# ID: svediakorp-gov677
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1862--1863
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 114,923
# sentences: 4,297
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Den 4 Februari e. m.
301
Man liar talat om den vägfarandes beqvämlighet; men icke
stiger den resande sjelf ur åkdonet för alt läsa upp en grind; —
det får allt den skattdragande inedborgaren, som sitter bakpå,
göra. — Ett annat förhållande är med forbonden, som går bredvid
sitt lass; för honom tror jag det vara af vigt att icke alltför
mycket besväras, men för den resande bar jag icke i detta
fall någon konsideration. Dessutom kunna hästarne merändels
rätt väl behöfva den hvila, som förunnas dem tinder den tid,
sorn åtgår för grindens öppnande.
Mig synes Thorell hafva haft ganska rätt, och derföre anhåller
jag örn återremiss i den syftning att det må uppdragas
kommunal-styrelsen att afgöra frågan om grindars vara eller icke
vara, samt att Konungens Belh:de endast får med saken alt
skalla, lör den händelse klagomål öfver kommunal-styrelsens beslut
förekomma. Då inträder Konungens Belhide i sin lagliga
rätt alt döma.
Gr. Björnstjerna, Carl Magnus: Det är visserligen
ledsamt för mig, ledamot af Utsk:t, att gå ett steg längre än de
värde talare, som redan yrkat återremiss; jag nödgas nemligen
begära alslag å Betänk:!:. En föreg:de talare har berömt sig af
att han åtminstone uppskattade frågans vigt för jordbruket; jag
tror deremot att inom detta Stånd finnas många lika ifriga vårdare
af landtbruket, som den värde talaren, hvilka dock, lika
med mig, anse grindar icke vara någon välsignelse för landet.
Borttagas grindarne, skola våra gärdesgårdar snart följa efter,
till obeskriflig båtnad för såväl jordbruk, som skogshushållning.
Utsk:t Ilar föreslagit att Konungens Befh:de, innan han finge
taga bort någon af dessa olyckliga grindar, skulle inhemta vederbörande
kommunal-styrelses yttrande. Jag frågar: hvartill
skall sådant tjena, då intet antyder att landshöfdinge-einbetet
behöfver det ringaste rätta sig efter det ingi fria yttrandet.
Enda frukten blefve tidsutdrägt, ett ökadt besvär och det
värdelösa yttrandets läggande ad acta. Enligt min åsigt hör man
snarare höja den nyinrättade kommunal-styrelsen, än nedsätta den
genom att förvandla den till en landshöldinge-embetets fjerdingsman.
Hvad angår Konungens Befh:des rätt att befalla grindars
borttagande, finnes visserligen intet bestämdt laghud, som tillstäd*
jer delta, men det vet jag, att i ett enda län, genom landshöfdingens
bemödande, icke mindre än 4,000 grindar under loppet
af några få år blifvit borttagna. Häraf torde inses, att en sådan
magt hittills verkligen ulöfvats, och detta till allmän fromma;
hvarför då inblanda kommunalstyrelsen deri, eller hinda händerna
på Konungens Belh:de i en fråga, der hans ingripande endast
kan medföra nytta.
Jag anhåller om propos. på afslag.
Frih. Cederström, Rudolf: Mot de framställda anmärkningarne
vill jag ingalunda försvara Ulslct, destomindre, som jag
inom Utsk:t, ehuru förgäfves, sökt bekämpa detta förslag. 1 lik
-
302
Den 4 Februari e. m.
Iiet med flera talare anser jag den föreslgna åtgärden snarare
kunna lända till flera grindars bibehållande än befordra deras afskaflände,
ett resultat, som visserligen icke är mycket eftersträfvansvärdt.
Hvad jag anser skulle kunna befordra en inskränkning
i grindarnes antal, vore om en allmän undersökning i detta
afseende inom alla län blefve anbefalld. Huruvida kommunalstyrelsen
dervid blefve hörd eller icke. finge då bero på Konungens
Beflude. Om en skrifvelse till K. M. skall aflåtas, anser
jag deri böra inflyta något om angelägenheten af att ifrågav:de
hinder lör trafiken må undanrödjas, hvilket Hr Ljungberg i sin
reservation påpekat.
Det är en försummelse af mig att icke mitt namn influtit
bland reservanterna, men mina medarbetare inom Utsk:t påminna
sig belt säkert, huru jag motsatte mig ifrågav:de skrifvelse.
Genom att helt enkelt afslå Betänk:t, skulle vi befrias från
allt vidare ordande om denna, till sin nytta högst tvifvelaktiga
åtgärd, men då det icke kan nekas att grindar inverka på landets
allmänna gagn och bästa, och man således icke bör kasta
denna fråga ifrån sig, förenar jag mig med Hr von Koch och
Frih. von Schulzenheim m. fl., som yrkat återremiss. Deremot
kan jag icke instämma i hvad Hr De Maré önskat, nemi. att
frågan skulle öfverlemoas till kommunalstyrelsen. Som Hr De
Maré emellertid yrkat återremiss, får jag, för den händelse
Betänk:t till Utsk:t återkommer, der tillfälle att ytterligare yttra
mig om olämpligheten af hans förslag.
Många ledamöter hördes ropa på propos.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: Jag kan icke annat
än beklaga, att Utsk:t icke på samma sätt behandlat Thorells
som Hr Bovins motion, d. v. s. afslagit dem båda.
Hr Bovin yrkar en obegränsad skyldighet att borttaga alla
grinder; Thorell att bestämmandet härom skall öfverlenmas åt
kommunalstyrelsen. Båda förslagen äro enligt min tanka lika
opraktiska. Att förordna om borttagande af grindar är en
polisåtgärd och tillkommer således Konungens Belh:de, öfver
hvars åtgöranden den, som anser sig förorättad, eger att klaga.
När nu icke några väsendtliga olägenheter hittills uppstått af de
åtgärder, Konungens Beflude i detta afseende vidtagit, finnér jag
icke några skäl, hvarföre man skulle till K. M. ingå med en
skrifvelse i ämnet.
I det län, jag bebor, har klagan yppats öfver den alltför stora
mängden grindar, som der förefinnes, och det är derföre
ganska glädjande att erfara, det i andra län raskare åtgärder
för dessas borttagande blifvit vidtagna, och man således kan
antaga att äfven det län, jag tillhör, skall komma i åtnjutande
af den lättnad för trafiken, som beredes genom borttagandet af
detta hinder. Klart är, att fall finnas, då grindar måste vara
qvar, men i allmänhet hafva vi i Sverige 10 gånger så många
grindar som behöfdes, och min öfvertygelse är, att hvad som
Den 4 Febrnari e. m.
303
i detta hänseende kan göras, lämpligast uträttas på sätt hittills
skett genom Konungens Befh:de. Ju mera opinionen uttalar
sig emot dessa hinder, desto mer hopp halva vi att derifrån
befrias.
Jag yrkar på afslag och förklara.-, att jag icke kan inse,
hvartill en återremiss skulle tjena.
Gr. Liljencrants, Gustaf Fredrik: Då jag tager för
gifvet att R. o. Ad. långt före delta är mätt på denna diskussion,
vill jag icke upptaga tiden med någon ytterligare utredning af
ämnet, utan vill endast uttala den åsigt, att jag anser det vara
lika orimligt att vilja borttaga alla grindar, som det för jordbruket
i vissa trakter vore menligt att borttaga all stängsel. Det
ena står i sammanhang med det andra, och hvad särskildt beträffar
grindarne, har min erfarenhet visat mig, att om en grind
för den ringa olägenhet, den förorsakar, borttages, detta ofta kan
orsaka uppförande af ofantliga sträckor gärdesgård, till vida
större hinder lör trafiken än grinden förorsakat. Man bör icke
förbise, att vi hafva 2:ne årstider, och att snömassor ofta hopa
sig, som icke utan svårigheter kunna undanrödjas och att vägarne
då ofta under flera dagar äro olärbara.
Hvad det praktiska af frågan beträffar, får jag upplysa, att,
med anledning af en poststyrelsens framställning, till K. M. om
angelägenheten deraf att grindar borttoges, alldenstund poströfverier
ofta föranleddes af dessa grindar, K. M. anbefallde sina
Befh:de i länen att inkomma med de yttranden i ärendet, hvartill
förenämnde framställning och förslag ansågs påkalla, och då
detta ärende således redan är under K. M:s pröfning och det
är att antaga, det regeringen inom kort kommer att taga saken
i öfvervägande, förmår jag vid sådant förhållande icke inse,
hvartill det. skulle tjena att ingå till K. M. med en skrifvelse,
visserligen helt oskyldig, men alldeles ändamålslös, hvarföre jag
anhåller om afslag å Betänlct.
Ropen på propos. förnyades.
Hr F åhraeus, Olof Immanuel: Jag är hufvudsakligen
uppkallad af en föreg:de talares yttrande, att Konungens Befhide
icke egde någon befogenhet att förordna om grindars borttagande
från allmän väg. Då jag, likasom flere af mina kolleger, varit
mån örn att undanrödja det ilrågav.de missbruket vid landsvägsgrindar,
anser jag mig böra med några ord redogöra för
min uppfattning af frågan.
Det är en allmän erfarenhet, och af denna diskussion bestyrkes
det ytterligare, att det knappt finnes någon del af den
administrativa lagstiftningen, hvarom tankarne äro mera delade
i afseende å så väl sjelfva rättsgrunden som rättegångssättet, än
den sorn angår de allmänna vägarnes afstärigande med grindar.
Oaktadt allt hvad man talat och skrifvit i denna sak, är den
dock ännu ganska oklar. A ena sidan bestrider man alldeles,
304
Den 4 Februari e. m.
att jordegare har någon rätt att uppsätta grind å allmän väg,
— å den andra vill nian anse grindar tillåtliga allestädes, då
derigenom hägnandet af inegor utmed allmän väg kan undvikas.
Många, som hysa den sednare meningen, föreställa sig, och det
har äfven under öfverläggningen i denna fråga blifvit påstådt,
att rättigheten grundar sig på allmänna lagen och gällande stängselförordning.
Men det är, elter mitt förmenande, ett missförstånd.
Allmänna lagen innefattar icke något annat stadgande
härom än 5 kap. 1 § Byggninga-Balken, som talar om underhållandet
af »led och grind,» men hvarvid uttryckligen afses
endast byväg. I 15:de §:n af den nya stängselförordningen talas
visserligen ock om underhållandet af led eller grind, men då i
författningen icke förekommer något bestämdt stadgande om
behörigheten deraf äfven å landsväg, kan det ock skäligen antagas,
att dermed endast afses sådan hägnad af denna beskaffenhet,
som omtalas i Byggninga-Balken.
Det är emellertid utan ändamål att tvista om det absolut
tillåtliga eller det absolut otillåtliga i detta afseende; ty K. St:r
hafva redan godkänt behörighetsgrundsatsen för vissa läll, men
hvilka aro dessa fall? Vid riksdagen näst före den sista väcktes,
så väl hos B. o. Ad. som i tvenne andra Stånd, motioner i samma
ämne, som det nu under öfverläggning varande. Dessa motioner
behandlades då af sammansatta Lag- och Ekon.-Utsk:t,
som i deröfver afgifvet Utlåt, yttrade, bland annat, »att Utsk:t
väl funnit motionärernas klagan öfver de olägenheter af flerfaldig
beskaffenhet, som äro förenade med allmänna vägars alltför
täta afstängande med grindar, vara förtjent af uppmärksamhet;
men enär det, enligt gällande lagar och särskilda författningar,
åligger landshöfdingarne, att. genom dem underlydande betjente,
vaka öfver, att vägfarande icke af en eller annan orsak obehörigen
uppehållas, ansåg Utsktt, att i de af motionärerna öfverklagade
läll, der grindar kunna finnas vara ulan nödtvång upprättade, rättelse
kan genom anmälan hos vederbtde vinnas, heldst det icke kan
anses i lag medgifvet jordegare att godtyckligt öfver allmänna
vägar uppföra grindar; hvadan Utsk:t hemställde, att motionerna
icke måtte till någon vidare åtgärd föranleda.»
Detta Utlåt., som af R. St:r godkändes, lemnade i sjelfva
verket rättsfrågan i ett lika sväfvande skick som förut. Visserligen
förutsätter det, att grindar å landsväg kunna vara tillåtliga.
Ogillandet gäller endast ett allt för tätt afstängande med
grindar, och godtyckligt, utan nödtvång uppförda grindar. Men
hvilket är det minimi-afstånd emellan grindar, som må anses
behörigt? och hvar är gränsen emellan det godtyckliga oall det
tillåtliga i detta afseende? Det förslag, som Ekon.-Utsk:t nu afgifvit,
kan, såsom mig synes, icke bidraga att reda förhållandet
härmed. Man vill, att i frågor om grindars borttagande
vederbtde kommunalstyrelser skola höras. 1 sig sjelft är det
visserligen en oskyldig åtgärd. Men åsyftar det endast en for
malitet
i rättegången, så är det öfverflödigt, ty det är klart, att
Konun
-
Den i Febrnari e. m.
305
Konungens Befhrde i hvarje fall för frågans pröfning måste inhemta
upplysning om de lokala förhållandena, jemte målsegandens
förklaring. Ar åter meningen, att kommunalslyrelserna
skola få tillfälle att uttala sina önskningar i det ändamål, att
derå ovilkorligt afseende skall fästas, likasom förhållandet är
med frågor örn handelsbodar å landet, så synes mig förslaget
vara särdeles betänkligt. Följden deraf kunde blifva, att, eftersom
kommunalstyrelserna vore mer eller mindre grindhatare,
i en socken grindarne klefve alldeles utrotade, under det att i
en annan, tilläfventyrs näst intill, de finge fortfarande florera.
Det vigtigaste i denna sak är väl ovedersägligen att få
rättsgrunden afgjord, — att få ett lagstadgande, som bestämmer,
under hvilka förhållanden grind å allmän väg får uppföras, —
och att få den ordning bestämd, som bör iakttagas för vinnande
af tillåtelse dertill, — i hvilket hänseende pröfnings-behörigheten
lämpligare synes kunna tilläggas egodelningsrätt, om grindhägnads-frågan
förekommer i sammanhang med laga skifte,
eller i annat fall häradssynerätt. Det inses lätteligen, att under
nuv:de förhållanden af obestämdhet, som vållar olika tillämpning
i olika landsorter, ingenting kan vara mera egnadt att försätta
länstyrelserna i en falsk ställning till länsinvånarne än detta
osäkerhetstillstånd, då det fordras, att dessa styrelser på samma
gång skola vara åklagare, domare och verkställare.
Jag anhåller, på grund af det anförda, om återremiss af
det nu föredragna Utlåt:t, och enär, såsom jag erfarit, motioner
i enahanda ämne, som det förev:de, äro på sammansatta Lagoch
Ekon.-Utsk:ts handläggning beroende, af hvilken anledning
Utlåt:t ock blifvit af ett annat Stånd återremitteradt, torde i
sammanhang dermed de motioner, som äro föremål för detta
Utlåt., jemte dessa mina erinringar, komma under öfvervägande.
Frih. von Schulzenheim: Med anledning af den vändning,
dikussionen tagit, inskränker jag mig dertill, att jag, med
afstående från yrkandet på återremiss, förenar mig med ordföranden
i Ekon.-Utsk:t för att begära afslag.
Frih. Rappe: Afven jag afstår från mitt förra yrkande på
återremiss och förenar mig med dem, som yrka afslag.
Sedan öfverläggningen härefter förklarats fulländad samt
Hr Gr. o. Landtm, upptagit de derunder gjorda yrkanden å
dels återremiss af och dels afslag å Utsk:ts förev:de hemställan,
framställde Hr Gr. o. Landtm, först propos. på densammas
återremitterande, hvartill svarades många nej, blandade med ja,
och sedermera propos. på afslag å samma hemställan, då svaren
utföllo med starka ja jemte åtskilliga nej; och förklarades
ja nu hafva varit öfvervägande.
Hr von Koch begärde votering.
H. II.
20
306 Den 4 Febrnari e. m.
Upplästes och godkändes följ:de förslag till voter.-propos.:
»Den sorn vill, att R. o. Ad. skall återremittera Allm.
Besv.- o. Ekon.-Utsk:ts i sednare punkten af Betänk:t N:o 44
gjorda hemställan, röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
vinner nej, afslår R. o. Ad. ifrågav:de hemställan)).
Sedermera företogs voteringen och befunnos, vid dess slut,
rösterna hafva utfallit sålunda:
Ja — 26.
Nej — 47.
Upplästes ett utaf H. Exc. Hr Gr. Sparre inlemnadt memorial
af löljale lydelse:
Underrättad att R. o. Ad. behagat äfven denna gång utse
mig till en bland fullmägtige i 15. St:rs Riksgälds-kontor, får
jag vördsamt afsäga mig detta förnyade förtroende, som jag nu
icke finner mig kunna uppfylla så som jag anser platsens vigt
kräfva.
I ani. häraf hemställde Hr Gr. o. Landtm., att val af en
fullmägtig i Riksgälds-kontoret efter H. Exc. Hr Gr. Sparre
skulle förrättas Lördagen den 14 dennes; hvilket bifölls.
Häräfter justerades ett prot.-utdrag rörande den nu skedda
afsägelsen.
Anmältes och bordlädes fö!j:de från Utsk:n inkomne Utlåt:n,
Mern. och Betanien, nemi. från
Stats-Utskottet:
N:o 42, i ani. af väckt motion om förklaring af författningarne
i fråga om vilkoren för hypotheks-låns erhållande;
N:o 43, i ani. af väckta frågor om inlösen af åtskilliga så
kallade Riksgäldssedlar, 1)vilka icke inom den bestämda preskriptionstiden
blifvit till invexling företedda;
N:o44, ang:de verkställande af undersökningar i ani. af väckt
förslag om norra stambanans framdragande från trakten af Husby
eller Odensala öfver Erikssund till Grans socken;
Sammansatta Stats- samt Alim. Besv.- o. Ekon.-Utsk:t:
N:o 1, ang:de arfvode för dess Sekreterare;
Den 7 Febrnari.
307
N:o 2, i ani. af väckta motioner om åtgärder för omläggning
af allmänna landsvägen genom flera provinser i Norrland;
N:o 3, i ani. af väckt motion om åtgärder till förekommande
af utvandring till Amerika.
R. o. Ad. åtskiljdes kl. 10 e. m.
In fidem,
0. Brakel.
Lördagen den 7 Febrnari 1863.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades ett prot.-utdrag för den 31 sistl. Januari och 4
dennes samt 2 prot.-utdrag för sistnämnde dag.
Företog R. o. Ad., val af sex revisorer för att å Ståndets
vägnar deltaga uti innevarande års revision af Stats-, Bankooch
Riksgälds-verkens tillstånd, styrelse och förvaltning; och befunnos,
efter valförrättningens slut, dertill hafva blifvit utsedde:
Gr. Wachtmeister, Hans, Possessionat, Ph. M:r, med 75 röster;
» von Rosen, Fredrik Carl, f. d. Löjtnant, med 56 röster;
Frih. Leijonhufvud, Broder Abraham, Kapten, med 51 röster;
Hr von Kraemer, Anders Robert, Kapten, med 52 röster;
» Adlersparre, Axel, Kommendörkapten, R. S. 0., med 51
röster;
» Bohnstedt, Theodor Ludvig, Brukspatron, med 84 röster.
Vidare företogs val af sex revisorer för att å R. o. Ad:s
vägnar deltaga uti 1864 års revision af Stats-, Banko- och Riks
-
308
Den 7 Februari.
gälds-verkens tillstånd, styrelse och förvaltning; och befuntfos,
efter valförrättningens slut, dertill hafva blifvit utsedde:
Gr. Ehrensvärd, Albert Carl August Lars, Possessionat, f. d. Kabinelts-Sekreterare,
K. N. O., med 89 röster;
Frih. Nordenfalk, Johan, Possessionat, med 90 röster;
Hr Lagerhjelm, Gustaf Reinhold, Ryttmästare, med 89 röster;
» Rogemam, Cari Adolf, Kammarherre, med 88 röster;
» Odelstjerna, Erik, Kapten-Löjtnant, med 155 röster;
» von Francken, Georg Wolfgang, Löjtnant, med 96 röster.
Anmältes och inbeledsagades Hr Stats-Rådet och K. af K.
M:s S. O., Carl Magnus Thulstrup, hvilken å K. M:s höga vägnar
öfverlemnade 9 Nåd. Propos:r och Skrifvelser till R. St:r;
hvarefter Hr Stats-Rådet på öfligt sätt utbeledsagades.
Sedermera företog R. o. Ad. val af de sex revisorer, hvilka
å Ståndets vägnar skola deltaga i 1865 års revision af Stats-,
Banko- och Riksgälds-verkens tillstånd, styrelse och förvaltning;
och befunnos, efter valförrättningens slut, dertill hafva blifvit
utsedde:
Gr. Piper, Charles Emil, Kammarherre, med 164 röster;
» Hamilton, Hugo Bengt Archibald, Kammarherre, med 86
röster;
Frih. Stackelberg, Berndt Oscar, Kapten-Löjtnant, med 164
röster;
» Beck-Friis, Corfitz Augustin, Kabinetts-kammarherre, med
82 röster;
Hr Hallenborg, Boliwar Magnus, Ryttmästare, med 155 röster;
» De Maré, Baltzar, Bruksegare, K. af W. O. och R. N. O.,
med 87 röster.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf att anslag blifvit utfärdadt
till fortsättande af plenum kl. 6. e. m.
Föredrogs och lades till handlingarne K. M:s Nåd. Svar
uppå R. St:rs underd. skrifvelse ang:de riksdagens förlängning.
Föredrogs K. M:s Nåd. Propos. om anvisande för fyra år
af ett fyllnadsanslag till K. M:s Hofhållning.
Hr Stjernsvärd, Gustaf Mauritz: Jemte det jag anhåller
att den nu upplästa K. Proposm mätte få hvila på bordet,
ulbedjer jag mig af Hr Gr. o. Landtm, upplysning derom,
huruvida det af R. o. Ad., med anledning af Hr Frih. Gripen
-
Den 7 Februari.
309
stedts skrifvelse till Hr Gr. o. Landtm., för några dagar sedan
fattade beslut bör tydas så, att Stats-Utsk:ts Betänk. N:o 38
skall åtfölja denna K. Propos. till Utslct, eller om detsamma
hvilar på bordet, tilldess Stats-Utsk:t binner inkomma med särskilt
Betänk. i ani. af den nu föredragna Proposm.
[ ani. häraf lät Hr Gr. o. Landtm, uppläsa R. o. Ad:ns
ifrågav.de, å bordslistan antecknade beslut, hvilket lydde sålunda:
»1863 den 28 Januari beslöt Ståndet, att med föredragningen
af Stats-Utsk:ts Utlåt. N:o 38, ang:de regleringen af utgilterne
under Riksstatens första hufvudtitel, skulle anstå, intilldess Utsk:ts
Utlåt, öfver den Nåd. Propos. i fråga om förhöjning af H. M.
Konungens Hofhållningssumma, som K. M. förmält sig ämna afgifva,
tili R. o. Ad. inkommit, samt att dessa båda Utlåtm skulle
i ett sammanhang till afgörande företagas.»
Hr Stjernsvärd: Om jag rätt uppfattat Hr Gr:s o. Landtm:s
förklaring, kan således man icke nu yttra sig öfver Stats-Utsk:ts
Betänk. N:o 38.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade nu, att det vore genom R. o.
Ad:ns nyss upplästa beslut tydligen bestämdt, att någon föredragning
af Stats-Utsk:ts Utlåt. N:o 38 ej skulle ega rum förrän
i sammanhang med Utsk:ls blifvande Utlåt, öfver den nu föredragna
K. Proposm, hvilken, till följd af derom gjord begäran,
komme att hvila på bordet.
Föredrogos och bordlädes K. M:s Nåd.
Propositioner
ang:de upplåtande afen del utafslottsträdgården i Halmstad,
till tomt för ny elementar-läroverks-byggnad derstädes;
ang:de upplåtelse till Wenersborgs stad af en kronan tillhörig
tomt derstädes;
om beviljande af anslag till inköp för statens räkning al en
del utaf den af Kammarherren m. m. G. D. Lorichs i lifstiden
tillhöriga samling af mynt och medaljer;
ang:de ersättnings-anslag för upphörd dagsverksskyldighet
till åtskilliga militise-boställen; samt
Skrivelser
i fråga om statsbidrag till kanalisering af Luleå eif, till beredande
af farled förbi Hedens- och Eds-forsarne derstädes;
ang:de sökt statsbidrag för anläggning af en jernväg mellan
Christianstad och Hessleholms station å södra stambanan;
ang:de pensionering å allmänna indragningsstaten af läkare
vid arméen och flottan.
310
Den 7 Febrnari.
Föredrogos och biföllos Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk:ts den
24 och 28 sistl. Januari bordlagde Betänk:n:
N:o 46, i ani. af väckt motion om indragning af karantänsanstalten
å Känsö;
N:o 48, i ani. af väckt motion rörande sättet för kasserarade
beklädnads- och utrednings-persedlars försäljning för kronans
räkning;
N:o 49, i ani. af väckta motioner om ändringar i nu gällande
föreskrifter rörande underhåll af allmänna vägar; samt
N:o 50, i ani. af väckt motion om ändring i K. Reglementet
lör Telegrafverket den 2 Augusti 1856.
Föredrogs ånyo Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk:ts den 24 och
28 sisth Januari på bordet lagde Betänk. N:o 51, i ani. af väckt
motion om ändring i gällande föreskrifter rörande skyldighet
för ångfartyg att taga lots, äfvensom i Iotstaxan.
Gr. Björnstjerna, Carl Magnus: Motionens öde är,
som jag tror, redan afgjordt genom 2 Stånds beslut; jag skall således
ej länge upptaga R. o. Ad:s tid. Vill blott nämna, att jag
lika med Frih. Alströmer varit af den tanka att Svenska ångfartyg,
som göra regelbundna turer på såväl in-som utrikesort,
borde vara befriade från skyldighet att taga lots. Vid 1854 års
riksdag ingingo R. St:r till K. M. med en und. skrifvelse just i
dessa ordalag. Sedan dess har den förändring blifvit vidtagen,
att de ångfartyg, som göra kustresor, blifvit från detta åliggande
befriade, men det qvarstår ännu för de, hvilka gå på utrikes
ort. De stora ångbåtar t. ex., som gå från Göteborg till
Stockholm rundt om hela södra Sverige, äro derifrån befriade;
men lägger ett sådant fartyg till vid Köpenhamn, blir det derigenom
förpligtadt att vid hvarje lölj:de lots-station intaga lots.
Det är en dylik undantags-lagstiftning jag för min del icke kan gilla.
Man har visserligen sagt, att lotsarnes närvaro ombord hade
till ändamål att förhindra lurendrejeri; men är det ens tänkbart,
att en passagerare-ångbåt skulle lägga till bär och der i
skärgården för att aflemna smuggelgods. Man har äfven invändt,
att stadgandet borde bibehållas, emedan de deraf inflytande medel
voro behöfliga för lotsarnes aflönande. Jag bar alltid trott,
att lotsarne voro till för seglationens skull, icke tvärtom; för
öfrigt torde dessa medel vara allt för obetydliga, för att inverka
på lotsarnes utkomst. De fartyg, om hvilka här är fråga,
uppgå högst till 20; kunna nu dessas lotsafgifter, fördelade enligt
instruktion på alla landets lotsar, vara af ringaste konseqvens.
Man hör ofta klagas öfver, att vår handel icke håller
jemna steg med våra bröder Norrmännnens, men detta är ju
helt naturligt, då vi aldrig göra något för att höja den, då vi
icke ens vilja borttaga de orimligaste stadganden, sådane som
måste nedtrycka och qväfva all rörelse. Runnen J, Mina Hrr,
t. ex. föreställa eder att, om ett ångfartyg, som besökt utländsk
Den 7 Februari.
311
hamn, sedan i någon Svensk intager gods, vore det endast en
tunna potatis, biir det sedan skyldigt att vid hvarje station
uppgifva förpassning på hela sin last. Ehuru icke fullt så abderitisk
t, är dock lotstvånget äfven ett dylikt föråldradt stadgande,
som med det snaraste bör afskaflas. Jag anhåller således
om propos. å bifall tiil Frih. Alströuiers motion.
Hr Lilliehöök, Bertil: Den författn., som nu är gällande
för lotsarne, utarbetades för ett par år sedan, efter att hafva
varit remitterad till Handels-föreningarne i Stockholm, Malmö,
Gefle och Göteborg, hvilka dervid gjorde sina anmärkningar.
Dessa togos äfven af Förvaltningen af Sjöärendena i betraktande,
och till följe af en sålunda gjord och uppmärksammad anmärkning
blefvo äfven de ångbåtar, som gå mellan Svenska och
Danska kusten, befriade från skyldigheten att taga lots. Men
deremot gjordes icke af någon bland de nämnda Handelsföreningarna
det yrkande, som blifvit framstäldt af Hr Wallenberg,
elier att ångbåtar, som gå på främmande kuster, skulle fritagas
från en sådan skyldighet. För min del tror jag att, om
man allt för mycket vill befria fartyg från detta åliggande, så
kommer derigenom lotsarnes duglighet att lida. — I motiveringen
af Betänka förekommer ett tryckfel, som alldeles vanställer
meningen. Der står nemi. »Det är icke för lotsarne en ovilkorlig
skyldighet att gå alla ankommande fartyg, af hvad slag
som helst, till mötes utanför inloppen i så god tid, att fartyget
ej utsättes för fara af de yttersta grunden, och denna skyldighet
måste qvarstå, enär det för lotsen är omöjligt att från sin
bostad bedöma, huruvida icke ett annalkande fartyg, äfven om,
efter hvad han tror sig veta, det är ett sådant, som vanligen ej
tager lots, likväl kan för tillfället vara i behof af honom.» Som
man af den sednare delen af denna mening finnér, skall ordet
icke på första raden utgå, ty den ifrågavide skyldigheten åligger
just lotsarne, efter såväl det nu gällande som de äldre reglementena.
Man har nyss sagt, att vår sjöfart är så betungad
af onödiga hinder och att den derföre skulle vara underlägsen
Norrmännens; men jag får då gifva tillkänna, att enligt det Norska
reglementet äro alla främmande fartyg skyldiga att taga lots,
utom några få, som komma från Sveriges närmaste kustorter.
Enligt det Engelska reglementet är hvarje fartyg, som förer
passagerare, ovilkorligen förpligtadt att taga lots, såvida ej dess
kapten och styrman sjelf är examinerad lots. — Då Hr General-Tulldirektören
begärt ordet, torde han bäst kunna upplysa
om det inflytande, som den ifrågasatta förändringen kunde medföra.
För min del tycker jag Utsk:t hafva ganska val motiverat
sin hemställan, å hviken jag anhåller om bifall.
Hr Fåhraeus, Johan Fredrik: Af reciten i Utsk:ts
Betänk, visar sig, att R. St:r å en föregående riksdag till K. M.
ingått med underd. anhållan att »Svenska ångfartyg, som, enligt
på förhand upprättade reseturer, göra reguliera resor, måtte
312
Den 7 Febr aari.
befrias från skyldigheten att, kommande från sjön, taga lots.»
Denna begäran hade visserligen, efter ordalydelsen* en allmännare
syftning; men motiveringen i Sländernas skrifvelse ådagalägger
uppenbarligen, att de då endast afsågo ångfartyg, som
göra reguliera resor inrikes orter emellan. När derefter under
sistl. riksdag Hr Wallenberga då väckta motion i ämnet på
detta rum föredrogs, uttalade jag äfven den mening, att någon
eftergift af nämnde skyldighet icke borde för utrikes-ifrån kommande
fartyg föreslås, helst stadgandet derom stöde i oskiljaktigt
sammanhang med gällande seglationsordnings föreskrifter
rör:de tullkontrollen, hvilkas behöflighet blifvit af en äldre erfarenhet
bekräftad; hvaremot jag förklarade mig anse något äfventyr,
med hänsigt till fullverkets intresse, icke vara att befara
genom en sådan eftergift för inrikes farten. Det är ock
enahanda åsigter, som ligga till grund för de beslut, som K. M.
i detta hänseende sedermera meddelat, dels i tullstadgan af år
1860, och dels i den sistI. år utfärdade förordnm om lots- och
fvr-inrättningarna.
Enär således R. Sl:rs förra gången aflåtna skrifvelse hos
K. M. vunnit allt tillbörligt afseende, kan jag icke finna lämpligt,
att R. St:r ånyo besvära K. M. med underd. framställning,
åsyftande ändring i så nyligen utkomna författningar; och jag
anser mig följaktligen, lika med Hr Lilliehöök, böra rösta för
bifall till Utsk:ts Betänk.
Frih. Alströmer, Oscar: Det af Hr Lilliehöök anmärk
ta
tryckfel är rättadt i ett följrde Betänk. — Hvad sjelfva frågan
beträffar, så är den visserligen genom 2 Stånds afslag förfallen;
men då jag reserverat mig mot Utsk:ts beslut, anhåller jag
att la i korthet nämna motiverna dertill. Jag tror nemi., att
här är fråga, icke om några ångbåtars enskilda, utan om ett
allmänt, ganska vigtigt intresse. Jernvägslinien mellan Stockholm
och Göteborg är nu öppnad, och påkallar en daglig ångbåts-trafik
mellan sistnämnda stad och Köpenhamn, hvilket f.
n. möter stora svårigheter, emedan ångbåtarne äro skyldiga att
taga lots vid hvarje station. Det är denna skyldighets borttagande
för ångfartyg, som göra reguliera turer, min reservation
afser, och hvarken tror jag, att lotsverket derpå komrne att göra
någon synnerlig förlust, då i alla fall inseglings-penningar skulle
erläggas, ej heller att för passagerarhes trygghet kunde uppstå
någon egentlig fara. Att åter lotsarno skulle vara ombord för
att kontrollera att intet lurendrejeri bedrefves, har jag svårt att
tro; denna uppsigt lärer väl icke vara särdeles verksam. Jag
har härmed endast velat antyda skälen, hvarföre jag anmält
mig som reservant, utan att framställa något särskildt yrkande,
hvilket tjenar till intet, då Betänka redan är af 2 Stånd bifallet.
Gr. von Rosen, Fredrik; Jag har inom Utsk:t biträdt
detta Betänk. Gr. Björnstjerna har påstått, att genom skyldigheten
Den 7 Februari.
313
att taga lots vällas onödigt hinder och uppskof; men det står
tydligen i reglementet, att om lotsen icke genast är till hands,
så eger fartygets befälhafvare att gå vidare, utan att göra sig
skyldig till ansvar derför. Större säkerhet måste naturligtvis
vinnas under närv:de förhållande, ty det kan väl icke bestridas,
att lotsarne i allmänhet ega större kännedom af farvattnen
kring kusterna än ångbåtskaptenerne, hvilka ofta omhvtas. —
Skulle R. Sl:r nu besluta, att fartyg befrias från skyldigheten
att taga lots, så blir nästa steg att äfven frikalla dem från skyldighet
att betala alla afgifter, ty hvarföre skola de betala, om
de ej äro förbundna att taga lots? — och då komma ju lotsverkets
inkomster att i betydlig mån minskas samt sålunda hela
verket att förfalla. — På dessa grunder anhåller jag om bifall
till Betänk:t.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad samt Hr Gr. o.
Landtm, yttrat, att derunder hade yrkats dels bifall till Utsk-.ts
i Betänk:t gjorda hemställan, och dels att R. o. Ad., med afslag
derå, skulle besluta, att ångfartyg, som göra regelbundna, på
förhand bestämda turer, skola befrias från den i vissa fall ännu
qvarstående skyldigheten att taga lots; framställde Hr Gr. o.
Landtm, propos. på bifall till Betänk:t och, då dertill svarades
många ja jemte några nej, förklarade sig hafva funnit ja öfvervägande.
____
Föredrogs ånyo och företogs punktvis till afgörande Allm.
Besv.- och Ékon.-Utsk:ts den 24 och 28 sisth Januari bordlagde
Betänk. N:o 52, i ani. af väckt motion dels om ansvarsbestämmelser
för underlåtenhet att nattetid å fartyg, som ligger
till ankars, hafva lanterna, dels ock styrning och manövrering
till undvikande af ombordläggning m. m.
Utsk:ts första tillstyrkande.
Hr Lilliehöök, Bertil: Jag fruktar, att en författning af
denna beskaffenhet skall endast föranleda krångel och trassel,
utan att leda till det åsyftade ändamålet. Underlåtenhet att
iakttaga nödig försigtighet i detta afseende straffar sig sjelf; och
deremot skulle, om en dylik författning kornrne till stånd, som
här blifvit föreslagen, det blifva omöjligt att öfvervaka dess efterlefnad.
Man finge då lof att inrätta »Sjöfiskaler», likasom
det på landet finnes Landsfiskaler. Helt nyligen har också blifvit
träffad en öfverenskommelse emellan Franska och Engelska
regeringarne att uppgöra gemensamma internationella stadganden
i detta afseende, och förslag till en författning är under
arbete, sorn skall upptaga, bland annat, hvad lotsbåtar och andra
mindre fartyg äro skyldiga att iakttaga i hamn eller i trånga
farleder. Såväl med afseende härpå, som ock emedan
sjelfva det föreslagna stadgandet är högst olämpligt, såsom icke
ledande till det afsedda resultatet, ty den sorn icke vårdar sig
314
Den 7 Februari.
om sitt lif och sitt gods, lärer väl icke kunna tvingas dertill
genom lagbud, — anhåller jag om afslag på den gjorda framställningen.
Gr. Posse, Knut: Jag har nödgats reservera mig mot
Utslets beslut, emedan skyldigheten att hålla lanterna skulle
komma att drabba alla sjögående fartyg, hvilket är ett alldeles
för vidsträckt uttryck. Derunder inbegripas äfven småbåtar
med ett par mans besättning, hvilka gå till Gottland eller Öland,
och som ofta ligga till ankars, der föga eller ingen trafik finnes. AU
den lilla förtjenst, som sådana kustfarare kunna påräkna, skulle
nära nog medtagas genom utgiften för ljus eller olja lill den
lanterna, man nu vill tvinga dem att hålla. Ligga åter båtarne
för ankar på sådana platser, der trafiken är liflig, så lära de
icke underlåta att hissa lanterna; det skulle eljest straffa sig
sjelft alltför kännbart. Då vi dessutom veta, alt en ny sjölag
är att förvänta, samt att ett stadgande i nu förevarande särskilta
syfte är under utarbetning, torde det vara onödigt alt nu
ingå till Iv. M. med en skrifvelse härom, hvadan jag anhåller
om afslag å Utsk:ts framställning.
Gr. björnstjerna, Carl Magnus: Jag är visserligen
icke jurist, men nog förefaller det besynnerligt, att lagar utfärdas,
som man kan öfverträda, utan att till följe deraf drabbas
af någon plikt eller något obehag. Den nuv:de lagen innehåller
föreskrift om lanternas hissande å lartyg, men något ansvar för
underlåtenhet finnes icke stadgadt; det står icke ens att man
skall ersätta den skada, som deraf kan uppkomma. Om nu ett
fartyg seglar öfver ett annat till ankars liggande, som icke hissat
lanterna, kan man visserligen säga att den öfverseglade skepparen
får skylla sig sjelf, som icke rättade sig efter författningen,
men det samma kan väl icke med rätta sägas om besättningen,
som samtidigt gått till botten. Vöre det icke skäl att
söka tvinga en vårdslös befälhafvare att iakttaga hvad som till
allas bästa blifvit stadgadt. Man har visserligen hört berättas,
att vi skulle få ett förslag till ny sjölag; det gläder mig, om så
är; men detta förslag är ännu icke afgifvet, och när det kommer,
betviflar jag att det hinner af R. Sl:r granskas eller bifallas,
innan riksdagen afblåses. Det torde då vara skäl att, intill
dess vi i detta afseende komma till ett önskvärdt resultat, antaga
det här föreslagna stadgandet, som icke ändrar ett ord uti
nu gällande föreskrift, utan blott tillägger ett vite för dess öfverträdande.
Jag anhåller således om bifall.
Frih. Alströmer, Oscar: Ehuru jag icke ansett nödigt
att reservera mig mot detta Betänk., har jag dock inom Utsk:t
röstat emot detsamma. Den ifrågav:de författningen af 1858
tror jag egentl. vara alt anse som ett reglemente med detaljföreskrifter
huru signaler skola gifvas till sjös; och att nu stadga
ett sådant vite, som Utsk:t föreslagit, anser jag olämpligt, dels erne
-
Deu 7 Februari.
315
dan stadgandets efterlefnad blefve särdeles svår att öfvervaka,
dels ock emedan hållandet af lanterna kunde blifva alltför betungande
för mindre fartyg. Jag har således ingenting att anmärka
mot ett afslag.
Frih. Cederström, Rudolf: För min del finnér jag, i
likhet med hvad Utsk:ts Ordlörande här yttrat, det vara nödigt
att något åtgöra i detta fall. Den för oss vigtiga pligten,
att såvidt möjligt bevara menniskolif, torde redan innebära en
giltig anledning att icke afslå Utsk:ts Betänk. Man har visserligen
sagt, att vi vänta på en ny sjölag, men detta hör icke
utgöra något hinder för R. Skr att hos K. M. framställa en
sådan erinran, som den ifrågasatta. Gr. Posse har sagt, att förhållandet
med småbåtarne skulle vara så ömmande, men jag
får påminna Hr Gr:n, att motionären i detta ämne är just Matts
Persson, en om kustfarten särdeles förtjent och väl underrättad
person. Jag har således icke kunnat tro, att detta stadgande
skulle på den allmänna rörelsen lägga några svårare hinder,
utan att det i stället skall befordra laglydnad, och jag anhåller
derföre vördsamt, att R. o. Ad. ville bifalla Betänk:t.
Sedan öfverläggningen ansetts härmed slutad samt Hr Gr.
och Landtm, upptagit de derunder gjorda yrkanden å dels bifall
till och dels afslag å Utsk:ts förevarande hemställan, framställde
Hr Gr. o. Landtm, först propos. på bifall till densamma,
hvartill svarades många nej, blandade med ja, och sedermera
propos. på afslag derå, då svaren utföllo med starka ja, jemte
åtskilliga nej; och förklarades ja nu hafva varit öfvervägande.
Gr. Björnstjerna begärde votering.
Upplästes och godkändes följ:de förslag till votens-propos.:
»Den som bifaller Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk:ts i första
punkten af Betänk:t N:o 52 gjorda hemställan, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
vinner nej, afslår R. o. Ad. denna hemställan.»
Sedermera företogs voteringen och befunnos vid dess slut
rösterna hafva utfallit sålunda:
Ja — 21.
Nej — 67.
Utsk:ts två sednare hemställanden.
Riföllos.
Föredrogos, men begärdes af flere ledamöter ånyo på bordet,
nedannämnde Mern., Betänk:n och Utlåtm, nemi.:
Konst.-Utsk:ts den 28 sisth Januari bordlagde Mern. N:o 6,
ang:de fullbordad granskning af de i Stats-Rådet förda protokoll;
316
Den 7 Februari.
Sammansätta Lag- samt Allm. Besv.- och Ekoh.-Utsk:ts
den 31 sistl. Januari bordlagde Betänk. N:o 1, i ani. af väckta
motioner om utarbetande af lag mot obehörig efterbildning af
konstalster;
Allm. Besv.- o. Ekon.-Utslcts den 31 sistl. Januari bordlagde
Belänkm:
N:o 53, i ani. af väckt motion om ändring i Kongl. Kungörelsen
den 18 Mars 1843, i fråga om ersättning åt särskildt
tillförordnad domare för syri å militie-boställe;
N:o 54, i ani. af väckt motion om en ny lag rörande vattenrätten
;
N:o 55, i ani. af väckt motion om upphäfvande af hittills
gällande reglementen för vården af socken-magasiner samt öfverlemnande
åt kommunal-styrelserna att öfver samma magasiner
förfoga;
N:o 56, i ani. af väckt motion om lämpligare fördelning
emellan socknar af samma pastorat af den återvunna helgonsky
Iden;
Stals-Utsk:ts den 4 dennes bordlagde Utlåhn och Mern.:
N:o 42, i ani. af väckt motion om förklaring af författnme
i fråga om vilkoren för hypothekslåns erhållande;
N:o 43, i ani. af väckta frågor om inlösen af åtskilliga så
kallade Riksgäldssedlar, hvilka icke inom den bestämda preskriptionstiden
blifvit till invexling företedda;
N:o 44, ang. verkställande af undersökningar i ani. af väckt
förslag om norra stambanans framdragande från trakten af Husby
eller Odensala öfver Erikssund till Grans socken;
Sammansatta Stats- samt Allm. Besv- och Ekon.-Utsk:ts
den 4 dennes bordlagde Mern. och Betänkm:
N:o 1, ang. arfvode åt dess Sekreterare;
N:o 2, i ani. af väckta motioner om åtgärder för omläggning
af allmänna landsvägen genom flera provinser i Norrland; och
N:o 3, i ani. af väckt motion om åtgärder till förekommande
af utvandring till Amerika.
Föredrogs Gr. Anckarsvärds, Carl Henrik, den 31 sistl.
Januari bordlagde anförande rörande hans motion N:o 22, ang.
reorganisation af Landtmäteri-Staten samt ändringar i SkiftesStadgan
m. rn.
Gr. Anckarsvärd: De upplysningar, som Gr. Björnstjerna
afgaf i ett föregående plenum, då jag väckte den nu föredragna
motionen, voro visserligen tillfredsställande i det afseende,
att derigenom meddelades, att Utsk:t verkligen till behandling
företagit de i min första motion omhandlade ämnen; men
jag vågar dock anhålla, att den nu föredragna måtte till Utskrt
remitteras, för att komma till de ledamöters af detsamma kän
-
Den 7 Februari.
317
nedom, som tillhöra de tre öfriga Stånden. Det är nemi. för
oss jordbrukare af största vigt att man snart kommer till ett
positift resultat i afseende å skiftes-stadgan, och huru litet roan
kan hoppas att vinna genom en lind. skrifvelse till K. M., bevisas
deraf, att jag har här i min hand en lind. promemoria,
afgifven af öfverdirektören för Landtmäteriet, hvilken promemoria
berör samma ämnen, som omhandlas i min motion, men
redan för 13 år sedan afgafs, utan att hafva ledt till något resultat.
Det är således min öfvertygelse att R. St:r måste
sjelfva taga saken örn hand, och jag vågar derföre anhålla om
remiss af min motion till vederb. Utsk., dit äfven förenämnda
tryckta handling torde få åtfölja.
Efter härmed slutad öfverläggning och uppå framställd propos.
blef ifrågavide anförande till Stats-Utskit remitteradt.
Föredrogs Frih. Raabs, Adam Christian, d. 4 dennes bordlagde
motion N:o 264, angide en underd. anhållan hos K. M.
om vissa ministeriella ärendens meddelande till R. St:rs kännedom.
II. Exc. Hr Frih. Manderström, Ludvig, anförde skriftligen:
Den
af Frih. Raab väkta motion, — hvars hofsamhet och
måtta, det i öfrigt är mig ett nöje att. få erkänna, —innefattar
en begäran, som, mig veterligen, hittills icke varit i vederbörlig
ordning framställd. Väl bär jag, mer än en gång, sett uti
allmänna tidningar klagas deröfver, att diplomatiska handlingar,
utgångne från Stockholm, så sällan här allmängöras; men från
representationens sida tror jag icke att någon framställning i
detta afseende hittills blifvit gjord. Då en sådan emellertid nu,
och icke endast på detta rum, blifvit väckt, torde det tillåtas mig
att vid den remiss, som till vederbörligt Utsk. lärer komma att
beviljas, få beledsaga motionen med några möjligen i viss mån
upplysande anmärkningar.
Med bibehållande af de inskränkningar, som uti Hr Frih.
Raabs motion finnas antydda, och med öfverlåtande till K. M:s
Regering af bedömandet utaf både hvilka handlingar som kunna
allmängöras, och tidpunkten när de böra meddelas, anser jag
förslaget, långt ifrån att innebära någon olägenhet, snarare erbjuda
en fördel. Orsakerna, hvarföre ett dylikt bruk ej redan
hos oss blifvit infördt, äro af mer än ett slag. Detta bruk har
först under de sednare åren i andra Europeiska länder gjort sig
gällande, först i England, — detta land, som alltid gått förut
vid de sannt konstitutionella grundsatsernes tillämpning; men äfven
der räknar denna praxis ej särdeles gamla anor. I öfrige
länder har den först under de sednaste åren vunnit insteg. Hos
oss har den, såsom jag redan haft äran nämna, först nu blifvit
ifrågasatt. Möjligen har orsaken till denna betänksamhet varit
318
Den 7 Februari.
att söka uti kännedomen af den anda, i hvilken vår Grundlag
är afTattad; ty förgäfves torde det vara. att deruti söka något
stöd för denna begäran; långt lättare skulle det utan tvifvel blifva
att der finna tillräckliga bevis på en motsatt afsigt. Skälen
dertill falla lätt i ögonen; för ett halft århundrade sedan skulle
hvad man i våra dagar anser såsom ett öppet handlingssätt, hafva
stämplats såsom en oförlåtlig indiskretion. Men med andra
tider följa andra åsigter. Ej blott ändamålslöst, men origtigt är
att söka hejda tidens ström i sin fart, — ett försök, alltför ofta
vågadt, sällan, om någonsin, med framgång genomfördt, — och
långt klokare synes mig vara att, utan att låta sig af strömmen
bortföras, likväl icke förgäfves arbeta emot densamma. I detta
fall är jag beredd erkänna, att ehuru visserligen meddelandet af
diplomatiska handlingar icke kan härledas ur Grundlagens anda,
dess bokstaf likväl icke lägger något hinder i vägen för utförrandet
af en dylik åtgärd, då den af K. M. anbefailes eller gillas.
En annan orsak, som kan anses hafva verkat hindrande
mot ett initiatif från K. M:s Regerings sida i detta afseende,
— och sorn väl ännu kan anses bilda ett långt ifrån oväsendt
lig!
hinder, — beror på national-representationens sammansättning
och dess fördelning på fyra rum, inom hvilka K. M:s
Regering på sin höjd inom ett har tillfälle yttra sig, för att läm
na
upplysningar, som kunna åstundas, och bemöta anmärkningar,
som kunna framställas. Att sjelf gifva anledning till en meningsstrid,
hvaruti man icke har tillfälle deltaga, och deruti man, i
sin frånvaro, af motståndare misstydes och möjligen nedgöres,
utan att ens kunna rätta misstagen och framhålla de bevekelsegrunder,
som ofta nog kunna rättfärdiga ett eljest oklart och
oblidt bedömdt förhållande, är en så betänklig sak, att det väl måste
ursäktas, om man med någon farhåga blottställer sig — jag
vill ej säga för illviljan, som, jag är derom öfvertvgad, icke förefinnes
— men för missförstånd, hvilka, då man ej är i tillfälle
att desamma genast undanrödja, kunna tillfoga en ofta obotlig
skada.
Det förhållande att våra diplomatiska förhandlingar äro med
det förenade rikets oskiljagtigt sammanhängande, företer en ytterligare
anledning tili betänksamhet. Hvad som till Sveriges
R. St:r meddelas, bör äfven till Noriges Storting öfverlemnas;
och inom denna sednare representativa församling saknar den
gemensamma organen för de utrikes ärendena ali möjlighet att
göra sig hörd.
Dessa äro de förnämsta anmärkningar, jag har att framställa,
— icke emot förslaget, men med anledning deraf, — och
jag betviflar ej att Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk:t, dit Hr Frih.
Raabs motion torde komma att remitteras, behagar taga dem i
öfvervägande.
Annu några ord ber jag att få tillägga. Må man icke göra
sig ett alltför högt begrepp om, eller fästa alltför höga anspråk
på den blåa eller den gula bok, som man efter Englands och
Frankrikes mönster önskar att hos oss se införd. Jag behöfver
Den 7 Februari.
319
icke för vår representation antyda att de förenade rikena icke
kunna i den allmänna politiken ingripa lika verksamt och lika
kraftigt, som de tvä stora magter, jag nyss nämnde. Vi kunna
det icke, och efter min uppfattning och öfvertygelse böra vi
icke heller göra det. Det är således förgäfves man skulle vänta
sig, att i en dylik publikation hos oss finna några nya upptäckter
om t. ex. den Mexikanska frågan, om den Chinesiska frågan,
om den Grekiska frågan; jag kan tillägga, om den Amerikanska
frågan. Ehuru i vissa af dessa stora och betydande frågor
vårt kabinett väl någon gång kunnat hafva ett ord att yttra,
har det dock alltid med varsamhet afhållit sig från inblandning
der, hvarest det icke kunnat anses ega rätt att utöfva något inflytande.
En och annan större politisk fråga finnes likväl, hvaruti
de förenade rikena, på grund af sitt läge, af ingångna förbindelser
och af dyrbara intressen, haft större anledning att ingripa.
K. M:s [legering har alltid varit angelägen om att göra
det på ett sätt, som kunnat motsvara landets värdighet, synspathier
och intressen, så som de af henne uppfattats; men jag
är långt ifrån att fiirneka vigten af det stöd, som från representationernas
uttalade åsigter skulle hemtas.
På en annan omständighet, som, ehuru skenbart af underordnad
beskaffenhet, likväl är långt ifrån att i sjelfva verket
sakna all betydelse, ber jag att ett ögonblick få fästa uppmärksamheten.
Diplomatiens språk är icke så alldeles detsamma, som
i andra lifvets förhållanden begagnas. Man talar ej i en not till
en främmande regering, ej ens i en depesch, som är afsedd att
till en främmande magts minister meddelas, på samma sätt som
i en vanlig embetsskrifvelse, ej ens såsom i en debatterande
församling, aldraminst såsom i en för den läsande allmänheten
ämnad uppsats. Detta är ett allmänt kändt förhållande, och
hvar och en vet att suaviter in modo är en regel i den diplomatiska
brefvexlingen, hvilken ingalunda utesluter bevisningens
kraft, — stundom ej ens dess skärpa. Häraf följer att diplomatiska
aktstycken, mera än andra handlingar, äro underkastade ett
olika bedömande, allt efter läsarens olika synpunkt och ståndpunkt.
Hvad som af den ene kan anses temligen betydelse-löst, innebär
för den andre en temligen bestämdt uttalad åsigt; hvad den
ene anser öfverdrifvet artigt, kan för den andre hafva en alldeles
motsatt betydelse. Dylika handlingar böra derföre med varsamhet
och omsigt bedömas, och det är hvarken klokt eller
billigt att genast bryta stafven öfver hvad som icke öfverensstämmer
med hvars och ens eget tycke och dess vana att uttrycka
sig. Dertill kommer att diplomatiska handlingar alltid
funnits, och alltid komma att finnas, hvilka icke kunna allmängöras;
detta har den värde motionären insett och afsett. och
jag ber att derföre få hembära honom min erkänsla. Det är
väl icke så alldeles utan, att ett otidigt allmängörande af dylika
handlingar i andra länder haft ett ofördelaktigt inflytande; och
ju mindre beredd en stat är att med lyckosamma vapen försvara
sina satser, ju mera varsamhet åligger den, som har det
320
Den 7 Februari.
ärofulla, men tillika ansvarsfulla uppdraget att, på sin konungs
och sitt lands vägnar, i utlandet föra deras talan.
Härvid erbjuder sig sjelfmant anledning till en betraktelse,
som icke torde vara alldeles ur vägen. Den utrikes politiken
erbjuder för den enskilde representanten ett lysade fält att ådagalägga
sina insigter och att utveckla sina åsigter. Den ansvarige
ministern delar ej i samma mått denna fördelaktiga ställning.
Han kan med aktning, med intresse, stundom med beundran
följa den fria rellektionen, — någon gång äfven den fria
fantasien, — i deras obehindrade lopp; han kari deraf göra sig
tillgodo anmärkningar och belysningar, hvilka eljest kunnat undfalla
honom: men han åtnjuter icke alldeles samma obegränsade
frihet för sina egna yttranden. För hvart och ett af dem
är han ansvarig för sin konung, för sitt land, och för framtiden;
må man derföre icke alltför strängt bedöma den varsamhet
och återhållsamhet, som icke har sin grund i något begär att
förhemliga hvad som utan olägenhet kan yppas, men i en af
pligtkiinslan förestafvad omsorg, att icke inveckla sitt iand i svårigheter,
som kunna och böra undvikas. Min erfarenhet af lifvet
har lärt mig att det alltid är lättare, — vanligen också angenämare,
— att tala, än att tiga; men att det, icke alltid åtminstone,
är klokare. Diplomaten får icke dela andra författares
så billiga önskan att vinna allmänhetens erkännande af den
förtjenst, de såsom skriftställare kunna inlägga; han måste afstå
från den lockelse, som författare-egenkärleken erbjuder; hans
penna måste vara egnad, icke till vinnande af allmänhetens gynsamma
omdöme, men till en för fäderneslandets bästa i det tysta
gagnande verksamhet.
Vårt land delar med så många andra länder, hvilkas språk
icke inom de stora politiska förhandlingarnes verld vunnit ett
allmännare burskap, den olägenhet, att vid de utrikes ärendenas
behandling nödgas anlita ett främmande tungomål. Utom den
underlägsenhet med afseende å utlandet, som uppstår vid begagnandet
af ett språk, som ej är ens eget, och på hvilket man
svårligen korrekt och med erforderligt behag kan uttrycka sig,
har man äfven att kämpa mot olägenheten att för egna landsmän
aldrig uppträda annat än i en öfversättning, som alltid bär
pregeln af sitt främmande ursprung,— och följden blir att man
skrifver illa, så val det ena språket som det andra. Härtill kommer
den skyndsamhet, hvarmed dessa ärenden oftast måste
handläggas, och hvarvid åt formen tiden icke medgifver att egna
den fulländning, som vore önsklig, i den mån man deraf är mägtig.
Dessa förhållanden äro inom den diplomatiska verlden kända
och erkända; den opartiske läsaren, som har god tid till en
genomgående granskning, skall deremot snart uppdaga bristerna
och fästa sig dervid, kanske mera än billigt och tillbörligt vore.
Jag torde slutligen icke böra lemna obemäldt, att redan innan
förev:de fråga inom representationen uppstått, hade jag varit
betänkt på ett meddelande till densamma i detta afseende,
rörande
Den 7 Febrnari.
321
rörande ett af de vigtigaste föremålen för vår utländska politik,
och härtill utbett mig K. M:s nåd. tillstånd. Detta arbete förberedes
i utrikes departementet; men det fordrar ej så ringa
tid, och äfven någon brefvexling på utrikes ort. Huru snart
det kan vara färdigt är mig icke möjligt att i dag säga; länge
hoppas jag att det icke skall dröja. Men jag måste, vid detta,
som vid liknande tillfällen, reservera K. M:s initiatif, så väl med
afseende å tidpunkten, som å innehållet af hvad som kan komma
att meddelas.
Hvad jag med anledning häraf yttrat, torde vid remissen
få åtfölja Hr Frih. Kaabs motion.
Många ledamöter hördes härtill yttra bifall.
Ofverläggningen förklarades härefter slutad samt motionen
jemte anförandet remitterades till Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk:t.
Gr. Mörner, Carl Göran: Val af ordförande och ledamöter
i Riddarh.-Direktionen är utsatt att försiggå nästa Onsdag.
För den händelse att någon eller några af R. o. Ad:ns ledamöter
skulle hafva för afsigt att bibehålla mig vid den plats som Diriktionens
Ordförande, som vid förra riksdagen mot min vilja
anförtroddes mig, har jag trott mig böra på förhand tillkännagifva,
det jag önskar att vid detta tillfälle icke komma i Ståndets
åtanka.
Anmältes och bordlädes nedannämnde, från Utsk:n inkomne
Betänkm, Utlåtm och Mern., nemi. från
Sammansatta Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk:t:
N:o 4, i ani. af väckt motion, om förändrad lagstiftning i
fråga om forntida minnesmärkens fredande;
N:o 5, i fråga om anläggande af en undervattens-telegrafledning
mellan Skåne och Preussiska kusten;
N:o 6, i ani. af väckt motion om särskild ersättning åt
postbonde, då han nödgas på sin skjuts-station afbida postens
expedierande;
Banko-Utskottet:
N:o 23, öfver väckta motioner om förhöjd försträckning från
Riksbanken till Örebro läns filial-bank samt filial-bankerna i
Carlshamn, Wisby och Borås;
Lag-Utskottet:
N:o 19, i ani. af återremiss af Utsk:ts Betänk. N:o 8, rörande
K. M:s Nåd. Propos. om antagande af en författning angående
giftermål emellan kristen och mosaisk trosbekännare;
II. II. 21
322
Den 7 Februari.
N:o 20, i ani. af väckt motion om ett ..tillägg, rörande inbördes
testamente, till 16:de kap. 3:dje §:n Ärfda-balken;
N:o 21, i ani. af väckt motion om ett tillägg till lagstiftningen
ang:de äktenskapsskillnad;
N:o 22, i ani. af väckt motion om införande af civil-äktenskapet;
N:o
23, i ani. af återremiss utaf Lag-Utsk:ts Betänk. N:o
17, rörande väckt motion om föreskrift derom, att arfskiften
skola inom viss tid till domstol ingifvas;
N:o 24, i ani. af återremiss utaf Lag-Utsk:ts Betänk. N:o
18, öfver väckta motioner om förändrad lagstiftning i fråga om
upprättande af bouppteckning m. m.;
N:o 25, i ani. af väckt motion om ändring i lagens stadgande
ang:de morgongåfva;
N:o 26, i ani. af väckt motion om förändring i lagens stadganden
ang:de giftorätt i bo;
N:o 27, i ani. af väckta motioner om förändring i föreskrifterna
ang:de nattvardens begående;
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet:
N:o 64, i ani. af väckta motioner om ändring i nu gällande
resereglemente m. m.;
N:o 65, i ani. af väckt motion om förbud för faltigvårdsstyrelserna
att utackordera fattiga barn genom entreprenadauktion;
N:o
66, i an), af väckta motioner ang:de ändringar och tilllägg
i nu gällande stadganden om fattigvården i riket;
N:o 67, i ani. af väckt motion om inrättande af ett öfverkonsistorium;
N:o
68, i ani. af väckt motion om ändring i K. Förordningen
d. 12 Januari 1855, ang:de Svenska jerneffekters stämpling;
N:o 69, i ani. af återremiss af Utsk:ts Betänk. N:o 19;
N:o 70, i ani. af väckt motion i fråga om utfärdande af
en författning ang:de försäljning af maltdrycker, kaffe och thé
samt andra icke sprithaltiga drycker;
N:o 71, i ani. af väckta motioner i fråga om förändrade
bestämmelser rörande mått och vigter samt justering deraf m. m.
Efter förmälan att alla de å föredragningslistan uppförde
mål nu blifvit dels afgjorde dels ånyo bordlagde, hemställde Hr
Gr. o. Landtm., att det utfärdade anslaget till plenum å e. m.
skulle få nedtagas; hvilket bifölls.
R. o. Ad. åtskiljdes kl. 3 e. m.
In fidem,
0. Brakel.
Den il Februari f. nu
323
Onsdageu dea 11 Februari 1863-
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades 5 prot.-utdrag för den 7 dennes samt pleniprotokollet
för den 8 sistl. December.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att till R. o. Ad. blifvit
öfverlemnade 15 inträdeskort till K. Landtbruks-akademiens
allmänna sammankomst den 16 dennes, samt anmodade de ledamöter
af Ståndet, som önskade deraf sig begagna, att anmäla
sig hos Riddarhus-fiskalen.
Företog R. o. Ad. val af ordförande i Riddarhus-direktionen
och dess suppleant; och befunnos hafva blifvit utsedde
till
Ordförande:
H. Exc. Gr. Sparre, Gustaf Adolf, f. d. Justitie-Statsminster,
President m. m., med 120 röster.
Suppleant:
Gr. Hamilton, Jacob Essen. General-Major, f. d. Ofver-Ståthållare
m. m., med 87 röster.
Sedermera företogs val af ledamöter och suppleanter i
Riddarhus-direktionen; och befunnos hafva blifvit utsedde till
Ordinarie ledamöter:
Gr. Lewenhaupt, Adam Casimir Ludvig, Ofver-kammarherre,
med 130 röster;
Frih. Bennet, Garl Stephan, Kammarherre, med 136 röster;
Frih. Gederström, Claes Rudolf, Kammarherre, med 131 röster;
Hr Leijonancker, Fredrik Wilhelm Erik Garl, Ofverstelöjtnant,
med 136 röster;
Hr Tornerhjelm, Johan Abraham, Ofverste-löjtnant, med 135
röster;
324
Den 11 Februari f. m.
Hr von Printzencreutz, Bernhard Wilhelm, Expeditions-sekreterare,
med 136 röster;
Suppleanter:
Frih. Leijonhufvud, Carl Gustaf, Hofrätts-assessor, med 134
röster;
Frill. Beck-Friis, Joachim Tavast, Ryttmästare, med 76 röster;
Hr af Wirsén, Carl Thure, Kabinetts-kammarherre, med 76
röster;
sedan den ordning, hvari 2:dre och 3:dje suppleanten
skulle ingå, genom lottning blifvit bestämd.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att anslag blifvit utfärdadt
till fortsättande af plenum kl. 6 e. m.
Upplästes och godkändes nedannämnde från Exped.-  Utsk:t inkomne förslag till underdåniga skrifvelser och förordnanden,
nemi.:
Skrifvelser:
N:o 25, ang:de val af Justitie-Ombudsman och dess Suppleant;
N:o
29, ang:de grunderne för val af revisorer och suppleanter
till granskning af Banko-diskont-verkets i Stockholm
räkenskaper och förvaltning för innevide och följande år, intill
nästa lagtima riksdag;
N:o 30, i ani. af I(. M:s Nåd. Propos., ang:de pension
från Allmänna Tndragnings-staten åt Justitie-Rådet m. m. A. F.
Gyllenhammar;
N:o 31, om anslag till försök för utrönande af dels så
kallade pansarplåtars af Svenskt jern förmåga att emotstå skott
och dels lämpligaste konstruktionen af refllade gjutna jernkanoner
till fartygs bestyckning m. m.;
N:o 32, ang:de begagnande af post-remiss-vexlar för öfversändande
af penningar från och till Riksg.-Kont.;
N:o 33, ang:de kurhus-afgiften;
N:o 34, ang:de förändrad lagstiftning i fråga om upprättande
af bouppteckning, m. m.;
N:o 35, ang:de meddelande af nödiga föreskrifter till förekommande
af sjukdomen fosfornekros;
N:o 36, ang:de åtgärders vidtagande till större säkerhet
för de i lösväskor befordrade postförsändningar;
N:o 37, angrde utsträckning af tiden för auktioners hållande
på landet;
N:o 38, ang:de rättelse i gällande föreskrifter beträffande
ersättning åt läkare-korpsens medlemmar efter rese-reglemente
och för inqvartering;
Den 11 Februari f. m.
325
N:o 39, ang:de upprättande af normalritningar m. m., att
tjena till ledning vid folk-skolors uppbyggnad;
N:o 40, ang:de meddelande af löreskrifter i afseende på
sättet för post-diligensers förskaffande; samt
Förordnanden:
N:o 26, lör Advokat-fiskalen m. m. N. A. Fröman, att
vara R. St:rs Justitie-Ombudsman;
N:o 27, för Expeditions-chefen m. in. A. Dreijer, att
vara R. St:rs Justitie-Ombudsmans suppleant;
N:o 28, för de utsedde ledamöterne i Tryckfrihets-ko
mitén.
Gr. Mörner, Garl Göran, uppläste en motion N:o 265, i
fråga om tillökning af K. M:s holhållnings-anslag.
Många ledamöter hördes dels yttra bifall till motionen och
dels förklara sig deri instämma.
Hr von Ehrenheim, Pehr: Under de riksdagar, jag
bevistat, har jag röstat för hvarje af K. M. begärdt anslag till
Konungens och den K. familjens hofhållning, och denna regel
hoppas jag, att äfven framdeles kunna följa; men lika rigtigt
som detta handlingssätt synts mig, lika vigtigt är det, elter min
tanke, att aldrig bevilja något anslag för nämnde ändamål, som
af enskild motionär föreslås. Endast Konungen är i tillfälle
att pröfva l:sta hufvudtitelns behof med den noggrannhet
och med den auktoritet, som berättigar och sätter representationen
i tillfälle att visa sitt Konungahus den tillbörliga grannlagenheten,
att utan diskussion bevilja hvad till dess behof begäres.
Hvad enskild motionär föreslår — om det till hufvudsaklig
pröfning skall upptagas — kan deremot icke annat, än
gifva anledning till vidlyftiga undersökningar och diskussioner,
der olika uppfattningar af behofven, alla lika berättigade, söka
göra sig gällande, och ett sådant förfaringssätt är, efter min
uppfattning, lika litet angenämt för Konungahuset, som det är
värdigt för representationen.
Gr. Mörner: Som en upplysning ber jag endast att få
nämna, att den förökning uti K. M:s hofhållnings-summa, som
vid 1823 års riksdag beviljades, härledde sig från enskild motion.
Frih. Stjernstedt, Joh. Wilh.: Jag har endast önskat
att med några få ord få instämma uti den af Hr von Ehrenheim
uttryckta mening.
För min del anser jag, att då Chefen för Finans-departementet
framlagt K. M:s Nåd. förslag i ämnet, det icke är rätt
att R. St:r, på grund af enskild motionärs förslag, frångå den
uti förbemälde Propos. gjorda hemställan. Nämnde Departements-chef
har förklarat, att han tagit noggrann kännedom om
326
Den 11 Februari f. m.
hof-förvaltningen och funnit, att en stor del af den ifrågavide
bristen uppkommit genom extra förhållanden, nemi. H. M:s
2-åriga regentskap. Vidare har samma Deparlements-ehef förklarat,
alt 800,000 rdr är den brist, sorn borde betäckas; men icke
ansett lämpligt att densamma på en gång liqviderades.utan att en sådan
liqvidation borde ega rum under loppet af 4 år. Efter nämnde
tid anser samma Departements-chef, att det anslag, som nu beviljas,
kan betydligen nedsättas. Om man, uppå sätt Gr. Mörner
föreslagit, anslår 170,000 rdr under samma tid, så gör man
det utan att egentligen hafva någon erfarenhet om hvad som
för framtiden kan behöfvas. Det är visst en sanning, att ett
sådant anslag kan framdeles beviljas med ett belopp understigande
170,000 rdr; men sedan man en gång gifvit denna summa,
företer sig onekligen en svårighet att bestämma en siffra,
som icke uppgår till nyssnämnde belopp.
Med anledning deraf, är min öfvertygelse, att Departements-chefen
haft goda skäl för sin hemställan, att fylla extra
utgifter med extra anslag, intilldess man kommit till en bestämd
erfarenhet om, hvad som i berörde hänseende är för
framtiden oundgängligen nödigt.
Derförutan hemställer jag, huruvida icke en ytterligare
olägenhet eller svårighet vid Gr. Mörners förslag företer sig,
med hänsigt till det förhållande, att ett Riks-Stånd redan bifallit
den ordinarie Stats-regleringen i afseende å lista hufvudtiteln.
Visserligen hafva de tre öfriga Riks-Stånden rättighet
att, oberoende deraf, i frågan fatta sina beslut; men lämpligt
tror jag det icke vara, ätt icke det fjerde Ståndet äfven får
deltaga uti frågans ursprungliga behandling.
På alla dessa skäl och då Repartements-chefen tillkännagifvit
att, om man fördelar detta anslag på 4 år, hof-förvaltningen
skall kunna ganska mycket begränsa sina utgifter, anhåller
jag, att vi åtminstone icke af den nu väckta motionen
måtte hemta någon anledning att frångå det uti den K. Proposin
framställda förslag.
Hr Wolffelt, Mauritz Constantin: Den princip, som
af en talare på samma bänk med mig blifvit helt nyligen uttalad,
vill äfven jag i allmänhet underskrifva. Den eger visserligen
sin tillämpning på lista hufvudtiteln; men tinder sådana
grannlaga omständigheter, som nu förefinnas, — när K. M.
tillkännagifver och antyder, icke allenast att det i hans hofförvaltning
uppstått en brist, ulan äfven att denna brist uppkommit
derigenom, att anslaget icke varit tillräckligt under
hans regentskap, så anser jag det vara en högsinnad grannlagenhet
att representationen icke längre väntar, utan genast vid
blotta antydan derom fyller den uppkomna bristen.
Jag önskar framgång åt Gr. Mörners motion, och anhåller
att detta yttrande får åtfölja remissen.
Den 11 Februari f. m.
327
Gr. Sparre, Erik: Då åtskilliga ledamöter af detta
Stånd ansett sig böra yttra sina åsigter i anledning af denna
motion, så får jag, med föranledande af Hr von Ehrenheims
och Frih. Stjernstedts uttryckta mening, det man icke borde
frångå K, M:s Propos. i ämnet, äfven om behof af ett högre
anslag förefunnes, — förklara det jag, för min del, icke kan
med samma talare deruti mig förena. Att, på sätt samme talare
sökt göra gällande, det skulle vara en grannlagenhet från
representationens sida, att endast bifalla hvad som af K. M.
blifvit begärdt för hofven, men icke tillägga något derutöfver —
kan jag icke fatta. Om grannlagenheten från K. M:s sida varit
sådan, att K. M., oaktadt en brist vid afiåtandet af Propos:n
om statsverkets tillstånd och behof förefanns, likväl icke
ville göra någon framställning i frågan förr än K. M. funnit, att
denna brist oudgängligen mäste fyllas, så synes mig, att hvar
och en bör finna, det grannlagenheten å representationens sida
fordrar, att man snarare beviljar mer än mindre i afseende å
det belopp, som af K. M. blifvit begärdt.
Det är icke mer än 8 dagar sedan anslaget för högsta
domstolens ledamöter blef ökadt utöfver hvad K. M. i det hänseendet
begärt. För representationen kan det väl icke vara
mera otillständigt att bevilja K. M. på annat sätt eller i större
utsträckning de anslag, som af K. M. blifvit för dess räkning
begärde, än det är för representationen att ifrågasätta och bevilja
anslag för en embetsman, utöfver hvad K. M. föreslagit.
Att, på sätt Frih. Stjernstedt befarat, det skulle ifrågakomma
att nedsätta det belopp, som af Gr. Mörner blifvit föreslaget,
dertill tror jag icke någon skälig anledning förefinnes.
En hvar, som vet, att det nu omhandlade anslaget beviljades
vid 1823 års riksdag eller för nära 40 år sedan, måste vara
öfvertygad derom, att samma anslag numera är för litet. Om
man vill betrakta förhållandet med den minsta billighet,
måste man dock erkänna, att med afseende å förändrade prisIÖrhållanden,
äfven om detta anslag blifvit beviljadt, — icke för
40 år sedan, utan till och med för 10 år sedan, så kunde det
likväl icke numera vara tillräckligt; så betydligt hafva nu
i sednaste lider lefnadskostnaderna stegrats samt penningen
blifvit, i jemförelse med förr, otillräcklig. Den som, i likhet
med mig, känner till hvilket stort belopp de summor uppgå,
hvilka utskickas från Konungens hof-förvaltning öfver hela landet
för att utdelas såsom pensioner, nådegålvor m. m., —
dessa medel gå oftast genom Konungens Beflude, och jag måste
antaga, att förhållandet är enahanda inom jemväl öfrige
län uti riket, — den måste inse, att dessa brecher på hot-förvaltningsanslaget
oundgängligen måste blifva af deri betydenhet,
att samma anslag måste vara otillräckligt.
I öfrigt känna vi, att på sednare tider ifrågakommande
tillökningar uti embetsmänneDS löner, der sådana berott på re
-
328
Den 11 Febrnari t m.
presentationen, med J-del, för att icke säga J-del, blifvit beviljade
utöfver hvad embetsmännen förut haft i aflöning Representationen
har således jemväl i sistberörde hänseende insett,
att hvad som för några år sedan var tillräckligt, nu mera icke
är det. Att, om jag så får uttrycka mig, »gnugga» på det anslag,
som beviljas Konungens person, kan säkerligen icke vara
representationens önskan. Icke heller finner jag representationen
värdigt, att sätta Konungen, så till sägandes, på extra
stat; hemställande alltså om bifall till Gr. Mörners förslag.
Frih. Hamilton, Hugo: För mig är det verkligen icke
möjligt att upptäcka det skäl, hvaruppå den siste talaren skulle
kunna stödja den förutsättning, att detta Stånd någonsin kunde
blifva sinnadt, att, som han uttryckte sig, »gnugga» på det anslag,
som för ifrågavarande ändamål är behöfligt.
Hvad mig särskildt beträffar, skulle jag endast vilja uttrycka
den önskan, att i vårt land, likasom i andra konstitutionella
länder, vid tillfälle af regentombyten eller s. k. thronförändringar,
de med nu förevarande fråga sammanhang egande
förhållanden mer grundligt behandlades än som hittills vid dylika
fall här skett alltsedan år 1844. Vid hvarje thronombyte
bör det till första hufvudtiteln erforderliga anslag beviljas, icke
blott på grund af hvad som anses nödigt för att regenten må
kunna med sparsamhet existera, utan bör det äfven vara tillräckligt
för att upprätthålla thronens värdighet och kronans
glans. Ett sådant förfaringssätt har, på sätt jag nyss erinrat,
likväl icke under de senare tiderna här i landet iakttagits, och
aldraminst vid vår nu regerande Konungs tillträde till regeringen.
Det visar sig också redan nu, att det i följd deraf blifvit
oundgängligen nödigt, att af R. St:r begära en förhöjning
i hofhållningssumman.
Jag önskar derföre, uti hvad på mig beror, understödja
nu väckta förslag, på det att icke ånyo och det kanske ganska
snart samma grannlaga fråga må komma under öfverläggning
inom representationen.
Hvarken hos dem, som fordom tilldelat Konungen anslag,
eller dem, som framdeles komma att göra det, kan meningen
hafva varit eller bör någonsin blifva, att Konungen skall med
ett ringa anslag rätt och jemnt kunna berga sig, såsom t. ex.
en enskild embetsman.
Atskillige talare hafva dock uttryckt den mening, att det
nuvarande anslaget är så stort, att Konungen horde derpå kunna
lefva. Men jag förmodar att de vid närmare eftersinnande snart
skola finna, på hvilket lösligt antagande en sådan mening hvilar.
Redan för öfver 100 år sedan fullbordades vår konungaborg.
Den byggdes under den s. k. frihetstiden, hvilken väl ingen
kan påstå i allmänhet slösade med statens medel. Jag hemställer
då till en och hvar, som inträdt i denna byggnad och
sett de majestätiska rum, som hysa Sveriges konungafamilj,
huruvida en vistelse och ett lif derstädes låter förena sig med
Den 11 Februari f. m.
329
en småaktig och, om jag så får uttrycka mig, knusslig existens.
— Min mening är visst icke att iifvet derstädes skall
vara slösande, men det måste dock vara värdigt statens högste
representant.
Derjemte bör Konungen ega tillräckliga tillgångar, för att
kunna med fri och full hand dels uppmuntra den tryckta förtjensten,
dels afhjelpa den dolda nöden, som är för blyg att
framträda och tigga om understöd, dels biträda vetenskapsmän,
dels inköpa konstalster, med ett ord till allt sådant, hvartill
den enskilde saknar tillgångar. Detta måste hvarje sann fosterlandsvän
anse både nyttigt och passande. Landets regent måste
framför allt ega tillräcklig inkomst, för att icke blifva nedtryckt
af ekonomiska omsorger och bekymmer. 1 annat fall
kan han ej hafva tillräckligt fri blick för att öfverse landets politiska
och ekonomiska ställning; och hinder uppställa sig för
hans förnämsta åliggande, — det, att vara landets fader och
högste vårdare. Uti denna egenskap och ställning är det icke
väl, om han skall städse nödgas tänka på styfvern.
Då Gr. Mörners förslag afser att anskaffa medel till ett sådant
upprätthållande af thronens värdighet, tillstyrker jag att
samma förslag måtte blifva R. St:rs beslut.
Många bifallsyttringar följde på detta anförande.
Frih. Sprengtporten, Jak. Wilh.: Jag har icke något
annat att tillägga till Gr. Mörners väl motiverade förslag, än
att jag, för min del, deruti instämmer.
Frih. S tjernstedt: Jag ber att få förklara, det min mening,
då jag talade om ifrågavarande 170,000 rdr, icke var att ifrågaställa
någon nedsättning, icke heller, som en talare uttryckt
sig, att »gnugga» på medlen, utan endast att tillkännagifva, det
jag allt hittills följt och allt framgent kommer att följa den
grundsats, att uti dylika fall bevilja hvad K. M. genom vederbörande
Departements-chef begärt, samt att jag icke anser rätt
att enskilda motionärer framkomma med förslag i ämnet, då
Konungen genom sin rådgifvare gjort en direkt framställning
om hvad som är nödigt för behofvets fyllande.
Jag måste nemi. hafva mera förtroende för det omdöme,
som uti ett dylikt fall uttalas af Departements-chefen, än jag
kan hafva för de af enskilde motionärer uti samma syftning uttryckte
åsigter; — och anser det ovilkorligen vara representationen
värdigare att bifalla K. M:s förslag, än understödja den
enskilde motionärens framställning i ämnet.
Utan att dela den s. k. förtjusningsfebern, kan det dock
icke undgå att förundra mig. att, — sedan man talat derom, att
man är så belåten med Konungens nuvarande rådgifvare och
desse samme rådgifvare framlagt en uppgift rör:de ställningen samt
en begäran om anslag för omhandlade ändamål, — man derefter
gillar enskilda motionärers förfarande att framkomma med
330
Den 11 Februari f. m.
ett annat förslag uti samma fråga, innehållande en väsendtlig förändring
af förstberörde nådiga hemställan.
Jag upprepar att det, hvarken af mig eller någon annan
härstädes, blifvit ifrågasatt att nedsätta hvarken begärdt anslag
eller nationens heder; men att vi, med jemväl fästadt afseende
derå, att uti likartadt fall förslag af enskild motionär icke sedan
1823 års riksdag blifvit frarnstäldt, anse för rättare och representationen
värdigare att bevilja hvad K. M. begärt, än att
understödja hvad enskild motionär i frågan föreslagit.
Frih. Gripenstedt, Joh. Aug.: Jag anser det vara min
pligt, att i anledning af förevarande motion äfven yttra några ord.
Gr. Mörner, som börjat diskussionen, har mot det förslag,
som af regeringen blifvit frarnstäldt, i främsta rummet anmärkt
att det begärda anslaget icke bort vara endast af provisorisk
natur, utan åtminstone till en del sättas på permanent stat.
Till svar derå får jag erinra, att om en och samina anslagssumma
har till ändamål dels att fylla de brister, som under
en föregående tid uppkommit, dels ock att öka holhållningssumman
till det belopp, som för framtiden vore nödigt, så kan
en sådan summa nu icke gerna såsom permanent bestämmas;
ty antingen skulle detta anslag då blifva för litet under den
närmaste tiden för de begge ändamålen gemensamt, eller också
allt för stort framdeles, blott såsom en tillökning i det ordinarie
anslaget, sedan bristerna blifvit betäckta.
Detta har också Gr. Mörner ganska rigtigt insett och fördenskull
på så sätt delat summan, att en del deraf skulle blifva
permanent och den öfriga delen blott tillfälligt anslag.
Emot denna af Gr. Mörner föreslagna anordning, ber
jag dock att först och främst få anmärka, att ingen egentlig
grund blifvit uppgifven för den sålunda gjorda fördelningen, eller
hvarföre den fasta tillökningen skulle bestämmas till 170,000
rdr; ty såsom en sådan grund kan väl icke anses blott den omständigheten,
att hofhållnings-summan derigenom jernnäs från
630,000 till 800,000 rdr och att förhöjningen skulle utgöra något
mera än 25 proc. af det nuvarande anslaget. Jag föreställer
mig deremot, att vid bestämmandet af en permanent anslagsförhöjning,
en mera specifik grund härför både kan och bör uppgöras,
och jag tror att en dylik lätt finnes, dels i den föregående,
senaste tidens erfarenhet angående kostnaderna för hofiförvaltningen,
dels i bestämda kalkyler öfver de många behof, som för
en Konung alltid förefinnas, och hvarpå Frih. Hamilton ganska
rigtigt uppgifvit åtskilliga exempel.
På begge dessa vägar har jag också sökt göra mig reda
för det ifrågavarande behofvet, eller för den summa, som af Sverige
bör, äfven för framtiden, beviljas såsom förhöjning i Konungens
hofhållning, och jag har dervid visserligen så till vida
kommit till samma resultat som Gr. Mörner, att jag funnit en
tillökning vara nödvändig, men jag har deremot icke kommit till
den af honom föreslagna siffran.
Den il Februari f. m.
331
Något bestämmande af denna siffra anser jag likväl vid detta
tillfälle hvarken nödvändig eller lämplig, ty hurudan också fördelningen
mellan det permanenta och det tillfälliga anslaget måttegöras,—
antingen på det sätt Gr. Mörner föreslagit, eller på något annat sätt
— så måste dock alltid dessa anslag tillsammans komma att under
den närmaste perioden utgöra en summa, som är olika med
den summa, som för framtiden behöfves; och redan häraf synes
det mig vara ganska naturligt och rigtigt att man ej sammanblandar
frågorna, utan nu endast bestämmer det anslag, som
för den förstnämnda perioden är erforderligt.
Men äfven andra vigtiga skäl tala härför.
Frih. Stjernstedt har förut omnämnt ett sådant, nemi. att
Bonde-St. redan fattat beslut angående första hufvud-titeln, och
att detta Stånd således skulle komma i en besynnerlig ställning,
ifall ändringar i denna hufvud-titel nu föresloges, hvilket
undvikes genom den form, K. M. gifvit åt sin framställning.
Vidare bör observeras, att när fråga blir om en permanent
tillökning i hofhållnings-anslaget, så torde — såsom redan
i Stats-råds-protokollet finnes antydt — äfven böra tagas i beräkning
något bidrag i detta hänseende från Norige, hvilket deremot
icke ansetts böra från Svensk sida ifrågasättas vid nu förevarande
tillfälle. Grunderna härtill äro: dels att den brist,
hvars godtgörande nu är i fråga, till stor del härleder sig från
regentskapstiden, och att under denna tid apanaget för regenten
utgick fördubbladt från Norige — eller med 40,000 specier i
stället för 20,000 — men utan någon tillökning från Sverige;
dels ock att framställning redan blifvit gjord i Norige om inlösen
för statens räkning af Ladegaardsöen med Oscarshal, för
att ställas till H. M. Konungens disposition, hvilket således i
viss män, såsom utgörando ett särskildt bidrag till första liulvudtiteln,
kan sättas i jemförelse med det här begärda tillfälliga fyllnadsanslaget.
Slutligen får jag, såsom ett synnerligen verkande skäl, hvarföre
den Kongl. Proposm uppställdes så att endast ett anslag
för viss lid blifvit begärdt, äfven anföra den omständigheten,
att den förhöjning af 44,000 rdr, hvilken K. M., i sin Nådiga
Propos. om statsverkets tillstånd och behof, äskat i det ordinarie
anslaget »för underhåll och vård af möbler» m. m., visserligen
blifvit af Stats-Utsk:t tillstyrkt, men likväl endast att
utgå under nästa stats-reglerings-period. Detta beslut är af
Stats-Utsk:t fattadt alldeles enhälligt, utan bifogande af någon
reservation, och man måste väl då antaga såsom gifvet, att det äfven
blifver II. Stms beslut. Det torde icke heller förnekas, att
i en fråga af så grannlaga natur, sorn den förevarande, det måste
vara särdeles önskligt, att K. M:s förslag, så vidt som möjligt,
kommer i harmoni med R. Stms åsigter i ämnet, och jag
hemställer då, om icke i nyss anförda omständighet äfven ligger
en ganska stark anledning, att nu endast afse det behof,
som under den närmaste framtiden för ett särskildt ändamål
förefinnes.
332
Den 11 Februari f. m.
1 betraktande af alla de skäl, som nu blifvit i korthet vidrörda,
härledande sig dels ifrån sakens egen beskaffenhet, dels
ifrån särskilda förhållanden, är jag fortfarande af den öfvertygelsen,
att den form för det ifrågavarande anslaget, som i K.
M:s Nåd. Propos. blifvit vald, är både rigtigast oeh lämpligast,
och jag tror derföre också, att det vore bäst, om man, utan
misstroende till kommande Ständers vilja och förmåga att lika
värdigt som de nu församlade bedöma då förekommande behof,
nu icke sammanblandade frågorna om de olika anslagen för
olika tider, utan förenade sig om bifall till det K. förslaget.
Gr. Mörner: Pen siste värde talaren har afslutat sitt yttrande
med den antydan, att under min motion skulle ligga något,
och att den antydde en, liksom misstro till kommande Ständers
förmåga och vilja att afhjelpa den brist i hofhållningsanslaget,
hvilken vid den tiden möjligen kunde förefinnas.
I min motion har jag yttrat, det jag icke vill inlåta mig uti
några gissningar i afseende å de motiver, som må hafva ledt
vårt Stats-Råd vid afgifvande af förslag till den K. Proposms uppställning,
samt att jag icke heller vill i det hänseendet uttala
några misstankar, emedan dessa ofta missleda. Jag, å min sida,
kan ej neka att det förefallit mig oväntadt, att den aktade talaren
ej i afseende å mig iakttagit omnämnda af mig följda, för
faringssätt,
desto hellre, som för mitt förfarande ej behölt sökas
någon annan förklaringsgrund, än den af mig uppgifne, att
jag ansett min gjorda framställning vara af rättvisa och billighet
påkallad. På den grunden har jag stödt mig; och på densamma
hoppas jag ock, att det må tillåtas mig qvarstå.
Samme talare har vidare anfört, att i afseende på den
äskade tillfälliga tillökningen i hofhållnings-anslaget för 4 år icke
något tillskott från Norige blifvit begärdt; och såsom skäl dertill
uppgifvit åtskilliga anledningar. Jag vill icke nu ingå uti
någon undersökning om giltigheten af de särskilda omständigheter,
han sålunda omförmäit härtill hafva varit vållande; men anser
mig kunna såsom en säker förhoppning uttala den öfvertygelse,
att Stats-Utsk:t icke lärer underlåta att taga äfven denna
del af frågan i noga öfvervägande och dervid bedöma, hvad
som kan vara lämpligt, rättvist och billigt.
Slutligen har, såsom en anledning till åtgärden att föreslå
en tillökning endast i form af extra anslag, blifvit anfördt, att
Stats-Utsk:t redan enhälligt tillstyrkt, att åtskilliga af K. M. för
bestämda ändamål begärda tillökningar måtte beviljas endast
för 3 år.
Jag får härvid fästa uppmärksamheten på den betydliga
skillnad, hvilken, enligt min tanka, förefinnes mellan Stats-Utsk:ts
afgifna förslag och den K. Proposms innehåll. — Om nemi.,
efter godkännande af Stats-Utsk:ts förslag, någon ny statsreglering
icke skulle vid en kommande riksdag komma till stånd,
så skulle dock de för de omnämnda särskilda ändamålen af
Stats-Utsk:t å ordinarie stat, ehuru endast för nästa statsregle
-
Den 11 Februari f. m.
333
rings-period uppförda anslag komma att qvarstå. Blir deremot
den af K. M. nu begårda tillökning i hofhållnings-summan endast
beviljad på extra stat för 3 år, medelst anvisning å Riksg.-  Kont., så kan den händelse inträffa, att om It. St:r icke fatta
beslut om nytt anslags beviljande, icke en skilling finnes att under
den närmaste framtiden för ändamålet tillgå. I förra fallet
fordras beslut om uppförda anslags uteslutande. 1 det sednare
om nytt anslags anvisande.
Jag anhåller fortfarande om bifall till min förut gjorda
framställning.
Hr Cederschiöld, ltob. Teof.: Jag hade icke ämnat
deltaga i denna diskussion; men som jag icke hört någon framställa
det förslag, som, enligt min åsigt, är det enda rätta, så
har jag, då ingen talare vidare anmält sig, trott mig ej längre
böra iakttaga tystnad.
Alla synas vara ense derom, att den brist, som till belopp
af 800,000 rdr i hof-förvaltningen uppstått, bör af R. St:r betäckas;
men, i afseende på sättet huru detta skall ske, derom
hafva meningarna varit delade. Sålunda hafva några talare ansett
lämpligast vara, att, med bifall till den K. Propos:n, anvisa
250,000 rdr att utgå under hvartdera af årén 1863 till och
med 1866, — Andre åter hafva, lika med Gr. Mörner, funnit
det vara bättre, att öka det ordinarie anslaget för H. M. Konungens
Hofhållning med 170,000 rdr, samt att dessutom bevilja
ett extra anslag af 250,000 rdr för detta år och 240,000
för år 1864.
Intetdera af dessa förslag synes dock vara tillfredsställande,
emedan R. St:r genom antagande af det ena eller det
andra skulle liksom ställa Konungens hofhållning under en slags
administration.
Då ingen har bestridt att ju de i hof-förvaltningen uppstådda
bristen bör af R. St:r fyllas, och alla således derom lära
vara ense, så synes det mig vara både klokast och R. St:r
värdigast, att på en gång anvisa den summa af 800,000 rdr,
som för bristens betäckande erfordras.
Beträffande åter frågan om den tillökning uti det ordinarie
hofhållnings-anslaget, som kan vara behöflig, för att förekomma
så beskaffad brist för framtiden, så har man visserligen sagt,
att den K. Proposm och det dervid fogade Statsråds-protokollet
icke skulle lemna någon ledning för omdömet i berörde
afseende; men detta innefattar dock, så vidt jag förstår, ett fullkomligt
misstag. — Hr Finans-ministern har nemi. till Statsråds-protokollet
uttryckligen gifvit tillkänna, att om 250,000
rdr beviljades för hvartdera af de fyra åren, eller tillsammans
för hela nämnde period 1,000,000 rdr, så skulle dermed icke
allenast den uppgifna bristen kunna betäckas, utan äfven jemnvigt
emellan inkomster och utgifter med säkerhet vinnas, samt
all vidare underbalans förekommas. — Då nu 800,000 rdr er
-
334
Oen 11 Februari f. m.
fordras för betäckande af den redan befintliga bristen, återstår
således al hela det begärda fyraåriga anslaget endast 200,000
rdr, deraf en ganska stor del torde få användas såsom räntor
linder amorteringstiden. Men, om jag nu ock antager, att
skulden vore så fördelaktigt placerad, att den kunde få under
en tid af fyra år amorteras, utan att den ringaste ränta derför
behöfde erläggas, så lemna dock de, bristen öfverskjutande
200,000 rdr, fördelade på fyra år, endast en tillökning af 50,000
rdr för hvarje år, och utgör således en summa af 50,000 rdr
det högsta belopp, hvarmed, enligt den af Hr Finans-ministern
lemnade utredning, den ordinarie hofhållnings-sunnnan skulle
behöfva höjas, för att, sedan bristen blifvit betäckt, med säkerhet
vinna jemnvigt emellan inkomster och utgifter, samt förekomma
vidare underbalans. — Jag befarar dock alt någon missräkning
i berörde afseende kan hafva insmugit sig i Hr Finansministerns
kalkyl. — Men om så är, torde säker upplysning
derom med lätthet kunna erhållas under ärendets handläggning
i Stats-Utsk:t.
På grund af hvad jag haft äran anföra, tager jag mig friheten
att genom denna min motion vördsamt föreslå, att R.
St:r måtte, dels för en gång anvisa den summa, 800,000 rdr,
sorn erfordras för betäckande af den uti H. M. Konungens hofförvaltning
nu befintliga brist, dels ock förhöja ordinarie anslaget
för hof-hållningen, antingen med 50,000 rdr, på grund af
Hr Finans-ministerns förutnämnde till Statsråds-protokollet afgifne
yttrande, eller, om något misstag deruti skulle hafva insmugit
sig, — och det skulle lör ändamålets vinnande vara nöd
vändigt,
— ända till det af Gr. Mörner uppgifne belopp.
Endast genom ett så beskafladt förfarande anser jag R.
St:r uti denna grannlaga fråga handla på ett ändamålsenligt och
dem fullt värdigt sätt, samt så, att de sjelfve vid anslagets
beviljande kunna få njuta den stora tillfredsställelsen att med
visshet veta, det jemnvigten emellan inkomster och utgifter vid
H. M. Konungens hof-förvaltning blifvit återställd på sådant sätt,
att ingen vidare brist för framtiden må komma att deruti
uppstå.
Afven detta yttrande framkallade flera bifallsrop.
Sedan öfverläggningen härefter förklarats fulländad, remitterades
den ifrågav:de motionen jemte yttranderne till StatsUtsk:t.
Hr Brakel, Mauritz: Jag anhåller om öfverseende derföre,
att jag afbryter det öfverläggningsämne, som f. n. täger
Eder uppmärksamhet, M. Hrr! i anspråk; men vigten af det
förslag, jag nu går att väcka, torde få anses såsom en giltig
anledning dertill.
Vid aflåtandet af den utaf mig väckta motion ang:de ordnandet
af rikets sjöförsvar, uttryckte jag tillika den önskan, att,
Den 11 Febrnari f. m.
335
innan nämnde fråga uti Riks-Stånden till afgörande förekom,
samtlige R. St:r skulle till allmän öfverläggning i ämnet sammanträda.
Jag tager mig nu friheten, att formligen göra hemställan
derom, enär jag fortfarande anser en dylik åtgärd vara
så mycket mera nödig, som meningarne ang:de rätta sättet att
återupptaga Sveriges sjunkna sjöförsvar äro mer än vanligt
delade.
Hos Hr Gr. o. Landtm, anhåller jag således om propos.
deruppå, att R. St:r måtte, lör gemensam öfverläggnings hållande
ang:de Stats-Utsk:ts blifvande Utlåt, ronde femte hufvudtiteln,
sammanträda någon dag kort före detta UtlåUs föredragning och
afgörande; och får jag. under förutsättning af bifall till denna
min motion, dertill foga den begäran, att nämnde dag i sedvanlig
ordning måtte af Hr Landtm, och Hrr Talmän bestämmas;
hvarförutan jag anhåller, att derest mitt nu väckta förslag
skulle vinna R. o. Ad:s bifall, de öfriga Riks-Stånden måtte
inbjudas att i samma beslut sig förena.
Frih. Stjernstedt, Joh. Wilh.: I en fråga, så invecklad
som denna om landets sjöförsvar, måste man, efter mitt
förmenande, begagna sig af alla möjliga tillfällen, för att erhålla
de upplysningar, som äro i ämnet behöfliga.
1 sådant afseende anser jag såsom särdeles ändamålsenligt
att få gemensamma sammankomster, der män af facket från
alla Riks-Stånden kunna i frågan uttala sina tankar.
På samma gång jag således på det varmaste förordar den
af Hr Brakel nu väckta motion, anhåller jag, i sammanhang
dermed, att densamma måtte vinna R. St:rs bifall.
Flere ledamöter begärde ifrågav:de förslag på bordet.
Föredrogs K. M:s den 7 dennes på bordet lagde Nåd. Propos.
om anvisande för fyra år af ett fyllnadsanslag till K. M:s
hofhållning.
Gr. Anckarsvärd, Garl Henrik: Givil-listan företer inom
alla konstitutionella länder, likasom första hufvudtiteln, dess motsvarighet
hos oss, ett af de ömtåligaste öfverläggningsämnen
inom de lagstiftande församlingame.
Det enskildta folkombudet blifver vid dessa öfverläggningar
alltid mera eller mindre ställdt i kollision emellan obehaget) att
synas mindre villigt att gå högsta maktens innehafvares önskningar
till mötes och pligten att vid skattebidragens behandling
aldrig lemna utur sigte, att de utgöra produkten af folkets arbete
och försakelser.
Det är, till undvikande af ett så beskafTadt ömsesidigt obehag,
för både regent och folkombud, man gemenligen vid hvarje
thronbestigning begagnar det ännu neutrala tidsmomentet, att
för den stundande regementstiden öka eller minska det Kongl.
336
Oen 11 Februari f. m.
apanaget, och hvaraf följden biifver, att, då intetdera sker, man
icke funnit några anledningar för handen att uti anslaget för
företrädaren göra några förändringar till förmån för efterträdaren.
Den siste Wasa-Konungen på Sveriges thron lemnade den
med ett i ordets fulla bemärkelse tomt chatull; men också
utan att under sin åttaåriga regementstid hafva afTordrat folket
några ökade skattebidrag för sin hofhållning.
Den honom efterträdande nya dynasti-chefen besteg thronell
med oförändrade anslag, men derjemte med en, genom
Sverige, såsom medel, säkerligen ej obetydlig förvärfvad, så
kallad, enskild förmögenhet, hvarvid ej (såsom ofta sker) får
glömmas de 300,000 rdr, som i och med honom för evärdeliga
tider tillhandahållas den regerande Konungen af dynastien
Bernadotte; — utanför de, uti första hufvudtiteln upptagne anslagssummor.
Vid 1823 års riksdag äskades för Konung Carl Johans räkning
första hufvudtitelns ökande med 100,000 rdr b:ko.
Denna begäran framställdes då under helt andra förhållanden,
än nu för handen varande, under helt annan form och på
helt annat sätt.
Framställningen gjordes på Riddarhuset i motionsväg af dåv:de
Riksmarskalken H. Exc. Hr Gr. von Essen.
Motionen tillvann sig, efter Stats-Utsk:ts tillstyrkan, bifall
af R. o. Ad., men ingalunda utan invändningar och med det
förbehåll, om_ mitt minne icke felar, al dåv:de Frih:n. sedermera
Stats-Rådet Åkerhjelm, att uti det beviljade anslaget skulle innefattas
en förbindelse för Konungen att understödja den K. theatern.
Att Konung Carl Johan vid sitt frånfälle lemnade en be»
tydligare enskild förmögenhet synes vara otvifvelaktigt.
Vid Konung Oscars uppstigande på thronell blef likaså litet,
som under dess femtonåriga regering, någon fråga väckt om
apanagets tillökning.
Fyra år äro ännu icke förflutna, sedan vår nu regerande
Konung intog thronen; och den K. Proposui åtfölj:de Statsrådsprotokollet
synes affattadt i afsigt att öfvertyga R. St:r att den
i första hufvudtiteln upptagna hofhållnings-summan, 630,000 rdr,
sedan 1859 blifvit så otillräcklig, att en stor brist deruti år
ifrån år uppstått, till ett närv:de belopp af ej mindre än
800,000 rdr.
Statsråds-protokollet antyder såsom ett obestridligt faktum,
att bristen är förhanden; att bristen af lätt förklarliga
skäl, sorn det uti Statsråds-protokollet heter, går tillbaka ända
ifrån de två år, då Konungen under sin faders sjukdom förestod
regeringen; men nämnde protokoll förbigår härvid det månatliga
bidrag, som ifrån Konung Oscar till regentens hofhållning
lemnades, och Statsråds-protokollet antyder stegrade priser
och derifrån utgående ökade lelnadskostnader i allmänhet
som
Den 11 Februari f. m.
337
som enda anim till den uppgifne, så högst betydliga bristen
inom första hufvudtiteln.
Jag tillåter mig likväl härvid anmärka, att de sålunda till
den angifne bristen uppgifne orsakerna säkerligen till en högst
tryckande grad blifva gällande för det lilla hushållet, och till
och med för de bättre lottade löntagarne inom vårt land, men
blifva, efter min uppfattning, af ringa, eller åtminstone af mindre
inflytande å en årlig tillgång af 630,000 rdr för lefnadsbehofvens
fyllande, äfven lör ett hof inom vårt land.
Likaså säkert, som den K. hofhållningen i Sverige bör
kunna bestridas och måste kunna göra det med 630,000 rdr,
vid betraktande af hvad Statsverket, jemte här ifrågav:de hofhållningssumma,
till hofhållningen utbetalar, och med afseende
äfven derå, att hof-funktionärernes löner till betydlig del utgå
ifrån Statsverket i och för andra innehafvande tjenster; lika
säkert är, att sex millioner rdr kunna göras otillräcklige, om
grunderne och sättet för deras användande blifva mera eller
mindre felaktiga.
När man härvid, under titel för hofhållning, endast afser
de ifrågav:de 630,000 rdr, så känner åtminstone icke jag någon
grundad ani., hvarföre man alltid förbigår de 300,000 rdr,
hvilka årligen till K. M:s disposition ifrån Riksg.-Kont. utbetalas,
och hvarvid sålunda för liofhållningens behof uppkommer en
tillgång af 930,000 rdr.
Då härvid ytterligare tages i öfvervägande, att H. M., under
loppet af mindre än fyra år, gjort betydliga arf, så måste
det finnas ganska naturligt, att man kommer till en tvekan,
huruvida den uppgifna bristen af 800,000 rdr är att betrakta
såsom en hofhållningens skuld till Konungens enskildta förmögenhet,
eller såsom en total brist lili H. M:s sammanräknade
tillgångar, hvilket lika litet genom den K. Proposm, som af det
bifogade Statsråds-protokollet upplyses.
Som en ani. till tvifvel om rätta förhållandet framställer
sig äfven det nyligen af K. M. gjorda inköpet af en tiieater,
som det af tidningarne synts, för en köpesumma af 275,000
rdr, hvilket äfven borde ådagalägga, att K. M. ingalunda är i
saknad af medel; men hvarvid man kommer till ett tankeslut,
att den enskildte spekulationen torde böra ligga helt och hållet
utom omfånget af den K. verksamheten.
Uti det, den K. Proposm vidfogade Statsråds-protokollet
yttrar Hr Finans-ministern: »Det är utom allt tvifvel att äfven
för framtiden en lämplig förhöjning i det ordinarie anslaget är
af omständigheterne påkallad, och detta bör icke finnas för någon
oförväntad!, då man tager i betraktande, att den närvrde
anslagssumman blifvit bestämd för fyratio år tillbaka, och att
under tiden såväl behofven i allmänhet, som prisförhållanderne
särskildt, undergått en högst betydlig förändring.»
Den sednare perioden är redan af mig bemött.
Hr Finans-ministern yttrar vidare. »Men tydligt är också
att en dvlik permanent tillökning i hofhålinings-summan, så att
H. II. 22
338
Den 11 Febrnari f. m.
inkomsterne må komma att för framtiden motsvara ntgifterne,
ej på långt när behöfver uppgå till så stort belopp, som det
tillfälliga anslag, hvilket nu är nödvändigt för att under den
nyss angilne perioden af fyra år icke allenast förekomma vidare
underbalans, utan ock godtgöra de redan befintlige bristerne.»
Dessa Hr Finans-ministerns yttranden synas mig innefatta
motiverna för hans, till den K. Proposm uppgjorda förslag till
första hufvudtitelns förstärkande; men de innehålla derjemte
en så spetsigt anlagd utväg, att för framtiden hafva bundet R.
St:r eller dess arftagare, i afseende å anslaget för första hufvudtiteln,
att den samvetsgranne representanten icke kunnat
låta ett så beskafiädt, möjligtvis ofrivilligt inledt förhållande
undfalla sin uppmärksamhet.
Den betydliga brist af 800,000 rdr uti tillgångarne för hofhållningen,
som af Hr Finans-ministern antvdes icke lör någon
bort vara oförväntad, lemnar en allt för påtaglig anledning till
anmärkning, att den, vid stats-regleringens uppgörande, ännu
mindre bort för Hr Finans-ministern och för Stats-Rådets öfrige
medlemmar vara okänd, då, vid ett motsatt förhållande,
Proposm vid riksdagens början, i och för bristens fyllande, i
sammanhang med öfriga fordringar för första hufvudtiteln säkerligen
blifvit afgifven.
Det mindre behagliga intryck, den K. Proposm, ej mindre
inom riksdagen, än inom allmänheten åstadkommit, till följe af
med tidpunkten för dess afgilvande sammanbundne förhållanden,
hade då undvikits.
Månne ej sådant hade bort utgöra ett föremål för Konungens
rådgifvares uppmärksamhet och handlingssätt?
Förutsatt att den uppgifna skulden utgör 800,000 rdr, så
tillkommer naturligtvis räntorne, att successive under de fyra
åren medtaga en betydlig del al återstoden utaf den affordrade
millionen.
Hr Finans-ministerns förslag och K. M:s derå grundade
Nåd. Propos., att R. Sl:r måtte, för återställande af jemvigten
uti K. M:s hofhållnings-förhållanden, bevilja ett ökadt anslag för
första hufvudtiteln, alt ifrån detta årets början utgå med
250,000 rdr, för hvarje af åren 1863—1866 (eller under fyra
år), kan jag, för min del, icke tillstyrka.
Jag tager mig således friheten begära Stats-Utsk:ts uppmärksamhet
å det mindre lämpliga eller kanske, rättare sagdt,
passande, att till fyra års tid förlänga ett för den enskildte,
och sålunda ännu mera för den ställning, K. M. inom samhället
intager, förhatligt och högst besvärligt kreditförhållande, som
hvilar på omsättning af låne-transaktioner och ränteliqvider,
ifrån det ena året till det andra.
Den K. Proposm begär alt visserligen för särskildt ändamål
få första hufvudtiteln årligen ökad med 250,000 rdr för en tid
af 4 år.
Hr Finans-ministern yttrar: »att utan tvifvel en dylik per
-
Den 11 Februari f. m.
339
manent tillökning i hofhållnings-summan för framtiden ej på
långt när beliöfver uppgå till så stort belopp.
Jag kan likväl härvid icke förbise, att bifallet af ett så
beskalladt anslag lör civil-listan, under en tid af fyra år, skulle blifva
att allt lör menlöst blottställa de skattdragande för förslagets
temmeligen genomskinliga resultat, att anslaget, en gång bifallet,
säkerligen skulle blifva permanent.
När har man väl någonsin sett att ett för flera år beviljadt
anslag för en hofhållning minskats, upphört eller återgått.
Det visar sig äfven för mig mindre väl betänkt, om R.
St:r genom bifall till formen för K. M.s Nåd. Propos. skulle på
sitt yttersta, i sådant afseende, binda händerna på en, dem efterkommande
lagstiftning.
Jag kommer härifrån till den slutsats, att då skuldens tillvaro
är antydd och då R. St:r blifvit anlitade alt mellankomma,
i och för det förev:de behofvets afhjelpande, hvilket de icke synas
för det närv:de kunna undandraga sig, det tyckes mig vara
mera öfverensstämmande med R St:rs värdighet, alt anslå den
äskade summan af en million rdr rmt, att genast på en gång
och för en gång af Riksg.-Kont. utbetalas; då dervid för hofhållningen
besparas räntor och för H. M. obehaget att hafva
fordringsegare.
Då äskandet af detta, vid första hufvudtitelns uppgörelse
till pågående riksdag, icke ifrågakomne extra stats-anslag i så
behaglig tid sammanträffat med den så allmänt uttalade tillfredsställelsen
öfver det ifrån regeringen utgångne reform-förslaget,
så kunde det kanhända icke vara olämpligt, om allmänheten
sattes i tillfälle att äfven materiell få uttrycka denna tillfredsställelse,
medelst den begärde millionens fördelande på debetsedlarne
under titel: Extra tillskotts-algift för en gång för första
hufvudtiteln, på sätt, till följe af aflidne Hr von HartmansdorlTs
motion, egde rum med krigsgärden, i och för hjelpsändningen
till Danmark 1848.
Genom ett sådant förfogande skulle säkerligen den minsta
rubbning uti den redan långt Iramskridne statsregleringen komma
att ega rum.
Jag anhåller att detta mitt yttrande måtte till Stats-Utsk:t
få åtfölja remissen af den K. Proposm.
Hr Stjernsvärd: Det finnes omständigheter, som hafva
ett så nära sammanhang med den föredragna K. Proposm, at
jag icke anser att de böra blifva oanmärkta. Jag vill dem ant
föra under anhållan, att hvad jag kommer att yttra, måtte til|
Stats-Utsk:t få åtfölja remissen af den K. Proposm.
Vid flera föreg:de riksdagar har jag sökt göra den efter
min uppfattning rättsenliga maximen gällande, att det endast
är funktion, förenad med verkligt arbete, som gifver anspråk på
underhåll från statens sida. I öfverensstämmelse härmed, har
jag äfven å lista hufvudtitelns anslag påyrkat berörde åsigters
genomförande. Jag har således påyrkat, att underhåll från
340
Den lt Februari f. m.
statens sida endast borde tillkomma Konung och Kronprins
(thronföljaren) såsom egande tillvaro för vårt samhälls-skick, samt
deras enkor. Deremot har jag ansett, att något underhåll
för öfrige medlemmar af den K. familjen icke bör ifrågakomma.
Det var i fullkomlig konseqvens med dessa åsigter, som
jag år 1857 den 23 September, då nuv:de II. M. Konungen
med anledning af Konung Oscars sjukdom uppdrogs, att med
Konungslig makt och myndighet såsom regent föra riks-styrelsen,
gjorde en motion, som jag ber att få uppläsa. Den
lydde som följer:
»Vid ett löreg:de tillfälle, då regleringen af Kiks-Statens
i:sta hufvudtitel till afgörande förevar, påyrkade jag åtskilliga
förändringar inom denna hufvudtitel, som jag dock hade föga
hopp se gillade af majoriteten inom detta hus. Denna omständighet
hindrade mig likväl icke att dem framställa, då min öfvertygelse
sade mig, att de voro rättsenliga. Samma förhållande
eger äfven rum med hänsende till hvad jag nu går att
föreslå.»
»Vid det åberopade tillfället antydde jag denna, jag vågar
påstå, rigtiga maxim, att det endast är en påräknad ersättning
genom arbete, som bör ligga till grund för beviljandet af underhållsanslag
från statens sida, och att jag, under iakttagande
häraf, icke var obenägen att, i följd af förhandenvarande omständigheter
och förändrade lefnadsförhållanden öka l:sta hufvudtitelns
anslag. Med det här nu anförda till utgångspunkt och
i full öfverensstämmelse dermed, samt då ingen torde kunna
bestrida, att det åt H. Iv. H. Kronprinsen beslutade uppdrag,
att under H. M. Konungens sjukdom »med full Konungslig
makt och myndighet föra riks-styrelsen», innefattar det mest
magtpåliggande och mödosammaste kall inom samhället, och
hvarvid derjemte är förenadt för II. K. H. betydligt förökade
lefnadskostnader, till hvilkas bestridande det åligger R. St:r
och ingen annan att lemna medel, så får jag, tned stöd af
R. o. Ad:s nu fattade beslut och 56:te §:n K. O., vördsamt
föreslå:
att R. St:r måtte besluta, det H. K. II. Kronprinsen,
under den tid han förer riks-styrelsen, må
ega att årligen i förökadt anslag uppbära en lika
stor summa, som den riks-staten honom för när
varande
anvisar, eller 100,000 rdr bko.»
Denna motion blef remitterad till Stats-Utslct. Men då
efter circa 7 månaders förlopp intet svar derå från Utsk:t lörspordes,
så föranleddes jag derom inom Ståndet göra framställning,
hvilken på det kraftigaste understöddes utaf t. ex.
Hr Gr. Löwenhjelm, Hr Aminoff m. fl. Afven denna framställning
blef utan verkan, hvilket föranledde mig, att efter ytterligare
två månader ånyo påyrka svar å min motion, hvaraf
en liflig debatt inom Riddarhuset uppstod. Under densamma
Den II Febrnari f. m.
341
uppträdde Stats-Utsk:ts dåvarande Ordförande, numera Landtm.
Hr Gr. Lagerbjelke och anförde, såsom skäl, ett af Chefen för
Finans-departementet, dåvarande Hr Gripenstedt till Ordföranden
afgifvet handbref, så lydande:
»Till Ordföranden i H. St:rs Stats-Utsk., Hr Gr. Lagerbjelke.
H. K. H. Kronprinsen, sorn blifvit underrättad om en af
Hr Stjernsvärd hos K. o. Ad. väckt och till Stats-Utsk:t remitterad
motion, ang:de förhöjning i det för II. K. H. bestämda
anslag, har befallt mig, genom Hr Gr:n, meddela StatsUtsk:t
H. K. H:s önskan, att, då frågan om det anslag, som
för H. K. H. är nödigt under den tid, han, till följd af H. M.
Konungens beklagligen inträffade sjukdom, förer Riks-Styrelsen,
blifvit af K. M. ordnad, den väckta motionen, hvars välvilliga
syfte H. K. H. med nöje erkänner, icke måtte föranleda någon
åtgärd å R. St:rs sida.
Med fullkomligaste högaktning tecknar Högvälborno Hr
Gr:s ödmjuke tjenare
Stockholm d. 28 September 1857.
J. A. Gripenstedt.»
Hvarefter Hr Gr:n tilläde:
»Hrrme torde således finna, att den officiela handling, man
påyrkat, verkligen förefinnes; att denna anslagsfråga, väckt till
förmån för H. K. H. Kronprinsen, har Kronprinsen-regenten
sjelf undanbedt sig; och då kan icke nekas, hvad jag förut anmärkt,
att man går H. K. H:s rätt för nära, då man icke låter
honom sjelf bedöma hvad han i detta afseende behöfver,
samt, sedan ett sådant undanbedjande skett, låter frågan
förfalla.» Uti detta Hr Gr:s yttrande instämde äfven dåvarande
Hr Gripenstedt; jag deremot bestred allt afseende såväl
å Hr Gripenstedts skrifvelse som å hvad i öfverensstämmelse
dermed blifvit anlördt, och fortfor att påyrka min grundlagsenliga
rätt att få min motion behandlad. Häruti intämmde
flere af Ståndets ledamöter, bland andra generalen Gr. Löwenhjelm,
uti ett längre värdigt yttrande. Icke dess mindre blef
min motion af Utsk:t obehandlad och qvarlemnades på dess
bord då riksdagen aflystes.
Af hvad jag nu anfört och som ovedersägligen utgör ett i
alla afseenden grundlagsvidrigt förfaringssätt, så borde väl åtminstone
den slutsats kunnat dragas, att ingen åtgärd skulle
förekomma, som skulle innebära ett återtagande eller annulerande
af hvad Chefen för Finans-departementet förklarat och
påyrkat. Något som än ytterligare bestyrkte denna förutsättning,
var, att ingen tillökning uti H. M. Konungens underhållsanslag
hvarken vid förra riksdagen förekom eller uti den
i början af denna riksdag grundlagsenligt afgifna K. Proposm
om Statsverkets tillstånd och behof deruti inbegripet anslagen
under l:sta hufvud ti teln. Tvärtom förekommer uti nämnde K.
Propos. och berörde hufyudtitel den förklaring, att H. M. icke
342
Den 11 Febrnari f. m,
ansåg annan förändring i anslag till Konungahuset erfordras,
än att det för H. M. Enkedrottning Desiderias hofhållning beviljade
anslag komme att ur Itiks-staten utgå. Under dessa
förhållanden var det icke utan största förvåning och en till
hvarje Svensk innebyggare sig sträckande pinsam känsla, som
man just på sjelfva Carlsdagen, då förtjusningsfebern öfver det
afgifna förslaget till ny R. O. — en feber, hvaraf jag äfven sjelf
i viss mån befann mig angripen, med anledning af förslagets
innehåll och motiver —, befann sig i sin högsta utveckling, erfor,
genom ett handbref från Chefen för Finans departementet
till Landtmm och Ståndens Talmän, att min omordade förutsättning,
bestyrkt af den sednast afgifna K. Proposm örn Statsverkets
tillstånd och behof, befanns vara förhastad och origtig.
Jar har nu anfört åtskilliga data i sammanhang med hvad
jag i början af detta mitt anförande antydde. Det återstår
mig att än ytterligare anföra några dylika. Innan jag likväl
företager mig detta, anhåller jag, att, i egenskap af ett interniesso,
få yttra några ord med hänseende till de af mig omordade
af Frih. Gripenstedt aflåtne skrifvelser, dels till Utsk:ts
Ordförande, dels tili Landtm, och Talmännen. Må vår Ståndsrepresentation
vara än så mycket utdömd af allmänna opinionen
på grund af dess egande brister, så är den likväl ännu
den enda lagliga myndighet, hvarigenom den ena statsmakten
representerar, och har i denna egenskap obestridliga anspråk
på behörig aktning. Uti grundlagen föreskrifves, huru meddelanden,
de båda statsmakterna emellan, skola ega rum. Från
Konungamakten medelst K. Propos., kontrasignerad af StatsRåd.
Någon föreskrift eller medgifvande, att dylika kommunikationer
kunna ske genom enskilta handbref ilrån någon af
Stats-rådets ledamöter, finnas icke; ett förfaringssätt af denna
beskaffenhet är således otillbörligt och erfordrar tillrättavisning,
då Riks-Stånden och deras Utsk. meddelst ett dylikt tiilvägagående
sättas i jemnbredd med ministeriela byråer. Jag
vill nu öfvergå till sjelfva corpus delicti eller det Statsrådsprotokoll,
som ligger till grund för den K. Proposm och för
hvilket Frih. Gripenstedts ofvan anförda handbref var en föregångare.
Innan jag öfvergår till sjelfva frågan om anslaget, ber
jag få fästa uppmärksamheten vid ett för detsamma anfördt motiv.
— Såsom sådant anföres uti Statsråds-protokollet under den
6 sisth Februari: »Dessa brister för de år, som förflutit sedan
E. K. M:s thronbestigning, jemte den ansenliga brist, som af
lätt förklarliga skäl uppstod under den tid af nära två år, då
E. M. såsom regent förde riks-styrelsen, med särskilda statsanslag
derför endast från Norige, utgöra nu tillsammans ett belopp
af omkring 800,000 rdr rmt.»
Vid afgifvande af detta yttrande, har Hr Departementschefen
icke betänkt, alt det var just han sjelf, som år
1857—58 genom sine åtgöranden förhindrade och omintetgjorde
all verkan af min motion om förhöjdt anslag till nuv:de H. M.
Konungen, i dess dåv:de egenskap af regent, och att det således
Den 11 Februari f. m.
343
ar han sjelf, Departements-Chefen, han och ingen annan, som
genom sagdo Stgöranden är orsak till de brister, som under
regentskaps-liden i underhållsanslaget uppstodo; han har derjemte
förglömt, att han i sammanhang med sitt af inig anlörda handbref
till Ordföranden i Stats-Utsk:t under den 28 September
1857. sammanställdt med dess nu tilikännagifna moliv till den
uppstådda balansen i Konungens civil-lista, gilvit fullgod anledning
misstänka, att Konung Oscar icke infriat sitt gifna, af Departements-Chefen
officiell tilikännagifna löfte, att bekosta de af
regentskapet föranledda förökade utgifter för davide II. K. H.
Kronprinsen, och uppmanar jag Hr Departements-Chefen att förklara,
huru med denna sak sig förhåller.
Hvad den anförda balansen angår, så anser jag, att de åtgöranden,
som å R. Stirs sida med anledning deraf böra ifrågakomma,
icke kunna blifva andra, än att vi, huru det än må
svida, måste betala, men vi måste fullgöra denna betalning på
ett nationen värdigt sätt, således icke på det sätt, som Hr Departements-Chefen
föreslagit, då detsamma skulle försätta Konungen
under en slags fyra-årig administration, föranleda ackorder med
fordringsegare om amortering o. s. v., utan tillstyrker jag, att
den äskade millionen på en gång utbetalas och ställes till K.
M:s disposition, för att ögonblickligen kunna undanrödja balansen,
utan afseende på om Israels barn dervid skulle gå i mistning
om det landet Gösen, och är det för att gifva erforderlig
form åt detta mitt förslag, sorn jag ber att få förvandla det
uti motion.
Frih. Raab, Adam Christian: Så länge frågan, på
grund af Gr. Mörners motion, blottt gällds de olika sätten för
det nu omhandlade anslags beviljande, eller för bifallandet af
deri K. Proposm, trodde jag mig så mycket mindre böra begära
ordet, sorn jag i allmänhet anser, att dylika grannlaga
frågor bäst och lämpligast afgöras, ju mindre man derom
talar.
Någon tvekan att bifalla den K. Propstn hade jag icke trott
här skulle ifrågakomma. Det var endast sättet för detta bifall,
hvarom jag trodde meningarna kunde vara delade.
Men, sedan jag, under diskussionen i ämnet, emot min
förmodan försport en tvekan äfven i förstberörde afseende, eller
huruvida det vore rätt och billigt alt öka anslaget för lista
hufvudtiteln, så och ehuru jag är öfvertvgad att förslaget att
sätta den begärda summan på debetsedlarne, icke gör sig gällande,
har jag ansett mig icke kunna undgå att uttala några
ord i ämnet.
Om jag ock önskat att formen för denna K. Propos. varit
någon annan, eller att densamma bort framkomma på samma
gång som den l:sta hufvudtiteln, så kan dock denna omständighet
icke i någon mån föranleda mig att motsätta mig
bifall till den nu omhandlade K. Proposms innehåll.
344
Den 11 Febrnari e. m.
Mig svnes, det man icke borde förglömma, att ingen monarkisk
stat i Europa har sitt konungadöme för lägre pris än
Sverige. Möjligen är detta dock händelsen i Grekland; men
vi veta också, att det för närvarande är mycket svårt att dit
få en konung.
Om således, på sätt jag omförmält, vi hafva vår monarkiska
styrelse för bättre pris, än något annat land, — om vi
icke kunna förneka, att prisförhållanderna föranleda, äfven för
hvarje enskild man, mycket större utgifter än tillförene, samt,
med särskildt fästadt afseende på förevarande fråga, att de
äro minst dubbelt högre än för 40 år sedan, så föreställer jag
mig, att icke något annat än bifall bör kunna blifva svaret på
K. M:s framställning i ämnet.
I afsende å sättet, tror jag, att man bör bifalla den K.
Propos:n, ehuru åtminstone jag alltid skall hålla Gr. Mörner
räkning för den syftning, uti hvilken hans motion blifvit afgifven.
Efter härned slutad öfverläggning och uppå framställd propos.
, blef den K. Proposm jemte yttranderne remitterad till
Stats-Utsk:t.
R. o. Ad. åtskiljdes kl. 2 e. m.
In fidem,
0. Brakel.
Onsdagen den 11 Februari 1863.
Plenum kl. 6 e. m.
Undertecknad uppläste en ifrån Hr Gr. o. Landtm, till
honom aflåten skrifvelse af följande lydelse:
Hindrad af illamående att tiUslädeskomma under aftonplenum
denna dag hos R. o. Ad., får jag anmoda den främste
närvarande ledamoten, att i mitt ställe dervid föra ordet.
,Den 11 Febrnari e. m. 315
Härefter intogs ordförandeplatsen af Gr. Posse, Arvid.
Justerades 4 prot.-utdrag för förmiddagens plenum.
Fördrogos och remitterades til! Stats-Utsk:t K. M:s nedannämnde,
den 7:de dennes bordlagde Nåd. Propos:r och Skrifvelser
till H. St:r, nemi:
Propos:r
ang:de upplåtande af en del utaf slottsträdgården i Halmstad
till tomt för ny elementarläroverks-byggnad derstädes;
ang:de upplåtelse till Wenersborgs stad af en Kronan tillhörig
tomt derstädes;
om beviljande af anslag till inköp för statens räkning af
en del utaf den af Kammarherren m. m. G. D. Lorichs i lifstiden
tillhöriga samling af mynt och medaljer;
ang:de ersättningsanslag för upphörd dagsverks-skyldighet
till åtskilliga militie-boställen;
och Skrifvelser
i fråga om statsbidrag till kanalisering af Luleå eif,
till beredande af farled förbi Hedens- och Eds-forssarne derstädes;
ang:de
sökt statsbidrag för anläggning af en jernväg
mellan Christianstad och Hessleholms station å södra stambanan;
ang:de
pensionering å allmänna indragnings-staten af läkare
vid arméen och flottan.
Föredrogs ånyo Konst.-Utsk:ts den 28 sisth Januari och 7 dennes
bordlagde Mern, N:o C, ang:de fullbordad granskning af de
i Stats-Rådet förda protokoll.
Hr Dalman, Wilh. Fredr., anförde skriftligen:
I likhet med hvad jag vid föreg:de riksdagar, då Konst.-  Utsk:ts s. k. décharge-betänk. på Riddarhuset förekommit, yttrat
vara min åsigt nng:de formen för samma Betänk., bör jag ej
heller i dag dölja min mening, att den form, Konst.-Utsk:t fortfarande
begagnat för Statsrådets s. k. décharge, icke motsvarar
hvad, efter min tanke, R. St:r egt rätt att af Ulsk:t fordra, eller
ett omdöme öfver det sätt, hvarpå regeringen i allmänhet blifvit
sedan förra riksdagen förd. Det är nemi. detta omdöme,
som måste i konstitutionel mening utgöra resultatet af Utsk:ts
granskning af Statsråds-protokollen; ty det,nakna förklarandet,
att Utsk:t icke funnit något i lag grundadt skäl att enligt I06:te
§:n R. F. ställa någon ledamot af Statsrådet under riksrätt,
eller att Utsk:t icke upptäckt någon anmärkning af den
346
Den 11 Februari e. m.
vigt, att den, på grund af l07:de §:n samma Grundlag, bort föranleda
omröstningar inom Riks-Stånden, huruvida R. St:r anse
rikets väl kräfva, att de hos Konungen anmäla siri önskan, att
han ville utur Statsrådet och från embetet skilja en eller annan
af rådgifvarne, synes i sanning hvarken för landet och representationen
eller för rådgifvarne sjelfva vara på något sätt tillfredsställande
eller tillfyllestgörande.
Beträffande omdömet om den nuvar:de ministéren och dess
handlingssätt såsom Konungens rådgifvare, är detta, hos folket
och dess representanter, utan tvifvel så enhälligt, att Konst.-  Utsk:t omöjligen kunnat finna sig i förlägenhet om väl grundade
motiver för samma omdöme. Onskligt hade fördenskull
varit, att Utsk:t framlagt dessa motiver och dervid hufvudsakligen
fästat sig vid det obestridliga förhållande, som bland annat
företrädesvis utgör karakteren af den nuv:de ministéren, eller
dess oaflåtliga bemödanden att här i landet införa och stadga ett
konstitutionelt styrelsesätt och derigenom städse verka för både
det sociala och det politiska framåtskridandet. Efter mitt förmenande
har den nuv:de ministéren framför de liesta, om icke
alla, sina föregångare endast härigenom förvärfvat de mest rättmätiga
anspråk på landets förtroende, utan allt afseende på de
mer eller mindre obetydliga anmärkningar som i partiella frågor
— derom åsigterna både äro och med fog kunna vara delade
— af en eller annan Utsk:s-ledamot efter dess åsigt blifvit
framställda, ehuru af Utsk:s majoritet ogillade och följaktligen
icke rimligtvis, utur någon synpunkt, berättigade till en
plats i Utsk:ts Betänk.
Min afsigt är icke nu att föranleda någon debatt rörande
den ifrågav:de principen eller att på grund deraf yrka återremiss
af Konst.-Utsk:ts Betänk., utan har jag endast velat på
detta sätt få denna min särskilda mening till protokollet antecknad.
Frih. Tersmeden, Wilhelm Fredrik: Den värde talare,
som sist hade ordet, yttrade, att, oaktadt Konst.-Utsk:t hvarken
funnit skäl att emot någon Stats-Rådefs ledamot tillämpa
106:te §:n R. F. eller ansett ani. förekomma att framställa någon
anmärkning på grund af 107:de §:n i samma grundlag, det
dock borde hafva uppdragit någon karakteristik öfver styrelsens
handlingssätt. Konst.-Utsk:t har endast att ställa sig Grundlagens
föreskrift till efterrättelse. 106:te §:n R. F. stadgar: »Finner
Utsk:t af dessa protokoll, att någon Stats-Rådets ledamot,
eller någon för tillfället förordnad föredragande, eller den embetsman,
som i kommandomål Konungen råd gifvit, uppenbarligen
handlat emot rikets Grundlag eller allmän lag, eller tillstyrkt
någon öfverträdelse deraf, eller underlåtit att göra föreställningar
emot sådana öfverträdelser, eller dem vållat och befrämjat,
genom uppsåtligt fördöljande af någon upplysning, eller
häfver den föredragande underlåtit att, i de fall, som 38:de §:n
af denna R. F. förutsätter, sin kontrasignation å ett Konungens
Den II Febrneri e. m.
347
beslut vägra, då skall Konst.-Utsk:t ställa en sådan under tilltal
af Justitie-Ombudsmannen inför riksrätten.» Något af omförmälde
fall har icke inträffat under den tid de af Konst.-  Utskrt nu granskade statsråds-protokoll omfatta, och Utsk:t kan
således icke annat än gifva tillkänna att så inträffat. Vidare
stadgar 107:de §:n. »Skulle Konst.- Utsk:t anmärka att Stats-ltådets
ledamöter samfäldt eller en eller flora af dem, uti deras rådslag
om allmänna mått och steg, icke iakttagit rikets sannskyldiga
nytta, eller alt någon föredragande icke med oväld, nit, skicklighet
och drift sitt förtroende-embete utöfvat, ege då Utsk:t att
sådant tillkännagifva för R. St:r, hvilka, om de finna rikets väl
det kräfva, kunna hos Konungen skriftligen anmäla deras önskan,
att han ville ur Stats-Rådet och ifrån embetet skilja den eller
dem, emot hvilka anmärkning blifvit gjord.» Icke heller i detta
fall har något sådant inträffat, som kunnat gifva Utsk:t ani. till
en så beskaffad anmälan, som här är i fråga. Till detta inskränker
sig Utsk:ts tillgörande. Betänk:t innehåller således
blott en redogörelse för alt Utsk:t icke funnit ani. att tillämpa,
vare sig den ena eller andra §:n. Jag tror att detta sätt
att gå tillväga är tillfyllestgörande och att Utsk:ts yttrande tilllika
innebär den bestämdaste förklaring att Konungens Rådgifvare
med oväld, nit, skicklighet och drift uppfyllt sitt höga kall.
Allt annat yttrande ang:de regerings-handlingar är obelogadt, och
saknar stöd i Grundlagen.
Hr Re Maré, Baltzar: Jag anhåller att få i protokollet
förvara, att jag instämmer med don siste värde talaren, i afs:de
på detta Betänk. Tvisten om formen derför lemnar jag derhän;
men jag finner, för min del, icke något annat konstitutionel sätt
för Utsk:t att uttrycka sig, i afseende på denna fråga. Det är,
efter mitt förmenande, beröm nog äfven för den mest berömvärda
ministére att erhålla ett sådant omdöme, som det Konst.-  Utsk:t här afgifvit. För öfrigt begagnar jag tillfället att förklara,
det jag anser det vara stridande emot Grundlagen, att genom
reservationer draga sådana regeringsåtgärder under representationens
bedömande, som blifvit af Konst.-Utsk:t godkända.
Hr Halman: Jag har redan tillkännagifva min afsigt, att
nu icke föranleda någon debatt riirande Grundlagens tolkning i
denna punkt; men jag har icke velat dölja min åsigt i ämnet,
då både jag och mina politiska vänner, såväl inom som utom
Konst.-Utsk:t vid föreg:de riksdagar, slutit sig till enahanda uppfattning,
hvilken dock, i anseende till den konservativa sidans öfvervigt,
allt hitintills fått gifva vika. Rot hade den tiden gällt ett
klandrande omdöme, men principen måtte väl vara lika riktig,
när fråga hillver om ett tillfredsställande. Jag vill icke påstå,
att Grundlagens bokstaf ålägger Konst.-Utsk:t såsom pligt att gifva
ett allmänt omdöme om styrelsens karaktär och system, men
jag kan icke föreställa mig, att då ett bestämdt förbud i Grundlagen
icke lägger något hinder emot en sådan form, Utsk:t skulle
348
Dea 11 Febrnari e. m.
vara afstängdt från rättigheten att i allmänhet motivera sitt
Utlåt, oell tillkännagifva resultatet af den anställda granskningen
af det sätt, hvarpå landets styrelse blifvit förd. Likaledes har
jag mig bekant, att vid föreg:de riksdagar Utsk:ts liberala minoritet
reserverat sig mot enahanda stränga grundiagstolkning,
som den Frih. Tersmeden vid detta tillfälle försvarat, och att
dessa reservationer fått åtfölja Utsk:ts Betänk, och funnit åtskilliga
anhängare inom representationen. Jag vet äfven att inom
innev:de riksdags Konst.-Utsk. fråga om en sådan förändrad
form för Betänk:ts uppställning varit väckt, ehuru den af för mig
obekanta anledningar kommit att förfalla.
Hr von Ehrenheim, Per: För min del anser jag att
Konst.-Utsk:t icke kan inför B. St:r anmäla andra förhållanden
inom förvaltningen, än sådana, som efter Utsk:ts uppfattning
kunna föranleda en tillämpning af 107:de §:n R. F.; men då
Utsk:t icke funnit ani. till någon sådan anmärkning, har jag inom
Utsk:t delat deras mening, som ansett, att Utsk:t varit berättigadt
och förpligtadt att framlägga en motiverad décharge, d. v. s. att
Utsk:t bort icke blott uppfatta den negativa sidan af regerings-förva
Itningen, utan äfven den positiva, och öfver densamma inför
R. St:r uttala ett omdöme. Denna mening har dock majoriteten
inom Utsk:t icke funnit vara den rätta; och då jag anser majoritetens
åsigt icke strida emot Grundlagen, har jag icke bifogat
någon reservation emot Utskrts Betänk.
Efter härmed slutad öfverläggning och uppå framställd propos.
, blef ifrågav:de Mern. lagdt till handlingarne.
Föredrogs ånyo sammansatta Lag- samt Allm. Besv.- o.
Ekon.-Utsk:ts den 31 sisth Januari och 7 dennes bordlagde
Belänk. N:o 1, i ani. af väckta motioner om utarbetande af lag
mot obehörig efterbildning af konstalster.
Frih. Cederström, Gustaf Carl: Ofvertygad att R. o.
Ad. nu, liksom så ofta tillförne, med intresse omfattar hvad som
i ett eller annat afseende kan leda till befrämjande af skön konst,
anhåller jag få yttra några ord rörande ifrågav:de Betänk., som
jag anser i vissa delar påkalla jemkning.
Utslct har tillstyrkt R. Sl:r att af K. M. begära förslag till
lag mot obehörig efterbildning af inhemska konstalster, men, så
vidt jag förmått riktigt uppfatta Utsk:ts syfte, är det likväl egentligen,
att R. St:r skulle begära ett förslag till lag mot obehörigt
offentliggörande och utbjudande lill salu af elterbildningar utaf
inhemska konstalster. Om man får antaga att i förev:de fråga
ali erforderlig noggranhet i uttrycken bör iakttagas, så torde
också ordalydelsen i nämnde afseende böra rättas.
Uti motiveringen för sitt tillstyrkande har Utsk:t anfört,
att en lag i det syfte, motionärerne uppgifvit, vore af rättvisa
Den 11 Febrnari e. m.
349
och billighet påkallad, men häremot ber jag få vördsamt erinra,
att en så beskaffad lag, hur den än uppgöres, alltid måste innebära
ett monopol till förmån för en eller några få, med andras
uteslutande, hvarför den icke heller torde böra framhållas
såsom egentligen grundad på en sträng rättvisas kraf, utan
läst belldre på de fördelar, som genom densammas antagande
kunna tillskyndas konsterna, deras idkare och samhället.
Omedelbarligen efter att hafva ordat om rättvisan, yttrar
Utsk:t något, som torde vara ändå svårare att försvara, nemi.
att produkterna af Svenskars arbete otvifvelaktigt äro lika mycket
förtjenta af skydd, som någon annan produktion, genom
hvilket yttrande Utsk:t nära nog vederlägger sig sjelf och påståendet
att det gifna företrädet åt modellören vore rättvist, men
om man än är benägen antaga, att konstnärer, hvad angår förrättningen
att utbjuda sina alster till salu, böra inför lagen anses
lika med andra handlande, och att produkterna, som utbjudas,
i båda fallen således äro lika förtjenta af lagens skydd,
torde dock äfven böra medgifvas, att konstalster i anseende till
det vigtiga inflytande, de kunna utöfva på sedlighet och bildning,
derjemte taga i anspråk något högre skydd och afseende än
annan produktion.
Utskrt har vidare antydt, att enhet med lagstiftningen härom
i andra länder vore för oss eftersträfvandsvärd. Häremot
beder jag få invända, att lagar och författningar, isynnerhet då
de angå dylika förhållanden, esomoftast äro mera att anse
såsom uttryck af folkens sympathier och tänkesätt, än af hvad
som i allmänhet är nyttigast och bäst; i följd hvaraf också mycken
varsamhet bör iakttagas vid frågor om sådana lagars importerande
från främmande land, då alltid i första rummet bör
tillses i hvad mån dessa lagar kunna öfverensstämma med
det egna folkets sympathier, och detta företrädesvis, då man
ämnar frambära önskningar derom inför thronen.
Emot Hr von Qvantens i Betänk:t intagna lagförslag, som
i 3:dje §:n handlar om stentryck, gravyrer och xylografiska
aftryck, förekommer, att då i 2:dra mom. lista §:n af vår nu
gällande tryckfrihets-förordning uttryckligen föreskrilves, att under
ordet skrift skall förstås allt hvad genom tryck lägges under
allmänhetens ögon, måste ifrågavtde konstalster, så vidt jag
förmår inse, också anses vara derunder iubegripne, och då i 9:de
mom. af samma § vissa straffbestämmelser äro framställde för
den som trycker eller eftertrycker skrift, utan författarens eller
dess rättsinnehafvares tillstånd, saknas icke heller för närvide
hos oss skydd mot efterbildning af dessa produkter. Skulle
någon ändring i nämnde bestämmelser anses vara af behofvet
påkallad, bör enligt min tanka fråga derom väckas i annan ordning
än som skett.
Dessa af mig nu gjorda anmärkningar hade jag måhända
icke ansett mig böra framhålla till K. o. Adis bepröfvande, så
vida icke, i afseende å förevide fråga, förekomme ännu en omständighet,
som jag tror icke bör förbises vid den nya lagens stif
-
350
Den 11 Februari e. m.
tande, nemi. den, att om också en del konstidkare hos oss i
pekunier! hänseende samt i och för utkomslen verkligen äro i
behof af det skydd mot obehöriga efterbildningar af deras konstalster,
som Utsk:t velat förskaffa dem, så finnas dock också
konstnärer, som icke allenast alldeles icke äro i behof af ett
så beskaffadt skydd, utan som fastheldre torde finna sig deraf
besvärade och förhindrade. Sådane konstnärer äro de, som kämpa
för vissa idéer eller för utbildandet af någon viss skola inom
konsternas områden och som i fölid deraf gerna och med tillfredsställelse
se att äfven andra konstidkare kunna hemta nytta
och vinning af deras arbeten, hvilket allt lätt torde inses, då
man besinnar, hur mycken omtanka, tid och möda ibland kan
erfordras vid dylika efterbildningar.
Det är hufvudsakligen för att, i den händelse den ifrågasatta
lagen skulle komma till stånd, åt detta slags konstnärer vindicera
rättigheten alt i sådant fall utan omgång eller besvär kunna afhända
sig egande rätten till efterbildningarne, som jag får anhålla
om återreiniss.
Hr Nordenfelt, Enar Wilh.: Vid förra riksdagen hade
en motion i förev:de syfte jemväl blifvit väckt och öfverlemnad
till Ekon.-Utsk:ts behandling. Denna motion innehöll icke något
bestämdt lagförslag och i öfrigt ganska liten utredning rörande
de förhållanden, som borde vara föremål för en sådan lag. Den
innehöll endast en önskan, att R. St:r måtte hos K. M. anhålla
att K. M. ville genom en komité låta utarbeta en sådan lag,
samt framlägga deri inför R. St:r. Utsk:t afstyrkte emellertid
bifall till motionen, just emedan den befann sig i outredt skick,
och R. St:r godkände Utsk:ts hemställan. Nu åter har motionären
ställt sig den lemnade hänvisningen till efterrättelse, samt
inkommit med en motion, åtföljd af ett utförligt lagförslag. Han
har således gjort just hvad R. St:r ansågo saknas vid sistlidne
riksdag; men nu föreslår sammansatta Utsk:t R. St:r att icke
antaga det framställda lagförslaget, utan i stället hos K. M.
anhålla, det K. M. ville låta utarbeta en dylik lag. Detta synas
mig vara en så stor inkonseqvens, att jag föranlåtes anhålla,
det Retänk:t måtte till Utsk:t återsändas. Iler är icke anfördt
något skäl, hvarföre Utsk:t icke tillstyrkt förslagets antagande,
eller icke föreslagit någon ändring eller anmärkt något fel deri,
på grund hvaraf det icke kunnat antagas. Saken, som otvifvelaktigt
är af ganska stor vigt, blir således ännu i 3 år uppskjuten.
Hade R. St:r förra riksdagen begärt en lag i omförmälda
hänseende, så hade den nu kunnat antagas.
Jag yrkar återreiniss.
Gr. Sparre, Erik: Den förste värde talaren har ansett
att frågan är af vigt, och vid sådant förhållande synes mig hans
bestridande af Utsk:ts förslag vara mindre motiveradt. Han har
sagt, att då R. St:r vid en föreg:de riksdag icke funno skäl
att stifta en lag i förev:de syfte, så skulle sådant utgöra hinder
/
Den 11 Februari e. m. 351
för R. St:r att nu göra det. Det är icke första gången, sorn
R. St:r icke funnit sig befogade att sysselsätta sig med utarbetandet
af speciella lagförslag. Då den värde talaren erkänner
att frågan är af vigt, hemställer jag, huruvida lian icke anser
att något i den vägen hör göras, synnerligen som väl konstnärens
produkter behöfva samma skydd sorn andra. Men jag
tror ej att det hade varit lämpligt, om sammansatta Utsk:t, med
ledning af den Danska lagen, hade företagit sig att utarbeta ett
förslag till dylik lag. Utan att i någon mån vilja nedsätta nämnda
Utsk:s förmåga alt utarbeta lagar, tror jag dock att dess
sammansättning och den mängd göromål, som åligger Utsk:t,
göra detsamma mindre qvalificeradt för arbeten af sådan beskaffenhet.
I afseende på det ingifna förslaget, ansåg Utsk:t att åtskilligt
deruti fanns, som icke kunde antagas. Utsk:t trodde derjemte,
att om en anhållan gjordes hos K. M.. att han ville låta
utarbeta ett förslag, så kunde sakkunnig auktoritet, t. ex. akademien
för de fria konsterna, höras. Utsk:ts hufvudsakliga uppgift
är icke att på egen hand uppgöra lagförslag, utan att pröfva
dem, som till Utsk:t ingifvits.
Hvad i öfrigt Frih. Cederströms anförande beträffar, så
måste jag erkänna, att jag icke rätt fattade meningen med hans
argumentation. Han sade att Iian i lagförslaget saknade något
stadgande, som berättigar konstnären att afhända sig rättigheten
till sina alster. Men en lag, som berättigar en person att afhända
sig sin egande rätt, behöfves ju icke. Vill en konstnär
icke hafva det skydd, som lagen honom tillerkänner, så lärer
ingenting för honom vara lättare, än alt medgifva hvem som
helst att eftergifva sin rätt. Man har sagt, att lagen icke borde
gälla annat, än om man till salu utbjöde en efterbildning af ett
konstalster. Detta bar också varit Utsk:ts mening, och derföre
står det i slutmeningen: »förslag till lag mot obehörig efterbildning
af inhemska konstalster.» Att sitta på sin kammare och
för egen räkning kopiera en konstprodukt, lärer väl anses tillåtlig!.
Jag anhåller om bifall.
Ilr von Qvanten, Emil: Det förhåller sig alldeles så
med denna fråga, som en föreg:de talare nämnt. Förra riksdagen
väckte jag nemi. en motion i samma syftning som nu; men
den innehöll blott, att R. St:r skulle till K. M. ingå med en begäran,
att han måtte tillsätta en komité för utarbetande af förslag
till lag i ämnet. Motionen blef emellertid alslagen på grund
deraf, att Utsk:t och R. St:r icke ansågo saken vara af en så
vigtig beskaffenhet, att den erfordrade en dylik behandling, utan
hade ändamålet lättast kunnat vinnas, om ett lagförslag blifvit till
Utsk:t öfverlemnadt. Denna åsigt har jag sökt ställa mig till
efterrättelse, och, under det jag, så vidt möjligt varit, satt mig
in uti ämnet, har jag funnit den Danska lagen vara den bästa.
Gr. Sparre har sagt, att Lag-Utsk:t icke bör befatta sig
med utarbetande af lagförslag, utan endast granska hvad som
353
Den 11 Febrnari e. m.
dit ingifves. Men Utsk:t finner dock icke nu skäl att ingå i
granskning af mitt förslag. Jag medgifver, att ämnet är temligen
nytt; ty en sådan lag finnes icke i Sverige. Men Utsk:t besitter
likväl ganska många goda krafter, för hvilka det icke
kunnat vara någon svårighet att inhemta andra länders lagstiftning
i detta hänseende, och derefter anställa en pröfvande jemförelse
med det af mig framlagda förslaget.
På grund af hvad jag sålunda haft äran anföra, anhåller
jag vördsamt om återremiss.
Hr Nordenfelt: Den talare, som försvarat Utsk:t och försökt
vederlägga min framställning, har bland annat yttrat, att
det sammansatta Lag- och Ekon.-Utslct vore så öfverhopadt af
göromål, att tiden icke medgåfve att ingå i någon detaljerad
granskning af lagförslag. Men det nummer, nu förev:de Betänk,
har, eller N:o 1, tyckes icke utvisa att Utsk:ts produkter äro
så mångfaldiga, att icke tiden lätt kunnat medgifva att granska
ifrågav:de förslag. Gr. Sparre har äfven sagt, att det icke heller
är Utsk:ts skyldighet att anställa en sådan datalj-granskning.
Det må vara sannt, men exempel saknas dock icke för att
Lag-Utsk:t åtminstone, sednast vid sista riksdagen, så gjort, och
det till och med i afseende å temligen vidlyftiga förslag, t. ex.
det om en ny konkurslag, om urarfva-görelse m. fl.
Det är visserligen sannt, att det, som passar i andra länder,
i allmänhet icke passar i Sverige. Men den nu väckta frågan
är en idéel sak, som gäller alla länder. Jag kan således
icke finna att någon omarbetning af förslaget kunde komma i
fråga, utan möjligen allenast några ändringar i en eller annan
punkt. Deraf att jag anser frågan vara af vigt, hemtar Gr.
Sparre anledning att yrka uppskof med dess afgörande. Men
detta är just ett skäl för mig att önska, det frågan nu definitivt
afgöres hos R. St:r, enär K. M. då kan innan nästa riksdag
utlärda en författning i ämnet.
Då jag således icke finner någonting vara anfördt, som vederlägger
skälen för min anhållan om återremiss, vågar jag dermed
fortfara.
Hr von Ehrenheim, Per: För min del instämmer jag
med Gr. Sparre deruti, att Utsk:t förfarit klokt, som icke försökt
att utarbeta en lag uti ifrågav:de ämne, utan tillstyrkt U.
St:r att hos K. M. begära Propos. Väl har Utsk:t haft en
utländsk lag att lägga till grund för sitt arbete, men detta är
icke detsamma, sorn då Utsk:t i andra fall haft komité-betänk:n
eller föreg:de riksdagars arbeten till ledning. Den lag, som här
är i fråga, är dessutom ganska svår och fordrar en noggrann
pröfning, innan man kan blifva ense om det rätta.
Gr. Sparre: Den talare, som sednast yttrade sig emot Utsk:ts
Betänk., förklarade, att lian alldeles icke funnit sig öfver
-
Den 11 Febrnari e. ta.
353
vertygad af de skäl, jag anfört för detsamma. Jag har visserligen
icke hopp om, att han skall blifva mera öfvertygad af
hvad jag nu kommer att yttra, men måhända skola i stället åtskilliga
andra ledamöter blifva det. Om R. St:r inför K. M.
framlägga ett för deras del gilladt lag-förslag, så måste man
medgifva, att det bör vara sådant, att K. M. icke gerna kan
afstå det; ty R. Stms framställningar böra vara nog motiverade,
att icke böra afslås, så vida eljest de skola ega det eftertryck,
som representationen bör fordra i fråga om sina önskningar.
Då jag derjemte erkänner, att jag icke är hvarken artist, eller
eger de detaljkunskaper, som erfordras för att jag skulle tilltro
mig att utarbeta ett förslag i förevarande syftning, och då slutligen
Utsk: l var af samma mening, så torde deruti ligga ett tillräckligt
skäl för att Utsk:t icke befattade sig med ett arbete,
som öfversteg Utsk:ts krafter. Jag har redan, hvad Danska lagen
beträffar, anmärkt, att jag rådfrågade mig med åtskilliga
konstnärer, hvilka deremot gjorde så grundade anmärkningar,
att Utsk:t icke ansåg sig kunna tillstyrka antagandet deraf. Vid
sådant förhållande, och då man ansåg, att de konst-auktoriteter,
som finnas i vårt land, borde höras öfver ämnet, trodde Utsk:t,
att det vore bättre att genom K. M. låta en sådan närmare utredning
ske.
Jag anser detta vara ett så kraftigt skäl för Utsk:ts förfarande,
att jag icke tror att det bör röna motsägelse. Om för
öfrigt min värde motståndare vid förra riksdagen icke tilltrodde
sig att utarbeta ett dylikt förslag, så må han förlåta mig, om
jag hyser samma misstroende till min förmåga i detta fall.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad samt Hr Gr:n
o. Ordföranden upptagit de derunder gjorda yrkanden å dels bifall
till och dels återremiss af förevarande Betänk., framställde
Hr Gr:n o. Ordföranden propos. på bifall till detsamma och, då
dervid svarades starka ja jemte några nej, förklarade sig hafva
funnit ja öfvervägande.
Föredrogs ånyo och bifölls Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk:ts
den 31 sistl. Januari och 7 dennes på bordet lagda Betänk. N:o
53, i ani. af väckt motion om ändring i K. Kungörelsen den
18 Mars 1843, i fråga om ersättning åt särskildt tillförordnad
domare för syn å militie-boställen.
Föredrogs ånyo Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk:ts den 31 sistl.
Jan. och 7 dennes bordlagde Betänk. N:o 54, i ani. af väckt
motion om en ny lag rörande vattenrätten.
Frih. Sprengtporten, Jak. Wilh.: Emot Utsk:ts tillstyrkande,
»att R. St:r måtte i und. skrifvelse till K. M. anhålla,
att K. M. täcktes åt sakkunnige män uppdraga att utarbeta förslag
till en ny lag, så väl för afledande, som tilledande af vatten,
och hvaruti bestämmas jordegares rättigheter i förhållande
H. 11. 23
354
Den 11 Februari e. m.
så val till hvarandra, som till egare af vattenverk,» har jag ingenting
att anmärka. Ty lika med Utsk:t anser jag en sådan
lag vara nödvändig, enär den nuvarande, äfven med de tillägg,
som sednare tillkommit, är ofullständig. Men detta oaktadt tror
jag likväl, att Utsk:t alltför mycket begränsat föremålet för den
ifrågaställa lagen. Ty man misstager sig, då man tror att dessa
frågor icke röra andra rättsförhållanden än jordegares sins emellan,
äfvensom egares af vattenverk. Det finnes nemligen en
mängd stora och vigtiga omständigheter, som kunna vara häraf
beroende, men hvilka icke torde vara af den egenskap, att de
rätteligen kunna innefattas inom de uttryck, som Utsk:t begagnat.
Jag får sålunda fästa uppmärksamheten derpå, att genom
förändringar i vattenståndet i våra sjöar och strömmar kunna
segelleder göras obrukbara, slussar och hamnar, hvilka kunna
vara anlagda både af enskilde och af staten, obegagneliga, broar
och byggnader, som kunna vara uppförda på pålverk, förstöras,
derigenom att de förlora sin grund, trakter blifva lidande
af vattenbrist, samt, ifrån att vara sunda, lörvandlas till
osunda o. s. v. Det finnes således en mängd ämnen, som böra
tagas i betraktande, och hvilka 1824 års författning helt och
hållet förbisett. Såvida emellertid meningen är att erhålla en
lag, som bättre och fullständigare skyddar egande-rätten, än den
nu gällande, anser jag det vara nödvändigt att genom tillägg af
några ord förtydliga den föreslagna und. skrifvelsen. Den redaktions-förändring,
som jag föreslår, för att icke föranleda en
återremiss, är ganska enkel; den består nemligen blott deruti,
att R. St:r måtte i und. skrifvelse till K. M. anhålla, det K. M.
täcktes åt sakkunniga män uppdraga att utarbeta förslag till en
ny lag, såväl för afledande som tilledande af vatten, och hvaruti
bestämmes jord- och strand-egares rättigheter och skyldigheter i
förhållande så väl till hvarandra som till innehafvare af vattenverk
eller annan egendom, hvars rätt af en eller annan anledning
må häraf vara beroende.
För den händelse att R. o. Ad. behagade gilla detta förslag,
anhåller jag vördsamt, att de öfriga Riks-Stånden måtte
nbjudas att deruti instämma.
Frih. von Schulzenheim, David: Då jag är motionär i
frågan och Utsk:t utan förändring tillstyrkt mitt förslag, anser
jag det vara min skyldighet att uppträda för att besvara de anmärkningar,
som i afseende på formuleringen blifvit gjorda. Jag
får i sådant afseende upplysa, att de ordalag, jag valt, äro desamma,
som senaste lanritbruksmöfen i Götheborg och Carlstad
antogo för att uttrycka sin åsigt i ämnet. Jag kan icke finna
annat, än att dessa ordalag äro fullkomligt tillräckliga, då de
afse att den blifvande lagen skall omfatta grunderna för rättigheter
och skyldigheter för så väl afledande som tilledande af
vatten, samt då utarbetandet af denna lag är ölverlemnadt åt
sakkunnige män, hvilkas förslag sedermera kommer att vid nästa
riksdag behandlas af Lag-Utsk:t och R. St:r. Jag har icke
Den li Febrnari e. m.
355
kunnat fatta att rättigheter kunna existera utan motsvarande
skyldigheter. Jag har svårt att skilja emellan den, som eger
strand, och den, som eger jord, i förhållande till sjösänkningar.
En återremiss anser jag endast skulle åstadkomma tidsutdrägt,
ocfi jag skulle icke förundra mig öfver, om Ekon.-Utsk:t,
när det en gång stadgat sin öfvertygelse, återlemnar Betänkandet
oförändradt. Dessutom tror jag, att den af Frih. Sprengtporten
föreslagna inbjudningen till Med-Stånden att instämma i
hans förslag, vore en, helt och hållet gagnlös manöver. Jag anser
således icke, att något skäl förefinnes att ändra Utsk:ts förslag.
Om K. M. på grund deraf utväljer en komité, må vi väl
kunna föreställa oss, att dess ledamöter icke skola hafva en så
trång uppfattning af sin verksamhet, att de icke i det förslag,
de komma att afgifva, skola söka tillgodogöra allas rätt. Det
är kändt, att denna fråga, som inom Sverige till följd af dess
många vattendrag är af stor vigt, i andra länder redan blifvit
föremål för lagstiftning. Så i Frankrike uti Code civil, i Sachsen,
Hannover, Wurtemberg m. fl. länder. Att svårigheten
skulle vara större att inom Sverige få en dylik lag, än i andra
länder, kan jag icke inse. Jag förutsätter, att K. M. till ledamöter
i den ifrågasatta komitén väljer fullt lämplige personer,
och slutligen att Lag-Utsk:t skall vid nästa riksdag blifva lika
väl sammansatt som vid denna, och anhåller derföre om bifall
till Utsk:ts Betänk.
Hr De Maré, Baltzar: Afven mig synes Frih. Sprengtportens
anmärkning vara förtjent af all uppmärksamhet. Det är väl
möjligt, att samma ändamål, som Frilun afsett, skall vinnas genom
sakkunnige mäns förslag, och att de också skola fästa sig vid
de omständigheter, som Frilun vidrört. Men det måste dock
vara af nytta, att R. St:r redan på förhand fästat uppmärksamheten
på saken. Det är val sannt att rättigheter och skyldigheter
alltid måste svara emot hvarandra; men detta Betänk, afser
endast rättigheter och skyldigheter emellan egare af jord
och vattenverk, och Frih. Sprengtporten har visat att äfven andra
rättsförhållanden kunna härvid komma i fråga. Frih. Schulzenheim
har sagt, att samma ordalag, som af Utsk:t här blifvit
begagnade, antogos af landtbruksmötena i Göteborg och
Carlstad. Men, Mine Hrr, med den erfarenhet vi ega om våra
landtbruksmöte!) och huruledes ärenderna derstädes ofta hastigt
och lustigt behandlas, kan man icke begära, att ett lagförslag
der skall kunna afiättas så fullständigt, som ämnets vigt kräfvcr;
sådant är efter min öfvertygelse ibland det allra kinkigaste.
Jag instämmer af dessa skäl med Frih. Sprengtporten.
Frih. Sprengtporten: Jag kan icke med Frih. Schulzenheim
betrakta det som öfverflödigt, att förtydliga en mening,
som är ofullständig. Gällde frågan endast jordegare inbördes,
så behöfde man icke tala om skyldigheter, enär ömsesidiga rättigheter
förutsätta ömsesidiga skyldigheter; men då det äfven
356
Dén 11 Febrnari e. m.
är fråga om åligganden lill andra, som icke kunna hänföras under
benämningen af jordegare, måste man tillägga uttrycket
skyldigheter. Jag vet att man icke i allmänhet älskar att höra
talas om skyldigheter och att ordet rättigheter klingar bättre;
men vid detta tillfälle är det nödvändigt att icke förbise skyldigheterna.
Uttrycken jordegare och strandegare äro i begreppet
icke identiska. Man kan t. ex. icke hänföra en stad, som
förlorar sin hamn genom en sjösänkning, till klassen af jordegare.
Andre talare hafva redan före mig upptagit detta till
besvarande, och då meningen icke är någon annan, än att i en
blifvande lag få införd en föreskrift af så omisskännelig betydelse,
som den jag föreslagit och hvilken blifvit förbisedd i nu
gällande stadganden, tror jag alt det förtydligande jag önskar,
icke bör förkastas. Det är icke utan stor varsamhet, man bör
vidröra dessa frågor om vattenaftappningar. Det finnes andra
utvägar att göra sanka stränder och trakter till odlingsbar mark,
än att helt och hållet sänka vattenståndet i sjöar och strömmar.
Vi veta att en stor del af Holland äfvensom Nordsjökusterna
äro en inkräktning från hafvet, som vunnits medelst dambyggnader.
Genom att anlita dessa utvägar, som jemförelsevis erbjuda
ringa svårigheter utmed stränder, der vatten-variationen
är så ringa, som vid våra sjöar, kunna alla intressen förlikas.
Föröfrigt då flere värde talare understödt min mening, finner
jag icke någon anledning att frångå densamma.
Frih. Alströmer, Oscar: När man hos K. M. begär utarbetande
af förslag till en lag, är det icke vanligt, att man ingår
i alla de detaljer, som denna lag kan omfatta. Det är
otvifvelaktigt att, då en lag i nu ifrågavarande ämne omfattar
en mångfald af förhållanden, så bör man förutsätta att alla
dessa förhållanden skola blifva noggrannt pröfvade. Jag medgifver
visserligen, att Ekon.-Utsk:t, genom sista meningen i Betänka,
gått litet öfver hvad som erfordrats, och att det rättaste
hade varit att stanna vid ordet »vatten», utan att inblanda något
om jordegares rättigheter. Men denna mening har influtit
till följd af innehållet i motionen. Då jag är fullt förvissad om,
att de omständigheter, hvilka Frih. Sprengtporten påpekat, skola af
vederbörande blifva iakttagne, anhåller jag om bifall till Betänk:t.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: Det är måhända få
föremål för den ekonomiska lagstiftningen, som äro af så kinkig
beskaffenhet, som vattenverken. Jag tror icke att Ekon.-  Utsk:t fullkomligt lyckats att lösa den frågan. Det är godt och
väl att Utsk:t föreslår R. St:r, »att hos K. M. anhålla, det K.
M. täcktes åt sakkunnige män uppdraga att utarbeta förslag till
en ny lag, så väl för afledande, som tilledande af vatten, och
hvaruti bestämmas jordegares rättigheter i förhållande så väl
till hvarandra som till egare af vattenverk.» Jag fruktar likväl
för att Utsk:t härvid uteglömt en mängd stora intressen,
som finnas i landet, men hvilka hvarken röra jordegare eller
egare af vattenverk. Såsom exempel ber jag att få anföra våra
Den 11 Febrniri e. m.
357
kanaler, som äro af stor vigt för kommunikationerna mellan
vissa betydligare delar af landet, och hvilkas bestånd beror
derpå att nuvarande förhållanden i afseende å vattenhöjden icke
undergå någon förändring. Det är således af vigt att äfven
detta intresse i lagen bevakas. I ett land, hvilket, såsom vårt,
är så genomskuret af vattendrag och sjöar, är det också naturligt
att dessa begagnas till transportmedel. Vi veta att härutinnan
kunna stora strider uppstå, t. ex. om Hjelmarens sänkning;
ty derom äro tankarne mycket delade mellan å ena sidan
strandegarne, hvilka genom sänkningen vinna ökad jordvidd,
oell å den andra de trafikerande, och sådana förhållanden finnas
på många ställen i vårt land.
Jag vill icke motsätta mig en skrifvelse till I(. M., för att
få dessa förhållanden, hvilka fordra stor varsamhet, redda; men
jag tror att den af Utskit föreslagna skrifvelse!) är alltför inskränkt.
Det af Frih. Sprengtporten framställda förslaget är
mera omfattande, och vore här fråga om att välja emellan
Utsk:ts och Frih. Sprengtportens, så skulle jag förena mig med
det sednare. Nu torde det dock icke tjena till mycket, då
Utsk:ts Betänk, redan är af tre Stånd bifallet. Mig vill det
emellertid synas som skulle Utsk:t kunnat egna motionen en
något allvarligare pröfning, än som egt rum.
Frih. von Schulzenheim: Det torde icke vara mycket
att tillägga; men då jag anser ämnet ganska vigtigt, anhåller
jag att få bemöta några här gjorda anmärkningar. Jag anser
icke, att Ekon.-Utsk:t lösligt behandlat frågan, då Utsk:t föreslagit
icke allenast att en komité borde nedsättas för att behandla
frågan, utan ock att K. M., efter pröfning af denna komités
förslag, skulle öfverlemna detsamma till Ständerna, hvilka, sedan
Lag-Utsk:t först upptagit det till pröfning, ytterligare skulle
derpå visa sin skarpsinnighet. Jag föreställer mig nemligen, att
en representations-förändring icke kommer så snart till stånd
som denna fråga. Om nu R. St:r vilja att Utsk:t skall utarbeta
frågorna rigtigt fullständigt och omfattande, så tror jag att
vi komma in på ett område, der vi lätt skulle fara vilse.
Jag vet väl att rättigheter och skyldigheter skola motsvara
hvarandra. Jag vet också, att under begreppet ömsesidiga rättigheter
emellan jordegare och vattenegare förekomma en mängd
specialiteter, som dock här icke behöfva uppräknas, .lag vill
blott nämna, att fiska är föremål för enskild egande-rätt, att
bryggor, om de rifvas, förorsaka kostnader, som måste ersättas,
att seglationen på en sjö kan blifva afbruten o. s. v. Afven
vet jag att vattnet betraktas af mången såsom en res nul
lius,
på samma sätt som luften. Men så är det dock icke.
Man har sagt, att det vöre ohelsosamt att uttappa vatten.
Det är möjligt, att några sjukdomar kunna deraf uppkomma;
men i allmänhet tror jag motsatsen. Jag tror snarare att trakter
derigenom blifva fruktbara, äfvensom genom att på samma
gång underdika jorden.
358
Den 11 Februtri e. m.
Jag upprepar ännu en gång, att jag icke skulle haft något
emot, om Betänkd varit annorlunda formuleradt; men jag anser
det medföra en onödig tidsförlust, att inflicka ord, som ändock
icke kunna göras absolut fullständiga.
Gr. Björnstjerna, Carl Magnus: lfrågav:de Betänk,
är redan af tre Stånd bifallet; vi tala således nu endast för vårt nöjes
skull. Om R. o. Ad. vill dermed fortsätta, står det Ståndet
fritt, men visserligen går en dyrbar tid derunder förlorad. Frih.
Tersmeden har sagt, att Utsk:t lösligt behandlat frågan och icke
tagit i betraktande strandegares eller bolags rätt att bibehålla
sjöar och kanaler vid nuv:de vattenhöjd.
Jag kan för min del icke inse, att Utsk:t förtjenar denna
förebråelse. Såvida vatten finnes i sjöar och kanaler, måste
en lag för »af- eller tilledaride af vatten» äfven röra dem. Hvartill
skall då det påyrkade tillägget tjena? Att insätta ordet
»skyldigheter», torde äfven vara onödigt; ty der den ene har
rättigheter, der har den andre motsvarande skyldigheter; det
kan icke bestridas. Jag anhåller om bifall
Frih. Raab, Adam Christian: De sista talarne, som
yttrat sig i frågan, äro hufvudsakligen ense i sjelfva saken,
ehuru de tvista om formen. Om Utsk:t icke hade sträckt sitt
tillstyrkande längre, än Gr. Björnstjerna velat låta påskina, så
hade ingenting varit att säga. Men Lftsk:t har gått derutöfver
och talat om jordegarnes rättighet, och då borde väl äfven andra
egare hafva kommit i betraktande. Detta är ett fel i
Utsk:ts Betänk.; och om äfven 3 Stånd bifallit detsamma, så
kan något inflytande dock uppkomma deraf, att R. o. Ad. antager
en bättre redaktion, emedan den föreslagna komiténs uppmärksamhet
derigenom kan blifva fästad på frågan. Jag skulle
derföre tro, att då Gr. Sparres förslag omfattar icke allenast
jordegare, utan äfven egare till vattenverk och annan egendom,
sä är det ett fullständigande af Utsk:ts förslag, som omöjligen
kan skada, utan allenast gagna saken.
På denna grund tillstyrker jag bifall.
Hr Bohnstedt, Theodor Ludvig: Saken är af så stor
vigt, att jag anser det vara skäl att så noga som möjligt
behandla densamma, samt att således alla dertill hörande
detaljer upptagas i den underd. skrifvelsen. Men då
den af Utsk:t föreslagna skrifvelsen är af 3 Stånd antagen,
torde det ändock ega sitt värde, att R. o. Ad. uttalar sin åsigt,
synnerligast för att fästa uppmärksamheten på ett förhållande,
som Utsk:t förbisett. Om Utslct, såsom Frih. Alströmer yttrat,
hade stannat vid ordet »vatten», hade intet varit att anmärka.
Men genom de följ:de orden anser jag det hafva
blifvit nödvändigt att utsträcka omfattningen af Utsk:ts tillstyrkan
till alla, som kunna anses ega intresse i saken. Jag tror der
-
Den 11 Februari e. m.
359
före, att det är skäl att R. o. Ad. antager det förslag, sorn Frih.
Sprengtporten framställt, hvarom jag får för min del anhålla.
Frih. Tersmeden: Jag får först anhålla om upplysning,
huruvida protokollsutdrag ankommit från de andra Riks-Stånden
rörande deras beslut i denna fråga, äfvensom att jag sedermera
måtte återfå ordet.
I ani. häraf tillkännagaf undertecknad, att, enligt ankomna
prot.-utdrag, Preste- och Borgare-St:n bifallit ifrågav:de Betänk ,
men att någon officiell underrättelse om Bonde-St:s beslut i
ämnet ännu ej erhållits.
Frih. Tersmeden: Efter den upplysning, jag nu erhållit,
anser jag att man torde kunna behandla frågan oberoende af
de andra Riks-Ståridens beslut. För min del skulle jag tro att
det lämpligaste vore, att de, som icke äro belåtna med den redaktion,
som Utsk:t föreslagit, förena sig om att yrka återremiss.
Utsk:t finge då taga saken i vidare öfvervägande och dervid
jemväl skärskåda det af Frih. Sprengtporten framställda förslaget.
Jag anhåller derföre om återremiss.
Frih. af Schmidt, Georg: I)å jag tillhör den afdelning
af Ekon.-lJtsk:t, som behandlat denna fråga, kan jag icke underlåta
att till besvarande upptaga den beskyllning, som Frih.
Tersmeden gjort Utsk:t, då han säger, att denna fråga blifvit af
Utsk:t lösligt behandlad. Jag ber att i sådant afseende få upplysa,
att frågan två gånger förevarit på afdelningen, utan att
afgöras. Först tredje gången blef den afgjord, sedan afdelningen
likväl förut gjort sig underrättad om alla till dess lösning hörande
förhållanden. lJtsk:t stannade sedermera i det beslut,
som nu föreligger till pröfning, och detta desto hellre, som
Utsk:t var fullt öfvertvgadt om, att de sakkunnige män, hvilka
skulle erhålla uppdraget att utarbeta ett förslag i frågan, ganska
säkert komme att väljas så, att de, med inhemtande af andra
länders lagstiftning i detta ämne, skulle kunna utarbeta ett fullständigt
förslag. Jag motsätter mig en återremiss derföre, att
jag tror, det Utsk:t icke gerna kan fatta något annat beslut än
nu skett; och jag hemställer till Frih Sprengtporten, om icke,
genom begäran om det tillägg, han föreslagit, uppmärksamheten
tillräckligt blifvit fästad på hvad Frih:n önskar. Jag anhåller
om bifall till Utsk:ts förslag oförändradt.
Frih. Sprengtporten: Då jag med ani. af Frih. von
Sclnilzenheims sista anförande finner, att de ledamöter, som
icke tagit närmare kännedom om det förslag, jag afgilvit, möjligen
föreställa sig att det är vidlyftigare än jag verkligen framställt,
hemställer jag, huruvida icke detta förslag kunde få ånyo
uppläsas.
360
Den 11 Febrnsri e. m.
I ani. häraf blef det af Frih. Sprengtporten afgifne förslag
i frågan uppläst.
Hr von Troil, Sam. Gust.: Jag anhåller endast att i
korthet få tillägga, att jag instämmer i den redaktion, som af
Frih. Sprengtporten blifvit föreslagen, hvadan jag anhåller om
propos. på bifall till densamma. Jag gör det med aril. af Frih.
Tersmedens begäran om återremiss. Jag inser nemi. icke,
hvartill den skulle tjena. Det är officielt kändt, att två Stånd
redan bifallit Utskds Betänk., och efter all anledning har det
tredje Ståndet gjort likaledes. Jag tror derföre, att om R. o.
Ad. antager Frih. Sprengtportens redaktionsförlag, så är det att
förmoda, att om de andra Stånden inbjudas att deruti instämma,
åtminstone något af dem skola finnas villige dertill. Skulle dock
så icke ske, återstår likväl R. o. Ad:s beslut, och derom lärer
visserligen den ifrågasatta komitén komma att taga kännedom.
Jag är också fullt öfvertygad om att denna komité
skall åt den vigtiga frågan gifva den utsträckning, som den
kräfver. Men i alla fall kan det icke vara ur vägen att R. o.
Ad. uttalar sin åsigt.
Sedan öfverläggningen härefter förklarats fulländad, yttrade
Hr Gr. o. Ordfm, att derunder hade yrkats dels bifall till
Betänk:t, dels bifall till detsamma med följande, af Frih.
Sprengtporten föreslagna förändrade lydelse: »Att R. St:r måtte
i underd. skrifvelse till K. M. anhålla, att K. M. täcktes åt sakkunnige
män uppdraga att utarbeta förslag till en ny lag så
val för afledande som tilledande af vatten, och hvaruti bestämmas
jord- och strandegares rättigheter och skyldigheter i förhållande
så väl till hvarandra som till innehafvare af vattenverk
eller annan egendom, hvars rätt af en eller annan anledning
må häraf vara beroende;» och dels slutligen återremiss af
Betänk:t; hvarförutan Frih. Sprengtporten anhållit, att derest
hans förslag skulle vinna R. o. Ad:s bifall, inbjudning måtte aflåtas
till de öfriga Riks-Stånden att deri sig förena.
Jlärefter framställde Hr Gr. o. Ordfm först propos. på bifall
till Betänk:t oförändradt, hvartill svarades ja och nej i blandning,
och sedermera propos. på bifall till detsamma med den af
Frih. Sprengtporten föreslagna förändrade lydelse, då svaren utföllo
med starka ja jemte åtskilliga nej; och förklarades ja nu
hafva varit öfvervägande.
Slutligen hemställde Hr Gr. o. Ordfm, huruvida R. o. Ad.
behagade inbjuda de öfriga Riks-Stånden att förena sig i det af
R. o. Ad. nu fattade beslutet; hvilket bifölls.
Föredrogs ånyo Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk:ts den 31 sisth
Januari och 7 dennes bordlagde Betänk. N:o 55, i ani. af väckt
Den 11 Febrnari e. m.
361
motion om npphäfvande af hittills gällande reglementen för
vården af sockenmagasiner, samt öfverlemnande åt kommunalstvrelserna
att öfver samma magasiner förfoga.
Hr Fåhraeus, Olof Immanuel: Det nu föredragna Betänk:t
synes mig lemna ruin för åtskilliga anmärkningar. För
det första kan jag icke obetingadt medgifva, att det förhållande
är för handen, som utgör sjelfva utgångspunkten för Utsk:ts
förslag, att nemi. sockenmagasins-inrättningarne nu mera icke
medföra det gagn, som ursprungligen dermed afsetts. Åtminstone
är detta förhållande icke allmänt. Utsk:t har uppgifvit,
att i Göteborgs- och Bohus-län för omkring 30 år sedan inga
dylika inrättningar funnos. Detta är sannt. Men under de
sista 20 åren hafva, såsom af den nyligen offentliggjorda 5-årsberättelsen
för länet kan inhemtas, icke mindre än 11 sådane
inrättningar i nämnde län kommit till stånd. Det torde bevisa,
att denna anstalt der vunnit förtroende, och säkert är, att under
de missväxter, som på sednaste tid hemsökt llere delar af
länet, man funnit sig väl af dessa kredit-inrättningar, änskönt
de icke kunnat afhjelpa undsättnings-behofvet till fullo.
Utslr.t har antagit, att delegarne i en sockenmagasins-inrättning
icke ega att upplösa inrättningen utan K. M:s tillstånd,
och detta af det enda skäl, att, då genom 1842 års cirkulär
K. M:s Befh:de bemyndigats att »fastställa förslag till nya eller
ändringar och tillägg i redan varande reglementen för sockenmagasinerna»,
det icke tillika medgifvits att upphäfva sjelfva
magasins-inrättningen. Jag vet rätt väl, att i några speciela
fall ansökningar till K. M. inkommit om tillstånd att förvandla
magasiris-inrättningar till penningeunderstöds-anstalter för skolor,
fattigvård o. s. v., och att K. M. dertill lemnat sitt begifvande;
men detta bevisar ej något i afseende å den ifrågastälida rättsgrunden.
Samma frihet, som eger rum i fråga om bildande af
sådane enskilda stiftelser, måste obestridligen gälla äfven i fråga
om deras upphörande. Och enskilda äro dessa stiftelser lika
mycket som sparbanker, ränteförsäkrings-anstalter, o. s. v. Icke
sökes sanktion å reglementen, för att göra dem everldeliga, utan
för att åt ölverenskommelserna gifva lagligen bindande kraft, så
länge inrättningarne äro till. Dessutom är Utsk:ts åberopade
motif nu mera icke tillämpligt. Genom K. Kung. den 22 Mars
1861 har nemi. 1842 års cirkulär erhållit den ytterligare utsträckning,
att K. M:s Beflnde bemyndigats att pröfva och fastställa
så väl förslag till särskilda genom menighets-föreningar
tillkomna stiftelser på landet, som ock förslag till byggnads- och
brandordningar samt reglementen för sparbanker m. m. i städerna,
äfvensom att, när förslag till upphäfvande af eller ändringar
eller tillägg i dylika reglementen eller ordningar ifrågakomma,
desamma på lika sätt till pröfning upptaga.
Utsk:t har hemställt, »att vederbörande kommunal-stämma
må ega att vidtaga de förändringar med distrikt- och sockenmagasiner,
som af stämman nyttiga anses.» — Är magasinet
362
Den 11 Febrnari e. m.
socknens tillhörighet, behöfver kommunal-stämman ej särskildt
bemyndigande att förvalta inrättningen. Men i många fall är
detta icke förhållandet. Området för magasins-föreningen sammanfaller
ej heller alltid med området för kommunalstämman.
Det förra omfattar understundom distrikt af flere socknar och,
å andra sidan, kunna äfven enligt gällande kommunal-författningar,
2:ne socknar bilda en kommun och följaktligen hafva gemensam
kommunalstämma. Derjemte må ihågkommas, att många
magasins-föreningar låta, enligt sina reglementen, inrättningarne
uteslutande förvaltas genom af delegarne valda föreståndare. 1
alla dessa fall skulle, enligt ötsk:ts förslag, den ifrågav:de kommunal-myndigheten
komma att förfoga, åtminstone delvis, öfver
andras egendom.
Utsk:t har slutligen hemställt, att tillåtelsen att minska eller
indraga sockenmagasins-inrättning måtte förknippas med det
vilkor, att »det derigenom erhållna kapital under behörig kontroll
bibehålles, samt räntan deraf fortfarande användes till samma
ändamål, hvartill afkastningen från magasinet hittills utgått.»
— A ett eller annat ställe finnas visserligen donerade andelar i
sockenmagasins-fonder, för hvilka ett sådant vilkor vore fullt
behörigt. Men detta utgör sällsynta undantag. I många fall
ligger det ett oöfverstigligt hinder för ett sådant vilkor uti sjelfva
reglementet. Såsom exempel derpå vill jag blott uppläsa en
enda § i ett sockenmagasins-reglemente, som jag här tillfälligtvis
fått i mina händer. Detta reglemente är utfärdadt d. 5
Sept. 1840 för spanmåls-magasin i Flens socken af Nyköpings
län. Tredje §;n deraf lyder så: »Skulle denna inrättning uti
en framtid af ett eller annat skäl upphöra, så kommer upplösningen
att ske på det sätt, att spanmålen återlemnas till delegarne
i förhållande till hvars och ens insats.»
Att det föreslagna vilkoret, tillämpadt på sockenmagasinsföreningar
med sådane reglementen, innebure den grofsta rättskränkning,
torde medgifvas äfven af dem, som anse tillstånd af
regeringsmagten vara erforderligt till föreningarnes upplösning.
Jag tror mig med det anförda hafva ådagalagt, att Utsk:ts
ifrågav:de förslag är dels opukalladt, dels overkställbar!, dels
syftande till obehörigt ingrepp i den enskilda egande-rätten
och hemställer alltså vördsamt, att Betänk:t må förkastas. ,
Frih. Hermelin, Carl: Jag har icke fullkomligt hört hvad
den siste värde talaren yttrat; meri jag ber att få erinra derom
att dessa sockenmagasiner icke äro statens, utan delegarnes tillhörighet.
K. M. eller R. Skr kunna således icke deröfver besluta,
utan dessa delegares hörande, och man kan derföre icke
öfverlåta förvaltningen deraf åt kommunal-stämman, utan att
delegarne gå in derpå. Vi må komma ihåg att sammanskotten
vanligen grundade sig på hemmantalet, och att de, som sitta i
kommunalstämman, äro helt andra, än de som bildade sockenstämman.
De kunna komma att bestå af landtbrukare, handlande
och kapitalister, som icke hafva någon andel i dessa ma
-
Den II Februari e, m.
363
gasiner. Jag tror derföre att det tillhör delegarne att sjelfva
besluta, huruvida de vilja gå in till K. M:s Befhtde med anhållan
om sakens reglering; men att R. St:r skulle hos K. M. anhålla
om en allmän föreskrift i detta hänseende, kan jag icke
gå in på. Vi veta att kommunal-nämnderna ega befogenhet att
besluta öfver alla inom kommunen befintliga kassor, innan man
nttaxerat några nya afgifter, och jag anser deruti ligga ett ganska
vådligt prejudikat.
Jag anhåller om afslag.
Frih. Raab, Adam Christian: Om det förhållande, som
den siste värde talaren antydt, nemi. att det är jordegaren, som
gjort tillskott till socken-magasinerne, egde rum öfverallt, så
skulle det väl kunna försvaras, att kommunalstämman deröfver
finge besluta. Men i åtskilliga orter äro magasinerna inrättade
genom lotter eller på samma sätt, som bolag, så att hemmansegarne
till en del äro delegare deruti, men till en annan del
icke. Sådant är åtminstone förhållandet med det magasin, som
är inrättadt i en socken nära Kalmar, nemi. Ryssbylund. Der
skulle det besynnerliga förhållande komma att ega rum, att
kommunal-stämman komme att besluta öfver huru enskildes
egendom skulle användas, och att den skulle kunna tvinga
dem att förvandla sin egendom i penningar, äfvensom sedermera
bestämma huru det influtna kapitalet skulle användas. Förmodligen
har Utsk:t icke kändt detta förhållande, eller vetat,
huru härmed rätteligen sig förhållit. Jag skulle af sådan orsak
velat yrka afslag på Betänkt; men då jag kommit att tala
om sockenmagasiner, må jag väl framhålla det ofog, som med
dem bedrifvas till enskildes fördel. Det ligger nemi. ingen svårighet
uti att få dessa magasiners tillgångar utlånade mot 4
kappar på tunnan, och det är således de fattige, som, när de
nemi. kunnat skalTa sig borgen, begagna sig af dessa lån. Magasins-fonden
är vanligen derföre blott en skuldfordran hos de
fattige emot de fattiges borgen. En sådan ockringsanstalt vore
väl att kunna undanrödja. Det skulle jag anse vara ett ganska
tacksamt arbete, och af sådan orsak vill jag icke instämma i
begäran om afslag, utan anhåller om återremiss.
Hr De Maré, Baltzar: En temligen lång erfarenhet har
stadgat min öfvertygelse, att soekenmagasinerne numera äro
hvarken nödige eller nyttige, med undantag möjligen för någon
fattigare skärgårdstrakt eller sådana orter, sorn företrädesvis
hemsökas af frost-skador. Men den stora nytta, sorn afsågs
med dessa magasiner, när de för många år sedan inrättades, är
numera icke för handen. Jag har sagt att dessa anstalter numera
vore hvarken nödiga eller nyttiga; men jag anser också
Utsk:ts hemställan vara lika litet nödig eller nyttig. Det har af
en föreg:de talare blifvit upplyst, att ett ganska betydligt ingrepp
i egande-rätten mångenstädes skulle komma att ega rum, i fall
en författning i den af Utsk:t förordade syftning komme att ut
-
364
Den 11 Febronri e. m.
färdas. Magasinerna kunna ganska väl upphöra, om och der de
enskilda egarne hos K. M:s Befh:de göra framställning derom.
Detta skulle jag anse förmånligt, och på grund af hvad jag sålunda
anfört, anhåller jag om afslag å Betänk:t.
Gr. Mörner, Carl Göran: Man må om sockenmagasinernas
nytta ega hvilken öfvertygelse som helst, så kan väl deraf
icke följa ett berättigande för stats-makterna att fråntaga
en person hans egendom, för att öfverflytta den på en annan.
Detta skulle likväl blifva händelsen, derest Uts:ts förslag antoges.
Föregående talare hafva redan anfört åtskilliga dem bekanta
förhållanden, sorn skulle föranleda en sådan påföljd, och
flere andra skulle af mig kunna omförmälas, men jag tror att
sådant icke behöfves för frågans bedömande. Magasinerna äro
bildade genom enskildes tillskott. De, som hafva gjort tillskotten,
måste då naturligtvis äfven ega rätt att öfver det sammanskjutna
förfoga. Utsk:ts förslag är dessutom otydligt och ofullständigt,
enär i slutmeningen står: »dock att, derest ett dylikt
magasins rörelse minskas eller alldeles indrages, det derigenom
erhållna kapital under behörig kotroll bibehålles, samt räntan deraf
fortfarande användes till samma ändamål, hvartill afkastningen
från magasinet hittills utgått»; men härvid förekommer, att
om icke någon bestämmelse finnes rörande det ändamål hvartill
räntan skall användas, så blir man icke mycket klokare derutaf
att Utsk:t sagt att densamma skall användas till samma ändamål,
som förut. Jag kan således icke finna en sådan lag,
som den här ifrågaställa, vara af nöden, men tror deremot att
många olägenheter skulle till följd af densamma kunna uppkomma.
Såsom ett bevis på, hvilka personer, som möjligen kunde
få dispositionsrätt öfver socken-magasinen, må jag nämna, att
socknar finnas, der, vid uppgörandet af röstlängden för kommunal-stämman,
den upptäckt blifvit, till sockenboernes öfverraskning,
gjord, att hemmans-egarne, sorn förut haft pluralitet på
sockenstämman, komma att befinna sig i minoriteten å kommunalstämman.
Således skulle rättigheten att förfoga öfver magasinet
möjligen komma att tillfalla helt andra personer än dem,
som till detsammas bildande bidragit.
Jag yrkar på dessa skäl afslag.
Frih. af Schmidt, Georg: Ehuru tillhörande dem, som
lörst handlagt denna fråga i Utsk:t, har jag dock der förklarat, att
jag tillhörde minoriteten. Flere af de skäl, som här blifvit framställda
mot förslaget, yttrades äfven inom Utsk:ts afdelning; men
i Utsk:ts plenum var det högst få, som förenade sig med mig.
Jag ansåg icke nödigt att reservera mig, då jag icke kunde
hoppas att vinna min afsigt. Jag anser motionen vara högst opåkallad,
likasom obefogadt, att motionären uppträder som målsman
för alla sockenmagasiner i riket. De olika förhållanden,
som i Sverige ega rum inom de särskilda länen, och hvilka
kunna göra det lämpligt för några och mindre lämpligt för an
-
Den 11 Februari e. m.
365
dra att undvara sockenmagasiner, måste också medföra att det
vore olämpligt att stifta en lag, som påpekade dessa magasiners
upplösning öfver allt. I de norra orterna finnas flere socknar,
hvilkas magasiner blifvit bildade på det sätt, att när socknarne
erhållit undsättnings-spanmål af staten, de dermed upprättat
magasiner; och är jag öfvertygad om, att dessa församlingar
icke vilja blifva af med sina magasiner, såsom mycket
nyttiga i missväxtår, hvilket dock lätt kunde inträffa genom öfverröstning
på kommunalstämman.
Jag anhåller om afslag å Utsk:ts Betänk.
Många ledamöter hördes ropa på propos.
Gr. Björnstjerna, Carl Magnus: Samma förhållande
eger rum med detta Betänk., som med det föregående. Enligt
ankomna prot.-utdrag är det af 2 Stånd bifallet; att äfven det
3:dje Ståndet så gjort, kan jag upplysa. Väl inseende tidens
värde, skall jag således blott för ett ögonblick anhålla om R. o.
Ad:s uppmärksamhet.
Sockenmagasinen voro möjligen nyttiga, när de för ungefär
100 år sedan inrättades; nu är deras tid förbi, jordbrukaren
behöfver lyckligtvis ej längre anstalter, der han nödgas betala
25 proc. för hvad han lånar, och skulle, mot förmodan,
dylikt procenteri någorstädes anses välgörande, lärer väl kommunalstämman
der icke begära magasinets upphörande. Må den
som så önskar behålla dem, men må man äfven tillåta de socknar,
hvilka ingen fördel deraf hafva, att göra sig af med inrättningar,
som sällan torde anlitas och således endast förorsaka
trassel och utgifter. Det förefaller dessutom något besynnerligt,
att när vi ändtligen fått en kommunal-lag, och hopp nu finnes,
att landet en gång skall afskudda sig det slags förmynderskap,
som läns-styrelserna förut utöfvat, man icke vill tillåta socknens
fullmägtige att afgöra en dylik anti-kommunal-angelägenhet, utan
fortfarande fordrar att man skall ingå till K. M:s Befh:de och
ödmjukt anhålla om reglements-förändringar för sitt eget magasin.
Till stöd för en dylik orimlighet anföres att vid kommunalstämman
kunna de, som ingen del hafva i magasinet, öfverrösta
egarne; men en dylik händelse lärer val lå anses höra
till de sällsyntaste undantagen. Jag bar bär hört sägas att vissa
sockenmagasiner skulle vara ställda på aktier. Det är möjligt;
men jag förmodar att dessa aktie-egare då äro boende inom
socknen; ty eljest vore väl icke inrättningen ett sockenmagasin.
(Jtsk:t förordar dessutom ingalunda magasinernas förstörande,
blott en förvandling af deras natura-tillgångar till penningar.
Befriade från all magasinerings-kostnad och förlust, kunde inrättningarne
meddela kontanta lån mot laglig ränta. Då spannemål
numera lyckligtvis öfver allt i landet står att köpa, torde
ett dylikt lån vara, för den behöfvande, långt fördelaktigare än
de nuvarande ocker-anstalterne.
366
Den 11 Febrnsri e. m.
Jag tror således att Utsk:t ingalunda saknat skäl för sin
hemställan, och anhåller derföre om bifall; för öfrigt förklarande
att jag icke vidare i denna fråga skall upptaga R. o. Ad:s dyrbara
tid.
Gr. Liljencrants, Gust. Fredr.: Förvissad attR. o. Ad.
redan stadgat sin öfvertygelse i denna fråga, skulle jag icke begagnat
mig af min rätt att yttra mig, utan derifrån afstått, så
framt ej den siste värde talaren tvingat mig att uppträda. Skulle
så vara, som han med en viss belåtenhet yttrat, att 3 Stånd
redan bifallit Betänk:t, så tinner jag mig deraf uppmanad att till
Utsk:t hemställa, att det för framtiden, vid algifvande af sina
förslag, ville taga frågorna i något närmare betraktande, på det
att rättsförhållanden icke måtte kränkas på det betänkliga sätt,
som bär är i fråga. Jag vill ingalunda bestrida, att sockenmagasinerna
kunna, på sätt Gr. Björnstjerna yttrat, förvaltas så
att de blifva procenteri-inrättningar och sålunda öfverflödiga, men
missbruk i detta hänseende kan och bör föranleda inrättningens
upphäfvande, utan att likväl derifrån må hemtas anledning att
på annan myndighet, än inrättningens egare, öfverlåta rätten att
om dipositionen af deras egendom besluta.
För öfrigt och i hufvudsaken har jag mot detta, likasom
mot många andra Betänk:n från Ekon.-Utsk:t, att anmärka, att
det är alldeles onödigt. Jag vill hoppas att Gr. Björnstjerna
icke har den erfarenheten, att K. M:s Beflude icke äro benägna att
gå kommunernas önskningar till mötes i hvad på dem beror.
Visserligen ligger ännu en hake i författningen i så måtto, att
den icke tydligen medgifver Iv. M:s Befh:de rätt att på kommunens
derom framställda önskan upphäfva magasinerna; men jag
tror mig veta att saken dock så blifvit förstådd inom ett och
annat län.
Jag anhåller om afslag å Utsk:ts Betänk.
Ropen på propos. förnyades.
Frih. Hermelin: Jag skall icke länge upptaga tiden. Het
har sagts, att sockenmagasinerna vore en procentar-inrättning.
Jag medgifver, att de icke alltid blifvit väl administrerade; men
om det också händt, att lån utgifvits derifrån mot 4 kappar på
tunnan, så vet jag dock flere ställen, der dylika lån icke lemnäs
mot högre ränta än 2 kappar på tunnan. J)et är icke ovanligt,
att en tunna råg på våren gäller 20 rdr och på hösten 15.
Det blir således vida mindre, som låntagaren får återbetala,
än hvad han lånat.
Frih. Raab: Då jag sist hade ordet, yrkade jag återremiss;
men sedan jag hört en ledamot af Ekon.-Utsk:t upplysa, att alla
de anmärkningar, som har blifvit framställda emot Betänk:t, redan
blifvit i L!tsk:t anförde, utan att sådant i ringaste mån inverkat
på dess beslut; och sedan jag dessutom hört Utsk:ts ord
-
Den 11 Februari e. m.
367
förande icke heller fästa afseende vid dessa anmärkningar, utan
lika käckt yrka bifall på samma Betänk., så återtager jag min
anhållan om återremiss och begär i stället afslag.
Sedan öfverläggningen ansetts härmed slutad samt FIr Gr.
och Ordföranden upptagit de derunder gjorda yrkanden å dels
bifall till och dels alslag å förev:de Betänk.; framställde Hr Gr.
och Ordföranden först propos. på bifall till detsamma, hvartill
svarades nej; och sedermera propos. på afslag derå, då svaren
utföllo med starka ja jemte ett eller annat nej; och förklarades
ja nu hafva varit öfvervägande.
Frih. Hermelin: Såvida icke det är officielt kändt hvad
de andra Stånden i denna fråga beslutat, så anhåller jag att en
inbjudning måtte till dem aflåtas att förena sig i R. o. Ad:s nu
fattade beslut.
I ani. häraf tillkännagaf undertecknad, att, enligt ankomna
prot.-utdrag, Preste-St. bifallit ifrågav:de Betänk, med den ändring,
att slutorden: »samt räntan deraf fortfarande användas
till samma ändamål, hvartill afkastningen från magasinet hittills
utgått,» utbyttes emot orden: »samt en tillräcklig del af den
influtna räntan fortfarande användes till samma ändamål, hvartill
afkastningen från magasinet ursprungligen varit bestämd;»
samt Borgare-St. bifallit Betänk:t oförändrat; men att någon underrättelse
om Bonde-St:s beslut i frågan ej ankommit.
Gr. af Ugglas, Ludvig: Jag anhåller att få till Frih.
Hermelin hemställa, att han måtte afstå från sin nu gjorda begäran,
att en inbjudning måtte till de andra Stånden aflåtas att
lorena sig med R. o. Ad. i dess nu fattade beslut. Att göra en
sådan inbjudning anser jag icke passande, ej heller med formen
öfverensstämmande. Om ett Stånd bifaller ett Betänk, med vissa
förändringar, som icke i hufvudsaken göra någon ändring, då
kan det låta sig göra. Men då ett Stånd afslagit ett Betänk,
och de andra bifallit detsamma, tror jag icke att det är öfver
ensstämmande
med grannlagenheten att söka förmå dem till att
afstå från detta beslut.
FIr von Troil, Sam. Gust.: Jag är förekommen af Gr.
af Ugglas. En inbjudning från ett Stånd till de andra kan och
hör ega rum, då det är fråga om redaktionsförändringar. Men
att vilja inbjuda ett eller flere Stånd att, när de bifallit ett Betänk.
, afslå detsamma, anser jag icke vara lämpligt.
Jag afstyrker således Frih. Hermelins förslag.
Frih. Hermelin: Jag tror mig veta, att i Bonde-St. ganska
lifliga sympathier finnas för den åsigt, som nu blifvit utta
lad.
Men då man icke vet hvad detta Stånd i frågan beslutat,
368
Den 11 Febrnari e. m.
torde det vara skäl att försöka, om man icke genom inbjudning
kunde åstadkomma ett beslut, som står i öfverensstämmelse
med det af R. o. Ad. nyss fattade.
Härefter framställdes propos. på bifall till Frih. Hermelins
förev:de förslag, men besvarades med starka och enhälliga nej;
hvarefter Hr Gr. och Ordföranden förklarade proposm vara med
nej besvarad.
Föredrogs ånyo oeh bifölls Allm. Besv.- ooh Ekon.-Utsk:ts
den 31 sisth Januari och 7 dennes bordlagde Betänk. N:o 56, i
ani. af väckt motion om lämpligare fördelning emellan socknar
inom samma pastorat af den återvunna helgonskylden.
Föredrogos ånyo och biföllos Stats-Utsk:ts d. 4 och 7 dennes
bordlagde Utlåtrn:
N:o 42, i ani. af väckt motion om förklaring af författningarne,
i fråga om vilkoren för hvpotheks-låns erhållande; och
N:0 43, i ani. af väckta frågor om inlösen af åtskilliga s. k.
riksgälds-sedlar, hvilka icke inom den bestämda preskriptionstiden
blifvit till invexling företedda.
Föredrogs ånyo Stats-Utsk:ts den 4 och 7 dennes på bordet
lagde Mern. N:o 44, ang:de verkställande af undersökningar i
ani. af väckt förslag om norra stambanans framdragande från
trakten af Husby eller Odensala öfver Erikssund till Grans socken.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: Det vare långt ifrån
mig att vilja förhindra Stats-Utsk:t, att förskaffa sig alla de upplysningar,
som äro nödvändiga för att kunna afgifva förslag om
norra stambanans rigtning. Men jag vill likväl fästa uppmärksamheten
på, att de undersökningar, som här äro föreslagna, synas
för det vanliga sunda omdömet, och om man någorlunda känner
till trakten, icke gerna kunna leda till något önskvärdt resultat.
Tager man dertill i betraktande årstiden, och att man
måste gå med sina undersökningar äfver tre olika vattendrag,
så torde man lätteligen kunna inse svårigheten att i rättan tid
medhinna arbetet. Det är icke allenast en sträckning, utan två
särskilda, som det här är fråga om att undersöka. Vi veta äfven
att, i afseende på norra stambanans sträckning, ganska många
undersökningar äro gjorda, och att nu anställa ytterligare
undersökningar synes mig vara temligen öfverflödigt. Det är
väl dessutom icke troligt, att, om denna väg verkligen kommit
i fråga, icke de flerfaldiga jernvägs-komitéer, som varit nedsatta
att. behandla denna fråga, skulle tagit densamma i betraktande.
Äfvenså i afseende på behandlingen hos K. M. Under
sådana
Den 11 Februari e, m.
399
sådana förhållanden är min enskilda öfvertygelse den, att dessa
undersökningar icke komma att leda till något resultat. Att de
deremot skola föranleda mycken tidsutdrägt ligger temligen klart
för hvar och en opartisk betraktare.
Jag afstvrker bifall till Utsk:ts Betänk.
Ur von Troil, Sam. Gust.: Inom Stats-Utsk:t, äfvensom
inom deri afdelning, som först behandlat denna fråga, har jag
varit af samma tanke som Frih. Tersmeden. Jag har derföre
sökt bestrida denna undersökning, hufvudsakligen för att undvika
det långa uppskof med jernvägsfrågans slutliga handläggning,
som deraf blilver en följd. Men då likväl frågan förekom i
Utsk:ts plenum och flere ledamöter yttrade, att så väl den fordna
sorn den nuv:de Chefen för statens jernvägs-byggnader förklarat,
att denna undersökning kunde försiggå på två högst tre
veckor, och då det tillika ansågs som bevis på en bestämd ovilja
emot förslaget att icke medgifva en dylik undersökning, så
vill jag ej drifva frågan till en votering. Då dessutom beslutet
blifvit fattadt på sätt, som man nu finner, så ville jag icke reservera
mig, utan förenade mig med Utsk:ts öfrige ledamöter,
under förhoppning, att när frågan en gång komme till R.
Stms behandling, den skulle kunna så hastigt sorn möjligt afgöras,
genom ett bifall till Utsk:ts Betänk. Derföre, Mina Hrr,
oaktadt jag är emot sjelfva saken, måste jag dock uppmana
eder alt bifalla förslaget. Stor tidsutdrägt skulle nemi. kunna
uppstå, om R. St:r stannade i olika beslut. Dessa undersökningar
äro redan påbörjade och kunna icke upptaga lång tid.
Jag beklagar, att man kommit lill ett sådant beslut; men då
så är, måste man, för att vinna tid, bifalla Betänkit.
Jag anhåller derföre om bifall.
Frih. von Iirajmer, Robert: Vid sista riksdagen yttrade
jag den förhoppningen, att vid denna riksdag anslag måtte beviljas
till den norra stambanan, af hvilken en gren borde gå till
Upsala. Jag hade då skyldighet beträffande Upsala län, alt söka
sammanjemka de stridiga lokal-intressena, och min öfvertygelse
var då, att detta förslag vore det enda, som kunde åstadkomma
en sådan sarnmanjemkning. Jag var så mycket mera öfvertygad
härom, som tvisten om vester eller öster om Sigtuna-fjärden
skulle kunna föranleda dertill, att anslagen skulle komma
att gå till andra ändamål, till stor skada för de norra länen.
Då fråga nu blott är att bevilja 3,000 rdr för att kunna vinna
en så stor fördel som att kunna veta, luiru man slutligen
bör använda millioner, så tror jag att Stats-Utsk:t gjort både
rätt och välbetänkt, då det föreslagit denna undersökning. Af
dessa skäl och andra, som jag skulle kunna anföra, samt då för
öfrigt 3 Stånd bifallit Utsk:ts Betänk., anhåller jag, att R. o. Ad.
måtte fatta samma beslut.
H. II. 24
370
Den 11 Februari e. m.
Frih. Hermelin, Carl: Jag anhåller att få veta, huruvida
underrättelse ankommit från de öfriga Siånden rörande deras beslut
i denna fråga. Enskildt har jag mig bekant, att Presteoch
Bonde-St:n bifallit Betänk:t; men huruvida Borgare-St. äfven
gjort det, vet jag icke.
I ani. häraf tillkännagaf undertecknad, att någon underrättelse
om de öfrige Riks-Ståndens beslut i förev:de ämne ej ankommit.
Frih. Hermelin: Jag vill inskränka mig till att undersöka,
huruvida de lokala förhållandena skulle kunna lägga några svårigheter
i vägen för den föreslagna undersökningen. Jag tror då,
att om man tager vägen direkt öfver Märsta, så skola många
svårigheter uppstå, men några 1000 alnar längre ner möta inga
sådana. Den väg, som man då måste passera, är blott omkring
70 ä 80 alnar, med fast mark på båda sidor. Der finnas
också inga höga backar. Frih. Tersmeden, som bott i granskapet,
kan intyga att passagen öfver Örsundsbro är ganska smal.
Jag får således anhålla om bifall till Betänk:t, synnerligast då
det är af vigt att hafva noggranna undersökningar, innan man
kastar bort millioner på jernvägsanläggningar.
Frih. af Ugglas, Gustaf: Så väl inom den Stats-Utsk:ts
afdelning, som har sig ålagdt det förberedande arbetet med jernvägsanläggningarna,
som inom Utsk:t, har jag varit af den åsigt,
att en undersökning, sådan som Utsk:t nu föreslagit, bör ega
rum, derföre att det eljest är omöjligt att samvetsgrannt pröfva
de motioner, som blifvit till Utsk:t remitterade, rörande anläggande
af jernvägar i den i fråga v:de rigtningen. Jag trodde att
det var så mycket angelägnare att icke inom Utsk:t undertrycka
dessa önskningar, då vi veta, att frågan om norra stambanans
sträckning utgör ett ganska stort och svårt stridsämne. Lättast
torde man derföre komma till lösning af frågan, i fall, när den
en gång kommer till R. St:r, Stats-Utsk:t icke förtjenar den förebråelsen,
att det icke sökt alla de upplysningar, som kunnat
erhållas.
Det hufvudsakliga skälet för Frih. Tersmeden att afstyrka
förslaget, har varit att han icke trott undersökningarne kunna
i rätt tid medhinnas. Enligt hvad jag har mig bekant, så komma
dessa undersökningar att blifva fullbordade inom två till tre
veckor, såvida icke svår väderlek eller andra ogynsamma omständigheter
inträffa. Jag hemställer huruvida tre veckor äro en
tidervmd att fästa sig vid.
På dessa skäl och då mot Utsk:ts framställning i öfrigt
inga andra anmärkningar blifvit gjorda än rörande tidsutdrägten,
så vill jag icke längre uppehålla R. o. Ad:s tid, synnerligen som
jag tror mig veta, att Betänk:t redan är af 3 Stånd bifallet.
Gr. Liljencrants: Lika med en föreg:de talare, hyser jag
visserligen den åsigten, att hvad resultat som den ifrågav:de un
-
Den 11 Februari e. m.
371
dersökningen kan komma att medföra, huru lyckligt det än
må blifva, lära väl, nu som alltid, lokala intressen, så vidt de
förmå, söka att göra sig gällande. Men det kan väl icke utgöra
skäl för mig, äfven om jag hade något intresse i saken, att
motsätta mig en undersökning. Det vore att i denna stund
spänna hågen något för högt. Här är endast fråga om att få
utredt, på hvad sätt denna jernväg kan medföra största möjliga
nytta och förena alla möjliga intressen. Jag tror att det ifrågasatta
sättet, att låta norra stambanan gå till en början till Odensala,
skulle mera än mycket annat förena de stridiga intressena.
Jag har således i dessa få skäl full anledning att för närv:de
tillstyrka bifall till Betänkd.
Hr Paykull, Lars Gustaf: Man har talat om de olika
vägarnes sträckning; men här är blott fråga om ett anslag af
3000 rdr för att anställa undersökningar rörande en viss väg.
Man har sagt, att, till följd af naturförhållanden, skulle en sådan
undersökning vara svår. Jeg känner saken och vet att jernvägen
skulle komma att gå fram öfver en bit af Mälaren, som
ligger i en sank äng, bakom hvilken befinnes en sandås. Det
torde vara svårt att framföra jernvägen deröfver, och jag tror
derföre att det kunde vara skäl att bevilja det ifrågasatta anslaget,
då man genom 3000 rdr kanske kunde bespara staten en
eller annan million.
Sedan öfverläggningen härefter förklarats fulländad samt Hr
Gr. och Ordföranden upptagit de derunder gjorda yrkanden å
dels bifall till och dels afslag å förev:de Utlåt.; framställde Hr
Gr. och Ordföranden propos. på bifall till detsamma och, då
dertill svarades många ja jemte ett eller annat nej, förklarade
sig hafva funnit ja öfvervägande.
Justerades ett prot.-utdrag ang:de Stats-Utsk:ts nu afgjorda
Utlåtrn N:ris 42—44.
Föredrogos ånyo och biföllos sammansatta Stats-samt Allm.
Besv.- o. Ekon.-Utsk:ts den 4 och 7 dennes bordlagde Mern. och
Betänkm:
N:o 1, ang. arfvode åt dess Sekreterare;
N:o 2, i ani. af väckta motioner om åtgärder för omläggning
af allmänna landsvägen genom flera provinser i Norrland;
och
N:o 3, i ani. af väckt motion om åtgärder till förekommande
af utvandring til! Amerika.
372
Den 11 Febrnari e. m.
Föredrogos, men begärdes af flere ledamöter ånyo på bordet,
sammansatta Stats- samt Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk:ts den
7 dennes bordlagde Betänkm:
N:o 4, i ani. af väckt motion om förändrad lagstiftning i
fråga om forntida minnesmärkens fredande;
N:o 5, i fråga om anläggande af en undervattens-telegrafledning
mellan Skåne och Preussiska kusten;
N:o 6, i ani. af väckt motion om särskild ersättning åt
postbonde, då han nödgas på sin skjuts-station afbida postens
expedierande.
Föredrogs och bifölls Banko-l!tsk:ts den 7 dennes på bordet
lagde Utlåt. N:o 23, öfver väckta motioner om förhöjd försträckning
från riksbanken till Orebro läns filialbank samt filialbankerna
i Carlshamn, Wisby och Borås.
Föredrogs och lades till handlingarne Lag-Utsk:ts den 7
dennes bordlagde Mern. N:o 19, i ani. afåterremiss af Utsk:ts
Betänk. N:o 8 rörande K. M:s Nåd. Propos. om antagande af
en författning ang:de giftermål emellan kristen och mosaisk trosbekännare.
Föredrogos, men begärdes af flere ledamöter ånyo på bordet,
Lag-Utsk:ts den 7 dennes bordlagda Betänkm:
N:o 20, i ani. af väckt motion om ett tillägg rörande inbördes
testamente till 16 kap. 3:dje §:n Arfdabalken;
N:o 21, i ani. af väckt motion om ett tillägg till lagstiftningen
ang:de äktenskapsskillnad; och
N:o 22, i ani. af väckt motion om införande af civil-äktenskapet.
Föredrogos och lades till handlingarne Lag-Utsk:ts den 7
dennes bordlagde Mern.:
N:o 23, i ani. af återremiss utaf Utskits Betänk. N:o 17,
rörande väckt motion om föreskrift derom, att arfskiften skola
inom viss tid till domstol ingifvas; och
N:o 24, i ani. af återremiss utaf Utskits Betänk. N:o 18,
öfver väckta motioner om förändrad lagstiftning i fråga om upprättande
af bouppteckning m. m.
Föredrogos, men begärdes af flere ledamöter ånyo på bordet,
Lag-Utsk:ts den 7 dennes bordlagde Betänkm:
N:o 25, i ani. af väckt motion om ändring i lagens stadganden
ang:de morgongåfva;
Den 11 Februari e. m.
373
N:o 26, i ani. af väckt motion om förändring i lagens stadganden
ang:de giftorätt i bo; och
N:o 27, i ani. af väckta motioner om förändring i föreskrifterna
ang:de nattvardens begående.
Föredrogos, men begärdes af flere ledamöter ånyo på bordet,
Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk:ts den 7 dennes bordlagde
Betänkm:
N:o 64, i ani. af väckta motioner om ändring i nu gällande
resereglemente m. m.;
N:o 65, i ani. af väckt motion om förbud för faltigvärdsstyrelserna
att utackordera fattiga barn genom entreprenadauktion;
N:o
66, i ani. af väckta motioner ang:de ändringar och tilllägg
i nu gällande stadganden om fattigvården i riket;
N:o 67, i ani. af väckt motion om inrättande af ett öfverkonsistorium;
och
N:o 68, i ani. af väckt motion om ändring i K. Förordningen
d. 12 Januari 1855, ang:de Svenska jerneffekters stämpling.
Föredrogs och lades till handlingarne samma Utsk:s den
7 dennes bordlagde Mern. N:o 69, i ani. af återremiss af Utsk:ts
Betänk. N:o 19.
Föredrogos, men begärdes af flere ledamöter ånyo på bordet,
samma Utsk:s den 7 dennes bordlagde Betänkm:
N:o 70, i ani. af väckt motion i fråga om utfärdande af
en författning ang:de försäljning af maltdrycker, kaffe och thé
samt andra icke sprithaltiga drycker; och
N:o 71, i ani. af väckta motioner i fråga om förändrade
bestämmelser rörande mått och vigter samt justering deraf m. m.
Anmältes och bordlädes nedannämnde, från Utskm inkomne
Utlåtm och Betänkm, nemi. från
Banko-Utskottet:
N:o 24, i ani. af ett utaf Häradshöfdingen Th. Berger och
Grosshandelsbolag^ Sv. Renström & komp. gjordt ackords-anbud;
Sammansatta Lag- samt Allm. Besv- och Ekon.-Utsk:t:
N:o 2, i ani. af väckta motioner ang:de dels omarbetning
af, dels ock ändringar i nu gällande legostadga;
374
Den 11 Februari e. m.
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet:
N:o 57, i ani. af vackt motion om anställande af undersökning
till utrönande deraf, huruvida dispositionsrätten till åtskilliga
jordlotter på Gottland, hvilka förmodas vara kyrkornas
tillhörighet, rätteligen tillkommer kyrkoherdarne eller icke;
N:o 58, i ani. af väckt motion om skiljande af landshöfdinge-
och militär-befälhafvare-embetena på Gottland;
N:o 59, i ani. af väckta motioner ang:de dels enskilda bankers
upphörande, dels vilkoren för ny oktroy, dels ock privatbanks-sedlars
användbarhet i den allmänna uppbörden;
N:o 60, i ani. af väckta motioner om biskops-embetens
indragning;
N:o 61, i ani. af väckt motion om utvidgad rätt för qvinna
till anställning i sådan tjenstebefattning, som för henne är
passande;
N:o 62, i ani. af väckt motion i fråga om utsträckt fribrefsrätt
för länsmän;
N:o 63, i ani. af väckta motioner ang:de förändring i sättet
för kronobrefbäringens utgörande;
N:o 72, i ani. af väckt motion om vidtagande af åtgärder
till hämmande af tiggeri;
N:o 73, i ani. af väckt motion om revision af jordeboken;
N:o 74, i ani. af väckt motion om förändrade bestämmelser
i fråga om den till inre tullbevakningen börande personal;
N:o 75, i ani. af väckt motion om förbud mot gesällvandring;
N:o
76, i ani. af väckt motion om upplåtande på entreprenad
till den minstbjudande, utaf tryckningen af allmänna författningar
och kungörelser.
R. o. Ad. åtskiljdes kl. i 10 e. m.
In fidem,
0. Brakel.
Den 14 Febrnari f. tn.
37b
Lördagen den 14 Febrnari 1863.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades 7 prot.-utdrag för den 11 dennes e. m., samt
pleni-prot. för den 10 sist). December f. m.
Upplästes ett utaf Hr Törnebladh, Carl Eggert, inlemnadt
mern. af följande lydelse:
Då enskilda angelägenheter nödga mig att för någon tid
lemna riksdagen, lår jag, under anhållan att vid min riksdagsmannarätt
varda bibehållen, afsäga mig förtroendet att vara ledamot
utaf Höglotl. Banko-Utsk:t.
Sedan R. o. Ad., uppå framställd propos., härtill lemnat bifall,
anmodade Hr Gr. o. Landtm. Ståndets Hrr Elektorer att
utse en ledamot i Banko-Utsk:t efter Hr Törnebladh.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att till utdelning bland R.
o. Ad. blifvit Öfverlemnade 10 inträdeskort till bevistande af
Kongl. Musikaliska Akademiens musik-historiska föreläsningar
hvarje Måndagsafton kl. ^8 — ^9, samt anmodade de medlemmar
af Ståndet, som ville begagna sig af dessa biljetter, att anmäla
sig hos Itiddarhus-Fiskalen.
Företogs val af en fullmägtig i R. St:rs Riksg.-Kont. efter
H. Exc. Hr Gr. Sparre, Gustaf Adolf, hvilken nämnde befattning
sig afsagt; och befanns, efter valförrättningens slut, dertill
hafva blifvit utsedd:
Hr Hjerta, Carl Gustaf, Kapten, med 66 röster.
Med erinran derom, att den nu af R. o. Ad. till fullmägtig
i Riksg.-Kont. utsedde Kapitenen Hjerta förut blifvit vald till
fullmägtigs-suppleant i nämnde verk; hemställde Hr Gr. o.
Landtm., huruvida R. o. Ad. i nästa plenum ville företaga val
af en ny suppleant efter Kapitenen Hjerta; hvilket bifölls.
376
Den 14 Februnri f. m.
Föredrogs ett från Hederv. Bonde-St. ankommet prot.-  utdr. N:o 171 för den 11 dennes, innefattande inbjudning till
de öfriga Riks-St:n att förena sig i Bonde-St:s beslut öfver
Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk:ts Betänk. N:o 55, i ani. af väckt
motion om upphäfvande af hittills gällande reglemrten för vården
af sockenmagasiner m. m.
Begärdes på bordet.
Upplästes och remitterades till Stats-Utsk:t en utaf Hr Stjernsvärd,
Gustaf Mauritz, inlemnad motion N:o 26(5, i fråga om tillökning
af K. M:s hofhållnings-anslag.
Hr Cederschiöld, Rob. Teofr.: Med stöd af 5G:te §:n
R. O. får jag vördsamt anhålla, att det af mig i sednaste plenum
framställda förslag om förhöjning i anslaget för H. M. Konungens
hofhållning måtte såsom en af mig väckt motion remitteras
till Stats-Utsk:t, helst jag hört en och annan hysa den
föreställning, att Utsk:t i annat fall icke skulle till pröfning upptaga
förslaget; och har jag för den nu begärda remissen låtit
utskrifva ett exemplar af mitt i ämnet afgifne yttrande.
Hr Gr. o. Landtm, hemställde, huruvida R. o. Ad. funne
nödigt, att Hr Cederschiölds ifrågavarande, såsom särskild motion
nu afgifne anförande upplästes.
Ropades nej.
Härefter framställde Hr Gr. o. Landtm, propos. derå, att
förevarande motion (N:o 267) skulle till Stats-Utsk:t remitteras;
hvilket bifölls.
Föredrogs ånyo Sammansatta Stats- samt Allm. Besv.- o.
Ekon.-Utskds den 7 och 11 dennes bordlagde Betänk. N:o 4, i
ani. af väckt motion om förändrad lagstiftning i fråga om forntida
minnesmärkens fredande.
Gr. Posse, Arvid: Den lagstiftning, som detta Betänk,
afser, härleder sig från en tid, då det antiqvariska studiet var
föga påaktadt och då det måhända var icke allenast nyttigt,
utan äfven nödigt, att lagstiftningen tvingade in i statens samlingar
de fynd, som gjordes, och på det sätt skonade dem från
förskingring. Sedan detta studium numera utvecklat sig till en
vetenskap, som snart sagdt inom alla landsorter räknar representanter,
och då jag tror att dessa fynd, uppsamlade bos enskilde,
äro mycket mer tillgängliga för vetenskapsmannen och
bättre skyddade mot förstörelse, anser jag de i 1828 års förordning
upptagna bestämmelser numera vara öfverflödiga. Min
åsigt i detta fall står i rak motsats mot den, som gjort sig gäl
-
Den 14 Februari f. m.
377
lande inom Utsk:t, och jag kan icke heller instämma i Utsk:ts
motivering. Utsk:t säger att uti nämnde lagrum stadgas icke
något ansvar eller förlust af funnen fornsak för annan än den,
som sådan fornsak funnit, men underlåtit i behörig ordning till
inlösen hembjuda, och drager häraf den slutsats, att något försök
att tillämpa dessa ansvarspåföljder jemväl på sådana personer,
som sysselsatt sig med blott samlandet af förut hittade
fornsaker, icke egt rum, och lärer icke med utsigt till framgång
kunna anställas. Det är en slutsats, som jag för min del
icke tror vara riktig, och att ett motsatt förhållande egt rum,
tror jag mig bestämdt kunna uppgifva, enär en af mig känd vetenskapsman
blifvit af alla instanserna dömd att återlemna en
af honom köpt fornsak.
För att komma till sitt afstyrkaride slut har Sammansatta
Utsk:t åberopat, att 1828 års förordning icke skulle afse annat,
än ädel metall. Detta tror jag vara ett fullkomligt misstag, enär
förordningen nämner icke allenast fynd af metaller, utan äfven
af sten eller trä och andra konststycken, hvilka icke kunna hänföras
till ädla metaller; rilen på den grund att förordningen endast
afsåge ädla metaller, har Utsk:t ansett sig icke böra förändra
det gällande stadgandet. Slutligen har Utsk:t kommit till
den åsigt, att om förordningen upphäfdes, skulle derigenom
högst menliga följder uppstå för den, som gjorde ett fynd, emedan
han skulle blifva föremål för bedrägeri af köpare och att
fyndet skulle utföras ur landet. Hvad detta beträffar, så är
vådan icke synnerligen stor, ty vetenskapen är icke bunden
inom riket. På de skäl, jag anfört, yrkar jag Betänkits återförvisande
till Utsk:t, och anhåller att Utslct måtte göra en hemställan
om upphäfvande af 1828 års förordning.
Gr. Björnstjerna, Carl Magnus: Jag instämmer med
Gr. Posse i den kritik, han uppdragit öfver Utsk:ts motivering.
Denna är verkligen mindre lyckad, men likväl har Utsk:t i
sjelfva saken, enl. min förmening, fullkomligt rätt. Alt ansvaret
icke kan drabba den, som köper en samling, bevisas bäst
deraf, att sådana samlingar i stort gjorts just af Professor Nilsson
— troligen den af motionären icke namngifne vetenskaplige
veteran, hvars åsigter motionären återgifvit. — Under de sednare
åren hafva 14 enskilda samlingar blifvit af VetenskapsAkademien
inköpta. Hade Staten verkligen haft rätt att utan
ersättning taga deni, hade de väl icke blifvit inköpte, utan helt
enkelt annammade. Det exempel, Gr. Posse framdragit för sin
åsigt, är så till vida rigtigt, att Adjunkten Bruzelius verkligen
biel' i alla instanser dömd att återlemna fyndet, en stigbygel,
men endast mot erhållande af full ersättning efter fyndets vetenskapliga
värdering. Någon plikt blef honom aldrig ålagd.
Ett förslag till ny lag i ämnet är uppgjordt och har redan
varit underställdt vederbörandes pröfning. Det omarbetas
nu, i följd af mot detsamma gjorda anmärkningar, men torde
dock snart vara att förvänta. Under sådana omständigheter
378
Den 14 Febrnsri f. m.
ansåg Utsk:t icke vara skäl att hos K. M. begära något, som
K. M. redan sjelf anbefallt. Att en revision är nödig, medgifver
jag deremot gerna, särskildt att något bör göras, på det
att icke blott guld och silfver, utan äfven andra fynd, må till
kronan blifva hembudne. Så länge man endast erhåller betalning
efter fyndets värde, med en viss förhöjning, kommer sådant
icke att allmänt ske. En metkrok eller en pilspets af
sten har i och för sig intet materielt, men kan hafva ett ofantligt
vetenskapligt värde. En dylik pjes hembjudes således sällan
till kronan, utan stannar antingen i enskildta samlingar eller,
hvad värre är, vandrar till utlandet, inköpt af de talrikt
utskickade från andra länder, hvilka redan gjort så rika skördar
här, till oersättlig skada för oss. Under förutsättning, att
denna vigtiga omständighet icke i det nya lagförslaget förbises,
inskränker jag mig nu att, på redan uppgifvet skäl, yrka bifall
till Utsk:ts hemställan.
Hr Lagergren, Anders: Här har ofta blifvit anmärkt,
att, då en lag är orimlig, rättelse deri bör sökas. Att den i
detta ämne nu gällande lag icke är rigtig, har den föregående
talaren visat, men han anser rättelse skola vinnas, utan att R.
St:r gå i författning om en skrifvelse till K. M. Härom må
han hafva sin enskilta öfvertygelse; ofta har man dock fått se,
att lagar få stå qvar, oaktadt mot desamma mycket grundade
anmärkningar blifvit gjorda. Till de skäl, som af Gr. Posse
blifvit andragna mot Utsk:ts Betänk., vill jag lägga äfven det,
att jag anser det antiqvariska studiet snarare befordras, än hämmas,
genom underlättande för den enskilde att göra samlingar.
Jag förenar mig med den förste talaren i begäran på
återremiss, i den syftning, att visserligen påbudet om de ädla
metallernas hembjudande åt kronan skulle qvarstå, men icke
något hinder läggas i vägen för den enskilde att göra samlingar
af trä, sten eller brons.
H. Exc. Hr Frih. Manderström, Ludvig: Jemte det
jag får förklara, att jag, utan att ingå i den motivering, Utsk:t
gjort, dock förenar mig i det slut, hvartill Utsk:t kommit, ber
jag att få anmärka ett missförstånd, som synes råda i afseende
å förev:de ämne. Man synes föreställa sig, att om 1828
års förordning blefve upphäfd, de olägenheter, man önskar se
undanröjda, omedelbart skulle försvinna. Så är dock icke förhållandet.
Det gamla stadgandet om hembud till K. M. och
kronan af fynd och hittegods qvarstår dock i 48:de kap. 2:dra
§:n Missgernings-Balken. Denna stadgar, att gammalt mynt,
guld, silfver, koppar, metall eller andra konststycken skola Konungen
hembjudas. Det är således icke blott fynd af ädla
metaller, utan flera andra slags fynd som skola Konungen hembjudas.
Om någon förändring häri afses, torde denna icke
af Sammansatta Stats- och Ekon.-Utsk:t kunna framställas, utan
Den 14 Febrnari f. m.
379
torde Lag-Utsk:ts åtgärd få anlitas, för att få en i detta syfte
föreslagen ändring i allmänna lagen ntredd. Hvad sjelfva saken
beträffar, ber jag att få lemna den upplysning, att, enligt
hvad jag känner, från det allmännas sida aldrig, sedan tillkomsten
af 1828 års författning, blifvit lagdt något hinder mot enskilda
samlingars bildande. Sorn bevis härpå, kan anföras,
hvad Utslct sjelf upplyst, att ett icke obetydligt antal privata
samlingar blifvit af Staten inlösta. Flera sådana finnas ännu
i vårt fädernesland, dels hos enskilda personer, dels hos associationer,
som bildat sig, och hvilka, långt ifrån att från det allmännas
sida hejdas i sin verksamhet, tvertorn rönt all den uppmuntran,
som kunnat lemnäs. Det har blifvit sagdt, — och
det är alldeles rigtigt, — att en enskild samlare i Skåne genom
rättegång blifvit tvungen att afstå en funnen fornsak, men
delta fynd hemföll under allmänna lagens stadgande, emedan
det var ett fynd af en bronssak. Jag bör äfven nämna, att
den rättegång, som mot honom blifvit väckt, anställts, icke från
det allmännas sida, utan af en granne, med hvilken nämnde
samlare råkat i osämja, och som begagnade sig af tillfället
till en rättegång, som aldrig blifvit från det allmännas sida
väckt.
För min del tror jag, att lagens stadgande i detta fall erbjuder
en verklig fördel, icke allenast för det allmänna, utan
äfven för den enskilde, i det den gifver honom en trygghet att
erhålla icke blott det funnas värde, utan ^ derutöfver. De
flesta fynd göras af jordbrukare, drängar och dylika personer
ur de lägre samhällsklasserne. Att dessa skulle hafva något
begrepp om fyndets egentliga värde, kan icke antagas, utan
torde de ega all anledning till belåtenhet med ett stadgande,
som försäkrar dem att erhålla ett pris, öfverstigande fyndets
verkliga värde.
Inom de landskap, der de flesta och dyrbaraste fynd göras,
t. ex. på Gottland, händer aldrig att hittaren vänder sig
till annan än vederbörande, emedan han vet, att det för honom
sjelf är förmånligast. I de landsorter deremot, der fynd mindre
ofta förekomma och der kännedomen om dessa fynds vigt
för vetenskapen är mindre spridd hos allmogen, händer visserligen
att de icke alltid hembjudas, men jag betviflar att detta
är till hittarens fördel. När ett sådant fynd kommit i annans
hand, har aldrig någon rättegång och förföljelse mot denna
blifvit anställd, men ofta har händt att denne sedermera, med
betydlig fördel, afyttrat det, vare sig inom landet, eller mången
gång utomlands. Detta sednare kan jag för min del icke anse
rätt. Om något land har anspråk på att förvara de i antiqvariskt
hänseende dyrbara fynd, som göras, är det väl det land,
öfver hvars historia den funna saken kan sprida ljus.
Om dessa fynd blifva försålda t. ex. i Köpenhamn, äro de
visserligen tillgängliga för de Svenskar, som besöka denna stad
med dess väl ordnade samlingar, men bättre hade väl varit, om
detta fynd stannat inom vårt eget land, och har det kommit
380
Dea 14 Februari f. m.
längre bort, lär det vara sällan att de komma att gagna de inhemska
antiqvariska studierna.
Det har blifvit sagdt att statens samlingar äro så tillgängliga
som önskvärdt vore. Detta eger sin grund i den inskränkta
lokal, i hvilken de för närv:de äro inrymde, en olägenhet, som
jag hoppas snart skall blifva afhulpen, när statens samlingar
blifva ordnade i det stora nybyggda National-museum, der tillräckligt
utrymme för dem lärer vara afsedt. Emellertid tror
jag att äfven för närv:de denna klagan icke förtjenar synnerligt
afseende. Det har kanske händt, att några nyfikna icke
fått se så mycket de önskat, men jag betviflar att någon forskare
blifvit utestängd från att se, hvad för honom varit behöfligt.
Jag tror icke att vi böra upphäfva rättigheten att åt staten
häfda de fynd, som blifvit gjorda och som kunna vara af
vigt för fornforskningen, och jag vågar säga, att, om den öfverklagade
förordningen icke funnits, statens samlingar icke varit
på långt när så rikhaltiga som de nu äro, och huru förförmögna
enskilta samlare än kunna vara, äro de näppeligen i
stånd att åstadkomma sådana samlingar, som staten; vanligen
skingras dessutom en enskild samling, när den person aflidit,
som lagt sig vinn om dess upprättande.
På grund af hvad jag nu anfört, anhåller jag att R. o. Ad.
behagade bifalla Utsk:ts framställning.
Gr. Posse: Jag ber att få nämna att 48:de kap. 2:dra
§:n Missgernings-Balken väl stadgar, att gammalt mynt, guld,
silfver, koppar, metall eller andra konststycken skola Konungen
hembjudas, men utsätter icke någon ansvarsbestämmelse
för underlåtenhet härutinnan. Deremot stadgar 1828 års förordning
ansvar för sådan underlåtenhet och det icke allenast
med afseende på ofvan uppräknade föremål, utan äfven med afseende
på fornsaker af sten eller trä.
När jag nyss yrkade en återremiss af Betänlct i den syftning,
att Sammans. Utsk:t måtte göra en hemställan om upphäfvande
af 1828 års förordning, afsåg jag endast denna förordning,
men icke upphäfvande af 48:de kap. 2:dra §:n Missgernings-Balken,
väl vetande, att handläggningen af fråga om
upphäfvande af ett allmänna lagens stadgande icke tillhörde
ifrågav:de Utsk. Hvarföre jag isynnerhet önskade upphäfvande
af 1828 års förordning, härrör deraf, att jag anser det böra
tillåtas den enskilte att samla föremål af sten och trä, utan
att han derigenom skulle göra sig skyldig till någon lagöfverträdelse.
Man har sagt, att det vore så mycket mindre nödigt, att
göra någon hufvudsaklig förändring i den nu i ämnet gällande
lagstiftning, som erfarenheten visat att, denna oaktadt, en mängd
enskildta samlingar blifvit åvägabragta, af hvilka icke mindre
än 14 st. blifvit af staten inköpta, utan att något anspråk blifvit
framställdt att få dem för intet. Detta förhållande känner
Den 14 Februari f. m.
381
jag mycket väl och drager deraf den slutsats, att lagen i sitt
närvarande skick icke medlör åsyltad verkan. Jag tror emellertid
icke att det, hvarken i detta eller andra fall, kan vara för
staten nyttigt att bibehålla lagar, som visa sig icke vara möjliga
att tillämpa, annorlunda än undantagsvis.
Annu är det endast en förhoppning att vi skola få statens
naturhistoriska samlingar så ordnade, att de blifva tillgängliga
för allmänheten, lie hafva val varit tillgängliga för vetenskapsmän,
men på ett sätt, att de äfven för dem icke icke kunnat
medföra det gagn, de påräknat. Det oaktadt, hafva de antiqvariska
studierna i vårt land utvecklat sig högst betydligt,
och detta, tack vare de enskilta samlingar, som bildats i trots
af lörbudet.
Gr. Björnstjerna bar sagt, att det vore honom bekant,
att den af mig uppgifne vetenskapsmannen, som blifvit tilltalad
för det lian köpt en fornsak, icke blifvit ålagd någon plikt.
Denna hans uppgift torde grunda sig på ett misstag och jag
kan vitsorda, att nämnde samlare verkligen blifvit pliktfälld.
Hvad beträffar det yrkandet, att R. St:r icke borde vidgöra
något i denna fråga, emedan en lag i förevarande ämne
redan var under granskning, tror jag mig veta, att den föreslagna
lagen, som efter föregången granskning blifvit till K.
M. öfverlerunad, blifvit återskickad på den grund, att den innehöll
ännu mer skärpta ansvarsbestämmelser.
Jag fortsätter min anhållan om återremiss.
Sedan öfverläggningen härefter förklarats fulländad samt
Hr Gr. o. Landtm, upptagit de derunder gjorda yrkanden å
dels bifall lill och dels återremiss af ifrågavtde Betänk., framställde
Hr Gr. o. Landtm, propos. på bifall till detsamma och.
då dervid svarades många ja jemte ett eller annat nej, förkläde
sig hafva funnit ja öfvervägande.
Föredrogos ånyo och biföllos Sammans. Stats- samt Allm.
Besv.- och Ekon.-Utsk:ts den 7:de och litte dennes bordlagde
Utlåtrn:
Nto 5, i fråga om anläggande af en undervattens-telegrafledning
mellan Skåne och Preussiska kusten; samt
Nto 6, i ani. af väckt motion, om särskild ersättning åt
postbonde, då han nödgas på sin skjuts-station afbida postens
expedierande.
Föredrogs ånyo Lag-Utsk:ts den 7:de och litte dennes på
bordet lagde Betänk. Nto 20, i ani. af väckt motion om ett
tillägg, rörande inbördes testamente, till 16:de kap. 3:dje §:n
Arfda-Balken.
382
Den 14 Februari f. m.
Sedan, uppå begäran af Hr Dalman, Wilhelm Fredrik,
den vid Betänk:t fogade, af Hr Carlén afgifne reservation, blifvit
uppläst; yttrade
Hr Dalman: På grund af hvad denna reservation innehåller,
yrkar äfven jag alslag å Betänk:t. Mig synes det föreslagna
tillägget till 16 kap. 3 § Ärfda-Balken, långt ifrån att
göra lagen tydligare, åstadkomma motsatsen, och, i stället att
vägleda domaren, tvertom missleda honom. Jag anser äfven i
allmänhet ganska betänkligt, att, när man i öfrigt bibehåller
grundsatserna i 1734 års lag, försöka sig med att mästra eller
göra tillägg i redaktionen, emedan äfven i detta hänseende
nämnde lag säkerligen är ett erkändt mästerstycke.
Hr Olivecrona, Knut: I likhet med den föreg:de värde
talaren, får äfven jag anhålla om afslag å Lag-Utsk:ts nu föredragna
Betänk. 16 kap. 3 § Ärfda-Balken lyder sålunda:
»Nu häfver man sitt testamente ändrat, eller återkallat; gälle
då det hans yttersta vilja var, ändå att han i det förra sig förbundit,
det ej att ändra, eller återkalla.» Lag-Utsk:t har härtill
föreslagit ett så lydande tillägg: »Hafva två eller flera gemensamt
gjort testamente, vare sig till hvarannan inbördes eller
till tredje man; ege dock, hvar för sin egendom, rätt att testamentet
ändra eller återkalla, ändå att han. der inbördes testamente
gjordt var, begagnat sig af hvad deri till hans förmån är
förordnadt.»
Jag misskänner icke den afsigt, som ligger till grund för
motionärens framställning; — han söker att förekomma de
ojemnheter i lagskipningen, hvilka tyvärr uppstått vid uppkomna
tvister ang:de inbördes testamenten; — men jag är öfvertygad
att ifrågav:de tillägg, långt ifrån att befordra det åsyftade
ändamålet, snarare skulle föranleda större osäkerhet och nya
tvister. Såsom äfven den uppläste reservationen innehåller, äro
de flesta stridiga domslut, rörande inbördes testamenten, icke att
härleda från otydlighet i gällande lag, utan från otydliga uttryck
i gjorda testamenten; detta åter är något som lagstiftningen visserligen
icke kan finna medel att förekomma.
Det ligger i sjelfva begreppet af ett testamente, att den
som gör en sådan disposition, har rätt att, så länge han lefver, företaga
ändringar i densamma; om nu ett inbördes testamente
upprättas, hvarigenom utan vilkor bestämmes att efter båda deras
frånfälle, som upprätta det inbördes testamentet, egendomen i boet
skall tillfalla en tredje person, så är i sjelfva verket icke något
som hindrar den efterlefvande att om sin lott göra en ny disposition;
men om det inbördes testamentet innehåller ett bestämdt vilkor,
så att den efterlefvande, mot åtnjutande af förmåner, tillförbinder
sig att fullgöra något, och alltså är att betrakta på samma
gång som testator och testamentarie, så är han deraf bunden; ty ett
sådant testamente, ehuru icke att anse såsom ett kontrakt, har likväl
dermed en analog karakter och kan derföre ej ensidigt upphäfvas.
Den 14 Februari f. m.
383
För så vidt det föreslagna tillägget afser rättighet att ändra
ett ovilkorligt inbördes testamente, är det alldeles öfverflödigt,
emedan nu gällande lag icke lägger något hinder i vägen härför;
med afseende åter på rättighet att ändra vilkorliga sådana
testamenten, är det origtigt, hvarföre jag, då jag dessutom icke
kan föreställa mig att tillägget skulle åstadkomma större tydlighet,
eller afhjelpa de ojemnheter i lagskipningen, som af motionären
blifvit framhållne, med åberopande af Hr Carléns reservation,
anhåller om afslag å Betänk:t.
Gr. Hamilton, Gustaf: Säkerhet i civila rättsförhållanden
har alltid ansetts som ett af de vigtigaste vilkor för samhällets
väl, och, jemte det jag helt och hållet instämmer med den siste
värde talaren i hans uttalade åsigt, att testamenten icke äro att
räkna bland kontrakter, är jag af en med hans alldeles stridande
åsigt i afseende på behöfligheten af detta tillägg. Det är
högst angeläget att personer, som upprätta ett testamente, veta
verkan af lagen. Också vet icke 1734 års lag af något inbördes
testamente eller någon förbindelse att lemna ett sådant
testamente oforändradt. Deraf följer, att det, likasom hvarje annat
testamente, lagligen kan ändras, så länge testaments-gifvaren
lefver. Lagen synes således tydlig och klar och det i öfverensstämmelse
dermed gjorda tillägget obehöfligt. Men nu
har genom en K. Dom af år 1798 förklarats att, när ett inbördes
testamente vore upprättadt mellan tvenne makar, den efterlefvande,
om han begagnat sig af de honom förundte förmåner,
ej mer egde återkalla eller ändra samma förordnande. Detta
prejudikat finnes intaget i lagsamlingarne och har derigenom
spridt en åsigt alldeles stridande emot lagens grund, hvilket jag
bland annat sluter deraf att en ledamot af Hederv. Bonde-St.
ansåg det föreslagna tillägget medföra förändring i nu gällande
lag och tilläde att omnämnda prejudikat, som orden föllo sig,
»vore mycket bra att hafva att rätta sig efter.» Under sådant
förhållande och då alltså behofvet af ett lagens förtydligande i
den af Utslct föreslagna syftning är uppenbart, anhåller jag ora
bifall till Utsk:ts framställning.
Frih. von Schulzenheim, David: Jag önskar lifligt
och varmt att detta Betänk, blefve [af R. o. Ad. bifallet. Det
är nemi. icke något, som för medlemmarne i ett samhälle är
så svårt, som när en lag är otydlig och gifver ani. till stridiga
utslag från olika domstolar. Då lagen är otydlig, följer domaren
s. k. prejudikater och grundar sina utslag på de skäl, som
hyllats af auktoriteter, som lefvat i en mer eller mindre aflägsen
forntid. Ingen kan hysa större vördnad än jag för en
salig Stjernhöök, en salig Calonius, m fl., och jag medgifver att
jag genombäfvas af ödmjukhetens känslor för dessa ofantliga
storheter; men det oaktadt tycker jag mycket om tydlighet och
bestämdhet i lagstadganden. Med afseende på den fråga, som
384
Den 14 Febrnari f. m.
nu afhandlas, anser jag tydlighet vara synnerligen af nöden;
frågan är nemi., såsom Lag-Utsk:t mycket rigtigt sagt, allt för
djupt ingripande i samhällsmedlemmarnes eganderätts-förhållanden,
för att vidare kunna lemnäs lill pris åt doktrinära stridigheter
och den osäkerhet, som framkallas af vexlande domslut.
En omständighet, som äfven tyckes tala för Utsk:ts förslag, är
det föga konseqventa deri, att då man har rättighet att hvarje
qväll man lägger sig göra ett nytt testamente, man tilifölje af
ett testamente, som är skrifve! på samma papper, skall vara
bunden i afseende å dispositionen af sin förmögenhet. Man
kan visserligen undgå detta derigenom, att, när man med sin
hustru upprättar ett testamente, hvardera parten skrifver på
olika papper och sedermera gör ett utbyte med den andra,
men jag vet icke hvarföre man skall tvinga personer att
tillgripa sådana utvägar. Då nu Lag-Utsk:t sökt formulera
något, som åtminstone tills vidare kan vara till gagn, vet
jag icke hvarföre man skall förkasta det, utan tillstyrker jag
ett direkt antagande af Utsk:ts förslag.
Gr. Sparre, Erik: De tvenne sista talarne hafva så
som
det förnämsta, att icke säga enda skälet för den mening
de förfäkta, andragit, att säkerhet i civila rättsförhållanden är
det vigtigaste för samhället. Jag tror att det gifves något för
samhället ändå vigtigarc, och det är, att den lag, som skall reglera
de civila rättsförhållandena, är byggd på rättvisa, på grunder,
som godkännas af en man af heder. I)å jag icke kan anse
förev:de förslag vara af sådan beskaffenhet, måste jag nu uppträda
emot det, såsom jag äfven inom Lag-Utsk:t mot detsamma
anfört min reservation.
Frågan gäller om, — sedan 2:ne personer upprättat ett inbördes
testamente, hvari då t. ex. säges att den, som den andre
öfverlefver, skall vara i orubbad besittning af bådas egendom, men
att efter bådas frånfälle förmögenheten skall tillfalla en tredje
person, — den efterlefvande, sedan han bevakat testamentet och
kommit i åtnjutande af den aflidnes bo, bör vara berättigad att
ändra den ursprungliga öfverenskommelsen. Kan det vara öfverensstämmande
med våra begrepp om heder? Ar det icke
vådligt och förderfligt att stifta en lag, som gifver sanktion åt
sådana grundsatser? Om man ger så högt afseende på säkerheten,
gifves det ett annat sätt att gå tillväga; man kan gå i
rakt motsatt syftning och i lag sanktionera den åsigt, som snart
under ett århundrade gjort sig gällande i vårt land. Man kan
med den siste talaren skämta öfver sådana heroer i vår juridiska
litteratur som Calonius m. fl.; — jag bekänner likväl att
jag böjer mitt hufvud för dem. Calonius gjorde den åsigt gällande
i Högsta Domstolen, att då 2:ne personer upprättat ett
inbördes testamente, vore den efterlefvande, om han begagnat
sig af testamentet, icke berättigad att ändra sitt förordnande.
Denna åsigt hyllades ända tills för några tiotal af år sedan, då den
af
Den 14 Febrnari f. m.
385
af Lag-Utsk:ts pluralitet omfattade princip uttalades af lagberedningen.
Men, M. Hrr, några år före lagberedningens verksamhet
bade vi en lagkomité, i hvars arbeten togo del män
sådane som Gyllenborg, Zenius, Staaff m. fl. Denna komité
föreslår i 9:de kap. 14 §:n Ärfda-Balken ett så lydande stadgande:
»Hafva makar gjort inbördes testamente, och vill endera
det återkalla eller ändra; late då den andre sådant veta, med
vittnen. Ar ej återkallelse eller ändring så kungjord; vare ej
gällande, der andre maken efterlefver och af testamentet sig
begagna vill.» Så yttrade sig denna komité. Sex år derefter
hade opinionen varierat och åtskilliga domslut, grundade på den
af Utsk:t omfattade åsigt, hade emanerat.
Om lagstiftningen, så ofta opinionen förändrar sig, skulle
träda emellan; om, för det några domare vid lagtolkning hyllat
olika grundsatser, en ny lag skulle stiftas, så frågas, hafva vi
vunnit något? Kan det vara skäl att stifta en lag, som, jag
måste säga det, är byggd på icke rätt hederliga grunder? —
jag kan aldrig anse rätt att bryta mot tro och lofven.
Man omtalar säkerhet i lagskipningen. Det är en alldeles
falsk förmodan att, så snart stridiga åsigter uppstå, lagstiftningen
genast bör träda emellan. Det gifves icke något land i
verlden. der så tillgår. I utlandet förfares, när domare hylla
olika åsigter, på det sätt, att högsta instansens ledamöter sammanträda
och diskutera frågan samt besluta, hvarefter minoriteten,
med uppoffrande af sina individuella åsigter, döma i en viss
rigtning; och den åsigt, som inom denna areopag,,gör sig gällande,
följes sedermera äfven af underdomrarne. Ofverflyttades
denna sed på våra förhållanden, skulle båda divisionerna af vår
Högsta Domstol sammanträda, och den åsigt, som der segrade,
skulle följas, till dess en ny gjorde sig gällande. Ett sådant förfaringssätt
är det rätta, ty när lagstiftaren går i författning om
stiftande af en lag i ett visst fall, kan han icke förutse de i
oändlighet vexlande nyanser, i hvilka ett rättsfall kan framstå,
eller stifta en lag, vid hvars tillämpning icke olika åsigter kunna
uppstå.
Jag tror, och jag upprepar ännu en gång, att om förev:de
förslag skulle bifallas, vore det att gifva helgd åt brott mot tro
och redlighet. Jag kan icke anse hederligt, att en make, som
begagnat sig af de förmåner, den andre beviljat honom, just i
förväntan på testamentets beståndande äfven till förmån för en
3:dje person, sedermera ryggar den träffade öfverenskommelsen,
och jag är förvissad att, om jag frågat en i rättsvetenskapens
mysterier icke bevandrad person, huruvida, om han med sin
hustru upprättat ett testamente till förmån för en deras fosterson,
han ansåge sig berättigad att bryta det löfte, han gifvit
henne, så skulle han på en sådan fråga utan tvekan afgifva ett
nekande svar. Men hvad ingen hederlig karl anser sig berättigad
till, det bör icke lagen tillstädja.
Vexlande domslut kunna icke förekommas och säkerhet
H. II. 25
386
Den 14 Februari f. m.
i lagskipningen befrämjas icke genom stiftande af en lag, byggd
på så vacklande grundsatser, att för icke många år sedan fråga
varit att antaga en lag i alldeles motsatt syftning mot förevarande
förslag. Om jag skulle tillstyrka införandet af en ny lag
i ämnet, skulle jag förorda sanktionerande af den åsigt, som
snart i 100 år gjort sig gällande i Sverige, men äfven detta
anser jag obehöfligt. Må doktrinen kämpa, den rätta åsigten
segrar, oell må individen betänka sig på att skrifva sitt testamente
så, att det anses bindande så väl för den ene, som för den
andre.
Jag tillstyrker afslag.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att anslag blifvit utfärdadt
till fortsättande af plenum kl. G e. m.
Frih. Armfelt, Magnus: Under tiden från 1734 års lags
antagande och till slutet af 18:de seklet, har jag mig icke bekant
hvilken tolkning följdes vid våra domstolar, när fråga förekom
om inbördes testamente. 1734 års lag nämner icke
något om inbördes testamente, och prejudikater från denna tid
har jag åtminstone icke sett. 1798 fälldes den K. M:s dom,
som uttalade grundsatsen, att då 2:ne makar upprätta så kalladt
inbördes testamente, hvarigenom förordnas att den som efterlefver
den andre, skall till sin död sitta i ostörd besittning af
hvarderas giftorätt i gemensamma egendomen, hvilken derefter
skulle tillfalla någon uppgifven person, så kan efterlefvande maken,
om den begagnat sig af testamentet, icke ändra eller återkalla
förordnandet. Efter detta prejudikat dömdes länge, och
äfven lagkomitén hyllade den deri uttalade grundsats. För
nämnde komités åsigter erkänner jag gerna att jag har den
största aktning, men sedan komitén från trycket utgifvit sina
arbeten, sammanträdde lagberedningen, och, utan att vilja afgöra
hvilkendera bör anses förnämligare, tror jag dock att hvar
gång dessa auktoriteter äro af olika mening, åberopas alltid den,
med hvilken man för tillfället öfverensstämmer. Detta torde
ock hafva varit skälet hvarföre Gr. Sparre i sitt anförande hållit
sig till lagkomiténs förslag. Samtidigt med lagberedningens
verksamhet hade en brytning i åsigten om prejudikatets rigtighet
inträdt, och lagberedningen förklarade sig för den åsigt, att
den efterlefvande vore berättigad att för sin del ändra testamentet,
hvarefter, sedan denna åsigt jemväl delats af doktrinen,
man kommit derhän, att såvida icke öfverenskommelsen innefattade
ett tydligt utsatt testaments-vilkor, egde icke det förhållande
rum, som i 1798 års prejudikat åsyftades. Till stöd härför
kan jag åberopa Högsta Domstolens domar uti 2:ne mål,
som blifvit dragne under K. M:s pröfning, det ena efter att
hafva blifvit handlagdt af Svea, det andra af Skånska Hofrätten.
Högsta Domstolen fastställde nämnde Hofrätters domar, hvarigenom
blifvit forklaradt, att den efterlefvande vore berättigad
att för sin del ändra förordnandet, enär icke i testamentet blif
-
Den 14 Februari f. m.
387
vit såsom vilkor utsatt att den efterlefvande icke egde sålunda
förordna om egendomen. Då nu således förhållandet är, att
inom vissa divisioner af rikets öfver-rätter och inom Högsta
Domstolen dömes i motsatt syftning mot det gamla prejudikatet,
medan det åter inom andra divisioner af öfver-rätterne och med
en annan sammansättning af Högsta Domstolen ännu efterföljes;
så frågas: är det då icke nödigt att få vela hvad lag är i dessa
fall? Om man hör vara hunden eller icke, om det är kontrakt
eller icke, det må gerna vara en doktrinär sak; hufvudsaken är
att få veta, hvad som är lag.
Utsk:t har ganska omsorgsfullt underlåtit att afgöra den
casus, huruvida, i händelse såsom vilkor vore stadgadt, att efter
den sist aflidne makens död skulle så eller så med egendomen
förfaras, oaktadt detta vilkor, det vore den efterlefvande maken
medgifvet att för sin del af egendomen vidtaga förändringar i
testamente. Utsk:t har derför ganska försigtigt sagt, att »om
ett i ett enkelt testamente inryckt förbehåll derom, att testamentstagaren
ej må genom testamente förordna om sin egendom,
bör anses medföra den verkan, att, i händelse testamentstagaren
under sin lifstid begagnat sig af testamentet, ett efter
honom befintligt förordnande förklaras kraftlöst, så medför enahan
a förbehåll, inryckt i ett inbördes testamente, likaledes den
effekt, att testamentstagaren beröfvas rättigheten att göra nytt
testamente — och, tvärtom, är ett sådant vilkor i ett enkelt
testamente utan betydelse, blir det så äfven i ett inbördes. Men,
i hvad fall som helst, lärer väl vilkoret böra uttryckligen uttalas.
» Jag för min del anser visserligen, att ett sådant vilkor
icke bör gälla. Utskrt, som ansett sig icke böra i detta fall
yttra någon åsigt, har, såsom ofvan synes, endast begärt att,
ehvad 2:ne personer skrifva på samma papper eller på olika
papper, som de byta, testamentets egenskap af gåfvo-aftal icke
skall anses förändrad. Detta åter är något, som synes mig klarligen
innefattas i 16:de kap. 3:dje §:n Arfda-Balkens stadgande
derom, att man är berättigad att ändra ett föregående testamente
genom ett efterföljande, men enär olika uppfattning derom
förefinnes, så lärer det af Utsk:t föreslagna stadgande onekligen
vara af behofvet påkalladt. I öfrigt, och då här blifvit
sagdt att ett inbördes testamente, ehuru icke något kontrakt,
dock är med ett kontrakt jemförligt, så frågas, är det med kontrakt
jemförligt och ändå icke något kontrakt, hvad är det då?
Jag kan icke finna annat, än att det verkligen är ett testamente,
och att enda skillnaden mellan ett sådant testamente och ett
vanligt består deri, att det förra är upprättadt af flere personer,
det sednare åter blott af en enda.
Gr. Sparre har omtalat och rekommenderat ett förfaringssätt,
som användes i andra länder, att nemligen, när en lag
tolkas olika vid olika domstolar, öfverdomstolens ledamöter sammanträda
och besluta att, med uppoffrande af sina individuella
åsigter, döma på det sätt majoriteten anser bäst, hvilket beslut
följes äfven af underdomare. Det är möjligt att det lyckas i
388
Den 14 Februari f. m.
utlandet att påtvinga underdomaren en sådan åsigt, men jag
tror icke att någon Svensk domare lär finna sig i att tolka en
lag annorlunda än på sätt, som med hans öfvertygelse öfverensstämmer.
Man bör visserligen tillmäta Högsta Domstolens
utsago allt afseende, men om den lägre domstolen icke erkänner
rigtigheten af den tolkning, Högsta Domstolen gifvit ett lagstadgande,
bör han icke följa denna tolkning, och om så ofta
inträffar, torde vara bäst att tillgripa den utvägen, att lagstiftningen
träder emellan.
Det är mig alltid okärt att uppträda på detta rum och
drifva åsigter, som äro olika med dem, som af den siste värde
talaren omfattas, emedan jag hyser mycken aktning både för
hans åsigter i allmänhet och särskildt för hans vana vid lagstiltningsverk;
men jag tillstår, att jag denna gång skulle varit
mycket mer ledsen att vara al med honom motsatt tanke, om
han icke, ej nöjd med att förklara sig rösta emot Betänk:t, uppträdt
och stämplat deras åsigter, som i detta fall ej voro öfverensstämmande
med hans egna, vara af den beskaffenhet, att de
icke kunde hysas af någon hederlig person. Jag är fullkomligt
ölvertygad att detta epithet icke är ämnadt hvarken åt mig eller
dem, som hysa samma åsigter som jag, men jag skulle dock
önskat att Gr. Sparre icke fällt detta utlåtande.
Visserligen har flere riksdagars erfarenhet visat mig att
jag har ganska liten framgång att vänta, då jag förfäktar åsigter,
sorn äro olika med den ädle Gr:ns, men detta hindrar icke
att jag i dag anser mig skyldig att uppträda emot honom, eme
dan
jag anser nödigt att Svenska folket lår veta hvad lag i
detta fall är; hvarföre jag anhåller om bifall till Utsk-.ts Betänk.
Hr Dalman: Den siste talaren har förklarat det vara oangenämt,
att yttra sig mot Hr Gr. Erik Sparre, emedan han
merändels i öfrigt vore med Gr:n liktänkande. Jag förklarar i
min ordning det 'för mig vara desto mer angenämt, att någon
gång tänka lika med Gr. Sparre, som jag så sällan eger denna
lycka. I sjelfva saken är jag af den mening, att om fråga nu
vore art i lagen införa ett bestämdt stadgande om inbördes testamente,
jag fast hellre ville hylla den af den äldre lagkomitén
föreslagna förklaring, att om efterlefvande make begagnat
sig af inbördes testamente, han eller hon ej heller skulle hafva
rätt att ändra eller upphäfva deri gjordt förordnande för tredje
man, såvida denne icke gör efterlefvande make verklig orätt
eller skada, då testamentet kunde häfvas för den efterlefvandes
del i boet, än att biträda den princip, Utsk:t tyckes hylla om
ovilkorlig rätt till sådan återkallelse. Nu är likväl icke fråga
om en lagförändring, utan en förklaring af gällande lag, och
denna är af Utsk:t så otydligt uttryckt, att den säkert vid tillämpningen
skulle gifva anledning till mångå tvister, då deruti,
enligt hvad Erih. Armfelt medgifvit, hvarje stadgande saknas,
huru förhållas borde, om det inbördes testamentet vore gjordt,
icke blott till förmån för efterlefvande make, utan tillika med
Den 14 Februari f. m.
389
vilkor att egendomen sedermera skulle tillfalla en tredje person,
hvars rätt således måste anses betryggad genom det gemensamma
testamentet, såvida en af testatorerna aflidit.
Frih. Armfelt har äfven åberopat tvärine Högsta Domsto
lens
domar, af hvilka den senast utfärdade berättigar efterlefvande
make att ändra ett inbördes testamente, oaktadt detsamma
blifvit begagnadt. Men för att bedöma verkliga beskaffenheten
af detta prejudikat, måste man ega tillgång till och läsa
handlingarne, hvarförutan man icke kan göra sig något bestämdt
omdöme. I allt fall vore den chancen att uti en el
ler
annan testamentstvist hos domstolarne erhålla olika domslut
eller finna en skiljaktig uppfattning af lagen, hvilket ju i många
andra tvister inträffar, vida mindre äfventyrlig, än en otydlig
lagförklaring, som sannolikt skulle föranleda en mängd processer,
icke mindre om testamentets tydning, än hvad som borde
anses såsom den efterlefvandes egendom. Lämpligaste sättet
att förekomma rättegångar i afseende å testamenten och hvarigenom
också det föreslagna tillägget blir öfverflödigt, är helt
enkelt att uti testamentet tydligen bestämmes i hvad mån och
under hvad vilkor efterlefvande make må ega rätt att i detsamma
göra förändringar. För min del anser jag nu gällande lag
vara tydlig och klar derutinnan, att ett inbördes testamente icke
får, till förfång för tredje man, af efterlefvande make ändras,
såvida denne begagnat sig af den honom eller henne genom testamente
tillagda förmån; och då jag godkänner denna grundsats
och anser tillämpningen häraf säkrast öfverlemnas åt domaren,
förnyar jag min anhållan om afslag.
Hr Lagercrantz, Adolf Jakob: För min del instämmer
jag med dem, som yrka afslag å Betänkt. Jag kan nemi.
icke inse hvilka förändrade omständigheter inträdt, som kunna
tillstyrka införandet af en grundsats, som står i strid med den,
enligt hvilken domstolarne i Sverige i 65 år dömt. Den hittils
följde grundsatsen hvilar så på billighetens grund och är så öfverensstämmande
med våra begrepp om hvad rätt är, att jag
icke tvekar att förorda dess bibehållande.
Jag anhåller om afslag å Lag-Utsk:ts Betänk.
Hr von Koch, Nils Samuel: Hvad beträffar den mot
förev:de Betänk, gjorda invändning, att man icke borde införa
någon förändring, emedan 1734 års lag vore så förträfflig, vill
jag visst icke nedsätta denna lags värde, men tror dock att man
i detta afseende kan vara fullkomligt obekymrad, emedan 1734
års lagstiftare helt säkert icke tänkt på inbördes testamente.
Men oaktadt jag godkänner grundsatsen och tendensen af Utsk:ts
förslag, kan jag icke neka att jag icke är rigtigt nöjd med det
föreslagna stadgandet, isynnerhet derföre, att det icke komme
att stå i riktigt sammanhang med de öfriga stadgandena i 1734
års lag, hvarigenom möjligen någon otydlighet kunde föranledas.
390
Des 14 Februari f. m.
Frågan reducerar sig dertill, om icke det närvarande tillståndet
medför så mycken olägenhet, alt det kan vara skäl att
införa äfven en partiell förändring. Härtill tror jag man måste
svara Ja! — olägenheterna äro verkligen stora.
Ordföranden i Lag-Utslct, som äfven antecknat sig bland
reservanterne, har icke förr än i dag upplyst om anledningen
till sin reservation. I motsats mot de öfriga reservanterna, hyllar
han de åsigter, som uttalas i 1798 års K. dom. På sednare
tider hafva dock allt mer och mer åsigter gjort sig gällande,
som bestrida rigtigheten af den 1798 uttalade grundsats, och
detta i min tanke med rätta. Emellertid har denna sista åsigt
icke i vidsträcktare mån gjort sig gällande bland de rättslärde,
än att jag befarar att de flesta underdomare ännu döma efter
nämnde prejudikat, etl prejudikat, som, intaget i våra lagsamlingar,
på grund af personlig auktoritet, förvärlvat sig ett sken af
giltighet inom lagskipningen. Det har dock börjat att alltmera
frånträdas i de högre och särdeles i den högsta instansen.
Då det emellertid icke kan anses rätt att öfverlemma en
så vigtig fråga endast till doktrinens afgörande och ämnets vist
tyckes fordra enhet i domsluten, torde vara bäst att afhjelpa
osäkerheten genom lagstadgande. Redan lagkomitéen hade
insett att det icke var nog med stadgandet i 1734 års lag och
derföre infört i sitt förslag flera i detalj gående undantags-stadganden
ang:de inbördes-testamenten.
1 afseende å testamenten gäller emellertid såsom allmän
regel, att man får ensidigt ändra det, så länge man lefver, tiar
sin fria vilja och är vid sundt förnuft. I afseende å kontrakter eger
ett alldeles motsatt förhållande rum, Ett mellanting mellan dessa
båda är i sjelfva verket ett oting. Till ett sådant mellanting
hafva dock genom 1798 års dom inbördes testamenten blifvit
dragna, och det tyckes derföre vara skäl att lagen återgifver
dem deras rätta plats.
Gr. Sparre bar yttrat vackra och sanna saker, som af hvarje
riddersman måste behjerlas. Han har yttrat, att det icke är
hederligt att bryta tro och lofven, och anser detta böra lämpas
på inbördes-testamenten. Jag tror icke heller att någon af oss vill
försvara såsom hederligt eller för sin del vill ändra hvarken
inbördes- eller annat testamente, som man redan delgifvit eller
lofvat testamentstagare. Men hvarken Gr. Sparre eller någon
annan jurist lärer vilja införa såsom lag, att intet testamente
får ändras, sedan det kommit till testainents-tagarens vetskap.
Den vackra satsen bevisar således i lagstiftningsväg litet för
mycket, nemi. att man aldrig borde ändra något testamente,
åtminstone icke ett sådant, som blifvit meddeladt testamentsinnehafvaren,
eller ock ingenting. Andra skäl, som föranledt lagstiftaren
att uttala såsom princip att testamenten kunna ändras,
behöfva här nu ej upprepas.
Hvad jag har emot detta Betänk., är att man med för mycken
försigtighet undvikit att förklara hvilka vilkor, som böra gälla
och hvilka icke böra gälla. Jag för min del anser icke några
Den 14 Februari f. tn.
391
vilkor böra gälla, i afseende å testaments-gifvarens egna tillgångar,
dem lian utan villkor förvärfvat, så länge den i vår lag intagna
regel om rättighet att genom ett efterföljande testamente
ändra ett föreg:de, qvarstår.
Att prejudikater blifva mindre och mindre följda, är lätt
förklarligt, då man ser dem ofta vara beroende på den främste
ledamotens i Högsta Domstolen tanke. Då jag anser det nuv:de
tillståndet af stor osäkerhet och olämpligt, tillstyrker jag bifall till
Lag-Utsk:ts förslag. Min tveksamhet, härledd deraf, att stadgandet
icke, utryckt från de öfriga i lagberedningens förslag, får sin
der egande fulla bestämdhet och betydelse, låter jag vika, då
jag nu här erfarit att på lagstifningen inflytelserika personer
vilja återföra oss från det nya rätta i det gamla hjulspåret.
Frih. Wrede, Casimir: Under diskussionen har frågan
redan blifvit så fullständigt utredd, att jag icke anser mig berättigad
att anföra allt hvad jag eljest skulle haft att säga.
När jag uppkom till riksdagen, hade jag för afsigt att väcka
en motion i samma syftning som Frih. Armfelts nu förevarande.
— Härmed torde jag hafva uttalat hvilken åsigt af mig hyllas.
Af prejudikatsamlingar och äfven eljest har nemi. äfven
jag erfarit att till och med inom Högsta Domstolen olika meningar
i förevarande ämne gjort sig gällande, och då man jemväl
nu på detta rum hört både juridiska professorer och eljest
juridiskt bildade personer uppträda mot hvarandra med olika
åsigter, torde än tydligare framgå behofvel deraf att lagen träder
emellan och medelst en förklaring undanrödjer den i frågan
så länge sväfvande jurisprudensen. Tonan man bestämmer sig
för den ena eller andra åsigten, torde man böra hafva klart för
sig testamentens juridiska karakter. Ett testamente är i korthet,
såsom lagen ock kallar det, mans eller qvinnas yttersta
vilja. Detta är rätta enkla begreppet af ett testamente och kan
efter mitt omdöme ingalunda förändras, för det testamentetjtillhör
klassen af de s. k. inbördes. Sjelfva detta ordj yttersta vilja
innebär ju att ett äldre förordnande kan återkallas eller ändras,
ty eljest vore det icke uttalandet af den yttersta viljan, som lagen
tilläte mig. Denna uppfattning af äfven inbördes testamenten
har, efter hvad redan är nämndt, lagberedningen biträdt,
och ehuru skäl här nu anförts äfven för den mening att ett i
inbördes testamente gjordt förordnande, sedan det begagnats,
icke borde få återkallas, tror jag dock att vigtigare skäl äfven
i praktiskt hänseende tala för den i motionen uttryckta princip.
Jag vill anföra ett motiverande exempel: tvenne personer upprätta,
efter äktenskapets ingående, med hvarandra ett inbördes
testamente af det vanliga innehåll, att den efterlefvande skall
sitta i orubbadt bo samt bådas qvarlåtenskap sedan tillfalla deras
sammanaflade barn. Efter några år dör hustrun; mannen gifter
om sig och barn tillkomma äfven i det sednare giftet. Då
skulle han vara förhindrad att genom testamente förordna till sin
enka eller desse sednare barn, eller, hvad värre är, desse barn
392
Den 14 Februari f. m.
skulle vara uteslutna från allt annat arf än deras laglott eller
hälften af hvad dem eljest borde tillfalla; vore detta en rättvisa?
Hr v. Koch, med hvilken jag i öfrigt instämmer, har sagt,
att den föreslagna lagförklaringen möjligen skulle varit ännu
lämpligare, om den kommit i fullkomligt sammanhang med lagberedningens
öfriga formulering om teslamentsrätten. Henna
åsigt kan jag icke dela, ty detta förslag, som nu är i fråga, rör
ett så separat moment, att derom kan lagstiftas oberoende af det
öfriga. Jag lår för min del förklara, att jag hyser inga betänkligheter
att biträda Utsk:ts förslag.
Hr von Ehrenheim, Pehr: Det föreslagna tillägget
till
Jag anser att den nuv:de osäkerheten i lagen ingalunda derigenom
komme att undanrödjas, utan tvertom skulle detta tillägg,
genom sin obestämdhet, komma att förorsaka ännu mer tvekan
hos lagens tillämpare. Det saknas nemi. all bestämmelse om i
hvad mån ett utsatt vilkor skall vara bindande, och då jag anser
att, om ett tillägg till nuv:de lag skulle göras, detta just skulle
afse den verkan, som skulle tillerkännas ett i inbördes testamente
intaget vilkor, men all bestämmelse härom saknas i förslaget,
anhåller jag om afslag å Lag-Utsk:ts Betänk.
Gr. Sparre: Jag beklagar på det högsta att min värde
vän här i grannskapet till den grad missförstått mitt förra yttrande,
att han ansett mig hafva förklarat, att den, som i detta
fall försvarade en med min olika mening, icke hyste hederliga
åsigter. Jag har endast sagt, att hvarje hederlig man, som
icke vore invigd i rättsvetenskapens mysterier, om han med
sin maka gjort det aftal, att den, som den andre öfverlefde,
skulle vara i orubbad besittning af egendomen, som sedan
skulle tillfalla en 3:dje, och bröte delta aftal, efter att sjelf
begagnat sig deraf, han handlade mot tro och lofven. Då motionären
och Utsk:t tillstyrkt detta stadgande, är det derföre,
att de, som äro invigda i rättsvetenskapens mysterier, när de
uttala en princip, som de anse böra ligga till grund för hvarje
testamente, anse sig i konseqvens dermed böra tillstyrka ett
lagstadgande, om hvilket icke någon hederlig man, som icke är
invigd i rättsvetenskapens mysterier, gör sig någon aning.
Beträffande vidare Frih. Armfelts yttrande, att när lagkomitén
och lagberedningen i en viss fråga vore af olika åsigter,
han skulle hafva erfarit att den af dessa auktoriteter, med
hvilka man i denna fråga delade åsigt, ofta åberopades, vill jag förklara,
att jag yttrat mig hvarken till förmån för lagkomitén
eller för lagberedningen. Jag framhöll endast den omständigheten,
att man icke borde åberopa någon af dem, enär det fordrats
endast 6 års mellantid för att hos den sednare utveckla
grundsatser i rak strid med dem, som hyllats af den förra.
Jag sade äfven att det vid sådant förhållande syntes mig vara
mycket lämpligare att gifva helgd åt den åsigt, som gällt i ett
Den 14 Februari f. m.
393
halft århundrade, än åt den, som tillskapats af opinionen för
dagen.
Man har flera gånger omtalat rättssäkerhet såsom skäl för
antagande af det föreslagna stadgandet. Jag skall söka visa, hvari
denna »rättssäkerhet» består. Om i ett inbördes testamente säges:
»vi gifva vår egendom åt den efterlefvande», så existerar
icke något vilkor, utan endast en from önskan, som icke kan
vara bindande. Ar det åter sagdt: »vi gifva vår egendom åt
den efterlefvande, men på det sätt, att efter bådas vår död
egendomen skall tillfalla en 3:dje person,» så är detta ett vilkor,
som är bindande. Hvad har Lag-Utsk:t sagt? jo! det framställda
förslaget utgör icke något hinder för att, när ett sådant
vilkor innehålles i ett inbördes testamente, detta blir bindande.
Således skulle, enligt majoritetens inom Utsk:t åsigt, oaktadt lagförslaget
blefve antaget, den efterlefvande icke ega att ändra
förordnandet.
Häraf torde framgå, att det föreslagna tillägget, långt ifrån
att åstadkomma säkerhet, ger helgd åt osäkerheten; ty domaren
vet icke huru han i detta fall skall göra, och om lagstiftaren
ville göra aldrig så väl, kan han dock icke stifta en lag, som
blifver fullt lämplig.
Jag fortfar således i mitt yrkande på afslag.
Hr Cederschiöld, Rob. Theofr.: Motionären, Frih. Armfelt,
har upplyst att i förev:de fall olika domslut utgått, icke
allenast från underdomstolar och hofrätter, utan äfven från
högsta domstolen, och med anledning häraf har han fästat uppmärksamheten
på vigten deraf att lagen blefve tydlig och klar.
Anmärkningsvärd! är, att Frih:n, sedan han uttalat denna åsigt,
sjelf likväl lofordat Lag-ötsk:t derföre, att det försigtigt undvikit
att meddela sin åsigt derom, huruvida, då ett bestämdt vilkor
vore i ett inbördes testamente uttryckt, detta vilkor borde
efterlefvas. Jag deremot beklagar att Utsk:t icke härutinnan
uttalat sin åsigt.
I den af motionären yttrade åsigt om nödvändigheten deraf,
att, när motsatta utslag meddelats af högsta domstolen, lagstilningen
må träda emellan, instämmer jag fullkomligt, och skulle således
med min röst gerna biträda hans förslag, om detta åsyftat
att få i lagen bestämdt uttryckt, att efterlefvande make,
som begagnat sig af ett inbördes testamente, icke, med mindre
sådant blifvit i testamentet uttryckligen medgifvet, egde ändra
testamentet. Att det åter står testator fritt att i testamentet
intaga ett sådant medgifvande, ligger i öppen dag.
Man har åberopat att ett kontrakt icke skulle kunna ingås
mellan äkta makar. Så är det enligt den juridiska doktrinen,
och skälet dertill är, att de båda makarne anses utgöra tillsammans
en juridisk person. Det oaktadt kan icke nekas att mellan
dessa hälfter öfverenskommelser kunna på god tro ingås,
och om de således öfverenskomma och genom inbördes
testamente bestämt, att den efterlefvande maken under sin lifs
-
394
Den 14. Fetman f. m.
tid skall vara i besittning af det gemensamma boet, men att
egendomen efter bådas död skall tillfalla en tredje person, kan
jag icke föreställa mig annat, än att denna, liksom hvarje annan
på god tro träffad öfverenskommelse, bör hållas i helgd.
En talare har anmärkt, att om hvardera maken skrefve sitt
testamente på särskildt papper, det skulle vara orimligt att han
i sådant fall finge ändra detta, men icke om testamentet vore
skrifvet och undertecknadt på samma papper. Det är dock en
betydlig skillnad. I sednare fallet hafva nemligen de båda makarne
vetat af hvarandras förordnande och derom kommit öfverens,
hvilket icke lärer vara händelsen i förra fallet. Ar en
öfverenskommelse i nämnde afseende emellan makarne träffad,
bör denna icke ensidigt af den ena af dem kunna ryggas.
Om likväl den föreslagna lagen skulle till sin syftning vara
rigtig, möter dock mot dess antagande ett betydligt hinder i den
redaktion, hvari lagen är affattad, en redaktion, som jag med
förundran hört uppgifvas skulle vara utgången från lagberedningen.
2:ne fall äro antagna: det ena att makarne gjort testamentet
endast till hvarandra inbördes; det andra att de gjort
det äfven till Iredje man; och heter det derefter för båda dessa
fall, »att den efterlefvande för sin egendom skall ega rätt att
testamentet ändra eller återkalla, ändå att han, der inbördes
testamente gjordt var, begagnat sig af hvad deri till hans förmån
är förordnadt.» Men, Mine Hrr! i det förra fallet, det vill
säga då makarne gjort testamente endast till hvarandra inbördes,
hvad är det väl, som den efterlefvande maken, hvilken begagnat
sig af hvad deri til! hans förmån är förordnadt, derefter
kan hafva att ändra eller återkalla uti ett testamente, som redan
i dess helhet gått i fullbordan? alldeles ingenting.
Redaktionen af det föreslagna lagstadgandet är således efter
min uppfattning alldeles felaktig och borde, ifall fråga kunde
uppstå om förslagets antagande, förändras till ungefärligen följ:de
lydelse: »Hafva två eller flera gemensamt gjort testamente, såväl
till hvarandra inbördes, som ock till tredje man; ege dock,
hvar för sin egendom, rätt att testamentet ändra eller återkalla,
ändå att han, der inbördes testamente gjordt var, begagnat sig
af hvad deri till hans förmån är förordnadt.»
Jag yrkar afslag.
Frih. Armfelt: Afgörandet huruvida ett vilkor, som förekommer
i ett särskildt vid domstol löretedt testamente, bör, om
det klandras, få gälla eller icke, utgör icke föremål för nuv:de
öfverläggning. Jag har derföre endast i förbigående omnämnt,
att Utsk'-t sorgfälligt undvikit att yttra sig öfver denna fråga,
emedan det ansåg den nu icke höra till saken.
Hvad jag med mitt förslag afsett, är att få bestämdt hvad
lag säger; att få ett stadgande, hvarefter domaren må ega att
rätta sig, på det han icke må vara i villrådighet huru han skall
döma. Behöfligheten af ett sådant lagstadgande tror jag vara
temligen uppenbar, och frågan tyckes vara af alltför stor vigt,
Den 14 Februari f. m.
395
för att den obestämdhet, som nu är rådande, längre kan fördragas.
Jag fortfar i min anhållan om bifall till Utslcts Betänk.
Frih. von Schulzenheim: Egentligen har jag begärt ordet
med anledning utaf ett yttrande af Lag-Utsk:ts Ordförande,
att den, som ändrade ett testamente, icke handlade hederligt.
Det är en åsigt, som jag ingalunda kan gå in på, och jag kan
icke föreställa mig annat, än att den härrör af en ensidig uppfattning
att ett inbördes testamente skulle vara ett kontrakt.
Då jag icke kan finna annat än att ett inbördes testamente är
af samma natur som ett enkelt, anser jag häraf nödvändigt följa,
att man eger ändra det.
Jag anser frågan vara af praktisk vigt, och då det ofta är
svårt att reda en doktrin, då den framställes på vetenskapligt
sätt, vill jag genom ett exempel upplysa, hvartill det kan leda
att icke få ändra sitt testamente. För en del år sedan bodde
på min egendom ett gammalt hjonelag, som hade upprättat ett
inbördes testamente till förmån för ett af dem upptaget barnhusbarn.
De afflyttade från torpet och köpte sig en jordlapp.
Genom dåligt sällskap blef den i testamentet utsedda arftagaren
ledd på villovägar och blef för något begånget brott skickad
till en fästning. Medan han der satt, dog hans fostermoder.
Han återkom från fästningen och gick en tid på socknen, men
af den karlen förorsakades bara bekymmer. Han jagade och
fiskade olofligen, utan att man kunde komma åt honom; slutligen
började han att misshandla sin fader och en vacker dag
korn den gamle mannen och beklagade sig öfver att sonen hade
förstört hans ökstock, fiskredskap m. m. Han bad mig tillika
hjelpa sig att få testamentet så ändradt, att förmögenheten skulle
tillfalla en hans kusins dotter. Jag ansåg mig icke kunna
tillstyrka detta, utan blef tvungen alt råda honom att kringgå
lagstadgandet på så vis, att då icke något testamente får utgå förr
än gäld är betald, han skulle till henne utbetala en lön och
att karlen endast skulle få hvad som blef öfrigt. Det är verkligen
sorgligt, att man till följe af ett bakvändt lagstadgande nödgas
på så vis på en omväg komma till hvad man anser rätt
och billigt.
Då det dessutom visar sig, att alla domstolar, till och med
Konungens Högsta, döma olika i detta ämne och att de olika
komitéer och beredningar, som varit nedsatta, tänkt olika i
frågan, är det då icke nödigt att ett lagstadgande blifver inlördt,
så att man vet hvarefter man har att rätta sig?
Jag beklagar att redaktionen af denna § är ofullständig,
men jag tror dock att icke något hinder för ett bifall till förslaget
häri förefinnes.
Hr Cederschiöld: Det af den siste talaren anförda exempel
var visserligen ganska bedröfligt, men jag tror att det ganska
396
Den 14 Febrnari f. m.
ofta inträffar att en arfvinge eller testamentstagare gör sig ovärdig
de honom ämnade förmäner. Med afseende på det anförda
exemplet, vill jag lästa uppmärksamheten derpå, att ehuru ifråga
v:de testamentstagare!) så förföll, att han kom på fästning,
man kan tänka sig att den aflidna önskat att han likväl skulle
komma i åtnjutande af hvad hon ämnat honom.
Gr. II amilton: Jag vill endast erinra derom, att man
med detta Betänk, icke velat annat än bestämma att ett testamente
är testamente och icke något kontrakt.
Jag yrkar fortfarande bifall.
HrDalman: Med anledning af den utaf Frih. Armfelt, lika
med LagUtsk:t, uppställda sats, dels att intet testamente kan
anses såsom ett kontrakt, dels att någon »juridisk bindande»
öfverenskommelse icke kan träffas emellan makar, anhåller jag
att emot denna teori få nedlägga min protest, ty om än ett
testamente icke kan anses såsom ett kontrakt, då det är gjordt
utan vilkor, så är det, såvida ett sådant vilkor deri influtit,
utan tvifvel ett kontrakt mellan testator och testamentarien,
då den sednare efter testators död vill deraf sig begagna; ty i
annat fall är ju hela handlingen en nullitet. Eller kan man
bestrida, att t. ex. testamenten, som innefatta fideikommiss,
hvilkas innehafvande beror af vissa vilkor, måste anses såsom ett
kontrakt? Lika oriktig är, i min tanka, satsen att äkta makar
sins emellan icke kunna göra någon bindande öfverenskommelse,
eller att de två skulle i juridisk mening betraktas såsom en person.
Lagen tillägger likväl makar hvar för sig rätt till enskild egendom,
befrielse från skyldigheten för den ena makan att under
vissa förhållanden betala den andras skulder m. m. Erfarenheten
visar ock, att hustrun kan gå i borgen och ikläda sig sär
skildt
ansvar för den andres enskilda skulder, och derigenom
underkastas stora förluster och mycket lidande. Ej heller lärer
det kunna bestridas, att hustrun och mannen hvar för sig
kunna genom testamente förordna om sin enskilda egendom, och
att ett sådant förordnande, till förmån för endera af makarne, är
juridiskt bindande. Följaktligen måste äfven det aftal, som genom
inbördes testamente mellan tvänne makar eger rum, vara ömsesidigt
bindande och vilkoren för aftalet respekteras. Att vilja
genom lag bestämma att ett sådant frivilligt, i behörig form
gjordt aftal skulle vara ogiltigt, derföre att det slutits mellan
tvenne makar, vore i min tanka att vända upp och ned på all
rätts-princip.
Sedan öfverläggningen härefter förklarats fulländad samt
Hr Gr. o. Landtm, upptagit de derunder gjorda yrkanden å
dels bifall till och dels afslag å förev:de Betänk., framställde
Hr Gr. o. Landtm, först propos. på bifall till detsamma, hvartill
svarades många nej, blandade med ja, och sedermera propos.
Den 14 Februari f. m.
397
på afslag derå, då svaren utföllo med starka ja jemte åtskilliga
nej; och förklarades ja nu haft öfvervigten.
Frih. Armfelt hegärde votering.
Upplästes och godkändes följtde förslag till voter.-propos.:
»Den som bifaller Lag-Utsk:ts Betänk. N:o 20, i ani. af
väckt motion om ett tillägg rörande inbördes testamente till
16:de kap. 3:dje §:n Arfda-Balken, röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
vinner nej, afslår R. o. Ad. ifrågav:de Betänk.»
Sedermera företogs voteringen och befunnos vid dess slut
rösterna hafva utfallit sålunda:
Ja —19.
Nej—95.
Föredrogs ånyo Lag-Utsk:ts d. 7 och 11 dennes på bordet
lagde Betänk. N:o 21, i ani. af vackt motion om ett tillägg
till lagstiftningen ang:de äktenskapsskillnad.
Gr. Hamilton, Gustaf: Förevarande motion handlades
inom Lag-ötsk:t första gången den 22 December 1862, dervid
efter diskussion om åtskilliga formella betänkligheter, till hvilka
jag straxt skall återkomma, genom votering beslöts, att motionen
skulle till »hufvudsaklig» pröfning upptagas. Nästa gång
förekom motionen den 23 Januari 1863, då Utsk:ts sammansättning
något förändrats. Vid detta tillfälle fattades det beslut,
som ligger till grund för det här föreliggande Betänk:t, i
hvilket Utsk:t på samma formella skäl afstyrker afseende å
motionen. Då detta förfaringssätt icke kan vara rigtigt och för
Utsk:ts framtida verksamhet kan blifva ett vådligt prejudikat,
torde ensamt denna omständighet utgöra tillfyllestgörande skäl
till återremiss. Det är likväl icke det enda.
Jag återkommer nemi. nu till det formella skäl, hvarpå
Utsk:ts motivering hvilar. Motionären har gjort begäran om
tillägg till K. Förordn. 1860 och i sådant afseende framställt tvenne
förslag, det ena och första åsyftande ändring, det andra blott förklaring
af nu gällande lag. Af dessa båda har Utsk:t blott
upptagit och granskat det sednare, dervid Utsk:t på skäl, som
äfven af mig godkännas, förklarat en sådan förklaring obehöflig.
Det förra förslagets lämplighet elier olämplighet har deremot
af Utsk:t icke blifvit i Betänk:t med ett enda ord berörde,
tvärtemot föreskriften i 33:dje §:n R. O. Det enda som derom
nämnes, är ett förnekande af dess befintlighet, ett förnekande,
som synes mig alldeles oförklarligt. Icke behöfver väl
i hvarje förslag, åsyftande en lagförändring, tillika uttryckligen
398
Den 14 Febrnari f. m.
sägas, att den nu gällande lagen skall upphäfvas. Konseqvenserna
af en dylik åsigt, t. ex med afseende på det nu under
Utsk:ts behandling varande förslaget till ny strafflag, ligga för
öppen dag. Att Utsk:t alltså förbigått en vigtig del af motionen,
är mitt andra skäl att önska en återremiss.
Men mitt tredje och hufvudsakliga skäl dertill är den vigtiga
lagförbättring, som genom antagande af ett sådant förslag
kunde vinnas. Familjen är samhällets grund. På bevarandet
och helighållandet af familjens inre lif beror ytterst samhällets
friskhet och kraft. Det är derföre ett stort, ett omätligt ondt,
om familjebanden slappas, om hos folket aktningen för dessa
band genom missbruk undergräfves, om familjerna ej värdigt
uppfostra sina medlemmar, utan i stället i samhället utkasta
sådana, som från barndomen Järt sig att i familjebanden afsky
ett helvete på jorden. Detta är likväl fallet i de olyckliga
äktenskap, der kärleken, äktenskapets enda sedliga grund, måst
lemna platsen åt inrotadt »afsky och hat.» Hvarthän det leder,
om ej ens sådana äktenskap få upplösas, lärer oss Frankrikes
exempel, der »la divorce est abolie.» Hos oss är deremot
grundsatsen om sådan äktenskapsskillnad i lag erkänd genom tillåtelsen
att söka den hos K. M. Detta förfaringssätt har likväl
flera vigtiga olägenheter: l:o på samma gång man medger äktenskapsskillnad,
om verkligen skäl dertill finnes, måste man
iakttaga varsamhet, så att rättigheten icke missbrukas, och
lättheten att upplösa äktenskap alstrar lättsinne vid deras ingående.
Pröfningen om äktenskapsskillnad måste alltså vara
noggrann och grundas på verklig kännedom om de individuella
förhållandena, som påfordra skilsrnesssa. Sådan kan likväl, enl.
sakens natur, pröfningen icke blifva omedelbart hos K. M. Den
har derföre ock efterhand urartat till en tom formalitet, så att
det lärer blifvit, snart sagdt,exempellöstattsådanansökningafslagits,
annat än på formella skäl. Hos domstol kan deremot pröfningen
blifva en verklighet. — Vidare är det en i konstitutionella samhällen
stadgad grundsats, att den högsta regeringsmaktens omedelbara
ingripande bör inskränkas till det oundgängligt nödvändiga, till
dess eget egentliga område. Hvad som förloras i omfattning,
vinnes i verklig styrka. Slutligen är det också en vigtig grundsats,
att lagen bör vara lika för alla. Rikedomen och en högre
samhällsställning medföra i alla fall nog många fördelar, att de
ej genom lagen böra ökas. Detta är likväl fallet med denna
lag. För de s. k. högre klasserna går det i vårt land lätt
nog, att vare sig på denna eller andra vägar vinna äktenskapsskillnad.
Att ingå med en ansökan omedelbat till K. M., möter
för dem inga svårigheter. Motsatt är likväl förhållandet inom
de samhällsklasser, der denna skillnadsorsak eljest lättast förekommer
och der mannens råhet icke så sällan gör qvinnans
ställning, snart sagdt, outhärdlig. För dem utgör den större
kostnad, som det omedelbara anlitandet af K. M. oundgängligen
medför, ett väsendtligt hinder för vinnande af den rätt,
som likväl äfven för dem bör vara åtkomlig. På alla dessa
Den 14 Februari f. m.
399
skäl vågar jag hoppas att R. o. Ad. icke bifaller förev:de Betänk.
, utan återremitterar ärendet till ny handläggning inom
Utsk:t.
Gr. Sparre, Erik: Jag beder den föreg:de talaren om
ursäkt, för det jag icke kan följa honom vid hans exkursion
på familjelifvets område, eller inse i hvad mån det har något
inflytande på den fråga, som är föremål för R. o. Ad:s öfverläggning.
Frågan är endast denna, huruvida Utslr.t rätt förfarit
i afseende å motionen, eller om de, som säga Utsk:t hafva
förfarit grundlagsvidrigt, ega något skäl för ett dylikt påstående.
Jag skall söka rentvå Utslut från detta tillmäle.
Vid sista riksdagen beslöts en förändring i 14:dekap. l:sta
§:n Giftermåls-Balken, ang:de de varningsgrader, som skola föregå
mellan oeniga makar, innan rätten eger döma till skillnad
til! säng och säte. Derigenom bestämdes att de skulle varnas
först af kyrkoherden i församlingen och, om detta visar sig
overksamt, inför kyrkorådet, innan domstol egde döma tillskillnad
till säng och säte på ett år. Förut var stadgadt, att innan
domstol kunde döma till sådan skillnad, makarne skulle
inför domkapitlet varnas, och lagstiftningen underlättade således
då i viss mån den förmenta förmånen af äktenskapsskillnad.
Nu har en motionär, i okunnighet om gällande lagstiftning, och
i förmodan, att lagen icke stod i öfverensstämmelse med sig
sjelf, samt att allt lagstadgande ang:de egentlig äktenskapsskillnad
fattades, väckt det spörsmål, huru, sedan året var förflutet,
efter lag skulle förfaras. Stadgande härom finnes likväl redan,
enligt hvad jag haft äran anföra, och motionären behöfde endast
upplysas om sin okunnighet, så var hans mål vunnet; ty
han önskade att lagen icke skulle stadna dervid, att makar
kunna skiljas till säng och säte, utan i detta afseende kompletteras.
Något sådant behöfdes ingalunda, ty lagstadgandet existerar,
ehuru jag medgifver att det är ganska förlåtligt att en
ledamot af Hederv. Bonde-St. icke känner till det. Lag-Utsk:ts
åtgärd kunde således icke blifva annan, än att upplysa motionären
om obehöfligheten af hans förslag. Nu är det
sannt, att han alternativt uppställt det ifrågasatta tillägget.
Han säger: det saknas allt stadgande om huru förfaras
skall, sedan de i K. Förordm den 20 November 1860 föreskifne
varningsgrader och den derefter ådömda skillnad på ett
år fruktlöst aflupit; derföre föreslår jag ett tillägg till F^örordm
om skillnad till säng och säte, som antingen tillåter domaren
att, då nämnda varningar och skillnad ej verka till ändamålet,
döma till äktenskapsskillnad, eller utsätter att frågan derom bör
till K. M:s Nåd. afgörande i underdånighet öfverlemnas. Det
sednare är redan i lag stadgadt och motionären har icke sagt
att han föredrager det förra förfaringssättet framför det sednare,
ej heller att han vill att någon förändring i gällande lag
skall göras, utan endast att ett lagstadgande måtte meddelas
för ett fall, för hvilket han anser någon bestämmelse hittills
400
Den 14 Februari f. m.
icke hafva förefunnits. För att upplysa detta, vill jag uppläsa
hans motion, hvarefter jag icke tror att någon villrådighet kan
uppstå. Motionen lyder:
»Vid sist hällne riksdag hafva R. St:r föreslagit en förordning,
som, i fråga om kif och osämja mellan man och hustru,
skulle innehålla, att sådana makar borde först varnas af kyrkoherden
i församlingen, sedan inför kyrkorådet, och att, om de
deraf ej läte sig rätta, borde af rätten dömas till skillnad på ett
år till säng och säte, med föreläggande för dem, der så nödigt
pröfvades, att, vid vite af fängelse, hvarandra icke under tiden
besöka; och detta förslag har genom K. M:s Nåd. Förordning
den 20 November 1860 blifvit godkändt. För mig äfvensom
för flere rättslärde och prester har tvifvel uppstått om hvad
som följa bör, sedan förberörde varningar och skillnad på ett
år fruktlöst aflupit. Kan meningen månne vara, att makarne
skola derefter opåtaldt lemnäs åt sitt ömsesidiga hat med ty
åtföljande husliga elände och okristliga exempel för barn och
samhällsmedlemmar; eller må domaren, på endera makans anmälan
och efter den andres hörande, döma till skillnad i deras
äktenskap; eller bör frågan derom, enligt K. Förordm den 27
April 1810 till K. M:s Nåd. afgörande öfverlemnas. Utan något
stadgande i denna eller dylik syftning, anser jag förstnämnde
Nåd. Förordning ofullständig och föreslår alltså:
att till densamma må bestämmas ett tillägg, som
antingen tillåter domaren att, då ofvannämnde varningar
och skillnad ej verka till ändamålet, döma
till äktenskapsskillnad, eller utsätter, att frågan derom
bör till K. M:s Nåd. afgörande i underndånighet
öfverlemnas.»
Det ena finnes, efter hvad nämndt är, redan stadgadt och
då motionären icke uttalat sitt missnöje med lagen, hvarom han
uppenbarligen varit i okunnighet, kunde Utsk:ts åtgärd icke blifva
annan, än att härom upplysa honom. Häri skulle då bestå
det grundlagsbrott, man förevitat Utslct.
Jag har icke något vidare att tillägga, utan har endast velat
försvara Utsk:t mot det obehöriga tillmålet.
Hr Dalman, Wilhelm Fredrik: Jag tror icke, att det
är så lätt, som Gr. Sparre förmenar, att försvara Utslcts förfarande
i denna fråga.
Utsk:t har, enligt hvad Gr. Hamilton redan utredt, oaktadt
det först beslutat upptaga motionen till pröfning, likväl icke
ställt sig detta sitt eget beslut till efterrättelse.
Gr. Sparre har uppläst motionen, och af hvad deruti förekommer,
följer uppenbarligen, att motionären med sitt förslag
åsyftade, att, sedan varningsgraderna försiggått och domstolen
dömt till skillnad till säng och säte, men hat och bitterhet makarne
emellan fortfore, de borde ega ovilkorlig rätt att från
äktenskapet skiljas. Man kunde väl skäligen icke fordra, att
en
Den 14 Febrnari f. m.
401
en bonde skulle vara så lagkunnig, att han kände och förstode
tolka alla författningar, eller att han vore så skicklig i författandet
af motioner, att ju icke deruti någon tveksamhet om
hans mening kunde upptäckas. De mera lagkunniga ledamöterna
i Lag-Utsk:t hade likväl icke bort taga en sådan brist
eller okunnighet till förevändning att undandraga sig pröfningen af
de framställda förslagen. 1 förev:de motion äro 2:ne alternativer
föreslagna, och Utsk:t hade varit ovilkorligt skyldigt att yttra sig
öfver dem båda. Om Utsk:t dervid slädnät i den åsigt, att
den nuv:de proceduren att söka äktenskapsskillnad hos K. M.
borde fortfara, hade Utsk:t bort angifva något skäl, hvarföre det
ansåge någon ändring härutinnan icke lämplig; om deremot Utsk:t
hyllat den åsigt, som omfattats al Gr. Hamilton och Hr Carlén, hade
Utsk:t likaledes hort motivera sitt beslut i detta hänseende.
Men en nog långt drifven advokatorisk spetsfundighet var det
att, utan att inlåta sig på sjelfva frågan, kringgå densamma på
sätt som skett.
För min del tvekar jag icke att anse frågan om äktenskapsskillnad,
när sådan skillnad sökes på grund af hat och
bjtterhet makarne emellan, böra hänskjutas till vederbörlig domstol
och icke böra bero ensamt af K. M:s godtfinnande. Det torde nemligen
icke vara obekant, att mål af omhandlade beskaffenhet
afgöras icke i Konungens Högsta Domstol, utan i konseljen, der,
vid sådant tillfälle, endast 2:ne Justitie-Ilåd taga plats. Någon
undersökning i sak föregår icke der, utan endast en granskning
af de ingifna bevisen om undergångna varningsgrader, vederbörande
presterskaps intyg om domkapitlets utlåtande
m. m. På dessa bevis grundar sedan K. M. sitt medgifvande
eller afslag å den sökta äktenskapsskillnaden.
Ett sådant förfarande tror jag icke vara lämpligt i ett
lagbundet samhälle, och det förefaller ännu mer olämpligt, när
man besinnar, att det icke behöfver vara så synnerligen svårt,
att, i följd af makars ömsesidiga öfverenskommelse, anskaffa bevis
om deras oeniga sammanlefnad m. m., hvilka bevis utan vidare
kontroll tagas för goda, endast de äro vederbörligen undertecknade
och verificerade. Missbruk med afseende å dessa
bevis kunna ofta ega rum och bidraga visst icke att hejda lättsinnet
att begära skillnad. Vid domstol deremot skall en noggrann
undersökning anställas och bevisning förebringas, innan
domstolen kan lagligen döma till skillnad.
Å andra sidan kan hos K. M. den ena makans protest
eller ett domkapitels ensidiga omdöme eller endast en bristande
form föranleda alslag, der verkliga skäl till den sökta
äktenskapsskillnaden finnas.
Det lärer dessutom icke kunna nekas, att ju, såsom Gr.
Hamilton yttrat, vida större svårighet att vinna äktenskapsskillnad,
genom det nuvarande förfaringssättet, förekommer för
dem, som tillhöra de lägre och fattigare, än för dem, som tillhöra
de högre och mer förmögne samhällsklasserna, enär de
H- II- 26
402
Den 14 Februari f. m.
förra ofta mäste qvarstå i ett olyckligt förhållande, som de sednare
lätt nog kunna afskudda sig.
Jag anhåller om återremiss till Lag-Utsk:t.
Hr Olivecrona, Knut: Gr. Sparre har redan yttrat
sig i afseende å de skäl, som föranledt Utsk:t att behandla förevarande
motion på sätt som skett, hvarföre jag, då jag anser
de af honom anförda skäl för Utslcts förfaringssätt vara öfvertvgande,
icke finner mig behöfva tillägga något i denna del. Jag
anhåller deremot att få till besvarande upptaga några af de motiv,
som Gr. Hamilton anfört, och som legat till grund för hans
yrkande på återremiss.
Hvad beträffar den af honom omfattade satsen, att man
borde underlätta äktenskapsskillnad, och den af honom i öfverensstämmelse
härmed i reservationen uttalade åsigt, att fortsättandet
af ett äktenskap, der hat och bitterhet uppstått mellan
makarne, vore en rättskränkning, torde böra erinras, att om
också i äktenskapets väsende ingår ett rättsligt moment, det
sedliga dock är det hufvudsakliga, och det är just detta, som
det åligger samhället att på alla sätt söka vidmakthålla. Individens
rätt måste derföre subordineras under samhällets pligt att
upprätthålla den sedliga institutionen, och, sedt från denna synpunkt,
kan icke efterkommandet af individens anspråk på att
vinna lättnad i äktenskapets upplösning göras beroende af hvad
han anser för sig vara en rättighet. Afven om äktenskapsskillnad
underlättas aldrig så mycket, kan dock icke förekommas
att olyckliga äktenskap ingås. Orsaken till de olyckliga äktenskapen
ligger förnämligast deri, att de lättsinnigt ingås, och det
är derföre gifvet, att ju lättare man gör skiljsmessan, desto mer
uppmuntran skänkes åt dylikt lättsinne. Att så är förhållandet
ådagalägges af de statistiska uppgifterna från de länder, der friheten
i äktenskapets upplösande är öfvermåttan utsträckt. Ensamt
i Preussens hufvudstad, Berlin, upplösas på ett år genom
skiljsmessa ungefär 4 gånger så många äktenskap, som i hela
Sverige under samma tid, och man sträfvar nu i detta land att
genom en ny lag sätta en gräns för oskicket.
Det har blifvit sagdt, att Iv. M. ej skulle kunna utöfva tillbörlig
kontroll eller att tillräckligt noggrann undersökning icke
skulle ega rum, när ansökning om äktenskapsskillnad, på grund
af hat och bitterhet, göres omedelbart hos K. M.; att kostnaderna
drabba den fattige tungt och att lagen i sitt närv:de skick
ej gällde lika för alla. Jag föreställer mig dock, att K. M. ur
en högre synpunkt än domaren kan bedöma förhållandena, nemi.
huruvida i det speciella fallet det är med samhällets högre intressen
och upprätthållandet af äktenskapets helgd såsom sedlig
institution bäst förenligt att tillåta äktenskapsskillnad eller icke,
och de från vederbörande inkomna upplysningar, jemte Högsta
Domstolens underdåniga betänk:de i ämnet, böra gifva tillräcklig
ledning för beslutet. Att den nuv:de proceduren skulle åstadkomma
drygare kostnader, är väl knappast antagligt, då utgifter
-
Den 14 Februari f. m.
403
na för en rättegång, som börjar vid underrätt oell fortsättes
genom alla instanserna, torde blifva långt större, än om målet
omedelbarligen afgöres hos K. M. Man betänker sig nu emedlertid,
innan man till K. M. ingår med ansökan om äktenskapsskilnad,
äfven sedan alla varningsgrader äro undergångna; och
det är anledningen till en sådan betänksamhet, som, enligt min
tanka, är oklokt att aflägsna; men erfordras icke mera än att
hos den i grannskapet boende domaren uttaga en stämning, skall
förhållandet blifva annorlunda, och den ena makan i en uppbrusande
sinnesförfattning lätteligen gripa till ett steg, som den ej
skulle hafva tagit, om det ej varit så nära till hands. Tiden
försonar mycket och husliga misshälligheter förmildras ofta och
upphöra med åren. Man bör derföre icke uppmuntra till att
genast söka skilsmessa.
Jag får äfven fästa uppmärksamheten på den svårighet, som
skulle uppstå vid våra underdomstolar, såsom de för närv:de
äro organiserade, att med behörig grannlagenhet för ömtåliga
familjeförhållanden handlägga instämda mål om äktenskapsskilnad
på grund af hat och bitterhet. Skulle så beskaffade mål
af domstol behandlas, torde rättast vara att inrätta en särskild
domstol, som endast hade att sysselsätta sig med äktenskapsskilnadstnål.
En sådan domstol är inrättad i London för hela
det egentliga England, under namn af Court of Divorce, och
sysselsätter sig endast med dylika ärenden, och erfarenheten i
detta land har visat att detta varit ändamålsenligt. Bland andra
skäl, som tala mot Gr. Hamiltons förslag, att till allmän domstol
hänvisa sådana frågor, vill jag äfven anföra den omständigheten,
att domaren är bunden af den legala bevisningstheorien i
17 kap. Rätteg.-Balken; — eget erkännande eller 2 vittnens
samstämmande intyg äro med få undantag laga bevis. Om
alltså skilnad sökes derföre att den ena maken förgått sig mot
den andre med hårda ord eller våld, och den andra makan
blott erkänner detta eller vittnen det intyga, måste domaren,
så snart den faktiska grunden blifvit bevist, med bifall till käromålet,
ovilkorligen döma till skilnad i äktenskapet. Annorlunda
förhåller det sig, när K. M. pröfvar, huruvida en ifrågav:de kasus
är af den beskaffehet att äktenskapsskilnad bör med afseende
på förekommande omständigheter tillåtas, der frågans afgörande
alltså ej beror endast af ett med juridisk visshet konstateradt faktum.
Vidare är det ännu en omständighet, som talar emot ett
sådant öfverlemnande af dylika ärenden till allmänna domstolen.
Henna är, att vid våra domstolar icke någon finnes, som i sådana
mål bevakar samhällets högre intressen med afseende på
bevarandet af äktenskapets helgd. Båda makarne hafva vanligen
samma syftemål, nemi. äktenskapsskilnad, för att med annan
person sedan ingå nytt äktenskap, och man kan derföre antaga
att den egentliga grunden för skiljsmessan är helt annan än det
som uppgifves såsom anledning för äktenskapsskilnaden, och der
404
Den 14 Februari f. m.
hatet eller bitterheten blott framhållas såsom de synbara orsakerna
för den eftersträfvade äktenskapsupplösningen.
I vanliga rättegångar uppträda parterna med stridiga intressen;
i dylika äktenskapsmål hafva deremot begge parterna vanligen
samma intresse, nemi. skilsmessa. Hvad den ena parten
alltså i sitt käromål påstår, skall derföre den andra villigt medgifva.
Ja, svaranden behöfver blott på stämningen teckna sitt
erkännande af stämningens innehåll, och domaren — hvad kan
han göra, när käromålet är lagligen styrkt genom eget erkännande
— hvad kan han göra annat, än döma tili äktenskapsskilnad?
Emedlertid skulle det vid en sådan rättegång icke blifva
någon, som bevakade samhällets intresse för upprätthållandet af
den sedliga institutionens helgd, icke någon som såge till, att ej
hela rättegången vore en tillställning af lumpen beskaffenhet.
Äfven på detta skäl synes det mig vara ganska betänkligt, att
till allmän domstols handläggning öfverlemna så beskaffade frågor,
och jag kan derföre icke för min del gilla det förslag, Gr.
Hamilton i sin reservation framställt, hvarföre jag anhåller om
bifall till Utsk:ts Betänk, i ämnet.
Gr. Liljencrants, Gust. Fredr.: Det torde kanske anses
stridande mot god ordning, att en person, som icke är jurist,
uppträder i en fråga, som, att döma efter de talares samhällsställning,
som hittills yttrat sig, egentligen ligger inom de rättslärdas
sfer; men den del af frågan, om hvilken jag tänker yttra
mig, är af den beskaffenhet, att jag icke kan anse mig mindre
kompetent att utlåta mig deröfver.
Mig synes en återremiss af frågan vara alldeles olämplig.
Det är nemi., såsom Gr. Sparre yttrat, till Lag-Utsk:ts besvarande
framställdt 2:ne frågor, men icke något förslag. Dessa
frågor har Utsk:t besvarat på ett i min tanke fullkomligt tillfredsställande
sätt. Skulle nu ärendet till Utsk:t återförvisas,
vunnes dermed icke någonting, ty Utsk:t kan ej gerna komma
till annat resultat, och om det framlade ett förslag till en förändring,
om hvilken motionären icke gjort någon anhållan, skulle
det taga sig en motionsrätt, som det efter grundlagen icke eger.
Jag kan således icke fatta, att Lag-Utsk:t kunnat behandla ärendet
annorlunda än som skett.
Hvad sjelfva saken beträffar, har den sednare tiden alstrat
en lust att lossa alla band, äfven de heligaste, bland hvilka inan
otvifvelaktigt måste räkna äktenskapsbandet. Denna lust, en
frukt af den mindre stadgan i grundsatser, griper allt mera
ikring sig, och lagstiftningen må derföre se sig väl före, innan
den gifver efter för dess otidiga anspråk. Af Utsk:ts Betänk,
framgår, att en utvidgning redan är vunnen, och jag tror att för
närv:de icke något behof af ytterligare utvidgning förefinnes.
En talare har sagt att rättigheten att döma till äktenskapsskilnad,
när denna sökes på grund af hat och bitterhet makarne
emellan, borde öfverlemnas till underdomstolarne. Denna
fråga behandlades mycket allvarligt och grundligt vid förra riks
-
Den 14 Febrnari f. m.
405
dagen, och man var temligen allmänt öfverens derom, att det
skulle medföra stor våda, om så grannlaga frågor öfverlemnades
till dessa domstolars behandling; och, utan att vara jurist,
tror jag följden aldrig skulle blifva annan, än att dessa frågor
blefvo i mer eller mindre mån behandlade efter den individuella
åsigt, som hyllades af den, som komme att handlägga målet.
Det är derföre af vigt att så grannlaga frågor afgöras vid samma
forum.
Visserligen har man sagt att det är en olägenhet för den
mindre bemedlade att vända sig till K. M. Ja! Visserligen är
det besvärligare än att gå till domaren i orten, men i en för
samhällets bestånd så genomgripande fråga får man väl icke
taga i beräkning en sådan olägenhet. Dessutom är det af vigt
att så grannlaga ärenden bedömas af så få domstolar som möjligt,
och att de personer, hvilka skola afgöra dessa frågor, följa
samma principer. Jag kan icke finna något argument, som talar
för en förändring i den nu i ämnet gällande lag, och då|en
återremiss skulle afse att Utsk:t i en sådan syftning skulle ånyo
behandla frågan, anhåller jag att Ståndet behagade bifalla Utsk:ts
Betänk.
Hr von Ehrenheim, Pehr: Efter min uppfattning
är denna fråga en ren formfråga, som beror på att afgöra,
huruvida Lag-Utsk:t rigtigt behandlat motionen eller icke. För
min del anser jag motionen rätt behandlad, ty motionärens
önskan är uppenbarligen intet annat än att en bestämmelse
måtte finnas för det fall att föreskrifne varningsgrader och ett
års skilnad till säng och säte ej medfört någon verkan, hvilket
bevisas icke allenast af ingressen till motionen, utan äfven deraf
att han framställer två alternativa förslag, det ena öfverensstämmande
med hvad som redan är stadgadt, och det andra utgående
på äktenskapsskilnads-frågans öfverlemnande till domstolarne.
Utsk:t upplyser att en bestämmelse redan finnes för
det fall, som motionären ansett sakna alla föreskrifter, och att
denna bestämmelse just är hvad motionären alternativt föreslagit,
dermed på en gång anledningen till motionen försvunnit och
motionärens önskan är uppfylld. Jag anhåller om bifall till Utsk:ts
Betänk.
Gr. Hamilton: Jag vill icke vidlyftigt ingå i en
granskning af de formella skäl, som sist framställdes, men
vill dock i förbigående nämna, att Hr von Ehrenheim omvändt
den ordning, i hvilken motionären framställt sitt yrkande, i det
Hr von Ehrenheim sagt att motionären föreslagit alt frågan
skulle öfverlemnas antingen lill K. M. eller också till domstol.
Så är icke förhållandet, utan motionären sätter i forsta rummet
det af de alternativa förslagen, enligt hvilket frågan skulle
afgöras af domstol, och i andra rummet det om frågans öfverlemnande
till K. M. Huru har nu Utsk:t gått till väga? Det
406
Dea 14 Februari f. m.
omtalar visserligen det ena af de förslag, motionären framställt,
såsom redan i lag sanktioneradt, och antyder alltså genom att
omtala »det ena förslaget», att ett annat förefinnes, men om
detta andra får man i Utsk:ts Betänk, icke veta annat än att
detsamma icke skulle förefinnas. Utsk:t yttrar nerol, på den
plats der detta skulle anträffas, »att som motionen icke innefattar
förslag att, med ändring af K. Förordn. den 27 April
1810, fråga om skilnad i äktenskap på grund af hat och bitterhet
makar emellan skall af domaren handläggas och pröfvas,
hemställer Utsk:t att motionen icke måtte till någon R. St:rs åtgärd
föranleda.» Hade Utsk:ts motivering varit fullständigt uttryckt,
skulle det hetat: då det eria förslaget etc. redan är i
lag sanktioneradt, samt det andra icke är lämpligt, hemställer
Utsk:t att motionen icke måtte till någon R. St:rs åtgärd föranleda.
I)å hade Betänk:t varit fullständigt; nu är det icke så.
En ledamot af Hederv. Bonde St. uttalade uti Utsk:t den
åsigt, att han, som varit med vid flera riksdagar, aldrig sett
någon motion hafva blifvit så ordriden, som denna; i detta omdöme
instämmer jag fullkomligt, och anser Utsk:t hafva undandragit
sig pröfning af det som i motionen varit mest förtjent af
uppmärksamhet.
Man har påstått att genom underlättande af äktenskapsskilnad
de sedliga förhållandena inom samhället skulle undergräfvas.
Men, frågar jag, hvilket är mest osedligt, antingen att
ett äktenskap, då makarne lefva i kif och osämja, fortsattes,
eller att det äfven i formellt hänseende upplöses?
Det har vidare blifvit sagdt, att K. M. bättre än domaren
skulle kunna pröfva lämpligheten och behofvet af den gjorda
ansökningen. Jag betvifiar detta högeligen och erfarenheten
vitsordar att K. M:s pröfning är endast formell och omfattar
endast de ingifna bevisen.
Vidare har man hört sägas, att den nu föreskrifna proceduren
icke skulle föranleda ökade kostnader. Detta måste påtagligen
vara origtigt, och hvarje jurist känner hvilka förökade
kostnader det medför att vända sig till K. M. Hvad
angår det påståendet, att ärendet skulle vara af allt för grannlaga
natur för att handläggas af underdomaren, frågas, om icke
underdomaren, just med afseende på äktenskapsmål, får behandla
vida mer grannlaga frågor, t. ex. då äktenskapsbrott är skilnadsorsaken.
När det nu visar sig att ingen af de förmenta olägenheterna
af den förslagna förändringen är grundad, och härtill kommer
att den pröfning, som hos K. M. förssiggår, icke kan vara
så noggrann och icke kan ske så väl som den, hvilken komme
att ega rum vid underdomstol, är det då icke allt skäl att till
dessa domstolar förlägga dessa ärenders afgörande?
Gr. Sparre: Den siste värde talaren har sagt att LagUtsk:ts
yttrande i afseende å förev:de motion skulle innefatta
Den 14 Pebrnsri f. m.
407
ett ordrytteri. Jag frågar på hvem detta yttrande bäst träffar in,
antingen på Utsk:t eller den värde talaren sjelf. Han grundar
egentligen hela sin argumentation på den omständighet, att
det ena blifvit satt framför det andra, men då motionären i
sin motivering icke yttrat ett ord mera till förmån för det ena
förfaringssättet än för det andra, eller hvarför han anser lämpligare
att pröfningen icke sker hos H. M., torde det vara temmeligen
likgiltigt i hvilken ordning de olika förfaringssätten
uppställas. Hvad motionären ansåg behöfligt, var ett tillägg
till lagen för en kasus, för hvilken han ansåg bestämmelse
saknas.
Jag anser i likhet med flertalet af dem, som yttrat sig i
ämnet, Utsk:t formligt förhindradt att göra ett sådant förslag,
som den siste talaren påyrkat. 33:dje §:n 11. O. säger: »Lag
Utsk:t
— — eger att utarbeta de från R. Stms plena
remitterade förslag till stiftande, ändring, förklaring eller upphäfvande
af allmän civil-, criminal- och kyrko-lag, samt upptaga
de i sådana ämnen R. St:r meddelade Konungens Propos:r,
eller i R. St:r plena väckta frågor.» I den följ:de §:n, som
bestämmer Ekori.-Utsk:ts verksamhet, säges: »Utsk:t skall, enligt
53:dje och 89:de §§:ne R. F., samt i ani. af i Stånden
väckta frågor, anmärka brister i de allmänna hushållningsanstalterna
och förändringar deruti föreslå.» Ekon.-Utsk:t kan således,
med anledning af i Stånden väckta förslag, göra ett förslag, men
Lag-Utsk:t kan icke af sig sjelf göra något förslag, utan endast
utarbeta de förslag, som af motionärer göras. Denna motion
afser icke stiftande af ny lag, icke förändring i nuv:de lag, ej
heller förklaring eller Upphäfvande af någon sådan. Således
är det gifvet, att när Utsk:t icke eger någon rättighet att af
sig sjelf framkomma med ett sådant förslag, Utsk:t icke kunnat
förfara annorlunda än det gjort.
Hvad angår sjelfva proceduren eller det sätt, hvarpå äktenskapsskillnad
skall ske, vill jag icke nu derpå inlåta mig;
så mycket vill jag dock säga, att jag icke vågar mig fram
med ett påstående, som man dock här fått höra, att pröfnin
gen
af sådana frågor hos K. M. icke sker ordentligt, utan att
det skulle ske ordentligare vid våra underdomstolar.
Föremålet för närv:de öfverläggning är emellertid icke, hvar
sådan pröfning lämpligast skulle försiggå, utan huruvida Utsk:t
handlat formligt rigtigt.
Hr Tersmeden, Per Reinhold: Hvad den formella delen
af denna fråga angår, har den redan blifvit af 2:ne ledamöter
på ett i min tanke fullt tillfredsställande sätt utredd. Jag vfll
derföre icke uppehålla mig dervid, utan endast tillägga, att det
icke, såsom en ledamet här sagt, är endasten »fråga», som motionären
framställt till Lag-Utsk:ts besvarande, utan enligt motionärens
egna, af Utsk:t citerade ord, ett »förslag,» som han framställt
alternativt. Hans önskan, äfven om icke i uttryckliga
ord utsagd, framstår dock tydligen vara den, att när det olyck
-
408
Den 14 Februari f. m.
liga förhållandet af hat och bitterhet makarne emellan uppstått,
det skall vara en rättighet och icke endast en nåd att få denna
olyckliga förbindelse upplöst. Jag anser derföre Lag-Utsk:t alldeles
oförhindradt att, om Ståndet beviljar en återremiss, ånyo
upptaga frågan och derigenom komma i tillfälle att utarbeta ett
lagförslag i hufvudsakligen samma syftning, som det resultat,
hvartill reservanten Gr. Hamilton kommit.
Det har blifvit sagdt, att, oaktadt man så mycket som möjligt
bör försvåra äktenskapsskillnad, det förslag, motionären velat
hafva framställt, skulle vara ett sätt att mycket underlätta
sådan skilsmessa, hvaremot nu gällande stadganden skulle försvåra
den, och derföre vara förtjenta att bibehållas. Gr. Hamilton
har dock upplyst, det erfarenheten visat, att K. M. nästan
alltid tillåter äktenskapsskillnad, när den sökes på grund af hat
och bitterhet makarne emellan, och häraf torde visa sig att ärendets
förvisande till allmän domstol, der de anförda skälens giltighet
komme att bestämma utslaget, snarare skulle försvåra än
underlätta äktenskapsskillnaden.
En annan omständighet, som jag anser äfven tala för förändringen,
än den, att, »när,» såsom den K. Förordmn säger, »en
sådan stridighe t i lynne och tänkesätt hos begge makarne sig
yppar, som, under beständiga tillfällen till utbrott, slutligen öfvergår
till afsky och hat,» ett sådant förhållande säkrare och
redigare kan bedömas af en domstol, som ser saken på närmare
håll, än af K. M., som ser saken på afstånd och, så till sägandes,
å vue d’oiseau. Dessutom tror jag regeringen har helt
annat att göra, än att intränga inom det äktenskapliga lifvets
förlåt.
Äktenskapet är heligt och till sin idé oupplösligt, men när
afsky och hat herrskar inom familjen i stället för förtroende,
då är äktenskapet de facto upplöst och bör blifva det äfven
de jure.
På det en sådan ändring, som den Gr. Hamilton i sin reservation
föreslagit, må kunna åvägabringas, röstar jag för ärendets
återförvisande till Utsk:t.
Hr Dalman: 1 anledning af Gr. Sparres yttrande, att LagUtsk:t
icke kunnat på annat sätt, än som skett, behandla frågan,
emedan något förslag till förändring i lagens stadgande icke af
motionären blifvit framsläldt, får jag fråga den ädle Gr:n. huruvida
icke motionären begärt ett tillägg til! redan befintlig lag,
och om detta icke kan anses lika godt, som om han uttryckligen
begärt en förändring. När motionärens förslag är uppstäldt
alternativt, så att han begär att frågan skall bedömas antingen
af domstol eller af K. M., hade det varit Lag-Utsk:ts både rättighet
och skyldighet att besvara hvardera frågan, och icke inskränka
sig till alt söka komma ifrån hela saken genom att
lemna ett sådant Utlåt., som här varit fallet.
Jag vill icke vidare upptaga tiden, utan endast yttra, att
jag anser alla skäl tala för en sådan förändning, som Gr. Ha
-
Den 14 Februari f. m.
409
milton förordat, hvarföre jag förnyar min anhållan om återremiss.
Gr. Hamilton: Jag har endast begärt ordet med anledning
af Gr. Sparres påstående att jag skulle yttrat mig förklenligt
om K. M. eller Högsta Domstolen. Detta har jag icke gjort,
men hvad jag sagt och, som jag står vid, är, att hvarken K. M.
eller någon annan kan genom lagbud sättas i tillfälle att fullgöra
hvad han enligt sakens natur icke kan fullgöra. Just aktningen
för den Högsta myndigheten inom landet bjuder att icke
till densamma hänskjuta annat än hvad som är förenligt med
denna dess egenskap att vara den Högsta.
Många ledamöter hördes ropa på propos.
Hr Olivecrona: Med anledning af Hr Tersmedens yttrande,
vill jag upplysa, att jag ingalunda yttrat att äktenskapsskillnad
skall försvåras; jag har blott sagt, att man icke bör
underlätta sådan skiljsmessa mera än som hittills skett, och att
genom ett underlättande af äktenskapsskillnad olyckliga äktenskap
aldrig kunna förekommas, men väl uppmuntran till lättsinnigt
afslutande af äktenskap lemnäs.
Ropen på propos. förnyades.
Frih. Cederström, Rudolf: Jag delar visserligen Hr
Tersmedens önskan att man skulle bespara K. M. att syselsätta
sig med de sorgliga scener, som uppstå i ett äktenskap, der
hustrun är en Xantbippa och mannen icke någon Socrates; men
jag vill icke att sådane frågor skola göras till föremål för en
lyssnande tingsmenighets råa nyfikenhet. Man har talat om hat
och bitterhet. Svensken är efter en stor mans yttrande trög,
men full af hetsigheter, och om, under det äktenskapliga lifvet,
misshällighet uppstått, tror jaa man bör lemna de oeniga tid att
försona sig. I)et är antagliet, att de besinna sig nogare, när
de skola vända sig till K M. och icke blott behöfva rusa till
närmaste tingsrätt för att få en skiljedom.
Man har talat om tillställningar, som kunna verka skilsmessa,
men hvad hindrar, om man vill göra sådana tillställningar,
att man arrangerar en liten scen med gräl och slagsmål, i
tillkallade vittnens närvaro, hvilka sedan inför rätten kunna intyga
på sin ed, att makarne på sådant sätt förgått sig mot hvarandra,
och rätten måste derföre döma til] skillnad. Jag tror
derföre att en förändrad lagstiftning i förev:de ämne skulle leda
till en lättnad i äktenskapsskillnad, som jag anser skadlig.
Hvad beträffar proceduren inom Lag-Utsk:t, tror jag icke
att R. o. Ad. är rätta forum för att bedöma hvad derstädes
förefallit. Jag förenar mig med de talare, som yrkat bifall till
Betänk:t.
410
Den 14 Febrnsrl f. m.
Om jag skulle göra en anmärkning, komme denna icke
att drabba Lag-Utsk:t, utan Exped.-Utsk:t, som har sig uppdraget
inseendet öfver tryckningen. Det slöseri med papper, som
gör att reservationerna icke, äfven när det är i anseende till
utrymmet möjligt, inflyta på samma sida, som Utsk:ts Betänk.,
vållar att man ofta icke vet, att några reservanter finnas, Utan
tror ett Betänk, vara enhälligt afgjordt, ehuru motsatsen inträffat.
Jag vill gerna pröfva motsidans skäl och finner derföre
önskvärdt, om Utslct iakttoge litet mer sparsamhet med papper,
och isynnerhet mer fäste sig vid sjelfva ärendets innehåll, än
vid det typografiska utseendets prydlighet.
Härom begär jag icke någon kommunikation med Exped.-  Utsk:t, utan förmodar att min ifrågavide åsigt äfven dessförutan
banar sig väg dit. Det är icke första gången, denna riksdag,
vi haft anledning göra enahanda anmärkning, som den jag nu
funnit mig böra utsäga.
Sedan öfverläggningen härefter förklarats fulländad samt
Hr Gr. o. Landtm, upptagit de derunder gjorda yrkanden å dels
bifall till och dess återremiss af förev:de Betänk , framställde
Hr Gr. o. Landtm, först propos. på bifall till detsamma och sedermera
propos. på återremiss deraf, hvilka båda propos:r med
blandade ja och nej besvarades; hvarefter förnyad propos. på
bifall till Betänk:t gjordes och, då svaren derå likaledes utföllo
med många ja och nej i blandning, förklarades ja hafva varit
öfvervägande.
Gr. Hamilton begärde votering.
Upplästes och godkändes följande förslag till voter:s-propos.:
»Den som bifaller Lag-Utsk:ts Betänk. N:o 21, i ani. af
väckt motion om ett tillägg till Jagstiftningnn ang:de äktenskapsskillnad,
röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
vinner nej, återremitterar 11. o. Ad. ifrågavide Betänk.
Sedermera företogs voteringen och befunnos, vid dess slut,
sedan den förseglade sedeln blifvit öppnad, rösterna hafva utfallit
sålunda:
Ja — 32.
Nej — 33.
Anmältes och bordlädes
Sammansatta Stats-, samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk:ts
Betänkm:
N:o 7, i ani. af väckta motioner om beredande af lättnader
yid rustningsskyldigheten i Skåne; och
Den 14 Februari e. m.
411
N:o 8, i ani. af väckta motioner om förändringar och
indragningar i nuv:de båtsmanshållet; samt
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utsk:ts Betänk:n och Mern.:
N:o 77, i ani. af väckt motion om kronofogdetjensternas
indragning m. m.;
N:o 78, i ani. af väckt motion om upphäfvande eller ändring
af K. Serafimer-Ordens-Gillets Cirkulärbref den 2 Mars
1804, i hvad det angår fattiga patienter;
N:o 79, i ani. al väckt motion om åtgärdes vidtagande till
försvårande af prestbetygs förfalskning;
N:o 80. i ani. af väckt motion om förändring af gällande
reglemente för städernas auktionsverk;
N:o 81, i ani. af väckt motion om anställande af undersökning
rörande tillkomsten af vissa åt läroverken anslagna
prebenden;
N:o 82, i ani. af återremiss af Utsk:ts Betänk. N:o 43.
R. o. Ad. åtskiljdes kl. ^ 4 e. m.
In fidem,
O. Brakel.
Lördagen den 14 Februari 1863.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades 2 prot.-utdrag för förmiddms plenum och profit
för den 10 sisi. December e. m.
Föredrogos ånyo och biföllos Lag-Utsk:ts d. 7 och 11 dennes
på bordet lagde Betänk:n:
N:o 22, i ani. af väckt motion om införande af civil-äktenskapet;
N:o
25, i ani. af väckt motion om ändring i lagens stadganden
ang:de morgongåfva; och
N:o 26, i ani. af väckt motion om förändring i lagens stadganden
ang:de giftorätt i bo.
412
Den 14 Februari e. m.
Föredrogs ånyo Lag-Utsk:ts d. 7 och 11 dennes på bordet
lagde Betänk. N:o 27, i ani. af väckta motioner om förändring
i föreskrifterna ang:de Nattvardens bagående.
Hr Lagergren, Anders: Det är naturligt att, sedan
1860 års författning utkom, lagstiftningen allt mer och mer
skulle taga en rigtning åt det håll, som Utsk:t här föreslagit.
Jag underkänner också detta så mycket mindre, som jag är
öfvertygad, att ett lagstadgande framdeles skall komma att utfärdas
i den syftning, som Frih. Alströmer föreslagit. Säkerligen
behöfver äfven hela vår kyrkolagstiftning en grundlig revision,
då det är gifvet att i samma mån staten gått ifrån sin princip att
stat och kyrka äro ett, andra lagar måste göras för den sålunda
frånskilda och isolerade kyrkan. Men jag hemställer, om
icke Utsk:t vid detta tillfälle gått något för långt, och om det icke
varit tillräckligt, att till ll:te kap. 2:dra §:n kyrkolagen göra ett
sådant tillägg, som Doktor Emanuelson föreslagit, att nemi. ingen
må, af fruktan för sina medborgerliga rättigheters förlust
eller minskning, behöfva anse sig tvungen att begå H. H.
Nattvard. Utsk:t hade då icke alls behöft ingå på Frih. Alströmers
motion, som möjligen är ett önskningsmål för framtiden,
men som jag åtminstone anser vara ett för långt uttaget steg nu
genast.
I denna syftning anhåller jag att R. o. Ad. ville återremittera
Betänk:t.
Gr. Sparre, Erik: Jag vill icke bestrida, att på 1600-  talet, då kyrkolagen skrefs, en sådan stränghet i åsigter var
rådande, att stadgandet i ll:te kap. 2:dra §:n kunde anses fullkomligt
rigtigt; men med de åsigter, som nu för tiden äro
gällande, och med de framsteg, vi nu gjort i tolerans, tror jag
det icke vidare öfverensstämma, att en person, derföre att han
öfver år och dag icke gått till Nattvarden, skall betraktas »som
en okristen, med hvilken ingen må äta eller dricka, och som
man ej må herbergera». Icke måtte det val ligga i kristna lärans
begrepp att man ovilkorligen skall en gång om året begå
denna heliga handling. Erfår man icke sjelf behofvet deraf, så
må man förr afhålla sig derifrån. Den kristna lärans grundbegrepp
torde vara just fördragsamhet emot likar, och icke en
sådan stränghet, som i det nuv:de stadgandet innehålles. Skulle
man, såsom den siste värde talaren önskar, och i hvilken syftning
han begärt återremiss, inskränka sig till att föreskrifva,
att försummelsen icke skulle medföra de medborgerliga rättigheternas
förlust eller minskning, så återstår dock, att man kunde
till följd af densamma ställas inför kyrkorådet att erhålla
förmaning och varning, och sålunda vara underkastad en kyrklig
penitens, som jag icke tror öfverensstämma med vår tids
åsigter.
Jag vågar således hoppas, att R. o. Ad. skall finna skäl
att biträda den af Utsk:t uttalade åsigt.
Den J4 Febrnsri e. m.
413
Hr Lagergren: Gr. Sparre har alldeles tagit miste, då
han sagt, att, enligt nu gällande lag, den, som icke inom år och
dag begått Nattvarden, skulle anses som okristen. Detta gäller
endast om den, som derför visar motvilja, d. v. s. förnekar eller
föraktar densamma. Jag håller för öfrigt med om, att de nuv:de
stadgandena äro för stränga och att en ändring bör ske; men
denna bör då göras på sådana ställen i lagen, hvarest om ämnet
handlas, och denna § bör lemnäs sådan den är, tilldess kyrkolagen
kommer att underkastas en fullständig revision, som
äfven jag för min del anser nödvändig. Min begäran om återremiss
gällde lör öfrigt naturligtvis endast l:sta delen af Utsk:ts
hemställan och icke den sednare, hvari Utsk:t föreslår, att Frih.
Alströmers motion i öfrigt må lemnäs utan afseende.
Gr. Hamilton, Gustaf: Jag vill blott på det bestämdaste
protestera mot den tolkning, den siste värde talaren gifvit af
ordet motvilleligen; jag är öfvertygad, att det kan sägas om enhvar,
sorn haft tillfälle att begå den H. Nattvarden, men icke
begagnat sig derutaf.
Jag inskränker mig till denna förklaring, och anhåller om
bifall till Utsk:ts Betänk.
Frih. Cederström, Rudolf: Jag öfverensstämmer visserligen
fullkomligt med Lag-Utsk:t deruti, att man icke bör förlora
sina medborgerliga rättigheter derföre, att man öfver ett
år afhållit sig från den II. Nattvardens begående; men deremot
tror jag, att Utsk:t gjort rättast, om det inskränkt sig till en
dylik hemställan och icke inblandat det rent kyrkliga. Vi veta,
att kyrkan nu håller på att få en egen representation, och då
denna kommer till stånd, torde saken der bäst kunna behandlas.
För närv:de tror jag dock en förklaring af stadgandet vara nödvändig,
så att man må veta hvad med ordet motvilleligen bör
rätteligen förstås, samt att ordet tilltalas borde utgå; och det
är ur denna synpunkt som jag instämmer i Hr Lagergrens anhållan
om återremiss.
Gr. Sparre: Jag kan deremot alldeles icke inse, i hvad
mån lagen skulle vinna genom ett så beskatfadt förtydligande
som Frih. Cederström önskat. Hufvudsaken är helt enkelt, huruvida
det öfverensstämmer med vår tids åsigter, att en lag finnes,
som stadgar strängt ansvar för en underlåtenhet, som bör
h. o. h. bero på mig sjelf. Skriften säger ju äfven: »pröfve
menniskan sig sjelf, och äte så af detta bröd» etc. Ett lagstadgande,
hvarigenom det blir ett tvång och en vana att en
gång om året gå till Nattvarden, antingen man deraf känner
behofvet eller ej, bör icke längre stå qvar, utan så snart som
möjligt tagas bort. Om också man gör en sådan förändring,
att de borgerliga rättigheterna icke blifva genom den ifrågav:de
försummelsen förverkade, så står dock bannet qvar, och detta
414
Den 14 Febrnari e. m.
står i så uppenbar strid med tidens anda, att jag anser det
böra ovilkorligen utgå.
Gr. Liljencrants, Gust. Fredr.: Jag kan för min del
icke annat finna, än att det af Utsk:t framställda förslag är ett
verkligt steg framåt i den rigtning, som till följd af en förnuftigare
uppfattning gör sig numera gällande. Jag förstår icke
rätt, hvartill det skulle tjena att göra en sådan förklaring som
en ledamot önskat, och som innebure, att lagens stadgande, ehuru
det qvarstode, icke skulle vidare tillämpas. Det är då mycket
bättre och riktigare att, som Lag-Utsk:t föreslagit, taga bort
hela lagstadgandet. För att icke onödigtvis upptaga tiden, anhåller
jag blott om bifall till Betänkt.
Gr. af Ugglas, Ludvig: En talare har nyss sagt, att
det nu gällande stadgandet icke öfverensstämmer med närvule
tids anda och uppfattning, och han har deri ovilkorligen rätt.
Den H. Nattvardens begående är en handling, som icke bör
åläggas som en borgerlig pligt, utan hvartill man bör finna sig
kallad af sin känsla, och det är af största vigt, att man icke
utan en värdig beredelse går dertill. Det kan derföre också
rätt ofta inträffa, att personer underlåta att begå denna heliga
handling, ingalunda till följd af vanvördnad eller ringaktning,
utan af ett motsatt motif, nemi. af samvetsskrupler. Då lagen
f. n. med bann- eller aflvsning från umgänge med andra, än de
närmaste, belägger en sådan försummelse, synes mig att man
snarare borde förfara trärtom, och, i stället för att stöta bort ett
kanske nog ömtåligt samvete, söka leda det in på den rätta
stråten. Då jag i fråga om en sådan handling, som den ifrågav:de,
älskar fullständig frihet, kan jag icke annat än på det
varmaste anhålla om bifall till Utsk:ts Betänk.
Sedan öfverläggningen ansetts härmed slutad, yttrade Hr
Gr. o. Landtm., att i afseende å Utsk:ts uti förev:de Betänk,
gjorda hemställan, hvilken innefattade tvenne punkter, särskilda
yrkanden blifvit framställda, i det att dels bifall till och dels
återremiss af den första punkten yrkats, men endast bifall till
den andra punkten blifvit begärd; med anledning hvaraf de båda
punkterna komme att göras till föremål för särskilda proposir.
Härefter framställde Hr Gr. o. Landtm, propos. på bifall
till den l:sta punkten af Utsk:ts hemställan, hvartill svarades
många ja jemte ett eller annat nej; och förklarades ja hafva
varit öfvervägande.
Sedermera gjordes propos. på bifall till Utsk:ts hemställan
i den sednare punkten och besvarades med ja.
Föredrogs ånyo och öretogs punktvis till afgörande Allm.
Besv.- o. Ekon.-Utsk:ts den 7 och 11 dennes på bordet lagde
Den 14 Februari e. m. 415
Betänk. N:o 64, i ani. af väckta motioner om ändring i nu
gällande resereglemente m. m.
Utsk:ts första hemställan.
Frih. Hermelin, Carl: Det torde väl icke kunna bestridas,
att de väckta motionerna hafva mycket skäl för sig, då
man vet att för resan emellan orter, mellan hvilka direkt ångbåtsförbindelse
eger run, utgår ersättning beräknad efter landvägen,
och således ofta mångdubbelt högre än hvad resan verkligen
kostat. Det är utan tvifvel af vigt, att en förändring häruti
med snaraste åstadkommes; men då, enligt hvad Utsk:ts
Betänk, upplyser, R. St:rs Revisorer redan dervid fästat uppmärksamhet,
och då dessutom K. Kammar-Rätten äfven lärer
till K. M. gjort framställning i ämnet, torde för närv:de man
icke kunna göra annat än bifalla Utsk:ts Betänk.
Efter härmed slutad öfverläggning och uppå framställd propos.
, blef förev:de hemställan af R. o. Ad. biiallen.
Utsk:ts sednare hemställan.
Biföds.
Föredrogs ånyo och bifölls Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk:ts
d. 7 och 11 dennes bordlagde Betänk. N:o 65, i ani. af väckt
motion om förbud för fattigvårds-styrelserna att utackordera
fattiga barn genom entreprenad-auktion.
Föredrogs ånyo och företogs punktvis till afgörande Allm.
Besv.- o. Ekon.-Utsk:ts den 7 och 11 dennes bordlagde Betänk.
N:o 66, i ani. af väckta motioner ang:de ändringar och tillägg
i nu gällande stadganden om fattigvården i riket.
Utsk:ts första tillstyrkande.
Gr. Björnstjerna, Carl Magnus: För min del tror jag,
att Utsk:ts hemställan i denna punkt är fullkomligt öfverflödig.
Det torde vara R. o. Ad. bekant, att ett förslagsanslag är beviljadt
för dessa afskedade soldaters transporterande, äfvensom
för deras underhåll. Kommunerna kunna således icke komma
att drabbas af annan utgift än räntan, under den tid, som förflyter,
till dess ersättning af statsanslaget hinner utfalla. Men
icke nog härmed. Mig synes att Utsk:t lagt ett ytterligare
trappsteg till de många, som redan leda ner till det olycksdjup,
hvari den afskedade soldaten sig befinner. Jag vill icke nu
fästa mig vid hans belägenhet under tjenstetiden; derom hoppas
jag framdeles under rikdagens lopp få tillfälle yttra mig; jag
skall endast hålla mig till den afskedade soldatens ställning.
416
Den 14 Februari e. m.
Öfverallt i andra länder bemödar man sig att så mycket som
möjligt betrygga denna. I Frankrike t. ex. finner man genast,
när man betraktar folklifvet, huru den gamle krigaren erkännes
vara den förnämsta personen inom sin klass. Posterna rätta
gevär för honom, pojkarna taga af sig mössan för honom, och
ehuru visserligen icke rikt aflönad, har han alltid sin anständiga
bergning, kan derutöfver någon gång bjuda en yngre kamrat
ett glas vin. I Italien har den, som tjenat längre än konskriptionsåren,
3,000 francs, de s. k. rekapitulationsmedlen, att vid
afskedet lyfta. Under tjenstetiden har han dessutom derå dragit
ränta. I England, der man noga insett att den värfvade soldaten,
med sin föga fallenhet för hushållning, icke bör utfå sin
pension på en gång, der lyfter invaliden sin adöning en gång
i veckan; han är för öfrigt der skyldig att bidraga till ordningens
upprätthållande, en sak som betydligt höjer honom, både
i egna och andras ögon. I Tyskland äro, oberäknadt de pensioner,
som utdelas, alla mindre tjenster, såsom banvaktare vid
jernvägarne, vaktmästare, jägare,. skogvaktare m. fl., tillförsäkrade
åt afskedade militärer. 1 Österrike var man härmed så
noga, att då statens jernvägar nyligen försåldes till enskilda bolag,
infördes i kontraktet särskilda bestämmelser för att trygga
de afskedade soldaternas rätt till alla mindre beställningar vid
banorna. Så går man till väga utomlands. Hos oss deremot
— när soldaten icke längre kan tjena, så afskedas han med 18
rdr i pension, hvilket gör hela 5 öre om dagen eller ungefär
värdet, af en sup. Häri ligger förklaringen på de sorgliga uppträden,
man så ofta här nödgas bevittna. Hvem af oss, Mina
Hrr! bar ej mången gång sett en gammal sjuklig usling sträcka
ut handen och tillhviska den mötande: »Jag har tjenat i 30 år,
jag förgås i elände — skänk mig en slant!» Hvem af oss, Mina
Hrr! har icke vid ett sådant tillfälle känt harmens rådnad stiga upp
i pannan. Utomlands kan en gammal soldat svårligen falla fattigvården
till last. Hos oss är det deremot regeln. Ställningen är således
bedröflig nog. men Utsk:t föreslår likväl att y tterligare förvärra den.
Till eländet lägges nu förnedring. Hen afskedade soldaten skall hädanefter
behandlas såsom fånge. Hittills har han åtminstone haft
rätt att sjelf och genom den kommuns försorg, till hvilken han
rätteligen hörer, efter erhållet afsked, transportera sig till lörsörjningsorten;
nu deremot föreslår Utsk:t, att staten skall öfvertaga
detta bestyr. Med andra ord, soldaten ställes under polisuppsigt,
och då staten icke torde vara benägen att bestå särskildt
skjuts åt hvarje afskedad, komma desse säkerligen att
åka på fångkärran. På detta sätt slutas den Svenska soldatens
ungdomsdröm om ära och rykte. För min del har jag och
skall alltid, enligt förmåga, arbeta på att upphjelpa soldatens
ställning; i detta syfte väckte jag den motion, som nyligen vunnit
R. o. Ad:s bifall. Den har fallit i de andra Stånden; må
desse då med sitt eget samvete uppgöra saken. Då jag icke
kan annat än anse den under öfverläggning varande åtgärden
strida
Den 14 Febrnari e. m.
417
strida emot såväl billighet som rättskänsla, hoppas jag äfven att
R. o. Ad. för sin del ville förkasta förslaget.
Frih. af Schmidt, Georg: Lika med flera andra ledamöter
af Utsk:t har jag reserverat mig mot denna punkt, emedan
jag anser ett dylikt stadgande håde onödigt och olämpligt; onödigt,
emedan fattigvårds-förordningen redan innehåller tillräckliga
föreskrifter i detta afseende, och olämpligt med afseende å den
behandling, som soldaten komme att underkastas.
Jag yrkar derföre afslag å Utsk:ts framställning.
Hr von Koch. Nils Samuel: Jag anhåller att få veta,
huruvida från de öfriga Stånden någon underrättelse ingått om
deras beslut i förev:de fråga.
I ani. häraf tillkännagaf undertecknad, att någon underrättelse
om de öfriga Riks-Ståndens beslut i frågan ännu icke
ankommit.
Hr von Koch: Soldaten vid de värfvade trupperna står
i fråga om fattigförsörjning, och orten derför, i ett undantagsförhållande,
som icke är rättvist eller af behofvet på kalladt.
Det är om dem stadgadt att, om de blifva fattighjon, så få de
icke stanna inom den kommun, de egentligen tillhöra och der
de vistats, utan skola återföras till den kommun, de förut tillhörde.
Jag kan omöjligen inse hvarken nödvändigheten eller
rättvisan af detta stadgande, och om det skulle ega sin grund
i en eljest lofvärd sparsamhet, ithy att det vore billigare att
underhålla soldaten i en landskommun än i stad, så är detta
dock en futtig besparing. Jag för min del kan icke godkänna
Utsk:ts förslag till beslut, utan skulle önska bifall till Lönnbergs
motion, och yrkar i sådan syftning återremiss.
Frih. Cederström, Rudolf: Den af Gr. Rjörnstjerna
ådagalagda varma nitälskan för de gamla soldaterna bör tillvinna
sig våra upprigtiga sympatier, och jag sätter derpå så mycket
större värde, som jag sjelf är militärson och för detta yrke
hyser ett lifligt intresse; men jag förstår ej rätt, hvad Hr Grins
målning af militärens ställning i främmande länder har att göra
med förevarande fråga. Det är nu ej fråga om att i något afseende
försämra den afskedade soldatens belägenhet, utan blott
om sättet för hans forsling till hemorten, och det torde väl
vara ganska billigt, att man härvid väljer det sätt, som blir
för socknarne minst betungande. Vill man bereda en hernvändande
militär ett godt mottagande i hemorten, så sker sådant
aldrabäst genom att så mycket som möjligt minska bördan för
kommunen. Hr von Koch har önskat bifall till Lönnbergs motion,
och ansett att en afskedad soldat borde stanna inom den
kommun, han sednast och längst tillhört, i stället för att åter
H.
II. 27
418
Den 14 Februari e. m.
förås till hemorten. Ja» föreställer mig dock. att lian i sin
hembyggd lättare kan finna släglingar och vänner, som vilja
draga försorg om honom, och att det ingalunda kan vara klokt
och nyttigt att lemna honom utan sysselsättning i en garnisonsstad,
utsatt för alla depraverande förförelser och beröfvad den
välgörande inflytelse, som hemlifvet alltid utöfvar. Helt annat
är förhållandet i Paris, der det finnes storartade institutioner
för de ganda soldaternas pensionerande, såsom Gr. Björnstjerna
så vältaligt målat för oss. — l)å Utskits framställning synes
mig leda derhän, att ifrågav:de soldaters hemforsling kommer
att ske på det för kommunerna minst kostsamma och, efter
mitt förmenande, ingalunda för militärerne nedsättande eller
förklenligt sätt, anhåller jag således om bifall dertill.
Hr Nordenfelt. Leonard Magnus: Jag har äfven
deltagit i detta Betänk., hufvudsakligen på de af Frih. Cederström
anförda skäl. Lika med Gr. Björnstjerna skulle jag önska,
att fäderneslandet kunde åt sina försvarare bereda en bättre
ställning än för närv:de är fallet; meri tillgångarne medgifva
det tyvärr icke, och man bör då åtminstone se till, att befintliga
författningar hvarken försvåra deras belägenhet eller lägga
onödig tunga på kommunerna. Så är dock nu förhållandet.
En kommun får en vacker dag underrättelse om att den skall
till försörjning afhemta en afskedad soldat. Kommunen får då
lof att skaffa sig en kommissionär, som besörjer hans ekipering
och hemforsling, och skulle då soldaten olyckligtvis blifva sjuk,
så drabbar äfven kostnaden för hans vård å sjukhus kommunen.
Det är sarint, att denna kan sedermera återfå en del
af kostnaden, men hvartill tjenar det, att kommunen skall
på detta vis ligga i förskott, och vara underkastad så mycket
onödigt bråk och trassel? Jag skulle för min del icke haft
något emot Lönnbergs motion, om jag trott den kunna genomdrifvas,
och om jag trott att soldaten i allmänhet hade det bättre
i stad än på landet, men åtminstone för en äldre man torde
det vara lättare att finna passande sysselsättning och att förtjena
sitt uppehälle på landet än i stad.
Jag anhåller om bifall till Utsk:ts framställning.
Hr Nordenfelt, Enar Wilhelm: Då uti Karlskrona
är förlagt värfvadt manskap, är jag i tillfälle upplysa, huru
det der tillgår i sådana fall, som här äro i fråga. J)å en marinsoldat
tager afsked, som ännu är fullt arbetsför, så qvarblifver
han vanligen i staden och uppehåller sig med sin der vunna
arbetsförtjenst, men i annat fall underrättas fattigvårds-styrelsen
i den socken, dit han rätteligen hörer, och hvarom undersökning
på lörhand eger rum, att han bör af densamma till försörjning
afhemtas. Om denna socken är aflägsen, ombesörjes
vanligen hans hemforsling af Karlskrona fattigvårds-styrelse,
mot sedan skeende ersättning. K. M:s Befh:de har dermed intet
att skaffa, och någon särskild kommissionär behöfves icke
Den 14 Febmari e. m.
419
heller dertill, ty den ena fattig-styrelsen anser sig skyldig att i
sådant fall hjelpa den andra. Men skulle det icke kunna utrönas,
till hvilket fattigv.-samhälle han rätteligen hörer, så stannar
han qvar på tjenstgöringsorten, och upptages bland de fattiga,
som kommunen icke är skyldig att underhålla, och för
hvilka K. M. särskildt anslår medel. Hvad nu beträffar Utskits
framställning i denna punkt, så innebär densamma den bestämda
vinst för kommunen, att den slipper kostnaden och slipper
att sända bud, som ofta kan få vänta 8 ä 14 dagar på en soldat,
som, i anseende till sjukdom, ej genast är färdig. I många
fall sker transporten genom ackord med en ångbåtskapten, som
tar hela familjen ombord, och är soldaten känd som en ordentlig
karl, så får han fara ensam, i annat fall medsändes en
vaktmästare, men aldrig kan det komma i fråga alt skicka
honom på fångkärra tillsammans med brottslingar. Jag tror
icke att någon Svensk Landshöfding skulle vilja eller ens våga
så förfara, ty man är skyldig att göra skillnad mellan hederligt
folk och vanfrejdade personer. Jag skulle visserligen vara
böjd att gå in på Hr von Köchs förslag om återremiss; men
då det för närv:de icke annat än undantagsvis åligger staten
att underhålla dylika fattighjon, så skulle jag icke vilja nu förvandla
det till ett statsbestyr. Men deremot anser jag redan
för en icke obetydlig vinst, om kommunen slipper betala transporten.
— Hvad beträffar Gr. Björnstjernas framställning om
förhållandet i andra länder, så har jag alltför länge varit soldat,
för att icke djupt känna det sorgliga deri, att en militär efter
en lång tjenstetid icke kommer i åtnjutande af tillräcklig
pension, utan måste draga sig fram i uselhet och fattigdom.
Man har visserligen på de sednare decennierna alltmera höjt
pensionerna för de afskedade soldaterna, men dock ingalunda
till ett tillräckligt belopp; jag hoppas, att man icke skall stanna
dervid. Jag anhåller på dessa grunder om bifall till Utsk:ts
framställning.
Gr. Björnstjerna: Det är verkligen förundransvärdt, att
K. M:s Beflude icke påminner sig, att kronan redan nu åtagit
sig betala dessa soldaters underhåll. Kommunerna ligga visserligen
i förskott derför, men de ega ingifva räkning på kostnaden,
och återfå den då, på det af II. St:r för ändamålet anvisade
förslags-anslag. Således förfaller hela talet om de stora
fördelar, det föreslagna stadgandet skulle medföra för kommunerna.
Dessas enda vinst blifver ju en kort tids ränta på de
utlagde penningarne. En talare har sagt sig icke kunna fatta,
hvad min jemförelse mellan den Svenska och den utländska
soldaten har med denna fråga att göra. Hade Frih. Cederström
fästat sig vid slutet af mitt anförande, skulle han
möjligen hafva funnit sammanhanget, ty slutet på krigarens
bana bär i Sverige blir den, att han som förbrytare återföres
till hemorten. — Det är detta, jag anser vara ovärdigt.
420
Den 14 Februari e. m.
Hr von Koch har trott, att det skulle vara en vinst för
soldaten att få stanna qvar på den ort, der han tog afsked; jag
vågar draga detta i tvifvelsmål. De flesta soldater åtnjuta permission
under några månader af året; de torde derunder vanligen
återvända till hemorten, der de flesta hafva slägtingar, ofta
hustru och barn. Skulle man nu bestämma, att alla afskedade
från Stockholms garnison skola i hufvudstaden qvarstanna,
blefve icke då följden den, att desse som fattighjon instoppades
på en försörjnings-anstalt, då de deremot i hemorten kunde
föra ett för dem angenämare och för samhället nyttigare lif?
Lönnbergs motion anser jag nästan sämre än Utsk:ts förslag.
Jag anhåller fortfarande om alslag.
Hr von Ehrenheim, Per: Först och främst anhåller
jag att få erinra, att det ifrågav:de stadgandet gäller endast
lör det fall, att soldaten vid afskedstagande befinner sig
i behof af fattigunderstöd, och jag vågar hoppas, att detta måtte
vara ett undantagsförhållande. Vid sådant läll, då staten åtager
sig deras försörjning, bör det äfven vara deras rätt att
välja den ort, der de vilja stanna och uppehålla sig; om deremot
en viss kommun skall bestämmas, som är skyldig att mottaga
dem, torde väl vara lämpligast alt dertill bestämma den,
der de tjenat som värfvade soldater. Om man biträder denna
grundsats, och således Lönnbergs motion i det väsendtligaste,
så undvikes också hela tvisten om transporten, och det blir
då deras egen sak att fortskaffa sig till den ifrågav:de kommunen.
Jag anhåller om återremiss i denna syftning.
Frih. af Schmidt: Då denna fråga förehades i Utsk:t,
var det högst få ledamöter, som icke helst velat bifalla motionärens
förslag, men Utsk:t vågade icke, i likhet med hvad Hr
von Koch här yttrat, hoppas på R. Shrs frikostiga bidrag för
genomförande af detsamma. Utsk:t kalkylerade, att fattigvård
för det afskedade manskapet skulle bli mycket dyrare på tjenstgöringsorten,
än om det återvände hvar och en till sin hemort,
der de afskedade kunde erhålla partiell fattigvård, hvilken dock
alltid skulle betalas af kronan. Frih. Gederström och Hr Nordenfelt
hafva trott, att transporten icke skall betalas af kronan,
men derom är dock tydligen stadgadt i fattigvårds-förordningen.
1 afseende å det årliga underhåll, som kommer alskedadt manska
tillgodo, får jag upplysa, alt, enl. K. Kungörelsen den 28
Januari 1*59, det utgår Irån Wadstena krigsrnanshus-kassa, i
l:sta klassen med 72 rdr eller lörhöjdl med 100 rdr, uti 2:dra
klassen med 48 rdr, uti 3:dje klassen med 24 rdr, och iden
lägsta eller 4:de klassen med 15 rdr, allt rmt.
Hr Mannerskantz, Carl Axel: Jag, för min del, kan
icke förstå, hvarföre en värfvad soldat och hans hustru och
barn skola mera än alla andra personer vara skyldiga att tillhöra
det fattigvårds-samhälle, dit de hörde, innan mannen trädde
i tjenst. Det kan ju ganska väl hända, att en soldat tje
-
Den 14 Febrnari e. m.
421
nät 20 å 30 år vid en garnison och der gift sig med en qvinna,
som alltid tillhört den orten, och som der har alla sina
slägtlörhållanden. Om han då vid afskedstagandet, t. ex. i anseende
till sjukdom, saknar tillfälle att sig sjelf försörja, så
skall han då flyttas bort till en annan socken, och om han dör,
skola hustrun och barnen tvingas att bryta alla sina gamla
förhållanden och sättas in bland menniskor, som de icke känna.
Det leder icke heller till besparing för staten, ty sannolikt kommer
underhållet att bli dyrare på den nya orten. T alla händelser
innebär elt sådant stadgande ett våld mot den personliga
friheten. För min del skulle jag icke vilja bestämdt föreskrifva,
att den kommun, inom hvilken han tjenstgjort som
soldat, skall mottaga honom, utan snarare, att han må ega
rätt att bosätta sig hvar han behagar; och är han då mindre
arbetsför, så bör staten gifva honom understöd i förhållande
dertill. Det är för att kunna få ett förslag i denna rigtning,
som jag förenar mig med dem, hvilka yrkat återremiss.
Hr De Maré, Baltzar: få medborgares lott torde vara
så sorglig, som den afskedade värfvade soldatens på ålderdomen,
och det har mången gång förvånat mig, att staten så sorglöst
kastar dem ifrån sig; ty de af en talare omnämnde förhöjda
pensionerna torde icke vara mycket att tala om. Ingen synes
mig hafva så rigtigt uppfattat denna sak, sorn motionären Lönnberg,
och jag får derföre betyga min tillfredsställelse med hans
motion. Man har sagt, att de gamle soldaterne skulle vårdas
och trifvas bättre i sin hemort bland slägt och vänner: jag vågar
dock tro, att de trifvas aldra bäst och lida minsta nöden i
närheten af ett kärt befäl och gamla kamrater. Jag önskar således
återremiss, och att Utslr.t måtte lemna större uppmärksamhet
åt motionen i sin helhet, än som hittills skett. Utsk:t
har här blott talat om sättet lör soldatens hemforsling, och det
torde vara alltför litet att stanna dervid. Att emellertid hemförandet
skulle, såsom en talare sagt, ske med fångskjuts, torde
väl icke vara någons mening; och det måtte väl finnas något
hederligt sätt att resa på kronans bekostnad; det göra ju många
ansedda och höga Hrr. Jag önskar således helst bifall lill Lönnbergs
motion, men i alla händelser till Utsk:ts framställning.
Hr von Mentzer, Carl Fredrik: För min de! anser jag
såsom högst orättvist det nuvarande stadgandet, att en afskedad
soldat skall tillhöra den kommun, der han är född, eller
som han tillhörde, innan han kom i tjenst. Jag förenar mig
derföre med Hr Mannerskantz i hans åsigt, och yrkar i denna
syftning återremiss, på det att ett fullständigt förslag måtte framläggas
för R. St:r.
Hr von Koch: Sedan jag anmälde mig, hafva åtskilliga
talare yttrat sig i samma anda, som jag ämnade, hvarföre jag
blott vill förklara, att jag ej af hvad som blifvit från motsidan
422
Den 14 Februari e. m.
anfördt, finner mig föranlåten frångå mitt yrkande om återremiss.
Hr Nordenfelt, Enar Wilhelm: En talare har vidrört
det förslags-anslag. som för ifråsavarande ändamål är af R. St:r
anvisadt; men K. M:s Befh:de först och K. M. sedan göra alltid
ganska betydliga afprutningar på de långa räkningar, hvarmed
fattigvårds-styrelserna inom Januari månads utgång årligen
inkomma. Man kan således ej säga, att kommunerna få fullt
vederlag för sina hafda omkostnader.
Gr. Mörner, Carl Göran: Det manskap, om hvars försörjning
här är fråga, tillhör sannolikt värfvade arméen, ehuru
detta ieke tydligen framgår af ordställningen i den föreslagna
und. skrifvelsen. Att en soldat skall åtnjuta fattigvård, kommer
icke i fråga i annat fall. än att han vid afskedstagandet befinner
sig i sådant tillstånd, att han icke kan sjelf försörja sig
och de sina. Ar han återigen i stånd dertill, så uppstår icke
behof af understöd, och han eger då denna frihet, som hvarje
annan Svensk medborgare, att nedsätta sig och vistas på hvad
ort, han för godt finner. I)å deremot en person skall genom
andras försorg och på andras bekostnad underhållas, har det
hittills icke varit här i landet vanligt, att man låtit honom välja
hvilken kommun han skulle belasta med sitt underhåll, utan
derom har staten genom lag reglerat. I afseende härå är i
detta särskilda fall föreskrifvet, att en afskedad soldats rätta
försörjningsort icke ovilkorligen är den, hvarest han till följd
af värfningen och sin deraf föranledda tjenstgöring sig uppehållit,
och skälet dertill är, att det kan förutses skola blifva ganska
betungande för en kommun, der garnison är förlagd, att
på detta sätt få en ojemförligt större fattigpersonal än andra
kommuner, men en sådan anordning, hvarigenom försörjningsskyldigheten
ej ovilkorligen åligger garriisons-orten, är tilläfventyrs
äfven ofta för soldaten sjelf en vinst. Ty det är nogsamt
bekant, att af det värfvade manskapet permitteras en icke obetydlig
del mellan mötestiderna. Af dessa återvända då ganska
många till sina hembygder, hvarifrån de mera sällan vilja h. o.
h. skilja sig, och om de så förfara, hafva de också lättare att,
när de tjenat ut sin kapitulationstid, i hembygden finna bostad
och omvårdnad, samt kunna med större säkerhet hoppas på att
derstädes röna ett vänligt emottagande. Det är blott en mindre
del af manskapet, som hålles i permanent tjenstgöring, och
således kommer att fästa sig mera vid den plats, der truppen
är förlagd. Som kapitulationen är frivillig, så fortsattes den
väl icke i allmänhet utöfver en viss tid, och i vanliga fall torde
detta aftal icke förnyas så månsa gånger, att ej karlen är arbetsför,
då han tager afsked. Han har då rätt att sjelf slå sig
ner hvar han behagar, och jag anser ganska välbetänkt af Utsk:t,
att icke hafva föreslagit någon förändring i afseende å bestämmandet
af den rätta försörjningsorten. Hvad beträffar den sed
-
Den 14 Februari e. m. 423
nare delen af fråsan eller förstaset att bevilja understöd af statsmedel
för en fattig familjs hemförskaffande, så synes detta mig
ganska billist, och jag tror derföre att förslaget i denna del bör
bifallas. Den farhåga, som blifvit yttrad, att en afskedad krigsman
skulle kunna komma att behandlas såsom straff-fånge, tror
jag grunda sig på ett misstag. Fattigvårdsstyrelsen har icke
rätt att skicka någon med fångskjuts, utan den får skaffa sig
andra utvägar för transportens ombesörjande. Jag kan således
ej finna, att det af Utsk:t åsyftade stadgande skulle kunna innebära
någon förödmjukelse för den afskedade soldaten, som derigenom
säkrare och bättre komine till hemorten, än hvad nu
understundom är händelsen, och jag anhåller således om bifall
till Utsk:ts förslag.
Hr von Troil, Sam. Gust.: Under denna långa debatt
hafva flera ledamöter yrkat återremiss, för att få ett förslag i
öfverensstämmelse med Lönnbergs motion. Jag täger mig dock
friheten fästa uppmärksamheten vid den förökade fattigvård,
som derigenom komme att drabba städerna. För närv:de ingifva
både stads- och landskommunerna till K. M. räkningar å
sådan bekostad fattigvård, och erfarenheten visar, att de räkningar,
som ingilvas från landsbygden, blifva till fullo betalda,
då deremot för städer, i hvilka ständiga garnisoner äro förlagda,
vanligen icke mera än J af det äskade beloppet beviljas.
Jag vill icke påstå, att ej någon gång dessa räkningar från städerna
kunna tåla vid afprutningar, men i alla fall är skillnaden
betydlig. Jag får också bekänna, att jag allt hittills trott det
för ändamålet gifna anslag vara fast och icke, såsom här blifvit
upplyst, ett förslagsanslag. Mig synes för öfrigt, att Utsk:ts
förslag går en ganska god medelväg, och jag får således anhålla
om bifall dertill.
Gr. von Hosén, Fredrik: Jag har inom Utsk:t biträdt
detta Betänk., och just i den afskedade soldatens eget intresse.
Jag tror att, om han kommer åter till sin hemort, han der
långt mindre anses som fattighjon, än om han skall stanna qvar
och försörjas inom den kommun, der han under sin tjenstetid
vistats. — Flera talare hafva önskat återremiss, för att vinna
bifall till Lönnbergs motion och för att få ett ökadt anslag;
men i förväntan på det aldrabästa torde man böra nöja sig med
det sorn är bättre än det nuvarande. Något sårande kan jag
icke heller finna deruti, att staten åtager sig omsorgen om soldatens
transporterande, och med fångskjuts lärer det väl icke
komma att ske; dertill finnes också icke ringaste antydning i
Utslcts Betänk., hvartill jag anhåller om bifall.
Sedan öfverläggningen härefter förklarats fulländad samt
Hr Gr. o. Landtm, upptagit de derunder gjorda yrkanden å
dels bifall till, dels återremiss af och dels afslag å Utsk:ts förevarande
tillstyrkande, framställde Hr Gr. o. Landtm, först pro
-
Den 14 Februari e. m.
pos. på bifall till detsamma, hvartill svarades ja och nej i blandning,
samt sedermera propos. på återremiss deraf, då svaren
utföllo med många ja, blandade med nej, och förklarades ja nu
hafva varit öfvervägande.
Utsk:ts två sednare hemställanden.
Biföllos.
Föredrogos ånyo och biföllos Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk:ts
den 7 och 11 dennes på bordet lagde Betänkm:
N:o 67, i ani. af väckt motion om inrättande af ett OfverConsistoritim;
och
N:o 68, i ani. af väckt motion om ändring i K. Förordn.
den 12 Januari 1855, ang:de Svenska jerneffekters stämpling.
Föredrogs ånyo Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk:ts den 7 och
11 dennes bordlagda Betänk. N:o 70, i ani. af väckt motion i
fråga om utfärdande af en författning ang:de försäljning af maltdrycker,
kaffe och thé samt andra icke sprithaltiga drycker.
Hr von Ehrenheim, Per: Hvad Ekon.-Utsk:t här föreslagit,
synes mig i hög grad betänkligt. Den makt, som derigenom
skulle läggas i kommunal-styrelsens hand, att, när inträffande
oordningar dertill föranleda, indraga s. k. ölstugor,
kunde lätt missbrukas derhän, att den oskyldige komme att
lida i stället för den skyldige. Oordningar kunna ofta nog inträffa,
hvilka den. som håller ölstugan, ej på något sätt har i
sin makt att afstyra, och det är då ej rättvist att derför straffa
honom, ännu mindre att göra det på ett sådant sätt, att kanske
hela hans ekonomiska välfärd blir förstörd. I det föreslagna
stadgandet säges ej heller, huruvida denna indragning skulle vara
personel, eller om den skulle afse både personen och platsen; och i
fråga om besvär öfver en dylik åtgärd, säges, att dessa skola
anmälas hos K. M:s Befh:de, som deröfver inhemtar yttrande
af kommunal-stämman; men vid den undersökning om den öfverklagade
oordningen, som val lärer böra föregå kommunalstämmans
yttrande eller Konungens Befh:des slutliga beslut i
saken, är det att helara, att kommunal-nämnden kommer att
spela den dubbla rolen af vittne och part på en gång. Af dessa
skäl får jag anhålla om afslag på detta Betänk.
Frih. Cederström, Rudolf: Då genom den nya bränvinslagstiftningen
priset på bränvin betydligt stegrades, var ändamålet
dermed att vänja allmänheten af med det öfverflödiga förtärandet
af denna skadliga dryck, och man uppmuntrade då i stället
inrättandet af dessa ölstugor. Men då nu erfarenheten visat,
att förhållandet vid deni åtskilligstädes hotar att blifva nästan
Den 14 Februari e. m.
425
lika sorgligt som förut vid krogarne, och att oordningar ofta
der inträda, torde val vara nödigt att söka sådant förekomma.
Hr von Ehrenheim tycktes anse att föreståndaren för ölstugan
kan häruti vara alldeles oskyldig, men jag vågar dock tro, att
det mycket beror på honom, att hindra och afstyra oordningar,
och det är af största vigt, att det ligger i hans eget intresse,
att så göra. Då dessutom Justitie-Ombudsmannen i sin berättelse
antydt denna brist i vår lagstiftning, och uttalat en önskan,
att någon åtgärd måtte i detta afseepde vidtagas, anser jag, då
R. St:r icke torde böra genom uppställande af speciella reglor
gå K. M. i förväg, Utsk:t hafva rigtigt förfarit, och anhåller om
bifall till dess förslag till beslut.
Hr Dalman, Wilh. Fredr.: För min del instämmer jag
h. o. h. med Hr von Ehrenheim. Jag tror att K. M:s Befh:de har
tillräcklig magt att förekomma oordningar, derest sådana befaras,
utan att behöfva gå till en sådan ytterlighet, som att rent
af förbjuda öl-försäljningen. Jag yrkar således afslag på Utskits
framställning.
Frih. Alströmer, Oscar: Meningen inom Utsk:t var i
allmänhet den, att öl-försäljningen borde vara en h. o. h. fri
handtering, men att man borde genom något kraftigt medel söka
förekomma oordningar vid ölstugorna, och att dessa icke komme
att läggas på otjenliga ställen, t. ex. nära kyrkan. Då
man dessutom vet, att öl, äfven oblandadt, kan gifva ett försvarligt
rus, så måste detta bli ännu starkare, då ölet, som
ofta sker, uppblandas med bränvin. Något korrektiv bör finnas
mot missbruk af den rättighet, som ingen vill bestrida,
och det mäste, enligt min tanka, göras genom ett stadgande
i den rigtning, som blifvit föreslagen. Sedan vi nu fått
kommunal-författning, beror det på kommnnal-stämman att. uppgöra
förslag till ordningsstadga för kommunen, men det synes
mig bättre och rigtigare, att för detta särskilda läll det finnes
en generel ordningsstadga, utfärdad af K. M. och gällande för
alla kommuner. Någon fara kan jag icke se bör uppkomma,
då man har rättighet att klaga i alla instanser, och icke lärer
väl heller den kommunala myndigheten i allmänhet utan skäl
tillstänga och förbjuda en ölstuga. Då för öfrigt stadganden i
detta afseende redan nu äro olika för olika orter, anhåller jag
om bifall till Utsk:ts framställning, på det att saken måtte regleras
och enhet vinnas.
Hr Mannerskantz, Carl Axel: För min del kan jag
icke tro annat, än att öl-försäljningen för närv.de är en alldeles
fri handtering. Jag anser också, alt hvarje sak bör gälla
hvad den kan; och om oordningar uppstå vid en ölstuga, så bör
väl straffet icke drabba den, som eger densamma, utan dem,
som anstiftat oordningarne och sig brottsligt förhållit, och de
böra väl då straffas efteråt enligt lag. Några preventiva åtgär
-
42#
Den 14 Februari e. m.
der i detta fall kan jag åtminstone icke gilla. Sedan man nu
lyckats komma derhän, att det oskyldigare ölet till stor del utträngt
det skadligare bränvinet, går man ännu längre, och vill
äfven aflysa surrogatet. Detta torde ännu vara något för tidigt,
och icke heller nödigt, isynnerhet som kommunal-författningen
tillägger kommunal-slämman rättighet att utsätta vitén. Jag anser
således det föreslagna stadgandet onödigt och olämpligt,
hvadan jag anhåller om afslag.
Gr. Mörner, Carl: Jag har icke utan förundran hört en
och annan talare anse, att ingenting bör i detta afseende åtgöras.
Man måste dock besinna, att här är fråea icke blott om
att afstyra slagsmål och dylika oordningar, kvilka kunna uppkomma
äfven vid andra tillfällen, utan det gäller att utrota lönnkrögeriet.
Jag har i detta ändamål utfärdat en särskild kungörelse
för det län, som är mig i nåder anförtrodt, och detta
emedan det från flera håll anmäldes, att rättigheten till maltdryckers
försäljning utöfvades på ett sätt, som ingalunda var
det bästa. Man blandade bränvin i öl och dricka, och söp sig
på det sättet full, och kronobetjeningen samt domarena på landet
begärde då någon åtgärd för att möjliggöra en kontroll öfver
detta lönnkrögeri. Jag var verkligen villrådig, huruvida jag
vore befogad att härvidlag något stadga, men, i betraktande af
nödvändigheten af någon åtgärd, stadgade jag ett vite af 15 rdr
för den, som beträddes med att blanda bränvin i maltdrycker,
och detta stadgande medförde den åsyftade verkan. Just.-Ombudsmannen
fäste sig vid denna åtgärd och tycktes sjelf icke
vara rätt säker, huruvida K. M:s Befh:de egde rätt att utsätta
ett sådant vite, men emellertid har detsamma icke blifvit återtaget,
hvilket torde få tydas såsom ett gillande. Det finnes visserligen
åtskilligt i Ulslcts förslag, som jag icke kan gilla, men isynnerhet
då K. M:s Beflude icke har tydlig rätt att förelägga sådana
vitén, anser jag det vara af högsta behof påkalladt, att K. M.
utfärdar en allmän föreskrift, och anhåller jag derföre om bifall
till det slut, hvari Utsk:t stannat.
Ilr Nordenfelt, Leonard Magnus: Jag har inom Utsk:t
icke kunnat biträda detta förslag, hufvudsakligen emedan det
tjenar till rakt ingenting. Det är egentligen lönnkrögeriet, man
vill komma åt, men derom är i särskild författning stadgadt,
och det kan i enlighet dermed förföljas. Förbjuder man en
ölstuga på ena sidan gärdesgården, så flyttar egaren den öfver
till andra sidan, eller ock kallar han den en vattenförsäljning
eller mjölkförsäljning eller något dylikt. För öfrigt tror jag ej,
att det är så farligt med missbruken, som man här velat påstå;
det torde vara endast undantagsvis, som öl försäljningen gifver
anledning till oordningar. Att enhvar har rättighet att sälja denna
vara, som är en landtmannaprodukt, torde väl icke kunna
bestridas, och om kommunalstämman betoge mig denna rätt, sä
synes det mig vara K. M:s Beffndes skyldighet att skydda mig
Den 14 Februari e. m.
42 r
i dess utöfning. Jag kan dessutom icke alls gilla några preventiva
åtgärder i detta fall, och får på alla dessa skäl anhålla
om afslag.
Gr. Hamilton, Malcolm Walter: Det är visserligen
lätt att säga, som Hr Mannerskantz, att vi hafva allmänna lagen
att tillgå emot slagsmål och oordningar, men det torde icke
vara lika lätt att vid hvarje sådant tillfälle skaffa vittnen och
befordra den brottslige till laga ansvar. Om deremot man vidtager
den föreslagna åtgärden, så hänger en ständig fara öfver
värden på stället, och tvingar honom att uppehålla ordningen.
Det är dessutom ett faktum, att dessa ölstugor ganska ofta äfven
äro lönnkrogar, och häremot finnes ingen annan kontroll att
tillgripa. Icke bör man heller kunna befara, att kommunalmyndigheterna
skola komma att missbruka sin makt i detta
afseende. En helt annan sak vore, om en sådan makt skulle
lemnäs åt en enskild person; men då det är en hel kommuns
valda representanter, torde det ej kunna antagas, att orättvisa
eller väld kommer att utöfvas. För öfrigt eger man ju rättighet
att anföra klagomål hos K. M:s Beflude.
Jag anhåller således om bifall till Utslots framställning.
Frih. Alströmer: Det har blifvit sagdt, att Utsk:ts förslag
skulle innefatta preventiva åtgärder. Detta är ett misstag, ty
här talas icke om någon åtgärd, förr än oordningar inträffat.
Man har också sagt, att kommunalstämmorna redan nu skulle
vara berättigade att utsätta vitén för sådana särskilda fall, som de
ifrågav:de. Detta är äfven ett misstag, ty kommunal-författningarne
för landet tala icke om andra vitén, än sådana, som äro
förut bestämda genom fastställd ordnings-stadga. Vidare har man
sagt, att med detta förslag ingenting skulle kunna vinnas. Jag tror
tvertom, att vissheten derom, att kommunal-stämman kunde förbjuda
hela rörelsen, skulle afhålla egaren till en ölstuga från det
lönnkrögeri, som vid dessa anstalter nu så ofta bedrifves. Jag
har således ej kunnat öfvertygas derom, att Utsk:t icke haft
skäl till sitt förslag, och jag anhåller fortfarande om bifall dertill.
Frih. Raab, Ad. Christ.: Då för 10 år sedan bränvinet
fördyrades, försökte man alla möjliga medel att vinna ändamålet:
att minska denna skadliga drycks förtäring; och man ansåg
då nödigt att underlätta tillverkning och försäljning af öl. Hafva
vi nu verkligen kommit så långt, att vi icke vidare behöfva
bekymra oss härom eller uppehålla de åtgärder, som då vidtogos
mot bränvinssupandet? Man säger, att den makt, som enligt
Utsk:ts förslag skulle tilläggas kommunalstämman, säkert ej
kommer att missbrukas, men, med all aktning för kommunalstämman,
sätter jag den i ungefär samma kategori som det
fordna kyrkorådet eller sockenstämman, och jag minnes ganska
väl, huru i min ungdom ett kyrkoråd dömde till stock-straff, derföre
att man dansat, och det kan då ganska lätt hända, att en
428
Den 14 Febrnari e. m.
sådan kommunalmyndighet äfven går alltför långt af öfverdrifven
nvkterhetsifver. Gr. Mörner har nämnt, att inom Wexiö
län missbruk egt rum af rättigheten att försälja maltdrycker;
men Hr Gr:n upplyste också, att han sjelf lyckats genom ett
lämpligt vitesförbud stäfja dem, och der har man ju då det
nödiga korrektivet, samt K. M:s Befh:de ett godt exempel att
följa. Af dessa skäl och då enligt min tanka det icke bör ut
färdas
nya författningar förr, än då de äro nödvändiga, anhåller
jag om afslag å Betänk:t.
Frih. Gederström: Mellan Hr Mannerskantz och mig är,
till följd af olika åsigter, ett sådant svalg befästadt, att om jag
undantager bankfrågor, i hvilka jag gerna ställer mig under hans
ledning, finnes näppeligen någon, vare sig politisk eller annan,
fråga, hvaruti vi öfverensstämma. Lika litet som jag derföre
kan tilltro mig att verka på hans öfvertygelse, lika litet har
han kunnat ändra min. Men det är af vigt, att R. o. Ad. icke
genom hans framställning vägledes på en bana, som enligt min
tanke är oriktig. Ekon.-Utsk:t har ingalunda haft till syfte att
lägga hinder i vägen för ölförsäljningen, utan tvertom önskat
att frihet må i detta afseende råda. men en lagbunden frihet.
Frih. Raab har yttrat, att då en K. M:s Bel'h:de utsatt ett vite,
som befunnits hafva åsyftad verkan, så funnes der redan det
nödiga korrektivet. Men, Mina Hrr! vi hafva 24 län i detta
gamla konungarike, och om t. ex. alla K. M:s Befhrde icke torde
vara af samma tankar i detta fall, skulle det ju blifva en
ganska vacker och brokig lagstiftning. Då är det väl bättre och
ändamålsenligare, att ett allmänt stadgande af K. M. utfärdas.
Man har också sagt, att oordningar kunna åtalas, sedan de blifvit
begångna, men jag anser det vida lyckligare, om brott kunna
förekommas, än att man sedan skall behöfva rusa på brottslingen
och honom afstraffa. Dessutom är polispersonalen på
landsbygden så fåtalig, att den icke kan vid alla möjliga tillfällen
vara lill hands och öfvervalla, att ej oordriingar begås.
Frågan är verkligen ej likgiltig, utan af ganska stor vigt för
den allmänna vältrelnaden, och då Justitie-Ombudsmannen äfven
fästat uppmärksamheten dervid, torde det vara så mycket nödigare
alt något åtgöra.
Jag anhåller derföre, att R. o. Ad. vilie bifalla Utskits
Betänk.
Hr Nordenfelt, Enar Wilhelm: Oaktadt visst icke
något svalg är befästadt hvarken mellan mig och Hr Mannerskantz,
eller mellan mig och talaren på 17:de bänken, måste jag
dock denna gång uttala en åsigt i strid mot deras, hufvudsakligen
på det skäl, att hela denna lagstiftning om öl- och kaffestugor
är alldeles förvirrad. K. M:s Bellude äro dock naturligtvis
tvungna att se till, det ordning må råda i detta sorn i andra
fall. och kunna icke göra det f. n., annat än genom godtyckliga
åtgärder. Man kan icke tillåta att allmänna landsvägen blir
Den 14 Februari e. m.
429
uppfylld af vagnar och kärror, som stänga passagen, medan forbönderna
gå in till gumman i kaffestugan; man kan icke utan
beifran se, att i denna kaffestuga de draga upp ur fickorna
sina väl fylda bränvinsflaskor eller kannbuteljer och supa ur dem,
tills de blifva redlösa och förorsaka oorduingar. K. M:s Beflude
måste då genom half advokatyr leta sig till ett lagrum, som
tillåter några åtgärders vidtagande mot sådant ofog. Men det
är också naturligt, att 24 olika landshöfdingar med 24 olika
rådgilvande larids-sekreterare skola vidtaga olika åtgärder, och
jag har nyss hört en landshöfding yttra, att han bestämt ett
vite af 15 rdr för den, som uppblandar maltdrycker med bränvin.
Så långt har icke jag gått i mitt län, utan jag har endast
befallt, att det skall anmälas, när en sådan ölstuga inrättas, och
att kronobetjeningen skall med noga uppmärksamhet tillse, att
inga oordningar der begås. Nu händer det, att en sådan der
industririddare slår sig ned vid en korsväg, der många resande
skola förbi, och att det icke finnes någon gård eller annan öppen
plats, så att vagnarne kunna köra af vägen, och då blir
denna naturligtvis stängd, då några stycken hunnit ankomma och
stannat der utanföre. Hvad är då lämpligare än att öfverlemna
åt kommunen sjelf att bedöma när någon olägenhet af ett
sådant förhållande uppkommer, eller när en person icke är
passande att denna handtering utöfva, och att göra sig af med
sådant otyg? Med sådant folk, som jag har under mig, sker det
icke utan motstånd och slagsmål, om kronobetjeningen skall
lägga sig deruti. Skall man nu kanske blott följa den vackra
principen, alt ali industri bör vara fri, och kan det kallas ett
våldsamt förfarande att vilja tillerkänna kommunen denna rätt?
Att fall gifvas, då man mäste vidtaga kraftiga och utomordentliga
åtgärder, vet en hvar, som halt något att göra med länsstyrelse.
Jag vill särskildt nämna ett sådant inom mitt län,
då åtskilliga personer stämdes för lönnkrögeri. Pe blefvo både
häktade och dömda, men lika fullt fortsattes rörelsen på samma
ställe af andra, och det såldes der bränvin lika friskt. På fanns
icke någon annan utväg, än att skaffa sig några reverser, utfärdade
af egaren till stugan, sätta henne på utmätningsauktion,
köpa in och rifva ned henne, och då upphörde äfven lönnkrögeriet.
När man kan tvingas till sådana ytterligheter, och då
det kan förebyggas derigenom att kommunalstämman får rätt
att förelägga vilen, så filmer jag deri ingenting, som är på något
vis stötande för ett fritt samhälle, isynnerhet som genom ett
dvlikt stadgande tillika vore på ett för folket begripligt sätt uttaladt,
att dessa näringsgrenar äro h. o. h. fria, samt de vilkor,
under hvilka desamma må utöfvas.
Jag anhåller således om bifall till Utsk:ts framställning.
Många ledamöter hördes ropa på propos.
Hr Mannerskantz: Jag skulle icke upptaga R. o. Adis tid
med något ytterligare anförande, såvida icke Frih. Gederström
430
Den 14 Februari e. m.
dertill gifvit mig en särskild och tvingande anledning. Jag skall
icke bemöda mig om att minska det svalg, som han sagt mellan
oss vara befästadt. Men då han från sin ståndpunkt, som är
en helt annan än min. påstår sig föra den lagbundna frihetens
talan, så kunde deraf tyckas, att jag skulle ifra för en tygellös
frihet. Detta är sannerligen icke fallet; men hvar jag ser godtycket
framträda, i hvilken gestalt det vara må, så kan jag icke
annat än med värma bekämpa detsamma. Hvarje medborgare
i ett fritt samhälle bör ega rätt att, utan några i förväg lagda
hinder, fritt tänka, fritt tala och fritt handla. Den lag, som
afses i Utsk:ts förslag, är deremot bygd på den grund, som jag
kallar godtyckets grundsats, ty enligt förslaget skulle koirimunal-nämnden
ega rätt att beröfva en medborgare hans rättighet
att utöfva sitt lofliga yrke. Ville man deremot stadga, att
nämnden egde rätt att åklaga honom inför domstol, så skulle
jag kunna vara med derom. Då här varit fråga om någon utsträckning
i handelsfriheten på landet, hafva alltid Konungens
Beflude bestridt sådant, under förevändning, att man derigenom
skulle befordra oloflig bränvinsförsäljning. Det är samma käpphäst,
som man äfven nu rider, då man säger, att der kaffe och
maltdrycker försäljas, der kan äfven säljas bränvin, och derföre
vill man lägga hinder i vägen äfven för den förra varans frihet.
Det är ofta gamla fattiga fruntimmer, som idka denna handtering,
och då skall myndigheten ega rätt att tränga in och chikanera
dem, som söka ärligen förtjena sitt bröd, innan någon
förbrytelse är begången. Må man straffa brott, som redan äro
konstaterade, men må de också straffas enligt laga dom, och
icke lagarne skrifvas så, att samma person blir både åklagare
och domare!
Jag yrkar afslag å Utsk:ts framställning.
Gr. Mörner, Johan August: Om också det måste erkännas
såsom önskligt, att lämpligare föreskrifter funnes i fö
rev.
de
lagda förslag träffat det rätta. Jag anser åtminstone för min
del högst obilligt, att kommunal-nämnden skall ega rätt förbjuda
en person utöfvandet af en loflig handtering, genom hvilken
han kan försörja sig och de sina, utan att han egentligen förbrutit
sig mot bestående Jagar och författningar.
Jag anhåller derföre om afslag, så mycket heldre, som det
vill synas af Utsk:ts Utlåt, vid förra riksdagen, att Utsk:t då
hade liberalare åsigter.
Itopen på propos. förnyades.
Frih. Alströmer: Med anledning af den siste värde talarens
yttrade om Utsk:ts åsigt i detta ämne vid förra riksdagen,
vill jag blott påpeka, att Utsk:t nu gått längre än då, genom att
tydligen tillkännagifva, att den ifrågav:de försäljningen bör vara
en aldeles fri handtering, hvilket den hittills icke varit, allden
-
Den 14 Februari e. m.
431
stund på många orter åtminstone det anses nödigt att om dess
bedrifvande på förband göra anmälan hos Konungens
Sedan öfverläggningen härefter förklarats fulländad samt
Hr Gr. o. Landtm, upptagit de derunder gjorda yrkanden å dels
bifall till och dels afslag å förev:de Betänk., framställde Hr Gr.
o. Landtm, först propos. på bifall till detsamma och sedan propos.
på afslag derå, hvilka båda propos:r med blandade ja och
nej besvarades; hvarefter förnyad propos. på bifall till Betänk:t
gjordes, och då svaren derå likaledes utföllo med många ja och
nej i blandning, förklarade Hr Gr. o. Landtm, sig nu hafva
funnit ja öfvervägande.
Hr von Ehrenheim begärde votering.
Upplästes och godkändes följ:de förslag till voter:s-propos.:
»Den som bifaller Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk:ts Betänk.
N:o 70, i ani. af väckt motion i fråga om utfärdande af en
författning ang:de försäljning af maltdrycker, kaffe och thé samt
andra icke sprithaltiga drycker, röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
vinner nej, afslår K. o. Ad. ifrågav:de Betänk.»
Sedermera företogs voteringen och befunnos vid dess slut
rösterna hafva utfallit sålunda:
Ja—30.
Nej—38.
Föredrogs ånyo och företogs punktvis till afgörande Allm.
Besv.- o. Ekon.-Utskds den 7 och 11 dennes bordlagda Betänk.
N:o 71, i ani. af väckta motioner ifråga om förändrade bestämmelser
rörande mått och vigter samt justering deraf m. m.
Utsk:ts första hemställan.
Gr. Mörner, Carl Robert Stellan, anförde skriftligen:
Utan att vilja betvifla, det Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk:t
vid öfverläggningen öfver denna fråga åt densamma egnat tillbörlig
omsorg och noggrannhet, synes mig dock Utsk:ts Betänk,
allt för knapphändigt affärda det högst vigtiga ärendet. Då
Utsk:ts majoritet erkänt, att tillvägabringandet af enhet och gemensamhet
i de Skandinaviska ländernas mått-, vigt- och myntsystem
»onekligen vore af särdeles vigt för handelsverlden och
skulle bespara mycken tid, som under nuv:de förhållanden erfordras
för vidlyftiga och besvärliga reduktioner», men icke
desto mindre afstyrker allt afseende å Hr Wallenbergs motion,
hade man i sanning kunnat vänta sig ett starkare och mera
432
Den 14 Februari e. m.
allmängiltigt skäl för afstyrkandet, än det anförda, eller att »de
för ändamålet erforderliga förberedande åtgärder skulle genom
inledande af underhandlingar förorsaka kostnader, som efter all
sannolikhet blefvo utan ändamål använda, då ännu så ringa
visshet finnes, att ett dylikt förslag, om dess genomförande ifrågasattes,
komme att understödjas af den allmänna meningen
inom de tre staterna» Man brukar tala om de »obolfärdigas
förhinder», sällan kanske med mera rätt än om detta s. k. skäl.
De här antydda kostnaderna lära, efter hvad jag skulle tro,
komma att på sin höjd bestå i utgifterna för Sveriges deltagande
i en komité eller kongress af sakkunniga personer från de
tre Skandinaviska eller möjligen ännu några flera länder, och
kostnaderna härför kunna svårligen blifva särdeles stora; —
inledandet af erforderliga underhandlingar med en eller flera
främmande staters regeringar torde deremot både böra och
kunna ske genom vår diplomatie, och sålunda icke föranleda
några särskilda kostnader. Hvad åter beträffar den af Utsk:t
omordade, för närv:de ringa vissheten, huruvida ett förslag af
nyssnämnda beskaffenhet skulle komma att understödjas af allmänna
meningen i de tre Skandinaviska staterna, lärer vara gifvet
att full visshet i detta hänseende icke gerna nu på förhand
kan vinnas, utan först då, när det ofvannämnda förslaget blifvit
utarbetadt och kändt, hvarför denna ovisshet icke bör utgöra
något hinder för vidtagande af förberedande åtgärder, derest
man nemi. anser målet önskvärdt. Så mycket torde dock äfven
nu kunna med visshet förutsägas, att, derest det afsedda förslaget
skulle förorda ett naturligt, vetenskapligt och fullt praktiskt,
och sålunda sannt internationelt system, så väl den vetenskapliga
som den i vidsträcktaste bemärkelse industri-idkande
verlden skulle i allmänhet med uppräckta händer emottaga
detsamma, och, enligt mitt förmenande, lära dessa personer
vara de bäst kompetenta att bedöma fördelarne eller olägenheterna
af hithörande frågor. En af Utsk:t icke anförd, men i
en af de talrika reservationerna antydd omständighet skulle deremot
vid första påseende kunna vara ett mera väsendtligt hinder
för Sverige att nu eller snart antaga ett nytt system för
mått och vigt; — denna omständighet är, att vi blott för några
få år sedan antagit nya grundsatser i detta hänseende. I likhet
med en af Hrr reservanter, tror jag dock, alt man vid närmare
skärskådande icke skall finna denna omständighet så betydelsefull,
som den har skenet af. Vi känna alla, att vårt
s. k. nya system i tillämpningen ännu icke hunnit att införlifvas
med folkets vanor, hvarigenom ock skälet bortfaller, att på
grund deraf nu förkasta ett bättre. Villigt erkännande de fördelar
och lättnader, sorn K. Stadgan den 31 Januari 1855 beredt
genom införandet af ett enda, för hela riket lagligen erkändt
och på decimaldelning grundadt system, kan jag dock för
min del, och jag tror min åsigt i detta fall vara delad af ganska
många, icke under nuv:de förhållanden anse detta system
-
Den 14 Febrnari e. m.
433
stern annat än såsom en s. k. halfmesyr. Då förslaget till detta
system uppgjordes, togs nemi. hufvudsakligen eller nästan uteslutande
i betraktande den inrikes rörelsens anspråk och behof,
man sträckte icke sin blick derutöfver. Detta var ganska naturligt;
det kunde knappast vara annorlunda, ty förslaget, som
af K. M. framlades lör K. St:r vid 1853 års riksdag, var nemi.
slutstenen i de arbeten, som allt sedan 1823 års riksdag, då
o '7
frågan först väcktes, blifvit vidtagna. Ar 1823 voro Sveriges
internationela förbindelser af ringa omfång; man var då äfven
allt för mycket upptagen med ordnandet, förbättrandet och upphjelpandet
af den i verkligt lägervall befintliga inrikes industriela
verksamheten, för alt tänka sig denna späda planta i någon lifligare
internationel vexelverkan. 1853 hade visserligen en icke
obetydlig förändring i detta hänseende försiggått, men bevisen
derför voro kanske ännu icke nog iögonenfallande. På de senare
åren deremot har Sveriges kommerciella och industriella betydelse
ofantligt tillvuxit, och, åtminstone hoppas vi det, de redan
utförda eller under arbete varande storartade kommunikationsarbetena
skola kanske snart nog mångdubbla vår handel och vår
industri. Derjemte har på senare tiden äfven den icke handlande
delen af nationen genom resor o. s. v. haft mera beröring
än någonsin förut med andra länder. Det kan icke förnekas
att allt i det Svenska samhället går ganska rastlöst framåt
och tenderar till att bringa detsamma ur dess gamla isolering
till en lifligare vexelverkan med andra länder. De förhållanden,
hvilka vid antagandet af ett nytt system för mått och
vigt m. m., böra tagas i betraktande, äro sålunda för Sverige
väsendtligen olika år 1863 än åren 1823 till 1853, Snabbt stigande
folkmängd, handelsförbindelser och industriel verksamhet
torde utgöra fullgiltiga skäl för önskan, att erhålla inom landet
ett system för mått och vigt, som äfven utom riket vore i mera
allmänt bruk, desto hellre som vi aldrig kunna vara nog sangviniska,
att föreställa oss, det någonsin andra nationer adoptera
vårt nuv:de system. Hyser man denna önskan, som äfven Allm.
Besv.- o. Ekon.-Utslc.t synes anse berättigad, bör man väl ock
vidtaga några åtgärder för densammas uppfyllande, äfven om
några omkostnader skulle deraf påkallas. Skall emellertid en
sådan önskvärd förändring förberedas, bör det ske ju förr dess
hellre. Såsom jag nyss hade äran anföra, har vårt nya system
af år 1855 ännu icke blifvit särdeles införlifvadt med våra vanor
och föreställningar. Införandet af ett nytt, och särdeles ett,
hvilket så väl motsvarade alla theoriens och praktikens fordringar
som t. ex. det metriska systemet, skulle derföre för närv:de
försiggå med jemförelsevis färre olägenheter. Ett uppskof härmed
skulle deremot antingen lör långliga tider helt och hållet
undanskjuta frågan, eller ock med hvarje år förknippa ändringen
med allt större och större svårigheter, allt efter som nationen
blelve mera förtrogen med 1855 års system. Jag vågar
emellertid uttala den öfvertygelsen, att Sverige, förutsatt nemi.
H. II. 28
434
Den 14 Febrnari e. m.
att dess industriel och politiska betydelse tillväxer så, som nutidens
företeelser tyckas antyda, förr eller senare måste förändra
sitt mått- och vigtsystem till något af de stora Europeiska,
desto hellre som vårt
något enda af dem, hvarken det metriska, Engelska, Tyska eller
Ryska. Det må derföre tillåtas mig att ytterligare framhålla
vigten deraf, att åtgärder, ledande till antagande af, vare sig inom
Sverige eller, hvilket utan tvifvel vore ännu önskligare, inom de
tre Skandinaviska rikena, af ett system för mått, mål och vigt,
hvarigenom vårt land kunde i delta hänseende bringas till likställighet
med de länder, som redan för sig godkänt ett på rent
vetenskapliga grunder bygdt system, borde vidtagas med det
allra snaraste. Jag tillstår öppet, att jag för min del icke anser
mer än ett sådant system finnas, det metriska nemi. Dess företräde
framför hvarje annat vitsordas bäst deraf, att, såsom
bekant är, det begagnas vid alla vetenskapliga arbeten öfver
nästan hela verlden. Det är fullständigt genom Ing irifördt lill
allmänt begagnande i 7 Europeiska stater, Frankrike, Belgien,
Grekland, Nederländerna, konungariket Italien, Spanien och Portugal,
i de båda senare länderna sedan 1859 och 1863, samt i
en statsdel, Rhen-Bayern, tillsammans bebodde af öfver 80,(100,000
innevånare, och representerar Sveriges handel med dessa länder
för närv:de ett värde af olver 30,000,000 rdr rint, hvarjemte,
såsom vi ega ani. hoppas, vur handel med Frankrike skall inom
kort, genom ett fördelaktigt handelsfördrag, betydligt tillväxa.
Dessutom begagnas i Baden, storhertigdömet Hessen, Nassau
och Schweiz mått och vigter, hvilka grunda sig på metriska
systemet, d. v. s. utgöra jemna delar eller multipler af detta
systems enheter, hvartill, med afseende endast på vigt (det s. k.
zollpfund), komma de flesta öfriga Tyska stater, och bebos dessa
sistnämnda länder tillsammans af mellan 30 och 40,000,000 menniskor.
Dessutom lära åtgärder blifvit vidtagna för införande af det
metriska systemet i Brasilien, Chili, Columbia, Nya Granada
och Ecuador. L Tyskland har redan ..en komité, bestående af
delegerade från 19 stater, hvaribland Österrike, afgifvit till forbundsförsamlingen
i Frankfurt ett otficielt betänkande, hvari
metriska systemets antagande i bela Tyskland förordas. I Ryssland
har frågan om delta. systems införande omfattats med
ganska mycket intresse. Afven i England, hvarest fasthållandet
vid det af ålder brukliga, äfven om deltas olägenheter inses
af nästan hvar och en. icke sällan drifves till ytterlighet, har en
storartad agitation börjats för införandet derstädes af det metriska
systemet, en agitation, som vinner i omfång för hvarje år
och som icke har ringa utsigter att inom en kanske icke aflägsen
tid lyckas i sitt förehafvande. Ett förebud härtill är
utan tvifvel den omständigheten, att parlamentet för icke längesedan
antagit en bill, hvarigenom undervisning i metriska systemet
skall ovilkorligen moddelas i alla offentliga skolor. Anta*
Den 14 Febrn&ri e. m. 435
gandet af denna bill torde få tillskrifvas bemödandena af ett
vidt utgrenadt sällskap, med afdelningar och ledamöter äfven i
andra länder, »International Association for obtaining a uniform
decimal system of measures, weights and coins». Eller moget
pröfvande af det metriska systemets stora företräde framför
förändringen af det Engelska till decimalsystem, har detta sällskap
gjort till sin uppgift, att genom möten, offentliga föreläsningar
och skrifters spridande söka stämma den allmänna meningen
i England för införandet derstädes af det metriska systemet;
och man vet hvad dylika bemödanden vilja säga i England.
Genom det energiska sätt, hvarpå de bedrifvas, lyckas de
vanligen tiil sistone, derest de icke uppkalla en ännu starkare
mot-agitation, hvilket likväl icke i nyssnämnde afseende varit
fallet. I Norige har benägenheten så till vida visat sig för det
metriska systemet, att alla af de offentliga myndigheterna publicerade
statistiska arbeten allt sedan 1861 innehålla en reduktionstabell
för det inländska systemet till det metriska. I)e af
Englands handclsministerium (Hoard of Trade) offentliggjorda
statistiska redogörelserna, likasom äfven numera de af K. Svenska
Telegraf-Styrelsen afgifna, innehålla dylika reduktionstabeller.
En icke ringa del af de civiliserade nationerna har sålunda
dels redan fullständigt antagit det metriska mått- och vigtsystemet,
dels förändrat sina gamla till delvis öfverensstämmelse
dermed, dels vidtagit förberedande åtgärder för detta
systems införande, och dels börjat egna detsamma mycken uppmärksamhet.
Systemet tyckes sålunda allt mera nalkas sin bestämmelse,
eller att vara ett för alla folk och länder gemensamt.
Ehuru jag på grund af det nyss anförda helst skulle hafva
gifvit min röst åt ett förslag till underdånig skrifvelse till K.
M., hvilket direkt förordat det metriska mått- och vigtsystemets
antagande i vår och de båda andra Skandinaviska staterna,
och ehuru jag derjemte af flera skäl helst skulle sett att
frågan om likställighet i myntsystem blifvit tills vidare icke vidrörd,
såsom icke egande omedelbart sammanhang med mått
och vigt, förenar jag mig dock i den af Hr Isberg afgifna reservationen,
enär jag förmodar densamma, i hvilken icke mindre
än 6 af Utskds öfriga ledamöter instämt, hafva större utsigt till
framgång, och tillåter jag mig derför vördsamt hemställa, att
Ilr Gr. o. Landtm, behagade framställa propus, derå:
att It. St:r måtte uti underdånig skrifvelse anhålla,
det K. M., efter genom sakkunige män verksläld
undersökning och utredning, hvilket system för mått,
mål, vigt och mynt må finnas lämpligst för Sveriges
bringande, i afseende derå, till likställighet, i möjligaste
måtto, med de länder i det öfriga Europa, som
redan för sig godkänt ett på vetenskapliga grunder
byggdt system i förenämnde hänseende, — ville
vidtaga de åtgärder, som kunna leda till antagande i
de tre Skandinaviska rikena af ett gemensamt system
för mått, mål, vigt och mynt.
436
Den 14 Febrnari e. m.
Gr. Hamilton, Malcolm Walter: Jag är i hufvudsaken
af alldeles samma tanka som Gr. Mörner, ehuru jag kommer
till ett något olika resultat. Det, hvartill Utsk:t kommit, synes
mig vara ett ganska knapphändigt, då Utsk:t säger, att de med
ifrågaställa utredningen förenade kostnader skulle lägga hinder
i vägen för densammas ut förande, och derföre alslvrker Hr
Wallenberga förslag. En gång förr eller sednare blifva vi dock
tvungna, för att icke stå isolerade från den öfriga verlden, att
antaga det metriska systemet, och jag kan icke annat än beklaga
att, när R. St:r antogo ett nytt system, de icke voro nog
storsinnade att då taga steget fullt ut och adoptera detta vetenskapliga
system, som är antaget af de största och mest civiliserade
nationer, och som dagligen vinner alltmera utbredning.
Afven Hr Isbergs reservationsvis afgifna förslag tillfredsställer
mig icke fullt. Han talar nemi. blott om ett på vetenskapliga
grunder bygdt system, utan att utsäga, hvilket som dermed
menas. Några underhandlingar med främmande magter tror
jag icke behöfvas, ty Sverige kan alltför väl antaga det metriska
systemet, utan att derföre behöfva påtruga andra stater
detsamma. Jag skulle således önska, att Hr Wallenbergs förslag
måtte antagas, dock med uteslutande af »mynt«, emedan
jag vet att i Ranko-Utsk:t är i afseende derå redan uppgjordt
ett förslag, som inom kort inkommer till R. St:r, och att således
It. St:r måtte till K. M. ingå med en sådan skrifvelse, som
Hr Wallenberg föreslagit, men utan att deri omnämna mynt,
utan endast mått, mål och vigt; och jag tager mig friheten till
Gr. Mörner hemställa, om han ej skulle vilja häri förena sig,
då det leder till samma mål, som han åsyftat.
Hr von Troil, Sam. Gust.: Det är icke utan en viss
förvåning jag funnit, att Ekon.-Utsk:t, som eljest just icke skyr
att föreslå underd. skrifvelser tili K. M., någon gång i ämnen,
som icke kunna hänföras till de mest nyttiga och nödiga, låtit
detta vigtiga ärende, så att säga, skjutas å sido, då Utsk:t nemi.
föreslagit R. Skr att icke med anledning af Hr Wallenbergs
motion vidtaga någon åtgärd. Jag anser detta ämne så mycket
heldre för ett af de aldra vigtigaste, som jag i den befattning
jag innehar i ett af rikets sydligaste län, mera än en gång kommit
i erfarenhet af alla de svårigheter och förluster, som uppkomma
genom olikheten i mått, mål och vigt samt mynt mellan
de Skandinaviska länderna. Ehuru jag således, lika med
Gr. Hamilton, anser det vara af vigt, alt det Svenska systemet
bringas till likhet med de större Europeiska staternas, och
ehuru jag anser det metriska systemet vara det lämpligaste,
skulle jag dock hellre se, att ett för de Skandinaviska länderna
gemensemt blefve antaget, an att Sverige antoge det metriska
systemet, under det Danmark och Norige hade ett annat. Det
är nemi. enligt min tanke den med hvarje år i otrolig grad tilltagande
beröringen mellan dessa 3 länder, som företrädesvis
påkallar en förändring i nu bestående förhållanden. Om R. Skr
Den 14 Febrnari e. m.
437
inpå till K. M. med en sådan underd. skrifvelse, som Hr Isberg
i sin reservation föreslagit, skulle jag tro, att följden klefve tillsättandet
af en gemensam komité, beslående af såväl praktiska
som vetenskapsmän från de 3:ne rikena, hvilken komité då äfven
kunde sätta sig i förbindelse med det öfriga Europa. Jag
tror också, att den åsyftade förändringen så mycket lättare
kunde åvägabringas i de båda andra länderna, som der ännu
gälla de bestämmelser, som vidtogos i slutet af 1 GOO-talet, och
som man der äfven varit betänkt på en förändring. I Danmark
tillsattes 1820 en komité, men resultatet af dess arbeten
var blott, att skålpundet förändrades från 498 till 500 Franska
gramm. Det Danska skålp:t är lika med det Tyska Tullförenings-skålp:t.
Hvar och en finner lätt, att detta måste i betydlig
mån underlätta handelsförbindelserna mellan det förra landet
och de Tyska staterna. Skulle nu England gå in på det
metriska systemet, så skulle förmodligen en Skandinavisk komité
äfven komma till det resultat att föreslå samma systems
införande äfven i de 3 nordiska rikena. Hvad beträffar de
nuv:de systemerna, vågar jag säga, alt de äro alldeles oefterrättliga.
Ett Danskt skålp. utgör, såsom jag förut nämnt, 500
gramm, under det ett Svenskt är 425,7; en Dansk fot är 31.8
centimeter, under det en Svensk blott är 29.6; och går jag till
rymdmåtten, så svara 267 Danska potter mot 100 Sv. kannor,
hvadan 1 kanna är ungefär lika med 2 § pott, och 1 Fransk
litre = 1,02 Dansk pott. Man kunde således, genom att med
en ringa jemkning antaga potten till rymdmått, komma in på
det Franska systemet. För att inse nödvändigheten af en öfverensstämmelse
i dessa afseenden, måste man besinna, hvilka
oändliga förluster som vid varubyten, man och man emellan, uppkomma
af den nu rådande skiljaktigheten, då reduktionen måste
för hvarje särskild gång göras. — Gr. Hamilton bar önskat,
att 11. St:r i den underd. skrilvelsen icke skulle nämna något
om myntet. Jag anser det deremot vara af aldrastörsta vigt
att så sker. En mark Kölniskt finsilfver utmyntas nemi. i Sverige
till 9 { specier, men i Danmark till 9 J, och. i legering tillsattes
i Danmark 131 proc. koppar, men i Sverige 25 proc.
Sverige förlorar således på hvarje mark finsilfver dels specie,
utom kopparen. Då således vår sillver-rdr innehåller mera silfver
än (Jen Danska och Norska, skulle man väl också tro, att
den ansågos begärligare eller åtminstone jemngod med dessa;
men så är icke förhållandet. I Hamburg, i Danmark, hvart vi
vända oss, få vi betala agio. Jag tror således, att skrifvelsen
bör omfatta äfven myntet. I lörmelt, ehuru icke i statistiskt
afseende, tror jag Hr Isbergs förslag vara fullt tillfredsställande,
och tillstyrker så mycket hellre dess antagande, som BorgareSt.
enhälligt bifallit detsamma. Men denna fråga har äfven en
annan sida, som är af aldrastörsta vigt, nemi. den politiska.
Man bör nemi. icke undanskjuta tillfället, att, i en fråga af så
stor betydenhet som denna, komma till en öfverensstämmelse
mellan dessa trenne folk, som äro af samma ursprung, som
438
Den 14 Febrnari e. m.
tala ungefär samma språk, och som hafva så många tusentals
beröringspunkter sinsemellan. Jag anhåller således om bifall
till Hr Isbergs i reservationen framställda förslag.
Hr von Koch, Nils Samuel: Jag instämmer för min del med
dem, som ifra för det metriska systemet. Otn vi, efter att så nyligen
hafva infört ett nytt system, nu skola vidtaga någon förändring,
så måste det vara för att vinna ett större mål, nemi. öfverensstämmelse
med de stora Europeiska länderna. Till de upplysningar,
Gr. Mörner lemnat, vill jag blott ytterligare foga den, att, enligt
uppgift, England låtit det blifva fakultativt, att vid införsel af
varor begagna det metriska systemet, och det kunde vara skäl
att tänka på, om icke denna utväg kunde äfven här vidtagas.
I ett afseende måste jag dock skilja mig från reservanten, nemi.
i fråga om mynt. Jag skulle åtminstone icke vilja tillstyrka
införande af samma myntenhet i hela verlden, isynnerhet som
åtskilliga länder basera sitt mynt på silfver, och andra sitt på
guld. Jag skall också så mycket hellre utesluta ordet »mynt»
ur den underd. skrilvelsen, som det är bekant, att Hr Björck
väckt särskild motion derom, hvilken äfven vunnit afseende i
Ilanko-Utslct, som deröfver redan uppsatt sitt Betänk., hvilket
torde böra afvaktas, innan vi fatta beslut i denna fråga. Jag
vill således antaga Hr Isbergs reservation, om man utstryker
ordet »mynt,» äfvensom orden »på vetenskapliga grunder bygdt,»
ty det är bekant, att med dessa grunders vetenskaplighet hänger
det icke så alldeles rätt ihop. Något annat system kan väl
i alla fall icke komma i fråga, än det metriska, hvilket redan
är antaget af 80 millioner menniskor, och som äfven i England
har goda utsigter för sig.
Frih. Cederström, Rudolf: Knappt har den Svenska nationen,
efter att för få år sedan hafva antagit ett nytt myntsystem, nu
med detta års första dag börjat laborera med detta nya system
för mått, mål och vigt, förr än man redan är färdig att vilja
pålägga nationen ett nytt arbete i samma ämne, men i förändrad
rigtning. Sådant kan icke för den Svenska allmänheten
vara välkommet. Hufvudändamålet är af motionärerne framstäldt
såsom utgörande öfverensstämmelse i dessa afseenden
mellan de 3 Skandinaviska rikena. Jlet torde dock ej böra
förglömmas, att Sverige idkar handel och trafik, icke blott med
Danmark och Norige, utan äfven med Finland, Belgien, Holland
m. fl. länder, äfvensom med de transatlantiska länderna. Jag
tror derföre, att öfverensstämmelsen mellan de 3 nordiska rikena
icke förtjenar ensamt tagas i betraktande. Något helt annat
hade varit, om i Hr Wallenbergs motion blifvit föreslaget,
att införa meter-systemet; men derom finnes icke ett enda ord
i hans förslag till beslut. Icke heller tror jag, att man på underhandlingens
väg skulle komma till något hugnelig! resultat.
Jag påminner mig, huruledes, vid öfverläggningen härom inom
Utsk:t, en ledamot, som, lika med mig, är uppfödd i en pro
-
Den 14 Februari e. m.
439
vins närbelägen lill riksgränsen, yltrade sig känna ganska väl
våra bröder Norrmännen. Om vi föresloge dem att antaga ett
gemensamt system för mynt, mått, mål och vigt, så skulle de,
efter bans förmodan, ganska säkert svara: »ja, om ni vill antaga
vårt system, men eljest icke!» Då nu äfven den 3:dje
Skandinaviska staten skulle med oss sammanjemka sig, så fruktar
jag häraf skulle uppstå ett slags system, som alls icke vore
något verkligt system; och då kunna vi så gerna behålla tills
vidare det vi nu hafva. Att meter-systemet är bra, tror äfven
jag, men det torde vara tids nog för oss att antaga detsamma,
dä England först gifvit oss ett exempel att följa. Jag anhåller
således om bifall till denna punkt i Utsk:ts Betänk.
Frih. Baab, Ad. Christ.: Frih. Cederström har först och
främst andragit, att vi så nyligen antagit ett nytt system, och att det
skulle verka missnöje, om, medan vi ännu laborera med att
lära känna detsamma, ett ännu nyare skulle antagas. Men just
innan man ännu blifvit rätt förtrogen med det förra, innan det
hunnit intränga i folkets vanor, är det skäl att göra en förändring,
om en sådan finnes lämplig och af hehofvet påkallad.
Frilr.n har vidare antydt, att den af Hr Wallenberg afsedda
öfverensstämmelsen i detta fall mellan de 3 Skandinaviska rikena
icke vore af något, särdeles värde, emedan Sverige handlar
äfven med andra nationer, och beröringen med dessa vore
af lika stor vigt. Men det ligger i sakens natur, att trafiken
med grannarne är den lifiigasle, oell, som Ilr von Troil anmärkt,
de förluster, sorn uppkomma genom den nu rådande
skiljaktigheten, äro oberäkneliga. Äfven den politiska sidan får
icke förbises, ty otvifvelaktig! skulle den åsyftade öfverensstämmelsen
åstadkomma närmare förbindelser än nu är förhållandet.
Friluns 3:dje argument, att Norrmännen icke skulle vilja
antaga ett nytt system, derföre att det af oss föresloges, mäste
jag alldeles underkänna, och jag tror att Hr Frilv.n icke känner
våra bröder Norrmännen så väl, som han vill låta påskina.
Sedan jag nu hört, alt Borgare-St. antagit Hr Isbergs reservation,
tror jag det bästa vore att följa dess exempel. Att ur
skrifvelsen utesluta ordet »mynt,» tror jag icke är nödigt, ty,
om äfven Banko-Utslct inkommer med särskildt Betänk, i detta
afseende, så går det ju an att sedan göra en förändring eller
ett tillägg vid justeringen af Exped.-Utsk:ts förslag till underd.
skrifvelse. Jag anhåller således om bifall til! Hr Isbergs reservation.
Frih. Alströmer, Oscar: De flesta ledamöter af IJtsk:t voro
ense derom, att om någon förändring skulle göras, så borde det
metriska systemet antagas. Om detta har deremot Ilr Wallenberg
icke nämnt något i sin motion, och icke heller Hr Isberg
i sin reservation annat än på en omväg. För min del trodde
jag, att diplomatiska underhandlingars inledande skulle snarare
motverka 'än befrämja det afsedda ändamålet, emedan de säker
-
440
Den 14 Februari e. tn.
ligen icke kunde medföra någon snar påföljd, men deremot
skulle hindra oss alt, för vår enskilda del, under tiden antaga
meter-systemet, hvilket borde ske ju förr desto heldre, för att
icke utsätta allmänheten lör obehaget och svårigheten af tvenne
öfvergångar. Jag har således ingenting att invända mot ett sådant
beslut, sorn Hr von Koch löreslagit, biel t att man noga
faslhåIler meter-systemet, såsom det, hvilket kunde komma i
fråga att antagas.
Gr. Hamilton: Jag är, i enlighet med hvad jag förut yttrat,
af lika lanke med Frih. Alströmer, att det klokaste vore,
att Sverige, oberoende af andra nationer, nu genast antoge det
metriska systemet; men derom finnes icke ett ord nämndt i
sjelfva motionen, och derföre låler det sig icke göra att nu
fatta ett sådant beslut. — Jag har för min del yrkat, att ordet
»mynt» skulle utgå, emedan det vore mera formelt rigtigt, att
en skrifvelse derom grundade sig på ett Banko-Utsk:ts Utlåt.,
hvilket dessutom redan är färdigt; men då detta torde kunna
bifallas sedermera utan hinder deraf, att denna fråga nu afgöres,
så vill jag, för att icke splittra meningarne, förena mig
med dem, som yrkat bifall till Hr Isbergs reservation.
Hr Dalman: Här har blifvit sagdt, att då vi så nyligen
antagit ett nytt systern för mått, mål, vigt och mynt, man icke
nu borde återigen förändra detsamma. Men detta har också
icke blifvit föreslaget, utan blott att sakkunnige män skulle
sammanträda för att öfverlägga om möjligheten att åstadkomma
någon likformighet i dessa afseenden mellan de Skandinaviska
länderne, hvilka alla tre begagna olika både mätnings-, vägningsoch
räknings-sätt. Jag är visst icke någon ultra-anhängare af
Skandinavismen, tvärtom hyser jag rätt stor farhåga för densammas
alltför hastiga politiska utveckling; men jag anser dock,
att en öfverensstämmelse i afseende å mynt, mått, mål och
vigt skulle leda lill de 3 Skandinaviska rikenas sanna nytta och
till ett närmande, som utan tvifvel är att önska. Men för öfrigt
behöfva vi sannerligen icke frukta, att det skall gå alltför
fort med denna förändring. Vi höllö på här hemma i 15 runda
år, innan vi lyckades få decimal-systemet inlördt, och om
man kommer derhän att erkänna iördelarne af metersystemet,
så förmodar jag det skall taga lika lång tid, innan detta blir
genomfördt. Jag föreställer mig också att, ehuru det nu af
Hr Wallenberg framställda förslaget egentligen afser likhet mellan
Sverige, Norige och Danmark, skulle dock, om en komité tillsattes,
frågan kunna vinna en mera omfattande undersökning, ledande
till antagande af ett allmänt Europeiskt system eller det metriska.
Vi vela också, att det egentligen hållits en internationel kongress
i Briissel, der denna fråga blifvit handlagd, och jag tror
att vi icke böra i detta afseende ställa oss utom de öfriga Europeiska
staterna. Icke torde det heller vara nödigt att, då
fråga blott är att till K. M. ingå med en underdånig anhållan
Den 14 Februari e. m.
441
om nedsättande af en komité, så noga väga och nagelfara med
orden, ulan man torde kunna med trygghet öfverlemna alla detaljer
till Iv. M. På dessa grunder anhåller jag om bifall till
Hr Isbergs reservation.
Gr. Björnstjerna: Jag instämmer med dem, som yrkat
antagande af Hr Isbergs reservation. Frih. Cederström har trott,
alt underhandlingar med de håda andra Skandinaviska staterna
skulle leda till ingenting; det tror jag äfven, nemi. om Sverige
fordrade att de båda andra länderne skulle antaga vårt system,
trien så lärer väl frågan aldrig komma att gestalta sig. Det är
gifvet, att när 3 personer med hvar sina enskilda åsigter önska
en anslutning till hvarandra, måste alla 3 jemka med sig. Att
méter-systemet blir det som då gör sig gällande, kan icke betviflas.
Det är redan antaget af de flesta vest-europeiska stater;
till och med det eljest så stationära Österrike har i Frankfurt
lörurdat det. Man har sagt, att då vi nu som bäst arbeta
med att inlära ett nytt system, vore det icke skäl att förkasta
detta och börja med ett annat. Jag anser tvärtom; vi hafva
icke ännu satt oss in i det nya systemet, och kunna då lika
lätt antaga det metriska, det enda rationella, och som dessutom i
många fall passar in i vårt gamla system, t. ex. i afseende å
tunnan. Frih. Cederström har icke velat erkänna den stora
vigten af att lätta våra handelsförbindelser med grannrikena;
jag är förvissad, att om Hr Frih:n tillbragle några månader i
södra Sverige, skulle han komma på andra lankar. Man synes
här vara särdeles rädd för den Skandinaviska idéen, men
så långt borde man väl dock utan fara kunna sträcka Skandivavismen,
som till likhet i mynt, mått, mål och vigt. Vi hafva
nu varit förenade med Norige i 50 år. Föreningen har just icke
utvecklat sig med jättesteg. Kunde icke nu möjligen, tiden vara
inne att börja ett litet närmande åtminstone i praktiskt afseende?
Folk och språk äro på både sidor om fjällen lika, men
att begära att ett Svenskt 25 öre måtte gälla sorn mynt i Norige,
det skulle ännu vara orimligt. Jag vill ej tro det. För min
del bekänner jag mig vara varmt tillgifven den Skandinaviska
idéen, i hela dess vidd. men väl inseende att allt icke ännu kan
uppnås, täger jag det lilla, som kan fås. Jag anhåller om bifall
till Hr Isbergs reservation.
Hr von Troil: Jag har med glädje hört de flesta talarne
förena sig om bifall till Hr Isbergs reservation, äfvensom att Gr.
Hamilton afstått från sin särskilda mening i afseende å myntet.
Frågan om detta är just af aldra största vigt, och icke blott
med afseende å de dagliga förlusterna i handel och vandel. Vi
veta alla, att vår silfverfond på sednare tider visat en stark benägenhet
att utströmma ur banken. Det har inträffat, att exporten
från Skåne till Danmark varit större än inporten, och
Danskarne hafva då velat betala med Danska speciedaler på
442
Den 14 Februari e. m.
det vilkor, att de skulle få för dem lika mycket som för de
Svenska. På något sådant kan dock Bank-Styrelsen icke ingå,
då den Svenska specien innehåller mera silfver än den Danska.
Frih. Cederström har erinrat, att Sverige står i förbindelser icke
blott med Danmark och Norige, utan äfven med andra länder;
men handeln med dessa går i allmänhet genom sådana personers
händer, hvilka inköpa varor i större qvantiteter, och som
ganska väl förstå sig på myntberäkningen, under det vi äro utsatta
för ständiga förluster och svårigheter på de många millioner,
som utgöra detaljhandelns rörelsekapital i gränsorterna. Skulle
nu en komité komma till stånd, så kan den icke föreslå något
annat system till basis än det metriska, ty det Danska och det
Norska äro icke ens decimalsystemer. Hvad beträffar Frih. Alströmers
betänklighet, att underhandlingarne skulle kunna lägga
hinder i vägen för oss att, oberoende af andra stater, antaga
det metriska systemet, så förmodar jag att komitén icke skulle
arbeta så långsamt, att ej dess Utlåt, kunde vara färdigt till
nästa riksdag, då det således stöde K. St:r fritt att besluta om
saken.
Jag anhåller således fortfarande om bifall till Hr Isbergs
reservation.
Gr. Mörner, Carl Göran: De flesta, som här yttrat sig,
hafva yrkat bifall till Ilr Isbergs reservation, men icke lör att
vinna hvad deri föreslås, utan på det alt det metriska systemet
måtte antagas. Då detta är meningen, borde den också hafva
blifvit öppet uttalad, och det hade då varit bättre, om Utsk:t
föreslagit inställande af alla åtgärder för införande af det nu
påbjudna systemet, så att allmänheten sluppit alt först plågas
med dettas inlärande och sedan straxt efter oroas genom att
antaga ännu ett annat. Den stora allmänheten är verkligen icke
så intresserad af dylika experimenter, att deruti bör ligga någon
uppmuntran tiil ideliga förändringar. Det kan icke vara
eder, Mina Hrr! obekant, att det system, som med detta års
början vunnit sin tillämpning, först efter ganska svåra strider
blef antaget, och, för att bereda detsamma lättare insteg
hos allmänheten, ansåg man sig då likväl böra utgå från
enheter, som åtminstone till någon del voro för denna allmänhet
bekanta. Nu vill man att dessa grunder skola förkastas,
för att i stället antaga ett annat system, bygdt på så kallade
vetenskapliga grunder, men som för allmänheten icke ega det
ringaste intresse, och hvilka redan blifvit af den fortgående vetenskapliga
forskningen befunna i viss mån felaktiga och bygdå
på misstag. Det kan blifva beqvämt för Hrr Grosshandlare att
icke behöfva göra ny reduktion af mått eller vigt, då de förskrifva
in sina varor från utlandet; men huru obetydlig är icke
denna vinst emot den olägenhet, som hela allmänheten finge
underkasta sig? Hvad betyder väl antalet af liqvider och omsättningar
med utlandet i jemförelse med dem, som ega rum
Den 14 Febrnsri e. m.
443
man och man emellen i hela Sveriges rike? Det ar för denna
stora omsättnings-rörelse, som dagliga och nästan stundliga svårigheter
skulle uppstå, då man icke kände värdet af de storheter,
med hvilka man nödgades röra sig. Man har sagt, att vi
genom den nuvarande olikheten i myntfoten skulle förlora särdeles
mycket vid handel med grannländerna; men de, som fara
till Köpenhamn för att i bodarne derstädes göra sina uppköp,
göra sig nog reda för hvad de betala och hvad de få för sina
penningar. Just Hrr:ne från Skåne torde kunna vitsorda, att i den
provinsen lefver alltsedan 1600-talet det gamla Danska systemet
i mynt, mått och vigt ännu på många ställen qvar; så långsamt
går det att i dessa afseenden införa förändringar. Den ifrågaställa
komitén anser jag för min del aldeles öfverflödig. Om
meningen är, som man säger, att få det metriska systemet antaget,
så behöfves icke någon komité, ty detta system är redan
tillbörligen både utarbetadt och kändt, och det lärer väl ej blifva
hvarken bättre eller sämre, om det också får »videtur», af
några komité-ledamöter från Sverige, Danmark och Norige. Aro
vi således öfvertvgade oin detta systems förträfflighet, så kunna
vi ju helt enkelt antaga det, ulan att låta på något sätt binda
oss af hvad i grannländerne i afseende häruppå göres eller
låtes. Jag kan således för min del icke finna ani. att gå in på
Hr Isbergs reservation, och då jag icke har något annat att
välja på, så yrkar jag bifall till Utsk:ts framställning i denna
punkt.
Hr von Koch: För att icke gifva anledning till någon
splittring, så förenar jag mig med dem, som yrkat bifall till Hr
Isbergs reservation.
Hr Mannerskantz, Carl Axel: För min del får jag förklara,
att jag vill bifalla Hr Isbergs reservation, med vilkor att
ordet »mynt» derutur utgår, hvarpå jag således anhåller om
propos.
Sedan öfverläggningen förklarats härmed fulländad, yttrade
Hr Gr. o. Landtm., att under densamma hade yrkats dels
bifall till Utsk:ts förev:de hemställan, dels att 14. o. Ad., med afslag
å samma hemställan, skulle antaga det af Hr Isberg i hans
vid Betänk:t fogade reservation framställda förslag, hvilket lydde
sålunda: »att R. St:r måtte i underd. skrifvelse anhålla, det K. M.,
efter genom sakkunnige män verkställd undersökning och utredning,
hvilket system för mått, mål, vigt och mynt må finnas
lämpligast för Sveriges hringande, i afseende derå, till likställighet,
i möjligaste måtto, med de länder i det öfriga Europa, som
redan för sig godkänt ett på vetenskapliga grunder bygdt system
i förenämnda hänseende, ville vidtaga de åtgärder, som kunna
leda till antagande i de tre Skandinaviska rikena af ett gemensamt
system för mått, mål, vigt och mynt»; och dels slutligen
444
Den 14 Febrnari e. m.
af Hr Mannerskantz, att R. o. Ad., med afsta? å Utslcts hemställan,
skulle bifalla Hr Isbergs nyssberörde förslag, dock med
uteslutande af hvad deri förekomma rörande mynt.
Härefter framställde Hr Gr. o. Landtm, först propos. på
bifall till Utsk:ts hemställan, hvartill svarades många nej och
några ja. samt sedermera propos. på afslag å samma hemställan
och antagande af Hr Isbergs förslag i dess helhet, då svaren
ut folio nied starka ja, blandade med nej; och förklarades ja nu
hafva varit öfvervägande,
Utsk:ts två sednare hemställanden.
Biföllos.
Föredrogs och bifölls Banko-Ufslcts d. 11 dennes bordlagde
Utlåt. N:o 24, i ani. af ett utaf Häradshöfdingen Th. Berger
och Grosshandels-bolaget Sv. Renström & komp. gjordt ackordsanbud.
Föredrogs, men begärdes af flera ledamöter ånyo på bordet,
Sammansatta Lag- samt Allm. Lesv- o. Jikon.-Utslcts den 11
dennes bordlagda Betänk, N:o 2, i ani. af väckta motioner ang:de
dels omarbetning af, dels ock ändringar i nu gällande legostadga.
Föredrogs, men begärdes af (lera ledamöter ånyo på bordet,
Allm. Besv— o. Ekon.-Ulsk:ts den 11 dennes bordlagda
Betänk. N:o 57, i ani. af väckt motion om anställande af undersökning
lill utrönande deraf, huruvida disposilions-rätten till åtskilliga
jordlotter på Gottland, hvilka förmodas vara kyrkornas
tillhörighet, rätteligen tillkommer kyrkoherdarne eller icke.
Föredrogs och bifölls samma Utsk:s d. 11 dennes bordlagde
Betänk. N:o 58, i ani. af väckt motion om skiljande af landshöfdinge-
och militärbefälhafvare-embetena på Gottland.
Föredrogs, men begärdes af flere ledamöter ånyo på bordet,
samma Utslcs den 11 dennes bordlagde Betänk. N:o 59, i ani.
af väckta motioner ang:de dels enskilda bankers upphörande,
dels vilkoren för ny oktroj, dels ock privatbankssedlars användbarhet
i den allmänna uppbörden.
Den 14 Februari e. m.
445
Föredrogs och bifölls samma Utsk:s den 11 dennes bordlagde
Betänk. N:o CO, i ani. af väckta motioner om biskopsernbetens
indragning.
Föredrogs, men begärdes af flera ledamöter ånyo på bordet,
samma Utsk:s den 11 dennes bordlagde Betänk. N:o 61, i
ani. af väckt motion om utvidgad rätt lör qvinna till anställning
i sådan tjenstebefattning, som för henne är passande.
Föredrogos och biföllos samma Utsk:s den 11 dennes bordlagde
Betänkm:
N:o 62, i ani. af väckt motion i fråga om utsträckt fribrefsrätt
för länsmän;
N:o 63, i ani. af väckta motioner ang:de förändring i sättet
för kronobrefbäringens utgörande;
N:o 72, i ani. af väckt motion om vidtagande af åtgärder
till hämmande af tiggeri;
N:o 73, i ani. af väckt motion om revision af jordeboken;
N:o 74, i ani. af väckt motion om förändrade bestämmelser
i fråga om den till inre tullbevakningen hörande personal;
N:o 75, i ani. af väckt motion om förbud mot gesällvand
ring;
samt
N:o 76, i ani. af väckt motion om upplåtande på entreprenad
till den minstbjudande utaf tryckningen af allmänna författningar
och kungörelser.
Slutligen föredrogs, men begärdes af flere ledamöter ånyo
pä bordet, TIr Brakels, Mauritz, den 11 dennes bordlagde förslag,
att Riks-Stånden skola sammanträda till gemensam öfverläggning
om Stats-Utsk:ts blifvande Utlåt. ang:de regleringen
af utgifterne under Riks-statens femte hufvudtitel.
R. o. Ad. åtskiljdes kl. ^ 12 på natten.
Ln fidem,
O. Brakel.
i 56
Den 18 Februari.
Onsdagen (len 18 Februari 1863-
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades 4 prot.-utdrag för den 11 dennes.
Företogs val af en suppleant till fullmäktige i R. St:rs Riksgälds-kontor
efter Kaptenen Carl Gustal Hjerta; oell befanns
dertill hafva blifvit utsedd:
Hr Rogeman, Johan Ludvig Christoffer, Riddar!).-Kamrerare,
Kammarherre, R. N. O., med 114 röster.
Frih. Rudbeck, Reinhold: Uti sist!. Lördags-plenum anmärkte
Frih. Cederström, R., mot Exped.-Utslct, att samma
Utsk. ådagalagt bristande eftertanke, då Utslct vid tryckningen
af Utlåtm och Betanien icke tillsett, att uti de fall, då reservationer
voro afgifna, dessa icke, åtminstone till en del, voro
tryckta å samma sida, derå Retänk:t alslutades. I följd deraf
skulle, efter Friluns förmenande, den som läser Retänk:t, blifva
utsatt för den olägenhet, att vid slutet af sidan förutsätta,
det ingen reservation finnes Betänk:t bifogad. Den värda Frilun
synes deremot sjelf förutsätta, att den, som läser Betänk:t, icke
kail vända om bladet.
Om detta Utsk:ts af Frih. Cederström öfverklagade förfaringssätt
är ett fel, så skall likväl en hvar, som vill taga någon
närmare kännedom om dessa förhållanden, finna, att samma
förfaringssätt följts utaf Utsk:t under Hera föreg:de riksdagar,
deribland äfven under de riksmöten, då Utsk:t haft den förmånen
att hafva Frih. Cederström, R., till ordförande.
Mot Utsk:t är vidare anmärkt att tryckningen dersammastädes
försiggått alltför långsamt; men då Utsk:t nu tryckt 500
ark och vid samma tid under förra riksdagen endast 300 ark
varit tryckta, synes mig denna anmärkning temligen obillig. På
mängden utaf hvad som trvckes beror åter, i hvad män riksdagstrycket
kan mer eller mindre hastigt utdelas. Äfven af
bokbindarens häftning kan denna utdelning, utan Utsk:ts förvållande,
varda uppehållen.
Ytterligare har anmärkts, att uti ett Lag-Utsk:ts Betänk,
en hänvisning är gjord till en motion, som gäller ett för denna
fråga helt främmande ämne. Denna felaktighet har dock berott,
Den 18 Februari.
447
icke på Exped.-Utsk:t, utan på Lag-Utsk:ts kansli; ty Exped.-  Utsk:t har uti berörde hänseende icke tryckt något annat än
som i behörig ordning Utslct tillhandakommit genom Lag-Utsk:ts
skrifne Betänk. Exped.-Utsk:t kan väl icke skäligen göras ansvarigt
för rigtigheten af alla de sifler-uppgifter, sorn förekomma
uti Utsk:ns skriftliga uppsatser.
Att anmärkningarne varit obefogade, torde R. o. Ad. således
finna icke behöfva någon vidlyftigare bevisning.
Gr. Björnstjerna, Carl Magnus: R. o. Ad. fattade under
sista sammanträdet ett vigtigt beslut ang:dc införandet af lika mynt,
mått och vigt uti de tre olika Skandinaviska rikena. Bonde-St.
har godkiinnt Ekon.-Utsk:ts lörev.de Betänk. N:o71—eller med
andra ord alslagit nyssnämnde sak. Borgare-St. liar stannat uti
enahanda beslut med R. o. Ad.; och Preste-St. har återremitterat
Betänk:t uti samma syftning.
För att denna fråga skall kunna blifva på ett tillfredsställande
sätt afgjord, anhåller jag alt R. o. Ad. ville inbjuda PresteSt.
att förena sig uti det af R. o. Ad. och Borgare-St. i ämnet
förut fattade beslut.
Hr Gr. o. Landtm, hemställde, huruvida R. o. Ad. bifölle
Gr. Björnstjernas nu väckta förslag, att Högvörd. Preste-St.
skulle inbjudas att förena sig uti R. o. Ad:s i afseende å första
punkten af Allm. Besv.- o. Ekon.-Utskds Betänk. N:o 71, fattade
beslut att, med afslag å Utskrts i nämnde punkt gjorda
hemställan, antaga det förslag till underd. skrifvelse, som Hr
Isberg uti sin vid Betänk:t fogade reservation afgilvit; och sedan
härtill svarats flere ja jemte ett eller annat nej, förklarade Hr
Gr. o. Landtm, sig hafva funnit ja öfvervägande.
Föredrocs ett från Ilederv. Bonde-St. ankommet prot.-utdrag
N:o 178 för den 14 dennes, innefattande, bland annat,
inbjudning till de öfriga Riks-Stånden att förena sig uti förstnämnde
Stånds beslut öfver 3:dje punkten i Allm. Besv.- och
Ekon.. Utslcts Betänk. N:o 71, i ani. af motioner i fråga om
förändrade bestämmelser rörande mått och vigter samt justering
deraf m. m.
Begärdes på bordet.
Föredrogs Ilederv. Bonde-St:s d. 14 dennes bordlagde prot.-  utdrag N:o 171, innefattande inbjudning till de öfriga Riks-Stånden
att förena sig uti förstnämnde Stånds beslut öfver Allm. Besv.-  och Ekon.-Utslcts Betänk. N:o 55, i ani. af väckt motion om
upphäfvande af hittills gällande reglementen för vården af sockenmagasiuer
m. m.
448
Den 18 Februari.
Frih. Hermelin, Carl: Som R. o. Ad. vid en föreg:de
öfverläggning i detta ämne temligen enhälligt beslutat att förkasta
ifrSgav.de
sitt sålunda tillförne fattade beslut, utan vidblifva detsamma och
följaktligen afslå den nu gjorda inbjudningen.
Efter härmed slutad öfverläggning och uppå framställd
propos., beslöt R. o. Ad. att, med vidblifvande af sitt förut i
frågan fattade beslut, afslå Ronde-St:s förev:de inbjudning.
Föredrogs ånyo och bifölls sammansatta Lag- samt Allm.
Resv.- och Ekon.-Utsk:ts d. 11 och 14 dennes på bordet lagde
fietänk. N:o 2, i ani. af väckta motioner ang:de dels omarbetning
af, dels ock ändringar i nu gällande legostadga.
Föredrogs ånyo och bifölls Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk:ts
den 11 och 14 dennes på bordet lagda Betänk. N:o 57, i ani.
af vackt motion om anställande af undersökning till utrönande
deraf, huruvida dispositions-rätten till åtskilliga jordlotter på
Gottland, hvilka förmodas vara kyrkornas tillhörighet, rätteligen
tillkommer kyrkoherdarne eller icke.
Hr Fåhraeus, Olof Immanuel: Allm. Besv.- o. Ekon.-  Utsk:ts Betänk. N:o 59, som nu närmast följer å föredragningslistan,
omfattar 3:ne särskilda motioner, hvilka alla hafva oskiljaktigt
sammanhang med ärenden, som på andra Utsk:s handläggning
äro beroende. Den i l:sla punkten afhandlaile motion,
ang:de enskilda bankernas upphörande, bar nemi. oskiljaktig gemenskap
med det till Banko-Utsk:t remitterade Betänk, och förslag
till lag för enskilda banker. Den i 2:dra punkten afhandlade
motion, ang:de högre beskattning å enskilda bankerna, sammanhänger
åter med allmänna bevillningens reglering, hvartill
förslag är att från Bevilln.-Utsk-.t förvänta; och den i 3:dje punkten
afhandlade motion, som påyrkar emottagande i allmänna
uppbörden af enskilda bankernas sedlar, står likaledes i sammanhang
med nyssnämnda tili Banko-Utsk:t remitterade Betänk.;
och då det är angeläget, att Ständerna icke, genom att i förväg
fatta beslut rörande dessa speciela frågor, afskära sin fria pröfningsrätt,
då omförmälde mera omfattande ärenden till behandling
förekomma, får jag, i öfverensstämmelse med den mening,
som hos Talinans-konferensen gjort sig gällande, vördsamt föreslå,
att R. o Ad. behagade uppskjuta pröfningen och afgörandet
af Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk:ts Betänk. N:o 59, att företagas
i sammanhang med Banko- och Bevilin.-Utskms Utlåtrn ang:de
berörde ärenden, nemi. så att 1 :sta och 3:dje punkterna må
förekomma i sammanhang med vederbörande Utsk:s Utlåt, öfver
det
Den 18 Februari.
449
det remitterade förslaget till ny lag för enskilda banker, och
den 2:dra punkten i sammanhang med Bevii!n.-Utsk:ts förslag
till ny bevillnings-stadga.
I ani. häraf hemställde Hr Gr. o. Landtm., huruvida R. o.
Ad., på sätt Hr Fåhraeus föreslagit, behagade uppskjuta hehandlingen
af Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk:ts å föredragningslistan uppförda
Betänk. N:o 59, samt besluta, att de delar af samma
Betänk., som rörde Riksdagsmännen Per Erikssons och Liss
Lars Olssons motioner ang:de dels enskilda bankers upphörande
och dels privatbankssedlars emottagande i den allmänna uppbörden
skulle företagas till afgörande i sammanhang med vederbörligt
Utsk:s blifvande Betänk, rörande ny lag för enskilda
banker, men att åter den del af förstberörde Betänk., sorn afsåg
Riksdagsfullmägtigen Per Perssons motion ang:de beskattning
å enskilda banker, borde pröfvas i sammanhang med Bevilln.-  Utsk:ts blifvande Betänk, angtde den Allmänna Bevillningen.
Ropades ja.
Föredrogs ånyo och bifölls Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk:ts
d. 11 och 14 dennes bordlagde Betänk. N:o 61, i ani. af väckt
motion om utvidgad rätt för qvinna till anställning i sådan
tjenstebefattning, som för henne är passande.
Föredrogs och bifölls Sammansatta Stats- samt Allm. Besv.-  o. Ekon.-Utsk:ts d. 14 dennes bordlagde Betänk. N:o 7, i ani.
af väckta motioner om beredande af lättnader vid rustningsskyldigheten
i Skåne.
Föredrogs Sammansatta Stats- samt Allm. Besv.- o. Ekon.-  Utsk:ts d. 14 dennes bordlagde Betänk. N:o 8, i ani. af väckta
motioner om förändringar och indragningar i nuv:de båtsmanshållet.
Flere ledamöter begärde detta Betänk, ånyo på bordet,
hvarjemte anmälte sig och yttrade
Hr Fåh raeus, Olof Immanuel: Då det af Sammansatta
Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk:t afgifne Betänk., i ani.
af väckta motioner om förändringar och indragningar i
båtsmanshållet, Innefattar ett ämne, som har oskiljaktigt sammanhang
med frågor tillhörande regleringen af riksstatens 5:te
hufvudtitel, får jag i enlighet med den åsigt, som hos talmanskonferensen
uttalats, vördsamt föreslå, att behandlingen af berörda
Betänk, må uppskjutas, att företagas i sammanhang
med det Utlåt., som Stats-Utsk:t har att afgifva ang;de regleringen
af riksstatens 5:te hufvudtitel.
H. II. 29
450
Den 18 Februari.
Härefter framställde Hr Gr. o. Landtm, propos. derå, att
R. o. Ad. ville besluta, att ifrågav:de Betänk, skulle företagas
till pröfning i sammanhang med Stats-Utsk:ts blifvande Utlåt.
ang:de regleringen af utgifterne under riksstatens 5:te hufvudtitel;
hvilket bilölls.
Föredrogos och biföllos Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk:ts den
14 dennes på bordet lagde Betänkm:
N:o 77, i ani. af väckt motion om kronofogdetjensternas
indragning m. m.;
N:o 78, i ani. af väckt motion om upphäfvande eller ändring
af K. Serafimer-Ordens-Gillets Cirkulärbref den 2 Mars
1804, i hvad det angår fattiga patienter;
N:o 79, i ani. af väckt motion om åtgärders vidtagande
till försvårande af prestbetygs förfalskning;
N:o 80, i ani. af väckt motion om förändring af gällande
reglemente för städernas auktionsverk; och
N:o 81, i ani. af väckt motion om anställande af undersökning
rörande tillkomsten af vissa åt läroverken anslagna prebenden.
Föredrogs och lades till handlingarne samma Utsk:s den 14
dennes bordlagde Mern. N:o 82, i ani. af återremiss af Utslcts
Betänk. N:o 43.
Föredrogs ånyo Hr Brakels, Mauritz, den 11 och 14 dennes
på bordet lagde förslag, att Riks-Stånden skulle sammanträda
till gemensam öfverläggning rörande Stats-Utsk:ts blifvande Utlåt.
ang:de regleringen af utgifterne under riksstatens 5:te hufvudtitel.
Gr. von Platen, Baltzar: Ehuru kanske icke af behofvet
påkalladt, tar jag mig dock friheten fästa uppmärksamheten
deruppå, att de ord, hvilka jag nu kommer att yttra i afseende
å Hr Brakels motion att de öfriga Stånden måtte inbjudas att
deltaga i gemensamma öfverläggningar rörande Sveriges sjöförsvar,
icke måtte betraktas eller tydas som ett yttrande af en
J)ep:ts-Chef, utan helt enkelt som ett yttrande af en enskild ledamot
utaf detta Stånd, hvilken varmt intresserar sig för det
ifrågavrde ämnet.
Ingen kan högre än jag värdera det tillägg till 46:te §:n
R. 0., hvarigenom det blifvit en möjlighet för Riks-Stånden att
äfven under närv:de förhållanden sammanträda och öfverlägga
ang:de ämnen af allmännare intresse; men tror likväl, att det,
såväl med hänsyn till denna rättighet som i afseende å alla andra
rättigheter af större omfång och vigt, är nödigt att iakttaga,
huru och på hvad sätt de begagnas. Derföre har jag ock ansett
nödvändigt att, uti så fall, såsom ledning stödja mig på den
Den 18 Februari.
451
erfarenhet, sorn historien — under den korta tid denna förändring
i §:n varit till — gifver oss vid handen; samt trott att
man bör tillse, att denna dyrbara rättighet icke allenast med
grannlagenhet utan äfven med klokhet begagnas. Med mig erinrar
sig säkerligen många de intressanta gemensamma öfverläggningarne
rörande dels religions-friheten, dels jernvägsfrågan. Min
öfvertygelse är, att dessa sammanträden på ett högst väsendtligt
sätt bidragit till nyssnämnde frågors lyckliga lösning; men äfven
andra frågor hafva funnits, hvilka utgjort föremål för gemensamma
öfverläggningar. Dessa öfverläggningar hafva icke
blifvit omfattade med samma intresse; och följden deraf har
blifvit, att ganska många af de respektive Riks-Stånden mottogo
underrättelsen om dylika sammanträden med en viss obenägenhet,
för att icke säga motvilja. Sådant är otvifvelaktigt
en följd af det sätt, på hvilket denna rättighet blifvit begagnad.
Att jag skulle vilja nedsätta det intresse, som det nu
ifrågavarande ämnet har för allmänheten, kan naturligtvis icke
ifrågakomma; men jag erkänner, att jag verkligen icke är öfvertygad,
det allmänheten, i detta ögonblick eller under den närmaste
framtiden, kommer att hysa det derför nödiga intresse,
eller så stort intresse, som någon af de två utaf mig nyss förut
omnämnde frågor uppväckt.
Det var således, med hänsigt dertill att jag befarade, det
nu ifrågaställa sammankomster icke skulle blifva så talrikt besökta,
som åtminstone jag, för min de), skulle hafva önskat,
som jag förenade mig med de ledamöter af detta Stånd, hvilka
begärde motionens bordläggning. Under tiden har jag sökt förskaffa
mig kännedom om den håg för detta sammanträde, som
kunde förefinnas såväl i detta Stånd som i de öfriga; och i
följd deraf kommit till det resultat, att någon särskild önskan
efter detta sammanträde i allmänhet icke är för handen. Jag
hoppas att motionären, för sin del, äfven på samma sätt an
vändt
sin tid och kommit till ett motsatt resultat. Men då jag
sålunda blifvit bibragt den af mig nu omnämnda öfvertygelse,
har jag ansett det vara min skyldighet att uppå berörde förhållande
fästa detta Stånds uppmärksamhet.
Dertill kommer, att jag för min del verkligen icke känner
några egentligen nya förhållanden i ämnet, hvilka tillkommit sedan
den tid då den värde motionären och jag hade tillfälle att
i frågan här uttala oss, och som äro af så stort intresse att ett
särskildt sammanträde fordras för deras meddelande till de andra
Riks-Stånden. Visserligen är en sanning att efter samma
tid åtskilligt nytt i tryck varit synligt, såsom en brochyr af en
af R. o. Ad:s ledamöter, äfvensom en i de flesta tidningar läst
uppsats i ämnet; men då dessa utredningar i frågan, såsom
tryckta, redan varit tillgängliga för den större allmänheten, kan
jag icke annat än befara att pluraliteten af riksdagsmännen icke
skulle finna något särskildt lockande i detta sammanträde.
Sedan jag nu framställt dessa erinringar, så ock med öfverlemnande
af frågan åt den behandling af Landtmarskalken
-452
Den 18 Februari.
och Hrr Talmän, sorn Grundlagen föreskrifver, påpekar jag dock
ännu en gång nödvändigheten deraf, att såväl motionären, som
Ståndet, före frågans afgörande, väl betänka hvad belut i ämnet
är skäl att fatta.
Hvad jag befarar är icke så mycket, — ehuru äfven detta
icke synes mig vara omöjligt, — att de tre öfriga Stånden skulle
förklara sig obenägna för en sådan sammankomst, utan att
det kommer att blifva af en, så till sägandes uppmärksamhet
mot R. o. Ad:s genom inbjudningen uttalade önskan, som nämnde
Stånd skulle förklara sig villiga att uti den ifrågav:de öfverläggningen
deltaga. Sedermera kan dock följden blifva den att,
på sätt tillförene inträffat, högst få personer vid sammanträdet
sig infinna.
Jag betviflar ingalunda, att ju den värda motionären med sitt
varma fosterländska sinnelag och sitt lifliga föredrag skall kunna
intressera alla de närv:de. Med den förmåga han eger att lätt
uttrycka sina tankar och den fullkomliga frihet för honom, i thy
fall förefinnes, enär han icke behöfver bära något ansvar för
hvad han yttrar, är sådant icke svårt att förutse. Hvad mig
sjelf åter beträffar, nödgas jag göra den förklaring att, ehuru
jag icke skulle glömma min skyldighet att vid tillfället som
Dep:ts-Chef redogöra för mina åsigter i ämnet, jag likväl icke
kan ega någon förhoppning att på något sätt intressera den
församling, som här kommer tillstädes. Jag har nemi. redan
tillförene i tryck gifvit en fullständig exposé af mina tankar i
frågan.
Det torde tillåtas mig att ännu några ögonblick upptaga
R. o. Ad:s tid med den del af frågan, hvilken kanske kan anses
enskildt röra mig. Detta är likväl icke händelsen, då denna
fråga står i sammanhang med ett vid den föreg:de riksdag afhandladt
ämne. Vid sista riksdagen väcktes nemi. en motion
att skilja flottans båda vapen, det yttre och det inre sjöförsvaret.
Frågan remitterades till Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk:t och
blef af samma Utsk. uti Betänk:t N:o 121 besvarad. Utsk:t hade
den välviljan att dersammastädes citera ett af mig vid ett
föreg:de tillfälle afgifvet underdånigt yttrande, innefattande att
jag aldrig skulle ifrågasätta någon delning af flottans båda vapen.
Jag beklagar att jag då begagnade ordet aldrig. Ett gam
malt
ordspråk finnes, att man aldrig skall säga aldrig; men
hvad sjelfva saken angår, tror jag, det jag skall kunna gifva
skäl för olikheten i detta hänseende mellan min fordna och
nuv:de åsigt.
Till en början får jag fästa uppmärksamheten deruppå, att
jag uti det förslag i ämnet, som af mig vid 1851 års riksdag
framlades, uttalade den åsigt, att åtskiljandet af det befäl, som
tillhörde de olika vapnen, skulle vidtaga, så snart kapten-löjtnantsgraden
blifvit uppnådd. Jag medgifver att jag hyste en förkärlek
för den sammanslagning, som sedan 1823 egt rum; och jag
bekänner att jag var, jag vågar öppet uttala ordet, nog svag
att icke taga steget fullt ut. Jag trodde nemi. att till och med
Ben 18 Februari.
453
kapten-löjtnants-graden skulle kunna bibehållas gemensamt. Emellertid
har jag, på grund af sedermera vunnen erfarenhet,
kommit till den öfvertygelse att sådant icke är lämpligt, utan att
åtskiljandet redan ifrån inträdet i tjensten bör ega rum. De
olika vapnens officerare erfordra en olika bildning redan från
första början.
Jag upprepar det, — jag beklagar att jag nu måste göra
detta erkännande, hvilket icke kan undgå att vara sårande för
min egenkärlek; men hvad jag ännu mer skulle beklaga, vore,
om jag, för vidhållande af konseqvensen i min förut uttalade
åsigt, nu framställde ett förslag, som visserligen kunde vara uti
öfverensstämmelse med samma min fordna åsigt, men icke lämplig
för ett verksamt sjöförsvar.
Jag har icke något vidare att för närv:de tillägga, sedan
jag härmed uttalat min öfvertygelse att denna sammankomst till
ingenting gagnar, men möjligen för framtiden kan skada åsigten
om dessa allmänna öfverläggningars nytta. Jag skall likväl icke
undandraga mig min skyldighet att, i egenskap af Dep:ts-Ghef,
närvara och deltaga i denna öfverläggning, hvilken jag, för min
del, likväl skulle hafva önskat att R. o. Ad. icke beslöt.
Gr. af Ugglas, Ludvig: För min del får jag förklara,
det jag verkligen icke funnit flertalat af våra förra gemensamma
sammankomster lända till något egentligt gagn. De hafva nemi.
rört ämnen, uti hvilka man redan före företagandet af dessa
öfverläggningar ansett sig ega temlig kännedom. Med denna
fråga är detta icke förhållandet. Speciella kunskaper i detta
ämne finnas nemi. mest i detta Stånd. Hos de öfriga Stånden
kunna sådana blott uti mindre mån förutsättas. Af vigt för dem,
som önska en god frågans lösning, torde således vara att en fullständig
utredning i ämnet, d. v. s. skälen för och mot, framlägges
jemväl för de öfriga Stånden. Då derförutan hos denna
riksdags Stats-Utsk. yppats någon tveksamhet, för att icke säga
afvoghet i afseende å beviljandet af de anslag, som för denna
hufvud-titel blifvit begärde; så och enär denna tveksamhet kan
antagas till stor del vara föranledd af bristande detalj-kunskaper
i ämnet, anser jag att de, som i likhet med mig anse att allt,
som för denna hufvudtitel kan göras, äfven bör göras, icke hafva
skäl att motsätta sig det nu ifrågastäilda sammanträdet. Denna
sammankomst torde vara så mycket mer af behof påkallad, som
i denna fråga, mer än i andra frågor, tvekan råder, icke allenast
om ett definitift ordnande af vårt sjöförsvar nu bör ega rum,
utan äfven, för den händelse sådant för närv:de icke skulle befinnas
lämpligt, hvad som företrädesvis bör åtgöras.
På dessa skäl anhåller jag om bifall till Hr Brakels förslag.
Frih. Stjernstedt, Joh. Wilh.: Gr. von Platen har medgifvit
att det uti några frågor, t. ex. religionsfrihets- och jernvägs-frågorna,
varit utaf vigt att anlita dessa allmänna sammanträden,
men fruktat, det intresset för denna fråga icke skulle
454
Den 18 Februari,
vara så lifligt, att ett allmänt sammanträde, med sistnämnde
ämne till föremål, skulle kunna lända till verkligt gagn. Den
värde talaren har i afseende å denna omständighet, d. v. s.
intresset för saken, förfrågat sig uti de andra Stånden; och har
uppgifvit sig hafva uti så fall erhållit uppgifter, hvilka lemnat
stöd åt den utaf honom i berörde hänseende uttalade mening.
Jag har visserligen icke angående detta förhållande hört mig
för; men kan icke föreställa mig, att en fråga, sådan som den,
huruvida vi framdeles skola ega något sjöförsvar, skall med
liknöjdhet upptagas af Med-Stånden. Kan väl en fråga vara
vigtigare än den om flottans reorganisation — en fråga, hvilken
kan inom en jemförelsevis ganska kort tid gälla från 11 t. o. m.
20 millioner.
Gr. von Platen har uttalat den ytterligare betänklighet, att
Med-Stånden väl kunde lemna sitt bifall till det ifrågav:de förslaget,
men sedermera likväl icke inställa sig vid sammanträdet.
Denna åsigt har Gr. af Ugglas ansett sig icke kunna dela; och
jag instämmer med deri sistnämnde talaren.
Gr. von Platen har vidare sagt, att han icke skulle underlåta
att vid detta sammanträde yttra sig. Det är just detta
som jag ansett vara så särdeles önskligt; samt att således Hr
Depds-Chefen och föredraganden, med den sakkännedom, hvilken
han uti dessa ämnen i så hög grad besitter, måtte i denna
fråga göra sin röst gällande och i sådant afseende begagna
den rätt, Grundlagen medgifver honom, att uttala sin åsigt inför
alla Stånden. Visserligen är en sanning att Gr. von Platen utvecklat
sina åsigter i ämnet uti dess till Stats-Råds-prot:t afgifna
anförande; men ett muntligt föredrag anser jag dock för ändamålets
befrämjande verka långt mer än ett skriftligt. Under
åberopande af detta anförande har Gr. von Platen, för sin del,
icke funnit skäl att begära detta allmänna sammanträde. 1
betraktande af sistberörde förhållande, kan jag icke undgå att
uttrycka en ledsnad deröfver, att den nu förev:de frågan icke
blifvit mera understödd af Gr. von Platen. Ginis kända anspråkslöshet
bör icke föranleda honom att tro att icke hans
röst, hörd inom flere Riks-Stånd, skall uträtta mer, än om endast
R. o. Ad. blir i tillfälle att höra hans åsigter.
På dessa skäl anhåller jag om bifall till Hr Brakels förslag.
Hr Brakel: De tvenne nästföregående talarne hafva så
fullständigt utvecklat skälen för dessa allmänna öfverläggningar,
att jag icke vill upptaga R. o. A:s tid med att här Upprepa
hvad de här redan sagt.
Fortfarande får jag yrka att R. o. Ad. måtte lemna sitt
bifall till den af mig i ämnet framställda motion. Då Gr. von
Platen nyss hade ordet, var jag olyckligtvis här icke närv:de.
Det har dock blifvit mig berättadt, att den värde Gr:n väl icke
motsatt sig det ifrågaställa sammanträdet, men dock uttalat
den öfvertygelse att representationen icke skulle omfatta det
-
Den 18 Februari.
455
samma med tillräckligt intresse, för att å sammanträdet inställa
sig och åhöra hvad som der skulle kunna komma att yttras.
För min del kan jag icke undgå att uttrycka min förundran
deröfver att en Departements-Chef, som framlagt ett så
vidt omfattande, genomgripande och omhvälfvande förslag i afseende
på sjöförsvaret, skall kunna tro denna fråga icke för allmänheten
ega så stort intresse, att icke hela representationen
vill sammanträda och alhöra hvad Gr. von Platen har att i
ämnet anföra. Denna Gr. von Plåtens tanka måste så mycket
mer förundra mig, som jag vid flera föregående tillfällen hört
Gr. von Platen, såsom minister, uttala sig uti sann konstitutionel
anda.
Jag yrkar på bifall.
Hr Rudbeck, Claes: Min tro är att flere ledamöter,
åtminstone i Preste- och Borgare-St., skulle med ganska stort
nöje deltaga uti den nu ifrågav:de öfverläggningen. För min
del kommer således äfven jag att uttala mig för detta allmänna
sammanträde.
Det gifves nemi. en del af frågan, uti hvilken det för flottans
framtid kan vara af största vigt att inhemta den allmänna
opinionen. Detta är frågan om skiljandet af befälet vid de olika
sjövapnen.
Skärgårdsflottan kallas nu för en grundgående flotta. Vid
denna flotta bör efter min åsigt officers-korpsen vara likställd
med flottans öfriga oflicers-korpser. 1 annat fall kommer allt
sjömanskap att på dessa roddfartyg i all framtid upphöra. Såsom
bevis härpå får jag anföra, att våra båtsmän här i Stockholm
icke blifva i tillfälle att erhålla något sjömanskap. Det
är ett dugtigt folk, som man säger, »bra karlar». De sköta
sina kanonjollar ganska väl, då det är fråga om att gå ifrån
t. ex. Norrviken till Stockholm och tillbaka; men blåser det
upp, så sköta de sig sämre än den yngsta löjtnant, som hit anländt
ifrån Carlskrona. Skälet dertill är att de sakna sjömanskap,
ehuru, på sätt jag redan förut nämnt, i öfrigt bra karlar.
Af särdeles vigt anser jag således vara att flottans personal
uppfostras på seglande fartyg. Det är icke här fråga allenast
om en penningesak, utan om en åtgärd, hvilken uti generationer
skall hafva inflytande på flottans befäl.
Jag instämmer således i yrkandet på ett allmänt sammanträde
för denna frågas behandling.
Gr. von Platen: Då, på sätt R. o. Ad. torde inse, frågan
nu endast gäller, huruvida ett allmänt sammanträde i ämnet
skall ega rum, men icke de åsigter, som då skola debatteras,
har jag endast till besvarande velat upptaga ett yttrande af motionären,
hvilket till stor del måste anses vara föranledt deraf att,
han icke var närv:de, då jag förra gången yttrade mig.
Jag började nemi. mitt anförande med tillkännagifvande
det jag komme att yttra mig som enskild ledamot af R. o. Ad
456
Den 18 Februari.
Den rättigheten tror jag icke kunna beröfvas mig derföre att
jag är Departements-Chef. Såsom sådan känner jag ganska väl
mina skyldigheter, och tänker lika väl i detta sorn i andra fall
att iakttaga dem.
Hr Brakel har sagt, att jag uttalat den öfvertygelse, att representationen
skulle för denna fråga vara alltför likgiltig, för
att å det ifrågastäilda sammanträdet inställa sig och åhöra hvad
som der skulle kunna komma att yttras.
Detta är en alldeles oriktig tolkning af mitt yttrande. Mer
än väl känner jag nemi. att det för denna fråga finnes ganska
mycket intresse hos åtskilliga personer inom de andra RiksStånden;
men Hr Brakel må ursäkta mig, om jag icke tror att
pluraliteten inom de öfriga Riks-Stånden delar hans öfvertygelse
om nyttan af detta allmänna sammanträde. Denna nytta
skulle vara långt större, om beslut samtidigt med öfverläggningen
här fattades; men då votering efteråt kommer att anställas
uti Ståndens enskilda öfverläggningsrum, betviflar jag den
af sammanträdet förväntade stora nyttan.
Anledningen hvarför jag i detta afseende uttalat åtskilliga
betänkligheter, är, på sätt jag redan påpekat, att (lera ledamöter
inom de andra Stånden uttryckligen uppmanat mig, att om
förslag i denna rigtning skulle härstädes väckas, tillse att detsamma
måtte afböjas. Åfslag å motionen har jag icke yrkat,
ehuru jag, på de af mig anförde skäl, icke heller ansett mig
befogad att påyrka detta sammanträde såsom behöfiigt eller
önskligt. De talare, som dertill yrkat bifall, får jag på förhand
tacka för det moraliska löfte, som de i och med samma jemväl
utfärdat, att åtminstone de, för sin del, komma att afgifva
intressenta yttranden vid detta sammanträde.
Sedan öfverläggningen ansetts härmed afslutad samt Hr
Gr. o. Landtm, yttrat, att derunder icke uppgifvits något annat
bestämdt yrkande än å bifall till Hr Brakels ifrågav:de förslag,
framställde Hr Gr. o. Landtm, propos. på bifall till detsamma
och, då svaren ut föllo med många ja jemte ett eller annat nej,
förklarade sig hafva funnit ja öfvervägande.
Frih. Cederström, Rudolf: Valförrättningen och protokolls-justeringen
i början af detta plenum upptogo långt kortare
tid än jag förutsatt. Detta må förklara, att jag icke var
närv:de vid det tillfälle, då Frih. Rudbeck mot mig framställde
den interpellation, som han, med den ridderlighet, hvilken karakteriserar
honom, på förhand underrättat mig om, att han tänkte
i dag afgifva. Den var ämnad att utgöra ett svar på en
min i föregående plenum gjord anmärkning, då Frih. Rudbeck
till min ledsnad var frånvarande, änskönt icke lemnad i obekantskap
med föremålet för min då gjorda framställning. Af
härvarande ledamöter har jag sedermera erhållit uppgift om
innehållet af Frih. Rudbecks svaromål på den anmärkning, jag
Den 18 Februari.
457
för några plenidagar sedan aflät i afseende å Exped.-Utsk:ts sätt att
anordna tryckningen af de Utsk:ns Betänk:n åtföljande reservationer.
Pappers-slöseriet nämnde jag visst i förbigående, men det var ingalunda
hufvudsaken, hvilken bestod i angelägenheten deraf, att ej,
för ett prydligare typografiskt utseende, den fördel uppoffrades,
att reservationerna lå följa Betänkme så tätt som möjligt i spåren,
och läsaren ej förvillas genom en mindre ändamålsenlig
uppställning. Den af Hr Frih:n yttrade mening, att man kan
vända om bladet, synes mig föga bevisande, för att så verkligen
sker i tid, innan Betänkit är tilläfventyrs bifallet; och jag
afstår ej från att uppställa den fordran, jag uttalat, ehuru jag,
af grannlagenhet emot Exped.-Utskit och dess ärade ordförande,
ej velat derå yrka någon propos., hvarom icke heller nu är
fråga.
Med tiilkännagifvande att under mitt eget fordna ordförandeskap
inom Exped.-Utsk:t någon gång enahanda af mig anmärkta
förhållande egt rum, har den värda Frilen, såsom en
följd deraf, förmenat, att jag icke hade bort vara den, som
gjorde en sådan anmälan.
Dervid företer sig likväl den skiljaktighet, att Frih. Rudbecks
uppmärksamhet på enskild väg blifvit fästad på det mindre
ändamålsenliga uti ett sådant tryckningssätt. Att åter min
uppmärksamhet tillförene icke blifvit uppå berörde omständighet
särskildt fästad, må uti sådant fall lända mig till någon
ursäkt. För min del skall jag dessutom aldrig uti det förhållande,
att ett missbruk blifvit, om äfven genom något å min
sida begånget förbiseende, så till sägandes häfdvunnet, söka
något försvar eller skäl för dess fortfarande tillämpning.
På det att sålunda Frih. Rudbeck, med den omsorg, som
jag är förvissad af honom egnas åt det honom anförtrodda
ansvarsfulla värf, måtte kunna noga öfverväga, huruvida jag
icke haft rält uti min förutgående anmärkning, har jag ansett
mig icke kunna undgå att till besvarande upptaga hvad han i
ämnet andragit. Deremot har Hr Frihtn genom ofullständigt inhemtad
kännedom om innehållet af milt förra anförande, föranlåtits
att till besvarande upptaga åtskilligt, som jag icke vid
sagde tillfälle yttrade eller fann ega sammanhang med då föredragna
ärendet; hvadan jag står fast vid den öfvertygelse, att
min anmärkning icke varit obefogad, och att Hr Frilun gjorde
väl och ändamålsenligt i att förunna den en benägnare uppmärksamhet.
Anmäldes och bordlädes Sammansatta Stats- samt Allm.
Besv.- o. Ekon.-Ulslcts Retänkm:
N:o 9, i ani. af väckt motion om upphäfvande af de, genom
K. Förordn. den 17 Sept. 1783, lotshemman förunnade
friheter;
458
Den 21 Februari.
N:o 10, i ani. af väckt motion om hemmanet N:o 1
Fångåmons ^ mantal i Jemtland befrielse från rotering;
N:o 11, i ani. af väckt motion om donerade skolmästareboställens,
och deribland särdeles bostället Wrigstad, Månsgårdens
befriande från rotering;
N:o 12, i ani. af väckta motioner i fråga om åtskilliga till
båtsmans-beklädnaderi hörande persedlars anskaffande och underhåll
genom Statsverket;
N:o 13, i ani. af väckt motion om vissa förmåner för den
nyroterade jorden i Blekinge och om anslag till betäckande af
härigenom uppkommande brist;
samt Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk:ts Betänkrn:
N:o 83, i ani. af väckt motion om förberedelser till inrättande
af en homöopathisk kur-anstalt;
N:o 84, i ani. af väckt motion om behörighet för kommunal-nämnd
att upptaga och afdöma de mål, hvilka röra förseelser
mot 6:te §:n i K. Kung. den 12 Juli 1861 ang. hundskatt;
och
N:o 85, i ani. af väckt motion om befrielse för Ekesjö
stad från framtida underhålls- och byggnads-skyldighet af dervarande
elementar-läroverks hus.
R. o. Ad. åtskiljdes kl. Jl e. m.
In fidem,
0. Brakel.
Lördagen den 21 Februari 1863.
Plenum kl. 1 e. m.
Justerades 8 prot,-utdrag för den 18 dennes och pleni-prot.
för den 13 sisth December.
Den 21 Februari.
459
Upplästes ett af Frih. Rudbeck, Reinhold, inlemnadt Mern.
af följ:de lydelse:
Undertecknad får härmed vördsamt anhålla hos Höglofl.
Ridd. o. Ad. att blifva entledigad från det mig anförtrodda uppdrag
att vara ledamot i Exped.-Utsk:t; anhållandes jag tillika
vördsamt att blifva vid min riksdagsmannarätt bibehållen.
Sedan R. o. Ad., uppå Hr Gr:ns o. Landtmms propos., tili
denna anhållan lemnot bifall, anmodades Ståndets Hrr Elektorer
att utse en ny ledamot i Exped.-Utsk:t efter Frih. Rudbeck.
Föredrogs Hederv. Bonde-St:s den 18 dennes bordlagde
prot.-utdrag N:o 178, innefattande, bland annat, inbjudning till
de öfriga Riks-Stånden att förena sig uti förstnämnde Stånds
beslut i afseende å 3:dje morn. af Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk:ts
Betänk. N:o 71, i ani. af motioner i fråga om förändrade bestämmelser
rörande mått och vigter samt justering deraf m. m.
Gr. Anckarsvärd, Carl Henrik: En bland de större
olägenheterna inom våra samhälls-förhållanden är tvifvelsutan
deri mångfald af författningar, soin beröra samina sak. Så ock
med författningarne angående mått, mål och vigt. Derom finnas
två förordningar i afseende å sjelfva principerna, ett stadgande
och en instruktion. Dessa författningar, som skola tilllämpas
från början af innev:de år, hafva redan föraniedt en
mängd förklaringar, af hvilka åtskilliga gälla stadgan och 6
till 8 instruktionen. Detta har gifvit en motionär anledning att
begära R. Stms medverkan för att hos K. M. anhålla om alla
dessa författningars sammanförande till en enda. Denna motion
har af Utsk:t blifvit understödd, men på så sätt, att, oaktadt
Utsk:t gillar motionen i dess premisser, uppstår dock det
resultat, förmodligen genom miss-skrifning, att Utsk:t tillstyrker
ungefär enahanda förhållande som nu är för handen. BondeSt.
bar härvid gjort anmärkning, med anhållan att R. o. Ad.
ville, med frånträdande af sitt i ämnet fattade beslut, instämma
i Bonde-St:s redaktions-forändring. Jag tror dock att denna
icke är så tydlig, att den icke kunde göras bättre, hvarföre
jag föreställer mig, att om R. o. Ad. skulle täckas antaga
Bonde-St:s inbjudning, redaktionen äfven måtte blifva något ändrad,
ehuru med bibehållande af samma mening. I min tanke
vore denna ändring mycket lätt derigenom, att man hemställde
»det K. M. täcktes låta i en författning sammanföra instruktionen
och alla andra nu gällande stadgande!) örn mått och vigt
samt deras justering och arfvodena derför». Jag anhåller derföre
att R. o. Ad. måtte, med en så beskaffad förändring, instämma
i Bonde-St:s beslut.
Frih. Cederström, Rudolf: Den fråga, hvaruti Gr.
Anckarsvärd nyss aflåtit ett förslag, har blifvit behandlad i
460
Den 21 Februari.
Ekon.-Utskit, och på den afdelning, jag har äran tillhöra. Af
denna anledning, anhåller jag att få yttra några ord. Motionären
i ämnet har, under åberopande af de flere tid efter an
nan
utfärdade påbud rörande mått och vigt, önskat att de måtte
sammanföras i en författning. Förhållandet har hittills varit,
att en stadga finnes för allmänheten och en instruktion för
justerarne. Utsk:t trodde, att det fortfarande skulle lända till
god ordning, att på detta sätt klassificera ämnet. 1 sjelfva
verket har också i motionen icke förekommit någon anmärkning
emot denna klassificering, utan motionären har endast beklagat
sig öfver den mängd af författningar, som skulle göra det
brydsamt för allmänheten, att i kunskap och minne sammanhålla
innehållet af dem alla. Utsk:t trodde sig alltså hufvudsakligen
gå hans önskningar till mötes, då det förordade alla
författningarnes sammanförande i en stadga och en instruktion.
Då emellertid, genom Bonde-Stis i ämnet lättade beslut, en annan
åsigt gjort sig gällande, som icke inom Utskit framträdt,
och då denna åsigt nu sedermera delats af Borgare-St., äfvensom
af Gr. Anckarsvärd, ang:de stadgandernes sammanförande
i en och samma författning, kan jag i sak icke hafva något
emot en sådan åsigts antagande. Jag anser också de af Gr.
Anckarsvärd föreslagna ordalag hafva företräde framför de af
Bonde-St. antagna.
Men, M. Hrr, det finnes en annan omständighet, som härvid
jemväl är att taga i betraktande, och det är, huruvida ett
beslut i den antydda rigtningen står väl tillsammans med de
beslut, som 3 Stånd redan fattat, nemi. om bifall till Hr Wallenbergs
motion. Ar det då rätt konseqvent att, på samma
gång som R. St:r framställa begäran om åstadkommande af ett
likformigt system för mått, mål och vigt för de tre Skandinaviska
rikena, de äfven anhålla om särskildt lifgifvande af nu bestående
stadgar i detta afseende? Det förefaller mig icke fullt
öfverensstämmande med R. o. Ad:s, vid föredragningen af sista
punkten i Betänkit, i strid emot min åsigt, fattade beslut.
Då nu ett förnyadt tillfälle har yppat sig att bringa denna
sak under R. o. Adis bepröfvande, har jag velat framhålla den
bristande konseqvens, som skulle uppstå derigenom, att R. o.
Ad. fattade ett så beskaffadt beslut, som här är i fråga. Men
jag afstår ifrån att på denna grund yrka afslag; jag har blott
velat underställa Gr. Anckarsvärds eget bedömande, huruvida
den af mig åberopade omständigheten må anses utgöra hinder
för bifall till den framställning, som Hr Grin gjort.
Gr. Anckarsvärd: Min uppmärksamhet har blifvit fästad
på det oriktiga uti att föreslå någon annan redaktion, än den
som finnes i Bonde-Stis inbjudning; och då denna synes mig
tillräckligt nöjaktig, afstår jag från min begäran och inskränker
mig till att föreslå R. o. Ad. att antaga Bonde-Stis inbjudning.
Den 21 Februari.
461
Gr. Björnstjerna, Carl Magnus: För min del vill jag
förena mig med Gr. Anckarsvärd och anhålla om bifall till inbjudningen.
Jag tror, att det beslut, som R. o. Ad. nyligen
fattade, nemligen då Ståndet biföll Hr Wallenbergs motion, icke
så fort kan komma till stånd, att det ej vore särdeles nyttigt
att nu sammanföra de gällande författningarne till ett helt.
Efter härmed slutad öfverläggning och uppå framställd propos.
, fann R. o. Ad. för godt att, med frånträdande af sitt förut
i ämnet fattade beslut, antaga Bonde-St:s ifrågavrde inbjudning.
Föredrogos och biföllos Sammansatta Stats- samt Allm.
Besv.- och Ekon.-Utsk:ts den 18 dennes bordlagde Betänk.:
N:o 9, i ani. af väckt motion om upphäfvande af de, genom
K. Förordmn den 17 Sept. 1783, lotshemman förunnade
friheter;
N:o 10, i ani. af vackt motion om hemmanet N:o 1 Fångåmons
j mantal i Jemtland befrielse från rotering; och
N:o 11, i ani. af väckt motion om donerade skolmästareboställens,
och deribland särdeles bostället Wrigstad Månsgårdens
befriande från rotering.
Föredrogs samma Utsk:s den 18 dennes bordlagde Betänk.
N:o 12, i ani. af väckta motioner i fråga om åtskilliga till båts
mansbeklädnaden
hörande persedlars anskaffande och underhåll
genom Statsverket.
Detta Betänk, begärdes af flere ledamöter ånyo på bordet;
hvarjemte anmälte sig och yttrade
Hr Fåhra:us, Olof Immanuel: Det nu ånyo bordlagda
Betänk:t innefattar ett ämne, som svårligen utan olägenhet
kan behandlas fristående från pröfningen af det förslag, som
från Stats-Utsk:t är att förvänta till reglering af riks-statens 5:te
hufvudtitel. Utom det att frågor i sammanhang med denna
hufvudtitel förekomma rörande förminskning af båtsmanshållet,
så är äfven en annan omständighet att härvid gifva akt uppå.
Då nemi. för 5 riksdagar sedan båtsmans-rotehållarne befriades
från utgörandet in natura af de hufvudsakligare båtsmans-beklädnads-persedlarne,
emot vederlag i penningar efter markegång,
uppfördes å nämnde hufvudtitel ett särskildt anslag, för
att betacka skillnaden emellan markegångs-prisen och de verkliga
upphandlings-prisen. I den fråga, som är föremål för det
omförmälda Betänktt och som afser, att kronan skall öfvertaga
äfven det öfriga af båtsmans-beklädnaden, såsom det heter, »på
enahanda grunder, som uti K. Förordnm d. 22 December 1848
finnas antagna», måste det således tillses, huruvida det anslag,
462
Den 21 Februari.
sorn för berörda ändamål varder anvisadt, kan anses bereda tillgång
äfven för det ökade behof, sorn genom bifall till Betänk:t
skulle uppkomma.
Enligt den öfverenskommelse, som med afseende härå i
Talmans-konferensen egt rum, får jag alltså vördsamt föreslå,
att behandlingen af Sammansatta Stats- samt Allm. Besv.- och
Ekon.-Utsk:ts Betänk. N:o 12 må uppskjutas, att företagas i
sammanhang med det Utlåt., som Stats-Utsk:t har att afgifva
ang:de regleringen af riks-statens 5:te hufvudtitel.
I ani. häraf hemställde Hr Gr. o. Landtm., huruvida R. o.
Ad., på sätt Hr Fåhraeus föreslagit, behagade besluta att ifrågav:de
Betänk, skulle företagas tili behandling i sammanhang
med Stats-Utsk:ts blifvande Utlåt. ang:de regleringen af utgifterne
under riks-statens 5:te hufvudtitel.
Ropades ja.
Föredrogs och bifölls Sammansatta Stats-samt Allm. Besv.-  o. Ekon.-Utsk:ts d. 18 dennes bordlagde Betänk. N:o 13, i ani.
af väckt motion om vissa förmåner för den nyroterade jorden
i Blekinge och om anslag till betäckande af härigenom uppkommande
brist.
Föredrogs, men begärdes af flera ledamöter ånyo på bordet,
Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk:ts den 18 dennes bordlagde Betänk.
N:o 83, i ani. af väckt motion om förberedelser till inrättande
af en homöopathisk kuranstalt.
Föredrogos och biföllos samma Utslcs d. 18 dennes bordlagde
Betänkm:
N:o 84, i ani. af väckt motion om behörighet för komraunal-nämnd
att upptaga och afdöma de mål, hvilka röra förseelser
mot 6:te §:n i K. Kungörelsen den 12 Juli 1861, ang:de
hundskatt; och
N:o 85, i ani. af väckt motion om befrielse för Ekesjö
stad från framtida underhålls- och byggnadsskyldighet af dervarande
elementar-Iäroverks hus.
Upplästes och godkändes följande Exped.-Utsk:ts förslag till
R. St:rs underd. skrifvelser till K. M., nemi.
,.N:o 41, i ani. af K. M:s Nåd. Propos. ang:de stats-pension
åt Öfversten m. m. Frih. N. Ericson;
N:o 42, i fråga om ytterligare undersökningar för bedömande
af lämpligaste sträckningen af norra stambanan;
Den 21 Pebrnari.
463
N:o 43, ang:de åtgärder för omläggning af allmänna landsvägen
genom en del provinser i Norrland;
N:o 44, i fråga om upphäfvande af 11 kap. 2:dra §:n kyrkolagen,
rörande påföljderne för uraktlåtenhet att begå Nattvarden;
N:o
45, ang:de utarbetande af förslag till lag emot obehörig
efterbildning af konstalster;
N:o 46, ang:de utarbetande af förslag till ett (örbättradt
ordnande af veterinärväsendet i riket; och
N:o 47, ang:de ändring i K. Kungörelsen den 18 Mars
1843 i fråga om ersättning åt extra domare för syn å militieboställen.
Hr Ribbing, Arvid, anförde skriftligen:
Det nya strafTlagsförslaget, som är under behandling i LagUtsk:t,
innehåller ett nytt lagstadgande, hvarom jag, som dertill
icke förr haft tillfälle, anhåller få yttra några ord.
Detta stadgande återfinnes i förslagets 17:de och 18:de kap.
och innehåller förbud för allmän åklagare att åtala brott emot
6:te budet, utan på angifvelse af målsegande maka eller qvinna,
i hvars svaga händer således hela åklagarerätten i dessa fall är
lagd, så att staten icke vidare har dertill någon ovilkorlig rätt.
Utom det att hvad lagen i allmänhet anser straffbart bör
kunna åtalas och åtal icke förbjudas, för det åtal kan missbrukas,
så har erfarenheten icke visat att åklagaremakten gjort sig
skyldig till några missbruk i förberörde hänseende, från hvilka
den ifrågav:de inskränkningen kunde härledas eller hvilka gjort
densamma till en nödvändighet eller pligt för lagstiftaren.
Snart 50 år hafva förflutit, sedan jag inträdde i utöfningen
af domare-embetet, men under denna långa tid har jag ej förnummit
några dylika missbruk eller hört någon deröfver klaga.
De åtal, som utan angifvelse af lägrad qvinna eller hennes
gjorda anspråk på uppfostringsbidrag vanligast förekommit, hafva
varit, då inom en församling något lastens tillhåll blifvit kändt,
och sockenboerne sjelfva genom sina föreståndare ej förmått utrota
det onda, utan nödgats för dess beifran anlita allmän åklagare
och domstol.
Att nu fråntaga sedlighetens väktare utvägen att, då varningar
icke vilja hjelpa, angifva ett öfverhandtagande lastbart lefverne,
äfven om behof af barnuppfostringshjelp icke är för handen,
det torde icke vara välbetänkt, då — säge hvad man vill
— det nya lagförslaget i denna del skulle, om det antoges, anses
för och äfven utgöra ett skygd för osedligheten.
Kommer nu härtill att, såsom redan sagdt är, inga olägenheter
erfarits eller missbruk inträffat derigenom att det allmänna
hitintills egt att, genom sina åklagare, beifra ifrågav:de
öfverträdelser, så synes detta medel till upprätthållande af tukt
och ordning icke böra borttagas eller ändringen bifallas från
464
Den 21 Februari.
synpunkten att rättigheten till åtal medfört ett skadligt inträngande
i familjekretsen eller ökat lidandet för en der möjligen
redan nog förnärmad maka.
Jag betviflar icke att afsigten med lagförslaget i så måtto
kan hafva varit god; men tror att mycken varsamhet fordras
vid ifrågav:de lagstiftning, så att icke sedernas förfall deraf kan
blifva en följd, ty hela samfundets bestånd hvilar på de smärre
förbunden emellan makar, föräldrar och barn, och derpå att
dessa band icke lossas, utan hållas i helgd; men fåfänga skola
i många fall blifva bemödanderne att bibehålla dessa band genom
de medel, religion och sedelära erbjuda, om ej dessa bemödanden
af yttre lag och samhällets straffmakt understödjas, men
deremot lasten tillåtes, till allmän förargelse, ohöljd och onäpst
träda i dagen. Ar det väl, för att ej uppräkna alla möjliga fall,
måhända utan exempel, att både man och hustru, hvar å sin
sida, bryter äktenskapsbandet och, med ömsesidigt undseende,
fortsätta en lastbar lefnad?
Instämmande i den reservation, som en af Högsta Domstolens
aktade ledamöter afgifvit vid granskningen af ifrågav:de
17:de kap. 3:dje §:n och 18:de kap. 9:de §:n, och som enhälligt
blifvit understödd af det Riks-Stånd, som företrädesvis har
religionens och sedernas vård sig anförtrodd, yrkar jag att icke
någon undantagslag må godkännas i afseende på åtal för ifrågav:de
brott, utan de hädanefter, som hittills, få vara åtal underkastade;
anhållande jag att mitt anförande må få till Lag-Utsk:t
remitteras.
Uppå härefter framställd propos., blef detta anförande till
Lag-Utsk:t remitteradt.
Föredrogos och lades till handlingarne från de öfriga RiksStånden
ankomna prot.-utdrag, nemi. från Preste-St. för tiden
från och med den 17 sisth I)ec. till och med den 14 dennes,
från Borgare-St. för tiden från och med den 13 sisth Dec. till
och med den 18 dennes, samt från Bonde-St. för tiden från
och med den 17 sisth December till och med den 14 dennes.
Anmäldes och bordlädes följ:de från Utsk:n inkomna Utlåt:n
och Mern., nemi. från
Stats-Utskottet:
N:o 45, ang:de beräkningen af statsverkets inkomster;
N.o 45, Litt. A, i ani. af väckta motioner ang:de förändrade
grunder för mjöl- och sågqvarnars beskattning;
N:0 45, Litt. B, dels i ani. af K. M:s Nåd. Propos. om
antagande af en ny förordning ang:de mantalspenningarne, och
dels rörande enskilda motionärers framställningar;
N:o
Den 21 Februari.
465
N:o 46, i ani. af återremiss å Stats-Utsk:ts Utlåt. N:o 27,
angtde hegardt anstånd med föreskrifne kapital- och ränte-inbetalningar
å de till Norbergs Jernvägs-bolag af allmänna medel
anvisade lån;
N:o 47, i ani. af K. M:s Nåd. Propos. ang:de försäljning
till enskild person af en komministers-bostället Hof-Daldbogård
i Kronobergs län tillhörig del i den s. k. Spetsamossen;
N:o 48, i ani. af K. M:s Nåd. Propos. ang:de utbyte af
komministers-bostället Svensbohl i Rudskoga socken emot sergeants-bostället
Höjdebråten i Nysunds socken;
N:o 49, i ani. af K. M:s Nåd. Propos. ang:de befrielse för
Fältkainereraren m. m. Ph. A. Arells enka, Albertina Heimberger,
från utgifvande af observations-procent och anmärkningsmedel,
hvilka blifvit hennes man i lifstiden till gäldande ådömda;
Nto 50, i ani. af K. M:s Nåd. Propos. angtde eftergift till
förmån för enkan Märtha Nilsdotter Tulpan af kronans rätt
till qvarlåtenskapen efter hennes syster, enkan Anna Nilsdotter
i Makrismåla;
N:o 51, i ani. af K. M:s Nåd. Propos. ang:de utbyte af
jord emellan kronan och Malmö stad;
N:o 52, i ani. af K. M:s Nåd. Propos. angtde upplåtande
under ständig besittningsrätt af en jordrymd vid Kungsöhrs
norra kungsladugård;
Nto 53, i ani. af K. Mts Nåd. Propos. angtde försäljning
till skatte af den under Elfsborgs kungsladugård lydande lägen
heten
Klintens Bana;
Nto 54, i ani. af väckt motion om eftergift af kronans rätt
till dana-arf efter Andrietta Lundborg;
Nto 55, i ani. af väckt motion om eftergift af kronans rätt
till dana-arf efter enkan Anna Christina Löfgren;
Banko-Utskottet:
Nto 25, i ani. af väckt fråga om förändrad grund för utmyntningen
af Svenska silfvermyntet;
Nto 26, i ani. af väckta motioner angtde skyldighet för R.
Sttrs Bank att till ett bestämdt pris utlemna omyntadt silfver;
Nto 27, i ani. af det utaf 1860 års revisorer väckta förslag
om indragning af Bankens sedlar å 1 rdr rmt.
R. o. Ad. åtskiljdes kl. \ 3 e. m.
In fidem,
0. Brakel.
H. 11.
30
m
Den 25 Febrosri.
Onsdagen den 25 Februari 1863.
Plenum kl. 1 e. m.
Justerades 4 prot.-utdrag för d. 21 dennes och pleni-prot:t
för d. 17 sistl. December.
Öppnades Hrr Elektorers lista vid val af en ledamot i
Banko-lltsk:t efter N:o 1,702 Hr Törnebladh, Carl Eggert; Och
befanns dertill hafva blifvit utsedd:
N:o 1,975 Hr Scheller, fullm. Gr. Lewenhaupt, Carl Magnus
Casimir.
Öppnades Hrr Elektorers lista vid val af en ledamot i Exped.-  Utsk;t efter N:o 282 Frih. Rudbeck, Reinhold Carl Gabriel;
och befanns dertill hafva blifvit utsedd:
N:o 133 Gr. Snoilsky, Gustaf Fredrik.
Öppnades Hrr Elektorers lista vid val af en ledamot i Rid
darh.
-Utsk:t efter N:o 2,256 Hr von Geijer, fullm. Gr. Lewenhaupt,
Carl; och befanns dertill hafva blifvit utsedd:
N:o 2,118 B. Hr Lagerheim, Elias.
Hr Stjernsvärd, Gustaf Mauritz, anförde skriftligen:
Enligt min uppfattning finnes intet ämne, hvaröfver R. St:r
hafva att sig yttra, som i högre mohn lämpar sig såsom föremål
för de allmänna öfverläggningar emellan de fyra Riks-Stånden,
hvarom i 46:te §:n R. Ö. omförmäles, än det Betänk., som
Konst.-Utsk:t kommer att afgifva öfver K. M:s Nåd. Propos.,
med förslag till ny R. O., hvarföre jag äfven får föreslå, att
en dylik gemensam allmän öfverläggning deröfver må ega rum,
så snart Konst.-Utsk:ts Betänk., med anledning af förberörde
K. Propos., till R. St:r inkommer.
Att i sammanhang med denna min motion yttra något
hvarken gillande eller ogillande af det omordade förslaget till
ny R. O., anser jag så mycket mera olämpligt, sorn en så vig
-
Den i!5 Februari.
467
tig, på hela vår samhälls-organism inverkande akt måste nogsamt,
efter inhemtandet af alla pro et eontra, begrundas, innan
en bestämd och bestående opinion deröfver kan och bör
uttalas. Och när nu det öde, som sagde förslag vid nästa riksdag
kommer att vederfaras, i väsendtlig mån är beroende af
den opinion deröfver, som efter förutgången mogen pröfning
och öfverläggning inom Riks-Stånden vid innevarande riksdag
kommer att göra sig gällande, och jag derjemte är öfvertygad
att denna opinion icke bättre och mera bestående kan
åstadkommas, än om förslaget underkastas den af mig föreslagna
allmänna öfverläggningen, så har jag deraf erhållit en förökad
anledning till hvad jag påyrkat. Jag har från mitt första
uppträdande såsom riksdagsman ifrat för en representationsförändring,
med upphäfvande af så väl stånd som klasser, och tänker
jag i detta afseende i dag likasom tillförene. Men då jag
påyrkat förändring af vårt närv:de representationssätt, således
äfven att R. o. Ad. såsom Riks-Stånd skall upphöra att representera,
har jag aldrig tillåtit mig tänka, än mindre yttra, att
R. o. Ad. mindre än de öfrige Riks-Stånden egde förmåga att
uppfylla representationskallet. Mej! tvertom tror jag och påstår,
att inom detta Stånd finnes de största förmågorna inom representationen,
och att det endast är inom detta Riks-Stånd, som
en mängd förekommande frågor nu kunna erhålla den grundliga
ock mångsidiga behandling, som vederbör; och är det i sammanhang
härmed som jag eger den öfvertygelse, att R. o. Ad.
icke skall tveka att afstå från egande privilegier och företrädesrättigheter,
så snart R. o. Ad. blifver förvissad att detta afstående
sker till fosterlandets bästa och att en blifvande förändring
i vårt representationssätt är fotad på det rätta, billiga och
nyttiga.
För att utröna detta, anser jag intet medel bättre, än de af
mig föreslagna allmänna öfverläggningarne. Förkastas detta, så
blir följden de ensidiga intryck, som uppstå, antingen förslaget
blott Ståndsvis diskuteras, eller ock om all diskussion deröfver
nu skulle uteblifva och det endast med tystnad blifver beledsagadt
till den af Konst.-Utsk:t föreslagna treåriga hvilan. Bearbetningar
och machinationer skola i sednare fallet få fältet öppet
för sina verkningar. Vid allmän öfverläggning står deremot
en man alltid bakom ordet, och bättre är att nu göra de anmärkningar,
hvartill man anser sig föranledd, än dermed spara
till nästa riksdag, i afsigt att då få förslaget lörkastadt och ty
medelst än ytterligare i minst trenne år få förlängdt vårt närv:de,
af alla utdömda, representationssätt.
Flere ledamöter begärde detta förslag på bordet.
Hr Stjernsvärd afgaf vidare följande skriftliga anförande:
Ehuru det är intet tvifvel underkastadt att hvarje framstående
personlighet, hvarje utmärkt medborgare, en gång på häf
-
468
Den 25 Februari.
demas allshärjar-ting, då domen öfver död man kommer att
fällas, blifver inflyttad i historiens pantheon, så anser jag likväl
såsom ett åliggande för samtiden, om den vill göra anspråk på
att erkänna menniskovärde och handla i öfverensstämmelse med
det sanna och rälta, att den, redan under en sådan persons
lefnad, gifver honom de bevis på hyllning och utmärkelse, som
dess handlingar förtjena.
Oftast inträffar dock motsatsen af hvad jag anfört, och
samtiden visar sig merändels glömsk och liknöjd för dess af
mig här omordade pligter. Undantag finnas dock härutinnan,
men de kunna icke annorlunda anses än såsom solglimtar. Under
sådana omständigheter kan det icke vara annat än glädjande
och med verklig tillfredsställelse förenadt, som vi nyligen sett
en af dessa slags solglimtar inträffa. Under innev:de riksdag
hafva vi nemi. haft hugnaden erfara att Konung och It St:r gemensamt
hafva egnat en med hyllning förenad national-belöning
åt en af folkets söner, som, boren i kojan, genom arbete
och förvärfvade kunskaper, snille och redbarhet sjelf brutit sig
en afundsvärd bana och förvärfvat sig en verkligen förtjent upphöjd
samhälls-ställning. Att jag här afser Hr Öfversten Frih.
Ericson och den national-belöning han erhållit, för ibland annat
dess åtgöranden med statens jernvägsbyggnader, finnes af sig sjelft.
Men, Mina Hrr! Det är icke nog med ett enstaka fall i antydt
hänseende. Den rättvisa hyllning, som vederfarits en utmärkt personlighet,
hvilken gjort sig väl förtjent af fäderneslandet, ingifver
förhoppning, att en likaledes rättvis hyllning kommer att
egnas en annan utmärkt medborgare, synnerligast då dess handlingar
i och för fosterlandets bästa, det närvtde och kommande
slägtets lycka och välstånd, kan ställas främst på gradmätaren
af rikets sannskyldiga nytta. Visserligen har den här ifrågasatte
personens stamträd icke, i likhet med den förstnämndes, uppspirat
i vår kalla nord, men för lång tid sedan blef dit inflyttad en
gren, som lemnat flerfaldiga afläggare, hvilka gjort ära åt dess
adopterade fädernesland, och, hvad särskildt den afkomling, hvarom
här är fråga, angår, så har han genom en handling, som kan
liknas vid en hägring af mytens Frej i förening med Balder, på
sin blifvande minnesvård inristat en runa, som hvarken afund,
illvillja och småsinne, eller annat dverga-låt, (örmår utplåna. Att
den person, på hvilken jag här hänsyftar, icke kan vara någon
annan än Justitie-Stats-Ministern H. Éxc. Frih. De Geer, är jag
öfvertygad, att ni, Mine Hrr! redan funnit, och att den handling
af honom, som jag åberopat, är det förslag till förändring af
vårt närv:de, bristfälliga och allmänt ogillade representationssätt,
som han, jemte ty åtföljande motiver, för Konungen
framlagt, samt af Konungen blifvit sanktioneradt och till R. St:rs
pröfning öfverlemnadt.
Genom detta förslag, äfven om det icke blifver antaget,
har Hr Frih:n på ett sätt, som ojäfaktigt vittnar om varm fosterlandskärlek,
nit, skicklighet och upphöjda statsmannaåsigter,
på ett tillfredsställande sätt upplöst det tvefaldigt svårlösta pro
-
Den 25 Febrnari.
469
blement, att uppgöra ett förslag till förändring af vårt representationssätt,
så uppställdt, att det, med erkännande af medborgerliga
rättigheter motsvarande tidens fordringar, derjemte är
af den beskaffenhet, att det kan gifva hopp att på fredlig väg
blifva genomfördt, något, som jag, i parenthes, aldrig trott vara
möjligt, innan jag fick kännedom om det De Geerska förslaget.
Att till det redan anförda göra ytterligare tillägg, för att
bestyrka, det Frih. Louis De Geer gjort sig välförtjent af fäderneslandet,
anser jag otillbörligt, ja till och med såsom en förnärmelse
emot den tänkande delen af Svenska folket, då jag
är öfvertygad, att Hr Frih. De Geers förtjenster i det antydda
hänseendet icke hafva behof af något ytterligare framdragande
för att blifva erkända. Jag inskränker mig således, att, med
stöd af den K. Propos:n med förslag till ny R. O., och 56:te
§:n R. O., vördsamt göra ett förslag, som jag bör hafva anledning
förmoda skall erhålla echo från Ystad till Haparanda,
det nemi.:
att R. St:r måtte för en gång bevilja det belopp,
som årligen åt Hr Frih. Ericson af K. M. blifvit
äskat, eller 10,000 rdr, således blott en hundradel af
en million, för att dermed låta förfärdiga en- medborgare-krona
af guld, hvilken, försedd med erforderlig
inskription, måtte af R. St:r genom valda deputerade
till Hr Justitie-Stats-Ministern H. Exc. Louis
De Geer öfverlemnas, såsom en hyllningsgärd för den
varma fosterlandskärlek, rättvisa erkännande af medborgerliga
rättigheter, nit, skicklighet och utmärkta
statsmanna-egenskaper, han ådagalagt vid utarbetandet
af det afgifna förslaget till ny R. O. med thy
åtföljande motiver.
Gr. Sparre, Erik: Jag har sannerligen aldrig förr hört
talas om att man gör medborgarekronor af guld för att ära
ännu lefvande personer. Icke heller föreställer jag mig att den
person, åt hvilken denna sak är ämnad, skall känna sig mycket
smickrad utaf detta vedermäle af bifall, som denne motionär
egnat honom. Tvertom är jag förvissad, att han uti framtidens
erkännande af sina förtjenster begär sin enda och rätta
belöning.
I öfrigt synes mig ögonblicket icke vara rätt väl valdt att
framkomma med förslag uti en eller annan likartad syftning;
— och jag betviflar icke, det Sveriges folk skall blifva i tillfälle
att på ett lämpligt sätt uttala och ådagalägga beskaffenheten
af sina känslor mot den ifrågav:de personen.
Jag anhåller således att Hr Gr. o. Landtm, måtte hemställa,
det R. o. Ad. afslår Hr Stjernsvärds begäran om remiss
till Stats-Utsk:t.
En mängd ledamöter hördes häri instämma.
470
Den 25 Febrnari.
Hr Dal man, Wilh. Fredr.: Afven jag anser denna motion
icke kunna mot Grundlagen remitteras. Det är nu öfver
en månad sedan K. M:s förslag till representationens ombildning
inkom till Riks-Stånden. Motionen är således för sent
väckt.
Efter Svensk lag är det dessutom förbjudet för embetsman
att mottaga belöningar.
Jag instämmer följaktligen uti Gr. Sparres hemställan.
Sedan öfverläggningen härefter förklarats fulländad, yttrade
Hr Gr. o. Landtm., att i afseende å den af Hr Stjernsvärd nu
väckta motionen, om hvars remitterande till Stats-Utsk:t han
anhållit, hade för öfrigt endast yrkats, att R. o. Ad., med afslag
å denna begäran, skulle lägga motionen till handlingarne;
hvarefter Hr Gr. o. Landtm, framställde propos. på sistberörde
yrkande och, sedan svaren härå utfallit med talrika och starka
ja, förklarade propos:n vara med ja besvarad.
Hr Stjernsvärd: Med ani. af R. o. Ad:s nu fattade beslut,
får jag hänvisa till 56:te §:n R. O.
Den innehåller l'ölj:de bestämmelse:
»Ej heller må, med undantag af grundlags-frågor, nya ämnen
af riksdagsman väckas, sedan en månad från riksdagens början,
enligt 27:de §:n tilländalupit, så vida icke sådana frågor af
redan fattade beslut eller redan upptagna ärenden eller under
riksdagen inträffande händelser, omedelbarligen föranledas».
Min nu omhandlade motion måtte väl röra »ett redan upptaget
ärende».
Votering har jag icke velat begära; men är förvissad att
det för R. o. Ad:s framtid varit bättre, om icke detta beslut
blifvit fattadt.
Hr Stjernsvärd: Det är anledning till anmärkning
mot Hr Stats-Rådet och Chefen för Finans-Dept:tet, Frih. Gripenstedt.
Sedan Hr Stjernsvärd härvid aflemnat ett försegladt konvolut
med påskrift »till R. St:rs Konst.-Utsk.»; förklarade Hr
Gr. o. Landtm., att denna anmärknings-anledning komme att,
jemlikt 29:de §:n R. O., till Konst.-Utsk:t öfverlemnas.
Hr Stjernsvärd uppläste ett Memorial af följ:de lydelse:
Med stöd af 56:te §:n R. O. och den redan afgifna och
till Stats-Utsk:t remitterade K. Propos:n om ett anslag af en
million rdr till betäckande af en i H. M. Konungens Hofstatsapslag
uppstådd balans får jag vördsamt anhålla att få afgifva
följande motion, med begäran att den till Stats-Utsk:t måtte
blifva remitterad.
Den 25 Februari.
471
På sätt jag redan vid remissen af K. M:s Nåd. Propos. af
den 6 sistl. Februari om anslag till betäckande af en i H. M.
Konungens civil-lista uppstådd balans anförde, ansåg jag mig
befogad att vid 1857 års riksdag, efter hvad erfarenheten sedermera
utvisat ganska välbetänkt, föreslå, att anslaget till dåvarande
H. K. H. Kronprinsen måtte fördubblas, sedan Högstdensamme
blifvit uppdragen att såsom Regent med Konungslig
makt och myndighet föra Riksstyrelsen, således att R. då församlade
St:r mätte tillvägagå i likhet med hvad som vid Norska
Stortinget inträffade.
I följd af detta mitt förslag och yrkande aflat Chefen för
Finans-Dep:tet Hr Stats-Rådet Gripenstedt till dåvarande StatsUtskrts
ordförande en skrifvelse, som samme ordförande, på
förekommen anledning, delgaf R. o. Ad. i plenum 6. 20 Februari
1858 (se R. o. Ad:ns prot:r, ll:te häftet pag. 340). Denna
skrifvelse innehöll: »att H. K. H. Kronprinsen-Regenten befallt
Stats-Rådet att genom ordföranden meddela Stats-Utsk:t Dess
önskan, att då frågan om det anslag, som för H. K. H. var
nödigt under den tid han förer Riksstyrelsen, blifvit af H. M.
ordnad, den väekta motionen (mitt förslag) icke måtte föranleda
någon åtgärd från R. St:rs sida.»
För att än ytterligare motivera och förtydliga anledningen
till berörde skrifvelse, anförde Hr Stats-Rådet Gripenstedt i det
åberopade plenum hos R. o. Ad. (se R. o. Ad:s prot:r vid
sagde riksdag, litte häftet pag. 334): »att, redan då Propos.
framställdes om regeringens öfvertagande af Kronprinsen, K. M.,
som insåg att ökad hofhållningskostnad deraf skulle blifva en
följd, likväl icke ville göra någon framställning till R. St:r om
ersättning i detta afseende, utan förklarade K. M. genom till
skott
från sin civil-lista vilja bestrida dessa utgifter»; således
oafsedt deras blifvande belopp.
Sammanställer man nu så väl innehållet af Hr Stats-Rådet
Gripenstedts ofvan anförda skrifvelse till ordföranden i Stats-Utsk:t
vid 1856 och 1857 årens riksdag, som Hr Stats-Rådets äfvenledes
anförda förklaring i R. o. Ad. plenum den 20 Februari
1858 med Hr Stats-Rådets yttrande till det Stats-Råds-protokoll,
som finnes bifogadt den K. Proposm af den 6 sistl. Februari,
hvaruti Hr Stats-Rådet såsom orsak till den ansenliga balans,
som i H. M. Konungens Hofuållningsanslag uppstått, anser
»den ansenliga brist (som det säges 700,000 rdr), som af lätt
förklarliga skäl uppstod under den tid af nära 2:ne år, då H.
M. såsom Regent förde Riksstyrelsen med särskildt statsanslag
endast från Norge,» så måste man ovilkorligen komma till det
antagande, att antingen Hr Stats-Rådets uppgift i skrifvelse!) till
Stats-Utsk:ts ordförande, det H. M. Konung Oscar ordnat det
anslag, som för då varande H. K. H. var nödigt, under den tid
han som Regent skulle föra Riksstyrelsen, samt dess förklaring
i R. o. Ad:s plenum den 20 Februari 1858, det H. M. Konung
Oscar, vid Proposms framställande om regeringens öfvertagande
af Kronprinsen, förklarat sig genom tillskott från sin civil
-
Den 25 Februari.
lista vilja bestrida de med Regentskapet förenade utgifter, med
verkliga förhållandet icke öfverensstämmer, eller ock har H. M.
Konung Oscar icke infriat sitt, af billigheten föreskrifna, i StatsRådet
gjorda åtagande, att af sin civil-lisla, som H. M., underdel
Regentskapet afH. K. H. Kronprinsen i nära 2:ne år utöfvades,
oförminskad uppbar, bestrida de för dåv:de H. K. H. Kronprinsen
såsom Regent förorsakade utgifter.
Båda de alternativa antaganderne äro dock af den ömtåliga
beskaffenhet, att jag rörande någotdera af dem icke anser mig
böra uttrycka någon enskild åsigt, utan får jag i stället inskränka
mig till den anhållan:
att Stats-Utsk:t måtte medelst undersökning af
ärendet utreda frågan, samt, i den händelse det sig
befinner, att det uppgifva åtagandet af Konung Oscar
egt rum, att af dess civil-lista bestrida de med Regentskapet
förenade, för dåv:de H. K. H. Kronprinsen
förökade utgifter — hvilket åtagande i sådant
fall är af samma bindande beskaffenhet sorn hvarje
annan legalt ingången förbindelse — och R. St:r,
som jag, på de vid remissen af K. M:s Propos. om
anslag af mig anförde grunder, vågar hoppas, under
en eller annan lorm kommer att bevilja det af H.
M. Konungen nådigst äskade anslag till betäckande
af den i dess civil-lista uppstådda balansen, StatsUtsk:t
då, med ledning af infordrad uppgift å det
belopp, hvartill nämnde balans under Regentskapet
uppgick, å samma belopp måtte tillstyrka en af H.
M. Konung Oscars sterbhus till Statsverket utgående
ersättning.
Skulle deremot utrönas att Hr Stats-Rådet Gripenstedts,
i det förenämnde hänseendet gjorda uppgifter,
och hvarigenom all behandling utebief af den
vid 1857 och 1858 årens riksdag föreslagna fördubblingen
af dåv.de H. K. H. Kronprinsens hofbållningsanslag
under Regentskapstiden och såsom påföljd deraf
den ansenliga balansen i H. M. Konungens civillista,
äfvensom R. St:rs betalning deraf blifvit föranledd,
icke med verkliga förhållandet äro öfverensstämmande,
att Stats-Utsk:t då hos R. St:r denna
omständighet måtte anmäla och grundlagsenligt behandla.
Frih. af Ugglas, Gustaf: Då den af Hr Stjernsvärd
äskade utredning icke har något, ens det allra aflägsnaste inflytande
på afgörandet af K. M:s ifrågav:de framställning, samt
Stats-Utsk:t hvarken är berättigadt eller skyldigt att ingå uti en
sådan utredning, anhåller jag att Hr Stjernsvärds nu väckta
motion måtte afslås.
Häruti förklarade en mängd ledamöter sig instämma.
Den 25 Februari.
173
Gr. af Ugglas, Ludvig: Hr Stjernsvärd har nyss ställt
en interpellation till Chefen för Finans-Depart:t, lör att få upplyst,
huruvida Konung Oscar uti lifstiden fullgjort ett åtagande.
Bemälda Chef har uraktlåtit att derpå svara; och rätt liar lian
deruti gjort. Förvissad är jag nemi. att ingen af detta Stånds
medlemmar instämmer uti den af motionären i så fall uttalade
tvekan. Att åter, på sätt Hr Stjernsvärd hemställt, ingå uti en
granskning af Konung Oscars sterbhus’ ekonomiska förhållanden,
anser jag, i likhet med den siste talaren, helt och hållet
ligga utom Stats-Utsk:ts befogenhet; — hvadan jag med allt
skäl finnér mig böra tillstyrka afslag å förevarande motion.
Hr Stjernsvärd: Frih. af Ugglas har sagt, att min nu
väckta motion icke eger någon inverkan uppå eller står uti
något sammanhang med det för H. M. Konungens hofhållning
på extra stat begärda anslag. Om likväl den värde Frihm med
någon uppmärksamhet följt samma min motion, så skulle han
hafva funnit, det jag alsett att endast för den händelse, att det
uppgifna åtagandet af Konung Oscar egt rum, R. St:r skulle ega
regress till någon del af den för regenttiden sig belöpande summa.
Gr. af Ugglas åter får jag erinra derom, att Stats-Rådet
m. rri. Gripenstedt antydt, det Norige icke kunde ifrågakomma,
att för detta anslag anlitas, enär Norige under regenttiden
fördubblat det derifrån utgående anslaget. Då Konung Oscar
åtagit sig förbindelsen att ordna det för dåvarande Kronprinsen
under regenttiden behöfliga anslag, samt dessutom vid ett annat
tillfälle i Stats-Rådet »förklarat sig genom tillskott från sin civillista
vilja bestrida de med regentskapet förenade utgifter,» så
och om åberopade åtagande icke blifvit (tillgjordt, men Norige
nu skall befrias från allt deltagande i anslaget, kommer tyngden
deraf att nu i dubbel mån drabba Sverige.
Frih. af Ugglas: Då jag sist hade ordet, tog jag mig
den friheten att yrka afslag å Hr Stjernsvärds motion.
Då jag derefter likväl erinrat mig, att den af mig sålunda
yrkade åtgärd icke låter, i enlighet med grundlagen, sig verkställa,
får jag uti så måtto ändra min förut gjorda anhållan,
att jag nu hemställer, det R. o. Ad., med afslag å Hr Stjernsvärds
begäran om motionens remitterande till Stats-Utsk:t,
måtte lägga densamma till handlingarne.
Gr. af Ugglas förklarade, att han förenade sig med Frih.
af Ugglas i dennes sednast gjorda yrkande.
Sedan öfverläggningen härefter förklarats fulländad, förmälte
Hr Gr. o Landtm., att, i afseende å Hr Stjernsvärds förevarande
motion, om hvars remitterande till Stats-Utslct han anhållit,
hade för öfrigt endast det yrkande blifvit framställdt, att
R. o. Ad,, med afslag å denna begäran, skulle lägga motionen
Den 25 Febrnari.
lill handlingarne; hvarefter Hr Gr. o. Landtm, framställde propos.
på sistberörde yrkande och, då svaren härå utföllo med
talrika och starka ja, förklarade propos:n vara med ja besvarad.
Hr Stjernsvärd: Mot såväl R. o. Ad:s nu fattade beslut
som det föregående beslutet i afseende å min motion får jag
anmäla min reservation; — med anhållan att min motion, jemlikt
57:de §:n R. O., måtte kommuniceras Med-Stånden, sedan
jag till sekreteraren aflemnat de för kommunikationen nödiga
antal exemplar deraf.
Frih. Liljencrantz, Johan: 1 likhet med hvad tillförene
egt rum i afseende på en annan utaf Hr Stjernsvärd framställd
enahanda anhållan, hemställer jag, att äfven den nu begärda
kommunikationen icke måtte beviljas.
Härefter begärdes Hr Stjernsvärds nu gjorda yrkande på
bordet.
Föredrogs Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk:ts den 18 och 21
dennes på bordet lagde Betänk. N:o 83, i ani. af väckt motion
om förberedelser till inrättande af en homöopathisk kuranstalt.
Gr. von Rosen, Adolf Eugéne: Jag har icke kunnat
undgå att med en blandad känsla af förundran och förtrytelse
läsa Utsk:ts yttrande i denna fråga. Deruti kan jag nemi. icke
finna annat än ett bestämdt beslut af Utskrt, att icke vilja infordra
eller förskaffa sig några upplysningar i ämnet. Det sätt,
hvarpå Utsk:t aflardat den ifrågav:de motionen, är verkligen så
knapphändigt, att det gifver en skälig anledning till ett sådant
antagande.
Utsk:t säger sig hafva haft svårighet att tillförlitligen bedöma
en fråga af denna beskaffenhet, d. v. s. att Utsk:t icke ansett
sig kunna få upplysningar i ämnet. Då jag varit den, som
vid frenne riksdagar väckt motion i denna fråga, kunde dock
Utslct hafva visat mig den godheten att tillspörja mig i ämnet,
såvida icke Utsk:t deruti velat förfråga sig hos de flera andre
personer, hvilka härstädes begagna sig af homöopathiska läkemethoden
och hvilka säkerligen icke skulle hafva undandragit sig
att meddela de erforderliga upplysningarne.
Ett af de skäl, som man städse anfört mot homöopathien,
har varit, att dess doser äro för små, att kunna göra någon
kraftig verkan. På sednare åren har man dock lyckats konstruera
instrumenter, efter hvad jag erfor af redogörelsen för
vetenskapernas framsteg, som afgafs för tvenne år sedan på
Vetenskaps-Akademiens högtidsdag, så utomordentligt känsliga,
att enligt uppgift desamma, ifall ett skålp. salt blifvit upplöst i
en vattenmassa så stor sorn hela Riddarholmsfjärden, skulle angifva
saltets närvaro. Detta skäl torde alltså få förfalla.
Den 25 Februari.
Del är dock hufvudsakligen från ren humanistisk eller mensklig
synpunkt, som Utsk:t handlat orätt. Utsk:t hade nemi. bort
göra så stor medgift, att frågan hade fått blifva af K. M. utredd.
Om K. M., efter sakkunniga mäns hörande, inhemtat, att förslaget
icke förtjenade något afseende, så hade säkerligen icke heller K.
M. vid nästa riksdag framkommit med någon Propos. i ämnet.
Att Irågan skulle blifva behörigen utredd, synes mig Utsk:t icke
hafva bort motsätta sig. Då nemi. honiöopathien i alla andra
länder, utom Sverige, har så många anhängare, och då 4.000
läkare äro homöopather med motsvarande praktik, anser jag denna
fråga äfven i vårt land böra påaktas och fordra ett närmare
skärskådande, så att man går de personer till mötes, hvilka önska
få begagna homöopathien, men nu nödgas begagna en läkemethod,
som icke alls öfverensstärnmer med deras åsigter. Ett
motsatt förfaringssätt står uti fullkomlig motsägelse mot den
humana och liberala anda, som i denna tid uti nästan allt annat
ger sig luft. Om t. ex. en person här i hufvudstaden, hvilken
anlitar den homöopathiska läkarekonsten, jag antager att detta
förhållande inträffar med en tjensteman, förflyttas till någon annan
ort här i landet, hvarest ingen homöopathisk läkare finnes,
blifver han nödsakad att anlita läkare, till hvilkas läkemethod
han icke hyser det ringaste förtroende. Hvad är väl den enda
trösten för föräldrar, då deras barn bortryckas? jo! att de hafva
medvetandet, det de sökt den, efter deras tro, bästa läkare;
— att denna läkare uppfyllt sin pligt och att föräldrarne
sålunda åtgjort allt hvad uppå dem ankommit. Denna tröst
blifver naturligtvis de fäder beröfvad, hvilka, såsom jag nyss förutsatte,
blifvit förflyttade till en landsort, hvarest ingen homöopathisk
läkare finnes.
1 sammanhang härmed tillåter jag mig omförmäla, huruledes
här i landet en af våra större possessionater med den
aldrastörsta fördel användt homöopathien för sina kreatur. Då
homöopathien sålunda verkar äfven på kreatur, lärer man väl
icke kunna bestrida rimligheten deraf, att den kan hafva inverkan
jemväl på menniskor.
Jag anhåller om återremiss.
Gr. björnstjerna. Carl Magnus: Jag skall försöka,
att i mitt svar blifva så homöopathisk, d. v. s. så kort, som
möjligt.
Gr. von Rosen har yttrat, att han med både »förundran»
och »förtrytelse» läst Betänk:t.
Att det vackt Gr. von Rosens förundran, har icke kunnat
undgå att förundra mig, då Grin varit van att af samma förslag
vid föregide riksdagar erhålla enahanda resultat.
Hvad »förtrytelsen» åter angår, så är helt naturligt, att den,
som icke får sin vilja fram, icke helier är belåten.
Gr. von Rosen har vidare ansett, att Utsk:t bort i ämnet
rådfråga honom.
476
Den 25 Februari.
Att Gr:n omfattade homöopathien med intresse, visste Utsk:t
förut, Detta förhållande hade således icke utgjort något bevis derför,
att homöopathien vunnit någon större utbredning än tillförene.
Gr:n har vidare påyrkat att man borde här i Stockholm
upprätta en homöopathisk anstalt, bland annat derföre, att, om
en tjensteman transporteras härifrån, han dock kunde komma i
tillfälle att å annan ort anlita homöopathien.
Gr:ns tankegång i detta fall är mig svår att följa. Utaf
en homöopathisk anstalts förläggande i Stockholm blir väl icke
följden, att en person, hvilken flyttar på landet, der erhåller en
homöopathisk läkare.
Eller är det möjligen Hr Grins mening att dylika af Ständerne
anlagda homöopathiska lazaretter skulle ordnas i alla Svteriges
städer, från Ystad till Haparanda, på det att en resande
embetsman öfverallt skulle hafva tillgång på homöopathiska läkare?
Jag hvarken kan eller vill ingå i bedömande af homöopathiens
och allopathiens olika förtjenster; men hvad jag begriper,
är att man begärt inrättande af en i hufvudstaden förlagd sjukanstalt,
der sjuka icke få behandlas på annat än ett visst bestämdt
sätt. Att R. St:r anslå medel till ett sjukhus, låter sig
göra; men att R. St:r säga, att de sjuka skola der behandlas på
det eller det sättet, torde vara så ovanligt, att något slikt aldrig
tillförene här föreslagits. Må läkaren fortfarande tillåtas att, vid
den sjukes behandling, använda det sätt, han anser lämpligast,
detta må nu vara homöopathiskt eller allopathiskt.
Då slutligen tillkommer att det här i Stockholm icke finnes
mer än en enda homöopathisk läkare af något värde, torde
det icke vara skäl att endast för dennes skull inrätta ett statens
lazarett.
På dessa skäl yrkar jag bifall.
Hr Huss, Magnus: Jag instämmer uti Gr. Björnstjernas
nyss algifna anförande.
För öfrigt vill jag icke upptaga R. o. Ad:s tid med någon
vidlyftigare framställning om homöopathiens och allopathiens olika
förtjenster. Vid föreg:de riksdagar har redan derom tillräckligt
ordats.
Ett sådant förslag som detta skulle, konseqvent genomfördt,
kunna leda till ganska stora utgifter för staten.
Jag erkänner att homöopathien tillegnat sig ganska värdefulla
sanningar; och har derföre aldrig uppträdt som dess fiende.
Gr. von Rosen har påstått att homöopathien på sednare tider
vunnit en allt större utbredning. Att detta varit händelsen i
Europa, — deremot får jag, för min del, protestera. Ang:de
förhållandet dermed i Amerika, eger jag icke någon bestämd
kännedom; men att den gått tillbaka i Europa, bevisas deraf,
att för några år sedan öfversvämmades alla länder af böcker
rörande homöopathien; hvaremot denna litteratur nu är jemförelsevis
ganska fåtalig. Homöopathien hvilar på samma grundvalar
som allopathien, d. v. s. på anatomiens studium. Uti mån
-
Den 25 Februari.
477
ga hänseenden har redan homöopathien assimilerat sig med allopathien.
Det är sannolikt att dessa två läror till slut så helt
och hållet assimilera sig med hvarandra, att de framdeles icke
komma att gå några olika banor, utan utgöra en, så till sägandes,
endrägtig association. Om homöopathiens nytta vore så
ovedersäglig, så skulle den nog, äfven utan statens mellankomst,
gå fram; ty sanningen segrar till slut alltid.
Det finnes här i landet endast en homöopathisk läkare, nemi.
i Stockholm. Alla de andra äro allopather. Uti Berlin, Wien
m. (1. städer, der homöopathiska anstalter finnas, studera våra
unga läkare och äro sålunda i tillfälle att acceptera dess läror,
men de hafva likväl icke dertill funnit skäl.
Här i Sverige hafva på de sista 10 åren 8 å 10 personer
jemväl sysselsatt sig med homöopathiens studium, sålunda ungefärligen
80 läkare, hvilka deråt egnat tid och uppmärksamhet.
Skulle alla dessa 80 personer varit så blinda, att de icke uppfattat
denna lära?
På grund häraf yrkar jag bifall till Betänk:t.
Med anledning af kyrkoherden Ternströms reservation, an
håller
jag dock att få tillägga några ord.
Bland annat yttrar nämnde reservant: »Den homöopathiska
läkemethoden har icke ännu vunnit tillbörligt erkännande i vårt
land. De flesta torde kanske icke ens veta, hvaruti den består;
och de vetande betrakta den med ett slags förnämt förakt, rycka
på axlarne, då man talar derom, och göra åtlöje deraf — allt
under det man låtsar den ömmaste menniskokärlek. Detta är
lätt förklarligt. Homöopathien träder upp emot de mägtigaste
intressen — hela korpsers intressen, som se sig hotade, om
läkemedlen skulle reduceras till xoiFa‘del mot hvad de nu äro,
och läkarnes antal till lika proportion. Sjelfbevarelse-instinkten
är en stor magt, och man ser, att när den är i fara, filantropien,
som är en annan stormagt i våra dagar, måste vika för
den förra», d. v. s. att reservanten anser, det Svenska läkarekorpsens
motstånd mot homöopathien skulle vara föranledt af
rent personligt intresse.
Detta är icke allenast ett stort misstag, utan äfven en stor
orättvisa mot vår läkarekorps; ty det har sannerligen icke visats
någon afvoghet mot homöopathien. Om något motstånd
deremot yppats, har sådant grundat sig på vetenskaplighet; och
man bör väl icke förtänka våra läkare detta, då ganska många
af dem vid utländska läroanstalter tagit en närmare kännedom
om homöopathiens studium och väsende.
Gr. von Rosen: Gr. Björnstjerna har sagt, att jag, vid
afgifvandet af mitt förra anförande, icke följde någon riktig logik.
Om jag ock medgifver, att jag vid det tillfället icke fullkomligt
riktigt och så fullständigt uttryckte mig, som jag skulle
kunnat önska, tillåter jag mig dock erinra den värde Gr:n, att
han, som mycket mer än jag är van vid kontroverser, fäst sig
vid en småsak, i stället för vid sjelfva hufvudsaken.
478
Den 25 Februari.
De sorn uppmärksamt afhört mitt förra yttrande, tror jag
icke heller skola deruti finna den af Gr. Björnstjerna derifrån
citerade mening, att Utsk:t bort gått till råds ensamt med mig.
Hvad jag med ifrågav:de erinran afsett, har nemi. varit, att
Utsk:t skulle gå till råds med personer, hvilka vore erfarne i
ämnet. Att jag räknar mig tillhörande den kategorien och följaktligen
omnämnt mig såsom en ibland dem, är en sak, som
Gr. Björnstjerna med all sin illiberalitet i ämnet likväl icke torde
kunna förmena mig.
Min mening har ingalunda varit, att man skulle anlägga ett
homöopathiskt sjukhus, egentligen för deras räkning, som flyttade
från Stockholm; men min af Gr. Björnstjerna omtalade »felaktiga
tankegång» var den, att det här i landet finnes allt för få
homöopathiska läkare för deras behof, hvilka af dem vilja sig
begagna. Genom en dylik sjukanstalts anläggning ansåg jag
mig, så vidt möjligt är, hafva funnit rätta sättet att få några
läkare här i landet att vinnlägga sig om homöopathiens studium,
hvilket annars här kan blifva undanskjutet till en obestämd framtid.
Huruvida homöopathien, utan allt stöd af staten, skall kunna
med någon fördel inlåta sig i någon tällan med den här i
landet allherrskande allopathien, tillåter jag mig, oaktadt General-Direktör
Huss’ stora auktoritet, underställa Eder pröfning,
Mine Hrr! Huru General-Direktör Ekströmer i lifstiden, Duben
m. fl. upplättade denna fråga, torde icke vara ur vägen att,
i sammanhang härmed, påminna. Fanns det väl någon humanitet
i deras uppträdande? Att Prof. Cederschiöld vid sista riksdagen
hade ett ganska humant yttrande i frågan och utlät sig
i enlighet med de af General-Direktör Huss nu gjorda koncessioner,
anser jag ock vara en skyldighet att tillägga och erkänna.
Gr. Björnstjerna har utaf det förhållande, att min motion
icke rönt någon framgång vid föreg:de riksmöten, dragit den
slutsats, att det icke bort väcka min förundran, att denna min
motion jemväl nu blifvit på enahanda sätt behandlad. Denna
den värde Grins deduktion tror jag icke vara så särdeles lycklig,
åtminstone icke såsom horoskop betraktadt, för dem, som
hoppas på representations-förslagets genomförande.
Med en i sitt yrke så lärd man, som Hr Gen.-Direkt. Huss,
vågar jag naturligtvis icke tvista om homöopathiens och allopathiens
olika förtjenster. Dertill anser jag så mycket mindre
skäl förefinnas, som de koncessioner, hvilka Hr Huss nyss gjort,
äro mig en borgen derför, att han finner något verkligt godt
hos homöopathien. I sinom tid skall nog den läran ock göra sig
gällandel
Då jag nyss talade om de 4000 läkarena, nämnde jag ingalunda
Amerika — jag har, mig veterligen, icke nämnt Amerika
i dag. I Paris finnes ett lika stort antal homöopathiska läkare,
som hälften af hela läkare-korpsen här i Sverige. Att för närv:de
i denna riktning åstadkomma någonting här, finner jag,
med anledning af den behandling, som frågan rönt uti Utsk:t,
samt den i ämnet jemväl nu förde diskussionen, vara tämligen
Den 25 Februari.
479
hopplöst; men har likväl trott mig göra rätt deruti, att ännu
en gäng begära ordet uti ämnet, på det icke sedermera må
sägas, att den som tiger, samtycker.
Jag anhåller om återremiss, på det att frågan måtte blifva
bättre utredd.
Frih. Stael von Holstein, Fab. Wilh.: Det kan naturligtvis
icke vara min mening att med Hrr läkare tvista derom,
hvilkendera methoden är den rätta; men hvad jag vågar
påstå är, alt detta Betänk, är allt för litet motiveradt.
Utsk:t har sagt, att en vid förra riksdagen begärd summa
af 8,000 rdr till inrättande i hufvudstaden af en polyklinisk anstalt
för homöopathisk sjukvård, blef afslagen. Skälet dertill
var, att man icke ansåg den frågan vara af sakkunnige personer
tillräckligt utredd, huruvida nemi. den anstalten var fullt
ändamålsenlig eller icke. Hvad man nu begär, är just denna
utredning, eller att »K. M., om efter vederb:des hörande i nåder
så skäligt pröfvas, täcktes låta uppgöra förslag till en så beskaffad
medicinsk kuranstalt.»
Vidare har man sagt, att man under de sednare åren icke
hört några särskilda önskningar i detta afseende uttalas. Under
de tre sista åren har man ju icke haft tillfälle att annat än
privatim derom yttra sig. Att, på sätt Gr. Björnstjerna förfäktat,
det förhållande, att denna fråga tillförene varit väckt, men
afslagits, skulle vara ett skäl att jemväl denna gång afslå densamma,
kan jag, för min del, ingalunda finna. Att denna fråga
är af stor vigt, lärer väl icke kunna bestridas. Huru man, vid
sådant förhållande, kan vilja uppställa hinder mot den begärda
utredningen, är mig icke möjligt att förstå. Jag har visserligen
under föregående riksdagar hört mycket talas mot homöopathien;
men då jag anser skäl såväl för som mot böra afhöras,
på det att man må kunna bilda sig ett oväldigt omdöme i frågan,
samt då jag eger säker kännedom derom, att många sjuka
anse homöopathien hafva varit det enda medel, deraf de
funnit sig väl, så anser jag mig böra instämma uti Gr. von Rosens
yrkande på återremiss.
Hr Cederschjöld, Fredrik August: Sedan denna frå
ga
blifvit så fullständigt utredd af Hr Huss, hade jag icke ämnat
att derom nu yttra mig; men då Gr. von Rosen derefter
framställt en anmärkning mot det sätt, på hvilket härvarande
läkare behandlat homöopathien, anser jag mig böra nedlägga
min protest mot sistnämnde talares beskyllning, att läkare-korpsen
icke med tillräcklig humanitet behandlat de uti denna riktning
framställde förslag.
Jag erinrar mig ganska väl, att äfven jag sökt utveckla skälen,
hvarför icke denna gren af läkarekonsten här vunnit insteg.
Detta skäl har varit, att den är ovetenskaplig. Jag kan verkligen
icke inse hvad man med dessa 8,000 rdr vill åvägabringa.
Man kan visserligen derför hyra en lokal och förskaffa sig en
480
Den 25 Februari.
läkare; men hvar får man alumner, då saken ännu icke här
kunnat få något erkännande. Ett faktum är nemi., att homöopathien
här i landet icke vunnit detta erkännande. Huru skola
nu dessa medel användas? En lokal kan anskaffas för 1,000
rdr, en läkare för ett par eller tre tusen riksdaler, summa
4,000 rdr. Hvartill skola då de öfriga medlen användas? Äfven
om man derföre skulle vilja bereda fri tillgång till medikamenter,
så kunna dessa medikamenter, efter all sannolikhet, icke
uppgå till högre belopp än en 30 å 40 rdr.
Jag återgår till Gr. von Kosens anmärkning mot läkarekorpsens
behandlingssätt af homöopathiens vänner. Äfven vid
förra riksdagen fick samma korps uppbära åtskilliga dylika tillrättavisningar
för afvoghet. Jag uttryckte redan då min högaktning
för Gr. von Rosens sträfvanden, samt uttalade den öfvertygelse,
att Grrn dervid varit ledd af de aldrabästa motiver. Om
jag fällt några hastiga ord, — några ord som kunnat vara sårande
för Gr:n eller den sak han förfäktar, så och ehuru jag
icke tror att jag fällt några sådana ord, ber jag Gr:n vara öf
vertygad,
att de tillkommit utan afsigt. För min del kan jag
dock icke undgå att finna det plågsamt, att höra en person,
hvilken uti andra hänseenden gjort sig så väl förtjent af samhället,
framkomma med orättvisa beskyllningar mot personer af
läkarekorpsen, hvilka af en slik beskyllning gjort sig helt och
hållet oförtjenta.
Jag anhåller fortfarande om bifall.
Gr. von Rosen: Jag har endast velat svara ett par ord
på Hr Cederschjölds sista yttrande.
Jag tror mig nyss hafva sagt, att, ehuru diskussionen i
detta ämne icke alltid varit förd med den humanitet, som man
haft skäl att fordra, likväl icke Hr Cederschjöld, för sin del,
gjort sig skyldig till någon anmärkning uti berörde hänseende,
lietta är äfven förhållandet med Hr Huss. Jag tillåter mig således
att återgifva de vänliga ord, med hvilka Hr Cederschjöld
tilltalat mig; och det skulle smärta mig, om jag på något vis,
mig ovetande, sårat honom.
Min öfvertygelse åter om homöopathiens nytta måste jag
få behålla, intilldess jag blifvit öfverbevisad om motsatsen.
Med anledning af Hr Cederschjölds yttrande om de 8,000
rdr:na, föranlåtes jag dock antaga, att han icke tagit någon närmare
kännedom om Retänk:t. Det var nemi. vid förra riksdagen,
som förslag väcktes om anvisande af en summa, stor 8,000
rdr, till inrättande i hufvudstaden af en polyklinisk anstalt för
homöopathisk sjukvård. Nu åter är förslag väckt, »det K. M.,
om efter vederb:s hörande i Nåder så skäligt pröfvas, täcktes
låta uppgöra förslag till inrättande af en särskild så beskaffad
medicinsk kuranstalt». Ändamålsenligast tror jag skulle hafva
varit, om förslaget afsett inrättande af ett hospital, i likhet med
S:t Marguerites, så att ett lika stort antal sängar derstädes lem
nades
-
Den 25 Februari,
481
nades till den homöopathiska och allopathiska sjukbehandlingen.
PS så sätt skulle man snart utröna, hvilkendera af de båda läkemethoderna
gåfve det bästa resultatet. Så länge vår läkarekorps
är så gestaltad som den nu är, och så länge icke något sjukhus,
afsedt för homöopathien, finnes, är ju alldeles omöjligt,
att några alumner kunna bilda sig.
Jag förnyar min anhållan om återremiss.
Sedan öfverläggningen härefter förklarats fulländad samt
Hr Gr. o. Landtm, upptagit de derunder gjorda yrkanden å dels
bifall till och dels återremiss af ifrågavide Betänk., framställde
Hr Gr. o. Landtm, propos. på bifall till detsamma och, då
dertill svarades starka ja, blandade med nej, förklarade sig hafva
funnit ja öfvervägande.
Frih. Stael von Holstein begärde votering.
Uppsattes och justerades följ:de voter.-propos.:
»Den som bifaller Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk:ts Betänk.
N:o 83, i ani. af vackt motion om förberedelser till inrättande
af en homöopathisk kuranstalt, röstar
Vinner nej, återremitterar R. o. Ad. förevarande Betänkande.
»
Sedermera företogs voteringen och befunnos vid dess slut
rösterna hafva utfallit sålunda:
Ja — 74.
Nej — 20.
Föredrogos, men begärdes af flere ledamöter ånyo på bordet,
Stats-Utsk:ts den 21 dennes bordlagde Utlåtm:
N:o 45, ang. beräkningen af statsverkets inkomster;
N:o 45 Litt. A, i ani. af väckta motioner ang:de förändrade
grunder för mjöl- och sågqvarnars beskattning;
N:o 45 Litt. B, dels i ani. af K. M:s Nåd. Propos. om antagande
af en ny förordning ang:de mantalspenningarne, och dels
rörande enskilta motionärers framställningar i ämnet; hvarefter
anmälte sig och yttrade
Frih. af Ugglas, Gustaf; Stats-Utsk:ts Utlåt. N:o 45, ang:de
beräkningen af statsverkets inkomster, är åtföljdt af 2:ne
bilagor, Litt. A och B.
Då dessa bilagor böra afgöras, innan sjelfva Utlåtit till pröfning
företages, hemställer jag, att Hr Gr. o. Landtm, måtte
deruppå framställa propos.
den det ej vill, röstar
Ja;
Nej;
H. II.
31
482
Den 25 Febrnari.
Till detta förslag lemnade R. o. Ad., uppå framställd propos.
, sitt bifall.
Föredrogs och lades till handlingarne Stats-Utsk:ts den 21
dennes bordlagda Mern. N:o 46, i ani. af återremiss å Stats-Utsk:ts
Utlåt. N:o 27, ang:de hegardt anstånd med föreskrifne kapital-
och ränte-inbetalningar å de till Norbergs Jernvägsbolag
af allmänna medel anvisade lån.
Föredrogos och biföllos Stats-Utsk:ts den 21 dennes på bordet
lagde Utlåt:n:
N:o 47, i ani. af K. M:s Nåd. Propos. ang. försäljning till
enskild person af en komministers-bostället Hof-Dahlbogård i
Kronobergs län tillhörig del i den s. k. Spetsamossen;
N:o 48, i ani. af K. M:s Nåd. Propos. ang:de utbyte af
komministers-bostället Svensbohl i Rudskoga socken mot sergeants-bostället
Höjdebråten i Nysunds socken;
N:o 49, i ani. af K. M:s Nåd. Propos. ang. befrielse för
faltkamereraren m. m. Ph. A. Arell enka, Albertina Heimberger,
från utgifvande af observationsprocent och anmärkningsmedel,
hvilka blifvit hennes man i lifstiden till gäldande ådömda;
N:o 50, i ani. af K. M:s Nåd. Propos. ang. eftergift till
förmån för enkan Märtha Nilsdotter Tulpan af kronans rätt till
qvarlåtenskapen efter hennes syster, enkan Anna Nilsdotter i
Makrismåla; och
N:o 51, i ani. af K. M:s Nåd. Propos. ang:de utbyte af
jord emellan kronan och Malmö stad.
Föredrogos, men begärdes af flere ledamöter ånyo på bordet,
Stats-Utsk:ts den 21 dennes bordlagde Utlåtm:
N:o 52, i ani. af K. M:s Nåd. Propos. angrde upplåtande
under ständig besittningsrätt af en jordrymd vid Kungsöhrs norra
kungsladugård; och
N:o 53, i ani. af K. M:s Nåd. Propos. ang:de försäljning
till skatte af den under Elfsborgs kungsladugård lydande lägenheten
Klintens Bana.
Föredrogos och biföllos Stats-Utsk:ts den 21 dennes bordlagde
Utlåtm:
N:o 54, i ani. af väckt motion om eftergift af kronans
rätt till dana-arf efter Andrietta Lundborg; och
N:o 55, i ani. af vackt motion om eftergift af kronans rätt
till dana-arf efter enkan Anna Christina Löfgren.
Föredrogos, men begärdes af flere ledamöter ånyo på bordet,
Banko-Utsk:ts den 21 dennes bordlagde Utlåtm o. Mern.:
N:o 25, i ani. af väckt fråga om förändrad grund för utmyntningen
af Svenska silfvermyntet;
Den 25 Fcbrnari.
483
N:o 26, i ani. af väckta motioner ang:de skyldighet för
R. St:rs Bank att till ett bestämdt pris utlemna omyntadt silfver;
N:o 27, i ani. af det utaf 1860 års revisorer väckta förslag
om indragning af Bankens sedlar å En rdr rmt.
Hr von Koch, Nils Samnel, anförde skriftligen:
Uti underdånig skrifvelse den 25 Augusti 1860 anhöllo
R. St:r, med afseende å »det trängande behofvet af en förändring»
uti nu gällande sjölag af den 12 Juni 1667, att R. St:r
måtte få denna »riksdag motse ett, efter nuv:de tidsförhållanden
lämpadt förslag till ny sjölag, jemte stadgar i dermed sammanhang
egande ämnen.»
K. M. har, i dess tal till R. St:r vid riksdagens öppnande,
tillkännagifvit, att »ett förslag till ny sjölag, som af behofvet
högt påkallas, är utarbetadt» och kommer att till R. St:rs pröfning
öfverlemnas.
Den K. Proposm i ämnet är, den 20 i denna månad, justerad
och underskrifven.
Så snart tryckningen af lagförslaget hinner fullbordas, varder
den K. Proposm till R. St:r afgifven.
Man har börjat hysa någon lörhoppning derom att denna
riksdag skulle kunna afslutas åtminstone uti Juli månad. Förutsatt
att samma arbetsamhet och enighet fortfar inom StatsUtsk:t,
lära åtminstone Utsk:ns förberedande arbeten i allmänhet
lemna grund för dylik förhoppning.
Men Lag-Utsk:t har, utom det vanliga antalet af motioner,
vid denna riksdag att behandla K. M:s Nådiga förslag till ny
strafflag. Ett förslag till »författning ang:de den nya strafflagens
införande och hvad dervid iakttagas skall», är äfven att från Iv.
M. förvänta.
Under sådana förhållanden torde, om ock den yttersta ansträngning
användes af Lag-Utsk:t, det icke blifva möjligt för
detsamma att medhinna behandlingen af sjölagsförslaget innan
den tid, öfriga Utsk. hinna fullborda sina åligganden.
Med afseende härå, och då likväl högst angeläget är, att
vidare uppskof af detta maktpåliggande ärende icke eger rum;
då R. St:rs sammanvaro, om sådant undvikas kan, icke heller
bör fördröjas i afbidan å ett Utsk:s Utlåt, öfver en fråga; då
dessutom kanske vore önskvärdt, att de personer inom representationen,
som egnat sig åt grundligare studier ang:de denna
lagstiftning eller som ega praktisk erfarenhet i ämnet, kunde
inom Utsk. få deltaga i ärendets beredning, samt då åtskilliga
andra vigtiga ärenden, som Lag-Utsk:t annars sannolikt måste
åsidosätta, möjligen dymedelst skulle kunna vinna handläggning,
vågar jag vördsamt, med anledning af 36 § 3 mom. Riksdagsordningen,
föreslå:
att R. St:r besluta tillsättande af ett särskildt Utsk.
, bestående af tre ledamöter af hvarje Stånd, för
att handlägga K. M:s förväntade Nåd. Propos. ang:de
ny sjölag.
484
Den 25 Febrnsri.
Gillas detta förslag af R. o. Ad., hemställes om inbjudning
till öfrige Stånden att deruti deltaga.
I afseende å det af mig nu framställda förslag, har jag motsett
den invändningen, att man icke kan med säkerhet veta,
huruvida berörde Nådiga Propos. kommer att aflåtas, samt att
man kan dröja med fattandet af detta beslut, intilldess samma
Nådiga Propos. blifvit afgifven.
På sätt jag förut antydt, kommer dess öfverlemnande till
R. St:r att ega rum redan inom en 8 å 10 dagar. Denna
tid kan således vinnas, om man nu vidtager den förberedande
åtgärden, att tillsätta det Utsk., till hvilket den Nådiga Propos:n,
då den ankommer, kan remitteras.
Anmärkas kan, att förstberörde förhållande icke grundar
sig på något officielt meddelande, utan endast på en enskild ledamots
uppgift. Det skulle visserligen icke hafva mött någon
svårighet att nu här framlägga en afskrift af den omhandlade
K. Proposm, hvilken jag sett; meri jag har dock icke ansett
rätt lämpligt, att för Ståndet förete en sådan handling, eller
att en dylik afskrift framlägges för R. St:r, innan sjelfva den
K. Proposm hit anländer.
Af dessa skäl har jag ansett mig befogad att väcka detta
förslag.
Detta förslag begärdes på bordet.
Slutligen anmäldes och bordlädes Allm. Resv.- o. Ekon.-  Utsk:ts Betänkm:
N:o 86, i ani. af väckt motion rörande reseersättning till
nämndemän, vid vissa syner, m. fl. förrättningar;
N:o 87, i ani. af väckta motioner ang:de ändringar i nu
gällande taxa för expeditionslösen;
N:o 88, i ani. af väckt motion rörande vissa till boställen
åt tjenstemän anslagna kronohemman och rätt för arfvingarne
efter fordna åboer å desamma att dem till skatte lösa;
N:o 89, i ani. af väckt motion, att utflvttnings-attest för
inhyseshjon skall upptaga dess hela familj;
N:o 90, i ani. af väckt motion om upphörande af den i
Stockholm utgående s. k. rasp- och spinnhus-afgiften för testamenten;
N:o
91, i ani. af väckt motion om ändring i sättet för
presterskapets aflöning; och
N:o 92, i ani. af väckt motion om inrättande af ytterligare
ett institut för döfstumma.
R. o. Ad. åtskiljdes kl. } 4 e. m.
In fidem,
0. Brakel.
Den 28 Februtri f. m.
485
Lördagen den 28 Februari 1863.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades 4 prot.-utdrag för d. 25 dennes, samt pleni-prot.
för den 20 sistl. December.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att till Riddarh.-Kansliet
blifvit öfverlemnadt original-exemplar af R. St:rs sistlidet Sr
församlade revisorers berättelse oin granskning af Stats-verkets
och dertill börande fonders räkenskaper för år 1860, tillika med
de i ani. deraf infordrade och afgifne underd. utlåtm; och hemställde
Hr Gr. o. Landtm., att dessa handlingar skulle med de
öfriga Riks-Stånden kommuniceras och till Stats-Utsk:t remitteras;
hvilket bifölls.
Efter förmälan, att R. o. Ad. vid de sednaste riksdagarne
medgifvit, att sedan riksdagsärendenas behandling något längre
framskriclit, ytterligare två notarier finge för tjenstgöring vid
Ståndets prot. antagas, hemställde Hr Gr. o. Landtm., huruvida
R. o. Ad. jemväl nu behagade fatta enahanda beslut, att gälla
för tiden från och med den 1 i nästa månad.
Ropades ja.
Hr Gr. o. Landtm, lät uppläsa en ifrån H. Exc. Hr Statsministern
för utrikes ärendena ankommen skrifvelse af följide
lydelse:
Sedan jag, på K. M:s Nådiga befallning, låtit till trycket '
befordra åtskilliga diplomatiska handlingar, rörande den af de
Förenade Rikenas Regering med afseende å tviste-frågan mellan
Danmark och Tyska Förbundet följda politik, varda dessa handlingar
i dag till de resp. Riks-Ståndens Kanslier aflemnade, för
att till Slåndsmedlemmarne utdelas; hvilket jag ansett mig böra
hafva äran till Hr Landtnäs kännedom meddela.
Föredrogs ånyo och företogs punktvis till afgörande StatsUtsk:ts
den 21 och 25 dennes på bordet lagde Utlåt. N:o 45,
486
Den 28 Februari f. m.
Litt. A, i ani. af väckta motioner angrde förändrade grunder för
mjöl- och sågqvarnars beskattning.
l:sta punkten.
Gr. Mörner, Carl Göran: Då de af Hrr von Koch och
Charpentier väckta motioner, hvilka föranledt Stats-Utsk:ts ifrågav:de
Utlåt., från R. o. Ad. remitterades, uttalade jag min åsigt
om olämpligheten af att borttaga qvarnräntan, utan att qvarnegarne
på något sätt godtgjorde statsverket för den minskade
inkomst, som blefve en följd af den fördel, som derigenom tillskyndades
dem. Jag visade att det var en icke så oansenlig
gåfva, som Staten skulle komma att genom denna åtgärd gifva
qvarnegarne, och jag hemställde, att Utsk:t måtte taga i öfvervägande,
huruvida det icke vore lämpligt att qvarnegarne inlöste
den dem hittills åliggande skyldigheten genom någon slags amortering
på viss tid. Stats-Utsk:t har på dessa anmärkningar icke
fästat afseende, utan hufvudsakligen med åberopande af de åsigter,
som, enligt hvad Utsk:t säger, förut blifvit af de båda statsmakterna
uttalade rörande ifrågav:de räntas upphäfvande, tillstyrkt
bifall till motionärernes framställningar. Det är visserligen
sannt, att R. St:r förut ingått till K. M. med en skrifvelse
innefattande begäran om utredning i detta ämne; men att
R. St:r förut beslutat qvarnräntans upphäfvande, torde återstå
för Stats-Utsk:t att bevisa. Vid sista riksdagen förföll frågan,
såsom bekant är, och att Stats-Utsk:t då tillstyrkte den ifrågav:de
åtgärden, är icke detsamma som att R. St:r beslöto den. K.
M. har också, på grund af R. St:rs förut omämnda framställning
i ämnet, gjort Propos. om qvarnräntans afskaffande, mot det att
ersättning beredes statsverket på annat sätt. Vid denna riksdag
åter har frågan endast genom enskilda motionärer kommit
å bane. Hufvudsakliga skälen för räntans borttagande hafva
för öfrigt varit, dels att man icke ansåg qvarnegarne vidare åtnjuta
det skydd för intrång, genom nya qvarnars anläggning,
som varit ett villkor för räntans erläggande, och dels att olika
grunder följdes vid qvarnars skattläggning inom olika trakter
af landet, samt dels slutligen att handteringen vore en fabriksnäring,
hvilken fritt borde få utveckla sig. Beträffande frågan
om det minskade skyddet, så tror jag, att man skall komma
till den erfarenhet, att det ökade antalet qvarnar icke motsvarar
tillväxten i befolkningen, och om det icke kan nekas att
qvarnarne ej tillökats i större proportion, än befolkningen tillväxt,
så måste ju egarne icke hafva grundadt skäl att klaga deröfver
att nya qvarnar fått i allt för stor utsträckning anläggas.
Hvad åter angår frågan om de olika skattläggnings-grunder, som
i olika delar af landet tillämpas, så är detta ett skäl, som med
lika full rättvisa kan sägas om beskattning af jorden. Det synes
väl som om den ene af de värde motionärerne, hvilken är
ledamot af Kammar-Collegium, icke bör vara okunnig om att
det knappast finnes två provinser, der samma skattläggnings
-
Den 28 Februari f. m.
487
grunder följas. I Vestmanlands län äro de till och med olika
inom olika fögderier; men derför har man dock icke funnit hinder
möta att bibehålla skatt på jorden. Slutligen har man
sagt, att qvarnhandteringen vore en fabriksnäring, och såsom
sådan äro äfven de qvarnar beskattade, som anläggas i städerna
eller på deras område, hvaremot de äro från grundränta befriade.
Hvad åter de öfriga angår, så är inkomsten af dem i allmänhet
vida säkrare, än den inkomst, som man har af jorden.
Det blir sällan missväxt på mäld vid qvarnar för att bereda
föda åt menniskor, men oftare händer, att sådant inträffar i
afseende å jordens produkter. Kan qvarnegaren icke berga sig,
så är det merändels hans eget fel, såsom en följd deraf att
han är oduglig eller slarfvig, eller att han icke behörigen underhåller
eller förbättrar sin qvarn. Enligt min åsigt är hans
inkomst en af de säkraste och bästa, man kan ega. Att under
sådana förhållanden gifva ifrågav:de egendoms-egare en gåfva,
som i värde uppgår till millioner, dertill finnér jag icke giltig
grund. Jag får derföre framställa det yrkande att Betänk:t
måtte återremitteras, på det Utsk:t må inkomma med förslag,
huru på billiga grunder en amortering af grundräntan må kunna
genomföras.
Hr Montgomery, Robert: Den fråga, som här varit
föremål för Stats-Utsk:ts behandling, har redan länge utgjort ett
ämne för båda statsmakternas uppmärksamhet. För att endast
hålla mig till sednare tiders åtgöranden i saken, så ingingo R.
St-.r vid 1853—1854 årens riksdag med en begäran till K. M.,
hvaruti den åsigt uttalades, att qvarnar och sågverk, såsom
egentligen varande fabriks-inrättningar, borde på samma sätt
som dessa beskattas. Vid sista riksdagen väcktes förslag i samma
syftning af K. M., hvilket dock vid omröstning i förstärkt
Stats-Utsk. föll med en rösts öfvervigt. Frågan har nu ånyo
upptagits och blifvit af Stats-Utsk:t handlagd. Man har dervid
ogillat att Utsk:t yttrat: »I likhet med den tillförene af båda
statsmagterna uttalade åsigt, finner Utsk:t att mjöl- och sågqvarnar,
som till sin natur egentligen äro att hänföra till fabriksinrättningar,
och hvilkas större eller mindre afkomst är af konjunkturen
beroende, icke kunna rättvist beskattas af en grundränta,
som förblifver oförändrad.» Detta återfinnes nästan ordagrannt
i R. St:rs skrifvelse af d. 19 Juli 1854, och afK. M:s
Nåd. Propos. i frågan vid seduaste riksdag synes att K. M. äfven
gillat dessa åsigter.
I afseende på sjelfva saken, är det mångfaldiga förhållanden,
som tala för ett ingifvande af denna handtering. I en tid,
då frihet i närings-lagstiftningen i allmänhet gillas och önskas,
så qvarstår ändock i afseende på denna handtering ett band,
som är både obilligt och föga öfverensstämmande med hvad i
afseende på andra näringar för närv:de eger rum. För dem af
Hrr:ne, som icke särskildt känna till saken, anhåller jag att få
berätta en historia, som hände mig förra året. Jag har en såg,
*88
Den 28 Febrnari f. ra.
sorn är belägen tre mil frän Stockholm, och der, i anseende
till särskilda förhållanden, det lyckades arrendatorn deraf att
i sågarelön erhålla 1 rdr 25 öre för hvarje stock. Detta ansågo
dock häradsboerne vara för högt, hvarföre de begärde
sammanträde inför häradsrätten och föreslogo att en taxa i
stället skulle fastställas. Den beslöts också och fastställdes af
K. M:s Befh:de till 1 rdr rmt pr tolft, lika för plank och bräder,
d. v. s. ungefär tredjedelen af hvad som förr betaltes, då man
erlade 1 rdr 25 öre pr stock. Detta tyckes väl vara i hög
grad orimligt; ty det är som om man skulle säga: »i Stockholm
får icke finnas mer än fyra skomakare, hvilka dock icke
få taga mer än fyra rdr för hvarje par stöflar»; eller som man
sade åt en landtbrukare: »du får producera råg på din egendom,
men, emot det att ingen annan får göra det på så och så många
mils afstånd ifrån din egendom, får du ej taga mer än 6 rdr
tunnan.» Dessa skäl äro så faktiska, att de tala för sig sjelfva.
Då man i öfrigt borttagit alla tullar på lefnadsförnödenheter,
torde det väl vara skäl att man får den vigtigaste varan för
lifsuppehälle!, nemi. mjöl, för så billigt pris som möjligt, och i
sådant fall återstår nu ingenting annat än att göra näringen fri.
Detta kan ske på två sätt, det ena genom en kapitalisering, på
sätt Gr. Mörner föreslagit; men derigenom skulle man blott
ytterligare inveckla den redan i och för sig sjelf svåra lagstiftningen.
Det finnes nemi. nu redan tre olika slags qvarnar, säteri-qvarnar,
som icke hafva någon grundskatt, frälse-qvarnar,
som hafva rustningsskyldighet i stället för grundskatt, samt krono-skatte-qvarnar,
som betala grundskatt, hvartill kommer qvarnar
i städerna, hvilka, så vidt de äro anlagde efter år 1835, endast
erlägga bevillning. Dertill skulle nu komma en ny klass:
de som ville ingå på kapitaliseringen, ty kapitaliseringen skall
väl vara frivillig. Detta blefve ju att ytterligare inveckla saken.
Det återstår således ingen annan utväg, så vida man eljest önskar
att denna handtering bör lemnäs fri, än att efterskänka
grundskatten. Det har vid flere föreg:de riksdagar varit yrkadt,
och tillstyrktes till och med vid 1853—1854 årens riksdag af
Presidenten von Hartmansdorff, hvilken visserligen icke var en
man, som var släpphändt i afseende å statens inkomster. Hr
von Hartmansdorff yttrade den 22 Juni 1854 (se pag. 450 af
R. o. Ad:s prot. vid riksdagen 1853—54):
»Jag erkänner vigten af de skäl, Hr Printzensköld anfört
mot grundräntornas förändring. Jag vill icke, att man skall
förminska dem, der de kunna bibehållas, och vill icke heller
att någon jordegare skall utan förtjenst få sin skatt efterskänkt
eller att denna skatt skall drabba andra medborgare utan deras
förskyllan. Men jag måste deremot erkänna, att grundskatt på
qvarnar icke är lämplig, emedan hon, efter rnin öfvertygelse,
icke bör åläggas andra näringsfång än sådaue, hvilkas afkastning
är oberoende af grannarne.»
På grund af de skäl, jag nu haft äran framställa, får jag
anhålla om bifall till Stats-Utsk:ts förev:de förslag.
Den 28 Febrnari f. m.
489
Gr. Hamilton, Gustaf: De skäl, som blifvit anförda
för frigifvande af qvarnrörelsen, synas mig i hög grad öfvertygande,
och jag är förvissad derom att någon frihet i denna näring
icke kan vinnas på annat sätt, än som Utsk:t föreslagit.
Då man i öfrigt besinnar, att qvarnegarne nu hafva ett monopolium,
af hvilket de möjligen kunna begagna sig till högre belopp,
än grundräntan, så synes förslaget icke innebära någon
orättvisa. Men detta hufvudmotiv för grundräntans frigifvande
synes mig böra ingå i den underd. skrifvelse, som kommer att
till K. M. aflåtas, och jag får derföre föreslå, att It. o. Ad. för
sin del måtte fatta följ:de beslut: »att, under förutsättning att
nu gällande författmr, så vidt desamma icke an..å vattenuppdämning,
skola i behörig ordning ändras i afseende å hittills
meddelade föreskrifter rörande rättigheten för mjöl- och sågqvarnars
anläggning, räntan å mjöl- och sågqvarnar må» etc.
Jag har icke upptagit något rörande tullen, emedan det är en
ekonomisk fråga, som i vanlig lagstiftningsväg tillhör K. M.
Hr Fåhraeus, Olof Immanuel: Lika med den första talaren,
anser äfven jag det i allmänhet vara en betänklig sak att
medgifva någon minskning i kronans s. k. ordinarie inkomster.
Jag skulle ej heller någonsin kunna understödja något förslag
till eftergift, vare sig till större eller mindre del, af de egentliga
grundskatterna. Men grundräntan å qvarnar är icke grundskatt
mer än till namnet. Till sin natur är den en produktionsskatt
och ingenting annat. I)å jag anser denna böra upphöra,
är skattelindringen icke ändamålet, utan endast ett medel
till en högt påkallad nationalekonomisk reform, som icke kan
till vägabringas, så länge denna skatt qvarstår. Jag är fast öfvertygad,
att hvar och en, som gjort sig närmare bekant med
detta ämne och som samlat tillräcklig erfarenhet af alla de olägenheter
och allt det trassel, som qvarnräntan medför, skall inse
och erkänna, att det är vår tid ovärdigt att bibehålla ett beskattningssystem,
som smakar så mycket af en förgången tids
råa begrepp i stats hushållningen.
Hvarje annan fabriksnäring är fri, men tillverkningen af
mjöl är behäftad med sådana band, att näringens utveckling är
omöjlig. Man kunde skäligen fråga: är det derför, att detta
varulörädlingsslag är det allmännaste och oumbärligaste? Om
jag eger del i ett vattendrag och der anlägger t. ex. elt bomullsspinneri,
så är jag på intet sätt beroende af andra dylika anläggningars
tillvaro, och för tillverkningen betalar jag ej annan
skatt till staten än allmän bevillning af 1 proc. å den behållna
inkomst, som tillverkningen anses för året gifva. Men vill jag
begagna denna vattenkraft för anläggande af en tullmjölqvarn,
så skall jag först och främst styrka, att redan anlaggda qvarnar
icke fylla ortens behof, och, om anläggningen beviljas, underkastas
jag, utom nyssnämnde bevillning, den ifrågav:de räntan,
som utgör icke mindre än { af den en gång för alla beräknade
årliga revenyen, och hvari någon minskning icke medgifves,
490
Den 28 Februari f. m.
äfven om qvarnverket i anseende till vattenbrist eller andra orsaker
liela året stått slilla. Men det förtryck, som det omförmälda
beskattningssystemet å denna näringsgren utöfvar, ligger
icke ensamt i räntan. Vi vete, att häradsrättsundersökningar
skola föregå så väl beviljandet af qvarnanläggningar som skattläggningen
deraf. Troligen gör man sig i allmänhet icke ett rätt
begrepp om de kostnader, som med dessa undersökningars förrättningar
äro förknippade. Tillfälligtvis har jag här i mina
händer 2:ne handlingar, benäget delgifna af en annan Ståndets
ledamot, som utvisa, att vid en sådan förrättning inom Nyköpings
län den sammanlagda undersökningskostnaden uppgått till
118 rdr 50 öre, och vid en annan inom samma län till 131
rdr 47 öre, oberäknadt förtäring in natura. Vi böra härvid ihågkomma
att dessa syneförrättningar skola förnyas hvarje gång
det är fråga om inläggande af ett nytt stenpar eller andra förändringar
med qvarnverket. Räntorne å de kapitalbelopp, som
dessa förrättningar sålunda uppsluka, kunna för mindre qvarnar
utgöra lika mycket som den årliga qvarnräntan, kanske någon
gång mera.
Jag har vid föreg:de tillfällen, då denna fråga varit å bane,
fästat uppmärksamheten å inkonseqvenserna deruti, dels att
grundräntan på qvarnar i allmänhet bibehålles, medan sågqvarnar,
anlaggda sedan 1830, äfvensom ångqvarnar i städerna
äro derifrån befriade, dels att mjöltillverkningen i Sverige är
med sådan utskyld besvärad, under det utländskt mjöl, som
icke dragit någon deremot svarande skatt, får tullfritt i riket
inkomma. Af sistnämnda anledning har jag ock förespått, att
man vid rikets gränser skulle blifva vittne dertill, att omalen
Svensk säd komme att utföras, för att åter införas malen. Sedermera
har jag funnit, att exempel deraf i Skåne redan förekommit.
Men de mest skärande motsägelser i tillämpning af grundsatser
finnér jag dock i andra omständigheter. Man har nemi.
allmänt, och med rätta, godkännt den national-ekonomiska princip,
att de obemedlade folkklasserna böra kunna erhålla de nödvändigaste
lelnadsbehofven för bästa möjliga pris. Man har derföre
stadgat tullfri införsel af spanmål, både malen och omalen.
Men ingen lärer väl förneka, att, på sätt en föregående talare
redan antydt, en skatt på tillverkningen al mjöl inom landet,
jemte alla dermed förknippade omkostnader, har samma verkan
att fördyra den inländska tillverkningen, som införselstullen har
att fördyra den utländska. Vi hafva ock sett, att vissa år betydliga
qvartiteter utländskt mjöl i riket inkommit. Deremot
kan Svenskt mjöl i allmänhet icke blifva föremål för export till
utlandet, ty enligt vårt beskattningssystem får en egare af mjölqvarn
å landet icke utvidga sin näring utöfver ortens behof.
Detta i korthet med afseende å den ekonomiska sidan af
frågan. Men denna bör äfven betraktas från tecknisk synpunkt.
Allmänheten har, med hänsigt till all industri, giltigt anspråk att
för sina penningar få fullgod vara. Men detta är, hvad mjöltillverkningen
angår, under närv:de förhållanden, blott undan
-
Den 28 Februari f. m.
491
tagsvis möjligt. Mjölets godhet, äfvensom dess utseende, beror
ganska hufvudsakligt, icke blott på qvarnstenarnes beskaffenhet,
utan äfven på deras antal. Ar qvarnverket icke försedt med
ett eller annat stenpar utöfver dem som äro i gång, och som
efter afsvalning och förnyad upphuggning kunna alternera med
de andra, så att de icke komma i för hög temperatur, kan det
icke undvikas, att mjölet blifver hvad man kallar brändt och
mörkt. 1 andra länder, der man icke är förhindrad af restriktiva
lagar att begagna så många qvarnstenar som helst, är man
ock angelägen att genom detta medel åstadkomma en fullgod
tillverkning, och häruti ligger väsendtligen orsaken till det utländska
mjölets företräde för det Svenska. I Sverige kan emellertid
en förbättring i denna del icke vara att vänta, så länge
det ifrågav:de beskattningssystemet är gällande, emedan hvarje
nytt stenpars inläggande belastar qvarnen med ytterligare skatt.
Jag ber nu blott att få tilläga några ord beträffande den
financiella delen af frågan. Man har fästat sig vid den betydliga
uppoffring, som staten genom qvarnräntans upphörande skulle
vidkännas. Visserligen har jag icke heller kunnat vänja mig
vid att med likgiltighet anse en summa, sådan som den ifrågavide.
Men för det första är det otvifvelaktigt, att ersättning derför kan
till en del påräknas genom högre bevillning af qvarnverken, äfven
i deras närv:de skick. Långt större skall dock denna ersättning
blifva genom den ökade statsinkomst, som genom näringens
frigifvande i en framtid med visshet kan påräknas. Lägges härtill
besparingen för det allmänna af de fyrfaldiga omkostnader,
som med undersöknings-förrättningar, uppbörd och kontroll äro
förenade, må det skäligen antagas, att uppoffringen i sjelfva
verket blir ringa, om ens någon. I afseende å frigifvandet af
näringen, har näst föreg:de talare föreslagit ett bestämdt vilkor
att tillfogas beslutet. Antagande emellertid att industriens frihet
blefve en sjelfskrifven följd af grundräntans upphörande, har jag
ansett ett sådant uttryckligt vilkor, ehuru oskadligt, dock icke
nödvändigt.
Den förste talaren har yttrat den mening, att om ifrågav:de
skatt eftergifven det icke bör ske utan lösen. Jag skulle tilläfäfventyrs
vara böjd att ansluta mig till denna mening, om blott
verkställigheten af ett sådant vilkor vore möjlig. Men det kan
icke blifva förhållandet. Anda till för några år sedan var det
lag, att qvarnräntan skulle utgå oafkortad, ehvad qvarnverket
existerade eller icke. Denna, jag vill nästan säga drakoniska,
lag upphäfdes omsider genom K. Reskriptet af d. 9 September
1S>57, som stadgar, »att afskrifning af grundränta å mjöl- och
sågqvarn må, när egaren lagligen styrker att verket blifvit nedlagdt
och u tr ifve t, al K. M:s Refh:de i länet beviljas genom utslag,
som bör Kammar-Colkii pröfning underställas.» Om nu
nya qvarnar skulle få anläggas utan skattläggning, men lösen
fordras för de förut befintliga qvarnarnas skatt, så skulle väl
den gifna följden deraf blifva, att uuv:de qvarnegare på grund
492
Den 28 Febrnaii f. m.
af 1857 års Reskript nedlade sina verk, och, sedan de behörigen
styrkt att qvarninrättningen blifvit gjord obrukbar och räntan i
jordeboken afskrifvits, skulle de väl vara lika berättigade som
nya qvarnegare att förnya aidäggningen, äfven om det vore i
redan befintliga qvarnhus. Stadgandet om lösen blefve sålunda
ett villkor på papperet, icke i verkligheten.
Jag röstar, på grund af det anförda, för bifall till StatsUtsk:ts
förslag.
Efter detta anförande anmältes och inbeledsagades på vanligt
sätt Hr Stats-Rådet och Chefen för K. Cilvil-I)epart:t Henrik
Gerhard Lagerstråle, hvilken å K. M:s höga vägnar öfverlemnade
tolf Nåd. Propos:r till R. St:r.
Sedan Hr Stats-Rådet blifvit utbeledsagad, uppropades och
yttrade
Frih. Gripenstedt, Joh. Aug.: På sätt redan af en
talare blifvit anfördt, har frågan om ändring i beskattningssättet
för såg- och mjölqvarnar ofta förut varit föremål för båda
statsmagternas behandling. Vid dessa tillfällen har emellertid
den princip städse blifvit vidhållen, att den nuv:de räntan borde
utbytas emot en annan beskattning. Så var förhållandet vid
1853—1854 årens riksdag, då R. St:r ansågo att dessa grundskatter
borde »utbytas mot bevillning», äfvensom vid den
sistförflutna, då Stats-Utsk:t hemställde, att, under förutsättning
att ifrågav:de statsinkomst skulle ersättas genom bevillning, R. St:r
måtte besluta räntans borttagande. Meningarne hafva således
icke varit delade ang:de den omständigheten att den nya beskattning,
som borde sättas i stället för den gamla, skulle vara
en bevillning, antingen i sammanhang med den allmänna
bevillningen, eller en särskild, hvarigenom man kunde vinna
någon inkomst, motsvarande den upphäfda räntan; men
då frågan om sättet och beskaffenheten af denna bevillning
vid förra riksdagen icke kom till någon lösning, kom
derigenom äfven sjelfva hufvudfrågan att förfalla. För närv:de
har emellertid denna sak kommit i ett förändradt skick, nemi.
i så måtto, att en bevillning verkligen blifvit i den nya bevillningsförordningen
åsatt qvarnarne. Det är då att tillse, dels
huruvida denna nya bevillning uppfyller det ändamål, som vid
förra riksdagen dermed afsågs, nemi. dels att den icke innebure
någon orättvisa emot qvarnegarne, och dels att den kunde
ersätta den förlust, som statsverket komme att lida genom räntans
upphäfvande. I förra fallet, eller i afseende derpå, huruvida
bevillningen vore billig, tror jag icke att man har något
väsendtligt skäl till anmärkning mot det sätt, hvarpå den nya
Revilln.-förordn. löser frågan. Det kan visserligen sägas, att
de qvarnar, hvilka redan förut äro fria från grundränta, och
således icke genom dennas borttagande skulle åtnjuta någon
förmån, men som emellertid fått sig en inkomst-bevillning på
-
Den 28 Febrnari f. m.
493
förd, uppgående till mera än den förutvarande fastighets-bevillningen,
derigenom kommit i en något försämrad ställning. Men
om också någon olikhet i detta hänseende uppstått, är likväl
skilnaden ohetydlig och det kan icke heller med skäl sägas, att
den nya hevillningen strider emot billigheten.
I det andra afseendet åter, eller huruvida den ifrågav:de
hevillningen fullständigt, eller i någon väsendtlig mån ersätter
den grundskatt, som nu utgår af qvarnarna, måste deremot
omdömet blifva, att detta alldeles icke är händelsen. Ty man
har väl åsatt en bevillning på den behållna inkomsten, men
denna bevillning är så beräknad, att den egentligen blott ersätter
den fastighets-bevillning, som förut utgick med en per mille
af kapital-värdet. Nu kan man visserligen säga, att om räntan
borttages på qvarnarne, så stiger derigenom deras fastighetsvärde,
äfvensom den behållna inkomsten, och att sålunda också
hevillningen skall höjas, hvilken då kommer att representera
deri s. k. ersättningen. Men om man något närmare efterser
huru härmed förhåller sig, så finnér man, att den uppkommande
förhöjningen i bevillning och sålunda äfven ersättningen blir
en obetydlighet. Hvad som borttages i grundskatt, är nemi.
130,000 rdr om året, och denna summa motsvarar således det
belopp, hvarmed netto-behållningen af qvarnarna måste anses
blifva ökad; och som denna tillökning i den behållna inkomsten
beskattas med 1 procent, så blir 1 procent af 130,000 rdr,
eller 1,300 rdr, hela den förhöjning i bevillning, som för qvarnegarne
uppkommer, och således allt hvad staten på detta sätt
får i ersättning för qvarnräntan.
Stats-Utsk:t har nu emellertid slagit in på en alldeles ny
väg, olika den, som de håda statsmakterna förut följt, nemi.
att icke utbyta, utan, för att uttrycka mig kort, efterskänka
qvarnräntan. Ehuru detta, såsom förut blifvit nämndt, afviker
från hittills antagna grundsatser och ehuru förlusten för staten,
såsom nyss visades, blir ganska betydlig, måste jag likväl för min
del erkänna, att jag tror Stats-Utsk:t hafva haft ganska goda
skäl att bryta isen och framställa detta förslag. Man kan nemi.
icke bestrida, att vårt nuv:de bsskattnings-system rörande qvarnar
i alla afseenden är så irrationelt och både för det allmänna
och för den enskilde så olämpligt, att en förändring häruti är
af högsta behof påkallad, äfven om denna skulle vara förenad
med någon uppotfring å statens sida.
Den förste värde talaren yttrade visserligen, att qvarnegarne
icke egentl. kunde sägas hafva lidit något intrång genom nya
qvarnars anläggande, enär, såsom jag tror ganska riktigt, det
kunde statistiskt visas, att nya qvarnar icke uppstått ens i samma
proportion, som folkmängden ökats, i följd hvaraf qvarnarne
också nu vore lika goda, om icke bättre, än förut. Detta må
vara en sanning; men å andra sidan är det också tydligt, att
om qvarnegarne i allmänhet icke lidit något intrång, eller blifvit
förnärmade genom nya qvarnars anläggning, så har dock
494
Den 28 Februari f. m.
den nuv:de beskattnings-formen utgjort ett stort hinder emot
utvecklingen af en näring, som är både nyttig och nödvändig.
Då nu frågan är att borttaga detta hinder och medgifva en fri
utveckling i förevarande fall, likasom i alla andra, så synes detta
ändamål vara af en sådan vigt, att man häruti har ett alldeles
afgörande skäl för att vidtaga den förändring i beskattningssättet,
som härför utgör ett vilkor. Att åter ställa denna sak i
sammanhang med en ersättningsfråga, vare sig i form af en
kapital-aflösning, eller af en ny bevillning, tror jag för min del
icke vara lämpligt. Beträffande kapital-aflösningen, har en föregående
talare redan fästat uppmärksamheten på de svårigheter,
som dervid skulle möta, och jag förbigår sålunda att derom
vidare yttra mig. Hvad deremot vidkommer förslaget att genom
en särskild bevillning söka bereda staten ersättning för den
frångångna räntan, så kan det icke nekas, att en sådan åtgärd
måste vara ganska motbjudande; ty hvarföre skulle denna näring
beskattas på ett särskildt och hårdare sätt än alla andra,
hvaraf likväl få eller inga torde vara mera nödiga och nyttiga
än just denna? Icke heller lärer det kunna anses hvarken
rationelt eller billigt, att, då frågan är icke blott om en förmån
för qvarnegarne, utan i främsta rummet om en förmån för allmänheten
genom näringens digifvande, hvilken förmån måste
köpas med en uppoffring, denna uppoffring, eller, med andra
ord, den ersättning, som måste beredas statsverket, skulle bekostas
endast af qvarnegarne genom en alldeles exceptionell
beskattning. Jag tror detta desto mera, som man förut vid
många tillfällen afskaffat än den ena, än den andra skattetiteln,
utan att dessas ersättande genom andra, särskilda afgifter kommit
i fråga, oaktadt vid sådana tillfällen dessa skatte-eftergifter,
enligt min öfvertygelse, visst icke haft för det allmänna den vigt och
betydelse, som den nu ifrågav:de rörande qvarnräntan. På dessa
skäl får jag för min del obetingadt tillstyrka bifall till Utsk:ts
förslag, med den förändring i redaktionen, som Gr. Hamilton
uppgifvit, nemi. att den förutsättning, som i Betänk:t står såsom
motiv, inflyter i sjelfva beslutet.
Gr. Mörner: Sedan den siste värde talaren yttrat sig för
bifall till Utsk:ts förslag och han naturligtvis bättre, än jag, bör
vara i tillfälle att bedöma hvad Statsverket i detta hänseende
tå), torde det vara rättast af mig, att afhålla mig från något
vidare yttrande i denna fråga. Det är också mera för sjelfva
principens skull, än under förhoppning, att dermed något vinna,
som jag begärt ordet.
De fleste talare, som förut här bestridt de af mig uttalade
åsigter, hafva gjort det under förutsättning, att jag vore en försvarare
af den nuv:de lagstiftningen. Det är ett icke alldeles
ovanligt sätt att bekämpa en motståndare, att tillägga honom
andra åsigter, än han sjelf framställt. Jag har dock från början
förklarat, att jag icke försvarade nuv:de beskattningen; men
jag ville icke att den skulle efterskänkas, utan att skatten
Den 28 Februari f. m.
495
skulle på något sätt af qvarnegarne amorteras. Jag har sökt
visa, att det icke är någon så obetydlig inkomst, som staten
skulle förlora. Den utgör nemi. 130,000 rdr om året, hvilka,
kapitaliserade, bilda mer än 2 millioner, hvarmed qvarnegarnes
förmögenhet skulle komma att ökas. Då det är fråga om att
lemna en klass af egendomsegare, som redan förut befinner sig
i den förmånligaste ställning, ytterligare en skänk af två
millioner rdr, så synes mig detta vara nog långt gånget, eller
åtminstone mindre af behofvet på kalladt. Det har under sådane
förhållanden förefallit mig, som om det icke vore alltför
mycket fordradt, att någonting af qvarnegarne inbetaides till
det allmänna för den befrielse, som de skulle för framtiden
komma att åtnjuta. Den siste värde talaren har visserligen
sagt, att det icke borde vara qvarnegarne ensamne, som skulle
bekosta ersättningen; men i allmänhet är det väl den, som
erhåller en fördel, som bör betala derföre. En krono-hemmans-åbo
måste, för att blifva egare till den jord, som han sjelf
uppodlat, betala 6 års ränta, sedan han först på jordens upphjelpande
nedlagt sitt eget arbete och erforderligt kapitaj, och
fastän han fortfarande skall derföre utgöra grundränta. Ar det
då för mycket att qvarnegarne ock så erlägga sex års ränta,
för att vinna befrielse från den utskyld, som nu åligger dem.
Denna skänk utfaller dessutom icke lika; ty den största delen
deraf tillfaller just de qvarnegare, sorn redan hafva de mest
fördelaktiga qvarnarne. Innehafvaren af den sämre qvarnen
får deremot en mindre gåfva af staten. Från denna synpunkt
betraktadt, har jag svårt att för mig reda det billiga uti en sådan
åtgärd. Jag har mig bekant en qvarn, som fordom tillhört
kronan, men som innehafvaren sedermera fått rättighet att lösa
till skatte emot vanlig skal teköpeskilling, 6 års räntor. Det är
allt hvad han betalt lör densamma. Qvarnen anses nu mera
värd omkring 200,000 rdr och egaren får nu en ytterligare
present af 50,000 rdr genom det beslut, som R. St:r äro i begrepp
att fatta. Affären är fördelaktig.
Man har ansett det ligga en stor vigt på denna skattebefrielse
i och för allmänheten, emedan den skulle få sin säd
förmålen för bästa möjliga pris. Jag tror dock att qvarnegarne
icke skola gå längre i generositet, än de blifva tvungna till.
De skola tvifvelsutan för sitt besvär taga så mycket, de tro sig
kunna få; ty det blir väl ändå täflan, som i detta fall kommer
att reglera priset.
Jag har således för min del icke kunnat af de föregående
talarnes yttranden finna mig öfvertygad om ändamålsenligheten
deraf, att utan ersättning afskaffa qvarntullen, och måste derföre
vidhålla mitt förut framställda yrkande om återremiss.
Frih. Stjernstedt, Joli. Wilh.: Här har egentligen
blott ett skäl, ehuru skenbart, andragits, hvilket torde förefalla
som en anledning för återremiss, nemi. att ifrågav:de befrielse
406
Den 28 Febrnsri f. m.
skulle vara en skänk till qvarnegarne. Detta är emellertid icke
förhållandet. Qvarnegarne hafva nemi. nu privilegium på att
få mala åt allmänheten, utan att några andra, åtminstone icke
utan särdeles stora svårigheter, få deruti göra intrång. Om
nu qvarnegarne blifva befriade från den åsätta qvarnräntan, så
kommer naturligtvis privilegiet att upphöra, under förutsättning
likväl, att en författmg utfärdas rörande rättighet att få anlägga
nya qvarninrättningar. Hela det förevarande tillstyrkandet
är just byggdt på denna förutsättning. Om man således sätter
tillstyrkandet i sammanhang med förutsättningen, tror jag, att
man icke riskerar någonting, minst att räntan först upphör och
att qvarnegarne sedan åberopa sig på sitt privilegium. Att de
icke komma att vinna på förändringen, anser jag ganska naturligt;
ty då näringen blir fri, kommer säkerligen den förlust,
som genom konkurrensen med nya qvarnar för dem uppstår,
att uppgå till vida högre belopp, än qvarnräntan nu utgör. Låt
också vara att de få en present af staten; men hvilka få en
större? Jo, de mäldsökande. De hafva nu ganska långt till
qvarnen, och få ofta vänta mycket länge, innan de kunna få
sitt ärende uträttadt. Jag har ett exempel i detta fall från
Ostra Westmanland, der man någon gång fick vänta tre dagar,
innan man fick sin säd malen. Det ligger i sakens natur, att
om näringen blir fri, så komma så många qvarnar att uppstå,
att något dylikt icke vidare inträffar. Under förutsättning att
qvarntullen blir fri, så kunde visserligen hända, att den uppsattes
så högt vid en qvarn, att man icke ville begagna sig af
denna. Men då uppstår nog en annan.
Då åtskillige af härvarande ledamöter icke ännu voro upp
komna,
då Gr. Hamilton framställde sitt förslag, ber jag att
till deras kännedom få uppläsa detsamma. Han föreslog nemi.,
»att R. St:r, under förutsättning att nu gällande författn:r, så
vidt desamma icke angå frågor om vatten-uppdämning, skola i
behörig ordning ändras i afseende å hittills meddelade föreskrifter
rörande rättigheten för mjöl- och sågqvarnars anläggning,
måtte, för sin del, besluta att räntan å mjöl- och sågqvarnar
må, från och med nästa statsreglerings-period, upphöra att vidare
utgöras, i följd hvaraf rustnings-skyldigheten för så beskaffade
verk af frälse-natur äfven bör försvinna».
Det är om bifall härtill som jag vördsamt anhåller.
Frih. Hamilton, Hugo: Jag är i hufvudsaken förekom
men
af den siste värde talaren. Jag begärde ordet för att bemöta
Gr. Mörners inkast, att afskaffandet af qvarnräntan skulle
innebära en högst betydlig gåfva till qvarnegarne, som vore en
välmående klass, och att detta skulle vara högst motbjudande,
i synnerhet som presenten komme att blifva störst för de rika,
och minst för de fattiga. Frih. Stjernstedt har besvarat denna
anmärkning genom hänvisande till det af Gr. Hamilton yrkade
tillägget till beslutet. Att ett sådant tillägg behöfver inflyta i
sjelfva
Den 28 Februari f. m.
497
sjelfva beslutet, och icke bör stå endast i motiveringen, har
ingen så tydligt bevisat som just Gr. Mörner, mot hvilken jag
tager mig friheten yttra mig. I sitt sednare anförande förbigick
lian helt och hållet denna sak. När man emellertid tager
den i betraktande, synes solklart, att det är en uppoffring, som
pålägges qvarnegarne, i stället för den gåfvan, som man anser
skulle lemnäs dem, och denna uppoffring blir större i samma mån
som monopoliet varit större. När nu qvarnegaren gör denna uppoffring,
och den bör han göra, så torde skänken icke blifva så betydlig,
ej heller så förhatlig. Att näringen blir fri, anser jag, i likhet med
föregående talare, vara i högsta grad nödvändigt. Landet uppodlas
allt mer och mer, och första vilkoret för att kunna rätt använda den
spannmål, som nu i betydligare mån än förr produceras, är att vi
få tillräckligt antal qvarnar, likasom första vilkoret att verkställa
ny-odlingar ofta nog är att få en qvarn utrifven. De s.
k. monopolisternas alltid gjorda motsägelser deremot hafva ofta
blifvit gillade af K. M. Befh:de, hvilket åter förorsakat nya och
kostsamma undersökningar, ehuru inkomsten för staten ofta
gränsar till en obetydlighet, och icke ens svarar emot kostnaden
för en nämndemans resa. En frihet i denna, liksom i andra
näringar, är derföre oundgängligt af nöden.
På alla dessa skäl yrkar jag bifall till Utsk:ts förslag, med
den förändring deruti, som af Gr. Hamilton blifvit föreslagen.
Hr von Koch, Nils Samuel: Efter de yttranden, som
af flere föregående talare blifvit afgifne, har jag ganska litet
att tillägga, utan har jag hufvudsakligast begärt ordet för att
tacka de Hrr, som kraftigt understödt det förslag, som
jag framställt, och för att förklara, det jag såsom motionär icke
har någonting att invända emot det tillägg, som Gr. Hamilton
föreslagit, och detta så mycket mindre som jag i alla de förslag
och anföranden, jag i ämnet afgifvit, alltid gifvit tillkänne
att mitt förnämsta ändamål icke vore att vinna någon befrielse
från skatten, utan att få näringen fri. Vigten häraf är redae
påpekad. Jag kan icke neka, att det hos mig som jordegarn
har väckt en pinsam känsla, då jag sett huruledes de Svenska
jordbrukarnes magasiner varit fyllda af hvete och råg, och att,
det oaktadt, från främmande länder införts ofantliga qvantiteter
hvete- och rågmjöl. Jag har erfarit, huru t. ex. qvarnanläggningar
å utrikes orter blifvit gjorda med spekulation, så att
säga, att ockra på våra föråldrade författningar. Man har sagt
mig, att i Köpenhamn icke mindre än 20 ångqvarnar blifvit anlagda,
visserligen till en del för landets eget behof, men också
mycket för att till mäld mottaga det närgränsande Skånes
spanmål. Det finnes för närv:de knappt mer än ett par ställen
i Sverige, der man kan tillverka ett sådant hvete-mjöl, med
hvilket man numera anser sig fullt belåten, och det är i de
större städerne, nemi. Norrköping och Malmö. De, som vilja
hafva riktigt godt mjöl, taga det annars från Preussen, Danmark,
till och med från Amerika. Detta är ett tillstånd, som man
H. II. 32
498
Den 28 Febrnari f. m.
icke gerna kan lugnt åse, och man har goda anledningar att
föreställa sig, att det blott behöfves ett undanrödjande af de
hinder, som mot näringens utveckling nu finnas, för att komma
till en mera gynnsam ställning. Afven Gr. Mörner har med
gifvit,
att han nu blott skiljer sig från sina motståndare i afse
ende
på sjelfva sättet för räntans afskaflande, dervid han yrkar
en kapitalisering af denna ränta. Han har dock icke kunnat
vederlägga de af andra talare framställda praktiska svårigheter,
som måste möta vid en sådan kapitalisering. Dessutom är, såsom
flera gånger här blifvit yttradt, denna ränta icke af beskaffenhet
att rättsenligt böra kapitaliseras, äfven om sådant kunde
verkställas. Borttagandet af denna ränta är icke någon skänk;
det är verkligen ur rättvisans synpunkt ett »qui pro quo», ett
något för något; ty staten, som efterskänker skatten, får derigenom
frihet för näringen och bereder derigenom flertalet af invånarne,
konsumenterne, bättre vara och lindrigare tull. Det är
dock gifvet, att när man borttager en taxa och gör en näring
fri, så kan varan åtminstone i början möjligen på ett eller annat
ställe blifva dyrare. Men den fruktan, som i detta fall blifvit
framställd, är en sådan, som bevisar något för mycket. Den
bevisar nemi. att man då äfven fortfarande borde hafva taxor
på alla andra förnödenheter, och är samma argumentation, som
användes, när man ville borttaga taxorna på bröd, kött och
dricka i städerna. Erfarenheten har nu visat oss, att man i
allmänhet efter frihetens införande fått dessa varor för bättre
pris. Gr. Mörner har äfven sagt, att de gamla qvarn-egarne
hade fått ersättning för det mistade skyddet mot andras intrång,
derigenom, att de mäldsökande ökats i större proportion än
qvarnarne. Han har rätt i allmänhet, men dermed är icke bevisadt,
att ju ej vissa qvarnegare, som fått andra nya qvarnegare
till grannar, blifvit lidande.
Jag anhåller om bifall, med den förändring, som Gr. Hamilton
föreslagit.
Hr Charpentier, Gustaf Reinhold: Då det första
skälet, som emot ifrågav:de förslag blifvit framställdt, afsåg att
qvarnegarne, genom räntans borttagande, skulle af staten få en
gåfva, så ber jag att deremot få anmärka, att detta skäl innefattar
en förutsättning, att qvarnegarne för det närv:de skulle
vara betryggade i rättigheten till visst mäldelags betjenande.
Att så likväl icke är fallet, har af flera föreg:de talare blifvit
antydt, och med den erfarenhet, jag enskildt eger i ämnet, kan
jag intyga, att någon säkerhet i berörde hänseenden alldeles icke
gifves för qvarnegare. För att hafva denna säkerhet, skulle
nemi. fordras att ny qvarn, efter författnmes ord, icke finge inrättas,
om den förorsakade intrång i äldre qvams rätt; men vill
någon anlägga en ny qvarn, står det honom öppet, blott han
uppgifver mäldelag, som icke innefattas i det, hvilket för annan
qvarn blifvit beräknadt; ja, till och med om han blott kan
förete intyg af hemmansegarne inom detta sednare, att de önska
Den 28 Febrnari t. ta.
*99
mala större belopp spannmål, än de förut angifvit sig vilja afverka
i den äldre qvarnen. Tillstånd kan då gemenligen icke
vägras, och sedan maler han så mycket som helst af den gamla
qvarnens mäldetillgång, utan att sådant kan hindras, enär
hvar och en får fritt begagna hvilken qvarn som helst. Häraf
måste följa, att en qvarnegare slutligen kan komma i den
ställning, att han nödgas betala sin ränta, utan att hafva någon
inkomst, och derföre tvingas nedlägga sitt verk. Man finner
ock ständigt af skattläggningarne å qvarnar, huru mäldebeloppen,
som tjena till grund för räntornas bestämmande, nedsättas ofta
ända till en fjerdedel af hvad som vid häradsrätts-undersökningarne
blifvit antaget, emedan flera qvarnar efter dessa undersökningar
ytterligare tillkommit.
Gr. Mörner har vidare gjort den anmärkningen, att bland
skälen för min motion äfven skulle vara, att beskattningen af
qvarnar skedde efter olika grunder. Jag ber Gr. Mörner upplysa
mig hvar det står. I Utsk:ts Utlåt, heter det, i redogörelsen
för min motion: »beträffande den föreställningen, att en förändring
i förevide fall kunde blifva ett förspel till jordräntornas
borttagande, yttrar motionären, det qvarnräntorna vore af en
helt annan beskaffenhet och bestämdes efter olika grunder»,
och i sjelfva motionen säger jag, rörande de betänkligheter, som
möjligen kunde möta för räntornas borttagande: »deribland är
icke den minst, som en del anhängare af vår nuv:de jordbeskattning
hysa, i det de föreställa sig, att förändring i förev:de
fall kunde blifva ett förspel till jordräntornas borttagande. Men
jag ber dem besinna, att qvarnräntorna äro af helt annan beskaffenhet;
att de bestämmas efter alldeles olika grunder.» Jag
tror det vara temligen tydligt, att jag sagt, att beskattningen
af jord och af qvarnar ske efter olika grunder.
Vidare har af en talare anmärkts, att statsverkets förlust
vore betydlig. Jag har icke i min motion sagt att statsverket
skulle få fullständig ersättning; men jag ber dock att
få erinra om de särskilda omständigheter, som i denna fråga
förekomma. Det är nemi. obestridligt, att de nuv:de qvarnräntorna
årligen minskas, till följe af de föreskrifter, som i nyare
tider blifvit gifne. Genom friheten att få räntan afskrifven
har en väg blifvit öppnad, som icke sällan begagnas. Det tillgår
sålunda, att en qvarn-egare, som behöfver ombygga sin
qvarn, och för sådant ändamål rifver densamma, hos Konungens
Beflnde begär att få sin ränta afskrifven, hvilket då icke kan
vägras. Sedermera begär han få bygga en ny qvarn, och det
kan icke heller nekas, om han vet rätt begagna de medel, han
har i sin hand. Att få ett mäldlag, möter ingen svårighet; eller
han behöfver blott säga: »jag vill till försäljning af mjöl afverka
så och så stort spannmålsbelopp;» och sedan han fått tillåtelse
att anlägga sin qvarn, beror det, snart sagdt, på honom sjelf att
få hvad skatt han vill. Det finnes icke å kronans sida någon
utväg att hindra så beskaffad åtgärd. Jag har nyligen haft exempel
derpå ifrån Gottland. Den författning, som innehåller att
500
Den 28 Februari f. m.
en qvarn, d. v. s. hvart och ett stenpar uti en qvarn, ty så
har författrun tolkats, icke får begagnas, med mindre än att
fyra tunnor i tulltägt deraf indrages, så att kronans mäld skulle
blifva minst en tunna, utom i de norra provinserna, der den
blefve en half tunna, är alldeles antiqverad, när den gäller kronans
rätt, och tillämpas endast, om enskildte vilja göra den gällande
vid protester mot nya qvarn-inrättningar. Det blefve för vidlyftigt
att här upprepa, huru saken kommit i detta skick, men det
har icke skett utan flere goda skäl. Emedlertid är det ett faktum,
att den, på grund af flera K. M:s beslut, icke å kronans
sida vidare göres gällande. Detta förhållande är också ett bevis
på det irrationella i hela denna lagstiftning. Derigenom att
qvarnar kunna på detta sätt förändras och gamla höga räntor
minskas eller ock helt och hållet försvinna, skola påtagligen de
inkomster småningom minskas, som staten genom nuv:de beskattningssätt
eger af qvarnverk; meri om detta beskattningssätt
upphäfves, räntorna upphöra och qvarnar endast påföres
bevillning, måste i första rummet följa, att, hvad krono- och
skatte-qvarnar angår, denna bevillning höjes utöfver hvad den nu
utgör, .lag medgifver att detta icke alltid kan ske i så stor
mån, att den ersätter de af dessa slags verk nu utgående räntor,
men i vissa fall, om gamla bevillningen varit låg, måste
dock, enligt nya Bevilln:s-författn:n, statens inkomst af bevillning,
i stället för af räntor, närma sig det nuv:de förhållandet. Jag
kan anföra ett exempel, då den blifvit bättre. Det var nemi.
en skatte-qvarn, hvars ränta var högst obetydlig, ett par kappar,
eller så; den var taxerad till 2,500 rdr, och efter 1858 års
författning utgjorde denna qvarn sin obetydliga ränta jemte fastighetsbevillning.
Enligt nya förordningen skall den utgöra bevillning
för inkomst ; denna har blifvit uppförd till 600 rdr, och
qvarnen betalar således 6 rdr i skatt, hvilken således blifvit något
höjd. Detta förhållande inträffar i allmänhet med säterioch
frälseqvarnar, som varit lågt taxerade till fastighetsbevillning,
men nu komma att utgöra en icke så ringa inkomstskatt, om
denna författningsenligt beräknas; och häruti ligger jemväl i viss
mån ersättning för förlusten af räntorna å krono- och skatteqvarnar.
För öfrigt bör man icke tro att dessa skattläggningar,
som nu ske, icke kosta staten något. Om också kronofogde och
häradsskrifvare skola verkställa sådana förrättningar utan betalning,
så måste dock nämndemän vara närv:de, som erhålla ersättning
af statsverket. Denna ersättning uppgår, elter hvad en
landtstatstjensteman upplyst mig om, ofta till 20 å 30 rdr för
en qvarn. Om nu skattläggningen ogillas, hvilket icke sällan inträffar,
så skall ny förrättning ega rum, och dermed följa nya
kostnader. Besinnar man således, att staten lör skattläggning
af en qvarn ofta kan få betala 40 till 50 rdr, under det att
denna, i fall det är en frälseqvarn med ett stenpar, i rusttjeristbevilining
för räntan ger staten 53 öre om året, så inser hvar
och en, att det verkligen är en dålig affär.
Den 28 Febrnjri f. m.
501
Under diskussionen har blifvit yrkadt, att de i Stats-Utsk:ts
motivering förekommande orden »under förutsättning, att nu
gällande författmr, så vidt desamma icke angå frågor om vattenuppdämning,
skola i behörig ordning ändras, så väl i afseende å
hittills meddelade föreskrifter rörande rättigheten för mjöl- och
såg-qvarnars anläggning, som ock beträffande den tull, som härvid
bör utgå», skulle inflyta i sjelfva beslutet, .lag inser ej, att
häruti ligger något oriktigt; men jag tror dock icke, att det vore
nödigt, likasom icke heller att det är skäl att sönderrifva beslutet.
Det skulle ske för att förekomma den händelsen att icke någon
särskild författning vidtoges. Men i afseende härpå har jag väckt
en särskild motion, som är under behandling af f,ag-Utsk:t. Genom
denna motion har jag sökt vinna hvad som med ifrågav:de
yrkande åsyftats. Om Stats-Utsk:ts Betänk, bifalles, så är det
i allt fall gifvet, att nu befintliga föreskrifter, om än icke genast,
likväl framdeles måste komma att förfalla, och en ny lagstiftning
i detta afseende ske. Detta visar redan erfarenheten vara
fallet med såg-qvarnar. För dem är sedan 1830 stadgadt,
att de skola utgöra endast bevillning; men derigenom har icke
den ringaste ändring skett i de gifna stadgandena för säg-qvarnars
anläggning, utan de qvarstå till sin fulla kraft och verkan
de jure, men icke de facto. Ty, med undantag för de norra
länen, har Konungens
till sågqvarnars anläggande numera icke erfordras, sedan blott
bevillning derför erlägges, men denna åsigt är alldeles icke riktig.
I afseende på de för tulltägt utfärdade taxor, så innefatta
föreskrifterna derom endast att qvarn-egarne icke må taga öfver
den tull, hvilken sålunda är bestämd; men att taga under
densamma är icke förbjudet, och derigenom kunna qvarnar uppstå,
som taga mindre tull. Den saken reglerar sig således sjelf.
Om B. St:r bifalla förslaget, sådant det af Stats-Utsk:t blifvit
tillstyrkt, så är K. M., efter hvad jag föreställer mig, oförhindrad,
att förklara nu gifne föreskrifter om tulltaxor upphäfda.
Jag ser således icke heller i detta afseende någon nödvändighet
att intaga ofvanberörde tillägg i beslutet.
Jag tror mig redan hafva ådagalagt, att den nuv:de lagstiftningen
i förev:de ämne är alldeles oefterrättlig, och jag skulle
derpå kunna anföra ännu många bevis. Det kan gå dertill, att en
qvarn-egare till och med alldeles slipper den ränta, han lagligen
borde utgöra. En qvarn befanns t. ex. hafva sina landfästen,
det ena på skattegrund och det andra på frälsegrund. Egaren
bytte ut jord, så att han fick båda landfästena på frälsegrund.
Kammar-Collegium ogillade det; men K. M. upphäfde Colkii beslut,
emedan författningarna, efter K. M:s bedömande, icke lade
hinder i vägen för en sådan åtgärd. Qvarnegaren fick derigenom
endast den obetydliga rusttjenst-bevillningen; men en annan
qvarnegare, mera omtänksam, byter ut sin skatte-jord mot
säteri-jord och får derigenom sin qvarn fri från ränta. Under
dylika förhållanden synes det mig vara af högsta vigt, att Utsk:ts
Betänk, bifalles, och då jag icke har något direkt skäl att
sos
D«n 28 Febrnari f. m.
instämma i deras åsigt, som vilja hafva Utsk:ts förslag förändradt,
så anhåller jag om bifall dertill, sådant det nu är.
Hr von Troil, Sam. Gust.: Efter de många särdeles
upplysande yttranden, som af Ståndets ledamöter blifvit afgifna
för bifall till förev:de Betänk., kunde det visserligen vara öfverflödigt
af mig att i detta fall upptaga R. o. Ad:s tid. Det torde
också vara ogrannlaga, att vidare orda i ämnet; men då jag
inom Stats-Utsk:t lifligt omfattat förslaget, ber jag att få tillägga
några ord. Jag vill icke ingå i frågans detaljer, utan blott nämna
att jag för min del med synnerlig varsamhet ingår på hvarje
förslag om borttagande af våra grundskatter. Men jag anser
den nu ifrågavide icke blott vara olämplig, utan så skadlig för
landet, att jag icke tvekar att understödja Utsk:ts förslag. Hr
Charpentier har i sitt anförande visat, att högst betydliga kostnader
i allmänhet åtföljer beviljandet af ansökningar om anläggande
af qvarnar. Jag dömer icke af mig sjelf. Jag tror att
staten till en början kommer att lida förlust, och att den bevillning,
som varder qvarnarne pålagd, ännu på många år icke
skall uppgå till det belopp, hvartill qvarnräntan nu uppgår. Men
å andra sidan är jag fullt öfvertygad att vinsten för hela Sverige
blir så öfvervägande stor, att den mångfaldigt uppväger förlusten.
Det tvång, som nu påligger Svenska folket, gäller mest
den fattiga delen deraf. De långa resor, som man måste göra,
de afgifter, man måste betala, och den fördyring i varan, som
genom detta tvång uppkommer, är väl bekant. Vi se, huru
utländska fartyg ofta medföra stora qantiteter mjöl, och detta
derföre att qvarn-näringen icke är fri i Sverige, utan bunden.
Jag har sednast denna morgon sett, huru det enda fartyg, som
nu hit ankommit, medfört stora qvantiteter utländskt mjöl. Så
väl detta förhållande, som att man borttagit alla tullar för det
mjöl, som inkommer till Sverige, har till följd att vår spanmål
omalen utgår till utlandet och återkommer lörmalen. Ur denna
synpunkt bör man se saken, på det man må vara betänkt på
avskaffandet af berörde svårigheter; och det är äfven ur dessa
skäl, som jag yrkar bifall till Utsk:ts Betänk.
Gr. Hamilton har i detta hänseende tillstyrkt ett tillägg,
som jag äfven hufvudsakligen biträder. Jag tror nemi. att lian
har rätt uti, att det af honom upplästa stycket ur Utsk:ts motivering
bör ingå i R. St:rs beslut. För min del vill jag dock
tillstyrka att hela förutsättningen måtte inflyta. Gr:n har ansett
frågan om tullen böra utgå, emedan det vore en ekonomisk
lagstiftningsfråga, som när som helst kunde af K. M. ändras.
Jag medgifver visserligen att det till en början kunde inträffa,
att då alla författningar rörande bestämda tullar på samma gång
som qvarnräntan upphörde att utgå, så skulle på ett eller annat
ställe qvarnegarne kunna höja afgiften. Men jag tror att
detta förhållande skulle snart reglera sig sjelft genom den fria
konkurrensen. På denna grund anser jag det nödvändigt att
Den 28 Februari f. m.
503
äfven orden »som oek beträffande den tuli, som härvid bör utgå»
införas i beslutet, hvarom jag också vördsamt anhåller.
Gr. Mörner: Jag skal! icke med många ord upptaga R.
o. Ad:s tid. Jag har likväl icke kunnat underlåta att i korthet
protestera emot en argumentation, som är stödd på den grund att
det närv:de förhållandet skall vara dåligt, derföre att författningarna
icke rätt handhalvas, utan i vissa fall åsidosättas. Det
var icke utan en viss känsla af obehag jag hörde omnämnas, att
författningar, som i vissa fall tillämpades, skulle i andra lemnäs
utan afseende. Detta skulle för mig vara en kraftig anledning
att tillstyrka qvarnräntans upphörande, emedan jag svårligen kan
tänka mig något olyckligare förhållande i ett lagbundet samhälle,
än att gifna lagar godtyckligt handhafvas. När en författning
finnes, som stadgar att ingen qvarn får skattläggas med mindre
än att den skall bära en skatt af 4 tunnor, men skatten ändock
understundom bestämmes till mindre belopp, eller ej ens till en
tunna för ett par stenar, får ja säga, alt denna nya erfarenhet,
som först vid detta tillfälle kommit till min kännedom, skulle,
derest man måste antaga att samhället kommit på den punkt,
att detta förhållande vunnit häfd, utgöra ett sorgligt bevis uppå
att det knappast vidare vore värdt att bibehålla några författningar.
Hr Montgomery: I afseende på Gr. Mörners sista yttrande
ber jag att få fästa uppmärksamheten derpå, att mycket
olika åsigter varit rådande rörande tillämpningen af den ifrågav:de
författningen hos Kammar-Coll. och Konungens Befh:de;
hvilket förhållande också torde utgöra ett kraftigt skäl att borttaga
hela denna lagstiftning och de felaktigheter, som deruti
finnas. Beträffande det förslag, som blifvit väckt, att de af
Stats-Utsk:t i motiverna anförda orden »under förutsättning» o.
s. v., skulle i sjelfva beslutet inflyta, så vill jag icke motsätta
mig detsamma, i synnerhet som Hr Finans-Ministern äfvensom
flere andra talare tillstyrkt det. Jag hade dock trott, att det
tillhörde lixped.-Utsk:t att afskrifva både R. St:rs beslut och
motiverna för besluten. Emellertid har jag ingenting emot sjelfva
beslutet, dock på det sätt, som Hr von Troil förslagit, d. v.
s. med anförande af hela meningen.
Hr von Koch: Jag har begärt ordet endast för att tillkännagifva,
det jag, på det meningarne icke må splittras, förenar
mig om Hr von Troils förslag.
Frih. Gripenstedt: Då jag förra gången hade ordet och
förordade Gr. Hamiltons förslag, föreställde jag mig icke annat,
än att detsamma åsyftade att hela den ifrågav:de meningen
i Utsk:ts motivering skulle i beslutet inflyta. Jag finner likväl,
att denna uppfattning varit oriktig, men då Hr von Troil nu
föreslagit en ny redaktion i sådan syftning, förenar jag mig
med honom.
504
Ben 28 Febrntri (. m.
Gr. Hamilton: Jag vill visst icke hålla på den inskränkning,
jag föreslagit, utan förenar mig med Hr von Troil, så mycket
mera, som jag gillar hans åsigt om den verkan, som deraf
kunde uppkomma. Mitt förslag härrörde endast deraf, att jag
icke ville inflicka något, som tillhörde K. M:s ekonomiska lagstiftnings-rätt.
Hr Charpentier: Jag vill endast, med afseende å Gr.
Mörners sista yttrande, säga, att man icke behöfver förtvifla
om samhällets bestånd derföre, att icke en gammal lag numera
kan göras gällande. Hen högsta makten, som, mindre bunden
än underordnade embetsmyndigheter, kan göra mera afseende
på rätt och billighet, än på en sådan gammal lags, emot tidens
kraf stridande föreskrifter, bör derföre också mildra tillämpningen
deraf, till dess den kan undanrödjas.
För öfrigt och då jag nu hört pluraliteten instämma med
Hr von Troil, vill jag icke splittra meningarna, utan förenar
mig med honom i det förslag, han afgifvit.
Sedan öfverläggningen härefter förklarats fulländad, yttrade
Hr Gr. o. Landtm., att under densamma hade blifvit yrkadt,
af Hr Fåhraeus bifall till Utsk:ts förslag oförändradt, af Hr von
Troil, med hvilken en mängd ledamöter sig förenat, bifall till
samma förslag, med den förändring, att efter orden »räntan å
mjöl- och sågqvarnar må» infördes följ:de i Utsk:ts motivering
förekommande mening: »under förutsättning att nu gällande författningar,
så vidt desamma icke angå frågor om vattenuppdämning,
skola i behörig ordning ändras, så väl i afseende å hittills
meddelade föreskrifter, rörande rättigheten för mjöl- och sågqvarnars
anläggning, som ock beträffande den tull, som härvid
bör utgå»; och slutligen af Gr. Mörner, att Utskffs förslag skulle
återremitteras.
Sedan Hr Fåhraeus härefter begärt ordet och förklarat sig
afstå från sin under öfverläggningen gjorda begäran om bifall
till förslaget utan förändring, och instämma uti Hr von Troils
ofvanberörde yrkande, framställde Hr Gr. o. Landtm, propos.
på bifall till Utskffs uti förev:de punkt framställda förslag, med
den af Hr von Troil deri påyrkade förändring, hvilken propos.
med starka ja-rop besvarades.
2:dra—4:de punkterna.
Utsk:ts hemställanden biföllos.
Föredrogos, men begärdes på bordet, K. M:s denna dag öfverlemnade
Nåd. Propos:r till R. St:r, nemi.:
l:o med förslag till ny sjölag;
Den 28 Februari f. m.
505
2:o ang:de löneregleringen för lands-staten;
3:o ang:de anslag till uppförande af ny byggnad i hufvudstaden
för den af Svenska slöjd-föreningen inrättade söndagsoch
aftonskola;
4:o med förnyad framställning i fråga om bergsskolans i
Fahlun flyttning till Stockholm oeh förening med Teknologiska
institutet;
5:o ang:de aflönings- och utgifts-anslagen för Teknologisk»
institutet;
6:0 ang:de förändring och tillbyggnad af kronans egendom
N:o 4 å Riddarholmen, för inrymmande derstädes af Riks-Arkifvets
samlingar;
7:o om anslag till löneförbättring åt Sundhets-Colkii embetsoch
tjenstemän;
8:0 ang:de ytterligare anslag till det Carolinska MedicoChirurgiska
Institutet i Stockholm;
9:o ang:de ersättning till Lunds Universitets löningsfond för
minskad inkomst af Hardeberga och Sandby församlingars prebende-pastorat;
10:o
ang:de anslag till nya eller utvidgade byggnader för
åtskilliga elementar-läroverks behof;
11 :o i fråga om de till åtskilliga stadsskolor inom Lunds
stift äfvensom Hallands län utgående klockare-pensioner; samt
12:o om anvisande å allm. indragnings-staten af ett belopp
af 500 rdr, att årligen från och med nästkommande år tillgodonjutas
af Rektorn vid Hudiksvalls läroverk F. Wennberg.
Hr Montgomery, Robert: Med ani. af det beslut, R.
0. Ad. nyss fattat i afseende på Utlåt. N:o 45, Litt. A, Usta §:n,
anhåller jag att de öfriga Riks-Stånden måtte inbjudas att i samma
beslut sig förena.
Till detta förslag lemnade R, 0. Ad., uppå framställd propos.,
sitt bifall.
Föredrogs ånyo och löretogs punktvis till afgörande StatsUtsk:ts
den 21 och 25 dennes på bordet lagde Utlåt. N:o 45,
Litt. R, dels i ani. af K. M:s Nåd. Propos. om antagande af en
förordn. ang:de mantalspenningarne, och dels rörande enskilda
motionärers framställningar i ämnet.
Härvid förekom till en början
Usta mom. af § 1 i Utsk:ts författnings-förslag.
Sedan, uppå begäran af Hr von Troil, Samuel Gustaf, den
af honom afgifne, vid Utlåt, fogade reservation blifvit uppläst,
yttrade
506
Den 28 Februari f. m.
Hr von Troil: Jag erkänner, att beloppet af de mantalspenningar,
som skola erläggas, i viss mån blir beroende af de
undantag, som i sednare delen af punkten föreskrifvas; men, det
oaktadt, vågar jag på grund af den nyss upplästa af mig afgifna
reservationen anhålla om Hr Gr:s o. Landlnus propos. derå, att,
i enlighet med hvad Iv. M. föreslagit, rriantalspenningarne må bestämmas
till lika belopp lör man och qvinna, eller 40 öre för
hvarje. Jag skulle med största glädje se, om statsverkets financiella
ställning vore sådan, att man kunde efterskänka en beskattning,
som mest drabbar den fattigare befolkningen; men
då jag icke hyser några dylika sanguiniska förhoppningar, och
då jag är fullt öfvertygad att alla statens disponibla tillgångar
skola tagas i anspråk, icke blott för fyllande af de behof, som
äro framställda i K. M:s Propos. om statsverkets tillstånd och
behof, utan äfven för andra dels af enskilda motionärer, dels af
K. M. under riksdagens lopp gjorda framställningar, samt enär
jag slutligen önskar att, så vidt möjligt är, man icke mätte vidtaga
åtgärder, hvarigenom den sista följden skulle blifva bevillningens
tillökning, så tror jag att det skulle vara ganska
menligt, att efterskänka ett belopp af 170,000 rdr orri året.
Jag medgifver visserligen att genom den förenkling, som K. M.
föreslagit och som Utsk:t ytterligare utsträckt i afseende på
debiteringen af mantalspenningarne, och hvarigenom åtskilliga
klasser, som förut icke betalt denna afgift, deraf skulle drabbas,
någon större inkomst än hittills kunde uppkomma, derest Utskds
förslag antages. Men jag kan för min del icke tro att, i fall
någon missbelåtenhet skulle yppas, densamma skulle blifva mindre
derigenom, att man nedsatte afgiften för qvinnan till hälften
emot hvad mannen betalar. Jag ber att få erinra, att det gifves
flere titlar, der qvinnan betalar lika med mannen; sådana
afgifter äro t. ex. kurhusafgiften och afgiften i och för folkskolelärares
aflöning. Jag kan således icke se något tvång att
nu nedsätta mantalspenningarne för qvinnan. Jag skulle dock
gerna hafva medverkat dertill, så framt jag hade trott att Statsverket
kunde undvara denna inkomst, men då jag icke hyser
en sådan tro, måste jag anhålla om bifall i öfverensstämmelse
med K. M:s Propos.
Häruti instämde Hr Nordenfelt, Enar Vilhelm.
Frih. Hermelin, Garl: Jag anhåller att i förbigående
först få anmärka, att Utsk:t gjort en missräkning i afseende på
beloppet af mantalspenningarna för åren 1864—1866, då Utsk:t
upptagit detsamma till 524,496 rdr. Det utgör nemi. rätteligen
blott 514,496 rdr; men Utsk:t har kommit till förenämnde
resultat derigenom att en proc. af afkortningsbeloppet 55,163
rdr, eller 5000 rdr, blifvit beräknad för hvarje af åren 1861,
1862 och 1863.
Beträffande beloppet af mantalspenningarna för man och
qvinua, instämmer jag fullkomligt med den siste värde talaren,
Den 28 Febrnari f. m.
507
och, då jag hört flere anmäla sig, skall jag icke upptaga tiden
med att yttra mig i ämnet. Jag förbehåller mig dock att sedermera
få, rörande vissa af de föreslagna undantagen, uttala min
mening, äfvensom huruvida Utlåt:t bör återremitteras eller K.
M:s Propos. antagas i sin helhet.
Hr De Maré, Baltzar: Sedan Hr von Troils reservation
blifvit uppläst och han derjemte särskildt yttrat sig i frågan,
anhåller jag att få med honom instämma. Jag kan icke annat
än förundra mig öfver att Stats-Utsk:t kunnat föreslå en sådan
nedsättning. Det plägar vara en vanlig kalkyl, att man, vid beräkningen
af statens tillgångar, ställer så till, att det blir något
öfverskott på debetsedeln. Det har visserligen varit sagdt, att
staten har stora besparingar, och detta har äfven blifvit åberopadt
af en reservant, som vill gå ännu längre. Men Stats-Utsk:t
har säkerligen också utgifter för dessa medel. Vi hafva nyligen
hört åtskilliga K. Propos:r anmälas, som tvifvelsutan icke
komma att aflöpa utan stora summor. Jag inskränker mig till
att yrka afslag å Utsk:ts Betänk.
Hr Montgomery, Robert: Till en början anhåller jag att
få yttra några ord rörande den anmärkning, som Frih. Hermelin
gjort, i afseende å en förment missräkning å Utsk:ts sida.
Den af Frih:n omförmälda summan af 5000 rdr, som blifvit i
Utsk:ts kalkyl upptagen för hvartdera af åren 1861, 1862 och
1863, är ett öfverskott, som uppkommit till följd af befolkningens
tillväxt, och utvisar den tillökning, som bör beräknas för
hvartdera af åren 1864, 65 och 66, eller 15,000 rdr om året
för åren 1864—66. Men om också någon anmärkning härvid
kan göras, så ber jag att få nämna, att beräkningen icke är
annat än approximativ, och att den är uppgjord af en tjensteman
i Statskontoret, hvilken anses hafva mycken kännedom i
dessa ämnen. Det ligger också i sakens natur att beräkningarne
icke kunna vara fullt exakta, och de hafva derföre ej något
större anspråk, än att vara en kalkyl.
I afseende på sjelfva saken, eller Hr von Troils förslag,
ber jag att få fästa uppmärksamheten på, att det låter ganska
bra att höra sägas: »i likhet med hvad K. M. föreslagit.» Men
man glömmer då bort alla de bestämmelser, som komma efteråt
och hvilka väsendtligen förändra förhållandet. K. M. har
nemi. föreslagit mantalspenningarnes belopp till 40 öre, lika för
man och qvinna, men med undantag för icke mindre än 6
särskilda kategorier. Så är t. ex. hela gemenskapen af armén
och flottan i K. M:s Propos. befriad från erläggande af mantalspenningar,
men icke i Stats-Utsk:ts Utlåt. Denna väsendtliga
omständighet, som måste tagas i betraktande och hvarigenom man
ingalunda kan säga, att endast genom att bestämma afgiften till
40 öre för man och qvinna man vuune likhet med hvad K. M.
föreslagit, förändrar helt och hållet hela frågans natur. På sam.
508
Den 28 Febroarl f. m.
ma sätt är det orätt att säga, att Stats-Utsk:t föreslagit en ned»
sättning af 170,000 rdr i beloppet af denna skatt. Att så icke
är förhållandet, visar sig af den utaf Utsk:t uppgjorda kalkylen
öfver mantalspenningarne för iustundande statsregeringsperiod.
Enligt K. M:s förslag skulle nemligen denna afgift komma att
uppgå till 560,000 rdr, och, efter Utsk:ts, till 525,000 rdr.
Skillnaden är således icke 170,000 rdr, såsom Hr von Troil
säger, utan 35,000 rdr, om den ens blir så stor, hvilket jag
icke tror.
lag anhåller nu att få nämna några ord om min reservation,
som är bifogad förev:de Utlåt., och hvilken innehåller de
skäl, på grund af hvilka jag anser att hela denna afgift hör
borttagas. Jag vill icke nu framställa något yrkande i detta afseende.
lag har hört många röster yttra sig deremot, och jag
har endast velat säga ett dixi et salvavi. Det må vara möjligt
att Statsverkets tillstånd nu icke medgifver borttagandgt af denna
skatt, och jag vill derföre icke vara envis dermed; men
tror att sådana omständigheter kunna inträffa, som göra att den
måste borttagas. Jag instämmer för öfrigt i Utsk:ts förslag att
nedsätta afgiften för qvinnan till hälften emot hvad mannen betalar,
och jag gör det så mycket hellre, som en sådan lindring
väl torde vara både billig och behöflig, då Utsk:t föreslagit, att
en hel mängd samhällsklasser, som förut varit från afgiften befriade,
nu skall erlägga densamma.
Hr von Koch, Nils Samuel: Vid flera föregående tillfällen
har jag redan yttrat min åsigt, att alla kapitations-afgifterna
äro skatter, hvilka böra, så vidt möjligt är, afskaffas. Jag
skulle dock här vilja börja med skyddsalgiften och först derefter
borttaga mantalspenningarne, emedan den förra är grundad
på de sednare. Att nu borttaga båda dessa skatter eller ens
någondera helt och hållet, lära vi icke kunna. Vi böra derför
nöja oss med det möjliga, erkännandet af grundsatsen och ett
steg — om ock litet — på den rätta vägen. För min del anser
jag således att den föredragna punkten bör bifallas. Att
mantalspenningarna böra vara olika för man och qvinna, synes
mig ganska rättvist, då qvinnans arbetsförtjenst i allmänhet är
vida mindre än mannens. I afseende å sjelfva beräkningen
förekommer, att enligt den K. Proposm en hel hop personer,
soldater af den indelta arméen, m. fl., skulle från mantalspenningar
blifva befriade; men då de flesta af dessa personer icke
nu af Stats-Utsk:t härifrån undantagas, så blifva de också skyldiga
att betala skyddsafgiften, och derigenom får staten en betydlig
ersättning för nedsättningen å mantalspenningarne för
qvinnor. Den grundsatsen att hafva olika afgifter för man och
qvinna finnes redan hos oss, och den är antagen äfven i flera
andra länder. Så t. ex. betalas i Sachsen 5 groschen för man,
men blott 2 för qvinna; i Frankrike åter utgår den personliga
afgiften till ett belopp, beräknadt efter värdet af 3 dagsverken.
Den 28 Februari f. m.
509
och dagsverket betalas allestädes mer för mannen. Man har
sagt, att denna afgift icke är särdeles betungande; men några
öre här och några der göra dock till slut en summa, som lör
den fattige ingalunda är obetydlig. Jag har särskildt tagit reda
på detta förhållande, och erfarit att t. ex. en arbetskarl, med
hustru och barn, som bor i samma hus som jag, och som icke
har mera än 400 rdrs inkomst att skatta för, dock får på sin
debetsedel betala icke mindre är 8 rdr 18 öre, och detta är
sannerligen ej ringa för en familj, som skall lefva på 400 rdr.
Jag anhåller om bifall till Stats-Utsk:t förslag.
Frih. Gripenstedt, Joh. Aug.: De afvikelser från K. M:s
Propos. i ämnet, Stats-Utsk:ts förslag innehåller, kunna egentligen
sammanfattas till 2:ne hufvudsakliga, nemi.: l:o borttagande
af åtskilliga befrielser, som K. M. ansett böra fortfarande ega
rum; och 2:o mantalspenningarnes nedsättning för qvinna till
hälften emot för man. Hvad den förstnämnda förändringen be«
träffar, så blir det tillfälle att derom yttra sig vid de punkter,
der de särskilda undantagen förekomma, och jag vill nu blott
i förbigående anmärka, att jag för min del ansett något förslag
om en sådan skatteförhöjning, som borttagandet af dessa befrielser
innebär, åtminstone icke böra utgå från regeringens sida.
Om deremot R. St:r sjelfva finna densamma nödvändig eller
lämplig, kan jag naturligtvis icke hafva mycket att deremot
invända, ehuru jag för min del tror Utsk:t hafva gått något för
långt, utan att derföre i vissa fall hafva vunnit det åsyftade
målet: större enkelhet och lätthet. I afseende å den andra väsendtliga
förändringen, eller att mantalspenningarna för qvinna
skulle nedsättas till hälften, kan jag deremot icke biträda Utsk:ts
förslag. Man har till denna nedsättning hemtat skäl dels från
det påståendet, att hela principen af en kapitations-afgift vore
oriktig, och att man derföre borde, när omständigheterna icke
tilläte dess borttagande helt och hållet, åtminstone minska densamma,
dels äfven, från det förhållande, att qvinnans samhällsställning
i allmänhet är underordnad mannens, och att hon derföre
äfven borde för sin person erlägga en ringare afgift. Hvad
beträffar det första af dessa båda skäl, hvilket naturligtvis är
det vigtigaste, kan jag för min del icke gilla detsamma. Jag
tror tvertom, att det låter sig i princip ganska val försvara, att
någon beskattning utgår efter person, då man betänker, att i
alla fall den ojemförligt öfvervägande delen af skatterna är lagd
på de materiella föremålen, enär denna personella afgift ofta
icke är en hundradedel, ja stundom icke en tusendedel af hvad
som utgår under annan lorin. Man måste härvid äfven taga i
betraktande, att Statens ändamål är tvåfaldigt, nemi. dels att
betrygga medborgarnes rättigheter i afseende på deras personer,
dels ock att skydda deras egendom, och det kan då, efter min
tanka, anses vara fullkomligt princip-enligt att äfven det personliga
elementet representeras af en särskild skatte-titel. Men
jag medgifver också alldeles obetingadt att man måste gå till
-
510
Den 28 Febroari f. m.
väga med särdeles varsamhet vid bestämmandet af dessa afgifter;
ty att lägga en hufvudsaklig del af beskattningen på personerna,
skulle otvifelaktigt innebära en skriande orättvisa.
Men då siffran af den personella afgiften är så obetydlig i jemförelse
med de öfriga skatterna, som hos oss, tror jag det låter
ganska väl försvara sig, att någon sådan finnes. Man säger äfven,
att den personliga afgiften bör utgå blott Under en enda
rubrik, nemi. såsom bevillning; men också i detta afseende anser
jag den nuv:de anordningen icke vara oriktig, att nemi. den
personliga afgiften är tvåfaldig, dels en mera fast, tillhörande
de ordinarie inkomsterna, dels en mera tillfällig och efter behofvet
omvexlande. Jag tror af dessa skäl, att en kapitationsafgift
icke kan med fog anses principvidrig. Att åter vilja, på grund
af särskilda förhållanden, nedsätta denna afgift för qvinnan, tror
jag icke heller vara lämpligt eller nödigt. Man har visserligen
prejudikat för denna åsigt i den personliga skydds-afgiften, som
för qvinna utgår blott med hälften emot för man, men man
har också andra prejudikater för motsatsen uti flera afgifter,
som utgå lika för dem båda; och då den nu ifrågavide afgiften
är så obetydlig till sitt belopp, tror jag man icke bör underkasta
Statsverket den minskning i inkomst, som af den åsyftade
förändringen blefve en följd. Huru ringa denna afgift verkligen
är, synes bäst af den jemförelse, Hr von Koch gjorde med
förhållandet i främmande länder, då han uppgaf, att i Frankrike
den personliga afgiften motsvarar värdet af 3 dagsverken; här
hos oss motsvarar den knappt hälften eller tredjedelen af ett
sådant.
Ett särskildt skäl, hvarföre jag önskar, att denna skattetilels
belopp icke måtte nedsättas, är slutligen det, att den är
en gammal beskattning, som — såvidt jag vet — utan knot
utgått och utgår. Man bör sannerligen se sig väl före, innan
man af en efter min tanke något långt drifven filantropi gör i
de bestående förhållandena sådana rubbningar, som för den enskilde
hafva ett temligen underordnadt värde, men för staten i
sin helhet kunna hafva en ganska stor betydelse. Jag tror icke
att man någorstädes funnit denna beskattning vara för hög eller
obillig, utan tvertom att den i viss mån sammanhänger med
begreppet af att vara en aktiv medborgare. En antydan om
ett dylikt folkmedvetande finnes äfven deruti, att det öfvergå tt
till ett slags ordspråk att säga om en person eller en sak, som
man vill tillerkänna något högre värde, eller anser såsom dugtig,
att han står i mantal.
På grund af de skäl, jag nu anfört, och med afseende derpå
att man genom den föreslagna nedsättningen skulle göra den
enskilde endast en obetydlig tjenst, men att deremot staten
skulle komma att drabbas af en stor uppoffring, anser jag, att
mantalspenningarne böra fortfarande bibehållas vid det belopp,
K. M. föreslagit, eller 40 öre för såväl man som qvinna.
Den 28 Februari t. m.
Frih. Stjernstedt, Joh. Wilh.: Svårigheten att bestämma
sig, då det är fråga om att borttaga eller förminska en sådan
skattetitel som den i fråga v:de, ligger egenti. deri, att man
ännu icke vet, huru Beviiln.-Utsk:t kommer att förfara i afseende
å de extra stats-inkomsterna, och således icke till hvad
belopp de komma att uppgå. Emedlertid synes mig tydligt, att
man bör, så vidt möjligt är, borttaga kapitationsafgifter, hvilka
alltid falla mest tryckande på de obemedlade klasserna, äfvensom
att man rättvisligen bör nedsätta denna afgift till hälften
lör qvinnan, såsom Stats-Utsk:t föresagd. En riklig ersättning
för hvad staten derigenom förlorar, kan lätteligen vinnas genom
förhöjning af bränvinsskatten, hvarmed man vunne tvenne ändamål
på en gång, nemi. dels en ökad statsinkomst, dels ett
hämmande af de starka dryckernas missbruk. Att den ifrågavide
skatten är gammal och utan svårighet utgått, är visserligen
sannt; den härleder sig ända från 1634, men vi veta ganska
väl hvilka tider det då var. De äro nu lyckligtvis förändrade,
och behofven äro numera icke så trängande, samt beloppet icke
så betydligt, att man bör längre bibehålla en beskattning, som
man måste erkänna faller orättvist på de olika klasserna af
medborgare. Jag anhåller om bifall till Stats-Utsk:ts förslag.
Gr. Cronstedt, Fredrik: Jag har för min del biträdt
det slut, hvari Utsk:t stannat, af det skäl, att det bör väl vara
i princip rätt att bestämma denna afgifts belopp i förhållande till
den fördel, som den betalande kan draga af det skydd, staten iemnar.
Det är ur denna synpunkt jag ansett, att qvinnan bör betala
mindre än mannen, och samma grundsats har äfven gjort sig
gällande vid bestämmandet af den personliga skyddsafgiften. Då
nu redan så mycket blifvit från olika sidor yttradt i detta
ämne, vill jag icke längre upptaga R. o. Ad:s tid, utan anhåller
blott om bifall till Stats-Utsk:ts förslag.
Hr Montgomery: Frih. Gripenstedt har förklarat, att
grunden för en kapitationsafgift är ganska riktig. Om äfven så vore,
så hafva vi ju en sådan i alla fall uti den personliga skyddsafgiften,
som väl torde vara tillräcklig för att konstituera oss till medborgare.
Mantalspenningarne återinfördes under Gustaf II Adolf,
för att upprätthålla en ständig krigsmakt, och utgjorde då en af rikets
största inkomster. Men redan från denna tid har man i afseende
å sådana afgifter, som egentligen drabbade fattigare klasserna,
ett historiskt yttrande af en af Sveriges störste Konungar,
och som visar huru redan då eftergift i utgörandet af denna
skatt medgafs. Rådet skref nemi. och frågade, huru man skulle
göra med handqvarnarnes beskattning, och då svarade Konungen:
»handqvarnarne må blifva som de äro; vi hålle det för qvarntull
nog, när en arbetar så armarne värka:» Det synes också
af alla de undantags-bestämmelser. som, till ett antalaf 24, blifvit
gjorda från mantalspenningarnes erläggande, att K. M. oell
512
Den 28 Februari f. m.
R. St:r ansett denna skatt obillig och kunna fördragas endast
derigenom, att allt flere och flere derifrån befriades. K. M,
har också i sitt förslag bibehållit flera af dessa undantag och
derigenom sökt göra skatten så dräglig som möjligt. StatsUtsk:t,
som ansett endast fattigdom böra medföra befrielse, har
åter sökt lindra bördan genom att nedsätta afgiften för qvinnan,
och då jag icke kunnat hoppas att h. o. h. få bort denna skatterubrik,
biträder jag heldre Utsk:ts förslag, för att åtminstone
göra den så litet tryckande som möjligt. Den förlust, som
derigenom komme att tillskyndas statsverket, vore blott 35,000
rdr, och denna summa kan väl icke vara af så stor betydenhet,
att den förtjenar något särdeles afseende. Att mantalspenningarne
icke äro någon obetydlighet för den fattigare klassen,
torde väl ej kunna bestridas, och då, enligt den kalkyl jag i
min reservation uppgjort och som blifvit af Hr von Koch bekräftad
— olikheten oss emellan kommer sig deraf att afgifterna
äro olika inom hufvudstadens församlingar —, en fattig arbetskarl
kan få betala i utskylder till och med mera än 8 rdr,
eller mera än en veckas arbetsförtjenst, så bör man ej försumma
att göra den lindring, som är möjlig. Jag anhåller således
om bifall till Utsk:ts förslag.
Hr von Troil: Såsom flere talare redan anmärkt, är
denna skatt 230 år gammal, och har under hela denna tid utan
någon svårighet utgått. Den utgjorde från första början dock
ett långt högre belopp, nemi. 3 mark silfver, motsvarande 2
rdr rmt; nu är den deremot ej mera än 40 öre. Jag frågar
då: är det statsklokt och riktigt att i ett ögonblick, då Statsverket
icke kan undvara sina inkomster, nedsätta denna skatt
för qvinnan till halfva beloppet, och finnes det för qvinnan någon
särskild svårighet att erlägga denna afgift? — Hvad de
fattigare klasserna beträffar, får jag erinra derom, att Utsk:t
föreslagit, att afskrifning skall få ega rum för alla sådana fattiga,
hvilkas oförmåga att betala afgiften är styrkt genom intyg
af kommunalstämma; och för dem, som stå öfver fattigdomens
gräns, torde 20 öre vara en så obetydlig summa, att man icke
bör derföre efterskänka ett belopp, som på det hela icke blir
så ringa. Dessutom finnes inom vårt land icke någon enda
samhällsklass, hvars välstånd på den sednare tiden stigit så
mycket som just den arbetande klassens. Vi veta alla, huru
högt dagspenningarne stigit, och i hvad mån arbetstillfällen tilltagit.
Qvinnans rättigheter hafva på de sednare åren blifvit
betydligt utvidgade, och lättheten för henne större att vinna arbetsförtjenst,
och jag tror derföre, att i de nuv:de förhållandena
icke ligger någon anledning att göra en sådan nedsättning,
som här blifvit föreslagen. Sannt är visserligen att Utsk:t tillika
föreslagit, att åtskilliga individer, som hittills varit befriade
från mantalspenningars utgörande, såsom t. ex. den indelta soldaten,
skulle hädanefter vara desamma underkastade, men jag
vill
Den 28 Februari f. a.
513
vill dervid erinra, alt den indelta soldaten f. n. är fritagen blott
för sin person, men icke för hustru och barn. — Jag kan för
min del icke finna det stats-ekonomiskt rätt att nu göra en
nedsättning, utan anhåller derföre, att mantalspenningarne måtte
bestämmas till lika belopp, eller 40 öre, för både man och
qvinna.
Gr. Mörner, Garl Göran: Det torde tillåtas mig erinra
att f. n. utgå mantalspenningarne med olika belopp i olika delar
af riket. De variera från 40 till 15 öre, och det finnes icke
mindre än 9 län, der de utgå, åtminstone för vissa trakter,
med sistnämnda belopp. För dessa trakter skulle det blifva
särdeles betungande, om Hr von Troils åsigt vunne bifall. Vidare
finnes en stor del af befolkningen, som f. n. åtnjuter be
frielse
från denna beskattning, såsom gemenskapen af arméen
och flottan, backstugu-sittare, studenter, innevånarne i Särna
och Idre, m. fl. För dessa skulle icke blott skattefriheten komma
att försvinna, utan de komme äfven att drabbas af en högre
bekattning än den, som förut varit gällande. Vid 1823 års
riksdag, då det ifrågasattes att upphäfva dessa undantag, uppväckte
endast tanken på en sådan åtgärd ett så allmänt missnöje,
alt hela saken mäste öfvergifvas. Det torde då vara skäl
att gå med någon varsamhet tillväga, och ehuru Utsk:t härvid
gått en annan väg, än den jag för min del skulle ansett vara
den mest lämpliga, för att åstadkomma en jemkning, vill jag
dock biträda dess förslag, på det mau icke måtte af den qvinliga
delen af befolkningen i landet söka uttaga ersättning för
hvad man nyligen gifvit qvarnegarue till skänks. Jag förenar
mig således med dem, som yrka bifall till Utsk:ts förslag.
Frih. von Schulzenheim, David: Det synes mig vara
klart och tydligt, att när personliga afgifter skola påläggas, de
böra utgå efter en bred basis och göras så låga som möjligt.
Utsk4 har nu föreslagit bibehållande af denna skatt, men tillika
tvenne förändringar dervid, nemi. dels borttagande af andra undantag
än för styrkt fattigdom, dels en nedsättning till hälften
för qvinna. Att för qvinnan bör göras något undantag, synes
mig ganska naturligt, men äfven för henne vore jag färdig att
bibehålla skatten vid det förutvarande beloppet af 40 öre, såvida
den skamliga och nesliga rubriken af »kurhusafgift» kunde
borttagas från alla Svenska qvinnors debetsedlar. — En talare
har sagt, att Svenska folket gerna betalar mantalspenningarne,
derföre att det är förtroget med denna gamla afgift, och såsom
bevis härpå har han anfört, att man ordspråksvis säger, att det,
som är dugtigt, »står i mantal;» men detta ordspråk har en
helt annan härledning, nemi. att skatterna utgingo »eptir mantalir»,
d. v. s. efter vapenföra mäns antal. Qvinnor och tjenstefolk
betalade icke någon afgäld sådan som kapitations-skatterna, hvilka
pålades af de utländska regenterna, under form af uäse-skatt
H. II. 33
514
Den 38 Februari f. m.
m. m.; och för öfrigt tror jag för min del icke, att det är meningen,
att qvinnan skall »stå i mantal», hvilket uttryck deremot
kan hafva sin fulla tillämplighet på den indelta soldaten. — 1
afseende på de undantag, som i den K. Proposm äro föreslagna,
får jag anmärka, att der står, bland annat, bruks- och fabriksarbetare,
och dermed kan man förstå sådana som bo i bergslagen,
men äfven sådana som arbeta i Motala och som skatta efter
fyrktal. Ar det billigt att sådana skola vara undantagne? Här
står vidare gerningsmän; men så långt har det gått med näringsfriheten
på landet, att det torde vara högst få gerningsmän,
som icke arbeta med ganska god inkomst;; böra de då
befrias? Slutligen äfven innevånarne i Särna och Idre samt i
Lappmarken. Ett undantag för de båda nämnda socknarne anser
jag orätt. Jag känner ganska väl förhållandet på dessa
orter. Fordom fanns der icke ens ordentlig väg, men numera
är det endast om Idre kapell-lag man kan säga, att kommunikationerna
der äro särdeles svåra; dock råder äfven der ganska
liflig trafik om vintern, och mycken timmerhandel. Dessa
orter kunna anses fullt jemförliga med många andra trakter
inom landet, och de torde derföre utan svårighet kunna bära
denna afgift. Helt annat är förhållandet med Lapp-allmogen,
som jag anser böra fortfarande derifrån befrias.
Då man här endast kan välja mellan Utskrts förslag och
K. M:s Propos., förenar jag mig med dem, som yrkat bifall till
det förra, då jag anser detta hafva flera företräden framför den
sednare.
Gr. Hamilton, Gustaf: Det kan icke nekas, att den
klagan, som stundom förspörjes, öfver för dryga skatter,
har något skäl för sig i afseende å de personella afgifterna, som
hårdast drabba just de fattigare klasserna; och jag är öfvertygad,
att folket långt lättare och heldre skulle underkasta sig
en ökad beskattning under annan form, t. ex. bränvinstillverknings-afgift,
och under denna rubrik skulle man lättare kunna
få in 2 millioner än man nu får de 500,000, hvartill mantalspenningarne
uppgå. Man har sagt, att hvarje medborgare bör
erlägga någon skatt för det skydd, han af staten åtnjuter, och
det må vara sannt och riktigt; men en sådan skatt betalas äfven
nu såsom bevilln. i skyddsafgiften, och jag har svårt att
fatta, hvarföre det skall finnas både en ordinarie och en mera
tillfällig sådan. Jag skulle således helst önska, att R. o. Ad.
ville biträda Hr Montgomerys förslag, men om detta icke vinner
framgång, anhåller jag om bifall till Utsk:ts.
Frih. Raab, Garl Adam: Det har varit särdeles intressant
att åhöra denna diskussion. Det kan icke nekas, att hela
vårt skatteväsende kontrasterar på ett egendomligt sätt med de
nyare grundsatser, som gjort sig gällande i vår tull-lagstiftning.
Stats-(Jtsk:t har emellertid i detta fall icke vidtagit någon an
-
Den 28 Februari f. m.
515
nan förändring än en partiell, då dock flera utvägar Stått öppna
att komma till ett mera tillfredsställande resultat. För min
del är jag af den tanka, att när en skatt är principvidrig, den
bör skjutas undan, utan afseende å de olägenheter, som möjligen
kunde deraf uppkomma; och i detta fall hade man ganska
väl kunnat öka allmänna bevillningen med det belopp, som genom
mantalspenningarnes aflvsning frånginge staten. Då man
dessutom uttalar sitt medlidande med den fattigare befolkningen,
som hårdast drabbas af denna personliga afgift, hvarföre
har man icke då ställt så till, att skatterna få erläggas 4 gånger
om året, hvarigenom de falla mindre tryckande? Tilldess
sådana åtgärder vidtagas, som innebära en verklig och principiell
förändring, anser jag deremot, att det bör förblifva vid
det gamla, och anhåller derföre, att mantalspenningarne måtte
komma att fortfarande utgå såsom hittills.
Frih. af Ugglas, Gustaf: Lika angelägen som jag är att
ej lättsinnigt bortskänka några af kronans inkomster, lika angelägen
är jag ock, att de utgående skatterna ej må framkalla missnöje;
och jag för min del anser verkligen, att man skulle dertill
gifva grundad anledning, om man bibehölle den gamla skatten
vid samma belopp, men tillika utsträckte antalet af dem, som skola
henne betala. Efter min tanka måste man alltså antingen bibehålla
40 öre för så väl man som qvinna, samt tillika alla de
gamla undantagen, eller också måste man, om några af dessa,
och deribland de väsendtligaste, skola borttagas, jemka sjelfva
siffran. Då jag för min del önskat borttagande af dessa undantag,
har jag sålunda instämt med Stats-Utsk:ts majoritet. —
Man har som skäl för att h. o. h. borttaga mantalspenningarne,
åberopat att denna afgift skulle vara så särdeles betungande.
Den utgör dock, jemte de afgifter, som derpå grunda sig,
för mansperson 1 rdr 45 öre, och för qvinna 85 Öre; och detta
kan väl i våra tider, med de högt uppdrifna dagsverkspriserna,
ej anses vara så fasligt mycket. — Att, i enlighet med StatsUtsk:ts
förslag, borttaga dessa undantag, som nu finnas, har alla
skäl för sig: det förenklar alla förhållanden i så hög grad, att
redan detta utgör en mycket stor fördel. Den stora vinst
i afseende å enkelheten får icke heller förbises, att om Utsk:ts
förslag oförändradt antages, mantalspenningarne komma att sättas
lika med skyddsafgiften. På alla dessa skäl anhåller jag
om bifall till den föredragna punkten.
Frih. Hamilton, Hugo: Ingen kan lifligare än jag önska, att
man kunde lindra skatterna, isynnerhet för den arbetande klassen;
men man måste dervid tillse, dels huruvida landets ställning
sådant medgifver, dels ock om den ifrågavide åtgärden är
principielt riktig eller ej. Uti intetdera af dessa afseenden har
jag kunnat finna mig öfvertygad af den diskussion, som här
förevarit. Hvad statens tillgångar angår, så upplyste oss vis
-
518
Den 28 Februari f. m.
serligen K. M:s Propos. omjj Statsverkets tillstånd och behof,
att betydliga öfverskott förefunnos, men dessa torde mer än
väl tagas i anspråk för betalande af ränta och amortering på
våra jernvägslån, såväl gamla som nya, samt för beviljande af
de anslag, som, utom hvad den stora Proposm innehåller, blifvit
särskildt äskade af K. M. eller begärda af enskilda motionärer.
Jag fruktar derföre, att nu icke är rätta tidpunkten för att minska
statens inkomst, och så mycket mindre i detta fall, som
den nu ifrågav:de afgiften, enligt min tanka, icke hvilar på någon
oriktig princip. Så länge samhället är ett kontraktsförhållande
mellan den enskilde och staten, kan jag icke finna någon
obillighet ligga deri, att hvar och en, som icke är rent af fattighjon,
skattar något för det skydd han åtnjuter. Jag kan icke
heller finna några riktigt logiska skäl, hvarföre qvinnan skulle
skatta mindre än mannen, ty isynnerhet den svagare varelsen
behöfver mera skydd än den starkare, som kan sjelf slå ifrån
sig. — Den arbetande klassen, i hvars intresse man vill göra
denna nedsättning, har också på sednare åren kommit i en högst
betydligt förbättrad ställning, och det är nu svårt att få arbetare,
äfven mot fyrdubbelt högre betalning, än som lemnades för
20 å 30 år sedan. Det bör väl då för denna klass icke vara
någon svårighet att nu komma ut med en afgift, som de fordom
under långt ogynnsammare förhållanden erlade till dubbla
beloppet emot det nuv:de. På alla dessa skäl kan jag ej gå
in på Stats-Utsk:ts förslag, och vi skola nog vid slutet af riksdagen,
då bevillningen skall till sitt belopp bestämmas, förnimma
att denna blir tillräckligt hög ändå, äfven om alla öfriga statens
inkomster bibehållas. Jag anhåller således om bifall till
K. M:s Propos.
Hr Reutersvärd, Patrik: Jag hade icke tänkt begära
ordet, om ej min granne på bänken upptagit Hr Montgomerys
reservation. Han yttrade, som skäl för en så radikal förändring,
att man kunde genom en förhöjd bränvinsskatt återfå hvad
man skulle på detta sätt förlora. Det torde dock vara föga
hopp att en sådan förhöjning vinner R. St:rs bifall. Andra talare
hafva yttrat, att man för den goda sakens skull kunde
t. o. m. höja bevillningen och på så sätt vinna en nödig ersättning.
Jag tror likasom den siste talaren, att det vid riksdagens
slut i alla fall blir nödigt att höja bevillningen, och att det
således icke är skäl att efterskänka en statsinkomst, som är
urgammal och aldrig väckt något missnöje, och som icke är
särdeles betungande, ty hvarje frisk och arbetsför person kan
säkerligen utan svårighet erlägga 40 öre om året, och de fattigaste
äro redan nu derifrån befriade. Icke heller kan man, som
Gr. Mörner, anse detta som ett försök att genom beskattande
af deri qvinliga befolkningen återvinna hvad som blifvit efterskänkt
i skatt på qvarnar och sågar, ty här är ju blott fråga
om att bibehålla samma skatt som förut funnits.
Jag förenar mig h. o. h. med Hr von Troil i hans yrkande.
Den 28 Febrnsri f. m.
Gr. Hamilton: Då min uppmärksamhet numera blifvit
fästad derpå, att det af mig framställda yrkande om bifall till
Hr Montgomerys reservation icke blifvit af någon annan talare
understöda afstår jag derifrån och förenar mig med dem, som
begärt bifall till Stats-Utsk:ts förslag.
Frih. Gripenstedt: De skäl, som hufvudsakligen blifvit
anförda till stöd för Utskits förslag, äro, dels att uppoffringen å
statens sida icke skall blifva så särdeles stor, dels ock att den
föreslagna nedsättningen är att betrakta som en kompensation
för den större utsträckning, hvari mantalspenningarne skola komma
att utgå, då de särskilda undantagen försvinna. Då således
dessa båda frågor blifvit ställda i sammanhang med hvarandra,
blir det nödigt att redan nu, fastän de särskilda undantags-punkterna
icke ännu äro föredragna, yttra sig något om dessa undantag,
och jag får då förklara, att bland dem finnes ett och
annat, som jag, i strid med Stats-Utsk:t, anser böra fortfarande
bibehållas, nemi. först och främst för sådana personer, som hafva
4 minderåriga barn eller derutöfver, och vidare för personer
af arbetsklassen, som uppnått mera än 60 års ålder. Att
taga hort dpssa båda undantag, tror jag skulle på många ställen
blifva föga välkommet, och jag anser det ej heller vara för den
större enkelhetens skull nödigt, då de nämnda förhållandena lätteligen
kunna konstateras vid mantalsskrifningen. Deremot blir
det säkerligen ganska kinkigt att rättvist bestämma det slags
undantag, som Utsk:t föreslår, nemi. för fagttigdom, hvilket är
ett relativt begrepp, och således måste föranleda en pröfning,
som är både svår och grannlaga. Jag kan fördenskull icke i
afseende å dessa punkter biträda Utskits förslag, utan anser
fortfarande K. M:s Propos. i dessa hänseenden ega företräde.
Föröfrigt vill jag också påminna, att den nu ifrågav:de nedsättningen
af mantalspenningarne icke är den enda skatteminskningen
vid denna riksdag. R. o. Ad. samt äfven de andra Stånden
hafva nyligen beslutat afskaffa en ordinarie skatt af 130,000 rdr
årligen. Anspråken synas mig i sanning gå nästan för långt,
då de sträcka sig derhän att man ständigt skall åstadkomma
stora och nyttiga inrättningar i alla rigtningar, och främst deribland
de dyrbara jernvägarne, icke allenast utan någon förhöjning
i skatterna, utan oaktadt man på samma gång afskaffar
den ena skattetiteln efter den andra. Jag minnes mycket väl,
huru man, när jag för några riksdagar sedan tillkännagaf min
öfvertygelse vara, att i och för ränta och amortering af lånen
för utförandet af dessa stora jernvägsanläggningar, skatterna ej
skulle behöfva ökas, och att man kunde hoppas, att genom
samhällets fortgående utveckling och förkofran dessa skulle tillväxa
i en för behofvet tillräcklig proportion, huru man, säger
jag, då ansåg dessa åsigter såsom allt för oförsigtiga och optimistiska.
Lyckligtvis har nu emellertid, äfven vid den nu instundande
3:dje statsreglerings-perioden derefter, denna förhopp
-
518
Den 28 Februari f. m.
ning fullkomligen besannats; men att tro det gä an, att derjemte
ständigt nedsätta de förutvaranda ordinarie skatterna —
så långt i optimistiska föreställningar har åtminstone icke jag
kunnat komma. Derföre kan jag icke hellre gilla ett förslag,
som går ut på att å nyo verka en betydlig nedsättning i statens
inkomster, utan att sätta något annat i stället, så mycket
mindre, som denna skatte-titel ej är af dem, öfver hvilka någon
egentlig klagan försports, eller som mött någon svårighet
att erlägga.
Jag anhåller således om bifall till K. M:s Propos.
Hr Montgomery: Vore frågan att h. o. h. borttaga denna
skatte-titel, skulle visserligen de skäl, Frih. Gripenstedt anfört,
synas äfven mig ega en afgörande vigt, men Stats-Utsk:t
har icke föreslagit borttagandet, utan blott en förändring af skatten.
Den förlust, som till följd häraf kan komma att drabba staten,
är beräknad till 35,000 rdr, och denna summa skall säkerligen
väga fjäderlätt och icke utöfva något större inflytande vid bestämmande
af statens tillgångar. Att, såsom Frih. Raab yrkat,
bibehålla mantalspenningarne och sättet för deras utgående, aldeles
som hittills, skulle strida mot hvad R. St:r tillförene yttrat,
då nemi. R. St:r hos K. M. begärt en förenkling i detta
afseende. Denna förenkling kan nu vinnas, genom bifall till
Stats-Utsk:ts förslag, som afskaflar dessa komplicerade undantag.
Detta skulle dock leda till en skatteförhöjning, om man ej på
samma gång vidtoge utvägen att nedsätta afgiften för qvinnan;
och om äfven statens utgifter påkalla ökade bidrag, hemställer
jag dock till Frih. Gripenstedt, om icke den olyckligaste form
derför vore att höja kapitations-afgifterna. Denna skatt har
dessutom i sednaste tider redan blifvit något förhöjd, nemi. vid
sista riksdagen från 37 till 40 öre, och det torde äfven med
afseende härå, men isynnerhet då man betänker att den numera
kominer att drabba flera fattigare klasser, som förut varit
derifrån befriade, vara allt skäl att göra skatten så lindrig som
möjligt.
Jag anhåller om bifall till Stats-Utsk:t förslag.
Många ledamöter hördes nu ropa på propos.
Frih. Alströmer, Oscar: Då man beskattar personer,
som förut ingen skatt erlagt, och isynnerhet sådana, som icke
hafva någon röst inom representationen, bör man gå tillväga
med mycken varsamhet. Jag lemnar derhän, huruvida Utsk:t
så gjort, då Utsk:t utsträckt denna afgift till flera klasser, som
förut varit derifrån undantagna. Stats-Utsk:ts förslag har åtminstone
den förtjensten, att göra saken mera enkel, men för att
vinna detta mål, har Utsk:t vidtagit en utväg, som jag icke anser
vara väl vald, nemi. att nedsätta afgiften för qvinnan. Detta
innebär ett underkännande af qvinnans värde, såsom samhälls
-
Den 28 Februari f. m.
519
medlem. Frih. von Schulzenheim har visserligen sagt, att i
fordna tider betalades ingen afgift för qvinnor och tjenstefolk;
med förhållandena äro nu lyckligtvis betydligt förändrade, och
qvinnans rättigheter erkände. Jag skulle derföre önska, och
får föreslå, att 1:sta punkten i l:sta §:n må varda till Utsk:t
återremitterad, i den syltning, att mantalspenningarna må sättas
lika för man och för qvinna; så mycket heldre, som R. o. Ad.
genom denna åtgärd får fria händer att behandla de öfriga punkterna
rörande undantagen.
Gr. Mörner: Då man här omtalat den förlust, som genom
qvarnräntans afskrifring tillskyndas staten, ber jag få anmärka,
att den utgör 160,000 rdr och icke blott 130,000 rdr.
Kronans behållna andel af denna ränta uppgår nemi. till 100,000
rdr; 30,000 rdr utgör vinsten för de räntegifvare, som skulle utgöra
sin ränta till indelningshafvarne, och sedan är det begärdt ett
anslag för ändamålet af 30,000 rdr, summa 160,000 rdr. Hvad
åter beträffar den af Utsk:t nu föreslagna nedsättningen af mantalspenningarne
till 20 öre för qvinna, tror jag att den icke
kommer att medföra någon särdeles minskning i statsinkomsterna,
då man besinnar, att beloppet 40 öre för man och hälften för
qvinna kommer att utan minskning utgå inom flera provinser,
der mantalspenningarne f. n , åtminstone i vissa trakter, utgöras
blott med 15, 20, 25 öre, t. ex. i Kopparbergs, Göteborgs
och Bohus, Wermlands och Jemtlands län, i Herjeådalen och
Westerbotten; äfvensom att flera ganska talrika klasser, såsom
de indelta soldaterna, nu komma att utgöra densamma.
Jag tror således ingen fara vara vid att antaga Stats-Utsk:ts
förslag.
Ropen på propos. förnyades.
Frih. Gipens ted t: Jag anser mig skyldig att svara på
Hr Montgomerys fråga, om jag icke anser det vara en
olämplig utväg för statsinkomsternas tillökning att förhöja kapitationsafgifterna.
Jo visserligen; men denna förebråelse att vilja
öka kapitationsafgifterna träffar icke mig, utan Stats-Utsk:t, som
vill borttaga de nu befintliga lindringar, hvilka i K. M:s 1 Propos.
äro bibehållna. — Hvad beträffar den siste värde ta arens
kalkyl öfver det belopp, som staten skulle förlora genom qvarnräntans
upphäfvande, så måste den grunda sig på en missräkning,
då han kunnat få upp summan till 160,000 rdr. Kronans
behållna andel är nemi. nu omkring 100,000, och det belopp,
som nu utgår till indelningshafvare, omkring 30,000,
summa 130,000 rdr. Dertill är visserligen ett särskildt anslag
af 30,000 rdr begärdt, men detta är just afsedt att ersätta indelningshafvarne
den ränta, de gå förlustiga, och man kan
således ej räkna detta belopp två gånger.
520
Den 28 Febrnari f. m.
Sedan öfverläggningen härefter förklarats fulländad, yttrade
Hr Gr. o. Landtm., att i afseende å den nu förev:de delen af
förslagets lista §, hvilken lydde sålunda: »mantalspenningar utgöras
med 40 öre rmt för man och 20 öre för qvinna af hvar
och en, som uppnått 18 års ålder», hade yrkats, dels att denna
del af Utskits förslag skulle bifallas, dels att R. o. Ad.,
med afslag derå, mätte antaga den motsvarande delen af lista
§:n i K. M:s Propus., som hade följide lydelse: »mantalspenningar
utgöras med 40 öre rmt af hvar och en, som uppnått
18 års ålder;» och dels slutligen att Utskits förslag uti förevide
hänseende skulle återremitteras.
Härefter framställde Hr Gr. o. Landtm, först propos. på
bifall till Utskits förslag i meranämnde del, hvartill svarades
många nej, blandade med ja, och sedermera propos. på afslag
derå och antagande af den motsvarande delen i K. M:s Propos.,
då svaren utföllo med starka ja jemte åtskilliga nej; och förklarades
ja nu hafva varit öfvervägande.
Hr Montgomery begärde votering.
Uppsattes och justerades följide voteris-propos.i
»Den som bifaller första delen af §:n 1. uti det af StatsUtskit
i Utlåtit Nio 45 Litt. B, afgifne förslag till författning om
mantalspenningarnes utgörande, eller att mantalspenningar skola
utgöras med 40 öre rmt för man och 20 öre för qvinna af
hvar och en, som uppnått 18 års ålder, röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
vinner nej, afslår R. o. Ad. denna del af förslaget och antager
den motsvarande delen i K. M:s förslag, eller att mantalspenningar
skola utgöras med 40 öre rmt af hvar och en, som
uppnått 18 års ålder.»
Sedermera företogs voteringen och befunnos vid dess slut
rösterna hafva utfallit sålunda:
Ja—32.
Nej—85.
Anmäldes och bordlädes nedannämnde, från Utskin inkomne
Utlåtin och Betänkin, nemi. från
Stats-Utskottet:
Nio 56, i ani. af K. M:s Nåd. Propos. angide utbyte af de
till boställe åt länsmannen i tredje distriktet af Vestra härad i
Jönköpings län anslagne hemmansdelarne ^idels manlal Repperda
Den 28 Febrnari f. m.
521
Ännagården N:o 9, f:dp|s mantal af Repperda Källagården N:o 3,
samt friels mantal al' Ufvanäs Vestergården, mot kronoskatte
kavalleri-augmentshemmanet J, mantal N:o 3 Hultsjö Bergagården
;
N:o 57, i ani. af väckt motion ang:de öfverlåtelse af f. d.
löjtnants-bostället vid K. Kalmar regemente tedels mantal norra
Quill till Wentzelholms aktiebolag;
N:o 58, i ani. af väckt motion om anslag till omläggning
af allmänna landsvägen emellan Borås och Sundholms gästgifvaregård
i Marks härad, samt till understöd åt utfattige i samma
härad;
Sammansatta Stats- samt Allmänna Besvärs- o. Ekonomi-Utsk:t:
N:o 14, i ani. af väckt motion om åtgärder för vinnande
af en bättre prestbildning och åstadkommande af medel dertill;
N:o 15, i ani. af väckta motioner om undersökning af arealen
och beskafTenheten af statens skogar samt om anslag för
berörda ändamå;l
N:o 16, i ani. af väckt motion om augments-räntornas ingående
till Statsverket mot ersättning till rusthållarne;
N:o 17, i fråga om indelade räntors och tiondes uppbärande
och redovisande af kronans uppbördsman m. m.;
Bevillnings-Utskottet:
N:o 6, i ani. af väckt motion om nedsättning af portot för
enkel brefvigt till 10 öre.
R. o. Ad. åtskiljdes kl. ^ 4 e. m.
In fidem,
0. Brakel.
522
Den 28 Febrnari e. m.
Lördagen den 28 Februari 1863.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades 3 prot.-utdr. för förmiddagens plenum samt
prot. för den 27 sistl. December.
Efter förmälan att dels en suppleantplats i Banko-Utsk:t
vore ledig efter Gr. Lewenhaupt, Garl Magnus Casimir, hvilken
blifvit utsedd till ledamot i samma Utsk., och dels att en ledighet
ibland suppleanterne i Riddarh.-Utsk:t jemväl uppstått, till
följd deraf, att förre suppleanten derstädes, Hr Lagerheim, Elias,
blifvit vald till ordinarie ledamot i samma Utsk., anmodade
Hr Gr. o. Landtm. R. o. Ad:s Hrr Elektorer, att, vid deras nästa
sammanträde, utse en ny suppleant i hvartdera af ofvanomförmälde
Utsk.
Fortsattes behandlingen af Stats-Utsk:ts Utlåt. N:o 45, Litt.
B., dels i ani. al K. M:s Nåd. Propos. om antagande af en ny
förordning ang. mantals-penningarne och dels rörande enskilda
motionärers framställningar i ämnet; dervid nu i ordningen förekom
§
1, morn. a.
Frih. af Ugglas, Carl Gustaf: Vid efterfrågan i de andra
Ståndens kanslier, har jag erfarit, att l:sta §:n af Stats-Utsk:ts
förev:de Utlåt, blifvit af Preste-, Borgare- och Bonde-St:n oförändrad
bifallen. Vid sådant förhållande lärer det icke löna mödan
att vidare yttra sig derom, hvarföre jag, oaktadt jag, sedan
R. o. Ad. beslutat att mantalspenningarne skulle utgå med 40
öre för man och 40 öre för qvinna, ansett den af K. M. i öfrigt
föreslagna proposm bättre och ändamålsenligare, likväl anser
icke något annat återstå, än att bifalla hvad Stats-Utsk:t föreslagit.
Frih. Hermelin, Carl: För min del har jag svårt att
komma till den konklusion, Frih. af Ugglas gjort, utan tror jag
rättast vara att bifalla K. M:s förslag. Mig förefaller i högsta
måtto obilligt, att personer, som uppnått 60 års ålder, hädanefter
skulle erlägga mantalspenningar, enär personer af sagda ålder
under flera århundraden derifrån varit befriade. Äfven tror jag
Den 28 Februari e. m.
523
att de som hafva flera minderåriga barn, icke skulle blifva nöjda
med det sätt, hvarpå mantalspenningarne, i händelse af bifall
till Utsk:ts förslag, komme att utgå.
Gr. Mörner, Carl Göran: Om R. o. Ad., efter att i
första punkten al detta Betänk, hafva bifallit K. M:s Propos.
och uppsatt algiften till 40 öre för mati och 40 öre för qvinna,
skulle, såsom Frih. af Ugglas föreslagit, foga in de sednare
mom:n enligt Utskits hemställan, komme det hela icke att hänga
ihop, — något som jag anser R. o. Ad. värdigt, äfven om någon
tid skulle förloras genom handläggning af de särskilta mom:n
Jag för min del önskar åtminstone få tillfälle ingå i en sådan
granskning och påpeka de förbättringar, jag anser nödiga.
Frih. Hamilton, Hugo: Lika med den sista värde talaren
finnér jas icke med konseqvensen förenligt, att R. o. Ad. antager
Usta punkten i enlighet med K. M:s Propos., och sedermera,
när fråga blir om undantagen, följer ett annat förslag. Ehuru
jag således ganska väl inser att de 3 andra Stånden i detta
fall komma att diktera lag, tror jag dock att R. o. Ad. hör
följa K. M:s förslag, men tror tillika att man, då man icke kan
drifva igenom sitt beslut, gerna kan spara sig en strid om hvarje
särskild kategori.
Hr Montgomery, Robert: Ehuru jag i förmiddagens
plenum uppträdt emot det K. förslaget, tror jag dock, sedan
R. o. Ad. genom votering bestämt mantalspenningarnes belopp
till 40 öre för man och 40 öre för qvinna, konseqventast och
riktigast vara, att bestämma undantagen äfven i öfverensstämmelse
med Iv. M:s Propos., hvarföre jag, ehuru R. o. Adis beslut
icke kommer att inverka på frågans afgörande, sedan 3
Stånd redan antagit Utsk:ts hemställan, dock tillstyrker bifall
till K. M:s Propos. i denna del.
Hr von Koch, Nils Samuel: Ehuru jag på f. m. tillhörde
minoriteten, får jag bekänna, att då R. o. Ad. bestämt
mantalspenningarne i öfverensstämmelse med det K. förslaget,
jag icke kan vara med om att nu bifalla Stats-Utsk:ts förslag,
utan tillstyrker antagande af K. M:s förslag.
Hr von Troil, Sam. Gust.: Den af Hr Gr. o. Landtm,
nu föredragna punkten är endast mom. a) af Usta §:n i Utsk:ts
hemställan. Vid föredragningen af denna punkt hafva flera talare
yrkat bifall till hela Usta §:n af K. M:s förslag, men jag
tror icke att det går an att mot ett särskilt mom. uppställa
som kontrapropos. hela §:n, utan anser jag för sådant fall naturligast
vara att äfven momm b) och c) i Utsk:ts hemställan
uppläsas och samtidigt föredragas.
Gr. Mörner har sagt att det icke skulle hänga ihop att antaga
de tre af Utsk:t föreslagna undantagen, sedan Ståndet redan
524
Den 28 Febrnari e. m.
bestämt manfalspenningarnes utgående i öfverensstämmelse med
det K. förslaget. För min del tror jag icke att det redan fattade
beslutet lägger något hinder i vägen för ett sådant beslut,
helst jag anser Utsk:ts förslag i sig sjelft enklare och bättre.
Då emellertid flera ledamöter yrkat bifall till K. M:s Propos. i
sin helhet, i hvad den rör i:sta §:n, vill jag icke sätta mig deremot,
ehuru jag anser mantalspenningarne lämpligen kunna utgå
enligt de af Utsk:t föreslagna undantag. Jag förnyar dock
min förfrågan, huruvida icke monun a), b) och c) kunde samtidigt
föredragas och behandlas.
Sedan Hr Gr. o. Landtm, i ani. häraf hemställt, huruvida
R. o. Ad. bifölle Hr von Troils nu gjorda förslag, att mom. b)
och c) skulle i sammanhang med det förevuie mom. a) till
pröfning och afgörande företagas, samt denna hemställan blifvit
med ja besvarad, föredrogos
Mom. b) och c) i §:n 1.
Frih. von Schulzenheim, David: Det af R. o. Ad. på
Hr von Troils förslag nu fattade beslut att samtidigt föredraga
de 3:ne mom. gillar jag på det högsta och skulle jag sjelf hafva
framställt ett sådant förslag, om jag icke blifvit förekommen.
Emellertid kan jag icke fatta i hvad mån R. o. Ad:s beslut i
förmiddagens plenum, att för sin del bestämma mantalspenningarne
till 40 öre för man och samma belopp för qvinna, kan
inverka på Ståndets beslut i afseende å undantagen, och då jag
anser Utsk:ts förslag i detta hänseende vara bättre än det Kongl.,
tillstyrker jag bifall till Utsk:ts förslag, sådant det är.
Gr. Mörner: Sedan det blifvit beslutadt, att Utsk:ts förslag,
i mom. a), b) och c) skall på en gång förekomma, får jag göra
några erinringar vid detaljerna i detta förslag. Hvad nu först
beträffar mom. a), innehåller detta, att »de, som åtnjuta fattigunderstöd,
äfvensom de, hvilka, enligt vederbörande kommunalstyrelses
intyg, böra lör fattigdom eller sjuklighet från mantalspenningars
utgörande befrias, äro fritagne från erläggande af
denna afgift. Här fordras således intyg af vederbörande kommunalstyrelse,
men hvad förstås här med kommunalstyrelse?
Ar det kommunalfullmägtige, kommunalstämma eller kommunalnämnd,
som skall utfärda detta intyg? Mellan dem alla kari man
råka i valet. Fordras det vidare för åtnjutande af denna befrielse
att hvarje fattig skall gå till kommunalstyrelsen och begära
intyg, för att sedan presentera detsamma för mantalsskrifvaren?
Huru detta intyg skall meddelas, derom finnes ingenting
bestämdt. Eller är meningen den att kommunalstyrelsen skall
ex ofFicio på förhand afgifva ett intyg om hvilka, som för fattigdom
böra åtnjuta befrielse? För närvarande granskas längderna
och de deruti för fattigdom gjorda afkortningar efter mantalsskrifningen
af sockenstämman. Nu skulle den granskas an
-
Den 28 Febrnari e. m.
525
tingen af den sockenstämman efterträdande kommunalstämma
eller af kommunalfullmägtige eller af kommunalnämnden. Hittills
har afkortning å längden skett, utan att dessförinnan erfordrats
något särskildt intyg, och jag tror att det varit bäst om någon
föreskrift i detta hänseende icke i förslaget förekommit, emedan
det hittills brukliga förfaringssättet då kunnat förtjena att
iakttagas, att nemi. den prest, som hållit husförhör i en rote
inom socknen, dervid efter inhemtade upplysningar antecknat
dem, som borde åtnjuta befrielse till följe af sjuklighet, fattigdom
eller annan orsak, och att dessa anteckningar sedermera
införts i mantalslängden. Jag tror således att orden »enligt vederbörande
kommunalstyrelses intyg» borde utgå.
I mom. b) löreskrifves att »gemenskapen vid arméens och
llottans värfvade regementen och korpser» skall vara befriad
från mantalspenningar. Vid detta stadgande hade, enligt min
tanke, det tillägg bort göras, att, då arméen är på krigsfot, all
gemenskapen borde vara från mantalspenningars utgörande befriad.
Att manskapet af indelta arméen i fredstid erlägger denna
afgift, synes mig ej alldeles olämpligt, men i krigstid torde detsamma,
äfvensom beväringen, böra vara från denna afgift fritaget.
Någon särskild föreskrift i detta hänseende var i Ii. i\l:s förslag
öfverflödig, emedan, enligt nämnda förslag, all gemenskapen
af arméen skulle såväl i krigs- som fredstid vara från mantalspenningars
utgörande befriad.
I mom. c) föreslås att »den egentliga lappallmogen, äfvensom,
intill dess allmän författning om mantals- och skattskrifning
inom rikets lappmarker kan varda utfärdad, öfrige innebyggare
derstädes» skola från erläggande af mantalspenningar
befrias. K. M:s förslag upptager endast allmogen i lappmarken;
och denna inskränkning synes mig äfven ganska riktig,
enär jag icke inser något skäl hvarföre en embetsman eller
handlande, som bosatt sig i dessa trakter, skall mindre erlägga
skatt till staten, än deras vederlikar i andra landets delar. Således
skulle jag tro att i afseende å detta mom. det varit godt,
om man bibehållit den redaktion, som förefinnes i K. M:s Propos.
Sedan jag således i korthet granskat Utsk:ts förslag, får
jag förena mig med dem, som anhållit om bifall till den af K.
M. föreslagna redaktion.
Frih. von Schulzenheim: Det är redan kändt, att 3:ne
Stånd bifallit Utsk:ts förslag, och jag anser derföre angeläget
att det icke skall se ut som om ett Stånd enstämmigt tänkt
fullkomligt olika med de öfriga. Då jag dessutom anser att
det ena förslaget blifvit med orätt kriticeradt, vill jag i korthet
göra några erinringar vid det K. förslaget.
I mom. b) af sistnämnda förslag uppräknas en del personer,
som, för den händelse att de hafva 4 barn eller derutöfver,
som äro under 15 år, befrias från utgörande af mantals
penningar.
Bland dessa nämner förslaget »sådana torftiga personer
i städerua, som ej äro borgare.» Hvilka som härunder sko
-
526
Den 28 Februari e. m.
la förstås, torde vara brydsamt nog att veta, och jag tror att
det kan vara kinkigare att bestämma hvilka som böra räknas
till denna kategori, än att få reda på »till hvilken kommunalstyrelse
man skall vända sig», för att få ett intyg om fattigdom
eller sjuklighet.
Likaledes kan anmärkas mot det K. förslaget de flera speciella
undantag, som der förefinnas, t. ex. befrielsen för innevånarne
i Särna socken med Idre kapell af Osterdalarne.
Jag anser att Ståndet bör förena sig med de 3:ne öfriga i
ett bifall till Utskrts förslag.
Sedan öfverläggningen härefter förklarats fulländad, yttrade
Hr Gr. o. Landtm , att derunder hade yrkats dels bifall till de
förevide mom. a), b) och c) i §:n 1 af Utsk:ts förslag, och dels
att R. o. Ad., med afslag derå, skulle antaga mom. a) b) c) d)
e) och f) i lista §:n af K. M:s förslag; hvarefter Hr Gr. o.
Landtm, framställde först propos. på bifall till Utskits förslag i
förevide delar, hvartill svarades många nej jemte några ja, och
sedermera propos. på afslag derå och antagande af ofvanberörde
monn i §:n 1 af K. M:s förslag, då svaren utföllo med
mångå ja, tillika med åtskilliga uej; och förklarades ja nu hafva
varit öfvervägande.
§§:ne 2, 3 och 4.
Biföllos.
Föredrogs ånyo och företogs punktvis till afgörande StatsUtskits
den 21 och 25 dennes bordlagda Utlåt. N:o 45, ang.
beräkningen af Statsverkets inkomster.
Harvid förekom först: Utskits å sid. 2 gjorda hemställan,
angide förslagspriset å kronans behållna spannmål.
Bifölls.
lista punkten, ordinarie räntan; 2:dra punkten, tiondespannmålen;
3:de punkten, tionde-spannmålslösen efter bestämda
pris; och 4:de punkten, arrende-medel af kungsgårdar och
andra kronolägenheter.
Utskits hemställanden och förslag biföllos.
5:te punkten, silfver-tionde, myntare-lön och slagskatt.
Utskits å sid. 8 förekommande hemställan om afslag å
väckta motioner angide afskaflande af silfver-tiondeu, kopparräntan
m. m.
Hr von Koch, Niis Samuel: Jag anhåller alt Gr. Grönstedts
reservation måtte uppläsas.
Sedan uppläsningen af nämnde reservation försiggått, yttrade
vidare
Den 28 Februari e. m.
527
Hr von Koch: Jag skulle tro, att jag gjorde R. o. Ad.
orätt, om jag ansåge behöfligt att ådagalägga obilligheten af en
beskattning å bruttoinkomsten. Jag tror att hvar och en, som
tänkt sig in i frågan, lätteligen inser obilligheten af en sådan
beskattning, och det har derföre förvånat mig att Utsk:t kunnat
affärda Hr Falhems motion dermed att »det icke blifvit visadt att
ifrågav:de tillverkningsafgift menligt inverkat på de handteringar,
som dermed beskattas, och förthy det hufvudsakliga skäl, som
föranledt till hammarskattens och tackjernstiondens afskaffande,
icke syntes i förevide fall förefinnas.»
Skulle man vänta med att afskaffa en skatt, till dess den
så menligt inverkat på fabrikationen, att denna blifvit helt och
hållet undertryckt, tror jag att man väntar för länge. Jag tror
emellertid, att om Utsk:t gjort sig deri mödan att inhemta underrättelser,
hade det lätt nog kunnat erfara, att flera af dem,
som idka dylik fabrikation, ieke äro i så lyckosam ställning,
som Utsk:t tyckes föreställa sig, och det tyckes nästan som om
en eller annan mera vällottad individs lyckligare ställning ensamt
föresväfvat Utsk:t.
Af Kommers-Colkii berättelse för år 1861, i fråga om
bergshandteringen i riket, inhemtas att nästan ingen silfver-ränta
influtit, undantagandes ifrån Sala silfververk, hvilket icke inbegripes
i Hr Falhems motion. Af de öfriga silfververken har
dels tillverkningen varit ringa och dels hafva de åtnjutit frihetsår.
Vid Löfås har silfvertillverkningen utgjort 19 skålp. 8 ort,
af hvika ^n:del blifvit såsom afrad debiterad.
Persbo och Guldsmedshytte silfververk hafva åtnjutit frihetsår,
och Hellefors silfververk har efter åtskilliga misslyckade
försök blifvit nedlagdt. Hela kronans inkomst af de silfververk,
som Hr Falhems motion afser, var således utaf 19 skålp.
8 ort silfver, och för att få ut en sådan skatt, måste man slå
en stor grundsats för örat!
År 1859 utgjorde sammanräknade koppartillverkningen i
riket 13,420 skeppund garkoppar, men hade år 1861 nedgått
till endast 36,000 centn. eller 9,000 skeppund, och om man går
igenom uppgifterne om de särskilta kopparverk, som finnas upptagna
i Kommers-Colkii berättelse, visar sig att egarne till
dessa verk i allmänhet icke just spunnit silke på tillverkningen.
Jag är icke hemmastadd i koppartillverkningen, men kändt
är, att denna fabrikation är ganska äfventyrlig och att kopparmalmen
ofta ligger i gångar, som plötsligt afstanna, hvarigenom
alla de stora kostnader, som nedlagts, blifva förgäfves. Att under
så ofördelaktiga förhållanden skola till kronan erlägga 3ydel
af bruttoinkomsten, är så obilligt, att tiden sannerligen tyckes
vara inne att gifva denna handtering en lindring, hvarförutan
den svårligen kan hålla sig uppe.
Jag yrkar på dessa punkters återremitterande till Utsk:t.
Hr Montgomery, Robert: I afseende på föredragningssättet,
tror jag riktigast vara, att då de 2:ne motionerna blifvit
528
Den 28 Februari e. m.
sammanförda under samma morn., de äfven tillsammans behandlas.
Af dessa motioner är den af Hr Falhem väckta den vidsträcktaste
och omfattar borttagandet af all tionde på alla mineralrikets
alster; hvaremot Hr Thams endast alser kopparräntan.
1 afseende på sjelfva saken, tror jag, lika med den föreg:de
värde talaren, att grunden för denna beskattning icke är riktig,
och att, sedan hammarskatten blifvit för hela riket och tack
jernstionden
lör alla, utom de privilegierade bergslagen belägna
hyttor alskaffad, denna produktionsskatt likaledes borde från de
öfriga mineralrikets alster borttagas. Men oaktadt denna min
åsigt, har jag icke ansett mig för närv:de kunna tillstyrka borttagandet
af denna skatt, förnämligast lill följe af frågans outredda
skick. Om man jemför den utredning, som blifvit lemnad
i förev:de motioner, med den, som egnats åt frågan om
hammarskaftens och tackjernstiondens, inom de oprivilegierade
bergslagerne, borttagande, på den tid sistnämnda frågor voro
före. torde man finna en himmelsvid skillnad i berörde hänseende.
Innan hammarskatten och tackjernstionden borttogos, hade
utlåtm infordrats från Bergs- o. Kommers-Colkum; — K. M.
hade afgilvit Propos. i ämnet och dessutom hade frågan varit
föremål för den bäste enskilta motion, jag sett under hela tiden
för min riksdagsmannaverksamhet, nemi. Hr Waerns bekanta
motion. Genom alla dessa åtgärder hade frågan vunnit en särdeles
fullständig utredning. Förhållandet mellan de s. k. ädlare
metallverken och jernverken är dessutom olika derutinnan att
de flesta af de förra stödja sig på särskild lagstiftning och privilegier.
Så t. ex. åtnjuta Sala, Dylta, m. fl. verk särskilta privilegier
och förmåner, och innan någon förändring med afseende
på dessa verk vidtages, torde erfordras en noggrannare undersökning,
än man kan begära att Stats-Utsk:t, under den korta
tiden för sin verksamhet, skulle kunna åstadkomma. Utur den
vidlyftiga utredning, som blifvit egnad frågan om hammarskat
tens
och tackjernstiondens borttagande, framgick tydligt omständigheter,
som visade den betryckta ställning, i hvilken den handtering,
för hvilken nämnde skatter utgjordes, belänn sig. Det
hade blifvit visadt att utvecklingen af den Svenska jernhandteringen
var obetydlig eller ingen, dels i jemförelse med de öfriga
inhemska näringarne, dels i jemförelse med den utländska
bergshandteringen; att priset var i fallande, m. fl. bekymmersamma
omständigheter. Något sådant har icke blifvit visadt i
afseende på koppartillverkningen, och intill dess sådana bevis
blifvit företedda, anser jag att R. St:r icke böra bevilja ytterligare
nedsättning i den ordinarie räntan. På dessa skäl får
jag tillstyrka bifall till hvad Utsk:t föreslagit.
Gr. Mörner, Garl Göran: I det mesta är jag förekommen
af den siste värde talaren. Han har nemi. fästat uppmärksamheten
derpå, att en stor del af de verk, hvarom här
är fråga, äro försedda med särskilta förmåner och privilegier,
och
Den 28 Febrnari e. m.
529
och jag kan icke finna det vara rätt att borttaga den afgift,
sorn af dessa verk erlägges till det allmänna, så länge förmånerne
fortfara. Äfven vill jag erinra derom, att man icke bör
göra en sådan eftergift i förtid. Om den åsigt, hvarifrån Utsk:t
nu utgått, varit gällande före 1853—1854 årens riksdag, hade
det troligen kostat Stats-Verket ganska vackra summor att friköpa
Dal-allmogen från det servituts-förhållande, hvari den stod
till Fahlu bergslag. Vid närmast l'Öreg:de riksdag hade K. M.
föreslagit att bergslagen skulle, mot eftergift af hela kopparräntan,
afstå en del af sina privilegier, men den nådiga framställningen
blef ej af R. St:r bifallen. Vid derpå följande eller
1853 års riksdag framlade K. M. den Propos., att Fahlu bergslag
skulle erhålla nedsättning i kopparräntan från hvart tionde
till hvart tretionde skeppund, mot afstående af alla bergslagets
särskilda privilegier och förmåner, så väl i afseende på uteslutande
rätt till kol-uppköp inom visa distrikter, som i fråga om
allmogens inom åtskilliga socknar af St. Kopparbergs län skyldighet
att in natura till bergslaget leverera deras hemmansränteoch
mantals- eller qvarntuils-kol, m. m. Härmed var Fahlu
bergslag ganska belåten och dess egen representant vid riksdagen
ifrade mycket för förslagets genomförande. Detta lyckades,
och hela Dalarne blef fritt från det beroende, hvari det förut
stått till bergslagen. Hade man vid den tiden på förhand gifvit
tillkänna att man ville efterskänka de skyldigheter, som
ålågo bergslagen, torde den icke hafva varit hågad att jemka
åt sig, och samma skäl förefinnas nu, att icke, innan man erhållit
visshet derom, att silfververks- och kopparverks-egare äro
benägna att eftergifva sina privilegier, böra uttala någon benägenhet
att göra dem skänker.
Jag anser Utsk:t hafva gått försigtigt till väga, då det förklarat,
att det icke vore skäl att, under ärendets outredda skick,
bifalla motionärernes framställningar, hvarföre jag förenar mig
med dem, som yrka bifall till Utsk:ts förslag.
Frih. Hamilton, Hugo: I hvad de siste talarnes yttranden
afse Hr Falhems motion, ber jag blott få anföra att denna
motion slutar med de ordalag, »det all tionde å tillverkningen
af öfriga metaller och andra mineralrikets alster, såsom svafvel,
vitriol, rödfärg, m. m., der icke samma tillverkning är i besittning
af särskilta privilegier, måtte afskaffas och skatt derifrån
utgå endast i form af bevillning.» Här säges uttryckligen, att
fråga endast är om sådan tillverkning, som icke är hugnad med
särskilta privilegier, och då icke alla verk äro privilegierade,
synes mig billigt att bevilja åtminstone dessa den föreslagna
lättnaden. Hvad särskildt beträffar de s. k. ädlare verken, veta
vi att tillgången på ädel metall i vårt land är ringa, att dessa
grufvor tagits upp och åter nedlagts, att det icke fordrar obetydliga
kostnader att bearbeta dem, samt att de kapitaler, som
H. IL 34
530
Den 28 Februari e. m.
gjorts fasta i verkstäder m. m., äro synnerligen stora. Om denna
handtering någon gång bringar vinst, kan denna dock snart
nog vara förbi, och när metalltillgången upphör, äro de kapitaler,
som nedlagts i verkstäder och byggnader, förgäfves använda.
Vid sådant förhållande synes mig den af K. M. vid ett
föreg:de tillfälle utstakade plan att behandla alla dylika inrättningar
såsom fabriker, och den häri uttalade åsigt att de borde
skatta efter den verkliga vinst, de tillskynda sina egare, vara
den rätta.
Hvad särskildt beträffar kopparverken, torde jag få nämna,
att frågan om upphörande af den utaf dessa verk hittills utgjorda
ränta visserligen, såsom Hr Montgomery anmärkt, icke
erhållit den utredning, som frågan om hammarskattens och tackjernstiondens
upphörande på sin tid erhållit, men för hvar och
en är tillfälle att af Kommers-Colkii berättelse inhemta, hurusom
tillverkningen under de sednare åren nedgått och det torde icke
vara någon obekant att priset varit i sjunkande, så att kopparen,
ifrån att gälla 120 rdr pr skepp., nedgått till 80 å 90 rdr.
Detta visar att nettovinsten blifvit högst betydligt nedsatt, då
deremot brutto-omkostnaderna i ganska betydlig grad ökat sig.
Jag tror derföre, att, såvida statsverkets tillgångar det medgifva,
rättvisan kräfver att dessa kostbara verk behandlas efter
den af K. M. vid ett föreg:de tillfälle uttalade princip.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: Jag är till stor del
förekommen af den siste värde talaren och vill endast uppehålla
mig vid det särdeles knapphändiga eller, såsom Gr. Mörner
sagt, försigtiga sätt, hvarpå Stats-Utsk:t behandlat denna fråga.
För att komma till sitt afstyrkade slut, anför Utsk:t endast att
»icke visadt blifvit, att ifrågav:de tillverkningsafgift menligt inverkat
på de haudteringar, som dermed beskattas, och förty
det hufvudsakliga skäl, som föranledt till hammarskattens och
tackjernstiondens afskaffande, icke synes i förev:de fall förefinnas,»
hvarföre Utsk:t, »med hänsyn i öfrigt till frågans outredda skick,»
afstyrkte bifall till de i ämnet gjorda framställningar. Det torde
dock icke hafva varit så särdeles svårt för Utskrt att få några
upplysningar, emedan Kommers-Coll. på framställd begäran] nog
lernnat sådana.
Hvad sjelfva saken beträffar, tror jag att en sådan beskattning,
jemte det att den är obillig, äfven kan anses olämplig,
hvarpå bevis kan hemtas deraf, att R. St:r borttagit hammarskatten
och tackjernstionden. Den upphäfda skatten utgick endast
med T5„:del af bruttotillverkningen, hvaremot nu omhandlade
skatt är ändå drygare och utgår med 3\j:del af tiliverkningsbeloppet.
Egentligen finnes icke mer än ett verk, der tillverkningen
med fördel bedrifves, och nu frågas, om det kan vara skäl, att
emedan ett verk drifves nied någon fördel, låta de öfriga nedtyngas
och hämma handteringen i sin utveckling? Koppar fin
-
Den 28 Februari e. m.
531
nes visserligen på flera ställen i Sverige, men den ligger spridd
och malmen kan icke upptagas utan ganska dryga omkostnader ;
den är äfven i allmänhet ganska fattig och handteringen, hårdt
beskattad, kan icke bringa sig upp lill någon höjd.
Motionärens mening är tydligen den att bearbetaren af de
verk, som icke hafva några privilegier, måtte åtnjuta den rättighet,
som är förunnad idkaren af hvarje annan handtering,
att nemi. betala bevillning för sin rörelse, och jag kan icke
finna något skäl, hvarföre den, som har sin rörelse under jorden,
skall vara högre beskattad än idkare af öfriga näringar.
Endast för de verk, i och för hvilka staten gjort och gör omkostnader,
kan jag anse skäligt bibehålla denna skatt.
I det outredda skick, i hvilket Utsk:t lemnat frågan, vill
jag icke yrka ett definitivt beslut, utan får jag förena mig med
dem, som yrka återremiss, på det Utsk:t måtte använda erforderlig
tid på frågans utredande, och sedermera till R. St:r inkomma
med förslag till borttagande af tionde å tillverkningen
af silfver, koppar, svafvel, rödfärg, m. fl. mineral-rikets alster.
Gr. Cronstedt, Fredrik: Oaktadt jag gillar obenägenheten
att vilja minska statsverkets inkomster, kan jag dock icke
annat än, i öfverensstämmelse med min mot Utsk:ts beslut i afseende
å Hrr Falhems och Thams motioner afgifna reservation, förorda
ett fortskridande på den vid föreg:de riksdag beträdda banan,
och ber derför att få förena mig med de talare, som yrkat
på återremiss.
Utsk:t har sagt, »att det icke blifvit visadt att ifrågav:de tillverk
ningsafgift menligt inverkat på de handteringar, som dermed
beskattas.» Mig förefaller dock helt naturligt att en orättvis
beskattning skall inverka menligt på en näring; och orättvisan
af ifrågav:de produktionsskatt visar sig deraf, att den utgår
efter tillverkningens bruttobelopp och icke efter näringsidkarens
vinst på sin tillverkning. Bergs-Collegii underd. utlåt.,
i fråga om hemmarskattens upphörande, är här fullkomligt tilllämpligt.
Der säger Coll., att »sjelfva principen för beskattningens
utgörande, med viss andel af produkten, vore i sig sjelf
origtig samt derföre ock på en del ställen måste i tillämpningen
visa sig skadlig och förtryckande.» Vidare: »att Coll. alltså ansett
den nu utgående ständiga hammarskatten, hvilken just derigenom
vore för en mängd jernbruk betungande, att den drabbade
all stångjernshandtering lika hårdt, utan afseende derpå
om smidet lemnade bruksegaren betydlig, ringa eller alldeles ingen
behållning, böra utbytas mot en i likhet med hvad i afseende
å andra fabriksnäringar eger rum, fastställd bevillning, desto
heldre som, i händelse denna grund vid jernhandteringens beskattning
allmänt och med fullkomlig rättvisa tillämpades, hammarskattens
borttagande sannolikt icke skulle i sjelfva verket
föranleda någon särdeles minskning af de inkomster, statsverket
utaf jernhandteringen nu påräknade, utan tvertom snarare kun
-
535
Den 58 Fetman e. m.
de verka förhöjning deruti, om framdeles mera gynsamma konjunkturer
för denna handtering skulle uppstå.»
Här har förut blifvit anmärkt, att hammarskatten utgick
med 1 skepp, pr 100; kopparräntan deremot utgår med 1
skepp, pr 30, och orättvisan är i samma mån större. Den består
deruti, att den som idkar sin rörelse under ogynnsamma förhållanden,
— har t. ex. längre transporter och dåliga malmer, —-  måste skatta lika med den, som drifver samma handtering under
mera gynnsamma omständigheter.
Det är på dessa skäl jag anser rättvisan kräfva att denna
obilliga skatt upphäfves, och anhåller jag, för vinnande af ett sådant
resultat, att ärendet måtte till Utsk:t återförvisas.
Hr von Koch: Jag öfverensstämmer fullkomligt med Gr.
Mörner deri, att det icke är skäl att för sådana verk, som ega
särskilta privilegier, borttaga denna skatt. Något sådant har
icke heller blifvit yrkadt af Hr Falhem. Hr Thams motion har
jag icke afsett, utan endast yrkat befrielse för de icke privilegierade
verken. Stats-Utsk:ts åtgärd kan icke blifva annan, än
att tillse, hvilka dessa verk äro, samt i hvad mån de för statsverket
beräknade inkomster, genom dessas befrielse, komme att
förminskas. En sådan utredning är nödig, ty eljest skulle kunna
hända att vissa konsiderationer vållade att saken icke gick
igenom. Jag tror att, då reduktion skett för alla privilegierade
verk, komme skattminskningen icke att blifva så betydlig.
Jag förnyar min anhållan om återremiss.
Hr von Troil, Sam. Gust.: Den diskussion, som egt rum,
innebär ett talande bevis på nödvändigheten att med yttersta varsamhet
tillvägagå i fråga om efterskänkande af de ordinarie
skatterna. På den grund att hammarskatten och tackjernstionden
af R. St:r vid sista riksdagen borttogos, hafva nu 2:ne motionärer
gjort hemställan om borttagande af skatten jemväl å andra
mineralrikets alster. Detta hafva de ansett vara en naturlig konseqvens
af det vid förra riksdagen fattade beslut. Det är emellertid
en betydlig skillnad. Såsom Hr Montgomery upplyst, hade
nemi. den fråga, som vid förra riksdagen afgjordes, vid flera
riksdagar varit föremål för R. Stms öfverläggningar, Collegierna
hade inkommit med vidlyftiga utlåt:n och K. M. hade i
ämnet afgifvit Nåd. Propos. Frågan hade således erhållit all
möjlig utredning. I hvilket stadium befinner sig den fråga, som
nu är å bane? Har någon undersökning försiggått? Hafva erforderliga
upplysningar inhemtats? Nej, utan de, som önska bifall
till motionerna, vilja drifva saken igenom, utan någon föregången
undersökning, allenast på den grund att hammarskatten
och tackjernstionde vid en föreg:de riksdag blifvit borttagne.
Hvarföre kan man då icke såväl säga att den tionde, som utgår
af jordbruksalster, äfvenledes bör försvinna? Det torde dock
dröja, innan sådant förslag framlägges, ehuru jag icke kan inse
Den 28 Febrnari e. m.
533
annat, än att detta vöre en lika naturlig konseqvens af det vid
förra riksdagen fattade beslut, som förev:de förslag. Den ifrågasatta
eftergiften, ehuru till sitt belopp ringa, torde, om den
bifalles, komma att genom sina konseqvenser framkalla förslag,
åsyftande att alltmer minska den ordinarie räntan.
Man har väl sagt att motionerne hafva afseende endast på
de verk, som icke äro i åtnjutande af särskilta previlegier, men
i hvilket fall som helst, torde vara nödigt att vederb:de embetsmyndigheter
yttra sig i frågan, och att undersökning sker samtidigt
för de verk, som hafva privilegier, och de, som icke hafva
sådana, samt att de förra höras i frågan och yttra sig på
hvilka vilkor de vilja afstå sina privilegier. Först sedan frågan
på så sätt blifvit utredd, kan det vara skäl för R. St:r att fatta
ett beslut i ämnet. Då motionerna emellertid äro alldeles omotiverade,
anhåller jag, i likhet med flera talare, om bifall till
Utsk:ts hemställan.
Frih. af Ugglas, Gustaf: Frih. Tersmeden har förebrått
Stats-Utsk:t, att Utsk:t skulle på ett »knapphändigt» sätt affärdat
förevide motioner. Jag får påminna Frihm att svaret bör stå i
samma kasus som frågan, och om Frih. Tersmeden genomläser
dessa motioner, skall han finna, att dessa motioner sjelfva innehålla
så liten utredning af ärendet, att Utsk:t haft svårt att lemna
annat Utlåt, öfver dessa motioner, än det gjort. Det torde
nemi. icke kunna åläggas Stats-Utsk:f, att när en motionär inkastar
en motion, Utsk:t skall verkställa alla de undersökningar,
som behöfvas för att besvara frågan. Helt annorlunda gick det
till, då fråga var om hammarskattens och tackjernstiondens borttagande.
Då hade en fullständig utredning försiggått, så att
R. St:r visste hvad de beslöto.
Af dessa motioner åter kan man icke få någon ledning
för bedömandet hvarken af huru stor minskning i statsverkets
inkomster skulle uppkomma eller huru många previlegierade verk
finnas. Jag tror således att en utredning af förhållandet är nödvändig,
innan R. St:r kunna bifalla förslaget. Dessutom skulle,
om denna ränta borttoges, allt för stor minskning i statsverkets
påräknade ordinarie inkomster uppkomma. Vi hafva redan borttagit
165,000 rdr; skulle nu Hr Falhems motion bifallas, kom
me
ytterligare ett icke obetydligt belopp att försvinna, något
som jag för min del icke vågar tillstyrka, hvarföre jag förenar
mig med dom, som yrka bifall till Utsk:ts hemställan.
Frih. Raab, Carl Adam: Man ser huru de stora intressena
göra sig gällande. Man hör omtalas, hurusom hammarskatten
blifvit borttagen och frågan vidlyftigt utredd, men sedan kommer
en liten fråga, som stöder sig på alldeles samma princip.
Då talar man icke om grundsatser, utan huru den kommer och
anspråkslöst smyger sig in. Man vill icke gifva den handen,
när den icke kommer från embetsverk och har passerat den
534
Den 28 Febrnari e. m.
ena myndigheten efter den andra. För min del kan jag likväl
icke finna, hvarföre frågorna, för det att marschen är olika, böra
behandlas på olika sätt, när de stödja sig på samma princip.
Man har förmenat, att Stats-Utsk:t icke är skyldigt eller
att dess tid icke medgifver att göra en utredning af frågan,
men jag tror att det verkligen är en Stats-Utsk:ts skyldighet
att lemna sådan utredning.
Det är kändt, Mina Hrr! att frihandelsgrundsatsen stödjer
sig på en stor produktion lör bästa och billigaste pris. Man
utgår från denna grundsats derför att man önskar komma i
konkurrens med utlandet, väl vetande, att när man kan åstadkomma
en stor export, deraf tillskyndas landet stor förmån.
Nu vill man icke efterskänka den omhandlade inkomsten, liksom
Statsverket icke skulle bära sig dessförutan och liksom icke
Statsverket riktas i samma mån som industrien höjes. Ur sådan
synpunkt är det påståendet alldeles falskt, att staten skulle
göra en förlust genom efterskänkande af den ränta, som utgöres
af mineral-verken, ty det är just genom uppmuntran af landets
industri landets allmänna bästa befordras och Statsverkets
inkomster kunna förökas.
Jag instämmer med dem, som yrka återremiss af ärendet
till Utsk:t, och anser att, vid dess förnyade handläggning, de
kopparverk, som äro med privilegier försedda, särskildt böra tagas
i betraktande.
Hr Montgomery: Jag erkänner, i likhet med den siste
värde talaren, att enhet i grundsatser bör iakttagas såväl i beskattningsväsendet,
som i andra förhållanden; med man torde
dock i afseende å tillämpningen af dessa grundsatser icke böra
rusa blindvis åstad, utan gå försigtigt till väga, enär eljest kanske
icke vinnes hvad man hoppas.
Man har sagt, att den förlust, statsverket gjorde genom
denna eftergift, rikligen skulle ersättas genom industriens höjande;
det är en sak, som dock förut borde tillses och vandringen
från embetsverk till embetsverk skulle just hafva till ändamål
att visa en handterings behof af understöd och i hvad mån industrien
genom en eftergift i skatterna skulle höjas. Något sådant
behof af eftergift för ifrågav:de handtering har icke blifvit
ådagalagdt, utan motionärerne utgå endast från den abstrakta princip,
att sedan hammarskatten och tackjernstionden blifvit borttagna,
äfven de verk, för hvilka de tala, borde komma i åtnjutande
af sådan eftergift.
Man säger att Stats-Utsk:t knapphändigt behandlat frågan.
Utsk:ts Utlåt, innehåller dock det väsendtligaste, och om ärendet
till Utsk:t återförvisades och Utsk:t ålades att inkomma med
ett ytterligare Utlåt., skulle detta icke kunna innehålla annat än
uppgift på hvilka verk, som äro i åtnjutande af privilegier, och
hvilka icke äro det, samt af hvad beskaffenhet dessa privilegier
äro. Den som känner förhållandet med en stor del af dessa
Den 28 Februari e. m.
535
verk, vet huru vidtomfattande och vidlyftig den lagstiftning är,
som för dem gäller, måste inse hvilket betydligt besvär det
skulle blifva för Stats-Utsk:t att utreda dessa förhållanden. Såsom
exempel må anföras, att när det vid förra riksdagen var
fråga om Dylta, handlingarne, ensamt i detta mål, voro unge
färligen
en aln i diameter. Att således åstadkomma en utredning
i afseende å alla omhandlade verk, hvaraf en stor del torde
vara ännu äldre än Dylta, måste vara förknippadt med stora
besvärligheter, och jag tror derföre, att äfven de, som önskat att
en utförligare utredning skett, genom diskussionen fått veta
hvad Stats-Utsk:t afsett.
Jag fortfar att tillstyrka bifall till Utskits hemställan.
Frih. Stjernstedt, Aug. Wilh.: Utan att vilja ingå i
någon historik för att visa tillkomsten af de många olika afgifter,
hvarmed koppartillverkningen i Stora Kopparbergs län varit
belagd, vill jag nämna några förhållanden i detta afseende.
De förnämsta af kopparverket till kronan utgående afgifter
voro dels afraden, dels tionden. Afraden, från början fastställd
till ett skepp, för hvar och en al de 1200 fjerdeparter, hvari
grufvan är indelad, nedsattes först med en fjerdedel, eller till
900 skepp., samt sedermera till hälften af sistnämnde belopp,
och blef slutligen år 1721 h. o. h. eftergifven. Tionden eller
s. k. koppar-räntan utgjordes med hvart 4 skepp, af tillverkningen,
minskades 1770 till hvart 8:de och år 1805 till hvart
10:de skepp., samt blef slutligen vid 1853 års riksdag nedsatt
till hvart 30:de skepp, af tillverkningsbeloppet, mot vilkor att
bergslagen skulle afstå alla sina privilegier. Häraf framgår, att
afgilterna allt jemnt blifvit nedsatta och nu utgöra ett, jemförelsevis
med det ursprungliga, högst obetydligt belopp.
Då R. St:r för icke mångå riksdagar sedan beviljat en så
betydligt nedsättning, kan jag icke anse det vara i sin ordning,
att så snart komma igen och begära ej blott en nedsättning,
utan totalt afskaflande af en för icke länge sedan nedsatt skatt.
Då jag dessutom icke kan finna några egentliga skäl tala för
bifall till förslaget, och då de icke privilegierade verken äro af
ringa värde och vigt, kan jag icke tillstyrka ett borttagande af
kopparräntan för dessas skuld, hvarföre jag förenar mig med
dem, som yrka bifall till Utsk:ts hemställan.
Frih. Stjernstedt, Joh. Wilh.: Det lärer väl icke kunna
bestridas, att ju, genom hammarskattens och tackjernstiondens
borttagande, en grundsats blifvit uttalad, af hvilken förev:de
förslag äro blotta konseqvenser.
Man säger att frågan är outredd och yrkar återremiss för
att få en ytterligare utredning. Ledamöter af Stats-Utsk:t förklara
Utsk:t sakna tillfälle och materialier för att få frågan vid
denna riksdag utredd, och vid sådant förhållande föreställer jag
mig att det skulle gå an att till K. M. ingå med en anhållan,
536
Den 28 Febrnari e. m.
att K. M. täcktes låta behörigen utreda frågan att föreläggas
R. St:r vid näst instundade riksdag.
För vinnande af ett sådant beslut, förenar jag mig i yrkandet
på återremiss.
Sedan öfverläggningen härefter förklarats fulländad samt
Hr Gr. o. Landtm, upptagit de derunder gjorda yrkanden å
dels bifall till och dels återremiss afUtsk:ts förev:de hemställan,
blefvo propos:r å båda dessa yrkanden hvar efter annan framställda
samt med många ja och nej i blandning besvarade; hvarefter
förnyad propos. å bifall till Utsk:ts hemställan gjordes, och
sedan svaren härå likaledes utfallit med många ja och nej i
blandning, förklarades ja hafva varit öfvervägande.
Frih. Stjernstedt, Johan Wilhelm, begärde votering.
Upplästes och godkändes fö!j:de förslag till votens-propos.:
»Den som bifaller Stats-Utsk:ts under femte punkten af
Utlåt. N:o 45, gjorda afstyrkande af väckta motioner om upphörande
af silfvertionden och kopparräntan m. m., röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
vinner nej, återremitterar R. o. Ad. ifrågavrde del af ofvanberörde
Utlåt.»
Sedermera företogs voteringen och befunnos, vid dess slut,
rösterna hafva utfallit sålunda:
Ja — 46.
Nej — 53.
Utsk:ts förslag till beräkning af silfvertionden m. m.
Hr von Koch: R. o. Ad. torde finna att äfven denna
punkt, till följe af det nyss fattade beslut, bör återremitteras.
Efter härmed slutad öfverläggning och uppå framställd propos.
, blef förslaget till Utsk:t återremitteradt.
6:te punkten, kopparräntan.
Hr von Koch: Till folie af det sammanhang, hvari denna
punkt står till den föreg:de, torde R. o. Ad. finna att densamma
bör återremitteras.
Öfverläggningen förklarades slutad och punkten blef. uppå
framställd propos., återremitterad,
Den 28 Februari «. m.
7:de punkten, tionde-tackjernet.
Rifölls.
8:de punkten, svafvelbruks-tionden.
Hr von Koch: I öfverensstämmelse med det Högloft. Ståndets
förut uttalade åsigt, torde äfven denna punkt böra till
Utsk:t återförvisas.
Efter härmed slutad öfverläggning, blef propos. på återreniiss
af denna punkt framställd och med ja besvarad.
9:de punkten, mantalspenningarne.
Frih. af Ugglas, Gustaf: Stats-Utsk:t har i denna punkt
beräknat mantalspenningarne till 525,000 rdr. Denna beräkning
grundade sig på förutsatt bifall till den af Utsk:t gjorda
framställning, i afseende å mantalspenningarnes utgörande. I)å
R. o. Ad. emellertid afslagit Stats-Utsk:ts Betänk, i denna del
och i dess ställe antagit K. M:s förslag, hvilket förslag beräknat
matalspenningarne till 560,000 rdr, torde det vara en gifven
följd att R. o. Ad., i öfverensstämmelse med det K. förslaget, beräknar
mantalspenningarne till sistnämnde belopp, 560,000 rdr.
Häruti instämde Hr von Troil.
Sedan öfverläggningen förklarats slutad, framställde Hr Gr.
o. Landtm, propos. derå, att R. o. Ad., med afslag å Utsk:ts
förslag, måtte besluta, att mantalspenningarne skulle, i öfverensstämmelse
med K. M:s Propos., beräknas till 560.000 rdr;.
hvilket bifölls.
I0:de punkten, bötesmedlen; Ilie puukten, kavalleri-regementenas
häst-vakans-spanmål; 12:te punkten, ständiga rotevakanser
vid Skånska infanteri-regementena; 13:de punkten, tillfälliga
rote-vakans-afgilter; 14:de punkten, vakans-algifter för
nyroterad jord; 15:de punkten, rote-vakans-afgift af utsockne
frälsehemman i Halland; 16:de punkten, tross-passevolans-afgiften;
I7:de punkten, båtsmans-vakans-afgiften; 18:de punkten,
krntrollstämpel-medel; 19:de punkten, båk- och lots-medel;
20:de punkten, observations-medel; 2Usta punkten, extra medel
och uppbörder; samt 22:dra punkten, intresse-medel.
Utsk:ts förslag i samtliga dessa punkter blefvo af R. o. Ad.
bifallna.
Utsk:ts å sidan 13 afgifna hemställan, i fråga om den jemkning
i inkomst-beräkningen, som framdeles kunde befinnas nödig.
Bifölls.
538
Den 28 Februari e. m.
Utsk:ts slutliga yttrande ang:de de extra-ordinarie inkomsterne,
totalbeloppet af samtlige statsinkomsterne och skillnaden
dem emellan och de vid sista riksdagen beräknade.
Lades till bandlingarne.
Föredrogs ånyo Stats-Utsk:ts den 21 och 25 dennes bordlagde
Utlåt. N:o 52, i ani. af K. M:s Nåd. Propos., ang:de upplåtande
under ständig besittningsrätt af en jordrymd vid Kungsöhrs
norra kungsladugård.
Gr. Mörner, Carl Göran: 1 det Stats-Utsk:ts Utlåt., som
nu är föremål för R. o Ad:s öfverläggning, tillstyrker Utsk:t bifall
till en K. M:s Nåd. Propos. om upplåtande under ständig
besittningsrätt af en jordrymd vid Kungöhrs norra kungsladugård
till uppgifven person, emot skyldighet för berörde lägenhets innehafvare
att derför till kungsgården utgöra vissa årliga dagsverken,
hvilkas belopp borde bestämmas på enahanda sätt, som lör
åtskilliga under dylik besittningsrätt varande torplägenheter å
kungsladugården blifvit, genom K. Brefvet d. 6 Maj 1811, föreskrifvet.
Vid 1853—1854 års riksdag fattade R. St:r ett af
K. M. gilladt beslut att borttaga dagsverksränta såsom skattetitel,
och sedermera har det icke ansetts lämpligt att påföra
någon sådan. Jag har i min hand en äfvenledes vid denna
riksdag af K. M. afgifven Nåd. Propos. (N:o 68) till R. St:r,
ang:de ersättningsanslag för upphörd dagsverksskyldighet till åtskilliga
militie-boställen. Att nu, på samma gång man söker bereda
åtskilliga indelningshafvare ersättning för genom dagsverksskyldighetens
borttagande minskad inkomst, föreslå dagsverksskyldighets
åsättande såsom särskild skattetitel, å en lägenhet,
som skal! från kronan till enskild person öfverlåtas, synes mig
mindre konseqvent, hvarföre jag, till vinnande af enhet i besluten,
anhåller om återremiss af Betänk:t, på det Utsk:t må inkomma
med ett Utlåt., i hvilket föreslås sådan skatte-titel, som
vid 1853—1854 års riksdag blifvit bestämd, och som för ifråga
v:de lägenhet kan finnas lämplig.
Frih. Gripenstedt, Joli. Aug.: Jag får lemna den upplysning,
att här icke är fråga om påförande af någon dagsverksränta,
utan allenast om bifall till en af sökanden gjord anhållan
att, för afbördande af de onera, som komme att åläggas honom
i ecb för den ifrågasatta besittningsrätten, få utgöra vissa dagsverken.
En sådan dagsverksskyldighet åligger äfven åtskilliga andra
lägenheter invid kungsgården, till hvilken den ifrågav;de jordrymd
hörer, och förmodligen har sökanden ansett för sig förmånligast
att på samma sätt som dessa få afgälden bestämd i
dagsverken, att till kungsladugården utgöras. Utsk:ts tillstyrkan
-
Den 28 Febmsri e. m.
539
de till K. M:s berörde Propos. är således i öfverensstämmelse
med sökandens egen begäran och står ingalunda i strid med
R. St:rs, af K. M. gillade, vid en föreg:de riksdag fattade beslut,
i fråga om dagsverksskyldighetens upphörande såsom skattetitel.
Jag anhåller på denna grund om bifall till Stats-Utsk:ts
Utlåt.
Gr. Mörner: Ordalagen, sådana de i Stats-Utsk:ts Utlåt,
äro citerade, innefatta: »att ifrågav:de jordlägenhet, i likhet med
hvad K. M. i Nådigt Bref den 6 Maj 1811, beträdande de å
kungsladugården nu befintliga torplägenheter, täcktes i nåder
föreskrifva, borde efter då tillämpade grunder undergå behörig
skattläggning till bestämmande af den årliga dagsverksskyldighet
tili kungsgården, hvartill sökanden, för erhållande af enahanda
besittningsrätt, som innehafvarne af nämnda lägenheter, lämpligen
kunde komma att förbindas.» Jag kan icke finna annat än att
meningen härmed måste vara att genom skattläggning pålägga
en dagverksskyldighet, och den omständighet att denna dagsverksskyldighet
skall utgöras in natura, är för mig ett ytterligare
skäl att yrka återremiss af detta Betänk. Jag tror icke att det
finnes exempel på att, efter R. St:rs beslut vid 1853—1854
års riksdag, en lägenhet, som från kronan upplåtits under
ständig besittningsrätt, blifvit påförd dagsverksskyldighet, utan
har man ansett detta olämpligt, och i samma mån nya arrenden
om kungsgårdar afslutas, försvinner den dagsverksskyldighet,
som förut af särskilta lägenheters innehafvare till kungsgårdarne
utgjorts, såvida lägenheterne icke äro att hänföra till
sådana torp, från hvilka innehafvarne kunna, efter laga uppsägning,
när som helst skiljas, och hvilka lägenheter sålunda äfven
kunna, om så för godt finnes, under sjelfva hufvudgården inläggas.
Det är för grundsatsens skull jag anser tjenligt att
räntan utsättes i annan, för orten bestämd och för lägenheten
lämplig, persedel, och får jag derföre förnya min anhållan om
återremiss.
Hr Montgomery, Robert: Enligt hvad jag kunnat finna,
är här icke fråga om någon dagsverksränta, utan om utgörande
af dagsverken in natura. Detta synes ock af Betänk:t, der
det heter, att »K. M. föreslagit R. St:r att ifrågav:de jordrymd
måtte lör det uppgifna ändamålet åt sökanden och hans rätts
innehafvare under ständig besittningsrätt upplåtas, emot skyldighet
för berörda lägenhets innehafvare att derför till kungsgården
utgöra vissa årliga dagsverken, hvilkas belopp borde bestämmas
på enahanda sätt, som för åtskilliga under dylik besittningsrätt
varande torplägenheter å kungsladugården blifvit genom
K. Brefvet den 6 Maj 1811 föreskrifvet.» Häraf synes att sökanden
till denna lägenhet skulle erhålla besittningsrätten till
densamma, emot det att han, på samma sätt som innehafvarne
S40
Den 28 Febrntri e. m.
af andra torplägenheter, åtoge sig vissa dagsverken, men alldeles
icke någon dagsverksränta. Då jag således icke kan anse
förslaget stå i strid med de i afseende å dagsverksräntan gällande
bestämmelser, tillstyrker jag bifall till berörda Propos.
Sedan öfverläggningen härefter förklarats fulländad samt
Hr Gr. o. Landtm, upptagit de derunder gjorda yrkanden å dess
bifall till och dels återremiss af Utsk:ts förev:de Utlåt., framställde
Hr Gr. o. Landtm, propos. på bifall till detsamma och, då
dertill svarades flere ja jemte ett eller annat nej, förklarade
sig hafva funnit ja öfvervägande.
Gr. Mörner begärde votering.
Uppsattes och justerades följande voteringspropos.:
»Den som bifaller Stats-Utsk:ts Utlåt. N:o 52, i ani. af K.
M:s Nåd. Propos. ang:de upplåtande under ständig besittningsrätt
af en jordrymd vid Kungöhrs norra kungsladugård, röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
vinner nej, återremitterar R. o. Ad. ifrågav:de Utlåt.»
Sedermera företogs voteringen och befunnos vid dess slut
rösterna hafva utfallit sålunda:
Ja—37.
Nej—19.
Föredrogs ånyo Stats-Utsk:ts den 21 och 25 dennes bordlagde
Utlåt. N:o 53, i ani. af K. M:s Nåd. Propos., ang:de försäljning
till skatte af den under Elfsborgs kungsladugård lydande
lägenheten Klintens Bana.
Gr. Mörner: I detta Betänk, förekommer hufvudsakligen
enahanda fråga, som i det nyss afgjorda Betänk:t afhandlats, men
så till vida olika, att här skall under skattemannarätt upplåtas
en lägenhet, hvilken komme att påföras dagsverksränta, som
dock icke skulle in natura utgöras, utan finge lösas efter markegångspris.
Huruvida något pris å dagsverken numera finnes
i Götheborgs och Bohus läns markegångstaxa utsatt, har jag mig
icke med säkerhet bekant, men betvitlar att så är förhållandet.
Ehuru således lämpligheten att taga till förvandlingsgrund en
räntepersedel, som längesedan upphört, synes mig kunna med
Den 28 Februari e. m.
541
stort skäl sättas i fråga, vill jag dock, sedan jag nyligen erfarit
att R. o. Ad. icke hyser betänklighet vid att frånträda förut
följda grundsatser, icke besvära R. o. Ad. med något yrkande
på afslag, utan får endast till prot:t reservera mig mot detta
sätt att handla efter omvexlande principer.
Efter härmed slutad öfverläggning, framställde Hr Gr. o.
Landtm, propos. på bifall till ifrågavide Utlåt., och, då dertill
svarades många ja jemte åtskilliga nej, förklarade sig hafva funnit
ja öfvervägande.
R. o. Ad. åtskiljdes kl. ^ 10 e. m.
In fidem,
O. Brakel.
