# ID: svediakorp-gov675
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1862--1863
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 133,771
# sentences: 4,789
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Dea 3 December e. m.
301
med blicken rigtad mot Hr von Köchs motion, utan blott mot
Borgare-St:ts inbjudning. Jag är fullt öfvertygad derom, att
nuvarande skol-Iag är olämplig och skadlig i anseende till de
stora anspråk, den har på ungdomens själs- och kroppskrafter.
Derom finnes blott en mening. Hvart man kommer hör man
klagas öfver att icke allenast lärarne blifva utnötta i förtid,
utan äfven lärjungarna, och att dessa icke hafva någon tid öfrig
att egna åt kroppens utveckling. Då så ärv måste man
väl söka få det onda afhjelpt, och dervid bör man gå den till
målet ginast ledande vägen. Efter mitt förmenande består
denna deruti, att R. St:r tillsätta ett särskildt Utskott för frågans
behandling, på sätt Borgare-St:t föreslagit, i hela dess
vidd, och att således ett förslag till det ondas botande af Utsk:t
uppgöres, och då det egentligen är vid elementarläroverken,
som de största olägenheterna förefinnas, skulle detta förslag
närmast afse dem. Sedan derefter förslaget blifvit af R. St:r
pröfvadt och bifallet, ingå Ständerna dermed till K. M:t, som deruti
eger vidtaga de ändringar, han finner nödiga. Detta är den
ginaste vägen man har att beträda, och på hvilken man lättast
kan komma till målet, sorn är att förhjelpa ungdomen från den
nuvarande öfveransträngningen. Man har visserligen skäl att
förmoda, att Ekon.-Utsk:t är så sammansatt, att många krafter
der finnas, alldeles tillräckliga för att behandla denna vigtiga
angelägenhet. Men vi känna ganska väl alla, att ett Utskott,
sammansatt af 48 ledamöter, har en arbets-ordning, som i yttersta
grad försvårar afgörandet af en sådan sak, som den ifråvarande.
Deremot äro 16 ledamöter fullt tillräckliga, utan att
vara hvarken för få eller för många. Man säger visserligen,
att det tillhör afdelningen inom Utsk:t att utarbeta detta förslag.
Men det skall sedermera behandlas in pleno, och det skulle
blifva ett oerhördt arbete att bland 48 ledamöter genomdrifva
ett så omfattande förslag. Derföre, och visst icke på andra
skäl, anser jag Ekon.-Utsk:t olämpligt att behandla frågan. I
alla fall, för att tillgodogöra sig de krafter, som redan fmnas
inom detta Utskott, ser jag icke något hinder att kalla dem till
ledamöter i det särskildta.
Slutligen ber jag att få förklara, att jag omöjligen kan biträda
Hr von Köchs förslag om utsträckning af de föremål,
som af Utsk:t skulle handläggas, och hvilka skulle omfatta icke
blott elementarläroverken, utan äfven folkskolorna, universiteten,
slöjdskolor och tekniska skolor, med ett ord en sådan massa af
skolor, att jag då tviflar på, att det funnes förmåga att behandla
alla dessa olika ämnen. Afven af detta skäl inskränker
jag mig att förorda bifall till Borgare-St:s inbjudning.
Hr Olivecrona: Jag ber blott att med få ord få anmärka,
att Hr von Koch missförstått mig, då han uppfattat
mitt yttrande så, som om jag skulle sagt, att frågan om en reorganisation
af elementarläroverken vore utan vigt, och att allt
vore väl bestäldt, så väl med högre som lägre läroverk. Så
302
Den 3 December e. m.
har jag likväl icke yttrat mig, utan jag sade, att jag icke
ansåge utarbetandet af en ny skol-lag vara af den vigt, att ett
särskildt Utskott derföre borde tillsättas. .Tåg tror nemligen, att
Ekon.-Utsk:t är så sammansatt, att det ganska väl kan grundlagsenlig!
handlägga alla till denna fråga hörande ämnen.
Hr von Koch: Jag har så länge upptagit R. o. Ad:s tid
i denna fråga, att jag visserligen icke skall göra det ännu längre
med att återupprepa hvad jag förut yttrat. Jag ber endast
att få dertill lägga, att när ett Riks-St. visat ett så varmt intresse
för en sak, som Borgare-St:t ådagalagt genom sin inbjudning,
skulle jag icke anse fullt lämpligt, att gifva ett tvärt
afslag. Jag tror derföre, att om man icke kan bifalla inbjudningen,
så bör man ändock gå detta Stånd till mötes så vidt
man kan. För öfrigt vill jag med anledning af den uppfattning
af mitt yttrande, som en talare, hvilken står temligen långt
ifrån mig, haft, eller att jag skulle yrka tillsättandet af ett särskildt
Utskott blott för att sjelf få en öfvertygelse i saken, blott
vädja till de Hrr, som hort mitt yttrande, om det kunnat så
förstås. Hade den värde talaren verkligen hört hvad jag sagt
på det afstånd han befinner sig, kan jag icke föreställa mig att
han skulle uppfattat det så som han gjort. Eljest är ett sådant
sätt att argumentera detsamma som Engelsmännen kalla:
»to make a man of straw and knock him down», eller på Svenska:
»lägga en man ord i munnen och så vederlägga dessa ord.»
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad samt Hr Gr. o.
Landtm, yttrat, att derunder yrkats dels antagande af BorgareSt:s
ifrågavarande inbjudning utan förändring, dels antagande af
samma inbjudning med de i Hr von Köchs motion föreslagna
förändringar, och dels slutligen afslag å hela frågan om ett
särskildt Utsk:s tillsättande; framställde Hr Gr. o. Landtm, först
propos. på antagande af inbjudningen utan förändring, och sedermera
propos. på dess antagande med de af Hr von Koch
föreslagna förändringar, hvilka båda propos:r med blandade ja
och nej besvarades; hvarefter propos. på afslag å hela frågan
gjordes, och och då dervid svarades talrika och starka ja, jemte
många nej, förklarade Hr Gr. o. Landtm, sig nu hafva funnit
ja öfvervägande.
Sedan Hr von Koch begärt votering, yttrade Hr Gr. o.
Landtm., att R. o. Ad. egde att afgöra, huruvida kontrapropos:n
vid den blifvande voteringen skulle innefatta antagande af Borgare-St:s
inbjudning utan förändring eller antagande af samma
inbjudning, med de af Hr von Koch föreslagna förändringar.
Hr von Koch: Jag anhåller, att mitt förslag måtte blifva
kontrapropos.
Hr Gr. o. Landtm, framställde härefter propos. derå, att
vid den blifvande voteringen kontraproposm skulle omfatta in
-
Den 3 December e. m.
303
bjudningens antagande med Hr von Köchs deri föreslagna ändringar,
och utföllo svaren å denna propos. med många nej,
blandade med ja, hvarjemte anmälte sig och yttrade
Gr. Wachtmeister: Jag får anhålla, att Borgare-St:s
inbjudning måtte blifva kontrapropos.
Hr Gr. o. Landtm, hemställde nu, huruvida R. o. Ad. till
kontrapropos. vid den blifvande voteringen ville antaga bifall
till oftaberörde inbjudning, utan förändring, och då dertill svarades
många ja jemte åtskilliga nej. förklarades ja hafva varit
öfvervägande.
Hr von Koch begärde votering ang:de kontrapropos:ns innehåll.
Uppsattes och justerades följande förslag till voter:s-propos.:
»Den som till kontrapropos. vid blifvande votering om afslag
å Borgare-St:s inbjudning rörande nedsättande af ett särskildt
Utsk. för läroverksfrågans behandling, antager bifall till
samma inbjudning, röstar
Ja |
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner nej, antager R. o. Ad. till kontrapropos. vid den
ifrågav:de voteringen bifall till förenämnda inbjudning med de
af Hr von Koch deruti föreslagna förändringar.»
Voteringen företogs härefter och efter dess slut hade rösterna
utfallit sålunda:
Ja — 60.
Nej — 42.
Sedermera justerades följande voter:s-propos. i hufvudfrågan:
»Den
som afslår Borgare-St:s inbjudning ang:de nedsättande
af ett särskildt Utsk. för läroverksfrågans behandling, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner nej, antager R. o. Ad. den ifrågav.de inbjudningen.»
Voteringen försiggick och efter dess slut befunnos rösterna
hafva utfallit sålunda:
Ja — 61.
Nej — 45.
Föredrogos och begärdes på bordet följande från de öfriga
Riks-St:n ankomna prot.-utdr., nemi.
N:o 66, från Högv. Preste-St:t, med kommunikation af en
utaf Doktor Lindgren väckt motion N:o 65, om understöd af
allmänna medel åt Artisten N. Mandelgren;
304
Don 3 December e. m.
N:ris 56 och 57, från Vällofl. Borgare-St:t, med kommunikation
dels af en utaf Hr Witt väckt motion N:o 54, om åtgärder
för en förbättrad skogslagstiftning, och dels afen utaf Hr
vice Talmannen Murén väckt motion N:o 55, i fråga om medgifvande
af en i möjligaste måtto oinskränkt näringsfrihet ; samt
N:o 48, från Hederv. Bonde-St:t, med kommunikation af
en utaf Jonas Andersson från Ostergötlands län väckt motion
ang. skjutsnings-skyldigheten.
Slutligen anmäldes och bordlädes följande från Utskm inkomna
Utlåt:n och Mern., nemligen från
Banko-Utskottet:
N:o 3, i fråga om afskrifning af låne-kontorets i Göteborg
återstående fordringar hos afvikne förre Ombudsmannen
W. M. Stenberg;
N:o 4, i fråga om afskrifning af åtskilliga vid låne-kontoret
i Göteborg upptagna diskontlån, äfvensom af derstädes
balanserade öfverräntor å dylika lån;
N:o 5, i fråga om afskrifning af tvenne vid låne-kontoret
i Malmö upptagna diskontlån;
N:o 6, i anledning af förre vaktmästaren J. Johanssons ansökning
om understöd från Bankens pensions-stat;
Lag-Utskottet:
N:o 4, i anledning af väckt motion ang. en revision af lagarne
om edgång;
N:o 5, i ani. af väckt motion dels om tätare hållande af
häradsting, dels ock om förändradt aflöningssätt för häradshöfdingar
m. fl.;
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet:
N:o 2, i ani. af Hr Ditzingers motion om ett förslagsanslag
å 10,000 rdr till aflöning åt instruktörer i militära öfningar
vid städernas läroverk.
R. o. Ad. åtskiljdes kl. \ 10 e. m.
In fidem,
O. Brakel.
Den 5 December.
305
Fredagen den 5 December 1862.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades 1 prot.-utdrag för d. 3:dje dennes e. m.
Öppnades Hrr Elektorers lista vid val af en Suppleant i
Bevilln.-Utsk:t efter N:o 1,988 Hr Adlersparre, Rudolf; och befanns
dertill hafva blifvit utsedd N:o 1,947 Hr Odencrantz,
Mathias.
Öppnades Hrr Elektorers lista vid val af en Suppleant i
Lag-Utsk:t efter N:o 215 Hr Ramsay, Anders Henrik; och befanns
dertill hafva blifvit utsedd N=o 1,378 Hr Lagerbjelke,
Carl Oscar.
Öppnades Hrr Elektorers lista vid val af en Ledamot i
Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk:t efter N:o 2,144 Hr Rosensvärd,
Johan Henrik; och befanns dertill hafva blifvit utsedd N:o 1,703
Hr Blomcreutz, fullm. Gr. Posse, Knut.
Öppnades Hrr Elektorers lista vid val af fyra Ledamöter
i Riddarh.-Utsk:t efter N:o 297 Frih. Liljencrantz, Johan; N:o
313 Frih. von Platen, Carl; N:o 713 Hr von Cremer, fullm.
Frih. Beck-Friis, Joachim Tavast; och N:o 1,127 Hr von Walter,
fullm. Frih. Leyonhufvud, Bengt Carl Fredrik; och befunnos
dertill hafva blifvit utsedde:
N:o 212 Hr Lind af Hageby, Axel Ferdinand;
„ 1,763 „ Grimer, fullm. Frih. Ribbing, Peder;
„ 1,961 „ Ehrenstråle, fullm. Frih. Bennet, Otto Rein
hold;
„
2,256 „ von Geijer, fullm. Gr. Lewenhaupt, Carl.
Föredrogs ett transumt af Hederv. Bonde-St:ts prot. för
d. 3:dje dennes, med inbjudning till de öfriga Riks-St:n att biträda
Bonde-St:ts för dess del fatl^de beslut om tillsättande af
H. I. 20
306
Den 5 December.
ett särskildt Utsk. för behandling af frågor rörande elementarläroverken,
psedagogierne och folkskolan.
Begärdes på bordet.
Föredrogs, men begärdes af flera ledamöter ånyo på bordet,
Högvörd. Preste-St:ts d. 3 dennes bordlagde prot.-utdr. N:o
66, med kommunikation af en utaf Doktor Lindgren vackt motion
N:o 65, om understöd af allmänna medel åt Artisten N.
Mandelgren.
Föredrogs Vällofl. Borgare-St:ts den 3:dje dennes på bordet
lagde prot.-utdrag N:o 56, med kommunikation af en utaf
Hr Witt väckt motion N:o 54, om åtgärder för en förbättrad
skogslagstiftning.
Hr Arbin, Axel Melcher, anförde skriftligen: Som
skogsskötselns ordnande i vårt land är af den största vigt, anser
jag alla i afs. derå föreslagna åtgärder böra med särdeles
uppmärksamhet följas af hvarje riksdagsman; och det är på
denna grund, som jag tagit mig friheten begära ordet i denna
fråga. Tid efter annan hafva många förslag varit väckta ang.
vidtagande af lagstiftningsåtgärder i afs. å de enskilda skogarne;
men dylika förslag hafva aldrig vunnit några sympathier hos
den Svenska representationen; och jag hoppas att de icke heller
framdeles skola röna någon större framgång än tillförene.
Huru vi nemligen nedskrifva våra lagar i denna rigtning,
skola de likväl kunna kringgås och blifva omöjliga att tillämpa,
genom svårigheten och dyrheten att dem kontrollera. -Vi hafva
talrika exempel derpå från föregående sekel.
Statsmakterna böra derföre en gång för alla frigöra sig
från alla ingrepp uti eganderätten till de enskilda skogarne.
Lagar, som hvarken kunna tillämpas eller respekteras, äro ju
en orimlighet att stifta.
Vid dessa förhållanden och då jag anser det af Skogs-styrelsen
uppgjorda förslag böra i alla hänseenden föredragas, får
jag afstyrka bifall till den nu förev:de motionen.
Sedan propos. på bifall till Hr Arbins begäran om det nu
afgifna yttrandets remitterande till Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk:t
blifvit framställd och med ja besvarad, lades prot.-utdr:t jemte
den kommunicerade motionen till handlingarne.
Föredrogos och lades till handlingarne så väl Borgare-St:ts
den 3:dje dennes på bordet lagde prot.-utdr. N:o 57, med kommunikation
af en utaf Hr vice Talmannen Murén väckt motion
N:o 55, i fråga om medgifvande af en i möjligaste måtto oinskränkt
näringsfrihet, som ock Bonde-St:ts nämnde dag bord
-
Den 5 December.
307
lagde prot.-utdr. N:o 48, med kommunikation af en utaf Jonas
Andersson från Ostergötlands Län vackt motion, ang. skjuts*
nings-skyidigheten.
Föredrogos och biföllos Banko-Utsk:s d. 3 d:s bordlagde
Utlåt:n:
N:o 3, i fråga om afskrifning å låne-kontorets i Göteborg
återstående fordringar hos afvikne förre Ombudsmannen
W. M. Stenberg;
N:o 4, i fråga om afskrifning af åtskilliga vid låne-kon
toret
i Göteborg upptagna diskontlån, äfvensom af derstädes
balanserade öfverräntor å dylika lån;
N:o 5, i fråga om afskrifning af tvänne vid låne-kontoret
i Malmö upptagna diskontlån; och
N:o 6, i ani. af förre Vaktmästaren J. Johanssons ansökning
om understöd från Bankens pensionsstat.
Efter föredragning af Lag-Utsk:ts d. 3 d:s bordlagde Utlåt.
N:o 4, i ani. af väckt motion, ang. en revision af lagarne
om edgång, lades ifrågav:de Utlåt, till handlingarne, med förklarande,
att R. o. Ad. ansåg motionen tillhöra Allm. Besv.- o.
Ekon.-Utsk:ts behandling.
Föredrogs, men begärdes af flera ledamöter ånyo på bordet,
Lag-Utsk:ts d. 3 d:s bordlagde Utlåt. N:o 5, i ani. af väckt
motion dels om tätare hållande af häradsting, dels ock om förändradt
aflöningssätt för häradshöfdingar m. fl.
Efter föredragning af Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk:ts d. 3
d:s bordlagde Mern. N:o 2, i ani. af Hr Ditzingers motion om
ett förslagsanslag å 10,000 rdr till aflöning åt instruktörer i
militära öfningar vid städernas läroverk, lades Mem:t till handlingarne,
med förklarande, att R. o. Ad. ansåg motionen tillhöra
Stats-Utsk:ts handläggning.
Föredrogs Frih. Cederströms, Rudolf, d. 30 sisth November
bordlagde motion N:o 213, ang. de af K. M. till sammanbindningsbanan
genom Stockholm äskade medels anvisande
till nordvestra stambanan.
Frih. Stjernstedt, Joli. Wilh.: Vid remissen till StatsUtsk:t
af K. M:s Nåd. Propos. till R. St:r ang. jernvägsbyggnaderne
i riket, tog jag mig friheten yttra, att man, före slutliga
bestämmandet af fortsättningen utaf jernvägens rigtning från
Christinehamn genom Wermland, borde sorgfälligt undersöka,
308
Den 5 December.
huruvida icke, till större och allmännare båtnad för denna provins,
samma jernvägs fortsatta sträckning från Christinehamn
skulle förläggas mera nordligt än hvad föreslaget blifvit. Denna
min framställning grundade jag, bland annat, på öfvertygelsen
derom, att någon större trafik icke är att förvänta på vägen
mellan Carlstad och Arvika. 1859 års Jernvägs-komité har
föreslagit jernvägens dragande åt Carlstad och Arvika; och då
enahanda åsigt jemväl finnes uttalad uti Frih. Cederströms, Rudolf,
nu förev:de motion, bar jag ansett mig böra tillägga några
ord i ämnet.
Till frågans närmare utredande får jag alltså omnämna,
att jag förskaffat mig åtskilliga upplysningar från General-Poststyrelsen,
med ledning af hvilka en hvar kan bedömma, huruvida
anledning är att antaga, det någon större personaltrafik emellan
Arvika och Carlstad skall komma att ega rum. (I afs. å godstrafiken
måste den nordligare rigtningen otvifvelaktigt vara fördelaktigare.
)
Jemlikt upprättade sammandrag öfver personbefordringen
med Post-verkets diligenser å linierna Orebro-Carlstad och Carlstad-Arvika
för tiden Januari-Juni innevarande år, utgjorde de
då begagnade platsernas antal:
å förstnämnde linie 74 st.; och
å den sistnämnde 26 st.
De under samma tid å hvardera linien tillgängliga platsers
antal var 312 st.
För den efterföljande tiden hafva, särdeles i afs. å de sistförllutne
månaderna, fullständiga uppgifter ej ingått; men de
uppgifter, som inkommit, gifva dock med någorlunda säkerhet
vid handen, att under Juli-Oktober varit begagnade:
å linien Orebro-Carlstad 102 platser;
och å linien Carlstad-Arvika 50 dito, då emedlertid 204
platser å hvardera linien funnits tillgänglige;
samt att under November månad
å linien Finnerödja-Carlstad upptagits 48 af 64 disponibla
platser,
och å linien Carlstad-Arvika 7 af 48 dito.
Af de disponibla platsernas antal hafva således de upptagna
platserna utgjort:
å linien Orebro—Carlstad
Januari—Juni 23,72 proc.
Juli—Oktober 50 „
A linien Carlstad—Arvika
Januari- Juni 8,33 „
Juli—Oktober omkr. 25 proc.
November 15 „
eller å sistn. linie pr medium 15 „
samt å linien Finnerödja—Carlstad
November 75 proc.
Den 6 December.
309
Till Carlstad visar sig säl. trafiken vara rätt betydlig; men
från Carlstad till Arvika är förhållandet helt annorlunda. Om
nu med afs. härå jernvägen kommer att dragas mer nordligt,
så är man ju alltid i tillfälle att anlägga en bibana till Carlstad,
hvilken, med särskildt afseende å den dit ifrågakommande större
persontrafiken, skulle komma att blifva önsklig. Att en bibana,
från någon punkt å en nordligare bana, till Filipstad anlägges,
anser jag äfven högst önskvärdt, och torde blifva en
följd af en i sådan sträckning byggd jernväg.
Vidare har motionären, i öfverensstämmelse med de af
mig vid remissen af den Kongl. Proposm yttrade åsigter, föreslagit
anslags beviljande till banan mellan Porla och Christinehamn.
Min förbindelse till motionären för detta förslag får jag
härmedelst uttala, ifall motionärens hemställan i denna del kan
blifva något ytterligare stöd för Stats-Utsk:t att bestämma sig
för jernvägens fortskvndande åt detta håll. Deremot är jag
icke ense med den värde motionären om de af honom föreslagne
medel för omhandlade måls befrämjande; — ty han har
velat att för ifrågavrde arbete jemväl möjligen skulle disponeras
det för Stockholms sammanbindningsbana afsedda anslag.
En annan motionär åter har mer bestämdt och ovilkorligt yrkat,
att nämnde sammanbindningsbana skulle beröfvas det till
densamma af K. M. äskade anslag. Jag skulle vilja uppkalla
dessa båda yrkanden »den första stormlöpningen» motsammanbindningsbanan
i Stockholm; och täger för gifvet att de icke
komma att blifva den sista.
Uti förevar:de ämne ber jag att nu få meddela några upplysningar
till deras kännedom, hvilka icke oaflåtligt följt samma
frågas handläggning.
Till en början hafva af 7 komiterade uti 1862 års jernvägskomité
6 förordat denna bana. Sammanbindnings-banans anläggning
i Stockholm samtidigt med den norra jernvägens byggande
är högst nödvändig med afseende å deraf följande större
besparing. Icke heller den förut af mig omnämnde motionär
har afstyrkt samma bana, utan allenast yrkat på uppskof med
dess anläggning; men det är just detta uppskof, som jag vill
bevisa kommer att medföra stor ekonomisk förlust. En hvar
måste inse, att den bangård, som finnes å Söder, redan nu, sedan
vestra stambanan blifvit färdigbyggd, är otillräcklig för rörelsebehofvet.
Om nu ytterligare en jernväg från Norrköping
och hela södra stambanan blifva färdigbyggda under nästa statsreglerings-period,
så kommer en sådan mängd effekter och resande
från dessa orter till förutnämnde station å Söder att öfverföras,
att man lätt kan föreställa sig, huru mycket mer behöfligt
ett nytt aflopp för all denna rörelse skall blifva. Man måste
sålunda ovilkorligen föra jernvägen ned till Jernvägen redan
under nästa statsreglerings-period. Men låtom oss då beräkna,
hvilka pekuniera uppoffringar måste göras för den egentliga
sammanbindnings-banan. — Tunneln till Jernvägen skulle kosta
960,00 rdr. För banan från Tegelbacken till Gamla Kungs
-
310
Den 5 December.
holmsbrogatan, der eljest stationen för norra banan borde anläggas,
den nya stationen inberäknad, har beräknats 610,000
rdr. Sålunda för båda dessa poster tillsammans 1,570,000 rdr.
Afräknar man dessa 1,570,000 rdr från den för sammanbindnings-banan
föreslagne total-kostnad, rdr 3,070,000, återstår
1.500.000 rdr för den egentliga sammanbindnings-banan mellan
Jernvägen och Tegelbacken.
Komiterade hafva ansett att det vore af största vigt, att
man samtidigt med norra stambanan företoge sig sammanbindnings-banans
anläggning, emedan man i annat fall måste utvidga
byggnaderna vid södra stationen och ett sådant arbete skulle
uppgå till 250,000 rdr. Härtill komme ytterligare kostnaden
för 2:ne reserv-lokomotiv, hvilken kan beräknas till 100,000
rdr, samt för passagerare- och lastvagnar i reserv minst 120,000
rdr, tillsammans 470,000 rdr.
Lägger man dertill aflöning till en trafikdirektör, en stationsinspektor
m. fi. tjenstemän samt underhållskostnaden och
öfrige årliga utgifter vid en station, tillsammans 31,000 rdr,
motsvarande, efter 5 procent, ett kapital af 624,000 rdr, uppgår
total-beloppet af angifna kostnad till rdr 1,094,000: —
Mina Hrr! 1,094,000 rdr är sålunda den summa, som får utbetalas,
om man ej samtidigt med norra banans färdigbyggande
verkställer sammanbindningen genom Stockholm, på sätt föreslaget
blifvit. Afdrages nu detta belopp från 1,500,000 rdr,
som den egentliga sammanbindningsbanan mellan Jernvägen och
Tegelbacken skulle kosta, blir återstoden af den för samma
sammanbindningsbana rätteligen sig belöpande kostnad endast
406.000 rdr. Härtill uppgår sål. den ökade utgiften, om sammanbindningsbanan
genast anlägges.
Att ofvanstående beräkning är till alla delar rigtig, kan jag
ej draga i tvifvelsmål; och jag tror icke heller att någon annan
skall göra det, då vi känna att planen till dessa arbeten
blifvit uppgjord under Chefens för Statens jernvägsbyggnader
ögon. Bemälde Chef har jemväl sjelf åtföljt den sistnämnde
komiténs ledamöter samt förevisat alla de för samma arbeten
ifrågakommande ställen.
Mig synes oförklarligt, att då här är fråga om en bana,
som ovilkorligen skall bära sig, något motstånd kan ega rum.
Om en aktieteckning derför skulle blifvit öppnad, är jag öfvertygad,
att denna bana säkerligen inom ganska kort tid skulle
komma till verkställighet. Äfven mot Upsala-banan hör man
hvarjehanda betänkligheter uppställas; och likväl skall — jag
är derom fullt förvissad — ingen bana komma att bättre bära
sig.
Som jag icke längre vill uppehålla R. o. Ad:s tid, ehuru
mycket vore att ännu tillägga, får jag endast anhålla att detta
mitt yttrande måtte få till Stats-Utsk:t medfölja.
Hr Nordenfelt, Leonard Magnus: Jag instämmer till
alla delar med motionären uti den af honom uttryckta åsigt,
Den 5 December.
311
ang:de angelägenheten att så snart som möjligt fullborda den
länk utaf ifrågav:de bansträckning, som förbinder vestra stambanan
med Christinehamn.
Skälet härtill förefinnes uti den omständigheten, att denna
del af banan tillsvidare har sin naturliga ändpunkt vid Christinehamn,
med hamn vid Wenern och goda kommunikationer med
bergslagen. Att åter anslå medel till en bana, som saknar en
naturlig ändpunkt, från och till hvilken någon afsevärd trafik
uppkommer, kan jag för min del icke finna lämpligt; samt anser
att det följaktligen vöre rättast att disponera hela det f. n.
för nordvestra banan afsedda anslag för fullbordande af banan
mellan vestra stambanan och Christinehamn.
Af de för R. St:r föreslagna jernvägs-sträckningarne finnes
ingen, som är sa ofullständigt undersökt som den från Christinehamn
till Norska gränsen, enär den föreslagna rigtningen öfver
Carlstad och Arvika är den enda, sorn blifvit noggrannare
undersökt. Man finner af komitcrades betänk:de i frågan, att komi*
terade sjelfva förklarat sig hysa den mening, att en både billigare
och kortare väg än den öfver Arvika skulle kunna erhållas;
men, säga komiterade, då Arvika är en punkt, hvilken det
är af största vigt att beröra, torde dock bansträckningen förbi
Arvika utan vidare undersökning böra fastställas. Dervid tillåter
jag mig likväl den anmärkning, att det gifves andra sätt att
komma i beröring med Byelfs segelled utom det ifrågav:de
att direkte ditlöra den nordvestra stambanan. Så skulle man
t. ex. kunna anlägga en bibana till Arvika eller annan punkt
vid samma segelled och det möjligen utan större kostnad än
med användande af den besparing, som måhända kunde åstadkommas
derigenom, att vägen från Christinehamn till Norska
gränsen fördes uti en omkring mil kortare och billigare
sträckning. Dessutom finnes redan en kombinerad jernvägs- och
sjökommunikation till en längd af omkr. 2\ mil från Byelfs segelled
till närheten af Charlottenberg omkr. § mil från Norska
gränsen, i ungefär samma rigtning, som den nu ifrågasatta jernvägen,
hvilken ock kunde med hufvudbanan eller en bibana beröras,
och man sålunda på ett tillfredsställande sätt vinna det
med jernvägens dragande till Arvika afsedda ändamål. Jemväl
kunde måhända fördelarne af en annan rigtning komma att visa
sig så öfvervägande, att man derföre måste uppoffra detta ganska
vigtiga ändamål.
Härförutan anser jag, att, äfven om rigtningen öfver Arvika
vore fastställd, fördelen af det för påbörjande af arbetena mellan
Arvika och Norska riksgränsen ifrågaställda anslag af 600.000 rdr
eller en million, är ganska tvifvelaktig. Vi hafva redan haft den
bedröfliga erfarenheten af huru arbetena mellan Fahlköping och
Jönköping kommo att uppehållas; samt att för nämnde handels
fullbordande kanske 7 år komma att åtgå. Resultatet af
detta anslag kan under tiden till nästa statsreglerings-period icke
blifva annat, än några jordbankar och bergsprängningar, hvilka
det beror på nästkommande Ständer att göra till en jernväg
312
Don 5 December.
eller ej, och icke vinnes dermed mycken tid för nordvestra
banans slutliga fullbordan, hvilken enligt min uppfattning bör
vara hufvudmålet för alla anslag till denna bana.
Om också denna bandel emellan Norska gränsen och Arvika
nu finge så stort anslag, att den dermed kunde färdigbyggas,
skulle man likafullt kunna frakta passagerare från vestra
stambanan och varor från Wenern billigare och hastigare öfver
Götheborg till de flesta punkter i Norige, än om man förde
dem uppför By-elfvens labyrinther och öfver dess grund,
samt sedan på jernväg från Arvika öfver Kongsvinger. Något
egentligt större praktiskt resultat af denna bana är följaktligen
ej för det närvarande att motse. Att det deremot måste vara
af största vigt för Norrmännen att vi å vår sida definitift bestämma
utgångspunkten från Norska gränsen, är obestridligt;
och är fördenskull min mening, att R. St:r böra till K. M. ingå
med en und. anhållan, att en noggrann utredning af frågan
i denna del måtte ega rum, grundad på fullständiga undersökningar
om den fördelaktigaste rigtningen för ifrågav:de bansträckning,
' äfvensom att nödiga medel för detta ändamål måtte
anslås, samt att K. M. derefter behagade bestämma punkten
för banornas förening. Förr än man får hela nordvestra banan
fullbordad, kan ändock ingen praktisk inverkan på föreningen
med Norige deraf blifva en följd.
Hvad derefter vidkommer det af K. M. begärde anslag för
sammanbindnings-banan i Stockholm, får jag förklara, det jag,
oaktadt alla försök att öfvertyga mig sjelf om nödvändigheten
af att genast fullborda nämnde banas anläggning, ■— likväl icke
funnit tillräckliga skäl dertill för närvide vara för handen. Dock
anser jag att en tunnel nu bör utsprängas till Stadsgården, så
att gods må kunna lastas och lossas direkte från Saltsjön och
fraktas på jernvägen till och från alla delar af landet, som med
jernvägen stå i förbindelse; och är jag lifligt öfvertygad om den
stora framtid, som denna sammanbindnings-bana kommer att
erhålla, sedan norra banan fått någon betydligare utsträckning;
men tror att det vid denna tidpunkt egentligen är af vigt, att
man företager de för denna sammanbindningsbana nödiga förberedelser.
Till sådana förberedelser räknar jag framför allt
expropriationer af tomter på norra sidan af vattendraget. Uppskof
dermed kommer att betydligt fördyra banan, ty spekulationen
skall säkerligen stegra priset på egendomarne i denna
trakt; och byggnader skola under tiden dersammastädes uppstå,
hvilkas inlösen nu kunde besparas, men som framdeles otvifvelaktig!
med stor kostnad måste undanrödjas. Hvarje dags dröjsmål
med dessa förberedande åtgärder blir derföne högst dyrbart.
Man har talat om den betydliga besparing, som skulle blifva
en följd af att sammanbfndningsbanan genast fullbordas. I
viss mån finner jag sannolikt, att besparingar genom att genast
fullborda densamma åstadkommes, men dessa besparingar kunna
enligt mitt begrepp ej blifva så stora, som uppgifvits, förr
Den 5 December.
313
än trafiken blir större och banor af större utsträckning komma
att tillstöta; men på grund af tillkomsten af 6 å 8 mils jernväg
öfver Örsundsbro eiler till Upsala kan åtminstone icke jag
stödja förhoppningen om så stora besparingar eller en så stor
transito-trafik, att sammanbindnings-banans fullbordande under
denna statsreglerings-period med anledning deraf blifver nödvändig.
Och emot dessa besparingar anser jag, att man bör ställa
räntebesparingen, utöfver kostnaden för en provisionel station, hvilken
för några år och en 8 mils bana med föga utvecklad trafik
kan göras ganska enkel, eller den nytta en del af ifrågav:de
anslag, användt till fortsättning af den ena eller andra banan,
kan åstadkomma. Förr än den norra banan uppnår Gefle-(
Dala-jernvägen, anser således icke jag sammanbindnings-banan
behöfva vara fullbordad.
Frih. Gederström: Tacksam för den uppmärksamhet, som
de båda nästföregående talarne behagat egna åt min motion,
ber jag att få uttala min tillfredsställelse öfver den välvilja, hvarmed
de ärade talarne omfattat de uti samma min motion hufvudsakligen
uttryckta åsigter.
Hufvudtanken i mitt förslag åsyftar nemi. att 1:ö, så snart
som möjligt, bringa till fullbordan en hel länk i den kedja af
länkar, hvilken, enligt K. M:s Nåd. Propos., komme att, en gång
fullbordad, utgöra nordvestra stambanan. Ehuru nödvändig och
värderik den af K. M. i nåder föreslagna halfva länk än må
vara, komme den, efter mitt förmenande, dock icke i någon
väsendtligare mån hvarken vestra stambanan eller orten till
godo förr, än den är dragen fram till Christinehamn, eller den
punkt vid Wenerns strand, der denna bana är afsedd att beröra
detta Sveriges största insjösystem och de uppåt bergslagen ledande
jernvägs- och vatteftförgreningar.
Af stor vigt synes det mig således vara, att detta första
steg på den nordvestra stambanan redan vid denna riksdag uttages
kraftigare och på ett sätt, som mera motsvarar K. M:s
nådiga och prisvärda afsigt i detta hänseende.
Jag säger: redan, ehuru jag kanske rigtigare borde säga:
ändtligen. Ty om vi erinra oss förhållandet vid 1857 års riksdag,
så hade, — för att nu icke gå så långt tillbaka, som till
år 1848, då R. St:r genom den beviljade räntegarantien å då
föreslagen bana mellan Köping och Hult, bevisade siri öfvertygelse
om nyttan af en jernvägsförbindelse i hjertat af riket emelian
dess östra och vestra landskap i rigtning åt brödrariket, 1—•
efter all sonnolikhet den af jernvägs-komitén förordade och af K.
M. hos R. St:r år 1856 föreslagna början af arbete på nordvestra
banan blifvit, åtminstone till det af besagde riksdags StatsUtsk.
förodade omfång, af R. St:r bifallen, derest icke den, just
vid frågans handläggning inom Riks-St:n, hit inlupna underrättelsen
om en annan frågas mindre lyckliga utgång hos Norska
Stortinget vållat en förändrad rigtning i tänkesättet ang. förenämnde
arbetsföretags lämplighet vid dåvarande tidpunkt. Jag
314
Den 5 December.
beklagar den inverkan en sådan tillfällig anledning kom att utöfva
å våra förhållanden. Numera torde det vara allmännare
insedt, att ingenting skulle på verksammare sätt bidraga till de
internationella förhållandernas bringande till en lycklig samdrägt,
än just förbättrandet af våra ömsesidiga kommunikationsmedel.
Och denna tanke ligger äfven till grund för K. M:s nåd. framställning.
Man bör visserligen med tacksamhet erkänna detta;
men tillika i möjligaste mån tillse, att det arbete, som å ifrågavarande
stambana nedlägges, blifver för vårt eget land gagneligt
och fruktbringande. För detta ändamål är det, som jag
trott mig böra föreslå R. Sl:r, att, under nu ingångna stats-regleringsperiod,
anvisa erforderliga medel till anläggande af jernvägsstambana,
ej allenast från lämplig punkt å vestra stambanan,
till Degerfors, såsom K. M. begärt, med 2,410,000 rdr,
utan jemväl derutöfver, hvad som åtgår lör denna bansträcknings
fullföljande till Christinehamn; hvilken kostnad, tillsammantagen
med den förstnämnda, är af komitén beräknad till 5,527,999
rdr. Denna länk i nordvestra stambanan anser jag företrädesvis
böra under innevarande riksmöte vinna understöd.
Dernäst synes mig 2:o önskvärdt vara, att R. St:r nu behagade
anvisa det af K. M. till påbörjande af nödige arbeten å linien mellan
Arvika och Norska gränsen förordade anslagsbelopp. Otvifvelaktigt
vore det, till befrämjande af det stora, internationellt
vigtiga syftemålet af ett tillnärmande till brödrafolket, särdeles
tjenligt, att den punkt å riksgränsen snart bestämdes, hvarå
de från Christiania och från Stockholm utgående banorna böra
mötas. Å Norsk sida är man fullt beredvillig att låta arbetet
börja, blott besagde punkt bestämmes. Den synes ock, med
hänsyn till lokala förhållanden, utmärkt väl vald. Likaledes
tror jag Arvika vara en punkt, som i betraktande af dess läge
invid ett vidsträckt insjösystem, i förbindelse med Wenern,
ganska lämpligen bör beröras af statens jernväg. Mig synes
således ganska välbetänkt vara af K. M. föreslaget, att till förberedande
arbeten å denna andel af banan m. m. måtte anvisas
de af K. M. härtill begärda medel, dem jag alltså äfven i min
motion vördsamt tillstyrkt R. St:r att dertill anslå.
Beträffande det emellan Christinehamn och Arvika belägna
landet, tror jag mig, helst då K. M. ej för närvarande för jernvägsbyggnad
derstädes begärt anslag, icke böra för tillfället ingå
i någon pröfning af de speciella förhållanden, dem Frih. Stjernstedt
behagat vidröra, i afs:de å deri påtänkta linien CarlstadArvika.
Jag skulle eljest vilja göra åtskilliga invändningar emot
den värde Frihms beräkningar; men förbigår dem heldre nu, såsom
icke egentligen hörande till det för n. v. statsregleringsperiod
ifrågavarande ämnet.
Sedan jag sålunda haft äran närmare redogöra för hufvudtanken
och syftningen af mitt förslag, torde jag jemväl få yttra
några ord om den tillgång till dess verkställande, som jag beräknat
kunna vinnas, utan något, åtminstone icke något betydligt,
öfverskridande af totalbeloppet utaf den summa, K. M. an
-
Den 5 December.
315
sett kunna till jernvägsbyggnader under nu ingångna statsregleringsperiod
lämpligen anvisas.
För att icke onödigtvis inlåta mig i meningsstrider med de
tilläfventyrs härom olika tänkande, har jag sorgfälligt undvikit
att ingå i granskning af Stockholms-sammanbindningshanans mer
eiler mindre behöflighet, utan har jag endast yttrat, att en sådan
banas nödvändighet icke är allmännare insedd, än mindre
erkänd. Denna utsago grundar jag på den erfarenhet, jag varit
i tillfälle att flerstädes göra. Hvarthän i landet, man kommer,
hör man ju personer af alla samhällsklasser, alla bildningsgrader,
nästan enhälligt yttra: »R. St:r måtte väl icke anslå
millioner för en sammanbindningsbana inom hufvudstaden, då
dessa medel så väl behöfvas för fortsättande af stambanorna inåt
landet, hvarigenom långt större gagn skulle det hela tillskyndas
I» — Ja, om man rådfrågar tänkesättet i sjelfva denna hufvudstad,
som dock af besagda anläggning väl skulle enligt uppgift
hafva den största nyttan, finnér man huruledes härstädes
hittills visat sig dels en synnerlig likgiltighet för saken, dels äfven
motvilja mot densamma. Dessa företeelser måste ovilkorligen
leda oss på den tanken, att ifrågavarande sammanbindningsbana
icke för närvarande måtte vara, åtminstone jemförelsevis,
så särdeles af behofvet påkallad. Måste icke häraf helt
naturligt uppstå den förmodan, att R. St:r icke vid innevarande
riksdag för denna sammanbindningsbana bevilja det för ändamålet
begärda anslag? Och i sådant fall vore det, enligt min åsigt,
särdeles önskvärdt, att nämnde anslagsbelopp i stället användes
till ett för landet mera nyttigt och behöfligt ändamål.
Såsom sådant torde väl vestra stambanans förening med
Christinehamn få betraktas, då man besinnar vigten af att få
åtminstone en länk färdig i den nordvestra banan, och derjemte
punkten vid riksgränsen bestämd, der linien från densamma åt
Arvika bör vidtaga, och på hvilken linie förberedande arbeten
böra anordnas, m. m., som uti K. M:s Propos. i denna del vidare
omförmäles.
De välvilliga bemödanden, brödrafolket ådagalagt, att, i detta
hänseende, gå oss till mötes, skulle på sådant sätt af oss värdigt
besvaras.
Af sådane anledningar är det, som jag funnit mig föranlåten
hemställa, huruvida icke förenämnde angelägna arbeten å
nordvestra stambanan må af R. St:r med nödiga anslag utrustas,
och hvarå jag, derest icke andra utvägar dertill äro att
tillgå, trott de för Stockholmska sammanbindningsbanan af K.
M. afsedde medel kunna, under förutsättning af sistberörde arbetes
inbesparande, lämpligen till förberörde ändamål användas.
Härvid har jag likväl ej velat undertrycka det erkännande,
att, om någon del af Stockholmska arbetet vore af behof påkallad,
synes den bandel, som skulle gå från n. v. stationshuset å söder
ned till jernvägen och slussen, vida mer än de öfver Mälaren och
strömmen ledande broar m. m. förtjent af understöd å det allmännas
sida; ehuruväl icke heller för denna banbit några lifli
-
316
Den 3 December.
gare sympathier inom hufvudstaden velat yppa sig. Behofvet
deraf torde således icke vara trängande; och jag kan alltså icke
tillerkänna ens denna bandel företrädet framför de af mig vördsamt
förordade arbetenas å nordvestra stambanan utförande.
Frih. Raab, Adam Christian: Då Frih. Cederström uti
sin motion vidrört några af de punkter, som äro behandlade
uti min motion rörande enahanda ämnen, deruti jag uttryckt
den åsigt, att de medel, som äro föreslagna för sammanbindningsbanan
i Stockholm, icke under nästa statsregleringsperiod
böra för omnämnde ändamål användas, anser jag mig icke böra
låta denna fråga afgå till Utsk:t, utan att dertill foga några erindringar.
Som jag icke anser mig kunna bedömma den nordvestra
banans ristning, vill jag ej ingå uti någon granskning af den delen
af frågan; men har deremot till en början velat till besvarande
upptaga en föregående talares yttrande, att stora svårigheter
och mycken förlägenhet för godstrafiken skall uppstå, om
icke från bangården å söder jernvägen utdrages till jernvägen.
För min del anser jag denna bana icke vara oundgänglig, enär
det gods, som skall fortskaffas sjövägen, kan aflastas vid Liljeholmen,
derifrån man har en den ypperligaste vattenkommunikation;—och
är jag öfvertvgad att man skulle hafva kunnat undvika
att någonsin draga banan längre än till Liljeholmen. I
Hamburg, med dess ofantliga trafik, finner man föreningspunkten
med sjökommunikationen belägen långt från staden. Enahanda
är ock förhållandet med flera andra af de största städer i utlandet.
Ingenstädes känner jag något arbete, som nian kan
ställa uti jemförelse med det nu här ifrågavarande. Afven jag
kan vitsorda rigtigheten af Frih. Cederströms utsago att många
af de Stockholms-boer, med hvilka man talar om denna sammanbindningsbana,
icke visa någon särdeles håg derför. Vid
sådant förhållande är min öfvertygelse, att man bör låta saken
mogna, innan man påtvingar dem en jernvägsanläggning, som är
förenad med så stora uppoffringar. Våra resurser äro verkligen
icke så stora, att vi kunna splittra våra tillgångar på en
mängd olika håll. Må man besinna möjligheten utaf att skatterna
kunna minskas. Om t. ex. bränvinsmedlen, i följd af
minskadt superi, upphörde att ingå eller i förminskad mängd
inginge, hvarifrån skulle man då hemta de millioner, som nu
på nämnde sätt erhållas till beräntande och amortering af våra
jernvägs-skulder? — Afven Hr Nordenfelt, som till en del yttrat
sig för denna sammanbindningsbana, lärer ej kunna neka att dess
nytta är åtminstone — problematisk.
Frih. Stjernstedt åter har yttrat sin öfvertygelse vara, att
om en aktieteckning för denna sammanbindningsbana blifvit öppnad,
banan säkerligen inom ganska kort tid skulle hafva kommit
till verkställighet. Nåväl! Mina Hrrl En sådan åtgärd vore
just öfverensstämmande med min önskan. Ar denna sammanbindningsbana
verkligen så fördelaktig, som Frih. Stjernstedt
Den 5 December.
317
pSstått, så eger man ju ett ypperligt tillfälle att genom aktieteckning
verkställa denna anläggning.
För närvarande och innan den norra banan blir färdig, anser
jag det således vara något för djerft, att på lån bygga en
sådan sammanbindningsbana, för att sålunda erhålla en beqvämlighet,
deraf ännu ganska få större städer i Europa kommit i
åtnjutande.
Frih. Hamilton, Hugo: Afven jag anhåller att få yttra
några ord till understöd för denna vigtiga motion. Jag tror
nemi. att få bansträckningar äro af den vigt, som ifrågavarande
stycke från Porla till Christinehamn. Den banan kommer otvifvelaktig!
att blifva en s. k. matare eller tillförare af gods till
vestra stambanan och åter; och skall säkerligen i betydlig mån
bidraga dertill, att sistnämnde bana kommer att bära sig. För
medierska Sveriges bergslager är det nära nog en lifsfråga att
kunna med sina produkter komma till en hamn vid Wenern
och derifrån vidare spridas. Jemväl för Nerikes spannmålstrakter
är det af stor vigt att erhålla en débouché för sina varor;
— och då det således blir högst fördelaktigt, icke allenast för
många orter uti landet, utan äfven och i synnerhet för vestra
stambanan, att erhålla denna bansträckning mellan Porla och
Christinehamn under nästa statsregleringsperiod öppnad, synes
mig, att enhvar med mig måste anse såsom särdeles nödigt, att
tillräckliga medel anslås till denna bansträcknings omedelbara
färdigbyggande.
Min åsigt är, att åtminstone en stor del af de medel, som
äro afsedda för sammanbindningsbanan i Stockholm, på ett bättre
och nyttigare sätt skulle användas i och för bansträckningen
mellan Porla och Christinehamn, än för omnämnde bana i Stockholm.
— Det är icke allenast utgiften för detta arbete, som
man skyr; — icke blott för att draga dessa medel åt ett annat
håll, som man tvekar att inlåta sig på detta företag. De
äro många, de som med mig hysa den tro, att en sammanbindningsbana
genom Stockholm skall kunna medföra nytta, måhända
för staden Stockholm, men deremot i någon väsendtligare män
hvarken för de norra eller södra orterna.
Man har väntat sig en stor trafik melian de norra och södra
orterna af landet genom denna sammanbindningsbana; men
enär landet norr och söder om Stockholm producerar ungefär
enahanda produkter, skall någon synnerlig transitohandel ej
blifva en följd af denna sammanbindningsbana, utan produkterna
i stället, uti de flesta fall, söka sig genaste vägen till saltsjön och
sålunda exporteras.
Till en början skulle man nedföra denna bana till jernvägen.
Der är dock, — på sätt vi känna, — utrymmet ganska
trångt; och likväl kan ingen förbise vigten deraf, att man bör
kunna använda denna lokal till upplagsplats för varor, som hitkomma
på Mälaren. Jernet måste från jernvägen fraktas ut
genom slussen, innan det kan lastas; —och de af denna olämp
-
318
Den 5 December.
liga plats sålunda föranledda fyrfaldiga olägenheter skulle säkerligen
för den stora trafiken blifva ganska kännbara.
I alla afseenden fördelaktigare skulle deremot vara, om
banorna drogos till lastningsplatser vid Saltsjön, der jag anser
mig med temmelig säkerhet kunna antaga att lämpliga upplagsplatser
skulle kunna beredas och der man med ganska stor lätthet
borde kunna inlasta direkte å fartyg. Den södra banan
skulle således kunna dragas till trakten af gamla varfvet och
den norra till någon plats å Ladugårdslandet. Mig är sagdt att
en sammanbindning af dessa banor skulle kunna verkställas genom
en större ångfärja, som skulle kunna öfverföra både lokomotiver
och vagnar. Huruvida några hinder möta för detta
kommunikationssätt eller om det verkligen här är verkställbart,
vill jag lemna derhän; men i Tyskland och andra länder lärer
det redan hafva blifvit med fördel tillämpadt.
Ovedersägligt är att en sammanbindningsbana, som bygges
på de af mig nu uppställda grunder, i långt mindre mån skulle
störande inverka på trafiken.
Vid de af mig nu påpekade förhållanden, får jag — med
all aktning för den man, som uppgjort detta förslag —anhålla
att Stats-Utsk:t måtte ytterligare undersöka denna sak och anslå
de medel, som kunna disponeras, dels för vestra stambanans
förening med Saltsjön, dels ock för den nordvestra banans skyndsamma
framförande till Wenern.
Frih. Stjernstedt: Då 2:ne föregående talare, Frih:ne
Gederström och Raab, ordat om den liknöjdhet, med hvilken
förslaget om en sammanbindningsbana skulle hafva blifvit emottaget
af Stockholms innevånare, har jag ansett mig böra fästa
Hrrmes uppmärksamhet på en omständighet, hvilken icke torde
vara alla härvarande bekant, att nemi. en mängd Stockholmsboer
af alla kiasser, deribland ganska framstående industriidkare och
personer, tillhörande börseD, under sistlidne vår sammanfattat och
undertecknat en till Öfverste Ericson ställd begäran att han, å
ett sammankallande möte, sjelf måtte bidraga till en närmare
utveckling och utredning af ifrågavarande jernvägsföretag, och
hafva ofvannämnde personer derigenom visat ett varmt intresse
för saken.
Vidare har man åberopat åtskilliga förhållanden från utlandet
och talat om hufvudstäder derstädes, hvilka skulle sakna
sammanbindningsbanor. Jag anhåller att mina motståndare måtte
taga i betraktande en karta öfver staden Paris år 1862. Deraf
skall man finna att jernvägarne på icke mindre än 4 ställen
sträfva att, så vidt möjligt är, närma sig hjertat af Paris; och
af kartan öfver London inhemtar man, att redan under loppet
af sistledne Augusti månad derstädes ganska stora järnvägssträckor
blifvit fullbordade, för att slutligen, genom en dyrbar tunnel,
sammanbinda en jernväg från norr och en från söder midt
uti sjelfva staden; och detta utan att gatutrafiken anses deraf
lida någon menlig inverkan.
Den 5 December.
319
Hr Oldevig, Hans Fredrik: I likhet med Frih. Hammilton
anser äfven jag ifrågavarande bansträckning mellan Porla
och Christinehamn blifva högst gagnelig. Denna bana, i närheten
af hvilken, såsom den nu är föreslagen, flere större jernverk
äro belägna, har att påräkna betydlig trafik, genom forsling
af malm, tackjern och stångjern, äfvensom af spannmål och
flere förnödenheter för bruken, och kommer, efter min tanka, att
verka särdeles fördelagtigt på jernhandteringen, — till denna industris
förkofran icke blott i den ort, der banan anlägges, utan
ock i mycket vidsträcktare mån.
En föregående talare, Frih. Stjernstedt, har förmenat att
den föreslagna jernvägslinien mellan Arvika och Norska gränsen
skulle blifva al ringa värde. Min öfvertygelse är deremot
att sistnämnde bana, fullbordad och vid gränsen sammanbunden
med Christiania-Kongsv ingers jernvägen, skall uti värde kunna
mäta sig med hvilken annan bana som helst här i landet.
Oberäknadt bansträckningens mellan Arvika och Norska
gränsen utomordentliga vigt i politiskt hänseende, skall den jemväl,
hvad det merkantila intresset angår, utöfva ett mäktigt inflytande
på Sveriges och Noriges ömsesidiga förhållanden; —
ty vid Arvika, träffar banan segelbart vattendrag, som utfaller
i Wenern, och förbinder den således det inre af Sverige —
fruktbara delar af riket — med folkrika trakter i Norige. —
Redan under en längre tidrymd hafva årligen betydliga qvantiteter
spannmål blifvit fraktade från Wenerns hamnar till trakten
af Arvika, och förlidet år fördes dit omkring 35,000 tunnor.
Endast mindre delar af dessa spannmålspartier hafva kunnat stanna
till förbrukning i Wermland ofvan Arvika, utan har det mesta
deraf otvifvelaktigt afgått till Norige, ehuru det måst fraktas dit
på axel många mil. Dessa omständigheter och den kännedom
jag eger derom, att kreatur och ladugårdsprodukter hvarje år
afyttras från Wermland till Norige, förvissa mig, att på jernväg
mellan Arvika och Kongsvinger skall en stor trafik, ett
lifligt varuutbyte de begge rikena emellan uppstå.
Detta har jag ansett mig böra upplysningsvis anföra; och
anhåller jag att mitt yttrande måtte få åtfölja den Nåd. Propos:n
i jernvägsfrågan till vederbörligt Utsk.
Frih. Raab: Jag finner mig vara skyldig Frih. Stjernstedt
några ord till svar på hans sednaste anförande.
Sammanställer jag nämnde yttrande, med den af mig, med
ani. utaf åtskillige Stockholmsboers till Ofverste Ericson aflåtne
petition, gjorda slutledning, ser jag nemi. att man af en och
samma sak kan draga helt och hållet olika konklusioner.
Frih. Stjernstedt har omförmält att flere af Stockholms innevånare
anmodat Ofverste Ericson att benäget hålla mundtliga
föredrag ang:de nyttan af en sammanbindningsbana i Stockholm.
I stället för att, såsom Frih. Stjernstedt, tro att öfvertygelsen
om nyttan och behofvet af denna sammanbindningsbana legat
till grund för petitionen, drager jag deraf den konklusion,
320
Den 5 December.
att det just varit tvifvel om samma banas ändamålsenlighet,
som varit upphof till den i berörde hänseende gjorda hemställan.
Om verkligen dessa petitionärer varit fullt öfvertygade om angelägenheten
af ifrågavarande anläggning, så skulle de, enligt min
åsigt, icke beböft begära någon särskild utredning af hithörande
förhållanden; — men troligen har det, jemlikt hvad jag redan
förut påpekat, varit något tvifvel och åtskilliga betänkligheter i
frågan, som föranledt, att de önskat höra skälen för och emot.
Ytterligare har Frih. Stjernstedt omnämnt, att i Paris flera
sammanbindningsbanor finnas; äfvensom att mani London byggt
en jernvägstunnel. Dervid har jag dock velat erinra, att slika
företag verkstälts först 10, 15 å 20 år sedan jernvägarne till
nämnde städer blifvit fullbordade; och man har ej börjat med
dylika dyrbara beqvämlighets-inrättningar.
På dessa skäl synes mig sammanbindningsbanan i Stockholm
för närvarande temligen obehöflig, synnerligast innan man
är säker uppå, huruvida verkligen den norra banan kommer till
stånd. Om, på sätt Frih. Hamilton hemställt, banan från söder
kommer att sluta) vid Saltsjön, finner jag hans i sammanhang
dermed gjorda förslag om anbringande af en ångfärja vara ganska
välbetänkt; och får erinra, att vid Rhen användas dylika
ångfärjor, hvilka öfverföra lokomotiver och hela bantåg. På
så sätt skulle man kunna bespara flera millioner, hvilka i stället
lämpligen kunde användas till smalspåriga jernvägar. De
många mil långa sådana jernvägar, som således skulle kunna
erhållas, torde nog lemna en tillfredsställande ersättning för sammanbindningsbanan.
Efter härmed slutad öfverläggning och uppå framstäld propos.
, blef motionen jemte yttranderne remitterad till Stats-Utsk:t.
Föredrogs Frih. Raabs, Adam Christian, den 30 sisth November
bordiagde motion N:o 215, ang:de de jernbanor, som af
staten böra i främsta rummet byggas och understödjas, m. m.
Gr. Cronstedt, Rudolf: Då ifrågavarande motions 3:dje
mom. afser en så genomgripande förändring i sättet att bygga
jernvägar, anser jag att alla, som möjligen kunna lemna några
upplysningar i ämnet till ledning vid frågans bedömande, dertill
äro pligtiga. Det är af denna orsak jag anhåller få yttra några
ord. Uti den P. M. rörande det vid statens jernvägar antagna
byggnadssystem, som vid föregånde riksdag af Chefen för statens
jernvägar aflemnades till Stats-Utsk:t, äro alla de tekniska och ekonomiska
skäl, hvarpå detta system grundar sig, med ali erforderlig
utförlighet behandlade. Resultatet af dessa kalkyler är, att
om jernvägarna skola kunna medföra den för rörelsen erforderliga
beqvämligheten, behöfvas oundvikligen lokomotiver så kraftiga,
som de vid statens banor nu använda. Det är det vid statens
jern
-
Den 5 December.
321
jernvägar antagna intningsförhållandet af 1: 100, som bestämt
lokomotivets konstruktion, af hvilken konstruktion spårvidden
är beroende, och att detta Iutningsförhåliande icke utan stor ekonomisk
förlust i driftkostnaden kan göras brantare, bevisas ovedersägligen
så väl teoretiskt i nämnda P. M., som praktiskt genom
erfarenheten både vid Svenska jernvägarna och vid de tusentals
mil jernvägar, som efter samma blifvit byggda i verldens
alla delar.
De lokomotivbanor, som i Sverige äro byggda med mindre
spårvidd än den vid statens jernvägar använda, äro alla af så
ringa längd, att någon jemförelse mellan dessa systemer, på grund
af här i landet vunnen erfarenhet, icke kan anställas.
Det väsendtliga motivet, som anföres för smalspåriga banors
införande, är deras ringa anläggningskostnad. Orsaken till prisskillnaden
är dock icke att söka i den ringa skillnaden i spårvidd,
utan deruti att alla dessa mindre banor äro anlagda med
lutningar, omvexlande mellan 1: 45—1: 61.
På drift- och trafik-kostnaden har den ringa längden ett
ännu väsendtligare inflytande. Låtom oss tänka oss 2:ne banor
med samma Iutningsförhåliande och lika materiel, den ena 1,5
mil lång, och den andra 24 mil lång, så bör, då man har den
erfarenheten, att ett lokomotiv gör mesta nytta, om det går omkring
24 mil om dagen, en maskin, för att rigtigt tillgodogöras
på den korta banan, gå 16 turer om dagen, på den långa endast
an tur. Drager nu maskinen 400 skepp., så kan den således
på den kortare banan på en dag transportera 6,400 skepp.;
på den långa endast 400 skepp.; och det behöfves således 16
lokomotiver för att transportera samina tyngd på den långa banan,
som ett enda lokomotiv kan göra på den korta. Detta är
grunden så väl hvarföre å kortare banor man med fördel kan
begagna mindre lokomotiver och lättare öfverbyggnad, som för
att vid banornas utsträckning man måste skaffa så starka lokomotiver
som möjligt. Ofver allt sträfvar man också att konstruera
allt tyngre och tyngre lokomotiver, emedan deras dragkraft
står ungefärligen i direkt förhållande till deras vigt. I länder der
trafiken är mycket stor, blir detta en nödvändighet för undvikande
af olyckshändelser. De stora olyckor å de Engelska jernvägarne,
hvarom man snart sagdt hvarje vecka hört talas, äro
orsakade deraf, att godstågen icke hinna undan, utan blifva öfverkörda
af snälltågen.
Sådant kan väl icke här befaras, men man bör dock tillgodogöra
sig denna erfarenhet genom att söka inskränka tågens
antal på våra endast med enkelt spår utlagda banor, så vidt
möjligt; — äfven för att spara kostnaden för en stor bantågspersonal,
är en dylik inskränkning att tillråda, och detta sker
lämpligast genom användande af starka gods-maskiner.
I Finland, hvarest jernvägssystemet utgör ett helt för sig
och således hvilken spårvidd som helst kunnat väljas, har vid
valet häraf ofvan anförda grunder äfven gjort sig gällande, och
II. I- 21
322
Den 5 December.
på den bana från Helsingfors, som öppnades i år för allmän trafik,
är spårvidden 5 Eng. fot eller nära 3 tum bredare än den
vid våra stambanor använda.
Denna ökade spårvidd gifver tillfälle till användande af ännu
tyngre maskiner än hos oss, hvilka maskiner säkerligen komma
att uppfylla hvad man af dem fodrar, nemi. att få tunga och
i förhållande till sin vigt litet värda materialier fraktade för godt
pris — ett önskningsmål, som äfven vi eftersträfva; men icke
uppnå vi det, om vi bygga smalspåriga banor med svaga maskiner
att trafikera dem.
Antages nu det af Frih. Raab motionerade systemet för alla
banor, som hädanefter här byggas, skola stora olägenheter här
uppkomma, då alla dessa banor stöta till redan byggda elier under
byggnad varande med olika spårvidd. Man tanke sig en
transport t. ex. frän Gefle till Christiania; vid denna transport
ifrågakomma icke mindre än 4 omlastningar, nemi. vid Korsnäs,
vid Frövi, vid Porla och vid Norska gränsen.
Tid och penningar förloras vid alla dessa omflyttningar, en
stor personal behöfves, så väl för sjelfva ornlastningsarbetet, som
för kontrollen och ansvarigheten dervid; dyrbara byggnader, särskild
driftmateriel och maskinverkstäder erfordras på de olika
ställena. Tillkommer så att trafiken på olika banor är ojemn,
hvarigenom ofta den ena banans driftmateriel vore särdeles behöflig
för att göra tjenst å en annan bana, hvilket omöjliggöres
genom användande af olika spårvidd, så synes mig dessa omständigheter
så öfvertygande, att alla skäl lörefinnas att, äfven
med betydande ekonomiska uppoffringar, bibehålla den nuvarande
spårvidden, som har visat sig väl uppfylla anspråken på vanlig
hastighet och medgifva erfoderlig iastdryghet hos vagnarne, utan
att göra anläggningen för kostsam.
Frih. Raab: Då jag icke är en man af facket, kan jag ej
ingå i fullständigt besvarande af alla de detaljer, som Gr. Cronstedt
i sitt yttrande vidrört. Min motion åsyftar endast att,
för åstadkommande af den största möjliga besparing i anläggningskostnaden
för våra jernvägar, framhålla den mening, att
jernbanorna ej böra byggas större eller kostsammare, än som
erfordras för den rörelse, som kan supponeras på dem uppstå.
Jag är för öfrigt tacksam för alla de upplysningar i detta ämne,
jag kan erhålla.
Man har velat att vi vid våra jernvägars byggande skola
taga de praktiske Engelsmännen tili mönster. Man får likväl
icke jemföra vårt vidsträckta, sparsamt befolkade land med ett
annat, som eger mångdubbelt så stor befolkning på en flera
gånger mindre areal, der jernvägarne böra vara beräknade för
en vida större trafik, än här i landet kan blifva möjlig. Hvad
Engelsmännen särskildt beträffar, hafva de dessutom varit nog
praktiska, att icke bygga jernvägar i Skottska Högländerna och
endast sparsamt i den vestligare delen af England, fullkomligt
Den 5 December.
323
riktigt inseende att sådane på dessa trakter icke skulle betala
sig.
Den af Gr. Gronstedt gjorda deduktion om större lokomotivers
företräde framför mindre på längre sträckor, har jag icke
kunnat följa, men i afseende på olägenheterna af omlastning af
gods, när en bana af annan spårvidd tillstöter, tror jag erfarenheten
visat att densamma ganska lätt och utan stor kostnad
låter sig göra. Man har genom uppfinnande och användande af
ändamålsenliga methoder vid omlastningar lyckats nedbringa
kostnaden till \ öre per centner, hvilket icke betyder mycket
på sådant gods, som kan bära en långväga jernvägstransport.
Om statens banor kosta med den spårvidd, som på dessa
begagnas, per mil 800,000 rdr, och de smalspåriga skulle kosta
på samma väglängd 500,000 rdr, uppkommer derigenom en besparing
af 300,000 rdr på hvarje mil. Huru mycket längre
bansträckningar skulle ej derigenom kunna byggas, och huru
mycken vinst skulle ej deraf beredas landet!
Hvad som onekligen vinnes genom dyrbarare banor, är möjligheten
af en hastigare fart. Men för oss, som förr varit vana
att åka 1 mil på H limme, anser jag det redan vara en stor
vinst, om vi kunna komma 2 h 3 mil i timmen. För öfrigt måste
man taga i betraktande vårt lands beskaffenhet och derefter
bestämma sättet att bygga jernvägarne, så att de för billigaste
priset uppfylla sitt ändamål.
Hr Nordenfelt, Leonard Magnus: Med anledning af
det stora intresse för smalspåriga banor, som visat sig, såväl i
tidningarne, som bland allmänheten, och då mången derigenom
möjligen kan föranledas att tro, att det system, efter hvilket
statens jernvägar blifvit byggda, vållat misshushållning med derför
använda medel, anhåller jag att få med några ord belysa
frågan. En föreg:de talare, med hvilken jag i allo instämmer,
har, på grund af fakta och erfarenhet, ådagalagt, hvilka olägenheter
af svaga lokomtiver och svag öfverbyggnad Samt af mindre
spårvidd skulle uppstå vid banor af längre utsträckning
De flesta banor i utlandet, som ha mindre spårvidd, äro ursprungligen
byggda för hästkraft och hafva en obetydlig längdI
Belgien finnes visserligen emellan Antwerpen och Gent en.
bana, ursprungligen byggd för lokomotiv, med en spårvidd af endast
3 fot, 7 dec.-tum Svenskt mått. Denna bana har en längd
af knappt fyra och t7,j Svensk mil, är byggd i ett fullkomligt
slättland, nästan rätlinig och utan stigningar, samt kan för sådana
förhållanden vara ganska lämplig, men skulle ingalunda
vara tjenlig under andra lutnings- och krökningsförhållanden
med lika stor trafik. Efter hvad jag känner, uppgå alla på
jorden byggda jernvägar till en sammanlagd längd af omkring
10,200 Sv. mil, och ingenstädes finnes hela jernbanesystemet i
ett Iand utfördt med smalspåriga banor, hvilkas sammanlagda
längd, så vidt jag kunnat utröna, icke uppgår till 100 Sv. mil,
utan inskränker sig till några tiotal.
324
Deu ä December.
Frih. Raab har sagt, att Engelsmännen hafva varit nog
praktiska, att icke bygga jernvägar i Skottska Högländerna,
emedan sådana i dessa länder icke skulle bära sig. Det är
visserligen sannt, men deremot hafva under de sednaste 5 åren
omkring 300 Svenska mil jernbanor blifvit anlagda i Canada,
ett land. som, så vidt jag känner, har mycket mindre resurser
än Sverige. Dessa banor ge för närvarande icke någon ränta
på anläggningskostnaden och man måste tili och med årligen
göra tillskott för att betäcka driftkostnaden, men det oaktadt
iortgår man med jernvägsbyggnaderna derstädes i samma storartade
skala och finner ersättning i ökadt jordvärde och ökad
produktion. Banorna i Canada kosta i medeltal omkring 1,320,000
rdr rmt för Svensk mil och. hafva en spårvidd, som är 5A
dec.-tum bredare, än annars är brukligt, för att derå kunna begagna
ännu tyngre och kraftigare lokomotiver. Denna spårvidd
bestämdes af en komité af Englands utmärktaste ingeniörer och
är äfven begagnad i Irland. I Ostindien är spårvidden sednare
bestämd ännu större eller till 5^ fot Engelskt mått, och hafva
dessa större spårvidder visat sig för trafiken särdeles lämpliga.
Lokomotiv-konstruktörer i allmänhet anse den bär i landet använda
spårvidder af 4 fot 8 dec.-tum 3 linier Svenskt eller 4
fot 8^ tum Engelskt mått vara något för smal, men man har
dock, då man nu vant sig dervid, funnit den ganska användbar.
Man tyckes i allmänhet med smalspåriga banor mena banor
med mycket lindrig anläggningskostnad, men skillnaden i spårvidd
och anläggningskostnad och synnerligast den del af denna
sednare skillnad, som beror af spårvidden, är icke så stor, som
man i allmänhet föreställer sig. De sednast här i landet utförda
smalspåriga banor hafva en spårvidd af 4 fot 1 dec.-tum
och -jAj linier. Jernvägar med denna spårvidd hafva i medeltal
kostat minst 500,000 rdr rmt per mi!, Borås-Herrljunga 540,000,
Hudiksvall-Forsa 554,000 och Söderharnn-Bergvik 483,000,
hvaremot långa sträckor af statens jernvägar ej uppgå till dessa
summor per mil, till följd af gynnsamma terrängförhållanden.
Stationer, railar med tillbehör, stängsel, afdikningar, ballastens
djup, terrasseringsarbetenas höjd och doseringar och deraf be■
roende längd af trummorna, expropriationer och skadeersätt
ningar,
vägöfvergångar, signaler och telegraf-, administrauonsoch
ingemörs-kostnader, förråder, hyror, resor och andra faux
fraiser för arbetet äro helt och hållet elier nästan oberoende af
spårvidden. Hela den skillnad i kostnad, som beror af spårvidden,
ligger uti de delar, på hvilka denna skillnad i tvärmätt
af 7 dec.-tum och 3:ne linier verkar från ofvan och allt nedigenom,
såsom tak, golf, tvärstycken och axlar på vagnarne. axlar
och tvärstycken på lokomotivcrna, sleepers längd och en
kärna af terrasserings-sten-arbeten och ballast med denna bredd
af 7 dec.-tum och 3me linier eller afståndet emellan min utsträckta
tumme och lillfinger. Huru kan någon föreställa sig att
detta lilia mått kan göra en så enorm skillnad i kostnad sorn
stundom uppgifvits ? Man gör, på bekostnad af dragkraft, hastig
-
Den 5 December.
325
het, säkerhet, underhåll celi beqvämlighet, åtskilliga besparingar,
som man orättvist tdlräknar spårvidden, då dessa besparingar
lika väi låta sig göra vid banor med större spårvidd.
Kallernäs vigt beror nemi. helt och hållet på den tyngd, man
vill draga derpå, och kan derföre, oberoende af spårvidden, tagas
lättare, såväl som lokomotiver och Vagnar. Minskning af sleepers
längd och ballastens bredd och tjocklek, såväl som af bankars
och grälningars bredd i sammanhang dermed, kan äfven
ske under hvad vid statens jernvägar begagnas, med bibehållande
af samma spårvidd, fastän denna minskning blifver 7 dec.-tum
3 linier mindre än vid den lika mycket smalare spårvidden.
Detta sker dock allt på bekostnad af hastigheten, dragkraften,
säkerheten oell underhållet. Dessutom kunna stationer och
andra tillbehör göras mindre fullständiga och mindre ändamålsenliga
samt tili följd deraf mindre kostsamma. De besparingar
vid byggandet af smalspåriga banor, som bero af spårvidden,
kunna, efter de beräkningar jag gjort, uppgå till omkring 20,000
rdr eller i svårare terräng högst 30,000 rdr per mil, motsvarande
för en bibana ungefär kostnaden för inköp af egna lastvagnar,
och hela den minskning i kostnad, som genom ofvannämnde
med liera inskränkningar kan vinnas, utan att minska
spårvidden, kan uppgå til! omkring 100,000 rdr per mil, eller
tillsammans med spårviddens minskning 120 å 130,000 rdr
rmt per mil, hvarutöfver alla skillnader i uppgiften om kostnaden
per mil af olika jernvägar för lokomotiv här i landet, efter
min uppfattning, beror på olikhet i terränglörhållanden eiler beräkningsgrunder,
hvartill jag räknar användande af brantare lutningar
och kurvor med mindre radier.
Mången torde, i likhet med motionären, kanske anse att
staten borde upphöra att bygga jernvägar, då de under arbete
varande blifvit fullbordade. För min del får jag säga, att utom
den östra stambanan, såsom kortaste vägen från hufvudstaden
till södra Sverige, Danmark och Tyskland, och den nordvestra,
såsom föreningsbana med brödralandet, jag anser den norra
tinan böra af staten anläggas och det företrädesvis framför de
andra. Man får nemi. enligt min uppfattning icke tänka sig
densamma såsom slutande vid Gefle eller i Dalarne. Svårligen
kan man af de afgifna förslagen dömma om dess rätta läge
norr om Gefle-Fahlu-jernväg, och ingen har dervid, med undantag
af Landshöfding Bennich, fästat tillbörlig vigt. Han bar
nemi. ’blanri skälen för norra banans dragande till Storvik angifvit
sin förmodan att banan derifrån bör fortsättas norrut,
men ingen utredning medelst undersökning af terrängen har
deröfver skett, och dock bör väl rätta läget för denna fortsättning
inverka på anknytningspunkten vid Gelle-Fahiu-banan.
Det är visserligen sannolikt all denna bana ej kan blifva
färdig i vår tid, så långt i norr, som den slutligen kan komma,
men vi böra, i anseende til! dess framtida stora längd, småningom,
men oaflåtligen, bygga på den så långt vi kunna, och derefter
öfverlemna åt våra efterkommande att fortsätta den.
326
Den 5 December.
Jag anhåller alt detta mitt yttrande måtte få åtfölja vid
remissen af denria motion till Stats-Utskrt.
Frih. Haab: Jag har med särdeles nöje och odelad uppmärksamhet
åhört den siste värde talaren, hvilken gjort sig
känd såsom en utmärkt ingeniör, och jag skulle icke våga motsäga
honom, såvida jag icke såsom stöd för min åsigt hade att
hänvisa till tänkesätten hos två andra utmärkta jernvägsingeniörer,
nemi. Robert Steffenson och Baron v. Weber. Begge
instämma deri, att i sådane länder, som Sverige, äro smalspåriga
banor att föredraga framför de bredspåriga.
Hr Nordenfelt har sagt, att besparingarne med smal spårvidd
ej skulle kunna gå till mer än högst 100,000 rdr per mil.
Afven om besparingen ej vore större, än den af honom uppgifna,
förtjenar den afseende. Icke har vårt land på sednare
åren blifvit så rikt, att man onödigtvis bör nedlägga en så betydligt
högre summa på hvarje mil, än som ovilkorligen fordras.
Vilja vi på jernvägs-byggnader använda samma summa, är det
väl bättre att dermed bygga så mycket längre sträckor. Jag
undrar visst icke att en ingeniör, som vill hafva ett vackert arbete,
anser tillökningen af 100,000 rdr på hvarje mil vara obetydlig;
men jag å mili sida ser saken ur den skattdragandes
synpunkt, och anser mig derföre befogad att varna för större
utgifter, än som erfordras för ändamålets uppnående. För öfrigt
torde man icke böra framhålla Canada såsom ett för oss
efterföljansvärdt exempel i afseende på jernvägsbyggnader, då
man derstädes, enligt Hr Nordenfelts uppgift, icke ens lyckats
förtjena driftkostnaden, utan får årligen göra betydliga tillskott.
Hr Stjernsvärd, Gust. Maur.: Med aril. af hvad Gr.
Cronstedt yttrat, har jag funnit mig h. o. h. öfvertygad om fördelarna
af bredspåriga banor. Man kan likna spårvidden vid
ett kaliber-system, och vi veta alla hvilka olägenheter ett olika
kaliber-system har med sig. Olägenheterna blifva enahanda genom
olika breda jernbanor. Det är visserligen ganska riktigt
att iakttaga besparingar, men dessa böra dock icke åstadkommas
på bekostnad af ändamålsenligheten och dermed förenade
fördelar.
Jag anhåller att detta mitt yttrande måtte få medfölja till
Stats-Utsk:t.
Efter härmed slutad öfverläggning och uppå framställd propos.
, remitterades motionen jemte yttranderne till Stats-Utsk:t.
Föredrogos och remitterades till Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk:t
Gr. Lewenhaupts, Claes Magnus, d. 30 sisth November bordlagde
motioner:
N:o 216, ang:de alla kungsgårdars, boställens samt allmänna
inrättningars skogars ställande under statens omedeibara vård
och tillsyn; samt
Den 5 December.
N:o 218, ang:de nedsättande af en komité för undersökning
af vidden och beskaffenheten af statens skogar i Gefleborgs,
Vester-Norrlands, Jemtlands, Vesterbottens och Norrbottens län.
Föredrogs och remitterades till Stats-Utsk:t Frih. Hermelins,
Fredrik, d. 30 sisth November bordlagde motion N:o 219,
ahg:de anvisande af medel till byggande af en jernbana från
den af K. M. föreslagna norra stambanan till Upsala, öster om
Sigtuna-fjärden.
Föredrogs och remitterades till Allm. Besv.-o. Ekon.-Utsk:t
Hr von Kohs, Nils Samuel, d. 30 sisth November, bordlagde
motion N:o 222, ang:de en underd. anhållan hos K. M. om utarbetande
af ett fullständigt förslag till domares aflöning m. m.
Föredrogs Hr von Köchs d. 30 sisth November bordlagde
motion N:o 223, ang:de en underd. anhållan till K.M. om uppgörande
af en fullständig plan för ordnandet af rikets allmänna
uppfostringsverk.
Frih. Stjernstedt, Joh. Wilh.: Till den af Hr v. Koch
väckta, nu föredragna motionen anhåller jag att få göra ett tillägg,
hvilket torde få åtfölja motionen vid dess remiss till vederbörligt
Utsk. Tillägget lyder sålunda: bör icke vid såväl lägre
som högre undervisningsverk åt ungdomens fysiska uppfostran
egnas en särskild omvårdnad, medelst gymnastik och vapenöfningar,
på det den må stå i full harmoni med utvecklingen af
de intellektuella anlagen?
Sedan öfverläggningen förklarats slutad, hemställde Hr Gr.
o. Landtm., att motionen jemte yttrandet skulle remitteras till
Allm. Besv.- o. Fkon.-Utsk:t, men att, derest ett särskildt Utsk.
för läroverks-frågans behandling kornrne att nedsättas, ifrågav:de
handlingar då skulle till samma Utsk. öfverlemnas.
Ropades ja.
Föredrogs och remitterades till Allm. Besv.- o. Ekon -Utsk:t.
eller till det möjligen blifvande särskildta Utsk:t för läroverksfrågans
behandling, Frih. von Plåtens, Ludvig, d. 30 sistl. Nov.
bordlagde motion N:o 226, att tillfälle måtte beredas för erhållande
inom rikets allmänna elementar-läroverk af undervisning
i stenograf!.
Föredrogos och remitterades till Lag-Utsk:t följande d, 30
sisth November bordlagde motioner, nemi.:
N:o 232, af Hr von Qvanten, Emil, ang:de utlärdande af
en författning rörande den artistiska förlagsrätten; och
328
Den 5 December.
N:o 236, af Frih. Creutz, Steffan, ang:de giftomannarättens
upphäfvande.
Upplästes ett af Frih. Creutz, Steffan, ingifvet mern. af
följande innehåll:
Jag anhåller vördsammast att min motion om grundskatternas
efterskänkande m. m., med anledning af R. Ordms 51:sta
§, måtte blifva delad uti tvänne motioner, sålunda att första
punkten i mitt slutliga yrkande måtte utgöra en motion, och den
andra punkten bibehållas, men såsom en särskild motion för
sig, af hvilken jag härmed har äran meddela tvenne exemplar,
med anhållan om remiss deraf till vederbörligt Utsk.
Sedan R. o. Ad., uppå Hr Gr:ns o. Landtrmns framställning,
lemnat sitt bifall til! Frih. Creutz’ ifrågavarande anhållan, remitterades
till Stats-Utsk:t Frih. Creutz’ motion N:o 242, ang:de
grundskatternas afskaffande, samt till Bevilln.-Utsk:t samme ledamots
motion N:o 263, ang:de förhöjning af bevillningen å fastighet
m. m.
Föredrogs och remitterades till Stals-Utsk:t Frih. Stjernstedts,
Joh. Wilh., d. 30 sisth November bordlagde motion N:o
257, ang:de anslag för norra stambanan öster om Sigtuna-fjärden,
öfver Upsala åt Sala.
F'öredrogs Hr Heijkenskjölds, Carl Johan Edvard, d. 30 sisth
November bordlagde motion N:o 258, om en gemensam jernvägs-stambana
från Stockholm till Husby-Odensala, öster om
Sigtuna-fjärden.
Hr Nordenfelt, Leonard Magnus: Jag har förr varit
af den åsigt att en bana åt norr skulle kunna tillfredsställa Upland,
Vestmanland, Dalarne och Norrland; med sedan jag läst
den sista koraiténs betänkande och de reservationer, som af
Stats-Rådets åtskillige ledamöter blifvit afgifne, är det för mig
klart, att icke en, utan två banor erfordras, för att tillfredsställa,
å ena sidan Dalarnes och Vestmanlands och å den andra Norrlands,
Gestriklands och Uplands verkliga behof af kommunikationer.
Det sista komité-betänkandet har nemi. öfvertygat mig
att Dalarne och Vestmanland icke i framtiden åtnöja sig med
en bana öfver Upsala och Sala, och detta är också det enda,
hvarom detta betänkande lyckats öfvertyga mig. Då jag dessutom
finner nödvändigt att, med hänseende till den storartade
utveckling Norrland i framtiden går till mötes, denna stora del
af Sverige får sig en egen, möjligast korta bana, för de der befintliga
och framdeles uppkommande tvärbanornas förening med
hvarandra och med hufvudstaden, hvilken derifrån borde gå
till den punkt på Gefle-Dala-vägen, från hvilken fortsättning norr
ut bör ske, rakast möjligen öfver Upsala, tror jag denna mo
-
Den 5 December.
329
tionärens framställning vara högst behjertansvärd. Den sednaste
komitén, som fått sig uppgörandet af förslag till jernbanor
åt norr uppdraget, har visat sig vara en mycket skrifkunnig
komité, men icke mycket sysselsatt sig med att anställa undersökningar
ang:de de ifrågaställa rigtningarne, och icke heller
låtit undersöka det ifrågavarande, redan långt förut framställda
förslaget. Efter de upplysningar, jag, genom berättelser af trovärdiga
personer, vunnit om terrängförhållandena vid Sigtuna
och Erikssund, höra ej afskräckande svårigheter möta att deröfver
bygga jernvägen. Man skulle, efter hvad mätningar å kartan
gifva vid hander, kunna hålla banorna tillsammans ungefär
3 mil, om detta förslag, som motionären framställt, går igenom.
Man skulle således i detta fall för dessa 3 mil kunna föra båda
banornas trafik i gemensamma tåg. Skulle deremot öfvergångarne
af de ifrågavarande sunden befinnas allt för kostsamma,
skulle man för en bana till Upsala likväl hafva nytta af Vestmanlandsbanan
till någon del, eiler omkring 1| mil, om den sednare
utan märkbar förlängning föres något östligare, innan den
uppnår Stäket.
Under tillstyrkande af bifall till motionen och förhoppning
att Stats-Utsk:t ville låta fullständigt undersöka och utreda frågan,
anhåller jag att mitt yttrande måtte få medfölja motionen
till Stats-Utsk:t.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: Bland alla de jcrnvägsprojekter,
som blifvit framställda, torde intet vara olyckligare
än det ifrågavarande. Hvar och en, som opartiskt vill bedomina
förslaget, skall finna olämpligheten deraf, hvad terrängförhållandena
beträffar. För att från Erikssund komma vester
ut, måste jernvägen dragas öfver 3 Mälarevikar, och delta anser
jag vara tillräckligt talande bevis för att rygga tillbaka för
förslaget.
Huruvida någon undersökning af den ifrågasatta rigtningen
kan medhinnas nu eller icke, lemnar jag derhän, men hoppas
att Stats-Ufsk:t, innan frågan afgöres, tager noga reda på alla
för handen varande förhållanden och noga öfverväger fördelar
och olägenheter, som vidlåda denna motion.
Jag anhåller att mitt Yttrande mätte få medfölja till StatsUtsk-.
t.
Efter härmed slutad öfverläggning och uppå framställd propos.
, remitterades motionen jemte yttranderne ti.l Stats-Utsk:t.
Föredrogs Frih. Creutz’s, Steffan, d. 30 sisth November
bordlagde motion N:o 262. ang:de anställande af edsvurna protokollsförande
vid härads- och rådstufvu-rätter.
Hr Stjernsvärd, Gust. Maur.: För min del anser jag
denna motion vara förtjent af all tnöjlig uppmärksamhet,
330
Den 5 December,
Jag tror nom!, att sorn det nu är tillställdt vid rådstufvurätt
och häradsrätt, hvarest domaren är både ransakare och protokollsförare,
kunna parterna icke vara tillförsäkrade alla de
rättigheter, deni med skäl tillkomma. Afven med bästa vilja
i verlden kan en olika uppfattning ega rum vid det ena eller
andra tillfället. Jag vet intet land, der förhållandet i detta afs.
är såsom bos oss. I Frankrike t. ex. annoteras både frågor
och svar. [ vårt land finnes icke ens tillfälle att få något justeradt.
Jag hemställer under sådana förhållanden, om det är
tillfyllestgörande att stifta lagar, om vi ej komma i åtnjutande
af desamma.
Uos oss inträffar äfven ett annat förhållande, som gorden
af Frih. Creutz föreslagna förändringen ännu nödvändigare. Vi
veta nemi. att de ordinarie domarne, då de, såsom ofta inträffar,
äro förhindrade att sjelfva utöfva sitt embete, uppdraga åt
unga personer att sköta deras åligganden, hvilka personer möjligen
äfven med bästa vilja kunna misstaga sig.
Mången torde invända, att desse protokollsförande skola
vara lönade. För min del får jag derpå svara, att, då man
tager i betraktande de dyrbara rättigheter, som förvärfvas genom
de personers biträde, hvilka jag omnämnt och om hvars
tillsättande Frih. Creutz väckt förslag, tror jag icke att man
bör fästa sig vid den utgift, som derigenom uppkommer.
Jag anhåller att detta mitt yttrande måtte få medfölja motionen
till vederbörl. Utsk.
Efter härmed slutad öfverläggning och uppå framställd
propos., biel’ motionen jemte yttrandet remitterad till Lag-Utsk:t.
Slutligen föredrogs Hr Stjernsvärds d. 30 sisth Nov. på
bordet lagde förslag, ang:de bestämmande af vilkor för tidningsreferenters
tillträde till läktaren i Riddarhussalen.
Hr von Francken, August Alfred: Onskligt hade varit,
att denna motion aldrig blifvit väckt, men ännu önskligare,
om Hr Stjernsvärd något betänkt sig, innan han gaf vika för
sitt uppbrusande lynne, så att han icke, såsom nu inträffat,
måste återtaga större delen af hvad han sagt, hvilket också
varit så mycket angelägnare, som hans anfall gick hela tidningspressen
på heder och ära.
Sjelfva yrkandet torde kunna anses såsom alldeles orimligt,
enär, sedan R. o. Ad. upplåtit läktaren för åhörare, man
icke kan veta hvem som är referent för den ena eller andra
tidningen, då ingen förnekas medföra papper och penna, för att
uppteckna hvad honom lyster. Jag får derföre uppmana Hr
Stjernsvärd att antingen återtaga sin motion, eller, i händelse
han ej går in derpå, anhålla det R. o. Ad. torde genast, utan
remiss till Riddarh.-Utskff, afgöra denna fråga.
Den 5 December.
33i
Hr Stjernsvärd: ! ett föreg:de plenum yttrade en medlem
af detta lius, «att lian ansåg den yttersta tiden vara hardt
när»; således skulle vi för närvarande befinna oss i de sista
ryck ningarne. Huruvida så förhåller sig eller icke, derom vill
jas suspendera mitt omdöme, öfverlemnande åt andra att afgöra
frågan. Hvad den af mig föreslagna åtgärden angår, gifver
den mig anledn. åberopa hvad jag som skolpojke läste. I det
gamla Sparta lär nemi. bruket varit, att om någon stal, men
dervid förfor så fintligt, att han icke blef gripen på bar gerning,
så undgick han straff; skedde åter motsatsen, så hängdes
han sans fapon. Jag vill visserligen icke i hvarken det ena eller andra
fallet förorda det Spartanska brukets införande hos oss;
jag har blott velat, på sätt min motion innehåller, förskaffa
helgd åt eganderätten i öfverensstämmelse med ett bibelspråk,
som jag, i likket med många andra, tillåter mig citera, nemi.:
»Ni skolén icke mäta andra efter annat mått, än ni viljen att
andra skola mäta eder.» — Straffbalken stämplar som tjuf den
som tillgriper 5 rdr; att under dessa förhållanden låta den förblifva
strafflös, som, genom spridandet af vrängda och osanna
uppgifter, missleder det allmänna omdömet, således beröfvar en
person dess medborgerliga anseende, anser jag vara inkonseqvent
och orätt. Hvad Hr von Franckens vackra (I), en viss tidningsartikel
mycket liknande tal angår, så vore för mig lätt att derå
afgifva ett svaromål i samma anda, som det är hållet, men då
härigenom Hr von Francken blott skulle få skäl till sina uppgifter
om hos mig antagen anledn. till ordställningen i min motion,
så inskränker jag mig att underrätta Hr von Francken,
att jag lärt mig först tänka, så tala och dervid blifva, ett bruk,
hvilket jag är för gammal att frångå; således kan jag icke gå
dess önskan till mötes att återtaga min motion. — Med afs:de
på de bravorop, som blifvit bifogade Hr von Franckens gjorda
yrkande, så hemtar jag häraf ani. förmoda, att R. o. Ad. ogillar
min motion. R. o. Ad. eger i sådant fall grundlagsenlig
rätt, att, då motionen endast rörer ett Ståndets enskildta ordningsmål,
antingen direkte här i plenum behandla densamma och
mitt förslag afslå, eller ock remittera motionen till Riddarh.-  Utsk:t. Hvilketdera som sker, är mig likgiltigt. Jag har gjort
hvad jag ansett vara rätt och med min pligt öfverensstämmande;
mer kan jag icke göra. Skulle R. o. Ad. afslå mitt förslag,
så kan ju möjligen derifrån sig härleda ett slags entente
cordiale emellan R. o. Ad. Jag har ingenting deremot, jag tillåter
mig endast, att, under förmodan att så blifver fallet, framställa
den önskan, det sagde förhållande må hafva den påföljd,
att R. o. Ad. må adoptera sagde tidningsredaktions yttrade åsigter
om grunderna för och behofvet af en blifvande representationsreform.
Kommer detta att ega rum, så må gerna mitt
förslag lalla och den omordade tidningsredaktionen opåtaldt fortsätta
sina utgjutelser emot mig. Det af mig förespeglade resultatet
skulle, i mina ögon, medföra en så omätlig fördel lör
332
Den 6 December f. m.
fosterlandet, att jag med fullkomlig resignation skall underkasta
mig alla möjliga personela tidningsanfali.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: Som denna motion
rörer ett ämne, som tillhör ordningsstadgarne inom Riddarhuset,
och således beror af R. o. Ad. att antingen remittera till Riddarb.
-(Jtsk:t, eller genast sjelf afgöra, och då dessutom motionen
hvarken är nödig eller nyttig och ej behöfver någon vidare utredning,
får jag anhålla om afslag å densamma.
Sedan öfverläggningen förklarats slutad, samt Hr Gr. o.
Landtm, yttrat, att under densamma icke afgifvits något annat
bestämdt yrkande än om afslag å det ifrågav:de förslaget, blef
propos. derå framställd och besvarad med starka ja, jemte ett
eller annat nej; hvarefter flr Gr. o. Landtm, förklarade sig
hafva funnit ja öfvervägande.
Hr Stjernsvärd: Mot det af R. o. Ad. nu fattade be
slut
anhåller jag att få anmäla min reservation. Den tid torde
möjligen komma, då man gifver mig rätt och R. o. Åd. orätt.
R. o. Ad. åtskiljdes kl. 9 e. rn.
In fidem,
0. Brakel.
Lördagen den 6 December 1862.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades 8 prot.-utdr. för d. 5 d:s.
Upplästes och godkändes Exped.-Utsk:ts förslag till R. St:rs
linderö. Skrifvelse N:o 1, ang:de nksdagskostnadernas bestridande
genom Riksgäldskontoret.
Upplästes ett af Hr Reuterskjöld, Axel, ingifvet mern. af
följande lydelse:
Vördsamt får jag afsäga mig deri plats såsom suppleant i
Höglofl. Riddarh.-Utsk:t, hvartill jag blifvit utsedd, under anhållan
att få bibehålla min riksdagsmannarätt.
Den 6 December f. m.
333
Denna begäran blef af R. o. Ad., uppå framställd propos,,
bifallen.
Föredrogs ånyo Konstit.-Utsk:ts d. 22 och 26 sisth Nov.
på bordet lagde Mern. N:o 2, med uppgift å några från sisth
riksdag hvilande förslag till ändringar i Grundlagarne.
Härvid förekorn först:
den öfverst å sidan 4 intagna anmärkning.
Uppå Hr Gr:ns o. Landtmilis framställning, beslöt St. o. Ad.
för sin del att förnya det af R. St:r vid förra riksdagen fattade,
i anmärknin omförmäldta beslut.
Sedermera föredrogs:
Usta punkten, innehållande förslag till ändring i ll:te och
12:te §§:ne Reg.-Formen, ang:de Stats-Rådets hörande öfver förbund
med främmande makter.
H. Exc. Hr Frih. Manderström, Ludvig: Dåden förändrade
lydelse af tiite och 12:te §§:ne Reg.-Formen, hvilken al
Kcnstit.-Utsk:t vid sednaste riksdag blifvit föreslagen och af Rikets
då församlade Ständer till slutlig behandling vid innevar:de
riksmöte hänskjuten, står i närmaste sammanhang med de ärenden,
hvilkas vård är åt mig i nåder uppdragen, torde vä! ett
yttrande af mig ronde denna fråga förväntas,
Under förutsättning deraf, ej allenast att frågor om förbunds
afslutande med främmande magter, hädanefter såsom hittills,
komma att såsom ininisteriella mål anses, —- hvilket äfven
den nu föreliggande redaktionen synes mig med fullständig tydlighet
uttrycka, — men äfven att med ordet förbund ej må förstås
annat än hvad man i allmänhet betecknar med benämningen
allians-traktat, kan jag icke förneka, att det synes mig med
de grundsatser, som genomgå vår Grundlag, hett, och hållet öfverensstämmande,
att Konungen häröfver, innan afslutandet, inhemtar
samtlige Stats-Råds-iedamöters yttranden. En annan
fråga är, huruvida det kan anses ovilkorligen nödvändigt, att en
uttrycklig föreskrift härom i Grundlagen inflyter. Redan från
de första tiderna af vårt nuvar:de statsskick finnas ministeriella
protokoller förvarade, hvaruti alla Stats-Rådets ledamöter upptagas
såsom närvar.de, och samma praxis—mot hvilken Grundlagen
>cke lägger något hinder — har äfven i senare tider, dä
politiska frågor af mera allmän vigt förekommit, varit tillämpad.
— icke heller kan jag föreställa mig såsom tänkbart, att
en Stats-Minister, jemte en annan Stats-Råds-ledamot, vid ett.
tillfälle dä fråga vore derom att K. M., å Dess och Rikets vägnar,
skulle ikläda sig vigtiga förbindelser, skulle kunna lemna
Stats-Rådets öfrige ledamöter i okunnighet härom, eiler önska
betaga dem tillfället att i en sådan fråga framställa sina åsigter
och söka göra sin öfvertygelse gällande. Sådant kan, under ett
334
Den 6 December f. m.
verkligen konstitutionellt statsskick, icke ega rum, och de StatsRåds-ledamöter,
som kunnat tillåta sig ett sådant förfarande,
skulle derigenom sjelfva hafva fällt sin dom.
Huruvida betänkligheter kunna förefinnas mot det nu föredragna
förslagets antagande, hemtade från den varsamhet,
hvarmed hvarje af de begge Statsmakterne alltid bör behandla
de grundlagsstadganden, som bestämma den andra Statsmaktens
rättigheter eller skyldigheter, detta öfverlemnar jag åt R.
o. Ad:s eget ompröfvande, likasom huruvida betänkligheter af
annan art möjligen kunna anses ega rum; men får, för egen
del, förklara, att ehuru jag icke åt det nu föreliggande förslaget
kan tillerkänna någon öfvervägande praktisk vigt, jag likväl anser
den grundsats, hvarpå det är bygdt, vara fullkomligt riktig.
Hr von Ehrenheim, Pehr: Emot det förslag, som här
blifvit framlagdt, bär redan förut den anm. blifvit gjord, att svårighet
skulle uppstå att afgöra, om ett aftal med en främmande
makt vore att hänföra till förbund eller icke. Denna anm.
är så mycket vigtigare, som den konstitutionella ansvarigheten
för Konungens rådgifvare skulle i en vigtig del komma att bero
på uppfattningen af detta sväfvande stadgande, enär det vore
vederbörandes pligt att påyrka samtlige Stats-Rådens hörande,
om aftalet kan till förbund hänföras, och ett förbiseende häraf
vore en öfverträdelse af grundlagen. Ett annat skäl mot förslaget
har vid förra riksdagen dessutom af en af Konstit.-Utsk:ts
ledamöter i en reservation framställts, nemi. att Norska StatsMinistern
och de tvenne Norska Stats-Råd, som följa Konungen,
samt i regeln äfven Norska Regeringen skulle i frågor om förbund
höras, om detta förslag antages, samt att en ganska vigtig
förändring således skulle uppkomma i de båda rikenas nuv:de
ställning till hvarandra. Utan att vilja inlåta mig i pröfning af en
sådan förändrings lämplighet, synes det mig dock, att då R. St:r
framställt en önskan om en revision af föreningsfördraget i sin
helhet, det icke vöre skäl att förändra rikenas ställning till
hvarandra, genom en förändring i Sveriges grundlag. Jag röstar
för afslag.
Frih. von Paijkull, Joli. Gust.: Jag anser den bär ifråga
var-.de grundlagsförändringen temligen oskyldig, och får i sådant
hänseende hänvisa till den reservation, som jag vid förra
riksdagen afgaf emot Utsk:ts beslut. Den reservation innehöll
hufvudsakligen en påpekning på de svårigheter, som ofta skulle
uppslå att bestämma skillnaden emellan ett förbund och en afhandling.
Ett förbund är nemligen alltid en afhandling, och en
alhandling kan stundom blifva ett förbund. Det skulle t. ex.
måhända äfven vara svårt att afgöra, huruvida den bekanta
November-traktaten är ett förbund elier en afhandling. Den
kallas visserligen ett fördrag, men om detta skall hänföras
till den ena eller andra kategorien, torde vara svårt att afgöra.
Om någon förändring i §:n verkligen skulle anses nödig, tror
Den 6 December f. m.
335
jag att den på grundlagsenlig viig göres derigenom, att ett tilllägg
göres i syftning, att det må vara K. M. obetaget, att när
han så för godt finner, höra Stats-Rådet. 1 Norska Grundloven
finnes i detta ämne ingen föreskrift. Den Svenska grundlagen
är således i detta fall inskränktare än den Norska.
På grund af hvad jag nu yttrat, får jag afstyrka bifall till
den föreslagna förändringen.
Frih. Liljencrantz, Johan: Mot den förändring, som
här är i fråga, har hufvudsakligen blifvit anmärkt, att den vore
obehöflig, att den skulle inrymma ett obehörigt inflytande åt
Norska Statsrådet i de diplomatiska ärenderna, samt att föreskrifter
redan finnas i R. F., huru miuisteriella mål skola behandlas.
Emellertid då man icke kan förneka, att i dessa föreskrifter
föga garanti finnes emot att förbund icke förhastadt
ingås, torde förändringen ej finnas vara obehöflig. Det lärer
icke eller synas obehöfligt, att ställa de mål, som röra ingående
af förbund med främmande makter, i samma kategori sorn
dem, hvilka omtalas i 8:de §:n R. F., och till hvilka de till
följd af sin stora betydelse äro så att säga sjelfskrifna.
Man har jemväl ansett, att ehuru man för öfrigt-gillade
de grunder, hvarpå förslaget hvilade, dess antagande likväl under
nuv:de förhållanden, då R. Skr hos K. M. anhållit om revision
af föreningsfördraget, skulle vara mindre välbetänkt, enär
derigenom medgifves ett deltagande åt det Norska Stats-Rådet
i de diplomatiska ärendernas behandling. Ett sådant deltagande
anser jag emellertid vara fullkomligt berätligadt, alldenstund
frågan gäller äfven Norges vigtigaste intressen. Stadgandet torde
dock icke komma att särdeles ofta tillämpas, emedan förbund
sällan ingås.
Man har sagt, att det skulle vara förenadt med svårigheter
att gifva en fullständig definition på hvad som menas å ena
sidan med förbund och å den andra med afhandling. Jag tror
icke att delta skulle vara så svårt, ehuru jag här icke anser
mig böra göra ett försök derutinnan, synnerligen som skillnaden
emellan de båda ordens betydelse torde vara temligen klar
för den allmänna uppfattningen. Dessutom tror jag att samma
tillit, som grundlags-stiftarne hade till de män, som skulle behandla
ifrågavrde mål, att nemi. de äfven skulle kunna begränsa
begreppen emellan de olika kategorierna af förbund och afhandling,
samma tillit böra jemväl vi hafva.
Hvad beträffar påståendet, att det skulle vara lämpligt att
i R. F. intaga ett tillägg derom, att det skulle vara K. M. obetaget
att höra Stats-Rådet i dylika frågor, så tror jag, att ett
sådant stadgande kunde vara obehöfligt, emedan jag icke har
mig bekant något grundlagsbud, som förhindrar Konungen att
inhemta råd af sitt Stats-Råd.
Af dessa skäl och då jag anser den föreslagna förändringen
vara riktig, samt med grundlagens anda fullt öfverensstämmande,
hoppas jag att R. o. Ad. dertill måtte lemna bifall.
336
Den 6 December f. m.
Frih. Sprengtporten, Jak. Willi.: Emot antagandet af
ifrågav:de förslag till förändring i 12:te §:n R. F. har hos mig
den betänklighet uppstått, att da, enligt 14:de §:n i samma lag,
Konungen eger högsta befälet öfver rikets krigsmakt tili lands
och sjös, skulle det icke leda till förmån för krigförandet, om
Konungen, då han går i fält, skulle vara pligtig att medföra sitt
Stats-Råd, för att vid alla förekommande tillfällen i fråga om
förbund, afhandlingar eller aftal med främmande makter, hvartill
krigshändelserna gifva anledning, höra detsamma. Konungen
måste äfven i fält hafva de diplomatiska ärendena i sin
hand. Det är sålunda sannolikt, att han under sådana förhållanden
låter sig åtföljas af Utrikes Stats-Ministern och derjemte
på sin höjd af ett Statsråd, sorn är militär, men någon Regering
i vanlig mening kommer väl icke i fråga, så länge Konungen
sjelf i spetsen för sin armé leder kriget.
På dessa, äfvensom af andre talare anförde skäl, samt då
Stats-Ministern för utrikes ärendena gifvit tillkänna, att praxis
vid omförmälda ärendens behandling för närv:de är den, att
ehuru Konungen har rättighet att på föredragning af UtrikesMinisterri
i närvaro blott af ett Statsråd ingå traktater med
främmande makter, han dock meddelar saken åt de andra StatsRåden,
der ärendet så fordrar, kan jag icke annat än afstyrka
bifall tili förslaget.
Hr Lagergren, Anders: Det synes mig som skulle
ordalydelsen i det nya förslaget vara något dunkel. Man kari
nemligen icke neka, att afhandling innebär ett allmännare begrepp
än förbund, och att i afhandling ett förbund kan inbegripas.
Man kan således icke åt förbund gifva den vidsträckta
betydelse, som ligger i ordet afhandling. Visserligen har man
yttrat, att i den allmänna meningen vore den olika betydelsen
emellan dessa ord kiar; men af den talare, som nämnde detta,
finna vi att uppfattningen icke är så klar, då han sjelf icke
viiie gifva någon definition på orden. Jag tror således, att vid
en grundlagsförändring, som afser icke två eller tre år, utan
decennier, är det klokare att uppskjuta, tilldess man kan erhålla
något bättre, än att förhasta sig; och då det blifvit upplyst,
att något missbruk ifrån Regeringens sida aldrig egt rum,
finner jag ytterligare skäl tala för uppskof. Då dertill kommer,
dels att ordalydelsen i den föreslagna förändringen är något
dunkel, hvilket skulie kunna föranleda ledsamma missförstånd
emellan monarken och rådgifvarne, dels ock att någon fara nu
icke är för handen, kan jag icke annat än yrka afslag.
Frih. af Ugglas, Gustaf: Jag begärde ordet i ani. nf
Frih. Liljencrantz’ yttrande, att det icke skulie vara svårt att
bestämma skillnaden emellan hvad som menas med afhandling
och med förbund. Jag ber i detta fall att få påpeka den svårighet
i detta afseende, som den värde talaren sjelf tyckes se,
då han sjelf icke kunnat lemna någon bestämd definition på de
ifråga
-
Den 6 December f. m.
337
ifrågav:de ordens olika betydelse; vid sådant förhållande lärer
det väl icke låta sig göra, att i en grundlag intaga ett stadgande,
som är så otydligt, att man icke kan definiera de begrepp,
som deruti förekomma; ty den första fordran man bör hafva på en
lag, är väl att den skall vara fullt tydlig. Jag anser mig af
detta skäl böra påyrka afslag å den ifrågaställda förändringen.
Hr Tersmeden, Nils: . Bland de anföranden, som här
blifvit afgifna, har jag i främsta rummet fästat mig vid UtrikesMinisterns.
Han har visserligen förklarat, att förslaget vore
välgrundadt, men dock ansett att det vore obehöfligt i praktiskt
afseende, äfvensom att ordet förbund innefattade en otydlighet.
Jag tror dock ej att det bör vara så för Regeringen. Förbund
heter på franska: traité d’alliance. Att den föreslagna förändringen
är ganska riktig, tror jag mig på goda grunder kunna
antaga. Då Sverige och Norige 1856 till en viss grad förbundo
sig under garanti af Europas största makter, sades det, att om
detta förbunds alslutande voro de fleste af Stats-Rådets ledamöter
i fullkomlig okunnighet. Detta väckte så stort uppseende, att
man ansåg sig böra i grundlagen införa en garanti deremot.
Detta var anledningen till förev:de förslag, tili hvilket jag anhåller
om bifall.
Frih. Liljencrantz: En talare har sagt, att om detta förslag
antoges, blefve deraf en följd, att när Konungen går i fält,
skulle hela statsrådspersonalen medfölja. Jag tror, att detta inkast
hvilar på ett misstag. 43:dje §:n R. F. stadgar nemligen:
»Går Konungen i fält, eller till aflägsnare inrikes orter eller till
Konungariket Norige reser, förordne tre ledamöter af Stats-Rådet,
under den ordförande, som Han, antingen ibland Prinsar af sitt
bus eller ibland Stats-Rådets ledamöter, särskildt nämner, att
föra regeringen i de mål, Konungen föreskrifver. Med de mål,
Konungen då Sjelf afgör, förhålles på det sätt 8:de §:n stadgar.
» Då återstå således endast 6 eller 7 rådgifvare att medtaga
i fält, och det är troligt, att Konungen begagnar sig deraf,
för att bibehålla rättigheten att afgöra vissa regeringsärenden,
synnerligen som han icke behöfver medföra mera än tre
Stats-Råder utom föredraganden.
En talare har sagt, att då man anser att i den allmänna
föreställningen gränsen emellan orden afhandling och förbund är
tydlig, så är det besynnerligt, att man icke sjelf tilltrott sig att
gifva en definition härutinnan. Det är i allmänhet ganska svårt
att göra definitioner, och jag skulle icke heller hafva försökt
att göra det, så framt jag ej blifvit uppkallad. Jag tror nemi.
att med förbund bör förstås ett aftal emellan tvänne eller flera
makter om ömsesidigt understöd mot en tredje, då deremot afhandling
icke är något annat än en öfverenskommelse eller ett
kontrakt rörande enskilda intressen. Dessutom, om jag icke
oriktigt uppfattat hvad en talare yttrade derom, att man icke
nu behöfde intaga denna förändring i grundlagen, emedan den
H. I. 22
338
Den G December f. m.
redan i praktiken tillämpas, så, om det är sannt, att frågor om
förbund icke föredragas och afgöras annat än i Stats-Rådets
närvaro, synes anledning tillräckligt förefinnas att intaga ett dylikt
stadgande i grundlagen, då dess behöflighet redan blifvit i
praxis ådagalagd.
Frih. Cederström, Rudolf: Då Konst.-Utsk:t vid sista
riksdagen framlade detta förslag att hvila till grundlagsenlig behandling
vid innevarande riksmöte, anförde det i min tanke välgrundade
skäl härför, att förslaget åsyftade att bringa öfverensstämmelse
emellan åtskilliga af stadganderne i vår R. F. Man
finner t. ex. i dess § 13 föreskrifvet, att om Konungen vill börja
krig eller sluta fred, skall han sammankalla Stats-Rådets
samtlige ledamöter till ett utomordentligt Stats-Råd. Men livar
och en vet, att krig gemenligen icke börjas, utan att man förut
sett sig om efter lämpliga bundsförvandter. Då således, åtminstone
i de allra flesta fall, afslutandet af förbund plägar föregå
börjandet af krig, kan det då vara lämpligt, att grundlagen
stadgar ett helt olika behandlingssätt af dessa båda slags, så
nära sinsemellan beslägtade ärenden? ll:te §:n R.F. innehåller
visserligen ang:de Konungens beslut i ministeriella mål, att »af
sådana beslut må Konungen låta till Stats-Rådets kunskap komma,
hvad honom nyttigt synes, så att äfven någon kännedom af
denna Riks-Styrelsens gren mätte hos Stats-Rådet finnas.» Det
förefaller verkligen vid läsningen af denna strof, som om grundlagstiftarne
till ett alltför tarfligt mått uppskattat behofvet för
Stats-Rådets ledamöter att ega insigt i de ärenden, som röra
landets utrikes politik, och hvilken dock måste i väsendtlig mån
inverka på fäderneslandets utveckling till ökad välmåga och förkofran,
eller tillbakaskridande till obestånd och förderf. Man
har sagt, att då K. M. går i fält, skulle det icke vara tjenligt,
att han medförde rådgifvarne. Men om vi rådfråga R. F., §:n
8, finna vi der, att allenast 3 Stats-Rådsledamöter, utom föredraganden,
skola vara tillstädes i alla de mål, hvaröfver Stats-Rådet
höras bör, med undantag af vissa, som i slutet af §:n finnas
uppräknade. Således synes, att ehuru önskligt vore, det
hela Stats-Rådet hördes, är dock detta icke ovilkorligen åsyftadt.
H. Exc. Utrikes-Stats-Ministern har också vid denna öfverläggnings
början behagat förklara sig finna förslaget öfverensstämmande
med den konstitutionella principens anda. Detta erkännande
är för Konst.-Utsk:ts fordna ledamöter mycket tillfredsställande.
Vid sådant förhållande, och då de invändningar,
som mot förslaget blifvit gjorda, icke synas mig vara af den
betydenhet, att de kunna jemföras med vigten af den konstitutionella
principens upprätthållande i våra grundlagar, vågar jag
vördsamt å det föreliggande förslaget följaktligen tillstyrka bifall.
Frih. Sprengtporten: Den siste värde talaren må förlåta
mig, om jag förklarar, att han begått ett misstag, då han
Den 6 December f. ta.
339
trodde att min framställning grundade sig på en villfarelse. Den
innefattade endast, att om ifrågav:de förslag antages, skulle
Konungen vara nödsakad, att, när han går i fält, medföra samtlige
sina rådgifvare, som icke hafva förfall, hvilket jag ansett
föga gagneligt så val för krigförandet, som Regeringen hemma.
Visserligen har det händt, att Regenten äfven under fälttåg sysselsatt
sig med andra än militäriska och diplomatiska ärender.
Man påminner sig t. ex. att Napoleon för effektens skull ifrån
Moskau utgaf ett dekret om Franska Theaterns organisation;
men sådant hör till undantagen. Man har nu påstått, att Ko
nungen
endast behöfver medföra 3 Stats-Råd utom föredraganden,
för att gifva råd vid ifrågav:de tillfälle. 1 8:de §:n R. F. står
likväl: »Stats-Rådets samtlige ledamöter, der de icke laga förfall
ega, skola öfvervara alla mål af synnerlig vigt och omfattning.
»
Frih. Stjernstedt, Joh. Wilh.: Då samhällen, så väl
som enskilde, ovilkorligen icke kunna annat än vinna på att
handla efter riktiga grundsatser, då Utrikes-Ministern har förklarat,
att förev:de förslag är byggdt på en rigtig konstitutionell
princip, och då dessutom ingen bestridt detta, så kan jag för
min del icke annat än på det högsta tillstyrka, att det hvilande
förslaget varder antaget.
Frih. Liljencrantz: Frih. Sprengtporten har sagt, att om
detta förslag antages, skulle Konungen vara tvungen att, när
han går i fält, för förbunds ingående medföra hela sitt StatsRåd.
Hvar Frih. Sprengtporten hemtat stöd för denna åsigt,
har jag icke kunnat finna. Att han icke gjort det i detta förslag
är säkert. Der står nemligen: »Förbund må ej afslutas innan,
enligt 8:de §:n, Stats-Rådet deröfver blifvit hördt.» I 8:de
§:n föreskrifves åter: »Ej må Konungen fatta något beslut i
mål, hvaröfver Stats-Rådet höras bör, derest icke minst tre af
Stats-Råden, utom vederbörande föredragande, tillstädes äro.»
När så är, kan jag icke inse, huru man från denna tydliga föreskrift
kan leda sig till att hela Stats-Rådet skall medfölja. Visserligen
heter det i fortsättningen af §:n: »Stats-Rådets samtlige
ledamöter, der de icke laga förfall ega, skola öfvervara alla
mål af synnerlig vigt och omfattning etc. Sådana äro: frågor
och förslag om nya allmänna författningars vidtagande; om upphäfvande
och förändring af de förut gällande; om nya allmänna
inrättningar uti särskilda styrelsens grenar, med flera af dylik
beskaffenhet.» Der finnas således icke frågor om förbund
upptagna, och vid sådant förhållande kan jag icke finna att sådana
frågor kunna blifva föremål för samtlige Stats-Rådens hörande.
Då således, efter min uppfattning, något tvifvelsmål
härutinnan ej kan uppstå, anser jag att blott 3 Stats-Råd, utom
vederbörande föredragande, böra närvara vid frågor af omförmälde
beskaffenhet.
340
Den 6 December f. m.
Gr. Sparre, Erik: Grundlagen stadgar, att endast »högst
nödiga och nyttige förändringar» skola i densamma vidtagas.
Jag hemställer, huruvida den nu ifrågav:de må anses vara af
denna beskaffenhet. Hr Utrikes-Ministern har sagt, att förslaget
vore öfverensstämmande med grundlagens anda; »men,» har
han tillagt, »jag kan icke tillerkänna det någon öfvervägande
praktisk vigt.» Vi hafva nemligen numera hunnit så långt i
utvecklingen af det politiska lifvet, att det icke är sannolikt,
att ej Konungen skall, innan han skrider till beslut i en så vigtig
fråga som ingåendet af ett förbund, höra sina samtliga rådgifvare,
eller åtminstone dem deribland, till hvilka han hyser
det största förtroendet; och det är icke sannolikt, att StatsRåden
skola vara så litet eniga sins emellan, att de öfriga ej
genom dem, som Konungen tillkallar, skulle förmå att göra sin
mening hörd äfven i frågor af diplomatisk natur. Men, Mina
Hrr! sådana omständigheter kunna emellertid inträffa, då det
kunde vara mindre lämpligt att inleda underhandlingen om ett
förbund med främmande makter inför 10 personer. Jag hemställer,
om icke bland dessa 10 någon kan finnas, som tillfälligtvis
glömmer att iakttaga den tystnad, och icke blott tystnad,
utan den grannlaga försigtighet, som i frågor af omförmälda
beskaffenhet äro af så stor vigt. Jag upprepar härvid,
att med våra nuv:de förhållanden och den utveckling, vi i politiskt
afseende hunnit, kan någon surpris för de öfriga StatsRåden
icke ske. Vi veta, att i traktater om förbund med
främmande makter finnes ofta en eller annan hemlig artikel,
och rörande dem torde det väl icke vara lämpligt att höra 10
personer, ännu mindre att Konst.-Utsk:t skulle ega att se dem.
Jag antager, att, vid afslutandet af ett förbund, Konungen afsänder
en plénipotentiaire till den främmande makten, hvilken
plénipotentiaire på K. M:s vägnar afslutar förbundet. Hvad
skulle man säga i utlandet, om denne fullmäktige, efter att
hafva blifvit ense med den ifrågav:de maktens regering, skulle
nödgas förklara, att han måste underställa saken Stats-Rådets
ledamöter härstädes?
I denna fråga är dessutom en annan omständighet att lägga
märke till, nemi. vårt förhållande till Norige. Vi veta att i
Norska statsförfattningen finnes en väsendtlig brist derutinnan,
att der icke stadgas någonting ang:de behandlingen af de diplomatiska
ärenderna. Jag har hört sägas, att för att afhjelpa
denna felaktighet i Norska grundlagen, jemväl Norska Stats-Ministern
deltager i behandlingen af dessa ärenden Det är således
en åtgärd, som n an vidtagit på sidan om grundlagen. Om
vi nu införa det föreslagna stadgandet i vår grundlag, torde
man få höra nya anspråk ifrån Norige uppstå. Man skall då
icke blott fordra såsom en höflighet, utan såsom en rättighet,
att hela Norska Stats-Rådet skall höras vid dessa afhandlingar.
På den fot, som de unionella frågorna f. n. stå, och då man i
afseende å dem befinner sig i en afvaktande ställning, tror jag
icke, att det kan var? lämpligt eller klokt, att i den Svenska
Den 6 December f. m.
341
lagen intaga ett stadgande, som kan föranleda nya anspråk från
broderlandet. Till följd häraf och ehuru jag instämmer med
Utrikes-Ministern deruti, att förändringen är öfverensstämmande
med grundlagens anda, samt då jag i öfrigt föreställer mig, att
Stats-Rådets ledamöter skola ega den sammanhållning, som de
böra ega, får jag instämma med de Hrr, som yrkat afslag.
Frih. Cederström: Gr. Sparre tyckes i sitt nu afgifna
yttrande mindre hafva fästat sig vid hvad 12:te §:n R. F. innehåller,
än vid föreskriften i den 4:de. Denna § lyder: »Konungen
eger att allena styra riket på det sätt, denna R. F. föreskrifver;
inhemte dock, i de fall, här nedanföre stadgas, underrättelse
och råd af ett Stats-Råd, hvaYtill Konungen kallar och
utnämner kunnige, erfarne, redlige och allmänt aktade, infödde
Svenske män af den rena Evangeliska läran.» Det tyckes mig
som skulle Gr. Sparre önskat, att ibland de här uppräknade
egenskaperne jemväl borde inflyta epithetet: »tystlåtne.» Men
jag tror, att de, som ega alla de nyssnämnde egenskaperna,
icke heller skola sakna den sista, och jag förmodar också att
Gr. Sparres anmärkning icke gällde Konungens
vare. Låtom oss alltså hålla oss vid den föredragna 12:te §:n.
Gr. Sparre har ansett den föreslagna grundlagsförändringen
vara obehöflig under våra nuv:de förhållanden och den politiska
utveckling, vi hunnit. Men, Mina Hrr! man lagstiftar icke för
ögonblicket; man lagstiftar för all framtid. Våra nuv:de förhållanden
kunna förändras, och vår politiska utvecklings nuv:de
ståndpunkt bör lagfästas, på det den åtminstone må bibehållas.
Vidare har Gr. Sparre ansett att, under en tidpunkt, då
Sverige torde böra iakttaga en afvaktande ställning i afseende
å de unionella förhållandena med brödrariket, vore det icke
skäl, att å vår sida vidtaga ett sådant stadgande, som det ifrågav:de.
Som jag tror vår afsigt lämpligen bör vara att erbjuda
brödralandet alla i sig sjelfva goda utvägar till enighet, så
förefaller det mig som om just detta stadgande skulle kunna
utgöra ett medel till en närmare anslutning emellan de båda
folken, och äfven ur denna synpunkt således desto mer antagligt.
Frih. Sprengtporten har ytterligare invändt emot förslaget
att derigenom skulle Konungen alltid nödgas höra samtliga StatsRåden
vid ingående af förbund med främmande makter. Ja,
visserligen, så vida ett sådant förbund afslutes i hufvudstaden.
Men Frih. Sprengtporten trodde, att så äfven skulle ega rum,
då Konungen gått i fält. Enligt 8:de §:n R. F., jemförd med
43:dje §:n, finner jag, att Konungen vid sådana tillfällen icke
behöfver medtaga flera än 3, högst 4 Stats-Råder. Men hvad
jag lägger vigt uppå, är att, derest ett enda Stats-Råd jemte
föredraganden är tillstädes, så är K. M. enligt 8:de §:n, sammanställd
med ll:te och 12:te §§:ne, nu verkligen berättigad,
att, efter blott dessa tvännes hörande, ingå förbund med främmande
makt. Konst.-Utsk:t, utan inskränkning i Konungens,
342
Den 6 December f. m.
efter ett större antal Stats-Råders hörande, lagliga makt, att
fatta och utföra det beslut, som han anser nyttigt vara, har
ansett detta föreg:de hörande vara afvigt, ty, Mina Hrr! om det
skulle hända, att Stats-Rådets flertal, eller det enl. Konst.-Utsk:ts
förslag tillkallade antalet af dess ledamöter, hade så grundade
anmärkningar att göra emot förbundets afslutande, att deras invändningar
och varningar hos K. M. kunde grundlägga ett förändradt
beslut, så att ett måhända vådligt förbund afböjdes,
vore det icke då nyttigt, att sådana betänkligheters framställande
inför K. M. vore tillåtet, innan förbundet afslutades?
Slutligen har man talat om den förmenta otydligheten i
ordet förbund. Så är förhållandet med alla ord. De kunna
tydas på mångahanda sätt. Vi påminna oss härvid den sägen,
huruledes Kardinal Richelieu, då någon vände sig till honom
med klagomål öfver någon, — på grund af angifvelse af förmenta
förgripliga, men i grunden oskyldiga yttranden, — mot
enskilda personers frihet vidtagen, af Kardinalen anbefalld eiler
gillad förtryckande åtgärd, svarade: »Skrif 3 ord på en papperslapp,
hvilka som helst, och jag skall deraf få anledning att
skicka er på Bastillen.» Således lärer det vara en omöjlighet,
att någonsin utfinna ordalag, som ickej kunna misstolkas. I
4:de §:n R. F. finnes ett ord, som man visserligen aldrig förmodade
skulle vara annat än olörtydbart, och dock har det
gifvit under olika tider, ej från hvarandra aflägsna, anledning
till helt olika tolkningar. Det är ordet: »infödde.» På samma
sätt förhåller det sig med ordet »förbund.» Detta ord innefattar,
enl. Konst.-Utsk:ts uppfattning deraf, någonting obligatoriskt,
någonting som ålägger riket skyldigheter i förhållande till annan
stat. Så tror jag det bör tolkas, så har det gemenligen
tolkats, och under denna förutsättning är det, som jag fortfarande
vågar tillstyrka bifall å förslaget.
Gr. Sparre: Den siste värde talaren har missförstått mitt
yttrande, i hvad det afsåg de unionella förhållandena, och då
detta möjligen kunde vara händelsen äfven med andra ledamöter
af detta Stånd, anhåller jag att få tillägga några ord till förklaring.
12:te §:n i R. F. lyder sålunda: »Konungen eger att
i afhandlingar och förbund med främmande makter ingå, sedan
han, enligt föreg:de §, deröfver hört Stats-Ministern för utrikes
ärendena och någon annan tillkallad Stats-Rådets ledamot.» Med
detta stadgande i vår grundlag ingicks föreningen med Norige.
Norige kan således säga, att det ingått på, att de diplomatiska
ärendena behandlas på sätt grundlagen föreskrifver, och då ingenting
i Norska grundlagen finnes stadgadt i detta afseende,
har praxis för dessa ärendens behandling blifvit sådan den nu
är. Om nu Sverige ändrar detta grundlagsstadgande derhän,
att Konungen skall i fråga om förbund höra hela sitt Svenska
Stats-Råd, sä är ingenting naturligare, än att Norige säger: »Vi
hafva gått in på att de Norska diplomatiska ärenderna behandlas
i närvaro af Svenska Utrikes-Ministern och ett Svenskt Stats
-
Den 6 December f. m.
343
Råd, helst sedan vår Stats-Minister dervid tillkallas; men när nu
Sverige ändrat föredragningssättet för frågor rörande förbund,
så att hela Stats-Rådet deri skall deltaga, så fordra vi också
att liela Norska Stats-Rådet skall vid sådana tillfällen höras.»
Detta är orsaken, hvarföre jag ansett försigtighet i berörde
afseende böra iakttagas.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att anslag blifvit utfärdadt
till fortsättande af plenum kl. 6 e. m.
Frih. Liljencrantz: Gr. Sparre anser att härigenom skyldighet
för Konungen skulle uppstå, att äfven resa till Norige, för
att afsluta ett förbund. Jag ber att i detta afseende få hänvisa
till 5:te §:n Riks-Akten. Dess början lyder sålunda: »Så väl
den Norske Stats-Ministern som de tvänne Stats-Råd, hvilka åtfölja
Konungen, skola hafva säte och öfverläggningsstämma i
det Svenska Stats-Rådet, när ämnen der förehafvas, hvilka
angå begge rikena.» Norska Stats-Rådets rätt att höras vid
handläggningen om förbunds ingående har således sitt stöd och
sin anledning endast och allenast i denna 5:te §, och då denna
§ endast nämner Norska Stats-Ministern och tvänne StatsRåder,
skulle det för mig vara intressant att få veta, hvarföre
man säger att Konungen skulle vara nödsakad att företaga en
besvärlig resa till Norige, då fråga om förbund förekomme.
Frih. Sprengtporten: Ehuru åtskilligt skulle vara att
erinra emot de yttranden, som af några talare här afgifvits,
äfvensom mot deras sätt att tolka slutmeningen i 8:de §:n R.
F., vill jag dock icke upptaga tiden med en motbevisning. Jag
anser mer än tillräckligt, att de värde talarne medgifvit, att
K. M., om förändringen i 12:te §:n antoges, skulle nödgas medföra
4 Stats-Råder i fält. Men då händelser lätt kunna medföra,
att en eller annan af dessa rådgifvare, till följd af fältlifvets
fatiger, blifver förhindrad att utöfva sitt embete, torde det vara
nödigt att några suppleanter medföljde, hvilket naturligtvis allt
för mycket skulle försvaga styrelsens förande här hemma. Det
är detta, som jag ansett lika opraktiskt, som en Regering med
Stats-Rådet i fält förefallit mig osannolik och föga förenlig med
sjelfva krigförandet. Jag fortfar att yrka afslag.
Sedan öfverläggningen ansetts härmed afslutad, samt Hr
Gr. o. Landtm, upptagit de derunder gjorda yrkanden å dels
antagande och dels förkastande af förev:de förslag, framställde
Hr Gr. o. Landtm, först propos. på förslagets antagande, hvartill
svarades många ja och nej i blandning, samt sedermera
propos. på detsammas förkastande, då svaren utföllo med talrika
och starka ja, blandade med många nej; och förklarade
Hr Gr. o. Landtm, sig nu hafva funnit ja öfvervägande.
Frih. Liljencrantz begärde votering.
344
Den 6 December f. m,
Upplästes och godkändes följande förslag till voteringspropos.
:
»Den som antager det i lista punkten af Konst.-Utsk:ts
Mern. N:o 2 upptagna förslag till ändring i ll:te och I2:te §§:na
R. F., ang. Stats-Rådets hörande öfver förbund med främman
de makter, röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner nej, förkastar R. o. Ad. ifrågavide förslag.»
Sedermera företogs voteringen och befunnos vid dess slut
rösterna hafva utfallit sålunda:
Ja — 73.
Nej— 164.
2:dra punkten, om det tillägg till 12:te §:n R. F., att Konungen
icke må, utan R. Stirs samtycke, blifva regerande Furste
af utländsk stat.
Frih. Paijkull: Då i Successions-Ordningens 8:de § stadgas:
»Prins af K. Svenska Huset må ej, utan Konungens och
Riksens Ständers samtycke, blifva regerande Furste af utländsk
stat,» så ansåg förra riksdagens Konst.-Utsk. tillräckligt skäl,
att ett dylikt stadgande rör. Konungen infördes i R. F. Detta
var anledningen till Utsk:ts förslag, hvilket jag ber att få understödja.
H. Exc. Hr Frih. De Geer, Louis: Konst.-Utsk:t har
såsom motiv för den nu föreslagna förändringen vid förra riksdagen
anfört: »att förening emellan tvänne folk under en Konung
väl kunde vara fördelaktig och önskvärd, så vida den vore
frivillig och hvilade på ett fördrag, hvaruti deras ömsesidiga
förhållanden samt Konungens ställning bestämdes på ett tydligt
och omfattande sätt; men att deremot en sådan förening, om
den blefve påtvingad af en tillfällighet och icke ordnades efter
bestående förhållanden och allmänt godkända syften, troligtvis
komme att betraktas såsom ett obehörigt band, inskränkande
båda folkens sjelfständighet, och kunde föranleda till inveeklingar
af ganska betänklig art.»
Någon sådan förening med ett främmande folk, hvarigenom
Svenska folkets sjelfständighet skulle i ringaste mån inskränkas,
eller våra nationella förhållanden förändras, tror jag likväl icke
är att under vår nuv:de grundlag befara. Ty utan att R. St:r
medgifva ett upphäfvande, eller åtminstone, såsom i fråga om
Norige, ett suspenderande af vissa grundlags-stadganden, lära
våra förhållanden blifva alldeles oförändrade till det folk, som
valde vår Konung till sin regent. Det är endast för att hindra
en ren personal-union, som det ifrågav:de stadgandet skulle vara
behöfligt. Sådant kan visserligen också vara af vigt, ty det
Den 6 December f. m.
345
kan icke vara likgiltigt för Svenska folket, om dess Konungs
tid och hjerta delas med ett annat folk, som tilläfventyrs har
stridiga intressen emot våra. Vår grundlag innehåller likväl ett
stadgande, som står ganska nära ett förbud för Konungen att
mottaga främmande krona. Det föreskrifves nemligen, att så
snart han sätter sin fot på utländsk botten och så länge han
vistas der, eger han ej att med rikets styrelse taga befattning.
Det är knappt troligt, att en främmande krona skulle bjudas
eller mottagas, utan att en dispens från detta stadgande blefve
ifrågasatt eller medgifven, och för sådant ändamål måste saken
underställas R. St:rs samtycke. Då emellertid ett annat förhållande
låter tänka sig, skulle jag ingenting hafva att anmärka
emot det ifrågasatta stadgandet, om det funnes i vår grundlag,
och min enda betänklighet mot det föreslagna tilläggets införande
har varit den, att det möjligtvis i utlandet kunde väcka den
föreställningen, att förändringen tillkommit af anledningar, som
icke förefinnas.
Hr Fahnehjelm, (fustaf: H. Exc. Hr Justitie-Stats-Ministern
har nyss här förklarat, att H. Exc. mot det nu förevarande
förslaget till grundlagsändring icke hyste någon annan
betänklighet, än att genom dess antagande möjligen i utlandet
kunde väckas den föreställning, att sådant skett till följe af fruktan
för sådana händelser eller förhållanden, till hvilkas inträffande
dock inga anledningar förefinnas. Det kan visserl. ej vara
annat än af största värde, att hafva erhållit en sådan försäkran;
men jag tillåter mig fästa uppmärksamheten derpå, att
detta förslag, då det vid förra riksdagen hos R. o. Ad. förevar
till pröfning, blef af Ståndet antaget med 107 röster emot 41. Jag
vet icke, om man ej skall kunna anse denna öfvervägande och
betydande majoritet såsom ett uttryck af föreställningen om sådana
förhållanden, på hvilka H. Exc. syftat; men att densamma
är ganska allmän inom detta land, och att den hyses af
ett starkt parti, så väl på ena som på andra sidan Sundet, tror
jag ingen kan bestrida.
Man har velat påstå, men efter min tanka alldeles orätt,
att införandet i grundlagen af detta stadgande skulle innebära
en protest mot Skandinavismen. Ett af våra största snillen har
om en likartad företeelse i fordna tider, nemi. Kalmar-unionen,
sagt, att den var en händelse, som såg ut som en tanke. Huruvida
denna återuppståndna drömbild numera antagit tankens
gedignare form, kan jag icke bestämdt säga, ehuru jag älskar
att tro det; men skall den en gång kunna realiseras, skall denna
framtidstanke någonsin kunna framträda som fullständig verklighet,
så är första vilkoret, alt folket skall vara dermed fullkomligt
förtroget, att den trängt tillräckligt djupt in i samhället,
för att representationen må hafva fattat dess stora betydelse
för Nordens framtid, och att folkets ombud må godkänna
de vilkor, på hvilka en förening möjligen må kunna komma
att ingås. Vår tid är för öfrigt icke eröfringarues; det är
346
Den 6 December f. m.
icke med svärdet, som man i våra dagar vinner nya kronor
och länder; utan skall man förutsätta, att till de tvänne kronor,
som redan pryda den Svenska Konungens hjessa, kommer
en tredje, så måste det väl ske på underhandlingens väg och
med begifvande af de stora makter, i hvilkas händer Europas
öde hvilar. Skulle då icke Svenska folket, som just är den
persona moralis, hvilken denna angelägenhet närmast rörde, få
hafva sitt ord med i laget, och bör ej denna folkets rättighet
upptagas i grundlagen, som just är afsedd att bestämma de båda
Statsmakternas ömsesidiga rättigheter? Må derföre detta mom.
stå i vår grundlag såsom en protest, icke mot en skön framtidstanke,
men emot dess förfuskande, mot en förening, som
skulle innebära blott ett sammanförande af emblemer. Sådane
hafva vi ju redan tillräckligt; Svea förer redan frenne kronor
i skölden, och den Svenska lionungakronan torde ej behöfva
låna någon glans utifrån; och må detta stadgande stå der äfven
som ett uttryck af vilkoret för den enda förening, Svenska folket
kan gå in på, nemi. att det må vara icke blott kronorna,
utan folken, som förenas!
Frih. Cederström, Rudolf: Då den 3:dje i ordningen
af våra grundlagar, nemi. Success.-Ordn. i 8:de §:n innehåller:
»Prins af K. Svenska Huset må ej, utan Konungens och R. St:rs
samtycke, blifva regerande Furste af utländskt stat, vare sig
genom val, arf eller gifte. Sker annorlunda, vare Han och Hans
efterkommande ej berättigade att succedera till Svenska thronen»,
så kan man, efter mitt förmenande, icke på annat sätt än såsom
ett förbiseende förklara, att vid våra grundlagars stiftande
icke ett stadgande af enahanda lydelse inflöt rörande Konungen.
Sveriges historia vittnar på ett alltför tydligt sätt om de vådor,
som blifvit en följd af förbiseendet utaf denna statsgrundsats.
Jag behöfver i sådant afseende blott erinra om de blodiga och
hela landets välfärd hotande hvälfningar, som orsakades genom
Sveriges och Pohlens på Konung Sigismunds hufvud förenade
kronor, en förening, som icke af Sverige på förhand bifallits,
och som först efter de våldsammaste slitningar, utländskt och
tillika inbördes krig, det olyckligaste af alla tillstånd, kunde upplösas.
En erinran om detta sorgliga drag ur vår historia må
vara tillräcklig, för att söka bevara vårt land för alla dylika
vådor.
H. Exc. Hr Just.-Stats-Ministern har förklarat, att han väl
icke hade något emot den föreslagna förändringens grundsats,
men att, i afseende å dess nu föreslagna införande, H. Exc.
dock ansåge oss, under tvekan, huruvida ögonblicket nu vore
lämpligt, böra afböja förslagets antagande. Mina Hrr 1 man stiftar
icke lagar för ögonblicket, utan för framtiden; må det tillåtas
mig åter upprepa denna till utseendet så enkla sats. Jag
är öfvertygad, att Svenska folket, ifrån och till landets yttersta
gränser räknadt, ofelbart torde vara af den tanke, att dess Konung
icke utan R. St:rs uppå högst vigtiga skäl grundade sam
-
Den 6 December f. m.
347
tycke må emottaga främmande krona. Jag tror således, att R.
St:r genom antagande af detta förslag skola gifva ett uttryck af
folkmedvetandets upplysta och giltiga anspråk, hvilket, som jag
tror, med fullt berättigande fordrar ett dylikt stadgande. I denna
öfvertygelse är det jag vid detta tillfälle röstar för bifall, likasom
jag inom Konst.-Utsk:t biträdt tillstyrkandet dertill.
Frih. Sprengtporten: Då ett lagförslag är i fråga, som
icke har någon närvarande och sannolikt icke får någon kommande
betydelse, är det måhända svårare än eljest att uppträda
emot detsamma. Till hvad H. Exc. Frih. De (leer yttrat, har
jag likväl ett att tillägga. R. o. Ad. anser utan tvifvel lika med
mig, att när två nationer slutit ett statsförbund sins emellan,
eger icke det ena folket någon statsrättsenlig makt, att i sina
grundlagar införa sådana förändringar, som skulle tvinga det
andra folket att antaga samma förändring, eller, om detta icke
skedde, skulle ställa det ena folket i en annan ställning i unionen,
än det andra. Häraf härleder sig min åsigt, att om R. St:r
skulle antaga detta förslag och framlägga det till K. M:s sanktion,
skulle K. M. icke kunna lemna en sådan, förr än Noriges
Storting yttrat sig deröfver. En sådan framställning af Konungen
till Norige skulle likväl i denna fråga till innehåll och form
hafva mycket emot sig, och då jag för öfrigt anser hela förslaget
öfverflödigt och icke välbetänkt, att i en grundlag införa nya
bestämmelser, som ändra de juridiska förhållanden mellan Konung
och folk, som en gång för alla äro fastställda, kan jag
icke annat än yrka afslag å den ifrågasatta förändringen.
Gr. Sparre, Erik: Om jag också, med afseende pä den
ringa vigt det föreslagna stadgandet komme att ega, derföre att,
enligt min åsigt, sådant säger sig sjelft, utan att behöfva införas
i lag, skulle ansett hvarje yttrande i detta ämne öfverflödigt,
måste jag likväl, efter den diskussion, som här förelupit,
uppträda för att för min del påyrka afslag. Sedan Hr Just.-  Stats-Ministern med den urskiljning och takt, som man är van
att finna från det hållet, yttrat, att antagandet af förslaget skulle
gifva anledning till föreställningar om förhållanden, som icke
existera, samt på denna grund yrkat afslag, har från en annan
sida på ett sätt, som bjert afsticker mot de egenskaper, jag nyss
anmärkt hos Hr Frih. De Geer, detta ämne blifvit upptaget,
och yttranden dervid lagda i Frih. De Geers mun, sorn han
icke haft. Man har bestämdt uttalat den åsigt, att med afseende
på vissa politiska funderingar det vore af nöden att intaga detta
stadgande; men dessa funderingar finnas ej till, och för att visa
detta, är det, efter min åsigt, en nödvändighet att R. o. Ad. måste
afslå förslaget.
1 öfrigt och såsom jag redan förklarat, synes mig innehållet
vara fullkomligt likgiltigt. Skulle man väl kunna föreställa
sig, att vi, efter ett 50-årigt konstitutionelt lif, skulle stå så långt
tillbaka, att Konungen icke skulle inhemta representationens
348
Den 6 December f. m.
tankar, innan han mottoge en annan krona? Det är andan, som
i de konstitutionella samhällena är det hufvudsakliga.
Jag anhåller om afslag.
Frih. Cederström, Thure: Jag skulle icke hafva uppträdt
i denna fråga, så framt jag ej blifvit uppkallad genom ett
yttrande af Frih. Sprengtporten. Han har nemi. ur statsrättslig
synpunkt velat deducera, att detta förslag icke skulle kunna
bifallas, emedan K. M., enligt Hr Frih:ns förmenande, icke vore
berättigad att förslaget bifalla, utan att först höra Norska stortinget.
Jag för min del måste deremot högtidligen protestera
emot ett sådant påstående, emedan jag icke kan tro, eller mägtar
fatta, att vi stå så mycket under Norskt förmynderskap, att
K. M. icke skulle hafva rättighet att sanktionera ett af R. St:r
antaget förslag till ändring i våra grundlagar, utan att dertill
begära lof af våra Norska bröder. Jag vet visserligen, att många
önska, att allt här borde rättas efter Norige, men jag måste
för min del protestera mot ett sådant förmynderskap, och jag
får förklara, att det alldeles icke angår Norige hvad vi göra
med vår grundlag.
Hvad nu beträffar sjelfva förslaget, så och då i SuccessionsOrdn.
stadgas, att Prins af Svenska konungahuset icke utan R.
St:rs samtycke får blifva regerande furste af utländsk stat, skulle
jag tro, att ett sådant stadgande i afseende på Konungen äfven
borde finnas i vår grundlag. Vi hafva i vår historia varnande
exempel på de vådor, sorn uppstått genom rikets förening med
främmande makter. Gr. Sparre har visserligen sagt, att det
icke vore tänkbart, att en monark skulle mottaga en främmande
krona utan R. St:rs samtycke; men det skulle dock kunna hända
i en framtid, att vår Konung, om det erbjödes honom att
blifva regent i Danmark, på samma vilkor som i Norige, skulle,
då det icke vore förbjudet i grundlagen, lockad af glansen af
3 kronor, mottaga anbudet.
Jag yrkar bifall.
Hr Lagergren, Anders: Vid det förra grundlagsförslaget
hörde vi Utrikes-Stats-Ministern förklara, att det hvilade på konstitutionell
grund. Vi hafva nu äfven haft lyckan af H. Exc.
Frih. De Geer höra, att också detta förslag hvilar på samma
grund. Men båda dessa Hrr hafva kommit till ett olika resultat;
den första ansåg nemi. förslaget böra undergå det öde, det
erhöll, emedan det var behäftadt med vissa oegentligheter; den
andra yrkade åter afslag på nu förevarande förslag, icke derföre
att någon oegentlighet deruti förefinnes, utan emedan det
skulle väcka föreställningar utomlands om förhållanden, som icke
existera. Emot honom har redan en talare uppträdt, på ett
sätt, som af en annan ansetts förtjena en tillrättavisning. Då jag
nu också uppträder i strid emot H. Exc., sker det med den ödmjukhet,
som vid sådana tillfällen alltid bör iakttagas. En talare
har visat, huru vår historia bär sorgliga spår af ett sådant för
-
Den 6 December f. m.
349
biseende i vår grundlag, som här är frågan om att afhjelpa.
Det vigtigaste förhållande, som finnes i en stat, är väl det emellan
Konungen och hans folk. Man har visserligen förespeglat
oss att ingen fara vore för handen. Men vi hafva verkligen upplefvat
ett exempel på huru ett annat rike blifvit med oss förenadt,
utan att R. St:r hördes. Det lönar icke mödan att tala
om att R. St:r vid flera andra tillfällen blifvit hörda. Ett faktum
är att föreningen med Norige ingicks, R. St:r ohördan. Hvad
som i framtiden kan ske, hör icke hit; jag har lärt mig att
betrakta sakerna från hvad som skett. Jag kan för min del
icke fatta det vigtiga i de invändningar, som blifvit gjorda emot
förslaget; jag kan icke inse hvad främmande makter skulle kunna
hafva att erinra emot ett sådant förslags antagande. Äfven
jag har något studerat samtidens historia, och om också diplomatien
tagit en annan rigtning än förut, så är jag dock nästan
öfvertygad derom, att den nuvarande diplomatien icke skulle
svara nej.
Jag kan icke annat än rösta för bifall.
Frih. Sprengtporten: En talare har föreställt sig, att
den statsrättsliga åsigt, som jag utvecklat, innefattade något
slags undseende för Norige. Detta påstående måste jag i allo
bestrida; ty visserligen kan man upptäcka ett undseende i mitt
yttrande, men detta undseende, det var icke för Norige, utan för
folkrätten. Jag vill blott fästa uppmärksamheten derå, hvartill
hans theori leder, då Konungen skulle, enligt densamma, vara
oförhindrad att, utan Stortingets medgifvande, kunna med sin
Norska krona förena en annan främmande krona; men med den
Svenska kunde det icke ske, utan Ständernas begifvande.
Är det på allvar man vill förneka, att om denna fråga
har en konstitutionel betydelse för Sverige, den måste äfven hafva
en sådan för Norige? och det är ju icke annat jag påstått.
Frih. Hamilton, Hugo: Då jag förenar mig med de
Hrr, som önska afslag å förevarande punkt, ledes jag härvid af
samma åsigt, som den hvilken gjorde sig gällande hos gruudlagstiftarne
sjelfva. Det är ingalunda någon glömska af dem,
att de icke införde ett förbud för landets Konung att mottaga en
främmande krona jemte sin egen, utan R. St:rs hörande; ty sjelfva
saken upptogs ju i Success.-Ordn. i afseende å prinsarne af
konungahuset. Utom tvifvel var det således af en respectus
parentete, eller af aktning för Sveriges dåvarande monark. De
visste nemi. att han var en, fader just för sitt eget folk och
åt detsamma egnade alla sina krafter, och derjemte visste de, att
den krona, han dessutom bar såsom brödrafolkets Konung, bär
han med Svenska folkets samtycke. Ty, Mina Hrr! det är dock
orätt att säga, att föreningen blifvit afslutad utan Sveriges R.
St:rs bifall. Man behöfver i detta fall blott se på inledningen till
föreningsakten, der man finnér att ombud från Sverige äfven
varit närvarande. Dessutom kan val ingen, som minnes dessa
350
Den 6 December f. m.
tider, säga att det var emot folkets önskningar, som denna förening
ingicks. Jag sje'f var då helt ung, men jag erinrar mig
ganska väl den förtjusning, som öfverallt var rådande, i ani. af
denna tilldragelse.
Att nu, utan någon annan synbar orsak, införa en förändring
i detta fall i vår grut dlag, kan jag, efter min mening, icke
betrakta såsom annat än något, som bär utseende af att vara
en lex in casu, och en sådan önskar jag icke måtte i grundlagen
införas. Jag anser nemi., att om en förändring deri skall göras,
så bör den vara så af nödvändigheten påkallad, att den icke
kan bestridas. Dessutom är anfördt, att Sveriges Konung icke
kan regera Sverige, om han lemnar landet; huru skulle man då
kunna tänka sig att Konungen skulle vilja taga ett sådant steg,
som att blifva regent i främmande stat, utan att förut höra R.
St:r. Det är icke tänkbart. På alla dessa skäl förenar jag mig
med de Hrr, som yrkat afslag å denna §.
Hr Cederschiöld, Rob. Theofr.: Det torde icke kunna
bestridas, att Konunga-embetet, om jag så må kalla det, är
det vigtigaste af alla embeten i en stat; och då detta är obestridligt,
så måste ock vara klart, att innehafvaren af detta höga
och vigtiga embete behöfver taga i anspråk alla sina krafter för
att kunna uppfylla sitt konungsliga kall. Då man nu vet, att i
Sverige många embeten finnas, hvilkas innehafvare ej må tillika
bekläda annat embete, så synes konseqvensen fordra att innehafvaren
af det allrahögsta embetet, eller sjelfva Stats-chefen, icke
må med detta förena ett annat lika vigtigt embete. Det ligger
i sakens natur, att då ett folk uppdragit åt en person att blifva
dess Konung, så har det icke kunnat föreställa sig, att han derjemte,
utan dess samtycke, skulle blifva ett annat folks Konung.
I öfverensstämmelse med denna min åsigt, skulle jag visserligen
finna det vara alldeles obehöfligt att i grundlagen införa ett förbud
i delta hänseende; men då jag nogsamt vet, att pluraliteten
alldeles icke delar denna min åsigt, utan tror. att Konungen
verkligen, utan R. St:rs samtycke, skulle kunna mottaga en främmande
krona, så anser jag det vara af största vigt, att ett sådant
stadgande, som det nu ifrågavarande, i Grundlagen införes.
En talare har yttrat, att vår förening med Norige skulle
lägga hinder deremot. Jag skulle högeligen beklaga, om så vore
förhållandet, men jag tror cU1 dock icke.
Uppgiften att föreningen med Norige skett utan R. St:rs bifall,
innefattar ett misstag; v» veta nemi., att K. M. till denna
förening verkligen erhöli Ständernas samtycke. En talare har
yttrat, att man icke gerna kan tänka sig, att K. M. skulle mottaga
en främmande krona, emedan i samma stund, som han
salt sin fot på utländsk botten, finge han icke befatta sig med
riksstyrelsen i Sverige, enligt 39:de §:n R. F., som har följande
lydelse: »Vill Konungen utom Sverige och Norige resa, meddele
han Stats-Rådet in pleno denna sin föresats och inhemte dess
tankar deröfver, på sätt 9:de §:n omtalar. Besluter Konungen
Den 6 December f. m.
351
derefter sådan resa och den verkställer, befatte sig ej med rikets
styrelse eller utöfve den konungsliga makten, så länge Han
utom sina riken vistas». Men om nu Sveriges Konung blefve
Konung i annat rike och reste dit, så vore han ju inom sina
riken, och då skulle han, enligt ordalydelsen i nämde §, vara
oförhindrad att föra riksstyrelsen i Sverige, under det han vistades
uti sitt nya rike.
Af dessa skäl och då en kommande tid kan göra det både
nödigt och nyttigt att ett stadgande af ifrågavarande beskaffenhet
finnes i våra grundlagar, får jag med min röst understödja
förslaget.
Frih. Gederström, Rudolf: Afven om man icke skulle
uppfatta 39:de §:n R. F. på samma sätt, som Hr Cederchiöld,
tror jag dock, att man måste medgifva, att då den innehåller
stadgande, huru riksstyrelsen skall föras i Sverige, då Konungen
lemnar sina riken, hvarmed, efter min uppfattning, icke kan
förstås andra än dem, som han innehade, då grundlagens ordalag
i detta afseende stadgades, så finnes deremot intet uti grundlagarnes
n. v. lydelse befintligt stadgande, som utgör den ringaste
lagliga svårighet för Konungen, att, utan Ständernas samtycke,
förena sin Svenska krona med en främmande. Het är detta
förhållande, denna brist, som synes böra afhjelpas. Frih. Hamilton
har trott, att uteslutandet af detta bud ur grundlagen
vid dess stiftande icke skett af förbiseende, utan med afsigt.
Het skulle vara intressant, att veta när och hvar denna fråga
tagits under öfvervägande, och af våra grundlagars stiftare afböjts.
Härpå torde dock den ädle Frihm blifva oss svaret skyldig;
jag betviflar att någon sådan upplysning står att meddela,
enär frågan i sjelfva verket icke, på den tiden, i våra offentliga
handlingar lärer förekommit.
Orsaken, hvarföre ett sådant stadgande, som detta, bör införas,
är tydligen att söka dels i de vådor, Sveriges fordna olyckliga
föreningar med andra länder orsakat, dels också är den
för det närvarande att söka i den tillgifvenhet, vi hafva för vår
Konung. Just derföre, att vi älska honom, vilja vi också behålla
honom för oss sjelfva, i möjligaste mån, och ej afsäga oss denna
förmån, utan de mest giltiga och allmänt gillade skäl.
Med all aktning för den vördnad, Gr. Sparre hyser för H.
Exc. Just.-Stats-Ministern, anser jag dock, att Hr Gr:n gifvit R.
o. Ad. temligen stränga föreskrifter, huru han vill, att Ståndet
skall, på grund af H. Exc:s oss meddelade åsigt, i denna fråga
besluta, ja, så stränga, att vi icke äro alldeles vana att sådana
mottaga. Gr. Sparre har sagt, att R. o. Ad., efter afhörande
af H. Exc:s afstyrkande, ej kan annat än afslå, jag tyckte mig
till och med höra, att R. o. Ad. »måste» afslå detta förslag;
jag deremot inskränker mig till att vördsamt anhålla, det R. o.
Ad. ville detsamma bifalla.
Flera ledamöter yttrade härtill bifall.
352
Den 6 December f. m.
Gr. Mörner, Carl Göran Detlof: Då jag anmälde mig,
var det i ani. af Frill. Sprengtportens yttrande, att föreningen
med Norige skulle lägga hinder i vägen emot antagandet af detta
förslag. Sedermera hafva andra talare redan upptagit denna
anm. till besvarande, hvadan jag anser mig böra förbigå densamma.
Hvad sjelfva frågan angår, tror jag, att de skäl, som tala
för förslagets antagande, äro, i Konst.-Utsk:ts Betänk, vid förra
riksdagen, så fullständigt och väl utvecklade, att någon vidare utveckling
deraf icke vid detta tillfälle är af behofvet påkallad.
Att Svenska folket bör hafva något att säga derom, huruvida
dess Konung må mottaga ett annat lands krona, synes mig
så mycket mera i sin ordning, som man ansett nödigt att i
grundlagen införa ett förbud för prinsar af kungahuset att utan
sådant medgifvande göra det. R. o. Ad. biföll också förslaget
vid sista riksdagen, ehuru det föll hos Preste-St.
Jag röstar för bifall.
Hr Lagergren: En talare har velat bemöta min invändning,
att föreningen med Norige ingicks utan R. Stms hörande,
dermed, att så verkligen egde rum. Jag hemställer dock till
den värde talaren sjelf, huruvida han icke gifvit mig fullkomligt
rätt, då han medgifvit att Ständernas samtycke kom först efter
sedan föreningen var ingången. Det var då som förtjusningen
gaf sig luft, men ingalunda förut. Jag tror att jag är årsbarn
med den värde talaren, och jag tror mig också i barndomen hafva
delat samma förtjusning.
En talare på andra sidan, som delat min åsigt, tackar jag
visserligen derföre; men jag måste skilja mig i en sak ifrån
honom. Jag kan icke betrakta Konungen såsom rikets första
embetsman. Grundlagen stadgar ovedersägligen, att Konungen
med sin Regering är den ena Statsmakten, och R. Skr den andra.
Lika med denne talare anser jag, att R. St:r böra höras
i en fråga, så beskaffad som den, hvilken utgör föremål för
ifrågavarande grundlagsförändring; men jag har en annan grund
för denna åsigt. Jag anser nemligen, att R. Skr böra ega en
sådan rättighet, både till följd af sjelfva sakens natur och till
följd af de exempel, vår historia gifver vid handen. En talare
har upptagit Gr. Sparres yttrande derom, att R. o. Ad. måste
afslå förslaget. Jag får tillägga, att detta yttrande är så mycket
förunderligare af Hr Gr:n, som sjelf förklarat, att förslaget
vore likgiltigt. Jag fortfar att anhålla om bifall.
Frih. Cederström, Thure: Frih. Sprengtporten har yttrat,
att det icke vore af undseende för Norige, utan för statsrätten,
som han yrkat afslag å detta förslag. Jag för min del
finnér mig icke kunna så uppfatta statsrätten som Frih. Sprengtporten
gjort; ty han säger, att då det icke finnes något förbud
i Norska grundlagen för Konungen i Norige att blifva regerande
furste
Dan C December f. m.
353
furste af utländsk stat, så skulle Sverige icke kunna hindra
Norges Konung att blifva det. Jag får förklara, att då Konungen
af Sverige är Svensk Konung och måste rätta sig efter Sveriges
grundlag, hvilken han, likasom hvarje annan Svensk medborgare,
svurit att hålla, så, ifall Svenska grundlagen stadgar att
Konungen af Sverige icke får utan R. St:rs samtycke blifva regerande
furste af utländsk stat, kan icke den omständigheten,
att han tillika är Konung i Norge, berättiga honom att blifva
regerande furste af utländsk stat, så vida icke Konungen i Sverige,
det Gud förbjude, vill abdikera och enda t blifva Konung i
Norge. Jag tror således, att om man betraktar saken sådan den
är, kan aldrig det skälet, att vi äro förenade med Norge, åberopas
såsom skäl till afslag å Betänk:t, så framt vi ej vilja
förklara Sverige som lydrike under Norge.
Frih. Hamilton har trott att 1809 års grundlagstiftare icke af
förbiseende utelemnat detta stadgande, emedan de i Success.-Ordn.
infört ett dylikt i afseende på prinsarne, samt att man således af
vördnad för grundlagens stiftare icke borde antaga förslaget. Jag
tror dock icke att man bör drifva venerationen för 1809 års män så
långt, som Frih. Hamilton. Eljest måste vi på samma grund förkasta
alla förändringar i våra grundlagar. Jag vet visserligen att man
i Grekland yttrade om Solon, att hans lagar voro så visa, att
om Athenienserne bibehöllo desamma, skulle de städse bibehålla
herraväldet öfver Grekland. Men om också hvar och en af
1809 års män varit en annan Solon, tror jag dock icke, att denna
omständighet kan åberopas såsom ett skäl att förkasta ett förslag,
som i sig sjelft är nyttigt, helst allt hvad menskligt är
måste förändras, således äfven grundlagar.
På grund af hvad jag nu yttrat, och då jag icke finner mig
öfvertygad af de skäl, som anförts emot förslaget, får jag för
min del anhålla om bifall till hvad Konst.-Utsk:t i förevarande
punkt hemställt.
Hr Fahnehjelm: Efter det understöd, som de åsigter,
hvilka jag framställt, numera vunnit, skall jag icke länge uppehålla
R. o. Ad:s tid. Men då man velat påstå, att innevarande
tidpunkt icke skulle vara lämplig för att i Grundlagen införa
ett så beskaffadt stadgande, som det nu ifrågasatta, då man
sagt att en respectus parentelae borde, förhindra oss derifrån,
och att ett antagande deraf skulle se ut som om man ville stifta
en lex in casu, så vågar jag på det högsta bestrida detta. Svenska
folket älskar och har alltid älskat att se i spetsen för sig
en stark regering, stark genom den ledning af landets politik,
som är henne uteslutande förbehållen, stark genom den sjelfständiga
position, som Grundlagen henne anvisar, stark slutligen
äfven genom det förtroende, hon bör från folkets sida förtjena
och vinna; och just en tidpunkt, sådan som denna, då Konungen
och de män, som med honom närmast dela tyngden af regeringsomsorgerna,
äro i så rikt mått i besittning af denna dubH.
I. 23
354
Den 6 December f. m.
bia styrka, må man icke tveka att i Grundlagen införa denna
bestämmelse, hvars riktighet man erkänt, och som det är nödvändigt
att antaga, innan de särskilda tillfälligheter inträffa, som
den afser att reglera. Man säger visserligen, att den praktiska
konseqvensen blir ingen, och att något sådant aldrig kan hända.
Möjligen är äfven så förhållandet, men för en hvar, som på
sednafte tider följt med den periodiska pressen, torde det vara
bekant, att något dylikt är af ett ganska starkt parti i Danmark
på allvar ifrågasatt, samt äfven här i landet på åtskilliga håll
vunnit varma sympatier. Det torde då icke vara olämpligt, att
Svenska representationeu på detta sätt deröfver uttalar sig, innan
sjelfva frågan kommer före. Och då man dessutom betänker,
hvilka följder föreningen med ett tredje land skulle kunna
för oss medföra, huru derigenom hela vår politik blefve omkastad
och finge en annan karakter, synes det mig obegripligt, att
man icke vill uttryckligen tillerkänna folket rätt att deröfver
besluta, isynnerhet som verklig fara kunde för vår sjelfständighet
uppstå genom ett dylikt fogande af en ny lem till den redan
befintliga unionen, som visserligen kunnat föranleda mycket krångel
och obehag, men som deremot, i anseende tili Sveriges materiella
öfverlägsenhet, aldrig kan hota vårt oberoende. Annat
kunde dock förhållandet blifva, om i en trefaldig förening de
tvenne, som hvar för sig vore de svagare, slote sig tillsamman
emot den tredje, som då kanske blefve underlägsen de bådas
förenade krafter. Jemte det jag tillåter mig påminna att detta
förslag vid förra riksdagen af det Höglo!!. Ståndet antogs med
107 röster mot 41, att det gick igenom i Borgare- och BondeSt:n,
samt förföll hos Preste-St., endast till följe af den yttrade
anmärkningen, att man ansåg omöjligt, att K. M. skulle mottaga
kallelsen till regeringen af en främmande stat, utan att deröfver
först höra R. St:r, vågar jag anhålla, det R. o. Ad. behagade, i
konseqvens med sin tillförene uttryckta åsigt, bifalla denna punkt.
Frih. Sprengtporten: Jag finner visserligen, Mina Hrr!
huru högst betänkligt det är för mig, att här uppträda, för att
ur statsrättsenlig synpunkt försvara de åsigter, jag framställt
emot talare, som stå så högt öfver mig i juridisk bildning;
ty om jag äfven, till stöd för min mening, skulle kunna åberopa
de utmärktaste författare i statsrättsläran, är jag viss derpå,
att R. o. Ad. icke desto, mindre skulle anse de satser, som
mina motståndare framdragit, vara de riktigaste. Jag inskränker
mig derföre till att återföra mina yttranden till hvad jag
verkligen sagt. Jag har ingalunda påstått, att det ligger något
hinder för R. Sfir att antaga förslaget deruti, att Sverige är
förenadt med Norge. Men jag har sagt, att just till följd af
denna förening blir det en nödvändighet för K. M. att meddela
saken åt Norges Storting. Hvarje negativ sats, Mina Hrr!
har ju sin positiva motsats. Inför man derföre ett stadgande
i Grundlagen, som förbjuder Konungen att utan R. St:rs samtycke
blifva regerande furste af annan stat, och med detsamma
Den G December f. m.
355
förnekar att denna fråga rör Norge, så har man ju sagt, att
med R. St:rs samtycke allena Konungen kan antaga en främmande
krona.
Jag betviflar att denna sak kan försvaras och afstyrker
sålunda förslaget.
Hr Montgomery, Robert: Man har i denna fråga ordat
åtskilligt om Norge, som visst icke tjenat till att förenkla
diskussionen, utan snarare att inveckla den. Utpm att således
vilja begagna detta skäl, synnerligen som jag anser beklagligt,
att Norge ånyo blifvit inblandadt, måste jag dock afslå förslaget,
och det på den grund, att jag anser det vara hvarken nödigt
eller nyttigt. Det är för mig så otänkbart, att en Konung i
Sverige skulle vilja utan R. St:rs hörande mottaga en främmande
krona, att jag icke till stöd derför behöfver åberopa
grundlagen. Jag anser tvertom förslaget särdeles skadligt, emedan
det otvifvelaktigt hos representationen visar ett misstroende
mot regeringen, hvaraf den icke gjort sig förtjent. Skadligt
är det äfven derföre, att det skulle gifva utländningen anledning
till föreställningar om förhållanden, som alldeles icke i verkligheten
ega någon grund. Af dessa skäl anser jag mig böra
rösta mot förslaget.
Flere ledamöter ropade nu på propos.
Gr. Sparre: Jag skulle visserligen icke ännu en gång
hafva upptagit R. o. Ad:s tid, så vida icke en talare, af hvilken
jag minst väntat mig något sådant, genom att utrycka ett
ord ur mitt förra yttrande, sökt åt detsamma gifva en helt och
hållet förändrad karakter. Jemte det jag beklagar att sådant
kan hända på detta rum, så ber jag, för den händelse att någon
af R. o. Ad:s ledamöter, som vid afgifvandet af mitt yttrande
ej varit tillstädes, skulle sätta tro till den af Frih. Gederström,
R., deråt gifna tydning, att få förklara, att jag icke
sade något annat, än att jag förmodade, att R. o. Ad., vid det
förhållande, som under diskussionen inträffat, måste afslå förslaget.
Ingen, som ej har för afsigt att förtyda mitt yttrande,
kan väl säga, att jag velat tvinga R. o. Ad. Detta tvång låg i
den föregående diskussionen.
Hvad sjelfva saken beträffar, instämmer jag med den siste
talaren, att det är beklagligt, att Norge återigen blifvit inblandadt,
Likaledes anser jag en oriktig uppfattning ligga till grund
för det yttrande, att Sveriges Ständer icke blifvit hörda i fråga
om unionen med Norge; Ständernas godkännande af Riks-Akten
vederlägger tillräckligt denna uppfattning. Det är orätt att,
till följd af ett sedermera hos representationen uppkommet
missnöje, hvälfva skulden på den andra statsmakten. R. St:r
må tillräkna sig sjelfva att de ej sago upp vid antagandet af
Riks-Akten. En talare har nyss sagt, att det vore så mycket
mera lämpligt att antaga förslaget, som det icke kunde anses
356
Den 6 December f. m.
vara någon demonstration, eller någon lex in casu, och omedelbart
derpå kom han åter in på föreningen med Danmark
samt förespeglade vådorna deraf. Om R. o. Ad. nu fattar ett
beslut i den rigtning, sorn här är föreslagen, så skulle detta
beslut obestridligen få utseende af en lex in casu eller en demonstration,
just genom den tournure, som den värde talaren
gifvit åt saken. Det är häri, som jag anser nödvändigheten
ligga för R. o. Ad. att afslå förslaget.
Ropen på propos. förnyades.
Frih. Hamilton: Jag ber R. o. Ad. om ursäkt, att jag
ännu några sekunder upptager dess tid; men jag måste verkligen
hafva yttrat mig otydligt förra gången, och anser mig derföre
böra närmare förklara mina ord. En talare har fästat sig
dervid, att jag yttrade, det grundlagens stiftare troligen icke af
förbiseende utelemnat en föreskrift, sådan som den nu ifrågavarande.
Jag har i detta fall blott sagt, att då ett förbud för
prinsar af kongl, huset att mottaga främmande krona finnes i
Successions-Ordn., så är att förmoda, att meningen äfven var
att utsträcka detta förbud till Konungen, ehuru, af förtroende
till honom, sådant icke skedde.
Det är visserligen sannt, att det officiella utlåtandet af R.
St:r, ang:de föreningen med Norge, kom efteråt; men utan tvifvel
var denna förening känd för 1812 års R. St:r, äfvensom af
Svenska folket. Utväljandet af Garl August till thronföljare bevisar
redan en önskan att kunna åstadkomma en förening med
broderlandet.
Frih. Gederström, Thure, yttrade att allt här i verlden
måste förändras, således äfven Sveriges grundlag. Men detta
måste väl hufvudsakligen bero på om förändringen är nödig,
lämplig, eller till och med passande.
Ytterligare måste jag besvara en talare, som yttrade, att
jag skulle sagt, att R. o. Ad. borde af en respectus parentete
afslå detta förslag. Detta har jag icke sagt, utan dessa ord
gällde endast mig, och det må den värde talaren förlåta, om
jag anser mig ega rätt att i detta fall hafva min egen åsigt.
En annan talare har fästat sig vid uttrycket lex in casu;
att det icke var så illa användt, bevisade han genom sitt eget
anförande.
Jag fortsätter mitt yrkande om afslag.
Frih. Cederström, Rudolf: Jag skall icke upptaga R. o.
Ad:s tid med någon vidlyftig förklaring öfver min, från hvarje uppsåtlig
ordförtydning fria afsigt, i det jag antydt min förundran eller
obelåtenhet, vid åberopandet af en aktad ledamots under öfverläggningen
yttrade ord. Jag tror mig inför R. o. Ad. icke
behöfva försvara mig i detta hänseende; men om min uppfattning
hvilar, i afseende å de af mig åberopade uttrycken, på ett
Den 6 December f. m.
357
missförstånd, så blifver det förmodligen mitt fel. Det har i
alla händelser varit ofrivilligt.
Hvad sjelfva frågan beträffar, om det föreliggande grundlags-förslaget,
har man mot dess antagande anfört, det man
icke borde tro Sveriges Konung om att, utan R. St:rs samtycke,
vilja emottaga annat lands krona. Men häri ligger, efter min
tanke, icke något skäl till förkastande af grundlagsändringen.
Jag beder blott att i R. o. Ad:s minne lä återkalla 16:de §:n
R. F. Innefatta alla de föreskrifter, som der finnas för Konungens
förfarande emot sina undersåter upptagne, någon brist i
vördnaden för Konungen? Der står att han t. ex. skall ingen
förderfva eller förderfva låta, — ingen dess gods afhända, —
ingens fred i dess bus störa eller störa låta, ingen från ort till
annan förvisa etc. etc. Nå väl, innefatta dessa föreskrifter någon
häntydniug om att monarken kunde vilja göra tvertom, —
förderfva sitt folk, störa husfreden, o. s. v. Så har man icke
tänkt sig 16:de §:ns innehåll. Likaledes bör den nu föreslagna
§:ns lydelse tolkas alldeles fri från hvarje oförmånlig syftning.
Jag hoppas och förutsätter, med full förtröstan, att förslaget
framgent skall verka gagnelikt, liksom det är i redligaste afsigt
framställdt, och det är under en sådan förhoppning, en sådan
försäkran, som jag uppå förslaget anhåller om R. o. Adis bifall.
Talrika rop på propos. hördes ånyo.
Hr Fahnehjelm: Jag nämnde förra gången jag hade ordet,
att Svenska folket älskade att hafva en stark regering;
men det är äfven en annan tendens, som i alla tider gjort sig
hos oss gällande, och det är att hafva gränserna emellan de
båda statsmakternas befogenhet starkt uppdragna. Derom vittna
våra grundlagar, som öfverallt innehålla föreskrifter äfven för
de aldra obetydligaste detaljer; och det är då svårt att fatta,
hvarföre man icke vill i desamma intaga en så vigtig och tillika
naturlig princip, som den ifrågavarande. 1 afseende å den förebråelse,
som blifvit mig gjord, att straxt efter att hafva förklarat
detta stadgande icke vara någon lex in casu, jag öfvergick
till framställningen af de faror, som möjligen kunde för
oss uppstå af föreningen med ett annat land, så veta vi ju
alla, att en sådan förening icke nu är på allvar eller officiellt
ifrågasatt, att således icke någon casus inträffat, för hvilken
behöfver regleras; och då en lex in casu är en sådan, som af
särskilda utomordentliga händelser för tillfället påkallas, så är
här deremot fråga om ett stadgande i grundlagen, hvilket skall
gälla för alla tider och har afseende på förhållanden, som möjligen
kunna framdeles uppkomma.
Sedan öfverläggningen förklarats härmed vara fulländad,
samt Hr Gr. o. Landtm, upptagit de derunder gjorda yrkanden
å dels förslagets antagande och dels dess förkastande, blefvo
proposir å båda dessa yrkanden framställda samt med Diånga ja
358
Den 6 December f. m.
och nej i blandning besvarade; hvarefter propos. på förslagets
antagande ånyo framställdes, och då svaren nu utföllo med talrika
och starka ja, blandade med många nej, förklarades ja
haft öfvervigten.
Gr. Sparre yrkade votering.
Upplästes och godkändes följande förslag till voteringspropos.
:
»Den, som antager det i 2:dra punkten af Konst.-Utsk:ts
Mern. N:o 2 framställda förslag om det tillägg till 12:te §:n
Regerings-Formen, att Konungen icke må, utan R. Stms samtycke,
blifva regerande furste af utländsk stat, röstar
Vinner nej, förkastar R. o. Ad. ifrågavarande förslag.»
Sedermera företogs voteringen och befunnos vid dess slut
rösterna hafva utfallit sålunda:
Ja — 180.
Nej — 81.
3:dje punkten, om den ändring i 28:de §:n Reg.-Formen,
att till vissa beställningar må kunna utnämnas bekännare af
annan troslära, än den rena evangeliska;
4:de punkten, om den ändring i 31:sta §:n R. F., att äfven
andre af städernas invånare, än borgerskapet, må ega att
deltaga i val till borgmästare; samt
öde punkten, om ändring i åtskilliga grundlags-§§, rörande
riks-styrelsens förande i vissa fall.
Dessa förslag blelvo af R. o. Ad. antagna.
R. o. Ad. åtskiljdes kl. i 3 e. m.
Den det ej vill, röstar
In fidem,
O. Brakel.
Don 6 December e. m.
359
Lördagen den 6 December 1862.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades pleni-protokollet för den 22:dra sistl. November
f. m. och det samma dag förda särskildta protokoll.
Hr Gr. o. Landtm, anmodade R. o. Ad:s Hrr Elektorer
att välja en suppleant i Riddarhus-Utsk:t efter Hr Reuterskjöld.
Fortsattes pröfningen af de i Konst.-Utsk:ts Mern. N:o 2
upptagna grundlagsändringsförslag; och förekom nu i ordningen
6:te punkten, om ändring i åtskilliga grundlags-§§, ang.
riksdags hållande hvarje år.
Hr von Koch, Nils Samuel: Den nu föredragna punkten
af Konst.-Utsk:ts Retänk. är till sin syftning;, af stort
värde. Den afser förkortande af våra riksdagar och desammas
hållande under den tid af året, då jorden vanligen är oåtkomlig
för plogen, och hamnarne frusna, med ett ord under den
tid, då både landtman och större affärsmän kunna, fria från
alltför mycken sysselsättning med enskilda angelägenheter, egna
någon tid åt det allmänna. Man skulle äfven på samma gång
kunna vinna en större kontinuitet och följdriktighet i besluten.
Särskildt för R. o. Ad. skulle detta förslags antagande vara af
stor vigt. Vi känna alla huru glest Riddarhusets bänkar under
sommarmånaderna äro besatta, och till hvilka vexlingar i afseende
på Utskrns tillsättningar, besluts fattande o. s. v., detta ger
anledning. Framför allt skulle de af några få personer under
sommaren fattade beslut, som blifvit benämnda »rötmånadsbesluten»,
försvinna. Man skulle sannolikt icke heller då vidare
få se Utskm tillsatte efter en åsigt och Utsk:s-förstärkningarne
efter en annan.
En annan fördel af tätare sammanträden utaf representationen
är en större utveckling af det politiska lifvet. Jag skulle
också, såsom jag nämnt, på grund af förslagets syftning, vilja
lemna min röst till bifall för detsamma, derest icke detsamma,
genom vissa detaljbestämmelser, blifvit behäftadt med ett Stort
360
Den 6 December e. m.
antal lyten, hvilka jag anser mig pligtig att nu uppgifva. Då
förslaget vid sista riksdagen här förevar, kom jag af en händelse
att yttra mig; jag var ej beredd derpå oell gjorde det
endast för att framkalla debatt, emellan Betänk-.t höll på
att blifva bifallet utaa diskussion. Jag framställde åtskilliga
anmärkningar, af hvilka blott en vann R. o. Ad:s och sedan
representationens bifall. Ju mera jag sedan öfvertänkt de då
af mig uttalade öfriga betänkligheterna, desto mera hafva de ökats.
De lyten, med hvilka jag anser detaljbestämmelserna i
förslaget vara behäftade, skulle jag vilja indela i 3 afdelningar,
nemi. stadganden, som äro otydliga, overkställbar och vådliga.
Jag vill börja med de bestämmelser, som jag anser otydliga,
och dervid först fästa mig vid förslaget till ny redaktion af
81 ista §:n R. F., der det heter, att öfver grundlagsförändringar
får icke beslutas, förrän »vid den nästpåföljande riksdag,
som sammanträder sedan nya val, på sätt i R. O. stadgas, i
samtliga valdistrikten försiggått.» Längre ned i samma §, der
det talas om K. M:s Proposir o. m. d., heter det endast, »den
först derpå följande riksdag, som efter förrättade nya val sammanträder.
» I allmänhet är det farligt att variera uttryck för
samma lagbud, särdeles i sådana lagar, som skola tolkas efter
ordalydelsen. Vill man strängt hålla sig till ordalydelsen, kan
man enligt första variationen aldrig besluta öfver någon
grundlagsförändring, om något valdistrikt uraktlåter att anställa
nya val, sedan ett sådant förslag blifvit hvilande. Vill man
åter följa den 2:dra variationen, kunna grundlagsförändringar
beslutas, blott 2 nya val skett i 2 små valdistrikter, som underlåtit
välja till den första riksdagen under de 3 år, för hvilka
de andra valt.
Uti 96:te §:n R. F. stadgas, att Justitie-Ombudsmannen väljes
»för de 3 följande åren.» Menas här kalenderår eller 3 år
från valdagen? Förmodligen det sednare i likhet med gammal
praxis; men man måste då, till undvikande af att antingen få
2:ne Justitie-Ombudsmän på en gång eller också ingen, se till
att valet anställes alltid på samma datum. Valdes nemi. Justitieombudsman
d. 1 Februari 1864 och nytt val skedde d. 1 Mars
1867, skulle från d. 1 Februari till d. 1 Mars sistnämnde år
icke finnas någon Justitie-Ombudsman. Valdes åter Justitieombudsmannen
d. 1 Mars 1864 och en ny d. 1 Februari 1867,
skulle det under Februari månad 1867 förefinnas 2 personer
för ett och samma embete.
17:de §:n R. O. stadgar, att »nya talmän utses för hvart
år.» Behöfvas urtima riksdagar under de 3 åren, något som
låter sig ganska väl tänkas, t. ex. 2 gånger, så nämnas talmän
5 gånger på 3 år. Om nu både Konungen och valorten under
3 år fortfara att hafva förtroende för samma talmän och representanter,
så och då, enligt 17:de §:n, nytt val efter talman
skall ske »för den tid han samma befattning innehafver», synes
ett sådant distrikt få minst 6 riksdagsmannaval på 3 år, utan
att ändå blifva representeradt på långt när så mycket, som
Den 6 December e. m.
361
andra, ty innan talman är nämnd och nytt val skett och riksdagsmannen
kommer till riksdags-orten, är en god del af de 4
månaderne eller åtminstone den vigtiga utkottstillsättningen öfverstånden.
Härigenom uppkommer visserl. ett starkt politiskt
lif; men jag skulle dock icke tro alt författarne af 17:de §:n
åsyftat sådan rörlighet. Detta är visserligen, jag måste medgifva
det, relativa småsaker, endast myggor, som det ej lönar
mödan att sila, om man beslutar sig för att svälja kameler.
Min andra anmärkning går ut derpå att förslaget är overkställbar!.
Jag har aldrig varit eller kunnat komma i fråga att
blifva Utsk:s-ledamot, då jag var Justitie-Kansler innan jag blef
riksdagsman. Jag har således ej den intima kännedom om
huru snart en statsreglering kan vara uppgjord, om all möjlig
flit derpå användes. Jag hoppas att någon af Stats-Utsk:ts ledamöter
vid någon af löreg:de riksdagar derom lemnar upplysning;
men af hvad jag kunnat inhemta, blir det icke möjligt,
äfven om Stats-Utsk:t endast sysselsätter sig med statsregleringen,
att hinna fullborda densamma, öfverlemna den till Ständernas
afgörande, och derstädes fatta beslut på 3 månader och
15 dagar.
Under nu föreslagna förhållanden skulle till hvarje riksdag
utses nya talmän, tillsättas nya Utskott, ny motionstid åtgå, ny
tid att få motionerna, med dervid afgifna yttranden, afsända till,
samlade och sorterade i hvarje särkildt Utsk. Under nuvarande
förhållanden plägar vanligen åtgå 15 dagar, innan Riksdagen
öppnas, d. v. s. innan K. M:s Propos. ang. statsverkets
tillstånd och behof till R. St:r öfverlemnas. Motionstiden är f.
n. 30 dagar; afsändandet till Utsk. m. m. upptager en tid af
ungefär 10 dagar. Detta allt gör, efter den beräkning af tid
jag nu framställt, 55 dagar, innan motionerna kunna företagas
till handläggning i Utskm. Antages åter detta förslag, skall
riksdagen öppnas på 5:te dagen och motionstiden upptaga 10
dagar. För motionernas afsändande till Utsk. kommer troligen
att åtgå 10 dagar eller ungefär lika lång tid, sorn under nuvarande
förhållanden. Detta allt gör tillsammans 25 dagar, och
på 3 år 75 dagar, eller 20 dagar längre tid än nu erfordras.
K. M:s Propos. skall öfverlemnas på öde dagen, en tid, inom
hvilken man knappt kari vänta att den skall vara tryckt, och vi
veta alla, att, innan den kommit R. St:r tillhanda, är det svårt
för enskilda motionärer att formulera sina framställningar och
för Utskm att börja sina arbeten. Då nu dessa 20 å 25 dagar
bortgått till ofvannämnde förberedelser, återstå högst 3^ månad
för riksdagsarbetenas afslutande, och på den tiden torde icke en
statsreglering låta sig göra, och äfven om den kunde hinna afslutas,
får Stats-Utsk:t åsidosätta alla andra ärenden. De öfriga
Utskm torde icke heller hinna genomgå och handlägga ärenden
af större vidlyftighet. Vidare föreställer jag mig, att man icke
under en riksdag, med 3^ månaders arbetstid, skall binna framlägga
förslag till ändringar i civillagen, hvarom vid hvarje riksdag
göras en mängd framställningar, eller besluta i frågor, som
362
Den 6 December e. m.
icke tåla uppskof och äro af ett större omfång, såsom t. ex. en
ny sjölag och ny strafflag eller dylikt. Man har väl uppgifvit
åtskilliga åtgärder för att lugna dem, som anse förslaget overkställbar.
I 49:de §:n R. O. är föreslaget, att alla vid en motion
afgifne yttranden skola inom 3 dagar vara skriftligen aflemnade,
vid äfventyr att eljest icke få åtfölja motionen till vederbörligt
Utsk. I förbigående vill jag nämna, att jag anser detta
olämpligt med vår representations sammansättning. Många ledamöter
finnas, som hafva lätt för att i tal framställa sina anmärkringar,
men likväl icke nog vana och färdighet att skrifligt
affatta dem. Yttrandena kunna ofta vara af ganska stor nytta
vid motionens behandling, och då vore det orätt att på detta
sätt hindra deras öfverlemnande till Utsk:t. Vidare har man
velat anvisa en utväg till förkortning af riksdagarne deruti, att
alla motioner, som ej äro affattade i form af lagförslag, skulle
läggas å sido. För min del måste jag bekänna, att jag icke
tillhör dem, som klaga öfver motions-flödet, kanske till en del
derföre, att jag sjelf ofta besvärar med nya förslag. Men jag
anser motions- eller petitions-rätten vara en af Svenska folkets
dyrbaraste rättigheter, och skulle för min del ingalunda vilja med
min röst bidraga till någon åtgärd, hvarigenom i synnerhet Bonde-St.
blefve hindradt att gifva sina tankar och önskningar tillkänna,
äfven om de icke kunna författa lagförslag. De öfriga
förespeglade förändringarne i vårt arbetssätt äro grundlagsfrågor,
och det hade varit önskligt, om förslagets författare nu på samma
gång framlagt något sätt att undanrödja dessa befintliga hinder.
Är detta förslag en gång antaget, finnes ingen garanti att
de förespeglade förändringarne blifva genomförda. Man bar äfven
föregifvit att årliga riksdagar skulle framkalla en grundligare
representations-förändring. Jag är kanske inom detta hus
en af dem, som längst önskat en sådan förändring och som lifligast
intresserat mig derför. Men jag kan icke medgifva, att
man, med tillämpande af det gamla ordspråket »ändamålet helgar
medlet», söker bringa saken till det yttersta, för att uppnå
ett ändamål, det må vara huru godt som helst.
Jag vill nu öfvergå till det 3:dje skälet, hvarföre jag måste
ogilla detta förslag, och det är emedan det innebär vådor. Alla,
äfven de som äro mindre nöjda med 1809 års lagstiftare, måste
dock medgifva, att dessa val afvägt ömsesidiga rättigheter och
skyldigheter emellan de begge statsmakterna. Man förnimmer
icke här, såsom i många andra länder, några våldsamma ryckningar
mellan regering och representation, och denna jemna afvägning
bör man vid en blifvande representations-förändring akta
sig att rubba. Ehuru jag gerna vill åstadkomma förändringar
i de afseenden, då sådant är nödigt, är jag å andra sidan särdeles
rädd att vidröra hvad som är godt. Man bör se till att man
icke bortskär de friska delarne af trädet med de sjuka. I ett
land, der statens behof skola fyllas genom bevillning eller extra
anslag, der representationens bifall till skatter är nödvändigt lör
bibehållandet af statsmachineriets gång, och der all regering ge
-
Den 6 December e. m.
363
nom skattevägran blir omöjlig, i ett sådant land måste Konungen
ovilkorligen ega rätt att upplösa riksdagen. •— Jag vet mycket
väl, att man i vår n. v. Grundlag icke strängt följt denna
grundsats; representationen har nemligen rättighet att sammanvara
4 månader, innan Konungen kan upplösa riksdagen. I theoretiskt
hänseende anser jag ock detta vara ett fel, men som
likväl i praktiskt afseende, till följd af vårt invecklade riksdagsmachineri,
icke medfört och åtminstone under vanliga förhållanden
icke torde medföra svårare följder.
I fall deremot statsmachineriet skulle mycket förenklas och
representationens sammansättning ske genom samfälda val, anser
jag att Konungens rättighet att upplösa riksdagen borde utsträckas
och blifva hvad man kunde kalla normal för ett konstitutionelt
samhällsskick. Orsaken, hvarföre jag fäster så mycken
vigt vid denna rätt, är, att jag anser såsom en af de största
olyckor för ett land, när begge statsmakterna befinna sig i
strid med hvarandra. Detta kan lätt inträffa i ett land, der regeringen
har alla de rättigheter, som tillkomma en exsekutiv regering,
och folket har att ensamt bestämma öfver skattebevillningen.
Under sådane förhållanden fordras en beständig samverkan
mellan regering och representation för att machineriet
skall hafva sin jemna gång. Om denna enighet icke alltid fortfar,
om Konungen kallar rådgifvare, som icke hafva nationens
förtroende, är det sannolikt och vanligt att representationen gifver
sitt missnöje tillkänna genom skattevägran och förknappningar.
Om regeringen då tror att representationen icke uttrycker
folkets tänkesätt, bör Konungen hafva makt att vädja
till nationen genom riksdagens upplösning och påbjudande af nya
val. Svarar folket härpå genom att sända tillbaka representanter
med samma tänkesätt, finnes ingen annan utväg för Konungen
än att välja nya rådgifvare. Komma representanter tillbaka
med förändrade tänkesätt, synes deraf att nationen med välvilja
omfattar de grundsatser, som äro gällande i Konungens rådkammare.
Denna upplösningsrätt tror jag vara alldeles nödvändig,
ju mera det politiska lifvet utvecklas. Enligt den nuvarande
Grundlagen, eger Konungen rätt att upplösa riksdagen efter
4 månader. Men huru har denna rättighet blifvit tillämpad i
förevarande förslag? Jo! Den beröfvas Konungen b. o. h., och
rum har lemnats för en 3-årig strid mellan statsmakterna, hvilket
jag skulle anse vara i högsta grad vådligt. Jag har väl hört
påstås, att detta inom vår representation endast skulle vara en
tom theori, utan all praktisk tillämpning. Man säger att Adeln,
såsom sjelfskrifven, kommer tillbaka när den vill, att Presteoch
Bonde-St:n vid hvarje riksdag äro ungefär desamma och
återkomma med lika åsigter och tänkesätt. Jag vill visserligen
icke alldeles, men skulle kunna äfven medgifva detta; men på
det 4:de Ståndet eller Borgare-St. skulle dock en upplösning
kunna verka ganska mycket; det är just detta Stånd, som i penningefrågor
i synnerhet är mest afgörande.
m
Den 6 December e. m.
Ett bland argumenten för antagande af detta förslag, är att
vi derigenom mera skulle komma att likna andra nationer. För
min del tror jag att vi derigenom mera aflägsna oss från andra
nationer. I Norige, der man icke en gång beviljat Konungen
absulut veto, är han dock berättigad att efter 3 månader upplösa
stortinget, utan att sedermera behöfva sammankalla detsamma
under hela den tid, för hvilken dess ledamöter äro valde.
Denna upplösningsrätt har äfven blifvit begagnad med den påföljd,
att ärendenas behandling kunde fortsättas under samma
rådgifvare-personal. I England väljes visserligen parlamentet för
7 år, men Konungen eger rätt att upplösa eller prorogera sessionerna
efter behag. Parlamentet upplöses vanligen den tid,
som Engelska nationens representanter anse sig bäst behöfva
vara lediga, och de sammanträda åter, då regeringen finner det
lämpligt. Samma ordning skulle äfven kunna införas hos oss.
På grund af hvad jag nu anfört och då jag dessutom anser
att begge statsmakterna, genom antagande af det nästan löjliga
förslaget om ovilkorligen bestämd dag för riksdags afslutande,
skulle försätta sig i ett slags omvndighetstillstånd, anhåller
jag om afslag å förevarande punkt.
Hr Lagerhjelm, Gustaf, anförde skriftligen: Om vid
behandlingen af det nu hvilande förslaget till förändring af 49:de
§:n R. F., hvarigenom riksdag skall komma att hållas hvarje
år från d. 15 Januari—15 Maj, endast skulle tagas i betraktande
de fördelar, som deraf skulle uppstå inom sjelfva representationen,
hvarigenom ett enklare och lättare sätt skulle beredas
riksdagsärendenas gång, en mera angenäm tidpunkt vinnas
för representanternas sammanvaro, hvilket isynnerhet skulle
för R. o. Ad. vara förmånligt, samt möjligheten af ett mera utveckladt
politiskt lif åstadkommas, hvartill förslaget onekligen
inom sig innebär ganska goda anledningar, skulle jag ej tveka,
att med min röst bidraga till förslagets antagande. Genom R.
o. Ad:s sammanträde under en för dess enskildta angelägenheter
lämplig tid af året, genom de valda Ståndens väljande för
3:ne år, bör ovilkorligen en mångsidigare vård och en kontinuitet
i frågornas behandling kunna egnas åt nationens angelägenheter,
hvilken skulle göra allmänn nytta och nationen stort
gagn. Under lifligt erkännande häraf, får jag likväl förklara,
att en förändring af R. F. i främsta rummet måste, om den
skall vara antaglig, vara i full harmoni med andan af våra
grundlagar, och således betraktas ur synpunkten af Konungamaktens
och representationens inbördes förhållande till hvarandra.
Att förslaget i detta afseende ej är tillfredsställande, är
för mig så mycket mera klart, som det fullkomligt förändrar
Konungamaktens och representationens förhållanden, sådane de
nu äro. Uti 109:de §:n R. F., som enligt vår nu gällande
Grundlag gifver Konungen rätt, att kunna efter en viss tid,
som är 4 månader, gripa in i riksdagens verksamhet, upplösa
Den 6 December e. m.
365
riksdagen och vädja till nationen, samt genom nya val göra nationen
sjelf till medlare mellan Sig och representationen, är nemligen
efter det nu hvilande förslaget en magt fråntagen Konungen,
hvilken är honom af goda skäl gifven och som står i full
harmoni med vårt nuvarande samhälls-lif.
Del är visserligen sannt, att förslaget stadgar riksdagens
ovilkorliga upplösning efter 4 månader, men 1809 års Konst.-  Utsk. säger: »Utskottet har sökt att bilda en styrande makt,
verksam inom bestämda former, med enhet i beslut och full
kraft i medlen att dem utföra, — en lagstiftande magt, visserligen
trög till verkning, men fast och stark till motstånd, en domaremagt,
sjelfständig under lagarne, men ej sjelflierrskande under
dem». Utskottet förutsätter således alltid ett motstånd, — men
det ligger inom möjlighetens gräns, att detta motstånd kan så
urarta, att det slutligen gör ali regering omöjlig, — hvilket
efter det hvilande förslaget skulle kunna räcka i 3 år, hvarigenom
representationen, i följd af händelsernas utveckling,vore
i tillfälle att trotsa både Konungamagten och nationen. Det är
till förekommande af ett sådant oerhördt fall, som Konungamagten
nu eger medel i sina händer att låta nationen, genom
andra organer för sin lagstiftningsrätt, afgifva sitt votum.
Konungamagten har uti Svenska historien spelat en allt för
stor röle, gripit för djupt in i nationens inre lif och allt för
tydligt gått i spetsen för nationens utveckling i alla rigtningar,
för att en inskränkning i dess företrädesrättigheter skulle
vara rigtig, — en inskränkning, så stridande mot våra grundlagar,
att den väl aldrig kan af Konungamagten sjelf gillas,
om efterkommande generationers rätt äfven skall bevakas.
I afseende på den förenkling af ärendenas beredning och
skyndsamhet i behandling inom representationen, som förslaget
afser, samt inskränkning af det så kallade motionsflödet
till 10 dagar i st. f. 1 månad, tror jag att dessa verkliga fördelar
mera hvila på suppositioner, än på bestämda resultater.
Huruvida Stats-Utsk:t kan medhinna att på 4 månader med
noggrann pröfning fullgöra sina åligganden, samt ärendenas beredning
af vederbörande embetsverk mellan hvarje riksdag skall
kunna med omsorg verkställas, vågar jag betvifla. Uti 1809
års primitiva R. O. var motionstiden 2me månader, men inskränktes
till 1 månad vid 1812 års riksdag. Om en ytterligare
inskränkning af tiden för en rättighet, som är hvarje riksdagsman
gifven från uråldriga tider, skulle leda till det afsedda
ändamålet, är osäkert, då hittills inskränkningen af tiden ej minskat
användandet af rättigheten, hvilken likväl är ett uttryck af
nationens behof.
Ehuru jag lifligt önskar ett mera utveckladt politiskt lif och
en jemnare vexelverkan mellan regering och folk, som är en
genomgående grundtanke i det hvilande förslaget, kan jag likväl
ej anse möjligt att ernå sådane resultater på grunden af
vår nuv:de representation, så önskvärdt det än vore, och önskar
derföre afslag på Betänk:t.
366
Den 6 December e. m.
Gr. Mörner, Carl: En föreg:de talare har särdeles vidlyftigt
yttrat sig ang. ifrågav:de förslag, deröfver jag ber att i
korthet få yttra mig. Det torde dock tillåtas mig att fästa
uppmärksamheten på några omständigheter, som ännu icke blifvit
åberopade och möjligen icke komma att af någon annan
åberopas vid öfverläggningen ang. denna fråga. Under den tid,
vi hade riksdagar hvart femte år, inställde sig R. o. Ad. ganska
talrikt vid riksdagarne, och ingen brist på personer, lämpliga
till Utskotts-ledamöter, förefanns då. Man klagade visserligen
öfver riksdagarnes längd, men R. o. Ad. ansåg sig dock
till följd af de långa mellantiderna böra närvara vid riksdagarne.
Deras tidsutdrägt trodde man sig kunna afhjelpa genom
treåriga riksdagar. Jag hemställer likväl, huruvida något väsendtligt
vunnits genom denna sistnämnda förändring. Motionernas
antal hafva snarare ökats, och riksdagarne, långt ifrån att
förkortas, hafva ofta varit långvarigare.
Då nu fråga väckts af enskild motionär om årliga riksdagar,
skulle jag för min del anse särdeles lyckligt, om motionsflödet
kunde derigenom i viss mån inskränkas, men jag fruktar
att det icke blir förhållandet. Hågen att väcka motioner har
ej minskats, snarare ökats, och vi hafva sett, huru vid alla tillfällen
vidt och bredt ordas i de flesta frågor, äfven i sådane,
som äro af föga vigt. Icke heller torde det vara möjligt för
Stats-Utsk:t att hinna afgifva förslag till den ordinarie och den
extra statsregleringen och för R. St:r att deröfver besluta inom
den korta tidrymd af endast 4 månader.
Då vi dessutom, efter hvad man tror sig veta, hafva att
förvänta från den andra statsmakten ett nytt representationsförslag,
torde det vara lämpligast, att nu icke bifalla förslaget
om riksdags hållande hvarje år, utan heldre afbida hvad detta
väntade förslag innehåller.
För min del får jag, på gruqd af hvad jag nu anfört, anhålla
om afslag å denna punkt.
Hr Munck af Rosenschiöld, Thomas: Då jag vid
förra riksdagen deltog i utarbetandet af det förslag, hvarom vi
nu öfverlägga, och lifligt intresserar mig för dess framgång, anhåller
jag att till besvarande få upptaga de mot detsamma
framställde anmärkningar. Hr von Koch har börjat sitt anförande
med att framställa några anmärkningar mot redaktionen
af åtskilliga §§; men har på samma gång erkännt, attanmärkningarne
äro af ringa vigt. Han har sagt att en otydlighet
förefinnes i 81:sta §:n R. F., i det att i början af §:n står att
Konst.-Utsk:ts yttrande skulle hvila »såsom ett R. St:rs utlåtande,
hvaröfver först vid den nästpåföljande riksdag, sorn sammanträder
sedan nya val, på sätt i R. O. stadgas, i samtlige
valdistrikten försiggått», men sedermera endast »hvile förslaget
till den först derpåföljande riksdag, som efter förrättade nya
val sammanträder»; hvilket senare uttryckssätt sedermera på
flere ställen blifvit begagnadt.
Den 6 December e, m.
367
Då uttrycket i början af §:n är fullständigt oell på de öfriga
ställen, der det förekommer, tydligen afser samma sak,
men endast är något förkortadt, för att undvika en tröttande
omsägning, förefinnes i min tanke icke någon otydlighet deruti.
Vidare har Hr von Koch framställt anmärkning mot förslaget,
i hvad det rörer Justitie-Ombudsmannavalet. Det heter i §
96 R. F., att Justit.-Ombudsmannen skall förordnas för »de tre
följande åren.» För min del finnér jag det tydligt, att dessa
3 år skola räknas från den tid, då valet sker; och om det nya
valet skulle ske några dagar förr eller sednare än de tre åren
förllutit, så tror jag icke att någon kollision mellan de bägge
Justitie-Ombudsmännen skulle uppstå.
IIvad angår 17 §:n R. O., ang. ny fullmägtigs utseende efter
den till talman nämnde, anser jag det icke vara någon
olägenhet af betydenhet, om, såsom Hr von Koch yttrade, nya
val skulle komma att ske flera gånger i samma valkrets under
samma riksdagsperiod. Enligt mitt förmenande blir dock detta
ej händelsen; ty om den ordinarie fullmägtigen blefve utsedd
till talman vid första riksdagen af 3-årsperioden och annan
fullmägtig i hans ställe utvald, lärer väl denne utan nytt val
kunna inträda i den lörres ställe, om talmansplatsen äfven för
de följande två riksdagarne skulle åt den först valde anförtros.
lien vigtigaste af alla de anmärkningar, som blifvit framställde
mot förslaget, afser, huruvida det skulle kunna blifva
möjligt att på 4 månader medhinna alla ärendens behandling.
För min del skulle jag ej haft något emot att lemna tiden för
riksdagarne obestämd; men man ansåg i förra riksdagens Konst.-  Utsk. såsom alldeles nödvändigt, för att förslaget skulle kunna
gå igenom, att tiden för riksdagens arbeten vore inskränkt inom
vissa månader. Jag tror dock på nedananförde skäl, att
den föreslagna tiden skall vara tillräcklig för ärendernas afgörande.
Jemför man de föreslagna årliga riksdagarne med de
nuv:de, finner man att efter 13 dagar från riksdagens öppnande
skulle Utskm kunna vara i full verksamhet, då nu deremot
Utskm i allmänhet ej på allvar börja sina arbeten förrän elter
Jul, således två och en half månader efter riksdagens början.
1 detta afs. uppkomme genom förev:de förslag en tidsvinst af
omkring 2 månader. Dessutom får man väl antaga, att arbetet
skulle blifva endast ^ mot hvad det nu är. Den granskning,
som det tillhör vissa Utsk. att anställa, komme att omfatta
blott ett år, i stället för nu tre år; antalet Kongl. Propositioner
torde älven kunna antagas komma att i samma proportion
förminskas. Motionernas antal är visserligen svårare
att beräkna, men otvifvelaktig! är, att de skola blifva färre än
nu, då ledamöterna äro valda för 3 år och således kunna på
3 riksdagar fördela de förslag, de vilja framställa. I afseende å
beskaffenheten af motionerne torde praxis snart införa en helsosam
förändring. Att, såsom nu sker, i motioner af några rader
framkasta förslag till vidlyftiga och vigtiga förordningar, med
anspråk att Utskm skola utarbeta desamma, är under inga för
-
368
Den 6 December e. m.
hållanden lämpligt, och skulle vid årliga riksdagar svårligen kunna
ifrågakomma. Har motionären icke utarbetat sitt förslag,
bör det icke kunna föranleda till annat, än att R. St:r, om förslaget
synes godt, hos K. M. anhålla om utarbetande och framläggande
af propos. i ämnet.
Man hyser en särdeles farhåga, att statsregleringen ej under
4 månader skulle kunna medhinnas. Om Stats-Utsk:t skulle
genomgå och granska alla punkter i Riks-Staten, medgifver jag
gerna, att arbetet klefve omöjligt på 4 månader; men så är
icke händelsen och kan ej vara det. Stats-Utsk:t handlägger
endast de förändringar i föreg:de statsreglering, som af K. M.
eller enskilde motionärer blifvit föreslagne, och i samma mån
som desse blifva färre, och detta kan, på sätt jag nyss anfört,
med visshet antagas, i samma mån blir arbetet mindre. För
öfrigt skulle jag tro, att om Stats-Utsk:t ändrade sitt arbetssätt,
skulle mycken tid vinnas; Stats-Utsk:t arbetar nu på 3 afdelningar,
och hvar och en af dessa uppträder först såsom ett
särskildt Utsk., der frågorna diskuteras och afgöras. Ganska
ofta inträffar omröstning, ej sällan beroende på den förseglade
sedeln. Derefter uppsattes ett vidlyftigt Betänk, och saken kommer
derefter till afgörande i Utsk:ls plenum. Samma diskussion
och omröstning förnyas då. Ar nu Jen aflagda sedeln på motsatta
sidan eller Utsk:t eljest af olika tanke med Afdeln., återremitteras
Betänk:t till Afdeln., och ett nytt måste skrifvas. Allt
detta medför stor tidsutdrägt. För min del skulle jag tro, att
det icke är nödvändigt, hvarken i Stats-Utsk:t eller i de andra
Utskm, att de Afdekr, hvari Utsk:n fördelat sig, afgifva skriftliga
Betänka), utan att det vore vida lämpligare att, sedan Afdeln.
öfverlagt och fattat sitt beslut, en referent utses, som i Utskrts
plenum föredrager ärendet och tillkännagifver till hvilket slut
Afdeln. kommit, hvarefter Utsk:t fattar sitt beslut. Härigenom
skulle mycket onödigt skrifvande och tidsutdrägt undvikas och
sekreterarne på Afdelningarne kunde då användas till Utsk:ssekreterarens
biträde vid Betänkmes uppsättande. En lättnad
vid dessas författande är nu äfven beredd genom det nyss af
Ständerne fattade beslut, att alla motioner skola särskildt tryckas
och utdelas. Då äfven K. M:s Propos:r finnas tryckta, behöfva
Utsk:s-Betänk:ne således endast innehålla hänvisningar till
vederbörande motioner och Proposir, i st. f. den vidlyftiga
referering af desamma, som nu anses nödig.
36:te §:n 4 mom. lemnar Ständerna öppet, att om något
Utsk. skulle finna sig i behof af förstärkning af ledamöter, sådan
bevilja. Om derföre Stats-Utsk:t, för att påskynda ärendernes
afgörande, önskade arbeta på 4 Afdelnrr, deraf 2 då kunde
handlägga de talrika frågorna om statsverkets utgifter, möter
derför intet hinder.
Vidare är det nu vanligt, att på vissa dagar hållas plena,
på andra Utsk:s-sammanträden. Blir tiden knapp, kunna Utskm
arbeta alla f. m. och Stånden hålla plena på e. m. Om de
förändringar i arbetssättet, jag nu omnämnt, och hvilka alla
kunna
Den 6 December e. m.
369
kunna ske utan nägon ändring i grundlagarne, vid de årliga
riksdagarne vidtagas, är jag fullt öfvertygad, att riksdagsarbetet
skall kunna på 4 månader afslutas.
Vidare har man fästat särdeles vigt vid den omständighet,
att K. M. ej, enligt förslaget, eger rättighet att upplösa riksdagen
och vädja till nya val. Jag medgifver villigt, att i princip
detta är oriktigt, men, om man ser på vår representations sammansättning,
skall man lätt finna, att ett sådant Konungens prerogativ
skulle vara utan all praktisk nytta. Otvifvelaktigt är, att
genom upplösning af riksdagen ingen väsendtlig förändring skulle
ske i R. o. Ad:ns, Preste- och Bonde-Ståndens sammansättning,
och äfven inom Borgare-Ståndet betviflar jag högeligen att omval
skulle framkalla en förändrad pluralitet. För öfrigt torde man
böra gifva akt på att de ofrälse Stånden välja sina representanter
inom slutna valkretsar, samt att representanterne efter
riksdagens slut återvända till sina valmän och vistas ibland
dem. Skulle de icke vid riksdagen hafva uttryckt sina valmäns
tänkesätt, är jag fullt öfvertygad om, att, med undantag af de
mera framstående partimännen, de öfriga skola, efter inhemtande
af valmännens önskningar, vid en kommande riksdag uppträda
på ett med desses opinion öfverensstämmande sätt, och
sålunda genom deras umgänge med valmännen samma ändamål
vinnas, som man med en upplösning af riksdagen afser. Skulle
emedlertid K. M. anse det ifrågavide prerogativet vara af den
vigt, som förslagets motståndare föreställa sig, lärer Han väl icke
underlåta att afslå den föreslagna grundlagsförändringen. Jag
har hvarken af denna eller de öfrige anmärkningar, som blifvit
emot förslaget framställda, funnit mig rubbad i min öfvertygelse
om dess stora nytta och önskar lifligt bifall till detsamma,
derom jag anhåller om Hr Gr:s o. Landtrms propos.
Hr Montgomery, Robert: Ehuru jag lifligt erkänner
de många och stora fördelar, som skulle härflyta af det förev:de
förslaget, hafva dock hos mig uppstått åtskilliga betänkligheter
af den beskaffenhet, att jag f. n. icke kan lemna min röst för
detsamma.
Först och främst eger Konungen icke rättighet att upplösa
riksdagen. Förgäfves invänder man att denna rättighet f. n.
icke förefinnes. Konungen kan dock nu efter 4 månader hemlörlofva
Ständerna och ej sammankalla dem förrän efter nya
val. För öfrigt förefaller det högst märkvärdigt att Konst.-  Utsk:t, vid förslagets algifvande, kunnat glömma något så vigtigt,
som detta. Då R. St:r taga steget ut för att åstadkomma
ett fullt konstitutionell lif, en lifligare samverkan af Konung och
folk, torde det å andra sidan vara nödvändigt att bevara de
Konungamagtens motsvarande rättigheter, som förefinnas i de
flesta andra länder. Om nu denna grundlagsförändring vinner
R. St:rs bifall och underställes K. M:s sanktion, finnes deri ej
ett ord ens antydt om Konungens rätt att upplösa riksdagen.
Alla medgifva att ett fel i detta förbiseende blifvit begånget.
H. I. 24
370
Den 6 December e. m.
Origtigheten måste afhjelpas och det kan endast ske på följande
sätt. Antingen vägrar Konungen sin sanktion på förslaget,
emedan han ej får rätt att upplösa riksdagen, eller också, i
fall förslaget blifver al Konungen bifallet, göres sedermera framställning
att Konungen må få rätt att upplösa riksdagen, eller
ock slutl. erbjudes Konungen en sådan rättighet, på yrkande af
Konst.-Utsk:t eller någon enskild motionär; men med hvilka
svårigheter äro samtlige dessa alternativ förenade! Endast detta
nu anförda skulle varit för mig tillräckligt bevisande för förslagets
oantaglighet. Men äfven i afs. på tiden för R. Stms sammanvaro
må det tillåtas mig att göra invändningar. Enligt förslaget
skulle riksdagarne ej få räcka mer än fyra månader.
l)å jag under fem riksdagar haft den äran att vara ledamot af
Stats-Utsk:t, har jag någon kännedom om arbetssättet derstädes,
och mig synes alldeles omöjligt att på denna tid hinna genomgå
statsregleringen, isynnerhet så länge Svenska folkets representanter
bibehålla, hvad de troi. aldrig lemna ifrån sig,
nemi. rättigheten att i detalj granska budgeten.
På grund af hvad jag nu anfört, får jag förklara, att jag
kommer att rösta mot förslaget.
Hr Flach, Johan Fredrik Philip: Det är en särdeles
egen tillfällighet, att alla de skäl, hvilka vid förra riksdagen föranledde
Konst.-Utsk:t att framlägga, och R. St:r, för deras del,
att antaga detta förslag såsom hvilande till innevarande riksdag,
kunna efter min öfvertygelse numera icke vidare åberopas såsom
skäl för detsamma, men väl deremot. Detta egendomliga
förhållande synes mig h. o. h. hvila på det af oss alla kända
faktum, att de partiella förändringar, Utsk:t föreslog, blelvo framställda
under förutsättning att någon genomgripande representationsreform
då, eller i den närmaste framtiden ej var att vänta.
Emellertid fick denna Utsk:ts förutsättning en snar och kraftig
vederläggning, då, såsom vi alla torde ihogkomma, den märkliga
tilldragelsen i elfte timman af riksdagen timade, att Borgareoch
Bonde-St:n ingingo till K. M. med underd. petitioner, hvaruti
de för sin del anhöllo, det K. M., på sätt Honom lämpligast
syntes, måtte låta utarbeta och för Rikets nästsammanträdande
Ständer framlägga ett genomgripande och med tidens fordringar
öfverensstämmande representationsförslag; af hvilken åtgärd måste
antagas, att dessa båda Riks-Stånd redan vid förra riksdagen funno
sig otillfredsställde af Utsk:ts då afgifne partiella förslager.
Petionernes öfverlemnande väckte ock i hela landet ett oerhördt
jubel, såsom uttryck af allmänhetens instämmande, lika mycket
i Borgare- och Bonde-St:ns missbelåtenhet med dessa förslager,
som i dessa Riks-Stånds förhoppningar på en mera tillfredsställande
framtida lösning af det stora problemet; och för att göra praktisk
tillämpning af denna opinion, bildades här i hufvudstaden
en centralkomité, som kommunicerade sig med samtidigt bildade
reformkomitéer i landsorterne, för att i talrika adresser gifva
ett moraliskt stöd åt de framställningar, som blifvit gjorda. Al
-
Den ti December c. m.
371
drig har vä! opinionen varit mera stämd för en förändring, som
den härmed åsyftade; och när adresserne af komité-bestyrelsen
öfverlemnades till Justitie-Stats-Ministern samt man i Post-Tidningen
och sedermera i landets öfriga tidningar fick läsa hans
svar, intogs hvar oell en, som är lifvad af förhoppningen på
reformen, af det största förtroende till en förändring, som tillika
vore en förbättring deri. H. Exc:s svar innehöll, såvidt mitt
minne icke sviker mig, att han illa skulle uppfatta sin plats och
sitt kali såsom Justitie-Stats-Minister, om lian icke begagnade
alla de loflig» och lagliga medel, som stodo honom till buds för
att verka för åstadkommandet af en allmän reform i vårt representationssätt.
Af förhållanden, som sedermera inträffat, har
den öfvertvgelsen bildat sig, att regeringen sjelf är sysselsatt
med ett representationsförslag, grundadt på allmänna val. Ja, det
har gått så långt i afseende på detta rykte, att en Fransysk tidning,
»la Patrie», vetat omtala de olika momenterna i den efterlängtade
K. Propos:n. Tidningen uppgifver, bland annat, att den nya
kommunalstyrelsen skulle ligga till grund för representationens
organiserande. Det synes alltså klart, att ju mera detta rykte
vinner i styrka, desto mera skäl förefinnes att icke antaga nu
föreliggande förslag.
Man har sagt — och jag tror det med skäl —att ett RiksSt.
, som tyckte att det började lida på tiden, och fruktade att
ej något förslag var att vänta, tänkt förnya sin underd. uppvaktning
och påminna om uppfyllelsen af löftet, men att de då
under hand erhållit den underrättelsen att det ej behöfdes, emedan
regeringen tagit saken om hand och ville söka efter bästa
öfvertygelse lösa frågan.
Mig förefaller det under dessa löftesrika omständigheter
dessutom i högsta grad förhastadt, att nu vilja antaga ett förslag,
hvarigenom, äfven specielt med hänsigt till tidsbestämmelsen
för de valda ombudens verksamhet, hinder möjligen kunna uppstå
— och missförstånd — med hänsigt till fortvaron af dessa
ombuds uppdrag och dessas verkningar.
Jag hade föreställt mig att Konst.-Utsk:ts ordförande i sitt
nyligen afgifna yttrande jemväl skulle berört och utlåtit sig öfver
den förändrade ställning, hvari frågan af ofvan angifne skäl blifvit
försatt; men då han, till min högsta förundran, inskränkt
sig till ett blott upprepande af hans vid förra riksdagen i ämnet
afgifna yttrande, måste jag hoppas och utbedja mig, att från
annat håll ett meddelande derutinnan måtte benäget meddelas.
Då på I. m. en grundlagsfråga algjordes, hade H. Exc. Hr
Frih. De Geer den godheten att proprio motu uppträda och yttra
sin åsigt derom, och man kan svårligen föreställa sig att han
låter denna, en af de vigtigaste frågorna gå förbi, utan att uttala
hvad han derom tänker. Då jag hyser denna förtröstan,
dristar jag till honom framställa den vördsamma anhållan, att
han täcktes yttra sig, huruvida han anser detta förslag i en
eller annan mån kunna vara (underligt för den framställning,
regeringen tänker göra, öfverlemnande åt H. Exc. att i sina
372
Den fi December e. m.
uttryck inlägga så mycken diplomati, han anser försigtigheten
fordra, men dock yttra sig så, att hvar och en inom sig må
vara öfvertygad derom, att han, såväl som hans embetsbroder i
konseljen, äro öfvertygade, att hvad som sker, målända till det
af oss alla afsedda målet: ett älskadt fosterlands lycka och sällhet.
Gr. af Ugglas: För min del vill jag icke förneka att åtskilliga
brister vidlåda detta förslag, ehuru jag anser att någon
öfverdrift egt rum vid deras framställande. Det hade visserligen
varit fördelaktigt, om förslaget äfven gifvit Konungen rätt
att upplösa riksdagen, samt om det stadgats att riksdagen kunnat
förlängas utöfver de fyra månaderna med Konungens och
R. St.:rs gemensamma samtycke. Hvad Utsk:s-arbetena angår,
böra de ganska väl kunna medhinnas, om blott några förändringar
i arbetsordningen vidtagas. Särskildt skulle statsregleringens
uppgörande kunna ske på mycket kortare tid, om blott de delar
deraf toges i öfvervägande, hvari ändring blifvit föreslagen,
antingen genom K. M:s Propos. eller till följd af enskild motionärs
framställning.
Om nu Ständerna, såsom sig bör, antaga förslaget, kan man
ju redan vid innevarande riksdag i Konst.-Utsk:t föreslå de förändringar
och tillägg, som, anses erforderliga, då de kunna blifva
hvilande till antagande vid början af nästa riksdag.
Då hvar och en säkerligen noga tänkt öfver förslaget, vill
jag vara kort i min framställning. Hvad man vinner genom förslagets
antagande, är först och främst en jemnare och bättre behandling
af riksdagsärender^. Med de nuvarande riksdagarne
är det få personer, som, äfven med intresse för allmänna frågor,
kunna med oförminskadt nit bela tiden egna sig åt riksdagsangelägenheterna;
följden deraf blifver att Utsk:s-ledamöterna
betydligt omvexla, så snart en tid förgått, till föga fromma för
kontinuiteten i behandlingen. Några få personer, som hysa särskildt
intresse för en fråga, taga densamma om hand och genomdrifva
den efter sitt behag, utan att ofta nog åt dess pröfning
af representanterna i allmänhet egnas särdeles noggrannhet.
Ett annat ännu mera öfvertvgande skäl för förslagets företräde
framför det närvarande, är, att genom detsamma en högre
politisk bildning och större politiskt samband mellan statsmakterna
eger rum. Det är naturligt, att ju längre det är mellan
representationens sammanträden, ju möjligare är ock att under
denna mellantid kastningar och förändringar kunna inträffa.
Denna möjlighet, och svårigheten för en representation, som
endast efter längre mellantider sammanträder, att på regeringens
åtgöranden ega inflytande och öfver den utöfva kontroll, måste
åter hafva till följd, att en viss misstrogen försigtighet vid behandlingen
af regeringens förslag gör sig inom representationen
gällande. Detta å ena sidan. A andra sidan åter lemnäs regeringen
under de längre mellantiderna i saknad af mången gång
önskligt tillfälle att, rörande förehafvande frågor och beslut, ge
-
Den G December e. m.
373
nom representationen erhålla kännedom om nationens åsigter
och önskningar beträffande dessa.
Allt detta måste blifva olika och bättre, om representationens
sammanträden blifva tätare. Genom lilligare beröring regeringen
och representationen emellan, den sednares, bättre kännedom
om alla den förras åtgöranden, och lättheten att mot de
samma framställa påminnelser och åstadkomma rättelser, der fel
kunna blifva begångna, måste större förtroende uppkomma, villigare
emotgående ifrån representationens sida blifva att påräkna.
Och, hvad regeringen beträffar, skall den uti representationens
förhandlingar finna upplysningar och stöd, genom hvilka den säkrare
skallförmå att åt statens angelägenheter gifva den på en
gång jemna, lugna och kraftfulla utveckling, som endast genom
de båda statsmakternas förtroendefulla samverkan kan frambringas.
Man har påstått att samma ändamål skulle uppnås genom
prorogering af riksdagen. Häruti tror jag dock ligga ett misstag;
man vinner blott till en mindre del hvad som genom detta
förslag åsyftas.
För K. o. Ad. är det af synnerlig vigt att antaga detta förslag.
Detta Stånd eger obestridligen inom sig åtskillige af landets
största förmågor. Såsom förhållandet iiu är, skola de fleste
af dem alltid gå förlorade för Ståndet, i det att de icke kunna
under hela den tid, riksdagen fortgår, närvara vid densamma och
mången gång äro nödsakade att just vid den tid, då vigtigare
frågor skola afgöras, för sina egna angelägenheter lemna hufvudstaden.
Blefve riksdagarne deremot årliga, skulle mången
Adelsman lättare kunna lösslita sig från sin enskilda verksamhet
och infinna sig i hufvudstaden, samt R. o. Ad. erhålla ett
anseende, som åt dess röst vid afgörandet af landets angelägenheter
skulle gifva en hög och allmänt erkänd vigt.
Jag anhåller om bifall till ifrågavarande punkt.
Hr Nordenfelt, Enar Wilhelm: För min del erkänner
jag visserligen att idealet för ett konstitutionelt samhälle är att
representanterna årligen sammanträda. Men härtill fordras dock
mycket annat; tiden är dertill ej ännu inne. Man har såsom
exempel åberopat andra länders erfarenhet; och det är visserligen
sannt att flerestädes är en ganska liflig vexelverkan mellan
Konung och folk; men representationen är der helt annorlunda
än hos oss. Der finnes vanligen en öfre kammare med dels
sjelfskrifne medlemmar, dels sådana, som på grund af viss förmögenhet
äro berättigade till inträde i denna kammare, samt en
andra kammare, hvars ledamöter man icke kan betvifla att de
ju äro ett uttryck af folkets tänkesätt och åsigter. Att under
sådana förhållanden representationens årliga sammanträden äro
nyttiga och det enda rätta, derom lärer icke vara något tvifvel.
Men jag tror icke att tidpunkten till en sådan förändring ännu
är inne i Sverige, och tycker mig icke hafva markt att med
374
Den 6 December e. m.
våra riksdagar hvart tredje år denna vexelverkan mellan Konung
och folk saknats.
Man har sagt att genom ifrågavarande förändring riksdagarne
skulle förkortas. Het är möjligt att det så sker, men
man har då f. n. lörvexlat medel med ändamål; man hoppas
och tror att statsregleringen och öfriga arbeten skola medhinnas
på den korta tiden af 4 månader; andra betvifla det och det
är allt hvad vi om saken veta. Man besinnar ej att såväl från
enskilda personer, som isynnerhet från landstingen kunna inkomma
många vigtiga förslag, som ej medhinnas, utan att hvarken
Konung eller Ständer hade någon utväg att förlänga riksdagen,
och uppskof med förslagets behandling skulle väcka missnöje.
Många mål skulle kunna blifva oafgjorda, utan att Konungen
eller R. St:r hade någon utväg att bringa dem till verkställighet.
Det synes mig nog vågadt, att på försök antaga ett
förslag, under förhoppning att de dermed följande partiella lörSndringarne
skulle lända till det stora förslagets ulförbarhet. Det
är i sanning ett vågadt spel, insatsen är nästan lör hög; derpå
beror ju ett helt lands väl.
Det frågas icke i landet, om vi snart få riksdag, men väl
tycker mången att riksdagarne återkomma för ofta. Enligt mitt
förmenande togo vi dock ett stort steg framåt, då det bestämdes
att riksdagarne skulle hållas hvart tredje år; likväl tror jag
icke att vi nu böra gå längre. Man påstår att tidningarne med
värma omfatta denna fråga. Det är sannt och jag tviflar icke
att de gjort det bona fide; men jag har för mycken erfarenhet
af, huru svårt det är att skilja landets allmänna intressen från
sina enskilda, och man förbiser ofta för de sednare den allmänna
nyttan. Till stöd för detta vill jag blott anföra, huru förhållandet
är i afseende på diskussionerna ang:de jernvägarnes byg
gande.
Jag vill visst icke påstå att en person af egennytta yrkat
någon viss rigtning; det har vanligen skett derföre att han
kännt den trakt väl der han bor, och derföre trott, att jernvä
gens
rigtning åt detta håll vore nyttig för hela landet.
Man har, såsom skäl till afslag å Hetänkit, anfört att vi hade
att förvänta ett nytt representations-förslag. Jag vet dock icke
att vi härom hafva några officiel uppgift; dess öde är ock alltför
ovisst, för att derpå bygga något hopp. Det är bättre att nu
afstå det framstalda förslaget, på det Konst.-Utsk:t må under
innevarande riksdag kunna inkomma med förslag till motionstidens
förkortande, flere ceremoniers borttagande m. m.
Här har vidare nämnts, att, i fall förslaget går igenom i
alla Stånden, det skall stå K. M. fritt att afslå detsamma. Att
K. M. har denna rätt, är visserligen sannt; men jag hemställer
till hvar och en, om det är grannlaga att låta ett sådant skäl
i någon mån inverka på sig. Det måste alltid vara särdeles
svårt för en Konung att neka sanktion på ett förslag, hvars
hvilande till grundlagsenlig behandling vid en riksdag beslöts utaf
ö Ständ och sedermera vid nästföljande antogs af alla 4 Stan
-
Den 6 December e. m.
375
den. För min del skulle jag icke vilja bidraga att sätta K. M.
och Hans rådgifvare i en sådan belägenhet.
En talare har här framställt den önskan, att Just.-Stats-Ministren
skulle yttra sig i denna fråga. Hvad H. Exc. i detta
afseende anser lämpligast, tillhör ingen annan att nu bedömma;
men det torde icke vara särdeles svårt att inse, att om H. Exc.
icke besvarar interpellationen, kommer det sig af hvad H. Exc.
vid ett föregående tillfälle yttrat, nemi. att Konungens rådgifvare
icke gerna yttra sig ang:de sådana frågor, der de sjelfve i sista
hand skola gifva råd.
Vidare har här yttrats att detta förslags antagande skulle
tillskynda R. o. Ad. stora fördelar. Jag tror det visserligen och
skulle deruti hafva ännu ett skäl till för att bifalla förslaget,
såvida jag icke ansåge flere olägenheter betydligt större än denna
fördel, och det skulle vara allt för ensidigt att för ett Stånds
nytta antaga något, som i andra afseenden ej vöre önskligt.
Frih. Cederström, Rudolf: Flere föregående talare, vänner
af förslaget, hafva framhållit dess förtjenster, ansett obetydliga
dess lyten och fel, samt slutat med en uppmaning, att
antaga detsamma. Jag vill visserligen icke förneka förslagets i
vissa fall egande företräden framför det närvarande tillståndet,
derest det kunde verkställas och derest det vöre befriadt från
sina bristfälligheter; men jag anser dock bristerna deruti vara
så stora, att de i närvarande stund böra hindra oss från att antaga
detsamma. Man har här nämnt, att deri, Konungen genom
detta förslag betagna, rättigheten att upplösa riksdagen vore af
obetydligt värde. Den har dock alltid varit förunnad Konungen
i de fleste konstitutionella monarkier i Europa. I Sverige
har denna rättighet icke på långliga tider varit tillämpad, då
den deremot i Norige år 1836 begagnades, med den lyckliga
effekt, att den brutna harmonien mellan Konung och folk
återställdes. Ringa bör således detta praerogatif icke uppskattas,
sorglöst bör det icke bortlemnas.
Man har med skäl framställt fördelen för R. St:r, att kunna
vara tillsammans den tid af året, då man lättast kan lösslita
sig från sina enskilda angelägenheter och lemna sina hem. Om
jag kunde föreställa mig, att R. St:r i framtida verkligheten stannade
vid hvad som blifvit föreslaget, eller att riksdagarne endast
skulle omfatta 4 månader, och ej mera, erkänner jag att förslaget
i denna del innebure en synnerligen för vårt eget Stånd
oberäknelig fördel. Men, Mina Hrr! en sådan möjlighet förefinnes
icke. Hvilken är i detta afseende den bästa läromästaren,
om icke erfarenheten? Vi finna af 109:de §:n R. F., att våra
grundlagstiftare uttryckligen förutsatte, att R. St:r inom 4 månader
borde afsluta sina göromål. Men det heter äfven i samma
109:de §, att »om så oförmodadt skulle hända,» att, vid
den förlängda tidens utgång, R. St:r icke hade staten reglerat
eller någon ny bevillning till bestämdt belopp sig åtagit, då skall
Konungen kunna R. St:r åtskilja. Deraf synes, att lagsttftarne
376
Den 6 December e. m.
ansett, att R. St:r skulle, efter regeln, kunna åtskiljas efter 4
månaders förlopp. Har det dock i verkligheten så inträflat?
Neji aldrig kan man hoppas någonting sådant, så länge vi bibehålla
åtskilliga våra vidlyftiga procedurer, hvilka förslaget, enligt
mitt förmenande, till blott en ringa del afhjelper. R. St:r hafva
redan lyckligen beträdt den banan, att afskaffa en del onödiga
vidlyftigheter. Fortfarom härmed ytterligare. l)å nu riksdagen
icke kan afslutas på fyra månader, hvad blir följden? JolR. St:r
måste åtskiljas, utan att en del ärenden, kanske af högst riksvigtigt
innehåll, kunna afslutas; och med ett sådant förhållande
lära väl få vara belåtna; eller också, att R. St:r nödgas sörja
för det allmännas kraf medelst att oförtöfvadt till K. M. göra
framställning om sanktion af en ändring i den §, hvilken till 4
månader inskränker deras arbetstid. När då K. M. erfarit menligheten
af denna inskränkning i tid, måste man förmoda att
K. M. skall lyssna till begäran om en sådan förändring. De
årliga riksdagarne skulle utsträckas efter behof och möjligen den
ena aflösa den andra. Efter mitt sätt att se saken, skulle utan
någon verklig nytta för det allmänna, medelst sagde förslag, den
förespeglade lättnaden för R. St:r förvandlas till dess mest betungande
motsats.
Man har således, enligt min åsigt, alldeles förgäfves ordat
om de fördelar, detta förslags antagande skulle tillskynda R. o.
Ad., grundande sin tillstyrkan på den förutsättning, att R. St:r
nu för tiden skulle kunna afsluta göromålen vid riksdagen på 4
månader. Tyvärr förhåller det sig härmed som med den ryktbare
skalden Kellgrens målning af sin älskarinnas skönhet och
dygd. Den slutar med de orden:
Men ett fel, ett fel allena
Hennes lof fördunkla vill,
Denna sköna, englarena,
Omma Lydia finns ej till.
På samma sätt med denna förespeglade möjlighet; den
finnes ej till. Erfarenheten vederlägger förhoppningen derom.
Jag tror mig nu hafva framställt de hufvudsakliga skäl, på
hvilka jag anhåller, att R. o. Ad. vill afslå detta Betänk. Må
detsamma, lik en ny Phoenix, från sitt bål uppstå, renadt och
befriadt från alla de brister och fel, som nu — i anseende till
upplosningsrättens förvägrande och förbiseendet af genomgripande
förenklingar — vidlåda detsamma. Må det då först blifva
antaget. Ögonblicket är nu icke inne. F. n. torde det lämpligen
afslås, hvarom jag vördsammast förnyar min hemställan.
Hr von Troil, Samuel Gustaf: Då jag vid föregående
riksdagar haft den äran att vara ledamot af Stats-Utsk:t och deltagit
i dess arbeten, har jag ansett mig böra yttra min tanke
i afs:de på de betänkligheter, man hyst att på 4 månader medhinna
statsregleringen. Jag ber då först att få förklara, det jag
lifligt erkänner den stora vigten ur konstitutionel synpunkt af
det här framlagda förslaget; men jag nödgas på samma gång
Den 6 December e. m.
tillkännagifva, att jag anser förslaget i dess nuvararde form
vara outförbart. Jag bar visserligen hört framställas, alt man
skalle kunna förkorta Stats-Utsk:ts arbeten, om ärendena endast
föredrogos genom referenten i Utsk:fs plenum, och Utsk:ts förslag
derefter uppsattes; men jag tror att löga derigenom skulle vinnas.
Det är visserligen möjligt att arbetssättet i Stats-Utsk:t,
likasom i andra Utsk., skulle kunna betydligen förenklas och arbetet
derigenom påskyndas, men icke desto mindre tror jag det
vara omöjligt att på 4 å 31 månader medhinna statsregleringen.
Utsk:t måste nemi. behandla och besvara alla de framställningar,
K. M. gjort tillStänderna, och äfven handlägga de motioner, som
blifvit aflemnade och ega sammanhang med dessa K. M:s framställningar,
för så vidt de röra anslag. Jag tror icke att enskilde
motionärer skulle vara så belåtna, ifall man, i brist på tid,
underläte att behandla deras motioner. Afven inom de andra
Utsk:n kunna förekomma ärenden af stor och genomgripande
beskaffenhet; dessa behöfva äfven sin tid, först i Utsk:n och sedan
hos Ständerna, för att blifva med omsorg behandlade; och
det är sämre att illa handlägga ett ärende, än att alls icke
handlägga detsamma. Då jag nu således förklarat, att jag nödgas
rösta för afslag å Betänkit, finnes det äfven ännu ett annat
skäl, som föranleder mig dertill, och det är att genom antagande
af detta förslag K. M. betages all rätt att, i händelse det vore
nödvändigt, upplösa riksdagen.
Jag anhåller om propos. på afslag å Betänk:t.
Hr Bildt, Didrik Gillis: Då 1809 års Ständer fastställde
den nya Grundlagen, trodde de icke att statsgöromålen skulle
få en så betydlig utsträckning, som sedermera efter hand skett.
De ansågo det vara tillräckligt att hafva riksdag hvart femte år;
men snart visade det sig vara nödigt förminska tiden mellan riksdagarne
och slutligen hogo vi treåriga riksdagar. Men allt som
samhället utvecklats, har behofvet af en ytterligare minskning
af tiden från riksdag till riksdag gjort sig mera gällande, och nu
höjes rösten allt mer och mer för årliga riksdagar. Förslaget
dertill torde ock nu böra antagas. Det är nödvändigt för att
vinna större samverkan mellan regering och folk och på det att
ärenderne måtte få en lugn och jemn behandling, hvilket ej kan
ske nu, då hvarje riksdag betecknar en fullständig ryckning i
hela statsmachineriet, som är allt utom helsosam.
Mot antagande af förslaget har man här särskildt och i första
rummet fästat sig vid omöjligheten för Stats-Utsk:t att under
4 månader kunna medhinna sitt arbete. Då en föregående talare,
såsom skäl för afslag å förslaget, framställt sin erfarenhet
om arbetssättet i Stats-Utsk:t, må det äfven tillåtas mig att åberopa
min erfarenhet om Stats-Utsk:ts göromål.
För att bedömma en fråga af så rent praktisk natur, måste
man taga erfarenheten till hjelp och göra afseende på den
tid, som åtgått till ärendenas behandling inom Stats-Utsk:t. Jag
vill i detta afseende endast gå tillaka till 1847 års riksdag,
378
Den 6 December e. m.
som började den 15 November. Ärendernas behandling i Utsk:t
kan icke antagas halva börjat förrän i medlet af Januari 1848;
men icke desto mindre var både den ordinarie och extra statsregleringen
färdig den 14 April.
Att dock ej riksdagen lika skyndsamt afgjorde statsreglerings-frågorna,
som Stats-Utsk:t, hade emellertid sin orsak uti
då gällande stadgande för behandlandet af dessa frågor. Utsk:ts
Utlåtrn skulle nemi. vid första behandlingen antingen bifallas eller
återremitteras; och då de på återremiss kommo tillbaka till
Utsk:t, måste en omväg göras och nya Ullåtm insändas till
Stånden, vanligen med bibehållande af samma åsigter, men likväl
förorsakande en ungefär dylik diskussion med den, då Betänk:t
första gången förevar. Påtagligen hade statsregleringen varit slutad
redan i Maj, om icke denna bestämmelse hade förefunnits.
Detta var dock sista riksdagen, vid hvilken en sådan handläggning
af frågorna förekom.
Om vi nu vända oss till föreliggande förslag, finna vi att
enligt detsamma skall riksdagen börjas den 15 Januari, motionstiden
upphör 10 dagar derefter, 3 dagar åtgå sedermera till
skriftligt afgifvande af yttranden, som en ståndsledamot vill skola
medfölja en motion till Utsk. Med iakttagande af allt detta,
torde arbetena kunna börja i Utsk:n den 1 Februari. Hade man
vid 1847 års riksdag tänkt sig detta stadgande vara gällande,
och Utsk:s-arbetena varit i gång den 1 Februari, hade statsregleringen
varit färdig den 1 Maj, oaktadt den då gällde för 3
år och nu endast skulle gälla för 1. Härtill kommer, som jag
straxt skall visa, huruledes man genom en förändring i arbetssättet
skall kunna åstadkomma en större lättnad vid arbetet i
Stats-Utsk:t. Men det torde tillåtas mig att återgå till statsregleringens
gång under de närmast föregående riksdagarne.
Vid 1850 likaså väl som vid 1853 års riksdag var den ordinäre
statsregeringen färdig den 1 April; men man hade då
afskiljt behandlingen af densamma från den af extra statsregleringen,
hvadan denna sednare ej kom till R. St:r förrän i Juni
månad och sålunda fördröjde riksdagens slut. Vid den påföljande
eller 1856 års riksdag förenades statsregleringarne åter; men
då förekom den stora löneregleringsfrågan, hvilket, tillika med
jernvägsfrågan, gjorde att riksdagen räckte ett år 5 månader.
Under 1860 års riksdag voro de 7 första hufvudtitlarne expedierade
den 4 Maj; den åttonde hufvudtiteln var den gången af
mer än vanlig betydenhet, kom först längre fram och bidrog
till riksdagens längd.
Hvad nu arbetssättet i Stats-Utsk:t beträffar, må det tillåtas
mig att yttra några ord. F. n. är Stats-Utsk:t deladt i tre
afdelningar, af hvilka riksgälds- och utgifts-aldelningarne hafva
mycket att göra, då deremot inkomst-afdelningen långa tider har
så godt som ingenting. Om nu Utsk:t i stället delade sig i fyra
afdelningar och fördelade arbetet jemnare; om dessa afdelningar
arbetade både för- och eftermiddagar, hvilket nu vanligtvis
endast sker närmare riksdagens slut; om dessutom de särskilda
Den 6 December e. m.
37!»
afdelningarnes förslag icke, såsom nu, först hänskötos till StatsUtsk:t
in pleno, för att der äfven diskuteras, möjligen återremitteras
till afdelningen och sedan underkastas en ny behandling i
Utsk:ts plenum, innan det öfverlemnas till R. St:rs pröfning,
utan i stället derifrån direkte afgick till Stånden, skulle säkert
Stats-Utsk:t vara färdigt ined sitt ardete på 24 månader, då
Ständerna hade tillräcklig tid qvar på sig för att afgöra frågorna.
Man har hört den besynnerliga indvändning göras mot förslaget,
att det skulle leda till perpetuella riksdagar; ty så snart
ärendeua icke medhunnos, skulle Konungen sammankalla urtima
riksdag. För min del anser jag att vi hafva mera skäl att
frukta perpetuella riksdagar nu; man behöfver i detta alseende
endast påminna sig, huru R. St:r samlades i Oktober 1856 och
skiljdes ej förrän i Mars månad 1858, för att åter sammankomma
i Oktober 1859. Denna 1859 års riksdag räckte till slutet
af 1860. Ärendena kunna under närvarande förhållanden aldrig
få den grundliga behandling, som erfodras; nu ölvergifves riksdagen
af en mängd riksdagsmän under sommaren, hvilken för
öfrigt hlifver olämplig såsom arbetstid. Helt annat skulle förhållandet
blifva, om arbetstiden koncentrerades på 4 månader.
Mycket har blifvit yttradt derom att förslaget icke medgifver
Konungen rätt att upplösa riksdagen, samt att detta skulle
(öranleda en vådlig rubbning af förhållandena mellan de begge
statsmakterna, samt att R. o. Ad. af dessa skäl ej borde anta
ga
förslaget. För min del måste jag uppriktigt bekänna, att jag
icke förstår detta. Skälet skulle ega sin riktighet, om representationen
tillsattes h. o. h. genom val; men då detta nu endast
är förhållandet med tre af Stånden och R. o. Ad. deremot återkommer
på grund af sin sjelfskrifvenhet, skulle genom det önskade
stadgandet Adeln liksom sättas utom räkningen.
Man har vidare påstått att bifallandet af detta förslag skulle
göra det omöjligt att antaga det representationsförslag, som man
har att vänta från regeringen.
Detta bör dock icke afskräcka oss. Omfattas det förslag,
regeringen framlägger, med sympati af alla 4 Stånden, finnes
intet hinder att antaga detsamma. Skulle, genom det nu
förevarande förslagets antagande, R. St:r sammanträda redan i
början af år 1864, och man ej då anser den allmänna opinionen
fullt mogen för det förväntade representationsförslaget, finnes
intet hinder att hos K. M. anhålla, att förslaget måtte blifva
hvilande tills nya val skett. Förlusten i tid blefve ett år. Detta
uppskof är väl ej af den betydenhet, att man förskjuter ett godt,
som nu erbjudes, för hoppet om ett godt, sorn man ej känner.
Jag vill ej längre upptaga R. o. Ad:s tid med afseende på
denna fråga. Jag tillåter mig endast att slutligen fästa uppmärksamheten
på en omständighet, som vid detta tillfälle ej bör
h. o. h. förbigås, nemi. att den närvarande representationen bör
låta sig angeläget vara alt, så länge den under nuvarande former
förefinnes, så väl som möjligt uppfylla sitt höga kall; och
särskildt torde R. o. Ad., sorn till följd af sin börd eger den
380
Den 6 December e. m.
företrädesrätten, att sjelfskrifven närvara vid riksdagarne, böra
anse det som en pligt att motsvara denna, genom att talrikt
och så beständigt, som möjligt, deltaga i öfverläggningarne i de
frågor, som komma under R. St:rs bepröfvande — hvilket under
nu gällande lagar ej sker på ett sådant sätt, att ej en förbättring
vore önsklig.
På nu anförda skäl anhåller jag om bifall till förslaget.
Flera ledamöter yttrade härtill bifall.
ffr von Ehrenheim, Pehr: Vänner och motståndare till
detta förslag äro allt för mycket ense om de fördelar, det innebär,
för att en af förslagets motståndare skulle behöfva att upptaga
R. o. Adms tid med att för sin räkning utveckla dessa fördelar.
Jag skall således inskränka mig till att söka visa, det
förslagets brister äro så stora, att man ej för fördelarnes skull
kan och bör dermed öfverse. Bland dessa brister räknar jag
till en början, att nästan intet blifvit gjordt för att möjliggöra att
ärenderna medhinnas på den tid af 4 månader, som för riksdagens
fortfarande blifvit bestämd. Flere ledamöter af StatsUtskrt
hafva redan visat, att all föregående erfarenhet går ut på
att statsregleringen omöjligt kan på så kort tid medhinnas, och
om än en f. d. ledamot af nämnde Utsk. sökt visa motsatsen
och till stöd för sin åsigt anfört åtskilliga data, så får jag säga
att just dessa data bevisa för hans motståndares åsigt, då de innebära,
att äfven under gynnsamma förhållanden vida öfver 4
månader behöfts för statsregleringen, den tid alldeles afräknad,
som åtgår för ceremonier och motioner. Men äfven andra Utsk.
än Stats-Utsk:t medhinna icke sina göromål; så Lag-Utsk:t, som
det tillkommer att granska mången gång ganska vidlyftiga lagförslag,
och som icke, utan att uppoffra R. St:rs andel i lagstiftningen,
kan undgå att en sådan granskning verkligen fullgöra.
Blott ett enda exempel må i detta afseende anföras: K. M:s
vid sista riksdagen aflemnade Propos. om dråp och mord, som
ankom till Ständerne i början af November 1859 och hvarom
skrifvelse afläts i Oktober 1860, eller efter en tid af cirka lii
månad.
Med undantag af borttagandet af ceremonier och förkorttandet
af motionstiden, har, som sagdt är, ingenting blifvit gjordt
för att förkorta riksdagsarbetet, utan man har väntat allt af den
absoluta föreskriften att riksdagen skall på fyra månader afslutas.
För denna trollformel skola alla svårigheter vika, alla parlamentariska
ovanor afläggas och dermed skall en ny sakernas
ordning inträda. Efter min tanke verkar den aldeles motsatsen,
emedan den inom Utsk:n framkallar tvister om föredragningsordningen,
som, då riksdagen skall vara afslutad till viss dag,
blifver af framstående vigt, och den gör dessutom omöjligt att
sammanhålla R. St:r, äfven om förhållanden af största vigt göra
det nödvändigt eller önskligt, och sådana förhållanden — derföre
icke alltid af natur att böra föranleda urtima riksdag —
Den 6 December e. m.
381
skola nogsamt hädanefter inträffa, liksom de förut, äfven inom
vårt minne, inträffat. Stadgandet kan icke förklaras annorlunda,
än som det oerhördaste misstroende-votum af representationen
emot representationen sjelf, och för min del vill jag icke dermed
vanställa vår Grundlag.
Icke heller har Konungen fått rättighet att upplösa riksdagen
och vädja till nya val. Denna rättighet är dock icke blott
en Konungens, utan äfven en folkets rättighet; ty det är folket,
som, vid en upplösning af representationen, kallas af Konungen
till skiljedomare, och icke må representationen på både Konungamaktens
och folkets bekostnad tillskansa sig rättigheter och
göra sig oafsättlig. En talare har yttrat, att denna fråga ej angår
R. o. Ad., som af en upplösning icke kan förändras, men,
enligt l:sta §:n af gällande R. O., är R. o. Ad. Svenska folkets
representanter, lika väl som de öfriga Stånden, och jag hoppas
att R. o. Ad. aldrig skall glömma att denna dyrbara rätt medför
förbindelsen att i hvarje fråga föra Svenska folkets talan
och bevaka dess rättigheter.
Slutligen må anmärkas, att icke något öfvergångs-stadgande
finnes i afseende på grundlagsfrågors behandling, utan skola de
frågor af sådan natur, som vid denna riksdag kunna blifva hvilande,
ovilkorligen, om förslaget blifver lag, behandlas af den riksdag,
som sammanträder den 15 Januari 1864 — ett förhållande,
hvars betydelse må bero af de frågors vigt, som vid denna riksdag
kunna blifva hvilande, men som i alla händelser strider emot
den åsigt om en längre betänketids behöflighet för sådana frågor,
som, såväl i nu gällande Grundlag, som äfven i förslaget
gjort sig gällande.
Jag anhåller om afslag å Betänkit.
Många bifallsyttringar följde på detta anförande.
Hr Fahnehjelm, Gustaf: Sedan detta förslag redan funnit
flera utmärkte försvarare, hvilka så vältaligt framställt dess fördelar,
återstår för mig föga eller intet att tillägga. Det är af
alla, icke allenast dem, som på detta rum yttrat sig, utan äfven
af alla andra inom landet erkändt, att riksdagarnes återkommande
hvarje år skulle i väsendtligt mån bidraga att höja intresset
för de allmänna angelägenheterna, äfvensom att det skulle bidraga
att utveckla den medborgerliga andan. Det kan dervid
icke vara deras afsigt, som nitälska för reformen, att densamma
skulle leda till en rubbning af de gränser, som äro bestämda
för Konungs och Ständers ömsesidiga förhållanden. Man har
endast velat åstadkomma en lifligare verksamhet inom samma
område och en större vexelverkan, som skall gifva Konungamakten
ett fastare stöd och väcka den andra statsmaktens intresse
för sina egna angelägenheter.
Under erkännandet af dessa fördelar, har man likväl lagt
särdeles vigt på de praktiska svårigheterna, och deribland särskildt
på svårigheten att på 4 månader medhinna statsreglerin
-
382
Den 6 December e. m.
gen. Detta har dock af en ledamot sedan flere riksdagar af
dåvarande Stats-Utsk. blifvit på ett segrande sätt vederlagdt.
Flere föregående talare hafva redan anmärkt, att detta förslag
icke medgifver Konungen rätt att upplösa riksdagen. Jag
skulle äfven anse detta vara ett tillräckligt skäl för förslagets
förkastande, såvida nemi. icke i Sverige, i motsats till andra
länder, det särskilda förhållande egde rum, att en upplösning icke
komme att särdeles inverka på representationens sammansättning.
De 4 Stånden skulle säkerligen, om riksdagen blefve af
K. M. upplöst, återkomma med hufvudsakligen samma fysionomi
som förut; och om någon förändring i detta afseende egde rum
med den kammare, som innesluter städernas representanter, så
gäller hvad jag redan yttrat åtminstone om de tre öfriga. För
öfrigt torde denna Konungens rätt att upplösa riksdagen icke
vara af någon särdeles vigt under vårt nuvarande statsskick.
Ministéren faller icke i vårt land derföre att den förlorar en
votering, utan den står qvar lika fast och lika säker i alla fall,
och den utrikes politiken utgör icke heller föremål för R. St:rs
behandling; Konungen ensam är i detta alseude rätten förbehållen.
Föregående talare hafva tillika fästat uppmärksamheten på
den vigt, denna fråga eger lör detta Stånd. Svenska folket förväntar
ovilkorligen af Adelil ett välvilligt tillmötesgående af de
önskningar, som på sednare tider på alla möjliga sätt så otvetydigt
gifvit sig tillkänna, och som nu troligen komma att ytterligare
bekräftas genom de båda folkvalda Ståndens bifall till
detta förslag. Jag vet visserligen att många på detta rum anse
det mera ridderligt att bibehålla den stolta hållningen, äfven om
man känner sig svagare, och att det är bättre att falla än att
gifva vika för påtryckningen; men vi böra dock komma ihog,
att de intressen, vi här representera, äro snarare idéella än reala
och praktiska. Tiden är deremot real och praktisk, och kanske
skall man, om vi blindt sätta oss emot hvarje förändring,
som af landet anses såsom en förbättring, inom kort fordra af
oss sådane uppoffringar, der det gäller vårt vara eller icke vara.
Det sociala lifvet utvecklar sig alltjemt i nya former, Regering
och representation hafva nyligen samverkat, för att inom kommunerna
väcka den medborgerliga andan till lif, allting omkring
oss går med snabbhet framåt, likasom drifvet af en friskare
flägt;— huru kan man då hoppas att bibehålla den institution,
som bör vara centrum för nationens verksamhet, brännpunkten
af det nationella lifvet, nedtyngd af samma otympliga former,
insnörd i samma hämmande tvångströja?! Och för detta hus
särskildt, hvilken betydelse skulle icke denna förändring innebära?
Vi behöfva i Konst.-Utskits afgifna Retänkm icke gå längre än till
N:o 3, så skola vi der finna ett hvilande förslag till grundlagsförändring,
innehållande, att i ett Stånd icke må lättas något
beslut med mindre än 30 ledamöter der äro närvarande. Såsom
hvar och en torde inse, är detta förslag egentligen rigtadt mot
detta Stånd, just med anledning af det sätt, hvarpå R. o. Ad.
Den 6 December e. m.
383
uppfyller eller, rättare sagdt, försummar sitt kall såsom representanter.
Den klagan, som i detta afseende förnimmes, är ingalunda
obefogad. Vi veta litet hvar, att under sommarmånaderne
dessa bänkar äro glest besatta och att ganska vigtiga beslut under
denna årstid fattas af ett antal, ej en gång uppgående till
det i Konst.-Utskds Mein. föreslagna. Genom den föreslagna förändringen
få deremot ärendena en raskare fart, intresset växer
i samma mån, som utsigten att snart komma till ett resulsat, oell
R. o. Ad. skall då säkerligen icke tveka, att under de 4 vintermånaderna,
med den ifver och det nit, som vid dagens sammanträde
blifvit ådagalagdt, deltaga i riksdagsärendenas behandling.
Värdigt representerad, med omsorg vårdande de pligter, som
sjelfskrilvenheten ålägger, skall då den Svenska Adeln kunna
göra sig räkning på Med-Ståndens aktning ocii förtroende, och
det kan då blifva för oss en möjlighet, men också den enda,
att bevisa våra vedersakare, att Riddarhuset icke är en murken
gren, som bör bortskäras, att inom det lysande skalet af stora
minnen och höga traditioner ännu finnes en frisk och lifaktig
kärna. Jag anhåller om bifall.
Hr Nordenfalk, Garl: Det gifves väl knappast någon,
som nitälskar för vår statsförfattningsutveckling i konstitutionel
rigtning och icke medger att ett stort och vigtigt steg derutinnan
vore taget, genom införande af årliga riksmöten. Härom
har ock nästan blott en mening gjort sig gällande, såväl under
diskussionen i afton, som vid de öfrige tillfällen, denna fråga varit
å bane. Men detta förslag, som nu ligger till antagande eller
förkastande hos Ständerna, innehåller derjemte, såsom förut blifvit
påpekadt, en bestämmelse, och saknar en annan, hvilka synas
mig omöjliggöra förslagets antagande. Genom stadgandet
att riksdag endast finge räcka fyra månader, oaktadt de mest
trängande, af alla insedda, behof fordrade dess fortvaro, harden
ena statsmagten satt sig under ett förmynderskap, lika litet förenligt
med dess värdighet, som med dess fördel.
Jag vet ej hvad som, uti en olycklig stund, förmådde
Konst.-Utsk:t att i motionärens förtjenstfulla förslag införa och
genomdrifva en dylik bestämmelse; men var det fruktan för
regerande Ständer, så må man väl säga, att Utsk:t sett spöken
midt på ljusa dagen. Det hade ju alltid, äfven utan ett dylikt
stadgande, stått regeringen fritt att hemförlofva Ständerna efter
fyra månaders sammanvaro. Och hvad fara hade väl dessutom
legat deri, att denna fortsatts Maj månad ut, ja Juni och Juli,
om så skulle påfordrats? Att åter på dylik väg, såsom några
talare önskat, tvinga Ständerna till llit, vore ett sätt att göra sig
till förmyndare öfver sig sjelf, sorn, hvad påföljd det än hade,
åtminstone ej vore egnadt att öka representationens aktning hvarken
för sig sjelf eller hos andra. Det påminner allt för mycket
om dessa olyckliga, som måste söka hvarje tillfälle till yttre
tvång, för att förmå sig till uppfyllande af en pligt, den de
i annat fall hvarken kunna eller vilja fullgöra.
384
Den 6 December e. m.
Stadgandet är emellertid icke blott icke af behofvet påkalladt,
utan företer derjemte allvarsamma olägenheter.
Afven förslagets varmaste anhängare torde medgifva att
tiden af fyra månader, under nuvarande förhållanden, är så
knappt tiltagen, som möjligt. Man har tvistat om, huruvida
statsregleringen skulle hinna under denna tid uppgöras eller icke.
Noggrannt öfvervägda, synas mig de skäl, som anförts emot tillräckligheten
af denna tid, hafva största vitsordet. Men äfven medgifvet
att statsregleringen jemte de motioner, som röra densamma,
skulle kunna hinna beredas, diskuteras och afgöras inom
den utsatta tiden, så vore dock detta säkerligen allt. Men nu
är det icke de sällan återkommande riksmötena allena, som
förorsakat denna massa af olikartade göromål, hvarmed representationen
är öfverhopad. Det är den mer än vanligt hastiga och
kraftfulla utveckling, hvari vi, efter ett halft sekels domning,
befinna oss, som nödvändiggör detta rastlösa lagstiftningsarbete,
hvilket måste fortfara och ökas i mån som de nya idéer, hvilka
inträngt, fordra former för sin verksamhet och utveckling. Men
hvarifrån taga tid till behandling af alla dessa frågor om förbättring
i våra lagar, i vårt penningeväsen, i hela vår ekonomiska
lagstiftning, deri regeringen mer och mer erkänner Ständernas
rätt att deltaga? Ett enda lagförslag af större omfattning är
ensamt tillräckligt att med de återremisser och sammanjemkningar,
hvilka äro en följd af representationens beskaffenhet, taga
dennas verksamhet för lång tid i anspråk. De oerhördt tunga
former, hvarunder vi arbeta, kunna någorlunda fördragas genom
den nästan oinskränkta tid vi faktiskt ega att vara tillsammans.
Men fara vore sannerligen för handen att genom den inskränkning
häri, som är föreslagen, vår representation nedsattes till rolen
af en blott skattebeviljande ständerförsamling, som vore föga
hulpen dermed att regeringen egde, när henne så för godt syntes,
för något visst särskildt ärende sammankalla en urtima riksdag.
Det vore åtminstone ett elakt skämt att påstå den representation
ega initiativ, hvars åsigter och förslager, såvida de ej
rörde med statsregleringen sammanhang egande ämnen, icke
kunde komma under öfverläggning och pröfning. Jag tror man
bör väl betänka sig, innan man sätter sig i det dilemma, att antingen
nödgas lemna de vigtigaste frågor oafgjorda, eller ock,
vore det äfven med den andra statsmagtens bifall, uppenbart
öfverträda en lag och dertill en Grundlag.
Man har velat underkänna betydelsen af regeringens rätt,
hvad Sverige angår, att upplösa representationen och genom
nya val vädja till nationen. Förhållanden kunna dock inträffa,
som kunde föranleda regeringen att upplösa riksdagen, med
hopp om framgång vid de nya valen. Om t. ex. hela Sveriges
press, såsom någon gång händer, lifligt agiterade för en viss
fråga och i denna hade med regeringen öfverensstämmande åsigter,
är jag öfvertygad, att valen till de tre Stånden skulle få
en annan utgång, än om samma magter voro frågan emot,
Klart
Den 6 December e. m.
385
Klart är äfven att med det stigande politiska lif, vi hafva att
emotse, förhållanden, som skulle göra en rätt sådan, som den
ifrågavarande, behöflig, skola i framtiden uppstå oftare än hittills.
Men förslagets olägenheter såväl i afseende härå, sorn i
fråga om stadgande af bestämd tid för riksdags sammanvaro,
må emellertid vara större eller mindre — och att det är olägenheter,
det medgifva förslagets anhängare sjelfva —, så qvarstår
likväl oformligheten af dylika förhållanden, en oformlighet
så stor, att den skulle göra vår grundlag härutinnan till den ende
i sitt slag. Formen kan måhända någon gång förbises för
innehållet, men former, när de, såsom här, röra ett rikes grundförfattning,
äro en makt, som, tror jag, måste aktas och hvilken
aldrig ostraffadt förbises. Jag vet ej hvilket öde förslaget
skall röna hos Ständerna, men det torde endast vara rättvisa att
medge, det betänkligheter skola möta vid slutliga antagandet af
en lag, som beröfvar regeringen en rätt, den der i alla verldens
konstitutionella stater är erkänd såsom ett grundvilkor för all
styrelses fortvaro.
Det är hufvudsakligen på dessa skäl jag tillstyrker förslagets
förkastande i dess nuvarande skick, lika lifligt som jag önskar
att Konst.-Utsk:t måtte under riksdagens lopp framlägga
ett förslag till årliga riksdagar, utan de brister, hvarmed det
förevarande är behäftadt.
Afven detta yttrande framkallade många bifallsrop.
Frih. Raab, Adam Christian: För min del anser jag,
att den fördel, som skulle tillskyndas samhället genom antagande
af detta förslag, är ganska stor, ty derigenom åstadkommes
en jemnare gång i hela statsmachineriet, en större politisk
bildning och utveckling samt en lifligare vexelverkan mellan
regering och folk.
Man har här talat om att riksdagen ej skulle kunna afslutas
på fyra månader, och att orsaken dertill ligger i omöjligheten
att på denna tid genomgå statsregleringen. Hr Bildt har
dock genom sifferuppgifter, hemtade från Stats-Utsk-.ts prot,.
bevisat att det låter sig göra. Skulle någon vilja betvifla dessa
uppgifter, böra de vederläggas med lika ovedersägliga bevis, d.
v. s. med siffror.
Vidare har här yttrats, att Lag-Utsk:t möjligen skulle kunna
få till handläggning sådane ärender, som icke kunna inom
den föreskrifna tiden medhinnas. Jag instämmer deruti, såvida
Lag-Utsk:t fortfarande, såsom nu, skall göra sig till eu fullkomlig
lagberedning. Aro deremot de från regeringen kommande
lagförslagen till alla delar utarbetade vid deras öfverlemnande
till R. St:r, torde de utan svårighet kunna hinna afgöras.
Man har om Ekon.-Utsk:t sagt, att det ofta får på sin lott
så mycket, att det med svårighet medhinner detsamma; men,
om så är, hvarföre vill då Utsk:t ej öfverlemna åt annat Utsk.
B. I. 25
386
Den 6 December c. m.
att behandla någon del af de ärenden, som blifvit detsamma
anförtrodda? Förslaget om tillsättande af ett särskildt Utsk. för
behandlande af skolfrågor har ju blifvit ifrigast bestridt af sagde
[Jtsk:s egna ledamöter.
Den vigtigaste invändningen emot detta förslag är den, att
Konungen genom detsamma helt och hållet betages rättigheten
att vädja till nya val. Detta vore särdeles vigtigt, om vi vore
delade på 2 kammare, men deremot af föga betydenhet med
vårt representationssätt och indelning i 4 Stånd. Upplösningsrätten
har icke heller någonsin varit begagnad här i landet. 1
Norige deremot har den tillämpats, men man måste besinna, att
representationen der består af endast valda ledamöter, och att
genom upplösningsrättens användande der en betydlig förändring
i sinnesstämning och åsigter hos de nyvalde kan komma att
ega rum.
Gr. Mörner har sagt, att den tid, då vi hade riksdag hvart
femte år, R. o. Ad. mera mangrannt infann sig vid riksdagarne
och med mera intresse följde riksdagens hela gång. 1834 bevistade
jag för första gången någon riksdag;, hitkom i Juni, och
nog fann jag bänkarne då lika tomma som vanligtvis är fallet
under uuv:de förhållanden på den tiden af året.
Jag vill nu ej längre uppehålla R. o. Ad., utan får blott,
med beklagande att motionären är sjuk och således ej närmare
kan redogöra för förslaget, anhålla om bifall till detsamma.
Gr. Mörner, Carl Göran Detlof: Af föreg:de talare har
så mycket blifvit ordadt både för och emot detta förslag, att
jag ej vill länge upptaga R. o. Ad:s dyrbara tid. Här har blifvit
af flere talare påpekadt, att inom den bestämda tiden af 4
månader de ärenden, som det åligger R. St:r att handlägga,
och särskildt statsregleringen, icke skulle medhinnas. En annan
talare, som vid flere föreg:de riksdagar varit ledamot af StatsUtsk:t,
har deremot, med åberopande af några sifler-uppgifter rörande
ärendernas gång och den tid, som för deras handläggning
erfordrats vid dessa riksdagar, velat bevisa, at farhågorna i
detta fall äro ogrundade. Då jag vid en af nämnde riksdagar
jemväl var ledamot af Stats-Utsk:t och i öfrigt temligen noga
följt riksdags-ärenderne under ifrågav:de tid, tager jag mig friheten
påkalla en granskning af de uppgifne siffrorne, till utredande
i hvad mån de kunna anses bevisande i det omnämnda
afseendet. Förbemälda talare har funnit att vid 1847—1848
års riksdag statsregleringen fortast blef färdig. Det uppgafs att
Utsk:t ej börjat sitt arbete förrän i Januari månad, och att både
den ordinarie och den extra statsregleringen inkom till Ständerna
den 14 April. Då var ju emedlertid redan den tid förliden,
som i det nu under öfverläggning varande förslaget blifvit
beräknad för göromålens afslutande så väl inom Utskm som
inom representationen; och hvarifrån skulle således den tid tagas,
som ytterligare vore behöflig för frågornas afgörande i Stånden,
för återremissers expedierande och besvarande, uppgörande
Den 6 December e. m.
387
al sammanjemkningsförslag, dessas öfverlemnande till R. St:r,
och slut), för voteringspropositioners uppsättande och voteringarnes
verkställande i förstärkt Utskott? Vid 1850—1851 års
riksdag var den ordinarie statsregleringen färdig den 7 April,
men den extra-ordinarie sades deremot hafva inkommit först i
Juni. Från denna riksdags arbeten kan således icke hemtas
bevis för möjligheten att på 4 månader medhinna riksdagsgöromålen.
Vid 1856 års riksdag anmärkte talaren, att flere saker
af stor betydenhet förekommo, och att dessas handläggning medtog
mycken tid, men talaren omnämnde hvarken när den ena
eller andra hufvudtiteln inkom till Stånden eller vid hvad tid
deras behandling hos Stånden var afslutad, utan endast att riksdagen
drog ut på 3:dje året.
Vidare yttrar samme talare, att vid 1860 års riksdag voro
de 7 första hufvudtitlarne expedierade den 4 Maj; men att
den åttonde var af så stort omfång, att den medtog särdeles
lång tid. Af alla dessa sifferuppgifter se vi, att ingen gång det
varit möjligt att afsluta riksdagen inom 4 månader, och jag tror,
alt om tillämpning ifrågakommer af det förslag, som nu utgör
föremål för öfverläggningen, det äfven hädanefter svårligen skall
kunna låta sig göra.
Man har vidare mot förslaget framställt en anmärkning,
hvari jag äfven instämmer, nemi. att genom detsamma Konungen
betages all rätt att upplösa riksförsamlingen och genom påbjudande
af nya val vädja till folket. Vigten af att icke rubba
maktfördelningen emellan de bägge statsmakterna, har redan
blifvit framhållen. Flere talare hafva visserligen häremot invändt,
att det med vårt nuvtde representationssätt skulle ligga
mindre vigt på att rättigheten att upplösa riksförsamlingen och
föreskrifva nya val ej är Konungen tillerkänd; men de hafva
på samma gång uttalat sina svmpathier för en mera genomgripande
förändring. För min del skulle jag tro, att regeringen
bör hafva nyssnämnda magt. Alla tiders historia lärer oss, att
den magt, hvaraf demokratien en gång kommit i besittning,
lemnar den ej gerna ifrån sig; och det är derföre, enligt min
tanka, ej rådligt att afhända regeringen förberörda rätt, derest
man anser densamma nödvändig.
Visserligen hafva förslagets försvarare, under erkännande
att brister i detsamma förefinnas, sagt att, då man är ense om
dessas beskaffenhet, kunna de lätt borttagas; men att så kommer
att ske, torde dock ej vara att så säkert lita uppå. Rättigheten
att upplösa riksdagen är äfven under våra nuv:de förhållanden
af icke ringa betydelse. De 3 ofrälse Stånden konstitueras
nu till hvarje riksdag genom nya val. Att uti två af
dessa Stånd nästan samma ledamöter skola, oaktadt nya val,
till hvarje riksdag återkomma, är ett antagande, som jag tror
vara något förhastadt. Man måste val medgifva valmännen i
dessa Stånd så mycket omdöme, att, om de finna sig hafva
gjort ett olyckligt val och utsett en person, som icke till valmännens
belåtenhet fullgjort sitt uppdrag, de då kunna till sitt
388
Den 6 December e. m.
ombud välja en annan. Hvad R. o. Ad. beträffar, har man
sagt, att riksdagens upplösning icke skulle på dess sammansättning
kunna utöfva något väsendtligt inflytande. Enligt mitt förmenande,
är detta påstående origtigt. Det är nemi. icke gifvet att
vid en efterföljande riksdag samma åsigter omfattas af Ståndets
majoritet, och att dessa åsigters förfäktare lyckas vinna pluralitet
vid tillsättningen af de Elektorer, som skola utse Utsk:sledamöterna,
eller att en hufvudman, som eger rätt utgifva fullmakt,
alltid lemnar den åt samma person, äfvensom det är möjligt,
attén hufvudman, som vid den ena riksdagen icke sjelf intagit
säte för sin ätt, deremot vid den följande infinner sig. Af
allt detta — och mycket mera skulle kunna härvid tilläggas
— synes mig påtagligt, att äfven R. o. Ad. kan vid den ena
riksdagen få en helt annan karaktär, än Ståndet haft vid en
föreg:de.
Man har vidare, med erkännande deraf, att det är en brist
i förslaget, att rättighet till riksdagens upplösning ej blifvit regeringen
medgifven, erinrat att representationen ej borde derpå
lägga så mycken vigt. K. M. skulle nog i detta afseende sjelf
bevaka sin rätt. Vi böra då, Mina Hrr! besinna, att det icke
är endast den nuv:de Konungens rättigheter, som här äro i fråga,
utan att det gäller Kouungamagtens för all framtid. Jag
skulle beklaga, om en sådan åsigt, som den nyssnämnda, gjorde
sig inom detta Stånd gällande, och om Adeln ej vore lika mån
om Konungamagtens praerogativer, som om egna rättigheter.
Man har vidare påstått, att förslaget skulle innebära stora
fördelar för R. o. Ad., emedan R. o. Ad. ej skulle behöfva uppehålla
sig vid riksdagsorten mera än fyra månader om året, och
det under den tid, då landtadeln ej vore så upptagen af enskilda
göromål och angelägenheter. För dem, som med mig
dela den öfvertygelse, att det är omöjligt att på 4 månader hinna
afsluta riksdagen, och att Ständernas sammanvaro således
måste förlängas öfver denna tid, för dem är det tydligt att denna
förändring, långt ifrån att blifva en fördel för detta Stånd, i
i stället bereder dess undergång. Att år ut och år in vara i
Stockholm, tror jag ej låter sig förena med landtadelns ställning
i öfrigt.
Man anser, att föreskrifterna om bestämd tid för riksdagens
sammanvaro skulle betrygga mot för långa riksdagar. Men
hvartill gagna dessa föreskrifter, om ärendena icke hinna afslutas?
Konungen måste ju i sådant fall sammankalla Ständerna
till urtima riksdag genast efter den lagtima riksdagens afslutande,
och då intet finnes löreskrifvet om tiden, när den urtima
riksdagen skall slutas, kan ju denna ej behöfva åtskiljas, förrän
ny lagtima riksdag åter sammanträder, och med detsamma är
vägen banad för en Sfander-regering, för hvilken jag hyser stor
respekt.
Man har slutligen påstått, att Adelns vara eller icke varå
berodde på antagandet af detta förslag. Af det redan anförda
synes att jag ej delar denna åsigt, men, om jag häruti missta
-
Den 6 December e. m.
389
ger mig, så är dock, efter min öfvertygelse, fäderneslandets vara
eller icke vara af större vigt, och dä jag anser att genom
förslagets antagande detta möjligen kan sättas på spel, anhåller
jag om afslag å nu föredragna punkt af Betänk:t.
Många ledamöter hördes nu ropa på propos.
Hr Tornerhjelm, Rudolf: J)å tiden redan är långt
framskriden och många talare redan yttrat sig, vill jag söka
att vara kort. Mycket har här talats både för och mot ifrågav:de
förslag. Många talare hafva här antydt, att de väntat
sig att det nya Konst.-Utsk:t skulle framlägga ett nytt förslag
i samma syftning sorn detta. Jag tror för min del att detta
är de obotfärdigas förhinder, och att desamma förr kunnat svara
rent af nej.
Det är hufvudsakligen tvänne skäl, som blifvit anförda mot
detta förslag; det ena att Konungen ej eger rätt att upplösa
riksdagen, det andra att statsregleringen ej skulle medhinnas
på fyra månader. Hvad nu det första skälet beträffar, så, om
vi betrakta saken från dess praktiska sida, skola vi finna, att
det icke är så farligt dermed. Annu har aldrig någon riksdag
efter införandet af vårt nya statsskick blifvit upplöst; och om
man tänker sig att representationen skulle stå i strid med den
andra statsmakten, och densamma upplöste riksdagen, hvad
skulle följden deraf blifva? Jol R. o. Ad. återkom alldeles likadan
sorn förut. I Preste- och Bonde-St:n skulle upplösningen
icke verka någon förändring, men möjligtvis på Borgare-St.
Vidkommande statsregleringen, hafva flere af föreg:de StatsUtsk:s
ledamöter upplyst, att densamma skulle kunna medhinnas
på 4 månader. Den erfarenhet, jag sjelf har från de riksdagar,
då jag varit ledamot af Stats-Utsk:t, gifver mig äfven
anledning att förmoda, det statsregleringen icke lägger något
hinder i vägen för riksdagens afslutande på fyra månader.
Antagandet af detta förslag skulle slutligen medföra stora
fördelar för Adeln. Den skulle under dessa fyra månader lättare
kunna närvara vid riksdagarne och der deltaga i beslut
öfver landets angelägenheter; hvarjemte Ståndet skulle blifva i
tillfälle att taga i anspråk många utmärkta och framstående
personligheter, hvilka, äfven med bästa vilja, ej under hela tiden
nu kunna närvara vid riksdagarne.
Jag vill icke längre uppehålla R. o. Ad., utan anhåller om
bifall till Utsk:ts förslag.
Ropen på propos. förnyades.
Hr Skogman, Garl Johan A If red: Till sin princip godkänner
jag detta förslag, men måste, med ani. af de praktiska
svårigheterna vid dess tillämpning, yttra några betänkligheter mot
detsamma. Hvad beträffar Hr Bildts uppgifter om statsreglerin
-
390
Den 6 December e. m.
gen vid föreg:de riksdagar, alltsedan 1847, måste jag påstå, att
dessa gjort på mig ett motsatt intryck än jag hade önskat. Jag
vill förbigå alla de af honom uppräknade riksdagarne ända till
den sista, och endast uppehålla mig vid statsregleringens gång
vid densamma. Det är visserligen sannt, att de 7 första hufvudtitlarne
voro inkomna till Exped.-Utsk:t d. 4 Maj; men Utlåt:t
om den 8:de inkom först den 3 Juli. Det innefattade 125 pnnkter,
upptagande 183 sidor, och vid detsamma voro 38 sidor
med reservationer bifogade, hvarigenom vidlyftig diskussion måste
uppkomma och förorsakade äfven en betydlig tidsutdrägt.
Derefter behöfdes någon tid för de många återremissernas expedierande
och sammanjemkning i Utsk:t af alla yrkanden,
och sedermera för uppsättandet af voter:s-propos:r till förstärkt
Stats-Utsk. Man ser deraf, att riksdagen omöjligen kunnat sluta
på 4 månader och aldrig skall kunna göra det, så länge ej någon
genomgripande förändring i vårt riksdagsmachineris gång
vidtages. Dessutom har statsregleringen på sednare tider blifvit
af mycket större omfång än förr; dels hafva motionerna
tilltagit i antal, samt sluti. jernvägarne och hvad dertill hörer
betydligt förökat Stats-Utsk:ts göromål.
En föreg:de talare har på ett särdeles varmt och vackert
sätt framställt den önskan, att förslaget måtte återkomma vid
denna riksdag, befriadt från de bristfälligheter, som nu vidlåda
detsamma. Deruti instämmer jag på det lifligaste med honom.
F. n. måste det afslås, och jag får förklara, att jag dertill lernnar
min röst.
Hr Cederschiöld, Robert Theofron: I Sverige finnas,
såsom vi alla veta, två statsmakter, Konung och Ständer.
Den förra af dessa är i ständig utöfning af sin verksamhet,
den sednare deremot blott hvart tredje år. lfrågav:de förslag
åsyftar, att äfven denna sistnämnda statsmagt skall hvarje år
utöfva sin verksamhet. Huruvida förslaget bör bifallas eller ej,
beror således derpå, om man anser det vara nyttigt att R. St:r
under 2 år i sender ligga i dvala och endast hvart 3:dje år
komma till lif. De som anse detta vara nyttigt, böra naturligtvis
förkasta förslaget. De åter, som, lika med mig, hysa
den åsigten, att R. St:rs årliga verksamhet skall åstadkomma
mera samverkan mellan regering och folk samt gifva mera lif
och kraft åt statsmachineriets gång, böra deremot bifalla förslaget,
såvida nemi, detsamma icke är behäftadt med sådana
fel, att detsamma af sådan anledning bör förkastas.
Hvilka äro nu de fel, som mot förslaget blifvit framställda?
Så vidt jag kunnat fatta, endast två. Det första är, att
man skall hafva gjort ett förfärligt ingrepp i Konungamagten,
då man beröfvat Konungen rättigheten att upplösa riksdagen.
Förslaget innehåller dock icke annat än ett hinder för Konungen
att under fyra månader åtskilja riksdagen. Men man har
härvid glömt, att ett sådant stadgande förefinnes ju redan nu
uti 109:de §:n R. F., som innehåller, att R. St:r skola vara till
-
Den 6 December e. m.
391
sammans trenne månader från den dag, då Konungen låtit om
statsverkets tillstånd och behof R. St:r eller deras Stats-Utsk.
underrätta, samt att, derest vid nämnda tids förlopp, R. St:r
ännu icke hafva riksdagsärendena afgjort, de skola anmäla det
hos Konungen och äska att riksdagen måtte fortfara någon viss
tid af högst en månad derefter, hvilket Konungen ej ege magt
att vägra eller förhindra.
Om det nu skulle vara en fördel för Konungen, att så fort
som möjligt kunna blifva Ständerna qvitt, så främjas denna fördel
i någon mån just genom antagande af detta förslag; ty efter
detsamma skola Ständerne åtskiljas efter 4 månader 5 dagar,
då Konungen deremot, efter det nuv:de förhållandet, icke kan
åtskilja dem förr än efter 5 eller åtminstone 4^ månaders sammanvaro.
Det är således snart sagdt löjligt att säga, att genom borttagande
af Konungens rätt att upplösa riksdagen ett attentat
blifvit gjordt mot ett af Konungens prerogativer.
Det andra felet, som mot förslaget blifvit’ anmärkt, består
deruti, att riksdagen ej skulle få räcka öfver 4 månader.
Om detta är ett fel, så får jag till en del skrifva det på
min räkning, emedan jag, såsom ledamot af Konst.-Utsk:t vid
förra riksdagen, bestämdt påyrkade, att det måtte göras till ett
oeftergifligt vilkor för förslagets tillstyrkande, att riksdagen skulle
vara inskränkt inom viss tid, på det att icke riksdagarne skulle
blifva permanenta.
Vidare har man påstått, att icke statsregleringen skulle
kunna medhinnas på denna tid af 4 månader. Detta har dock
blifvit klart och tydligt vederlagdt af en af föreg:de riksdagars
Stats-Utsk:s mest utmärkte ledamöter, och då det dessutom ej blir
fråga om att hvarje år uppgöra en ny statsreglering från första
till sista punkt, utan endast ändringar uti den förut gällande,
torde den mycket väl kunna medhinnas.
Hvad de öfriga Utsk:n beträffar, är jag öfvertygad, att om
riksdagen sammanträdde i medlet af Januari, och man då arbetade
med friska krafter, de vigtigaste ärenden inom den bestämda
tiden skulle nå sitt slut.
Då jag således fortfarande är af den ölvertvgelsen, att detta
nya förslag i alla afseenden skulle vara för fäderneslandet gagneligt,
emedan det skulle gifva mera lif och kraft åt statsmachineriets
gång, samt bereda mera samverkan mellan regering och
representation, kan jag icke finna annat, än att detsamma bör
antagas. Jag röstar för bifall dertill.
Flere ledamöter tillkännagåfvo sitt bifall härtill.
Frih. Sprengtporten, Jakob Wilhelm: För min del
måste jag afstyrka detta förslag, på grund deraf att det icke
livilar på konstitutionella principer, ty å ena sidan betages Konungen
ett vigtigt prerogativ att kunna åtskilja Ständerna, och
å den andra blifver riksdagsarbetet, genom antagande af det
-
392
Den 6 December e. m.
samma, antingen ett hastverk eller också ofullständigt, hvilket
jag anser icke öfverensstämma med Svenska folkets rättmätiga
fordringar af sina representanter. Jag har dessutom ett annat
skäl att yrka afslag 3 denna fråga. På R. St:rs bord hvilar
f. n. ett förslag om prorogation af riksdagen. Antages detta
sistnä i nda förslag, vinnes samma fördelar, som genom det nu
under öfverläggning varande, utan att vara förknippadt med de
svårigheter, som vidlåda detta.
Sedan öfverläggningen förklarats härmed fulländad, samt
Hr Gr. o. Landtm, upptagit de derunder gjorda yrkanden å dels
antagande och dels förkastande af förev:de förslag, framställde
Hr Gr. o. Landtm, först propos. på förslagets antagande, hvartill
svarades starka nej, blandade med ja, och sedermera propos.
på detsammas förkastande, då svaren utföllo med talrika
ja, blandade med många nej; och förklarade Hr Gr. o. Landtm,
sig nu hafva funnit ja öivervägande.
Många ledamöter yrkade votering.
Upplästes och godkändes följande förslag till voteringspropos.
:
»Den som antager det uti 6:te punkten af Konst.-Utsk:ts
Mern. N:o 2 upptagna förslag om ändring i åtskilliga grundlagsparagrafer,
ang:de riksdags hållande hvarje år, röstar
Vinner nej, förkastar R. o. Ad. ifrågav:de förslag.»
Sedermera företogs voteringen och befunnos efter dess slut
rösterna hafva utfallit sålunda:
Ja — 118.
Nej — 147.
Hr Sandströmer, Carl Johan Albert: Emot det af
R. o. Ad, nu fattade beslut får jag härmed anmäla min reservation.
Anmältes och bordlädes nedannämnde från Utsk:n inkomne
Utlåtrn och Retänkm, nemi. från
N:o 7, Berättelse ang. verkställd undersökning och granskning
af Bankoverkets tillstånd, styrelse och förvaltning;
N:o 8, i fråga om afskrifning af Låne-kontorets i Malmö
återstående fordran hos förre Kamercraren E. P. Lindstedt;
den det ej vill, röstar
Banko-Utskoltct:
Den 8 December.
393
Lag-Utskottet:
N:o 6, i ani. af väckt motion om ett tillägg till K. Förordn.
d. 7 l)ec. 1860, ang. vilkoren för försäljning af bränvin
och andra brända eller distillerade spirituösa drycker;
Allmänna Besvärs- och Elconomi-Utskottet:
N:o 3, i ani. af väckt motion om förbud att utsätta trupps
samling till ådermöte eller dylikt till tid, då gudstjenst pågår;
N:o 4, i ani. af väckt förslag om tillstånd för beväringsskyldige
från Listers och Bräkne härader att undergå vapenöfning
å rnönstringsslätten vid Asarum, i stället för den vanliga
exercisplatsen Wäinö i närheten af Carlskrona;
N:o 5, i ani. af väckt motion om uttjenta underofficerares
och soldaters befordrande till vissa tjenste-befattningar; samt
N:o 6, i ani. af väckt motion ang. ändring i 2:dra §:n 1
mom. af K. Förordn. d. 11 Juli 1862, rörande reglering af presterskapets
löneinkomster.
R. o. Ad. åtskiljdes kl. £ 12 på natten.
In fidem,
O. Brakel.
damlagen den 8 December 1862.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades pleni-proUt för d. 22 sistl. November e. m.
Hr von Krusenstjerna, Mauritz Adolf: Som jag är
nödsakad att för någon tid afresa från hufvudstaden, får jag anhålla
att, med bibehållande af min riksdagsmannarätt, varda
befriad från förtroendet att vara bänkman, äfvensom från uppdraget
att vara suppleant i Ekon.-Utsk:t.
Sedan R. o. Ad., uppå Hr Gr:ns o. Landtmms framställning,
till denna anhållan lemnat bifall, anmodades Ståndets Hrr Elektorer
att välja en suppleant i Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk:t efter
Hr von Krusenstjerna.
394
Den 8 December.
Hr Stjernsvärd, Gustaf Mauritz, anförde skriftligen:
Emot R. o. Ad:s uti sistl. natt-plenum genom votering fattade
beslut, att afslå det från föregående riksdag till afgörande
hvilande förslaget om årliga riksdagars införande, får jag afgifva
min reservation. Sagde förslag, hvars behandling, visserligen
af för mig obekant anledning, blifvit uppskjuten af Högv. PresteSt.
, har dock af de 2:ne valda Riks-St:n blifvit antaget, hvarföre,
under ärendets närvarande ståndpunkt, det uteslutande är genom
R. o. Adis åtgörande, som förslaget kan anses hafva blifvit
afslaget. Jag beklagar detta förhållande, då den omordade
grundlags-förändringen, efter mitt förmenande, nära nog utgjorde
enda medlet att framkalla konstitutionel lif i våra riksdagsförhandlingar,
under vår närvarande, af allmänna omdömet utdömda
ståndsrepresentation, samt derjemte åvägabringa erforderlig
raskhet vid ärendernes behandling och besparing i riksdagskostnaderna.
Hvad de betänkligheter angår, som emot förslagets antagande
under öfverläggningen blefvo anförde, fann jag dem i allo
vederlagde genom de sakrika yttranden, som Hrr Bildt och Cederschiöld
afgåfvo, och hvarigenom den sednare häfdade sitt förvärfvade
anseende, såsom en frimodig kämpe för sanning,! rätt,
samt konstitutionel frihet och utveckling. Genom det af R. o.
Ad. fattade beslut har R. o. Ad. ökat redan varande anmärkningar
emot dess nuvarande representations-sätt.
Fortsattes behandlingen af Konst.-Utskits Mern. N:o 2; och
förekom nu
7:de punkten, om ändring i 52:dra §:n R. F. och 24:de §:n
R. 0., ang:de tillförordnande af Bonde-Stis Sekreterare.
Gr. af Ugglas, Ludvig: För åtskillige af detta Stånds
ledamöter torde det vara bekant, att jag aldrig med min röst
biträdt det förslag, som nu är under afgörande. Jag har nemi.
hittills ansett de skäl, sorn föranledt 1809 års lagstiftare att åt
Konungen öfverlemna utnämnandet af Bonde-Stis Sekreterare,
fortfarande bestå. Förhållandena hafva dock nu förändrat sig.
Som vi veta, har Bonde-St. i sistförflutna plenum utan votering
bifallit, att alla jordegare skola hädanefter vara valbara till
nämnde Stånd, ett beslut, som på det högsta hedrar detsamma,
och innebär garantier, som icke föru funnos. Jag kommer således
att nu, med anledning af detta inträffade faktum, rösta
för förslaget om rättighet för Bonde-St. att sjelft lä utse sin
Sekreterare.
Efter härmed slutad öfverläggning och uppå framställd propos.
, blef det ifrågav:de förslaget af R. o. Ad. antaget.
Den 8 December. 395
8:de punkten, om ändring i 85:de §:n R. F.; samt
9:de punkten, om ändring i 90:de §:n R. F.
Dessa förslag antogos.
Sedan Mem:t sålunda blifvit slutligen afgjordt, justerades ett
prot.-utdrag derom.
Föredrogs Konst.-Utsk:ts den 26:te och 28:de sisth November
på bordet lagde Mern. N:o 3, med ytterligare uppgift å b vilande
förslag till ändringar i Grundlagarne.
10:de punkten, om tillägg i 109:de §:n R. F. och 80:de §:n
R. O., ang:de uppskof i riksdag
Detta förslag blef af R. o. Ad. antaget.
ll:te punkten, om ändring i åtskilliga §§ af R. O., ang:de
R. o. Ad:s representationsrätt.
Gr. Björnstjerna, Carl Magnus: Att fel finnas i det
nuvarande representations-sättet, torde icke kunna förnekas;
men jag betviflar, att ett antagande af förevarande förslag skulle
leda till någon verklig förbättring. Grundfelet i R. o. Ad:s representation
torde få sökas i bristen på garantier för bildning och
förmögenhet hos Ståndets ledamöter, icke i sjelfskrifvenheten i
och för sig. Att bota detta fel är utan tvifvel R. o. Ad:s pligt,
ej att borttaga den grund, hvarpå hela adels-idéen hvilar. Det
är dock detta sednare, som förslaget åsyftar, ty, Mina Hrr! utan
sjelfskrifvenhet finnes ingen Adel. Jag menar en politisk, icke
en pappers-adel, denna sednare betyder ingenting; den är lika
lumpen, som den verkliga Adeln är nödvändig och nyttig i hvarje
monarkiskt samhälle. Om någon gång ett representations-förslag
framkommer, bygdt på verkligt tvåkammarsystem, då kan
det möjligen vara skäl för oss att afsäga oss den dyrbaraste
rätt en medborgare eger, den att sjelf deltaga i statens styrelse;
intilldess tror jag att R. o. Ad. bör densamma bevara. Man
invänder visserligen att, äfven enligt detta förslag, kommer R. o.
Ad. att fortfarande utgöra \ af representationen; rnvcket sannt,
— men Ståndets karakter skulle derigenom förändras, och detta
ingalunda till sin fördel. Den Svenska Adeln kan till viss grad
sägas representera hela folket. Man har ofta hört yttras, att
Adeln har en aristokratisk tanke, klädd i demokratisk form; så
är verkligen förhållandet. Detta Stånd omfattar alla samhällsklasser:
jordbrukare, fabriksegare, vetenskapsmän, fmancierer,
krigare; just Däri ligger vår styrka. Våra ifrigaste motståndare
medgifva också, att frågorna i allmänhet behandlas bättre här
än i Med-Stånden, derföre att här aldrig saknas sakkännedom.
Denna mångsidighet skulle deremot, om R. o. Ad. blefve representerad
genom valda ledamöter, troligen alldeles försvinna. En
-
396
Den 8 December.
däst jordbruket funne dä här mälsmän. Man förebrår oss, att,
såsom sjelfskrifvenheten nu utöfvas, lemnar den ingen säkerhet
för kontinuitet i besluten. Denna sanning, ehuru obestridlig, ar
dock mera theoretisk än praktisk. Vid vigtigare frågor församlas
Ståndet alltid talrikt, och granskas våra förhandlingar, skall
man finna att, äfven då bänkarne här stå bra tomma, utfalla
dock besluten vanligen, såsom de skulle hafva gjort det, derest
huset varit fullsatt. Hvad finnes för öfrigt, som försäkrar oss
att de 60 betalda ledamöterna med större nit och med mera
gagn för det allmänna skola sköta sina åligganden än de obetalda
nu göra det? Jag har nyligen i Italien öfvervarit etti möte
med senaten; frågan gällde ingenting mindre än anläggandet af
en jernväg på Sicilien; den måste dock i flera timmar uppskjutas,
emedan icke nog många ledamöter kunde sammanbringas
för att göra kammaren beslutsmessig. Man måste medgifva, att
i jernvägsfrågor åtminstone sådant hos oss icke iir att befara.
Om förslaget således ingalunda betryggar ärendernas gång, har
det deremot onekligen förtjensten att hastigt förminska Adeln.
De 60 valde skola nemligen betalas; man kan väl icke gerna
bestämma aflöningen lägre än hvad Hederv. Bonde-St. vid innevarande
riksdag ansåg lämpligt för sina ledamöter, eller 10
rdr dagligen. Nå väl, Mina Hrr! på ett år, våra riksdagars vanliga
längd, gör detta 219,000 rdr, som vi skulle få nöjet utbetala
till våra ärade representanter. Säkerligen skulle Hr Anreps Adelskalender
derefter betydligt sammankrympa, ty naturligtvis komme
de flesta mindre bemedlade att afsäga sig en rättighet, som
icke medförde annan fördel än en dryg debetssedel. De förmögnare
åter, som nu bevista riksdagarne, de skulle först afsäga
sig en rätt, på hvilken de sätta högsta värde, och sedan
betala en med hvarje år växande afgift till andra. Jag betviflar
att något dylikt kommer att af Ståndet godkännas. Slutligen ett
par ord om den förstärkning, vi skulle erhålla i de 15 ofrälse
jordegarne, med Kongl, fullmakt. Jag nödgas erkänna att jag
icke inser vinsten eller hvarföre egenskapen af embetsman skall
skänka inträde på Riddarhuset. Vi lida just icke af någon
brist på embetsman här. Om förslaget innehållit, att 15 af de
stora ofrälse godsegarne skulle här intagas, hade deri legat någonting
verkligt aristokratiskt; men att en f. d. kronofogde skulle
få rösträtt till Adels-kammaren derföre, att han, besuten på en
bråkdel af ett hemman, fordom haft Kongl, fullmakt, är något,
som jag för min del icke fattar, utan finner deri endast ett ytterligare
skäl att yrka afslag på den nu föredragna punkten.
Frih. Raab, Adam Christian: Föga torde behöfva tilläggas
till hvad den sisla talaren yttrat, för att åstadkomma detta förslags
fall. Man har ofta sagt, och med rätta, att Riddarhuset omfattar
alla olika samhällsklasser, att der äro representerade alla intressen;
men om man skulle, såsom detta förslag innehåller, utvälja
60 ombud deraf, så tviflar jag visserligen ingalunda, att bland
dessa 60 komma att finnas de högst uppsatte och de mest fram
-
Den 8 December.
397
stående i börd och rang, men deremot är det icke gifvet, att
just den mångsidighet, af hvilken vi nu berömma oss, komme
att fortfarande bär förefinnas. Då bär är föreslaget, att R. o.
Ad. skulle välja distriktsvis, hade det också varit önskligt att
samtidigt med detta förslag få se åtminstone ett utkast tili Riddarh.
-Ordn., för att deraf erfara, huru valen och distrikterna
komme att taga sig ut. Det är nemi. fara värdt att, om detta
förslag antoges, allt inflytandet kommer att stanna i händerna på
Stockholms-Adeln, för hvilken jag visserligen har mycken aktning,
men som icke kan sägas vara ett sannt uttryck af opinionerna
i landet.
Det är således ingalunda af motvilja för nyttiga reformer,
som jag röstar emot detta förslag, utan derföre att jag anser
detsamma leda till en försämring i stället för en förbättring;
och sedan R. o. Ad. handlat emot sitt eget intresse, genom att
förkasta förslaget om årliga riksdagar, återstår blott att hoppas
på det förslag till fullständig ombildning af representationsformen,
som vi från regeringen förvänta.
Frih. Cederström, Rudolf: För min del hyser jag det
varmaste intresse för det Stånd, jag har äran tillhöra, och anser
för en lycka, att detsamma eger rätt att taga verksam del i
alla samhällets angelägenheter. Men väl vetande, hvilka stora
uppoffringar fyllandet af denna pligt medför för de enskilda ledamöterna,
omfattar jag med glädje detta förslag, som tillika
innebär—till någon likhet af de öfrige Ståndens medgifvanden
— en koncession, genom inrymmandet af plats å Riddarhuset åt
15 ofrälse embetsman, de der innehaft eller innehafva Kongl, fullmagt,
och som tillika äro godsegare. Den sjelfskrifvenhet, som
vi nu utöfva, har dessutom icke alltid varit erkänd, ty efter
Gustaf II Adolfs Riddarh.-Ordn. representerades de särskilda
ätterna icke ovilkorligen af ..sina hufvudmän, utan hvarje ätt
valde inom sig sitt ombud. Afven landskapsvis hafva val i långt
sednare tider egt rum, ehuru endast på grund af enskild och
frivillig öfverenskommelse, till följd af hvilken de väljande försågo
den valde med riksdagsunderhåil, och hvarmedelst de förre,
utan rubbning af sina enskilda angelägenheters skötande, fingo
medelbart tillfälle, genom sitt val af person, inverka på de allmänna
ärendernas gång, och den valde, hvartill skicklig och nitisk
man utsågs, kunde emottaga uppdraget, utan sin ekonomiska
undergång, enär han var ersatt för riksdagens kostnader. Dessa
fördelar åsyltar det föreliggande förslaget att, såsom regel, tillskynda
väljande och valde hädanefter, derest det antages. I
närvarande tid tror jag för öfrigt det vara nödvändigt för R. o.
Ad. att söka koncentrera sitt politiska inflytande; härtill erbjuda
de föreslagna valen en säker utväg, om den, såsom jag hoppas,
ändamålsenligt beträdes i utöfningen, och det är ur denna
synpunkt, som jag vågar anhålla om bifall tili det förevarande
förslaget.
398
Den 8 December.
Gr. Wachtmeister, Hans: Jag är ingen anhängare af
Stånds-idéen; jag önskar uppriktigt att en fullständig och helgjuten
folkrepresentation, med nödiga garantier för vårt fäderneslands
lugna och jemna utveckling, med det första måtte komma
till stånd, men, utan att hängifva mig åt illusioner, som erfarenheten
icke bekräftar, kan jag icke undanskjuta tanken på möjligheten,
att denna min önskan ännu på många år icke torde blifva
realiserad. Då jag deremot icke hör till dem, som, i afvaktan
på framtiden, icke vilja förbättra det närvarande, och nu ifrågavarande
förslag onekligen åsyftar ett sådant förbättrande, så nekar
jag icke att det för mig kännes påkostande, att icke kunna
biträda detsamma, dubbelt påkostande derföre att andra Stånd
redan, med berömvärdt åsidosättande af enskilda trångbröstade
intressen, gått det allmänna tänkesättet till mötes, och således
ett afslag af R. o. Ad. på detta förslag otvifvelaktigt icke komme
att tolkas till fördel för dess fosterländska tänkesätt.
Hvad jag har att emot förslaget anmärka, rörer icke hufvudsakligen
dess Usta punkt eller Adelns representerande genom
valda ledamöter. Valsystemet anser jag tvertom såsom
det kraftigaste och ändamålsenligaste sätt att afhjelpa de olägenheter,
som vidlåda det närvarande Riddarhuset, men jag måste
härvid foga den anmärkning, att såvida ett sådant förslag skall
hafva den ringaste utsigt att blifva antaget, måste samtidigt framläggas
ett förslag till vaiordning, ty så länge man hyser tvifvel
om åtgärdens praktiska verkställbarhet, och ovisshet om sättet
derför, torde ingen utsigt finnas att ett sådant förslag blifver
af R. o. Ad. antaget.
Mina hufvudsakliga anmärkningar röra den 2:dra punkten,
som afser inrymmande inom Adeln af plats åt 15 hittills orepresenterade.
Jag anser detta förslag å ena sidan ofullständigt
och å den andra hvilande på en oriktig princip. Det är ofullständigt
derför, att det utsträcker valbarheten till ett så ringa
antal, att dess praktiska konseqvenser försvinna, att det i en
alltför ofullständig mån bidrager att gifva Riddarhuset en ökad
karakter af folkrepresentation. Detta vore dock ej ett tillräckligt
skäl till förslagets förkastande, ty detta fel kunde med tiden
afhjelpas, men det är dessutom bygdt på en oriktig princip,
nemi. upprättandet af embetsmanna-qvalifikationer såsom vilkor
för valbarhet. Utom det att jag anser sådana såsom högst olämpliga
att i och för sig berättiga till inträde i representationen,
så har Riddarhuset redan alltför tillräckligt, ja öfvervägande
embetsmanna-elementer, för att det skulle vara lämpligt alt
dertill lägga ännu ett nytt.
Som jag nyss sade, är jag ingen anhängare af Stånds-idéen,
men så länge denna i representationen bibehålles, är det till
följd af sakens natur nödvändigt, att, i fråga om valbarhet till
ett eller annat Stånd, fästa afseende på vissa qvalifikationer eller
kategorier. Då jag nu tager i betraktande, hvilka sådane, med
afseende på Riddarhusets egendomliga förhållanden, bäst skulle
lämpa sig till inrymmande deruti, så synes mig otvifvelaktigt
Den 8 December.
390
att dertill bäst skulle passa ofrälse större jordegare såsom sådana.
Vilkoren för deras valbarhet skulle kunna fästas vid en ganska
hög census, men genom att bereda inträde åt sådane större ofrälse
jordegare till ett antal, som gåfve åt denna åtgärd någon
betydenhet, samt genom att icke inskränka valrätten endast inom
dem, utan att lemna den i händerna på någon från folket utgående
delegation, t. ex. landstingen, skulle Riddarhuset derigenom
verkligen få en, om också partiel, karakter af folkrepresentation.
Det är hufvudsakligen på grund deraf, att det hvilande
förslaget skulle, genom att införa en helt annan och i min
tanke oriktig princip, försvåra eller göra det omöjligt att framdeles
följa den nu af mig antydda utvägen, som jag får tillstyrka
afslag å detsamma.
Frih. Leijonhufvud, Broder Abraham: Jemföra vi
R. o. Ad., sådan den nu är, med hvad den var vid tiden för
Riddarhusets inrättande, så finna vi att deruti föregått högst
väsendtliga förändringar. Samhället bestod då af en myckenhet
strängt afskilda stånd, skrän, klasser och korporationer. Bland
dessa utgjorde Adeln, anförare i krig och styresmän i fred, den
afgjordt starkaste klassen. Adelsmännens antal var ringa, och
hvar och en af dem uppvägde en hel kommun. Ej under då
att sjelfskrifvenheten till representant obestridt tillföll livar och
en individ. Sedan dess hafva skrankorna emellan de olika politiska
stånden allt mera gifvit efter för den inifrån och utifrån
verkande påtryckningen, och samhället sträfvar allt mera att blifva
en homogen massa.
Betrakta vi det n. v. Riddarhuset, så finna vi der ej längre
endast krigaren, embetsmannen och den rike godsegaren, hvilka
vid dess instiftande utgjorde dess, snart sagdt, enda beståndsdelar.
Tvärtom finna vi här nu personer af alla stånd, alla yrken, ja,
alla bildningsgrader i samhället, eiler vi kunde åtminstone träffa
dem här. Och utom Riddarhuset betviflar jag att någon skulle
kunna — med förbigående af det i arkivet förvarade diplomet
— uppställa en definition på hvad en Adelsman är eller icke är.
Riddarhuset tiar blifvit demokratiskt, ej endast inom sig sjelft (det
skedde, som vi vete, 1719), utan ock i förhållande till nationen.
Vi se således att ifrån Riddarhusets inrättande intill denna dag
har Adels-institutionen undergått en fullständig omhvälfning. Då
var sjelfskrifvenheten den narturliga följden af Adelns inre och
yttre styrka; nu är sjelfskrifvenheten det enda yttre band, som
sammanhåller Adeln såsom en politisk korporation. Orsak och
verkan äro ombytta.
Vore det således frågan om att från grunden konstruera
ett alldeles nytt samhälle, så folie det säkert ingen in att såsom
sjelfskrifna representanter upptaga alla de individer, som nu utgöra
Sveriges Adel. Intet tvifvel således att från rationel synpunkt
— och det är på denna, som våra radikaler helst ställa
sig — hela adelsinstitutionen, och med den sjelfskrifvenheten, är
400
Den 8 December.
förkastlig. Men denna abstrakt rationella ståndpunkt har en allt
för inskränkt synkrets, då frågan är att såsom statsman leda
ett folks utveckling. Den högsta ratio är inom statsmanna
velenskapen
lika ofta det största oförstånd, som inom lagskipningen
den strängaste rätten är en orättvisa. Det borde ej så
vara, men det är så, och vi kunna ej alltid hjelpa det.
Men, Mina Hrr! det finnes en annan ståndpunkt för bedöm
mande
af vårt n. v. ämne, hvilken, efter min öfvertygelse,
är den enda rätta, om man vill undvika sådana steg, som förr
eller sednare måste ångras eller återtagas. Jag menar den historiska
utvecklingens ståndpunkt.
Det är lika omöjligt för ett folk att frigöra sig från det
inflytande, som föregående århundradens öden utöfva på dess
nutid, som för den mognade mannen att h. o. h. tillintetgöra
verkan af hvad han upplefvat under sitt förflutna lif. Och göres
försöket — det har blifvit gjordt — så visar utgången att
samhället förlorar grundvalarne för sitt bestånd, men medtager
tillräckligt mycket af de gamla, i nationalkaraktären grundade
felen, för att göra äfven det nydanade samhällsskicket ohållbart.
Det är på denna den historiska utvecklingens grund som
R. o. Ad:s nuvarande representationssätt hviiar, och den är tillräckligt
fast, för att än en tid uppbära byggnaden, så vida ej andra
fel kunna den tillräknas, än det att vara irrationel.
Sådana fel finnas tvifvelsutan, och frågan är om det medel,
som nu är föreslaget till deras afhjelpande, länder till målet,
utan att i förtid förstöra hela byggnaden. Jag tror det ej.
Förslagets upphofsmän önska tydligen att dagtinga med
den radikala sidan, och genom en eftergift i en rigtning söka
bibehålla inom representationen det konservativa och aristokratiska
element, som de med rätta anse nödvändiga uti ett samhälle.
Afsigten är god, men som de ej ställt sig på den af mig
nyss påpekade historiska ståndpunkten, har följden blifvit att
eftergiften går i orätt rigtning, och tillfredsställer hvarken den
historiska eller den rationela uppfattningen. Väl möjligt att de
radikala rösta för bifall, men det sker då endast för att undanskaffa
den för deras nya konstruktioner så besvärliga historiska
grundvalen.
Det finnes, Mina Hrr! om det tillätes mig ett svagt försök
till karakterisering, inom Riddarhuset) tvänne tillfsin grund åtskilda
uppfattningar af adelsväsendet, båda önskande att för samhällets
bästa inom detsamma bibehålla den nödvändiga graden af konservativa
elementer, båda i vanliga läll arbetande gemensamt i
all sköns sämja för samma mål, men skiljande sig åt, då frågan
blir huru dessa konservativa och äfven aristokratiska elementer
skola skyddas och framträda. Den efia sidan, den hvarifrån
det nu ifrågavarande förslaget utgått, hyllar den uppfattning, att
de nämnde elementerna allt framgent måste vara samlade och
förvarade hos en viss begränsad korporation, hvilken företrädesvis
har deras bevarande till sitt mål. De strida således för
bibe
-
Den 8 December.
401
bibehållande af Adels-representationen såsom en i och för sig sjelf
nödvändig beståndsdel af Svenska folkets representation, och för
att bibehålla ett i deras ögon nödvändigt fristående aristokratiskt
konservativt Riks-Stånd, draga de ej i betänkande att öfvergifva
den enda sannt konservativa ståndpunkten, — den af mig
påpekade historiska, — för att på sitt sätt söka konstruera ett
nytt rationelt Riddarhus.
Den andra skiftningen af Riddarhuset är mera demokratisk,
och det är den som gifver R. o. Ad. dess nuvarande hufvudkarakter.
Det är genom den, och den skiftande mångsidigheten
af dess elementer, som R. o. Ad. för närvarande utgör en fullständigare
representant af hela Svenska folket, än något af de
öfriga Stånden. Om ock dessa hvar för sig bättre representera
vissa delar af samhället, så är dock intet af dem, som så fullständigt
omfattar alla samhällets intressen och klasser, och som
så oförbehållsamt tillåter dem uttala sig, som R. o. Ad. nu gör.
Det är denna R. o. Ad:s nuvarande förnämsta egenskap,
dess mångsidighet, som det ifrågavarande förslaget skulle beröfva
det. De blifvande valen skulle helt naturligt falla på några
af de rikaste och mest ansedde män i hvarje distrikt, men rikedom
och anseende utesluta ej ensidighet. Denna uppstår
tvärtom lättare i den mån alla församlingens medlemmar stå på
samma linie och hafva samma intressen. Jag tror ej behandlingen
af landets angelägenheter derpå skulle vinna.
De betydliga summor, som årligen skulle uttaxeras på Adeln
i och för de valde representanternas aflöning, har redan
blifvit uträknade af Gr. Rjörnstjerna.
Jag behöfver ej mycket omorda huru många svårigheter
detta skulle möta. Mången fattig adelsman, som nu aldrig tänkt
på att begagna sin riksdagsmannarätt, skulle blifva föga tacksam
för en sådan mångdubbling af sin debetsedel, erhållen i
utbyte för en förlorad rättighet, hvarpå han dock satte värde,
och för att befrämja en sak, som han aldrig befattat sig med,
utan vant sig vid att anse kunna gå hans hjelp förutan. Jag
fruktar att missnöjet härmed hos den stora pluralitet, som ej
någonsin kunnat hoppas att blifva vald till representanter, skulle
snarare bidraga att kullkasta den fyrdeliga representationen, än
att stadfästa och upphjelpa den, hvilket dock tyckes vara förslagets
mål.
Men om R. o. Adis representationssätt således, enligt min
uppfattning, ej är mottagligt för någon större vidare utveckling
än den det redan uppnått, så följer ej deraf att den historiska
uppfattning, som jag i denna fråga tagit till utgångspunkt, lernnar
oss utan ledning i afseende på hvad, som måste ske. Det
finnes nemi. en annan på samma historiska grund hvilande institution,
af högre ålder och djupare omfattning än sjelfva adelsinstitutionen,
jag menar kommunal-väsendet, åt hvars återupplifvande
i våra dagar jag af bjertat gläder mig. Den är af högre
ålder, ty den fanns till då adelsmannens stamfader var en Svensk
H. I. 26
402
Den 8 December.
odalbonde; den är af djupare omfattning, ty på den hvilar ej
ett Stånds, utan ett helt folks representation. Jag kan ej tänka
mig Adeln såsom overksamma åskådare af detta nyuppvaknade
kommunal-lif. Den måste gripa in deruti, och den gör det. Dess
inflytande derpå bör bli stort, ty Adeln eger de dertill nödiga
vilkoren, dels genom de betydliga jordegendomar, den ännu besitter,
dels ännu mera genom sina personliga egenskaper. Då
en gång detta kommunal-lif hunnit till mognad och stadga och
uti sig upptagit de nödvändiga konserverande grundsatser, som
af gammalt förefinnas öfver allt hos vårt folk — då Svenska
folket i (öije deraf är fullmoget att styra sig sjelft —, då, men
ej förr, är det tid för Adeln att nedlägga sin sjelfskrifvenhet
och öfverlåta den andel af vården om rikets angelägenheter, den
så länge med heder innehaft — ej till en ny fåtalig korporation,
— bestode den ock af Riddarhusets ädlaste och snillrikaste
män — utan till Svenska folket i dess helhet. Till dess måste
jag, och som jag hoppas R. o. Ad., säga nej till hvarje hufvudsaklig
omändring uti Adelns n. v. representationssätt.
Annu ett par ord, på det ingen må tro att det Svenska folkets
mognad till sjelfstyrelse, hvarom jag talat, är i mina ögon
endast en bild, som man kan undanskjuta huru länge man önskar.
Sådant är ej förhållandet. Jag tror ej att det lordras
någon ovanlig skarpsinnighet eller någon särdeles siare-blick för
att se, det vi allt mera gå mot samfälda val. Vi må önska dét
eller frukta det, vi må söka befrämja det eller motarbeta det
— visst är att den länge beträdda vägen leder deråt. Afviker
R. o. Ad. från denna väg genom några falska steg, så kan väl
vägens längd och svårigheter ökas, men tiden fördröjes ej på
sådant sätt. Hvad jag derföre fruktar mest är att, då stunden kommer
då sjelfskrifvenheten måste upphöra — och den kommer
förr eller sednare — Adeln ej skall kunna afträda med den värdighet,
som den allt hitintills vetat bibehålla, utan blifva såsom
»omöjlig» kasserad! Det är detta jag önskar bespara Adeln.
Flera ledamöter yttrade härtill bifall.
Hr T ersmeden, Nils: I likhet med de åsigter, jag framställt
vid alla de tillfällen, då denna fråga förevarit, får jag äfven
anhålla om bifall till den föreslagna förändringen. Det är
icke mer än 9 år sedan densamma vann ganska mycket bifall
inom R. o. oAd. Den understöddes då af sådana män som Lagerbjelke,
Åkerhjelm, Ugglas, Fåhraeus, m. fl., och det skulle
verkligen smärta mig att erfara, att intresset för Adelns sjelfbestånd
sedan den tiden befunne sig i aftagande, under det på
samma gång liberalismen gjort ganska stora framsteg. Då de
öfriga Stånden inom sig upptagit flera förut orepresenterade
kategorier af samhällsmedlemmar, måste, enligt min tanka, R. o.
Ad. följa exemplet, och det Högloft. Ståndet löper ingalunda
någon fara att förlora sin mångsidighet derföre, att det representeras
af valda ledamöter. Man har invändt, att svårighet skulle
uppstå vid att betala dessa valda representanter, men då Svenska
Den 8 December.
403
Bonde-St. kan komma ut med att aflöna sina ombud, så torde
det väl ej heller blifva omöjligt för den Svenska Adeln. Hvad
beträffar sjelfskrifvenheten, så är denna hvarken en ursprunglig
institution eller en rättvis, ty för det första existerade den icke
vid den tid, då Riddarhuset först inrättades, och för det andra är
derigenom hela representations-rätten lemnad i händerna på de
700 kapita, under det de 2000 ättemännen icke hafva ett ord
att säga. Denna sjelfskrifvenhet må vi gerna afsäga oss och i
stället nöja oss med att vara födde valmän, hvilket också vill
något säga. Nogsamt vet jag att de folkvalda Stånden icke hysa
stora sympatier för vårt Riddarhus, men på osäker grund skulle
efter min öfvertygelse Konungamakten stå, om den icke hade
till sitt stöd den återhållande kraft inom samhället, som Adeln
är kallad att representera och som icke kan på annat sätt vinnas,
aldraminst genom landstingen. Isynnerhet i en tid sådan
som denna, då kronor bortgifvas på behaglig tid, och då throner
störtas ned utan synbar svårighet, är nödvändigheten af denna
återhållande kraft i samhället större än någonsin, och må
man icke låta af en tillfällig enthusiasm förleda sig att kasta hort
densamma, der den redan finnes. Man talar visserligen nu om
ett nytt representations-lörslag, som skall komma från regeringen
och hvari Adeln såsom sådan ej skall vara upptagen; men
vi hafva ännu ej sett detta förslag, och jag skulle för öfrigt beklaga,
om regeringen på detta sätt handlade i strid med sitt eget
välförstådda intresse. Jag anhåller för min del, att R. o. Ad.
ville skänka sitt bifall lill den föreslagna förändringen.
Många ledamöter hördes ropa på propos.
Frih. Stael von Holstein, Fabian Wilhelm: Jag har
för min del alltid ansett, att riksdagsmannakallet icke bör hvila
på någon sjelfskrifvenhet. Då detta förslag snarare utsträcker
än inskränker densamma, itliy att alla Adelsmän skulle blifva
sjellskrifna valmän, kan jag således icke biträda detsamma.
Förslaget är ej heller åtföljdt af någon vallag, och då denna
således ej komme att inflyta i Grundlagen, utan blott i Riddar!).
-Ordn., som kan ändras vid hvarje riksdag, utgör detta för
mig ett ytterligare skäl att yrka afslag.
Frih. Rappe, Axel Ludvig: Jag anhåller att få fästa
uppmärksamheten på en punkt, som hittills ej blifvit framhållen.
Förb Lördag afslog Ståndet förslaget om årliga riksdagar,
bland annat af det skäl, att genom dess antagande K. M. skulle
hafva förlorat ett af sina prerogativer. Samma är förhållandet
äfven med detta förslag, ty, blefve det antaget, skulle den största
betydelsen bortfalla af Konungens rätt att kreera Adelsmän,
då man nemi. bör förutsätta, att K. M. endast upphöjer i adligt
stånd män af utmärkta förtjenster, och desse män, såsom
de mest framstående af ofrälse-Stånden, företrädesvis måste hafva
stor utsigt att blifva valde till riksdagsombud bland nämnde
Stånd, en utmärkelse, såsom nyutsedde adelsmän, vida osäkrare
404
Den 8 December,
att vinna bland Adeln; och få, om någon, torde finnas benägna emottaga
detta vedermäle af Konungens erkännande af deras förtjenster.
Vill man åter förutsätta att — efter bortlemnandet
af Adelns enda återstående prerogativ, sjelfskrifvenheten —
sjelfva adelstiteln ännu skulle kunna bibehålla någon lockelse,
såsom uttryck af Konungens nåd, kunde just antagandet af det
förslag, som nu är föremål för R. o. Ad:s afgörande, sålunda
beröfva representationen en eiler annan framstående personlighet,
då deremot under närv:de förhållande K. M., genom att i
adeligt stånd upphöja, alltid är i tillfälle tillskynda representationen
den oskattbara fördelen att öka densamma med män,
hvilka på ena eller andra banan gjort sig förtjente om fäderneslandet.
Sjelfskrifvenheten anser jag för öfrigt omöjligen kunna
skiljas från sjelfva adels-institutionen, utan böra bestå så länge
den sednare varar. Jag vill dock nu ej längre uppehålla tiden,
utan inskränker mig till att anhålla om afslag på förslaget.
Frih. Sprengtporten, Jak. Wilh.: Redan den omständigheten,
att Konst.-Utsk:t icke beledsagat detta förslag med någon
vallag, utgör ett tillräckligt skäl att icke antaga detsamma.
Men det finnes äfven en annan och ännu kraftigare anledning
att det afslå. Inom kort kommer nemi. utan tvifvel att till R.
o. Ad. framställas den frågan, huruvida hela detta Stånd skall
såsom en särskild politisk enhet upphöra, och det är då af
vigt, att svaret på denna fråga afgifves af Adeln mangrannt församlad.
Vore R. o. Ad. deremot vid ett sådant tillfälle .representerad
genom valda ombud, så komme dessa i en svår ställning
emellan sina pligter mot fosterlandet och de plister, de
kunde anse sig ega mot sitt Stånd. Jag anhåller om afslag.
Gr. Liljencrants, Gustaf Fredrik: Re män, sorn tid
efter annan framlagt förslag i enahanda syftning som det nu
förev:de, hafva visserligen icke gjort det till följe af någon afvoghet
emot R. o. Ad., och jag, som nu senast upptagit detsamma,
känner i mitt hjerta, att jag i tillgifvenhet för detta Stånd
icke står tillbaka för mina föregångare. Man har såsom ett
väsendtligt inkast emot förslaget anfört, att en vallag bort framläggas
på samma gång som sjelfva grundlagsändringen; men
jag tror det vara alldeles tillräckligt, att i 2:dra mom. af 12:te
§:n här stadgas, att i valen, som skola ske distriktvis, ega deltaga
alla medlemmar af någon på Riddarhuset introducerad ätt; och
då sedan i 4:de mom. sägs, att valen skola förrättas enl. Riddarh.-  Ordn., så måtte det väl icke kunna anmärkas som en brist, ett
fe), att det öfveriåtes åt R. o. Ad. att sjelf bestämma formen
och proceduren. Att åter i grundlagen införa reglementeringar
för dessa val, torde vara mindre lämpligt, då densamma ej innehåller
valreglorna för de öfriga Stånden, utan hänvisar till
de särskilda Ståndsstadgarna. Med den kännedom, jag eger om
tänkesätten inom detta hus, skulle jag emedlertid anse mig
Den 8 Dec ernber.
405
bryta mot grannlagenheten, om jag länge yrkade på bifall till
förslaget., icke derföre att jag icke tror mig kunna framlägga
de aldra kraftigaste skäl för dess antagande, men derföre att
det finnes ett binder, emot hvilket alla skäl stranda, och det
är, när man säger: »jag vill icke», —och äfven derföre, att jag
skulle icke ens vilja drifva igenom förslaget med en knapp majoritet,
ty framgången af denna förändring beror just derpå, att
alia Ståndets medlemmar, icke blott de vid riksdagen närvarande,
äro lifligt genomträngda af öfvertygelsen om dess nödvändighet,
alldenstund det skulle komma att för Ståndet medföra
stora uppoffringar. Jag skulle sål. ej vilja att det antoges
med svårighet, och kommer icke ens att begära votering
derom.
Hr Lagergren, Anders: Jag ar visserligen fullt öfvertygad,
att afsigten med detta förslag har varit ganska välmenande,
men tror deremot, att det ingalunda bör af K. o. Ad.
antagas. Sammansättningen af Riddarhuset, som inom sig sluter
representanter af alla samhällsklasser, är något för vårt land
så alldeles eget och oberoende, att något liknande ej återfinnes,
hvart man än må vända sig. Att kasta bort en sådan institution,
som historiskt utvecklat sig i jemnbredd med hela samhällslilvet,
tror jag icke vara rådligt, isynnerhet då vi blicka
oss omkring på de öfriga Europeiska staterna och finna, att
under det välden och samhällsförfattningar falla sönder, endast
det land, som, likt oss, troget stått fast vid sina gamla institutioner,
älven står af stormen orubbadt qvar, och detta land är
England.
Man har visserligen på den sista tiden börjat säga, att
Sverige borde ombilda sin representation i likhet med hvad
som eger rum i våra grannstater, men man besinnar dervid
icke de h. o. h. skiljaktiga förhållandena, att så väl Danmark
som Norige bade så länge varit despotiskt styrda, att de nästan
glömt bort all representation, och icke mera hade qvar
den historiska grunden, hvarpå en sådan bör hvila. Der blef
det således nödvändigt att skapa något nytt, men så behöfva vi
lyckligtvis icke gå tillväga, ty vår representation har under mer
än 5 sekler till sin grund bibehållit sig, och då Konunga- eller
folk-magt velat inkräkta på dess område, har det nästan alltid
varit från Adeln, som det kraftigaste motståndet kommit. Jag
tror derföre, för min del, att tiden icke ännu är kommen för
en fullständig ombildning af vår representation, så mycket mindre,
som våra kommunal-institutioner, hvarpå man möjligen
ville grunda en dylik, ännu befinna sig i linda och icke lära
vinna tillräcklig utbildning hvarken på ett eller par år.
På grund af hvad jag och flere föreg:de talare anfört, anhåller
jag om afslag på detta förslag.
Ropen på propos. förnyades.
406
Den 8 December.
Hr Cederschiöld, Rob. Theofr.: En bland de väsendtligaste
anledningarne till anmärkning mot R. o. Ad:s representationsrätt
har hemtats från det påståendet, att den för representant-kallets
rätta utöfning erforderliga sjelfständigheten icke
kunde finnas inom en representant-kommun, som till största delen
utgjordes af embets- och tjenstemän.
De högt uppsatte embetsman, som fordom tillhört detta
hus, hafva sjelfve framkallat denna anmärkning derigenom, att
de fordrat af sina underlydande samma subordination inom Riddarhuset,
som utom detsamma, hvilket haft till följd, att man om
Riddarhuset trott sig kunna säga, att der voterades endast för
uniformen. Tiderna äro dock i det afseendet helt och hållet
förändrade. Man kan nu här få se en kapten uppträda emot
en general eller amiral. Man har nyligen hört en protokollssekreterare
inom Justitie-Departementet interpellera H. Exc.
Just.-Stats-.Ministern. Jag sjelf, som är ledamet uti ett embetsverk,
hvilket sorterar under Just.-Stats-Ministern, tillåter
mig äfven alt motsätta mig antagandet af förslag, som blifvit
af honom framställda, ehuru jag tror att ett sådant mitt uppträdande
vid denna riksdag icke behöfver blifva fallet så särdeles
olta.
Förhållandena i berörde afseende äro således betydligt förändrade
emot förr; och då man nu kan vara säker, att äfven
tjenstemannen, ehvad han uppträder för eller emot sin förman,
alltid följer sin öfvertygelse, så torde R. o. Ad. i afseende på
sjelfständighet kunna mäta sig med hvilket af de andra Stånden
som helst, samt anledning till ändring af representationssättet
inom detta hus icke kunna hemtas från den omständigheten,
att en stor del af dess medlemmar utgöras af embets- och tjenstemän.
Sådant oaktadt, medger jag dock gerna, att en förändring
i berörde afseende är af behofvet påkallad, äfvensom att val
kan vara att föredraga framför den nuv:de sjelfskrifvenheten;
men innan jag vill med min röst medverka till en sådan förändring,
anser jag det vara nödigt att hafva den lag bestämd,
hvarefter val skall verkställas; och som en sådan lag ännu icke
blifvit antagen eller ens föreslagen, har jag, såsom ledamot af
förra riksdagens Konst.-Utsk., reserverat mig mot det hvilande
förslaget, om hvars förkastande jag af samma skäl nu vördsamt
anhåller.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad, samt Hr Gr. o.
Landtm, upptagit de derunder gjorda yrkanden å dels antagande
och dels förkastande af förev:de förslag, framställde Hr Gr.
o. Landtm, först propos. på förslagets antagande, hvartill svarades
många nej jemte ett eller annat ja, och sedermera propos.
på detsammas förkastande, då svaren utföllo med starka ja och
några nej; hvarefter Hr Gr. o. Landtm, förklarade sig hafva
funnit den sednare proposm med öfvervägande ja besvarad.
Den 8 December.
407
12:te punkten, om ändring i 13:de och I6:de §§:ne R. O.,
ang:de Preste-Sl:s representationsrätt.
Detta förslag antogs.
13:de punkten, om ändring i 14:de §:n 1 mom. R. O.
Hr von Ehrenheim, Pehr: Mot den föreslagna redaktionsförändringen
får jag erinra, att tillämpningen deraf torde
blifva ganska kinkig, alldenstund det blifver svårt att bestämma
hvar en person verkligen är boende. Vid undersökning härom
kan det läll rätt ofta inträffa, att en person under loppet af
året uppehållit sig på flere olika ställen, utan att vara verkligen
bofast någonstädes, eller också att han verkligen har sin bostad
på flere ställen och bor några månader på ett, några månader
på ett annat ställe. Efter den gamla redaktionen torde man
vara ense om att anse »bosatt» vara detsamma som mantalsskrifven,
och med denna uppfattning är §:n lika tydlig, som,
elter min tanke, riktig. Då således förändringen leder till
förveckling, men icke till förenkling, så anhåller jag om afslag
derå.
Frih Gederström, Rudolf: Det har utan tvifvel varit
Grundlagens mening, att den valde representanten för en stad,
i förening med sin allmänna verksamhet för hela statens bästa,
skulle kunna tillhandagå med nödiga upplysningar om den kommun,
han representerar, och sålunda befrämja dess väl. Skulle
det deremot blifva en allmän sed, att i hufvudstaden boende
personer läte mantalsskrifva sig i någon småstad, för att sedan
väljas till representanter derför, så skulle natur), derigenom det
nyssnämnda afsedda ändamålet förfelas och de.särskilda orternas
intressen kanske komma att illa bevakas. Ofvertygelsen om
vigten af dessa olägenheter för orterne var anledningen till Konst.-  Utsk:ts förslag, som visser!. —jag kan ej neka det — i tillämpningen
möjligen kan möta den svårighet, som Hr von Ehrenheim
påpekat; men det torde väl dock höra till de sällsynta
undantagen, att en person icke vore någonstädes boende, utan
hela året igenom före omkring i landet som ett perpetuum mobile.
Det är för att förekomma de missbruk och det kringgående
af Grundlagens verkliga mening, hvarom jag redan
nämnt, och hvarpå man äfven haft exempel, som jag vågar anhålla
om bifall till den föredragna punkten.
Frih. Raab, Adam Christian: Om som vilkor för valbarhet
inom ett visst samhälle det skulle stadgas, att man måste
der vara ej blott mantalsskrifven utan tillika verkligen boende,
huru skulle man då betrakta dem, som större delen eller hälften
af året bo på landet, och i staden tillbringa t. ex. blott vintern?
Af detta stadgande blefve också en följd att, om t. ex. någon
i Malmö boende person finge förtroendeuppdraget att vara le
-
408
Den 8 December.
damot af eri komité, som sammanträdde i Stockholm, så skulle
han ej längre vara valbar i den förstnämnda staden. Då stadgandet
således kan gifva anledning till mångfaldiga trakasserier,
och de af Frih. Cederström omnämnda missbruk icke torde
vara så farliga, anhåller jag om afslag.
Gr. Mörner, Carl Göran Detlof: Den förändrade redaktionen
åsyftar att göra en inskränkning i den rättighet, hvaraf
Borgare-St. f. n. är i åtnjutande. Jag kan för min del icke
finna något giltigt skäl till en sådan förändring, som icke skulle
medföra någon fördel för det allmänna, och (örenar mig derföre
med dem, som yrkat afslag.
Frih. Sprengtporten, Jak. Wilh.: Jag anhåller att få
veta, huruvida från Borgare-St:t något prot.-utdr. ankommit med
underrättelse om dess beslut i förev:de fråga.
I anledning häraf tillkännagaf undertecknad, att någon underrättelse
om Vällofl. Borgare-Sl:s beslut i förevide fråga ännu
icke ankommit.
Ofverläggningen förklarades härefter fulländad och Hr Gr.
o. Landtm, upptog de derunder gjorda yrkanden å dels antagande
och dels förkastande af ifrågav:de förslag; hvarefter och
sedan propos. på förslagets antagande blifvit framställd, men
med starka nej besvarad, propos. å detsammas förkastande gjordes
och besvarades med ja.
14:de punkten, om ändring i 14;de §:n 3 mom. R. 0.
Detta förslag antogs.
15:de punkten, om ändring i 14:de, 16:de och 22:dra §§:ne
R. 0., rörande vilkoren för valbarhet till riksdagsman.
Hr Sandstr omer, Carl Johan Albert: Ehuru detta
förslag, som afser att nedbryta de skrankor, som f. n. åtskilja
de resp. Riks-Stånden, till sin princip af mig högeligen gillas,
anser jag mig pligtig att af formella skäl — och att döma af
Lördagens aftonplenum tyckas de inom detta Stånd tillerkännas
särdeles stor vigt — anhålla om afslag å detsamma. Om det
antoges, skulle nemligen, enligt min tanke, uppkomma en aldeles
oförenlig skiljaktighet emellan 15:de och 16:de §§:ne R.
O. Den 15:de §:n skulle då stadga, att valbarhet i Bonde-St.
endast tillkom hemmansegare, hvilken icke tillhör annat Riksstånd,
och den 16:de §:n, att sådan förmån jemväl tillkom en
hvar, som i annat Riks-Stånd kunde få inträde. Jag har härvid
citerat 15:de §:n, sådan den i Mem:ts 18:de punkt fin
-
Den 8 December.
409
nes föreslagen och, såsom jag med tillförsigt hoppas, kommer
att lyda.
På grund af dessa skäl anhåller jag vördsamt om afslag
på den nu föredragna punkten.
Frih. af Ugglas, Gustaf: Afven jag nödgas anhålla om
afslag på denna punkt. Om också detta förslag, såvida det
blefve antaget, icke skulle h. o. h. upphäfva de föreg:de §§:ne
i R. O., så måste man dock medgifva, att det står med dem
i den största strid. Man skulle dessutom kunna tänka sig, att
en person, som redan är riksdagsman af R. o. Ad. eller Preste-St.
, under riksdagens lopp, med ani. af en uppkommen vakans,
väljes till ledamot af Borgare-St.; och då kunde han
komma att inträda som medlem i sistnämnda Stånd. § 18 i
R. O., som eljest angifver alla disqvalifikationer, hvilka förhindra
någon att vara riksdagsman, upptager ju ingalunda den omständighet,
att man blivit vald till ett annat Stånd. De finnas
visserligen, som anse för en fördel, att möjlighet beredes för
ett sådant fall, som jag här antydt; roen så länge vi ännu sitta
qvar med våra 4 kamrar, måste man val så ställa till, att hvarje
Stånd så väl som möjligt fyller sin uppgift och fullgör sina
funktioner; hvaremot det kunde, enligt denna §, lätt inträffa, att
åtskilliga af R. o. Ad:s utmärktaste ledamöter valdes till medlemmar
af andra Stånd, hvarigenom R. o. Ad. blefve förlustig
dessa personers erfarenhet och skicklighet, förluster, som kanske
ej vore så lätta att ersätta. För min del anser jag således
detta förslag dels stå i så öppen strid med hvad i andra
delar af R. O. stadgas, dels komma att leda till förhållanden, som
åtminstone ingalunda kunna anses förenliga med god ordning,
att jag vågar hoppas, det R. o. Ad. behagade detsamma afslå.
Hr von Ehrenheim, Per: Jag kan icke neka, att några
af de formella anmärkningarna mot det föreslagna nya momentet
ega en skenbar giltighet, och medgifver gerna, att det varit
önskligt, om en tydligare redaktion kunnat åstadkommas;
men icke tror jag dessa anmärkningar vara af den vigt, att göra
momentet oantagligt. Om man läser 13:de, 14:de och 15:de
§§:ne i ett sammanhang, så finner man att uttrycket »inom
sig», vid hvilket det nya momentets motståndare fästat sig hufvudsakligen
i 15:de §:n, i alla nämnde §§ begagnas, för att
utmärka hvilka, som inom ett visst politiskt Stånd på en gång
ega valrätt och äro valbara, eller, med andra ord, för att bestämma,
hvilka som tillhöra Ståndet. Uttrycket infördes af
1860 års Konst.-Utsk., i sammanhang med föreslagna förändringar,
i flere mom:r, der det förut ej lanns, på samma gång, som
Konst.-Utsk:t framlade det förslag, som nu är föremål för öfverläggning,
och dessa särskilda förslag antogos af 1860 års Ständer
att hvila, utan att, så vidt jag vet, någon anmärkning om
bristande sammanhang i redaktionen då skedde. Att detta icke
kunde vara förbiseende, synes mig uppenbart, utan hade man
i\0
Den 8 December.
då den, efter min tanke, rigtiga uppfattningen af dessa §§,
att 13:de, 14:de och 15:de §§:na bestämde en viss inskränktare
valbarhet, förenad med valrätt, och att denna bestämmelse, som
uttryckes med »ege att välja» eller »välje» — således rättighet
— icke uteslöt möjlighet att i en sednare, jemte och öfver de
öfrige §§me gällande § utvidga valbarheten och införa ytterligare
en rättighet. Valbarhet enl. det nya mom:t i lfi:de §:n beror
på valbarhet enl. 13:de, 14:de och 15:de §§:ne, och följaktligen
måste mom:t hänvisa till dessa §§, för hvilka den
gamla redaktionen, så vidt ske kunde, var bibehållen, för att
undvika de svårigheter, som mött vid ett annat sätt att definiera
Stånden.
Den betänklighet, att en Adelsman skulle blifva tvungen
att mottaga kallelsen att representera i ett annat Stånd, får
jag bemöta dermed, att då R. O. endast åberopar Riddarh.-  Ordn. för Adelns representationssätt, så måste denna Ordn.
också i främsta rummet för Adeln gälla och tillämpas. Riddarh.-  Ordn. åter innehåller icke hinder för Adelsman, som är vald
till ett annat Stånd, att erhålla pollett; men som ingen kan.
sitta i 2 Stånd pä en gång, måste den, som erhållit pollett, vara
berättigad och förpiigtad att, med anmälande af detta förhållande,
afsäga sig den plats, hvartill han är vald. I praktiskt
afseende saknar betänkligheten ali vigt, ty den Adelsman, som
eger sin kommuns förtroende i så hög grad, att han blifver
vald till dess riksdagsman, lärer väl äfven hafva tillräckligt inflytande
att hindra valet, om han så önskar. Adelsman, sorn
är prest eller professor vid något af universiteterna eller näringsidkare
eller husegare i stad, är redan nu i besittning af
valrätt och valbarhet för annat Stånd än det adliga, och jag
tror ej att deraf några olägenheter uppkommit. Jag anser det
vara af vigt att söka frigöra denna § från de anmärkningar i
formelt afseende, som deremot blifvit framställda, emedan jag
tillmäter densamma ganska stor betydelse. Ett af vår representations
största fel är onekligen att de särskilda Stånden äro så
skarpt isolerade från hvarandra, så att, såsom vid ett tillfälle
i början af denna riksdag yttrades, ofta nog inträffar att sakkännedom
i en kammare går förlorad för en annan och att
önskningar och behof, uttalade på ett ställe, icke kunna göra
sig hörda på ett annat.
Borgare-St. har också vunnit betydlig förstärkning genom
sin numera förändrade sammansättning, och så skulle äfven
förhållandet troligen blifva med Bonde-St. Inom Preste-St. finnes
också en särskild valklass, nemi. Komministrarne, hvilka
ofta underlåta att begagna sin medborgerliga rätt att sända representanter,
men som säkerligen komme att densamma utöfva,
om detta stadgande antoges. Det skulle vänja Stånden att
vid riksdagsmannaval sträcka sina tankar utom Ståndet, och det
skulle så väl härigenom, som genom sina öfriga löljder, i betydlig
mån bidraga att närma Stånden till hvarandra och att nedbryta
de skrankor, som nu åtskilja dem, samt härigenom blifva
Deu 8 December.
411
den vigtigaste förmedling för en öfvergång till ett nytt representationssätt,
— en öfvergång, som, närmare eller fjärmare,
dock, efter min tanke, ej är annat än en tidsfråga.
Jag anhåller om bifall till förslaget.
Frih. Cederström, Rudolf: Med särdeles nöje har jag
åhört de välgrundade anmärkningar, som mot detta i min tanke
skadliga förslag blifvit framställda af de båda talare, som i
ämnet först hade ordet. Sedermera har dock en aktad medlem
af detta Hus uppträdt till dess försvar, och företrädesvis
fästat sig vid förhållandet emellan den I6:de §:n och de 3 föreg:de.
Jag vill deremot jemföra den lG:de med den nästföljande
eller den 17:de. Hr von Ehrenheim har emot Frih. af
Ugglas invändt, att en Adelsman, som redan fått ut pollett på
Riddarhuset, icke kan väljas till medlem af annat Stånd eller tvingas
att ett sådant val mottaga; men hvad säger Hr von Ehrenheim
om en Adelsman, som icke haft tillfälle att här infinna
sig genast vid riksdagens början, utan ämnat först något sednare
uttaga sin pollett? En sådan skulle ju kunna af någon
valkorporation gripas och insättas i ett främmande Stånd, sig
sjelf kanhända till sorg och bedröfvelse, samt Riddarhuset möjligen
till största afsaknad. § 17 säger ju uttryckligen: »Riksdagsman,
som vald blifvit, må ej, utan lagliga hinder, kunna sig
derifrån undandraga.»
Inom Konst.-Utsk:t har jag på den tid, då förslaget först
framställdes, ifrigt, ehuru fruktlöst, motarbetat detsamma, och
ansåg mig derföre ingalunda förbunden att, då dess afgifvande
ändock beslöts af pluraliteten, tillse eller försöka åstadkomma,
det redaktionen blefve den bästa möjliga, derest jag skulle dertill
egt förmåga. Hen är också långt ifrån att vara tydlig
och god.
Jag har velat inför det Höglofi. Ståndet begagna detta tillfälle,
att uttryckligen anmäla min oskuld i detta hänseende, och förenar
mig med dem, som yrkat afslag.
Hr Cederschiöld, Robert Theofron: Jag skulle visserl.
anse som en stor fördel, att valbarheten till de särskilda
Stånden utsträcktes på sätt här är föreslaget, men finner ingen
möjlighet att antaga den ifrågav:de ändringen i Grundlagen,
emedan § 16 står i alldeles uppenbar strid med § 15. Enligt
den förstnämnda skulle t. ex. en Adelsman eller en Biskop
kunna väljas till riksdagsman i Bonde-St., hvilket enl. § 15
är uttryckligen förbjudet; och jag kan för min del icke gå in
på att antaga Grundlagar af den beskalTenhet, att den ena §m
upphäfver den andra. Jag nödgas derföre anhålla om afslag.
Hr von Koch, Nils Samuel: Jag måste visserligen medgifva,
att den 16:de §:n är i förslaget ej särdeles väl redigerad,
men dock ej mycket sämre än åtskillige andra §§ i vår gamla
R. O., som just ej utmärker sig i detta afseende. Att denna
412
Den 8 December.
§ 16 står i strid med den nästföregående, förnekas. Sådant torde
i allt fall icke vara af så särdeles stor vigt, helst den föreslagna
förändrade lydelsen af § 15 ännu icke är antagen. De stora
lördelarne af ett Ståndens närmande till hvarandra hafva redan
blifvit framställda, och vinna ännu större betydelse, om man besinnar,
att derigenom en förberedelse träffas till den mera genomgripande
representationsreform, som förr eller sednare måste
vidtagas. I afseende å en ledamots yttrade farhåga, att R.
o. Ad:s ledamöter skulle riskera att gripas per aures och mot
sin vilja insättas i något annat Stånd, så tror jag för det första,
att det icke skulle komma att inträffa särdeles ofta, att
adelsman mot sin vilja inväljes uti annat Stånd, och för det andra,
om någon fara ligger häruti, så är den redan för handen,
emedan adelsmän äfven nu kunna inväljas i Borgare-St. Hittills
har icke förnummits annat, än att de adelsmän, som fått detta
förtroende, äfven mottagit det. För öfrigt tillhör det domstol
att afgöra, huruvida ej adelsman, som vore hufvudman för sin
ätt, och som det oaktadt blefve vald till representant inom annat
Stånd, samt ej ville antaga kallelsen, — borde anses hafva
det laga förfall, hvarom 17:de §:n R. O. talar. Jag är för min
del af den tankan att dylikt förfall bör godkännas. Och dessutom
kan samma svårighet äfven nu lika väl presentera sig.
Jag vågar alltså, med åberopande äfven af hvad Hr von Ehrenheim
anfort, anhålla om bifall till förslaget.
Hr Cederschiöld: Hr von Koch har sagt, att den stridighet,
som förefinnes mellan §§:na 15 och 16, icke vore af så
stor betydelse, då vi ej ännu antagit den förändrade lydelsen
af § 15. Jag får då fästa uppmärksamheten derpå, att 15:de
§:ns nuvarande lydelse är ännu mera oförenlig med den föreslagna
§ 16. Nu uteslutas nemi. enligt § 15 från valbarhet
till Bonde-St. icke allenast de, som tillhöra vårt Riks-Stånd,
utan äfven de, som förut hört till annat Riks-Stånd, eller som
innehaft fullmakt å beställning i rikets tjenst.
Jag måste således fortfarande yrka afslag.
Frih. Leijonhufvud, Broder Abraham: Jag är kanske
allt för litet hemmastadd i formfrågor; men när det bjudes
mig ett förslag, som jag anser godt och hvars innehåll jag gil
lar,
antager jag det gerna, äfven om åtskilligt vore att i formelt
hänseende deremot anmärka. Några praktiska svårigheter torde
just icke vara att befara, och säkerligen skulle ingen domstol
tveka, huru det ifrågavarande stadgandet bör rätteligen tolkas.
Jag har här hört juristerna grundligt undersöka frågan och vända
henne på alla sidor, men vill blott erinra, att våra Grundlagar
skulle utan tvifvel stå sig ganska slätt, om de skulle granskas
af Svenska Akademien. För mitt enkla förstånd presenterar
sig saken klar och tydlig, och jag vågar alltså anhålla om bifall
till en förändring, som utan tvifvel innebär ett steg framåt.
Den 8 December.
413
Hr von Koch: Blott få ord till svar på Hr Cederschiöids
sista anmärkning. Hr Cederschiöld vet ganska säkert, att när
reglor upställas, så måste de uppställas i en mycket bestämd och
positif form, och derefter följa undantagen. Så är äfven här
förhållandet. Först uppdragas med bestämdhet gränserna för
de särskilda Stånden, och sedan kommer undantaget i en särskild
§.
Jag anhåller om bifall.
Frih. von Paykull, Joh. Gust.: Det nu ifrågavarande
förslaget går ut på att kullkasta grunden för hela vår representationsform,
och af denna anledning yrkar jag, att detsamma
måtte afslås.
Gr. af Ugglas, Ludvig: Hr von Koch har, under erkännande
af förslagets formella brister, till dess försvar anfört, att
äfven inånga andra §§ i Grundlagen äro lika illa redigerade. Jag
vill visst icke bestrida detta, men då frågan är om ett alldeles
nytt stadgande, så bör väl detsamma icke antagas förr än de
brister äro afhjelpta, som man redan upptäckt och erkänt. Jag
beklagar lifligt den felaktiga redaktionen af detta stadgande,
emedan jag anser detsamma innebära ett särdeles stort steg
på den bana, som skall slutligen föra oss fram till en fullständig
representations-förändring; men jag tror icke att man kan med
full trygghet antaga förslaget i dess nuvarande form, och jag
måste således rösta deremot, under önskan att Konst.-Utsk:t
måtte till pröfning vid nästa riksdag framlägga ett annat förslag
i samma syfte, men frigjordt från de brister, med hvilka detta
är behäftadt.
Gr. Mörner, Garl Göran Detlof: Det är från föregående
riksdagar ett kändt faktum, att Bonde-St. hittills haft mycken
betänksamhet vid att inom sig upptaga främmande elementer.
Yid denna riksdag har deremot Bonde-St. frångått dessa
betänkligheter, under det II. o. Ad. nekat att vidga sin krets
utom dess nuvarande omfång. Jag tror att det under sådane
förhållanden vore att sträcka sina anspråk alltför långt, om detta
Stånd skulle vilja försöka att på den bakväg, som nu föredragna
förslag öppnar, smyga ledamöter, tillhörande R. o. Ad. in
ibland de Hederv. Det har åtminstone icke utseendet af fullkomligt
rent spel. Afven om man skulle vilja godkänna sjelfva
principen, sorn' ligger till grund för förslaget, är det enligt min
tanka i formelt afseende alldeles oantagligt. Icke kan det nemi.
gå an att stifta Grundlag på det sätt, att först nämner man
i åtskilliga §§ de qvalifikationer, som erfordras för att personerna
skola vara valbara inom det ena eller det andra Ståndet,
och sedan stryker man bort allt hvad man i dessa §§ föreskrifvif,
och kommer med ett särskildt stadgande, som innefattar
en för alla Stånden gemensam och lika vallag. Det är ungefär,
som när en jurist en gång yttrade om en prosess: »Det
414
Den 8 December.
är en förträfflig fråga, ty här finnas prejudikater för och prejudikater
emot, och alltså kan man göra precist hur man vill».
Så blefve förhållandet äfven här, tv enligt § 15 kunde det
blifva nödvändigt att kassera ett riksdagsmannaval, som enligt
§ 16 vöre fullkomligt lagligt.
Jag anhåller på grund af dessa skäl att förslaget måtte afslås.
Frih. Liljencrantz, Johan: I likhet med flera föregående
talare, anser äfven jag, att detta stadgande skulle i betydlig mån
närma de olika Stånden till hvarandra och nedbryta de skrankor,
som f. n. skilja dem åt, samt sålunda bereda en lämplig
öfvergång till den väntade och önskade stora representationsreformen.
De inkast, som blifvit gjorda mot förslagets formella
brister, hafva redan blifvit på ett för mig tillfredsställande sätt
gendrifna, hvadan jag icke vill till dem återkomma, utan förenar
mig blott med Frih. Leijonhufvud i hans yttrande, att när
ett förslag är i sig sjelft och till sitt innehåll godt och nyttigt,
man icke bör af några brister i form låta afskräcka sig från
dess antagande.
Jag anhåller således om bifall.
Hr von Koch: Att, såsom här redan af många blifvit
sagdt, otydligheter förefinnas i denna §, är visserligen förhållandet;
men jag anser dem vara af mindre vigt, emedan de säkerligen
aldrig få någon praktisk betydelse. Skulle man för öfrigt
förkasta alla lagar, som innebära någon otydlighet, så blefve
visst ej särdeles många större lagförslag antagna. Att R. o. Ad.
skulle till följd af detta stadgande kunna smyga sig in i
Bonde-St., håller väl icke streck, ty valmännen i detta Stånd fara
nog hafva öppna ögon, och något smygande kan således ej komma
i fråga.
Jag anhåller om bifall.
Hr von Ehrenheim: Här har blifvit yttradt, att, då BondeSt.
vid denna riksdag tillmötesgått de allmänna önskningarna
om dess utvidgning, man icke borde sträcka sina anspråk längre.
Bonde-St. har dock, likasom hvart och ett af de fyra Stånden,
sitt absoluta veto i grundlagsfrågor, och om Bonde-St. icke vill
medgifva den nu ifrågavarande utsträckningen af valbarheten,
så kan ju Bonde-St. afslå förslaget; men icke kan jag finna, att
R. o. Ad. behöfver af öfverdrifven grannlagenhet gå Bonde-St.
i förväg. Hvad de mycket omtalade otydligheterna och formella
bristerna beträffar, vill jag blott tillägga, att enligt min tanke
den 16:de §:n alls icke upphäfver, utan endast modifierar de
föregående.
Jag förnyar min anhållan om bifall.
Hr Cederschiöld: Man behöfver sannerligen icke vara
jurist, för att inse vigten deraf, att lagar äro tydliga; och gäller
Den 8 December.
415
detta om lagar i allmänhet, så måste det ännu mera gälla om
Grundlagar. Huru nyttigt ett förslag än må vara, synes det
mig likväl obegripligt, att man kan vilja tillstyrka dess antagande,
då det står i uppenbar strid mot ett annat grundlags-stadgande.
Detta är nu här förhållandet med §§:ne 15 och 16,
såsom redan blifvit upprepade gånger visadt. Det är visserligen
sannt, att våra nuvarande Grundlagar äro behäftade med felaktigheter,
men det är väl representantens pligt att söka dem afhjelpa
och icke att tvertom medverka till att i Grundlagen införa
ännu flera fel. Jag skall åtminstone aldrig gå tillväga på
delta sätt, utan må te derföre alslå förslaget.
Sedan öfverläggningen härmed ansetts af slutadsamt Hr Gr.
o. Landtm, upptagit de derunder gjorda yrkanden å dels antagande
och dels förkastande af förevarande förslag, framställde Hr
Gr. o. Landtm, först propos. på förslagets antagande, hvartill svarades
mänga ja och nej i blandning, och sedermera propos. på
detsammas förkastande, då svaren utföllo med starka ja, blandade
med nej; och förklarades ja nu hafva varit öfvervägande.
Hr von Koch begärde votering.
Upplästes och godkändes följande förslag till voteringspropos.
:
»Den som antager det i 15:de punkten af Konst.-Utsk:ts
Mern. N:o 3 upptagna förslag om ändring i 14 16 och 22 §§:ne
R. 0., rörande vilkoren för valbarhet till riksdagsman, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner nej, lörkastar R. o. Ad. ifrågavarande förslag».
Sedermera företogs voteringen och befunnos vid dess slut
rösterna hafva utfallit sålunda:
Ja — 48.
Nej — 94.
Härefter blef, uppå Hr Gr:ns o. Landtm:ns framställning, den
vidare behandlingen af Mem:t uppskjuten till nästa plenum.
Hr Gr. o. Landtm, förmäite, att sedan ej mindre Gr. Posse,
Knut, som varit suppleant i Allm. Besv.- o. Ekqn.-Utsk:t., blifvit
utsedd till ledamot af samma Utsk., än äfven suppleanten i Riddarh.
-Utsk:t, Hr Lind af Hageby, Axel Ferdinand, blifvit vald
till ledamot deri, samt suppleanten i sistnämnde Utsk., Gr. von
Rosen, Axel, med R. o. Ad:s tillåtelse afsagt sig denna befattning;
en suppleantplats i Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk:t., samt två
dylika platser i Riddarh.-Utsk:t blifvit lediga; och anmodade Hr
416 Den 10 December f. m.
Gr. o. Landtm. Ståndets Hrr Elektorer att dessa ledigheter återbesätta.
Slutligen anmältes och bordlädes Lag-Utsk:ts Utlåt. N:o 7,
ani. af vackt motion oin utvidgad näringsfrihet.
R. o. Ad. åtskiljdes kl. \ 10 e. m.
In fidem,
0. Brakel.
Onsdagen den 10 December 1862.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades pleni-prot. för den 2G:te sisth Nov. f. m.
Fortsattes pröfningen af de uti Konst.-Utsk:ts Mern. N:o 3
upptagna förslag till ändringar i Grundlagarne; och förekom nu
i ordningen
16:de punkten, om ändring i 14:de §:n 4:de och 5:te mom.
R. 0.
Frih. von Paykull, Joh. Gust.: Hvad första delen af
denna 14:de § af 11. O. vidkommer, vill jag visst icke lägga mig
emot dess antagande; men der följer sedermera dessa ord
»som ej till något annat Riks-Stånd höra, och ej någon beställning
i rikets tjenst innehafva, och hvarvid, med förbehåll af
den i 18:de §:n alla kristna trosbekännare tillerkända valrätt,
i öfrigt ingen må välja, om han ej valbar är.» För min del
skulle jag vilja att orden »alla kristna trosbekännare tillerkända
valrätt, i öfrigt» utginge, emedan jag ej anser dem gagna till
något och ej kan inse hvarföre de inllutit.
På grund af hvad jag anfört, anhåller jag derföre att förslaget
måtte ogillas.
Hr
Den 10 December f. m.
417
Hr Munck af Rosenschiöld, Thomas: I anledning af
den utaf Frih. Paykull framställda anmärkning, får jag upplysa,
att de omförmälda stadganderne blifvit såsom öfverflödige ute*
slutna, enär uttrycket »inom sig» utvisar, att valrätt och valbarhet
sammanfalla, och på annat ställe i grundlagen föreskrifter
äro meddelade angående de rättigheter, olika trosbekännare uti ifrågavarande
hänseende ega. Jag anhåller om bifall till förslaget.
Gr. Björnstjerna, Carl Magnus: Det är väl alldeles
nödvändigt att det ifrågav:de stadgandet utgår, för den händelse
att 18:de §:n R. O. skall kunna antagas, i hvilken § valrätt
äfven är medgifven åt Mosaiske trosbekännare. Jag anhåller
om bifall till det af Utsk:t framställda förslag.
Frih. von Paykull: För min del skulle jag icke vilja
antaga en grundlagsförändring, i förmodan att en sednare §, i
hvilken förändring är föreslagen, framdeles skall antagas, utan
fortsätter derföre mitt yrkande om afslag å denna punkt.
Gr. af Ugglas, Ludvig: Jag hemställer till Frih. Paykull,
huruvida icke detta förslag kan antagas, oberoende af det
beslut, som fattas i afseende på Mosaiske trosbekännare. Om
detta sistnämnda förslag af R. o. Ad. förkastas, kan det icke
utgöra något hinder för antagande af det nu under öfverläggning
varande. — 18:de §:n åberopas i denna punkt ju endast såsom
en hänvisning, och då denna hänvisning i visst fall kan anses
öfverflödig, kan den ej vara skadlig. Jag anhåller om bifall till
förslaget.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad samt Hr Gr.
och Landtm, upptagit de derunder gjorda yrkanden å dels antagande
och dels förkastande af förevaride förslag, framställde
Hr Gr. o. Landtm, propos. på detsamroas antagande och, då
dertill svarades många ja, jemte ett eller annat nej, förklarade
sig hafva funnit ja öfvervägande.
17:de punkten, om ändring i 14:de §:n 5:te mom. R. O.,
ang. bruksegares representationsrätt; och
18:de punkten, om ändring i 15:de §-.n R. O., ang. hemmansegares
representationsrätt.
Dessa förslag blefvo af R. o. Ad. antagna.
19:de punkten, om ändring i 17:de §:n 2 mom. R. O.
ang. bestämmande af arfvode för Bonde-St:s Riksdags-fullmägtige.
Frih. von Paykull: Det har förut ej varit bestämdt ang.
den aflöning, som borde tillkomma Bonde-St:s Riksdags-fullmägtige,
men då Bonde-St. sjelft yrkat derpå, har det blifvit föreslaget.
H. I. 27
418
Den 10 December f. m.
Efter härmed slutad öfverläggning och uppå framställd
propos., blef det i denna punkt framställda förslag af R. o. Ad.
antaget.
20:de punkten, om den ändring i 18:de §:n R. O., att
Mosaiske trosbekännare må erhålla rättighet att deltaga i Riksdagsmannaval.
Hr Ehrenborg, Richard: Det tillhör vår tid och dess
lynne att icke blott i allmänhet och inom det rent borgerliga
området föreslå raska och genomgripande förändringar uti historiskt
häfdvunna förhållanden, utan det röjer sig äfven en
tendens att steg för steg lossa på de kristliga grundsatser, hvarpå
vår samhällsförfattning blifvit byggd. Vare det dock långt
ifrån mig att vilja påstå att detta varit den medvetna afsigten
hos de aktade män, genom hvilkas vota det nu föredragna förslaget
till grundlagsförändring blifvit vid sednaste riksdag förklaradt
hvilande. Utan tvifvel har detta förslag härrört från en
välvillig fördragsamhet och haft billighet och nytta till sitt
syfte. Men då dock härvid förbisetts eller underskattats en
ännu långt vigtigare grundsats, och då under det förhållande
mellan stat och kyrka, som ännu hos oss lagligen eger rum,
skulle genom det föreslagna tillägget uppkomma en fullkomlig
abnormitet, så är i sanning detta förslag så betänkligt, att äfven
den, som annars högst sällan vågar att här offentligen yttra
sig, dock finner sig manad att i denna fråga höja ett varnin
gens
rop.
Här är föreslaget, att Mosaiske trosbekännare skulle beviljas
valrätt till riksdagsman. Då den kyrkliga lagstiftningen hos
oss ännu icke är skild från den verldsliga, utan R. St:r stifta
lagarne äfven för kyrkan, så vill detta förslag säga detsamma
som att åt okristna skulle tillerkännas ett inflytande på valet
af de män, som skola lagstifta för den kristna kyrkan, hvilken
de ifrågavarande valmännen icke tillhöra och hvars bekännelse
de förkasta. Hos hvar och en, han må i kyrkligt hänseende
vara af hvilken åsigt sorn helst, får jag hemställa huruvida i
ett sådant förhållande läge någon rimlighet och konseqvens.
Ja, jag vågar äfven hos dem, som möjligen just önska att stat
och kyrka skola åtskiljas, dock hemställa, huruvida det vore
fullt ärligt eller om det icke vore en R. St:r mindre värdig
smygväg att befrämja detta mål medelst ett stadgande, som
skulle bidraga till kyrkans försvagande eller upplösning, genom
att åt okristna medgifva en inverkan på dess angelägenheter,
och sålunda göra den till en magt, söndrad inom eller emot sig
sjelf. Må man icke försvara förslaget dermed alt här icke är
fråga om valbarhet, utan endast om valrätt. Kan det ena steget
tagas nu, så kan ock det andra snart efterfölja. Det ena
kan vara lika verksamt som det andra, så länge judiskt eller
okyrkligt sinnade män kunna finnas bland de till namnet
Den 10 December f. m.
419
kristna, hvilka äro valbare. Men må man icke heller förlika
sig med förslaget på den grund, att en till namnet kristen person,
som utöfvar valrätt, kan vara lika främmande för kristendomen
och våra kyrkliga förhållanden som en jude; ty då
fråga är om lagstiftning och kyrka i yttre mening, så torde
missbruk och affall, om än aldrig så allmänt, dock icke få förutsättas
såsom det normala förhållandet, utan måste lagstiftaren
tvertom antaga, att hvar och en äfven i öfvertygelsen hyllar
den religionsbekännelse, som han tillhör; och ur denna synpunkt
måste ock detta förslag vara principvidrigt. Må då staten torr
helt öppet proklamera religiös indifferentism, om den anser för
bindelsen
med kyrkan vara för sitt ändamål hinderlig; och om
och när de liberala idéerna dragit detta straff öfver vårt samhälle,
då först vore det tid att låta judar och hedningar, uti
med de kristna samfälda val, utse riksdagsmän; men så länge
ett sådant förhållande icke inträdt, så är ock det nu förevarande
grundlagsförslaget åtminstone för mig oantagligt.
Det märkvärdiga folk, som blifvit bestämdt att kanske
ännu under en lång tid vara förströdda främlingar bland andra
nationer, för att en gång återföras till deras rätta fädernesland,
detta folk bör, oaktadt en skiljaktighet af den mest omätliga betydelse,
bemötas med all den aktning och välvilja, samt lemnäs
ali den frihet, som för dem erfordras, för att inom alla lofliga
näringsgrenar kunna försörja sig och idka gagnelig verksamhet
bland sig sjelfva och andra, och Sverige, om ock länge nästan
allt för försigtigt, har på sednare tiden icke brustit uti denna
sin pligt mot de Mosaiske trosbekännarne, då rättighet till fastighets
besittning såväl å landet som i stad blifvit dem beviljad.
Men allt närmare införlifvande är lika litet uti deras
som uti vårt intresse, då omöjligen någon jude, som i öfvertygelsen
hyllar sin religion, kan önska något sådant; och aldraminst
böra vi genom den ifrågasatta valrätten lemna dem ett,
om också blott indirekt inflytande på lagstiftningen för den
kyrka, hvars hufvud och grundval af dem förkastats.
Af anförda skäl får jag vördsamt yrka afslag på nu föredragne
punkt.
Frih. Gederström, Rudolf: Bekännare af den Mosaiska
läran hafva redan erhållit rättighet att vistas öfverallt inom
Sveriges landamären, och, nu sednast, att bekläda vissa embeten.
Jag har sökt bidraga till det sistnämnda medgifvande
inom Konst.-Utsk:t och sedermera äfven inom detta hus. Att
gå längre, vore efter min öfvertygelse icke riktigt. En sådan
förändring, som den ifrågavarande, berör, jemte det den uti
religiöst hänseende medförer vigtiga betänkligheter, på sätt Hr
Ehrenborg anfört, också på det närmaste den Svenska nationalkänslan,
och jag kan för min del ej erkänna, att en, om ock i
Sverige född person, men som är både af främmande stam
och af främmande tro, bör utöfva alla de samma rättigheter,
som äro oss Svenskar tillerkända. :— En jude, som bibehåller
420
Den 10 December f. m.
sina fäders tro, är, — skulle jag föreställa mig, — i hvilket
land, han än må vistas, starkt fästad vid sina trosförvandter i
andra länder. Detta är ej anfördt för att klandra, men för att
uppmärksamma 1
Jag vidhåller för öfrigt hvad jag i min reservation i detta
afseende vid sista riksdagen uttalade, och anhåller alltså nu om
arslag å förevrde punkt, desto heldre, som Utsk:ts förslag, för
det närvarande visserligen inskränkande sig till att medgifva
juden valrätt, dock helt visst genom en sådan princips antagande
leder derhän, att jemväl valbarhet honom härnäst tillerkännes;
och sker icke detta, kan han med något skäl förundra
sig öfver den halfva rättighet, han finge, då deri andra hälften
honom förvägrades, oaktadt ungefär enahanda skäl och motskäl
torde kunna anföras i begge dessa hänseenden. Jag anser
emedlertid, att han icke är till någondera fullt qvalificerad, och
detta uttalar jag under betygande af mitt fulla erkännande af
och min upprigtiga högaktning för denna främmande stams förtjenster
och goda egenskaper, de der först i den mån dess afkoinlingar
införlifvas med vårt folks tro, vårt lands seder,
kunna, efter min uppfattning, lyckligen sammansmälta med
Svensk nationalitet.
Hr von Knorring, Oscar: Det är alltid vackert, när
man börjar sina anföranden med att orda om den fördragsamhet
och välvilja, som man bör hafva mot främlingar; men på
samma gång är det sorgligt att finna den slutsats, hvartill mången
kommer, och särskildt skönjes det i detta förevarande fall. Här
hafva nemi. talare yttrat sig i menniskovänlig rigtning, men
alltid slutat med att man bör förneka judame de aldra första
samhällsrättigheterna. Jag kan för min del icke, lika med en
föregrde talare, tro att det är meningen att, genom att nu taga
detta steg, framdeles äfven kunna bereda judarne tillfälle att
deltaga i lagstiftningen. Skulle sådant emedlertid hända, så tror
jag dock icke att den kristna läran hos oss står på så lösa
grunder, att några få Mosaiske trosbekännare skulle kunna på
kyrkolagstiftningen menligt inverka. Det finnes sannerligen en
annan religion, för hvilken farhågorna i detta afseende med
skäl kunde vara mycket större.
Det torde för öfrigt vara tid på att toleransen gör sig
gällande äfven hos oss. Till och med i Norge, der ännu
för 5 å 6 år sedan ofördragsamheten var så stor, att ingen
jude fick beträda landets område, och om en sådan, skeppsbruten,
ditkom, tillhöils att genast lemna landet, har man nu
kohnmit in på toleransens bana. I många länder bekläda judarne
t. o. m. de högsta embetena. I Frankrike är Finans
Ministern
en jude, i Holland är Justitie-Ministern jude. I Italien,
med undantag af Kyrkostaten, hafva judarne samma
rättigheter som alla öfriga landets innevånare. I England sitta
judar i Underhuset, bekläda, höga embeten och för ej länge se
-
Den 10 December f. m.
421
dan var Londons Lord-Major en jude. Äfven i Österrike hafva
judarne fullt medborgerliga rättigheter.
Man kan med skäl förvånas öfver, att jag, som på detta
rum för ungefär 10 år sedan uppträdde i motsatt syftning, nu
förändrat tänkesätt. Jag erkänner villigt mitt misstag då; men
jag har sedan dess en längre tid vistats i det land, der judarne
äro mest förtryckta. Der går så långt, att qvinnorna ej ens
få begagna löshår, utan att betala särskild skatt; äfven i många
andra afseenden äro judarne der utsatte för den nesligaste behandling.
1 de länder, der man beviljat judarne menskliga och politiska
rättigheter, har man aldrig haft skäl ångra det; jag har
t. o. m. den öfvertygelsen, att de i de flesta fall gagna det
land, de på sådane vilkor få tillhöra. Man bör icke heller
under den religions täckmantel, som predikar kärlek, neka den
billigaste fördragsamhet. För min del anhåller jag om bifall
till detta förslag.
Hr von Troil, Samuel Gustaf: Jag är till största delen
förekommen af den talare, som sist hade ordet, och kan
således vara ganska kort. Det har utgjort min stora förvåning,
att detta nu framställda förslag, hvilket synes grundadt ej blott
på rättvisa, utan äfven på billighet, här kunnat röna motstånd.
Hvad är det man begär? Begär man att Mosaiske trosbekännare
skola få något direkt inflytande på statens angelägenheter,
att de skola kunna utses till riksdagsmän? Neji man vill endast
tillerkänna dem rätt att deltaga i riksdagsmannaval, något som
redan är tillåtet för alla kristna trosbekännare. Då man för
öfrigt känner, att i vårt land, i de städer, der bekännare af
Mosaiska läran hittills vistats, desse städse visat sig särdeles
frikostige, när det gällt uppoffringar för det allmänna, att de i
allmänhet öfverallt gjort sig förtjente af medborgares aktning
och tillgifvenhet, så vore det väl ej för mycket, om man medgåfve
dem den första af alla medborgerliga rättigheter, den
nemi. att deltaga i riksdagsmannaval. En föreg:de talare har
omtalat, huruledes i andra länder judarne icke blott få deltaga
i representationen, utan äfven bekläda statens högsta embeten.
Jag instämmer deruti och jag tillägger, att dessa länder af en
sådan tillåtelse ofta skördat betydliga fördelar. Dessutom hvad
hafva vi att befara?
Hafva vi någonsin sett en jude vilja göra proselyter eller
att han på annat sätt velat förmå någon medborgare att öfvergå
till deras religion? Jag tror att man snarare skulle kunna säga
det om andre medborgare, som redan erhållit valrätt, och som,
ehuru kristna, likväl bekänna sig till en lära, hvars kanske vigtigaste
dogm just ålägger dem proselytmakeri.
Då ämnet, såsom jag nyss nämnde, redan blifvit fullständigt
utveckladt af föreg:de talare, har jag endast att förena mig
med dem och anhålla om bifall till ifrågav:de punkt.
422
Den 10 December f. m.
Hr von Ehrenheim, Per: Sedan 2:ne föregide talare
så fullständigt uttalat skälen för antagande af detta förslag,
återstår mig ej annat än att förena mig med dem.
Hr Olivecrona, Knut: I likhet med Hrr von Knorring
och von Troil, får jag anhålla om bifall till ifrågav:de punkt.
Ganska goda skäl hafva nemi. blifvit anförda för antagandet af
detta förslag. Lagstiftningen har så småningom tilldelat Mosaiske
trosbekännare medborgerliga rättigheter. Till en början
fingo judarne endast vistas i några få städer, sedermera hafva
de fått tillåtelse att förvärfva egendom äfven på landet, och
öfverallt hafva de visat sig såsom goda medborgare. Mig synes
derföre billigt, att de äfven få rätt att deltaga i riksdagsmannaval,
och jag är öfvertygad att de skola visa sig värdiga det
förtroende, som R. Skr i detta afseende kunde meddela dem.
Hr Ehrenborg har anmärkt, att, genom antagande af detta
förslag, en stor abnormitet i förhållandet mellan kyrka och stat
skulle uppkomma. För min del kan jag icke inse, hvari denna
abnormitet skulle bestå. Det är visserligen sannt, att judarne
förneka grundvalen för kristna läran; men å andra sidan synes
den kristna kyrkan icke hafva något att frukta från detta håll;
ty det ligger icke i karakteren af judarnes religion att söka
göra proselyter. När alltså den lära för Svenska kyrkans bestånd,
som Hr Ehrenborg påpekat, icke, enligt min tanke, förefinnes,
bortfaller ock det enda skäl, hvarföre Mosaiske trosbekännare
skulle från valrätt utestängas. När derföre emot dem
såsom Svenske medborgare ej heller något giltigt skäl blifvit
andraget för deras uteslutande ifrån ifrågavarande rättighet, får
jag, för min del, vördsamt anhålla om bifall på den nu föredragna
punkten.
Hr Sandströmer, Gar! Johan Albert: För min del
får jag, i enlighet med mitt yttrande vid sista riksdagen, förena
mig med de talare, som yrka bifall till denna punkt. Jag har
nemi. icke funnit något giltigt skäl att utestänga mina Mosaiske
landsmän från rätten att välja riksdagsmän, synnerligast som
denna rätt medgifvits vissa andra främmande trosförvandter.
Hr Ehrenborg har, såsom orden föllo, sagt att det vore tid att
lemna judarne ifrågavarande förmån, »om och när de liberala
idéerna dragit det straff öfver landet, att staten öppet proklamerat
religionsfrihet.» Nåväl, tiden skulle sedan länge då vara
inne, ty denna religionsfrihet finnes bestämd i våra grundlagar.
Hvad deremot angår Hr Ehrenborgs farhågor att judarne skulle,
genom ifrågavarande rätt, inverka menligt på kyrkolagstiftningen,
så får jag anmärka, att det troligen icke torde dröja länge,
innan stat och kyrka skiljas åt, hvadan dessa farhågor icke
hafva någon som helst betydelse.
Jag anhåller således om bifall till det hvilande förslaget.
Den 10 December f. m.
423
Hr Liljenstolpe, Axel Fredrik: Med anledning af ett
yttrande af Hr Olivecrona, att nemi. man gemenligen anmärker
emot judarnes likställighet med det kristna samhällets öfriga medborgare,
att de förneka den grund, hvarpå detta samhälle är
baseradt, begärde jag ordet.
Lika med Hr Olivecrona, som varmt talade för den föreslagna
grundlagsförändringen, och ingalunda för att upptaga denna
anmärkning, som vore den gjord af honom, instämmer jag uti
vördsam anhållan om förslagets antagande.
Sannt är visserligen, att de Mosaiske trosbekännarne, om
de stride följa sin tro, måste, enligt densammas, tyvärr 1 skefva
uppfattning, förneka Kristus; de följa dock i allmänhet den store
Mästarens moraliska bud: att frukta Gud och älska bröderne.
Jag är i tillfälle, med anledning af hvad som just passerade,
då jag uppgick till detta plenum, häruppå anföra ett slående
bevis. En af mina vänner bland dessa våra, lika varmt som vi
sjelfve fosterländskt sinnade Mosaiske bröder, hvilken en längre
tid oegennyttigt lemnat sitt läkarebiträde inom ett sjukhus, som
tillhör ett sällskap, deraf han var medlem, och af hvilket han
nyligen ingalunda rönt någon synnerlig erkänsla, svarade mig
på min förfrågan, om han vägrat att mottaga det vanliga årsarfvode,
som vore läkaren tillerkändt: »Ja visstl huru kan man
taga betaldt för hvad man gör en barmhertighets-inrättning?»
Och många dylika bevis af oegennytta skulle kunna framdragas;
men jag anser mig icke dermed böra upptaga Höglofl.
St:ts tid och dess protokoller. Redan under föreg:de riksdagar
har af så många andra, jemte mig, som i detta fall, likasom
i afseende på i öfrigt utvidgade rättigheters medgifvande
åt Svenske medborgare, tillhörande den Mosaiska trosbekännelsen,
varit motionär,— anförts, snart sagdt, allt det rättvisa beröm,
dessa våra Svenska medbroder förtjena. Jag vill endast
hänvisa till förre Polismästaren af Wannqvists ofta åberopade
goda vitsord i afseende å de Mosaiska trosbekännames loyala,
stilla och goda uppförande; och slutar jag med att vördsamt
yrka bifall till förslaget.
Gr. Mörner, Carl Göran Detlof: Då detta förslag vid
förra riksdagen med ej obetydlig majoritet antogs inom detta
Stånd, är det sannolikt, att detsamma äfven nu kommer att här
gå igenom. Jag vill dock för min del anmärka, att så länge en
ej ringa del genom sin samhällsställning och sina kunskaper fullt
qvalificerade kristna, och till och med Lutherska medborgare ej
få deltaga i riksdagsmannaval, något skäl icke synes mig tala
för att denna rättighet skall tilldelas Judarne. Detta är orsaken
till mitt yrkande på afslag å denna punkt.
Sedan öfverläggningen ansetts härmed afslutad samt Hr
Gr. o. Landtm, upptagit de derunder gjorda yrkanden å dels
antagande och dels förkastande af ifrågavande förslag, framställde
Hr Gr. o. Landtm, propos. på detsammas antagande och,
424
Den 10 December t. m.
då dertill svarades starka ja jemte några nej, förklarade sig
hafva funnit ja öfvervägande.
21:sta punkten, om ändring i 21 :sta §:n R. 0.
Frih. Stjernstedt, Joh. Wilh.: För min del får jag anhålla
om afslag å denna punkt. Det förekommer i motiveringen
af Utsk:ts förslag vid sista riksdagen i denna punkt några ord, som
jag anhåller att få uppläsa. Det heter nemi.: »Då nu vidare Utsk:t
erfarit, det skiljaktiga meningar sig yppat derom, huruvida den,
hvarje Riks-Stånd i 21:sta §:n förbehållna pröfningsrätt af framställd
anmärkning emot någon dess ledamots behörighet att
vara riksdagsman bör sträcka sig derhän, att Ståndet må ega
till pröfning upptaga en fråga, som på grund af 19:de §:n redan
blifvit af vederbörande embetsmyndighet afgjord eller vore på sådan
pröfning beroende, har Utsk:t, som funnit det icke vara förenligt
med den helgd, som tillkommer domaremagtens beslut, att dessa
dragas under Riks-Ståndens ompröfning, ansett sig böra jemväl
afgifva förslag till sådan ändring af 21:sta §:n, att olika tydning
af föreskriften i detta hänseende icke vidare må kunna ega rum».
Det är visserligen sannt, att man bör bevara den helgd, som
tillkommer domaremagtens beslut, men man bör derföre icke
sätta den andra statsmagten, som är R. St:r, under domaremagten.
Det har skett genom denna föreslagna §. Man kan
visserligen säga, att det blott är ett Riks-Stånd, som skall hafva
pröfningsrätten, men detta Stånd har då samma anseende, som
R. St:r. Jag vill visserligen icke beröfva domaremagten dess
rättighet att bedöma, huruvida allt vid valet gått lagligt till, men
jag vill blott att R. St:r ej subordineras under domaremagten.
För öfrigt ber jag endast att, såsom stöd för min anhållan, få
anföra hvad Hr Rinman i sin reservation vid föregående riksdag
i detta afseende yttrar. Han säger nemi.: »Hvarje förslag, som
leder till att nedflytta Riks-Stånden från afdelningar af en statsmagt
till vanliga komitéer, måste jag motsätta mig och yrkar
derföre afslag på sednare afdelningen af Utsk:ts nu framställda
förslag till grundlags-förändring.»
Hr Munck af Rosenschjöld, Thomas: De af R. o. Ad:s
ledamöter, som bevistade sista riksdagen, torde påminnna sig
de olika meningar, som då gjorde sig gällande ang:de vidsträcktheten
af ett Stånds rättighet att pröfva en vald riksdagsmans
behörighet att taga säte i Ståndet. En persons val till riksdagsman
i Borgare-St. hade, på sätt 19:de §:n R. 0. föreskrifver,
blifvit ölverklagadt hos K. M:S Bef:de och Högsta Domstolen
samt afgjordt. Sedermera ansåg sig Borgare-St, då samma
fråga der väcktes, ega rättighet att ånyo pröfva frågan, oaktadt
högsta domaremagten gifvit utslag i saken. Konst.-Utsk:t vid
förra riksdagen ansåg sig, med ani. häraf, pligtigt att för framtiden
föreslå ett stadgande i Grundlagen, hvarigenom en dylik
kollision emellan ett Riks-Stånd och domaremagten icke vidare
Den 10 December f. m.
425
skulle kunna ifrågakomma. Detta är orsaken, hvarföre nu föredragna
förslag framkommit, och som det i min tanke väl uppfyller
det dermed afsedda ändamål, anhåller jag om bifall dertill.
Frih. Cederström, Rudolf: Till en början måste jag uttala
min ledsnad deröfver, att Konst.-Utsk:t vid förra riksdagen,
vid framställande af detta förslag, sammanfört i 21:sta §:n två
förändringar, af hvilka den ena är alldeles påtagligen nyttig och
af behofvet påkallad, den andra deremot i min tanke obehörig.
I nu gällande § åberopas endast §§:ne 14 och 18 R. O. såsom
§§, till följd af hvilka en eller annan anmärkning mot en
persons behörighet att taga säte i ett Riks-Stånd skulle kunna
komma i fråga. Ser man efter i sagde Grundlag, skall man
finna, att icke blott §§:ne 14:de och 18:de beröra procedurerna
vid valen, utan att derom talas äfven i den 13:de och 15:de. Det
var således ganska riktigt af Utsk:t, att föreslå hänvisning äfven
till dessa §§.
Hvad deremot grunden för den andra föreslagna förändringen
angar, eller att domaremagtens beslut skulle hållas bättre i
helgd, bestrider jag ingalunda välmeningen häraf; men detta
åskådningssätt öfverensstämmer icke med Konst.-Utsk:ts uttalade
åsigter ang:de en speciel fråga, hvars handläggning, sisth riksdag,
kom (Jtsk:t till del. Det var då Konst.-Utsk:t ansåg, att
hvarje Riks-Stånd borde, öfver sina ledamöters befogenhet, i
sista hand ega afgöranderätten; och det är väl en bland de första
och vigtigaste rättigheterna för en representation, att pröfva
invalde ledamöters behörighet. Gå vi till Norska Riksakten,
finna vi att 64:de §:n stadgar en sådan pröfningsrält, och jag
vet icke, hvarföre vi icke skulle ega samma rätt här i Sverige?
De aldrallesta andra konstitutionel styrda länders representationer
ega enahanda pröfningsrätt.
För mig återstår således, och då delning af §:n ej är medgifven,
på grund af hvad jag nu anfört, icke något annat,
än att anhålla om afslag å förevar:de punkt, under förhoppning,
att Clsk:t vid denna riksdag måtte framkomma med något
lämpligt förslag i samma syftning, som innehålles i §:ns förra
afdelning, men med utelemnande af all förändring i den sednare.
Hr von Koch, Nils Samuel: Alla torde vara ense derom,
att en förändring i första delen af 21:ste §:n R. O. var nödvändig,
men, ,i afseende på den sednare deremot, hafva betänkligheter uppstått.
Jag tror visserligen, att det skulle kunna låta sig göra, att åt
ett Riks-Stånd öfverlemna pröfningsrätten i ifrågavarande afseende;
det är ett system, som, om det infördes, kunde hafva flera fördelar
med sig; men nu är här icke fråga derom, utan om att
öfverlemna en del af pröfningsrätten af ledamots behörighet att
sitta i ett Stånd åt domaremagten, och en del åt det Riks-Stånd,
frågan närmast rörer. Jag tror dock att i detta afseende ett
laga kraftvunnet beslut bör lända till efterrättelse; ty ett sådant
beslut måste respekteras, äfven af representationen. De tvistig
-
426
Den 10 December f. m.
heter, som, i afseende pä ledamots behörighet att taga säte i
Borgare-St., vid förra riksdagen föreföllo, och hvartill grundlagens
otydlighet gaf anledning, har Utsk:t genom denna föreslagna
förändring af 21:sta §m R. O. velat förekomna, och då jag
anser att man ej bör motsätta sig Utskrts välvilliga bemödande i
detta afseende, får jag anhålla om bifall tili denna punkt.
Hr Munck af Rosenschjöld: Här har af en talare blifvit
antydt, att jag skulle sedan förra riksdagen hafva förändrat
åsigt ang:de tolkning af nu gällande 21:sta §:n R. O. Jag får
då förklara, att jag ingalunda gjort det, och att min öfvertygelse,
det majoriteten inom Konst.-Utsk:t vid sistl. riksdag, vid tillämpning
af denne §, misstog sig, är oförändrad. Jag har deltagit
i framläggande af detta förslag, endast för att, om möjligt, för
framtiden förekomma dylika tvistigheter, som dem, hvilka då
söndrade Konst.-Utsk:t.
Gr. Mörner, Garl Göran Detlof: Då denna fråga vid
sista riksdagen förevar, antogs Utsk:ts förslag inom detta Stånd
att blifva hvilande till denna riksdag, och jag hoppas att resultatet
äfven i dag måtte blifva bifall till denna punkt. Vore det
fråga om att en ledamots kompetens att sitta i ett Riks-Stånd
skulle afgöras genom omröstning inom alla Riks-Stånden, kunde
det vara mindre vigtigt att hafva en sådan föreskrift, som den
ifrågavule; men då det för närvarande är hvarje Stånds ensak
att bestämma i detta afseende och då man kan tänka sig att
en majoritet tilläfventyrs skulle, med begagnande af den rätt, §:n
enligt sin nuvarande lydelse ansetts åt Ståndet inrymma, kunna
från sig aflägsna personer, för hvilka den af en eller annan orsak
hyste mindre benägenhet, tror jag det ligga mycken vigt
uppå att man ej lemnar öppet tillfälle för ett sådant godtycke.
Jag förenar mig med dem, som yrka bifall på denna §.
Hr Cederschiöld, Rob. Theofr.: 90:de §:n R. F. stadgar
uttryckligen, att under R. Sl:rs eller deras Utsk:s pröfning och öfverläggningar
må icke uti något annat fall eller på något annat sätt, än
denna Grundlag bokstafligen föreskrilver, komma frågor om erabets-
och tjenstemäns till- och afsättning, regerings- och domaremagtens
beslut, resolutioner och utslag, enskilda medborgares oeh
korporationers förhållanden eller verkställigheten af någon lag,
författning eller inrättning. Detta stadgande är så tydligt, att
det synes mig oförklarligt, huru det kunnat blifva föremål för
olika tolkning. Talmannen för Borgare-St. vägrade också, i öfverensstämmelse
med nämnde 90:de §, propos. på framställd
anmärkning mot en ledamots behörighet att vara riksdagsman,
emedan samma anmärkning redan blifvit af vederbörlig auktoritet
genom utslag ogillad. Frågan remitterades, såsom vi veta,
till Konst.-Utsk:t. Det föreföll mig alldeles påtagligt, att inom
Utsk:t icke skulle uppstå mer än en mening ang:de talmannens
Den 10 December f. m.
427
förfarande i detta afseende, men utgången blef fullkomligt motsatt,
hvad jag hade förmodat. Borgare- och Bonde-St:ns ledamöter
ansågo att propos. bort framställas, och fingo på sin sida
en af Riddarhusets medlemmar, nemi. Frih. R. Gederström,
och detta var orsaken att desse segrade.
Då ett sådant förfarande en gång kunnat ega rum inom
Konst.-Utsk:t, kan sådant möjligtvis äfven framdeles ske, och det
är derföre, enligt min åsigt, alldeles nödvändigt att antaga detta
förslag, på det att någon sådan tvistefråga inom representationen
icke vidare må kunna uppkomma. Jag anhåller om bifall
till ifrågavarande grundlagsförändring, och hoppas att de fleste
af R. o. Ad:s ledamöter älven måtte godkänna förslaget.
Frih. Stjernstedt: Man har här sagt att representationen
bör respektera hvarje laga kraftvunnet beslut. För min del vill
jag dock skilja mellan dem, som bestämma formen af ett beslut i
allmänhet, och huruvida en person är qvarlificerad för att sitta
i ett Riks-Stånd.
Här har af Gr. Mörner yttrats, att han icke skulle hafva
något emot att öfverlemna pröfningsrätten af en ledamots behörighet
att sitta i ett Riks-Stånd åt R. St:r, men då nu icke sådant
kan låta sig göra, önskade han bifall till grundlagsförändringsförslaget.
Frågan är nu, huruvida man kan betaga hvarje Stånd
denna rättighet att i ifrågavarande afseende sjelft döma. Hvarje
Stånd utgör ju en del af den samfälda representationen.
Då nu gällande 21:sta § är tydlig och klar, samt att
representationen sjelf bör i ifrågav:de afseende hafva afgörande
rätten, anhåller jag att ingen förändring i det nu gällande stadgandet
måtte införas. För öfrigt må det nu tillåtas mig att uppläsa
några ord ur den nuvarande §:n, för att gifva stöd åt min
öfvertygelse i detta afseende. I §:n lyder slutet sålunda : »Hvarje
Stånd skall hafva sig pröfningsrätt förbehållen, så väl i afseende
på sådane medlemmar, hvilkas fullmagter ej blifvit godkända,
som dem, emot hvilka, till följd af 14:de och 18:de §§:ne, någon
anmärkning eger rum, i hvilket sednare fall frågan, om den är
klar och tydlig, hos Ståndet afgöres.
Hr Cederschiöld: Man har här talat med ett slags förakt
om laga kraftvunna beslut och att de ej skulle behöfva
respekteras af representationen. Det torde dock vara otvifvelaktigt,
att hvilken domares, som helst, vare sig högre eller lägre,
utslag, då det är laga kraftvunnet, måste respekteras. Ar
man icke nöjd dermed, kan det öfverklagas.
En talare har sagt, att samma rätt bör i ifrågav:de afseende
lemnäs hvarje Riks-Stånd, som representationen i dess helhet.
Jag får i anledning häraf fästa hans uppmärksamhet derpå, att
representationen i sin helhet, lika litet som något särskildt RiksStånd,
kan ega att upphäfva sig till domare uti mål, som redan
är af domaremagten afgjordt.
428
Den 10 December f. m.
Hr Sandströmer: För att riktigt fatta denna fråga, torde
vara af vigt att fästa uppmärksamheten derpå, att domaremagten
eger att pröfva och bedömma endast de skäl, som inför
densamme blifvit andragne. Om andre veterliga skäl förefunnos,
men, vid besvär öfver riksdagsmannaval, icke anfördes,
skulle de, enligt den juridiska lagstiftningen, sedermera icke ega
talan. På det att emellertid Riks-Stånden skola vara tryggade
mot obehöriga ledamöters inträde, har Grundlagen gifvit dem
en pröfningsrätt, som jag anser vigtig att i hela dess utsträckning
bibehålla. Enligt min åsigt, som jag öppet vill uttala, är
det af ingen mehn för domaremagten, hvars pröfningsrätt är
inskränkt, att öfver den, i en fråga sådan som denna, en högre
och friare pröfningsrätt är representationen förbehållen, äfven
om derigenom ett domaremagtens laga kraftvunna utslag komme
att upphäfvas. Detta utslag kan ju dessutom, tillfölje af
försummadt svaromål eller andra formella skal, blifva helt annorlunda
än domaren sjelf skulle velat.
Jag anhåller att få förena mig med dem, som yrka afslag
å denna punkt.
Gr. Mörner: Då Frih. Stjernstedt sist hade ordet, uppläste
Frihm första delen af 21:sta §:n R. F.; men förbigick h. o. h.
den sednare delen, som säger, att då frågan om en ledamots
kompetens är otydlig, skall saken hänskjutas till laglig åtgärd.
Det härrörde således från ett fullkomligt förbiseende af den värde
talaren, då han påstod, det pröfningsrätten i sista hand tillhörde
det Stånd, som frågan närmast rörde. Ett Riks-Stånd
får nemi. ej befatta sig med hvad, som kan vara tvistigt, utan
i sådant fall måste frågan hänskjutas till domstols pröfning.
Hvad sjelfva saken beträffar, torde man ej kunna undgå att
erkänna, att det ligger mycken vigt deruppå, att icke en, af en
del utaf landels befolkning till representant vald person må, till
följd af meningsskiljaktighet med pluraliteten inom det Stånd,
hvilket han skulle tillhöra, kunna derifrån uteslutas.
Jag tror, att det ligger i samhällets eget välförstådda intresse,
att denna § antages, och anhåller jag derföre om bifall
dertill.
Många ledamöter hördes ropa på propos.
Frih. Stjernstedt: Jag har endast begärt ordet, för att
förklara Hr Cederschiöld att jag hoppas mig ega tillräckligt mycken
takt och bildning att inse, det man bör respektera ett laga
kraftvunnet beslut.
För öfrigt anser jag visserligen, att en otydlighet i det nuvarande
stadgandet förefinnes, men att man sökt att afhjelpa
detta med något, som är ännu sämre.
Jag yrkar fortfarande på afslag.
Den 10 December f. m.
429
Frih. Cederström: Här har yttrats, att tillämpningen af
nu gällande § skulle åstadkomma dels olägenheten af villrådighet
till följd af otydliga ordalag, dels skiljaktig utgång i likartade
fall, så att den ene ledamoten kunde, med åberopande af
§:ns lydelse, uteslutas ur sitt Stånd, medan den andre ledamoten
finge sitta qvar, änskönt förhålianderne vore för beggedera
enahanda.
Mot den första indvändningen svarar jag, att den föreslagna
redaktionen väl afhjelper den förmenta otydligheten, men på
bekostnad af en vigtig konstitutionell rättighet, som hittills varit
Riks-Stånden förbehållen och af dem utöfvad. Ilvad den andra
invändningen angår, så tror jag, med ail aktning för våra domstolars
insigter och oväld, att olika tankar rörande lagtextens
rätta mening torde i detta mål såsom andra, der lagstiftaren trott
sig iakttagit erforderlig bestämdhet i uttrycken, ändock uppstå hos
särskilda domare, hvadan man, i sådant fall, likafullt finge, der
hänskjutande till högre rätt af en eller annan orsak uraktlåtes,
åtnöja sig med sagde olikhet i lagtillämpningen. Sålunda synes
den mycket omnämnda skiljaktigheten kunna ega rum, hvilketdera
afgörande-rätten i sista handen lägges i domstolarnes eller
i Riks-Ståndens magt; och icke böra utgöra skäl nog, för att
frånhända representationen en rättighet, som densamma, hvart
Stånd för sig taget, naturligen tillkommer, och som den, i likhet
med brödrafolkets och de flesta andra represenationer, torde böra
ega och bibehålla. Den kan, likasom allt annat, missbrukas, men
det blifver då missbruket, icke det rätta bruket, man bör motarbeta.
Här har af en ledamot yttrats »förundran» öfver att jag
kunnat hysa och förfäkta en åsigt i strid med mina Utsk:s-kamraters
af R. o. Ad. Ehuru jag villigt finner grunden till ett sådant
uttryck böra sökas i värman af talarens egna öfvertygelser,
skulle jag dock önska att med denna värma kunde förenas något
mera fördragsamhet.
Hr Cederschiöld: Jag anhåller om R. o. Ad:s öfverseende
derför att jag ånyo upptager dess tid, men Hr Sandströmer
yttrade något, som möjligen kan vilseleda, och det är med anledning
deraf jag begärt ordet. Han yttrar nemi., att om endast
formen vid valförrättningen vore pröfvad af domaremagten,
så borde Ståndet kunna upptaga frågan om personens behörighet
att vara riksdagsman. Deruti har Hr Sandströmer fullkomligt
rätt; men det är icke derom här är fråga, utan om ett
Riks-Stånds förmenta rätt att, sedan domaremagten redan pröfvat
och ogillat en emot någons behörighet att vara riksdagsman
framställd anmärkning, ånyo upptaga samma anmärkning till
pröfning. För min del anser jag att i detta afseende domaremagtens
meddelade beslut bör ovilkorligen lända till efterrättelse. Skulle
deremot sedermera anledning förekomma, att framställa någon
annan anmärkning än den, som redan blifvit af domaren afgjord,
såsom t. ex. att den ifrågavarande personen ej uppnått före
-
430
Den 10 December f. m.
skrifven ålder, eller vore under konkurs, eller förklarad ovärdig
medborgerligt förtroende m. m. d., så eger Ståndet ostridig
rätt att till pröfning upptaga hvarje så beskaffad anmärkning,
som icke redan blifvit af domaren pröfvad och afgjord.
Ropen på propos. förnyades.
Hr Tersmeden, Per Reinhold: Ingen kan vara mera
öfvertygad än jag om nödvändigheten af att respektera domaremagtens
beslut, äfvensom derom att ingen kollision bör få uppkomma
mellan de begge statsmagterna. Dock måste jag i detta
afseende vara af olika tanke med de talare, som yttrat sig för
förslagets antagande. Jag vill påpeka en omständighet, som ännu
icke blifvit här antydd. Det är nu icke fråga om sådane mål, som
äro afgjorda af domaremagten, utan om sådana, som äro beroende
på pröfning utaf någon af de i 19:de §:n R. O. omförmälde
myndigheter. Det kan nu ganska lätt hända att, efter
ett val, detsamma öfverklagas. Det oaktadt, godkännes valet af
vederbörande myndighet. Domstolen deremot godkänner de
gjorda anmärkningarne. Frågan kommer till ett Riks-Stånd, och
då är det hårdt att, enär detsamma är öfvertygadt om motsatsen
mot domstolens beslut, det ej skulle kunna upptaga och
afgöra frågan.
Då jag anser §:n hvarken nyttig eller nödvändig, kommer
jag att rösta för afslag å densamma.
Frih. Stjernstedt: Hr von Koch har både offentligen och
enskildt yttrat, att en till domstol hänskjuten fråga måste af domaremagten
h. o. h. afgöras. Denna § medgifver icke detta. Stånden
hafva icke i ifrågav:de afseende någon afgörande rätt. För
min del anser jag, att man ingalunda bör gå in på en sådan
grundlagsförändring, utan heldre vänta tills någon bättre blifvit
framställd.
Hr Nordenfelt, Enar Wilh.: Enligt mitt förmenande
bör denna § bifallas. Om landshöfd.-embetet eller högsta domstolen,
eller begge, förklarat en person obehörig att vara riksdagsman,
så lärer väl denna icke komma till riksdagen, ty fullmagt
blilver icke utfärdad för honom. Nytt val anställes genast.
Hr von Koch: För min del vill jag icke förlänga diskussionen,
ntan skall derföre yttra mig ganska kort. Hr Tersmeden,
som i början af sitt anförande sagt att han ingalunda ville
föranleda till någon kollision mellan domaremagten och representationen,
eller att man ej skulle respektera ett laga kraftvunnet
beslut, torde dock inse att en kollision mellan domaremagt
och representation lätt kan uppstå, ifall man tillämpar grundlagen,
såsom han framställt. Jag tror för min del, att det är nödvändigt
att i tvistiga fall i detta ifrågav:de hänseende referera sig
Den 10 December f. m.
•431
till domaremagten, och att representationen i ett lagbundet samhälle
ger vika lör ett laga kraftvunnet beslut.
o
Ånyo hördes talrika rop på propos.
Hr Tersmeden: Om jag möjligen mindre fullständigt uttryckt
mig ang:de underdomstolarne, anser jag dock att, vare
sig att underdomstol godkänner ett val eller deremot gör anmärkning,
ett Riks-Stånds rättighet i detta afseende bör qvarstå,
sådan grundlagen nu stadgar den. Här är icke fråga om
annat än en persons behörighet att vara riksdagsman, och Ståndets
rättighet att pröfva detta bör väl lemnäs oantastad.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad samt Hr Gr. o.
Landtm, upptagit de derunder gjorda yrkanden å dels antagande
och dels förkastande af förevarande förslag, framställde Hr Gr.
o. Landtm, propos. på detsammas antagande och, då dertill svarades
starka ja jemte några nej, förklarade sig hafva funnit ja
öfvervägande.
22:dra punkten, om ändring i 23:dje §:n 1 mom. R. 0.; och
23:dje punkten, om ändring i 30:de §:n 3 mom. R. O.
Dessa förslag antogos.
24:de punkten, om den ändring i 53:dje §:n R. 0., att beslut
icke må af något Stånd fattas, derest icke minst tretio ledamöter
tillstädes äro.
Frih. von Paykull, Joh. Gust.: För min del anser jag
det vara ganska svårt att kunna antaga denna grundlagsförändring.
Man måste då vid ett besluts fattande öfverräkna antalet närvarande
ledamöter, och man skulle ändock icke vara säker att
icke under öfverläggningarne en eller annan ledamot kunde aflägsna
sig. Dessutom skulle ett ganska godt tillfälle derigenom
gifvas för en minoritet att omintetgöra beslut. De gå nemi.
sin väg och kunna, då frågan åter företages, komma tillbaka
med större antal af sina anhängare och derigenom blifva majoritet.
Jag anhåller om afslag å denna punkt.
Hr Olivecrona, Knut: Jag misskänner visserligen icke
den afsigt, som legat till grund för förslagets framställande.
Man har visserligen ofta sett att ett mindre antal ledamöter
varit närvarande i ett Stånds plenum vid afgörande af ganska
vigtiga frågor, och man har trott sig kunna afhjelpa detta genom
antagande af förevide förslag. För min del är jag dock
öfvertygad att detta botemedel är af beskaffenhet att bota ett
ondt med det som är hälften värre. Det eger sin riktighet att
i liera utländska representant-kammare ett dylikt stadgande fö
-
432
Den 10 December f. m.
refinnes, men det torde icke vara tillämpligt hos oss inom de
Svenska representant-församtingarne eller Stånden, hvilka bestå
af ett högst olika antal medlemmar. Frih. Paykull har påpekat
den stora olägenhet, som möjligen kan uppstå, ifall en minoritet
straxt före ett besluts fattande aflägsnar sig, och derigenom gör
ett beslut omöjligt, samt återkommer en annan dag med ett
större antal anhängare, för att medelst denna förstärkning utgöra
majoritet och bestämma utgången. En sådan list är ingalunda
ovanlig i det Engelska underhuset, för hvilket ett antal af 30
närvarande ledamöter är stadgadt såsom minimum för möjligheten
att kunna fatta beslut. Med en sådan erfarenhet för ögonen
af en vida talrikare representant-kammare än det Svenska
Riddarhuset, ser jag icke något skäl vara för handen att frångå
hvad vår Grundlag för närvarande lemnat obestämdt. Om olägenheterna
af förslaget skulle blifva svåra för Riddarhuset, är
jag öfvertygad att de icke skulle blifva mindre för de mindre
talrika öfriga Stånden. Af dessa skäl och då jag icke anser
det hvilande grundlagsändrings-förslaget hvarken nyttigt eller
nödigt, anhåller jag om afslag.
Gr. Liljencrants, Gustaf Fredrik: Jag instämmer visserligen
med den första talaren att åtskilliga anmärkningar kunna
göras mot antagandet af detta förslag; men jag skulle på
samma gång högeligen önska att, i händelse detsamma förkastas,
detta icke måtte ske från detta Stånds sida. Det är oss alla
bekant, att R. o. Ad:s ledamöter, såvida man får bedömma förhållandet
efter antalet uttagna poletter, f. n. utgöra 550, och då
vi veta att, bland de andra Stånden, utgör t. ex. Preste-St. endast
60 ledamöter, således J af antalet Adelsmän, bör Adeln,
så mångtaligt representerad, icke förkasta förslaget.
Man har sagt att detta förslag vore förnämligast rigtadt
mot Adeln; hvarmed ej måtte menas annat än att vid åtskilliga
tillfällen ej 30 ledamöter af Adeln äro närvarande. Ar detta
förslag en mot R. o. Ad. utkastad handske, anser jag att Ståndet
bör upptaga densamma.
Förslaget kan äfven till sina positiva följder vara af stort
värde. Om Adelns ledamöter veta att ett beslut icke kan fattas
med mindre 30 ledamöter äro närvarande, skall R. o. Ad. mycket
talrikare infinna sig vid Ståndets plena och mången med
mera nit och intresse omfatta för handen varande vigtiga frågor,
än nu sker.
Jag anhåller om bifall till denna punkt.
Gr. Wachtmeister, Hans: Lika med Gr. Liljencrants,
kan jag icke annat än tillstyrka bifall till detta förslag. Då det
vid alla domstolar är en antagen grundsats, att ett visst antal
ledamöter måste vara närvarande för att ett. beslut må kunna
fattas, kan jag ej inse, hvarföre icke samma princip bör tillämpas
vid ett Stånds öfverläggningar. Förslaget i och för sig sjelft
anser
Den 10 December f. m.
433
anser jag vara ganska riktigt och tror att de betänkligheter,
som blifvit framställda mot detsamma, i sjelfva verket äro af
föga betydenhet. Ett afslag skulle troligen tolkas såsom en
misströstan hos Adeln att kunna ständigt hafva 30 ledamöter
närvarande i plenum. Jag lemnar derhän, huruvida detta kan
stå tillsammans med det företräde, som man så ofta hört här
yttras, att detta Stånd bör hafva, till följd af sin talrika och
mångsidiga sammansättning.
En anmärkning af en viss betydenhet är, att en minoritet
skulle kunna, genom att gå bort vid ett besluts fattande, omintetgöra
detsamma. En sådan manöver tror jag dock i sin tilllämpning
skulle kunna hafva så farliga följder med sig just för
denna minoritet, att de flesta icke skulle våga försöket.
Jag tillstyrker bifall till förslaget.
Hr Nordenfelt, Enar Wilh.: För min del kan jag icke
annat än gilla de skäl, som blifvit anförde för antagande af detta
förslag. Hvad beträffar de betänkligheter, en talare yttrat, att
nemi. en fråga den ena dagen kan få en olika utgång mot den
andra, i fall densammas afgörande uppskjutes till ett följande
plenum, kan jag deruti icke inse någon lära. Om jag föreställer
mig en sådan fråga, som en mängd personer trott icke skola
förekomma en dag i plenum, och hvarföre de ej infunnit sig,
samt å ena sidan funnes 29 personer och å den andra ett något
mindre antal, så är det väl möjligt att dessa 29 icke kunna
få frågan afgjord. Men hvad blefve följden? Jo! att frågan klefve
uppskjuten till nästa plenum, och då är otvifvelaktigt att de
begge motsatta partiernas förfäktare uppkomma till mycket högre
antal än 30.
För öfrigt bör man väl kunna förmoda, att den pluralitet,
som är den sanna och rätta, alltid bör segra, och icke (fet parti,
som på ett eller annat mindre ärligt sätt sökt göra sin åsigt
gällande. Dessutom kan jag icke föreställa mig att R. o. Ad.
skulle vilja förnedra sig till intriger i förevar:de hänseende.
För min del ser jag ingen våda uti att antaga detta förslag.
Jag har under somrarne här varit närvarande, då beslut fattats
af ett så ringa antal, att jag blyges att omtala det.
Hr Munck af Rosenschjöld, Thomas: Då denna fråga
väcktes inom Utsk:t förra riksdagen, var den otvifvelaktigt rigtad
emot R. o. Ad.; och såsom ledamot af detta Stånd ansåg jag
mig icke böra motsätta mig densamma, för att icke derigenom
tillkännagifva någon slags misströstan att icke R. o. Ad. skulle
kunna fullgöra det nya stadgandet. Jag medger att i de fåtaligare
Stånden förändringen möjligen kan medföra olägenheter;
men må det då ankomma på dessa att tillse, huruvida de kunna
antaga förslaget. Jag finnér icke något skäl för R. o. Ad.
att afslå det, utan anhåller om bifall derå.
H. L 28
434
Den 10 December f. m.
Frih. Gederström, Rudolf: Vid förra riksdagen inom
Konst.-Utsk:t närv:de vid denna frågas behandling, var jag af
skiljaktig tanke med pluraliteten. Denna min mening vidhåller
jag ännu.
Man har sagt, att R. o. Ad., i ans. till talrikheten af dess
medlemmar, som uttagit pollett, ej bör afslå den ifrågavnle §:n.
För min del anser jag, att det deruti föreskrifna antalet al 30
närv:de ledamöter är alldeles för litet i jemförelse med de 500
antecknade, och att det värdigaste sättet, hvarpå R. o. Ad. kunde
bemöta alla klagomål i förenämnde hänsigt, vore att här
hvarje plenum infinna sig, icke blott till ett antal af 30, utan
till ett antal af t. ex. minst 300, dock utan att något derom
borde behöfva stadgas.
Hvad de praktiska möjliga följderna beträffar, kunna de, enl.
min tanke, blifva ganska skadliga. Dragom oss till minnes hvad
Gr. Rjörnstjerna för någon tid sedan vid en annan Iråga kom
att nämna, huruledes, under hans nyligen inträffade besök i
Konungariket Italien, det Italienska Parlamentet i Turin, genom
otillräckligt antal närv:de ledamöter, rönte ett afbrott i handläggningen
af den vigtiga frågan om jernvägars anläggande på
Sicilien. Jag frågar: när sådant sker på det lär ska trädet, Italien,
hvad kan då icke af enahanda orsak ske å det gamla trädet,
Sverige? Blottställom icke våra, af nog invecklade former
betungade ärender för denna ytterligare svårighet. Jag anser
en sådan lag, om icke rent af outförbar, dock vållande tidsutdrägt
och gynnsam för dem, som vilja stifta krångel och hinder;
minoriteten går sin väg, på sätt Frih. Paijkull i sin afgifna
reservation anfört, ärendet uppehälles till en oviss utgång.
Ett sådant stadgande synes mig hvarken af något behof pakalladt,
som kan öfverväga olägenheterna, ej heller lämpligt för
vår tid, som föga älskar nya tvångsband, hvadan jag röstar för
afslag och hemställer att Höglotl. Ståndet jemväl ville neka
detta grundlagsändringsförslag sitt bifall.
Hr von Koch, Nils Samuel: Oaktadt den appell, som
blifvit gjord till R. o. Ad. att bibehålla sin värdighet genom
antagande af detta förslag, måste jag dock bekämpa detsamma.
Vore här fråga om att stifta lag endast för R. o. Ad., skulle
jag genast gifvit mitt bifall till förslaget, och förbinder mig dertill
på förhand, i fall fråga derom uppstår, äfven om man vill
stadga att 100 ledamöter här skola vara tillstädes vid besluts
fattande. Men här är nu fråga om ett dylikt stadgande för
alla Stånden, och då bör man tillse, om det är verkställbar^
nyttigt och nödvändigt. Jag minnes icke, att uti något land
med en så fåtalig riksförsamling som några af våra Riks-Stånd,
ett så stort ardal som 30 behöfva vara riärv:de för besluts fattande.
I Engelska underhuset med 576 ledamöter är antalet,
som nödvändigt måste närvara vid besluts fattande, endast 40.
Det är kändt att detta stadgande icke tillförsäkrar att desse
Den 10 December f. m.
435
äro närv:de; tvertom händer det ganska ofta att blott 20 å 30
infinna sig.
För öfrigt tror jag icke, att denna grundlagsförändring har
stor chance för sig, då den vid sista riksdagen ej med större
pluralitet än en röst antogs i förstärkt Konst.-Utsk. Jag anhåller
om afslag på denna punkt.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att anslag blifvit utfärdadt
till fortsättande af plenum kl. 6 e. m.
Frih. Raab, Adam Christian: För min del måste jag
uppträda för detta förslag. Föreg:de riksdags Konst.-Utsk. har
framställt åtskilliga förslag till komplettering af vår grundlag,
och af de flere bland desse, som afse att fylla luckor i afs. på
arbetsordningen under vårt närv:de representationssätt, anser
jag intet vara af behofvet mera påkalladt, än detta.
Man har sagt att detta förslag skulle gifva anledning till
intriger. Men, Mina Hrr! om något tillfälle till intriger förefinnes,
måtte det vara nu. Jag beiiöfver endast i R. o. Ad:s
minne återkalla, huru vid 1809 års riksdag Baron Jacob Cederström
lyckades med några få liktänkande genomdrifva en af
de största reformer, som någonsin R. o. Ad. såsom Stånd undergått.
Frih. Cederström, som märkte huru vid den votering,
som anställdes i frågan, ett misstag blifvit begånget, teg dermed
tills största delen af Adelns ledamöter hunnit aflägsna sig; han
anmärkte då felet vid voteringen, som blef förklarad ogiltig och
måste verkställas ånyo, hvarvid han och hans parti, som qvarstannat,
hade större antal ledamöter närv:de. Man har här talat
om att det föreslagna antalet af 30 ledamöter skulle vara
för högt tilltaget. Jag kan icke finna det. Vore det fråga om
50 a 60 eller, såsom Frih. Cederström sade, 300, vore det en
annan sak. I vårt brödrarike Norige är bestämdt att vid besluts
fattande skola § af Stortingets ledamöter vara närv:de, och
hos oss bör det väl då icke vara för mycket att bestämma ungefär
Ty.del af Adelns ledamöter. Detta antal af 30 personer
utgör ju ej fullt hälften af det antal, som fordras til! Utsk:sledamöter,
och en stor del af vårt Kansli har ju representationsrätt,
antingen såsom hufvudmän eller på grund af fullmakt.
För min del röstar jag för förslaget.
Gr. Sparre, Erik: Ingen lärer väl vilja bestrida, att, på
det en representantkammare må anses lemna garantier för en
mångsidig pröfning af förekommande frågor, denna kammare
bör vara någorlunda talrikt representerad, och att det har föreslagna
minimum ej kan anses för högt. Man har här sagt, att
Adeln, likasom de öfriga Stånden, är Svenska folkets representanter,
och att de beslut, som fattas, afse ej blott Adelns, utan
äfven de andra Ståndens intresse. Detta är så till vida sannt,
att vid de beslut, som fattas, böra afses fäderneslandets intres
-
436
Den 10 December f. m.
sen; men i afseende på denna fråga, må hvarje Stånd pröfva sig
sjelf. Jag anser således att R. o. Ad. ej bör tillerkänna sig det
förmynderskap öfver de andra Stånden, att Adeln genom ett
afslag förhindrar förev:de punkts antagande, i händelse öfriga
Stånden för deras del dertill lemna bifall. Det kan ju hända,
att de andra Stånden anse skälen för förslagets antagande så
bindande, att de bifalla det. Ingen lärer väl heller tvifla på,
att ,om en riksdagsman gör sin skyldighet (och det är dess
skyldighet att närvara vid öfverläggningarne), skall aldrig något
sådant behöfva inträffa, sorn att ett beslut blir om intet i brist
på tillräckligt antal närv:de ledamöter.
Medan jag har ordet, må det tillåtas mig att erinra att,
då det blifvit sagdt, alt hvad Gr. björnstjerna berättade hafva
handt i parlamentet i Turin, skulle varna oss för antagande af
denna grundlagsförändring, han endast omtalade att man vid en
fråga, der intresset var så stort som i afs. på jernvägar, var
tvungen att på några timmar ajournera parlamentet, för att
detsamma skulle blifva fulltaligt.
För min del anser jag att man bör antaga detta förslag,
öfverlemnande åt de andra Stånden sjelfva att bedöma, huruvida
antalet är för stort eller för litet i förhållande till ledamöternas
samfälda antal.
Gr. Liljencrants: En af de föreg:de talarne, en af de
få, som äro nog lyckliga att på sin plats hafva ryggstöd, har
förklarat, att han anser sig ej böra uteslutande yttra sig såsom
ledamot af Adeln, utan fastheldre såsom en Svenska folkets
representant. Detta yttrande skulle i visst fall hafva sin tillämplighet,
om Svenska representationen utgjordes af en enda kammare;
men såsom det nu är, böra de olika Stånden hafva afseende
på de egendomliga förhållandena för hvart och ett af
dem. Särskildt hvad Adeln beträffar, tillåter jag mig att fästa
uppmärksamheten derpå, att Adeln icke bör alsia denna punkt.
Nyssnämnde talare har äfven omnämnt ett förhållande, som
eger rum i England och hvilket han befarar äfven skulle komma
att här tillämpas. Jag tillhör deras antal, som anse att
importen i vårt land redan är allt lör stor, men att nu sträcka
den derhän, att från England importera bruket att, för att
omöjliggöra lagliga beslut, större eller mindre del af Ståndet
skulle, vid uppkommen fråga om votering, aflägsna sig till nedre
rummen för att dricka punsch, torde vara att drifva frihandeln
allt för långt.
Jag anhåller om bifall tili förslaget.
Hr Cederschiöld, Rob. Teofr.: Man har sagt, att detta
förslag är egentligen rigtadt mot R. o. Ad., och att R. o. Ad.
derföre bör upptaga den utkastade handsken. Jag vet icke om
så är händelsen; men om så är, anser jag att handsken af
Adeln bör så upptagas, att Ståndet hädanefter talrikare infinner
sig vid plena, men alldeles icke så, att detta förslag godkännes.
Den JO December f. m.
437
Det kan nemi. leda till stora obehag och stor skada. Om ett
beslut skulle blifva ogiltigt derföre att de vid beslutets fattande
närvarande ledamöternas antal icke uppgick till 30. så skulle
mycket trassel deraf uppkomma vid afgörandet af så beskaffade
vigtiga frågor, deruti intressena voro mycket olika, såsom t. ex.
vid beviljande af anslag tili nya jernvägar eller andra sädane
större företag.
Inom detta Hus är sådana obehag icke att befara, emedan
erfarenheten hittills visat att, då sådana vigtigare frågor skola
afgöras, R. o. Ad:s ledamöter i allmänhet infinna sig till ett
flerdubbelt större antal, än det nu såsom minimum ifrågaställda.
Men inom de andra Stånden, som bestå af en fåtaligare
personal, der skulle, uti sådana vigtigare frågor, der de motsatta
intressena voro representerade af hvar sitt parti, minoriteten
kunna, genom att aflägsna sig, tillintetgöra beslutet.
Man har visserligen häremot anmärkt, att ett sådant förfarande
icke skulle vara representationen värdigt och derföre
icke borde såsom möjligt antagas; — men, Mina Hrr! jag får
då fästa eder uppmärksamhet deruppå, att man, om jag icke
misstager mig, i allmänhet anser 2 slags list såsom tillåten,
nemi. krigslist och riksdagslist.
Då jag således anser förslaget vara hvarken nyttigt eller
nödvändigt, anhåller jag om afslag derå.
Frih. von Paykull: Lika med en föreg:de talare, är jag öfvertygad
derom att, då beslut, som äro af någon större vigt, skola
fattas, R. o. Ad. talrikt infinner sig, och torde derföre hela detta
ilrågav.de stadgande vara onödigt.
Vidare har här yttrats, att det ingenting gjorde, om minoriteten
ginge bort och derigenom omintetgjorde ett beslut, samt
sedermera återkom med förstärkning; man skulle derigenom
få se en verklig majoritet. Just af den anledningen, Mina Hrr!
afskafTades dock det andra uppropet, och det var, enl. mitt förmenande,
ganska riktigt.
Man har här som vanligt citerat Engelska grundlagen. Jag
inser icke att vi, derföre att ett dylikt stadgande finnes i den
Engelska grundlagen, behöfva införa ett sådant i vår Svenska.
Jag anhåller om afslag å förev:de punkt.
Hr Tersmeden, Per Reinhold: Att för detta stadgande,
som man vill införa i vår grundlag, cn riktig princip ligger
till grund, synes ingen vilja bestrida; men man har ansett att
det skulle medföra stora olägenheter och möjligen föranleda
missbruk. För min del anser jag, att samma grundsats, som
redan förefinnes inom den civila lagstiftningen, äfven bör, och
med än mera skäl, gälla inom representationen. Man vet, att
i häradsrätten, för att den må vara domför, alltid skall sitta
minst 7 ledamöter; jag skulle vilja att i ett Stånd, som t. ex. bestode
af 50 ledamöter, öfver hälften vore tillstädes. Hvad Adeln
beträffar, hvars antal ledamöter enl. en talares uppgift skall ut
-
438
Den 10 December f. m.
göra 550, synes mig ej vara för mycket, om 30 äro tillstädes.
Det är inom vår kyrkolag stadgadt, att en prest icke behöfver
predika, om icke minst 2 personer äro närv:de. Hos
Adeln kan inträffa, att Landtm, får hålla plenum inför nästan
tomma väggarne.
En ledamot har talat om Italien och Sverige, om det färska
och det torra trädet, —• naturligtvis anseende Sverige såsom
det torra. Jag tror dock att denna lilla ympqvist på det
torra trädet skulle vara ganska nyttig, och jag anhåller derföre
om bifall till förslaget.
Frih. Sprengtporten, Jak. Wilh.: För min del anser
jag att detta förslag bör bifallas. Man skulle visserligen kunna
säga, att det varit bättre, om man användt ordet »omröstning»
i st. f. »beslut», d. v. s. att 30 ledamöter borde vara
närv:de vid hvarje omröstning. Ett skäl för antagande af detsamma
är äfven, att, så framt förslaget om uppskof i riksdagarne
bifalles, under sådana förhållanden kan antagas, att ett
fulltaligt antal af R. o. A:s ledamöter alltid bör kunna beräknas
vara tillstädes.
Hr von Koch: Jag yttrade redan förra gången jag hade
ordet, att jag ej ville motsätta mig att R. o. Ad. skulle utgöra
t. o. m. 100 ledamöter vid besluts fattande, såvida saken endast
rörde R. o. Ad. Jag anser att bäst vore, om i detta afseende
hvarje Stånd fick sköta sig sjelf, utan någon annans förmynderskap,
samt att ett dylikt stadgande, som det ifrågav:de,
borde införas i hvarje Stånds arbetsordning, men en plats i
grundlagen anser jag det icke böra erhålla.
Man har anmärkt att i Noriges Storting skola § vara närvarande
för att vara beslutsmässige. Detta hade undfallit mitt
minne, då jag förra gången yttrade mig; men man bör komma
ihåg, att när Norska grundlagen skrefs, Christiania var en liten
stad jemförelsevis med Stockholm, hvadan det icke möter så
stora svårigheter att der samla ledamöterne, ifall de äro ute i
byn. I större städer tror jag det skulle föranleda stora svårigheter,
om man för hvarje gång, då segern vore oviss, skulle
ut och leta efter sådane, som tillhöra en viss åsigt.
Gr. Liljencrants har behagat skämta med oss här långt
ned i Huset, hvilka han förmenat hafva ryggstöd — förmodligen
af läktaren. Dylikt skämt från första grefvebänken få vi
nykomlingar här underkasta oss. Han har vidare sagt, att jag
ville importera vanor från England. Här är dock fråga om en
import, som jag vill motsätta mig, alldenstund jag yrkat afslag
å punkten.
I dag hafva vi bytt roler; det är Hr Grefven som synes
utan betänkande (tull?) vilja importera en öfverflödsvara och
nu är frihandlare; jag som för tillfället är prohibitist.
Den 10 December f. m.
439
Gr. Liljencrants: Hr von Koch har salt att man i denna
fråga borde låla hvarje Stånd sköta sig sjelf, samt att detta,
hvarom nu är fråga, hörer till hvarje Stånds egen ståndsordning.
För min del anser jag att frågan icke rörer hvarje Stånd
särskildt, utan hela fäderneslandet, och man måste således betrakta
frågan såsom en allmän.
Hvad beträffar att Norska grundlagens stadgande i förev:de
hänseende vore lättare att uppfylla än den Svenska lagens, kan
jag icke förklara detta annorlunda, än att man i Christiania
souperar mindre än i Stockholm.
Frih. von Paykull: Frih. Sprengtporten har sagt att, då nu
Adeln bifallit grundlagsförändringen ang. uppskof med riksdagen,
det uppgifna antalet af 30 ledamöter ständigt skulle vara
närvide. I den omnämnda grundlagsförändringen ser jag deremot
ett skäl för att icke antaga förslaget. Det är väl icke
troligt att Adeln då skall visa sig talrikare vid riksdagarne
än nu.
Jag vidblifver mitt yrkande på afslag å denna punkt.
Sedan öfverläggningen förklarats härmed afslutad, samt
Hr Gr. o. Landtm, upptagit de derunder gjorda yrkanden å dels
antagande och dels förkastande af förev:de förslag, framställde
Hr Gr. o. Landtm, propos. på detsammas antagande och, då
dertill svarades starka ja, blandade med nej, förklarade sig
hafva funnit ja öfvervägande.
Sedan votering blifvit begärd, upplästes och godkändes följande
förslag till voter:s-propos.:
»Den som antager det uti 24:de punkten af Konst.-Utsk:ts
Mern. N:o 3 upptagna förslag om den ändring i 53:dje §:n R.
O., att beslut icke må af något Stånd fattas, derest icke minst
tretio ledamöter tillstädes äro, röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner nej, förkastar R. o. Ad. ifrågav:de förslag.»
Sedermera företogs voteringen och befunnos efter dess slut
rösterna hafva utfallit sålunda:
Ja — 99.
Nej — 61.
R. o. Ad. åtskiljdes kl. } 2 e. m.
In fidem,
O. Brakel.
440
Den 10 December e. m.
Ousdagen dcu 10 December 1862.
Plenum kl. 6 e. m.
Fortsattes behandlingen af Konst.-Utsk:ts Mern. N:o 3, dervid
förekom
25:te punkten, om ändring i 56:te §:n R. O., ang:de inskränkning
af tiden för motioners väckande.
Detta förslag blef af R. o. Ad. antaget.
26:te punkten, om ändring i 76:te §:n R. 0., ang:de StatsRådets
decharge för dess åtgärder.
Hr Skogman, Carl Johan Alfred: För min del anser
jag detta tillägg öfverflödigt och blott tjenande till att upptaga
anmärkningar, som redan en gång förut blifvit gjorda, hvarför
jag anhåller om afslag.
Häruti instämde Hr Waern, Jonas.
Gr. af Ugglas, Ludvig: För min del anhåller jag att få
påminna R. o. Ad. om att Ståndet förra riksdagen antog detta
förslag, sådant det nu blifvit framställdt. Jag torde äfven få er^
inra derom, att under det frågan här behandlades, uppträdde
en af Konungens rådgifvare med ett yttrande, hvars sanning icke
lärer kunna jäfvas. Han sade nemi., att äfven om en olägenhet
i detta fall skulle kunna för Stats-Rådets ledamöter uppstå,
ithy att ansvarigheten blefve vidsträcktare, vore sådant dock af
mindre vigt, än att en tanke skulle kunna göra sig gällande,
att misshushållning med statens medel kunde ske, utan att ansvarighet
uppstode. Att ett sådant förhållande nu kan inträda,
torde icke kunna bestridas, då man vet att, i följd af sättet för
våra räkenskapers förande, revision ännu icke blifvit verkställd
för året näst före det, då R. St:r sammanträda. Härutaf är en
gifven följd, att för ett år af tre all granskning och all ansvarighet
är omöjlig; ty granskningen blir illusorisk, då icke någon
anmärkning emot Konungens rådgifvare kan framställas i hvad
som angår förvaltningen af statsmedel för år, under hvilka denna
icke för någon revision hunnit framläggas. Jag anser således
skäl vara att antaga förevarande förslag.
Den 10 December e. m.
441
Gr. Wachtmeister, Hans: Jag skall blott i korthet
yttra min mening. Då en fullständig granskning af statsmedlens
förvaltning onekligen är en af hufvudprinciperna i vårt
statsskick, och då det är omöjligt att en dylik granskning fullständigt
kan ske, så framt icke sådana anmärkningar få upptagas,
som af Stats-Utsk:t med anledning af revisorernes granskning
anmälas, ehuru dessa afse en tidervmd, som redan varit
föremål för Konst.-Utsk:ts granskning, men för hvilken räkenskaperne
icke då ännu varit afslutade, så får jag rösta för bifall
till förslaget, hvilket fullkomligt öfverensstämmer med andan
i våra Grundlagar.
Hr Skogman: Jag tror knappast, att det finnes något
annat konstitutionelt land, der regeringen är underkastad en så
detaljerad granskning, som här i Sverige. Denna granskning
verkställes nemi. icke blott af för sådant ändamål särskildt utsedde
revisorer, utan äfven af R. St:r sjelfva. För min del
är jag öfvertygad att tills dato ingen särdeles olägenhet visat sig
till följd af det nuvarande stadgandet i 7(i:te §:n R. O. Förslaget
till förändring skulle deremot leda derhän, att hvarje nykommen
revisor skulle, för att visa sitt nit, rifva upp hvarje liten
obetydlig småsak, hvilket åter endast skulle tjena till att hålla
Stats-Rådets ledamöter sub reatu i ännu tre år. Jag tror icke
att något synnerligt godt derigenom skulle vinnas, och framför
allt tror jag, att det ingalunda är nyttigt, att göra konselj-ledamots-platserna
ännu oangenämare, än de för närvarande äro.
När man besinnar att årligen 6—7000 ärenden gå igenom StatsRådets
händer, så torde man finna, att det också är ganska
svårt att undvika, det icke något misstag insmyger sig. Jag
anser det icke tillhöra representationen att ingå i en så detaljerad
granskning, som med förslaget åsyftas, och jag får derföre
anhålla om afslag derå.
Frih. af Ugglas, Gustaf: Anledningen till detta förslag
måste sökas i en önskan att bringa 76:te §:n R. O. i fullkomlig
öfverensstämmelse med 30:de §:n, 2 mom. derstädes, och jag
medgifver att, i fall man endast är angelägen att erhålla en sådan
fullkomlig öfverensstämmelse, så kan förslaget hafva skäl
för sig. Men om man åter vill betrakta den konstitutionella
ansvarigheten ur en högre synpunkt, än vanligen är fallet, tror
jag, att man icke kan bifalla detta förslag. I 76:de §:n, sådan
den af Konst.-Utsk:t är föreslagen, heter det: »dock vare den
décharge, som vunnits derigenom, att Konst.-Utsk:t vid föregående
riksdag lemnat ett mål oanmärkt, icke gällande i afseende å
en fråga, hvilken Stats-Utsk:t, på grund af anmärkning, framställd
af R. Stms revisorer, anmäler enligt 30:de §:n, 2 mom.»
Hur skall man nu uppfatta ordet »oanmärkt»? Man kan nemi.
säga, att, i fall Konst.-Utskrt anser en inom detsamma framställd
anmärkning vara af sådan beskaffenhet, att den icke förtjenar
komma till R. St:rs kännedom, så är detta mål lemuadt oau
-
442
Den 10 December e. m.
märkt. Tolkar man saken på detta sätt, så skulle genom bifall
till förslaget kunna inträffa, att, hvad ett Konst.-Utsk. efter
pröfning funnit vara af egenskap att icke böra komma till R.
St:rs kännedom, kan af ett påföljande Konst.-Utsk., på grund af
en framställning från Stats-Utsk:t, förklaras vara af den beskaffenhet,
att det bör föranleda till någon åtgärd. Undersöker man
nu till hvad åtgärd en dylik anmälan kan föranleda, så ber jag
att få hänvisa till 30:de §:n 2 morn., der det står: »skulle,
emot R. St:rs beslut, de till hvarje hnfvudtitel anslagne summor
befinnas dragna till andra ändamål, än dem, sorn under
samma hufvudtitel höra, eller något af R. St:r faststäldt anslag
vara öfverskridet, skall Utsk:t genast anmärkning och i R. St:rs
plena anmälan göra emot den embetsman, som en sådan anordning
kontrasignerat, hvarefter dermed förfares enligt l()6:te och
107:de §§:ne R. F.» Går jag nu till ansvarighetslagen och efterser
hvad påföljd en sådan anmälan och deraf följande rättegång
kan hafva med sig, så är det embetets förlust. Sålunda kan
hvad ett Konst.-Utsk. efter pröfning förklarat icke böra föranleda
till någon åtgärd, af Konst.-Utsk:t vid en annan riksdag anses
böra påkalla riksrätt, och det Statsråd, som förra riksdagen
undfått full décharge, kan således den påföljande dömmas till
tjenstens förlust. För min del måste jag bekänna, att då icke
under de 50 år, under hvilka vår Grundlag varit gällande, behofvet
af ett sådant tillägg gjort sig kännbart, så anser jag det
icke heller nu nödigt. Om man nemi. uppfattar den ministeriella
ansvarigheten ur en högre synpunkt, så måste man medgifva,
att Stats-Rådet är uriderkastadt en, om jag så må Uttrycka
mig, så småaktig kontroll, att den icke vidare bör utsträckas.
Konungens rådgifvare böra väl betraktas såsom statsmän,
och icke såsom vanliga redogörare.
Frih. Stjernstedt, Joh. Wilh.: Afven jag vill söka betrakta
saken ur en högre synpunkt. Jag har varit statsrevisor
två gånger, och har alltid måst beklaga, då man velat neddraga
denna vigtiga förrättning till en blott revision af siffror. Detta
gäller visserligen icke Korist.-Utsk:t; men ifrågavarande förslag
är dermed jemförligt, och det inträffar vid stats-revisionerna,
likasom inom Konst.-Utsk:t, att man kan fästa sig vid en mängd
detaljer och i stället förbise hufvudsaken.
Hvad nu sjelfva frågan beträffar, så vet jag icke huru det
kan låta sig göra för Konst.-Utsk:t att granska en mängd sifferuppgifter
och sådana saker, som tillhöra Stats-Utsk:t och revisionen.
Det är nemi. först statsrevision och sedermera StatsUtsk:t,
sorn hafva att öfver statsmedlens förvaltning afgifva betänkande.
Då sålunda Konst.-Utsk:t icke ensamt kan utföra
den granskning, som härvid bör ega rum, så återstår intet annat
medel, än den utväg, som här är föreslagen, och jag kan
icke finna, att den ej är lika fördelaktig för det Stats-Råd, som
är ansvarigt för användandet af statens tillgångar, som för staten
sjelf. Enahanda uppfattning af ämnet hade också vid förra
Den 10 December e. m.
443
riksdagen en af Stats-Rådets ledamöter, och jag ber att få uppläsa
sista raderna af hans yttrande i frågan: »Det är,» sade lian,
»af särdeles mycken vigt, att folket icke misstänker regeringen
i fråga om en samvetsgrann förvaltning af statens medel; och
för att undanrödja all sådan misstro, finnes intet verksammare
medel än att på allt sätt underlätta möjligheten att kontrollera
förvaltningen.» Denna granskning kan verkligen icke ske af
Konst.-Utsk:t, utan endast af Stats-Utslct. Händelsen är också
den, att sedan sista riksdagens Konst.-Utsk. hade granskat 1857,
1858 och 1859 årens statsråds-protokoll, så framställdes dock
ett par anmärkningar för år 1859, hvilka omöjligen af Konst.-  Utsk:t kunnat göras, enär de räkenskaper, som voro i fråga,
icke voro tillgängliga, alldenstund de då ännu ej blifvit afslutade.
Missbruk skulle i detta afseende kunna ske i ofantligt stora dimensioner,
derest det vore en regering, som ville handla på sidan
om representationen. Sådant kan nu icke inträffa; men jag
vill blott anmärka hvad som nämndes den gången, då det var
fråga om förbund med utländska makter, nemi. att sådana grundlagsbestämmelser,
som den förevarande, bör man stifta just under
tider, då förtroende herrskar emellan regering och folk; ty sedan
detta förtroende upphört, är det för sent.
Jag anhåller om bifall.
Gr. af Ugglas: De grunder, på hvilka Frih. af Ugglas
begärt afslag å förevarande §, voro hufvudsakligen, att han
ansåg den kontroll, som R. St:r böra utöfva öfver förvaltningen
af statens medel, icke egentligen vara den, som nu eger rum,
utan borde denna förvaltning från en högre synpunkt granskas
och bedömmas. Jag vill icke ingå i någon tvist derom. Jag
tror för min del äfven att granskningen blifvit alltför mycket
neddragen till detaljer. Men detta hänger dock till viss grad
åtminstone tillsammans med vår Grundlag och dess föreskrifter,
hvilket ock Frilen erkännt. Då så är, måste man tillse, det
Grundlagen må kunna efter det dermed afsedda ändamål tillämpas.
Godkännes Hr Frih:ns åsigt, då bör äfven instruktionen
för statsrevisionerna förändras. Vilja R. St:r ingå på denna väg,
vilja de förändra karakteren af den kontroll, som nu af revisionen
och Stats-Utsk:t utöfvas, då är det gifvet, att äfven det nu
föreslagna tillägget till 76:te §:n R. O. är öfverflödigt. Men så
länge denna granskning är qvar, så länge representationen eger
utöfva en sådan öfver ej allenast regeringens statsmanna-åtgärder,
utan äfven af dess förvaltning af statens medel, måste
det äfven göras möjligt att kunna fullständigt verkställa densamma.
Man har sagt, att på 50 år icke någon olägenhet uppstått
till följd deraf, att detta tillägg icke funnits i Grundlagen. Det är
möjligt, men säkert är också att någon gång inom statsrevisionen
anmärkningar framställts, som icke blifvit upptagna blott på
den grund, att décharge redan blifvit lemnad. Om dylika fall
ofta skulle uppstå, kunna lätt missnöje och misstro inträda.
Den 10 December e. m.
Vill man äfven medgifva att nu ifrågasatta förändring kan vara
af mindre vigt, måste dock å andra sidan erkännas att ett afslag
på densamma vore åtminstone oklokt, enär åt detta afslag lätt
kan gifvas den tolkning att man önskade se inskränkt den kontroll,
som nu öfver regeringens åtgöranden utöfvas, en kontroll,
som, synnerligen i hvad den rörer förvaltningen af statens medel,
är ömtålig att vidröra och hvars möjliga utöfvande är af vigt, för
regeringens eget anseende kanhända mest.
Gr. Sparre, Erik: En talare här i mitt grannskap yttrade,
att meningen med den granskning, som Stats-Rådets medlemmar
äro underkastade, icke kan vara att småaktigt pröfva
eller nagelfara med hvarje utgiftspost, eller med ett ord, att det
icke vore någon småaktig granskning, som Grundlagen åsyftade.
Den siste värde talaren har åter uppträdt i motsatt syftning och
sagt, alt just Grundlagen gaf anledning till en sådan granskning.
Jag för min del vågar bestrida detta sednare påstående. Jag
kan nemi. vid läsningen af våra Grundlagar alldeles icke inse,
att Stats-Rådets ansvarighet bör betraktas så att man skall ställa
dess ledamöter under riksrätt för de obetydligaste småsaker,
och om äfven under en viss tid denna småaktighet af representationen
iakttagits, så hafva vi nu kommit derifrån, och representationen
följer nu helt andra grundsatser vid utöfvandet af sin
granskningsrätt. Vid sådant förhållande synes mig det nu föreslagna
tillägget vara öfverflödigt. Jag föreställer mig, att meningen
med läsningen inom Konst.-Utslut af Stats-Rådets protokoller
hufvudsakligen är den, att om regerings-beslut emanera,
på hvilka uppmärksamheten af en eller annan anledning blifvit
fästad, så blir Konst.-Utsk:t i tillfälle att se hvad del elen ena
eller andra ledamoten i regeringen haft deruti. Men icke kan
väl meningen vara, att representationen skall nagelfara med hvarje
utgiftspost, som regeringen anordnat. Om något större fel skulle
dervid vara begånget, tror jag att offentligheten är så långt kommen
i vårt land, att det icke skulle uteblifva, att ju uppmärksamheten
derpå blefve fästad, hvarigenom också Konst.-Utsk:t
komme i tillfälle att deröfver anställa vederbörlig granskning.
Men om nu Konst.-Utsk:t gjort detta och för sin del ansett
anmärkningen böra förfalla, vore det då lämpligt, att frågan
kunde ånyo upptagas, att Stats-Rådets ledamöter skulle på nytt
ställas sub reatu? Man har visserligen sagt, att om Stats-Kådet
ginge på sidan om Grundlagen, så är det nödvändigt att uppmärksamheten
derpå fästes; men om så vore förhållandet, så
lärer det väl icke undgå uppmärksamheten, innan det blir föremål
för statsrevisionen. Att Konungens rådgifvare icke kunna
yttra sig emot förslaget, anser jag temligen naturligt. Men då
under 50 års tid något behof af ifrågavarande tillägg icke försports,
anser jag mig af sådan anledning och på i öfrigt anförde
skäl böra rösta för afslag.
Den 10 December e. m.
445
Hr Munck af Rosenschjöld, Thomas: Den, sorn i
Konst.-Utsk:t deltagit i granskningen af statsrådets protokoller,
vet alltför väl, att man dervid icke kan fästa sig vid siffror.
Stats-Itådet skulle ganska väl kunna öfverassignera flere hundra
tusen rdr å en hufvudtitel, utan att sådant kunde kontrolleras
af protokollen. Jag tror dessutom icke, att Konst.-Utsk:t liar
rättighet till en dylik granskning, emedan den förutsätter, att
Utsk:t skulle från lie förvaltande verken reqvirera samtlige räkenskaperne
för 3-års-perioden. Det faller lätt i ögonen att
tiden icke medgifver att Utsk:t skulle genomgå alla dessa, och
en fullständig granskning af dem är i alla fall omöjlig, då flere
af dessa räkenskaper icke äro afslutade. Vi hafva nu i Konst.-  Utsk:t genomgått protokoller till och med Oktober månads slut
innevide år, hvaremot R. St:rs revisorer endast granskat 1860
års räkenskaper. Skulle så väl 1861 som 1862 års räkenskaper
vara fritagne från granskning af revisorerne, med rättighet
att deremot framställa anmärkningar, derföre att Konst.-Utsk:t
granskat statsråds-protokollerne, komme Stats-Rådets ansvarighet
för statsmedlens förvaltning under dessa tvenne år att blifva
helt och hållet illusorisk. Det är på denna grund, som jag tillstyrker
bifall till ifrågavarande grundlagsändrings-förslag.
Jag bör äfven upptaga en anmärkning, som blifvit gjord af
Frih. af Ugglas derom, att ordalagen i den nu föreslagna 76:te
§:n R. O. vore sådana, att äfven om Konst.-Utsk:t ansett en
gjord anmärkning vara af natur att böra förfalla, så skulle dock
en sådan fråga åter kunna upptagas af ett påföljande Konst.-  Utsk. Jag tror deremot, att ordalagen icke gifva anledning till
en sådan tolkning. Om i Utskrts protokoll ärendet finnes upptaget,
äfvensom det beslut Utsk.t lättat, är jag fullt ölvertygad
om att ett kommande Utsk. icke kan ånyo upplaga frågan, utan
i sådant fall har Utsk:t endast att hos R. St:r anmäla, uti hvilket
beslut Utsk:t vid förra riksdagen stadnade.
Hr Cederschiöld, Robert Theofron: Jag ber att få
fästa uppmärksamheten derpå, att det är helt olika granskningsåtgärder,
som ega rum i Konst.-Utsk:t och Stats-Utsk:t. Enligt
29:de §:n 2 mom. R. O., tillkommer det nemi. Konst.-Utsk:t att
vidtaga följande åtgärder: »Finner Utslct af dessa protokoll, att
någon Statsrådets ledamot eller någon för tillfället förordnad
föredragande, eller den embetsman, som i kommandomål Konungen
råd gifvit, uppenbarligen handlat emot R. F:s tydliga föreskrift,
eller tillstyrkt någon öfverträdelse deraf och af andra rikets
gällande lagar, eller underlåtit att göra föreställningar emot
sådana öfverträdelser, eller dem vållat och befrämjat genom uppsåtligt
fördöljande af någon upplysning, då skall Korist.-Utsk:t
stalla en sådan under tilltal af Just.-Ombudsmannen inför Riksrätten.
» Och vidare heter det: »Skulle Utsk:t anmärka, att
Stats-Rådets ledamöter samläldt, eller en eller flere af dem, uti
deras rådslag om allmänna mått och steg, icke iakttagit Rikets
sannskyldiga nytta, eller att någon föredragande icke med oväld,
440
Den 10 December e. m.
nit, skicklighet och drift sitt förtroende-embete utöfvat, skall
Utsk:t då sådant för R. St:r tillkännagifva, hvilka» etc. Här
talas ingenting om granskning af statsmedels användande, hvilket
deremot förekommer i följande §, som handlar om StatsUtsk:ts
gransknings-skyldighet i detta hänseende. I likhet med
Gr. Sparre, anser jag, att icke någon småaktig granskningslusta
bör göra sig gällande; men då Grundlagen föreskrifver att StatsUtsk:t
skall undersöka, huruvida de till hvarje1-hufvudtitel anslagne
summor befinnas dragne till andra ändamål än dem, som under
samma hufvudtitel höra, eller om något af R. St:r fastställdt
anslag blifvit öfver-kridet; — så bör väl ock Stats-Utsk:t icke
förhindras att denna sin pligt fullgöra. Detta skulle dock blifva
fallet, om icke 76:te §:n R. O. anses böra tillämpas i enlighet
med den föreslagna lydelsen.
Att Konst.-Utsk:t ej kan annat än undantagsvis sysselssätta
sig med räkenskapernas granskning, torde enhvar inse; men äfven
om man icke vill medge detta, så måste dock medgifvas,
att Konst.-Utsk:t omöjligen kan granska de räkenskaper, som
ännu ej blifvit upprättade, hvilket ju är fallet med räkenskaperne
för det år, då riksdagen tager sin början; och då nu Konst.-  Utsk:t sträcker sin granskning af statsråds-protokollerna ända till
riksdagens början, så skulle, i händelse den af Konst.-Utsk:t verkställda
granskningen utgjorde hinder för Stats-Utsk:t att framställa
på räkenskaperne grundade anmärkningar, det naturligtvis
vara alldeles onödigt att granska räkenskaperne för den del
af året, som förflutit intill riksdagens början. Men mina åsigter
härom äro vida bättre uttryckta, än jag kan göra det, af
H. Exc. Just.-Stats-Ministern, hvars anförande i frågan vid förra
riksdagen jag tager mig friheten uppläsa, synnerligen som det
vid detta tillfälle blifvit åberopadt.
Detta anförande lyder sålunda:
»Då det måste vara svårt, om icke omöjligt, för Konst.-  Utsk:t att vid dess granskning af statsråds-protokollen så noga,
som vederbör, kontrollera förvaltningen af alla statsmedel, så vidt
densamma på Stats-Råden ankommer, och då det ofta måste inträffa,
att de anmärkningar, som vid statsrevisionen ang:de dispositionen
af statsmedel framställas, icke skulle kunna undergå
någon R. St:rs pröfning, derest de, sedan statsråds-protokollen
för den tid, revisionen omfattar, hos Konst.-Utsk:t blifvit granskade,
icke vidare finge upptagas, finner jag för min del den
föreslagna ändringen hafva fullt skäl för sig. Det är också af
särdeles mycken vigt, att folket icke misstänker regeringen i
fråga om en samvetsgrann förvaltning af statens medel; och för
att undanrödja all sådan misstro, finnes intet verksammare medel,
än att på allt sätt underlätta möjligheten att kontrollera förvaltningen.
På dessa grunder tillstyrker jag bifall till förslaget.»
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, så väl af H. Exc.
Hr Frih. De Geer, som af mig sjelf, hemställer jag att R. o.
Ad. måtte godkänna det hvilande förslaget.
Den 10 December e. m.
447
Frih. af Ugglas: Den siste värde talaren har förklarat, att
det vore en väsendtlig skillnad emellan Konst.-Utsk:ts och StatsUtsk:ts
gransknings-skyldighet. I detta afseende har han nemi.
yttrat, att det ålåge Konst.-Utsk:t att tillse, huruvida någon
Konungens rådgifvare handlat mot Grundlagens tydliga föreskrift
och att, då hvad som hade afseende på förvaltning af statens
medel m. m. icke funnes angifvet i de §§ af Grundlagen, der
frågan vore om Konst.-Utsk:t, så kunde detta Utsk:s granskningsrätt
icke hänföras till något sådant. Jag anhåller dock att få
fästa uppmärksamheten på 64:de §:n R. F., der det tydligen står
utsatt att »så väl rikets ordinarie statsmedel och inkomster som
hvad, på sätt omförmäldt är, under namn af extraordinarie utlagor
och bevillningar till statsverket af R. St:r anslås, vare under
Konungens disposition, att till de af R. St:r prölvade behof
och efter den upprättade staten anordnas». Det är således R.
F:s tydliga föreskrift att staten icke får ölverskridas, och det är
Konst.-Utsk:ts skyldighet att tillse, att R. F. efterlefves.
ReträfTande Hr Munck af Rosenschjölds yttrande, att min
uppfattning af orden i den förslagna 76:te §:n R. O. icke skulle
vara riktig, ber jag att få hänföra mig till hvad en ledamot af
Konst.-Utskrt vid förra riksdagen uti afgifven reservation yttrat,
och der han tolkat föreskriften på alldeles samma sätt som jag.
Då nu en annan ledamot här haft enahanda tolkning, tror jag
icke att det vöre skäl att i Grundlagen intaga ett tillägg af förevarande
beskaffenhet, som kan gälla rikets högsta embetsmäns
välfärd och ära.
Gr. af Ugglas: Jag skulle önska till den siste värde talaren
få framställa en fråga. Han har nyss åberopat 64:de §:n
R. F. och ansett att, på grund af densamma, Konst.-Utsk:t ovilkorligen
skall åligga en granskning i afseende på huruvida en
öfverassignation af statsmedel egt rum eller någon annan origtig
åtgärd blifvit vidtagen. Jag frågar då, kan verkligen Konst.-  Utsk:t fullgöra en kontroll, som sträcker sig äfven till år, för
hvilka räkenskaperna ej äro afslutade? Intet Konst.-Utsk. torde
med ett fullt ja kunna besvara denna fråga.
Jag fortfar att yrka bifall.
Hr Cederschiöld: Jag fattade icke meningen med Frih.
af Ugglas’ åberopande af 64:de §:u R. F.; ty jag har ingalunda
ifrågasatt, att icke alla af R. St:r anvisade medel skola rigtigt
användas. Jag har icke yttrat, att ej Konst.-Utsk:t skulle ega
rättighet att framställa anmärkning emot att medel blifvit af
regeringen disponerade på annat sätt, än R. Skr beslutat; jag
har blott sagt, att Konst.-Utsk:t endast undantagsvis kan sysselsätta
sig med granskning af räkenskaper, och att detta icke heller
är hufvudföremålet för detta Utsk:s granskningsskyldighet, ty
det är att tillse, huruvida Konungens rådgifvare handlat i öfverensstämmelse
med Grundlagen, hvaremot det finnes ett annat
448
Den 10 December e. m.
Utsk., sorn har till hufvud-åliggande att verkställa granskning i
afseende på statsmedlens förvaltning.
Jag yrkar således fortfarande på bifall.
Frill, af Ugglas: Jag ber endast att få nämna några ord
till svar på Hr Cederschiölds yttrande. Jag har anfört 64:de
§:n R. F., för att visa, att då det åligger Konst.-Utsk:t, enligt
29:de §:n, 2 mom. R. O., att tillse, det icke någon af rikets
Grundlagar öfverträdes, så åligger det också Konst.-Utsk:t att
anmärka, om statens medel icke enligt R, Stms föreskrift användas.
Frih. Stjernstedt: Jag mäste nu börja med hvad jag för
en stund sedan slutade, nemi. att det är alldeles omöjligt för
Konst.-Utsk:t att genomgå alla handlingar, då de icke alla äro
tillgängliga, och att genomgå dem på ett så fullständigt sätt, att
décharge derigenom skall kunna tillstyrkas. Dessutom är det
ju föreskrifvet att ny granskning ej får ega runi i mål, som redan
blifvit granskadt. Vid 1861 års statsrevision förekom ett
mål från 1859; Konst.-Utsk:t kunde icke känna, att föredraganden
fått décharge för detta mål, som rörde utgifter under 3:dje
hufvudtiteln. Anslaget var 70,000 rdr och R. St:r hade föreskrifvit,
att de skulle redovisas på samma sätt, som andra statsmedel.
Denna redovisning tillgick dock så, att K. M. hade
gifvit en instruktion för föredraganden af kameral-ärenden i
utrikes-dep:tets expedition af innehåll, att han skulle meddela
revisorerne ett prot.-utdr., som innebar K. M:s décharge. Konst.-  Utsk:t kunde således omöjligen se detta, och ehuru det denna
gång icke rörde någon särdeles betydlig summa, är det dock
ganska möjligt att större belopp äfven skulle kunna undgå Konst. -  Utsk:ts uppmärksamhet. Derföre, jemte det man ansett att någon
ny granskning af frågor, som blifvit af Konst.-Utsk:t behandlade,
icke kunde af revisorer eller Stats-Utsk. företagas, har
man velat tillägga, att rörande sådana frågor, som af Konst.-Utsk:t
icke kunnat vid en riksdag granskas, ny granskning och décharge
skall kunna ega rum. Jag anser detta tydligt och yrkar fortfarande
bifall.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad, samt Hr Gr. o.
Landtm, upptagit de derunder gjorda yrkanden å dels antagande
och dels förkastande af förevarande förslag, framställde Hr Gr. o.
Landtm* först propos. påförslagets antagande, hvartill svarades ja
och nej i blandning, samt sedermera propos. på detsammas förkastande,
då svaren utföllo med starka ja, blandade med många
nej; och förklarade Hr Gr. o. Landtm, sig nu hafva funnit ja
öfvervägande.
Votering begärdes; hvarefter upplästes och godkändes följ.
förslag till votens-propos.:
»Den
Den 10 December e. m.
449
»Den, som antager det uti 26:te punkten af Konst.-Utsk:ts
Mern. N:o 3 framställda förslag till ändring i 76:te §:n R. 0.,
ang:de Stats-Rådets décharge för dess åtgärder, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner nej, lörkastar R. o. Ad. ifrågavarande förslag».
Sedermera företogs voteringen och befunnos vid dess slut
rösterna hafva utfallit sålunda:
Ja — 58.
Nej — 31.
27:de punkten, om ändring i lista §:n, 11 mom. och 4:de
§:n 2 mom. Tryckfrihets-förordningen, ang:de ailemnande af
exemplar utaf tryckta arbeten.
Gr. Oxenstjerna, Axel: Då ifrågav:de förslag till ändring
i Tryckfrih.-Förordn. rörer detalj-förhållanden, om hvilka man
torde kunna förutsätta att största delen af detta hus icke eger
någon närmare kännedom, anhåller jag, som i 15 år varit tjensteman
i Riksarkivet, att få meddela något af den erfarenhet,
jag der inhemtat. Jag anser visserligen en förändring i lista
§:n ll:te mom. Tryckfrih.-Förordn. vara af högsta behofvet
påkallad, men tror dock, att Konst.-Utsk:t vid förra riksdagen
härutinnan icke kommit till något lyckligt resultat. Som bevis
härför torde jag få anföra, att ifrågav:de redaktions-forslag
endast af två Stånd, R. o. Ad. samt Bonde-St., blef utan förändring
antaget, hvaremot de öfriga båda Stånden antogo det
med förändring, hvarefter det slutligen genom votering i för
stärkt
Konst.-Utsk. blef antaget till hvilande. 1 Preste-St. framkallades
en diskussion genom Riksarkivarien Nordström, hvilken
hade till följd, att förslaget der i så måtto lörkastades,
att Ståndet ville bibehålla Riksarkivet vid sin 200 års gamla
rätt att få ett exemplar af allt hvad som i Sverige tryckes,
— en rätt, den Arkivet, för den historiska forskningens skull,
ingalunda vill undvara. 1 Borgare-St. åter öppnades diskussionen
af Exped.-Sekr. Lovén, hvilken, i egenskap af byråchef i
Justitie-Stats-Exped , känner allt det krångel och bråk, man måste
hafva med boktryckarne, hvarföre också, enligt hans mening,
en förändring vore högst nödvändig; men han ansåg den
ifrågavide redaktionen vara olycklig och föreslog en annan,
hvilken äfven jag skulle vilja biträda. Hos R. o. Ad. förekom
deremot icke alls någon diskussion, och jag erkänner att ingen
har dertill större skuld än jag, som var den enda Riksarkivets
tjensteman, som då var ledamot af R. o. Ad.; men jag var då
ej närvarande, och sålunda ej i tillfälle att lemna de upplysningar,
som voro af nöden. För öfrigt var hela förslaget, hvilket
väcktes inom Konst.-Utsk:t, en öfverraskning för hela RiksH.
I. 29
450
Den 10 December e. m.
arkivet. Jag vill, för min del, icke klandra Konst.-Utsk:t, alt
icke det, i en sak, som så nära rörde Riksarkivet, förfrågade
sig om detta embelsverks tankar, innan Utsk:t tillstyrkte förslaget;
men i diskussionen häröfver på förmiddagen i PresteSt.
erkände Hr Hofpredikanten Lindgren, som förra riksdagen
var ledamot i Konst.-Utskit, att det var ett fel af Utsk:t att
icke hafva förut gjort sig underrättadt derom, hvilket åtminstone
hade varit både nyttigt och grannlaga. Att icke någon
tjensteroen inom Arkivet har tillstyrkt förslaget, tror jag mig
kunna försäkra.
Jag hade ämnat att i förmiddagens plenum afgifva ett
längre anförande och dervid ingå i detaljer; men då förslaget
numera blifvit afslaget i Preste-St., är det af föga nytta att upptaga
tiden med sådana detalj-lörhållanden, som tvifvelsutan icke
kunna vara af något intresse för R. o. Ad. att afhöra. Jag
anser mig derföre böra derifrån afstå; men då jag tror det vara
af största vigt, att R. o. Ad., eller det Stånd jag har den
äran att tillhöra, i alla frågor fattar de mognaste beslut, så
uppmanar jag Ståndet att, utan att ingå i några enskildheter,
låta sitt omdöme i denna fråga ledas af do personer, som
häruti äro mest initierade. Jag menar icke mig, utan Riksarkivarie!)
Nordström, eller, för den händelse han skulle anses partisk
i frågan, åtminstone Expeditions-Sekr. Lovén, som redigerat
§:n på helt annat sätt, eller så att, i fall denna redaktion
deraf vid denna riksdag blifver antagen till hvilande och vid
nästa riksdag godkännes, skulle, efter mitt förmenande, allt det
trassel, som nu eger rum med boktryckarne, komma att försvinna,
men Riksarkivet dock bibehållas vid sin rätt att erhålla
1 ex., eller åtminstone garanti att få Just.-Stnts-Ministerns exemplar,
hvarom man visserligen har löfte af den nuvuie innehafvaren
af embetet, men som icke gäller lör en efterträdare.
Jag ber dock att få i korthet till bemötande upptaga åtskilligt
af hvad som yttrats till förmån för förslaget. Man
har ansett, att det skulle lända Riksarkivet till en verklig
fromma att blifva fritt ifrån den stora massa tryck, som nu
besvärar detsamma, samt att en tjenstemans tid uteslutande
upptages af boksamlingens skötsel. Häruti ligger dock en stor
öfverdrift. Förhållandet är nemligen, att Riksarkivets boksamling,
som började samlas 1661, på grund af då gällande kansliordning,
ännu i denna stund icke upptager mer än 4 ordinära
rum och i 2 af dessa saknas ännu golfhyllor, och de öfriga
hyllorna äro på långt när icke fulla, hvartill väl lärer komma
att åtgå åtminstone 20 till 30 år. Deremot upptaga manuskripterna
icke mindre än omkr. 40 rum, alla större än de förra
— nemligen 20 rum i Riksarkivets hus, men hvarest dock ej
mer ärr. hälften af samlingarne få plats, så att den andra hälften
ännu måste förvaras i Kongl. Slottets stora och rymliga
hvalf, hvilka man sålunda kan beräkna till 20 rums storlek.
Den besparing i utrymme, som genom bibliothekets minskning
således skulle uppkomma, är en obetydlighet, hvarpå icke är
Den 10 December e. m.
451
skäl att fästa något afseende. Man har vidare sagt, att »Svensk
Bibliografi» för år 1858 utvisar, att under det året 1,358 skrifter
utkommo; men siffror missleda ganska ofta, och dessa
1,358 skrifter taga icke så stort utrymme, som man vill låta
påskina, enär de flesta äro små broschyrer och dylikt, som icke
ega ett lilIfirigers hallva tjocklek. Tjenstemännens göromål att
insätta böckerna på sina hyllor eller inlägga broschyrerna i
sina kartonger kan icke heller taga mycket af deras tid i anspråk.
En tjensteman har 1,000 och 1,800 r:dr i lön i lista
och 2:dra lönegraderna, och skulle han åtnjuta denna aflöning
endast derföre att han uppsatte de oftanämnda 1,358 skrifterna,
skulle han nära nog få en r:dr för hvarje bok eller broschyr
han ordnar. Så tror jag icke att staten lönar sina tjenstemän.
Vidare har året 300 arbetsdagar och 4 timmar om dagen
är tjenstemannen i Arkivet skyldig der arbeta. Sålunda 1,200
arbetstimmar. Skulle en tjenstemans tid uteslutande upptagas
af Arkivets boksamling, skulle det sålunda åtgå nära en timma
att insätta en bok på sin plats på hyllan, eller inlägga en broschyr
i sin behöriga kartong, hvilket är uppenbarligen orimligt,
såsom hvar och en kan finna.
Men jag vill icke längre upptaga tiden, utan slutar med
uttryckandet af den förhoppning, att R. o. Ad. afslår förslaget
på de grunder, jag haft äran anföra.
Frih. v. Paykull, Joh. Gust.: Den föreslagna förändringen
uti förevide § kan visserligen innehålla åtskilligt, sorn är godt
och som erfarenheten visat kunna vara nyttigt; men jag tror
äfven, att en sak här blifvit utesluten, som jag för min del
icke vill gilla. Det har alltid förefallit mig tvifvelaktigt på hvilken
rättsgrund ett stadgande gifves, som ålägger en förläggare
eller författare att aflemna ett visst antal exemplar af sitt arbete
till staten. Sådant må gå för sig, då det är fråga om
vanliga böcker, som icke äro så dyrbara; men det vigtiga är,
att i den nuvide §:n finnes ett stadgande af denna lydelse:
»Ar något verk åtföljdt af kostsammare plancher, må sådana
dock endast för Kongl. Bibliotheket ovilkorligen aflemnas.» Denna
strof är utlemnad i det nya förslaget, och följden deraf blir
således att äfven af dyrbara planchverk skola 4 exemplar aflemnas
till Just.-Stats-Ministern, Kongl. Bibliotheket och de båda
universiteten. Sådana planchverk kunna dock vara i hög grad
kostsamma, t. ex. Svenska Adelns vapenbok, som innehåller
kolorerade plancher, hvilka i heraldiskt och historiskt afseende
kunna vara af värde, Thersners verk, Svensk Botanik, som åtföljes
af en stor mängd vackra färglagda gravyrer. Jag finner det
derföre högst oriktigt, om en förläggare skall vara pligtig att
af dylika arbeten aflemna 4 exemplar. Det är en beskattning,
som icke drabbar någon annan än dem, och jag inser icke,
hvarföre man särskildt skall beskatta snillet och talangen. Då
jag nämner 4 exemplar, ber jag att få erinra, att om man blott
452
Den 10 December e. m.
läser l:sta §:n, skulle man kunna tro, att allenast 3 exemplar
skola aflemnas; men i det följande finnér man, att så icke är
förhållandet, utan att äfven, på sätt jag förut antydt, JustitieStats-Ministern
skall hafva ett exemplar. Dessutom är föreskrifvet
att nämnde embetsman jemväl skall erhålla ett exemplar
af musikalier. Jag vet i sanning icke hvad Justitie-StatsMinistern
skall med musikalier att göra, så vida icke dermed
följer någon text. Ty icke kan väl en komponist bryta mot
andra än harmoniens lagar, och om sådana lärer väl icke Just.-  Stats-Ministern kunna döma. Jag förmodar, att, om förslaget afslås,
lärer Konst.-Utsk:t draga försorg om att ett nytt stadgande
blir antaget, som bättre betryggar den enskildes rätt att
icke blifva beskattad, särdeles om han icke har större tillgångar,
än han kan behöfva.
Slutligen ber jag att få fästa uppmärksamheten på att
Konst.-Utsk:t föreslagit antagandet äfven af ett grammatikalisk!
fel. I §:n 4 är nemligen ordet »utgifves» bibehållet, i stället
för att der borde stå »utgifvas.»
Gr. Wachtmeister, Hans: Då jag nu med några ord
anhåller att få försvara förslaget, får jag tillika erkänna, att en
ytterligare diskussion i detta ämne är af ringa praktisk vigt,
då förslaget redan är fallet; men det beslut, R. o. Ad. fattar,
torde dock möjligen komma att inverka på en framtida behandling
af frågan.
Då jag uppträder till förslagets försvar, sker det i Riksarkivets
eget intresse. Detta kan visserligen synas besynnerligt,
då en Riksarkivets tjensteman yttrat sig emot detsamma; men
jag vågar dock påstå, att det ligger i Arkivets intresse att blifva
befriadt från skyldigheten att mottaga ett ex. af allt, som
i riket tryckes. Arkivets syftemål måtte väl hufvudsakligen
vara att vårda våra historiska handlingar och samla nyare officiella
dokumenter. För att samla den nyare litteraturens alster,
dertill hafva vi tre bibliotheker, och skulle nu äfven Riksarkivet
hafva sitt bibliothek, så blefve följden, att en stor del
af tjenstemännens tid skulle dragas ifrån de vigtigaste göromåmålen
inom Arkivet. Dessutom skulle utrymmet naturligtvis
blifva mycket upptaget, så att de nyare litteratursamlingarna
snart skulle växa Arkivets egna samlingar öfver hufvudet och
— efter 100 år, om icke förr, det blefve alldeles nödvändigt
att bygga ett nytt hus för Riksarkivets bibliothek.
Beträffande Frih. Paykulls anmärkning, att det vore obilligt
att ålägga en sådan beskattning, som här afses genom
stadgandet att till alla bibliotheken äfven planchverk skulle i
fullständigt skick aflemnas, så medger jag att densamma icke
är utan vigt. Men då i alla fall de uppräknade offentliga inrättningarne
skola hafva hvar sitt exemplar af de utgifna planchverken,
så skulle dessa blifva inkompletta, och således utan
värde, derest icke plancherna medföljde.
Den 10 December e. m.
453
Frih. Gederström, Rudolf: Ämnet är visserligen icke
af någon riksvigtig beskaffenhet, och bör således icke alltför
mycket upptaga R. o. Adis tid. Men som jag var ledamot af
förra riksdagens Konst.-Utsk., ber jag att få fästa uppmärksamheten
derpå, att det icke varit alldeles utan anledning som förslaget
framkommit och blifvit hvilande. Inför Utskit anmäldes
nemligen de flere missförhållanden, som till följd af det nuvide
stadgandet egt rum. Och äfven torde det icke kunna nekas,
att i uttrycket »är något verk åtföljdt af kostsammare plancher»
ligger något sväfvande; ty alla förläggare kunna anse
plancherna vara sådana, och således vilja söka undandraga sig
att sända deraf till annat än K. Biblioteket. Det har händt,
att verk aflemnats, till hvilka rätteligen hörde plancher, men
hvilka, under uppgift om deras kostbarhet, förläggaren ansåg
sig berättigad icke insända, ehuru de voro alldeles oundvikliga
för att förstå texten. Det uppgafs jemväl inom Konst.-Utskit,
huruledes också det mången gång händt, att de offentliga anstalter,
som nu hafva rätt att mottaga exemplar af utgifna arbeten,
erhålla dem i fläckadt, mögladt eller annat bristfälligt
skick; och emot ett sådant förfarande ansåg man sig böra stadga
ett korrektiv. Å andra sidan ville dock Utskit bereda en
lättnad för förläggarne derutinnan, att icke ett så stort antal
ex., som hittills, skulle aflemnas. Man ville inskränka sig till
de egentliga boksamlingarna, eller biblioteken. I detta hänseende
har nyss Gr. Wachtmeister med allt skäl erinrat om
olämpligheten af att belasta Riksarkivet med sådana saker, som
de här ifrågavide, emedan de icke höra dit. Gr. Oxenstjernas
aktningsvärda nit att försvara Riksarkivets rättigheter, uppskattar
jag tillfullo; men då han yttrade, att dessa böcker icke
skulle upptaga mycket rum, derföre att största delen af årstrycket
utgöres af broschyrer, som äro tunna och litet skrymmande,
så må dervid uppmärksammas, att när, såsom här händer,
man hopar många af dem, så blir, oaktadt hvarje volyms
tunnhet, dock massan af verk ganska diger och tager ganska
mycket utrymme i tidernas längd.
Hvad slutet af §:n beträffar, har man äfven i detta hänseende
sökt regelbinda förhållanden, som äro sväfvande. Nuvarande
§ stadgar icke något bötesansvar för öfverträdelser.
Lagskipande makten har visserligen vid sådana tillfällen åberopat
ett Kongl. Bref, som stadgar vite af 50 ridr; men detta
Bref talar blott om försummelse att skicka ex. tili Hofkansleren,
men icke huruvida denna underlåtenhet och påföljden af ansvar
för dylik bör anses gälla för öfriga till exemplars erhållande
berättigade. Nu har Utskit funnit detta vite vara väl
högt, och derföre nedsatt det till 25 ridr. För öfrigt tror jag,
att stentrycks-plancher numera äro mycket allmännare än kopparstick,
och då de äro ojemförligt billigare än de sednare, lärer
väl stadgandet i denna del icke komma att blifva särdeles
betungande. Af allt hvad jag alltså haft äran anföra, föranlåtes
454
Den 10 December e. m.
jag att vördsamt hemställa om R. o. Ad:s gillande af den föreslagna
ändringen.
Gr. Hamilton, Malcolm Wål er: Jag erkänner villigt,
att i detta tillägg finnes åtskilligt godt, såsom t. ex. nedsättning
af vitet till 25 r.dr, äfvensom af antalet exemplar. Men åtskilligt
är också olämpligt, såsom den utsträckning, som gifves
åt nuv:de §. Denna talar blott om hvad som tryckes på boktryckerier,
hvaremot förslaget omfattar allt tryck, både från
lith ografiska inrättningar, från Kommando-Expeditionen, t. ex.
general-order m. m. Af allt sådant skulle aflemnas ett ex. till
de i §:n omnämnda anstalterna, och handhafvas af särskilda
embetsmän. Jag yrkar derföre afslag, då förslaget innehåller
en blandning af godt och ondt.
Frih. von Paykull: Jag har icke nekat, att ej det nya
förslaget innehåller åtskilligt, som är behöfligt och godt; men
jag har sagt, att det uteslutande, som är gjordt ang:de de kostbara
plancherna, är origtigt. Hvad det nuv:de stadgandet beträffar,
så är det visserligen något sväfvande; men jag tror
icke att det hittills varit underkastadt något missförstånd. Dessutom
finner man på flere ställen i grundlagen sådana sväfvande
uttryck begagnade. Det står t. ex. i Tryckfrihets-Förordn., att
sådane böcker icke få tryckas, som »högeligen såra blygsamheten».
Detta beror naturligtvis på tycke och smak. I R. F.
föreskrifves om Högsta Domstolens ledamöter, att i »ringare»
mål skola 5 vara närvarande, men i »vigtigare» 7. Att uppdraga
skillnaden häremellan kan väl hafva sina svårigheter.
Om kreditiverna står det i R. F., att R. St:r skola anslå »tillräckliga»
summor; men det finnes en regel, som säger, »pröfve
domaren,» och den tror jag äfven i detta fall skal!kvara tillräcklig,
om den får göra sig gällande.
Hr Carlheim-Gyllensköld, Henrik Adolf Oscar:
Jag vill icke bestrida, att ju något godt kan med den ifrågav:de
grundlagsändringen vara åsyftadt och äfven uti det nu 1 ramlagda
förslaget innehållas. Skada blott att förslaget derjemte
eger lyten, som göra det i mina ögon oantagligt. Utom dem,
som af andra talare blifvit anmärkta, äro några, hvilka jag icke
hört af någon nämnas.
Diskussionen har egentligen angått den i Tryckfrih.-förordningens
som tryckes; men genom den föreslagna förändringen skulle
äfven Vetenskaps-Akademien och Justitie-Stats-Ministern förlora
hvar sin rätt till lika andel deraf. Väl bibehålies uti den föreslagna
nya redaktionen af §:n 4, mom. 2 föreskriften att till
Justitie-Stats-Ministern eller hans ombud skall aflemnas ett ex.
af hvarje tryckt skrift; men af en genom motionären föranstaltad
och bland Riks-Ståndens medlemmar utdelad broschyr synes,
att han anser Riksarkivet, sedan det blifvit beröfvadt sin rätt
Den 10 December e. m.
455
till ett exemplar af hvad som tryckes, kunna utan kostnad
eller besvär »taga allt hvad man af Svenskt tryck anser för
Riksarkivet nödigt» ur Justitie-Stats-Ministerns arkiv. Denne
tryckfrihetens högste vårdare i riket skulle således beröfvas
rättigheten att sjelf förfoga öfver till honom aflemnade eller från
landsorterna inkomna tryckta skrifter.
Här har af förslagets förfäktare blifvit sagdt, att detsamma
afsåge lindring för boktryckare. Det har tillika yttrats, att
största delen af hvad som tryckes, består af romaner och annat
mestadels till förvaring värdelöst. Af allt sådant inbesparades
boktryckaren eller verkstadens egare tvenne exemplar. Men
deremot skulle, af det värderikare tryck, förslaget afser att åt
offentliga samlingar försäkra, tvänne exemplar mera, än för närvarande,
ademnas. Lindringen tillgodokommer således förnämligast
utgifvare af det mindre värdefulla. En ny tunga lades
deremot på utgifvare af plancher, musikalier och annat i allmänhet
mera värderikt tryck.
En grundlagsändring, som sålunda icke motsvarar dess
upphofsmäns afsigter, som motsäges af de mest sakkunniga,
— Riksarkivarien, Riksarkivets tjenstemän och förre Chefen för
Trvckfrihetsbyrån uti Justitie-Departementet, — torde icke böra
af R. o. Ad. bifallas.
Jag yrkar således, på dessa och de af andra talare mot
förslaget anförda skäl, afslag på den uti förevrde 27:de punkt
ifrågasatta grundlags-förändring.
Sedan öfverläggningen ansetts härmed afslutad, samt Hr
Gr. o. Landtm, upptagit de under densamma gjorda yrkanden
å dels antagande och dels förkastande af förev:de förslag, framställde
Hr Gr. o. Landtm, först propos. på förslagets antagande,
hvartill svarades ja och neji blandning, samt sedermera propos.
på detsaminas förkastande, då svaren utföllo med mångå ja jemte
några nej; och förklarades ja nu haft öfvervigten.
Härefter justerades ett prot.-utdr. ang:de det nu genomgångna
Mem:t.
Föredrogs ånyo Högv. Preste-^Shs den 3:dje och 5:te d:s
bordlagde prot.-utdr. N:o 66, med kommunikation af en utaf
Doktor Lindgren väckt motion N:o 65, om understöd af allmänna
medel åt Artisten N. Mandelgren.
Gr. af Ugglas, Ludvig: Jag anhåller att få instämma
uti syftet af den motion, som, af Hr Doktor Lindgren väckt,
nu blifvit R. o. Ad. kommunicerad. Stats-Utsk:t skall säkerligen
efter tagen kännedom af det arbete öfver Svenska fornlemningar,
Hr Mandelgren utgifvit, till fullo erkänna så väl den
flit och omsorg, som den stora skicklighet, hvarmed sagda arbete
blifvit 'Utförd t. Detta, så ock arbetets värde utur kulturhistorisk
synpunkt, har till och med utomlands vunnit ett högt
456
Den 10 December e. m.
erkännande. Så har — enligt hvad jag med säkerhet tror mig
hafva bekant — uti Frankrike för statens räkning blifvit inköpta
icke mindre än 50 ex. För Sverige måste ett fortsättande
af detta verk, afsedt att åt efterverlden bevara kännedomen
af hvad medeltidens konst uti vårt land af värde frambragt,
företrädesvis vara af intresse; och att ingen tid bör försummas
att taga vara häruppå, synes bäst vid betraktande af
redan utgifna plancher, då af dem synes att åtskilliga af de aftecknade
alfresko-målningarne redan här och hvar af tidens
hand blifvit utplånade.
Detta om saken. Rörande sättet att understödja arbetets
fortgång, vågar jag icke med visshet uttala mig. Osäker huruvida
under alla de 3 nästföljande åren resor, i och för afteckningar
af dessa minnesmärken, behöfva ske till det omfång att
föreslagna 1,500 rdr årligen dertill behöfva åtgå, förefaller det
mig dock riktigare att dessa medel ställas till K. M:s disposition,
för att, sedan de Fria Konsternas Akademi i underdånighet
yttrat sig rörande den berättelse, Hr Mandelgren årligen
skulle afgifva, enligt förekommande omständigheter användas
till ifrågav:de ändamål. Deremot skulle jag önska att till trygghet
för Hr Mandelgren R. St:r måtte besluta att vid fortsatt
utgifvande af arbetet enahanda antal ex. som af första samlingen,
nemligen 40, skola af staten inlösas.
Skälet till detta sednare förslag är alt, utan en säker förhoppning
härom, arbetet torde afstadna, enär utgifvandet af detsamma
är för kostsamt för att någon större afsättning åt enskilde
kan beräknas; hvilket ock erfarenheten redan lärer gifvit
vid handen.
Efter härmed slutad öfverläggning och uppå Hr Gr:s o.
Landtnäs propos., blef Gr. af Ugglas’ yttrande remitteradt till
Stats-Utsk:t och prot.-utdraget jemte den kommunicerade motionen
lagdt till handlingarne.
Föredrogs, men begärdes af flere ledamöter ånyo på bordet,
Hederv. Bonde-St:s den 5 dennes bordlagde transsumt af
prot. för 3 d:s, med inbjudning till Med-Stånden att biträda
Bonde-St:s för dess del fattade beslut om tillsättande af ett särskildt
Utsk. för behandling af frågor rörande elementar-läro
verken,
pedagogierne och folkskolan.
H. Exc. Hr Gr. Sparre, Gustaf Adolf: Närmast på
föredragningslistan står Lag-Utsk:ts Bet. N:o 5, angående återlemnande
af en inom Vallöf!. Borgare-St. väckt och till nämnde
Utsk. remitterad motion. Jag tager mig friheten, i enlighet
med hvad vid Talmans-konferensen blifvit öfverenskommet, föreslå,
att R. o. Ad. måtte uppskjuta föredragningen af detta Betänk.
, intilldess underrättelse ankommit om hvad beslut Borgare-St.
härom fattat. Derigenom att motionen icke i öfver
-
Den 10 December e. m.
457
ensstämmelse med 51:sta §:n R. O. omfattar endast ett ämne,
utan innehåller två sins emellan alldeles olika frågor, och vidare
derigenom att Borgare-St. remitterat begge frågorna till LagUtsk:t
ensamt, äfvensom att Lag-Utsk:t återlemnat motionen i
sin helhet, således båda frågorna, har ärendet kommit i ett
någorlunda besynnerligt skick. För att nu återföra det i en
bättre form, torde vara önskligt att motionen delas i två särskilda
delar. Om så sker, och om Borgare-St. sedermera remitterar
hvardera af dessa delar till sitt vederbörliga Utsk.,
kommer motionen att blifva behandlad i öfverensstämmelse med
grundlagens bud, och då erfordras icke här någon vidare handläggning
af Lag-Utsk:ts ifrågavarande Betänk.
På dessa skäl förnyar jag min anhållan, att R. o. Ad. ville
låta med föredragningen af Lag-Utsk:ts Betänk. N:o 5 anstå,
intilldess kändt blifvit hvad beslut Borgare-St. fattat.
Sedan öfverläggningen om detta förslag förklarats slutad,
blef detsamma, uppå framställd propos., af R. o. Ad. bifallet.
Vid punktvis skedd föredragning af Banko-Utsk:ts d. 6 dennes
bordlagde berättelse N:o 7, ang:de verkställd undersökning
och granskning af Bankoverkets tillstånd, styrelse och förvaltning,
lät R. o. Ad. bero vid Utsk:ts yttranden i 1, 4, 7 och 11
§§:na samt vid Utsk:ts i § 8 omförmälda åtgärd; lade till handlingarne
§§ma 2, 3, 5, 6, 9, 10, 12, 13, 14, 15 och 16; samt
godkände Utskits slutliga tillstyrkan om décharge för Hrr Banko-fullmägtige.
Föredrogs och bifölls Banko-Utsk:ts d. 6 dennes bordlagde
Utlåt. N:o 8, i fråga om afskrifning af låne-kontorets i Malmö
återstående fordran hos förre kammereraren E. P. Lindstedt.
Föredrogs Lag-Utsk:ts d. 6 dennes bordlagde Utlåt. N:o 6,
i ani. af vackt motion om ett tillägg till K. Förordningen d. 7
December 1860, ang:de vilkoren för försäljning af bränvin och
andra brända eller distillerade sprituösa drycker.
H. Exc. Hr Gr. Sparre: Vid många föregående riksdagar,
med undantag af den, då ett särskildt Utsk. tillsattes för
behandling af frågor rörande bränvins-lagstiftningen, hafva dessa
frågor handlagts af sammansatt Bevillms-, Lag- och Ekon.-Utsk.
Så var äfven förhållandet vid sista riksdagen. Skulle nu R. o.
Ad. samt B. St:r godkänna Lag-Utsk:ts nu förevarande Utlåt.
N:o 6, skulle sådant innebära, att Lag-Utsk:t icke egde deltaga
i behandlingen af frågor rörande vilkoren för försäljning af bränvin
och andra brända eller distillerade drycker. Då emellertid
dessa frågor icke kunna anses annat än ganska nära rörande
allmänna lagen, skulle jag tro att det rättaste vore att återlemna
motionen lill Lag-Utsk., som då icke lärer underlåta att sam
-
458
Den 10 December c. m.
manträda med de båda andra Utskm, och jag anhåller derföre,
att sådant måtte blifva R. o. Ad:s beslut.
Gr. af Ugglas: Under de riksdagar jag varit ledamot af
Bevilln.-Utsk:t, derunder jag flere gånger sutit på den afdelning,
som haft att behandla bränvinslagstiltnings-frågorna, hafva visserligen
förhållanderna varit sådana, som H. Exc. Hr Gr. Sparre
uppgifvit, nemi. att Utsk:t sammanträdt med Lag- och Ekon.-  Utskm. Men jag skulle dock tro, att det vore bättre och rättare,
att motionerna i detta ämne inkomma på ett håll, så att
det Utsk., som hufvudsakligen har att befatta sig med denna
lagstiftning, bade reda på hvilka frågor, som i sådant afseende
blifvit väckta. Jag får derföre hemställa, om det icke vore
lämpligast att låta vid Lag-Utsk:ts åtgörande bero, enär, då Betänkt
kommer till Bonde-St., säkerligen dess beslut blifver, att
remittera motionen till Bevilln.-Utsk:t, dit sådana frågor i allmänhet
höra.
IL Exc. Hr Gr. Sparre: Jag ber i ani. af Gr. af Ugglas’
anförande få fästa uppmärksamheten derå, att den motion, som
nu blifvit från Lag-Utsk:t återlemnad, hufvudsakligen handlar
om ansvars-bestämmelser för oloflig minutering eller utskänkning
af bränvin. En annan dylik fråga, som endast handlade
om, huru derför ådömde böter skulle förvandlas, har också blifvit
väckt och till Lag-Utslct hänskjutén. Jag skulle tro, att nu
ifrågavarande motion kan med skäl återlemnas till Lag-Utsk:t.
sorn i alla fall kommer att deltaga i dess behandling. Jag fruktar
nemi. för, att, om Utsk:ts Utlåt, godkännes, kan Utsk:t anse
sig obehörigt att i frågans pröfning taga del, och det skulle enligt
min tanke vara oriktigt.
Gr. Sparre, Erik: Lag-Utsk:t har, vid återlemnandet af
ifrågavarande motion, fästat sig vid den § i R. O., som bestämmer
omfånget för Utsk:ts verksamhet, och hvilken stadgar att
dit höra alla frågor, som angå civil-, kriminal- och kyrko-lag.
Utslct var af den åsigt att motionen icke kunde hänföras till
kriminal-lag, utan till straff-bestämmelser i den särskilda författning,
som angår försäljning af bränvin och andra sprit-drvcker.
Utsk:t var derjemte, i fråga om lämpligheten att lemna motionen
till annat Utsk., af samma åsigt, sorn Gr. af Ugglas, nemi.
att det vore bäst att öfverlemna alla dessa frågor om bränvinshandteringen
till ett Utsk., som då kunde rådföra sig med andra.
Jag är visserligen icke sinnad att, för att försvara LagUtsk:t,
här uppträda i någon tvist med talmaris-konlerensen, så
vida inom densamma blifvit öfverenskommet att jemväl i de
öfriga Stånden ett sådant behandlingssätt, som H. Exc. Hr Gr.
Sparre antydt, skall påyrkas. Det kan vara temligen likgiltigt,
och jag vill fördenskull icke dervid fästa någon särskild vigt.
Den 10 December e. m.
459
Hr Carlheim-Gyllensköld, Henrik Adolf Oscar:
Frågan om straffbestämmelser i en allmän förordning om bränvins
försäljning lärer väl svårligen kunna förnekas vara af allmän
kriminal-lags natur, enär rättigheten till bränvinsförsäljande
i allmänhet kan af hvarje Svensk man förvärfvas. Lag-ötsk:ts
deltagande i behandlingen af en sådan fråga är således af grundlagarne
anbefaldt. Frågan är hvarken af bevillnings- eller ekonomisk
art; och således äfven derföre med rätta till Lag-Utsk:t
femitterad. Det lärer ej heller vara hvarken möjligt eller ens
lämpligt, såsom Gr:ne af Ugglas och Sparre, Erik, äskat, att
hänvisa alla frågor, som böra af sammansatta Utsk. behandlas,
till ett af dem, emedan olikhet i uppfattning af ett ämnes beskaffenhet
kan, uti särskilda Stånd, föranleda remiss af samma
fråga till olika Utsk. Riktigast är utan tvifvel att låta frågans
art bestämma, till hvilket Utsk. hon bör visas, samt åt Utsk:ts
egen pröfning öfverlemna, huruvida uti dess öfvervägande bör
deltaga något annat Utsk. Det synes påtagligt, att främst Utsk-.ns
ordförande och sekreterare böra låta sig angeläget vara att från
hvarje Utsk:s ensamma handläggning skilja alla ärenden, som
tillhöra flera Utsk. samfäldt. Hvad frågor 0111 bränvins tillverkning
och försäljning angår, så utredas de, enligt gammal praxis,
af sammansatt Bevilln:s-, Lag- och Ekon.-Utsk., och om, såsom
jag förmodar, meningen icke är att häruti göra någon förändring,
som skulle utesluta Lag-Utsk:t från deltagande i dessa frågors
pröfning, så finner, lika med H. Exc. Hr Gr. Sparre, jag det
vara fullkomligt i sin ordning, att ifrågavarande motion, såsom
af allmän kriminal-lags natur, blifvit remitterad till Lag-Utsk:t,
och instämmer med H. Exc. uti hemställan, att R. 0. Ad. måtte
densamma dit åter förvisa.
Frih. Gederström, Rudolf: Jag vill blott hemställa, huruvida
icke, då å ena sidan Lag-Utsk:ts ordförande ansett saken
vara af mindre vigt, men det å andra sidan torde vara af mycken
vigt, att Talmanskonferensens åsigt, såsom utgörande den
egentligen sammanhållande länken i den formelia behandlingen
af våra riksdags-frågor, blifver i möjligaste måtto den gällande,
R. 0. Ad. skulle anse skäligt att foga sig derefter; i följd hvaraf
jag, söm vid detta tillfälle anser öfverflödigt ingå i försök till
bedömande af sjelfva den omtvistade frågan, ville tillstyrka att
Lag-Utsk:t tager hand om detta mål.
Gr. af Ugglas: Jag anhåller blott att få gifva tillkänna,
det jag icke vill motsätta mig den behandling af frågan, som af
H. Exc. Hr Gr. Sparre blifvit föreslagen.
Sedan öfverläggningen härmed ansetts afslutad, yttrade Hr
Gr. 0. Landtm., att, efter det Gr. af Ugglas afstått från sitt
först gjorda yrkande, återstode blott H. Exc. Hr Gr. Sparres
förslag, att R. 0. Ad. skulle återförvisa motionen till Lag-Utsk:t;
hvarefter Hr Gr. 0. Landtm, framställde propos. derå, att R.
460
Don 10 December e. m.
o. Ad. skulle lägga det förevarande Utlåt:t till handlingarne och
förklara, att den deri omförmälde motionen borde af Lag-Utsk:t
upptagas; hvilket bifölls.
Föredrogos och biföllos Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk:ts d.
6 dennes bordlagde Betänkm:
N:o 3, i ani. af väckt motion, om förbud att utsätta trupps
samling till ådermöte eller dylikt till tid då gudstjenst på^år; och
N:o 4, i ani. af väckt förslag, om tillstånd för beväringsskyldige
från Listers och Bräkne härader, att undergå vapenöfning
å mönstringsslätten vid Asarum, i stället för den vanliga
exercisplatsen Wämö i närheten af Carlskrona.
Föredrogs Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk:ts d. 6 dennes bordlagde
Betänk. N:o 5, i ani. af väckt motion, om uttjenta underofficerares
och soldaters befordrande till vissa tjenstebefattningar.
Gr. Björnstjerna, Carl Magnus: Jag anhåller, att med
några ord få förklara anledningen till ifrågavarande af mig väckta
motion. Genom K. Reglementet d. 29 Oktober 1752 tillförsäkrades
underofficerare och soldater, hvilka med utmärkelse tjent
och bevistat krig, företrädesrätt till vissa i författningen uppräknade
tjenster, såsom vaktmästare m. m. Då vi emellertid nu
under loppet af 50 års tid icke haft något krig, är denna författning
icke af någon nytta. Då staten icke anser sig skyldig
tillräckligt pensionera sina gamla uttjenta underofficerare och soldater,
har jag ansett lämpligt, att man åtminstone på det af mig
föreslagna sätt förskaffar dessa olyckliga något underhåll. Jag
får fästa uppmärksamhetea derpå, att jag aldrig föreslagit, att
dessa f. d. militärer skulle ega en bestämd rätt till nämnde
platser, utan endast att de, i enlighet med 1752 års författning,
skulle, så vida de egde lika skicklighet med andra sökande, dertill
hafva företräde. Jag kan icke finna annat, än att detta är
med billigheten öfverensstämmande. Dessutom ber jag att få
nämna, att förslaget antogs på afdelningen inom Utsk:t, men föll
i plenum med 2 röster.
På grund af hvad jag sålunda anfört, anhåller jag vördsamt
om återremiss af Betänk:t.
ffr von Ehrenheim, Pehr: Om Gr. Björnstjerna hade
inskränkt sitt förslag till de tjenster, som äro uppräknade i 1752
års reglemente, skulle jag deremot icke haft något att anmärka;
men han har äfven nämnt platser, som icke kunna finnas omtalade
deruti, t. ex. konduktörer och banvaktare vid jernvä
garne,
m. fl., och hvilka han ansett jemförliga med de förra.
Enligt min åsigt hafva konduktörer och banvaktare vid jernyägarne
så utomordentligt vigtiga befattniogar, att man vid de
-
Den 10 December e. m.
461
ras antagande måste vara ytterst varsam, och icke, genom bestämmande
af företräde för någon viss klass, binda händerna på
vederbörande chefer. Jag anhåller således om bifall till Betänk:t.
Hr von Knorring, Oscar: Om frågan här vore, att uteslutande
lemna ifrågavarande platser åt uttjenta underofficerare
och soldater, så skulle jag icke ansett mig kunna lemna bifall
till förslaget; men då meningen endast är att de skola hafva
företräde till dessa tjenster, derest de eljest äro lika skickliga,
som andra sökande, så finnér jag detta fullt billigt. För öfrigt
och just i ani. af hvad den siste talaren yttrat, tror jag, att då en
mängd nya tjenster tillkommit, sedan 1752 års reglemente utgafs,
det är ett ytterligare skäl att förändra denna författning, så att
den kommer i öfverensstämmelse med nuvarande tidsomständigheter.
Jag tror detta icke blott derföre, att man med säkerhet
kan påräkna utmärkt ordentlighet hos dessa f. d. underofficerare
och korporaler, utan äfven derföre att andra länders erfarenhet
uppmuntrar dertill. I Ryssland, för att taga exemplet
derifrån, äro nästan alla dylika platser gifna åt utmärkta f. d.
underofficerare och korporaler. I Preussen är största delen af
konduktörerna vid jernvägarne f. d. militärer. Så äfven i
Frankrike, der dessutom nästa alla »sergents de ville» äro dylika
f. d. militärer.
Jag anser således ganska goda skäl förefinnas för att behjerta
motionen, och förenar mig derföre med Gr. Björnstjerna
i hans begäran om återremiss.
Frih. Cederström, Rudolf: Genom ett förbiseende har
mitt namn icke blifvit antecknadt såsom reservant. Förslaget
har jag inom Utsk:t velat biträda.
Måhända hade det emellertid varit forsigtigast, om motionären
inskränkt sitt förslag så, att, då 1752 års författning talar
om militärer som gjort krig, och tillika tjenat under 12 års
förlopp, han i stället föreslagit, alt de militärer, som under fredstid
tjenat i 20 år, skulle efter erhållet afsked ega företrädesrätt
till de af författningen åsyftade platser. Desse krigare hafva
hvarje ögonblick varit redobogne att utgjuta sitt blod för fäderneslandet,
ehuru de dertill saknat tillfälle. För denna beredvillighet
bör dock samhället visa dem heder och tacksamhet,
helst som deras yrkes anseende derigenom, äfven efter ett långvarigare
fredslugn, i sin mån bättre upprätthålles. Jag tror,
att det är med mycket skäl. som den siste värde talaren fästat
uppmärksamheten derpå, att krigareyrket i andra länder på allt
sätt hedras. Särdeles lyckligt vore, om Svenska statsverket hade
medel att förse sina krigare på äldre dagar med tillräckliga pensioner.
Men då beklagligen så icke synes vara förhållandet,
torde häruti ligga ett ytterligare skäl, att tillämpa uppå nu ifrågavarande
militärer den gamla författningen, som gällde dem,
som varit i krig, i synnerhet om tiden för deras anställning i
tjenst blir såsom vilkor utsträckt från 12 till 20 år. Sveriges
462
Den 10 December e. m.
läge vid’ sidan af kanske den mäktigaste stat i Europa, kräfver,
efter min öfvertygelse, ovilkorligen, att Sverige egnar en
synnerlig omvårdnad åt allt, som liar samanhang med dess försvar,
och derföre önskar jag också framgång åt motionärens
förslag.
Beträffande Hr von Ehrenheims anmärkning, att konduktörer,
banvaktare vid jernvägarne samt postiljoner icke borde
vara inbegripne bland de tjenster, till hvilka ifrågavarande militärer
skulle ega företrädesrätt, så vill jag icke emotsätta mig
en sådan inskränkning, ehuru jag tror, att en militär, som blifvit
antagen t. ex. vid 20 års ålder, skall, om han derifrån tager
sitt afsked vid 40 år, vara ganska länge, och i ganska hög grad
användbar och tjenlig till dessa befattningar, som nu äro i fråga.
Jag anser dock redan det såsom en förmån, om man stannar
vid att tillämpa 1752 års författning, så, att den må kunna
uppfylla sitt välvilliga ändamål, nemi. att hedra och gagna den
längre tid tjenande Svenska militären.
Af dessa skäl vågar jag vördsamt anhålla om återremiss.
Gr. Björnstjerna: Jag är förekommen af de båda siste
talarne, men då Hr von Ehrenheim trott att militärer torde vara
mindre lämpliga till dessa platser, samt att man blott borde fästa
afseende på skicklighet, vågar jag för min del tro att det
icke finnes någon bättre skola för inhemtande af ordning, påpasslighet
och disciplin, med ett ord just de egenskaper, som
erfordras för banvaktare vid jernvägarne, än soldatlilvet. När
nu icke fordras annat, än att f. d. militärer skola få sina förtjenster
jemförda med andras, ser jag ingen orättvisa deri att
militärer, derest förtjensterna äro lika, ega företräde till de uppräknade
platserne. Så är förhållandst i andra länder, och ifrågavarande
tjenster skötas icke sämre der, än på något annat
ställe.
Jag förnyar min anhållan om återremiss.
Hr von Ehrenheim: Det lärer vara uppenbart, att om
en f. d. underofficer eller soldat är skickligare än andra sökande
till en konduktörs- eller banvaktare-syssla, så bör han
också dertill ega företräde, och för vinnande af detta ändamål
behöfvas inga särskildta föreskrifter, men att i en fråga, sora
beror så mycket på subjektivt omdöme, som skicklighet till en
dylik befattning, utlärda en förordning, som bestämdt stadgar
att en viss klass skall ega företräde framför andra, innebär, om
det eljest skall något innebära, att, till förmån för den framhållna
klassen, imponera på vederbörande, som skola utnämna, och
det anser jag icke riktigt eller rådligt. Dock ber jag att få förklara,
att jag, under förutsättning att motionen i Ekon.-Utsk:t
icke vinner vidsträcktare afseende än Frih. Gederström nu yrkat,
icke vill motsätta mig återremiss af Betäk:t,
Den 10 December e. m.
463
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad samt Hr Gr. o.
Landtm, yttrat, att derunder endast yrkats återremiss af förevarande
Betänk., framställde Hr Gr. o. Landtm, först propos.
på bifall till detsamma, hvartill svarades flere nej, jemte ett eller
annat ja, samt sedermera propos. på Betank:ts återremitterande,
hvilken sednare propos. med ja besvarades.
Föredrogs Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk:ts d. 6 dennes bordlagde
Betänk. N:o 6, i ani. af väckt motion, ang:de ändring i
2:dra §:n 1 mom. af K. Förordningen d. 11 Juli 1862, rörande
reglering af presterskapets löneinkomster.
Hr von Möller, Peter: Jag anser, att Utsk:ts förslag
bör erhålla ett tillägg, för att göra det tillämpligt. K. M:s Nådiga
Förordning d. 11 Juli 1862, ang:de ordnande af presterskapets
inkomster, stadgar i 2:dra §:n 1 morn., att en ledamot och
en suppleant skall utses af länets hushållnings-sällskap. Motionären
har yrkat att desse personer i stället skola utses af landstinget.
Om nu ledamoten utlottas eller afgår och suppleanten
sjuknar under årets lopp, t. ex. snart efter landstingets ordinarie
sammanträde, så kunde det inträffa, att den i lörberörde
nåd. förordning påbjudna nämnd komme i overksamhet under
nära ett års tid. Jag hemställer derföre, huruvida icke R. o.
Ad. skulle finna lämpligt, att landstinget finge utse 2 eller 3
suppleanter, på det att icke någon sådan lucka under årets lopp
måtte uppstå, som skulle göra det omöjligt för nämnden att
fungera. Så vida denna framställning gillas, anhåller jag att förslaget
måtte varda Med-Ståuden kommuniceradt.
Gr. Björnstjerna, Carl Magnus: Jag tror icke att
Ekon.-Utslct förbisett hvad Hr von Möller påpekat; men då
Utsk:t icke ansåg sig böra afgöra, huru mångå suppleanter K.
M. skulle vilja tillsätta, har U(sk:t icke heller uppsatt sitt förslag
i lagform, utan blott hemställt, att K. M. ville förordna att
landstinget skulle utse ledamot i nämnden, i stället för hushålln.
-sällskapet. Då K. M. säkerligen kommer att i förordningen
införa ett sådant stadgande, som det Hr von Möller föreslagit,
anser jag intet vidare reglementerande från Ständernas sida
nödigt, utan anhåller om bifall till ötsk:ts Betänk.
Frih. Cederström, Rudolf: Jag vill icke bestrida, att ju
ej Hr von Möllers åsigt kan vara ganska riklig; men vid motionens
behandling i Ekon.-Utsk:t fann man, att motionären icke
föreslagit någon tillökning i suppleanternas antal, och jag tror
icke heller att man så kan tolka hans afsigt; vid hvilket förhållande
Utsk:t ej torde egt befogenhet att dermed framkomma.
Hvad sjelfva saken beträffar, var man så väl på afdelningen,
som i Utsk:t, ense derom, att en ledamot, vald af landstinget,
förmodades bättre skola representera länet, än en, som
464
Den 10 December e. m.
vöre vald al' hushålln.-sällskapet, enär landstinget väljes af länets
befolkning i sin helhet tagen, men hushållningssällskapet sjelft
väljer sina nya ledamöter, hvarutinnan länet icke eger någon
talan. För öfrigt torde, hvarom jag är öfvertygad, i likhet med
Gr. Björnstjerna, när ärendet inkommer till K. M., allt, som dermed
eger samband, tagas uti ett upplyst öfvervägande, och
torde dervid äfven den anmärkning, som af en aktad ledamot
här blifvit gjord, kunna, om den hos K. M. af enskild person,
korporation eller myndighet göres, vinna behörigt afseende.
Då således någon invändning i principielt hänseende icke blifvit
gjord, tror jag att Betänk:t kan bifallas.
Sedan öfverläggningen ansetts härmed slutad, yttrade Hr
Gr. o. Landtm., att derunder yrkats dels bifall till Utsk:ts förslag
oförändradt och dels bifall dertill med det tillägg, att jemte
den ledamot, som af landstinget skulle väljas, två eller tre suppleanter
borde af detsamma utses; hvarefter Hr Gr. o. Landtm,
framställde propos. på bifall till Utsk:ts förslag utan förändring,
och, då dertill svarades flere ja jemte ett eller annat nej, förklarade
sig hafva funnit ja öfvervägande.
Föredrogs, men begärdes af flere ledamöter ånyo på bordet,
Lag-Utsk:ts d. 8 dennes bordlagde Utlåt. N:o 7, i ani. af väckt
motion om utvidgad näringsfrihet.
Anmältes och bordlädes:
Banko-Ulsk:ts Mern. N:o 9, med återlemnande af Riksdagsfullmägtigen
Carl Dahlgrens från Elfsborgs län motion;
Lag-Utsk:ts Betänk. N:o 8, i ani. af K. M:s Nåd. Propos.
om antagande af en författning ang:de giftermål emellan kristen
och mosaisk trosbekännare; samt
Exped.-Utsk:ts Meni. N:o 8, i ani. af väckt motion om upphörande
af tryckningen utaf Riks-Ståndens prot.-utdr.
R. o. Ad. åtskiljdes kl. nära 9. e. m.
In fidem,
0. Brakel.
Lörda
-
Den 13 December.
465
Lördagen den 13 December 1862.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades 5 prot.-utdr. för den 10 dennes.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att till R. o. Ad. blifvit
öfverlemnade dels 10 inträdeskort till årsexamen med K. Musikaliska
Akademiens elever, hvilken komrne att hållas i dag e. m.
kl. 6, och dels 15 inträdeskort till K. Landtbruks-Akademiens
sammankomst nästa Måndag den 15 dennes; och anmodade
Hr Gr. o. Landtm, de Hrr ledamöter al' R. o. Ad., som önskade
begagna sig af nämnde inträdeskort, att anmäla sig hos t. f.
Riddarh.-Fiskalen.
Gr. von Platen, Baltzar: Den motion, med anledning
af hvilken jag tagit mig friheten att begära ordet, har utan all
diskussion blifvit remitterad till Stats-Utsk:t. Jag torde derföre
få anhålla att de anmärkningar, jag kan komma att framställa
mot densamma, äfven måtte till nämnde Utsk. öfverlemnas. I
första rummet får jag dock anhålla om Ståndets öfverseende
att mina anmärkningar komma något sent. Det är mest ofördelaktigt
för mig sjelf, men såsom ursäkt torde jag få anföra,
dels att de vigtiga frågorna angrde grundlagsförändringarne så
upptagit tiden, att jag ej förr kunnat erhålla ordet, dels att jag,
som ej liar tid alt ständigt vara närvarande vid öfverläggningarne
här på Riddarhuset, icke på förhand hade mig bekant,
då motionen i detta ämne väcktes. Emellertid vill jag söka att
i min framställning vara så kort som möjligt. Först torde det
tillåtas mig att förklara, det jag med tillfredsställelse ser att en ,
motion, sådan som den förevarande, blifvit väckt; ty endast derigenom
kunna de åsigter, hvilka i min tanke äro riktiga, vinna
stöd, att åsigter af motsatt beskaffenhet komma i dagen. Jag
har aldrig velat leda eller missleda någons omdöme. Ilen sak,
som är god, hvilket jag tror den vara, för hvilken jag anser
mig i detta fall böra strida, vinner förr eller sednare framgång.
Vinner den ej framgång, är den icke god, och jag skall i så
fall vara tacksam och anse bäst för fosterlandet att den ej framgår
i den rigtning jag önskat.
H. I. 30
466
Den 13 December.
Att föranleda någon ny diskussion i detta ämne, vore under
förevarande omständigheter mindre lämpligt, och jag har
derföre endast velat framställa några olika åsigter mot de af
motionären anförda. Motionären, Hr Lilliehöök, föreslår att det
belopp, som R. St:r må komma att anvisa till exercis af flottans
bemanning, må odeladt ställas till K. M:s disposition, och icke,
såsom K. M:s Nåd. Propos. rörande hehofven för 5:te huivudtiteln
innehåller, fördelas i särskildt anslag för öfning af det yttre och
särskildt lör ölning af det inre sjölörsvarets personal. Då emellertid
K. M:s Propos. innehåller att dessa medel böra delas, och
det är min underdåniga framställning, sorn gilvit anledning dertill
— anser jag mig ock skyldig att redogöra för skälen härför.
Motionären antyder först, alt då för hvardera grenen af
sjövapnet en fördelning af gemenskap och underbefäl redan faktiskt
eger rum, den såsom nödvändig nu ansedda fördelning
egenteligen måste gälla officerspersonalen — och motionen innehåller
att: »Ändamålet med de flytande krigsmachiner, som i
skärgården böra finnas och som för densamma äro särskildt
afsedde, kan sannolikt hädanefter icke blifva annat än att försvara
eller biträda vid försvaret af vissa vigtiga positioner. Skall
försvaret blifva i någon mån kraftigt, måste machinerna vara
skott fria, d. v. s. utgöras af flytande pansarklädda batterier.
Antalet af dessa rörliga fästningar kan icke blifva så betydligt
att för dem behöfver bildas en särskild officerskorps, och deras
tillbörliga användande i striden kan icke vara en sak, främmande
för deni, som ega den kunskap, skicklighet och erfarenhet,
som fordras för att i strid föra fartyg, tillhörande ytlre
sjöförsvaret». Detta är det hiilvudsakligaste af hvad motionären
i denna fråga framställt, och han liar lemont utan anmärkning
hvad K. M. på min tillstyrkan till R. St:r yttrat såsom sin åsigt,
hvad manskap och underbefäl angår, och icke klandrat den fördelning,
som redan i detta fall finnes, och jag har svårt att antaga,
det den värde motionären, ifall I an anser den oriktig, kunnat
så lång tid låta den fortgå, utan att söka motverka densamma.
Men örn ett sådant förhållande kunnat utbilda sig och
fortgå, utan att särskilda föreskrifter i den syftning, å hvilken
jag nu tagit mig friheten fästa uppmärksamheten, blifvit gifna,
synes man viii vara berättigad draga den slutsats, att sådant
varit en följd af naturliga orsaker, och jag torde då äfven
af allt detta kunna anses ega fullt skäl att antaga detta vara
en riglig och säker grund att bygga på. För mili del anser
jag då riktigt att, 0111 en fördelning af manskap och underbefäl
bör ega rum, befälet äfven bör vara fördeladt, och jag vädjar
till hvarje militär, 0111 icke det är nyttigt och nödvändigt alt
hvarje trupp har sitt eget befäl, och jag är säker att ingen i
detta afs:de skall jäfva mig.
Motionären säger, att en fördelning af befälet ej skulle vara
af hehofvet påkallad eller ens nyttig, då skärgårdskriget ändrat
natur, saint att, om försvaret af våra kuster i någon mån,skall
blifva kraftigt, dertill måste användas flytande pansarbeklädda
Den 13 December.
467
batterier. Jag lyckönskar motionären, i fall han f. n. är i tillfälle
att bestämdt afgöra, hvilka fartyg, som äro lämpligast. För
min del nödgas jag bekänna, alt jag saknar denna förmåga, men
vågar tro att man kan med full visshet säga, att de fartyg, sorn
komma att byggas, snarare böra likna klassen af Monitor, än
den af La Gloire. Men om än Monitor, då den byggdes, väckte
hela verldens beundran och man gjorde dess sakkunnige konstruktör
ftdl rättvisa, tror jag dock alt livar och en, som tagit
kännedom om fartygets beskaffenhet, och eger någon förmåga
att bedomina den, lika såväl som konstruktören sjelf, kommit
till den öfvertygelse, alt den, om än ändamålsenlig för kustförsvar,
likväl icke är någon god sjöbåt, och lör mig framstår, som
en riktig slutsats häraf, att vårt sjöförsvar kräfver fartyg af skiljaktig
beskaffenhet i ofvannämnda hänseende.
Motionären säger vidare alt antalet af dessa rörliga fästningar
aldrig kan blifva så betydligt, att för dem hehöfver bildas
en särskild officerskorps. Detta torde dock i första rummet
bero på beloppet af de medel, R. Sl:r vilja lill flottans behof
anslå. Om jag nu fäster mig vid det anslag al 11 millioner,
som enligt sjölörsvars-komiléns beräkningar skulle behölvas intill
år 1874, och värdet för flottans hela materiel, uppgående lill
21 millioner, måste jag erkänna att det för mig åtminstone, som
måste antaga att det är oafgjordt, huruvida det ena eller andra
slaget af fartyg är det lämpligaste, är lika omöjligt förutsäga
huru många i det hela kunna, af det ena eller andra slaget,
komma alt anskaffas. l)e försök, som blifvit gjorda i utlandet,
och jag hoppas att Svenska regeringen äfven skall blifva salt i
tillfälle att göra dylika, hafva visat svårigheten att konstruera
en skeppssida, så alt den icke kan genomskjutas, k vilket antyder
snarare nödvändigheten att öfvergå till mindre fartyg med
ett färre antal grofva kanoner. Likasom jag med skäl torde
kunna påstå att ett regemente, som består al 1,000 å 1.200 man,
för att ej tala om något af våra mindre regementen, är stort
nog att hafva sin egen officerskorps, och då, oaktadt vid sednare
riksdagar mera än en gång uppstått Iråga om sammanslåendet
af flere regementen till brigader, sådant ännu icke kommit till
stånd, likaväl kan jag ej inse, hvarföre icke det manskap, sannolikt
till antalet icke ringare, som lärer erfordras lör det inre
sjöförsvaret, äfven hehöfver sin egen officerskorps.
Min öfvertygelse är visserligen att hvar man sätter en duglig
sjöman, reder han sig, men jag kan icke inse nödvändigheten
af att den duglighet, man med stor kostnad sökt förskaffa
densamme, användes på annat sätt eller annan plats än den. för
hvilken den egentligen är afsedd. Genom hvad jag nu anlört,
tror jag mig äfven hafva besvarat det påståendet, att man svårligen
kan uppdraga någon gräns mellan det yttre och inre sjöförsvaret.
Då nu en fördelning af manskap redan förefinnes och denna
lärer få antagas ega sin giltiga grund i den olika tjenstgöring,
för hvilken det afses, torde det äfven vara nödvändigt att det
-
468
De n 13 December.
samma olika öfvas. Den öfning, hvarigenom högre sjomannaduglighet
förvärfvas, är, enligt hvad kändt är, al helt egendomlig
beskaffenhet, men då jag nu anser att det för det inre sjöförsvaret
bestämda manskapet, för att vara fosterlandet till största
nytta, bör erhålla öfning uti en helt annan rigtning, eller att
röra sig och handtera sig på en helt annan botten, med artilleri-kunskap
som hufvudsak, måste jag antaga att det för denna
trupp afsedda befälet äfven bör utöfva en belt annan tjenstgöring,
än som tillkommer det yttre sjöförsvaret. Vi känna ju
det lika vigtiga, som oriktiga förhållande, som nu eger runi, att
flottans beväring endast undantagsvis öfvas af flottans eget befäl.
Sjöförsvars-komitén har älven i silt Betänk, föreslagit, att all
sjöbeväring, med undantag af den i Blekinge län, skall tills vidare
öfvas af arméns befäl, och jag måste under närvarande förhållande
vara af samma åsigt, ehuru jag helt och hållet ogillar
dem till sin grund. I)e som med all sin håg egna sig åt sjöyrket,
lära val icke gerna sysselsätta sig med att öfva beväring
i sistnämnde rigtning.
Genom hvad jag nu yttrat, tror jag mig hafva visat, att
man kan se saken älven från en annan synpunkt än den motionären
framställt, samt att giltiga skäl förefinnas för hvad K.
M. i siti Propos. föreslagit.
Motionären tillägger vidare, att bifall till hvad han föreslagit,
torde kunna vara att hoppas, då förslaget, sådant det af
honom framställts, hvarken lägger hinder i vägen för K. M.
att vidtaga de personal-organisationer, Han må finna nyttiga,
eller alt använda exercis-anslaget såsom Han finner lämpligast.
Enligt motionärens öfvertygelse skulle en delning af flottans
officerskorps inom densamma och nationen återväcka dylika
skiljaktiga åsigter oell strider om sjövapnets beskaffenhet och
nödvändighet för landet, som de, hvilka egt rum före den så
kallade flottornas sammanslagning, men hvilka stridiga åsigter,
genom i sednare tider inträffade omständigheter, blifvit, åtminstone
inom (lottan, i det närmaste utplånade. Motionären
tyckes i detta afseende vilja lägga mindre vigt på denna motion,
emedan densamma endast alser bibehållandet af hvad som
redan förefinnes. För min del kan jag icke dela hans åsigter
och tror redan det förhållande, att han, i sin ställning, ansett
sig skyldig uppträda mot Iv. M:s Propos., innebära att han
från sin synpunkt ej läster obetydlig vigt vid att bestrida hvad
jag tillstyrkt. Han tyckes antyda att man endast beböfver sammanslå
de särskilda medlen och att saken sålunda skulle kunna
ändamålsenligt ordnas. Jag deremot anser, att om det å ena
sidan är en Konungens rådgifvares skyldighet att varna i afseenden,
som röra Kronans praerogativer, se till att dessa ej må
trädas lör nära, det å andra sidan ovilkorligen tillkommer R.
St:r att, om K. M., rörande ett ämne, som icke egentligen beror
på B. St:rs afgörande, ändock på en sin rådgifvares tillstyrkan
gör en framställning till dem, i den form sådant endast
låter sig göra, för att utröna deras tanke i afs:de på åtgärder,
Den 13 December.
469
som K. M. är sinnad vidtaga, lemna ef t tydligt oell bestämdt
svar. Mängen forde möjligen antaga, alt R. Sl:rs beslut icke
beböfde Innehålla ett bestämdt svar i detta ämne; jag deremot
anser frånvaron af ett dylikt såsom ett tydligt tillkännagifvet ogillande
af hvad den K. Por|>os:n innehåller, och hvilken är ämnad
ligga till grund för en förändring i flottans organisation, och skall
ock veta min skyldighet att ställa mig ett dylikt till efterrättelse.
Mot motionen måste jag vidare anmärka, att densamma
icke innehåller något nog bestämdt yrkande för framtida åtgärder.
Jag vill derföre söka alt närmare visa olägenheterna af
det närvarande och de positiva fördelarne af en sådan förändring,
K. M. föreslagit. Hvad det närvarande angår, har jag,
först hvad angår det yttre sjöförsvaret, aldrig kunnat inse någon
egentlig fördel deraf, .lag talar nemi. icke om personliga
fördelar och har för hög tanke om mina kamrater, att föreställa
mig, att det angenäma utaf att, ehuru åtnjutande lördelar, egenteligen
på grund af innehafvande af så kallade stadiga befattningar
tillhörande det inre sjöförsvaret, de någon gång kunna
få göra en resa till Medelhafvet ellpr Vest-Indien, skulle kunna
förblandas med det för staten nyttigast, och tillåtas verka på
deras åsigter i sak. På de grunder, jag på annat håll framställt,
tror jag det vore lämpligare för det vltre sjöförsvaret,
om de, som hafva lust derför, mera odeladt finge egna sig deråt,
och för öfrigt har jas aldrig kunnat uppfatta någon egentlig
fördel eller olägenhet för det yttre sjöförsvaret af nuvarande
förhållanden, livad det inre deremot vidkommer, vill jag icke
upprifva gamla sår, utan lemnar åt hvar och en att af allmänt
kända förhållanden draga sina slutsatser. Jag tror mig dock
icke kunna jäIvas, då jag säger att i afs:de på det inre sjöförsvarets
materiel, så väl till fartyg, som artilleri, gjordes under
de första 25 åren af de begge flottornas sammanslagning stora
förbättringar, samt att sedan dess några egentligen genomgripande
förändringar icke egt rum. Man skulle mot mig möjligen
vilja invända, att ångkanonsluparne byggts på sednare tiller.
För min del fäster jag mig vid, alt den första byggdes under
den förhättringsperiod, jag nyss omnämde, och för öfrigt är frågan
angtde dessa slupars ändamålsenlighet ännu icke så fullständigt
utredd, att den i väsendtlig mån kan förändra rigligheten
af min uppgift. Jag tror mig vidare utan lära för motsägelse
kunna påstå att den, sorn gjorde alla dessa förbättringar,
var den alltför tidigt bortgångne amiral von Sydow, denne
man, som, uppfostrad vid arméns flotta, aldrig, så länge han
lefde, upphörde att offra sin förmåga uteslutande åt den del af
de sammanslagne flottornes materiel, som tillhörde det inre
sjölörsvaret. Jag vill visst icke påstå, att han icke kunnat genomföra
alla dessa förbättringar, äfven om han från ungdomen
tillhört ett annat vapen; men en erkänd sanning är dock, att
alla de största och ändamålsenligaste förändringar, som blifvitt
gjorda inom flottan, hafva utförts af män, hvilka särskildt egna
sig åt denna del af vårt försvar.
470
Den 13 December.
Ehuru ja? till en viss grad ogillar det närvarande, har dock
ingen större aktning än jag för de personer, som sköta de åligganden,
sorn blifvit dem anförtrodde, men hvar och en, som vil!
vara rättvis, måste erkänna att man icke h. o. h. kan tala och
handla mot sin känsla och öfvertygelse. Mina anmärkningar
gälla ingalunda de personer, sorn utföra sina åligganden elter
den uppfattning de derom ega, utan just denna uppfattning, som
icke inser det egendomliga i oliekheterna mellan de båda delarne
af sjöförsvaret.
Alt den förändring, jag föreslagit, skulle medföra någon olägenhet,
kan jag ej latta och har icke heller funnit något sådant
antvddt i de mot K. M:s Propos. framställde anmärkningar.
Att den deremot skulle vara till nytta för skärgårdsvapnet, tror
jag mig vid så många tillfällen och på många sätt hafva visat
och sednast i det anförande, hvarpå K. M:s Propos. är grundad.
Då jag nu framställt några skäl för min öfvertygelse, att
frågan kan betraktas ur en annan synpunkt än den af motionären
framställda, vill jag slutligen fästa mig vid den kostnad, dessa
ifrågavarande förändringar skulle medföra. Vore det nödvändigt
att göra stora uppoffringar i detta afsale, är jag öfvertygad
att fosterlandet icke skulle sky några sådane, men det är en
Konungens rådgifvares skyldighet att tillse, det de medel, R. St:r
anslå, användas på det nyttigaste och efter hans öfvertygelse
bästa sätt. Jag anser mig i detta fall hufvudsakligen endast
höra åberopa den reservation, som blifvit af mig afgifven till
sjiiförsvarskomiténs Betänk., angtde anslag till exercismedel,
och jag anhåller att man måtte göra sig besvär, att, med ledning
af densamma, endast fördela de, för öfning af den ena och
den andra delen af sjöförsvarets personal, föreslagna summor med
antalet af dem, som skola öfvas, och man finnér då, vid jemförelse,
att kostnaden är i ena tallet omkring 109 rdr, i det andra
17 rdr per man, eller att den öfning, som anses nödig att
gifva jemförlig grad af skicklighet åt hvar och en i sin sak,
kostar för den ena ungefär 6^ gånger så mycket som för den
andra.
Vore det nödvändigt att uppoffra den större af dessa summor,
tror jag visst alt man ulan knot skulle göra rict, men jag
anser för mig såsom en skyldighet, att fästa uppmärksamheten
på det onödiga och rent af skadliga uti att bortkasta en så stor
summa, som deri ifrågav:de, då nödvändigheten icke ovilkorligen
fordrar det, och på det sätt, som ändamålsenligast förekommer
en dylik misshushållning.
Hr Hjerta, Carl Joli.: Hade jag varit närvarande då Hr
Lillieliööks motion väcktes eller remitterades, så skulle jag
deremot framställt några anmärkninsar.
Då jag nu finner att Gr. von Platen i ett sakrikt anförande
har bemött ilrågavtde motion, så anhåller jag endast att lå instämma
i de af honom uttalade åsigter, rörande vårt sjöförsvar
och dermed nödiga förändringar.
Den 13 December.
471
Hr Gr. o. Landtm, hemställde, att dessa yttranden måtte
till Stats-Utsk:t remitteras, hvilket bifölls.
Föredrogs ånyo det d. 5 och 10 dennes på hordet lagda
transsumt af Hederv. Bonde-St:s protokoll d. 3 innevarande månad,
med inbjudning till Med-Stånden att biträda Ronde-Sl:s för
dess del fattade beslut om tillsättande af ett särskildt Utsk. för
behandling af frågor rörande elementarläroverken, pedagogierna
och folkskolorna.
Frih. Cederström, Gustaf Carl, anförde skriftligen:
Den lifliga och varma önskan att förevarande fråga måtte
hos Ilögl. R. o. Ad. I'å en så fullständig utredning, som omständigheterna
möjligen medgifva, har löranledt mig att vid detta
tillfälle begära ordet. Jag har dessutom (unnit mig uppmanad
dertill af öfvertygelsen, att beskaffenheten af den offentliga
undervisningen och densammas reglering kan komma att utöfva
ett olägligt inflytande pä det yrke, åt hvilket jag ognat mig;
och slutligen äfven af den anledning, att jag icke funnit de skäl,
som här anförts för afslag å Borgare-St:s inbjudning i läroverksfrågan,
fullt tillfredsställande.
Sistnämnde inbjudning lär numera vara af 3:ne Riks-Stånd
afslagen, och det är visst icke min afsigt att nu förorda något,
som kunde föranleda ett verkligt frångående af det redan fattade
beslutet.
Jag önskar likväl bifall till Hederv. Bonde-St:s nu förevarande
inbjudning, och emedan bär redan förut förevarit 2:ne frågor
ang:de tillsättande af ett särskildt Utsk., den ena af Vällofl.
Borgare-St., för pröfning af frågor rörande elementarläroverken,
den andra af Hr von Koch, lör pröfning af frågor rörande
samtlige undervisningsverken, både högre och lägre folkskolorne
deruti inbegripne, hvilka båda frågor blifvit af R. o. Ad. a[-  slagne, ber jag få påkalla uppmärksamhet derpå, alt Hederv.
Bonde-Sl:s inbjudning, hvad angår omfattningen af de föremål,
som skulle komma att behandlas al det särskilda Utsk:t, i väsendtlig
mån skiljer sig från de båda andra. Bonrie-St:s inbjudning,
som alser både elementarläroverken, pedagogierne och folkskolorne,
är till syftet af mycket större utsträckning än Vällofl.
Borgare-Sl:s, men af vida mindre vidsträckt omfattning än den
Hr von Koch åsyftat; och det lär väl icke rimligen kunna nekas
alt folkskolorne och elementarläroverken mera direkt aTse
den allmänna folkundervisningen, då deremot de högre läroanstalterne
afse embetsmannahildningen och det högre lärarekallet.
Ronde-Sl:s inhj.Mining, ehuru i detalj sammanfallande med de
båda andra, angår dock i sjelfva verket ett särskildt föremål för
sig, nemi. folkundervisningen; och i anledningen deraf tror jag
lör min del, att Högloft. R. o. Ad. är alldeles oförhindrad af de
föregående besluten, att företaga denna fråga till särskild ompröfning.
472
Den 13 December.
Dernäst ber jag få påkalla uppmärksamhet på det förhållande
att inbjudningar i allmänhet medgifva särskild pröfning af det
inbjudande Ståndets förhållande, dels till sjelfva hufvudfrågan,
dels till det Stånd, hvars deltagande begäres. Vid inbjudningar
böra derföre de skiljda Stånden betrakta sig såsom skiljda personae
morales, under förutsättning likväl att hufvudsakligt afseende
tillika dervid göres å allmänt väl. Det vill säga, att om än hufvudfrågan
i dess helhet redan förut vore af R. o. Ad. afslagen,
kunde likväl Ståndet, om vid förnyad pröfning tillräckligt bevekande
skäl med afseende å det inbjudande Ståndets förhållanden,
blifvit anförde, ändra sitt förut fattade beslut.
Härvid torde böra tagas i betraktande, att emedan Utsk:stillsältningen
försiggått innan inbjudningarne beslutades, och inbjudningarne
innefattat uttrycklig begäran 0111 tillsättande af ett
särskildt Utsk-, med mindre personal, än Högl. Ekon.-Utsk:ts,
så innebära inbjudningarne också ett alldeles otvetydigt tillkännagifvande,
att de båda inbjudande Stånden icke ansett antingen
sina eena eller folkets allmänna intressen på elt för dem
fullt tillfredsställande sätt representerade inom Höglofl. Ekon.-  Utsk:t.
Mot den häremot af Hr Ordföranden i Ekon.-Utsk:t, Gr.
Björnstjerna, gjorda invändningen, att inom nämnde Utsk. förefunnes
tillräckligt öfverlägsna kapaciteter för uppfostrings-lrågornes
utredning och behandling, anhåller jag få vördnadsfullt erinra,
att emedan vid dylika frågor, för så vidt de afse det gällande
uppfostrings-systemets större eller mindre praktiska tillämplighet,
ett hufvudsakligt afseende nödvändigt måste göras å folklynnet,
ligger det också i nu förevarande frågas natur ett verkligt behof
af, att det Stånd, som respresenterar flertalet af nationen, bör
ega en elter sina tycken, intressen och kapaciteter väl afmätt
styrka att uttala sina önskningar, och detta under frågans nuvarande
ståndpunkt så mycket heldre, som de högre intellektuella
krafternas representanter i de andra Stånden för närvarande
egentligen torde böra anses mera såsom svarande, än såsom
kärande i saken. För öfrigt synes det mig vara temligen påtagligt,
att om man fordrar af öfverlägsna lörniågor och snillen,
att de skola afgöra hvad underordnande kapaciteter förmå, så
är fara för handen att de underordnade kapaciteterna kunna komma
i en svår klämma.
Hederv. Bonde-St. representerar vid detta tillfälle, såsom
persona moralis betraktad, den fysiska styrkans intressen, och
klagan har inom representationen förnummits deröfver, att vid
den offentliga uppfostran ej allt tillbörligt afseende varit lästadt
å de fysiska förmögenheternas kraf.
Hederv. Bonde-S!:s uppfostran öfverensstämmer mest med
och inverkar tillika, för många fall, kraftigt på R. 0. Ad:s egna
söners både intellektuella och moraliska utbildning.
Genom folkskolan, som i vårt land ännu rättast torde betraktas
såsom en ofulländad nydaning, har staten kommit i
ett annat förhållande till uppfostringsväsendet, än den hade för
-
Den 13 December.
473
ut, d3 detsamma var mera beroende af den enskilda företagsamheten.
Kyrkan har nyligen kommit i ett annat förhållande till
staten än den hade förut, och visar benägenhet att allt mer och
mer skilja sig derifrån.
Våra kultur-förhållanden och vår industriella verksamhet
har sprungit kapp med och i vissa afseenden vunnit försprång
framför våra lagar.
Annu, det kan icke nekas, tynges dock Sveriges allmoge
mångenstädes af fördomar och irriga rättsbegrepp, som motverka
de arbetande klassernas lyftning till sedlig förädling och dermed
följande förnöjsamhet och välstånd.
Uppfostran, för att vara fullt natur-och ändamålsenlig, måste
på en och samma gång vara både intellektuel, moralisk och fysisk.
Om den i endera afseendet brister, blir verkan deraf alltid
i mer eller mindre mån samhällsvädlig, och om denna sanning
är tillämplig vid ali uppfostran, är det likväl kanske af jemförelsevis
högre vigt, att deri sjelfständigt tillämpas vid folkskolan.
Göres der icke bemödanden för fördomarnes undanrödjande,
för bibringande af rigtiga begrepp om egande-rättens pligter
och rättigheter, för befordran af gudsfruktan, fosterlandskärlek,
lydnad för lagar och öfverhet, så är fara värdt, att staten går
miste om sina vigtigaste, med skolorne alskedda syften; och det
är icke svårt att inse, att dessa önskvärda syften ännu äro
långt ifrån uppnådde.
Den klagan, som nu föres, antingen den är befogad eller
obefogad, berör likväl den nyss angilna hiifvudprineipen för ali
god uppfostran, den gäller således sjelfva uppfostringssystemets
grundval. Vill man öfvertyga sig härom, så behölver man blott
fråga, hvar hiifvudsakliga anledningen hör sökas till denna klagan,
då man också snart lår erfara, att den ena anser anlednincen
böra sökas i lidens materiella rigtning och benägenhet för maklighet
och vällefnad, en annan igenfinner den i kyrkans och
konsistoriernas välde öfver undervisningsanstalterna, en annan i
bristfälliga åsigter om undervisningens rätta föremål, som icke
är att fylla själen med mycket vetande på en gång, utan
fastheldre bör anses vara att öfva och förse själen med medel
och utvägar att sjelf förvärfva insigter, lörädla den, och göra
den duglig till pligternas iakttagande, o. s. v.
De arbetande folkklassernas behof, under den pågående striden
mellan de skiljda åsigterna, är icke blott alt få mångläseriet
och ungdomens öfveransträngande undanröjde, för den händelse
att våda i dessa afseenden verkligen förefinnes, utan det är kanske
i högre grad, att bekomma elt korrt, lättfattligt scheina, uti
hvilket statens, kyrkans, föräldravårdens, kommunens, de enskilda
lärarnes och lärjungarnes inbördes förhållanden och åligganden,
sådane de af staten uppfattas, på elt så ölvertygande och
otvetydigt sätt framhållas, att de måste af rättsinnigheten gillas.
Det är visserligen sannt, att lagarne för civilisationens befrämjande,
för menniskans invigning i det godas tjenst, äro i och för
474
Den 13 December.
sig sjelfva oberoende af individernas och tidskiftenas föränderliga
tycken och ligga en gång lör alla nedlagda i naturens
och i det godas art, men möjligheten för individerna att utreda
dessa lagars rätta tillämpning i de mångfaldiga olikheter och
nyanseringar, som skiljda tider, folk och folkklasser framte, beror
dock ovedersägligen af ädelheten och ihärdigheten i sträfvandet.
I alla dessa förhållanden finner jag för min del giltiga anledningar
för Högl. R. o. Ad. att, så vidt möjligt är, gå BondeSt:s
önskningar till mötes.
Beträdande de båda andra hufvudsakliga, här hos R. o. Ad.
förut anförda skälen för alslag å Vällofl. Borgare-St:s inbjudning,
nemi. att hvad som för närvarande egentligen erfordrades, vore
undanrödjande al öfveransträngningen och mångläseriet och att
undervisningsverken icke borde utsättas för alltför ofta förnyade
regleringar, anhåller jag, fiir den händelse, att de ånyo åberopas,
få erinra, att emedan dessa invändningar egentligen angå sättet
att behandla hufvudfrägan, kunna de icke anses innebära något
väsendtligt hinder för llögl. R. o. Ad. att bifalla inbjudningen,
om Ståndet det vill, emedan det mäste vara R. o. Ad. öppet
att för bifallet fästa det vilkor rörande hufvudlrågans behandlingssätt,
som Ståndet finner lämpligast.
Betänkligare att godkänna anser jag tillägget, att frågorne
om de utgifter, som kunde erfordras för undervisningsväsendets
ombildning, skulle liänskjutås till Stats-Utsk:ts behandling, emedan
detta tillägg innebär en liksom på förhand tillkännagifven
afsigt att gå obligatoriskt tillväga med styrelsen, hvilket jag för
min del tycker vara mindre lämpligt i ett ännu oafgjordt önskningsirål;
men äfven detta kan ju lätt undanrödjas genom ett
vilkorligt bifall.
Af K. M:s Nåd. Propos. ang:de anslag till folkundervisningens
befrämjande, inhemlas visserligen att K. M. föreslagit åtskilliga
vigtiga förändringar rörande utgifterna lör folkskolorna etc.,
men deraf framgår icke direkte att K. M., för dess del, önskat
någon helt och hållet förändrad reglering af folkundervisningen. K.
M. bar likväl bestämdt tillkännagifvit, att inom vissa församlingar
ännu mycket återstår alt önska och vidare uträtta för det
uppväxande slägtets undervisning, samt att K. M. anser att inrättandet
af till antal och omfång fullt tillräckliga folkskolor måtte
visa sig i samma mån nödvändigt och värdt uppoffringar, som
folket kallas till ett iner omfattande och ordnadt deltagande i
vården om kommunala och allmänna angelägenheter.
Häraf vill det synas att den grundliga öfverläggningen i ämnet
och justeringen af de skiljda opinionerna lör närvarande är
folkets vigtigasle behof. Om dervid några gagneliga förslag
kunna göras, som vinna representationens bifall, så bör man på
förhand kunna vara förvissad om alt de skola vara för Regeringen
välkomna; och i alla händelser synes det vara af vigt
för Regeringen att noga lära känna folkskolornes inverkningar på
folklynnet, samt på de skiljda folkklassernas opinioner.
Oen 13 December.
4T5
Hög). R. o. Ad. lior i denna fråga försvara den mer utbildade
moralens intressen, och ett så gynnsamt tillfälle för Ståndet
att i folkskolan göra gällande statens vigtiga syften och der
grundlägga allvarliga strälvanden för arbetsklassens moraliska
utbildning, sorn det för handen varande, torde icke snart återkomma.
Ett bifall, med eller utan vilkor, till Hederv. Bonde-St:s inbjudning
ådagalägger beredvillighet att göra allt hvad som rimligtvis
göras kan, och tager derlör i anspråk hela landets erkänsla;
afslaget deremot blottställer både Högh Ekon.-Ulsk:ts ledamöter
och de vägrande respektive Riks-Stånden för en stor del af befolkningens
oblida omdömen, i den händelse uppfostringsfrågans
slutliga utgång icke kommer att motsvara mängdens anspråk
och önskningar.
I konstitutionel hänseende är det en stor och magtpåliggande
fördel att undervisnings-ärenden hafva sin särskilda afdelning
inom representationen. De hafva ju ett särskildt regeringsdepartement,
och ju förr en sådan ordning vidtages, dess bättre.
Jag tillstyrker bifall.
Frih. Cederström, Rudolf: Den sista värde talaren,
Frih. Gustaf Carl Cederström, har bland annat uti sitt nyss
afgifna yttrande ordat derom att händelsernas gång dock ytterst
beror på »ädelheten och ihärdigheten i åsigter och sträfvanden.»
Det är just på berörde förhållande, som jag kommer till
en alldeles motsatt mening om det beslut, uti hvilket R. o.
Ad. i afseende å förevarande fråga bör stadna.
R. o. Ad. erinrar sig säkerligen den märkliga och sakrika
diskussion, som för knappt 14 dagar sedan härstädes egde rum
ang. ett likartadt ämne, nemi. Borgare-St:s förslag och inbjudning.
R. o. Ad. hade vid detta tillfälle fullkomligt stadgat sin
åsigt i frågan, — ett förhållande, som ådagalägges genom de
3:ne voteringar, medelst hvilka Ståndet fann för godt att förkasta
såväl Hr von Köchs motion af större utsträckning, som
ock förutnämnde inbjudning af mindre omfattning. Jag kan
icke föreställa mig, alt R. o. Ad. efter en så kort tids förlopp
skulle kunna förändra sina åsigter i frågan. — Under samma
diskussion framlyste det varma intresse, med hvilket man här
omfattade denna fråga; men, detta oaktadt, tror jag icke, det
någon, med stöd af hvad sålunda i frågan förekommit, kan förvänta
att den förevarande vigtiga frågan om undervisningens
ordnande skall kunna på ett tillfredsställande sätt lösas genom
tillsättningen af ett särskildt Utskott. Jag tillhör icke den afdelning
af Ekonomi-Utsk:t, som eger att behandla denna fråga;
och måste sålunda anses vara opartisk. Olvertygad är jag
dock, att det icke skulle vara nyttigt, om ett Utskott i denna
fråga alltför mycket ingick i detaljer; och detta skulle säkerligen
blifva händelsen, om ärendet komme att ryckas från Eko
-
476
Den 13 December.
nomi-Utsk:t, till hvars egentliga verksamhets-spher önskningsmål
höra.
På dessa skäl anhåller jag om afslag å äfven denna inbjudning.
Gr- Björnstjerna, Carl Magnus: Frih. Cederström,
Gustaf Carl, började sitt anförande med att bevisa R. o. Ad:s
rätt att nu antaga Bonde-St:s inbjudning, ehuru R. o. Ad. för
några dagar sedan afsiagit Borgare-St:s inbjudning i enahanda
ämne.
Den värde Frih:n kunde hafva besparat sig detta besvär, ty
troligen finnes ingen här. som bestrider R. o. Ad:s rätt att nu
antaga, hvad R. o. Ad. för några dagar sedan afsiagit.
Huruvida åter ett sådant förfaringssätt vore välbetänkt
eller konseqvent, blir en annan sak.
Under den diskussion, som för några dagar sedan i ämnet
bär fördes, framhöllos de svårigheter, att ej säsa omöjligheter,
som för R. Sl:r förefunnos, att skrifva ett fullständigt skolreglemente.
Också blef Borgare-St:s inbjudning af R. o. Ad.
afslagen.
Nu har Bonde-St. inkommit med en ny inbjudning i ämnet,
men mera omfattande än dess föregångare. Det Hedervärda
Ståndet önskar nemligen nedsättande af ett särskildt R.
Sl:s Utskott, icke blott för behandlingen af frågor rörande elementarläroverken,
utan äfven lör dylika rörande pedagogierna
och folkskolorne.
Jag hemställer, huruvida R. o. Ad., som redan ansett det
vara omöjligt att reglementera för en del, nu skulle tillstyrka
R. St:r att reglementera för det hela. Jag, lör min del, kan
icke annat än på det högsta afstyrka någonting dylikt.
Att jag vid ett föregående tillfälle skulle yttrat, alt uti
Ekonomi-Utsk-.t funnos så öfverlägsen kapaciteter, att frågan
der kunde utageras, bestrider jag. Tvärtom har jag sagt, att
man hvarken i Ekonomi-Ulsk:t eller i något särskildt Utskott
skulle kunna reglementera i frågan. Sådant tillhör K. M. ensam.
R. St:r deremot böra blott påpeka de grunder, hvarpå
de önska alt en lämpligare skolstadga bör byggas. Det är
dessa grunder, jag sagt alt Ekonomi-Utsk:t kan uppställa, likaväl
som det särskildta Utskottet.
Slutligen vågar jag påstå, att om än Borgare-St:s inbjudning
var mindre välbetänkt, var den dock icke så fullkomligt
opraktisk, som den hvaröfver vi nu rådslå. Bonde-St. föreslår
nemi., att sedan ett särskildt Utskott behandlat skolfrågans theo
reliska
del, bör dess pekuniära öfverlemnas åt Slats-Utsk:t.
Huru skulle saken då gestalta sig? Jo, efter flera månaders
arbete, torde det särskilda Utskottet afgifva ett betänkande, sorn,
efter vederbörliga återremisser och jerrinkninear, möjligen af R.
St:r gillas. Förslaget öfversändes sedan till Stats-Utsk:t för erforderliga
medels erhållande, men nämnde Utskott förklarar då
att inga penningar vidare finnas. Dermed förfaller hela saken
Den 13 December.
477
och det särskildta Utsk:ls stora arbete blir förspilld möda, endast
ledande till att ådraga representationen billiga anmärkningar
från dem, hvilka anse det uppväxande slägtets väl vara af
för stor vigt, för att på dylikt sätt sättas på spel.
Jag anhåller att inbjudningen måtte alslås.
Gr. Hamilton, Malcolm Malter: Jag är af samma
tanke med den siste talaren uti denna fråga; och vill icke
upptaga tiden med att ådagalägga svårigheten lör R. St:r att i
ämnet reglementera: ty denna del af frågan har af löreguie
talare blifvit tillräckligt afhandlad. Mig synes ock att en hvar
borde nogsamt inse, huru olämpligt ett sådant reglementerande
är.
Likväl skulle jag icke vilja motsätta mig tillsättningen af
detta särskilda Utskott, i fall denna fråga vore ett ärende, som
på R. St:rs åtgärd ankommer; men R. St:r ega icke att i
denna fråga besluta. Sådant bör på Konungen allena ankomma.
Framför allt måste man tillse, att i (råga v:de tillsättning
af ett särskildt Utskott är öfverensstämmande med grundlagen.
Tredje monut utaf 36:te §:n R. O. har följande lydelse: »Skulle
R. St:r finna (lera Utskott vara af nöden, må de af Ständerna
obehindradt tillsättas. Sådane Utskott må dock ej befatta sig
med andra ärenden, än dem, hvilka, enligt R. F., på R. St:rs
åtgärd ankomma.» Jag för min del kan icke Hana att den
fråga, som uteslutande ankommer på K. M., kan på R. St:rs
åtgärd ankomma. R. St:r ega endast till K. M. frambära en
und. anhållan i ämnet; och det är endast en sådan åtgärd,
som på It. St:r beror.
I öfrigt kan jag icke finna, att frågan på något annat sätt
skulle kunna af R. Shr lösas, än derigenom, att man, i hän
delse
ett dylikt särskildt Utskott skulle tillsättas, ifrån detsamma
undantoge alla anslagsfrågor. Derefter komma endast reglementslrågorna
att återstå; och, i afseende å dem, tror jag det
ingalunda vara lämpligt eller nyttigt att R. Scr inlåta sig.
På dessa skäl anhåller äfven jag om alslag.
Hr Fahnehjelm, Pehr Gustaf Wilhelm: Ehuru såväl
ordföranden i Ekonomi-Ulsk:t, sorn ock en annan aktad
ledamot af samma Utskott här uppträdt för att yrka afslag å
förevarande inbjudning, och ehuru II. o. Ad. vid ett föregående
tillfälle för icke många dagar sedan afslagit Borgare-St:s inbjudning
uti hufvudsakligen enahanda syftning, har jag dock
vågat begära ordet, för att försvara det förslag, som af Hederv.
Bonde-St. nu blifvit framstäildt, samt anhålla, att R. o. Ad.
ville biträda sistnämnda Stånds nu föredragna inbjudning.
Anledningen dertill att R. o. Ad. förkastade Borgare-St:s
inbjudning, tror jag hafva varit, icke allenast den öfvertygelse,
som en del af detta Stånds ledamöter hyste och uttalade, att
ifrågavarande ärendes behandling icke behöfde försiggå i ett
särskildt Utskott; utan äfven tvänne andra skäl förefunnos, hvilka,
Den 13 December.
efter mitt förmenande, till förutnämnde resultat voro i väsendtlig
män vållande. Det ena, att i Borgare-St:s omhandlade inbjudning
icke blifvit åt Stats-Utskrt reserverad dess grundlagsenlig
rätt att handhafva anslagsfrågor. Det andra, att man
ansåg samma inbjudning hafva uppdragit ett alltför inskränkt
område för det särskilda Utskottets verksamhet.
Dessa fel hafva genom den form, Bonde-St. gifvit åt sin
inbjudning, nu blifvit alhjelple.
Mig återstår dock att besvara en tredje och hufvudsaklig invändning,
eller att det icke skulle tillhöra R. Sl:r alt reglementera
för en sådan fråga, som den nu förevarande.
För alt kunna fullständigt bedöma detta förhållande, torde
dock vara nödigt att lemna tillräcklig uppmärksamhet åt historiken
öfver ilen nuvarande skolstadgans tillkomst; hvilken jag
derföre anhåller att lå i korthet framställa.
Den första mer genomgripande förändringen i Iv. Skolordningen
af den 16:de December 1820 åvägahragtes genom det
den öde .lidi 1840 till samtlige konsistorier i riket och direktionen
öfver Stockholms stads undervisningsverk utfärdade cirkulär,
angående reglering af elementarläroverken. Berörde
skolstadga hiel derefter förändrad genom K. M:s nådiga stadaa
för rikets allmänna elementarläroverk af den 14 Augusti 1856.
Hufvudkarakleren af denna stadga torde kunna betecknas dermed,
att den dels sammanförde elementarläroverkens högre och
lägre afdelningar till ett enda sådant under en gemensam styresman
och med likställda lärare, dels utsträckte valfriheten i afseende
å de olika ämnena, särdeles hvad undervisningen i språk
beträffar, så att det icke allenast medgafs ynglingarne att läsa
eller icke läsa ett eller annat af de döda språken, utan att denna
valfrihet äfven utsträcktes till de så kallade lefvande språken,
allt efter olika grunder för de s. k. klassiska och rörliga
linierna.
Vid denna nya skolstadga anmärktes dock genast, att det
skulle blifva omöjligt att med så många olika bildnings-linier
sammanhålla undervisningen inom läroverket; att då så många
nya undervisningsämnen inlördes, lärjungarnes arbete skulle blifva
allt för mycket splitlradt; att vidare detta arbete vore orimligt
tilltaget, samt att följaktligen undervisningen skulle leda tili
öfveransträngning och, i afseende å lärjungarnes såväl fysiska
som intellektuela utveckling, medföra ett högst menligt inflytande.
B. St:r framburo derföre också vid 1856—1858 årens
riksdag till K. M. sina betänkligheter i ämnet med und. anhållan,
att K. M. måtte suspendera tillämpningen af 1856 års
stadga och dervid fogade undervisningsplan, intilldess samina
stadga blifvit af en särskild komité öfversedd och reviderad.
K. M. gick denna B. St:rs uttalade önskan till mötes, och
nedsatte lör ändamålet en komité af de mest erfarna skolmän,
under presidium af Hr Professor Carlsson. I öfrigt hörde till
Ilen 13 December.
479
dess ledamöter flera erfarna skolman, dels lektorer, dels rektorer
från olika läroverk samt derjemte Hr Professor Edlund.
Nämnde komité afgaf sitt utlåtande i slutet af år 1858,
och i hufvudsaklig öfverensstämmelse med detsamma utfärdades
K. M:s förnyade nåd. stadga lör rikets elementar-läroverk, gifven
den 29 Januari 1859.
Genom denna stadga ansåg man sig ytterligare hafva gått
R. St:rs önskan till mötes, då nemligen hddningslinierna blifvit
reducerade till tvänne, undervisninestimmarne inskränkta och i
öfrigt lärokursen tillökad med ett år.
l)å likväl, detta oaktadt, klagan öfver denna stadga försports,
icke allenast från allmänheten inom olika delar al landet,
utan äfven från åtskilliga ganska framstående skolman, svnes
det mig vara både lämpligt och nödigt att R. St:r sjelfva "taga
denna fråga om hand, och icke allenast i allmänhet tillkännagifva
den rigtning, uti hvilken man vill att undervisningen skall
meddelas, utan äfven behandla ämnet uti dess detaljer.
I)å nemligen denna rigtning redan förut för icke längesedan
blifvit i en und. skrifvelse angifven och, detta oaktadt,
den åsyftade förbättringen icke blifvit efter R. Sl:rs önskan
vunnen, kan jag, lör min del, icke inse något annat sätt att
nöjaktigt lör K. St:r erhålla frågan löst.
Delta, hvad elemenlar-läroverken belräfTar.
Beträdande derefter folkskolan, som Bonde-St. önskat skulle
äfven blifva föremål för ett särskildt Utskis behandling, så får
jag tillstå, att jag finner det, åtminstone för mig, långt svårare
att utlåta mig i afseende å denna del af frågan, än rörande
elementarläroverken.
Folkskolan är nemligen här ännu en så ny saint så ofullständigt
genomlörd institution, att man kan våga påstå, det den är
för de flesta föga bekant.
Men då representanterna al allmogen, hvilka väl horde vara
mest förtrogne meil och närmast i tillfälle att bedomina denna
institution, uttalat den önskan, alt man borde taga äfven
denna institution under en närmare behandling, synes mig, att
man icke bör motsätta sig en sådan begäran. Då det här är
fråga om ett löremål, än hvilket intet annat torde hafva större
anspråk att ligga R. St:r om hjertat, nemi. hela det uppväxande
slägtets framtid, och då en allmän oro i lietta hänseende
försports, anser jag att R. St:r icke höra uraktlåta något, som
kan stilla densamma.
Gr. Björnstjerna har nyss anmärkt de stora svårigheter,
som skulle uppkomma deraf, att, då särskilda Utsk:t elter många
voteringar kommit till åtskilliga resultat och sedermera dessa
resultat öfverlernnas till Stats-Utsk:t, möjligen det särskilda
Utsk:ts arbete skulle af Stats-Utsk:t sönderrilvas och följaktligen
blifva helt och hållet gagnlöst.
Till svar derå får jag anföra, att det särskilda Utsk:t icke
skulle behöfva så uti detalj ingå uti anslagsfrågorna, ty om man
blott kastar en flyktig blick på den af Rektor Sommelius i äm
-
480
Den 13 December.
net afgifna motion, — hvars innehåll jag dock visserligen icke
skulle vilja till alla delar underskrifva, — så finner man der
ett så stort fält för det särskilda Utsk:ts verksamhet, att detsamma
har dermed tillräckligt att skalis, samt att en mängd
ämnen ganska väl kunna behandlas, utan att Utsk:t behöfver i
detalj föreslå R. Sl:r beviljande af vissa anslag.
Slutligen har Gr. Hamilton, med stöd af 3:dje mom. 36:te
§:n R. O., anmärkt, att nämnde moment skulle lägga hinder i
vägen för tillsättande af ett särskildt Utsk. i denna fråga, enär
de af R. St:r tillsatta särskilda Utsk. icke »må befatta sig med
andra ärenden, än dem, hvilka, enligt R. F., på R. St:rs åtgärd
ankomma.»
Jag tror att Gr. Hamilton i detta fall missförstått grundlagens
mening; och att detta 3:dje mom. är rjgtadt mot helt
andra missbruk af särskilda Utsk:s tillsättande. Åberopade mom.
är antagligen en följd af eller står i sammanhang med del grundlagens
stadgande, att R. St:r icke ega befogenhet att med vederbörande
embetsmyndigheters åtgärd taga någon annan befattning
än som är i grundlagen foreskrifven. Få detta fall kan
deremot ifrågavide mom. icke ega någon tillämpning.
Med stöd af hvad jag nu anfört, får jag anhålla om bifall
till Bonde-St:s inbjudning.
Gr. af Ugglas, Ludvig: Att R. o. Ad., oaktadt sitt afslag
på Borgare-Stis inbjudning, har rätt att bifalla Bonde-St:s
inbjudning i ämnet, synes mig fullkomligt klart och tydligt; och
bästa beviset derföre är, att sistnämnde inbjudning nu blifvit för
R. o. Ad. föredragen.
Huruvida åter B. o. Ad. kan bifalla denna inbjudning,
utan att sådant skulle ådagalägga en total förändring uti förut
uttalad öfvertygelse, detta anser jag mer än tvifvelaktigt.
Jag kan nemligen icke, i likhet med den siste talaren, antaga
att R. o. Ad:s förkastelsedom öfver Borgare-St:s inbjudning
hufvudsakligen berott på de af honom uppgifne 2:ne särskilda
motiver.
Jag tillåter mig att i samme talares minne återkalla, att i
detta ämne 2:ne förslag blifvit förut diskuterade, af hvilka det
ena helt och hållet borttog det af honom påpekade fel, angide
anslagens beviljande af Stats-Utskit, och det andra, nemligen det
af Hr von Koch, hade fullt ut lika stor utsträckning som Bonde-St:s
nu omhandlade inbjudning.
De två anförda rnotiverna torde således icke hufvudsakligen
hafva bestämmt R. o. Adis förutgående beslut, utan har detta
otvifvelaktig! blifvit löranledt af R. o. Adis öfvertygelse, den
flera ledamöter uttalade, att hvarken R. Stir eller något Utsk.
skulle kunna, med framgång, ingå uti ett detaljeradt reglementerande
i frågan; att således R. Stir endast borde utlåta sig i
afseende å grunderna, och sedermera öfverlemna åt K. M. att
utarbeta förslaget.
Måbän
-
Den 13 December.
481
Måhända att detta skäl icke varit tillfredsställande för alla
ledamöter; men jag är öfvertygad att det varit det för det
stora flertalet å detta rum.
Alltså och då jag önskar att några tillvitelser för omkastning
uti tänkesätt icke skola kunna med skäl mot R. o. Ad.
framkastas, anhåller jag om afslag.
Hr von Koch, Nils Samuel: Jag kan icke i likhet med
den siste talaren antaga att, i fall R. o. Ad. skulle bifalla Ronde-St:s
nu förev:de inbjudning, sådant skulle bevisa en omkastning
uti R. o. Ad:s tänkesätt.
Jag får fästa uppmärksamheten derpå, att det var ett annat
skäl, som, efter mitt förmenande, väsendtligen bidrog till
förkastande af det förslag, hvilket jag vid ett föreg:de tillfälle,
då en dylik fråga här föredrogs, tog mig friheten framställa.
Borgare-St. hade inbjudit oss att tillsätta ett särskildt Utsk.
för behandlingen af alla hithörande frågor uti hela deras vidd.
Detta förslag innefattade således äfven en del af Stats-Utsk:ts
åtgöranden.
Mitt förslag åter gick ut derpå, att, i stället för EkonomiUtsk:t,
ett särskildt Utsk. skulle handlägga undervisningsärendena
allena, men Stats-Utsk:t behålla sin funktion i frågan.
Jag har all anledning antaga, att om jag inskränkt mig
till hvad Bonde-St. nu begärt, eller att det särskilda Utsk:t endast
skulle behandla elementarläroverken jemte de lägre folkskolorna,
så skulle mitt förslag hafva vunnit R. o. Ad:s bifall.
En ledamot här i mitt grannskap har uttryckligen sagt
mig, att han varit en ifrig anhängare af Borgare-St:s inbjudning,
men blifvit, så lill sägandes, rädd derför, sedan han hört
att mitt förslag äfven omfattade universiteterna. Jag vet att
flera andra af St:s ledamöter, hvilka äfven anse universitets-frågan
vara en politisk, delade nyssnämnde persons åsigt; och är, i
följd deraf, fullt öfvertygad derom, att det var denna omständighet
eller att mitt förslag omfattade äfven universiteterna,
som efter all sannolikhet bestämde den pluralitet, hvilken afgjorde
frågan. Det var således den politiska sidan af frågan,
som då bestämde utgången.
Min åsigt är dock i detta afseende oförändrad; och jag
tror fortfarande att alla undervisningsfrågor helst bort lemnäs
åt ett Utsk., emedan de då blifva efter samma plan behandlade.
Det kan icke vara lämpligt att 2:ne Utsk. sysselsätta sig
med enahanda frågas olika delar.
Hvad som vållade, att jag för ingen del kunde biträda
Borgare-St:s inbjudning, var det deraf följande, om icke grundlagsvidriga,
dock till ganska mycket krångel föranledande förhållande
i afseende å anslagsfrågan.
Om jag ock icke kan understödja detta förslag med samma
värma, hvarmed jag omfattat det af mig i ämnet förut framställda
förslag, enär det sednare allt fortfarande synes mig ega
H. I. 31
483
Den 13 December.
ett afgjordt företräde framför det förra, så måste jag dock protestera
mot den här uttalade åsigt, att det skulle ådagalägga
en inkonseqvens hos R. o. Ad. att antaga Bonde-St:s förev:de
inbjudning. Det deruti framlagda förslag är nemligen icke behäftadt
med de uti Borgare-St:s förslag befintliga lyten. I öfrigt
förefaller det mig nästan motbjudande att, — då de begge
valda Stånden anhållit om en sak af så oskyldig beskaffenhet,
som tillsättning af ett särskildt Utskott i denna fråga, —motsätta
mig all påföljd af denna begäran, när verkställigheten deraf
låter förena sig med våra former. Denna åtgärd kan icke
föranleda till annan olägenhet, änu en obetydligare utgift för
detta särskilda Utsk:s betjening. Å andra sidan mäste man
dock ihågkomma att riksdagsdrendernas gång genom detta
Utsk:s tillsättande blifva uti icke ringa mån påskyndade.
Vidare har man påstått, att detta särskilda Utsk. skulle,
vida mer än Ekonomi-Utsk:t, komma att sysselsätta sig med
reglementering. En sådan förutsättning synes mig dock kunna
med lika mycket skäl ifrågakomma i afseende å Ekon.-Utsk:t.
Det enda, som man, vid en jemförelse dessa båda Utsk. emellan,
kan med säkerhet antaga, är att ett sådant särskildt Utsk.
måste erhålla icke så obetydligt mer tid att behandla denna
fråga än något af de förut befintliga Utskm.
Om för öfrigt det Utsk., som med frågan kommer att taga
någon befattning, skulle tillåta sig att i ämnet framställa
förslag till något mera detaljerade bestämmelser, — om sådant
skulle blifva händelsen, — så kan åtminstone jag, för min del, icke
deraf befara någon våda. Om nemligen förslagets detaljer äro
olämpliga, så är ju K. M. berättigad att förkasta desamma.
Då Bonde-Shs omhandlade inbjudning, efter hvad upplyst
är, blifvit af Borgare-St. antaget och således kommer till Konst.-  Utsk:ts pröfning, så, ehuru jag önskat att redaktionen af detta
förslag varit något tydligare, anser jag mig böra åsidosätta de
mindre betänkligheter, som hos mig kunnat uppstå mot samma
förslag; och röstar således för bifall.
Detta yttrande hade blifvit afbrutet genom ankomsten af
Hr Stats-Rådet, Kommendören af K. M:s Svärds-Orden, Carl
Magnus Thulstrup, hvilken å K. M:s höga vägnar öfverlemnade
8 Nåd. Propos:r och 2 Nåd. Skrifvelser till R. St:r.
Frih. Cederström, Gustaf Carl: Motsidans talare hafva
företrädesvis fotat sin argumentation i frågan derpå, attR. St:r
icke skulle kunna reglementera i ämnet. Behöfs reglementeras?
Jag
tillåter mig icke nu något bestämdt omdöme derom,
men, behöfs det, så få väl också R. St:r lof att gripa verket
an.
Min tro är dock, att det skulle vara af lika gagn för det
allmänna, om R. St:r allenast uppgåfvo de hufvudgrunder, enligt
hvilka de åstunda att undervisningsfrågan skall ordnas.
Den 13 December.
483
Ett bifall till Bonde-St:s inbjudning ådagalägger beredvillighet
att åt frågan egna all den omsorgsfulla behandling, som
omständigheterna kunna medgifva; och man bör väl också kunna
hoppas, att derigenom skulle kunna vinnas en kompakt opinion
i landet, åtminstone hvad angår sjelfva hufvudgrunderna,
om hvilka åsigterna ännu äro mycket delade, samt att jemväl
de anmärkningar mot St:s tillgöranden i denna sak, som i motsatt
fall icke lära uteblifva, derigenom i tid undanrödjas.
Frih. Cederström, Claes Rudolf, har till stöd för sin åsigt
åberopat det vigtigaste skäl, som till försvar derför här blifvit
anfördt, nemligen »den förlust af insigtsfulla förmågor», som
Ekon.-Utsk:t skulle blottställas för genom detta särskilda Utsk:s
tillsättning; tillåtande jag mig dock, med föranledande deraf, fästa
Högh Ekon.-Utsk:ts ledamöters uppmärksamhet derpå, huruvida
de icke f. n. kunna anses vara något jäfvige att yttra sig
härom. Det är R. St:r och deras Elektorer, men icke företräträdesvis
Ekon.-Utsk:ts ledamöter, som hafva att taga ofvannämnda
fråga i öfvervägande. Jag röstar för bifall.
Hr von Ehrenheim, Pehr Jakob: Då ett Stånd för
afslag af en fråga icke för Ståndets gemensamma räkning godkänner
några vissa skäl, torde det vara svårt att afgöra, hvilka
skäl derför legat till grund; men det skäl, som bestämde
mitt afslag, då frågan förra gången förevar, är alldeles oförändradt.
Det var, att jag icke ansåg det vara önskligt, att R. St:r,
vid pröfning af frågor, som röra elementarläroverken, ingå uti
detaljer; — att, elter mitt förmenande, tillsättningen af ett särskildt
Utsk. föranleder till ett sådant detaljerande, hvaremot,
bland annat, förekommer, att derom i Stånden ingen enighet
kan vinnas, utan att alltsammans stannar vid en mängd sinsemellan
stridiga meningar. Vissa grunder för förändringen kunna
deremot af Ekon.-Utsk:t, likaväl som af ett särskildt Utsk.,
föreslås, och om en större enighet visar sig för dessa grunder,
vinna de deraf en icke ringa betydelse. Af dessa skäl anser
jag för en lycklig lösning af den vigtiga läroverksfrågan bäst
att särskildt Utsk. derför ej tillsättes, och yrkar således afslag
å inbjudningen.
Frih. Stjernstedt, Joh. Wilh.: Denna fråga synes mig,
sedan den förra gången förevar, hafva undergått en, uti icke
oväsendtlig mån, fördelaktig förändring. Stats-Utsk:t skall nemi.,
jemlikt detta förslag, fullgöra sina funktioner i ämnet.
En hvar torde medgifva, att, likasom elementar-läroverken
hafva åtskilliga brister, så äro ock folkskolorna i någon mån
dermed behäftade. Bonde-St. och R. o. Ad., isynnerhet den
s. k. Landtadeln, som har egendomar å landet, måste sistnämnde
skolors ändamålsenliga ordnande mest ligga om hjertat. Således
är detta en fråga, hvilken nära berör detta Sånds intressen
484
Den 13 December.'
Sedan 1854 års riksdag, då ett särskildt Utsk. tillsattes, till
följe af 3 Riks-Stånds beslut och emot Bonde-St:s uttryckliga
protest, för behandling af alla de frågor, som hade sammanhang
med bränvinsbränningens ordnande, har mig veterligt ej något
särskildt Utsk. varit tillsatt, hvarför mig synes lämpligt, att, då
Bonde-St. denna gång inbjuder R. o. Ad. att instämma i ett beslut,
som ganska nära rörer dessa båda Riks-Stånd, man ginge
förstnämnde Stånd till mötes och bifölle det väckta förslaget.
Ett sådant tillmötesgående kan möjligen af många synas som
ett s. k. biskäl af ringa vigt, och vore det äfven, så vida ej saken
vore i och för sig god.
Till stöd för mitt yrkande på bifall får jag äfven anföra,
att riksdagen genom tillsättningen af detta särskilda Utsk. uti
någon mån skulle förkortas. Under diskussionen rörande grundlagsförändringarne,
deribland särskildt vid öfverläggningen om
de årliga riksdagarne, uttalades enhälligt den mening, att våra
nuvarande riksdagar äro alltför långa och att man i möjligaste
måtto bör vidtaga åtgärder, som kunna bidraga till deras förkortande.
Nu är förslag väckt att tillsätta ett särskildt Utsk.
till förminskande af Ekon.-Utslcts göromål. Sistherörde Utsk.
har redan ett oerhördt stort antal motioner att behandla; och
äfven med hög tanka om Utsk:ts förmåga att fullgöra sina åligganden,
tror jag likväl att sådant skulle knnna ännu bättre försiggå,
om Utsk:t blefve befriadt från handläggningen af denna
så vigtiga och tidsödande fråga rörande elementar-läroverkens
och folkskolornas ordnande. Det synes mig således ligga uti
R. St:rs eget intresse att få dessa ärenden behandlade af ett
särskildt Utskott. Jag vill dermed icke hafva påstått att detsamma
skall ingå uti alltför mycket detaljerade bestämmelser.
Särskildt hvad folkskolestadgan beträffar, anser jag att Utskrt
ganska väl skulle kunna utlåta sig endast rörande hufvudgrunderna
i frågan.
Hvad riksdagens förkortande angår, synes mig denna fråga
vara af ganska stor vigt; och kan jag icke inse, hvarföre icke
R. St:r skulle uti allt, hvad uppå dem beror, söka att dertill
bidraga. I sammanhang dermed kan jag icke undgå, att uttrycka
min förundran deröfver, att Stats-Utslct icke för ärendenas
påskyndande fördelat sina göromål på fyra afdelningar. Möjligen
skulle, genom dylika åtgärders vidtagande, riksdagen kunna
slutas före sommaran, då en stor del riksdagsmän, särdeles
af detta Stånd, vilja härifrån afresa.
På samma gång jag således förklarar, det jag tillstyrker
tillsättandet af detta särskilda Utsk., får jag äfven tillägga, att
jag äfven framdeles, då frågor blifva väckta om tillsättning af
sådana särskilda Utskott, som kunna anses behöfliga, anser mig
böra derför afgifva min röst.
Gr. af Ugglas: Om jag icke ansåg att det vore oriktigt
att ingå uti debatt rörande ett ämne, hvilket redan vid en före
-
Den 13 December.
485
gående föredragning blifvit sä vidlyftigt afhandladt, sä skulle jag
afgifva ett omständligare svaromål på de af Frih. Stjernstedt
nu gjorda erinringar.
Nu har jag endast velat omförmäla, att en särskild afdelning
inom Ekon.-Utsk:t blifvit afsedd för denna frågas behandling,
och denna anser jag nu, lika väl som förr, kunna väl medhinna
att behandla frågan.
Väl har till min kännedom kommit att Borgare-St. bifallit
nu föredragna inbjudning, till följd hvarutaf det på Konst.-Utsk:t
beror, huruvida ett sådant särskildt Utsk. skall tillsättas eiler icke.
Men skulle ock detta Utsk:s Utlåt, blifva tillstyrkande, har jag,
för min del, emot en tillsättning af det särskilda Utsk:t lill följd
af sådant afgörande, långt mindre att erinra, än om R. o. A.,
i strid med dess föregående beslut, nu lemnar sitt bifall till
inbjudningen.
Jag röstar fortfarande för afslag.
Frih. Stjernstedt: Efter inhemtande af det utaf Gr. af
Ugglas omnämnde förhållande, att Ekon.-Utsk:t skulle hafva tillsatt
en särskild afdelning för dessa frågors behandling, — ett
förhållande, hvilket säkerligen för många och särskildt för mig
hitintills varit obekant, — anser jag mig böra uppskjuta att i frågan
uttala något bestämdt omdöme, förrän jag erhåller kännedom
om, hvilka denna afdeloings ledamöter äro.
Likväl qvarstår en omständighet, hvilken redan förut af
mig blifvit påpekad, eller att Ekon.-Utsk:t utgöres af icke mindre
än 48 ledamöter. Om frågan komme direkte från afdelningen,
vore långt mindre att dervid erinra; men detta är
icke händelsen, utan afdelningen skall sedermera få sitt Betänk,
behandladt af dessa 48 ledamöter; och först derefter kommer
frågan från sjelfva Utsk:t. Detta stora antal ledamöter försvårar
behandlingen i Utsk:t högst väsendtligt.
En annan talare, Gr. Hamilton, har påstått, att det särskilda
Utsk:t icke skulle ega rättighet att afgöra dessa frågor.
Detta sitt antagande har lian grundat på 3:dje mom. 36:te §:n
R. O,, af innehåll, att de af R. Skr tillsatta särskilda Utsk. »icke
må befatta sig med andra ärenden än dem, hvilka, enligt R.
F., på B. St:rs åtgärd ankomma.» Men R. Skr ega ju att i frågan
ingå till K. M. med begäran att de af dem i ämnet utalade
åsigter måtte hos K. M. vinna nådigt afseende. Detta måtte
väl vara »en åtgärd».
Jag tillstyrker fortfarande bifall.
Sedan öfverläggningen förklarats slutad samt Iir Gr. o.
Landtm, yttrat, att derunder yrkats dels antagande af inbjudningen
och dels afslag derå, framställde Hr Gr. och Landtm,
först propos. om antagande af Bonde-St:s ifrågav:de inbjudning,
hvartill svarades många nej, jemte några ja, och sedermera
propos. på afslag å samma inbjudning, då svaren utföllo med
486
Deu 13 December.
mångå ja, blandade med nej, hvarefter Hr Gr. o. Landtm, förklarade,
det han funnit ja nu hafva varit öfvervägande.
Frih. Stjernstedt begärde votering.
Upplästes och godkändes följande voter:s-propos.: »Den,
som antager Ilederv. Bonde-St:s inbjudning, ang:de nedsättande
af ett särskildt R. St:rs Utsk., för behandling af de vid denna
riksdag väckta frågor, rörande elementar-läroverken, pedagogierna
och folkskolan, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner nej, afslår R. o. Ad. ifrågav:de inbjudning».
Sedermera företogs voteringen och befunnos vid dess slut
rösterna hafva utfallit sålunda:
Ja—39.
Nej—89.
Härefter justerades ett prot.-utdrag rörande nu afgjorda
ärende.
Föredrogos och begärdes på bordet de denna dag öfverlemnade
Kongl. Proposma och Skrifvelserna, nemi:
Propositionerna
ang:de pension från rikets allmänna indragningsstat åt Justitie-rådet
m. m., Axel Fredrik Gyllenhammar;
ang:de beloppet af arfvoden för bevaknings-befälhafvarne
vid kronohäktena i Eskilstuna, Norrtelje och Kongsbacka;
ang:de föreslagen utvidgning af Uplands regementes mötesplats
Polacksbacken;
om anslag till försök för utrönande af dels så kallade pansarplåtars,
af Svenskt jern, förmåga att emotstå skott, och dels
lämpligaste konstruktionen af refflade, gjutna jernkanoner till fartygs
bestyckning;
om antagande af en ny förordning ang:de mantalspenningarne;
ang:de
afskrifning i räkenskaperna af statsverkets äldre
undsättningsfordringar inom Vesterbottens och Norrbottens län;
ang:de upplåtelse till Göteborgs museum af Kronans andel
uti f. d. Ostindiska kompaniets bus i Göteborg; och
ang:de eftergift tili förmån för enkan Märtha Nilsdotter
Tulpan af Kronans rätt till qvarlåtenskapen efter hennes syster,
enkan Anna Nilsdotter i Makrismåla; samt
Skrifvelserna
ang:de förslag till ändringar och tillägg i nu gällande tulltaxa;
och
Deri 13 December. 487
ang:de en för djupgående fartyg ifrågasatt ny farled genom
Stockholms skärgård mellan Baggens-fjärden och Stora Värtan.
Föredrogs ånyo Lag-Utsk:ts d. 8 och 10 dennes bordlagda
Utlåt. N:o 7, i ani. af väckt motion om utvidgad näringsfrihet.
Hr von Koch: Jag erkänner villigt att den frågan ofta
är ganska svår att afgöra, huruvida ett ärende tillhör civil-lagstiftningen
eller det ekonomiska Iagstiftnings-gebitet.
[ afseende å den nu förev:de frågan är utom allt tvifvel att
den i många hänseenden tillhör den ekonomiska lagstiftningen;
men i andra fall åter kan den dock anses tillhöra civil-lagstiltningen.
I sammanhang härmed får jag tillkännagifva att, vid sådana
förekommande tvistiga fall, huruvida ärenden böra behandlas
såsom grundlagsfrågor eller civillagsfrågor, så föredrager jag
att behandla dem såsom grundlagsfrågor; likasom att, dä tvifvel
uppstår, huruvida ärenden tillhöra den civila eller ekonomiska
lagstiftningeri, —• jag heldre öfverlemoar deras behandling till
den civila lagstiftningen. Sådant anser jag nemi. försigtigast.
Hvad nu särskildt beträffar förev:de fråga, så innefattar
min motion en framställning om ändring och upphälvande af
icke mindre än 6 kapitel i vår handelsbalk. Det finnes dock två
synpunkter, från hvilka man kan bedöma denna fråga. Somliga,
och jag bekänner att jag tillhör deras antal, anse att frågan
bör behandlas efter ämnets beskaffenhet och att således, när
ämnet otvifvelaktig! är af ekonomisk natur, detsamma kan behandlas
som ekonomisk fråga. Andra åter anse att man hufvudsakligen
bör göra afseende på hvad lag som bör ändras, och
att således, då det gäller stadganden i allmänna lagen, ärendet
bör behandlas som en lagfråga. Jag tror att denna sednare
åsigt allt mer och mer blifvit öfvergifven, men den har dock
ännu anhängare. Likväl och om man äfven vill antaga att ämnet
hufvudsakligen bör bestämma, hvilketdera förfaringssätt man
företrädesvis bör följa, så får jag fästa uppmärksamheten deruppå,
att frågan här gäller åtskilliga punkter, hvilka otvifvelaktigt
tillhöra civil-lagstiftningen, t. ex. 5:te §:n af 3:dje kap. i handelsbalken,
som, med den lydelse den erhållit genom K. M:s Nåd.
Förordning d. 9 November 1844, äfven rör 6:te penningen af
den, som från stad flyttar utrikes. Denna § blef som civillagstiftningsfråga
år 1844 behandlad af Konung och R. St:r.
Uti samma förordning innefattades äfven en förklaring öfver 32:dra
§:n af R. o. Ad:s privilegier deri 16 Oktober 1723, hvad der
stadgade afgifter vid utflyttning till utrikes ort angår. Om förutnämnde
öde §:s förändrande har jag visserligen icke gjort
någon särskild framställning; men har dock väckt fråga derom,
att hela kapitlet skulle upphäfvas och införas i den nya lagen.
Jag anser fördenskull att denna fråga bör behandlas af
Lag- gemensamt med Ekon.-Utskd; meu att R. o. Ad. fullkomligt
riktigt förfarit, då R. o. Ad. bifallit Hr Grins o. Landtmilis
488
Den 13 December.
propos. att remittera denna min motion till Lag-Utsk:t. Jag tror
det är af vigt att endast remittera frågor till det Utsk., som i
hvarje fall står främst i Grundlagen, med dervid samma Utsk.
iemnad öppen rätt att sammanträda med ett eller flera af de öfriga
Utsk:n.
På dessa skäl och då jag tror att ett annat Riks-Stånd redan
återlemnat frågan till Lag-Utsk:t, anhåller jag att ärendet
måtte äfven af R. o. Ad. dit återremitteras.
Gr. Sparre, Erik: På sätt den siste talaren yttrat, kan
visserligen fråga upstå, hvilketdera Utsk. är det lämpligaste för
detta ärendes behandling; och jag vill icke bestrida att skäl,
och dertill ganska giltiga skäl, kunna förefinnas för den af honom
förfäktade åsigt.
Lag-Utsk:t ansåg deremot att, om en motion, i likhet med
den nu förev:de, afser och behandlar en förändring i lagarne
ang:de närings utöfvande eller åsyftar en utvidgad näringsfrihet,
så är detta ett ämne, som omöjligen kan hänföras till de delar
af allmän civil-, kriminal- och kyrko-lag, hvilka det tillkommer
Utsk:t att behandla. I sådant hänseende behöfver jag blott erinra
om de Utsk:t, enligt 33:dje §:n R. O., tillhörande ärenden.
Det hade således, efter Utsk:ts förmenande, icke varit rätt att
mottaga ett ärende, som Utsk:t icke ansåg sig behörigt att handlägga.
Detta hade varit så mycket mer orätt, som Utsk:t jemväl,
på sätt Utlåtit tillkännagifver, hade sig bekant att ett förslag
till förändring i närings-lagstiftnirigen uti enahanda syftning blifvit
uti Borgare-St. väckt och remitterats till Ekon.-Utsk:t, till hvars
behandling dessa frågor ock ovedersägligen höra. Det hade, vid
sådant förhållande, varit möjligt, att Ekon.-Utsk:t, vid behandlingen
af sistnämnde förslag, — Utsk:t hade dervid varit vid sin
fulla rätt, — icke rådfört sig med Lag-Utsk:t, samt att Ekon.-  Utsk:t inkommit till R. St:r med Betänk, i frågan och dervid
varit i den lyckligaste okunnighet derom, att ett annat förslag
uti alldeles lika syftning här blifvit väckt och remitteradt till LagUtsk:t.
Ett så beskafladt sätt att tillvägagå vid frågors behandling
kan omöjligen vara det rätta.
Man säger att förändring i hvarje stadgande, som finnes
intaget i 1734 års lag, måste behandlas af Lag-Utsk:t.
Då handels-balken innehåller en mängd ärenden, som icke
allenast tillhöra civil- utan äfven ekonomisk lagstiftning, så
skulle visserligen en klassificering af ärendena i denna lag-balk
varit ganska önsklig. Man kan uttala sin ledsnad deröfver att
skillnaden emellan dessa ärenden icke bättre och alltid blifvit
iakttagen; men om man också omfattar den åsigten, så hade
dock i detta läll den utväg återstått för Ekon.-Utsk:t, att, sedan
detta Stånd debatterat och afgjort frågan om utvidgad näringsfrihet,
så och om en följd deraf kunnat blifva att företaga någon
ändring i lag-boken, hade Ekon.-Utsk:t kunnat begära ett
sammanträde med Lag-Utsk:t ang:de den i sammanhang härmod
nödiga förändring af åtskilliga lagparagrafer. Nu är ett
Den 13 December.
489
faktum, att Lag-Utsk:t redan är så sysselsatt, att det knappt med
det mest ansträngda arbete kan medhinna fullgörandet af sina
skyldigheter. Att dertill skulle komma ärenden, som äro fullkomligt
främmande för Utsk:ts öfriga verksamhet, ansåg Utsk:t
icke vara lämpligt.
Jag har nu redogjort för Utsk:ts åsigt i frågan; men då ett
annat Itiks-Stånd redan förut beslutat att denna motion skall
tillhöra Utsk:t, får Utsk;t, för den händelse, att R. o. Ad. skulle
stanna i samma beslut, underkasta sig de föreskrifter, Ståndet
sålunda uti berörde hänseende behagar meddela.
Hr Fåh raMis, Olof Immanuel: De förslag, som lågo till
grund för näringsförfattningarne af år 1846, voro behandlade
af Lag- och Ekon.-Utsk:n. Med afseende härå, och då Hr von
Köchs ifrågav:de motion ovedersägligen syftar till ändringar i
gällande civil-lag, var inom Talmans-konferensen den mening
enhällig, att ärendet borde af nämnde Utsk. behandlas. Jag
hemställer alltså vördsamt att, med iakttagande af den godkända
praxis att, äfven då ett ärende bör blifva föremål för flera
Utsk:s handläggning, verkställa remissen endast till ett, motionen
må till Lag-Utsk:t återställas, detta Utsk. obetaget att för sakens
behandling äska sammanträde med Allm. Besv.- och Ekon.-  Utsk:t.
H. Exc. Ilr Gr. Sparre, Gustaf Adolf: På sätt den
siste talaren yttrat, har man, vid Talmans-konferensen, ansett
att denna motion skall förklaras tillhöra Lag-Utsk:ts behandling.
De skäl, som ligga till grund för denna åsigt, hafva hufvudsakligen
blifvit af Hr von Koch anförda. Huruvida frågor tillhöra
allmän civil-lag eller den ekonomiska lagstiftningen är ofta ganska
svårt att afgöra; men då motionären till stöd för sitt förslag
om en utvidgad näringsfrihet, jemte yrkande om upphäfvande
af 6 kapitel i handels-balken, tillika hemställt om förändring
af sådana stadganden, hvilka äro af rent juridiciel natur,
och af hvilka ganska ofta tillämpning vid domstol förekommer,
tror jag att Lag-Utsk:t icke kan undvika att deltaga i behandlingen
af denna fråga, oafsedt förändringar i näringsfriheten
egentligen tillhöra Ekon.-Utsk:t.
Jag instämmer således deri, att denna motion bör tillhöra
Lag-Utsk:t; detta Utsk. obetaget att sammanträda med Ekon.-  Utslut eller den afdelning deraf, som med frågan kommer att
taga befattning.
Sedan öfverläggningen förklarats slutad och Hr Gr. o. Landtm,
tillkännagifvit, att under densamma icke afgifvits något annat
bestämdt yrkande, än att motionen skulle till Lag-Utsk:t återsändas,
framställde Hr Gr. o. Landtm, propos. derå, att ifrågavarande
Utlåt, måtte läggas till handlingarna och motionen till
Lag-Utsk:t återlemnas, hvilket bifölls.
490
Den 13 December.
Föredrogs Banko-Utsk:ts d. 10 dennes bordlagda Mern. N:o
9, nied återlemnande af riksdagsfullmägtigen Carl Dahlgrens från
Elfsborgs län motion.
H. Exc. Hr Gr. Sparre: Afven detta Mern. har varit föremal
för behandling i Talmans-konferensen.
Frågan om en allmän hypotheks-bank handlades vid förra
riksdagen af Stats- och Banko-Utsk:n gemensamt, men numera
torde icke Banko-Utsk:t hafva något dermed att göra. Genom
K. M:s Nåd. Förordning, ang:de en allmän hypotheks-bank för
riket, af d. 26 April 1861, är förklaradt, att någon ändring uti
de för samma bank gifne reglementariska föreskrifter icke må
ega rum, utan att Konung och II. St:r gemensamt derom beslutat.
Detta stadgande har hufvudsakligen tillkommit med afseende
på den garanti, hypotheks-banken erhållit från staten, medelst
obligationer, utfärdade af Riksgäldskontoret, hvadan det
för det allmänna måste vara af största vigt, att icke, genom reglementariska
ändringar, säkerheten varder förminskad.
Den nu väckta frågan torde derför lämpligast böra behandlas
af Stats-Utsk:t, som har befattningen med Riksgäldskontorets
angelägenheter. Jag anhåller följakteligen om propos. å Memds
läggande till handlingarne, med förklarande af R. o. Ad. att
motionen bör till Stats-Utsk:t öfverlemnas.
Efter härmed slutad öfverläggning och uppå framställd propos.
lades Menr.t till handlingarne, med förklarande, att R. o. Ad.
ansåg den ifrågav:de motionen böra af Stats-Utsk:t behandlas.
Föredrogs, men begärdes af flere ledamöter ånyo på bordet,
Lag-Utsk:ts d. 10 dennes bordlagda Betänk. N:o 8, i ani.
af K. M:s Nåd. Propos. om antagande af en författning ang:de
giftermål emellan kristen och mosaisk trosbekännare.
Föredrogs Exped.-Utskds Mern. N:o 8, i ani. af väckt motion
om upphörade af tryckningen utaf R. St:rs prot.-utdr.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att, som den ifrågav:de motionen
stöde i uppenbar strid emot 59:de §:n Riksdags-Ordn.,
R. o. Ad. behagade finna, att Mem:t ej kunde föranleda till annan
åtgärd än att läggas till handlingarna.
Ropades ja.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf derefter, att, enligt hvad
Talmännen vid hållen öfverläggning öfverenskomma, plena hos
de respektive Riks-Stånden under instundande julhelg komme
att hållas å de ordinarie plenidagarne, med undantag af Onsdagarne
den 24 och 31 dennes, då jul- och nyårsaftnarne inträffade.
Den 13 December.
491
Anmäldes och bordlädes nedannämnde från Utskm inkomne
Mern. och Betänkm, nemi. från
Stats-Utskottet:
N:o 12, ang:de ytterligare kansli-biträde; och
N:o 13, ang:de återlemnande af en från Bonde-St. till Utsk:t
remitterad motion, om tillägg i 15:de §:n af K. Kungörelsen d.
13 November 1860, ang:de den allmänna beväringen;
Lag-Utskottet:
N:o 9, ang:de återlemnande af en från Bonde-St. till Utsk:t
remitterad motion om ett tillägg till 17:de kap. 16:de §:n R. B.,
samt om ändring i föreskrifterna rörande embetsmanna-ed och
läkare-attester;
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet:
N:o 7, i ani. af väckt motion (N:o 128) om dels öfverlemnande
till K. M. af Hr Stjernsvärds, Gustal Mauritz, förslag till
landtförsvarets ordnande, dels förändradt tillsättande tillsvidare
af regements-chefer med flere befattningar;
N:o 8, i ani. af väckt motion (N:o 135) i fråga om postförvaltares
arfvode för tidningars afsändning och utdelning;
N:o 9, i ani. af väckt motion (N:o 190) om åtgärders vidtagande
till beredande af sysselsättning och arbetsförtjenst för
manskapet vid de värfvade trupperna;
N:0 10, i ani. af väckta motioner (Nös 168 och 173) rörande
polisväsendets ordnande i småstäderna och på landsbygden
m. m.; och
N:o 11, i ani. af väckt motion (N:o 139) rörande ordnandet
af lasaretts-och kurhus-väsendet i riket;
Expeditions-Utskottet:
N:o 7, ang:de tryckning af ytterligare 500 exemplar utaf
de inom Preste-St. väckta motioner.
Hr Nordenfelt, Enar Wilhelm: Uti det nyss bordlagda
Lag-Utsk:ts Utlåt. N:o 9 innehålles två särskilda ämnen.
Vid sådant förhållande och då det för närv:de är svårt att
i frågan fatta något beslut, hemställer jag att R. o. Ad. måtte
låta frågan ligga på bordet, samt att med företagande af LagUtskös
ifrågav:de Utlåt, måtte få anstå, intilldess det beslut,
Bonde-St. kan komma att fatta, biifver R. o. Ad. delgifvet.
Hr Gr. o. Landtm, hemställde, huruvida icke R. o. Ad.,
behagade besluta att, på sätt Hr Nordenfelt föreslagit, med fö
-
492
Den 17 December.
retagande af Lag-Utsk:ts Utlåt. N:o 9 måtte anstå, intilldess det
beslut, Bonde-St. deröfver kunde komma att fatta, blefve R. o.
Ad. delgifvet, hvilket bifölls.
R. o. Ad. åtskiljdes kl. ^ 2 e. m.
fn fidem,
Carl Lagerheim.
Onsdagen den 17 December 1862.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades A prot.-utdrag för d. 13 d:s och pleni-prot. för
d. 26 sisth Nov. e. m.
Upplästes och godkändes följande från Exped.-Utskit in-’
komne förslag till R. St:rs underd. skrifvelser till K. M., nemi.:
N:o 2, i ani. af sökt eftergift af återstoden å ett staden
Cimbritshamn meddeladt hamnbyggnads-lån; och
N:o 3, i ani. af sökt befrielse för Markaryds församling i
Kronobergs län från skyldigheten att betala återstoden af det
för dess kyrkobyggnad från Riksgäldskontoret utgifna lån.
Föredrogs ett från Hederv. Bonde-St. ankommet transsumt
af protrt för d. 10 d:s, innefattande dels nämnde Stånds beslut
i alside å Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk:ts Betänk. N:o 6, i ani. af
väckt motion, ang:de ändring i 2:dra §:n lista mom. af K.Förordn.
den 11 Juli 1862, röride reglering af presterskapets löneinkomster,
dels inbjudning till Med-Stånden att i samma beslut
sig förena.
Begärdes på bordet.
Den 17 December. 493
Föredrogos och remitterades till Stats-Utsk:t följande d. 13
d:s bordlagde K. Propos:r och Skrifvelse till R. St:r, nemi.
Propositioner:
ang:de pension från Rikets Allmänna Indragnings-Stat åt
Justitie-Rådet m. m. Axel Fredrik Gyllenhammar;
ang. beloppet af arfvoden för Bevaknings-Befälhafvarne vid
Kronohäktena i Eskilstuna, Norrtelje och Kongsbacka;
ang:de föreslagen utvidgning af Uplands Regementes mötesplats
Polacksbacken;
om anslag till försök för utrönande af dels s. k. pansarplåtars
af Svenskt jern förmåga att emotstå skott och dels lämpligaste
konstruktionen af refflade gjutna jernkanorier till fartygs
bestyckning;
orri antagande af en ny Förordn. ang:de mantalspenningarne;
ang:de
afskrifning i räkenskaperne af Stats-Verkets äldre
undsättnings-fordringar inom Vesterbottens och Norrbottens län;
ang:de upplåtelse till Götheborgs Museum af Kronans andel
uti f. d. Ostindiska Kompaniets hus i Götheborg;
ang:de eftergift till förmån för enkan Märtha Nilsdotter
Tulpan af Kronans rätt till qvarlåtenskapen efter hennes syster,
enkan Anna Nilsdotter i Makrismåla; och
Skrifvelse:
ang:de en för djupgående fartyg ifrågasatt ny farled genom
Stockholms skärgård mellan Baggens-fjärden och Stora Wärtan.
Föredrogs och remitterades till Bevilln.-Utsk:t K. M:s d.
13 d:s bordlagde Nåd. Skrifvelse till R. St:r ang:de förslag till
ändringar och tillägg i nu gällande tulltaxa.
Föredrogs ånyo Lag-Utsk:s d. 3 o. 5 d:s på bordet lagde
Utlåt. N:o 5, i ani. af väckt motion dels om tätare hållande af
häradsting, dels ock om forändradt aflöningssätt för häradshöfdingar
m. fl.
Hr Gr. o. Landtm, lät uppläsa ett utaf Borgare-St:s Sekreterare
meddeladt embetsintyg, hvaraf inhemtades, att sedan,
vid d. 10:de d:s hos nämnde Stånd skedd föredragning af LagUtsk:ts
förev:de Utlåt., motionären med Ståndets bifall delat den
i Utlåt:t omlörmälde motionen i tvänne delar, hvilka samma dag
bordlädes, så hade dessa två nya motioner, N:ris 305 o. 306,
d. 13 d:s blifvit remitterade, N:o 305 till Lag-Utsk:t och N:o
306 till Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk:t; och yttrade sedermera
Hr Gr. o. Landtm., att R. o. Ad. vid sådant förhållande torde
494
Dea 17 December.
finna, att Lag-Utsk:ts merberörde Utlåt, ej erfordrade annan åtgärd
från R. o. Ad:s sida än att läggas till handlingarna.
Ropades ja.
Föredrogs ånyo Lag-Utsk:ts d. 10 o. 13 d:s bordlagde
Betänk. N:o 8, i ani. af K. M:s Nåd. Propos. om antagande af
en författning ang:de giftermål emellan kristen och mosaisk trosbekännare.
II. Exc. Hr Frih. De Geer, Lonis: Då Lag-Utsk:t uti
det nu föredragna Betänk:t tillstyrker bifall å K. M:s Propos.,
kan jag icke hafva något att deremot påminna; men vid Betänka
äro fogade reservationer, deruti afslag å den K. Propos:n
yrkas såsom särdeles vigtigt för kyrkan, och det är dessa reservationer,
som jag anhåller att få med några ord bemöta.
Jag vill härvid icke ingå i någon tvist, huruvida äktenskap
emellan kristna och judar äro ur vår kyrkas synpunkt förkastliga,
ty ehuru deremot kan anföras, att ett bestämdt förbud
emot dem svårligen torde kunna uppletas i den Heliga Skrift;
att dessa äktenskap voro tillåtna i den första kristna församlingen
och först nära 400 år efter Kristi födelse af Kejsar Theodosius
förbjödos för att förekomma kristnas öfvergång till judendomen,
samt att Luther yttrat sig anse dem tillåtna, — så
finner jag mig likväl af min egen känsla i viss mån ställd på
samma sida som reservanterne, hvilka dessutom äro vida mera
än jag kompetenta att härom döma.
Men en annan fråga är, om samhället bör förhindra äktenskap
emellan personer, som erkänna äktenskaps-institutionen,
sådan vår lag stadgar den, och vilja underkasta sig alla dess
fordringar af äkta makar, — endast derföre, att de icke kunna
sägas bygga sin sammanlefnad på en inre kristlig grund.
Reservanterne anse detta nödvändigt i ett kristet samhälle, ty
säger Biskop Bring: »Samhällets rot är familjen, och familjens
äktenskapet. Huru skulle då vårt samhälle, med bibehållande
af sin egen kristna karakter, kunna för sina kristna medlemmar
legalisera okristna äktenskap?» Men om denna bevisning är
bindande, huru kan då samhället med bibehållande af sin kristna
karakter legalisera äktenskap emellan två judar? Ar väl detta äktenskap
mera kristligt än det emellan en jude och en kristen? Leder
icke reservantens bevisning ovilkorligen dertill, att det kristna
samhället icke kan erkänna andra än kristna familjer och kristna
medlemmar af staten? Men med denna åsigt, hvarpå 1686
års kyrkolag verkligen kan anses grundad, hafva vi ju redan
brutit genom 1781 års religions-frihets-plakat och det under påföljda
året judarne särskildt medgifna tillstånd att inflytta och
blifva Svenska medborgare. I vår tid lärer det väl vara omöjligt
att sträcka fordringarne på den kristna staten längre, än
att hvarje medborgare förpligtas iakttaga äfven de borgerliga la
-
Den 17 December.
495
gar, som hvila på kristlig grund. Vården om de inre bevekelsegrunderna
måste öfverlemnas åt kyrkan.
Nu äro hos oss de kyrkliga och borgerliga lagarne ännu i
många stycken så sammanblandade, att ett fullständigt iakttagande
af skillnaden dem emellan icke vid hvarje partiell lagförändring
är möjligt. Jag hade likväl föreställt mig, att genom
stadgandet om civilt äktenskap för det ifrågav:de fallet, skulle
vara tillräckligen antydt, att dessa äktenskap väl erkännas af
den borgerliga lagen, men att man icke vill affordra kyrkan ett
gillande af desamma. Reservanterne anmärka, att kyrkan likväl
ålägges respektera dem, då hon af lagens arm hindras att
offentligen beifra den väckta förargelsen. Men att icke kunna bestraffa,
är väl icke liktydigt med att gilla. Bland statskyrkans egna
medlemmar lära tyvärr finnas många äktenskap, som icke hvila
på sann kristlig grund, på hvilkas familjelif icke kunna lämpas
den nämnde reservantens ord, att det »är af Kristi ord och
anda lifvadt, renadt och välsignadt», och hvilka kyrkan alltså,
om hon icke nöjer sig med endast det yttre skenet, ej kan gilla,
men hon måste dock erkänna dem lagliga. Icke heller har jag
hört, att kyrkan offentligen beifrat de äktenskap emellan kristna
och judar, hvilka stundom af Svenska medborgare ingåtts utom
riket, för att här sedan fortsättas.
Det har äfven blifvit påstådt, att lysning skulle vara en
kristligt religiös akt, som icke borde kunna åläggas kyrkans
presterskap i fråga om ett okristligt äktenskap, och man stödjer
denna åsigt derpå, att kyrkolagen stadgar såsom vilkor för
trolofning, hvilken, då lysning begäres, måste anses ega rum,
»att kunna Luthers katekes och hafva begått Herrans Nattvard.»
Men detta kyrkolagens stadgande kan, såsom Lag-Utsk:t anmärker,
icke gälla för andra än Svenska kyrkans medlemmar, och
i fråga om andra erfordras således icke någon examen i katekesen
af Svenska kyrkans presterskap. Något ondt kan väl
icke uppstå deraf, att om en kyrkans medlem vill ingå ett s.
k. blandadt äktenskap, presten har samma rätt att se till huru
han kan sin kristendom, som då kyrkans medlemmar gifta sig
inbördes. I öfrigt är, efter min uppfattning, lysningen endast
ett notarial-bestyr, hvilket, liksom många andra dylika, hos oss
åligger presterskapet, och hvarifrån detsamma svårligen kan befrias,
så länge de kyrkoböcker, hvilka i fråga om hinderslöshet
till äktenskap ega vitsord, föras af presterskapet. Jag har mig
äfven bekant, ehuru reservationerna derom ingenting innehålla,
att man sökt bevisa lysningens religiösa egenskap, från de ordalag,
hvarmed enligt kyrkohandboken lysning skall afkunnas.
För min del har jag likväl svårt att anse dessa ordalag vara
kategoriskt anbefallda. Kyrkohandboken innehåller derom ingenting
i sjelfva texten. I en not förekommer visserligen uttrycket
att lysning sker på det der beskrilna sätt, men om man
jemför denna not med den nästföreg:do, som angår tacksägelse
för döda, och hvarom det heter: »Ett sätt för denna tacksägelse»,
så synes det mig desto heldre antagligt, att meningen
496
Den 17 December.
med dessa noter endast varit att lemna anvisningar, som i det
förslag till ny kyrkohandbok, som komiterade på K. M:s befallning
afgifvit, motsvarande noter uttryckligen innehålla, att ifrågav:de
tillkännagifvanden må ske med de angifna orden.
Vidare anmärker en af reservanterne, att Domkapitlet, om
den föreslagna lagen antages, kunde komma att upplösa en förening,
som för kyrkan aldrig existerat och af densamma ej afslutats.
Denna anmärkning kunde ega någon vigt, om det verkligen
vore ..Domkapitlet, som upplöste äktenskap. Men så är
det icke. Äktenskapet kan endast upplösas af verldslig domstol
eller af K. M. Domkapitlet har dervid ingen pröfningsrätt och
dess skiljobref är endast en formalitet. Genom ett K. Dref af
den 13 November 1795 är föreskrifvet, att då skillnad beviljas
makar, sorn bägge äro af främmande lära, skall denna formalitet
utlemnas, utan att någon annan sättes i stället; och då der
vidare säges, att vid upplösning af äktenskap emellan en dissenter
osli en medlem af Svenska kyrkan, i hvilken händelse
vigsel i hvardera församlingen förutsättes vara förrättad, blott
den Lutherska makan skall remitteras till Domkapitlet, så vill
det synas mig öfverensstämmande med en riktig lagtolkning, att
domaren icke hänvisar till Domkapitlet för skiljobrefs utfärdande
i de fall, då vigsel hvarken egt eller skolat ega rum. I sådant
fall skulle denna betänklighet helt och hållet förfalla; men
i intet fall synes den mig ega någon vigt.
Äktenskap emellan kristna och judar äro tillåtna i många
andra länder, t. ex. Norge, Danmark, England, Frankrike och
alla de länder, der Gode Napoleon är antagen, äfvensom i åtskilliga
Tyska stater. Biskop Bring säger, att detta är följdriktigt
endast i ett land, som förklarat sig religiöst-indiflerent
och till följe deraf inom sig tillvägabringat eller beslutat tillvägabringa
en fullkomlig skilsmessa emellan stat och kyrka. Jag
tror icke att detta kan sägas om alla de länder, jag uppräknat.
Icke heller har jag kunnat finna, att några så svåra förvecklingar,
som dem reservanterne förespeglat, inom Sverige uppstått
genom de äktenskap emellan kristna och judar, hvarpå vi
redan haft exempel. Ty utom det att, såsom Lag-Utsk:t omförmält,
sådane nu stundom ingås utomlands af Svenska medborgare,
och jag har hört uppgifvas namnen på icke mindre än
nio sådane par, af den nuv:de generationen, så har K. M. vid
särskilda tillfällen beviljat tillåtelse för dylika förbindelser. Jag
har mig bekanta två sådana dispenser, en af år 1796 och en
år 1813, då vid hvartdera tillfället föreskrifter gåfvos om sättet
för äktenskapets afslutande utan vigsel. Med den utveckling
vårt konstitutionella statsskick nu tagit, kan Konungen icke
vidare bevilja dispenser från lag, som han icke ensam stiftar,
och förhållandet måste derföre regleras genom lag.
Detta är i förev:de fall så mycket behöfligare, som en
kollision eljest lätt kan uppkomma emellan den administrativa
och domare-makten. K. M. har nemi. i administrativ väg förklarat
-
Den 17 December.
497
klarat äktenskap emellan kristna och judar vara i lag förbjudna;
men en öfverrätt har i ett särskildt inål ålagt en jude att taga
en kristen qvinna till äkta, genom ett utslag, som gifver anledning
att antaga, det denna domstol ansett laga hinder deremot
icke möta.
Såväl Doktor Rundgren, hvars yttrande i Preste-St. blifvit
af Utsk:t åberopadt, som Biskop Bring, i sin reservation, synas
hafva misstagit sig deruti, att de förmoda att förev:de lagförslag
icke skulle medgifva främmande kristna trosbekännare
att ingå äktenskap med judar, derest icke deras egna samfund
ansåge det med trosläran förenligt. Förslaget afser att föreskrifva
en form, enligt hvilken lagliga äktenskap kunna ingås
emellan en jude och en kristen, af hvilken bekännelse som
helst, oberoende deraf, om hans egen kyrka tillstädjer sådant
äktenskap; men utan att tvinga kyrkan såsom sådan att gilla
eller helga detta äktenskap.
Hvad som bekymrar mig i de reservationer, som emot LagUtsk:ts
Betänk, blifvit afgifna af män med högt anseende inom
kyrkan, och för hvilka jag hyser stor aktning, är den grundåsigt,
som genomgår reservationerna, att antingen måste staten
äfven i de minsta omständigheter vara ett troget uttryck af
kyrkans fordringar, eller också måste en fullkomlig skilsmessa
ske emellan stat och kyrka. Det förra är i vår tid omöjligt
eller låter åtminstone icke förena sig med den religionsfrihet,
som i Sverige redan är medgifven. Åtskilliga eftergifter af kyrkan
påkallas ovilkorligen af rättvisan emot de medborgare, som
icke tillhöra statskyrkan. Men icke behöfver statskyrkan derföre
helt och hållet uppgifvas. Och bör det icke från kyrkans
silla betraktas såsom en fördel, att äfven om staten icke i allt
står till dess förfogande, likväl lagstiftningen och den allmänna
undervisningen, såvidt som de hvila på kyrklig grund, hvila på
statskyrkans. För min del vill jag hvarken en fullkomlig skilsmessa
emellan kyrka och stat, eller att de skola alldeles sammanfalla
till ett, emedan deras ändamål är i vissa afseenden,
men icke i alla gemensamt.
Gr. Mörner, Carl Göran Detlof: Lika med den föregående
talaren finner äfven jag, att en reglering bör ega rum
af det förhållande, hvarpå den föreslagna lagen har afseende,
men i afseende på sättet för lösningen af denna fråga hafva
hos mig uppstått några betänkligheter, på hvilka jag anhåller
att få fästa R. o. Ädis uppmärksamhet. Sedan K. M. förklarat,
att äktenskap mellan jude och kristen icke vore tillåtet,
men tillika anbefallt, att det skulle af vederbörande tagas i öfvervägande,
huruvida lagstiftningen i detta afs. icke behöfde
förändras, uppgjordes inom Just.-Dep:t ett förslag, som, efter
det detsamma blifvit af Stats-Rådets ledamöter hufvudsakligen
gilladt, ölverlemnades till Högsta Domstolens granskning; men
härvid yppade sig en betydlig skiljaktighet i åsigter. De liesta
ledamöterna ansågo nemligen »icke nödigt att, för nu ifrågaH.
I. 32
498
Den 17 December.
komna fall, uti lagstiftningen införa det s. k. civila äktenskapet,
enär de i allmänhet om främmande trosbekännares giftermål
redan, genom Förordn. den 23 Okt. 18(50, gifna bestämmelser
syntes kunna jemväl i fråga om äktenskap mellan jude och kristen
ega tillämpning.» Denna uppfattning af saken förefaller
mig i åtskilliga hänseenden ega företräde framför den som hos
Lag-Utsk:t gjort sig gällande. Jag kan icke föreställa mig, att
det Lutherska Presterskapet skall, såvida det är genomträngdt
af en sann kristlig anda, finna någon betänklighet vid att uttala
välsignelsen öfver en förbindelse mellan 2 personer af olika
trosbekännelse. Guds välsignelse nedkallas ju i våra kyrkor
öfver alla menniskor, och det vore då, enligt min tanka, okristligt
att påstå, att presterskapet skulle vara skyldigt i stället
nedkalla förbannelse öfver ett dylikt äktenskap. Hr Just.-StatsMinistern
synes äfven hafva varit af samma tanka d. 20 Juli
1861, då det besvärsmål föredrogs inför K. M., hvilket gifvit
anledning till det nu uppgjorda lagförslaget. H. Exc. förklarade
sig då icke finna något hinder för ett sådant äktenskap, och
ansåg icke heller någon betänklighet böra möta vid dess fullbordande
enligt de former, som äro stadgade för äktenskap
mellan kristna af olika trosbekännelse. Den anmärkning, som
den 21 sisth Oktober blifvit i detta hänseende gjord, rörde
egentligen, att Rabbineme möjligen kunde göra någon svårighet
vid att medverka till afslutandet af ett sådant äktenskap
mellan jude och kristen. Mig synes, att man bort i detta afs.
skaffa sig visshet, om någon sådan svårighet verkligen var att
befara, ty blott tanken på möjligheten af en dylik svårighet
synes mig icke utgöra tillfyllestgörande skäl att förkasta den af
Högsta Domstolens flesta ledamöter föreslagna utväg och i stället
införa i vår lagstiftning det civila äktenskapet. Men då man
ej velat godkänna den åsigt, som inom Högsta Domstolen vann
pluralitetens bifall, må det vara mig tillåtet att få framställa
några anmärkningar vid det nu föreliggande förslaget, hvilket
det är så mycket mera angeläget att noggrannt skärskåda, som
det är att förmoda, att man framdeles skall vidare fortgå på
den en gång beträdda banan, oeh utsträcka tillåtelsen af civila
äktenskaps ingående, samt en olämplig form, från början gifven
åt denna angelägenhet, sålunda kan i framtiden medföra stora
olägenheter. I detta hänseende får jag bekänna, att det förefaller
mig något stötande, att man till vigselförrättare tagit samma
person, som är utmätningsförrättare och som har uppsigten
Öfver verkställande af straff m. m., nemligen i stad en magistratsperson
och på landet en underordnad tjensteman. Man
har som anledning härtill åberopat, att i andra länder, t. ex. i
Norige, anmälan i detta fall göres hos notarius publicus, samt
att i Sverige denna myndighet närmast motsvaras på landet af
kronofogden och i stad af magistraten, och man har såsom bevis
i detta hänseende åberopat § 72 i 1851 års vexel-lag, hvilken
§ innehåller stadgande, huru det skall förhållas vid protest
af vexel. Jag har verkligen svårt att fatta analogien mellan
Den 17 December.
499
protest af en vexel och förrättande af vigsel. Den förra åtgärden
står i det närmaste samband med de exsekutiva åtgärder, som
i allmänhet äro uppdragna åt kronofogden, men kan enligt samma
lag äfven verkställas af länsmannen, och om man velat göra
jemförelsen fullständig, hade man kanske bort fullfölja densamma
ända derhän, att äfven länsmannen kunnat blifva vigselförrättare.
Vid vexelprotesten är äfven stadgadt, att ojäfvigt vittne
skall vara tillstädes, men sådant har icke ansetts i afseende
å vigseln nödvändigt, ty här kunna äfven slägtingar tjena som
vittnen. §:n 3 i det förev:de lagförslaget bestämmer ej heller,
hvilken magistrat eller kronofogde, som skall förrätta vigseln,
om det är magistraten eller kronofogden i den ort, der mannen
bor, eller i den ort, der bruden bor, eller om det är kontrahenterne
efterlåtet att vända sig till hvilken dylik person
som helst, som kan förmås att åtaga sig detta uppdrag, utan
att göra svårigheter eller på billigaste vilkor. I fråga om vexelprotest
står det åtminstone, att uppdraget skall lemnäs åt kronofogden
i orten, men i afseende å sådana äktenskap som dem,
hvarom nu är fråga, kan det till och med vara tillåtet för
dem, som bo på landet, att vända sig till auktoritet i stad.
Mig synes, att man lättare kunnat finna en analogi uti
1860 års författning om främmande religionsbekännare och
deras religionsutöfning, der det i § 10 stadgas, att, der aftal
om den lära, i hvilken barnen skola uppfödas, blifvit före
äktenskapet träffadt, bör anmälan derom göras hos K. M:s
Befh:de eller Öl'ver-Ståth.-Emb:tet i Stockholm; och det hade
då varit mera konseqvent, om man äfven öfverlenmat vigselaktens
förrättande åt dessa myndigheter. Den större högtidlighet,
som sjelfva akten derigenom vunnit, hade, som mig synes,
icke varit ur vägen; ty icke kan det vara rätt värdigt att söka
möjligen afskräcka från sådana äktenskaps ingående genom att
anförtro deras afslutande åt personer i en mera underordnad
samhälls-ställning. För min del skulle jag tro det lämpligaste
hade varit, att detta uppdrag lemnats åt domaren på landet och
borgmästaren i stad. Vigselförrältaren skall nemi. äfven pröfva
hinderslösheten, hvartill fordras lagkunskap, och det vore väl
då i sin ordning, att denna förrättning anförtroddes åt en sådan
person, af hvilken staten har rätt att fordra en dylik insigt,
och af hvilken man kan förvänta, att han vid utförandet
af uppdraget går tillväga med den grannlagenhet, som saken
fordrar, och icke så mycket med den raskhet, som hufvudsakligen
värderas hos en exsekutiv tjensteman. Om nu kronofogden
bedömmer hinderslösheten på annat sätt, än parterna sjelfva,
och derföre afslår deras begäran om vigsel, hur skall det
då tillgå? Lagförslaget innehåller icke ett ord om det sätt, hvarpå
ändring kan vinnas i kronofogdens beslut, eller inom hvad
tid sådan bör sökas. Mig synes dock, att man ej bort göra
kronofogden till domare sans appel i denna angelägenhet, och
icke kunna väl för detta fall tjena till efterrättelse samma föreskrifter,
som gälla i fråga om öfverklagande af en olaglig ut
-
500
Den 17 December.
mätnings-förrättning eller dylikt. Om deremot en kronofogde
samtycker till ett giftermål, der det icke bort tillåtas, hvad ansvar
skall då drabba honom? Något sådant finnes icke alls stadgadt,
då deremot prest, som i detta afseende felar, gör sig förfallen
till ganska strängt straff. Af alla dessa skäl anser jag
högst olämpligt att låta kronofogden få att skaffa med befästandet
af dessa giftermål, utan önskar, för min del, att uppdraget
i stället måtte lemnäs åt domaren. Sådana äktenskap förekomma
val ej så ofta, att olägenheten af tilläfventyrs en eller annan
mils längre resa kan för kontrahenterna vara af någon
särdeles betydenhet. Det prot., som bör vid en sådan akt upprättas,
skulle äfven vara i bättre förvar, om det läge i domarens
arkiv, än om det skall blandas tillsammans med de handlingar,
som stadna hos kronofogden, och som i allmänhet icke
äro afsedda att i all framtid bevaras. Dessutom förekommer
här, att pröfvandet af frågan om hinderslösheten är uppdraget
åt tvänne särskilda myndigheter. Först skall denna nemi. pröfvas
af presten, innan lian utfärdar lysningen, men sedan skall
också kronofogden verkställa enahanda pröfning, innan han samtycker
till att befästa och inprotokollera äktenskapet. Detta
synes mig icke höra till förtjensterna i förslaget, och kunde
lätteligen hjelpas, om, såsom jag föreslagit, vigseln anförtroddes
åt vederbörande domare, som då också kunde meddefa tillstånd
till lysning. Man har visserligen sagt, att denna ^édnare måste
verkställas af presterskapet, emedan det ensamt' förer kyrkoböckerna,
ur hvilka upplysning kan vinnas om hinderslöshet
verkligen förefinnes; men den prest, som i detta fall skall meddela
lysning, har blott att tillgå den kyrkobok, deruti den ene
af kontrahenterne finnes upptagen, och måste i afseende å den
andra förlita sig på en uppgift af Rabbinen, och då kan ju
pröfningen lika väl förrättas af domaren. Icke heller i afs. å
sättet för upplösande af äktenskap emellan kristen och jude innehåller
den föreslagna lagen några bestämmelser, och LagUtsk:t
har bemött denna ganska vigtiga anmärkning med det,
enl. min tanka, svaga skäl, att icke heller i K. Förf. af 1860
något stadgande i detta afseende förefinnes, samt att Utsk:t icke
nu vore befogadt att sträcka sin åtgärd derhän att uppgöra
nya stadganden i detta fall. Den föregide talaren har redan,
genom åberopande af 1795 års K. Br., lemnat Lag-Utsk:t en
upplysning om anledningen, hvarföre man ej ansåg nödigt att i
186Ö års Förf. intaga särskilda föreskrifter om skilsmessa i äktenskap;
men det torde vara för en hvar tydligt, att de nu
gällande föreskrifterna i berörda hänseende icke kunna tillämpas
på sådana äkta makar, af hvilka den ena tillhör Mosaiska
trosbekännelsen. Svårligen lärer väl ett dylikt par kunna inkallas
inför kyrkorådet eller för öfrigt ställas under den disciplinära
kontroll, som är gällande för Lutherska trosbekännare.
Jag tror således, att äfven i detta fall förslaget är bristfälligt;
och får på alla de skäl, jag nu haft äran andraga, anhålla att
R. o. Ad. måtte till Utsk:t återremittera ifrågavrde lagförslag.
Den 17 December.
501
Frih. Stjernstedt, Joh. Wilh.: Jag tror, att den opinion,
som f. n. är rådande bland Svenska folket, att nemi. lysning
och vigsel äro nödvändiga former för ett giltigt äktenskap,
skall länge bibehålla sig; och så väl derföre, som med afseende
på Judarnes ringa antal i vårt land, hade jag önskat, att det
civila äktenskapet icke blifvit på detta sätt föreslaget till införande
hos oss. Då dessutom, enl. K. Br. af d. 30 Juli 1838,
Judar skola vara lika berättigade med landets kristna innevånare,
borde de äfven vara underkastade samma föreskrifter,
som för de sednare äro gällande, hvarigenom de också skulle
alltmera och mera amalgameras med nationen och känna sig
hemmastadde i landet. Då man nu emedlertid vill göra början
med det civila äktenskapet, borde man hafva gått något längre,
och befriat presterskapet från all befattning med lysningen.
Sage hvad man vill, så innebär dock denna ett kyrkligt element,
och anses allmänneligen på detta sätt; och jag tror det
icke vara skäl att alltför mycket missakta den i detta fall rådande
opinion. Kyrkolagen säger också, att lysning är en trolofning,
som icke kan höfvas annat än genom presterskapets
åtgärd; och detta synes bevisa, att den är något mera än en
blott borgerlig akt. Det hade då varit skäl att ej tvinga statskyrkans
presterskap att taga befattning med sådana handlingar
för personer, som icke bekänna sig till densammas lära, liksom
jag anser, att äfven fråga om skiljsmessa i detta fall borde
handläggas och afgöras af borgerlig myndighet. Staten bör visserligen
icke subordinera under kyrkan, — snarare bör det
vara tvertom —, men då man vill göra begifvanden åt opinionen
och i den närvarande tidens rigtning på en statskyrkas bekostnad,
som bestått genom sekler, bör man också befria dess
tjenare från sådana åligganden, som äro för henne alldeles främmande.
Jag anhåller vördsamt om återremiss.
Frih. Cederström, Rudolf: Då man såväl i K. M:s
Propos. som i Lag-Utsk:ts Betänk, läser, att K. M. och Utsk:t
ansett förbindelser mellan kristna och andra trosbekännare, samt
mellan kristna och judar, icke vara att önska, och då man dessutom
tager i betraktande det ringa antalet af sådana förbindelser,
så bör man vara regeringen tacksam att hon icke tagit
steget fullt ut, och det kan väl ifrågasättas, huruvida det varit
nödvändigt att framlägga detta förslag, som dock utan tvifvel framkommit
till följd af en berömvärd omsorg om sedligheten. Men
jag kan för min del icke förlika mig med den tanken, att vid
en förbindelse mellan kristen och jude all slags religiös prägel
skall borttages från äktenskapet. Svenska folket, kändt för sin
varma gudsfruktan, kan efter min tanka icke med välbehag se,
att en förbindelse af denna art får ingås så alldeles utan religiös
invigning, och jag fruktar att sådana äktenskap, som här
ifrågastäIlas, icke komme att åtnjuta den aktning, som bör tillkomma
en äkta förening. Jag anser derföre att vigsel bör ega
rum, och vet icke hvarföre den ej kunde ske först efter vår
502
Den 17 December.
läras formulär, som dock möjligen beliöfde undergå någon förändring,
samt sedan efter judarnes ritual. Bet blefve då samma
förhållande, som nu eger rum vid ingående af äktenskap mellan
en lutheran och en katholik eller en medlem af grekiska kyrkan.
Dervid åberopas f. n. helgon, som vi icke erkänna, men vi veta
att det innefattar en religiös betydelse för den ena parten.
På samma sätt tror jag, att en jude skulle kunna med vördnad
höra vår Frälsares namn, om lian också icke tillmäter detsamma
så stor betydelse som vi göra. I flera af de anmärkningar,
som Gr. Mörner framställt, får jag dessutom instämma. Den
siste talaren bar särskildt berört frågan om lysning. Det torde
vara nödvändigt, att Lag-Utsk:t och R. St:r närmare bestämma
sin åsigt om denna handling. Antingen är den af borgerlig natur,
och den bör då förkunnas efter kyrkobönerna, samt i sammanhang
med kungörelser om lörymda brottslingar och vargskalls
anställande m. m.; eller ock eger den en religiös betydelse
och åsyftar att öfver det blifvande brudparet nedkalla himmelens
välsignelse och den kristna församlingens förböner. Hvilkendera
uppfattningen, som är den rätta, deröfver har Lag-Utsk:t
icke tydligt uttalat sig. Hvad vidare beträffar den lagliga befogenheten
eller hinderslösheten, så kan det väl icke vara önskvärdt,
att pröfningen häraf är öfverlemnad åt 2 auktoriteter,
som lätt kunna komma att stanna i olika beslut. I afseende å
skilsmessa eller upplösning af sådana äktenskap borde också
något närmare stadgas, och icke allt öfverlåtas till en oviss framtid.
Då jag sålunda förenar mig med de ledamöter, som yrkat
återremiss, sker det i ändamål, att lagen måtte vinna en mera
tillfredsställande form än den för närvarande har, och ingalunda
till följd af något underkännande af judarnes egenskaper och
rättigheter.
Hr Olivecrona, Knut: Lag-Utsk:ts nu föredragna Betänk,
innehåller egentligen tre särskilda frågor, nemi. l:o huruvida
det nu befintliga förbud mot äktenskap mellan kristna och judar
skall upphöra; 2:0 sättet för sådana äktenskaps-förbindelsers
ingående; och 3:o förhållandet med barnens uppfostran. Besvarar
man den första frågan nekande, så förfalla naturligtvis de
båda andra. Svarar man åter ja på den första, så måste man
inlåta sig i pröfning af de öfriga. För min del anser jag, att
förbudet bör utgå. Det är till sin uppkomst ganska gammalt;
ty, ursprungligen infördt i den romerska rätten, upptogs det
derefter i den kanoniska ratten och har derifrån inkommit i
våra kyrkolagar. När man nu likväl steg för steg medgifvit åt
judarne de flesta af våra medborgerliga rättigheter, såsom att
ega fastighet, så väl å landsbygden, som i stad, att bo och vistas
hvar som helst i landet, samt att välja hvad näringsfång,
de sjelfva vilja, så uppstår naturligtvis mellan dem och den kristna
befolkningen en mycket närmare beröring än tillförne egt
rum; och det måste då ligga i sedlighetens sanna intresse att
tillåta sådana äktenskap, som här äro ifrågasatta. Skälen för
Den 17 December.
503
detta förbud finnas icke heller numera. Den kristna kyrkan
behöfver ej frukta något proselytmakeri från mosaiske trosbekännares
sida; tvärtom kan man ega anledning hoppas, att genom
tillåtande af sådane äktenskap kristendomen skall vinna
ytterligare tillväxt, ty man kan med skäl antaga, att om en
kristen man gifter sig med en judinna, det icke skall dröja länge,
innan hon öfvergår till den kristna läran. Deremot behöfver
man ej frukta att den kristne skall afsvärja sin tro och antaga
mosaismen. Uppfattningen af äktenskapet är för öfrigt hufvudsakligen
lika inom de kristne och nutidens mosaiske trosbekännare;
både kristne och judar erkänna blott monogamien, och
enligt bådas uppfattning af äktenskapet är denna förbindelse
mellan äkta makar ingången för lifstiden. Några betänkligheter
synas mig deremot kunna uppstå i afseende å den andra frågan,
eller om sättet för dessa äktenskaps ingående. Hittills har alltid
lör en äkta förening erfordrats lysning och vigsel, och det
är utan tvifvel af stor betydelse, att kyrkan såsom hittills fortfarande
fullkomnar äktenskapet. Att beträda en annan bana
måste i viss mån försvaga den aktning, som denna institution
nu åtnjuter. Jag hade derföre, i likhet med högsta domstolens
ledamöter, önskat att man äfven i afseende å ifrågavarande äktenskap
vidhållit den princip, att de skulle ingås under kyrkans
auspicier, ehuru naturligtvis efter förändradt formulär, enär den
nu brukliga ritualen icke utan någon förändring i ordalagen synes
kunna användas. Lag-Utsk:t säger visserligen, att, äfven
om man med ett förändradt formulär skulle ålägga den kristna
presten att verkställa en sådan vigsel, så skulle det ändå icke
blifva annat än en borgerlig akt. Härut kan jag alldeles icke
instämma, ty åtminstone för den kristne kontrahenten måste akten
alltid bibehålla sin religiösa karakter. I Norge, der äktenskap
mellan kristne och judar äro tillåtna, är dock föreskrifvet,
att de skola med vigsel fullbordas, och då synes det väl äfven
kunna gå för sig hos oss att använda den religiösa akten, för
att utmärka äktenskapets begynnelse. Jag har äfven härom
talat med åtskilliga prester, för hvilkas insigter och omdömen
jag hyser stor aktning, hvilka icke ansågo någon betänklighet
möta vid att öfver en sådan förening uttala välsignelsen. Tror
man åter, att sådant skulle möta stora svårigheter från det judiska
presterskapets sida, och att intet annat medel återstår än
det civila äktenskapet, så får jag erkänna, att jag delar de betänkligheter,
hvilka Gr. Mörner framställt i afseende å formen
för detta äktenskaps ingående. Det är egentligen i Frankrike,
som det civila äktenskapet uppkommit och vunnit sin största
utbredning. Det framkallades af religiös intolerans. Det infördes
der efter Nantesiska ediktets upphäfvande 1683, då Hugenotterna
förvägrades rätt att vigas af sina egne prester, och det
katholska presterskapet äfvenledes nekade dem vigsel. Det återstod
då för dem ingen annan utväg än att ingå äktenskaplig
förbindelse inför brudens föräldrar i närvaro af tillkallade vittnen;
men då sedermera tvister uppstodo ang:de äkta börd, så
504
Den 17 December.
föranläts regeringen att genom ett edikt af 1788 inrätta civiläktenskapet.
Detta är civil-äktenskapets historiska anledning
och uppkomst. Under den första Franska revolutionen upphäfdes
år 1792 h. o. h. alla föregående bestämmelser rörande äktenskap,
och förklarades, att det endast skulle betraktas såsom
ett civilt kontrakt, hvilket såsom sådant kunde afslutas och
likaledes upplösas genom blotta samtycket. Häraf fick man dock
snart erfara olägenheterna, och införde derföre de bestämmelser,
som nu återfinnas i Gode Napoléon. I öfverensstämmelse
med dessa, skall lysning verkställas genom tre gånger anslagen
kungörelse på rättens dörr, samt derefter den civila akten, hvilken
skall vara offentlig, ske inför mairen i arrondissemcntet på
hans embetsrum. Enligt det nu föredragna förslaget skulle likväl
den civila akten kunna ske utan all högtidlighet eller offentlighet,
hemma i kronofogdens arbetsrum, blott 2 vittnen tillkallades.
En föregående talare har redan framställt olämpligheten
af att uppdraga den äktenskapliga förbindelsens afslutande
åt kronofogden, enär begreppet om denna embetsman hos allmogen
så nära sammanhänger med föreställningen om utmätning
och exsekution af stral!', och med hans befattning i öfrigt
synes icke vara lämpligt att åt honom uppdrages en så vigtig
handling, som afslutandet af ett äktenskap. Icke heller är här
i förslaget stadgadt, till hvilken kronofogde kontrahenterna böra
vända sig, eller om de hafva rätt att fritt anlita, vare sig en
sådan tjensteman på landet, hvar som helst i riket, eller en
magistratsperson i stad. I händelse sedermera i framtiden tvist
skulle uppstå, så kunde härigenom möta ganska betydliga svårigheter.
Protokollet, som skall öfver denna handling förås, blir
naturligtvis för framtiden af den yttersta vigt, och det synes
mig icke vara särdeles välbetänkt att låta detta för all framtid
förvaras på ett kronofogdekontor, som icke är underkastadt sådane
inventeringar, som kunna anses fullt betryggande. Då dessutom
kronofogden icke alltid har något offentligt embetsrum,
utan handlingen, såsom nyss anmärktes, i de flesta fall väl kommer
att försiggå hemma hos honom, så får sjelfva akten icke
den högtidlighet, sorn vederbör. Det synes mig deremot vida
bättre och lämpligare, om äktenskapets afslutande uppdrages åt
Konungens Bef:de eller åt domaren, som alltid åtnjuter mycken
aktning hos allmänheten, då i sednare fallet sjelfva akten, som
kunde förrättas vid tingsstället, vunne nödig offentlighet, och
älven protokollet deröfver vore i säkert förvar i härads-arkivet,
sorn är underkastadt kontroll af vederbörande myndigheter.
Afven synes mig att här bort vara något stadgadt om sättet för
upplösande af ifrågavarande äktenskap; en föreskrift härom var
deremot icke nödvändig i 1860 års författning, som handlar om
religionsfriheten för kristne, som icke bekänna sig till den
Svenska kyrkan. Det hade utan tvifvel varit lämpligast att i en
enda lag sammanföra alla stadganden rörande äktenskap mellan
kristne och judar, så väl med afseende på ingående, som
upplösning genom skilsmessa, och konseqvensen synes dervid
Den 17 December.
505
äfven fordrat, att om de skola afslutas genom en civil akt, bör
äfven kyrkan från all befattning dermed, således äfven från skiljobrefvets
utfärdande, befrias.
Då jag således anser dessa äktenskap böra tillåtas, men att
den form, som här är föreslagen för deras alslutande, icke är
den rätta, yrkar jag återremiss afBetänk:t för rättelse i den rigtning,
som jag nu antydt; men om denna åsigt ej vinner bifall,
önskar jag en sådan förändring af förslaget, att den befattning,
som enligt detsamma är anförtrodd åt kronofogden, må uppdragas
åt domaren. Jag vågar således vördsamt anhålla, att
Hr Gr. o. Landtm, behagade framställa propos. på återremiss.
Hr af Sillén, Abraham Wilhelm: De reservationer,
som af Preste-St:s medlemmar inom Lag-Utsk:t blifvit mot detta
Betänk, afgifna, kan man icke förneka en viss grad af riktighet,
då frågan betraktas ur kyrklig synpunkt, ty statskyrkans presterskaps
skyldighet är att så mycket som möjligt upprätthålla
lärans renhet, dock utan all förföljelse, som alla tiders erfarenhet
visat vara fullkomligt ändamålslös. Att presterskapet således
sätter sig emot dessa äktenskap emellan kristen och jude, af
fruktan för ett farligt prejudikat, likasom det skulle sätta sig
emot äktenskap mellan en kristen och en mahomedan, är icjie
så underligt, och innebär endast, att judendomen, lika mycket
som islamismen, är emot kristendomen fiendtlig. Detta motstånd
härflyter utan tvifvel af ett välmenande religiöst nit, och
afser dessutom att förebygga religiös splittring inom familjen.
Men det finnes en annan auktoritet, för hvilken kyrkan får lof
att maka åt sig, och åt hvilken den måste göra sina koncessioner,
— och denna auktoritet är staten. I detta särskilda fall
är ett medgifvande från kyrkans sida så mycket nödvändigare,
som det nu bestående förbudet mot ifrågav:de giftermål lätt kan
eluderas, då de nemi. äro tillåtna i grannländerna, dit sålunda
kontrahenterna kunna begifva sig för att vederbörligen förenas;
och för öfrigt, ju mera reformerna i allmämhet närma sig ett
land, destomera blir detsamma tvunget att gifva vika för och gå
in på dem. Det är det mellersta Europa, som kan betraktas
såsom en slags centralhärd för de stora sociala reformerna, och
vi kunna skatta oss lyckliga, att de hinna mogna, innan de komma
ända till oss. Då nu emellertid i detta fall så skett, och
våra grannriken gått in på denna eftergift, så blir det äfven för
oss en tvingande nödvändighet att följa exemplet. Jag tror dessutom,
att man ingenting förlorar på att utsträcka judarnes rättigheter
till större likhet med den kristna befolkningens, och
att erfarenheten lemnar i detta afseende det mest ojäfaktiga vittnesbörd.
I ett afseende måste jag dock instämma med dem,
som gjort anmärkningar emot förslaget; jag anser nemi. att vigseln
borde bibehållas. Man bör i allmänhet vara ytterst försigtig
vid att borttaga religiösa förättningar, ty visserligen utgöra
de icke religionens kärna, men ganska många finnas, som anse
dem för något högst väsendtligt och skulle betrakta deras upp
-
506
Den 17 December.
häfvande såsom ett helgerån. Om man nu till en början tager
bort vigseln och anser det vara nog att äktenskapet afslutes
med en civil akt, så kan man också ganska lätt komma derhän,
att man tager bort döpelsen och åtnöjer sig med att blott inregistrera
barnet i kyrkoboken; och likaså kan det gå med
konfirmationen, så att ungdom, som genomgått en skola, anses
icke behöfva mera kyrklig undervisning är den theologiska bildning,
den derstädes inhemtat, och att den derföre icke anser
nödigt att gå till den Heliga Nattvarden.
Jag instämmer sålunda för öfrigt i Utsk:ts förslag, men
anser att äktenskapet bör fullbordas genom kyrklig vigsel, efter
ett något förändradt formulär. Hvad beträffar sättet för dessa
äktenskaps upplösande, kan denna fråga sedan bli föremål för
särskild lagstiftning.
Gr. Sparre, Erik: De många invändningar, som blifvit
mot detta förslag framställda, ådagalägga, att om de också sjelfva
äro af skiljaktig natur, för dem dock finnes en gemensam grund,
och denna grund är motviljan mot det civila äktenskapet. Då
K. St. vid förra riksdagen antogo lagen om en utvidgad religionsfrihet,
visste säkerligen hvar och en, att det icke var slut
med den frågan, att man icke kan stanna, utan måste gå vidare
på den en gång beträdda banan. Det är ett sådant ytterligare
steg, vi nu stå i begrepp att taga. Vid hvarje stor och genomgripande
fråga, sorn sträcker sina verkningar in i framtiden
och gifver kommande århundraden sin prägel, ske förberedelserna
småningom och oförmärkt, likasom då ett med vatten
fyldt kärl så småningom förändrar sin temperatur. 1 början
bilda sig vid kärlets botten helt långsamt små luftbläddror, och
man lemnar deråt ingen särdeles uppmärksamhet, men snart
blifva de allt talrikare och större, de bilda sig hastigare och
stiga uppåt, — och man ser sig slutligen tvungen att lyfta på
locket, på det att kärlet ej må sprängas sönder. — För min
del får jag erkänna, att jag ingalunda påskyndat den stora reform,
som vid förra riksdagen skedde i vår religiösa lagstiftning,
emedan jag anser sådana stora förändringar icke böra göras
förr, än de kommit till full mognad i folkets medvetande;
men då vi en gång beträdt denna väg, så ryggar jag heller icke
tillbaka för konseqvenserna eller för att densamma fullfölja.
Jag anser det civila äktenskapet vara en ovilkorlig följd af den
antagna religionsfriheten, och det måste derföre införas äfven
hos oss. Dermed är dock icke sagdt, att det behöfver stadgas
för alla fall och sålunda uttränga det kyrkliga, men vid förening
mellan olika trosbekännare är det ovilkorligen nödvändigt.
Man har framställt den anmärkning, att statskyrkans presterskap
borde åläggas förrätta vigseln. Jag vågar tro att detta icke
alls vore lämpligt, knappast ens möjligt. Hvarje åkallande från
den kristne prestens sida sker i Treenighetens namn, i Fadrens,
Sonens och den Helige Andes, och huru viljen J då, M. Hrrl
att juden, som icke erkänner den andra personen i Gudomen,
Den 17 December.
507
skall mottaga välsignelsen öfver sitt äktenskap i den andra
personens namn! ? Eller kanske J viljen ålägga den lutherske
prestön, som besvurit Treenighetsläran, att viga dem i Jehovatis
namn? Men om äfven man skulle vara sinnad för en sådan
tvångsåtgärd, på hvad sätt skulle en jude kunna vigas samman
med en katholitj? Ty det katholska presterskapet lånade dertill
säkerligen icke sitt biträde. Kanske skulle slutligen vårt lutherska
presterskap blifva tvunget att fungera äfven vid sådana fall.
Ar vår kyrkas lagstiftning så rymlig, att den kan tillåta sådant,
så fruktar jag verkligen, att den icke kan länge bestå. Må vi
icke förbise den tids anspråk, hvari vi lefva.
Sverige har haft sin stora uppgift att lösa, och sin stora
anpart i de religiösa frågorna, ty hvad man än må säga om
Gustaf II Adolfs uppträdande, det innebar dock en kraftig protest
mot det religiösa tyranniet. Men raan gick sedan längre,
och omgjordade sig med alla möjliga förskansningar, för att
skydda sig mot den kyrkas inflytelse, hvilken man så lyckligt
bekämpat. Men de former och de förhållanden, som lyckliggjort
Sverige under sekler, finnas icke mer, det är ej nu som
nyss efter Upsala mötes beslut, då man utropade: »nu är Sverige
en man, och vi hafva en Gud och en lära!» Det är icke
nu den kyrkliga enheten, som lagen skall åsyfta att upprätthålla,
utan man hoppas, att religionen skall ega tillräcklig kraft
för att kunna med seger gå ur striden emot främmande läror.
Toleransen är den lösen, sorn det I9:de seklet för på sin sköld,
tolerans mot olika tänkande och olika troende; och det är blott
en yttring, en naturlig följd af denna tolerans att göra det medgifvande,
som här blifvit ifrågasatt.
Man liar mot förslaget särskildt invändt, att den auktoritet,
inför hvilken det civila äktenskapet skulle afslutas, vore en lägre
tjensteman, hvars egentliga befattning bestod i utöfvande af uppsigt
öfver exsekution af straff m. m. Jag får derpå svara, att
jag känner inga andra offentliga exsekutioner än verkställandet
af dödsstraff, och dervid är ju äfven presten närvarande, men
sådant har aldrig ansetts böra förhindra presten från förrättande
af vigsel. Man har äfven föreslagit, att detta bestyr skulle öfverlåtas
till K. M:s Bef:de. Ändamålet, som afses, är ju dock
endast, att det civila äktenskapet skall afslutas inför någon myndighet,
som kan konstatera faktum, och jag finner icke hvarföre
ej kronofogden skulle kunna göra detta. Man har sagt, att denna
akt borde förrättas med större högtidlighet; men, M. Hrr! det
är alls icke meningen, att den skall vara högtidlig! Deri farhåga,
som ligger till grund för denna anmärkning, är, att äktenskapets
helgd genom upphörande af vigsel skulle försvinna, om civiläktenskapet
för detta läll infördes. Denna farhåga är ogrundad.
Om vi gå till de länder, der det civila äktenskapet i allmänhet
är i bruk, så får jag fråga: har helgden af det kyrkliga äktenskapet
der minskats? och jag svarar tryggt nej. Man kan visserligen
åberopa Frankrike, och möjligen äro de åsigter, som
der gjort sig gällande, af något lösare beskaffenhet; men jag
508
Den 17 December.
vill citera Holland, Rhenprovinserna och Skottland, der äktenskapet
liar en särdeles helgd, och jag tror icke det inträffar
ett fall biand 100, der man icke, sedan ett äktenskap blifvit ingånget
inför rnairen, går till kyrkan för att låta det genom dess
vigsel fullkomnas. Het är sålunda ett misstag att tro, att det
civila äktenskapet skulle utesluta kyrkans välsignelse. Just kronofogden
anser jag vara för ifrågavarande bestyr ganska lämplig
person, emedan han alltid är närmare till hands för kontrahenterne,
som kanske finge lof att resa 20 å 30 mil, om de skulle
uppsöka K. M:s Bef:de för detta ändamål. Man har också sagt,
att det fordras lagkunskap, för att pröfva hinderslösheten, och
att kronofogden icke eger en sådan insigt. Häruti ligger ett
misstag, ty numera är sådan nödvändig för denna tjenstebefattning,
och dessutom förrättas ju f. n. denna pröfning af presten,
som icke är lagkunnig. — Vidare har man invändt, att ingen
laga påföljd är stadgad för det fall, att kronofogden orätt förfore;
men det finnes ju ansvar för tjenstefel i allmänhet, och
detta torde väl vära nog. Att K. M:s Bef:de skulle göras till
den myndighet, inför hvilken i allmänhet fakta borde konstateras,
öfverensstämmer icke med det ansvarsfulla uppdrag eller
det anseende, som för öfrigt tillhöra landshöfdinge-embetet.
I utlandet ingås heller aldrig det civila äktenskapet inför prefekten,
utan helt enkelt inför mairen. Visserligen är det här
icke bestämdt, hvilken kronofogde, som bör förrätta akten;
men något sådant stadgande finnes ej heller i afseende å den
kyrkliga vigseln, utan man har redan nu rätt att tillkalla hvilken
prest som helst, och valfriheten är således redan antagen
som lag i detta fall.
Man har slutligen äfven framhållit, att denna akt borde
försiggå inför domaren; men det är icke heller domstol, som
det i allmänhet tillkommer att konstatera fakta, och för öfrigt
hålles, som man vet, på landet ting endast 3 gånger om året,
hvadan kontrahenterne blefve tvungna att afvakta dessa bestämda
tider, ett tvång, som icke sällan kunde för dem medföra
betydlig olägenhet.
1 afseende ä lysningens verkställande hafva flera anmärkningar
blifvit gjorda, och man har velat beteckna densamma
såsom en kyrklig handling. Jag för min del anser den vara
af rent borgerlig art. Den innefattar ett kungörande derom,
att 2 personer ämna ingå äktenskap, med utsatt tid, inom hvilken
jäf kan deremot anmälas. Man vill förfäkta lysningens
religiösa art på den grund, att en förbindelse, som blifvit genom
lysning förkunnad, icke kari utan domkapitlets åtgärd upplösas;
men samma förhållande eger rum, om en man häfdar
sin fästeqvinna, ■—• lagen förklarar detta vara ett giltigt äktenskap,
och man kan väl icke derföre påstå, att denna handling
är af religiös beskaffenhet?! Man säger också, att prestens
egenskap af luthersk prest bör befria honom från skyldigheten
att lysa till sådana äktenskap. Men presten är i Sverige icke
blott kyrkans tjenare, utan äfven en civil tjensteman; förandet
Den 17 December.
509
af det register, som i Frankrike kallas »actes de 1’état civil,»
och som hos oss har sin motsvarighet i kyrkoboken, åligger
just våra prester, och det är i denna egenskap de skola utfärda
hinderslöshets-bevis och lysa till äktenskap. Men om
också man ville ålägga kronofogden att meddela lysning, så
måste ju i alla fall presten uppläsa densamma! Man skulle då
få gå först till presten för att få sitt prestbetyg, sedan till
kronofogden för att erhålla lysning, och slutligen till presten
igen, som skulle densamma uppläsa. Nu frågar jag, hvartill
alla dessa omständigheter tjena. Hvarföre kan icke presten,
som utfärdar prestbetyget, också utfärda lysningen? Slutligen
har man äfven anmärkt, att stadgadt ej vore, huru det skulle
förfaras, om kronofogden vägrade att verkställa vigseln; men
öfver kronofogdes förfarande kan i allmänket klagan anföras
hos K. M:s Bef:de, och således torde ej någon särskild föreskrift
för detta fall vara af nöden.
Den siste värde talaren har befarat att, om man borttoge
vigseln, man snart kunde komma derhän att vilja äfven afskaffa
döpelsen och andra religiösa ceremonier. Men derföre
att man förklarar vigsel icke kunna ega rum vid en förening
mellan två personer af olika tro — då det nemi. icke finnes
någon universalreligion —, har man väl icke uttryckt den åsigt,
att vigsel i allmänhet skulle vara öfverflödig. Vigselns nödvändighet
är förnämligast beroende på folkets uppfattning, och så
länge hos detta finnes sann religiositet, skall också säkerligen
äktenskapet komma att helgas af religionen och ingen fara i
detta afseende uppstå.
Den fråga, som vi nu hafva att besvara, är helt enkelt,
om vi vilja stifta en lag, som står i öfverensstämmelse med
nutidens åsigter, eller om vi skola lägga hinder i vägen för ett
förhållande, som redan förefinnes. Det är bekant, att flera sådana
föreningar redan blifvit ingångna på det sätt, att kontrahenterna
rest till något af grannländerna och der fått äktenskapet
lagligen afslutadt, äfvensom att det hos oss gällande förbudet
ledt till konkubinat; — bör icke då lagstiftningen ändras
så, att den tillåter dylika äktenskap och derigenom icke
sjelf tvingar till osedlighet?
Vår tids lösen är tolerans och frihet, och det hjelper icke
att sätta sig deremot. Det blinda nitet, denna tyrann, som förderfvar
folket, må sträfva och sätta sig till motvärn huru mycket
som helst, det skall dock ej förmå undertrycka fördragsamhetens
stora princip eller hindra friheten från att sprida
sina helsosamma frukter äfven till de schakter, som hittills icke
varit deraf i åtnjutande. — Jag anhåller vördsamt om bifall
till Lag-Utsk:ts Betänk.
Hr Lagergren, Anders: Lika med den siste talaren
anser jag den här ifrågasatta förändringen vara en ovilkorlig
följd af det steg, som R. St:r vid förra riksdagen togo i fråga
om den religiösa lagstiftningen. Ilade icke detta steg blifvit
510
Dea 17 December.
taget, så skulle jag nu hafva begärt afslag på denna K. Propos.;
men då så nu är och detta ej mera kan ändras, så önskar jag
endast återrerniss, och skall i korthet angifva skälen dertill.
Hvar och en af Svenska kyrkans tjenare står i förbindelse
hos Hr Just.-Stats-Ministern, som icke föreslagit, att dessa
slags äktenskap skola med presterlig vigsel fullbordas. Det bevisar,
att H. Exc. djupt fattar hvad en kyrklig vigsel betyder.
Men jag vågar uttrycka den önskan, att steget måtte tagas
fullt ut, och att äfven den föreskrifna lysningen måtte öfverlemnas
till civil auktoritet. H. Exc. säger visserligen, att lysningen
är blott en rent borgerlig akt, och att enligt vår nuvarande
handbok de befintliga formulären icke äro ovilkorligen
förbindande; men jag håller just här i min hand denna bok,
som Svenska presterskapet är tvunget att följa, och der står
pag. 7: »lysning till äktenskap sker sålunda: Ett kristeligt
äkta förbund afkunnas i denna församling första (andra, tredje)
gången, emellan N. N. och N. N., och önskas dem till denna
vigtiga förening, lycka och välsignelse af Gud, som äktenskapet
stiftat häfver.» Jag frågar då, för att ej tala om de historiska
intygen från kyrkans äldre tider, om icke häruti redan ligger
ett slående bevis för, att lysningen verkligen utgör en början
af den religiösa akten, och att den måste erkännas vara åtiriinstone
af blandad, såväl kyrklig som borgerlig art. Före 1860
års författning behölde man om sådana saker aldrig tvista, ty
då var Sverige en man och en kyrka; men nu, då förhållandena
äro annorlunda, och då man vill förfäkta lysningens rent
borgerliga karakter, hvarföre öfverlemnar man den icke då h.
o. h. till den civila myndigheten? H. Exc. Just.-Stats-Ministern
har förklarat, att han och K. M. ej anser sådana äktenskap,
som de nu afhandlade, önskvärda; hvilken besynnerlig motsägelse
ligger då ej deruti, att han, detta oaktadt, vill tvinga
kyrkans tjenare att nedkalla Guds välsignelse öfver det som
han sjelf från sin religiösa ståndpunkt anser så litet förtjent
deraf, att han måste benämna det »icke önskvärdt.» En förbön,
en bön om förlåtelse kan kyrkans tjenare fälla, men ej
uttala en lyckönskan till det, som i sig sjelf är tadelvärdt. Redan
logiken säger H. Exc. att sådant ej hänger rätt väl tillsammans.
Lika med flera föregående talare anser äfven jag domaren
vara en lämpligare myndighet för detta fall, än kronofogden.
Men detta är af mindre vigt. Af större vigt är, att intet stadgande
finnes i afseende å sättet för sådana äktenskaps upplösning.
Lag-Utsk:t har sjelft anmärkt denna brist, men förklarat
sig icke ega grundlagsenlig rätt att densamma afhjelpa.
En sådan rätt kunde dock Lag-Utsk:t vinna, derigenom att R.
o. Åd. återremitterade Retänk:t, och jag får för detta fall hemställa,
att äfven all befattning dermed måtte tillkomma den
myndighet, som har afslutandet sig uppdraget.
I afseende ä § 4, som handlar om den lära, i hvilken
barnen böra uppfostras, synes mig att man gått något för långt.
Den 17 December.
511
Då samhället är, såsom H. Exc. Herr Just.-Stats-Ministern
sjelf sagt, ett öfvervägande kristligt, har då icke detta samhälle
rätt och pligt att tillse, att dess nya medlemmar uppfostras
i den kristna läran? Låtom oss besinna, att här är fråga
om ett förhållande, som verkar ända in på 3:dje och 4:de led!
Vöre det verkligen intolerant att införa ett sådant stadgande?
Dessa äro de hufvudsakliga anmärkningar, jag har att göra
emot det föreliggande lörslaget, och på grund af hvilka jag
vågar anhålla, att ärendet måtte återförvisas till Lag-Utsk:t.
Gr. Hamilton, Gustaf Axel Knut: För min del anser
jag detta lagförslag vara af största vigt, såsom åsyftande att förekomma
osedlighetsförhållanden hland folket, och att tillerkänna en
befogad rättighet åt en klass af Svenska medborgare, som man
icke har något annat att förebrå, än att den tillhör en annan
religionsbekännelse än den allmänna. Icke heller anser jag de
gjorda invändningarna, i afseende å sättet för ifrågavarande äktenskaps
ingående, vara af någon betydenhet. Den civila formen
är här en nödvändighet. H. Exc. Herr Just.-Stats-Ministern
har redan ådagalagt det obilliga i att vilja tvinga det
lutherska presterskapet att förrätta sådan vigsel, samt omöjligheten
af att utöfva ett dylikt tvång mot andra bekännelsers
religionstjenare. Det rättaste torde väl under sådant förhållande
vara att öfverlåta denna förrättning till den vanliga administrativa
myndigheten, och icke till domaren, som derigenom
blefve belastad med något, som icke egentligen tillhör arten af
hans tjenstebefattning. All nödig offentlighet torde också vinnas,
då det är stadgadt, att akten skall försiggå i närvaro af
vittnen. Icke heller i fråga om lysning bör väl någon betänklighet
göra sig gällande; jag kan åtminstone icke förstå, hvarföre
icke en luthersk prest skulle kunna publicera ett dylikt
äktenskap och deröfver nedkalla den allmänna välsignelsen.
Det är blott i en punkt, som jag icke varit ense med Utsk:ts
pluralitet, nemi. att jag ansett nödigt, att ett stadgande infördes
om sättet för upplösande af sådana äktenskap. Jag anser
fortfarande detta vara af vigt, dels emedan derigenom påpekades,
att de icke vore att betrakta som lösligt ingångna förbindelser,
utan som heliga och oupplösliga, af lagen fullt erkända
äktenskap, och dels äfven derföre att, om denna brist qvarstår,
betänkligheter kunde möta från judiska lagens sida, samt
slutligen emedan det icke är lämpligt, att skiljobref skall för
sådana fall utfärdas af domkapitlet. Den kyrkliga myndighetens
befattning med skiljsmessa i allmänhet är nemligeu h. o.
h. en formalitet, sedan K. M. densamma beviljat eller domstol
dömt dertill; men man har ansett, att förbindelser, som blifvit
inför kyrkan afslutade, icke heller kunna på annat sätt upplösas.
' Visserligen har det blifvit sagdt, att denna formalitet
i alla fall kunde anses såsom upphäfd, då nemi. ett K. Br. af
1795 säger, att om båda kontrahenterna icke tillhöra Svenska
statskyrkan, så skall ett sådant skiljobref icke vara nödvändigt;
512
Den 17 December.
men då i samma Bref säges, att skiljobref erfordras för den af
parterna, som tillhör Svenska kyrkan, så är också klart, att
frågan om skiljsmessa skall af domkapitlet pröfvas och behandlas.
Jag anser dock icke denna brist vara af så stor vigt, att
förslaget derföre bör afslås eller återremitteras, utan anhåller,
att R. o. Ad. ville antaga detsamma med det tillägg, att upplösning
af sådana äktenskap icke må kunna ske annat än i
vederbörlig ordning, och att skiljobref icke behöfver utfärdas af
domkapitlet.
Gr. Liljencrants, Gustaf Fredrik: Många af detta husets
ledamöter torde lika med mig hafva motsett denna fråga med
stora bekymmer, som dock härrört icke så mycket från dess egen
natur, som fastmera från de konseqvenser, som deraf kunna
i framtiden dragas. Alla äro väl derom öfverens, att staten
ej bör eller kan lägga hinder i vägen för en man att äkta en
qvinna, utan afseende på religiösa olikheter, och man är derföre
regeringen tack skyldig, som framlagt detta förslag. Om
det också kommer att medföra stora svårigheter, så bör grunden
härtill sökas, icke i sjelfva lagens beskaffenhet, utan i det
innerliga samband, som tillförene funnits mellan staten och
kyrkan. Om hos oss kyrkan stöde så fri, som jag hoppas att
hon i en framtid kommer att göra, så hade denna fråga varit
ytterst enkel, och blifvit afgjord af staten ur dess synpunkt,
samt af kyrkan och församlingen å dess sida. Nu är dock förhållandet
helt annorlunda, och derföre måste man tillse, huruvida
staten är berättigad ålägga sina tjenstemän, presterne,
vissa förbindelser, som dessa icke synas vilja sjelfva åtaga sig.
Från min ståndpunkt, då jag lifligt önskar fortfarandet af det
lyckliga förhållande, att det stora flertalet delar samma tro och
bekännelse, måste man naturligtvis önska, att presterskapet
icke må dela sig och öfvergifva den Svenska kyrkan. Anledning
till fruktan i detta afseende har, Gudi lof, sällan visat
sig, men det är oss icke obekant, att f. n. förefinnes tillstymmelse
till en afsöndring af kyrkans ' medlemmar, och staten
bör draga omsorg derom, att icke befordra ett sådant förhållande.
Ur denna synpunkt, och då det icke torde vara välbetänkt
att ålägga presterskapet utfärdande af lysning till ifrågavarande
civila äktenskap eller deras fullbordande med kyrklig
vigsel, skulle jag önska återremiss af Betänk:t, på det författningen
må omarbetas så, att presterne icke få det ringaste
med saken att skaffa. Jag anhåller derföre om återremiss,
och att af Utsk:t måtte vidtagas den förändring, som presterne
sjelfva förklara sig lifligt önska.
Hr von Ehrenheim, Per Jakob: Lika med Gr. Hamilton
anser jag denna fråga vara af en särdeles stor vigt, ty,
som Utsk:t säger, »det gäller här uppställa ett skyddsvärn för
den allmänna sedligheten, — att söka förvandla det konkubinat,
som,
Den 17 December.
513
sorn, enligt vår allmänna Jags stadganden, kan på vissa vilkor
grundlägga familjerättigheter, till ett lagbundet äktenskap, —
att skänka de barn, som al' ett sådant konkubinat kunde födas,
det stärkande inflytandet af ett ordnadt familjelif.» Dessa frenne
ändamål äro af så stor vigt, att jag knappt vet vigtigare.
Jag önskar således lifligt, att detta förslag måtte antagas, och
vill söka att bemöta några af de invändningar, som blifvit deremot
gjorda. Den förnämsta af dessa är, att ingen vigsel här
är föreskrifven. Man bar yttrat, att äfven de nu ifrågavarande
äktenskapen skulle kunna helgas genom vigsel enligt ett
något förändradt formulär; men då man besinnar, att den ena
kontrahenten icke är kristen, utan just förnekar grunden för
den kristna läran, nemi. försoningen, och att således intet formulär,
som åberopar Kristus och bans försoning, huru det än
må uppställas, kan af honom erkännas, så måste man medgifva,
att hvarje sådant bemödande skulle vara fruktlöst, i fall man
icke vill tvinga den kristna kyrkan att afstå från att bekänna
Kristus. I de yttranden, som blifvit afgifna af flera PresteSt:s
utmärktaste ledamöter, uttalas också denna åsigt på det
bestämdaste. Så yttrar t. ex. Hr Doktor Rundgren: »att den
föreslagna förändringen innebure i sig nödvändigheten att införa
civiläktenskapet.» Biskop Bring: »att ett påbud om äktenskapsvigsel
mellan en judisk och en kristen kontrahent skulle i
förhållande till Svenska presterskapet innebära en otillbörlig tvångsåtgärd.
» Doktor Forssell:» att presterskapets förbindelse att lysa för
mosaisk trosbekännare strider icke stort mindre mot billigheten,
än om man velat ålägga presterskapet äfven vigseln» — samt
slutligen Doktor Björling: »Lika litet som kyrkan kan tvingas
att genom vigsel afsluta ifrågavarande förening, lika litet kan
den tvingas att genom skiljebref upplösa den, enär nämnde
förening ej för kyrkan finnes till såsom ett kristligt äktenskap.»
Dessa yttranden ådagalägga tydligt den uppfattning, kyrkans
män hafva af denna fråga, och samma åsigt har äfven här af
Gr. Liljencrants med mycken styrka och bevisningskraft vidare
utvecklats.
Hvad åter lysningen beträffar, så gäller derför icke samma
betänklighet, då lysningen icke kan annorlunda anses än
som ett enkelt tillkännagifvande, att 2 personer ämna med
hvarandra ingå äktenskap, och mångå tillkännagifvanden, som
ej hafva någon kristligt-religiös eller ens i allmänhet religiös
betydelse, från predikstolen meddelas. — Man har också hållit
före, att kronofogden skulle vara en alltför ringa auktoritet
för att kunna förrätta en så vigtig akt, som den ifrågavarande,
men för mig är en auktoritet icke ringa derföre att han icke
står högt på embetsmanna-skalan, och mångå vigtiga uppdrag,
som gifva anseende hos folket, har kronofogden förut, hvarförutan
hans anseende, likasom andra medborgares, beror på
hans uppförande och personlighet. Jag anhåller om bifall till
Betänk: t.
H. I. 33
514
Den 17 December.
Gr. Mörner: l mitt förra yttrande förordade jag i främsta
rummet det förslag, som blifvit omfattadt af pluraliteten
inom högsta domstolen. Flera talare hafva dock ej varit af
denna mening, emedan åtskilliga ledamöter af Preste-St. skola
förklarat sig ej vilja gå in på att förrätta vigsel vid ifrågav:de
äktenskap, men på samma gång man gör denna invändning,
citerar man exempel från andra länder, i hvilka civilt äktenskap
eger rum, och der, enligt hvad som blifvit yttradt, sällan något
sådant afslutas, utan att sedermera helgas genom den presterliga
välsignelsen. I dessa länder åtminstone måste det då
antagas, att presterskapet hunnit den höjd af upplysning, att den
kristna religionsläraren icke anser sig förhindrad att nedkalla
välsignelse öfver en tillåten förening af en kristen med en person
af annan religion. För mig skulle det åtminstone vara ytterst
nedslående, om jag skulle nödgas fatta den föreställning
om Svenska presterskapet, att detsamma skulle anse ett sådant
förfarande ej låta förena sig med dess öfvertygelse om kristlig
fördragsamhet. Det synes äfven af detta Betänk., att inom LagUtskrt
funnits åtminstone en prest, som icke delat de öfrigas
åsigter, då nemi. reservationer äro anmälda endast af 3 prester,
och Utslet dock räknar 4 ledamöler af Högv. Preste-St. Man
har emot min erinran, att man borde till vigselförrättare söka
någon annan auktoritet, än kronofogden, invändt, att det ingalunda
vore meningen, att det civila äktenskapet skulle med högtidlighet
afslutas, och en annan talare har sagt, att det vore
personens eget värde, och icke hans embete, som borde tagas
i betraktande. Men, Mina Hrr, att neddraga denna förrättning
till endast en obetydlig handling, åt hvilken man ej vill gifva
något yttre tecken af anseende eller vigt, tror jag vara ett stort
och farligt misstag. Denna förrättning ligger dessutom helt och
hållet utom kronofogdens vanliga verksamhet, och man bör väl
lemna likartade göromål åt samma person. Utan att på något
sätt vilja uttala någon missaktning mot kronofogdar i allmänhet,
utan fastmera tillerkännande dem allt det värde, som dem kan tillkomma,
anser jag denna förrättning vara för dem alldeles främmande.
Om man nödvändigt vill härtill taga någon underordnad
tjensteman på landet, hvarför då icke heldre ihågkomma
häradsskrifvare!)? Han står åtminstone närmare en notaries qvalifikationer,
än kronofogden gör, och han är den egentlige notarien
i allt som rörer beskattnings-väsendet, men har ingenting
att göra med sjelfva de exsekutiva åtgärderne. Efter min öfvertygelse
vore dock domaren den lämpligaste auktoriteten i detta
fall. Af honom har man ovilkorlig rätt att fordra den lagkunskap,
som beiiöfves för att pröfva hinderslösheten, och af
honom kan man äfven förvänta, att han skall behandla dessa
frågor med den varsamhet, hvarvid han genom handläggning af
grannlaga ärender blifvit van. Min anm., att intet stadgande
finnes om sättet att vinna ändring i kronofogdens åtgörande,
har man besvarat dermed, att klagomål naturligtvis finge anföras
hos K. M:s Befh:de; men detta tror jag icke är så alldeles
Den 17 December.
515
klart, och det säkra är, att ingen föreskrift derom är lemnad,
icke heller om den tid, inom hvilken sådan klagan bör ske, eller
huru förfaras skall, om K. M:s Befh:de finnér frågan vara tvistig,
— om den då skall hänskjutas till domstol eller, det oaktadt,
af Konungens Befh:de afgöras, samt hvarest den, som med
Konungens Befhides utslag ej åtnöjes, eger deruti söka ändring;
om ett sådant ändringssökande skall ske i Hofrätt eller hos något
af Stats-Departementen. En talare har yttrat, att den, som icke
vill lägga hinder i vägen för föreningar mellan sådane personer,
som dem, hvarom i förslaget är fråga, borde bifalla detta förslag.
Jag har icke hört någon enda af detta Stånds ledamöter
tala mot sjelfva saken. Alla hafva medgifvit nödvändigheten
af en lag i det omnämnda hänseendet. Man har blott önskat,
att den måtte vinna en tydligare och bättre form. Het är visserligen
ett sätt, som ofta användes, att förklara hvarje inkast
såsom ett de obotfärdigas förhinder; men detta sätt alt gå tillväga
är endast en följd af fruktan för ett nederlag framdeles,
en fruktan, som i detta fall synes vara alldeles obefogad. En
talare har också påyrkat ett stadgande derom, att barn, födda
i äktenskap emellan kristen och jude, skulle uppfostras i kristna
religionen. För min del får jag på det allvarligaste motsätta
mig ett sådant stadgande, hvilket skulle gå längre än § 10 i
1860 års författning, och enligt min tanka vara både obilligt och
orättvist. En talare, som anmärkt bristen på stadgande om
sättet för upplösning af ifrågavarande äktenskap, har lör B. o.
Ad. framställt ett förslag till dylikt stadgande. Jag har för min
del ganska mycken betänksamhet vid att antaga sådana lagförslag,
som skakas ur armen och icke undergått den noggranna
granskning, som vederbör, ocii jag hoppas att B. o. Ad. icke
måtte gå så raskt tillväga att på detta rum omedelbart författa
lagparagrafer.
På dessa grunder fortfar jag att yrka återremiss af Betänkt.
Gr. Sparre: Hen hufvudsakligaste anmärkning, som den
siste värde talaren framställt, gäller valet af den auktoritet, inför
hvilken det civila äktenskapet skall afslutas. Här är dock
alls icke fråga om någon högtidlig vigsel, utan helt enkelt om
att konstatera ett faktum. Gr. Mörner har sagt, att häradsskrifvaren
vore lämpligare; jag öfverlemnar dock åt enhvar,
som känner dessa förhållanden, att bedöma om icke kronofogden
ar dertill mera passande, då af denne fordras lagkunskap,
som äfven i detta fall behöfves, och då han genom sin befattning
är van vid göromål, som med det ifrågav:de ega en formel
likhet. Att åt domaren öfverlemna detta uppdrag, står i
strid med hela vår lagstiftning, då nemi. domaren bör hafva
att göra endast med sjelfva dömandet och icke med några notariats-åtgärder.
Domaren blir dessutom den, som får att
pröfva, huruvida fel blifvit i detta fall begångna; och jag vet
icke något land i verlden, der det civila äktenskapets afslutande
blifvit åt honom uppdraget. Man har äfven fästat sig vid
516
Den 17 December.
att en af Preste-St:s ledamöter i Lag-Utsk:t icke reserverat sig,
och antagit detta som ett bevis för, att icke alla prester vore
så obenägna att vid dessa äktenskap förrätta vigsel. Men denne
Preste-St:s ledamot hade ingenting att i detta läll reservera sig
emot, ty här är ju icke föreslagen någon kyrklig vigsel! — Sedan
jag sist yttrade mig, har frågan om lysningen ånyo upptagits
och derom vidlyftigt ordats; men. Mina Hrr, då här är
fråga om en vigtig sak, låtom oss då icke förlora oss i småsaker,
i dessa obetydliga betänkligheter, som icke äro af den ringaste
vigt. Gr. Hamilton har framställt ett förslag i afseende å
sättet för dessa äktenskaps upplösande. Denna fråga diskuterades
ganska grundligt af Utslct., som kom tili den åsigt, att man ej
borde i special-lagar inlägga sådana särskilda föreskrifter. 1860
års författning innehåller i detta afseende intet stadgande, och
jag anser icke alls lämpligt att vid detta tillfälle göra ett undantag
från den allmänna regeln, så mycket mindre som K. Brefvet
af 1795 derom stadgar.
Slutligen anhåller jag att få framställa det sista skälet för
bifall till detta förslag oförändradt. Då här är fråga om att
antaga en lag, hvarigenom en förmån skulle beredas en viss
samhällsklass, bör man naturligtvis äfven göra något afseende på
huruvida denna klass sjelf blir belåten med förändringen. Så
har man äfven här vid lag gått tillväga, och de mosaiske trosbekännarne
hafva förklarat sig nöjde med densamme, hvaremot
de tillkännagifvit sig icke kunna gå in på just sådana tillägg,
som här blifvit ifrågasatta. Då vi nu vilja göra en handling af
humanitet, så böra vi väl göra den på sådant sätt, att den verkligen
medför det åsyftade resultatet.
Jag anhåller fortfarande om bifall.
Gr. Hamilton: Man har emot det af mig framställda särskilda
förslag anmärkt, att det icke skulle vara nödigt eller lämpligt.
Ehuru jag vågar vara af en motsatt åsigt, skall jag icke,
då min åsigt ej vunnit något understöd, besvära R. o. Ad. med
någon vidare diskussion och ej heller med votering derom, utan
inskränker mig till att endast anhålla om propos. å bifall till
Utslcts förslag, i det skick det nu befinnes.
Hr Liljenstolpe, Axel Fredrik, anförde skriftligen:
Jag är nu i tillfälle att göra Hr Gr. Liljencrants den ursäkt,
jag är Hr Gr:n skyldig för ett missförstånd näst sista
plenum d. 10 dennes, då jag nemi. vid föredragningen af Högh
Konst.-Utsk:ts Mern. N:o 3, ang:de 18:de §:n R. 0., trodde mig
höra Hr Gr:n yttra: »jag afslår,» i stället för Hr Gr:ns anmälan:
»jag afstår»; ett misstag å min sida ganska ursäktligt, då Hr
Gr. Liljencrants har sin plats å första bänken uppe uti Riddarhussalen
och jag å en af de aflägsnaste derifrån.
Af grannlagenhet för den »otålighet», som vid besagde tillfälle
gaf sig tillkänna att få den föredragna grundlags-förän
-
Den 17 December.
517
dringen afgjord, upptog jag då icke nrsäkts-frågan, ehuru den
visserligen just då varit på sin plats.
Jag visste nogsamt att jag snart skulle blifva i tillfälle att, vid
yttrandet ang:de denna med den förra nära beslägtade fråga, få så
väl uti protokollet nedlägga ruin tillbörliga ursäkt för missförståndet.
som ock gifva tillkänna att jag till en del förenar mig med Hr
Gr:n, i afseende å nu föredragna fråga, det vill säga, ifall civil-äktenskap
uti detta fall nödvändigt måste antagas, hvilket jag likväl
ej anser vara nödvändigt, såsom jag vid slutet af mitt redan
före detta plenum uppsatta anförande tager mig friheten vördsamt
tillkännagifva, — och hvilka 2:ne slutpunkter äro för mig
tillfyllest, att af detsamma lill Högl. Lag-Utsk:t åtfölja, derest
Betank:t, såsom jag förmodar, blifver återremitteradt.
Enär det är för mig både glädjande och smickrande att
jag uti de flesta frågor är med den lika varm- som öppenhjertade,
samt uti allmänna och enskilda värf så samvetsgranne
Hr Gr. Liljencrants liktänkande, begagnar jag detta första tillfälle
att, på sätt jag gjort, yttra mig, helst jag medsamma får
förklara, att det föreföll då mig — såsom vid många likartade
tillfällen förut varit förhållandet med andre, ehuru de ej öppet
tillkännagifvit det — minst sagdt besynnerligt detta quasiförsök
att, oaktadt tryckfriheten här i landet är temligen oinskränkt,
på detta rum vilja inskränka talfriheten.
Det händer nemi. rätt ofta, att då någon mindre talför, jag
begagnar just detta mångtydiga uttryck, önskar yttra sina åsigter,
— en rättighet, som dock torde böra respekteras, särdeles
då densamma högst sällan tages i anspråk, — »otåligheten» gifver
sig alltför mycket tillkänna.
För mig enskildt förefaller det i sanning smärtande att erfara
denna »otålighet,» då jag med flit numera afhåller mig
ifrån att yttra mig, ehuru en och annan gång jag funnit skäl
och förhållanden icke vara nämnda, hvilka verkligen skulle kunna
tjena i någon mån att belysa den då föredragna frågan.
De flesta förslag jag under mitt riksdagsmannakall alltifrån
1834 års riksdag tagit mig friheten vördsamt väcka, hafva —
för saken glädjande — sent omsider, ehuru någon gång af andre
upptagna, gått igenom.
Jag har velat begagna detta tillfälle att äfven härutinnan
gifva mina åsigter tillkänna; och, beklagande, ehuru jag icke
kan förekomma det, ifall denna min öppenhjertlighet misstydes,
— i hvilket afseende, för att åtminstone mina ord f. n. icke
skola blifva det, jag uppsatt detta mitt anförande skriftligt, helst
vi på de längst aflägsna bänkarna ofta hafva det missödet att
af protokollisterne icke kunna höras, särdeles då »otåligheten»
gifver sig tillkänna, hvilket vid af mig påpekade tillfället äfven
drabbade en aktad ledamot, som har sin plats på bänken snedt
emot mig, på andra sidan om gången, — tvekar jag dock icke
att fortfarande, såsom tillförne, handla efter hvad jag tror rätt
vara: uti förefallande fråga lägga mitt nej uti voterings-urnan,
ifall votering förekommer.
518
Den 17 December.
Skulle Betänkt återremitteras, anser jag delta förklarande
vara för mig tillfyllest, att jag, ehuru många andra skäl kunde
förebringas för afslag å Betänk:!-, endast med åberopande af hvad
utaf reservanterne, särdeles Hr Doktor Forssell, blifvit anfördt,
anser giftermål mellan kristna och mosaiska trosbekännare icke
må uppå föreslaget sätt tillåtas. Jag tror dock att saken, i sig
sjelf och synnerligast för barnens skull visserligen föga önskansvärd,
bör kunna medgifvas under andra föreskrifter, mera förenliga
med nuvarande så väl kristna som judiska iakttaganden
vid denna icke blott materiella och ekonomiska, utan äfven heliga
förbindelses ingående.
Hvarföre skulle icke ungefärligen kunna så tillgå, som i
afseende å andra blandade äktenskap? Men om giftermål mellan
kristen och mosaisk trosbekännare här i landet icke anses böra
tillåtas, äro ju för dylika undantagsfall svårigheterna ingalunda så
stora. Kontrahenterna behöfva blott begifva sig till Köpenhamn
eller Hamburg för att der ingå äktenskap, som kunde anses
härstädes giltigt, och endast i lag stadgas i afseende å barnens
förhållande så uti kyrkligt, som rättsligt hänseende, dervid mig
synes att barn af sådana äktenskap böra blifva kristna, då makarne
äro Svenska medborgare och fortfarande vilja uti Sverige
sig bosätta.
H. Exc. Hr Frih. De Geer: Då bland de många talare,
som här yrkat på återremiss af Lag-Utsk:ts Betänk., en särskildt
framställt den önskan, att jag icke skulle motsätta mig ett
sådant beslut, och vid sådant förhållande min tystnad möjligen
kunde tolkas som ett samtycke till denna begäran, har jag anhållit
om ordet, för att tillkännagifva, att jag anser de framställda
anmärkningarne, som efter mitt omdöme blifvit till största
delen nöjaktigt vederlagda, icke vara af den vigt, att de
böra förhindra bifall till K. M:s Propos. Jag vill för öfrigt icke
förlänga den redan utdragna diskussionen med att ytterligare
upptaga en eller annan anmärkning, som måhända skulle kunna
fullständigare än, som skett, bemötas. De enda punkter, i hvilka
anmärkningarne synas mig ega något fog, äro frågorna om
sättet för lysning och för sådana äktenskaps upplösning. 1 afseende
å lysning har jag redan uttalat min åsigt, att den är en
rent borgerlig handling, och att någon obligatorisk föreskrift för
dess ordalydelse icke förefinnes, men om min åsigt häruti är
oriktig, och ett särskildt förklarande i denna syftning erfordras,
så kunde sådant lämpligast ske genom borttagande af den antydning
i kyrkohandboken, enligt hvilken man velat deråt gifva
betydelsen af en kyrklig akt. I afseende å sättet för ifrågav:de
äktenskaps upplösning, kan det icke nekas att tillämpningen af
allmänna lagens stadganden medför några oegentligheter, t. ex.
varning inför kyrkorådet o. s. v., men samma oegentligheter
förekomma äfven vid upplösning af andra äktenskap, der blott
den ena kontrahenten är lutheran, och det torde icke vara skäl
att nu i detta afseende lagstifta endast för äktenskap, deruti en
Den 17 December.
519
jude är den ena kontrahenten. Genom ett uppskof, som synes
löga betänkligt, då i alla fall nu gällande stadganden under tiden
kunna tillämpas, vinnes ock den fördelen, att man får inhemta
någon erfarenhet om de nya förhållanden, för hvilka den
nya lagstiftningen kan behöfvas.
Jag förnyar min anhållan om bifall till Lag-Utsk:ts Betänk.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad samt ITr Gr.
o. Landtm, upptagit de derunder gjorda yrkanden å dels bifall
till, och dels återremiss af Lag-Utsk:ts förevarande Betänk.,
framställdes propos:r å nämnde yrkanden och besvarades med
många ja och nej i blandning; hvarefter förnyad propos. å bifall
till Betänk:t gjordes, och då svaren derå utföllo med talrika
och starka ja, blandade med många nej, förklarades ja nu haft
öfvervigten.
Sedan votering blifvit begärd, upplästes och godkändes följ.
förslag till voter:s-propos.:
»Den, som bifaller Lag-Utsk:ts Betänk. N:o 8, i ani. af K.
M:s Nåd. Propos. om antagande af en författning ang:de giftermål
emellan kristen och mosaisk trosbekännare, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner nej, varder förenämnde Betänk., på grund af deremot
gjorda anmärkningar, till Lag-Utsk:t återremitteradt.»
Sedermera företogs voteringen och befunnos vid dess slut
rösterna hafva utfallit sålunda:
Ja—87.
Nej—48.
Föredrogs och bifölls Stats-Utslcts d. 13 dennes bordlagde
Mern. N:o 12, ang:de ytterligare tillökning af Utsk:ts kanslipersonal.
Kfter föredragning af Stats-Utsk:ts d. 13 dennes bordlagde
Mern. N:o 13, med återlemnande af en inom Bonde-St. väckt
motion om tillägg i 15:de §:n af K. Kungörelsen den 13 Nov.
1860, ang:de den allmänna beväringen, lades detta Mern. till
handlingarne, med förklarande, att motionen ansågs tillhöra LagUtsk:ts
behandling.
Föredrogs, men begärdes af flere ledamöter å nyo på bordet,
Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk:ts d. 13 dennes bordlagda Betänk.
N:o 7, i ani. af väckt motion (N:o 128) om dels öfverlemnande till
K. M. af Hr G. M. Stjernsvärds förslag till landtförsvarets ordnande,
dels förändradt tillsättande tills vidare af regements-chefer
m. fl. befattningar.
520
Den 17 December.
Föredrogs och bifölls Allra. Besv.- och Ekon.-Utsk:ts d. 13
dennes bordlagde Betänk. N:o 8, i ani. af vackt motion (N:o
135) i fråga om postförvaltares arfvode för tidningars afsändning
och utdelning.
Föredrogos, men begärdes af flere ledamöter ånyo på bordet,
Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk:ts den 13 dennes bordlagde
Betänkm
N:o 9, i ani. af väckt motion (N:o 190) om åtgärders vidtagande
till beredande af sysselsättning och arbets-förtjenst för
manskapet vid de värfvade trupperne;
N:o 10, i ani. af väckta motioner (N:ris 168 och 173) rörande
polisväsendets ordnande i småstäderne och på landsbygden
m. m.; samt
N:o 11, i ani. af väckt motion (N:o 139) rörande ordnandet
af lasaretts- och k urhus-väsendet i riket.
Föredrogs och bifölls Exped.-Utsk:ts den 13 dennes bordlagde
Mern. N:o 7, ang:de tryckning af ytterligare 500 exemplar
utaf de inom Preste-St. väckta motioner.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att till 11. o. Ad. blifvit
öfverlemnadt ett antal inträdeskort till Svenska Akademiens sammankomst
för firande af dess högtidsdag d. 20 dennes, samt
anmodade de Hrr ledamöter af Ståndet, som af dessa inträdeskort
önskade sig begagna, att anmäla sig hos Biddarh.-Fiskalen.
Anmältes och bordlädes nedannämnde Mern. och Utlåtm,
nemi. från
Stats-Utskottet
N:o 14, med ett af chefen för statens jernvägsbyggnader
afgifvet underd. utlåt, i ani. af Rikets sednast församlade Ständers
underd. skrifvelse, ang. åtgärder tillberedande af besparing
i anläggnings- samt drift- och underhållskostnaden för statens
jernvägar;
N:0 15, i ani. af K. M:s Nåd. Propos. ang:de jordafsöndring
från kapitens-bostället Bredaryd Norregård för utvidgning af
Bredaryds församlings kyrkogård;
N:o 16, i ani. af K. M:s Nåd. Propos. ang:de upplåtelse åt
Eskilstuna öfre kanalbolag af plats på Carl Gustafs stads gevärsfaktoris
område för en slussanläggning;
N:o 17, i ani. af K. M:s Nåd. Propos. ang:de åtgärder till
behöfvandes undsättning i missväxtår;
N:o 18, i ani. af förre bokhållaren i Riksgäldskontoret J.
E. Lindbergs ansökan om förhöjd pension;
Den 17 December,
521
Bank o-Utskottet
N:o 10, i fråga orri afskrifning af åtskilige vid låne-kontoret
i Wisby balanserade fordringar;
N:o 11, i ani. af ett utaf handlanden G. A. Wahlberg gjordt
ackords-anbud;
N:o 12, i fråga om årligt understöd för e. o. kontorsskrifvaren
vid lånekontoret i Malmö C. G. Lohman;
N:o 13, i ani. af förre vaktmästaren vid banko-diskontverket
J. M. Eklunds ansökning om erhållande af pension;
Lag-Utskottet
N:o 10, med återlemnande af väckt motion om ändring i
föreskrifterna ang:de aflöning åt folkskolelärare och deras tjensteåligganden.
Härvid anmälte sig och yttrade
Frih. Armfelt, Magnus: Jag vågar anhålla, att R. o. Ad.
ville besluta, att Lag-Utsk:ts nyss föredragna Retänk. N:o 10
måtte få hvila på hordet, tilldess kändt blifvit, hvad beslut
Preste-St. deröfver fattat.
Uppå framställd propos. blef detta förslag af R. o. Ad.
bifallet.
Härefter anmältes och bordlädes följande från Allm. Besv.-  och Ekon.-Utsk:t inkomna Betänkm, nemi.
N:o 12, i ani. af väckt motion (N:o 35) om upphäfvande
af 84:de §:n i K. Förordningen d. 6 September 1842, ang:de
truppers och persedlars fortskaffande;
N:o 13, i ani. af väekt motion (N:o 07) om afskaffande af
nu brukliga biskopsskrud;
N:o 14, i ani. af väckt motion (N:o 137) om förändrad
grund för fördelningen af roterings-skyldigheten;
N:o 15, i ani. af väckt motion (N:o 6) ang:de förändring
i sättet för uppbörd af augments-räntorna;
N:o 16, i ani. af väckt motion (N:o 128) om ändring i Iv.
Förordningen d. 1 Oktober 1858, angrde tillverkning, vård och
försäljning af krut; samt
N:o 17, i ani. af väckt motion (N:o 41) om tillägg till K.
Kungörelsen d. 22 Maj 1852, i afseende på minderårige perso
ners
användande vid fabriker och handtverk.
R. o. Ad. åtskiljdes kl. 3. e. m.
In fidem,
0. Brakel.
522
Den 20 December.
Lurdagcn (leii 20 December 1862.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades 7 prot.-utdrag för d. 17:de dennes.
Öppnades Hrr Elektorers lista vid val af två Suppleanter
i Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk:t efter N:o 1,703 Hr Blomereutz,
fullm. Grefve Posse, Knut, samt N:o 460 Hr Krusenstjerna,
Mauritz Adolf; och befunnos dertill hafva blifvit utsedde:
N:o 1053 Hr Hammarberg, fullm. Gr. Mörner, Garl Robert
Stellan;
„ 2075 Hr af Huss, fullm. Hr Törnebladh, Carl Ottomar.
Öppnades Hrr Elektorers lista vid val af tre Suppleanter i
Riddarh.-Utsk:t efter N:o 112 Hr Lind af Hageby, Axel Ferdinand,
N:o 2283 Hr Akrell, fullm. Grefve von Rosen, Axel, och
N:o 1465 Hr von Unge, fullm. Hr Reuterskjöld, Axel Magnus
Otto; och befunnos dertill hafva blifvit utsedde:
N:o 2120 A. Hr Nauckhoff, fullm. Hr Munck af Fulkila, Carl
Bror;
„ 1678 Hr Estenberg, fullm. Gr. von Rosen, Axel;
„ 2285 Hr af Klintberg, Ludvig Ferdinand.
Föredrogs Hederv. Bonde-St:s d. 17 d:s bordlagde transsumt
af prot:t för d. 10 d:s, innefattande dels nämnde RiksStånds
beslut i afseende å Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk:ts Betänk.
N:o 6, i ard. af väckt motion ang. ändring i 2:dra §:n l:sta
mom. af Kongl. Förordn. d. 11 Juli 1862, rörande reglering
af presterskapets löneinkomster, dels inbjudning till de öfriga
Riks-Stånden att i samma beslut sig förena.
Frih. Cederström, Rudolf: Ehuru jag anser ifrugav:de
tillägg vara temligen öfverflödigt, enär författningen säger att
suppleant skall väljas samtidigt med ledamot, så och vid det
förhållande, att samma tillägg jemväl är ganska oskyldigt och
oskadligt, vill jag, för min del, icke motsätta mig detsamma,
utan hemställer, att R. o. Ad. måtte, med frånträdande af dess
i ämnet förut fattade beslut, lemna sitt bifall till hvad nu föreslaget
blifvit.
Den 20 December.
Efter härmed slutad öfverläggning och uppå framställd
propos., antog R. o. Ad. Bonde-St:s ifrågav:de inbjudning oell
lade transsumtet till handlingarne.
Föredrogs ånyo och företogs punktvis till afgörande Allm.
Besv.- o. Ekon.-Utsk:s d. 13:de o. 17:de d:s bordlagde Betänk.
N:o 7, i ani. af väckt motion (N:o 128) om dels öfverlemnande
till K. M. af Hr G. M. Stjernsvärds förslag till landtlörsvarets
ordnande, dels förändradt tillsättande tills vidare af regements-chefer
m. fl. befattningar.
Utsk:ts hemställan, att förra delen af motionen ej måtte
till någon åtgärd föranleda.
Hr Stjernsvärd, Gustaf Mauritz: Jag hade förmodat
att R. o. Ad. skulle företaga detta Betänk, i sin helhet; men
då R. o. Ad. i berörde hänseende stadnat uti ett annat beslut,
måste jag väl äfven ingå uti särskilda svaromål å de olika delarne
af frågan.
Till en början anser jag mig ej kunna undgå att känna
förvåning deröfver, — en förvåning, som jag anser mig ega all
anledning att uttala, •— att chefen för landtförsvars-departementet
icke är här tillstädes vid behandlingen af en sådan fråga,
som den, hvilken nu utgör föremål för R. o. Ad:s öfverläggning.
Att så varit händelsen skulle jag särskildt derföre
önskat, att jag haft för afsigt interpellera nämnde Stats-Råd i
denna fråga; — och hade trott mig jemväl uti den omständighet,
att hans företrädare uti embetet vid denna frågas förutgående
behandling närvarit, ega stöd för hvad jag uti detta afseende
förväntat.
Härefter uppläste Hr Stjernsvärd ett skriftligt anförande af
följande innehåll:
Innan jag yttrar mig öfver det nu föredragna Allm. Besv.-  o. Ekon.-Utsk:ts afgifna Betänk. N:o 7, angående af mig gjord
motion, innehållande:
»dels att R. St:r måtte till K. M. öfverlemna
de af mig vid 1847 och 1850 årens riksdagar
såsom motioner afgifna förslag till landtför
svarets
förändrade organisation, med underdånig anhållan,
att den för landtförsvarets ordnande tillsatta
komité måtte anbefallas att dem granska, samt till
K. M. inkomma med yttrande häröfver, för att R.
St:r vid näst blifvande riksdag blifva meddeladt i
sammanhang med komiléns eget betänk., dels att
alla militär-befälhafvare-, samt regements- och korpschefs-befattningar,
hvilka blifva lediga under tiden
intilldess beslut Olifver fattadt med anledning af
landtförsvars-komiténs åtgöranden, måtte tillsättas
endast på tillsvidare förordnande eller ock lemnäs
524
Den 20 December.
otillsatto och de besparade lönerne tillfalla statsverket»,
så får jag förklara, det jag icke år nog förmäten, eller rättare
sagdt icke nog enfaldig, för alt, under de omständigheter, sorn
äro en följd af vår närvarande, af en och hvar utdömda ståndsrepresentation,
i ringaste mån kunna förmoda, att min gjorda
framställning, ehuru billig den än är, ehuru obestridliga mina
anmärkningar emot Utskits behandling af min motion än må
vara, skall framkalla deri påföljd, som under andra förhållanden
varit att förvänta. Det är således endast för att åt framtida
forskare uti våra nuvarande riksdagars protokoller lemna ledning
för bedömandet hurti det med riksdagsförhandlingarne tillgick
under den, som jag hoppas, närmast liggande tiden för
ståndsrepresentationens upphörande, som jag går att yttra hvad
nedan förekommer.
Hvad Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk:ts af mig i det föregående
omordade Betänk, angår, så gifver det i flera afseenden
anledning till förundran och klander. Vid innevarande riksdag
har, med hänseende till det slåss titt-titt, som ty värr ännu
eger rum emellan de fyra Riks-Stånden och deras förhandlingar,
den af behofvet påkallade, högst nyttiga åtgärd blifvit beslutad,
att alla inom sagde olika Riks-Stånd väckta motioner genast
skulle tryckas och utdelas bland Stånden, för att vara tillgängliga
och tjena till ledning vid Utsk:s-Betänk:ns behandling i
plena. Att med förbiseende häraf lösrycka ur sin ordningsföljd
och behandla vissa motioner, ibland dem den ifrågavarande,
innan den likväl blifvit tryckt och utdelad — detta förfaringssätt
har varit orätt och ensidigt. Den ifrågavarande motionen
algaf jag nära motionstidens slut, hvilket synes af dess ordnings-nummer
128; således hade den icke förekommit inom
Riks-Stånden till behandling förrän den blifvit tryckt och utdelad,
så framt dess ordningsföljd tagits till efterrättelse vid
handläggningen inom Utskit. Annorlunda har likväl skett, och
då derjemte den i Utskits Betänk, förekommande resumé af
motionen är så ofullständig och stympad, att den blir vilseledande,
så bar jag häraf sett mig föranledd att låta aftrycka
motionen samt utdela densamma inom Riks-Stånden. Kontroll
finnes således deröfver, huruvida mina blifvande anmärkningar
vid Utsk:ts Betänk, äro välgrundade eller icke.
Från och med den rubrik, Utsk:t gifvit min motion, har
Utsk:t i hela Betänk:t gått på i en slags marche-marche, utan
att dervid ihågkomma, att man vid en dylik accelererad rörelse
skall vara mycket väl beriden, om man icke skall lemna
efter sig en mängd, af s. k. gräsryttare förorsakade, luckor, i
hvad mån denna figurliga framställning är på Utsk:ts förfaringssätt
användbar, detta torde genom efterföljande utrönas.
Uti den rubrik, Utskit gifvit min motion och hvilken ju
är ämnad åskådliggöra hvad motionen innefattar, förekommer:
»om öfverlemnande till K. M. af Hr G. M. Stjernsvärds förslag
till landtförsvarets ordnande;» dervid är dock h. o. h.
Den 20 December.
525
utelemnadt, att detta öfverlemnande skulle ske af II. Skr, med
begäran om granskning af de omordade förslagen. Att till K.
M. enskildt få öfverlemna så väl sagde förslag, som hvarje annat
arbete, derom hade jag icke hehöft göra framställning hos
R. St:r. Då likväl i riksdagshandlingarne min motion kommer
att gifvas den rubrik, Utsk:t gifvit densamma, och denna är
högst vilseledande, har jag velat anmärka förhållandet.
Uti den resumé öfver sjelfva motionen, som i Betänk:t förekommer,
har Utsk:t å ena sidan uppgifvit, hvad sorn icke Öfverensstämmer
med verkliga förhållandet, men, å den andra, uteslutit
af mig anförda vigtiga data för bifall till min framställning.
Sålunda säger Utslct, att jag i motionen påstått, »det mitt
förslag till färändrad organisation af landtlörsvaret torde hafva
bidragit till tillsättandet af den s. k. landtförsvars-komitén».
Detta har jag icke gjort. Ett dylikt förfarande hade varit allt för
egenkärt och tillerkännt min ringa, allt slags inflytande saknande
person en betydenhet, som den icke eger. Deremot har Utsk:t i sitt
Betänk, uteslutit följande, i motionen förekommande betydelsefulla
data för bifall till den granskning, jag begärt af mina organisations-förslag,
nemi.: att sammansatta Stats-och Ekon.-Utsk:t vid
1850 års riksdag tillstyrkte detsamma min motion innefattar, eller
öfverlemnandet till K. M. af åtminstone mitt ena förslag, det vid
1850 års riksdag afgifna, — detta förslag har Utsk:t i sitt Betänk.
uteslutit och lemnat ovidrördt, — med underdåning anhållan
om dess granskning genom en komité; att samma Betänk,
vid 1850 års riksdag af Borgare- och Bonde-St:n, d. v. s. af de
2:ne folkvalda Stånden, blefgilladt; att sagde Kiks-Stånd, i öfverensstämmelse
härmed, afläto underdåniga skrifvelser; slutligen
att Regeringsmakten år 1861, troligen i viss mån med anledning
af nämnde skrifvelser, förordnade den omordade landtförsvars-komitén.
Allt detta har Utsk:t, af mig obekant anledning,
uteslutit i resumén af min motion, ehuru häruti innefattas
ett slags testamente från 1850 års Borgare- och Bonde-St.
till samma Riks-Stånd vid innevarande riksdag, och hvilket dessa
Stånd möjligen anse som en pligt att honorera, genom bifall
till min motion. Af det nu anförda torde det af mig uttalade
klandret öfver Utsk:ts förfaringssätt befinnas välgrundadt. Detta
blilver ännu mer fallet, om man egnar uppmärksamhet åt den
strof, hvarmed Utsk:t slutar sin resumé. Utsk:t säger nemi.:
»Varandes denna motion åtföljd af två exemplar af motionärens
till trycket befordrade anföranden till R. o. Ad. riksdagen 1847
och 1848, med förslag till förändrad organisation af landtförsvaret
etc.», då det i stället bort heta, så framt Utsk:t behandlat
ärendet med pligtskyldig noggranhet: Varandes denna motion
åtföljd af motionärens 2:ne förslag till landtförsvarets organisation,
det ena afgifvet vid riksdagen 1847 och 1848 och till trycket
särskildt befordradt; det andra, vid riksdagen 1850, endast
infördt i R. o. Ad:s prot:r. Men öfver tillvaron af detta sednare
min motion bifogade 1850 års förslag har Utsk:t, som jag redan
anmärkt, iakttagit en envis tystnad, så mycket mera olämp
-
526
Den 20 December.
lig och tadelvärd, som just detta förslag blifvit af de 2:ne folkvalda
Riks-Stånden gilladt och med anledning häraf underd. skrifvelser
härom aflåtne.
I formelt hänseende anser jag ej heller att Utsk:t rätt
tillvägagått. Enligt mitt förmenande hade Utsk:t icke ensamt
bort behandla min motion, åtminstone den del deraf, som angår
mitt yrkande om militär-befälhafvares och korps-chefers
tillsättande endast på tillsvidare förordnande, utan i förening
med Stats-Utsk:t, hvilket jag äfven yrkade vid remissen; men
hade så skett, hade troligen marche-marchen måst förbytas
till skridt.
Angående den af Utsk:t använda motivering för alslag
till min gjorda framställning —granskningen af mina omordade
organisations-förslag — så innehåller den dels ett slags tillrättavisning
för en af Utsk:t nära nog såsom obehörig stämplad
begäran å min sida, att få den omordade granskningen verkställd,
dels åtskilliga på ärendet ingalunda inverkande, till en del felaktiga
uppgifter.
Utsk:t benämner min begäran om förslagens granskning af
sakkunnige män, hvarvid ett slags ansvar blefve förknippadt med
det blifvande omdömet, »för en åtminstone ovanlig åtgärd, då
den har till föremål, att den ena statsmakten skulle till den andra
öfverlemna ett förslag i en vigtig statsangelägenhet, hvilket
icke ens, efter undergången granskning, vunnit den förras godkännande».
Utsk:t har härvid förglömt, att om den ifrågasatta åtgärden
af Utsk:t blifvit ansedd såsom åtminstone ovanlig, så äro
de förhållanden, som ega sammanhang med sagde organisationsförslag,
äfven ovanliga; — ett påstående, som jag ber att få
stödja med följande data.
Vid 1847 års riksdag gjordes visserligen vid min begäran
att få det då afgifna förslaget granskadt af sakkunnige män intet
afseende.
Samma begäran blef äfvenledes vid 1850 års riksdag af
sammansatta Stats- och Ekon.-Utsk:t uti Betänk:t N:o 18 afstyrkt;
men emot detta Betänk, afgåfvo dock Utsk:ts samtlige ledamöter
af Borgare- och Bonde-St:n sin reservation. Lydelsen af
denna reservation tillåter jag mig här anföra, då den för mig
bar utgjort min enda uppmuntran, att, med åsidosättande af alla
vedervärdigheter, fortgå i den rigtning, som till uteslutande syfte
haft betryggandet af vårt nationella oberoende, af ett kärt fosterlands
sjelfbestånd. Denna reservation afgafs hufvudsakligen
af Thore Petré — denna oförskräckte, vaksamme, sjellständige.
nitiske, obesticklige, för alla krämare-intressen främmande, sannt
fosterlandssinnade folk-representant — denne såsom sådan varande
jätte, med hvars bortgång gjallarhorn tystnade att ljuda
och bestigandet af bifrost blef lemnadt ostraflädt — och med
honom förenade sig, med några smärre afvikelser, alla det sammansatta
Utsk:ts ledamöter af de af folket valda Riks-Stånden.
Efter en af Thore Petré gjord framställning om bristerna i
Den 20 December.
527
den dä varande och ännu varande landtförsvars-organisationen,
yttrade han:
»Med denna tafla för ögonen hade de förenade Utsk:n
bort med välvilja upptaga Ilr Stjernsvärds båda förslag, vittnande
om erfarenhet, sakkännedom, ihärdighet och insigter. Långt
ifrån, att såsom hufvudsak med begärlighet och skadefröjd uppsöka
och skildra de ofrivilliga misstag, som tilläfventyrs kunna
hafva deruti insmugit sig, hade det ålegat Utsk:n, att främst erkänna
Hr Stjernsvärds förtjenstfulla bemödande, att, med uppoffring
af tid och enskilda fördelar, lemna värderika bidrag tili
lösningen af den vigtiga Irågan om försvarsverkets ombildning.
Med sådan uppfattning af Utsk:ns åliggande, finner jag för min
del, att, då den återstående korta riksdagstiden nu icke medgilver
denna vidt omfattande frågas tillbörliga utredning, litslen
egt full befogenhet tillstyrka It. St:r att medelst underdånig
skrifvelse underställa K. M. de af Hr Stjernsvärd afgifna förslag
till förändrad organisation af landtförsvaret, och i lind. anhålla,
att K. M. täcktes låta desamma granskas af sakkunnige män,
samt vid nästföljande riksdag lill lt. St:r i nåder öfverlemna ej
mindre komiterades deröfver afgifna underdåniga utlåtande, än
ock K. M:s Nåd. Propos. om landtförsvarets ordnande på ett med
landets behof och tillgångar öfverensstämmande sätt».
Omförmälta Betänk. N:o 18 blef af Borgare-och Bonde-St:n
med ogillande återremitteradt, och detta med den påföljd, att
sammansatta Utsk:t frångick sitt första beslut och i Betänk:t N:o
49 afgaf följande tillstyrkan: »Hvad derefter angår återremissen
från Borgare-och Bonde-St:n af 2:a punkten i Betänk:t (N:o 18),
så har till stöd för samma återremiss blifvit, jemte åberopande
hufvudsakligen af enahanda skäl och motiver, som Hr Stjernsvärd
anfört till grund för sitt i samma punkt afhandlade förslag
N:o 2, yttradt, att landets tillstånd ovilkorligen påkallade
en förminskning i kostnaden för landtförsvaret, hvars organisation
derjemte vore i flera delar felaktig; att genom antagandet
af Hr Stjensvärds i många delar förtjenstfulla och om sakkännedom
vittnande förslag N:o 2, ej allenast besparingar skulle
vinnas för statsverket, utan äfven flera för landet nyttiga förändringar
i krigsförvaltningen beredas; att behandlingen af Hr
Stjernsvärds motion inom Utsk:n icke kunde anses tillfredsställande
eller genomförd med den omsorg, som ämnets omätliga vigt
fordrade; och att, under sådana förhållanden, R. St:r, i stället
för att, medelst förkastande af förslaget, stänga vägen för beredandet
af de besparingar i kostnaden för landtförsvaret, sorn
kunde vinnas, och de förbättringar i dess organisation, som vore
af behofvet påkallade, borde underställa K. M. ifrågavarande
förslag, med anhållan, att K. M. täcktes låta detsamma granskas
af sakkunnige män, samt vid nästföljande riksdag till R. St:r i
nåder öfverlemna, ej mindre desse sakkunnige mäns yttranden,
än ock Nåd. Propos. om landtförsvarets ordnande på ett
med landets behof och tillgångar öfverensstämmande sätt; hvarföre
Utsk:n tillstyrka, att R. St:r, med föranledande af Hr Stjern
-
528
Den 20 December.
svärds motion, så vidt den afser förslaget N:o 2, besluta en underdånig
skrifvelse, med anhållan att K. M. i nåder behagade,
för ordnande af rikets Jandtförsvar, låta genom vederbörande
utarbeta ett, efter öfvervägande af landets behof och tillgångar,
afTattadt förslag att föreläggas Rikets kommande Ständer.
Detta Betänk. N:o 49 blef af Borgare- och Bonde-St:n gilladt,
och föranledde nämnda 2:ne folkvalda Riks-Stånd, sorn
representera indelar af Svenska folket, att i ämnet aflåta underdåniga
skrivelser; — skrivelser, om hvilka jag i min motion
yttrat den förmodan, men som Utsk:t i resumén utelemnat, att
de troligen bidragit till tillsättandet af landtförsvars-komitén.
Ett stöd för mitt påstående, att förhållandet med hänseende till
mina organisations-lörslag är till min fördel ovanligt och berättigar
nämnde förslag till den åtgärd, jag för dem yrkat, har jag
nu anfört. Ett ytterligare i samma rigtning ber jag äfven få
meddela.
Sorn jag icke egde den egenkärlek, att jag antog mina
åsigter om laridtförsvarets organisation lör fullkomliga, ej heller
ansåg mina förslag härom för felfria, så underställde jag år
1849, eller då det ena var till Ständerna inlemnadt, men det
andra icke, deras granskning åt en person af facket, som jag
högt värderade och ansåg vara en al de mest kompetenta att
saken bedöma — ett antagande å min sida, som sednare tilldragelser
till sin riktighet ovedersägligen besannat. Dess mig
meddelade yttrande i ämnet var af följande lydelse:
— den 29 Nov. 1849.
— — — »Dina ord om landi försvaret visa att du ännu
fortfarande tänker lika varmt på fäderneslandets ställning, om
det skulle af roflystna grannar antastas, och Ungerns öde har
visat hvad mindre stater kunna hafva att vänta. Lika med
dig hafvar jag för utgången, under det försvar, som nu kan åvägabringas.
Armén otillräcklig, oerfaren och i allmänhet förd af
män, som äro mycket, men icke fält-öfverstar, har i början af
ett fälttåg föga secours af beväringsmanskapet».
«Möjligheten för oss att kunna försvara oss emot en starkare
fiende tror jag ligger deruti, att vi, med begagnande af de
fördelar, ett kuperadt land gifver, aldrig emottaga en större batalj,
utan föra ett guerilla-krig, der fienden utmattas och förstöres,
utan att han vet hvarest han har sin fiende. För att kunna
lora ett sådant krig, fordras icke att armén är så utmärkt väl
öfvad i hvad som sticker i ögat, men att den är disciplinerad
och tillräcklig till antalet samt består af folk, som, vane vid fatiguer
och försakelser, veta att lyda och känna sig hafva förmåga
att skada och, om så fordras, stå en mot tio. Om det är möjligt
att vinna detta mål, skall det ske på den väg, ditt för R. St:r
framlagda förslag anvisar. Jag gillar således din deruti uttalade
princip såsom grund för landtlörsvarets reorganisation. Jag är
icke ibland dem, som hysa fruktan för att låta folket blifva öfvadt
i vapens bruk. I fruktan för folket ligger misstroende till styrelsens
-
Den 20 December.
529
relsens regeringssystem. Är detta system i strid med nationens
billisa fordringar och landets sanna val, så ar faran icke mindre
derför att folket 'är frånvänjdt vapens bruk, utan snarare större.
Betraktar man (sorn mången gerna vill) arméen såsom ett medel
i regeringens hand att hålla folket i schack, så är denna
styrka mot massan af nationen allt för liten och uträttar i
sjelfva verket intet annat än måhända att utgjuta öfverflöd af
blod, — ty, såsom disciplinerad och öfvad, kan den motstå ett
öfverlägset antal till en viss grad, och ibland de odisciplinerade
massorna blilver förödelsen stor. Men bär nationen i massa
rest sig, så räknar den icke offren och tager förr eller sednare
magten till sig; under tiden väckas alla passioner och uttaga
kanske en gräslig hämnd. Är nationen öfvad i vapen och känner
nödvändigheten af ordning och disciplin, och regeringen skulle
beträda ofvanskrifna innationella bana, så blifver hufvudsakliga
utgången densamma: att nationen tager magten från den regeringen,
men med vida mindre offer å båda sidor, ty båda partierna
äro disciplinerade och den, som har största sympathierna
i landet, rår snart, utan att den råa massan behöfver lössläppas
och neofläcka nationaläran. En regering kan lika litet som
någon annan göra alla till nöjes; skulle med anledning deraf några
brushufvmten tillställa oroligheter, så dämpas dessa lätt, då
alla äro vapenvane, emedan den ordinära krigsmagten då har att
af de rättänkande vänta snart understöd i sitt svåraste värf —
det att stilla egne förvillade landsmän. Såsom en skola för
landets ungdom blifver arméen då icke en stat i staten, en korporation,
som vid oroliga tillfällen retar med sin blotta närvaro,
utan en representant af den lagliga magten, som krälver aktning
och hörsamhet».
»Vid mötandet af yttre flender lärer väl ingen finnas, som
icke erkänner nyttan af att ega en befolkning, der hvarje man
är soldat».
»Att dina grunder för arméens organisation icke rönt större
sympatier, har många orsaker, och, som du yttrar, det felas
public-spirit. Denna brist, uppkommen bos en del genom svårigheten
att arbeta sig utur den dy, hvaruti de blifvit nedtryckte
genom allt för ojemnt fördelade skatter och deraf följande fattigdom
och genom det fullkomliga omyndighetstilllstånd, hvaruti
de hållits, och hos en del genom för mycket gynnande prerogativer,
derigenom de fästas vid det beståndande och eggas att
undandraga en stödjande hand för de förra, torde icke så lätt
kunna afhjelpas, förr än genom handläggande al kommunalbestyr
tankan blifvit väckt på möjligheten och billigheten deruti, att
hvar och en i sin molm bidrager dertill att staten blifver väl
styrd. Den största mängden af jordbrukare, som genom den
ojernna skattefördelningen och vacklande handelsförhållanden
blifvit mångdubbelt tryckt, har, oaktadt långvarig fred, icke kunnat
färvärfva något allmänt välstånd, som kan göra dem villige
till uppoffringar i pekuniärt afseende, och som genom det omynH.
I. 34
530
Den 20 December.
dighetstillstånd, hvaruti de hållits, blifvit i hög grad egoister och
icke kunnat vinna någon lyftning i intellektuel hänseende, som
lif var till uppoffrande af egen beqvämlighet för förvärfvande af
ett betryggadt sarnfundslif. Dessa hafva visat ohåg och oförmåga
alt nästan ensamma underhålla en tillräcklig stående armée,
och ovilja lör allmänna beväringspligten — inan må icke domina
deni för hårdt lör det.»
»Af beundran för förfäders tapperhet och uppoffrande sjelfförsakelse
och af hemlig skamkänsla för egen sjelfviskhet, under
det man vill behålla skenet af varm fosterlandskärlek, kommer
sqvadronaderna med vackra ord orri nationens gripande (ill vapen
i massa, om nöden det kräfver. Det ömkliga och orimliga i
att ställa en nation i det redlösa skick, att den, snart sagdt, måste
låta slagta sig, om den vill försöka att försvara sig mot en
mägtig och öfvermodig fiende, derpå tänka de icke. Då det är
fråga om att bereda sig för striden, då har bonden, såsom
materialist, icke tid och hrrn, såsom förr fri, icke vilja att deltaga
i öfningarne. Då fienden står för dörren, då går det som
med studenternas löfte att strida för skandinavismen; rop på
vapen höras, men ingen vill bära deni — om det finnes några.
— Man blyges måhända då icke att bönfalla om hjelp af andra
eller att tigga om förbarmande af våldskräktaren — och så
långt skulle då egoismen, okunnighet och låghet hafva sänkt
en nation, förr van att icke frukta sina flender, men vanäran.
»
»Nationens representanter, hvilka borde vara upphöjda öfver
allt småsinne ocfi endast skåda tingen från en högre synpunkt
och befästa fäderneslandets framtid, hafva vid granskningen
af förslaget till ändrad organisation af landtlörsvaret, blifvit
plågade af starka spasmodiska ryckningar med åtföljande slapphet,
sorn skulle ett nervslag träffat dem, och de hafva framkrystat
ett utlåtande, som gaf dem uppskof. Den, som vinner tid, vinner
allt, är ett gammalt ordspråk, men, då tiden vinnes å ena sidan,
behöfver den derföre icke förloras å den andra. Förändring i
landtförsvarets organisation är behöflig och saken kan icke falla.
Då jag anser de hufvudgrunder, hvilka du utvecklat i ditt första
förslag, lör de säkraste till vinnande af ett pålitligt försvar, och
detta förslag, med några modifikationer, dem jag af otillräcklig
sakkännedom icke vågar bedömma, måhända framdeles kunnat
genomdrifvas, och då ditt sista förslag till en del är i strid med
det förra, så tror jag det hade varit bättre och lyckligare för
landet och för framgången af reorganisationen, om du stått fast
vid ditt birsta förslag och någon annan med förmåga och nit
framträdt för att modifiera detsamma. Ehuru du i dina några
ord uttryckligen säger, att du anser ditt första förslag för det
enda rätta, och framlagt detta sednare endast för att vinna
någon förbättring, då svmpatbier saknas för det förra, blifver det
dock uttydt som ansåg du det sjelf för outförbart, och du kan
icke heller strida för båda, utan måste inskränka dig tiil det
sednare eller det sämre. Ursäkta uttrycket! deraf ser du hur
Deu 20 December.
531
jag finner det i jemförelse med det förra. Någon förbättring af
det närvarande synes det i alla fall vara och måhända kan det
lättare genomdrifvas, om penningarna räcka till, blott det icke
afklipper ytterligare förbättringar för en mansålder.»
Slutligen vill jag icke lenina oanmärkt, såsom ett ännu
ytterligare stöd för mitt påstående, att förhållandet med mina
organisations-förslag är ovanligt och fullt berättigar dem att
åtminstone blifva granskade af sakkunnige män, som stå uti ett
helt annat ansvar för sitt officielt afgifna omdöme än ett Riksdags-Utsk.
för hvad det yttrar. Om man nemi. får sätta tro
till tidningsuppgifter — något hvartill jag icke eger synnerlig
anledning — så har jag genom sådana erfarit, att Noriges närvarande
Storthing antagit och beslutat, att till en början Norska
infanteriet skall erhålla en sådan organisation, som fullt
öfverensstämmer med hvad mina lörslager i sagda afseende innefatta,
d. v. s. att infanteriet skall uteslutande bestå af inskrifne,
sorn, efter undergången rekrytbildning, korpsvis skola indragas
till vexelvis garnisonstjenstgöring.
Såsom skäl för Utsk:ts yttrade åsigt, att någon uppmärksamhet
destomindre bör fästas vid min, i öfverensstämmelse med
Rorgare- och Bonde-St:ns påyrkande, gjorda begäran, att få mina
organisations-förslag genom af K. M. anbefald åtgärd granskade
och yttrandet häröfver R. St:r meddeladt, anför Utsk:t helt
naivt, »att man får antaga, det nämnde förslag, såsom till trycket
befordrade» — detta är, i parenthes sagdt, icke enligt med sanna
förhållandet, som redan anmärkt blifvit; endast det vid 1847 års
riksdag afgifna förslaget har af mig till tryck blifvit befordradt
— »äro tillräckligt bekanta för de män, som fått sig uppdraget
att föreslå förändringar i organisation af landets försvar.»
Vid anförandet af detta moliv, har Utsk:t, vid sin knapphändiga
och ofullständiga behandling af min motion, förbisett
en invändning, som i allo omintetgör detsamma. Man kan
alltför väl antaga, att dessa af Utsk:t omförmälte »män», så
framt ett officielt, med ansvar förenadt, af förutgången granskning
motiveradt yttrande af dem blefve alTordradt, icke skulle
kunna fördöma allt hvad mina förslag specielt innehålla, med
hänseende till: Landtförsvars-departementets med tillhörande
3:ne Expeditioners sammansättning och åligganden ; Arméens
Pröfningskomiléer; Generalitetet; General-Staben; Arméens sammansättning
till vapen, fördelning i korpser och förläggning;
Arméens befordringslagar; Arméens rekrytering, aflöning, proviantering,
fouragering, inqvartering, beväpning, beklädnad, utredning,
tross, remontering, permittering, öfnin.'ar, inspektioner
och mönstringar, själavård och pensionering; Arméens förvaltningsdirektioner
o. s. v., ty äfven om deras åsigter i flera eller
färre delar skulle strida mot mina, måste de i antydt afseende
lemna dem åsido, och endast låta fakta tala. Men orri deremot
den af mig begärda granskningen och det deraf föranledda officiela
yttrandet öfver hvart och ett af förenämnde ämnen särskildt,
icke skulle komma att ega rum, så uppstår ju helt en
-
332
Den 20 December.
keit det förhållande, att dessa »män» i deras blifvande betänkande
icke ens behöfva fästa sig vid något, långt mindre vid
alla af bär uppgifna vigtiga och magtpåliggande ämnen, synnerligast
som de icke i sin beda utsträckning utgöra föremål
för det åt dem lemnade uppdraget, utan kunna de i stället med
fullkomlig latitude gå tillväga, antingen de vilja upptaga eller
helt och hållet ignorera hvad mina organisations-förslag inne
fatta.
Utan alt i förevarande afseende behöfva tillägga något
vidare eller ingå uti specialiteter, är jag öfvertvgad, att hvar
och en skall finna det haltlösa i Utsk:ts omordade motiv
till afslag af min motion.
Såsom ytterligare motiv för afslag har Utsk:t anfört
något, som påminner om »halmstrået» för den i sjönöd stadde.
Utsk:t säger nemligen, »att ingenting förhindrar mig att
sjelf lill K. M. inlemna mina organisation s-förslag.» Har detta
yttrande afseende på K. M., såsom ena statsmagten, så vet,
åtminstone borde Utsk:t, om icke af annat än genom min
motion, veta, alt med de underdåniga skrivelser, sorn Borgareoch
Bonde-St:n vid 1850 års riksdag alläto med anledning af
mina organisations-förslag, så biel, på sätt i det föregående anförda
Utsk:s-Betänk:t N:o 19 omförmäles, åtminstone det ena
förslaget — det om hvars tillvaro Utskit visat sig sväfva i
okunnighet, ehuru det medföljt motions-remissen från R. o.
Ad. — bilögadt de underd. skrifvelserna. Har yttrandet åter
afseende på K. M., såsom Konung, så har den lemnade »avis
au leeteur» varit öfverflödig. Redan innan något af mina organisations-lörslag
ingåfvos lill K. St:r och gjordes till föremål
för dess åtgöranden och öfverläggningar, så uppfyllde jag min
lojala skyldighet att dem till Konungen i underdånighet öfverlemna;
hvarvid Konungen hade nåden tillåta mig personligen
för sig i flera séancer föredraga det år 1847 algifna förslaget,
samt låta mig genom departements-chefen nådigst förklara, »att
Han, Konungen, hade ingenting emot, att jag fullföljde min tillkännagilna
afsigt, att sagde förslag till R. Stms pröfning öfverlemna.»
Hvad 2:dra punkten i Utsk:ts Betänk, angår, så äro de för
afslag anförde motiver af samma egenskap sorn dem, hvilka
anfördes, då det gällde lista punkten. Genom en förändrad
korps-indelning på grund af flera korpsers sammanslagning,
genom Kavalleris afsittning (Smålands hussarers), genom Infanteris
uppsittning (Westgötha regementes) iri. m., måste en
minskning i det ölverflödiga antalet korps-chefer bestämdt inträffa.
En blick på kartan öfver regementernas förläggning, och som
i detta hänseende utvisar ett verkligt »samelsuriurn», sammanlagdt
med den högst olika numerär, hvaraf flera regementer och
korpser med samma regements-offlcers-cadre nu bestå, bestyrker
hvad jag angående den behöfliga korps-indelningen antydt.
Af denna anledning har jag ansett att med korps-chefers definitiva
tillsättande bör anstå, till dess landtlörsvars-komitén afgilvit
sitt betänkande och de båda statsmakterna fattat sitt
beslut. Tillsättandet af nämnde befattningar, på sätt nu till
-
Den 20 December.
533
vägagår, komme blott att onödigtvis belasta pensions- och allmänna
indragnings-staterne.
Att regements- och korps-chefer innehafva förtroende-embeten,
hvarifrån de af Konungen kunna skiljas, dock i öfverensstämmelse
med 35:te §:n R. F., d. v. s. när rikets tjenst
det lordrar; detta känner jag likaväl som Utsk:t, — men lör
ett dylikt skiljande Irån tjensten erfordras skäl, som departements-chefen
eger pröfva i enlighet med 38:de §:n R. F. Häraf
kan således icke hemtas anledning till förklarad obehöflighet
af hvad jag föreslagit, som alser besparing och rikets sannskyldiga
nytta, utan att behöfva tillgripa det konungsliga entlednings-prerogativet.
Att en major eller öfverste-löjtnant förordnas
att tillsvidare föra regements-befälet med chefs magt
och myndighet, kan jag icke inse skulle föranleda hvad Utsk:t
påstått, eller att »en stor del lägre grader endast på tillförordnande
skulle kunna tillsättas.» Det är icke längesedan som
Uplands regemente kommenderades af en med chefs magt och
myndighet utrustad major på stat, och detta en lång tid. Icke
föranledde detta att de lägre graderna vid detta regemente blefvo
tillsatte endast på tillsvidare förordnande. Huru många
gardes-kaptener blifva icke förordnade att bestrida majors tjenst;
icke blir deraf följden att kaptener o. s. v. tdlsättas på tillsvidare
förordnande. J)å Utsk:t inom sig icke saknar ledamöter,
som äro militärer, bland dem ordföranden, så hade icke ett
dylikt skäl bort kunna framkastas. Det enda, jag förbisåg i min
motion, för att uppnå hvad som afses, var yrkandet, att alla
befattningar inom samma vapen, hvarå fulimagter utlärdas, borde
tillsvidare utnämnas endast till graden, utan att bestämma
regementet eller korpsen, hvarvid tjenst skulle förrättas.
Hvad militär-befälhafvare-iristitutionen angår, såsom den
nu är beskaffad, så är känd sak så godt som bevittnad. Och
i följd deraf anser jag obehöfligt anföra några skäl för hvad
jag löreslagit. Jag vill blott fästa uppmärksamheten på nämnde
institutions menliga påföljd, då regements-chefen, på hvars
ansvar regementets tjenstbarhet ensamt hvilar, ofta ser sina
belördrings-förslager omintetgjorda genom militär-befälhafvarens
inverkan. Att militär-befälhafvare-institutionen är att anse som
en dyr pensions-inrättning, vill jag äfven med ett i ögonen fallande
exempel bevisa. Vi ega en komité, tillsatt för att ordna
vårt landtlörsvar. Finnes likväl ibland ledamöterne, icke
ens såsom ordförande, någon af våra på stat varande generaler?
Nej — troligen af något skäl, som icke talar för deras
tjenstbarhet. I hvarje annat land, som eger generaler inom
sin armée, vågar jag påstå, att ett sådant förhållande icke
skulle inträffat. Hos oss deremot är ordförandeskapet i nämnde
komité uppdraget åt en civil myndighet — Ofverståthållaren
i Stockholml Jag anför dock icke detta såsom något
klander mot denne person. Jag känner honom sedan lång
tid tillbaka, och erkänner med största beredvillighet och sann
öfvertygelse, att han är en utmärkt personlighet.
534
Den 20 December.
Selinn jas i det föregående sökt och, som jag förmodar,
lyckats ådagalägga, att mitt i början af detta anförande gjorda
påslående, det Allm. Besv.- o. Ekon.-Utslcts sätt att behandla
min motion gifvit anledning till både förundran och klander,
»var välgrundad!», så får jag, under åberopande af hvad jag
redan yttrat med hänseende till för handen varande, af vår
ståndsrepresentation föranledda omständigheter, förklara, att jag
icke ämnar, på grund af de belysningar och uppgifter, som af
mig här blifvit lemnade, belasta R. o. Ad:s protokoll med nå
got
yrkande, hvarken om gillande, afslag eller återremiss af
det föredragna Utsk:s-Betänk:t, utan får R. o. Ad. deröfver
besluta, som det för godt synes, dock med förbehållen rätt för
mig, att, med hänseende till det blifvande beslutet, vidtaga hvad
mig grundlagsenlig! tillkommer. Jag ber endast att till hvad
som förekommit få tillägga:
att ett sädeskorn må vara aldrig så kärnfullt, aldrig så
fröbart, så erfordras alltid tid för att det skall skjuta brodd.
Ar väderleken gynnsam och jordmånen god, sker broddsätfningen
fortare än i motsatt fall. Idéer och yttrade åsigter äro
äfven att anse såsom utsädeskorn, och såsom sådane betraktar
jag äfven mina förslag och åtgöranden till landtförsvarets ändamålsenliga
organisation, hvilka hafva utgjort föremålet för
min verksamhet under de kraftfullaste åren af min mannaålder.
Ehuru missgynnande omständigheter hafva fördriijt deras broddsättning,
har denna likväl nu inträffat, och är jag fast öfvertvgad,
att under de förändrade förhållanden, som måste vara
att snart förvänta, så skola broddarne ofördröjligen förvandlas
till strån med, till ett älskadt fosterlands lycka och sjelfbestånd,
fruktbärande ax.
Hr af Klint, Erik Magnus: Under afhörandet utaf slutet
af Hr Stjernsvärds yttrande har jag börjat draga i betänk.,
huruvida icke ett stillatigande å min sida varit det lämpligaste
förfaringsättet och rätta svaromålet; men då jag redan dessförinnan
begärt ordet, vili jag likväl yttra några ord med anledning
af åtskilliga utaf de anmärkningar, som nu blifvit mot
Utsk:ts förslag i ämnet framstälda. Dervid skall jag bjuda till
att hålla mig vid saken, samt att icke öfverskrida de gränser,
som jag anser all grannlagenhet fordra.
Att motionären icke sjelf gillar Utsk:ts Betänk., är ett förhållande,
som ingalunda förvånar mig. Detta ogillande har nemligen
en temligen naturlig förklaringsgrund i författare-egenkärleken,
som vanligen, då den blifvit sårad, icke med nog klar
och oförvillad blick bedömmer egna förslag. Hvar och en annan
person, som behagar genomläsa motionen och vill opartiskt
bedömma densamma, skall dock, — jag vågar hysa den
förhoppningen, — omfatta den åsigt i frågan, hvartill Utsk:t
kommit.
Frågan gäller här icke att afgöra, huruvida Hr Stjernsvärds
vid 1847 och 1850 årens riksdagar afgifna förslag till förän
-
Den 20 December.
535
drud organisation af landlförsvaret kunna vara nyttiga och
tillämpliga på Svenska förhållanden. Hvad sorn här utgör föremål
lör R. o. Ad:s öfverläggning, är motionärens hemställan, att
R. St:r måtte till K. M. öfverlemna de af motionären vid nämnde
riksdagar afgifna förslag till förändrad organisation af landtförsvaret.
med nriderd. anhållan, att den för detta försvars ordnande
af K. M. förordnade komité måtte anbefallas att, i hvarje
ämne för sig, granska såväl berörde förslag, som de mer omfattande
förslag till förändring eller tillökning i landtlörsvarel, hvilka
vid innevjde riksdag inotn de olika Riks-Stånden blifva väckta,
samt till K. M. inkomma med fullständiga yttranden deröfver,
för att R. St:r vid nästa riksdag, i sammanhang med komiténs
eget Retänk., delgifvas.
Huruvida det skulle vara skäl att, ifall R. St:r gillade de
grunder, som äro uttryckta uti något af förev:de förslag till arméens
organisation, öfverlemna ett sådant förslag till K. M., med
lind. anhållan, att komitén måtte anbefallas granska detsamma och
utlåta sig deröfver, derom vill jag icke yttra mig; men hvad
man kan antaga som ganska säkert är, att ett dylikt förfaringssätt
i väsendtlig mån skulle försena komiterades arbete. Men
nu äro dessa grunder långt ifrån godkända af R. St:r. Hvad
skulle, vid sådant förhållande, följden blifva deraf, att de i ämnet
under riksdagens lopp väckta förslag till komitén öfverlemnades?
Jo, att komitén måste granska och utlåta sig öfver förslag,
hvilka kanske hvarken komiténs ledamöter eller någon annan
menniska gillade.
Man har talat om kostnadsbesparing, såsom en följd af motionens
tillämpning. Att en slik åtgärd skulle lända till någon
besparing för staten, kan man väl icke rimligen föreställa sig;
ty, på sätt jag redan förut sökt ådagalägga, skulle antagligen
den enda följden häraf blifva ett försenande af komiténs
arbeten.
Min öfvertygelse är således, att Utsk:t haft all skälig anledning
att tillvägagå på sätt nu skett; och tillstyrker jag alltså
bifall till den uti l:sta punkten gjorda hemställan.
Annn mer skäl synes mig lörefinnas till afstyrkande af den
andra delen utaf Hr Stjernsvärds nu omhandlade motion. Ett
bifall till densamma skulle nemi. vara ett åsidosättande eller
förnekande af all militärisk ordning. Jag vill derföre icke bestrida,
att tillfällen gifvas, då statens intressen få gå framför
den enskildes. Statens tjenare böra underkasta sig uppoffringar,
då ett högre mål, — det allmännas bästa, — sådant fordrar;
detta är en sanning, som jag för ingen del vill bestrida; men
hvad jag ovilkorligen mäste bestrida, är att man, utan att
vinna detta högre mål, åsidosätter de billiga fordringar hvar och
en statens tjenare bar på framtida bergning af staten, isynnerhet
som ett rättvist aktgifvande på dessa fordringar står
uti den fullkomligaste öfverensstämmelse med statens eget
intresse.
536
Den 20 December.
Huru skulle det tillgå att tillsvidare förordna chefsplatser
genom uppfattning gradvis? Örn detta skulle ega ruin med den
äldsta inom hvarje grad, finnes något skäl att antaga, det statens
fördel genom en slik åtgärd skulle beredas? Skall åter denna
uppflytt ning verkställas utom tur, hemställer sig, huruvida
sådant skäligen bör låta kunna sig verkställas, utan att man gifver
futlmagt åt den som sålunda tillförordnas.
Vid dessa förhållanden anser äfven jag mig ega fullgiltig
anledning att afstyrka allt afseende jemväl å den sednare delen
af motionen.
Gr. af Ugglas, Ludvig: Afven jag för min de! instämmer
uti den siste talarens yrkande på bifall till Utsk:ts förslag,
enär jag anser de uti förevarande, af Hr Stjernsvärd väckte motion
föreslagna åtgärder vara både öfverflödiga och opraktiska.
Motionären har lagt mycken vigt deruppå, att hans förslag,
för detsammas fullständiga granskning, skulle nu öfverlemnas åt
den komité, sorn, enligt motionärens egna ord, hade genom sin
ställning ansvar för hvad den yttrade. Enligt min åsigt har
dock den värde talaren allt för mycket begränsat detta ansvar.
Af en komité, sådan som den nu lör landtförsvarets angelägenheter
tillsatta, har man nemi. ovilkorlig rätt att fordra kännedom om —
och till följd derutaf äfven pröfning af—hvarje vigtigare tanke och
förslag, som rörande dessa angelägenheter blifvit uttalad eller
framlagd. Härutaf följer äfven, att komitén måste bära ansvar icke
allenast för hvad den yttrar och föreslår, utan äfven för hvad af
vigt den uraktlåter att uppmärksamma; så ock att, jemte framläggande
och utveckling af de skäl, på hvilka komitén stöder
sina algifvande förslag, äfven måste framhållas de fel och brister,
som anses vidlåda andra, desamma motsatta, eller derifrån
afvikande, äfvensom de olägenheter, som af dessas antagande
skulle uppstå.
Att, vid en sådan uppfattning, de af Hr Stjernsvärd vid slika
tillfällen afgifna förslag icke kunna komma att förbises, är
gifvet, ehuru granskningen af desamma torde sko under annan
form, än han nu begärt, och som, utan att sakna den fullständighet,
som för frågornas belysning är nödvändig, för komitén
blifver mindre tidsödande.
Då Hr Stjernsvärd så mycket åberopat sig deruppå att hans
åsigter tillförene tillvunnit sig bifall och understöd af Borgareocli
Bonde-St:n, torde jag slutligen få fästa hans uppmärksamhet
å den sig företeende omständighet, att ingen reservant inom
Utsk:t, vid frågans nuvarande stadium, uppträdt för att yrka bifall
till denna hans motion i ämnet. Månne icke såsom en naturlig
förklaring af denna skenbara motstridighet kan få antagas
att, sedan numera en komité för frågornas utredning blifvit
tillsatt, olvannämnde 2:ne Stånd insett att ett nytt stadium
inträdt, som gjorde lämpligt att tills vidare åtminstone ej något
ytterliga vidgöra.
Jag afstyrker bifall till Hr Stjernsvärds motion.
Den 20 Decemoer.
537
Frih. af Schmidt, Georg: De bägge föregående talarne
hafva i sak besvarat Hr Stjernsvärds anförande. Anledningen
till mitt uppträdande i denna fråga är derföre nu endast att
vederlägga den af motionären mot Ekon.-Utsk:t framkastade beskyllning,
att samma Utsk. icke rätt förfarit mot honom, genom
att behandla denna fråga, innan densamma blifvit tryckt och utdelad
till de respektive Riks-St:ns medlemmar; och då ordföranden
i Ekon.-Utsk:t icke f. n. här är tillstädes, har jag å hans
vägnar velat förklara, det ärendena inom nämnde Utsk. företagas
till pröfning i den ordning de till Utsk:t inkommit; samt att
man således icke utan mannamån kunnat lägga Hr Stjernsvärds
motion å sido till framtida behandling.
Örn man icke inom Utsk:t tillämpat nu af mig angifna system
för målens behandling, utan afvaktat tiden för motionens
tryckning, så skulle ej, på sätt af nummerföljden å Utsk:ts Betänk:n
sig företer, redan 17 Betanien hafva till Stånden inkommit.
Riksdagarna skulle deremot, uti den del, som på Ekon.-  Utsk:t beror, kunna komma att genom ett motsatt förfaringssätt
väsendtligen fördröjas; och Utsk:t kan icke annat än anse
för sin pligt att i början af riksdagen afsluta de ärenden, som
då kunna utarbetas, på det att dessa ärenden icke sedermera
måtte vara, som man säger, i vägen för de öfriga vidlyftiga
och ofta ganska vigtiga mål, som framdeles under riksdagens
lopp från de andra Utsk:n till Riks-St:n inkomma.
På dessa skäl anser jag att Utsk:t äfven till formen fullkomligt
rigtigt behandlat denna fråga.
Sedan öfverläggningen ansetts härmed afslutad samt Hr Gr.
o. Landtm, yttrat, att derunder ej algifvits något annat bestämdt
yrkande än å bifall till Utsk:ts förev:de hemställan, blef propos.
derå framställd och med ja besvarad.
Utsk:ts afstyrkan af allt afseende å motionens sednare del.
Hr Stjernsvärd: Jag har redan i mitt förra anförande
fullständigt uttalat mina åsigter i ämnet; och vill derföre ej göra
mig skyldig till en tavtologi, genom att återupprepa de skäl
för mitt förslag, hvilka af mig vid början af denna debatt blifvit
framställda; meri anser mig dock ej kunna uraktlåta att till
besvarande upptaga några af de anmärkningar, som af föregående
talare blifvit anförda.
Hr af Klint har såsom olämpligt bedömt mitt förev:de förslag,
att komitérade skulle granska såväl min motion i ämnet
sorn de öfrige vid detta riksmöte i enahanda rigtning, särskildt
af Hrr Blanche och Ridderstad, afgifva motioner. Efter mitt
förmenande erfordra jemväl sistnämnde motioner en den skyndsammaste
handläggning; — men det skulle dock vara mest välbetänkt,
om man, oaktadt nvssberörde förhållande och de syrnpathier,
nämnde motioner ega, hänskjöt desammas pröfning till
komiterade och, för det fall de värde motionärerna under tiden
538
Den 20 December.
eftersporde, huru med omhandlade frågor avancerade, till svar
meddelade, att de finge afbida den tid, då komiterade hunnit i
behörig ordning behandla och pröfva dessa ärenden. En sådan
åtgärd skulle åtminstone jag, för min del, finna fullkomligt
rättsenlig.
Samma talare har vidare klandrat mitt förslag ang:de t. v.
förordnanden. Det är icke längre sedan än igår som jag läste
ett Betänk, af Ekon.-Utsk:t ang:de Smålands Imsar-regementes
afsittning, hvilket synes mig temligen tydligt ådagalägga,
hurusom en dylig åtgärd torde vid åtskilliga fall vara särdeles
af hehofvet påkallad. Af Smålands husar-regementes och grenadier-bataljons
sammanslagning blir nemligen indragningen af en
chefsplats en ovilkorlig följd.
Då Hr af Klint i långvariga tider varit tjensteman i kommando-expedition,
har det sannerligen icke kunnat annat än förvåna
mig att han velat försvara Utsk:ts påstående, att tillsättandet
t. v. af chefsplatserna skulle fordra tillsättande t. v. jemväl
af lägre grader. Huru ofta är icke t. ex. chefen under längre
tider borta; och emellertid sköter närmaste man tjensten. —
Hr af Klints egen tjenst vid regementet har sålunda i långliga
tider blifvit bestridd. Hr af Klint har sagt, att motivet till
mitt uppträdande med begäran att få mina förslag granskade,
torde få sökas i författare-egenkärlek. Som svar får jag nämna,
att det är alltid något alt kunna uppträda såsom författare, —
något, som icke ligger mig till melin. Mig vetterligen har Hr
af Klint aldrig gjort det. Den kärlek, som dikterar dess uppträdande,
är således af annan natur, men jag lemnar analysen
deraf åtsido.
Gr. af Ugglas har yttrat, att komitén ©tvifvelaktigt, i följd
af dess uppdrag, kommer att taga del utaf och behandla ifrågav:de
förslag. Dervid torde jag dock få erinra, att flera af de
utaf mig omhandlade ämnen, t. ex. angrde arméens befordringslagar,
icke ingå uti de till samma komité, i följd af nämnde förut
tilldelade uppdrag, hörande ärenden.
I öfrigt och då man här ordat derom och velat framkasta,
att mitt förslag i ämnet för sin förra framgång endast haft att
tacka de sympathier derför, som yttrat sig hos Borgare- och
Bonde-St:n, har jag ansett mig skyldig tillbakavisa ett dylikt påstående
genom erinran derom, att här å detta rum, bland andra,
Gr. Anckarsvärd, samt Generalen Gr. Löwenhjelm m. fl., hvilka
uti andra fall omfattade de mest diametralt motsatta åsigter,
yttrat sig för förslaget; och ansågo detsamma förtjent af en
närmare granskning. (Se R. o. Ad:s protokoller vid 1850 års
riksdag).
Gr. af Ugglas: Jag har endast velat säga några få ord
med ani. af Hr Stjernsvärds sednaste yttrande, att det icke
skulle vara en nödvändig följd af chefsplatsernas förestående
genom tillförordnad, att sålunda äfven inom lägre grader måste
fortgå.
Den 20 December.
539
Hetta kan visserligen ej behöfvas, för så framt man kan
ålägga en person att sköta på en gång två tjenster; men ett sådant
åläggande tror jag svårligen kan försiggå, med mindre än
att den tillförordnade sjelf så för godt finner.
Vidare må anmärkas, att, för den händelse något förslag
i ämnet framlades af komilén oell detsamma af Regeringen till
principen godkändes, samt om, i sammanhang med nämnde förslag,
frågan om indragning af en del platser skulle anmälas
såsom verkställbar, intet hinder möter för Regeringen att, utan
afvaktande af Ständernas yttrande i frågan, vidtaga erforderliga
förberedande åtgärder. Till ett bevis uppå icke allenast att
sålunda kan tillgå, utan ock tillgår, får jag åberopa förhållandet
med Krigs-Collegium och dess styrelse, i afseende hvarå ett
beslut ad interim blifvit af Regeringen fattadt utan afvaktan
af samma Collegii i fråga varande omorganisation.
Med dylika exempel för ögonen skulle jag finna det vara
mindre välbetänkt att vidtaga den af Hr Stjernsvärd nu yrkade
åtgärd; — och detta så mycket mer, som merberörde förslags
genomförande onekligen i vissa delar skulle medföra verkliga
olägenheter.
Jag yrkar bifall till Utskds förslag.
Hr Stjernsvärd: Utaf Gr. af Ugglas’ senaste yttrande
finner jag mig uppkallad att tillägga några ord i ämnet, hvilka
jag dock skall söka att i största korthet affatla.
Antingen har jag i detta fall icke förstått den värde talaren,
eller ock har samme ledamot icke uppfattat min mening i
denna del af frågan; och i hvilkendera händelsen som helst,
torde en förklaring af hvad jag förut anfört, nu vara af nöden.
Beinälde Gr. har sagt, att genom bifall till mitt förev:de
förslag i afs. å tills vidare tillsättande af embeten, skulle den
olägenheten kunna uppkomma, att en person måste innehafva
två tjenster; men. Mina Hrr! en person, som blir förordnad att
sköta en högre tjenst, upphör ju på samma gång att bestrida
den lägre. Icke sköter den person iöjtnantstjenst, som blir befordrad
till kapten i reg:tet? Om t. ex., på sätt här är i fråga,
äldste majoren skulle med chefs magt och myndighet sköta regementet,
så må man ihågkomma att det vid de indelta reg:tena
finnes 3 majorer, af hvilka ganska väl, utan ringaste olägenhet
för tjensten, Uste majoren kan tillförordnas att föra regementsbefälet,
utan att derföre en kapten behöfver förordnas att tjenstgöra
såsom major.
Tillsvidare-förordnanden för kaptener och löjtnanter torde
sålunda bär hvarken vara ifrågaställa eller behöfiiga, i händelse
Uste majoren skulle uppdragas föra regements-be fälet med
chefs magt och myndighet.
Ofverläggningen förklarades härefter slutad och Utsk:ts yttrande
blef, uppå framställd propos., af R. o, Ad. bifallet.
540
Den 20 December.
Hr Stjernsvärd: På grund af hvad jag redan i mitt första
yttrande anfört ang:de reserverande af min grundlagsenliga
rätt alt erhålla samma mitt yttrande Med-Stånden kommuniceradt,
får jag, med nedläggande af min reservation mot R. o. Ad:s
nu fattade beslut, anhålla, att samma min reservation, jemte förberörde
yttrande, måtte på ofvan angilna sätt de öfrige Stånden
meddelas, sedan jag till Riddarh.-Sekreteraren inlemnat det
i Grundlagen uti berörde hänseende föreskrifne antal exemplar.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att sedan Hr Stjernsvärd till
kansliet afiemnat det föreskrifna antalet exemplar af sitt ifrågav:de
anförande, skulle detsamma, såsom Hr Stjernsvärds reservation
emot R. o. Ad:s nyss fattade beslut, de öfriga Riks-Stånden
delgifvas.
Föredrogs ånyo Allm. Resv.- o. Ekon.-Utsk:ts d. 13:deoch
17:de d:s bordlagde Betänk. N:o 9, i ani. af vackt motion (N:o
190) om åtgärders vidtagande till beredande af sysselsättning
och arbetsförtjenst åt manskapet vid de värfvade trupperne.
Hr von Paykull, Lars Gustaf: Det torde vara en temligen
känd sak, som åtminstone icke kan bestridas af dem,
som tjenstgöra vid de värfvade regementena, att oordningar der
ofta förekomma bland manskapet. I följd deraf skulle det väl
ock vara särdeles önskvärdt, att i berörde förhållande kunna
åstadkomma någon väsendtlig förändring; och jag kan icke föreställa
mig annat, än att hvar och en, som har att göra med
detta manskap, måste, i likhet med mig, önska att vinna samma
mål. Sjelf har jag under loppet af flera år tjenstgjort å
orter, der värfvade regementen varit förlagde, eller å sådan korps,
och vid alla dessa garnisons-orter funnit behöfligheten af några
genomgripande åtgärder i detta hänseende vara särdeles i ögonen
fallande. De åtgärder, som i detta fall kunna ifrågasättas,
äro, dels att uppfostra de värfvade soldaterna till exercisvanda
soldater, korporaler och underofficerare samt sedermera utplantera
dem på den indelta arméen; dels ock att förbehålla vissa
lägre civila befattningar, som skulle kunna skötas af äldre uttjenta
soldater, åt dem, som vid reg:tena utmärkt sig för duglighet
och ordentlighet, fastän de icke passat till befäl; dels
slutligen att vid alla tillfällen, då soldaterna äro lediga från sin
direkta tjenstgöring, använda dem såsom arbetare. Visserligen
anser jag att en hastigare omsättning vid dessa regementen
skulle, för befrämjande af de värfvade soldaternas bästa, vara
särdeles nyttig; men hvad som i lörstberörde fall lägger ett väsendtligt
hinder i vägen är, att det säkert skulle visa sig vara
en tor svårighet att kunna förmå rust- och rothållare att såsom
indelta soldater eller korporaler i sin tjenst mottaga sådana
karlar, sorn förut tjent vid ett värfvadt regemente. Anledningen
härtill är otvifvelaktigt den, att andan och sedligheten
Den 20 December.
541
hos gemenskapen vid de värfvade reg:tena verkligen icke är
sådan, som man skulle kunna hafva skäl att önska. Till åtskilliga
lägre civila tjenster, såsom vaktmästare-platser m. il.
dylika befattningar, skulle detta manskap icke vara särdeles
lämpligt; ty så länge man icke är i tillfälle att gifva soldaterna
en jemn sysselsättning, kan man icke heller vänta, att de efter
afskedstagandet skulle vara passande att bestrida sådana tjenster,
der största ordning och punktlighet erfordras, och så länge
soldaterna icke äro vana vid ständigt arbete, kan man icke
hoppas, att de efter erhållet afsked i en hast skola öfvergifva
sina gamla vanor: att förnöta en eller annan dag i lättja och
sysslolöshet. J)å dessutom det ordentligaste och bästa manskapet
befordras till under-officerare och derigenom får sin utkomst;
så kan man icke på dessa befordringar till civila platser
bygga några förhoppningar till förbättrande af manskapets
nuv:de ställning. För öfrigt tilldelar man sådana civila befattningar
företrädesvis åt personer, hvilka, så att säga, ifrån
början äro vana vid denna tjenstgöring.
Det gifves dock tider, då sjelfva den militäriska tjenstgöringen
icke lägger några hinder i vägen för soldaterna att förskaffa
sig enskild arbetsförtjenst. De få då gå ut och söka sig
arbete och förtjenst, hvar de kunna sådan erhålla. Somliga tider
är denria förtjenst ganska god, andra åter mycket dålig.
1 betraktande häraf har jag kommit till den åsigt, att det enda
lämpliga sätt, som finnes att åstadkomma en väsendtlig förbättring
uti nuv:de för dessa soldater ogynnsamma förhållanden,
är att söka förskaffa dem en ständig och jemn sysselsättning.
En sanning är, att dessa karlar äro ganska mycket upptagna;
men emellan vaktdagarne, som vanligen inträffa högst hvar fjerde
dag, aldrig oftare, hafva de dock oftast ett par dagar alldeles
lediga; och under denna tid bör man väl söka bereda dem
tilllälle att i möjligaste måtto förkofra sig. Redan förut bar jag
omnämnt, huruledes manskapet erhåller en högst ojemn arbetsförtjenst.
Den naturliga följden deraf är, att manskapet aldrig
kan veta, om eller huru mycket det kan komma att förtjena
och att det aldrig tager vara på en sådan tillfällig förtjenst. En
sådan osäkerhet rör:de beloppet af arbets-förtjenster skulle icke
ega rum, om icke karlarne städse voro nödsakade att sjelfva
skaffa sig sysselsättning. Helt annorlunda skulle, elter mitt förmenande,
förhållandet blifva, om soldaterna alltid på sina fridagar
hade bestämdt arbete, och om karlarne städse finge sin
vissa gifna betalning derför. Jag kan icke föreställa mig annat
än att manskapet derigenom skulle vänja sig vid ett ordentligt
lif, så väl utom som inom tjensten. Vill man således att soldaterna,
sedan de blifvit utslitna i tjensten, skola duga till någonting
eller hafva någon annan utsigt än att ligga militärförsörjnings-anstalterna
till last, så är nödvändigt, att de skola
ständigt sysselsättas, samt att de få ett bestämdt arbete och en
viss förtjenst, så att de äfven må kunna bespara något till den
tid, då de erhålla afsked.
542
Den 20 December.
Utsk:t har, bland annat, i sitt Betänk, anfydt, det jag skulle
med mitt förslag hafva alsett att bringa soldaterna till likhet
med kronoarbets-korpsens karlar. Jag kan lili förevide fall ej
finna någon annan likhet än den, att de bada skulle arbeta;
men soldaterna skulle erhålla betalning för sitt arbete; och
detta, som jag vill hoppas, i största möjliga måtto, då kronoarbets-korpsen
deremot får så godt som intet betaldt. Hvad
som å andra sidan vid mitt förslag företer sig såsom en fördel,
hvilken icke lärer af någon kunna bestridas, är, att vid
stora arbetslöretag ofta karlarnes anställning i massa just utgör
ett vilkor för deras antagande till arbetet; ty om hvar och en
karl särskildt skall förskaffa sig arbete, går han icke sällan i
mistning om anställning vid sådana större arbetsföretag, der han
aldrig för tjenstgöringens skull kunde infinna sig mer än vissa
dagar i veckan; då deremot, om reg:tet uppgjorde kontrakt
med arbetsgifvaren, ungefär lika många man dagligen kunde
aflemnas, ehuru icke samma karlar för hvarje dag, då de, som
voro i vakttur, alltid voro hindrade.
Vidare säger Utsk:t att, »så vidt Utsk:t erfarit, tillfälle till
arbetsförtjenst icke saknas å de orter, der värfvade trupper äro
förlagda.» Detta kan visserligen vara sannt, hvad förhållandet
i Stockholm beträffar, ehuru det tillfälliga arbete, sorn soldaten
kan söka sig, ofta betalas ganska lågt; hvarföre han också ej
så sällan heldre h. o. h. försummar att arbeta, än gör det, för
en dagspenning, som lian anser alltför ringa; men så är icke
förhållandet öfverallt annorstädes, t. ex. vid de artilleri-kompanier
eller kommenderingar af öfrige regementen, som äro lörlagde
vid våra fästningar. Jag tror ej att artilleristerna vid
Carlsborg, Waxholm och Carlsten under vintermånaderna hafva
någon särskild arbetsförtjenst; åtminstone har jag aldrig sett
att så varit händelsen; och likväl är jag öfvertygad, att våra
artillerister vid depöt-kompanierna ganska val skulle kunna användas
vid fästningsbyggnads-arbetena, der sådana pågå under
en god del af året, d. v. s. nio månaders tid. Den öfriga delen
af året må i behörig ordning h. o. h. egnas åt öfning i
exercis.
Skulle längre exercistid erfordras, måste arbetstiden naturligtvis
inskränkas, då den militära tjenstgöringen för en soldat
går framför allt annat; men då ledighet nu finnes 2 till 4 dagar
i veckan, anser jag icke blott onödigt, utan äfven skadligt,
att soldaterna skola tillbringa så mycken tid i sysslolöshet.
Om det blefve ett vedertaget bruk, att soldaterna vid de värfvade
regementerna användes vid större arbetsföretag, tror jag,
att detta skulle blifva ganska nyttigt äfven för staten sjelf.
Jag är förvissad derom, att det för sådant fall skulle blifva
mycket lättare än nu att vid dessa regementen erhålla dugligt
folk, samt att en stor del af de oordningar, som under nuvarande
förhållanden dersammastädes äro rådande, dymedelst
skulle blifva för framtiden undanröjda.
På dessa skäl anhåller jag om återremiss.
Den 20 December.
543
Hr af Klint, Erik Magnus: Det verkligen välmenande
uti motionärens förslag har ingalunda blifvit af Utsk:t förbisedt;
men Utsk:t bar likväl, pä de i Betänk:t uppgifna skäl, ansett
samma förslag olämpligt, samt sålunda icke kunnat dertill tillstyrka
bifall.
Då jag således icke tror att motionärens begäran om återremiss
kan komma att föranleda någon förändring i Utsk:ts
förut fattade beslut, anhåller jag om bifall till Utsk:ts nu föredragna
Betänk.
Frih. Fock, Alexander Georg: Den värde motionären
har i sin afgifna motion föreslagit att för garnisons-regementerna
skolor skulle bildas, der soldaterna kunde erhålla tillfälle
till undervisning.
Vid sådant förhållande anser jag mig icke kunna undgå,
att såsom ett temligen eget förbiseende hos motionären anmärka
detta yrkande på inrättandet af en sak, som redan uti flera år
existerat. Alla under-officerare vid det regemente, jag tillhör,
äfvensom de flesta vid de öfriga regementerna inom Stockholms
garnison, hafva utgått från dylika skolor, och dersammastädes
erhållit en för sitt yrke ganska försvarlig — ja, jag vågar
till och med påstå — god hildning, så att de, när de utgått
på andra regementen, kunnat upprätthålla det anseende, som
de tillförene egt vid sitt eget.
Af det ämne, som nu utgör föremål för R. o. Ad:s öfverläggning,
hemtar jag en giltig anledning, att beklaga den
vana, som hos mången inrotat sig, att i tid och otid slunga
fram förebråelser u ot tonen vid de värfvade regementerna. Man
har i detta fall gått så långt, att man ifrågasatt, huruvida det
skulle vara lämpligt att till annan anställning emottaga en person,
som förut tillhört garnisons-regementernas gemenskap.
Lyckligtvis öfverensstämma dock icke dessa förespeglingar
och uppgifter med verkliga förhållandet. Till stöd för detta
mitt påstående anser jag mig endast behöfva anföra, att det i
Svenska arméen finnas officerare, som utgått ur de värfvade
regernenternas leder.
Motionären har yttrat att, ehuru önskvärdt det vore att
hunna bereda den afskedade värfvade soldaten anställningar,
likväl sådant icke kunde låta sig verkställa, i följd deraf att
sådana platser städse blefve af andra personer upptagna. Med
anledning deraf vill jag omnämna, att ganska ofta korporaler
och underofficerare vid ifrågavarande regementen erhålla platser
såsom poliskonstaplar, äfvensom andra civila beställningar å
landet. Bland jernvägstjenstepersonalen äro redan månge anställde
af f. d. underbefäl i värfvade arméen.
Man har ytterligare påstått, att arbete för denna gemenskap
skulle ofta brista. Hvad de stora garnisonsorterna beträffar,
kan jag, på grund af en längre tids erfarenhet, intyga
att detta icke är händelsen, utan att man der alla tider på
året har ganska godt om arbete. Men motionären har sär
-
544
Den 20 December.
skildt i detta hänseende åberopat förhållandet vid Carlsborg.
Afven detta är ett misstag, ty vid der förlagde hufvudvapendepöt
och verkstäder har det från garnisons-tjensten lediga
manskapet ständig sysselsättning.
Hvad jag likväl anser mig böra nedlägga min allvarliga
protest emot, det är, att artilleristerna användas på samma tid
och ställe till enahanda arbete som kronoarbetskarlar.
Ovilkorlig följd deraf skulle blifva en större svårighet än
nu, såväl att verkställa rekryteringar som ock att sköta kornpagnierna,
d. v. s. inom regementet bibehålla den dersammastädes
nu rådande goda anda.
På dessa skäl anhåller jag, det R. o. Ad. måtte bifalla
Betänk:t.
Hr von Paykull: Den siste värde talaren har yttrat,
att jag i min motion afsett inrättande af skolor för gemenskapen
vid de värfvade regementerna, i ändamål alt sålunda
bilda underofficerare och korporaler, hvilka sedermera kunde
inträda i sistnämnde egenskap vid de indelta regementerna.
Detta är just hvad jag icke sagt, ty jag har nyss anfört
de skäl, hvarföre jag ansett en sådan utplantering af värfvade
soldater på den indelta arméen omöjlig och hvarföre jag kommit
till den åsigt, att de värfvade soldaternas ställning icke kan
förbättras genom att gifva dem torp såsom nummerkarlar på
indelta arméen, sedan de vid den värfvade erhållit nödig mili
tärisk
uppfostran.
Hvad samme talare ytterligare påpekat, nemi. de olägenheter,
som skulle blifva en följd deraf att de å fästningarne
förlagda artilleri-kompaniernas gemenskap således skulle blifva
tvungen att arbeta tillsammans med kronoarbetskarlar, kan väl
vid första påseendet synas ega något skäl för sig; men det
verkliga förhållandet är likväl, att slika fall ofta vid kommenderingar
inträffa, utan att några svårigheter eller olägenheter
deraf löranledas. Dessutom kunna arbetena ganska väl så anordnas.
att arméens gemenskap och kronoarbetskarlarna, uti
olika arbetsfördelningar, arbeta livar lör sig.
Jag bar sjelf en gång under längre tid användt artillerister
till arbete för kronans räkning; och funnit att de arbetat till
fortifikationsbefälets fullkomliga belåtenhet. Deras antal var
denna gång endast 16 stycken, hvilka fortsatte med samma
arbete under en längre tid af året, på det att man ej skulle
behöfva derför anlita en större arbetskommendering. De erhöllo
lika stor betalning, som vanligtvis vid enahanda arbeten
för kronans räkning utbetalas till arbetskommenderingar ur indelta
arméen. Mig synes fördelen af de värfvade soldaternas
användande i massa till dessa arbeten vara obestridlig.
Man frågar kanske, hvarföre icke detta arbetssystem blifvit
tillämpadt å Waxholms fästning, hvarest der förlagda artillerister
obestridligen äro i tillfälle att åtaga sig arbete under
en stor del af året. Såsom skäl dertill har uppgifvits, att manskapet
-
Den 20 December.
545
skåpet å nämnde fästning är timligen slarfvigt folk, som svårligen
kan hållas lill ordentligt dagsarbete oell stadig sysselsättning.
J)e användas visserligen någon gång enligt frivillig
öfverenskommelse, då händelsevis stor brist på folk för liistningsbyggnadsarbetet
inträffat, men lör folkets oorrienlligbets
skull anser arbetsbefälet angenämt, ju förr nian kan undvika
att använda deni. Hvadan kommer sig då denna bårdhet hos
lölket och svårighet att få detsamma att arbeta? Jo. just af
nyssnämnde omständighet, att arbetssystemet dersammastädes
icke tillämpas, d. v. s. att , soldaterna der icke äro vanda vid
arbete, utan bäst trifvas i sysslolöshet.
Men, torde någon spörja, då man eger kännedom derom,
att en sådan hårdhet, i löljd af sysslolöshet, inrotat sig hos
folkel, hvarföre söker man då ej, genom att bereda tillfälle till
ständig arbetsförtjenst, att undanrödja en slik olägenhet? Såsom
skäl härtill är redan förut påpekad obenägenheten hos
vederbörande lör soldaternas sammanblandning med kronoarbetskarlar
m. m.; men äfven ett annat förhållande bidrager uti icke
oväsendtlig mån dertill. Det är, rent ut sagdt, ömheten om
soldaternas munderingar och fruktan att klädespersedlarna skola
under arbetet alltför mycket slitas. Jag kan dock, för min
del, icke finna annat än att det vore långt bättre att låta soldaterna
få arbetskläder, ja — jag vågar påstå det— lill och med
att låta munderingarna förslitas, jin att, genom en uraktlåtenhet
att vidtaga några åtgärder i berörde hänseende, möjligen framdeles
se soldaterna sjelfva på deras ålderdom andligen och
lekamligen förslit na och lörslöade.
Jag yrkar fortfarande på återremiss.
Hr von Knorring, Oscar: Jag har begärt ordet för
att yrka bifall till Utsk:ts Betänk.; men finnér mig dock, af
hvad här under diskussionens lopp förekommit, föranlåten att
rätta ett par misstag, som blifvit begångna af några talare,
hvilka jemväl yttrat sig för bifall till samma Betänk.
Till en början har jag icke kunnat fatta, huru man funnit
någon giltig anledning att ställa de soldater, hvilka, enl.
Hr Payluills förslag, skulle erhålla en jemtll fortgående arbetsförtjenst,
i jemnbredd med kronoarbetskarlar. Motionären har
nend. uttryckt den önskan, att arbete skulle soldaterna beredas
i den mån deras militära tjenstgöring sådant tilläte. Alltså synes
mig en stor skillnad (örefinnas mellan det af motionären
för soldaterna ifrågaställa arbetssättet oell det för kronoarbetskarlarne
nu rådande arbetssystem.
Man har ytterligare påstått, att dessa arbetskommenderingar
skulle vara nedsättande för vapnet. Åtminstone kan man
icke för en slik åsigt hemta något stöd af det vid (lottans station
här i Stockholm i berörde hänseende tillämpade förfaringssätt.
Der är nemligen gemenskapen förbunden att arbeta; och
nämnde matroser kunna väl ej derföre med korrektionister
jeni föras.
H. I. 35
546
Den 20 December.
En annan fråga är, huruvida nu ifrågavarande förslag är
praktiskt. Med fullt erkännande af den värde motionärens uti
det nu omhandlade förslaget ådagalagda goda afsigt, tror jag
dock, alt de praktiska svårigheterna för samma förslags genomförande
icke blifvit af honom tillräckligt uppmärksammade; —
ty utan en total omreglering af nu gällande passevolans-kontrakter
kan åtminstone jag, för min del, icke finna förslaget
utlörbart. Denna min erinran rör isynnerhet förhållandet vid
våra gardes-regementen. Hvad som nemi. der särdeles underlättar
rekryteringar, är hoppet om den större arbetsförtjenst,
hvilken gemenskapen, — man må säga hvad man vill, — dock
för närvarande är i tillfälle att under sin tjenstetid vid gardet
förskallä sig.
Ehuru jag således är af den åsigt, att motionären blifvit
såväl af Utsk-.t som af Frih. Fock missförstådd, kan jag likväl
icke annat än rösta bilall till Utsk:ts hemställan.
Frih. Stjernstedt, Joh. Wilh.: Tvenne föregående talare
hafva redan erkänt den goda sy fl ningen uti förevarande
motion. Med instämmande deruti, får jag uttala den åsigt, att
denna motion ingalunda skulle medföra ytliga verkningar, utan
är alsedd att åstadkomma en verkligen genomgripande nyttig
reform. Motionen har alltså, enl. mitt förmenande, en allvarlig
och djup betydelse; och hade varit värd ett bättre öde än
alt helt och hållet underkännas.
Kändt är att förhållandet vid de värfvade regementerna
icke är sådant, som man skulle ega skäl önska. Nu är frågan,
huru man i berörda hänseende skall, såväl hvad det ekonomiska
som moraliska gebitet beträffar, åstadkomma någon
väsendtlig förbättring. Denna motion är, om jag så får uttrycka
mig, känslan af behofvet utaf en sådan förbättring, hvilken
känsla skaffat sig uttryck på liera sätt.
Redan vid 1861 års stats-revision gjorde sig den åsigt
gällande, att denna förbättring icke skulle kunna vinnas, utan att
soldaternas ställning i flera afseenden förändrades. Bland sålunda
nödiga ändringar ansåg man i främsta rummet böra ifrågakomma
förhöjda anslag för mathållningen. För beredande af
tillräckligare underhåll för manskapet vid garnisons-regementena
har ock K. M. vid detta riksmöte utaf B. St:r beeärt en förhöjning
i nuvarande mathållnings-anslagat af 175,000 rdr. Derjemte
tillstyrkte revisorerna att antalet arrester skulle förökas,
på det att hvar och en arrestant skulle få sitta uti egen arrest.
Deraf borde nemi. ock en löljd blifva, att prygelstraffets
anlitande icke vidare vore behöfligt.
Enligt min öfvertygelse skulle Utsk:t rättast förfarit, om
Utsk:t lill K. M. ingått med en und. hemställan i dessa ämnen
samt deruti anhållit, det K. M. måtte uti ett sammanhang låta
behandla de till förbättrande af den värfvade soldatens ställning
löreslacna åtgärder. Om Utsk:t beslutit sig för en sådan
åtgärd, skulle äfven jag dertill hafva tillstyrkt bifall. K. M. är
Den 20 December.
547
obestridligen ganska känslig för livad R. St:r uti dylika fall önska;
och detta förhållande gifver inig grundad anledning att
antaga, det frågan genom en dylik lind. hemställan skulle kunna
bragts till en lycklig lösning. Uti frågans nu befintliga skick
anser jag likväl icke skäligt att begära återremiss, utan instämmer
uti förut framstäldt yrkande på bifall.
Sedan öfverläggningeti ansetts härmed fulländad, samt Hr
Gr. o. Landtm, upptagit derunder gjorda yrkanden å dels bifall
till oell dels återremiss af förevarande Betänk., blef propos.
på bifall till detsamma framställd och med ja besvarad.
Föredrogs ånyo och företogs punktvis till afgörande Allnij
Besv.- oell Ekon.-Utskits d. 13 och 17 dennes bordlagde Betänk.
N:o 10, i ani. af väckta motioner (Niis 108 och 173) rörande
polisväsendets ordnande i småstäderna och på landsbygden m. m.
Utskils hemställan, att Frih. Creutz’s i ämnet väckta motion
måtte lemnäs utan afseende.
Bifölls.
Utskits hemställan, att Hr von Köchs i frågan afgifna motion
ej lör det närvarande måtte till någon åtgärd föranleda.
Hr von Koch: Genom ett i öfrigt prisvärdt bemödande
att påskynda riksdagsärendenas gång, har inträffat, att Ekon.-  Utskit till behandling företagit nu förevarande motion, hvilken
likväl endast utgör, om jag sä lår uttrycka mig, ett supplement
till en annan i samina ämne angide sjelfva hufvudfrågan
af mig väckt motion, som ännu icke blifvit behandlad. Tryckningen
af dessa båda motioner har icke heller kunnat ega ruin
med samma hastighet, som Utskits arbeten fortgått; och det är
antagligen i följd af berörde omständighet, som Utslct kommit
att blifva i saknad af samtidig kännedom utaf min nyss omförmälda
bufvudsakliga motion i ämnet, — en motion, hvilken angick
alla böters ingående till kronan och, i sammanhang dermed,
åklagaremaktens organisation. Denna motion är remitterad till
Lag-Utskit. Vid remissen alleinnade jag både konceptet och det
renskrifna exemplaret, och har icke någon afskrift af motionen
i min ego; men tror mig dock uti den nu förevarande motionen
hafva hänvisat till motionen i sjelfva hufvudfrågan. Denna hänvisning
förmodar jag dock icke hafva varit för Ekon.-Utslct tillräckligt
tydlig, enär jag finner, att nämnde Utslc till grund för
sitt Betänk, lagt sådane skäl, som Utslct icke kunnat åberopa,
om Utskit tagit någon närmare kännedom om motionen i hufvudfrågan.
1 afseende å den del af förevarande ämne, som utgör sjelfva
hufvudfrågan, nemi. om organisation af åklagaremakten och
548
Den 20 December.
polisväsendet, liar redan Utslot omfiirmält, att R. St:r under den
elter 1823 års riksdag förllutna tid til! K. M. inkommit med
åtskilliga framslällningar, deruti mer eller mindre missbelåtenliet
gilvit sig tillkänna med de uti berörde hänseende nu gällande
förhållanden. Några år efter det jag erhållit K. M:s Nåd.
uppdrag att bestrida det embete, som jag f. n. innehar, eller år
1847, d. v. s. för 15 år sedan, ingick jag till K. M. med en
und. framställning i ämnet, hvilken hufvudsakligen gick ut derpå,
att alla böter måtte ingå til! Kronan samt alla åklagare af
de sålunda inllutne medel förses med fasta löner till visst belopp.
Derjemte skulle särskilda belopp af samma bötesmedel anslås
till de åklagare, som utmärkt sig för siirdedes nit och skicklighet
vid upptäckande af sådana brott, hvilkas uppdagande för den
allmänna säkerhetens betryggande vore af synnerlig viet.
Denna min framställning, i sammanhang hvarmed jag yrkade
land fiskalsljensternas indragi ing, vann dock icke nådigt
bifall. Anledningen dertill var det under pröfning va ande förslaget
till allmän kriminal-lag, före hvars afgörande K. M. icke
ansåg mitt förslag böra till någon vidare åtgärd föranleda, .lag
åter biel' i nåder anbeläld att införskaffa de uti ämnet nödiga
upphsningar; — och har härom jemväl gått uti författning.
Emedlertid har allt sedan den tiden det af mig förut omnämnde
hinder för samma mitt förslags genomförande qvarstått. R St:r
hafva nemi. vid 2me riksdagar alslagit det till ny straff-lag framsläpa
iörslag; och vid sådant förhållande har jag icke funnit
tillständig! att ingå till K. M. med förnyad framställning i ämnet.
Det är alltså först nu, sedan K. M. framlagt nytt förslag till
straff-lag och vidhållit den princip att alla böter borde ingå till
Kronan, som jag funnit tiden vara inne att väcka den väsendtliga
motionen i frågan. Denna motion innehåller bland annat,
att orri R. St:r lemna sil t b läll dertill. a!t de i kriminal-lagen
upptagna böter ingå till Kronan, R. St:r jemväl måtte för sin
del besluta, att äfven de öfrige böter, som ådömmas efter andra
författningar, må tillfalla Kronan. 1 sammanhang med denna
motion att alla böter skulle ingå till Kronan och hvilken, på sätt
förut nämndt är, remitlerats till Lag-Utsk:t, har jag ock väckt
fråga om reglering al åklagaremaklen. Troligen kommer LagUtsk:t
att tillsammans med Stats-(Jtsk:t företaga denna motion
till behandling.
Min öfvertygelse är, att det ändamålsenligaste sätt att utan
alltför stor uppoffring reorganisera åklagare-makten, förefinnes
uti att åtskilja exsekutions- och polisväsendet; men för att åvägabringa
en sådan reform, blir en förändring nödig uti landshöfdinge-instruktionen
af år 1855. För alt erhålla närmare kännedom
om, huruvida representationens åsigt, grundad på de enskilda
ledamöternas erfarenhet, öfverensstämde med min egen
tro på nödvändigheten af ett åtskiljande af de exsekutiva myndigheterna
från åklagarekallet och polisväsendet, har jag funnit
mig uppkallad att väcka ifrågav:de motion. Jag är fullt oell
fast öfvertygad derom, att det är högst skadligt att sammanbian
-
Den 20 December.
S49
da uppbörd och polis. Till mitt embete hörer äfven att tillsätta
åtskilliga polistjänsteman. Personer blifva tidt och ofta
bos mig rekommenderade till erhållande af stads- eller landsfiskalsbefattningar.
De hafva förefallit mig dertill vara ganska lämpliga;
men då jag eftersport deras förutgående vandel och förhållanden,
har jag mångfaldiga gånger till svar erhållit: »han har
varit länsman, dervid kommit på en liten balance och följaktligen
mäst afgå från sin förut innehafvande befattning.» Man
kan verkligen ej utan stor tveksamhet lemna någon mer ansvarsfull
befattning åt en dylik person; och jag lår, lör mindel,
tillstå, att det endast varit i brist af några för befattningen lämpligare
personer, som jag ansett mig dertill berättigad. Sådana
uppbördsbalancer hafva väl sällan hvarken kommit till domstols
eller kammarrätts pröfning, utan hafva dessförinnan blifvit under
hand uppgjorde; ty uppbörden sker vanligen på kronofogdens
ansvar, men saken, i och för sig, är dock densamma.
Af berörde förhållanden har jag kommit till den åsigt, att
länsmännen väl böra användas lör polisväsendet å landet, men
deremot icke vidare hafva uppbörden om hand, enär frestelsen
att för egna behof anlita uppbördsmedlen ofta blir dem alltför
svår och de sålunda ofta bringas på fall. Det är ock verkligen
ganska sällsynt att finna personer, hvilka, då de hafva fallenhet
för en uppbördsbelättning, dermed jemväl förena de egenskaper,
som fordras lör polistjenstemän. Man bör derföre öfverlemna
uppbörden till kronofogden och, så vidt möjligt är, befria länsmannen
från all befattning dermed.
Dessutom föranleder denna sammanblandning af åklagare- och
uppbörds-befattningar lill en ganska betänklig tidsutdrägt i afseende
å åtskilliga ärenden, hvilka dock fordra en den skyndsammaste
handläggning. Till sådana ärenden höra frågor rörande brotts upptäckande
och åklagande. Jag vet, att några K. M:s Bef:de uti dylika
mål kommunicera sig direkte med länsmännen; men så är icke
vanligen händelsen. 1 allmänhet skrifves nemi. först till kronofogden
och från honom expedieras derefter ordre i ämnet till
länsmannen. Derefter skall rapport återgå till kronofogden och
från honom åter till K. M:s Be lide. Kronofogden blir sålunda
oltast endast en öfversändare af skrivelser. Den uppsigt, kronofogdarne,
enligt Utsk:ts förmenande, uti polis-väsendet utöfva
öfver länsmännen, tror jag endast undantagsvis eger rum. Derjemte
tillkommer af detta kronofogdarnes förmanskap öfver
länsmännen den ytterligare olägenhet, alt kronofogdarne ganska
ofta belasta länsmännen med en mängd åligganden, hvilka egentligen
och uteslutande tillhöra kronofogdarne sjelfva. Den naturliga
följden blir att länsmännen icke, som sig vederbör, kunna
sköta polis- ock åklagarekallet. Helt annorlunda skulle förhållandet
blifva, om en bestämd gräns vore uppdragen mellan de
hvar och en af dessa befattningar tillhörande särskilda åligganden.
Jag tror icke, att jag gör kronofogdarne orätt, om jag uttalar
den åsigt, att åtminstone på ganska många ställen läns
-
550
Den 20 December.
männen sålunda belastas med de minst lönande ärenden i exsekutionsväg;
— men att kronofogdarne deremot behålla den del
af dylika ärenden, sorn bäst lönar sig.
Då jag emellertid tror mig ega andra utvägar för befordrande
af den reform, jag nu förordat, vill jag icke nu yrka på
återremiss; men har dock ansett nödigt att i ämnet uttala mina
åsigter och syftningen af nu lörevrde motion, hvilken syftning
för den, som endast läst Utsk:ls Betänk., antagligen måste
vara obekant.
Frih. Gederström, Budolf: Då Hr von Koch icke begärt
återremiss, anser jag. för att icke alltför mycket upptaga
Ståndets tid, skäl icke lörefinnas att punkt för punkt följa samme
talares vidlyftiga yttrande och vederlägga alla de af honom
nu framstälda åsigter. Likväl och enär Hr von Koch i
främsta rummet städt sitt klander mot Utsk:t på det förmenande,
att Utslct icke tagit kännedom om hans förslag i ämnet, får
jag, i egenskap af Utskds ledamot, förklara min öfvertygelse
vara, att just det förhållande, alt Utslct tagit en närmare kännedom
af detta förslag, men dervid liinnit så betydande motskäl
sig fiirete, föranledt dertill, att Utsk:t icke kunnat tillstyrka R.
St:r dess antagande. Det förefaller deremot mia, sorn om Hr
von Koch icke tagit tillräcklig kännedom olaf Utslcls Betänk.,
eftersom jag nu behöft fästa den värda motionärens uppmärksamhet
på dess innehåll.
Motionären anser som särdeles önskvärd!, att kronofogdarnas
och länsmännens bestyr måtte åtskiljas, så att de förre
skulle hafva att göra ensamt med upphördan, de sednare åter
ensamt med polisväsendet; men vill icke fästa någon uppmärksamhet
vid Utskits erinran, att derefter icke, på sätt nu är ofta
hände sen, kronofogdar skulle med full lämplighet och gagn kunna
rekryteras utaf dugliga länsmän; hvilket befordringssätt dock,
efter min öfvertygelse, just är det mest ändamålsenliga medel
att erhålla skickliga och med »bromålen väl hemmastadda
kronofogdar.
Vidare har Utslct omförmält, att som motionärens förslag
innebär, att åt kronofogden skulle bibehållas exsekulionsbestyren,
— hvilka dock icke medgifva denne tjenstemans stillasittande å
kontoret och vid kassakistan, utan medföra ett ständigt kringresande
inom fögderiet, — Utsk:t funne dessa bestyr ganska
väl låta förena sig med tillsynen derå, huru länsmännen handhafva
den mera omedelbara polisvården. Icke heller detta påstående
har blifvit af Hr von Koch vederlagdt.
Slutligen och då motionären, derest jag rätt fattat bans ord,
förmenat, alt Utslct gjort sig skyldigt lill ett misstag, då Utsk:t
yttrat, att kronohetjeningens ändamålsenlighet hufvudsakligen
beror på den moraliska lyftning och bildning, man åt densamma
förmår gifva, kan jag endast, med beklagande af denna
motionärens åsigt, förklara, att en sådan tanke, som naturligtvis
Den 20 December.
551
här får gälla för en subjektift-melankolisk uppfattning, ingalunda
synes mig böra vinna vårt erkännande.
Jag yrkar bifall till Utslcts förslag.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad samt Hr Gr. o.
Landtm, yttrat, att derunder ej afgifvits något annat bestämdt
yrkande än å bifall till Utsk:ts lörev:de hemställan, blef propos.
derå framställd och med ja besvarad.
Föredrogs ånyo och företogs punktvis till afgörande Allm.
Besvärs- och Ekon.-Utsk:ts d. 13 och 17 dennes bordlagde Betänk.
N:o 11, i ani. af väckt motion (N:o 139) rörande ordnandet
af lasaretts- och kurhusväsendet i riket.
Utsk:ts första yttrande.
Bifölls.
Utslcts sednare hemställan.
Hr Huss, Magnus: Det Betänk., som Ekon.-Utslct afgifvit
öfver Hr von Schéeles förevide motion, är indeladt uti 2:ne
punkter.
Hvad den Usta punkten beträffar, bär Utslct, som ansett
nu omhandlade sjukvårdsanstalters ordnande lämpligast tillhöra
kommunen och således under den närmaste framtiden landstingen,
funnit sig icke kunna tillstyrka bifall till motionärens
förslag. R. o. Ad. har, som mig synes, ganska riktigt,'nyss godkänt
Utslcts hemställan i denna del; och denna punkt erfordrar
således ej något vidare yttrande.
Vidkommande derefter 2:dra punkten, bar jag kommit till
en från UIsk:t något skiljaktig åsigt. Hvad Utslct yttrat rörande
nödvändigheten af en omarbetning af nu gällande reglementen
och instruktioner för de vid lasaretterna och kurhusen ananstälde
läkare och syssloman, äfvensom om en revision af dithörande
författningar, såsom varande högeligen af hehofvet påkallad,
vill jag ingalunda neka ega fullkomlig rigtighet. Men
jag anser dock en förändring i Utsk:ts hemställan vara oundgängligen
nödig, om det mål, som åsyftas, skall vinnas.
Kändt är, att vårt lasarettsväsen, sådant det nu befinner
sig, räknar sin egentliga uppkomst från 1815 års riksdag, då
R. St:r åtogo sig, att i vissa år sammanskjuta medel lill länslasarettens
utvidgande, under önskan att dessa inrättningar måtte
af utsedde direktioner i orterna få förvaltas. I följd häraf utfärdade
ock K. M. en i öfverensstämmelse med samma förslag
upprättad instruktion för lasaretternas styrelser af d. 17 December
1817. De öfrige reglementerna, nemi. för läkare och syssloman,
äro af äldre datum, det lörra af år 1798, det sednare af
år 1801, båda utfärdade af K. Seraf-Ordens-Gillet. Elter så lång
tids förlopp hafva nu dessa reglementen, till följd af flere för
-
552
Den 20 December.
ändrade förhållanden, blifvit i flera afseendemföråldrade och mer
eller mindre olämpliga. Ar 1859 hemställde K. Seraf.-OrderisUillet
hos K. M. alt blifva befriadt från öfverinseendet öfver lasaretterna
och kurhusen i riket; och K. M. uppdrog, med bifall till
denna hemställan, en del af ifrågavide öfverstyrelses åligganden
åt K. Sundhets-Collegium. Denna Collegii befattning ar således
blott 3 år gammal; och man kan följaktligen ännu icke hafva
någon grundlig erfarenhet om ändamålsenligheten eller tillriickJighelen
deraf. Collegium bär emellertid insett nödvändigheten
af förändrade bestämmelser i nu ifrågav:de hänseenden; och alltså
i November månad år 1861 ingått till K. M. med förslag
till ny instruktion för läkarne. Deraf kommer ock en omarbetning
af instruktionerna, dels för direktionerna, dels ock för
sysslomännen, att blifva en oundviklig följd. Hela denna fråga
hvilar således f. n. hos K. M.; och som K. M. val icke lärer
underlåta att bestämma, huru i dessa fall skall ordnas, synes
mig denna motion kunnat anses mindre behöflig; men då Utsk:t
likvisst upptagit densamma, har jag ansett mig böra uttala några
erinringar mot den slutsats, till hvilken Utslct i afseende å denna
del af Relänk.-t kommit.
Utslct hemställer, »det måtte R. Skr i und. skrifvelse lill
K. M. anhålla, att K. M. läcktes låta genom vederb:de utarbeta
de förändrade instruktioner, som finnas vara af behofvet påkallade
lör såväl läns-lasaretter och kurhus, som öfrige sjukvårdsanstalter
i riket». Med ordet: vederbörande lärer väl ej kunna
förstås andra än alla lasaretts-riirektionerna och 24 landshöldingar
samt Sundhets-Collegium, eller tillsammans omkring 65 auktoririteter.
Jag underställer eder, Mina Hrr, huruvida det är troligt,
att dessa 65 vederbörande skola kunna afgifva förslager, hvilka
skulle kunna sammanjemkas tili något helgjutet och bestämdt. Efter
mitt förmenande skulle deras åsigter i ämnet blifva högst
olika, och sannolikt ej möjliga att sammanjemka. Med afseende
härå hemställer jag, att, i stället för ordet »vederbörande», insättes
»särskildt förordnade, sakkunnige män». Vidare och då instruktionen
för direktionen står uti ett omedelbart sammanhang
med instruktionerna för läkare och syssloman, anser jag att
man efter ordet »såväl» bör införa »för direktioner och embetsmän
vid». Visserligen är förhållandet i berörda läll, på sätt jag
förut omnämnt, att Sundhets-Collegium för ungefär ett år sedan
till K. M. aflåtit en und. framställning om förnyad instruktion
för läkarne; men, detta oaktadt, torde det dock vara tjenligt,
att den nedsatta komilén af sakkunnige män äfven toge den
af Sundhets-Collegium föreslagna instruktionen i öfvervägande,
i ändamål alt bringa alla tre instruktionerna, nemi. lör direktionerne,
lör syslomännen och lör läkarne, i lull harmoni med
hvarandra.
Slutligen heter det, »som öfriga sjukvårdsanstalter i riket.»
Då delta uttryck jemväl skulle kunna innefatta hospilalerna i
riket, kan det icke af mig godkännas. K. M. har den 5 Mars
1858 utfärdat nådig stadga ang:de sinnessjukas behandling och
Den 20 December.
553
vård; och denna stadga meddelar lör läkare och syssloman
samt direktionerne vid hospitalerna föreskrifter, hvilka efter min
öfvertygelse äro ganska ändamålsenliga; hvarförutan ölverstyrelsen
är, jemlikt denna stadga, ålagd att förse hospitalernas
tjenstemän med nödiga instruktioner, så att någon särskild komité
icke torde behöfva dermed nu sig bolätta. Dessutom kunde
under »öfrige sjukvårdsanstalter» äfven inbegripas sådane, som
äro grundade på privata donationer och testamenten, eller som
underhållas på enskilta kommuners bekostnad, och dessa kunna
svårligen förses med någon annan organisation, är en sådan,
som står uti öfverensstämmelse med dispositionerna eller de respektiva
kommunernas beslut. Icke kan det vara lämpligt, att
R. St:r hemställa till K. M. att reglementera för sådana mer
eller mindre privata anstalter. Med anledning häraf hemställer
jag ytterligare att orden »som öfrige sjukvårdsanstalter i riket»
måtte utgå.
Följaktligen bör en möjligen blifvande komité uteslutande
sysselsätta sig med lans-lasaretten och kurhusen.
Med de af mig nu förslagna redaktionsförändringar anhåller
jag om bifall till den nu föredragna punkten.
Gr. von Rösen, Fredrik Carl: Hr Huss har, i afseende
å den senare delen af Utsk:ts nu förev:de Betänk., framställt
dea hufvudsakliga anmärkning, att Utsk:t icke, på sätt efter
Hr Huss åsigt vederbort, tillstyrkt nedsättande af en komité
för denna frågas behandling. Utsk:t åter har icke vidtagit denna
åtgärd, enär Utsk:t ansåg sig sålunda lemna fältet mera oppe;
lör K. M. att efter befogenhet i saken förfara. Utslct belarade
nemi., att K. M. möjligen skulle finna sig bunden af en
dylik R. Stms begäran; hvaremot K. M., utan en sådan R. Stms
ar hållan i ämnet, egde, i mån af deraf förefallande behof, på
sätt jag redan förut erinrat, anbefalla nedsättande af en komité
i frågan.
Derjemte egde man i Utslc.t kännedom derom, att K.
Sundhets-Collegium utarbetat en instruktion för lasarettsläkare;
och ansåg att man genom det föreslagna ordet »vederbörande» i
möjligaste måtto beredde nämnde Collegium tilllälle att utarbeta
jemväl det öfriga antalet af de för il'rågav:de inrättningar nödige
instruktioner. Detta ord »vederbörande» har verkligen i
dg sjelf en så stor latitud, att man genom detsamma helt och
hållet lemnat åt K. M:s fria skön, att i frågan höra flera eller
färre myndigheter. Jag torde få fästa Ståndets uppmärksamhet
deruppå, att Utsk:t arivändt orden »genom vederörande»,
samt att Utsk:l icke sagt: »efter vederbörandes hörande».
Med orden »öfriga sjukvårdsanstalter i riket» har Utslct
icke afsett hospitalerne, utan åtskilliga öfriga sjukvårdsanstalter,
såsom bruns- och bad-inrättningar, i afseende å hvilka ett reglementerade,
uti sammanhang med öfrige reglementen och instruktioner
i ämnet, ansågs nödigt.
554
Den 20 December.
Mig svnes alltså, att Utsk:t icke saknat skäl för dess i
denna fråga uttryckta åsigt; men då den näst föregående värde
talaren, hvars insigter i hithörande ämnen en hvar måste erkänna,
med sådan värma uttalat sig för det af honom färmstälda
förslag till redaktion för den underdåniga skrifvelse!), vill jag, för
min del, icke motsätta mig de af honom uti Utsk:ts hemställan
önskade förändringar.
Sedan öfverläggningen ansetts härmed afslntad, yttrade Hr
Gr. o. Landtm., att derunder endast yrkats bifall till Utsk:ts
förev:de hemställan med följande, af Hr Huss föreslagna förändrade
lydelse: »det måtte R. Shr i tind. skrifvelse till K. M.
anhålla, att K. M. täcktes låta genom särskildt förordnade sakkunnige
män utarbeta förslag till de förändrade instruktioner,
som finnas vara af behofvet påkallade för direktioner och tjenstemän
vid läns-lasaretter och kurhus;» hvarefter och sedan
propos. på bifall till Utsk:ts hemställan utan förändring först
blifvit framställd, men med nej besvarad, propos. å bifall dertill
med olvanberörde förändring gjordes och besvarades med ja.
Hr Huss: .lag får anhålla att detta beslut måtte kommuniceras
Med-Stånden, samt att de måtte inbjudas att deri sig lorena.
R. o. Ad. lemnade härtill sitt bifall.
Föredrogs, men begärdes af flere ledamöter ånyo på bordet,
Stals-Utskds d. 17 dennes bordlagde Mern. N:o 14, med ett
af chefen för statens jernvägsbyggnader afgilvet underd. utlåt,, i
ani. al Rikets sednast församlade Ständers lind. skrifvelse angale
åtgärder till beredande af besparing i anläggnings- samt driftoch
underhålls-kostnaden för statens jernvägar.
Föredrogos och bitöllos Stats-Utsk:ts den 17 dennes bordlagde
Utlå I :n:
N:o 15, i ani. af K. M:s Nåd. Propos., ang. jordafsöndring
från kapitensboställe! Bredaryd Norregård för utvidgning af Bredaryds
församlings kyrkogård;
N:o 16, i ani. af K. M:s Nåd. Propos., angule upplåtelse åt
Eskilstuna öfre kanalbolag af plats på Carl Gustaf stads gevärsfaktoris
område för en slussanläggning;
N:o 17. i ani. af K. M:s Nåd. Propos., ang:de åtgärder till
behöfvandes undsättning i missväxtår; och
N:o 18, i ani. af förre bokhållaren i Riksgälds-kontoret
J. E. Lindbergs ansökan om förhöjd pension.
Föredrogos och biföllos Banko-Utsk:ts d. 17 dennes bordlagde
Utlåhn:
Den 20 December.
555
N:o 10, i fråga om afslufning af åtskilliga vid lånekontoret
i Wisby balanserade fordringar;
N:o 11, i ani. al ett utaf handlanden C. A. Wahlberg gjordt
ackords-anbud;
N:o 12. i fråga om årligt understöd för e. o. kontorsskrifvaren
vid lånekontoret i Malmö C G. Lohman; och
N:o 13, i ani. af förre vaktmästaren vid Banko-diskontverket
J. M. Eklunds ansökning om erhållande af pension.
Föredrogos och biföllos Allm. Besvärs- och Ekon.-Utsk:ts
den 17 dennes bordlagde Betanien:
N:o 12, i ani. af vackt motion (N:o 35) om upphäfvande
af 84:de §:n i K. Fördordn. d. 6 September 1842, ang:de truppers
och persedlars lortskalfande;
N:o 13, i ani. af väckt motion (N:o 67) om afskallandc af
nu brukliga biskopsskrud;
N:o 14, i ani. af väckt motion (N:o 137) om förändrad
grund för fördelningen af roterings-skyldigheten;
N:o 15. i ani. af väckt motion (N:o 6) ang;de förändring
i sättet för uppbörd af auginentsräntorne; samt
N:o 16, i ani. af väckt motion (N:o S28) om ändring i K.
Förordn. den 1 Oktober 1858, ang:de tillverkning, vård och
försäljning af krut.
Föredrocs Allm. Besvärs- och Ekon.-Utslcts den 17 dennes
bordlagde Betänk. N:o 17, i ani. af väckt motion (N:o 41) om
tillägg till K. Kungörelsen den 22 Maj 1852, i afseende på
minderåriga personers användande vid fabriker och handtverk.
Frih. Cederström, Gustaf Carl: Giltigheten ej mindre
af syltet i den motion, som nu utgör föremål tor pröfning, än
äfven af Utskils hemställan, att motionen ej må föranleda till
någon åtgärd, beror af de åsigter, man omfattar i ilen för undervisningsväsendets
ändamålsenliga ordnande i allmänhet så
ytterst vigliga principfrågan om beskaffenheten af det inflytande,
staten bör utöfva öfver undervisningsanstalterne.
Om man antager, att staten endast bör utöfva ert befrämjande
och kontrollerande myndighet öfver skolorna, då är llislcts
hemställan fullt konseqvent och regelrigtig; men helt annorlunda
blir förhållandet; om staten anses böra, såsom den för närvarande
i vissa läll hos oss gör, utöfva jemväl en bestämmande
och reglerande myndighet olver dem.
Jag har begärt ordet endast för att påkalla uppmärksamhet
härå, men yrkar för egen del i öfrigt hvarken bifall eller
afslag å Betänk:t.
Frih. Cederström, Rudolf: Ren siste talaren har yrkat
»hvarken bifall eller alslag». Jag deremot yrkar att R. o. Ad.,
556
Den 20 December.
pä de af Utsk:t andragna skäl, måtte bifalla Betänlct. Ty lika
med Utsk:t mäste äfven jag omfatta den åsigt, att förbudet för
barn, hvilka icke inhemtat ett visst minimi-pensum, att inträda
i arbete vid handtverk och fabriker, ofta skulle, utan barnens
eget förvållande, tvinga dem till sysslolöshet och sålunda skada
samhället, i stället för att gagna detsamma. ötsk:t har visst
icke bestridt motionärens goda syfte, utan tvärtom erkännt, att
denna fråga är af ganska stor vigt; men likväl, med all nitälskan
för det uppväxande slägtets förkofran och bildning, icke
funnit motionen, utan alltför stora dermed följande olägenheter,
praktiskt verkställbar. Vid sådant förhållande lärer R. o. Ad.
också finna sig icke kunna antaga motionärens förslag, utan
fast heldre gilla den hemställan om dess afböjande, hvilken
Utsk:t afgifvit.
Efter härmed slutad öfverläggning och uppå framstäld propos.
, blef förevarande Betänk, af R. o. Ad. bifallet.
Anmäldes och bordlädes Ivonst.-Utslcts Mern. N:o 4, med
anmälan om Riks-St:ns beslut i aril. af de sedan sistlidne riksdag
hvilande grundlagsändrings-förslag; hvarefter upplästes och
godkändes Exped.-Utsk:ts skrifvelse-förslag N:o 4, ang:de de vid
denna riksdag beslutade grundlags-förändringar.
Vidare anmältes till bordläggning:
Bevilln.-Utsk:ts Mern. N:o 3, om åtorlemnande af en utaf
Ur Prosten Sondén vackt motion; samt
Lag-Utslcts Mern. N:o 11, med återlemnande af väckt motion
om efterskänkande af kronans rätt till ekeskog; och Betänk.
N:o 12, i ani. af K. M:s Nåd. Propos. om antagande af en författning
arig:de förnyande af Svensk myndighets beslut, som
förlorat sin exsekutiva kraft i främmande stat.
Slutligen föredrogos och lades till handlingarne från de öfriga
Riks-St:n ankomna prot.-utdrag, nemi. från Preste-St. för
tiden från d. 20 sistl. Oktober till d. 13 dennes, från BorgareSt.
för tiden från d. 27 sistl. Oktober till d. 13 dennes, samt
från Bonde-St. för tiden från den 29 sistl. Oktober till den 17
dennes.
R. o. Ad. åtskiljdes kl. \ 2. e. m.
In fidem,
O. Brakel.
Den 27 December.
557
Lördagen den 27 December 1862.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades 5 prot.-utdrag för d. 20 dennes.
Upplästes ett af Gr. Lewenhaupt, Carl, inlemnadt Mern.
af följande lydelse:
1 anseende till afresa ifrån hufvudstaden, får jag afsäga
mig förtroendet alt vara ledamot af Höglofl. Rlddarh.-Ulskit,
under vördsam anhållan att varda vid min riksdagsmauna-rätt
bibehållen.
Sedan denna begäran blifvit af R. o. Ad., uppå framställd
propos., bifallen, anmodade Hr Gr. o. Landtm. Ståndets Hrr
Elektorer att utse en ledamot i Riddarh.-Utsk:t efter Gr. Lewenhaupt.
Föredrogs, men begärdes af flere ledamöter ånyo på bordet,
Lag-Utsk:ts deri 13 dennes bordlagde Utlåt. N:o 9, i ani.
af väckt motion om ett tillägg till 17:de kap. I6:de §:n rättegångs-balken,
samt om ändring i föreskrifterna rörande embetsmannaed
och läkareattester.
Föredrogs ånyo Stats-Utsk:ts d. 17 och 20 dennes bordlagde
Mein. N:o 14, med ett af chefen för statens jernvägsbyggnader
algifvet underd. utlät., i ani. af Rikets sednast församlade
Ständers underd. skrifvelse, ang:de åtgärder till beredande
af besparing i anläggnings- samt drift- och underhållskostnaden
för statens jernvägar.
Gr. von Rosen, Adolf Eugéne: l)å jag nu pär att,
med anledning af det föredragna Stats-Utsk:ts Mern. N:o 14,
framställa några anmärkningar, får jag förutskicka den försäkran,
att jag dervid ingalunda ledes af något begär att häckla
eller af något partisinne. Det är rätt bedröfligt att behöfva
göra en sådan försäkran, men man har så olla framkommit
med dessa beskyllningar, att jag härmedelst nödgas skjuta dem
ifrån mig. Det är icke mitt fel, alt styrelsen för statens jernvägar
fått en så besynnerlig organisation att, hvarje gång man
558
Den 27 December.
nödgas göra någon anmärkning emot dess tillgöranden eller
skrifter, det får utseende af att blifva mot en person, icke mot
ett embetsverk. Då styrelsen organiserades, gjorde jag äfven,
såsom Hrr:ne kanske påminna sig, anmärkning emot det inkonstitutionella
sätt, hvarpå den bildades, och tvenne stats-revisioner
gjorde äfven samma anmärkning. Afven sjelfva planen för det
blifvande jernvägsnätet tillkom på ett lika oformligt sätt; enär
den plan, hvilken den komité, som af K. M. blifvit nämnd för
detta ändamål, inlemnat, icke blef följd, utan en annan, uppgjord
af en af komitéris ledamöter, som likväl, emot hvad
vanligt är, icke kommunicerade den med komiténs öfriga ledamöter,
så att man fick tillfälle att diskutera densamma. Härigenom
förvandlades hela saken till en partifråga, så mycket
mera, som man hastade att kalla stambanorna »statsbanor,»
hvaraf blef klart att hvarje provins skulle önska att få en
statsbana att gå igenom dess territorium, för att få den byggd
för intet eller på statens bekostnad; men staten, det är alla de
skaltdrasande. Härigenom tiar inträffat, att de rikaste provinserne
lått jernbanor på de fattigare eller norra provinsernas
bekostnad, hvilka länge nog få vänta derpå. Hade den plan,
hvilken jag föreslog, nemi. att bolag skulle bygga jernvägarne,
blifvit antagen, så skulle dessa banor blifvit verkliga föreningsband
provinserna emellan, icke splitlringsämnen, såsom nu är
fallet. Jag missunnar ingalunda de Hrr, som bidragit till dessa
besluts fattande, framtidens dom öfver deras åtgärder. Hvad
nu rörer sjelfva Menet, så har utan tvifvel Frih. Ericson rätt,
då han säger att det icke var lian som uppgifvit alt jernvägarne
skulle kunna byggas för 500,000 per mil; ty denna siffra
uppgafs redan vid deri riksdagen, då det blef heslutadf, att
stambanorna skulle bygeas af slaten, — och således innan
Frih. Ericson dermed fick befattning. Jag bestred vid sande
tillfälle denna summas tillräcklighet; men andra talare, hvilka
förfäktade alt staten skulle bygga jernvägarne, voro äfven de,
hvilka bestämde denna siffra, förebärande som skäl, att statsbanorna,
derigenom att de byggdes af staten, skulle blifva byggda
för bättre pris och trafikafgifterna blifva lägre, än om enskilda
bolag skulle bygga dem. Huruvida dessa sistnämnde
förhoppningar hafva blifvit realiserade, leninar jag en och hvar
att bestämma, som bort de klagomål, som nu spörjas öfver trafikförhålianderna.
Frih. Ericson säger i sitt mern., att jernvägarne i Sverige
äro byggde lör billigare pris per mil, än i något annat land;
detta vågar jag bestrida, såvida man vill taga i betraktande de
relativa priserna i de olika länderna å dagsverken och materialier,
samt de konstarbeten, som finnas på de olika banorna,
hvaraf vi hafva så till sågandes inga i Sverige, hvarest äfven
sjelfva terrainen är långt fördelaktigare än i de liesta andra
länder, hvarest ofta förekomma tunnlar, stora och kostsamma
broar, samt viadukter.
Den 27 December.
559
Det förundrar mig att Frih. Ericson förgätit göra jemförelsen
mellan kostnaden af statsbanornas byggande och af
dem lör en annan bana med lika spårvidd i vårt eget land,
nemi. Gefle-Dala-banan. Denna bana kostar blott 700,000 rdr
per mil, oaktadt den bar en vida större materiel, proportionaliter
till våglängden, än statens jernbanor ega. Gelle-Fahlubanan
genomgår likväl en högst svår terrain, måhända fullt
jemförlig med den statens jernbana genomlöper i Södertörn;
den har dessutom att på 9 mil öfverstiga en höjd af 750 fot.
Denna bana byggdes äfven under ganska ofördelaktiga omständigheter,
då arbetslönerna voro högt uppdrifne, och sommartiden
arbetare icke stodo till att få, hvarföre den till större
delen måste utföras under vintern, då marken var starkt tillfrusen,
så att man nödgades göra stora stockeldar om nätterna,
för att tina upp de stycken, sorn skulle bearbetas följande dagen.
Man kan således, med afseende å alla dessa svårigheter, utan
öfverdrift påstå, att denna hana varit svårare att anlägga,
än de liesta af statens jernbanor; men det oaktadt har Hr
Frilun förgätit att göra någon jemförelse dem emellan.
En annan omission af Hr Frilun är äfven, alt, då han
omtalar de smalspåriga banorna i utlandet, lian endast omnämner
den mindre Ling-Gemunden eller rättare Gemunden-Lambalt-banan;
men förgäter att anföra något om Gent-Antwerpen\
banan, som är 5 mil lång, har en särdeles stor trafik, och på
hvilken bana dessutom hastigheten är större än på do liesta
andra banor på kontinenten, — åtminstone, för så vidt jag känner,
— enär man på densamma åker nära 5 Svenska mil i timman.
Frih. Ericson säger, att man på de kortare banorna här i
Sverige kan nöja sig med en relatift mindre materiel, »enär
man blott behöfver ett lokomotiv för att bestrida rörelsen på
dem;» — Detta omdöme torde likväl vara lörhasfadt. alldenstund
man äfven på så korta banor såsom Söderhamns eller
Hudiksvalls nödgas hafva ett reserv-lokomotiv, och då blifver
proportionen vida större än på statens jernbanor.
Från sidan G till sidan 16 af Menut har jag blott få anmärkningar
att göra, enär jag instämmer fullkomligt uti hvad
Frih. Ericson deri säger, och täger fasta derpå, nemi. »att
man icke bör hygga bredspåriga banor med lätt öfverbyggnad,
utan att alla banor böra göras af fullt tillräcklig styrka, emedan
det alltid medför förlust, och åstadkommer stora reparationskostnader
att tillvägagå på annat sätt.» Men då Frihm, pag.
11, säger, »att man skulle blifva tvungen att vid de smalspåriga
banorna hafva dubbel servis.» vill jag lästa uppmärksamheten
derpå, att det finnes medel att, utan servisens ökande,
ändock komma till en dubbel kraft på vissa ställen, nemi. genom
att begagna s. k. kopplineslokornotiver, hvaraf tvenne kunna
sättas tillsamman och hvilka då skötas blott af en förare
och en eldare.
560
Den 27 December.
Frih. Ericson säger i sitt Mern. pS ett ställe: »att den
hastighet, hvarmed man åker utomlands, är större än den man
begagnar för trainerna i Sverige;» och det tror jag visserligen
är fallet med de så kallade kurir-tågen, men i allmänhet tror
jag icke hastigheten är större hvarken i Tyskland eller Frankrike,
än den sorn brukas här. Förhållandet är, att åtminstone
på vestra banan uppehållen äro för långa, hvarföre man nödgas
använda en större hastighet än sorn är förenlig med låg
ersättning lör forsslingen eller med en riktigt uppfattad hushållning.
Emellertid hlifver det enligt min åsigt det rätta att
här i Sverige inrätta ett posttåg med stor hastighet, på hvarje
dygn, och låta de andra tågen gå med en modererad hastighet,
för att derigenom åstadkomma god hushållning på ena sidan,
och stor hastighet å den andra. Brefposten och de hvilka
vilja komma mycket hastigt, kunna gerna betala högre, såsom
sker på kontinenten.
Dessa posttåg borrie, eldigt min tanka, ju förr dess heldre
infiiras på vestra statsbanan, och då gå om natten, för alt bereda
lättnad lör de allärsmiin, hvilka behöfva resa mellan de
båda ändpunkterne. Nu åtgår för en sådan resa, såvida man
vill tillbringa en dag i Stockholm eller Götheborg, 3:ne dagar
och tvenne (2:ne) nätter; då deremot, om nattågen blefve inrättade,
blott 2:ne nätter och en dag behölvas lör denna resa,
med en dags vistelse på stället. Posten skulle ändå mera vinna
derpå, enär nu åtgå fyra dygn för att kunna skrifva till
Götheborg och få svar hit äler, då, med slika nät I post tå g, det
endast skulle behölvas 2:ne nätter och en dag. Frih. Ericson
har äfven fristat sig vid de svårighetar, hvilka skulle uppstå, om
man hade b edt spår på statsbanorna, och smalt spår på de
branche-banor, sorn stötte till dem. Pessa svårig teter blefve
dels omlastning af varorna, dels urstigning och ombyte af vagnar
lör passagerare. Hvad denna sednare olägenhet viii kommer,
så kan jag icke inse, hvarföre vi har i Sverige skulle hafva
större fordringar i den vägen än t. ex. i Tyskland, hvarest
detta inträffar, snart sagdt, med alla tåg och på alla banor, då
distansen är någorlunda betydlig. Det snälltåg t. ex., som går
från Berlin till Frankfurt öfver Magdeburg, byter nemi. orri
vagnar såväl i Magdeburg som i Halle och Guntershauseri.
Kan detta låta göra sig i Tyskland på några af de mest trafikerade
banor, så bör det väl också kunna gå för sig i Sverige.
Dessutom lärer väl äfven hos oss i Sverige passagerarne näppeligen
få behålla samma platser hela vägen, t. ex. från Malmö
till Stockholm; ty när södra banan kommer att blifva förenad
med den vestra, så kari man väl icke koppla an alla vagnarne
från den förra till trainen på deri sednare, utan passagerarne
lå väl stiga ur och förflytta sig i vagnarne på hufvudbanan,
och då kan det vara likgiltigt, oin denna förflyttning sker från
vagnar af 5 eller 4 löts spår. Kostnaden deremot för omlastningen
är verkeligen så ringa, att den knappt kan eller bör
lagas
Den 27 December.
5C1
tagas i betraktande; ty den torde icke komma att uppgå till
mera än 1 öre per centner, troligen icke mer än ett lialltöre;
— då deremot skillnaden i frakten på bred- eller smalspårig
bana säkert kommer att utgöra mera än det dubbla, eller 2
öre per mil för en centner, tili fördel för den smalare banan.
Att såsom Hr Frilen säger: »man först efter 30 års förlopp
kommer att hafva ombytt railerna på statsbanan,» fruktar
jag är en alltför sangvinisk beräkning; åtminstone har jag
ännu icke bort någon bana nämnas, hvarest railerna hafva egt
bestånd ens 20 år, såvida någon betydligare trafik eger rum
på banan.
Med den kännedom, jag förvärfva! om förhållandet på Köping-Hults
banan, vågar jag förutspå, att ombytet af såväl »raljera
som »sleepers» å statsbanorna kommer att försiggå långt
förr än Hr Frih:n beräknat, särdeles ifall den rörelse, han
calculerar, verkligen kommer att uppstå å desamma; hvilket vi
alla önska och hoppas
På Gefle-Dala-banan har man också redan varit tvungen
att utbyta en hel del rails och sleepers. Beträffande inaterielens
förslitnings-procent, tror jag man gör bäst att bär såsom
i andra länder beräkna den till 10 procent om året, hvilket i
vårt klimat med sina stora temperatur-förändringar icke torde
vara för högt tilltaget. Frihm har gjort ett litet misstag eller
uttryckt sig otydligt, då han i sitt Mern. säger, att i Amerika
brukas rörliga axlar. Så är förhållandet öfverallt; men jag
förmodar han velat säga, att derstädes brukas en sådan inrättning,
att främre delen af lokomotivet är rörlig, så att den kan
vrida sig.
Att man skulle kunna för besparings skull, såsom sagdt
blifvit, så ordna, att all trafik skulle besörjas med blott ett tåg
dageligen, låter näppeligen tänka sig, såvida denna institution
skall uppfylla sin bestämmelse; tvärtom fordrar publikens beqvämlighet,
att tågen blifva flera, äfven om detta sker på banor
med smala spår. Eli sak, man alldeles underlåtit att taga
i beräkning, vid uppgiften om hvad statsbanorna kosta, är
räntan på de utgifna penningarne, hvilket man dock bort göra.
»Denna ränta,» säger man, »skall staten betala»; men hade
banorna byggts af bolag, så bade dessa måst taga räntan i
beräkning och låta den ingå i kostnadssumman.
Så fick Gefle-Dala-banans bolag göra.
I den lilla, alltför nätta beskrifning öfver vestra banan, som
utdelades under festtåget till Götheborg, fick man läsa: »att
bankarne öfver sjöarne och dalarne i all evighet icke kosta
något i underhåll.» Detta är en besynnerlig sats, och torde
tåla betydlig jemkning. Jag är ganska fullt öfvertygad, att banken
öfver Tullinge sjön nära Tumba kostar staten åtminstone
10,000 rdr om året, taget för längre tid. Jag har en gång
sett ett förslag att, i stället för denna bank, bygga en viadukt
af jern, hvilken jag vill minnas skulle komma att kosta ungeH.
I. 36
562
Den 27 December.
färligen hälften af banken. Äfven om man skulle antaga, att
denna viadukt skulle hafva behöfts byggas om efter 30 år,
hvilket näppeligen är troligt, så inses likväl hvilken stor kapital-
och ränte-besparing måste hafva uppstått, som nu naturligtvis
måste drabba denna bank, hvilken, jemte andra dylika,
uppgifves kosta intet i underhåll. Men olver denna beräkning,
såsom nästan öfver det mesta rörande statens jernbanor, lefva
vi ännu i det fullkomligaste mörker, intilldess att vi få mera
delaillerade uppgifter öfver hvad hvarje del särskildt kostar.
På samma satt förhåller det sig med uppgifterna öfver trafiken.
De äro, utan tvifvel, mycket riktiga till slutsummorna; men af
desamma kan man emellertid icke draga några riktiga slutsatser
rörande förhållandet med trafiken mellan de olika punkterne;
äfven huru många vagnar som gått fulla, haUfulla eller
tomma, — och mera sådant, — hvilket dock är af aldra högsta
vigt att veta, såvida man vill hafva reda på rätta förhållandet.
Helt annorlunda beskaffad är redogörelsen för Norska
jernvägarne. Jag har här i min hand denna redogörelse,
hvari man får de aldra nogaste uppgifter på allt hvad man kan
önska veta om jernvägens underhåll, administration och drift,
— under det att vi här få nöja oss med löga annat än slutsummor
i den, lör öfrigt, mycket väl skrifna rapporten.
Jag har nyligen lått tillfälle seo redogörelsen för SöderhamnBergviks
jernvägs-trafik år 1861. Å nämnde väg har under de
7 månader, den sagda år varit befaren, forslats
11,288 passagerare, hvarför algilten gått till rdr rmt 5,786: 50.
854,301 centner gods, dito  » » 99,552: —
rdr rmt 105,338: 50.
1861 års trafik-omkostnader, inberäknadt
aflöning åt direktionen och annat befäl, lastnings-
och lossnings-kostnader, samt allt
öfrigt, utgjorde rdr rmt 38,203: 20.
eller circa 30 proc. af brutto.
Inkomst per tågrriil » » 41: 80.
Utgifter per dito » » 15: 16.
Omlastnings-kostnad från vagn till vagn uppgifves
af trafik-chefen kunna beräknas till
i medio i öre per centner.
Förhållandet har således visat sig här särdeles fördelaktigt
för det smala spåret.
Om Borås-banan blifvit byggd med bredt spår och, såsom
föreslaget, med blott 15 skålp. rails per fot, haft egna lokomotiver,
som icke finge öfverstiga i vigt hvad de nu väga, 15 tons,
det är med tyngd på hvarje hjul, samt trafikerats med
statsbanans vagnar, så hade naturligtvis icke heller dessa statsbanans
vagnar, hvilka väga åtminstone 4 tons eller 96 centner,
fått belastas med större vigt på hvarje hjul eller med 6 tons
last, under det att man nu på de vagnar, hvilka begagnas och
hvilka väga under 3^ tons, kan lägga 6^ tons gods. Förlusten
på hvarje lastad vagn hade således, om statens vagnar
Den 27 December.
563
begagnats emellan Herrljunga och Borås, som är 4 mil, gjort 2
tons eller 48 centner å 20 öre = med 9 rdr 60 öre. under
det att omlastningen af en vagn med 6^ tons eller 156 centners
last, efter 1 öre för centner, icke gör mera än 1 rdr 56 öre.
En lastvagn på en 4 fots bred jernbana väger, sade jag
nyss, minst 3 sk® mindre än en lastvagn för en 5 fots bred
bana. Antages nu att trainen på vestra statsbanan utgöres af
30 vagnar, så (öres derpå följaktligen 90 sk® större vigt än
på ett lika antal vagnar å en 4 fots bana. Mellan Stockholm
och Götheborg uppstår således, då banan är A21 il, en förlust
af 42,5X90 transporteradt 1 mil eller 3,825 sk®.
Antages nu transportpriset per medium till 5 öre per mil,
visar det således per trairi en förlust af 3,825X5 eller 191
rdr 25 öre.
Med tvenne trainer om dagen, blifver förlusten 382 rdr
och den årliga förlusten 382X365 = 139,430 rdr.
Alla dessa förhållanden tyckas tala för det smala spårets
fördel.
Jag nämnde nyss, att man icke kan säga hvad stats
jernvägarne
verkeligen kosta, ty ännu äro de icke försedda
med den nödiga materielen, enär den nuvrde är, proportionsvis,
långt mindre än på andra banor. Så skulle, t. ex. å vestra
stambanan, materielen, för att blifva proportionell lika stor med
den som existerade redan för ett par år sedan på Gefle-I)alabanan,
behöfva ökas med
18 lokomotiver ä 50,000 rdr 900,000
och circa
600 vagnar å 2,500 » 1,500.000
rdr 2.400,000
och kostnaden per mil således ökas med öfver 50,000 rdr.
Och likväl är det påtagligt, alt en bana, sådan som GefleDala-banan,
som blott har få stationer och går igenom en särdeles
öde och ouppodlad trakt, skall behöfva relatift mindre
materiel än en bana sådan som vestra stamhanan, hvilken har
så många stationer, och berör flera städer och vigtiga punkter
för banor och utgreningar.
Annu ofördelaktigare skulle jemförelsen utfalla för vestra
stambanans materiel, om den jemfördes med den å KielerAltona-banan,
som, redan år 1852, på blott en längd af 9 mil,
hade
18 lokomotiver eller per mil 2
44 passagerare-vagnar » » 5
242 lastvagnar » » 27,
då deremot vestra stambanan, med utgreningar till Halsberg
och Mullsjö, utgörande circa 48 mil, enl. Frihms uppgift i dess
rapport om stambanorna af den Esta Oktober innevarande år,
icke hade mera än
17 lokomotiver
96 passagerare-vagnar
237 diverse godsvagnar.
564
Den 27 December.
Väl liar, sedan den l:sta Oktober, efter hvad som upp
gifves,
vestra stambanans materiel blifvit förökad till
2G lokomoliver,
lOti passagerare-vagnar,
367 lastvagnar,
men proportionen är i alla fall dock synnerligen till vår statsbanas
nachdel.
Äfven vid Köping-Hult-jernvägen finnes proportionsvis en
långt större materiel än på vestra stambanan. En ytterligare
utgift, som äfven i sin mån kommer att öka kostnaden per mil,
är att det väl snart bli Iver nödigt att på någon punkt af denna
linie anlägga en reparationsverkstad, ty näppeligen torde man
kunna nöja sig med att blott bafva sådane vid de båda änd
punkterne.
För Hr Ofverste Ericson hyser jag den aldra största aktning,
både såsom en utmärkt skicklig och redlig man, och hade
jag blott lått följa min enskilda känsla, hade jag visst icke velat
framställa anner vid en persons tillgöranden, med hvilken
jag i öfver 30 år varit förenad genom både kamratskap och
vänskap. Men då äfven Frilen har den vanskligheten att vara
menniska, samt således kan begå misstag, och icke inse det felaktiga
i sina egna planer, beklädd, såsom lian är, med en, enl.
min åsigt, inkonstitutionel makt, så manar min pligt mig att
vid densammas åtgöranden anmärka hvad jag finner vara orätt.
Om jag baft orätt, att kalla det sätt, hvarpå Hr Frihrn
blifvit beklädd med oinskränkt makt i Jernvägs-styrelsen, »inkonstitutionel!»,
och man urskuldar detta steg med att säga,
att det var nödvändigt för tillfället, hvarföre tager man icke
då sin tillflykt till samma medel, hvarje gång fråga är om att
skapa något nytt, af stort intresse för fäderneslandet, eller att
göra någon ny genomgripande reorganisation. Nu t. ex. står
en total reorganisation af vårt sjöförsvar för dörren; och i följd
af de stora förändringar i sjökriget, som de sista månadernas
kamp i Nord-Amerika har medfört, torde föga eller intet af
vårt nuv:de sjöförsvar kunna bibehållas, och vi sväfva i det
fullkomligaste mörker eller ovetenhet om hurudant det skall
blifva. Vore maktfullkomligbetsprincipen riktig, vore det väl
största skäl att med lika oinskränkt makt uppdraga åt nuv:de
Sjö-Ministern, hvilken vi alla både högakta och känna, att ensam
reorganisera vårt sjöförsvar. Men, oaktadt stundens kraf,
gör man det icke, emedan det skulle strida emot våra konstitutionella
former, och Ministern skulle derigenom komma i en
alltför falsk ställning. Anledningen hvarföre man gjorde det vid
Jernvägs-styrelsens reorganisation var troligen den, att privatintressena
hade då fått en sådan makt öfver sinnena, att, snart
sagdt, allt varit möjligt. Vi skola dock hoppas att dylika förhållanden
ej återkomma, och att sådana saker icke mera kunna
passera, såsom då man lät tjogtals med voterande komma upp
till hufvudsladen, blott för att votera ikull ett beslut, som blifvit
fattadt med stor pluralitet få veckor förut.
Den 27 December.
565
Jag förenar mig med Hr Frih. C. A. Raabs motion, Iivari han
proponerar, »att inga flera statsbanor må byggas; utan attjernbanorna
skola hädanefter lemnäs till utförande åt enskilda bolag,
med understöd eller hjelp af staten»; då kan man vara öfvertygad
att de blifva ekonomiskt byggde, samt inga flera anlagde
än de, hvilka äro alldeles nödvändiga för industriens utveckling.
Jag är säker att man då icke finge se jernbanorna, så- !
som nu är fallet på mera än ett ställe, ledas genom verkliga
ödemarker, då en fruktbar och odlad bygd inom synkretsen
lemnäs å sido.
På flera ställen är man verkligen frestad att använda frågan,
som Gr. Ehrensvärd ställde till kolonnerne i Postdam: »ko
lonner,
hvad gören J här?» och säga, jernvägar, hvad gören J
här? — Hå jag påyrkar att inga flora stambanor må af staten
byggas, vill jag dock härvid måhända undantaga den nordvestra,
eller den bana, hvilken är ämnad att ställa vårt jern- l
vägssystem i samband med de Norska stambanorna; enär vid
denna banas anläggning och egande af staten kan förefinnas po- i
litiska och strategiska skäl, hvilka jag icke kan känna och
hvilka icke tillkommer mig att bedömma. Då emellertid denna
bana blifvit uppgifven såsom kommande alt kosta ganska betydligt
per mil, får jag på det kraftigaste förorda, att de noggrannaste
undersökningar må blifva gjorda öfver tjenligaste rigtningen
för denna nordvestra bana, samt huruvida det måhända
icke vore ändamålsenligare, att, i stället för att taga Porla till
förenings- eller utgångspunkt, man toge Orebro, hvarigenom banan
kom att genomlöpa den fruktbara Nerikedalen; eller ock
Nora, såvida nemligen en bana derifrån till Christinehamn vore
praktikabel utan alltför stora kostnader, för att såmedelst förena
bergslagernes med landsbyggdens intressen och få en så
kort som möjligt föreningsbana mellan Stockholm och Christiania.
— Sannt är, att måhända Norrmännen skulle lieldst önska
att banan ginge till Porla, enär deras väg till kontinenten, vintertiden,
derigenom blefve kortare; men jag anser för vida vigtigare,
att afståndet mellan begge grannrikenas hufvudstäder
blefve så kort som möjligt, oberäknadt nyttan deraf för vår
industri och våra näringar; ty, man är sig dock sjelf närmast.
Enär jernvägarne äro, i pekuniärt hänseende, det största
arbete vi någonsin företagit, kunna vi icke vara nog försigtige
vid deras utförande och bestämmande, så att icke millioner må i
slarfvas bort, såsom förut skett, genom förhastade voteringar; ty j
förlusten drabbar naturligtvis alla de skattdragande, de fattige
lika som de rike. j
Hr Gr. Cronstedt har, i motsats till de af Frih. Raab och t
mig föreslagne banorne med smalare spår än statsbanornes, fästat
uppmärksamheten på de Finska statsbanorna, åt hvilka man
gifvit en spårvidd — om jag minnes rätt — ännu 3 tum j
större än Svenska statens. Jag tror icke att exemplet bör upp
mana
till efterföljd. Ehuru Finland är, för så vidt jag vet, ett
ännu fattigare och mindre odladt land än vårt eget, med en ännu
mindre utvecklad industri än vår, och detsamma således,
enligt min öfverbevisning, vore bäst betjent med att få smalspåriga
banor för godt pris, — så kan likväl vid Finska banornas
anläggande, med så bredt spår, lörefinnas skäl, hvilka ligga
alldeles utom vår kunskap eller förmåga att bedöma.
Finland utgör, såsom vi veta, en integrerande del af det
omätliga Ryska riket, hvarest det alltid gällt som regel: »stor
sak hvad det kostar.» — Så beslöts t. ex att vägen mellan
Petersburg och Moskau skulle blifva alldeles rak, kosta hvad det
ville, och med förbigående af alla de rika och större städerne
på mellansträckan; i följd hvaraf den också blef så till föga
fromma för de mellanliggande provinsernes industri, äfvensom
för Ryska statskassan. Måhända har ett liknande skäl bestämt
spårvidden af Helsinglörs-Tavastehus-banan. Skulle, såsom jag
nyligen läst i tidningarne, ett bolag hafva erbjudit sig, såvida
detsamma under 25 år (inge ur Finska statens skogar kostnadsfritt
sig levererade 150,(100 timmer årligen, vid vissa bestämda
punkter af banan, att då genast bygga jernvägen mellan
Tavastehus och Tammerfors och elter nämnde 25 år öfverlemna
densamma kostnadsfritt till Finska staten, så bevisar
detta blott, att man velat tillgodogöra sig skogarne, men ingalunda,
att den antagna spårvidden å Finska statsbanan är den,
hvilken är den mest passande för Finlands ställning och utveckling.
Jag skulle emellertid blifva högeligen förundrad, om den
blifvande Finska landtdagen skulle ingå på en sådan proposition,
och gilla att de blifvande Finska jernvägarne böra byggas
med så bredt spår som det på Helsingfors-Tavastehus-banan.
Jag sade nyss, att jag tog fasta på att Ofverste Ericson,
i sitt underd. Mern., uttalade sig emot att banor med den spårvidd,
som statens, skulle byggas med så lätta rails som 15 skåjp.
per fot, och i allmänhet med lätt öfverbyggnad. Då Hr Öfverste
Ericson och hans tekniska biträde, Hr Öfverste liijtnant
Reijer, hvilka ingifvit detta underd. Mein., äro de tvenne förnämsta
auktoriteter, sorn staten erkänner i jernvägsbyggnader, är
detta yttrande af dein, såsom mig synes, afgörande lör bestämmandet
af bibanornas spårvidd. Ty då detta svagare öfverbyggnadssätt
af dem förkastas, kan icke fråga blifva om annat
än antingen en bana af 5 fots spår med stark öfverbyggnad,
eller också en smalare bana äfven med proportionerlig! stark
öfverbyggnad.
Den spårvidd, lika statens, men med svag öfverbyggnad,
som Hrr Frykholm, Nordenfelt och Cronstedt förordat tor de
Skånska bibanorna, och som K. M:s Nåd. Propos. upplager,
torde således böra förändras till 3 fot 6 tum, — så mycket
mera som derigenom högst betydliga besparingar uppkomma.
De anmärkningar, man gjort mot användandet af smalt spår å
bibanorna, då stambanorna hafva ett bredare spår, nemi. obehaget
för passagerare att byta om vagnar samt omlastning af
Den 27 December.
567
varorna, hvilka, såsom jag härofvan redan bevisat, äro verkligen
inbillade svårigheter, skulle äfven hafva vidlådit sidobanorna
med bredt spår och lätt öfverbyggnad, enär statsbanornas materiel
vore för tung att kunna cirkulera å desamma, och man
dessutom lätt kan inse att icke passagerarne kunna få begagna
samma vagnar alltifrån Stockholm till Ystad eller Helsingborg,
utan måste skifta vagnar vid föreningspunkten; och då är det,
såsom jag förut nämnt, likgiltigt, om det sker till eller ifrån
vagnar med 3 fots 6 tums eller med 5 fots spårbredd.
Riktigheten af ett bland de skäl, Frih. Ericson i sitt
underd. Mern. framställer för yrkandet af lika spårvidd och
materiel å alla banorna inom fäderneslandet, nemi. »att det i
framtiden skulle för våra fabrikanter underlätta afsättningen af
deras fabrikater till utlänningen», — kan jag icke inse.
Icke må man föreställa sig att utlänningen rättar sig efter
våra modeller; ty nästan alla banor å kontinenten hafva olika
materiel, och öfver-ingeniörerna vilja gemenligen hafva axlar,
fjedrar, m. m. efter deras egen konstruktion. Således, ifall i
framtiden, hvilket jag lifligt önskar, våra fabrikanter blifva
i stånd att täfla med dem å kontinenten, så måste de, likasom
alla andra, finna sig uti att rätta sig efter de beställningar,
de erhålla.
Det skulle i sanning vara bra besynnerligt, om Svenska
staten, och de bolag, hvilka komma att bygga sidobanorna,
skulle underkasta sig att derå hafva bredt spår, och såmedelst
uppoffra millioner, blott för att bereda några fabrikanter en
inbillad lättnad. Engelska och Tyska priskuranten upptager
kostnaden för materiel af olika bredd ifrån 2 fots spår till 6 i,
och så kommer det väl äfven att blifva härstädes, utan att
man derföre behöfver slösa bort millioner, hvilka alltid i sista
hand kommer att betalas af de skattdragande.
Medan jag har ordet, och enär jag i följd af illamående
var frånvarande då K. M:s Nåd. Propos. rör:de jernbanorna
debatterades, så anhåller jag att något litet få yttra mig om
den föreslagna så kallade sammanbindningsbanan genom hufvudstaden.
Jag vågar,bestrida dess behöflighet, åtminstone intilldess
att den transito, som kan uppstå genom trafiken å de
vestra och norra stambanorna, bevisat dess behöflighet; och
detta kommer, enl. min öfvertygelse, att dröja länge nog. Jag
vill dock, för tillfället, icke i detalj yttra mig om detta projekt,
enär jag icke vill afgifva ett bestämdt omdöme om det
jag icke noga känner, — och vi tills dato icke hafva fått se
de närmare detaljförslagen af hela planen. Jag önskar äfven,
innan dess, också få del af de olika kostnadsförslagen, sorn blifvit
uppgjorda lör ingången till Stockholm, äfvensom vinna upplysning
om, huru den undersökning utfallit, som Ofverste Ericson
lofvade göra af det förslag, jag 1856 här på Riddarhuset
framställde, såsom kontraprojekt mot hans eget, och som han i
bref till mig förklarat sig vilja låta undersöka, innan han fat
-
568
Den 27 December.
tade sitt beslut i frågan. Jag föreslog nemi., såsom måhända
några af Hrr:ne, hvilka afhörde debatten, erinra sig, att jernbanan
skulle gå öfver den så kallade Barnängen, hvarest hufvudstationen
skulle anläggas, vidare till Tegelviken snedt öfver
södra varfvet och sedan följa södra bergena ända till stadsgården,
hvarest urstignings-stationen skulle blifva.
Förr än jag blifver öfvertygad om, att den plan, som Öfversten
uppgjort, har öfvervägande fördelar framför dun jag
framkastat, må man förlåta mig, orri jag motsätter mig ett
projekt, hvilket, lindrigast sagdt, är alltför tidigt, innan — såsom
jag äfven nämnt, detsamma påkallas af den blifvande transito-trafiken.
Det vore, enl. mitt begrepp, särdeles orätt, att, i förtid,
uppoffra på detta företag ett kapital med ränta derå, hvarmed
man skulle kunna bygga 6 mil jernväg på annat håll. Afven
tror jag att en sådan jernväg midt igenom hufvudstaden skulle
medföra åtskilliga stora olägenheter och faror, åtminstone om
lokomotiver begagnas, hvilket äfven af erfarenheten i andra
länder bekräftas.
Så hafva vi nyligen af tidningarne sett, att i Berlin en
hög civil embetsman blifvit öfverbörd af ett lokomotiv, och
dock går den föreningsbana, hvarest händelsen timade, icke
egentligen genom staden, utan endast längs med muren, som
skiljer egentliga staden från förstäderna.
Slutligen får jag ånyo förena mig uti Baron Raabs motion,
det inga vidare jernbanor må byggas af staten, utan deras anläggande
öfverletnnas åt enskildta bolag, med understöd af
staten.
Jag anhåller vördsamt att detta mitt nu afgifna anförande
måtte få aflemnas tili Stats-Utsk:t.
Hr Nordenfelt, Leonard Magnus: Jag skall söka att
bemöta några af de anm:r, som den siste värde talaren här
framställt. För det första får jag erinra, att det nu till behandling
förev:de Mermt icke gifver sig ut för att innehålla en
fullständig utredning af frågan, utan blott utgör ett svar på de
af R. St:r i en vid förra riksdagen afla ten und. skrifvelse gjorda
anmärkningar. Hvad sedan beträffar den kostnad, för hvilken
de Svenska jernbanorna blifvit byggda, så är det dock ett
faktum att jernvägen emellan Stockholm och Götheborg nu trafikeras,
utan att hela den derför anslagna summa ännu blifvit
använd, och lika visst är, att, utom åtskilliga jernvägar i Norra
Amerikas sydliga och vestliga stater och i Holstein, samt GefleDala-banan,
man icke kan framvisa några med Svenska statens
jernvägar i bvggnadsart jemlörliga vägar, som blifvit anlagda
med lindrigare kostnad. Deremot medgifver jag, att det kunnat
vara skäl att anställa en jemförelse äfven med Gefle-Dalaviigen.
Jag har oj sett denna bana, men jag har nyligen hört
af trafikchefen vid nämnda bana, att de arbeten, som vid dess
anläggande förekommit, och de svårigheter, man haft att öfver
-
Den 27 December.
569
vinna, icke kunna jemföras med hvad som egt rum vid våra
statsbanor, äfvensom det förtjenar anmärkas, att å den förra
banan förekomma lutningar af 1 på 60, jemte det körver med
små radier äro mera använda. Att på banan mellan Gent och
Antwerpen hastigheten är ganska betydlig, eger sin fulla riktighet,
men har sin naturliga förklaringsgrund deruti, att denna
väg går fram olver ett fullkomligt slättland uti nästan rät linie.
Vid frågan om smalspåriga banor vill jag icke nu uppehålla
mig och upprepa hvad som redan blifvit så många gångnr
sagdt; men i als. å bredspåriga, med svag öfverbyggnad,
vill jag erinra, att hvad om dem i Menr.t yttras, gäller blott
för en bana af någon större längd, och alldeles icke kan lämpas
på elier gälla för en kortare bana. Det har blifvit anmärkt,
att statens vagnar icke skulle kunna med full last framdragas
på så svaga rails, som af 15 skåfp. pr längdfot. Detta anta
gande
är fullkomligt falskt, enär största lasten på något af lokomotivets
drifhjul svårligen lärer kunna tagas under 70 å 80
centner, hvilken belastning 15 skålpts railer väl bära och på en
fyrhjulig vagn skulle ge en tillåten bruttovigt af 280 ä 320 centner,
hvartill statens vagnar med last endast undantagsvis uppgå;
men olika åsigter i ett sådant fall kunna icke förenas, och
det blir erfarenheten, som får gifva utslaget. För öfrigt får jag
påminna om, att den större spårvidden i och för sig icke medför
någon särdeles förhöjning af anläggningskostnaden, på sin
höjd af 20 å 30 tusen rdr pr mil. .lag medger att någon besparing
i trafikkostnad uppkommer genom den något mindre
vigt, som med samma säkerhet kan gifvas vagnarne för en
smalspårig bana, men uppgifterna om denna besparings storlek
äro enligt min åsigt mycket öfverdrifna, då med samma styrka
minskningen i vigt endast kan ske på axlar och tvärstvcken och
på hvarje vagn ej rimligen uppgår till mer än några få centner,
fastän man för den mindre spårvidden, på bekostnad af
hastighet, underhåll och säkerhet, ytterligare minskar denna
vigt. Men å andra sidan undviker man genom samma spårvidd
omlastningen, som väl möjligen oell undantagsvis för plankor
eller jern i stycken —- de varor, som företrädesvis forslas på
den af Gr. von Rosen citerade banan — kan kosta så obetydligt,
som han här uppgifvit, men som deremot medför förluster,
skador, felsändningar, långt dröjsmål och liera gånger
större kostnader, då fråga blir om spanmål, som skall skaffas
ur den ena vagnen i den andra, eller om kaffe, mjöl, socker,
tobak, styckegods och andra dylika ömtåliga varor, som icke
kunna ligga ute, utan måste skaifas under tak, om icke vagnar
genast finnas tillgängliga. Att svårigheterna af omlastning
icke äro så obetydliga, som uppgifvits, synes deraf, att man i
Baden ansåg sig böra bygga om hela jernvägssystemet och förändra
all sin mate-iel, blott för att undvika dem, samt i England
på de flesta bredare banor nedlägga en tredje rail. Hvad
beträffar underhållet af rails, så är förhållandet, att under de
första 5 å 6 åren utbytet af rails är större; ty, oaktadt ali
570
Den 27 December.
omsorg och försigtighet vid deras afsynande, inträffar det dock,
att man vid första anläggningen får åtskilliga rails af mindre
god beskaffenhet, men, sedan dessa en gång kommit undan, blir
förlusten mindre. Jag tror till och med, att Ofverste Kricson
tagit upp slitningskostnaden högre än hvad den i verkligheten
kommer att uppgå till. Att räntan på byggnadskapitalet bör
läggas till detta, för att finna rätta kostnaden, är visserligen
riktigt för den tid, hvarunder arbetet fortgår, men sedan detta
är fullbordadt, har man ju inkomsten af trafiken och den indirekta
inkomsten af nyttan för landet i stället för ränteutgiften.
Annu har visserligen ingen detaljerad rapport öfver hvad
statens jernvägar kostat i anläggning, blifvit afgifven, men tiden
dertill är ännu ej kommen, emedan mycket återstår, och materielen
väl ännu icke är tillräcklig. Att den vid Tumba anlagda
banken skulle hafva kostat två gånger så mycket som
en viadukt, har jag för min del ej förr hört och känner verkligen
ej till, men dessa detaljer tillhöra väl egentligen icke R.
St:r, utan få väl Ständerne åtnöja sig med att dess Revisorer
tagit arbetena i betraktande och varit i tillfälle att infordra alla
nödiga upplysningar, och då dessutom K. M. gillat de planer,
hvarefter de särskilda arbetena blifvit utförda, och alternativa
förslager förut blifvit uppgjorda, förutsätter detta att en noggrann
pröfning egt rum. Och man kan väl icke förutsätta att
det mindre lämpliga blifvit föredraget. Det är med verklig
glädje man erfar, att trafiken på Gefle-Dala-vägen är så liflig,
och jag vågar hoppas, att förhållandet skall blifva detsamma,
hvad statens jernvägar beträffar; men i allmänhet är dock förhållandet,
att en mindre bana kräfver en jemförelsevis större
materiel. Gr:n v. Rosen har påstått, att den förökning i detta
afseende, som för statsbanorna erfordras, skulle medföra en
ytterligare kostnad af 57,000 rdr, som borde läggas till de
800,000; men hvarifrån har han tagit denna sistnämnda summa,
då Hr Grin flera gånger upprepat, att man icke vet hvad
jernvägarne verkligen kosta, och huru vet Hr Gr:n då att icke
behöflig materiel i denna summa är inbegripen? — Att några
mindre reparationsverkstäder komma att erfordras, tror äfven jag,
men de behöfva ej blifva så särdeles kostsamma, ty alla större reparationer
böra och kunna endast ske på ett eller högst tvänne
ställen. Gr. von Rosen har sagt, att våra jernvägar i allmänhet
gå genom ödemarker och ouppodlade trakter; det är ledsamt
att Hr Grin icke lyckats med öfvertygande skäl göra sina
åsigter i detta fall gällande förut; nu synes det vara för sent
att deri åstadkomma någon ändring, sedan dessa jernvägar äro
byggda. Hvad beträffar de Canadensiska jernvägarne, om hvilka
jag talat vid ett föregide tillfälle, så har mitt yttrande om
dem blifvit missförstådt. Jag ville nemi. blott visa att, fastän
man i det landet hvarje år måste göra tillskott för jernvägarnes
underhåll, så har man dock funnit skäl och uträkning vid
att i en oerhörd skala fortgå på denna bana, ty ersättning för
dessa stora uppoffringar har vunnits i jordvärdets tillväxt. Det
Den 27 December.
571
behöfs nemi. endast, att jorden på ömse sidor om jernvägen
till ett afstånd af 3 mil genom den lättade transporten för hvarje
tunni, stiger 6 rdr i värde, så gör detta för hvarje mils
jernväg en summa af 833.000 eller ungefär hvad jernvägen kostar,
och är denna värdetillökning af 6 rdr för tunnland öfverhufvud
icke svår att erhålla i trakter, der andra lika hilliga
kommunikationsmedel saknas, enär årliga räntan deraf är 30
öre, sorn transportvinsten för hvarje tunnlands afkastning skulle
utgöra, då ej tagits i beräkning att förut omöjliga transporter
kunna verkställas och att industrien i alla afseenden tillväxer.
Detta förhållande visar möjligheten af att med fördel anlägga
jernvägar i trakter, der befolkning och odling äro glesa, men
kunna uppdrifvas. Så är äfven fallet med den Finska hanan,
som ett bolag erbjudit sig att på egen bekostnad bygga och efter
15 år aflemna, utan annan ersättning än rättigheten att få
på skogarne fälla ett visst antal träd. Jag vill nu icke längre ;
upptaga R. o. Ad:s tid, oaktadt mycket vore att ytterligare
tillägga emot den siste talarens anförande, men måste dock, innan
jag slutar, erinra om det obilliga i den gjorda beskyllnin- i
gen, alt de millioner, som användts på jernvägarne, blifvit slarfvade
bort. ,
Gr. von Rosen: Hr Nordenfelt har bestridt mina uppgifter
om den ringa kostnad, sorn omlastning skulle medföra. Jag
har dock upptagit den till ett öre i stället för ett halft, som j
den i verkligheten kostar. I
Han har äfven sagt, att den summa, jag uppgifvit statsba- !
norna kosta pr mil, eller 800,000 rdr, var för hög, men det 1
torde vara förlåtligt, om jag uppgifvit en summa, som Frih. <
Firicson sjelf bestämt, då han i sitt lind. Mern. pag. 3 raden '
14 säger: »Kostnaden pr mil för de Svenska statsbanorna upp- 1
gå deremot i medeltal till endast omkr. 800,000 rdr.» j
I Haden blefvo icke jernbanorna förändrade från ett små- I
lare spår till ett bredare, utan tvertom till lika spår med de I
tillstötande banorna. Baden hade nemligen anlagt sina banor I
1838 med en spårvidd, öfverskridande den vanliga Tyska med 1
6A tum, hvarföre man 1854—1855 förändrade hela Badiska sy- ,
stemets spårvidd till den vanliga på kontinenten.
Hr Nordenfelt förebrår mig vidare, att jag icke förhindrat i
att man ledde jernvägarne genom ödemarker. Detta är i san- ]
ning en förebråelse, som jag icke anser mig förtjena, ty en och <
hvar vet, att jag föreslagit helt andra riglningar för jernbanorna
än man gilvit dem, och här på detta rum stridt derföre,
men om jag blifvit öfverröstad, bör väl det ej läggas mig till 4
last. ]
1 afseende å de Canadiska jernvägarne, dem Tlr Norden- :
felt förordat, har jag endast sagt, att det systemet icke borde
tagas till förebild härstädes, ty dessa banor hafva ett helt an- j
nät ändamål än de våra och förhållandena i Canada äro helt oli
ka
mot här.
572
Den 27 December.
Som man vet, är Canada ett skogland med särdeles bördig
jordmån under skogen och med gles befolkning, men som årl.
växer ofantligt, genom ständiga inflyttningar. Då man, för alt
betala banorna, således har en ganska god och säker tillgång
först i skogen, som fälies, och sedan i den bördiga jord, som
derigenom vinnes, kan man då, hvarje år, göra tillskott till betäckande
af driftkostnaden och ändock i längden skörda vinst
derpå; men jag skulle ej anse som en lycka för Sverige, om
sakerna här komme i det skick, att vi nödgades årligen tillskjuta
af allmänna medel för våra jernvägars underhålls- och
driftkostnad.
Jag har ingalunda sagt, såsom Hr Nordenfelt tyckes hafva
upppfattat mina ord, att de, hvilka utfört statens banor, slarfvat
bort millioner, men jag har sagt att man slarlvar bort millionerna,
om man icke, före beslutens fattande i Stånden, lugnt och
moget ölverväger alla de pro och contra, som böra tagas i betraktande,
ty vi böra komma ihåg, att det är vår skyldighet
såsom de skattdragandes representanter att förebygga hvarje onödig
eller öfverflödig statsutgift. Man bör vara moraliskt öfvertygad
att man handlar till landets sanna båtnad på bästa möjliga
sätt, innan man besluter sig för någon åtgärd; nu är man
deremot så passionerad, att man kallar för prat allt hvad som
anlöres om de smalspåriga banorna; en fråga, som dock involverar
en besparing af 12 å 20 millioner, under det att man
gifver namn af patriot åt den, som obesedt röstar för en sammaribindningsbana
genom hufvudstaden. Det är detta sätt att
skicka upp eller ned folk, som jag anser för obehörigt och som
jag ej kan gilla.
Efter härmed slutad öfverläggning och uppå framställda
propos:r, biel Mem:t lagdt till handlingarne och Gr. v. Rosens
första yttrande remitteradt till Stats-Utsk:t.
Föredrogs Lag-Utsk:ts d. 17 d:s bordlagde Mern. N:o 10,
med återlemnande af väckt motion om ändring i föreskrifterna
ang. aflöningen åt folkskolelärare och deras tjensteåligganden.
Hr Gr. o. Landtm, lät uppläsa ett från Högv. Preste-St.
ankommet prot.-utdr. för d. 20 d:s, hvaraf inhemtades, att den
del af ifrågav:de motion, som ansåg förökad lön åt folkskolelärare,
blifvit af motionären frånträdd, samt att Preste-St. återförvisat
den sålunda förändrade motionen till Lag-Utsk:t; hvarefter
Hr Gr. o. Landtm, förmälte, att R. o. Ad. vid sådant förhållande
torde finna, att Lag-Utsk:ts ifrågavtde Mern. ej å R. o.
Ad:s sida föranledde till annan åtgärd, än att läggas till handlingarne.
Ropades ja.
Den 27 December.
573
Föredrogs och Indes till handlingarne Konst.-Utsk:ts d. 20
d:s bordlagde Mern. N:o 4, med anmälan om Riks-Ståndens 1 eslut
i ani. af de sedan sistl. riksdag hvilande grundlagsändringsförslag.
Efter föredragning af Bevilln.-Utsk:ts d. 20 d:s bordlagde Meni.
N:o 3, om återlemnande af en utaf Hr Prosten Sondén väckt
motion, lades detta Mern. till handlingarne med förklarande, att
motionen ansågs böra af Stats-lJtsk:t behandlas.
Föredrogs Lag-Utsk:ts d. 20 d:s bordlagde Mern. N:o 11,
med återlemnande af väckt motion om efterskänkande al Kronans
rätt till ekeskog; och lades detta Mern. till handlingarne,
med förklarande att motionen ansågs tillböra Stats-Utsk:s handläggning.
Föredrogs och bifölls Lag-Utsk:ts d. 20 d:s bordlagde Betänk.
N:o 12, i ani. af K. M:s Nåd. Propos. om antagande af en författn.
ang. förnyande af Svensk myndighets beslut, som förlorat
sin exsekutiva kraft i främmande stat.
Anmältes och bordlädes nedannämnde från Utsk:n inkomna
Utlåtai, Mern. och Betänkm, nemi. från
Stats-Utskottet:
N:o 19, i ani. af R. St:rs åren 1860, 1861 och 1862 församlade
Revisorers berättelse om granskningen af de under K.
Kommers-Collai förvaltning ställda fonder och medel;
N:o 20, i ani. af K. M:s Nåd. Propos. ang. afsöndring och
upplåtelse åt Westerviks tändsticks-fabriksbolag af en mindre
jordrymd från tredje majorsboställe! Stufverum vid Andra LifGrenadier-Reg:tet;
Lag-Utskottet:
N:o
13, med återlemnande af väckt motion om förändring
af stadgandena ang. edgång;
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet:
N:o 18, i ani. af väckt motion (N:o 121) om Smålands
Husar-Reg:tes afsittande;
N:o 19, i ani. af väckta motioner om vidtagande af åtgärder
till veterinär-väsendets fullständiga ordnande;
N:0 20, i ani. af väckt motion (N:o 6) om utarbetande af
en ecklesiastik boställs-ordning;
574
Den 27 December.
N:o 21, i ani. af väckt motion (N:o 11) om reglering af
klockares löneinkomster;
N:o 22, i ani. af väckt motion (N:o 247) om organiserandet
af en representation för häradet;
N:o 23, i ani. af väckt motion (N:o 200) i fråga om upphäfvande
af 3:dje mom:t i 47:de §:n af K. Förordn. om landsting;
N:o
24, i ani. af väckt motion (N-.o 260) om uppgörande
af nya billiga taxor å afgilter till kyrka och kyrkobetjente
m. 11.;
N:o 25, i ani. af väckt motion (N:o 86) ang. tre årliga
häradsting i Wermland;
N:o 26, i ani. af väckt motion, (N:o 486) om förbud mot
befälets inblandning vid afslutande af kontrakt emellan rotehållare
och soldat;
N:o 27, i ani. af väckt motion (N:o 510) om ändring i
bestämmelserna rörande soldattorp;
N:o 28, i ani. af väckt motion (N:0 35) om dels förändrade
vilkor för lärares vid elementar-läroverken uppflvttning
i högre lönegrad, deras pensionering m. m., dels ock rättighet
för läraren i teckning vid Skara högre elementar-läroverk Mankell,
att vid fråga om uppflyttning till högre lönegrad få beräkna
äfven de år han före år 1860 vikarierat i nämnde befattning;
N:o 29, i ani. af väckt motion om inrättandet af en pensionsfond
för handelsflottan; samt
N:o 30, i ani. af väckt motion, rörande manufaktur-diskontens
upphörande.
R. o. Ad. åtskiljdes kl. } 1 e. m.
In fidem,
0. Brakel.
