af plenum kl. 6 e. m.
Frih. Cederström, Rudolf: För min del finner äfven
jag den rigtning, hvari lagstiftningen i detta afseende gått, vara
den rätta. Någon otydlighet i författningen kan man icke heller
klaga öfver, sedan numera lagskipningen tagit befattning med
denna sak, och jag får derföre anhålla om bifall till punkten,
sådan Utsk:t föreslagit densamma.
<S8
Den 6 Maj f. rtt.
Gr. af Ugglas: Ändamålet med detta undantagsstadgande
liar varit, att alla de personer, som hade befattning med denna
närings öfvervakande, skulle vara från rättigheten att densamma
utöfva uteslutna. Detta undantag för deras personer har sedan
återverkat på den jord de ega, och detta anser jag i så måtto
orättvist, att om t. ox. en embetsman i Upland har en egendom
i Skåne, så bör på denna sistnämnda, som icke ligger
inom området för hans embetsmannaverksamhet, få utöfvas den
ifrågav:de handteringen. För att få ett förtydligande af punkten
i denna syftning, anhåller jag om återremiss.
Frih. Braunerhjelm, Ferdinand: För min del anser
jag denna undantagslagstiftning alldeles orimlig, så till vida, som
den skulle hindra en embetsman att utarrendera sin egendom,
med rättighet för arrendatorn att bränna bränvin. Om t. ex.
en landshöfding får ärfva en egendom, som redan är utarrenderad
med detta vilkor intaget i kontraktet, huru skulle han
då förhålla sig? Skulle han taga afsked frän sin tjenst? Jag
kan emellertid ej finna, att det nu föreslagna stadgandet innefattar
det hinder, som jag anser alldeles orimligt; och jag anhåller
derföre om bifall.
Gr. Mörner, Carl Göran: Lika med den föreg:de talaren,
anser jag ett utsträckande af denna undantags-Iagstiftning
vara alldeles orätt. I 2:dra mom:t är tydligen föreskrifvet, att
på kronans jord ingen bränvinsbränning må ega rum, och R.
St:r i förening med K. M. äro fullt berättigade att i detta afseende
stadga ett förbud; men att låta detsamma vinna tillämpning
äfven på embetsmäns enskilda jord innebär en orimlighet.
Om t. ex. en person, som redan utarrenderat sin egendom på
vissa vilkor, befordras till en förtroendesyssla, skall då kontraktet
anses brutet? eller skall egandet af jord, som skötes på
ett med det allmänna bruket öfverensstämmande sätt, utgöra
hinder för egaren att bekläda statens embeten?
Jag anhåller för min del om bifall till sjelfva punkten, men
icke till motiverna.
Hr von Mentzer, Carl Fredrik: Sedan jag begärde
ordet, hafva redan så många yttrat sig i denna fråga, att jag
vill inskränka mig till att helt enkelt instämma med dem, som
begärt bifall till Utsk:ts förslag.
Frih. Sprengtporten: Jag tillhör icke deras antal, som
önska en ytterligare utsträckning af förbudet. Något sådant
kunde dock inträffa, om punkten bilölles, sådan den nu är, ty
motiverna innefatta nästan ett godkännande till motionen. På
det att i denna ganska tvifvelaktiga fråga ett It. St:rs beslut
icke måtte kunna gifva anledning till oriktig tolkning, får jag
således anhålla, det R. o. Ad. behagade, med godkännande af
§:n, afslå motivern*.
Den 6 Mej f. m.
69
Frih. Raab: Skulle man vilja förbjuda en embetsman att
bränna på sin jord, så är ingenting lättare än att kringgå ett
sådant förbud. Han behöfver ju blott sälja en liten del af jorden,
hvarest sedan ett bränneri kan utan fara anläggas, för att
tillgodogöra egendomens produkter. Någon otydlighet tror jag
ej kan förefinnas, om man uppmärksamt genomläser motiverna,
och jag anhåller derföre om enkelt bifall.
Hr von Koch: Jag har redan förut förklarat, att jag
helst ville borttaga alla undantagsstadganden. Då sådant emellertid
icke låter sig göra vid denna riksdag, är åtminstone nödigt,
att lagen blir tydlig, så att man må veta hvad som är
tillåtet eller icke. Att tankarne härom äro ganska olika, torde
vara en känd sak, och det är derföre jag fortfarande vågar
anhålla om återremiss.
Sedan öfverläggningen ansetts härmed slutad, yttrade Hr
Gr. o. Landtm., att derunder hade yrkats dels bifall till Utsk:ts
hemställan, dels att R. o. Ad. skulle, med ogillande af motiveringen,
bifalla det slut, hvartill Utsk:t kommit, och dels att förev:de
hemställan måtte till lltsk:t återremitteras; hvarefter Hr
Gr. o. Landtm, framställde propos. på bifall till Utsk:ts hemställan
och, då dertill svarades många ja jemte några nej, förklarade
sig hafva funnit ja öfvervägande.
Paragrafens text.
Godkändes,
§ 2.
Utsk:ts hemställan.
Hr Reutersvärd, Patrik: Denna § har i Utsk:ts förslag
blifvit så till vida förändrad, att terminerna, som förut
voro 5 med 30 dagar i hvarje, numera skola blifva 10 med
15 dagar i hvardera. Utsk:t föranleddes härtill af en motion i
Bonde-St., som åsyftade att den som vill bränna på hösten,
skulle kunna få börja den 1 November eller den 1 December.
Dock gjordes tillika den bestämmelse, att 6 terminer skulle
vara den längsta och 2 den kortaste tid man finge anmäla sig
för. Några ledamöter af Bonde-St. anmärkte visserligen inom
Utsk:t den häraf uppkommande olägenheten, att fabrikanten
finge för s. k. öfver- och under-bränvin ligga i alltför täta liqvider
med ländtränteriet; men denna olägenhet kan lätt hjelpas
genom en liten omredigering af §§:na 22 och 23, och jag
skall, då vi komma dit, icke underlåta att derpå fästa uppmärksamheten,
anhållande nu om bifall till Utsk:ts förslag
denna punkt.
70
Den 6 Maj f. m.
Gr. Hamilton, Malcolm Walter: Äfven jag skulle önskat,
alt Utsk:t hade vågat föreslå alt lemna bränvinsbränningen
till tiden fri, och jag har för denna åsigt icke några bättre
skäl att anföra, än dem som återfinnas i åtskilliga, Betänkit vidfogade,
reservationer. Jag har dock en ytterligare anledning att
begära återremiss af denna punkt, emedan den ingalunda är
tydlig. Efter ordalydelsen blefve den nemi. ett nonsens, då den
först säger, att bränvinsbränning är tillåten under 10 terminer,
och sedan att deri ej får utöfvas mer än sex. Hvad åter mäskberedningen
beträffar, så förstår jag mig ej derpå, men tycker
endast det är bedröfligt, att R. St:r skola behöfva taga befattning
med alla dessa detaljer.
Frih. Stjernstedt, Johan Wilhelm: Ett af de förnämsta
syftemålen med 1853 års lagstiftning var att få bort
husbehofsbränningen. Utsk:t synes mig nu, genom det här föreslagna
stadgandet, hafva tagit ett steg tillbaka, och det är utan
tvifvel småpannorna, som man dermed afsett att gagna. För
min del anser jag att man borde fortgå på den en gång beträdda
vägen, och att man borde, dock med iakttagande af nödig
varsamhet, gifva hela rörelsen fri. Nu önskar jag emellertid
återremiss af punkten, och att Utslct måtte föreslå, dels
att bränningen måtte bli fri under de 5 eller 0 månader, som
meningen är att den skall vara tillåten, dels ock att en månad
må blifva den kortasle tid, för hvilken anmälan kan ske.
Frih. Rappe: Hr Reutersvärd har redan gjort redo för
anledningen till den af Utsk:t föreslagna ändring i denna §. I
allmänhet är det väl icke skäl att i en så ny författn., som
denna, göra några genomgripande förändringar, aldraminsti den
riktning som åtskilliga reservanter angifvit, då ingen motionär
hade yrkat något sådant, och tvärtom flera dylika uttalat sig
för en ytterligare inskränkning i tiden. En talare har yrkat 6
månader, i stället för de 5, som Utsk:t föreslagit. Det var också
inom Utsk:t mycket tal härom, men man stadnade vid 5, emedan
man ansåg den mindre gynnsamma temperaturen i alla fall
lägga hinder i vägen för att börja bränvinsbränningen tidigare
eller fortsätta den längre. Jag skulle emellertid vara ganska
benägen att antaga Hr Lemchens reservation, och troligen hade
den kunnat gå igenom i Utsk:t, om han någonsin der framställt
sin åsigt; men han reserverade sig, utan att hafva tillförene
yttrat sig i ämnet. Dock vill jag ej med honom yrka, att man
skulle hafva rätt att bränna under hela tiden,
Gr, Mörner, Carl Göran: För min del kan jag icke
dela deras åsigt, som önska att bränvinsbränningen må göras
alldeles fri och befordras så mycket som möjligt, ty jag tror
icke deri ligger någon lycka för landet. Det var i en ganska
lycklig stund som R. St:r beträdde den bana, på hvilken vi nu i
detta afseende befinna oss, och jag anser mig skyldig att af
Ben 6 Maj f. m.
71
alla krafter motarbeta hvarje steg tillbaka. Utsk:ts förslag är
föranledt af motioner från Bonde-St., som vill blifva i stånd att
bränna li månad, och deri kunde visserligen ligga en fördel;
men detta förslag innehåller att liqviden skulle verkställas hvar
14:de dag, och det måste blifva en betydlig olägenhet för tillverkaren,
som i början af bränningstiden alltid får mycket underbränvin.
Häraf skulle äfven följa behofvet af (lera kontrollörer,
som kosta ej ringa summor i resetraktamenten. I sådana
län, der stora brännerier finnas, skulle det, enligt de uppgifter
jag erhållit, blifva nödigt att anställa 2 öfverkontrollörer
i stället för en, emedan den ene skulle nödgas hvar 14:de dag
fara in till residensstaden, för att taga emot de nya kontrollörer,
som då skulle börja sin verksamhet. Han måste således
afbryta sin inspektionsresa, och då ett sådant afbrott inträffar
hvar 14:de dag, måste lian naturligtvis ersättas af en annan.
Staten blir då tvungen att anställa ytterligare en öfverkontrollör,
och dennes lön blir då den förlust, som staten får vidkännas
till följd af det föreslagna stadgandet. För landskontoren blir
det också ett dubbelt besvär att hvar fjortonde dag göra upp
liqviden med alla brännerier, och likaså för Centralbyrån här i
Stockholm. Då man tager i betraktande dessa praktiska olägenheter,
då dessutom det föreslagna stadgandet går i en syftning,
motsatt den motionärerne afsett, och då detsamma skulle leda
till en utsträckning, i stället för en inskränkning af bränvinsbränningen,
kan jag ej annat än anhålla att det nuv:de stadgandet
måtte varda bibehållet.
Hr von Koch: Då ingen motion vid innev:de riksdag är
väckt om denna närings frigifvande, torde derom något beslut
icke kunna nu fattas. Andamålet kan dock genom återremiss
vinnas, då nemi. Utsk:t fortfarande har motionsrätt. Att återremittera
punkten anser jag så mycket nödigare, som denna §
innehåller ganska mörka och otydliga stadganden, hvarpå äfven
Gr. Hamilton redan fästat uppmärksamheten. För min del skulle
jag vilja instämma i Hr Lemchens reservation, och rekommenderar
densamma till Utsk:ts uppmärksamhet vid den återremiss,
som jag förmodar blir Ståndets beslut.
Gr. Hamilton, Gustaf: Jag kan icke säga att jag är
någon stor vän af bränvinsbränningsindustrien, men jag är deremot
öfvertygad, att det bränvin, som i Sverige tillverkas, bör
göras så bra och så billigt som möjligt. Vi hafva sannerligen
icke råd att här i landet hålla oss mera redskap och använda
längre tid än som behöfves hvarken för denna eller för andra
handteringar; deraf uppkommer ju endast ren förlust. Jag har
derföre ansett, att det borde vara hvarje Svensk man tillåtet
att bränna hvilken tid som helst och under huru lång tid som
helst. Deremot är det genom tillverkningsskatten som K. St:r
hafva ett osvikligt medel att fördyra varan och hindra dess
72
Den 6 Maj f. m.
förbrukning. PS dessa grunder instämmer jag med dem, sorn
yrkat återremiss.
Frih Raab: Afven jag yrkar återremiss, hufvudsakligen
på det Utsk:t måtte taga i öfvervägande, huruvida icke nu tiden
är inne att medgifva denna närings bedrifvande under längre
tid än som här stadgas, och af hvilken inskränkning ovilkorligen
måste följa ekonomisk förlust. Principenligt vore det
visserligen att medgifva bränningen hela året om, men sådant
är deremot icke praktiskt klokt, emedan det skulle alltför mycket
gynna städerna på landsbygdens bekostnad. Deremot skulle
man tillgodose allas intresse genom att tillåta denna näring under
6 månader utan någon inskränkning. På dessa skäl yrkar
jag återremiss, med anhållan att Utsk:t ville dervid taga i öfvervägande
Hr Lemchens reservation.
Hr von Ehrenhe irn, Per Jakob: Jag instämmer med
de talare, som yrkat återremiss i syftning att bränvinsbränning
må få utöfvas alla tider af året och huru länge som heldst.
Jag gör det i nykterhetens intresse, emedan bränneriernas antal
derigenom minskas och med deras minskning bränvinssupandet
äfven minskas, med lättheten att erhålla bränvin; jag gör det i
nationalhushållningens intresse, emedan denna näring, såväl som
alla andra, bör, såvidt sådant, utan uppoffrande af bränvinslagstiftningens
moraliska ändamål, kan ske, få utöfvas på det sätt,
som lemnar största möjliga vinst, och den gällande föreskriften
om bränningens inskränkning till viss tid i flera afseenden ökar
tillverkningskostnaden.
Hr Nordenfalk, Carl: 1 likhet med hvad här egt rum,
hafva äfven inom Utsk:t höjt sig röster för en friare lagstiftning
i afseende å denna handtering, men motståndet var så
kraftigt, att man ansåg det bästa medlet vara att så småningom
lossa de band, som hvila på densamma. Emellertid uppstå åtskilliga
svårigheter, t. ex. genom stadgandet om uppmätning för
hvarje termin, och, för att afhjelpa dessa, har Hr Lemchen gjort
sin reservation, som dock äfven innehåller utsträckning af tiden.
En sådan utsträckning tror jag icke kunna vinnas, men för att
häfva svårigheterna, tror jag det bästa vara att bibehålla lista
mom:t af § 2 i 1860 års författn., och tillägga ett mom. af
följ:de lydelse: Rränvinstillverkare ege att under alla ofvannämnda
terminer eller under en, en och en half, två, två och en
half, tre eller fyra terminer handteringen utöfva, dock icke
under kortare tid än en termin; och må bränvinstlllverkning
jemväl börjas den 1 November kl. 12 på dagen samt fortsättas
till den 1 eller 15 December vid samma timma.
Derigenom vunnes det åsyftade målet, att man kunde börja
den 15 September och bränna till di n 15 December. Aterremiss
tror jag deremot icke leder lill något, då ingen motion
blifvit väckt om utsträckning af tiden. På dessa grunder an
-
Den fi M»j f. m.
73
håller jag örn propos. på bibehållande af lista mom:t, med ett
sådant tillägg sorn innefattas i Hr Lemchens reservation.
Hr von Mentzer: Jag tror icke den föreslagna §:n är
tjenlig eller ledande till ändamålet. Då man i alla fall måste
anmäla sig för två terminer på en gång, så blir det nästan lika
sorn förut. Att uppmäta brärivinet 2 gånger i månaden, i stället
för en, är blott en ny olägenhet för tillverkaren. I afseende å
tiden tror jag också att bestämmelserna i den gamla författnm
äro riktiga. Rättast gör man enligt min tanka genom att bibehålla
de stadgande!), vid hvilka man redan är van, och det är
i detta syfte jag också instämmer i begäran om återremiss.
Frih. Alströmer: Jag har visserligen icke någon förkärlek
för Utsk:ts förslag om förändrade bränvinsterminer,
men då det yrkats, att man skulle kunna hörja den lista eller
den 15:de i månaden och då detta har goda skäl för sig, tror
jag att man icke borde förkasta förslaget. Jag har emedlertid
ingenting att erinra mot en återremiss af denna punkt,
och anser densamma böra ske i den syftning som uttalas i Hr
Lemchens reservation. En talare har velat bibehålla l:a mom:t
af den gamla §:n med ett tillägg, hemtadt ur Hr Lemchens reservation,
men det tror jag icke går an, ty i detta tillägg talas om
en half termin, och det är icke förut sagdt, hvad dermed menas.
Hvad beträffar frågan om en friare tillverkningsrätt, så har denna
varit föremål för mycken diskussion inom Utsk:l; men det var blott
ledamöter af R. o. Ad., sorn yrkade derpå, och en sådan åtgärd
har icke några utsigler för sig. Om man emedlertid återremitterar
§:n i den uti Hr Lemchens reservation angifna syftning,
så kan Utsk:t af densamma upptaga så mycket som anses
lämpligt.
Frih. Rappe: Hr Nordenfalk har uttalat mina åsigter i
detta ämne. Inom Utslct höjde sig röster för en större frihet,
men en stor öfvervägande majoritet var deremot, och man stadnade
derföre vid det beslut, som Retänk:t innehåller. Jag tror det
sål. föga gagna att med ett sådant yrkande återremittera Betänk:t.
Deremot instämmer jag h. o. h. med Hr Nordenfalk deri, att
man hör bibehålla 1:a mom. af § 2 och dervid göra det tillägg,
som innefattas i Hr Lemchens reservation. Man säger att det
skulle gagna till ingenting att fördela tiden i halfva terminer,
då man i alla fall måste anmäla sig för hel termin. Utsk:t har
dock haft goda skäl för sitt förslag, nemi. att man derigenom
får rättighet att fortsätta bränningen för en half månad, och
man kan då lättare rätta sin tillverkning efter tillgången på rudimaterier.
Jag anhåller sål. om propos. på det af Hr Nordenfalk
fiamställda förslag.
Gr. af Ugglas: Derest R. o. Ad. anser denna näring böra
frigifvas, så torde Ståndet höra äfven uttala en sådan åsigt. Ett
74
Den 6 Maj f. m.
framåtskridande i denna riktning har redan förut egt rum, då
vid förra riksd. tiden bestämdes till 3 månader i st. f. 2. Vinsten
af rörelsens frihet torde jag icke behöfva vidlyftigt bevisa,
ty förr än denna vinnes, lärer vä! staten icke kunna kontrollera
densamma. Blir rörelsen fri, så upphör naturl. producenten med
sin handtering, så snart denna ej längre lönar sig; nu deremot
uppstår det ena året en öfvertillverkning och det andra året en
brist, och sådant gynnar börs-spekulationerna, som sedermera
öfva ett olyckligt inflytande. Ar deremot näringen fri, så bränner
enhvar efter konjunkturerna, och då kan staten med lätthet
reglera skatten. Det finnes äfven ett annat särskildt skäl till att
vid innevarande riksdag i detta afseende något åtgöra. Enl. min tanke
måste nemi. bränvinsskatten nu höjas, ty jag vet eljest icke
hvar man skall taga medel för betäckande af statens utgifter;
men då kunna producenterne med skäl klaga, ty huru vill man
att de skola kunna konkurrera med utländningen i afs. å en vara,
för hvars tillverkande de betala högre skatt än i andra länder,
och som håller deras kapitaler året om fastlåsta, under det den
lemnar ränta under blott ett par månader? På grund af dessa
skäl yrkar jag, i likhet med åtskilliga föregående talare, återremiss
af denna §.
Hr Reutersvärd: Jag anser fortfarande att R. o. Ad.
gerna kunde antaga denna §, men har dock ingenting emot att
förena mig med Hr Nordenfalk. Hr Lemchens förslag var för
Utsk:t obekant innan beslutet fattades; eljest hade det säkert
vunnit sympatier inom Utsk:t. Gr. Hamilton har förebrått Utsk:t,
att författn. skulle vara otydlig. Utsk:t har dock icke gjort i denna
§ någon annan ändring än att sätta 6 i stället för 3, och 10 i
stället för 5. och för öfrigt äro ordalagen alldeles lika med förut.
Gr. Mörner har sagt att det nya stadgandet skulle leda tili en
utsträcktare bränning, men jag har svårt att förstå, huru en
sådan följd kan uppkomma deraf, att man skall anmäla sig för
6 terminer, i stället för 3. Flera talare halva yrkat, att man
skulle göra handteringen fullkomligt fri, men en sådan reform
anser jag alldeles omöjlig att genomdrifva inom Utsk:t, och till
bevis härför behöfver jag blott åberopa motionerna af åtskilliga
Bonde-St:s ledamöter, som frukta konkurrensen med de stora fabrikerna.
Jag skulle derföre önska, att de Hrr, som yrkat återremiss
i denna syftning, ville derifrån afstå, och mig synes att R. o.
Ad., om St:t icke vill åtnöjas med Utsk:ts förslag, ganska väl
kan nu genast bifalla det af Hr Nordenfalk framställda.
Frih. Gederström, Rudolf: När man ihogkommer de
långvariga strider, som föregingo antagandet af 1853 års lörfattn.,
och tillika minnes det sorgliga tillstånd, hvari landet före densammas
utfärdande hotade att i förevarande hänsigt nedsjunka,
måste man med största tacksamhet erkänna sin förbindelse hos
de män, som åstadkommit denna lag, och vara angelägen, att
icke deri göra väsendtliga, ej af verkligt behof påkallade andrin
-
Den 6 Maj f. ro.
75
pär. Gr. Mörner har också framställt de olägenheter, sorn vidlåda
Utsk:ts förslag; och i likhet med honom hemställer jag, att
R. o. Ad. må hvarken bifalla eller återremittera, utan afslå detsamma,
och bibehålla det hittillsvarande stadgandet i § 2.
Hr De Maré: Med tillfredsställelse har jag af flere ledamöter
af Utsk:t hört förklaras, att förslaget örn denna närings
fullkomliga frigifvande icke kan lå någon framgång. En utsträckning
af tillverkningstiden ligger icke heller i bränvinsbrännarnes
sanna intresse, och jag för min del skulle snarare vara böjd för
en inskränkning. Bäst anser jag dock att förblifva vid de 3
månader, som nu äro stadgade. Den otydlighet, som möjligen
kan förefinnas i Utskds förslag, är fullkomligt häfven genom den
af Hr Nordenfalk framställda redaktionsförändring, och efter min
tanke kan man mycket väl, utan någon återremiss, antaga detta
förslag, hvilket jag anhåller måtte ännu en gång uppläsas.
I anledning häraf upplästes § 2 i Förordnings-förslaget,
sådan densamma komme att lyda, derest Hr Nordenfalks förslag
af R. o. Ad. bifölles.
Hr De Maré: Jag har ingenting vidare att tillägga, än att
anhålla om bifall till det nu upplästa förslaget.
Gr. Mörner: Gr. af Ugglas har laggt mycken vigt derpå,
att genom den större frihet, han önskade, tillverkaren skulle
sättas i tillfälle att reglera sin rörelse efter konjunkturerna. Jag
skulle ock tillerkänna detta skäl stort afseende, om en tillverkare
t. ex. i Skåne kunde känna på dagen huru många andra hrän
vinsbrännare
i landet gjort samma spekulation som han; men
då hvar och en af dem måste handla utan kännedom af andras
åtgärder, så blir den lörspeglade vinsten ingen. Emot Hr Nordenfalks
förslag tillåter jag mig anmärka, att det har alla de
praktiska olägenheterna af Utsluts §, nemi. i afseende å kontrollen
från statens sida, och de deraf uppstående kostnader.—•
Redan för 9 å 10 år sedan uttalade jag den åsigt, att man icke
borde förmena en bränvinsbrännare att fortsätta sin rörelse
månad efter månad under så stor del af den tillåtna tiden, som
han lann tjenligt, och en återremiss i denna syftning vill jag
icke motsätta mig; men deremot kan jag icke gå in på månadernas
sönderdelning i halfva.
Hr von Koch: Genom Hr Nordenfalks förslag skulle man
visserligen vinna åtskilligt af det man önskar, men dock icke
hufvudsaken, som är en utsträckning i tiden till 5 månader. Om
också ett sådant lörslag ej har utsigt att blifva R. St:rs beslut,
så bör dock K. o. Ad. uttala sin opinion, och man bör fatta
beslut enligt den öfvertygelse, som gör sig gällande inom Ståndet.
R. o. Ad. har emedlertid icke för vana att så der på stående
fot redigera lagar och författningar, och om man skulle antaga
76
Den 6 Maj f. m.
Hr Nordenfalks förslag, så uppstår dock svårigheten alt bestämdt
veta livad som menas med J månad. Under sådana förhållanden,
och då dessutom, till följe af nämnda förslag, äfven § 9 m. fl.
måste ändras, anhåller jag om återremiss af 2:dra §:n.
Frih. Stjernstedt; Dä, nied anledning af den af Hr Nordenfalk
föreslagna ändring, flera andra §§ också måste ändras,
anhåller äfven jag om återremiss. Hr Reutersvärd har visserligen
deremot åberopat ett kardinalskäl, nemi. att Utsk:t säkerligen
ej skall frångå sitt beslut, men om §:n återremitteras af R. o. Ad.
samt ett eller annat Stånd ytterligare, så måste vä! dock Utsk:t
vidtaga någon åtgärd.
Hr von Troil, Samuel Gustaf: För min del ville jag
antaga Hr Lemchens reservation. Hr Nordenfalks förslag anser
jag äfven temligen tillfredsställande, men tror dock det är farligt
att så här på stående fot och fri hand lagstifta, och vill
derföre instämma med dem, som yrkat återremiss, i den syftning,
att det må blifva tillåtet att bränna alla 5 månaderna.
Hr Stedt, Gustaf: Jag förenar mig med dem, som yrkat
återremiss, och skulle t. o. m. önska tidens utsträckning till
6 månader eller 12 terminer. Att terminerna icke blifva längre
än ^ månad, är tydligen en stor fördel, ty det kan ju hända,
att jag har produkter på min gård för li månads bränning,
men icke för 2, och då måste jag i alla läll betala full skatt
för fulla 2 månader, hvaraf uppstår förlust.
Frih. Sprengtporten: Jag lemnar derhän, huruvida det
vore skadligt att utsträcka tiden till mera än 3 månader; men
det kan icke vara statsekonomiskt nyttigt att tvinga en producent
att tillverka mera än han finnér med sitt intresse förenligt;
och då Hr Nordenfalks förslag synes mig innebära större frihet
i detta afseende, tvekar jag ej att förena mig med dem, som
önska bifall till detsamma.
Hr De Maré: Man har här yrkat återremiss, för att uttrycka
en önskan om utsträckning af tiden. Det är visst möjligt
att Hr von Koch är ett uttryck för R. o. Ad:ns opinion,
men jag tror dock icke att den delas af de flesta. Jag anser
också en sådan utsträckning ingalunda vara önskvärd, så framt
man ej vill h. o. h. flytta bränvinsbränningen från jorden till
städerna, ty de egendomar torde i detta land vara få, som kunna
af egna produkter underhålla ett stort bränneri året orri. Man
har sagt, att fördelningen i halfva terminer skulle medföra svårigheter
för K. M:s Refh:de; men embetsmännen äro väl till för
landets skull, och lagarne böra väl ej rättas efter deras beqvämlighet.
Jag tror således att man kan ganska väl nu bifalla Hr
Nordenfalks förslag, med förklarande, att Utsk:t eger i författn. vidtaga
de redaktionsförändringar, som deraf kunna blifva en följd.
Den 6 Maj f. ni.
11
fril). Rappe: För min del är jag icke öfvertygad, att plu*
ra liten af Ståndet önskar en utsträckning af tiden; och om äfven
så skulle vara, tror jag ej Utsk:t skulle vilja uttala sig för en
sådan. Svårigheten med kontrollen till följe af de halfva månaderna
består blott deri. att öfverkontrollören lår hvar fjor
tonde
dag inställa sig i länets residensstad; och för öfrigt är
det äfven enl. gamla lörfattn. tillåtet att erlägga skatten halfinånadsvis.
Jag tror man ganska väl kan på stående fot antaga Hr
Nordenfalks förslag; de ändringar, som till följd deraf böra vidtagas
längre fram i lörfattn., äro särdeles enkla och bestå blott
i att ändra en ziffra.
Hr Reutersvärd: Naturligtvis är Utsk:t pligtigt att fästa
afseende vid hvad som inom Ståndet yttras, men jag tror det
dock vara omöjligt att genomdrifva en Utsträckning af tiden.
Bet blefve också för kontrollen den största svårighet, om hvar
och en finge rätt att börja bränningen hulken dag och hvilken
timmasom helst. Hr von Koch har önskat sådant, på det rörelsen
måtte kunna bedrifvas med största besparing och nytta för landet;
men jag tror knappt detta mål vinnes, om liela handtenngen
förlägges i en eller annan större fabrikants händer. — Bå Hr
Nordenfalks förslag icke är så på stående löt uppgjordt, utan
redan finnes intaget i Hr Lemchens reservation, anser jag detsamma
kunna utan fara antagas, och yrkar således bifall dertill.
Hr Stedt: Om verkligen icke någon utsträckning af tiden
står att vinna, skulle jag vara böjd att instämma med den siste
talaren och yrka bifall till Hr Nordenfalks förslag, emedan derigenom
dock något är vunnet, nemi. terminernas fördelning i
halfva månader. Jag tror dock fortfarande det bästa vara att återremittera
§:n.
Gr. af Ugglas: Hr Reutersvärd har sagt, att örn man finge
börja bränningen hvilken dag och hvilken timma som helst, stora
svårigheter skulle uppstå för kontrollen, och att det skulle
erfordras en massa kontrollanter. Men så är icke förhållandet,
ty handteringen komme då utan tvifvel att utöfvas blott i några
få större fabriker, och staten finge då i sin makt att reglera
rörelsen genom skatten. Jag kan lör öfrigt ej finna annat än
att det bör för Utsk:t vara angenämare att få en fråga återremitterad
i sitt sammanhang, än att Ståndet fattar beslut i vissa
punkter och återremitterar andra, som stå med dessa i närmaste
samband. Jag yrkar fortfarande återremiss.
Hr von Mentzer: Be som yrkat en utsträckning af bränningstiden,
måtte frukta att icke tillräckligt qvantum bränvin
skall komma att tillverkas, men dermed har det ingen fara;
och så länge våra författningar stå på den fot som nu, att allt
bränvin, som tillverkas, skall ovilkorligen supas upp inom landet,
vore det bättre att minska än öka produktionen. Kunde
75
Den 6 Maj f. m.
bränvin med fördel härifrån föras till utlandet, sä vore det en
annan sak, men som det nu är, tror jag både tiden oell qvantiteten
vara tillräckliga, och anhåller derföre, att § 2 måtte bibehållas,
sådan den är i 18G0 års författning.
Sedan öfverläggningen härefter förklarats fulländad, yttrade
Gr. o. Landtm., att i afseende å Utsk:ts förevarande hemställan,
hvartill bifall ej blifvit af någon ledamot begärdt, hade yrkats
dels återremiss, dels af Hr Nordenfalk, att R. o. Ad., med alslag
å samma hemställan, måtte besluta, att det nuvarande stadgandet
skulle bibehållas endast med den förändring, att 2:dra mom:t
komme att lyda sålunda: »Bränvinstillverkare ege att under en,
en och en half, två, två och en half, eller tre af ofvannämnde
terminer handteringen utöfva; dock icke under kortare tid än
en termin; och må bränvinstillverkning jemväl börjas den 1 November
kl. 12 på dagen samt fortsättas till den 1 eller 15 December
vid samma timma;»och dels slutligen, att Utsk:ts hemställan
skulle afslås och det nu gällande stadgandet oförändradt bibehållas.
Härefter framställde Hr Gr. o. Landtm, först propos. på
bifall till Utsk:ts hemställan, hvartill svarades nej, sedermera
propos. på återremiss deraf, då svaren utföllo med många ja jemte
åtskilliga nej, vidare propos. på antagande af Hr Nordenfalks förslag,
hvartill svarades ja och nej i blandning, och slutligen propos.
på afslag å Utskrts hemställan samt bibehållande af det nu gällande
stadgandet oförändradt, hvilken propos. med nej besvarades;
hvarefter förnyad propos. på återremiss af merberörde hemställan
gjordes samt besvarades med starka ja, blandade med
nej; och förklarades ja nu haft öfvervigten.
Texten till § 2.
Gr. af Ugglas: Då R. o. Ad. nyss återremitterat Utsk:ts
hemställan rörande 2:dia §:u, torde det falla af sig sjelft, att
äfven det nu föredragna förslaget till text för samma § återremitteras.
Uppå härefter framställd propos., blef förev:de § till Utsk:t
återremitterad.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att i afseende å § 3
någon förändring ej föreslagits.
§ 4.
Utsk:ts hemställan.
Gr. Hamilton, Gustaf: Under den föreg:de diskussionen
yttrades flera gånger, att brännerierna icke borde vara så många,
utan i stället ganska stora. Lagen innehåller dock i denna
§ förbud att drifva tillverkningen utöfver ett visst maximum.
Det är för att få bort detta orimliga stadgande, som jag vågar
anhålla om återremiss af den nu föredragna punkten.
Den 6 Maj f. m.
79
Gr. Hamilton, Malkolm Walter: 1 yrkandet om återremiss
i den nyss angifna syltning får jag instämma med dun siste
värde talaren.
Hr von Ehrenheim: 1 likhet med de håda föregå
ende
talarena, anser äfven jag detta stadgande om maximum
böra ur författmn utgå, och instämmer med dem i begäran om
återremiss.
Hr Reutersvärd: Visserligen förvånar det mig icke, att
de, som vilja göra handteringen så fri som möjligt, yrka att
intet maximum må sättas. Men då man stadgat ett minimum,
så bör man val också hafva ett maximum, isynnerhet då detta
går ända till 1,000 kannor. Man bör val lagstifta så, att man
icke beröfvar hela samhällsklasser sådana rättigheter, som man
förut medgifvit dem.
Jag anhåller om bifall till Utsk:ts förslag.
Hr von Koch: I strid mot den siste talaren, anbåller
äfven jag om återremiss. Ett minimum miste finnas derföre,
att man icke kan skicka en kontrollör till en alltför liten
fabrik. Maximum behöfver deremot alls icke vara stadgadt,
och det vore för landet en vinst, om här kunde anläggas
sådana större fabriker som i Holland, då det Svenska bränvinet
kunde blifva en export-artikel, och vi icke behöfde supa
upp allt det bränvin, som vi tillverka. Jag anhåller således om
återremiss, för att få maximum borttaget.
Gr. Hamilton, Malkolm Walter: Likasom den siste
värde talaren får jag svara Hr Reutersvärd, att maximum och
minimum icke alls hänga tillsammans. Minimum finnes, emedan
man måste kunna utöfva den nödiga kontrollen, hvaremot ett
maximum är alldeles onödigt och olämpligt.
Hr Stedt: Någon återremiss af denna § tror jag icke
behöfves, alldenstund maximum är så högt tilltaget, att ganska
få upphinna detsamma. Jag tror derföre att §:n kan oförändrad
bifallas.
Frih. Sprengtporten: Om förslaget att bestämma en
obegränsad tillverkningsrätt vore förenadt med förslag om restitution
af skatten, så skulle jag vilja gå in derpå; men då så
icke är förhållandet, kan jag icke gå in derpå. Jag tror dessutom
att en viss stabilitet i närings-lagstiftningen är nödvändig, och
yrkar derföre, att man icke måtte vidtaga en så genomgripande
förändring i författnm, hvadan jag också anhåller om bifall
till §:n.
Frih. Rappe: Jag får upplysa, att till Utsk:t ingen motion
inkommit om borttagande af maximum. Inom Ulsk:t yrkade»
BO
Den 6 Maj f. ni.
det icke heller annat än i sammanhang med borttagande af
minimum. Önskar således 11. o. Ad. det ena, så måste väl äfven
det andra ske.
Jag anhåller emedlertid om bifall till Utsk:ts förslag oförändradt.
Gr. Mörner, Carl Göran: Jag anhåller att få fästa uppmärksamheten
pä hvarom frågan nu egentligen rör sig. Åtskilliga
ledamöter af Bonde-St. hafva önskat att minimum måtte nedsättas
till 100 kannor, och det är ett afstvrkande af dessa
motioner som Utsk:t i denna punkt gjort. Att Utsk:t tillfölje af
en återremiss af denna punkt skulle kunna föreslå borttagande
af maximum, kan jag för min del icke fatta, och anhåller derföre
nu om bifall till Utsk:ts framställning.
Frih. Raab: Då flere talare här yrkat återremiss, vill jag
fästa Utsk:ts uppmärksamhet derpå att minimum borde nedsättas
till 100 kannor* i st. f. 300. Jag yrkade detta redan för
10 år sedan* då denna författ:n först tillkom, och om R. St:r då
vidtagit en sådan åtgärd, hade vi säkerligen ej haft mera bränvin
i landet än nu, men deremot långt mindre ryssmjöl. Bränvins-bränningen
hade då blifvit närmare fästad vid jorden, hvilket
jag för min del anser statsekonomiskt nyttigt. Jag förenar
mig om återremiss i denna syftning.
Gr. af Ugglas: Jag tror visserligen Gr. Mörner hafva
rätt deruti att den uu föredragna punkten icke handlar om maximum.
Hvad minimum beträffar, kunde det hafva varit skäl
att bestämma det till 100 kannor under den period, då man
öfvergick från husbehofsbränningen till fabriksbränning; men sedan
nu handteringen blifvit vederbörligen ordnad, är sådant ej
längre af nöden. 1 större fabriker torde man deremot lätteligen
kunna komma utöfver 1,000 kannor; och jag anhåller derföre
om bifall till Utsk:ts nu föredragna hemställan, men om återremiss
af 4:de §:n.
Gr. Hamilton, Malkolm Walter: Jag medgifver att
jag egentligen afsåg återremisss af §:n, i ändamål att få bort
maximum, men jag tror äfven att ett minimum af 100 kannor
om dagen vöre alldeles tillräckligt, och jag önskar derföre äfven
denna punkt återremitterad. Att ingen inom Utsk:t skulle hafva
yrkat borttagande af maximum, synes mig underligt, då detta dock
förekommer i Hr Hensehens reservation. Jag anser således
R. o. Ad. hafva fria händer i detta afseende, och anhåller om
återremiss af såväl punkten som § 4.
Frih. Rappe: Lika med en föregide talare* anser jag sta
bilitet
i den ekonomiska lagstiftningen vara af stor vigt, och
skulle derföre önska, att hvarken maximum eller minimum nu
rubbades. Det är visserligen sannt, att Utsk:t har i detta fall
motions
-
Den 6 Maj f. m.
SJ
'motionsrätt, men det bör vä! åtminstone vara Utsk:ts majoritet,
och icke enskilda reservanter.
Jag anhåller således fortfarande om bifall.
IIr von Troil: Gr. Mörner tiar redan fästat uppmärk
samheten
derpå, alt en återremiss af denna punkt skulle innebära
en önskan att minimum matte nedsättas. Jag tror dock
icke, att majoriteten inom detta Stånd skulle önska en sådan
återgång, och anser det derföre vara af största vigt att denna
punkt bifalles. Ett maximum är visserligen mindre nödvändigt,
men då vi veta, att ganska få brännerier uppnå detsamma, så
torde olägenheten deraf icke vara så stor.
Jag får derföre anhålla om bifall till såväl den föredragna
punkten som å:de §:n.
Hr I)e Maré: För min del förstår jag icke hvarföre maximum
skulle höjas, om icke för att man skulle få alla bränneri^
erna flyttade till städerna. Hvad minimum åter beträffar, anser
jag det vara för högt och instämmer derföre gerna med dem,
som yrkat att det måtte nedsättas till 100 kannor.
Gr. Hamilton, Gustaf: Då Frih. Rappe ånyo påstått,
att man inom Utsk:t ej yrkat borttagande af maximum, får jag
nämna, att jag der framställde ett sådant förslag. Jag anhåller
också fortfarande orri återremiss i denna syftning.
Gr. von Mentzer: Jag vill blott nämna att jag före
nar
mig med dem, som yrka att §:n måtte bibehållas sådan
den är.
Gr. Sparre, Erik: Man klagar så ofta öfver den föränderlighet,
som gör sig gäliande i näringslagstiftningen, och man
lofvar för hvarje gång att det skall blifva bättre. Dertill synas
dock ringa utsigter vara för handen. Då den nuv:de lagen, med
hvilken man i allmänhet varit ganska belåten, tillkom, bröt man
b. o. h. med det gamla systemet och ingick på en ny bana.
Ar det nu skäl att åter gå in på en annan? Eller är det någon
som icke tror att sådant skulle blifva följden af denna
återremiss? Att nedsätta minimum skulle jag anse ytterst olyckligt;
att åter höja maximum tror jag ej vara så särdeles behöfligt,
då det redan är satt ända till 1,000 kannor. Jag önskar
således att det nuv:de stadgandet måtte bibehållas.
Frill. Braunerhjelm: En återgång till husbehofs-bränningen
skulle äfven för mig synas som den största olycka. Det
var just för att göra denna näring till en fabriksbandtering, som
man satte minimum till 300 kannor, och jag kan ej linna något
Skäl, hvarföre man nu skulle frångå detta stadgande.
H. IV. 6
82
Den 6 Maj f. m.
Sedan öfverläggningen härefter förklarats fulländad, samt
Hr Gr. o. Landtm, upptagit de derunder gjorda yrkanden å dels
bifall till och dels återremiss af Utsk:ts ‘frågav:de hemställan,
framställde Ilr Hr. o. Landtm, först propos. på bifall till densamma,
hvartill svarades många ja jemte åtskilliga nej, och sedermera
propos. på återremiss deraf, då svaren utföllo med
många nej, blandade med ja; hvarefter förnyad propos. på bifall
till Utsk:ts hemställan gjordes samt besvarades med starka
ja, blandade med nej; och förklarades ja nu hafva varit öfvervägande.
4:de §:ns text.
Gr. af Ugglas: Jag får härmed i minnet återkalla, att jag
visserligen anhöll om bifall till den nyss afgjorda punkten, men
deremot om återremiss af §:n.
Gr. Mörner: För min del får jag anhålla om bifall till
denna §.
Ilr von Troil: I enlighet med hvad jag förut yttrat, anger
jag det vara af största vigt, att denna § bifalles. Om en
återremiss blefve besluten, skulle den kanske leda till borttagande
af maximum, men kanske ock till borttagande af minimum,
och detta sednare skulle jag för min del anse särdeles
olyckligt.
Hr von Ehrenheim: Då jag tillhörde deras antal, hvilka
i 2:dra punkten yrkade utsträckning i tiden, måste jag äfven
nu förena mig med dem, som önska borttagande af maximum.
Jag anhåller således om återremiss af denna §.
Frih. Alströmer: Jag kan icke instämma med den siste
värde talaren. Jag anser det visserligen icke så orätt att borttaga
maximum, men så länge man bibehåller ett minimum,
torde väl också ett maximum böra finnas.
Sedan öfverläggningen ansetts härmed slutad samt Hr Gr.
o. Landtm, upptagit de r~ under gjorda yrkanden å dels bifall
till och dels återremiss af den örev:de §:n, framställde Hr Gr.
o. Landtm, propos. p“ densammas godkännande och då dertill
svarades många ja jemte några nej, förklarades ja haft öfvervigten.
§ 5.
Utsk:ts hemställan.
Frih. af Ugglas, Gustaf: I denna § har Utsk:t vidtagit
en förändring, som jag anser vara en försämring, Utsk:t har
nemi. borttagit några ord ur stadgandet, och derigenom gjort
Dsn 6 Maj f. m.
83
det nästan omöjligt att bedöma, hvad som skall med en egendom
förstås. Om t. ex. en person har en egendom fördelad i 3 gårdar,
så har han enligt nu gällande lag rättighet att anlägga
bränneri på dem alla tre^ såvida han på dem alla har ladugårdar;
enligt den föreslagna lydelsen af denna § är deremot mycken
otydlighet härutinnan. Jag anhåller således att § 5 i nuvarande
lorfattn. måtte antagas i stället för Utsk:ts förslag.
Frih. Happe: Man gjorde denna förändring just för att befordra
handteringens bedrifvande i fabriker och för att frigöra
den från jorden. Om liera gårdar äro under ett bruk, så är
det naturligtvis en egendom, och det behöfver väl icke särskildt
utsättas i författmn. Nu kringgår man densamma på så sätt,
att man lägger en ladugård på en liten jordrymd, och derigenom
får rättighet att der anlägga bränneri.
Jan anhåller om bifall till Utsk:ts förslag,
Hr Reutersvärd: Hå jag icke är benägen att göra mindre
nödiga förändringar i författmn, yrkade jag inom Utsk:t
bibehållande af §:n i dess förra skick, och får derföre, ehuru jag
ej reserverat mig, anhålla om afslag å Utsk:ts förslag.
Frih. Alströmer: Jag kan för min del icke finna någon,
vinst vid att bibehålla de omtvistade orden. Man kan ju anmäla
sig till bränvinsbränning för hvarje särskild hemmansdel,
och för öfrigt kan man ju äfven anmäla sig såsom drifvare af
fabriksnäring.
Hr De Maré: Lika med Frih. af Ugglas, finner jag den
gamla redaktionen hafva företräde. Genom den är nemi. någorlunda
bestämdt hvad man menar med egendom på landet,
och jag anhåller derföre om afslag.
Gr. Hamilton, Malcolm Walter: Ehuru jag för min
del anser de bestämmelser, som innefattas i denna §, alldeles
onödiga och otjenliga, instämmer jag dock med Frih. af Ugglas
deruti, att Utsk:t ingalunda förbättrat dem. Då man säger att
på en och samma egendom på landet bränvin får tillverkas
blott på ett ställe, så måste man väl också säga hvad med en
egendom menas.
Jag anhåller således om afslag.
Hr von Koch: Jag instämmer med den siste talaren och
tror att §:n kunnat h. o. h. strykas ut. Men skall den stå qvar,
så är det också nödvändigt att göra en difinition på egendom.
Jag anhåller således att den gamla §:n måtte bibehållas.
Sedan öfverläggningen ansetts härmed slutad samt Hr Gr.
o. Landtm, upptagit de derunder gjorda yrkanden å dels bifall
till Utsk:ts hemställan och dels afslag derå samt bibehållande af
84
Den 6 Maj f. m.
det na gällande stadgandet, framställde Hr Gr. o. Landtm,
först propos. på bifall till Utsk:ts hemställan, hvartill svarades
många nej jemte några ja, och sedermera propos. på afslag derå
och bibehållande af det nuv:de stadgandet, då svaren utföllo med
många ja jemte ett eller annat nej; och förklarades ja nu hafva
varit öfvervägande.
5:te §:ns text.
Gr. Hamilton, Malcolm Walter: I öfverensstämmelse
med det bestut, som nyss fattades, får jag anhålla, att R. o.
Ad. ville förklara, att den §, som finnes i den förra förlattnm,
skall fortfarande vara gällande.
Efter härmed slutad öfverläggning och uppå framställd
propos., afslog R. o. Ad. Utsk:st förslag och bibehöll § 5 i na
gällande förordning.
Ben vidare pröfningen af förev:de Betänk, uppskjöts till
e. m:s plenum.
Anmältes och bordlädes nedannämnde från Utskin inkomna
Mera. och Betänkm, nemi. från
Stats-Utskottet:
N:o 97, ang:de anvisande af arfvode för befattningen med
tryckta riksdagshandlingarnes mottagning, vårdande och utdelning;
Sammansatta Stats-, Lag- samt Allmänna Besvärs- o. Ekonomiutskottet:
N:o
29, i ani. af väckta motioner om ändring eller omarbetande
dels af Landtmäteri-instruktionen, dels af Skiftes-stadgan,
och dels af Arfvodes-taxan för landtmäteri-förrättningar;
Sammansatta Lag- samt Allmänna Besvärs- ochJEkonomi-Utskottet:
N:o 7, i ani. af väckta motioner om förändrade föreskrifter
i fråga om vattenverks anläggande m. m.;
N:o 8, i anledning af väckt motion ang:de upphäfvande af
itadgandena om byggande och underhållande af badstufvor eller
mälthus och rior å kronohemman och boställen; samt
N:o 9, i ani. af väckt motion ang:de upphäfvande af 12:te
kap. 3:dje §:n Kvrko-lagen om klämtning.
R. o. Ad. åtakiljdea kl. 3 e. m.
In fidem,
0. Brakel.
D-en 6 Maj e. m.
85
fhisdagcii den 6 Maj 1863-
Plenum kl. 6 e. m.
Upplästes och godkändes nedannämnde, frän Exped.-Utsk:t
inkomna förslag till R. St;rs underd. skrifvelser till K. M.,
nemi.:
N:o 85, i fråga om upplåtelse till Wenersborgs stad af
en kronan tillhörig tomt derstädes;
N:o 86, ang:de sådan förändring i de förvaltande verkens
i Stockholm arbetsordningar, att de större utgifterna derstädes
komma att bestridas gnnom anvisningar å K. Räntekammaren;
N:o 87, i ani. af K. M:s Nåd. Propos. om antagande af
en författn. ang:de allmänt kyrkomöte; samt
N:o 88, ang:de ändring, i afseende på anställande af Medicinse
Kandidat- och Licentiat-examina, af 1861 års Stadgar för
Karolinska Medico-Kirurgiska Institutet.
Likaledes justerades följande af Exped.-Utsk:t ingifna förslag
till ingress och paragrafer i riksdagsbeslutet, nemi.:
N:o 1, Ingressen;
N:o 2, ang:de de af R. Skr vid innev:de riksdag beslutade
och af K. M. fastställda förändringar och tillägg i rikets grundlagar;
N:o
3, ang:de åtgärder för behöfvandes undsättning i missväxtår;
N:o
4, ang:de antagen förordn. om giftermål emellan kristen
och mosaisk trosbekännare;
N:o 5, ang:de antagen förordn. om förnyande af Svensk
myndighets beslut, som förlorat sin exsekutiva kraft i främmande
stat;
N:o 6, ang:de upphäfvande af 2 kap. 5 och 6 §§ Giftermålsbalken;
N:o
7, ang:de utarbetande af förslag till en ecklesiastik
boställsordning;
N:o 8, ang:de verkställd omröstning öfver Högsta Domstolens
ledamöter;
N:o 9, ang:de afskrifning af Statsverkets äldre undsättningsfordriogar
i Westerbottens och Norrbottens län;
86
Den 6 Maj e. m.
N:o 10, ang:de anvisade medel för Stadetullens upphörande;
N:o
11, ang:de upphörande af den s. k. fattigprocentens
utgående från sterbhus;
N:o 12, ang:de verkstäldt val af Justitie-Ombudsman och
hans Suppleant, samt Korn i terade till tryckfrihetens vård;
N:o 13, angtde ersättning till städernas Magistrater för
upphörande af deras arfvode för upprättande af bouppteckningar
och arfskiften; samt
N:o 14, ang:de upphäfvande af 11 kap. 2 § Kyrkolagen,
rörande påföljderne för uraktlåtenhet att begå Nattvarden.
Fortsattes behandlingen af Sammans. Bevilln.-, Lag- samt
Allm.- Besv.- o. Ekon.-Utslcts Betänk. N:o 2, ang:de vilkoren
för bränvins tillverkning; dervid förekommo:
§§:ne G, 7 och 8.
Utsk:ts hemställanden och förslag till dessa §§:s lydelse
biföllos och godkändes.
§9.
Hr Nordenfalk, Carl: I anledning af B. o. Ad:s vid
föreg:de paragraf fattade beslut, får jag anhålla, att äfven den
ifragav:de punkten måtte blifva återremitterad.
Efter härmed slutad öfverläggning och uppå framställd propos.
, blef den ifrågav:de §:n till Utsk:t återremitterad.
§§:ne 10, 11, 12, 13 och 14 tillkännagåfvos vara oförändrade.
§ 15-
Utsk.ts hemställan och förslag biföllos.
§§:ne 16, 17 och 18 tillkännagåfvos vara oförändrade.
§ 19.
Utsk:ts hemställan.
Hr Reutersvärd, Patrik: Sedan, under diskussionen
öfver ifrågav:de §, inom Utsk:t flere talare hade yrkat att beloppet
af skatten pr kanna borde höjas till 70 öre, och då,
vid den slutliga voteringen, frågan gällde 60 eller 7 0 öre, segrade
60 öre genom en rösts pluralitet. !>å jag var bland dem,
som hade yrkat en förhöjning till 75 öre pr kanna, så hade
jag förnämligast afsett denna tillökning såsom en utväg att bereda
staten en större inkomst, på samma gång som jag, till
Den 6 Maj e. m.
87
följe af de föreg:de lyckliga resultaterne härvidlag, ansåg enda
medlet att hämma ett oerhördt supande åstadkommas genom
af t fördyra varan; och på dessa skäl anhåller jag, att R. o.
Ad., i likhet med Preste-St., mätte, med afslag å Utsk:ts Betänk.
, bestämma bränvinsafgiften till 75 öre pr kanna.
Gr. Liljencrants, Gust. Fredr.: I likhet med den siste
värde talaren, af hvilken jag är förekommen, är också min
tanka, att afgiften för bränvinstillverkningen måtte höjas till
75 öre pr kanna. Då jag dermed ej egentligen afser ett tillfälle
att kunna bereda en ökad statsinkomst, emedan jag, långt
ifrån att anse för en fördel, tvärtom alltid tyckt det vara en olycka,
att bränvinstillverkningen blifvit af den betydenhet att en stor
statsinkomst derigenom kunnat beredas, så har jag velat föreslå
en förhöjning endast såsom ett medel att minska bränvinssupandet.
Hr von Koch, Nils Samuel: Ehuru jag hyser betänklighet
vid att höja skatten för denna tillverkning, hvars idkare
påstå sig ej derpå skörda någon vinst, så, då jag likvisst förmodar,
att sjelfva skatten skall komma att drabba konsumenterna,
isynnerhet om det ses till, att konkurrensen med det utländska
bränvinet ej genom lurendrejeri blir för stor, vill jag
icke motsätta mig den förhöjning till 75 öre pr kanna, som
här blifvit föreslagen. Jag gör det, emedan jag hoppas att
bränvinssupandet skall komma att inskränkas i städerna, der
det, efter min erfarenhet, föga har minskats; och jag hemtar
ytterligare skäl deraf, att jag hoppas och tror, det den ökade
inkomsten för statsverket skall blifva så stor, att vi skola slippa
höra talas om, när det blir fråga om andra skattenedsättningar,
huru statens tillgångar icke kunna sådant medgifva. Vi hafva
nemi. att tänka på en lindring för jordbruket från dess värsta
plåga, skjutsningsbesväret, och en mängd andra tunga besvär.
Jag anser mig derföre kunna bifalla det framställda förslaget
att öka skatten till 75 öre pr kanna.
Frih. Rappe, Axel Ludvig: Som R. o. Ad. torde finna
af Betänk:t, så inkommo till Utsk:t åtskilliga motioner, hvaraf
somliga föreslagit en förhöjning af bränvinsskatten till 75 öre,
och hvaraf andra åter yrkat nedsättning till 50 öre. När, att
döma af diskussionen, benägenheten syntes mera vara för att
sänka än höja skatten, var det således ett bemedlingsförslag,
hvari jag lyckades förmå Utsk:t att stadna.
De föreg:de talarne hafva ordat orri de förmåner, som skulle
följa af en förhöjning, men det finnes äfven andra skäl, som
tala för ett bibehållande af den skatt vi nu hafva. Man måste
nemi. konsiderera, att, då, till följe af de mindre bränneriernes
borttagande vid förra riksdagen, allmogen fick en högre bränvinsskatt
sig pålagd, det nu, ifall en ytterligare tillökning skulle
beslutas, skulle uppväcka ett stort missnöje hos allmogen. Af
-
8$
Deu 6 Maj e. m.
ven en annan omständighet får man ej förbise, nemi. att, i
samma mån som skatten höjes, ökas premien för lurendrejeriet.
Då jag anser dessa skäl kunna tala för bibehållandet af
»amma skatt, som finnes föreskrifven i nu gällande författn.,
och då jag inom Utskit biträdt denna princip, får jag hos Hr
Gr. o. Landtm, anhålla om propos. på bifall till Utsk:ts Betänk.
Gr. Mörner, Carl Göran: I afseende på nu förev:de
fråga, anser jag det vara af särdeles vigt, om man från Bevilln.-  Utsk:t kunde erhålla upplysning om hvad Utsk:t, i fråga om
tullbestämmelserna för spritdrycker, åtgjort. Dessa två frågor
stå, enligt min tanke, i det närmaste samband, och man bör
taga reda på hvad bestämdt är i afseende på tullen, innan man
beslutar sig till att höja skatten; ty, derest Bevilln.-Utsk:t är
sinnadt att, med hänsyn till vår tull-lagstiftning, så godt som
helt och hållet taga bort all tull, så vore skattens förhöjning
visserligen en ytterligare fördel för importören, men en åtgärd
af motsatt verkan för den Svenska fabrikanten.
Då bränvinsskatten under år 1862 uppgick till nära 8,900,000
rdr, och det äfven i år ser ut att blifva en ganska betydlig
summa, som på denna titel kommer att inflyta, bör man se
till att man icke, genom att ännu mera höja skatten, må komma
att lemna allt för rikliga tillgångar till Stats-Utsluts disposition
att skänkas bort, och att man ej heller må öfverdrifvet gynna
en icke gagnelig import.
Hr von Mentzer, Carl Fredrik; Jag är egentligen
förekommen af Gr. Mörner i afseende å hvad jag ämnade anföra.
Jag vill endast anmärka huru det Preussiska bränvinet
hit kan införas och, i trots af tullen, försäljas till billigare pris
än till hvad den Svenska tillverkaren kan afyttra sitt bränvin.
Då bär ar fråga om att höja bränvinsskatten till 75 öre
pr kanna, har jag ingenting deremot; och jag skulle gerna understödja
densanimas förhöjande ända till 1 rdr, om man blott
på samma gång höjer tullsatsen.
Frih. Stjernstedt, Joh. Wilh.: Vi hafva, Mine Hrr!
på dagordningen någonting mycket vigtigt, nemi. att i sedlighetens
och nykterhetetens intresse fördyra bränvinet. Ehuru man
till en början syntes böra lyckas, kan likväl nu, äfven med
den skatt, som nu är åsatt, några gynnsamma resultater icke
åvägabringas. Arbetspriserne hafva stigit betydligt i hela landet,
i synnerhet i mellersta delarne af riket, der de hafva uppdrifvits
till 25 och 50 proc., och detta gör att arbetaren lättare
kan konsumera bränvin. Då dessutom ett surrogat för bränvinet,
nemi. kaffe, som förr ej kostade mer än 54 ä 58 öre,
nu stigit ända till 80 öre pr skålp., så föraniedes man också
att återgå till bränvinet. Börspriset står nu, i det hela taget,
lägre än då bränvinsreformen tog sin början, i synnerhet i städerna,
hvarest till följe deraf supandet tilltagit i en ganska stor grad.
De» 6 Maj e. m.
Hvad Stockholm beträflar, så visar det sisla qvinqvenniet att
fylleribrotten tilltagit med 4 proc., under det att folkmängden
blott tilltagit med 12 proc. Het är således på tiden att göra
hvad man kan, för att minska bränvinets användande, och dertill
finnes ej något kraftigare medel, enligt min tanka, än att
flöja priset å detsamma.
Den siste talaren sade, att bränvin kunde importeras från
Preussen. Då man tager i betraktande den tull, som är åsatt
på en kanna bränvin af ett visst gradtal, kan jag icke förstå,
huru det är möjligt att försälja detsamma under vårt. Det är
naturligt, att, om man antager att insmuggling skall ega rum,
det skulle kunna försäljas under priset på vårt bränvin, men
det få vi ej antaga såsom norm. Att man genom strängare
bevakning kan förekomma detta, se vi genom exemplet af Norige,
der det är 90 öres skatt på en Svensk kanna.
Hvad stadgan beträffar, som man önskat i denna lagstiftning,
så hemställer jag, huruvida den icke rättast kommer att
vinnas derigenom, att man småningom höjer skatten, ty det
förorsakar icke det vacklande, som inom all annan lagstiftning
förefinnes. Den siste värde talaren har äfven sagt, att han,
såsom bränvinsbrännare, ej ansåg en förhöjning af 75 öre pr
kanna för mycket, utan att han till och med önskat ända till
1 rdrs skatt. Jag hoppas äfven, att vi till nästa riksdag
kunna hafva skatten uppe till 1 rdr, men får jag nu endast
yrka på en förhöjning af densamma till 75 öre pr kanna.
Gr. Hamilton, Malcolm Walter: Afven jag är af den
åsigt att bränvinet kan åsätlas en skatt af 75 öre pr kanna,
men då jag låter bränvinsläbrikanten draga en hög skatt, vill
jag äfven, att han på samma gång beredes den störska möjliga
lättnad i andra afseenden.
Hvad beträflar den framställda anmärkningen, att man först
borde taga reda på hvad af Bevilln.-Utsk:t blifvit i afseende på
tull å utländska spritdrycker föreslaget, så tror jag icke att detta
Bevilln.-Utsk:ts beslut kan influera på det ifrågav:de, enär ej
Bevilln.-Utsk:t tillkominer afgörande rätten i det förra afseendet,
utan R. Sl:r, hvilka tvertom väl ej lära underlåta att, vid bestämmandet
af tullen på de utländska spritdryckerna, taga i
betraktande, hvad som beslutats i afseende å bränvinsskatten.
.lag tror icke, såsom Frih. Stjernstedt föreställt sig, att
detta förhöjande till 75 öre pr kanna kommer att utöfva något
så särdeles stort inflytande i sedligt afseende, ty en förhöjning af
15 öre pr kanna åstadkommer ej mer än ^ öres högre pris
på en 3 tums sup.
Hvad jag egentligen afsett är, att få en högre stats-inkomst,
hvilket icke allenast jag, utan äfven hvar och en, örn han tänker
på saken, anser lör det vigtigaste; och jag hesiterar icke,
äfven om det skulle medföra olägenheter i ett eller annat afseende,
att bestämma afgiften till det ifrågasatta beloppet af 75
90
Den 6 Maj e. m.
öre pr kannan, hvarom jag anhåller att Hr Gr. o. Lndtm.
ville framställa propos.
Hr Fåh roeus, Johan Fredrik: Hr Gr. Mörner har
äskat upplysning från Bevilln.-Utsk:t, huru Utslct förfarit eller
ämnar förfara med hänsigt till införseltullen för bränvin. Jag
får i ani. deraf äran upplysa, att Bevilln.-Utsk:t, som i dessa
dagar justerat sitt Betänk, rörande tullbevillningen, beslutit att
låta anstå med pröfningen af frågan om bränvinstullen och i
Betänk:t hos B. St:r begärt att få inkomma med särskildt yttrande
derom, så snart R. St:r i afseende på bränvins-tillverknings-afgiften
fattat beslut. JJet är naturligt att tullsatsen måste
göras beroende af tiilverknings-skattens belopp.
En annan af de föreg:de talarne har, till styrka för påståendet
att införselstullen å bränvin är för låg, anfört, att Preussiskt
bränvin i närv:de tid kan, vederbörligen förtulladt, i Sverige
säljas till lägre pris än det här i landet gällande. Jag har
ock i dessa dagar hört af bränvinstillverkare försäkras, att Preussiskt
bränvin nyligen blifvit i Norrköping efter införtullning försåldt
för 1 rdr 29 öre pr kanna. Då emellertid nu gällande
tullsats för 6:gradigt bränvin i det närmaste motsvarar 1 rdr 10
öre pr Svensk kanna, skulle alltså Preussarne förmå afsätta sitt
bränvin för 19 å 20 öre, fraktkostnaden inberäknad. För mig,
som icke eger praktisk insigt i handteringen, förekommer sådant
osannolikt; men jag tillåter mig icke bestrida uppgiften,
då den lemnäs af trovärdig person.
Vi veta, att den olofliga bränvinsinförseln till Sverige nästan
uteslutande sker från de Danska öarne. När det derjemte är
kändt, att den i Danmark för bränvin stadgade, jemförelsevis
obetydliga tillverkningsskatten vid bränvinets utförsel återbetalas
utan förbehåll af något officielt intyg derom att varan verkligen
blifvit å bestämmelse-orten vederbörligen inklarerad, må
det icke förundra någon, att jag, så länge jag innehar förtroendet
att stå i spetsen för Svenska tullverket, icke kan vara intresserad
för en förhöjning i bränvinsskatten, emedan den helt
naturligt skulle medföra ett ökadt premium och stegrad frestelse
för smugling. Men då jag således icke har anledning motsätta
mig bifall tili hvad UtsLt i denna punkt hemställt, bör jag likväl
förklara, att jag i närv:de stund anser den olofliga bränvinsinförseln
icke vara af den omfattning, som många hittills antagit.
Jag har under sednaste åren användt alla mina bemödanden för
att på halfofliciel väg erhålla uppgifter, så tillförlitliga som möjligt,
rörande bränvins-afsändningarna till Sverige från Helsingör
pcb Köpenhamn, eller de Danska städer, från hvilka sådan export
hufvusakligen bedrifves. De uppgifter, jag sålunda genom
vederbörandes försorg fått emottaga, utvisa, att under året 1862
följ:de qvantiteter bränvin med Danska och Svenska båtar till
Sverige utklarerats, nemi.:
från Helsingör: 2,063i ankare
och 185,494 potter;
Den 6 Maj e. ni.
91
från Köpenhamn: 30,829 potter
och 349A viertel.
När man reducerar dessa poster till Svenskt mått, uppgå
de samrnanräknadt till 112,846 kannor. Från denna summa,
hvilken synes icke särdeles betydlig i jemförelse med beloppet
af bränvinstillverkningen i Sverige, bör dock afräknas hvad som
vid ankomsten till Svensk kust tages i beslag, — hvad sorn, oaktadt
uppgifven destination till Sverige, möjligen afgått till annan
främmande ort, — och framför allt hvad som, efter föregifven
afsändning, återgått tili Dansk kust och, såsom icke sällan lärer
hända, der insmuglats för att göra en vinst af den godtgjorda
tillverkningsskatten.
Ett ytterligare stöd för antagandet att bränvins-smuglingen
på våra kuster nu icke är af sådan betydenhen, som förr, erbjuda
de officiella handlingarne, hvilka lemna upplysning om beloppet
af de årliga drawbacks-anordningarna i Danmark. En
der utkommande tidskrift, s. k. »Departementstidenden», offentliggör
periodiskt Finans-ministeriets uppgifter rörande tullintraderna
och bränneri-afgifterna, upptagande i särskild kolumn jemväl
hvad i drawback för exporteradt bränvin utbetalts. Af dessa
uppgifter har jag funnit, att denna s. k. »afgifts-godtgörelse»
under de sednaste åren successift aftagit; och det nummer af nämde
tidskrift, som jag här bar framför mig, visar, att under det
sistförlidna finans-året beloppet af sådan godtgörelse för allt det
bränvin, som från hela Danska monarkien, hertigdömena inberäknade,
i exportändamål eller såsom skeppsprovisioner afgått,
utgjort endast 66,447 rdr Danskt riksmynt, då det under nästföregående
året uppgått lill 78,541 rdr, — likasom att, hvad
särskildt beträffar utförseln från Seland, med undantag blott af
Köpenhamn, samt från Samsö och Möen, således staden Helsingör
inberäknad, drawbacksbeloppet under det senaste året varit
inskränkt till 18,976 rdr, då det för nästföregående finansåret
steg till 29,676.
Jag har trott det kunna tjena till gagnelig upplysning i det
under öfverläggning nu förev:de ämnet att anföra dessa data.
11. o. Ad. torde deraf behaga finna, att äfventvret af bränvins*
smugling icke är tillfyllest af så oroande beskaffenhet, som man
föreställt sig.
Gr. Liljencrants: Då jag sista gången hade ordet, an
såg
jag icke lämpligt att uttala min mening om hvad som borde
vidtagas i afseende på tullagstiftningen. Jag anser likväl att,
om en förhöjning i tillverkningsafgiften af R. St:r nu beslutas,
R. St:r ej väl lära underlåta att förhöja tullbestämmelserna i
förhållande derefter, likasom äfven att medgifva drawback, der
utförsel af bränvin kan komma i fråga.
Hvad den siste värde talaren beträffar, att lian, såsom »stående
i spetsen för tullverket», kunde anse en tillökning i bränvinsskatten
såsom någonting lämpligt, enär derigenom skulle uppstå
ett ytterligare premium för tullförsnillning, så har han haft
92
Den 6 Maj e. m.
godheten att i detta afseende, genom de derefter meddelade
upplysningar, lugna någorlunda litet hvar. Jag vill fästa den
värde talarens uppmärksamhet på att, om en förökad tillverkningsafgift
skulle frambringa ett nytt premium på tullförsnillning,
skulle det ena qvitta med det andra.
Jag får fortfarande yrka att den ifrågasatta tillökningen
i bränvinsskatten må af H. o. Ad. beviljas.
Hr von Troil, Sam. Gust.: Den fråga, som nu utgör
föremål för R. o. Ad:s öfverläggning, är af en särdeles
grannlaga beskaffenhet.
Att vi äro i behof af ökade statsintrader, erkänner jag till
alla delar, och att cn sådan ökad inkomst med skäl skulle kunna
läggas på bränvinshandteringen vill jag ingalunda bestrida, men
jag hyser dock betänklighet härvid, enär jag tror mig veta, att
bränvinsbrännarne under de förhållanden, som redan nu existera,
icke skörda någon annan vinst på handteringen än den, som de
kunna hafva genom drankens användande till kreaturen. Då jag
emellertid hört att Bevilln.-Utsk:t lemnat tullbestämmelserna i
afseende på bränvin öppna till dess R. St:r afgjort frågan om
skatten, så torde betänkligheterna något minskas; men det är
ett annat förhållande, som af flere talare blifvit omnämndt, och
hvaröfver Bevilln.-Utskrt nu icke yttrat sig, nemi., huruvida det
skulle vara förhoppning att få drawback af Utsk:t beviljad. Detta
vore af vigt, enär jag talat med många bränvinsbrännare i detta
hänseende, och jag tror att de för sin del ej skulle hafva någon
särdeles betänklighet mot förhöjning af skatten, om endast
drawback beviljades.
Då staten behöfver en ökad inkomst, hvilken på något sätt
måste åvägabringas, så vill jag, oaktadt någon betänklighet,
för min del icke motsätta mig den föreslagna förökningen till
75 öre.
Gr. af Ugglas, Ludvig: Efter de upplysningar, som Hr
Fåhraus lemnat, torde den betänklighet, som kunde hysas i anledning
af hvad Gr. Mörner yttrat, vara försvunnen.
Jag understödde vid sista riksdagen frågan om drawback,
och jag anser nu, att, när man från våra angränsande länder
vid utförsel af bränvin får sig drawback beviljad, det skulle vara
högst orätt, om ej samma rättighet lemnades åt den Svenska
fabrikanten. Likväl bör man tillse att säkerhet finnes för att
varan i thv fall verkligen blir utförd och såld, och att icke samma
förhållande här kommer att inträffa, som en och annan
gång häudt utomlands, nemi. att drawback först uttages och varan
exporteras, men endast för att sedan på ett eller annat
sätt insmuglas igen.
Hvad sjelfva skatten beträffar, så instämmer jag med Gr.
Liljencrants i det af honom gjorda förslaget; och jag gör det
hufvudsakligast derföre, emedan jag anser,j att man bör se till
att statsinkomsterna på något håll må kunna ökas.
ben 6 Maj e. itr.
Man har belarat att genom denna skattens förhöjning till-»
Verkningen skulle blifva mindre, emedan bränvinshrännaren redan
nu har mycket liten förtjenst, och att resultatet, enär den
förhöjda skatten skulle ersätta den förminskade tillverkningen*
skulle bilfva samma inkomst som nu. Då denna mindre
tillverkning ej egentligen beror på tillverkaren, utan på konsumenten,
derigenom att det högre priset minskar konsumtionen, skulle
staten i stället för den gjorda förlusten få en moralisk vinst.
Ehuru detta visserligen vore ganska önskvärdt, tror jag
likväl icke att dessa farhågor och förhoppningar skola realisera
sig. Kesultatet blir troligen det, att, om staten också det första
året gör förlust, innan priserna hunnit att stiga, likväl tillverkningen
går upp till sin gamla höjd och således kommer att medföra
en förökad statsinkomst.
Då, efter hvad man hört sägas, en icke ringa statsbrist
kommer att uppstå, frågar jag, hvar man skall taga fvllnaden*
antingen i en förökad bränvinsskatt eller genom en förhöjning
af den allmänna bevillningen ? För min del får jag bekänna, att
det sämsta vöre, om den allmänna bevillningen höjdes; och
hoppas jag att utgången ej må blifva sådan, ty en snara
skulle då vara utlagd för Svenska folket.
Jag får derföre anhålla om bifall till Gr. Liljencrants’ förslag.-
Hr von Mentzer: En talare har påstått, att jag icke
skulle hafva något att invända emot bränvinsskattens höjande
till 1 rdr. Jag har visserligen fällt och vidhåller äfven detta
yttrande, under vilkor likväl, att tullen på bränvin kommer att
ökas i samma proportion, .så att icke det utländska bränvinet
blir det, som kommer i marknaden, utan tvertom det inhemska.
Det har blifvit yttradt att smuggleriet icke skulle komma
att inverka så särdeles mycket. Då det likväl sagts, att man i
Danmark erhållit 66,000 rdr i drawback, och man tillika vet
att drawback i Danmark utgör 4 sk. pr karina, så kan detta, enligt
mitt förmenande, omöjligen inverka så litet på den Svenska
marknaden.
Då drawback är så obetydlig i jemförelse med skatten här
Sverige, och då, efter de upplysningar jag erhållit, det är ganska
mycket bränvin, som skickas från de Danska öarne till de
Skånska och Halländska kusterne, hvarigenom man kunde få
anledning tro, att man i Danmark ej gör afseende på drawback,
så tyckes det som om man icke borde blunda för lurendrejeriet.
Jag får ännu en gång upprepa, att jag ej har någonting
emot att skatten höjes till 75 öre, såvida tullen i samma proportion
ökas.
Hr De Maré, Baltzar: Jag anser det ur stats-ekono
nomisk
synpunkt vara ganska praktiskt att åstadkomma en
förhöjning i bränvinsskatten.
04
Den 6 Mej c. lii.
Jag har med nöje hört att BeviIln.*Utsk:t varit så pass
eftertänksamt, att det icke velat bestämma grunden för den
skatt, sorn nu är i fråga, hetta är visserligen godt och väl,
men jag tror, att de båda frågorna böra afhandlas i ett sam*
manbang.
I andra länder bar man dubbelt så stor tull som skatt på
bränvinet.
Man bar sagt, att skatten kunde höjas under förhoppning
att man skulle få drawback. Jag frågar hvart man skulle kunna
föra detta bränvin? Till Preussen eller Danmark tror jag icke,
och ej heller till England eller Norige. Hvart skall det taga
vägen?
Man har visserligen sagt, att staten behöfver ökade inkomster,
och det tror jag nog; men är det rimligt att lägga denna
tillökning på en produktion, som drager förut en så ofantligt
stor skatt. 60 öre utgöra hälften af värdet af det bränvin, som
här blifvit försåldt.
J)et vore visserligen ledsamt, om man behöfde öka den
allmänna bevillningen, men hvad är denna lumpna bevillning för
hela landet i förhållande till hvad bränvinsskatten är. Den sednare
är nemi. 4 gånger så stor sorn hela beloppet af den förra.
Gr- af Ugglas har visserligen befarat att en snara skulle läggas
för hela Svenska folket genom att öka den allmänna bevillningen,
men jag kan icke finna hvarföre icke den skulle kunna
ökas i stället för att lägga denna nya skatt på bränvinet. Finnes
dock ingen utväg att befria bränvinsproduktionen från denna
skatteförhöjning, har jag den åsigt att det alldeles ingenting
skulle betyda, om man ökade skatten med 15 öre, — så framt
man på samma gång ökade tullen och sökte förekomma lurendrejeriet;
och borde man i thy fall uppskjuta frågan till dess
man fått höra, hvad Bevilln.-Utsk:t föreslagit och R. St:r beslutat
i afseende å tullen.
Gr. Mörn eri Efter de upplysningar, som Hr Fåhraeus
lemnat, hafva de betänkligheter jag haft mot förhöjning af bränvinsskatten
blifvit undanröjda. Huruvida tillverkningen skall
kunna bära en sådan tillökning i skatt som blifvit föreslagen,
kan jag ej bedöma, utan förlitar mig i detta hänseende på mera
sakkunnigas omdöme. Att staten kan komma att behöfva ökade
tillgångar, anser jag ganska sannolikt, men jag är äfven öfvertydad
att, om denna skatt höjdes ända till 1 rdr kannan,
det nog skulle hittas på utvägar att använda möjliga öfverskott,
och något sådant kan äfven efter den nu ifrågasatta förhöjningen
möjligen hända. Det torde således icke vara någon så stor
angelägenhet att på förhand bereda tillgångar, innan man vet
hvilka behof som återstå att fylla.
Då jag icke framställt något yrkande förra gången jag hade
ordet, och då jag ej heller tänker nu göra det, så borde jag
ej längre upptaga R. o. Ad:s tid. Jag ber emellertid att endast
D e n 6 Maj e. in.
få rätta en felaktig uppgift, som jag gjort, nemi. att bränvinsafgiftcn
år 1862 utgjorde 8,600,000 rdr, i stället för 9,000,000 rdr.
Frih. Sprengtporten, Jakob Wilhelm: Att priset på
bränvin fallit under sednare tiden mot hvad det var i början,
då den nya lagstiftningen infördes, anser jag icke halva härflutit
deraf, att den nuv-.de skatten är för lag, utan deraf att
tullsatsen å det utländska bränvinet icke är så hög, som den
borde vara; ty det är påtagligt att, så snart främmande sädesbränvin
kan införas i Sverige, varans pris icke längre bestämmes
af landets egen produktion eller konsumtion inbördes, utan
af priset på verldsmarknaden, med afdrag af den drawback eller
restitution af skatten, som kommit importen tillgodo. Att likväl
det oaktadt så mycket bränvin tillverkas inom landet har sin
orsak deri, att mången jordbrukare endast på detta sätt kan
tillgodogöra sig sina produkter, synnerligen af rotfrukter, hvilka
ingå med mer än 60 proc. i tillverkningen, och hvilka icke äro
afsättliga på längre håll och under alla årstider.
Qvantiteten af främmande bränvin, som införes, må vara
större eller mindre, så verkar den i alla fall på samma sätt,
eller som en taxa, hvaröfver den inhemska varans pris icke
får eller kan stiga, men härigenom uppstår ett förhållande, sorn
icke blott är ogynnsamt för producenten och med detsamma
för vårt jordbruk, som frambringar rudimaterierna, utan derjemte
står i uppenbar strid med det moraliska ändamålet att
fördyra varan, och med statsintresset att genom en stigande skatt
på denna artikel kunna föröka statens inkomster på ett oskadligt
sätt. Skattens natur förvandlas äfven härigenom till en
skatt på råämnet, eller med andra ord på jordbruket, från att
vara, hvad den borde vara, en skatt på konsumtionen. Man
bör derföre sätta så hög tull på bränvin, alt all införsel göres
omöjlig, alldenstund det anses för riksskadligt att stadga förbud
mot införsel, som, eldigt min tanke, vore det rätta.
Hvad beträffar frågan om drawback för utförsel af bränvin,
så anser jag att en sådan bör ur såväl statsekonomisk som billighets
synpunkt beviljas.
Den Svenska jordbrukaren, som i många fall nödgas med
underlägsna krafter täfla med utländningen vid afsättningen på
egna marknader af sina produkter, borde icke förmenas möjligheten
att åtminstone, i hvilken form som helst, kunna bringa
dem på verldsmarknaden.
Att staten har behof af större inkomster, är en sanning,
som ingen högre än jag erkänner, liksom att det hvarken är
rätt eller välbetänkt, att hvälfva på våra efterkommande bördan
af allt som ännu återstår oss att fullkomna, för att så i ett
som annat afseende betrygga vår ställning,
Utvägarne att bereda staten dessa rikare tillgångar, genom
höjande af tullarne på vissa kolonialvaror och utländska spritdrycker,
eller genom införande af en accis på tobaksförsäljnin*
gen, saknas visserligen icke. Jag beklagar endast att de icke
96
1)en 6 Maj é. ra.
blifvit vidtagna. Att söka dessa utvägar uteslutande genom aU
betunga en artikel, förefaller mig nog ensidigt, och under nuvtde
förhållanden, då man ofta hör talas om en tryckande penningeställning
inom våra rikaste jordbrukande provinser, är måhända
ögonblicket icke rätt val valdt. Emellertid och då det är för
ett filantropiskt ändamål, som denna skatt är uttaxerad, och jag
för öfrigt antager, att de åsigter jag yttrat, såväl i afseende å
tullen å främmande bränvin, som å skatterestitution vid exporten
komma att möta det afseende de förtjena, vill jag ej motsätta
mig förslaget om bränvins-skattens höjande till 75 öre
pr kanna.
Hr Stedt, Gustaf: Jag hyser icke någon betänklighet
vid att bestämma ett förhöjande af bränvinsskatten till 75 öre;
och jag tror, att det skulle komma att medföra många fördelar,
framför allt i afseende å nödvändigheten att öka statsinkomsterne.
Jag anser äfven att en förhöjning af tullen blir
en nödvändig följd af skattens höjande.
Gr. af Ugglas: Hr De Maré har visserligen rnedgifvit,
att det skulle vara ett sätt att betaga det skadliga inflytande,
som i viss mån en förhöjning af skatten skulle åstadkomma,
derest tullen förhöjdes, men han tyckes emellertid frukta, att
resultatet i det sednare afseendet är osäkert. Jag får fästa
hans uppmärksamhet på, att det icke är första gången, som
Bevilln.-Utsk:t handlat på detta sätt, och att R. Sl:r vid åtskilliga
föreg:de riksdagar, till följe af skattens förhöjning, äfven
satt upp tull-afgiften. Jag tror också, att icke heller nu något
motstånd skall yppa sig mot en tullförhöjning.
Det har blifvit sagdt af Frih. Sprengtporten, att den nuv:de
tullsatsen vöre otillräcklig. Jag får då fästa hans uppmärksamhet
på att, då tullen nu utgör 1,10 pr kanna och skatten 60
öre, det är 50 öre den Svenska producenten har i skydd för
hvarje kanna bränvin. Skall nu det inhemska bränvinet icke
kunna tillverkas för 50 öre billigare pris pr kanna, än det utländska,
så kan detta omöjligen förklaras endast deraf, att sockerhalten
af potatisen är större, utan af åtskilliga andra fel
och inskränkningar, som förefinnas i vår bränvinslagstiftning och
hvilka förorsaka att den Svenske producenten kommer att ligga
under i konkurrensen med den utländske.
Hr De Maré har fästat vigt vid att det vore orätt att lägga
en förhöjd skatt pä en produktion, som redan förut vore så
högt beskattad. Jag tror, att denna skatt lägges på konsumtionen
och ej på produktionen.
Då jag icke hört något, som icke talar för en förhöjning
i förev:de afseende, så förenar jag mig med dem, som yrka
bifall till bränvinsskattens uppsättande till 75 öre pr kanna.
Frih. Gripenstedt, Joh. Aug.: Som R. o. Ad. torde
påminna sig, framlade K. M. vid förra riksdagen till R. St:r
1’ropos.
Den 6 Maj e. m.
97
Propos. om bränvinsskattens förhöjning till 75 öre pr kanna.
K. M. gjorde detta förslag i ändamål att bränvinsafgiften skulle
kunna i verkligheten uppgå till det belopp, hvartill den var beräknad
bland statsinkomsterna. Detta alslogs af R. St:r, men
genom andra ändamålsenliga förändringar, som af R. St:r då
vidtogos för att den verkliga tillverkningen skulle blifva beskattad,
uppnåddes dock det åsyftade målet. Att K. M. ej vid
denna riksdag föreslagit samma förhöjning, härleder sig deraf, att
statsregleringen, såsom den af K. M. blifvit föreslagen, gick ihop
utan en sådan högre skatt. Då emellertid under denna riksdag
R. St:r redan för sin del vidtagit ej så obetydliga förändringar
i K. M:s förslag, dels i afseende på inkomster och dels
i afseende på utgifter, så, då säkerligen ännu ytterligare anslag
nog komma att beviljas utöfver hvad K. M. föreslagit, samt
möjligen äfven några tullsatser blifva nedsatta, torde det också
vara af nöden, under sådana omständigheter, att tänka på tillökning
i statsinkomsterna. Det återstår då att bestämma sig
för hvarest denna skall sökas, och i främsta fallet bör man
då tänka på den utväg, som af K. M. framställts.
Man l.ar antydt den utväg, hvarom vi nu öfverlägga, såsom
varande den rätta, och man har äfven sagt, att det vore lämpligare
att taga de behöfliga inkomsterna genom ökad skatt på
konsumtionen. Jag får då hemställa, om icke denna konsumtion
af bränvin är en konsumtion, som framför alla andra bör
ihågkommas.
Uär har vidare yttrats, att, derest skatten skulle böjas till
75 öre pr kanna, den nuv:de tullen å bränvin skulle vara för
liten, och Be villo.- Utsk:t har t. o. m. velat afvakta denna frågas
afgörande, innan det bestämde tullen för spritdrycker.
Då det icke nu är rätta tillfället, att grundligen undersöka
denna sak, vill jag blott i förbigående nämna, att jag ej anser
den nuv:de tullen för liten.
Såsom betänklighet mot den föreslagna förhöjningen, har
vidare blifvit anförd den fara, som skulle uppstå genom lurendrejeri.
Efter de upplysningars inhemtande, som af Hr Fåhraeus
blifvit lemnade, torde R. o. Ad. hafva funnit, att farhågorna
i det afseendet äro mycket öfverdrilna.
Slutligen har man baft några skrupler, huruvida Svenska
bränvinsproduktionen skulle kunna bära en sådan skatteförhöjning.
Jag får då, likasom ett par föreg:de talare, påpeka, att
det icke är produktionen, utan konsumtionen eller superiet, som
möjligen icke kan bära den, derföre att varan blir för dyr.
Således, ur alla synpunkter betraktadt, kan jag ej finna
annat än lämpligt vore, om R. o. Ad. biträdde ilrågav:de
förslag.
Hr Reutersvärd: För min del anser jag det vara all
deles
omöjligt för Bevilln.-Utsk:l att föreslå och för R. Sl:r att
bestämma en tullsats på bränvin, förrän R. St:r förut hafva
H. IV. 7
08
Den 6 Maj e. m.
bestämt, hvilken skatt bränvinstillverkningen skall komma att
bära. I thy fall har ju Bevilln.-Ulsk:t handlat fullkomligt rätt,
då det uppskjutit denna frågas afgörande till dess B. St:r hafva
beslutit beloppet af skatten.
En talare har anfört, såsom ett vilkor för skattens bestämmande
till 75 öre, att han först ville veta hvad utgång frågan
fått, såväl i afseende på drawback, som i afseende på tullsatsen
för det utländska bränvinet. Då, efter mitt förmenande, R. o.
Ad. ej härå kan fästa något afseende, synes mig det vara lämpligast
att denna fråga nu afgöres.
Det har äfven blifvit åberopadt, att vi, med anledning af
de förhållanden, som existera i Damnark och Preussen, ej borde
höja bränvinsskatten. Då förhållandet så är, att lagstiftningen
der är högst felaktig, så kan det väl ej vara skäl att Svenska
representationen på den grunden äfven stiftar en felaktig lag i
detta afseende.
Då Frih. Gripenstedt så fullständigt utvecklat den financiella
delen af frågan, vill jag icke längre upptaga R. o. Ad:s
tid; och hoppas jag, då jag anser det vara af så synnerlig vigt
för våra statsinkomster att bränvinsskatten blir så hög som möjligt,
att B. o. Ad. ville instämma i mitt förslag att höja bränvinsskatten
tili 75 öre pr kanna.
Frih. Raab, Ad. Christ.: Då här blifvit så mycket or
dadt
i denna fråga, och då alla hafva yttrat sig för en ökad
skatt, skall jag lätta mig helt kort.
Jag vill blott erinra derom, att det torde ligga ett misstag
i den föreställningen, att priserna hafva fallit så att producenten
ej mera har någon vinst. Då först den nya lörordn. för 10
år sedan utkom, då det var en oerhördt stor skatt, som skulle
erläggas i förhållande till den förut varande, så var det naturligt
att icke så många löpte åstad och tillverkade bränvin. Priset
på bränvin gick till följe deraf upp ganska högt; men sedan
man sett att det bär sig och många började konkurrera, reducerade
priset sig småningom till det naturliga, d. v. s. till hvad
råämnena och skatten hade kostat, plus en skälig vinst, hvilket
nu är fallet. Priserna halva äfven fallit af en annan orsak, nemi.
att man till en början bär i Sverige ej förstod sig såväl på att
utdraga högsta möjliga qvantitet af sprit ur råämnena, som man
lärt sig på sednare tider alt göra. I den mån tillverkningen
har vunnit i fulländning, i samma mån kan då naturligtvis varan
säljas för ett billigare pris. Häri ligger således skälet,
hvarföre varan fallit under sednare tider.
Vill man hafva en statsinkomst af denna bränvinsskatt,
bör man, enligt min tanka, blott höja den litet i sender, ithy
att konsumtionen då, enär ej förhöjningen märktes, skulle blifva
densamma som lörut. Höjer man den nu deremot till 75 öre,
d. v. s. med 15 öre, hvilket icke är obetydligt, så kommer
säkerligen bränvinssupandet att minskas för några år.
Den 6 Maj e. m.
99
Jag har emellertid den åsigt, att, om icke bränvinsproduktionen
vore belagd med sådana hinder, att varan blott några
månader om året finge tillverkas, skulle vi kunna betala en
ännu större skatt, åtminstone en sådan, som betalas i Norige,
nemi. 90 öre pr kanna, och kanske till och med ännu högre.
Jas yrkar likväl, i likhet med så många talare löre mig,
bifall till bränvinsskattens höjande till 75 öre pr kanna.
Gr. Mörner: Den siste talaren uttryckte sig ganska rig
tigt,
då han sade, att den skatt, som af bränvinet ntgår, är ett
förskott, som tillverkaren betalar; men huruvida tillverkaren
återfår detta förskott, beror på huruvida han lyckas att fördelaktigt
få sin vara försåld. Det är icke gifvet att, genom förhöjning
af skatten, äfven priset å varan blir förnöjdt, ty det
är tillgång och efterfrågan, som bestämma detta pris. Jag tror
derföre, att, om det är stor tillgång på varan, producenten blir
nödsakad att sälja densamma äfven med förlust. Han kan nemi.
icke uppbringa priset mer än till en viss grad.
Jag bar endast velat nämna detta såsom ett rättfärdigande
af min åsigt, att bränvinsproduktionen möjligen ej kan bära den
högre skatt, som blifvit påyrkad.
Sedan öfverläggningen härefter förklarats fulländad, samt
Hr Gr. o. Landtm, yttrat, att derunder bade yrkats dels bifall
till Utsk:ts hemställan och dels att It. o. Ad., med afslag derå,
måtte besluta, att algiften för bränvinstillverkning skall förböjas
från 60 öre till 75 öre för hvarje kanna, framställde Hr Gr. o.
Landtm, först propos. på bifall till Utsk:ts hemställan, hvartill
svarades många nej, jemte några ja, och sedermera propos. på
afsl3g å samma hemställan och bränvinsskattens förhöjning från
60 öre till 75 öre pr kanna, hvilken propos. besvarades med
många ja, jemte ett eller annat nej; och förklarades ja nu hafva
varit öfvervägande.
19:de §:ns text.
Gr. Mörner: Sedan R. o. Ad. bestämt att bränvinsskat
ten
skall höjas från 60 till 75 öre, får jag anhålla att ordalagen
i denna paragraf måtte i öfverensstämmelse dermed varda förändrade.
Efter härmed slutad öfverläggning och uppå framställd propos.
bifölls §:n, med den förändring, att siffran 60 utbyttes
emot siffran 75.
§ 20.
Usk:ts hemställan och förslag till §ms text.
Gr. Hamilton, Malcolm Walter: Efter det beslut, R.
o. Ad. nu fattat, hoppas jag att intet hinder måtte möta för
100
Den 6 Maj e. m.
att bränvinsproducenten må befrias från att eriana skatten i
förskott, en börda, som varit af den mest tryckande och betungande
natur. Ar det icke billigt att, då en högre skatt lägges
på tillverkningen, man äfven söker bereda tillverkaren den
största möjliga lättnad för utgörandet af denna högre afgift?
Jag hvarken vill eller är i tillfälle att formulera någon förändring
i förev:de paragraf; men jag hade föreställt mig att,
utom den säkerhet, som tillverkaren vid anmälningen borde
ställa, medelst deponerande af inteckningar eller obligationer
eller något annat, äfven det tillverkade bränvinet skulle vara en
säkerhet för skattens utgörande. Det skulle nemi. vara bedröfligt,
om icke, derest bränvinet komme att försäljas på exsekutiv
auktion, försäljningssumman skulle uppgå till samma belopp
som skatten och något deröfver.
Jag får, i anledning af hvad jag nu yttrat, anhålla om återremiss.
Frih. Rappe: I motsats till den siste värde talaren, an
ser
jag att det skulle vara en stor olycka för vårt land, om
bränvinsskatten icke sktdle komma att utgå såsom nuv:de författn.
föreskrilver, d. v. s. förskottsvis.
Det är en känd sak, att de, som sysselsätta sig med bränvinsbränning,
äro affärsmän och således hafva förmåga att kommendera
penningar, likasom att de icke lättsinnigt kasta sig in
i företag, sådana som det ilrågav:de.
Skulle nu den lättnad uppstå, att man sluppe på förhand
erlägga bränvinsskatten, komme en vida större mängd af vår
allmoge att kasta sig in på denna näring, än hvad som nu är
förhållandet, och antalet af lagsökningar skulle tillväxa i otrolig
grad. Jag skulle derföre anse såsom den största olycka för
vår allmoge, i fall den af den siste värde talaren löreslagna förändringen
skulle vinna R. St:rs bifall.
Hvad åter beträffar den yrkade återremissen af denna paragraf,
så får jag deri instämma, enär denna paragraf står i
sammanhang med den redan återremitterade.
Hr von Troil, Sam. Gust.: En bland de ändamålsenligaste
och vigtigaste bestämmelserna i den gamla bränvinslörfattningen
är säkerligen den, att bränvinsskatten skall förskottsvis
betalas. En af de vådligaste förändringar, som R. St:r derföre
kunde göra, vore att ingå på Gr. Hamiltons förslag. Skulle
man nemi. afvika från denna grundsats att skatten skall på förhand
erläggas, så skulle icke allenast man kasta sig lättsinnigt
in i dylika företag och ådraga sig större förluster, än hvad
Gr. Hamilton velat förutsätta, utan komme troligen äfven de
stora summor, som nu utgå i och för denna näring, till större
delen att utmätningsvis utsökas.
Jag får således afstyrka bifall till detta Gr. Hamiltons förslag,
men förenar mig med honom i anhållan om återremiss,
Den 6 Maj e. m.
101
till följe af det nära sammanhanget mellan den ifrågav:de och
den 2:dra §:n.
Hr De Maré: Efter det anförande, som Hr von Troil
afgifvit, är icke mycket att tillägga i afseende på Gr. Hamiltons
förslag. Jag anser detsammas antagande vara den aldra
sämsta förändring, som skulle kunna göras, ty en säkerhet i
varan skulle förorsaka ofantliga svårigheter för skattens utbekommande,
och tillika göra dess utfående vid den erforderliga
tidpunkten alldeles omöjligt.
Jag förenar mig derföre med Hr von Troil och Frih. Rappe
i deras anhållan, att R. o. Ad. måtte besluta det skatten fortfarande
skall utgå förskottsvis.
Hr Stedt: Med ali aktning för Gr. Hamilton, kan jag
icke undgå att nämna, det jag aldrig föreställt mig att han
skulle framkomma med en sådan insinuation, som att skatten
ej skulle behöfva att af tillverkaren på förhand erläggas. Att
erhålla kredit, skulle ännu mycket mera föranleda de betänkligheter,
som man hyst i afseende på skattens höjande.
Hvad beträffar en återremiss af denna paragraf, så instämmer
jag med dem, som yrka derpå, emedan dertill många skäl
kunna uppgifvas.
Frih. Raab: Då jag anser det vara en af de vigtigaste
föreskrifterna i vår nu gällande bränvinslagstiftning, att skatten
erlägges i förväg, enär det är nödvändigt att hafva ett sådant
band på bränvinstillverkaren, kan jag icke annat än motsätta
mig Gr. Hamiltons förslag.
Frih. Braunerhjelm, Ferdinand: Då här blifvit så
mycket ordadt i denna fråga, vill jag endast tillkännagifva, att
jag för min del anser denna bestämmelse, att skatten skall erläggas
förskottsvis, vara en af de vigtigaste i vår nuv:de bränvinslörfattning,
och att dess bibehållande är högst behöfligt.
Jag kan derföre ej annat än motsätta mig Gr. Hamiltons
ifrågav.de förslag, på samma gång som jag anser en återremiss
af denna paragraf vara af nöden, för att bringa densamma i öfverensstämmelse
med den 2:dra.
Gr. Hamilton: Att det är beqvämt för K. M:s Befh:de
att få bränvinsskatten i förskott, är visserligen sannt, men man
har icke beräknat de stora olägenheter, som åtfölja denna princip,
att erlägga skatten i förväg. Tillverkaren tvingas derigenom
att kasta sig i armarne på forlagsgifvare, hvaraf följer, att
den förre måste sälja sin vara till ett pris, vida understigande
det, sorn han eljest kunnat erhålla. Att möjligen lättsinniga anmälningar,
genom ett uppskof med skattens erläggande, kunna
förorsakas, vill jag ingalunda bestrida, likasom att äfven skatten
mången gång måste komma att utmätas; men detta bör väl ej
102
D«n fl Maj e. m.
vid lagstiftningen hufvudsakligen afses. Då hränvinet, som lör
öfrigt är en lätt realisabel vara, kan förvaras under kotrollörens
lås, till dess betalningen erlagts, kan ju omöjligen staten riskera
någonting. Deremot kan det lätt inträffa, när skatten i förväg
skall erläggas, att penningar ej finnas att tillgå, hvarigenom icke
allenast staten undgår en beräknad inkomst, utan äfven den enskilde
de förmåner, som med bränningen kunna vara förenade.
Jag vidhåller mitt yrkande på återremiss, i olika syltning
med de föreg:de värde talarne.
Hr von Koch: Ehuru jag, i likhet med den siste värde
talaren, skulle önska att, när man höjer bränvinsskatten, alla
olägenheter äfven borttoges för tillverkaren, fruktar jag likväl
att det förslag, han framställt i detta afseende, icke så lätt låter
verkställa sig.
Det är visseligen sannt att, i vårt grannrike Norige, skatten
ej betalas förskottsvis, och att hränvinet, till dess skatten
blifvit erlagd, der stadnar i allmänt förvar, men betrakta vi förhållandena
närmare, så finna vi att, enär antalet af brännerier i
Norige är ganska ringa, hvarigenom en kontroll ganska lätt åstadkommes,
här i Sverige, med den ofantliga mängden brännerier,
en sådan deremot skulle blifva ganska svår.
För öfrigt, enär det blir för alla ett gemensamt åliggande
att betala skatten i förväg, kommer icke någon så stor orättvisa
att ega rum.
Då det uppkommer en förhöjning i afgiften genom densammas
erläggande förskottsvis, nemi. på det sätt, att räntan
förloras på skatten från den tid, skatten betalas, till den, då producenten
först kan få försälja sin vara, så måste man göra
Bevilln.-Utsk:t uppmärksamt derpå, när tullen på bränvin skall
sättas, att Utsk:t icke allenast må beräkna tillverknings-skatten
högre, på sätt jag ofvan anmärkt, utan äfven bestämma en
skälig förhöjning med afseende på hvad skatten är i andra
länder.
Jag vill på delta sätt komma till samma resultat som Gr.
Hamilton, med mindre praktiska olägenheter än de, som vidlåda
hans förslag.
Hr Stedt: Jag anhåller att få taga tillbaka det af mig
nyss fällda ordet »insinuation», såsom varande mindre lämpligt.
Frih. Cederström, Rudolf: Då, till följe af den åter
remiss,
som R. o. Ad. beviljade af den 2:dra punkten, det kanske
torde blifva nödvändigt, att äfven återremittera den ifrågavarande,
begagnar jag nu tillfället, att uttala den önskan, att
Utsk:t måtte utfinna sådana ordalag, som i möjligaste måtto kunna
sätta den blifvande 20:de §:n i öfverensstämmelse med den hittills
gällande, för så vidt sådant kan stå tillsammans med hvad
Utsk:t har föreslagit i afseende å den 2:dra §:n.
Den 6 Maj e. m.
103
Att (ien af Gr. Hamilton föreslagna förändringen i högsta
måtto är olämplig, har af de föregide talarne på ett så riktigt
och öfverlygande sätt blifvit bevisadt, att jag ej kan annat än
på det lifligaste instämma med deni.
Jag har äfven velat begagna mig af detta tillfälle, för att
fästa Utsk:ts uppmärksamhet på, huru blott en enda ledamot
yrkat återremiss i afsigt att bränvinsskatten ej skall betalas i
förskott, då deremot alla de öfriga yrkat återremiss i motsatt
syftning.
Gr. Mörner: För min del anser jag att denna § bör
blifva oförändrad såsom den af Utsk:t blifvit föreslagen. Skulle
deremot Utsk:t, såsom jag yrkat, anse det lämpligt, att bränningstermin
böra omfatta en tidrymd af en månad, får jag anhålla
att den gamla §:n må förblifva oförändrad.
Sedan öfverläggningen ansetts härmed slutad samt Hr Gr.
o. Landtm, yttrat, alt i afseende å den förev:de §:ri, hvarå bifall
ej blifvit af någon ledamot hegardt, hade yrkats dels återremiss
och dels att R. q. Ad., med afslag å Utsk-.ts förslag, skulle bibehålla
det nu gällande stadgandet; blef propos. på §:ns återremitterande
framställd och med ja besvarad.
§ 21.
Utsk:ts första hemställan.
Rifölls.
Utsk:ts andra hemställan.
Gr. Hamilton: På samma skäl, som Frih. Alströmer i
sin reservation anlört, får jag anhålla om afslag å denna punkt.
Hr von Troil: Jag anhåller att få uppläsa några rader
af Frih. Alströmers reservation. Han säger: »Bränvinstillverkningsalgilten
uppgår inom ett och annat län till belopp mellan
1 och 2 millioner rdr, hvaraf större delen ofta samtidigt inflyter.
Ar det rätt att försända sådana summor med posten och dymedelst,
enär tiden för remisserna är på förhand allmänt känd,
framkalla poströfverier? Är det rätt att blottställa posttjenstemännen
för den olycka, som brefvens förkommande å postanstalten
skulle för dem medföra? Är det slutligen rätt att
tvinga landshöfdingen eller den embetsman, som ar ansvarig
för de till Konungens Beflude ankommande bref, att antingen
sjelf, med åsidosättande af sina tjenstegöromål, från postkontoret
afhemta dessa bref, eller vara underkastad älventyret af deras
afhemtande genom annan person?»
Dessa få räder torde innebära några så fullt tillräckliga
skäl för att. alsia ifrågav.de punkt, att jag ej vidare behölver
yttra mig; och får jag således instämma med Gr. Hamilton.
104
Den 6 Msj e. m.
Frih. Rappe: Sedan Frih. Alströmers reservation blifvit
uppläst, torde icke mycket vara att tillägga; dock, när jag hört
en talare, af olika tanke med mig, begära ordet, må det tillåtas
mig att några ögonblick upptaga R. o. Adis tid.
Det som vid lörsta påseendet af denna fråga förefallit mig
besynnerligt är, att just den förmögnare delen af Svenska befolkningen
— ty det är ju vanligen den, som sysselsätter sig
med denna produktion — erhållit i afseende på levererandet af
denna skatt en företrädesrättighet framför alla andra skattdragande
inom vårt samhälle.
En betänklighet, som sedermera möter, är att, genom de
enorma summor, som skulle komma att månaderna löre Jul, då
bränvinsskatten utgår, hopa sig på de små postkontoren, hvarest
man vet, att postskrifvare undansnillat rekommenderade bref,—
dock blott innehållande mindre summor—, för dessa postskrifvare
och älven för de andra tjenstemännen skulle komma att
uppstå en frestelse, hvilken man, så mycket som möjligt, bör
söka att undvika. Då dessutom tiden, när dessa remisser
skola verkställas, alltid kan beräknas, skulle öfvervåld lätteligen
kunna ske.
Då slutligen dessa remisser komma till K. M:s Beflude,
hvem är det då, som lör dessa summor iir ansvarig? Jo landshöfdingen,
hvilken till en början skall qvittera brefven i postboken.
1 sanning är detta eri för landshöfdingen icke så särdeles
angenäm sak att bära ansvar för uppbörd. Förut har detta endast
gällt mindre summor.
Det kan nu vidare hända att i den levererade summan
privatbankssedlar finnas. Då nu blott R. St;rs banks sedlar
mottagas i landtränteriet, så måste den bränvinstillverkare, som
erlagt afgiften till en del med privatbankssedlar, anses såsom
icke hafvande betalt skatten till fullo; och blefve följden då
den, att han komme att ställas till åtal och böta lika mycket
som sjelfva skatten. Ilan skulle således för denna förmån att
få skicka penriingarne på posten, få betala dubbel skatt.
Jag vill visserligen tro att lör vissa herremän, som hafva
långt till en större stad, för dem t. ex , som bo mellan Westervik
och Kalmar, det skulle vara beqvämt att lå skicka penningarne
pr posto, men man får ej lämpa författm efter en
särskild ort.
Då allmogen alltid har kommissionärer i residensstäderna,
hvarigenom det blir lika lätt för dem att leverera skatten som
hittills, och då jag icke försport någon klagan i denna del, så
yrkar jag att Betänktt måtte alslås och att den gamla föreskriften
får stå qvar.
Frih. Raab: Jag hyser en annan föreställning om ifrå
ga
vide förändring än den siste värde talaren.
I öfverensstämmelse med hvad jag vid en föreg;de punkt
af författm yttrat, att nemi., så snart man lägger en ökad skatt
på denna produktion, man å andra sidan äfven söker bereda
Den 6 M#j e. m.
105
industriidkare!) så mycken lättnad som möjligt, tror jag att rättast
vore, om K. o. Ad. nu antoge ifrågav:de förändring i uppbörden,
såsom medförande en stor lättnad i bränvinsbrännarens
utgifter och besvär. Mine Hrr! Det finnes län, t. ex. Calmar
län, hvarest från öfre delen af detsamma man bar 20 mil till
residensstaden; och under sådana förhållanden är en besparad
resa ej af så obetydlig vigt.
Ar det en för bränvinsbrännaren så farlig sak att skicka
penningarne på posten, måste det äfven vara lika så farligt och
ännu farligare för honom att resa med dem sjelf.
Skickar han penningarne på posten, så är ju risken lika
stor, om de äro aflemnade för hans egen eller för kronans
räkning.
Man har anmärkt, hurusom, genom att bestämdt kunna
uträkna tiden för dessa remissers afsändande pr posto, en frestelse
till poströfveri kunde uppstå. Lika väl kan man ju då
äfven beräkna de tider, då dessa personer skola sjelfva inbetala
sina penningar. Jag kan således icke finna, att dessa skäl, ehuru
de låta ganska bra, äro af beskalTenhet att föranleda ett
afslag.
Frih. Happe har vidare sagt, att en företrädesrätt skulle
uppstå vid skattens aflemnande.
Huru går det då till vid de andra skatternas inbetalande?
Man levererar dem till kronans ombud — men denna skatt
skall lemnäs i residensstaden!
En annnn sak, som Frih. Rappe vidrört, är frågan om privatbankssedlarne.
Bränvinsbrännaren skulle nemi. kunna misstaga
sig och skicka privatbankssedlar.
Jag får då erinra om, att det ännu finnes många residensstäder
der ej privatbankssedlar kunna invexlas. Dessutom kan
ju sådane misstag förekommas derigenom, att producenten underrättas
om att han icke får skicka dylika sedlar.
Slutligen återstår besväret för Konungens Beflude att hemta
dessa rekommenderade bref från postkontoret.
Detta beror på huru långt postkontoret ligger från residenset;
och vill landshöfdingen ej gå sjelf, nog finnes alltid en
säker vaktmästare att tillgå.
Då jag ej kunnat finna något af dessa skäl vara af beskaffenhet
att förosaka ett afslag å ifrågavuie punkt, anhåller jag
hos Hr Gr. o. Landtm, om propos. på bifall till densamma.
Gr. af Ugglas: Jag tror att den siste värde talaren har
för mycket uppskattat den fördel, som genom ifrågav:de förändring
skulle bränvinstillverkaren tillskyndas. Icke lärer väl han
ligga hemma med en summa af C ä 8000 rdr, hvartill skatten
uppgår, utan, när tiden stundar, då skatten skall erläggas, uttager
lian dessa penningar ur den enskilda banken; och, enär det
oftast inträffar att denna bank är belägen i residensstaden, går
han direkt derifrån upp med penningarne i landtränteriet. Jag
tror derföre att det blir mera besvär för bränvinstillverkaren,
106
Den 6 Maj e. m.
om han först skall uttaga penningarne ur banken och sedan
resa med dem till ett postkontor och skaffa sig qvitto, än att
gå direkte med summan till landtränteriet.
Hvad beträffar risken, så är det, efter mitt förmenande,
mera risk underkastadt, om det skall gå till på sätt Utsk:t föreslagit,
än om den gamla författm skall följas.
Då lördelarne äro så högst obetydliga, kan jag ej finna
hvarföre denna förändring skall göras; och får jag hos Hr Gr.
o. Landtm, anhålla om propos. på afslag af detta Betänk.
Hr De Maré: Billigt erkänner jag att denna förändring
icke är bland de aldra vigtigaste. Den är till och med af så
oskyldig beskaffenhet, att man gerna kunde hafva tillåtit densamma,
ty utan tvifvel har allmänheten äfven sina pretensioner
på lättnad i afgifvandet af en så stor skatt som den ifrågav:de.
Då landshöfdingarne ryggat tillbaka för den stora risken
att hemta rekommenderade bref på posten, halva de icke betänkt
den risk, som de enskilda personerna utstå, som skola
skicka penningarne. Man har visserligen sagt, att tillverkaren
kan resa sjelf, och det kan han visserligen göra, om han bor
nära intill staden; men den, som har en längre resa att göra,
vill gerna undvika detta, ifall någon möjlighet finnes. För de
flesta egare till större brännerier är det ganska oangenämt att
stå risken att sända dessa penningar till en kommissionär. Deremot
synes det icke vara någon för kronan alls att taga emot
desamma, ty, om poströfveri eller försnillning inträffar, finnes
det alltid utväg att få igen dessa penningar, antingen genom deras
tillrättaskaffande eller genom postverkets ansvarighet.
Då jag tycker att Konungens Befh:de gerna kunna åtaga
sig detta ingalunda stora besär, får jag anhålla örn bifall till
Utsk:ts förslag.
Gr, Liljencrants: Den siste värde talaren har förklarat
sin mening vara, att den föreslagna förändringen vore oskyldig,
och tillika uttalat ett visst missnöje öfver att landshöfdingarne
motsätta sig densamma. Hvad mig vidkommer, så är jag fullt
viss derom, att de icke önska någonting annat än att gå bränvins-tillverkarne
till mötes i alla riktningar, som, så tvidt på
landshöfdingarne beror, befordra bränvins-brännarnes bästa.
Hvad beträlfar den förändring, som nu är i fråga, så har
densamma rönt motstånd af oss derföre att vi för kronans uppbörd
äro ansvarige och emedan vi för öfrigt icke veta, under
hvad vilkor och på hvad sätt det är möjligt att från postkontoren
komma i besittning af de medel, som anlända till landshöfdinge-embetena.
Förhållandena här äro sådana, att några
betydligare penningesummor icke ardända. Ett och annat diskonllån
är vanligtvis den största penningeremissen. Frågan
skulle nu vara att emottaga större belopp; och detta skulle
fordom hafva kännts mindre besvärligt. Men under de lyckliga
förändringar, som nu skett, att post ankommer alla dagar och
Den 6 Mej e. m.
107
när man kunde vänta ända till 100,000 rdr under loppet af en
vecka, och detta hvar 14:de dag, så måste väl medgifvas, att
de personer, som för kronouppbörden stå i ansvar, måste vara
i tillfälle att uppskatta och framlägga de olägenheter, som härigenom
skulle uppkomma.
Då den siste talaren sjelf har medgifvit, att han icke anser
en förändring af någon så stor vigt. och enär jag icke kan finna
annat än att det är ganska problematiskt, huruvida någon
verklig fördel för bränvinstillverkarne skulle uppstå, samt då
slutligen visst är, att denna förändring skulle medföra stora olägenheter
och rubbning i de grunder, som för kronouppbörd äro
stadgade, måste jag afstyrka bifall till förslaget och anhålla att
det må förblifva vid hvad den nuv:de författmn bestämmer.
Hr Lagerhjelm, Gustaf: Jag kan för min del ej finna
annat än att denna fråga är af en ganska väsendtlig vigt. Då,
enligt min tanke, de liesta privata personer hafva sina affärer
i länets residensstad, tilllolje hvaraf det alltid för dem blir lätt
att genom ombud betala ifrågav:de afgift, så är i detta fall en
förändring, sådan som den föreslagna, för tillverkaren icke af
någon så särdeles betydlig fördel. Deremot anser jag det vara
af ganska stor betydenhet, om denna förändring afslås. i thy
att ett antagande af densamma skulle ställa landshöfdingarne i
ett nytt förhållande. De skulle nemi. blifva ett slags kommissionärer
åt bränvins-tillverkarne. Då jag amer det vara i högsta
grad olämpligt att drifva det derhän att landshöfdingarne skola
emottaga en del af uppbörden, gör R. o. Ad., i min tanke, alldeles
rätt, om R. o. Ad. i detta fall skulle afslå Betänkit; och
får jag, i likhet med Gr. af Ugglas och flere andra talare, anhålla
om den gamla paragrafens bibehållande.
Gr. Mörner: Då jag hört en talare lägga vigt derpå, att
motstånd mot ilrågav:de förslag icke blifvit gjordt af någon annan
än af dem, som voro landshöfdingar, så vill jag förstärka
den sidan och instämma med dem, som anse den föreslagna
förändringen för hvarken nödig eller nyttig.
Den värde talaren sade sjelf, att vinsten för bränvins-tillverkaren
af denna förändring vore ringa eller obetydlig. Under
sådane förhållanden, och då de olägenheter, som för det allmänna
kunna uppstå, äro ganska hetvdliga, tror jag det icke
vara lämpligt att vidtaga en sådan åtgärd, som den il'rågav:de.
Då så många talare förut uppträdt och utvecklat de olägenheter,
som kotnme att uppstå, derest förändringen antages,
så vill jag icke längre uppläsa R. o. Ad:s tid; utan har blott
velat gifva tillkänna alt jag röstar för afslag.
Frih. Gederström, Rudolf: 1 likhet med Hr Lager
hjelm,
hvilken lika litet som jag innehar någon landtstatstjenst,
är jag af den tanka, att R. o. Ad. borde afslå ifrågav:de förslag
och vidblifva den nu gällande §:n.
108
Den 6 Maj e. m.
Jag anser nemi. det vara mindre lämpligt att göra Konungens
Beftude till en slags komissionär åt bränvinstillverkaren;
och hvad beträlTar de 2 rdr, som skulle tillfalla landträntmästaren,
så förefaller detta temligen besynnerligt, ty, huru jag än ser
saken, tror jag ej, att han behöfver denna inkomst eller att den
kan utgöra någon lämplig ökning i hans löneförmåner.
För mig finnas således tillräckliga skäl för att instämma
med dem, som yrkat afslag på denna §, såsom innefattande en
förändring, som icke heller visat sig åsyfta en så stor fördel
för bränvinstillverkarne, som kan öfverväga de olägenheter, hvilka
med densamma äro förenade.
Motionären har föreslagit ett annat sätt, nemi. skattens
betalande till kronofogden, men, då denne tjensteman ofta nödgas
vara stadd på resor, och således ej med säkerhet kan
anträffas af betalaren, så kan detta sätt icke heller vara ändamålsenligt.
Hr Stedt: .lag har begärt ordet endast för att, i full konseqvens
med hvad jag förut anfört, yrka afslag å ifrågavide
paragraf.
Sedan öfverläggningen härefter förklarats fulländad samt
Hr Gr. o. Landtm, upptagit de derunder gjorda yrkanden å dels
bifall till och dels afslag å Utsk:ts ilrågvide hemställan, framställde
Hr Gr. o. Landtm, först propos. på bifall till densamma,
hvartill svarades mångå nej jemte några ja, och sedermera propos.
på afslag derå, då svaren utlöllo med många ja jemte åtskilliga
nej; och förklarades ja nu haft öfvervigten.
2lista §:ns text.
Gr. Mörner: Med anledning af R. o. Ad:s nyss fattade
beslut, får jag hemställa, att R. o. Ad., med afslag å ifrågav:de
punkt, mätte bibehålla det nu gällande stadgandet.
Efter härmed slutad öfverläggning och uppå framställd propos.
, afslogs Utsk:ts förslag och §:ns nuv:de lydelse bibehölls.
§ 22.
Utsk:ts hemställan.
Frih. Braunerhjelm: Såsom motiv för den föreslagna
förändringen har Utsk:t anfört, att, efter hvad erfarenheten
ådagalagt, den dagliga tillverkningen icke på förhand kan så noga
bestämmas, att den icke något öfver- eller understiger tillverkarens
beräkning.
Om äfven denna erfarenhet är fullkomligt riktig, så är det
icke något skäl för den nu föreslagna förändringen, ty kalkylen
uppgöres icke för dag, utan för månad.
Den 6 Maj e. m.
109
Det var en ganska lång diskussion vid författningens första
uppgörande, och man ansåg då, att brännvinstillverkaren mycket
väl skulle kunna beräkna sin tillverkning så alt han ej behöfde
få någon rättighet att tillverka öfverskott; men, på det alt icke
någon chikan skulle kunna komma att uppstå, lemnade man en
tiondedel öppen, såsom tillåtet öfverskott, likvisst under vilkor,
att för denna T\j skulle betalas en högre afgift.
Vid sednaste riksdag blef det bränvinstillverkaren tillåtet
att producera ända till T\j mer än hvad han hade anmält sig lör,
utan att derföre behöfva erlägga högre skatt.
Nu vill man icke allenast att hän skall få tillverka mer än
öfver hvad lian uppgifvit sig till, utan äfven att han lör detta
öfverskott öfver j1,, skall betala mera än för tiondedelen.
Jag kan, för min del, icke finna något skäl, hvarföre så
skulle ske.
Då jag icke anser det vara meningen, att tillverkaren skulle
blifva befriad från att erlägga skatten i förskott, tror jag icke
att man bör bifalla ifrågavarande förslag, utan att R. o. Ad.
i stället måtte bibehålla härutinnan den gamla förordningens
stadgande.
Gr. Liljencrants: Då jag i hufvndsaken är förekommen
af den siste värde talaren, så skall jag blifva helt kort. Jag
anser nemligen den nu föreslagna förändringen vara ett nytt
bevis på den håg att tumma författningar, som så ofta förekommit,
och visa en blott alltför stor benägenhet att gå yttrade
önskningar till mötes.
Det är nu den 4:de riksdag å rad, som denna paragraf
undergått förändring. 1 1856 års bränvinsiörordning heter det,
att det skulle betalas dubbel afgift för hvarje kanna bränvin,
som tillverkades utöfver anmälda beloppet. Detta tyckte man
likväl vara något hårdt, hvarföre man vid sista riksdagen gjorde
den ändringen, att man skulle få tillverka ^ utöfver anmälningen,
men om man tillverkade något derutöfver, skulle derför
erläggas J förhöjning utöfver hvad i 19:de §:n fanns bestämdt.
Nu vill man skrida ännu längre och göra en ytterligare
utvidgning.
Detta tummande på författningen är onödigt. När tillverkaren
fått sig den rätt medgifven att, utan någon annan påföljd
än den naturliga, nemligen att blott få betala samma skatt för öfvertillverkningen
som för den öfriga, anser jag all billighet vara
uppfylld.
Jag får för min del afstyrka, att någon ändring i denna
del må göras, och således anhålla om afslag å ifrågavarande
punkt.
Frih. Rappe: Då, enligt hvad erfarenheten ådagalagt, den
dagliga tillverkningen icke kunde så noga bestämmas på förhand,
att den icke något öfver- eller understege tillverkarens beräkning,
110
Den 6 Maj e. m.
ansåg man inom Utsk:t det icke vara lämpligt att, på den
utöfver anmälningen, man kunde möjligen komma att tillverka,
lägga ett straff genom en högre beskattning. Det vore nu
så mycket mindre lämpligt sorn R. o. Ad. samt Preste-St:t
hafva höjt skatten till 75 öre pr kanna.
Jag vill medgifva att det just var Bonde-St:s ledamöter
inom Utsk:t, som drelvo på denna förändring i 22:dra §:n. — l)å nu
R. o. Ad., i motsats till Bonde-St:t, äfven antagit en förhöjd
skatt, så lärer väl det komma att väcka ganska mycken ond
blod hos Hederv. Std, då det finnér, att man ej heller i detta
afseende gått deras önskan till mötes; och är det af denna anledning,
som jag yrkar bifall till ifrågavarande punkt af Utsk:ts
Betänk.
Gr. Hamilton, Malkolm Walter: I enlighet med de
åsigter, jag förut utvecklat och gifvit tillkänna, att, då man lägger
en högre skatt på bränvinet, man äfven må söka att bereda
lättnad så mycket som möjliyt för tillverkaren, så får jag yrka
bifall till hvad som här blifvit föreslaget. Jag anser att det
icke är mer än billigt att, derest en bränvinsbränning går väl,
tillverkaren kan få betala vanlig afgift för -fa, i stället för
den förut föreskrilna, då det var stipuleradt, att för bränvin,
som var tillverkadt öfver det anmälda beloppet, skulle erläggas
^ högre skatt.
Jag anhåller om bifall.
Gr. Mörner: Det af Utsk:t här framställda förslag leder
i praktiken derhän, att det belopp, som bränvinstillverkaren anmäler,
kommer att med T',j understiga den blifvande tillverkningen.
Han behöfver icke erlägga i förskott skatt för detta belopp,
då han är säker om, att underlåtenhet att betala den förskottsvis
icke medlörer för honom något äfventyr.
Man har uppgifvit för mig, att den bränvinstillverkare, som
noga lörstår sin sak, icke kan, utan att derom vara sjelf medvetande,
uppgifva sin tillverkning så felaktigt, att den kommer
slutligen att med x\; öfverstiga det belopp, hvartill han sig
angilvit.
linder sådana omständigheter kan jag icke annat än förena
mig med dem, som yrka afslag å den ifrågavarande punkten.
Frih. Braunerhjelm: Här har blifvit omnämndt, att en
bränvinstillverkare ej så noga skulle kunna bestämma beloppet
af sin tillverkning. Om en sådan skall bestämmas pr dag,
tror jag det vara ganska svårt och nära omöjligt, meri beräknar
man tillverkningen pr månad, låter det sig, enligt min tanka,
göra. Om vi t. ex. taga ett bränneri med 27,000 kannors tillverkning
pr månad, och hvars medium pr dag utgör 1000 kannor,
så är det mig tillåtet att för samma skatt bränna 2,700
kannor. Vid slutet af månaden skall jag ovilkorligen veta, om
Den 6 Maj e. m.
ill
jag brännt så mycket, och det står mig då fritt att stadna
af mitt bränneri.
Jag kan således icke finna att det är skäl att göra ifrågavarande
tillägg, derföre att man icke kan beräkna sin till
verkning.
Man har vidare sagt, att det ligger en orättvisa deri, om
ej denna förändring skulle göras. Enligt min tanke ligger det
snarare en orättvisa deri att medgifva en sådan, ty livar och
en, som håller sig till den uppgift, som han en gång a 1'gifvit,
förlorar den förmån att slippa betala skatten på förhand, hvilken
förmån de deremot komma i åtnjutande af, som på förhand uppgifva
sig för mindre belopp än de ämna att bränna.
Jag kan således ej annat än vidblifva mitt föregående
yrkande.
Frih. Raab: Det förhåller sig visserligen på så sätt, som
Frih. Braunerhjelm sagt, att nemligen en bränvinsbrännare vid
slutet af hvarje månad kan beräkna, huru mycket han brännt,
och sedan inskränka sig derefter till det belopp, hvartill han
anmält sig. Man kan likväl se saken från en arman sida. Då
nemligen bränvinstillverkaren från början icke så noga kan beräkna
sin tillverkning som på den ifrågavarande tiondedelen, och
då han, efter den beräkning han från början gjort, maltat, kan
det ju inträffa att han får en mängd gröpadt malt öfver. För
att kunna använda detta, måste han göra en uppoffring, i det
han betalar { högre skatt.
Hvad utgör denna J? jo 19 öre pr kanna efter den skatt,
som R. o. Ad. nyss beslutat, nemi. 75 öre. Det vore således
en ganska stor uppoffring han nödgades göra.
Skulle deremot Utsk:ts förslag nu bifallas, så kan ej annat
blifva följden än att tillverkaren på 9,000 kannors produktion
pr månad får bränna 900 kannor ytterligare, utan att hafva
erlagt skatt i förskott, hvilket således blir hela vinsten för honom.
Jag anhåller om bifall till Utsk:ts förslag.
Hr Reutersvärd: Jag tror, att hvar och en, som känner
mina åsigter i denna del. icke kan beskylla mig för att gå bränvinsbrännarnes
ärenden. Hvad specielt denna punkt vidkommer, har
jag likväl tillhört deras antal inom Utsk:t, som ansågo, att
man gerna kunde bevilja den ifrågavarande föreslagna rättigheten,
hulvudsakligast på det skäl, att jag anser denna punkt
af den gamla författningen vara en verklig chikan för bränvinsbrännarne,
då aldrig staten kan göra den ringaste förlust
derigenom att dessa öfverskottsmedel erläggas 8 dagar sednare,
ty, enligt ett följande mom. i författn., skall bränvinet förvaras
under kontrollörens lås och nyckel, till dess skatten blifvit
betald.
Att denna latitud bestämmes af R. o. Ad., anser jag vara
af desto mera skäl, som R. o. Ad. förut beslutat skattens förhöjning
till 75 öre.
112
Den 6 Maj e. m.
Det låter sig visserligen verkställas, hvad Frih. Brannerhjelm
sagt, att bränvinsbrännaren sista dagen kan reglera sin
tillverkning, men man måste älven betänka möjligheten af att
en bränvinsbrännare skulle kunna draga mera bränvin ur sina
produkter än hvad han vid deras inköp beräknat. För att nu
taga samma exempel som Frih. Braunerhjelm framställt, så
skulle, ifall jag anmält mig för 27,000 kannor, och det vore
tillåtet att bränna 10 proc. deröfver, * förhöjning i skatt för
dessa 2,700 kannor ej vara någon obetydlighet.
Då jag, såsom förut är omnämnrit, anser det vara en chikan
för bränvinsbrännaren att ej denna latitud är honom med
gilven,
får jag anhålla orri bifall till Utsk:ts förslag.
Gr. Liljencrants: För de Hrr, som hysa samma mening,
som jag uttryckt, är det skäl att vara Frih. Raab tack
sam
för det han åtagit sig besväret att bevisa detta förslags
obehöflighet. Han säger nemligen, att, när man anmält sig till
en viss qvantitets tillverkning, man derefter gör sina uppköp.
Jag kan dermed icke förstå annat än att han uppköper,
livad som behöfves i och för den anmälda tillverkningen. Om
varan nu icke förbrukas, kan den ju reserveras till ett annat
år, men bänder det, att man nu bränner mera, så måste motsatsen
inträffa, eller att man kommer i saknad af materialier.
Man har sagt att, när skatten blifvit höjd, all möjlig lättnad
skulle tillverkaren beredas. Denna lättnad skall väl ej sträckas
derhän, att man går ifrån sjelfva grundsatsen? Då han icke på
kannan kan uträkna beloppet, är ju all billighet iakttagen, då
honom är tillåtet att bränna ^ utöfver det anmälda beloppet.
Då, såsom jag förut nämnt, jag är en fiende tiil alla dessa
oupphörliga förändringar i bränvinslagsliftningen, skulle jag ensamt
af detta skäl motsätta mig denna förändring, men då jag
och flere andra utvecklat obehöfligheten af denna förändring,
kan jag icke annat än yrka på vidblifvande af den gamla lagstiftningen.
Hr vori Mentzer: Då jag i hufvudsaken är förekommen
af Frih. Raab, har jag icke något att tillägga, utan får jag blott
anhålla om bifall till IJtskds förslag.
Hr De Maré: Med den erfarenhet, jag kan hafva, finner
jag det vara ganska tillräckligt att bibehålla den latitud, som
nuvarande författning medgifver, nemligen att få bränna ^ utöfver
det anmälda beloppet, mot erläggande af samma skatt. Om
jag, efter 1,000 kannor pr dag, har rätt att bränna 27,000 kannor
pr månad, vore det en dålig kalkyl att icke kunna beräkna sin
tillverkning, och man kunde gerna i motsatt fall stå sin risk.
Sedan öfverläggningen härefter förklarats fulländad samt
Hr Gr. o. Landtm, upptagit de derunder gjorda yrkanden å
dels
Den 6 Maj e. m.
113
dels bifall till och dels afslag ä Utsk:ts ifrågavarande hemställan,
blefvo särskilda propos:r å dessa yrkanden framställda samt
med blandade ja och nej besvarade; hvarefter och sedan propos.
å bifall lill Utsk:ts hemställan blifvit lörnyad samt likaledes med
många ja och nej i blandning besvarad, ytterligare propos. på
afslag å samma hemställan gjordes och besvarades jemväl med
blandade ja och nej; hvaruppå Hr Gr. o. Landtm, förklarade,
att han funnit den sednast gjorda proposm vara med öfvervägande
ja besvarad.
Efter det votering blifvit begärd, uppsattes och justerades
följande voter:s-propos.:
»Den som bifaller Sammansatta Bevilln.-, Lag- samt Allm.
Besv.- o. Ekon.-Utsk:ts i Betänk:t N:o 2 gjorda hemställan i afseende
å § 22 al föi ordningen angående bräuvins tillverkning, röstar
Vinner nej, afslår R. o. Ad. ifrågvide hemställan.»
Sedermera företogs voteringen och befunnos vid dess slut
rösterna hafva utfallit sålunda:
Ja — 18.
Nej — 17.
22:dra §:ns text.
Gr. Mörner: I denna paragraf har Utsk:t infört det stadgande,
att tillverkaren skulle hafva rättighet att till K. M:s Befh:de med posten
öfversända afgilten för öfverskottsbränvin. Då R. o. Ad. afslagit
den 21:sta §:n, lår jag anhålla, att R. o. Ad., i öfverensstämmelse
med detta sitt förut lättade beslut, måtte bestämma, att förevarande
stadgande skall utgå och den gamla ordalydelsen bibehållas.
Gr. Hamilton, M. W.: I 2:dra mom:t af denna paragraf
finnes följande föreskrift: »Olverskotts-tillverkning, som med mer än
} öfverstiger det anmälda beloppet, vare förbjuden».
Då nyss blifvit beslutadt, att den öfverskottstillverkning,
som öfverstiger ^ af det anmälda beloppet, skall draga i högre
skatt, kan jag ej föreställa mig, att någon kan vilja tillverka
bränvin, till någon större qvantitet, för en så hög skatt. Då
derföre, enligt mitt förmenande, detta stadgande hvarken kan
vara nödigt eller nyttigt, får jag hemställa att det måtte ur paragrafen
utgå.
1 afseende på det 3:dje mormt instämmer jag med Gr. Mörner.
Hvad slutligen beträlTar den i sista mormt åt kronobetjent
föreslagna rätt att åtnjuta 3 rdr af bränvinstillverkaren, derföre att
kronobetjenten skall taga nyckeln i förvar etc., så får jag anhålla,
att äfven detta, såsom mindre lämpligt, helst då kronobetjenten
ej förorsakas något besvär, må ur paragrafen utgå.
den det ej vill, röstar
Ja;
Nej;
H. IV.
8
114
Den 6 Maj e. m.
Hr Reutersvärd: 1 likhet med Gr. Mörner, får jas anhålla,
att 3:dje morn., på grund af hvad R. o. Ad. vid den 21 § beslutat,
måtte utgå. Deremot kan jag icke instämma med Gr. Hamilton
i hans yrkande att 2:dra mom. skall försvinna. Att det
finnes en gräns för denna öfverskottstillverkning anser jag ganska
lämpligt, och när den blifvit så rundligen tilltagen, som nu
är händelsen, kan man gerna dervid stadna.
Hvad beträilär drickspenningarne till kronobetjeningen, tror
jag det vara ganska lämpligt, om han försitt besvär får 3 rdr,
på samma gång sorn jag är ölvertygad om att tillverkaren dermed
skulle vara ganska belåten.
Gr. Mörner: Det är för att motsätta mig det af Gr. Hamilton
gjorda förslaget, att 2:dra mom. skulle utgå, som jag
begärt ordet.
Den förändring, som han åsyftar, skulle leda derhän, att
ingen komme att anmäla sig för mera än minimum, då han
alltid hade att påräkna en tiondedel af öfver-bränvinet för det
gamla priset, och han, för hvad lian ytterligare tillverkade, hade
den vinst att icke behöfva betala skatten förrän bränvinet blifvit
färdigt. Om en sådan öfver-tillverkning blir för honom fördelaktig
eller icke, beror på priset på bränvinet vid den tidpunkt,
då det är tillgängligt till försäljning.
Då det ar naturligt, att risken för bränvinstillverkaren minskas,
då han blott 14 dagar förr, än varan blir färdig att kunna
försäljas, behöfver fatta sitt beslut om tillverkningen, och han,
med ledning af de uppgifter, som från bränvinskontroll-byrån
allmängöras, städse kan med någorlunda säkerhet beräkna tillgången
af bränvin i landet, samt han, hos hvilken den egenskapen
väl måste förutsättas, att han skall kunna addera, dessutom
lätteligen bör kunna uträkna huru många kannor han har, så
vet jag icke hvarföre en rättighet, sådan som den ifrågavarande,
kan vara af nöden.
Jag anhåller om afslag å Gr. Hamiltons förslag.
Gr. Hamilton: Då Hr Gr. o. Landtm, väckt min uppmärksamhet
på, att ingen propos. kan göras, enär ingen motion
i frågan blifvit väckt, så får jag derföre förändra mitt yrkande
till anhållan om en återremiss i den syftning jag föreslagit.
Hvad beträffar det af Gr. Mörner fällda yttrande, att ingen
skulle komma att anmäla sig för mer än minimum, så anser
ag det föga troligt att så skulle ske.
Sedan öfverläggningen ansetts härmed slutad, yttrade Hr
Gr. och Landtm., att derunder hade yrkats dels bifall till §:n,
med uteslutande af de i 3:dje moni. tillagda orden: »egande tillverkare
härvid att, på sätt i § 21 nämndt är, till K. Befh:de
med posten insända afgiften för sådant öfverskott», och dels att
§:n skulle återremitteras; hvarefter propos. å bifall till §:n, med
Ben 8 Haj.
115
uteslutande af ofvanomförmälde mening, framställdes samt med
ja besvarades.
Den vidare pröfningen af förevarande Betänk, uppskjöts till
nästkommande plenum.
Upplästes ett af Hr von Möller, Peter, inlemnadt mern. af
följande lydelse:
Härmed får jag vördsamt anhålla alt, med bibehållande af
min riksdagsmannarätt, få afsäga mig min plats såsom ledamot
uti Bevilln.-Utsk:t.
R. o. Ad. lemnade härtill sitt bifall, och anmodades Ståndets
Hrr Elektorer att utse en ny ledamot i Bevilln.-Utskrt efter
Hr von Möller.
R. o. Ad. åtskiljdes kl. ^ 11 e. m.
In fidem,
0. Brakel.
Fredagen den 8 Maj 1863.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades profit för den 11 sistl. Mars.
Hr Gr. o. Landtm, lät uppläsa följande skrifvelse från tillförordnade
Föreståndaren vid K. Gymnastiska Central-Institutet:
Måndagen den 11 Maj kl. 11 f. m. anställes vid K. Gymnastiska
Central-Institutet slutöfning med den skolungdom, som,
sedan förliden hösttermins början, begagnat Institutets undervisning
i allmän gymnastik.
Föredroes ett från Hederv. Ronde-St. ankommet prot.-utdrag
N:o 272 för den 6:te dennes, innefattande dels nämnda
Riks-Stånds beslut öfver Sammansatta Bevilln.-, Lag-samt Allm.
Besv.- o. Ekon.-Utsk:ts Betänk. N:o 2, ang:de vilkoren för bran
-
116
Den 8 Maj.
vins tillverkning, dels inbjudning till de öfriga Riks-Stånden alfi
samma beslut sig förena.
Begärdes på bordet.
Fortsattes pröfningen af Sammansatta Bevilln.-, Lag- samt
Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk:ts Betänk. N:o 2, ang:de vilkoren för
bränvins tillverkning; och förekom nu i ordningen:
§ 23.
Utsk:ts hemställan.
Hr von Mentzer, Carl Fredrik: Sammansatta Utsk:ts
beslut att lemna utan afseende mitt i afseende å förev.de §
framställda förslag, hoppas jag icke af R. o. Ad. godkännes.
Dels måste nemi. fördelen för bränvinsbrännaren att kunna
lämpa tillverkningsbeloppet efter sig företeende konjunkturer
vara påtaglig, dels kan icke heller risken för staten vara särdeles
stor. Ingen tillverkare kan vara hågad att inbetala 8 å
10,000 rdr mer än han kan tillverka för, och således låta dessa
medel ligga för sig räntelösa. Hellre torde han taga till det
belopp han verkligen anser sig kunna tillverka, än underkasta
sig dylika uppoffringar. Då skatten på förhand är inbetald och
nedsatt i ränteriet, kan jag icke finna att det är för staten någon
förlust, att medgifva en sådan frihet, att man får bränna
så mycket man behagar, likvist icke under det bestämda minimum.
Deremot kan det för tillverkaren vara en stor fördel
att veta det han icke anmält sig för förmycket, alldenstund lian
har rättighet att återfå det belopp, hvarpå han missräknat sig.
Bränvinspriset, som så mycket annat, är beroende af den
utländska marknaden, och denna marknad kan ganska ofta gifva
tillkänna, att det vore fördelaktigt att tillverka en större qvantitet
än man först åsyftat. Alven andra omständigheter, såsom
t. ex. tillgång på rudimaterier m. m., kunna vålla att det är
särdeles fördelaktigt att icke vara absolut bunden i afseende å
tillverkningsbeloppet.
Till vinnande af den rättelse, som i mitt förslag blifvit
framstäldt, anhåller jag om återremiss af denna §.
Frih. Braunerhjelm, Ferdinand: Jag kan icke annat
än förundra mig öfver det ändringsbegär, sorn vidlåder våra
bränvinslagstiftare. Inom hvarje annat lagstiftningsområde söker
man, så vidt möjligt, bibehålla redan gällande stadganden, och
vill icke införa förändringar, med mindre sådanajjäro af behofvet
påkallade. Annat är förhållandet med afseeede på bränvinslagstiftningen.
Der har man ingen aktning för det bestående, utan
yrkar ständiga förändringar.
Hvad den nu afhandlade frågan beträffar, är jag af alldeles
motsatt tanke med den siste värde talaren, och tror alldeles
Dan 8 Maj.
117
icke att någon förändring är nödig. Enligt det beslut, som fattades
i förrgårs, eger man bränna 20 proc. utöfver det belopp,
hvarföre anmälan skett, på den grund, att man icke med noggrannhet
kan beräkna huru mycket bränvin kan tillverkas af
de anskaffade rudimaterier. Nu vill man ytterligare gå så långt,
att, när man anmält sig för 1,000 kannor, skall man vara berättigad
att nedgå till 300! Men då det står mig fritt att återfå
i;del af den erlagda afgiften, och dessutom öfverskottstillverkning
af ända till ^:del utöfver det anmälda beloppet är tillåten,
och jag således redan har 40 proc. att vinka på, synes detta i
sanning vara tillräckligt; och den bränvinsbrännare, som så illa
uppgör sina beräkningar, att dessa 40 proc. icke äro honom nog,
han förtjenar att få vidkännas den förlust, som för honom kan
uppstå.
Det visar sig dessutom att de belopp, sorn för obegagnad
rättighet till bran vinstill verkning återbäras, icke äro af någon
betydenhet. Så t. ex. tillverkades under år 1861 14 millioner
kannor bränvin, och bela återbäringen uppgick till 30,000 rdr;
1862 var tillverkningsbeloppet 5,500,000 kannor samt återbäringen
ändå mindre än under förstnämnda år.
Detta visar, att den som vill göra beräkningar, ingalunda
har behof af en sådan latitud, som mellan 1,000 och 300 kannor.
Jag yrkar bibehållande af den gamla författms stadgande.
Gr. Liljencrants, Gustaf Fredrik: Jemte det jag, på
sätt jag förut under diskussionen nämnt, i allo instämmer i den
af föreg:de värde talare uttryckta förundran deröfver, att man
utan all anledning vill, att jag så må säga, tumma den gamla
författn:n, ber jag att få erinra derom, att, för den händelse
bränvinsbränning vore en industrigren, värd att uppmuntras, det
kunde vara skäl att gå till väga utan rim och reson, men då
så icke är fallet, är det icke skäl att gå in på Hr von Mentzers
förslag.
Hr von Mentzer förmenar, att det för hvarje bränvinsbrännare
vore af vigt att kunna lämpa tillverkningen efter de
priser, som under bränningstiden vore gällande. Under den
korta tid bränvinsbränningen varar (15 Oktober—15 November,
15 November—15 December, 15 Januari—15 Februari, 15 Februari—15
Mars, 16 Mars—15 April), förekommer likväl icke
någon betydlig fluktuation, och då framställningen i öfrigt icke
har några skäl för sig, anhåller jag att R. o. Ad. ville bifalla
Utsk:ts förslag i denna del.
Gr. Hamilton, Malcolm Walter: Jag anäer det vara
både rim och reson att hränvinsskatt icke erlägges för mer än
som tillverkas. 1 föreg:de § bestämmes, till förekommande af
författnms kringgående, förhöjd afgift för den del af öfverskottstill
ver k ningen, som öfverstiger en tiondedel af det anmälda beloppet.
Här eger ett motsatt förhållande rum. Bränvinstillverkaren
skulle redan vara underkastad den olägenhet att på för
-
118
D«n 8 Maj.
band hafva inbetalt ett vida större kapital än han behöft, och
häri torde ligga nog korrektiv mot tillåtelsens missbruk. Våra
filantroper synas för öfrigt icke ega stor anledning till missbelåtenhet,
om ett mindre qvantum än eljest komme att tillverkas.
Jag förenar mig med Hr von Mentzer i yrkande på återremiss.
Frih. Alströmer, Oskar: Jag är visserligen af deras
åsigt, som anse att s. k. chikariösa stadganden böra ur bränvinslörordningen
borttagas, men jag kan icke (inna att ifrågav:de
stadgande är af sådan beskaffenhet. Jas tror deremot att den
af Hr von Mentzer föreslagna förändring i viss mån kunde
komma att inverka på andras rätt. Man kan nemi. tänka sig
att en person med nog kapitalstyrka anmäler sig för högsta belopp
för att hindra en annan i grannskapet, och sedermera likväl
tillverkar minsta belopp. Detta skäl torde vara tillfyllest
för att verka afslag. Inom Utsk:t höjde sig endast få röster
för Hr von Mentzers förslag, och jag tror icke att, i händelse
af återremiss, någon framgång för detsamma vore att förvänta.
Gr. Sparre, Erik: För tuin del anser jag mig böra förena
mig med Gr. Hamilton och Hr von Mentzer.
Enda sättet att förekomma bränvinssupandet är att så mycket
som möjligt höja priset på bränvin. Derföre har jag tillstyrkt
en förhöjning af skatten ; men att på samma gång un
derkasta
tillverkaren en mängd andra olägenheter, synes mig
icke vara fullt lojalt. Ehuru jag således, lika med Frih. Braunerhjelm,
är af den åsigt, att principerna i vår bränvinslagstiftning
icke böra förändras, vet jag likväl icke hvarföre, om man
finnér något stadgande vara absolut orimligt, detsamma icke
bör förändras.
Om skatten på bränvin höjes och drawback beviljas samt
varan följaktligen kan utföras ur landet, måste tillverkaren nödvändigt
fästa uppmärksamhet på fluktuationen i priset såväl på
den s. k. förädlade varan som på råvaran. Då han i allmänhet
skall anmäla sig en månad före bränningens början, är det
väl tänkbart att under denna tid förhållanden inträdt, som kunna
göra det lör honom förmånligt att förändra den ursprungliga
planen för bränningen. Dels kail det inträffa att priserna i
orten så stegrats, att det blir honom omöjligt att fortsätta tillverkningen
i den mån häri beräknat; dels kan det å andra sidan
hända att priset på potatis, som om hösten gemenligen är ganska
högt, t. ex. genom potatissjuka betydligt nedgår. För hela
orten kan det vara nyttigt, om denna potatis, i stället att gagnlöst
skämmas, kan till bränvinsbrännaren förvttras och af honom
tillgodogöras. Om denna nu vet att han icke får tillverka utöfver
^:del af anmäiningsbeloppet, och för det belopp, hvarmed
tillverkningen understiger den qvantitet, hvarför afgift blifvit erlagd,
återfår sina penningar endast för hvad som kan vara till
-
Den 8 Maj.
119
verkadt till eller mindre än ^:del af det belopp, för hvilket han
anmält sig, så är tydligt att han, oaktadt att priset på råvaran
fallit, icke derför kan göra sig någon vinst, då han icke får
tillverka mer än i:del utöfver det anmälda beloppet och således
icke kan inköpa denna vara, som nu måste ligga och ruttna
onödigtvis. Jag finnér således icke den ringaste fara ligga deri,
att producenten tillåtes i ränteriet nedsätta en större qvantitet
penningar än som erfordrats för det bränvin han verkligen tillverkat.
A andra sidan utsätter sig bränvinstillverkaren för den
olägenhet att hafva sina penningar liggande räntelösa, men just
derföre torde han vara mindre hågad att taga till för höga
summor. Vill bränvinstillverkaren, för att kunna afvakta eventualiteter,
göra en penningnedsättning, vet jag icke hvarför staten
skall förmena honom att se tiden an och tillskynda måhända
icke blott sig sjelf, utan äfven sin ort stora fördelar.
Vid hvarje fabriksinrättning kunna omständigheter inträffa,
som göra att rörelsen går val, men, utan att vara hemmastadd
med bränvinshandteringen, kan jag lätt inse att bränvinslagstiftningen
i vårt land måste vara för handteringen tryckande, alldenstund
staten först och främst på förhand tager ut skatten
och sedan säger: om du icke vill bränna, skall du likväl betala
skatten. Väl heter det, att man vid olyckshändelser, såsom t.
ex. vådeld etc., får anmäla förloppet till vinnande af afkortning
eller återbäring; men vid en fabriksrörelse kunna många ofall
inträffa, hvilka icke kunna rubriceras under titeln olyckshändelse
och för hvilka ingen afkortning eger rum. Jag frågar,
är det staten värdigt att taga ifrån en person ett kapital, sorn
blifvit utbetaldt i förskott för afsedd tillverkning, då denna tillverkning
blifvit inställd? Man anmäler sig för 500 kannor, men
kan icke bränna mer än 250, då återfås J:del af skatten, men
skatten för 150 kannor tager staten för ingenting. Obilligheten
häraf synes mig böra af hvar man inses, och jag kan icke annat
än tillstyrka bifall till Hr von Mentzers förslag.
Hr von Mentzer: Jag vill icke trötta R. o. Ad. med något
ytterligare anförande i denna fråga, som af Gr. Sparre blifvit
tillräckligt utredd, utan vill blott emot Gr. Liljencrants anmärka,
hurusom det förefaller besynnerligt att Hr Gr:n, sorn
alltid klagat deröfver, att det finnes för mycket bränvin i landet,
nu motsätter sig ett förslag, som afser att icke tvinga bränvinsbrännaren
att tillverka hela den qvantitet, för hvilken han
anmält sig, utan skulle lemna honom frihet att med afseende
på konjunkturerna lämpa denna tillverkning ända till det tilllåtna
minimum.
Jag fortsätter mitt yrkande på återremiss.
Hr von Knorring, Oscar: Den nu stadgade latitud synes
mig vara alldeles tillräcklig. Då en person anmält sig för 1,000
kannors tillverkning och kan få tillbaka sina penningar för ända
till 200 kannor, tyckes det verkligen sorn han eger all den fri
-
120
Den 8 Mej.
het, han rimligtvis kan begära. Genom bifall till förslaget skulle
dessutom för Konungens Refh:de uppstå ett ganska betydligt
besvär med afseende på kontrollen, och jag får derföre, under
åberopande af de utaf andra talare anförda skäl, anhålla om
bifall till Betänk:t.
Frih. Rappe, Axel Ludvig: Vår förändrade bränvinslagstiftning
åsyftar tydligen att skilja bränvinstillverkningen från
jorden och öfverlemna den åt fabriksidkaren. Man kan således
i viss mån betrakta hränvinstillverkaren såsom fabriksidkare,och
det skulle vara bedröfligt, om man hos en sådan icke funne
förmågan att åtminstone för en månad göra beräkning öfver
den qvantitet råvara, som lör hans rörelse erfordrades.
Inom Utskrt voro flera bränvinsbrännare, men alla voro
enhälliga uti att afslå den ifrågasatta förändringen, och äfven
andra bränvinsbrännare förklarade den vara alldeles obehöflig,
emedan de ansågo rättigheten att återlyfta |:del af den erlagda
afgiften vara allt hvad man kunde begära.
Gr. Sparre nämnde, att skälet, som förmådde R. o. Ad. att
hilja skatten till 75 öre pr kanna, varit det, att drawback skulle
af Ständerna beviljas. Denna omständighet togs likväl då icke
i betraktande, utan Ståndets beslut tillkom under förutsättning
att tullen skulle höjas.
När den §, som bestämmer öfverskottstillverkningens maximum
till £:del af det anmälda beloppet, blifvit bifallen, synes
denna §, som medgifver rättighet att återfå ända till ^:del af
det anmälda beloppet, äfven böra bifallas.
Gr. Liljencrants: Hr von Mentzer har visserligen rätt
deri, att jag ifrar för att bränvinsbränningen måtte blifva så
obetydlig som möjliet, men detta hindrar mig icke att äfven
ilra lör att lagstiftningen måtte stå i något sammanhang. 1
hela lagstiftningen är det en genomgående tanka att branvinsrörelsen
må bedrifvas af kunnige män, med förstånd, och som
icke bära sig så oskickligt åt, att de tillverka mer än ^del
öfver det belopp, för hvilket de anmält sig. Det kan icke för
staten vara likgiltigt att denna rörelse bedrifves af personer,
som icke bafva så pass förmåga att kalkylera.
Jag får äfven fästa uppmärksamheten derpå, att ett bifall
till Hr von Mentzers förslag skulle medföra ett icke obetydligt
ingrepp i statens rätt. Det är föreskrifvet, att bränvinsbrännaren
förskottsvis skall erlägga afgiften för det anmälda tillverkningsbeloppet.
Nu har, sorn bekant, Riksgälds-kontoret synnerligast
i och för jernvägsbyggnaderna stora utgifter och reqvirerar
derföre från landtränterierna penningar, så lort de hinna
inflyta. Nu kunna af de lör bränvinstillverkning nedsatta penningar
J:delar till Riksgälds-kontoret insändas, men skulle Hr
von Mentzers förslag gå igenom, måste man i ränteriet hålla
inne de |:delarne och blott afsända |:del, och då tillverkaren
har rättighet att dröja i 30 dagar, innan han uttager det depo
-
Den 8 Maj.
121
nerade öfverskottskapitalet, skulle man vara nödsakad att i kronans
kassor behålla stora summor, som för statsverket kunde
vara behöfliga. Vid sådant förhållande hemställer ja®, om man
för en sådan näring bör göra stadganden, som ingripa i statens
rätt.
Jag fortsätter mitt yrkande på bifall till Utsk:ts framställning.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad samt Hr Gr. o.
Landtm, upptagit de derunder gjorda yrkanden å dels bifall till
och dels återremiss af Utsk:ts ifrågavrde hemställan, framställde
Hr Gr. o. Landtm, först propos. på bifall till densamma, hvartill
svarades många ja, blandade med nej, och sedermera propos.
på återremiss deraf, då svaren utföllo med många nej jemte
åtskilliga ja; hvarefter förnyad propos. på bifall till Utsk:ts hemställan
gjordes samt besvarades med starka ja jemte några nej;
och förklarades ja nu hafva varit öfvervägande.
Härefter tillkännagaf Hr Gr. o. Landtm, att, till följd af
R. o. Ad:s nyss fattade beslut, komme §:ns text att blifva
oförändrad.
§ 24.
Gr. Hamilton, Malcolm Walter: I denna 24:de § förekommer
den bestämmelse, att den, som efter terminens början
styrker, att algiften blifvit, »på sätt i § 21 föreskrifves, å postkontor
aflemnad», derefter må bränvinstillverkning utöfva. Den
del af 2lista §:n, hvarpå denna bestämmelse har afseende, har
redan blifvit af R. o. Ad. afslagen. Afven vill jag anmärka, att
det heter: »dock vare han förlustig den i nästföreg:de § (23)
omförmälda rättighet att, på grund af ringare tillverkning än
hvarför afgift blifvit erlagd, någon del af denna återlyfta.»
Detta är, enligt min tanka, ett af dessa chikanösa stadganden,
som icke böra inflyta, och jag vet icke hvarföre den omstän
dighet,
att det stått i den gamla förordningen, bör vålla att det
fortfarande bibehålies. Jag åtminstone kan icke anse att underlåtenhet
att inom 8 dagar efter terminens ingång erlägga afgifter
för anmäld bränvinstillverkning bör beröfva någon rättigheten
att, på grund af ringare tillverkning, än hvarför afgift
blifvit erlagd, återfå £:del af beloppet.
Jag yrkar derföre att orden: »på sätt i §:n 21 föreskrifves,
å postkontor aflemnad», äfvensom »dock vare han förlustig den
i nästföregående § omlörmälda rättighet att, på grund af ringare
tillverkning, än hvarför afgift blifvit erlagd, någon del af
denna återlyfta», måtte ur förordningen utgå.
Gr. Liljencrants: Jag anser icke denna § kunna antagas
med mindre den förut blifvit omredigerad. Det heter nemi.:
»styrker han efter terminens början inför kontrollör och vittne
122
Den 8 Maj.
att afgiften blifvit i Inndtränteriet insatt eller, på sätt i §:o 21
föreskrifves, å postkontor aflemnad» etc. R. o. Ad. har icke
godkänt Utsk:ts hemställan att bränvinsafgiftens insändande från
postkontor i bref under öppen rekommendation skulle medföra
samma verkan som afgiltens erläggande i landtränteriet, och
denna § bör således till Utsk:t återremitteras för att omredigeras.
Huruvida detta bör ske i den af siste värde talaren
föreslagna syftning, är en fråga, som då kommer att afgöras,
enär hans anförande, i händelse punkten återremitteras, åtföljer
till Utsk:t.
Frih. Alströmer: De anmärkningar, som mot denna §
blifvit gjorda, äro af beskaffenhet att jag icke vet hvartill en
återremiss skulle tjena. Såväl Gr. Liljencrants som Gr. Hamilton
föreslå att orden »på sätt i § 21 föreskrifves, å postkontor aflemnad»,
skulle uteslutas, och Gr. ffamilton dessutom, att slutmeningen
skulle utgå. Dessa förändringar kunna lätt vidtagas
utan någon återremiss, och jag ser icke hvarföre det Höglofl.
Ståndet icke genast kan fatta sitt beslut. För öfrigt står det
Ståndet öppet att, enär förändringen icke är af någon vigt, h.
o. h. afslå §:n och bibehålla den gamla §:ns ordalydelse.
Frih. Rappe: Jag tror att det är alldeles nödvändigt att
återremittera §:n. Ingen talare har uppträdt emot det föreslagna
stadgandet, att utmätning skulle ske först 8 dagar efter
terminens ingång, i stället för att utmätning för försummelse
att erlägga afgift för anmäld bränvinstillverkning, enligt gamla
förordningen, skulle ske genast. Det föreslagna stadgandet i
detta hänseende skulle således stå qvar, men den del af §:n,
som åberopar 2l:sta §:n, hvilken redan blifvit af R. o. Ad. afslagen,
måste naturligtvis förändras. Under sådant förhållande
och då en del af §:n måste qarstå, en annan del åter på grund
af äldre beslut utgå, anser jag nödigt att §:n återremitteras;
hvarpå jag anhåller om Hr Gr:s o. Lantnus propos.
Sedan öfverläggningen ansetts härmed slutad, yttrade Hr
Gr. o. Landtm., att derunder hade yrkats dels af Gr. Hamilton
bifall till §:n med uteslutande af såväl orden: »eller, på sätt i
§:n 21 föreskrifves, å postkontor aflemnad», som ock af den
sista meningen, hvilken lydde sålunda: »dock vare han förlustig
den i nästföreg:de § omförmälda rättighet att, på grund af ringare
tillverkning än hvarför afgift blifvit erlagd, någon del af
denna återlyfta»; dels af Gr. Liljencrants, att §:n måtte återremitteras,
och dels slutligen af Frih. Alströmer, att R. o. Ad.,
med alslag å Utsk:ts förslag, skulle bibehålla §:n vid dess nuvarande
lydelse.
Härefter framställde Hr Gr. o. Landtm, först propos. på
bifall till §:n med de af Gr. Hamilton föreslagna uteslutningar,
hvartill svarades flera nej. jemte ett eller annat ja, och seder
-
Den 8 M»j.
123
mera propos. på §:ns återremitterande, då svaren utföllo med
många ja, jemte ett eller annat nej; och förklarades ja nu haft
öfvervigten.
§ 25.
Frih. Cederström, Rudolf: Höglofl. Ståndet finnér, att
Hr von Mentzer i afseende på 25:te §:n föreslagit ett förtydligande,
som Utsk:t å sin sida utsträckt på ett sätt, som icke
obetydligt modifierar såväl Hr von Mentzers förslag, som det
förut gällande stadgandet. Då kanske icke alla R. o. Ad:s ledamöter
torde hafva tillgång till den gamla bränvinsförordningen,
ber jag att derur få uppläsa ifrågav:de §. Der heter det: »Varder
bränneri genom vådeld eller annan olyckshändelse förstördt,
må i förhållande till tiden, hvarunder bränvinstillverkning måst
till följd deraf inställas, afkortning eller återbäring af bränvinstillverkningsafgiften
beviljas.» Behandlingen inom Utsk:t af Hr
von Mentzers förslag har ledt derhän, att Utsk:t icke blott tillstyrkt
en förändring i afseende å beräkningen af det belopp,
för hvilket bränvinstillverkaren eger tillgodonjuta afkortning eller
återbäring, utan har Utsk:t jemväl förändrat det hittills begagnade
uttrycket: »varder bränneri genom vådeld eller annan
olyckshändelse förstördt» till: »varder tillverkare genom vådeld
eller annan olyckshändelse urståndsatt att anmäld bränvinstillverkning
utöfva eller fortsätta». Häri ligger dock en ganska
stor skilnad. Om ett bränneri blir genom eldsvåda förstördt,
är detta en sak, som alldeles icke kan vara något tvifvel underkastad.
Om deremot en skada å redskapen till följe af någon,
vare sig oförvållad eiler förvållad, felaktighet inträffar, och
tillverkaren blir urståndsatt att bränvinstillverkningen fortsätta,
kunna icke ringa svårigheter, i afseende å utredandet af verkliga
sammanhanget, uppstå vid den undersökning, som föreskrifves
skola ega rum.
Jag tror visserligen, att denna undersökning kommer att
blifva så noggrann, som förhållandena medgifva, men de göra
denna noggrannhet i verkligheten ganska svår. Och stadgandet
står i strid med satsen, alt man icke skall inleda folk i frestelse;
ty det låter sig väl tänka, att en mindre samvetsgrann
person, som missräknat sig på materialiernas anskaffande eller
i afseende å deras belopp icke bekommit hvad han reqvirerat,
tager tillfället i akt och arrangerar saken så, att han, medelst
uti rätta stunden påkommen felaktighet å någon del af redskapen,
kan blifva qvitt de honom åliggande skyldigheter. Af
dessa anledningar uppslår eller främjas oredlighet hos tillverkaren
och vållas obehörig förlust för det allmänna.
En embetsman med mycken insigt och erfarenhet i dessa
ämnen har bedt mig fästa det Höglofl. Ståndets uppmärksamhet
på detta förhållande; och då den hittills gällande författningens
redaktion i detta stycke är tillräckligt fullständig och, såsom
mera bestämd, icke underkastad någon misstydning, hemställer
124
Den 8 Maj.
jag, att R. o. Ad., med afslag å nii föredragna §, ville bibehålla
den nu gällande 25:te §:ns ordalydelse.
Frih. Alströmer: Af stadgandena i äldre bränvins-för
ordningar
tyckes det nästan som om man antagit att bränvinstillverkare
skulle vara, hvad man säger, mindre honett folk.
Detta är ett omdöme, som jag ingalunda kan biträda, och jag
kan icke gilla att lagstiftningen bibehåller stadganden, som antyda
denna åsigt.
Den sist i ämnet gällande förordti. medgifver icke rättighet
till afkortning eller återbäring i annat fall, än då bränneri blifvit
genom vådeld förstördt. Det gilves likväl flera andra fall
då tillverkaren genom olyckshändelse kan blifva urståndsatt att
bränvinstillverkningen fortsätta.
Så t, ex. kunna hans rudimaterier brinna upp; vid ett ångbränneri
kan det lätt inträffa att mäskningen går sönder m. m.
Vid sådana tillfällen synes mig obilligt att förvägra tillverkaren
rättighet till återbäring.
Skulle R. o. Ad. likväl anse att den lydelse, Utsk:t gifvit
§:n, vore för bränvinsbrännaren alltför mycket förmånlig, vill jag
icke yrka dess antagande.
Frih. Rraunerhjelm: Jemte det jag instämmer med Frih.
Cederström, får jag tillika säga, att jag i Hr von Mentzers förslag
icke finner någon annan afvikelse från den gamla förordmns
stadgande än den, att enligt gamla förordnm återbäringsbeloppet
beräknas i förhållande till tiden, hvarunder bränvinstillverkningen
tillfölje af olvckshändelser måst inställas, då deremot enligt
Hr von Mentzers förslag återbäringens belopp skulle grunda sig
på förhållandet mellan den erlagda afgiften och den qvantitet
bränvin, som före olyckstillfället blifvit tillverkadt, hvilket väl
ej kan anses ega något skäl för sig.
Då det i den gamla lörordnm talas om bränneris förstöring,
kan dermed icke menas att det skall vara totalt nedbrunnet
för att berättiga till återbäring. Det heter uttryckligen i den
gamla förordnm att en pröfning skall ega rum, och meningen kan
endast vara den, att om återbäring skall ega rum, olyckshändelsen
skall vara af den beskaffenhet, att rörelsen icke kunnat
fortsättas.
I likhet med Frih. Cederström, anhåller jag att den gamlg
§:n måtte bibehållas.
Hr von Mentzer: Den gamla förordnm säger, att, om
bränneri genom vådeld eller annan olyckshändelse förstöres,
återbäring af bränvinstillverkningsafgiften beviljas i förhållande
till tiden, hvarunder bränvinstillverkningen måst inställas. Detta
stadgande anser jag lika litet se statens som bränvinstillverkarens
fördel till godo, och är ingalunda rättvist. Då tiden, under
hvilken bränningen måst inställas, är den enda faktor för bestämmandet
af återbäringen, kan denna återbäring aldrig blif
-
Den 8 Maj.
12S
va noggrann, utan antingen måste staten eller bränvinstillverkaren
blifva lidande. Man kan under den tid, bränningen fortgått,
hafva tillverkat ett vida större belopp, än det beräkningen afen
viss bestämd qvantitet för dagen utvisar, oell å andra sidan kan
det tillverkade beloppet vida understiga den qvantitet en sådan
beräkning angifver. I ingendera händelsen blilver återbäringen
rättvis. I förra fallet blir den för stor; i sednare för
liten. Till undanrödjande af denna obillighet tror jag att mitt
förslag och Utskits framställning deraf är ganska tjenligt, och
den som ser saken endast så, att bränvinstdlverkaren deraf
skulle tillskyndas vinst, är sannerligen alltför kortsynt.
Att befordra rättvisa är statens stora ändamål, och genom
antagande af Utsk:ts framställning kommer, att jag så må säga,
»kyrkan att stå midt i byen.» Jag kan icke annat än anhålla
om bifall.
Frih. Rappe: Inom Utsk:t ansåg man det vara en viss
billighet att ifrågav:de förändring infördes. Afven ansåg man
inga missbruk af farligare beskaffenhet kunna förekomma, enär
sista delen af §:n skulle bibehållas, och denna innehåller att, då
fråga väckes om afkortning eller återbäring i och för genom
vådeld eller annan olyckshändelse vålladt hinder mot fortsättning
af anmäld bränvinstillverkning, »må ansökning, åtföljd af
undersökningshandlingar orri olyckshändelsens tillkomst och förloppet
dervid, ingilvas till Konungens Belhrde, som ansökningen pröfvar
och sitt beslut K. M:s och Rikets Kammar-Rätt underställer.»
Härigenom tyckes vara förebygdt att något egentligt underslef
kan ega rum. Afven behöfver icke bränneriet vara h. o. h
förstördt, utan man är berättigad till återbäring, då endast
en del af bränneriet blifvit så skadadt att tillverkningen icke
kan fortsättas.
Således och då meningen med denna lagstiftning icke kan
vara att man skall skatta för större belopp än man tillverkat
eller med fog kan antagas hafva tillverkat, eller låta tyngden
hvila mera tryckande på en bränvinsbrärmare, som dessutom,
blir lidande genom olyckshändelsen, än på annan person, som
drabbas af en olycka, ansåg Utsk:t rättvist att tillstyrka ifråga
v:de förändring.
För min del medgifver jag att jag icke har någon förkärlek
för bränvinsbränning, men jag har velat uttala den opinion,
som omfattades af pluraliteten inom Utsk:t.
Frih. Braunerhjelm: Den föreslagna §:n lyder sålunda:
»Varder tillverkare genom vådeld eller annan olyckshändelse
urståndsätta etc. Den ifrågasatta olyckshändelsen är således
öfverflyttad på tillverkaren i stället för, enligt gamla förordnm,
på bränneriet. Om tillverkaren bryter al sig benet, om han
blir sjuk, så är detta en olyckshändelse för honom, och han kan
icke bränna. Skulle han då vara berättigad till återbäring?
126
Den 8 Maj.
Denna öfverflyttning från sak till person kan jag icke anse vara
rigtig. Jag liar aldrig hört någon klagan öfver det gamla stadgandet
eller att det icke kunnat tillämpas. Deremot tror jag
att Hr von Mentzers förslag icke har några skäl för sig, och
anser denna, såsom de flesta andra förändringarne, onödig.
Gr. Liljencrants: På sätt den siste värde talare visat,
anser äfven jag den redaktion, hvari §:n är aflättad, icke vara
tillfredsställande, men jag tror tillika att det kan vara skäl att
göra någon förändring i den gamla lörordnms stadgande.
Det enda läll den gamla förordn:n förutsätter för återbäring
är det, att bränneriet brinner upp. Man kan dock tänka sig
äfven andra olyckshändelser, som drabba en bränvinsbrännare
och sätta honom ur stånd att fortfara med tillverkningen. Så
t. ex. kan hans spannmålsbod eller hans förlager brinna upp. Då
borde han väl hafva rätt till återbäring; ty det fordras redan
ett stort kapital för erläggande af bränvinsafgiften och inköp
af materialier, så att det icke är billigt att tvinga honom att inköpa
nya rudimaterier för att icke blifva utsatt för förlusten af
återstoden utaf den erlagda bränvinsafgiften.
Jag skulle derför vilja förorda en återremiss af §:n.
Frih. Rappe: Beträffande den af siste värde talaren för
utsatta
olyckshändelse, som kan drabba en bränvinstillverkare, att
hans magasiner brinna upp, får jag nämna att detta fall varit
af Utsk:t taget i beräkning lör §:ns förändrande.
Med afseende åter på Frih. Braunerhjelms yttrande, medgifver
jag att ordet »tillverkare» icke är på sin plats, utan hade
den förutsatta olyckshändelsen bort referera sig till bränneriet.
Att ångpannan springer sönder och dylikt, voro ibland de af Utsk:t
förutsatta olyckshändelser, men ;cke sådana, som drabba bränvinstillverkaren
personligen.
Jag anser emellertid, i följd af de gjorda anmärkningarne,
lämpligast att §:n återfår den gamla lydelsen, men skulle någon
förändring vidtagas, blir vid omredigeringen utan tvifvel nödvändigt
närmare definiera ordet olyckshändelse.
Frih. Alströmer: Jag vill endast yttra några få ord i afseende
å den våda, man föreställt sig skola uppstå, i händelse
den föreslagna §:n bifölles.
Denna våda kan icke vara särdeles stor. Det föreskrifves
uttryckligen att undersökning och pröfning skall försiggå, innan
återbäring eger rum. Vid denna undersökning lär verderb:de
icke underlåta att tillse, huruvida olyckshändelsen kan tillskrifvas
bränvintillverkarens förvållande. Jag tror att risken för honom
är så stor, att han, ej ens om han vore i den ställning, att han
icke kunde fortsätta rörelsen, vågade utsätta sig för det ansvar,
som komme att drabba honom.
Den 8 Maj.
127
Hr von Mentzer: Jag skulle antaga att den nu föreslagna
§:n har företräde framför den gamla, icke så mycket derför att
det heter »tillverkare» och icke »bränneri», ty den olikheten
vållar icke någon stor skillnad, utan derföre, att den nya §:n
medgifver återbäring eller afkortning af så stor del af den erlagda
afgiften, som motsvarar hvad af den anmälda tillverkningen
icke blifvit under terminen afverkadt. Detta vill med andra
ord säga att han icke får tillbaka större del af skatten än som
återstår, när skatten för det redan tillverkade afdrages.
Den gamla §:n bestämmer återbäringens belopp med afseende
på tiden. Har då olyckan ti mat i medio af den tid,
under hvilken han har tillåtelse att bränna och han redan afverkat
hela den qvantitet bränvin, för hvilken han anmält sig,
skulle han få till skänks halfva bränvinsafgiften. Deri ligger ingen
billighet, lika litet som deri, att han skall lida en förlust
för det han icke tillverkat så stor qvantitet som beräkningen efter
dag utvisar.
Enligt min åsigt är denna §, sådan den är af Utsk:t framställd,
rättvisare är den gamla, och jag anhåller derföre att Utsk:ts
hemställan målte vinna bifall.
Sedan öfverläggningen härefter förklarats fulländad, upptogos
de derunder gjorda yrkanden å dels bifall till den ifrågav:de
§:n, dels återremiss deraf, och dels afslag derå samt bibehållande
af § 25 i nu gällande förordn.; hvarefter framställdes
först propos. på bifall till §:n, hvartill svarades inånga nej och
några ja, samt sedermera propos. på §:ns återremitterande, då
svaren utföllo med många ja jemte några nej; och förklarades
ja nu haft öfvervigten.
§§:na 26 och 27 tillkännagåfvos vara oförändrade.
§ 28.
Utsk:ts hemställan och förslag biföllos.
§ 29 anmältes vara oförändrad.
§ 30.
Utsk:ts hemställan och förslag biföllos.
§§:na 31, 32, 33 och 34 tillkännagåfvos vara oförändrade.
§ 35.
Bifölls.
§§:na 36, 37, 38 och 39 tillkännagåfvos vara oförändrade.
§§:na 40 och 41.
Biföllos.
128
Den 8 Maj.
§ 42 tillkännagafs vara oförändrad.
§ 43.
Utsk:ts hemställan.
Gr. Hamilton, Malkolm Walter: Jag har visserligen
hela tiden ifrat för att man, på samma gång man höjde bränvinsskatten,
tillika skulle bereda bränvinstillverkaren all möjlig
lättnad; men jag vill icke gå så långt, att jag tillstyrker lindring
i sträfhet lör den, som olofligen bryter förseglingen. Detta
brott anser jag vara af den beskaffenhet, att det lämpligen hemfaller
under allmänna strafflagen. Jag hemställer derföre att
den i detta afseende hittills gällande straffbestämmelse måtte
qvarstå.
Frih. Rappe: När för oloflig bränvinstillverkning icke annat
straff än böter och redskapens förlust finnes stadgadt, ansåg
Utsk:t den i 43:dje §:n förekommande förbrytelse icke vara
af beskaffenhet att böra beläggas med annat straff. Dessutom
har böteslatituden, som för förstnämnda förbrytelse är bestämd
från och med 100 — 1,000 rdr, för den sednare blifvit utsatt
från 500 — 1,500 rdr. Ivan bränvinsidkaren icke erlägga dessa
böter, tillämpas det i en § längre fram löreskrifna förvandlingsstraff,
hvarigenom han kan komma att ådömas fängelse af ända
till ett helt år.
Utsk:t ansåg derföre straffbestämmelsen för ifrågav:de brott
genom den föreslagna förändringen komma i öfverensstämmelse
med den för andra i denna förordning omhandlade brott
föreslagna.
Gr. Hamilton: Jag vill ogerna yttra mig i fråga om kri
minallagstiftningen,
ett område, sorn jag icke förstår; men det
brott, som begås af den, som olofligen bryter försegling eller
öppnar eller borttager lås, synes mig så svårt, att straffet borde
vara strängare än Utsk:t föreslagit. Anda tills skatten betalas,
är det under förseglingen förvarade kronans egendom, och ett
brytande af denna försegling kommer således under samma
rubrik som inbrottsstöld, och för ett sådant brott synes mig
icke att staflöt bör stadna vid böter.
Frih. Rappe: Den siste värde talaren nämnde att han icke
är lagkarl och derföre icke ville inlåta sig i en diskussion öfver
juridiska frågor; men då han likväl ansett lämpligt att framställa
sin mening, anser jag mig böra upplysa, att Utsk:t vidtog
ifrågav:de förändring just på tillstyrkan af fyra lagkarlar, hvilka
Utsk:t tog till råds och hvilkas opinion bestämde Utsk:ts beslut.
Frih. Armfelt: Jag uppfattade icke rigtigt, huruvida Gr.
Hamiltons yrkande gick derpå ut, att den i gamla förordnm intagna
-
Den 8 Maj.
129
tagna straffbestämmelse af fängelse med arbete skulle bibphållas.
Skulle så varit, får jag erinra, att vår lag numera innehåller
endast 2 arter al frihetsstraff', nemi. enludt fängelse och
straffarbete, och att således, för den händelse 43:dje §:n icke,
sådan den af Utsk:t blifvit föreslagen, skulle antagas, det ingalunda
går an att bibehålla deri gamla fÖrordmns stadgande, utan
skulle §:n i så läll återremitteras.
Jag anser emellertid den föreslagna ansvarsbestämmelsen
vara tillräckligt sträng och anhåller derföre om bifall.
Häruti instämde Frih. Alströmer.
Gr. Hamilton: Jag afstår från mitt yrkande.
Efter härmed slutad öfverläggning och uppå framställd propos.
, blef Utsk:ts hemställan af R. o. Ad. bifallen.
43:dje §:ns text.
Godkändes.
§ 44 tillkännagafs vara oförändrad.
§§:na 45 och 46.
Biföllos.
Frih. Armfelt: Då 50:de §:n är på samma sätt mo
tiverad
och innehåller enahanda stadgande, som nu föredragna
§, hemställer jag om det icke vore lämpligt att de gemensamt
behandlades och afgjordes.
Sedan R. o. Ad. till detta förslag lem nät bifall, upplästes
och godkändes texten till § 50.
§ 47 anmältes vara oförändrad.
§ 48.
Utsk:ts första hemställan.
Frih. Cederström, Rudolf: För min del kan jag icke
instämma i det af Utsk:t afgifna förslag till förändring. Utsk:t
säger att handteringens utöfvande af den, som anmält sig till
bränvinstillverkning, men försummat att erlägga afgilten, ingalunda
är att jemföra med lönbränning. Det må nu med denna
jemförelse vara huru som helst; — derpå är ingen vigt; men
hvad jag anser angeläget, är, att öfverträdelse af den utaf R.
St:r uttalade regel, att afgiften skall i förskott erläggas, strängt
bestraffas. Derföre kan jag icke finna skäligt, att ifrågav:de
böter nedsättas till det utaf Utsk:t föreslagna belopp.
H. IV. 9
130
Den 8 Maj.
Det är möjligt, att, ifall bränvinsafgiften icke skulle erläggas
i förskott, vid tiden, då den vore förfallen, tillgång till dess
gäldande saknades, oell detta har man velat förekomma genom
föreskriften om förskottsbetalningen. När frågan sednast ventilerades
hos R. o. Ad., höjde sig blott en röst emot bibehållandet
af detta stadgande, och jag anser fortfarande vara af vigt
att man, genom bibehållandet af den för öfverträdelse bestämda
straffpåföljd, åt stadgandet häfdar dess anseende.
Jag anhåller för elen skull, att Utsk:ts hemställan i denna
del måtte alslås och den nuv:de §:n bibehållas.
Frih. Rappe: Det torde väl ligga i öppen dag, hvilken
stor skilnad det är mellan en person, som belättar sig med lönbränning,
och en som, emedan han blifvit mankerad på penningar,
icke kan på bestämd dag betala hvad honom åligger. I
ena fallet är ett brott mot författnm begånget med berådt mod,
i andra fallet kan förseelsen vara föranledd af någon olyckshändelse.
Att nu för två så olika handlingar bestämma samma straff,
ansågo äfven de jurister, som voro ledamöter af Sammansatta
Utsk:t, alldeles orimligt. För lönbränning är straffet redskapens
förlust och böter till olika belopp för hvarje gång förbrytelsen
förnyas; för nu omhandlade förseelse är föreslaget böter för hvarje
dag förseelsen hegås till ett belopp, motsvarande tillverkningsalgiften
för en dag, och skall dessutom skatten betalas. Denna
straffbestämmelse ansågs mer öfverensstämmande med förseelsens
natur än deri i gamla föordmn föreskrifna; och anhåller jag
derföre om bifall till Utsk:ts förslag.
Efter det öfverläggningen ansetts härmed slutad, upptogos
de derunder gjorda yrkanden å dels bifall lill och dels afslag
å Utsk:ts ifrågav:de hemställan; hvarefter propos. på bifall till
densamma gjordes samt besvarades med många ja jemte ett
eller annat nej; och förklarades ja haft öfvervigten.
Utsk:ts andra hemställan.
Bifölls.
Utsk:ts tredje hemställan.
Gr. Liljencrants: Till en början får jag förklara min tro
och tanke vara den, att det af Utsk:t framställda förslag
icke står på laglig grund. Utsk:t har icke på något sätt ådagalagt
och säger icke heller i sina motiver, att denna förändring
tillkommit med anledning af någon motionärs förslag, hvarföre
och då denna förändring icke kan hänföras under den
motionsrätt, som väl tillkommer Revillms-, men ingalunda Lageller
Ekon.-Utsk:t, jag icke kan anse Utsk:ts företag lagligt.
Jag vill dessutom erinra derom, att, för den händelse förändringen
ansetts af så väsendtlig betydelse, sannolikt någon bränvinsbrännare
derom väckt förslag.
Den 8 Maj.
131
Hvad sjelfva saken beträffar, tror jag att förändringen är
olämplig, ty under tillsyn vid malt- och jästberedning vet man
icke hvilka förelag kunna komma ifråga, och mig synes att
åtminstone sabbaten borde vara undantagen från allt, sorn står
i sammanhang med brii n vinstill verk ning.
Jag anhåller derföre att Ståndet, med afslag å Utskds hemställan,
ville vidblifva stadgandet i nuv:de bränvirisförordn.
Frih. Alströmer: Jag deremot anser Utsk:t icke hafva
gjort sig skyldigt lill den förebråelse, som den siste värde talaren
framkastat.
Då Bevilln.-Utsk:t enligt Grundlagen eger att i bevillningsfrågor
föreslå hvad det anser billigt och nyttigt, samt det sammansatta
Utsk:t blifvit tillsatt för behandling af en bevillningsfråga,
måste det hafva varit i sin fulla rätt, då det föreslagit
hvad det ansett »billigt och nyttigt.»
Förbudet mot tillsyn vid malt- eller jästberedning å söneller
helgedag är dessutom al beskaffenhet att icke strängt kunna
iakttagas, och då jag icke kan finna det vara lör staten nyttigt
att stadganden qvarstå, som det icke är möjligt att efterlefva,
anhåller jag om bifall till §:n, med den af Utsk:t föreslagna
förändring.
Hr von Knorring: Jag anser den ifrågasatta förändringen
ganska vådlig, och får såsom stöd för denna min åsigt anföra,
att en person, då jag var kontrollör, sökte kringgå lagen och
just under pretext af sådan eftersyn, som här är omtalad, maskade.
Huru kan dessutom Söndagen hållas i helgd, om den
skall upptagas med sådan sysselsättning? — Hvar och en vet,
att när man kl. 10 om aftonen näst före Söndag slutar att
bränna, man kan företaga en slags cirkulation, hvarigenom allt
arbete kan undvikas utan att rudimaterierna taga skada eller
så förändras att de icke efter helgedagens utgång ånyo kunna
användas.
Då jag hört flera andra begära ordet och deras sakkännedom
kan vara upplysande, vill jag icke upptaga tiden, utan
inskränker mig till en anhållan att §:n, sådan den i gamla förordningen
lyder, måtte bibehållas.
Frill. Rappe: Först och främst måste jag motsätta mig
Gr. Liljencrants’ yttrande att det icke tillkommit Utsk:t att föreslå
förändringar i bränvins-förordningen. Så har allt hitintills
praktiserats, och jag tror icke att Gr. Liljencrants' åsigt om
den förmenta olagligheten kommer att häri för framtiden göra
någon förändring.
Hvad sjelfva saken beträffar, upplystes inom Utsk:t att det
icke finnes någon bränvinstdlverkare, som, itali lasén skulle
oförändrad bibehållas, icke skulle blifva lagbrytare. Det är nemi.
alldeles nödvändigt att under de timmar, arbetet livilar, pressa
om maltet, och det påstods af bränvinsbrännare att det icke
132
Den 8 Maj.
handt att ju alla måst göra det, med mindre de icke ville hafva
såväl maltet, som jästen förstördt.
Vid sådan förhållande ansåg man bäst att gifva en tillåtelse,
utan hvilken det påstods att handteringen icke kunde utöfvas
och i trots hvaraf tillsyn vid alla brännerier egde rum.
Såväl vi, som icke voro lagkarlar, som dessa, ansågo derför
lämpligt att tillstyrka denna förändring.
Hr De Maré: I betraktande af de många och stränga
kontroller denna handtering måste vara underkastad, synes mig
att den föreslagna tillåtelsen ganska val borde kunna medgilvas.
Har det inträffat att, såsom en värd talare nämnt, fullständig
mäskning under denna tid försiggått, har detta icke kunnat ega
rum utan konnivens med en miserabel kontrollör eller under
förutsättning att kontrollören varit borta från sin befattning.
Hade denne varit en person, som velat fullgöra sina skyldigheter
såväl sön- som hvardagar, lärer han icke underlåtit att anställa
åtal, ifall något olagligt företagits.
Efter de upplysningar, som af Utsk:ts ledamöter blifvit lemnade,
anser jag mig böra tillstyrka bifall till förändringen.
Frih. Cederström, Rudolf: Lemnande åsido frågan om
lagligheten af Utslcts företag, vill jag fästa mig vid sjelfva saken.
Så länge 10 Guds bud äro gällande, d. v. s. så länge verlden
består, anser jag, att icke det 3:dje, om hvilodagens helighållande,
bör eller får åsidosättas. Så skulle likväl ske, om arbetarne
vid bränneriet skulle under Söndagarne vara sysselsatta
med tillsyn vid malt- eller jästberedning. Sådant står icke i öfverensstämmelse
hvarken med sagda budord eller med Sveriges
lag i allmänhet, och huru nitisk i materielt förvärf vår tid må
vara, anser jag, att man gör väl uti, att icke uppoffra Söndagen
åt bränvinsintresset.
Jag kan således i detta hänseende icke annat än förena mig
med Gr. Liljencrants, samt önska och anhålla, att R. o. Ad.
ville afslå nu omhandlade mom. och låta förblifva vid hvad nu
gällande bränvins-förordn. i denna del innehåller.
Frih. Alströmer: Jag är visserligen icke bränvinsbrännare
och kan således icke bedöma hvad i denna fråga anlöres,
men jag är öfvertygad att det icke utan våda låter sig göra
att lemna en malta utan tillsyn från kl 8 på morgonen till 5
e. m. Då det dessutom blifvit upplyst att en kontrollör finnes
vid hvarje bränneri anställd, bör denne väl kunna vaka öfver
att icke någon olaglighet blir begången.
De talare, som yttrat farhåga för hvilodagens ohelgande,
vill jag lugna dermed, att ingen af Preste-St:s ledamöter haft
något att erinra mot förändringen.
Gr. Liljencrants: Jag vill ingalunda bestrida min vän,
Frih. Rappe, den sats han framställt, att det är ganska vanligt
Den 8 Mej.
133
att Utslcn taga sig friheten motionera, oaktadt de icke ega någon
motionsrätt. Jag tror också att det icke är något ovanligt
och har sjelf erfarit, då jag vid en löregående riksdag var ordförande
i ett Utskott, att så förut brukats; men att detta deras
företag är lagligt, vågar jag högeligen bestrida.
Jag anser nödigt att man har tillsyn både öfver malt- och
jästberedning, och att sådan hittills egt rum, utvisar den omständighet
att under de 8 år förordna! gällt icke något åtal blifvit,
mig veterligen, af denna anledning anstäldt. Afven har icke något
sådant åtal kunnat anställas, ty med ögonen arbetar jag icke
och om jag ser aldrig så mycket på maltet eller jästen, är deri
intet, som kan medföra åtal.
Vid sådant förhållande inser jag icke nödvändigheten af att
införa ett nytt stadgande, som möjligen kunde framkalla olagligheter,
och då dessutom sjelfva förändringen tillkommit på ett
olagligt sätt, anhåller jag att R. o. Ad. ville afslå Utskits hemställan
och vidblifva hvad förut finnes stadgadt.
Hr von Knorring: Jag får upplysa Hr De Maré att den
omnämnda kontrollören var officer, samt att samme officer mot
lagbrytaren anställde åtal och således ingalunda såg genom
fingra rne.
Jag fortsätter mitt yrkande att den gamla §:n måtte bibehållas,
enär den ger mindre anledning till missbruk än som skulle
vara fallet, om den föreslagna förändringen ginge igenom.
Frih. Braunerhjelm: Med förundran har jag hört yttras,
att det skulle vara omöjligt att underlåta mäskberedning under
tiden mellan kl. 8 på morgonen och 5 på aftonen, med mindre
man ville hafva materialierna förstörda. Om så varit händelsen,
hade säkerligen, under den tid gamla förordnm existerat,
någon anmärkning forsports eller någon motionär väckt förslag
till förändring och således befriat Utsk:t ifrån att sjelft agera
motionär.
Icke heller vet jag rigtigt hvartill Utsk:t med denna förändring
vill komma. Den gamla förordnm lyder så: »Verkställes
annat till bränneri hörande arbete emellan kl. 8 på morgonen
och kl. 5 på aftonen å sön- eller helgedag — — bote» etc.
Enligt nya förslaget skulle §:n komma att lyda så: »Verkställes
annat till bränneri hörande arbete, utom tillsyn vid malt- eller
jästberedriing», etc. Hvad skall jag hafva tillsyn öfver, om icke
något skall arbetas? Är det således meningen att jag får tillverka
malt eller jäst å sön- och helgedagar? — Jag känner
tillräckligt för att veta att det är alldeles onödigt att ställa sin
handtering så att man dermed behöfver sysselsätta sig om sönoch
helgedagarne.
Jag anser förändringen fullkomligt obehöflig och anhåller
om bifall till den gamla §:n oförändrad.
134
Den 8 Maj.
Hr De Maré: Det var med anledning af Hr von Knorrings
forsta anförande jag tillät mig säga, att om ett missbruk
egt rum, detta vore kontrollörens fel. Sedan Hr von Knorring
emellertid förklarat att kontrollören anställde åtal mot bränvinstillverkaren,
kan äfven jag icke anse annat än att kontrollören
fullgjort sin skyldighet. Emellertid kan jag icke underlåta att
finna, det äfven denna sednare del af historien bort af Hr von
Knorring omtalas i sammanhang med det öfriga.
Frih. Cederström: Min värde vän, Frih. Alströmer, försvarar
med mvcken skicklighet det Betänk., i hvars utarbetande
han deltagit, men för mig, som icke återhålles af sådana grannlagenhetsskäl,
framstår tydligt, att Betänkt! har sina svaga punkter.
Frih. Alströmer åberopar väl, för att lugna vissa farhågor,
att ingen af Preste-St:s ledamöter motsatt sig förändringen,
men, med all aktning för det Högv. Ståndet, kan man dock
säga: Interdum dormitat quoque Homerus.
Vidare har Hr Frihm sagt att man icke borde neka ett
nödfallsarbete, ri. v. s. att draga oxen ur brunnen. Frih. Braunerhjelm
har likväl försäkrat, att någon sådan nödvändighet i
detta fall icke förefinnes, och refererande mig till den utmärkta
insigt i detta ämne, Frih. Braunerhjelm, som deltagit i utarbetandet
af den gamla förordmn, ådagalagt, tror jag, att B. o. Ad.
icke bör hafva några betänkligheter att afslå den onödiga förändringen;
hvarom jag vördsamt hemställer.
Frih. Alströmer: Jag vill icke längre upptaga tiden, utan
vill blott fästa Frih. Cederströms uppmärksamhet på beskaffenheten
af det arbete, som härvidlag kan komma ifråga. Jag vill
erinra mig sedan min barndom, att när maltet ligger på plåten,
det är nödigt att något litet röra om det. Kanske jag misstagit
mig deri.
Sedan öfverläggningen härefter förklarats fulländad, upptogos
de derunder gjorda yrkanden å dels bifall till och dels afslag
å Utsk:ts ifrågav:de hemställan; hvarefter framställdes först
propos. på bifall till densamma, hvartill svarades ja och nej i
blandning, och sedermera propos. på afslag derå, då svaren likaledes
utföllo med blandade ja och nej; hvaruppå förnyad propos.
å bifall till Ulsk:ts hemställan gjordes samt besvarades jemväl
med många ja och nej i blandning, och förklarades ja nu haft
öfvervigten.
Gr. Liljencrants begärde votering.
Uppsattes och justerades följ:de voter:s-propos.:
»Den som bifaller sammansatta Bevilln.-, Lag- samt Allm.
Besv.- o. Ekon.-Utsk:ts uti Betänlct N:o 2 vid 48:(ie §:n i författningsförslaget
gjorda hemställan, att tillsyn vid malt- eller jäst
-
Den 8 Maj. 135
beredning må vara tillåten under tiden från kl. 8 på morgonen
till kl. 5 om aftonen å sön- och helgedag, röstar
Ja;
Ben det ej vill, röstar
Nej;
Vinner nej, afslår R. o. Ad. ofvannämnde hemställan.»
Sedermera företogs voteringen, och befunnos vid dess slut
rösterna hafva utfallit sålunda:
Ja — 24.
Nej — 28.
Härefter upplästes och godkändes texten till § 48, med
uteslutande af de i 4:de mom. förekommande orden: »utom tillsyn
vid malt- eller jästberedning.»
Frih. Armfelt: Då Utsk:ts vid §:n 57 gjorda hemställan
är af beskaffenhet att utöfva inflytande på de §§, som nu äro
närmast att föredragas, anhåller jag att Utsk:ts hemställan med
afseende på 57:de §:n först måtte företagas till afgörande.
Sedan R. o. Ad. härtill samtyckt, föredrogs och bifölls
Utsk:ts hemställan om uteslutande ur författningen af §57.
§ 49.
Bifölls.
§§:na 51 och 52 tillkännagåfvos vara oförändrade.
'*•
§§:na 53 och 54.
Biföllos.
§ 55 anmältes vara oförändrad.
§ 56.
Bifölls.
§§:na 57 och 58 tillkännagåfvos vara lika med §§:na 58
och 59 i nu gällande förordning.
§§ 59, 60 och 61.
Biföllos.
§§:na 62—69 tillkännagåfvos vara lika med §§:na 63—70
i nu gällande förordning.
Slutligen föredrogs och bifölls
Utsk:ts hemställan om uteslutande af § 71, i nu gällande
förordning.
136
Den 8 Haj.
Föredrogs ånyo och bi fölls Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk:ts
den 29 sisll. April och 2 dennes bordlagde Betänk. N:o 115, i
ani. af väckta motioner örn ändringar i K. Förordmn om kommnnal-styrelse
i stad den 21 Mars 1862, samt i 28:de kap. 5:te
§:n Byggninga-Balken.
Fdredrogs, men begärdes af flere ledamöter ånyo på bordet,
Lag-Utsk:ts den 2 dennes bordlagde Betänk. N:o 33, i ani.
af väckta motioner om förändring i stadgandena ang:de giftomanna-rätten.
Föredrogs och lades till handlingarne Exped.-Utsk:ts den 2
dennes bordlagde Mern. N:o 10, i ani. al återremiss å skrifvelseförslaget
N:o 67.
Föredrogs och bifölls Exped.-Utsk:ts den 2 dennes bordlagde
Utlåt. N:o 11, ang:de bestämmande af dag för nästa lagtima
riksdags början.
Föredrogs och bifölls Stats-Utsk:ts den 6 dennes bordlagde
Mern. N:o 97, angille anvisande af arfvode för befattningen med
tryckta riksdagshanrilingarnes mottagning, vårdande och utdelning.
Föredrogs, med begärdes af flere ledamöter ånyo på bordet,
sammansatta Stats-, Lag- samt Allm. Besv.-o. Ekon.-Utsk:ts
den 6 dennes bordlagde Betänk. N:o 29, i ani. af väckta motioner
om ändring eller omarbetandg, dels af Landtmäteri-instruktionen,
dels af Skiftes-stadgan och dels af Arlvodes-taxan för
landtmäteri-för rättningar.
Föredrogs, men blef, på flere ledamöters anhållan, ånyo
bordlagdt, sammansatta Lag- samt Allm. Besv.- o. Ekon.-Utslcts
den 6 dennes bordlagde Betänk. N:o 7, i ani. af väckta motioner
om förändaade föreskrifter i fråga om vattenverks anläggande,
m. m.
Föredroeos och biföllos samma Uts:ks d. 6 dennes på bordet
lagde Betänkm:
N:o 8, i ani. af väckt motion ang:de upphäfvande af stadgandena
om byggande och underhållanden af badstufvor eller
mälthus och rior å kronohemman och boställen; samt
N:o 9, i ani. af väckt motion ang:de upphäfvande af 12:te
kap. 3:dje §:n Kyrkolagen, om klämtning.
R. o. Ad. åtskiljdes kl. jjlO e. m.
In fidem,
O. Brakel.
Den 9 Maj f. m.
137
Lördagen den 9 Maj 1863.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades ett prot.-utdrag för d. 6 och 8 d:s samt 4
prot.-utdrag för sistnämnde dag.
Upplästes och godkändes följande från Exped.-Utslet inkomna
förslag till R. St:rs underd. skrifvelser till K. M., nemi.:
N:o 89, ang:de ytterligare anslag till beredande af arbetsförtjenst
för de behöfvande inom Marks härad af Elfsborgs
län;
N:o 90, i an), af K. M:s Nåd. Propos. om anvisande af
medel till ett vägarbete i Norrbottens län, för afböjande af der
befarad hungersnöd; samt
N:o 91, i ani. af väckt fråga om hemmanet N:o 1 Fångåmons,
l mantal, i Jemtlands län befriande från rotering.
Hr Gr. o. Landtm, lät uppläsa en från Hr Öfverståthållaren
ankommen skrifvelse af följande lydelse:
I egenskap af ordförande för Stockholms stadsfullmäktige,
får jag äran anhålla, det Hr Gr. o. Landtm, ville låta bland R.
o. Arks Hrr ledamöter utdela härhos medföljande tryckta exemplar
af Stockholms stadsfullmäktiges yttrande rörande jernvägsanläggningarne
i Stockholm.
Föredrogs ånyo oell företogs punktvis till afgörande Stats-Utsk:ts
den 29 sisth April och 2 d:s på bordet lagde Utlåt. N:o 87,
ang:de fortsatt utförande af jernvägsarheten för statens räkning
och anvisande af dertill erforderliga medel.
lista punkten.
Frih. af Ugglas, Gustaf: Inom Stats-Utsk:t har jag va
rit
af olika mening med Utsk:t i afseende på denna punkt. Jag
anhåller att få framställa skälen dertill. Under pågående jernvägsstrider
emellan Laga- och Nässjö-linierna började på båda
sidor kommunerna söka att, genom erbjudande af jord kostnadsfritt,
få banan dragen genom sin trakt. Vid ett i anledning
138
Deu 9 Maj f. m.
häraf (ien 15 Oktober 1859 med Westra härads innevånare hållet
sammanträde fattades det beslut, att jord skulle kostnadsfritt
upplåtas, derest stambanan finge riktningen ät Nässjö.
Protokollet, som innehåller detta beslut, upptager dock icke namn
hvarken på de socknar, som vid tillfället voro representerade,
eller på någon enskild jordegare, som var närvide, utan beslutet
fattades, som orden lyda, »af den allmänna meningen.»
Detta protokoll företeddes vid sist hållna riksdag och föranledde
R. St:r att i underd. skrifvelse den 6 Juni 1860 hos K. M.
anhålla, att Westra härads innevånare måtte i laglig ordning
tillförbindas att infria det sålunda gifna löftet. Då i denna fråga,
sedan den tiden, ingenting vidare förekommit, bar det synts mig
som R. St:r icke behöfva förnya den en gång gjorda framställningen,
så mycket mindre, som ingen handling, så uppgjord att
den kan medföra laglig förpligtelse att afstå den ifråga vide jorden,
blifvit hos R. St:r företedd.
Detta är anledningen, hvarföre jag icke kunnat biträda
Stats-Utskits Betänk, i denna punkt. Jag anser derjemte att
det icke är rätt att på förhand afdraga en summa penningar,
på grund deraf att en slags förbindelse förefinnes, som man
icke vet om man kan utkräfva. Utskit Ilar dessutom saknat
all grund för att bestämma hvilken summa, som skulle kunna
afräknas, ty, om expropriationen af jord för banan mellan Nässjö
och Salen också skulle uppgå till ett belopp af 300,0000 rdr,
och sträckan genom Westra härad utgöra j af vägen, saknar
man all ledning för att bedöma markens beskaffenhet, och derpå
beror expropriationssummans storlek i hufvudsaklig mån. Att
sålunda afdraga ^ af hela summan, derföre att ^ af våglängden
möjligen icke bör exproprieras, är orätt.
Hr von Troil, Samuel Gustaf: Då jag kom upp på
detta rum, hade jag ämnat bos Hr Gr. o. Landtm göra den
anhållan, att R. o. Ad. först skulle företaga den punkt, som innehåller
att jord skulle af kommunerna kostnadsfritt upplåtas;
men för att icke inveckla föredragningssättet, har jag alstått
derifrån. Man hade då kunnat lättare besluta öfver denna punkt.
Gifvet är det väl, att om R. o. Ad. skulle godkänna hvad StatsUtskit
föreslagit i 7:de punkten, så borde deraf följa, att Ståndet
skulle bifalla denna punkt. Förhållandet är, som Frih. af
Ugglas utredt, icke klart och bestämdt. Ett sammanträde har
egt rum. Protokollet har icke blifvit särdeles noggrannt fördt,
och namnen icke uppgifna. Dock har man beslutat, att jord
skulle kostnadsfritt upplåtas, så framt banan finge riktning till
Nässjö. Det är ganska svårt att juridiskt förpligta dem att betala,
men att det är deras moraliska förbindelse, kan icke bestridas.
Det vore mycket vådligt, om R. St:r på detta sätt
inlockade en och annan till sådana förbindelser, och dessa vilkor
icke sedermera skulle blifva uppfyllda. Som jag förut nämnt,
är dock frågan svår just derföre, att R. Sfr ännu icke afgjort
frågan om expropriationen. Emellertid har man på Riksgälds
-
Deu 9 Maj f. m.
139
afdelningen anselt det vara af vigt att dessa socknar förbindas
att bålla hvad de lofvat. För att tvinga dera dertill, bar StatsUtsk:t
afdragit 100,000 rdr på anslagssumman. Skulle R. o. Ad.
alslå denna punkt, är det naturligt att Ståndet äfven vid 4:de
punkten skulle yrka alslap å 100,000 rdr. Det går naturligtvis
an att hos K. M. anhålla om nödiga åtgärders vidtagande
för att utkräfva det utlofvade och att sedermera anhålla att
dessa medel måtte lemnäs till Riksgäldskontoret. Det är möjligt
att detta sätt under närvide förhållanden är det rätta. Jag
befarar dock att det då blir svårare att få ut hvad ortens innevånare
lofvat, än om R. St:r nu fatta ett sådant beslut, som StatsUtsk:t
i lista punkten föreslagit.
Gr. Taube, Henning Adolf: I likhet med den siste
värde talaren, anser jag att de förbindelser, som blifvit lagenligt
afgifna, icke böra efterskänkas; men hvad beträffar denna punkt,
så är det ganska tvetydigt, huruvida den är lagenlig. Enligt
handlingarne synes det att Westra härad beslutat bidraga med
100,000 rdr; men man finner icke uppgifvet de personer, som
fattat beslutet. Det torde således vara tvifvel underkastadf, om
häradet kan vara skyldigt dertill. Finnes deremot en sådan
förbindelse, så kan ju bidraget indrifvas och aflemnas till Riksgäldskontoret;
meri att vilja på förhand afdraga 100,000 rdr
på anslagssumman, anser jag icke vara rätt. Jag instämmer
således med Frih. af Ugglas.
Frih. Sprengtporten, Jakob Wilhelm: OReräknadt
de skäl, som utaf Frih. af Ugglas blifvit framställda i denna
fråga och hvilka jag biträder, anhåller jag att få protestera mot
den meningen att det kunde vara jernvägsstyrelsen öppet lemnadt,
att ulan löreg:de laglig expropriation sätta sig i besittning
af den jord, vissa kommuner förklarat sig vilja tillhandahålla.
Vid alla expropriationer måste det finnas en kärande part, och
denna kan icke vara någon annan än staten, då en jernväg bygges
för statens räkning. Att vilja ålägga en jordegare att, efter
lång tids utdrägt, mottaga sin ersättning af en kommun
eller personer, som icke en gång äro namngifna, i st. f. att
emottaga densamma af staten, anser jag icke öfverensstämmande
med expropriationslagen. Hvad beträffar frågan, huruvida staten
bör indrifva hvad sorn är utlolvadt, gillar jag Gr. Taubes
åsigt, och jag har således ingenting emot att en framställning i
detta afseende sker till K. M., blott att frågan i öfrigt gilves
en lagenlig form.
Gr. Mörner, Carl Göran: I motsats mot de föregide
värde talarne, anser jag för min del att det vore billigt att bifalla
hvad Stats-Utsk:t föreslagit. Då de egendomsinnehalvare,
öfver hvilkas egor jernvägen skulle framdragas, gjort anbud om
upplåtande af jord, när det var fråga om jernvägens sträckning,
var det väl deras verkliga allvar? Sedan vägen blifvit bestämd
140
Den 9 Mej f. m.
att gå i den ena riktningen, skulle det då vara rätt att jordegarne
få taga tillhaka sitt löfte oell göra detta blott till ett
narrverk? Protokollet, som finnes handlingarne bilagdt, utvisar
att sockenfullmäktige varit närv:de, och, då de val blifvit behörigen
utsedde vid sockenstämmor, har man genom sockenstämmoprotokollen
tillräcklig ledning att få reda på hvilka socknar
som gjort anbud.
Jag anhåller om bifall till punkten.
Frih. af Ugglas: Ingen kan vara mera angelägen än jag att
de förbindelser, som enskilde personer iklädt sig mot staten,
skola uppfyllas. Inom Albo härad ldef det på särskilda sockenstämmor
beslutadt att så oell så stor summa skulle från hvarje
socken inbetalas, och K. M. har redan låtit indrifva ett litet
belopp från de socknar, genom hvilka jernvägen går. Här
är förhållandet åter, att, enligt min tanka, det icke finnes någon
så beskaffad förbindelse. Jag tror att man icke kan göra
något annat, än att öfverlemna förbindelsen till K. M., med anhållan
att K. M. måtte indrifva densamma, så vida sådant är
möjligt, och då blir »let väl ock gjordt, om möjligt är. I afseende
på Hr von Troils yttrande, får jag fästa uppmärksamheten
på att 7:de punkten icke har något sammanhang med nu
ifrågav:de punkt, ty om Utsk:t icke hade haft förbindelser att
stödja sig på i detta fall, så hade Utsk:t icke afstyrkt en enda
skilling.
Jag vågar fortfarande anhålla om afslag.
Hr von Koch, Nils Samuel: Man befinner sig verk
ligen
såsom ståndsledamot i en viss förlägenhet, då man, vid
genomläsande af Stats-Utsk:ts Betänk., ser att det icke finnes
någon reservation i en punkt och således tror att beslutet blifvit
enhälligt fattadt, men likväl en ledamot af Stats-Utsk:t, som
icke reserverat sig, vill afslå densamma. I sjelfva saken är
jag väsendtligen af samma tanke, som Gr. Mörner, men är särskildt
tacksam mot Hr von Troil, som, oaktadt han reserverat
sig mot 7:de punkten, ansett det vara af vigt att tillse det man
icke nu binder sig genom detta beslut. Att man bör utkräfva
detta bidrag, är naturligt, på det att den skandal, som Gr. Mör
ner
påpekat, icke måtte komma att inträffa. Om det äfven
skulle finnas att det icke kan lagligen åläggas dem att uppfylla
detta löfte, så bör man åtminstone dermed göra ett försök.
Jag anhåller derföre om bifall.
Frih. Sprengtporten: Jag ber att få i anledning af Gr.
Mörners yttrande erinra derom, att jag icke satt i fråga, att
det, som lagligen är utlofvadt, icke bör utgå. Min anmärkning
går endast derpå ut, att det är nödvändigt att staten exproprierar
och sedan tager ut sin ersättning af kommunen.
Het är endast detta, som jag velat framhålla, och har i
sak ingenting emot en framställning till K. M.
Dea 9 Maj f. m.
141
Gr. Mörner: Den punkt, som h'ar är föredragen, innefattar
ingenting annat än ett bestämmande af det belopp statsme
del,
som skall anvisas för den södra stambanan. Utsk:t har
härvid föreslagit, att till följd af det gjorda erbjudandet om
upplåtelse af jord, summan skulle minskas med 100,000 rdr,
och då man har tillfälle att få jord för intet, synes det mig
vara att allt för mycket slösa med statens medel och visa en
allt för långt drifven generositet att äfven anslå detta belopp.
Så alldeles utan betydelse är väl icke denna punkt som Frih.
af Ugglas trott.
Det visar sig att häradets innevånare blifvit kallade till ett
sammanträde »för att höras, om de vore villige att för intet
upplåta jord åt staten för blifvande anläggning af jernbana och
att på något sätt ersätta dem, som egde jorden, hvaröfver jern
banan
koinme att gå.»
Till följd af en sådan kungörelse hade sockenfullmäktige
blifvit utsedde, äfvensom andra personer infunnit sig, och alla
dessa hade löreriat sig om »att kostnadsfritt upplåta jord åt en
blifvande stamjernbana, mot skälig ersättning till de jordegare,
som sådan tilläfventyrs komme att fordra, utaf ortens särskilda
socknar, i förhållande till dessas aflägsenhet från stationerna, efter
förslag af en komité, som för denna fråga skulle utses och
livars Betänk, sedermera komme att af sockenfullmäktige i sinom
tid granskas.» Man måtte väl då kunna antaga, att ortens
innevånare hafva den hederskänslan att honorera sin förbindelse,
och jag tror att, ehuru man icke har namnen på personerne,
denna förbindelse skall kunna lagligen utkräfvas.
Frih. Cederström, Rudolf: Det torde vara af vigt, att
icke nu inveckla sig i den 7:de punkten. Svårigheten ligger
deruti, att det icke fanns någon ordnad representation för häradet,
och att icke heller nu någon sådan är ordnad. Jag väckte
derom motion, men den underkändes af Utsk:t, och vann icke
R. St:rs bifall.
För det närv:de återstår alltså samma svårighet, att vinna
ett lagligen giltigt uttryck af hela häradets beslut. Hvad nu
angår det föreliggande enstaka fallet, och då man tager i betraktande
beskaffenheten af det hållna sammanträdet, kan jag
icke finna det åberopade dokumentet hafva den lagenliga beskaffenhet,
som Gr. Mörner velat tillerkänna detsamma. Det
står der, att den allmänna rösten högt påkallade verkställande
af en jernväg i den uppgifna sträckningen och att innevånarne
voro villige ersätta jordvärdet o. s. v. Men jag finner allt detta
ganska sväfvande; ty det måste väl tnedgilvas, förmodar jag,
att »den allmänna rösten» torde vara svårt att hålla sig till, när
det är fråga om att utkräfva lagliga förpligtelser. Vi hafva i
afseende härpå ett gammalt ordspråk, som säger: »Vox Populi,
vox l)ei»; men jag finner ingenstädes, att denna sats omedelbarligen
kan åläggas vederbörande hemmansegare till ofelbar
efterrättelse.
142
Den 9 Maj f. m.
Som jag i ämnet för öfrigt delar Frill, af Ugglas åsigt,
tror jag, att R. o. Ad. handlar rättast genom att afstå den nu
ifrågavrde punkten; hemställande jag alltså vördsammast om ett
sådant beslut. *
Ilr Lagerstråle, Henrik Gerhard: Det torde tillåtas
mig få upplysa, att, till följd af R. St:rs skrifvelse vid förra
riksdagen, såväl protokollet ang:de Vestra häradsboers åtagande,
som sockenstämmo-protokollen från Albo härad blifvit, för att
tillämpas, ölverlemnade till Chefen för statens jernvägar, som
åter påkallat handräkning af vederbörande Konungens Beflede,
de der, i afseende å det kontanta bidraget, äfven indrilvit en
del af dessa medel. Hvad beträffar upplåtandet af mark i Vestra
härad, så kan sådan upplåtelse icke komma i fråga, förrän hanan
der blifvit utlagd, och jag förmodar att denna upplåtelse åfjord
på flere ställen ock sker frivilligt; men derest stridigheter uppstå
från jordegarnes sida, torde någon annan utväg icke förefinnas
än att staten får expropriera jorden i laga ordning, till
den enskilde erlägga lösen för densamma, och derefter af häradshoerne
söka deri godtgörelse, hvartill det af dem fattade
beslut kan gilva anledning.
Emellertid har beloppet, som genom den erbjudna jordupplåtelsen
skulle besparas, blifvit beräknarit till 100,OOu rdr.
Jag ber att dervid få fästa uppmärksamheten på att i jernvägsförslagen
ingå uti kalkylerad kostnad för exproprialionen, icke
blott sjelfva kostnaderna för jorden, utan äfven andra utgifter,
som t. ex. begagnande af upplagsplatser, omläggande af vägar,
afledande af vattendrag, godtgörande af smärre qvarnar m. m.
Om således dessa 100,000 rdr nu afgå på anslaget, skall otvifvelaktigt
brist komma att uppslå. Om de deremot beviljas, är
det icke derföre sagdt, att penningarne, äfven om jorden kostnadsfritt
erhålles, äro försvunna. Behöfva de icke användas till
expropriationer, så erlordras de alltförväl till anskaffande al en
mera tillräcklig rörlig jernvägsmateriel. Af rörelsens tillväxt å de
redan färdiga jernbanorna har nemi. visat sig, att 60,000 rdr
till inköp af jernvägsmateriel pr mil icke varit tillräckligt, utan
att materiel för vida högre belopp än nämnde i kostnadsförslagen
dertill beräknade, måst beredas.
På dessa skäl och då således ifrågav:de 100,000 rdr från
alla synpunkter äro önskvärda och behöfiiga, anhåller jag att få
instämma med dem, som yrkat afslag.
Frih. Sprengtporten: Efter det sakrika anförande, den
siste värde talaren afgifvit, har jag icke vidare att tillägga, utan
yrkar afslag.
Hr Lagergren, Anders: Icke med afseende å summans
storlek vill jag här yttra några ord, utan i afseende å principen
vill jag fasthålla Stats-Utsk:ts åsigt. Utsk:t har sjelft sagt,
att det icke skulle möta några svårigheter att fullborda södra
Den 9 Maj f. m.
143
stambanan, äfven om dessa 100,000 rdr icke beviljas; men jag
får fästa uppmärksamheten på, att R. o. Ad. på förhand likasom
gör sig till domare öfver hvad som K. M. ensam kan afgöra.
Somliga jurister säga att dessa 100,000 rdr kunna ut
kräfvas;
andra säga motsatsen. Om nu R. o. Ad. afslår det,
så har ju Ståndet afgjordt frågan på förhand.
Man har äfven sagt, att dessa 100,000 rdr icke vid förra riksdagen
gick in i beräkningen, men derföre är det icke sagdt,
att R. St:r icke vilja göra afseende på erbjudandet, utan lemna
det derhän. Jag för min del tror, att dessa härader skulle, så
snart de finna att summan blifvit beviljad af statsmedel, blifva
alltlör ljumma att lemna sina bidrag.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att anslag blifvit utfärdadt
till fortsättande af plenum kl. 6 e. m.
Gr. Mörner, Carl: Man har som skäl för bifall till Stats
Utsk:ts
Retänk. i 1:sta punkten, bland annat, anfört osäkerheten
huruvida socknarnes innevånare skulle vilja uppfylla förbindelsen
att bidraga till expropriationskostnaden, och att man icke
vill, såsom det yttrats, äfventyra denna skandal. Jag anser
mig böra upplysa, alt i Albo härad redan 5,500 rdr äro uttagna
af 4 socknar och till disposition när som helst. Hvad
åtskilliga andra sockner beträffar, hafva de äfven förklarat sig
villige att betala det de vid sockenstämmorna förbundit sig till.
Jag skulle således icke anse det vara ändamålsenligt att nedsätta
detta anslsg med 100,000 rdr, och, ehuru jag blott uppträdt
för att upplysa att socknarnes innevånare äro villige att
betala det när som helst, så får jag dock yrka alslag på punkten.
Gr. Mörner, Carl Göran: Det må förlåtas mig att jag
icke kan lätta logiken i den siste värde talarens yttrande. På
samma gång han förklarar, att det lider intet tvifvel att ortens
innevånare vilja upplåta jord eller betala för densammas inlösande,
så kommer han till den konklusion, att staten bör lemna
betalning lör den jord, som upplåtes. Jag kan icke fatta sammanhanget
häruti. En annan värd talare har deremot yrkat
afslag på den grund, att medlen kunna vara goda alt hafva för
anskaffandet af rörlig jernvägsmateriel, och jag tror visserligen
äfven att medlen kunna vara ganska goda att hafva att användas
dertill; men de kunna äfven för R. St:r vara ganska goda
att hafva för andra ändamål»
Vid sådant förhållande synes det mig, isynnerhet efter den
siste värde talarens yttrande, att det är alldeles öfverflödigt att
anslå medel för jordens exproprierande.
Frih. af Ugglas: Då jag ser, att Gr. Mörner, Carl, hos
Hr Gr. o. Landtm, begärt ordet, torde han förklara sig. Jag
har icke kunnat förstå hans yttrande på samma sätt som Gr.
Mörner, Carl Göran. Jag har begärt ordet för att hemställa,
144
Den 9 Maj f. m.
huruvida icke R. o. Ad. skulle vilja afslä den l:sta punkten.
De önskningar, som blifvit uttalade, skulle få sin plats i 2:dra
punkten, och jag vill nu förklara, att jag der vill yrka ett sådant
tillägg, att äfven bidraget från Vestra härad kan på grund
deraf utkräfvas.
Gr. Mörner, Carl: Jag får beklaga, att min värde frände
uppfattat orätt hvad jag sagt. Jag förklarade, att de socknar
inom Albo härad, som åtagit sig att lemna kontanta penningebidrag,
fortfarande anse sig skyldige dertill. Jag för min del
har icke sagt, att dessa belopp skulle vara alldeles tillräckliga.
Jag har icke något vidare att tillägga. Möjligt är att jag uttryckt
mig otydligt; men jag hoppas att pluraliteten af detta
hus icke förstått mig så illa som Gr. Carl Göran Mörner.
Frih. Raab, Adam Christian: Då jag anser angeläget,
att en förbindelse, som man ingått för att få banan dragen
genom sin trakt, också uppfylles, får jag yrka bifall på denna
punkt. Gr. Mörner, Carl, har visserligen sagt att orterna äro
villiga att uppfylla sina förbinder, men det kunde vara mycket
tvifvel underkastadt, huruvida icke denna villighet kunde komma
att advoceras bort, om R. St:r fattade ett sådant beslut, som
kunde anses fritaga dem derifrån. Då Stats-Utsk-t dessutom
förklarat, att södra banan kan i alla händelser fullbordas, så får
jag för min del förklara att jag bifaller detta förslag, så mycket
heldre som icke någon reservation blifvit mot detsamma gjord.
Sedan öfverläggningen härefter förklarats fulländad samt
Hr Gr. o. Landtm, upptasit de derunder gjorda yrkanden å dels
bifall till och dels afslag å Utsk:ts ifrågavule hemställan, framställde
Hr Gr. o. Landtm, först propos. på bifall till densamma, hvartill
svarades många nej, blandade med ja, och sedermera propos.
på afslag derå, då svaren utlöllo med starka ja, blandade med
nej; och förklarades ja nu hafva varit öfvervägande.
Gr. Mörner begärde votering.
Uppsattes och justerades följide voter:s-propos.:
»Den som bifaller Stats-Utsk:ts i Usta punkten af Utlåtit
N:o 87 gjorda hemställan, att den för södra stambanans fullbordande
beräknade kostnadssuinma må, till följd af minskad expropriationskostnad
för jord inom Westra och Albo härader,
nedsättas med 100,000 rdr rmt, röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner nej, afslår R. o. Ad. denna hemställan.»
Seder
-
Den 9 Maj f. m.
145
Sedermera företogs voteringen och befunnos vid dess slut
rösterna hafva utfallit sålunda:
Ja —65.
Nej—162.
2:dra punkten.
Frih. af Ugglas: I öfverensstämmelse med hvad jag vid
Usta punkten anförde, anhåller jag att få föreslå följande förändring
i 2:dra punkten, nemi. att i stället för orden: »af åtskilliga
socknar inom Albo härad» måtte införas: »inom Westra
och Albo härader.»
Efter härmed slutad öfverläggning, framställdes först propos.
på bifall till Utsk:ts hemställan utan förändring, hvartill svarar
des nej, och sedermera propos. på bifall till densamma med
den utaf Frih. af Ugglas föreslagna förändring, att i stället för
orden: »af åtskilliga socknar inom Albo härad» skulle införas
orden: »inom Vestra och Albo härader», hvilken sednare propos.
med ja besvarades.
3:dje punkten.
Frih. af Ugglas: i afseende på denna punkt anhåller jag
att få meddela åtskilliga upplysningar. Staden Jönköping har
redan skänkt all den mark, som tillhör staden, till det allmänna,
och i afseende på den egendom, som tillhör enskilde, har expropriation
redan blifvit föranstaltad. Den mark, som detta förslag
afser, skulle vara den del, som ligger öster om Jönköping
i sträckning åt Nässjö, men då nu R. St:r redan hafva beslutat
att södra stambanan skall sträckas till Jönköping, så hemställer
jag, om det kan vara öfverensstämmande med ett sådant beslut,
att Jönköping skall frivilligt lemna mark till en bangård. Också
har Utsk:t endast föreslagit att K. M. skall söka åstadkomma
en öfverenskommelse i detta afseende. I fall Jönköping skulle
säga nej, så kan K. M. icke tillvägabringa en sådan öfverenskommelse
som R. St:r begärt. För min del vill jag ogerna begära
att K. M. skall inlåta sig i underhandling med kommuner,
om icke K. M. kan tilltvinga sig hvad K. M. begär. l)å dessutom
banans sträckning är bestämd, så hemställer jag, om icke
det rätta vore att afslå ifrågav:de punkt, hvarom jag anhåller.
Hr von Koch: Vi äro nu åter i samma ställning som
vid lista punkten, att en ledamot af Stats-Utsk:t yrkat afslag
på en punkt, som enligt Betänk:t blifvit enhälligt tillstyrkt. Det
kan visserligen vara sannt, att det icke är så särdeles behagligt
att, sedan banan redan är beslutad, komma in till K. M. med
ifrågav:de framställning; men det är påtagligt att, sedan StatsUlsk:t
kommit till det beslut i 7:de punkten, att vederbörande
H. IV. 10
146
Den 9 Maj f. m.
kommuner skola tillsläppa den jord, som erfordras till stambanorna,
så bör Jönköping icke mer än andra kommuner befrias
från de kostnader, som för en stambana skulle komma att uppslå.
Då Frill, af Ugglas dessutom förklarat, att lian icke hyser
något tvifvel derom, att icke Jönköping kommer att göra hvad
den kan, och då det skulle se ut, om man afslog denna punkt,
som man icke önskade något dylikt, så vore det skäl att något
besinna sig, innan man afslog punkten. Jag skulle väl önska en
annan lydelse af punkten, men dä den i alla fall är så uppställd,
alt den lemnar tillräcklig latitud, så tror jag det rättaste
vara att nu bifalla densamma. Ulifver 7:de punkten K. St:rs
beslut, så bör Jönköping icke mer än andra städer befrias från
att uppfylla sina skyldigheter. Om 7:de punkten afslås, så kan
K. M. icke göra något i afseende på den 3:rije. Det hade derföre
varit lämpligast, 0111 7:du punkten hade företagits till diskussion
före denna. Emellertid tror jag, som sagdt är, det säkrast
vara att nu bifalla punkten.
Hr Bildt: Jag delar visserligen den siste värde talarens
åsigter så till vida, att det bos mig väckt förundran att ingen
af Stats-Utskds medlemmar afgifvit någon reservatien; men det
kommer kanske deraf, att man i Stats Utsk:t icke brukar reservera
sig annat än i de stora frågorna. Fordom har man sett,
att enskilde kommuner petitionera hos K. M., men här har
Utskit framkommit med ett förslag i motsatt riktning. Här är
det 14. St:r som anhålla att K. M. skall petitionera hos staden
Jönköping. Detta anser jag så orätt, att jag måste med min
röst protestera mot den 3:dje punkten.
Gr. Mörner, Carl Göran: Jag tror för min del att man
kunnat både af allmänna tidningarne och på annat sätt erlära,
att K. M. flera gånger funnit tjenligt göra sådana förfrågningar
hos enskilda kommuner, som den, hvarom nu är fråga; så
skedde, t. ex., när telegraf-inrättningarne infördes, på en del ställen
förfrågan huruvida icke städerna ville kostnadsfritt upplåta
passande lokal för telegrafbyrån; och jag tror icke att det är
exempel på att någon stad afslagit detta, mer än nu nyligen
staden Wenersborg. Jag finner i en sådan förfrågan icke något
ondt, utan tvertom något ganska ändamålsenligt; och får derföre
förena mig i yrkande om bifall till denna punkt.
Gr. Taube, Henning Adolf: Jag kan icke neka till, att
jag ansåg denna uttryckta önskan vara så oskyldig att den kunde
bifallas, men om 7:de punkten förkastas, vore det obilligt att
nu förbinda Jönköping, då man icke i afseende å de andra städerna
framställt en sådan fråga. Jag önskar derföre, i likhet
med Frih. af Ugglas och Hr Bildt, afslag å punkten.
Gr. Mörner: I anledning af den siste värde talarens yttrande,
att han icke trodde det andra städer gjort enahanda upp
-
Den 9 Maj f. m. 147
offringar, så får jag upplysa, att Örebro och Göteborg lemnat
fritt alltsammans.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad samt Hr Gr. o.
Landtm, upptagit de derunder gjorda yrkanden å dels bifall till
och dels afslag å Utsk:ts ifrågav:de hemställan, framställde Hr
Gr. o. Landtm, först propos. på bifall till densamma hvartill
svarades många nej, blandade med ja, och sedermera propos.
på afslag derå, då svaren utföllo med mångå ja, blandade med
nej; och förklarades ja nu hafva varit öfvervägande.
4:de punkten.
Frih. Stjernstedt, Johan Wilhelm: I)å frågan arom
att bevilja en så stor summa som 10,000,000 rdr, så vill jag taga
i öfvervägande hvad som kan böra beviljas vid denna riksdag.
Då man företager ett stort arbete, tror jag att en klok beräknare
tänker efter, hvilka delar han utan skada kan företaga att
bygga, som möjligen gifva någon reveny, under det han bygger
de andra, och hvilka delar som nu genast kunna lemna någon
reveny. Del är då först den södra stambanan 10,250,000 rdr,
och sedan synes det mig tjenligt att till börjande af den östra
banan anslå ett belopp af 4,030,000 rdr; dernäst till sammanbindningshanan
genom Stockholm 3,070,000 rdr; lill norra stambanan
öster om Siglunaljärden till Upsala 5,734,000 rdr, samt
slutligen till nordvestra stambanan 6,000,000, nemi. emellan
Norska gränsen och Arvika 600,000 och emellan Porla och
Christinehamn 5,374,000 rdr, eller tillsammans omkring 29 millioner
rdr rmt. Denna summa är visserligen stor, men man
bör betänka, att hvar och en af dessa delar har ett stort värde,
ty de äro slutpunkter, och alla af stor vigt, samt lemna dessutom
god reveny. Endast en bana skulle derifrån göra ett undantag,
nemi. den nordvestra eller påbörjandet af banan mellan Norska
gränsen och Arvika, och jag skulle gerna gifva något mer
till denna än som blifvit hegardt, men beloppen äro nog stora
ändå. Hvad nu beträffar den södra stambanan, så anhåller jag
att få yrka bifall till denna punkt, med den ändring att 100,000
rdr tilläggas, med anledning af det redan lättade beslutet ang:de
2:dra punkten.
Efter härmed slutad öfverläggning och uppå framställd propos.
, blef Ulsk:ts lörev.de hemställan bifallen, med förändring af
summan 10,150,000 rdr till 10,250,000 rdr.
5:te punkten.
Frih. Raab, Adam Christian: Då den mening, jag i min
motion framställt, blott vunnit en reservant inom Stats-Utsk:t
och jag förutser att den icke heller kan komma att göra sig
gällande inom detta Stånd, skulle jag missbruka R. o. Ad:s tid,
148
Den 9 Mnj f. m.
om jag sökte genomgrifva min sats i nägot längre anförande.
Jag anhåller blott om några ögonblicks uppmärksamhet, för att
som en slags reservation få uttala mina åsigter. Min föreställning
är den, att då staten satt sig i så betydlig skuld för sina
jernvägar, då vår utländska skuld för närv:de uppgår till omkring
200,000,000 rdr och då det icke visat sig under sednare
åren särdeles lätt att åstadkomma räntan till denna skuld på
annan väg ari genom nya låns upptagande, samt då, oaktadt
dessa inkomster, penningetillgången varit städse förminskad i
banken, torde tiden nu vara inne för att gå tillväga med försigtighet
i skuldsättningen, ty sannerligen skall man icke hafva
starka och ljusa framtidsförhoppningar, om man skulle föreställa
sig att det blir lättare att erlägga räntan på en större
skuld, än det hittills har varit att erlägga deri på en mindre.
Då södra stambanan är fullbordad, kan man icke neka att
vi redan hafva en pulsåder i landet. De punkter, som ännu
återstå att förbinda, hafva i allmänhet redan förbindelser sjövägen,
så t. ex. Upsala, Norrköping och äfven Arvika. Jag hade
då trott att man skulle kunna vid denna riksdag stanna med
flera stambanor. Vi hafva på sednare dagar sett framkomma
anspråk på ännu flera stambanor norrut. Hvar skola dessa
anspråk en gång stanna? Om de bifallas, kan man då underlåta
att bevilja äfven en sådan ner till Blekinge, och måste man
icke äfven göra det för vestra kusten till Halmstad eller dylikt?
För min del hade jag trott att man kunnat stanna vid
hvad vi redan ega och vid att befrämja mindre banors byggande
medelst lån. För närv:de tror jag således det icke varit
rätt att gå tillväga som Utsk:t gjort, och tillstyrka banor, för
hvilka måste lånas omkring 35,000,000 rdr. Detta har jag nu
velat yttra, icke med anspråk att derpå göra någon propos.,
utan endast för att uttala min reservation.
Gr. Anckarsvärd, Carl Henrik: Då frågan om jern
vägsbyggnadernas
öfvertagande af staten och för statens räkning
under namn af stambanor för första gången förevar, tog jag
mig friheten anföra mina betänkligheter dervid, anseende då
som nu, att jernvägarne utgöra ett industriell företag, sorn jag
var säker på icke borde öfvertagas af staten, och som med
mindre äfventyr och kanske större fördelar kunnat öfverlemnas
till enskilda bolag. Jag hade icke ämnat deltaga i diskussionen,
men då jag icke från något håll ännu hört yttras något
rörande hvarifrån medlen borde tagas, har jag trott att
inom denna församling frågan borde väckas, ty för det allmänna,
likasom för det enskildta, är det en sund regel att först uppgöra
hvarifrån man skall hemta medlen.
Det är sannt att genom låneutvägarne behöfver man visserligen
icke för stunden tänka på annat än att besluta lånen och
använda deni, så länge lånen kunna erhållas; men säkert är
äfven att genom ett sådant system, då man gång elter gång vid
hvarje statsregleringsperiod dekreterar nya lån, kan saken bära
Den 9 Maj f. m.
149
sig lill en tid, men icke i längden, ty liqvidationens timma måste
någon gång slå. Vår firiaciella ställning visar sig för mig,
om det ock i åtskilliga öron skulle låta skärande, såsom ganska
betänklig. Man liar under de sednaste tiotalen af år nog mycket
förlitat sig på oell tagit i beräkning vårt jordbruks blomstrande
tillstånd och räknat dess öfverskott öfver det egna beliofvet
som en tillgång, tjenlig för betäckande af våra utländska skulder;
men Kommers-Colhii berättelser npplysa förhållandet i
dessa delar, så t. ex. att exporten af hvete och råg varit
temligen obetydlig och att till och med under dessa 6 åren
importen af råg åtminstone betydligt öfverstigit exporten. Jag
nekar visserligen icke jordbrukets framsteg i vissa afseenden.
Jag är öfvertvgad att ett bättre system gjort sig gällande, ty
jorden nu är mer fruktbärande och bättre skött, men hafrau
torde dock utgöra den förnämsta delen af den så mycket beprisade
exporten, oell det måhända på ladugårdsskötselns bekostnad.
Ofvervigten af exporten mot dessa behof från utlandet
kan icke bättre ådagaläggas än genom förhållandet med
silfret i banken, och jag tror icke att vår handelsbalans i synnerlig
måtto visat någon särskild anledning till att hoppas på
öfverskott. Hafva vi icke under de (i sednaste åren redan för
staten räkning lånat 40,000,000 och för hypotheksbankerna
60.000.000, således tillsammans 100,000,000 rdr? Hetta är
det minsta, och den siste värde talaren har beräknat det till
200.000.000, som väl är möjligt; men de 100,000,000 äro säkra.
För dessa 100,000,000, då de äro upptagna som lån i främmande
länder, borde väl silfver hafva influtit i landet. Detta
har dock icke varit fallet i synbar måtto, då vi snarare sett
silfver tillgå ngen minskas än ökas under samma tid. Elter beräkningar,
som jag anser fullt riktiga, halva vi lör år 1863 redan
åsamkat oss en ränte- och amorteringsskuld af 6,000,000,
årligen. Om de 200,000,000 existera, så uppgår denna ränta
redan till 12,000,000. Vi hafva under samma tid en tulluppbörd,
sorn efter K. åhs Nåd. Propos. år 1861 utgjorde 14,000,000,
och hvilken är högst betydlig i jemförelse med fordna tiders. Men
hvad bevisar denna uppbörd? Jo, ett stigande behof af utländsk förbrukning
och en ohejdad framfart i njutningar. Jag vet ganska
val att man skall svara mig, att det finnes icke större bevis
på välstånd i ett land än att det förbrukar. Jag får icke räkna
mig till de större financiererne, och derför får det gälla hvad det
kan. Nu anser jag staten hafva en skuld årligen af 6,000,000.
Dertill kommer de enskildes förhållanden med handeln och dess
förhållanden till utlandet. Huru dermed står till, vet man icke,
men man har anledning att sluta sig till något med ledning af
1855 års händelser.
Vi hafva nu en bränvinsskatt af 9,000,000, som vi för 10
år sedan icke kunnat ana, utan att något al den blifvit använd
till jernvägarne. Ar Sveriges försvar under den i vår historia
exempellösa fredsperioden af 50 år genom dessa medel på något
sätt genom ett på goda grunder fotadt system förstärkt? Jag
150
Den 9 Haj f. m.
tror det icke. Beträffande vårt sjöförsvar, är det numera en
sanning, som man kan fritt uttala, ty något sådant ega vi icke.
Sanningen att säga, ligger deri, enligt min tanke, icke någon
olycka, då man nu lörst visat sig hafva kommit till insigt af
nödvändigheten att fota det på vissa välgrundade satser. Det
hade således varit illa, om mera medel blifvit derpå slösade än
hvad som skett. Landtarméen synes mig icke af dessa ökade
tillgångar hafva hemtat några betydande fördelar, ty enligt mitt
åskådningssätt åtminstone hafva dessa stora ölningsläger och en
i sednare tider utsträckt beväringsskyldighet verkat ingenting.
På den vackra fosterländska skarpskytteidéen hafva också inga
uppoffringar blifvit gjorda, och icke eller några försök för att
bringa denna tanka till hvad den borde och kunde blifva. I
afseende å krigsmaterielen är min föreställning den att den ingalunda
befinner sig i fullt tillfredsställande tillstånd. Jag tror
det vara mycket alt göra i detta hänseende. Jag vet, att allt
hvad som af styrelsen i dessa delar blifvit begärdt, har äfven
blifvit beviljad!; men huruvida vi nu i denna stund, oaktadt 50
års fred och oaktadt beviljade medel vid hvarje riksdag, ega det
antal gevär, som erfordras för vårt försvarstillstånd, känner
jag icke. .lag tror alt vi hafva modell af gevär, som äro de
mest ofördelaktiga man kari tänka sig. Vid beräkningen af antalet
gevär torde man ännu inräkna sådana, med hvilka till och
med jag haft bekantskap, såsom t. ex. de Engelska subsidiegeväreri,
hvilka icke nu kunna vara lämpliga till krigsbruk. Till
jernvägbyggnader hafva våra ökade statsinkomster ingalunda blifvit
använda.
Jag hade trott att af de 100,000,000, som under G års lid
blifvit indragna från utlandet, någon tillökning i silfver skulle
hafva visat sig i banken. Att utländska materialier för våra jernvägshvggnader
medtagit betydligt häraf, förstår jag; men att
absolut intet skulle finnas qvar, kan jag icke fatta. Desna lånemedel
måste således vara helt och hållet gifna till att gälda
skulden. De hafva icke inkommit i silfver, utan i vexlar och
för att betacka andra vexelbehof. Till statens förkofran hafva
de icke blifvit använda. Jag är icke någon af dem, som tro, att
en underbalans i handeln kan i alla evigheter bestå; men vid
ett exceptionelt förhållande för ett land, som år från år lånar
millioner, så förstår jag att man kan för någon tid uppehål
la
den.
För flera år tillbaka förordnades af regeringen, troligen på
R. Sl:rs begäran — fy R. St:r hafva på de sista 50 åren inkommit
på den banan att begära alla välsignelser af komitéer,
— en finanskomité, och vi öfverlefva nu den andra statsregleringsperioden,
sedan denna komité sattes i verksamhet. Jag
förmodar att denna komité tillkommit blott för att lugna de
tvifvelaktige och för att visa att icke någon fara var för handen.
Jag kan icke neka, att de 40 frågorna, som genom läns
män
och fjerdingsrnän i hela Sveriges rike befordrades till besvarande
af alla kommuner, huru många fäkreatur, ja till och med
Den 9 Maj f. m.
151
svin det fnnnes — att dessa frågor icke ingåfvo mig något hopp
att genom denna komité få behof vet uppfyldt; och den liar
icke heller uppfyllt de åsigter, som en och annan kanske med
mig väntat från densamma. Den liar kostat staten under loppet
af åren 1859—1862 den 6 Juni, en summa af 38,787 rdr 21
öre rint. Jag ber att man icke må tro, att jag förbiser den
förbindelse, i hvilken samhället står hos de, sin tid uppoffrande
män, som åtagit sig detta besvär, och jag vet att värdera deras
trägna arbete, ehuru jag derjemte får tillkännagifva, att
sedan den 6 Juni förlidet år har nämnde komité icke synts
hafva haft något sammanträde, men troligen arbetat på egen
hand, hvar för sig.
Må det förlåtas en gammal öfveråring, som kanske icke
bort yttra sig derföre att han är den, som har den minsta
framtid för sig, att lian sätter i fråga hvart den oupphörliga utländska
skuldsättningen skall leda. Man må icke svara mig,
att Frankrike har en skuld af så och så många milliarder, och
England af 800 millioner pund st., ty dessa lån äro tagna inom
landet och bevisa att dessa länder ärorika; men jag hemställer,
orri det icke är ursäktligt, man må äfven sätta det på ålderdomens
räkning — att hysa betänkligheter för att vidare fortgå
på denna bana. Det synes vara en afgjord sak, att man skall
vandra vidare på denna bana och besluta nya låns upptagande. Jag
tror att elter vår 11. O. tillkommer det otvilvelaktigt hvarje
sammanträdande representation att för hvarje gång härom besluta.
Man bör derföre taga det i öfvervägande, när det är
fråga om att till en sådan grad öka skulden. Utslcts Betänk,
säger att det är 26 millioner, som skola upplånas; huru mycket
som skall upplånas inom eller utom landet, kan man icke på
förhand beräkna, och man har i detta afseende ingen grundval
att bygga på. .lag för min del hyser stora betänkligheter vid
att fortgå såsom Stats-Utsk:t föreslagit, så mycket större som
vi alldeles icke få föreställa oss, att dessa 40 eller 60 millioner
äro de enda, som utgöra statens skuld, — ty sedan vi vidtagit
den enligt min tanke besynnerliga åtgärden, att staten ställt sig
som kautionist för hypoteks-inrättningarnes och alla andra bankers
lån, derigenom att dessa lån icke få upptagas utan styrelsens
begifvande, kan man nästan betrakta dessa lån som statens
egna.
Jag beder eder, Mina Hrr! hafva den godheten alt taga i
öfvervägande att vid slutliqviden blir det den synliga förmögenheten,
som får sota för sin stora medgörlighet att icke betänka
något. Om regeringen beklagligen icke funnit några anledningar
att. fästa representationens uppmärksamhet på dessa förhållanden
och att för sin del åtminstone något hejda farten vid
fortgången på denna bana, så kommer det säkert derifrån, att
regeringen är mer i tillfälle att bedomina desamma och att anse
ingen fara vara för handen. Det är möjligt att det så kan presentera
sig från höjderne, men för oss nere i dalen kan det synas
annorlunda, och det är representantens pligt, att när han hyser
152
Den 9 Me] f. m.
farhågor, öppet uttala dem. Jag vill således för min del ingalunda
deltaga i striden om det eller det understödet för den
eller den jernvägsanläggningen, om man skall gå öster eller vester
om Sigtuna-fjärden, om man skall fylla den vackra Mälaren
med bankar, icke heller om frågan att med mångå millioners
kostnad underminera Stockholm genom tunnlar och att genom
jernvägen afskära förbindelsen för staden — allt detta lemnar
jag åsido; jag vill blott säga att jag instämmer i Frih. llaabs
motion, och sammanfattar mina åsigter sålunda:
Att medel, under nästkommande statsregleringsperiod, i och
för jernvägsbyggnader, endast måtte beviljas, för fullbordande
af södra stambanan, med 10,150,000 rdr; och att härtill företrädesvis
böra användas, hvad som af stadsmedel under statsregleringsperioden
kan blifva tillgängligt, så att bebolvet af utländskt
lån, i och för detta föremål, måtte blifva inskränkt till
det minsta möjliga.
Jag anhåller att denna min propos. må, vid propositionernas
framställande, äfven blifva tagen i öfvervägande.
Frih. Hamilton, Hugo: Utan tvifvel är den fråga, som
nu är under behandling, mera än de flesta, särdeles vigtig och
ingripande i vårt lands framtid, frågan nemi. huruvida nationen
nu skall ofördröjligen gripa sig an med den senare hälften
af det uppgjorda stora jernvägssystemet, eller åtminstone så
länge uppskjuta de ännu ej påhegynla delarne deraf, alt åtminstone
någon säker erfarenhet kunnat inhemtas om resultaten af
den redan färdiga vestra och den inom tre år fullbordade södra
stambanan, såväl med afseende på banornas förmåga att underhålla
sig sjelf och lemna nödiga medel till framtida reparationer,
som med afseende på den verkliga vinst, som landets
hufvudnäringar kunna draga af dem under de egendomliga förhållanden,
som här finnas och som ej låta afhjelpa sig, nemi. de
egentliga hufvudprodukternas betydliga tyngd och sjelfva produktionsorternas
aflägsenhet från våra hamnar.
Dessa båda stambanor voro för vårt Iand af största behof
påkallade, såsom ett medel att hastigt sammanföra större delen
af landets försvarskrafter vid dess, i händelse af krig, mest hotade
och lör hela rikets bestånd vigtigaste punkt Stockholm, och
kunde ingen fosterlandsvän, som öfvertygat sig om, att detta
var ett hufvudvilkor för upprätthållandet af vårt fosterlands sjelfständighet
och oberoende, tveka att med sin röst bidraga till
bes!u!et om dessa båda banors fullbordande på så kort tid som
möjligt. Då landets egna tillgångar ej voro härtill tillräckliga,
var det äfven fullt rättvist, att upptaga de dertill erforderliga
millionerna medelst statslån, enär fördelen af ett derigenom tryggadt
försvar lika mycket länder kommande generationer till gagn,
och det derföre var skäligt, att äfven de skulle bära sin andel
i den deraf uppkommande statsbörda.
Nu är deremot frågan ej mera af en lika ingripande beskaffenhet.
Med undantag möjligen för den s. k. nordvestra
Den 9 Maj f. m.
153
stambanan, eller den som är ämnad att sammanbinda den vestra
med de Norska jernbanorna, äro de återstående delarne af
det stora jernbanesystemet ej lika oundgängligt nödvändiga i och
för rikets försvar, som de nu snart fullbordade stambanorna, utan
afse de mera det visserligen äfven högst vigtiga ändamålet, upphjelpandet
af landets industri, genom underlättade kommunikationer.
Dessa banor, eller den östra och den norra, äro enligt min
åsigt ej lika oundgängligt nödvändiga för rikets försvar, som den
vestra och den från Malmö till Falköping af följande skäl:
l:o att medelst de senare, nu snart färdiga banorna rikets försvarskrafter
från hela södra och vestra Sverge kunna på kort tid
koncentreras vid Stockholm, Götheborg eller Skåne, då äfven
Östergöthlands och Wermlands stridskrafter kunna med lätthet
framkomma till dessa hanor. Till och med den Norska hären
kan, så länge den vestra kusten ej är blokerad, med lätthet öfver
föras till Götheborg, eller annars öfver venern uppnå någon
lämplig punkt på den vestra stambanan. — Af de norr om Mälaren
stationerade regementerna kunna Westmanlands och Dalarnes
utan svårighet öfver Westerås, och Helsinge öfver Upsala medelst
ångbåtar föras till Stockholm. De återstående Norrländska
åter kunna, för händelse af ett krig med vår östra granne
åtminstone, ej dragas från gränsen. Ehuru ingen kan bestrida
att de återstående stambanorna skulle vara af stort gagn äfven
i detta hänseende, så kunna de dock derföre utan verklig fara
för riket undvaras åtminstone under de tre åren till nästa lagtima
riksmöte, en tid, sorn torde vara tillräcklig, men också är
väl behöflig, för att vinna den erfarenhet om resultatet i finansielt
hänseende af de nu färdiga banorna, som måste anses erforderlig
för att stödja det nya byggnadsföretaget på fullt pålitlig
beräkningsgrund.
2:o Man kan vidare ej med skäl befara, att utvecklingen
af landets landtbruk och industri skall alltför mycket hämmas
genom ett så kort uppskof med byggandet af de återstående
linierna, åtminstone ej så mycket som dessa näringar utan tvifvel
skulle i all framtid lida, om ränta och amortering på de
till dessa liniers färdigbyggande erforderliga många millioner rdr
måste under en lång följd af år utgå af de skattedragande och
i samma mån minska landets årliga rörelsekapital, — utan att
en motsvarande eller öfverskjutande vinst erhålles just för dessa
industrigrenar af de ifrågasatte jernvägslinierna.
Det är således just denna del af frågan, som R. St:r i första
rummet torde böra taga i noggrann! öfvervägande, innan de
falta sina beslut rörande de återstående banorna, beslut, som
denna gång måste omfatta frågan i sin helhet, enär hvarje ny jernvägsbit,
som vid denna riksdag kommer under omröstning, ej
bör och ej får betraktas såsom något helt för sig, utan såsom en del
af det stora jernvägssystemet, hvilket sedan måste i sin helhet
fullbordas.
154
Den 9 Maj t. m.
Hvad då först den del af frågan beträffar, huruvida man
kan hoppas att jernbanorna skola underhålla sig sjelfva, så har
visserligen den hittills vunna erfarenheten i så fall varit gynnsam,
att de hittills öppnade banorna betalt sin drift- och underhållskostnad
och lemnat till och med något öfverskott. Annu
hafva dock inga egentliga reparationer kunnat komma ifråga, då
banorna äro alldeles nya, ej heller har man ännu haft tillfälle
se, huru trafiken gestaltar sig under den tid af året, då den
måste täfla med ångbåtsrörelsen, och torde derföre äfven i den
vägen någon längre erfarenhet vara behöflig, innan fullt säkra
beräkningar kunna derpå byggas.
Rörande frågans andra del deremot, eller huruvida man
kan emotse den lättnad just för våra hufvudnäringar, som med
dessa banor afsetts, och om således landet i detta hänseende
kan vinna en emot de stora kostnaderna svarande tillökning i
åkerbruk och industri samt inrikes handel, så är visserligen den
hittills vunna erfarenhet äfven för ett fullt bedömande deraf väl
kort. Tillräckligt lång är den dock, för att visa, att de hittills
öppnade banorna, med den taxa som nu är af K. M. stadfästad,
ej kunna på längre afstånd med någon fördel beaagnas i och
för transport af landets hufvudprodukter, jern och trädvaror samt
spannemål. Detta har redan blifvit ådagalagdt vid det i Alingsås
hållna mötet, och kan hvar och en, som känner dessa förhållanden,
lätt uträkna, att det är rent af omöjligt för jernbanorna
att täfla med sjötransporten i och för ofvannämnda tyngre varor,
heldst då de med nuvarande låga priser å dem ej kunna bära
ens en obetydligt högre fraktkostnad, utan gifven förlust för producenten.
— På kortare vägsträckor, intill 4 å 5 mil, täflar dessutom
allmogen med dem om frakterna. Den är från gammalt van vid
forning, i hvilken den söker kontant inkomst till liqvid af kronoutskylder
m. m., och föredrager till och med att fora emot
lägre forlön än hittills, heldre än att afstå från denna förtjenst.
På längre vägsträckor är deremot jernvägsfrakten så hög, att
den verkar som ett förbud.
Om ej en högst betydlig nedsättning i jernvägstaxan kan
medgifvas å dessa vårt lands egentliga exportartiklar, blir det
således ej de, utan, jemte persontrafiken, blott de mera dyrbara
köpmansvarorna, som komma att å våra jernvägar försändas,
och dessa utgöra dock blott en obetydlig del af landets rörelse,
jemnförda med ofvannämnda hufvudartiklar.
Detta har så till vida äfven af Kongl, jernvägsstyrelsen blifvit
medgifvit, att den ingått till K. M. med förslag till den ändring
i jernvägstaxan, att de af ofvannämnde artiklar, som förut
voro uppförde i den andra klassen, nu må blifva nedflyttade till
den 3:dje klassen Lil t. B, så vida hel vagnslast på en gång lemnäs.
Detta oaktadt blir dock fraktafgiften ändå lör hög, då afståndet
går upp till 20 mil och deröfver, hvarföre det blir nödvändigt
att den nu åt jernvägsstyrelsen endast för vissa undantagsfall
medgilna rättigheten att bevilja en ytterligare nedsättning
af 20 proc. under taxan, blir under vissa vilkor utsträckt
Den 0 Maj f. m.
155
till alla de pä sådant afstånd belägna skogs- och landtegendomars
produkter. Kan detta ej beviljas, så är det säkert att
jernvägarne gå miste om alla dessa produkter ifrån det inre af
landet, helst som de tills vidare dessutom belastas med en dryg
transportkostnad från jernvägsstationerna i Stockholm och Götheborg
till de respekt, jernvägarne och hamnarne.
Ått åter en så stor nedsättning i jernvägsafgilterna å ofvannämnde
tyngre varor, som erfordras, skall af styrelsen beviljas,
förr än den genom ett eller annat års erfarenhet hunnit öfvertyga
sig, dels att dessa varor ej kunna bära den högre frakten, och
att jernvägarne utan dem ej lemna tillräcklig inkomst, — dels
å andra sidan huruvida det bär sig, med afseende å banans
och materielens slitnings- och underhållskostnad, att frakta gods
längre vägar för så låg afgift, — är ej sannolikt.
Af dessa skäl synes det mig åtminstone klart, att det är
högeligen nödigt, att vinna någon tids rådrum, innan man beslutar
sig för en så stor ytterligare utsträckning af jernvägsnätet,
som nu blifvit föreslagen, och att ej heller kan anses medföra
någon våda för riket, att för denna riksdag stadna vid att fullborda
den södra stambanan upp till Falköping, samt att bygga
föreningsbanor från den vestra banans stationer i Stockholm
och Götheeorg till de resp. hamnarne och nederlagsplatserna
derstädes. Vilja K. Ständer gå längre, så synes mig, att den
bana, som är ämnad att sammanbinda Sverge och Norge, af politiska
skäl förtjena företrädet framför alla andra.
Genom ett sådant uppskof för tre år af de öfriga jernvägsarbetena
vinnes:
l:o att erfarenhet erhålies om det resultat, som de nu färdiga
banorna lemna, en utan tvifvel vigtig sak, då det gäller att
ytterligare fördubbla den statsskuld af öfver 50 millioner, hvari
det förut skuldfria Svenska statsverket försatt sig för de båda
första stambanorna.
2:o Styrelsen erhåller rådrum att pröfva, huruvida en så
stor nedsättning i den nu gällande taxan kan medgilvas, utan
allt för stor förlust för statsverket, att äfven de tyngre exportvarorna
kunna fraktas längre vägsträckor på jernväg. — Kan
detta ej beviljas, så är det klart, att de nu ifrågasatta jernvägarne
ej komma att bereda de lättnader i transporten för orterna,
som man hittills förespeglat sig, och torde det då vara så
godt att vänta med deras byggande, ty endast för en lättare
personbefordran och en hastigare transport af kolonialvaror till
dessa orter kan det ej gerna vara skäl att åsamka nationen en
ytterligare årlig ränteskuld af 3 å 4 millioner.
3:o De meningsskiljaktigheter, som nu förefinnas rörande
den lämpligaste riktningen af den norra banan, af sammanl.indningsbanan
genom Stockholm, äfvensom af den genom Wermland,
vinna äfvenledes då tid, för att sammanjemnka sig, på
det att då sammanträdande riksdagsmän ej må utsättas för den
villrådighet i valet mellan de så ifrigt förfäktade motsatta riktningarne,
som är fallet.
156
Den 9 Maj f. m.
4:o Slutligen, oell detta är ej minst vigtigt, skulle genom
ett sådant uppskof It. St:r, till väl behöflig ledning för sitt omdöme,
kunna lins K. M. anhålla om tillsättande af en komité af
fullt kunnige och pålitlige män, för att till nästkommande riksdag
afgitva en grundlig och i aila detaljer ingående utredning,
huruvida vårt lands firianciella och ekonomiska ställning kan anses
sa för en längre tid betryggad, att man kan taga lör alldeles
afgjordt, ali nationen under den långa tiden af 40 år kan utan
hinder för sin utveckling i öfrigt årligen utbetala de millioner,
som erfordras till ränta och amortering af den för de återstående
delarnes af jernvägssystemet utförande erforderliga statslånesumma.
Kan man ej med någon säkerhet antaga detta, så måste
ju dessa mångåriga utbetalningar trycka på landets förut så
knappa kapitaltillgång, utvecklingen derigenom tillbakahållas, och
inskränkning ske i de ej mindre vigtiga anslagen till försvarsverket,
till folkundervisningen m. m. — 1 sådant fall måste det vara
bättre att vänta, till dess det nu nedlagda byggnadskapitalet burit
sin Irukt och till dess landet kommit i en tryggare financiel!
ställning än nu, innan man fortskrider med företag, som
synbarligen öfverstiga landets naturliga krafter.
Utan att vilja försöka att gå en sådan af många såsom
högst nödig ansedd utredning i förväg, synes det dock som ej
en och annan anledning skulle saknas att åtminstone under närvarande
förhållanden ej anse landets ekonomiska ställning vara
så lysande, som man skulle önska, och som den utan tvifvel
borde vara, på det att nationen med lätthet skulle kunna bära
en så stor tillökning i skattebördorna, den må nu för öfrigt
utgå i direkt eller indirekt form.
Utom de för vårt land betydliga summor, som utgifvits inom
landet af de i och för jernvägarnes byggande upptagna lån,
hvilka summor väl uppgå minst till hälften af det upplånade
kapitalet, eller omkring 20 mill., hafva de särskilta äldre Hypothekslöreningarne
till landet indragit omkring 40 mill., och
den sednast inrättade Allm. Hypoteksbanken inom 2 år 42 mill.
Man borde väl då ha rättighet till den förmodan, att en så stor
tillökning i landets rörelsekapital skulle hafva medfört en stadig
förbättring i penningeställningen, men så är det, ty värr, ej.
Den säkra mätaren derpå, eller bankens silfverfond, har varit
i ett nästan jemnt fallande allt sedan år 1856. Den har väl
stigit något efter hvarje indragning af ett nytt lån, men inom
kort återtagit samma tendens till fallande, som förut. Oaktadt
att så många förut i fäst egendom intecknade inhemska kapitaler,
till följd af hypotekslånen, blifvit rörliga, oaktadt den
mängd af eriskilta och filialbanker, som uppstått, håller sig
räntan hög och de lånesökandes antal är större än någonsin.
Skuldsättningen, som förr var inskränkt till de större jordegarne
och de egentligt industriella klasserna, har nu gripit så ikring
sig, att äfven de mindre jordlotterna blifvit belastade dermed,
och hör man alltför ofta klagas öfver, att dessas egare hafva
Den 9 Maj f. m.
157
svårt att betala sina räntor, och detta, om ryktet säger sannt,
just ifrån landets rikaste och af naturen mest gynnande orter.
Dertitll har, utan tvifvel, den ogynnsamma konjunktur för
våra hufvudsakligaste exportvaror bidragit, som egentligen fortgått
allt sedan 1857 års kris, äfvenså de sednare årens mindre
goda skördar, och i sin mån äfven den genom Nordamerikas
krig vållade bomullsbristen, men sannt är dock, att man bar
skäl befara att, derest ej en förmånligare handelskonjunktur
snart inträffar, en svår kris kan inträffa, som denna gång
sannolikt kommer att drabba landsbygden vida hårdare än den
af år 1857.
Sannt är å andra sidan, att statsverkets ställning lyckligtvis
ännu är god, och att skatterna hittills ej blott influtit utan
svårighet, utan t. o. m. uppgått till vida mera än man på förband
beräknat, så att regeringen kunnat möta hvarje af dessednare
riksmötena med den hugnesamma underrättelsen, att åtskilliga
millioner öfverskottsmedel funnos för att användas till
rikets behof.
Dessa millioner, vittna de dock om en ökad verklig välmåga
hos nationen, om verklig tillväxt i nationens kapitalförmögenhet?
Så är, ty värr, ej fallet, då dessa ölverskotter dels uppkommit
genom en allljemnt växande bränvinsskatt, högre än någon kunnat
beräkna, men hvad vittnar detta om annat än en öfverdrifven
njutningslusta, och denna verkar till förstörelse af kapital,
ej till skapande deraf. Dels hafva de erhållits af import-tullens
tillväxt, till följd af en omåttlig införsel af främmande lyxartiklar
af alla slag, och, som exporten ej stigit i förhållande
dertill, måste man antaga att en stor del af de influtne lånen
åter utgått just för att betäcka denna överskjutande import.
Sannt är ock, att äfven landets export stigit betydligt, hvad
qvantiteten angår, men har värdet af densamma under de sednare
åren snarare fallit till följd af det låga priset i verldsmarknaden
å våra hufvudsakliga exportartiklar, ett pris så lågt
att det lemnat föga öfrigt åt producenten, och i sådant fall tär
äfven en sådan export snarare på landets grundkapital än att
föröka det.
När dertill kommer, att den politiska ställningen snart sagdt
i hela verlden just nu är hotande, att det hemska inbördes
kriget i Nordamerika fortfar, utan att någon kan beräkna tidpunkten
för dess upphörande, att oroligheterna och kriget i
Mexiko äfven ganska betydligt minskar afsättningen i våra produkter,
att man hvart ögonblick kan helara ett krigsutbrott
mellan verldens tvenne största handelsstater, England och Amerika,
att tillståndet i Italien ännu ej är på långt när lugnande,
och slutligen att ingen statsman eger en sådan skarpsinnighet
att han ännu kan förutsäga utgången al det Polska folkets
resning mot sina förtryckare, och huruvida den nödtvungna
inblandning, som Europas öfriga makter redan påbörjat,
ehuru ännu blott i diplomatisk väg, kan ledas till ett önskadt
slut, utan att ett allmännare krig uppblossar äfven inom
158
Den 9 Maj f. m.
Europa, ett krig, sorn, antingen Sverige verksamt deltager deri
eller ej, dock ej kan annat än menligt inverka på våra financiella
förhållanden, och möjligen kan tvinga oss att anlita vår
kredit på utländsk ort för snart iståndsättande af vårt sjöförsvar,
— hemställer jag, om detta allt är anledning nog för R.
St:r att taga den frågan i det allvarligaste betänkande, huruvida
denna tidpunkten är den rätta, att utan tvekan framgå på den
bana af skuldsättning i och för våra inre kommunikationer, som
vi hittills nödtvunget beträdt?
Så mycket tyckes vara säkert, att nationen ej tå! vid högre
skatter än hittills, åtminstone ej förr än landets kapitalförmögenhet
hunnit tillväxa genom flit och sparsamhet, den enda
säkra grunden derför, och att R. St:r hafva allt skäl att väl
öfverväga saken på alla sidor, innan de, genom utsträckande af
jern v^gsnä tet, pålägga nationen en betydligt ökad statsskuld, som,
derest ej verldslreden snart återställes och lyckligare handelsställning
deraf åt oss beredes, ej kan amorteras annat än genom
ökade skattebidrag.
Några ledamöter yttrade härtill bifall.
Frih. Raab: Jag har endast begärt ordet för att, med
anledning af Gr. Anckarsvärds yttrade förmening, att vi hafva
blott 100 millioners utländsk skuld i stället för 200 millioners
sådan skuld, såsom jag uppgifvit, få upplysa hvarifrån jag fått
dessa siffror. Jag har nemi. i hypotheksbanken skatlät mig tillförlitlig
underrättelse om, att utom de 40 millioner staten upplånat
för jernvägsbyggnader och de 42 millioner Hypotkeksbanken
upptagit, landet häftar för 90 millioner äldre utländske
skulder, gjorda af de särskilda hypotheksföreningarne och allmänna
inrättningar, hvilka sammanlagda belopp utvisa icke mindre
än 172 millioner.
Derjemte torde man kunna taga för afgjordt att enskilde
medborgare för blankokredit och köpmannavaror m. rn. häfta
för minst 30 millioner. Då nu dertill kommer att enskilda
hypotheksföreningar anmält sig i hypotheksbanken för ytterligare
lån af 40 å 50 millioner, samt slutligen de nya lån, som vi nu
troligen komma att upptaga för jernvägarne, så kommer säkert
den utländska skuldsättningen alt snart belöpa sig till 300
millioner.
Gr. von Rosen, Adolf Eugéne: Jag har vid ett föreg:de
tillfälle under denna riksdag förenat mig med Frih. Raabs motion.
Då jag, när statsbanorna först kommo i fråga, motsatte mig det
förslag, att de skulle byggas af staten, så inlemnades i stället
ett anbud att bygga banorna för enskild räkning. Med stor
pluralitet blef detta anbud då förkastadt; meri jag tror att den
skildring, som i dag blifvit lemnad af vår finansiella ställning,
har visat att man icke bort så göra, och banorna hade då varit
fullbordade utan kostnad för staten.
Dea 9 Maj f. m.
159
Hr Tornerhjelm, Rudolf: Jag hade icke ämnat yttra
mig i denna fråga, om jag icke hört yttras en mängd satser,
som icke böra passera oberörda. När man först ser Frih. Raabs
motion, tycker man att den icke är så omfattande, men elter
Frih. Hamiltons digra anförande finner man att den Tidrör alla
ekonomiska frågor och till och med de Europeiska frågorna.
Man har hört uttalas att det vore en olycka för landet, om man
skulle fortgå på skuldsättningsbanan, för att derigenom skrämma
alla deni, som ville fortsätta jernvägsbyggnaderne. Gr. Anckarsvärd
hade äfven ett anförande, och hans sparsamhet med allmänna
medel äro af gammalt kända, och iian är konseqvent;
men jag tror icke att Frilune Hamilton och Raab äro lika konseqventa,
ty de hafva icke förut varit så rädda för skuldsättning.
Frih. Hamilton yttrade nemi. vid förra riksdagen att det
vöre nödvändigt att bygga jernväg mellan vestra stambanan och
Orebro, ty det vore omöjligt att stanna på halfva vägen. Vore
det väl nu skäl att stanna på halfva vägen? Man har talat om
att icke banorna bära sig Ja, det är klart, i läll de icke fullbordas,
så att man kan mota den stora pulsådern. Frih. Hamilton
har påstått att staten icke kan bära den stora räntan.
Att staten med lätthet bär bördan af den skuld, vi nu hafva,
och äfven den, som nu är föreslagen, det har Finans-Ministerns
berättelse tydligen visat, och att vi till och med skulle få öfverskott.
Således behöfver man icke heller frukta för de ökade
skattebördor, som de värde Frilune ansett skulle följa deraf.
Frih. Hamilton har föreslagit ytterligare en komité, som skulle
utreda vår finansiela ställning och som skulle hafva sådan framtidsblick,
att den kunde framlägga vårt tillstånd om 40 år, och
dertill skall Gud veta att jag gerna vill bidraga, ty det skulle
vara mycket intressant att deraf få en skildring för en tid då
vi icke mera finnas till. Att handelsbalansen ligger under, är
en naturlig följd af landets starka utveckling, och vi måste derför
konsumera mera för närv:de, ehuru vi icke ännu kunna
skörda frukten af vår utveckling. Om jag har en egendom,
som jag lagt ned mycket penningar på och som icke är färdig,
så kunna inkomsterna ännu icke motsvara utgifterna. De värde
Frilune, sorn båda två äro stora agronomer och gjort stora förbättringar
på sina egendomar, hafva säkert gjort den erfarenhet,
att förbättringarne bära frukt i framtiden, såvida penningarne
äro klokt använda. Sverige har kastat sig in på skuldsättningsbanan.
Andra länder hafva gjort skuld för hoflyx, för
krig och för andra improduktiva ändamål; men vi hafva gjort
det för våra jernvägsbvggnader. Den värde Frilun har påpekat
den bedröfliga ställning i penningeväsendet, som är rådande i
deri rikaste provinsen i landet — jag förmodar att han alser
Skåne — och har påstått, att man der icke skall kunna ens
betala räntan på skulderna. Såsom ledamot i banken och liypotheksföreningen
derstädes, har jag dock icke haft tillfälle alt
göra denna erfarenhet. Om inom Skåne det är ondt om penningar,
så är det naturligt, att penningebehofvet är störst der
160
Den 9 Maj f. mu
det mest arbetas och der det erfordras större kapital; men i samma
mån som jorden är rik, lönar det sig att nedlägga mer penningar,
och efter några år af dåliga skördar, blifva de rikaste provinserna
mest lidande, ehuru der rättas också förhållandena lättast.
Hr Frih:n har påstått, att fortsättningen af jernvägarne skulle
göras med inländska kapital. Det är detsamma som att säga,
att man icke vill hafva några flera sådana, och jag anser det
vara mycket olyckligt att nu söka hopsamla de små kapitaler,
som kunde finnas, för detta ändamål, ty de behöfvas mer än
väl för industrien i allmänhet. Det är ganska ledsamt, att den
värde Frilun söker skrämma så många; men jag för min del
tror, att vi för närv:de äro i en ganska lycklig ställning. Om
vi taga de nya taxeringsvärdena och jemföra dem med skulderna,
äfven om vi upptaga dem till 300 millioner, så hafva vi
ju enorma tillgångar. Hvad särskildt Skåne beträffar, så är
denna provins intecknad för 30 millioner med ett taxeringsvärde
af 340 millioner, och har således en behållning af 310
millioner. Så är äfven förhållandet i andra provinser, och kan
man kalla det en dålig ekonomisk ställning? Våra obligationer
stå äfven ganska fördelaktigt i jemförelse med många andra
rikare länders. Jag vill icke längre upptaga det Höglofl. Ståndets
tid, men jag har blott velat till besvaring upptaga några
af de anförda satserna.
Åtskilliga ledamöter tillkännagåfvo sitt bifall härtill.
Gr. Anckarsvärd: Jag har blott begärt ordet för att ut
tala
min förbindelse för Frih Raabs mig gjorda tillrättavisande,
att den utländska skulden skulle vara 100 millioner. Jag tror
ganska väl att han har rätt deri, att den utgör 200 millioner,
om icke mera. Hvad Hr Tornerhjelms yttrande vidkommer,
vill jag icke ingå i någon vederläggning deraf. Det tyckes instämma
allt för mycket med de rådande åsigterna. Dock kan
jag icke undgå att göra en anmärkning, nemi. att man kan ega
en ganska betydlig egendom och likväl nödgas att, i följd af
skuldsättning, gå från densamma, och det vore bedröfligt om
Sverige skulle blifva tvunget att afstå sin jord åt utlänningar.
Frih. af Ugglas: Det är icke min mening att vid detta
tillfälle ingå i någon detaljerad undersökning af Gr. Anckarsvärds
och Frih. Hamiltons anföranden; men jag har velat inlägga
några lugnande ord i della afseende. Man har talat om vår
utländska skuld och uppgifvit den till 200 millioner. Jag antager
denna summa; men, Mine Hrr! vi ega en fast egendom
af 2,200 millioner, och jag hemställer till en och hvar, om med
en sådan kapitalförmögenhet man kan säga, att vi stå på branten
af en afgrund. Frih. Raab har varnat för fortsättande af
jernvägsbvggnaderne, emedan landets arbetskrafter alltför mycket
skulle tagas i anspråk. Enligt K. M:s Nåd. Propos. an
slogos
-
Den 9 Maj f. m.
16!
slogos vid förra riksdagen 25 millioner, och enligt min öfvertygelse
hafva dessa arheten blifvit utförda utan att någon allmän
klagan försports deröfver, att arbetskrafterna blifvit borttagna
för den enskilde. Vid denna riksdag bar K, M. löreslagit
26,135,000, och jag hemställer till hvar och en, om det kan
vara nä gon fara för alt Sverige nu efter tre år icke skill.e
kunna utföra detta arbete utan för mycken ansträngning. Vidare
har man velat antyda alt våra stambanor icke bära sig. Jag
anhåller att i delta afseende få nämna några siffror. Om inkomsten
af den vestra stambanan fortfarande blir lika hög,
som den varit under de månader, som den varit öppen så upp
går
den på ett år till 2,100,000 rdr, och när delta tal uppgår
till 300,000,000, så lemnar det icke blott nog till drift- och
underhållskostnader, utan äfven 5 proc. på kapi alet. Då man
således redan under de första månaderna, som denna bana varit
öppnad, kan påräkna en sådan inkomst, så hemställer jag om
detta företag kan kallas för ett vådligt företag.
I)å här icke något bestämdt yrkande blifvit gjordt, utan
jag förmodar att de åsigter. sorn de uttrycka, komma att söka
göra sig gällande vid pröfningen af hvarje punkt särskildt, så
anhåller jag att till dess tå uppskjuta vederläggningen. För
närvide tror jag det skulle leda oss för långt från ämnet, om
vi nu skulle taga denna fråga i sin helhet under öfverläggning.
Jag tror det vara nödvändigt alt pröfva hvar och en bana
särskildt.
Detta anförande framkallade äfven bifallsyttringar.
Gr. Hamilton, Malkolm Walter: Gr. Anckarsvärd har
yttrat, att lian skulle stå ensam och höja ett varningens rop
mot att alltför hastigt öka landels skuldsättning. Jag har derföre
ansett det vara min pligt, då min öfvertygelse i det närmaste
öfverensstämmer med hans och Frih. Hamiltons, att här
offentligen uttala att det icke är ett halfgjordt arbete att hafva
fullbordat en stambana från Stockholm till Götheborg och från
Fahlköping till Malmö. Frågan är blott att under denna statsregleringsperiod
icke använda mer än 10 å 12 millioner, för
att göra den södra stambanan färdig och fullborda arbetet vid
slutstationen. Utsk-.t har deremot föreslagit påbörjandet af tre nya
stambanor, men har försigtigtvis icke uppgifvit huru långa rle
skulle blifva eber huru mycket de skulle kosta. Jag vill icke
vidare uppehålla R. o. Ad:s tid, utan blott hembära min tacksamhet
lill Gr. Anckarsvärd och Frih. Hamilton för de varnande
ord de här yttrat.
Gr. Liljencrants, Gustaf Fredrik: Det finnes i vårt
land många personer, för hvilka ordet sparsamhet låter oangenämt,
och det är säkert att vid detta tillfälle, mer än någonsin,
måste detta ord hafva ett skärande missljud. Församlade från
H. IV. II
162
Den 9 Maj f. m.
alla väderstreck, är mången tillkommen för att söka få någon
del af den stora utdelning, som man väntar, särdeles till förmån
för önskade jernvägsanläggningar. Det kan då icke vara
angenämt att höra uttalas något, som skulle kunna göra fruktlösa
både resekostnad och dagunderhåll.
Frih. af Ugglas har sagt, att han uppträdde egentligen för
att vederlägga de vådliga satser, som Frih. Hamilton framställt.
Enligt min tanke har hvarje sats den natur att öfverensstämma
med en persons uppfattning och strida mot en annans. Jag för
min del länn Frih. Hamiltons satser vara välbetänkta oell med
fäderneslandets sanna väl öfverensstämmande, oell dessutom
fann jag dem vara satser; men jag kan icke tillerkänna den
värde talarens framställning samma egenskanp. Hvad är här
fråga om? Ar frågan att afkunna en dom lör alltid öfver alla
jernvägar? Nej, frågan är om man icke skulle kunna möjligen
sansa sig en liten tid och se hvad de nuv:de jernvägarne inbringa
och i sammanhang härmed huruvida staten kan hära
bördan af ytterligare utgifter för flera dylika vägars tillkomst.
Jag får påminna de Hrr, som nu ifra för sådana vägars fortsatta,
rastlösa byggande, och hvilka nästan alla voro ledamöter
vid förra riksdagen, att det då framställdes, som ett axiom,
hvilket ock har en viss sanning för sig, att man borde låna
upp 35 millioner, eller den summa, som erfordrades för att
fullborda den södra stambanan, och sedermera, sade dessa Hrr,
skola vi hvila oss; men nu låter det icke så, som om dessa
Hrr vilja hvila sig. Men frågan om jernvägars tillkomst är icke
hufvudsaken, utan liufvudsaken är den att man skall låna utomlands.
Hade vi än aldrig så mycket medel inom landet, kunde
vi årligen anslå 9 å 10 millioner till jernvägsbyggnader, så
varén förvissade, att dermed vore man ingalunda belåten. Man
kan nemi. icke, som sakerna nu stå, hade man också millioner
papperslappar, bestrida importen. Dertill erfordras klingande mynt,
och derföre måste vi låna utom landet, sedan vi vant oss att
importera för 20 å 30 millioner, utöfver den tillgång, exporten
lemnar.
Det är nu fråga om alt på en gång börja 3 nya stambanor.
Men det är icke nog med det, utan vi skola äfven på
det varmaste strida om, huruvida det icke skall blifva två norra
stambanor i st. f, en. Mig förefaller det såsom ganska visst,
att den sansade delen af Svenska folket med glädje skulle godkänna,
om vi nu beslutade att icke anslå medel till påbörjande
af någon annan ny stambana, än den nordvestra, hvilkens politiska
vigt är alltför väl insedd, och sålunda ej beliöfver mitt
lörord. Från synpunkten af jordbrukets intressen är det ock
af stor vigt att alltför stora arbetskrafter ej användas vid jernvägsanläggningar,
enär kändt bör vara att, i vårt folkfattiga land,
finnas socknar, hvarest det vissa tider är nära omöjligt att få
lega en enda karl. Underligt nog tyckes man tro att låneutvägen
aldrig skall sina ut; men, Mina Hrr! det kommer snart
nog en tid, då utlänningen icke blir så blind för vår ställning,
Dea 9 Maj f. m.
163
sorn den nu tyckes vara. I detta afseende erinrar jag mig en
berättelse, hurusom en Svensk, vid ett besök lins Salomon Heine
i Hamburg, befann sig uti stor förlägenhet att kunna redogöra
för till hvad ändamål Svenskarne använde de stora penningebelopp,
som upplånas. Vår landsman svarade, i sin nöd, att
anledningen vore Svenska allmogens vana att förse sig med allahanda
silfverpjeser, och det lörinäles att förklaringen för tillfället
antogs för god, men det är stora skäl att förmoda att tider
äro snart i analkande, då så beskaffade ursägter ej förmå vilseleda
de långifvande. Vi deremot, som känna rätta förhållandet,
måste hoppas på oell fodra uppfyllande af de försäkringar, som
vid förra riksdagen lemnades af inflytelserika personer, att vi
nu skulle la pusta ut något.
Huru besluten uti dessa frågor nu må komma att utfalla,
skall framtiden utvisa; jag hoppas ej i den vägen det hästa,
men jag önskar åtminstone att få i protokollet förvaradt, att jag
med min röst sökt förvara fäderneslandet mot de olyckor, som
Hrr:ne, om ock i god afsigt, dock ofelbart draga öfver detsamma
till följe af den fortsatta, ohejdade, utländska skuldsättningen.
Några ledamöter hördes yttra bifall och häri instämma.
Hr Mannerskantz, Carl Axel: Man har här talat om
vårt lands ekonomiska ställning. Enligt min tanke är den i
väsendtligt afseende ganska god och mycket lyckligare än den
varit under någon föregående tidpunkt, ty hvart vi kasta våra
blickar, se vi huru vår industri, vårt jordbruk så väl som öfriga
näringar i hög grad hafva utvecklat sig. Men jag kan dock
icke heller neka till, att denna vackra tafla har en skuggsida,
och den är att vi under arbetet på vår industriella utveckling
alltför mycket hafva litat till andras hjelp, och derigenom belastat
både oss sjelfva och än mera våra efterkommande med
en skuldbörda, som är på god väg att snart blifva oss alltför
tung och tryckande. Jag tror, att om vi ansträngde våra krafter
mer än vi göra, lemnade större egna bidrag och lånade
mindre, så skulle vi sjelfve bättre kunna utlöra de stora företag,
som vi hafva för oss, utan att fortfarande behöfva gå till
utlänningen, lör att erhålla förlag dertill. Jag tror väl icke,
att vårt samhälle i denna stund är i en sådan ställning, att vi
behöfva frukta för den utländska skulden, om den också nu
uppgår till 200 millioner; men om vi skulle fortsätta att låna,
under ännu en och annan riksdagsperiod, i samma stora skala,
som vi gjort under de sednaste 5 å 6 åren, då kommer upplåningen
att ske hastigare än alt landet kan hinna i samma
grad utveckla sig, och innan vi kunna så kraftigt befrämja vår
produktion, att den förmår fylla de högst betydliga, ständigt
stigande räntor och amorterintisbidrag, som vi få att utgöra —
och jag fruktar då, att faran af en ekonomisk och financiel
omstörtning skall komma oss närmare i samma mån, som vi
ohejdadt hafva kastat oss i armarne på utlandet. Jag tror der
-
164
Dea 9 Maj f. m.
före, i afseende på de förslag, som innehållas i det nn föredragna
Betänk:t, att Stats-Utsk:t icke väl vägt våra krafter, då det
föreslagit att vi till nästa riksdag skulle göra en upplåning af
ända till 35 millioner och med möjlighet att den kanske kommer
att gå ännu högre.
Då man bestridt denna alltför starka upplåning, har dock
frågan blifvit ställd på en oriktig ståndpunkt, derigenom att man
å andra sidan yrkat, att vi vid denna riksdagen skulle blott bevilja
medel för södra stambanans fullbordande och icke för någon
annan. Det tror jag är att begära för mycket, men de 35
millionerne kunna väl tåla vid en betydlig nedprutning, och det
bör man under Betänk:ts föredragring noga iakttaga vid hvarje
särskild punkt, så att till iner än 20 å 25 millioner sammanlagdt
tror jag ej att man bör uppgå. Hufvudsaken vid alla ekonomiska
företag är att man icke arbetar allt för hastigt, ty då
hinner ännu icke frukten efter den förut gjorda sådden blifva
mogen, innan man genast vill göra en ny sådd, i större skala
än förut, och fortare än nödigt förråd dertill kunnat insamlas.
Vid denna punkt kan man emellertid, såsom jag redan nämnt,
icke yrka något särskildt, men man kan framdeles för hvarje
gång, vid hvarje bana, för hvilken anslag begäres, val betänka,
om man icke dervid kan göra någon besparing, och till framtiden
uppskjuta det som icke är alltför angeläget. En talare
har sagt, att man för jernvägsbyggnadens behof icke borde söka
göra någon upplåning inom landet; men jag är ölvertygad att
man handlar illa mot vårt fädernesland, örn man icke ju förr
desto heldre började med försök till upplåning här hemma, ty
skall man alltid gå till utlandet och låna, ända till dess alla
tillernade jernvägar blifvit färdigbyggda, då störtar man sig
ovillkorligen förr eller sednare i förderfvet. Man bör ställa så till
att de, sorn göra större eller mindre besparingar, må kunna
utan svårighet placera dem på ett så lämpligt sätt, som i lätt
säljbara statsobligationer; derigenom leder man vårt folk in på
den riktiga vägen, att genom noggrann sparsamhet hopsamla
egna tillgångar för utförandet af de stora allmänna eller enskilda
företag, hvaraf så mångå finnas att i vårt hand utföra. Det
är för att få göra dessa begge erinringgar, som jag egentligen
vid detta tillfälle har begärt ordet; — att man må akta sig att
låna hastigare än landets utveckling hinner följa med — samt
bemöda sig att inom landet skalla tillräckliga tillgångar för
alla tillernade arbetens verkställande, utan behof af utländsk hjelp.
Hr Cederschiöld, Robert Theofron: Hvar och en,
som lika med mig icke har någon egendom på något af de håll,
som jernvägen är föreslagen att framgå, och som således fullt
oväldigt kan fatta sitt omdöme i saken, skall säkerligen, om icke
hissna, dock stanna och betänka sig något, innan han iemnar
sin röst. Frih. af Ugglas har visserligen förespegla! att dermed
icke vore någon fara, emedan fastighetsvärdet är 2,000 millioners
öfverskott, men deri värde talaren har icke upplyst, huru myc
-
Den 9 Mnj f. m.
165
ket det är intecknadt, och det är säkerligen ganska betydligt.
Jag är öfvertvgad att ganska många egendomar äro iritecknade
till f, och ganska många till och med öfver taxeringsvärdet. Hr
Frih:n har älven sagt, att de jernvägar, som redan äro byggda,
skola lemna 5 proc. Oin han kan gå i borgen derför, så skulle
jag gerna gifva min röst till huru många millioner som helst;
men det tror jag han icke kan. Hr Tornerhjelm har i en flödande
rikedom af ord framställt landets blomstrande ställning,
och jag vill icke draga i betviflande Hr Tonerhjelms insigter som
statsekonom; men jag åberopar i detta fall Hr Akerman, som
nu har R. o. Ad:s förtroende att vara fullmäglig i Banken och
förut i Riksgäldskontoret. Han har vid riksdagens början i en
motion framställt landets ekonomiska ställning och sagt, att om
vi fortfara, som vi börjat, en oundviklig ruin inom kort står
för dörren, och vid sådant förhållande torde det vara skäl att
något hejda sig, innan man fortgår i den riktning, som blifvit
föreslagen. För min del finner jag Frih. Raabs förslag särdeles
välbetänkt, nemi. att vi skola fullborda de påbegynta och börja
den nordvestra stambanan; det blir ändock 10,000,000 för den
södra och 5 å 6,000,000 för den sednare banan. Den som, lika
med Hr Tornerhjelm, anser 10,000,000 som en pris snus, tycker
visserligen att det är ringa; men för den, som icke så betrakter
millionerna, måste dock 16,000,000 vara af någon betydenhet,
och då man vid de föreg:de riksdagarne beviljat så betydligt,
så borde man stanna dervid. Dessutom finnes ett annat
skäl för mig, nemi. att, om man skall bygga nya banor, så bör
man åtminstone vara enig om, hvar den nya banan bör läggas;
men då man står nästan med knilven mot strupen, om den
skall gå öster eller vester, är det då skäl att nu göra det?
Är det icke då skäl att hejda sig 3 år? Dessutom hafva vi
begått ett stort misstag, då vi läto intressena få öfverhand genom
jernvägens dragande söder om Mälaren. Det hade då icke
kommit i fråga någon sammanbindningsbana genom Stockholm.
För dem, som tro att ejt misstag då begicks, är det skäl att
nu stanna. Af dessa skäl skall jag med min röst biträda Frih.
Raabs förslag; men om på detta icke kan framställas någon
propos., så möter alldeles icke något hinder för att nu afslå de
iöreslagna banorna, på det att partierne måtte hinna lugna sig
till nästa riksdag.
Gr. Sparre, Erik: Den lifliga strid, som här börjat, kunde
föranleda mig att tro, att här vore fråga om något som
skulle afgöras, men denna punkt kan icke leda till något resultat.
Yrkande om propos. har icke blifvit begärdt. Jag kan
för min del icke fatta hvad som är ändamålet med denna diskussion,
som icke kan tjena till någonting. Jag har här hört
talas om utländsk skuldsättning, om sättet att upptaga inhemska
lån, m. fl. saker, som icke stå i ringaste sammanhang med nu
föredragna punkt. Diskussion derom kunde sparas till de punk
-
166
Den 9 Maj f. m.
ter, der en propos. och ett resultat kan följa. Jag hemställer
derföre, om icke denna särdeles resultatlösa diskussion kunde ju
förr dess heldre afslutas.
Gr. Mörner, Carl Göran: Hufvudsakligen instämmer jag
i det yttrande, Hr Mannerskantz afgifvit, emedan jag tror att
han har rätt håde i sin uppfattning af den närv:de ställningen
och af framtiden, ehuru jag älven tror att han missräknat
sig i fråga om möjligheten att bringa sitt förslag till utförande.
Då jag betraktar den olika fysionomi, som Riddarhuset i dag
företer, mot hvad, som synts lör dem, som förut under riksdagens
lopp mera träget bevistat ölverläggningarre härstädes,
har jag föga anledning förmoda, att bemödanden i en sådan
riktning skulle vinna framgång. Att nu föredragna punkt icke
skulle kunna leda till något resultat, derom är jag af olika åsigt
med den siste värde talaren, ty då motionären gjort ett bestämdt
förslag, kan detsamma antingen bifallas, afslås eller återremitteras.
Jag har, misströstande om framgången, emellertid endast
velat i R. o. Arks protokoll få förvarad den åsigt, att äfven jag
delar de betänkligheter, som den närv:de ställningen icke kan
undgå att ingifva. Då vi nu redan i (lera år haft en mindre
god skörd, är det temligen osäkert, om det är den rätta tidpunkten
att nu inlåta sig på en så stor skuldsättning, som här
är i fråga.
Gr. Taube, Henning Adolf: Jag har begärt ordet för
att yttra några få ord om den nu föredragna punkten. Jag vill
nämna att jag instämmer med Hr Mannerskantz i afseende å
granskningen af hvarje stambana särskildt, men jag vill derom
tala vid Stats-Utsk:ts Utlåt. N:o 89. Hvad denna punkt beträffar,
vill jag fästa uppmärksamheten på, huruvida Statsverket skall
bygga alla stambanor eller blott den södra och nordvestra. Då
jag till alla delar gillar Utsk:ts motiver och anser det omöjligt att
här i landet på alla punkter åstadkomma bolag, oell då jag äfvenledes
anser det vara olyckligt för vårt jernvägssystem —
som då icke kleive något system — om icke staten bygger
alla våra stambanor, så anhåller jag att få yrka bifall till Utsk:ts
framställning i denna punkt. För min del tror jag att Frih.
Raab är berättigad att begära propos. på sitt förslag, ty när
ett sådant är Iramstäldt, så mäste det vara grundlagsenlig!, att
motionären får sitt förslag afgjordt; men då jag icke kan gilla
denna motion, anhåller jag om bifall till denna punkt i Utsk:ts
Betänk., och hoppas att de Hrr, som uttalat en så stark förkastelsedom
olver vår djerfhet, måtte fästa sin uppmärksamhet
på, att de statsanslag, som förut blifvit beviljade och nu äfven
föreslagna lör den södra och den Wermländska banan, uppgå
till 66,000,000, då deremot för trakterne i öfre Sverige blifvit
beviljadt — noll och intet. Jag hemställer, oin det kan vara
rätt, att södra Sverige, sedan det fått 66,000,000 till jernvägsbvggnader,
säger: nu kan det vara nog med stambanor. När
Den 9 Maj f. m.
167
jernvägarne förut ansetts så nödvändiga för det södra Sverige,
skulle de då icke älven vara nödvändiga för det nordligare
Sverige?
Jag anhåller om bifall på punkten.
Frih. Gripenstedt, Johan August: Med anledning af
denna punkt, hafva åtskillige talare redogjort för sina åsigter
rörande den finaneiella och ekonomiska ställningen i landet.
Jag tror icke att en granskning al allt detta och en närmare
utredning af dessa förhållanden kan vara af något värde, så
vida den icke stödjer sig på en mängd af fakta, och för tillfället
har jag icke dessa uppgifter till hands; men jag anser
mig dock vara skyldig att yttra några ord med afseende å
den hufvudsakliga tanke, som genomgår dessa yttranden, nemi.
huruvida de företag, som man begynt och hvilkas fortsättning
nu är i fråga, skulle öfverstiga landets krafter. I detta afseende
har man inblandat åtskilliga omständigher, som, enligt
min tanke, dermed icke ega sammanhang, nemi. om den enskilda
hushållningen, orri handelsbalans, med mera dylikt. För
min del tror jag det vara nyttigt, att vid detta, som vid andra
tillfällen, göra en bestämd skillnad mellan den enskildes och
statens hushållning. Man måste särskildt taga i betraktande
de tillfällen, då staten handlar som en solidarisk enhet, och de
fall, då hvar och en handlar enskildt för sig. I sednare afseeridet
är det visserligen sannt, att det vore mycket önskligt,
om menniskorna alltid handlade klokt och rätt. IJet har också
funnits tider, då man för sådant ändamål, i nästan alla riktningar,
sökte utöfva ett förmynderskap på den enskildes verksamhet,
och då man velat binda, ej blott handlingens, utan äfven
tankens, och framför allt yttranderättens frihet. Men, likasom
man lyckligtvis numera i allmänhet frångått denna falska
riktning i afseende på andliga förhållanden, bör man äfven öfvergifva
ett sådant försök i afseende på de materiella. Hvarje
enskild måste ansvara för sina enskilda handlingar, och det är
icke blott omöjligt, utan äfven orält och obehörigt, att staten
genom lagstiftning bjuder till att hålla hvar och en på den
stråt, som han bör följa, vare sig i sin hushållning eller i sina
öfriga åtgärder. Deremot är det otvifvelaktigt en skyldighet
för hvar och en, som har rätt att yttra sig öfver statens angelägenheter,
att, så vidt på honom ankommer, tillse att dessa
på ett klokt och värdigt sätt handhafvas, och frågan blir då i
iörev:de fall: hafva de förbindelser, som staten åtagit sig och
som den är på väg att ytterligare ikläda sig, öfverskrida de
resurser, hvaröfver staten kan disponera ? Det är snart 6 år
sedan, då denna fråga för första gången på allvar förekom, och
jag yttrade då den öfvertygelse, att landets förkofran i materielt
hänseende numera lyckligtvis så framskridit, att statens tillgångar
voro fullt tillräckliga att utan öfveransträngning utföra det
ifrågav:de företaget. Jag sökte då genom någorlunda fullständiga
uppgifter ang:de alla de förnämsta näringarnes ställning
168
Den 9 Maj f, m.
och framsteg framlägga skälen för denna öfvertygelse, och för
den förhoppning, jag äfven yttrade, att utan något landets betungande
med ökade skatter, blott genom den naturliga tillvexten
i statsinkomster, medel skulle, så att säga af sig sjelf, uppkomma
för att uppfylla de förbindelser, hvilka staten för ett
sådant ändamål behöfde åtaga sig.
Jag minnes mycket val — och många af eder, Mina Hrrl
minnas det säkert också — huru dessa åsigter, och i allmänhet
hela min uppfattning af det s. k. »fattiga» landets ställning
(hvilken uppfattning den tiden var nästan ny) möttes med misstroende
och klander, ja! stundom med hån. Men jag har, Gudskelof!
haft den tillfredsställelsen att numera se dessa åsigter
och förutsägelser så bestyrkta af erfarenheten, att frågan härom
väl kan anses så godt som afgjord.
Det är nu den tredje statsregleringen som af K. M. blifvit
till R. Stms bepröfvande framlagd, deruti — utan att ett öres
förhöjning i skatleerna varit nödvändig, men väl i stället betydliga
eftergifter och nedsättningar kunnat medgifvas — tillgångar
visats vara för handen, att med rask fart kunna fortsätta våra
jernvägsarbeten, och det synes mig under sådana förhållanden
omöjligen kunna sägas att dessa gagnande arbeten på
något sätt öfverstiga våra krafter. Man har visserligen sagt,
att det vore bättre och försigtigare, om detta företag fortsattes
endast i den mån, som våra egna tillgångar, utan behof af någon
upplåning, medgåfvo. Men då en sådan upplåning — om
också summorna förekomma mycket betydliga — likväl ej medför
någon annan förpligtelse, än att, under en viss tid, ansvara
för en viss årlig afgäld; då medel härtill, utan den ringaste särskilda
uppoffring, äro tillgängliga, och enligt allt förutseende
statens inkomster för framtiden icke kunna komma att förminskas;
då de stora förmåner, som i så många riktningar, genom
dessa kommunikations-anstalter, tillskyndas landet, skulle, i händelse
den omnämnda grundsatsen tillämpades, under en lång tid
fördröjas; och då derjemte genom ett sådant förfarande arbetet
blefve vida kostsammare än eljest; så torde det svårligen
kunna förnekas, att en dylik anordning vore föga välbetänkt.
Min tanke är således, att R. o. Ad. eller R. St:r icke behöfva
sträcka sin försigtighet ända derhän, att nu blott en bana skulle
fullbordas och sila andra tills vidare få anstå, utan att man kan
med full tillförsigt och i landets välförstådda intresse gå så långt
som K. M. föreslagit, nemi. att man för statens egna banor gör
en ny upplåning af 20 millioner, och derutöfver hvad som för
de enskildta banorna erfordras.
Jag tillstyrker således bifall till Utsk:ts förslag i denna
punkt, och hemställer, att Frih. Raabs framställning icke må
leda till något generelt beslut, utan att man vid hvarje särskild
punkt måtte bestämma hvilka arbeten som nu skola företagas
och hvilka belopp dertill böra anvisas.
Den 9 Maj f. m.
169
Frih. Raab: Frih. Gripenstedt har visserligen nyss gifvit
oss den förhoppning, att staten, utan ökade skatter, skulle blifva
i tillfälle att erlägga den ökade räntan och amoteringen; men
det gifves ett sätt, hvarpå dessa upplåningar trycka industriidkaren
ännu högre. Den ökade upplåningen kommer nemi. säkert
att minska sillverförrådet och öka penningebristen.
Då jag första gången hade ordet, yttrade jag att jag icke
hade för afsigt att begära någon propos.; men då jag blifvit
uppmanad af det understöd jag fått, anhåller jag att Hr Gr. o.
Landtm, framställer propos. i frågan.
Frih. af Ugglas: Jag hemställer till Frih. Raab, om en
sådan propos., som han begärt, kan framställas. Utsk:t. har ju
i den Öde punkten icke afgifvit något särskilt yttrande om Frih.
Raabs motion, utan yttrat att sådant skulle ske i afseende på
hvarje punkt särskildt. Om nu här skulle framställas propos.
på Frih. Raabs förslag, så kunde ju hända att R. o. Ad. a priori
skulle med ett streck skära af alla banorna på en gång. För
min del tror jag att något annat icke kan vid denna punkt ega
rum, än att lägga den till handlingarne. Frih. Raab får ju tillfälle
att vid hvarje särskild punkt framställa propos. derpå.
Hr Cederschiöld: 1 motsats till hvad den siste värde
talaren anfört, kan jag icke fatta annat än att det är Frih.
Raabs grundlagsenliga rättighet att få propos. framställd på en
af honom afsifven motion. Enligt Retänk:t är det i öde punktan
som Frih. Raabs motion, såvidt den afser blott fullbordandet
af den södra och påbörjandet af den nordvestra stambanan,
blifvit besvarad.
Således är det val vid denna punkt sorn propos. skall, om
någonsin, kunna framställas. Det är gifvet att, om Frih. Raabs
lörslag bi fa lies, så har man sagt att man icke vill gifva några
medel till den norra och de öfriga banorna; men i annat fall
går man öfver till de särskilda banorna.
Gr. Sparre: Angående Frih. Raabs rättighet att yrka
propos. på det af honom framställda förslaget, vill jag icke här
yttra mig om. Det tillhör Hr Gr. o. Landtm, att derom afgifva
svar. Jag ber blott att få fästa R. o. Ad:s uppmärksamhet
på beskaffenheten af Frih. Raabs yrkande. Då dessa banor
sednare komma att föredragas, så blir det på nytt diskussion
om det skall beviljas anslag, och då stiger Frih. Raab upp
och säger, att det är redan heslutadt att It. o. Ad. skall gifva
anslag, men beloppet är icke bestämdt. Omöjligheten lör R. o.
Ad. att antaga en propos. af den beskaffenhet, som den ifrågav:de,
tror jag mig hafva härigenom ådagalagt. R. o. Ad. skulle
derigenom hafva alslagit 3 banor och beslutat 2 sådana, utan
att bestämma beloppen. Jag hemställer således att Frih. Raab
måtte återtaga sitt förslag, hvarpå propos. svårligen kan a(-  gifvas.
170
Den 9 Maj f. m.
Hr Cederschiöld: Jag får fästa den siste värde tala
rens
uppmärksamhet derpå att, om Frih. Raahs förslag bifalles
beträffande den nodvestra stambanan, så är beloppet icke bestämdt,
men derom får då afgöras.
Frih. Tersmeden, Wilhelm Fredrik: Jag vill icke bestrida
att Frih. Raab kan få den af honom begärda propos. framställd,
men att deri ligger en orimlighet, torde vä! medgifvas. Orsaken
härtill är den, att Utsk:t gjort en särskild framställning i
anledning af Frih. Raabs motion. Om Utsk:t hade behandlat
denna motion på samma sätt som brukar ske i andra fall, hade
Utsk:t nemi. lörklarat Frih. Raabs motion derigenom vara besvarad.
Fortfar Frih. Raab i sitt yrkande att inga andra banor
skola beslutas än den södra, så må det så vara; men att nu
besluta att blott en ny bana, nemi. den nordvestra, skall hafva
anslag, och icke någon annan, synes mig orimligt.
Frih. Raab: I anledning af de anmärkningar, som blifvit
gjorda, ber jag att få modifiera mitt förslag sålunda; att R. St:r
vid innevide riksdag blott ville bevilja medel till den södra stambanans
fullbordande och påbörjande af den nordvestra, samt
derutöfver de låneunderstöd, K. M. föreslagit, till de bolag,
som bildat sig för byggande af bibanor.
Hr Lagerstråle: Jag får fästa uppmärksamheten derpå,
att om Frih. Raabs förslag bifalles, så komma de af K. M. afgiina
förslag att afgöras torr än den Iv. Proposm blifvit föredragen.
Det blir ju till lalle för R. o. Ad. at t vid hvarje punkt särskildt
afgöra, huruvida R. o. Ad. vill bifalla Frih. Raabs förslag eller
icke.
Sedan öfverläggningen härefter förklarats afslutad, yttrade
Hr Gr. o. Landtm., att Frih. Raabs ifrågav:de motion hufvudsakligen
afsåga, dels att R. St:r vid denna riksdag icke skulle
bevilja medel till andra stambanor än den södra och nordvestra,
dels och att de summor, som för jernvägsanläggningarne erfordrades,
måtte, så vidt möjligt vore, anskalTas utan statens ytterligare
skuldsättning. I den nu förev:de punkten hade Stats-Utsk:t
hvarken tillstyrkt eller alstyrkt denna Frih. Raabs motion, utan endast,
efter lemnad redogörelse för densammas innehåll, dels meddelat
åtskilliga upplysningar rörande den behandling, som frågan
om stambanornas anläggning och deras utsträckning m. m. vid föregående
riksdagar erhållit, och dels i allmänhet yttrat sin åsigt
i saken. Vid sådant förhållande och ehuru Frih. Raab obestridligen
vore berättigad att erhålla propos. på bifall till sin inerberörde
motion, kunde en sådan propos. dock icke framställas vid
den nu förev:de punkten, hvilken, på sätt Hr Gr. o. Landtm,
nyss omförmält, innehölle hvarken något tillstyrkande eller afstyrkande
af motionen; hvaremot och då Utsk:t, i strid mot
Frih. Raabs åsigt, dels uti 10:de och 11 :te punkterna afförev:de
Den 9 Maj f. m.
irt
Utlåt, föreslagit, att medel måtte anslås så väl till en stambana
emellan Kathrineholm och Norrköping som äfven till påbörjande
af norra stambanan, och dels i sitt Utlåt. N:o 89, likaledes i
motsats till hvad Frih. Raab påyrkat i motionens sednare del,
hemställt att medel till jernvägsarbetenas utförande skulle beredas
genom upptagande af ett nytt statslån, det stöde Frih.
Raab öppet att, då nyssnämnde punkter och (Jllåt. hvar i sin
ordning komme under pröfning, framställa de yrkanden, hvartill
han, på grund af sin oftanämnde motion, kunde finna sig befogad.
Med stöd af hvad sålunda blifvit anfördt, finge Hr Gr o.
Landtm, nu förklara, det han, i anseende till beskaffenheten af
Utsluts yttrande i den förevtde punkten, ansåge sig, med anledning
deraf, ej kunna framställa propos. på bifall till det af
Frih. ltaab gjorda yrkande.
Härefter hemställde Hr Gr. o. Landtm., att Utsk:ts i förevarande
punkt afgifna yttrande skulle läggas till handlingarne,
hvartill svarades ja.
Den vidare pröfningen af Utlåtit uppskjöts till e. m:s plenum.
Gr. Wachtmeister, Hans, hade inlemnat ett mern. af följide
lydelse:
Hindrad af enskilda göromål får jag härmed afsäga mig
min befattning såsom ledamot i Konsl.-Utsk:t och såsom Bänkman,
anhållande att få blifva vid min riksdagsmannarätt bibehållen.
Sedan R. o. Ad. härtill lemnat bifall, anmodade Hr Gr.
o. Landtm. Ståndets Hrr Elektorer att utse en ny ledamot i
Konst.-Utsk:t efter Gr. Wachtmeister.
R. o. Ad. åtskiljdes kl. \ 4 e. m.
In fidem,
0. Brakel.
172
Den 9 Maj e. m.
Lördagen den 9 Maj 1863.
Plenum kl. 6 e. m.
Fortsattes behandlingen af Stats-Utsk:ts Utlåt. N:o 87, ang:de
fortsatt utförande af jernvägsarbeten för statens räkning
och anvisande af dertill erforderliga medel; och förekom nu i
ordningen:
6:te punkten.
Frih. Raab, Adam Christian: Jag har icke begärt ordet
för att söka åstadkomma någon ändring i det beslut, hvartill
Utsk:t kommit i afseende på denna fråga, utan jag vill blott
fästa uppmärksamheten på, att om vi beslutat oss för de smalspåriga
bano-na, hvilka hade varit mer än tillräckliga äfven för
dubbelt så stor rörelse, som deri högsta vi kunna påräkna, så
hade nära hälften af anläggningskostnaden blifvit besparad.
Gr. von Rosen, Adolf Eugéne: Afven jag vill icke
försöka att få någon ändring i det beslut, till hvilket StatsUtslct
har kommit. Jag kan blott beklaga, att den obetingade
tron på auktoriteter skall till den grad förvilla omdömet, att,
då man i vårt eget land haft påtagliga bevis på den stora fördelen
af smalspåriga banor, der trafiken icke är särdeles stor,
man likväl icke då vill anlägga sådana. Som sagdt är, jag vill
icke nu försöka att erhålla någon ändring i beslutet. Jag vill
blott inlägga min reservation deremot. Inom 3 år kommer det
att visa sig, hvilket system, som varit klokast att använda.
Sedan öfverläggningen ansetts härmed slutad samt Hr Gr.
o. Landtm, yttrat, att något bestämdt yrkande derunder icke
afgifvits, biet propos. på bifall till Utsk:ts hemställan framställd
och med ja besvarad.
7:de punkten.
Frih. af Ugglas, Gustaf: Emot den nu föredragna punkten
af Stats-Utsk:ts Betänk, har jag nedlagt min reservation,
och jag anhåller att få inför R. o. Ad. närmare utveckla de
skäl, hvarför jag anser att punkten bör afslås. Först och främst
är förslaget, enligt min tanka, ur allmän synpunkt oriktigt. Det
är icke första gången, som R. St:r hafva framkastat den tan
-
Don 9 Maj e. m.
173
ken, att kommunerna borde bidraga till kostnaderna för stambanornas
anläggning. Denna fråga väcktes vid 1853 års riksdag,
upplelde åter 1858, men föll vid båda dessa riksdagar.
Vid den sednare framkom den under en bestämdare form. Inom
Stats-Utsk:t och inom Riks-Stånden väcktes ett förslag, att, sedan
den vestra och södra stambanan närmade sig sin fullbordan
och man icke ansåg att för dessa banor någon särskild expropriation
af kommunerna kunde fordras, ville man dock, i och
för en då tillstyrkt bana mellan Hallsberg och Örebro, anställa
ett försök i nämnde afseende. Efter lifliga strider föll denna
fråga. Jag yttrade, alt jag ansåg Utsk:ts förslag oriktigt ur
allmän synpunkt. Om man nemi. antager, att det icke är blott
för att befordra provinciella intressen, som staten anlägger jernvägar,
utan att staten med dessa dyrbara anläggningar jemväl
åsjftar sin egen fördel, så vågar jag fråga, orri det väl vore
rimligt att uppfyllandet af detta statens ändamål skulle göras
beroende deraf, att en eller annan kommun vägrat att expropriera
jorden. Jag ber att få framhålla ett exempel, som jag
äfven i min reservation har påpekat. Stats-Utsk:t har föreslagit,
att R. St:r under vissa vilkor skulle bevilja medel till påbörjande
af nordvestra stambanan. Om nu dessa vilkor uppfyllas
och banorna således kunna byggas, skulle då sammanbindandet
af punkterna Christinehamn och Arvika kunna förhindras
derigenom, att en eller annan kommun icke ville lemna
jorden kostnadsfritt? Jag frågar hvar och en, om vi derför
skulle afstå från att bygga denna bana, som utgör förbindelse
mellan Sverige och Norige, och som är af den största politiska
vigt? Härpå tror jag att ingen skall kunna svara annat
än nej. Detta skäl är för mig alldeles tillräckligt att afslå en
sådan framställning, sorn den ifrågavtde, men jag har än ytterligare
anledningar dertill; om t ex. jernvägs-styrelseu utstakat
den eller den sträckningen, i hvilken en bana skulle gå, och
vederbörande kommuner blifvit tillfrågade och förklarat sig villige
att afstå jord, roen regeringen sedermera skulle finna, att
det vore lämpligare att draga banan öfver en annan mark, litet
mera till höger eller till venster, så skulle regeringen icke vara
berättigad att verkställa en sådan ändring i planen, utan att
ånyo hemställa till de andra kommunerna, genom hvilka banan
skulle gå, huruvida de äro villiga att ingå derpå. Man skulle,
i afseende på jernvägarnes sträckning, göra staten beroende af
det enskildta intresset och den enskilda beredvilligheten, och
detta är i högsta måtto orätt. Jag tror således att endast och
allenast ur allmän synpunkt detta Utslcts förslag bör förkastas.
Dessutom kan jag icke inse, huru den ifrågav:de expropriationen
skulle kunna på ett rättvist sätt åstadkommas. I afseende
härpå har man inom Utsk:t förkiarat, att det var landstingen,
som skulle ordna en sådan angelägenhet. Häremot har
jag invändt, att då landstingen icke äro berättigade att beskatta
vissa delar af ett län olika mot de andra, utan alla skola beskattas
lika, så skulle deraf blifva en följd att hela länet skulle
174
D«n 9 Maj e. m.
underkasta sig en beskattning för en jernväg, som endast skulle
beröra en helt obetydlig del af detsamma. Om t. ex. R. St:r
vid denna riksdag besluta, att norra stambanan skall gå vester
oin Sigtunafjärden, så kommer den till en liten del att genomlöpa
Stockholms län; men Stockholms län anser sig icke hafva
något gagn af en sådan jernväg. Huru skulle man då kunna
begära att hela Stockholms län skulle beskattas för en bana,
som genomlöper en liten del af detsamma, och af hvilken bana
länet icke har det ringaste gagn, utan tvärtom förlorar i sjelfva
verket den delen af Stockholms län, som ligger närmast omkring
Stockholm, på att en jernväg stryker fram så nära.
Dessa anmärkningar framställde jag i Utsk:t, och mera än en
gång uttryckte jag den önskan, att Utsk:t ville upplysa R. St:r
om huru Utslct ansåg att en sådan föreskrift, som denna, skulle
tillämpas. Sedan man lyckats att något så när bortresormera
förhållandet med landstingen, så stannade man vid att expropriationen
skulle ske genom subskription. Detta tror jag också
är den emla utväg, hvarigenom den kan åstadkommas; men
jag hemställer till hvar och en, orri det kan vara rätt att staten,
för att vinna en sådan fördel, som deri ifrågav:de, låter
det bero på den enskildta välviljan. Om två jordegare bo bredvid
hvarandra, der en jernväg skall anläggas, och om vi antaga
att de båda få samma nytta af denna jernväg, meri den ene är
en generös man och den andre en som noga ser på sina utgifter,
så nödgas ju den förre att göra uppoffring för den andres
skull. Kan sådant vara rätt?
Utsk:t yttrar i sin hemställan: »att, innan jernvägsarbete!
påbörjas, den till banbyggnaden och nödiga stationer erforderliga
jord för den del af banan, till hvars byggande anslag vid
nuv:de riksdag beviljas, skall vara af vederbörande kommuner
kostnadsfritt upplåten.» Jag frågar hvad som menas med vederbörande
kommuner. Kan någon på förhand uppgifva hvilka
orter, som skola hafva nytta af en föreslagen jernväg? Ar det
endast de orterna, hvarigenom banan kommer att löpa, eller
är det icke lika mycket de dem angränsande orterna? Jag
skulle tro, att Dalarne har fullkomligt lika stor, om icke större,
nytta af den norra banan, än Stockholms och Upsala län, genom
hvilka den kommer att löpa. Jag kan således icke
fatta, hvarför dessa sednare län ensamma skola bidraga till en
sådan expropriation. Skulle man här vilja tillämpa ett sådant
förslag, som det ifrågav:de, så anser jag såsom det första vilkoret,
att en lag i detta afseende stiftades. Detta har man, så
vidt jag vet, icke försökt i något annat land i Europa, än uti
Frankrike. Der har en särskdd lag för detta ändamål blifvit
stiftad, hvilken uttryckligen bestämmer i hvad mån kommunerna
i dylika fall skola bidraga. Under sådana omständigheter
kan det vara möjligt att verkställa detta, men jag vill i alla
fall icke påstå att det är rättvist.
Man har ansett att det skulle vara en orättvisa, att, sedan
60 mils jernväg hade blifvit byggd genom en stor del af
Den 9 Maj e. m.
175
landet, utan att något sådant vilkor hade kommit i fråga, detta
nu skulle tillämpas för de återstående delarne. Jag erkänner
ganska villigt, att jag icke vill kalla detta en orättvisa; hade
grundsatsen varit riklig, så skulle jag icke velat motsätta mig
dess tillämpning lör framtiden, fastän den icke förut blifvit tillämpad,
och ehuru man väl kunde säga att det ligger en hårdhet
deri, att de provinser, som längst fått vänta på fördelen af
jernvägar, skulle få dem på ett dyrare sätt än någon af de öfriga
delarne af landet.
Jag vill icke längre uppehålla R. o. Ad., utan anhåller blott,
på grund af hvad jag nu anfört, om afslag å denna ifrågav:de
punkt af Utlåtit.
Gr. Taube, Henning Adolf: På samma gång som jag
till alla delar instämmer i den siste värde talarens yrkande, så
ber jag att äfven få tillägga några ord. Jag får fästa uppmärksamheten
på huru svårt det skulle blifva att praktiskt tillämpa
Utsk:s förslag. Det står här i 7:de punktens lista mom. att till
byggandet af de stambanor, som Rikets nu församlade St:r anse
böra af staten anläggas, skall den dertill erforderliga jorden
vara af vederbörande kommuner kostnadsfritt upplåten. Hvad
menas bär med vederbörande kommuner? Huru vidt skall denna
benämninsr utsträckas? Menas dermed socknen, häradet eller länet?
Detta har Utsk:t icke omnämnt. Nu är det naturligt, att
den socken, hvarigenom jernvägen går, olta kan i anseende till
sitt läge vara sådan, att jernvägen endast går på den ena sidan
af socknen. Den angränsande socknen får således lika mycken
nytta af jernvägen som den förra, men om man skulle begära
att den äfven skulle bidraga till expropriationskostnaden, så
kan den helt simpelt svara: »nej, jernvägen går icke genom
våra trakter, och således anse vi oss icke böra bidraga».
Då Utsk:t icke tillkännagifva hvad som menas med vederbörande
kommuner, så anser jag förslaget vara praktiskt olämpligt.
Jag tror äfven att det vore högst menligt att byggandet
af statens stambanor skall bero på en eller annan kommuns
samtycke. Den siste värde talaren bar anfört den
Wermländska banan såsom exempel. Jag vili framhålla andra
banor. Det är bekant att för den norra stambanan hafva
såväl på den östra som den vestra linien sockenmyndigheterna
åtagit sigexpropriationskostnadernasbetäckande, men man har äfven
erfarit att på båda sidor de socknar, som ligga närmast Stockholm,
hafva undandragit sig att lemna något bidrag dertill, emedan
de hyste ganska stora farhågor att du icke skulle få sina
produkter så väl betalta som förut, i fa I en jernväg anlades.
Vore det nu rimligt att, om staten beslutar att en bana skall
byggas, detta icke skulle kunna verkställas derföre att dessa
kommuner sagt nej. Det återstår likväl ett sätt, hvarpå StatsUtsk:t
har tänkt att nämnde expropriation skulle kunna verkställas,
nemligen genom subskription.
176
Den 9 Maj e. m.
Ja? tror visserligen att det vore möjligt att en sådan skulle
kunna åstadkommas, men jag anser alt det vore en stor orättvisa,
att låta de kommuner, som längst lått vänta på fördelarne
af en jernväg, få betala den dyrare än de kommuner, som redan
länge varit i åtnjutande deraf. Om denna punkt förkastas, så
komma ändå de frivilliga anbud, som blifvit gjorda angående
exproprialionskostnadernas betäckande att qvarstå; men jag tror
att det vore högst olyckligt, om det stadgades såsom ett oeftergiflig!
vilkor att jorden skulle kostnadsfritt upplåtas.
Om vi vidare taga i betraktande den banan, som går från
Orebro till Hallsberg, så utgrenar den sig vid sistnämnda ställe.
Nu vore det ju orimligt att fordra att den kommun, som ligger
närmast Hallsberg och som således bär både vestra stambanan
och banan mellan Hallsberg och Orebro genom sitt område,
skulle betala expropriationskostnaderna för båda banorna, då
den bar fullkomligt tillräcklig nytta af den ena.
Jag kan icke neka, att det bade varit önskligt, om det från
början varit stadgadt, att de kommuner, som hafva nytta af
jernvägen skulle vara skyldiga alt på något sätt bidraga till dess
anläggande; men jag anser att Stats-Utsk:ts förslag kommit försent
och att det dessutom är ofullständigt, ty det kan icke efterlefvas
i praktiskt hänseende, hvarföre jag förenar mig med Frih.
af Ugglas och anhåller om afslag å denna punkt af Utlåt:t.
Frih. Hamilton, Hugo: De siste värde talarne hafva så
fullständigt bevisat svårigheten och orättvisan af att påbjuda ett
sådant stadgande, som Stats-Utsk:t föreslagit, att jag icke bar
mycket annat att göra än att förena mig med dem. Jag vill
blott tillägga, att ett sådant stadgande, utlärdadt nu, sedan halfva
jernvägssystemet är fullbordadt, icke sk lille blifva särdeles välkommet,
utan emottagas med temligen mycken ovilja i landsorten.
Folk älskar icke att tvingas. Det har på många ställen
lyckats bra för myndigheterna att förmå enskildta till eftergifter,
just med afseende på expropriationen. Jag tror icke att det
går lika lätt, om man försöker att tvinga dem, utan i det fallet
är det bäst att vädja till den enskildta fosterlandskänslan, och
på den grund får jag afstyrka bifall till Utsk:ts hemställan.
Hr Stedt, Gustaf: Expropriationen bör enligt min tanke
försiggå på samma sätt som hittills, och ej, utan särskildt medgifvande,
något vilkor i motsatt riktning stipuleras.
Att hålla hvad som hittills blifvit lofvadt, måste på det strängaste
forceras, men att binda dem, som ej lofvat, att underkasta
sig andras åsigter och derpå grundade löften, kan ej billietvis
ifrågasättas. För händelse expropriation kan försiggå kostnadsfritt,
är så mycket bättre; men att bestämma jordens, för jernvägars
anläggande, upplåtande utan ersättning såsom ett hufvudvilkor,
medlör mångfaldiga olägenheter och är dessutom opraktiskt,
såsom hinderiigt för staten i afseende på realiserandet af
dess
Den 9 Maj e. m.
177
dess ovilkorliga rättighet att bestämma banornas anläggande uti
den direktion, som af densamma kan, pä grund af sakkunnige
personers tillstyrkande, finnas lämplig; och torde dessutom det
vilkoret ej komma att godkännas eller blifva välkommet inom
kommunen. — Jag tror mig med visshet veta och är äfven
beredd att i händelse af behof med fakta styrka, det inom landet
finnes orter, hvarå man under intet vilkor ingår obetingarit
på jordens upplåtande utan ersättning. — Alt ett misstag, såsom vid
ett sammanträde, der frågan behandlades, en representant yttrade,
blifvit begånget med anledning af den hittills antagna expropriations-principen,
kan af mig ej godkännas, utan tvärtom på det
högsta bestridas, i sammanhang hvarmed jag påstår en »hfinitiv
orättvisa komma att ulöfvas, såvida innevånarne i de orter, hvarå
jernvägarne hädanefter komma att framgå, ej skulle få åtnjuta
samma rättigheter med dem, hvilka varit eller äro etablerade
å de orter, på hvilka desamma redan blifvit anlagd» ; men naturligen
bör staten tillgodogöra sig det kostnadsfria jordupplåtandet,
om och när sådant kan låta sig göra, ehuruväl, såsom
ofvan anfördt är, man ej bör såsom regel föreskrifva, att den för
banornas anläggande erforderliga jorden ovilkorligen skall upplåtas
utan ersättning. — Jag kan således under närvarande förhållanden
ej yrka annat än alslag, och anhåller vördsamt, att
Hr Gr. o. Landtm, behagade göra propos. uti denna syftning.
Frih. Haab: Jag ber att lå vttra mig i en helt annan riktning
än de föregående talarne. För ruin del kan jag icke finna
annat än att Utsk:t haft ganska goda skäl för sitt förslag. Jag
anser det vara ganska billigt att de orter på landet, som lå tillgodonjuta
fördelarna af en jernväg, också i någon mån bidraga
till kostnaderna för densammas anläggande. Hr Gr. Taube har
ansett att det hade varit önskligt att man från början hade utgått
från denna grundsats, men att det nu vore för sent att
begynna tillämpa den. Finner man att det vore rättvist från
början, hvarför skall det nu vara för sent? Vi veta icke nu
hvar gränsen blir lör våra jernvägsbyggnader, och derför tror
jag att det vore skäl att söka ställa så tdl, att staten får en
minskad utgift för hvarje jernväg, som skall byggas Man har
sagt, att det är bättre att öfverlemna åt den fria viljan att bidraga
till expropriationskostnadernas betäckande. Jag får erinra
om huru, vid öfverläagningen olver lista och 2:dra punkterna,
man erkände att frivilliga bidrag och kostnadsfritt upplåtande af
mark var lofvad i Vestra härad; men man sade att man icke
kunde så noga fästa sig dervid och derföre gjorde man icke
något afseende derpå, utan biföll de 100,000 nirma. Jag tror icke
att denna frivillighet är så mycket att räkna på, utan att man
sätter det vilkoret, att, derest icke marken frivilligt upplåtes,
så får kommunen vänta en statsregleringsperiod. Staten förlorar
icke något derpå.
Frih. af Ugglas har, såsom ett bevis att Utskits förslag
skulle vara olämpligt, anfört, att om I\. St:r vid denna riksdag
H. IV. 12
178
Den 9 Maj e. ra.
bevilja anslag till en bana från Arvika till Norska gränsen, samt
likaledes till en bana från vestra stambanan till Christinehamn,
och man sedan vid en följande riksdag skulle vilja sammanbinda
dessa håda punkter. Christinehamn och Arvika, men den
härtill erforderliga jorden icke blefve fritt upplåten, så skulle
staten gå miste om fördelarne af att få denna jernväg. För
det birsta får jag erinra om att uppskofvet icke kan blifva längre
än tre år och för det andra tror jag icke att afbrottet i
kommunikationen under denna tid skulle blifva så farligt, då de
båda nämnde punkterna ligga vid segelled; således tror jag icke
att det uppskof i deras sammanbindande, hvarmed man hotar
oss, skulle hafva så menliga följder. Vidare har man klagat
öfver, att de provinser, sorn längst fått vänta på att få jernväg,
nu skulle åläggas denna utgift. Hvad är väl orsaken till
att dessa provinser lått vänta? Om vi fästa oss vid Upsalahanan,
så finna att en å två ångbåtar dagligen göra turer emellan
Stockholm och Upsala, så att denna sistnämnda stad under 7
eller 8 månader om året har en trafik, vida billigare än den
kunde hafva med jernväg, hvarföre det äfven var billigt att Upsala
fick vänta på att erhålla en sådan, till dess de delar af
landet, som icke hafva några sjökommunikationer, hade fått
sina banor.
Hvad tillämpningen beträffar, så erkänner jag villigt att
dervid kan uppstå vissa svårigheter. Det är onekligt att, då
icke någon bestämd lag finnes, hvarelter ersättningen skall utgå,
dervid kan uppstå betänkligheter; men jag tror att kommunerna
nog finna någon utväg att undanrödja hessa, lör den fördelen
att lå en jernväg. Dessutom finnes det ju alltid för landstingen
den möjligheten att elter bevillningsgrund uttaxera summan, så
att tillämpningen är visst icke omöjlig, derest kommunerna önska
att fä den ifrågasatta jernvägen.
Som jag anser att det föreslagna stadgandet till sin grund
är rättvist och det skulle bereda en icke så obetydlig lindring i
statens utgifter, så kan jag icke annat än vara på det högsta
tacksam för Utsk:ts hemställan, och får jag anhålla om bifall
dertill.
Hr von Troil, Samuel Gusta f: På den afdelning af Utsk:t
der denna fråga först behandlades, omfattades den med temligen
allmänt intresse. Bland tolf ledamöter voro de elfva lör att
fatta det beslut, som nu är i fråga. Inom Stats-U(sk:ts plenum
väckte detta icke obetydligt motstånd; men äfven der antogs
det med en öfvervägande pluralitet. Sedan jag hört de yttranden,
som här af flere ledamöter blifvit afgifna, är jag fullt öfvertygad
om att frågan här icke kommer att få någon framgång. Då
jag likväl inom Stats-Utsk:t tillhört den majoritet, som bifallit
den förevarande punkten, så torde det åtminstone tillåtas mig
att inför K. o. Ad. söka visa såväl att det föreslagna stadgandet
är öfverensstämmande med rättvisa och billighet, som älven att
det, ehuru behäftadt med icke ringa svårigheter i tillämpningen,
Den 9 Maj e. m.
179
likväl icke, enlipt min tanke, är omöjligt att verkställa. T)et har
redan blifvit anmärkt att denna fråga har lörevarit vid föregående
riksdagar, men alltid fallit. Då, vid 1854 års riksdag, fråga
väcktes att på statens bekostnad anlägga stambanor, så koni den
nu förevarande saken icke under öfvervägande. Den kunde det
så mycket mindre, som frågan om jernvägars byggande var alldeles
ny och sorn landets innevånare ännu icke kunde inse de
stora fördelar en trakt tillskyndas deraf att en jernbana genomstryker
densamma. Vid föregående riksdag hafva icke så få
röster inom Riks-Stånrien höjt sig för att något sådant beslut
skulle fattas, hvarigenom innevånarna i de kommuner, sorn jernvägen
genomgår, skulle på något sätt få bidraga til expropriationskostnaderna
för densamma. Jag påminner mig att vid
1856 års riksdag hade en del ledamöter från de fyra Stånden
ett sammanträde på Börsen, der denna fråga ganska lifligt diskuterades.
Den har likväl hitintills icke kunnat och icke bort
kunna af R. St:r godkännas. Vid sisllidne riksdag har det dåvarande
Stats-Utsk:t i ett afgifvet Utlåt, angående denna fråga
yttrat att »Stats-lltsk:t visserligen ansåg billigt att de orter,
genom hvilka stambanor framgå, och hvilka af dessas anläggning
draga fördel, äfven borde i någon mån bidraga till de för
anläggningen erforderliga betydliga kostnader, men att Utsk:t,
då inga nya stambanor vid samma riksdag ifrågakornrno att
anläggas, samt de redan beslutade och påbegvnta stambanornas
utförande icke kunde göras af ett dylikt vilkor beroende, ansåg
förslaget, med hänsigt till nämnda banor, vara mindre verkställbar
samt derföre till detsamma afstyrkte bifall». Det var nemi.
enligt min tanka alldeles klart, att då redan en stambana var
till större delen godkänd och då en del af denna bana var byggd
utan att ett dylikt vilkor blifvit gjordt, så borde det icke heller
göras lör fortsättningen af denna bana. Dessutom fanns det
en mängd hinder för att sätta ett sådant beslut i verket, isynnerhet
i de större kommunerna. Jag tror således att R. St:r
hafva gjort fullkomligt rätt, då de icke vid föregående riksdagar
hafva etablerat denna grundsats. En annan fråga blir om densamma
nu bör etableras. Jag vill icke bestämdt påstå att detta
bör ske; men jag anser att Sats-Utsk:t haft orätt, om det icke
vid denna riksdag hade underställt frågan R. St-rs pröfning. Förhållandena
äro nemi. väsendtligt förändrade, emot hvad de förr
voro; dels är här nu fråga om anläggande af en bibana till södra
stambanan, dels har kommunallagstiftningen nyligen blifvit införd och
dels hafva landets innevånare börjat att i allmänhet inse de stora fördelar,
som tillskyndas de orter, genom hvilka en jernbana framgår;
och det intresse, de hysa för denna sak, visas genom de frivilliga bidrag
som nu hafva blifvit lemnade, icke blott för de omtvistade hanorna,
utan äfven lör den Wermländska sträckningen mellan Porla
och Christinehamn. Det gifves ett skäl, och delta erkänner jag, som
kanske i sig sjelf skulle visa att den ifrågavarande åtgärden vore
olämplig, och det är, att de kommuner, som redan blifvit lyckliggjorda
med en bana, icke hafva behölt lemna några dylika
180
Den 9 Maj e. m.
bidraga Till följe häraf befinner jag mig i den ställning, att jag
hvarken kan eller bör bestämdt yrka bifall till Utskits hemställan.
Man har bär påstått att förslaget icke skulle låta verkställa
sig och man har klandrat litskit derför, att det framlagt ett förslag
utan att uppgifva några bestämda grunder, enligt hvilka det
skulle genomföras. För min del tror jag att Utsk:t i detta hänseende
handlat både klokt och rätt, ty jag anser att kommunernas
deltagande i jernvägsanläggningen hvarken kan eller bör formuleras
efter en gifven regel. Detta kan nemligen, i min tanka,
verkställas på många sätt, och jag tror att man gjort orätt, om
man blott uppgifvit ett. Det sätt, sorn passar lör en ort, passar
kanske icke för en annan. Bland de många sätt, på hvilka
jag föreställer mig att den ifrågavarande saken kunde åvägabringas,
ber jag att jag får föreslå ett. Jag skulle då anse att
af den summa, som jernvägsstyrelsen förslagsvis uppgifvit till
expropriationskostnadernas betäckande, skulle innevånarne i de
kommuner, som af jernvägen draga någon direkt nytta, betala
hälften och landstingen den andra hälften. Jag tager för alldeles
afgjordt, att landshöfdingen, med den kännedom af länet, som
han bör ega, måste kunna uppgöra en tablå, utvisande hvilka
socknar, som af jernvägen hafva mesta nyttan. Sedan en sådan
tablå blifvit uppgjord, skulle jag vilja att i densamma äfven upptogs
taxeringsvärdet å jordegendomarne inom dessa socknar.
När man har socknarne så klassificerade och äfven uppgift på
egendomarnes taxeringsvärde, så bör det falla sig ganska enkelt
att uträkna huru mycket af expropriationssumman som belöper
sig på 1000 rdrs taxeringsvärde. Sedan sålunda förberedande
åtgärder blifvit vidtagna, så har jag föreställt mig att ordförandena
i samtlige kommunalnämnder i de socknar, sorn skulle betala
expropriationen, borde sammankallas, för att med länets styresman
rådgöra i denna fråga. Sedan dessa ölvervägt saken
och gjort de ändringar, sorn de funmt lämpliga, så skulle de utse
ett visst antal personer, hvilka skulle utgöra en interimsstvrelse
oell ännu ytterligare genomgå förslaget och deri göra de förbättringar,
som kunna vara af behofvet påkallade. Derefter föreställer
jag mig alt saken lättast skulle genomdrifvas, om samtlige
kommunalmännen inom de ifrågavarande orterna distriktsvis
sammankallades och den bildade interimsstyrelsen sammanträdde
med dessa kommunalmän på olika ställen, för att afgöra saken.
Lyckas det denna direktion och landshöfdingen att öfvertyga
kommunalmännen om riktigheten af förslaget, så betviflar jag
ingalunda att det blir bilället, ty jag är ölvertygad att när en
sak är rättvis och billig och den framställes på ett ändamålsenligt
sätt, så går deri igenom. Skulle äfven den första eller
andra kommunalstämman gifva ett alslag, så hindrar icke detta
att en ny kommunalstämma kunde sammankallas, der direktionen
kunde närvara för att ytterligare utreda frågan; men om
det nu ändå skulle inträffa att en eller annan kommun sade
Den 9 Maj e. m.
181
nej, så återstår ju alltid en utväg, hvilken äfven Frih. af Ugglas
omnämnt, nemi. subskription.
Jag har nu framställt ett sätt, hvarpå, efter min öfvertygelse,
denna expropriation bör kunna verkställas. Jag anser att
Utsk:ts förslag har billighet för sig, och att, om det skall godkännas,
så bör det ske nu, då man skall börja en ny stambana.
Alven ber jag att lä fästa uppmärksamheten på den icke obetydliga
besparing för statsverket, som häraf skulle uppkomma.
Jag har icke framställt detta förslag för att bestämdt yrka på
bifall till detsamma, utan egentligen endast för att utreda de
skäl, hvarpå Stats-Utsk:t stödt sin hemställan, samt för att visa
på livad sätt detta skulle kunna verkställas. Jag anser nemi.
att jag mindre än någon annan kan yrka på bifall till Utsk:ts
hemställan, just derför att den ort, som jag tillhör, har fått sin
jernbana utan att blifva underkastad liågon utgift för expropriationskostnaderna.
Under sådana förhållanden får jag öfverlemna
frågan till R. o. Ad:s egen pröfning.
Hr von Koch, Nils Samuel: Efter de föredrag, som
redan äro hållna i detta ämne, så hvarken vill eller behöfver
jag vara vidlyftig, utan vill uttrycka mig i största korthet. Jag
anser det vara skäl att tillse, nu, när man är på väg att bygga
så många stambanor, om icke de orter, som erhålla de stora
lördelarne af att lå en stambana, böra i någon mån bidraga
dertill genom expropriationskostnadernas bestridande. Att detta
är billigt, hafva alla medgifvit; men man har invändt två saker,
först att det vore en orättvisa, om de orter, som nu först finge
en jernbana, skulle få lemna detta bidrag, då andra orter, som
förut fått banor, varit derifrån befriade. För det andra har
man sagt, att förslaget vore overkställbar^ Hvad det första beträffar,
så är det icke alltid sagdt, att rättvisan gör sig gällande
genast, och det är icke att undra på i nu förev:de fall, ty när
de första stambanorna anlades, voro fördelarne af jernvägarne
icke så allmänt insedda som nu. Nu deremot hafva på många
ställen innevånarne skyndat att tillkännagifva att de skulle lemna
frivilliga bidrag, om de finge jernväg. Om man icke skulle godkänna
det nu föreslagna vilkoret, så vore sådant deremot en
orättvisa mot alla de rikets öfrige innebyggare, som förut hafva
betalt och vidare komma att betala till dessa stambanor, af hvilka
de icke få någon direkt nytta. Det vore vidare en orättvisa
mot de orter, som lemnat frivilliga bidrag, då man mottager
dessa, men icke äskar något af öfriga orter.
Det vore kanske icke skäl att yttra något härom, om det
bara gällde en bagatell; men, Mina Hrr! vi få betänka hvilka
summor det gäller. Endast expropriationskostnaderna för de
banor, som äro vid denna riksdag föreslagna, gå till öfver två
millioner.
182
Den 9 Maj e. m.
Det är nemligen
för den östra banan .
» » södra »
» Stockhom—Giresta
105.000 rdr.
100.000 »
283,550 »
» Giresta—Upsala  112,750 »
Således är det måhända icke förspilld tid att undersöka
huruvida man skall efterskänka allt anspråk på dessa medel
eller icke. I fall, såsom vi hafva anledning att förmoda efter
det yttrande, som Finans-Ministern afgifvit på förmiddagen, man
icke har lnst alt upplåna mera medel än K. M:s Propos. uppgifver,
så skulle det lätt kunna hända att en eller annan bibana
blir utan anslag, derför alt man icke fästat nog uppmärksamhet
på denna fråga.
Hvad verkställigheten beträffar, så har man å ena sidan
anfört, att det skulle vara svårt att reglementera derom, och
detta medgilves villigt. A andra sidan har man likväl redan
försökt alt uppgöra regleinentariska stadganden och dessa halva
alla visat sig mera eller mindre misslyckade. Jag är för min
del öfvertvgad om att denna sak reder sig bäst, om man icke
reglementerar alls. utan låter den verkställa sig sjelf. Bifaller
man Ulsk:ts beslut, hvilket jag icke vill förstå så, som det här
blifvit tolkadt. nemi. att man skulle kunna ålägga någon en beskattning,
— ty kan det så förstås, så skulle jag motsätta mig
denna sak och anhålla om punktens återremitterande, — utanom
man tager den så, som Frih. af Ugglas sagt att Ulsk:ts mening
varit, så tror jag, att om saken får reglera sig sjelf genom Irivilliga
bidrag, så går det lira. Afven skall då den jord, som
erfordras och som skulle betalas af kommunerna, fås för mycket
bättre pris, än om staten skulle expropriera den, i hvilket
fall de enskildta jordegarne nästan alltid uppskörta staten på
ett skamligt sätt. Genom att antaga Utslcts förslag, skulle man,
enligt min öfvertygelse, h. o. h. slippa ifrån ett sådant prejeri.
Frih. af Ugglas har sagt. att om staten ville bygga en bana,
men några enskildta jordegare satte sig på tvären, så skulle
byggnaden blifva inställd. Detta medgilves, och om staten har
något stort ändamål, hvarför den vill bygga en bann, så måste
jord till sådan b. na exproprieras, om kommunerna eller enskildta
ej godvilligt afstå den; men för närv:de vet jag ingen
bandel, som det brådskar så med, att den icke i nödfall kunde
uppskjutas en statsregleringsperiod, under hvilken tid man kunde
göra experiment med att tillämpa förslaget.
Expropriation kan blifva mycket dyr, när vissa byggnader
skola bort, isynnerhet i städer; men äfven på landet, t. ex. då
» Giresta—Sala . . .
» Stockholm—Upsala .
» Stockholm . . . .
» Porla—Christinehamn
» Arvika—ltiksgränsen
218,230 »
333,000 »
602,242 »
153,900 »
1 S1.4U0 »
Summa 2,039,872 rdr.
Den 0 Maj e. m.
183
vattenverk eller qvarnar skola rifvas. Vid sådant fall anser jag
billigt, alt staten lemnar bidrag, dock med det förbehåll att
staten aldrig skulle betala mera, än hvad åbyggnaderna verkligen
äro värda. Delta är redan mycket och vår expropriationslag
borde för längesedan varit ändrad enligt det förslag, som
lagberedningen uppgjort. Detta skulle på mångå ställen förekommit
tvister, sorn i vissa trakter uppstått, t. ex. den om att
få banan till Clara sjö eller till Ladugårdslandet, för att få 50
proc. vinst för de hus, som borttagas.
Jag skall icke längre upptaga tiden, utan anhåller blott, på
grund af hvad jag anfört, om bifall till Betänkt. Dessutom får
jag dock anhålla att Hr Gr. o. Landtm, täcktes framställa propos:n
så. att l:sta och 2:dra rnomma hlefve föremål för särskildt
beslut, och att en särskild propos. framställes ang:de det
3:dje monv.t, som egentligen handlar om en skrifvelse till K. M.;
ty om R. o. Ad. afslår de två lörsta motnma, så hindrar icke
detta att det tredje kan antagas.
Hr af Burén, Didrik Pontus, anförde skriftligen:
Det af Stats-Utsk:t i punkten N:o 7 gjorda förslag, att,
innan jernvägsarbete! påbörjas, den till banbyggnaden och nödiga
stationer erlörderliea jord skall vara af vederbörande kommuner
kostnadsfritt upplåten, anser jag, med hänsyn till alla de banor,
hvilka kunna komma under rubrik Statens stambanor, från
grundsatsernas synpunkt fullkomligt oriktigt. För att inse det
oriktiga i förslaget, är det nödvändigt att göra för sig klart och
tydligt hvad som företrädesvis afses med en stambana.
Generelt taladt, afses med dem landets stora och allmänna
intressen, dess politiska, militäriska och statsekonomiska. Dess
politiska t. ex. i förbindelsebanor med utlandet, dess militäriska
t. ex. i att gifva dem den riktning, att arméen, i händelse af
ett fiendtligt anfall, med snabbhet och lätthet kan förflyttas till
och koncentreras å erforderliga punkter, och dess statsekonomiska
i att sammanbinda vigtiga och aflägsna aflarspunkter,
hvarvid naturligtvis jemväl afseende måste lästas på mellanliggande
orters industri och rörelse, genom att på en och samma
gång såväl bereda dem nya kommunikationsmedel, som ock att
derigenom tillskynda sjelfva banorna trafikfördelar.
Om denna uppfattning af stambanornas betydelse är riktig,
och för min del tror jag alt den det är, — kan man väl då
med något anspråk af rättvisa och billighet fordra att kommunerna,
öfver hvilkas mark banorna framgå, skola bekosta all
den till byggnaden erforderliga jord? Jag tror det icke.
Alla de större eller mindre arbeten och företag, som företrädesvis
riket i sin allmänhet njuter fördelarne af, vare sig i
politiskt, militäriskt eller statsekonomiskt hänseende, böra uteslutande
af riket bekostas. Denna grundsats synes mig vara
alldeles oafvislig. Lika gammal, som samhället sjelft, tror jag
icke att några theorier — aldraminst den, hvarå Stats-Utsk:t
grundar sitt beslut — kan rubba densamma. Utstakandet af
184
Den 9 Maj e. m.
ett lands, på statens bekostnad byggda jernvägsnät förutsätter
en förutgången pröfning och uppfattning af dess allmänna behof.
Der dessa behof bjuda bano-nas anläggande, böra de, oberäknade
de stridiga enskilda lokalintressena, äfven anläggas. Endast
dymedelst kunna banorna komma att rätt uppfylla och motsvara
det ändamål, som man med dem afser; endast dymedelst kan
landet i sin stora helhet med tillfredsställelse bära de nya skattebördor,
hvartill anläggningskostnaden alltid måste föranleda;
endast dymedelst äro de såsom statsbanor befogade, — utgöra
de faktiska vittnesbörd om ett allmänt samhälleligt framåtskridande,
— försvara de, i statens intresse, sin tillvaro och betydelse.
Ofvergifver man dessa grundsatser och gör stambanorna
per och mindre beroende af de enskilda orternas mer eller
mindre benägenhet att sjelfva på ett eller annat sätt bidraga till
banornas anläggningskostnad, så ofvergifver man äfven statens
högre intressen och förirrar sig i en labyrint af andra intressen,
som ej allenast skola förvrida stambanornas stora allmänt gagnande
uppgift, utan äfven inveckla förhållandena på ett sätt, att
något hvar skulle få svårt att reda sig derur.
Utsk:t säger, att allmänna meningen vid flera tillfällen uttalat
sitt ogillande deröfver, att egare af jord, som lör jernvägens
behof upplåtes, icke sällan erhållit en ganska högt beräknad
ersättning, jemte det att samma jernväg, för hvars anläggande
öfver hans mark han sålunda undfår en ansenlig betalning
i penningar, tillskyndar honom betydliga fördelar och förhöjer
värdet af hans egendom; men antager Utsk:t i sammanhang
dermed, att expropriationskostnaden skall blifva mindre
dryg, i fall kommunerna åläggas att verkställa den.
I fall expropriationskostnaden, sådan den hitintills utgått,
kunnat anses vara för dryg och man med något skäl kan föreställa
sig att densamma, ölverlåten åt kommunerna, skulle kunna
blifva billigare, så bevisar detta förhållande ingenting annat, än
att vår nuvtde expropriationslag måste hvila på oriktiga grunder.
I stallet för att få den rättad och jemkad förmedelst det sålunda
föreslagna experimentet, synes del mig då snarare hafva
ålegat Ständerna att föreslå och besluta nödiga förändringar och
rättelser deri. Föreställningen att kommunerna dervidlag skola
förmå något, är orimlig. Med ofelbar visshet lärer man kunna
antaga, att alla jordegare — med möjligtvis ett eller annat undantag
— taga sig den nuvtde expropriationslagen till godo.
Utsktt förmenar vidare, att, enär en mängd kommuner sjelfvillig!
erbjudit sig att lemna bidrag till stambanornas anläggande,
det vore en orättvisa emot dessa, orri andra er froilé jernvägsanläggningar,
utan att derför behöfva på ringaste sätt göra några
uppoffringar.
Utsktt förbiser här h. o. h. skillnaden emellan ett sjelfvillig!
gjordt anbud och ett påtvingadt åliggande. De stå, efter
hvad jag begriper, icke i ringaste rapport med hvarandra. Dessa
sjelfvilliga anbud torde för öfrigt icke kunna anses ega så stort
Bon 9 Maj e. m.
185
inre värde. Jag föreställer mig att de i allmänhet hafva tillkommit
i afsigt att liksom öfverbjuda en annan rivaliserande
banriktning och på sådant sätt få banan, oafsedt statens högre
mål, dragen till sin stugndörr.
Slutligen talar Utsk:t i några förbigående ord om att svårigheter
stundom kunna uppstå att på ett fullt rättvist sätt
emellan vederbörande fördela de bidrag, som anses böra af or
ten
erläggas; men tröstar sig omedelbart derefter dermed, att
numera, sedan kommunalväsendet inom länen blifvit ordnadt,
dessa svårigheter i väsendtlig mån torde kunna anses hafva förekommits.
Jag vill gerna medgifva att kommunalnämnder och landsting
skulle kunna ganska mycket ingripa i IÖrev:de expropriationsfråga,
notaberie så vidt de hade några allmänna grunder
och föreskrifter att gå efter; men så länge dessa saknas, lära
de få ganska svårt att fatta något beslut, som icke skall föranleda
de största orättvisor och följaktligen äfven det största
missnöje.
Gr. Mörner, Garl Göran: Då landsväg skall läggas, så
är hvar och en skyldig att dertill lemna jord. Möter åker eller
äng, så fås för densamma ersättning af kronan. Borde icke,
när en jernväg skall byggas, samma förpligtelser ega rum? En
jernväg är åtminstone lika nyttig som en landsväg. Då en bibana
anlägges af ett bolag, så måste detta bekosta jords anskaffande
till vägen, äfvensom sjelfva väganläggningen och tillskjuta
allt hvad till densamma erfordras utöfver det låneanslag,
som af staten lemnäs. Skulle då den ort, som får den stora
förmånen att få en jernbana anlagd, derför att denna bär namn
af stambana, ..icke behöfva att släppa till något till densammas
bekostande? Ar det icke billigt att denna ort åtminstone bidrager
till jordens exproprierande? Vid anläggningen af de första
jernvägarne kunde man icke ifrågasätta ett sådant vilkor, enär
fördelarne af dessa nya kommunikationsanstalter då ännu icke
voro insedda af allmänbeten; och om ett sådant vilkor då hade
blifvit gjordt, så är det sannolikt att sådant hade ledt derhän,
att vi icke hade fått några jernvägar. Den, som har deltagit i
de första striderna om jernvägarne, och vet hvilka svårigheter
som mötte i afseende på räntegarantien lör den första större
jernvägsanläggningen, han vet hvarthän det skulle ledt, om man
dermed bade lörknippat det vilkor, hvarom bär är fråga. Staten
bör icke heller, enligt min tanka, tillämpa en annan grundsats
för fortsättningen af de redan påbörjade stambanorna, men då
man inlåter sig på byggandet af en ny grupp af jernvägar, om
hvars slutliga utsträckning man icke har någon aning, så synes
försigtigheten fordra att man icke allt framgent förbinder sig till
utgifter, lör hvilka, enligt min åsigt, inga giltiga skäl numera
förefinnas. De svårigheter, som man förespeglat, med afseende
på förslagets verkställighet, är jag öfvertygad skola vid tillämpningen
försvinna. Det låter icke tänka sig att en enskild person
186
Den 9 Maj e. m.
skulle våga motsätta sig hela sin orts önskan och derigenom
förhindra denna att komma i åtnjutande af fördelen att få en
jernväg. Man har lagt mycken vigt derpå, att de närmaste
trakterna kring Stockholm icke skulle hafva någon fördel af
jernvägen vesterut. Den, som har rest härifrån till Södertelje,
tror jag dock har kunnat öfvertyga sig om motsatsen. Den
mängd passagerare, som färdats |>å denna sträcka, och det ökade
priset på de egendomar, som ligga i närheten af jernvägen,
vittna nogsamt om de fördelar, som dessa trakter haft af densamma.
Jag tror icke att det kan förnekas, att fördelen att
slippa tungan af skjutsningshesväret är af den stora vigt att endast
derför de, som bo omkring Barkarby eller Rotebro, borde
vara benägna att släppa till jord, i läll de finge jernväg der
framdragen. Jag får derför förena mig med dem, som anhållit
om bifall till punkten, och jag gör det så mycket heldre, som
den redan lärer vara bifallen af Preste- och Bonde-Stånden. Då
Borgare-St. bilallit 3:dje mom:t af densamma, beror således frågans
afgörande på B. o. Ad, och detta tror jag gör det så mycket
angelägnare alt B. o. Ad. får riktigt klart för sig hvad densamma
gäller. Om jernvägarne skulle få den utsträckning, som
jag hört somliga personer ifrågasätta, nemi. att de skola gå ända
upp till Lappmarkerna, så blir det ganska dyrbart att anlägga
denna väg, särdeles om jorden skall betalas elter det värde, som
kommit i fråga i en landsort, hvarest nu en stambana framgår,
till större delen öfver mark, om hvilken den resande, som lärdas
der, bar ganska svårt att öfvertyga sig, att de hällar, som blifvit
genomsprängda, och de mossar, som blifvit utdikade, kunnat lör
egarne vara i någon mån dyrbara.
Gr. Cronstedt, Fredrik: Då jag inom Utsk:t delat Frih.
af Ugglas åsigter i denna fråga och äfven instämt i den reservation
han algifvit, så får jag fiirena mig med de talare, som
yrkat alslag på denna punkt af Utlåt:t. Jag har hört sägas,
att om detta vilkor, att jorden skall vara af vederbörande kommuner
fritt upplåten, bade varit billigt och rättvist, då stambanornas
bekostande af staten beslöts, så vore det rättvist äfven
nu. Det kan dock icke nekas att det ligger en ganska stor
obillighet deruti, att då de stambanor, hvilka hittills blifvit byggda,
icke förorsakat de orter, som de genomskära, någon uppoffring,
så skulle de orter, som haft det missödet att få vänta,
tillskyndas en ytterligare olägenhet och kostnad, derigenom att
de nödgades lemna sin jord, utan att få någon ersättning derför.
Utsk:t omförmäler pag. 12, att förra riksdagens Stats-Utsk. icke
kunde tillstyrka någon sådan föreskrift, emedan de då redan beslutade
och påbörjade stambanornas byggande icke kunde göras
af ett dylikt vilkor beroende, hvarför lörslaget föll. Det synes
mig dock att vilkoret är lika overkställbar!, antingen den beslutade
banan är påbörjad eller icke. Overkställbarheten ligger
nemi. uti något, som finnes fullständigt utveckladt uti Frih.
Ugglas reservation. Den ligger deruti, att sedan en del af ban
-
Den 9 Maj e. m.
187
sträckningen är färdig, så kan en eller annan kommun, genom
sin vägran att upplåta jord, förhindra fullbordandet af hela sträckningen,
och då står staten der med ett stycke jernväg, som
icke kan fortsättas.
Då nu, på sätt Frih. af Ugglas äfven har anfört, en rättvis
beskattning inom kommunerna i och för expropriationskostnadernas
bestridande är omöjlig att åstadkomma, när det icke
finnes någon lag, som härom bestämmer, så gifves blott en utväg,
nemi. subskription; men det är oantagligt att en sådan kan
blifva tillfyllestgörande i hvarje fall. Jag får af dessa skäl anhålla
om afslag å Utsk:ts hemställan.
Ur Bohnstedt, Theodor Ludvig: Denna punkt har
blifvit så fullständigt utvecklad, att jag icke har mycket att tilllägga.
Jag vill blott nämna, att om jag å ena sidan anser att
staten icke bör tvinga enskildta jordegare eller kommuner att
afstå sin jord kostnadsfritt, så anser jag å andra sidan att lt.
St:r äro oförhindrade att fatta ett beslut, hvarigenom kommunerna
skulle finna det med sin fördel förenligt att göra denna
uppoffring. I sådant afseende ber jag att få föreslå, att R. o.
Ad. för sin del måtta besluta, att. de härader och städer, som
erbjuda sig att frivilligt öfverlåta jord åt jernvägsanläegningarne,
skola få en mot dennas värde svarande penningesumma såsom
ränlefritt lån med amortering på 30 år. med det vilkor alt dessa
penningar användas till att förbättra och anlägga landsvägar och
avenuer till jernvägsstationerna eller på annat sätt till upphjelpande
af kommunikationerna i allmänhet.
Jag anhåller om Hr Gr:s o. Landtnäs propos. om bifall till
mitt förslag.
Frih. Cederström, Rudolf: Jag vill icke sä mycket
fästa mig vid den af flera talare påpekade orättvisan af förslaget
samt svårigheten att verkställa detsamma. Jag vill fastmer
lästa mig vid den omständigheten, att, om Utslcts förslag
antages, så är gifvet, att den bana, som ifrågasattes, skall komma
att genomlöpa de mest ofruktbara trakter, emedan jorden derstädes,
utan någon särdeles stor uppoffring, kan afstås, då deremot
i sådana trakter, som äro fruktbara och der jernvägen
skulle göra den mesta nyttan, blir denna öfverlåtelse svårare
att åvägabringa. Således tror jag, att det i detta hänseende
vore oförsigtigt och kanske vådligt, att antaga Utsk:ts förslag;
hvarföre jag anhåller om afslag på den ifrågav:de punkten.
Frih. af Ugglas: Då diskussionen redan varat temligen
länge, så vill jag vara helt kort. Jag ber blott att få fästa mig
litet vid det förslag, som Hr Bohnstedt framställt. Om jag rätt
uppfattade meningen af detsamma, så var den, att de härader,
som frivilligt afstodo jord till jernvägen, skulle i ersättning härför
af staten bekomma ett lån motsvarande värdet af den exproprierade
jorden, för hvilket de skulle anlägga vägar. Jag hem
-
188
Den 9 Maj e. m.
ställer, huruvida ett sådant förslag kan vara lämpligt. Det som
staten tog nied den ena handen, skulle den då gifva igen med
den andra, och derigenom skulle ingen besparing i jernvägskostnaderna
åstadkommas, hvilket var det egentliga ändamålet med
det förslag, som Stats-Utsk:t framställt.
I afseende pä Gr. Mörners yttrande, att då bibanor anläggas
af ett bolag, som fått låneunderstöd, så måste detta bolag
både expropriera jorden och bekosta sjelfva banans anläggning;
får jag fästa uppmärksamheten på att detta är ett helt och
hållet enskildt företag, som man icke gerna kan sammanblanda
med statens. En sådan bana blir bolagets tillhörighet, hvilket
således äfven får draga vinsten af detta företag.
Jag vill nu icke längre uppehålla It. o. Ad., utan vill blott
tillkännagifva att jag vidhåller mitt förra yrkande.
Många ledamöter hördes nu ropa på propos.
Hr De Maré, Baltzar: Afven jag skall yttra mig i
största korthet. Jag är det sammansatta Utsk:t tacksam för
den uppmärksamhet det lemnat å den stora del af det skattdragande
folket, som icke fått den förmånen att erhålla en jernväg
i sin ort. Det är väl ingenting rättvisare, än att den ort,
som får en så stor förmån, äfven må till någon del bidraga till
kostnaderna för densamma, .lag tror icke att detta skall möta
några svårigheter; icke heller vill jag fästa den ringaste uppmärksamhet
vid den omtalade orättvisan af att några banor förut
blifvit anlagda, utan att något dylikt vilkor blifvit gjordt Jag
kallar icke detta en orättvisa, utan anser blott att det är afundsjuka,
som gör sig gällande hos dem, som så kallat det. Menen
orättvisa är det, om de skattdragande provinser, som icke få
någon förmån af jernvägen, likväl få bidraga till att expropriera
den jord, som erfordras för densamma.
Jag kan icke gå in på Pir Bolmstedts förslag, emedan det,
såsom Frih. af Ugglas har upplyst, är att taga med den ena
handen och gifva med den andra; utan anhåller jag om bifall
till Utsk:ts hemställan.
Hr Cederschjöld, Robert Teofron: Det torde icke kunna
bestridas, att de, som bo närmast jernvägen, äfven äro de
som hafva de största lördelarne af dessa kommunikationsanstalter.
Vid sådant förhållande synes det som billigheten fordrade att de
i någon mån bidraga till jernvägarnes anläggande, och det minsta
bidrag, de böra lemna, är väl att kostnadsfritt upplåta den lilla
jord, som erfordras. Man har här påstått att det skuile vara
en orättvisa mot kommunerna, men för att så skulle vara, så
måste man förutsätta att de hade rättighet att pocka sig till att
jernvägen skulle gå fram genom deras trakter. Jag har en
liten egendom en mil ifrån Stockholm, och jag får förklara för
min del, att om R. St:r beslutade att jernvägen skulle gå der
förbi, så skulle jag, långt ifrån att anse det för en orättvisa att
Den 9 Maj e. m.
189
få upplåta jorden utan ersättning, tvertom vara ytterst tacksam
och gerna betala dubbelt så mycket.
Man liar sagt att det skulle uppstå svårigheter vid verkställandet
af förslaget, hvilka skulle vara omöjliga att öfvervinna;
men detta är endast skrämskott. Vi veta att aila vilja gerna
hafva jernvägen genom sina trakter, och om det nu, såsom vilkor
för att de skola få en jernväg, stadgas att de skola erbjuda
sig att kostnadsfritt upplåta den dertill erforderliga jorden,
så är det min lidia öfvertygelse att det skall gå så fort, att
innan någon plan ännu hunnit blifva fastställd, så skola de kommuner,
som hoppas att få jernvägen till sig, redan hafva upplåtit
jorden; isynnerhet som här finnes föreslaget i 2:dra rnomit,
att om kommunerna icke kunna inom den tid, som K. M. löreskrifver,
komma öfverens om upplåtande af jord, så får det
anslag, som är bestämdt för den banan, användas på annat håll.
Jag kan således för min del icke annat än på det lingsta
yrka bifall till den ifråeavide punkten af Utlåtit. En ledamot
af Stats-Utsk:t, Hr von Troil, har i ett vidlyftigt anförande tydligen
ådagalagt rättvisan och billigheten af lltsk:ts förslag, ehuru
han icke yrkade bifall dertill, till följe af en efter min uppfattning
alldeles falsk blygsamhet, nemi. derför att den södra banan
blifvit byggd utan sådant vilkor.
Gr. Liljencrants, Gustaf Fredri k: Det skulle vara
angenämt att kunna hoppas att vid frågans slut liga afgörande
få tillhöra majoriteten, men om jag skall döma af de anföranden,
som blifvit afgilna under diskussionen, så är fara värdi att
jag nu icke får denna tillfredsställelse. Jag har dock varit med
vid allt för många riksdagar, för att icke hafva vant mig vid
att tillhöra såväl minoriteten som majoriteten, och för alt låta
afskräcka mig från alt yttra mina åsigter. Isynnerhet anser
jag att det vid detta tillfälle är min pligt att icke t i liba k a hå Ila
.deri mening att det förefaller mig särdeles eget att R. o. Ad.,
som i allmänhet liar stora possessioner, skall sätta sig emot detta
förslag, då Ronde-St. har lemnat sitt bifall dertill, äfvensom att,
då blott en ledamot af Bonde-St., ingen af Borgare-St. samt en
af Preste-St. reserverat sig mot Utskils beslut, deremot ett stort
antal af R. o. Adis ledamöter gjort det. Jag finner ganska naturligt
att det för en liten jordegare kan vara af stor vigt att
icke se sina egor stympade genom jernvägsanläggningar, men
för egaren af en betydligare egendom, synes fördelarne böra
öfverväga olägenheterne af den i fråga vide uppoffringen.
Orsaken till det stora motstånd, som förslaget här rönt, tror
jag ligga i det mindre tillfredsställande sätt, hvarpå Utskit uttryckt
sin mening. Utskit talar nemi. om vederbide kommuner.
Med ordet kommun förstår man vanligtvis en socken och det
kan lätt inträffa att i en socken, hvilken jemförelsevis har mindre
stora fördelar af den ifråga vide jernvägen, det icke finnes
några personer, som vilja göra en uppoffring, svarande mot ett
kostnadsfritt upplåtande af jorden, helst befaras kan att de sock
-
190
Den 9 Maj e. m.
nar, som skörda större fördel, icke vilja åtaga sig ett derefter
lämpadt större bidrag. Huru stora dessa fördelar anses vara,
bevisas bäst genom den månhet, som hvar och en ådagalägger
för att få jernvägen inom sin ort, och detta tycks tillräckligt
tala för att någon omöjlighet icke bör förefinnas att åstadkomma
det erforderliga beloppet för jords expropriation, förutsatt
att bidragen lämpas efter de fördelar, som en hvar kommun,
i förhållande till andra, tillskyndas. Om någon skulle kunna
tvingas att mot sin vilja kostnadsfritt afstå sin jord, då vore
skäl att väl se sig för, innan man antog ett sådant förslag. Så
är dock icke nu förhållandet och derföre tycker jag att man
icke bör hysa några betänkligheter att bifalla Utskits hemställan.
Köpen på popos. förnyades.
Hr Mannerskantz, Carl Axel: I öfverensstämmelse
med hvad jag på förmiddagen yttrade, ställer jag nu till K. o.
Ad. den uppmaningen att, vid beslutets lättande i denna fråga,
det icke blott må bli det enskildta eller orts-intresset, som gör
sig gällande, utan alt man äfven må se på fördelarne för det
allmänna. Jag tycker att det är en i högsta måtto billig begäran,
att då det allmänna erbjuder vissa provinser att lä så stora
fördelar som dem, hvilka en jernväg medför, dessa provinser i
någon liten mån, blott med en så ringa andel, som expropriations-kostnaderna
utgöra af det hela, skola dertill bidraga; och
älven om det icke vore en direkt fördel för många bland dessa
provinsers innevånare sjelfve, att en jernväg fördes fram
genom den ort de tillhora, vore det ändå icke för mycket att
de, då de i främsta rummet sökte befordra deras pronvinsiella
intressen — de samtidigt offrade åtminstone en liten skärf på
fäderneslandets altare. Jag får således anhålla om bifall till
Utskits hemställan.
Sedan öfverläggningen härefter förklarats fulländad, förmälte
Hr Gr. o. Landtm., att Hr von Koch bade yrkat, att lista och
2:dra momma af den nu förevide punkten skulle vid proposis
framställande skiljas från det 3:dje mom:t, så att de båda förstnämnda
momma och det sistberörda mormt blefve föremål för
särskilda proposir; och komine, till följd af stadgandet i 54:de
§:n R. O., den sålunda äskade delningen af propos. att ega rum.
Hvad då beträffade den ifrågavide punktens lista och 2:dra
momir, så hade under öfverläggningen blifvit yrkadt, dels bifall
till desamma, dels af Hr Bohnstedt, att R. o. Ad., med alslag
derå, skulle lör sin del besluta, »att de härader och städer, som
erbjuda staten den för jernvägen erforderliga jord utan lösen,
må få den summa, hvartill den afstådda jorden värderas, såsom
ett räntefritt lån att på 31) år amorteras, med vilkor att med
len
inom 5 år användts till förbättrande af vägar och avenyer,
som leda till närmaste jernvägsstationen, eller till andra företag,
Den 9 Maj e. m.
191
som underlätta kommunikationen»; och dels slutligen, att ifråga
v:de mom:r skulle af 11. o. Ad. afslås.
Härefter framställde Hr Gr. o. Landtm, fiirst propos. på
bifall lill de ifrågavule momma, hvartill svarades starka ja och
nej i blandning, sedermera propos. på afslag derå och antagande
af Hr Bohnstedts ofvanberörde förslag, hvilken propos. med starka
nej besvarades, och slutligen propos. på afslag å de båda
momma, då svaren utföllo med talrika och starka ja, blandade
med många nej; och förklarades ja nu hafva varit öfvervägande.
Sedan Gr. Liljencrants begärt vortering, yttrade Hr Gr. o.
Landtm, att lt. o. Ad. egde att afgöra, huruvida bifall till mom:t
eller antagande af Hr Bohnstedts förslag skulle intagas i kontrapropos:n
vid den blifvande voteringen; hvaruppå Hr Gr. o. Landtm,
hemställde, huruvida R. o. Ad. till kontra-propos. antoge bifall
till de båda momma.
Ropades ja.
Sedermera uppsattes och upplästes följande förslag till voter:s-propos.
:
»Den som afslår Stats-Utsk:ts hemställanden i de två första
momma af 7:de punkten i Utlåt:t N:o 87, röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner nej, bifaller R. o. Ad. Utsk:ts ifrågv:de hemställanden.
»
Härvid anmälte sig och yttrade
Hr Cederschiöld, Robert Teofron: Jag hemställer,
om det icke vore lämpligare att ja-proposm innehölle bifall till
Utsk:ts förslag, och nej-propos:n afslag derå.
Hr von Francken, Georg Wolfgang: Jag ber att
få upplysa Hr Cederschiöld om attR. o. Ad. en gång beslutat
att ja-propos:n skall innehålla afslag och kontra-proposm bifall
på ifrågav:de punkt af Utlåtrt.
Gr. Liljencrants: Till förekommande af missförstånd,
får jag anhålla att voter:s-propos:n måtte blifva uppläst ännu
en gång.
Hr Cederschiöld: 1 anledning af hvad Hr von Francken
anfört, får jag tillkännagifva att jag anser det såväl ja-propos.
som nej-propos. kan betraktas som kontra-propos.
192
Den 9 Maj e. m.
Till följd af Gr. Liljencrants’ begäran, blef förslaget till voter:s-propos.
ånyo uppläst, hvarefter Hr Gr. o. Landtm, hemställde,
huruvida R. o. Ad. behagade samma förslag godkänna,
hvartill svarades starka ja.
Sedermera företogs voteringen och befunnos vid dess slut
rösterna hafva utfallit sålunda:
Ja — 156.
Nej — 129.
Härefter tillkännagaf Hr Gr. o. Landtm., att i afseende å
det 3:dje mom:t af förev:de punkt hade yrkats dels bifall och
dels afslag, hvaruppå propos. å bifall till detsamma framställdes
samt besvarades med många ja jemte några nej; och förklarades
ja haft öfvervigten.
8:de punkten.
Hr Lagerstråle, Henrik Gerhard: Jag har icke be
gärt
ordet för att anhålla om afslag å den nu föredragna punkten,
utan endast för att fästa uppmärksamheten på att hvad som
förekommer i sednare mom:t svårligen torde komma alt leda
till något resultat. Hamntaxorna fastställas i allmänhet med afseende
å de utgifter, som i och för hamnarnas underhåll komma
i fråga, och dessa utgifter blifva snarare ökade än minskade,
när jernvägarne komma att anlöpa sjöstäderna. Således tror
jag icke att den föreslagna skrifvelsen till K. M. kommer att
leda till det mål, man afsell.
Sedan öfverläggningen ansetts härmed slutad samt Hr Gr.
o. Landtm, yttrat, att derunder icke afgilvits något bestämdt
yrkande, blef propos. å bifall till Utsk:ts hemställan framställd
samt besvarades med flere ja, jemte ett eller annat nej; och
förklarades ja haft ölvervigten.
9:de punkten.
Bifölls.
10:de punkten.
Frih. af Ugglas: Sedan R. St:r vid förra riksdagen fattat
det beslut att den södra stambanan skulle framdragas öfver
Nässjö och Jönköping, hvilket beslut R. St:r lättat under den
bestämda förutsättning, att en stambana, som skulle gå genom
Östergötland, skulle komma att förbinda den södra och den
vestra stambanan med hvarandra, har K. M., i öfverensstämmelse
med detta beslut, föreslagit R. St:r att till påbörjande af den
östra stambanan anvisa det lör anläggandet af banan mellan
Katrineholm och Norrköping erforderliga beloppet, ijemnadttal
4,135,000 rdr. Denna nådiga framställning vann äfven Stats
Utsk:ts
-
Den 9 Maj e. m.
193
Utslc.ts riksgälds-afdelnings bifall, men inom Utsk:t lyckades det
majoriteten att förändra detta beslut sålunda, att Stats-Utsk:t
föreslagit att medlen skulle anvisas till en särskild stambana
mellan Katrineholm och Norrköping och icke till påbörjande af
den östra stambanan. Ehuru jag i öfrigt öfverensstämmer med
hvad Stats-Utsk:t som skäl för sitt tillstyrkande andragit, och
ehuru jag vidare till alla delar gillar att Utsk:t, då statens medel
blifvit så hårdt anlitade för jernvägs-arbetenas utsträckning i åtskilliga
föreslagna riktningar, icke ansett sig kunna tillstyrka bifall
åt de motioner, som yrkat att östra stambanan skulle under
nästinstundande statsregleririgsperiod färdigbyggas äfven på andra
sidan af Norrköping, vågar jag dock anhålla att R. o. Ad., med
afslag å Stats-Utskds hemställan i denna del, måtte bifalla K.
M:s Nåd. Propos. och för sin del besluta, att R. St:r må till
påbörjande af östra stambanan från Katrineholm öfver Norrköping
och Linköping vester om sjön Sommen, till trakten af
Nässjö, anvisa det för anläggningen af sträckan emellan Katrineholm
och Norrköping erforderliga belopp, i jemnadt tal af
4,135,000 rdr.
Gr. Hamilton, Malcolm Walter: Detta är den första
af de 3 nya stambanor, som Stats-Utsk:t ansett sig böra föreslå.
Jag anser att det är den första, som bör afslås. Genom
vestra stambanans framdragande genom Södermanland tillskyndades
Östergötland den stora fördelen att erhålla en stambana,
löpande paralelt med Göta kanal; således anser jag att denna
provins, med vestra, stambanan i norr, Göta kanal i söder, Vettern
i vester och Östersjön med två djupt inskjutande vikar i
öster, är i afseende på kommunikationer så väl lottad, att med
stambanas byggande derstädes kan tillsvidare anstå, åtminstone
till dess de södra och norra stambanorna erhållit så mycket att
de kunna blifva fullbordade. Dessutom torde det vara tvifvelaktigt,
om den bana, som skall förbinda den vestra och södra
stambanan med hvarandra, bör hafva karaktären af en stambana.
För min del anser jag att denna. bana lämpligast borde
åstadkommas genom aktieteckning inom Östergötland, hvartill jag
gerna skulle gå in på att staten lemnade ett låneanslag. Derigenom
skulle staten undgå en utgift på öfver 4,000,000, och
då nu några och 30,000,000 blifvit föreslagna att användas till
jernvägsbyggnader, så anser jag det vara min pligt att yrka
på besparingar, der sådana kunna göras. På dessa skäl får jag
anhålla om afslag på Utsk:ts hemställan i denna punkt.
Gr. Taube, Henning Adolf: Jag får tillkännagifva att
jag, i likhet med den förste värde talaren, får anhålla om bifall
till K. M:s Nåd. Propos. Jag gör detta på grund af tvenne skäl,
nemi. för det första emedan, på sätt som Frih. af Ugglas omnämnt,
då södra stambanans riktning genom Smaland bestämdes,
så beslöt man sig för Nässjö-linien under tydlig förutsätt
H.
IV. 13
194
Den 9 Maj e. m.
ning att derifrån en bana skulle på lill den vestra stambanan.
Hade man icke haft en sådan förutsättning, så bade väl svårligen
någon annan linie än Lagalinien kunnat komma i fråga.
Vidare anser jag alt det stora fastland, sorn är beläget mellan
Wetten! och Östersjön, med full rätt kan begära att en
stambana drages derigenom, på sätt som K. M. föreslagit. Jag
instämmer således i det af Frih. af Ugglas gjorda yrkande.
Hr af Burén, Didrik Pontus, anförde skriftligen: Med
afseende å den östra stambanan, kunde jag inskränka mig till
den reservation, som Hr Frih. af Ugglas lögat till Stats-Ulsk:ts
Utlåt. Sedan jernvägs-komiléen föreslagit och K. M. i Nåd.
Propos., på grund deraf, redan vid förra riksdagen framställt,
såsom Öfverensstämmande med landets sanna fördelar, att den
södra stambanan borde framdragas i riktning till Nässjö, under
förutsättning att en jernväg, under benämningen den »östra stambanan»,
framdeles kommer att utläggas emellan nyssbernrde punkt
och Katrineholm, genom Östergötland, samt II. St:r då, under
antagande af samina förutsättning, jemväl erkände Nässjö såsom
södra stambanans riktigaste slutpunkt i nordost, förefaller det
förvånande, lör att icke säga oförklarligt, att Stats-Utsk:t vid
denna riksdag, då K. M., i öfverensstämmelse såväl med förutfattade
beslut som förutsättningar, i Nåder föreslår K. St:r att,
till påbörjande af östra stambanan från Katrineholm öfver Norrköping
och Linköping, vester om sjön Sommen till trakten af
Nässjö, anvisa det lör anläggningen al sträckan emellan Katrineholm
och Norrköping erforderliga belopp, förefaller det förvånande,
säger jag, ja! oförklarligt, att Stats-Utsk:t tillåtit sig att
förändra, lör att icke säga undertrycka, liela uppställningen,
hela karaktären af K. M:s framställning. Den form, K. M.
gilvit sin Nåd. Propos., hvilar icke allenast på af riksförsamlingen
förut uttalade åsigter, utan innebär derjemte en viss garanti
lör den östra stambanans framtid, hvaremot den uppställning,
Stats-Utsk:t gifvit sitt förslag, h. o. h. förbiser de förra och
uppsåtlig! synes vilja åsidosätta eller omintetgöra den sednare.
Ovilkorligt måste man göra s>g den fråga, hvad denna så i
ögonen fallande egendomliga redaktionslörändring månde betyda.
Jag har sagt, att den synes mig både förvånande och olörklarlig;
den synes mig förvånande, emedan den tyckes bebåda en
fullkomlig förkastelsedom öfver hela östra banan, och det oaktadt
att Utsk:t sjelf förklarar sig »icke hafva förbisett vigten
deraf, att hufvudstaden samt de södra och östra orterna, så
skyndsamt som omständigheterna kunna medgifva, må erhålla
den korta och beqväma jernvägsfÖrbindelsen, som alses med
anläggningen af östra stambanan;» den synes mig oförklarlig,
emedan jag fåfängt sökt i hela Betänk:t elter någon förklaring
mot berörde Utsk:ts förslag. Visserligen säger IJtsk:t på ett
ställe, att endast de bandelar, till hvilka anslag beviljas, borde
dilinitivt bestämmas. Men om Utsk:t haft någon allvarlig och
verklig afsigt härmed, borde naturligtvis denna sats gjort sig
Den 0 Maj e. ra.
195
gällande i och för nila — märk alla — handelar. Detta är
dock ej fallet. Såväl med hänsyn lill den norra som nordvestra
banan, giir tftsk:t undantag häri. 1 sjelfva verket tillämpas regeln
blott pä den östra. Jag upprepar: huru förklara detta?
Månne man likväl icke i Hr L. J. Hierlas reservation,
deri han h. o. h. söker bestrida alla statsanslag till Katrineholm—Norrköpings-hanan,
men i dess ställe yrka denna banas,
samt naturligtvis således äfven hela östra banans, förvandlande
till bibanor, månne man icke i denna reservation finnér den
rätta och egentliga lösningen till gåtan, förklaringen på Utsk:ts
innersta tanke. Striden vid förra riksdagen mellan banriktningen
emellan sjön Salen och Nässjö å ena sidan och Laga-linien
å den andra, gaf redan då vid handen anledningar till denna
föreställning, och parti-intressen synas endast i det nu fattade
beslutet ytterligare hafva uttagit ett steg i samma riktning.
Kan det dock vara öfverensstämmande med statens, med
rikets sanna intressen, att utesluta det östra Sverige ur statnbanenätet?
Kan från någon synpunkt en åtgärd försvaras eller
finna bos Standerup bifall, sorn, då stambanor tillerkännas rikets
alla öfriga väsendlliga hufvudriktninear, söder och vester ut,
norr och nordvest ut, ensidigt utesluter det östra Sverige? Utgör
icke också det östra Sverige en i alla afseenden värderik
och vigtig del af landet? Enliet 1862 års statistiska uppgifter
utgjorde den ensamt från O-tergötland utgående allmänna bevillningen
ej mindre än 200,589 rdr, hvadan denna provins innehade
den fjerde ordningsnummern bland vårt lands skalbärande
distrikter. Enligt samma års statistiska uppgifter utgjorde
Östergötland den amira i ordningen bland rikets provinser i det
bokförda fastighetsvärdet, enär det uppgick till 188,643,277 rdr
rint. Endast Malmöhus län räknade — inom hela riket —
ett högre fastighetsvärde, men om dessa siffror gifva Östergötland
en ganska framstående plats inom riket, så lior man äfven
deraf kunna sluta sig till att denna provins har stora resurser
inom sig samt är mägtig till ännu större utveckling, i fall det,
i likhet med andra provinser, tillförskyndas fördelen af vår tids
förnämligaste kommunikationsmedel, jernvägar. Jag är öfvertygad
om att ingen, som är begåfvad med en klar och omfattande
blick, med sannt och lefvande intresse för en allmän, för
en öfverallt jemlik utveckling af vårt fäderneslands krafter, skall
kunna förneka den östra banans gagn och behof. Jag tror att
ingen verklig vän af fäderneslandet kan vilja att det östra Sverige
skall blifva stillastående, der det nu befinner sig, då rikets
snart sagdt alla öfriga landsdelar, begålvade med stambanor,
utan allt tvifvel komma att gå framåt. Ingen har missunnat
hvarken det södra eller vestra Sverige de fördelar, jernbanorna
kunnat tilllörskyrida dem — tvärtom hafva R St:r med den
största benägenhet gått dessa delar af riket lill mötes; ingen
lärer heller underlåta att räcka det norra och nordvestra Sverige
en broderligt stödjande hand till förmån för deras rättmätiga
behof i försvarandet af egna, deras intressen motsvarande,
196
Den 9 Maj e. m.
stambanor; men under antagande af allt detta — skola, böra
eller kunna det södra, vestra och norra Sverige underkänna
Sveriges östra landskaper deras rättmätiga anspråk? Jag tror,
att jag allt för mycket skulle underkänna den känsla af rättvisa
och det omfattande omdöme, som leder riksförsamlingens handlingar,
i fall jag skulle befara något sådant. Tvärtom är jag af
den öfvertygelse, att riksförsamlingen skall med ovilja tillbakavisa
icke endast tanken på att, sedan det östra Sveriges representanter,
i den mån de förmått, kraftigt understöd! alla de
för vårt fädernesland vigtiga stambanorna, detta samma östra
Sverige skulle liksom svikas just af dem, hvilkas intressen det
understödt; utan vågar jag jemväl antaga, att ingen, som rätt
uppfattar fäderneslandets intressen, skall kunna anse det Svenska
jernvägssystemet fullbordadt och fulländadt, förr än, till de
trenne andra väderstreckens stambanor, äfven den östra stambanan
blifvit byggd.
Hänvisande i allt öfrigt till de af Hr Frih. af Ugglas och
Riksdagsfullmäktigen Jonas Andersson anförda reservationer,
hvari jag till alla delar instämmer, hoppas jag att Hr L. J.
Hiertas motreservation icke inom R. o. Ad. skall finna något
bifall.
För min del yrkar jag afslag på Stats-Utsk:ts Betänk, samt
bifall till K. M:s Nåd. Propos.
Gr. Cronstedt, Fredrik: Då R. St:r vid sisth riksdag
godkände den södra stambanans framdragande till Nässjö, så
kunde icke skälet dertill vara något annat, än att östra stambanan
skulle få en lämpligare sträckning, och det kan icke
heller vara något tvifvel om att R. St:r likaledes vid den vestra
stambanans förläggande söder om Mälaren tänkt sig en östlig
stambana. Just behofvet af denna sednare bana var ett af de
kraftigaste argumenter för den vestra stambanans dragande söder
om Mälaren, emedan ett godt stycke skulle blifva gemensamt
för båda banorna, och således en betydlig besparing vinnas.
Detta argument hade varit utan värde, om det icke varit
meningen att fortsätta vägen längre än till Norrköping. På
grund deraf får älven jag förena mig med Frih. af Ugglas, i
hvilkens reservation jag instämt.
Frih. Cederström, Rudolf: Den frestande framställ
ning,
som Gr. Hamilton gjort för nordvestra stambanans anhängare,
nemi. att genom afslag på den nu föredragna punkten
ett ökadt anslag skulle beredas för besagde bana, kan icke
förleda mig, och jag hoppas att mina landsmän dela mina tänkesätt
i detta fäll. Jag anser, att det är af högsta vigt för det
allmänna, att vi få en bana, som går från den vestra stambanan
genom Östergötland, detta fruktbara landskap, till den
södra stambanen, och att det således icke är skäl för R. St:r
att afslå K. M:s Nåd. Propos. ang:de denna banas påbörjande,
Den 9 Maj e. m.
197
för att antingen bespara dessa medel eller använda dem på annat
håll.
Hvad formulerandet af beslutet beträffar, så har R. o. Ad.,
genom sitt redan fattade beslut i afseende å expropriationen,
banat vägen för det beslut, som Frih. af Ugglas föreslagit. Det
kan visserligen synas vara ganska likgiltigt, om de ilrågav.de
medlen anvisas till påbörjande af östra stambanan, såsom Frih.
af Ugglas föreslagit, eller, såsom Utsk:t föreslagit, till en särskild
stambana mellan Katrineholm och Norrköping; men då
man kan antaga, att denna bana förr eller sednare måste förbindas
med den södra, så anser jag Frih. af Ugglas’ förslag vara
att föredraga, och tvekar icke att förena mig med dem, som
yrkat bifall till detsamma.
Gr. Anckarsvärd, Carl Henrik: I öfverensstämmelse
med mitt yttrande i förmiddagens plenum och på grund af
Frih. Raabs motion, som dock icke ansetts kunna komma under
pröfning, så anhåller jag om afslag å Stats-Utsk:ts Betänk.,
äfvensom å det förslag, som Frih. af Ugglas framställt.
Ilr Bildt, Gillis: Då jag anser ett bifall till K. M:s
Nåd. Propos. vara för staten det nyttigaste beslut, som R. St:r
kunna fatta, och de fleste talarne, som yttrat sig i denna fråga,
yrkat på ett sådant beslut, så hade jag icke ämnat deltaga i
diskussionen; men då en talare bär yttrat, att R. St:rs beslut
vid förra riksdagen, med afseende på Nässjö-linien, var det som
i främsta rummet borde föranleda till antagande af K. M:s
Propos. ang:de östra stambanan, så får jag nedlägga min reservation
mot en sådan uppfattning af nämnde beslut. Jag tillhörde
vid förra riksdagen dem, som ansågo det vara mest öfverensstämmande
med statens fördel, om södra stambanan blef
framdragen på Laga-linien, och jag yrkade derpå, icke för att
hindra den östra stambanan, utan på det att den södra måtte
få den lämpligaste riktningen, och på det vi tillika måtte få en
billig bana i st. f. en dyr.
I full öfverensstämmelse med mina åsigter vid förra riksdagen,
röstar jag således nu för den östra stambanan.
Hr von Troil, Sam. Gust.: Jag har instämt uti den
reservation, som Frih. af Ugglas har afgifvit, och som de skäl,
hvilka föranledt mig härtill, blifvit utvecklade af flere talare,
så inskränker jag mig till att, i likhet med dem, anhålla om
bifall till K. M:s Nåd. Propos.
Hr Tornerhjelm, Rudolf: Afven jag får förena mig
med dem, som yrkat bifall till Frih. af Ugglas’ förslag, och vill
endast tillägga ännu ett skäl, som talar för antagandet af K.
M:s Nåd. Propos., och det är alt den hufvudsakliga riktningen
af den östra stambanan der är angifven, så att inga strider
derom kunna uppstå vid nästa riksdag.
198
Den 9 Maj e. m.
Frih. Raab, Adam Christian: Till följe af de åsigter
jag hyser, så är det klart alt jas kommer att rösta emot såväl
Utsk:ls, som Frih. af Ugglas’ förslag, i synnerhet mot det
sednare. Frih. af Ugglas har nemi. icke nöjt sig dermed, alt
Uisk:l tillstyrkt att 4,030,000 rdr, hvilka, med tillägg af expropriationskostnaderna,
skulle förhöjas lill 4,135,000 rdr, måtte anvisas
till en stambana emellan Katrineholm och Norrköping,
utan han har äfven föreslagit att denna hana skall gå efter en
gifven riktning genom Linköping till Nässjö. Vi kunna icke
vela, huruvida It. St:r vid en följande riksdag ega tillgångar
nog att fullborda denna bana, och jag ber att få erinra om
huruledes, då det var fråga om riktningen af den södra stambanan,
R. Stir redan en gång hade beslutat sig för Laga-linien,
men likväl vid följande riksdag ändrade detta sitt beslut. Oin
nu R. Stir bestämma riktningen af östra stambanan så, som
Frih. af Ugglas föreslagit, så kan detta blifva en ganska dyr
förespegling för dem, som bo i de trakter der banan skulle
framgå, och som, till följe deraf, taga sina mått och steg, i fall
R. St:r vid nästa riksdag skulle vilja ändra sitt beslut. Jag tror
att det är bättre att icke bestämma något för framtiden, utan
nöja sig med att bestämma den bana, till hvilken anslag lern
nats,
och på den grund anhåller jag om afslag på Frih. al Ugg
las’
förslag.
Frih. af Ugglas: Jag skulle visserligen hafva åtskilligt
att svara i anledning af såväl Gr. Hamiltons, som Gr. Anckarsvärds
och Frih. Raahs yttranden; men då min reservation redan blifvit
tre Stånds beslut, så inskränker jag mig till att fortfarande
anhålla om R. o. Adis bifall till densamma.
Sedan öfverläggningen härmed förklarats fulländad, yttrade
Hr Gr. o. Landtm., alt, i afseende å Utskits förevide hemställan,
hvartill bifall ej blifvit af någon ledamot hegardt, hade yrkats
dels utaf Frih. af Ugglas, med hvilken flere ledamöter sig
förenat, att R. o. Ad., med afslag å Utskits hemställan, måtte
för sin del besluta, att R. St:r. till påbörjande af östra stambanan
från Katrineholm, olver Norrköping och Linköping, vester
örn sjön Sommen, till trakten af Nassjö, skulle anvisa det för
anläggningen af sträckan emellan Katrineholm och Norrköping
erforderliga belopp, i jemnadt tal, af 4,135,000 rdr; dels ock
af Gr. Anckarsvärd, att Utskits hemställan skulle afslås.
Härefter framställde Hr Gr. o. Landtm, först propos. på
bifall till Frih. af Ugglas’ ofvanomförmäldte yrkande, hvartill
svarades många ja, blandade med nej; och sedermera propos.
på afslag å Utskits hemställan, då svaren utlöllo med inånga
nej, jemte åtskilliga ja; h va re1 ter förnyad propos. på bifall till
Frih. af Ugglas’ förslag framställdes, samt besvarades med talrika
och starka ja, blandade med många nej; och förklarades
ja nu hafva varit öfvervägande.
Den 9 Maj e. m.
199
Frih. Raab begärde votering.
Uppsattes oell jnsterases följande voter:s-propos.:
»Ren, som vill att R. o. Ad., med afslag å Stats Utsk:ts
hemställan i 10:de punkten i Utlåtit N:o 87, skall lör siri del
besluta, att R. Sl:r, till påbörjande af östra stambanan från Katrineholm,
öfver Norrköping och Linköping, vester om sjön
Sommen, till trakten af Nässjo, må anvisa det lör anläggningen
af sträckan emellan Katrineholm och Norrköping erforderliga
belopp, i jemnadt tal, af 4,135,000 rdr, röstar
•la;
Ren det ej vill, röstar
Nej;
Vinner nej, afslår R. o. Ad. Stats-Utsk;ts i ofvannämnde
punkt afgifne hemställan.»
Sedermera företogs voteringen, och befunnos vid dess slut
rösterna hafva utfallit sålunda:
Ja — 1G4.
Nej — 53.
Ren vidare föredragningen af ifrågav:de Utlåt, uppskjöts
till nästa plenum.
Anmältes och bordlädes:
Bevil'n.-Utsk:ts Betänk. N:o 8, ang:de tullbevillningen; samt
Allm. Ilesv.- o. likon.-Ulsk:ts Betänkm:
N:o 110, i anledning af väckta motioner om ändringar i
K. Förordmn om komniunalstyrelse på landet den 21 Mars
1862; och
N:o 117, i anledning af väckt motion om ändring i 22:dra
§:n af Gästgifveri-ordningen den 12 Rec. 1734.
R. o. Ad. åtskiljdes kl. § 11 e. m.
In fidem,
O. Brakel.
200
Den 11 Maj f. m.
Måndagen den 11 Maj 18C3.
Plenum kl. 10 f. m.
Hr Lind af Hageby, Axel: Jag får anmäla att uti
Riddarh.-Utsk:t fullmakt blifvit begärd för adliga ätten Palmstruch;
men att fullmakts-utgifvaren dervid begått det misstag,
att skrifva N:o 756 i stället lör N:o 657.
Hå det enda felet således är en omkastning af nummer,
hemställer jag om Ståndets bifall till den ifrågav:de fullmaktens
utlemnande.
Gr. Sparre, Erik: Hå den å ifrågav:de fullmakt antecknade
nummer 756 synbarligen tillkommit genom misskrifning,
och man i öfrigt icke kan vara villrådig derom, att det ovilkorligen
är den adliga ätten Palmstruch, för hvilken fullmakt
blifvit utfärdad, hemställer jag om bifall till den af Hr Lind af
Hageby nu gjorda hemställan.
Hr von Knorring, Oscar: Hå det synbarligen är en
misskrifning, som uti förev:de fall egt rum, får äfven jag, för
min del, understödja den utaf Hr Lind af Hageby nu gjorda
anhållan.
Frih. Stjernstedt, Johanwilhelm: Då Riddarh.-Ordmns
stadgande uti detta fall är oförtydligt, och dylika fullmakter
säkerligen många gånger tillförene blifvit kasserade, kan jag,
för min del, icke tillstyrka bifall till den utaf Hr Lind af Hageby
nu gjorda framställning.
Gr. Sparre: Jag har mig icke bekant att vid de fall, då
sådana frågor tillförene blifvit underställde R. o. Ad:s pröfning,
R. o. Ad., efter inhemtad känedom om förbållandet, vägrat att
utlemna fullmakt; hvadan jag, i strid med den siste talaren,
fortfarande yrkar på bifall till den utaf Hr Lind af Hageby gjorda
anhållan.
Hr Reutersvärd, Patrik: Hå Riddarh.-Ordmn i detta
fall är så oförtydlig, kan jag, för min del, icke undgå att finna
besynnerligt, det någon af Riddarh.-Utsk:ts ledamöter vill framställa
yrkande deruppå, att denna fullmakt skall godkännas.
Den 11 Mej f. m.
201
Jag kan således för min del icke annat än yrka afslag å
ifrågav:de hemställan.
Hr von Knorring: Jag underställer Ståndet, huruvida
icke den utaf Frih. Stjernstedt och Hr Reutersvärd nu förordade
åtgärd iir i högsta grad obillig, då berörde fullmakt verkligen
är skrifven efter grundlagen och man tydligt ser, att ziffran
är bakfram vänd.
Fortfarande måste jag således yrka bifall till den utaf Hr
Lind a( Hageby gjorda framställning.
Frih. Stjernstedt: Sedan mitt yrkande på afslag nu
mera
blifvit jemväl af en annan talare understöd!, och frågan
efter mitt förmenande verkligen är tvistig, anhåller jag att densamma
måtte få hvila på bordet.
Hr Reutersvärd: Man må »åka och vända» huru som
helst, tror jag dock icke, att man bör göra det i afseende på
grundlagens oförtydliga stadganden.
Utgående från denna åsigt, anser jag fortfarande att den
förev:de framställningen icke kan af R. o. Ad. bifallas.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att den af Hr Lind af
Hageby nu väckta fråga blifvit begärd på bordet.
Gr. Cronstedt, Fredrik: Jag har endast velat upplysa att
utaf adliga ätten Palmstruch finnes allenast en enda manlig
ledamot.
Hr Gr. o. Landtm, förmälte, att han ansåge sig ånyo böra
erinra derom, att frågan blifvit begärd på bordet och följaktligen
måsteder hvila; men att, om någon ledamot, detta oaktadt, ville
yttra sig i ämnet sådant naturligtvis stöde honom öppet.
Frih. von Schulzenheim, David: Med anledning af
den ifver, som i denna fråga försports till hinder lör en person
att här i dag göra sin röst gällande, har jag icke kunnat
undgå att uttala min förundran deröfver, att de talare, hvilka
motsätta sig denna fullmakts utlemnande, velat begagna sig af
slika medel för att sålunda, vid den nästkommande frågans behandling,
för denna ledamot omöjliggöra allt deltagande uti densamma.
Mot ett sådant sätt att tillvägagå, får jag för min del nedlägga
min reservation.
Fortsattes behandlingen af Stats-Utsk:ts Utlåt. N:o 87, ang:de
fortsatt utförande af jernvägsarbeten för statens räkning och
anvisande af dertill erforderliga medel, dervid nu i ordningen
förekom:
202
Den 11 Maj f. m.
ll:te punkten.
Frih. Schulzenheim: Då jag nu går att yttra mig i denna
fråga, tillåter jag mig uttala den bestämda försäkran att,
huru ifrig jag än är för den saks framgång, som jag i denna
fråga anser vara den rätta, så skall jag dock anse en hvar,
hvilken i detta ämne tänker olika med mig, handla »hona fide»
och med öfvertygelse om sin saks rättvisa. På hvad sätt än
den ilrågav:de provinsens öde må blifva afgjord, kommer jag
dock fortfarande att hysa den innerliga öfvertygelse, att en hvar,
uti en Iråga af så stor vigt för fäderneslandet, som denna, talar
och röstar endast elter bästa samvete. Ehuru det beklagligen
är kändt, att, när, vid våra riksdagar, ekonomiska faktorer komma
med i räkningen, samvetena i viss mån blifva lälthandterliga
och hårda, förvissar jag mig dock att något slikt inom detta
Stånd icke kan ifrågakomma. Visserligen gilver erfarenheten
vid handen, att man, i följd af lokalintressen, inlåtit sig uti öfverenskommelser,
för att, som det heter, dela lofvet, ett förfaringssätt,
hvilket icke för det allmänna varit så särdeles nyttigt.
Hvad mig sjelf beträllär, är jag ganska glad att jag al de
nu föreslagna banornas riktning icke har det ringaste eget intresse,
ty min hostad är vid gränsen af Nerike, och jag har
således tillräckligt lång väg till hvardera af städerna Upsala,
Sala och Gefle, för att kunna påräkna något mig tillkommande
gagn af dessa banor. Lika varmt känner jag dock vigten deraf
att alla provinser cöras rättvisa.
Uti afla ten Nådig Propos. har K. M. föreslagit banans dragande
norrut. I strid mot den godkända Engelska grundsatsen
att jernvägar böra dragas så rakt fram som möjligt, har Utsk:t
förordat en annan krokig riktning.
Hvad man här särskildt bör taga i betraktande, är det område,
som utgör Stockholms handelsterritorium. Denna bana
utgör endast första steget af de jernväesarbeten, som röra norra
Sverige. Alven med erkännande af det södra Sveriges företräden
framför den norra delen af vårt land, hvad klimatiska och
bördighets-lörhållanden beträffar, kan man dock icke undgå att
jemväl vara ölvertygad derom att dessa norra delar af vårt
land hafva en stor framtid; men det kan icke heller annat än
väcka förundran, att beskrifningarne öfver Norrland, särdeles vid
den tidpunkt, då denna fråga bragts å bane, blifvit så blomstrande,
alt berättelser om Norrland nästan förekomma som sagor
ur Tusen och en Natt. Detta Norrland, det framställes nu
såsom ett riktigt förlofvad! land. Der finnes icke allenast hela
berg af jernmalm, ulan äfven liela berg af silfvermalm, omätliga
skogar, de yppersta vattenfall, koppar i öfverflöd, samt en
befolkning, sorn är starkare, ihärdigare och i alla afseenden förträffligare
än i det öfriga Sverige, jemte mycket annat smått
och godt. För mig, som tillbragt en längre tid i Norrland och
vistats ett helt år i Lappland, är dock förhållandet uppfattadt
Den 11 Maj f. m.
203
uti en ganska olika dager. Älven jag tror pä dessa trakters
framtida storhet; men dessförinnan kommer dork säkerligen
läng lid att förflyta. derföre anser jag icke heller att denna
jernväasanläggning hör ställas på förhoppningar, hvilka först
efter sekler kunna realiseras.
Vid anställd jemförelse mellan antalet innevånare på hvar
qvardratmil land vid 1860 års slut, finnér nian för Malmöhus
län 7,201 personer; men i Norrbottens län 81. Uti Stora Kopparbergs
län 649, tili Gefleborgs d:o 867, uti Westernorrlands
d:o 609, lili Jemtlands d:o 153, lili Vesterbottens d:o 171, och,
på sätt jag redan tömt anfört, uti Norrbottens län 81. Ulan
att jernvägsstyrelsen nedsätter den nu gällande frakltaxan till
en lusendedel af nuv:de belo|)p, tviflar jag för min del deruppå,
alt Norrlands trävaror och malmer någonsin kunna forslas på
jernväg.
Då man här, å andra sidan, talat om banrayoner och citerat
det stora antal hästar, som dagligen i skjuts utgår från
Rotebro gästgifvaregård o. s. v., tillåter jag mig, med föranledande
deraf, erinra om ett yttrande af Kammarjunkare!! Rääf,
välbekant i åminnelse, hvilken karakteriserade dylika bevis såsom
»lögnaktiga uppgifter i ziflror, sorn nu kallas statistik;»
och på samma sätt säger äfvensom Thiers, det »konsten att
gruppera ziffror är stor, men bevisar icke något» Under denna
kategori kunna dock icke hänlöras sådana statistiska uppgifter,
som att folkmängden år 1860 utgjorde: i Westmanlands
län 102,779 och i Stora Kopparbergs län 164,509, men deremot
i Gefleborgs län 134,542, i Vesternorrlands d:o 114,500,
i Jemtlands 6:0 59,919, i Vesterbottens d:o 66,323 och Norrbottens
d:o 55,945.
1 afseende å produktionen tror jag väl icke heller att man
kan påstå att den norra delen af Sverige kan mäta sig med
provinsen Westmanland. Man må hvarken låta sig afskrämmas
af Knare träsk eller något dylikt; utan helt lugn öfverväga möjligheten
för en jernvägs anläggande genom Norrland.
Alli de, som med mig intressera sig lör Stockholms stad,
må väl ihågkomma att dess handelsterritorium icke kan utvidgas
utöfver sina nuvarande gränser. Detta område ligger egentligen
mellan Siljan och Mälaren och omfattar en del al Upland,
Westmanland, samt nordligare delarne af Nerike och Södermanland.
Det enda sättet att få detta territorium utvidgadt, ligger
deruti, att denna trakt blir tätare befolkad, kommer i åtnjutande
af större välstånd och således ökar sin produktion.
Frågan gäller således för Stockholms stad, icke allenast en förbindelse
med kringliggande orter, utan äfven höjandet af samma
orters ekonomiska välmåga.
Vi riksdagsmän hafva vid denna tid blifvit öfverbopade och
trakterade med en mängd ströskrifter i Irågan. Ett särskildt
och framstående rom bland dessa intager en af Major Adelsköld
utgifven afhandling, till hvilken jag får hänvisa.
204
Den 11 Maj f. m.
Hvad Norrland angår, visar sjelfva dess konfiguration hvad
som är fördelaktigast för dess intressen.
Dess elfvar och berg gå öfverallt från vester åt öster och
odlingen följer troget de häraf bildade dalarne.
Samma riktning måste ock följas af dess jernvägar, om de
skola vara af någon nytta; men icke tjenar det något till, att
lägga jernvägar tvärt öfver dessa berg och floder, upp- och utför
höga backar och öfver stora dyrbara broar, för att få dem
att gä rakt emot odlingens väg, och allt detta för att erhålla
några lass smör och ripor från Norrland. Det måste väl då
vara bra mycket fördelaktigare för hufvudstaden att underlätta
forslingen af Westmanlands och Dalarnes dyrbara produkter.
Hvad nu angår sträckningen öster eller vester om Sigtunafjärden,
så är något besynnerligt, att stads-intresset gjort sig så
godt som ensamt gällande, och att ingen tanke fästes på landsbygdens
behof. I st. f. att gå rakt fram, vill man nu hafva
en bana, som bildar tre räta vinklar. Först får man vid Upsala
göra en sådan der krok för att komma till Sala, der en
ny krok måste göras, för att på en ännu icke undersökt linie
uppnå Storvik, och så får man der samma krok, om man vill
till Fahlun eller Gefle. Det kan väl icke vara skäl att bygga
en bana i en linie, som måste väcka hvarje resande utländnings.
åtlöje. K. M:s Propos. om banans dragande öfver Sevalla
och Örsundsbro till Sala, är det enda riktiga sättet för tillfredsställande
af Westmanlands och Dalarnes intressen; och vöre nu
här i hufvudstaden 30,000 barkätande dalkarlar, som få betala
15 rdr lör en tunna salt och fortfarande skulle blifva belagda
med denna tyngande och afskyvärda beskattning för ett
par småstäders skull, så skulle beslutet säkert icke blifva för
östra linien. Detta hindrar dock icke, att jag äfven intresserar
mig ganska mycket för Upsala, der vårt förnämsta universitet
ligger, oeh dess anspråk på en östlig bana kan nog vara berättigadt.
Man hör visserligen utlofvas, att det äfven skall
komma Westmanlands tur en gång, men man har just icke
skäl att sätta synnerlig lit till sådana löften, då man redan nu
hör så många yttranden derom, att medel ej böra beviljas till
några ytterligare stambanor, och då här så många finnas, som
hafva kassakistan till sin Gud och börsen (ill sin kyrka. Emellertid
må gerna ett lån beviljas för anläggning af en Stockholm—Upsala-bana,
om ett bolag derför bildas; men detta intresse
får dock icke uttränga Norra Nerikes, Westmanlands,
Dalarnes och Vestra Uplands fördelar.
En skamlig punkt i det östra förslaget, är Upsala—Salabanan.
Hvilka varor kunna väl från Westmanland den vägen
föras öfver Upsala till Stockholm, eller tillbaka? Westmanland
har städse varit Dalarnes kornbod, men framdeles kommer sistnämnde
provins troligen att taga sitt spanmålsbehof från Riga
eller annorstädes långt bort ifrån.
Upsala må således gerna få sin bana öster om Sigtunafjärden;
men aldrig skall jag underteckna beslutet om en Up
-
Den 11 Maj f. m.
205
sala—Sala-bana, utan att tillika medel anslås till en särskild
bana inåt Westmanland, detta bördiga, skogsrika samt af bruk
och grufvor öfversållade landskap.
Gr. Gronstedt, Fredrik, anförde skriftligen:
Det torde väl knappast förefinnas något skäl för eller emot
den ena| eller andra af de för norra banan föreslagne sträckningar,
som icke blifvit anfördt, vare sig i tal eller tryck.
Stäts-Utsk:t har visserligen till en del redogjort för de olika
meningarne och hvad till stöd för desamma blifvit anfördt, men
icke särdeles belättat sig med någon utredning för egen del.
Också kan en sådan utredning, om man äflas att stödja den
på zitTerjemförelse och sannolikhetsberäkningar, svårligen tillerkännas
någon afgörande vigt, och 1859 års undersökningskomité
synes äfven uti sitt Betänk, vitsorda, att man, på grund
af vunnen erfarenhet, kan lemna å sido en del förr med ifver
omfattade och såsom nödvändiga ansedda zifTeruppställningar.
Omdömet om en jernbanas ändamålsenligaste riktning beror
— derom synes man nu vara ense — framförallt på kännedom
om orten, af den industriel verksamhet, som finnes inom de
orter, banan är ämnad att beröra, samt denna verksamhets
större eller mindre behof af transporter. Regeln att jernvägarna
böra framdragas i den riktning som den af industrien
beroende rörelsen följer — det vill säga de gamla handelsvägarnes
sträckning — torde väl vara den företrädesvis giltiga.
Den norra stambanan, som är ämnad att, utgående ifrån
Stockholm, sträcka sig genom det inre af landet för att slutligen
anknyta sig till Gefle-Dala jernväg, skulle enligt de redan
verkställda undersökningarne upptaga en väglängd af omkring
20 mil. Inom de provinser, denna bana komme att genomskära,
äro landets vigtigaste näringar, jordbruket och bergshandteringen,
särdeles framstående, och 1859 års jernvägsundersöknings-komité
har också framställt såsom varande al vigt, att
denna bana dels genomskär midten af det spanmålsproducerande
landet, hvars alster på densamma sålunda kunna fortskalTas
till de platser der förnämligaste afsättningen kan vinnas,
dels underlättar nedförandet af bergsbrukets produkter närmare
till skeppningsorten.
Det är af synnerlig vigt att fasthålla dessa den norra banans
uppgifter, för att icke förledas att fästa allt för stort afseende
på omständigheter, som, i och för sig sjelfva af vigt,
likväl måste underordnas det än större och vigtigare syftet.
Förbindelsen emellan Upsala och Stockholm har ansetts
ega den betydelse, att den icke bort vid bestämmandet af den
norra bansträckningen förbises, och i det förslag, K. M. aflåtit
till R. St:r, har också afseende blifvit derå fästadt i den män
sådant ansetts kunna stå tillsammans med den norra banans
hufvudsakliga uppgift i öfrigt. På de skäl, som äro anförda uti
1862 års jernvägs-komités utlåt., har K. M. föreslagit vägen
vester om Sigtunafjärden, och dessa skäl hafva blifvit ansedda
206
Den !1 Maj f. m.
såsom tillfvllestgörande, med förbigående af det nu allt hjertare
framträdande strategiska skälet emot att öster om Siatunafjärden
förlägga hufvudstadens enda jernvägskomrniin kation med det
vidsträckta landet norr om Mälaren, en komunikalion, som utur
militärisk synpunkt eger det vietiga svftet alt befordra skyndsamt
framförande af trupper ifrån det inre al landet till hufvudstadens
försvar. Vid vestra stambanans ledande söder om
Mälaren var det oundviklig alt jernvägen måste erhålla ett mer
eller mindre blottad! läge, men då norr 0111 Mälaren valet finnes,
synes omtänksamheten fordra att icke en så vigtig omständighet
förbises på elt sådant sätt, att den enda jernväg norr om Mälaren,
på hvilken betydligt antal trupper kan framföras till hufvudstadens
försvar, erhåller det läge, som företrädesvis är i
militäriskt afseende vådligt.
Hufvudstadens behof kan icke heller vid utstakandet af en
derifrån i nordlig riktning utgående jernbana förbises. Den jernbana,
som ar ämnad att förbinda hnlviidstaden med de inre delarne
af dess förnämsta handelsområde, måste derföre —såvidt
hufvudstadens intresse icke h. 0. h. skall åsidosättas — tilläggas
uti samma riktning som den väg, hvilken för närvtde betienar
det ömsesidiga varuutbytet, och det kan icke motsägas, att en
jernväg, utlagd vester om Sigtuna fjärden, på sätt K M:s Nåd.
Propos. afser, framgår uti den nu varande handelsvägens sträckning,
och att den vidare, sedan den lemnat sädesbygden, intager,
uti den af K. M. föreslagna sträckningen åt Dalarne, samma
riktning med den väg, på hvilken en talrik skara af forman af
ålder framsläpat, säväl bergslagernas värderika produkter, som
ock den med jernhandteringen sysselsatta befolkningens, äfvensom
den talrika och idoga Dalbefolkningens lefnadsbehofver.
Det framslår häraf klart, att en jernväg, utlagd uti denna
sträckning, just följer den hulvudsakligaste och mest begagnade
transportvägen inom de provinser, norra stambanan är ämnad
att beröra, och följaktligen måste vara för dessa provinser den
gagneligaste.
Sedan det Norrländska intresset framlrädt med anspråk till
följd af den snabba utveckling, hvaraf de Norrländska provinserna
visat sig mäktiga, kan, efter min uppfattning, icke längre
antagas att en enda bana norrut ifrån Imfvudstaden blifver tillfyllestgörande.
Den grenbana ifrån Örsundsbro till Upsala, som
K. M. uti Sin Nåd. Propos. föreslagit, måste, just med afseende
på de Norrländska provinsernas billof — man må nu tillsvidare
gifva denna bana hvad benämning man behagar — anses
för de första milen af en bana ämnad att fortsättas i nordlig
riktning irån Upsala rakt pä Gefle—Dala jernväg och afsedd
att betjena det Norrländska intresset på elt fullt tillfredsställande
sätt. Det kan icke vara annat än elt misstag att tro att Dalarnes
och Norrlands trafik kunna sammanlöras på en gemensam
bana emot Imfvudstaden. Dalarnes behof af förbindelse
med landet i söder är påtagligen en bana i riktningen åt Siljans
Den 11 Maj f. m.
207
omfattande vattensystem, således en bana framgående i vester
om Gefle—Dala-vägens ändpunkt, Fahlun.
Det är lätt att inse att en bana, som träfTar nyssnämnde
eller Gefle—Dala jernväg midt emellan dennas båda ändpunkter,
eller snarare närmare ändpunkten Gefle, alldeles icke kan tillfredsställa
Dalarne. Och att detta behof för Dalarne af kommunikation
med slättbygden i söder qvarstår äfven sedan Gefle
—Dala jernväg öppnats för trafiken, ådagalägga bäst de varuqvantiteter,
som fortfarande äro föremål för forsling i lörenämnde
riktning.
Ar 1859 i Februari månad — således innan Gefle—Dalabanan
öppnades — inhemtade jernvägsundersöknings-komilén
att, enligt då leornad utredning, endast ifrån Westerås afsändes
årligen o60 ä 70,000 tunnor spantnål not rut, förnämligat åt Dalarne.
Ar 1862, sedan Gefle—Dala-vägen tre år varit trafikerad,
inhemtade den dåvarande jernvägs-komilén att enligt förda anteckningar
omkring 60,000 tunnor spanmål och mjöl årligen i
medeltal ännu afsändas norrut till bergslagen och förnämligast
till Dalarne, oberäknadt den betydliga qvantitet spanmål, som en
del possessionater och allmoge inom Westmanland och Upland
årligen försäljer till bergslagsorten och Dalarne, hvarjemte tillförlitlig
upplysning lemnades derom, att Fahlu bergslag ännu
uppköper icke obetydliga qvantiteter spanmål i Westerås.
Eldigt specifik uppgift örn de ifrån bergslagerna och Dalarne
under år 1861 och föregående nio år till Westerås för
sjötransport på Stockholm forslade brukseflekter ifrån tillsammans
79 stycken större och mindre jernverk, lill belopp i medeltal
af 68,000 skeppund eller 340,000 centner, hafva, efter
Gefle—Dala-jernvägens öppnande för trafiken, endast åtta bruk
oell manulakturverk inom Dalarne sökt transport på sistnämnde
väg för den del af deras tillverkning, sorn efter åtta års medeltal
förut tillförts Westerås med 7,730 skeppund årligen; och
af dessa förhållanden lior dragas den slutsats, att behofvet af
en jernvägsförbindelse emellan Dalarne och det i söder belägna
slättlandet icke förminskats deraf, att Gelle—Dala-jernvagen
kommit lill stånd. Gefle kan icke förse Dalarne med spanmål
under vanliga förhållanden, emedan spanmålen kan för bättre
pris tillföras denna provins ifrån Westmanland och Upland, på
hvilket förhållande äfven Konungens Hellede i Stora Kopparbergs
län och samma läns Hushållnings-sällskap tydligen fästat
1859 års jernvägs-komités uppmärksamhet, enligt hvad af tillgängliga
handlingar upplyses. Att Gefle—Dala jernväg icke kan
tillföra provinsen Dalarne större qvantiteter spanmål under andra
förhållanden, än då import eger rum, såsom händelsen var
1861, då 16,000 skeppund spanmål och mjöl transporterades på
denna jernväg, synes äfven ega sin grund deruti, att den inhemska
spanmålen vanligen icke kommer mera allmänt i marknaden
förr än sedan sjöfarten till Gefle redan är stängd af is.
Af detta allt ådagalägges att ett behof för Dalarne ännu
finnes af en lättare förbindelse med det i söder belägna slätt
-
208
D«n 11 Maj f. m.
landet, och det är äfven lätt att inse att en jernväg, dragen
öfver Sala till Robertsholm, såsom undersöknings-komitén föreslagit,
eller till Storvik, såsom äfven blifvit vrkadt, omöjligt kan
tillfredsställa Dalarnes behof, och icke en gång med fördel begagnas,
emedan trafiken emellan Dalarne och det i söder liggande
landet af ålder gått och ännu i dag går långt mera vestligt
eller hufvudsakligen i riktningen till och ifrån Siljans vattensystem.
Norrlands anspråk i den form, de nu framträdt, afse en
förbindelse med de inre delarne af det söder om Dalelfven belägna
landet för afsättning af de så kallade norrlandsvarorne,
såsom smör, fogel, renstekar, lin, väfnader — varor, som nu
vintertiden nedföras för att på åtskilliga platser försäljas. Ehuru
denna handel visserligen icke är obetydlig, så nödgas man väl
medgifva att vid jemförelsen med de anspråk, som kunna med
fog af Dalarne och de bergsbruksidkande trakterna framställas,
dessa sednare anspråk väl måste erkännas vara öfvervägande.
Men, som förut är sagdt, Norrland visar sig mäktigt af en
stor industriel utveckling och kan icke frånkännas sina rättmätiga
anspråk på att en gång få del af det goda, som utskiftas
åt det öfriga Sverige; men det Norrländska intresset torde
väl böra tillgodoses på ett sätt, som väsendtligt gagnar detsamma
i vidsträcktare mån än som nu blifvit ifrågasatt, och det torde
då icke kunna bestridas, att hvad denna provins behöfver, är en
jernbana i den rakare sträckningen ifrån norr till söder öfver
Upsala till Stockholm. Det är bekant, oaktadt man icke velat
vidkännas det, att., af den Norrländska trafiken går en högst
betydlig del öfver Osterdalarne till Fahlun, Hedemora och Sala,
nemi. ifrån Jemtland, Herjeådalen och en del af Helsingland, och
denna trafik skulle icke hafva den ringaste nytta af den för
Dalarne och Norrland ifrågasatta gemensamma banan för utförsel
af sina produkter, men är deremot betjenad af en bana,
lagd i riktningen ät Siljan, på hvilken både Hedemora och Sala
kunna trällas.
Det synes sålunda påtagligt att, om den större Norrlandstrafiken,
sådan man framdeles kan tänka sig densamma, skall
blifva nöjaktigt underlättad, så måste sådant ske genom en bana
i den rakare sträckningen ifrån norr till söder eller medelst en
förbindelse, sträckande sig ifrån lämplig punkt på Gefle—Dala
jernväg, der den stora handelsvägen norr ifrån tillstöter, och
derifrån vidare öfver Upsala mot hufvudstaden.
Den ovilja, Upsala stad visat för förbindelsen öfver Örsundsbro,
har gifvit Stats-Utsk:ts majoritet anledning att underställa
R. St:r ett förmedlingsförslag, hvilket, efter hvad kunde
förutses, icke mäktat bibehålla de sympathier, detsamma i början
ansågs ega. Detta förslag, som afsett att sammanjemka
jernvägarne, har bland annat det mot sig att onödigtvis förlänga
den norra banans hufvudsträckning. Öm också det af K. M.
framställda förslag till norra banans riktning ålägger trafiken
emellan
Ben 11 Maj f. m.
209
emellan Upsala och Stockholm en uppoffring i tid af cirka 40
minuter, så kan väl icke ifrån den motsatta sidan en fordran
af en sådan uppoffring anses öfverdrifven, då den komme att
ske till uppenbart gagn, såväl för en vigtig del just af den provins,
eler denna stad är belägen, som derigenom får vida mera
jernväg, än orri banan lägges öster orri Sigtunafjärden, som för
två andra vidsträckta provinser, inom hvilka landets modernäringar,
jordbruket och jernhandteringen, erhållit en betydande
utveckling.
Förbållanderne rörande våglängd oell anläggningskostnad för
förbindelsen emellan Stockholm och Sala kunna af Utsk:ls Betänk,
inhemtas och visa att vägen ifrån Stockholm öfver Upsala till
Sala är på en gång längre än vägen öfver Örsundsbro, och nära
två millioner dyrare, emedan vägen öfver Örsundsbro till Sala
kostar 7,232,428 rdr och öfver Upsala 9,222,100 rdr. Kostnaderna
åter för att sammanbinda Stockholm. Upsala och Sala blifva,
om sådant sker öfver Örsundsbro, 8,830,339 rdr, men orri det
sker öfver Upsala, såsom nyss nämndes, 9,222,106 rdr.
Redan för tio år sedan blefvo provinsen Westmanlands förhoppningar
att genom statens medverkan se en bana sträckt
norrut ifrån Mälaren till Dalarne gäckade. Tre år sednare
såg äfven samma provins löftet och det derpå grundade hoppet
om vestra stambanans dragande genom dess bördigaste trakter
tillintetgöras. Genom två Stånds nu fattade beslut hotas
denna provins med det missödet att åter se sina billiga anspråk
af R. St:r tillbakasätta.
På de al mig anförda skäl anhåller jag vördsamt om flr
Gr:s o. Landtm» propos. på afslag å Utslcts hemställan och bifall
till K. M:s Nåd. förslag rörande norra stambanans sträckning
och medels anvisande dertill.
Hr Skogman, Carl Johan Alfred: Detta förmedlingsförslag
har verkligen helt oväntadt lyckats att vinna framgång
uti Utsk:t. Redan från början al denna frågas handläggning har
jag, för min del, städse ansett vägen öster om Sigtunafjärden vara
den förmånligaste För att fatta denna öfvertygelse, har jag, i
likhet med Frih. Ericson, icke ansett nödigt att anställa några
vidlyftiga uträkningar öfver skjutshästar m. m. dylikt, utan i så
fall endast behöft kasta en blick på kartan, för att finna riktigheten
af min åsigt bekräftad. De ytterligare skäl, som ligga
till grund för samma åsigt, äro klart och tydligt framställda uti
den af Landshöfding Bennich afgifna och 1862 års komité-betänk.
bifogade reservation.
Att deremot bevilja medel för fortsättande af jernväg till
Sala eller till någon annan punkt i nordligare riktning, anser
jag olämpligt, emedan denna fråga verkligen ännu icke är tillräckligt
utredd.
På dessa skäl anhåller jag att den nu föredragna punkten
måtte afslås, samt att för anläggande af en bana från Stockholm
till Upsala öster om Sigtunafjärden måtte beviljas 4,672,000 rdr.
H. IV. 14
210
Den 11 Maj f. m.
Hr Adelsköld, Claes Adolf: Jag har, såsom chef uti
norra väg- och vattenbyggnads-distriktet, ansett mig kunna
lenina en eller annan upplysning, hvilken vid denna frågas afgörande
skulle kunna vara till något gagn.
Innan jag ingår uti frågans mer speciela detaljer, tillåter
jag mig dock erinra, att det utaf mig framlagda förslag icke ur
sprungligen
är mitt, utan blifvit af I)D. EE., Frih. De Geer och
Gr, Manderström samt Stats-Rädet, Gr. von Platen framstäldt till
statsråds-prot:t, såsom ett uttryck af deras mening.
Den del af vårt land, som företrädesvis skulle få gagn af
den föreslagna banan norrut, är en af de rikaste i hela Sverige.
Den utgöres af hela sträckan mellan Strömsholms kanal i vester,
Ålands haf i öster, Dalelfven i norr och Mälaren i söder. Detta
bälte har en bredd al 10 mil och en höjd, om jag så får uttrycka
mig, af omkring 8 mil. Det åtskiljes af den djupt inträngande
Sigtunafjärden uti två delar. Detta område innefattar
Stockholms, Upsala och Westmanlands län, och är bebodt af
icke mindre än mellan 4 å 500,000 personer; inberäknadt befolkningen
uti Stora Kopparbergs län, hvilken år 1800 uppgick
till 164,509 personer, uppgår innevånares antal dersammastädes
till nära 600,000. Areal-innehållet af samma område är 156
qvadratmil. Denna trakt innefattar således Uplands och Westmanlands
bördiga slättland. Derintill gränsar Dalarnes bergslag;
och rundt omkring Dalelfven tillstöter ett bredt skogsbälte,
hvarifrån en icke obetydlig trävarutransport skulle kunna åvägabringas.
Dessa äro de delar af landet, som om sommaren
skulle hafva direkt gagn af banan; men för vintertiden gestaltar
sig förhållandet annorledes. Då tillkommer nemi. trafiken
från hela Kopparbergs län och från Norrland. En föregående
talare, Frih. Schulzenheim, har i afseende på Norrlands transport
yttrat, att i detta land trafiken genom sjelfva naturen fått
sin riktning bestämd från vester till öster och tvärtom; samt
att Bottniska viken är Norrlands rätta stambana. Jag medgifver
att det är händelsen om sommaren; men också endast då. Denna
tid utgör dock i dessa orter icke ens hälften af året; och man
torde böra ihågkomma, att dessa provinser äfven vintertiden
hafva behof af några kommunikationsanstalter. Sistnämnde tid
äro deras egentligaste stambanor, elfvarne, — tillfrusna och obrukbara.
Vid den tiden söker sig således dess handel väg söderut.
Härtill kommer en omständighet af icke så ringa vigt, att
man nemi. norr om Dalelfven har ett ganska godt slädföre hela
vintern om, — ett förhållande, som upphör, så snart man kommer
söder om samma eif. Vid sådant förhållande torde all
billighet förefinnas, att, när jernväg söder om Dalarne anlägges,
vid Norrlands anspråk på denna jernväg fästa allt det afseende,
som trafiken från nämnde provins obestridligt förtjenar.
Om man tänker sig, huru trafiken norr om Mälaren
gått sedan uråldriga tider tillbaka, så finner man att den tagit
två vägar: den ena norrut, öster om Sigtunafjärden uti rak sträckning
på Upsala till Norrland; den andra vester om fjärden uti
Den 11 Maj f. m.
211
nordvestlig riktning öfver Stäket till Sala, och derifrån utgrenande
sig åt olika håll.
Att kunna tillfredsställa alla dessa lika berättigade intressen
med blott en bana, är en omöjlighet. Man måste anlägga 2 banor,
sorn följa de olika riktningar, trafiken tillförene haft.
Man har ofta hört den farhåga uttalas, att jernvägen norr
om Mälaren skulle komma att konkurrera med dervarande vattentrafik.
Vill man dock taga i betraktande, hvad, i så fall,
erfarenheten gifver vid handen, skall man finna att nämnde farhåga
förtjenar långt mindre afseende än man till en början föreställer
sig. Vid t. ex. Gefle-Dala-vägen är inkomsten å
jernvägens första början och ända till Forss’ station ganska obetydlig,
så att den derstädes icke uppgår till mer än J af liela
jernvägens inkomst. Afven vid vestra stambanan är förhållandet
enahanda. Ett utdrag ur jernvägsräkenskaperna visar en
inkomst af 23,000 rdr pr mil; hvaremot de första 6 milen från
Göteborg icke lemnat större inkomst än 17,000 rdr pr mil.
Dessa resultater utvisa, att den trafik, som tillfaller jernvägen i
duss första början, icke är af så stor betydenhet.
För den händelse 2:ne banor skulle från Stockholm anläggas,
skulle kostnaden för en bana från Stockholm öfver Sevalla
till Sala, med bihana till Upsala, enl. K. M:s Propos. utgöra
8,830,339 rdr. Med direkt bana till Upsala, skulle skilnaden
endast utgöra 1,184,000 rdr. Genom denna tillökning skulle
man dock erhålla banor både öster och vester om Sigtunafjärden,
och tillfredsställa de många oförenliga intressena.
Efter alla möjliga beräkningar, skulle också dessa banor
komma att bära sig, icke allenast lika väl, utan långt bättre
än vestra stambanan. Denna sednare har dock icke allenast
betäckt sina utgifter, utan till och med lemnat öfverskott
utöfver drift- och underhållskostnaderna; och inkomsten deraf
växer oupphörligt. Jag är bestämdt öfvertvgad derom, att banan
norr om Mälaren skall lemna ett lika godt resultat,
ja! sannolikt mycket bättre än den vestra stambanan. Jag
tror derjemte, att det, för Upsalas, eget intresse, är bäst,
att banan der får sin ändpunkt, och icke derifrån erhåller någon
fortsättning hvarken till Sala eller till Gefle-Fahlu-banan.
Upsala ligger centralt i en nejd med den bördigaste jordmån.
Ett antal af icke mindre än 9 vägar förenar sig der; och staden
skall ovilkorligen, under förutsättning att banan der ändas, draga
till sig alla den kringliggande nejdens produkter. Exempelvis
tillåter jag mig anföra förhållandet med Lund. Så länge nämnde
stad var ändpunkt för södra banan, sammanhopades alla produkter
derstädes; men efter jernvägens fortsättning gingo produkterna
staden förbi. Detta är visserligen en fördel för landet
i sin helhet; men ingalunda för staden Lund. Ur Upsala stads
enskilda synpunkt är det således mest fördelaktigt att jernvägen
der slutas. Från hufvudstadens synpunkt åter är det ju naturligt,
att då jernvägarne skapa ökad trafik och åstadkomma större
Den tl Maj f. m.
produktion samt dermed sammanhängande större välmåga, sä skola
2 hanor norrut för dess handelsförhållanden vara vida fördelaktigare
än en bana. Det torde äfven vara gifvet, att provinsernas,
Westmanland och Dalarne, intressen skola genom en
sådan banornas riktning blifva långt mer iakttagna än annars
blir händelsen. Den spanmål, hvilken Dalarne nu hemtar från
Westmanland, måste nemi. f. n. föras antingen på axel eller
släde. För Dalarne måste det obestridligen vara al den största
vigt att vägen till hufvudstaden går uti så rak riktning som
möjligt.
Från det allmännas, det vill säga statens synpunkt, hvilken
väl i främsta rummet måste tagas i betraktande, måste man
ock, ifall man betänker hvad som för vårt försvar är nödvändigt,
gifva företräde åt det af mig framställda förslag. Stockholm
ligger nemi. på en högst farlig punkt i militäriskt hänseende,
— en punkt, på hvilken man ganska lätt kan blifva anfallen,
— ty sedan deri fiendtliga flottan framträngt till Södertelge
eller någon annan punkt i grannskapet, och landsatt en
armée, är förbindelsen på vestra stambanan afskuren; och om
en annan fiendtlig styrka blifvit herre öfver den lätt nog tillgängliga
banan öster om Sigtunafjärrien, kan man utan svårighet
finna, huru nödvändigt det skall vara att hafva en bana
äfven vester om denna fjärd, för att, i trots af dessa fiendens
framgångar, kunna föra trupper till Stockholm och i det längsta
försvara vår hufvudstad. Man må lita så mycket man vill på
centralförsvaret, så, ehuru stor än dess vigt må vara, är dock
allt skäl att befara, att våra försvarsåtgärder, genom hufvudstadens
fall, skulle i väsendtlig mån förlamas. Stockholm är således
en vår viktigaste punkt i militäriskt hänseende, för hvars försvar
vi böra göra allt hvad som står i vår makt.
Med kännedom om den stora vigt, som jernvägarne ega
såsom militärvägar, och öfrige af mig nu andragne förhållanden,
hafva vi likväl ännu ej kunnat lyckas att få en jernväg norrut;
och detta af den orsak allena, att de olika intressena ej kunnat
sammanjemkas.
Då 2:ne Stånd redan beslutat en bana från Stockholm, öster
om Sigtunaljärden, samt dess fortsättning från Upsala till Sala;
och då den förstnämnda delen deraf är för landet nödvändig,
men banans fortsättning från Upsala till Sala deremot lör
landet skadlig, anhåller jag att medel måtte anslås för en
bana från Stockholm till Upsala, öster om Sigtunafjärden, samt
att skilnaden mellan den härför erforderliga summa och den af
K. M. för norra stambanan begärda måtte beviljas till påbörjande
af en bana, utgående från den förra vid Thureberg, nära
Edsberg, och sträckande sig i nordvestlig rigtning öfver Almarestäket
rakt mot Sala.
Hr Bildt, Gillis: Ingenting torde vara vanskligare, än
att uppträda uti en fråga sådan som denna, hvilken utgjort
föremål för så många strider.
Den 11 Maj f. m.
213
Mig förefaller dock densamma särdeles enkel, om man allenast
vill betrakta den sådan den verkligen är och skilja sig
ifrån dessa enskildta intressen, som hittills splittrat sinnena.
Går man tillbaka till den tid, då R. St:r beslöto att de
förnämsta banorna, under namn af stambanor, skulle på statens
bekostnad anläggas, finner man att egentliga anledningen till förenämnda
beslut varit den önskan, att statens intressen icke skulle
underordnas kommunernas fördelar. Man ansåg redan då, att
ingen jernväg kunde helt och hållet byggas på enskild bekostnad.
De enskilde begärde städse af staten medverkan på ett
eller annat sätt, d. v. s. penningar. Då förklarade först Stats
Utskrt
och sedan R. St:r, att det låge väsendtlig vigt uppå
att statens intressen icke skötos åt sidan, samt framhöllo nödvändigheten
utaf att banorna anlades med särskildt och hufvudsakligt
afseende på deras ändamålsenlighet såsom militärvägar. Den
ekonomiska nyttan för de provinser, banorna genomlöpte, var
af sig sjelf gifven.
Nu deremot tyckes Stats-Utsk:t alldeles hafva frångått denna
grundsats, ty uti förev:de Utlåt, finnes visserligen ett förslag
framstäldt, att sammanjemka de enskilda intressena; men statens
intresse, d. v. s. hvad staten fordrar för landets försvar,
synes man icke bekymra sig om. Att den nu omhandlade jernvägen
tillika skulle vara en militärväg synes nemi. h. o. h.
hafva undgått Utsk:ts uppmärksamhet. Om man verkligen vill
åstadkomma en förmedling mellan de skiljda ekonomiska intressena,
måste man dock först tillse, hvad statens intresse fordrar,
och i andra rummet, huruvida någon förmedling mellan
de enskilda intressena kan eller bör ega rum.
I fråga om landets försvar måste man först och främst
göra sig noga reda för den frågan, af hvad vigt hufvudstadens
ointaglighet kan för oss vara. Jag anser, för min del, vigten
af hufvudstadens försvar vara så stor, att, genom denna stads
läll, fosterlandets väl skulle kunna råka i fara. Genom samma
stads intagande skulle nemi. fienden erhålla nyckeln till hela
landet. Med kännedom härom, måste man väl vara betänkt
på allt, som kan bidraga till dess försvar. Naturen har redan
gjort mycket för denna sak, och den, som skall bevaka denna
stads intressen, måste ock tillse, att dess utveckling ledes i den
riktning, som för dess försvar kan vara mest ändamålsenlig.
För vårt land, som ej har råd att hålla någon stor armée
eller att anlägga en mängd stora, längst kusterna kringspridda
fästningar, är det så mycket nödvändigare att förlägga jernvägarne
så, att vi kunna, så hastigt som möjligt, föra våra
stridskrafter till den af fienden mest hotade ort. Genom de
stambanor, hvilka genomlöpa mellersta och södra Sverige, samt,
efter någon tid, genom den numera beslutade östra banan, kunna
vi nu visserligen hastigt nog till hufvudstaden öfverföra södra
Sveriges trupper. Härefter hafva vi egentligen blott af nöden
att erhålla den jernväg, som leder till de norr om Stockholm
belägna trakter, för att kunna, med samma lätthet, hitföra Up
-
214
Den 11 Maj f. m.
lands och Dalarnes trupper. Denna jernväg måste dock anläggas
så, att den blifver så kraftigt som möjligt betryggad från
fiendtliga anfall; och betraktar man denna fråga från ren militärisk
synpunkt, finnér man obestridligt vara, att vägen öfver
Stäket tili Stockholm är långt fördelaktigare, än vägen öfver
Upsala ditsammastädes. På förstnämnde väg eger man flera
vigtiga militärpositioner, bland annat vid Almare-Stäket, som
kan med lätthet försvaras mot en öfverlägsen fiende. Denna
väg kan i allmänhet med temlig trygghet befästas, i händelse
en sådan öfverraskning, som Hr Adelsköld nyss förutsatt, skulle
komma att ega rum. Dessa omständigheter äro dock af särdeles
vigt och böra icke vid frågans afgörande lemnäs ur sigte.
A den östra sträckningen åter finnes icke någon enda sådan
punkt, och man bortkastar ju en stor militärisk fördel genom
att antaga densamma och frångå det förut omnämnda förslaget.
Vidkommande derefter frågan från dess rent ekonomiska
sida, har redan den siste talaren ganska klart framställt, hvad
landet i så fall fordrar. Detta är, att gifva de delar af landet,
som sakna tillfällen att komma ut till exportorterna, möjlighet
dertill. De orter, hvilka uti berörde hänseende nu ifrågakomma,
äro Westmanland, Dalarne och Upland. Det är nemi. dessa
provinser, man genom denna jernväg vill förbinda med hufvudstaden.
Deras behof skulle naturligtvis bäst blifva tillfredsställda
derigenom, att man droge jernvägar ända intill hjertat af hvardera
provinsen; men, då sådant icke låter sig göra, måste man
nöja sig med att förlägga vägen eller vägarne der man anser
dem göra den största möjliga nytta. Från ekonomisk synpunkt
betraktade, synas dock fördelarne af båda de nu omhandlade
sträckningarne sins emellan väga så jemnt, att staten icke får
uppoffra sitt vigtiga militär-intresse för en fråga af jemförelsevis
så underordnad betydenhet, som den, att en ringa öfvervägande
ekonomisk fördel skulle kunna beredas. För hufvudstadens
intresse — en sida af saken, hvilken uti Utsk:t icke
lyckats tillvinna sig mycket afseende — måste det väl vara af
särdeles vigt, att komma i närmare förbindelse med Westmanlands
och Dalarnes rika bergslager. Man kan icke ostraffadt
förlägga den trafiken uti en olämplig riktning. Att för denna
förbindelse göra en så stor krok, som öfver Upsala och Sala,
skulle endast kosta mycket penningar och tid, samt allt för mycket
hämma trafiken för nyssnämnde provinser. Hvad som hämmar
rörelsen, kostar penningar och tid, de vigtigaste faktorerna
uti beräkningen. Man måste således söka att på en väg komma
så direkt som möjligt till bergslagen och på en annan väg
gå rakt på Upsala, centralorten för en af våra rikaste nejder.
Dessa resultat vinnas genom antagande af Hr Adelskölds förslag.
Man erhåller nemi. derigenom jernvägar uti direkt riktning
både öster och vester ut.
Men, frågar man, eger staten verkligen råd att bekosta
båda dessa banor? Uti berörde hänseende inhemtar man utaf
Hr Adelskölds förslag att kostnaden icke uti väsendtligare mån
Den 11 Maj f. m.
215
öfverstiger den, hvilken utaf antagandet af K. M:s Propos. i
denna del skulle blifva en följd.
Min öfvertygelse är, att den hufvudsakligaste vigten icke
ligger uppå mängden af jernvägar, för hvilka medel vid hvarje
riksdag anslås, utan deruppå, att de anslagne medlen användas
på det för ändamålet lämpligaste sätt. Anser man sig således
nu icke ega råd att bygga båda dessa banor, är, efter mitt
förmenande, mycket bättre att man till en kommande riksdag
uppskjuter denna fråga, än att man, genom tillämpning af en
oriktig plan, förstör hela jernbanssystemet. Genom beviljande
af anslag till Stockholm—Upsala-banans fullbordande samt till
påbörjande af en vestlig bana har man, för den händelse beslut
i denna fråga nu fattas, handlat uti öfverensstämmelse med den
af mig förordade åsigt. Genom redan fattade jernvägsbeslut äro
125,000,000 rdr beviljade för det södra och mellersta Sverige.
Vid sådant förhållande torde såväl billighet och rättvisa, som
statens välförstådda intresse, fordra att den nu ifrågaställa anläggningen
norr om Stockholm bringas till verkställighet. För
partierna, hvilka blott se bjelken i motståndarens ögon, är
det visserligen icke behagligt att frågan tages uti närmare öfvervägande;
men då, på sätt jag redan antydt, mig synes bättre
vara, att man nu icke fattar ett difinitivt beslut, än att, efter
detsammas fattande, nödgas ångra sig, anhåller jag om återremiss,
på det äfven den 3:dje partens intresse, d. v. s. statens,
måtte tagas med i beräkningen.
Flere ledamöter yttrade härtill bifall.
Hr Montgomery, Hobert: I)å jag uti Utsk:t deltagit
ufi det beslut, som nu utgör föremål för B. o. Ad:s öfverläggning,
och då jag här hört ganska svåra anmärkningar framkastas
mot samma beslut, anhåller jag om några ögonblicks uppmärksamhet
för att uppträda, om icke till försvar för Utsk:t,
dock till förklaring af Utsk:ts syftemål.
Fördelarne i afseende å lokalförhållanden vid dessa båda
banor norr om Stockholm syntes verkligen för Utsk:t väga så
jemnt, att något bestämdt företräde åt endera banan icke kunde
gifvas. Man har således i Utsk:t nödgats taga öfriga allmänna
skäl till utgångspunkt för sitt votum; och, på grund deraf, måste
man komma till det resultat, att en jernväg norr om Stockholm
icke vore tillräcklig, utan att, på sätt H. Exc. Frih. De Geer
i Stats-Bådet yttrat, två vägar i den riktningen voro behöfliga.
Vid sådant förhållande var gifvet, att man sökte komma
till ett residtat, som tillfredsställde båda de olika intressena,
och ett sådant resultat anser jag Utsk:t, genom sitt nu framlagda
förslag till beslut, hafva vunnit — hur mycket detta förslag
än må förkättras. Emellan detta förslag och det af K. M.
framlagda uppgår skillnaden i kostnad endast till 2,000,000 rdr,
och från Sala blir uti förra fallet vägen förlängd med endast
£:dels mil.
216
Den 11 Maj t m.
Att skäl finnas för framläggandet af Utsk:ts förev:de förslag,
torde sålunda icke kunna bestridas; men, på sätt jag redan
förut i detta mitt anförande påpekat, har jag redan från
första stunden varit mest hågad för anläggning af tvenne vägar;
och, då Hr Adelskölds förslag i det hänseendet har visat
stora fördelar, samt det under behandling varande bemedlingsförslaget
visat sig icke hafva några varmare sympatier, vill jag
icke vidare motsätta mig antagandet af förstnämnde förslag.
Någon återremiss tror jag icke vara behöflig, utan att 11. o. Ad.
i detta fall genast kan lätta sitt beslut.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att anslag blifvit utfärdadt
till fortsättande af plenum kl. 6 e. m.
Gr. Taube, Henning Adolf: Att härstädes ingå uti
några specielare zifTeruppgifter, till förmån för den ena eller
andra sträckningen, anser jag verkligen icke nu vara lämpligt,
ty sådana uppgifter hafva sannerligen i tillräcklig mängd redan
blifvit lemnade.
Icke heller tror jag mig behöfva närmare belysa det af
Stats-Utsk:t nu sednast framställda förslag, eller tala mot detsamma,
då förhållandet i denna fråga så gestaltat sig, att ännu
ingen här uppträdt med allvarligt yrkande på samma förslags
antagande, samt t. o. m. Utsk:ts egna ledamöter finnas hågade
att frånträda detsamma.
Att deremot i minnet återkalla hvad tillförene i denna fråga
blifvit åtgjordt^anser jag mig icke kunna undgå.
Man finner således, att Sir John Rennie och Gr. Adolph
von Rosen voro de, som år 1847 först utstakade den s. k. vestra
vägen, eller jernvägsförbindelsen mellan Stockholm och Göteborg,
äfvensom jernvägen från Stockholm till Upsala öster orri
Sigtunaljärden och vidare till Sala. Detta förslag föll dock, ty
Köping—Hult-banan mellankom. Ar 1855 förordnade K. M.
en komité för utarbetande af förslag till jernvägars riktning och
anläggningssätt. Dess ledamöter, Hrr Akrell, von Sydow och
Gr. von Rosen, uttalade enhälligt den åsigt, att eu bana borde
dragas öster om Sigtunafjäden till Upsala. Från punkten Giresta
var äfven en utgrening af samma bana till Westerås utaf
denna komité föreslagen.
Ofver detta komitébetänkande utlät sig äfven Chefen för
statens jernvägsbyggnader, Frih. Ericson. Uti det förslag, som
af honom då framlades och hvilket till större delen blifvit följdt
vid sedermera utförda jernvägsanläggningar, förordades äfven
vägen öster om Sigtunafjärden till Upsala och vägens fortsättning
derifrån till Sala. Kändt är, att K. M:s till 1856 års St:r
afiåtna och af Stats-Utsk:t tillstyrkta Nåd. Propos., ang:de jernvägens
anläggning uti sistberörde riktning, föll på tvenne röster
uti ett Stånd. Äfven den utaf K. M. år 1858 förordnade jernvägs-komité
uttalade, efter verkställda undersökningar, samma
åsigt som Frih. Ericson, ang:de denna jernvägs ändamålsenligaste
Den 11 Maj f. m.
förläggande öster om Sigtunafjärden. 1862 års komité liar varit
den lörsta auktoritet, som uppträdt emot den norra stambanan
uti den af mig föreslagna riktning. Huru detta beslut
tillkom, ber jag dock att få upplysa, och anser mig dertill ega
så mycket mer skäl, som Utsk:t sagt att samma komiterades
»pluralitet» tillstyrkt vägeri vester om Sigtunafjärden, dock utan
att dervid nämna hvarken de komitéledamöter, som reserverat
sig, eller de skäl, hvilka för ifrågavide reservationer ligga till
grund. De »särskilda meningarne» inom komitéen återfinnas
dock å pag. 30 uti komilébetänkandet. Utsk:ts förberörda förfaringssätt
att, så vidt möjligt är, uti Utlåtit undanhålla dessa
särskilda meningar, är likväl så mycket besynnerligare, som
Utskrt sedermera, vid frågan om sammanbindningsbanan, anfört
vederbörande reservanters åsigter i det ämnet. Det verkliga
förhållandet är, att af de sju komitéledamöterna endast tvenne
förordat stambanans riktning uti hela dess längd öfver AlmareStäket,
vester om Sigtunafjärden, till Örsundsbro och Sevalla,
Sala samt Korsnäs. Komitéen började att rösta: öster eller
vester om Sigtunafjärden. Följden deraf biel, att några komitéledamöter,
hvilka tillförene uttalat sig för Stockholm—Upsalavägen,
derelter beslöto sig lör att draga banan vester om Sigtuna
fjärden. Härefter röstäde man öfver sträckningen till örsundsbro—Sevalla
eller Örsundsbro—Sala, och den nuv:de pluraliteten
biel sålunda vunnen.
Bland de anmärkningar, som blifvit gjorda mot denna jernvägssträckning
öster om Sigtunafjärden, är den, att man med
denna bana borde afse fördelarne, icke egentligen lör Norrland,
utan för Westmanland och Dalarne. Man synes verkligen här
nästan vilja t. o. m. frånkänna Norrland all utveckling både för
det närv:de och för framtiden. Man får dock icke allenast fästa
sig vid Norrlands nuv:de folkmängd, utan tillika ihågkomma
samma lands stora ressurser till framåtgående. Hvad folkmängden
beträffar, vill jag dock erinra, att den i Norrland ökats med
ungefärligen 80 proc. under samma tid, som den i Westmanland
stigit med 18 proc. Hvilkendera af dessa båda sistnämnda
provinser har på sednare tider i öfrigt mest utvecklat sig? Uti
hvad mån Norrlands handel tilltagit, vittnar den mängd af ångbåtar,
som år efter år byggas för att gå på Norrland. Ännu
torde mången påminna sig, huru man skrattade åt det första
förslaget, att låta en ångbåt »gå på Norrland» eller, som man
sade, uppåt Ishafvet; men det bar visat sig, att dessa Norrländska
ångbåtar hafva en ganska stor trafik, och deras antal
växer med hvarje år. Bör man väl, vid sådant förhållande,
underskatta Norrlands intressen?
Vidare har man ordat särdeles mycket om Stockholms
handelsterritoriuni och den alskyvärda kroken öfver Upsala och
Sala, som skulle inverka så hämmande på Stockholms trafik
med Westmanland och Dalarne; men vill helt och hållet förbise
den stora kroken Öfver Sevalla. En talare, Frih. von
Schulzenheim, har t. o. m, talat derom, att, om man hade
218
D«n 11 Maj f. ro.
10,000 barkätande dalkarlar här, sä skulle de nos pS sitt sätt
rösta mot sträckningen öster om Sigtunafjärden. En annan talare,
Hr Adelsköld, har yttrat, att bältet norr om Mälaren innehåller
omkring 15 mils längd och 8 mils höjd. Kan det väl
vara nödigt, att i ett bälte af icke större utsträckning anlägga
två jernvägar? Jernvägen, säger Hr Adelsköld, skulle genom
det af honom framställda förslag komma ungefär midt i detta
bälte. Huru många delar af landet kunna väl göra anspråk
uppå att så till alla delar erhålla sina önskningar uppfyllda?
Vill man hafva mer än en jernväg norrut, så må de enskilda
bolagen sjelfva taga den saken om hand. Man säger, att man
vill komma närmaste vägen till Stockholm, och dock är vägen
öfver Sevalla nära 2 mil längre, än den öfver Upsala.
En talare har sagt, att det skulle vara fördelaktigare för
staden Upsala, att hanan slutade derstädes; men lika säkert är,
att för staten är dess fortsättning till Sala af oberäkneligt stor
vigt. Dessutom kan den från hufvudstaden utgående stambanan
icke sluta vid Upsala, ty den blefve, för sådant fall, en bibana,
och staten skall ju icke bygga några bibanor, utan blott understödja
dem med sin kredit.
Här bar vidare mycket ordats om de strategiska fördelarne
af sträckningen vester om Sigtunafjärden. Denna del af frågan
kan visserligen tyckas böra vara lör mig främmande; men då
jag både i komitéen och annorstädes hort många sakkunniga
personer yttra sig i detta ämne, anser jag mig icke skäligen
böra lemna detta påstående obesvaradt. Till en början får jag
hänvisa till det General Hazelii yttrande, uti hvilket komitéens
samtlige ledamöter i denna del instämde. Deraf företer sig,
att det i detta fall är likgiltigt, huru den norra stambanan lägges.
Båda de föreslagna riktningarne skulle nemi. i berörde
hänseende medföra fördelar och olägenheter, hvilka tendigen
jemnt uppvägde hvarandra. Om, såsom en talare förutsatt, ett
fiendtligt anfall österifrån egde rum, så lärer detta, efter all
sannolikhet, inträffa sommartiden. Antager man nu, att fienden
afskär banan vid Södertelge, blir han väl ock i tillfälle att intränga
uti Mälaren samt att förstöra banan nedanför AlmareStäket,
med undvikande af de omtalade förskansningarne derstädes.
I allmänhet får man icke heller påräkna, att så synnerligt
stora truppmassor skulle kunna på en gång transporteras
på jernväg. Att på en gång transportera mer än en bataljon,
d v. s. omkring 500 man, kan man icke beräkna. Huru
lång tid skulle icke då åtgå för framskaffandet på jernväg af
en armée utaf 40,000 man. Då, på sätt jag redan förut antydt,
ett fiendtligt infall härstädes egentligen blott kan ifrågakomma
sommartiden, måste det i strategiskt hänseende vara
vida ändamålsenligare att transportera trupperna med ångbåtar
på Mälaren, hvarigenom man på en gång kan få större truppmassor
till den hotade punkten.
I öfrigt anser jag mig knappt behöfva fästa uppmärksamheten
derpå, att den jernväg, som anlägges vester om Sigtuna
-
Den 11 Maj f. m.
219
fjärden, öfver Sevalla och Westerås, ovilkorligen måste komma
att konkurrera med den bana, som går söder om Mälaren —
ett förhållande, hvarigenom båda dessa banor måste förlora i
inkomst. Att en slik åtgärd skulle kunna stå i sammanhang
med den önskade nedsättningen i jernvägstaxan, kan åtminstone
icke jag, för min del, fatta. Den vestra stambanan har redan
betydligt inverkat på trafiken öfver Westerås. Detta mitt påstående
är verkligen icke något hjernspöke, och af de Utlåtrt
bifogade reservationer ådagalägges oförtydligt, att på samma
gång som antalet af de för gästgifvaretrafiken nödige hästar
vid Barkarby minskats, på samma gång har enahanda antal
hästar i betydlig mån vid Rotebro ökats. Icke heller har Dalarnes
trafik på sednare tider minskats, utan den måste antagligen
söka sig en annan riktning än den förra öfver Westerås.
Jag har ansett mig böra påpeka sistberörde förhållande med
anledning af talet att jernvägarne ovilkorligen böra gå i samma
riktning som de gamla stråkvägarne — ett påstående, för hvilket
i öfrigt jag icke kan vara annat än tacksam, då just af
detta skäl banan från Stockholm till Upsala bör dragas öster
om Sigtunafjärden. För ett fullkomligt tillfredsställande af Westmanlands
och Dalarnes intressen, bör jernvägen från Westerås
gå öfver Sala in i Dalarne, hvilket landshöfdingen uti Westerås
län, uti afgifvet utlåt., förklarat vara »en lifsfråga» för dessa
trakter.
Anmärkt har äfven blifvit, att trakten emellan Upsala och
Sala skulle vara så ytterst steril och olruktbar. Komitéen hade
utarbetat ganska noggranna statistiska uppgifter ang:de landets
beskaffenhet å denna sträckning; och jag beklagar sannerligen,
att dessa tabeller icke blifvit tryckta och utdelade, ty de skulle
ådagalägga ett helt annat förhållande. Bygderna i närheten af
städerna Upsala och Sala äro till sin natur särdeles lyckligt
lottade, och endast ett litet bälte deremellan är mera ödsligt.
Det är egentligen trakten kring Aland och Järlåsa, om hvilken
ett ogynnsamt omdöme måste fällas; men den vägbiten är endast
|:dels mil lång, hvarefter man kommer ut på Löfsta socken,
med dess odlade trakter. Der är folkmängden uti det
närmaste lika stor, som norr om Mälaren.
På grund af dessa skäl, och då jemväl bansträekningen mellan
Upsala och Sala blifvit ganska noga undersökt, anhåller jag
att Ståndet måtte för norra stambanans byggande, från Stockholm
till Upsala öster om Sigtunafjärden, samt till påbörjande
af fortsättningen derifrån i riktning mot Sala. bevilja ett sammanräknadt
anslag af 5,734,000 rdr, deraf 4,672,000 rdr för
banan från Stockholm till Upsala och återstoden till förberedande
arbeten för påbörjande af banan derifrån till Sala.
Hr von Troil, Samuel Gustaf: Om det i allmänhet
vid afgörandet af vigtiga frågor måste anses vara fördelaktigt att
icke ega några ortsintressen att bevaka, blir detta i synnerhet
220
D«n 11 Maj f. m.
tillfredsställande för mig vid en så mycket omtvistad fråga sorn
denna.
Att man vid fattandet af sitt beslut i denna fråga till någon
tid är villrådig, må icke synas underligt, då verkligen allt det
myckna, som i frågan blifvit skrifvet, allt mer och mer invecklat
densamma.
K. M. har i ämnet afgifvit 2:ne mot hvarandra stridande
Propos:r; och af det Stats-Råds-prot., som åtföljt den sednast
aflåtna Propos:n, inhemtas att äfven Stats-Råds-ledamöterna i detta
fall omfattat olika åsigter.
Hvad som ännu mer försvårar lösningen af denna fråga,
är att endast utgångspunkt, men icke slutpunkt för denna bana
är bestämd.
1 detta fall var förhållandet olika vid afgörandet af södra
och vestra stambanornas riktning. Afven der voro tankarne
mycket delade ifråga om riktningen; men derom var man dock
öfverens, att man skulle utgå från Göteborg och Malmö för
att komma till Stockholm, rikets hufvudstad och hjerta.
Denna jernväg åter vilja somliga leda till Robertsholm, somliga
till Korsnäs och slutligen andra till Siljans trakter. Emellertid finnes
det dock en punkt, som blifvit af alla partier antagen, —
måhända egentligen derför att samma punkt icke blifvit af någon
bestridd. Den punkten är Sala. Jag har, lör min del,
verkligen icke lyckats att få riktigt klart för mig, hvaruti sistnämnde
orts stora vigt egentligen består; men då alla partierna
äro ense om jernvägens dragande till den punkten, måste man
förutsätta densamma såsom gifven. Frågan blir då: huru skall
jernvägen dragas till denna punkt? Elter långvarigt och noga öfvervägande
har jag funnit mig i det fallet böra gifva företrädet
åt riktningen vester om Sigtunafjärden.
Skälen dertill äro tvenne.
Först och främst det af Hr Bildt andragna, strategiska.
Att den vestra banan i Södertörn har åtskilliga sårbara punkter,
lär väl ingen kunna bestrida. Södertelje torde särskildt vara särdeles
lätt åtkomligt för ett fiendtligt anfall. Den fiende, som
herrskar uti Östersjön, skall, medelst en derstädes landsätt
corps, kunna afbryta jernvägskommunikationen på vestra banan.
Vid sådant förhållande torde väl skäligt vara att man söker
bereda den norra banan allt skydd, som möjligt är. Att banan
emellan Stockholm och Stäket kan försvaras är dock min öfvertygelse.
Denna linie eger nemi. flera förträffliga militärpositioner,
såsom vid Edsviken, Norrviken, Edssjön och vidare nedåt
Mälaren, der man öfver allt har smala landttungor, som med
pågra uppkastade förskansningar böra, till någon tid åtminstone,
kunna förhindra en fiendes framryckande. Detta är det
förnämsta skälet, hvarför den vestra riktningen är att föredraga.
Det andra skälet dertill, om också ej så vigtigt, är, att
den östra riktningen, sådan den är föreslagen, icke uppfyller
de berättigade anspråk på förbättrade kommunikationer, som
Den 11 Maj f. m.
hela den mellersta delen af Stockholms län och en del af Roslagen
kunna hafva. Denna östra riktning har från Upsala till
Stockholm blifvit lagd uti en alldeles rak linie; men, huru sannt
det än må vara att en stambana ej bör läggas i några onödiga
krokar, måste man dock understundom afvika från denna
grundsats, då ett stort segelbart vatten ligger på den ena sidan
och man på den andra har en bred fast landsträcka. Mer skäl
hade således varit, att de, som förordade riktningen öster om
Sigtunaljärden, hade dragit den genom Widbo socken samt sedermera
låtit vägen följa den fruktbara dalgång, som bildas af
Danmarks socken. På så sätt hade mellersta delen af Stockholms
län och Roslagen haft någon verklig fördel af jernvägen,
hvilket deremot nu, genom denna östra sträcknings föreslagna
förläggande uti rak linie, icke är händelsen. Att, på sätt nu
antagligen blir fallet, nyssnämnde delar al landet börja anlita jernvägen
på ett afstånd från Stockholm af endast 2i mil, sedan
man den föreg:de väglängden transporterat sina produkter på
hjuldon, är väl icke någon så synnerlig stor fördel
Hvad jag för ingen del kan biträda, är att den mellan
Örsundsbro och Upsala föreslagna jernvägen skall blifva en stambana.
Ingen kan väl förbise den stora vigt, som Upsala eger
för landet. Nämnde stad är nemi. säte för universitet och länsstyrelse
och centralpunkten för sin orts rörelse; men! månne
likväl dessa förhållanden äro tillräckliga skäl för att genom en
stambana förena denna stad med statens banor? Mig synes
vara vida ändamålsenligare att R. St:r anslå de medel, som
kunna vara erforderliga till understöd för det bolag, som åtager
sig att föra vägen dit fram. Jag skulle, för min del, högeligen
beklaga, om R. St:r fattade ett beslut, hvarigenom de sidoarmar,
som kunde ifrågakomma att från en stambana utsträckas,
byggdes' på statens bekostnad. Hvad skulle val konseqvensen
deraf blifva? Jo, — stambanan från Örsundsbro skulle förr eller
sednare föra med sig en ytterligare stambana mellan Upsala
och Gefle. Följden åter deraf blefve den, att den ena orten
efter den andra skulle framställa lika berättigade anspråk på
statens mellankomst i berörde hänseende. Efter fullbordandet af
vägen öfver Sevalla till Sala skulle, efter all sannolikhet, jemväl
staden Westerås framkomma med enahanda anspråk att få
en bana på statens bekostnad ditförd; och ’ ytterligare vore en
dylik anhållan att förvänta i afseende å sistnämnde banas förening
med Köping—Huit-banan. Alla sådana der förslag att förvandla
grenbanor till stambanor äro således til! sina konseqvenser
ytterst vådliga.
A den afdelning, som jag inom Utsk:t tillhört, har jag deremot
tillstyrkt, att två tredjedelar af kostnadsbeloppet skulle af staten
tillhandahållas det..bolag, som vill bilda sig för anläggning af
denna bana från Örsundsbro till Upsala. Vill åter samma bolag
heldre förbinda Upsala direkte med Stockholm öster om
Sigtunaljärden, så må man ställa en större summa till K. M:s
222
Deri 11 Mnj f. m.
disposition, att till bolaget, för berörde ändamål, lemnäs såsom
län.
Ofver Stats-Utsk:ts förevuie' förslag till beslut hafva redan
töreg:de talare tillräckligt brutit stafven.
Jag tillåter mig nämna att jag i Utsk:t motsatte mig de
der beslutade undersökningarne för tillvägabringande af detta förmedlingslörslag,
äfvensom att jag sedermera dersammastädes
bekämpade samma förslags genomförande. Den af Utsk:t föreslagna
vägen är nemi. både dyrare och längre än den s. k.
vestra vägen.
Uti Hr Adelskölds förslag instämmer jag, hvad sträckningen
beträffar vesterut; men upprepar, det jag aldrig med min röst
vill biträda Upsalabanans anläggning på annat sätt än genom ett
dertill beviljadt lån.
Annu ett skäl att icke gifva stambanorna allt för stor utsträckning
är att den derstädes anstälde personal vid en mera
framskriden ålder icke kan lemnäs utan understöd eller pensioner,
hvilket äfven i sin mån framdeles blir för statsverket betungande.
På dessa skäl anhåller jag om afslag å den nu föredragna
punkten.
Hr von Knorring, Oscar: Då jag funnit att det södra
och medlersta Sverige haft så många förespråkare, men Norrlands
intressen deremot ganska få, har jag ansett mig böra i
denna fråga begära ordet. Särskildt har en talare, Frih. von
Schulzenheim, uppträdt på ett sätt, med hvilket ingalunda Norrlands
innevånare kunna finna sig belåtna.
Till en början får jag, hvad den militära delen af frågan
beträffar, — utan att derföre behöfva, som det heter, jerare in
verba magistri —, til! stöd för min mening åberopa mig på
2:ne militära auktoriteter, vid hvilkas utlåtm man väl icke kan
undgå att fästa något afseende. Dessa auktoriteter äro Generalerna
Akrell och Hazelius, hvilka båda tillstyrkt den östra
sträckningen.
Härtill kommer ytterligare att, på sätt Gr. Taube anfört,
alla offentliga auktoriteter, hvilka från år 1847 utlåtit sig i detta
ämne, förordat samma sträckning, samt att först 1862 års komité
frångått denna mening.
Vid sådant löriiållande synes mig att äfven den af mig förfäktade
åsigt har en auktoritetstro att stödja sig på.
Med anledning af Frih. von Schulzenheims yttranden om
Norrland, är jag dock i tillfälle att omförmäla, deiman, — utan
att, på sätt bemälde Frih. antydt, vilja genast re-;a till Haparanda
—, likväl allvarligt ifrågasatt en jernväg norrut till Sundsvall;
och jag har hört sakkunniga personer uttala den oeftergifliga
mening, att ifrågav:de jernväg icke bör gå längs kusten, utan
genom den inre bördiga delen af Norrland, på det att någon
konkurrens med ångbåtarne icke må ifrågakomma. Derför bör
ock en sådan jernväg utgå från Storvik eller deromkring. Då
Den 11 Maj f. m.
223
denna jernväg till Norrland sålunda skulle komma att utgöra en
fortsättning af den norra stambanan, finnér jag, för möjliggörandet
af båda dessa banors sammanbindning, allt skäl vara att
draga denna norra stambana öster örn Sigtunafjärden. Om ock
Norrland ännu icke Ilar så många innevånare, befinner sig dopk
detta land i så stark tillväxt, att man måste något mer än tillförene
göra afseende på dess behof. Frih. von Sclnilzenheims
dåliga föreställningar om detta landskap torde möjligen förklaras
af hans tillkännagifvande, att han lärt sig känna Norrland
linder ett års vistelse i Lappland. Det synes dock eget nog
att förblanda Norrland med Lappland.
På dessa skäl röstar jag för banan öfver Upsala till Sala,
med fortsättning, — som jag vill hoppas, — till Storvik. Riksdagsfullmäktigen
Erik Ersson har tydligt och klart framlagt fördela
rne af denna bana; och får jag hänvisa till den af honom
algifna och pag. 73—78 i Utlåt:t förekommande reservation.
Den af mig nu förordade åsigt öfverensstämmer i öfrigt både
med Gr. Taubes förslag och de af Borgare- och Bonde-St:n
fattade beslut.
Frih. Cederström, Budolf: Utan att, vid detta tillfälle,
hvarken kunna eller vilja uppträda som tolk för mina landsmäns
önskningar, hvilka jag icke utlrågat samt icke heller tror
mig kunna omförmäla, vill jag endast, såsom Svensk Riddersman,
ur allmän synpunkt framställa min åsigt i ämnet.
Den så lifligt förda striden om sträckningen öster eller vester
om Sigtuna-fjärden har till stor del uppkommit deraf, att
man för mycket tänkt sig den ifrågav:de banan såsom en förbindelse
mellan Stockholm och Upsala, utan att dervid afse det
lör handen varande heholvet af jernvägen för de derintill närbelägna
landsorterna. Jag vill ingalunda bestrida den stora, ja,
— man kan säga, — exceptionella vigt, som staden Upsala,
såsom säte lör ett universitet m. ni. eger; och jag instämmer
alltså icke uti den af Hr von Troil uttalade åsigt, att icke en
stambana bör ditföras. Min tanke är tvärtom, att den bör ditföras
i den rakaste riktningen. Då staten inrättat ett stambanssystem,
skulle staten göra orätt, om den icke tillegnade sig
en bana, hvilken troligen blir en af de mest lönande i landet;
men, med erkännande af allt detta, anser jag dock, att den öfvervägande
delen af landets intressen fordrar, att, jemte det
Upsalabanan i rak riktning utföres, den tillika nu omhandlade
stambanan påbörjas i vestlig riktning.
Ilr von Knorring har, i sin brinnande ifver för genomförandet
af sin åsigt, försäkrat, att alla auktoriteter vore ense
derom, att draga banan öster om Sigtunafjärden, och har, bland
andra, åberopat General Akrell såsom den der uttalat sig för samma
åsigt; men General Akrells yttrande rör ju egentligen sträckningen
mellan Stockholm—Upsala; och således kan jag låta den
egentliga striden melian Hr von Knorring oell mig, utan att jag
derföre behöfver komma i kollision med General Akreils yttran
-
224
Den 11 Maj f. m.
de, helst som jag skulle tro att, vid särskilda tillfällen, på olika
tider, äfven de som önska vägen vester om fjärden, konna för
sina åsigter åberopa bemälde generals auktoritet, nu inskränka
sig särskildt till den jemväl ifrågav:de bandelen mellan Upsala
och Sala. Denna sista del torde ock verkligen, — och det med
allt skäl, — vara mindre fördelaktigt känd.
En allmänt värderad skriftställare, framlidne Professor Atterbom,
som i sin biografiska uppsats öfver C. von Zeipel, författad
för elfva år sedan och således före alla meningsstrider
om jernvägars sträckning genom Upland, samt följaktligen alldeles
opartisk i detta afseende, skildrat den nejd, som är belägen
midt emellan Upsala och Sala, eller Järlåsa socken, hvilken
han uppgifver sig under sin första mannaålder esomoftast hafva
gästat, har tecknat denna bygds eller obygds skaplynne på ett
satt, som synes mig karakteristiskt för en ganska stor del al
sträckorna af land mellan ofvansagde städer. Han yttrar nemi.
i några få rader, dem jag utbeder mig få inför R. o. Ad. citera
från pag. 10 i bemälte skrift:
»Den högländta och vilda skogstrakt, der Lingonbacka är
beläget, på ett afstånd från Upsala af blott tre och en half mil,
företer en omgifning af nästan polarkretslik natur. De mörka,
men här och der af väna björkdungar afbrutna furuskogarne,
med sina skuggdystra sjöar och ödsliga kärr, de mossiga bergen
med spetsar betäckta af kolnade bränder; det ofta ännu intill
vårens slut qvarliggande slädföret; den derefter med ens utvecklade
fuktiga och rikligt myggalstrande sommarvärmen, — allt
detta förflyttar inbillningen upp till Sveriges nordligaste bygder
och uräldsta tider, men anslår den ock med behaget af sällsamma
och djupa intryck»; (så långt Atterbom). Jag hemställer nu,
om icke en sådan nejd synes mera egnad för att utgöra tillhåll
för svärmande poeter och filosoferande lärde män, än för
den ekonomiskt vigtiga utveckling, som en jernväg åsyftar?
Deremot, om man tager i betraktande de rika materiella
ressurser, som förefinnas i det bördiga södra Upland, i Westmanland
och i Dalarne, så synes en jernväg, ledd i rigtning åt
dessa provinser och genom dem, böra åstadkomma en utveckling
af betydande näringskällor och vigtiga alstringskrafter. Den
lätt verkställbara jernbane-anläggningen å en slät och gynnsam
mark inbjuder likaledes till detta företag. Många flere skäl
skulle till stöd härför kunna andragas. Jag skulle dock anse
mig fela i grannlagenhet mot K. o. Ad., om jag, vid den nu
långt framskridna tiden, ytterligare upptoge R. o. Ad:s tid; och
inskränker mig således, kort och godt, att begära bifall till det
af Hr Adelsköld framställda förslag.
Frih. af Ugglas, Gustaf: Alltsedan frågan om jernvägen
norr om Stockholm blifvit väckt, har jag tillhört deras antal,
som ansett att densamma borde gå vester om Sigtunafjärden,
och i den möjligaste korta riktning ledas uti den gamla han
delsstråten
-
Den 11 Ma] f. m.
225
delsstråtcn. Jag liar äfven derför omfattat denna åsigt, att denna
bana medgifver en lätt förbindelse med Upsala — en ort, hvilken
man, efter min öfvertygelse, eger allt skäl att låta beröras
af jernvägen — och denna väg är den enda, som möjliggör anläggandet
dit af en bibana.
Hufvudskälet mot denna sträckning är det så mycket omordade
Norrlands-intresset. Efter mitt förmenande fordrar dock
Norrlands intresse egentligen att dess trafik föres från vester
till öster, d. v. s. till hafvet. Men äfven om man icke tager detta
i betraktande, måste det val vara för Norrland fördelaktigare,
att en jernväg ditföres i möjligaste raka riktning från Stockholm,
än att den går öfver Upsala till Sala. Jag har aldrig kunnat
fatta vigten deraf, att Norrlands trafik drages öfver Upsala, bestå
uti något annat, än att, sedan långliga tider tillbaka, några större
marknader funnits på sistnämnda ställe. Detta kan jag för min
del dock icke finna utgöra något fullgiltigt skäl för jernvägens
dragande i den riktningen.
Utan att fästa något särskildt afseende vid Norrland, hemställer
jag dock, huruvida man kan med en jernväg norrut tillfredsställa
statens och de enskildas intressen, denna jernväg må
nu dragas öster eller vester om Sigtunafjärden. Hr Adelsköld
liar redan på ett klart och lättfattligt sätt ådagalagt omöjligheten
utaf att med en jernväg tillfyllestgöra de hvar för sig berättigade
anspråken på jernvägen. Från det allmännas synpunkt
finner jag det af Hr Bildt i det hänseendet anförda strategiska
skäl vara fullt bevisande. Med hänsigt åter till det gagn, som
den enskilde kan hemta af jernvägen norr ut, synes mig vara
klart, att den bana, som närmast förenar Stockholms gamla
handelsterritorium med sistnämnde stad, måste ega företräde.
Dock — äfven landet öster om Sigtunafjärden är välberättigadt
att få en lättare kommunikation; hvadan jag anser bäst att,
på sätt Hr Adelsköld föreslagit, se både intressena till godo.
Hr Adelskölds lörslag afser att med en bana förena Stockholm
och Upsala och att låta hufvudbanan gå rakt vesterut. Dess
utförande medför en ökad kostnad af 1/iOO,OO0 rdr, hvilken
summa väl icke kan vara af den betydenhet, att den bör afskräcka
oss från att vidtaga de för landet i detta hänseende
nyttigaste åtgärder. I öfrigt instämmer jag med Hr Bildt att
det är af mindre vigt, att man vid denna riksdag besluter en
mängd jernvägar, än att man förlägger dem i den fördelaktigaste
riktning.
Uti den af mig afgifne och Utlåtit bifogade reservation har
jag uttalat den åsigt, hvilken till sina hufvudgrunder öfverensstämmer
med det af Frih. De Geer, Gr. Manderström och Gr.
von Platen vid ärendets föredragning inför K. M. förordade förslag.
Jag ansåg likväl, att man skulle kunna stanna dervid att
draga banan vesterut och öfverlåta åt ett bolag att bygga banan
mellan Stockholm och Upsala; samt stödde denna min åsigt
deruppå, att det i detta ögonblick finnes ett bolag bildadt för
H. IV. 15
226
Den tl Maj f. m.
anläggning af ifrågavide bibana, och att detta bolag anhållit att,
derest K. M. icke skulle finna skäligt att samma bana af staten
anlades — bolaget då måtte erhålla sina bolagsreglor fastställda.
Jag ansåg detta förslag vara ganska väl förenligt med en god
hushållning af statens medel. För närv:de hyser dock icke bolaget
sjelft någon förhoppning att kunna realisera företaget.
Banan till Upsala är dock af den vigt och blir, efter all antaglighet,
så fördelaktig, att jag gerna skulle se att staten erhölle
den derför sig belöpande vinst.
Genom undvikande af kroken åt Örsundsbro blir bansträckriingen
från Stockholm till Sala förkortad med icke mindre än
1^ mil, — ett förhållande, hvilket väl något bör väga i vågskålen.
Man bar sagt att vägen mellan Upsala och Sala icke skulle
vara så ofruktbar, som åtskilliga beskrifningar derom förmäla.
Jag liar verkligen aldrig rest den vägen; men har under sista
dagarne hört af personer, hvilka bo i den trakten, att landets
beskalTenhet dersammastädes är sådan, att en jernväg der aldrig
bör ifrågakomma. Jernvägen lärer der hafva en ganska stor
höjd att sträfva uppför; hvaremot förbindelsen med Mälaretrakten
är jemförelsevis mycket lätt.
Derjemte tillåter jag mig påpeka att till hela sträckningen
mellan Upsala och Sala sluter sig endast en enda större landsväg
norr ifrån, hvilket val tyckes bevisa, att, åtminstone för
närv:de, trafiken der icke är af betydenhet att påkalla en jernväg.
Man har här vidare sökt motsätta sig en förnyad pröfning
af Hr Adelskölds förslag. Det förefaller mig i sanning besynnerligt,
att man, — vid en sådan fråga som denna, på hvars
lyckliga lösning så mycket beror, såväl för landet i allmänhet
som för Sveriges hufvudstad, — icke vill medgifva det närmare
skärskådande af samma förslag, som blifvit ifrågasatt, — ett
förslag, som visserligen framkommit sent, men dock lyckats tillvinna
sig ganska mycken uppmärksamhet.
För egen del är jag dock redan nu fullt beredd att antaga
samma förslag. Jag bar på sista tiden sökt sätta mig in i detsamma;
och är öfvertvgad att man deruti finner det enda sättet
att tillfredsställa såväl statens som de enskildes intressen.
På dessa skäl skänker jag Ur Adelskölds förslag min röst.
Frih. ltaab, Adam Christian: Den talare, som först
yttrat sig i denna fråga, Frill, von Schulzenheim, har visserligen
sagt, att lian icke ville misstycka, att andra talare bär förfäktade
åsigter, som voro stridande mot hans egna, men att han
likväl befarade, det majoriteten skulle omfatta en mening, som
vore olika med hans egen.
Efter detta tillkännagivande af nyssnämnde talare, anser
jag mig icke brista uti grannlagenhet mot honom, då jag nu
här framkommer med den för så många obehagliga påminnelsen
och det för åtskilliga öron missljudaude talet om — sparsamhet.
Den 11 Maj f. ffi.
227
Jag anser mig dock så mycket mindre böra uraktlåta detta,
som man nu icke vill låta nöja sig med en jernväg norr om
Stockholm, utan vill hafva två sådane.
Uppoffringen för dessa båda jernvägar består dock icke
allenast uti den derför sig nu omedelbart belöpande kostnad,
utan äfven deruti, att dessa båda jernvägar, åtminstone på de 3
å A första milen, ovilkorligen måste komma att konkurrera med
hvarandra.
För händelse af återremiss, önskar jag fästa Utsk:ls uppmärksamhet
såväl på berörde omständighet som ock uppå det
förhanden varande förhållande, att ett enskildt bolag framkommit
med anbud att mot statsbidrag anlägga vägen till Upsala.
Frih. Tersmeden, Wilhelm Fredrik: Andamålet med
den norra stambanan är naturligtvis i främsta rummet att tillgodose
statens allmänna intressen, och i andra rummet att så
många af landets innevånare som möjligt måtte deraf hafva
fördel.
Med denna åsigt till utgångspunkt vill jag tillse, i hvad
mån nu forevide olika förslag kunna befrämja förberörda ändamål.
Obestridligt är, att den af K. M. föreslagna norra stambansträckningen
tillfredsställer icke allenast Westmanlands, Dalarnes
och Westra Uplands behof, utan jemväl åstadkommer en
lätt förbindelse med Upsala.
Visserligen erhåller trakten öster om Sigtunafjärden mindre
nytta deraf och vägen från Upsala till Stockholm blir derigenom
något längre; men jemförelsevis äro dock dessa intressen mindre
väsendtliga.
Hvad Norrlands så mycket framhållna intresse beträffar,
kan jag, såsom sjelf Norrlänning, försäkra, att det, för såvida
icke jernvägen drages direkte genom Norrland, ovilkorligen är
för samma provins mest vigtig!, att man anlägger den jernväg,
som i möjligaste måtto underlättar denna provins’ förbindelse
med Stockholm. Den vestra vägen till Sala är, enligt K. M:s
Nåd. förslag, omkring en mil kortare än vägen öster om Sigtunafjärden,
och sträckningen ditsammastädes är, enligt Hr Adelskölds
förslag, öfver en och en half mil kortare än förberörde
östra bana.
Jernvägsförbindelsen åter norr om Sala är en fråga för
sig, alldeles oberoende af huru jernvägen sträckes från Stockholm
till Sala.
Det förefaller mig så klart, att jernvägen vester om Sigtunafjärden
medför de ojemförligt största fördelarne för landet,
att jag skulle finna det högst eget, oin icke de ledamöter af
K. o. Ad., som äro fria från egna intressen för den ena eller
andra sträckningen, skulle inse den öfvervägande nyttan deraf.
Men — då nu emellertid ett förmedlingsförslag framkommit,
som har ganska stor förtjenst och tillfredsställer båda partierna,
anser jag skäl vara, att biträda detsamma. Derigenom
228
Den 11 Maj f. m.
liar man ock förhoppning att den egentliga norra stambanan
skall blifva dragen vester om Sigtunafjärden till Sala. Skilnaden
i kostnad, ungefärligen 1,000,000 rdr, kan sägas vara väl använd,
då man dermed kan vinna så mycket
Frih. Raab har påstått att samma trafik skulle fördelas på
dessa båda banor. Detta är likväl icke händelsen, ty på den
ena af dessa banor kommer endast att gå trafiken från Westmanland
och Dalarne; hvaremot den andra banan får tillopp af
helt andra orters trafik.
Att deremot, i likhet med Gr. Taube, föreställa sig, det
Westmanlands trafik kan dragas till den af honom föreslagna
väg, torde vara ganska vanskligt.
Afven Upsala-intresset synes mig vara till alla delar tillfredsställdt
genom en väg direkte på Stockholm. Hr Adelsköld
har redan ådagalagt, att det till och ined är bättre för staden
Upsala att blifva en slutpunkt för jernvägen än att vara en genomfartsort
för densamma.
Provinsen Westmanland har verkligen allt hitintills, vid
jernvägsfrågornas behandling, blifvit så styfmoderligt som möjligt
behandlad. Det finnes dock knappt någon annan provins
i landet, som eger så många jernverk eller större jordbruk.
lfrågav:de provins tillhörer Stockholms handelsterritorium; och
det måste ovilkorligen på det närmaste vara förenadt med hufvudstadens
intresse att med densamma erhålla så hastig förbindelse
sorn möjligt.
Jemlikt utdrag ur Sveriges af Statistiska Central-Byrån
sammanfattade ofliciela statistik, utgjorde antalet hemman och
jordlägenheter i Westmanland år 1860, oförmedladt krono och
skatte tillsammans 2,425,34, samt förmedladt d:o d:o 2,330,55.
Den ordinarie räntan dersammastädes för mantalet, med förvandling,
utgör 233 rdr 2 öre.
På grund af hvad nu anfördt blifvit, påyrkar jag bifall till
det af Hr Adelsköld framställda förslag.
Frih. Stjernstedt, Johan Wilhelm: Skälen till min
åsigt att jernvägen från Stockholm norrut börjäggas öster om
Sigt lina fjärden har jag hemtat af motiverne till Ofverste Ericsons
underdåniga betänk, af 1856, ang:de Sveriges stambanor; al K.
M:s Nåd. Propos. till R. S:r af den 28 November 1856; af
Stats-Utsk:ts obetingade bifall dertill vid 1856—1857 års riksdag;
af jernvägsundersöknings-komiténs underd. betänk, år 1858,
och slutligen af K. M:s Nåd. Propos. till R. St:r vid denna riksdag,
ang:de byggandet af statens stambanor. Denna Nåd. Propos.
innehåller i dess förra del om norra stambanan en fullständig
utredning af allt, som passerat i frågan före den 7 Mars 1862.
Denna utredning utgöres af noggranna och tillförlitliga mätningar,
afvägningar samt tekniska och ekonomiska beräkningar och
uppgifter, hvilka tvenne K. komitéer, den af 1855 och 1858,
ombesörjt, samlat, ordnat och sammanställt, samt Baron Ericson
flerlaldiga gånger granskat, reviderat och godkänt, alltid med
1
Den 11 Maj f. m. 229
det sammanstämmande och oförändrade resultat, som af de faktiska
förhållandena ovilkorligen betingas, nemi. att norra stambanan
borde förläggas öster om Sigtunafjärden åt Upsala och så
i verstlig riktning till Sala och lämplig anknytningspunkt å Gefle—
Dala-jernvägen.
Deremot finnér man tillika, att den sednare delen af samma
punkt i den K. Proposm grundar sig hufvudsakligen på den
sista, 18G2 års, jernvägs-komiténs betänk., lnars subjektiva åsigter
och jemkningar af de mest stridiga och oförenliga meningar
ej kunnat tillvägabringa något godt resultat, hvilket ock af Gr.
Taube i dess nyss afgifna yttrande är fullständigt ådagalagdt.
Af denna Nåd. Propos. har man, ehuru den tillstyrker den vestra
sträckningen, fått ytterligare skäl för sin åsigt om de stora fördelarne
af den östra.
Hvad beträffar frågan att bygga 2:ne jernvägar norrut från
Stockholm och derigenom förlika de skilj la intressena, så vore
detta visserligen ganska bra, blott ej statens intresse dervid
finge sitta emellan, ty den har ej råd att först hygga 2 vägar
i ungefär samma riktning och sedermera i alla tider trafikera
dem båda, hvilket blefve ganska dyrt, enär hvarje mil kostar
att trafikera minst 20 rdr pr dag och man ej kan beräkna någon
afsevärdare tillökning i trafik å de båda vägarne Stockholm—
Upsala och Stockholm—Sala, än å endast Slockholm—Upsala
—Sala.
Ett giltigt skäl till misstroende mot en stambana vester om
Sigtunafjärden är ock det, att man aldrig tyckes kunna komma
öfverens om huru man vill hafva denna bana förlagd, ty inom
en kortare tid hafva ej mindre än fem olika förslager i detta
afseende varit framkastade och understödda, nemi. linien Stockholm
—Örsundsbro—Sala, med bibana till Upsala; Stockholm—Örsundsbro—Sevalla
— Sala, med bibana till Upsala ; —Stockholm—
Husbv-Odensala—.Gran—örsundsbro—Sala ; Stockholm — Kål
hammar—Gran—Örsundsbro—Sevalla—Sala;
och slutligen Stockholm—Edsberg—Släket—Gran—Sala.
Kan det verkligen vara
klokt att anslå medel till en bana så omtvistad och i strid med
all sund ekonomisk beräkning.
En mängd skäl kunde ytterligare anföras emot denna sträckning
af stambanan; men så mycket är derom redan ordadt, att
jag inskränker mig till att instämma i Gr. Taubes yrkande om
propos. på anslag till en stambana öster orri Sigtunafjärden till
Upsala och för påbörjande af jernvägen derifrån åt Sala.
Gr. von Rosen, Adolf Eugéne: Ordspråk finnas, som i
alla länder äro lika; och jag har i dag funnit ett dylikt ordspråk,
hvilket, är särdeles användbart på Gr. Taubes sednaste
anförande. Detta ordspråk är, att »aptiten kommer, medan
man äter»
.lag erinrar mig nemi., huruledes vid (orra riksdagen, och
under den derpåföljande tiden, nyssbemälde Grefve, såsom organisatör
af planen om jernväg mellan Stockholm och Upsala,
230
Den 11 Maj f. m.
förklarade sig fullt belåten, i händelse ett bolag för denna jernväg
blefve bildarit, till och med utan några garantier. Det högsta
han då ansåg sig kunna hoppas, var: ett statslån lor ändamålet.
— Efter den tiden har dock den värde Gris åsigt, i denna
fråga erhållit den utveckling, att han icke allenast vill hafva en
stambana till Upsala, utan till och med fordrar att samma bana
skall erhålla utsträckning till Sala.
Jag hemställer till en hvar, huruvida icke det nyss af mig
citerade ordspråket kan ega en riktig tillämpning på detta Gris
förfaringssätt.
Uland dem, som anse att banans fortsättning till Sala skulle
vara en skadlig ålgärd, är äfven jag; ty jag är i tillfälle att vitsorda,
att den trakten är särdeles olämplig för en jernvägsanläggning,
— en erfarenhet, hvilken af mig blifvit inhemtad redan
vid de undersökningar, hvilka år 1847 i förberörde ändamål
dersammastädes anställdes.
Hr von Knorring har gjort sig skyldig till ett, — som jag
antager, — ofrivilligt misstag, då han sagt att General Akrell
med stor förkärlek omfattat åsigten om banans dragande öster
om Sigtunaljärden. Under förutsättning alt Hr von Knorring till
utgångspunkt för sitt antagande i berörde hänseende haft de
yttranden, som blifvit afgiliia uti 1855 och 1856 årens jernvägskomitée,
uti hvilken General Akrell och jag voro ledamöter,
tillåter jag mig upplysa, att nämnde komilée ansåg tjenligast
att banan från hufvuristaden leddes öfver Aliriare-Stäke till Giresta,
i närheten af Örsundsbro; att den norra delen af samma
bana derifrån afvek öfver Säfva, Ramsta och Qvarnbolund till
Upsala; samt att den vestra sträckningen deraf utgick från Giresta
öfver Westerås till Köping samt der anslöt sig till Köping
—Hult banan.
Ar 1847 föreslog jag, att banan skulle gå öfver Upsala.
Egentliga orsaken dertill var den att jag då ansåg vägens anläggande
öfver Stäket vara nästan omöjlig att verkställa; detta,
oaktadt framiidne H. M. Konung Oscar nästan meddelat mig
befallning att vid banans utstakande »laga hänsyn» på dess förläggande
öfver Stäket. I)å likväl derefter verkstälda undersökningar
ådagalade att man verkligen utan allt för stora uppoffringar
kunde komma öfver Stäket, blef den linien antagen; och
1856 års komité utlät sig också i den syftningen.
Gr. Taube bar vidare åberopat General Hazelii yttrande
i frågan. Jag uppskattar ganska högt sistnämnde Hr Generals
kunskaper och skicklighet i många läll; men det må dock förlåtas
mig, om jag i berörde hänseende tilldelar lika mycket värde
åt de af Generalerne Lefrén och Akrell uttalade åsigter, äfvensom
åt den af framlidne Konung Oscar uttryckte mening. Sistnämnde
3:ne auktoriteter hafva alla i militäriskt hänseende ansett
fördelaktigast att anlägga vägen öfver Stäket. Jag vädjar
till hvar och en, som vill kasta en blick på kartan, huruvida
det icke skulle vålla en enorm tidsförlust att draga truppmassor
till hufvudstaden å den andra vägen.
Den 1! Maj f. m.
23!
Frih. Stjernstedt och Gr. Taube hafva bägge påstått, att
det skulle vara i högsta måtto oriktigt, att bygga 2:ne stambanor
norrut, emedan ingendera banan för sådant fall skulle kunna
bära sig. Ja, M. Hrr! deri ligger just det stora felet, att man
låter staten allena bygga dessa banor; ty om enskilda bolag fått
taga saken om hand, hade alla dylika missförhållanden af sig sjelfva
blifvit undanröjda.
Mig återstår endast att tillägga, det min önskan varit att
rösta för K. M:s Propos.; men då under sednaste liden ett ytterligare
förmedlingsförslag af Hr Adelsköld blifvit framsläldt,
vill jag nu yrka på återremiss, på det att äfven sistnämnde förslag
måtte blifva taget i betraktande.
Hr Nordenfelt, Leonard Magnus: Redan då Hr Heykenskölds
motion remitterades till Utsk:t, hade jag tillfälle att
uttala min åsigt i denna fråga; och vill derför icke nu upptaga
mycket af Ståndets tid.
Man har uttalat den åsigt att icke en, utan två stambanor erfordrades
för tillfredsställande af de norra provinsernas, d. v. s. de
enskildes, — anspråk på kommunikationsanstalter. För min del
godkänner jag dock icke några sådana enskildas anspråk.
Jag kan icke, — i likhet med åtskilliga ledamöter, — a
priori förena mig uti Hr Adelskölds förslag, ty åtskilliga vigtiga
förhållanden tala för det s. k. Kålhammars-förslaget.
Till en början blir, enligt min beräkning, en besparing af
1,000,000 rdr, derigenom att man bygger öfver Kålliammar.
Derjemte får man genom det förslaget 1 i mils jernväg mindre att
underhålla.
Här har ideligen blifvit yttradt, att man bör gå till Sala; men
något egentligt skäl dertill har icke blifvit uppgifvet. Min åsigt är
att man bör bestämma en något mer aflägsen ort såsom slutpunkt.
Uraktlåtenhet häraf bör endast ifrågakomma under den förutsättning
att man icke går längre än till Upsala eller till Gran.
Sistnämnde ort är en punkt, som man alltid måste komma till,
om man vill hafva 2:ne stambanor norr ut; men då jag icke
tillhör deras antal, som önskar sådant, vill jag icke heller vidare
utlåta mig uti den delen af frågan.
Då bär i öfrigt så mycket ordats om Westmanlands och
Dalarnes intressen, förefaller det eget nog, att ingen, i sammanhang
härmed, aktgifvit på kommunikationsleden Strömsholmskanal,
hvilken bildar den naturligaste débouchén för en stor del
af förutnämnde provinser. Att en konkurrens med denna kanal
för jernvägen ifrågakommer på en längre sträcka, är dock temligen
lätt att förutse.
Hvad jag skulle anse vara ytterst skadligt vöre, att fortsätta den
nu ifrågavarande banan från Upsala till Sala; och för verkställandet
af undersökningar uti hvilken riktning denna banans fortsättning
bör ega rum, anhåller jag, att man för närvarande måtte inskränka
sig till att bifalla det af Hr Skogman framställda förslag.
Många ledamöter hördes nu ropa på propos.
?33
Den 11 Maj f. m.
Hr von Troil: Dä jas; sista gången hade ordet, inskränkte
jag mig till att begära afslag å den af Utsk:t gjorda framställning.
Så till vida instämde jag likväl redan då med Hr Adelskölds
förslag, att jag icke fann någon egentlig anledning att motsätta
mig detsamma.
Elter hvad jag nu har anledning att antaga, lärer dock frågan
redan vara afgjord såsom R. St:rs beslut, och vid detta förhållande
samt i följd af hvad för öfrigt under diskussionen blifvit
anlördt, anser jag mig böra instämma med dem, som yrkat bifall
till Hr Adelskölds förslag.
Gr. Taube: Med anledning af en talares påstående, att
General Akrell icke skulle hafva tillstyrkt vägen öster om Sigtunafjärden,
ber jag att få hänvisa till det af honom den 4 December
1852 afgifna memorial, deruti banan föreslås norrut öfver
Barkarby och Upsala till Gefle.
Vidare har man omordat de betänkligheter, hvilka uti strategiskt
hänseende blifvit af den nuvarande ansvarige Krigs-Ministern
uppställda mot jernvägens dragande öster om Sigtunafjärden.
Med afseende derå får jag i minnet återkalla, att K. M.
vid 1856 års riksdag algaf Nådig Propos. med förslag till
jernväg uti den af mig nu förordade riktning. Alven då satt en
ansvarig Krigs-Minister vid styret; meningen endaStatsrådsledamot
hade då funnit skäligt att bifoga någon reservation. Härmed
torde jag äfven hafva besvarat elen af Gr. von Rosen gjorda invändning
alt han hade mer förtroende till Konung Oscar än till
General Hazelius
Man bär ytterligare sagt att Norrlands-intresset icke skulle
blifva skyddadt derigenom att jernbanan erliölle sin riktning till
Upsala, men tyckes dervid helt och hållet vilja förbise, livad
en norrländning, riksdagsfullmäktige!! Eric Ersson från Gefleborgs
län, uti sin, Utlål:t bifogade, reservation yttrat, att »norra stambanans
dragande rakaste vägen, öster om Sigtunaljärden, till
samt genom Upsala rörer icke allenast orterria öster och vester
närmast omkring denna fjärd, utan derjemte påtagligen äfven
hela Norrlands och hela rikets intressen.»
En sanning är att ett bolag ingått till K. M. med anhållan
att, — om icke anslag beviljades för en stambanas byggande
öster om Sigtunaljärden, — K. M:t måtte tillåta bolaget
att derom gå lili författning
Mycket har äfven blifvit taladt om Upsala-intresset. Sannt
är att många ifra för Upsala; men många ifra äfven för landet
i sin helhet, och till deras antal hör äfven jag. Jag kan icke
fatta, att staten skall anlägga en bana allenast för att draga den
lill en enda ort, (bär) Upsala; utan staten måste väl hafva ett
högre syfte att uppfylla, hvilket härvidlag är alt genom jernvägens
dragande genom de orter, der behof dertf finnes, underlätta
utvecklingen af dessa orter och i sammanhang dermed af
landet i sin helhet.
Den fl Maj e. m.
233
Jag hemställer till eder, Mina Hrr! huruvida man verkligen
med skäl kan säga att landet har råd att bygga 2:ne banor
norrut.
Möjligt är att i en framtid flera sådana banor kunna byggas,
men tillsvidare bör man tillse att icke somliga provinser
alldeles öfverlastas med jernvägar, samt att detta goda måtte
någorlunda jemnt fördelas.
På dessa skäl vidhlifver jag min förut gjorda anhållan att
banan måtte dragas österom Sigtunafjärden, samt att hvad öfrigt
blifver af beloppet måtte anslås till förberedande arbeten för
påbörjande af banan frän Upsala till Sala.
Hr Gr. och Landtm, förmälte, att då tiden var långt framskriden
och flere ledamöter anmält sig att vidare yttranden i
ämnet afgifva, finge Hr Gr. o. Landtm, hemställa, att fortsättningen
af denna öfverläggning skulle uppskjutas till e. m:s plenum.
Ropades många ja, blandade med nej; och förklarade Hr
Gr. o. Landtm, sig hafva funnit ja öfvervägande.
Till följd häraf åtskiljdes R. o. Ad. kl. omkring 3 e. m.
In fidem,
0. Brakel.
Män daneil dea 11 Ma j 1863.
Plenum kl. 6 e. m.
Upplästes ett af Gr. Lewenhaupt, Mauritz, inlemnadt memorial
af l'ölj:de lydelse:
Hos Högloft. R. o. Ad. anhåller undertecknad, i anledning
af sjökommendering, att med bibehållande af min riksdagsmannarätt
få afsäga mig min plats som suppleant uti Rikets Högh
Ständers Särskilda Utsk. lör behandling af K. M:s Nåd. Propos.
rörande antagande af ny Sjölag.
Sedan R. o. Ad., uppå framställd propos., härtill lemnat
sitt bifall, anmodade Hr Gr. o. Landtm. Ståndets Hrr Elektorer
234
Den 11 Maj e. m.
att utse en ny suppleant i det Särskilda Utsk:t efter Gr. Lewenhaupt.
Hr Lind af Hageby, Axel: Jag anser mig skyldig upplysa,
alt Hr Rosenqvist erhållit pollett som hufvudman för egen
ätt, och således finnér R. o Ad. att det på f. m. bordlagda yrkandet
bör förfalla.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att då Hr Rosenqvist numera
af Riddarh.-Utslot erhållit pollet såsom hufvudman för egen ätt,
torde R. o. Ad. finna, alt elen utaf Hr Lind af Hageby i förmiddagens
plenum väckta fråga om utlemnande af pollett till
Hr Rosenqvist på grund af en utaf Kapitenen C. G. Palmstruch
utgifven fullmakt vore förfallen och följaktligen borde från målslistan
afiöras.
Ropades ja.
Fortsattes öfverläggningen rörande 11 :te punkten i StatsUtsk:ts
Utlåt. N:o 87.
Frih. von Schulzenheim: Med afseende på det ämne,
som utgör föremålet för dagens öfverläggning, har jag endast
att säga, att jag finner nödvändigt att, om möjligt, förenkla de
olika påståenden, som äro framstälda. Då emellertid samtidigt
härmed jag har tillfälle att ingå i svaromål på anmärkningar, som
blifvit riktade mot mig, så vill jag göra det med några lä ord.
Ehuru jag för min del icke upplättat General Hazelii mening i
komiténs betänk, så, som om lian skulle hafva ansett en väg
öster om Sigtunafjärelen i strategiskt hänseende lika godsomen
sådan vester om densamma, vill jag dock lemna den saken å
sido, med anledning af de utaf Gr. Taube lemnade upplysningar;
men jag kan icke underlåta att anmärka, det orsaken till minskningen
i hästarnes antal vid Barkarby mot det vid Rotebro är
att finna i det förhållande att en jernväg blifvit anlagd söder
om Mälaren mellan Stockholm och Göteborg. Att bästantalet
blifvit minskadt på norra linien är således att finna deri att
många, som bo i Westmanland och norra Nerike, för att undvika
att åka en liten nätt krokväg på 3 sidor om Mälaren, begagna
jernvägen söder om densamma; men det kan icke tagas
till grund lör ett påslående om att industrien gått tillbaka i
nämnde landskap. En olycka är äfven att bibanorna alltid vid
föredragningen kommit efter hufvudbanorna. Om ett annat sätt
egt rum, är jag öfvertygad att resultatet blifvit annorlunda, sedan
de enskildta intressena redan blifvit tillfredsställda.
Då man nu har framställt ett förslag om återremiss och jag
icke vill iidåta mig på att granska alla skäl, som blifvit framställda
mot mina åsigter, — hvaribland jag dock främst kunnat vederlägga
den anmärkning, att det är lätt att föra trupper från Wermland,
Nerike och Westmanland, med det genmäle att trupper
Den 11 Maj e. ra.
235
borrie ändå lättare kunna föras från Upsala till Stockholm, då
der finnes 5 å 6 ångbåtar, som göra nästan dagliga lourer, —
vill jag dock icke förena mig med de Ilrr, som yrkat en åter
remiss;
men jag måste på det bestämdaste förklara att jag af
säger
mig min rättighet att begära votering för den vestra vägen
endast på det vilkor, att jernvägen må stanna i Upsala, och
att således propos. blifver, att vi vid denna riksdag stanna vid
att gå till Upsala öster om Sigtunafjärden.
För några timmar sedan fick jag ytterligare se några bref
från utlandet med kalkyler öfver våra utsigter att erhålla utländska
lån, och dessa underrättelser tyckas tillkännagifva, att
den krigiska sinnesstämningen hos folket och lusten att bygga
jernvägar kors och tvärs i landet ingalunda ökat vår kredit.
Det är visserligen sannt, att då vi om 2 år åter hafva ny riksdag,
så infaller riksdagen på en Söndag; men det blir i alla fall
deri 16 Oktober. 2 år i en stats lif är icke stort mer än 2
dagar i en individs, och då kan man väl lugna sig.
Då jag ser att den K. Proposm icke har någon anledning
att vinna framgång, så inskränker jag mig att begära sparsamhet
och att vi icke skola gå längre än till Upsala och stanna
der. Det är sannt alt denna bana blir en återvändsgränd, men
då det är bevisadt att trafiken blir så stor vid liotebro, och det
deremot icke är bevisadt att den är så stor vid Elfkarleby och
de andra norra stationerna, så vill jag blott anhålla, att icke
några penningar måtte kastas bort på banan från Upsala.
Hr Adelsköld; Det har blifvit anfördt att Norrland är ett
framtidsland och att hehofvet af en jernbana derstädes blifver allt
mer och mer trängande. Norrland är verkligen elt framtidsland,
och detta visar sig af befolkningens tillväxt; men i afseende å den
sednare delen är jag af olika tanka. Jag antager nemi. att ju iner
trafiken tillväxer, ju mer Stockholms betydenhet som konsumtionsort
tilltager, desto nödvändigare är det att jernvägen går i
rak sträckning. Under diskussionens lopp har man äfven visat de
stora fördelarne i militäriskt afseende af en bana öster om Sigtunafjärden,
och man har för dem åberopat komilerades afgilna
yttranden. Jag anser dock att vår ntivide regering, som haft
alla dessa yttranden att tillgå, bör hafva mer vitsord, så mycket
säkrare, som man får antaga, att den är upphöjd öfver alla
stundens småaktiga beräkningar. Jag anser mig således bakom
denna auktorilé hafva kämpat för en rättfärdig sak. Det beror
nu på R. o. Ad. att afgöra, om en utsträckning af banan
från Upsala till Sala skall ega rum. Jag liar ingenting vidare
att tillägga än att i en kommande tid ingen skall få anledning
att önska att det beslut, som nu fattas ang:de norra banans
sträckning, aldrig måtte hafva blifvit skrifvet.
Hr Nordenfelt, Leonard Magnus; Jag vill inskränka
mig till att förena mig med Hr Skogman i det beslut, PresteSt.
fattat.
236
Den 11 Maj e, w.
Gr. Liljencrants, Gustaf Fredrik: Min ställning i
denna fräsa är alldeles densamma som den talares, hvilken
började diskussionen i detta ämne. Lika med honom eger jag
icke något enskildt intresse i frågan, och söker derföre göra
mig reda för hvad som är fördelaktigast och nyttigast för landet.
Jag kan dock icke med honom instämma i de bittra omdömen
öfver dem, som hafva en mot honom olika åsigt. Jag
finner tvertom ganska naturligt, att då närheten af en jernväg
skänker omsifvande orter stora fördelar, så måste deraf följa att
särskildta intressen skola uppstå; deraf får man icke taga illa
vid sig. Deremot har man af dem, som icke ledas af sådana
intressen, rätt att fordra det de göra sig fria från sådana ensidigheter.
Hvad nu sjelfva frågan om norra banans sträckning vester
om Sigtunafjärden vidkommer, så vill jag i förbigående nämna
en liten egenhet, som deraf skulle uppkomma. Det har just nyligen,
på grund af regeringens beslut, inträffat, att en ny bro,
förlagd på det ställe af Stäkes-sund, som är minst hinderligt för
trafiken, blifvit uppförd. Den gamla bron var i hög grad hinderlig
för trafiken. Upsala stads ångbåtsbolag har särskildt, för
att få en ny bro, uppoffrat en summa af 10,000 rdr; i öfrigt
har bron blifvit hvad på allmän bekostnad. Skulle nu jernvägen
dragas öfver Stäket, komine den att gå fram ungefär der
den gamla bron låg och således blifva hinderlig för trafiken i
alla tider, och Upsala-bolaget åtminstone hade således icke gjort
någon god affär på saken. För öfrigt kan jag icke finna annat
än att södra och medlersta Sverige blifvit väl hugnade med
statsanslag lör jernvägar, och det är således nu tid på att äfven
norra Sverige Olifver något uppmärksammadt. Hvad beträffar
banan mellan Stockholm och Upsala, är den redan afgjord genom
3 Stånds beslut. Det återstår då för R. o. Ad. icke annat än
att afgöra, huruvida medel skola anvisas för att fortsätta vägen
norrut i riktning mot Sala. Det är sannt att den del af Westmanland,
som ligger emelian Stäket och Westerås, är i allmänhet
ett mycket bördigt land och kunde i detta afseende förtjena
uppmärksamhet; men anmärkas måste dock, att de 4 första
milen löpa öfver trakter, som äro så genomskurna af sjöar,
att der är ingen brist på kommunikationsmedel, och den som
har gjort försök att på jernväg forsla varor, han vet, likasåväl
som jag, att fraktkostnaden för t. ex, en tunna spanmål är
så dyr, att när man kan sända den sjövägen, lärer väl ingen
skicka den landvägen. Det som gäller för denna del af trakten
på andra sidan Stäket, gäller äfven för den öfriga delen af kusten,
der det är fråga om att anlägga jernväg. Westmanland
har äfven den fördel, att en del deraf Ilar en icke obetydlig
nytta af jernvägen mellan Arboga och Orebro; den har också
Strömsholms kanal, och det lärer väl icke dröja länge förrän
man får en jernväg mellan Westerås och Sala. Den norra delen
af Westmanland, likasom den öfriga delen af samma landskap,
lår äfven af den tillstötande jernvägen mellan Upsala och
Den ll Maj e. ta.
Sala en väsendtlig nytta. Det synes mig dessutom något eget
att, då striden om vestra banans förläggande söder om Mälaren
redan borde tyckas kunna vara afgjord, man nu vill komma
derhän att en vestra stambana äfven skall läggas norr om Mälaren.
Jag skulle tro att man borde kunna vara belåten, sedan
man nu lått en vestra stambana, sorn äfven är lill gagn för
Westmanland; äfvensom jag skulle anse att Norrland tiar mera
rätt att hugnas af anslag utaf R. St:r än Westmanland.
Man kunde kanske vara i tvekan, huruvida det icke nu
vore skäl att stanna vid Upsala och låta den återstående delen
af frågan hvila; men då jag nu icke kan komma till annat resultat
än att, om jernvägen drages till Sala, denna väg vid nästa
riksdag kommer att fortsättas till Gefle—Fahlu-jernvägen och
dymedelst äfven tillskynda Westmanland en väsendtlig fördel,
får jag för min del förklara att jag gillar de beslut, som
Rorgare- och f!onde-St:n lättat, samt att jag med min röst
kommer att biträda det förslag, som af Gr. Taube blifvit framstäldt.
Gr. Taube, Henning Adolf: Det är egentligen med
anledning af några anmärkningar som jag begärt ordet. En
värd talare har nemi. framhållit, att om hans sytem skulle antagas
för de nordliga jernvägarne, så blef hela skillnaden en
million. Jag får lästa uppmärksamheten på att det väl icke är
tänkbart att en bana skulle stanna i Upsala, ty R. St:r kunna
väl icke frångå den grundsats, som blifvit uttalad, att stambanorna
skola fortlöpa genom provinserna, och om vi stannade med
banan i Upsala, hvad är den då annat än en bibana? Besluta
vi icke att den skall gå till Sala, så är det klart att den måste
framdragas till Gefle. Om nu äfven den vestra banan skall anläggas
mot norr, är det gifvet att denna million kommer att fördubblas
minst 10 å 12 gånger; således måste denna besparing
blifva en sak, som går till mångfaldigt högre. Man har äfven
sagt att Norrland skulle få en längre omväg genom att gå öfver
Upsala, och jag medgifver alt det blir en mil längre, om vägen
går direkte från Sala; men då Sevalla är uttryckligen nämndt,
så försvinner denna genväg och vinsten blir då blott 9,000 fot.
Att de enskildta intressena äro bäst bevakade genom jernvägens
dragande öfver Upsala, är bevisadt, bland annat, deraf,
att inom de andra Stånden dessa provinsers representanter på
det varmaste förfäktat den östra sträckningen. Här har blifvit
sagdt att alla de komitéer, som förut tillstyrkt den bana, som
nu är i fråga, kunna gälla mycket, men att K. M. i sin Nåd.
Propos. tillstyrkt den vestliga sträckningen, emedan det är gifvet
att K. M. bör kunna rättvisast bedömma saken. Jag skulle derom
vara ense, om jag funnit enstämmighet inom konseljen;
men då jag funnit att Frih. Ericsons förslag äfven haft manga
sympathier inom densamma, så kati man icke fästa så mycken
uppmärksamhet vid den K. Proposm, som man eljest skulle
hafva gjort. Jag slutar med att instämma i den uttalade ön
-
238
Dea ll Maj e. m.
skan, att vi nu måtte fatta ett sådant beslut, att framtiden måtte
medgifva att vi låtit oss ledas af fäderneslandets sanna väl.
Gr. Mörner, Carl Göran: Jag skall icke besvära lt. o.
Ad. med någon utredning om den ena eller andra banans fördelar.
Jag vill blot t inskränka mig till att fästa uppmärksamheten
på iivarom nu tvisten egentligen är. Man vet att för
närv:de 3 Stånd bestämmt att jernvägen skall anläggas öster om
Sigtunafjärden; och man bör således icke spilla mångå ord på
huruvida en jernväg bör gå i denna riktning eller icke. Det
är blott fråga om, huruvida och hvart fortsättningen skall ega
rum, och hvad beträffar sträckningen af en bana vesterut från
Upsala, så är derom ingenting afgjordt. De åsigter, som här i
detta afseende sökt göra sig gällande, hafva gått ut på dels att
man icke skulle gå längre än till Upsala, dels att man skulle
fortsätta vägen öfver Upsala till Sala genom en trakt, som alla
synas anse gifva föga hopp om någon lidigare rörelse och som
påstås i öfrigt vara mycket otjenlig, dels ock slutligen att man
skulle fortsätta jernvägen från någon punkt af den beslutade
jernvägen i närheten af Stockholm genom bördiga trakter i riktning
åt Sala. Mig synes att R. o. Ad. borde först besluta om
jernvägen till Upsala, med Ståndet förbehållen rätt att sedermera
besluta om och huruvida fortsättning af jernvägsanläggningen
vesterut skall ega rum eller icke. Skulle Ståndet bifalla den
första proposm, stöde det Ståndet sedermera öppet att i afseende
å fortsättningen, vare sig ifrån Edsberg eller Upsala, besluta,
eller också afslå all fortsättning af vägen. Derigenom hade
man afskiljt det, hvarom ingen tvist eger rum, och inskränkt
frågan till hvad som är tvistigt.
Gr. Sparre, Erik: Det var icke min afsigt att deltaga i
denna diskussion. Mina åsigter i frågan äro temligen kända, och
jag vill icke trötta R. o. Ad. med att åter upprepa dem. Om
frågan nu hade gällt striden ang:de sträckningen vester eller öster
om Sigtunafjärden, så hade jag bibehållit tystnad; men denna tvist
är nu afgjord. Jag ber derföre att få, med fullkomlig undergifvenhet
för majoritetens beslut, yttra mig om det återstående
af frågan, nemi. huru vägen skall gå till Westmanland. 1
sanning, — det torde icke finnas någon provins i Sveriges rike,
som halt så liten tur i jernvägsfrågor, som denna. Redan år
1853, då jernvägsfrågorna uppstodo hos oss, framställdes förslag
om anläggande af jernväg mellan Westerås och Fahlun. Hvar
och en vet att vägen mellan dessa begge städer är en af de
mest trafikerade och tillika en af de mest ofarbara. Det är
nästan omöjligt att färdas i vagn denna väg, derför att de tunga
jernlassen göra så djupa spår i densamma. Alla menniskor
voro derföre ense om att en väg borde anläggas mellan dessa
båda städer, men en konkurrent uppstod i Gede. II. St:r delade
sig mellan de olika åsigterna, och fråga uppstod att ställa
medel lill I(. M:s disposition för en väg från Fahlun antingen
Den 11 Maj e. m.
239
till Westerås eller till Gefle. Den sednare vägen segrade i förstärkt
Stats-Utsk. 1856 års riksdag kom och den bekanta striden
norr eller söder om Mälaren inträffade. Man hade all anledning
att tro, att den väg, som varit hittills den alltid befarna
mellan Stockholm och Göteborg, skulle antagas. Vi känna alla
utgången af 1856 års strid. Kom så 1859 års riksdag. Ett
bolag bildade sig för att anlägga en väg vester om Sigtunafjärden
till Sevalla och Fahlun, och ingick till K. M. med
begäran om Propos. på låneunderstöd. Detta afslogs. Motion
väcktes vid riksdagen derom, men afslogs äfven Nu kom 1862
års riksdag. Man hade på begäran nedsatt en komité, som yttrade
sig för denna sträckning, och i anledning deraf föreslår K.
M. densamma. Meri nu alslås den åter. Den frågan återstår
dock: på hvad sätt skall man komma till Westmanland; tyman
erkänner dock, att man bör komma dit. En väg finnes föreslagen,
nemi. från Upsala till Sala; men hvar och en, som känner
denna trakt, måste medgifva att den är den sämsta af afla.
Jag känner den äfven, har egendom der och vet att der finnes
icke någon trafik. Den ligger på en hög ås, som skiljer berglandet
från slättlandet, och det är icke tänkbart, att slättlandets
innevånare skola sträfva dit upp för att komma till Stockholm.
Man har sagt, att den södra delen af Westmanland icke
behöfver någon jernväg, emedan den har sjökommunikationer.
Detta har icke varit något skäl förut. Hvilka provinser hafva
bättre sjökommunikationer, än Södermanland och Westergötland?
Ju starkare trafiken är, desto vigtigare är det att den
icke blir afbruten genom vintern och just under de månader,
då landtmannen har något att afyttra. Detta eviga talande om
Mälarekommunikationerne är således utan betydelse, och den,
som talar derom, känner icke förhållandet närmare. Nu vill
man från Upsala fortsätta en väg af den beskaffenhet, att Westmanland
icke har någon nytta deraf och icke heller den nedre
delen af Upland. Denna väg är dessutom mycket dyrare och går
öfver en kuperad terräng. Jag har icke heller hört mer än en
eller två, som talat för densamma. De, som äro bekanta med
Upsala, hafva erkänt att den för denna stad icke är lämplig.
Det är endast Norrland, som blifvit anlördt såsom skäl för denna
sträckning. Kan Norrland hafva något intresse deraf, att vägen
mellan Stockholm och Sala förlänges l| mil? Skulle det
vara för Upsala distings skull? Icke kan man bygga en jernväg
särskildt för det ändamål, att lätta transporten till denna
marknad för några norrländningar. Marknadshandelu försvinner
dessutom i samma mån, som rörelsen utvidgas, och marknaden
i Upsala förminskas således äfven, hvadan detta skäl också förlorar
i kraft. Bör för detta Norrland, hvars intressen dock äro
något aflägsna, Westmanlands intressen nu för fjerde gången
uppoffras? Alla andra provinser i Sverige hafva fått sina jernvägar.
A det då endast denna provins, som icke skall lå något
alls? Det har redan på förmiddagen blifvit anfördt, att för
240
Den 11 Maj e. m.
de öfriga provinserna byggas 125 mil jernvägar. Om man
läte vägen till Westmanland utgå från Thureberg, så skulle åt
hela den areal, som omgifves af Dalelfven, Norska gränsen,
Bottenhafvet och Mälaren, beviljas en jernväg af omkring 22
mils längd.
Vore det för mycket att man nu, vid den 4:de riksdagen, efter
10 års väntan, gjorde något afseende på Westmanlands önskningar?
En representantförsamling bör bedöma frågorna ur det allmännas
intresse; meri om det enskildtas intressen kunna dermed
förenas, bör icke billigheten också göra sig gällande? Af hvad
skäl skall nu Uplands och Westmanlands intressen uppolfras?
Jag vädjar slutligen till mina motståndare, som vunnit sitt syfte,
hvarom tvista vi? Icke kan det vara till (öije af den bitterhet,
som rädt under striden, man nu icke vill unna sina medtäflare
att komma ett litet stycke på sin väg, sedan man sjelf vunnit
sitt ändamål. Man skulle kunna invända, att staten icke bör
nu ingå på att bygga två banor. Men det är icke två banor.
Skillnaden mellan Hr Adelskölds förslag och K. M:s Propos. är,
att K. M. säger: »jag anser en väg böra byggas vester om Sigtunafjärden
till Sala, och från d nna anser jag en jernbana vid
Örsundsbro böra dragas till Upsala.» Hr Adelsköld säger i sitt
förslag: »jag anser en väg böra byggas vester om Sigtunafjärden
till Sala, och från den bör vid Thureberg en väg utgå till
Upsala.»
Det är ju alldeles samma idé, och man har genom detta
förslag lika litet tagit på hand att bygga en annan väg till Göteborg,
som i anedning af K. M:s förslag, och lika litet, sorn
man hade gjort något dylikt, då man beslöt banan från Orebro
till Hallsberg. Detta förslag öfverstiger också icke med
mer än 100,000 rdr det belopp, som K. M. föreslagit; och det
är väl icke olämpligt, att II. o. Ad. anvisar det nu ifrågav:de
beloppet för de norra provinserna på det sätt, som för dessa
anses mest gagneligt. Det är väl icke skäl, att man på dessa
5,850,000 rdr skall afpruta 1,200,000, utan åtminstone låta detta
belopp användas för anläggande af en jernväg, hvarigenom Upland
och Westmanland elter 10 års väntan kunde hafva något
gagn.
Jag vågar på dessa grunder anhålla om bifall till Hr Adelskölds
förslag.
Gr. Hamilton, Adolf: Jag har begärt ordet för att få
uttrycka min tanke att, då nu 3 Stånd bifallit förslaget om en
banas anläggande till Upsala öster om Sigtunafjerden, jag anser
i hög grad olämpligt att ingå på den siste värde talarens förslag
att förvandla denna, af 3 Stånd beslutna, vägen till en bibana.
I fall det icke beslutas att jernvägen skulle fortsättas från Upsala
i riktning till Sala, finge staten möjligen bygga en bana
till Gefle. Derigenom blef Westmanlands interesse så förbisedt,
att man blef tvungen att bygga en annan bana äfven inuti Westmanland,
och således blef det 2 banor. Jag tror att dessa orters
-
Dea 11 Maj e. m.
241
ters rättvisa anspråk äro tillräckligt tillfredsställda genom att få en
bana till Upsala och en hana derifrån till Sala, som ligger alldeles
centralt i Westmanland. Mot Upsala—Sala-banan halva häftiga
invändningar blifvit gjorda, emedan denna trakt skulle vara så
ofruktbar. Hvad sjelfva saken beträffar, kan det väl icke vara
så vådligt, då den icke är mer,än 3 mil aflägsen från Enköpings
hamn och således ligger nära Örsundsbro, och dessutom, sedan
banan genomlöpt Jerlåsa-trakten, kommer den in i Hvittinge
och Löfsta särdeles bördiga socknar och derifrån in på Sala-slätten.
Ytterligare vill jag anföra till försvar för denna bana, att det uppgjorda
kostnadslörslaget uppgår till 750,000 rdr pr mil. Det bör
således icke vara någon svår trakt. Jag får af dessa skäl, till
hvilka jag kunde lägga många flera, nu yrka att It. o. Ad,
måtte förena sig i det slut, Borgare- och Bonde-Stånden fattat,
alt nemi. anslå medel till Stockholm —Upsala—Salabanan.
En mängd ledamöter hördes nu ropa på propos.
Frih. Stjernstedt, Johan Wilhelm: Jag är till stor
del förekommen af den siste värde talaren. De, som hafva undersökt
Salalokalen, säga i allmänhet den vara särdeles fördelaktig.
Gr. Sparre har talat om orimligheten att bygga en sådan
bana, men Gr. Hamilton har redan bevisat att det icke
håller streck. Hr Gr:n har Irågat, om Westmanlands och Uplands
intressen skola uppoffras lör Norrlands. Uplands kunna
väl icke gerna komma i fråga, och Westmanlands kunna icke
heller anses uppoffras, då större delen af denna provins har
lätt tillgång till Sala. Slutligen tycker jag det vara olämpligt
att bifalla Gr. Mörners förslag, att vi först skola besluta en
väg från Stockholm till Upsala, och sedan om fortsättning derifrån
till Sala.
Jag ber att fortfarande få vinna understöd för den af Gr.
Taube föreslagna banan.
Talrika rop på propos. hördes ånyo.
Frih. af Ugglas: Gr. Taube ställde nyss till B. o. Ad.
den uppmaning, att det vore skäl att låta de personer, som
bodde inom de särskildta orterna, få bestämma banorna. Jag
är fullt öfverensstämmande med den värde Gr:n i denna tanke,
och jag frågar honom, om han hört någon enda Norrländning
eller någon enda Westmanländning tala för en sådan bana, som
han utprickar. Så vidt jag kunnat lätta, hafva alla de personer,
som bo inom den orten, förenat sig om en bana vesterut
från Elisberg. Det är således Hr Grins egen uppmaning, som
jag nu får vända om, ölvertvgad att den har skäl för sig och
att den kommer att gälla. Sedan den egentliga striden nu är
afgjord, förefaller det mis, att de personer, sorn vunnit seger,
borde finna det billigt att låta sina motståndare få ett ord med
i laget. Det är blott detta jag ville yttra.
H. IV. 16
213
Den II Maj e. m.
Gr. Mörner, Carl Göran: Den näst föreg:de talaren har
sagt sig icke hafva fattat mitt förslag. I fall han velat göra
sig besvär dermed, hade han nog kunnat taga reda deruppå, då
detsamma finnes skriftligen aflfattadt. Då jag nu hört, att Westmanländningarne,
hvilka jag med detta förslag velat tillfredsställa,
icke vilja höra talas derom, så får jag återtaga det och
icke deruppå yrka bifall.
Talrika och häftiga rop på propos. följde på detta yttrande.
Frih. von Schulzenheim: Jag kan icke tillåta att argumenter
qvarstå, som äro af den beskaffenhet att jag icke kan
vederlägga dem. För tredje gången i dag har af en och samme
talare blifvit framstäldt det påslående, att andra motiver än de
skäl, som blifvit anförda, ligga till grund för hvad jag yttrat.
Den moderation, hvarmed striden i allmänhet blifvit förd vid
denna riksdag, hade låtit mig hoppas att sådana insinuationer
icke skulle hafva blifvit framkastade. Likasom Polackarne anser
jag mia strida för en helig sak. Det har blifvit, framstäldt att
hvarje Westmanländning skulle hafva en arriére pensée, och man
har äfven deri inblandat Köping—Hults-banan. Då jag väckte
min motion derom, var det för att komma ifrån den obehagliga
ställning vi stå till ett utländskt bolag. Då jag hört det 3:ne
gånger af en utaf mina motståndare, får jag deremot protestera,
och anhåller att min förklaring att jag biträder Hr Adelskölds
förslag måtte tjena till tillräckligt bevis att jag och de med mig
liktänkande icke gjort oss skyldiga till sådana förebråelser. En
talare, som egentligen skulle föra Uplands läns talan, har sagt
att på linien mellan Upsala och Sala skulle hvarje mil kosta
750,000 rdr. Det kan då åtminstone vara skäl alt åberopa att
vägen genom Westmanland skulle kosta 500,000 rdr per mil.
Orri således den ena vägen kostar 50 proc. mer, så är det icke
någon obetydlig skillnad.
Sedan öfverläggningen härefter förklarats fulländad, yttrade
Hr Gr. o. Landtm., alt i afseende å Utskits ifrågavnle hemställan,
hvartill bifall ej blifvit af någon ledamot begärdt, bade yrkats, dels
af Gr. Cronstedt, att It. o. Ad., med afslag å samma hemställan,
skulle bifalla K. M:s förslag, »att H. St:r måtte för utförande
af jernvägen mellan Stockholm, Örsundsbro och Upsala bevilja
det dertill, efter afdrag af enskilde jordegares erbjudna bidrag
i penningar och mark, erforderliga belopp, utgörande i jemnad
summa 5,850,000 rdr»; dels af Hr Skogman, med hvilken Hr Nordenfelt
sig förenat, »att R. o. Ad., med afslag å Utsk:ts hemställan,
måtte för sin del besluta, att It. St:r för norra stambanans
byggande från Stockholm till Upsala öster om Sigtunaljärden
skola bevilja ett anslag af 4,672,000 rdr»; dels al Hr Adelsköld,
med hvilken flere ledamöter sig förenat, »att R. o. Ad.,
med förkastande af Stats-Utsk:ts merberörde hemställan, måtte
besluta, att för en jernvägs anläggning från Stockholm till Up
-
Den 11 Maj e. in.
243
sala öster om Sigfunafjärden, erforderliga medel, uppgående till
4,672,000 rdr. skola anslås, samt att 1,178,000 rdr, utgörande
skillnaden emellan föregående summa och det belopp K. M.
äskat för jernväg norr ut från Stockholm, skola anvisas till anläggning
af en bana, utgående från den östra vid Tureberg, i
närheten af Edsberg, i nordvestlig riktning öfver Almare Stäke
mot Sala i den sträckning K. M. kan komma att bestämma»;
dels af Gr. Taube jemte flere ledamöter, »att R. o. Ad., med
afslag å Utsk:ts oftanämnda hemställan, skulle för sin del besluta,
att It. St:r för norra stambanans byggande från Stockholm
till Upsala öster om Sigtnnaljärden, samt lill påbörjande
af fortsättningen derifrån i riktning åt Sala, må bevilja eltsainrnariräknadt
anslag af 5,734,000 rdr, hvarutaf 4,672,000 rdr
för banan från Stockholm till Upsala och återstoden till förberedande
arbeten för fortsättningen af denna jernväg lill Sala»;
och dels slutligen af Hr Bildt, Gr. von Rosen och Frih. von
Schulzenheim, att punkten skulle lill Stats-Utsk:t återremitteras.
Härefter anmälte sig och yttrade
Gr. Cronstedt: Då jag ensam är den, som yrkat bifall
till K. M:s förslag, ber jag att få afstå derifrån, och förenar mig
med deni, som yrkat bifall till Hr Adelskölds lörslag.
Hr Bildt: Då jag yrkade återremiss, var icke ännu be
slut
fattadt i Preste-St. Jag afstår från min anhållan, och yrkar
bifall till Hr Adelskölds förslag.
Gr. von Rosen: Afven jag förenar mig i Ilr Adelskölds
förslag.
Frih. von Schulzenheim: Afven jag förenar mig i samma
påstående, som Gr:ne Cronstedt och von Rosen.
Hr Gr. o. Landtm, förmälte, att sedan yrkanderne såväl
§ bifall till K. M:s förslag som ock på punktens återremitterande
nu blifvit frånträdda, återstodo endast tre förslag, nemi.
Ilr Skogmans, Hr Adelskölds och Gr. Taubes, å hvilka förslag
propos:r skulle komma att framställas, sedan Hr Gr. o. Landtm.,
jemlikt Grundlagens föreskrift, först gjort propos. på Infall till
Utsk:t- hemställan. I enlighet härmed blef propos. på bifall till
Stats-Utsk:t hemställan i den lörevule punkten lörst framställd,
men med starka nej besvarad; hvarefter och sedan särskilda
propos:r å antagande af Hr Skogmans, Hr Adelskölds och Gr.
Taubes förslag blifvit gjorda samt med talrika ja och nej i blandning
besvarade, Hr Gr. o. Landtm, förnyade propos:» å bifall
till Hr Skogmans lörslag och, då svaren utföllo med särdeles
starka och talrika ja, blandade med många nej, förklarade sig
nu hafva funnit ja öfvervägande.
244
Den 11 Maj e. m.
Mångå ledamöter hördes ropa på votering, hvarefter Hr
Gr. o. Landtm, med förmälan att R. o. Ad egde att bestämma,
luiru vida bifall till Hr Adelskölds förslag eller antagande
af Gr. Tanbes förslag skulle utgöra kontra-propos. vid den begärda
voteringen, först hemställde, huruvida R. o. Ad. behagade
besluta att Hr Adelskölds förslag skulle intagas i kontra-proposm
vid den blifvande voteringen.
Ropades starka ja och nej i blandning.
Sedermera framställde Hr Gr. o. Landtm, propos. derå,
att antagande af Gr. Taubes förslag skulle utgöra kontra-propos:!),
hvartill jemväl svarades talrika och starka ja och nej i
blandning; och förklarade Hr Gr. o. Landtm, sig nu hafva funnit
ja ölvervägande.
Efter det votering om kontra-proposms innehåll blifvit af
flere ledamöter äskad, uppsattes och justerades följ:de voter:spropos.
:
»Den som vill, att vid blifvande votering om afslag å SfatsUtsk:ts
i 11 :te punkten af Utlåtit N:o 87 gjorda hemställan och
bifall till Ur Skogmans i frågan väckta förslag, kontra-propos:n
skall blifva antagande af Gr. Taubes förslag, att R. St:r för
norra stambanans byggande från Stockholm till Upsala öster om
Sigtunafjärden samt lill påbörjande af fortsättningen derifrån i
riktning åt Sala matte bevilja ett sammanräluiadt anslag af
5,734,000 rdr rmt, hvarutaf 4,672,000 rdr lör banan från Stockholm
till Upsala och återstoden till förberedande arbeten för
fortsättningen af denna jernväg till Sala, röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;.
vinner nej, beslutar R. o. Ad., att kontra-propos:n vid nyssnämnde
votering skall blifva bifall till Hr Adelskölds lörslag, att
R. o. Ad., med förkastande af Stals-Utsk:ts ofvanberörde hemställan,
måtte besluta, att för en jernvägs anläggning från Stockholm
till Upsala öster om Sigtunafjärden erforderliga medel,
uppgående till 4,672,000 rdr, skola anslås, samt att 1,178,000
rdr, utgörande skillnaden emellan föregående summa och det
belopp K. M. äskat för jernväg norr ut från Stockholm, skola
anvisas till anläggning af en bana, utgående från den östra vid
Tureberg, i närheten af Edsberg, i nordvestlig riktning öfver
Almare Stäket mot Sala i den sträckning K. M. kan komma
att bestämma.»
Härefter företogs voteringen om kontra-proposms innehåll,
och befunnos vid dess slut rösterna hafva utfallit sålunda:
Ja — 177.
Nej — 141.
Den 1! Maj e. m.
Sedermera upplästes ocii godkändes följ:de förslag till vöterings-propos.
i hufvudfrågan:
»Den som afslår Stats-Utsk:ts hemställan i 11:te punkten af
Utlåt:t N:o 87 och antager Hr Skogmans förslag, att R. St:r för
norra stambanans byggande från Stockholm till Upsala öster om
Sigtunafjärden skola bevilja ett anslag af 4,672,000 rdr, röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
vinner nej, afslår R. o. Ad. Stats-Utsk:ts nyssnämnde hemställan
och bifaller Gr. Taubes förslag, alt R. St:r för norra stambanans
byggande från Stockholm till Upsala öster om Sigtnnafjärden
samt till påbörjande al fortsättningen derifrån i riktning
åt Sala, skola bevilja ett samrnanräknadt anslag af 5,724,000
rdr rint, hvarutaf 4.672,000 rdr för banan från Stockholm till
Upsala och återstoden till förberedande arbeten för fortsättningen
af denna jernväg till Sala».
Härefter företogs voteringen, vid hvars slut rösterna bcfunnos
halva utfallit sålunda:
Ja — 149.
Nej — 144.
Frih. af Ugglas: Den 12:te punkten innehåller att »norra
stambanan må framdragas till Saltsjön samt bangård för densamma
anläggas vid eller i närheten af Ladugårdslandsviken.»
Hå ett beslut i detta afseende kommer att stå i sammanhang
med saminanbindningsbanan genom Stockholm, så vågar jag
hemställa, om icke R. o. Ad.ville uppskjuta behandlingen af 12:te
punkten till dess R. o. Ad. pröfvat 14:de punkten.
Frih. Raab: Jag begärde ordet för att framställa samma
begäran som Frih. af Ugglas, och får således endast förena mig
med honom.
Sedan R. o. Ad. lemnat sitt bifall till hvad sålunda blifvit
föreslaget, föredrogs
13:de punkten.
Frih. af Ugglas: Då R. o. Ad. genom sitt nyss fattade
beslut förklarat att norra banan icke skall byggas längre än till
Upsala, så torde denna punkt, som afser norra banans fortsättning
från Sala, svårligen kunna af R. o. Ad. bifallas. Vid sådant
förhållande hemställer jag, om icke R. o. Ad. ville afslå
13:de punkten.
Gr. Hamilton, Gustaf: Då jag för min del icke kunnat
förstå det af R. o. Ad. fattade beslut att underkänna Hr
246
Den 11 Maj e. m.
Adelskölds förslag och stanna vid Upsala annorlunda, än att
R. o. Ad. funnit anledning fästa uppmärksamhet vid Hr Nordenfelts
förslag om norra stambanans riktning från Upsala, så
anhåller jag att R. o. Ad. ville bifalla punkten med den förändring,
att den skulle komma att lyda sålunda: »att R. St:r måtte
i underd. skrifvelse anhålla, det K. M. täcktes låta verkställa
erforderliga undersökningar för utrönande af lämpligaste sträckningen
för norra stambanans fortsättande från Upsala norrut.»
Frih. Tersmeden: Jag får för min del uttrycka en mening,
aldeles motsatt den siste värde talarens, enär R. o. Ad.
alldeles icke uttalat någon åsigt ang:de banans fortsättning.
Nämnde talare bar förklarat, att han uppfattade R. o. Ad:s beslut
på så lant sätt derföre, att Ståndet afslagit IIr Adelskölds
förslag. Jag anhåller att frågan får blifva öppen och, så vidt
den skall afgöras nu, om afslag.
Gr. Hamilton: Ehuru öppen denna fråga än må blifva,
kan det väl icke bestridas, att det vore fördelaktigt att få noggranna
undersökningar gjorda. Jag vill derföre modifiera mitt
förslag, så att det må komma att heta: »att R. St:r måtte —
— — fortsättande (rån Upsala mot Sala och Storvik»; på det
att hela denna riktning måtte blifva fullständigt undersökt.
Gr. Mörner, Johan August: Jag hade icke tänkt yttra
mig om denna punkt, men då jag hört förslag väckas om banan
till Storvik, måste jag säga några ord. Om man vill gynna
Gefleborgs län, bör man draga banan till Storvik, men vill man
se till godo södra Dalarne, som är den mest befolkade trakt,
så bör man draga den till Korsnäs. Den största inkomsten, sorn
Gefle—Dala-jernvägen bar, är af Korsnäs-sträckan. Således
är det gifvet att denna bana är af ganska stor betydenhet och
det är orsaken hvarföre man är så rädd för Korsnäs-punkten.
Terrängen från Sala till Storvik löper genom skog och ouppodlade
trakter; den andra deremot går genom de mest bördiga
marker. På grund häraf kan jag icke medgifva att, som den
siste värde talaren begärt, vägen mellan Upsala, Sala och Storvik
blott skall undersökas, utan att alla möjliga linjer underkastas
en noggrann undersökning. I annat fall yrkar jag afslag å
punkten.
Frih. af Ugglas: Den motion, som föranledde det slut,
hvartill Stats-Utsk:t kommit, är väckt af Jan Andersson från
Stora Kopparbergs län och innehåller en begäran: »att R. Sl:r,
utöfver hvad K. M. i sin Nåd. Propos. föreslagit, måtte bestämma
norra stambanans sträckning lör bi Sala till Rrovallen.» 1
anledning af detta förslag har Utsk:t begärt att K. M. måtte
låta anställa undersökning från Sala norrut. Gr. Hamiltons begäran
om en undersökning åt ett helt annat håll är en full
-
Den 11 Maj e. m.
W
komligt ny motion, hvarlan jag anser att densamma icke bör af
R. o. Ad. till omedelbart afgörande företagas.
Hr Bildt: Efter hvad jag tror mig med visshet veta,
hafva 2 Riks-Stånd afslagit denna punkt, och den måste af 2
Stånd bilallas, för att leda till någon åtgärd. All diskussion
härom är således öfvertlödig. Gr. Hamilton hade ett förslag
till skrifvelse i sitt första yttrande och ett annat i sitt sednare.
Jag bestrider att R. o. Ad. nu på stående fot uttalar en sådan
önskan, utan att förslaget förut blifvit underkastadt noggrann
pröfning. Jag skulle icke motsätta mig en återremiss för att
få frågan afgjord, om icke jag tror att det i alla fall numera är
för sent, då 2 Riks-Stånd godkänt punkten.
Hr Lagerstråle, Henrik Gerhard: För att söka af
böja
diskussionen, vill jag fästa uppmärksamheten derpå, att Utsk:t
i 21:sta punkten anfört: »att K. M. må af1 byggnadsanslaget
använda hvad som erfordras till anställande af undersökningar,
med afseende å framtida fortsättande af de föreslagna stambanorna
inom de trakter, der yrkanden om banornas utläggning i
olika riktningar blifvit framställda, utan alt frågorna härom vid
denna riksdag komma till afgörande.» Vid sådant förhållande
torde afgörandet af 21:sta punkten inverka i betydlig mån på dessa
undersökningar. Emellertid får jag instämma i yrkandet om
återremiss.
Gr. Hamilton: Ehuru jag anser denna fråga ganska tvi
stig
att afgöra, vill jag dock dermed icke uppehålla, utan skall
derom väcka en särskild molion; men å andra sidan anser jag
att man icke kan afslå punkten, så länge som icke de öfriga
Riks-Stånden stannat i det beslut, som R. o. Ad., ty orri frågan
kommer i förstärkt Stats-Utsk:t, så torde den begärda undersökningen
från Sala norrut vara lika nödvändig som när Ulsk:t
afgaf sitt förslag. Jag yrkar således att denna punkt nu tillsvidare
må bifallas, och förbehåller mig rättighet att sedan väcka
en motion i ämnet.
Gr. Taube: Då jag icke kan fatta annat än att R. o. Ad.
nu, i likhet med 2:ne Riks-Stånd, beslutat norra stambanans
dragande till Upsala, så är det naturligt att den tanke måste
uppstå, hvart skall norra stambanan fortgå från Upsala? Jag vill
derföre förena mig i det förslag, Gr. Hamilton framställt. Hvad
21 :sta punkten beträffar, yrkar jag, i likhet med Hr Lagerstråle,
på återremiss, ty då frågan skall algöras i förstärkt Slats-Utsk.,
torde det vara för tidigt att nu bestämma, huruvida jernvägen
skall gå till Sala eller icke.
Frih. Tersmeden: Enligt min tanka har, såsom det
hittills tillgått, hvarje Stånd inom sig behandlat de förevide punk
-
248
Den 11 Maj e. m.
terne, så att de haft något sammanhang med hvarandra och oberoende
af de beslut, de andra Stånden fattat. Här är nu af R.
o. Ad. fattadt det beslut att norra stambanan skall gå till Upsala
och icke längre. Att nu under sådana förhållanden vidtaga
någon åtgärd vid en, punkt sådan som denna, sorn afser en
annan ändpunkt, nemi. Sala, än att afslå densamma, kan jag
icke förstå. Gr. Hamilton har ju dock sin rätt qvar att göra
särskild motion, men att i det skick, frågan nu står, besluta,
vare sig återremiss eller bifall, kan jag icke fatta rimligheten af.
Jag yrkar således afslag.
Frih. Cederström, Rudolf: R. o. Ad. har städse va
rit
angelägen om alt respektera helgden af sina egna beslut
och att icke genast, sedan de blifvit afgjorda, fatta andra i en
riktning, som antyder ånger och ändringshegär. Här har R.
o. Ad. beslutat, att anslå nödiga medel för en stambana till
Upsala. Att således nu lala om en fortsättning från Sala, kan
jag icke anse som annat, än som ett sjelfklander. Jag vill icke
nu tala om Gr. Hamiltons första fiirslag. Att på grund af en
punkt i Utlåtit, som talar om en bana från Sala, begära undersökning
om banans sträckning från Upsala, finner jag orimligt.
Hå vi nu veta, alt vi skola erhålla en motion derom, så må
vi vänta till dess. För det närv:de tror jag R. o. Ad. handla på
ett sätt, som mest öfverensstämmer med dess nyss fattade beslut,
om Ståndet afslår denna punkt, hvarom jag får anhålla.
Gr. Hamilton: Utan att ingå i något vederläggande af
hvad den siste värde talaren med sin vanliga rethoriska vältalighet
anfört, vill jag blott påpeka, hurusom R. o. Ad., om
jag väcker denna motion, skulle binda sina händer, och jag kan
icke fatta att någon, som vill statens väl, skulle sätta sig emot
hvad detta väl fordrar. På det att R. o. Ad. icke måtte binda
sina händer, i fall banan kommer att dragas till Sala, så förenar
jag mig med dem, som i denna punkt yrka återremiss.
Sedan öfverlägeningen ansetts härmed slutad samt Hr Gr.
o. Landtm, upptagit de derunder gjorda yrkanden å dels återremiss
af och dels afslag å Utsk:ts hemställan i förev:de punkt,
framställde Hr Gr. o. Landtm, först propos. på bifall till densamma,
hvartill svarades nej, sedermera propos. på punktens
återremitterande, då svaren utföllo med många ja, blandade med
nej, och vidare propos. på afslag å Utsk:ts hemställan, hvilken
propos. besvarades med blandade ja och nej; hvarefter propos.
på återremiss af punkten förnyades samt besvarades med starka
ja blandade med nej; och förklarades ja nu haft öfvervigten.
Härefter blef den vidare behandlingen af förev:de Utlåt,
uppskjuten till nästa plenum.
Den 12 Maj f. m.
249
Upplästes ett af Hr Munck, Carl Bror, ingifvet meni, af
följ:de lydelse:
Undertecknad (Sr härmed anhålla att varda entledigad från
det mig lemnade uppdrag att vara suppleant i Ridriarh.-Utsk:t,
under vördsam anhållan att blifva min vid riksdagsmannarätt
bibehållen.
R. o. Åd. lemnade härtill bifall,
Hr af Klint, Erik Magnus: Som jag är nödsakad att
afresa från riksdagen, anhåller jag att, med bibehållande af min
riksdagsmannarätt, få afsäga mig min plats som elektor och som
ledamot i Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk:t.
Sedan R. o. Ad. jemväl härtill samtyckt, anmodades Ståndets
Elektorer att utse en ledamot i Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk:t
elter Hr af Klint, och en suppleant i Riddarh.-Utsk:t efter
Hr Munck.
R. o. Ad. åtskiljdes kl. e. m.
In fidem,
0. Brakel.
Tisdagen den 12 Maj 1863.
Plenum kl. 10 f. m.
Frih. Stjernstedt, Johan Wilhelm: I afseende på R.
o. Ad:s sist lättade beslut hade min önskan varit, att Gr. Taubes
förslag om jernvägens sträckande till Sala blifvit antaget, enär
de vestra orterna, norra och mellersta Westmanland, Dalarne
och Norrland hade kommit då att få gagn af denna jernväg.
Det är likväl ej af denna anledning, som jag begärt ordet; utan
har jag blott velat till R. o. Ad:s protok. anföra en kraftig reservation
i anledning af ett fälldt yttrande, nemi. att, då det
250
Den 12 Maj f. m.
ena intresset var säkert om seger, ej den andra sidans borde
hindras från att göra sig gällande. Då man hittills hyllat den
satsen, att de enskilda intressena böra vika för statens, kan jag
ej annat än stämpla det ofvannämnda yttrandet såsom någonting
i högsta måtto den offentliga moralen lederande.
Fortsattes pröfningen af Stats-Utsk:ts Utlåt, N:o 87, ang:de
fortsatt utförande af jernvägsarbeten för statens räkning och anvisande
af dertill erforderliga medel.
14:de punkten.
Hr Bildt, Gillis: Jag ämnar ingalunda trötta R. o. Ad.
med någon i detalj gående teknisk granskning af den ifrågav:de
sammanbindningsbanan genom Stockholm; och, äfven om jag
dertill hade förmåga, skulle jag ej, med den grannlagenhet, hvar
och en bör visa för Ståndet, vilja inlåta mig i en granskning,
då så mycket blifvit i ämnet taladt och tryckt, att allt vidare
ordande synes vara fullkomligt öfverflödigt.
På den mera enkla ståndpunkt, hvarifrån, enligt min tanke,
representanten bör betrakta denna sak, tror jag mig böra göra
dessa frågor: Hvad fördel erbjuder i detta fall K. M:s förslag?
Hvilka olägenheter visar detsamma sig ega? och slutligen hvilka
anmärkningar kunna deremot göras?
Om jag börjar med den första frågan, nemi. hvilka fördelar
detta förslag erbjuder, reduceras dessa till dels militäriska,
politiska och dels ekonomiska. Det är af en ganska stor vigt
för staten att, under alla årstider, ega en säker och hastig förbindelse
genom en vidsträckt stad och ännu mera genom hufvudstaden,
ty det kan ingalunda för staten vara likgiltigt att
ega tillgång på stridskrafter och att kunna få dem hastigt transporterade
genom hufvudstaden från den södra till den norra
sidan af Mälaredalen. Detta synes mig så enkelt, att derom
icke gerna kan tvistas. Betrakta vi åter saken från den ekonomiska
sidan, mäste det vara en för hufvudstaden ganska stor
fördel att varor så beqvämt som möjligt kunna föras från söder
till norr eller tvertom, och samma fördel måste äfven derigenom
uppstå för producenlerne i landsorten, då de fritt kunna
välja sina allastningsplatser. Dessa fördelar för trafikanterne
skulle, efter mitt förmenande, framkalla en ökad trafik, hvilken
återigen i sin ordning skulle förorsaka en ökad inkomst för
banan.
Det är äfven obestridligt att en bangård bär i Stockholm
skulle medföra stora fördelar i afseende på förvaltningen. Då
administrationskostnaden visar en siffra af 50,000 rdr i budgeten,
och denna siffra motsvarar ett kapital af 1,000,000, vore
ju, genom en gemensam bangårds inrättande, en årlig minskning
i ofvannämnda summa af 50,000 åstadkommen.
Den 12 Maj f. m.
251
Man liar visserligen anfört deremot, att det ej kan vara
en fördel att ega endast en bangård, enär det lätt kunde inträffa,
alt verkstaden klefve för ett eller annat tillfälle otillgänglig.
Den kunde t. ex. brinna upp
Då man på olyckshändelser vill grunda sina beslut, hvarföre
liar man då ej inrättat i afseende å hvarje plats i samhället
så, att en person skulle bekläda densamma, och en annan
finnas att tillgå, för att, derest tillfälliga hinder möta den förre,
kunna inträda och sköta hans tjenst, d. v. s. med andra ord,
att för hvarje tjenst skulle finnas 2:ne tjenstemän.
En annan fördel af denna bana, som icke får förbises, är,
att konsumtionsartiklarne lätt kunna uppsöka konsumtionsplatserna,
likasom att exporten har lätt att komma till hamnplatserna.
Att båda dessa intressen böra tillgodoses, utgör grundtanken
i K. M:s Propos.; och är det min fullkomliga öfvertygelse,
att hvad som i detta fallet gö;es för att rubba denna
grundtanke, ovilkorligen medförer en förlust och en ökad kostnad,
äfven om den icke visar sig i budgeten.
Olägenheterna, sorn skulle uppstå, iläll icke R. St:r, sedan
den norra banan blifvit beslutad, anvisade vid denna riksdag
de för ett ordnande af jernvägsförbindelsen genom hulvudstaden
erforderliga medel, äro så stora, att de göra ett bifall till K. M:s
förslag oafvislig!.
Då nemi. R. St:r vid denna riksdag beslutat, att den vestra
stambanan skall komma att erhålla en affluent genom den
östra, och då, sedan jemväl den södra stambanan blifvit färdig,
dessa båda ådror troligen komma att gifva åt den stora pulsådran,
den vestra stambanan, ökad kraft och styrka i dess
trafik, så, då den å söder befintliga bangården ej är tillräcklig
nu för vestra stambanans trafik, är det klart att, under ofvan
antydda förhållanden, den södra bangården hvarken kan eller
får bibehålla dess nuv:de inskränkta dimensioner. Hvad blir då
följden, om man nu ej voterar den erforderliga summan för
jernvägslörbindelsen genom hulvudstaden? Jo, att bangården på
söder måste förbättras och utvidgas; meri då icke någon kan
anse för rätt och billigt att hela vestra stambanans trafik skall
stanna på söder, måste de penningar, sorn der nu nedläggas,
anses såsom bortkastade.
En annan olägenhet, som skulle uppkomma, derest ej nu
den föreslagna sammanbindningsbanan bragtes i verkställighet,
vore, alt en provisionel bangård för den nyss beslutade norra
stambanan finge anläggas; och vore naturligtvis älven detta bortkastade
penningar.
Då en sammanbindningsbana genom hnfvudstaden ovilkorligen
förr eller sednare måste åstadkommas, och då man på
samina gång fäster sig vid hvad som dagligen här inträ tiar,
nemi. att det ena huset efter det andra uppreser sig på platser,
sorn kunna komma i fråga alt användas i och för denna tiana,
är det klart att dessa ofvannämnda medel för ulvidcandet af
bangården på söder och för inrättande af en provisionel sta
-
252
Den 12 Maj f. m.
tion på norr, jemte de allt mer och mer sig ökande expropriationskostnaderne
måste vara omständigheter, hvarpå en representant
bör fästa afseende, när Iian voterar om statens medel.
Åtskilliga anmärkningar hafva blifvit gjorda mot det af regeringen
framlagda förslag. Stats-Utsk:t tiar i det fallet framkommit
med en mängd, och ännu flere har man haft tillfälle
att göra bekantskap med, genom i den dagliga pressen befintliga
insända artiklar. Det är visserligen möjligt att vissa tekniska
anmärkningar finnas emot förslaget att göra, som kunna
vara grundade. För min del erkänner jag villigt att jag icke
förstår att bedöma dylika frågor, och jag vågar påstå, att majoriteten
inom Utslot ej heller befinner sig på någon högre ståndpunkt
än jag i detta fall. Jag liar i fordna tider varit ledamot
af Häglof], Stats-Utsk:t, och jag ber att få i minnet återföra en
episod, som utvisar IJtsIcts ståndpunkt i tekniskt hänseende den
tiden. Den lilla trappan vid Riksgälds-kontorels hus är, såsom
hvar och en medgifver, hvarken vacker eller ändamålsenlig, och
likväl är den ett prof på Stats-Utsk:ts byggnadsförmåga.
När denna fråga förevar på riksgählsafdelningen, beslöt
man, trots motståndet från minoriteten, till hvilken jag hörde,
beit enkelt att gå ned på platsen och bestämma huru trappan
skulle blifva. Man gick också ned och voterade på ort och
ställe, och följden biet den vackra trappa, som nu utgör föremål
för alla konstkännares beundran.
Om Stats-Utsk:t för närv:de eger större tekniska insigter,
känner jag icke, men samma smak tyckes äfven nu herska.
Jag tror icke att dessa detaljer tillhöra hvarken Stats-Utsk:t eller
representanten att bedöma.
De olägenheter, som blifvit anmärkta mot regeringens förslag,
röra dels tunneln, sorn är föreslagen, under södra bergen,
dels sjöfarten öfver Riddarholmsfjärden, och dels svårigheten för
jernbanan att löpa i samma höjd som gatornas plan.
Om man erkänner fördeiarne af en sammanbindningsbana
och en gemensam bangård, synes det mig vara ganska klart att
staten såsom jernvägshyggare ej bar annat att göra än votera
den summa, Som erfordras för att kunna få detta på bästa sätt
ordnadt och för bästa priset. Nu har man sett, att alla de inom
Stats-lltskit framställda förslagen kostat mera än regeringens.
Det synes, under sådana omständigheter, derföre vara påtagligt,
alt, om Ständerna besluta den erforderliga summan och öfverlemna
det öfriga åt K. M., de hafva fullgjort sin skyldighet.
Finnas nu några olägenheter, som kunna skadligt inverka på
hufvudstadens trafikförhållanden, kunna ju dessa olägenheter undvikas
derigenom, att en större kostnad nedlägges på denna bana;
men i thy läll tillkommer det icke staten att erlägga skilnaden
mellan det af K. M. föreslagna beloppet och den summa, som
skulle öfverstiga sjelfva beloppet, om man vill undanrödja olägenheterna;
d. v. s. att, sedan staten voterat summan, som
för dess ändamål ansetts behöflig, kommunen må tillse, om den
vill tillsläppa något för att vinna sina önskningar.
Den i2 Maj f. m.
253
Jag hade derföre föreställt mig, alt den af Frih. af Ugglas
afgifna reservation skulle kunna förena de skiljaktiga åsigter,
som möjligen kunna finnas ang:de ifrågav:de sammanbindnings*
bana, åtminstone de, hvilka icke anse sjelfva de tekniska detaljerna
som hufvudlrågan, eller såsom en fråga, hvilken tillkommer
representationen att afgöra. Egentligen ser jag ingen väsendtlig
skillnad emellan Frih. af Ugglas’ förslag och det af regeringen
framställda, utom att enligt det förra stadens myndigheter
skola få tillfälle att yttra sig, innan planen fastställes.
I)å likväl det i alla händelser bör kunna antagas att K. M.,
innan han fattar sitt beslut, kommer att inhemta Stockholms
stadsfullmägtiges tankar, skulle jag, helst då Preste-St:s beslut
innefattar en jemkning i Frih. af Ugglas' förslag, för min del
vilja yrka bifall till K. M:s förslag.
Gr. von Rosen, Adolf Eugéne: Det är i sanning för
mig högst oangenämt att för 3:dje gången på delta rum uppträda
för att bekämpa ett projekt, mot hvilket jag alltid varit •
strid alltifrån dess uppkomst, och hvarvid striden måst föras
på ett lör mig högst obehagligt sätt. Jag har nemi. alltid måst
strida mot en man, som, uppburen af nationen och hedrad af
sin Konung, aldrig tyvärr velat här uppträda för att sjelf föra
sin talan. Jag har nödgats strida i stället med dem, som med
sina ädelmodiga bröst skyddat hans, och hvilkas ingångsspråk
alltid varit att framhålla hans stora förtjenster såsom ingeniör,
för att såmedelst på förhand nedsätta värdet af mina argumenter.
Det hade också varit min mening att icke uttaga pollett
vid denna riksdag, då det sanningens språk, jag fört i så många
år, synts obehagligt för de maktegande; men då några af mina
intimaste vänner bland dem, som gålvo mig sin hjelp första
gången jag uppträdde i jernvägslrågan, uppmanade mig att icke
låta något obehag afhålla mig från att fortfarande försvara den
fana, som jag höjt, och då jag äfven hyst en dunkel förhoppning
derom, att den utmärkta ingeniör, hvars idéer jag bestrider,
skulle i dag lör första gången uppträda på detta rum att
sjelf försvara sina satser — enär de skäl, som han vid förra
riksdagen förebar för sitt uteblilvande, nemi. att han var ölverhopad
af göromål, numera ej existera — och hvilket uppträdande
man, enligt min tanka, bort vänta såsom en hyllning åt
det Stånd, i hvilket han blifvit upphöjd, — så har jag gifvit
vika och befinner mig nu bär lör att bryta en lans med hans
vänner och försvarare. Jag ber eder, Mina Hrr! ursägta, om
min förmåga icke till fullo motsvarar mina önskningar och mitt
syftemål.
Jag får säga att på mig har aldrig den, såsom storartad
ansedda, planen af en sammanbindningsbana genom Stockholm
slagit an, vare sig att mitt sinne är alltför prosaiskt för att
kunna lätta densamma, eller att jag sett utomlands så mycket
bankar och så många ingeniör-arbeten, att jag tycker det ilrå
-
25 i
D«n 12 Maj f. m.
gav:de förslaget icke vara något så särdeles svårt att åstadkomma.
Jag har emellertid lärt mig att betrakta dylika saker
från äfven en helt annan synpunkt än från den poetiska. I)å
jag har funnit att i alla andra länder man ser till att uppofif
ringarne
stå i någon proportion till det mål, man åsyftar, kan
det ej annat än förundra mig, att man kunnat komma fram
här i Sverige med ett projekt, som skulle medföra så dryga
kostnader, för att vinna ett så litet mål, likasom jag är höge
ligen
förvånad att finna regeringen öfver ett tarfligt och allvarsamt
folk understödja något dylikt. Jag tror att det stora syftemålet
är en slags drömbild, som åtminstone bör uppskjutas
^ sekel. Skulle någon stöta sig öfver detta yttrande, så får
jag nämna, att jag blott återgifver Frih. Ericson lians egna ord,
som han fällde, då jag proponerade honom att i förening med
mig genomdrifva jernvägars införande i Sverige.
Sarnmanbindningsbanan är | sekel för tidig, ty innan man
får bevis på att en transitofart existerar, måste hvar och
en, som utan passion betraktar frågan, erkänna att en sam
manbindningsbana
ej är af nöden påkallad. Hvarföre kan man
då ej vänta tdls detta experiment är gjordt? Jag i Ira r för detta
så mycket mer som Frih. Ericson sjelf var den första att förklara,
det en sammanbindningsbana ej kan komma i fråga förr
än håda banorna, den vestra och den norra, äro färdigbyggda.
I sina sednaste föredrag har Frih. Ericson på flere ställen förkastat
planen om en station vid Fateburssjön. Mine Hrr! hvem
var det som först föreslog stationen vid Fateburssjön? Den var
tagen ur Friluns egen fatabur; och detta projekt blef då af mig
beslridt. Utgången har sedan visat, hvilken som hade rätt.
J)å nu emellertid denria station en gång existerar, säger jag, att
det vore ganska orätt att borttaga densamma, ty först och främst
kommer naturligtvis lokalen att betydligen förbättras under tidernas
längd, och sedermera blifver denna station alldeles nödvändig
i och för den framtida starka trafiken på Södermalm.
Frih. Boije tackade en gång på Riddarhuset Gud derföre
att han blef visare med hvarje dag och derföre förändrade sina
åsigter.
Det har emellertid blifvit gjordt en sådan mängd af förändringar
i Frih. Ericsons plan, att, om det fortsattes på samma
sätt, Greklands 7 vises klokskap icke skulle räcka till för dessa
planer. Ar det ena icke bra, så tager man slrax sin tillflykt
till det andra. Är det fråga om att banken är för låg, — ja
då höja vi den, säger Frilen; och kommer den att ligga för
högt olver gatan — ja då är straxt ett förslag uppgjordt att
sänka den.
Jag påstår derföre fortfarande att saken ännu ej fått sin
fulla utredning.
Vi hafva aldrig fått oss förklara dt, hvarföre planen för
ingången till Stockholm genom Skans tull blifvit förkastad, eller
hvarföre den nuvide rigtningen vore bättre. De skäl, hvarpå
den sednare är bygd, de kostnadsförslag, som dervid blefvo
ben 12 Maj f. m.
255
uppgjorda, hafva aldrig kommit i dagen; och om jag säger att
jag känner dem, så är det så obetydligt, att jag ej deraf kan
draga någon slutsats.
Man har mycket talat om det storartade i den projekterade
tunneln genom södra bergen. Tunnlar äro i alla länder nödvändiga,
der de äro af behofvet påkallade, men tvertom, der
de kunna undvikas. Jag tror alt man skulle hafva kunnat
komma till ett vida bättre resultat än det, som afses genom
Frih. Ericsons nu framlagda förslag, och jag hemtar denna min
förmodan från den värde Frihms egna förklaringar. Det har
nemi. en ny plan blifvit uppgjord för att i Stadsgården få en
passande station för södra och vestra stambanorna, hvilken egde
förbindelse med både Saltsjön och Mälaren. Detta är ej någon
ny sak, ty i ett Retänk. om stålens jernvägsbyggnader, som är
afgifvet till Civil-Dep. år 1856, finnes sid. 10: »Genom observationer,
approximativa undersökningar och lokalens examinerande,
har jag kommit till den öfvertvgelsen, att en jernbana
kan framdragas från Hornstull rakt framåt Mälaren midt lör
östra ändan af Långholmen, höjas öfver gården vid Heleneborg,
utsprängas eller bildas i kanten af södra bergen, förbi läbrikerne
vid Skinnarviken, och vidare framföras på en i vatlnet
utfylld bank, hvilken i en båge af 1,000 fots radie föres öfver
den djupa viken från södra sidan till mynningen af Riddarholmskanalén,
etc. etc.»
Det har således varit Frih. Ericson sjelf, som gifvit första
ledningen till det förslag, som ånyo, dock med nya variationer,
vaknat upp i Stats-Utskits Retänk. Jag vågar tro, att den station,
som skulle blifva i Stadsgården, vöre mer än tillräcklig för trafiken
för den södra och vestra banan. Jemföra vi förhållandet
här med andra städer, som hafva långt större folkmängd än
Slockholm, finna vi t. ex. att i Wien en af de förnämsta bangårdarne
ej är större än den, som kan inrättas i Stadsgården.
Jag säger vidare min öfvertygelse vara, att den vid Klara
sjö projekterade bangården ej är passande, och jag hemtar äfven
i detta fall elt stöd från ett yttrande af Frih. Ericson i
ofvannämnda berättelse till Civil-I)ep:t. Han säger nemi. der
(sidan 9, 6:te raden): »För norra banan har en särdeles lämp
lig
lokal i närheten af Humlegården blifvit projekterad, med
ett sidospår ned till hamnen vid Nybron.»
Mig lyster att veta, om den 1856 bestämda platsen var
tjenlig, hvarföre den ej kunde vara passande äfven nu. Jag
tror icke att det kan vara tu tal om hvad sorn är nyttigare,
antingen att komma ned till Saltsjön eller Mälaren, och jag vet
ej i sanning hvarföre, då man en gång förut valt att stanna
vid Saltsjön, man nu skall förkasta detta och återkomma till
frågan om banken öfver Mälaren och tunneln, orri hvilken jag
i sednare tider hört så mångå poetiska och vackra utgjutelser;
ja 1 en af Med-Ståridens ledamöter har t. o. m. utropat: »Huru
skönt, Mine Hrr! att se ånghästen komma ut ur klippans sköt,
för att, rusande öfver haf och land, slutligen försvinna i Norr
-
256
Den 12 Maj f. m.
lands furuskogar.» Man har äfven föreslagit att i tunneln inrätta
trefliga schweitzerier och sommarnöjen; jag fruktar dock
att, om de inrättas, trefliga blifva de dock aldrig. Jag tror äfven,
att, till följd af deri betydliga skillnaden i de båda så närliggande
ändpunkternas höjd öfver hafvet, ett sådant starkt drag
skall uppstå i denna tunnel, att man skall nödgas att inrätta
dörrar lör densamma, såsom man varit nödsakad göra på andra
ställen. Medan jag uppehåller mig vid artikeln tunnlar, vill
jag erinra om att det på sednare tider uppstått en sådan passion
för desamma, att en ledamot af Borgare-St., fullmäktigen
för Borås, föreslagit tvenne. Ilan vill nemi., efter att hafva gått
genom en tunnel i södra bergen, från Stadsgården leda en bana öfver
slussplanen obh derifrån genom en tunnel under hela staden och
slottet, för att stanna vid Kungens stall. Jag omnämner visst icke
denna plan — uppgjord af en person, som icke är en man af
facket — i akt och mening att uppväcka någon jalousie de meller
öfver att han kunnat t. o. m. föreslå tvenne tunnlar, då
andra blott förmått föreslå en, utan endast för att visa att andra
också kunna hafva originela planer utom Hrr ingeniörer. Huruvida
hans plan är att rekommendera, vill jag ej bedörnma.
Min tanke är den, att, om vi få bibehålla stationen vid
Fatehurssjön, samt om vi få en gods- och person-station vid
Stadsgården och en 3:dje vid Sperlings backe eller Humlegården,
med sidospår till Nybrohamnen, så kunna vi nöja oss dermed,
och jag är ölvertvgad om, att vi på ett sekel ej behöfva
mera.
En stor fördel skulle deremot i sanitärt hänseende beredas
staden, 0111 endast Klara sjö fylldes; men för denna åtgärds
vidtagande behöfver ej någon bank öfver Mälaren byggas;
0111 för detta ändamål staden behölde att af det allmänna
med en tillräckligt stor summa understödjas, skulle jag vara
den förste, sorn röstade derför.
För någon t'd sedan hörde jag en af våra mest ryktbara
läkare hålla ett föredrag på börsen, hvari han framhöll förträffligheten
af en bangårds förläggande vid Klara sjö, äfven i satinärt
hänseende. Det skulle emellertid intressera mig att få inhemta
denna framstående läkares åsigter öfver hvilket mer eller
mindre behagligt inflytande deri vid centraljernvägsstation oundvikliga
ständiga signaleringen med hvisselpipan kommer att ega
på Serafimerliizarettets patienter.
Hr Bildt har förordat en centralstation vid Clara sjö. Han
sade att de faror, sorn man framhållit i afseende på en eldsvåda,
icke borde hafva något inflytande på ett sådant beslut,
och att, i fall man förutsatte olyckor, det hiefve nödvändigt vid
hvarje anläggning, likasom vid hvarje tjenst, att hafva substituter.
Jag får då göra Hr Bildt uppmärksam på den skillnad,
sorn är emellan dessa båda saker. Dör en tjensteman eller
chefen för ett verk, så upphör ej kontinuiteten, ty det finnes
alltid
Den 12 Maj f. m.
257
alltid en närmaste man, som kan intaga den bortgångnas plats;
men om en centralstation brinner upp, finnes det ej någonting
att sätta i stället.
Då man, såsom Hr Bildt, utgår från den princip, att en
sammanbindningsbana är i militäriskt afseende nödvändig, bör
man äfven tänka sig möjligheten af att Stockholms stad kan
blifva afskuren från landet. Huru skulle vi då reda oss, 0111
vi bara hade en enda verkstad, och densamma innesluten i
Stockholm, så att vi vore hindrade att få vår materiel till att
underhålla rörelsen i det inre af landet. Skola vi hafva en
centralverkstad, bör den förläggas utom Stockholm, vid Orebro,
Katrineholm, Töreboda eller annat tjenligt ställe. Hvad den
sista platsen beträffar, så voro, vid första frågan om vestra
stambanan, stora verkstäder projekterade att der förläggas. Jag
tror att, utom alla andra skäl, det ur både ekonomisk och politisk
synpunkt vore mindre rätt att i och för en centralstations
inrättande draga tusendetals arbetare hit till hufvudstaden. Allmänna
erfarenheten och allmänna rösten är den, att man ej i
hufvudstäder bör hopa flere fabriker än som äro absolut nödvändiga.
Visheten har återigen talat och påstått, att en ny sluss
behöfdes, och att, till följe deraf, det vore omöjligt att upptaga
idéen att lägga en station i Stadsgården. Jag tvifiar icke på,
att det ju i framtiden kan blifva nödvändigt att bygga en ny
sluss med större dimensioner; men hvad som förundrar mig är,
att, när den förra slussen byggdes, den ädle Frilen högtidligt
förklarade det vara omöjligt att bygga en större sluss på detta
ställe. Med afseende härå, vill jag .omnämna en äldre plan,
hvilken lärer varit föreslagen af salig Ofverste Lagerheim.
Den gick ut på att, i st. f. att bygga en sluss der den
gamla nu är, man skulle bygga den vid Danvikens qvarnar.
Hammarbysjön är en uppdämning, gjord af Gustaf I. Då,
genom densamma, trakten deromkring blef öfversvämrnad, gafs
4 kronohemman i vederlag. Till följd af denna uppdämning
kunde Danviks qvarnar inrättas. Nu var Lagerheims förslag,
hvars detaljer jag ofullständigt känner, att bygga en stor sluss
i st. f. dessa qvarnar, sänka Hammarbysjön, genomskära näset
vid Skans tull, och således kunna der gå igenom med större
skepp, än som är möjligt vid den nuv:de slussen. I fall denna
plan är utförbar, hafva vi fått ett mycket beqvämt sätt att
undgå att bygga en sluss till vid Stadsgården, som skulle blifva
ganska trång.
Man har sagt, att det ej vore någon särdeles fara vid att
adoptera planen af en krokig tunnel, ej heller att risken att gå
igenom staden med jernvägstrainerna vore stor.
Min tanke är deremot, att den största fara, som man kan
utsätta resande för, är att på ett enda ställe samla 4 å 5 af
de största svårigheter, som man annorstädes möter på jernvägar.
Vi hafva nyligen i »lllustrated Times» sett en teckning, före
H.
IV. 17
258
Den 12 Maj f. m.
ställande en järnvägsolycka vid passerandet af en bro, som varit
att öppna. Jag tviflar icke på, att en sådan teckning skulle
taga sig bra ut äfven i vår illustrerade tidning, ehuru sjelfva
tilldragelsen vore allt utom önskvärd. Vill man åsidosätta all
partiskhet, måste alla ingeniörer erkänna att faran är stor. Man
kanske invänder att jag är rädd. Jal — jag måste bekänna,
att jag är ofantligt rädd för denna sak. 1 sammanhang härmed
vill jag i förbigående nämna, hurusom en af mina vänner
i Frankrike, hvilken, som man säger, ej var någon af det omöjliga
slaget, vid profningen af en högtryckningsmaskin, på till
frågan
om han var rädd, svarade: ja, det är jag visst. Han
steg i land, och två minuter derefter sprang ångbåten i luften.
Jag tror således, att det ibland kan vara ganska rätt att vara
rädd, ty det är sannerligen icke någon småsak, om ett par hun
drade
menniskolif blifva spillda.
Jag ser för öfrigt icke något skäl, hvarföre, i fall man vill
förena norr med söder, man icke skall kunna begagna sig af
ett sådant spår, som Ilr Schartau i sitt föredrag på börsen —
då fråga var om sammanbindningsbanan — föreslog böra ledas
från Stadsgården, långs Skeppsbron, öfver till Blasieholmen
och Nybron. Den enda förändring, jag dervid ville föreslå, vore,
att, i st. f. lokomotifkraft, man använde hästkraft, eller ock att
varutransporten skulle uteslutande ske natt-liden.
Hr Bildt har sagt, att det för ekonomien vore nödvändigt
att hafva en stor centralstation; men hvari ekonomien skulle
bestå, kan jag ej insel Hvad skola vi göra med en central
station,
då det är säkert att vi på söder skola komma att halva
två stationer, och då det är lika säkert att man icke kan undertrycka
anspråken hos dem, som vilja hafva en bangård i
närheten af Nybrohamnen. Det är ju tvärtom en misshushållning,
och resultatet blefve, såsom Irländaren säger, »att man
vinner en förlust.»
Man har äfven sagt, att expropriationen komme att uppgå
till ett så högt belopp, om man uppsköt dermed; men hvad
har expropriationen att göra med Målarbanken. Det är ju en
sak för sig sjelf. Vill man expropriera, kan detta ju ske nu.
Då jag icke längre vill upptaga B. o. Ad:s tid, och då,
under loppet af den blifvande diskussionen, tillfälle måhända
yppas för mig att ännu en gång få yttra mig, vill jag resumera
min anhållan till yrkan på alslag å K. M:s Propos., och att
en summa må anslås för att draga vestra stambanan från Tantogatan,
medelst en tunnel genom Skinnarviksbergen, till Stadsgården.
Denna tunnel skulle hafva den stora fördel framför
den af Frih. Ericson föreslagna, att den skulle kunna komma
att gå nästan horizontel, hvarigenom en mängd svårigheter undvikas.
I afseende på norra sidans station, förenar jag mig med
dem, som vilja hafva en station i qvarteret Sperlings backe.
Jag har nu, så godt jag kunnat, utredt ämnet, ehuru jag
dervid nödgats bestrida den Kongl. Proposm; jag har måhända
gjort det ofullkomligt, derföre att jag icke tviflar på att mån
-
Den 12 Maj f. m.
259
gen annan skulle hafva gjort det bättre, och hoppas äfven att
någon skall utförligare uppträda i ämnet.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att anslag blifvit utfärdadt
till fortsättande af plenum kl. 6 e. m.
Hr Leijonancker, Fredrik Wilhelm: T)å jag inom StatsUtsk:t
haft en från lJtsk:ts majoritet afvikandc mening, anhåller jag
om R. o. Ad:s uppmärksamhet, för att närmare få utveckla de
åsigter, som hafva ledt mig. Det är nu 8 år sedan jag hade
tillfälle att vara närvarande här, och då, såsom jag tror, en sammanbindningsbana
var första gången under diskussion. De åsigter,
som lågo till grund för omdömena hos de män, som först
behandlade denna Iråga, hafva ännu i denna stund ej för mig
förlorat sitt värde. Jag tror att de betydliga förändringar, sorn
frågan sedermera genomgått, icke bafva gagnat den, och ej heller
ledt till att på ett lyckligare sätt lösa densamma. Det är
nemligen i tvenne hufvuddelar, som denna fråga sönderfaller;
den ena, hvar stationens rätta läge bör vara, och den andra om
sammanbindningen genom hufvudstaden. Om man tager den
ena eller den andra af dessa underafdelningar såsom utgångspunkt,
blir resultatet högst olika. Denna fråga har under dessa
8 år, i likhet med många andra, blifvit behandlad på ett sätt,
som förrådt den största likgiltighet; och endast i sista ögonblicket
har den blifvit med passion omfattad. Då jag alltid ansett
frågan om station utgöra hufvudsaken och att för Stockholms
stad och för rörelsen till och från densamma det nödvändigaste
vara att rätt besvara ofvannämnda fråga, bör den andra blifva
ett korollarium. Om man betraktar hvad rörelsen i Stockholm
fordrar, så lider det intet tvifvel, att det är stationens rälta placerande,
som utgör brännpunkten, ty vigten deraf ligger deri
att transporterna till och från stationen böra vara så litet betungande
som möjligt. Hvar och en, som känner hvad transporter
inom städer kosta, bör ovilkorligen instämma med mig
deri, att denna frågas rätta lösning vore en så stor besparing
för allmänna trafiken som möjligt. Om denna utgångspunkt är
riktig, följer deraf, att en centralstation icke uppfyller ändamålet.
Stockholms stad har en längd af nära en half mil; den
har kajer och stränder, som mer och mer inkräktas af rörelsen
och som utsträcka sig till en mils längd. Det skulle under
sådana förhållanden tyckas vara ganska svårt att finna en punkt,
som vore bra för hela Stockholm, men, så länge man har stationens
placerande såsom den förnämsta punkten i kikaren, behöfver
man icke söka en enda punkt, och då vi tänka efter,
huru vår handel håller sig hela linien utefter Saltsjön, och då
jag tror, att det ej vore möjligt förändra denna af naturen utstakade
handelsplats genom att söka intvinga rörelsen med våld
i andra riktningar, vore enligt min tanke tvänne stationer af
behofvet påkallade, och att dessa borde läggas så nära Saltsjön,
som förhåilanderna knnna medgifva. Detta vore isynnerhet af
Den 12 Maj f. ni.
vigt, när man betraktar stationerna såsom godsstationer. Om
man fortfarande qvarhållit stationernas läge såsom en hufvudpunkt
oell låtit sammanbindningsbanan rätt a sig derefter, bade
det blifvit lika fördelaktigt, om den hade fått sitt läge i den östra
eller vestra delen af staden. Då, till följe af den helt olika utgångspunkt
man valt, transitofarten blifvit framhållen såsom
hufvudmomentet, rubbas alla de planer, som hittills blifvit af erfarna
män uttalade och som äfven jag hyllat; och måste man
gå öfver från flere stationer till frågan om en, såsom vilkor för
en transitobana. Om man kunde med något giltigt skäl bevisa
sannolikheten af en stor transitofart, medgifver jag, att en station
vid Clara sjö skulle vara ganska lämplig, men då alla förhållanden
tyckas tala för, att en transitofart ej är möjlig, enär
Stockholm är en slutpunkt, och då områdena på både norra
och södra sidan om Stockholm hafva samma produkter, hvarigenom
ett större utbyte ej kan annat än undantagsvis uppstå, måste
jag anse denna sak ej ännu vara ådagalagd.
Om man betraktar de skäl, som Frih. af Ericson i sitt
anförande vid sammankomsten den 21 sistlidne Mars framdrog,
kunna desamma hänföras till hufvudsakligen tvenne, nemi. förminskad
administrationskostnad och fördelen af att kunna inskränka
sig till endast en verkstad i Stockholm. Evaiverar man
detta i penningar, kommer man visserligen till en siffra, som är
ganska fördelaktig; men tager man å andra sidan olägenheterna
i betraktande, hvilka äro ganska betydliga, kommer denna fördelaktiga
siffra icke mycket att väga. Jag tror dessutom, att
dessa besparingar icke komma att slå in, ty det har nemi. visat
sig under den behandling, som frågan på sista tiden har
genomgått, och äfven enligt de meddelanden, som Frih. Ericson
sjelf gjort, att ytterligare utvidgande af jernvägsanläggningen
i Stockholm bör ega rum, nemi. en godsstations inrättande vid
Stadsgården och behofvet af ett spår till Nybron. Genom dessa
nya medgifna anläggningar förfaller den besparing i administrationskostnad,
som skulle uppstå genom inrättandet af blott en
station.
Jag har förgäfves sökt efter några vigtigare skäl för en
sammanbindningsbana, ty jag kan icke antaga såsom sådana en
mängd af förespeglade anläggningar inom Stockholms stad, såsom
kajer, broar etc, hvilka äro lika möjliga, äfven om icke en
sammanbindningsbana anlades, och helst som de icke ingå i den
af 11. St:r anslagna summan. Vill man ställa upp sådana förespeglingar,
kan man ju få de aldra vackraste resultater. En
fördel, som likvisst jag icke kan bestrida, är den vinst för staten,
som, genom anläggande af en sammanbindningsbana, skulle uppstå.
I denna vinst ingår ett antagande, som jag icke återfinner
i K. M:s Propus., nemi. att lägga en högre afgift på passagerare
och gods i Stockholm. Jag tvifiar högeligen på att något sådant
skulle länge kunna existera, såsom varande grundadt på en obillighet;
och en sådan förhöjd taxa skulle snart af rörelsen borttvingas.
Den 12 Maj f. m.
261
Det finnes emellertid olägenheter, hvilka ej böra helt och
hållet förbises, och af dessa olägenheter af en sammanbindningsbana
sätter jag i främsta rummet det hinder, som måste
uppkomma derigenom, att sjötrafiken stänges af en bro. Skola
alla de reglementen, som anses nödiga vid andra dylika förhållanden,
tillämpas äfven här i Stockholm, blir det ganska svårt
för de fartyg, som skola passera, att undvika ett betydligare
uppehåll. De öfriga olägenheter, såsom t. ex. afbrott i rörelsen
på gatan, sätter jag ganska lågt. Om jag då tillser i hvad mån
en sammanbindningsbanas anläggning kan göras med mer eller
mindre skada för trafiken, återkommer jag till det olämpliga i
en centralstations anläggning, ty, skall sammanbindningsbanan
anläggas öfver segelfarten, måste den så ordnas, att trafiken är
den minsta möjliga. Det blir förhållandet naturligtvis icke, då
den bör sammanbinda de särskilta stationerna sinsemellan och
med verkstäderna. Den blir då att anse såsom ett fortsatt stationsområde
för verkstäderna, hvaraf följer, att oupphörligen en
mängd af vagnar kommer att å densamma föras; och detta
skulle icke inträffa, om den ena bangården läge på norr och
den andra på söder. Genom ofvannämnda förhållande komme
ett stort hinder således att uppstå, såväl för sjö- som för den
allmänna trafiken, derigenom att man nödgades gå till platser,
som äro aflägsna från Saltsjön.
Vid denna (rågas behandling tror jag, att ett förbiseende
egt rum. Frågan rörer nemi. icke blott staten, utan äfven Stockholms
stad, i afseende på den inverkan, som jernvägen kan
hafva i pekuniert hänseende. Det lider intet tvifvel, att Stockholms
stad kommer att vidkännas stora utgifter i afseende på
sammanbindningsbanan och detta vore ej någonting onödigt, derest
anläggningen vore väl planerad och väl svarande mot ändamålet,
men då två parter hafva åtminstone lika stora intressen att bevaka,
borde frågan conjunctim hafva varit förut beredd. Jag
har med uppmärksamhet läst och följt stadsfullmäktiges åtgöranden
i delta hänseende. Stadsfullmäktige hafva afgifvit en
fullständig opinionsyttring, hvilken icke haft ringa inflytande på
frågans afgörande hos R. St:r. Då det i K. M:s Propos. förutsättes,
att staden skall betala en ganska betydlig del af expropriationskostnaden,
så, äfven då jag med största noggrannhet
har följt utgången hos fullmäktige, har denna fråga icke der
blifvit vidrörd, utan finnes blott der en polemik angående en del
teckniska frågor, hvilka tillhöra ett ämne, som för stadsfullmäktige
enl. min tanka är alldeles främmande. Då jag ej heller
anser att denna sidan af frågan bör af R. St:r tagas i öfvervägande,
har jag deremot funnit det vara R. St:rs pligt alt behandla
frågans financiela sida, så vidt arbetets utförande derpå
kan komma att bero. Det är en känd sak, att bland Herrar 100
fullmäktige det fanns vid denna frågas afgörande 34 dissenters.
Man har då en anledning att antaga, det dessa 34 fullmäktige
varit en minoritet, som ryggat tillbaka för de stora utgifter, som
skulle drabba Stockholms stad. Det skulle då naturligtvis ingen
262
Ben 12 Maj f. m.
ting betyda, om dessa 34 vore en minoritet, men så är icke
förhållandet, enär desamma utgöra en pluralitet i finansfrågor.
Säga dessa 34 nej, är penningelrågan afslagen, enär alltid en
pluralitet af § fordras, för att en penningefråga skall kunna gå
igenom. Om nu frågan hos fullmäktige får en sådan utgång,
huru skall då arbetet kunna utföras. I)å således man icke kan
på förhand se utgången, bör detta vara ännu ett skäl för att
man icke bör gå längre än hvad omständigheterna nu kräfva,
och icke förirra sig i beslut, som kanske blifva overkställbar
— åtminstone är det beslut, hvari Borgare-St. har slädnät, i
fall det skulle blifva R. Stirs, alldeles omöjligt att realisera.
Frih. af Ugglas’ reservation omfattar dessa olägenheter i
mindre grad.
Det har blifvit förespegladt att vissa vådor skulle vara förenade
med ett uppskjutande af frågan. — För min del skulle jag
tro motsatsen. Visserligen skulle expropriationskostnaden blifva
dyrare, men penningefrågan inverkar icke särdeles mycket på
mig, när ett allmänt nyttigt företag är af behofvet påkalladt.
Skulle denna fråga blifva behandlad med mera lugn och man
bestämdt finge veta, hvad Stockholm vill utgifva, tror jag att
R. St:r skola mycket bättre kunna afgöra densamma.
Jag får nu anhålla om propos. på att 1,500,000 rdr böra
vid denna riksdag beviljas, på det att den vestra stambanan må
kunna neddragas till Stadsgården, på sätt K. M. finner lämpligast.
Hvad frågan om en station norr om Mälaren beträffar, är
jag visserligen tveksam, huruvida en station vid Nybrobacken
voro den fördelaktigaste; och jag vill derföre icke denna stund
afgifva någon proposition i detta hänseende. En anmärkning,
som blifvit gjord, vill jag besvara, på det att icke någon misstydning
må uppkomma. Man har nemi. sagt att jag anser det
stationer med Nybrobacken och på Södermalm skulle hindra en
sammanbindningsbana. Detta är tydligen ett förbiseende af frågan,
ty om en station lägges på det ena eller andra stället, är
sammanbindningsbanan lika fördelaktig.
I de teckniska frågor, som blifvit berörde af den föregående
talaren, vill jag ej ingå.
Ett ytterligare skäl för ett uppskof i frågan hemtar jag
från Stockholms stads egen fördel, då i planen för en sammanbindningsbana
ingår en mängd fyllnadsarbeten, hvilka säkerligen
äro alsedda att af Stockholms stad bekostas. Om Stockholms stad
skall göra dessa fyllningsarbeten på egen bekostnad, skulle staden
få vidkännas utgifter, belöpande sig till enorma summor.
Oaktadt jag skulle hafva mycket att tillägga, såsom stöd
för min åsigt, vill jag likväl icke längre upptaga R. o. Adis tid;
och får jag blott hos Hr Gr. o. Landtm, anhålla om propos. i
den syftning, jag ofvan anfört.
Hr Lagerstråle, Henrik Gerhard: Då de politiska och militäriska
fördelarne, som, genom ifrågavide sammanbindningsbana,
Den 12 Maj f. m.
263
skulle komma att uppslå, blifvit af den förste värde talaren fullständigt
utredde, vill jag ej trötta R. o. Ad. genom att ännu en
gång vidröra desamma. Jag skall i stället söka besvara några
af de gjorda inkasten emot dess utförbarhet.
Såsom ett skäl lill bestridande af bifall till K. M:s Nåd.
Propos. liar den siste värde talaren anfört, hurusom expropriationskostnaden
för sammanbindningsbanan komrne att för Stockholms
stad utgöra 1,000,000 rdr. I K. M:s Nåd. Propos. är
förutsatt att expropriationskostnaden för staten skulle uppgå till
omkring 000,000 rdr och att hvad som deröfver belöpte sig,
skulle af Stockholms stad bekostas. Så vidt man alser endast
de kostnader, som blifva en nödvändig följd af en sammanbindning
mellan den vestra och den norra banans ändpunkter, betviflar
jag att ett så högt belopp, som det af den siste talaren
ifrågasatta, skall för Stockholms stad komma i fråga; men om
man deremot häruti inräknar kostnadsbeloppet för de båda banornas
förening med Nybrohamnen, tviflar jag deremot icke på, att
en summa af 1,000,000 knappast skulle vara tillräcklig. Detta
är dock för närv:de ej behöfligt. Om den norra stambanan
nedföres till den projekterade gemensamma bangården vid Clarasjö
och bispår jemväl ledas öfver Skeppsbron äfvensom till Stadsgården,
så qvarstår, enligt min tanka, ej något skäl att leda
banan till Nybron. De norra provinsernas anspråk kunna naturligtvis
ej sträcka sig ända derhän att direkte komma till hvarje
hamn i staden, utan böra de vara tillfredsställda, då de kunna
komma till särskilda hamnplatser både vid Mälaren och
Salt-sjön.
Det är anfördt, att för rörelsen skulle vara nödvändigt att
uppföra station icke allenast vid Clara sjö och Fatburssjön utan
äfven, utom en midre anordning för mottagande af gods vid
Stadsgården, jemväl en station vid Nybrohamnen. Det synes
mig, som om i detta fall anspråken skulle blifva öfver höfvan
lillgodosedde, i fall så skedde. Denna högre kostnad behöfver
således icke heller beräknas.
Hvad som gör ett inrättande vid Stockholms Stadsgård af
en barngård, afsedd för både person- och godstrafik, olämpligt,
är utom det trånga utrymmet jemväl att, under sådana omständigheter
oundgängliga följden blefve den, att hela den till
bangård afsedda delen finge alstängas, hvarigenom den derstädes
nu befintliga hamnplats blefve såsom sådan obrukbar.
De inkast, som blifvit gjorda mot vestra stambanans framdragande
genom en tunnel, gälla båda de alternativa förslag, som
blifvit framställda, sä väl det af Frih. Ericson upprättade, sorn
äfven Stats-LItsk:ts. Hvad som anmärkts mot det ena, gäller
hufvudsakligen äfven mot det andra, med det undantag, att lutningsförhållandena
äro i viss mån olika. De farhågor eller rättare
olägenheter, som man förutsatt böra uppkomma i afseende å
Frih. Ericsons förslag, derigenom alt bantågen direkt från tunneln
komma ut på bron öfver Riddarbusfjärden, torde snarare
minskas än ökas derigenom att den projekterade tunneln skall
264
Den 12 Maj f. ni.
komma att innefatta en kurva. Utkomsten pä bron inträffar
dessutom icke omedelbarligen efter tunnelns passerande, utan finnes
det ett afstånd af 500 fot deremellan, som trainen först måste
genomlöpa.
Om sammanbindningsbanan icke vid innev:de riksdsg beslutas,
uppkommer det mindre önskvärda förhållande, att den
norra banan skulle sluta vid gamla Kungsholmsbrogatan och
Rörstrandskanalen, ty i anslaget till denna stambana ingår icke
tillräckliga medel för dess neddragande till hamn.
Hvad den påräknade transitohandeln beträffar, är det svårt
att derom på förhand utlåta sig, men hvad man kan sluta sig
till är, att denna handel, som förut ej varit tillgodosedd, måste
genom lättade kominunikationsanstalter väckas till lif ocb utveckling.
Erfarenheten har i (lera andra riktningar visat, hvad som
genom ökad trafik kan åstadkommas. Vid en sådan bana som
den ifrågav:de är det väl icke den tillökade afgiften lör jernvägens
begagnande som är hufvudsak, utan det är snarare fördelen
att slippa de särskilda kostnaderna och bestyren, som nu
vid all transitohandel drabbar rörelsen. Man har föreställt sig
attén del af de personer, som inom Stockholms stad sysselsätta
sig med kommissionshandel, skulle genom ifrågag:de förslags
realiserande få en minskad inkomst. Ar denna förutsättning
riktig, skulle naturligtvis en motsvarande fördel uppkomma lör
det öfriga landet.
Det har vidare blifvit åberopadt att enligt Frih. Ericsons
förslag en bana skulle framdragas till Skeppsbron och derifrån
genom en bro till Blasieholmen. Detta är dock ej något fullständigt
förslag, som är intaget i kostnadsberäkningen; utan är
det blott ett utkast på den af honom upprättade karta, för att
visa hurusom man skall kunna sätta, i fall behofvet deraf i en
framtid skulle göra sig gällande, banans särskilta delar i förbindelse
med Skeppsbron, Nybron och Skeppsholmen. Alt kostnaderna
för en sammanbindningsbana jemförelsevis skola blifva
särdeles höga, är klart och tydligt; man behöfver i sådana läll
endast anställa jemförelse med vanliga brobyggnader. Har väl
det någonsin inträffat att man ryggat tillbaka för att, då man
så funnit nödigt, förena de båda delarne af en väg medelst en
bro, derföre att den är dyrare än vägen? Månne ej samma skäl
äfven gälia vid fråga om en jernväg?
Att åtskilliga olägenheter, så väl för sjötrafiken som i flera
andra afseenden, kunna uppstå, kan ingen förneka; men befinnas
dessa olägenheter vara af sådan våda att vi för desamma skulle
uppoffra fördelen af en sammanbindningsbana? För min del
synes mig ett svar härå ej vara svårt att afgifva. Jag skulle
utan tvifvel hafva anhållit om bifall till den af K. M. afgifna
Proposm, men då Utsk:s-Betänk:t redan i ett Riks-Stånd är
pröfvadt, hvarvid detta Stånds beslut blifvit fattadt med någon
afvikelse från K. M:s Nåd. Propos., anhåller jag att, derest
något prot.-utdrag från detta Stånd aniändf, detta må blifva
uppläst och att jag derefter må kunna få bestämma mitt yrkande.
Den 12 Maj f. m.
265
I anledning häraf tillkännagaf undertecknad, att enligt från
Sekreterarne i Preste- och Borgare-St:n ankomma erobetsintvg,
förstnämnde Riks-Stånd, som till afgörande företagit punkterna
12 och 14 af förev:de Utlåt, i ett sammanhang, afslagit båda
dessa punkter och antagit det i Frih. af Ugglas’ reservation
sid. 82 framställda förslag, med den ändring, att dels de å raden
5 förekommande orden »anlägga en gemensam bangård» utbyttes
emot orden »anlägga nödiga bangårdar», dels anslagssumman
nedsattes med det för expropriationen af jord beräknade
belopp, 333,000 rdr, eller till 2,737,000 rdr; samt Borgare-St.
afslagit 12:te punkten och, med afslag å I4:de punkten, för
vestra stan banans framdragande till Clara sjö och en bangårds
anläggande derstädes, gemensam för vestra och norra stambanorna,
i öfverensstämmelse med K. M:s Propos , beviljat en summa
af 3,070,000 rdr rmt.
Hr Lagerstråle: Det är visserligen någon skillnad mel
lan
Borgare-St:s beslut och den framställning, som förekommer
i Frih. af Ugglas’ reservation, ty den sednare förutsätter att
stadens auktoriteter ovilkorligen skola före frågans afgörande få
yttra sig; men då föredragningen för K. M. af en fråga som,
lika med den förev:de, så djupt ingriper i framtida planen för
ordnandet af Stockholms handel och sjöfart, svårligen lärer kunna
ega rum utan att ett förnvadt tillfälle för stadens auktoriteter
att deröfver yttra sig, kommer att erbjudas, får jag, då skillnaden
mellan de olika förslagen i sjelfva verket ej är väsendtlig,
vördsamt anhålla om propos. i enahanda syftning, som det beslut,
hvari Borgare-St. stadnat.
Slutligen hemställer jag till Hr Bildt, om icke lian, med
frånträdande af sitt yrkande, äfven vill instämma i hvad sålunda
blifvit af mig föreslaget.
Efter det Frill. Hamilton, Hugo, begärt upplysning om det
beslut Bonde-St. i frågan lättat, tillkännagaf undertecknad, att
nämnde Biks-Stånd, enligt meddelade afskrifter af propos:ne vid
hållna voteringar, dels med 60 röster emot 19 afslagit StatsUtsk:ts
hemställan i 12:te punkten och beslutat att åt K. M. må
öfverlemnas alt i nåder bestämma den punkt i hufvudstaden,
hvarest stationsgård för norra jernstambanan lämpligast borde
anläggas, dels ock med 66 röster emot 26 bifallit Utsk:ts i 14:de
punkten afgifne yttrande, så vidt detsamma innefattade afstyrkande
af bifall till K. M:s Nåd. framställning om anvisande
af medel till anläggning af en sammanbindningsbana genom
Stockholm.
Frih. Hamilton: Såsom B. o. Ad. nyss har bort, har
nu inträffat, hvad som så många gånger förut handt, att nemi.
R. o. Adis öfverläggning i en vigtig fråga först inträffat, sedan
de tre öfriga Stånden redan fattat sina beslut. I)å R. o. Ad.
nu blifvit upplyst om huru dessa beslut utfallit, synes det mig,
266
Den 12 Maj f. m.
under sådan sakernas ställning, som vore det klokaste beslut,
hvartill R. o. Ad. kunde komma, det att låta diskussionen, så
vidt möjligt vore, inskränka sig till hvilket af de andra Ståndens
bestut borde omfattas, så att ej flera olika beslut måtte gå till
förstärkt Stats-Utsk. Under sådane förhållanden tror jag icke
det vara skäl att upptaga tiden med vidlyltiga teckniska öfverläggningar,
hvarom större delen af det respektiva Ståndet ej
har den ringaste kännedom. Hvem af två tecnici har rätt?
Hvad frågans praktiska utgång beträffar, tror jag det vara
för sent att yrka uppskof med en sammanbindningsbanas anläggning,
ty äfven i delta afseende skulle vi stadna ensamma i vårt
beslut, för att icke nämna, att hvar och en bör vara Öfvertygad
om, att ett sådant yrkande icke mera skall få någon pluralitet
inom detta Stånd.
Jag hade önskat, för min del, att förena mig med Hr Leijonancker
i hans förslag; men, då ej något annat Stånd gillat eller
antagit detsamma, skulle vi äfven här råka in på en enslig
stråt. Frågan, Mina Hrrl återstår blott, hvilket af de 2:ne Ståndens
beslut, Borgare-St:s eller Preste-Sl:s, vi skola antaga. Jag skulle
tro, att då, efter den af Hr Lagerstråle nyss afgifna förklaring,
stadens myndigheter komma att höras, innan ett definitivt
beslut i denna fråga skall fattas, de största skäl förefinnas att
antaga Borgare-Sl:s beslut. Jag säger detta derföre, att när frågan
har blifvit afgjord, på sätt som K. M. föreslagil, uti ett
Stånd, hvarest Stockholms representanter äro så talrika, och
då nu denna fråga af Stockholms stadsfullmägtige med en
vida öfvervägande majoritet blifvit antagen, såsom förmånlig
för stadens rörelsetrafik, och när slutligen de betänkligheter,
som vi från landsorten uttalat mot förslaget, nemi. att vi ansågo
det för oss vara vigtigare att trafiken leddes direkt ned till Saltsjön
än att den leddes transito genom Stockholm, enär den sednare
icke skulle kunna leda till några större inkomster på länge,
af alla auktoriteter, som yttrat sig häröfver, blifvit underkända;
så tror jag det vara för sent att ifra för denna sak, och att
det bästa och vigtigaste vore att söka åstadkomma ett mera
enhälligt beslut Stånden emellan, så att det inom förstärkt
Ulsk. må kunna komma derhän att 2 Stånd må vara ense om
samma sak. För min del anser jag min skyldighet vara att
underkasta mitt enskilda omdöme under K. M:s regerings, då
så många auktoriteter i ämnet yttrat sig.
Jag tror derföre att mitt samvete tillåter mig att låta min
enskilta åsigt falla; och instämmer jag med dem, som yrka bifall
till K. M:s förslag.
Frih. Bennet, Otto Reinhold: Då i denna fråga redan
så mycket blifvit ordadt, vill jag ej upptaga R. o. Ad:s tid genom
ett onödigt upprepande af hvad som förut blifvit framhållet
i och för lämpligheten af en sammanbindnings-bana genom
Stockholm.
Den 12 Maj f. m.
2C7
Jag skulle derföre endast vilja bemöta några inkast, som
blifvit gjorda.
Man har t. ex. bestridt vigten af sammanbindnings-banan
i strategiskt afseende, då det anförts, hvilken tidsspillan skulle
uppkomma genom t. ex. truppers inlastande, då deremot desamma
fortare skulle komma till norr från söder, om de marscherade.
1 detta fall får jag göra denne värde talare uppmärksam
på, att en armékorps ganska ofta bar en materiel, hvilken
är ganska svår att transportera. Jag föreställer mig t. ex. att, om
ett 12-pundigt batteri liar en materiel, som skall transporteras till
en station på norr, lör att der återigen inlastas, det skulle i och
för denna materiels af- och inlastande åtgå mycket längre tid, än
för att transportera densamma från Malmo till Stockholm.
Många hafva ryggat tillbaka för en sammanbindnings-bana,
i anledning af de stora kostnader, en sådan skulle komma att
medföra, och i stället ansett, att mera skäl förefunnes för byggande
af några mils jernväg i någon del af det inre landet.
Enligt det sätt, hvarpå Utsk:t hopsummerat kostnaderne, skulle
man kunna tro detta, men, om någon vill göra sig mödan att
hopsummera de summor, som finnas här i tabellen pag. 54,
skall han finna att den egentliga kostnaden för jernvägen mellan
Tegelbacken och Stadsgården ej uppgår till mera än 590,000 rdr.
Hvad beträffar Hr Leijonancker yttrande, att han ansåg,
det en hufvudstation inom hufvudstaden skulle företrädesvis
blifva en godsstation, kan jag ej underlåta att nämna, hurusom,
enligt min tanke, tvertom en hufvudstation måste bestämmas
af person-trafiken. Man ser, huru lör hS Ila ridet är i Paris, der
det årliga antalet resande är så betydligt. Jag tror derföre,
alt en i delta afseende lämplig hufvudstation vore den nu vid
Clara sjö föreslagna, såsom varande närmast hjertat af hufvudstaden,
och hvarest de flesta hotellerna äro belägna.
Samme talare har befarat, att många stationer skulle komma
alt uppstå, men jag kallar alla dessa möjligen blifvande stationer
för lastageplatsen ty om man drager en jernväg ned till
Stadsgården eller till Kornhamn, så kunna icke dessa platser
blifva några stationer. Ilan säger också, att alla varor skulle
nödgas gå till Clara sjö och sedermera till Stadsgården; men nu
är förhållandet det, att godståg icke alltid innehålla varor, som
skola exporteras lill vissa trakter, och att praxis, äfven i städer
mycket större än Stockholm, är den, att ett sådant tåg
samlas vid godsstation och att varorne derifrån exporteras till
de trakter, dit de äro destinerade.
Hvad det tekniska i sjelfva frågan vidkommer, anser jag,
att R. St:r helt och hållet kunna öfverlemna denna sak åt den
ingeniör, hvilken K. M. uppdrager utförandet af ifrågavarande
arbete.
Att anlägga en bangård i Stadsgården vore, enligt min tanke,
ganska opraktiskt, ty, då densamma är Stockholms förnämsta
exporthamn, blefve, genom en järnvägsstations anläggande
erstädes, denna lastageplats alldeles tillintetgjord. Att till
268
Ben 12 Haj f. m.
Stadsgården deremot leda ett spår, vore efter mitt förmenande
ganska klokt, hvilken åtgärd ock skulle öfverensstämma med
praxis i alla större sjöstäder, hvarest jernvägs-stationer visserligen
förläggas ganska nära, men icke vid sjelfva hamnen.
Jag anhåller om bifall till K. M:s förslag.
Frih. Stjernstedt, Johan Wilhelm: Gr. Rosen har
sagt, att ifrågav.de ämne icke vore tillfyllest utredt.
Rå vår störste ingeniör, sedan han för ett år sedan väckte
frågan, idkeligen härmed sysselsatt sig, och då K. M:s förslag
samt alla auktoriteters utlåtanden gått ut på detsamma, kan
man ej rimligen antaga, det frågan ej skulle hafva fått sin tillbörliga
utredning.
Den värde Gr:n föreställer sig vidare, att många vådor skulle
med detta företag vara förenade; och han har sjelf yttrat rädsla
för att färdas på denna väg, när den en gång blefve färdig.
Jag nekar visst icke att många olyckor handt, isynnerhet
när jernvägar först började att anläggas, och jag tror äfven att
många komma att inträffa; meri livar och en, som är rädd, likakom
Hr Gr:n sjelf, kunna ju i thy fall fara omkring.
Man har vidare sagt, att frågan borde uppskjutas.
Ja, deri ligger just knuten. Man vill göra sådana förslag,
sorn äro oantagliga, — man vill blanda bort korten. Man framkommer
äfven med det skälet, att utgifterna för hufvudstaden
skulle blifva så stora, och att man derföre borde rygga tillbaka.
Jag vill ingalunda bestrida, att utgilterna för Stockholms stad
blifva ganska betydliga, men jag vågar påstå, att dessa, om än
dryga utgifter icke kunna komma i jemförelse med de enorma
fördelar, hvaraf Stockholm genom en sammanbindningsbana
skulle komma i åtnjutande. Densamma skulle nemi. otvifvelaktigt
utöfva lika stort inflytande på Stockholm, som jernvägarne
eller de lättade kommunikationerne visat sig hafva på
landsorterna. Då ett undanskjutande af frågan är det, sorn man
nu egentligen vill framställa, för att slutligen fä densamma afslagen,
torde likväl detta nu icke lyckas, då åtminstone 2 Stånd
hafva uttalat sig för sammanbindnings-banan.
Då flere talare förut vidrört en annan fördel, som den
ifrågavrde banan skulle medföra, nemi. den mililäriska, och då
såväl denna som öfriga fördelar så utförligt blifvit framställda,
vill jag ej vidare taga R. o. Ad:s uppmärksamhet i anspråk,
utan förenar mig med dem, som yrka bifall till K. M:s Propos.
Frih. af Ugglas, Gustaf: Man måste verkligen med
gifva,
att Stats-Utsk:t haft en en särdeles otur i afseende på
det nu föredragna Betänk:t. Detta är nu nemi. den 3:dje punkten,
som ingen yrkat bifall till.
Jag anhåller emellertid att med några ord få redogöra för
huru detta beslut tillkommit. Inom Stats-Utsk:ts riksgäldsafdelning
motsatte sig mot detta förslag just de personer, på hvilka
afdelningen hade räknat i afseende på ett varmt nit för sam
-
Den 12 Maj f. m.
269
manbindningsbanan. Det var då icke så underligt, att de öfriga
ledamöterne, bestående af personer från olika delar af landet,
anvisade ifrågav:de medel till banor inom andra delar af riket.
Emellertid hade detta riksgäldsafdelningens beslut i afseende på
K. M:s Propos. den följd inom Stats-Utsk:t, att Irågan der föll.
Efter denna korta inledning ber jag att få öfvergå till
sjelfva saken. Då såväl fördelarne, som olägenheterna, af den
föreslagna sammanbindningsbanan af åtskilliga talare bär blifvit
framhållna, till följe hvaraf H. o. Ad. lätteligen derom kunnat
bilda sig ett omdöme om sjelfva saken, och då äfven, i anledning
af de intressanla och sakrika föredrag, som blifvit hållna,
R. o. Ad. haft tillfälle att taga frågans detaljer i närmare skärskådande,
vill jag icke i detta afseende besvära R. o. Ad., utan
skall jag blott inskränka mig till att söka vederlägga några af
de skäl, som af Hr Leijonancker blifvit framställda. Af honom
har bär, liksom inom Stats-Utsk:t, såsom den hufvudsakligaste
anmärkning mot banan, den olägenhet blifvit anförd och framhållen,
som sjötrafiken skulle lida. Han menar naturligtvis
stängandet af sjötrafiken mellan de södra bergen och det s. k.
Kött-torget. För de ledamöter, som voro närvarande vid Frih.
Ericsons föredrag på l)e La Croix’ salong, förmodar jag att det
visat sig klart, att, långt ifrån att några egentliga olägenheter
för trafiken af denna bana skulle uppkomma, en lättnad för
sjötrafiken skulle uppstå genom de anordningar, som i sammanhang
med denna bro komme att vidtagas. Jag medgifver att
det finnes en olägenhet, nemi. för de fartyg, som skola passera
bron vid de södra bergen och sedermera lägga till vid Kornhamns
torg; men jag föreställer mig, att denna svårighet skulle
vara ganska lätt afhjelpt genom anläggandet af en bro i närheten
af Kött-torget.
Man bar bär anfört, att man skulle kunna anlägga en större
station i Stadsgården och Jernvägen. Oaktadt jag medgifver,
att utrymmet der för närvide är tillräckligt, derest icke någon
större utvidgning skulle komma i fråga, förundrar det mig likväl
att personer, som hufvudsakligen bekämpat sammanbindningsbanan
af det skäl, att den skulle hindra rörelsen i Stockholm,
halva förordat anläggandet af en större station i Stadsgården,
hvarigenom just det största hinder för den allmänna
rörelsen skulle uppkomma; ty då hamnen skulle upptagas af
en station, hvilken naturligtvis måste vara instängd och alldeles
för sig sjelf, måste dess begagnande göras omöjligt för allt,
utom för jernvägens eget behof och de varor, som med densamma
anlända. Då således detta förslag icke ansetts möjligt
att realisera, är det klart att man måst uppsöka någon annan
plats för en bangård, som motsvarade södra Mälaresidans behof;
men, enär ej någon sådan kunnat uppletas, har ej funnits något
annat medel än öfverföra jernvägen till norr. Under sådane
förhållanden har, vid jemförelse melian de båda alternativa
förslagen, Klara sjö och Ladugårdslandet, någon tvekan i
valet dem emellan, åtminstone för mig, varit omöjlig; ty, om
270
Den 12 Maj f. m.
jag uppdrager en cirkel med Klara sjö til! medelpunkt och med
en radie af 4,500 fots längd, så faller inom denna cirkel mycket
större befolkning och kapitalförmögenhet, än om jag skulle
uppdraga en lika stor cirkel på Ladugårdslandet, d. v. s. att
rörelsen omkring Klara sjö är mycket starkare än på Ladugårdslandet.
Man har vidare sagt, att Stockholm skulle, genom detta
förslag, komma att underkastas större utgifter. Jag erkänner
detta, men hemställer tillika, om ej Stockholms kommunalstvrelse
i detta hänseende är den mest kompetente domaren; och
då denna styrelse med en betydlig majoritet uttalat sig för
denna åsigt, behöfva vi ej hafva så stora bekymmer i detta
afseende.
Man har vidare framhållit, att man borde uppskjuta ordnandet
af planen i sin helhet och nu stanna vid att nedföra
banan genom en tunnel till Stadsgården, hvaraf en gifven följd
skulle blifva att man måst vara betänkt på anläggandet af en
särskild station vid Nybron för den norra banan. Om jag, efter
det kostnadsförslag, som här finnes uppgjordt, undersöker
de olika kostnader, som skulle uppkomma, om jag nedförer banan
till Stadsgården, eller om banan skulle öfverföras norrut
till Klara sjö eller Ladugårdslandet, uppkommer en skillnad af
omkring 1 million rdr. Jag hemställer, om det kan vara skäl
att för en så jemförelsevis ringa summa uppskjuta en plan, som
för hela landet är af så stor vigt.
Man har vidare anfört, att denna sammanbindningsbana
icke borde anläggas förr än man har något att sammanbinda.
Jag vill i anledning deraf fästa uppmärksamhet på, att i samma
stund, som en nordlig från Stockholm utgående stambana är
af R. St:r beslutad, är densamma äfven att anse såsom fullbordad.
Då, oaktadt jag skulle hafva kunnat vidlyftigare genomgå
de många anmärkningar, som jag vid frågans behandling dels
inom Utsk:t, dels här, har hört mot densamma framkastas,
jag icke vill, enär jag föreställer mig att hvar och en satt sig
in i denna fråga, i detta afseende längre upptaga R. o. Ad:s
tid, ber jag likväl att få tillägga några ord med afseende å hvad
beslut, som af R. o. Ad. i frågan bör fattas.
I en reservation, som jag afgifvit inom Utskit, har jag
framställt den önskan, att R. St:r måtte till K. M:s disposition
ställa det af K. M. äskade belopp af 3,070,000 rdr. på det att
K. M., sedan stadens myndigheter blifvit hörde, måtte bestämma
planen för det hela, hvilken plan skulle omfatta såväl anläggandet
af en gemensam bangård, som äfven de öfriga stationer,
som för trafiken äro af nöden. Jag hade trott att denna
min framställning hade bort vara förtjent af bifall. Frågan har
emellertid nu gestaltat sig på ett annat sätt, då Rorgare-St.,
med en ringa förändring, antagit K. M:s förslag, och Preste-St.
den af mig afgifna reservation, ehuru med en förändring, som
i väsendtlig mån rubbar min deri afsedda mening. Då nu Stats
-
Den 12 Maj f. m.
271
rådet Lagerstråle förklarat, att, om R. o. Ad. skulle antaga
Borgare-St:s beslut, lian anser det för alldeles gifvet, att, innan
frågan slutligen förekomme till afgörande, åt stadens myndigheter
tillfälle skulle lemnäs att sig i ämnet yttra, får jag, på
det att åtminstone 2 Stånd måtte stanna i samma beslut, med
frånträdande af min reservation, bos Hr Gr. o. Landtm, anhålla
om propos. på bifall till frågan, sådan sorn den af BorgareSt.
blifvit afgjord; och hoppas jag, att, vid frågans slutliga pröfning,
då i Borgare-St:s beslut blott en bangård omtalas, det
mätte tagas i betraktande, om ej en annan mindre äfven borde
anläggas.
Frih. Baab, Adam Christian: Det är en känd sak, att
Frih. af Ugglas är en ypperlig höfding i sitt län. Af hans varma
nit för sitt län kan jag ganska lätt förklara, att han under ett
föreg:de plenum ifrat för allt, som rörde Ostgötarne, att han
skaffade dem den fördel, att slippa betala den jord, hvaröfver
jernbanorna skola komma att gå, att han skaffat dem den förmån,
att östra stambanan icke skulle stanna vid Norrköping,
utan att den skulle komma att gå genom länet. Jag kan äfven
(atta, hvarföre Frih. af Ugglas sträckt en hjelpsam hand åt de
norra provinserna Upland och Westmanland; men då den värde
Frilun nu äfven vill sträcka en skyddande hand öfver Stockholm,
ber jag honom att äfven hafva någon skonsamhet mot
alla dem, som skola betala fiolerna; ty om det å ena sidan
finnas många och stora delar af landet, som komma i åtnjutande
af jernvägarne, gifves det äfven å den andra ännu större,
som icke erhålla en så stor förmån.
Jag vill emellertid bemöta Frih. af Ugglas’ yttrande, och
först påpeka hvad han sagt angående den bank, som skulle
läggas öfver Riddarholmsfjärden. Denna skulle nemi, enligt den
värde Frihms åsigt, åstadkomma en ökad beqvämlighet i sjöfarten.
Hvad det vill säga att hafva ett sådant hinder för sjöfarten.
blir jag varse hvarje vecka, då jag mellan Stockholm
och Wårby, utom den erforderliga tiden, blir uppehållen 15
minuter.
Hvad beträffar Frilr.ns yttrande, att en större folkmängd
skulle finnas omkring Clara sjö än på Ladugårdslandet, så beror
detta på, huru man räknar; ty en annan reservant, som
räknat på olika sätt, har nemi. kommit till motsatt resultat.
Stockholms stadsfullmäktige hafva med stor pluralitet tillstyrkt
sammanbindningsbanan och anläggandet af en station vid Clara
sjö; men, Mine Hrr! en sådan pluralitet kan lätt ändra åsigter,
isynnerhet om den får tid på sig. Min enskilda öfvertygelse är
den, att det icke så behölver brådska med denna sammanbindningsbana,
som man vid 1856 års riksdag ej fann böra komma i
fråga förr än både norra och södra sidorna orri Stockholm fått
jernväg, att vi icke kunde vänta åtminstone öfver denna statsregleringsperiod
med anslående af erforderliga medel.
272
Den 12 Maj f. m.
Då man, såsom ett ytterligare skäl för en sammanbindningsbana,
anfört en blifvande transitohandel, har jag likväl ej
hört uppgifvas, af hvad slags varor denna skulle komma att
utgöras. Att denna transitohandel skulle ulgöras af tyngre varor
tror jag icke, enär dessa alltid komma alt söka sig väg till
Saltsjön. Att deremot endast bygga en transitohandel på lättare
varor, såsom fogel, fisk etc., anser jag vara mindre lämpligt,
och hemställer till hvar och en, huruvida verkligen någonting
sådant kan komma under rubrik af en transitohandel, som
skulle kunna gifva banan någon inkomst.
Hvad det militäriska skälet beträffar, lärer väl icke kunna
nekas, att ett hantåg svårligen kan taga mer än en bataljon i
sender. För en styrka af några tusen man vore det således
en tidsförlust att vänta och gå med bantåg, i stället för att på
15 minuter marschera från den ena stationen till den andra.
Hvad slutligen vidkommer stationen, så får jag erinra om
det beslut, som It. o. Ad. fattade i 8:de punkten: »att lt. St:r
må i underdånighet hos K. M. anhålla:
dels att K. M. täcktes anbefalla Styrelsen för statens jernvägsbyggnader
att, då statens stambanor beröra sjöstäder eller
andra sådana ställen, der tillfälle förefinnes att utan alltför stora
omvägar och kostnader, leda banan till passande lastageplats,
hos K. M. föreslå de åtgärder, som af behofvet kunna vara
påkallade, för att, på det för trafiken minst kostsamma och
hinderliga sätt, bereda tillfälle till varors lastning och lossning
vid dertill tjenlig hamn eller lastageplats.»
Om lt. o. Ad. nu skulle frångå detta sitt, för ett par dagar
sedan fattade beslut, skulle i och med detsamma Stockholm
beröfvas den fördel, som förut blifvit alla sjöstäder, så vidt dessa
af statens stambanor beröras, förunnad; ty ingen lärer väl kunna
påstå att någon lastageplats för export finnes vid Clara sjö.
Jag vill ej vidare ingå i några detaljer ang:de denna sammanbindnirigsbana,
utan blott i anledning af hvad en talare yrkat,
att nemi. det vore af vigt, att åtminstone 2 Stånd fattade
lika beslut, erinra om att Bonde-St. bifallit Utsk:ts förslag och
åt K. M. öfverlemnat att bestämma, hvar bangården för norra
banan skall komma att förläggas. Jag hemställer då, huruvida
icke denne talares åsigt ganska lätt kunde vinnas, om R. o.
Ad. bifölle Utsk:ts förslag, hvarom jag får anhålla.
Gr. Taube, Henning Adolf: Om jag ej misstagit mig,
har R. o. Ad. beslutat, att 12:te och 14:de punkterna skola i
ett sammanhang föredragas.
I anledning häraf erinrade Hr Gr. o. Landtm., att, i afseende
å föredragningen af 12:te och 14:de punkterna af förevarande
Utlåt., R. o. Ad. hade beslutat, icke att dessa punkter
skulle i ett sammanhang behandlas, utan att den 12:te punkten
skulle förekomma efter det öfverläggning och beslut om den
14:de punkten egt rum.
Gr.
Den 12 Maj f. m.
273
Gr. Taube: Då jag varit ledamot af den komité, som sednast
tagit i öfvervägande fördelarne och olägenheterna af den
föreslagna sammanbindningsbanan mellan norra och södra stambanorna,
må det ursäktas mig, om jag, då här i dag åtskilliga
anmärkningar mot fördelarne blifvit gjorda, ber att i korthet få
bemöta dessa anmärkningar.
Man har här framhållit med förundran, att Frih. Ericson,
som 1856 förklarade Humlegården såsom en till banstation
lämplig plats, nu kunnat framlägga ett förslag att draga södra
stambanan till Clara sjö. Denna anmärkning är mycket riktig;
men Frih. Ericson förklarade samma år och i samma betänk,
derjemte, att lämpligast vore att förena de båda bansystemerna,
och att i sådan händelse en gemensam bänstation vid Clara sjö
borde anläggas. Det fanns således i detta Frihrns betänk. 2:ne
alternativer, hvaraf det ena hade företrädet, och hvaraf det andra
blott afsåg att få en slutpunkt norr om Mälaren, hvarvid man
ansåg Humlegården såsom en till station särdeles lämplig plats.
Samme talare har vidare framhållit, med anledning af frågan
om en centralstations inrättande, att, om denna centralstation
skulle förstöras, trafiken vore stängd.
Jag ber blott att i detta afseende få fästa uppmärksamheten
på, att det alltid varit meningen alt, jemte centralstationen,
bibehålla den nuv:de södra stationen. A andra sidan betraktad!,
om icke denna centralstation funnes, och den enda
stationen för norra banan, t. ex. den i Humlegården projekterade,
brunne opp, skulle vi ju stå utan någon station för norra
banan.
Hvad beträffar den supponerade transitofarten, tror jag,
att hvar och en, som närmare följt händelsernas utveckling på
sednare tider, skall hafva funnit, att såväl vester- sorn norrut
varor börjat att sändas transito genom Stockholm. Går man
ner till Riddarholmen, finner man, hnru från de ångbåtar, som
komma såväl från kanalen som från Norrköping, det alltid finnes
varor, som gå öfver till andra båtar, dels till Upsala och dels
till andra håll. Gifvet är emellertid, att hvad som skickas med
ångbåt, äfven kommer att skickas med jernväg.
Samme löreg:de talare har nämnt, att Frih. Ericson, genom
ett spårs anläggande till Nybron, medgifvit nödvändigheten af
att komma dit. Jag har icke kunnat fatta detta förslag på så
sätt. Jag tror, att han dermed vill visa, att det är en möjlighet
att komma till Nybron från sammanbindningsbanan, om
man det så önskar, men icke, att det vore nödvändigt att
komma dit.
Man har äfven anmärkt, att, då det skulle blifva en högre
afgift för de resande, som komma till Stockholm, denna skulle
kännas så tung, att den måste blifva borttvingad.
Jag kan icke fatta detta, ty då det är en station vid Clara
sjö och en på söder, är det ju klart att jag icke skall betala
till Stockholm, utan till bestämd station inom Stockholm, likaH.
IV. 18
274
Den 12 Maj f. ra.
sorn jag får göra till andra stationer. Så mycket mer är ju
detta tänkbart, då samme talare tillkännagifvit, att Stockholm
har i mils längd. Det vore nemi. då icke obilligt, att man finge
betala elter som man vill stanna inom denna utsträckning.
Vidare bar blifvit påpekadt, att expropriation icke skulle
vara af stadsfullmäktige bestämd. En föreg:de talare har nemi.
framhållit, hurusom den minoritet, hvilken uppkom inom Stadsfullmäktige
i afseende på sammanbindningsbanari, med hänsigt
till anslagsfrågor, skulle vara en pluralitet. Huru skulle det då
gå, om vi antoge förslaget att anlägga en bangård i Humlegården?
Kommer icke expropriation äfven i detta fall att
ega rum.
Hvad sjelfva hufvudfrågan angår, har jag ingenting att tilllägga.
Jag vill endast ännu en gång påpeka, att man icke gerna
kan tänka sig tvenne jernvägssystem, ett norr och ett söder om
Mälaren, utan att försöka erhålla en förening af dem; att, om
icke en sådan förening nu skulle ega rum, vi med hela vår
materiel, hvilken vi kunde använda på norra jernvägen, vore
instängda på söder, utan möjlighet att komma derifrån.
Öfvergå vi till kostnaden, finna vi, att den, med afdrag af
kostnaderne fiir station och genomsprängning af södra bergen,
reducerar sig till 900,000 rdr- Kan det vara fiir mycket att
anslå denna summa till ett företag, som är så allmänt önskadt
inom Stockholms kommun.
Med anledning af hvad jag sagt, ber jag derföre att få instämma
i det beslut, hvari Borgare-St. stannat.
Många ledamöter hördes nu ropa på propos.
Gr. Mörner, Carl Göran: Jag anmälde mig, då Hr Bildt
hade ordet och då han gjorde en beskrifning om, huru det vid
en föregående riksdag hade tillgått inom Stats-Utsk:t vid behandlingen
af frågan om anläggandet af den trappa, som finnes här
vid Riksgäldskontorets hus. Det må vara Hr Bildt obetaget att
på sig sjelf kasta en skugga af löjlighet; men då han utbreder
densamma öfver andra, bör han vara måttligt poetisk.
Jag har här Stats-Utsk:ts Betänk, i frågan. Det utvisar, att, sedan
R. St:r först afslagit fullmäktiges i Riksgäldskontoret framställning
att få försälja en del af tomten för anläggande af ett schweitzer
och en trappa mellan Riksgäldskontorets tomt och kanalen,
R. St:r i sammanhang dermed uppdrogo åt fullmäktige att planera
och med lämplig mur förse ifrågavarande plats. Då R.
St:r vid följande riksdag återkommo, funnos väl de gamla husen
borttagna, men ej någonting hvarken i afseende på muren
eller planeringen åtgjordt. Fullmäktige inkommo då med den
framställning till R. St:r, att omedelbart vid kanalen få uppföra
en gråstensmur af 3 alnars höjd samt en trappa ner till ofvannämnde
kanal.
Upplysningar infordrades sedermera från staden, som då
umgicks med en plan att anlägga en gata utefter Riksgäldskon
-
Den 12 Maj f. m.
275
lorets tomt. Stadens auktoriteter, som hördes, svarade, att man
visserligen beslutat anläggandet af en bro, åt hvilken den nyss
antydda gatan skulle utgöra fortsättning, men att tiden för verkställandet
häraf berodde på tillgångarne. Slutligen, efter att
hafva inhemtat ytterligare upplysningar, hemställde Stats-Utsk:t,
att man icke borde omöjliggöra hvarken det ena eller andra af
de af stadsauktoriteterna framställda förslag, utan att man emedlertid
borde gå till mötes en af samma auktoriteter framkastad
önskan, att på den sidan af Hiddarholmskanalen, som låg nedanföre
Riksgäldskontorets hus, måtte beredas en hamnplats för båtar,
och att för detta ändamål en del af platsen måtte kostnadsfritt
till gata upplåtas. Då, efter det den anmärkningen blifvit
gjord, att en nedgång till kanalen behöfdes, det intogs i förslaget
att en trappa der skulle anbringas, öfverlemnades omsorgen
om trappans anbringande samt om bestämmandet af dess utseende
med mera helt och hållet åt Hrr fullmäktige. När man således
beundrar denna trappa, får man hembära en gärd af erkänsla
och aktning åt Hrr fullmäktiges geni oell insigter i byggnadskonsten,
bland hvilka fullmäktige den värde talaren, efter hvad
jag vill erinra mig, sjelf befann sig. — Förlåt migl Det var ett
misstag, ty han kom först sednare in såsom fullmäktig i Riksgälds-kontoret.
Från detta exempel är således enligt min tanke
icke mycken ledning att i förevarande fall hemta.
Hvad nu angår den fråga, som utgör föremål för Ridd. o.
Ad:s öfverläggning, så vill jag visst icke förneka vigten för Stockholms
stad af en sammanbindningsbana, likasom jag äfven anser
densamma vara fullt ut af lika stort intresse för landet. Jag
tror emellertid, att frågan om dess utförande egentligen är en
tidsfråga. Ar det något äfventyr vid att något dröja med detta
arbete, och hvilka kunna olägenheterna i tily fall blifva för det
allmänna ?
Icke kan väl, då ännu icke den norra stambanan har kommit
till stånd, någon olägenhet för det allmänna uppstå deraf,
att man saknar bana öfver Riddarholmsfjärden och bort till
Clara sjö?
Då den enda olägenheten för närvarande är att det gods,
som med den vestra stambanan anländer till den södra stationen,
icke har tillfälle att komma ner till Saltsjön, vore, enligt
min tanke, genom denna olägenhets undanrödjande, det resultat
vunnet, hvilket ögonblickets behof kunde anses kräfva.
Det gifves visserligen en annan olägenhet, som skulle förorsakas
af ett uppskof med anläggandet af ifrågavarande bana, nemi.
att, om i den sträckning, hvari sammanbindningsbanan är ämnad
att fortgå, nya dyrbara byggnader skulle uppstå, expropriationen
derigenom komme att fördyras; men denna olägenhet kan ju
undvikas derigenom att R. St:r nu till K. M:s disposition anvisa
de medel, som behöfvas för att expropriera de behöfliga tomterne.
Om detta skedde, kunde man för framtiden hafva öppet
att anlägga banan, när den visade sig vara,af behofvet påkallad.
Skulle det då visa sig, att opinionen vändt sig och omfattat nå*
276
Den 12 Maj f. m.
got annat, måhända bättre, förslag, tror jag att den förlust, som
för det allmänna komme att uppstå, derigenom att staten åter
måste afhända sig de inköpta tomterna, skulle vara en obetydlighet
mot det belopp, som är i fråga att nedläggas å sjelfva
banan.
Om man i detta hänseende inskränker sig till hvad jag
föreslagit, så hindra icke dessa åtgärder det fria bestämmandet
af läget för norra stambanans slutpunkt. Man är ju fullkomligen
oberoende af denna fråga, isynnerhet om man fattar samma
beslut som Bonde-St. och öfverlemnar till K. M. att bestämma,
hvar denna bangård skall erhålla sin plats.
Den föregående talaren har lagt en synnerlig vigt* på, att
en bangård vid Clara sjö nu genast anlägges, emedan, om en
eldsvåda skulle förstöra stationen å Ladugårdslandet, någon station
för den norra banan ej skulle finnas. Ett sådant anläggande
af dubbla bangårdar är visserligen mycket försigtigt, men
det är väl icke farligare, om en bangård brinner i Stockholm
än på något annat ställe, och, mig veterligen, har försigtigheten
ej i andra länder kräft ett dylikt offer.
En annan talare har trott, att den största anledningen till
motstånd mot sammanbindningsbanan vore en önskan af en del
personer att binda rörelsen här i staden, ty resande nödgades
då stanna, och varor kunde ej heller gå transito, till följe hvaraf
all speditionskostnad skulle blifva bibehållen. Han anser denna
åsigt trångbröstad, och jag instämmer med honom fullkomligen
deri; men då jag icke hört någon annan, än han sjelf, framställa
denna supposition, vill jag ej spilla någon tid på att vederlägga
densamma.
Vidare har en talare lagt mycken vigt på att man ej borde
anlägga någon station i Stadsgården i anledning af den lifliga
trafik, som der eger rum. På samma ställe i Betänkit, der
anläggning af station vid Clara sjö förordas, fästes mycket afseende
på den rörelse, som i närheten af denna del af staden finnes,
äfvensom på den omständigheten att en sådan mängd hoteller
finnas der omkring. Den ena stunden får det icke vara någon
station vid Stadsgården, i anledning af den der rådande starka
trafiken, och det andra ögonblicket skall det vara tvertom och
en punkt uppsökas, der sådan rörelse finnes.
Jag vill på förhand vederlägga en anmärkning, som skulle
kunna göras mot det förslag, som jag tänkt framställa eller om
nedförande af jernvägen genom en tunnel till Jernvägen eller
Stadsgården. Då en tunnel skulle sprängas i de södra bergen,
skulle man nemi. få en mängd sten, och det skulle kunna invändas,
att man ej visste, huru denna stenmassan skulle kunna
användas. För dem, som kunna vara sinnade att göra denna
anmärkning, får jag upplysningsvis nämna, att den nyssnämnda
stenmassa blott utgör 3*5 af den qvantitet, som skulle erfordras
för anläggningen af den ifrågasatta banken öfver Mälaren, och
dessutom inser hvar och en, som någon gång varit nere vid
Den 12 Maj f. m.
277
Jernvägen och sett dervarande trä-broar, ganska lätt att der
finnes många och ypperliga tillfällen att placera denna stenmassa.
En talare, som yttrat sig i denna fråga, lade mycken vigt
på den lättnad, som ifrågavarande sammanbindningsbana vid krigstillfällen
skulle bereda i afseende på trupptransporter inom hufvudstaden.
Då jag ej är militär, måste jag tillstå det jag ej är
kompetent att bedömma denna sak, men det vill likväl icke
synas mig osannolikt, att det kommer att åtgå lika lång tid att
i jernvagnarne instufva och derutur uttaga krigarne med deras
vapen och packning med mera, som det skulle erfordras för dem
att marschera, isynnerhet som de sannolikt ej kunna komma
att stiga ur precist på den punkt, hvarest de skola möta fienden.
Jag tror att i synnerhet i fråga om artilleris transporterande
från en punkt till en annan inom staden, det ej blir någon
så stor skyndsamhet vunnen genom jernvägens anlitande.
Jag får slutligen framställa mitt förslag, att ett anslag af
1,800,000 rdr måtte beviljas i och för nödiga expropriationer
samt för banans neddragande till Mälaren eller Saltsjön, hvarest
då station borde komma att inrättas.
Ropen på propos. förnyades.
Hr Bildt: Jag har begärt ordet för att få förklara, att jag
för min del afstår (rån mitt yrkande på bifall till K. M:s Propos.,
och att jag i stället förenar mig med de talare, som yrka bifall
till Borgare-St:s beslut. Jag gör detta så mycket hellre
som jag hört Chefen för Civil-Departementet yttra, att K. M.
sannolikt komme att höra stadsfullmäktige, innan frågan blifver
afgjord.
Jag begagnar detta tillfälle att få göra ett beriktigande med
afseende å hvad som här blifvit yttradt angående stadsfullmäktige.
Man har nemi. bär förklarat, att vid den votering, som
egde rum inom fullmäktige i afseende på sammanbindningsbanan,
minoriteten skulle hafva utgjorts af 34 röster. Jag får då upplysa,
att minoriteten blott utgjordes af 24; och jag har haft desto
större skäl att påpeka detta misstag, då 34 röster, med afseende
på en anslagsfråga, skulle hafva bildat majoritet, hvilket ej är
förhållandet med de 24.
En annan talare har varit missnöjd med fullmäktige och
yttrat, att, om fullmäktige finge tid på sig, de säkerligen skulle
komma att ändra åsigter. Jag tror icke att så skulle blifva
förhållandet. Enligt mitt förmenande bör man icke så hardt
bedömma en institution sådan som stadsfullmäktige. Den är visserligen
ung, men den består dock icke af ungdomar, som icke
veta, hvad de vilja. Jag tror derföre att fullmäktiges beslut i
denna fråga varit ganska välgrundadt. De hafva ej velat ingå i
några tekniska detaljer och endast förklarat sin önskan vara,
att R. St:r måtte votera de medel, som erfordras för en ge
-
278
Den 12 Haj f. m.
mensam bangårds anläggande vid Clara sjö och för en godsstation
vid Stadsgården.
Man har här sökt att förringa vigten af den inom hufvudstaden
rådande opinionen för en sammanbindningsbana, derigenom,
att manvttrat att det är först under det sista året, som
man inom hufvudstaden börjat tänka på denna sak; men, M.
Hrr! redan för ett år sedan anhöllo flere aktade medlemmar
af denna kommun hos Frih. Ericson att lian skulle hålla ett
föredrag öfver det af honom uppgjorda förslag till sammanbindningsbana
genom Stockholm. Vidare bör man äfven ihågkomma,
att K. M. äfven en gång förut yttrat sig i denna riktning.
Ytterligare må äfven observeras, att alla auktoriteter dessutom
yttrat sig för saken; men först då uppstod inom hufvudstaden
förvåning, ja en verklig sorg, när Stats-Utsk:t visade sig
förbise Stockholms intresse, genom att vilja hålla bangården qvar
vid Fatburs-sjön. Må man förlåta att Stockholm då harmades
öfver detta förbiseende, icke allenast af Stockholms, utan äfven af
hela landets intressen; och det var då som Hrr stadsfullmäktige
togo saken om hand.
Man bör ej sätta passionens färg på en fråga, som ursprungligen
blifvit väckt för 8 år sedan. Ej heller bör man vrida bort
saken genom anmärkningar, hvilka äro rätt beqväma att framställa,
då man ej framkommit med några sådana kontraförslag,
som kunnat uthärda diskussionen. Jag kan med ett ord ej anse
de skäl, som här mot sammanbindningsbanan blifvit anförda, för
annat än sådana, som kunna räknas till de obotfärdiges förhinder.
Jag ber slutligen att med några ord få besvara Gr. Mörner.
Het var ej någon poetisk skugga, sorn jag kastade öfver
Stats-Utsk:ts beslut, utan jag påpekade blott en bedröflig verklighet,
då jag nyss vidrörde tillkomsten af denna trappa, för hvilken,
för att af allmänheten kunna begagnas, man måst uppsätta
ett stängsel. Jag upprepar ännu en gång, att jag endast velat
erinra om detta minne af Stats-Utslc.ts insigter i byggnadskonsten,
för att visa, till hvilket resultat man kommer, då R. St:rs Utskott
skola ingå i tekniska detaljer.
Rop på propos. förnyades.
Frih. von Schulzenheim, David: Dessa rop på propos.
tyda på alt middagstimman nalkas och alt det vore tillfyllest
med de hittills anförda skäl. Jag ber dock få upplysa om att
kl. var 11, då jag anmälde mig; och är jag öfvertygad att R.
o. Ad. hålla sina oron öppna för de nya skäl, som jag anser
mig ej böra underlåta att framställa.
Om jag i denna fråga tänker olika med den, som nu kallas både
för landets och Europas förnämste ingeniör, så må det ej betraktas
som en alltför stor djerfhet.
Förr än alla nu lefvande ingeniörer, har en ändå större
ingeniör existerat, nemi. sens commun,
Den 12 Maj f. m.
279
Om man uppställer riktiga premisser, bör man äfven uppställa
en riktig slutsats, d. v. s. en kontra-propos. i denna fråga,
isynnerhet om R. o. Ad. i dag, liksom i går afton, skulle fälla
det afgörande utslaget. Då två Stånd redan hafva beslutat en
sammanbindningsbana, och ett annat önskat att vi icke skulle
för hastigt besluta om de millioner, som vi skola upplåna, kan
jag icke annat än ingå på detta sednares, nemi. Bonde-St:s åsigt,
helst jag dertill har ett särskildt skäl, nemi. att jag ännu icke
anser frågan vara tillräkligt utredd, och att en mängd för Stockholm
och fäderneslandet vigtiga frågor, som stå i sammanhang med
densamma, ännu icke äro afgjorda. Främst bland dessa frågor
sätter jag den om förflyttning af flottans station till Carlskrona
eller Göteborg. Då det icke är skäl att hålla en flotta här i
Stockholm, så ringa att den ej kan försvara hufvudstaden, men
tillräcklig för att utgöra ett lockbete för en fiende, och då det
är en allmänt känd sak, att man ej bör befästa hufvudstäder,
för att ej utsätta dem för bombardement, bör det äfven vara
en grundsats att man bör flytta flottan till Carlskrona, hvars
hamn är tidigare öppen om våren. Om under sådane förhållanden
R. St:r skulle besluta ett flottans förflyttande, så bör väl också
Stockholm ega anspråk på att få Skepps- och Kastellholmarne.
Då man ser den stora trängsel af fartyg vid Skeppsbron, då de
måste strida om ordningen att få komma upp tili bron, och då
man vet, hvilka bekymmer, som Stockholms Drätsel-kommission
i så många år haft för våghusets förflyttande, kan man ej vara
nog glad öfver detta tilfälle, som visar sig i perspektiv, att få
både fartyg och våghus förflyttade från Skeppsbron.
Frih. Ericson sjelf har gjort förslag till ett banspår på Skeppsbron.
Likaså Ofverstelöjtnant Leijonancker. Då handelstrafiken
der är så stark, bör man komma ihåg att af Skeppsbron en
boulevard kunde göras.
Jag tror, i motsats till Frih. Ericson, att just de trakter,
han påpekat, exportera sina produkter öfver Malmö, Norrköping
eller Göteborg, och ej öfver Stockholm. Min föreställning är alt
Stockholms stads handelsförhållanden komma att blott bestå
af Mälaredalen och Siljan. Hvad beträffar den transitofart, som
kunde ega rum till Ryssland, så tror jag icke att den så snart
kommer till stånd. Den skall för öfrigt alltid söka sin väg ner
till Saltsjön.
Om nu en bana Iägges för att sammanbinda de norr och
söder om Mälaren belägna provinserna, vore det ju naturligt att
i första rummet dessa provinsers produkter skola göra ett utbyte.
Jag skulle gerna önska af någon bland Eder, Mine Hrr! få upplysning
nu om hvad som finnes i den ena provinsen och som
ej finnes i den andra, eller hvad för varu-utbvte, som möjligen
kan komma att ega rum. Jag tror för min del att meningen
alltid varit den, att norra Sverige får norra stambanan för sin
export och södra Sverige den södra stambanan för sin.
Stockholm har blifvit agiteradt för denna fråga, och det egentliga
skälet för ifrågavarande bana är: när det öfriga Sverige har
280
Ben 12 Maj f. m.
fått jernvägar, hvarföre skulle vi, Stockholmsboer, icke få det
också?
Det ser ut som om i föreställningen om denna bana ingått,
att jernvägen sk lille gå fram och åter som en omnibus.
Fördelarne äro här brillant utvecklade.
Man bör ej egna sig åt att göra en hop anmärkningar, men
jag kan ej underlåta att framställa några frågor.
Skola Stockholms tjenstefolk betala 15,000 rdr, för att den
föreslagna bron skall kunna bära sig?
Ar det lämpligt att lägga en bana der, hvarest den största
trafiken finnes sommartiden; och är det alltid så säkert att bantågen
komma på minuten; så att icke ett uppehåll af 4 ä 5 minuter
kan ega rum?
Jag förenar mig med Frih. Raab i hans anhållan, att R. o.
Ad. måtte fatta samma beslut som Bonde-St.; samt att 500,000
rdr måtte anslås till en bangård för norra stambanan vid Saltsjön,
så anlagd att den i en framtid kunde förenas med den
på söder.
Talrika och häftiga rop på propos. följde på detta yttrande.
Gr. von Rosen: Derest jag någonsin kunnat vara till nytta
i denna fråga, ber jag att R. och Ad. måtte tillåta mig att yttra
ännu några ord.
Chefen för Civil-Departementet har här yttrat att troligtvis
expropriationen för en bangård vid Humlegården komme att gå
till vida högre belopp än vid Clara sjö. Dessa ord utvisa tydligen
att någon riktig undersökning härom ännu icke skett, hvilket
är ganska bedröfligt. Hade nemi. en nöjaktig undersökning blifvit
gjord, skulle här icke kunnat uppstå dylika tvifvel, hvilka nu
så länge uppehållit oss.
Man har för den enda, nu föreslagna centralstationens lämplighet
tagit såsom skäl eller exempel, hurusom det icke finnes
mera än ett postkontor i hufvudstaden. Men, villigt medgifvande
de flerfaldiga förbättringar, sorn på sednare tider blifvit
gjorda af General-post-styrelsen, hade man bort kunna hoppas
att få mera än ett postkontor i Stockholm; ty det är ofta stor
olägenhet, att från aflägsnare delar af staden nödgas gå så långt,
då rekommendation eller frankering af bref behöfvas. Jag anser
derföre, att exemplet med det enda postkontoret i hufvudstaden
icke är lämpligt att följa med hänseende till bangårdsstationerne.
Då man dessutom aldrig lärer kunna intvinga hela trafiken
på denna enda centralstation, måste man nödvändigtvis komma
att inrätta flera stationer.
Det förundrar mig, då åtskillige här invända, att »man ej
borde ingå i tekniska detaljfrågor», att just dessa talare sjelfva
dertill göra sig skyldige — och så har det tillgått hela diskussionen
igenom. Jag kan för min del icke undvika, då jag har
Den 12 Maj f. m.
281
anmärkningar att göra mot tekniska frågor, att jag måste komma
fram med tekniska detaljer.
Frih. af Ugglas har sagt — (såvida jag rätt uppfattat hans
yttrande), — att, i händelse man, omkring hvardera af de föreslagna
bangårdarne, drager en cikel med 4,500 fots radie, så
skulle folkmängden omkring den vid Clara vara större än omkring
den å Ladugårdslandet. Men så är ingalunda fallet. — Dessutom
är denna radie så stor, att cirklarnes omkrets korsa hvarannan.
Drager man deremot en gränslinie mellan bådas distrikter,
utgående från Norrbro och i enahanda riktning med
denna, så blir förhållandet omvändt, och folkmängden öster om
densamma linien betydligt öfvervägande.
Det fägnar mig att höra, det både Ofver-Ståthållaren och
andra sagt att jag misstagit mig, då jag trodde att Stockholms
kommun icke hade råd att göra så stora uppoffringar. Då förhållandet
nu är motsatt, så är jag deröfver ganska förtjust. Den
summa, som jag annars hade tänkt att votera för staden, kan
naturligtvis ej nu mera ifrågakomma.
Jag får slutligen förnya min anhållan om propos. på att
1,500,000 rdr måtte anslås i och för neddragande af den vestra
stambanan från lämplig punkt genom tunnel under Skinnarviksbergen
till Stadsgården. Jag förenar mig för öfrigt med dem,
som yrka alslag å K. M:s Propos.
Hr von Troil, Samuel Gustaf: Då Frih. af Ugglas redan
utfört talan för den minoritet, hvartill jag såväl på afdelningen
som inom Utsk:t hörde, har jag blott velat begära ordet,
för att få förena mig med honom och påyrka bifall till BorgareSt:s
beslut.
Ofverläggriingen förklarades härmed slutad; hvarefter, och
sedan dels Frihrne Hamilton, Stjernstedt och Bennet förklarat
sig afstå från sina yrkanden å bifall till K. M:s Propos, och
förena sig med de ledamöter, som begärt biträdande af Borgare-St:ts
beslut, dels ock Gr. von Rosen samt Frihrne Raab
och von Schulzenheim afstått från sina särskilda yrkanden och
instämt i det förslag, Hr Leijonancker afgifvit, Hr Gr. o.
Landtm, förmälte, att efter de frånträdariden af förut hafde yrkanden,
som nu egt rum, hade bifall till Utsk:ts hemställan ej
blifvit af någon ledamot begärdt, samt att de yrkanden, som
återstodo, voro följande, nemi. af Hr Lagerstråle, med hvilken
många ledamöter sig förenat, att R. o. Ad. skulle biträda Borgare-St:s
beslut att, med afslag å Utsk:ts hemställan i förev:de
punkt, till vestra stambanans framdragande till Clara sjö och
en bangårds anläggande derstädes, gemensam för vestra och
norra stambanorna, i öfverensstämmelse med K. M:s Propos.,
bevilja en summa af 3,070,000 rdr rmt; af Hr Leijonancker
jemte åtskilliga ledamöter, att R. o. Ad , med afslag å Utsk:ts
hemställan, skulle för sin del besluta att, för vestra stambanans
neddragande till Stadsgården i den riktning, K. M. behagade i
282
Den 12 Maj f. m.
Nåder bestämma, anvisa ett belopp af 1,500,000 rdr; samt af
Gr. Mörner, att R. o. Ad. skulle alslå Utsk:ts merberörde hemställan
och för sin del besluta, att R. St:r lör jernbanans nedförande
från lämplig punkt å vestra stambanan till stranden af
Mälaren eller Saltsjön, och inrättande derstädes af en gods-station,
samt för expropriation af jord för jernbanans fortsättning
till tjenlig punkt vid Clara sjö, i närheten af Gamla Kungsholmsbrogatan,
må anvisa ett belopp af 1,800,000 rdr.
Härefter framställde Hr Gr. o. Landtm, först propos. på
bifall till Utsk:ts ifrågav:de hemställan, hvartill svarades starka
nej, sedermera propos. på biträdande af Rorgare-St:ts i ämnet
fattade beslut, då svaren utföllo med starka ja, blandade med
nej, vidare propos. på antagande af Hr Leijonanckers förslag,
hvartill svarades starka nej, blandade med ja, och slutligen
propos. på antagande af Gr. Mörners förslag, hvilken propos.
jemväl besvarades med starka nej, blandade med ja; hvarefter
propos. på biträdande af Rorgare-St:ts beslut förnyades samt
besvarades med talrika och starka ja, blandade med nej; och
förklarades ja nu hafva varit öfvervägande.
Sedan votering blifvit begärd, yttrade Hr Gr. o. Landtm.,
att 11. o. Ad. egde att afgöra, huruvida antagande af Hr Leijonanckers
förslag eller bifall till Gr. Mörners förslag skulle utgöra
kontra-proposm vid den blifvande voteringen; hvarefter Hr Gr.
o. Landtm, först hemställde, att Hr Leijonanckers förslag skulle
i kontra-proposm intagas, hvartill svarades starka nej, blandade
med ja, och sedermera framställde propos. derå, att Gr. Mörners
förslag skulle utgöra kontra-proposm, då svaren utföllo med
starka ja, blandade med nej; och förklarades ja nu hafva varit
öfvervägande.
Frih. Raab begärde votering om kontra-proposms innehåll.
Uppsattes och justerades följ:de votens-propos.:
»Den som vill, att vid blifvande votering om biträdande af
Rorgare-St:ts beslut i afseende å 14:de punkten af Stats-Utsk:ts
Utlåt. N:o 87, kontra-proposm skall blifva afslag å nämnde punkt
och antagande af Gr. Mörners förslag, att R. Skr för jernbanans
nedförande från lämplig punkt å vestra stambanan till
stranden af Mälaren eller Saltsjön och inrättande derstädes af
en godsstation samt för expropriation af jord för jernbanans
fortsättning till tjenlig punkt vid Clara sjö i närheten af Gamla
Kungsholmsbrogatan, må anvisa ett belopp af 1,800,000 rdr,
röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Den 12 Maj f. m.
283
Vinner nej, beslutar R. o. Ad., att konlra-propos. vid ofvannämnda
votering skall blifva afslag å meranämnde punkt
samt bifall till Hr Leijonanckers förslag, att R. St:r för vestra
stambanans neddragande till Stadsgården i den riktning K, M.
behagade i Nåder bestämma, anvisa ett belopp af 1,500,000 rdr.»
Voteringen företogs och befunnos vid dess slut rösterna
hafva utfallit sålunda:
Ja — 164.
Nej — 32.
Upplästes och godkändes följande voter:s-propos. i hufvudfrågan:
»Den
som biträder Borgare-St:ts beslut att, med afslag å
Stat,s-Utsk:ts hemställan i 14:de punkten af Utlåt:t N:o 87, till
vestra stambanans framdragande till Clara sjö och en bangårds
anläggande derstädes, gemensam för vestra och norra stambanorna,
i öfverensstämmelse med K. M:s Propos., bevilja en
summa af 3,070,000 rdr rmt, röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
vinner nej, afslår R. o. Ad. Stats-Utsk:ts nyssnämnde hemställan
och bifaller Gr. Mörners förslag, att R. St:r för jernbanans
nedförande från lämplig punkt å vestra stambanan till stranden
af Mälaren eller Saltsjön och inrättande derstädes af en godsstation
samt för expropriation af jord för jernbanans fortsättning
till tjenlig punkt vid Clara sjö i närheten af Gamla Ivungsholmsbrogatan,
må anvisa ett belopp af 1,800,000 rdr.»
Vid denna voterings utgång befunnos rösterna hafva utfallit
sålunda:
Ja — 162.
Nej — 37.
Den vidare pröfningen af förev:de Utlåt, uppskjöts till e.
m:s plenum.
R. o. Ad. åtskiljdes kl. |5 e. m.
In fidem,
O. Brakel.
284
Den 12 Maj e. m.
Tisdagen den 12 Maj 1863.
Plenum kl. 6 e. m.
Gr. von Rosen, Adolf Eugéne: Mot det af Ståndet
denria förmiddag fattade beslut i fråga om sarnmanbindningsbanan
genom Stockholm får jag vördsamt nedlägga min reservation.
Hr Gr. o. Landtm, anmodade R. o. Ad:s Hrr Bänkman
att utse en Elektor efter Hr af Klint, Erik Magnus, hvilken i
gårdagens plenum nämnde befattning sig afsagt.
Gr. Taube, Henning Adolf: Då R. o Ad. under den
na
f. m., i afseende å vestra stambanans framdragande till
Clara sjö, stadnat i lika beslut med Borgare-St., men Preste-St.
visserligen beslutat banans dragande till Clara sjö, men med någon
olikhet mot de andra Ståndens beslut, hemställer jag om
en inbjudning till Preste-St. att förena sig med R. o. Ad. samt
Borgare-St., på det frågan måtte få ett skyndsammare afgörande
och icke behöfva ölverlemnas till Förstärkt Stats-Utsk.
Frih. af Ugglas, Gustaf: Jag anhåller att det af Gr.
Taube nu väckta förslag måtte få hvila på bordet.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att som det af Gr. Taube
nu väckta förslag blifvit hegardt på bordet, komme detsamma
att der hvila.
Fortsattes pröfningen af Stats-Utsk:ts Utlåt. N:o 87, ang:de
fortsatt utförande af jernvägsarbeten för statens räkning och
anvisande af dertill erforderliga medel; och förekom nu
12:te punkten.
Hr Lagerstråle, Henrik Gerhard: Då R. o. Ad.
under f. m:s plenum beslutat vestra stambanans framdragande
till Clara sjö och anläggande af gemensam bangård för vestra
och norra stambanan, samt några medel för den i nu föredragna
Den 12 Maj e. m.
285
punkt föreslagna bangårds anläggande vid Ladugårdslandsviken
icke synas böra anvisas, till dess det visar sig, om behof af bangårds
anläggande på sistnämnde ställe i och lör rörelsen erfordras,
anhåller jag om afslag å ifrågav:de punkt af Stats-Utsk:ts
Utlåt.
Efter härmed slutad öfverläggning och uppå framställd propos.
, blef Utsk:ts hemställan af R. o. Ad. afslagen.
Frih. Cederström, Rudolf: Jag anhåller att, före föredragningen
af hvarje särskild punkt utaf Stats-Utsk:ts Utlåt.
ang:de nordvestra stambanan, R. o. Åd. måtte upplysas om de
beslut, som i frågan blifvit af de öfriga Stånden lattade, för så
vidt officiell underrättelse derom ingått. Skulle, såsom jag
tror mig veta, bifall derå vara gifvet, lärer R. o. Ad. ej behöfva
lång öfverläggning för att fatta enahanda af mig önskade
beslut.
15:de punkten.
Tillkännagafs vara af de öfriga Riks-Stånden bifallen.
Hr Oldevig, Hans Fredrik: Det stora gagn i politiskt
afseende, som bör kunna hemtas af nordvestra stambanan, är
så uppenbart, att jag tror mig nu endast böra åberopa detsamma.
Det är väl för närv:de icke fråga om anläggning af hela
denna bana, utan allenast om att påbörja den vid begge ändpunkterna,
och utföra vissa arbeten å eller vissa delar af banan;
och det torde vara hög tid, då Norrmännen med sin jernväg
från Christiania hunnit till Kongsvinger, föga mer än 3 mil från
Svenska gränsen, att vi å vår sida visa att vi vilja med sådan
väg der möta dem.
Utsk:t har också ansett af vigt att R. St:r vid denna riksdag
icke allenast uttala sin åsigt om angelägenheten af nordvestra
stambanans anläggande, utan ock bestämma att den skall,
i enlighet med hvad så väl af Svenska som Norska ingeniörer
blifvit tillstyrkt, i trakten af Eda glasbruk erhålla sin sammanbindning
med den Norska jernvägen.
Jag hoppas alt denna Utsk:ts mening vinner framgång, och
anser mig äfven böra nämna, att de delar af nordvestra stambanan,
som Ulsk:t nu till bearbetande föreslagit, blefve, ehuru
icke sammanhängande, hvar för sig likväl särdeles gagneliga, icke
allenast för de orter, som de genomlöpa, utan ock i vida större
och allmännare mån. För att åskådliggöra detta, hvad angår
banan emellan Norska gränsen och trakten af Arvika, om hvilken
nu egentligen är fråga, beder jag att få fästa uppmärksamheten
derpå, att då denna bana vid Arvika kommer att beröra
Ryelfs vattendrag och segelled till Wenern, underlättas och befordras
derigenom högst betydligt den merkantila förbindelse,
som på denna linie redan är öppnad emellan orterne omkring
286
Den 12 Maj e. m.
nämnde sjö, — de inre delarne af Sverge med Norge, — en
förbindelse, som måste mägtigt främja de begge förenade folkens
närmande till hvarandra.
Jag anhåller om bifall till Utsk:ts hemställan.
Hr von Koch, Nils Samuel: I afseende å den i nästföljande
punkt föreslagna del af nord-vestra stambanan, vill jag
icke yttra mig eller deltaga i beslutet, alldenstund jag i den
trakt, som af samma bana kommer att beröras, eger egendom,
och jag således är partisk; men med afseende på nu ifrågav:de
del af denna bana eller Arvika-banan, anser jag mig böra uttala
den åsigt, att, för den händelse icke redan 3:ne Riks-Stånd
fattat sammanstämmande beslut och det således icke tjenar till
någonting att framställa ett särskildt yrkande, det varit särdeles
önskvärdt, om högre^anslag för nämnde bana redan nu blifvit
beviljadt. Sedan nemi. Sta(s-Utsk:t tagit sig före, att med högst
betydliga summor öfverskrida de belopp, som af K. M. i Dess
Nåd. Propos. blifvit begärda, kan jag icke förstå, hvarföre icke
äfven denna bandel, som är en af dem, som numera mest borde
hågkommas, blifvit hugnad med högre anslag än K. M. för
densamma begärt.
Jag vill nu blott till prot:t hafva antecknadt, att jag anser
nödigt och nyttigt att arbetena på denna bana fortskyndats, äfven
derföre att, om denna bandel icke under en statsregleringsperiod
bygges, man får ett halfgjordt arbete, som är räntelöst.
Här hade det äfven varit af stor vigt att få en kommunikation,
hvarigenom man kommit i samfärdsel med Norige. Trafiken
der i trakten är redan ganska betydlig, men försvåras af de dåliga
vägarne. Då vi dessutom veta, huru ofta vår monark behöfver
färdas denna väg till Norige, hade det för dem, som veta
huru ytterst lärlig en resa vissa årstider är på densamma, varit
lugnande, om utsigt hade funnits att hastigare än nu kan blifva
fallet få denna bana fullbordad.
Nu än det för sent. Afven denna gång kommer R. o. Ad.
efter de öfriga Stånden, och måste låta dessa bestämma beslutet.
Hr Adelsköld, Claes Adolf: En föregående talare har
framställt de fördelar i ekonomiskt hänseende, som genom en
jernvägsförbindelse emellan Arvika och Norska stambanen skulle
uppkomma, och otvifvelaktigt är, att den förening emellan de
Svenska och Norska hufvudkommunikations-lederna, som härigenom
vunnes, skulle komma att verka i hög grad förmånligt,
i synnerhet för de, omkring Wenerns vidsträckta stränder belägna
provinser, hvilka genom denna jernväg finge en ny marknad
lör sina produkter.
Men det gifves ett annat skäl, som med vida mäktigare
stämma än statsekonomien talar för den nordvestra stambanan
i sin helhet och dess snara utsträckning till gränsen, nemi. den
närmare beröring i alla förbållanden, som genom densamma
måste uppkomma emellan de förenade rikenas innebyggare.
Den 12 Maj e. m.
287
Det var på den tid, då ingen gemenskap, inga kommunikationer
funnos, och fjellryggen stod emellan Svensken och Norrmannen
som en fästningsmur, endast bestigen för ömsesidiga
fiendtliga härjningar, som det bittra national-agg föddes, hvilket
ännu, ehuru försvagadt af tiden, någongång framträder emellan
de båda beslägtade Iblkstammarne, dem Försynen synbarligen
ämnat till en, med samma språk och seder, samma lagar och
författningar.
Orsaken att en och annan gnista ännu någongång flammar
upp under askan af de gamla stridseldarne, är att man ej rätt
känner hvarandra.
Svensken och Norrmannen hafva så mångå och höga gemensamma
intressen att vårda, så mycket att ömsesidigt högakta
och värdera; må detta blifva allmänt insedt och erkändt
på ömse sidor om fjellen, må folken lära känna hvarandra, och
agget och misstron skola af sig sjelf försvinnna, ty man hatar
och misskänner i sanning ej den, med hvilken man vet sig ega
gemensamma intressen, som man högaktar och värderar. Och
det är till detta höga resultat lättade kommunikationer de förenade
rikena emellan skola bana vägen; något stort gemensamt
företag, en gemensam fara, fulländar sedan föreningen
mellan folken.
Hvarje Svensk, som uppriktigt älskar sitt forsterland, inser
detta, och att en verklig förening med Norge i hög grad bidrager
till betryggande af vår sjelfständighet — ett fritt folks dyrbaraste
arf från fädren — samt att vi derföre ej kunna bättre
använda vår kraft i fredens dagar, än afarbeta på nedbrytande
af den mur, naturen, lördomarne och politiken upprest emellan
Svensken och Norrmannen.
Detta kan emellertid ej ske på en gång — stunden nedrifver
ej hvad sekler uppbyggt — dertill fordras tid; men vi
böra, efter min tanka, ej ett ögonblick dröja med arbetets början,
utan med glädje emottaga den hand, Norrmännen räckt oss
genom anläggning af en stambana mot Svenska gränsen.
I likhet med en föregående talare, måste jag beklaga att
Stats-Utsk:t icke ansett sig kunna föreslå högre belopp till bär
ifrågav:de afdelning af nordvestra stambanan, den emellan Arvika
och riksgränsen, än 600,000 rdr, jemte blifvande behållning i
stats-låne-fonden, beräknad till omkring 400,000 rdr; men då
statens tillgångar för närv:de ej lära medgifva ett högre anslag,
och trenne Stånd dessutom, genom bifall till Stats-Utsk:ts förslag,
redan afgjort frågan, så får jag, under förhoppning att R. o. Ad.
häruti enhälligt måtte instämma, inskränka mig till att vördsammast
yrka bifall till K. M:s Nåd. Propos.
Hr von Axelson, Johan Fredrik, anförde skriftligen:
Jag har med sann tillfredsställelse erfarit att Stats-Utsk:t
lemnat välvillig uppmärksamhet åt det redan vid förra riksdagen
väckta, af K. M. vid innev:de riksdag förnyade förslag om
2S8
Dea 12 Maj e. m.
anläggndet af en jernbana, som närmare förbinder Sverige med
brödrariket Norige, och att Arvika blifvit bestämd att passeras
af denna bana.
Det är nu tillförlitligt kändt, att Norska Storthingets jernbane-komité
enhälligt tillstyrkt att fullt anslag 524,000 spr för
banans fortsättning å Norska sidan, från Konsvinger titl riksgränsen,
under nästa statsreglerings-period skall utgå, och det
är satt utom allt tvifvel att detta förslag af Storthinget bifalles.
Att en närmare och lättare kommunikation emellan de beggn
folken innebär en betydlig häfkraft för föreningsfördragets
verkliga och stora fördelar, som både i politiskt och materielt
hänseende böra ömsesidigt kunna tillvinnas, så vida detta fördrag
tillämpas med rätt insigt om de båda folkens sanna intressen
och med fullt förtroende i transaktionerne dem emellan,
lärer icke kunna bestridas. Detta är åtminstone, så vidt mig är
bekant, den allmänna meningen i Norige, och jag hoppas att erfarenheten
snart skall utbilda samma föreställningssätt i Sverige.
Men äfven oberäknadt de välgörande politiska och sociala
verkriinearne för utveckling af de unionella förhållandena, som
en lättad och beqväm kommunikation medelst jernväg mellan
de båda rikena tvifvelsutan skulle åstadkomma, äro fördelarne
i ekonomiskt och kommercielt hänseende för båda länderna
af den mest framstående vigt. Sannt är visserligen att
provinsen Wermland i främsta rummet skall komma i åtnjutande
af dessa fördelar, enär redan nu en icke obetydlig handel
idkas emellan vestra delen af nämnde provins och Norige, dels
genom försäljning af kreatur och ladugårdsprodukter, dels af
spanmål samt jern och trävaror, hvilken trafik naturligtvis skulle
mångdubblas genom en jerväg. Men äfven mellersta Sveriges
provinser skulle genom en sådan väg i rikligt mått beredas nya
afsättningsorter och nya tillfällen till varubyten. Westergötland
och Östergötland kunde då från Wenerns och Wetterns hamnar,
för vida lindrigare pris än nu, förse Norige med dess spanmålsbehof,
äfvensom med boskap och ladugårdsprodukter m. m.
Transporten af spanmål från Wenerns hamnar till Norige
kan ske både billigare och hastigare öfver Arvika än öfver Göteborg.
En del jern- och trävaru-handel skulle sannolikt draga
sig till Christiania-fjordens hamnar, i stället för till Svenska vestkustens.
A andra sidan skulle sannolikt en stor del kolonialprodukter
och specerier, fiskvaror och sill m. m. samma väg
komma Sverige tillhanda.
En blick på kartan visar att kommunikationen emellan Arvika
och Norige dels genom jernväg och dels genom sjöar skulle
sätta oss i förbindelse med en stor del af det södra och centrala
Norige, d. v. s. de mest folkrika och mest odlade provinser
kring Christiania-fjorden, Miösen samt Wormens och Glommens,
dalar, o. s. v.
Ögonskenlig är den stora militäriska betydelsen af en jernbana
emellan de i strategiskt hänseende vigtigaste delarne af de
respektive
Den 12 Maj e. ra.
2S9
respektive rikena, nemi. i Sverige, Mälardalen, och i Norige,
trakten kring Christiania-fjorden. Genom vestra stambanan blir
det möjligt att, om en fiende skulle landstiga på Sveriges östra
kust, lill Mälardalen transportera den Norska hjelparméen på
lika manga dagar, sorn förut veckor dertill skulle hafva åtgått.
A andra sidan kan den del af Svenska arméen, som är förlagd
närmast Norige, lika hastigt koncentreras vid Christianiafjorden
för att fördrifva en möjligen derstädes landstigande fiende.
Huru väsendtligt allt sådant skulle komma att förstärka unionsförsvaret
behöfver nu ej närmare utredas.
Under sådana förhållanden synes det utan tvifvel vara ur
mångfaldiga synpunkter högst gagneligt att den nu föreslagna
jernbanan mellan Norska riksgränsen och Arvika varder ju förr
deslo heldre färdigbyggd, hvarvid jemväl bör tagas i betraktande,
att tili en början någon mera koslsam rörlig materiel ej torde
å Svenska sidan behöfva anskaffas för trafiken å denna jernbana,
emedan Norrmännen säkerligen skola finna sin största
fördel uti att tillsvidare låta begagna sin egen förut redan anskaffade
materiel äfven å den korta bansträckan emellan Eda
och Arvika.
Gr. Mörner, Carl Göran: Sedan 3 Stånd afgjort denna
fråga, kan derom icke vara mycket att orda. Det har emellertid
för mig varit särdeles lugnande att höra Wermländningar
uttala sin åsigt örn det stora gagn, som genom denna bana
skulle tillskyndas deras provins. Denna deras åsigt gläder mig
så mycket mer, som jag förut trott att förhållandena snarare
skulle gestalta sig tvertom, eller så att största fördelen af jernvägen
tillskyndades Norige, derigenom att Norska köpmän droge
handeln till sig från de Svenska och att utflyttningen till Norige
tilltoge. Om sedermera utvandrarne återkomme till Sverige såsom
tiggare eller besvärade med veneriska åkommor, såsom nu
olla är händelsen, så vore den vinsten, såsom mig synes, föga
eftersträfvansvärd. Det är således lugnande att höra, det man
i Wermland räknar på stora fördelar af denna bana. Att den
blir dyr kan man veta deraf, att anläggningskostnaden är beräknad
till en million för hvarje mil, och till denna kostnad
kommer, att i en framtid äfven särskild materiel måste anskaffas
— såvida icke Norrmännen godhetsfullt vilja bestå oss sådan,
hvilket jag högeligen betvillar.
Om på något ställe banan bort anläggas smalspårig, hade
det varit här, der marken är särdeles kuperad och persontrafiken
sannolikt blir ringa, men godstrafiken deremot torde Dii(va
af större betydenhet.
Detta har jag velat anföra såsom min enskilda åsigt, hvilken
jag anhåller få i profit antecknad. Framtiden ensam kan
visa, om de stora kostnaderna komma att uppvägas af motsvarande
lördelar. Det var en vacker poetisk öfvertygelse, som
uttalades af en föregående värd talare. Jag håller mig mera
H. IV. 19
290
Den !2 Maj e. m.
till prosan än till poesien, och hoppas med visso att vårt sjelfbestånd
eger fastare stöd, än dem, sorn kunna hemtas från
Arvika sidan.
Hr Oldevig: Den siste värde talaren har betviflat att
denna bana kan blifva nyttig. Jag känner ganska noga den
provins, inom hvilken banan kommer att läggas, de riktningar
samt de trakter derstädes, hvari en större trafik är att påräkna,
och jag betviflar ingalunda att banan skall blifva gagnelig, utan
är fullt förvissad att på den kommer att uppstå en liflig kommunikation
och betydligt varuutbyte emellan Sverige och Norige,
till ömsesidig fördel för de båda länderna.
Lyckligt hade val varit, om, såsom en talare önskat, StatsUtsk:t
ansett sig kunna tillstyrka fullt anslag lör anläggandet af
banan mellan Norska gränsen och Arvika, men i betraktande
af de stora utgifter lör jernvägsbyggnader, hvarmed Statsverket
i alla läll kommer att under denna statsregleringsperiod betungas,
tror jag att fordringarne i detta afseende lör närv.de icke
böra sträckas längre än till hvad Utsk:t föreslagit.
Hr Lilliehöök, David Wilhelm: Lika med Hr Ol
devig,
anser äfven jag denna bana böra blifva fördelaktig för
Sverige. Hvad särskildt angår den invändning, att utvandringen
skulle ökas, torde deråt icke böra egnas någon uppmärksamhet,
ty för en utvandring behöfs sannerligen ingen jernväg, och
redan nu utvandra Wermländningar åt alla håll, särdeles till
Stockholm. Att anlägga banan från Arvika smalspårig, låter
sig icke göra, då Norrmännen anlägga sin bana till riksgränsen
bredspårig. Att de millioner, som komma att nedläggas, skola
göra god verkan, inses deraf, att denna bana genast sammanbinder
20 mil jernväg i Norige med det inre systemet i Sverige.
Deraf torde man ock kunna draga den slutsats, att denna bana
blir en af de mest lönande i vårt land.
För min del tillstyrker jag beviljandet af den föreslagna
summan.
Efter härmed slutad öfverläggning framställdes propos. på
bifall till Stats-Utsk:ts hemställan och besvarades med ja.
16:de punkten.
Tillkännagafs vara bifallen af de öfriga Riks-Stånden.
Hr Lagerhjelm, Gustaf: Då denna punkt redan blifvit
af 3 Stånd bifallen, anhåller jag att den äfven af R. o. Ad. måtte
bifallas.
Frih. Stjernstedt, Johan Wilhelm: I denna punkt
hemställer Utsk:t, att ett belopp af 5,374,000 rdr måtte beviljas
fög bansträckningen Porla—Christinehamn, men då häri icke är
Den 12 Maj e. m.
291
inberäknad expropriationskostnaden och denna dock, enligt min
åsigt, bort tagas med i summan, och jag förmodar att de 3
andra Stånden beviljat 5,528,000 rdr, anhåller jag att R. o. Ad.
ville bestämma sig för sistnämnda summa.
Hr Oldevig: Jag anser att äfven ifrågav:de bana bör blifva
af stort gagn, och det ej blott för de orter, genom hvilka den
kommer att löpa, utan ock för andra delar af riket. Bansträckan
från Porla öfver Degerforss till Christinehamn skall ej mindre
derigenom att den kommer att gå förbi flera större bruksegendomar,
belägna dels i Nerike, dels i Wermland, upphemta
högst betydlig trafik, än äfven, genom det att banan vid Degerforss
trätfar sjön Möckelns strand, lemna tillfälle att från de
rika grufvefälten vid Nora utföra både till nämnde bruk och
till hamn vid Wenern stora qvantiteter tackjern och malm.
Förslag är nemi. uppsjordt och aktieteckning börjad till sjöarne
Wickerns och Möckelns sammanbindning medelst jernväg för
transport af nyssberörde effekter Irån Nora grufvefält, och detta
förslag kommer ofelbart till utförande, så snart banan från Porla
öfver Degerforss till Cristinehamn bygges.
Detta har jag ansett mig böra omnämna; och anhåller jag,
att R. o. Ad. täcktes till Utsk:ts hemställan i frågan lemna
bifall.
Frih. af Ugglas, Gustaf: Med anledning af Frih. Stjern
stedts
anmärkning, får jag lemna den upplysning, att de 3 Stånden
bifallit den summa al'5.374,000 rdr, som återfinnes i förev:de
I6:de punkt. Alven Borgare-St. har gjort det, ehuru samma
Stånd afslagit Utsk:ts i 7:de punkten förekommande hemställan
i fråga om expropriation af jord. Anledningen har varit den,
att hela marken, som för jernvägsanläggningen erfordras, med
undantag af några små inegor, är skänkt. Det är således icke
skäl att tillägga expropriationssumman, utan anhåller jag att R.
o. Ad., i likhet med de öfriga Stånden, ville bifalla denna punkt
oförändrad.
Gr. Taube, Henning Adolf: Siste värde talare har
visserligen upplyst att jorden lär vara skänkt, men då öfverlåtelsen
blir fast, äfven om man beviljar en summa, hvari expropriationskostnaden
är inbegripen, och detta torde vara lämpligast
tillfölje af det beslut, R. o. Ad. fattat i fråga om 7:de punkten
af Stats-Utsk:ts förev:de Utlåt., anhåller jag att R. o. Ad. ville
på det sätt bifalla punkten, att summan höjdes från 5,374,000
rdr till 5,530,000 rdr.
Frih. Stjernstedt: Jag erkänner visserligen giltigheten af
det skäl, Frih. af Ugglas anfört för sin mening, men å andra
sidan kan icke heller nekas att Gr. Taube har rätt i sitt påstående,
att konseqvensen fordrar att expropriationskostnaden tillägges.
Då emellertid 3 Stånd redan bifallit punkten oförändrad,
292
Den 12 Maj e. m.
och det vid sådant förhållande icke torde vara skäl att summan
af R. o. Ad. lörhöjes, får jag, med frångående af mitt förra yrkande,
anhålla om bifall.
Gr, Mörner, Carl Göran: Sedan Frih. Stjernstedt af
stått
från sitt yrkande och jag förmodar Gr. Taube vill göra
detsamma, då lian väl torde inse det öfverflödiga uti att fatta
ett beslut, sorn icke skulle till någon åtgärd föranleda, bär jag
icke mycket att säga. Skulle emellertid Gr. Taube vilja fortsätta
sitt yrkande, får jag anhålla att Gr:n behagade addera rätt
och icke taga till tusentals förmycket. Jag kan nemi. icke anse
Hr Gr:n berättigad att här väcka motion om tdlökning i anslagsbeloppen.
Häri instämde Frih. Raab, Adam Christian.
Frih. af Ugglas: Jag får erinra Gr. Taube att i ett af
honom sjelf framstäldt yrkande, beträffande norra stambanan,
var expropriationskostnaden afdragen. Jag förmodar att skälet
hvarföre Hr Gr:n då afdrog expropriationskostnaden varit det, att
jorden redan var skänkt. Enahanda är förhållandet här, och
jag tycker det vore mest konseqvent handladt af Hr Grin att
icke yrka ett olika förfaringssätt.
Jag hemställer för öfrigt, huruvida denna diskussion kan
vara af något gagn, då 3 Stånd redan bifallit punkten och R. St:r
således fattat sitt beslut.
Hr Lagerhjelm: Olämpligheten att inberäkna expropriationskostnaden
synes vara så mycket större, som afsägelsebrofvet
redan är allemnadt, och från jordegarnes sida icke blifvit
framstäldt något yrkande att återfå jorden.
Jag anhåller om bifall.
Gr. Taube: Frih. af Ugglas har gjort den invändning, att
det icke vore konseqvent handladt af mig att påyrka, det expropriationskostnaden
här skulle tilläggas, då jag icke inberäknat
den i det yrkande, jag, beträffande norra stambanan, framställt.
Jag får derföre förklara, att jag beträffande sistnämnde bana på
förhand visste att jorden var erbjuden, äfvensom att jag redan
vid 7:de punkten tog mig friheten säga, att der jord lagligen
blifvit erbjuden, skulle öfverlåtelsen exsequeras, men att, då sådant
erbjudande icke skett, medel till expropriation skulle anslås.
I)å jag emellertid hört tillkännagifvas, att all erforderlig
jord blifvit skänkt, skall jag mer än gerna afstå från mitt
yrkande.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad samt Hr Gr. o.
Landtm, yttrat, att derunder icke afgilvits något annat bestämdt
yrkande än å bifall till Utsk:ts hemställan i förev:de
punkt, blef propos. derå framstäld och med ja besvarad.
Den 12 Maj e. m.
293
17:de punkten.
Tillkännagafs vara bifallen af de öfriga Riks-Stånden och
bifölls.
18:de punkten.
Tillkännagafs vara bifallen af de öfriga Riks-Stånden.
Gr. Taube: Då Stats-Utsk:t i motiverna till denna punkt
intagit en lång redogörelse om de anslag, som skulle utgå, men
dessa anslags belopp naturligtvis är beroende af de beslut, R.
St:r fattat, anhåller jag om bifall till punkten, men att redogörelsen
måtte läggas till handlingarne.
Frih. af Ugglas: Den af Gr. Taube omnämnde redogörelse
hör alldeles icke till denna, utan till nästföljande punkt.
Efter härmed slutad öfverläggning och uppå framställd propos,
blef Utsluts hemställan i denna punkt af R. o. Ad. bifallen.
19:de punkten.
Tillkännagafs, att Preste- och Borgare-St:n återremitterat
denna punkt, som deremot blifvit af Bonde-St. bifallen.
Frih. af Ugglas: Då det belopp, som i afseende på fort
satt
utförande af jernvägsarbeten för statens räkriinsr, blifvit af
R. o. Ad. läststäldt, är helt olika med det af Stats-Utslot föreslagna,
och den fördelning på de särskilta åren, hvarom Utsk:t
i denna punkt gjort hemställan, var uppgjord med hänsyn till
det belopp, hvartill kostnaderna för jernvägsarbetena blifvit
af Utsk:t föreslagna, anhåller jag att 19:de punkten måtte återremitteras,
på det Utsk:t måtte komma i tillfälle att göra] nödig
ändring.
Ofverläggningen förklarades slutad och punkten återremitterades.
20:de punkten.
Tillkännagafs vara godkänd af de öfriga Riks-Stånden och
bifölls.
21:sta punkten.
Tillkännagafs, att Preste- och Bonde-St:n bifallit punkten,
samt att Borgare-St. godkännt densamma, med uteslutande af
ordet: »sålunda» på första momds 3:dje rad.
Propos. å bifall till Utsk:ts hemställan i denna punkt blef
härefter framställd och med ja besvarad,
294
Den 12 Maj e. m.
22:drs—27:de punkterna.
Tillkännagåfvos, vara godkända af de öfriga Riks-Stånden
och biföllos.
28:de punkten.
Tillkännagafs, att Preste-St. med godkännande lagt denna
punkt till handlingarne, samt att Borgare- och Bonde-St:n densamma
bifallit.
Utsk:ls yttrande i förev:de punkt blef härefter, uppå framställd
propos., lagdt till handlingarne.
29:de punkten.
Tillkännagafs, att Preste- och Bonde-St:n bifallit denna punkt,
men att Borgare-St. afslagit densamma.
Hr Adelsköld: Då, som bekant, under jernvägsarbetena
flera geologiska upptäcker blifvit gjorda och det för vetenskapen
kan vara af vigt att de offentliggöras, hemställer jag, om
icke elter orden »tecknisk-ekonomisk» borde tilläggas »och
geologisk.»
1 händelse detta förslag af R. o. Ad. godkännes, anhåller
jag att de öfriga Stånden måtte inbjudas att i beslutet deltaga.
Hr Nordenfelt, Leonard Magnus: Då jag känner, att
de geologiska data, som kunna framläggas, icke äro så säkra,
och då hvad som påträffats, är för hvarje forskare tillgängligt i
skärningen, och arbetsbefälet derom kan lemna upplysning, anser
jag det af Hr Adelsköld framställda förslag icke böra bifallas.
Gr. von Rosen: Jag får förena mig i Hr Adelskölds an
hållan,
att beskrifningen äfven måtte blifva geologisk. Jag har
flerestädes utomlands sett sådana beskrifnirigar författas, och
jag tror att de äro till stort gagn. En sådan beskrifning hos
oss skulle äfven underlätta de geologiska arbeten öfver Sverige,
som nu pågå.
Hr Lagerstråle, Henrik Gerhard: Jag vill endast fästa
uppmärksamheten derpå, att ifrågavide beskrifning, om den äfven
skulle blifva geologisk, komme att blifva alltför vidlyftig. Man
kan dessutom icke tillförse sig, att de personer, som skulle upprätta
densamma, egde nog vetenskapliga insigt er för att göra
arbetet af något särdeles gagn i berörde hänseende.
Frih. af Ugglas: Det förslag, Utsk:t i denna punkt un
derställt
R. o. Ad:s pröfning, tillkom af den önskan, att man,
sedan numera en stor mängd jernvägsarbete:! äro fullbordade,
skulle, till ledning för framtida arbeten af samma slag, erhålla
Den 12 Maj e. m.
295
en fullständig tecknisk-ekonomisk beskrifning öfver dessa arbeten.
Meningen var, att denna beskrifning skulle upprättas
med biträde af personer, som varit sysselsatta vid jernvägsarbetena.
Men att förutsätta, det dessa personer skulle ega den
geologiska kännedom, som erfordrades för att med vetenskaplighet
behandla ett ämne sådant som detta, tror jag verkligen
vore för mycket hegardt. Det förnämligaste syftet, eller att
man skulle erhålla om historik öfver jernvägsarbetena och deras
detaljer, som kunde blifva af både allmänt intresse och särskildt
till ledning för våra ingeniörer, skulle måhända derigenom
trängas i bakgrunden.
Om derföre R. o. Ad. vill antaga Utsk:ts hemställan, anhåller
jag att det af Hr Adelsköld föreslagna tillägg icke måtte
bifallas.
Hr Adelsköld: I)å geologien är en vetenskap, som står
i nära sammanhang med jernvägsanläggningar, anser jag det
vara af mycken vigt att den beskrifning, som kommer att göras
öfver våra jernvägsbyggnader, äfven blefve geologisk; men
då jag hör, att mitt förslag möter motstånd, vill jag återtaga
detsamma.
Gr. von Rosen: Afven jag återtager mitt yrkande.
Efter härmed slutad öfverläggning och uppå framställd propos.
, blef Utsk:ts hemställan i denna punkt af R. o. Ad. bifallen.
Föredrogs ånyo och företogs punktvis till afgörande StatsUtsk:ts
d. 29 sisth April och 2 Maj på bordet lagde Utlåt. N:o
88, ang:de gjorda framställningar om statsbidrag för enskilda
jernvägsanläggningars företagande.
l:sta—3:dje punkterna.
Utskds hemställanden biföllos.
4:de punkten.
Hr von Koch, Nils Samuel: Jag har förut yttrat, att
frikostiga bidrag böra lemnäs till understöd för enskildta banor,
men någon gräns måste dock dessa bidrag hafva, och den naturliga
gränsen anser jag måste vara statens tillgångar. I afseende
å stambanorna, har Stafs-Utsk:t med högst betydliga belopp
öfverskridit den beräkning K. M. gjort. Hvarifrån medlen
till ränta och amortering för lånen till statsbanorna skola anskaffas,
vet jag icke; men jag förmodar, att Stats-Utsk:t tagit
hänsyn till bränvinsskatten, som utaf ett par Stånd blifvit förhöjd.
Annan utväg finnes förmodligen icke att förskaffa penningar
till stambanorna, än att taga utländskt lån. Men de ut
-
296
Den 12 Maj e. m.
ländska 15n, vi behöfva gora, böra ock, i min tanke, användas
ensamt för stambanorna, då deremot till bibanorna böra användas
landets egna tillgångar. Så bär äfven lörut skelt, och de
understöd, sorn blifvit lemnade, hafva utgått af statsverkets besparingar,
med undantag af bidraget till Borås-banan, dertill ett
s. k. inhemskt lån upptogs. Jag är tacksam derför, att man
nu icke föreslagit, något inhemskt lån. Jag tror för min del,
att till låneunderstöd åt enskildta banor vid denna riksdag böra
användas de 5 millionerna bankovinst. Om något vidare af
våra besparingar finnes att taga, vet jag icke; men att låna upp
för hög ränta och låna ut för låg, är, såsom enskild affär, icke
fördelaktigt, och för statens räkning tror jag det vara loga
bättre, och jag anser att staten endast för högst nödiga ändamål
bör göra det. Om utländskt lån upptages för stambanorna
och de 5 millionerna bankovinst användes till understöd åt enskilda
banor, hade man någon grund att gå efter och kunde
göra beräkning öfver de belopp, som åt hvardera slaget af banor
kunde anvisas.
De summor, 8tats-Utsk:t föreslagit skola lemnäs till enskilda
banor, äro så betydliga, öfverskrida vida berörde 5 millioner
och alla de tillgångar, jag tror finnas användbara, att jag anser
mig föranlåten att nu anhålla om afslag å denna punkt, så vida
jag icke kan få höra skäl, som äro dess mer öfvertygande. Då
jag anhåller om afslag på punkten, gör jag det af äfven andra
skäl. Jag unnar visserligen Skåne allt godt och är öfvert;gad
att denna provins förtjenar allt afseende, men jag hemställer
likväl, huruvida det kan vara välbetänkt att, då staten håller
på att bygga södra stambanan, å hvilken redan sysselsättes ett
mycket stort antal arbetare, att då tillika lemna understöd åt
fyra andra närbelägna banor, hvilka komma att tälla med staten
lör att förskaffa sig arbetare. Många af de arbetare, som
ännu äro anställda vid södra stambanan, hafva varit sysselsatta
vid densamma från denna banas första påbörjande. 1 den mån
arbetena fortskridit, hafva dessa arbetare kommit längre ifrån
sina hem, och då man känner, hvilken dragningskraft kärleken
till hembygden utöfvar, är det att befara att, om tillfälle till
arbetsförtjenst vid flera jernbanor inom Skåne uppstode, en
mängd Skåningar skule öfvergifva statens arbeten och söka anställning
vid de enskildta banor, hvilka byggdes med statens
penningar. Det kan dessutom sättas i fråga, om Skåne just
nu har så stort öfverflöd på kapitaler, att icke de nyajernvägsföretagen
komme att medföra rubbning i dess näringsförhållanden.
Det är gifvet, att alla delar af provinsen sträfva efter att
få banor, och mig synes de föreslagna banorna alla lämpliga,
men bäst är att dessa anläggas seriatim, icke alla på en gång.
Den, som ser saken opartiskt, inser att det icke kan vara för
provinsen särdeles välgörande, att genast gifva ut så stora kapitaler
och använda så stor arbetskraft.
På dessa skäl anser jag mig för närv:de böra yrka afslag
å denna punkt.
Den 12 Maj e. m.
297
Gr. Mörner, Carl Göran: Till en början får jag an
hålla
om upplysning, huruvida underrättelse ingått om de beslut,
som af de öfrige resp. Stånden bliIvit fattade.
I anledning häraf tillkännagaf undertecknad, att någon underrättelse
om hvad de öfriga Riks-Stånden beslutat ang:de nu
förev:de Utlåt, ännu ej ankommit.
Gr. Mörner: Vid det nu upplysta förhållandet, och då
frågan ännu tyckes vara öppen, får jag tillkännagifva, att jag
är till stor del förekommen af Hr von Koch.
Om man ser saken ur statens synpunkt, kan jag icke finna
det vara klokt, att inom statens egna jernbanors trafikområde
anlägga nya banor, som skulle komma att med statens täfla om
att till sig draga rörelsen. Så skulle händelsen blifva med Landskronabanan,
som komrne att löpa på föga afstånd från södra
stambanan och skulle leda till en förträfflig hamn. J)å de båda
äro ämnade att från det inre af landet lora gods till export-ort,
måste de ömsesidigt söka att draga rörelsen ifrån hvarandra,
och följden kan blifva, att den ena banan, för att draga fört jonsten
från den andra, nödgas nedsätta frakten. Samma förhållande
kan möjligen komma att uppstå mellan Helsingborgs- och
Landskrona-banorna. De bolag, som bildat sig för dessa jernvägars
anläggning, ligga ännu i tvist sins emellan, huruvida de
skola förena sig eller icke, och, i fall en sådan förening icke
kan åstadkommas, skola dessa två banor komma att löpa nästan
parallelt med hvarandra, med en half mils afstånd sig emellan.
Jag frågar, hafva vi verkligen så godt om penningar, att
vi kunna på sådant sådant sätt hushålla med dom? Jag tror
att, om Skåne för närv:de hugnas med tvenne bibanor, kan det
t. v. vara nog, och att med de öfriga borde fås anstånd. Den
ena af dessa banor är redan bifallen, och den andra torde äfven
blifva det.
Jag torde få fästa det Höglofi. Ståndets uppmärksamhet på
en olikhet, som förekommer i Stats-Utsk:ts förslag med afseende
på de särskildta banorna. Det föreskrifves nemi, beträffande
de Skånska bibanor, som förena sig med södra stambanan i
Eslöf, att de skola tå samma spårvidd som stambanan. Så är
icke föreskrifvet beträffande Christianstads-banan; men, då man
ansett denna bana icke behöfva anläggas till samma spårvidd,
frågar jag, hvilken orsaken kan hafva varit härtill, då den trakt,
som samtliga banorna skulle genomlöpa, lärer vara särdeles
jemn och för jernvägsanläggning lämplig. Derigenom att banorna
anläggas bredspåriga, blifva de dyrare och statens bidrag
så mycket större.
På grund af hvad jag nu anfört, anhåller jag orri afslag å
punkten.
Hr Tornerhjelm, Rudolf: Till en början vill jag be
svara
den Iråga, Gr. Mörner framställt med afseende på de be
-
298
Den 12 Maj e. m.
slut, de öfriga Stånden fattat. Punkten är nemi. redan i Bor*
gare-och Bonde-St:n bifallen, samt för närv:de under afgörande
i Preste-St. Sedan jag lemnat Gr. Mörner denna upplysning,
vänder jag mig till Hr von Koch.
Hr von Koch började sitt anförande på ett sätt, att den
konklusion, hvartill den värde ledamoten slutligen kom, föreföll
mig helt oväntad. Hr von Koch sade nemi. till en början, att
han ville lemna understöd åt bibanorna. Detta är också, enligt
min tanke, för staten sjelf fördelaktigast. I hvad förhållande
står stambanan till bibanorna? Stambanorna äro de stora pulsådrorna
och bibanorna äro alla de vener, som till pulsådrorna
föra näringen och underhålla lifskraften. Väl säger Gr. Mörner,
att bibanorna skulle draga rörelsen ifrån stambanorna, enär
båda skulle konkurrera om exporten; men, Mina Hrr! icke består
trafiken på en jernbana allenast uti export. Importen och
allt det som skall fortskaflas uppåt landet, måste äfven tagas i
beräkning, och när bibanorna framföra dessa varor till stambanorna,
för att låta dem af dessa vidare fortskaffas, kan man
väl icke neka till att bibanorna förhöja rörelsen på stambanorna.
Det är först sedan bibanorna fått erforderlig utsträckning, statens
banor kunna fullt motsvara sitt ändamål och tillika bereda
staten inkomster.
De löregide värde talarne hysa, i min tanke, allt för stor
månhet om provinsen Skåne, då de, för att motverka bibanors
anläggande derstädes, anföra hurusom så stora kapitaler skulle
dragas ur rörelsen. Men, jemte det jag till sitt fulla värde uppskattar
deras välmening, måste jag förklara att det blir Skånes
ensak. Lätt är att inse, att det icke blef någon gyllene affär,
men jag tror att de personer, som ställt sig i spetsen för detta
företag, se saken ur en högre synpunkt, och jag hoppas att de
äfven skola leda företaget till en god utgång.
När fråga är om en ny jernbansanläggning gör sig hvar
och en helt naturligt den fråga, hvad intresse han har deraf.
Under alla de strider, som förts ang:de jernbanorna, har jag
alltid stått opartisk. Så är icke alldeles händelsen i dag. Det
direkta intresse, jag kan hafva, ligger deri, att jag bor 2 mil från
Helsingborg och således, orri Helsingborg blefve förenadt med
stambanan, kunde få beqvämt lärdas dit. Men detta enskildta
behag är verkligen allt för litet för att tungt väga i vågskålen eller
vara värdt betydliga uppoffringar. Deremot är det väl värdt
att betänka, att Helsingborg är beläget blott 15 minuters väg
från Danmark; att i Danmark är en bana under byggande från
Helsingör till Köpenhamn, hvarifrån redan jernvägslörbindelse
finnes till Korsör. Man är äfven betänkt på, att medelst en
ångfärja underhålla en ständig förbindelse mellan Helsingör och
Helsingborg. Derigenom att Helsingborgsbanan kommer till stånd,
blifver handeln med Danmark öppnad, icke blott för Skåne, utan
utsträckt till hela Sverige. Hela landet skall kunna exportera
sina produkter på utlandet och gemensamma fördelar skola tillskyndas
provinsen och riket. Ja, jag går så långt, att jag vå
-
Den 12 Maj e. m.
299
gar påslå, att, om jag vore representant från Haparanda, skulle
jag uttalat samma åsigt om fördeiarne af denna bana.
Hr von Koch har, innan han kom till sin afstyrkande konklusion,
uttalat den åsigt, att staten borde understödja bibanorna
med de 5 millionerna bankovinst. Huruvida denna summa
räcker till, derom vill jag icke yttra mig; jag vill blott säga,
att, om vi hafva medel, böra vi använda dem till understöd åt
bibanorna, och om vi icke hafva egna medel, böra vi taga lån.
Hvilken är statens roll? jo! att vara en mellanhand mellan båda
parterna. Staten skulle endast lemna en garanti, ett moraliskt
understöd, men icke göra några uppoffringar, och jag tror att,
äfven om vi derför skulle öka vår statsskuld med ett par millioner,
det icke gör någonting, ty det allmänna skulle vinna, trafiken
ökas, handel och näringar uppblomstra.
Hvad angår den tvist mellan Landskrona- och Helsinborgsbolagen,
som af Gr. Mörner blifvit omnämnd, får jag bekänna
att jag derom icke har mig något bekant; men på det praktiska
sätt, hvarpå Stats-Utsk:t förfarit, är ganska antagligt att
dessa bolag förena sig till ett. Detta vore mycket önskligt, då
Landskrona hamn väl är den största och mest djupgående i riket,
men behäftad med det felet, att den mycket hastigt tillfryser,
då deremot Helsingborgs hamn är öppen nästan hela
året. Dessutom har i många hundrade år posten till utlandet
under vintermånaderna gått öfver Helsingborg, och det är antagligt
att så äfven för framtiden kommer att ske.
När bolaget var under bildande, har jag mer än en gång
mötts af det inkast: låt bli att bygga denna bana, staten måste
bygga den. Och sannerligen, Mina Hrr! om vi ville albida tiden,
skulle det icke dröja länge, förr än staten sjelf byggde
denna bana.
Det är ett gammalt ordspråk, som säger: »kommer dag,
kommer råd » Med detta ordspråk skulle jag vilja svara dem,
sorn tycka det vara synd om oss. Låt oss vara våra egna förmyndare.
Vi hoppas och veta, att detta företag skall blifva
till gagn och nytta för det allmänna, äfven om det blir förenadt
med enskildta uppoffringar.
Om några dagar äro vi inbjudna till ett möte, hvarest skall
afhandlas frågan om gemensamt mått, mål, vigt och mynt, sättet
att åstadkomma en närmare postlörbindelse m. m. Det vore
sannerligen ett bedröfligt tidens tecken, om vi skulle möta representanterna
från våra grannländer med den underrättelse, att
Svenska riddarhuset afslagit den utväg, sorn eibjöd sig att ställa
oss i direkt förbindelse med utländningen. Vi hafva mycket
riktigt fattat beslut örn anläggande af en stambana till Norige.
Af samma politiska och ekonomiska skäl böra vi äfven besluta
dessa bibanor, och jag hoppas, att de inkast, som blifvit gjorda,
icke rubbat öfvertygelsen hos någon, som tänkt sig in i denna
frågas stora betydelse.
Mycket kunde vara att tillägga, men jag vill icke upptaga tiden,
utan anser att ju förr man kan komma till målet, desto bättre.
300
Den 12 Mej e. m.
Frih. Raab, Adam Christian: I denna fråga intager
jag en helt annan ställning än med afseende på de andra jernbansföretagen.
I denna fråga gläder jag mig att vara liberal.
Det har alltid öfverensstärnt med min åsigt att staten bör vara
försigtig att bygga egna banor, men deremot frikostig, när det
gäller att bevilja låneunderstöd åt kommuner, som vilja bygga
sådana. Det är fråga om en provins, som räknar en half million
innebyggare, eller dubbelt så många som Westmanland
och Upland tillsammantagna. För dessa län har man begärt
2:ne stambanor och lått beviljad en.
Jag kan icke finna några motiver för ett sådant förfaringssätt,
som al Hr von Koch blifvit förordadt, eller att man icke
borde bevilja lån af lånta penningar, utan till låneunderstöd använda
de penningar man har. Om medlen delas ut på ena
eller andra sättet, gör, i min tanka, föga till saken. Här är
fråga att låna ut för 4 proc. och sjelf få betala 5, d. v. s. att
förlora en proc., men, i betraktande af den företagsamhets-anda,
som utmärker provinsen Skåne, och i betraktande af den lyftning,
provinsen genom de ifrågasatta banorna skulle erhålla, synes
mig denna uppoffring ringa.
Jag hyser visserligen allvarliga betänkligheter derföre, att
då staten sjelf har så stora byggnadsföretag, arbetskraften, om
den derjemte skulle utsträckas till enskilte jernbansanläggningar
i så stort omfång, skulle blifva nog hårdt anlitad, men jag vill
icke vara förmyndare lör en provins, som ådagalagt så mvcken
förmåga som Skåne, och jag är öfvertygad att de personer, som
tecknat sig för dessa banor, väl tänkt sig före, innan de inläto
sig i dessa företag.
Jag kan icke finna annat, än att de penningar, som bär
beviljas för bibanor, om de användas för sitt ändamål, komma
att blifva väl använda, och beträffande den konkurrens, Gr. Mörner
belärat skola uppkomma mellan stambanorna och de Skånska
bibanorna, tror jag att Hr Gr:n misstagit sig. Väl kan det
hända, att rörelsen på bansträckan Eslöf—Malmö kan blifva något
förminskad, men klart är, att ju fler banor tillstöta, dess
mer måste trafiken på slutbanan ökas. Det skäl Hr Grin
åberopat, torde således bevisa motsatsen mot hvad Hr Gr:n
afsett.
Jag tillstyrker på det högsta bifall.
Hr Wolffelt, Mauritz Constantin: De föreg:de da
garnes
diskussion har nogsamt visat, alt det icke är skäl, att
vara vidlyftig i fråga om jernbanorna och jag skall ställa mig
det till efterrättelse.
Jag har hittills, så vidt i min förmåga stått, understödt de
förslag, som från K. M. utgått, och det kunde således tyckas, att
jag äfven borde biträda K. M:s Propos. ang:de låneunderstöd lör
bibanorna i Skåne; men det är mig alldeles omöjligt vid denna
riksdag, ty att, innan södra banan är färdig, bevilja 4 banor för
