# ID: svediakorp-gov674
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1862--1863
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 132,813
# sentences: 5,349
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


PROTOKOLL,
HÅLLNA
HOS
IIÖGLOFLIGE
RIDDER SKÅPET OCH ADELN,
VID
Lagtima Riksdagen i Stockholm
ÄR 1862-1863.
Häftet.
(KKjjo-
STOCKHOLM,
Tryckt hos E. Westrell ,
Sedan R. St:r genom 89:de §:n i Riksdags-beslutet d. 30 Okt.
1860 blifvit kallade att till Lagtima Riksdag i hufvudstaden den
15 Okt. 1862 sig infinna, samt K. M. medelst öppet Nådigt
Rref den 20 Maj innevarande år behagat samtlige R. St:r derom
erinra, blef å den sålunda utsatta dagen Riksdag med van
liga
ceremonier utblåst; och täcktes K. M. till Landtmarskalk i
Nåder utnämna Landshöfdingen i Södermanlands län, K. af K.
N. O., Gr. Guslaf Lagerbjelke, hvilken, efter det han inför H.
M. Konungen aflagt Landtmarskalks-eden och blifvit öfverlemnad
till de 2:ne äldste tillstädesvarande Grefvarne, Ofverste-Kammarjunkaren,
K. m. St. K. af K. N. O. m. m. Gr. Erik August
Lewenhaupt och Ii. Exc., En af Rikets Herrar, f. d. Just.-
Stats-Ministern, R. o. K. af K. M. O. m. m. Hr Gr. Gustaf Adolf
Sparre, af dem beledsagad, begaf sig till Riddarhuset och
derstädes vid ingången emottogs af Riddarh.-Direktm, Riddarh.-  Sekretm och öfrige till Riddarh.-Kanskt hörande personer.
Derefter utsatte Hr Gr. o. Landtm., i öfverensstämmelse
med 10:de och ll:te§§:na Riddarh.-Ordn., lista uppropet afR.
o. Adis lista anteckning till nästföljande dag, Thorsdagen d. 16
Okt. kl. 10 f. m., 2:dra uppropet af samma anteckning till Fredagen
d. 17 Okt. äfven kl. 10 f. m., samt 2:dra anteckningens
båda upprop till Lördagen den 18 Okt., att hållas det lista kl.
10 f. m. och det 2:dra kl. 5 e. m. Sedan dessa anteckningar
blifvit förrättade, sammanträdde Höglofl. R. o. Ad. lista gången
lländagcit den 20 Oktober 1862
in pleno kl. 11 f. m.
Hr Gr. o. Landtm, öppnade sammankomsten med följande
tali
Högvälborne och Välborne Hrr Grefvar, Friherrar,
Ridders- och Adelsmän!
Genom H. M. Konungens Nådiga förtroende kallad, att, under
denna Riksdag, föra ordet vid R. o. Adis sammankomster,
är det min första, likasom min innerligaste önskan, att jemväl Ståndets
förtroende dervid måtte komma mig till del. R. o. Ad. har
4
Den 20 0 ktober.
sett Rikets ypperste män såsom Ordförande på detta rum. Denna
tanke är för mig djupt nedtryckande, ty ingen kan lifligare
än jag känna, ingen uppriktigare erkänna ringheten af mina krafter.
H. M. Konungens Nådiga vilja oell förtroende liar dock
gjort det för mig till en pligt, att härvid åsidosätta egna betänkligheter;
men mer än väl inser jag, att en svigtande förmåga
mången gång kommer att sätta mig i behof af Ståndets öfverseende,
och oskrymtad är derföre min vördnadsfulla anhållan,
att R. o. Ad., vid mitt framtida bedömande, i främsta rummet
ville se till afsigternas redlighet.
R. o. Ad. är af ålder vandt att gå i främsta ledet, då frågan
gällt fäderneslandets ära och lycka, vare sig genom strid
på krigets fält, eller genom fredens ej mindre ärorika idrotter.
Detta arf är stort, det största af alla i ett fritt samhälle; heliga
äro ock de pligter, hvilka dermed följa. Genom mogenhet i beslut,
kraft i handling, redlighet i sträfvande, genom kärlek till
Konung och Fädernesland har R. o. Ad. häfdat sin från fadren
ärfda ära. Historien bär derom vittne och skall fortfarande
göra det.
Under djup känsla häraf förklarar jag nu, att R. o. Ad:s
sammanträden för denna Riksdag äro började, samt frambär
min vördsamma anhållan, att i R. o. Ad:s vänskap och förtroende
få vara innesluten.
Hr Gr. o. Landtm, lät härefter uppläsa Stadgan till ordnings
vinnande vid R. o. Ad:s sammankomster, med dertill hörande
tillägg.
Med erinran att det, enligt 39:de §:n Riddarh.Ordn., tillkomme
R. o. Ad. att besluta, huruvida främmande åhörare skulle få
bevista Ståndets öfverläggningar, hemställde Hr Gr. o. Landtm.,
om R. o. Ad. behagade medgifva, att läktaren i Riddarhus-salen
finge under innevarande Riksdag upplåtas åt främmande åhörare
samt med utdelningen af biljetter tili densamma tills vidare
förhållas på hittils ölligt sätt.
Ropades Ja.
Sedermera tillkännagaf Hr Gr. o. Landtm., att genom
Riddarh.Direktms försorg en klubb för R. o. Ad:s medlemmar
blifvit inrättad i f. d. Sekreta Utskotts-rummen här å Riddarhuset,
samt hemställde om R. o. Ad. behagade tillåta, att denna
klubb bibehölles på sätt den redan blifvit ordnad; hvilket jemväl
bifölls.
Hr Anrep, Gabriel: Hvar och en fri medborgare är skyldig
att strida för rätt och sanning, och hvar och en medlem af
detta Riks-Stånd bör vara ytterst angelägen att Ståndets värdighet
noga iakttages.
Den 20 Oktober.
5
I betraktande häraf och då Riddarh.-J)irekt:n, vid uppropet
i Lördags e. m., låtit utlemna polett för en bevisligen utdöd
ätt, nemi. adeliga ätten Lilliehöök af Fårdala, Jtä 1, så väcker
jag härmed den motion, att R. o. Ad. måtte, genom vederbörande
Riddarhus-tjensteman, låta återfordra nämnda, oriktigt
utlemnade polett; hvarjemte jag anhåller, att denna min motion
får remitteras till det blifvande Riddarhus-Utskottet och åtföljas
dit, såsom ett mitt mundtliga anförande, af den broschyr med
titel: Lilliehöökska frågan, som jag från trycket utgifvit.
Motionen torde afUtsk:t bli öfverlemnad till Riddarh.-Direkt:ns
utlåt.; och skulle det således kunna tyckas, att utredandet
af saken biefve å Direktms sida densamma, som förut. Men
jag vill hoppas, att Direktm, likasom Utsk:t otvifvelaktigt lärer
göra, äfven noga öfverväger de skäl för mitt påstående att adeliga
attén Lilliehöök af Fårdala är utgången, som jag nu i tryck
framlagt, och derföre komma till annan åsigt om saken, än den
Direktm hyste, då Direktm sist yttrade sig i ämnet.
Jag har sagt, att Irågan rörer Ståndets värdighet, och upprepar
nu della än ytterligare; ty, efter mitt förmenande, vore
det Ståndet icke värdigt att, genom att låta en utdöd ätt representeras,
olagligen konstituera sig. Riksd.-Ordn. — en af sjelfva
grundlagarne—säger nemi. i 12:te §:n: »Ridderskapet och Adeln
infinner sig till Riksdag och representeras enligt Riddarhus-Ordningen,
hvilken, lika som öfriga Stånds Ordningar, bör vara i
öfverensstämmelse med Grundlagarne författad»; och i 2l:sta
§:n: »Ridderskapets och Adelns Ledamöter legitimera sig på det
sätt Riddarhus-Ordningen föreskrifver.»
Ser man nu efter i nämnda Ordning huru R. o. Ad. skall
»representeras» och »legitimera sig», så finner man derom följande
stadganden, nemi.: § 1. »På Riddarhuset ege hvarje introducerad
Att. efter den vid 1809 års Riksdag stadgade nummerföljd,
Säte och Stämma, på sätt denna Riddarhus-Ordning
föreskrifver»; § 3. »Ej må någon upptaga annan ätts nummer, namn
eller vapen»; § 5. »Stamfader för en Att är den, som till samma
Ätts värdighet först upphöjd blifvit»; och slutligen i 7:de
mom. af 7:de §, hvilken § handlar om sådana personer, som
äro från säte och stämma på Riddarhuset uteslutna: »Adelsman,
hvars ättledning från Stamfadern ej af Riddarhusets genealogiska
tabeller tydligen utvisas, eller, der dessa befinnas bristfälliga,
sådan ättledning ej styrka gitter».
Om nu Gällareds-grenen af adeliga ätten Lilliehöök af Gällared
och Kolbäck, JVs 66, skulle tillåtas representera för den
utgångna Fårdala-ätten, så bröte Adeln emot alla dessa nu anförda
stadganden i sin Riddarh.-Ordn., och vore således icke
representerad enligt förstnämnda grundlags-paragraf.
Huru inkonseqvent vore det också icke af Adeln, att låta
en utdöd ätt representeras, då, såsom allmänt bekant, det är så
noga med fullmaktsinnehafvare, att, om utgifvaren af en lullmakt
aflider, iunehafvaren af fullmakten icke ens får inkomma
6
Den 20 Oktober.
här i salen, förrän han skaffat sig ny eller annan sådan; och
detta äfven om ätten icke med den döde utslocknat.
Att polett nu utgifvits för adeliga ätten Lilliehöök af Fårdala,
berättigar ingalunda till polettens bibehållande under riksdagen,
såsom Riddarh.-Direktm en gång förut, under tvistefrågans
lopp, antydt; och flera exempel finnas, då oriktigt utgifna poletter
måst återlemnas.
Frih. Gederström, Rudolf: Frågan, huruvida den nu
gjorda framställning bör af R. o. Ad. genast algöras, eller till
behandling af det blifvande Riddarh.-Utsk:t först hänvisas, öfverlåter
jag för min del helt och hållet åt det Högh Ståndets bedömande;
men utbeder mig endast att med några ord redan nu
få bemöta de i min tanke irriga tillvitelser, som mot Riddarh.-  Direktm blifvit framkastade. Direkt:n har, derom är jag fortfarande
öfvertygad, fullkomligen rigtigt förfarit genom att utlemna
riksdagspolett till den medlem, som sig i sådant ändamål anmält,
för adeliga ätten M 1, Lilliehöök af Fårdala, enär nemi.
denne Riddersman ätteled efter ätteled styrkt sin härkomst från
den person, Brynte Bertilsson, hvilken å de i Riddarhuset förvarande
genealogier är upptagen i egenskap af stamfader för
besagde ätt Lilliehöök af Fårdala, M 1, deraf, såsom orden derstädes
lyda, »en gren äfven skref sig till Gällared». Sedan den
äldsta ättegrenen af ätten JYs 1 år 1801 utgått, har den yngre,
nu lefvande grenen inträdt, vid alla våra riksdagar, i utöfning
af alla de rättigheter, hvilka den dittilts egt gemensamma med
den förra, och skulle, efter mitt förmenande, deri äfven tillförene
inträdt, derest icke besagde äldre gren, som naturligtvis egde
företrädesrätt, anmält sig till riksdagsmannakallet, vid de riksdagar,
som höllos under loppet af nämnde grens tillvaro.
Redan år 1762 blefvo genom d. v. Riddarh.-Sekretm Franc
genealogierna samlade och år 1764 af Kansli-Rådet Stjerneman
genomsedda, efter dertill erhållet uppdrag. Ingen anmärkning
gjordes dervid mot Lilliehöökska stamtaflan. Huru skulle Direktm
då, sedermera eller nu, kunnat förvägra riksdagsmannarättens
utöfning åt bevisligen från den antecknade stamfadren härstammande
ättlingar? Direktm vet ganska väl, att det i sista hand
beror på R. o. Ad. sjelf, att värna sina medlemmars lagliga rättigheter,
och har sål. ingalunda kunnat åsyfta att afskära en sådan
Ståndets rätt. Direktm har endast ansett sin pligt fordra,
att, i första hand, och då Ståndet ej uttalat annan åsigt, utöfva
en sådan, den enskildes hittills obestridda rätt värnande omsorg.
Förundran måste det väcka, att Hr Anrep vill stödja sitt
påstående om origtigt förfaringssätt å Direktms sida uppå Ilirekt:s-Ledamoten
Gr. Lewenhaupts utlåt, i ämnet, då likväl
denne Ledamots konklusion går i alldeles motsatt rigtning mot
Hr Anreps åsigter, och Gr. Lewenhaupt för öfrigt instämt med
Direktms öfrige Ledamöter, och besluten alltså varit alldeles enhällige.
De hafva äfven efter moget och allvarligt öfvervägande
blifvit fattade, derom vågar jag försäkra Högi. R. o. Ad. Jag
Den 20 Oktober.
7
hyser den fullkomligaste tillförsigt, att, i ett så grannlaga ämne,
den mest samvetsgranna omsorg deråt, vare sig inom Riddarh.-  Utsk:t eller hos R. o. Ad. sjelf, fortfarande egnas, och att en
lagligen befintlig rätt bevaras i helgd, der skälen tala för dess
sak, och de anförda motskälen synas grunda sig på antaganden
och slutsatser, dem åtminstone Direkt:n för sin del icke kunnat
tillerkänna någon bevisande kraft.
Gr. af Ugglas, Ludvig: För min del får jag anhålla, att
den nu väckta frågan måtte remitteras till det blifvande Riddarh.-  Utsk:t, emedan, då den engång blifvit väckt, måste R. o. Ad. äfven
öfver densamma fatta något beslut, och att nu skrida till
ett sådant »stante pede», torde hvarken vara rätt eller öfverensstämmande
med den försigtighet, sorn bör iakttagas i ett fall
sådant som detta. Den behandling, frågan redan undergått hos
Riddarh.-Direkhn, är visserligen för de flesta af Huset temligen
känd, men ollicielt har R. o. Ad. sig derom ingenting bekant,
och innan någon officiel handling i ämnet till R. o. Ad. inkommit,
kan ej gerna beslut derom fattas. Jag har hört att Hr
Anrep ånyo begärt ordet, men jag tager mig friheten hemställa,
om icke i en så ömtålig fråga det vore bäst att uppskjuta alla
detalj-undersökningar till dess remissen återkommit från Utsk:t,
då man kan förvänta att ega samlade på ett ställe alla de upplysningar,
som erfordras för att fullständigt bedöma densamma.
Hr Anrep: Jag har begärt ordet, dels för att erinra, huruledes
personer, som i lång tid ansetts tillhöra R. o. Ad,, seder
mera
blifvit derifrån uteslutna, såsom förhållandet var med en gren
af ätten Knorring, M 809, dels äfven för att bemöta ett yttrande
af Frih. Gederström, då han säger, att Brynte Bertilsson är stamfader
för äiten Lilliehöök af Fårdala, hvilket är aldeles origtigt.
Det står visserligen så på de tabeller, som ligga i Riddarluts
genealogiskåp, men vi veta alla, och det är allmänt erkändt,
äfven i vår Riddarh.-Ordn., se 7:de §:n 7:de morn., att genealogierna
äro bristfälliga. 1 förevarande fall ligger bristfälligheten
just deruti, att den nämnda Brynte Bertilsson blifvit antecknad
som ättens stamfader; men han har icke bevisligen varit RiksRåd,
utan denna värdighet innehades först af hans sonson Anders
Pedersson, från hvilken man således måste räkna Fårdalaättens
ursprung, och hvars afkomlingar utdogo 1801. Skulle
återigen ätten M 1 räknas icke från Anders Pedersson, utan
högre upp, så skulle det icke finnas mer än en enda familj Lilliehöök,
och alla denna ätts ledamöter upföras under JU 1. I
sådant fall skulle ätten JV* 66 aldrig hafva förefunnits, hvaraf
tydligen synes, att det å de nuvarande genealogierna uptagna
förhållandet är origtigt, som äfven bestyrkes af Hr Gr. Lewenhaupts
anförande till Riddarh.-Direktms prot. af d. 2 Juli 1861.
Gr. Lewenhaupt, Adam: anförde skriftligen: Då under
tvisten rörande denna fråga mitt mamn flera gånger nämnts,
anser jag mig tvingad att yttra mig.
8
Dan 20 Oktober.
I mitt anförande den 12 Mars 1861 till Riddarh.-Direktms
prot. har jag framlagt resultatet af de forskningar, jag, på Ilögl.
Riddarh.-Direkbns anmodan, gjort rörande detta ämne, och ehuru
det visserligen icke lyckats mig att bevisa de nu ifrågavarande
Hrr Lilliehööks lagliga rätt till säte och stämma förJWl
af Ridders- och Adelsmän, finnes dock icke efter mitt förmenande
något enda fullt bevisande skäl, på grund hvaraf de skulle
kunna fråntagas en rätt, som de i 100:de år innehafvit; och
ehuru det kan finnas sannolikheter för att de tillhöra adeliga
ätten M 66, är det dock alltid en möjlighet, som qvarstår, att
det i förra tider lyckats någon af denna ättegren framvisa de
bevis på sin härkomst, som berättiga dem till den plats de nu
innehafva, ehuru svårigheterne alt nu kunna återfinna dessa bevis
lätteligen torde inses, då man betänker att minst 50 års digra
prot:r för detta ändamål måste genomläsas.
Någon skyldighet för Hrr Lilliehöök att bevisa sin innehafvande
rätt, kan efter mitt förmenande icke existera, utan
måste det åligga den, som vill göra dem rätten stridig, att klarligen
bevisa sitt påstående. Jag hemställer till R. o. Ad., om
detta lyckats Hr Anrep; efter mitt förmenande icke.
Och vågar jag derföre, för att för everldeliga tider få ett
slut på denna obehagliga tvist, vördsamt hemställa, det R. o. Ad.
behagade besluta, att den gren af adeliga ätten M 1 Lilliehöök,
som nu oqvald i 100:de år dit räknats, fortfarande må
der uptagas. Jag anhåller om propos. å denna min hemställan.
Gr. Oxenstjerna, Axel: Instämmande med Gr. af Ugglas
i anhållan om detta ärendes hänskjutande till Riddarh.-Utsk:t,
innan 11. o. Ad. kommer att deröfver fatta beslut, anhåller jag
dock att få bifoga remissen några anmärkningar. Huru mycket
nit än Hr Anrep inlagt för att bevisa, det adliga ätten Lilliehöök
af Fårdala JVf 1 skulle vara utgången, har jag dock icke
kunnat derom öfvertygas. För att rätt bedöma denna fråga,
måste man, enligt min tanke, betrakta densamma historiskt, och
vid det omdöme, man derom fattar, fästa afseende på de historiska
förhållanden, som egde rum under Medeltiden och det tidehvarf,
som föregick det, då Riddarhuset upprättades. Det är
nemi. fullt säkert, att Riddarevärdigheten under Medeltiden var
något vida högre och förnämligare än RiksRåds-värdigheten,
hvilket bestyrkes af mångfaldiga säkra och otvifvelaktiga intyg,
hvaribland må nämnas, att Riddarne i alla Medeltidens diplomer
sättas före RiksRåden — och ensamt Riddarne bära namn af
Herrar, liksom endast deras hustrur bära namn af Fruar, då
RiksRådens hustrur icke erhöllo annan benämning än Hustrur.
Som bevis derför må äfven här nämnas, att under samma århundraden
knappt mer än hälften så många Riddare äro kända,
som RiksRåd, ehuru de förra äro fullständigare kända, än
de sednare. Då således en person under Medeltiden står i genealogierna
antecknad som Riddare, kan man vara säker på att
han äfven var RiksRåd, och det återstår ännu att bevisa, att
Deu 20 Oktober.
9
det före Gastaf I:stes tid funnits någon Svensk Riddare, sorn
icke tillika varit Svea Rikets Råd. Om äfven på ett sådant förhållande
skulle kunna framdragas något enstaka exempel, så är
det alls icke afgjordt, att endast RiksRåds afkomlingar fingo sitta
i den andra eller Riddare-klassen, utan synes det mig ganska
rimligt, att då man vid Riddarh.-Ordnms uppgörande bestämt
såsom vilkor, att någon af ättens medlemmar skulle hafva innehaft
den värdighet, som ända till innemot den tiden ansågs
som den lägre af de båda ifrågavarande, den högre ej kunde
vara derifrån utesluten, för hvilken åsigt sjelfva namnet af
Riddare-k\ass gifver ytterligare styrka. Att säga, det endast
RiksRåds, men ej Riddares från Medeltiden afkomlingar fingo
sitta i andra klassen, är ungefär som om man i sednare tider
stiftade ett sällskap af endast Adelsmän, men förvägrade Grefvar
och Friherrar rätten att deri deltaga, på den grund att de
föra en högre titel. Men jemte detta obestridliga förhållande
om Riddarevärdighetens höga anseende under Medeltiden, finner
man tillika att under det århundrade, som närmast föregick
Riddarhusets inrättande, då den chevalereska andan allt mer och
mer aftynade, och RiksRådet i Sverige, ifrån att vara ett ofta
provinsvis sammanträdande Stånd, blifvit en stadigvarande och
begränsad Embetsmanna-korps, som omgaf Konungens person,
Riddarevärdigheten småningom fallit i anseende till och med
under RiksRådsvärdigheten, och tilldelats personer, som ej
redan voro, eller omedelbart derefter blefvo, RiksRåd. Dock
kallas ännu i 1626 års Riddarh.Ordn.,— se 7:de och 8:de §§:ne,
— RiksRåden för Riddares vederlikar. Detta torde vara grunden
hvarföre Gustaf Adolf ej uttryckligen föreskref i nämnde Riddarh.
-Ordn. att Riddares i alla tider afkomlingar skulle hafva
rätt att sitta i Riddareklassen, och än mindre att de, som derefter
blefvo Riddare, skulle deri få inträde, såsom fallet var med
de derefter utnämnda RiksRåden. Men under det att detta
förhållande tydligt förklarar 1626 års Riddarh.-Ordms stadganden,
minskar detsamma ingalunda riktigheten af det ofvan sagda,
hvarigenom man liar full historisk grund för det antagandet, att
då Brynte Bertilsson Lilliehöök, som lefde i slutet af 1400-  talet, var Riddare, så var han äfven RiksRåd, och sålunda äfven
hans afkomlingar hafva full historisk grund att, efter utslocknandet
af de Lilliehöökar, som härstammade från RiksRådet
o. Riddaren Anders Pehrsson Lilliehöök, få intaga deras
plats i den fordna Riddareklassen. Att den s. k. Gällaredsgrenens
medlemmar under några riksdagar tagit plats i Svenneklasséfi
för den Lilliehöökska familjen, torde väl icke böra föras
denna gren till last eller utgöra hinder för den, att, sedan
den äldsta ättegrenen dött ut, intaga dennas rum i 2:dra klassen,
så mycket mer, som utöfvandet af representations-rätten
på den tiden icke var så noga reglerad, och 14:de §:n af 1626
års Riddarh.Ordn. bestämmer att slägterna kunde inom sig välja
representant, hvadan det är mycket möjligt, att en medlem af
slägten JU 1 blifvit utsedd att representera den gren af samma
10
Den 20 Oktober.
familj, som var introducerad under M 66. På dessa historiska
grunder, och då Brynte Bertilsson står på Riddarhusets genealogier
bestämdt upförd både som Riddare och som stamfader
för ätten Lilliehöök af Fårdala M 1, anser jag R. o. Ad. hafva
fullt skäl att godkänna det förfarande, som af Riddarh.-Direktm
och Riddarb.-Utsk:t varit iakttaget alltsedan 1809, att tillerkänna
representationsrätt under M 1 åt den gren af Lilliehöökska
familjen, hvaraf en medlem äfven vid innevarande riksdag redan
utfått pollett.
Iir Anrep: Den siste talaren har påstått att i Riddareklassen
intogos icke blott RiksRäds, utan äfven Riddares afkomlingar;
men örn så vore förhållandet, skulle det icke heller då
finnas mer än en enda ätt Lilliehöök, ty äfven en afKolbäcksgrenens
stamfäder är på genealogierna antecknad som Riddare,
nemi. Magnus Pedersson, hvilken lefde 1410. För öfrigt förekommer
benämningen Riddare-klass allsicke i 7:de §:n af 1626
års Riddarh.-Ordn., hvilken § säger, att i den 2:dra klassen
skola uppföras de, som kunna bevisa sin härkomst från något
Rikets Råd, och i den 3:dje alla de öfriga, som frälse tjena.
Riddare var blott en hög adelig värdighet, hvaremot RiksRåd
utgjorde ett högt embete; och af lista §:n 8:de kap. i Konung
Kristoffers Lands-Lag af år 1442 ses, att Konungens Råd eller,
som är detsamma, Rikets Råd valdes af Riddare och Svenner.
Konungens Råd var till antalet bestämdt, men icke så med Riddarne
och Svennerne, alldeles så som i sednare tider, då det
funnits en mängd Grefvar, Friherrar och Adelsmän, men blott
jemförelsevis få af dem, som beklädt RiksRåds-embetet. Vill
man slutligen göra sig ett klart begrepp om betydelsen af RiksRåd,
så läse man Presidents-sekret. Frih. Schering Rosenhanes
på 1780-talat författade, mycket berömda »Afhandling om Svea
Rikets Råd, des Uphof, Ämbete, Tidehvarf och Oden,» införd i
början af Ugglas Rådslängd.
Hr Cederschiöid, Robert Theofron: Jag harickebeo-ärt
ordet för att ingå i någon diskussion om sjelfva saken,
utan för att protestera mot den af en ledamot gjorda hemställan,
att R. och Ad. skulle nu genast afgöra denna fråga. Ett
så beskaffadt förfarande skulle efter min åsigt vara bra lättsinnigt,
enär största delen af R. o. Ad:s ledamöter efter all sannolikhet
ännu icke hunnit stadga sin öfvertygelse om huru frågan
rätteligen bör afgöras.
Den saknar dock icke sin ganska stora vigt, enär det ingalunda
kan vara föp U- °- Ad. likgiltigt, om ätter, som redan äro
utdöda fortfarande böra representeras.
Deremot kan jag icke, lika med en annan talare, finna att
fråsan är serdeles grannlaga beskaffenhet. — Den skulle
vara det om den afsåg att betaga Hr Lilliehöök representationsrätt
inom detta hus. Men så är ju ej förhållandet, utan afser
Deu 20 Oktober.
11
frågan endast att få afgjordt, huruvida Hr Lilliehöök må ega
rättighet att representera ätten J\f 1 eller ätten M 66.
Då jag nu instämmer uti det framställda yrkandet om motionens
remitterande till Riddarh.Utsk:t, kan jag icke förena
mig i den af ITr Gr. af Ugglas yttrande åsigt, att Utsk:t skulle
endast infordra Riddarh.-Direktms yttrande, utan yrkar jag deremot,
att Utsk:t skall inkomma med bestämd utredning och upplysning
derom, hvem som är stamfader för ätten JYs 1 Lilliehöök
af Fårdala, — samt huruvida någon descendent från bemälde
ätts stamfader ännu finnes lefvande.
Gr. Oxenstjerna: Jag anhåller om ursäkt, att jag ännu
en gång begärt ordet, men det är blott för att rätta ett groft
misstag, som Hr Anrep begått, då han sagt, att den 2:dra klassen
icke i 1626 års Riddarh.-Ordn. bär namn af Riddareklass.
Hr Anrep uppläste, som bevis härför, 7:de §:n af nämnde författning,
men om han behagar vända om bladet och fortsätta
läsningen till slutet af den nästa §:n, skall han finna, att der
benämnes den andra klassen uttryckligen Riddare-klassen.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad samt Hr Gr. o.
Landtm, yttrat, att derunder blifvit yrkadt, dels att den af Hr
Anrep nu väckta motion jemte en af honom å trycket utgifven
skrift i frågan och de deri nu algifna yttranden skulle remitteras
till det blifvande Riddarh.-Utsk:t, dels ock att R. o. Ad. nu
måtte besluta, att deri gren af adeliga slägten Lilliehöök, som
hittills ansetts tillhöra ätten J\$ 1 Lilliehöök af Fårdala, skulle
förklaras berättigad att fortfarande innehafva samma nummer å
Riddarhuset; framställde Hr Gr. o. Landtm, propos. derå, att
motionen jemte den tryckta skriften och yttrandena i frågan
skulle remitteras till det blifvande Riddarh.-Utsk:t, och sedan
denna propos. besvarats med starka ja, jemte ett eller annat nej,
förklarades ja hafva varit öfvervägande.
Gr. Lewenhaupt, Adam: Inför Riddarh.-Direktm har i
dag blifvit företedd en fullmakt för adliga ätten von Konow
M 2080, hvilken ätts hufvudman f. n. är omyndig, hvadan
närmaste ättemän skulle inträda i hufvudmannarätt. Emedlertid
står på genealogierna såsom kaput antecknad en Fänrik
H. R. von Konow, född 1776, som fått afsked ur rikets tjenst
1801, och om hvilken man sedan denna tid, det vill säga på
mera än 60 år, icke haft några underrättelser. Fullmakten är
nu utfärdad af närmaste ättemän näst efter denne, hvilken med
temlig säkerhet kan antagas vara afliden, och jag får derföre,
då Riddarh.-Direktm icke ansett sig kunna under sådana förhållanden
på eget bevåg godkänna ifrågavarande fullmakt, äran
anhålla om R. o. Ad:s föreskrift, huruvida på densamma pollet
må kunna utlemnas.
12
Den 20 Oktober.
Efter härmed slutad öfverläggning, hemställde Hr Gr. o.
Landtm., huruvida R. o. Ad. behagade godkänna den af Gr.
Lewenhaupt omförmälda fullmakten, och sedan dertill svarats
många ja, blandade med nej, förklarades propos. hafva blifvit
med öfvervägande ja besvarad.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att från Kongl. Musikaliska
Akademien blifvit till R. o. Ad. öfverlemnade 15 inträdeskort
för bevistande af Akademiens musik-historiska föreläsningar,
och anmodade de medlemmar af Ståndet, som önskade
erhålla dessa inträdeskort, att anmäla sig hos Riddarh.-Fiskalen.
Slutligen föredrogs ett från Riddarh.-Direktm inkommet Mern.,
hvaröfver särskildt protokoll fördes.
In fidem,
O. Brakel.
Särskildt Protokoll
Måndagen den 20 Oktober 1862.
Sedan Riddarhus-Sekreteraren afträdt och undertecknad,
Riddarhus-Notarie, på befallning af Hr Gr. o. Landtm., öfvertagit
protokollslöringen, föredrogs ett från Riddarhus-Direktionen
inkommet Meni., ang. Riddarhus-Sekreterare-tjenstens tillsättning
af följande lydelse:
Vördsamt Memorial.
Sedan Riddarh.-Sekretm Albert Munck, hvilken under förra
riksdagen i anseende till sjuklighet åtnjöt tjenstledighet, men
efter riksdagens slut åter i tjenstgöring inträdde, i början af
år 1861 hos Riddarh.-Direktm begärt afsked från Riddarh.-  Sekret.-tjensten och tillika, med företeende af läkares intyg derom,
att lian vore af sjuklighet urståndstatt att tjensten bestrida,
anhållit att den pension, hvarom R. o. Ad. vid riksdagen
beslutat, måtte honom ynnestfull förunnas; samt Direktm d.
21 Febr. ofvannämnde år beviljat Riddarh.-Sekretm Munck det
begärda afskedet och dervid, i öfverensstämmelse med R. o.
Ad:s för det sålunda inträffade fallet Direktm gifna bemyndigande,
tillagt honom en årlig pension af 1,500 rdr rmt från
Riddarh.-kassan; så och efter det Riddarh.Sekret.-sysslan blifvit
i (öreskrifven ordning kungjord ledig och inom ansöknings
-
Den 20 Oktober.
13
tiden endast en sökande, Riddarh.-Fiskalen Carl Otto Brakel,
sig anmält; har Direkt:n d. 2 Maj 186:1, med fästadt afseende
ä den pålitlighet och skicklighet, hvarmed Brakel så väl vid
sednaste riksdagen som ock onder den tid Riddarh.-Sekret.-  tjensten varit ledig, de dertill hörande tjensteåligganden fullgjort,
utsett Brakel att vara Riddarh.-Sekret., dervid Direkt:n
dock ansett sig böra fästa det förbehåll, att Brakel skulle underkasta
sig den förändrade reglering af de tjensten åtföljande
löneförmåner, som R. o. Ad. kunde finna skäligt besluta. Jemlikt
1 l:te §:n uti den för Riddarh.-Direkt:n utlärdade Instruktion,
får Direkf.n nu vid riksdagens början underställa detta val R.
o. Ad-.s pröfning och gillande, samt tillika frambära och förorda
Brakels vördsamma anhållan, att, för den händelse valet bomme
att af R. o. Ad. bekräftas, honom måtte tillåtas att med
Riddarh.-Sekret.-sysslan förena den Kopist-tjenst uti K. M:s Just.-  Revisions-Expedm, som han uppå förordnande innehafver, men
hvarifrån han begärt och erhållit ledighet under hela den tid
riksdagen kommer att fortfara.
Stockholm d. 15 Oktober 1862.
Carl G. Mörner.
Adam Lewenhaupt. Carl Bennet. R. Cederström. F. W.
Leijonancker. J. A. Tornerhjelm. B. W von Prinzencreutz.
I. s.
W. F. Dalman.
Härvid anmälde sig och yttrade
Frih. Cederström, Rudolf: Då jag inom Riddarh.-
Direktm varit ense med mina kamrater, att förorda bifall till
den gjorda framställningen, kan jag naturl. icke annat än tillönska
densamma all möjlig framgång; men då deruti tillika innefattas
en anhållan af Riddarh.-Sekretm, att få med denna
befattning förena en tjenst på Rikets Stat; torde ordningen fordra,
att ärendet blir föremål för behandling i Riddarh.-Ulsk:t,
innan det af R. o. Ad. afgöres. Jag får derföre anhålla om
remiss till nämnda Utsk.
Efter härmed slutad öfverläggning blef, på derom af Hr
Gr. o. Landtm, framställd propos., förenämnde Mern. jemte det
nu afgifna yttrandet remitteradt till det blifvande Riddarh.-Utsk:t.
R. o. Ad. åiskiljdes kl. i öfver 12.
In fidem protocolli,
Gustaf Fahnehjelm.
Den 21 Oktober.
Tisdagen den 21 Oktober 1862.
Pfenum kl. 11 f. m.
Justerades 3 prot.-utdrag för gårdagens plenum.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att Riks-St:n i morgondagens
plena skulle komma att emottaga hvarandras helsningsdeputationer
oell anmodade de medlemmar af 11. o Ad., som
önskade deltaga i Ståndets helsnings-deputation, att. anteckna
sig hos Riddar!].-Fiskaien; hvarefter Hr Gr. o. Landtm., med förmälan,
att Riks-St:ns underd. uppvaktningar hos H. M. Konungen
och den Kongl. Familjen komme att afläggas i morgon kl.
ti e. m., anmodade R. o. Ad:s ledamöter att en half timma
före sagde tid sainlas i Riddarhussalen, för att jemte de öfriga
Riks-St:ns deputationer afgå till Kongl. Slottet.
Efter tillkännagifvande att i afs:de å justeringen afR. o. Ad:s
prot. vid föreg:de riksdagar så förfarits, att de i prot. intagne tal
samt enskilde ledamöters anföranden och yttranden icke upplästes,
så vida ej någon ledamot serskildt sådant begärde, hemställde
Hr Gr. o. Landtm., huruvida II. o. Ad. behagade tillåta,
att med prot.-justeringen vid denna riksdag finge på enahanda
sätt tillgå; hvilket bilölls.
Frih. Bennet, Carl Steffan: Jag får anhålla, det Hr Gr. o.
Landtm, behagade inhemta R. o. Ad:s tanke, huruvida icke gratifikation
vid denna liksom föregående Riksdagar bör tilldelas
den vid hvarje plenum kommenderade vakt af Stockholms garnison.
Denna hemställan blef, uppå framställd propos. af R. o.
Ad. bifallen.
Frih. Raab, Adam Christian, väckte en motion JV2
1, ang:de protokollsföringen inom Riks-St:n.
Denna motion begärdes på bordet.
R. o. Ad. åtskiljdes kl. ^ 12 f. m.
In fidem,
0. Brakel.
Den 52 Oktober.
15
Onsdagen 22 Oktober 1862.
Plenum kl. 10 f. m.
Hr Gr. o. Landtm... tillkännagaf, dels att, enligt en från K.
M:ts tjenstförrättande Ofverste-Kammarherre ankommen skrifvelse,
50 ledamöter af R. o. Ad. jemte Riddarh.-Sekrét. blifvit inbjudna
att i morgon efter slutad ceremoni å Rikssalen intaga
middag å Kongl. Slottet vid en för Ståndets medlemmar anord
nad
taffel i f. d. Konung Oscars våning, två trappor upp från
östra hvalfvet; dels ock att till utdelning bland R. o. Ad:s ledamöter
blifvit öfverlemnade så väl 50 biljetter för inträde i
Storkyrkan under den Gudstjenst, som före riksdagens öppnande
å Rikssalen komme att hållas, som ock ett lika antal
inträdeskort till Rikssalen; och anmodade Hr Gr. o. Landtm,
de medlemmar af Ståndet, som önskade begagna sig af den
Nåd. inbjudningen och erhålla ofvannämnde biljetter, att anmäla
sig hos Riddarh.-Fiskalen.
Föredrogs Frih. Raabs, Adam Christian, i gårdagens plenum
väckta motion JVs 1, ang:de protokollsföringen inom
Riks-St:n.
Hr Lagergren, Anders: Jag vill visser!, icke motsätta mig
remiss af Frih. Raabs motion, men tager mig blott friheten erinra
örn föreskriften i § 59 R. O., att walla hos Riks»St:n
hållna protokoll skola, så tidigt ske kan, genom trycket utgifvas
till deras fullständiga innehåll», — och då den ifrågavarande
motionen tycktes afse, att något sådant tryckande af R.
o. Adms prot., som nu eger rum, icke skulle för framtiden
behöfvas, tror jag att det väckta förslaget, såsom innebärande
en förändring i hvad grundlag stadgar, borde snarare tillhöra
Konst.- än Stats-Utsk;ts handläggning.
Sedan Hr Gr. o. Landtm, yttrat, att han, med ani. af
Hr Lagergrens anförande, ansåge sig böra låta uppläsa den ifrågavarande
motionen, sådan densamma blifvit skriftligen till protokollet
aflemnad, samt denna uppläsning försiggått, anmälte sig
ånyo och yttrade
Hr Lagergren: Då Frih. Raab åt sin numera skriftligen
uppsatta motion gifvit en annan lydelse, än den hade, då den
mundtligen här framställdes, förfaller, till följe af den förändrade
uppställningen, den af mig nyss gjorda anmärkning.
16
Den 22 Oktober.
Frih. Raab: Jag var icke närvarande här på rum
met,
då Hr Lagergreu först framställde sin anmärkning; men
att icke några väsendtliga ändringar blifvit af mig vidtagna i
mitt i går afgifna anförande, torde tillräckligt utvisas af det då
förda diskussionsprotokoll, som redan varit mig till genomseende
delgifvet.
Efter härmed slutad öfverläggning och uppå framställd
propos., blef motionen jemte yttrandena remitterad till det blifvande
Stats-Utsk:t.
Anmältes och inbeledsagades på vanligt sätt en deputation
från Hederv. Bonde-St:t, anförd af Riksdagsmannen Carl Anders
Larsson från Ostergötlands län, hvilken yttrade:
Högvälborne Hr Gr. o. Landtm., Högl. R. o. Ad!
Då Svenska Bonde-St:t nu ånyo, genom oss, dess depute
rade,
framföra detta Stånds välkomsthelsning till Högl. R. o.-A.,
så kunna allmogens ombud icke underlåta att fästa Högl. R. o.
Ad:s synnerliga uppmärksamhet på en, för hela Svenska folket,
serdeles maktpåliggande fråga: den nemi., sorn rörer ombildningen
af vårt hittills gällande representationssätt. Denna fråga, som
utgör grunden för vår politiska tillvaro, är så betydelsefull, att
den skjuter alla andra, mer eller mindre vigtiga frågor i bakgrunden.
Bonde-St. tviflan, för sin del, icke på, att Högl. R.
o. Ad. skänker åt lösningen af denna fråga alf den medver
kan,
som kan vara förenlig med fäderneslandets och det allmännas
bästa; motsatsen härtill skulle vara att förneka detta
Rikets första Stånds högsinta välvilja för framåtskridandets sanna
intresse.
Bakom Bonde-St:s allvarliga önskan att vinna tidsenlig
rättelse i vårt otympliga risdagsmaskineri stå milliontals besutne
medborgares 'oafvisliga anspråk, och, såsom vi våga hoppas, en
Nådig Konungs kraftfulla vilja.
Bonde-St. kan förthy icke annat än förvänta att ändtligen
komma närmare ett länge efterlängtadt mål, och utber sig
härtill Högl. R. o. Ad:s ridderliga medverkan.
Hvad för öfrigt vidkommer de ärenden, som blifva föremål
för Ständernas gemensamma handläggning, så utbeder sig
Bonde-St., som ostridigt drager den tyngsta bördan i afseende
på de skatter och onera, som oundgängligen erfordras för betryggande
af Rikets styrelse och förvaltning, att Högl. R. o.
Ad. måtte fästa ett billigt och rättvist afseende på förmågan
hos folket att framgent uthärda tyngden af alla de bördor, som
under tidernas längd hopat sig på denna klass af Svenska medborgare.
Det gifves i landsorten icke mer än en tanka om
resultatet af en stundande riksdag, och denna tanka är —
förökning i skatterne.
Om
Den 22 Oktober.
17
Om det än måste medgifvas, att sednare tiders fordringar
kräfva en billig och rättvis tillökning i allmänna onera, så torde
dock svårligen kunna bestridas, att icke landets framtida bestånd
kräfver ett mera aktgifvande på användandet af de ofantliga
inkomstsummor, hvaröfver Statsverket i närvarande stund
disponerar, jemförelsevis med hvad i en föregången tid stått
landet till buds. Förvissadt om att Högh R. o. Ad. jemväl
härutinnan sätter Fäderneslandets sanna väl i främsta rummet,
är det som Svenska Bonde-St. utbeder sig att fortfarande få
vara inneslutet i Högl. R. o. Ad:s förtroende och välvilja.
Hr Gr. o. Landtm, svarade:
För R. o. Ad. är det alltid en liflig tillfredsställelse, att
emottaga en välkomsthelsning från det Hederv. Bonde-St.., ett
Stånd med oss så nära förenadt genom odlandet af Sveriges
jord och genom gemensamma bragder till dess försvar. Likasom
R. o. Åd. är öfvertygadt, att hos den Svenske Odalmannen
oförminskad lefver qvar samma kraftiga anda, samma redliga
sinne, samma frihetskänsla i förening med aktning för andras
rätt, lyckönskar sig R. o. Ad., då det kan med Hederv.
Bonde-St. samverka till befrämjandet af ett älskadt fosterlands
sanna ära och lycka.
R. o. Ad. anhåller, att Deputerade ville till sina Ståndsbröder
återföra uttrycken af R, o. Ad:s vänskap och aktning.
Deputationen afträdde.
Anmältes och emottogs på öfligt sätt en Deputation från
Vällofl. Borgare-St., arförd af Riksd.-fullm. för Stockholms stad,
Exped.-Sekret:n, R. K. C. XIII:s 0., Lars Johan Lovén, som
yttrade följande:
Ilögvälborne Herr Grefve och Landtmarskalk!
Högloflige Ridderskap och Adel!
Till Högloft. R. o. Ad. frambär Borgare-St. genom oss,
sine deputerade, den sedvanliga vördsamma välkomsthelsningen.
Församlade till gemensamma bemödanden för ett gemensamt
mål hafva Svenska Folkets Ombud, genom Grundlagens bud
fördelade till öfverläggningar och beslut på särskilda rum, vid
föregående Riksmöten begagnat denna omständighet att åt den
ännu bibehållna Ståndsidéen gifva dess måhända mest vackra
och betydelsefulla tillämpning i en ömsesidig ädel täflan för det
älskade fäderneslandets ära och välgång.
Den nu framförda helsningen innefattar å Borgare-St:s sida
en förnyad inbjudning åt Högh R. o. Ad. till en sådan täflan.
Borgare-St. har dervid icke förbisett att denna inbjudning ställes
till ett Stånd, som är i obestridlig besittning af fäderneslandets
stora minnen och som såväl i dessas manande kraft
IL I. 2
18
Den 22 Oktober.
sorn i tillfällen att St fäderneslandet bringa dyrbara offer, för
denna täflan eger medel och fördelar, som endast i inskränktare
mån stå de öfriga Stånden till buds. Men Borgare-St. är
också villigt att — allenast det gemensamma målet, Sveriges
förkofran, vinnes — för sin del afstå från äran att hafva varit
det Stånd, som för detta höga mål gjort det mesta.
Med sådana tänkesätt anhåller Borgare-St. att få vara inneslutet
i Högh B. o. Ad:s aktning, välvilja och förtroende.
Detta tal besvarades af Hr Gr. o. Landtm, sålunda:
För B. o. Ad. är det en uppriktig tillfredsställelse att med
vänskapens språk besvara Vällofl. Borgare-St:s första helsning
vid detta riksmöte. De utmärkta insigter och det varma nit,
hvarigenom Borgare-St. vid så många tillfällen inlagt förtjenster
om det Allmänna, skola alltid göra det för B. o. Ad. glädjande,
att med det Yällofl. Borgare-St. samverka i redligt arbete för
det gemensamma målet, Fäderneslandets sanna båtnad. Då Hrr
Deputerade återföra uttrycken af dessa B. o. Ad:s känslor, anhåller
B. o. Ad. att dermed måtte förenas försäkran om B. o.
Ad:s uppriktiga aktning och tillgifvenhet.
Deputationen afträdde.
Härefter anmältes och emottogos med öfliga ceremonier
två H. M. Konungens Ofverste-Kammarjunkare, Gr. Erik August
Lewenhaupt och Frih. Carl Jedward Bonde, hvilka tillkännagåfvo,
att de på K. M:ts nådiga befallning infunnit sig
för att bjuda Hr Landtm, samt B. o. Ad:s ledamöter att i
morgon infinna sig i Storkyrkan för att derstädes bevista Gudstjensten
och sedermera begifva sig till II. M. Konungens rum
i det Kongl. Slottet, för att deltaga i den procession, som komme
att företräda H. M., då Han ville afgå till Rikssalen.
Sedan Hr Gr. o. Landtm, anmodat Hrr Öfverste-Karomarjunkare
att till H. M. Konungen frambära uttrycken af B. o. Ad:s
underd. vördnad och tillgifvenhet jemte försäkran att Ståndet
skulle ställa sig K. M:ts nådiga kallelse till efterrättelse, blefvo
Hrr Ofverste-Kammarjunkare utbeledsagade.
Anmältes och emottogs en Deputation från Högv. PresteSt:t,
anförd af Biskopen i Carlstads Stift, L. N. O, Doktor
Johan Anton Millén, hvilken höll ett så lydande tal:
Högvälborne Hr Gr. o. Landtm.I llöglofl. R. o. Ad. 1
Det Riksmöte, som nu församlat R. St:r, erbjuder PresteSt:t
en kär anledning att till Höglofl. R. o. Ad. frambära sin
uppriktiga välkomsthelsning och välönskan.
Detta Höglofl. Stånd, hvars sjelfva benämning innebär löftet
om ädelhet och upphöjdhet i tänkesätt samt ridderlighet och
högsinthet i handling, har i Sveriges häfder månget lysande
Den 22 Oktober.
19
vittnesbörd, huru det infriat de löften, hvarom dess stolta namn
påminner. Ej mindre på slagfältet, der hugstora och frejdade
stamfader offrat lif och blod för konung och fosterland, än i
fredliga värf, som likaledes kräfva stora uppoffringar af den
sanne fosterlandsvännen, vare sig den offentlige statsmannen
eller enskilde medborgare, har Sveriges Ridderskap och Adel
häfdat sin plats såsom Rikets främsta Stånd. Det är alltså ett
rikt och ärofullt arf, som J, Mine Herrar, från förfädren mottagit,
men det lägger också på Eder ett ansvar, som ingalunda
är mindre än glansen af den ära, det sprider. Det innebär,
detta ansvar, en helig förpligtelse att äfven framgent kämpa i
de främsta leden för fäderneslandets ära och väl. Antingen
det gäller vården af det gamla goda, som en förgången tid
inlagt i vår samhällsordning, eller ombildandet af denna ordning
i öfverensstämmelse med nyare tiders fordringar och anspråk,
väntar Svenska folket att här finna värdiga föredömen
af varm fosterlandskärlek, mogen vishet och beredvillig uppoffring.
Under glad förvissning att denna väntan icke heller nu
skall svikas, anhåller Preste-St. att i Högvälb. Hr Gr:s o.
Landtnäs samt Höglofl. R. o. Ad:s ynnest och förtroende städse
få vara inneslutet.
Hr Gr. o. Landtm, svarade som följer:
Med vänskapsfull tacksamhet emottager R. o. Ad. det
Högv. Preste-St:s välkomsthelsning, och finner i densamma en
förnyad anledning till den förhoppning att de band af ömsesidig
aktning och förtroende, hvilka af ålder förenat vårt Stånd
med religionens vårdare, fortfarande skola befästas och stärkas.
R. o. Ad. känner djupt, att det menskliga samhället uti en sann
och lefvande gudsfruktan har sin säkraste grund; och uppriktig
är derföre ock R. o. Ad:s tillförsigt, att uti Högv. PresteSt:t
finna ett fast stöd under gemensamma bemödanden för ett
älskadt fosterlands väl.
R. o. Ad. anhåller att Hrr Deputerade ville till Högv.
Preste-St:t återföra uttrycken af R. o. Ad:s högaktning och
vänskap.
Deputationen afträdde.
Sedan Hr Gr. o. Landtm, anmodat Gr. Hamilton, Jakob
Essen, att såsom Ordförande för R. o. Ad:s Helsnings-Deputation
jemte Hrr Deputerade nu till de öfriga Riks-Stånden afgå
samt Deputationen aflägsnat sig; åtskiljdes R. o. Ad. kl. J 1 e. m.
In fidem,
0. Brakel.
20
Den 23 Oktober.
Thorsdagcii den 23 Oktober 1862.
Plenum kl. ^ 11 f. m.
Justerades ett prot.-utdr. för gårdagens plenum.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att R. o. Ad:s Bänkmansfördelning
blifvit upprättad och att tryckta exemplar deraf funnos
att tillgå i Riddarhus-Kansliet; äfvensom att val af R. o. Ad:ns
Bänkmän komme att ega rum i morgondagens plenum.
Sedan de två Härolder, som skulle gå framför R. o. Ad.,
ankommit, afgick Hr Gr. o. Landtm, med R. o. Ad. nära kl.
11 till Storkyrkan, der riksdagspredikan hölls af Biskopen i
Linköpings Stift, Ledamoten af K. N. O , Doktor Ebbe Gustaf
Bring. Efter slutad Gudstjenst begaf sig R. o. Ad. till Kongl.
Slottet samt åtföljde H. M. Konungen till Rikssalen, hvarest H.
M. med ett tal i nåder helsade R. St. och öppnade riksdagen.
Härefter uppläste II. Exc. Hr Stats-Ministern för Utrikes Ärendena
K. M:ts Nåd. Berättelse om hvad i Riket och dess Styrelse
sig tilldragit sedan sista riksdag; hvaruppå och sedan Hr
Gr. o. Landtm, samt Talmännen i underd. tal tolkat Riks-St:ns
underd. vördnad och tillgifvenhet, R. o. Ad. återbeledsagade H.
M. Konungen till Hans rum i Kongl. Slottet, der R. o. Ad.,
enligt före afgången från Riddarhuset fattadt beslut, åtskiljdes
kl. I 3 e. m.
In fidem,
O. Brakel.
Fredagen desi 24 Oktober 1862.
Plenum kl. 10 f. m.
Föredrogs oell lades till handlingarne K. M:ts sistl. dag å
Rikssalen upplästa och sedermera till Hr Gr. o. Landtm, ölverlemnade
Berättelse om hvad i Riket och dess Styrelse sig tilldragit
sedan sista riksdag.
Deu 24 Oktober.
21
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att val af Bänkman nu
komme att företagas, samt anmodade de blifvande Bänkmännen
att, enligt i går ntfärdadt anslag, i dag kl. 6 e. m. sammanträda
för val af R.o. Ad:ns Elektorer; hvarefter och sedan 18:de
§:n Riddarh.-Ordn. blifvit uppläst, förstnämnde val förrättades,
dervid till Bänkmän blefvo utsedde för
i:sta Bänkmss Afd:n:
M 51. Gr. Posse, Arvid, med 10 röster, och
» 88. Gr. von Seth, fullm. Frih. Palmstjerna, Garl
Fredrik, med 9 röster.
2: dr a Bänkm:s A[ä:n:
M 105. Gr. af Ugglas, Carl Ludvig, med 10 röster, och
» 125. Gr. Adlercreutz, fullm. Gr. Hamilton, Jacob Es
sen,
med 11 röster.
3:dje Bänkm:s Afd:n:
M 142. Gr. von Saltza, Garl Anton Philip, med 10 röster,
och
» 20. Frih. Bonde, Garl Jedvard, med 12 röster.
4: de Bänkm:s-Afd:n :
M 140. Frih. Leuhusen, Carl Herman, med 7 röster, och
» 161. Frih. von Höpken, Nils Albrect, med 11 röster.
5: te Bänkm:s-Afd:n:
JY1 202. Frih. von Gedda, fullm. Hr Munck af Fulkila,
Garl Jacob, med 5 röster, och
» 226. Frih. Gyllengranat, fullm. Frih. Cederström, Carl
Emanuel, med 8 röster.
6:te Bänkm:s-Afd:n:
M 245. Frih. Lagerfelt, Israel Garl Adam, med 8 rö
ster,
och
» 278. Frih. Beckfriis, Gorfitz Augustin, med 8 röster.
7:de Bänkm:s-Afd:n:
JW 327. Frih. af Wetterstedt, fullm. Frih. Manderström,
Carl Adolf, med 7 röster, och
» 338. Frih. Tersmeden, Wilhelm Fredrik, med 11 röster.
8:de, Bänkm:s-Afd:n:
M 366. Frih. Ehrenborgh, fullm. Gr. Wachtmeister,
Hans, med 12 röster, och
» 367. Frih. Ulfsparre, fullm. Hr Sandels, Ulrik Fabian,
med 12 röster.
22
Den 24 Oktober.
JY1 49.
» 98.
JK 193.
» 233.
JYs 325.
» 460.
JK 743.
» 778.
M 817.
» 872.
JK 1846 1
» 2082 A
JK 1011.
» 1016.
M 1187.
1210. Hr
JK 1528.
» 1598.
9\de Bänkm:s-Afd:n:
Hr Bratt af Höglunda, fullm. Gr. Hamilton,
Malcolm Walter, med 6 röster, och
Hr Stålhandske, lullm. Hr Silfverstolpe, David
August Leonard, med 5 röster.
10:de Bänkm:s-A(d:n:
Hr Bäck i Finland, fullm. Frih. Leijonhufvud,
Broder Abraham, med 4 röster, och
Hr Stårck, fullm. Hr Silfverstolpe, David Wilhelm,
med 5 röster.
11:1 e Bänkm-s-Afd-.n:
Hr Appelbom, fullm. Hr von Francken, Georg
Wolfgang, med 8 röster, och
Hr von Krusenstjerna, Mauritz x\dolf, med 9
röster.
12:te Bänkm:s-Afd:n:
Hr Crafoord, fullm. Frih. Wrede, Fabian Jacob,
med 7 röster, och
Hr Leijonancker, Fredrik Wilhelm, med 10 röster.
13:de Bänlim-.s-Afd:n:
Hr Tigerhjelm, fullm. Gr. Lagerberg, Carl Sven
Axel, med 13 röster, och
Hr Rudebeck, Edvard Ulrik, med 9 röster.
H:de Bänkm:s-Afd:n :
l. Hr Fock, fullm. Frih. Alströmer, Carl Jonas
Oskar, med 10 röster, och
. Hr Mannerskantz, Carl Axel, med 7 röster.
15:de Bänkm:s-Afd:n:
Hr Lagercrantz, Carl Gustaf, med 11 röster, och
Hr Planting - Berglod, fullm. Hr Hierta, Carl
Gustaf, med 11 röster.
16:de Bänkm:s-Afd:n:
Hr Haij, fullm. Gr. Lagerberg, Gustaf Fredrik,
efter lottning med JYs 1398. Hr Sodenstjerna,
fullm. Gr. Lewenhaupt, Claes Magnus,
hvilka hvardera erhållit 6 röster, och
Reutersvärd, Patrik Oscar, med 9 röster.
17:de Bänkm:s-Afd:n:
Hr Gyllenram, Henric Gustaf, med 9 röster, och
Hr Swedenborg, fullm. Gr. von Rosen, Fredrik
Carl, med 7 röster.
Den 24 Oktober. 23
18:de liänkm:s-Afd:n:
JW 1703. Hr Blomcreutz, fnllm. Gr. Posse, Knut, med
11 röster, och
» 1708. Hr von Walden, fullm. Hr Blomstedt, Carl
Reinhold, med 10 röster.
19:de Bänhm:s-Afd:n
JM 1741. Hr Wolffelt, Mauritz Constantin, med 14 rö
ster,
och
» 1794. Hr von Hofsten, Bengt Johan, med 8 röster.
20:de Bänhm-.s-Afd:n:
JY* 1920. Hr von Fieandt, fullm. Hr Lode, Thorsten Wil
helm,
med 10 röster, och
» 1959. Hr von Kraemer, Anders Robert, med 9 röster.
21:sta Bänkm:s-Afd:n:
JYl 1988. Hr Adlersparre, Rudolf, och
» 2010. Hr af Geijerstam, Olof, hvardera med 5 röster.
22:dra Bänkm:s-Afd:n:
JM 2039. Hr von Troil, Samuel Gustaf, med 11 röster, och
» 2051. Hr Furuhjelm. Elis, efter lottning med M 2080,
Hr von Konow, fullm. Hr Paykull, Lars
Gustal, hvilka bekommit 5 röster hvardera.
23:dje Bänkm:s-Afd:n .-
JYl 2114. Hr Nordensvan, Otto, och
» 2144. Hr Rosensvärd, Johan Henrik, hvardera med
11 röster.
24:de Bänkm:s-Afd:n:
M 2230. Hr Hagströmer, Johan Jacob, med 10 röster, och
» 2259. Hr af Wåhlberg, Göran Didrik, med 9 röster.
25:tc Bänlcm:s-Afd:n:
JYs 2317. Hr Fåhraeus, Olof Immanuel, med 12 röster, och
» 2320. Hr Åkerman, Fredrik, med 12 röster.
R. o. Ad. åtskiljdes kl. ^ 1 e. m.
In fidem,
O. Brakel.
u
Den 25 Oktober.
Lördagen den 25 Oktober 1862.
Plenum k!. 10 f. m.
Justerades ett prot.-utdr. för den 24 dennes.
Öppnades Hrr Bänkmäns i går e. m. liållne prot. vid val
af Elektorer; och befunnos dertill utsedde:
35.
Gr. Gyldenstolpe, Adolf Fredrik Nils,
48
röste
»
66.
»
Sparre till Söfdeborg, Erik,
38
»
»
113.
»
Ehrensvärd, Albert,
47
))
»
26.
Frih. Leijonhufvud, Axel Gabriel,
46
»
205.
»
Åkerhjelm af Margretelund, Johan
Garl,
45
»
»
311.
»
af Ugglas, Curt Gustaf
48
)>
»
338.
»
Tersmeden, Wilhelm Fredrik,
48
»
»
391.
»
Hochschild, fullm. Gr. von Rosen,
Gustaf Fredrik,
47
»
»
398.
»
Ihre, fullm. Hr Tersmeden, Nils,
42
»
»
401.
»
Braunerhjelm, Ferdinand,
47
))
»
254.
Hr
Lilliecrona, fullm. Hr Tornerhjelm,
Budolf,
30
))
»
661.
»
Klingstedt, fullm. Gr. Sparre, Gu-
staf Adolf,
48
»
»
678.
»
Bildt, Didrik Gillis,
45
))
»
778.
))
Leijonancker, Fredrik Wilhelm,
46
))
»
1960.
A. »
Montgommerie,Robert Nils Germund, 47
»
»
1846.
A. »
Fock, fullm. Frih. Alströmer, Carl
Jonas Oscar,
48
»
»
2082.
A. »
Mannerskantz, Carl Axel,
48
»
»
1033.
»
Hammarhjelm, Carl,
46
»
»
1196.
»
Bäärnhjelm, fullm. Hr Uggla, Carl
Gustaf,
47
»
»
1636.
»
Reuterskjöld, Carl Leonard,
48
»
1749. B. »
von Ehrenheim, Per Jacob,
45
»
2010.
»
af Geijerstam, Olof,
48
»
2221.
»
af Wirsén, Carl Thure,
48
»
»
2261.
»
af Borneman, Fullm. Hr af Klint,
Eric Magnus,
48
»
»
2302.
»
Skogman, Carl Johan Alfred,
48
))
Den 25 Oktober.
25
Hr Gr. o. Landtm, anmodade Hrr Elektorer att inom den
i 28:de §:n Riksd.-Ordn. föreskrifna tid sammanträda för att, i
enlighet med nämnde § och I9:de §:n Riddarh.-Ordn., utse ledamöter
och suppleanter i de Särskildta Utsk:n.
Föredrogos nedannämnde Revisions-berättelser med dertill
hörande handlingar, hvilka blifvit från Riksgälds-kontoret till
Riddarh.-kansliet öfverlemnade, för att i grundlagsenlig ordning
befordras till R. St:rs handläggning, nemi.:
1:0 R. St-.rs år 1860 församlade Revisorers Berättelse om
den af dem verkställda granskning af Statsverkets samt andra
af allmänna medel bestående Fonders tillstånd, styrelse och förvaltning
under år 1858, jemte de i anledning deraf infordrade
och till K. M. afgifna underd. utlåtm;
2:o Samme Revisorers Berättelse om verkställd granskning
af de under K. Kommers-Coll. ställda Fonder och medel, jemte
en i anledning deraf algifven underd. förklaring;
3:o Samme Revisorers Berättelse om granskningen af Riksgälds
kontorets tillstånd och förvaltning, tillika med Fullmäktiges
i nämnde Verk med anledning deraf afgifne utlåt.;
4:o R. St:rs år 1861 församlade Revisorers Berättelse om
granskning af Statsverkets och dertill hörande Fonders räkenskaper
för år 1859, jemte de i anledning deraf afgifne underd.
utlåtm;
5:o Samme Revisorers Berättelse örn granskningen af de
under K. Kommers-Coll. ställda Fonder och medel, jemte bemälda
Colini i anledning deraf afgifne underd. utlåt.; samt
6:o Samme Revisorers Berättelse om granskningen af Riksgälds-kontorets
tillstånd och förvaltning, tillika med Fullmäktiges
i nämnde Verk med anledning deraf afgifne utlåt.
Uppå framställd propos., beslöt R. o. Ad. att med de öfriga
Riks-St:n kommunicera och till det blifvande Stats-Utsk:t remittera
samtlige ifrågavande handlingar.
Föredrogos och kommunicerades med de öfriga Riks-St:n
samt remitterades till det blifvande Banko-Utsk:t R. St:rs åren 1860
och 1861 samt innevarande år församlade Revisorers Berättelser
ang:de Banko-Verket.
Hr Gr. och Landtm, tillkännagaf, att trehundra exemplar
i bronz af den skådepenning, Rikets sednast församlade Ständer
beslutat låta prägla till minne af DD. MM. Konungens och Drottningens
kröning, blifvit öfverlemnade till Riddarh.-Kansliet, för
att tillställas de vid sista riksdagen antecknade ledamöter af
R. o. Ad.
20
Den 25 Oktober.
Frih. Beckfriis, Corfitz Augustin: Jag får härmed afsäga
mig förtroendet att vara Bänkman.
Frih. Leuhusen, Carl Herman: Afven jag är nödsa
kad
att afsäga det mig tilldelade förtroende att vara Bänkman.
Hr Gr. o. Landtm, lät uppläsa en från Hr StatsRådet och
Chefen för K. Civil-Dep:tet ankommen skrifvelse af följande
innehåll:
Till Hr Grefven och Landtmarskalken 1
Sedan K. M. denna dag i nåder beslutat att, som Statens
stambana från Stockholm till Götheborg snart kan till allmän
trafik upplåtas, en högtidligare invigning deraf bör ega rum, hvartill
dagarne från och med den 3 till och med den 6 instundande
November äro bestämda; samt K. M. till Chefen för Statens
jernvägsbyggnader öfverlemnat, att om de närmare anordningarne
dervid gå i författning, — får jag på K. M:s tillika meddelade
nådiga befallning härmed inbjuda Hr Landtmarskalken att,
jemte tjugufem utsedde Deputerade af Ridderskapet och Adeln,
i högtidligheterne deltaga. Stockholm den 24 Oktober 1862.
G. Lagerstråle.
Hr Nordenfelt, Enar: Då K. M. genom den nu upplästa
skrifvelsen behagat inbjuda 25 ledamöter af R. o. Ad. att
deltaga i de högtidligheter, med hvilka vestra stambanan skall
öppnas, får jag erinra att något prejudikat i afseende å valet
af nämnde ledamöter icke finnes, samt, med uttryckande af min
åsigt om olämpligheten deraf att genom anteckning utse det ifrågavarande
antalet ledamöter, hemställa, om det icke vore lämpligast
att åt R. o. Ad:s Hrr Elektorer öfverlemna valet af ifrågavarande
personer.
Frih. Raab, Adam Christian: Jag instämmer uti den
Esta delen af den sista värda talarens yttrande, men icke i den
sednare; och detta oaktadt det förtroende jag i öfrigt hyser för
Hrr Elektorer. Jag vågar derför tro att det vore lämpligare att
de ledamöter, som vilja deltaga uti den ifrågavarande resan, finge
på vanligt sätt anteckna sig, hvarefter lottning dem emellan
skulle ega rum.
Gr. Taube, Henning Adolf: Afven jag instämmer uti
Esta delen af Hr Nordenfelts anförande, men förenar mig tillika
med Frih. Raab uti den af honom uttryckta åsigt, att det icke
vore lämpligt att åt Elektorerne öfverlemna valet af de 25 ledamöterne.
Jag tror det bästa sätt att vinna ändamålet vara,
om inom hvarje Bänkmans-afdelning en ledamot för deltagande
i resan utsåges; och anhåller jag ora propos. på bifall till
detta mitt förslag.
Den 25 Oktober.
27
Hr Nordenfelt: Jag kan för min del icke fullt gilla något
af de förslag, som af de sista värde talarne blifvit framställde.
Jag föreställer mig ändamålet med denna resa vara, icke allenast
nöjet, utan äfven inhemtande af en närmare kännedom om ifrågavarande
jernvägssträckning, samt att kunskap derom skulle, så
vidt möjligt är, blifva spridd inom hela riket. Med tillämpning
af det utaf Gr. Taube väckta förslag skulle nemi. kunna inträffa
att på Bänkmansafdelningarne valdes personer endast från de
södra orterne i riket, hvarigenom riksdagsmännen från de norra
trakterna, hvaraf flera kanske aldrig komma att befara samma
jernväg, blefve från närmare kännedom derom uteslutne. För
en jemnare fördelning af valet i detta hänseende anser jag rättast
vara att öfverlemna valet åt Elektorerna.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad, yttrade Hr Gr.
o. Landtm., att under densamma blifvit föreslaget af Hr Nordenfelt,
att R. o. Ad. skulle öfverlemna åt Ståndets Elektorer att
utse de ifrågavarande 25 deputerade; af Frih. Baab, att alla de
ledamöter af Ståndet, som önskade deltaga i högtidligheterna,
skulle ega för sig öppet att låta anteckna sig hos BiddarhusFiskalen
och att, derest de antecknades antal komme att öfverstiga
25, lottning dem emellan skulle ega rum; och slutligen af
Gr. Taube, att de 25 deputerade borde utses på det sätt, att
hvar och en af Ståndets 25 Bänkmans-afdelningar inom sig valde
en deputerad.
Sedan Frih. Raab härefter begärt ordet och förmält sig vilja
afstå från sitt förslag och instämma i Gr. Taubes yrkande, framställde
Hr Gr. o. Landtm, först propos. på bifall till Hr Nordenfelts
yrkande, dervid svarades många ja och nej i blandning,
samt sedermera propos. på antagande af Gr. Taubes förslag, då
svaren jemväl utföllo med blandade ja och nej; hvarefter och
sedan förnyad propos. på antagande af Hr Nordenfelts förslag
blifvit gjord och besvarad med starka ja, blandade med nej, Hr
Gr. o. Landtm, förklarade sig nu hafva funnit ja öfvervägande.
Efter det votering blifvit begärd, uppsattes och justerades
följande voter:s-propos.:
»Den som bifaller Hr Nordenfelts förslag, att R. o. Ad. skall
åt Ståndets Elektorer öfverlemna att ntse de 25 ledamöter, hvilka
såsom Ståndets deputerade komma att deltaga uti den högtidliga
invigningen af Statens vestra stambana, röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner nej, antager R. o. Ad. Gr. Taubes förslag, att hvarje
Bänkmans-afdelning inom sig utser en person att i nämnde högtidlighet
deltaga».
Sedermera företogs votering och efter dess slut befunnos
rösterna hafva utfallit sålunda:
Ja — 72.
Nej •— 60.
28
Deu 25 Oktober.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade härefter, att han, med anledning
af det nu fattade beslutet, finge anmoda Hrr Elektorer att utse
det bestämda antalet deputerade.
Frih. Stjernstedt, Johan Wilhelm, väckte följande
motion:
Jag ber att få föreslå, hvad som ock vid sistlidne riksdag
blef föreslaget och som då vann R. o. Ad:ns bifall, nemi. att Adeln
direkte in pleno skall välja Elektorer.
Skälen till detta valsätt finnes på så många ställen i R. o.
Ad:s prot:er fullständigt utvecklade, att jag anser det vara fullkomligt
öfverflödigt att nu upprepa desamma.
Jag ber endast att nu få framhålla huru Bänkmans-valet
urartat från sitt ursprungliga ändamål. Detta var, att de som
suto på samma bänk, skulle taga närmare kännedom om hvarandra
och inom sig utse de värdigaste och anseddaste att välja
Elektorer. Detta mål är numera alldeles förfeladt. Vi veta alla
huru nu Adeln vid riksdagens början samlar sig till stort antal
på det ena eller andra stället och låter sig föreläggas förslag till
Bänkmän och Elektorer. Bänkmännen blifva sålunda i sjelfva
verket hufvudsakligen utsedda före sjelfva valet. Hvad tjenar då
omgången med Bänkmansvalet till? Låtom oss afskaffa detsamma
och numera anse oss mogna att direkte utse Elektorer, på sätt
redan sker vid val af nämnder, Banko- och Riksgälds-Fullmäk
tige,
Revisorer m. fl. — Jag föreslår vördsamt:
att Adeln in pleno måtte välja på 30 män, af hvilka
25, som erhållit högsta antalet röster, skola blifva
utsedda Elektorer och de öfrige fem Suppleanter.
Jag anhåller om remiss af denna motion till det blifvande
Riddarh.-Utsk:t.
Frih. Cederström, Rudolf, begärde denna motion på hordet.
Sedermera uppläste Frih. Stjernstedt en motion M 2,
ang:de särskild tryckning af de inom Riks-Stånden väckta
motioner.
Afven denna motion blef, på Frih. Cederströms begäran,
bordlagd.
Gr. Lewenhaupt, Claes Magnus, uppläste en motion,
M 3, ang. Skogs-Institutets förflyttning till Leckö kungsgård
m. m.
Remitterades till det blifvande Stats-Utsk:t.
Den 29 Oktober f. m.
29
Gr. Lewenhaupt afgaf sedermera en motion JM 4 ang.
nedsättande af en komité för undersökning af arealen och beskaffenheten
af Statens skogar samt om anslag till ifrågavar:de
ändamål.
Denna motion bordlädes.
Sedan Hr Gr. o. Landtm, hemställt, huruvida R. o. Ad.
behagade i nästa plenum företaga val af de två ledamöter, hvilka,
jemlikt 47:de §:n R. O., skulle deltaga i Talmansöfverläggningarne,
samt St:t härtill lemnat bifall, åtskiljdes R. o. Ad. kl.
\ 12 f. m.
In fidem,
O. Brakel.
Onsdagen den 29 Oktober 1862.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades 3 prot.utdr. för d. 25:te dennes.
Företogs val af de två ledamöter, hvilka, enligt 47:de § n
R. O., böra deltaga i Talmans-öfverläggningarne ; och befunnos, vid
valförrättningens slut, dertill hafva blifvit utsedde:
JM 661. Hr Klingstedt, fullm. Gr. Sparre, Gustaf Adolf,
med 82 röster, och
» 2317. Hr Fåhreeus, Olof Immanuel, med 67 röster.
Hr Wolffelt, Mauritz Constantin: Jag får vördsamt
anhålla om propos. derom, att de tal, som Hr Gr. o. Landtm,
på R. o. Ad:s vägnar hållit till H. M:t Konungen och de öfriga
kongl, personerna äfvensom deras svar derå måtte här uppläsas,
för att i St:s prot. inflyta, allt i öfverensstämmelse med
hvad som vid föreg:de riksdagar varit brukligt.
Sedan öfverläggningen förklarats slutad, framställde Hr Gr.
o. Landtm, propos. på bifall till den af Hr Wolffelt nu gjorda
hemställan, och efter det härtill svarats ja, yttrade Hr Gr. o.
Landtm., att som de ifrågav:de talen nu icke funnos tillgängliga,
komme uppläsningen deraf att ega rum i ett annat plenum.
Härefter föredrogs en ifrån Stats-Rådet och Chefen för
Kongl. Civil-Depart:tet ankommen skrifvelse, som lydde sålunda:
30
Den 29 Oktober f. m.
Till Herr Grefven och Landtmarskalken!
Sedan till H. M. Konungens kännedom kommit en inom
Riks-Stånden allmänt uttalad önskan att vid vestra stambanans
högtidliga invigning talrikt få tillstädeskomma; samt de kommuner
och enskilda, hvilka tiil sig inbjudit dem, som i högtidligheterna
deltaga, förklarat sig beredvilliga att emottaga större
antal af R. St:r, än förut afsedt varit, får jag, på H. M:s
nåd. befallning, anmoda Hr Gr. o. Landtm, att till högtidligheten
inbjuda ytterligare 25 ledamöter af R. o. Ad. Stockholm den
27 Oktober 1862.
G. Lagerstråle.
Gr. af Ugglas, Carl Ludvig: Med ani. af den nu upplästa
skrifvelsen och lör att förekomma framtida missförstånd
i afs:de å uttrycket att inom Riks-St:n uttalats en allmän önskan
att mera talrikt få deltaga i den högtidliga resan till Göteborg,
anhåller jag att i probet måtte förvaras, att någon sådan
önskan inom R. o. Ad. icke yttrats.
Många ledamöter hördes häruti instämma.
Sedan Hr Gr. o. Landtm, hemställt, huruvida R. o. Ad.
ansåge öfverläggningen fulländad, samt denna hemställan blifvit
med ja besvarad, framställde Hr Gr. o. Landtm, propos. derå,
att utseendet af de ytterligare inbjudna 25 ledamöterna skulle
öfverlemnas åt St:s Elektorer, hvilka redan fått sig uppdraget
att välja de 25 först inbjudna deputerade.
Härvid anmälde sig och yttrade
Frih. Raab: Då Hrr Elektorer haft sig uppdraget att utse
de 25 deputerade af R. o. Ad., som först inbjödos att öfvervara
vestra stambanans invigning — — — •— — —
Talaren afbröts här af Hr Gr. o. Landtm., som fästade
hans uppmärksamhet derå, att öfverläggningen om den ifrågav:de
skrifvelsens innehåll redan förklarats vara afslutad.
Frih. Raab: Jag får i sådant fall anhålla om tillgift; jag
föreställde mig att det endast var i fråga om Gr. af Ugglas’
framställning som öfverläggningen skulle anses vara slutad, och
icke öfver frågan i sin helhet.
Hr Gr. o. Landtm, förmälte, att han, med ani. af Frih.
Raabs sednare yttrande, ansåge sig böra erinra derom, att sedan
ett mål eller ärende blifvit inför R. o. Ad. föredraget och St:t
förklarat öfverläggningen vara afslutad, måste ett sådant förklarande
afse sjelfva det ämne, som genom den skedda föredragningen
blifvit gjord till föremål för St:s beslut, och icke någon
ledamots i ani. af ärendets föredragning hafde yttrande; och
tilläde Hr Gr. o. Landtm., att han, såsom R. o. Ad. torde
Den 29 Oktober f. m.
31
hafva iakttagit, dröjt en stund, innan lian med klubbslag befastade
St:s förklarande, att öfverläggningen i frågan var fulländad.
Sedermera framställde Hr Gr. o. Landtm, ånyo den här
ofvan omförmälda propos., hvilken besvarades med några ja
och nej i blandning; hvarefter och sedan Hr Gr. o. Landtm,
anhållit, att St:s ledamöter ville mera talrikt och bestämdt uttrycka
deras mening, samma propos. förnyades och besvarades
med många och starka ja, blandade med nej; och tillkännagaf
Hr Gr. o. Landtm, härefter, att han nu funnit ja hafva varit
öfvervägande.
Till följd af det sålunda fattade beslutet, anmodades St:s
Elektorer af Ifr Gr. o. Landtm, att välja de 25 deputerade,
som ytterligare blifvit inbjudna att deltaga i invigningen af den
vestra stambanan.
Föredrogos och remitterades till det blifvande Lag-Utsk:t R.
St:rs Justitie-Ombudsmans Embets-Berättelse för år 1860 och
bemälde Embetsmans till innev:de riksdag algifna Berättelse.
Föredrogs och remitterades till det blifvande Exped.-Utsk:t
R. St:rs Komiterades för Tryckfrihetens vård Berättelse till innev:de
riksdag.
Föredrogs och remitterades till det blifvande Exped.-Utsk:t
Frih. Stjernstedts, Joh. Wilh., d. 25 d:s på bordet lagda motion
JV2 2, ang:de särskild tryckning af de inom Riks-St:n väckta
motioner.
Föredrogs Gr. Lewenhaupts, Glaes Magnus, d. 25 d:s bordlagda
motion JV2 4, ang:de nedsättande af en komité för undersökning
af arealen och beskaffenheten utaf Statens skogar,
samt om anslag till ifrågav:de ändamål.
Hr Ros, Anders Emanuel: Jag har med ani. af nu
il'rågav:de motion ansett mig böra upplysa, att de uppgifter om
de allmänna skogarnes areal, som motionären förmenar sig hafva
att förvänta af den föreslagna komitéen, redan blifvit anskaffade
af Skogsstyrelsen. Sålunda gifver i detta hänseende
Skogsstyrelsens innev:de år algifna underd. Berättelse vid handen,
att kronoparkerne utgöra 50,546 tunnland, kronoöfverloppsmarkerne
i de norra länen för närv:de 556,222 t:d (sistnämnde
areal ökas dock i den mån afvittringarne framgå), llygsandsfälten
7,356 t:d, kungsgårdars, kungsladugårdars och kronosäteriers
samt indragna boställens jemte andra för kronans
räkning utarrenderade hemmans skogar omkring 29,400 t:d, skogarne
till hemman, auslagna ad pios usus eller till allmänna
32
Den 29 Oktober f. m.
inrättningar, omkring 66,200 t:d, boställsskogarne omkring
1,012,300 t:d, och häradsallmänningarne 194,830 tunnland. Hvad
åter angår den af motionären äskade utredning om dessa skogars
beskaffenhet, hvilken utredning ock förmenas böra utgöra
föremål för komitéens verksamhet, så tillhör det redan, efter
gifna föreskrifter, Skogsstyrelsens chef att genom inspektionsresor
inhemta nödiga upplysningar härom, och är början dermed
redan gjord, hvadan jag hoppas att, genom fortsättning af
dessa undersökningar, Skogsstyrelsen skall blifva i tillfälle att i
framdeles algifvande årsberättelser lemna fullt så tillförlitliga
uppgifter ronde de ifrågav:de skogarnes beskaffenhet, som tilläfventyrs
skulle kunna åstadkommas genom en kostsam komité.
Jag anser sålunda motionen öfverflödig och att den sannolikt
uteblifvit, om motionären haft kunskap om de af mig nu
angifna förhållanden; men skulle R. o. Ad., detta oaktadt, anse
motionen böra remitteras, anhåller jag att dessa mina anm:r
måtte få åtfölja till Utsk:t.
Frih. Raab, Adam Christian: Jag har icke hört de
upplysningar, som Ilr Ros lemnat; men det var just emedan
jag ansåg att Skogsstyrelsen skulle vara bäst i tillfälle att yttra
sig i frågan, som jag begärde motionen på bordet och icke för
att motsätta mig densamma. Då motionären nu icke är här
närvar:de, torde det icke vara lämpligt att icke remittera mo
tionen,
hvarföre jag vördsamt yrkar derpå.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad, framställde Hr
Gr. o. Landtm, propos. derå, att motionen jemte de nu afgifna
yttrandena skulle remitteras till det blifvande Stats-Utsk:t;
hvilket bifölls.
Föredrogs Frih. Stjernstedts, Joh. Wilh., d. 25 d:s på bordet
lagde motion, ang. Bänkmansvalens afskaffande.
Frih. Cederström, Rudolf: Det må väl i allmänhet
vara en rigtig regel, att icke yttra sig vid remisser; men i förev:de
vigtigare fall, torde det tillåtas mig, att underställa Riddarh.
-Utsk:s bepröfvande, huruvida Frih. Stjernstedts motion
bör framläggas till R. och Ad:s antagande. För min del bar
jag en motsatt tanke. Under jemförelsevis lugna och samdrägtiga
tider, sådana, hvaraf vi under de 2:ne sednaste tiotalen af
år njutit, är det sannolikt, att elektorsvalet skall utfalla ungefärligen
på samma sätt, som derunder inträffat; men om
också för närv:de en lycklig enighet råder, hafva dock tider
gifvits och kunna ännu stunda, då stormar och oro i sinnena
herska. Under sådana tider är det klart, att enhvar vill försäkra
sig om en i den syftning, han hyllar, affattad, andra ute
slutande,
elektorslista. För min del vill jag visserligen åt majori
-
Den 29 Oktober f. ni.
33
joriteten inrymma allt billigt inflytande; meri jag vill derföre
ieke att minoriteten skall helt och hållet undertryckas. Sådant
skulle dock vid dylikt förhållande lätteligen ske,
Det har, för det andra, funnits Regeringar, hvilka, genom
ett talrikt adlande på en gång, sökt bereda seger åt något förslag,
som endast medelst R. Stms bifall kunnat vinna stöd af
lag. lett sådant s. k. adlande i massa skulle likväl på Utsk:svalen
hafva föga inflytande, så länge bänkmansinrättningen qvarstår;
men upphäfdes den, skulle naturligtvis de nyadlade hafva
samma rättigheter, som de äldre, jemväl i afs. på elektorstillsättningen.
Så tacksamma vi för öfrigt böra vara och äro
för de värderika förstärkningar, vi fått, kan dock ett plötsligt
tillkommet, nytt och talrikt element i någon särskild afsigt ej
vara oss önskvärdt.
Ett ytterligare skäl mot bifall till motionen anser jag ligga
i den tidsutdrägt, som ett omedelbart val af elektorer skulle
medföra, hvilket, för hvarje gång det efter afgången elektor
förnyades, lände till afbrott i St:s öfverläggningar och beslut.
Huru lätt tillsättes icke 1111 ett ledigt elektorsrum, medelst
bänkmännen, hvilka sammanträda, då St:t icke är samladt?
Vid annalkandet af en riksdag kari för närvarrde icke heller
någon elektorslista på förhand med säkerhet uppgöras, enär
det svårligen eller ingalunda låter tänka sig, att någon skall
kunna hafva sig bekant, huru R. 0. Ad. kommer att bland
hänkmansafdelningarna fördelas, hvaraf följden också är, att R.
0. Ad. med sitt val måste sträcka sig öfver hela Riddarhuset;
ett förhållande, som i sin mån måste motverka ensidighet och
förhindra obehörigen förutfattade listors utfärdande.
Jag upprepar hvad jag nyss såsom mitt vigtigaste politiska
skäl uppställt, nemi. att en majoritet bör finnas, meri dock icke
utesluta all möjlighet för en minoritet att göra sig i någon mån
gällande. Men har en sådan ensidighet vid första valen inträffat,
så kan ett korrektiv erbjuda sig vid de inom bänkmansafdelningarne
framgent förekommande omval.
Jag vågar icke längre taga R. o. Ad:s tid i anspråk, utan
anhåller blott att detta mitt yttrande måtte få medfölja motionen
till Riddarh.-Utskit.
Frih. Stjernstedt: Min ädle vän på bänken näst framför
mig har, i konseqvens med sina yttranden vid föregående
riksdagar, äfven nu bestridt bifall till ifrågav:de motion. Jag
vill icke bjuda till att besvara de af honom gjorda anmma,
utan anhåller blott att i korthet, och utan att vilja såra, förklara,
det jag anser dessa anm:r såsom skrämskott. Jag
är verkligen icke så rädd hvarken för oroliga tider, eller för
andra af den värde talaren förespeglade faror. Om tiderna
vore oroliga, skulle det val icke vara mindre farligt att tillsätta t. ex.
förstärkt Stats-Utsk., der valet sker direkt. Om åter Regeringen
skulle försöka verka genom talrikt adlande, skulle, enl. min öfverH.
I. 3
34
Den 29 Oktober f. m.
tygelse, någon fara deraf icke uppstå. Tvärtom föreställer jag
mig att en sådan åtgärd skulle verka motsatsen till livad man åsyftade.
— Jag har i detta afs. fullt förtroende till detta Höglofl.
Stånd. Hvad jag nu haft äran anföra, kan visserligen icke anses
såsom någon motvigt mot hvad Frih. Cederström yttrat;
men såsom en sådan torde deremot kunna anses hvad som vid
åtskilliga föregående riksdagar blifvit andraget i denna fråga.
Jag anhåller derföre att lliddarh.-Utsk:t behagade taga kännedom
dels om Frih. Stjernstedts, Lars, reservation vid 1834 års
riksmöte med ani. af Gr. Cronhjelms motion i enahanda syftning
som nu, dels om en diskussion i ämnet vid 1848 års
riksdag öfver Hr von Hartmansdorffs likartade förslag, dervid
utom motionären uppträdde Hr Björnstjerna, Oscar, och Frih.
Bonde, Knut, dels slutligen om de yttranden, som vid sista
riksdagen afgåfvos af Grme af Ugglas och Björnstjerna, samt
motionären i ämnet, Hr Brakel.
Efter härmed slutad öfverläggning och uppå framställd propos.
, biel' motionen jemte yttranderne remitterad till det blifvande
Uiddarh.-Utsk:t.
Härefter anmälte sig och yttrade
Frih. Stjernstedt: Jag anhåller att B. o. Ad. villo besluta
att förelägga blifvande Riddarh.-Utsk., att inom en tid af
5 veckor inkomma med sitt utlåt:de öfver ruin motion. Skälet
till denna anhållan är att frågan då möjligen kunde till afgörande
förekomma, medan B. o. Ad. är talrikt samladt, och
opinionen inom St:t således kan lättast och säkrast utrönas.
Sedan öfverläggningen om det af Frih. Stjernstedt nu gjorda
yrkande blifvit förklarad slutad, framställdes propos. å bifall
till detsamma och besvarades med många ja, blandade med
nej; hvarefter Hr Gr. o. Landtm, förklarade sig hafva funnit
ja öfvervägande.
Slutligen tillkärinagaf Hr Gr. o. Landtm., att anslag blifvit
utfärdat till fortsättning af plenum kl. 6 e. m., då, enligt hvad
honom blifvit meddeladt, utgången af Elektorernes val utaf B.
o. Ad:s deputerade vid vestra stambanans invigning komrne att
för St:t tillkännagifvas.
B. o. Ad. åtskiljdes kl. ^ 12 f. m.
In fidem,
0. Brakel.
Den 29 Oktober e. m.
3$
OnstSagcD den 29 Oktober 1862.
Plcnunt kl. 6 e. m.
Justerad
es 5 |
irot.-uldr. för förmiddagens plenum.
Öppnades Hrr
Elektorers lista vid denna dag hållet val af
de
50 depu
terade
från 11. o. Ad., hvilka blifvit inbjudna att
bevista invig
ningen
af vestra stambanan; och belunnos dertill
hal
va blifvit
utsedde.
M
8.
Gr.
Oxenstierna af Korsholm, Axel Thure Gabriel.
V
51.
»
Posse, Arvid.
70.
X>
Horn till Rantzien, fiijlm. Hr Munck af Ro-  senschöld, Thomas.
»
107.
»
Klingspor, Olto.
»
112.
))
Taube, Gustaf Eduard.
»
113.
))
Ehrensvärd, Albert.
»
133.
))
Snoilsky, Gustaf Fredrik.
»
140.
»
Björnstjerna, Carl Magnus Ludvig.
))
44.
Frill.
Wrede till Elimä, Fabian Casimir.
))
77.
))
Rehbinder, Fredrik Wilhelm.
»
133.
))
von Schverin, Julius.
»
135.
))
von Duben, Gustaf Wilhelm Johan.
))
167.
1)
von Köhler, fullm. Hr Cederschiöld, Ro-  bert Theofron.
))
210.
»
Ehrenkrona, fullm. Hr Oxehufvud, An-  ders Rolf.
O
213.
))
Armfelt, Magnus.
)>
226.
))
Gvllengranat, fullm. Frih. Cederström, Carl
Emanuel.
»
228.
»
Ridderstolpe, fullm. Frih. Cederström, Carl
Rudolf Henric.
»
278.
))
Beck-Friis, Corfitz Augustin.
))
313.
»
von Platen, Carl Baltzar.
))
338.
))
Tersmeden, Wilhelm Fredrik.
))
366.
»
Ehrenborgh, fullm. Gr. Wachtmeister, Hans.
»
367.
»
Ulfsparre, fullm. Hr Sandels, Ulrik Fabrian.
A)
391.
»
Hochschild, fullm. Gr. von Rosen, Gustaf
Fredrik.
))
49.
Hr
Bratt af Höglunda, fullm. Gr. Hamilton,
Malcolm Walter.
»
212.
. »
Lind af Hageby, Axel Ferdinand Reinhold
36
Den 29 Oktober f. m.
M
254.
Hr
Lilliecrona, fullm. Hr Tornerhjelm, Rudolf.
»
258.
U
Svenske, fullm. Frih. Cederström, Rudolf.
»
291.
»
De Geer, fullm. Frih. Leijonhufvud, Axel
Hjalmar.
»
815.
»
Gripenskjöld, fullm. Hr Lagerheim, Carl.
D
2082.
A. »
Mannerskantz, Carl Axel.
»
1940.
B. »
Tersmeden, Wilhelm Reinhold.
»
1033.
)>
Hammarhjelm, Carl.
»
1038.
Bogeman, Carl Adolf.
J>
1127.
»
von Walter, fullm. Frih. Leijonhufvud, Bengt
Carl Fredrik.
D
1233.
»
von Strokirch, Jean Paul Fredrik.
J>
1468.
»
Stedt, fullm. Hr Ribbing, Erling.
1)
1500.
»
Hjelmstjerna, Claes August.
»
1528.
»
Gyllenram, Henrik Gustal.
0
1648.
»
von Bahr, Carl.
1)
1703.
»
Blomcreutz, fullm. Gr. Posse, Knut.
»
1736.
B. »
Hallenborg, Bolivar Magnus.
»
1805.
»
Stjernspets, Pehr Arvid Henrik.
»
1975.
);
Scheffer, fullm. Gr. Lewenhaupt, Carl Mag-  nus Casimir.
V
1988.
ö
Adlersparre, Rudolf.
»
2063.
n
Nordenfalk, Carl.
2114.
a
Nordensvan, Otto.
2144.
»
Rosensvärd, Johan Henrik.
ii
2231.
»
af Burén, Didrik Pontus.
»
2245.
u
von Hedenberg, Ludvig August.
W
2333.
»
Oldevig, Hans Fredrik.
R. o. Ad. åtskiljdes kl. \ 7 e. m.
In fidem,
O. Brakel.
Thorsdagen don 30 Oktober 1862.
Plenum kl. i 6 e. m.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att, till följd af R. o.
Au:s i gårdagens plenum fattade beslut, nu korarae att uppläsas
de tal, Hr Gr. o. Landtm, vid R. o. Ad:s underd. helsnings
-
Den 30 Oktober.
37
uppvaktningar hållit till IJ. M. Konungen och H. M. Enkedrottningen,
D. D. M.M:rs Nådiga svar derå samt Hr Gr. o.
Landtm:s tal till H. M. Konungen å Rikssalen; hvarefter de
ifrågav:de talen upplästes och lydde sålunda:
Till H. M. Konungen:
Stormägtigste, Allernådigste Konung!
Då R. St:r, vid den af Grundlagen bestämda tid, nu åter
samlas till en riksdags vigtiga öfverläggningar och beslut, är
det för R. o. Ad. en dyrbar pligt, att till E. K. M. frambära
uttrycken af Ståndets underdåniga vördnad och tillgifvenhet.
Den djupa sorg, som genom Högstsalig H. M. Enkedrottning
Desiderias dödliga frånfälle trälTat E. M. och det Kongl.
Huset, delas af R. o. Ad. med liflig känsla af vördnad för den
hädangångnas dygder, och i tacksamt minne af den store Konung,
hvilkens lefnad Hon förljufvat. Men bredvid denna sorg
står äfven en anledning till glädje uti tillkomsten af en ny telning
af den älskade konungaätten, genom H. K. H. Hertigens
af Westergöthland födelse.
Samma varma tillgifvenhet, hvilken E. M:s höga konungsliga
egenskaper tillvunnit sig af alla hjertan, känner R. o. Ad.
djupt och innerligt. Måtte den Allsmägtige beskydda E. M.,
Dess höga Gemål och Konungahuset. Lifvadt af sådane känslor,
och med underdånig försäkran om R. o. Ad:s nit, trohet
och uppriktiga samverkan till allt ädelt och nyttigt, anhåller
R. o. Ad. underdånigst, att i E. K. M:s nåd och ynnest fortfarande
få vara inneslutet.
H. M. Konungens svar:
Den tillgifvenhet, hvaraf .1 nu till mig framburit uttrycken,
det deltagande för mig och mitt hus, såväl i glada som sorgliga
skriften, som af Eder blifvit yttradt, upptagas alltid af mig
med samma känsla af välvilja och förtroende, som jag Eder
alltid negnat.
A nyo församlade att rådpläga om landets vigtigaste angelägenheter,
är jag förvissad att .1 deråt skolén egna en nitisk
och allvarlig pröfning, och alt fäderneslandets väl skall komma
att utgöra Edert förnämsta, uteslutande ögonmärke.
Till detta atlia måls vinnande önskar jag Eder kraft och
välgång, och försäkrar Eder, Gode Herrar af It. o. Ad., om
min fortfarande ynnest och bevågenhet.
Till H. M. Enkedrottningen:
Stormägtigste, Allernådigste Drottning!
Med djup vördnad anhåller R. o. Ad., att inför E. K. M.
få nedlägga uttrycken af oskrymtad tillgifvenhet. Då lyckans
sol belyste E. M:s bana, då bittra sorger fördystrade densamma,
alltid och oföränderligt hafva höga dygder gjort E. M:s
namn välsignadt i palats och hydda. Måtte E. M. länge få
åtnjuta den sällhet ostörd, hvarje Svenskt hjerta så lifligt tilion
-
38
Den 30 Oktober.
sknr E. M. Meri denna innerliga önskan anhåller R. o. Ad.
underdånigst att i E. K. M:s nåd och ynnest städse få vara
inneslutet.
H. M. Enkedrottningens svar:
Mine Herrar!
Med djup rörelse emottager jag dessa uttryck af R. o.
Arks tillgifvenhet för mig, dessa välönskningar för min lycka,
örn är oskiljaktig från fosterlandets och mina barns lycka.
Lifligt minnes jag huru Svenska folket, genom sitt deltagande
under alla mina lefnadsskifte!!, förhöjt min lycka eller
lindrat mina sorger.
Detta bevaras i tacksamt hjerta, och beder jag eder, Mine
Hrr! vara försäkrade om min fortfarande välvilja och bevågenhet.
Till H. M. Konungen å Rikssalen:
Stormägtigste, Allernådigste Konung!
Den stund, som nu är inne, då R. St:r stå församlade
omkring E. K. M:s thron, måste för Konung och Folk vara af
djup betydelse. Den är det under alla förhållanden, huru mycket
mera uti en tid, då nya banor brytas i alla rigtningar, så
äfven för statslifvet. Hvilka bland dessa banor blifva de, som,
godkända af erfarenheten, komma att gifva rigtning åt framtiden,
kari det mensldiga förutseendet väl försöka att ana, men
icke med säkerhet bestämma. Ett veta vi dock för visso, att
menskligheten måste gå framåt, genom frihet och upplysning
till förädling. Det är friheten, urgammal i Svea land, det bästa
arfvet från våra fäder, som hos oss förenar Konung och Folk,
och är den, som gör bådas styrka. Den har under olika tider
på vexlande sätt Iramträdt, och så måste det vara, ty en frihet,
som är sann, står i ett rätt förhållande till sin tids bildning
och skaplynne. För R. o. Ad., som djupt känner, ej blott
äran af den plats det eger att bland Svenska folkets ombud
intaga, den af rikets första Stånd, utan äfven de fosterländska
förpligtelser, denna ärofulla plats medförer, skall det alltid blifva
ett oallåtligt bemödande, att med redligt nit verka för ett älskadt
fäderneslands sanna ära och lycka. Lifvadt af sådana
känslor nedlägger R. o. Ad. inför E. K. M. uttrycken af Ståndets
djupa vördnad och underdåniga tillgifvenhet, samt anhåller
underdånigst att i E. K. M:s nåd och ynnest städse få vara
inneslutet.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att utaf de 50 ledamöter,
hvilka blifvit utsedde alt såsom R. o. Ad:s deputerade bevista
vestra stambanans invigning, följande Hrr anmält sig vara hindrade
att deri deltaga, nemi. J\s 8, Gr. Oxenstierna, Axel,
JV? 133, Gr. Snoilsky, Gustaf Fredrik. J\s 338, Frih. Tersmeden,
Wilhelm Fredrik, M 367, Frill. Ulfsparre, fullm.
Den 30 Oktober.
39
Hr Sandels, Ulrik Fabian, Jlf 1127, Hr von Walter, fullm. Frih.
Leijonhufvud, Bengt Carl Fredrik, Jlf 1975, Hr Scheffer, fullm.
Gr. Lewenhaupt, Carl Magnus Casimir, Jtf 2144, Hr Rosensvärd,
Johan Henrik, och JU 2231, Hr af Burén, Didrik Pontus;
hvarefter Hr Gr. och Landtm, anmodade R. o. Ad:ns Hrr
Elektorer att välja andra deputerade i de sålunda afgångnes
ställe.
Öppnades Hrr Elektorers listor vid denna dag anstäldt val
af ledamöter och suppleanter i Utskm; och befunnos hafva blifvit
utsedde i
K otis ti tu t iöns-Ut skottet.
Ledamöter:
M 70. Gr. Horn, fullm. Hr Munck af Rosenschöld, Thomas.
» 338. Frih. Tersmeden, Wilhelm Fredrik.
» 366. » Ehrenborgh, fullm. Gr. Wachtmeister, Hans.
» 167. Hr Geete, fullm. Frih. Leijonhufvud, Carl Gustaf.
» 1196. » Bäärenhjelm, fullm. Hr Uggla, Carl Gustaf.
» 1749. B. » von Ehrenheim, Pehr Jacob.
Suppleanter:
» 2240. Hr von Afzelius, fullm. Hr Olivecrona, Samuel Det
lof
Knut.
» 390. Frih. Nordenfalk, Johan.
Sta ts-Utsk o 11 e t.
Ledamöter:
»
83.
Gr. Cronstedt, Fredrik.
»
311.
Frih. af Uaglas, Carl Gustaf.
778.
Hr
Leijonancker, Fredrik Wilhelm.
1960. A. »
Montgomery, Robert Nils Germund.
»
1033.
W
Hammarhjelm, Carl.
»
1636.
»
Reuterskjöld, Carl Leonard.
))
1722.
»
von Wulffschmidt, fullm. Hr Sandels, Jjars
Gustaf.
»
2039.
von Troil, Samuel Gustaf.
»
2302.
»
Skogman, Carl Johan Alfred.
Suppleanter:
»
2029.
Hr
Adelsköld, Claes Adolf.
»
193.
»
Bäck i Finland, fullm. Frih. Leijonhufvud, Bro-
der Abraham.
»
392.
Frih.
Peijron, Gustaf Oscar.
40
Dea 30 Oktober.
Bevillnings-Utskottet.
Ledamöter:
M 51. Gr. Posse. Arvid.
» 113. » Ehrensvärd, Albert.
» 287. Frih. Happe, Axel Ludvig.
» 380. » von Schulzenheim, David Theodor.
» 254. Hr Lilliecrona, fullm. Hr Tornerhjelm, Hildolf.
» 1210. » Reutersvärd, Patrik Oscar.
» 1959. » von Kraemer, Anders Hobert.
» 2221. » af Wirsén, Carl Thure.
» 2320. » Akerman, Fredrik.
» 2325. » Fåhreeus, Johan Fredrik.
» 2333. » Oldevig, Hans Fredrik.
» 2336. » von Möller, Peter.
Suppleanter:
» 59. Frih. Rålamb, Sigfrid.
» 1988. Hr Adlersparre, Rudolf.
» 1794. » von Hofsten, Bengt Johan.
» 133. Gr. Snoilsky, Gustaf Fredrik.
Banko-Utskottet.
Ledamöter:
» 108. Gr. Ruuth, fullm. Hr Nordenfelt, Enar Wilhelm.
» 130. » Adlersparre, fudin. Hr von Hofsten, Sten Erland.
» 133. Frih. von Schverin, Julius.
» 49. Hr Bratt af Höglunda, fullm. Gr. Hamilton, Malcolm
Walter.
» 792. » Lagerhjelm, Gustaf Reinhold.
» 1038. » Bogeman, Carl Adolf.
» 1528. » Gyllenram, Henrik Guslaf.
» 1702. » Törnebladh, Carl Eggert.
» 1741. » Wolffelt, Mauritz Constantin.
Suppleanter:
» 1975. Hr Scheffer, fullm. Gr. Lewenhaupt, Carl Magnus
Casimir.
» 1468. » Stedt, fullm. Hr Ribbing, Erling.
» 1582. » Steuch, Mathias.
Lag-Utskottet.
Ledamöter:
» 66. Gr. Sparre till Söfdeborg, Erik.
» 4 4. Frill. Wrede lill Elimä, Fabian Casimir.
» 213. » Armfelt, Magnus.
» 1199. Hr Simmingskjöld, fullm. Gr. Hamilton, Gustaf Axel
Knut.
Den 30 Oktober.
41
Suppleanter:
M 215. Hr Ramsay, Anders Henrik.
» 2063. » Nordenfalk, Carl.
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet.
Ledamöter:
» 140. Gr. Björnstjerna, Carl Magnus Ludvig.
» 393. Frih. al Schmidt, Carl Johan Georg.
» 258. Hr Svenske, fullm. Frih. Cederström, Rudolf.
» 983. » Cronacker, fullm. Hr Nordenfelt, Leonard Magnus.
» 1846.A.» Fock, fullm. Frih. Alströmer, Carl Jonas Oscar.
» 1598. » Svedenborg, fullm. Gr. von Rosen, Fredrik Carl.
» 1736.B.» Hallenborg, Rolivar Magnus.
» 1931. » Eckstedt, Johan Fredrik.
» 2144. » Rosensvärd, Johan Henrik.
» 2231. » af Burén, Didrik Pontus.
» 2261. » af Borneman, fullm. Hr af Klint, Erik Magnus.
» 2331. » Ros, Anders Emanuel.
Suppleanter:
» 1703. Hr Blomcreutz, fuihn. Gr. Posse, Knut.
« 1187. » Haij, fullm. Gr Lagerberg, Gustaf Fredrik.
» 460. » von Krusenstjerna, Mauritz Adolf.
» 2142. » Liljensparre, fullm. Gr. Sparre, Erik Theodor.
Expedition s-Utskottet.
Ledamöter:
» 282. Frih. Rudbeck, Reinhold Carl Gabriel.
» 99. Hr Silfversparre, Carl Wolmar.
» 1479. » Ulfhjelm, fullm. Hr Edelstam, Carl Fabian.
Suppleant:
>j 1648. » von Bahr, Carl.
R i d d a r h u s - U t s k o 11 e t.
Ledamöter:
» 124. Gr. Sandels, Samuel August.
» 110. Frih. Taube, Carl Evert Bernhard.
» 150. » von Otter, Fredrik Wilhelm.
» 211. » Cederström, Claes Henrik.
» 297. » Liljencrantz, Johan.
» 313. » von Plalen, Carl Baltzar.
» 361. » Edelcreutz, Jacob Daniel.
» 713. Hr Cremer, fullm. Frih. Beck-Friis, Joachim Tavast.
» 1039. » Stjernhoff, fullm. Ur von Knorring, Erik Oscar.
» 1112. » Lagerberg, Carl Pontus.
42 Dea 30 Oktober.
M 1127. Hr von Walter, fullm. Frih. Leijonhufvud, Bengt Carl
Fredrik.
» 2080. » von Konow, fullm. Hr Pajkull, Lars Gustaf.
Suppleanter:
» 212- Hr Lind af Hageby, Axel Ferdinand.
» 2283. » Akrell, fullm. Gr. von Bosén, Axel August Gustaf.
» 21I8.B. » Lagerheim, Elias.
» 1465. » von Unge, fullm. Hr Reuterskjöld, Axel Magnus Otto.
Upplästes en af Gr. Hamilton, Jakob Essen, inlemnad
motion JV? 5, ang. anvisande af medel förskottsvis till fullbordande
af Statens jernbana emellan Falköping och Jönköping.
Remitterades till Stats-Utsk:t.
Hr P almcrantz. Joli. Maur., väckte en motion JlI 6,
ang. förändring i sältet för uppbörden af de s. k. augmentsbemmans-räntorna.
Denna motion begärdes på bordet.
R. o. Ad. åtskiljdes kl. 6 e. m.
In fidem,
O. Brakel.
Lördagen ilen 1 November 1862.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades ett prot.-utdr. för den 30 sisth Oktober.
Öppnades Hrr Elektorers lista vid d. 30 sisth Oktober
förrättadt val till återbesättande af åtta ledigheter ibland R. o.
Ad:s deputerade vid vestra stambanans invigning; och befunnos
följande ledamöter hafva blifvit till deputerade utsedde, nemi.:
108. Gr. Ruuth, lullm. Hr Nordenfelt, Enar Wilhelm.
» 393. Frih. af Schmidt, Carl Johan Georg.
Den 1 November.
43
M 713. Hr Cremer* fullm. Frii). Beck-Friis, Joachim Tavast.
» 1741. » Wolffelt, Mauritz Constantin.
» 1708. » von Walden, fullm. Hr Blomstedt, Carl Reinhold.
» 1079. » Brakel, Carl Otto.
» 2094. » af Sandeberg, fullm. Hr Silfversparre, Oscar.
» 2243. » Hr Hadorph, fullm. Gr. v. Rosen, Conrad August.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att, enligt hvad honom
blifvit meddeladt, komme i dag efter kl. 5 e. m. biljetter till
den förestående jernvägs-invignings-färden att utdelas å jernvägsbyrån
i Storkyrkobrinken, hvarest äfven upplysningar ang.
klädsel, tiden för afresan m. m. komme att meddelas.
Vidare tillkännagaf Hr Gr. o. Landtm., att genom Första
Direktören vid K. M:s Hofkapell och Spektakler 180 ledamöter
af R. o. Ad. blifvit inbjudne att bevista en festlig representation
å Kongl. Theatern, som efter H. M. Konungens och
R. Stms deputerades återkomst till hufvudstaden komme att
gifvas Fredagen d. 7 d:s; och anmodade Hr Gr. o. Landtm,
de medlemmar af St:t, som önskade erhålla biljetter till nämnde
spektakel, att anmäla sig bos Riddarh.-Fiskalen.
Hr af Geijerstam, Olof, hade inlemnat ett Mein. af
följ:de lydelse:
Som jag är förhindrad att oafbrutet bevista riksdagen, får
jag i ödmjukhet anhålla, att, med bibehållande af min riksdagsmannarätt,
varda befriad från det mig gifua uppdrag att
vara en af R. o. Adis Elektorer.
Hr Gr. o. Landtm, framställde propos. å bifall till denna
anhållan, och sedan dertill svarats flera ja jemte ett eller annat
nej, förklarades ja hafva varit öfvervägande.
Upplästes ett af Frih. Beck-Friis, Joachim Tawast,
inlemnadt Mern. af lölj:de lydelse:
Med stöd af 23:dje §:n Riddarh.-Ordn., får jag härmed afsäga
mig min plats som ledamot i Hiddarh.-Utsk:t.
Frih. Leijonhufvud, Bengt Carl Fredrik: Jag an
håller
vördsamt att, med bibehållande af min riksdagsmannarätt,
få afsäga mig min plats såsom ledamot af Riddarh.-Utsk:t.
Frih. von Platen, Carl: Med stöd af 23:dje §:n Riddarh.-  Ordn., får jag afsäga mig den plats som ledamot i Riddarh.-  Utskit, hvartill jag blifvit utsedd.
44
Ben 1 November.
Hr Gr. o. Landtm, anmodade Ii. o. Ad;s Hrr Elektorer
att utse tre ledamöter i Riddarh.-Utsk:t efter Frihtne Beck-Friis,
Leijonliufvud och von Platen.
Upplästes ett utaf Hr Blomstedt, Garl Beinhold, inleinnadt
Mern., som lydde sålunda:
Härmed får jag vördsamt afsäga mig att deltaga uti B.
Stms förestående resa till Götheborg, på samma gång jag uttrycker
min tacksamhet för det förtroende, hvarmed Hrr Elektorer
i förevarande fall hedrat mig.
I ani. häraf anmodade Hr Gr. o. Landtm. Elektorerne att
välja en deputerad i Hr Blomstedts stalie.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att vid sisth dag hållen Talmansöfverläggning
det blifvit öfverenskommet. dels att under
innnvar:de riksdag, likasom under de föregående, Riks-St:ns ordinarie
plenidagar skulle blifva Onsdagar och Lördagar, och dels att,
som K. M:s Nåd. Propos. ang. Statsverkets tillstånd och behof
i går blifvit till Stats-Utsk:t öfverlemnad och riksdagens början
följaktligen, enl. B. 0:s föreskrift, skall från samma dag räknas,
tiden för motioners afgifvande borde anses tilländagå med
Söndagen d. 30 i denna månad, då plena i aila Riks-St:n komme
att på altonen hållas.
Föredrogs Hr Pahncrantz’s, Joh. Maur., d. 30 sisth Oktober
väckta och på bordet lagda motion JV3 6, ang. förändring
i sättet för uppbörden af de s. k. augments-hemmans-räntorna.
Frih. af Schmidt, Georg: Jag har icke begärt ordet för
alt yttra mig i afs:de på ifrågav:de motion, hvilken jag förmodar
kommer att i det Utsk., dit den varder remitterad, erhålla
nödig behandling. Men då motionären anhållit om remiss till
Sevillu.-Utsk:t, och jag anser den tillhöra Allm. Besv.- o. Ekon.-  Utskits handläggning, har jag, för att förekomma tvister och
onödig skriftvexling, ansett mig böra härå fästa B. o. Ad:S
uppmärksamhet, med anhållan att Hr Palmcrantz’s motion måtte
till Ekon.-Utsk:t remitteras.
Hr Palmcrantz: Den siste värde talaren har yttrat att
ifrågav:de motion bör remitteras till Ekon.-Utsk:t. För min
del kan jag icke instämma i denna hans åsigt. Motionen är
ganska enkel och innehåller endast förslag till ett förändradt
uppbördssätt af alla till rustningsstam vid de indelta kavallerireg:tena
anslagne hernmansräntor och i följd deraf (ill en större
lättnad för räntetagarne vid dessa räntors lyftande.
Den 1 November.
45
Att Bevilln.-Utsk:t :bör behandla detta ämne,-är så mycket
tydligare som i bivillningsstadgan är föreskrifvet huru vid uppbörd
af hemmansräntor skall tillgå och hvad som dervid hör
iakttagas. Jag hemställer alltså att motionen varder till Bevilln.
-Utsk:t remitterad.
Frih. af Sehmidt: Förmodligen har motionären icke med
tillräcklig uppmärksamhet genomläst 3Irsta §:n R. O., sorn
tydligt och klart innehåller att Bevilln.-Utsk:t endast har att
bestämma bevillningens belopp, men ingalunda att afgifva förslag
till förändring i de ordinarie skatterna eller den ordning,
hvari de böra indrifvas; och det är just ang:de denna ordnings
förändrande, hvarom i motionen är fråga.
Jag anhåller derföre fortfarande att motionen måtte till
Ekon.-Utsk:t remitteras.
Hr Pal mcrantz: Jag känner ganska väl innehållet af
31:sta §:n R. O., och anser på grund deraf att motionen bör
till Bevilln.-Utsk:t remitteras.
Sedan öfverläggningen förklarats slutad, yttrade Hr Gr. o.
Landtm., att då den ifrågav:de motionen endast afsåge förändring
i sättet för uppbörden af de ordinarie räntor, hvilka från
de s. k. augments-bemmanen utgå lill rusthållen såsom bidrag
till rustningens fullgörande, och motionen följaktligen icke i ringaste
mån berörde någon af de bevillningar, hvilka utgöra föremål
för Bevilln.-Utsk:ts handläggning, funne Hr Gr. o. Landtm,
sig förhindrad att framställa propos. på motionens remitterande
till nämnda Utsk.
Hr Palmcrantz: Efter den förklaring, Hr Gr. o. Landtm,
afgifvit, får jag hemställa, huruvida icke motionen borde till
sammansatt Bevilln.- o. Ekon.-Utsk. remitteras.
Sedan Hr Gr. o. Landtm, erinrat Hr Palmcrantz, att öfverläggningen
i frågan förklarats afslutad, framställde Hr Gr. o.
Landtm, propos. på remiss till Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk:t
af ifrågav:de motion, och sedan dertill svarats många ja jemte
ett eller annat nej, förklarades ja hafva varit öfvervägande.
Föredrogs och lades till handlingarne Stats-Utsk:ts d 31
sisth Oktober afgifne Mern. J\Z i, med tillkännagifv:de att K.
M:s Nåd. Propos. ang:de Statsverkets tillstånd och hellof blifvit
nämnde dag till Utsk:t ölverlemnad, äfvensom att ett tryckt
exemplar af den Nåd. Propos:n med tillhörande bilagor blifvit
hvarje Riks-St. tillställdt.
46 Den 1 N o vern,ber.
Föredrogs och bifölls Stats-Utsk:s Mern. JVs 2, ang:de tillökning
i Utslcts tjenstemannapersonal.
Föredrogs och bifölls Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk:ts Mern.
M 1, ang:de tillökning af Utsk:ts tjenstemannapersonal.
Frih. von Schulzenheim, David, uppläste en motion
JV? 7, ang:de inlösen för Statens räkning af det s. k. KöpingHuit-bolagets
jernbana.
Begärdes på bordet.
Justerades R. o. Ad:s plerii-prot. för d. 20, 21, 22, 23,
24 och 25 sisth Oktober, jemte ett särskildt prot. för förstnämnde
dag.
Anmältes och inbeledsagades på vanligt sätt Hr Stats-Rådet
och Kommendören al K. N. O. Henrik Wilhelm Bredberg,
hvilken å K. M:s höga vägnar öfverlemnade 25 Nåd. Proposrr
och 5 Nåd. Skrifvelser till R. St:r.
Sedan Hr Stats-Rådet blifvit utbeledsagad, föredrogs och
remitterades till Lag-Utsk:t K. M:s Nåd. Propos. till R. St:r
orri tillägg uti 15:de §:n af Kongl. Kung. d. 13 November 1800,
ang:de den allmänna beväringen.
Vidare föredrogos och remitterades till Stats-Utsk:t följande
Proposrr, nemi.:
l:o, ang:de pension å Allm. Indragnings-Staten för konstituerade
Andre Bataljonsläkaren vid Svea Artilleri-Regrte Fredrik
Adolf Zettergren;
2:o, ang:de pension å Allm. Indragnings-Staten för Magazinsförvaltaren
och Sjukhusinspektoren vid Gottlands Nationalbeväring
Gustaf Lindström;
3:o, ang:de pension på Allm. Indragnings-Staten för Löjtnanten
vid Westgötha Reg:te Carl Julius von Holten;
4:o, ang:de Ofver-F’ältläkaren rn. m. Doktor Fredrik Bågenholms
uppförande till pension å Allm. Indragnings-Staten
efter erhållet afsked eller entledigande från innehafvande befattningar;
5:o,
ang:de pension åt Reg:ts-kommissarien vid Södra Skånska
!nfanteri-Reg:tet Johan Krook vid afskedstagandet;
6:o, ang:de pension å Allm. Indragnings-Staten för Andre
Bataljonsläkaren vid Kaimar Reg:te Ehrenfried Jeremias Kamph;
samt
7:o, ang:de pension å Allm. Indragnings-Staten för Underlöjtnanten
vid Jemtlands Hästjägarekorps Carl August Gustafsson
Stjernefeldt.
Den 1 November.
47
Sedermera föredrogos och bordlädes nedannämnde Kongl.
Propos:r och Skrivelser, nemi.:
Propositioner:
1:0, ang:de upplåtelse åt Eskilstuna öfre kanal-bolag af
plats på Carl Gustafs stads gevärsfaktoris område för en slussanläggning;
2:o,
angtde afsöndring och upplåtelse åt Westerviks tänd
sticksläbriks-bolag
af en mindre jordrymd från Tredje Majors
boställe
Stufverum vid Andra Lifgrenadier-Reg:tet;
3:o, ang:de gjord underd. ansökning om öfverlåtande till
staden Christianstad af en Kronan tillhörig tomtplats derstädes;
4:o, ang:de jordafsöndring från Kapitens-bostället Bredaryd
Norregård för utvidgning af Bredaryds församlings kyrkogård;
5:o, ang:de utbyte af jord emellan Kronan och Malmö stad;
6:o, ang:de ytterligare anslag för det nya jordeboksverkets
fortgång;
7:o, ang:de anslag för framtida vårdandet af Gustaf Wasas
monument vid Utmeland i Dalarne;
S:o, ang:de ersättning till Kongl. Theaterns och Hofkapellets
pensionskassor för de af dem tillförene åtnjutna afgifter
utaf enskilda skådespelare m. (1.;
9:o, ang:de utbyte af de till boställe åt Länsmannen i Tredje
Distriktet af Vestra Härad i Jönköpings Län anslagne hemmansdelarne
l mil Repperda Annegården M 9, | mtl Repperda
Källagården M 3, samt J mtl Ufvanäs Westergården, mot kronoskatte
kavalleri-augmentshemmanet \ mtl M 3, Hultsjö Bergagården
;
10:o, arig:de befrielse för Fältkamereraren m. m. Ph. A.
Arells enka, Albertina Heimberger, från u(gifvande af observations-procerit
och anmärknings-medel, hvilka blifvit hennes man
i lifstiden till gäldande ådörnda;
l l:o, ang-.de upphörande af den s. k. Näs-kungsgårds-hjelp;
12:o, ang:de försäljning till skatte af Ljusne stora krono-laxfiske
i Gefleborgs län;
13:o, ang:de åtgärder till behöfvandes undsättning i missväxtår;
l4:o,
ang:de upplåtande under ständig besittningsrätt af en
jordrymd vid Kungsöhrs norra kungsladugård;
15:0, ang:de utbyte af Komministersbostället Svensbohl i
Rudskoga socken emot Sergeantbostället Höjdebråten i Nysunds
socken;
16:o, ang:de försäljning till enskild person af en Komministersbostället
Hof Dalbogård i Kronobergs län tillhörig del i den
s. k. Spetsa mossen;
17:o, ang:de fortfarande kurhusafgift;
samt Skrifvelser:
18:o, ang:de ersättning af Statsverket till tre Officersenkor
48
Den 8 November.
för innehållen aflöning för deras numera aflidne män under krigsfångenskap;
19:o,
i ani. af Cimbrishamns stads ansökning om eftergift af
återstoden å ett staden beviijadt amorteringslån;
20:o, ang:de hegardt anstånd med löreskrifna kapital- och
ränte-inbetalningar å de till Norbergs jernvägsanläggning af allmänna
medel anvisade lån; och
21:o, ang:de Markaryds församlings framställning om befrielse
från skyldigheten att betala återstoden af ett för dess kyrkobyggnad
beviijadt lån utaf allmänna medel.
Slutligen föredrogs och lades till handlingarne K. M:s Nåd.
Skrifvelse till II. St:r, 0111 förordnande af en Statsråds-Iedamot i
afseende på handläggning af vissa i R. 0:s 36:te och 42:dra §§
omförmälda riksdagsärenden; och skulle vederbörande LJtsk.
genom utdrag af proht om denna skrifvelses innehåll underrättas.
R. o. Ad. åtskiljdes kl. ^ 2 e. m.
In fidem,
O. Brakel.
Lördagen den 8 November 1862.
Plenum kl. 10 f. m.
Hr Gr. o. Landtm, afgaf följande yttrande:
Det är för mig en angenäm pligt, att uti R. o. Ad:s prot.
nedlägga uttrycken af den lifliga tillfredsställelse, hvarmed Ståndets
deputerade, hvilka deltagit i festligheterna vid öppnandet af
vestra stambanan, kommit i erfarenhet af det synnerligen utmärkta
sätt, hvarpå detta stora verk blifvit utfördt. Likaledes
har det för deputerade varit en sann glädje att vid dessa festligheter
möta deputerade från Norska Storthinget och med dem
utbyta tankar och känslor af hjertlig vänskap och broderlighet.
Justerades 6 prot.-utdr. för den 1 dennes.
Hr
Den 8 November.
49
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att, till efterkommande af
flere ledamöters yttrade önskan och i likhet med hvad vid föregående
riksdag egt rum, skulle kallelser till R. o. Ad:s plena
komma att anslås å en inom porten till huset Jt? 1 vid Drottninggatan
med husegarens begifvande uppsatt anslagstafla.
Föredrogos ånyo och remitterades till Stats-Utsk:t K. Ma
nedannämnde, den lista dennes på bordet lagde Nåd. Proposir och
Skrifvelser till R. St:r, nemi.
Propositioner:
l:o, angnie upplåtelse åt Eskilstuna Öfre Kanal-bolag af plats
på Carl Gustafs stads gevärsfaktoris område för en sluss-anläggning;
2:o,
angide afsöndring och upplåtelse åt Westerviks Tändsticks-fabriks-bolag
af en mindre jordrymd från Tredje Majorsboställe!
Stufverum vid Andra Lif-grenadier-regementet;
3:o, angide gjord underd. ansökning om öfverlåtande till staden
Christianstad af en Kronan tillhörig tomtplats derstädes;
4:o, angide jordafsöndring från Kapitens-bostället BredarydNorregård
för utvidgning af Bredaryds församlings kyrkogård;
5:o, angide utbyte af jord emellan Kronan och Malmö stad;
6:o, angide ytterligare anslag för det nya jordeboks-verket»
fortgång;
7:o, angide anslag för framtida vårdandet af Gustaf Wasas
monument vid Utmeland i Dalarna;
8:o, angide ersättning till K. Theaterns och Hof-kapellets pensions-kassor
för de af dem tillförene åtnjutna afgifter utaf enskilde
skådespelare m. fl.;
9io, angide utbyte af de till boställe åt Länsmannen i tredje
distriktet af Westra härad i Jönköpings län anslagne hem
mansdelarne
^ mtl Repperda Annegården M 9, | mtl Repperda
Källagården M 3, samt | mtl Ufvanäs Westergården, mot kronoskatte-kavalleri-augmentshemmanet
^ mtl 3, Hultsjö Bergagården
;
10:o, angide befrielse för Fältkamereraren m. m. Ph. A.
Arells enka, Albertina Heimberger, från utgifvande af observations-procent
och anmärknings-medel, hvilka blifvit hennes man
i lifstiden till gäldande ådömda;
tlio, angide upphörande af den s. k. Näs-kungsgårds-hjelp;
12:o, angide försäljning till skatte af Ljusne stora krono-laxliske
i Gefleborgs län;
13:o, angide åtgärder till behof vandes undsättning i missväxtår;
14:o,
angide upplåtande under ständig besittningsrätt af en
jordrymd vid Kungsöhrs norra kungsladugård;
15io, angide utbyte af Komministersbostället Svensbohi i
Rudskoga socken emot Sergeantbostället Höjdebråten i Nysunda
socken;
H. I. 4
50
Den 8 November.
16:o, ang:de försäljning till enskild person af en Komministersbostället
Hof Dalbogård i Kronobergs län tillhörig del i den
s. k. Spetsamossen;
samt Skrifvelser:
17:o, ang:de ersättning af Statsverket till tre Officers-enkor
för innehållen aflöning för deras numera aflidne män under krigsfångenskap;
18:o,
i ani. af Cimbrishamns stads ansökning om eftergift af
återstoden å ett staden beviljadt amorteringslån;
19:o, ang:de begärdt anstånd med föreskrifna kapital- och
ränte-inbetalningar å de till Norbergs jernvägsanläggning af allmänna
medel anvisade lån; och
20:o, ang:de Markaryds församlings framställning om befrielse
från skyldigheten att betala återstoden af ett för dess kyrkobyggnad
beviljadt lån utaf allmänna medel.
Föredrogs ånyo och remitterades till Bevilln.-Utsk:t K. M:s
den 1 dennes bordlagde Nåd. Propos. ang:de fortfarande kurhusafgift.
Föredrogs Frih. von Schulzenheims, David, d. 1 dennes
väckta och bordlagda motion J)f 7, ang:de inlösen för Statens
räkning af det s. k. Köping-Hult-bolagets jernbana.
Hr von Koch, Nils Samuel, anförde skriftligen:
Ehuru jag beklagar de enskilda aktie-egare, som blifvit genom
oriktiga förespeglingar — om icke svikna löften — inledda
uti bolaget »Köping-Hult» och som sedermera, genom bedrägerier
af män, hvars samhällsställning bort ingifva trygghet,
äro roffade, måste jag dock motsätta mig det väckta förslaget,
att för Staten inköpa den jernväg, som detta bolag byggt.
Skälen hvarföre jag motsätter mig detta förslag äro, bland
andra, följande:
att jag anser det belopp, som fordras till dylikt inköp, så
stort, att det icke rimligen kan ifrågakomma, att göra inköpet
endast af medlidande med de få inhemska och de många Engelska,
mest genom Engelmäns brott och förvållande,lidande akttie-egarne;
att
jag anser R. Skr icke heller böra använda statsmedel
för att spekulera uti industriföretag, som, utförda af enskilda personer,
redan bedrifvas af dessa, helst mera statsmedel, åtminstone
icke utan utländsk skuldsättning, icke äro att disponera, än
som behöfvas, bland annat, för att åstadkomma nödiga jernbanor,
der de ännu icke finnas;
att om Staten och hypoteksbanken behöfva ytterligare låna
eller sälja obligationer å utländska platser, det sannolikt skulle
verka ganska ofördelaktigt och lända till betydlig förlust, om några
millioner Svenska statsobligationer på en gång öfverlemnades
Den 8 November.
31
åt ett bolag, som förmodligen genast skulle nära nog »å tout prix»
bortsälja deni, för att kunna komma till det efter försäljningen
enda återstående målet för dess verksamhet, nemligen bolagets
egen upplösning och utredning;
att då jag å ena sidan på det högsta önskar att med alla
de medel, statsklokheten tillåter R. St:r använda, vi uppmuntra
och understödja anläggande af endskifda åibanor, slutande sig till
Statens jernsiambanor, hvilka derförutan icke kunna blifva så
nyttiga och inbringande att man vågar fortskynda deras fullbordan,
under ledning af den mästarehand, Försynen nu förlänat oss,
är jag likväl, å andra sidan, angelägen, att icke, hvarken Stat
eller enskilda inledas uti obegränsande förbindelser, samt att icke
någon åtager sig hvad han icke kan, minst af allt, hvad han icke
ens vid åtagandet ernar uppfylla;
att jag, på grund häraf, med min röst gerna vill bidraga
till Äibanocs understödjande ungefär såsom af sednast församlade
It. St:r skett, men att jag vill göra det endast under förutsättning,
att de bolag, hvilka begära och erhålla understöd, vilja och
kunna fullgöra de förbindelser, de sig åtaga, och icke erna framdeles
kasta äfven dessa på Staten;
att om man denna riksdag inlöser Köping-Hult-bamn, man
derigenom gifver ett högst vådligt prejudikat, samt troligen härnäst
skulle få inlösa Nora-Ervalla och vidare liorås-Herrljunga,
Ystad-Eslöf, L a n ds kron a- lis l öf oell alla andra enskilda jernbanor,
i händelse icke heller dessa komma att löna sig, ett prejudikat
synnerligen farligt derigenom, att enskilda lätt skola inledas
till illa beräknade företag, om man alltid ytterst kan hoppas,
att få kasta affären på Staten, i fall den blir dålig, men får
behålla den, i händelse den lyckas;
att deremot Statsmakterna med rätta blifva misstänksamma
och mindre villiga att bispringa enskilda jernvägs-bolag med hvad
de först begära, om de med fog kunna misstänka bolagen att i
hemlighet påräkna att sedan, om det behöfves, få ytterligare
hjelp; samt
att således en inlösen nu af en enskild jernväg, jemte det
den, utan att jernvägarne derigenom ökades med en tum, skulle
direkt medtaga millioner, hvarför flera mil nya jernbanor annars
kunde byggas, äfven efter all sannolikhet skulle indirekt
genom afvoghet mot nya bolag motverka just det ändamål, man
hittills velat och jag för min del ännu ifrigt önskar befordra, nemi.
— många enskilde 6i-banors anläggande, för att mata Statens
stam-banor, så att dessa må blifva stora och friska pulsådror, i
stället för kräftsår uti statskroppen.
Frih. von Schulzenheim: Då den siste värde talaren icke
motsatt sig remiss af min motion till Stats-Utsk:t, kan det visserligen
synas, som jag ej behöfde vid detta tillfälle taga R, o.
Adis tid i anspråk, helst som ingenting är vanligare än att
väckta förslag åtföljas af förord eller klander, hvaraf dock Utskff
naturligtvis ej kan vara beroende; men då han framställt åt
-
52
Den 8 November.
skilliga anmärkningar och motskäl, som icke höra eller kunna
lämpas till frågan, måste jag äfven anhålla att få yttra några
ord. Hr von Köchs egentliga misstag ligger deri, att han sammanställer
den jernväg, hvars insösen jag här motionerat, med
en mängd andra bi- och vinkel-banor, då densamma deremot,
huru än stambanan norr om Mälaren må komma att sträckas,
dock alltid bör deruti ingå såsom en integrerande del. Man
måste komma ihåg, att det var under denna förutsättning den
anlades; det var i denna förmodan och mot H. St:rs garanti,
som det enskilda bolag bildade sig, hvilket sedermera varit underkastadt
de stora förluster och motgångar, sorn det nu ej är
värdt att ytterligare vidröra. Det var detta enskilda bolag,
som uttog det första steget till jernvägars anläggande i vårt
land; och om det ej brutit isen, om ej genom dess försorg blifvit
bildad en arbetsstyrka, hvars duglighet sedan bilfvit af Staten
vid dess anläggningar tillgodogjord, hade vi förmodligen nu
icke hunnit så långt i de företag, hvilkas framgång och fulländning
blifvit i dessa dagar så högtidligen firad. Bolaget har för
öfrigt ingalunda, som Hr von Koch behagat yttra, begärt att få
sin jernväg betald 50 proc. öfver dess värde, och att han kunnat
påstå något sådant, synes bevisa att han icke genomläst
min motion, hvilken jag väckt derföre att jag genom förbindelser
i England har mig med visshet bekant, att bolaget är villigt
afstå sin jernbana emot erhållande af dess verkliga värde
uti obligationer, ställda på 40 år, och med 4 proc. ränta, och
det kan väl icke kallas obilliga vilkor. Det lönar icke mödan
att nu framdraga flera skäl för bifall till den framställda motionen,
utan får jag endast, i viss förhoppning om Utsk:ts opartiska
granskning af densamma, anhålla om vederbörlig remiss.
Efter härmed slutad öfverläggning blef motionen, jemte de
nu afgifne vttranderne, remitterad till Stats-Utsk:t.
Gr. Taube, Henning Edvard, uppläste en motion J\J 8,
om stiftande af en lag rörande entledigande och pensionering af
sådane Statens embets- och tjenstemän, som, i följd af vansinne,
lamhet, blindhet eller annan obotlig sjukdom, en längre tid varit
urståndsatte att sine tjenster bestrida.
Begärdes på bordet.
Vidare afgaf Gr. Taube 2 motioner Jtä 9 och 10, ang;de
löneförhöjning för Ässessorerne i rikets Hofrätter; samt
angide alla de af K. M. föreslagne Revisions-sekreterarearfvodenas
bestämmande till ett lika belopp af 4,000 rdr rmt.
Dessa motioner remitterades till Stats-Utsk.-t.
Den 12 November.
53
Hr Skogman, Carl Johan Alfred, afgaf två motioDer
M 11 och 12, ang:de riksdagskostnadernes bestridande direkte
af Riksgälds-kontoret; och
ang:de ersättning för Hr Landtmarskalkens och Hrr Talmäns
riksdagskostnader.
Remitterades till Stats-Utsk:t.
Föredrogs och lades till handlingarne Banko-Utsk:ts Meni.
M 1, med öfverlemnande af Banko-fullmäktiges till Utsk:t afgifna
Berättelse.
Föredrogos och biföllos följande från Exped.-Utsk:t inkomne
Mern-, nemi.:
M 1, ang:de ökadt kanslibiträde;
JVI 2, ang:de upplagan af Bihanget till Riks-St:ns protokoll;
och
M 3, ang:de prenumeration å Bihanget till Riks-St:ns protokoll.
R. o. Ad. åtskiljdes kl. 11 f. m.
In fidem,
0. Brakel.
Onsdagen den 12 November 1862.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades 5 prot.-utdr. för d. 8 dennes samt pleni-protm lör
den 29 sistl. Oktober f. och e. in. och d. 30 i samma månad.
Föredrogs och remitterades till Stats-Utsk:t Gr. Taubes.
Henning Edvard, den 8 dennes på bordet lagde motion M 8,
ang:de stiftande af en lag om entledigande och pensionering af
sådane Statens embets- och tjenste-män, som, i följd af vansinne,
lamhet, blindhet eiler annan obotlig sjukdom, en längre tid
varit urståndsatte att sine tjenster bestrida.
54
Ben 12 November.
Föredrogs och bifölls Banko-Utsk:ts Mern. M 2, med hemställan
om arfvoden till Notarier och Kanslister.
Föredrogs och bifölls Lag-Utsk:ts Mein. M 1, ang:de tillökning
i Utsk:ts tjenstemanna-personal.
Hr Dalman, Wilh. Fred., hade inlemnat en nu upp
läst motion M 13, angide undersökning af mulbetesrätten.
Begärdes på bordet.
Frih, Stjernstedt, Joli. Wilh., afgaf en motion JYs 14,
angide förökning i det af K. M. äskade anslag för understödjande
af myrutdikningar och vattenaftappningar.
Eemitterades till Stats-Utsk:t.
Frih. Stjernstedt uppläste sedermera en motion M 15,
angide understöd från Statens sida till befrämjande af skarpskytte-föreningarnes
verksamhet.
Afven denna motion remitterades till Stats-Utskit.
Hr von Hedenberg, Ludvig August, afgaf tre motioner
M 16, 17 och 18, angide afskrifning af återstoden å äldre,
åt innebyggare i Vesterbottens län beviljade undsättningslån;
angide anslag till 2me väganläggningar inom Vesterbottens
läns Lappmarker; och
angide anslagtill uppförande af ett nytt läroverkshus i Umeå.
Alla dessa motioner blefvo till Stats-Utsk:t remitterade.
Gr. Wachtmeister, Hans, väckte en motion M 19,
angide ändring i gällande läroverks-stadga, i fråga om lärjunges
befrielse från läsning af de klassiska språken.
Denna motion bordlädes.
Hr Brakel, Mauritz, uppläste en motion M 20, angide
ordnandet af rikets sjöförsvar.
Flere ledamöter begärde denna motion pä bordet.
Sedermera väckte Hr Brakel en motion .A» 21, angide förhöjning
i sockertullen.
Lades jemväl pä bordet.
Den 12 November.
55
Föredrogs och bifölls ett från Konst.-Utsk:t inkommet Mern,
JU 1, om arfvoden för en Notarie och en Kanslist.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att till R. o. Ad. blifvit öfverlemnade
15 inträdeskort till Krigs-vetenskaps-akademiens
sammankomst i afton, för firande af dess högtidsdag, och anmodade
de medlemmar af Ståndet, sorn önskade deraf sig begagna,
att anmäla sig hos Riddarh.-Fiskalen.
Anmältes och inbeledsagades Hr Stats-Rådet och K. af K.'
N. O. Carl Johan Malmsten, hvilken å K. M:s höga vägnar öfverlemnade
5 Nåd. Propos:r och en Nåd. Skrifvelse till R. St:r,
nemi.
Propositioner:
l:o, om antagande af ny strafflag;
2:o, om antagande af en författning ang:de förnyande af
Svensk myndighets beslut, som förlorat sin exsekutiva kraft i
främmande Stat;
3:o, om antagande af en författning ang:de giftermål emellan
kristen och mosaisk trosbekännare;
4:0, ang:de ersättning till domare och målsegare i de fall,
då flere härader hafva gemensam tingsstad i brottmål;
5:o, med förslag till förordning ang:de allmänt kyrkomöte;
och Skrifvelse:
i ani. af åtskilige af R. St:r vid sistförflutna riksmöte
föreslagne lagförändringar.
Sedan Hr Stats-Rådet pä vanligt sätt utbeledsagats, blefvo
ofvanberörde Nåd. Propos:r och Skrifvelse föredragne och lagd»
på bordet.
R. o. Ad. åtskiljdes kl. | 1 e. m.
In fidem.
0. Brakel.
56
Don 15 November f. m.
Lördagen den 15 November 1862.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades 4 prot.-utdr. för den 12 och pleni-prot. för den
1 dennes.
Föredrogs K. M:s d. 12 dennes på bordet lagda Nåd. Propos.
till R. St:r om antagande af ny Strafflag.
Frih. Cederström, Gustaf Carl, hade inlemnat ett skriftligt
anförande i ämnet, som nu upplästes och lydde sålunda:
Uti det till R. St:rs granskning öfverlemnade förslaget till
strafflag har K. M. för olofligt fiskande i andras vatten tillstyrkt
böternas förhöjning från och med 10 till och med 200 rdr.
Under betygande af mitt tacksamma undersåtliga erkännande
för det K. M. uppmärksammat och velat genom ökade straff
undanrödja och minska de lidanden, som det olofliga fiskandet
vållar, anser jag mig likväl böra tillkännagifva, att jag mycket
befarar, det med den af K. M. föreslagne åtgärden icke vinnes
allt hvad, som i denna sak bör, för att inte säga måste,
förr eller sednare vinnas.
Enligt min tanka skola dessa slags förseelser i vårt land
riktigast och bäst motverkas, icke så mycket genom straffens
betydenhet och svårigheter, som fast heldre och i synnerhet att
borja med, genom bibringandet åt befolkningen af en rigtig uppfattning
af förseelsernas rätta art enligt naturens bud.
Lagar böra enligt min tro verka välgörande, när det kan
ske, bland annat ock genom egen inneboende kraft och på samma
sätt som helsan i menskokroppen, genom deras blotta tillvaro
och genom de utvägar de i och dermed bereda.
Det olofliga fiskandet utgöres i sjelfva verket af 2:ne särskilda
och hvar för sig otillbörliga förrättningar.
Den ena, som af lagen hittills karakteriserats såsom åverkan,
borde naturenligt och rättast hafva kallats sjöröfveri, när
detta ord uppfattas icke efter den vanliga bemärkelsen enligt
språkbruket, utan efter ordställningen, ty handlingen innefattar
ett verkligt bortröfvande från egaren eller innehafvaren af
sjöns eiler vattnets ordentliga bruk och nyttjande.
Den andra förrättningen utgöres af det olagliga tillgreppet
af fisk och betecknas redan genom sjelfva språket och följaktligen
också i folk-medvetandet med ordet: fisktjufveri.
Då sednare tiders lagstiftningar på mångahanda sätt sökt
befordra de arbetande folkklassernas materiella välstånd, böra
de väl också derjemte vara betänkta på att i icke mindre mån
Den 15 November f. m,
57
söka verka till deras moraliska lyftning. Men hur går det dermed,
om sjelfva lagen, som inom konstitutionella samhällen dock
är att anse såsom ett bland de aldra kraftigaste och vigtigaste
folkuppfostnings-medlen, uppställes i strid med naturens bud, i
strid med det bättre folk-medvetandet?
Mig synes åtminstone önskvärdt, att det, så vidt görligt är,
vid all lagstiftning undvikes, att gå ifrån naturen, och i öfverenstämmelse
dermed ock, att R. S:r, hvad angår denna fråga,
måtte för sin del förklara, att det ololliga fiskandet på andras
vatten må af lagen anses och benämnas för hvad det verkligen
är, så snart det är förenadt med olofligt tillgrepp, nemi.
tjufveri.
I sammanhang härmed vågar jag hemställa, om icke särskilda
bestämmelser böra göras rörande ungdomens behandling,
då den gör sig saker till detta slags fiskande.
Vid frågor angående utvägar att befordra allmän sedlighet,
vare sig genom straff eller på annat sätt, äro, enligt min tanka,
alltid de bland dem, som afse ungdomens behandling, dervid för
lagstiftaren af framstående vigt; och hvad särskildt det olofliga
fiskandet angår, torde det vara så mycket angelägnare, att ungdomens
benägenhet derför icke glömmes, som denna benägenhet
eljest lätt urartar till ytterligheter af ganska betänklig art både
för fiskena och för den allmänna laglydnaden.
1 afseende å frågan om bestraffningens större eller mindre
stränghet för ifrågavarande förseelser, har jag trott att man
bör göra mycket afseende på deras mycket skadliga inverkningar
på samhället i allmänhet.
En soldat kan för subordinationsbrott få plikta med lifvet,
då deremot en vanlig arbetare, som begår alldeles samma felsteg,
men mot enskild man, slipper lättare från saken. Vådorne
för det allmänna af felstegen, och ej deras beskaffenhet i och
för sig sjelfva, hafva bestämt straffen.
Fisktjufveriet åstadkommer i sjelfva verket ganska mycket,
om också icke alltid så mycket bemärkt ondt i vårt land. Det
hindrar lägenheternas ordentliga handhafvande, beröfvar understundom
den fattige sitt bröd och den förmögne sin trefnad
och belåtenhet, inverkar i flera hänseenden ofördelaktigt på den
sociala andan genom den kallsinnighet och liknöjdhet, som det
väcker och underhåller bland den andra befolkningen, för fiskerinäringen
och öfvar menligt inflytande på det goda förståndet medborgare
emellan, äfvensom på aktningen för lagarne och lagstiftningen;
— alltsammans vådor af så betänklig art, att de kunna
väl jemföras med vådorne af en eller annan skärmytsling med
landets utländska fiender.
Frågan om straffets art, eller hur det egentligen bör vara
beskaffad!, för att något i och genom detsamma skall kunna
vinnas till det ondas hämmande, är, så vidt jag förstår, ytterst
svårlöst.
Höga böter afskräcka ofta nog målseganden mera än förbrytaren,
och låga böter frågas ej mycket efter, hvarken af den
58
Den 15 November f. m.
ena eller den andra. Bötesstraffens oförmåga att befordra moraliteten,
har jag trott vara längesedan ådagalagd.
Men af hvad art än straffet må blifva, är det af vigt för
fiskerisaken, att det blir tillräckligt alvarsamt för att i alla händelser
kunna motverka fördelarne af förseelsens begående. Att
detta anförande får åtfölja remissen till Lag-Utsk:t af det Nåd.
förslaget till strafflag anhålles.
Sedan öfverläggningen ansetts härmed afslutad, blef, uppå
Gr. o. Landtnäs framställning, den K. Proposm jemte anförandet
remitterad till Lag-Utsk:t.
Föredrogos och remitterades till Lag-Utsk:t K. M:s nedannämnde
d. 12 dennes bordlagde Nåd. Propos:r till U. St:r, nemi.:
l:o, om antagande af en författning ang:de förnyande af
Svensk myndighets beslut, som förlorat sin exsekutiva kraft i
främmande stat;
2:o, om antagande af en författning ang:de giftermål mellan
kristen och mosaisk trosbekännare; samt
3:o, om antagande af en författning ang:de allmänt kyrkomöte.
Föredrogs och remitterades till Stats-litsk:t K. M:s deri 12
dennes bordlagde Nåd. Propos. till R. St:r, ang:de ersättning till
domare och målsegare i de fall, då flere härader hafva gemensam
tingsstad i brottmål.
Föredrogs oell lades till handlingarne K. M:s den 12 dennes
bordlagde Nåd. Skrifvelse till R. St:r, i ani. af åtskilliga af R.
St:r vid sistförflutna riksmöte föreslagna lagförändringar.
F^öredrogs Gr Dalmans, Wilh. Fredr., den 12 dennes på
bordet lagde motion Jll 13, om undersökning af mulbetesrätten.
Frih. Stjernstedt, Joh. Wilh.: Vid uppläsandet af denna
motion begärde jag den på bordet, emedan jag trodde att
den innehöll ett vidsträcktare förslag i afseende på inskränkningen
af mulbetesrätten; men jag har sedermera funnit, att det
blott är i vissa fall, som en sådan inskränkning åsyftas. Vid
sådant iorhåliade anser jag motionen vara ganska billig. Blott
i en enda punkt anhåller jag att få yttra några ord, nemligen
i afseende på motiveringen af 4:de punkten. Der säges att »enligt
skogsförfattningarna skall den trakt af skogen, som afverkas,
stängas och besås med frö till ny skog; men detta står ej tillsammans
med den fria mulbetesrätten, som ej medgifver någon
inhägnad». Detta låter, som om stadgandet vöre generelt; jag
tror det dock icke, emedan det egentligen lärer röra Kronans
skogar och jägeri-betjeningen.
Den 15 November f. m.
59
.lag har för öfrigt ingenting att tillägga, utan ber blott att
detta mitt yttrande måtte få åtfölja till I,ag-Utsk:t, öfvertygad att
Utsk:t skall noga öfverväga den frågan, huruvida det är rätt att
fatta saken så allmänt, som här blifvit gjordt.
Sedan öfverläggningen förklarats slutad, blef den ifrågavarande
motionen jemte yttrandet remitterad till Lag-Utsk:t; hvarefter,
i enlighet med motionärens derom gjorda anhållan, propos.
å motionens kommunicerande med de öfriga Riks-St:n framställdes
och med ja besvarades.
Föredrogs och remitterades till Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk:t
Gr. Wachtmeisters, Hans, d. 12 dennes bordlagde motion JY! 19,
ang:de ändring i gällande läroverks-stadga, i fråga om lärjunges
befrielse från de klassiska språkens läsning.
Föredrogs Hr Brakels, Mauritz, d. 12 dennes på bordet
lagda motion A? 20, ang:de ordnandet af Sveriges sjöförsvar.j
Hr Lilliehöök, Garl Bertil: Hvar och en, som anser
att Sverige bör ega ett sjöförsvar, måste hålla motionären räkning,
för det varma intresse han hyser derför, och den fosterlandskärlek,
som uttalar sig i hans förslag. Men då åtskilligt i
motionen förekommer, som synes mig sagdt för att i viss mån
förringa den af K. M. förordnade Sjöförsvars-komiténs arbete,
samt åtskilligt annat tyckes vara vilseledande, har jag, särdeles
som jag varit ledamot i nämnde komité, ansett mig, utan att
för öfrigt vilja klandra motionären, böra anhålla att för någon
stund få taga R. o. Ad:s uppmärksamhet i anspråk, för att påpeka
ett och annat, som i motionen förefallit mig anmärkningsvärd!.
Jag vet visserligen att de yttranden, som afgifvas vid
remisser, icke hafva stor inverkan på Utsk:n, och jag skall derföre
bemöda mig att vara så kort, som möjligt, dervid mindre
afseende att kunna verka på Stats-Utsk:t än att inför R. o. Ad.
rättfärdiga Sjöförsvars-komiténs åtgöranden.
Hr Brakel yttrar i början af sin motion, att då H. M. Konungen
år 1861 steg om bord på linieskeppet Stockholm för att afgå till
Frankrike, kunde skeppet för motvind icke fortsätta sin väg,
utan nödgades inlöpa i Themsen. Denna uppgift öfverensstämmer
ej med verkliga förhållandet, emedan då K. M. i Christiansand
lemnade skeppet, vädret var särdeles vackert. Jag kan
sjelf bestyrka detta, alldenstund jag befann mig på en fregatt
vid Christiansand just då såväi Stockholm, som korvetten Orädd
med Konungen ombord, löpte ut. Sedermera förekom visserligen,
att skeppet blef uppehållet i Nordsjön af hårdt väder, hvartill
orsaken var att detta skepp endast har auxiliär-machin.
Motionären säger på ett ställe: »Men kan det väl vara annorlunda,
när vår flotta egt en förvaltning, som, utan djupare
60
Den 15 November f. m.
blick in i framtiden, och utan förtröstan till densamma, af representationen
slutligen måste slitas från de gamla skeppen och
de gamla, kära åsigterna». Det är visserligen ganska ledsamt,
att Styrelsen icke haft någon siareblick; men att motionären
sjelf icke egt denna blick i högre grad, visar sig af ett yttrande,
som han hade vid 1856 års riksdag, hvilket gick derpå ut
att Sverige borde bygga 8 linieskepp och 4 fregatter mera, än
Styrelsen då hade föreslagit. Hade han varit begåfvad med siareblick,
skulle han icke hafva väckt ett sådant förslag.
Vidare yttrar motionären: »Slutligen blef dock uppmärksamheten
väckt på tillståndet inom vår marin och en komité blef
tillsatt för att utarbeta förslag till dess upphjelpande.» Det är
visserligen sannt att uppmärksamheten blef väckt genom en motion
vid sistlidne riksdag, hvilken föranledde Sjöförsvars-komiténs
nedsättande; men hvar och en, som vill taga kännedom om frågan
rörande flottans tillstånd vid olika tider efter 1848, behöfver
allenast gå till de uppgifter och förslag, som sedan nämnde
år blifvit till och af Styrelsen lemnade. Att således uppmärksamheten
på flottans angelägenheter först vid den af motionären
åsyftade tidpunkt blifvit väckt, kan åtminstone icke läggas de
uppgifter till last, som af Styrelsen afgifvits.
1 afseende på den största af komitén föreslagna certen af
krigsfartyg yttrar motionären: »Men att de sex egentliga stridsskeppen,
pansarfregatterna, endast skola göra en fart af 10 till
11 knop och endast skola ega besättningar af 289 man, tror
jag vara ett misstag af farligaste beskaffenhet». Härvid ber jag
att få erinra, att, beträffande krigs-ångfartygen, särdeles de, som
byggts i sednare tider, det hufvudsakligen är två omständigheter,
hvilka i väsendtlig mån bero af hvarandra, som inom de stora
utländska marinerna löranledt ganska betydligt skiljaktiga åsigter,
nemligen machin-kraften och artilleri-styrkan. Stark machinkraft
och kraftig bestyckning fordra båda stort utrymme
och stor tyngd, och för att de i önskvärd grad skola kunna
förefinnas på samma fartyg, måste detta ega dimensioner, hvilka
icke torde vara lämpliga för våra farvatten. Då nu härtill
kommer pansarbeklädnaden, som ytterligare förökar tyngden,
så uppstår frågan, i hvilken af dessa tre, machinkraft, bestyckning
och pansarklädnad, som minskning lämpligast bör ske.
Pansarfartygen äro uteslutande afsedda för strid och deras
egenskaper böra derefter rättas. De måste nemligen ega
kraftigt artilleri, vara osårbara, snabbgående och med lätthet
kunna manövrera, men den stora hastigheten är för dem
icke af den Öfvervägande vigt, som för sårbara fartyg. Dertill
kommer, att hvarje fartyg, som skulle hafva stor hastighet, måste
ega stor längd i förhållande till sin bredd. Ju längre ett
fartyg är, dess mera tid fordrar det att vända, och att vända
qvickt är för ett fartyg under strid af väsendtlig vigt. Allt för
stor uppoffring af denna egenskap ersättes just under de omständigheter,
som äro för fartygen hufvudsakliga, nemligen striden,
icke af den större förmågan att gå rätt fram. Den stora
Den 15 November f. m.
61
längden är således en olägenhet, den der man, så vidt ske kan,
bör undvika, men dermed sammanhänger ock minskad fart.
Ytterligare säger motionären: »Mot den af komiterade
föreslagna flottans storhet och beskaffenhet är visserligen något
att anmärka, men hufvudsakligast är att beklaga att intet blifvit
föreslaget, som visar en klar uppfattning af huru en flottas
personal skall skötas och ordnas, lifvas och dugliggöras.» Jag
får, med anledning att detta yttrande, endast bedja Hrrme uppslå
och taga kännedom af hvad å sidan 40 i K. M:s Propos.
är sagdt, samt dermed jemföra hvad komiterade i sitt betänkande,
sidorne 39—44, i detta ämne anfört. På båda ställena
upptagas skälen för behofvet af tillökade öfningsexpeditioner;
men det synes mig som om komiténs sammansättning tydligen
ger tillkänna, att den icke kunde hafva till uppgift att utarbeta
ett detaljeradt reglemente, utan endast att i allmänhet uttrycka
den riktning, som lion ansåg öfningarna böra få, på sätt den
ock i bil. JX2 24 gjort.
Vidare yttrar motionären: »Komiterade hafva endast tillstyrkt
ett förhöjdt nybyggnadsanslag af 738,000 r:dr årligen.
Emedan komiterade uppfört detta anslag på extra stat, så synes
det nästan som de skulle vilja komma Svenska folkets ombud
att tro, att en sådan flotta, som den föreslagna, en gång
anskaffad, kunde underhållas af de närvarande ordinarie anslagen.»
A sid. 23 i komiterades betänkande förekommer följande: »Underhållet
af de nybyggda lärtygen kan under kompletteringsperioden
ej uppgå till något betydligare belopp samt icke med
någon noggrannhet beräknas, då föga erfarenhet hittills vunnits
om den årliga underhållskostnaden för och varaktigheten af sådana
fartyg, af hvilka flottan, enligt komiténs förslag, skulle
hufvudsakligen komma att utgöras. Komitén har emellertid,
på så tillförlitliga grunder den haft att tillgå, uppgjort en beräkning
(bil. Jtä 15), hvaraf synes, att underhåll i detta ords
vidsträcktare bemärkelse, innefattande tillika förnyelse, af en
sådan flotta, som komitén föreslagit, skulle erfordra en årlig
summa af 734,441 r:dr.» Då detta tydligen står att läsa i
komiténs betänkande, så synes den af motionären framkastade
beskyllningen icke vara befogad.
Motionären anser komitén, som visserligen föreslagit Carlskrona
stations bibehållande, dock icke hafva gjort det med den
styrka i ord och bevisning, som vederbort. Det är möjligt, att
af motionären anförda skäl äro mera öfvertygande för den
stora allmänheten, än de, som komitén yttrat, och det skulle
t. o. m. fägna mig, om så vore förhållandet, men någon så betydligt
större bevisningskraft finnér jag i dem icke.
1 afseende på Stockholms station, är motionären af den
åsigt, att denna station bör förvandlas till en depöt under
Carlskrona. Åtskilliga af de anmärkningar, motionären gör mot
Stockholm såsom station för en afdelning af flottan, äro visserligen
icke utan grund, och skulle vara bestämmande, om isen
å Finska sidan icke alltid qvarlåge längre än i och utanför
62
Den 15 November f. m.
Stockholmsskären. — Om icke något annat skäl funnes för att
en del af flottan skall qvarblifva här, skulle för mig vara tillräckligt
ensamt det, att jag är öfvertygad att den ringa återstod
af intresse för flottan, som hos nationen i allmänhet linnes qvar,
skulle försvinna, derest den helt och hållet förlädes i en aflägsen
landsort, undan från Styrelsen, undan från landets representation
och undan från det lefvande intresse för en sak, hvilket
endast kan utbilda sig med någon styrka i en större stad och
derifrån vinna någon allmännare spridning. Min öfvertygelse
är att det intresse, som Danska flottan lyckats att inom nationen
bibehålla äfven under en längre fred, härflyter till stor del
deraf att flottan har sin station i hufvudstaden. Hvarje gång
ett krigsfartyg går af stapeln, gläder sig hufvudstadens befolkning
och dess allmännast spridda tidningar åt den tillökning i
landets försvarsstyrka, som derigenom vinnes. Så länge för
öfrigt Styrelsen har sitt säte i Stockholm, synes det också vara
en oegentlighet att en depot derstädes skulle lyda under station
i Carlskrona, och befallningar, som röra den förra, först gå till
Carlskrona, att derifrån meddelas depoten.
Motionären säger vidare : »Komiterades förslag följdes snart
af en ny sjöministére. Af denna var ej att förvänta något försök
att ingjuta i vår marin något af den lefvande sjömannakraft,
som uppenbarar sig vid våra kuster, något förslag till
omorganisering af flottans stamtrupp eller af arbetspersonalen
på varfven.» Jag tror att detta innebär beskyllningar, som den
åsyftade personen icke förtjenar. Då han icke afgifvit några
förslag i ena eller andra afseendet, torde orsaken böra sökas
deri att han antingen icke ansett någon omorganisering vara
nödvändig, eller också har han saknat tid att uppgöra dem,
eller ansett förslagen icke behöfva underställas R. St:rs pröfning.
1 afs. på personalen har motionären de väsendtligaste anmärkme,
och jag skall i detta fall endast yttra några ord om
hans förslag att i betydligaste mån upphäfva båtmanshållet.
Detta förslag är visserligen af den beskaffenhet, att det af många
inom landet skall mottagas med, så att säga, förtjusning.
Itåtsmanshållet betraktas som en börda af rust- och rotehållare,
som man gerna skulle se aflyftad åtminstone till någon
del från egna skuldror, för att bäras af det allmänna. Man må
organisera en trupp huru som helst och bestämma hvad vilkor
som helst för intagning i densamma, så erhåller man i alla
fall ett anta! ej fullt lämpliga individer, hvilka, en gång antagna,
måste fortfarande under längre eller kortare tid qvarstå
och öfvas, då antagning på prof ej lärer kunna ske. Båtsmanshållet
har att fylla åtskilliga behof, der olika förmåga och
skicklighet erfordras, dels att bemanna flottans fartyg, dels att
på varfven utföra en mängd arbeten, som der måste försiggå,
dels, såsom i kanonexercis öfvade, att användas vid den mängd
kanoner, som finnas å de fästningar, hvilka försvara inloppet
till Carlskrona. Dessa behof synas mig ganska väl kunna fyllas
genom båtsmanshållet. Det är svårt att nu beräkna huru
Den 15 November f. m.
03
stort antal folk. en blifvande flotta komme att erfordra, men
man kan med visshet antaga, att dertill ej kommer att erfordras
det nuvarande båtsmanshåilets hela numerär; öfverskottet
blir till andra ändamål och reserv både behöfligt och användbart.
Alltsedan år 1848 har det funnits en särskild utvald afdelning
inom båtsmännen, som kailas artilleri-båtsmän, som erhåller
en ganska fullständig utbildning i kanon- och infanteriexercis,
och jag tror att hvar och en, som haft tillfälle att närmare
följa denna inrättnings utveckling och verkan, måste medgifva
att den till en betydlig del varit orsaken dertill att Svenska
fartyg kunnat efter utrustning på jemförelsevis så kort tid
som skett komma i ordning. Det är naturligt, att när roan behöfver
ett visst antal individer oell derför håller en korps med
för beholvet afpassad nummerstyrka, så borde alla vara fullt
för ändamålet lämpliga, hvilket svårligen inträffar med någon
korps, och skulle vid flottan icke kunna inträffa, der af hvarje
individ fordras, jemte fallenhet för yrket, en ganska mångsidig
praktisk utbildning. Ar antalet individer i en korps deremot
större, så, om någon af en eller annan orsak icke befinnes fullt
lämplig, t. ex. att ombord användas, behöfver han derföre icke
afskedas, hvarvid frukten af all använd undervisning helt och
hållet går förlorad, utan öfverftyttas då tiH den del, som är
afsedd att tjenstgöra på varf eller å fästningar, der af förvärfvad
skicklighet ännu kan dragas nytta Komitén yttrar också
i detta afs., det »komitén föreställer sig, att om, efter genomgången
rekrytskola, de yngste och för det egentliga sjömanskapet
bäst passande båtsmännen utvaldes till en särskild klass,
samt derefter erhöllo vederbörlig undervisning och öfning, dels
å exercis-fartyg och dels vid stationerna, så skulle ett icke ringa
antal befarne båtsmän kunna från båtsmanshållet vinnas,
och detta ändock i sådane, som för den egentliga sjötjensten
funnits mindre passande, lemna tillgång både på skickliga arbetare
och på manskap för verkställande af nödiga släparbeten.»
Jag är öfvertygad om att man genom ett dylikt förfarande skall
erhålla en tillgång på folk, som bättre fyller behofvet än hvilken
annan från kustbefolkningen värfvad trupp som helst. För
öfrigt finnes ibland denna befolkning icke så särdeles mångå,
som, nu mer, sedan ångfartyg till stor del utträngt seglande
kustlärtygen, uteslutande idka sjöfart. Å Östersjökusten boende
personer, som idka sjöfart dels på Stockholm dels på
Tyskland, skulle troligen icke vilja ställa sig till Kronans disposition
för någon kortare tid hvarje år, då de derigenom gingo
i mistning af en säker sysselsättning, utan att för den kortare
tiden vara tillförsäkrade en ganska betydlig förtjenst. I Carlskrona
funnos ända till 1820:talet s. k. Coopwerdiekarlar, hufvudsakligen
från Öland, hvilka tidtals tjenstgjorde i Carlskrona
och på fartyg; men denna institution upphörde sedermera, och
jag tror att de fördelar, Kronan nu kunde erbjuda, icke äro jemförelsevis
större än då eller mera lockande för att erhålla dugligt
folk. På samma gång man här söker upplösa de fasta
64
Den 15 N ovember f. m.
korpser man har att tillgå för fartygs bemanning, söker man i
andra länder att med ganska stora kostnader nybilda sådane.
Hr Brakel har föreslagit, att inskrifningsåldern för en båtsman
skall vara 20 år. Genom granskning af mönster-rullor
vet man att medelåldern vid antagning är 22 till 23 år. Då
jag tror att det skulle möta betydligt motstånd hos rust- och
rotehällaren, om han skulle vara tvungen att anskaffa så ung
rekryt, som motionären föreslår, och skillnaden emellan det
nuv:de faktiska förhållandet och motionärens förslag icke är så
särdeles stor, torde några förändrande stadganden ej erfordras.
Den korta tiden har icke tillåtit mig att granska i motionen
förekommande sifferuppgifter; men en sådan kan jag dock
icke underlåta att påpeka, nemi. den om anskaffande af tillgångar
för en utsträckt exercis. Motionären uppgifver härför en
summa af 1,003,066 rdr 20 öre. Motionären har härvid beräknat
hvad kostnaden för den af honom föreslagna personal
uppgår till, och de tillgångar, som för närv:de finnas. Bland
dessa tillgångar upptages kostnaden för aflöning, naturaportion
och beklädnad för uppbådade båtsmän. Då båtsmän icke äro
att tillgå för arbete på flottans stationer och varf, måste detta
utföras af antagna arbetare; men äfven de måste hafva något
att lefva af, och hvarifrån skall det tagas?
Det väsendtligaste af hvad jag ämnat säga, tror jag mig
hafva anfört och anhåller jag att mitt yttrande måtte få åtfölja
remissen.
Frih. Stjernstedt, Joh. Wilh.: Innan Hr Brakel väckte
den nu ifrågav:de motionen, hörde man talas om densamma,
och man gladde sig deråt, dels derföre att man visste att Hr
Brakel skulle begära högre anslag till flottans nybyggnad än
K. M., och dels emedan Hr Brakel alltid vid alla vigtigare
tillfällen, då han uppträdt, varit lifvad af en varm fosterlands
kärlek.
Jag beklagar emellertid, att dessa förväntningar icke
blifvit i allo uppfyllda. Vi känna alla Hr Brakel och veta, att
han icke kan föreslå någonting, som icke kommer från ett rent
uppsåt; men Hr Brakel har sjelf sagt att jemte honom stå personer,
som biträdt honom. Dessa känna vi icke, och jag är
ledsen att vissa uttryck blifvit fällda i motionen, hvilka helst
bort vara uteslutna derifrån. Då nemi. en Dep:ts-chef nyss
blifvit utnämnd, är det icke grannlaga att begagna uttryck,
hvilka för honom icke kunna vara annat än högst sårande och
nedsättande. Jag vill i detta afs:de blott påpeka, att Hr Brakel
yttrar, att Dep:ts-chefen föreslagit lilla flottans bibehållande
ad interim; men, säger motionären, »för min del vill jag icke
ad interim utsätta Sveriges söner för en säker död och Sveriges
ära för en oundviklig nesa, och, så vidt jag förstår, blefve
död och nesa den oundvikliga följden af att numera använda
roddbåtar till rörlig strid.» Sådana uttryck kan jag icke gilla.
Vidare yttrar motionären: »Komiterades förslag följdes
snart af en ny sjöministére. Af denna var ej att förvänta något
för
-
Den 15 November f. m.
65
försök att ingjuta i vår marin något af den lefvande sjömannakraft,
som uppenbarar sig vid våra kuster; något förslag till
omorganisation af flottans stamtrupp eller af arbetspersonalen på
varfven». Jag tror det icke vara rätt att på detta sätt behandla
Sjöministerns program. För öfrigt skulle jag önska att diskussionen
ginge förnämligast ut på sak, och icke innehölle braskande
uttryck hvarken mot högt uppsatte personer eller brödrafolk
eller mot främmande nationer.
Jag öfvergår nu till sjelfva saken. Jag är icke någon man
af facket och kan således icke ingå i detaljer, utan ämnar
blott hålla mig till hufvudsaken. Af motionärens yttranden
synes det, som om hans förslag skulle vara helt och hål
let
olika med Deptts-chefens. Men om man anställer en närmare
jemförelse dem emellan, skall man finna att så icke är
förhållandet. Hr Brakel säger: »Vi mäste fatta ett beslut, an
tingen
att indraga större delen af flottans stater och korpser,
hela Carlskrona varf och station, och åtnöja oss med några snabbgående
ångfartyg och några jernklädda flytande batterier till de
Stockholmska vattnens försvar». Något sådant förslag förekommer
alldeles icke i J)ep:ts-chefens yttrande till K. M. Vidare
»eller att nybygga ett lämpligt antal fartyg, försedda med
tidens bästa ånga och bästa artilleri, samt att nydana en duglig
stamtrupp till dessa fartygs bemanning och tillse att arbetena
på varfven bedrifvas på ett sätt, som så mycket möjligt tillegnat
sig de mera verksamma mekaniska medel, som tiden satt
oss i händerna.» Slår man 1111 upp Dep:ts-chefens anförande
inför K. M., finnér man bland annat följande: »Det enda
system, som derföre vid våra förhållanden kan i detta afseende
tillrådas, måste således vara, att hålla en inskränkt materiel i
bästa och mest tjenstbara skick, samt att framför allt så ordna
och öfva personalen, till hvilken bättre ämnen finnas hos oss
än inom de flesta andra nationer, att hvarje del deraf må i
behofvets stund ega den fullständigaste insigt och skicklighet,
att materielens verksamhet må kunna blifva den högsta möjliga».
Jag finner i detta yttrande ej någon egentlig olikhet med
hvad motionären föreslagit. Vidare förekommer i Dep:ts-chefens
anförande, »att beskaffenheten af Sveriges sjö-krigsmateriel
obetingadt bestämmes af densammas ändamålsenlighet och
förmåga att uppfylla dermed afsedda behof», i hvilket afseende
Dep:ts-chefen föreslår trenne slag af fartyg, nemligen
grundgående, djupgående och snabbgående. Ångkraft anser
l)ep:ts-chefen böra finnas på alla fartygen, hvarjemte han förklarar,
att de böra vara bestyckade med artilleri af den kraftigaste
beskaffenhet, och alla, utom sista klassens, föra betydligt
mindre tackling. Jag hemställer om icke detta just är hvad
Hr Brakel åsyftar med sitt förslag i fråga om flottan till det
yttre försvaret.
Hr Brakel föreslår, att K. St:r till nybyggande af flottan,
äfvensom till i och för densamma behöfliga verkstäder och dock
H.
I. 5
66
Den 15 November f. m.
arbeten, höja anslaget till flottans nybyggande från 162,000 rdr
till 1,000,000, och dessutom tills vidare bevilja ett årligt extra
anslag af 1,000,000 rdr. Här är den punkt, hvaruti motionären
hufvudsakligen skiljer sig från hvad K. M. föreslagit. Jag skulle
gerna för min del hafva sett, om K. M. af R. St:r äskat ett
högre anslag, men jag tror att Hr Brakels förslag är för högt
tilltaget. Jag ber att, sedan motionen är remitterad till Utsk:t,
få afgifva en motion, som jag tror skall komma att gå medelvägen,
i det att jag deruti ämnar ansluta mig till det andra alternativet
i Depds-chefens förslag.
En annan punkt, hvaruti motionären är af betydligt olika
åsigt emot mig, är i afseende på den stora flottan och den, som
är afsedd till skärgårdsförsvaret. I detta fall har man ännu icke
tillräcklig kännedom om hvad slags fartyg, som böra användas
till det inre försvaret. Likväl säger I)ep:ts-chefen, att det är
af högsta vigt att en sådan flotta blir byggd, och han fäster särskildt
uppmärksamheten derpå, att för närvarande s. k. flytande
batterier mäste anskaffas, på hvilket också Hr Brakel lagt särdeles
vigt. Hvad för öfrigt beträffar striden om stora och lilla
flottan, så har den varit så långvarig, att litet hvar kan vara
uttröttad dervid. Dep:ts-chefen har i detta fall så fullkomligt
utvecklat skälen för behofvet af en skärgårdsflotta, att jag icke
torde behöfva upptaga tiden med att anföra några ytterligare.
Men likasom jag anser och tror att till lands olika trupper måste
finnas, hvartill fordras olika personal och olika öfning (ty man
kan icke slå tillsammans infanteri och artilleri och rätteligen
icke heller infanteri- och jägare-korpser, helst vi hafva alltför
få af dessa sednare) på samma sätt är jag öfvertygad derom,
att till sjös beböfvas 2 särskilda vapen, ett på de stora sjöarne
och ett på de mindre. Det är till detta, som jag anser att man
bör bevilja anslag. Hr Brakel säger ang:de det inre försvaret
och kustförsvaret, att man bör underhålla allenast ett inskränktara
antal slupar och jollar, beröfvade segel, tackling och större
delen af årorna, för att endast afses att förtöjas som positionsbatterier.
Jag kan dock icke inse hvad nyttan skulle vara, att,
innan de blifvit förklarade odugliga, endast använda dem till positions-batterier
vid vissa stationer. Jag fattar icke heller, hvarföre
de icke kunna få bibehålla sin tackling och sina åror, ty
det måtte väl gå lättare att röra dem dermed, än utan dessa
tillbehör. Hr Brakel yttrar: »Deremot har blifvit föreslaget ett
vidt och obestämdt utsträckt kustförsvar med grundgående fartyg,
som är fullkomligt olämpligt på Sverige med sina långt skilda
och djupa farleder och hamnar». Något sådant förslag har
jag dock icke kunnat upptäcka i K. M:s Propos. I 4:de punkten
talar Hr Brakel om att det vore önskligt, om vi hade ett
bättre redogörelsesätt, så att man kunde veta hvad hvarje fartyg
kostar i nybyggnad och underhåll. Dermed förhåller sig
emedlertid så, att 1860 och 1861 års Stats-revisorer gjorde anmärkning
derom att man icke af flottans räkenskaper kunde se
hvad hvart och ett fartyg kostar, särskildt i nybyggnad och sär
-
Den 15 November f. m.
67
skildt i reparation. Detta besvarades sålunda af Förvaltningen
af Sjöärenderna och befälhafvande Amiralen i Carlskrona, att
flottan 1836 fick sig anbefaldt ett nytt redogörelsesätt, sorn uteslöt.
de särskilda räkenskaperna för hvarje fartygs byggande och
underhåll. Visserligen kunde ett annat sätt vara önskvärdt,
men sedan R. Stms Revisorer redan framställt sina anmärkningar
i frågan, tror jag icke att det är lämpligt att vidare orda
derom. R. St:r komma nog att bedöma, huruvida anmärkningarne
äro riktiga eller icke.
Vidare (öija i motionen (lere punkter ang:de framställningar
till K. M. Dep:ts-chefen bar dock visserligen icke förbisett,
att dylika framställningar till K. M. behöfva göras; ty han har
så väl i afseende på flottans konstruktions-korps, som på personalen
m. m. yttrat i sitt ofta åberopade anförande inför K. M.:
»beträffande slutligen öfriga uti Sjöförsvars-komiténs betänkande
intagna och af mig, såsom komiténs Ordförande, till hufvudgrunderna
gillade, men i det föregående icke vidrörda underdåniga
framställningar, —så anhåller jag i underdånighet
att, allt efter som omständigheterna dertill föranleda, få berörda
framställningar, efter föregången nödig förberedande handläggning
af desamma, särskildt hos E. K. M. till nådigt afgörande
i underdånighet anmäla».
Jag kan naturligtvis icke på något sätt vilja motsätta mig
en remiss af motionen; tvertom! den innehåller ganska mycket,
som kan vara af vigt för Stats-Utsk:t att lära känna. Men jag
tror, att det å andra sidan finnes mycket öfverflödigt i densamma.
Jag har ingenting vidare att tillägga annat än den förklaring,
att afsigten med mitt yttrande varit att söka hos andra
motverka en föreställning, som åtminstone gjorde sig gällande
hos mig om denna motion, nemligen att den innehölle en slags
opposition mot K. M:s Nåd. förslag till R. St:r, och att den vore
mera genomförd än detta, samt behandlade ämnet ur vidsträcktare
synpunkt. Jag har nu visat att så icke är förhållandet och
att ganska mycket kunnat ur motionen uteslutas, såsom helt
och hållet öfverflödigt.
Hr Skogman, Carl Johan Alfred: Då jag såsom ledamot
af Stats-Utsk:t har tillfälle att der söka göra min mening i
denna fråga gällande, skall jag här vara så kort som möjligt.Hufvudpunkten
i motionärens förslag utgöres af personalens omorganisering.
Jag kan icke nu inlåta mig i en så vidlyftig diskussion
derom, som för frågans redande vore nödvändig. Att
mycket godt kan ligga i detta förslag vill jag icke förneka,
om jag också ej i afs. på anvärfning af personer af kustbefolkningen
är så sanguinisk som Hr brakel och synnerligen som
den person, hvilken ingifvit honom hans idéer. Icke heller har
jag något särdeles att invända emot förslaget att på varfven
använda särskilda arbetare, ehuru jag, i likhet med Hr Lilliehöök,
tror att inom båtsmanshåll, äfven med den förändring
68
Den 15 November f. m.
deruti, sorn Hr Brakel föreslagit, en ganska stor mängd personer
komme att finnas, som äro lämpliga till arbeten på varfven.
Det är egentligen emot den mängd detaljer, hvarmed Hr
Brakel öfverlasta! sin motion, som jag måste uppträda. En
del deraf anser jag nemi. vara af den natur, att B. St:r icke
böra dermed taga befattning, t. ex. borttagandet från roddkanonsluparna
af segel och åror m. m. Motionärens förslag att
förvandla Stockholms station till en depot under Carlskrona,
hvarigenom en ordres för att komma från Riddarholmen till
Skeppsholmen skulle nödgas taga den lilla omvägen till Carlskrona,
har af Hr Lilliehöök redan blifvit gendrifvet.
I afs. på den tid, inom hvilken fartygen skulle slopas, finnes
den redan angifven i Sjöförsvars-komiténs betänk:de, och
om än Hr Brakel önskar att sådant måtte ske ännu fortare,
tror jag dock icke att det är så brådtom dermed, att man derom
behöfver fatta särskildt beslut. För öfrigt är detta arbete
redan börjadt, ithy att två af de gamla skeppens slopning redan
är beslutad, hvarom äfven stått att läsa i de allmänna tidningarne.
En annan punkt i Hr Brakels förslag rörer en förändrad
redovisning. Det är mig alldeles obegripligt, huru Hr Brakel
af nuvar:de Dep:ts-chefs antecedentia kan sluta till att han icke
önskar göra någon framställning om en förändring härutinnan.
De antecedentia han i detta fall eger, äro att han varit ordförande
i Sjöförsvars-komitén, och då han icke reserverat sig emot
komiténs förslag i denna syftning, måste han antagas hafva godkännt
det. Detta är blott ett exempel på beskaffenheten af
de anmärk:r, som Hr Brakel trott sig böra framställa.
Vidare säger Hr Brakel: »Men kan det väl vara an
norlunda,
när vår flotta egt en förvaltning, som, utan djupare
blick in i framtiden och utan förtröstan till densamma, af representationen
slutligen måste slitas från de gamla skeppen och
de gamla, kära åsigterna?» Jag vill icke göra mig till obetingad
försvarare af de unaerlåtenhetssynder eller misstag, hvartill
föreg-.de Dep:ts-chefer under förflutna tider kunna hafva
gjort sig skyldiga; men om man vill vara rättvis och billig,
tror jag att man måste medgifva att flottans styrelse haft en
särdeles otacksam åker att odla. I fråga om anslag har man
alltid varit temligen sparsam, och jag ber att derpå få framdraga
ett exempel från den sednaste af våra riksdagar. Ett
anslag begärdes nemi till byggande af en fullkraftig ångfregatt;
jag var då ledamot af Stats-Utsk:t, och på det att icke
fartygets storlek skulle lägga hinder i vägen för anslagets beviljande,
hemställde jag att summan måtte anvisas utan att
något bestämdes om fartygets storlek. Icke desto mindre föll
frågan och man antog i stället i förstärkt Utsk. ett förmedlingsförslag,
som jag biträdde, mera för att skaffa sysselsättning
åt manskapet på varfvet, är derföre att jag ansåg beslutet medföra
någon synnerlig nytta. Om nu vår Sjöförsvars-styrelse har
saknat framtidsblick, så har den delat denna brist med utländ
-
Den 15 November f. m.
69
ska marin-stvrelser. I England är förhållandet sådant, hvarom
man genom läsning af några Engelska tidningar lätt kan öfvertyga
sig; i Frankrike vågar man icke skrifva mot styrelsen,
annars skulle anmärlcr nog hafva äfven der låtit höra sig; i
Nord-Amerika skulle man stått nära nog på samma punkt som
vi, så vida icke kriget utbrutit och tvungit styrelsen in på en
ny bana. I våra grannstater Danmark och Norge hör man ofta
alldeles likartade anmärk:r framställas. Svårigheten för alla
dessa styrelser, likasom för andra personer vid andra tillfällen,
har legat i att kunna decidera sig. Hade man här begärt stora
anslag för kanonslupars och jollars byggande, så hade de måhända
blifvit beviljade; men jag tror icke att Hr Brakel skulle
blifvit mycket belåten dermed. För öfrigt delas denna brist
på framtidsblick af Hr Brakel sjelf. Han begärde vid 1856
års riksdag anslag till 16 linieskepp, då Regeringen äskade til!
8. Om Regeringen således begick ett misstag, så har Hr Brakels
misstag varit jemnt dubbelt så stort. Om denna plan hade
kunnat genomdrifvas, så hade skeppen visserligen varit nyare
än de nu befintliga, men föga mera tidsenliga, och det hade
endast varit ännu smärtsammare att nödgats sätta yxan
på dem.
Hr Brakel föreslår Franska skeppet »La Gloire» såsom en
typ, efter hvilken vår flotta bör byggas. Jag lemnar derhän,
huruvida den af komitén föreslagna pansarfregatten är den bästa
möjliga; men åtskilliga anm:r torde också kunna göras mot
»La Gloire». Dessutom kan komitén såsom en ursäkt för sig
åberopa att, ehuru dess betänk, utkom efter, det dock var
uppsatt före striden vid Harriton Roads, som öppnade ett nytt
perspektiv inom sjöväsendet. Om man således anser att komitén
saknat framtidsblick, så torde det ock kunna sägas att Hr
Brakel icke sett eller icke uppfattat händelser, som redan inträffat.
Vill man, med iakttagande af våra lokala och financiella
förhållanden, söka en typ för vår framtida flotta, bör man
ej låta sina blickar stadna vid stränderna af la Manche, utan
låta dem öfver Atlanten lärdas till Nya Verlden, dit Regeringen
ock afsändt en officer, kunnig i både skeppsbyggnad och
machinväsende, för att på stället taga kännedom om de nya
uppfinningar, som der blifvit gjorda.
Hvad slutligen beträffar de vackra anslag, som Hr Brakel
fordrar, så skulle det vara mig särdeles kärkommet, om han
kunde lyckas åstadkomma dem; jag skall då upprepa de tacksamhetsbetygelser,
som jag förut vid flera tillfällen egnat honom
för hans intresse för flottan, och min tacksamhet skulle
ökas, om Hr Brakel ville använda sin vältalighet till att öfvertyga
ledamöterna inom de tvenne Riks-St., från hvilka motståndet
emot begärda anslag vanligen plägar komma.
Gr. Anckarsvärd, Carl Henr.: Den värde motionären
har i denna fråga vid flere tillfällen vexlat skott med mig;
70
Den 15 November f. m.
men som det vapen, hvilket gifvit anledning dertill, är i sjunkande
tillstånd, så finnér jag mig föranlåten att stryka flagg.
Likväl finnes i motionen en detaljfråga, som jag, i min
egenskap af rotebonde, anser mig pligtig att vidröra, på det
att Utsk:t icke måtte tro att den fått passera utan anmärkning.
Hr Brakel anser nemi. att rotehållare» icke borde få lega någon
karl öfver 20 år. För det första fruktar jag härvid att
detta förslag är opraktiskt i afseende på den utbildning, som vid
denna ålder förefinnes hos vår ungdom och hvarpå beväringsynglingarne
äro ett bevis. Men derjemte har motionären sagt
att kustboerne (och jag är en sådan) skulle med större lätthet,
på det sätt han föreslagit, ersätta båtsmansvakanserna. Jag är
likväl af alldeles motsatt öfvertygelse, ty om båtsmännen borttagas,
vet jag icke huru belåten Styrelsen skulle blifva med den
ersättning, som vi kunde anskaffa. Det är endast denna anmärkning,
som jag anhåller att få framställa till Utsk:ts vidare
utveckling, och jag är öfvertygad att Utsk:t dervid kommer till
samma resultat som jag.
Gr. von Platen, Baltzar: Ehuru jag ansett mig skyldig att
vara närvarande vid remissen af denna fråga, hade jag likväl
icke ämnat yttra mig någonting om densamma, då den redan
så länge upptagit R. o. Ars tid. Men då Ståndet visat så mycket
intresse för saken, har jag ansett mig böra begära ordet
för att tacka de ledamöter, som yttrat sig. Jag tackar ej endast
dem, som uppträdt i den riktning, jag önskar, utan nästan
mera dem, som yttrat sig i en motsatt. Och jag gör detta,
emedan ingen större ansvarighet kan finnas för en Konungens
rådgifvare, än om ett utaf honom framställdt' förslag skulle
vinna bifall, utan att hans uppmärksamhet blifvit lästad på de
delar deraf, som möjligen kunde vara oriktiga.
Då jag emedlertid nu har ordet, anhåller jag att få framställa
några anmärkningar. I afseende på det faktiska ber jag
att få instämma i de yttranden, som blifvit afgifna af 2:ne föregående
talare och hvilka äro grundade på större erfarenhet
än jag kan ega; men jag tror att jag icke bör underlåta att
uttrycka den åsigt, att det hade varit önskvärdt, om den värde
motionären kunnat, med all sin värma för den fosterländska
saken, vara i tillfälle att egna något litet mera uppmärksamhet
åt ej allenast sjöförsvarskomiténs betänkande än äfven K. M:s
Propos. Jag tror att vid sådant förhållande skulle hans motion
hafva kunnat blifva något mindre vidlyftig, äfvensom att ett
eller annat misstag kunnat undvikas. Jag anser mig också
böra instämma i hvad en värd talare yttrat om föregående
Dep:ts-chefers verksamhet för flottans angelägenheter, samt
att de åt dessa egnat ali den uppmärksamhet, som varit möjlig.
De förslag, sorn de afgifvit, äro derpå ett bevis, och om de
äfven varit af olika åsigter med mig, kan jag icke förebrå dem
att de underlåtit att, i enlighet med sin uppfattning, hafva sökt
gagna vapnet, Jag instämmer för öfrigt i hvad hr Lilliehöök
Den 15 November f. m.
71
yttrat; jag ber blott att såsom Dep:ts-cbef få fästa uppmärksamheten
derpå att hvad han talat om föregående chefers förvaltning
äfven i någon mån torde kunna räknas mig till godo, då
jag icke underlåtit att påpeka nödvändigheten af utvidgad öfning
för flottans besättning, af förenkling å dess räkenskaper
samt indragning af dess öfverflödiga manskap. Såsom en annan
talare nämnt, tror jag att jag i mitt yttrande till Statsltådets
prot. fullkomligt tillkännagifvit min åsigt att det finnes
mycket i Sjöförsvars-komiténs betänkande, som jag i allo gillar,
men för hvilket jag icke ansett hvarken nödigt eller riktigt att
uti mitt yttrande till Stats-Råds-prot. utförligare redogöra. Jag
anser mig äfven uppmanad, ej blott af skyldighet utan äfven af
känsla för hvad jag tror vara det rätta, att bemöta motionärens
yttrande i afseende på båtsmansstyrkan. Han hade måhända
varit mindre sträng, om han hade haft närmare kännedom om
hvad denna styrka förmår eller derest han hade sett, hvad
dessa bonddrängar kunna, när de efter ett eller par års bortovaro
hemkomma.
För öfrigt förekomma några frågor, som jag anhåller att
få vidröra. Den ena gäller de ökade anslagen. Afven der tror
jag mig hafva i det K. M:s Propos. åtföljande yttrande tydligen
uttalat den åtminstone för hvarje ledamot af sjöförsvars-komitén
bekanta åsigt, att det skulle vara önskvärdt, om de förhöjda
anslagen kunnat beviljas på 6 i stället för 9 år. Jag tror således
att man ej heller i detta fall kan beskylla mig för att ej
hafva gått motionärens önskningar till mötes. Det står StatsUtsk:t
öppet att på saken fästa det afseende, som kan finnas
lämpligt. På denna grund kan jag naturligtvis ej vara emot
förhöjda anslag, ehuru jag tror att under närvarande förhållanden
ingenting gifves, som kan ålägga Dep:ts-chefen ett tyngre
ansvar än ett bifall till dessa anslagssummor; likasom ingenting
vore beqvämare än om de afslogos. Jag beklagar likväl i
fosterlandets namn, om det skulle befinnas vara nödvändigt att
köpa dessa anslag genom en förhöjd tull, och jag begagnar tillfället
att uttrycka den önskan att en sådan återgång i vår tulllagstiftning
cj måtte komma i fråga.
Frågan om flottans bemanning måste alltid för hvarje styrelse
vara bekymmersam. Båtsmanshållet har sina fördelar
och sina olägenheter. Ett bättre materiel, om man så får
säga, för att skapa sjömän, finnes efter min öfvertygelse icke;
men det kan dock icke nekas att svårigheter uppstå att bibringa
nödig öfning, emedan man måste befara att för mycket
betunga rotehållaren genom alltför täta kommenderingar. Skulle
man således kunna påfinna ett bättre sätt, så vore det naturligtvis
särdeles välkommet för Depits-chefen. En rotehållare
har emedlertid redan uttalat sig emot motionärens förslag, och
jag tror att meningarne i detta fall skola vara temligen odelade.
Jag vill dock icke motsätta mig en ändring, utan anser till och
med att en sådan i många fall vore nyttig, ehuru jag är öftygad
om att svårigheter alltid skola uppstå vid verkställighet
...
72
Den 15 November f. m.
ten. Jag har förut varit i tillfälle att uttrycka min önskan om
möjligheten att ställa örlogstjensten i närmare sammanhang med
koopwerdietjensten. Att gifva en handpenning eller en viss
lägre årlig lön åt en person, emot det att han i behofvets stund
skall inställa sig till tjenstgöring, synes vara en god sak, men
jag befarar ändock att det ej lemnar full säkerhet för att flottan
i farans ögonblick verkligen skall blifva väl bemannad. Jag
vill dervid ej ens sätta i fråga, hvad som dock med våra
menskliga svagheter ej är otänkbart, att man nemi. under
fredstider mottager lön, men sedan i behofvets stund underlåter
att göra tjenst. Jag tror för öfrigt, att då en sådan person
nödvändigt måste söka att sjelf utbilda sig till sjöman och vid
sådant förhållande, när han behöfves, lätt kan vara frånvarande
på sjöresor till Ostindien eller annorstädes, komme Staten alltid
att råka i förlägenhet. Skulle likväl R. St:r finna skäl att i
detta hänseende anställa ett försök, så vore jag dermed mycket
belåten.
Motionären har sagt att Sjöförsvars-komitén saknat förutseende.
Då jag emedlertid varit ledamot i denna komité, anser
jag mig pligtig upplysa att man der, långt innan striden vid
Hampton Roads, var ense om att alla krigsfartyg borde byggas
af jern. Jag tror att man äfven ej bör glömma detta,
då man anser sig böra i fosterlandets namn framställa klander.
Då en och annan af de talare, som yttrat sig, haft den personliga
välviljan för mig att fästa sig vid ett eller annat uttryck
i motionen, så ber jag att få förklara, att jag alldeles icke anser
något af dessa uttryck innebära något klander emot mig
personligen. De söka sin förklaringsgrund i det lif och den
värma, med hvilka motionären alltid omfattar fosterländska frågor,
och jag vet sjelf huru lätt det är att förgå sig.
För en sak stadnar jag i särdeles förbindelse hos motionären,
att nemi. genom hans motion det blir så mycket nödvändigare
för Stats-Utsk:t och R. St:r att på en viss särskild
fråga rigta sin uppmärksamhet. Det är visserligen en organisations-fråga,
i hvilken R. Stms medverkan ej behöfver direkt
anlitas. Men K. M. har i sin Propos. lemnat bevis på
Dess önskan att, då så litet kan byggas på bestämda fakta, i
stället genom framställandet af vissa principer få kännedom om
R. Sl:rs åsigter. Det gäller här den punkt, i hvilken motionären
står i bestämdaste motsats till mig, nemi. huruvida Stockholms
station skall förvandlas till en depot under Carlskrona,
eller om den skall fortfarande blifva en särskild och för sig
oberoende station. Mina åsigter i denna fråga torde vara temligen
kända, ty jag har haft tillfälle att lika öppet, om också
under mindre bestämd form, uttala dem, och jag skall således
ej nu upptaga tiden med att redogöra derföre. Jag hade dock
önskat att motionären hade framställt några egentliga skäl till
vederläggande af mina, synnerligast för att sätta R. St:r i tillfälle
att afgöra frågan i den ena eller andra riktningen, och
jag tror min fosterlandskänsla vara tillräckligt stark för att jag
Den 15 November f. m.
n
skulle kunna med lugn åse framgången, vare sig på ena eller
andra sidan. Om jag också å ena sidan känner mig alltför
lifvad för den åsigt, för hvilken jag kämpar, att jag skulle
kunna med likgiltighet motse ett beslut, som tillintetgjorde
framgången af denna åsigt, så kan jag å andra sidan icke unlåta
att förklara att det skulle vara lyckligt för mitt enskilda
lugn och min enskilda frid, om jag genom den framställda motionen
skulle vinna visshet om olämpligheten af det förtroende,
K. M. egnar mig såsom rådgifvare.
Jag ber endast, att ännu en gång få upprepa min önskan,
att ämnet måtte i alla sina delar blifva noga granskadt, äfvensom
förny a min förklaring, att jag är särdeles tacksam mot de
Hrr, sorn deltagit i diskussionen, isynnerhet emot dem, som
icke af sin kärlek för yrket blifvit dertill särskildt uppmanade.
Hr Brakel, Mauritz: Det är icke första gången jag här
på detta rum uppträder såsom motståndare till Gr. von Platen.
Jag har alltid ogerna gjort det, emedan jag vet att samma
fosterlandskänsla, som bjuder mig att bekämpa hans åsigter,
samma känsla förestafvar honom dessa åsigter.
Denna gång är det dock mer än vanligt okärt, ty Svenska
flottans tillstånd är i närvarande stund så uselt, att jag skulle
önskat att kunna förena mina bemödanden med Regeringens
för att åstadkomma något bättre oell ändamålsenligare. Detta
är mig likväl alldeles omöjligt, ty i Regeringens förslag finnes
så mycket, sorn jag anser oriktigt, och så mycket, som bort
vidröras, hvilket icke blifvit vidrördt, så mycket,'som bort göras,
som icke blifvit gjordt. Jag har derföre funnit mig föranlåten att
för egen del framlägga ett förslag till flottans omorganisation.
Det är detta förslag jag ber att nu få försvara. Visserligen
blir det ganska svårt att sammanfatta alla de olika anmärkningar,
som af särskilda talare blifvit framställda, så att mitt försvar
får elt fullt logiskt sammanhang, och jag tror knappast,
att jag skulle lyckas deruti; men jag vill göra hvad jag kan.
Först och främst ber jag då att få nämna, att om jag på
något af mina uttryck satt en skarpare udd, har det icke varit
för att såra någons person, utan för att bjertare i dagen framhålla
en sanning eller osanning. När jag således sagt, att användandet
af roddbåtar i rörlig strid ovilkorligen skulle medföra
icke allenast död åt Sveriges söner, utan äfven nesa åt
Sveriges ära, har jag endast uttalat en sanning, som står klar
för enhvar, som vet med hvilken lätthet pansarfartyg skulle
öfversålla dessa båtar med kartescher. Det är sannt att nesan
vore ingen för dessa båtars besättning, men för oss, som beslutat
sådana fartyg, vore det en nesa.
Det är mycket ledsamt för Hr Lilliehöök, att på detta
rum sjöofficerare finnas närvarande, hvilka utgjorde besättning
på linieskeppet Stockholm vid dess resa förliden sommar, och
hvilka kunna jäfva hans påstående i detta fall att det icke var
för hårdt väder, som H. M. Konungen lemnade skeppet. För
-
74
Den 15 November f. m.
hållandet var nemi., att på dess färd från Göteborg till
Christiansand, vädret var så hårdt, att fartyget endast gjorde 2
knop, när andra fartyg göra 8 till 9, och det var derföre, samt
af fruktan för vidare inträffande motigt väder, sorn H. M:t i
Christiansand steg ombord på Orädd.
Hr Lilliehöök har också talat om siareblick. Jag medgif
ver,
att jag icke hade någon sådan, då jag vid 1856—1858
årens riksdag föreslog byggande af trä-linieskepp. Men det
var icke min skyldighet att ega siareblick, det tillhörde Styrelsen.
Jag hemställer likväl om hon är i besittning deraf, då
man t. ex. läser i tidningarna huru R. St:r gifvit anslag till
byggnad af två roddbåtar, och att Sjöförvaltningen, ehuru numera
ingenstädes sådana båtar byggas, dock tillstyrkt att så
skall ske.
Vidare har Hr Lilliehöök, äfvensom Hr Skogman, talat om
pansarskepp. Den förre talaren, — jag erkänner uppriktigt att
jag icke riktigt upplättat, huru hans ord folio sig, — har tyckts
förnimma, att pansarskepp, som kosta 3,000,000 rdr, såsom t.
ex. La Gloire, icke skulle hafva erforderlig duglighet. Jag känner
emellertid fullkomligt förhållandet med La Gloire, emedan
jag under sommaren detta år hade tillfälle att samtala med
Franska sjöofficerare, genom hvilkas omdömen jag blef öfvertygad
om att inga pansarskepp äro så goda som de Franska; icke
ens de Engelska kunna mäta sig med dem. Fransmännen voro
också de första, som byggde sådana skepp, och någon tid derefter
byggde Engelsmännen Warrior, som kostade dubbelt så
mycket och dock i många fall är mindre stridsduglig. De
nämnda officerarne upplyste dock att ännu åtskilliga förbättringar
vore att önska, dels i afseende på luftvexlingen, dels ock
i afseende på jernets förbindande med trä, ty hvad det sednare
beträffar, så insuper träet fuktighet, hvilket gör att den ofantliga
mängden spikar och bultar, som förenar träet med jernet,
syrsättas och blifva mindre, hvarigenom de glappa i sina hål
samt sträfva att förstöra sammanbindningen. Men La Gloire
är lätt vändbar, och gör en fart af ända till 13A knop, och
dess refflade kanoner genomskjuta ett pansarskepps sidor, visserligen
endast på 40 å 50 métres afstånd, men nya kanoner
hafva sedermera blifvit i Frankrike konstruerade, som med 12
kilogr. laddning och 45 kilogr. kula på 1,000 métres genomskjuta
de nuvarande skeppens pansar.
Hr Lilliehöök har talat om att ett stort skäl, hvarföre
Danska nationen med så mycken förkärlek omfattar sin flotta,
är det, att hon ligger i Köpenhamn; men ligger väl Engelska
flottan i London, eller den Franska i Paris?
Jag har i min motion yttrat, att Sjöförsvars-komitén icke
egentligen föreslår något, som utvisar att man vill sträfva till att
dugliggöra flottans bemanning. Härpå har Hr Lilliehöök svarat,
att komiténs sammansättning redan utvisade att dess syftemål
icke kunde vara att utarbeta ett exercis-reglemente. Detta har
aldrig varit min mening, utan denna har varit och är att ipke
Den 15 November f. m
75
någonting blifvit af komitén åtgjordt för att bilda en duglig stam
för Svenska (lottän. Komitén har föreslagit bibehållandet af liela
båtsmanshållet. Genomgår jag den besättningsstyrka, som erfordras
för att bemanna den flotta, som komitén föreslagit, så
erfordras dertill på sin höjd endast 4,500 man, men båtsmanshållet
utgöres af 5,686 nummer, således vida mera än, som behöfves.
Är det då rätt att bibehålla de öfverdödiga? Hr Lilliehöök har
sagt, att vi böra uppsätta 20 man för att få 5 dugliga; de öfriga
kunna användas till annat, såsom till släparbeten på varfven,
till garnison på fästningar m. m. Det är detta, som jag bestrider;
vi böra icke hafva större stamtrupp för vår flotta, än sorn
af behofvet är oundgängligen påkallad. Hr Lilliehöök har vidare
talat om tjenstgöringen på varfven. Jag har aldrig sagt,
att icke besättningarna skulle användas till att utrusta fartygen;
men jag har sagt att båtsmännen icke borde användas till att
draga timmerstockar och andra dylika göromål på varfven, och
jag har med siffror bevisat, att det skulle blifva billigare att
låta verkställa dessa arbeten af verkliga arbets-korpser. Slutligen
ber jag att i afseende på båtsmännen och lämpligheten af
denna institution för vårt land få tillägga några ord. Såsom
icke tjenstgörande på något örlogsfartyg, har jag naturligtvis icke
sjelf kunnat fullt döma om huru härmed förhåller sig, och jag
har också af särskilda sjöofficerare hört olika omdömen derutinnan.
Åtskilliga säga att båtsmännen äro odugliga, andra att
de äro lätt handterliga och pålitliga; men alla hafva nödgats
medgifva, att de icke äro sjömän. Visserligen är det sannt, att
de kunna dertill uppfostras, och jag har äfven i min motion ett
sätt derför; men det är tillika min öfvertygelse att denna batsrnans-inrättning
är en onaturlig utvext på våra kulturförhållanden.
Ty lyckades det också att göra dessa landtmät) till goda sjömän,
så skulle de, när de återkomma till sina hem, blifva odugliga
landtmät). De hafva nemi. vant sig vid det oroliga lifvet på
sjön och de dermed förenade begreppen om lif och död, och
tron J då, Mina Hrr, att en sådan menniska vid hemkomsten
skulle kunna älska sin stuga och det stilla lifvet der. Men jag
har icke velat på en gång upprycka hela denna institution, utan
blott och bart föreslagit indragning af en de! deraf. Det är derföre,
som jag velat föreslå båtsmanshållets upphjelpande derigenom,
att båtsmannen inträder i tjenst vid yngre år än hittills,
att han får bättre aflöning, mera öfning m. m., samt att blott
på försök och bredvid båtsmanshållet en mindre trupp af 400
värfvade matroser ur Sveriges kustbefolkning skulle uppsättas.
Det är ledsamt, att jag eger bevis på motsatsen af nästan
allt hvad Hr Lilliehöök yttrat. Han har sagt, att på 1820-talet
funnos i Carlskrona s. k. koopwerdi-karlar, samt att man förmodligen
upphörde dermed derföre att de ansågos odugliga. Jag
är nog lycklig, att just ifrån Carlskrona ega ett omdöme om
detta manskap. Det lyder sålunda: »För omkring 50 å 60 år
sedan hade flottan i. sin tjenst några hundra af dessa (fiskare
ifrån Kalmar och Öland) kallade koopwerdi-karlar. De voro
76
Den 15 November f. m.
anvärfvade ungefär som Wermlands jägare, stodo under krigsartiklarna,
seglade till koopwerdi från Kalmar, hade intet befäl
i landsorten, men infunno sig här i Carlskrona, då de uppkallades.
Deras vilkor i öfrigt känner jag ej; men det var, då
jag kom in på flottan, ett allmänt tal hos de äldre officerarne om
dugligheten och raskheten hos detta folk, hvilket de aldrig nog
kunde prisa, alltid med tilläggen: »det var sjöfolk det», »det var
annat än våra båtsmän», »det var stor skada att flottan gjorde
sig af med detta folk,» o. s. v. Koopwerdi-karlarne voro också
verkligen det raskaste, härdigaste, tilitagsnaste folket vi hade på
flottan, verkligen oförvägna sjögastar, sådana, som vi numera
icke kunna uppvisa». Det är således fullkomligt misstag af Hr
Lilliehöök, då han påstår, att detta folk biel' afskedadt såsom
odugligt. Jag ber att ännu få ytterligare nämna några ord om
båtsmanshåll^. Jag har redan uttalat min tanke om, huru Svenska
flottans stamtrupper borde vara organiserade; jag öfvergår
nu till den omvårdnad, som egnas manskapet, och det sätt, hvarpå
befälet öfver detsamma handhafves. Derom yttrar samme
person, hvilken jag nyss hade äran citera. »Icke allenast rotehållarne
i Blekinge, utan jag tror öfver hela Sverige, skulle gerna
tilja blifva fria ifrån att hålla båtsmän in natura. Blir saken
förd till tåls och agiterad, så dröjer det ej längre innan de
låta höra af sig, såväl bönder som herremän. Jag vet detta.
Men de, som skulle kunna tala om missförhållanderna, oordningarna,
förfallet och abnormiteterna inom båtsmans-institutionen,
det är Kompagni-cheferna, och ingen menniska kan tro,
huru vidunderligt dermed är ställdt. Ingen organiserande hand
har vidrört denna institution på hundratals år. Den står nästan
uteslutande i praktiskt hänseende under Kompagni-cheferne och
Konungens Beflude. Kompagni-cheferne vaka öfver Kronans och
båtsmannens rätt, de skrifva derom till Konungens Befh:de och
dessa döma. Detta är skötseln af instutitionen. Vänder sig
Kompagni-chefen i något fall till befälhafvande Amiralen eller
Sjöministern, der reform eller någon genomgripande förändring
fordras, så lägges saken ad acta, och flere gånger har det
stannat dervid att Kompagni-chefen, som endast anfört de vidunderligaste
orättvisor eller inkonseqvenser, som han icke utan
att frångå sin pligt kunna lemna oanmälda, fått stränga skrapor
för otidigt rapporterarde o. s. v. Och detta af det enda skäl,
att alla vederbörarde äro rädda att röra i saker, som de icke
förstå, och som om det blefve draget inför allmänheten, skulle
framställa en tafla af hundraårigt oefterrättlighets-system, liknöjdhet
och vanvård. Häruti, jag vågar mitt lif derpå, är ingen
öfverdrift.»
Frih. Stjernstedt har sagt, att mitt förslag i fråga om ett
förändradt redogörelsesätt är obehöfligt. Jag vet alltför väl att
nuvarande Sjöministern deråt kommer att egna sin omsorg,
ehuru intet ord förekommer derom i K. M:s Propos. Att en
sådan förändring likväl är af högsta behofvet påkallad, derpå
ber jag eder, Mine Hrr, att få framställa ett bevis. Veten J
Den 15 November f. m.
77
huru många åtgärder, som erfordras för erhållande af en effekt,
som icke finnes i något af flottans departementer, t. ex. några
skålpund krita. Jag har har en uppgift derpå och dokumentet
är verkligen så underbart, att jag icke kan underlåta att uppläsa
detsamma.
»Uppsats, utvisande den af gällande reglementen och författningar
fastställda gången, då en Dep:ts-chef (inom varfvet) behöfver,
i och för konsumtion vid någon honom underlydande
arbetspost, en artikel, som ej finnes i förrådet.
1. Reqvisition af posthafvande Underofficern med
2. Attest af Dep:ts-chefen (af behofvet).
3. Varfs-chefens resolution å utlemnandet.
4. Förvaltarens utlåtande att varan ej finnes.
5. Depits-chefens begäran om upphandling.
0. Varfs-chefens tillstyrkan derå.
7. Stations-chefen anbefaller upphandling.
8. Anbud infordras (det lägsta antages.)
9. Kontrakt mellan Kronan och Leverantören uppgöres.
10. Räkning å varan inlernnas.
11. Varfs-chefens ordres om besigtning.
12. Resigtnings-förrättningen med biträde af Magistratsperson
(som åtnjuter 2: 50, för hvarje dag han kallas); besigtigar
varan med utlåtande.
13. Förvaltaren qvitterar varan till uppbörd.
14. Räkningen annoteras hos Revisorn.
15. Granskas af Kammarförvandten.
16. Anordnas och kontrasigneras af Kamrern.
17. Utbetalnings-ordres af Stations-chefen.
18. Inregistreras af Kassören.
19. Medlen lyftas och qvitteras af Leverantören.
20. Ny reqvisition af posthafvanden.
21. Dep-.ts-chefen attesterar behofvet.
22. Vaffs-chefens ordres om utlemning.
23. Förvaltaren utlemnar varan.
24. Varan pålöres posthafvande Underofficers liqvid.
25. Afföres uti verkstads-journalen.
26. Extraheras af Förvaltaren.
27. Införes uti generalsammandraget för verkstads-utgifterna.
28. Ingår uti material-förrådets hufvudräkning.
Obs. Till denna procedure behöfves åtminstone tjugufyra
(24) namnunderskrifter.»
Sådan är gången för att erhålla en dylik obetydlighet. Redogörelsesättet
är dessutom så ärligt, att fartyg finnas, till hvilka
materialier uppgifvas hafva åtgått i dubbelt så stort antal
emot hvad verkliga förhållandet varit. Jag har derpå bevis i
mina händer, och skall, om så behöfves, vid frågans slutliga
afgörande framlägga desamma. Detta redogörelsesätt har varit
sådant, att det inträffat att man vid de olika stationerna fått debet
och credit att gå ihop, och att slutligen Förvaltningen måst
78
Den 15 November f. m.
så till sägandes fantisera ihop debet och credit. Så t. ex. har
man för någon tid sedan kommit under fund med att i kassorna
i Carlskrona fanns ett öfverskott af 60 å 70 tusen rdr, om
hvilket ingen der visste, och för hvilket ingen der kunde redogöra.
Och ändock betviflar Frih. Stjernstedt nödvändigheten af
en förbättring härutinnan.
Jag skall nu bedja att få yttra några ord om anslaget till
flottan och om de medel, som jag föreslagit för att erhålla tillgångar
dertill. Jag har föreslagit, att nybyggnads-anslaget skulle
höjas till 1 million om året; men jag har icke föreslagit någon
förökning i exercis-anslaget, emedan jag ansett, att de tillgångar,
flottan för närvarande eger, om de fördelas på ett förnuftigt
sätt, skola vara tillräckliga äfven för exercisens bekostande.
När således Sjöministern begärt 756,000 rdr till nybyggnad och
190,000 till exercis, eller tillsammans 926,000 rdr, så har jag
blott begärt nybyggnads-anslagets höjande med 838,000, och alltså
mindre än Grefven. Men jag har begärt att detta anslag
skall uppföras på ordinarie stat, emedan jag bestämdt vet att,
med den utveckling sjökrigsvetenskapen i våra dagar tagit, det
skall blifva omöjligt att med mindre ordinarie anslag hålla vår
flottas materiel uppe.
Jag har dessutom föreslagit ett extra anslag af 1 million,
ty jag anser det vara nödvändigt för flottans snara nybyggande;
men det står dock Stats-Utsk:t och R. St:r fritt att bevilja
det ena och afslå det andra, i fall de vilja, i och för sjöförsvarets
iståndsättande, att vi skola krypa fram, i stället för att gå. Men
krypa böra vi åtminstone säkert, men icke osäkert. En jemförelse
emellan Svenska och Danska marinerne, hvilken jag här
har i min hand, utfaller fullkomligt till fördel för Danmark.
Danska marinen utgjordes nemi. 1862 af
1 ångskepp,
300
hästkrafter
64 kanoner.
5 ångfregatter,
1800
»
230 —
3 ångkorvetter,
820
44 — ,
4 ångskonerter,
500
))
12 —
6 ångslupar
360
»
12 —
8 hjulångfartyg med varierande bestyckning af sammanlagdt
1270 hästkrafter, eller tillsammans 27 ångfartyg, 5050
hästkrafter och 362 kanoner. Dessutom kommer denna flotta
inom kort att ökas med 1 pansarkorvett, 2 pansarfregatter,
hvaraf 1 fregatt är beställd i England och 1, Peder Skram,
pansarklädes, hvarjemte skeppet Dannebrog förvandlas till pansarkorvett.
Sverige har deremot allenast 19 ångfartyg med
216 kanoner och 2570 hästkrafter.
Betrakta vi vidare huru och i hvad mån hufvudtitlarne blifvit
ökade från 1844 till 1863, så skola vi finna att 5:te huf
vudtiteln,
hvilken man skulle tro vara den, som fått åtnjuta
den begärda förhöjningen, utgjorde
år 1844 2,121,600. 1863 3,634,950.
6:te Huf.-Tit. 1,291,110. — 3,857,265.
7:de d:o 2,558,400. — 5,450,075.
8:de d:o 1,557,300. — 3,624,516,
Den 15 November f. m.
79
hvaraf synes, att då 5:te hufvudtiteln under dessa år erhållit en
tillökning motsvarande ungefär hälften, hafva de andra förhöjts
mer än 2 gånger, och en, den 6:te, mera än 3 gånger. Extra
anslaget, som på 5:te hufvudtiteln 1844 utgjorde 3,000,000,
upptages nu till 4,650,000, men samma anslag under 6:te hufvudtiteln
var 1844 1,777,000, hvaremot det nu uppgår till
4,570,000. För min del har jag icke nekat och kan icke heller
neka dertill, att, i fall icke de ordinarie anslagen räcka till,
så bör man öka skatten, men dock icke på annat sätt än genom
förhöjning i tullen på någon vara. Jag vet väl att åtskilliga
tidningar skola skräna sin olåt öfver land och rike öfver
olämpligheterna häraf; men jag hoppas, att de icke skola inverka
på andra än dem, som hafva större masar, än hjertan.
Hvar och en vet att tullen på en vara, som icke fabriceras inom
landet, icke annat är än en beskattningsåtgärd, som uteslutande
bestämmes af Statens behofver. Att höja tullen på
socker, thé eller tobak, anser jag icke vara farligt, emedan vi
i alla fall för närv:de hafva en vida lägre tull på dessa artiklar
än många andra stater.
Förhållandet med sockertullen är i de olika staterna följande:
England
Råsocker 8,26 å 10,14. Raffinad 11,59.
Frankrike
Ryssland
Österrike
Tyska Tuilföreningen
Belgien
Holland
Danmark
Norge
Sverige
Det är således endast Danmark, som har 8 öre och England,
der tullen utgör 11,59 öre på raffinad, som stå framför Sverige;
men jag vet icke, huruvida ej dessa tullsatser numera blifvit
förändrade.
Slutligen ber jag att få yttra något om mitt förslag att
göra Stockholm till en depot under Carlskrona. Enl. min åsigt
kan jag icke finna, att några praktiska olägenheter häraf skulle
uppstå. Lika väl som ordres kunna utgå från Generalfälttygmästaren
till Christianstad och Göteborg, lika lätt är det för
Stationschefen i Carlskrona att gifva ordres till Stockholm, och
i ytterst trängande fall kan en Sjöminister direkte gifva ordres
till Stockholm, hvarom han sedermera bör underrätta Chefen i
Carlskrona. Stockholm bör endast vara en depot, ty der kan
aldrig komma att finnas annat än ett mindre antal fartyg, afsedda
till de Stockholmska vattnens försvar. Inga fartyg komma
der att byggas, och till större reparationer kunna och böra
enskilda arbetare och varf tillitas. På Stockholms varf tjenstgöra
för öfrigt i närv;de stund, utom Kommendanten med adjutant
och befälhafvande Amiralen med adjutant, icke mindre
»
13,77 ä 20,81.
» förbud.
»
22,42.
» 37,36.
»
8,23 å 12,35.
» 17,16.
)>
11,33.
» 22,67.
»
0,36.
» 34,90.
0,13.
» 22,95.
»
5,32.
» 8,
»
8,50.
» 14,60.
»
8.
» 13.
80
Den 15 November f. m.
än 9 officerare, samt 267 båtsmän. Hvad dessa egentl. sysselsättas
med, vet jag icke. Det skulle vara roligt, att när Utlåtit
öfver min motion inkommer från Utskit, få af befälhafvande
Amiralen inhemta kännedom härom. Det skulle vara intressant
att veta, huru många båtsmän, som användas till betjening
åt kadetter eller till handtlangare åt kockarne i de kongl,
köken. Hvar och en kan sjelf öfvertyga sig om huru de sysselsättas
med att bära kadetters utensilier, ja till och med har
man sett huru de understundom visa sig i den idylliska förrättningen
att vara barnpigor ! Det är just det olyckliga uti att
båtsmanskorpsen användes till allt annat än hvad den bör göra.
Slutligen är det en nödvändighet att göra Stockholm till
en depot under Carlskrona, för att afskära hvarje försök af danande
af en ny skärgårdsflotta med sitt särskilda befäl. Man
hade trott, att, sedan ångkraften gjort det möjligt för nästan alla
fartyg att intränga i trånga farvatten, striden emellan stora och
lilla flottan skulle vara slutad och afgjord. Gr. von Platen tyckes
emellertid vilja under andra former upplifva densamma. För att vi
icke hvar och en för sig skola stå och hugga i luften, får jag
fråga Hr Grin, om t. ex. en Iandstigningsflotta signaleras ett par
mil ut i hafvet utanför Hufvudskär, hur och hvar Hr Grin skall
låta en skärgårdsflotta intaga sin så kallade position på grundt
vatten, för att hindra och bekämpa en landstigning, som, om
vi endast tala om mot hjertat af Sverige, kan ske vid Erstavik,
norr och söder om Muskön, vid Trosa, Tullgarn, m. fl. ställen,
allt i djupa vatten. Det blir icke för denna skärgårdsflotta att
intaga någon position på grundt vatten; det blir för henne en
nödvändighet att söka möta och bekämpa fienden hvarhelst han
kan vilja framgå, och stridsplatsen bestämmes således ej af den
försvarande mindre flottan, utan af den anfallande större. Ingen
mindre cert af fartyg, än som är fullt sjögående, bör hädanefter
byggas, så att vi i ali strid kunna, om vi behöfva, uppträda
med samlad styrka och samlade tillgångar.
Nu undren J visst, Mine Hrr, att under den olikhet,
som sålunda råder emellan mina och Sjöministerns åsigter, jag ändock
vill till hans disposition ställa så stora summor, som jag
i min motion föreslagit. Jag skulle dock icke ett ögonblick
tveka att här uppstiga för att bestrida hvarje anslag till flottan,
så vida jag icke vore öfvertygad om, att han är af deri redbarheten,
att han, derest R. St:r uttala bestämda åsigter om
det sätt, hvarpå de vilja att flottan skall skötas, antingen med
samvetsgranhet bringar dessa åsigter till verkställighet, eller också
nedlägger sitt höga embete. Jag känner icke hvad öde min motion
kommer att röna i Utskit; det är också icke på behandlingen
af densamma i Utskit, som jag fäster några föhoppningar. Jag
vet och tror att många af eder, Mine Hrr, med tillgifvenhet och
kärlek se upp till vår flagga; jag vet att J viljen, att denna
flagga skall försvaras af en tapper och sjöduglig trupp, och det
är derför till eder som jag ställer mitt hopp och för eder som
jag
Den 15 November f. m.
81
jag nedlägger en bön, att J måtten besluta att inbjuda de öfriga
Riks-St:n till en allmän öfverläggning rörande flottans angelägenheter,
när Betänk:t kommer tillbaka från Utsk:t, på det
att tillfälle måtte lemnäs de män, som hysa intresse för frågan,
att uttala sin mening och upplysa dem, hvilka på långt när
icke ega den kännedom om vår marin, som finnes i detta
Stånd. Det är möjligt, att detta mitt hopp blir en illusion, och
skall såsom hvarje sådan försvinna. 1 sådant läll måste jag
trösta mig dermed, att jag åtminstone redligt velat hvad jag
anser vara rätt och sannt och att jag ärligt sträfvat för att åt
detsamma bereda framgång och seger.
Många ledamöter hördes härtill yttra bifall.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att anslag blifvit utfärdadt
till fortsättning af plenum kl. 6 e. m.
Hr Lilliehöök: Jag är ledsen att ånyo nödgas taga till
ordet, men beskyllningen mot min sannfärdighet måste jag
upptaga till vederläggning. Hvad linieskeppet Stockholm beträffar,
ber jag att ur Hr Brakels motion få uppläsa följande:
»De båda med auxilier-machin försedda skeppens sjögående
duglighet kan bäst bedömas deraf att H. M. Konung Garl XV
år 1861 steg om bord på ett utaf dem, för att afgå till Frankrike,
men skeppet kunde icke för motvind fortsätta sin väg,
utan nödgades att inlöpa i Themsen, och H. M. nödgades gå
ombord på en af våra bestyckade ångbåtar, för att kunna
fullfölja sin färd.» Jag har icke nämnt något om hvad som
kunnat föranleda H. M:s beslut att gå om bord på Orädd;
jag yttrade blott att jag såg båda fartygen utlöpa i vackert
väder från Christiansand, och hvad jag sjelf sett, derpå tror jag
mig ej misstaga mig. Linieskeppet, som skulle hafva inlupit i
Themsen för storm, såg jag längre ned i kanalen utanför Dover,
gående nordvart hän, för att äfven i vackert väder söka Themsen.
I afseende på det anslag, som på enskild motionärs förslag
vid 1856—1858 årens riksdag anvisades till byggande af
2 nya kanonbåtar af förbättrad modell, har Hr Brakel klandrat,
att sedan den ena båten var byggd, förvaltningen ej hemställde
om inställande af den andras byggande, för att i stället
inbespara anslaget. Jag frågar huruvida förvaltningen vid den
tiden, innan ännu någon komité blifvit nedsatt, kunde hafva
skäl att gå ifrån, hvad R. St:r utan K. M:s begäran hade beslutat.
Förhållandena hafva sedermera betydligt förändrats,
och nu skulle det visserligen icke vara lämpligt att gå tillväga
på samma sätt.
De sednare aumärkningarne beröra så mångfaldiga ämnen,
att jag f. n. ej är i tillfälle att bemöta dem alla, emedan dertill
skulle fordras särskilda upplysningar. Åtskilliga af dem anser
jag mig dock böra upptaga. Hr Brakel har yttrat att jag
skulle anse båtsmännen vara tjenliga att användas till »släparbeten»;
jag har undvikit detta uttryck, emedan jag vet att det är
IL I. 6
82
Den 15 November f. m.
förhatligt. Hvarje arbete kan blifva ett släparbete, och månget,
som ej är det, kan ock så kallas. Hr Brakel yttrar vidare
att båtsmännen ej skulle vara dugliga till sjös. Jag har dock
någon erfarenhet härutinnan, och jag vet alt ombord på en
fregatt, som varit ute på Amerikanska kusten och nyligen är
hemkommen, gjordes försök att använda båtsmän i stället för
matroser på en af masttopparne, och enligt de upplysningar,
jag erhållit, slog detta försök ingalunda illa ut. Hå jag här
talar för bibehållande af båtsmanshållet, är det derföre att jag
anser institutionen kunna göras lämplig, och att jag vet det
vara ganska lätt att afskaffa den, men deremot svårt att sätta
något annat bättre i stället. Då styrelsen upplöste de s. k.
koopwerdie-karls-kompagnierne, fann den sannolikt att antingen
individerna ej voro lämpliga för ändamålet, eller anskaffningssättet
otjenligt. 1 detta fall förlitar jag mig mera på en styrelses
omdöme än på hvad en brefskrifvare till motionären
omtalar. Enligt författningarne mönstras båtsmännen hvart 3:dje
år, och att några vidunderligheter förefallit, har jag ej kunnat
af mönster-rapporter eller mönster-rullor inhemta.
Det är sannt att redogörelsesättet är inveckladt, men detta är
ej flottans fel, utan Statens, som påbjuder en vidlyftig kontroll.
En förändring deri är redan af förvaltningen tillstyrkt. Anda
till 1836 följdes ett redogörelsesätt, som gjorde det möjligt att
i alla detaljer säga hvad ett arbete kostade. Detta blef dock
för vidlyftigt, och då infördes ett annat, om hvilket det nu
heter att det ej är nog detaljeradt.
Jag måste dock erinra att vid hvarje större förvaltning
svårigheter uppstå att göra utgifterna i detalj tydliga. Kostnaden
för ett arbete beräknas nu efter det enligt dagsverks-journalen
utgjorda arbetet. Men i afseende på materielen, införes
icke kostnaden för den verkligt använda, utan värdet af den
som blifvit för ändamålet upphandlad. Nu vet man att vid
utförande af större arbeten det är omöjligt göra en upphandling
så noggrann, att ej materiel blifver öfver på ett håll, under
det att på ett annat är brist, som fylles af för handen varande
tillgångar; hvarje arbetsjournal upptager dock verkliga materialåtgången,
så att man igenom extrakt från den kan komma till
den verkliga kostnaden. Den förändringen att verkliga material-åtgången
upptages i stället för värdet af hvad som uppköpts,
är fullt ändamålsenlig.
Hr Brakel yttrar, att ehuru något anslag ej fanns för anställande
af försök med Engströmska kanoner, så gafs likväl
sådant till bestyckning af en fregatt. Dermed förhåller sig
sålunda, att vid 1856—1858 års riksdag beviljades anslag till
nybyggande af en fregatt af bästa modell. Då utsände Regeringen
3me personer, som skulle inhemta kännedom om det nyaste
slag af fartyg. Till modell togs i följd af dessa personers enstämmiga
utlåtande en då nybyggd Engelsk fregatt, och jag tror
att den, som byggdes derefter, är fullkomligt lyckad. Då nu
R. St:r hade gifvit anslag till en sådan fregatt, hvars bestyck
-
Den 15 November f. m.
83
ning ej kunde blifva någon annan än hvad som den tiden år
1858—59 ansågs lämplig, nemi. slätborrade kanoner af stor
kaliber, anser jag att något kiander icke bör drabba styrelsen
för dess åtgärd i detta fall. Snarare hade den utsatt sig för
förtjent klander, om den användt af fregatt-anslaget till försök
med Engströms kanon. Dessutom äro de sednaste underrättelserna
om refTlade kanoner för fartygs bestyckning icke till
dessas fördel; det är bekant att slätborrade kanoner af grof
kaliber med sina runda projektiler göra mera verkan mot
pansarbeklädnad, än refflade kanoner, sådana man hittills försökt.
Vid sådant förhållande tror jag att man snarare hade
utsatt sig för klander genom att frångå R. St:rs föreskrift om
byggnad och fullbordandet af den fregatt, hvartill anslag gifvits.
I afseende på anmärkningar, som här blifvit gjorda, rörande
manskapets användande under tjenstgöring vid stationerna,
skall jag till Stats-Utsk:t öfverlemna några arbets-fördelnings-förslag
för Carlskrona och Stockholm, på det att Stats-Utsk:t må
komma i tillfälle att bedöma i hvad mån Hr Brakels anmärkningar
äro giltiga.
Gr. Posse, Knut: Den siste värde talaren har erinrat
om de försök, som blifvit anställda med båtsmän på en fregatt,
som gick till West-Indien. Som jag var kommenderad på denna
fregatt, får jag nämna, att man vann deraf icke någon annan
erfarenhet än hvad man redan har, att båtsmän, använda till
sjömän, äro goda i afseende på fysisk styrka, men i afseende
på sjömanna-intelligens äro långt ifrån att Vara dugliga. Dertill
fordras mera öfning än som för närvarande gifves. Endast
båtsmän voro delade till stortoppen och utförde der sina arbeten
ganska väl, så länge det var vackert väder; men vid de
få tillfällen, då vi hade hardt väder, var det förenadt med betydliga
svårigheter att erhålla något svårare arbete af dem utfördt,
såsom att få seglen beslagna eller refven intagna. Matrosen
utgör intelligensen, båtsmannen den fysiska styrkan ombord.
Matrosen påpekar hvar båtsmannen skall hala, båtsman
endast halar.
I afseende på nu förevarande motion i sin helhet, har redan
så mycket blifvit sagdt, att jag icke vill uppehålla R. o.
Ad:s tid. Dess hufvudsyfte, ökade anslag till flottan, tror jag
icke någon motsätter sig. Den sjunde punktens förslag rörande
en bättre bemanning, med båtsmanshållets delvisa bibehållande,
tror jag icke någon på allvar vill bestrida. Sveriges största
fattigdom består i brist på folk, ty Svenskarne hafva hittills
alltid slösat mera med sitt blod, än med de skatter de ega i
sina berg och skogar och hvilka nu först genom de nya
kommunikationerna komma att tillgodogöras. Hvad vi således
böra hushålla med, är folket. Jag tror derföre äfven att en
styrka af 3,000 väl öfvade och exercerade sjömän skall uträtta
vida mera, och ibland dem mindre manspillan ega rum,
än bland en större, men mindre öfvad trupp. Det är detta,
84
Dea 15 November f. m.
sorn Hr Brakels motion äfven afser, då han, utan att upphäfva
det nuvarande båtsmanshållet, vill åstadkomma en mindre styrka
med större öfning, och således mera valdt folk. Huruvida
åldern är för tidig, vill jag icke yttra mig om. Det är möjligt,
att vårt folk, med sin sena utveckling, behöfver vara äldre än
motionären föreslår. I afseende på anslaget ber jag att få anmärka,
att intet land, med undantag af Norge, ger så litet till
sitt sjöförsvar, som Sverige. — Nu i synnerhet, då vi knappast
hafva någon flotta, tror jag att man gerna kan gifva något
mera, så kunde vi få en marin, som, i förhållande till vårt
lands folkmängd, vore någorlunda jemförlig med hvad andra
länder ega.
Här har talats om skiljandet af de båda vapnen; men jag
vet icke att R. St:r kunna hafva att göra med något annat, än
delandet af anslagen. Officerarnes och manskapets fördelning
till de båda vapnen är en kommandofråga. — Om krig utbryter,
få i alla fall officerare och manskap användas der de bäst
behöfvas. Besättningen ombord på fartyg är numera så öfvad
att den kan användas så väl till sjös som lands. Sådan måste
ock en besättning vara; det ådagalägges tydligen af sednaste
tiders krigshändelser.
Jag vill icke längre upptaga R. o. Ad:s tid, utan önskar
blott all framgång åt de vigtiga ämnen, som innehållas i Hr
Brakels motion.
Frih. Gripenstedt, Joh. Au g.: Under diskussionen hafva
några uppgifter och omdömen förekommit rörande det fmanciela
i frågan, som jag anser mig ej böra lemna obesvarade. Motionären
har så framställt förhållandet, som skulle sjöförsvaret
under en lång följd af år hafva varit ett slags stjufbarn, och
såsom stöd derför har han anfört att 5:te hufvudtiteln ej växt
i samma proportion, som de öfriga. På det att denna uppgift,
som till siffran kan synas riktig, ej måtte föranleda missförstånd,
ber jag att få anmärka, att tillökningen i åtskilliga af de andra
hufvudtillarne alldeles icke är effektiv och således ej utmärker
något ökadt tillskott från Statsverkets sida. Jag vill i detta afseende
blott anföra att på 6:te hufvudtiteln endast vid denna
riksdag uppförts en dylik nominell tillökning af ej mindre än
1,259,434 rdr, hvaraf 750,000 utgöra anslag till Handels- och
Sjölärts-fonden, och 440,000 omkostnader vid bränvinsbränningens
kontrollerande, samt resten af förhöjningar i förslags anslagen,
hvilket allt äfven tillförne utgått, fastän siffrorna ej förut
varit synliga på denna hufvudtitel. Enahanda är förhållandet
med 7:de hufvudtiteln, der bland annat den af tullmedlen hittills
direkt utgående ersättningen till städerna för mistad tolag,
nu blifvit uppförd såsom ett nytt anslag till belopp af 1,040,000
rdr. Afven vid föregående riksdagar hafva på samma sätt ganska
betydliga siffer-förändringar skett, utan verklig tillökning i
utgifterna, såsom t. ex. i afseende på postmedlen, hvilka användas
för postverkets behof, till samma belopp, hvarmed de
Den 15 November f. m.
85
influtit, men hvilkas förslagsvis beräknade summa vid sednaste
riksdag höjdes med omkring 700,000 rdr, och denna riksdag
med ytterligare 100,000 rdr. Sammanlägger man endast dessa
summor, har man redan deruti mera än 3 millioner, hvilka alldeles
icke utmärka någon förökad skatt eller ökade anslag; och
om man således något närmare undersöker det verkliga förhållandet,
kommer man till helt andra resultater än motionären
gjort i afseende på hufvudtitlarnes förökning. Med undantag af
8:de hufvudtiteln, hvars betydligt ökade anslag på sednare tider
uppkommit till följd af behofvet att bringa läroverken i ett fullständigare
skick, lärer det väl ändock vara militär-hufvudtitlarna,
som behöft och äfven erhållit de största anslags-förhöjningarna.
1 afseende på de anslag, som af K. M. blifvit vid denna
riksdag äskade, får jag för min del förklara, att jag icke anser
5:te hufvudtiteln vara den, som blifvit minst val lottad; der finnes
nemi. föreslagen en tillökning i ordinarie anslaget al omkring
en million rdr på 3 år, och samina förhållande eger jemväl rum
i afseende på extra anslaget, hvarigenom således en tillökning i
det hela af mera än två millioner uppstår. Jag vill härmed ingalunda
hafva sagt, att detta är för mycket, och att det ej vore önskligt,
om man kunde disponera ännu mera för dessa vigtiga ändamål;
men jag vill blott påminna derom att utom nämnda behof
finnas jemväl andra, som ej kunna afvisas, och, vid jemförelse
dem emellan, tror jag det svårligen kunna förnekas, att
K. M. sökt afväga förhållandena så rättvist som möjligt. Också
synes motionären sjelf hafva ansett, att af de medel, som varit
tillgängliga, måhända icke mera kunnat användas till sjöförsvaret,
och han har derföre också föreslagit en särskild utväg till
erhållande af ökade tillgångar, genom höjande af tullen på socker.
Jag tror visserligen äfven för min del att man på detta sätt
skulle kunna ganska omärkbart skaffa sig en tillgång af en mil
lion
om året, men man bör dock ej af den omständigheten,
att en skatt kan omärkbart utgå, låta förleda sig att anse densamma
af så ringa vigt, som om den ej existerade; ty det blir
dock ett faktum att dessa penningar mäste upptagas. De kunna
således ej, hvilket troligen eljest blifvit händelsen, i form af
små besparingar bilda kapitaler, som direkte, eller genom förmedling
af lämpliga kredit-anstalter, kunde nedläggas i produktiva
företag, lifva industrien och befordra arbetet. Således äfven
under denna lindriga form är en sådan beskattning något,
som enligt min tanka ej bör åläggas annat än efter den sorglälligaste
pröfning af dess nödvändighet. Man återkommer derföre
till frågan, huruvida det behof, hvarom nu talats, eller sjöförsvarets
reorganisation, är så trängande, att en extra beskattning
derföre bör vidtagas. Afven jag medgifver att detta behof är
ganska stort och vigtigt; men en annan fråga är, huruvida tidpunkten
just nu är inne att göra denna stora kraftansträngning.
Det är derom jag för min del hyser tvifvel, då efter mitt omdöme
de vigtigaste punkterna i sjöförsvaret för ögonblicket äro
så ovissa och sväfvande, att något afgörande steg i detta afse
-
86
Den 15 November f. m.
ende, med anlitande af alla tillgångar, för närvarande icke bör
tagas. Jag tror således, att man vid detta tillfälle icke med
skäl bör gå mycket längre än att åtaga sig den ej obetydligt
Ökade uppoffring, som K. M. föreslagit, och att nu antydda omständigheter
utgöra fullt giltiga förklaringsgrunder hvarför K. M.
nu icke velat äska större anslag, än som skett.
Frih. Leijonhufvud, Broder Abraham: Ehuru icke
sjelf sjöman, omfattar jag dock med lifligt intresse allt som rörer
vårt sjöförsvar, dertill än mera äggad genom den kommendering,
jag under flera år haft i Carlskrona. Jag har derunder
varit nödsakad att noga öfverväga allt, som kan hafva sammanhang
med försvaret af nämnde plats eller andra dermed jemförliga
ställen i vårt land. Då jag nu uti Hr Brakels förslag funnit
att han här och hvar synes vilja förkasta alla grundgående
fartyg, och under diskussionen ingen anmärkt denna ensidighet
eller deremot uppträdt, så har jag ansett mig böra göra det, om
ock, hvilket jag antager, flertalet af de närvarande ej dela hans
åsigt häruti. Huru skulle t. ex. ett fartyg af La Gloire’s storlek
kunna intränga uti Mälaren eller der manövrera? Och dock
är det sannolikt eller åtminstone ganska möjligt, att Mälare-dalen
blir ett område lör ett fälttåg, i den händelse fienden anfaller
vårt land. Men under ett sådant fälttåg vore det för armén
högeligen af nöden att på sin flank ega ett flytande artilleri till
sitt stöd och biträde. Men egentliga orsaken till Hr Brakels
förakt för de mindre fartygen, är de grundåsigter, som hysas
af honom, och som delas af mera än en sjöman, att Svenska
flottans förnämsta, för att ej säga enda, åliggande är att hindra
en fiendes landstigning på Svensk jord, samt att härpå jemte
försvaret af kuststräckan bör hela vår försvarsplan hvila. Detta,
Mine Hrr! är en så grundfalsk åsigt, att jag tror hvarje tillfälle
böra begagnas för att deremot inlägga en reservation, såsom
mot en för vårt lands försvar och hela vår sjelfständighet särdeles
farlig uppfattning.
Hvad båtsmanshållet angår, är jag visserligen bland dem,
som ej kunna betrakta de nuvarande båtsmännen såsom verkliga
sjömän. Hvad de under andra förhållanden och med annan organisation
kunna blifva, det lemnar jag derhän. Emellertid vill
jag, sanningen till ära, nämna, att chefen å den nyligen från Amerika
hemkomna ^fregatten förklarade sig ganska belåten med
båtsmännen och ingalunda vill höra talas om båtsmanshållets afskaffande.
Denna chef hör dock ej till dem, som kunna skyllas
för att vara alltför konservativa.
Hr Rudbeck, Claes: Jag anser att alla fartyg böra vara
snabbgående; jag sätter denna egenskap framför pansarbeklädnaden,
och framför till och med bestyckningen, ehuru jag anser
denna vara en af de vigtigaste.
Gr. von Platen har på ett särdeles bestämdt sätt uttalat
den åsigten att alla fartyg skola bestyckas med de grofsta ka
-
Den 15 November f. m,
87
noner, och jag anser detta vara högst nödvändigt; men jagsätter
ändock farten framför. Ty uppgår den icke tili mer än 10
å 11 knop, så äro de underlägsna äfven ett mindre fartyg, som
gör starkare fart. Jag anser att alla fartyg, som kunna hänföras
under benämningen rörliga, böra ega den högsta möjliga
snabbhet. Om nu la Gloire gör 13 till 14 knop, så böra vi icke
sätta i fråga att bygga något fartyg, som gör mindre fart. Vi
hafva nu 10 kanonslupar, som icke duga till något, emedan de
gå för långsamt. Dessa slupar kunna i öppna sjön aldrig hafva
hopp om framgång; ty de göra endast 8^ knop, då deremot de
utländska göra 10 till 11. De kunna således icke inlåta sig i
strid. Alla fartyg, som hafva mindre fart, komma derföre alltid
att få stryk, så framt de icke kunna innan nattens inbrott komma
undan.
Afven i skärgården anser jag högst vigtigt, att farten är
stor; ty är jag underlägsen, behöfver jag komma in i skären,
och är jag öfverlägsen, bör jag icke låta fienden komma undan.
Här har blifvit taladt om fregatten Vanadis’ kanoner. Jag
anser styrelsen derutinnan hafva begått ett misstag. Man har
försvarat dem derföre att de skulle bättre kunna genomtränga
ett pansarskepp; men detta gäller om de Engelska kanonerna af
samma kaliber och icke om Vanadis’. Hade styrelsen varit
välbetänkt, så hade den icke gifvit Vanadis några kanoner; nu
har det emellertid skett, förmodligen på det att anslaget skulle
gå åt. Men bättre hade det varit att bespara medlen, intilldess
frågan om hvad slags kanoner äro de bästa, blifvit afgjord.
Hr Cederschiöld, Robert Teofron: Då jag naturligtvis
icke kan ega någon insigt i sjöförsvarets ordnande, har jag ej
heller deltagit i den diskussion deröfver, som nu egt rum; men
då jag hört ett yttrande af en Konungens rådgifvare, hvilket
jag anser vara af vida större politisk vigt än hela den ifrågavarande
motionen, har jag trott mig ej böra låta detta yttrande
bortklinga, utan att någon närmare uppmärksamhet fästes derå.
Hittills har en Konungens Propos. ansetts, snart sagdt, som
en helig sak, och den, som någon gång vågat uppträda deremot,
har understundom betraktats med oblida blickar från ett eller
annat håll. I dag har jag deremot för första gången hört en
Konungens rådgifvare, och just den, som afgifvit förslaget till
den K. Proposm, uttrycka sin tacksamhet emot dem, som framställt
anmärkningar deremot, och detta af det, enligt min öfvertygelse,
riktiga skäl, att ansvaret skulle kännas vida tyngre, om
Proposm bifölles utan att några anmärkningar deremot blifvit
framställda. Då således Konungens rådgifvare numera sjelfva
önska, att anmärkningar framställas emot Konungens Proposir,
på det att desamma måtte blifva föremål för grundlig öfverläggning
och pröfning, innan beslut deröfver fattas, har förhållandet
emellan Regeringen och Representationen blifvit sådant det rätteligen
bör vara, och jag har derföre ej kunnat underlåta att
88
Den 15 November f. m.
uttala min aktning för det sätt, hvarpå Hr Gr. von Platen uppfattat
sin ställning såsom Konungens rådgifvare.
Sedan öfverläggningen härefter förklarats fulländad, blef motionen
tillika med de i ani. deraf nu afgifne yttranden remitterad
till Stats-Utsk:t.
Föredrogs och remitterades till Bevilln.-Utsk:t Hr Brakels,
Mauritz, d. 12 dennes bordlagda motion M 21, om förhöjning
i sockertullen.
Gr. Anckarsvärd, Carl Henrik, uppläste en motion
M 22, angrde reorganisation af Landtmäteri-staten, samt ändringar
i Skiftes-stadgan m. m.
Begärdes på bordet.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att dels till följd af Elektors-valet
och dels genom sedermare skedda afsägelser, 7 ledigheter
ibland R. o. Ad:s Hrr Bänkman uppkommit, nemi.:
en i 4:de Bänkm.-afd. efter M 140. Frih. Leuhusen, Carl Herman;
en
i 6:te » » » » 278. Frih. Beck-Friis, Corfitz
Augustin;
en i 7:de » » » » 338. Frih. Tersmeden, Wilh.
Fredr.;
en i 12:te » » » » 778. Hr Leijonancker, Fredrik
Wilh.;
två i 14:de » » » » 1846. A. Hr Fock, fullm. Frih.
Alströmer, Carl Jonas Oscar;
och
2082, A. Hr Mannerskantz, Carl
Axel; samt
en i 2lista » » » » 2010. Hr af Geijerstam, Olof.
Och anmodade Hr Gr. o. Landtm. Ståndets ledamöter i
nämnde 6 Bänkmans-afdelningar att i början af nästa plenum efter
anslag sammanträda för att utse Bänkmän i de afgångnas ställe.
Vidare tillkännagaf Hr Gr. o. Landtm., att en ledighet inom
R. o. Ad:s Elektorer uppkommit efter Hr af Geijerstam, Olof,
som Elektorsbefattningen sig afsagt; hvarefter Hr Gr. o. Landtm,
anmodade Hrr Bänkman att, sedan det nyss tillkännagifna kompletteringsvalet
försiggått, sammanträda för utseende af en Elektor
efter Hr af Geijerstam.
R. o. Ad. åtskiljdes kl. J 3 e. m.
In fidem,
0. Brakel.
Den 15 November c, m.
89
Lördagen den 15 November 1862.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades 6 prot.-utdr. för förmiddagens plenum.
Efter förmälan, att till Itiddarh.-kansliet blifvit öfverlemnade
original-exemplaren af R. St:rs innevarande år församlade Revisorers
Rerättelser om den af dem verkställda granskning af
så väl Riksgälds-kontorets tillstånd och förvaltning, som ock de
under K. Kommers-Coll. ställda fonder och medel, hemställde Hr
Gr. o. Landtm., att dessa Berättelser skulle med de öfriga RiksSt:n
kommuniceras och till Stats-Utsk:t remitteras; hvilket bifölls.
Upplästes en utaf Frih. Cederström, Gustaf Carl, inlemnad
motion, JU 23, om upphäfvande af det i 22:dra §:a Gästgifvareordningen
förekommande förbud emot minderåriga personers användande
till skjutsande samt om meddelande af nödiga föreskrifter
i berörda hänseende.
Remitterades till Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk:t.
Upplästes en utaf Hr Dalman, Wilh. Fredr., ingifven motion,
JU 24, om upphäfvande af bördsrätten på landet.
Remitterades till Lag-Utsk:t.
Vidare upplästes tvenne af Hr Dalman inlemnade motioner,
N:is 25 och 26, om oäkta barns arfsrätt; och om förändring i
bysättnings-lagarne.
Dessa motioner bordlädes.
Gr. Mörner,Carl Stellan, väckte en motion, N:o27, ang:de
pensionering af ännu qvarlefvande s. k. Landtvärnsmän.
Begärdes på bordet.
90
Den 15 November e. m.
Hr Bohnstedt, Theodor Ludvig, uppläste en motion,
JM 28, ang:de statsanslag till inrättande af undervisnings-anstalter
för qvinlig ungdom m. rn.
Remitterades till Stats-Utsk:t.
Hr Drake, Garl Adolf Wilhelm, afgaf en motion,
JM 29, ang:de befrielse för embets- och tjenstemäns enkor och
barn från erläggande af bevillning för dem tilldelade pensioner.
Bordlädes.
Frih. Stjernstedt, Joh. Wilh., uppläste en motion, JM
30, ang:de förhöjning i det af K. M. för flottans nybyggnad äskade
anslag.
Afven denna motion bordlädes.
Föredrogs ett från Högv. Preste-St. ankommet prot.-utdr.
för d. 12 dennes, med öfverlemnande af en utaf Kyrkoherden
Ternström väckt, till Stats-Utsk:t remitterad och med de öfriga
Riks-St:n kommunicerad motion, om upplåtelse af egendomen
Beckaskog till H. M. Konungen.
Sedan motionen blifvit uppläst, hemställde Hr Gr. o. Landtm.,
att densamma, såsom redan remitterad till vederbörligt Utsk.
och således icke erfordrande någon åtgärd från R. o. Ad:s sida,
skulle läggas till handlingarne; hvilket bifölls.
Föredrogs och bifölls Riddarh.-Utsk:ts Mern. JM 1, ang:de
tryckningen af R. o. Ad:s prot. vid innevarande riksdag.
Slutligen anmältes och bordlädes Exped.-Utsk:ts Utlåt:n:
JM 4, i anledning af en utaf Komiterade till tryckfrihetens
vård gjord framställning ang:de förändradt sätt för tryckningen
af R. St:rs underd. skrifvelser; och
JM 5, i ani. af framställdt förslag ang:de särskild tryckning
af de inom Riks-St:n väckta motioner.
R. o. Ad. åtskiljdes kl. j 8 e. di.
In fidem,
O. Brakel.
Dea 19 November.
91
Onsdagen den 19 November 1862.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades 5 prot.-utdr. för d. 15 d:s e. m. och pleniprot:t
för d. 8 d:s.
Företogs val af Bänkman efter nedannämnde Hrr, nemi.
Inom Fjerde Bänkmans-Afdelningen:
JU 140. Frih. Leuhusen, Carl Herman;
Inom Sjette Bänkmans-Afdelningen:
JU 278. Frih. Beck-Friis, Corfitz Augustin;
Inom Sjunde Bänkmans-Afdelningen:
M 338. Frih. Tersmeden, Wilhelm Fredrik;
Inom Tolfte Bänkmans-Afdelningen:
Jfö 778. Hr Leijonancker, Fredrik Wilhelm;
Inom Fjortonde Bänkmans-Afdelningen:
JU 1846 A. Hr Fock, fullm. Frih. Alströmer, Carl Jonas
Oscar;
JU 2082 A. Hr Mannerskantz, Carl Axel;
Inom Tjugondeförsta Bänkmans-Afdelningen:
JU 2010. Hr af Geijerstam, Olof;
Och befunnos vid valförrättninges slut hafva blifvit till
Bänkman utsedde
Inom Fjerde Bänkmans-Afdelningen:
JU 119. Frih. Lybecker, fullm. Gr. Lewenhaupt, Adam Ludvig
Casimir, med 7 röster;
Inom Sjette Bänkmans-Afdelningen:
JU 287. Frih. Rappe, Axel Ludvig, med 4 röster;
Inom Sjunde Bänkmans-Afdelningen:
JU 304. Frih. Fock, Alexander Georg Brandelius, med 9
röster;
92
Den 19 November.
Inom Tolfte Bänkmans-Afdelningen:
Jtä 713. Hr Cremer, fullm. Frih. Beck-Friis, Joachim Tavast,
med 5 röster;
Inom Fjortonde Bänkmans-Afdelningen:
JVe 2105 A. Hr af Trolle, fullm. Hr Lagerheim, Otto Leopold,
med 8 röster;
JY2 983. Hr Cronacker, fullm. Hr Nordenfelt, Leonard Magnus,
med 9 röster; samt
Inom Tjugondeförsta Bänkmans-Afdelningen:
JV2 2029. Hr Adelsköld, Claes Adolf, med 9 röster.
Föredrogs och bifölls Exped.-Utsk:ts d. 15 d:s bordlagda
Utlåt. M 4, i ani. af en utaf komiterade till tryckfrihetens vård
gjord framställning ang. förändradt sätt för tryckningen af R.
St:rs underd. skrifvelser.
Föredrogs och företogs punktvis till afgörande Exped.-Utsk:ts
d. 15 d:s bordlagda Utlåt. M 5, i ani. af framställdt förslag
ang:de särskild tryckning af de inom Riks-St:n väckta
motioner.
Utskits första hemställan om motionernas särskilda tryckning.
Frih. Raab, A da m Ch ristian: Jag kan icke neka till, att,
genom att bifalla Exped.-Utsk:ts föslag, mycket skulle vara vunnet,
isynnerhet den fördelen, att en motions innehåll ej behöfver
upprepas i deröfver afgifna Betänkm. Derigenom vunnes
också att Utsk:ns ledamöter kunna hafva den tryckta motionen i
hand, när frågan der förekommer till afgörande; men om, i stället
för att häftevis utdelas, hvarigenom motionen kommer långt
efter sedan den blifvit väckt, den, så snart den blifvit bordlagd,
genast derefter trycktes och utdelades, så skulle man kunna, redan
vid ärendets remitterande till vederbörligt Utsk., derom
hafva tagit erforderlig kännedom, och yttrandena i Stånden vid en
remiss kunde då vara mera vägledande för Utsk:t, än hvad de
nu äro, då endast få hafva tillfälle att taga kännedom om den
skrifna motionen.
Vi hafva nu t. ex. en motion, som ligger på bordet, nemi.
Gr. Anckarsvärds, en motion, som visst icke alla haft tillfälle
att se, men som onekligen är af ingripande vigt för landet.
Jag hemställer således, om icke den tanke både hos motionärer
och flere andra skulle vinna bifall, att man yrkade, det
de motioner, som blifvit bordlagda, skulle, så vidt möjligt vore,
tryckas så hastigt, att de kunde utdelas innan de blifva remitterade.
Den 19 November.
93
Frih. Stjernstedt, Joh. Wilh.: Jag inser, i likhet med
Frih. ltaab, mycket väl att det skulle vara af en ganska stor
fördel, om, sedan en motion blifvit väckt i ett Stånd, den genast
efter bordläggningen komme att tryckas.
Fördelen af detta tillägg kan, sorn sagdt är, ganska väl
skönjas, men jag fruktar att, om man nu här skulle besluta
något derom, det skulle möta svårigheter i Exped.-Utsk:t, ithy
att. när större delen af den mängd motioner, som vid motionstidens
slut väckas, vanligen blifva begärda på bordet, det icke
är så alldeles gifvet att dessa af Exped.-Utsk:t medhinnas till
tryckning.
Jag yrkar derföre, på det att ej någon onödig tidsutdrägt
måtte förorsakas, bifall till Utsk:ts Betänk.
Frih. Raab: Med afs. på den svårighet, som torde förete
sig att uppgöra förslag till ett beslut, som nu kunde antagas,
ändrar jag nu mitt förslag till begäran om återremiss.
Frih. Rudbeck, Reinhold: I afs. på hvad Frih. Raab
anfört, får jag först nämna, att det kan förorsaka en ökad
kostnad, ifall motionerna skola genast tryckas, enär hvarje liten
motion då komme att åtminstone upptaga £ ark. Dessutom,
såsom Frih. Stjernstedt anmärkt, torde det medföra svårigheter
för Exped.-Utsk:t att medhinna tryckningen af motionerna
från det ena plenum till det andra, helst vid motionstidens
slut, då de väckas i större mängd.
Frih. Raab: Om icke alla motioner skulle hinna att blifva
tryckta, vore det ändå en fördel med dem, som blifva det;
men i alla fall får jag fästa uppmärksamheten derpå att, om
mot slutet af motionstiden en sådan mängd motioner väckas att
de ej kunna hinna att genast tryckas, de icke heller hinna att remitteras,
utan blifver då plenum flere dagar å rad för att få
dem remitterade.
Hvad den tillökningen i kostnaden beträffar, att dertill
skulle fordras mera papper, så finnér man lätt af huru ringa
betydenhet detta inkast är.
Gr. af Ugglas, Carl Ludvig: Jag önskar fästa Frih.
Raabs uppmärksamhet på olämpligheten af att fatta ett beslut,
som, utom att det icke alltid är fullt verkställbar!, skulle föranleda
flere obehagligheter.
Då Frih. Raab, efter förutsättning att man möjligen ej
skulle medhinna tryckning af alla de motioner, som vid motionstidens
slut i sådan mängd väckas, att plena från morgon
till qväll dermed upptagas, föreslagit, att man borde trycka
endast dem, som kunde medhinnas, så får jag göra honom
uppmärksam på att det blefve ett obehagligt uppdrag för Exped.
-Utsk:t, att bestämma hvilka som skola tryckas genast, och
hvilka först sednare, när man kunde medhinna det. I ani.
94
Den 19 November.
deraf tror jag, att åtskilliga motionärer, isynnerhet om de tillhöra
olika Stånd, skulle fatta humör öfver den ordning, i hvilken
deras motioner komme att tryckas.
Oaktadt jag således icke kan underkänna det önskliga,,
som ligger i Frih. Raabs förslag, så måste jag likväl motsätta
mig detsamma, såsom icke praktiskt; och får jag anhålla om
bifall till Exped.-Utsk:ts Betänk.
Frih. Stjernstedt: Enär troligen detta Betänk, i dag bifalles
af de 3:ne öfriga Stm, får jag motsätta mig Frih. Raabs
anhållan om återremiss deraf, under fortfarande yrkande på
bifall till Exped.-Utsk:ts Betänk, i oförändradt skick.
Frih. Raab: Jag anser väl icke frågan vara af den vigt
att den förtjenar en långsam debatt, men i afs. å den anmärkta
svårigheten att, då alla bordlagda motioner icke skulle hinna
att före remissen tryckas, bland dem göra urval, kan jag ej
underlåta att erinra det en sådan svårighet vore lätt undanröjd,
om man endast vid tryckningen föijer den billiga grunden,
att trycka alla motioner i den ordning, de äro inom St:t
väckta.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad samt Hr Gr. o.
Landtm, upptagit de derunder gjorda yrkanden å dels bifall
till och dels återremiss af Utsk:ts förevar:de hemställan, blef
propos. på bifall dertill framställd och besvarad med många
ja jemte några nej; och förklarades ja hafva varit öfvervägande.
Utskits sednare hemställan i afs. å sättet för tryckningens
verkställande.
Bifölls.
Föredrogs Gr. Anckarsvärds, Carl Henrik, d. 15 d:s bordlagda
motion JM 22, ang:de reorganisation af Landtmäteri-staten
samt ändringar i Skiftes-stadgan m. m.
Frih. Cederström, Gustaf Carl, anförde skriftligen:
Med afs. å den motion, som här blifvit väckt af Hr Gr.
Anckarsvärd om Landtmäteri-statens förändrade organisation
m. m., anhåller jag få påkalla R. St:rs uppmärksamhet derå,
att på de af Landtmätare upprättade egendomskartor vattenområdena
vanligtvis upptagas blott såsom vatten. Några tecken
utmärkande djupet, vattenhöjds-skillnaden, de der befintliga
fiskslagen, lekplatserne, notvarpen, vassarne o. s. v. finnas der
sällan, om någonsin, upptagna; men det är påtagligt att en lättad
och mer fullständig öfversigt öfver egendomarnes alla förmåner
skulle vinnas, om äfven vattenområdena kunde genom
lämpliga tecken antingen å sjelfva egendomskartorne eller å särskilda
bihang dertill framhållas.
Den 19 November.
95
1 ani. deraf har jag försökt uppgöra förslag till karta öfver
ett här i Stockholms län beläget fiskvattens delning mellan
skiljda egare, ungefär så som jag tror en så beskaffad karta
bör vara uppgjord för att motsvara ändamålet, hvilken karta
jag öfverlemnat till Riddarh.-kansliet för att biläggas detta an
förande.
Denna karta torde, såsom ett första försök, utan ringaste
anspråk på fulländning, dock kunna tjena såsom en faktisk antydan
derom, att egendomskartorne äfven i omnämnda afseenden
möjligtvis kunna kompletteras.
Emedan jag hört mycket skiljaktiga åsigter yttras om nyttan
och användbarheten af dylika tillägg till egendomskartorne,
har jag ansett mig böra nu begagna tillfället att hänskjuta frå
gan
derom till R. St:rs bedömande.
Hr von Koch, Nils Samuel, anförde dels muntligen
dels skriftligen:
Jag beklagar att jag, vid föredragandet af denna motion,
här saknar den vördnadsvärde motionären. Det är dock icke
för att motsätta mig hans förslag, åtminstone icke i dess allmänna
syftning, som jag nu begärt ordet. För min del är jag
särdeles tacksam för att uppmärksamheten blifvit väckt på
detta i min tanka särdeles vigtiga ämne, åt hvilket jag också
skulle önska att R. St:r ville egna all den tid, som omständigheterna
kunna medgifva.
Då Hr Gr:n i sin motion yttrat, att han ingalunda ville
hafva på sitt samvete att hafva föranledt någon särskild komités
tillsättande i och för ämnets utredande, fruktar jag likvisst
att, så vida ej särskilda personer dermed befatta sig, man
svårligen kommer till något tillfredsställande resultat. Hr Gr:n
har trott, att vederbörande embetsmän skulle kunna utreda
denna sak, men, med den kännedom jag tror mig ega om våra
embetsverks göromål, isynnerhet deras, till hvilkas handläggande
denna fråga skulle kunna hänskjutas, fruktar jag att de
knappast, utan hinder af de vanliga göromålens gång i embetsverken,
skulle kunna förmå att deråt egna den uppmärksamhet,
som ämnet påkallar.
För att likväl vinna ändamålet, utan att gå emot motionärens
i detta afs. yttrade önskan, har jag tänkt mig möjligheten
af en utväg, som i min tanke vore bättre, nemi. om
R. St:r funne ämnet vara af den vigt — hvilket jag för min
del måste bekänna att jag gör — att ett särskildt Utsk. i och
för frågans utredande borde tillsättas. Jag väcker likvisst icke
motion derom. Jag ville blott fästa uppmärksamheten på vigten
af att nu få ämnet så utredt, att R. St:r under sin nuv:de
sammanvaro komme i tillfälle att deröfver få yttra sig, hvarigenom
3 år skulle vinnas för de förbättringar, som skulle
kunna åstadkommas.
Sannolikt infinner sig här före motionstidens slut den värde
96
Den 19 November.
motionären, och jag skall då till honom hemställa huruvida han
skulle vilia ingå på detta mitt förslag.
De Hrr, som voro här närvar:de när motionen afgafs, torde
liksom jag hafva funnit, att detta är ett ämne, som fordar utredning
af både Stats-, Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk:t,
men dessa 3 Utsk. hafva i allmänhet varit, och anledning är
att tro det de äfven under innevar:de riksdag blifva så sysselsatte,
att ett af dem sammansatt Utsk. ej får tid att utreda
denna sak. Motionen går nemi. ut på en fullständig afsöndring
af de ämnen, som tillhöra civillagen, från dem, som tillhöra den
ekonomiska lagstiftningen, ungefär i samma syftning som lagberedningen
och lagkomitén hafva tillstyrkt. Ibland annat är
ock fråga väckt ang:de antagande af en gemensam »delningsgrund»
för hela riket.
Detta är en fråga af sådan vigt, att jag förmodar att, i
händelse R. St:r vid denna riksdag endast till K. M. inkomma
med en i allmänna ordalag hållen underd. framställning i ämnet,
K. M. sannolikt skulle tveka att öfver »delningsgrunden»
yttra sig, innan R. St:r hade kommit i tillfälle att noggrannt taga
detta speciela ämne i öfvervägande.
I motionen framställes dessutom en önskan om eu helt
och hållet ny organisation af landtmäteriväsendet. Om äfven
tiden skulle medgifva de Utsk:s-ledamöter, som nu finnas i de
3:ne Utsk:n, att egna tillräcklig uppmärksamhet åt denna fråga,
så är det dock att befara, att, då Utsk:n icke blifvit tillsatte
med fästadt afs:de å personernas kännedom om skiftesärendena,
de skulle sakna tillräcklig sakkunskap i ett sådant ämne.
Det kanske då vore bättre att utse särskilta personer, som hade
erfarenhet dels såsom egodelnings-ledamöter eller landtmätare,
dels såsom jordegare, der skiften skett.
Motionärens hufvudsakliga syfte synes dock vara att erhålla
en omarbetning af landtmäteri-taxan. Detta är för sig
en ganska kinkig fråga. Särskilda komiterade hafva varit förordnade
att utarbeta den landtmäteritaxa, som 1857 blifvit af
K. M. utfärdad. Del är egentl. för att möjligen afhjelpa en
olägenhet, som måste fortfara till dess en väsendtlig förändring
sker, dels i skiftes-författningarne, dels i landtmäteri-taxan särskildt,
som jag nu har begärt ordet; och måste jag dervid tillkännagifva
att jag tyvärr hört så mycket klagomål mot den sednare
anföras, att jag tror det de icke kunna vara ogrundade.
Man klagar i allmänhet deröfver att, enl. taxan, skiften blifva
för dyra, och jag har t. o. m. hört af landtmätare, att icke allenast
skiften derigenom förekommas, utan äfven att de i framtiden
skola blifva ännu färre; och vore det nu egentligen blott
sådane landtmätare, hvilka låta ackordera med sig, eller vöre
kända för utmärkt skicklighet, som anlitades.
Då jag, min pligt likmätigt, sökt efterforska förhållandet i
afs:de på landtmäteri-taxans verkningar, har jag af sakkunnige
personer och landtmätare fått den upplysning att 1857 års taxa
har
Den 19 November.
97
har mindre brister deri att sjelfva taxan i och för sig är för
hög, än deri att taxeringssättet är så otydligt, att det är med
den största svårighet, som taxeringen kan kontrolleras. Det har
ock befunnits, genom klagomål, anförde öfver landtmätare, att
ganska välkända landtmätare, hvilka man icke kan antaga hafva
velat uppsåtligen öfverträda taxan, likväl gjort det, förmodligen
genom misstag. Af vigt har jag således trott det vara att,
intilldess landtmäteri-taxan hinner att öfverses, några åtgärder
vidtagas under tiden, på det att icke några afbrott må komma
att ega rum i de, enligt min tanka, för landet särdeles välgörande
skiftes-förrättningarne.
Efter att, af en sådan anledning, hafva sökt att få reda på
huru en kontroll öfver landtmäteri-inrättningen lättast skulle kunna
åstadkommas, har jag icke funnit något bättre sätt än att i
hvarje läns- eller provinskontor skulle förordnas en eller två
äldre landtmätare, helst sådane, som genom sin helsa hindrades
att sjelfve förrätta skiften, att granska de andras räkningar.
Med anledning af hvad jag nu anfört, får jag äran inför
Högloft. R. o Ad. föreslå :
att R. St:r ville bevilja ett förslags-anslag, stort 48,000 rdr,
för att användas såsom arfvoden åt en eller flere äldre och erfarne,
af K. M. utsedde, landtmätare vid hvarje provins’ landtmäterikontor,
hvilka det skulle åligga att granska hvarje utaf
landtmätare för förrättning inom länet afgifven arfvodes-räkning;
att R. St:r besluta att arfvodena för berörde granskning
skola bestämmas sålunda, att hvar och en till granskningen utsedd
person erhåller årligen minst 600 rdr, men högst ett belopp,
motsvarande allt hvad, på grund af de utaf honom gjorda
anmärkningar, till jordegare, enligt 25:te §:n af K. Kungörelsen
d. 12 Maj 1857, af Landtmätare återbäres eller Landtmätare
finnes hafva jordegare för mycket påfört.
Frih. Sprengtporten, Jak. Wilh.: Att den nuvarande
landtmäteri-taxan, både genom höga afgifter och den invecklade
beräkning, hvarpå de grunda sig, väsendtligen motverkar skiften
och den ekonomiska uppmätningen af landet är en känd sak af
alla jordbrukare, som varit nödsakade att anlita landtmätare-biträden.
Landet tillskyndas emellertid härigenom en stor skada;
ty om det för den enskilde jordegaren är ett vilkor för all förnuftig
hushållning att känna sina egor till areal och beskaffenhet,
är det ur allmän och statistisk synpunkt icke mindre maktpåliggande
att landet blir uppmätt, helst ingen rättvis beskattning
af jorden kan uppstå, med mindre den grundar sig på noggranna
och fullständiga kartor. Ifrån uppnåendet af detta mål
äro vi, jag befarar det, nu mera aflägsnade än någonsin.
Hvar och en, som intresserar sig för att komma till ett
bättre förhållande i dessa vigtiga omständigheter, bör derföre
vara Gr. Anckarsvärd tacksam för den motion, han väckt; och
då jag till dess hufvudsakliga syfte understödjer densamma, tillH.
I. 7
98
Den J9 November.
låter jag mig uttrycka den önskan att den vid denna riksdag
måtte erhålla den grundliga behandling, som ämnets vigt förtjenar.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad, yttrade Hr Gr.
o. Landtm., att som Gr. Anckarsvärds ifrågav:de motion var af
den beskaffenhet, att den kunde hänvisas till gemensam handläggning
af Stats-, Lag- samt Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk:t, ansåge
Hr Gr. o. Landtm, sig böra före framställandet af propos.
på motionens remitterande för R. o. Ad. tillkännagifva, att i betraktande
deraf, att åtskilliga förvecklingar skulle kunna uppkomma,
derest motioner af likartad beskaffanhet, väckta inom
särskilda Stånd, remitterades till olika Utsk., men att det deremot
icke vore med någon svårighet förenadt, att ett Utsk.,
som fått till sig öfverlemnad en motion af sådan beskaffenhet,
att dess handläggning ej tillkom Utsk:t ensamt, för motionens
behandling sökte sammanträde med ett eller flere andra Utsk.,
Talmännen hade sins emellan öfverenskommit, att, i likhet med
hvad vid föregående riksdagar iakttagits, i allmänhet föreslå motioners
remitterande till endast ett Utsk.; hvarefter Hr Gr. o.
Landtm, hemställde, att den förevarande motionen tillika med
de i ani. deraf nu afgifne yttranden finge till Stats-Utsk:t remitteras.
Ropades ja.
Sedermera hemställde Hr Gr. o. Landtm., huruvida R. o.
Ad. bifölle Gr. Anckarsvärds i motionen tillika gjorda anhållan,
att densamma finge med Hederv. Bonde-St. kommuniceras;
hvartill jemväl svarades ja.
Hr von Koch: Jag anhåller att mitt särskilda förslag måtte
med Hederv. Bonde-St. blifva kommuniceradt.
Afven denna begäran Lief, uppå framställd propos., afR. o.
Ad. bifallen.
Föredrogs och remitterades till Lag-Utsk:t Hr Dalmans,
Wilh. Fredr., d. 15 dennes på bordet lagde motion M 25, om
oäkta barns arfsrätt.
Föredrogs Hr Dalmans d. 15 dennes hordlagde motion M
26, om förändring i bysättnings-Jagarne.
Hr von Koch: Jag har begärt ordet, icke för att motsätta
mig Hr Dalmans motion, utan för att understödja densamma;
men det är kändt att hos R. St:r vid förra riksdagen biel'
ett förslag om den omedelbara bysättningens alskaffande väckt,
hvilket, slutligen bifallet af alla Stånden (äfven af Preste-St., d.
2 Okt. 1860), biet till K. M. framställd!, men K. M. ansåg Sig
Den 19 November.
99
föranlåten att vägra Sitt bifall till förslaget, såsom jag tror egentligen
på grund af de i Högsta Domstolen deremot gjorda anmärkningar,
hvilka hufvudsakligen gingo ut derpå att det skulle
vara nödvändigt för vårdandet af vår Svenska kredit att bibehålla
den omedelbara bysättningen för utländska vexlar. Till
följe häraf anser jag mig, för att icke riskera hela reformens
framgång, för att på en gång vinna allt, böra nu väcka ett alternativt,
något modifieradt förslag, ehuru jag bekänner mig hysa
en viss faderskärlek för förslaget, sådant det förra riksdagen
antogs, då jag ensam, d. 14 Oktober 1850, tillstyrkte en dylik
lagförändring, såsom reservant i Lagberedningen, och ehuru jag
här å Riddarhuset förra riksdagen fiirklarade hvad jag ännu vidhåller,
att jag för min del icke hyser nämnde betänkligheter,
med afseende å vår utländska kredit och de utländska vexlarne.
Detta gör jag så mycket mindre, som de vexlar, hvilka man
vanligen benämner utrikes vexlar, d. v. s. sådana, som dragas
å utrikes ort på Sverige, äro papper, som så sällan förekomma,
att många bland våra största affärsmän aldrig sett några dylika.
Ty värr! säljas icke ofta utrikes några vexlar dragna att
betalas på Svensk ort. Jag tror icke heller att det är af nöden
påkallade att göra några dylika särskilda undantag till förmån
för utlänningar. I afseende på den civila lagstifningen vill jag
i allmänhet gå derhän att jag lemnar utlänningen lika rättigheter
med infödda Svenskar, men så långt går jag icke att jag
vill lemna honom några civila rättigheter derutöfver, hvilket för
öfrigt jag tror vara något, som knappast i något annat civilise
radt
land än Spanien eger rum.
Då emellertid pluraliteten i Högsta Domstolen yttrat alldeles
motsatta åsigter mot mina, så kan jag icke ega synnerligen
stort hopp att kunna göra mina enskilda åsigter gällande. När
jag således fruktar, att, då man begär för mycket, åtminstone
hvad andra tro vara för mycket, man erhåller intet, så och enär
jag föreställt mig, att det vore af särdeles stor vigt att det
omedelbara bysättningstvånget afskaffades, anser jag att R. St:r
vid denna riksdag borde till K. M. ingå med en und. skrifvelse,
som innefattade 2:ne alternativer, nemi. det ena begärandet att
K. M. täcktes lemna Sitt bifall till det förslag, sorn vid förra
Riksdagen blifvit af R. St:r framställdt; men, för den händelse
attjjK. M. skulie finna Sig fortfarande förhindrad, med afseende å de
utländska förhållandena, att lemna sanktion till detta förslag, att
R. St:r då ville i unddiet tillkännagifva] sitt beslut att alternativt
till K. M:s pröfning framlägga ett förslag der undantag vore
gjordt för skulder, härledande sig från utländska vexlar.
Jag har uppsatt ett särskildt förslag eller motion i detta
ämne, emedan jag fruktade att tilläfventyrs Lag-Utsk:t icke skulle
finna sig ega tillräcklig anledning af Hr Dalmans motion till en
dylik framställning. Men innan jag uppläser detta mitt förslag,
vill jag taga mig friheten att med nådra ord fästa R. o. Ad:s
uppmänksamhet på vigten deraf, att den omedelbara bysättningen
här i landet må komma att upphöra. Dervid behöfver jag
100
Den 19 November.
knappast göra mer än anmana R. o. Ad:s Hrr ledamöter att
taga del af de bctänkanden och skrifvelser, som äro afgifna i
detta ämne. Jag tror att hvar och en af Eder, Mine Hrr, har
någon kännedom om att bysättningstvång^ icke varit af någon
användbarhet för de större affärsmännen. Det är nästan oerhördt
att någon sådan begagnat sig af den omedelbara bysäftningen.
(Med omedelbar bysättning menas en sådan, som kan
ega rum utan föregående utmätning för vexlar och skuldsedlar).
Jag har talat med en gammal Ombudsman i Riksbankens Diskontverk,
som i många år utöfvat denna befattning, och han säde
mig, att han aldrig begagnat omedelbar bysättning. 1 Stockholms
enskilda bank, hvilken nu har de största enskilda affärer
i riket, rörande sig med öfver en million hvar dag, har
hittills under dess femåriga tillvaro aldrig förekommit något
fall, der man ansett sig böra yrka på omedelbar bysättning. Vid
den debatt, som egde rum bos Borgare-St. i denna fråga, yttrade
sig alla affärsmän för den omedelbara bysättningens afskaffande,
och det är endast några jurister, som haft någon betänklighet
deremot. De hafva i synnerhet åberopat utländska
förhållanden, och, ehuru dessa, så väl som de utländska lagstadganden,
icke äro så lätta att taga reda på, så, emedan jag
sett att inom Högsta Domstolen den förmodan framkastas, att
det i andra länder skulle finnas särskilda föreskrifter i afseende
å omedelbar bysättning för vexlar, har jag funnit mig böra göra
några efterforskningar i detta ämne. Dessa forskningar halka
icke för mig lemnat det resultat att man gjort några undantag
i fråga om omedelbar bysättning för vexlar; lika litet har jag
funnit, att man gjort någon skillnad på inländska och utländska
sådane. Jag har deremot funnit, att redan så tidigt, som under
Wilhelm den 3:djes och Annas regering, har man i England
förklarat att utländska och inländska vexlar der skulle sättas
på alldeles samma fot.
I afseende på behofvet af bysättning i affärslifvet, så, efter
man här har fästat sig vid utländska förhållanden, så, ehuru
citater i allmänhet äro för åhörare obehagliga och särskildt, såsom
en snillrik ledamot af detta hus anmärkt, »ingenting är tråkigare
än att läsa i bok», ber jag dock, att få anföra hvad några
af Englands förnämsta jurister yttrat i detta afseende. Så yttrade
Lord Eldon, kanske den utmärktaste af Torypartiets
' Lordkanslerer under detta århundrade och annars känd för
ytterlig ovilja mot all lagändring: »att bysättningsiagen gaf tillåtelse
att utöfva mera förtryck och omensklighet än man påträffade
under sjelfva siafveriet, och att afskaffandet deraf icke skulle
medföra någon större olägenhet för landet.» En annan ej mindre
utmärkt bland Whigpartiets iordkanslerer, lord Brougham,
har i parlamentet yttrat: »Låt allt hvad gäldenären eger blifva
taget och ijvarhållet från honom utan skonsmål, till dess alla
hans borgenärer erhållit betalning eller godtgörelse; men låt
hans person endast blifva tagen, när han döljer sina tillgångar
eller förtjenar straff för bedrägligt förfarande». En af Englands
Den 19 November.
101
förnämsta statsekonomer, M’Culloch skrifver derom: »För att
tillförsäkra kreditens fördelar åt allmänheten utan de ofantliga
missbruk, som härleda sig från kreditens missbruk, är af yttersta
vigt; och få medel, tro vi, skulle så mycket bidraga dertill,
som att borttaga från borgenärer rättigheten att bysätta gäldenärer;»
och
vidare:
»Bysättnings-lagen är i sjelfva verket icke fördelaktig för
andra än skälmar och bedragare (knaves and swindlers, kanske
rättare återgifvet med procentare och industri-riddare) jemte den
sämsta klassen af advokater.» — — — »Om bysättningen afskaflädes,
skulle kredit endast lemnäs dem, som förtjena det;
ty i allmänhet skulle köpmannen, om han ej hade annat att
lita på än sitt eget omdöme, ej lemna kredit till den, om hvars
karakter och ställning han egde fullständig kännedom.»
Afven här i landet torde det vara bekant huru en särskild
industri uppstått, som hufvudsakligen drifver sin rörelse med sådane
låntagare, som icke hafva något annat att sätta i pant än
sin framtid och sina förhoppningar derom att deras fäder, bröder
eller vänner icke skola tillåta att de komma på gäldstugan.
För denna industris förintande tror jag det vore väl, om bysättningstvånget
afskaffades. Bysättningen här föranleder dessutom
till sädane förföljelser att man knappast kan göra sig en föreställning
derom. Fastän jag redan var öfvertygad om bvsättningens
orättvisa och bedröfliga följder, hade jag dock aldrig
tänkt mig att den skulle så kunna missbrukas, som jag såg under
en af mina embetsresor i somras. Jag länn nemligen en
72 års gammal man i bysättningshäkte!, dit han blifvit satt, icke
för egen skuld, utan för sin aflidne sons, efter hvilken han försummat
att göra sig urarfva.
Det förslag, som jag skulle vilja framställa, vore följande:
Jag föreslår att B. St:r för sin del åter behagade besluta
antagandet af en lag ang:de hysättning, alldeles lika med den,
som vid sednaste riksdagen antogs och som återfinnes uti R,
St:rs underd. skrifvelse den 20 Oktober 1860 (M 176.)
Men då, på grund af betänkligheter förnämligast afseende
på »utländsk vexel» grundad fordran och till följd deraf uti Högsta
Domstolen gjorda anmärkningar, K. M. vägrat nådigt bifall
till nämnde förslag, vågar jag tillika föreslå att R. St:r uti underdånig
skrifvelse tillkännagifva, att för den händelsen, att K.
M. fortfarande skulle anse sig förhindrad bifalla nämnde förslag,
R. St:r då för sin del vilja antaga samma förslag, med den förändring,
att bysättning för skuld, grundad på utländsk vexel, får
ega rum hädanefter som hittills.
Då jag för min del icke varit och ännu icke är af den tanka
att dylikt undantag rätteligen bör ega rum, har jag icke velat
framlägga förslag till detta alternativs redaktion, utan hoppas,
att någon, söm anser undantaget nödigt, åtager sig att formulera
detsamma.
102
Den 19 November.
Jag tror deremot det vara af så stor vigt att den omedelbara
bysättningen i allmänhet varder afskafiad, att jag gerna,
för att vinna framgång deråt, vill medgifva dess qvarstående för
skuld, grundad på utländsk vexel, i synnerhet som jag är innerligt
öfvertygad att sådan bysättning lika litet hädanefter, som
hittills, skall ifrågakomma.
Efter härmed slutad öfverläggning och uppå framstäld propos.,
blef motionen jemte yttrandet remitterad till Lag-Utsk:t.
Föredrogs Gr. Mörners, Carl Stellan, d. 15 dennes bordlagde
motion M 27, ang:de pensionering af ännu qvarlefvande
Landtvärnsmän.
Hr Nordenfelt, Enar Wilhelm: flen nu framställda
motionen är till sitt syfte så ädel, den talar så varmt till känslan,
den appellerar till nödvändigheten att visa nationel tacksamhet
mot de män, som deltagit i det olyckliga kriget 1808
och 1809. Denna sak är dessutom så belyst, att dagern faller
i ögonen på dem, som betrakta den, och gör en opartisk förvillelse
nästan oundviklig. Man kommer hastigt och lätt till den
tanken att vi till denna motion måste säga ett obetingadt ja;
men få saker finnas, som icke åtminstone hafva tvenne sidor,
och så har förhållandet förefallit mig med denna sak. Jag har
derföre ansett det vara min pligt att bifoga några anmärkningar
vid remitterandet af denna fråga till Stats-Utsk:t.
Jag kan icke finna alt känslan är den rätta grunden för
bestämmande af statens utgifter, hvarken för Stats-Utsk:t eller
för R. St:r, och i detta fall är det dock känslan, som talar hufvufvudsakligen.
Det är icke nämndt om de följder, som bifall till densamma
och verkställighet af förslaget hafva, men dessa följder äro
likväl af den natur, att någon tvekan om ett obetingadt bifall
bör kunna uppstå, om man tänker på rättsgrunden för att gifva
pension, och en betydlig pension, åt personer, som, så vidt jag
icke bedrager mig, blott 2 år stått i arméens leder. Att en så
kort tjenstetid, då den icke varit förenad med blessyr eller några
vidare utmärkta handlingar för tillfället, ej är någon lämplig
rättsgrund, är temligen klart i ögonen fallande på hvar och
en. Om detta förslag skulle bifallas och en pension, af 48 rdr
årligen utdelas till en f. d. landtvärnskarl, som aldrig varit så
nära striden att en blessyr kunnat komma i fråga, så skall det
ofelbart väcka harm och afund hos alla de afskedade militärer,
som efter 10, 15 kanske 20 års trägen tjenstgöring, utsatta för
faror af mångahanda slag, icke fått någon pension, då de ej hafva
uppnått de i förfaltningarne bestämda tjenstearen; — eller,
om en båtsman, som seglat verlden rundt samt kämpat om sitt
lif mot elementerne, tycker det vara obilligt att se en inom samma
distrikt boende f. d. landtvärnsman, om hvilken han kan
-
Den 19 November.
103
hända vet att han gjort sitt fälttåg som officersuppassare eller
handtlangare vid något förråd, der han hvarken lidit nöd eller
varit utsatt för faror, vara i besittning af en pension, så må det
ursäktas honom.
Hvad sjelfva saken vidkommer att landtvärnet i allmänhet
slitit mycket ondt, behandlats illa och att staten kunde hafva
en tacksamhetsförbindelse till dem, det vill jag så mycket mindre
bestrida, som jag redan vid den tiden var så gammal, att
jag mycket väl minnes hvad då passerade; att kanonjollar kommo
hem med personer fastfrusna på sina bänkar o. s. v.; och
jag vet att många landtvärnstrupper bade brist både på kläder
och föda vid dessa tillfällen; men jag vet också att sådant icke
var förhållandet öfverallt; jag såg i Christinehamn landtvärnskompanier
exercera, som voro nöjaktigt klädda, visserligen icke
ur militärisk synpunkt välklädda, ty de hade jackor af mycket
olika färger och föga passande till personerna. Men detta kan
dock icke i allmänhet berättiga att gifva pension åt alla dem af
landtvärnet, som 50 år efter denna tid äro nödställde.
Man kan icke rimligtvis anse att de af iandtvärnsmanskapet,
som nu lefva, äro de som slitit mest ondt; det vore åtminstone
ett besynnerligt undantagsfall, om man efter i fält erhållna
skador kunde lefva ännu 53 år derefter.
Hvad åter sjelfva manskapet beträffar och inverkan på dem
af en sådan pension, så fruktar jag att på många ställen detta
understöd endast skulle komma att utgöra en lättnad för fattigvården
inom socknen. Det är nemligen icke utan exempel, att,
när en person, som lefver på fattigvårdens bekostnad, får en
tillgång af hvad slag den vara må, fattigvården anser sig icke
behöfva bidraga vidare till hans uppehälle, utan knappar in på
det understöd han förr haft. Detta vore väl icke något ondt,
om fattigvården ökade underhållet för andra fattiga, som hittills
varit i saknad deraf, men så tror jag icke förhållandet skulle
blifva, utan den nya pensionen blef blott en besparing för dem,
som äro skyldige att underhålla de fattige. Denna pension skulle
dessutom blifva ett prejudikat, som för en framtid vore farligt;
för det närvarande är ingenting deraf aft befara, men vi kunna
få krig ännu en gång, och om då alla beväringskarlar, skarpskyttar
och alla andra, som under en kort tid deri deltagit,
skulle åberopa detta prejudikat och säga: »vi äro lika så väl
förtjenta af pension, som det förra landtvärnsmanskapet»; så
skulle man snart deri finna en ganska stor olägenhet
Motionären bar anfört att en enskild förening bildat sig för
att gifva åt dessa fattiga en skärf. Detta är en vacker handling
af dem, som deri hafva deltagit, och denna sak gillar jag
på det högsta, ty de hafva intet annat att rådfråga än sin vilja
och förmåga att lemna bidrag och sin känsla, och för dem är
känslan ett tillräckligt motiv. Kommer någon med den anmärkningen
att de lättsinnigt gifva ut dessa penningar, så kunna de
alltid besvara honom med den kända satsen: »jag har rättighet
att använda mina tillgångar så som jag vill.» Så är dock icke
104
Den 19 November.
förhållandet med dem, som äro förvaltare af statsinkomsterne,
ty det är icke deras egna medel, som de förvalta, utan andras,
och dessa medel, ehuru visserligen små, gå dock stundom ur
fickor der det icke finnes mycket att taga.
Af dessa skäl och af flere andra, som jag för närvarande
anser tjena till ingenting att anföra, skulle jag vilja tillstyrka att
motionen icke måtte komma att föranleda till några åtgärder;
men jag vet att opinionen är så stämd, att det icke är att tänka
på ett sådant resultat, ty det blåser en stark känslovind genom
nationen, som uttrycker sig i sammanskott till minnesvårdar af
alla slag, i sammanskott till fanor åt skarpskyttekorpser, så små,
att jk eller T\y af hela styrkan erfordras till en ordentlig fahnpluton,
i Garibaldi-sammanträden och Garibaldi-adresser etc.
Derföre vill jag inskränka mig till att yrka, det Stats-Utsk:t, i
händelse det finner skäligt att förorda motionen till dess hufvudsakliga
mening, måtte bestämma att de individer, som skola
komma i åtnjutande af ifrågavarande pension, skola hafva ådagalagt
under hela sin lefnad, icke allenast ett uppförande, som
kunde medföra betyg om god frejd, utan äfven ett nyktert och
sedligt, samt att de derjemte icke genom sitt eget förvållande
och sin egen misshushållning må hafva sjelfva varit skuld till
det betryck, hvari de för närvarande befinna sig.
Jag anhåller att detta mitt yttrande må få åtfölja remissen.
Gr. Mörner: Jag är innerligt tacksam för att Hr Nordenfelt
erkänner det ädla motivet i motionen, men han har gjort
den anmärkningen att den icke hvilar på rättvisa grunder. Jag
tror att man åtminstone kan uppspåra några sådana i motiverna
till min motion.
Bland annat har jag der redogjort så väl hvarföre jag ansett
en pension till landtvärnskarl rättvis och billig, som ock
hvarföre jag föreslagit pensionsbeloppet till 48 rdr, d. v. s. samma
belopp, som utgår till afskedadt manskap af den indelta och
värfvade arméen. Vidare torde jag här få tillägga, att enligt
gällande författningar är bestämdt, att soldat, som från början
erhållit lägre pensionsbelopp, t. ex. 15 eller 24 rdr, uppflyttas
efter viss ernådd ålder till närmast högre pension, samt att landtvärnskarlen,
derest han redan från början erhållit blott det lägsta
understödet, hvilket väl hade varit det minsta man från rättvisans
synpunkt kunnat fordra, nu skulle, enär de yngsta landtvärnsmännen
äro 72 eller 73 år gamla, och de flesta sålunda
ändå äldre, derest nemi. samma grunder vid hans pensionering
följdes som vid soldatens af stående arméen, i de aldra flesta
fall i alla händelser erhålla 48 rdr i pension. Redan detta förhållande
torde vara tillräckligt att förtaga den af Hr Nordenfelt
befarade afunden hos soldaten, derest landtvärnskarl skulle tillerkännas
pension, och får jag derjemte mot Hr Nordenfelts inkast,
att det skulle vara orättvist, om landtvärnskarlen för endast
knappa 2 års tjenstgöring erhölle kanske högre pension än
en soldat, som oförvitligt tjenat i 20 till 30 år, anmärka, att för
-
Ben 19 November.
105
fattningarna icke bestämma någon viss tjenstetid för soldatens
pensionering, derest han under tjenstgöring ådragit sig skada
eller sjuklighet; kortare eller längre tjenstetid inverka härtill
intet.
Hr Nordenfelt har vidare anfört att iandtvärnet icke skulle
hafva verksamt deltagit i kriget, utan att det skulle hafva användts
till mera underordnade göromål.
Jag delar visserligen i någon mån denna åsigt, men af ansökningar
och dervid fogade intyg, som inkommit till komitén
för understödjande af 1808 års landtvärnsmän, framgår tydligen,
att Iandtvärnet mera, än man kanske hittills i allmänhet
trott, deltagit i strider, särdeles i skärgårdsträffningar, samt att
af de ännu qvarlefvande landtvärnsmännen icke få bevisligen under
och genom kriget ådragit sig sjuklighet och skada. För
öfrigt får jag bemöta Hr Nordenfelts anmärkning att, derest man
nu beviljade landtvärnskarl pension, skulle det för framtiden blifva
ett farligt prejudikat, att beväring eller skarpskytt, i händelse
af krig, skulle genast göra anspråk på pension. Hvad först beväringen
beträffar, eger densamma redan genom tvenne K. kungörelser
af 1811 och 1859 pensionsrätt; allt tal om prejudikat i
detta hänseende är sålunda ogrundadt. Skarpskyttarne åter hafva
bildats under så helt och hållet skiljda förhållanden från de, som
betingade landtvärnets uppsättande. Skarpskytten har nemi. frivilligt
inträdt i ledet, landtvärnskarlen blef deremot genom en
grundlagsvidrig, olaglig utskrifning tvingad till tjenstgöring. All
jemförelsegrund saknas derföre mellan skarpskytt och landtvärnskarl.
Jag för min del skulle anse det vara ett långt vådligare
prejudikat, derest staten ansåge sig löst från all förbindelse mot
personer, som gjort staten tjenster och derunder gjort uppoffringar
till helsa och ekonomiska fördelar.
Frih. Stael von Holstein, Fab. Wilh.: Hr Nordenfelt
har uti sitt här afgifna yttrande besparat mig besväret att teckna
det tillstånd, i hvilket landtvärnsmännen befunno sig under
kriget 1808 och 1809, då han sagt huru de voro iästfrusne på
kanonjollarnes roddbänkar, utan kläder och föda etc. etc.; men
icke förthy vill han neka dem den visserligen icke öfverdrifvet
höga pension på ålderdomen, som motionären föreslagit att R.
St:r skulle dem bevilja. Såsom skäl härtill anföres, att författningarne
icke medgifva pensionsrätt förr än efter 20 å 30 års
trägen tjenstgöring, då deremot dessa landtvärnsmän icke tjenat
mera än 2:ne år och derunder kanhända hvarken erhållit blessyrer
eller utfört några bragder, — att det skulle väcka afund
hos soldater, som tjenat 15 å 20 år och ändå ej kunnat erhålla
pension, och att det skulle vara ett vådligt prejudikat, i händelse
af ett kommande krig, om man nu utdelade pension för så kort
tjenstetid.
Han har då förgätit huru det snart sagdt vid hvarje riksdag
begäres pension eller förhöjning derå för embets- och tjenstemän
eller deras enkor och barn, på grund deraf att de ej
106
Den 19 November.
tjenat länge nog för att enligt gällande författningar dertill vara
berättigade, och att detta dä ganska ofta beviljats. Att beviljandet
af hvad som nu begäres skulle väcka afund bos andra
soldater, sorn tjenat en längre tid, kan jag ej tro, ty jag vill ej
ens tänka mig, att en så låg känsla skulle kunna uppstå emot
nödställde kamrater, som först på ålderdomen komma i fråga
till åtnjutande af en liten pension för utståndna mödor.
Att det skulle vara ett vådligt prejudikat, kan jag så mycket
mindre anse, som det efter min tanke tvertom torde vara
nödigt, att man på förhand visar, det man vet" att erkänna och
rätt uppskatta det lidande, för hvilket soldaten blottställer sig i
striden för fosterlandets försvar, hvarvid 2:ne års tjenstetid under
verkligt krig minst motsvara 20 ä 30 års under fredens
lugn och 14 å 21 dagars öfningar på exercisfältet.
På grund häraf får jag för min del tillstyrka bifall till
motionen.
Efter härmed slutad öfverläggning och uppå framställd propos.,
blef motionen tillika med yttranderne remitterad till Stats-Utsk:t.
Föredrogs Hr Drakes, Carl, d. 15 dennes bordlagde motion
M 29, om befrielse för embets- och tjenstemäns enkor och barn
från erläggande af bevillning för dem tillagde pensioner.
Hr von Koch: J afseende på den nu föreslagna befrielsen
för embetsmäns enkor och barn från bevillning å deras pensioner,
så anser jag mig böra tillkännagifva, att, när jag deltog i
ärendets beredning i den af Iv. M. i nåder tillförordnade komité,
så var der öfverläggning om huruvida en sådan befrielse skulle
ega rum. Flera röster höjde sig derför, och om jag och de öfrige
af komiténs ledamöter icke kunde instämma deri, äfvensom
om jag icke heller med min röst bidrog till en sådan befrielse
under sistlidne riksdag, då ärendet förekom på detta rum,
så hade det sin förnämsta grund deri, att, när det var fråga om
en ny bevillnings-stadga, under den period, som då var förhanden,
då man ännu laborerade under 1857 års kris, och i synnerhet
vid slutet af sistlidne riksdag, då det var ganska svårt att,
som man säger, få debet och credit att gå ihop, så tvekade jag
att göra undantag, hvarigenom den ej lätt då beräkneliga bevillningen
skulle minskas. Sedan vi nu hafva öfverlefvat detta tillstånd,
sedan den brist, som jag tror förefanns vid förra riksdagen,
nu är betäckt, sedan man någorlunda känner resultatet, eller
kan beräkna detsamma, af den nya beviliningsstadgan, så drager
jag icke i betänkande att understödja motionen, läst jag icke
kan understödja den precist i dess nuvarande beskaffenhet. Jag
vill till och med utsträcka den något längre än motionären sjelf
har föreslagit; men jag vill icke att vi skola komma till det
resultat att åter försätta saken i det skick, i hvilket den befann
sig före antagandet af den sista bevillnings-stadgan, emedan de
Den 19 November.
107
förut gällande föreskrifterna efter min tanke voro orättvisa, ty just
de pensioner, som efter min tanke borde hafva varit befriade från
bevillning, nemi. sådane som utgå från staten eller allmänna
verk, voro dock belagde dermed, endast med undanlag af sådane
pensioner, som icke öfverstiga 400 rdr, under det att de
pensioner, som, antingen till en del eller belt och hållet, tillkommit
genom enskilda bidrag, voro derifrån befriade. Nu förekommer
det mig påtagligt, att, om undantag skall ske, i främsta
rummet befrielse från bevillning till stater, bör ega rum för
pensioner, hvilka utgå från staten eller med statsanslag uppehållna
allmänna verk. Jag tycker nemi. att det är i allmänhet
onödigt alt gifva med den ena handen och taga med den andra.
Om sådant i flera fall sker, torde detta endast hafva sin ursäkt
deruti att så länge skett, att statsbehofven måste fyllas och att
man ej vill pålägga andra medborgare nya skatter. Men i fråga
om de flesta pensioner, har i sjelfva verket ingen bevillning
af dem utgått förr än i år. Genom stadgandet att, när delegare
sjelf bidragit till pensionen, befrielse egde rum, halva alla
pensioner från arméens-, amiralitets- eller civil-statens pensionskassor
förr varit undantagne från bevillning. Denna skatt utgår
i år för första gången och kännes otvifvelaktigt, såsom alla
opåräknade och nya skatter, tung, i synnerhet som de flesta
pensioner vanligen icke öfverstiga de oundgängligaste lefnadsbehof.
Af dessa skäl vill jag föreslå att paragrafen finge ett tillägg
och att näst efter andra punkten i 8 §:n af bevillnings-stadgan
införes:
»Af pension eller årligt understöd (gratifikation), som utgår
af staten eller af sådan anstalt eiler inrättning, hviken åtnjuter
statsanslag, erlägges icke bevillning.»
Frih. Stael von Holstein: Vid flere föregående riksdagar
hafva motioner blifvit väckte om upphörande af bevillning
å löner, som utgå af staten, men dessa motioner hafva hittils
aldrig vunnit R. St:rs bifall, och så länge bevillningen å löner
således qvarstår, och man fortfarande gifver med ena handen
och återtager med den andra, så kan jag ej finna att det är
mera oriktigt att pensioner, vare sig att de utgå från statsmedel
eller från fonder, bildade genom egna tillskott, äro belagde
med bevillning.
Skulle pensionen vara det enda pensionären har att subsistera
utaf, och den då icke belöper sig till mera än 400 rdr,
så är ju den i allt fall fri från bevillnings-afgift, och att pensioner
till hvad belopp som helst skulle vara fria derifrån, kan jag
icke finna vara rätt.
Ofverläggningen förklarades slutad och motionen jemte yttranderne
remitterades till Bevilln.-Utsk:t.
108
Den 19 November.
Föredrogs Frih. Stjernstedts, Joli. Wilh., d. 15 dennes bordlagde
motion, M 30, ang:de förhöjning i det af K. M. för flottans
nybyggnad äskade anslag.
Kemitterades till Stats-Utsk:t.
Frih. Nordenfalk, Johan, uppläste en motion, M 31, om
anslag för uppförande af en byggnad till inrymmande af Riksarkivet
och K. Bibliotheket.
Begärdes på bordet.
Ur von Mentzer, Carl Fredrik, afgaf en motion. M
32, ang:de åtskilliga ändringar i nu gällande förordning rörande
bränvins tillverkning.
Afven denna motion bordlädes.
Hr Wolffelt, Mauritz Constantin, väckte en motion,
M 33, ang:de ändring i gällande Legostadga, i Iråga om orlofssedels
innehåll.
Lades på bordet.
Frih. Raab, Carl Adam, uppläste två motioner, M
34, om upptagande af ett inhemskt statslån för jernvägsbyggnaderne
i landet, och M 35, om införande af fullständig handels-
och närings-lrihet.
Dessa motioner lades på bordet.
Upplästes en utaf Hr Törnebladh, Carl Eggert, inlemnad
motion, M 36, om anslag till ett nytt läroverkshus i Fahlun.
Remitterades till Stats-Utsk:t.
Upplästes en utaf Frih. Edelcreulz, Jakob Daniel, inlemnad
motion, JYs 37, ang:de öfverlåtelse af f. d. Löjtnantsbostället vid
K. Calmar regemente Ig mantal Norra Quill till Wentzelholms
aktie-bolag.
Remitterades till Stats-Utsk:t.
Den 19 November.
109
Föredrogs ett från Vällofl. Borgar-St. ankommet prot.-utdr.
för d. 15 dennes, med öfverlemnande af en utaf Hr Lindström
väckt, till Banko-Utsk:t remitterad och med de öfriga Riks-St:n
kommunicerad motion, om förändrad lydelse af 101 § 2 mom.
i Banko-reglementet.
Begärdes på bordet.
Upplästes ett från Hederv. Bonde-St. ankommet prot.-utdr.
för d. 8 dennes, af innehåll, att Ståndet med särdeles nöje skulle
se, att Med-St:ns ledamöter, så ofta de dertill hade tillfälle, besökte
den för Bonde-St. i Bergstralska huset inrättade klubb.
Lades till handlingarne.
Anmäldes och bordlädes Stats-Utsk:ts Utlåt. Jlf 4, i ani. af
väckt fråga om en sådan tillökning af den hos Riks-St:n antagne
kanslibetjening, att en sammanfattning af förbandlingarne må
kunna dagen efter hvarje plenum i tidningarne införas;
Samma Utsk:s Mern. JYi 5, ang:de riksdagskostnadernas
bestridande af Riksgälds-kontoret; samt
Riddarh.-Utsk:ts Mern. M 3, ang:de rättighet för t. f. Riddar!).-  sekreteraren O. Brakel att med Riddarh.-sekreterare-sysslan få
förena befattning i statens tjenst.
Slutligen upplästes ett utaf Hr Ramsay, Anders Henrik,
inlemnadt Mern. af följande lydelse:
Det mig af R. o. Ad:s Hrr Elektorer meddelade uppdrag
att vara Suppleant i Lag-Utsk:t vid innevarande riksdag får jag
härmed afsäga mig, under vördsam anhållan att varda vid min
riksdagsmannarätt bibehållen.
Hr von Francken, Georg Wolfgang, begärde detta Mern.
på bordet.
R. o. Ad. åtskiljdes kl. j 2 e. m.
In fidem,
O. Brakel.
110
Dea 22 November f. m.
Lördagen den 22 November 1862.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades 5 prot.-utdr. för d. 19 dennes och pleni-prot.
för d. 12 dennes.
Öppnades Hrr Bänkmäns lista vid val af en Elektor; och
befanns dertill hafva blifvit utsedd
Jfs 872, Hr lindebeck, Edvard Ulrik, med 23 röster.
Frih. Liljencrantz, Johan: Hos Höglofl. Riddarh.-Utsk:t
har i dag framställts begäran om polett på fullmakt, utfärdad
af Hr J. A. Ögnelood, hvilken, enligt hvad genealogierna utvisa,
är tredje ättemän.
Om hufvudraannen vet man ingenting mera, än att han är
född 1786, och om hufvudmannens broder, som är född 1792,
endast att han vistas utrikes. Då ingendera på lång tid låtit
höra af sig, är det visserligen sannolikt, att de icke finnas i Iifvet,
men Utslct ansåg sig dock ej kunna utlemna polett på
denna fullmakt, utan fann lämpligast att hänskjuta saken till
11. o. Adis afgörande.
Sedan öfverläggningen i frågan förklarats slutad, hemställde
Hr Gr. o. Landtm., huruvida R. o. Ad. behagade medgifva, att
polett finge tilldelas innehafvaren af den ifrågavarande fullmakten,
hvartill svarades ja och nej i blandning; med anledning
hvaraf Hr Gr. o. Landtm, framställde propos. derå, att 11. o.
Ad. skulle vägra poletts utlemnande på grund af samma fullmakt,
och då svaren nu utföllo med många ja jemte några nej,
förklarades denna propos. vara med öfvervägande ja besvarad.
Upplästes ett af Hr Adlersparre, Rudolf, inlemnadt memorial
af följande lydelse:
Hos Höglofl. R. o. Ad. får jag vördsammast anhålla att,
med bibehållande af min riksdagsmannarätt, härmed få afsäga
mig min plats såsom suppleant i Bevilln.-Utsk:t och min befattning
att vara bänkman i 21:sta bänkmans-afdelningen.
Begärdes på bordet.
Den 22 November f. m.
lil
Föredrogs Vallofl. Borgare-St:ts d. 19 dennes bordlagde
prot.-utdrag M 25, med kommunikation af en utaf Hr Lindström
väckt motion om förändrad lydelse af 101 §:n 2 mom.
i Banko-reglementet.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att som den ifrågav:de motionen
redan blifvit af Borgare-St. till vederbörligt Utsk. remitterad,
torde R. o. Ad. finna, att densamma icke erfordrade
någon annan åtgärd från R. o. Ad:s sida än att läggas till
handlingarne.
Ropades ja.
Föredrogos och biföllos Stats-Utsk:ts den 19 dennes bordlagde
Utlåt, och Mern.:
JVsi 4, i anledn. af väckt fråga om en sådan tillökning af
den hos Riks-St:n antagna Kanslibetjening, att en sammanfattning
af förhandlingarne må kunna dagen efter hvarje plenum i
tidningarne införas; och
M 5, ang. riksdagskostnadernas bestridande af Riksg.-  Kont:t.
Föredrogs Frih. .Nordenfalks, Joh., d. 19 dennes bordlagde
motion J\s 31, om anslag för uppförande af en byggnad
till inrymmande af Riksarkivet och Kongl. Bibliotheket.
Frih. Stael von Holstein, Fab. Wilh.: För min del
kan jag ej dela den värde motionärens åsigt ang. begärandet
af ett anslag af 400,000 rdr till uppbyggande af nytt Riksarkiv.
Enligt mitt förmenande skulle man lättare kunna afhjelpa
de brister, som f. n. i delta afseende förefmnas, genom användande
af Hessensteinska huset till Riksarkiv, hvartill det vid
dess inköpande af Staten var ämnadt, och genom förflyttande
af Riksg.-Kont:t till Riksarkivets nuvarande lokal. Derigenom
skulle i främsta rummet vinnas att något anslag icke behöfdes,
och för det andra tjenlig lokal för Riksarkivet hastigare
erhållas, än om ett nytt hus skulle för Statens räkning uppbyggas,
och således icke heller, till följd af bristande utrymme,
en del handlingar i många år behöfva förvaras i fuktiga källar- ^
hvalf, hvarigenom de lätteligen kunna förstöras. Hessensteinska
huset bar nemi. så stor tomt att detsamma mycket väl
kan tillbyggas, och äfven, om så är nödigt för utrymmes vinnande,
påbyggas.
Efter härmed slutad öfverläggning och uppå framställd
propos., blef motionen jemte yttrandet remitterad till StatsUtsk:t.
112
Den 22 November f. m.
Föredrogs och remitterades till Bevi!ln.-Utsk:t Hr von Mentzers,
Carl Fredr., d. 19 dennes bordlagde motion JV? 32,
ang. åtskilliga ändringar i nu gällande förordning rörande bränvins
tillverkning.
Föredrogs Hr Wolffelts, Maur. Const., d. 19 dennes på
bordet lagde motion JK 33, ang. ändring i gällande Legostadga,
i fråga om orlofssedel innehåll m. m.
Hr Wolffelt: Då jag blifvit uppmärksamgjord derpå att
min motion är stridande mot 51: s t a §:n R. O., enär den
innehåller två ämnen af olika beskaffenhet, har jag vidtagit den
förändring att jag delat densamma i tvenne motioner, med bibehållande
af samma förslag och, så vidt möjligt varit, af samma
ordställning.
Under anhållan om medgifvande af denna förändring, föreslår
jag att motionerna måtte hvar för sig remitteras, den om
ändring i 21 § tjenstehjonsstadgan till Ekon.-Utsk:t, och den om
rättighet för husbonde att till vittnen begagna sina tjenare,
dock med rättighet för domare att pröfva deras giltighet, till
Lag-Utsk:t.
Sedan Hr Gr. o. Landtm, med anledning häraf hemställt,
huruvida R. o. Ad. behagade tillåta, att den ifrågav:de motionen
(inge delas i två särskilda delar och hvardera delen, såsom
en särskild motion, föredragas, samt R. o. Ad. till denna hemställan
lemnat bifall, blef propus, på remiss till Allm. Besv.- o.
Ekon.-Utsk:t å förra delen, eller motionen ang. ändring i Legostadgan,
först framställd och med ja besvarad.
Sedermera gjordes propos. på remiss till Lag-Utsk:t af den
ursprungliga motionens sednare del, eller Hr Wolffelts motion
JK 38, ang. upphäfvande af det i 17 kap. 7 § Rätteg.-Balken
stadgade förbud för husbonde att begagna sig af eget husfolks
vittnesmål; hvilken propos. jemväl bifölls.
Föredrogs Frih. Raabs, Carl Adam, d. 19 dennes bordlagde
motion JK 34, om upptagande af ett inhemskt statslån
för jernvägsbyggnaderne i landet.
Frih. Stjernstedt, Joli. Wilh.: Denna motion är så
vigtig att jag icke anser densamma böra utan ali diskussion
till Utsk:t remitteras. Det är en dyster anda, som genomgår
hela denna motion.
Den värde motionären tyckes icke i fråga om rikets penningeväsende
hafva kommit till de resuilater, som han önskat
och hoppats. Jag vill dock taga denna fråga i något närmare
betraktande.
Om
Den 22 November f. m.
113
Om man lånar 1,000 rdr och derigenom efter hand förökar
sitt grundkapital till 2,000 rdr, så kan väl en sådan upplåning
icke påstås medföra någon våda; detta är dock den väg,
som Sverige på sednare tider i berörda hänseende beträdt.
Vår handel blomstrar; våra fartyg ökas både till antal och lästetal;
våra fabrikers tillverkningar fördubblas; våra landtegendornar
hafva stigit oerhördt i värde och den klass af folket,
vid hvars välstånd man onekligen måste fästa den största be
tydelsen,
— jag menar bondeklassen, — icke allenast köper
en mängd sådana egendomar och detta till ganska höga pris,
utan äfven, — hvad mera är —, går ut med att betala dem.
Den fruktan, som man hyst att krisen af år 1858 skulle
fortfarande kännas ofördelaktig till sina verkningar, har således
lyckligtvis icke besannats.
Dessutom anser jag att vår kapitalförmögenhet är ofantligt
mycket större än man i allmänhet tror. Jag vill som exempel
derpå blott omnämna, att en sakkunnig person från Skåne
meddelat mig, att ungefärligen hälften af Skånes hus och inventarier
äro brandförsäkrade till belopp af 130 millioner. I
Westmanland lärer enahanda brandförsäkringsvärde uppgå till
omkring 40 millioner: i Wermland till ungefärligen samma
summa. Vill man sammanlägga dessa tal för hela riket, får
man en enorm summa.
Af Finans-komiténs betänkande tiar man ännu icke erhållit
del; men jag tror, att man, då detta betänkande kommer
till allmänhetens kännedom, skall förvånas öfver den kapitaltillökning,
som egt rum under de 12 och 15 sista åren.
Vid sådant förhållande har man verkligen icke något giltigt
skäl att klaga öfver den betryckta ställningen i landet.
Vidare talar motionären om den höga räntan. Denna
ränta bevisar dock endast att industrien behöfver penningar,oty
läge industrien nere, så skulle räntan icke vara så hög. Åtskilliga
äro de klagomål, som motionären framkastat öfver de
band, som ännu häfta vid jordbruket, och öfver landets ringa
financiela utveckling. Jordbruket anser jag icke vara mycket
betungadt, men jag medger att skatterna äro alltför ojemnt fördelade.
Jag vill icke förneka att band verkligen finnas, såväl
i afseende å den stora handeln som handtverkerierna (— motionären
har bland motiverna anfört att han önskade fullkomlig
näringsfrihet —); att reformer i bank- och kreditväsendet
äro af behofvet påkallade — (öfver sättet för dessa reformers
verkställighet har likväl motionären icke afgifvit någon bestämd
utredning —); att en revision af tulltaxan jemväl är nödig —
en sådan revision tror jag man kan taga för gifvet äfven nu
kommer att ega rum —; men olägeuheterne i financielt hänseende
anser jag till stor del hafva sin grund uti vårt representationssätt.
Jag tror att motionären bort anföra ett verkligen
vigtigt skäl för sina åsigter, och det är den, i sammanhang
med detta representationssätt, stående tunga förvaltningen
H. I. 8
114
Den 22 November f. m.
af våra penningeverk. Detta sätt kan icke annat än hafva en
ofördelaktig inverkan på vårt penningeväsende. Det visar sig
nemligen under nuvarande valsätt till fullmägtigskap i banken
och riksgäldskontoret vara ganska svårt att få reda på personer,
som äro lämplige till fullmägtige. Man måste utse tre af
hvarje Stånd till ifrågavarande penningeförvaltning. Men hur
liqviderar man dessa fullmägtige? Jo med 1,500 rdr för hvarje
person. En familj kan i Stockholm svårligen lefva under 4,500
rdr. Man synes således vilja förutsätta, det man icke till fullmägtige
skall välja andra personer än sådana, som antingen ega
enskild förmögenhet eller några andra betydligare inkomstkällor.
Att man i detta fall understundom kommer i verkligt bryderi,
hvad val af lämplig person beträffar, tärer vara tillräckligt tydligt
ådagalagdt deraf, att man till fullmägtige kan välja t. cx.
personer, som äro direktörer i våra största enskilda bankinrättningar.
Jag föreställer mig således, i hvilken svår ställning en
person skall komma, som på en gång är direktör i enskilda
banken och fullmägtig i riksgäldskontoret, då t. ex. fråga
uppstår om ett inhemskt statslåns uppnegocierande. Också inträffade
år 1861, att en sådan direktör af grannlagenhet länn
sig förhindrad att närvara vid beslutet angående sista statslånets
upptagande; och dock skulle han underskrifva, och underskref
kontraktet. I detta fall hänvisar jag till 1861 års Revisorers
berättelse. Under antagande att den värde motionären
egde kännedom om huru upplåningen å inhemska fonderade
statsobligationer misslyckades år 1856 och huru den lyckades
1861, kan det verkligen icke annat än förvåna mig att motionären
kan ega mod att föreslå upptagande inom landet af 30
å 50 millioner. Allmänheten i vårt land är icke van vid obligationerna;
och denna låneoperation skulle ovilkorligen verka
menligt derigenom, att räntan inom landet ytterligare stegrades.
Min öfvertygelse är att det icke går för sig, att, på sätt föreslaget
blifvit, bestämma räntan till 4 procent och amorteringen
till 1 procent och derefter sälja obligationerna. Bättre vore
då att obligationerna såldes al pari och att låta räntan bestämma
sig derefter. Redan att det lill en större del lyckades med
samma obligationers uppköpande, skulle verka ganska ofördelaktigt
på vår penningeställning. Räntans höjande skulle nemi.
deraf blifva en nödvändig följd, — ett förhållande, som skulle
kunna åstadkomma ganska mycket trångmål. Sannerligen jag
kan säga, hvarför man så mycket äflas med att vilja upptaga
ett inhemskt stalslån, då det i alla läll är och blir utrikes ifrån,
som man får låna penningar för bästa pris. Det blir ju således
endast en omgång att låna dem inom landet; och penningar
måste ju på så sätt bli dyrare, än om man vänder sig direkte
till kapitalisten derute, ty den Svenske mäklaren blir på så vis
endast en mellanhand, hvilken också måste hafva något för sitt
besvär.
Min öfvertygelse är således att jernvägslånen framgent
Den 22 November f. m.
115
som hittills böra tagas utrikes, och att man alltså skall i detta
fall tillvägagå som förut.
Hvad slutligen det inhemska fondsystemet särskildt vidkommer,
bör man, vid ifrågakommande fall, framför allt låta folket
köpa obligationer på ett sätt, som det förstår; ty annars sätter
folket in sina penningar i sparbanken eller utlånar dem på annat
båll, der det tror sig på samma utlåning kunna skörda största
vinst.
Frih. Haab: Till en början får jag anhålla om benäget
öfverseende med min ringa förmåga att försvara de af
mig uti förevarande motion framställda satser; men tvekar dock
ej att uppträda, enär jag vet att de af mig dersammastädes
uttalade sanningars framgång icke är beroende på min större
eller mindre skicklighet uti detta sakförareskap. Hessa sanningar
äro nemi. uttryck af de största statsekonomers erfarenhet.
I)e hafva vunnit fullt erkännande uti andra länder, och borde
väl derföre äfven hos oss göra sig gällande.
På samma gång jag går att utveckla de tankar, som jag
nedlagt i denna motion, vill jag ock bemöta några af de utaf
den siste värde talaren gjorda påståenden.
Frih. Stjernstedt har nemi. ökat de talares antal, som anser
ställningen i vårt land och särskildt för vår industri och
våra näringar vara så blomstrande, att man med ett ord kan
säga, det »allting är godt och väl.»
På sätt kändt är, hafva vi merkantilsystemets utveckling
att tacka derför att folken uti långliga tider stodo söndrade från
hvarandra. Det födde endast hatet och tvedrägten (kriget) såsom
sina yttersta konseqvenser, och individen, som staten, trycktes
under armodets börda. — Frihandelssystemet åter, i den
mån detsamma från början af 1800-talet gjort sig i tillämpningen
gällande, — förer oss så småningom till en lyckligare utveckling;
stater och folk tilltaga i rikedom och välmåga.
Hvarje kraft i rörelse framkallar en motkraft. Merkantilismens
öfverdrifter framkallade dessa stora statsekonomer, hvilka
på theoriernas väg beredt öfvergången till vårt närvarande
frihandelssystem, — bland hvilka företrädesvis må bemärkas
Adam Smith, statsekonomiens fader. I ordningen efter honom
kom Saij, som uttalade den åsigten, att man endast - medelst
produkter kan köpa produkter. Uti England uppträdde år 1819
iluskisson och 1826 Sir Robert Peel. Den förre angrep navigationsakten,
den sednare kornlagarne. Dessas tal i parlamentet,
i frihandelns syfte, äro aktstycken, värda vår tids största
uppmärksamhet. — De stödde sig båda på Smith och Saij:
att rikedomen bestod i tingens bytesvärde och att man endast
medelst produkter kan köpa produkter. Skola dessa theorier dock
blifva förverkligade, så måste de ställas under konkurrensens
lag, ty konkurrensen är anden i detta system, som betingar
dess krafter och lif.
116
Den 22 November f. m.
Frihandeln har sina oafvisliga fordringar. Den fordrar
bland annat ett klokt bank-och kreditväsende. Ett sådant främjar
produktion, handel och afsättning — främjar nationalförmögenhetens
tillväxt, under det att ett sådant som vårt endast
föder lättja, lyx, vällefnad, import, skuldsättning och enskild
och allmän ruin.
Huru är ock krediten beskaffad i vårt land? Vår kredit
är en skuldsättning, som, så synes man förmena, man knappast
har förbindelse att betala. Lagen har knappast någon
arm emot lättingen, bedragaren och vinglaren. Ingenting liar
varit olyckligare för vårt land än denna kreditlagstiftning, emedan
folket i följd deraf uppfostrats till slösaktighet och tanklöshet
för sina ekonomiska intressen, .lag vältrar också denna
anklagelse, icke mot folket, utan mot styrelsen. 1 en klok kreditlagstiftning
ingår vexelrörelsen sorn en första nödvändighet,
ty industrien kan ej förläggas på annat sätt än genom vexelrörelse.
Den som i vårt iand behöfver förlag för sin industri, lånar
uti en bank ett temligen obetydligt belopp. Hans produktion
kan derefter icke öfverstiga detta låns belopp; ty han är icke
i tillfälle att upptaga några vidare lån. Huru olika der vexelrörelsen
bedrifves. A säljer till B varor för 1000 rdr. A mottager
en vexel. Med samma köper A t. ex. ull till sin fabrik,
tillverkar kläde för 2000, afyttrar samma och köper återigen
ull för beloppet; säljer klädet, som nu uppgår till 4000, och
förlägger sig på delta sätt till hvad belopp som helst han bin
ner tillverka. Huru olika detta förfarande och denna produk"
tion med det och den förstnämnde!
En vidare utveckling af krediten förer oss till associationen.
Associationen är industriens största häfstång. Utomlands,
på kontinenten och äfven i England, bilda sig associationer för
alla större enskilda företag. Om man deremot här i landet
skulle utan statens medverkan söka gå uti författning om något
industrielt företag, — t. ex. en jernväg mellan Norrköping
och Linköping, — så skulle t. o. m. ett företag af nämnde
ringa omfattning icke låta sig verkställas. — Uti ett annat land
skulle ett bolag bilda sig, söka intressera allmänheten derför,
utfärda obligationer för kostnadsbeloppet, sälja dem och utföra
företaget. —• Häraf synes, att i länder med ordnadt kreditsystem
man går allt mer och iner framåt i gigantiska företag,
som tusendubbla de industriella krafterne, under det man i de
länder, som sakna detta system, — till hvilka äfven vårt kära
fädernesland hörer, — står och trampar evigt i samma trampverk,
utan att komma ur stället. Men den största associationen
är staten; den måste verka för det helas väl. Dess företagsamhetsanda
måste omfatta de stora och gemensamma intressena.
Kriget är ett sådant. Staten nödgas utrusta sin armé
och sin Botta och föra krig. Omöjligt är, att i ett ögonblick
utkräfva all denna kostnad af folket; men penningar måste anskaffas.
— Staten gör som andra stora bolag, den söker vinna
allmänhetens intresse för sitt företag, den utkastar ett kost
-
Den 22 November f. m.
117
nadsförslag, som vinner förtroende, den anlitar sin kredit, utfärdar
sina skuldförbindelser, hoc est obligationer, och belånar
dem. Staten förmår härigenom sätta upp och i rörelse en armé,
i förhållande (ill sina krafter jemförlig med andra länders.
Ytterligare förekommer att staten vill bygga en oundgängligen
nödig jernväg. Nåväl! staten kan ej genom en direkt beskattning
anskaffa alla dertill behofliga medel; men företaget måste
dock ofördröjligen utföras. Hvarför då ej anlita samma utvägar,
som andra länders erfarenhet gifva oss vid handen ? Nu
uppstår icke längre den frågan: skall statskrediten vara in
hemsk
eller utländsk, ty ur den logiska konseqvensen af det
sagda framgår att den skall vara inhemsk. Det inhemska statsskuldssystemet
har mångå fördelar. För det första är en sådan
skuld endast en skuld, som staten eger till sig sjelf. Staten
förbereder och främjar i samma mån rörelsekapitalet med densamma,
som industrimännen genom sina vexlar, associationen
eller bolaget genom sina obligationer. Alla dessa olika papper
bilda industriens nödiga rörelsemedel, på samma sätt och för
samma ändamål. Endast genom sådan kreditlagstiftning kan
industrien finna utväg till utveckling. Helt olika är förhållandet
med utländsk statsskuld. Om densammas skadliga inflytande
på våra näringar och våra finanser åberopar jag några inhemska
statsekonomers yttranden. Till en början Gr. M. Björn
stjerna.
Han yttrar i en afhandling om statsskuld: »Den theori,
»vi nu framställt, uttrycker endast vår tanke i afs. på en stats»skuld
inom landet, sådan som Stor-Britanniens; ty hvad en
»utländsk statsskuld beträffar, för hvilken räntan går ur lan»det,
så är den mycket att klandra, emedan den eger alla de
»olägenheter, man tillskrifver inhemsk statsskuld, utan att ega
»någon af dess fördelar.» — Det är i samma rigtning som äfven
Agardh i en afhandling om statsskuld yttrar: »Den utländ»ska
skulden bildar ett långsamt utsugningssystem. Landet
»blir sorn en hecticus, hvilken afmagrar ju mer han äter, un
»der
det rosorna blomstra på kinden. Det är endast på en
»blå strimma under ögonen, som man ser att han är sjuk.»
På samina sätt yttra sig ock flera utländska statsekonomer.
Huru olika beträda och fortsätta icke vi statskreditens väg !
Vi fortgå med den utländska skuldsättningen. Hvilket förderfligt
inflytande har den icke på landets rörelse! Ja, man utsuger
landet och gör staten redlös. Utsugningen synes mindre, så
länge man får lefva af föregångna tiders samlade kapital. Men det
är med staten och landet såsom med en jordegare, som utsuger
sin egendom. Alla dessa olika skiften i ett ordnadt jordbruk,
delar i ett beräknadt cirkulationssystem, med hvar sitt
särskilda nödiga ändamål för gräs, beten, rotfrukter, för ladugården
m. in., plöjer han upp för att skörda endast säd och
erhålla penningar. Dan skall ock lyckas några år,, så länge
han ockrar på de i bruket nedlagda kapitaler, beffiknade för
jordens bördighet. Kanske skall han erhålla 2 å 3 gånger så stöt
afkastning, som den förre egaren. Men redan inom några få
118
Den 22 November f. m.
år skall afkastningen börja minskas och den utkärfvade jorden
slutligen neka all afkastning och falla i vanvärde. At hvilken
skänker civilisation och menskligheten sin aktning, åt den vise
skördaren elier lystne rofiaren?
Samma inflytande på industrien har vårt utländska statsskuldsystem,
som roflarens på jorden. Det skall uppehålla en
i sig sjelf värdelös industri, ställd på svältkur, så länge upplåningen
fortfar; den förbereder dess totala undergång och ruin,
vid den tidpunkt, då staten förlorat sin kredit och landet siri
förmåga att betala. Man undandrager industrien dessa vexlar,
obligationer och statspapper, dessa fonder, som äro nödvändiga
för rörelsens utveckling, på samma gång som man oupphörligen
frestar på bankens silfverfond.
Jag anhåller att dessa mina ord måtte få åtfölja min motion
till Utskit.
Efter härmed slutad öfverläggning och uppå framställd propos.
, blef motionen jemte yttranderne remitterad till Stats-Utsk:t.
Föredrogs Frih. Raabs, Carl Adam, d. 19 d:s bordlagde
motion, N:o 35, om införande af fullständig handels- och
näringsfrihet.
Remitterades till Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk:t.
Härefter förekom till afgörande ett mål, hvaruti undertecknad
var jäfvig att föra prot:t, till följd hvaraf särskildt prot.
deröfver fördes af Riddar!).-Notarien, Frih. Ludvig von Platen.
Sedan undertecknad återtagit prot.-föringen, föredrogs Hr
Ramsays, And. Henr., d. 19 d:s på bordet lagde Mern., innefattande
anhållan att, med bibehållande af sin riksdagsmannarätt,
få afsäga sig befattningen att vaia suppleant i Lag-Utsk:t.
Hr von Francken, Georg Wolfg., anförde skriftligen:
Hittills har man varit van, då det lider framåt April och
Maj månader, få höra den ena efter den andra af utskottsledamöter
afsäga sig sina platser i Utskm, med begäran om
bibehållandet af sin riksdagsmannarätt, såsom det heter, på
grund af enskildta vigtiga angelägenheter.
Dessa afsägelser hafva alltid bifallits, och följden har varit
den, att de qvarvarande ledamöterna nödgats ingå i (lera, ja
ända till 4 Utsk., och det har gifvits exempel på att det funnits
Utskif - der vid riksdagens slut ej någon ledamot funnits
qvar af dem, som varit der vid riksdagens början.
Att sådant icke är lämpligt torde af hvar och en lätt inses.
Den 22 November f. m.
119
Det är visserligen sannt att R. o, Ad:s ledamöter utan ersättning
åtaga sig de i Utsk:n förefallande göromål, men hafva
de åtagit sig deni, borde de äfven noggrannt uppfylla desamma,
cm ock det någon gång skulle ske på bekostnad af enskildta
fördelar.
Skulle R. o. Ad. nu, redan innan motionstiden är ute, börja
bifalla utsk:s-afsägelser, torde möjligen kunna inträffa, att då det
lider framåt sommaren, ej några ledamöter finnas qvar att besada
Utslcn med, och, till förekommande af sådant, får jag vördsamt
anhålla, att R. o. Ad. ej måtte bifalla Hr Ramsays afsägelse.
Jag anhåller om propos. å afslag.
Frih. Gederström, Rudolf: Det gör mig ledsen, att vid
detta tillfälle behöfva komma i strid med min värde vän Hr
voa Francken. Oaktadt tänkvärdheten af de ord, den ärade
talaren yttrat, och hvilkas grund jag icke förnekar, kan jag
icke förena mig i den af honom uti denna fråga uttalade hemställan.
R. o. Ad. har ej allenast vid flera föregående tillfällen
under förllutna riksmöten beviljat afsägelser, ur samma
anledningar afgifne, sorn denna, utan att invändningar deremot
blifvit gjorda; men jag beder att särskildt få erinra derom
att Hr Olof af Geijerstam vid innevarande riksdag, och för icke
längesedan, erhöll befrielse från sin plats såsom elektor, med
bibehållen riksdagsmannarätt. Det skulle derföre icke synas
fullt opartiskt handladt af R. o. Åd., om Höglofl. Ståndet plötsligen
funnes vilja nu beträda en annan bana, och tvert afslå en
framställning, som vanligen rönt ett blidare öde.
Hvad särskildt beträffar Hr Ramsay, så torde det möjligen
vara ganska svårt för honom, som är tjenstgörande i Hofrätten,
att på samma gång fylla den suppleantplats i Lag-Utsk:t,
hvilken blifvit honom af R. o. Ad. vid riksdagens början tilldelad.
Obestridligen hade det varit mera öfverensstämmande
med grundlagens tydliga föreskrift i detta afseende, ifall han i
nästa plenum elter erhållen del af sitt inväljande såsom suppleant
i nämnde Utsk. afsagt sig den plats, han icke ansåg sig
kunna förena med sina egna tjensteåligganden. Men då han
ännu icke hunnit inkallas till någon tjenstgöring i Utsk:t, kan hans
endtledigande ej förorsaka någon rubbning af der påbörjade
arbetens gång och rigtning, hvadan den af Hr v. Francken yttrade
allmänna farhåga för fluktuation i målens behandling här
icke eger tillämplighet.
Skulle man alltid följa Hr von Franckens önskan, att, såsom
regel, vägra begärd befrielse, torde det lätteligen kunna
inträffa, att personer, hvilka vid riksdagens början kunde mot*
taga en Utsk:s-plats, för hvilken de också vore högst lämplige
ocli eljest benägne, möjligen befarade att sedermera, af en eller
annan giltig orsak, icke kunna ända till riksdagens sista dag
oafbrutet bibehålla densamma, — eller tilläfventyrs behöfva någon
längre ledighet, än de af R. O. omnämnda tre veckors
120
Den 22 November f. m.
tid; — de begagnade sig af sin grundlagsenliga rätt att, till
förekommande af framdeles vägrad afsägelse, genast afsäga sig
ett dylikt uppdrag. Man skulle derigenom icke ens för der
kortare tid, som måhända vore tillräcklig, kunna få draga nytta
för statens bästa af ganska utmärkta personers verksamhetsförmåga.
Detta enda och vigliga sakförhållande tror jag redan
vara ett tillräckligt skäl för afslag å Ilr von Franckens yrkande;
och jag anhåller derföre, att Hr Gr. o. Landtm, behagade
framställa propos. på bifall till Hr Ramsavs anhållan att, med
afsägelse af sin Lag-Utsk:s-suppleantp!ats, få bibehålla sin riksdagsmannarätt.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad samt Hr Gr.
o. Landtm, upptagit de derunder gjorda yrkanden å dels bifall
till och dels afslag på Hr Ramsavs ifrågavrde begäran; framställde
Hr Gr. o. Landtm, propos. på bifall till densamma,
och sedan härtill svarats många ja, blandade med nej, förklarades
ja haft öfvervigten.
Hr von Francken begärde votering.
Upplästes och godkändes följande voter:s-propos.:
»Den som bifaller Hr Ramsavs, Anders Henrik, begäran
att, med bibehållande af sin riksdagsmannarätt, få afsäga sig
befattningen att vara suppleant i Lag-Utsk:t, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner nej, afslår R. o. Ad. denna begäran.»
Härefter företogs voteringen och befunnos vid dess slut rösterna
hafva utfallit sålunda:
Ja—79.
Nej—54.
Hr Montgomery. Robert Nils Germund, uppläste
en motion, N:o 39, angående statsanslag till uppförande af ett
hospital för landskaperne Wermland, Dalarne och Nerike.
Gr. af Ugglas, Garl Ludvig: Icke annat än jag, efter
åhörandet af Hr Montgomerys motion, förnummit, funnos vid
1861 års slut å rikets samtlige hospital endast 1,074 platser
lör sinnessjuka. Hr Montgomery yttrade vidare att åtminstone
1,500 sådane platser vore behöfliga. Således skulle ej genom
hans förslag om uppförandet af ett nytt hospital för vissa uppgifna
provinser med 200 sjukplatser fullkomligt fyllas den brist,
som i', n. förefinnes. För min del skulle jag önska att StatsUtsk:t,
med behjertande af Hr Montgomerys förslag, äfven
ville tillse att medel blefve tillgänglige för inrättandet af (lere
sjukplatser vid de redan befintlige hospitalen, så att åtminstone
de våldsamme måtte der kunna intagas. I brist af utrymme
hafva sinnessjuke ofta icke kunnat intagas på hospital. Vissa
Den 22 November f. m.
121
platser måste nemi. alltid finnas lediga för mottagande af sinnessjuke,
hvilka äro för allmänna säkerheten vådliga.
I den församling på landet, der jag bor, har jag haft tillfälle
att erfara olägenheterna i detta afseende. Der fanns en
person, som under flere år varit vansinnig. Allt sedan sin
barndom var han upptagen i sin farbrors hus, emedan modren
straxt efter barnets födelse atled. Genom vana vid de personer,
som skötte den sinnessjuke, uppförde han sig aldrig så våldsamt
att några farliga följder deraf uppstodo. Då emellertid
hans vårdare blefvo gamla och ej orkade om honom taga den
vård, han behöfde, måste han återgå till sin fader och stjufmoder.
Dessa voro ovana vid honom och han vid dem; hvaraf
följden blef att det ena svårare uppträdet efter det andra
inomhus inträffade, och utomhus var förhållandet ingalunda
bättre. Han sprang in här och hvar, roffade åt sig hvad han
kom öfver, fick stryk och gaf stryk. Med ett ord en mängd
förhållanden vid hans nyligen inträffade död gaf anledning till
den förmodan, att han aflidit till följd af svår behandling.
Under många månaders tid hafva jag och församlingen begärt
att få honom intagen på ett hospital; men förgäfves. Plats
har funnits, men derföre att han ej begått någon sådan våld
samhet
att våda för samhället deraf uppstått, har inträde nekats.
För min del får jag i allo tillstyrka bifall till Hr Montgomerys
motion, med det tillägg, jag tagit mig friheten föreslå.
Hr Huss, Magnus: Motionären citerar ur Just.-Ombudsmms
embetsberättelse till innevarande riksdag några ord,
som gå ut derpå, att en allmän klagan försports öfver bristande
utrymme på hospitalerna eller vårdanstalterna för sinnessjuka.
Denna klagan är fullkomligt grundad; men orsaken dertill
bör dock icke läggas hospitals-öfverstyrelsen till last. Det
behöfves blott några få upplysningar i denna fråga, på det att
denna motion och Gr. Ugglas’ yttrande icke må föranleda direkta
eller indirekta beskyllningar mot nämnde styrelse. Det
är visserligen sannt att, oaktadt K. St:r vid föregående riksdagar
anslagit betydliga summor dels till upprättande af nya
hospitaler och dels till de äldres försättande i bättre skick,
platsernas antal icke kunnat i samma mån ökas. År 1842 funnos
på alla hospital i riket platser för tillsammans omkring
1000 sinnessjuka, och har sedan dess obetydligt ökats. Hospitalerna
voro nemi. för 20 år sedan i så dåligt skick, att de
snarare kunde betraktas såsom dépoter, afsedda för de olyckligas
förvarande, än såsom anstalter för deras kurativa behandling.
För att afhjelpa detta, har man inskränkt antalet
platser vid de flesta hospital, hvarpå som exempel må anföras,
att då å Malmö hospital vid 1842 års slut funnos 224 sinnessjuke,
är nu bestämdt att endast omkring 170 få vårdas
på en gång; i Upsala nedsattes antalet, som vid slutet af 1848
var 192, till 135 o. s. v. Nya hospitaler hafva blifvit byggda
i Upsala, Wexiö, Hernösand, Wadstena och sist här i Stock
-
122
Den 22 November f. m.
holm. Man finnér häraf att hospitals-öfverstyrelsen sökt att
förbättra desse olyckliges belägenhet, ehuru icke på samma
gång större utrymme kunnat beredas.
Det är fullkomligt riktigt att minst ^:del af ett lands sinnessjuka
bör vårdas å hospital eller andra inrättningar för
sinnessjukas skötsel oell behandling. Efter denna beräkningsgrund
och då de sinnessjukas antal i vårt Iand med sannolikhet
torde kunna beräknas till 4,500, skulle 1,500 hospitalsplatser
vara behöflige. Vid 1861 års slut funnos 1,074 platser, men
då dessa under detta årets lopp komma att ökas med omkring
120, skulle således nu förefmnas en brist af omkring 300 platser.
Det af motionären framställda förslaget om inrättandet
af ett nytt hospital med 200 platser, skulle till en betydlig del
afhjelpa de olägenheter, som nu förefinnas, och man måste vara
nöjd, om något kan göras. Helst skulle jag naturligtvis se att
Gr. Ugglas’ förslag kunde bifallas, men då jag fruktar att statens
tillgångar ej f. n. medgifva allt för stora anslag, instämmer
jag i Hr Montgomerys förslag.
Hvad beträffar uppförandet af ett nytt hospital, afsedt för
provinserna Wermland, Nerike och Dalarne, ber jag att äfven
la yttra några ord. Inga provinser hafva i afseende på hospitalsvården
varit så vanlottade som de norra och nordvestra
provinserna. För norra Sverige finnes visserligen ett hospital
i Hernösand, som vid detta årets slut får 120 sängar, men
detta antal blir sannolikt ej tillräckligt för det antal vansinniga,
som finnes inom Norr- och Westerbotten, Westernorrlands och
Jemtlands län. Tager man dessutom i betraktande huru svårt
det inom dessa län mången gång kan vara, till följd af långa
afstånd från närmaste hospital och särdeles under vissa tider
af året, att dit föra den sjuke, finner man lätt att inrättandet af
ett nytt hospital i något af de nordligaste länen vore särdeles
behöfligt. Men då, enligt hvad motionären anfört, de sinnessjukas
antal inom Wermlands, St. Kopparbergs och Orebro län
är så betydligt öfverstigande antalet dylika inom de ofvannämnda
norra länen, och dessa norra län nödtorfteligen torde
ännu en tid kunna hjelpa sig med det nuvarande platsantalet i
Hernösand, instämmer jag med motionären att de nämnde nordvestra
länen f. d. n. äro i största behof af att erhålla ökadt
tillfälle att få sina sinnessjuka intagna å hospital, helst afstånden
från dessa län till närmaste central-hospital i Stockholm,
Upsala eller Wadstena (Nyköpings hospital är afsedt uteslutande
för Södermanland) äro alltför långa, att under alla årstider
tillåta de sjukas transporterande; jag instämmer således
ock med motionären i det af honom framställda förslaget att
begära R. St:rs bifall till anslag för uppförande af ett nytt hospital
för provinserna Dalarne, Nerike och Wermland, på någon
plats inom dessa län, som K. M., efter vederbörande auk
toriteters
hörande, täckes bestämma.
Med anledning af Hr Gr. af Ugglas’ anm. mot hospitalsöfverstyrelsen,
att den ej velat mottaga på hospital en van
-
Dea 22 November f. m.
123
sinnig från Gr:ns hemort, får jag förklara att jag mycket val
erinrar mig förhållandet med detta fall. Det ansågs nemi. att,
alldenstund den sjuke förhållit sig stilla och lugn, så länge han
var hos personer, som vårdade honom väl och vänligt, men
först blifvit orolig och till någon del våldsam, sedan han blifvit
förflyttad till andra vårdare, hvilka behandlade honom illa och
hardt, det vore kommunens pligt att förskaffa honom lämpligare
vård, då han sannolikt åter Liefve lätt handterlig, och således
ej behöfde intagas på hospital, för att der borttaga plats
för sådane, som deraf voro bättre i behof. Detta var orsaken,
hvarföre intagningen å hospital af den omförmälde sjuke af
hospitals-öfverstyrelsen afslogs. För öfrigt är Serafimer-QrdensGillet
bundet af reglenutet för sinnessjukas vård af den 5
Mars 1858, som bestämmer, hvilka i främsta rummet skola
intagas på hospitalen. Gillet handhafver statens medel och
mäste tillse att de användas svnnerligast för dem, som äro
mest i behof af vård och skötsel.
Hr Montgomery: Jemte det jag får frambära mina
tacksägelser för det bifall, Gr. af Ugglas och Hr Huss lemnat
min motion, vill jag nämna, att jag, ehuru önskvärd! det visserligen
vore om platserna på hospitalerna kunde uppgå till ett
sammanlagdt belopp af 1,500, nu f. n. endast velat begära anslag
för afhjelpande af de oundgängligaste behofven. Och torde
i sådant afseende det höga sjukantalet i Wermland, Nerike
och Dalarne böra i hög grad förtjena afseende.
Gr. af Ugglas: Jag ber att få förklara Hr Huss, det jag
ingalunda ville framställa några beskyllningar mot hospitalsöfverstyrelsen,
utan endast omnämna ett förhållande, för att
visa det, till följd af bristande utrymme och med anledning af
instruktionen för öfverstyrelsen, plats ej kan lemnäs åt vissa
sinnessjuka, oaktadt ledighet på hospital förefinnes. A sin sida
torde Hr Huss äfven villigt medgifva att det är ganska svårt
för kommunen att finna någon lämplig person, som vill åtaga
sig att sköta en vansinnig. Ett ibland de första tecknen till
galenskap är en i högsta grad drifven osnygghet, och redan
detta afhåller mången.
Hvad särskildt beträffar det fall, jag i mitt första anförande
omnämnde, så försöktes att få densamme mannen från sina
föräldrar förflyttad till någon, som bättre kunde vårda sig om
honom; men detta lyckades ej, och jag är öfvertygad att med
undantag af det folk, hos hvilket han från barndomen vistats,
och hvilket på sednare tider til! följd af ålder och oförmögenhet
att vårda honom icke längre kunde hafva honom i sitt hus,
ingen egde de egenskaper, som erfordrades för hans skötande.
Slutligen får jag till de skäl, jag förut anfört för beredande
af större utrymme vid hospitalen, tillägga, det jag anser staten
vara skyldig att draga försorg örn den sinnessjuke, för att
om möjligt återställa densamme till förståndet; ett förhållande,
124
Den 22 November f. m.
som nu ofta till följd af bristande utrymme icke kunnat ske.
Ej sällan inträffar, att en person, som under första början af
sin sjukdom kanske ganska lätt kunnat återbringas till sina
sinnens fulla bruk, måste lemnäs i sämre vård, tills plats på
hospitalet blifvit ledig, och att genom denna mindre ändamålsenliga
vård sjukdomen blifvit mer elier mindre obotlig.
Gr. Mörner, Carl Göran Detlof: Af den diskussion,
som förevarit mellan Gr. af Ugglas och Hr Huss, skulle man
kunna antaga att ett visst antal platser böra vid hospitalen stå
vakanta för emottagande af de vansinniga, hvilka kunde komma
att anmälas såsom våldsamma och derigenom vådliga för allmänna
säkerheten. Dertill gifver dock icke reglementet för
sinnessjukas vård af den 5 Mars 1858 anledning. Enligt detsamma
skola sinnessjuka intagas på hospitalen, så långt utrymmet
det medgifver, meri de, som derstädes icke straxt
kunna emottagas, vårdas å länets lasarett, tills plats på hospitalet
blifver ledig.
Frih. Stael von Holstein, Fab. Wilh.: Jemte det
att jag instämmer i hvad Gr. af Ugglas yttrat, ber jag att få
tillägga, det jag i Skåne haft erfarenhet af ett dylikt förhållande,
som det af Hr Gr.n omnämnda. En vansinnig person blef
nemligen intagen på Malmö hospital, och var der under 14
dagar eller högst en månad, men blef sedermera återsänd till
hemorten, under förklarande att då hans vansinne visserligen
vore obotligt, men dock icke af den beskaffenhet att han vore
vådlig för allmänna säkerheten, han, till följe af hvad reglementet
för sinnessjukas vård och behandling föreskrifver, icke
kunde få qvarstadna på hospitalet. Mot den af Gr. Mörner
föreslagna utvägen att skicka den vansinnige på länslasarettet,
till dess att plats på hospitalet blefve beredd, tror jag stora
svårigheter skulle uppstå, och jag är fullt öfvertygad om att
lasaretts-direktionen skulle i det längsta göra invändningar
mot att på lasarettet intaga en vansinnig.
Hr Huss: 1858 års stadga för sinnessjukas vård föreskrifver
visserligen den utväg, Gr. Mörner påpekat, att nemi.,
i förväntan på plats för den sinnessjuke på hospitalet, sända
honom till närmaste länslasarett; men denna utväg är oftast förkastlig,
enär lasaretten ej äro så ordnade att sinnessjukes behandling
å dem kan, som sig bör, utföras, utan deras sjukdom
förvärras ej sällan och kan t. o. m. göras obotlig genom länslasarettsvården.
För öfrigt kan jag icke dela den åsigten, att staten skall
åtaga sig vården af alla sinnessjuka. Det bör väl vara kommunens
skyldighet att i främsta rummet vårda dem, som äro
lugne och oskadlige, samt staten endast behöfva anlitas i de
fall, då sinnessjuke äro vådlige lör allmänna säkerheten eller äro
så våldsamma att vård inom privata hus ej är möjlig, eller ock
Den 22 November f. m,
125
då af vederbörandes intyg kan slutas att sjukdomen är med
större eller mindre sannolikhet botlig.
Efter härmed slutad öfverläggning och uppå framstäld propos.,
blef motionen jemte yttranderne remitterad till Stats-Utsk:t.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att anslag blifvit utfärdadt
Itii fortsättande af plenum kl. 6 e. m.
Hr Cederschjöld, Fredrik August, afgaf en motion,
N:o 40, ang:de sådan ändring af stadgarne för Carolinska-Medico-Chirurgiska-Institutet,
att detsamma blefve berättigadt meddela
fullständig medicinsk undervisning.
Ilr Huss: Förevarande af Hr Cederschjöld väckte motion
angide ändring i K. stadgarne för Carolinska-Medico-Chirurgiska
Institutet af den 26 April 1861, är af högsta vigt för det medicinska
studiet.
Jag är visserligen icke främmande för den strid, som blifvit
förd i denna fråga, enär jag från år 1835 till 1860 varit
lärare vid Stockholms medicinska läroverk; jag skulle således
kunna anses partisk för detta läroverk, men jag tilltror mig
kunna försäkra, att jag sökt för mig reda förhållonderna med
opartisk blick och som hufvudsak afse endast den medicinska undervisningens
fördel. De åsigter, jag i dag uttalar uti detta ämne,
omfattade jag likadana för 20 år sedan, att nemi. Sverige bör
hafva tre fullt utrustade medicinska läroverk med lika undervisningsskvldigheter,
lika examensrättigheter och lika rättigheter
för de från hvartdera af dem utexaminerade läkare.
Denna strid mellan läroverken i Stockholm och Upsala (ty
Lunds medicinska fakultet har föga deruti deltagit) kan sägas
från början hafva utgått från rent personlig grund; och var en
mellan de båda namnkunniga männen Berzelius och Hvasser
under hela deras lifstid fortgående strid.
På sätt motionäreu framställt, är Carolinska-Institutet det
fullständigaste undervisningsverk, icke endast i Sverige, utan i
hela Norden; och har allt ifrån dess stiftelse blifvit varmt omhuldadt
af Regering och Ständer. Fullständigare medicinskt läroverk
finnes hvarken i Finland, Norge eller Danmark. De
bästa resurser har det erhållit, dels genom R. Stirs och K. friis
frikostiga anslag, dels ock genom det gynnsammaste läge i en
hufvudstad med en mängd sjukinrättningar.
Efter att, så godt jag kunnat, hafva följt frågan från dess
början till dess nuvarande ståndpunkt, får jag förklara, det jag
icke kan finna någon giltighet uti de invändningar, som man
framkastar i den syftning, att med. fakulteten i Upsala icke
skulle kunna bestå, om en dylik fakultet här i Stockholm komme
till stånd. Detta vill, med andra ord, betyda att fakulteten
126
Den 22 November f. m.
i Upsala önskar, det man skall tvingas att studera medicin der,
äfven om man möjligen skulle kunna få bättre undervisning i
ämnet bär.
Detta är ungefärligen samma förfaringssätt, som utmärkte
Upsala konsistorium, då under Carl den XI:s tid fråga förevar
om Lunds akademis anläggning. Ett stort parti i nämnde konsistorium
uppställde en mängd betänkligheter mot förberörde
förslag. Hvarföre? Jo! derföre att Lund sålunda skulle borttaga
från Upsala en del af dess studerande och dess undervisningsrätt,
och Upsala sålunda komma i förfall.
Lunds akademi anlades och erfarenheten har visat att hvarken
då eller sedermera har Upsala derigenom förlorat något
eller kommit på förfall
Utan tvifvel skulle förhållandet blifva enahanda, om Stockholm
och Upsala samtidigt egde hvar sin medicinska fakultet;
ja, det kan med säkerhet antagas, att båda dessa fakulteter
skulle genom ömsesidig tällan upprätthålla hvarandra. Om nu
striden mellan dessa undervisningsverk kommer att fortgå, så
må man dock ihågkomma, att mellan dessa båda parter ligger
en tredje part, hvars rätt ej får förbises; och det är det
allmänna,uti hvars intresse det ligger att få så skickliga läkare,
som möjligt. Genom stridens fortvaro och genom det nuvarande
ordnandet af medicinska undervisningen, hvilket motionären
framställt, fruktar jag att iäkarebildningen står i fara att snarare
gå tillbaka än gå framåt, ehuruväl jag äfven tror, att om de
stridande parterne kunde förena sig till endrägtig samverkan
för undervisningens befrämjande, skulle olägenheterna af det nuvarande
tillståndet i väsendtliga delar kunna undanrödjas. Jag
vill visst icke neka, det Upsala kan, oberoende af Stockholm,
bilda skickliga läkare; men fakulteten i Upsala har dock sjelf
erkänt svårigheten att, utan tillgång till Stockholms kliniska
institutioner, bilda fullständiga läkare. Vid sådant förhållande
är ju gifvet att Stockholms medicinska läroverk är nödvändigt.
Ytterligare sägs det att man i Stockholm icke kan erhålla
den humanistiska bildning, som vinnes i Upsala. Detta är onekligen
ett ganska eget argument. Kändt är nemi. att sedan den
studerande tagit med.-phil.-examen, han endast vinnlägger sig
om de rent medicinska studierna; sällan, om någonsin, besöker
en medicinse-studiosus vid akademien andra föreläsningar än den
medicinska fakultetens lärares; åtminstone var så förhållandet
under den tid jag studerade i Upsala.
Man har äfven sagt att läkare-bildningen i Stockholm skulle
blifva alltför ensidigt praktisk. Onekligen är äfven detta ett
ganska eget påstående. Om man med »ensidig» menar att man
endast får bildning uti en speciel gren af läkarevetenskapen, så
är detta så mycket mera orätt; i Stockholm finnas lärare i alla
hufvudsakliga brancher af medicinen, och derföre tillfälle att
studera dem alla; och i öfrigt! hvad är det läkarne böra som
sitt högsta mål söka, om ej en ensidigt praktisk bildning, i den
Den 22 November f. m.
127
mening att han skall söka tillämpa alla sina förvärfvade insigter
uteslutande på praxis, d. v. s. på konstens utöfning.
Som jag således icke kan finna att dessa invändningar förtjena
något afseende, får jag för min del instämma uti motionärens
slutyrkande, att Stockholms medicinska läroverk må åter
erhålla den, genom sednaste ordnandet af medicinska undervisningen,
detsamma fråntagna rättigheten till anställande af theoretisk
examen, det är den första afdelningen af chirurgice-magister-examen,
hvilken, såsom den under de sednast förflutna
10 åren blifvit vid läroverket verkställd, till alla deler motsvarat
de medicinska fakulteternas medicinae-kandidat-examen.
Flere ledamöter yttrade härtill bifall.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad, blef motionen
jemte yttrandet remitterad till Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk:t.
Frih. Gederström, Gustaf Carl, väckte en motion, N:o
41, om revision af gällande fiskeri-stadga.
Remitterades till Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk:t.
Hr af Zellén, Nils Carl, uppläste en motion N:o 42,
om berättigande för vissa embets- och tjenstemäns sterbhus att
återfå de under namn af begrafningshjelp för embets- och tjenstemännen
gjorda löne-innehållningar.
Begärdes på bordet.
Gr. Hamilton, Gustaf Axel Knut, afgaf en motion,
N:o 43, ang:de anslag till inrättande af en ny profession i juridisk
encyclopsedi och romersk rätt vid hvartdera af rikets
universiteter.
Bordlädes.
Vidare afgaf Gr. Hamilton en motion, N:o 44, ang:de
anvisande af 2006 rdr rint årligen till stipendier åt docenter
inom juridiska fakulteterne vid rikets universiteter.
Remitterades till Stats-Utsk:t.
Frih. von Schulzenheim, David, afgaf en motion, N:o
45, ang:de nedsättande af en komité för utarbetande af ny lag
rörande så väl afledande sorn tilledande al vatten.
Remitterades till Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk:t.
128
Den 22 November f. m.
Vidare väckte Frih. von Schulzenheim en motion, N:o
46, ang:de Sala silfververks återgång till statens disposition.
Bordlädes.
Sedan Hr Gr. o. Landtm, anmodat R. o. Ad:s Hrr Elektorer
att utse en suppleant i Lag-Utsk:t efter Hr Ramsay, åtskiljdes
Ståndet kl. J 3 e. m.
In fidem,
O. Brakel.
Särskildt Protokoll
Lördagen den 22 November 1862 1. in.
Då nu till pröfning förekom Riddarh.-Utsk:ts d. 19 dennes
bordlagde Utlåt., ang:de rättighet för t. f. Riddarh.-Sekret. O.
Brakel att med Riddarh.-Sekret.-sysslan få förena befattning i
statens tjenst, och t. f. Riddarh.-Sekret. alltså var jäfvig att prof.
i detta mål föra samt derföre afträdt, öfvertogs, uppå befallning
af Hr Gr. och Landtm., prot:s-föringen af undertecknad Riddarh.-  Notarie.
Efter Utlåtits uppläsning anmälde sig och yttrade
Frih. Gederström, Rudolf: Med tillfredsställelse har jag
sett af detta Mern., hurusom Riddarh.-Utsk:t, under förutsättning
att R. o Ad. måtte stadfästa valet af Riddarh.-Fiskalen
Brakel till Riddarh.-Sekreterare, tillika förordat Riddarh.-Sekretis
af Riddarh.-Direkt:n framburna anhållan, att med Riddarh.-Sekret.-  sysslan få förena den Ivopist-tjenst uti K. M:s Justitiae-RevisionsExpedition,
som Brakel på förordnande innehar, men hvarifrån
han begärt och erhållit ledighet under hela den tid riksdagen
fortfar. Ofvannämnde förutsättning kunde man vänta med anledning
af det utmärkta sätt, hvarpå t. f. Riddarh.-Sekret. uppfyllt
sina åligganden. Utsk:t hemställer att den Riddarh.-Sekret.
sålunda från Kopist-befattningen förunnade tjenstledighet skall
styrkas minst 14 dagar före början af hvarje kommande riksdag.
Om man föreslagit att ifrågavarande bestyrkande skulle ega rum
vid riksdagens början, då hade sådant kunnat ske inför R. o.
Ad.; — men genom bestämmelsen att berörde förhållande skall
styrkas minst 14 dagar före hvarje riksdags början, blir man
tvun
-
Den 22 November e. m.
129
tvungen att, för denna saks ådagaläggande, anlita en annan auktoritet;
och, såsom härtill lämpligast, får jag föreslå Riddarh.-  Direktm.
Alltså får jag anhålla, det Hr Gr. o. Landtm, täcktes först
hemställa, det R. o. Ad. ville gilla Riddarh.-Direktms val till
Riddarh.-Sekret.; samt derefter framställa propos. på bifall till
Riddarh.-Utsk:ts förslag, med dervid fogadt tillägg, att det skall
vara inför Riddarh.-Direktm, som Riddarh.-Sekretm skall styrka,
det han erhållit tjenstledighet från sin hos staten nu innehafvande
befattning.
Sedan diskussionen förklarats fulländad, hemställde Hr Gr.
o. Landtm, först, huruvida R. o. Ad. gillade Riddarh.-Direktms
val af Riddarh.-Fiskalen Brakel till Riddarh.-Sekret., hvilken
propos. blef med enhälligt ja besvarad; hvarefter och sedan
propos. till bifall å Utsk:ts hemställan oförändrad blifvit framstäf
och med nej besvarad, Hr Gr. och Landtm, gjorde propos.
på bifall till förberörde Utlåt., med den, i öfverensstämmelse med
Frih. Gederströms framställning affattade, förändring, att framför
orden »behörigen styrker» insattes orden »inför Riddarh.-  Direktm»; hvartill svarades Ja.
Riddarh.-Sekretm återtog härefter protokollsföringen.
In fidem,
Lud. v. Platen.
Lönlagen den 22 November 1862.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades 2 prot.-utdr. för förmiddagens plenum.
Hr von Troil, Samuel Gustaf, uppläste en motion, N:o
47, ang:de statsanslag för anläggning af en jernbana från Helsingborg
öfver Eslöf till Ystad med sidobana till Landskrona.
Begärdes på bordet.
H. I.
9
130 Den 22 November e. m.
Hr von Koch, Nils Samuel, uppläste tre motioner,
nemi.:
N:o 48, ang:de qvarn- och sågräntans upphörande;
N:o 49, ang:de bevillning af mjöl- och sågqvarnar; samt
N:o 50, ang:de upphäfvande af §§:ne 1—6 i 20 kap. Byggningabalken
m. fl. stadganden och antagande af en ny författning
ang:de anläggande af vattenverk.
Alla dessa motioner bordlädes.
Hr von Möller, Peter, väckte en motion, N:o 51, ang:de
statsanslag till uppförande af en dubbelfyr å den s. k. Tyludden
vid Halmstads-bugten.
Remitterades tili Stats-Utsk:t.
Hr von Mentzer, Carl Fredrik, uppläste en motion,
N:o 52, om rätt till anläggande af handelsbodar vid jernvägsstationerne.
Remitterades till Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk:t.
Vidare afgaf Hr von Mentzer en motion, N:o 53, ang:de
bränvinsförsäljnings-afgilternes ingående till landstings-kassorne.
Bordlädes.
Hr Ros, Anders Emanuel, uppläste en motion, N:o 54,
ang:de pension åt frami. Just.-Omb. S. L. Theorells enka, Sofia
Wilhelmina Theorell, född von Schwerin.
Hr Cederschiöld, Robert Teofr.: Då aflidne Kammarrådet
Theorell linder en lång följd af år beklädt det vigtigaste
embete R. St:r ega tillsätta, då han i utöfningen af detta maktpåliggande
embete ådagalagt en sällspord skicklighet och det
mest utmärkta nit i förening med en sjelfständighet, som icke
af någonting låtit sig rubba från det rättas bana; och då slutligen
han vid en långt framskriden ålder blifvit af R. St:r pensionerad
och vid sin död efterlemnat enka och barn i nöd och
fattigdom, anser jag R. St:rs värdighet fordra, att de må anslå
en pension af så tillräckligt belopp, att enkan efter denne förtjente
man må kunna med sina oförsörjda barn tillbringa ett
sorgfritt lif. Jag får således på det varmaste tillstyrka den af
Hr Ros nu väckta motion.
Den 22 November e. m.
131
Efter härmed slutad öfverläggning och uppå framställd propos.,
blef motionen jemte yttrandet till Stats-Utsk:t remitterad.
Hr Charpentier, Gustaf Reinhold, väckte en motion,
N:o 551, ang:de löneförhöjningar åt kammarskrifvare och vaktmästare
i K. Kammar-Coll., samt förökning i anslaget till e. o.
tjenstemän och vaktbetjening i samma verk.
Remitterades till Stats-lltsk:t.
Hr Paykull, Carl Samuel, uppläste en motion, N:o 56,
ang:de uppskof med fulla tillämpningen af K. Stadgan om afgångsexamen
vid rikets högre elementar-Iäroverk.
Remitterades till Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk:t.
Gr. Mörner, Carl Göran Detlof, uppläste en motion,
N:o 57, ang:de alla de till särskilda verk, stater, inrättningar,
stiftelser och kyrkor indelade räntors och tiondeanslags uppbärande
och redovisning af kronans uppbördsman m. m.
Begärdes på bordet.
Frih. Hermelin, Carl Samuel, väckte en motion, N:o
58, ang:de anslag för utvidgande af Norrtelje elementar-Iäroverk
till femklassigt.
Remitterades till Stats-Utsk:t.
Upplästes en af Hr Bildt, Didrik Gillis, ingifven motion,
N:0 59, ang:de pension å Allmänna Indragnings-staten åt frami.
Lands-kamereraren L. J. Gardells enka, Anna Gardell.
Remitterades till Stats-Utsk:t.
Upplästes en utaf Hr af Sillén, Lars Gabriel, inlemnad
motion, N:o 60, ang:de understöd åt artisten Carl Johan Billmark,
för fortsatt utgifvande af planche-verket: »Sverige, aquarell,
lithografier och tontryck.»
Remitterades till Stats-Utsk:t.
I
132 Den 22 November c. m.
Upplästes en af Hr Adlersparre, Rudolf, ingifven motion,
N:o 61, ang:de utsträckning af den s. k. lilla jagtens fredlysning
till skogsfågel.
Remitterades till Allm. Fiesv.- o. Ekon.-Utsk:t.
Upplästes en af Frih. von Vegesach, Carl Henning Fvan,
inlemnad motion, N:o 62, ang:de statsanslag för militär-öfningars
införande i skolorna.
Remitterades till Stats-Utsk:t.
Föredrogs ett från Högv. Preste-St. ankommet prot.-utdr.,
N:o 36, med kommunikation al de, i ani. af K. M:s Nåd. Propos.
om antagande af ny Strafflag, utaf Doktorerne Landgren och
Forssell samt Prosten Sondén afgifne yttranden.
Begärdes på bordet.
Slutligen anmäldes och bordlädes:
Konst.-Utsk:ts Mern. N:o 2, med uppgift å några från
sistlidne riksdag hvilande förslag till ändringar i Grundlagarne;
Stats-Utsk:ts Mern. N:o 3, med den till Rikets nu församlade
Ständer af Fullmägtige i Riksgälds-kontoret afgifna berättelse;
samt
Exped.-Utsk:ts Utlåt. N:o 6, i ani. af väckt motion om Utsk:sBetänkmes
tryckning med korta marginal-rubriker.
R. o. Ad. åtskiljdes kl. f 9 e. m.
In fidem,
0. Brakel.
Den 26 November f. m.
133
Onsdagen den 26 November 1802.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades 4 prot.-utdr. för d. 22 dennes.
Föredrogs Konst.-Utsk:ts d. 22 dennes bordlagda Mein. N:o
2, nied uppgift å några från sistlidne riksdag hvilande förslag
till ändringar i Grundiagarne.
Flere ledamöter begärde detta Mern. ånyo på bordet; hvarefter
Hr Gr. o. Landtm., med tillkännagifvande att Talmännen
vid hållen öfverläggning öfverenskommit föreslå Riks-St:n, att
det ifrågav:de Mem:t skulle till afgörande företagas Lördagen d.
6 nästk. December, hemställde huruvida R. o. Ad. behagade
bifalla nämnde förslag och besluta, att meranämnde Mern. skulle
uppföras främst på sagde dags föredragnings-lista.
Ropades ja.
Föredrogs och lades till handlingarne Stats-Utsk:ts d. 22
dennes bordlagde Meni. N:o 3, med den till R. nu församlade
St:r af Fullmägtige i Riksg.-Kont. afgifna berättelse.
Föredrogs och bifölls Exped.-Utskds d. 22 dennes bordlagde
Utlåt. N:o 6, i ani. af vackt motion orri Utsk:s-Betänk:nes
tryckning med korta marginal-rubriker.
Föredrogs Högv. Preste-St:s d. 22 dennes bordlagde prot.-  utdr. N:o 36, för den 15 i samma månad, med kommunikation
af de, i ani. af K. M:s Nåd. Propos. om antagande af ny Strafflag,
utaf Doktorerna Landgren och Forssell samt Prosten
Sondén afgifne yttranden.
H. Exc. Hr Frih. De Geer, Louis: De anmärkningar
mot det Kongl. Förslaget till ny strafflag, som i Preste-St.
blifvit framställda för att komma under Lag-Utsk:ts pröfning
vid dess behandling af den Kongl. Proposm, skulle icke löranledt
mig att begära ordet, om jag kunnat uppfatta Preste-St:s
beslut att kommunicera dessa anmärkningar med de andra
Riks-St:n annorlunda, än som en opinionsyttring, åsyftande alt
134
Den 26 November f. m.
i förväg för Stins och Utskits pröfning bibringa Stin en ogynnsam
tanka om det Kongl. Förslaget, i hvad det afhandlar religions-
och sedlighets-brott.
Då jag ansett mig böra uppträda, för att, så godt jag kan,
söka motverka ett sådant ofördelaktigt omdöme hos R. o. Adeln,
sker det under förklaring att jag icke misskänner det uppriktiga
och varma nit för religion och sedlighet, hvarifrån anmärkningarne
utgått; och att jag finnér åtskillige af de framställda
anmärkningarne väl förtjenta att af lagstiftaren tagas i betraktande.
Men jag måste protestera mot antydningarne att de
klandrade bestämmelserna i det Kongl. Förslaget hvila på slapphet
eller likgiltighet och att man till och med varit angelägen
att skydda lösaktighet och utsväfningar, såsom jag tror att
orden fallit. Om det Kongl. Förslaget i nämnde hänseende
icke tillfredsställer alla, så får orsaken sökas ensamt i olika
åsigter, dels om hvilka medel lämpligast må användas till befrämjande
af gudsfruktan och goda seder, dels ock om hvad
som rätteligen utgör föremål för strafflagens innehåll.
De flesta länders lagstiftningshistoria utvisar att strafflagarne
från att med ytterlig stränghet bestraffa religions- och
sedlighets-brott blifvit mildare, och till en del alldeles upphört
att som * brott behandla flera, såsom sådana förut upptagna
handlingar.
En allt mera stadgad erfarenhet har ådagalagt, att gudsfruktan
och sedlighet icke kunna åstadkommas genom stränga
straff. Såväl i lagstiftningen som vetenskapen har man ock blifvit
allt mer ense derom, att endast rättskränkningar egentligen
falla inom kriminallagens område, och att hvarken ogudaktighet
eller laster böra falla derunder, såvida de icke komma allmän
förargelse åstad. Det Kongl. Förslaget hvilar på denna
åsigt, och om den är riktig, träffas det föga af de framställda
anmärkningarne. Såsom underlåtenhet i befrämjande af religionens
intressen anmärkes, dels att de föreslagna böterna för
sabbatsbrott skulle vara alltför låga, dels att ansvarsbestämmelserna
för eder och svordomar icke skulle vara nog vidsträckta.
Maximum af sabbatsbrottsböter är likväl satt till ett tio gånger
högre belopp än det'Som enligt nu gällande lag för dylika förbrytelser
kan ådömas. För min del befarar jag, att den nu föreslagna
ansvarsbestämmelsen kommer att möta motstånd, äfven
utom Preste-St., men i en motsatt rigtning. I fråga om svordom
anmärkes, att förslaget endast bestraffar eder vid gudstjenst,
inför offentlig myndighet och vid allmän sammankomst,
och det har blifvit yrkadt, att eder icke borde strafflöst aflöpa,
om de fällas på allmän gata eller allmänna vägar och platser
eller andra allmänna ställen, såsom värdshus, krogar, o. s. v.
För så vidt genom högljudt svärjande förargelse åstadkommes
å allmän plats, innehåller förslaget derför straffbestämmelser;
om deremot en ed fälles under ett enskildt samtal på en gata,
så är den icke straffbarare, än om den fälles inom enskildt rum,
Den 26 November f. m.
135
och hvad beträffar krogar, så är en ed der mindre förargelseväckande
än annorstädes.
Hvad som nästan mest lägges förslaget till last, är att
åtalsrätten i afseende på vissa sedligheten sårande brott, såsom
våldtägt, borsbrott och lägersmål, med uteslutande af allmän
åklagare, lägges allenast i inålsegarens hand, derest denne icke
till åtal angifver brottet; men samma grundsats är följd jemväl
i afseende å flera andra brott, hvilka äro belagda med lika
högt ansvar som de ifrågavarande. — och om något brott på
den grund, att det endast innefattar enskild rättskränkning, bör
undantagas från allmänna åklagaremagten, så synes det företrädesvis
vara ifrågavarande brott, der ett åtal gör förlikning
snart sagdt omöjlig, der det familjeband, som man vill rädda,
genom offentligheten löper den största fara att sönderslitas,
och der äfven den oskyldige genom offentligheten, enligt det
allmänna föreställningssättet lider en skymf. Vidare anmärkes,
att grof oförskämdhet icke skulle vara belagd med straff i det
Kongl. Förslaget. Detta är ett misstag. För så vidt sådana
grofheter till allmän förargelse såra tukt och anständighet,
finnas straffbestämmelser deremot i 18 kap:t; och är ej detta
händelsen, så faller förolämpning emot qvinna under de straffbestämmelser,
som äro till finnandes i det kap., som handlar
om ärekränkning i allmänhet.
I fråga slutligen om konkubinatet, har blifvit anmärkt, att
konkubinatet i Norge är upptaget såsom ett brott, hvilket af
borgerliga lagen belägges med straff; — så är det visserligen.
Men häremot torde grundade inkast kunna göras. Försigtigheten
bjuder nemligen, att man icke gör till föremål för åtal
laster, utölvade i hemlighet; alldenstund just genom offentligheten
det allmänna såras i sin sedliga känsla; och vore det
väl rätt, att låta den allmänna åkiagaremakten intränga så långt
i det enskilta lifvet för att blottställa måhända äfven en oskyldig
för misstankar om lastbart lefverne. Och hvilken bevisning
skulle man anse erfordras för att konstatera ett dylikt
brott? hvilken skandal skulle icke genom bevisningen ofta åstadkommas?
I sedlighetens eget intresse tror jag det vara bäst
att strafflagen icke upptager detta brott, hvars juridiska karakter
dessutom är synnerligen svår att bestämma. Enligt min
öfvertygelse ega vi i civil-lagen verksammare medel än i brottmåls-lagen
att höja sedligheten; ty osedligheten är till en stor
del beroende af förtrampandet af qvinnans rätt, och ju mer
denna skyddas af lagen, dess mer ökas det allmänna sediighetskapitalet.
— Vår lag har i sednaste tider gjort stora framsteg i
denna rigtning: genom medgifvandet för qvinnan att blifva
myndig; genom lättade tillfällen för henne att bereda sin utkomst;
medelst utvägar för henne att genom skillnad till säng
och säte skydda sin person mot mannens våldsamheter; och
att genom boskillnad rädda sin förmögenhet undan hans ödeläggelselusta.
På sådana och andra vägar, och framför allt
genom utbredande af en sann gudsfruktan, kunna vi hoppas
/
136 Den .26 November f. m.
någon bot för det onda, men visserligen icke genom skärpta
straffbestämmelser.
Efter härmed slutad öfverläggning, blef, uppå framställd
propos., det ifrågav:de prot.-utdr:t jemte dertill hörande yttranden
lagdt till handlingarne.
Föredrogs Hr af Zelléns, Nils Carl, d. 22 d:s på bordet
lagde motion, N:o 42, ang:de berättigande för vissa embetsoch
tjenstemäns sterbhus att återfå de under namn af begrafningshjelp
för embets- och tjenstemännen gjorda löneinnehållningar.
Frih. af Schmidt, Georg: I förev:de motion är föreslaget
utvidgning af 1851 års författning rör:de begrafningshjelps
erhållande af embets- och tjenstemäns sterbhus. — Motionären
föreslår nemi., att äfven sterbhus efter afskedade embets- och
tjenstemän skulle utfå begrafningshjelp, då den aflidne, utan att
komma på indragningsstat, fått afsked från den befattning,
för hvilken begrafningshjelpen aftjenats. — Motionen är till sin
grund god, den hvilar på rättvisa och billighet, och till sitt
syfte är den äfven god, ty den afser allas likställighet och lika
berättigande. Men jag har icke begärt ordet, hvarken för att
loforda motionen, eller för att hos Stats-Utsk:t insinuera framgång
åt densamma, utan egentl. för att fästa uppmärksamheten
på att, såsom jag tror, syftemålet icke vinnes genom nu framställda
förslag. Motionären säger: »Vid dessa förhållanden får
jag vördsamt hemställa, det behagade R. St:r besluta, att sterbhus
efter alla sådana personer, hvilka såsom embets- eller tjenstemän
aftjena! begrafningshjelp, men före dödsfallet undfått
afsked från de befattningar, för hvilka begrafningshjelpen
aftjenats, utan att komma på indragningsstat, jemväl må
varda berättigade, att återfå de löneinnehållningar, som för bemälde
personer egt rum.»
Genom denna mening kunde tvekan uppkomma hos den
auktoritet, som skulle utlemna den sökta begrafningshjelpen,
huruvida den eger att utbetala densamma till alla de sterbhus,
som sig i detta ändamål anmäla.
Jag vill begagna mig af ett exempel. Om en tjensteman
har betalt begrafningshjelp i 3:dje lönegraden, men avancerar
till en högre och först derefter tager afsked, så kan jag icke
inse, att han enligt motionärens förslag är berättigad att erhålla
begrafningshjelp, alldenstund han innehaft sin befattning i
annan lönegrad, än den i hvilken löneinnehållningen egt rum.
Sålunda skulle Statskontoret svara den sökande: »Eder aflidne
man eller fader har icke fått afsked i den befattning, hvari han
aftjenat begrafningshjelp, och ni är sålunda icke berättigad att
erhålla sådan.» Jag täger mig derföre friheten föreslå en än
-
Den 26 November f. m.
337
dring af motionen i thy fall, att orden »från den befattning, för
hvilken begrafningshjelp aftjenats» måtte ur förslaget utgå.
Efter härmed slutad öfverläggning och uppå framställd propos.
, blef motionen jemte yttrandet till Stats-Utsk:t remitterad.
Föredrogs Gr. Hamiltons, Gustaf Axel Knut, d. 22
d:s bordlagda motion, N:o 43, ang. anslag till inrättande af en
ny profession i juridisk encyclopaedi och romersk rätt vid
hvartdera af rikets universiteter.
Hr von Koch, Nils Samuel: Jag vill visserligen för
min del icke bestrida nödvändigheten deraf att åtgärder vidtagas
för befrämjande af bättre juridisk bildning i vårt fädernesland,
— och motionären har i detta fall i min tanke på ett
högst tillfredsställande sätt ådagalagt de behof, som härutinnan
förefinnas; — men jag skiljer mig från honom i afs:de på de
medel, som böra användas för att uppnå det åsyftade ändamålet.
Jag tror nemi. icke, att man, endast genom att föröka
professorernes antal inom de juridiska (äkulteterne vid våra
universiteter, skulle kunna göra någon särdeles vinst. Motionären
har sjelf uppgifvit att ett vida större antal lärare erfordrades
för den juridiska undervisningens förbättring än det som
skulle komma att ega rum, äfven i händelse hans motion blefve
bifallen.
För att vinna detta ändamål, eller åtminstone komma det
närmare — för att höja den juridiska bildningens ståndpunkt
i vårt land, är det som jag (i likhet med hvad jag länge ansett,
och äfven vid ett föreg:de riksmöte inom detta Stånd föreslagit)
nu föreslår att i hufvudstaden borde upprättas en juridisk
högskola, och fakulteterne dit förläggas. Så mycket är
taladt, skrifvet och tryckt i denna fråga, att det knappast är
möjligt derom yttra sig, hvarken på den ena eller andra sidan,
utan att, snart sagdt, upprepa utnötta fraser. Vid 185G års riksdag
debatterades frågan på detta rum. Som det vill synas förnämligast
med ani. af den då förda debatt, har derefter en
kunskapsrik universitetslärare från trycket utgifvit en brochyr,
i hvilket arbete han sökt gendrifva alla de skäl, som här blifvit
framdragne för de juridiska fakulteternes afskiljande från
universiteten och deras förening till en gemensam högskola här
i hufvudstaden. Men jag måste bekänna, att jag, äfven efter
läsandet af denna särdeles förtjenstfull och innehållsrika skrift,
icke blef öfvertvgad att jag och de med mig liktänkande misstagit
oss.
För att icke alltför mycket trötta K. o. Ad. med detta
ämne, som, ehuru för alla vigtigt, dock för de flesta icke kan
vara underhållande, skall jag i möjligaste korthet redogöra för
de skäl, som föranleda mig att önska nämnde förändring. Jag
bekänner att jag såsom Svensk, och särskildt såsom jurist, länge
138
Den 26 November f. m.
lidit och ännu lider af ett förhållande, som jag icke kunnat undgå
att bemärka, då jag sammanträffat med jurister från andra
länder, och särdeles med våra grannar Danskar och Norrmän —
det nemi. att deras jurister i vetenskaplig bildning och talang
ligga långt öfver våra. Men jag måste tillika bekänna att jag
är så pass stolt öfver mitt eget land, att jag icke vill medgifva
att detta förhållande kan härleda sig från några intellektuela
brister hos oss Svenskar. Hvad naturanlag beträffar, tror jag
att vi kunna mäta oss med hvilka folk på jorden som helst.
Anledningarne måste således uppsökas från andra håll. Jag
har icke kunnat upptäcka mer än 2:ne: den ena består deri,
att på do flesta andra ställen äro, snart sagdt, gemensamma
advokat- och domare-korpser. Advokatyrket uppöfvar förmågan
hos juristen — men kanske är jag ensidig och partisk för
de förhållanden, i hvilka jag är uppfostrad, då jag tror det vara
fördelaktigt att domarens bildning hufvudsakligen fortgår på domarebanan.
Jag tror detta hafva så många företräden, i andra
afs:den, att man bör bibehålla hvad som hittills här varit öfligt,
nemi. att domaren icke tages från advokatståndet, der förnämligast
hans dialektiska förmåga, jemte snarfyndighet, men
icke alltid lugn, oväld, mogenhet och säkerhet i omdömet, utvecklas.
Jag tror att huru härmed än må vara, torde vi kunna
trösta oss öfver den förlust häraf härflyter, dermed att det
är mera de glänsande än de solida egenskaperne hos juristen
som vi på detta sätt komma att sakna.
Det andra, och utan all jemförelse vigtigaste skälet har jag
trott mig finna i det olika sätt, hvarpå juristen bildas bär i
landet, och hos våra grannar. Jag har trott det härröra från
den skarpa gräns, man här dragit mellan praktik och theori,
derigenom att den juridiska bildningen skall förvärfvas i mindre
städer, der tillfälle icke gifves att på samma gång arbeta
vid domstolar, och der man förgäfves söker åstadkomma hvad
som är så önskvärd!, att nemi. den unge juristen, sedan han
varit ute och praktiserat på tingsarbete, återkommer för att
fortsätta sina studier i sammanhang med praktiska öfningar.
Jag tror således att det, under nuvar:de förhållanden, är omöjligt
att behörigen sammanknyta praktik och theori.
Att nödvändigt är så ordna, att studier och praktisk sysselsättning
kunna ställas i närmare samband, tror jag vara påtagligt,
äfven af det skälet, att erfarenheten ådagalagt, att om
man blir gammal, innan man inträder i vissa af de praktiska
yrkena och deribland juridiken, så blir det svårare att deri
hinna någon högre utveckling.
Under en period af min tjenstemannabana erinrar jag mig
mycket väl a'i det, så att säga, blef ett mode att blifva jur.
licenciat eller jur. doktor. . Men följden blef icke den man
skulle hafva väntat, nemi. att erhålla några särdeles förmågor.
Tvärtom blefvo de, derigenom att de så länge tvingades att
ligga qvar vid universitetet för att absolvera sina kurser, så gamla,
att de, utkomna på praktiska fälten, i allmänhet voro nära nog
*
Den 26 November f. m.
139
oduglige och till den grad illa ansedde af äldre domare, att jag
erinrar mig t. o. m. fördomar för någon tid vid domstolarne
bildade sig mot dem, sorn aflagt prof på några högre juridiska
studier.
Orsaken till detta förhållande kan naturligtvis icke ligga
deri att lärdom skulle vara någon till tunga, men, som jag
sagt, den som uteslutande sysselsättes med theoretiska studier,
kan gå så lång tid och endast studera, att han är fullkomligt
opraktisk, då han en gång sent omsider kommer ut i det praktiska
lifvet. A andra sidan afbrytas nu ofta eller oftast nästan
alla studier, när den unge juristen inträdt i embetsverken. Under
den mera mekaniska sysselsättningen der, de första åren,
inbillar han sig lätt, att grundlig juridisk bildning är mindre
nödig och han stärkes i denna föreställning deraf alt föga deraf
finnes hos hans förmän. Jag vädjar till mina Hrr kamrater
på detta rum, om icke det vanliga förhållandet är, att sedan
man absolverat sin juridiska kurs, så lemnar man under den
första tiden boken på hyllan; det är först sedan man en tid gjort
tjenst i embetsverken och kommit till utöfning af domarekall,
eller annan maktpåliggande sysselsättning, som man, för sent,
finner huru väl man behöft att fortsätta sina studier och som
man saknar att tillfälle dertill icke erbjudit eller erbjuder sig.
Jag kan icke heller förklara, hvarför man på de flesta andra
fält skulle stå så mycket högre i embetsmanna-duglighet
än på den juridiska banan, om icke derföre att tillfälle saknas
för ungdomen att tidigare börja praktisera på samma gång studierna
kunna fortsättas. Af sådan ani. tror jag det är vi hafva
synnerlig orsak att vara stolta öfver våra läkare, officerare
och ingeniörer. För dessa yrken har länge funnits tillämpningsskolor,
i hvilka praktik och theori kunnat gå hand i hand med
hvarandra. Jag tror det skulle vara en orättvisa mot juristerne
att antaga, det just de sämst begåfvade skulle välja detta
yrke. Och om man, beträffande våra jurister, måste bekänna
att de icke stå så högt som andre embetsmän i afs:de å den
bildning, som erfordras för deras yrke, tror jag man icke får
tillskrifva detta bristande naturanlag, utan förhållanden, som ligga
i våra institutioner, och särskildt i organisationen af våra
högskolor eller saknaden af en juridisk tillämpnings-skola. Det
som jag derför egentl. anser vara af vigt, är att vi här i hufvudstaden
få en högskola, och om de fyra professorerne från
hvartdera universitetet förflyttades hit, och ämnena dem emellan
fördelades, så skulle vi redan då kunna få åtta särskilda
juridiska lärostolar. Detta är just det antal, som af den nämnde
universitetsläraren blifvit antaget vara det minsta antal som
behöfves för undervisningens lämpliga ordnande. Om högskolan
blefve förlagd till hufvudstaden, skulle man derjemte kunna
påräkna att med mera lätthet besätta dessa juridiska professioner,
än nu är fallet. Och, så vidt till min kännedom kommit,
visar erfarenheten att det f. n. möter stora svårigheter
både att fylla de ordinarie platserne och förskaffa vikarier, när
140
Deu 26 November f. m.
professorerna äro annorlunda sysselsatte. Detta är ock temligen
naturligt, då man besinnar huru rikt begåfvade de böra
vara, som söka juridiska lärostolar, och huru så qvalificerade
personer i allmänhet hafva vida större utsigter för sig till riklig
utkomst än den en juridisk profession erbjuder. Jag tror
ock att man nu knappast lyckas fästa vid universiteten andra personer
än sådane som antingen hafva enskild förmögenhet, eller
kunna och vilja inskränka sina behof och utgifter, eller ock
hafva så varmt nit för vetenskapen, att de icke det ringaste
afse några ekonomiska fördelar. Sådane måste dock alltid vara
undantag, och man kan icke uppgöra en organisation med beräkning
härpå. Om man således ytterligare ville öka de nu
befintlige åtta prolessionerne, föreställer jag mig att det blefve
ännu svårare att till deras besättande finna lämplige personer.
Jag vet visserligen, att ett bland de kraftigaste skäl, som i
tal och tryck blifvit framställda mot de juridiska fakulteternas
förflyttning till hufvudstaden, är det, att man säger, att man på
detta sätt skulle förstöra universitetet och den så kallade universitets-idéen.
Jal det är möjligt, ehuru jag för min del icke
kunnat öfvertygas af de skäl, som derför blifvit anförde. Men
det skall,1 icke blifva mitt fel, om en sådan förstörelse kommer
att ega rum. Jag skulle vara den förste att lemna min röst
till att hit förflytta hela universitetet. Detta är likväl en sak
för sig, som jag icke i dag vill afhandla, då det icke är föremål
för det nu föredragna ämne.
Hufvudsyftet med juridiska fakulteter måste väl vara att
bilda skickliga jurister. Men hafva de i detta afseende här lyckats
uppfylla sitt ändamål? jag tror att man tyvärr härpå måste
svara nej. Deremot har man, som jag nyss anmärkte, lyckats
bilda skickliga läkare, ingeniörer och militärer äfven hos oss.
Och hvarför? Jo, emedan också i Sverige för dessa sednare
yrken funnits ändamålsenliga tillämpnings-skolor.
Jag vågar icke längre upptaga R. o. Ad:s tid med argumenter.
Jag vill nu öfvergå till sjelfva detaljerne. Gr. Hamilton
har begärt 10,000 rdr. Jag skulle för den juridiska bildningen
vilja begära 12,000; och dessa 12,000 rdr skulle jag
önska att R. St:r ställde till K. M:s disposition. Dessutom vill
jag hemställa, att R. St:r derjemte hos K. M. anhölle att nödiga
åtgärder vidtogos, på det att de båda juridiska fakulteterne måtte
så fort som möjligt, och sednast innan 1864 års början, förflyttas
till hufvudstaden och der bilda en högskola; samt att
de åtta professorerne, som då hitflyttades, i. st. f. att som nu
hafva 4,500 rdr, finge 6,000 rdr i lön.
Detta vore nästan allt som f. n. behöfde beslutas — det öfriga
är detaljer, som kunna öfverlåtas åt K. M.
Här finnas temligen goda bibliotheker, — Collin och Schlyter
hafva tillbragt större delen af sin mannaålder med forskning
i härvarande archiv. Man behöfver endast lärosalar, och jag
tror att hufvudstaden, om ett sådant företag komme till stånd,
lätt skuile kunna bereda nödiga lokalar för auditorierna. Men
Den 26 November f. m.
141
emedlertid, och intilldes sådant kan ske, tror jag det vore en
möjlighet bereda plats för föreläsningarne, hvilka borde hållas
på e. m. Domstolarne hafva då icke sina sessioner, hvadan
de, som tagit sina embets-examina och inträdt i det praktiska
lifvet, derigenom bereddes tillfälle att afhöra desamma. Dessutom
skulle då möjligen någon af de stora sessionssalarne kunna
upplåtas till auditorium för de juridiska professionerne.
Det ammendement, som jag tillåter mig att i form af särskild
motion föreslå, vore:
att R. St:r bevilja ett årligt anslag af 12,000 rdr
för befrämjande af den juridiska bildningen, genom
inrättande af en högskola i hufvudstaden, i stället
för de nuv:de juridiska fakulteterna vid de båda
universiteten;
att R. St:r, med anmälan härom, hos K. M. i
und. anhålla, att åtgärder måtte, så snart ske kan
och om möjligt före 1864 års början, vidtagas, så
att en dylik högskola då kunde öppnas;
att R. St:r, öfverlemnande alla närmare bestämmelser
åt K. M:s Nåd. ompröfvande, dock tillkännagifva,
att de ansett dervid kunna iakttagas, att lönen
för hvarje professor, som mottager befattning vid
högskolan, okas till 6,000 rdr, att ämnena så fördelas
att undervisningen må blifva i möjligaste måtto
fullständig, att, för att vid högskolan få taga examen
till inträde uti embetsverken, erfordras, att först vid
något universitet hafva aflagt prof å allmän humanistisk
bildning, hvilken, om icke för alia, likväl för
dem, som vilja vinna inträde uti K. M:s Kansli och
Ofver-Domstolarne, torde böra ungefär motsvara
riuv;de juridico-philosophiae-kandidat-examen, samt att,
intilldes egen lokal framdeles kunde för högskolan
beredas, det kunde tillåtas, att föreläsningarne, hvilka
både för att kunna bevistas äfven af i tjenst varande
embetsmän, och på det de studerande måtte kunna
bevista domstolarnes sammanträden, helst torde
böra hållas på e. m., finge ega rum å sådane af
domstolarnes eller kollegiernas större sessionsrum,
hvilka på e. m. vanligen icke begagnas.
Slutligen får jag anhålla att detta mitt yttrande måtte få
åtfölja Gr. Hamiltons motion vid remissen till Stats-Utsk:t.
Gr. Hamilton: Jag anhåller, att med några ord få besvara
den föregående värde talarens upplysande föredrag, helst
han i hufvudsaken instämt i de åsigter. angående behofvet af
juridiska undervisningens förbättrande, jag för R. o. Ad. i min
motion framlagt. Men då han föreslagit andra åtgärder, än
dem jag framställt, anser jag mig i korthet böra till besvarande
upptaga hans skäl. Hr von Koch har sagt, att det, i stället
för den juridiska bildningens bibringande, är uppdragen en allt
142
Den 26 November f. m.
för skarp gräns mellan theori och praktik, och föreslår till
undanrödjande häraf, att man skall sammanslå universiteterna
i Upsala och Lund till ett enda i Stockholm. För min del
tror jag att en sådan åtgärd komme att medföra stor våda,
både derför, att de fördelar, som konkurrensen mellan universiteterna
medför, derigenom upphäfdes, och äfven derför, att
det omedelbara målet —■ den juridiska bildningens höjande —
blefve undanskjutet genom dess sammanförande med en annan
omtvistad och ännu outredd fråga — den om universiteternas
flyttning till hufvudstaden — en fråga, på hvilken jag icke anser
mig böra nu närmare ingå. Vill man nemligen uppsöka
orsakerna, hvarför den juridiska bildningen i vårt land icke
står på önskvärd höjd, så behöfver man icke nödvändigt söka
dem i universitetets belägenhet, då man redan har en ganska
giltig i det förhållande, att det icke finnes tillräckligt antal lärare.
Utan sådane kan icke undervisningen blifva fullständig.
Att den deremot kan det äfven i smärre städer, visar erfarenheten
vid mångfaldiga utländska universitet, af hvilka jag nu
blott vill nämna deni i Leipzig, Heidelberg och Tubingen. Jag
vädjar dessutom till Hr von Koch sjelf, som, i Call jag icke misstager
mig, för sin juridiska bildning besökt äfven ett främmande
universitet och just ett söm icke varit beläget i hufvudstad.
Hr von Koch säger att det ej lyckats att bilda stora jurister
i vårt land. Härpå anser jag mig endast behöfva anmärka,
att jurister af högt värde verkligen i vårt land framstått,
men förnämligast för 200 år sedan och då romersk rätt studerades
vid universitetet i Upsala; då lysa namn, sådana som
Stjernhöök, Rålamb, Cronhjelm, Loccenius.
Om förhållandena sedermera försämrats, ligger orsaken
deri, att krafterna vid universitetet icke förstärkts i den mån,
omfånget för dess arbeten ökats.
Hr von Köchs förslag behöfver så mycket mindre lägga
hinder i vägen för framgången af min motion, som, genom bifallande
af denna, fakulteterna icke starkare än förut fastkedjas
vid småstäder. Om skälen till flyttning af universiteterna i en
framtid skola finnas öfvervägande, förhindras denna flyttning
icke det ringaste deraf, att undervisningen redan förut blifvit
någorlunda fullständig. Jag anhåller, att de åsigter, som jag
nu sökt utveckla, måtte få åtfölja motionen, på hvilken jag för
öfrigt stödjer mig.
Efter härmed slutad öfverläggning och uppå framställd
propos., blef motionen jemte yttranderne remitterad till StatsUtsk:t.
Föredrogos och remitterades till Stats-Utsk:t tvenne d.
22 dennes bordlagda motioner, nemi.
N:o 46, af Frih. von Schulzenheim, David, ang:de Sala
silfververks återgång till statens disposition; och
Den 26 November f. m. 143
N:o 47, af Hr von Troil, Samuel Gustaf, ang:de statsanslag
för anläggning af en jernbana från Helsingborg öfver Eslöf
till Ystad, med sidobana till Landskrona.
Föredrogs Hr von Köchs, Nils Samuel, d. 22 dennes
bordlagde motion, N:o 48, ang:de qvarn- och sågräntans upphörande.
Frih. Cederström, Rudolf: Hen välvilja, som den ärade
motionären i sitt förslag ådagalägger för Sveriges qvarnegare
och qvarnegarinnor, påkallar hela deras tacksamhet. De
äro i allmänhet icke så illa lottade, men det är en känd sak,
att »mer vill mer ha». En annan sak är, om det kan vara
skäl för R. St:r att härtill lemna bifall. Någon nedsättning i
mäldafgifterna har icke i ringaste mån blifvit ifrågasatt, och
således inser jag icke, att någon fördel skulle genom förändringen
komma vår jordbrukande allmoge till godo. Den
summa, som är ifrågasatt att eftergifvas, har den ärade motionären
anslagit till 130,000 rdr. Denna summa synes honom
ganska obetydlig. Mig förefaller den icke så. Det finnes en
sådan mängd af andra föremål, som med mer rätt påkalla Statsmagternas
mellankomst — så t. ex. hamnars anläggande för
att skydda sjöfarande, jordbrukets upphjelpande i de nejder der
allmogens fattigdom påkallar understöd, m. m., att, äfven om
nämnda summa icke utgör mer om året, än hvartill Hr von
Koch beräknat den, det dock icke skall kunna falla mig in
att härtill lemna bifall, när det i sinom tid begäres. Jag tillåter
mig redan nu, för att stäfja den glädje, förslaget på vissa håll
torde väcka, afråda motionens antagande; och torde detta mitt
yttrande få åtfölja remissen.
Gr. af Ugglas, Ludvig: Jag vill icke bemöta den siste
värde talarens yttrande. Om han närmare betänkte saken,
skulle han lätt finna, att det mycket mindre är fråga om en
eftergift, än om en princip, huruvida denna näring här i landet
bör vara fri eller ej, och om den skall behandlas lika med
andra näringar. Orsaken hvarför jag begärt ordet är egentliligen
den, att jag, vid denna föredragna motion, skulle vilja tillägga,
att Stats-Utsk:t måtte daga i öfvervägande, huruvida ej samtidigt
med borttagandet af den ränta, sorn f. n. är åsatt qvarnar,
bör upphöra såväl det privilegium, som qvarnegarne nu
hafva, att lägga hinder i vägen för andra qvarnars anläggande,
som ock det förmynderskap K. Behde så länge utöfvat öfver
allmänheten genom mäldtullens åsättande. Om Hr von Köchs
motion vinner bifall, blir näringen fri, och endast konkurrensen
kommer då att bestämma qvarnegarnes vinst.
Frih. Raab, Ådam Christian: Jag tillhör icke deras
antal, som, enligt Frih. Cederströms förmodan, skulle för egen
1H
Den 26 November f. ra.
vinning hafva att fägna sig öfver framgången af motionen; men
jag får uppriktigt säga, att jag för allmänhetens räkning (agnar
mig åt förslaget. — Frih. Cederström har föreställt sig, att icke
några andra fördelar vore att vinna, än den eftergift, som
komme qvarnegarne till del. Jag tror, att fördelarne blifva
temligen allmänna derigenom, att en stor del af de vattendrag,
som i Sverige finnas i större öfverflöd än i andra län er och
som nu icke blifva begagnade, då skulle kunna tillgodogöras.
Men det gifves äfven ett annat slags qvarnar, som äro mycket
allmänna i vårt land, och hvartill drifkraften öfver allt är tillgänglig,
nemi. väderqvarnar. Det är nu ett ganska vågsamt
företag att anlägga en sådan qvarn för tulltägt. Räntan kan
bli åsatt så hög, att företaget snarare medför förlust, än vinst.
Jag har sjelf deraf haft erfarenhet. Jag byggde nemi. för flera
år sedan en väderqvarn, beräknad att begagnas för tull. Räntan
blef åsatt till 5 ä 6 t:r, men qvarnen, som föga anlitades,
så länge omkringliggande vattenqvarnar voro i gång, Jemnade
endast 2 k 3 t:r i årlig inkomst, hvadan jag nödgades med
stora kostnader utverka mig tillstånd få nedlägga tulltägtsrättigheten,
till skada för grannar, som vid inträffande vattenbrist
hade der fått förmala sin säd.
Om någon näring bör vara fri, så är det vä) den, att
kunna förmala vår säd för våra behof. En annan fråga kan
blifva den, som motionären afsett, huruvida man med ett penndrag
bör utstryka den skatt, som en gång blifvit denna näring
åsatt, elier om man icke, åtminstone till en början, bör åsätta
en särskild bevillning, och blott, småningom frigöra den äfven
härifrån.
För min del tillstyrker jag framgång åt motionen och instämmer
för öfrigt med Gr. af Ugglas, samt anhåller att detta
mitt yttrande måtte få åtfölja motionen.
Gr. Mörner, Carl Göran Detlof: Hr von Koch har
icke sparat på epitheter i afseende å den beskattning, som
qvarnar för närvarande äro underkastade, och har förmodligen
trott att hans förslag derigenom mera skulle slå an. För min
del tror jag, att ju enklare man framställer en sak, utan att
mer än nödigt färglägga densamma, desto bättre. Jag aktar
icke eller nödigt att ingå i någon grundlig undersökning af i
hvad mån dessa epitheter kunna vara förtjenta eller ej; det må
vara nog att endast erinra derom, att det icke existerat tvång
för någon att anlägga qvarnar. Det har berott på hvarje qvarnanläggares
fria vilja att göra det eller ej. Om den, som begärt
rättighet till en sådan anläggning, icke sett sin fördel deri,
så hade han val icke väckt fråga derom; och äfven efter anläggandet
är han icke tvungen att fortsätta med en rörelse,
som han finner ofördelaktig. Genom qvarnens nedläggande blifver
han fri från räntans utgörande, och är sålunda i detta fall
oberoende. Vill han icke underkasta sig de olägenheter, som
med
Den 26 November f. m.
145
med rättigheten tili qvarnens drifvande äro förenade, så står
det honom fritt att nedlägga densamma.
Hr von Koch reserverar sig så till vida mot sitt eget förslag,
att han säger, det grundränta, utgående af jord, icke bör
efterskänkas utan kapitaliseras och aflösas; men hvad beträffar
frågan hvarför jord och qvarn skola röna ett olika behandlingssätt
i afseende på sättet för befrielse från sjelfva grundräntan,
har den värde motionären blifvit oss svaret skyldig.
Det är deremot temligen klart, att i samma mån det kapital,
hvarpå grundräntan af qvarnen utgör ränta, efterskänkes,
är betydligt, i samma mån blir presenten, genom grundräntans
efterskänkande, äfven större. Egaren till qvarnen vinner precist
lika stort kapital, som motsvarar den ränta, qvarnen förut
måst utgöra. Samma förhållande inträffar med egaren till en
med grundränta belastad jord. Nämnde grundränta måste anses
motsvara afkastningen af ett visst kapital, och om han blifver
fri derifrån, så vinner ju hans egendom ett förökadt värde,
motsvarande detta kapital. Uti detta hänseende skulle jag
icke tro att någon olikhet mellan de ifrågav:de räntorna förefinnes;
lika litet, som man bör bevilja fördelar åt qvarnegare,
dem man icke vill medgifva jordegare.
Ytterligare skäl, hvarför jag måste afstyrka motionen, äro:
att räntan å qvarnar å olika orter är bestämd till olika belopp;
att på en del orter qvarnar hafva natur af arrenden, och att
det till och med lyckats arrendatorer att blifva ansedda som
kronoåboer och lösa qvarnarne till skatte, mot erläggande af
endast 6 års räntor. Det vore ju rätt artigt, att sedan man
på sådant sätt förvärfvat eganderätt till qvarnen, derefter äfven
blifva befriad från räntan genom att få den efterskänkt. Jag
hyser sålunda den tanken, att qvarnräntan gerna må borttagas,
men på det sätt, att den kapitaliseras och sedan inom viss tid
amorteras, på sätt lämpligast kan synas. Hr von Koch har
uppgifvit årliga qvarnräntan uppgå till 130,000 rdr. Om detta
kapitaliseras efter en hög räntefot, nemi. 6 proc., hvarigenom
kapitalet blifver så mycket mindre, uppkommer dock ett belopp
af 2,166,666f rdr, och jag kan för min del icke finna
någon giltig grund, hvarför denna tillgång bör åt qvarnegarne
efterskänkas. Jag skulle sålunda vördsamt hemställa, att StatsUtsk:t
ville taga i öfvervägande, huruvida icke en sådan åtgärd,
att befria qvarnegare från qvarnräntan på det sätt, jag tagit
mig friheten föreslå, kan vara lämplig.
Vill man deremot göra qvarnegarne en present, så synes
mig att man äfven bör se till, att de friheter och förmåner
samt den lindring från åtskilliga allmänna besvär, som de nu
åtnjuta, äfven måtte försvinna. Så t. ex. äro jordegarne skyldige
att underhålla vägen till qvarnen, under det hvarje annan,
som vill hafva väg till sin egendom, måste sjelf bekosta den
eller åtminstone deltaga i dess anläggnings- och underhållskostnad.
Liknande förhållanden ega rum med liera andra onera,
H. I, 10
146
Den 26 November f. m.
som det vore för vidlyftigt att riu i detalj uppräkna. Annars
brukar man, enligt den kända satsen »något för något», mot erhållande
af friheter, äfven få åtaga sig skyldigheter, men jag
medgifver, att det är mera beqvämt att skjuta ifrån sig skyldigheterna
och behålla rättigheterna.
Hr von Koch: När man kan betala sin skuld, så bör
man göra det, och jag vill icke blifva Gr. Mörner svaret
skyldig på frågan, hvari skillnaden består emellan grundränta
af qvarnar och sågar, och grund-ränta af jord. Jag måste
dock förklara, att derest jag verkligen ännu är R. o. Ad.
skyldig detta svar, så har nästan hela den deduktion, jagjtillåtit
mig framlägga för R. o. Ad., förfelats. Det var just för att ådagalägga
nämnde skillnad, som min motion växte till det omfång
den fått.
Emedlertid och då Hr Gr. Mörner icke funnit svaret nog
tydligt, lärer äfven andra kunna så finna det, och jag utbedjer
mig att få härom yttra mig något mera.
Jag har förklarat, att jag icke ville tillstyrka borttagandet
af grundräntan från jord; men på det densamma icke så småningom
måtte bortplockas, är jag för min del, både som jordegare
och representant, beredd att befordra dess aflösning och
kapitalisering. Att på samma gång jag afstvrker borttagande
utan ersättning af grundränta å jord, jag tvärtom skulle tillstyrka
att utan ersättning borttaga grundräntan på qvarnar, om
jag ansåge denna vara af lika natur, vore ju en orimlighet.
Dessa räntor äro ock helt olika. Grundräntan af jord motsvarar,
åtminstone enligt mångas föreställning, numera närmast en
uti viss fastighet beviljad ouppsägbar inteckning, på hvilken jordegaren
betalar ränta.
1 afseende på qvarnar, så betalar man icke ränta för någon
bestämd fastighet; man betalar denna ränta för en rättighet,
nemi. för rättigheten att mala. För samma vattenfall och
samma jordlapp, på hvilken jag har en qvarn, erlägger jag grundränta,
så länge qvarnen der står; men rilver jag ned qvarnen,
och anmäler detta förhållande, så slipper jag grundräntan.
Om jag deremot bygger en fabrik för att väfva silke eller
bomull från Asien eller Amerika, då är jag helt och hållet befriad
från att betala grundränta för detta samma vattenfall, för
hvilket jag annars måste betala en dylik. Vill jag återigen använda
samma vattenfall och samma jordplan till målning af
Svensk säd, sågning af Svenska furustockar, eller till smältning
al Svensk jernmalm inom bergslag, då belastas jag, utom andra
skatter, med särskilda afgifter, såsom grundränta och tionde.
Emellan dessa båda användnings-sätt af vattenfallet torde dock
icke förefinnas någon väsendtlig skillnad.
Jag vill här förklara, att, lika med Gr. af Ugglas och Gr.
Mörner, tror äfven jag, att en följd deraf att grundräntan borttoges
från qvarnar, blifver att rättigheten att mala bör blifva
fri, samt att taxan för målning eller bestämd qvarntull komme
Den 26 November f. m.
147
att upphöra. Allt detta har jag föreställt mig skulle vara tillräckligt
antydt uti 4:de punkten af min motion, lika lydande i det
närmaste med en punkt uti underd. skrifvelse af R. St:r vid
sistlidne riksdag. Men som jag anser det vara för vidlyftigt att
kasta sig in på dessa förhållanden, vågar jag icke dermed nu
upptaga tiden.
Hvad åter heträflar det af Gr. Mörner, så vidt jag vet för
första gången, framställda förslaget om en aflösning af qvarnräntan,
har jag deremot åtskilligt att invända. Först och främst,
om en sådan aflösning skall ske, så torde knappast hvarken vi
eller våra barn få skåda den lyckligen verkställd — och för
min del skulle jag gerna sjelf vilja se den ifrågavarande reformen
bringad till slut.
För det andra anser jag det vara temligen orimligt att äska
någon löseskilling för grundräntan af qvarnar och sågar, än
mera att dervid tala om ett kapital, af Gr. Mörner beräknadt
till öfver 2 millioner. Hvarför skall detta betalas? Jo! för den
rättighet qvarnegare hittills haft att få mala och såga. Enligt
Gr. Mörners förslag skulle de betala en sådan afgift, och likväl
skulle alla andra tillåtas att mala och såga så mycket de ville,
utan dylik afgift. Det förefaller mig nästan vara detsamma, som
om man ville kapitalisera salu-accisen i städerne. Det finnes
nemi. en lag, som stadgar, att hvarken bröd, dricka eller kött
får säljas, annat än af städernas egna bagare, bryggare och slagtare.
För denna uteslutande rätt betalar städerne till Kronan
en s. k. salu-accis. Men staten har ansett den vara en onaturlig
inskränkning i friheten att sälja och köpa, hvarför den
medgifvit, att sådane städer, som ville afstå från detta privilegium,
äfven skulle slippa skatten ellerjsalu-accisen, hvilken vanligen
erlagts af hvarje stads respektive bagare, bryggare och slagtare.
De flesta städer hafva ingått härpå. Ännu återstår dock
några.
Då nu städerne befriades från denna salu-accis, hvarigenom
äfven tillfälle bereddes hvar och en att fritt afyttra sagde produkter
—, hade det väl varit rimligt att för dessa städers bagare,
bryggare och slagtare, kapitalisera den afgift de förut betalt,
så länge de hade sitt uteslutande privilegium qvar? Detta
är val en argumentation ex absurdo, men ett sådant förfarande
hade dock varit fullkomligt adsequat med Gr. Mörners förslag,
det förslaget nemi. att, på samma gång man skulle frigifva qvarnräntan,
så att hvem som helst fick anlägga qvarnar och sågar,
skulle för de gamla qvarnarne erläggas ett visst kapital för det
de en gång i fordomtima haft rätt att, med andras uteslutande,
såga och mala inom vissa distrikter. När jag framlade min motion,
skedde det icke blott i qvarnegares och qvarnegarinnors (hvarpå
en värd talare fäste så mycken vigt), utan i hela allmänhetens
intresse, och i synnerhet i vårt jordbruks. Jag tror det
vara af vigt, att qvarnnäringen, som så nära sammanhänger
med landtmannens, blifver fri, och att denne derigenom lättare
och billigare kan få sin säd malen. Jag tror äfven att man
148
Den 26 November f. m.
derigenom skulle kunna afhjelpa de stora svårigheter, under hvilka
man i detta hänseende laborerar, t. ex. här i Stockholm.
Bet är så svårt att få mala här i hufvudstaden, att man lång
tid får vänta på mäld. Och efter hvad en aktad medlem af
Stockholms Börs sade mig här om dagen, hade ångf. Skåne,
då det sista gången anlände hit från Stettin, hufvudsakligen varit
lastadt med mjöl, ehuru vi nu icke borde behöfva köpa denna
vara.
På detta för landtmannen ogynsamma förhållande tager jag
mig friheten fästa uppmärksamheten, eftersom jag vågat uppträda
mot sjelfva Direktören för Landtbruks-akademien, som är
en slags målsman för den jordbrukande befolkningen. Jag har
på mitt samvete, att hafva varit en bland dem, och kanske en
bland de förste, som här på detta rum vid 1853 års riksdag —
ehuru det då icke var på modet — stridde för frihandel!), och
äfven då hade jag till motståndare den värde talare, som sist
yttrade sig. Men jag har i detta, som i andra fall, aldrig velat
gå brådstörtadt tillväga. Jag är rädd för ytterligheter. Jag
har länge varit af den tanka, att man endast bör hafva s. k.
finans-tullar, icke skydds-tullar. Men när man haft och har
skydds-tullar, bör man varsamt och ej brådstörtadt lossa på banden
och framför allt icke på en gång borttaga skyddstull för
en näring, under det man bibehåller den för andra, som bättre
förstå bevaka sina intressen. För min del skulle jag således
aldrig velat tillstyrka en sådan åtgärd, som att, på samma gång
man bibehåller hög tull på t. ex. kläde och andra fabriksvaror,
som landtmannen måste köpa, man borttager all tull på hvad
landtmannen frambringar och säljer. Sådan orättvisa kan jag
aldrig gilla. Jag vill nu tillåta mig visa, huru landtmän och
qvarnegare, hvilkas grundränta Gr. Mörner vill kapitalisera, blif
vit
behandlade.
Enligt 1851 års tulltaxa var tullen li rdr för tunnan råg
och 2^ för tunnan hvete; tullen på mjöl, till skydd för våra
qvarnegare, var 10 proc. derutöfver. Men 1851 års tulltaxa
innehåller icke blott dessa stadganden; den innehåller uttryckligen
att dessa tullbestämmelser skulle vara oförändrade till 1854
års slut. Men hvad hände? Den 4 April 1854 borttogs på en
gång all införsel-tull på mjöl och spanmål, intill Juli månads slut.
Uti den tulltaxa, som utfärdades d. 4 December s. å., blefvo
föregående tullbestämmelser bibehållna å säd och mjöl, men å
andra landtmanna-produkter, t. ex. ost och smör, bestämdes en
lägre och för skyddet lämpligare tull. Denna taxa vidtog 1855.
Men redan d. 26 September samma år borttogs all tull på
ost, smör, spanmål, mjöl och nästan alla andra landtmanna-produkter.
Detta undantag blef förnvadt d. 11 April 1856 och d.
12 December s. å., och har sedermera fortfarande varit gällande.
Jag nämner dessa data, emedan de undantag, som Regeringen
sålunda gjort från tulltaxorna till landtmanna- och qvarnegare-näringens
beröfvande af det skydd R. St:r dem medgifvit,
skett under den tid Gr. Mörner satt i Konungens Rådkammare.
Den 26 November f. m.
149
Jag tänker olika med Gr. Mörner i fråga om tull- och andra
lagstiftnings-frågor, men behöfver knappt förklara, att jag
ej ett ögonblick kunnat tvifla, alt lian någonsin tillstyrkt en åtgärd,
om hvars rättvisa han ej varit fast öfvertygad.
För öfrigt och bedjande om ursäkt för denna digression,
får jag blott tillägga:
att när grundskatt blifvit betalad endast för rättighet att
mala mjöl, med uteslutande af andra, dervid utländning afhållits
medelst tull, men denna tull då först idkeligen tidtals godtyckligt
borttagits och sedan alldeles blifvit upphäfd, då, saint när
innom landet andra qvarnar fritt få utöfva rättigheten att mala,
utan grundskatt, synes mig olämpligt att tala om att kapitalisera
sagde grundränta.
Jag måste således för min del protestera mot kapitalisering
och aflösning af grundräntan å qvarnar.
Frih. Raab: Jag begärde ordet för att genmäla några af
de argumenter, som blifvit framställda af Gr. Mörner, men är
så grundligt förekommen af motionären sjelf, att jag föga har
att tillägga.
Gr. Mörner yttrade att det icke innebure någon orättvisa,
om den qvarnsökande blifvit ålagd för hög ränta på sin qvarn,
alldenstund det stöde honom fritt att, om han ansåge sig för
högt beskattad, nedlägga denna rättighet och så slippa ifrån
qvarnafgiften. Jag beder den ädle Gr:n bemärka, att det icke är
så lätt att törst bygga en qvarn och bestrida alla dermed följande
omkostnader, samt sedan man slutligen, genom räntans höjd,
kommit underfund med att den icke kan bära sig, tvingas att
nedlägga densamma. Det är icke allom rådligt att företaga ett
dylikt experiment; och just till förekommande af dylika förluster,
samt på det vi måtte få flera qvarnar, är det som jag instämmer
i Hr von Köchs motion.
Hr Nordenfelt, Enar Wilhelm: Den ärade talare, som
först yttrade sig mot motionen, antog med en viss glädje motionärens
bevekelsegrund hafva varit att vilja gynna qvarnegare
och qvarnegarinnor. Då jag tänker att med min ringa röst
understödja motionen, vill jag, på. det icke något sådant motiv
må tillskrifvas mig, redan på förhand förklara, att jag icke hyser
någon miskund med ifrågavarande personer för den skatt
de utgöra; men deremot har jag mycket medlidande med alla
dem, som erna anlägga nya qvarnar, i afseende å allt det bråk
och allt det trakasseri, som åtföljer, innan man kan komma att
lå mala. Jag tager mig äfven friheten, att särskildt fästa uppmärksamheten
på den frestelse, att inkomma med falska uppgifter,
för hvilken qvarnegarne genom beskattningens höjd äro
utsatte. Sjelf har jag varit i erfarenhet om en sådan sak, och
skall berätta, luiru det vid ett sådant tillfälle tillgick och ännu
kan inträffa. År 1836 tillträdde jag ett boställe, som hade en
fot-qvarn med ett mycket godt vattenfall, och beslöt att bygga
150
Den 26 November f. m.
om den till en hjul-qvarn. Jag byggde först och gjorde anmälan,
när qvarnen var färdig. När skattläggningen skulle ske,
tillspordes jag huru mycket årliga qvarntullen utgjorde. En
närvarande bonde, som ville mig väl, ryckte mig då i rocken
och sade: »gif ej upp för högt.» Jag uppgaf 100 tunnor och
skulle således få åsatte 25 tunnor i skatt, ty jag fick icke taga
i beräkning att mjölnaren erhöll | af tullen. Process uppstod
och ändtligen 1849, sedan jag redan lemnat bostället, blef saken
så afgjord att qvarnen icke skulle draga någon skatt, derför
att den var anlagd på kronojord och kungsgård. Men nu
är det nästan en gifven sak, att den, som vill anlägga en qvarn
och derpå förtjena, nödgas i sjelfva verket att genom en lögn
taga till så litet, att skatten blir dräglig; ty att ^ af bruttoinkomsten
skall afdragas, är så obilligt, att man svårligen med
någon vinst kan slå sig ut dermed. Att dessutom skola processa
i 13 år, innebär i sig en sådan orimlighet, att, äfven om
icke andra skäl föranledde att afstå från företaget, detta ensamt
kunde göra tillfyllest. En annan ärad talare har gjort
en lång framställning om den förlust af cirka 2 millioner, som
skulle drabba statsverket. Det är visserligen sannt att qvarnräntan
skulle försvinna, men meningen är väl icke derför, att
qvarnarne skulle blifva fria från skatt. De skulle väl behandlas
som fabriker, för hvilken näring erlägges bevillning. I
n. v. bevilln.-förordn. är stadgadt, att berednings- och taxeringskomitéerna
skola tillse, att all inkomst beskattas efter dess
verkliga värde; sålunda är klart, att nämnda komitéer måste
taga i betraktande, att sedan qvarnräntan bortgått, qvarnegaren
också bör betala en högre bevillning för sin inkomst, och i sådan
händelse ser jag icke att någon särdeles stor förlust genom
qvarnräntans borttagande tillskyndas staten, så mycket
mer, som man tryggt kan antaga, att qvarnarnes antal derigenom
skulle förökas. Frågan gäller efter min åsigt egentligen,
antingen denna skatt fortfarande skall vara grundskatt, och
således höra till de ordinarie, eller om staten skall komma till
samma inkomst, om den utgöres under form af bevillning.
Jag anser högst orätt att hålla en viss klass af fabriksidkare
i detta tvång, då andra äro fria derifrån; men detta är
ett så vidlyftigt fält, att jag icke nu vill inlåta mig derpå.
Detta yttrande hade blifvit afbrutet genom ankomsten af
Hr Stats-rådet och Chefen för Civil-departementet Henrik Gerhard
Lagerstråle, hvilken å K. M:ts höga vägnar öfverlemnade
10 Nåd. Propos:r och en Nåd. Skrifvelse till R. St:r.
Gr. Mörner, Carl Göran Detlof: Sannerligen jag kunnat
föreställa mig, att en så lagkunnig person, som Hr von
Koch, skulle under behandlingen af frågan om grundräntan å
qvarnar företaga en granskning af min verksamhet såsom embetsman
eller f. d. ledamot af Konungens Statsråd; så mycket
mer, som denna är helt och hållet främmande för nu föreva
-
Den 26 November f. m.
151
rande fråga. Han bör nogsamt veta, att min verksamhet såsom
medlem af Konungens konselj, undergått den granskning,
som Sveriges gundlag föreskrifver, och någon särskild tillrättavisning
eller klander hade jag ej nu på detta rum väntat mig.
Till stöd för befogenheten af denna min erinran och tillika till
vederläggning af Hr von Köchs anmärkning, vill jag blott åberopa
60:de §:n Reg.-Formen, enligt hvilken — och det måtte
väl vara bekant för Hr von Koch — K. M. icke har rätt att
höja de af Ständerne fastställda tullar, tullen å spannmål endast
undantagen. Således, när R. St:r bestämt tullsatserna, så
måste de bringas till verkställighet; och det Konst.-Utsk., som
icke tilltalat en Konungens rådgifvare, som skulle tillstyrkt åsidosättande
af Ständernas beslut, hade sannerligen bra illa fullgjort
sin pligt.
Hr von Koch har vidare sagt, att han vore rädd för dem,
som hafva och begära allt. Hvad kunna qvarnegarne mera
begära, än att blifva befriade från alla bördor, och detta är just
hvad Hr von Koch för deras räkning föreslagit.
Hr von Koch har vidare till stöd för sitt förslag åberopat
svårigheten, att i Stockholm eller dess närhet få säden förmålen.
Den värde motionären har härvid troligen glömt att
qvarnar, sorn anläggas på städernas grund, äro befriade från
grundskatt, och erlägga endast bevillning, samt att de sålunda
icke äro underkastade skattläggning med deraf följande olägenheter.
Hang anmärkningar kunna sålunda icke gälla för de i
Stockholms stad eller på dess grund uppförda qvarnar. En
annan talare, Frih. Raab, har sagt att det icke vöre någon lätt
affär, att bygga upp en qvarn och sedan, då man genom skattläggningen
blifvit öfvertygad att anläggningen ej kunde bära sig,
blifva tvungen att rifva ned densamma. Om man förfar såsom
Hr Nordenfelt uppgifvit sig hafva gjort, att man bygger först
och sedan söker skattläggning, så inedgifver jag att det af Frih.
Raab omnämnda trångmål kan inträffa, men förfar man lagligt,
kan det icke blifva fallet. Jag hoppas Frih. Raab måtte vid en
fiiljande motion af Hr von Koch, der det är fråga om huru
det skall gå till, när man vill anlägga qvarnar, hafva i minne
de äfventyr, hvarför den kan blifva utsatt, som, utan behörig
säkerhet lör anläggningens bestånd, företager densamma. En
arman talare har sagt, att borttagandet af grundräntan skulle
för staten medföra en motsvarande ersättning genom förökad bevillning.
Att få höra detta af en landshöfding torde vara mera
oväntadt, emedan, som bekant, hela inkomsten icke måste såsom
bevillning till staten erläggas, utan endast en viss del
deraf. Den inkomst, qvarnegarne vinna, är ju hvarken mer
eller mindre än den grundränta, från hvilken de skulle vinna
befrielse. På denna inkomst skola de, enligt nu gällande Bevilln.-  Förordn., betala 1 proc., hvilket, i stället för 130,000 om året,
gör 1,300 rdr årligen. Att uträkna detta, fordrar icke stor
aritmetisk kännedom.
152
Den 26 November f. m.
Jag vill icke längre trötta R. o. Ad. med ytterligare utläggning
af denna fråga. Jag har aldrig motsatt mig qvarnräntans
borttagande, allenast man ser till att den icke skänkes
bort utan ersättning till statsverket. Ilr Nordenfelt säger sig
icke hysa någon barmhertighet med de nuvarande qvarnegarne;
jag hoppas således att han delar min åsigt att man icke bör
gifva dem en sådan present, som nu blifvit ifrågasatt, utan att
någon motsvarande fördel beredes statsverket.
Efter härmed slutad öfverläggning och uppå framställd
propos., blef motionen jemte yttrandena remitterad till StatsUtsk:t.
Föredrogs och begärdes på bordet K. M:s Nåd. Propos.
till R. St:r, om anskaffande af medel för jernvägsbyggnader.
Föredrogs K. M:s Nåd. Propos. till R. St:r, ang. statens
jernvägsbyggnader.
Flera ledamöter begärde denna Nåd. Propos. på bordet;
hvarefter anmälde sig och yttrade
Frih. Hamilton, Hugo: Jag anhåller vördsamligen att
denna motion, i anseende till dess stora vigt, måtte uppläsas.
Hr Gr. o. Landtm, förmälte, att, som den ifråg:de K.
Proposm blifvit begärd på bordet, komme den att der hvila; och
egde R. o. Ad. att bestämma, huruvida Ståndet, på sätt Frih.
Hamilton begärt, ville låta uppläsa den merberörda, särdeles
vidlyftiga K. Proposm.
Härefter framställde Hr Gr. o. Landtm, propos. derå, att
den K. Proposm skulle uppläsas; hvartill svarades nej.
Föredrogos och bordlädes nedannämnde K. Proposm och
Skrifvelse, nemligen
Propositioner:
ang. gjorda und. framställningar om statsbidrag för anläggning
af särskilda bibanor till statens jernvägar;
ang. statspension åt chefen för statens jernvägsbyggnader,
Öfversten m. m. Frih. Nils Ericson;
ang. en med Hannover afslulad traktat om upphörande af
Stade- eller Rrunshauser-tullen:
Den 26 November f. m. 153
i fråga om anslag för fortsättning af de geologiska undersökningarne
inom riket samt utgifvande af derpå grundade
kartor;
ang. anvisande af medel till ombyggnad af Nyqvarns bro
öfver Sagån i Tillinge socken och Asunda härad af Upsala län,
jemte deraf föranledd vägomläggning;
ang. försäljning till skatte af den under Elfsborgs kungsladugård
lydande lägenheten Klintens Bana;
om förhöjd pension åt Kammar-Rätts-Rådet G. Printzensköld
vid afskedstagande!;
ang. anslag till folkundervisningens befrämjande;
och Skrifvelse:
ang. Stockholms stads Magistrats und. ansökning om kreditif-rätt
i R. St:rs Bank för Stockholms Förmyndare-kammare.
Föredrogs och remitterades till Bevilln.-Utsk:t Hr von Köchs,
Nils Samuel, d. 22 dennes bordlagda motion, N:o 49, ang. bevillning
af mjöl- och sågqvarnar.
Föredrogs Hr von Köchs d. 22 dennes bordlagda motion,
N:o 50, om upphäfvande af §§:ne 1—6 i 20 kap:t ByggningaBalken
m. fl. stadganden, och antagande af en ny författning
angående anläggande af vattenverk.
Frih. Cederström, Gustaf Carl, anförde skriftligen: I
anledning af Hr von Köchs nu förevarande motion, anhåller
jag få upplysningsvis meddela:
l:o, att mycket, afseende måste göras på konstruktionen,
läget och beskaffenheten af de öppningar, som anbringas å fördämningarne
vid vattenverken, så vida både industriens fördelar
och fiskenas skola kunna derigenom i erforderlig grad befrämjas;
hvarför man också i England genom parlamentsakten
af d. 6 Aug. 1861, angående regleringen af laxfiskerierna, ålagt
Centralauktoriteten eller General-Intendentskapet för dessa fiskerier,
som der ombesörjes i Home Office af en af regeringens
förste Statssekreterare, att bestämma om beskaffenheten vid
skiljda fall och förhållanden af de s. k. fish-passes, hvilka der
skola anbringas, öfverhufvud taget, å alla nya fördämningar i
laxfloderne och i allmänhet äfven å hvarje annan fördämning
eller damm, der lax fångas;
2:o, att så väl anläggandet som öppenhållandet och tillslutandet
af dessa slags öppningar, vare sig att dermed afses fiskenas
befrämjande eller undanrödjande af menliga inflytelser på
egendom i andra afseenden, rättast torde, sedan vilkoren der
-
154
Den 26 November f. m.
för blifvit bestämde, böra ombesörjas, icke obetingadt af vattenverksegarne
sjelfve, deras underhafvande eller ombud, hvilka
derigenom ofta möjligtvis skulle kunna komma i stor frestelse,
utan af dem, hvars rätt mest förnärmas, i händelse missbruk
ega rum; och, om jag minnes rätt, ega fiskvattensegarne i
England att anlägga de s. k. fish-passes i laxfloderne;
3:o, att stadgandena angående undanrödjande af skadliga
inverkningar genom sågspån, äfven lämpligen torde kunna utsträckas
till alla slags andra för fiskena skadliga, vare sig fasta
eller flytande ämnen, som kunna inbringas i vattnen.
I Englands laxfloder skola de s. k. Free Gaps eller kungsådrorne
omfatta minst T\j af strömmens bredd, förutsatt likväl
att öppningen ej beliöfver öfverstiga 40 fot och i intet fall får
vara mindre än 3 fot. Gapet eller öppningen skall alltid vara
beläget i djupaste delen af strömmen; bottnen i jemnhöjd med
flodbottnen ofvanför och nedanför, samt sidorna paralella med
strömfallet.
Nya vattenafledningar skola förses med galler för att hindra
ynglens och laxarnes ditkomst.
För skadande af en lekplats erlägges ett vite af 5 pund,
och för utkastande af skadliga ämnen kunna, då det förnyas
3:dje gången, få bötas ända till och med 20 pund om dagen,
tilis de skadande ämnena blifvit undanröjde.
Om rättegång uppstår i anledning deraf, att skadande ämnen
blifvit utkastade i laxflod, och kostnaderne för dessa ämnens
fortsatta bortskaffande anses öfverstiga 100 pund, får genom
jury afgöras, huruvida den anklagade inom gränser för
rimliga kostnader sökt bortrödja de skadande verkningarne af
de utkastade ämnena, och målet hänskjutes i öfrigt till öfverrätts
bepröfvande.
Dessutom ber jag få erinra, att det icke blott är genom
vattnets uppdämning, utan äfven genom detsammas förtidiga altappande
som ofvaniiggande fisken kunna skadas och förödas,
äfvensom att] bottenluckor och andra anstalter, anbragta å fördämningarne
vid vattenverken för beredande af fiskarnes uppoch
nedgång, ibland möjligtvis kunna vara af lika stor vigt för
industrien och i pekuniärt hänseende, som sjelfva de derinvid
belägna vattenverken, ibland åter och när de ofvaniiggande iekplatserne
äro hvad man kallar galle, kunna de bidraga till laxfiskenas
förödande, så framt ej garantier lemnäs att dessa lekplatser
göras fruktbärande.
Sluteligen vågar jag, i anledning af hvad jag nu yttrat,
hemställa, huruvida det må kunna anses lämpligt, att Hr von
Köchs förevarande motion företages till pröfning, förr än det
blifvit afgjordt luiru den administration öfver fiskerierna, som
K. M. vid denna riksdag föreslagit, kommer att organiseras.
Tillika får jag anhålla att detta yttrande får åtfölja remissen af
motionen till vederbörligt Utsk.
Den 26 November f. m.
155
Frih. Hermelin, Fredrik: Det torde tillåtas mig att
framställa några få anmärkningar mot de af Hr von Koch föreslagne
nya §§:ne.
I 6:te §:n heter det nemligen: »Har man byggt vattenverk
annan till men, eller gör man vid vattenverk olaga uppdämning»
etc. Genom nämnde stadgande anser jag icke tydligt uttryckt,
hvem som är ansvarig för vattenuppdämning. Det händer ganska
ofta, att damluckor äro belägna på annor mans egor, och,
då qvarnen varit utarrenderad, har tvifvel uppstått, hvem ansvatret
för uppdämningen ålåge — somlige anse det åligga arrendatioren
af qvarnen, andra befria honom derifrån. Jag föreslår,
till undanrödjande af denna otydlighet, att anförda föreslagna
stadgande måtte förändras så: »Har man byggt vattenverk annan
till men, eller gör den, damlucka vårda skulle, olaga uppdämning»
etc; hvaraf då skulle vara tydligt, att denna skyldighet
skulle åligga innehafvare!) eller arrendatoren af qvarnen.
Hvad åter angår 7:de §:n: »Har egare af vattenverk efter
urminnes häfd eller annorledes rättighet att vatten uppdämma,
ändock att annans egor eller verk deraf skadas, njute den rätt
till godo», så inser jag icke, hvarför det urgamla stadgandet om
rättighet att dämma vid vattenverk från d. 1 November till 11
Maj icke här förekommer. Följden blefve sannolikt den, att i
en icke aflägsen framtid detta h. o. h. bortglömdes, och »grannarne»
inbillade sig att detta stadgande icke fanns, i följd hvaraf
vattenegare icke skulle ega rätt att uppdämma vatten. Jag anhåller
således att 7:de §:n måtte få det tillägg, »att vatten uppdämma
ifrån d. 1 November till d. 11 Maj».
Detta mitt anförande torde blifva i prot. intaget, och jemte
remissen aflemnadt till vederb. Utsk.
Gr. Mörner, Carl Goran Detlof: J det af Hr v. Koch
nu väckta förslaget ifrågasattes, att ingen föregående undersökning
om lämpligheten af en qvams anläggning skall ega rum, utan
att det skall bero på den, som vill uppföra en qvarn, att på vinst
och förlust göra det.
Mig synes ett sådant stadgande kunna blifva lika menligt
för qvarnbyggaren, som för de kringboende, hvilkas egor äro
ofvan eller nedom belägna; ty om han nu qvarnanläggning företager
på ett ställe, der en vattenuppdämning är nödvändig, af beskaffenhet,
att skada derigenom uppstår för annan jordegare, så
kunna visserligen stora olägenheter härigenom förorsakas, så väl
för qvarnbyggaren sjelf, som kan blifva tvungen afstå från sitt
företag, som för grannarne, hvilka, intill dess detta sker, få lida
intrånget, och jag betviflar att mycket är vunnet medelst den
på sätt och vis peremtoriska åtgärden, att genom Kronofogden
söka få detta afhulpet. Det synes mig dessutom i alla händelser
vara ganska vådligt för den, som vill inlåta sig på ett sådant
företag, att, utan säkerhet för anläggningens bestånd, derå våga
tilläfventyrs rätt stora kapitaler. I likhet med hvad förhållandet
156
Den 26 November f. m.
är i de fleste civiliserade länder, synes mig en undersökning i
detta hänseende böra föregå anläggningen.
J 4:de §:n föreslår Hr von Koch att kungsådra skall hällas
öppen till ^ af vattnet. Men nu kan ett vattenaflopp ofta
vara af mycket olika bredd på olika ställen, och då den vattenmassa,
som der skall framgå, är densamma på smala ställen,
som på dem, som äro breda, så kan ofta nog inträffa att den
af Hr v Koch föreslagna bredden blir på de smalare alldeles
otillräcklig. Olägenheter kunna således ofta inträffa genom denna
föreskrift. Jag skall derföre tro att kungsådrans bredd bör
regleras efter den vattenmassa, sorn genom vattendraget skall
framgå på hvarje särskild punkt, och icke endast efter det naturliga
vattenafloppets bredd.
1 6:te §:n föreskrifves huru den, som blifvit lidande genom
vattenuppdämning, skall söka rättelse, och det låter visserligen
ganska lofvande, att man endast behöfver vända sig till Kronofogden
eller Magistraten, hvilken med biträde af några gode
män undersöker saken, och sedermera, om han så finner för
godt, utrifver vattenverket; men granskar man saken något närmare,
så torde man finna att detta i verkligheten kommer att
gestalta sig något olika. Ty om Kronofogden icke finner saken
klar, hänskjutes den till vederbörlig domstol; oeh i alla fall måste
borgen ställas för de åtgärder, Kronofogden skall vidtaga.
Då emedlertid Kronofogden, hvilket jag föreställer mig oftast
skall inträffa, icke finner saken vara klar, måste man hålla till
godo med alla olägenheterna af en prosess, och denna kan tilläfventyrs
draga så ut på tiden, att man processat bort hvad man
har, och till slut icke har något att processa om. Jag tror således
att några andra föreskrifter böra lemnäs i detta fall.
7:de §:n bekräftar för vattenverksegare alla de rättigheter
tili vattenuppdämning, som stödja sig på urminnes häfd, elier på
annan icke olaglig grund. Härigenom tillförsäkras desse egare
att allt framgent få vara bibehållna vid rättigheten att uppdämma
vatten för sina grannar. Genom denna § skulle således
alla utvägar betagas den af vattenuppdämningen lidande att kunna
befria sig från detta onus. En sådan föreskrift skulle vara
så mycket orättvisare, som de nu så allmänt pågående sjösänkningarne
derigenom skulle försvåras, om icke på några ställen
blifva helt och hållet omöjliga att utföra, samt vinsten för allmänheten
af vattenverkets bibehållande ofta nog icke i någon
mån motsvarar den förlust, som igenom uppdämningen drabbar
de enskilde strandegarne. ! afseende på de förhållanden, jag nu
påpekat, torde således ändring vara nödig äfven i denna §.
Och lar jag anhålla att dessa mina anm:r måtte få åtfölja remissen.
Hr von Koch: Jag hade icke tänkt besvara den föregående
talarens yttranden, isynnerhet som jag med smärta finner
att jag sårat honom. Jag trodde verkligen icke, att han skulle
Den 26 November f. m.
157
finna sig sårad deraf, att jag yttrade mig hysa en med hans
egen olika åsigt.
Jag vill nu endast, med afseende på hans sista yttrande,
för hvilket jag är ganska tacksam, liksom för alla framställda
anmärkningar mot min motion uti detta omtvistade ämne, tillkännagifva,
att det innefattar ett misstag, att jag yrkat ändring
i 1824 års författning ang:de vattenverks utrifning eller de tilllägg
till densamma, sorn sedermera utkommit. Min motion omfattar
icke detta.
Frih. Hermelin, Carl Samuel: Jag tager mig frihet
framställa erinran dervid, att motionären uti sitt lagförslag föreskrifvit
att den syn och uppskattning öfver liden vattenskada,
som skall verkställas af Kronofogde, eller måhända af en Espe- >
ditions-kronobefailningsman, det vill säga en Länsman, jemte af
honom tillkallade 2:ne personer, erfordrar endast att desse äro
»ojäfvige» män. Således kunna — om så tillåtes mig uttrycka mig
— ifrån landsvägen upptagas hvilken person som helst, allenast
de äro ojäfvige eller vittnesgiila. Uti Byggninga-balken och Författningen
omtalas likväl godemän och nämndemän, såsom biträden
vid dylika förrättningar, och hvarvid insigt samt sakkännedom,
jemte känd personlig redbarhet, icke böra åsidosättas.
Alltså anser jag att enda anspråket eller föreskriften det dessa
synemän skola vara ojäfviga, är alltför ofullständig och otillräcklig.
Anmärkning torde äfven kunna framställas vid lämpligheten
att såsom värderingsman utse krono-betjeningen, hvilken föreställer
den offentliga åklagaremakten, stundom är enskiltes sakförare;
och hvarvid tvifvel uppstår om dess ojäfvighet, hvilket
icke torde med tystnad böra förbigås.
En misskrifning eller misstag torde böra påpekas till rättelse.
Motionären har föreslagit upphäfvande af de 6 första §§-.ne
af 20 kap. Byggninga-balken, men icke den 7:de. Uti det nya
lagförslaget är dock 7 st. nya §§ upptagne, hvadan vid nummerföljden
någon rättelse bör bemärkas, i händelse lagförslaget kommer
att gillas.
Efter härmed slutad öfverläggning och uppå framställd propos.,
blef den ifrågavarande motionen jemte yttranderne remitterad
till Lag-Utsk:t.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att anslag blifvit utfärdadt
till fortsättning af plenum kl. 6 e. m.
Föredrogs Hr von Mentzers, Carl Fredrik, d. 22 dennes
bordlagde motion, N:o 53, ang:de bränvins-försäijnings-afgiftens
ingående till landstings-kassorne.
158
Den 26 November f. m.
Hr von Troil, Samuel Gustaf: Enär motioner i fullkomligt
enahanda syftning med den af Hr Mentzer i detta Stånd
väckta, äfven blifvit afgifne i de andre Stånden, har jag af åtskillige
personer hört den åsigten uttryckas, att det vore väl,
om de afgifter, som nu utgå för utskänkning af bränvin, kunde
komma att ingå till landstings-kassorne.
Jag medgifver, att ur en synpunkt kan detta förslag hafva
mycket skäl för sig. J)e blifvande landstingen komme derigenom
i tillfälle, att straxt från början af sin verksamhet ega medel
till sin disposition, utan att genast behöfva uttaxera skatter
af allmänheten. Jag anhåller likväl att det Utsk., som får sig
uppdraget att utreda ifrågavarande ämne, måtte fästa behörig
uppmärksamhet på en omständighet, som jag tror icke bör förbigås.
Hvad beträffar den bränvins-utskänknings-afgift, som nu
utgöres af landtkommunerna, tror jag, lika med Hr von Mentzer,
att dessa medel ändamålsenligare skulle användas, om de inginge
till landstings-kassorne, emedan det belopp, som deraf tillfaller
hvarje kommun, är så obetydligt, att sällan något rätt gagneligt
kan dermed uträttas. Men hvad deremot beträffar den del deraf,
som är ställd till hushållnings-sällskapernes disposition, vill
jag fästa uppmärksamheten derpå, att hushållnings-sällskaperne
i många af våra län anslagit ganska betydliga summor till fromma
för jordbruket och till befordrande af en bättre ladugårdsafvel
i provinserne. Jag tror mig äfven veta att många af dessa
hushållnings-sällskaper vidtagit åtgärder, som skulle kräfva
betydliga och kännbara uppoffringar, om icke dessa afgifter fortfarande
skulle komma dem till godo.
Jag tror således, att derest R. St:r skulle stadna vid det beslutet,
att hushållnings-sällskaperne böra mista större delen af
de medel, som nu äro ställde till deras förfogande, så vore det af
vigt att dermed lemnades åtminstone något anstånd. Om hushållnings-sällskaperne
finge tillstånd att under t. ex 2 år uppbära
dessa medel, så uppstode derigenom den vinsten, att sådana
allmännyttiga företag, som genom dessa penningar blifvit
bragte till stånd, icke på en gång h. o. h. förlorade en så väsendtlig
del af de inkomster, som äro oundgängligen nödvändige
för desse arbetens utförande. Detta blefve i min tanke förhållandet,
om motionen bifölles sådan den nu är.
Vi veta alla att K. M:s Nåd. Författning af 1855 till sin
följd blifvit en slags lockmat att ingå på de stora förändringarne,
genom förespeglingarne att kommunerna af de afgifter, som
inbetalas, skulle få använda betydliga belopp till slika ändamål.
Dessa städer hafva just på grund af dessa inkomster kunnat
företaga ganska betydliga förbättringar i sitt kommunal-väsende.
Många af dem hafva företagit arbeten af vidsträckt beskaffenhet;
anlagt gasverk, vattenledningar o. s. v., hvilka kräfva fortfarande
utgifter under lång tid. Jag tror derföre att många städer
skulle komma i en särdeles bekymmersam ställning, om
man nu med ett penndrag borttoge dessa förmåner. I 1855
års författning finnes ingalunda föreskrifvet att dessa kommuner
Den 26 November f. m.
159
skulle ega att endast under riksdags-periodens lopp, eller tills
vidare, få uppbära dessa medel; utan det är föreskrifvet att de
skola ställas till vederbörande kommuners disposition.
Och då det icke kan vara obekant för någon, i huru svår
ställning de flesta städer befinna sig, derför att vår fattigvård,
särdeles för dem, är så synnerligen tryckande och kräfver så
stora uppoffringar, tror jag det vore orätt, att, som jag nyss
nämnde, med ett penndrag borttaga dessa medel från städerne.
Om således Utsk:t anser sig böra tillstyrka bifall till den väckta
motionen, vågar jag hemställa, huruvida det icke skulle vara
skäl att den inkomst, städerne hafva att påräkna, måtte blifva
aflöst genom bestämdt årligt statsanslag, ungefär så som förhållandet
var med tolagen. Vi veta alltför val att de sjelfva måste
bekosta hela sin administration, domareväsende och polis m. m.,
samt att de således mer än väl behöfva de inkomster de nu åtnjuta.
Under sådana förhållanden skulle jag fela mot min pligt,
som representant, om jag icke fäste uppmärksamhet på det nödvändiga
uti att denna inkomst icke afhändes städerna.
Jag anhåller att mina nu gjorda anmärkningar måtte få åtfölja
motionen till Utsk:t.
Frih. von Schulzenheim, David: Då jag i hufvudsaken
instämmer med motionären i hans åsigt, att en rättvisare
fördelning af bränvinsmedlen bör tillvägabringas, så kan jag icke
annat, än råka i strid med den siste värde talarens åsigter,
att någon förändring i afseende å fördelningsgrunden för bränvinsmedlen
icke bör och kan ega rum, och särskildt måste jag
lasta mig vid 3:dje afdelningen i hans yttrande, att det är stadskommunen,
som uppbär afgift för kcmsumtionen i kommunen.
Detta är emellertid icke det verkliga förhållandet, emedan afgiften
icke uppbäres efter som konsumtionen eger rum, och
det är på denna grund, som den föregrde värde talaren har,
rörande småstäderne, framställt förhållanderna i en så skef dager,
att jag nödgas till bemötande upptaga hans argumenter.
Frågan gäller enligt min åsigt, om man fortfarande bör begå
en orättvisa till förmån för småstäderna i Sverige, och sedan
om det i politisk mening kan vara någon uträkning, att vidare
fortsätta utöfvandet af den orättvisa, som så länge egt rum.
Först och främst måste jag på det bestämdaste bestrida, att
städerna erhållit någon slags försäkring eller garanti för bränvinsmedlens
fortvarande och everdliga åtnjutande, då R. St:r
besiöto, att dessa medel skulle tills vidare för allmännyttiga
ändamål få användas, der de uppburos; och sluteligen vågar
jag påstå, att de i allmänhet icke och specielt i småstäderna
blifvit i sådant ändamål använda. Jag borde icke behöfva göra
en skildring af de sämsta af våra småstäder.
Engelsmännens benämning på deras egna, förfallna, småstäder
eller »rotten boroughs», kan icke annat än ordagrannt
öfversättas med ruttna köpingar, vid applikation på våra egna.
»Många af dem äro», säger Forsell i sin Statistik, »knappast att
160
Den 26 November f. m.
anse, annat än såsom jordbruksidkande byar, ty den stadsmannarörelse
och) de näringar, som egentligen tillhöra städer, söker
man der förgäfves.» Det är icke längre sedan än år 1828,
då ett stångjernsbruk i Upland, nemi. Leufsta, var högre upptaget
i taxeringsvärde än 13 af Sveriges städer tillsammantagna;
Leufsta nemi. till 602,000 rdr bko, och Sköfde, Mariefred,
Kungsbacka, Östersund, Skanör, Falsterbo, Grenna, Hjo,
Falköping, Öregrund, Östhammar, Trosa och Borgholm till
591,000 rdr. (Forsell, sidan 258).
Sveriges städer hafva dock sannerligen icke saknat uppmuntran,
privilegier och stöd för sin framgång och blomstring.
Jag vill icke trötta R. o. Ad. med att fullständigt genomgå
historien om deras uppkomst och de konstlade vilkor, hvarunder
de existerat. Det är för mig smärtsamt och upprörande,
emedan det är Svenska jordbrukets pinohistoria.
Blott några exempel härpå. Så förbjöds t. ex. 1546 allmogen,
att icke annorstädes än i städerna och der icke på
torgen utan till köpmännen sälja och köpa spannmål, vid 40
markers bot första gången, 100 markers bot andra gången och
hufvudets förlust tredje gången, och jag erinrar dervid, att enl.
Hallenberg: »Om mynt och varors värde under Gustaf I» motsvarade
100 mark 17H tunna säds värde.
Vid vite fick ingen bonde betala sina tröskare och arbetskarlar
med säd, utan blott med penningar, för hvilka arbetarne
skulle i staden sedan köpa sin brödföda. Landtmannen fick
icke på landsvägen sälja siri vara, eller vända hem, innan han
varit i staden, vid höga vitén och 3:dje gången dödsstraff. För
kontrolls skull, utstakades 1540 och 1555 de vägar, på hvilka
landtmannavaror (ingo föras till stad. I Skåne förbjöds 1680
allmogen att uppstalla och försälja oxar.
Ar 1556 förbjöds hela Finland och 1614 hela Westerbotten,
vid förlust af skepp och gods, att föra viktualievaror
annat än till Stockholm. 1536, 1539 och 1546 förbjöds all
seglation med små skepp eller allmogens öppna båtar; 1569
förbjöds att uppköpa . varor på landet. Ar 1640 och 1648 förbjödos
bönderna på Oland att idka en urgammal lblknäring, att
hugga sten till salu ur egna berg, emedan detta skulle vara
en stadsnäring för Calmar stad. Så med handeln. På samma
sätt roed handtverkerierna. Ar 1748 förbjödos på landet boende
att väfva åt någon annan än sig sjelfva; 1624, 1643 och
1644 anbefalldes ånyo alla på landet, som kunde handtverk, att
inflytta till städerna (Agardh). 1643 stadgades, att handeln med
tjära, som förut varit fri, inskränktes till förmån för Stock
holm,
dit produkter skulle föras. 1546 stadgades, att allt onyttigt
folk, i alla rikets städer, skulle årligen utmönstras och utjagas
på landet. Andtligen, säger en af våra skriftställare i
ämnet, började billigare grundsatser att göra sig gällande, så
att 1727 och 1756 erhöll hvarje socken rättighet, att hafva en
trädgårdsmästare och en murare, samt en glasmästare, som
dock
Den 26 November f. m.
161
dock blott fick laga gamla fenster. Först 1766 fick nya fenster
göras på landet. På 200 år utfärdades 45 olika allmänna förordningar
emot landsköp, oberäknadt den mängd af småstädernas
polisförordningar, hvarigenom landtfolket trakasserades vid
all köpenskap i stad. Sannerligen, Mine Hrr! det är något att
undra öfver, att man från den tidens riksdagar oupphörligen
mötes af allmogens klagomål eller s. k. besvär. Nu må man
väl fråga sig, om städerna icke varit nog omhuldade, men derifrån
följer ock den frågan, hvartill har denna politik tjenat och
har den ledt till önskadt mål? Håfven J, Mine Hrr! kännedom
om huru en veritabel Svensk småstad ser ut och om handtverkeriernas
tillstånd der? Jag tviflar på, att mången af eder
skulle vilja låta förfärdiga sina kläder i någon af dem, att det
är möjligt att derstädes få en vacker möbel eller en vacker
vagn förfärdigad, ja kanske knappt att kunna der få sin haka
rakad, så att den lifligaste rörelsen kanske just är krogrörelsen.
Den föregående talaren har behagat prisa användandet af
briinvinsmedlen; deremot tillåter jag mig alt anmärka, att det
är allmänt kändt och låter sig lätt bevisa, att största delen af
de anslag, som kommit städerna tillgodo, blifvit på ett, minst
sagdt, besynnerligt sätt använda, likasom att proportion vid fö--  delningen emellan stad och land är oriktig.
Jag skall taga exempel från det län, jag sjelf tillhör.
Bränvinsmedlen för Sala stad hafva under 6 år utgjort 17,772: 42.
Användningen:
Rådhusbvggningen  5,027: 12.
Kyrkogårdsanläggning  8,300: —
Pastors-boställs-reparation  3,041: 18.
Flyttning al komministers-loge  300: —
En stadsspruta  1,104: 12.
17,772: 42".
Westerås stad, under 6 år inkomst  63,380: 56.
Användning: till rådhuset  10,401: 79.
Till fattigvården, omkring  40,000: —
Till dammläggning, gatureglering och trädplantering,
återstoden . . .
13,000: —
63,380: 56.
Arboga, inkomst  37,893: 77.
Användt till rådhus och andra allmänna byggnader
och aflöningar.
Köping, inkomst  25,026: 54.
Användt till ränta och amortering af den skuld, 50,000 rdr,
som staden iklädt sig för hamnarbeten m. fl. företag, för att
bereda plats åt ändpunkten för Köping-Hult-jernvägen, och till
atlöningar en ringa del. Således har af länets städer blott Köpings
stad till allmännyttigt ändamål användt bränvinsmedlen.
Hushållnings-sällskapet i länet har under samma 6 år bekomH.
I. 11
162
Den 26 November f. m.
mit 38,825: 7. Elier städernes i länet andel 144,073: 29.
landets 38,825: 7.
Innevånarne i alla 4 städerna tillsammans utgjorde circa
12,000 personer, länets öfriga innebyggare circa 100,000.
Nu kan, med anledning af den inom landet vanliga plägseden
inom den manliga befolkningen af användandet af bränvin,
både vid måltider och högtider, med skäl denna ifrågavarande
afgift anses, icke allenast såsom en konsumtionsskatt,
utan en kapitationsafgift på samma gång, hvadan, då den på
städerna hittills belöpande andelen varit 4 gånger så stor som
landets, men städernas proportion af befolkning åter (hvilket
öfverensstämmer med förhållandet i allmänhet i Sverige) befinnes
vara emot landtbefolkningen såsom 1 till 10, så skulle,
för att denna konsumtionsskatt skul e med något skäl kallas
rättvis, äfven bevisas, att hvarje stadsbo förtärde circa 40 gånger
mera bränvin än hvarje landsbo, hvilket väl icke städernas
innebyggare eller försvarare torde vilja erkänna. Jag anser för
öfrigt icke allenast moraliskt och aritmetiskt orätt, att gynna
småstäderna, på landets bekostnad, utan jag anser det, livad
värre är, för ett politiskt misstag och praktiskt oriktigt, att
med konstlade medel uppehålla de städer, sorn ej derförutan
kunna uppehålla sig sjelfva.
Presterskapet undergick, i afseende å egande och åtkomsten
af sin jord, under Gustaf l.-ste, och Adeln i samma afseende
under Carl XI, en nödvändig, mestadels rättvis, reduktion.
Någon sådan efterräkning har ännu ej skett med afseende
å städerna, hvilkas åtkomst af jord m. m. varit ofta mindre
skälig och berättigad. Om åtkomst-tillfället och rubriken
icke vanligtvis varit ett besök af Drottning Christina, då hon
med lättsinnigt frikostig hand af angränsande härads- eller
kronojord tillagt dem å kartan ett utvidgadt egoområde, så
har det blifvit lämnadt för särskildte ändamål och under särskildte
vilkor, såsom för odling af tobak, färgstofter m. m. under
den tiden, då man fruktade stor import och landets beroende
af utländningen. Någon sådan odling har jag dock för
min del numera ej kunnat observera, på sin höjd potates- och
rotfruktsodling.
Städerna hafva derföre inga skäl till klagomål, om en rättvisare
fördelning åtminstone af bränvinsmedlen kommer till
stånd, och då nu dessutom afgjordt är, att städerna komma att
representeras i landstingen, böra de icke riskera något derpå,
att en del af de nu hittills i städerna uppburna bränvinsmedlen
lämnas, att disponeras af länets landsting, en institution, som
jag för min del anser komma att utgöra grunden för vårt politiska
lif. Då dessutom, efter ali anledning, landstingen komma
att bestå af hvarje läns ulmärktaste personer, böra städerna
vara förvissade om, att medlen komma att användas för länets
allmänna nytta, d. v. s. för land och stad gemensamt lika vigtiga
ändamål, såsom lazaretter, vägars och hamnars anläggning
m. m. d., utan att landstingen behöfva börja sin verksamhet
Den 26 November f. m.
163
med uttaxerande af extra skatter, som kunde göra den vigtiga
institutionen förhatlig. Min öfvertygelse är för öfrigt, att i en
framtid ganska säkert de städer deremot, som äro af större
betydelse, välbelägne och af gagn för landet, skola komma att
erhålla större andel af bränvinsmedlen till företag af allmänt
gagn, då deremot de städer, som sakna betydelse och värde,
komma att småningom ingå under landsrätt och sålunda, frie
från en mängd stads-utskylder och onera, kunna blomstra såsom
köpingar.
Jag önskar på dessa skäl motionen en förtjent framgång.
FIr Nordenfelt, Enar: Då jag i hufvudsaken instämmer
i hvad Hr von Troil yttrat ang:de behandlingen af denna motion,
skulle jag icke hafva mycket att tillägga, om det icke vore
en vigtig omständighet, som jag icke hört omnämnas, nemi. att
städernas rätt att fortfarande komma i åtnjutande af en stor
del af bränvinsutskänkningsmedlen grundar sig på gammal häfd
och är mycket äldre än den lagstiftning ang:de bränvinsafgifterna,
som nu är gällande i Sverige.
Redan i mina unga år bodde jag en tid i Christinehamns
stad, och der gick det så till, att då magistraten skulle meddela
rättighet att hålla krog (denna rätt tillkom då magistraten
och stadens äldste), så meddelades icke denna rättighet på annat
vilkor, än att krögarne måste åtaga sig stora onera. Sålunda
måste krögarne i Christinehamn utgöra hela skjutsningsbesväret
för staden, mot det att de fingo utskänka bränvin. De
hade sål. redan då en bränvinsskatt, fast det icke var reglbmenteradt
som nu. Denna stad är icke det enda exemplet; jag
skulle kunna åberopa liknande förhållanden i många andra.
När det nu är en så urgammal häfd, torde det vara skäl,
att betänka sig noga, innan man täger bort dessa medel, då
mångå städer, med beräkning på dem, inlåtit sig i företag,|som
de icke skulle kunna fullborda, om denna rättighet blefve dem
fråntagen.
Att fördelningen af bränvinsmedlen, sådan den nu är, till
en betydlig grad är obillig, vill jag icke förneka, ty den bränvinsskatt,
som utgöres på landet, är beroende af flera tillfälliga
omständigheter än i städerna, och då betydligt mer bränvin
konsumeras i somliga städer än i andra, få dessa städer en
större inkomst, synnerligast när de hafva liflig trafik genom
sjöfart och passerande ångbåtar.
På samma gång jag sålunda förordar en billigare fördelning,
än som nu eger rum, bestrider jag högeligen det vara
rättvist att gå ut från den grundsatsen att fråntaga städerna
och hushållnings-sällskaperna alltsammans och gifva det till
landstingen.
Hvad landstingen vidkommer, är jag icke den, som vill
förneka att de böra hafva tillgångar; men jag tror att landstingen,
såsom ännu en ny institution, kunna jemföras med en
menniska i ynglinga-åren. Det är icke klokt att sätta i en
164
Den 26 November f. m.
ung persons hand en alltför stor summa penningar; det är
bättre att han får små tillgångar, till dess han hinner bereda
sig kanaler för dessa penningars nyttiga användande, ty annars
blifver han lätt antingen en slösare eller en girigbuk.
Vi hafva exempel i våra hushåjlnings-sällskaper, som på en
gång fingo stora medel, och råkade i förlägenhet huru de skulle
använda dem, till dess förberedande beslut och åtgärder blifvit
vidtagna. Så komrne det älven att gå med landstingen.
Jag är nästan säker att de första landstingen icke skola
använda stora summor; men jag anser nödigt att de få något att
börja med; — jag hoppas nu hafva tillkännagifva min åsigt,
huru Utsk:t bör taga denna sak.
Den siste värde talaren började att framlägga en, om man
så vill, ganska intressant historik om vår ekonomiska lagstiftning
och dess inflytande på städerne. men huru intressant den
än må hafva varit för en och annan, som förut ej känut till
densamma, kan jag ej inse, att det hör till närv:de fråga, huru
städerna kommit i tillfälle att föröka sina områden. Och för
öfrigt, icke bör närvide generation plikta lör det, att förståndet
med alside på den ekonomiska lagstiftningen då icke var så
utveckladt som nu, eller för de misstag, som då möjligen blifvit
begångna. Men huru besynnerligt det än kan synas, är det
dock en sanning, att våra städer till en stor del uppkommit såsom
drilhusplantor, derföre att de blifvit anlagde af enväldiga
Regenter,- ofta på grund af utländskt intresse. Men derföre
kan jag icke inse att man bör företaga någon strypande åtgärd
mot städerna. Jag medgilver gerna hvad den föregide talaren
sagt om »ruttna byar»; de finnas otvifvelaktig!, och många städer
äro så anlagde, att de omöjligen kunna upprätthålla sig,
oaktadt den betydliga utveckling, handel och näringar på sednare
tider lätt genom förbättrade kommunikationer m. m.;
men om så är, icke är det derför skäl att genast strypa dem
och beröfva dem det lif, de ännu hafva qvar. Man måste gifva
dem tillfälle att söka en annan verksamhet, hvarigenom de måhända
kunna höja sig såsom byar eller fabriksplatser, om icke
såsom städer. Man bör gifva grenarne af stadsbestyret en sådan
utveckling att det går naturligt; men att nu, sedan vi i
många år gett städerna en stor inkomst, säga »i morgon är
det slut», är en åtgärd, sorn jag ej kan godkänna.
Dessa omständigheter göra, att jag befarar, det Utskit skulle
taga det allt för tvärt, om det tillstyrkte att fråntaga städerna
de ifrågavide medlen. Städernas vara eller icke vara torde få
hero på andra förhållanden.
Hvad för öfrigt vidkommer bränvins-utskänknings-skatten
och de lörebråelser, den värde talaren gilvit städerna för dess
användande, så tror jag att det är ganska svårt för en eller
annan individ att bedöma de motiv, som föranledt städerna att
använda inkomsten så eller så; och i alla fall kan det icke nekas,
att större delen blifvit använd till allmänna behof. Jag
minnes icke bestämdt författning ordalag, men vill påminna mig
Den 26 November f. m.
165
att föreskriften är teml. rymlig, nemi. »att medlen skola användas
till allmänna behof», och städerna kunna säl. säga sig
hafva användt dem enl. föreskrift. Emellertid har förhållandet
ådragit sig den uppmärksamhet, att Chefen för CivilDep:tet
infordrat uppgift på huru hushållnings-sällskaperna och
städerna användt dessa medel, sannolikt i den afsigt, att hos
R. St:r föreslå en reglering af de i detta ämne nu gällande föreskrilter;
sålunda är det icke skäl att förhasta sig. Jag anhåller
att Utsk:t måtte fästa behörigt afs:de på detta mitt yttrande.
Hr von Mentzer: Det är svårt att höra, att möjligen
begångna misstag, derföre att de en gång fått inrota sig, fortfarande
skola ega bestånd. I 1855 års författn., ang:de bränvinsutskänkningsafgiftens
fördelning, var meningen, efter hvad jag
föreställer mig, att dessa medel skulle fördelas på det efter dåvarande
förhållanden lämpligaste sätt, eller så, att hushållningssällskaperna
skulle bekomma ^ af samtlige såväl från landet
som staden inflytande utskänkningsmedel, samt städerna behålla
de inom deras områden inflytande återstående §:delar. Afven
kan man skönja afsigten att så mycket som möjligt hejda bränvinsutskänkningen
på landet. I städerna deremot blef bränvinskonsumtionen
jemförelsevis många gånger större än på landet,
och städerna förvärlvade sig stora tillgångar derigenom att utskänkningsrätten
måste betalas med ständigt högre belopp. Men
om nu städerna i många år fått åtnjuta dessa förmåner, hvad
rättighet hafva de att fordra att blifva dervid bibehållne? Staten
måtte val icke hafva alstått från rättigheten att förfoga öfver
dessa medel, derföre att den under någon tid låtit städerna
uppbära dem.
Jag skulle tro att man icke begår någon orättvisa mot
städerna, om dessa medel, på sätt förslaget innehåller, ingå till
landstings-kassorna; så mycket mindre som städerna, lika så
väl som landet, komma att representeras i landstingen, och således
lika mycket som länet böra intressera sig för denna institutions
framgång.
Att något våld mot städerna skulle begås, genom den föreslagna
användningen af bränvinsmedlen, kan jag ingalunda finna,
utan anser förslaget grundadt på rättvisa och billighet.
Jag anhåller att dessa mina ord måtte få åtfölja remissen.
Hr De Maré, Anders Balzar: Jag ber att i alla delar
få förena mig i de yttranden, som af Hrr von Troil och Nordenfelt
blifvit afgifna med afseende på det olämpliga och orättvisa
i att beröfva städerna och hushållningssällskaperna hela de
andelar af bränvinsutskänkningsmedlen, som dem hittills tillkommit.
Onekligen hafva städerne under de sednare åren gått
framåt, och hafva härför i betydlig mån att tacka det understöd,
de bekommit af dessa medel. Hafva dessa på ett eller
166
Den 26 November f. m.
annat sätt blifvit oriktigt använda, kan detta förhållande ingalunda
anses som regel.
Beträffande hushållningssällskaperna, hvilkas verksamhet
man i allmänhet velat under de sednare åren gilla och godkänna,
så vore det, enligt min uppfattning, att dekretera deras
död, om man undandroge dem denna del af deras inkomster.
Jag har föreställt mig att dessa hushållningssällskaper på de
flesta ställen innan kort komma att försvinna och sammansmälta
med landstingen; men detta torde icke genast kunna
låta verkställa sig, och, intilldess en sådan förändring sker, anhåller
jag, att dessa medel måtte fortfarande komma dem till
godo.
Hr von Troil: Man har fästat min uppmärksamhet på
nyligen inträffade förhållanden, som ådagalägga af hvilken vigt
det är för städerne att icke beröfvas den tillgång, som genom
1855 års författning blifvit dem tillförsäkrad. Christianstad har
nyligen, såsom bidrag för anläggande af en jernväg derifrån till
södra stambanan, tecknat sig för ett belopp af icke mindre än
600,000 rdr; och staden hade naturligtvis icke kunnat åtaga
sig en så betydlig summa, derest den icke haft att påräkna de
medel af bränvinsutskänkningen, som den hittills varit tillförsäkrad.
En öfverläggning egde rum med bolaget för utskänkning
af bränvin i Christianstad, och resultatet häraf blef, att bolaget
förband sig att till stadens kassa lemna en betydlig del för
detta vackra ändamål.
Om R. St:r nu skulle borttaga denna inkomst från städerne,
så korame ovilkorligen detta företag att afstadna; och
äfven på många andra ställen torde företag, som blifvit påbörjade
med beräkning på dessa tillgångar, svårligen kunna fullföljas.
Men det finnes ännu ett skäl, som jag, då jag förra gången
hade ordet, glömde omnämna, och som jag nu anhåller
med några ord få vidröra. Detta skäl är, om jag så får säga,
politiskt. Jag tror det är af stor vigt att icke landstingen, redan
från första början af sin verksamhet, uppträda på ett sätt,
som skulle framkalla missämja emellan dess elementer. Vi
veta att ett stort flertal af städerne gjorde ganska många invändningar
mot att inträda i landstingen De befarade att de
härigenom skulle betungas med utgifter, utan att hugnas med
motsvarande bidrag. För min del har jag dock aldrig befarat
någon olägenhet häraf. Jag har dels såsom ordförande i komitén,
dels sedermera såsom landshöfding, afgifvit underdåniga
yttranden och förslag, och då alltid lifligt förordat att städerne
skulle ingå i landstingen, derföre att jag anser denna allmännyttiga
institution förfelad, om så icke skett. K. M. har äfven,
oaktadt städernes motstånd, ålagt dem ingå i landstingen. Derigenom
skall icke Svenska folket framdeles blifva söndradt i
2:ne klasser med möjligen stridiga intressen: stadsinvånare och
landinvånare, utan de skola alla blifva och kallas Svenska med
-
Den 26 November f. m.
16T
borgare. Då förhållandet är sådant, och vi känna det motstånd,
författningen rönt från städernas sida, skulle jag tro att
man icke bör öka städernas misstroende, genom att utstryka,
den tillgång, de nu i 6 år uppburit.
Frih. von Schulzenheim: Med ani. af de fortsatta anm:r,
som blifvit gjorda mot denna motion, anser jag mig med några
ord böra bemöta vissa åsigter, som sökt göra sig gällande.
Den siste värde talaren har något för bestämdt yttrat sig, då
han sagt att dessa tillgångar fortfarande äro städerne tillförsäkrade.
På så sätt har icke jag uppfattat saken. Om hushållningssällskaperne
under loppet af många år varit i åtnjutande af en
förmån, böra de derför vara tacksamma. Och de hafva bort
visa sin omtänksamhet genom att, såsom jag vet förhållandet
hafva varit i flera län, samla kassor, för att af räntan derå
kunna åstadkomma ett fortsatt gagn. Jag tror icke det vara
skäl att föreställa sig, att allt, som blifvit gjordt af föregående
riksdagar, är för everdeliga tider faststäldt, så att det icke kan
ändras af någon efterföljande. En sådan princip förkastar jag
helt och hållet.
Då en annan talare erkännt orättvisan i fördelningen af
bränvins-minuterings-afgilten, sådan den nu utgår, meri på samma
gång motsatt sig ändring härutinnan, måtte jag otydligt
hafva uttryckt mig och beklagar högeligen att så skett. Min
mening var icke att alla dessa medel skulle anslås till landstinget,
utan blott att en annan och rättvisare fördelning skulle
ega rum. Alven deruti att jag anser medel böra lemnäs landstingen,
så att det kan blifva något af dem, finner jag ett skäl
till att en stor del af denna afgift dit bör ingå.
Det ser ut sorn om man fruktade landstingen, men jag
tror det är orätt att hysa någon sådan känsla för dem. Denna
fruktan är enl. min öfvertygelse alldeles grundlös; och jag tror
att våra städer, sedan do ingått i landstingen, der kunna bevaka
sin rätt och framhålla sina behof, såvida de icke blott
afse minskning i skattebördorne. De sättas tvärtom i tillfälle
att använda sina gemensamma krafter till stora och allmännyttiga
företag, och just derför anser jag det vara särdeles lämpligt,
att en ganska stor del af den nu städerne tillförsäkrade
bränvins-bevillningen användes för att redan från början skaffa
landstingen tillgångar. Jag kan nemi. icke anse det vara annat
än i sin ordning att dessa inkomster användas på kommunikationer,
och att fördelningen af bränvins-minuterings-afgiften följaktligen
bör lämpas härefter.
Frih. Alströmer, Carl Jonas Oscar: Oaktadt nu redan
ganska mycket blifvit yttradt i denna fråga, anhåller jag
få tillägga några ord. Det vore efter min tanke särdeles olyckligt
för städerne. om bränvins-minuterings-afgiften fråntoges dem.
Visserligen är det en möjlighet, och kanske en sanning, att
dessa afgifter, i en del mindre städer, blifvit mindre väl an
-
168
Den 26 November f. m.
vände. Men i de större städerne hafva allmännyttiga företag
af stort omfång med dessa medel blifvit utförde eller påbörjade;
och dessa sednare företag skulle på ett betänkligt sätt
afbrytas, om städernas inkomster af bränvins-utskänknings-medlen
dem fråntoges.
Härmed vill jag dock icke hafva sagt att deri fördelning af
bränvins-medlen, som nu eger rum, är den rätta, och att icke
föreskrifter kunna och böra meddelas till förekommande af deras
oriktiga användande. En särskild omständighet, som borde
böra tagas i betraktande, är att, sedan bränvinssupandet numera
hufvudsakligen är förlagdt till städerne, tarfvas derstädes betydligt
större och kostsammare polis än tillförene, och härtill eller
till den genom bränvinssupandet störda ordningens upprätthållande
böra väl bränvins-utskänknings-medel i första rummet
anslås. Städerna hafva ock framför andra rätt till andel i dessa
medel, då de af ålder haft en påräknad inkomst af sina krogar.
För öfrigt tror jag att, med en annan fördelning af dessa
medel, de kunna blifva tillräckliga både för städerna, landstingen
och hushållnings-sällskapen.
Efter härmed slutad öfverläggning och uppå framställd
propos., biel' motionen jemte yttrandena remitterad till Bevilln.-  Utsk:t.
Föredrogs och remitterades till Stats-Utsk:t Gr. Mörners,
Carl Göran Detlof, d. 22 dennes bordlagda motion N:o 57,
ang. alla de till särskilda verk, stater, inrättningar, stiftelser och
kyrkor indelade räntors och tionde-anslags uppbärande och
redovisning af kronans uppbördsmän, m. m.
Föredrogs Hr Adlersparres, Rudolf, d. 22 dennes bordlagde
Mern., med anhållan att få, med bibehållande af sin riksdagsmanna-rätt,
afsäga sig befattningarne att vara Bänkman och
Suppleant i Bevilln.-Utsk:t.
Hr von Francken, Georg Wolfgang: Då jag vid sednaste
plenum begärde afslag å Hr Ramsays anhållan att, med
bibehållande af sin riksdagsmanna-rätt, få afsäga sig sin plats
som suppleant i Lag-Utsk:t, bifölls ej denna min begäran, hufvudsakligen
på den grund att Hr Ramsay var tjensteman, och
det ej ansågs rätt att hindra tjenstemän i utöfvandet af sin tjenstemanna
verksamhet.
Förhållandet är nu annorlunda. Hr Adlersparre är ej tjensteman,
utan helt och hållet fri och ledig, samt torde således
längre än ett pär veckor kunna egna sig åt det en gång åtagna
uppdraget.
Säväl på grund häraf, som af det jag vid sednaste plenum
hade äran yttra, anhåller jag om Hr Gr:ns o. Landtmms propos.
å afslag å Hr Adlersparres begäran.
Den 96 November f. m.
169
Frih. Stjernstedt, Joli. Wilh.: Jag vill icke yrka afslag
å ifrågavarande Mein., och tror mig icke eiler ega rätt att bedöma
de motiv, som föranledt Hr Adlersparre att afsäga sig
sin plats. Men Hr Adlersparre är en i pekunier! afseende oberoende
person, och jag tror icke han kan hafva så mycken sysselsättning,
att han icke godt skulle kunna egna sin tid åt Utsk:t.
Afven förmodar jag att de personer, som tillsatte honom, på
förhand förfrågat sig, hnruvida hans tid kunde medgifva honom
att vara närvarande under en del af riksdagen. Vore han här
närvarande, skulle jag således hemställa till honom, om han icke
skulle vilja återtaga sin ansökan.
J viss mån biträder jag hvad Hr von Francken yttrat; och
granskar man listorna på R. o. Ad:s Utsk:s-ledamöter, skall man
finna att Utsk:n vid riksdagarnes slut vanligen äro besatta med
en mängd andra personer, än deni, som vid riksdagens början
der tagit plats. Det är således så mycket mera skäl att önska,
att de, som åtagit sig en dylik befattning, dermed fortfara och
icke lemna riksdagen redan i dess början. Man har således att
befara att de, som under riksdagens lopp der inträda, icke skola
vara så skicklige, som sina föregångare, emedan de sakna den
erfarenhet, de förra hunnit förvärfva. Skulle min farhåga i afseende
på dessa förhållanden vara öfverflödig, vore så mycket
bättre.
Dessa voro också de hufvudsakliga skäl, Hr von Francken
i sista plenum anförde, hvarföre han icke ville att man alltför
lättsinnigt bifölie sådana afsägelser, som kanske rätt ofta kunna
komma i fråga
På denna grund anser jag att hvarje sådan afsägelse bör
öfvervägas, och derför har jag velat ytlra dessa ord.
Frih. Cederström, Rudolf: Då Hr Adlersparre icke för
tillfället är här närvarande, anhåller jag, som hans frände och
vän, att få yttra några ord i ändamål att, om möjligt, utverka
bifall till hans anhållan.
Jag delar den siste värde talarens åsigt, alt det varit önskvärdt
för det allmänna, om Utsk:t fått åtnjuta Hr Adlersparres
insigter och tillgodogöra sig hans värderika erfarenhet. Ur denna
synpunkt skulle jag således icke önska annat, än att han måtte
stadna qvar. Man då R. o. Ad., vid sitt sista sammanträde, tilllåtit
en här bosatt tjensteman att, med bibehållande af sin riksdagsmanna-rätt,
få afsäga sig sin plats sorn suppleant i ett Utsk.,
så hemställer jag, om man icke äfven borde göra afseende på
en annan ledamots ställning, ithy att lian i en aflägsen landsort
innehar en vidsträckt ekonomi, som han sjelf sköter, och att
det således måtte honom förunnas att under en kort tid af riksdagen
få lemna densamma.
Han har framställt denna sin ansökan så i början af riksdagen,
att han ännu icke varit inkallad i Utsk:t. Jag vet väl
att det varit det rättaste, om han, vid erhållen kunskap om det
skedda valet, då genast och på grund af Riddarh.-Ordn. afsagt sig
170
Den ?6 November f. m.
bänkmansbefattningen, om lians enskilda förhållanden icke tilläte
honom att dermed fortfara. Men det bör likväl låta tänka sig, att
det låg honom om hjertat att vid början af riksdagen gifva den
riktning åt densamma, som var öfverensstämande med hans åsigter.
Jag tror således att man kan betrakta hans afsägelse
såsom skedd under riksdagens första dagar.
Afven önskade jag att R. o. Ad., när frågan i allmänhet
betraktas, icke så strängt behandlade sina ledamöter. Det kan icke
vara angenämt att i en så beskaffad anhållan, som den nu gjorda,
framlägga sådane, ofta talande, skäl och bevekelsegrunder,
som föranleda en sådan anhållan. Jag tror att man bör hysa
så pass förtroende tiilR. o. Ad:s ledamöter, att man, åtminstone
icke straxt i början af riksdagen, afslår deras anhållan.
På grund af hvad jag nu i korthet anfört, och med åberopande
af hvad jag sednast hade äran andraga, att om en sådan
anhållan afslås, detta ganska lätt kan gifva anledning till att en
till utsk:s-ledamot utsedd person, heldre än att sedermera röna ett
afslag, genast säger »nej», hvilket kan åtstadkomma storskada,
får jag anhålla om bifall till Hr Adlersparres begäran.
Hr Tornerhjelm, Rudolf: Hittills har det varit vanligt
att då någon af detta Stånds ledamöter alsagt sig någon honom
uppdragen befattning vid riksdagen, hans anhållan blifvit bifallen
på den rättvisa grund, att hans skäl utan vidare blifvit antagne
giltige. Nu har Hr von Francken uppträdt och synes för hvarje
gång, en sådan fråga förekommer, vilja bringa den under öfverläggning.
Jag tror dock, att man bör respektera de motiv, som
kunna föranleda afsägelsen, och det vore ganska vådligt att afslå
en sådan anhållan, när man tager i betraktande att R. o. Ad.
infinner sig här för det allmämma bästa utan någon sin fördel,
blott för att uppfylla sin pligt. Man kan en längre tid lemna
det enskilta lilvet, då affärsförhållanden sådant medgifva, men
andra förhållanden kunna inträffa, och af en eller annan orsak
kan man finna nödigt att under någon tid återgå till sin enskilta
plats. l)å blifver jag hindrad på den grund, att jag icke
får bibehålla min riksdagsmannarätt, om jag något vill vårda
mina enskilda affärer; eller också skall jag noga göra reda för
dessa förhållanden, innan min ansökan beviljas. Jag tror, att
det för framtiden skulle afskräcka mången af landtadeln att
deltaga i riksdagsförhandlingarne. Eller är det kanske meningen
förhindra landtadeln att för framtiden uppkomma till riksdagarne?
I så fall har man lyckats påträffa ett ganska verksamt
medel. Men är det meningen, att landtadeln skall komma
upp och verka för det allmänna, utan att alltför mycket
åsidosätta sina intressen, så tror jag konseqvensen fordrar, att
man, utan att allt för noga behöfva redogöra för sina enskilta
förhållanden, bör få afsäga sig en plats, dit man blifvit invald.
Hvad Hr Adlersparre beträffar, så kan han ej uppoffra sina
enskilta affärer för att arbeta vid riksdagen, och jag får sålunda
tillstyrka, att Hr Adlersparre, med bibehållande af sin riksdags
-
Den 26 November f. m.
171
mannarätt, får afsäga sig sitt uppdrag att vara suppleant i BevillnUtsk:t.
Derjemte begagnar jag mig af detta tillfälle lör att uttala
den åsigt, att det äfven för framtiden vöre önskvärdt, om
dylika uppträden icke förnyades vid hvarje afsägelse; eljest torde
ganska många draga i betänkande, innan de åtaga sig dylika
uppdrag.
Hr Lagercrantz, Jacob Adolf: Med den största tillfredsställelse
erfor jag, hurusom R. o. Ad. vid ett föregående
plenum, då en dylik fråga förekom, vid voteringen, väl genom
en minoritet, men med en ganska aktningsvärd minoritet, tillkännagaf
sitt rättmätiga missnöje deröfver, att ledamöter af R.
o. Ad., åt hvilka det blifvit uppdraget att vara Utsk:s-ledmöter
eller suppleanter, i tid och otid afsäga sig sina platser.
Sådana ständiga ombyten af Utsk:s-ledamöter måste naturligen
inverka menligt på riksdagens gång.
Vid val af ledamöter kan man väl icke gå och fråga hvar
och en särskildt om han vill åtaga sig en plats eller ej, hvadan
också lätteligen kan inträffa att valet infaller på personer, hvilka
af en eller annan orsak äro förhindrade att emottaga ett
dylikt uppdrag.
Sådant har lagstiftaren förutsett och derför hafva de valde
rätt att i samma plenum då vallistorne öppnas eller ock i näst
derpå följande plenum, icke begära tillstånd, utan helt enkelt
anmäla, att de icke vilja mottaga förtroendet. Då nu en person
icke gjort en sådan anmälan, bör väl kunna antagas att den
valde icke blott är oförhindrad utan villig att bibehålla sin plats.
Vid sådant förhållande och om en afsägelse sedermera ifrågakommer,
fordrade väl billigheten och den uppmärksamhet en
hvar är skyldig Ståndet, att man för sin afsägelse uppgifver något
skäl, och icke blott säger: »Jag anhåller att, med bibehållande
af min riksdagsmanna-rätt, få afsäga mig min plats i det eller
det Utsk;t». Jag tror icke att R. o. Ad. så noga kommer att
pröfva hans skäl eller fordra något läkarebevis. Då Hr Adlersparre
icke ens uppgifvit, än mindre styrkt, någon giltig anledning
till bifall för sin afsägelse, nödgas jag för min del sålunda
yrka afslag å mem:t.
Frih. Bennet, Carl Steffan: Jag anser att R. o. Ad. bör
bifalla Hr Adlersparres anhållan. Enligt mitt sätt att se saken,
vet jag icke något, som hindrar honom, att inlemna sin pollett
och efter några månaders frånvaro ånyo uttaga den.
Hr von Francken : Med anledning af Frih. Bennets yttrande,
ber jag att få upplysa om 23:dje §:ns i Riddarh.-Ordn. lydelse:
»Den som blifvit vald till ledamot af Utsk. eller till suppleant
derstädes, ege rätt att i samma plenum, vallistan blifvit
öppnad, eller i det näst följande, denna befattning sig afsäga.
Sedermera må afsägelse icke ega rum, utan med Ståndets samtycke,
eller efter anmälan hos Landtm, och pollettens återlem
-
172
Den 26 November f. m.
nande, hvarmed en på sednare sättet afgången ledamots utöfning
af riksdagsmannarätt för den riksdagen upphör.»
Om R. o. Ad. afslår Hr Adlersparres begäran, blir således
följden, ej att Hr Adlersparre blir förlustig sin riksdagsmannarätt,
utan Hr Adlersparre eger att välja på att förlora denna
rätt eller att stadna qvar i Utsk:t.
Hvad Hr Tornerhjelms yttrande beträffar, så anser jag mig
böra nämna, att min mening ej är att precist för hvarje gång
någon afsägelse kommer i fråga framkalla diskussion. Detta
lall är, såsom jag förut nämnt, af olika beskaffenhet med det,
som vid sednaste plenum förekom, och jag önskade blott inhemta
R. o. Ad:s tankar vid möjligen förekommande olika fall.
Skulle någon afsägelse utan grundade skäl förekomma, ämnar
jag fortfarande begära afslag å densamma; och närmaste
följden, om afsägelse!) ej bilölles och polletten inlemnades, blefve
den att en annan och möjligen mera verksam ledamot af ätten
då uttoge densamma.
Hr Lagercrantz: Jag är redan förekommen af Hr von
Francken; min mening var endast att, i anledning af ett yttrande
utaf en föregående talare, uppläsa Riddarh.-Ordnms 23:dje §.
Hr von Knorring, Oscar: Jag har endast begärt ordet,
för att nämna, att om en Utslcs-ledainot eller suppleant skulle
hafva så många enskilda angelägenheter att han behöfde lemna
riksdagen, så stadgar vår grundlag uttryckligen att han kan få
3 veckors ledighet, och han kan således begagna denna tid för
att ombesörja sina enskilda angelägenheter.
Lika med Hr von Francken, anser äfven jag, att det i princip
vore ganska önskvärdt om Utskm voro besatta med personer,
som stadnade, så länge icke tvingande omständigheter
föranledde dem att afsäga sig sin plats; härmed vill jag dock
icke bafva sagt, att hvar och en, för att få sin ansökan bifallen,
skall inför R. o. Ad. göra sin biografi eller framlägga en kontrabok
eller något i den vägen, såsom en värd talare, Hr Tornerhjelm,
velat påstå; men nog bör man kunna fordra att bär,
liksom i allmän lag redan finnes stadgadt, fullt giltiga, lagliga
skäl för bifall till en afsägelse böra kunna framläggas; eljest
blir ju stadgandet i grundlagen om att Ståndet skall besluta öfver
en ledamots anhållan att få med bibehållen riksdagsmannarätt
afsäga sig sin plats i Utsk. etc., blott såsom en tom formalitet.
Hr von Franckens mening är visserligen icke att, som en
talare förmodat, vid hvarje dylikt tillfälle framkalla en diskussion
f detta ämne, och att Hr von Franckens upptagande af denna
fråga varit obefogad, kan jag åtminstone icke finna.
Hr Cederschiöld, Rob. Theofr.: Syftningen med Hr
von Franckens yrkande är otvifvelaktigt god, nemi. att fortfarande
under riksdagen få Utskm besatte med ledamöter. Men
jag befarar att ett sådant yrkande kan hafva en helt annan följd.
Den 26 November f. m.
173
Om nemi. hans åsigt kommer att tillämpas, så att ingen person
under riksdagens lopp får afsäga sig en plats såsom Utsk:s-ledamot,
utan att tillika upphöra att vara riksdagsman, så kan detta
möjligtvis leda till den påföljd, att lt. o. Ad. icke mera skulle
kunna utöfva sin representations-rätt. Ty det vore icke omöjligt,
att mången, som kunde vara lämplig att åtaga sig en ledamotsplats
i Utsk., skulle vägra att mottaga densamma, om han
visste att han icke under riksdagens lopp skulle få göra en sådan
afsägelse. Man bör likväl besinna, att R. o. Ad:s ledamöter
icke, i likhet med representanterne i de andre Stånden, uppbära
någon aflöning för utöfvandet af detta kall.
Vid sådant förhållande synes mig, att man bör vara tacksam
derför att skicklige personer vilja åtaga sig de mödosamma
befattningarne i litslen. Ty om man redan i början tvingade
dem att afsäga sig dessa platser, skulle den vådliga löljden lätt
kunna inträffa, att R. o. Ad. icke skulle kunna få dessa platser
besatte. Jag yrkar derföre att R. o. Ad, måtte bifalla Hr Adlersparres
nu gjorda framställning.
Många ledamöter hördes häri instämma.
Sedan öfverläggningen härefter förklarats fullbordad, samt Ilr
Gr. o. Landtm, upptagit de derunder gjorda yrkanden å dels
bifall till och dels afslag på Hr Adlersparres förevarande Mern.,
framställde Hr Gr. o. Landtm, propos. på bifall till detsamma,
och då dertill svarades starka ja, blandade med nej, förklarades
ja hafva varit öfvervägande.
Frih. Hermelin, Fredrik: Till förekommande af diskussion
i detta ämne, föreslår jag, huruvida det icke kunde vara
lämpligt, att R. o. Ad. uttalade sin önskan att de, som icke hade
laga förfall, bibehölle sina platser.
Jag tror detta vara sättet att för framtiden undvika en sådan
diskussion och förmå dem, sorn icke hafva särskild orsak
att afsäga sig sin plats, att qvarstadna.
Hetta förslag begärdes på bordet.
Hr Rosensvärd, Joh. Henr.: Ehuru det icke kan vara
angenämt, att, efter den diskussion, som nu försiggått, begära
tillstånd att få afsäga sig sin plats inom Utsk., vill jag dock begagna
detta tillfälle till en sådan afsägelse.
Denna min ansökan anser jag mig skyldig att något motivera.
Då jag af Elektorerna kallades att vara ledamot af Allm.
Besv.- o. Ekon.-Utsk:t, var jag redan af tjensteåiigganden bunden
vid hufvudstaden, och jag hoppades att det af Elektorerna
mig lemnade förtroende skulle låta förena sig med min förutvarande
befattning. Förhållandena hafva sedermera så förändrat
sig, att jag finner detta omöjligt, och det är anledningen,
hvarför jag nu vågar hos R. o. Ad. framkomma med begäran,
174
Den 26 November e. m.
att, med bibehållande af min riksdagsmannarätt, få afsäga mig
förtroendet att vara ledemot af Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk:t;
underkastande mig det beslut B. o. Ad. öfver mig han behaga fatta.
Sedan propos. på bifall till denna begäran blifvit framställd
och besvarad med många ja jemte ett eller annat nej, förklarades
ja hafva varit öfvervägande; hvarefter Hr Gr. o. Landtm,
anmodade Ståndets Hrr Elektorer att utse en ledamot i Allm.
Besv.- o. Ekon.-Utsk:t efter Hr Rosensvärd och en suppleant
i Bevilln.-Utsk:t efter Hr Adlersparre.
Hr Åke rman, Fredrik, uppläste en motion, N:o 63,
ang:de reorganisation af R. St:rs Bank.
Begärdes på bordet.
Gr. Anckarsvärd, Carl Henrik, afgaf en motion, N:o
64, ang:de en underdånig anhållan hos K. M. om utarbetande af
ett fullständigt förslag till Riksakt m. m.
Denna motion blef på många ledamöters begäran bordlagd.
R. o. Ad. åtskiljdes kl. nära 3 e. m.
In fidem,
O. Brakel.
Onsdagen den 26 November 1862.
Plenum kl. 6 e. m.
Hr Reutersvärd, Patrik Oscar, uppläste en motion,
N:o 65, ang:de förbud för landthandlare att sälja bränvin eller
andra spirituösa drycker.
Remitterades till Bevilln.-Utskrt.
Den 26 November e. m.
175
Frih. Raab, Carl Adam, afgaf en motion N:o 66, om
revision af gällande tulltaxa.
Remitterades till Bevilln.-Utsk:t.
Hr Ehrenborg, Richard Michael, väckte en motion,
N:r 67, angtde ändringar i gällande bevillnings-stadga.
Remitterades till Bevilln.-Utsk:t.
Hr Ehrenborg väckte vidare en motion, N:o 68, ang:de
bränvinsafgifternes ingående till statsverket.
Begärdes på bordet.
Hr Ehrenborg afgaf slutligen en motion, N:o 69, om upphäfvande
af K. Förordningen d. 8 Maj 1849, angule sättet för
kungörelsers uppläsande i kyrkorna.
Afven denna motion bordlädes.
Gr. Hamilton, Malcolm Walter, afgjf en motion, N:o
70, ang:de ändringar i bevillnings-stadgan m. m.
Bordlädes.
Gr. Hamilton afgaf vidare en motion, N:o 71, ang:de
fullmakters, konstitutorialers m. fl. handlingars befrielse från
stämpel.
Remitterades till Bevilln.-Utsk:t.
Hr von Knorring, Erik Oscar, uppläste en motion,
N:o 72, ang:de pension åt frami. Postinspektoren Axel Fabian
Tinnerhohns enka, Johanna Brigitta Tinnerholm, född Edlund.
Remitterades till Stats-Utsk:t.
Hr von Knorring afgaf vidare en motion, N:o 73, ang:de
pension åt Majoren August Hahr.
Gr. von Rosen, Adolf Eugéne: Den af Hr von Knorring
upplästa motion om pension åt Majoren Hahr tager jag mig
friheten förorda. Under många år har jag varit i tillfälle att bevittna
det arbete, Major Hahr nedlagt på utarbetandet af det
utaf motionären omnämnda karteverk, hvilket är af stor vigt
för det allmänna. Då hans syn på sednare tider lidit så mycket,
att han numera med svårighet kan sysselsätta sig med kartarbete,
och dessutom för utgifvande af nämnde arbete måst ut
-
176
Den 26 November e. m.
gifva en ej obetydlig förlagssumma, tror jag det vore billigt att
R. St:r beviljade Majoren Hahr, såsom ett erkännande af hans
för fäderneslandet nyttiga verksamhet, en pension till det belopp,
motionären föreslagit.
Sedan öfverläggningen förklarats afslutad, remitterades motionen
jemte yttrandet till Stats-Utsk:t.
Slutligen afgaf Hr von Knorring en motion, N:o 74, ang:de
löneförbättring åt K. Lif-bevärings-regementets Officerare m m.
Remitterades till Stats-Utsk:t.
Hr Lannerstjerna, Adolf, afgaf en motion, N:o 75,
ang:de pension åt Fältkamereraren Olof Gustaf Ahlborg.
Remitterades till Stats-Utsk:t.
Hr von Koch, Nils Samuel, väckte följande motioner,
nemi.:
N:o 76, ang:de utvidgad näringsfrihet jemte förslag till ändring
af åtskilliga §§ i Handels- och Handtverks-ordningarne
samt upphäfvande af några stadganden uti 2—7 kap. af Handelsbaden.
Remitterades till Lag-Utsk:t.
N:o 77, om ändringar i Förordningen, ang:de bränvins försäljning.
Remitterades till Revilln.-Utsk:t.
N:o 78, ang:de tilldelande af ett årligt arfvode åt Rektor
P. A. Siljeström.
Remitterades till Stats-Utsk:t.
Hr von Hedenberg, Ludvig August, uppläste följande
motioner, nemi.:
N:o 79, ang:de anvisande af medel för upprättande af en
fullständig plan till Norrbottens kolonisation; och
N:o 80, ang:de låneunderstöd för fullbordande af en brobyggnad
öfver Umeå-elf.
Båda motionerne remitterades till Stats-Utsk:t.
Frih.
Den 26 November e. m. 177
Frih. af Schmidt, Carl Johan Georg, väckte följande
motioner, nemi.:
N:o 81, ang:de ändring i §:n 7, mom. 2, af gällande bevillnings-stadga.
Hemitterades till Bevilln.-Utsk:t.
N:o 82, om tillägg uti bevillnings-stadgan.
Begärdes på bordet.
Frih. Wrede, Fabian Casimir, uppläste en motion, N:o
83, ang:de ändring i K. Förordningen d. 13 Juni 1800, i fråga
om beståndet af arrende- och landtbo-kontrakter om arfvejord.
Hemitterades till Lag-Utsk:t.
Frih. Cederström, Rudolf, uppläste följande motioner,
nemi.:
N:o 84, ang:de förhöjning af den åt Öfversten m. m. Gr.
Adolf Eugéne von Rosen tilldelade pension.
Remitterades till Stats-Utsk:t.
N:o 85, om förändrad lydelse af 23:dje §:n i K. Förordningen,
ang:de inteckning i läst egendom d. 13 Juli 1818.
Remitteredes till Lag-Utsk:t.
N:o 86, ang:de underdåning hemställan till K. M. om hållande
af tre årliga häradsting i Wermland.
Begärdes på bordet.
N:o 87, ang:de förhöjning af den åt f. d. Landssekreteraren
Olof Henrik Förberg beviljade pension.
Bordlädes.
Hr Bergenstråle, Alexander, uppläste en motion, N:o
88, ang:de ändringar i gällande bevillnings-stadga.
Remitterades till Bevilln.-Utsk:t.
Frih. Sprengtporten, Jakob Wilhelm, afgaf en motion
N:o 89, ang:de ändringar i bevillnings-stadgan.
Remitterades till Bevilln.-Utsk:t.
H. I.
12
178 Don 26 November e. m.
Hr von Krusenstjerna, Edvard, väckte en motion N:o
90, ang:de fyllandspensioners tilldelande åt de före år 1858 med
pension afgångne militäre enbets- och tjenstemän.
Lades på bordet.
Frih. Hermelin, Fredrik, uppläste följande motioner,
nemi.:
N:o 91, ang:de skyldighet för postverket att ansvara för
s. k. lös-postväskor.
Remitterades till Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk:t.
N:o 92, ang:de anslag till inrättande af en särskild profession
i national-ekonomi vid universitetet i Upsala.
Remitterades till Stats-Ut.sk:t.
Gr. Taube, Henning Edvard, uppläste en motion, N:o
93, om tillägg till 5:te §:n i K. Förordnm d. 11 Juli 1862,
ang:de allmänt ordnande af presterskapets inkomster.
Remitterades till Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk:t.
Hr von Möller, Peter, väkte en motion, N:o 94, ang:de
ändringar i gällande lego-stadga.
Hr Liljenstolpe, Axel Fredrik: Med anledning af ett
yttrande, ang:de s. k. tjenstehjons-böcker, uti Hr von Möllers
nu afgifna motion, föranledes jag att begära få fästa det Utsk:s
uppmärksamhet, dit Hr von Möllers motion torde blifva remitterad,
på upptagandet af frågan om s. k. tjenstehjons-böckers
införande, i stället för de nu brukliga lösa oriofssedlarna.
Redan, sorn jag vill minnas, under 1847—48 årens riksdag
tog jag mig friheten väcka motion om dylika tjenstehjonsböcker,
i likhet med dem, hvilka uti Danmark redan en lång
tid förut begagnades och af hvilka jag då aflemnade ett exemplar.
Dessa på Danska »boger for tienestetyvende» hafva befunnits
åstadkomma både en tillbörlig kontroll och ett gagnande
skydd för så väl tjenare, som husbonde.
Jag önskar dylika tjenstehjons-böckers införande; samt anhåller
att detta mitt anförande, utan att betraktas såsom någon
ny motion, måtte få åtfölja Hr von Möllers motion till Högh
Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk:t.
Efter härmed slutad öfverläggning och uppå framställd propos.,
blef motionen jemte yttrandet remitterad till Allm. Besv.- o. Ekon.-  Utsk:t.
Den 26 November e. m.
179
Hr von Mentzer, Carl Fredrik, uppläste en motion,
N:o 95, ang:de anvisande af medel till ersättning af de Vestgöthadals
regementes befäl och underbefäl tillskyndade kostnader
för flyttning af åtskillige byggnader från gammal till ny mötesplats.
Remitterades till Stats-Utsk:t.
Gr. Björnstjerna, Carl Magnus, uppläste en motiou,
N:o 96, ang:de underofficerares och manskaps befordrande till
de i K. Förordnm d. 29 Oktober 1752 uppräknade eller andra
dermed jemförliga tjenster.
Remitterades till Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk:t.
Frih. Cederström, Thure, väckte en motion, N:o 97,
ang:de statsanslag för uppresande af en minnesstod åt Archiatern
Carl von Linné.
Remitterades till Stats-Utsk:t.
Frih. Cederström afgaf Vidare en motion N:o 98, ang:de
pension åt f. d. Öfversten, Frih. Carl Otto Mörner.
Hr Liljenstolpe, Axel Fredrik: Den af Frih. Cederström
begärda pension till den mest framstående af, så att säga,
1810 års män, Frih. Carl Otto Mörner, synes mig i allo behjertansvärd.
Genom Hemliga Utskottets vid val-riksdagen 1810 uti Orebro
nyligen, efter mera än 50 år, offentliggjorda förhandlingar
har vunnits den säkraste bekräftelse på sannfärdigheten
af de förut allmänt i omlopp varande berättelser om den framstående
del försynen låtit den unge Löjtnanten Frih. Cari Otto
Mörner ega uti nämnde thronföljareval.
Med sitt vackra dubbla syfte, att söka betrygga den vördnadsvärde
81 år gamle, svårt blesserade, krigarens sista dagar,
och att. å nationens sida, ehuru sent, belöna den unga mannens,
till de förenade rikenas lycka, med framgång krönta dristiga
handling vid thronföljare-valet 1810, — innebär motionen derjemte
en nationel gärd af tacksamhet för allt det goda, landet
sedan 3:ne generationer åtnjutit under dynastien, grundad af
Konung Carl XIV Johan.
Instämmande uti motionen lika varmt, som vördsamt, anhåller
jag att detta mitt yttrande måtte få åtfölja densamma till
Högh Stats-Utsk:t.
Efter härmed slutad öfverläggning och uppå framstäld propos.,
blef motionen jemte yttrandet till Stats-Utsk:t remitterad.
180
Den 26 November e. m.
Frih. Arm felt, Magnus, uppläste följande motioner, nemi.:
N:o 99, om antagande af ett lagstadgande rörande klander
å arfskifte;
N:o 100, om antagande af ett tillägg till Ärfda-balkens
16 kap. 3 §:n, i fråga om inbördes testamente; och
N:o 101, om utfärdande af en förklaring utaf K. Förordmn
d. 20 November 1845, ang:de handel af lösören, som köparen
låter i säljarens vård qvarblifva.
Alla dessa motioner remitterades till Lag-Utsk:t.
Hr Heijkenskjöld, Carl Johan Eduard, uppläste en
motion N:o 102, ang:de fördelning af kostnaderne för sjösänkningar,
der qvarnverk icke finnas att ändra eller utrifva.
Bordlädes.
Anmäldes och bordlädes följande från Utsk:n inkomna Mern.
och Utlåtm, nemi. från
Konstitutions-Utskottet:
N:o 3, med ytterligare uppgift å hvilande förslag till ändringar
i grundlagarne;
Stats-Utskottet:
N:o 6, ang:de godtgörande af Hr Lantmarskalkens och Hrr
Talmäns riksdagskostnader;
N:o 7, ang:de förskott å aflöningen för den hos Riks-St:n
och Utsk:n anställda betjening;
N:o 8, i ani. af K. M:s Nåd. Skrifvelse, ang:de eftergift af
återstoden å ett staden Cimbritshamn meddeladt hamnbyggnadslån;
N:o
9, i ani. af K. M:s Nåd. Skrifvelse, ang:de Markaryds
församlings befrielse från skyldigheten att betala återstoden af
det för dess kyrkobyggnad från Riksgälds-kontoret utgifna lån;
N:o 10, ang:de remiss från Borgare-St. af K. M:s Nåd.
Propos., rörande den allmänna beväringen;
N:o 11, med återlemnade af en inom Bonde-St. väckt motion,
rörande underhållet af allmänna lands- och häradsvägarne;
Bevillnings-Utskottet:
N:o 1, ang:de tillökning af Utsk:ts tjenstemanapersonal;
N:o 2, i ani. af väckt motion om närmare bestämmelser i
afseende på folkskoleafgiflens utgörande;
Den 28 November f. m.
181
Lag-Utskottet:
N:o 2, i ani. af verkställd granskning af R. St:rs Just.-orabudsmans
embetsförvaltriing från sednaste till innevarande riksmötes
början;
N:o 3, i anledning af remiss utaf K. M:s Nåd. Propos.,
ang:de ersättning till domare och målsegare i de fall, då flere
härader hafva gemensam tingstad i brottmål;
Riddarhus-Utskottet:
N:o 3, i ani. af Hr Frih. Stjernstedts, Johan Wilhelm, motion,
angtde bänkmannavalens afskaflfande.
R. o. Ad. åtskiljdes kl. £ 11 e. m.
In fidem,
O. Brakel.
Fredagen den 28 November 1862.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades 0 prot.-utdr. för d. 26 dennes och pleni-prot.
för d. 15 dennes f. och e. m.
Föredrogs och remitterades till Stats-Utsk:t K. M:s d.
26 dennes på bordet lagda Nåd. Propos., om anskaffande af
medel för jernvägsbyggnader.
Föredrogs K. M:s den 26 dennes bordlagde Nåd. Propos.,
ang:de statens jernvägsbyggnader.
Gr. Taube, Henning Adolf: Till en början anhåller
jag att få för Utsk:t påpeka ett par tryckfel i det Betänk.,
som d. 17 Juni innevarande år afgafs af den sista jernvägskomitén.
Å pag. 6 i Betänkts sednare afdelning, hvilken innehåller
182
Den 28 November f. m.
reservationerna, förekommer nemi., rad. 12 nedifrån, ordet förkortas,
som skall vara förkastas, och pag. 7 råd. 12 uppifrån står
betraktande, som skall vara betraktelserna. Vidare följer omedelbart
efter min reservation en sammanställningstabell, som dock
ingalunda tillhör min reservation, utan är uppgjord af en annan
ledamot af komitén.
Hvad den Kongl. Proposm nu beträffar, väcker den tillfredsställelse,
då K. M. i allmänhet för de flesta linierna fasthållit
de åsigter, som varit mest allmänt gällande. I afseende
å linien norrut från Stockholm, hade jag visserligen för min del
väntat en annan rigtning föreslagen, men jag får trösta mig dermed,
att den åsigt, jag omfattar, vunnit varmt understöd i de
särskildta yttranden, som flera af Stats-Rådets ledamöter uti
det bifogade prot. afgifvif. Det har visserligen blifvit sagdt, att
den åsigt, till hvilken K. M. nu i Proposm slutit sig, vore omfattad
af pluraliteten inom komitén; men om man noga genomgår
dennas Betänk., skall man finna, att denna åsigt hyllades
egentligen endast af 2 komiténs ledamöter, ehuru den lyckades
slutligen vinna en slags pluralitet, derigenom att meningarna
voro så splittrade. K. M. framhåller i den Nåd. Proposm nödvändigheten
af att lägga jernvägen så, att den kunde lända till
kraftigt understöd för de båda hufvudnäringarne, jordbruket och
bergshandteringen. Jag vågar då påstå, att Stockholms län har
långt större jordbruk och större landtmanna-näringsafkastning
än den del af Upsala län, som jernvägen, enligt den nu föreslagna
sträckningen, komme att genomlöpa ; och det torde icke
kunna vara något tvifvel underkastadt, att ju bergshandteringen
skulle mycket mera understödjas genom en bana mellan Upsala
och Sala, än genom en väg öfver Örsundsbro och Sevalla. Man
säger att genom den sistnämnda vägen skulle bergslagens produkter
få närmare till Stockholm; men jag vågar påstå, att
dessa produkter omöjligen kunna bära en så dryg transportkostnad,
som för 14 mils jernväg. Dessa tunga varor måste
söka sig fram till närmaste vatten, och de hafva då lättare och
billigare kommunikation antingen öfver Gefle eller Westerås
samt genom Strömsholms kanal.
Man har vidare påstått att den vestra vägen skulle ega
bland innevånarne i det landskap, den komme att genomlöpa,
större sympathier än den östra kunde påräkna, och att detta
vore bevisadt genom de belopp, som för de båda olika banorna
blifvit tecknade. Jag vågar dock påstå motsatsen. Af de
listor, som till Iv. M. inkommit, finner man nemi., att såsom
bidrag för jord-expropriation blifvit å vestra sidan, för 14 mils
jernväg, tecknade 115,305 rdr rmt, i hvilket belopp dock är
inräknadt värdet af all den jord, som blifvit för ändamålet kostnadsfritt
upplåten; då deremot för östra sidan blifvit sammanskjutet,
för 6 mils jernväg, ett belopp af 115,358 rdr, utom all
den jord, som utan betalning afstås, och hvilket gör, att för
denna bana expropriations-frågan redan är lyckligen löst. Man
torde då icke kunna säga, att befolkningen öster om Sigtuna
-
Den 28 November f. m.
183
fjärden visat mindre intresse än den som hor vester otn samma
fjärd.
Man liar också påstått, att den i nåder föreslagna vägen
skulle kosta staten mindre. Så torde dock ej vara förhållandet,
ty om. man ställer upp rätt, så finnér man, att linien
Stockholm-Orsundsbro-Sevalla-Sala utgör en längd af
11 mil 9,260 fot, och skulle kosta 7,848,390 rdr,
h i banan
Orsundbro
Upsala.
.. 2 » 11,600 » » » 1,597,911 »
bibanan
Sevalla
Westerås
. 1 » 22,500 » » » 1,088,750 »
Summa 15 mil 7,3(i0 fot,med en kostnad af 10,535,051 rdr;
under det banan Stockbolm-Upsala-Sala är i längd endast 11
mil 28,600 fot, och skulle kosta 9,222,106 rdr.
Således visar sig en skillnad till den sednare vägens förs
del, i våglängd af 3 mil 14,760 fot, och i kostnad af 1,312,945
rdr, hvartill ytterligare kommer expropriationskostnad, som ej
behöfver ifrågakomma för den östra linien, 330,000, och minskning
i kostnaden för rörlig materiel med 13,500 rdr pr mil
eller 83,000 rdr (hvarom jag straxt skall upplysa), då hela
sammanlagda skillnaden i kostnad, hvarmed den östra understiger
den vestra, uppgår till 1,725,945 rdr, hvilken summa
staten då kunde lemna såsom bidrag åt ett enskildt bolag, som
ville bygga linien Sala-Westerås, då bolaget i så fall endast
behöfde tillskjuta 620,000 rdr för att fylla den enligt tabellen
till 2,345,000 rdr beräknade anläggningskostnaden för denna
linie, hvilken jag anser böra, såsom varande en bibana, icke af
staten sjelf anläggas. Jag anhåller att bär äfven få påpeka en
annan omständighet. Åtskilliga ledamötar af den sista komitén
funno med förvåning, att 1856 års komités beräkningar blifvit
af 1859 års komité betydligt förändrade, nemi, för den vestra
sidan nedsatta med 1,066,000 rdr, men deremot för den östra
med 200,000 rdr förhöjda. Vid närmare efterforskning fann
man emedlertid till en del anledningen härtill vara den, att
man för östra sidan för exproprieringen upptagit jordvärdet till
800 å 3,000 rdr tunnlandet, men deremot för den vestra endast
till 600 rdr, och för trakten närmast Stockholm till 1,200.
Det är verkligen svårt att begripa, hvarföre jorden på ena sidan
skulle stå så mycket lägre i värde än på den andra, isynnerhet
då man på samma gång vill förfäkta, att denna trakt,
der jorden blifvit beräknad billigare, ändock skulle vara den
andra sidan öfverlägsen i odling och fruktbarhet. Vidare hade
man också för östra sidan upptagit den rörliga materielen till
13,500 rdr högre kostnad pr mil. och det var denna förhöjning
jag nyss vid min beräkning afdrog. Att man ansåg den
rörliga materielen komma att blifva så mycket dyrare på östra
sidan, kunde naturligtvis endast härflyta derifrån, att man på
184
Den 28 November f. m.
den banan väntade sig en långt större trafik än på den vestra;
och deruti måtte åtminstone icke ligga något skäl att antaga
den sistnämnda.
Vidare befanns för östra sidan vara beräknadt 80 tunnland
afrösningsjord efter 75 rdr tunnlandet, till 60,000 rdr, men
blir endast 6,000 rdr eller 54,000 rdr mindre än hvartill det
upptagits.
Om allt detta sammanlägges, så får man för rörliga materielen
83,000 rdr, för minskning i expropriationskostnaden minst
80,000 rdr och för missräkningen å alrösningsjorden 54,000
rdr eller tillsammans en summa af 217,000 rdr, som bör fråndragas
kostnaden för östra vägen.
Jag vill för öfrigt icke nu framlägga alla de skäl, som tala
för den östra banan. Om Utsk:t noga granskar befintliga handlingar,
som det tvifvelsutan kommer att göra, skall Utsk:t tinna,
att denna bana varit från första början påtänkt, lien som först
af alla utlade plan till jernvägar här i landet, den engelska ingeniören
Sir Konnie, ville draga en bana till Upsala och Sala,
ehuru den vägen då alsåge att vidare öfver Westerås sammanbinda
Stockholm med Götheborg. Den komité, som sedan under
General Akrells ordförandeskap handlade dessa frågor, förordade
en väg norrut till Upsala. 1856 års komité har också förklarat
den rigtigaste sträckningen för en nordlig bana vara
öster om Sigtunafjärden; det var endast tvenne skäl, som då
ansågos tala lör en motsatt åsigt, nemi. dels att, med afseende
på möjligheten af fiendtligt infall i landet, det kunde vara vådligt
att hafva en jernväg öster om Sigtunafjärden, emedan den då
lättare kunde komma i fiendens våld, och dels att den stora
jernvägen till Göteborg, som man då tänkte sig norr om Mälaren,
skulle blifva betydligt förlängd, om den ginge öfver Upsala.
Det sista skälet har nu alldeles förfallit, sedan den vestra stambanan
är helt och hållet färdig och tagit en annan rigtning, än
man då ansåg för den rätta; och jag finner med glädje af den
Kongl. Proposm, att K. M. icke lastat synnerlig vigt vid de
strategiska betänkligheterna. Vi veta vidare, att den man, som
framför alla andra eger insigter i detta ämne, Öfversten Frih.
Ericson, redan från början uttalat sig för den östra af de begge
ifrågasatta vägarne, och att han fortfarande vidhållit denna sin
först uttalade mening. 1859 års komité, som med största noggrannhet
granskat alla förhållanden, har också yttrat sig för
den östra banan. Inom den sista komitén åter voro meningarne
så splittrade, att den enes skäl torde få gälla lika mycket
som den andres; och då nu banan öster om Sigtunafjärden
till Upsala, om hvars nödvändighet alla tillförene varit ense.
äfven vunnit kraftigt understöd genom flere af Regms ledamöter,
vågar jag uttrycka den förhoppning, att denna åsigt
måtte göra sig gällande inom Stats-Utsk:t. Skulle åter så icke
blifva förhållandet, utan norra banan komma att läggas till
Örsundsbro, hemställer jag åtminstone, att man icke måtte tillstyrka
den onaturliga utväxten från Örsundsbro till Upsala. R.
Den 28 November f. m.
185
St:r hafva redan förklarat, att staten ej bör bygga några bibanor,
och annorlunda än som en sådan kan dock denna aldrig
betraktas. Det finnes knappt någon enda stad i hela Sverige,
som icke kunde finna skäl påyrka statens mellankomst
för sina enskilda fördelars skull, och det är omöjligt att förutse,
hvar man skall stadna, om man gifver sig in på att bygga
sådane småbanor. Den summa af 1,597,911 rdr, som denna
väg är beräknad att kosta, kunde således reserveras och lemnäs
antingen såsom anslag till påbörjande af en bana öster om
Sigtunafjärden, eller ock såsom lån till del enskilda bolag, som,
i händelse den vestra vägen blir besluten, otvifvelaktig! kommer
att bygga en bana direkte till Upsala. Att denna bana
i alla fall blir bygd, kan man taga för gifvet, ty icke kan väl
någon tro, att den lifliga trafik, som f. n. råder och allt framgent
torde komma att ega rum mellan Stockholm och Upsala,
skulle i längden nöja sig med att taga en öfver 2 mils krokväg;
och då mellan dessa båda städer uppstår direkt förbindelse,
hvartill tjenar då vägen Orsundsbro-Upsala? Alltså, antingen
gifver man en öfvervägande betydelse åt Upsala, och då
bör man bygga stambanan dit, eller ock tillerkänner man, såsom
det synes vara fallet i den Kongl. Proposm, en större vigt
åt Sevalla, och då bör man bygga i den rigtningen; men i
hvad fall som helst bör staten icke kasta sig in på byggandet
af bibanor, sådana som stycket Orsundsbro-Upsala.
Frih. Raab, Adam Christian: Denna Nåd. Propos. har
så nyligen blifvit till R. Sfir öfverlemnad, att jag icke hunnit
taga så noggrann kännedom derom, som jag skulle hafva önskat.
Den innehåller emedlertid ett af de aldravigtigaste ärender,
som denna riksdag har att handlägga, och jag anser derföre
som en pligt att i anledning af densamma yttra några ord.
Den första principfråga, som dervid förekommer, är ut
sträckningen
af statens medverkan äfven till andra än de egentliga
stambanorna. För min del skulle jag tro att, när staten
redan fått sin stora bana från Stockholm lill Göteborg färdig,
och när statsbanan ned till Malmö snart blir fullbordad, den
stora pulsådern för landets kommunikationer dermed är anlagd,
och att de banor, som ytterligare kunna erfordras, böra
anläggas af enskilda bolag, med understöd i form af lån af
statsmedel. Vi hafva icke ännu vunnit någon erfarenhet, huruvida
vår stora stambana bär sig eller ej; det är visst att hoppas,
att så mätte blifva förhållandet, men innan man derom
får visshet, synes det mig för tidigt att bygga nya stambanor i
flera olika rigtningar. Ett enda undantag skulle jag vilja göra
från denna regel, nemi. om man af politiska skäl ansåge sig
böra bygga en bana genom Wermland till Norska gränsen.
En annan principfråga af stor vigt är, om man icke i vårt
glest befolkade land, der således trafiken är jemnförelsevis ringa,
kunde bygga jernvägarne smalare, då de blifva för ojemförligt
bättre pris. Det synes mig tydligen vara en stor fördel,
186
Den 28 November f. m.
om man kan mod användande af samma summor bygga större,
kariska nära dubbel väglängd. Visserligen är detta en sanning,
att det är god hushållning att göra arbetet godt och fullständigt,
men det behölver derföre ej vara af de största dimensioner,
och vi må komma ihog, att vi både af pligt och behof
äro manade till iakttagande af största möjliga sparsamhet.
Hvad nu beträffar de särskilda anslagen, så anser jag de
begärde 10 millionerna, til! södra banan bifallas. Icke så med
den östra, ty det rika Östergöthland synes mig utan svårighet
kunna bilda enskilda bolag för utförandet af de i denna provins
erforderliga banor, alldeles såsom Skåningarne gjort för byggandet
af deras s. k. tvärbana; och då kunde de 4 millionerna användas
till låneunderstöd åt sådana associationer, som ville åtaga
sig att bygga nödiga bibanor i olika rigtningar. I afseende
åter å den norra banan, hafva hvarken komité-ledamöterria eller
regeringens medlemmar kunnat komma öfverens om den fördelaktigaste
sträckningen af densamma, och då torde det vara
tvifvel underkastadt, huruvida mera enighet kan vinnas hos R.
St:r; men om R. St:r vilja antaga den princip, jag nyss framställde,
att nemi. öfverlåta sådana banors anläggande åt enskilda
bolag, så skall det nog snart visa sig, hvilkendera rigtningen
är den bästa. Måhända bildade sig då tvenne bolag, det
ena för vägen öster om Sigtunafjärden, det andra för vägen
vester derom, och man fiuge då se, hvilket af dem som erbjöde
de bästa vilkoren och som borde med statsmedel företrädesvis
understödjas. Hvad beträffar sammanbindningsbanan
genom Stockholm, för hvilken K. M. äskat 3,070,000 rdr, tror
jag denna anläggning icke vara af behofvet påkallad förr, än
norra banan blir färdig.
Det förslag, som ofta varit framställdt, att bygga smalspåriga
banor, möter man alltid med det inkast, att omlastningen,
som till följe deraf understundom måste verkställas, medförer
ökad kostnad. Jag har likväl förskaffat mig säker underrättelse
om förhållandet, och erfarit, att på Hudiksvallsbanan
t. ex. omlastningen icke kostat mera än ett halft runstycke
pr centner. Hvar och en, som rest i främmande länder, vet också
att man der får tidt och ofta byta om waggon. Det torde
derföre förtjena att tagas i betraktande, huruvida det, blott för
att undvika en ringa olägenhet, kan vara skäl att offra stora
summor.
Frih. Stjernstedt, Joli. Wilh.: 1859 års jernvägskomité
har uttalat och fästat särdeles vigt vid en princip, som
äfven jag för min del anser vara fullkomligt rigtig, och som
allt hittills varit nästan oomtvistad, nemi. att man icke bör draga
jernvägar längs med stora vattendrag. I strid med denna
princip har nu den s. k. norra vägen blifvit föreslagen att läggas
utmed Mälaren, hvaraf naturligtvis följer, att man icke kan
förvänta något större tillflöde af trafik från mer än en sida,
den som ligger norr om den föreslagna vägen. Möjligen före
-
Den 28 November f. m.
187
finnes hos denna riksdags Stats-Utsk. någon lutning åt Mälaresidan,
och det torde då ej vara nr ur vägen att påminna, att
man genom bifall till den föreslagna banan åt Örsundsbro och
Sevalla skulle h. o. h. afvika från grundsatser, som redan äro
fastställda, och hvilka man hittills ansett nära nog som axiomatiska.
Samma komité har också uppgjort beräkningar öfver
den trafik, som på olika linier kommer norrifrån till hufvudstaden,
och dervid funnit, att öfver Rotebro går 40 proc.,
och öfver Stäket 12 proc.
Rå man nu vill draga banan öfver Örsundsbro, blir det
icke längre en nordlig bana, utan en vestlig, och det vöre då,
synes mig, lika godt att med ens tillkännagifva detta och säga:
»vi vilja hafva en bana lill AVesteråsl» Hvad man lörlorade för
några år sedan, då den vestra stambanans rigtning utlades söder
om Mälaren, vill man nu taga igen på den norra banans
bekostnad. Jag vill dock ej nu vidare orda om denna fråga,
då densamma blifvit så grundligt afhandlad af Gr. Taube, men
anhåller deremot att få säga några ord om den nordvestra banan,
sorn är föreslagen att ledas genom Wermland. Denna
provins har otvifvelaktigt mer än många andra gjort stora ansträngningar
för att arbeta sig fram och hålla sig uppe. Ren
har påkostat betydligt, för att lätta sina svåra kommunikationer,
dels genom anläggande af jernvägar och kanaler, dels genom
den mängd ångfartyg, som nu befara de många segelbara
vattenlederna. Lättnad i den orimligt höga transportkostnaden
är också ett oeftergifligt vilkor, för att man i denna aflägsna
trakt skall kunna täfla med de utländska producenterne, utan
att alldeles gå under. Jag vill i afseende å transporten nämna
några få data. Ett sk® jern kostar i frakt från Mitandersforss
bruk till Carlstad 4 rdr; till de öfriga bruken i Fryksdalen är
frakten för en tunna spanmål 1 rdr ä 1 rdr 50 öre, och för
en tunna sill 1 rdr 50 öre å 2 rdr. Wermland har dock,
ehuru det måste kämpa med sådana svårigheter, fått tålmodigt
vänta, och mig veterligt har det hittills icke fått en skilling
i statsbidrag för sina kommunikationer. Ret synes mig då underligt,
att man icke nu vill åt denna provins lemna större anslag,
än som i den K. Propos:n innehålles. K. M. har der äskat för
byggande af en bana från Porla till Degersfors 2,100,000 rdr.
Det synes mig dock, som det skulle varit mycket bättre, om
denna bana kunde nu genast, under den kommande statsregleringsperioden,
byggas färdig ända fram till Christinehamn, vore
det ock på bekostnad af några andra mindre vigtiga bandelar.
Jag vågar derföre yrka, att Stats-Utsk:t måtte taga i öfvervägande,
huruvida icke redan vid denna riksdag må kunna anvisas
hela det derför erforderliga beloppet, 5,527,999 rdr. I
afseende å vägens fortsättning från Christinehamn säger K. M.
sig icke kunna föreslå något, då tillräckliga undersökningar ej
ännu blifvit gjorda, och man äfven inom sjelfva provinsen ej
synes vara ense om den lämpligaste sträckningen. Ret tyckes
mig dock vara utom allt tvifvel, att det fördelaktigaste vore,
188
Den 28 November f. m.
om banan droges mera norrut, då den komme att blifva gagnande
för en större del af provinsen och kunde upphemta de
tunga effekterna från Philipstads bergslag; och det torde vara
af större vigt än att transportera resande mellan Sverige och
Norge. Jag vågar derföre hemställa, att Stats-Utsk:t måtte
föreslå anvisande af tillräckliga medel för en fullständig undersökning
om lämpligaste sträckningen för jernvägen genom Wermland,
i syftning att få den dragen mera i norr. Detta torde
vara så mycket tjenligare, som den nu påtänkta jernvägen,
hvilken går i vestlig rigtning, är särdeles dyr och beräknad att
kosta öfver en million pr mil, samt stigningen der blir högst
betydiig, och det är icke otroligt, att genom att gå längre norrut
man kunde få en väg, som blefve både billigare och jemnare.
Slutligen, i afseende å den föreslagna sammanbindningsbanan
genom Stockholm, har Frih. Raab ansett, att densamma
icke behöfdes, då den norra stambanan ännu stöde i vida fältet.
Antingen Iv. M:s Propos. blir antagen eller ej, torde väl i alla
fall en stambana norrut från hufvudstaden blifva af, och det är
då af största vigt, att här finnes en gemensam bangård, och
att trafiken från norr och söder må verkligen mötas.
Gr. Mörner, Carl Göran Detlof: Jag hade visserligen
icke ämnat yttra mig nu vid remissen af denna K. Propos.
, men jag är framtvingad af Frih. Raabs anförande, på det
Utsk:t ej må tro, att de af honom framställda åsigter delas af
alla Höglotl. Ståndets ledamöter. Det är egentligen emot hvad
han sagt om den föreslagna banan från Cathrineholm till Norrköping,
som jag vill inlägga min protest. Nyssnämnda stad är
redan en af våra betydligaste landsorts-städer och har så stor
handelsrörelse, att denna säkerligen icke öfverträffas af någon
annan stads än Stockholms och Göteborgs. Under föregående
år hafva också särdeles betydliga qvantiteter varor forslats på
axel från Norrköping ända till Orebro och andra norrut belägna
orter, och en bana i den nämnda rigtningen torde bättre,
än de flesta, komma att bära sig. Då denna bana dessutom
är ämnad att utgöra en del af den stora sträckning, som framdeles
skall på kortaste vägen förbinda Stockholm med Skåne
och derigenom med det öfriga Europa, synes mig tydligt, att
densamma bör så fort som möjligt bringas till stånd, äfvensom
att det ingalunda vore lämpligt, om den komme att utgöra ett
enskildt bolags egendom. Långt ifrån att, såsom Frih. Raab,
önska att denna bana från Cathrineholm söderut icke måtte
af staten byggas, skulle jag anse som en stor fördel, om Utsk:t
kunde finna utväg för densammas snara utsträckning längre
söderut, än till Norrköping, och således derföre göra ännu mer
än K. M. i sin Nåd. Propos. begärt.
Sedan jag anmälde mig att få ordet, har Frih. Stjernstedt
med värma yttrat sig för banan genom Wermland, och jag
tror för min del äfven att den är nyttig och nödig och bör
Den 28 November f. m.
189
komma i fråga, då angelägnare banor ej taga statens medel i
anspråk; men jag vill bedja Utsk:t härvid taga i noggrannt öfvervägande,
huruvida icke för denna bansträckning, som kommer
att utgöra en aldeles särskild del för sig, och der icke
särdeles stor personal-trafik lärer vara att påräkna, det kunde
vara skäl att försöka att göra banan mindre bredspårig och
derigenom billigare än de stora stambanorna. Nära hälften af
anläggningskostnaden skulle derigenom tilläfventyrs kunna inbesparas,
och den ringare bredden utgör ingalunda något hinder
för besörjande af ganska liflig trafik. Jag vill i detta afseende
hänvisa till Belgien, der en sådan smalare bana finnes,
på hvilken eger rum starkare rörelse än som sannolikt inom
hundra år kan komma att uppstå på den föreslagna Wermlandsbanan.
Frih. Raab: Jag anhåller att blott få i korthet genmäla
Gr. Mörners yttrande. — Då staten nu en gång lagt den stora
stambanan genom Westergötland i stället för genom Östergötland,
hvilket jag för min del anser hafva varit ett stort misstag,
— tror jag icke Sverige har råd att ytterligare bygga en
dylik genom sistnämnda provins, blott för att få några mil
kortare väg till Skåne, utan då är det bättre att begagna den
väg man har, äfven om den resande får betala några rdr mera
för hvarje resa. För det understöd, Gr:n i'slutet af sitt anförande
lemnat min åsigt om byggandet af mera smalspåriga
banor, är jag tacksam. — Hvad Gr:n anfört om den Belgiska
banan, är fullkomligt rigtigt. Det är nemi. emellan Gent och
Antwerpen, 5 Svenska mil, som denna bana är anlagd, för en
trafik, som mångfaldt öfverstiger den, vi kunna emotse på våra
jernvägar.
Frih. af Ugglas, Gustaf: Då jag inom Stats-Utslct blir
i tillfälle att i detalj handlägga jernvägsfrågan, hade jag icke
tänkt att yttra mig nu vid remissen; men jag kan icke med
tystnad förbigå Frih. Raabs yttrade åsigt, att banan söderut
från Cathrineholm, såsom varande endast en provinsbana, icke
borde byggas af staten, utan öfveriemnas åt ett enskildt bolag.
Jag vill häremot uttala min protest, emedan enligt min öfvertygelse
denna i framtiden kommer att blifva vår förnämsta
bana. Först genom den komma vi i lätt och oafbruten förbindelse
med det öfriga Europa. Denna åsigt om den östra banans stora
vigt gjorde sig äfven vid förra riksdagen gällande, då nemi. 11.
St:r beslöto, att sammanbindningspunkten mellan södra och
vestra banorna skulle blifva vid Nässjö, ty hade man då icke
ansett, att en stambana äfven borde gå genom Östergötland, så
hade man säkerl. ej bestämt sig för denna punkt. Jag är öfvertygad,
att detta B. St:s beslut var väl grundadt, och jag vågar
hoppas, att R. St:r, med infriande af hvad detsamma innebar,
mätte vid denna riksdag skänka sitt bifall till den östra
stambanans anläggning.
190
Den 28 November f. m.
Frih. Hamilton, Hugo: Vid öfvervägande af denna fråga
är det 2 betänkligheter, som företrädesvis framställa sig, den
ena, om det, med afseende å landets ekonomiska ställning, kan
vara klokt att på statens bekostnad bygga alla de återstående
delarne af jernvägs-systemet, och den andra, huruvida man
utan skada för landet skulle kunna bygga de öfriga banorna
för ett billigare pris. Detta sista ändamål tror jag kunna utan
skada, hvarken lör landet i sin helhet eller för de provinser,
som komma att genomskäras, alses vid åtskilliga af de ifrågaställa
banorna, antingen derigenom att dem gålves mindre
spårvidd, eller ock derigenom att man icke åsyftade så stor
hastighet, som är afsedd på de hittills byggda banorna, ty anläggnings-
och drift-kostnaden blir betydligt mindre, då hastigheten
ej behöfver gå längre än till 2 mil i timmen. Jag skulle
derföre önska, att Stats-Utsk:t toge noggrann kännedom om
denna sida af saken och tillstyrkte för såväl den norra som
den nordvestra banan ett billigare byggnadssätt, .lag åsyftar
derigenom ingalunda att inbespara något af de stora summor,
som man redan vant sig att anse böra offras för ändamålet,
utan att man med samma medel måtte kunna fullborda större
sträckningar.
Frih. Haab har här yttrat den åsigt, att alla de återstående
banornas utförande borde öfverlemnas åt enskilda bolag.
Detta tror jag icke låter sig göra, ty det torde icke vara möjligt
att i vårt land bilda sådana bolag för byggande af stora
jernvägar. Jag är sjelf bolagsman i en mindre bana, som blifvit
frikostigt understödd af staten, och jag vet hvilka uppoffringar
densamma det oaktadt fordrat. Hvad särskildt beträffar
banan genom Östergötland, så behöfver i nämnda provins de
enskilda bolagens verksamhet i alla fall tagas i anspråk för
anläggning af småbanor i Dera rigtningar, såsom till Wadstena,
och den stora östra banan anser jag ovilkorligen böra såväl
byggas af staten, som ock utföras efter samma grunder som
den vestra, utan afseende på den besparing, som kunde vinnas
genom alt göra den mindre bredspårig eller med beräkning på
ringare hastighet. Och detta derföre, att denna östra bana
blir den närmaste och hufvudsakliga kommunikationsvägen till
utlandet, ty naturligtvis vilja de resande komma kortaste vägen
för att vinna tid; — och det vore då farligt att bygga denna
bana svagare än statens öfriga. Deremot tror jag, som jag
förut haft äran yttra, de öfriga föreslagna vägarne kunna anläggas
för billigare pris, och vågar anhålla, att Stats-Utsk:t ville
vid afgifvande af sitt betänkande taga denna fråga i noga öfvervägande.
Hr von Koch, Nils Samuel: Jemte det jag instämmer
med de Hrr, sorn önskat, det Stats-Utsk:t måtte taga i noga
öfvervägande, huruvida ej åtskilliga banor, på hvilka egentligen
gods- och icke särdeles stor persontrafik är att förvänta, kunna
anläggas med mindre spårvidd och således för billigare pris,
Den 28 November f. m.
191
får jag i afseende å den östra banan, som skall från Cathrineholm
gå söderut till Norrköping, och sedermera förmodligen
vid Nässjö förenas med den södra, förklara att jag anser denna
s. k. östra bana, den stora stråkvägen till kontinenten, böra
hafva samma spårvidd som den’ vestra och södra, samt härutinnan
förenar rnig med Frih. af Ugglas. Innan man börjar
norra och nordvestra stambanorna, bör deremot utredningen ske,
om ej dessa båda banor kunna anläggas smalare, billigare och
således äfven fortare.
Det är särdeles tillfredsställande, att K. M. nu hufvudsakligen
föreslagit byggande af bansträckningar, gående ned till,
icke utmed sjöar och segelleder. Sådana banor, t, ex. emellan
Norrköping och Jönköping, emellan Christinehamn och Arvika,
kunna utan tvifvel heldre uppskjutas, än de på hvilka exportartiklar
skola föras.
L öfverensstämmelse med hvad jag förut yttrat vid denna
riksdag, anser jag deremot, att staten icke bör inlåta sig på
anläggande af några bibanor, utan att detta bör öfverlåtas åt
enskilda bolag, fast med frikostigt understöd af statsmedel. En
bibana har dock blifvit föreslagen mellan Örsundsbro och Upsala,
och om dess byggande skulle af staten öfvertagas, kunde
med lika stort skäl fordras, att staten byggde bibanor till en
mängd andra städer, såsom Wexiö, Ystad, Landskrona, Helsingborg
och Mariestad. Hvar skulle man då stanna och huru
aflägsen skulle ej den framtid blifva, i hvilken man kunde hoppas
att en gång få se dessa arbeten fullbordade och afslutade!
Dessutom torde Upsalaboerna icke tacka för denna present.
Skola de påtrugas bibana, alla andra förgäfves tigga
derom ?
Gr. Sparre, Erik: Efter den långa strid, som förts angående
den norra stambanans rigtning, kan det visserl. ej förvåna
någon, att den sida, som icke blifvit genom den K.
Propos:n tillfredsställd, deröfver uttrycker sitt missnöje; men då
K. M. på denna sidas begäran tillsatt en komité för frågans
utredande, och på grund af denna komités utlåtande afgifvit
sin Nåd. Propos., anser jag för min del alla billiga anspråk
vara uppfyllda. Med afseende på de obehagliga strider, sorn
jernvägsfrågorna alltid åstadkomma, synes mig det lämpligaste
vara, att, sedan de motsatta åsigterna lemnats tillfälle uttala sig,
Regeringen dervid har den afgörande rösten, och att Representationen
låter vid dess utslag bero. Åtminstone skulle jag för
min del icke hafva uppträdt emot detsamma, huru än det
hade utfallit.
Man har sagt att sträckningen från Örsundsbro till Upsala
borde betraktas som en bibana och derföre icke byggas af
staten. Derom torde dock ännu vara för tidigt att med bestämdhet
yttra sig, innan man vet, huruvida banan från Upsala
kommer att fortsättas. Skulle den nemi. dragas till Gefle, så
kan väl Upsalabanan icke anses för en bibana. Man har också
192
Den 28 November f. m.
sagt, att spårvidden kunde göras mindre, hvarigenom betydlig
kostnad skulle inbesparas, men om också sådant kan med fördel
iakttagas för åtskilliga andra banor, tror jag det icke böra
ega rum i afseende å den norra. För det första torde väl
hufvudstaden vara af den betydenhet, att den med skäl kan
fordra, att den bana, som derifrån utgår norrut, må anläggas
med samma dimensioner som den, hvilken söderifrån tillstöter,
och genom ett motsatt förfarande skulle man också h. o. h.
förfela ändamålet med den gemensamma bangården; och slutligen
måste man betänka, att den norra banan väl framdeles
kommer att förenas såväl med Gefle-Dala-banan, som med Köping-Hult-banan.
Jag anser under sådana förhållanden att det skulle vara
en särdeles misshushållning, om man byggde denna bana med
mindre spårvidd än de 3 banor, som den är ämnad att sammanbinda.
Jag vill icke nu vidare förlänga diskussionen vid remissen,
men måste bemöta en uppgift, som af den förste talaren i
denna fråga blifvit gjord, då han sagt, att inom de respektive
orterne större intresse blifvit ådagalagdt för den östra, än för
den vestra sträckningen af norra banan. På hvardera sidan om
Sigtunafjärden hafva nemi. kommunerna tillskjutit omkring
115.000 rdr; men i denna summa för den östra sidan ingår
ett belopp af 100,000 rdr, som staden Upsala ensam anslagit,
och således har hela den öfriga delen af landet lemnat blott
15.000 rdr. Deremot har Upsala icke tillskjutit något alls för
den vestra linien; och om af dessa förhållanden någon slutsats
skulle dragas, rörande ortens intresse för jernvägar, så kunde
den åtminstone ej gerna blifva till den östra sidans fördel.
Gr. Taube: I motsats mot den siste värde talaren, vågar
jag påstå, att banan från Orsunsbro till Upsala ovilkorligen måste
anses såsom en bibana, så mycket mer som fortsättningen
till Gefle ingalunda är ännu afgjord, och innan den kommer att
utföras, det säkerligen kommer att anläggas en bana direkte
från hufvudstaden till Upsala, på hvilken då den Norrländska
trafiken kommer alt uppfångas. Orebro-Hallsbergs-banan är
deremot att anse såsom en del af stambanesystemet och är äfven
så ansedd utaf 1859 års jernvägskomité. Deremot är jag
med samme talare ense i ett fall, nemi. i afseende å spårvidden.
För enskilda bolag kan det vara skäl att för vinnande af
besparing bygga smalspåriga jernvägar, men för statens stambanor
anser jag samma spårvidd böra oförändrad bibehållas.
Hvad beträffar Gr. Sparres uppgift om det intresse, som
genom kommunernas bidrag visat sig för den östra eller vestra
sträckningen, är det sannt, att af de 115,358 rdr, som tecknats
för östra sidan, staden Upsala ensam lemnat 100,000, men
deremot har man icke beräknat värdet af den jord, som kostnadsfritt
afstås, och då på östra sidan exproprieringen uppgår
till ett belopp af 333,000 rdr, men staten ej, på sätt den K.
Proposm
Dea 28 November f. m.
193
Propos:n gifver vid handen, behöfver vidkännas denna kostnad,
så synes interesset för östra sidan särdeles framstående, hvarförutom
bör tagas i betraktande, att det för vestra vägen tillskjutna
mindre beloppet gäller för en väglängd af 11 mil, under
det den östra sidans bidrag afse blott en 6 mils bana.
Efter härmed slutad öfverläggning och uppå framställd
propos., remitterades den K. Proposm jemte yttrandena till
Stats-Utsk:t.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att anslag blifvit utfärdadt
till fortsättande af plenum kl. 6 e. m.
Föredrogs och remitterades till Stats-Utsk:t K. M:s d. 26:te
dennes bordlagda Nåd. Propos., ang. gjorda underd. framställningar
om stats-bidrag för anläggning af särskilda bibanor till
statens jernvägar.
Föredrogs K. M:s den 26:te dennes bordlagda Nåd. Propos.,
äng. statspension åt Chefen för statens jernvägsbyggnader,
Öfversten m. m. Frih. Nils Ericson.
Frih. von Schulzenheim, David: 1 likhet med hvad
som i går egde rum inom Borgare-St:t vid remiss af denna
K. Propos., anhåller jag att få till densamma foga ett amendement,
nemi. att R. St:r, i stället för den af K. M. föreslagna
årliga pension åt Frih. Ericson, måtte besluta, att
ett belopp, som i kapital motsvarar den begärda pensionen,
skall till bemälde Frih. utbetalas. Anledningen till en sådan afvikelse
från hvad K. M. äskat, ligger för hvar och en tydlig,
som känner gränserna för en vanlig menniskoålder, och det
torde väl icke finnas någon inom detta hus, som ej anser att
Frih. Ericson gjort sig väl förtjent af fäderneslandet.
Jag anhåller att detta mitt amendement måtte få åtfölja
den K. Proposm till Stats-Utsk:t.
Efter härmed slutad öfverläggning och uppå framställd
propos., blef den K. Proposm jemte yttrandet till Stats-Utsk:t
remitterad.
Föredrogos och remitterades till Stats-Utsk:t följande d.
26:te dennes bordlagde K. Proposm, nemi.:
ang. en med Hannover afslutad traktat om upphörande af
Stade- eller Brunshauser-tullen;
H. I. 13
194
Den 28 November f. m.
i fråga om anslag för fortsättning af de geologiska undersökningarne
inom riket samt utgifvande af derpå grundade
kartor;
ang. anvisande af medel till ombyggnad af Nyqyarns bro
öfver Sagån i Tillinge socken och Åsunda härad af Upsala län,
jemte deraf föranledd vägomläggning;
ang. försäljning till skatte af den under Elfsborgs Kungsladugård
lydande lägenheten Klintens bana;
om förhöjd pension åt Kammarrätts-Rådet C. Printzensköld
vid afskedstagande!; och
ang. anslag till folkundervisningens befrämjande.
Föredrogs och remitterades till Bariko-Utsk:t K. M:s d.
26:de dennes bordlagda Nåd. Skrifvelse, äng. Stockholms stads
Magistrats underd. ansökning om kreditiv-rätt i R. St:rs Bank
för Stockholms Förmyndare-kammare.
Föredrogs Konst.-Utsk:ts d. 26:te dennes på bordet lagda
Mern. N:o 3, med ytterligare uppgift å hvilande förslag till ändringar
i grundlagarne.
Flere ledamöter begärde förnyad bordläggning af detta
Mern., hvarefter Hr Gr. o. Landtm., med erinran derom att
R. o. Ad. i sednaste plenum beslutat, att Konst.-Utsk:ts Mern.
N:o 2, som innehöll de nio första af de hvilande grundlagsändringsförslagen,
skulle uppföras främst å föredragningslistan för
d. 6:te nästkommande December, hemställde huruvida R. o. Ad.
nu behagade besluta, att samma Utsk:s Mern. N:o 2, med de
19 sednare förslagen, skulle intaga andra rummet å sagde dags
lista.
Ropades ja.
Sedan Hr Gr. o. Landtm, härefter uppstått och afträdt
samt ordförandeplatsen intagits af den främste närvarande ledamoten,
Gr. Mörner, Carl, föredrogs Stats-Utsk:ts d. 26:te
dennes bordlagde Mern. N:o 6, ang. godtgörande af Hr
Landtmilis och Hrr Talmäns riksdagskostnader; och lät R. o. Ad.
bero vid Utskrts första yttrande, samt biföll dess sednare
hemställan.
Efter det Hr Gr. o. Landtm, återkommit, föredrogos och
biföllos Stats-Utsk:ts d. 2G:te dennes bordlagde
Mern. N:o 7, ang. förskott å aflöningen för den hos RiksStånden
och Utsk:n anställda betjening; samt
Den 28 November f. m.
195
Utlåt. N:o 8, i ani. af K. M:s Nåd. Skrifvelse, ang. eftergift
af återstoden å ett staden Cimbritshamn meddeladt hamnbyggnadslån.
Föredrogs Stats-Utsk:ts d. 26:te dennes bordlagde Utlåt.
N:o 9, i ani. af K. M:s Nåd. Skrifvelse, ang. Markaryds församlings
befrielse från skyldigheten att betala återstoden af det
för dess kyrkobyggnad från Riksgälds-kontoret utgifna lån.
Gr. Mörner, Carl: Jag beklagar på det högsta, att StatsUtsk:t
icke -kunnat tillstyrka bifall till en särdeles fattig landsorts
anhållan om eftergift af dess byggnadslån, en anhållan, som
haft sin grund endast i verklig medellöshet. Då emedlertid så
icke blifvit förhållandet, vill jag icke nu yrka återremis af Bet:t,
ehuru jag verkligen hade väntat, att den fattiga församlingens
anhållan vunnit något afseende.
Frih. af Ugglas, Gustaf: Då den föregående talaren
icke framställt något yrkande, inskränker jag mig till att anhålla
om bifall till Stats-Utsk:ts nu förevarande Betänk.
Sedan öfverläggningen förklarats afslutad samt Ilr Gr. o.
Landtm, yttrat, att derunder endast yrkats bifall till förevarande
Utlåt., blef propos. derå framställd och med ja besvarad.
Föredrogs och lades till handlingarne Stats-Utsk:ts d. 26:te
dennes bordlagda Mern. N:o 10, i ani. af remiss från BorgareSt:t
af K. M:s Nåd. Propos., om tillägg uti 15:de §:n af K. Kungörelsen
d. 13 November 1860, ang. den allmänna beväringen.
Föredrogs Stats-Utsk:ts d. 26:te dennes bordlagda Mein.
N:o 11, med återlemnande af en inom Bonde-St. väckt motion,
ang. underhållet af allmänna lands- och häradsvägarne.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att frågan, hvarthän den
uti Mem:t omförmälda motion borde remitteras, varit föremål
för Talmännens öfverläggning vid deras sednaste sammanträde,
samt att de dervid öfverenskommit föreslå Riks-Stånden att
hänvisa motionen till Lag-Utsk:ts behandling; hvarefter Hr Gr.
o. Landtm, framställde propos. derå, att Mem:t skulle läggas till
handlingarne, med förklarande, att motionens handläggning ansågs
tillkomma Lag-Utsk:t.
Ropades ja.
Föredrogos och biföllos Bevilln.-Utsk:ts d. 26:te dennes
bordlagda
196 Den 28 November f. m.
Mern. N:o 1, ang:de tillökning af Utsk:ts tjenstemanna-personal;
och
Utlåt. N:o 2, i ani. af väckt motion om närmare bestämmelser
i afseende på folkskoleafgiftens utgörande.
Föredrogs och lades till handlingarne Lag-Utsk:ts d. 26
dennes bordlagde Utlåt. N:o 2, i ani. af verkställd granskning af
R. St:rs Just.-Ombudsm:s embetsförvaltning från sednaste till
innevarande riks-mötes början.
Föredrogs Lag-Utsk:ts d. 26 dennes bordlagde Utlåt. N:o
3, i ani. af remiss utaf K. M:s Nåd. Propos., ang. ersättning till
domare och målsegare i de fall, då flere härader hafva gemensam
tingstad i brottmål.
Hr Gr. o. Landtm, förmälte, att sorn, enligt ankomna prot.-  utdr., den ifrågv:de K. Propos:n blifvit af Preste- och Bonde-St:n
remitterad till Stats-Utsk:t, samt R. o. Ad. jemväl hänvisat densamma
till nämnde Utsk., torde R. o. Ad. finna att det nu föredragne
Utlåt:t ej erfordrade annan åtgärd än att läggas till handlingarne.
Ropades ja.
Föredrogs och remitterades till Banko-Utsk:t Hr Åkermans,
Fredrik, d. 26 dennes bordlagde motion N:ö 63, ang:de reorganisation
af R. St:rs Bank.
Föredrogs Gr. Anckarsvärds, Carl Henrik, motion, N:o 64,
ang:de en underd. anhållan hos K. M. om utarbetande af ett
fullständigt förslag till ny Riksakt.
H. Exc. Hr Frih. De Geer, Louis: Ehuru den nu föredragne
motionen är moderat till sin anda och bär vittne om Gr.
Anckarsvärds alltid lågande fosterlandskänsla, kan jag likväl för
min del icke undertrycka en önskan, att, med afseende på den
unionella revisionsfrågans närvarande ställning, denna motion
icke måtte till någon R. St:rs åtgärd föranleda.
Jag kan nemligen icke, lika med motionären, anse revisionsfrågan
nu vara så godt som fallen. Efter min uppfattning äro
tvertom utsigterna för densamma något ljusare än de varit på
länge, eller måhända någonsin. Men detta hopp må vara huru
bedrägligt som helst, så synes dock ej ännu fullgiltig grund förefinnas
för R. St:r att hos Konungen gora en framställning,
som utgår från det antagande, såsom ett faktum, att Norge tillbakavisat
hvarje försök till en öfverenskommelse om revision af
föreningsfördraget. Har Norge verkligen gjort detta?
Deu 28 November f. m.
197
Norge eger, såsom stat, endast två lagliga organer; den ena
är dess Storting, den andra dess Regering. Af dessa har visserligen
Stortinget i en adress till Konungen af d. 23 April 1860,
som närmast afsåg ståthållarelrågan, yttrat, att tidpunkten icke
var gynsam för företagande af en revision af föreningsfördraget,
under uppgifvande af det skäl, att den sednaste tidens händelser
i Sverige hade i Norge uppväckt en allmän farhåga, att från
Svensk sida försök skulle komma att göras, för att gifva revisionen
en annan karakter, än som öfverenstämde med den i
Riksakten fastställda grundval. Men, utom det att, vid bedömandet
af dessa ordalag, bör tagas i betraktande, huruledes denna
adress afgafs under första intrycket af de känslor, som i Norge
väcktes genom det K. afslaget på Stortingets beslut om ståhållareplatsens
upphäfvande, så innehåller icke ens denna adress
något bestämdt tillbakavisande af hvarje försök till öfverenskommelse
från Svensk sida, och torde destomindre böra så officielt
åberopas, som någon framställning i ämnet då ännu icke blifvit
från Svensk sida till Stortinget gjord. Något vidare tillbakavisande
från Stortinget har icke egt rum; och vid det förhållande,
att Stortinget endast hvart tredje år sammanträder, kan det icke
läggas Stortinget till last att tre år utan resultat förflutit från
det Gr. Anckarsvärd väckte sin första motion om revisionen.
Reträflände åter Norges Regering, så har Norges Konung,
vid öppnandet af det första Storting, som sammanträdt efter
det R. St:r begärt revision och för sådant ändamål en unionell
komité, yttrat sin åsigt om både revisionens och komiténs behöflighet,
hänförande sig tili det förklarande, som Unions-Konungen
derom i sammansatt Statsråd afgilvit. Det är granskningen af
detta sammansatta Statsråds-protokoil, som gifver Stortinget anledning
att yttra sig i ämnet. Kan det vara oförenligt med Sveriges
värdighet att afvakta detta yttrande, eller, må vara, detta
yttrandes uteblifvande, innan från Svensk sida vidtoges ett steg,
som skulle göra en lösning af frågan omöjlig, åtminstone på det
sätt, som R. St:r begärt och Unions-Konungen ansett lämpligast?
Ty ett af Sveriges Regering uppgjordt och af R. St:r granskadt
förslag kunde icke väl lämpa sig för en Unions-komités vidare
behandling.
Ändamålet med ett sådant, ensamt från Svensk sida uppgjordt
förslag, skulle, enligt motionen, vara att afslöja grundlösheten
af de emot Sverige rigtade beskyllningar, genom ådagaläggandet,
att Sverige icke vill återtaga ett ord af hvad det vid
föreningens ingående lofvat, och att, äfven i de delar, der intet
är lofvadt, Sverige vill se Norges frihet bevarad såsom sin egen.
Men detta ändamål tror jag redan vara till största delen vunnet.
Farhågorna för motsatsen synas åtminstone nu i Norge, vara vida
mindre än förr. Och om Norge ändock kommer att motsätta
sig revisionen, så blir, elter min tro, skälet dertill snarare att söka
deruti, att Norge icke ännu önskar en närmare politisk förening,
än att det finner en sådan förening bjudas på obilliga vilkor.
Men till undanrödjande af detta skäl verkar icke framläggandet
198
Den 28 November f. m.
af ett Svenskt förslag i enlighet med hvad motionären behagar
kalla mitt program, hvilket går ut på en ganska långt sträckt
sammanslutning, — jag befarar på en vida .längre än man för
närvarande i Norge är benägen att antaga. Är det icke då bätre,
att söka genom förberedande ömsesidiga öfverläggningar förvissa
sig om huru mycket, som är möjligt att på en gång genomföra,
än att utsätta ett af Sveriges statsmakter redan antaget
förslag för det komprometterande uti att af Norge afslås?
Motionären beklagar, att jag vid ett sednare tillfälle frånträdt
mitt vid ett föregående i sammansatt Statsråd afgifna underdåniga
tillstyrkande: att K. M. skulle före sammanträdet af
denna riksdag och nu pågående storting tillsätta en komité af
Svenska och Norska män, för att taga i öfvervägande de punkter
jag framställt. Under erinran, att jag icke frånträdt någon annan
del af mitt tillstyrkande, än att komiténs tillsättande skulle
ske före riksdagen, erkänner jag mig skyldig att bära ansvaret
för denna inkonseqvens. Då från uteslutande Svensk synpunkt
sakens företagande utan dröjsmål var att önska, ansåg jag
framställning derom böra göras. Men sedan jag genom Norska
Regeringens betänkande i ämnet, genom diskussionen i de Norska
tidningarna och genom samtal med Norska män ur alla klasser,
kommit till den öfvertygelse, att en Unions-komité då knappt
skulle kunnat bringas till stånd, eller åtminstone endast under
vilkor, att den fått ett ytterst inskränkt uppdrag, ansåg jag för
en vida större fördel, att genom ett uppskof vinna äfven den
Norska regeringens biträde lör saken. Och det är ett af de
steg saken tagit framåt, att Unions-Konungen med sitt Svenska
och Norska Statsråd blifvit ense om ett program. Detta program,
som innefattas i Konungens diktamen till det sammansatta
Statsråds-prot:t d. 18 Februari innevarande år, kan icke i allo
uppfylla båda sidornas i viss mån stridiga önskningar; men inom
de förenade rikenas Statsråd var endast en mening derom,
att något annat gemensamt program icke till föreningens sanna
bästa kunnat af Konungen uppställas.
Min öfvertygelse är fortfarande, att ingenting befordrar mera
möjligheten af en revisions tillvägabringande, än att Sverige
icke alltför mycket påskyndar detsamma. Men äfven under förutsättning,
att målet kommer att förfelas, anser jag det bäst öfverensstämma
med Sveriges värdighet att nu intaga en afvaktande
hållning; ty det Svenska folket bör vara för stolt att på ett
annat folk truga sin vänskap.
Många ledamöter yttrade härtill bifall.
Gr. Anckarsvärd: Jag har vid afgifvande af den nu föredragna
motionen utgått från synpunkten af konseqvensens fordringar,
ej mindre för mig enskildt såsom representant, än lör
hela Representationen i gemen; och det har varit mig högst
oförväntad! att vid detta tillfälle höra H. Exc. Just.-stats-ministern
framställa den önskan, att mitt förslag icke måtte leda till
Den 28 November f. m.
199
någon påföljd. Just af hvad H. Exc. vid nästföregående riksdag
yttrade med anledning af min då väckta motion om en revision
af föreningsfördraget, hemtar jag ett ytterligare stöd för
min öfvertygelse, att Riksakten är i högsta måtto bristfällig och
ofullständig, att der finnas åtskilliga oegentligheter, likasom der
saknas liera stadganden af yttersta vigt. Det första vilkoret för
en association, sådan som den emelian de tvenne förenade rikena
Sverige och Norge, måste väl vara reda i bestämmelserna och
en tydlig definition på hvad, som bör förstås med »unionella frågor,
» och förrän detta begrepp blifvit noga begränsadt, kan man
ej hoppas att få se försvinna det missförstånd de båda folken
emellan, hvilket egt och fortfarande eger rum. Jag delar med
Hr Frih. De Geer belt och hållet den åsigt, H. Exc. i sitt till
sammansatta Statsrådets protokoll den 9 April 1861 afgifna yttrande
framställt, att nemi. detta beklagliga missförstånd och de
verkligen befintliga anledningarna dertill utgjorde ett hufvudsakligt
skäl för att bringa frågan till någon närmare utveckling, och
att det vore nödigt, att Sverige så noga formulerade sina önskningar
i revisionsfrågan, att hvarje misstydning deraf blefve omöjlig.
Hr Frihm tillägger, att, om Norge skulle tillbakavisa
hvarje försök till en öfverenskommelse, torde omsorgen om Sveriges
ära fordra att afslöja grundlösheten af de emot detsamma
rigtade beskyllningar, och af den misstro mot dess afsigter, som
synes vara rådande på andra sidan Kölen. Jag kan för min del
icke förstå, att denna Sveriges ära blifvit mindre komprometterad
genom den treåriga hvila, hvaruti frågan nu befunnit sig,
än den var på den tid, då Hr Just.-stats-ministern afgaf detta
sitt yttrande. Det är visserligen glädjande att erfara, det H.
Exc. genom samtal med Norrmän och af Norska pressens förändrade
hållning trott sig finna, att den lämpligaste tidpunkten
för en slutlig reglering nu nalkas; men jag tror icke dessa symptomer
innebära en så absolut visshet, att på grund deraf Sverige
bor afhålla sig från att något åtgöra. Den är ganska vacker
och beqväm, denna afvaktande ställning, som H. Exc. tillråder
att Sverige nu bör iakttaga, meri jag tillåter mig erinra derom,
att denna afvaktande ställning bar Sverige redan innehaft
ända sedan 1839, då den första Unionskomitén tillsattes, och
den har äfven af R. St:r obrottsligt hållits alltsedan 1844, då
Sverige, utan någon uppfordran till och med lemnade Norge
främsta platsen i Konungatiteln, försåvidt den begagnas i Norska
handlingar. Denna afvaktande ställning är det jag anser nu
borde upphöra, då jag icke tinner någon gräns för det tålamod,
hvartill man fortfarande uppmanar. Hr Just.-stats-ministerns mening
för 3 år sedan var, att denna fråga brådskade, och att den
oeftergifligen borde med första bringas till något slut, och då
jag hvarken af hvad H. Exc. nu anfört, eller af andra förhållanden,
kunnat finna, det någon förändring sedan dess inträdt,
fortfar jag i den önskan, att min motion måtte varda af vederbörligt
Utsk. och sedermera af R. St:r företagen till behandling
200
Den 28 November f. m.
dervid uttryckande den förhoppning, att densamma måtte medföra
ett för de förenade rikena önskvärdt resultat.
Gr. Sparre, Erik: Det kan måhända synas djerft af mig,
att sedan H. Exc. Hr Frih. De Geer så fullständigt yttrat sig i
detta ämne, begära ordet; men då H. Exc. här uppträdt egentligen
som Regeringens organ, torde det icke vara ur vägen, att
äfven någon annan ledamot af Ståndet deltager i diskussionen
öfver denna återuppståndna fråga; må detta lända mig till ursäkt,
då jag vågar för några ögonblick taga R. o. Ad:s uppmärksamhet
i anspråk. Jag gör det vid detta tillfälle så mycket
heldre, som jag vid förra riksdagen delade de åsigter, som
förfäktades af den aktade motionären, veteranen från 1809, och
jag önskar offentligen förklara, hvarför jag i dag nödgas skilja
mig från dem.
Det var vid sistiidne riksdag allt skäl för Sveriges St:r att med
kraft uttala sig öfver denna fråga. Det var då första gången Representationen
fick tillfälle att afgifva sitt yttrande i unionella frågor.
Jag ansåg då tidpunkten lämplig för Representationen att framlägga
de anledningar till missnöje, som Sverige ansåg sig ega; men
dermed borde också ordet vara uttaladt, och det grannlaga förhållandet
mellan de båda länderna påkallar tillämpningen af det gamla
ordspråket: »en gång tala och der vid blifva, är bättre än hundrade
gånger tala.» Att nu åter upprepa dessa anledningar till missnöje,
att åter tala om t. ex. Konungatiteln och andra mer eller mindre
vigtiga delopunkter, att ånyo framträda med våra fordringar i
frågor, som vi af Statsråds-prot. se Regeringen vara betänkt på
att bringa till verkställighet, synes mig icke vara rätt välbetänkt.
Sedan Konungen förklarat Sig anse en revision af Riksakten
behöflig, och då Just.-Stats-Ministern samt Stats-Rådet i öfrigt,
enligt hvad af prot:na framgår, aktat på de af Representationen
framburna åsigter, må detta vara oss för ögonblicket nog.
Mindre lämplig synes mig äfven den form, under hvilken motionären
föreslagit frågans återupptagande, att nemi. det Svenska
Stats-Rådet skulle ..ensidigt, utan öfverläggning med det
Norska, framkomma med förslag till ny Riksakt. Svårligen
skulle deraf vara att förvänta något tillfredsställande resultat,
och från Norsk sida skulle ett dylikt steg säkert icke betraktas
annorlunda än som ett skämt. Jag hoppas och tviflar ingalunda,
att ganska snart inom Norge den åsigt skall göra sig
gällande, att en revision är nödvändig, och att det ej skall dröja
länge, förrän den Norska Representationen högt erkänner och
uttalar detta behof, såsom den Svenska redan förut gjort. Då
vi icke ha någon särskild anledning att betvifla, att, såsom II.
Exc. De Geer yttrat, så skall blifva förhållandet, då tvertom
alla tecken tyda derhän, att en vänligare stämning nu inträdt
mellan de båda nationerna, må vi afvakta de frukter, som denna
ovilkorligen måste medföra. Jag slutar derföre med den förklaring,
att jag icke anser någon sådan underd. framställning,
som motionären åsyftat, f. n. lämplig, och att jag derföre, i lik
-
Deu 28 November f. m.
201
het med H. Exc. Hr Frih. De Geer, skulle önska, att motionen
icke måtte till någon H. St:rs åtgärd föranleda.
Frih. Bonde, Knut: 1 det af Hr Just.-Stats-Ministern nyss
afgifna yttrande säger H. Exc. sig önska, att den af Gr. Anckarsvärd
väckta motionen icke måtte leda till något resultat, utan
att den måtte afslås af Representationen, och H. Exc. understödjes
häri af den siste värde talaren, som icke heller anser tiden
vara inne, för att till behandling upptaga denna fråga, på hvars
lösning Sverige dock snart i 50 år redan väntat, om den också
endast under den sednare hälften af denna tidrymd utgjort föremål
för officiel behandling. För min del anser jag den vördade
motionären hafva genom frågans återupptagande endast hafva
handlat i sträng konseqvens med såväl sitt eget uppträdande i
denna fråga vid förra riksdagen, som Svenska och Norska representationens
egna åtgöranden. Det är nemi. på grund af den
adress, Norska stortinget d. 23 April 1860 afgaf till H. M. Konungen,
och hvari yttras, att ingen Norsk man, som aktar sitt fäderneslands
rättigheter och sin egen ära, skulle vilja deltaga i en revision,
sådan som man i Norge fruktade, att Sverige, på grund af riksdagens
beslut, skulle komma att äska, i fall en Svensk-Norsk komité
för denna frågas behandling blefve nedsatt. Häraf inhemtas tydligen
att från Norsk sida intet bistånd för frågans lösning under dåvarande
förhållanden var att förvänta.— Det är på grund häraf, som
Gr. Anckarsvärd, stödjande sig vid H. Exc. Frih. De Geers eget
yttrande till sammansatta Stats-Rådets prot. d. 9 April 1861,
yrkat det Svenska Regeringen måtte urarbeta ett förslag till ny
Riksakt, för att, som H. Exc. uttrycker sig, formulera Sveriges
önskningar i revisionsfrågan, så att hvarje misstydning deraf
blir omöjlig, och för att dymedelst visa Norge, att man ingalunda
har för afsigt att träda dess rättigheter för nära. Det är
möjligt, att det vore mindre politiskt riktigt, att så kort tid efter
det omnämnda Norska stortingets afslag af d. 23 April 1860,
gripa verket så häftigt an, som den vördade motionären föreslår
oss, och kunde under en tidpunkt, sorn H. Exc. Hr Just.-StatsMinistern
finnér så särdeles gynnsam och så egnad att ingifva
förhoppningar för de unionella svårigheternas lösning, ett sådant
steg å Sveriges sida hafva en menlig inverkan i Norge, och der
kunna tydas såsom ett bevis på mindre vänlighet från Svensk
sida; men kan det å andra sidan väl vara skäl att låta denna
gynnsamma konjunktur, som inger H. Exc. så sköna förhoppningar,
gå helt och hållet förlorad, utan att taga något enda steg
framåt i den en gång med så mycken ifver beträdda rigtningen?
Om det varit icke blott ögonblickets öfverväldigande intryck,
utan verkliga, nyväckta eller återvaknade sympatier, som legat
till grund för det hjertliga förhållandet de båda ländernas representanter
emellan, under deras sammanträffande vid vestra stambanans
invigning fiir en månad sedan, hvaraf vi uti allmänna
tidningar läst så glädjande skildringar, huruledes enthusiasmeu
var så allmän, att Svenskar och Norrmän föllo i hvarandras
.202
Den 28 November f. m.
faran, och att till och med en af Konungens Svenska Rådgifvare
i några rätt vackra stanser uttalade sina unionsvänliga känslor,
— om grunden till denna enthusiasm, såsom jag gerna,
i likhet med H. Exc. Hr Frih. De Geer, tror och hoppas, ligger
icke blott i intrycket af den storartade festligheten, utan i
en verkligen unions-vänligare sinnesstämning, hvarföre skulle man
då icke begagna ett så lyckligt ögonblick?
Men, såsom jag haft äran yttra, det är möjligt, att den af
Hr Gr. Anckarsvärd föreslagna åtgärd är alltför positiv, och det
är kanske för mycket hegardt, att Svenska Stats-Rådet skulle
utan all kommunikation och öfverläggning i ämnet med Norska
Stats-Rådet, utarbeta ett förslag till ny Riksakt, och att K. M.
skulle för R. St:r framlägga detta förslag, innan det blefve meddeladt
Norges storting eller ens dess Regering. Jag vill icke
bestrida, att derigenom kunde snarare motverkas än vinnas det
resulsat, vi alla åsyfta, eller ett vänligt förhållande emellan de
båda nationerna, likasom ett dylikt förslag blefve ganska kinkigt
att utarbeta, alldenstund mntionären begärt, att detsamma
skulle utgå från de särskilda punkter, H. Exc. Hr Just.-stats-ministern
i sitt yttrande till sammansatta Statsråds-prot:t framställt,
och bland dessa punkter finnas åtskilliga, som vore ganska svårt
att f. n. lösa på ett tillfredsställande sätt, t, ex. den 7:de, som
handlar om en för begge rikena gemensam representation, och
som ingalunda kan betraktas annat än som ett önskningsmål för
framtiden. Men om så är förhållandet, som jag baft äran nyss
nämna, om ett återupptagande af frågan under denna form skulle
mindre leda till ett lyckligt och eftersträfvadt resultat än till att
framkalla nya obehag och svårigheter, vågar jag tro, att ändamålet
skulle kunna vinnas på en annan väg, som icke i ringaste
män kan såra eller förnärma, nemligen om man lemnade
Regeringen större latitud och rättighet att sjelf bestämma,
hvilka unionella ärender Regeringen önskade nu företaga till
behandling gemensamt med Norrmännen, hvilka förändringar och
modifikationer i förenings-fördraget, K. M. kunde finna lämpligt att
föreslå såväl R. St:r som Stortinget. Det finnes så många punkter,
i afseende å hvilka förändrade bestämmelser nödvändigt böra
införas, t. ex. i fråga om det gemensamma försvaret, om öfverensstämmelse
i tullstadganden, m. m., att man ganska väl
kan lemna å sido sådane punkter, som, genom att beröra den
ömtåliga frågan om en fullkomlig likställighet, kunde möjligen
uppjaga de nu lugnade passionerna. Då den utmärkte man,
som förut i denna fråga på ett så värdigt och nationelt sätt fört
Sveriges talan, fortfarande är i utöfning af sitt höga embete,
kunna vi äfven vara förvissade om, att det program, H. Exc. i
sitt åberopade yttrande afgifvit, kommer att noggrannt följas, blott
med det undantag, att man lemnar å sido en eller annan punkt,
som kunde lägga hinder i vägen för uppnåendet af ett lyckligt
resultat, ett utelemnande, hvars nödvändighet icke kan af någon
praktisk man bestridas. När skulle man väl kunna med mera
hopp om framgång företaga denna vigtiga fråga, än i närvarande
Den 28 November f. m.
203
tidpunkt, då raan tiar den lyckan att se i spetsen för den Svenska
Regeringen H. Exc. Hr Frih. De Geer, som så välförtjent
omfattas af landets aktning och förtroende, och som så mycket
sysselsatt sig med hithörande ärenden, och då tillika deri Norska
Regeringens främste man är Stats-Rådet Stang, Norges förnämste
stats-rättslärde, som redan för 30 år sedan inom sitt eget
land vann så stort anseende genom sitt arbete öfver Norges
konstitutionella rätt. Det är just med anledning af dessa lyckliga
förhållanden jag anser af vigt, att K. M. och R. St:r nu
uttala sig i frågan, om också ej fullständigt; låta vi detta tillfälle
gå oss ur händerna, torde det dröja länge, innan så många
gynnsamma omständigheter ånyo sammanträffa, för att bereda
ett annat.
Jag är den värde motionären särdeles tacksam derföre,
att han icke föreslagit nedsättande af någon komité. Till denna
utväg, som är den vanliga för behandling af frågor, som ega
någon likhet med den förevarande, synes erfarenheten verkligen
icke uppmuntra. År 1839 i Januari tillsattes den s. k. unionskomitén,
som efter fulla fem år, eller d. 4 November 1844, inkom
med förslag till förenings-akt emellan Konungarikena Sverige
och Norige, med dertill hörande motiver, reservationer, protokoller
med flera bilagor, i anledning af hvilket K. M. d. 25
Februari 1848 (således ytterligare 4 år förflutna) täcktes förklara,
att K. M. »icke fann skäl att under dåvarande riksdag
och storting göra någon framställning om detta ärende, utan att
handlingarne fortfarande skulle få cirkulera;» hvarefter dessa
handlingar också säkerligen cirkulerade, och visserligen ännu
cirkulera. Sedermera hafva vi ytterligare haft andra komitéer
för utredande af hithörande frågor. Den talare; som näst före
mig hade ordet, har sjelf sutit som ledamot i en af dessa, och
jag tillåter mig att undra, huruvida han varit särdeles belåten
med resultaterna af sitt arbete. Utom att dessa komitéer sålunda
synas snarare leda till ett undanskjutande än en lösning
af frågorna, lemnar man också, då denna utväg tillgripes, åt
Regeringen, som, i sådant fall, endast har att framlemna det af
andra verkställda arbetet, den obetydliga och —såsom mig synes
— förödmjukande rolen af en vanlig facteur de la poste,
brefbärare, då det deremot är en välförtjent gärd af aktning
mot vår populära Regering, och onekligt i första rummet mot
dess främste ledamot, att åt densamma utan några detaljerade
bestämmelser öfverlåta ärendets behandling. Genom detta sätt
att gå tillväga kunna vi också hoppas en hastigare lösning, och
att redan för nu församlade R. St:r och storting må blifva framlagda
förslag, åtminstone i en och annan af de, i Hr Just.-statsministerns
uppställda program af d. 9 April 1861, angifna punkterna.
Att så må komma att inträffa, anser jag vara af högsta
vigt, såväl för sjelfva sakens skull, som för att icke lemna rum
för den beskyllning, att agitationen i Norska frågan vid sista
riksdagen hufvudsakligen uppkom af retad nationalfåfänga och
204
Den 28 November f. m.
begär att väcka söndring och misstroende melian de båda folken
och utan något högre, ädlare politiskt mål!
På grund af hvad jag nu haft äran anföra, får jag vördsamt
hemställa, det behagade R. St:r i und. skrifvelse till K.
M. anhålla, att K. M. måtte täckas i nåder förelägga nu församlade
såväl Sveriges St:r som Norges Storting de förändringar
och modifikationer, hvilka K. M. må finna nödigt,
billigt och statsnyttigt att föreslå i de genom föreningen mellan
Sverige och Norge uppkomna unionella och konstitutionella förhållanden.
Frih. Sprengtporten, Ja k. Wilh.: Det förhåller sig
med de politiska som med andra invecklade frågor, att de fordra
tid för att hinna till mognad. Europa har på sin föredragningslista
många sådana frågor, hvilka icke nu torde behöfva
uppnämnas, då de äro välbekanta genom de namn, hvarmed
de betecknas. Men antingen nu dessa frågor beröra mensklighetens
eller vissa nationers sak, kan man väl icke antaga,
att de folk, hvilkas rätt eller väl är fästadt vid deras afgörande,
kunna anse sin ära sårad deraf, att de icke förmått med
önskansvärd skyndsamhet besegra de hinder, som uppställt sig
mot deras lösning.
En talare helt nära intill mig har yttrat, att Svenska folket
i lemtio år fått vänta på en utredning af den fråga, som
utgör föremål för denna öfverläggning; och visserligen må man
kunna säga att densamma har sitt ursprung i löreningsfördragens
brister, men någon form, som kunde rättfärdiga detta
omdöme, har likväl icke frågan antagit förr än vid sistlörflutna
riksdag.
1 den af mig högt aktade motionärens motiver har ingått
en önskan, att på ett öfvertygande sätt för Norska folket ådagalägga
att man inom Sverige icke någonsin egt en afsigt att
förnärma Norge i sin rätt, och att vi akta Norges frihet lika
högt som vår egen.
Jag anser en sådan förklaring icke behöflig. Den, som
med sig sjelf känner, att hans afsigter och handlingar alltid
varit rena och klanderlria, behöfver icke opåmint framträda
för att bevisa siri oskuld.
Då denna fråga väcktes, framkallade den en storm. Att
under dess utbrott eller dyningar söka leda denna sak till ett
slut, hade varit hvarken välbetänkt eller möjligt. Den ställning,
som vår Regering intagit, då den beslutat låta frågan hvila
intill den tidpunkt, då sinnena visa sig stämde till handling, bär
derföre, efter min tanke, prägeln af en statsmanna-vishet, som
tacksamt bör erkännas.
På de af mig anförda skäl, måste jag afstyrka bifall till
den väckta motionen.
Frih. Raab, Carl Adam: Det är utan tvifvel, att denna
fråga är till sin omfattning djupare än den från början synes.
Den 28 November f. m.
205
Den angår nemi. en strid, som under lång tid förts från Norges
sida om en fullkomlig likställighet, och vi Svenskar känna
med oss, att vi, genom de försummelser, hvartill man
från Svensk sida gjort sig skyldig, oupphörligt förlorat terrain;
men att vinna tillbaka hvad man en gång förlorat, är svårt och
i detta fall kanske omöjligt. En talare har här yttrat, att då
man har den lyckan att främst bland vårdarena af dessa angelägenheter
ega en sådan man som nuvarande Just.-Stats
Ministern,
så bör man också kunna hoppas, att något för
frågans lösning varder åtgjordt. Jag vill vända om denna sats
och säga, att då man i spetsen för Regeringen har H. Exc.
Hr Frih. De Geer, så bör man också för ögonblicket vara nöjd
och vänta, till dess frågan hunnit till sin lösning. Det är visserligen
icke svårt att säga och upprepa, att man önskar och vill
framtvinga en revision, men då vi icke kunna verkställa en sådan
alldeles ensamma och fristående för oss, torde vi väl vara
tvungna att vänta, till dess Norge räcker oss handen. Det tje
nar
icke något till att oupphörligen spela upp ånyo dessa små
strider utan resultat, utan det är mycket statsklokare och rigtigare
att lugnt afvakta tiden, ty vi vinna med hvarje dag alltmera
terrain. Jag får derföre förklara, att jag anser denna
motion hafva kommit alldeles för tidigt fram, och att den bort
dröja, till dess man fått se, huruvida ej de af Regeringen vidtagna
mått och steg bära någon frukt.
Frih. Bonde: Jag anhåller att här få framlemna, skriftligen
affattadt, mitt amendement till Gr. Anckarsvärds motion,
samt att detsammn måtte få till Utsk:t åtfölja motionen, för att
i sammanhang dermed behandlas.
Hr Nordenfelt, Enar Wilhelm: Oaktadt jag fruktar
att Ståndets tålamod redan är tillräckligt satt på prof, och att
hvad jag har att säga, kommer att utgöra den sista droppan,
som gör att tålamodskärlet blir öfverfullt, kan jag dock ej underlåta
att yttra några ord, alldenstund jag vid sista riksdagen
var en verksam ledamot i det Utsk., der det Betänk, författades,
på grund af hvilket R. St:r då fattade sitt beslut i ämnet.
Jag vill derföre begagna detta tillfälle att förklara, det jag, på
grund såväl af hvad som blifvit af Sveriges Konung och Regering
i saken åtgjordt, som äfven af hvad jag sjelf erfarit om
den nu rådande förändrade stämningen, finner full anledning att
i allo gilla och biträda hvad H. Exc. Hr Frih. De Geer här
anfört och förklarat.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad, framställde Hr
Gr. o. Landtm, propos. derå, att motionen jemte yttranderne
skulle remitteras till Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk:t, och sedan
dertill svarats många ja och några nej, förklarades ja hafva
varit öfvervägande.
206
Den 28 November f. m.
Föredrogs Hr Ehrenborgs, Richard Michael, d. 26 dennes
bordlagde motion, N:o 68, ang:de bränvinsförsäljnings-afgifternes
ingående till statsverket.
Gr. Mörner, Carl: Då jag i föregående plenum hörde
en motion af samma syftning, som den nu föredragna, remitteras
till öt-k., jemte många deremot gjorda välgrundade anmärkningar,
hade jag icke trott att så snart derefter en ny
motion i samma rigtning skulle väckas. Hr Ehrenborg medgifver
i sin motion, att bränvinsutskänknings-medlen i många
städer användas på ett särdeles nyttigt sätt, och det är äfven
min erfarenhet. Jag vet då icke hvarföre man skall fråntaga
dem denna väl behöfliga tillgång. I den Iv. Propos:n om jernvägarne
är t. ex. föreslagen en bibana från Wexiö till närmaste
station, för hvilken banas byggande staten skulle lemna ett
låneunderstöd. Wexiö stad har också förbundit sig att ansvara
för ränta och amortissement af detta lån, och det är just härtill
de ifrågav:de medlen skola användas. Blifva dessa återigen
fråntagna staden, så saknar den nödiga medel för att fullgöra
sin förbindelse. Liknande förhållanden ega rum äfven på många
andra orter, och jag vågar derföre anhålla, att Utsk:t måtte
med all möjlig försigtighet handlägga detta ärende och icke beröfva
städerna de medel, som synas böra med rätta tillkomma
dem, och som de i allmänhet använda på ett nyttigt sätt och
för produktiva ändamål.
Frih. Stael von Holstein, Fa b. Willi.: Den omständigheten,
att bränvinsutskänkningsmedlen i Wexiö skola användas
för att betäcka ränta och amortissement för ett lån, hvarmed
skall byggas en jernväg till staden, utgör icke något bevis
för att denna bör fortfarande få uppbära en så stor andel
af dessa medel, ty jernvägars anläggande är en angelägenhet,
som rör landet lika mycket som städerna, och då kunde ju
det förra ega lika grundade anspråk som de sednare.
Hr von Mentzer, Carl Fredrik: Man söker här försvara
städernas rätt att få bibehålla dessa utskänkningsmedel,
men då man besinnar, att utskänkningen på landet alltmera inskränkes
och således drager sig till städerna ensamt, måste det
erkännas, att häri ligger en stor obillighet. Jag har derföre
yrkat, att dessa medel blefve öfverlemnade till landstingen, som
deröfver skulle få dispositionsrätt, och då man kunde vara säker,
att de komme att användas för provinsernas bästa, och
jag anhåller att Utsk:t måtte fästa uppmärksamhet vid denna
utväg att slita tvisten, hvilken jag för min del anser vara den
ändamålsenligaste.
Gr. Mörner: Jag kan icke för min del finna det ligga
någon orättvisa mot landet deri, att städerna få behålla sina
bränvinsutskänknings-afgifter, på sätt som nu eger rum, utan
Den 28 November f. m.
207
skulle i stället anse högst både orättvist och skadligt, om desamma
nu blefve stadskommunerna fråntagna. Det skulle säkerligen,
om så blefve fallet, för månget af dessa samhällen,
som i allmänhet icke äro så särdeles väl lottade, falla sig ganska
tungt, om ej omöjligt, att fylla alla de behof, som dem åligga,
och icke tror jag heller, att den ifrågasatta åtgärden skulle leda
till någon minskning i bränvinssupandet.
Frih. Raab, Ad. G hr.: Då jag tog verksam del i det
Utsk., som först framlade för R. St:r förslag till lagstiftning i
detta afseende, anser jag mig böra upplysa om den grund,
hvarpå Utslct byggde sitt förslag att tillerkänna städerna en så
betydlig del af bränvinsförsäljnings-afgifterna. Grunden var nemi.
dels att städerna fått ditintills, utan delning, för sitt eget bästa,
använda all den inkomst, hvartill de s. k. krogrättigheterna
ditintills kunnat uppbringas; dels också, att som bränvinssupandet
är mera koncentreradt i städerna än på landsbygden, så ansågs
fattigvården, såsom en olycklig följd häraf, i de förra mera
betungande än å den sednare. Jag vill visserligen ej motsätta
mig, att en viss anpart af dessa medel öfverlemnas till landstingens
disposition, men jag anser af vigt, att städerna dock
må få behålla en hufvudsaklig andel deraf.
Hr Ehrenborg: En värd talare har ansett någon förändring
af det nu bestående förhållandet olämplig, emedan städerna
väl använda de tillgångar, som derigenom tillflyta dem.
Så är visserligen fallet med åtskilliga städer, men långtifrån i
alla, och icke ens i flertalet. Motionens syfte är likväl inga
lunda
att fråntaga städerna någon fördel eller tillfoga dem någon
skada, utan blott att icke gifva dem någon särskild anledning
att befordra bränvinssupandet. Det är med detta, likasom
med husbehofsbränningen på landet, hvilken också af många
ansågs som en fördel, och dock erkänna nu alla, att denna
fördel var endast skenbar, och man välsignar den stund, då
densamma togs bort. Det är framförallt sedligheten, som skall
befrämjas, och om man fasthåller detta syfte, så torde svårigheterna
icke presentera sig så oöfverstigliga. Det är med glädje
vi påminna oss den bana, som inslogs af 1850 års Ständer, och
det torde vara väl betänkt att fortgå vidare på densamma, för
att lyfta både landets och städernas befolkning i moraliskt af
seende.
Sed och lag böra följas åt, och folkets medvetande
gynnar för närvarande sådana sträfvanden, af hvilka detta förslag
är ett uttryck.
Efter härmed slutad öfverläggning och uppå framställd
propos.,b!ef motionen jemte yttranderne remitterad till Bevilln.-  Utsk:t.
208
Den 28 November f. m.
Föredrogs och remitterades till Lag-Utsk:t Hr Ehrenborgs
d. 26 dennes bordlagde motion, N:o 69, om upphäfvande af
K. Förordnm d. 8 Maj 1849, ang:de sättet för kungörelsers
uppläsande i kyrkorna.
Föredrogs och remitterades till Bevilln.-Utsk:t Gr. Hamiltons,
Malcolm Walter, d. 26 dennes bordlagde motion, N:o 70,
ang:de ändringar i bevillnings-stadgan m. m.
Föredrogs och remitterades till Bevilln.-Utsk:t Frih. af
Schmidts, Garl Johan Georg, d. 26 dennes bordlagde motion, N:o
82, om tillägg uti bevillnings-stadgan.
Föredrogs och remitterades till Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk:t
Frih. Cederströms, Rudolf, d. 26 dennes bordlagde motion, N:o
86, ang:de underd. hemställan till K. M. om hållande af tre
årliga häradsting i Wermland.
Föredrogs Frih. Cederströms, Rudolf, d. 26 dennes bordlagde
motion, N:o 87, ang:de förhöjning af den åt f. d. Landssekreteraren
Olof Henrik Förberg beviljade pension.
Frih. Stjernstedt, Joh. Wilh.: Då jag har någon kännedom
om förhållandet med den olycklige Landssekreteraren
Förberg, kan jag ej underlåta att på det varmaste understödja
den väckta motionen. Sedan han under många år på ett oklanderligt
sätt skött sin innehafvande befattning, såg man honom
vid brunnar och bad söka återvinna en helsa, som blifvit tyvärr
alldeles bruten genom öfveransträngning och arbete i statens
tjenst. Det torde då ej vara lör mycket begärdt, att staten nu
lemnar något förhöjdt understöd till hans uppehälle, hvartill han
sjelf är oförmögen att bidraga, och jag hoppas derföre att StatsUtsk:t
måtte fästa afseende vid de ömmande omständigheter,
som i detta fall äro för handen.
Efter härmed slutad öfverläggning och uppå framställd
propos., blef motionen jemte yttrandet till Stats-Utsk:t remitterad.
Föredrogs Hr von Krusenstjernas, Edvard, d. 26 dennes
bordlagde motion, N:o 90, ang:de fyllnadspensioners tilldelande
åt de (öre år 1858 med pension afgångne militäre embets- och
tjenstemän.
Hr Wolffelt, Maur. Constantin: Jag beder att med
några understödjande ord få beledsaga den nu föredragna motionen
-
Den 28 November f. m.
209
donen vid dess remiss, men dessförinnan vill jag förutskicka
den förklaring att jag icke uppbär, eller är berättigad att af
staten uppbära en skilling, vare sig i lön eller pension, hvadan
jag, ur den egna fördelens synpunkt, står alldeles ointresserad i
denna fråga.
Vid hvarje handling, som utgår från det allmänna, likasåväl
som från individen, måste grundsatsen af billighet och rättvisa
framgå klar och obestridlig; samhället beror härpå; utan
den, som grundval, kan det icke resa sin spira mot de höga
rymder, der dess mål är.
När R. St:r anvisade medel till höjning i militär-befälets
pensioner till förmån för dem, hvilka togo afsked efter 1858,
men icke medgåfvo något åt de åldrige krigare, som dessförinnan
gått ur tjenst, synes mig både billighet och rättvisa undertryckta.
Hvilka voro de motiver, sorn lågo till grund för den förhöjda
pensioneringen? Jo nödvändigheten att, då nästan alla statens
tjenare erhållit ökning i löner och pensioner, till följe af
tidsbehofvets kraf, icke förbigå dem deraf, hvilkas kall det är
att värna fosterjorden och hvilkas ändamålsenliga pensionering,
till följe af detta kall, ligger så mycken vigt uppå. Detta det
ena motivet; det andra, som häraf framgår, arméens högre tjenstbarhet.
Var det nu en nödvändighet att tillse, det de, som framdeles
från arméen togo afsked, erhöllo en pension, som i någon
mohn tryggade deras lefnads afton mot behofvets bekymmer,
huru mycket mera borde man icke sammalunda förfarit mot
dem, hvilka närmare kommit grafvens rand, som mindre än de
ännu icke så åldrige kunna för sig sjelfva och de sina vara gagneliga,
som i ingen eller ringa mohn kommit i åtnjutande af de
högre lönevilkor, hvilka i senare åren beredts arméens befäl,
och som i ytterst ringa mohn sett staten bidraga till deras pensioner,
dem de, snart sagdt, åt sig sjelfva sammansvultit. Och likväl
hafva äfven dessa gamla tjént sina 30 år, ej mindre än andra
skyddat den fana de svurit, lika varma beredda till fosterjordens
försvar, och många af dem bjudit döden sitt lif till offer
för densamma.
Att glömma, att förbigå dessa gamla, hvars leder årligen
sammansmälta mer och mer, var icke billigt, var icke rättvist,
gjorde icke samhället, icke R. St:r heder och främjade ingalunda
det andra motivet för förhöjda pensioneringen, arméens tjensbarhet;
ty hvarpå beror denna tjenstbarhet? Jo på den anda,
som lifvar arméen och synnerligast dess befäl, och denna anda
bättras blott ringa derigenom att några gamla tidigare lemna ledet,
ty de traditionella minnena, genom dem representerade, kunna
ock med sina qväden lifva ungdomens mod och mannaåldrens
kraft. Detta mod och denna kraft fordra att med glad
tillförsigt kunna blicka framåt och med full förtröstan känna
att det samhälle, de gagna, ärar och lönar dem. Andan sjunker,
modet svigtar och kraften brytes, om krigaren ser att de
H. I. 14
210
Den 28 November f. m.
gamla, som honom föregått på ärans bana, lemnäs åt nöd och
glömska, men anda, mod och kraft höjas, om krigaren ser
dessa gamla, hvars rum han en gång skall intaga, efter mödans
och stridernas dag, njuta siri Iefnads afton i sorgfritt lugn, af
samtiden hedrade.
Hr Nordenfelt, Enar Wilh.: Då denna samma fråga
vid förra riksdagen förevar, erfordrades för ändamålet, enligt då
uppgjorda kalkyler, omkring 150,000 rdr. Nu har, genom dödsfall
bland dessa gamla, förhållandet så betydligt förändrats, att
behofvet går endast till 40,000 rdr. Nödiga medel torde då
icke saknas, för att utöfva en handling af rättvisa och understödja
dessa ålderstigna militärer, hvilkas leder enligt naturens
ordning alltmera smälta tillsammans, och som med en viss bitterhet
känna tyngden af sin nödställda belägenhet, då de se sina
yngre kamrater försatta i bättre vilkor än de sjelfva åtnjuta.
Hr von Knorring, Oscar: Jag hade icke tänkt begära
ordet i denna fråga, men har nu dock gjort det, då jag ansett
lämpligt, att någon i tjenst varande militär deröfver yttrar sig.
Det är just för att kunna hålla arméen fullt tjenstbar, som man
bör draga särdeles försorg om dem, som i dess leder offrat sina
kraftfulla år; och en af anledningarne, hvarföre den Fransyska
arméen åtnjuter ett så rättvist anseende, som den utmärktaste
i verlden, är just den betryggade framtid, som väntar officeren,
då han (jent ut sin tid och erhåller sitt afsked. Om emedlertid
Stats-Utsk:t, hvilket jag dock innerligen hoppas icke måtte
blifva fallet, skulle finna statens tillgångar icke medgifva beviljande
af denna gärd af rättvisa åt de gamla militärer, som löre
1858 tagit afsked, så vågar jag föreslå, som ett alternativ, att
de måtte erhålla åtminstone hälften så stor fyllnadspension, som
de öfriga, och att således, om icke hela den begärda snmman
kan anslås, åtminstone hälften deraf måtte komma att för ändamålet
anvisas.
Hr Lilliehöök, Carl Bertil: För den händelse StatsUtsk:t
skulle komma att mer eller mindre fullständigt tillstyrka
denna motion, anhåller jag att Utsk:t äfven ville behjerta de
flottans officerares ställning, hvilka tagit afsked, innan den nya
pensionsstaten blef gällande; och jag anhåller att få till Ulsk:t
aflemna nödiga upplysningar, för att beräkna det erforderliga
beloppet, för att tillägga dem sådan pensionsfyllnad, som motsvarar
hvad här blifvit för arméens officerare föreslagen.
Efter härmed slutad öfverläggning och uppå framställd propos.,
blef motionen jemte yttranderne remitterad till Stats-Utsk:t.
Den 28 November f. m.
211
Föredrogs och remitterades till Lag-Utsk:t Hr Heijkenskölds,
Carl Johan Edvard, d. 2(5 dennes bordlagde motion, N:o 102,
ang:de fördelning af kostnaderne för sjösänkningar, der qvarnverk
icke finnas att ändra eller utrifva.
Föredrogs Riddarh.-Utskits d. 26 dennes bordlagde Mern.,
N:o 3, i ani. af Frih. Stjernstedts, Joh. Wilh., motion om bänkmansvalens
afskafTande.
Flere ledamöter begärde detta Mein. ånyo på bordet; hvarefter
anmälte sig och yttrade
Frih. Cederström, Rudolf: Det nyss för andra gången
bordlagda Utlåtit är endast skriftligen affattadt och icke tillgängligt
i tryck. På del att R. o. Adis ledamöter måtte få tillfälle
deraf taga fullständig kännedom, och på det föredragningen af
detsamma icke mätte verka afbrott i motionerna, anhåller jag
att 11. o. Ad. mätte besluta att uppföra Utlåtit främst på föredragningslistan
till plenum d. 3 nästk. December, och får jag till
den ärade motionären hemställa, huruvida han icke vill biträda
denna min begäran.
Frih. Stjernstedt: På de grunder, Frih. Cederström nu
anfört, anhåller äfven jag om bifall till den af honom gjorda
framställning.
Efter härmed slutad öfverläggning och uppå framställd propos.
, beslöt R. o. Ad., att det förevarande Memit skulle uppföras
främst på föredragningslistan d. 3 nästkommande December.
Föredrogs Frih. Hermelins, Fredrik, d. 26 dennes bordlagde
anförande, innehållande begäran att R. o. Ad. ville uttrycka
den önskan, att Ståndets Utskis-ledamöter och suppleanter
måtte, så vidt möjligt vore, bibehålla sina platser till riksdagens
slut.
Frih. Hermelin: Då ändamålet med den af mig gjorda
framställning redan är hufvudsakligen vunnet, i det en ledamot
af R. o. Ad. ansett sig böra motivera sin afsägelse, och det är
att förmoda, att sådant äfven för framtiden kommer att iakttagas,
anhåller jag att min motion icke måtte till någon åtgärd
föranleda, utan nu från föredragningslistan afföras.
Frih. Cederström, Rudolf: Då den värde ledamot af
Ståndet, som framställt detta förslag, nu önskar att det måtte
förfalla, vill jag icke ingå i någon närmare pröfning af detsamma.
Motionären finner dock nu sjelf, huru man stundon kan
nödgas vända sig till det Högh Ståndet med en anhållan, ena
2J2
Den 28 November f. m.
gången att få taga tillbaka ett väckt förslag, en annan gång att få
afsäga sig ett gifvet förtroende att vare ledamot i ett Utsk.
Att emellertid det skulle anses som regel, att hvar och en,
som finner sig befogad att göra en sådan framställning, vore
pligtig att utveckla alla de motiver, som dertill kunna föranleda
honom, är något, som jag för min del ej kan godkänna, utan
hvaremot jag derföre får nedlägga min protest.
Efter härmed slutad öfverläggning och uppå framställd propos.
, medgaf R. o. Ad. att det ifrågavarande förslaget finge
förfalla.
Gr. Liljencrants, Gustaf Fredrik, väckte en motion,
N:o 103, ang:de ordnandet af skjutsnings-besväret.
Begärdes på bordet.
Gr. Mörner, Carl, afgaf en motion, N:o 104, ang:de statsanslag
till en väganläggning emellan sjön Bollmen och Wislanda
station å södra stambanan.
Remitterades till Stats-Utsk:t.
Gr. Mörner uppläste vidare två motioner, nemi.:
N:o 105, ang:de pension åt Biskopen, f. d. Stats-Rådet, Doktor
Christoffer Heurlins enka, Elisabeth Heurlin, född Lilljewalch;
och
N:o 106, ang:de pension åt..f. d. Ryttmästaren J. F. Omans
enka, Gustafva Christina Sofia Oman, född Wallberg.
Båda motionerne remitterades till Stats-Utsk:t.
Gr. Mörner, Carl Göran Detlof, afgaf en motion, N:o
107, ang:de pension åt frami. Sekreteraren i K. Landtbruksakademien,
Johan Theophil Nathorsts döttrar, Ida Mathilda, Emma
Amalia och Bertha Diona.
Remitterades till Stats-Utsk:t.
Hr Lilliehöök, Carl Bertil, uppläste två motioner,
nemi.:
N:o 108, att det af K. M. äskade anslag till exercis af
flottans bemanning måtte odeladt ställas till K. M:s disposition;
och
Den 28 November e. m. 213
N:o 109, om anslag till Riksmusei palseontologiska afdelning.
Dessa motioner lades på bordet.
R. o. Ad. åtskiljdes kl. J 3 e. m.
In fidem,
0. Brakel.
Fredagen den 28 November 1862.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades 8 prot.-utdr. för förmiddagens plenum.
Hr Nordenfelt, Enar Wilhelm, uppläste en motion,
N:o 110, om förändring af K. Förordnm d. 12 November 1858,
ang:de ändring i föreskrifterna rörande hemmansklyfning och
jordafsöndring.
Lades på bordet.
Hr von Koch, Nils Samuel, afgaf två motioner, nemi,:
N:o lil, ang:de alla export-tullars afskaffande; och
N:0 112, ang:de skjutsningsbesvärets ordnande.
Äfven dessa motioner bordlädes.
Hr Didron, Fredrik Herman, uppläste en motion, N:o
113, ang:de förhöjning af anslaget till gemenskapens vid flottans
korpser natura-underhåll.
Hr Nordenfelt, Enar Wilh.: Jag har med särdeles nöje
afhört den nu af Hr Didron väckta motion. Såsom Landshöfding
i Blekinge län har jag nemi. ganska ofta sport den klagan,
som yttrats icke allenast af båtsmännen öfver den knappa kosten,
hvilken bestås dem under arbetstiden å stationerna, utan
ock af rotehållarne öfver den svårighet, som, i följd af förbe
-
214
Den 28 November e. m.
rörde förhållande, yppats att anskaffa rekryter. I)e unga karlarne,
hvilka blifva rekryter, — tillförne i deras hem vanda att
erhålla 4 å 5 mål om dagen, — reduceras till 2 mål dagligen,
sedan de uti förenämnde tjenstgöring inträdt. Följden häraf har
också varit de täta rymningar, som bland dessa rekryter inträffat,
särdeles under de sednare åren, då fruktan för prygel-straffet
icke derifrån deni alhållit. Med afseende å det knappa kosthåll,
som bestås karlarne under deras tjenstetid, må ingen förundra
sig deröfver, att de finna sig bättre att vara hemma; och
8 å 14 dagars tid brukar vanligen åtgå, innan man hinner att
efter rymningarne hemta dem tillbaka till tjenstgöringsorten.
Ingenting är väl billigare, än att de, som tjena till sjöss, erhålla
samma fördelar, som de hvilka tjena till lands.
Vid motionens behandling i Utsk:t anhåller jag att jemväl
de af mig nu andragna förhållanden måtte tagas i betraktande.
Efter härmed slutad öfverläggning och uppå framställd propos.
, blef motionen, jemte yttrandet, remitterad till Stats-Utsk:t.
Hr Charpentier, Gustal Reinhold, afgaf följande motioner,
nemi.:
N:o 114, om upphörande af räntan å mjöl- och sågqvarnar;
och
N:o 115, om sättet och vilkoren för anläggning och begagnande
af mjöl- och sågqvarnar.
Begärdes på bordet.
Hr Drake, Carl Adolf Wilhelm, väckte en motion,
N:o 116, aug:de berättigande för till helsan försvagade embetsoch
tjenstemän att erhålla afsked med pension efter uppnådd
60 års ålder oell 35 tjensteår.
Remitterades till Stats-Utsk:t.
Hr Reutersvärd, Patrik Oscar, uppläste en motion,
N:o 117, ang:de låneunderstöd för anläggning af en jernbana
mellan Köping och Uttersberg.
Remitterades till Stats-Utsk:t.
Hr von Francken, Georg Wolfgang, afgaf en motion
N:o 118, ang:de pension åt frami. Landshöfdingen G. A. Montgomerys
enka, Hedvig Elisabeth Wallmark.
Remitterades till Stats-Utsk:t.
Den 28 November e. m. 215
Hr Lagerhjelm, Gustaf, afgaf en motion, N:o 119, ang:de
anslag för anläggning af distrikts-mejerier.
Remitterades till Stats-Utsk:t.
Hr Fåh ranus, .Olof Immanuel, väckte en motion, N:o 120,
ang:de pension åt Artisten, Kammarjunkaren Wilhelm v. Wright.
Remitterades till Stats-Utsk:t.
Hr Lagerhjelm, Gustaf, afgaf en motion, N:o 121, ang:de
anslag till hästafvelns förbättrande.
Begärdes på bordet.
Hr Drakenberg, Sten, väckte en motion, N:o 122, ang:de
under-exsekutorers och andra kronobetjenters betryggande mot
förlust af den dem i lag tillerkända ersättning för lemnade handräckningar
i enskilda mål.
Remitterades till Lag-Utsk:t.
Hr von Ehrenheim, Per, väckte en motion, N:o 123,
ang:de användande af till statsverket indragen behaglig tids förenings
spanmål till löneförbättring åt det ordinarie presterskapet.
Remitterades till Stats-Utsk:t.
Frih. Cederström, Rudolf, uppläste en motion, N:o 124,
ang:de pension åt framlidne vice Konsuln Alexander Petterséns
enka.
Remitterades till Stats-Utsk:t.
Hr von Mentzer, Carl Fredrik, afgaf en motion, N:o
125, ang:de förhöjning af införsel-tullen å bränvin m. m.
Remitterades till Bevilln.-Utsk:t.
Hr Stjernsvärd, Gustaf Mauritz, väckte en motion,
N:o 126, om förhöjning af de före år 1858 afskedade militära
embets- och tjenstemäns pensioner.
Begärdes på bordet.
Hr Stjernsvärd afgaf vidare en motion, N:o 127, ang:de
förhöjning af H. K. H. Hertigens af Östergötland statsanslag.
Remitterades till Stats-Utsk:t.
216
Den 28 November e. m.
Hr Stjernsvärd afgaf ytterligare en motion, N:o 128, ang:de
öfverlemnande till K. M. af de utaf motionären vid 1847 oell
1850 årens riksdagar afgifne tvenne förslag till förändrad organisation
af landtförsvaret m. m.
Remitterades till Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk:t.
Hr Stjernsvärd uppläste slutligen en motion, N:o 129,
ang:de målskjutningars införande inom alla rikets socknar, samt
beväringsmanskapets förpligtande att deri deltaga emot befrielse
från vapenöfningar m. m.
Begärdes på bordet.
Gr. Björnstjerna, Carl Magnus, afgaf en motion, N:o
130, ang:de en gemensam öfverstyrelse för rikets samtlige läroverk
m. m.
Remitterades till Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk:t.
Frih. af Ugglas, Gustaf, afgaf en motion, N:o 131, ang:de
anslag till arfvoden åt en förste provincial-läkare i hvarje län.
Hr Nordenfelt, Enar Wilhelm: Jag har med särdeles
nöje afhört den utaf Frih. af Ugglas nu föredragna motion ang:de
ett anslag af 12,000 rdr årligen, att användas till arfvoden å
500 rdr för en första provincial-läkare uti hvarje län. Såsom
fullkomligt rigtig anser jag (och jag vågar tro, hvar och en annan
Landshöfding här i landet skall deruti instämma) den åsigt
vara, som finnes uttalad i motionen ang:de nödvändigheten deraf
att K. M:s Befallningshafvande, för helsovårdsangelägenheterna och
kontrollen öfver sättet huru de verkställas, må ega att tillgå en
med afs:de derpå specielt anställd tjensteman, hvilken genom
ådagalagda högre kunskaper och under föregående tjenstgöring
förvärfvad erfarenhet, samt visadt nit och skicklighet, blifvit till
sådan tjenst befodrad. Man skulle kunna ifrågasätta, huruvida
förhöjning i aflöningen är nödig, för så vida denne läkare bor i
samma stad som Landshöfdingen, men då ifrågavarande läkare
icke lärer få tid att åtaga sig någon större enskild praktik, samt
äfven, om hans tid, i följd af en större förmåga, dertill lemnade
tillfälle, det likväl icke är troligt att någon skulle vara hugad
att betala årsackord till en läkare, hvars biträde man, med afseende
på hans städse återkommande resor i länet, icke kan
när som helst påräkna, kan jag icke frångå den öfvertygelsen,
att den äskade löneförhöjningen är högst behöflig, redan såsom
en ersättning för de genom berörde tjenstebefattning förlorade
enskilda inkomster.
På de af motionären andragne skäl samt med hänsigt till
hvad vid sista riksdagen blifvit af K. M. uti dess Nådiga Propos.
Den 28 November e. m.
217
i ämnet anfördt, anser jag såsom särdeles önskvärdt, att StatsUtsk:t
måtte tillstyrka bifall till motionärens framställning.
Hr Prytz, Lars Adolf: Med stöd af den erfarenhet jag
vunnit under den tid jag varit Landshöfding, anser jag mig ega
allt skäl att tillstyrka bifall till hvad af Frih. af Ugglas uti förevarande
motion blifvit yrkadt.
Efter härmed slutad öfverläggning och uppå framställd
propos., blef motionen jemte yttranderne till Stats-Utsk:t remitterad.
Gr. Hamilton, Gustaf Axel Knut, uppläste en motion,
N:o 132, ang:de anslag till anskaffande af en exercislokal för
Upsala Studentkorps förening för vapenöfningar.
Remitterades till Stats-Utsk:t.
Upplästes en af Hr Dalman, Wilhelm Fredrik, inlemnad
motion, N:o 133, ang:de upphörande af R. o. Ad:s forum privilegiatum.
Remitterades till Lag-Utsk:t.
Vidare upplästes en af Hr Dalman ingifven motion, N:o
134, ang:de pension åt framlidne Hofsekreteraren Carl Stenborgs
dotter, Carolina Stenborg.
Remitterades till Stats-Utsk:t.
Upplästes och remitterades till Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk:t
en af Hr Ehrenborg, Richard, inlemnad motion, N:o 135, i fråga
om postförvaltares arfvode för tidningars afsändning och utdelning.
Upplästes och remitterades till Stats-Utsk:t en af Hr Wolffelt,
Mauritz Constantin, ingifven motion, N:o 136, atig:de löneförbättring
åt Intendenten vid K. Landtbruks-akaderaiens experimental-fält.
Upplästes och bordlädes en utaf Hr af Klercker, Carl August,
inlemnad motion, N:o 137, ang:de beskattning å exportörer och
importörer af handelsvaror m. m.
Upplästes tre af Hr von Schéele, Frans August Berzelius,
inlemnade motioner, nemi.:
N:o 138, ang:de förhöjning af provincial-läkares löner, och
anslag till aflöning för 24 förste provincial-läkare.
Remitterades till Stats-Utsk:t.
218 Den 28 November e. m.
N:o 139, ang:de ordnandet af lasaretts- och kurhus-väsendet
i riket.
Remitterades till Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk:t.
N:o 140, ang:de anvisande af årliga anslag till Simlärarne
F. A. Gjörke och J. Larsson.
Remitterades till Stats-Utsk:t.
Upplästes och bordlädes en af Hr Nordenfelt, Leonard Magnus,
ingifven motion, N:o 141, ang:de en underd. anhållan hos
K. M. om utarbetande af en ny förordning i fråga om vattenverk
m. m.
Upplästes tre utaf Hr af Donner, Gustaf Wilhelm, inlemnade
motioner, nemi.:
N:o 142, ang:de berättigande för cmbets» cali tjenstemän
vid militiae-staten att uppbära rese- och traktaments-ersättningar
vid åtskillige förrättningar.
Remitterades till Stats-Utsk:t.
N:o 143, ang:de ändring i instruktionen för taxeringsförrättningarne,
i fråga om hyresbeloppets läggande till grund för
taxeringen.
Remitterades till Bevilln.-Utsk:t.
N:o 144, ang:de ändringar i K. kungörelsen om stämpelpappers-afgiften.
Remitterades till Bevilln.-Utsk:t.
Upplästes och remitterades till Stats-Utsk:t en utaf Hr af
Wetterstedt, Alfred, inlemnad motion, N:o 145, ang:de lönetillökningar
åt Ivainmarskrifvarne i K. Statskontoret och åt Kammereraren
i nämnde verks Kammarkontor.
Upplästes och remitterades lill Stats-Utsk:t en af Frih. Bonde,
Knut, inlemnad motion, N:o 146, ang:de förökning af anslaget
till K. Musikaliska Akademien.
Upplästes och remitterades till Stats-Utsk:t en utaf Hr af
Burén, Didrik Pontus, inlemnad motion, N:o 147, ang:de statsanslag
till fullbordande af Kinda båtled i Östergötland.
Den 29 November f. m.
219
Slutligen föredrogs ett ifrån Vallöf]. Borgare-St. ankommet
prot.-utdr. N:o 66, ang:de tillsättande af ett särskildt Utsk. för
behandling af alla frågor rörande elementar-läroverken.
Begärdes på bordet.
R. o. Ad. åtskiljdes kl. nära 10 e, m.
In fidem,
0. Brakel.
Lördagen den 29 November 1862.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades pleni-prot:t för d. 19:de dennes.
Föredrogs Vallöf]. Borgare-St:ts i gårdagens plenum bordlagda
prot.-utdr. N:o 66, ang. tillsättandet af ett särskildt Utskott
för behandling af alla frågor rörande elementar-läroverken.
Flere ledamöter begärde detta mål ånyo på bordet, hvarjemte
anmälte sig och yttrade
Frih. Gederström, Rudolf: Det nu föredragna ärendet,
som nyss blifvit för andra gången bordlagdt, skulle således rätteligen
förekomma till afgörande i morgondagens plenum; men
som med i morgon afton tiden för motioners väckande utgår,
vågar jag anhålla, att R. o. Ad. behagade besluta att uppföra
Borgare-St:ts ifrågavarande inbjudning på föredragningslistan till
plenum nästkommande Onsdag d. 3:dje December, näst efter
Riddarh.-Utsk:ts Utlåt. N:o 3.
Häruti instämde Hr von Koch.
Efter härmed slutad öfverläggning oell uppå framställd
propos., beslöt R. o. Ad., att det ifrågv.de protok:s-utdraget
skulle å föredragningslistan för d. 3:dje nästkommande December
uppföras näst efter Riddarh.-Utsk:ts Utlåt. N:o 3.
220
Den 29 November f. m.
Frih. Liljencrantz, Johan: Hos Höglofl. R. o. Ad. får
jag vördsamt anhålla, att, med bibehållande af min riksdagsmannarätt,
få afsäga mig min plats såsom ledamot af Riddarh.-(Jtsk:t.
Henna begäran blef, uppå framställd propos., af R. o. Ad.
bifallen.
Föredrogs ånyo och remitterades till Stats-Utsk:t Gr. Liljencrants’
d. 28:de dennes bordlagde motion, N:o 103, ang. ordnandet
af skjutsningsbesväret.
Föredrogos ånyo och remitterades till Stats-Utsk:t Hr Lilliehööks,
Garl Bertil, d. 28:de dennes på bordet lagde motioner:
N:o 108, att det af K. M. äskade anslag till exercis af
flottans bemanning måtte odeladt ställas till K. M:s disposition;
och
N:o 109, om anslag till Riksmusei palaeontologiska afdelning.
Föredrogs ånyo och remitterades till Allm. Besv.- o. Ekon.-  Utsk:t Hr Nordenfelts, Enar Wilhelm, d. 28:de dennes bordlagde
motion N:o 110, om förändring af K. Förordn. d. 12:te November
1858, ang. ändring i föreskrifterna rörande hemmansklyfning
och jordafsöndring.
Föredrogs ånyo och remitterades till Bevilln.-Utsk:t Hr von
Köchs d. 28:de dennes bordlagda motion, N:o lil, ang. alla
export-tullars afskafTande.
Föredrogs ånyo och remitterades till Allm. Besvärs- o.
Ekon.-Utsk:t Hr von Köchs d. 28:de dennes bordlagda motion,
N:o 112, ang. skjutsnings-besvärets ordnande.
Föredrogs ånyo Hr von Charpentiers, Gustaf Reinhold, d.
28:de dennes bordlagda motion N:o 114, om upphörande af
räntan å mjöl- och sågqvarnar.
Frih. Gederström, Rudolf: Jag nekar visserligen icke,
att de nu utgående qvarnränterna, vid sådan räntas första åsättande,
medföra icke obetydliga olägenheter, såväl för de enskilda
qvarnegarne, som för de embetsmän, hvilka med undersökninga
rne hafva att skaffa, men jag anser det nödvändigt, att man
Den 29 November f. m.
321
måste underkasta sig dessa obehag, långt heldre än att staten
skulle göra en förlust i intrader, som af Hr von Koch blifvit
beräknad ända till 130,000 rdr. Motionären upptager summan
visserligen blott till 100,000 rdr, men jag för min del tror att
den ganska lätt stiger till den af Hr von Koch uppgifna, så
mycket mera som statsverket måste, på sätt motionären jemväl
har antagit, hålla de indelningshafvare skadeslösa, hvilka
genom det nya förslagets sättande i verket komme att gå miste
om en dem anvisad inkomst. Det har blifvit påstådt, att
man kan rifva ner sin qvarn, om man finner att den med
åsatt ränta icke bär sig; men detta synes mig vara en högst
besynnerlig argumentation. Det är ungefär sorn om man sade
om en husegare i stad, att han kunde rifva ned sitt hus, örn
han funne det för hårdt beskattadt; då blefve väl afgiften för tomma
tomten nedsatt. Under det jag sålunda hoppas att denna
motion icke måtte vinna bifall och leda till den afsedda förändringen,
anhåller jag att få hänvisa Utsk:t till de yttranden,
hvilka vid remissen af Hr von Köchs motion i samma ämne
för några dagar sedan afgåfvos, och hvilka synas mig innefatta
en fullständig utredning af frågan och vederläggning af det
väckta förslaget.
Hr Fåhraeus, Olof Immanuel: Af den föregående talarens
konseqvens var det att vänta, att han i denna fråga
skulle uttala sig emot den föredragna motionen. Jag bär all
aktning för hans öfvertygelse, men hvad han anfört liar icke i
någon mån kunnat rubba min öfvertygelse om riktigheten af
hvad motionären framställt. Denna öfvertygelse är hos mig
djupt rotad, såsom grundad på en lång erfarenhet af alla de
olägenheter och allt det trassel, som föranledes af den ifrågavarande
qvarnbeskattningen. Den förre talarens argumenter vände
sig hufvudsakligen omkring den mening, alt en så betydlig
statsinkomst, som qvarnräntan utgör, icke bör efterskänkas;
men, i förhållande till de dermed förknippade olägenheter, kan
jag ej anse den för annat än en obetydlighet, särdeles om man
till afdrag beräknar de kostnader för det allmänna, som uppkomma
af de flerfaldiga qvarnundersökningarne, och af debitering,
uppbörd och kontroll.
Motionären har väsendtligast framhållit de olägenheter och
missförhållanden, som åtfölja de otilllörlitliga skattiäggnings-åtgärderna,
och som försvåra en noggrann tillämpning af de i
ämnet gällande författningar. Jag vill ytterligare framhålla
2:ne arter af missförhållanden i afseende å ifrågavarande beskattning,
som icke äro minSre tänkvärda.
Gällande författningar medgifva, som bekant är, anläggande
i stad af tullmjölqvarnar, som drifvas med ånga, utan att vara
underkastade qvarnränta. Såsom hvarje annan industriel anläggning,
erlägga de endast bevillning. Att icke allenast stadens,
men äfven omkringliggande landsorts befolkning, då det
finnes beqvämligare, låter vid sålunda anlagd ångqvarn för
-
•m
Den 29 November f. m.
mala sin sätt, är naturligt. Men om detta, såsom ostridigt är,
leder till orättvist förfång för de med qvarnränta belastade
landsortsqvarnarne och i samma mån undergräfver det gamla
beskattningssystemets grunder, så skall detta än mera blifva
förhållandet i den mån, som, genom lättade kommunikationer,
ångqvarnens mäldtillförsel kan ökas och afsättningsfältet sålunda
vidgas. Dock ej nog härmed: den grundsats har på sednare
tid i tull-lagstiftningen blifvit af bägge statsmagterna godkänd
och tillämpad, att införselsvaror, som utgöra de allmännaste
oundgängliga lefnadsmedel för de fattigare folkklasserna, böra
vara tullfria eller beläggas med endast lindriga afgifter, i ändamål
att dessa folkklasser må kunna lefva för så godt köp
som möjligt, och att priserna å inhemska industri-alster
icke må genom höga arbetslöner öfver behofvet stegras. Men
huru har man i detta afseende förfarit och huru förfar man
ännu med den nödvändigaste af alla lefnadsartiklar, råämnet till
bröd? Under det tobaksfabriken, likasom alla andra förädlingsyrken,
i skatt utgör endast en procent af den taxerade inkomsten,
är mjölfabriken, i förhållande till dess vid skattläggningen
beräknade afkastning, belastad med en skatt, tio gånger högre
än den, sorn alla andra industriela inrättningar voro underkastade,
innan bevillnings-afgifterna, genom nu gällande bevillningsstadga,
nedsattes. Hvem kan neka, att denna skatt verkar till
brödprisets stegring på samma sätt som höga tull-afgifter på
förbrukningsartiklar, hvilka måste tagas från utlandet?
En ny sida af saken är konkurrensen med utländskt mjöl,
som nu mera inkommer tullfritt, och som, genom friheten från
all qvarnröntan motsvarande skatt, kan sägas åtnjuta ett premium
emot det Svenska mjölet. Det är lätt att förutse, att,
om den ifrågavarande qvarnskatten kommer att fortfara, och
synnerligast orri den skärpa i kontrollen å skattläggningsåtgärderna
skulle kunna åstadkommas, att inkomstberäkningen
vid skattläggningarne alltid blefve en sanning, samt
derest derjemte tullfriheten å utländskt mjöl bibehålies, vi innan
kort skola hafva för ögonen det, för den Svenska lagstiftningen
föga hedrande, skådespel, att, såsom en lönande industri,
från kust- och gränsorterna skall utföras omalen säd, för
att åter införas malen.
Den föregående talaren har yttrat den mening, att de olägenheter
och de besvärligheter för tjenstemännen, som af qvarnbeskattningen
förorsakades, icke vore af beskaffenhet att böra
föranleda skattens afskaffande. Då tilläfventyrs åtskilliga af det
Höglofl. Ståndets ledamöter icke varit i tillfälle att på närmare
håll se verkningarne af gällande författningar i afseende å qvarnbeskattningen,
vill jag framlägga ett enda exempel deraf bland
de många, som snart sagdt dagligen förekomma.
För icke många år sedan var inom det län, hvars styresman
jag har den äran att vara, en hemmansegare, som å sina
egor hade en mindre tullmjölqvarn, hvaruti han önskade att få
inlägga ytterligare ett par stenar. Anläggning af hvarje annan
industriel inrättning å landet fordrar, som bekant är, endast en
anmälan hos Iv. M:s Befallningshafvande, som icke kari vägra
bifall, så vidt, hvad vatten till drifkraft angår, om inrättningen
deraf har behof, det styrkes att tillgång derå utan andras förfördelande
eger rum. Men med qvarnanläggningar är förhållandet
helt annat. Den ansökan, som qvarnegaren till K. M:s
Befallningshafvande ingaf, remitterades författningsenligt till vederbörande
häradssynerätls handläggning, och sedan undersökning
med stadgade formaliteter föregått, inkom rätten med sitt
utlåtande i ämnet. På grund af hvad vid undersökningen förekommit,
biföll K. M:s Befallningshafvande ansökan; men en närboende
qvarnegare nöjde sig icke deråt, hvadan en rättegång
uppkom, som räckte ett par år. Denna utföll dock till sökandens
fördel. Nu skulle skattläggning verkställas. Qvarnegarens
derom hos K. M:s Befallningshafvande gjorda ansökan remitterades
likaledes till vederbörlig syn och handläggning i orten.
Skattläggningsmännen föreslogo en viss ränta, som K. M:s Befallningshafvande
fann skäligt godkänna. Beslutet var dock icke
gällande utan fastställelse af K. Kammar-Collegium. Uppå underställning
höjde Collegium räntan med några kappar. Efter
det utslag härom fallit, var qvarnegaren ändtligen berättigad att
mala med det nya stenparet, emot utgörande af den ränta, som
Collegium bestämt, och han begagnade älven denna rätt, men
han ölverklagade imedlertid hos K. M. Kammar-Collegii utslag;
och sedan alla vederbörande afgifvit sina utlåtanden och förklaringar,
blef, efter ytterligare ett par års tid, slutligt utslag meddeladt,
hvarigenom, med ändring af Kammar-Collegii beslut, den
af skattläggningsmännen föreslagna ränta fastställdes.
Nu kom andra akten af skådespelet. K. M. hade nemi.
förklarat qvarnegaren berättigad att återfå skillnaden imellan
det sålunda fastställda räntebeloppet och det, som, på grund af
Kammar-Collegii utslag, blifvit inbetaldt. Detta belopp utgjorde
icke fullt 10 rdr. I hvarje annat land skulle det under sådana
förhållanden sannolikt icke hafva behöfts mer än att vända sig
till den kronans uppbördsman, som emottagit skatten, oell med
Konungens dom i handen återkräfva det för mycket betalta.
Här påkallades af författningarne om s. k. extra afskrifningar
följande, såsom det kunde synas, för den kungliga myndigheten
förnärmande, procedur. Till K. M:s Befallningshafvande ingafs
ansökan om beloppets restituerande. Sedan vederbörande redogörare
blifvit hörda, beslutade K. M:s Befallningshafvande bifall
dertill. Detta beslut underställdes K. Kammarrättens pröfning,
och, efter det vederbörande kontor äfven der fått yttra sig,
meddelade Kammarrätten fastställelse å beslutet. Man skulle
nu tro, att saken blifvit mogen för liqvid. Nej! Nu skulle
hemställan göras hos K. Stats-kontoret om anordning, hvilken
ock erhölls, och först då kunde qvarnegaren å ränteriet emot
qvitto återfå sina penningar.
Jag förmodar, att detta exempel är nog, för att öfvertyga
en hvar, huruvida de olägenheter för enskilda och de besvär
-
224
Den 29 November f. m.
ligheter för domare och tjenstemän, som af de gällande författnme
ang:de qvarnbeskattningen föranledas, äro något att
tala om.
För frågans närmare utredning och beträffande sättet för
reformens verkställighet hänför jag mig i öfrigt till Stats-Utsk:ts
af motionären åberopade Utlåtm af åren 1854 och 1860, och
önskar jag åt motionen all framgång.
Gr. Mörner, Garl Göran Detlof: För så vidt jag
vid en hastig genomläsning af denna motion kunnat finna, liknar
den till det mesta en annan i samma ämne, hvilken för
några dagar sedan väcktes af Hr von Koch. Jag behöfver då
blott åberopa hvad jag yttrade vid remissen af den sistnämnda,
nemi. att genom den föreslagna åtgärden skulle en del skattdragande
befrias från en dem åliggande skatt, och om sådant
bör ega rum, så bör det åtminstone ske på sådant sätt, att de
genom kapitalisering inlösa densamma, och icke så att de få
beloppet till skänks. För min del kan jag icke finna billigt
att, såsom Ilr Charpentier föreslagit, lyfta denna börda från en
särskild klass, och låta den återfalla på andra, som finge ersätta
den derigenom uppkommande brist. — Den siste värde
talaren har ordat om de svårigheter och omgångar, för hvilka
man kan, till följe af nuv:de lagstadganden, blifva utsatt, och ur
ett restitutions-mål derpå anfört ett exempel; men det torde
säkerligen icke vara honom obekant, att samma svårigheter
kunna möta hvilken räntegifvare som helst, isynnerhet om han
icke känner den väg, han bör följa, eller det forum, dit han bör
vända sig. Det är visser!, sannt, att mycket behöfver i vårt
skatteväsende förbättras, men deraf följer ingalunda, att man
bör åt en viss klass bereda fördelar på andras bekostnad; och
lika rättvisa för alla är en grundsats, som synes mig äfven i
19:de seklet böra vinna tillämpning.
Hr Charpentier: Den talare, som i denna fråga först
hade ordet, har yttrat, att en af anledningarne, hvarföre jag
yrkade qvarnräntans upphörande, vore de svårigheter, densamma
medförde för vederb:de tjenstemän. Derom förekommer dock
icke ett ord i min motion. Icke heller har jag, såsom han påstått,
uppgifvit en annan summa än Hr von Koch. Jag har
ansett att vid beräkningen af statens ständiga inkomster uti ordinarie-
eller grundränta, bör af Kronans behållna del afdragas
100,000 rdr, samt att, till ersättande af förluster för indelningshafvare,
ett förslagsanslag af 30,000 rdr må anvisas, hvilka tvänne
belopp lära utgöra 130,000 rdr, eller lika med hvad Hr v.
Koch beräknat. Bemälde talare har vidare förklarat den argumentation
besynnerlig, som jag, för mitt påstående om qvarnräntans
ständiga aftagande, hemtat af nuv:de förhållanden och
synnerligen deraf, att qvarnar nedrifvas fritt och räntorna försvinna.
Mig synes klart, alt om nya verk, som anläggas, få
endast
Den 29 November f. m.
225
endast låga räntor, samt gamla verk med hög ränta, såsom författn:-  ne nu tillåta, borttagas, qvarnräntans samfälta belopp måste småningom
minskas, till dess det slutligen blifver en obetydlighet. Detta
tror jag kunna aritmetiskt bevisas. Jemförelsen emellan det inflytande,
nedrifningen af en qvarn på landet och ett hus i staden utöfvar på
dessa särskilda egendomars beskattning, är haltande, enär hus i staden
icke drager grundskatt, utan bevillning,som beror af husets storlek
och värde. — En annan talare har yttrat sig önska kapitalisering
af qvarnräntan. Vid förra riksdagen föreslogs kapitalisering
af grundräntorna af jord, och när sedermera K. M.
häröfver infordrade underd. utlåt, från det Collegium, hvaraf
jag är ledamot, sökte jag i min mån bidraga tili upplysning
om det orättvisa, det omstörtande och det onyttiga af denna
tanke. Men detta förslag hade åtminstone den fördel, att det
åt jordegaren erbjöd en säker valuta för det kapital, hvilket för
räntans inlösande skulle utgifvas. Men hvad erbjuder en qvarnränta
deraf åt qvarnegaren? Han har ju ingen trygghet, att icke
ett nytt verk när som helst anlägges, hvilket borttager hela
hans inkomst och dermed äfven den inlösta räntan. Slutligen
får jag betyga min tacksamhet mot Hr Fåhraeus för det understöd,
han behagat egna min motion.
Gr. Mörner: Om en person är skyldig att årligen betala
60 rdr, så motsvarar denna summa räntan efter 6 proc. å ett
kapital af 1,000 rdr. Om han nu befrias från skyldigheten att
utgifva denna årsafgift, så är det ju detsamma, som om han erhölle
1000 rdr till skänks. Jag kan sål. icke finna annat, än
att aritmetiken här gifver oss ett tydligt svar, som icke kan
bortresonneras, och att qvarnegarne skulle, om qvarnräntan
helt enkelt borttoges, erhålla en gåfva af det kapitalbelopp, hvarå
nämnda ränta utgör 6 proc. Jag vill härmed icke hafva motsatt
mig ett upphäfvande af denna slags beskattning, men jag
vill blott, att qvarnegarne icke skola mera, än alla andra, få
sina skyldigheter eftergifna för intet. Den närmaste följden
häraf blefve också utan tvifvel, att alla andra egare af fastighet,
som med grundräntor är belastad, begärde att vinna en
slik befrielse. — Man har sagt, att qvarnegaren icke får någon
valuta för sina penningar, om han inlöser räntan. Men han både
befrias från en utgift och får tillika tillfälle att, efter godtfinnande
och utan att behöfva begära tillstånd, ändra eller förbättra
sin qvarn, hvars förra värde naturl. olörminskadt qvarstår,
om också denna ränta ej borttages. Om qvarnen vore
belastad med en inteckning, och denna helt enkelt inlöstes, då
skulle man i sanning nog finna, att deruti läge en lättnad, som
hvar och en måste medgifva det vara obilligt att gifva för intet.
Qvarnräntans borttagande medför enahanda lättnad, och
dess eftergift synes mig ej med större skäl kunna fordras, isynnerhet
då den för staten derigenom uppkommande brist måste
från annat håll ersättas.
H. I. 15
226
Dea 29 November f. m.
Gr. af Ugglas, Ludvig: Den siste värde talaren synes
mig hafva betraktat frågan något ensidigt, då han talat endast
om qvarnegarnes skyldighet att betala räntan och om den vinst,
som denna skyldighets upphörande skulle tillskynda dem, men
icke nämnt, att på samma gång de rättigheter skulle bortfalla,
hvilka qvarnegarne ännu innehafva. Denna ränta är en af de
få, som stå qvar sedan gamla tider och innebära ett slags privilegium.
Man fick nemi. rätt att mala för en viss trakt, och
man hade rättighet att motsätta sig intrång af andra i besittningen
deraf. Nu är deremot meningen, att staten genom afskaffande
af qvarnräntan löser från qvarnegarne det privilegium,
som desse nu med sin skatt betala; och häri kan enligt min
tanke icke ligga annat än en vinst för det allmänna.
Frih. Stjernstedt, Joli. Wilh.: Sedan jag anmälde mig,
har Gr. af Ugglas så val uttalat de åsigter, jag i ämnet hyser,
att föga återstår att tillägga. Det torde väl vara en folkets
ovilkorliga rättighet att för billigaste pris få sin säd förvandlad
till mjöl, och derföre bör drifvandet af qvarnar blifva fritt, likasom
hvarje annan handtering. Det är då också naturligt,
att egarne af nuvande qvarnar böra ställas i samma förhållande
som de, hvilka anlägga nya sådana, och att således denna särskilda
grundränta bör alldeles borttagas. Derigenom torde också
det ändamål vinnas, som jag i början antydde, eller att qvarntulien
komme att blifva lägre.
Gr. Mörner: Den siste värde talaren har sagt sig för
moda,
att borttagandet af qvarnräntan skulle för de mäldsökande
medföra en nedsättning i qvarntullen. Detta torde dock
vara ganska mycket tvifvel underkastadt. För närvar:de måste
qvarnegaren åtnöja sig med den afgift, som af K. M:s
Befh:de i länet åsättes; men då denna handtering blir frigifven,
skulle det kunna inträffa, att qvarnegarne inom en viss trakt
kornme öfverens om att höja afgiften, hvaremot icke genast
funnes något korrektiv, då ortens innevånare i alla fall vore
tvungna att mala hos någon af dem, äfvensom det är tänkbart
att, om vattenbrist uppstode vid de flesta qvarnarne i en ort, och
de qvarnegare, som kunde emottaga mäld, begagnade konjunkturen
och höjde tullafgiften, konkurrensen blefve den mätare, som
reglerade tullafgiftens belopp.
Frih. Cederström: Då R. o. Ad. nu torde vara trött
på ett långvarigare malande i denna qvarnräntelråga, vill jag
blott, med instämmande i hvad Gr. Mörner yttrat, erinra Frih.
Stjernstedt, alt motionen icke innehåller ett ord till antydan
derom, att qvarntullen skulle komma att nedsättas derföre att
qvarnräntan blefve upphäfd.
Frih. Stjernstedt: Den lag, som gäller i alla andra fall,
lärer väl också komma att göra sig gällande i detta, —■ eller
Den 29 November f. m.
227
att det är den fria konkurrensen, som gör det möjligt att få en
vara för billigaste pris.
Efter härmed slutad öfverläggning och uppå framställd propos.
, blef motionen jemte yttranderne remitterad till Stats-Utsk:t.
Föredrogs ånyo och remitterades till Lag-Utsk:t Hr Charpentiers
d. 28 d;s bordlagda motion, N:o 115, om sättet och
vilkoren för anläggning och begagnande af mjöl- och sågqvarnar.
Föredrogs ånyo Hr Lagerhjelms, Gustaf, d. 28 dennes
bordlagda motion, N:o 121, ang:de anslag till hästafvelns förbättrande.
Frih. Braunerhjelm, Ferd.: Ehuru jag redan för flera
år sedan lemnat min befattning som Chef för Stuteri-öfverstyrelsen,
finner jag mig likväl föranlåten yttra några ord i
afseende på Hr Lagerhjelms motion, emedan jag i öfver 10
år innehade den nämnde Chefsbeställningen och den nuvarande
Chefen ej finnes här närvarande.
Det fördelaktiga inflytande, en god hästafvel utöfvar på ett
lands åkerbruk, handel och försvar, är en allmänt känd och erkänd
sak, det är en afdömd fråga, hvarom ej mera behofver
tvistas. Om sättet för tillvägabringandet deraf hafva meningarne
varit och äro kanske ännu delade. Måhända hafva icke i
någon industrigren theorierne varit så divergerande, som i denna.
Tvisten har bufvudsakligast bestått deruti, huruvida staten
borde direkt ombesörja racernes förädling och förbättring, eller
lemna det åt den enskildta omtankan. De som vilja försvara
den sednare åsigten, stödja sig på Englands exempel, men äfven
i sjelfva England har i aflägsna tider Styrelsen vidtagit
kraftiga åtgärder derför, såsom då under Henrik VIII påbjöds
att alla till afvel otjenliga hingstar skulle göras till fortplantning
oduglige, och då under Carl II på statens bekostnad införskrefs
Orientaliska ston, hvilka påstås uti några af de nu befintlige
utmärktaste hästars pedigrée igenfinnas som stammödrar.
I Frankrike var en tid hästafveln helt och hållet öfverlemnad
åt den enskildta omtankan, men snart fann man den
ej svara emot förväntan, utan frångick systemet samt upprättade
stuterier och vidtog, med dryga kostnader förenade, anstalter
för att vinna målet.
Uti Österrike, Preussen, Hannover, Wurtemberg, flera Tyska
stater, Ryssland och Dannmark utgör hästafvelns förbättrande
ett statens åtagande, hvaråt man öfverallt egnar synnerlig
omvårdnad och hvarför man ej skyr uppoffringar. I Sverige
har alltsedan Carl XI:s tid stuterier underhållits på allmän bekostnad
och jag anhåller att nu få redogöra för de åtgärder,
228
Den 29 November f. m.
sorn, under den tid jag varit Chef för Öfverstyrelsen, blifvit
vidtagne.
Flyinge stuteri var redan nedlagdt före mitt tillträde af
befattningen och förändradt till en hingst-depot. Öfverallt i
provinsen hörde man klagomål öfver att den goda hästrace,
som der var bildad, och genom de af Hofstallmästar Ehrengranat
på statens bekostnad ifrån Ryssland införde utmärkte
hingstar ytterligare blifvit förbättrad, för landet gick förlorad.
Min första omsorg blef ock att söka återupprätta stuteriet på
ett fordringarne motsvarande sätt, men då jag, på underdånig
anhållan om medel dertill, fick ett, i följd af bristande tillgångar,
nekande svar, fanns ingen annan utväg än att med de
medel, som i följd af Ottenbys förbättrade åkerbruk och lyckliga
försäljningar af hästar, stod till min disposition, upprätta
stuteriet, så godt ske kunde, och söka erhålla så väl dugliga
moderston ibland de, som möjligtvis ännu i orten funnos qvar
af den s. k. Flyinge-racen, som ock ifrån rikets stuterier,
samt att använda de bästa hingstar å depoten till stambeskällare.
Att stuteriet sedermera lemnat flere goda hästar synes
bäst af de priser, med hvilka de å auktionerne på stället blifvit
betalade.
Vid Ottenby stuteri var redan hingsten Roderik, som i
motionen omnämnes, död och vid stuteriet, hvars stogång var
tillkommen till en stor del genom urval ur kavalleri-regementena,
begagnades Romulus, en ifrån Flyinge stuteri härstammande
hingst, till hufvudbeskällare, ej Harold, hvilken först sedan dit
ankom. Att, så vidt egna tillgångar medgifvit, allt hvad som
kunnat göras till racens förbättrande blifvit gjordt, är obestridligt,
men att söka erhålla nya anslag till detta ändamål, var då
ej att tänka på, sedan såväl jag, som min företrädare, fått afslag
på dylik begäran, den ena gången för det den begärda
summan var för hög, den andra derföre att den var för liten.
Vid Strömsholm har den gamla Godsvensracen dels blifvit
ren oblandad behållen, dels genom croisering försök blifvit gjorde
till dess förbättring. Man klandrade ej utan skäl hos denne
race ett stupadt kors och mindre vägvinnande rörelser; för
att förbättra dessa fel, fanns ej annan utväg, då tillgångarne ej
tillät att söka ifrån England eller Ryssland erhålla passande
hingstar, än att anskaffa ifrån Tyskland. Det lyckades ock få
tillstånd från Trakehnen utvälja ibland dem, som ifrån stuteriet
skulle afyttras, en hingst och 2:ne ston. Hingsten är den ännu
befintlige och vid stuteriet tjenstgörande vid namn Cardinal;
det är kanske ännu för tidigt att lemna något bestämdt yttrande
om huru han gagnat, men dock synes han i flera afseenden
hafva inverkat fördelaktigt.
Att hästafveln i vårt land gått betydligt framåt, synes bäst
af kavalleriernas remontering, då den, som opartiskt bedömmer,
ej kan neka att truppen med hvarje år blifver allt bättre beriden
; och denna remontering sker nästan uteslutande af den
i provinsen fallne afvel. Om någon gång klagas öfver att offi
-
Dea 29 November f, m.
229
ceraren ej nu med lika lätthet sorn förr har tillgång på utmärkta
ridhästar, torde dervid böra tagas i befraktande att i
samina mohn truppen blir bättre beriden, stegras ock preten
tionerna på ollicerarnes hästar, och det blir då allt svårare och
svårare att tillfredsställa dem. Att emellertid stuterierna, bestående
af omkring 100 moderston (samt 60 hingstar, som till
landsorterna utsändas under betäckningstiden) ej kunna ensamt
uträtta hvad man åsyftar eller önskar, är temligen klart. På
sednare tider har ock i flera provinser lyckats etablera hingstföreningar,
hvilka på allt möjligt sätt af Stuteri-öfverstyrelsen
blifvit och böra blifva understödde. Innan jag lemnade Chefskapet
för Stuteri-öfverstyrelsen, vågade jag ännu en gång hos
K. M. i underddiet föreslå att hos R. St:r äska ett anslag af
50.000 rdr rmt för en gång till uppköp af ädla hingstar, samt
15.000 rdrs årligt anslag till stohåliningen. J)et första afslogs
af R. St:r, emedan medlen behöfdes för angelägnare ändamål;
rörande det andra svarades, att om stohåliningen verkligen kunde
vara af nytta, Stuteri-öfverstyrelsen torde kunna taga af
de medel, som vore till dess disposition. Derefter lemnade jag
min befattning.
Hvad beträffar den nu föreslagna komitén, skulle det
vara för den nuvarande Stuteri-öfverstyrelsen särdeles lyckligt,
om den kunde besättas med personer af öfvervägande sakkännedom.
Det begärda anslaget fruktar jag blifver för litet,
om det är meningen dermed vidtaga några genomgripande åtgärder.
IJr Tornerhjelm, Rudolf: Jag är motionären på det
högsta tacksam för den framställning, som nu utgör föremål
för R. o. Ad:s diskussion. Hästafvelns förbättrande måste naturl.
erkännas vara af största vigt för landtbrukaren, och derföre
förtjent af uppmärksamhet och intresse från detta Stånd.
Jag finnér också ej i motionen något egentligt klander af hvad
som under sednare tider bfifvit i detta afs. åtgjordt, och som
icke kunnat vara mera, med afs. å de små tillgångar, som
stått vederbörande till buds. Stuterierna hafva säkerl. gjort
allt hvad på dem ankommit, och särskildt har vid Ottenby bildats
en ganska utmärkt race. Men ett stuteris ändamål måste
vara att åstadkomma en god afvel i sådan utsträckning, att den
kan sträcka sin inflytelse vida omkring och förbättra racen i
sin helhet, och detta är under nuv:de förh. en omöjlighet. R.
St:r hafva nemi. vid flera tillfällen afslagit de framställningar
om anslag, som tid efter annan blifvit gjorda, och de 50,000
rdr, som man lyckades vid sisth riksd. för ändamålet erhålla,
kunna naturl. icke långt förslå, ehuru man vet, att de blifvit
på ett särdeles lämpligt sätt använda, nemi. till uppköp af hästar
i främmande länder. Motionären har nu här föreslagit en
komité, och jag tror, att en sådan, sammansatt af sakkunniga
personer, kunde blifva af stor nytta. Den borde nemi. få till
sin uppgift att uppgöra en systematisk plan för hela vårt stu
-
230
Den 29 November f. m.
teriväsende, så att detta icke blefve vacklande och beroende på
de ombytliga åsigterna hos en eller annan chef, utan komme
att hvila på vissa fastställda och konstanta principer, ty det är
enda sättet att vinna hvad man åsyftar, eller en konstant race.
Jag får sål. till särdeles uppmärksamhet rekommendera denna
motion, som berörer ett ganska vigtigt ämne, och för hvilket
R. St:r allt hittills synas mig bafva gjort för litet.
Gr. Mörner, Carl Göran Detlof: Den talare, som i denna
fråga först hade ordet, sökte redogöra för de åtgärder, som blifvit
vidtagna under den förflutna tiden. Att dessa, och den förra
Styrelsens bemödanden icke varit utan sina goda frukter, kan
icke bestridas, ty det är nu lättare tillgång än förr på goda
hästar; och just det reg:te, motionären tillhör, har härpå lemnat
ett lysande bevis. Förra sommaren utförde nemligen detsamma,
i närvaro af H. M. Konungen och åtskilliga utländska
officerare, på Sanna hed kamerer på slipprig, af regn upplöst
mark, under hällande regn och de i öfrigt mest ogynnsamma
omständigheter, utan att, efter hvad för mig blifvit uppgifvet,
någon enda af reg:tets hästar stupade. Såsom rusthållare under
samma korps är jag i min ringa mån häröfver så mycket
mera stolt, som, utaf mina nummerhästar, en, som två dagar
förut, blifvit vid hållen generalmönstring kasserad för stupighet,
deltog i denna manöver och bestod profvet. Då man
ej befarar svårighet att kunna med bättre hästar ersätta sådana,
som den nyss omnämnda, torde detta utvisa att förhållandet
med hästafveln ej torde vara fullt så betänkligt, som
motionärens framställning kunde gifva anledning att förmoda.
Hr Lagerhjelm: Innan jag ingår på sjelfva frågan, ber
jag att få betyga min tacksamhet mot Hr Gr. Mörner för hans
artiga utlåtande om det regemente, jag har äran tillhöra. Den
manöver vid Sanna hed, som han omtalat, var emedlertid icke
så särdeles svår, och regn inverkar icke just så menligt pä bästarne.
Om för öfrigt ett regemente är väl beridet, så bevisar
detta ingalunda, att icke hästafveln i allmänhet behöfver, med afs.
å hela jandet, ytterligare förbättras. Jag är fullt öfvertygad,
att Styrelsen öfver stuterierna gjort sin skyldighet, och jag vet
detta så mycket säkrare, som de hästar, hvilka blifvit från utlandet
införskrifna, samtliga varit af utmärkt god race; men
felet ligger i sjelfva organisationen, tt en Chef kan göra om
hvad en föregångare redan gjort, och att derigenom uppstår
här i landet en blandning af olika racer, som icke kan hafva
någon god inverkan. Jag vill i afs. härpå åberopa ett exempel.
Då jag inträdde vid det regemente, der jag ännu har äran
tjena, var detta reg:te särdeles väl beridet, och dess hästar
väckte vid ett läger å Ladugårdsgärdet 1843 stor uppmärksamhet
för sina ädla former och sina lätta rörelser; äfven de många
utländningar, som der voro närvarande/lyckönskade Sverige
att hafva en så konstant race af fullblod. Nu finnes emedler
-
Den 29 November f. m.
231
tid icke ett enda exemplar af denna race qvar. Jag har icke
anfallit någon, och vill icke heller göra det; men jag tror det
vara nödigt, att några vissa principer fastställas, som komma
att gälla till efterrättelse.
Efter härmed slutad öfverläggning och uppå framställd propos.
, blef motionen jemte yttranderne remitterad till Stats-Utsk:t.
Föredrogs ånyo och remitterades till Stats-Utslct Hr Stjernsvärds,
Gustaf Mauritz, den 28 dennes bordlagde motion N:o
126, om förhöjning af de före år 1858 afskedade militäre embets-
och tjenstemäns pensioner.
Föredrogs ånyo Hr Stjernsvärds den 28 dennes bordlagde
motion N:o 129, ang. målskjutningars införande inom alla rikets
socknar, samt beväringsmanskapets förpligtande att deri
deltaga emot befrielse från vapenöfningar m. m.
Sedan Hr Gr. o. Landtm, framställt propos. å motionens
remitterande till Lag-Utsk:t och dertill svarats ja, tillkännagaf
Hr Gr. o. Landtm , att Hr Stjernsvärd hade begärt, att motionen
skulle med de öfriga Riks-Stånden kommuniceras; och
hemställde Hr Gr. o. Landtm., huruvida R. o. Ad. behagade
bifalla denna begäran.
Ropades nej.
Med anledning häraf framställde Hr Gr. o. Landtm, propos.
på alslag å Hr Stjernsvärds ifrågav:de anhållan, och blef
denna propos. besvarad med många ja, jemte ett eller annat
nej; hvarefter anmälte sig och yttrade
Hr Stjernsvärd: Jag lår till Hr Gr. o. Landtm, hemställa,
huruvida det af R. o. Ad. nu lättade beslut kan vara
med grundlagen öfverensstämmande; jag för min del anser min
rättighet vara att få min motion med de öfriga Riks-St:n kommunicerad.
Hr Gr. o. Landtm, förrnälte, att hvad först beträffade Hr
Stjernsvärds antagande, att ett beslut i förevar:de fråga redan
vore fattadt, hvilade detsamma på ett misstag, enär R. o. Åd.
väl med blandade ja och nej besvarat Hr Gr:s o. Landtnäs propos.
om alslag å Hr Stjernsvärds ifrågav:de begäran, men Hr
Gr. o. Landtm, ännu icke tillkännagifvit, huruledes han uppfattat
Ståndets svar å samma propos. Vidkommande derefter
Hr Stjernsvärds förmenande, att propos. på afslag å en ledamots
begäran om en af honom väckt motions kommunicerande
med de öfriga Riks-St:n icke skulle kunna grundlagsenlig! framställas,
finge Hr Gr. o. Landtm, förklara, att, enligt hans åsigt,
232
Don 29 November f. m.
en sådan propos. både kunde och borde göras. I afseende å
motioners kommunicerande förefunnes nemi. i grundlagen icke
något annat stadgande, än sista meningen i 52:dra §:n R. O., hvilken
lydde sålunda: »Begäres kommunikation med de öfriga
Stånden, aflemnas dessutom tre exemplar, för att dem tillställas.
» Enligt detta stadgande skulle således en motions kommunicerande
begäras, och då, i fråga om en begäran, man måste
förutsätta möjligheten af så väl dess bifallande som afslående,
kunde samma stadgande rimligtvis icke tolkas sålunda, som
skulle det derigenom vara förbjudet att vägra bifall till något,
som enligt detsamma måste begäras. Uti 57:de §:n R. O. förmäl
tes
visserligen jemväl om kommunikation med öfriga Riksstånd,
men dermed afsåges endast reservationer, eller ledamöters
särskilda tankar, hvilka vid ett besluts fattande icke förmått
göra sig gällande, och rättigheten att få sådana särskilda
meningar med de öfriga Stånden kommunicerade funnes i sistnämnda
§ Riks-Ståndens ledamöter tillförsäkrad. På grund
af det nu anförda och då, enligt 55:te §:n R. O., Landtmarskalk
eller Talman ej (inge vägra propos., utom i det fall, då han
funne en väckt fråga bokstafligen strida mot grundlagarnes lydelse,
ansåge Hr Gr. o. Landtm, sig pligtig att framställa propos.
å så väl bifall till som afslag å Hr Stjernsvärds ifrågavide
begäran.
Härefter framställde Hr Gr. o. Landtm, ånyo propos. på
bifall till Hr Stjernsvärds merberörde begäran, då svaren utföllo
med många nej jemte några ja; hvarefter förnyad propos.
om afslag å samma begäran gjordes och besvarades med
ganska många ja tillika med några nej; och förklarade Hr Gr.
o. Landtm, sig hafva funnit den sista proposm med öfvervägande
ja besvarad.
Hr Stjernsvärd: Då jag anser att här icke iakttagits ett
med grundlagen öfverensstämmande förfarande, anhåller jag att
det måtte öfverlemnas till Konst.-Utsk:t att afgöra, huruvida icke
jag har ovillkorlig rätt att få min motion kommunicerad.
Med anledning häraf yttrade Hr Gr. o. Landtm., att han
finge fästa Hr Stjernsvärds uppmärksamhet derå, att endast i
det fall att Talmannen vägrade framställa en begärd propos.,
men Ståndet icke gillade Talmannens skäl för sin vägran, utan
yrkade propos:ns framställande, komme frågan, jemlikt 55:te §:n
Riksd.-Ordn., att underställas Konst.-Utsk:ts afgörande. Ett sådant
fall hade icke nu inträffat, men väl ett alldeles motsatt, ty
Hr Gr. o. Landtm, hade ju icke vägrat framställandet af någon
utaf de propos:r, som med anledning af Hr Stjernsvärds begäran
kunde ifrågakomma, utan tvertom uttryckligen tillkännagifva,
att han ansåge sig pligtig att dessa propos:r framställa.
Hr Stjernsvärd: Jag tror icke att kommunikation kan
vägras, och får anhålla, att Hr Gr, o. Landtm, behagade fram
-
Den 29 November f. m.
233
ställa propos. derå, att denna fråga måtte till Konst.-Utsk:ts afgörande
hänskjutas.
Hr Gr. o. Landtm, förklarade nu, att ett hänskjutande till
Konst.-Utsk:t af frågan, huruvida ett Riks-Stånd egde rätt att
vägra en motions kommunicerande, icke grundlagsenligt kunde
ega rum, samt att Hr Gr. o. Landtm, derföre ansåge sig förhindrad
att framställa propos. på Hr Stjernsvärds derom gjorda
yrkande.
Hr Stjernsvärd: Jag anhåller att få i prot:t nedlägga
min reservation emot R. o. Ad:s beslut att vägra kommunikation
med de öfriga Riks-St:n af min ifrågav:de motion.
Föredrogs och remitterades till Revilln.-Utsk:t Hr af Klerekers
d. 28 dennes bordlagde motion N:o 137, ang:de beskattning
å exportörer och importörer af handelsvaror, m. m.
Föredrogs och remitterades till Allm. Besv.-o. Ekon.-Utsk:t
Hr Nordenfelts d. 28 dennes bordlagde motion, N:o I41,ang:de
en und. anhållan hos K. M. om utarbetande af en ny förordning
i fråga om vattenverk m. m.
Hr von Axelson, Johan Fredrik, afgaf två motioner,
nemi.:
N:o 148, angule förhöjning af det utaf K. M. äskade anslag
till understöd åt officerare, anställde i utländsk krigstjenst; och
N:o 149, ang:de pension åt framlidne Majoren Pontus Lagerbergs
enka, Charlotte Lagerberg, född Lilliehöök.
Dessa motioner blefvo till Stats-Utsk:t remitterade.
Hr von Hedenberg, Ludvig August, väckte två motioner,
nemi :
N:o 150, ang:de anvisande af medel till Vesterbottens läns
pröfnings-komité, såsom tillskott för bestridande af de i 7(5:te §:n
bevillnings-stadgan omförmälde utgifter; och
N:o 151, ang:de anslag för vidtagande af åtgärder til! förekommande
af Umeå elfs utskärningar vid Ytterhiske by inom
Umeå socken.
Dessa motioner bordlädes.
Hr Cederschjöld, Fredrik August, uppläste en motion,
N:o 152, ang:de afskrifning af ett Apothekare-societeten bevil
-
234
Den 29 November f. m,
jadt amorterings-lån, emot öfverlåtelse till staten af den för Farmaceutiska
institutet afsedda byggnad, och samma instituts upptagande
bland statens läroverk m. m.
Frih. von Duben, Gustaf: Jag ber att med några understödjande
ord få till Stats-Utsk:t beledsaga den väckta motionen.
Den deri gjorda skildringen af Farmaceutiska institutets
prekära tillstånd är ingalunda öfverdrifven; den leder till den
slutsats, att institutet måste gå under, om icke staten tager detsamma
om hand.
Så vidt jag förstår, är det en anomali att detta läroverk
fortfarande till hälften underhålles af yrkets idkare, då i Sverige
all annan undervisning fritt lemnäs af staten, och redan häruti
ligger ett skäl för den föreslagna åtgärden. Jag tror mig äfven
kunna upplysa derom att Åpothekare-societeten numera är föga
villig att lemna ytterligare bidrag till institutet, hvilket blir ganska
förklarligt bland annat deraf, atf denna societets ledamöter
genom sådant bidrag i sjelfva verket bekostar uppfostran åt —
icke hjelpare, utan — blifvande konkurrenter.
Apothekareyrket är ett yrke af alldeles egendomligt slag.
För detsamma fordras en ganska långvarig och dyrbar uppfostran,
så speciel, att den icke kan vid något af rikets öfriga undervisningsverk
inhemtas. En samvetsgrann och riktig utöfning
af detta yrke är ock af den allra största vigt för det allmänna,
ty deraf beror ganska ofta lif och död. Derföre är det, som
staten på detta yrke utöfvar en kontroll, vidsträcktare och mera
detaljerad än, så vidt jag vet, på något annat. Under sådana
omständigheter synes det ock vara med klok hushållning öfverensstämmande,
att staten, till vinnande af ytterligare säkerhet,
sjelf föranstaltar och bekostar en sådan undervisning, att den
kan motsvara de lagliga fordringarna, och icke lemnar den att
bekostas af yrkesmän, hvilka hittills visserligen ådagalagt ett
berömvärdt interesse för upprätthållande af denna undervisnings
gång och utveckling, men hvilka icke på något sätt kunna anses
förbundna att derpå offra produkten af många års studier
och träget arbete. Man kan anmärka, att yrket i allmänhet visar
sig vinstgifvande och att de säljbara privilegierna ännu qvarstå.
Hvad det förra angår, så är det gemensamt för flera yrken,
då de ordentligt bedrifvas. Beträffande privilegierna, så
böra de utan tvilvel afskaffas, och jag känner att Åpothekaresocieteten
är sinnad häruti taga ett initiatif; men otvifvelaktigt
skulle staten ock kunna med bättre skäl påyrka deras afskaf—
tande, om staten redan på förhand öfvertagit farmaceuternas
undervisning.
Efter härmed slutad öfverläggning och uppå framställd propos.,
blef motionen jemte yttrandet remitterad till Stats-Utsk:t.
Den 29 November f. m.
235
Hr Cederschjöld afgaf sedermera följande motioner, nemi.:
N:o 153, ang:de förhöjning af anslaget till barnmorskeundervisningen
m. m.
Remitterades till Stats-Utsk:t.
N:o 154, ang:de inköp af Medicinae Doktor N. P. Hambergs
samlingar af natur- och konstprodukter.
Remitterades till Stats-Utsk:t.
N:o 155, ang:de i statens tjenst anställde läkares uppflyttning
till samma klasser af rese-reglementet, hvartill statens militäre
tjenstemän i motsvarande grader höra, m. m.
Regärdes på bordet.
Hr Cederschjöld väckte slutligen en motion N:o 156,
ang:de förhöjning af Regements-läkaren C. A. Opphoffs pension.
Hr af Dalström, Gustaf Jakob: Den motion, som Hr
Cederschjöld sist afgifvit, får jag vördsamt på det högsta understödja.
Jag gör det ej endast af de skäl, Hr Cederschjöld anfört,
utan äfven tillägger ett annat, hvartill jag varit ögonvittne,
då Doktor Opphoffs rastlösa verksamhet togs i anspråk. Det
var 1813, under kriget i Tyskland. Han skötte mig i Potsdam
under 2 månader såsom blesserad, och derjemte 14 andra officerare,
som voro blesserade vid samma tillfälle, som jag, ehuru
han i Potsdam hade ett stort Svenskt sjukhus, der han var ensam
läkare. Doktor OpphofT, i sin höga ålder af 75 år, ser
likväl sitt bröd ganska knappt skuret, ehuru han numera arden
ende läkare, som bevistat icke mindre än 7 fälttåg, nemi.: 1805,
1806 och 1807 i Pommern, der Doktor OpphofT ömsom tjenstgjorde
på flottan eller vid armén; 1808 och 1809 i Finland,
äfven ömsom på flottan och vid armén; samt 1813 och 1814
i Tyskland, Holstein och i Norige.
Doktor OpphofT synes således gjort sig förtjent af fäderneslandet
till det lilla understöd, som nu begäres.
Jag anhåller vördsamt, att dessa mina ord måtte få åtfölja
motionen till Stats-Utsk:t.
Efter härmed slutad öfverläggning och uppå framställd propos.
, blef motionen jemte yttrandet remitterad till Stats-Utsk:t.
Hr Stjernsvärd: Den af mig till Ståndets prof,, nedlagda
reservation mot dess vägran att medgifva kommunikation till
Med-Stånden af min motion, anhåller jag nu måtte blifva med
dessa kommunicerad, för hvilket ändamål jag till Riddarh.-Sekretm
aflemnat min reservation i tillräckligt antal exemplar.
236
Den 29 November f. m.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att som de för kommunikation
af Er Stjernsvärds ifrågavarande reservation erforderliga exemplar
blifvit till Riddarh.-Sekret:n aflemnade, skulle desamma, ill
följd af Hr Stjernsvärds derom gjorda yrkande och i öfverensstämmelse
med 57:de §:n Riksd.-Ordn:n, de öfriga Riks-St:n tillställas.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att anslag blifvit utfärdadt
till fortsättande af plenum kl. G. e. m.
Hr von Knorring, Oscar, afgaf två motioner, nemi.:
N:n 157, ang:de anslag till kanalisering af Luleåelf; och
N:o 158, ang:de pension åt framlidne Majoren C. A. Fahlstedts
enka, Sofia Euphrosyne Fahlstedt.
Båda motionerna remitterades till Stats-Utsk:t.
Frih. Rappe, Axel Ludvig, uppläste en motion N:o 159,
ang:de låneunderstöd för en jernbana från Hessleholms station
vid södra stambanan till Christianstad.
Begärdes på bordet.
Frih. v. Diiben, Gustaf, afgaf en motion, N:o 160, ang:de
anslag till Serafimer-lasarettet för nödige byggnadsarbetens verkställande.
Remitterades till Stats-Utsk:t.
Gr. Liljencrants, Gustaf Fredrik, uppläste en motion,
N:o 161, ang:de åtskilliga ändringar i gällande tulltaxa.
Begärdes på bordet.
Hr von Mentzer, Carl Fredrik, väckte en motion, N:o
162, ang:de beviljande af s. k. drawback vid utförsel af bränvin.
Afven denna motion bordlädes.
Hr af V»’i i sén, Carl Thure, afgaf en motion, N:o 163,
ang:de fortfarande af Jernkontorets kreditiv å R. Stms Bank.
Remitterades till Banko-Utsk:t.
Den 29 November e. m.
237
Hr Fock, Johan Axel, uppläste en motion, N:o 164,
ang:de omarbetande af taxan å algifter för transporter på statens
jernvägar m. m.
Remitterades till Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk:t.
Hr von Troil, Samuel Gustaf, afgaf en motion, N:o
165, ang:de anslag till Alnarps landtbruks-institut.
Bordlädes.
Hr Waern, Jonas, väckte en motion N:o 166, ang;de anslag
till en vägomläggning emellan Töreboda och Mariestad.
Remitterades till Stats-Utsk:t.
Frih. Creutz, Steffan, uppläste två motioner, nemi.:
N:o 167, ang:de inrättande af tjenstefolks-skolor; och
N:o 168, ang:de polisväsendet i riket.
Dessa motioner remitterades till Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk:t.
R. o. Ad. åtskiljdes kl. £ 3 e. m.
In fidem,
O. Brakel.
Lördagen den 29 November 1862.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades ett prot.-utdr. för förmiddagens plenum.
Efter förmälan att R. o. Ad. i förmiddagens plenum bifallit
Frih. Liljencrantz’, Johan, begäran att, med bibehållande af
sin riksdagsmannarätt, få afsäga sig iedamotsplatsen i Riddarh.-
238
Den 29 November e. m.
Utsk:t, anmodade Hr Gr. o. Landtm. R. o. Ad:s Hrr Elektorer
att antaga en ny ledamot i nämnda Utsk. efter Frih. Liljencrantz.
Gr. Wachtmeister, Hans, afgaf en motion, N:o 169,
om utarbetande af förslag till ny stadga för elementar-Iäroverken.
Begärdes på bordet.
Hr Wolffelt, Mauritz Constantin, uppläste en motion,
N:o 170, ang:de anslag till Riddarholmskyrkans iståndsättande
invändigt.
Remitterades till Stats-Utsk:t.
Hr von Koch, Nils Samuel, väckte en motion, N:o
171, angtde tillsättande af ett särskildt Utsk. för handläggning
af frågor rör. högre och lägre skolor och undervisningsverk af
alla slag.
Denna motion begärdes på bordet, hvarefter anmälte sig
och yttrade
Hr von Koch: På det att mitt förslag måtte kunna till
pröfning företagas på samma gång som Borgare-St:ts inbjudning,
täger jag mig friheten vördsamt anhålla, att detsamma måtte
sättas först på föredragningslistan till nästa plenum.
Till denna anhållan lemnade R. o. Ad., uppå framställd
propos., sitt bifall.
Hr von Koch afgaf vidare en motion, N:o 172, att alla
slags böter och förbrutet gods skola tillfalla Kronan m. m.
Remitterades till Lag-Utsk:t.
Hr von Koch uppläste slutligen en motion, N:o 173, ang.
omarbetande af Kongl, lnstruktionerne af d. 10 Nov. 1855 för
Landtstatens tjenstemän m. m.
Remitterades till Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk:t.
Frih. Ahlströmer, Jonas, uppläste två motioner, nemi.:
N:o 174, ang:de upphäfvaride af alla lagbestämmelser rör.
den Hel. Nattvardens begående m. m.; samt
N:o 175, om stiftande af en lag, ang:de entledigande af sådane
tili statskyrkan hörande embets- och tjenstemän, som i
Den 29 November e. m. 239
tal eller skrift visat sig hafva afvikit från den rena Evangeliska
läran.
Dessa motioner bordlädes.
Hr von Hofsten, Sten Erland, afgaf en motion, N:o
176, om låneunderstöd till sänkning af Skarbysjön och Wiaån
i Orebro län.
Hemitterades till Stats-Utslct.
Hr Edelsvärd, Adolf Wilhelm, väckte en motion,
N:o 177, ang:de åtgärders vidtagande till förminskande af utvandringar
till Amerika.
Begärdes på bordet.
Gr. Sparre, Erik, afgaf två motioner, nemi.:
N:o 178, ang:de låneunderstöd för anläggning af en jernbana
från Herrljunga öfver Wenersborg till Uddevalla; och
i N:o 179, ang:de anslag till en Antiqvitets-lntendent för Westergötland
och Dalsland.
Båda motion erne remitterades till Stats-Utsk:t.
Frih. Cederström, Rudolf, uppläste en motion, N:o
180, ang:de införande i Bevil!n.-Förord:n af ett stadgande om
granskning och fastställande inom pröfningskomitéerna af alla
fastighetsvärden.
Remitterades till Bevilin.-Utsk:t.
Frih. Cederström afgaf jemväl en motion, N:o 181, ang.
pension åt Häradshöfdingen Knut Wilhelm Sandels enka, Carolina
Sandels, född Liebholtz.
Remitterades till Stats-Utsk:t.
Hr Råfelt, Anton, uppläste en motion, N:o 182, ang:de
pension åt frami. Löjtnanten Otto Johan Henrik Ramsays enka,
Charlotta Ramsay, född Westfelt, och dotter Hilda Amalia
Ramsay.
Remitterades till Stats-Utsk:t.
Hr Stjernsvärd, Gustaf Mauritz, afgaf en motion,
N:o 183, ang:de ändringar i legostadgan.
240
Den 29 November e. m.
Hr Liljenstolpe, Axel Fredrik: På grund af hvad jag
anförde, då Hr von Möller i ett föregtde plenum väckte förslag
om tjenstehjonsböckers införande, och med ani. af det förslag
i detta hänseende, jag för flere riksdagar sedan framställde, är
det naturligt att jag förenar mig i den af den siste värde talaren
väckta motion, i hvad den rörer tjenstehjonsböckers införande
i stället för nu brukliga lösa orlofssedlar; anhållande att detta
mitt vördsamma anförande måtte iå åtfölja remissen till vederbörligt
Utsk.; detta så mycket hellre, som motionären begärde
remiss till Höglofl. Lag-Utsk:l, då Hr von Möllers motion deremot
remitterades till Höglofl. Ekon.-Utsk:t.
Efter härmed slutad öfverläggning och uppå framställd propos.
, blef motionen jemte yttrandet remitterad till Allm. Besv.-  o. Ekon.-Utslct.
Frih. af Schmidt, Carl Johan Georg, uppläste en motion,
N:o 184, ang:de införande i Bevillningsstadgans 76:te § af
en föreskrift om tillskott för taxeringskostnadernes bestridande
inom rikets fyra nordligaste län.
Remitterades till Bevilln.-Utsk:t.
Gr. Mörner, Carl Göran Detlof, afgaf en motion, N:o
N:o 185, ang:de anslag till uppsättning af mindre schäferier.
Remitterades till Stats Utsk:t.
Frih. Tersmeden, Wilhelm Fredrik, uppläste följande
motioner, nemi.:
N:o 186, om antagande af de utaf särskilda komiterade afgifna
förslag till ombildning af Rikets Ständers Bank och till
förordning ang:de Enskilda Banker;
N:o 187, om utdelning till Riks-Ståndens ledamöter af komiterades
Betänk, ang. bankväsendet i riket och förändrad organisation
af bankanstalterne; och
N:o 188, ang:de åtgärders vidtagande för befordrande af
Svenska statens utländska kredit och höjande af priset å kurserande
Svenska obligationer.
Dessa motioner bordlädes.
Frih. Tersmeden afgaf slutligen en motion, N:o 189, ang.
pension åt f. d. Diligensföreståndaren Johan August Furstenhoff.
Remitterades till Stats-Utsk:t.
Hr
Den 29 November e. m.
241
Hr Paykull, Lars Gustaf, uppläste en motion, N:o
190, ang. en underd. anhållan hos K. M. om åtgärders vidtagande
för beredande af sysselsättning och arbetsförtjenst åt manskapet
vid de värfvade trupperne.
Remitterades till Ålim. Besv.- o. Ekon.-Utsk:t.
Gr. Björnstjerna, Carl Magnus, afgaf en motion, N:o
191, ang. förhöjd utförseltull å omoget virke.
Remitterades till Bevilln.-Utsk:t.
Gr. Liljencrants, Gustaf Fredr., väckte en motion,
N:o 192, äng. tillägg af ett nytt mom. i 15:de §:n af Förordnm
om bränvins försäljning.
Remitterades till Bevilln.-Utsk:t.
Frih. Armfelt, Magnus, afgaf en motion, N:o 193, ang.
antagande af ett stadgande om parters förpligtande att vid sina
besvärsskrifter och inlagor hos Rikets Hofrätter och K. M.
foga de öfverklagade utslagen m. fl. handlingar.
Remitterades till Lag-Utsk:t.
Frih. Armfelt afgaf vidare en motion, N:0 194, ang. förändring
i sättet för utfärdande af Hofrätts utslag i underställningsmål.
Gr. Mörner, Carl Göran Detlof: Till det af Frih.
Armfelt väckta förslag torde det tillägg böra göras, att besvärstiden
för den häktade parten icke skall räknas från anslagsdatum.
Frih. Armfelt: I afs:de på hvad Gr. Mörner yttrat, får
jag endast nämna, att i händelse några förbiseenden vid motionens
framställande inträffat, Lag-Utsk:t vid frågans bepröfvande
och innan det öfverlemnar densamma till R. St:rs afgörande,
nog skall deri göra de tillägg och förändringar, som blifva behöflige.
Gr. Mörner: Då man föreskrifver att utslag skall utfärdas
på samma sätt som i andra mål,; och icke något tillägg
göres i den syftning, jag nyss omnämnde, skulle man kunna
tro, det motionärens afsigt vore, att samma föreskrifter skola
gälla för den häktade parten som för den andra.
Frih. Armfelt: Mitt förslag innehåller att besvärstiden för
part, som vistas på fri fot, bör beräknas från den dag, utslaget
elter anslag är utgifvet.
H. I. " 16
242 Den 29 November e. m.
Efter härmed slutad öfverläggning och uppå framställd propos.
, blef motionen jemte yttranderne remitterad till Lag-Utsk:t.
Hr Lagerberg, Pontus, uppläste två motioner, nemi.:
?i:o 195, ang:de upphäfvande af 29:de §:n i 17:de kapitlet
Rättegångs-Balken; och
N:o 196, ang:de antagande af det utaf Rikets sednast församlade
Ständer beslutade tillägg till 15:de kap. 2:dra §:n Rättegångs-Balken,
i fråga om fullmägtigskap.
Dessa motioner remitterades till Lag-Utsk:t.
Upplästes en af Hr Bildt, Didrik Gillis, inlemnad motion,
N:o 197, om understöd till en skola för döfstumma barn.
Remitterades till Stats-Utsk:t.
Gr. Ehrensvärd, Albert, uppläste en motion, N:o 198,
ang:de anslag till pensioner och stipendier åt vitterhetsidkare.
Remitterades till Stats-Utsk:t.
Frih. Creutz, Steffan, afgaf en motion, N:o 199, om
civil-äktenskapets införande.
Remitterades till Lag-Utsk:t.
Frih. Sprengtporten, Jakob Wilhelm, väckte en motion,
N:o 200, om tipphäfvande af 3:dje mom:t i 47:de §:n af
Kongl. Förordmn om landsting.
Begärdes på bordet.
Upplästes och remitterades till Stats-Utsk:t en af Hr von
Hofsten, Sten Erland, ingifven motion, N:o 201, ang:de anslag
till fyra gymnastikinrättningar i Stockholm.
Upplästes och remitterades till Stats-Utsk:t två af Hr Tham,
Gustaf, ingifne motioner, nemi.:
N:o 202, ang:de kopparräntans afskaffande; och
N:o 203, ang:de anslag till myrutdikningar och vattenaftappningar
i Jemtland.
Upplästes och remitterades till Stats-Utsk:t en af Hr von
Krusenstjerna, Edvard, ingifven motion, N:o 204, ang:de pension
åt f. d. Löjtnanten Pehr Palmgren.
Den 29 November e. m.
243
Upplästes och begärdes på bordet en af Gr. Cronstedt,
Fredrik, inlemnad motion, N:o 205, om hela extra statsregleringens
öfverflyttande på Statskontoret m. m.
Upplästes och remitterades till Stats-Utsk:t en af Gr. Cronstedt,
Fredrik, ingifven motion, N:o 206, ang:de begagnande af
postremissvexlar för öfversändande af medel från och till Riksgäldskontoret.
Upplästes och remitterades till Stats-Utsk:t en af Frih. von
Vegesach, Carl Henning Iwan, ingifven motion, N:o 207, ang:de
löneförbättring åt gymnastik-lärarne vid de högre elementar-läroverken.
Hr Carlheim Gyllenskjöld, Henrik Adolf Oscar,
uppläste en motion, N:o 208, om anslag till understöd åt ett s.
k. Magdalenahem i hufvudstaden.
Remitterades till Stats-Utsk:t.
Upplästes en af Hr Hammarhjelm, Carl, ingifven motion,
N:o 209, ang:de meddelande af förändrade föreskrifter i afs:de
å Enskilda Bankers och Filial-Bankers grundfonder.
Remitterades till Banko-Utsk:t.
Upplästes och remitterades till Lag-Utsk:t en af Hr Lagergren,
Anders, inlemnad motion, N:o 210, ang:de ändringar i
Skiftesstadgan.
Upplästes och begärdes på bordet en af Gr. Cronstedt,
Fredrik, inlemnad motion, N:o 211, ang:de förändrad organisation
af Statskontoret m. m.
Upplästes och remitterades till Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk:t
en af Gr. Cronstedt, Fredrik, ingifven motion, N:o 212, ang:de
veterinärväsendet och den veterinära undervisningens ordnande.
R. o. Ad. åtskiljdes kl. 10 e. m.
In fidem,
O. Brakel.
244
Den 30 November.
Söndagen den 30 November 1862.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades 4 prot.-utdrag för d. 28:de dennes e. m.
Föredrogs Hr von Köchs, Nils Samuel, d. 29:de dennes
bordlagde motion, N:o 171, ang. nedsättande af ett särskildt
Utskott för handläggning af frågor rörande högre och lägre
skolor och undervisningsverk af alla slag.
Flere ledamöter begärde denna motion ånyo på bordet,
hvarjemte anmälte sig och yttrade
Frih. Cederström, Rudolf: Det nu för andra gängen
bordlagda ärendet torde, enligt mitt förmenande, tjenligen böra
uppföras under N:o 3 på föredragningslistan till Onsdagens förmiddags-plenum
i nästa vecka och då föredragas i sammanhang
med Borgare-St:s, under N:o 2 på samma lista uppförda
inbjudning, ang. nedsättande af ett särskildt Utskott för behandling
af de till läroverken hörande frågor. Jag anhåller, att Hr
Gr. och Landtm, behagade härom inhemta R. o. Ad:ns tanke.
Till denna hemställan lemnade R. o. Ad., uppå framställd
propos., sitt bifall.
Föredrogos och remitterades till Stats-Utsk:t Hr von Hedenbergs,
Ludvig August, d. 29:de dennes bordlagda motioner:
N:o 150, ang. anvisande af medel till Westerbottens Läns
pröfnings-komité, såsom tillskott för bestridande af de i 76:te
§:n Bevillnings-stadgan omförmälde utgifter; och
N:o 151, ang. anslag för vidtagande af åtgärder till förekommande
af Umeå elfs utskärningar vid Ytterhiske by inom
Umeå socken.
Föredrogs och remitterades till Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk:t
Hr Cederschjölds, Fredrik August, d. 29:de dennes bordlagda
motion, N:o 155, ang. de i statens tjenst anställde läkares uppflyttning
till samma klasser af rese-reglementet, hvartill statens
militäre tjenstemän i motsvarande grader höra, m. m.
Ben 30 November.
245
Föredrogs och remitterades till Stats-Utsk:t Frih. Rappes,
Axel Ludvig, d. 29:de dennes bordlagde motion, N:o 159, ang.
låneunderstöd för en jernbana från Hessleholms station vid södra
stambanan till Christianstad.
Föredrogos och remitterades till Bevilln.-Utsk:t såväl Gr.
Liljencrants’, Gustaf Fredrik, d. 29:de dennes bordlagde motion,
N:o 161, ang. åtskilliga ändringar i gällande tulltaxa, som ock
Hr von Mentzers, Carl Fredrik, samma dag bordlagde motion,
N:o 162, ang. beviljande af s. k. drawback vid utförsel af
bränvin.
Föredrogs Hr von Troils, Samuel Gustaf, d. 29:de dennes
bordlagde motion, N:o 165, ang. anslag till Alnarps landtbruksinstitut.
Hr von Möller, Peter, anförde skriftligen:
Då jag, i egenskap af Revisor, under detta år granskat
räkenskaperna och förvaltningen af Alnarps landtbruks-institut,
anser jag mig deraf uppmanad att, med anledning af Hr von
Troils motion, upplysningsvis anföra några ord.
De statsanslag, hvilka, dels enligt K. M:s Nåd. Propos., dels
enligt styrelsens för ofvannämnda läroanstalt underdåniga framställning,
anses erforderliga, och hvilka jag nedanför uppsta iler
i den ordning, de i och för Alnarps landtbruks-instituts bestånd
och verksamhet äro mer eller mindre af behofvet påkallade,
utgöras af:
l:o. Ett års anslag af 32,675 rdr, öfverstigande det nuvarande
med 14,675 rdr. Om än ett eller annat hundrade rdr
kunde anses böra afprutas från de till förhöjning föreslagna
lärare-lönerna, så får jag dock, med den kännedom jag eger
om förhållandet, härmed förklara, att detta, af styrelsen äskade,
men af Landtbruks-akademien afstyrkta, årsanslag i första rummet
bör beviljas, såvida institutet skall kunna ega bestånd.
Alnarp, såsom jordegendom betraktad, kan ej ännu, i och
för institutets uppehållande, lemna något tillskott. Ordnandet af den
yttre ekonomien i sin helhet, så att den bringas till den ståndpunkt,
mönsterfarmens, som man ovilkorligen fordrar vid en högre
landtbruks-läroanstalt, skall ännu i flera år uppsluka ali den
inkomst, som af sjelfva landtbruket han vinnas, sedan först det
betydliga arrendet, 1,200 tunnor spanmål, blifvit godtgjordt.
Hade Alnarps landtbruks-institut icke under sistlidet år erhållit
en gåfva af 20,000 rdr, skulle bokslutet vid detta års
revision visat en brist af 12,000 rdr. En dylik brist skall
icke kunna uppstå, om den sökta tillökningen i årsanslagot,
14,000 rdr rint, af R. St:r beviljas; — och om ej, skall ingen
styrelse, huru nitisk och omtänksam den än må vara, kunna
246
Den 30 November.
uppnå de resultater eller tillfredsställa de fordringar, hvartill
ett välordnadt landtbruksinstitut berättigar.
2:o. Det årsanslag, stort 4,000 rdr, i och för åkerbrukets
förbättrande, medelst grund-dikning, mergiing, extra gödning o.
s. v., och hvilket i K. M:s Nåd. Propos. om statsverkets ställning
och behof finnes upptaget, är äfven till alla delar af behofvet
påkalladt. Genom beviljandet häraf skall jordbruket
skyndsammare komma i det stånd och skick, att det kan
lemna öfverskott, och sålunda desto förr göra minskandet af
årsanslagen till läroverket möjligt. Jag vågar derföre äfven
tillstyrka beviljandet af detta anslag.
3:o. Ett tillfälligt anslag, stort 100,000 rdr, är af styrelsen
begärdt i och för uppförandet af nya ekonomi-bvggnader
vid Alnarp. Jag anser ej skäl upprepa hvad Revisorerna i
detta hänseende yttrat, och som finnes intaget i bilagan N:o 5
till K. M:s Nåd. Propos. N:o 1, pag. 41.
Hvarje landtman, som besökt Alnarp, skall obetingad! instämma
i detta yttrande, rörande ifrågavarande byggnaders usla
beskaffenhet, och, jag vågar tro, äfven dela Revisorernas åsigter,
rörande nödvändigheten att förse ett landtbruks-institnt
med fullt ändamålsenliga ekonomi-byggnader.
Då jag sålunda på det kraftigaste förordar beviljandet af
detta tillfälliga anslag, stort 100,000 rdr, sker det dock med
det förbehåll, att uti dessa 100,000 rdr inbegripes lokomobil
och flyttbart tröskverk, till belopp 10,000 rdr (och hvilket anslag
finnes i K. M:s Nåd. Propos. uppfördt); alldenstund, då en
ny ladugårdsbyggnad uppföres, beräknad att dervid använda
lokomobil och flyttbart tröskverk, inskränkningar i loge- och
ladubyggnaderne kunna göras, och stackgårdar dervid i större
utsträckning användas.
Om det skulle synas att 100,000 rdr vore för högt beräknadt
för nya ekonomi-bvggnader, jemte lokomobil och
tröskverk, vid en gård af 600 tunnland circuiationsjord, så torde
det af K. Landtbruks-akademien begärda anslaget för ladugårdsbyggnaderna
vid dess experimentalfält, uppgående till 24,850
rdr rmt, jäfva en sådan åsigt.
Hvad deremot tillfälliga anslaget till ordnandet af en agrikultur-kemisk
försöksanstalt, stort 13,000 rdr, och ett anslag,
stort 4,500 rdr, såsom årligt bidrag dertill, hvilka anslag i K,
M:s Nåd. Propos. äfven finnas intagna; så vågar jag, ehuru K.
Landtbruks-Akademien funnit det önskeligt vara, att en dylik
lörsöks-station å Alnarp ordnades, likväl afstyrka beviljandet
af dessa anslag, af det enkla, men desto giltigare skäl, att Alnarp
dertill ännu icke är moget.
För ett landtbruks-institut, som ej ännu fyllt första året
af sin tillvaro, och som endast har boningshuset i fullständigt
skick, återstå så många väsendtliga luckor att fylla och hvaraf
jag nu framhållit några, att vidare skäl för mitt afstyrkande af
sistnämnde anslag ej äro behöfliga.
Den 30 November. 247
Jag anhåller att detta mitt yttrande måtte åtfölja remissen
till Stats-Utsk:t.
Efter härmed slutad öfverläggning och uppå framställd
propos., blef motionen jemte yttrandet remitterad till StatsUtsk:t.
Föredrogs Gr. Wachtmeisters, Hans, d. 29:de dennes bordlagde
motion, N:o 169, om utarbetande af förslag till ny stadga
för elementar-läroverken.
Uppå Hr Gr:s o. Landtnr.s framställning beslöt K. o. Ad.
att denna motion skulle remitteras till Allm. Besvärs- och Ekon.-  Utsk:t, men att, derest ett särskildt Utskott för läroverksfrågors
behandling komme att nedsättas, motionen skulle till samma
Utskott öfverlemnas.
Föredrogos och remitterades till Lag-Utsk:t Frih. Alströmers,
Jonas, d. 29:de dennes bordlagde motioner:
N:o 174, ang. upphäfvande af alla lagbestämmelser rörande
den Heliga Nattvardens begående m. m.; och
N:o 175, om stiftande af en lag ang. endtledigande af sådane
till stats-kyrkan hörande embets- och tjenstemän, som i
tal eller skrift visat sig hafva afvikit från den rena Evangeliska
läran.
Föredrogs och remitterades till Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk:t
Hr Edelsvärds, Adolf Wilhelm, d. 29:de dennes bordlagde motion,
N:o 177, ang. åtgärders vidtagande till förminskande af utvandringar
till Amerika.
Föredrogs och remitterades till Banko-Utsk:t Frih. Tersmedens,
Wilh. Fredr., d. 29:de dennes bordlagde motion
N:o 186, om antagande af de utaf särskilde komiterade
afgifne förslag till ombildning af R. St:rs Bank och till förordning
ang. enskilda banker.
Föredrogos och remitterades till Stats-Utsk:t Frih. Tersmedens
d. 29:de dennes bordlagde motioner:
N:o 187, om utdelning till Riks-Ståndens ledamöter af
komiterades betänkande ang. bankväsendet i riket och förändrad
organisation af bankanstalterne; och
N:o 188, ang. åtgärders vidtagande för befordrande af
Svenska statens utländska kredit och höjande af priset å kurserande
Svenska obligationer.
248
Den 30 November,
Föredrogs och remitterades till Allm. Besvärs- och Ekon -  Utsk:t Frih. Sprengtporten, Jak. Wilh., d. 29 dennes bordlagde
motion N:o 200, om upphäfvande af 3:dje mom:t i 47:de §:n af
Kongl. Förordningen om Landsting.
Föredrogs och remitterades till Stats-Utsk:t Gr. Grönstedts,
Fredrik, d. 29:de dennes bordlagde motion, N:o 205, om hela
extra statsregleringens öfverflyttande på Stats-kontoret.
? Föredrogs och remitterades till Allm. Besvärs- och Ekon.-  Utsk:t Gr. Cronstedts d. 29:de dennes bordlagde motion, N:o
211, ang. förändrad organisation af Stats-kontoret m. m.
Frih. Cederström, Rudolf, uppläste en motion, N:o 213,
ang. de af K. M. till sammanbindningsbanan genom Stockholm
äskade medels anvisande till nordvestra stambanan.
Begärdes på bordet.
Frih. Cederström afgaf vidare en motion, N:o 214, ang.
anslag till en båtled och en vägbyggnad i Fryksdals härad af
Wermlands län.
Remitterades tili Stats-Utsk:t.
Frih. Raab, Adam Christian, uppläste en motion, N:o
215, ang. de jernbanor, som af staten böra i främsta rummet
byggas och understödjas.
Begärdes på bordet.
Gr. Lewenhaupt, Claes Magnus, afgaf en motion N:o
216, ang. alla kungsgårdars, boställens samt allmänna inrättningars
skogars ställande under statens omedelbara vård och tillsyn.
Bordlädes.
Hr Sabelfelt, Herman, uppläste en motion, N:o 217, ang.
pension åt framlidne professoren Lars Johan Cronstrands enka,
Fredrika Eleonora Cronstrand, född Landqvist.
Remitterades till Stats-Utsk:t
Gr. Lewenhaupt, Claes Magnus, algat en motion, N:o
218, ang. nedsättande af en komité för undersökning af vidden och
Den 30 November. 249
beskaffenheten af statens skogar i Gefleborgs, Wester-Norrlands,
Jemtlands, Westerbottens och Norrbottens län.
Begärdes på bordet.
Frih. Hermelin, Fredrik, uppläste en motion, N:o 219,
ang:de anvisande af medel till byggande af en jernbana från
den af K. M. föreslagna norra stambanan till Upsala, öster om
Sigtuna-fjärden.
Bordlädes.
Hr Stjernsvärd, Gustaf Mauritz, uppläste en motion,
N:o 220, ang:de tillägg lill 15:de kap. Rättegångs-baiken, i fråga
om fullmägtigskap.
Remitterades till Lag-Utsk:t.
Hl) Stjernsvärd uppläste sedermera följande mern.:
En gammal godkänd maxim lyder, att den, som vill anses
för en man af ära, den bör icke ljuga, eller, i omvändt förhållande,
att den, som ljuger, icke är en man af ära. Vidare utgör
det en obestridlig sanning, att den, som under egiden af en,
på en dyrbar institution Ii vilade medgifven rättighet, genom
vrängda och missledande uppgifter rånar en medborgare på dess
goda namn och rykte, den är mera straffbar, mera feg, än den,
som på allmän landsväg rånar några lumpna ersättbara egodelar.
Att det här anförda icke allenast är användbart på enskild person,
utan äfven på en, såsom persona moralis betraktbar tidningsredaktion,
torde icke kunna bestridas.
Med detta till utgångspunkt ber jag få föreslå följande, med
hänseende till R. o. Ad:s vid början af innevarande riksdag
gjorda medgifvande, att blott tillsvidare som vanligt lemna plats
å Riddarh.-läktaren åt tidnings-referenter. Jag föreslår således:
!:o Att dylika platser må fortfarande medgifvas åt tidningsreferenter
med erhållande af upplysning (ljus), då behofvet
sådant tarfvar, samt att Riddarh.-fiskalen eger
att för detta ändamål utlemna erforderliga, med den
tidnings namn, som referenten representerar, försedda
inträdes-poletter, emot af tidningens utgifvare ingånget
vilkor, att i händelse något i dess tidning, såsom
referat af R. o. Adis riksdagsförhandlingar, skulle
förekomma, som icke med sanna och verkliga förhållandet
öfverensstämmer, och den person, som saken
rörer, hos tidningens utgifvare begär rättelse häruti,
så åligger det sagde utgifvare att i först utkommande
tidnings-nummer en sådan rättelse införa, till det omfång
reklamenten för tydlighetens skull nödigt anser;
250
Den 30 November.
2:o Att om en sålunda begärd rättelse vägras eller i det
antydda tidnings-numret uteblifver, eger reklamenten
att förhållandet hos Landtm, anmäla, som genom
Riddarh.-fiskalen låter, dels återtaga den för ifrågavarande
tidnings-referent utfärdade inträdes-polett, dels
i Post- och Inrikes-tidningar införa, att, som i den
omordnade tidningen sanningslösa, emot verkliga förhållandet
stridande uppgifter förekommit rörande
R. o. Ad:s riksdagsförhandlingar, och tidningens utgifvare
icke iakttagit sin åtagna skyldighet att härå
införa äskad rättelse, så förklaras, att sagde tidning
icke å Riddarhuset eger någon legaliserad referent, samt
R. o. Ad. icke erkänner, hvad i tidningens spalter
förekommer såsom referat af dess riksdags-förhandIingar.
För att finna billigheten af hvad jag här föreslagit, torde
det vara tillfyllest-görande att bemärka, att lika väl, som de enskifta
reflektioner och anmärkningar, som en tidnings-redaktion
eger rätt att i tidningens spalter införa, rörande en riksdagsmans
yttranden och åtgöranden, äro sagde tidnings-redaktions okränkbara
egendom, lika visst är det äfven hvarje enskild riksdagsmans
okränkbara egendom, hvad han i utöfning af riksdagsmannakallet
yttrar och åtgör. Att beröfva honom denna egen
dom
utgör ett rån af hvad som utgör ledningen för det om honom
blifvande allmänna omdömet — för dess medborgerliga
anseende.
Något som än ytterligare ökar billigheten af hvad jag föreslagit,
är, att då en tidningsutgifvare rundeligen låter allmänheten
betala den spaltfyllnad, som riksdagsförhandlingarne lemna,
så är det äfven en tidningsutgifvares skyldighet att så förfara,
att referatet af dessa förhandlingar blifvit troget och sanningsenligt.
Jag erkänner pressfrihet, och skall aldrig bidraga till
dess inskränkning, men att betaga tidningsskrifvare, till en del
bestående af personer, som mer betrakta yrket såsom en finans-spekulation
än såsom medel för goda idéers och kunska
pers
spridande, för missbruks framhållande, för det rättas och
sannas påyrkande, förmågan att strafflöst bedrifva politiska lönmord,
dertill skall jag alltid vara färdig att med ord och handling
bidraga, äfvensom till stäfjandet af otillbörliga tilltag af obehörigen
sig såsom allsmägtige betraktande tidnings-utgifvare.
Begärdes på bordet.
Hr Dorchimont, Ferdinand, afgaf en motion, N:o
221, angide pension åt frami. Kyrkoherden Sven Petter Ågrens
enka, Christina Ågren.
Remitterades till Stats-Utsk:t.
Den 30 November.
251
Hr von Koch, Nils Samuel, uppläste en motion, N:o
222, ang:de en underd. anhållan hos K. M. om utarbetande af
ett fullständigt förslag till domares aflöning m. m.
Bordlädes.
Hr von Koch afgaf vidare en motion, N:o 223, ang:de
en underd. anhållan hos K. M. om uppgörande af en fullständig
plan för ordnandet af rikets allmänna uppfostringsverk.
Afven denna motion lades på bordet.
Hr Olivecrona, Knut, uppläste en motion, N:o 224,
ang:de anvisande af medel för att bereda qvinnor kostnadsfri
undervisning vid K. Akademien för de fria konsterna.
Remitterades till Stats-Utsk:t.
Hr Olivecrona afgaf vidare en motion, N:o 225, ang:de
akademiers, vetenskapliga samfunds, allmänna undervisningsverks
och barmhertighets-inrättningars befrielse från bevillning för dem
tillhöriga fastigheter å landet.
Remitterades till Bevilln.-Utskrt.
Frih. von Platen, Ludvig, uppläste en motion, N:o 226,
att tillfälle måtte beredas för erhållande inom rikets allmänna
elementar-läroverk af undervisning i stenograf).
Begärdes på bordet.
Hr Stuart, Carl Gustaf, afgaf två motioner:
N:o 227, ang:de ytterligare anslag till riksdags-arkivets
komplettering och förökande; samt
N:o 228, ang:de användande af behållningen utaf trafik-inkomsten
på statens jernvägar till utförande och fullbordande af
den del af nordvestra stambanan, som kommer att sammanbinda
den vestra banan med Wenern vid Christinehamn.
Dessa motioner remitterades till Stats-Utsk:t.
Hr Stuart väckte jemväl en motion, N:o 229, ang:de ändringar
i bevillnings-stadgan och instruktionen för taxerings-förrättningarne.
Remitterades till Bevilln.-Utsk:t.
252
Den 30 November.
Frih. Stael von Holstein, Fabian Wilhelm, uppläste
en motion, N:o 230, arig:de förändrad rfgtning för södra stambanan
mellan sjön Salen och Jönköping.
Remitterades till Stats-Utsk:t.
Hr Wa?rn, Jonas, afgafen motiou, N:o 231, ang:de anslag
för upprensning och sänkning af Lidaån i Westergötland.
Remitterades till Stats-Utsk:t.
Hr von Qvanten, Emil, väckte en motion, N:o 232,
ang:de utfärdande af en författning rörande den artistiska förlagsrätten.
Begärdes på bordet.
Hr von Qvanten afgaf vidare en motion, N:o 233, att
lösen för de från K. Kammar-Collegium utgående expeditioner
mätte såsom löneförbättring tillfalla Collegii tjenstemän, eller ock
notariernes löner förhöjas till 2,800 rdr.
Remitterades till Stats-Utsk:t.
Gr. Mörner, Carl Göran Detlof, väckte en motion,
N:o 234, ang:de förbättring af Landtbruks-ingeniörernes lönevilkor.
Remitterades till Stats-Utsk:t.
Gr. Wrangel, Tönnes, uppläste en motion, N:o 235,
ang:de pension åt framlidne Professoren J. S. Billings enka, Anna
Gharlotta Billing, född Hård.
Remitterades till Stats-Utsk:t.
Frih. Creutz, Steffan, uppläste en motion, N:o 236,
ang:de giftomanna-rättens upphäfvande.
Begärdes på bordet.
Frih. Creutz afgaf vidare följande motioner, nemi.:
N:o 237, ang:de Krigs-hofrättens indragning;
N:o 238, ang:de upphäfvande af sista mom:t i 37:de §:n af
17:de kap. Rullegångs-balken m. m.; samt
N:o 239, ang:de åtskilliga förändringar i Criminal-lagstiftningen.
Dessa motioner remitterades till Lag-Utsk:t.
Den 30 November. 253
Frih. Creutz väckte ytterligare två motioner, nemi.:
N:o 240, ang:de uppliäfvande af Reglementet för skyddskoppympningen,
för så vidt vaccination derigenom blifvit ovilkorligen
påbjuden; och
N;o 241, ang:de obegränsad rätt till jordafsöndring.
Dessa motioner remitterades till Allm. Besv.- o. Ekon.-Utslut.
Frih. Creutz anförde mundtligen: Några kronoskatte-innehafvare
i den ort, der jag bor, hafva vändt sig till mig med begäran
om väckande af den motion, jag här har i min hand.
Samma motion blir också framställd i Bonde-Ståndet af en Riksdagsfullmägtig
ifrån nämnde ort. Då jag i grunden gillar motionens
syfte, har jag trott mig icke böra vägra att villfara deras
begäran att föredraga densamma äfven inför R. o. Ad. .lag
har trott detta desto mera, som jag är en af Svenska folkets
representanter, och då ett antai medlemmar af detta folk önskar
att någon af dess representanter mätte framställa ett förslag,
har jag ansett det vara min pligt att gå deras önskan till
mötes. Jag bör nämna att slutet af denna motion lyder på följande
sätt: »Vi få sålunda med fullt förtroende öfverlemna detta
anförande till Kapitenen Högvälborne Hr Baron S. Creutz, med
ödmjuk anhållan, att Baron, såsom i vår ort boende, behagade
vid innevarande riksdag inför R. St:r detta i behörig ordning
framföra såsom sin egen motion.»
Jag anbåller att någon af kanslisterna måtte få uppläsa
motionen.
Sedan Hr Gr. o. Landtm, i ani. häraf frågat Frih. Creutz,
huruvida han såsom sin egen upptoge den omnämnda motionen,
samt Frih. Creutz härtill svarat ja, upplästes och begärdes på
bordet motionen,N:o 242, ang:de grundskatternas afskaflande, m. in.
Gr. Taube, Henning Adolf, afgaf två motioner:
N:o 243, ang:de anslag till uppförande af en byggnad i Stockholm
för ett i likhet med nya Elementar-skolan inrättadt läroverk;
och
N:o 244, ang:de anvisande af medel förskottsvis för åtskilliga
jernvägsarbeten.
Dessa motioner remitterades till Stats-Utsk:t.
Gr. Kalling, Carl, uppläste en motion, N:o 245, ang:de
pension åt frami. Regements-läkaren, Doktor Gustaf Wilhelm
Beckers enka.
Remitterades till Stats-Utsk:t.
254
Den 30 November.
Hr Liljenstolpe, Axel Fredrik, afgaf en motion, N:o
246, ang:de förhöjning af den åt f. d. Läns-notarien Olof Henrik
Förberg tilldelade pension.
Remitterades till Stats-Utsk:t.
Frih. Cederström, Rudolf, uppläste en motion, N:o 247,
ang:de organiserande af en representation för häradet.
Remitterades till Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk:t.
Hr von Hofsten, Bengt Johan, afgaf en motion, N:o
248, ang:de anslag lill aflöning åt en Provincial-läkare i Carlskoga
härad.
Remitterades till Stats-Utsk:t.
Hr von Schewen, Axel Wilhelm, väckte en motion,
N:o 249, ang:de pension åt f. d. Kapitenen Frih. Eugéne von
Vegesach.
Remitterades till Stats-Utsk:t.
Hr Oldevig, Hans Fredrik, uppläste en motion, N:o
250, ang:de förhöjning af det utaf K. M. äskade anslag för anläggning
af nya samt förbättring eller omläggning af backiga
eller eljest mindre goda vägar.
Remitterades till Stats-Utsk:t.
Upplästes en af Hr Fahnehjelm, Gustaf, ingifven motion, N:o
251, ang:de pension åt tre handtverkslärare vid allmänna Institutet
för döfstumma och blinda.
Remitterades till Stals-Utsk:t.
Upplästes en af Hr Cederschjöld, Rudolf, inlemnad motion,
N:o 252, ang:de förbättring af de tre yngre ledamöternes i K.
Kammar-Collegium lönevilkor.
Remitterades till Stats-Utsk:t.
Upplästes och remitterades till Stats-Utsk:t följande motioner,
nemi.:
N:o 253, af Gr. Taube, Henning Edvard, ang:de rätt till
pension å allmänna indragningsstaten för häradshöfdingar;
Den 30 Novembcr.
255
N:o 254, af Hr Heijkenskjöld, Edvard, ang:de pension ät
Expeditions-sekreteraren Daniel Hadorphs enka;
N:o 255, utaf Hr af Wetterstedt, Ludvig, ang:de anslag för
en kommunikationsled emellan Vasafjells grufvor och Ranafjorden;
samt
N:o 256, af Hr Fahnehjelm, Gustaf, ang:de förhöjdt anslag
till allmänna Institutet för döfstumma och blinda.
Upplästes och bordlädes följande motioner, nemi.:
N:o 257, af Frih. Stjernstedt, Johan Wilhelm, ang:de anslag
för norra stambanan öster om Sigtuna-fjärden öfver Upsala åt
Sala; samt
N:o 258, af Hr Heijkenskjöld, Edvard, om en gemensam
jernvägs-stambana från Stockholm till Husby-Odensala, öster
om Sigtuna-fjärden.
Upplästes och remitterades till Bevilln.-Utsk:t en af Gr. Taube,
Henning Edvard, iulemnad motion, N:o 259, ang:de ändringar i
K. förordningen om bränvins försäljning.
Upplästes och remitterades till Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk:t
följande motioner, nemi.:
N:o 260, af Hr Drake, Carl Adolf Wilhelm, ang:de en underd.
anhållan hos K. M. om uppgörande af nya billiga taxor å afgifter
för presterliga förrättningar m. m.; samt
,N:o 261, af Hr Bogeman, Carl Adolf, ang:de inrättande af
ett Ofver-konsistorium.
Slutligen väckte Frih. Creutz, Steffan, en motion, N:o
262, ang:de anställande af edsvurna protokolls-förande vid härads-
och rådstufvu-rätter.
Begärdes på bordet.
R. o. Ad. åtskiljdes kl. 10 e. m.
In fidem,
O. Brakel.
256
Den 3 December f. m.
Onsdagen den 3 December 1862.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades 5 prot.-utdrag för d. 29:de och 5 för d. 30:de
sisth November.
Hr Åkerman, Fredrik: Den 29 sisth November bordlädes
Frih. Tersmedens, W. F., motion om Riks-Bankens reorganisation,
i öfverensstämmelse med finans-komiténs derföre uppgjorda
förslag, men då jag följande dagen, straxt efter början
af plenum, infann mig härstädes, var motionen redan föredragen
och till Utsk:t remitterad. Enär emedlertid, efter hvad jag
erfarit, något yttrande dervid icke afgafs och diskussionen följaktligen
icke af R. o. Ad. förklarats slutad, torde jag ega öppet
nu framställa de anmärkningar emot förslaget, hvartill jag
anser mig ega skäl.
Derförinnan blir jag dock erkänna att jag delar finans-komiténs
åsigter derutinnan, att en reorganisation af Riks-Banken
är högeligen af behofvet påkallad, att delaktighet i banken bör
lemnäs åt enskildte, att den egentliga bankförvaltningen bör
öfverlemnas åt en särskild direktion, och att K. M. bör ega att
i denna styrelse utse ordförande.
Mina anmärkningar angå alltså det föreslagna sättet för
den nya institutionens sammansättning och verksamhet. För
att icke trötta R. o. Ad., hvars flesta medlemmar måhända
icke tagit närmare kännedom af det omfattande förslaget, skall
jag dock inskränka mig till att påpeka de felaktigheter, som jag
anser mest framstående.
Enligt förslaget skulle nu existerande bankinstitution sönderfalla
i 2:ne afdelningar, den ena benämnd Rikets Ständers Bank,
som skulle förblifva under styrelse af R. St:rs fullmägtige, och
den andra Allmänna Svenska Banken, hvars öfverstyrelse, under
ordförande af en dertill af K. M. utsedd person, i öfrigt skulle
utgöras af R. St:rs tolf fullmägtige samt 12 ledamöter valde af
bankens enskildta delegare. Denna afdelnings dagliga förvaltning
har föreslagits att besörjas af en utaf öfverstyrelsen vald
direktion af 9 ledamöter och deribland 3 verkställande direktörer,
med iakttagande likväl, att af dessa sednare 2 skulle väljas
ibland enskildta delegare.
R. St:rs Banks rörelse skulle inskränkas till emottagande af
depositioner, till förvaltningen af Tumba pappersbruk samt sedeltryckeriet,
till inkassering af skiftes- och odlings-lån, lån mot
inteckning i stadsfastigheter, samt några mindre nuv:de banks
for
-
Den 3 December f. m.
257
fordringar. Den finge ej befatta sig med någon ny upp- eller
utlåning af penningar, men ändock inlösa alla vid förändringens
vidtagande utelöpande riksbanks-sedlar, samt derjemte ansvara
derför, att den metalliska kassan bibehålies vid ett belopp af
minst tio millioner rdr. Huru denna förbindelse skulle kunna
iakttagas, då denna afdelning ej finge befatta sig med några
penninge-operationer, omnämnes ej i förslaget. Väl är det sagdt,
att Allmänna Banken, sorn borde till R. St:s Bank afgifva förbindelse
på de belopp, denne komme att förskjuta till bedrifvande
af Allmänna Bankens rörelse, skulle vid behof komma
Riks-banken till hjelp, men denna hjelp blifver utan verkan i
afseende på inlösen af utelöpande sedlar, om Allmänna Banken
begagnade sin betingade rätt att inlösa sin förbindelse med
sedlar, i stället för med silfver, som endast såsom alternatif
stadgats.
R. Stms Bank finge altså svårlösta problemer sig förelag
de.
Ät den Allmänna Banken är deremot i förslaget så mycket
större förmåner och friheter inrymde. Försedd till stor
del med förlag från R. Stms Bank, skulle den bedrifva all bank
rörelse,
ega att emottaga de depositioner af Statens och all
männa verks medel, som nu böra i Riks-banken insättas, samt
derjemte berättigas att utgifva sedlar till belopp af 30 millioner
utöfver hvad som motsvaras af innehafvande guld och silfver,
samt uppköpta å utrikes ort betalbara vexlar.
Vill man nu tillse på hvad vilkor dessa förmåner kunna
förvärfvas, så finner man af förslaget, att sedan enskildta aktieegare
tecknat sig för 5 millioner, eller ^ af det belopp, 20 millioner,
hvarför de skulle ega att ingå i Bank-bolaget, deri nuv:de
Riks-bank skulle deltaga med 20 millioner och desamma
genast aflemna, samt af förenämnde 5 millioner inbetalt 10 proc.
eller 500, 00 rdr, komme bolagsrörelsen att börjas. Således
4 tillskjutas af ene deltagaren och blott i af den andre, och
ansvarigheten för bolagets förbindelser, enligt 16:de §:n i förslaget,
ega rum i förhållande till insatserne!
Huruvida det för R. Stm, som iklädt sig garanti för sin
Bank, kan vara rådligt att på sådana vilkor öfverlemna största
delen af sina tillgångar, för bedrifvande af privatbanksrörelse i
stor skala, tvekar jag ej att på det bestämdaste förneka.
Men om äfven de anmärkningar, jag nu framställt, ej skulle
anses ega tillräcklig vigt för att ådagalägga olämpligheten af
Finans-komiténs förslag, förefinnes emot antagandet deraf ett
hufvudsakligt skäl, som för sig allena torde böra föranleda förslagets
förkastande.
Den nuv:de Riks-banken är i de länder, med hvilka vi ega
våra förnämsta handelsförbindelser, känd för sin soliditet och
derföre i åtnjutande af stor kredit. Den har sedan länge stått
i affärsförbindelser med flera af Hamburgs förnämsta bankirhus,
och nya sådana äro under sista åren ingångna så väl derstädes,
som med bankirhus af Europeisk ryktbarhet i Berlin
och London. Men om man nu toge sig före att dela RiksH.
I. 17
258
Den 3 December f. m.
banken i 2:ne banker med olika benämningar, så torde det icke
vara svårt att finna, att en dylik operation skulle föranleda
menliga verkningar på vår kredit i utlandet, der man i allmänhet,
efter hvad kändt är, har temligen oklara begrepp om förhållandena
i vårt aflägsna fädernesland.
Jag anhåller vördsamt, att detta mitt yttrande måtte få
öfverlemnas till Höglo!! Banko-Utsk:t.
Detta yttrande blef, uppå framställd propos., remitteradt
till Banko-Utsk:t.
Föredrogs ånyo och företogs punktvis till afgörande Riddarh.
-Utsk:ts d. 26 och 28 sist! November på bordet lagde
Utlåt. N:o 3, i an! af Frih. Stjernstedts, Johan Wilhelm,
motion ang:de bänkmans-valens afskaflande.
Utsk:ts första hemställan om afskaflande af bänkmansvalen
och utseende af R. o. Ad:ns Elektorer medelst direkta
val.
Frih. Cederström, Budolf: Till en början kan man anmärka
vid detta förslag, att detsamma på intet vis faller inom
området af de annars brukliga benämningarne af en liberal eller
konservativ andas yttringar, ej heller tillförene sålunda framträdt,
ty erfarenheten har ådagalagt, att, på samma gång som
den af de konservative högt och rättvist uppburne Hr von Hartmansdorff
vid 1848 års riksdag yrkade bänkmans-institutionens
afskaflande, försvarades den af ledamöter, hvilka då ansågos
såsom den liberala fraktionens prydligaste förfäktare, t. ex. Hr
Gripenstedt, Hr Åkerman, Frih. Å. C. Raab, Gr. Cronhjelm m.
fl. — då den likväl sedermera af Hr Printzensköld m. fl. strängt
konservativa ledamöter tagits i försvar.
Anledningen till bänkmans-institutionen måste naturligtvis
sökas i R. o. Ad:ns jemförelsevis stora talrikhet i förhållande
till de andra Stånden. Denna anledning qvarstår alltjemnt i
full kraft.
Motionären har velat anse denna institution såsom ett band
på Adeln. Detta måtte dock hvila på ett misstag. Under de
tider, då R. o. Ad. samt R. St:r egde den största betydelsen i
vårt samhällslif, nemligen under frihetstiden, infördes bänkmansinrättningen.
Den afskaflades sedermera af Konung Gustaf lil,
men återupplifvades vid införandet af vårt nuv:de fria statsskick.
Jag hemställer om högstbemälde Konung, i många hänseenden
af ärorik åminnelse, dock kan, bland sina flera prisvärda egenskaper,
få räkna någon synnerlig månhet om Adelns frihet och
sjelfständighet? Deremot bestämde Adelri sjelf år 1809 sitt valsätt,
i enlighet med hvad under dess fordna fria statsförhållanden
egt rum.
Utsk:t säger sig »hafva tagit i noggrannt öfvervägande hvad
i detta ärende förekommit, och, emedan erfarenheten allt mer
Den 3 December f. m.
158
och mer ovedersägligt vitsordat, att det med bänkmansvalet
primitift åsyftade ändamål, att nemi., på sätt motionären
uppgifvit, ledamöterna inom hvarje bänkmans-afdelning skulle
sins emellan öfverenskomma om valet af bänkman, h. o. h.
förfelas, i thy att bänkmans-listorna nu uppgöras utan hänsigt
till meningen inom den ena eller andra bänkmans-afdelningen,
anser Utsk:t, att, genom bibehållande af det mera invecklade
valsättet medelst bänkmän, hvarken minoritetens rätt genom
ett fullt sjelfständigt val betryggas eller ens en bestämd mätare
af majoritetens mening vinnes.»
För min del har jag dock inom den bänkmans-afdelning,
jag tillhör, vid denna riksdag gjort en alldeles motsatt erfarenhet.
Der funnos visserl. å valdagen 2 förslag till bänkman; vi
togo kännedom om dem; vi röstade, och hvad hände? Jo!
blott en af de föreslagna valdes; den andre var ej förut påtänkt.
Det är nemi. mycket lättare, att inom en bänkmansafdelning
af omkring 20 personer känna de personers åsigter
och tänkesätt, som kunna vara lämplige till 2:ne bänkmän, och
förthy välja desse 2:ne, än att, vid val på 25 å 30 personer,
gifva sig rådrum eller taga sig tid att granska och möjligen
förändra de redan på förhand uppgjorda listorna. Det är mycket
sannolikare, att de fleste då taga en föreslagen lista och
rösta derefter. Elektors-valen blifva på detta sätt enl. mitt
förmenande lätteligen mera ensidiga och mindre sjelfständiga.
Utsk:t uppgör vidare en kalkyl, hvarigenom det skulle lyckas
minoriteten, att vid bänkmansvalet erhålla en tillfällig öfvervigt!
För osannolikheten af en sådan kalkyl ber jag att få
hänvisa till 1848 års prot. hos R. o. Ad., äfvensom i afs. å
förändringens orenlighet i öfrigt få i minnet återkalla hvad H.
Exc. Hr Gr. M. Björnstjerna vid ett föreg:de tillfälle, och hvad
Gr. Henning Hamilton vid 1848 års riksdag härom yttrat, och
som återfinnes i vederborde riksdags-prot. Gr. Hamilton uttrycker
sig, bland annat, härom sålunda: »Jag önskar helst, att
Gr. Ehrensvärds förslag må blifva gällande, men, om sådant
icke låter sig göra, anser jag bibehållande af nuv:de bänkmansindelningen
i alla alseenden fördelaktigare» (än dess alskafiände).
Och vidare: »Skulle det likväl lyckas en majoritet på detta
rum att bestämma alla elektorsvalen och fortfarande vara förvissad
om denna öfvervigt, så icke blott fruktar jag, att denna
makt skall så missbrukas, att minoriteten icke blefve representerad,
utan något värre, nemi. att minoritetens missnöje öfver
det lidna nederlaget blifver vida äfventyrligare, än det med
nuv:de valsätt kan blifva, enär minoriteten nu har någon röst,
äfvensom att detta missnöje skall frambringa inom R. o. Ad.
split och bitterhet, hvilket bänkmans-indelningen likväl med alla
sina olägenheter lyckats hittills förekomma.»
Hvad Hr von Hartmansdorff beträffar, förordade han visserligen
vid 1848 års riksdag ifrågavar:de institutions upphäfvande,
ehuru han deremot vid 1823 års riksdag önskat dess bibehållande.
Jag får i detta afseende vädja från Hr v. Hartmans
-
260
Den 3 December f. m.
dorff vid 1848 års riksdag, åldrad, men mägtig inom detta hus,
tiil Hr v. Hartmansdorff' vid 1823 års riksmöte, ung oell ulan
egentligt parti, men redan kraftigt verksam för det allmänna.
Man kan tydligen deraf inse* att, då det å ena sidan icke var
något nyhetsbegär, som föranlät honom att yrka institutionens
afskaffande, var det å den andra lika litet ett ensidigt fasthängande
vid det gamla, som utgjorde skälet för yrkande på det
gamlas fortfarande. Samma tydning ber jag att i dag måtte
förunnas försvararne af den ölverklagade, nyttiga valmethoden.
En annan omständighet, som föranleder mig att yrka afslag
å Betänkit, är att för icke länge sedan Regeringen vägrade
sanktion på detta förslag, som R. o. Ad. vid sista riksdagen
med endast 9 rösters pluralitet antog. Jag anser mindre välbetänkt
af R. o. Ad. att, så snart efter Regeringens afslag, åter
framkomma med en framställning, som i sin fullföljd svårligen
kan vara nyttig, utan tvertom synes vådlig, — och i alla händelser
tidsödande i sin slutliga tillämpning.
Jag anhåller, på gannd af hvad jag anfört, om afslag å
Betänk:t.
Hr von Knorring, Oscar: Då jag ensam bland Riddar!).-  Utsk:ts 12 ledamöter reserverat mig mot ifrågav:de Betänk.,
vill jag med några ord omnämna orsaken dertill.
Redan vid föreg:de riksdag har jag yttrat mig ang:de detta
förslag, som då var föremål för R. o. Ad:s öfverläggning, och
vill derföre nu i aldra största korthet uttala mina åsigter, hänvisande
till 1847—1848 årens riksdags-prot., då samma fråga
afslogs. Den återupptogs sedermera vid 1853—1854 och 1856
—1857 årens riksdag med lika resultat. Vid sista riksdagen
antogs visserligen förslaget, men endast med 9 rösters pluralitet,
och då ytterligare härtill kommer, att detsamma af Regeringen
nyligen blifvit afslaget, anser jag att man kunnat låta
denna riksdag passera, utan att ånyo framkomma med motion
i detta ämne.
Hvad sjelfva förslaget beträffar, är det naturligt att det
åstadkommer vida större tidsutdrägt att, vid hvarje inträffande
ledighet, välja elektorer bland 500 ledamöter, än att välja 2.ne
bänkmän inom den afdelning man tillhör, hvarförutan man äfven
mycket lättare kan känna åsigter och tänkesätt hos desse
25 eller ‘30 än hos Riddarhusets alla 500 medlemmar, bland
hvilka direkta val skulle företagas.
Instämmande i Frih. Cederströms anförande och hänvisande
till hvad jag vid föreg:de riksdag yttrade i denna fråga, anhåller
jag om afslag å Betänka.
Frih. Liljencrantz, Johan: Frih. Cederström har både i
sitt yttrande i dag och i det, som åtföljde remissen af ifrågawde
motion till Utsk:t, sökt ådagalägga fördelen af bänkmans-institutionens
bibehållande. Han har anfört, att genom bänkmansvalens
qvarstående minoritetens rätt bättre betryggades och
Den 3 December f. m»
261
dess åsigter äfven bättre representerades. I händelse detta sker
genom att erhålla en och annan bänkmansplats, är det sannt,
men för min del kan jag icke inse hvad dermed är vunnet.
För öfrigt är jag säker på, att en minoritet af 80 å 90 personer
genom sammanhållning kan hoppas att vid samfällda val
modifiera en uppgjord elektorslista.
Hvad tidsutdrägten beträffar, så torde resultaten vid innev:de
riksdag hafva visat, att det nuv:de valsättet medför mycket
större tidsspillan, än förändringen skulle göra. Fyra val hafva
nemligen redan försiggått, det första till bänkman, det andra af
bänkmännen till elektorer, det tredje af R. o. Ad. för att tillsätta
afgångne bänkmän, och det fjerde för att ersätta en elektor,
som algått. Hade ifrågav:de förslag varit antaget och en
elektor afgått, hade ju blott en suppleant behöft ingå i den afgångnes
ställe och något nytt val ej behölt anställas, förrän alla
suppleanter inträdt såsom elektorer.
En annan omständighet, som talar för antagande af detta
förslag, är äfven att på detta sätt rösterna erhålla, om jag så
får uttrycka mig, större materielt värde, än under ntivide förhållanden.
Vi se nemligen, sedan riksdagen något fortgått, huru
på en bänk finnas 3 personer, under det på en annan sitta
ända till 22. Vid bänkmansval gälla de 22 personerna ej mera
än de 3; och på bänken med 3 personer tillsätta 2 den kandidat,
de vilja hafva, under det på den andra behöfves en betydligt
större majoritet för att genomföra valet af en viss
person.
Hvad angår den grannlagenhet, som borde afhålla Ståndet
från att ånyo begära K. M:ts sanktion på förslaget, tror jag att
R. o. Ad., ifall reformen anses behöflig och nyttig, kan räkna
på bifall från den första statsmaktens sida, äfven om densamma
vid ett föreg:de tillfälle af giltiga skäl afslagit en i detta afseende
framställd begäran.
Jag anhåller om bifall till Riddarh.-Utskits föredragna
Betänk.
Hr von Ehrenheim, Per: Frih. Gederström har påminnt
om den diskussion, som i förev:de ämne egde rum vid 1848
års riksdag. Såsom helt ung var jag då närvarande, och åhörde
densamma med det lifligaste intresse. Mina åsigter voro då
alldeles desamma som nu, eller att bänkmans-institutionen bör
afskaffas. Mycket har blifvit ordadt vid många föreg:de tillfällen
i detta afs., så att jag vill ej upptaga R. o. Ad:s tid med att
vidlyftigt yttra mig.
Hufvudskälet för förändringen är, efter min tanke, att den
enskildte riksdagsmannens rätt lörtryckes genom bänkmans-institutionen.
Han måste understödja en lista eller en annan i sin
helhet, huru motbjudande i vissa delar än båda kunna vara för
honom. Sjelfva bänkmännen hafva knappt någon annan utväg,
ty tiden emellan bänkmans- och elektors-valen är för kort att
medgifva utarbetandet dem emellan af en elektorslista, äfven
262
Den 3 December f. m.
om sådant icke stridde emot den praxis, som genom institutionen
utbildat sig.
Hvad beträffar Frih. Cederströms påstående, att man icke
ånyo borde framställa til! K. M. detta förslag, då detsamma
efter sista riksdagen af K. M. blifvit afslaget, så uppmuntra
tvertom de skäl, som af K. M. åberopats, till ett förnyadt framläggande
af saken. K. M. har nemligen fästat sig dervid, att
blott en ringa majoritet vid sista riksdagen antog förslaget;
blifver majoriteten nu större, så bortfaller detta skäl.
Slutligen torde någon af Riddarh.-Utsk:ts ledamöter vid nästa
punkts föredragande upplysa om anledningen dertill, att i
21:sta §:n Riddarh.-Ordn., sådan dess lydelse af Utsk:t är föreslagen,
stadgas att en ledamot under fem veckors tid med
Landtmarskalkens tillstånd kan få lemna riksdagen, fastän tiden
förut varit bestämd till tre veckor.
Jag anhåller om bifall till Utsk:ts Betänk, i den nu föredragna
punkten.
Hr Gr. o. Landtm, förmälte, att han, ined anledning af
hvad Hr von Ehrenheim yttrat i afs. å den i sednare delen af
Utlåt:t föreslagna nya 21:sta §:n af Riddarh.-Ordn., ansåge sig
böra meddela den upplysning, att, enligt hvad Ulskits Ordf:de
för Hr Gr. o. Landtm, tillkännagifvit, det i §:ris början förekommande
ordet fem genom tryckfel influtit i stället för ordet
tre, samt att Hr Ordfiden ämnade göra hemställan om rättelse
deraf, då den sednare delen af Utlåtit blelve föremål för R. o.
Adis pröfning.
Frih. Hermelin, Carl: Visserligen vet jag att man sällan
lyckas vinna något genom att framställa förmedlingsförslag.
Men icke desto mindre tager jag mig friheten hemställa till R. o.
Ad., huruvida det icke kunde ske, på sätt viii några löregide riksdagar
varit i fråga, och, såsom jag vill minnas, af Riddarh.-Utskit vid
182S—1830 årens riksdag tillstyrkt, att väl omedelbarligen välja
elektorer, men att Ståndet dervid vore fördeladt uti 5 valkretsar
eller afdelningar, som hvardera utsåge sina elektorer.
I händelse något större antal valkretsar •— dock elter mitt
förmenande högst 10 till antalet — anses lämpligare, kunde
detta bestämmas.
Skulle detta förslag, som al andra tillförene varit frarnstälidt,
på något sätt vinna bifall, får jag hemställa om frågans
återremitterande, på det Utskit må yttra sig deröfver, enär
Ståndet måhända icke finnér sig beredt att pröfva och möjligen
gilla framställningen. Likväl vill jag icke yrka derpå, så
vida icke mitt förslag af någon annan ledamot utaf Ståndet
understödjes.
Gr. Björnstjerna, Carl Magnus: Bänkmansfrågan är,
så att säga, en utnött fråga. Hen har, med undantag af riksdagen
1844, hvarje riksdag sedan 1815 varit föremål för öf
-
Den 3 December f. m.
263
verläggning. Om man genomgår R. och Ad:s protokoller, skall
man finna att oupphörligen samma skäl för och emot blifvit
anförda. Jag vill derföre .icke upptaga tiden med att upprepa
dem alla, utan hufvudsakligen kasta en blick på ifrågav:de institutions
historiska uppkomst. Före 1720 var R. och Ad. indelad
i 3 klasser, som voterade hvar och en för sig. Då 1720
års författning infördes, ansågo förmodligen ledarne af det då
rådande möss-partiet att denna votering i 3 stora afdelningar
icke tillförsäkrade dem nog inflytande inom Ståndet. Man kunde
visserligen genom att adla i massa förskaffa sig en viss
majoritet i nedersta afdelningen, men på de två andra inverkade
detta icke. Frih. Ribbing uppkom då med förslaget om
Ståndets indelande i bänkmansafdelningar — en betydlig vinst
för de maktegande. Riddarhuset var då som alltid deladt i
två stora grupper. Partiledarne kunde genom den nya indelningen
lätt bedömma på hvilka bänkar de egde öfvervigt; visste
de sig säkra om t. ex. 13 bänkar, gällde det blott att skaffa
sig ytterligare 2:ne, för att vara förvissade om segren. På dessa
båda bänkar koncentrerades således alla bemödanden. Det blef
naturligtvis långt lättare att med godo eller ondo inverka på
några få personer der, än att utsträcka sitt arbete öfver hela
huset. Också bibehöll sig bänkmansinstitutionen under hela
frihetstiden. Den upphäfdes först när Konung Gustaf lil, som
ännu ville bibehålla ett sken af liberalitet, efter 1772 års revolution
sammanträffade med Ständerna. Den gamla klassindelningen
återinfördes. Denna fortfor till 1810 års riksmöte,
då nuvarande bänkmansindelning ånyo upplifvades, troligen till
följd af den misstro, hvarmed alla Gustaf IH:s åtgöranden af
1809 års män betraktades. Klassindelningen gaf dessutom onekligen
allt för stort öfvertag åt högadeln öfver den långt talrikare
3:dje klassen. Det dröjde dock icke länge innan man
började inse det skadliga och bristfälliga i bänkmansinstitutionen.
Redan vid 1815 års riksdag väcktes förslag om dess afskaffande;
och frågan har sedan, riksdag efter riksdag, varit föremål
för R. o. Ad:s öfverläggning. Vid sista riksmöte vann den
slutligen bifall, men med så ringa pluralitet, att K. M. icke
fann skäl stadfästa beslutet. Går frågan nu igenom med större
röstölvervigt, är jag förvissad att sanktion icke skall vägras.
Man har här talat om den tidsutdrägt, som antagandet af
Riddarh.-Utsk:ts förslag skulle åstadkomma. Denna sak är redan
besvarad af föreg:de talare. Vi hafva ju dessutom flere
val till förstärkta Utsk., der listorna upptaga långt flere namn
än elektorslistorna skulle göra. Vi veta ju att sådana val dock
gå ledigt för sig på en förmiddag. Jag kan då icke inse, hvarföre
elektorsvalen skulle taga längre tid.
En talare liar här gjort den förunderliga invändningen
mot Utsk:ts förslag, att man bättre skulle känna sina bänkkamrater
än 30 de mest framstående af R. o. Ad:s ledamöter.
För min del kan jag icke fatta, hvarföre personer, som möjligen
aldrig förr sett eller hört omtalas hvarandra, personer ofta
264
Den 3 December f. m.
komna från rikets mest skiljda orter, bättre skulle hafva reda
på hvarandra än på Riddarhusets utmark tåste personligheter,
blott derföre att de händelsevis sammanföras på samma bänk.
Här är ju icke ens fråga om personlig bekantskap, blott om
ledamöters politiska tänkesätt och åsigter.
En allmän regel är väl, att majoriteten, om den än icke
bör förtrycka minoriteten, dock bör få gälla för majoritet. Att
motsatsen med nuvarande bänkmansindelning lätteligen kan
inträffa, är redan förut mathematiskt bevisadt. För öfrigt betryggas
äfven minoritetens rätt att icke b. o. h. uteslutas, långt
bättre genom Utskits förslag än genom det nuvarande förhållandet.
Nekas kan väl ej att en elektorslista, framlagd för, af
majoriteten utsedde, bänkmän, kan göras mycket mera exclusiv,
än det vore möjligt, om den skulle framläggas för att af
huset in pleno granskas. Om det nya valsättet antages, skola
elektorslistorna, säger man, innan riksdagens början uppgöras af
Stoekholms-adeln, som sä skall veta ordna saken, att Landtadel,
då den hit anländer, helt simpelt måste säga ja dertill.
För min del är jag öfvertygad att så icke sker, eller att, om
de af Ståndet, hvilka vistas i Stockholm, verkligen skulle försöka,
på förhand, uppgöra en sådan lista, denria då måste, utan afseende
på partiåsigfer, innehålla namnen på Ståndets utmärktaste
ledamöter, såvida den skall hafva ringaste hopp om framgång,
ty ehuru talrik Stoekholms-adeln än är, är den dock en
minoritet af Ståndet i sin helhet. Bonde-St:t har redan för ett
par riksdagar sedan tagit bort all omgång och för sig antagit
direkta elektorsval. Månne icke R. o. Ad. nu uppnått samma
grad af politisk bildning, som det hedervärda Ståndet; månne
icke en adelsman således kunde tillåtas att, i likhet med bonden,
deltaga i ett elektorsval? Afgören sjelfve Mina Hrr!
Jag röstar bifall till Utskits Betänk.
Hr von Knorring: Såsom stöd för min åsigt i förevarande
ämne, anhåller jag att få uppläsa hvad Hr Bildt i denna
fråga yttrade vid sista riksdagen. Han säger nemi.: »Vi böra
ihogkomma att vi alla här representera på grund al vår födsel;
af den orsaken är detta Stånd till sin grundval aristokratiskt;
men fästa vi något afseende vid dess sammansättning,
finna vi, att det är det mest demokratiska af alla Stånden.
Inga hinder, med högst få undantag, äro i vägen för en boren
adelsman att intaga sin plats inom Riddarhuset, antingen såsom
kaput, ättemän eller fullmägtig; vore det då ej en pligt för
lagstiftaren att söka betrygga allmänheten derför att husets
tänkesätt blifva hvarken för ensidigt aristokratiska, ej heller
för mycket demokratiska. Hetta har man fordom velat åstadkomma
genom Riddarhusets fördelande i 3:ne klasser, som röstade
hvar inom sig; nu genom medelbara val till elektorer.»
Vidare yttrar Hr Bildt: »Det är visserligen sannt att denna
bänkmansindelning förskrifver sig från år 1720, då Ulrika Eleonora
satt på Svenska tronen. Men hvilken var egentliga anledningen,
Den 3 December f. m.
265
att R. o. Ad. var nödsakad att på detta sätt ordna sin representation?
Utom att man ville genom de medelbara valen till
elektorer söka besvärja vådorna af en alltför demokratisk sammansättning,
torde måhända ett skäl hafva varit, att denna
Drottning hade, för att vinna Adeln på sin sida och för att på
så sätt uppnå ett länge eftersträfvadt mål, på en gång upphöjt
i adelig värdighet en betydlig mängd ofrälse personer. Det var
under sådane förhållanden, som Adelil uppfann denna bänkmansfördelning
eller att på medelbart sätt skrida till val afsina
Utsk:s-ledamöter. Denna institution undergick sedermera ingen
väsendtlig förändring förrän vid 1810 års riksdag, då bänkmansafdelningarnes
antal blef bestämdt till 50; detta inskränktes
sedermera vid 1834 års riksdag till det vi ännu i dag ega,
nemi. 25. Och det är härvid betecknande, att man efter revolutionen
1809, då man hade i friskt minne såväl frihetstiden,
som den enväldiga monarkiens vådor, ej ville göra en rubbning
af de medelbara valen till elektorer; man synes då hafva väl
insett att härigenom läge ett band såväl på partierna, som envåldsbegäret.
Ett adlande i massa kan gifva majoritet under
nuv:de förhållanden på de sista bänkarne och således bestämma
ett par bänkmän, men ingalunda åstadkomma en bestämd
majoritet för ett elektorsval, som deremot är lätt tänkbart vid
ett sådant tillfälle genom direkta elektorsval.»
Hvad tidsutdrägten beträffar, så, om man vid direkt val
af 25 elektorer beräknar att 500 ledamöter äro närvarande och
5 sekunder åtgå för uppläsande af hvarje namn på en lista,
fordras för hela valförrättningen ungefär 174 timmar. Kommer
så dertill val af 5 suppleanter, åstadkommer detta ännu mera
tidsutdrägt. Af denna beräkning torde således lätt kuna inses,
att det nuv:de sättet att genom medelbara val utse elektorer
gör en betydlig tidsbesparing. Vidkommande den omständigheten
att man bättre skulle kunna känna 2 sina bänkkamrater
än 25 af Ståndets ledamöter, menade jag ingalunda dermed
personlig bekantskap, utan att man hade lättare att utröna 2
än 30 ledamöters politiska tänkesätt.
Gr. af Ugglas, Ludvig: Med afseende å hvad den siste
talaren yttrade ang:de tidsutdrägten vid medelbara val till elektorer,
vill jag endast fästa hans uppmärksamhet på att man i
detta afseende någorlunda kan döma af hvad som passerat vid
val af förstärkt Stats-Utsk. Vid 1857 års riksdag t. ex. åtgick
vid val till nämnde Utsk:s förstärkning, då ledamöterne
uppgingo till ungefär samma antal som det nu ifrågav:de, en.ganska
lång tid, men visst icke 174 timmar. Man började valen
kl. 9 på morgonen och höll i till kl. 6 på aftonen.
Hvad sjelfva saken beträffar, vill jag vara kort. Här har
till gensvar på Utskits påstående att genom de direkta elektorsvalen
blefve både möjligt och troligt att till elektorer valdes
personer, tillhörande flere menings-fraktioner inom Ståndet,
yttrats, att då minoriteten nu icke lätt kau lå sin mening gäl
-
266
Den 3 December f. m.
lande, detta lätteligen låter sig göra gerom direkta val. Minoriteten
skulle nemi., genom föresats att eliminera, kunna tillsätta
åtskillige elektorer. Jag vill då fästa uppmärksamheten
derpå att det omöjligen kan hända att en absolut majoritet,
om en sådan verkligen förefinnes, kan blifva utesluten.
Vidare har talats om det split som skulle uppkomma,
ifall minoriteten blefve förtryckt. Om nu ett motsatt förhållande
egde rum, eller att majoriteten blefve förtryckt, tror jag
sannerligen icke att splitet blefve mindre. Jag torde kunna påstå
detta, utan att det skall anses såsom ett löst hugskott; det
är icke så långt tillbaka ett dylikt förhållande inträffade. Vi
behöfva endast påminna oss 1840 års riksdag, då minoriteten
gjorde sig gällande, och resultaten deraf vid 1844 års riksdag.
Att majoriteten på detta sätt, som här är föreslaget, bättre får
sin rätt sig tillförsäkrad, torde vara obestridligt.
För öfrigt är det klart, att då man ej på förhand, såsom
nu ofta låter sig göra, kan beräkna på hvilka bänkar den absoluta
majoriteten befinnes, måste man räkna på de ledamöter,
som ej tillhöra något egentligt parti, och derföre uppgöra listorna
så att de kunna vinna bifall på alla håll.
Vidare har här såsom skäl till afslag å detta Betänk,
anförts, att det skulle bevisa föga grannlagenhet hos R. o. Ad.
att nu framkomma med förnyad anhållan om sanktion af ett
beslut i detta ämne, då Regeringen så nyss vägrat en sådan.
Då här är fråga om att tillförsäkra R. o. Ad. samma rätt som
de andra Stånden, att nemi., oberoende af andra, sjelfve bestämma
öfver sina val, kan jag ej fatta att det finnes något annat
skäl för Regeringens afslag å denna anhållan, än att detta förslag,
som vid flere föreg:de riksdagar förkastats, vid sista riksdagen
med högst ringa majoritet antogs. Gifver nu 11. o. Ad.
mera mangrannt sin tanke tillkänna, skall K. M. å sin sida
säkerligen bifalla hvad R. o. Ad. uttryckt såsom sin önskan.
Gr. Sparre, Erik: Vid algörandet af denna fråga, hvilken
jemväl vid flera förutgående riksdagar utgjort föremål för
R. o. Ad:s pröfning, har jag sökt göra mig noga reda för de
åsigter, som legat till grund för förslaget, hvilka partier vid
föregående tillfällen uttalat sig för eller mot —; och dervid
funnit, att nästan alltid de, som tillhört minoriteten, varit för
bibehållande af det nuvarande valsättet. Antagligen har nämnde
förhållande berott derpå, att minoriteten ansett, det sålunda
åtminstone en utväg skulle lemnäs densamma öfrig, att göra
sina åsigter i någon mån gällande. Deremot hafva de som tillhört
majoriteten, funnit detta minoritetens skydd alltför hinderiigt.
På heröiue förhållande lemnar framlidne Presidenten von
Hartmansdorfls uppfattning af denna fråga ett ojäfaktigt bevis.
Jemlikt hvad kändt är och redan förut blifvit nämndt, tillhörde
Hr von Hartmansdorff' vid 1823 års riksdag minoriteten. Då
bekämpade han ihärdigt det nu il'rågav:de förslaget till förändradt
valsätt. Vid 1847 års riksdag befann sig nämnde
Den 3 December f. m.
267
riksdagsman deremot på höjden af sin magt; och kunde sägas
vara chef för majoriteten. Tillfälligtvis fingo likväl icke valen
vid den riksdagen den utgång, som han önskade; och genast
uttalade han sig för åsigten om hänkmansvalens afskaffande;
— men så gilliga skäl för det förutvarande valsättets bibehållande
anfördes mot honom, att ehuru han, på sätt ofvan blifvit
erinradt, då befann sig på höjden af sin magt, det likväl
icke lyckades honom att genomföra förslaget. Vid detta tillfälle
kämpade mot Hr von Hartmansdorff alla de män, som befunno
sig i minoriteten; och de segrade, ty R. o. Ad. ansåg
att det är icke allenast nödigt, utan nyttigt, att jemväl minoriteten
kan göra sig i någon mån gällande.
Man har här sökt reta vår egenkärlek dermed, att de öfriga
Stånden, — ja, — har en talare sagt, — äfven sjelfva
Bonde-Ståndet, — hafva mer direkta val än R, o. Ad. Bör då
icke, har samma talare tillagt, R. o. Ad. anses ega tillräckligt
stor politisk bildning för att på samma sätt tillvägagå? Mig synes
att det hvarken är lämpligt eller rätt att reta småpassioner;
och anhåller jag, att R. o. Ad. vid organisationen af sina val
framför allt måtte tillse att majoriteten icke må kunna utöfva
något tyranni öfver minoriteten. Jemförelsen med de öfriga
Stånden är i öfrigt uti det nu omhandlade fall origtig; ty då
R. o. Ad:s ledamöter vid riksdagarne uppgå till ett antal af 4
å 500 st., räknar deremot intetdera af Med-St:n utöfver omkring
100 ledamöter. En känd sanning är, att intriger, politiska
manövrer eller hvad man vill kalla dylika åtgärder, mycket
lättare drifva sitt spel i större politiska församlingar an i
de mindre. Följaktligen hafva också uti nästan alla sådana
större församlingar val verkställts medelst fördelning på (lere
byråer.
En besynnerlig argumentation har blifvit använd för detta
förslags genomförande! Den siste talaren har, bland annat, sagt,
att man mera har majoriteten i sin liand, då man arbetar på
några få afdelningar. Obestridligt är val dock, att man medelst
insinuationer, osanningar och diverse manövrer uträttar minst
i mindre valkretsar. Den näst föreg:de talaren, Gr. Björnstjerna,
uppgifver att dessa val införts under frihetstiden, för att blifva
verktyg åt parti-intressen. Detta vågar jag dock bestrida; och
påstår att den gamla klassindelningen upphäfdes, emedan den lade
ölvervigten i de två till antalet mindre klassernas händer, och
då, med afseende å R. o. Ad:s stora antal, omedelbara val ej
ansågos lämpliga, så antogs bänkmansfördelningen.
Man har här yttrat, att så länge elektorslistorna icke
omedelbart uppgjordes, vore ock R. o. Ad:s ledamöter beröfvade
all individuel pröfning af samma listor. Men låtom oss
tillse, huru härmed rätteligen sig förhåller. Yri finna då att
elektorslistorna alltid uppgöras före bänkmanslistorna, och förslagen
till de förra kungöras samtidigt med förslagen till de
sednare. De motsatta fraktionerna uppsätta hvar sina förslag
och hvarje individ är oförhindrad att välja mellan dem. Så
komme väl också att tillgå, om elektorslistorna uppgjordes utan
268
Den 3 December f. m.
bänkmansval, ty ingen vore väl nog oklok att kasta bort sin
rost, genom uppgörande af egna listor. Följaktligen kommer
en hvar att taga den å ena eller andra sidan uppgjorda listan;
och förhållandet med den individuella pröfningen blir alltså
under de olika sätten för ifrågavarande val enahanda.
En föregående talare har redan erinrat, att, om det nu
föreslagna valsättet infördes, R. o. Ad:s i Stockholm boende
medlemmar skulle, långt före riksdagens början, blifva i tillfälle
att uppgöra sina bänkmans- och elektorslistor. Ja, Mina Hrrl
icke allenast nämnde listor, utan jemväl Utslcs-listorna. Nu
hör jag någon invända: »Sådant kan ej vara farligt, ty äfven
»under antagande af ett slikt förfaringssätt, måste dock dessa
»listor uppgöras så, att de blifva smakliga för de från lands»orterne
uppresande adelsmännen.» För att kunna stadga mitt
omdöme i detta fall, har jag gonomgått R. o. Ad:s bänkmansfördelning
vid denna riksdag, och sålunda funnit, hvilket stort
antal af R. o. Ad:s ledamöter, som är boende i hufvudstaden.
Jag vill dermed ej hafva sagt att dessa i Stockholm bosatta
adelsmän endast bestå af embets- och tjenstemän. Så är icke
händelsen, enär jemväl en mängd possessionater af adeln bo i
Stockholm; men resultatet af en dylik valförändring skulle dock
blifva, att icke allenast möjlighet, utan all sannolikhet förefunnes
derför, att vallistor komme att på förhand uppgöras i hufvudstaden,
äfvensom sannolikhet derför, att omhandlade listor verkligen
gingo igenom.
För att åskådliggöra det olika antalet af s. k. Stockholmsadel
och Landtadel, vill jag uppställa följande tableau; och börjar
från de sista afdelningarne, å hvilka antalet Stockholsboer
är mest öfvervägande.
Sålunda finnas
på 25:te afdelningen 12 Stockholmsboer och 5 från landsorten.
» 24:de
»
12 å 13
»
» 4 å 5 » »
» 23:dje
))
12
»
» 5 » »
» 22:dra
»
12
»
» 5 » »
» 21:sta
))
10
»
» 7 » «
» 20:de
1)
9 å 10
»
» 19:de
»
7
»
» 18:de
»
12
» 17: de
8
))
» 16:de
»
8
»
» 15:de
12
»
» Mule
»
7
»
» 13:de
»
10
»
» 12:te
»
12
»
» 11 :te
»
11
»
» 10:de
»
7
»
» 9:de
»
9
»
» 8:de
»
9
»
» 7:de
»
12
»
» 6:te
Den enda afdelningen, på hvilken antalet
icke i Stockholm boende adelsmän är ringa.
Den 3 December f. m.
269
på den 5:te afdelningen 9 Stockholmsboer.
» » 4:de » 8 »
» » 2:dra » 11 »
» » lista » 8 »
Då antalet af bänkman på hvarje afdelning uppgår vid
denna riksdag till 17, kan en hvar lätt inse, hvilket stort inflytande
de i Stockholm bosatte adelsmännen måste ega på
valen. En lista, som vore uppgjord och spridd före riksdagens
början, hade otvifvelaktigt långt flere chancer för sig än en lista,
som ej uppgjorts förrän riksdagen blifvit utblåst. Jag kari
sluta härtill af den erfarenhet, jag har redan från de nu gångna
riksdagarne, vid hvilka företett sig samma förhållande, som vid
den innevarande, att nemligen flere icke allenast elektors- utan
till och med Utsk:s-befattningar[ varit presumtivt tillsatte innan
den egentliga landtadeln hit anländt.
Ett ytterligare skäl för den 'af mig nu förfäktade åsigt
synes mig ligga deruti, att en stor del af landtadeln ofta nog
aflägsnar sig från riksdagarne och först efter någon tid dit
återkommer. Om t. ex., efter det elektorsvalet mot slutet af
November egt rum, komplettering af, elektorerne, till följd
af någras afgång, skulle anställas vid jultiden, då en stor del af
landtadeln är hemrest, så skulle under det direkta valsättet de
sednare valen kunna komma att blifva diametralt motsatta de
förra.
Vidare och under förutsättning att jemte de 2:ne vanliga
bufvudpartierna, de liberala och de konservativa, finnes å Riddarhuset
ett 3:dje parti, som hvarken tillhör det ena eller andra
af förutnämnde partier, utan har sin sammanhållningspunkt
uti helt andra motiver, t. ex. missnöje med det närvarande,
med majoriteten o. s. v., skulle möjligen detta 3:dje parti
vid ett något längre fram under riksdagens lopp skeende elektorsval
få öfvertaget och derefter kunna fylla Utskis-Iedigheterna
med sina anhängare. Huruvida den omkastning i åsigter
bland elektorerna, som kunde blifva en följd af en så vexlande
majoritet, skulle verka fördelaktigt på Utskins sammansättning,
vill jag hafva lemnat osagdt.
Vid sådant förhållande synes mig långt bättre, att man,
med afseende å R. o. Adis mindre permanenthet, öfverlemnar
elektorernas fortfarande tillsättning åt den en gång för alla vid
riksdagens början konstituerade bänkmanskorpsen, som, om också
en och annan af dess medlemmar afgår, dock i allmänhet
under riksdagen blir af samma anda. Utskins verksamhet
skulle nemligen blifva ganska besynnerlig, om majoriteten sålunda
tillfälligtvis vexlade och Utskis-ledamöterna komme att
tid efter annan tillsättas i en alldeles motsatt skiftning.
Man har jemväl påstått, att de mindre valkretsarne skulle
lemna åt Regeringen ett allmänt inflytande öfver valen under
möjliga partistrider; och en talare har sagt, att man borde söka
förekomma ett slikt ingripande i ärendena. Min öfvertygelse
är dock sannerligen den, att det icke är från Regeringens sida,
27U
Den 3 December f. m.
sorn man har att befara något obehörigt inflytande på valen;
utan att ett sådant inflytande är att frukta från ett helt annat
håll, ett inflytande, som kan öfvergå tili det värsta af allt, majoritetens
tyranni; och derifrån vi framför allt böra söka att
befriao oss.
A motsatta sidan har man vidare anfört, att det skulle
vara svårt för R. o. Ad:s ledamöter att tillräckligt känna sina
bänkkamrater, samt att det är mycket lättare att utse 25 elektorer
inom hela Ståndet. Mig synes dock att det icke bör
vara någon särdeles svårighet, att göra sig underrättad om 12
å 16 bänkmäns politiska meningsskiljaktigheter; och jag underställer
en hvar härvarande ledamot, huruvida man icke eger
eller är i tillfälle att förskaffa sig temmeligen säker kännedom
om förberörde förhållande.
På dessa skäl anser jag den nu föreslagna förändringen
för elektorernas valsätt icke var af behofvet påkallad.
Sedan år 1815 har denna fråga vid hvarje riksdag återkommit,
men ej vunnit bifall förr än vid den sistförflutna.
Denna omständighet anser jag, långt ifrån att böra kunna tagas
såsom skäl till bifall, tvertom böra gifva R. o. Ad. de största
betänkligheter att förkasta det nuvarande valsättet.
Alltså afstyrker jag bifall till förslaget.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att anslag blifvit utfärdadt
till fortsättande af plenum kl. 6 e. m.
Frih. Raab, Adam Christian: Jag hade ej ämnat yt
tra
mig i denna fråga; men då mitt namn under diskussionen
härstädes blifvit uppräknadt bland deras antal, som vid en föregående
riksdag varit mot denna sak, har jag ansett mig böra
förklara, att min öfvertygelse är, det bänkmansindelningen utgjort
ett väsendtligt hinder mot vederbörandes magtfullkomlighet,
samt att man genom densammas borttagande skulle bereda
de maktegande större inflytande än hittills. Gr. af Ugglas har
omnämnt att minoriteten vid 1840 års riksdag tillsatte de flesta
bänk männen. Detta visar ju, att minoriteten icke under nuvarande
förhållanden kan blifva helt och hållet undertryckt af majoriteten.
1 öfrigt och med instämmande uti det af Gr. Sparre afgifna
anförande, får jag erinra, att Hr von Hartmansdorff, som vid
1823 års riksdag var liberal, då ville bibehålla bänkmännen,
men deremot år 1847, då han var magtegande, önskade samma
institutions afskatfande.
Jag röstar för afslag.
Hr Lagercrantz, Adolf Jacob: Det plägar vara vanligt
i det enskilda lifvet, att, då man af en eller annan orsak är
förhindrad att sjelf utföra en sak, man öfverlemnar verkställigheten
deraf åt den, för hvilken man hyser det största förtroendet.
Ett motsatt förhållande vöre högst onaturligt och kränkande.
Den 3 December f. m.
På samma sätt föhråller det sig eller borde åtminstone förhålla
sig, då en korporation skall utvälja en eller (lera fullmägtige
att utföra korporationens talan; och hvad annat är R. o.
Adis Elektorer än sådana fullmägtige, åt hvilka R. o. Ad. lemnar
det stora och magtpåiiggande uppdraget att utse ledamöter
och suppleanter i Utskin.
Hvad månne är orsaken till stadgandet om bänkmansvalen?
Hvarför har man valt den omvägen att genom bänkmän utse
elektorer, då det måste förefalla hvar och en enklare och naturligare
att R. o. Ad. genom direkta val utsåg sina elektorer?
För min del har jag icke kunnat finna någon annan antaglig
grund till ett slikt stadgande, än den, att det derigenom skall
vara möjligt för en minoritet att kunna undertrycka majoriteten;
och i så fall är sjelfva denna grund så förhatlig, att man
blott derföre borde afskaffa bänkmansvalen.
Dessutom finner jag det sannerligen vara högst förnedrande
för R. o. Ad. att stå under det nuvarande förmynderskapet i
afseende å valsätt; och detta så mycket mer, som Med-St:n
äro från ett slikt förmynderskap befriade.
Man har sagt att, efter en förändring i valsättet, minoriteten
skulle kunna undertrycka majoriteten, samt att berörda förhållande
utgjorde ett hufvudsakligt skäl för afslag. Om så verkligen
förhölle sig, skulle jag icke vilja med min röst biträda förevarande
förslag, ty det är just majoritetens rätt jag i första hand
vill skydda, så till vida, att en verklig majoritet aldrig skall kunna
undertryckas af minorireten; men mig tyckes sannerligen att
ett sådant skydd är bättre Iemnadt i förevarande förslag, än i
nu gällande Riddarh.-Ordning.
Gr. Sparre har ordat ganska mycket om intriger. Vid intriger
är jag för min del icke van; men tror att intrigerna bättre
skola förebyggas, om bänkmans-inrättningen afskaffas och R. o.
Ad. genom direkta val utser sina elektorer.
Slutligen har man anfört mot förslaget, att detsamma skulle
vålla tidsutdrägt. En annan talare har redan ådagalagt att så
icke blir händelsen; men om ock derigenom någon längre tid
skulle åtgå vid elektorsvalen, så anser jag att man ej bör fästa
sig dervid, utan blott betänka att det alltid är vida bättre att
använda litet längre tid på en sak, om den derigenom blir väl
utförd, än att uträtta en sak på kort tid, meri — dåligt.
På dessa skäl röstar jag för bifall till förslaget.
Frih. Gederström; Då Utskits förevarande Utlåt, hos flere
af Ståndets ledamöter funnit både varma och vältaliga försvarare,
torde det tillåtas mig att till deras yttranden få foga några
erinringar.
Frih. Liljencrantz har sökt bevisa, att någon större tidsutdrägt
icke skulle blifva en följd af det nya valsättet till elektorer,
men dervid icke fästat tillräcklig uppmärksamhet vid den
omständigheten, att hela Ståndets tid upptages för hvarje gång,
en ny Elektor väljes, samt att således de, tid efter annan, un
-
272
Den 3 December f. m.
der riksdagens lopp återkommande dylika valen skulle åstadkomma
ständiga afbrott uti Ståndets öfrige ärenden, jag menar
härvid de öfverläggningsämnen, som utgöra föremål för RiksSt:ns
egentliga verksamhet.
Att, på sätt Utsk:t förmenar, ensamt genom det omedelbara
valsättet ett lifligare intresse hos de väljande väckes, är
en åsigt, till stöd hvarför Utsk:t endast kan lägga sin egen supposition.
Jag anser fastmera, att ett kraftigare intresse bör lifvas,
just genom att ett större antal täger del i valfunktionen.
Gr. af Ugglas, som i sitt anförande behagat hedra mitt
förra yttrande i detta ämne med en särskild uppmärksamhet,
har uti vårt minne återkallat 1840 års riksdag; samt, med hänsigt
till denna fråga, uttryckt den mening, att den verkliga majoriteten
icke vid den riksdagen gjorde sig gällande genom ifrågavarande
val. Jag för min del finnér det vara helt naturligt,
att under förhållanden, då majoriteten, till följd af tillfälliga tidsomständigheter,
icke eger någon sammanhållningskarft, sådana
läll skola kunna, vid hvilket valsätt som helst, möjligen inträffa;
— men anser mig dock böra tillägga, att jag är öfvertygad,
det likartade fall skola, under så beskaffade förhållanden, för den
händelse It. o. Ad. bifaller den nu föreslagna förändringen, med
långt större svårighet, än hittills, kunna modifieras genom skeende
fyllnadsval, enär sammanhållning inom den mindre kretsen
af en och annan bänkmans-afdelning lättare vinnes än inom hela
Ståndet.
Här har blifvit erinradt, ehuruväl icke af oss alla nog uppmärksammadt,
att, om den nu föreslagna förändringen vidtages,
den uti Stockholm boende Adeln ganska lätt skulle kunna på
förhand uppgöra listor och i god tid planera saken så, att man,
genom att å dessa listor upptaga ett eller annat kändt och ansedt,
samt följaktligen väl anskrifvet namn, gjorde samma listor
smakliga och förskaffade dem spridning, änskönt att listan möjligen
gåfve magten åt ett ensidigt och icke verkligen allmängiltigt
meningssträfvande. Nu åter står det icke i menniskomagt,
att bestämdt förutsäga, huru bänkmansvalen skola utfalla. Förslaget
måste nemi. nu sträcka sig öfver Riddarhusets hela
område. Och indelningen i bänkmansafdelningar är ej känd
förrän näst innan det valen skola förrättas. Derigenom måste
väl ock de i förväg planerade valtillställningarne i någon mån
förekommas, och ensidigheten hejdas.
Utsk:t säger: »Att i en tid af politiska stridigheter söka genom
konstlade medel undertrycka en verklig majoritet, torde
dessutom få anses såsom ett, om än någon gång tillfälligtvis
lyckadt, likväl alltid gagnlöst försök.» Det förstår sig, att sådant är,
ej allmänt gagnlöst, utan rent af ogagneligt och skadligt för det
allmänna; och det är dock just dessa gagnlösa försök, som jag
sökt förekomma, genom vidblifvande af hittills gällande valsätt,
hvilket för dem är, efter min tanke, mindre gynnsamt.
Särdeles smickrande för Hrr bänkmän och elektorer tillägger
Utsk:t strast derefter, det »Utsk:t fördenskull trott tiden vara
inne
Den 3 December f. m.
273
inne att, äfven vid valen af R. o. Ad:ns elektorer och Utsk:ns
ledamöter, öfvergifva dessa försök». Som jag hvarken är bänkman
eller elektor, behöfver jag ej tillräkna mig någon personlig
andel af denna utgjutelse; men har dock icke velat lemna
densamma helt och hållet oanmärkt, öfverlåtande åt dem, den
åsyftar, att, efter befogenhet, den tillgodohålla eller afvisa.
Fortfarande vidhåller jag min åsigt om olämpligheten deraf,
att, så snart efter Regeringens afslag på Ståndets vid förra riksdagen
gjorda hemställan om sanktion å det då fattade beslutet
om denna förändring, ingå tili K. M. med en ny begäran uti
enahanda rigtning. Häruti har man icke gjort Regeringen full
rättvisa, det jag straxt vill ådagalägga. Man har origtigt antagit,
att det varit endast den ringa röstöfvervigten inom R. o. Ad.,
som gifvit anledning till sanktionens vägrande. Den som vill
taga kännedom om K. M:s svar i ämnet, skall nemi. finna, utaf
de dervid begagnade ordalag, att »de skäl, på hvilka R. o. Ad.
vid föregående riksdagar grundat sitt afslag, synts K. M. giltigare,
än de skäl, hvilka legat till grund för R. o. Ad:s vid sista
riksdagen framställda begäran».
Jag framhärdar således uti min begäran, att R, o. Ad. måtte
afslå detta Utlåt.
Frih. Liljencrantz: Gr. Sparre har yttrat, att om den nu
ilrågastäilda förändringen antogs, så skulle ett rikare fält öppnas
för intriger och korruption; och ehuru jag först icke tänkt vidröra
den delen af frågan, anser jag mig dock nu, efter nämnde
anförande, böra efterse och påpeka, hvar den största möjlighet
till intriger förefinnes, — antingen uti det närvarande eller det
lörändrade valsättet.
För min del tror jag alt det närvarande valsättet dertill ger
mesta anledning, både derföre att enstaka röster under det valsättet
ega större värde, och derföre att kontrollen dervid är lättare
att handhafva.
Samme talare har vidare påstått att genom det nya valsättet
en betydlig rubbning kunde ske i Utskoltstillsättningarne
eller uti principen derför, enär åtskilliga elektorer vid jultiden
kunde lemna och troligen lemnade staden samt nya val deraf
blelvo en nödvändig följd. Med anledning häraf får jag erinra,
att de 5 ledamöter, som vid valet till elektorer varit närmast
i röstetal, blifva suppleanter och äro att, som man säger, draga
på. Då dessa inträdt som elektorer, skall Ståndet samfäldt in
pleno välja 5 nya suppleanter; och öfver 10 elektorer komma
antagligen icke förr än långt fram under riksdagens lopp att
ånyo tillsättas.
Vid denna riksdag hafva redan 4 elektorsval måst anställas;
hvaremot, med tillämpning af det nu ifrågavarande valsättet, endast
ett dylikt val under samma tid ifrågakommit.
Att en mängd af R. o. Ad. bortreser från riksdagen vid sommarens
inträde, är en känd sak. 1 följd deraf måste man nu,
H. I. 18
Den 3 December f. m.
om man önskar bänkmännen kompletta, ganska ofta anställa dylika
val.
Hvad tidsutdrägten vid dessa val beträffar, är den i ganska
stor grad beroende på dels upproparens, dels ock ordförandens
olika sätt att läsa fort eller långsamt; men på det hela blir tidsbesparing
att förvänta i följd af de mer sällan återkommande
valen.
Vidkommande slutligen det af Frih. Cederström antagna
skäl, att man icke, efter erhållet afslag å förut framställd und.
begäran i denna del, borde vidare framkomma med enahanda
und. anhållan, tillåter jag mig hos nämnde värde talare förfråga mig,
hvarföre man skall antaga att icke den ena statsmagten, lika
väl som den andra, kan modifiera sina åsigter.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: Frågan om bänkmansvalens
afskaffande har från och med de lörsta åren efter
nuvarande statsskicks införande utgjort föremål för R. o. Ad:s
pröfning. Det är alltså icke någon ny fråga, hvarom vi nu öfverlägga.
Här i vårt land mognar öfvertygelsen i allmänhet
långsamt. Vid förra riksdagen har den dock uti förevarande
fall hos R. o. Ad. mognat till beslut. Jag beklagar att icke
detta beslut vunnit önskad påföljd. Härtill anser jag mig ega
så mycket mer skäl, som beslutet endast afsett en förändring i
Ståndets valordning. Berörde förhållande tvingar oss emellertid
att äfven vid denna riksdag taga samma sak under öfvervägande.
De vigtiga skäl, som tala för bänkmansvalcns afskaffande
och hvilka tillförne många gånger blifvit anförda, hafva redan
under diskussionens lopp ånyo blifvit af åtskillige talare framdragne.
Vid sådant förhållande vill jag endast till besvarande
upptaga några af de skäl, som blifvit åberopade mot det nya
förslaget.
Gr. Sparre har särskildt fäst sig vid det öfvervägande inflytande
på valen, som han förmenat den s. k. Stockholms-Adeln
skola erhålla genom antagandet af det nya valsättet. Att man
med slika förespeglingar lätteligen kan hos en och annan inom
detta Stånd vinna gehör, vet jag; ty ofta klagas — och detta
redan nu — deröfver, att nämnde inflytande är lör stort. Dock
anser jag mig böra underställa Ståndets pröfning, huruvida det
är troligt, att några sådana medel som Gr. Sparre omnämnt,
skola då mer än nu användas af Stockholms-Adeln, för att, före
riksdagens början, sins emellan uppgöra dessa elektorslistor.
Samma medel stå denna Adel ju äfven nu öppet att anlita; och
likväl vill man endast påpeka faran af detta inflytande såsom
varande ett äfventyr för framtiden.
För att ådagalägga att Stockholms-Adeln redan nu har öfvervigt,
har Gr. Sparre uppräknat de särskilda ledamöternas, å
hvarje bänk, hemort. Hvarföre, Mine Hrr! sammanträder icke
denna Stockholms-Adel redan under nuvarande förhållanden och
uppgör sina elektorslistor? Hvarföre icke, frågar jag ytterligare
Den 3 December f. m.
275
Gr. Sparre, dä sådant med lika lätthet kan låta sig verkställa
nu, som om valsättet vore direkt?
En känd sak är att elektorslistorna uppgöras före bänkmanslistorna.
Detta är ett förfaringssätt, som antagligen städse
kommer att, så länge bänkmansinrättningen qvarstår, tillämpas;
— men icke är det Stockholms-Adeln, som ensamt uppgör dessa
listor. Icke heller är det troligt att någon uteslutande sammanhållning
bland nämnde Adel framdeles mer än hittills skall
i berörde hänseende komma att ega rum. Adeln i Stockholm
har nemi. så helt och hållet olika yrken, att redan härutinnan
ett väsendtligt hinder för en dylik sammansmältning förefinnes.
Att majoriteten kommer att nu och framdeles vid valen
göra sin. åsigt gällande, är väl tydligt; men lika obestridligt torde
ock vara, att af ju mer vigt det är att direkt verka på R. o.
Ad:ns samtlige ledamöter, med desto större omtanka uppsättas
äfven vallistorna. De måste då uppgöras så, att de väl i främsta
rummet skola lillfredsställa majoriteten, men ock derjemte,
så vidt möjligt är, alla partier.
Detta vill jag hafva yttrat till bemötande af Gr. Sparres,
om jag så får uttrycka mig, Stockholms-hot.
Slutligen har jag velat erinra, att då redan vid 1823 års
riksdag det beslut fattades, att Ståndet skulle delas i 25 lika
afdelningar, hvaraf hvarje egde utse en elektor med fritt val
inom hela Ståndet, så var det vid nämnde riksdag samma sträfvande
som nu efter mer direkta val, som gjorde sig gällande.
Mig synes tiden nu vara inne att låta detta beslut mogna till
verkställighet och frångå en inrättning, som är stiftad för helt
andra tider än de nuvarande. Man måste ihågkomma R. o.
Ad:ns dåvarande stora antal, som säkerligen på den tiden å
Riddarhuset uppgick till dubbelt så många personer. Icke heller
kan jag förutsätta, det någon numera på allvar kan tro att
någon pluralitet å Riddarhuset skulle kunna vinnas genom ett
adlande i massa; — utan betraktar jag slika förespeglingar endast
såsom skrämskott.
Jag röstar för bifall.
Hr von Knorring: J afseende på R. o. Ad:s antal vid de
sista riksdagarne, får jag nämna, att vid förra riksdagens början
öfver 600 polletter voro uttagna, samt att vid denna riksdag öfver
500 personer af R. o. Ad. anmält sig till utöfvande af sin
riksdagsmannarätt.
Till stöd för det nuvarande valsättet vill jag ytterligare anföra
ett rent psykologiskt skäl. Till bänkmän utser man nemi.
å hvarje bänk 2:ne af de personer, till hvilka man har det största
förtroende, och åt hvilka man uppdrager att välja elektorer.
På så sätt måste man väl hafva den största utsigt att erhålla
personer, hvilka å de olika delarne af hela Riddarhuset känna
de mer framstående förmågorna bland R. o. Ad. Att en sådan
kännedom finnes hos Hrr elektorer, är af högsta vigt, ty vid
val af Utsk:s-ledamöter måste de bland annat äfven tillse att
276
Den 3 December f. m.
sådana personer ifrågakomma, hvilka äro lämplige till Utsk:sOrdförande.
Gr. af Ugglas har förmenat, att jag, i afseende på min
tidsberäkning, skulle, såsom Hr Gr:ns ord folio sig, skurit till i
växten. Hetta är likväl icke händelsen. Beräkningen af fem
sekunder för uppläsande af hvarje vallista å 30 personer, är nemi.
icke för högt tilltagen.
Jag vill emellertid icke längre upplaga tiden, utan yrkar endast
fortfarande afslag.
Hr Cederschiöld, Rob. Theofr.: Mig synes att vid
denna riksdag endast sådane förändrings-förslag, som äro af den
aldra största vigt, eller som icke tåla något uppskof, böra hafva
någon utsigt till framgång. Sådant är dock icke förhållandet
med förevarande förslag, hvilket jag anser till sina fördelar
vara ganska problematiskt.
Det kan icke för någon vara obekant, att ett helt och hållet
nytt representations-förslag är från Regeringen att förvänta.
Vid sådant förhållande torde det hvarken vara lämpligt att begära
eller sannolikt att man erhåller bifall till ett förslag, sådant
som detta. För min del kan jag nemi. icke inse, att någon
egentlig förbättring vinnes genom antagande af detta förslag.
Ehuru äfven jag hyllar den åsigt, att direkta val i allmänhet
hafva ett afgjordt företräde framför de indirekta, så företer sig
likväl inom detta hus, i berörde hänseende, ett olika förhållande.
Det måste nemi. obestridligen vara lättare för R. o. Ad:ns ledamöter
att bestämma sig vid val å 2:ne bankmän bland ett färre
antal af t, ex. 16 eller 18 personer, än att bland 3. 4 å 500
till en stor del obekanta personer utvälja 30 elektorer. Genom
det sednare valsättet tvingas man nästan att taga en lista.
Man har sagt att intriger afgöra valet vid nuvarande valsätt.
Min öfvertygelse är, att detta, om förändringen vidtoges,
i lika, om icke högre grad, framdeles skulle blifva händelsen.
Man har ytterligare mot det nuvarande valsättet anmärkt,
att man för närvarande endast bar att välja mellan 2:ne listor,
och att det tredje partiet alltid förtryckes. Efter mitt förmenande
skall förhållandet äfven i detta fall blifva alldeles enahanda
efter förändringens antagande. Det kommer allt fortfarande
att bero på parti-chefernas olika öfvertalnings-förmåga, huruvida
det skall lyckas att bereda de af deni framställde förslag en
önskad utgång.
Vid dessa förhållanden och då således de olägenheter, som
vidlåda det nuvarande valsättet, efter förändringens vidtagande
skulle komma att qvarstå, samt fördelarne af den föreslagna
förändringen äro, minst sagdt, ganska problematiska, anser jag det
för R. o. Ad. vara så mycket mindre lämpligt att nu hos K. M.
göra förnyad und. framställning i ämnet, som det är oss nogsamt
bekant, att vi inom kort hafva att från K. M. förvänta
Nåd. Propos. om hela national-representationens ombildning.
Den 3 December f. m.
277
Gr. Sparre: Jag liar endast begärt ordet för att försvara
mig mot den misstydning af ett mitt föregående yttrande, en
talare under diskussionen gjort. Af honom anfördes nemi., det
jag skulle hafva yttrat att ifrågaställda förändring i valsätt ovilkorligen
skulle medföra korruption bland R. o. Ad. Något slikt
har jag icke sagt; och har aldrig hyst någon misstanke, hvarken
att korruption finnes eller kommer att finnas inom detta Stånd.
Hvad jag har sagt, har endast varit, att det nya valsättet
skulle underlätta intriger.
Samme talare, Frih. Liljencrantz, har såsom ett skäl för
förändringen anfört att det under nuvarande förhållande är mera
både möjligt och lätt att kontrollera, huru R. o. Ad. vid valen
tillvägagår. Min öfvertygelse är att ingen af R. o. Ad:s ledamöter,
vid utöfvandet af sin rösträtt, fruktar att kontrolleras.
Jag antager en större lätthet att veta huru hvar och en
röstar, i följd af det nuvarande sättet att välja å särskilda afdelningar.
Nå väl, Mina Hrr! Jag är fullt förvissad derom, att
just denna omständighet, att hvar och en känner möjligheten
deraf att hans votum kan blifva bekant, måste bidraga dertill,
att man röstar efter samvete och öfvertygelse.
Jag vill medgifva att de direkta valen i vissa fall kunna
hafva företräde framför de indirekta; och om man nu här föreslagit,
att R. o. Ad., på sätt tillförene varit ifrågasatt, skulle fördelas
uti ett större eller mindre antai afdelningar, hvilka direkt valde
elektorer, så skulle jag, för min del, icke haft något att dervid
erinra. Ja! jag skulle till och med anse ett dylikt valsätt vara
lämpligare än det nuvarande. Omständigheterna synas mig likväl
icke för närvarande vara sådana, att en återremiss nu är af
behofvet påkallad eller bör ifrågakomma.
Förslagets förfäktare hafva vidare anmärkt, att det till äfventyra
icke skulle blifva mer än tio nya elektorer, som skulle
ingå; men redan detta antal är aldeles tillräckligt för att förändra
det af de förut valda elektorerna följda system. Det kan
nemi. icke hafva annat än en menlig inverkan, om sednare under
riksdagens lopp invalde Utsk:s-ledamöter arbeta uti en helt
och hållet annan rigtning, än de äldre ledamöterna derstädes,
och att de sålunda motverka hvarandra.
På detta skäl yrkar jag fortfarande afslag.
Många ledamöter hördes ropa på propos.
Gr. von Platen, Baltzar: Då öfverläggningen i detta
ämne redan så länge fortgått, kan jag endast uti min öfvertygelse
om frågans vigt finna en giltig anledning att ytterligare
upptaga R. o. Ad:s tid.
På samma gång jag i hufvudsaken instämmer uti det af
Gr. Sparre afgifna yttrande, har jag velat fästa uppmärksamheten
deruppå att frågan här icke är, huruvida Ståndet sjelft
skall tillsätta sina Utsk:s-ledamöter, utan om Ståndet skall öfverlemna
sin individuella rätt, att utöfvas af bankmän eller
278
Den 3 December f. m.
elektorer. Det skäl, som man liär anfört skulle för det nya
valsättet förefinnas uti ett större direkt inflytande å valen, kan
således icke blifva mig tydligt, så länge frågan icke angår Utsk:sval.
Ett sådant direkt väljande af Utsk:s-ledamöter är dock
ännu icke ifrågasatt, och lärer väl icke heller af någon ifrågasättas,
så länge Riddarhuset är så sammansatt som det nu är.
Man har här å ömse sidor andragit många skäl för och
emot; men likväl gifves en punkt, som jag icke anser hafva
blifvit tillräckligt framhållen. Det har här vidlyftigt ordats om
uppkomsten af och anledningen till de uti förevarande fall gällande
förhållanden. Erfarenheten under den tid, vi sjelfva upplefva^
gifver oss äfven vid handen åtskilliga fakta i berörde hänseende,
vid hvilka vi kunna stödja oss. På grund deraf anser
jag mig höra framhålla det oundgängliga behofvet af en opposition.
Majoritetens erfarenhet har blifvit omtald. Jag är tyvärr
icke i tillfälle att yttra mig om densamma. Temligen
länge bar jag härstädes tillhört minoriteten; och har aldrig här
haft förtroendet att fylla hvarken bänkmans- eller elektorsplatser.
I förbigående anser jag mig dock kunna, utan att
derföre gifva anledning till förebråelse för egenkärlek, uttrycka
den Iro och förtröstan, att denna minoritet nu i viss mån
öfvergått till majoritet, samt alt samma minoritets åsigter nu
här vunnit en större terräng än förut. Jag yttrade nyss att
oppositionen är nödvändig. Ja! Mina Hrr! jag anser för det
konstitutionella statslifvets fortgång oundgängligen nödigt att en
minoritet finnes. Man tyckes här vara temligen ense derom,
att minoriteten har lättare att göra sin rätt gällande under de
nuvarande förhållanderna, än under det föreslagna nya valsättet.
Med den erfarenhet jag har af våra riksdagars historia är detta
också min öfvertygelse. Jag tror att det skulle vara en dödsstöt
för det konstitutionella statsskicket, att h. o. h. undertrycka
denna minoritet; och befarar att detta lättare skulle låta
sig verkställa efter antagande af den föreslagna förändringen,
än under nuvarande förhållanden. Minoriteten behöfver sannerligen
all möjlig omvårdnad för att kunna lefva; och en hvar,
hvilken i likhet med mig vet huru många svårigheter denna
minoritet har att kämpa mot, och huru nödvändigt vilkor den
är för det konstitutionella lifvets utveckling, anser jag böra
rösta emot Utsk:ts förevarande förslag.
Hr Stjernsvärd, Gustaf Mauritz: Min öfvertygelse är,
att hvarje val, som bereder minoriteten någon möjlighet att
äfven i viss mån göra sitt ord gällande, bör föredragas.
På samma gång jag således instämmer uti de af åtskilige
föregående talare i samma rigtning uttryckte åsigter, har jag
velat uttala mitt gillande af de skäl, som Gr. von Platen lagt
till grund för sin förkastelsedom öfver den föreslagna förändringen.
Afven jag anser att R. o. Ad:s nuvarande sätt att
medelst bänkman utvälja elektorer, bereder minoriteten stora
fördelar.
Den 3 December f. m.
279
Sorn ett stöd för denna min åsigt tillåter jag mig anföra
en tilldragelse, hemtad ur föregående riksdags-förhandlingar.
Här (innes ännu i dag många qvar af dem, som bevistade 1840
års riksdag, och hvilka säkerligen ihågkomma huru minoriteten
då tillsatte större delen af bänkmännen; att vidare dessa
utvalde elektorer och desse åter Utsk:s-ledamöter. Hvad blef
väl följden? Jo! att samma riksdags Utsk:s-Betänk:n blefvo ett
uttryck af minoriteten, samt att en sakrik diskussion öfver förevarande
frågor uppstod. Om åter ett Utsk:s-Betänk. endast
och allenast är ett uttryck af majoriteten, hvad blir väl då
följden? Jo! en den aldra dystraste somnambulism.
På denna grund vidhåller jag mitt yrkande om afslag å
Utskrts Utlåt.
Frih. Sprengtporten, Jakob Wilhelm: På grund af
de, efter mitt förmenande, öfvertygande skäl för ett afslag, som
blifvit, särdeles af Gr. Sparre, uttalade, kommer jag att rösta
för den af nämnde talare omfattade mening; hvilket jag, för
att icke vidare i denna diskussion upptaga R. o. Ad:s tid, endast
velat i korthet tillkännagifva.
Hr von Ehrenheim: Jag nödgas ännu en gång besvära
R. o. Ad. i denna fråga, att till besvarande upptaga ett argument,
som å motsatta sidan blifvit andraget.
Man har nemi. yttrat att minoritetens rätt är bättre be
varad
genom bänkmans-institutionen, än genom direkt elektorsval.
Det är sannt att minoriteten, genom bänkmans-institutionen,
kan blifva majoritet. Men minoritetens rätt är att blifva
hörd, icke att blifva majoritet, och under nuvarande förhållanden
blifver den ej hörd, utan försvinner obemärkt, så vid det
ena som andra valet. Blifver den åter hörd, så kan minoriteten,
så i personella som sakfrågor, framlägga sådana åsigter, som
småningom ökar den och slutligen förvandlar den till majoritet.
Det är det moraliska sättet att segra. Jag vidhåller mitt yr
kande.
Flera ledamöter yttrade härtill bifall.
Hr Tersmeden, Per Reinhold: Jag hade icke tänkt
yttra mig i denna fråga, uti hvilken redan så många skäl för
och emot blifvit andragna; men har blifvit dertill uppkallad af
en föregående talares yttrande, en talare, för hvilken jag hyser
den högsta aktning och med hvilken jag i öfrigt anser såsom
den största glädje att kunna få instämma. Med dessa ord har
jag velat utmärka den af Konungens rådgifvare, som yttrade
sig mot förslaget. Han har talat om majoritetens och minoritetens
inbördes förhållanden, samt om samma minoritets rätt.
För min del kan jag icke finna att en minoritet har någon
annan rätt, än den, att genom en reservation gifva sin tanke
tillkänna, samt att sedermera åt tiden och opinionen öfverlemna
denna tankes bringande till slutlig seger.
280
Den 3 December f. m.
Jag vill icke ingå i någon specielare granskning af de utaf
Gr. Sparre m. 11. yttrade farhågor för intriger m. m., eller
huruvida det ena eller andra förslaget kan komma att medföra
större eller mindre fördelar. Hvad jag afsett, har endast varit
att betrakta saken från dess rent principiela synpunkt, och i
sådant hänseende kan jag icke finna annat än att i en valförsamling,
som består af 500 ledamöter och der Ståndet är fördeladt
uti 25 afdelningar, en orimlighet företer sig derutinnan,
att 13 afdelningar, med 11 röster i hvardera, skulle kunna bestämma
valets utgång, ehuru Ståndets alla öfriga ledamöter
kunna vara för en annan åsigt och majoriteten i nämnde 13
afdelningar, utgörande 143 röster, ovedersägligen utgör en mi
noritet,
jemförd med de öfriga : 57 röstande. Jag anser detta
förhållande vara så abnormt, att det ensamt utgör ett för mig
fullt tillräckligt skäl att instämma i Utsk:ts förslag.
Frågan har jemväl en annan sida, hvilken jag i sammanhang
härmed tillåter mig vidröra. R. o. Ad. har redan en
gång tillförene, och detta helt nyligen, förklarat, att den nuvarande
formen för elektorsvalen borde upphöra. Det tillkommer
R. o. Ad. att vidblifva nämnde dess förut fattade beslut,
Jag röstar för förslaget.
Frih. Hamilton, Hugo: Här har yttrats att förevarande
förslag icke är så nödvändigt, att n an borde detsamma till
afgörande företaga före inhemtande af det från K. M. inför
väntade förslag till national-representationens ombildning. Ingen
kan lifligare än jag önska att ett dylikt förslag, som kan er
hålla
R. Shrs stadfästelse, skall framläggas, samt att det måtte
tillvinna sig representationens och nationens förtroende. På
samma gång jag således uttalar mitt hopp och min förtröstan
om denna saks framgång, anser jag mig dock bora tillägga,
att man icke bör dölja för sig, att utgången af sistberörde fråga
likväl ännu är temligen osäker. Efter mitt förmenande bör
alltså icke ifrågavarande förslag förhindra representationen att
diskutera och till afgörande företaga hvarje annat förbättringsförslag,
som kan blifva framiagdt och som i sig innebär ett
frö till fäderneslandets framtida ära och båtnad.
Hvad särskildt beträffar det af några föregående talare
mot förslaget anförde skäl att minoritetens rätt skulle under
nuvarande förhållanden vara bättre skyddad, kan jag för min
del icke annat än instämma uti den af Hr Tersmeden uttryckta
åsigt. En minoritet kan icke och bör icke hafva annan rätt
än att blifva hörd. Genom att småningom tillvinna sig flera
anhängare kommer minoriteten måhända att blifva segrande,
och blir då majoritet.
Man har här uttalat sina farhågor för intriger. En sanning
är att sådana ofta ega rum i rådförande församlingar och
de kunna ej försvaras; men om minoriteten, under det ena eller
andra valsättet, genom annat än goda skäl gör sin sak gällande,
så måste sådant ovilkorligen stöta på intriger. Min öfver
-
Den B D ecember f. ro.
281
tygelse är att det goda och sanna alltid och slutligen i sinom
tid utan intriger gör sig gällande.
Jag röstar för förslaget.
Gr. Sparre: Frågan är, huruvida minoriteten under det
föreslagna nya valsättet blir hörd, det vill säga, om den har
någon utväg att då blifva hörd. Man måste ihågkomma, att
hvad som här bör tagas i betraktande, är icke allenast principen,
utan att frågan gäller val af personer. Jag vädjar till föregående
riksdagars erfarenhet, huruvida man icke städse under
nuvarande förhållanden insatt några personer af minoriteten bland
Hrr elektorer. Detta skulle deremot säkerligen icke blifva händelsen
efter antagande af det nya valsättet. Det är just derföre,
att majoriteten icke skall kunna missbruka sin makt, som
jag vill bibehålla ett valsätt, som beröfvar majoriteten möjlighet
att utestänga minoriteten.
Jag röstar fortfarande mot förslaget.
Ropen på propos. förnyades.
Gr. von Platen: Jag ser med ledsnad att jag blifvit missförstådd
af några talare, hvilka jag med glädje antager i öfrigt
närma sig mina åsigter. Med anledning häraf och då berörde
förhållande gifver mig skäl att förutsätta, det jag kan hafva
blifvit missförstådd af (lere personer härstädes, har jag ansett
nödigt att ytterligare begära ordet.
Till en början får jag således förklara, det jag är öfvertygad
att nyss af mig omförmälde talare icke kunna vara mer
ifriga försvarare än jag af äfven majoritetens rättigheter; men
anser mig dervid dock böra, med anledning af samma talares
yttrande, det man icke kan inrymma någon annan rätt åt minoriteten
än den att få reservera sig, tillägga, att jag hyllar
och allt framgent kommer att hylla den åsigt att minoriteten
bör vara berättigad alt (å sina åsigter i dagen, det vill med
andra ord säga, att få lefva så länge tills den dör. Då jag
icke inser huru minoriteten, efter antagande af det nya förslaget,
skall kunna verka eller huru genom detsamma någon annan
rätt skall blifva bevarad för minoriteten, än den att få reservera
sig, så anser jag mig böra bibehålla ett valsätt, som
medgilver samma minoritet en större möjlighet att fortlefva.
På samma gång jag nu uttalar liiig för minoritetens rätt, anser
jag mig äfven förläkta det allmännas bästa; ty detta beror
i viss och hufvudsaklig mån deruppå, att minoriteten hålles
vid lif, — ett förhållande, hvilket, jag upprepar det, icke synes
mig vara möjligt efter genomförande af den föreslagna
förändringen.
Mig återstår endast att tillägga, att hvad af mig nu blifvit
anfördt, är af mig uttaladt, icke i egenskap af Konungens rådgifvare,
utan såsom enskild riksdagsman.
282
Den 3 December f. m.
Frih. Tersmeden: Jag kan för min del verkligen icke
fatta, huru Gr. Sparre, med ledning af föregående riksdagars
erfarenhet, kan uttala den åsigt, att en minoritet, som erhåller
5 å G personer invalde bland bankmännen, men likväl icke
får någon af sitt parti utsedd till elektor, derigenom kan i någon
mån göra sin sak verkligt gällande.
Som tiden är långt framskriden, vill jag icke i denna fråga
längre upptaga R. o. Ad:s tid.
Gr. Mörner, Carl Göran Detlof: Som jag icke från
början öfvervarit denna diskussion, anser jag mig icke böra
med något vidlyftigt anförande upptaga R. o. Ad:s tid; men
finner mig dock icke kunna h. o. h. iakttaga tystnad i afseende
på några af de åsigter, som framställts i de yttranden, hvilka
jag haft tillfälle åhöra.
Man har här tvistat huruvida det nuvarande eller det föreslagna
nya valsättet skulle bättre betrygga den rådande meningen,
d. v. s. i hvad mån densamma kunde vid tillämpning af det
ena eller andra valsättet göra sig bättre gällande.
Uti ett Stånd, hvilket icke är konstitueradt genom val, utan
för hvilket sjelfskrifvenheten utgör regeln, genom den åt kapita
lemnade företrädesrätt, men der det för öfrigt beror på den
enes eller andres förmåga eller lycka att skaffa sig fullmagt,
huruvida han kan vinna inträde, är majoriteten långt svårare
att på förhand beräkna, likasom den är mindre bestämd än i
något af de valda Stånden. Vid sådant förhållande skulle, enligt
mitt förmenande, verklig våda kunna vara förenad dermed,
att Ståndet genast i början af sin sammanvaro skulle sammanträda,
för att sålunda i klump välja sina elektorer. Många af
ledamöterna känna tilläfventyrs ganska få af de personer, som
å de uppgjorda eluktorslistorna blifvit upptagna; många äro
kanske äfven ofta nog icke i tillfälle att genomskåda de särskilda
dritfjedrar, som dikterat de listor, hvilka blifvit framlagda.
Deremot torde det i allmänhot vara vida lättare att inhemta
kännedom om det ringare antal personer, som företrädesvis
kan anses lämpligt till bänkman uti den mindre krets,
inom hvilken valet till nämnde platser för närvarande skall
försiggå. Jag är fullkomligt öfvertygad derom, att större säkerhet
finnes lör att de röstande följa sin personliga öfvertygelse,
ifall de endast hafva att inom en viss bänkmansafdelning
utse en eller ett par personer till bänkmän, än då de
skola taga en lista å 25 å 30 personer, hvilka äro spridda öfver
hela Riddarhuset. Antingen å nämnde listor finnas personer,
med hvilka man är nöjd, eller deribland anträffas sådana,
till hvilka man icke med säkerhet vet sig kunna sätta ett oinskränkt
förtroende, så är man dock merändels tvungen att taga
en af de uppgjorda listorna, för att icke kasta bort sin röst
och endast rösta, som man säger, för nöjes skull.
Hvad som föranleder mig att vid nu antydda missförhållande
fästa ökad vigt, är, att de utvalda elektorerna fortfara i
Den 3 December f. m.
283
denna befattning under hela riksdagens lopp, och således blifva
en magt, från hvilken Ståndet icke vidare kan emancipera sig.
Uti sistberörde omständighet anser jag ett ganska vigtigt skäl
mot förslaget förefinnas.
Om Riddarh.-Ordn. innehöll samma föreskrift som tillförene
deruti lunnits, eller att den, som blifvit vald till Utsk:sledamot,
upphörde att vara elektor, samt majoriteten genom
nytt val af elektorer kunde, så att säga, bekräfta sitt val, genom
att till elektorer utse personer, som hyllade de af majoriteten
omfattade åsigter, så skulle jag tinna den af mig i berörde
hänseende påpekade våda mindre; men då dessa 25 personer
sedermera under hela riksdagens lopp blifva enväldigt
herrskande, tror jag det vara försigtigast att man betänker sig,
innan man npphäfver möjligheten för en minoritet att åtminstone
låta höra sina åsigter vid valen, helst denna möjlighet,
som hittills varit verklighet, icke sällan utöfvat ej ringa inflytande
på utgången af de sedermera skedda Utsk:s-valen.
Med kännedom härom vågar jag tro att af de Hrr, som
talat för det nya förslaget och af hvilka flera förut tillhört minoriteten
inom detta hus, måste medgifvas, att vid föregående
riksdagar äfven de ledamöter, som tillhört minoriteten, icke blifvit
vid Utslcs-tillsättningen uteslutne, utan att flere af dem erhållit
platser, kanske i de mest magtpåliggande Utsk:n. Huruvida
detta äfven framdeles, ifall det nya förslaget blir antaget,
skall blifva händelsen, derom är jag, för min del, mycket oviss.
På dessa skäl anser jag mig icke kunna undgå att rösta
mot förslaget.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad, förmälte Hr Gr.
o. Landtm., att linder densamma hade yrkats dels bifall till
Utsk:ts förevarande hemställan, dels afslag derå och dels slutligen
af Frih. Hermelin återremiss af samma hemställan, hvilket
yrkande Frih Hermelin dock framställt endast för den händelse,
att någon annan ledamot af Ståndet komme att deruti
sig förena, ett förhållande, som sedermera ej inträffat.
Härefter framställde Hr Gr. o. Landtm, först propos. på
bifall till Utsk:ts meranämnde hemställan och sedermera propos.
på afslag derå, hvilka båda proposir besvarades med talrika ja
och nej i blandning; hvarefter förnyad propos. på bifall till
samma hemställan gjordes, och då dervid svarades talrika och
starka ja, blandade med många nej, förklarade Hr Gr. o. Landtm,
sig nu hafva funnit ja öfvervägande.
Sedan flere ledamöter begärt votering, upplästes och godkändes
följande voter:s-propos.:
»Den som bifaller Riddarh.-Utsluta i första punkten af Utlåtit
N:o 3 gjorda tillstyrkan om bänkmansvaiens afskaffande,
röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
284
Den 3 December f. m.
Vinner nej, afslår R. o. Ad. ifrågavarande tillstyrkan.»
Härefter företogs voteringen och befunnos vid dess slut
rösterne hafva utfallit sålunda:
Ja—153.
Nej—76.
Utsktts i sednare delen af Utlåtrt framställda förslag till
förändrad lydelse al åtskilliga §§ i Riddarh.-Ordn.
§ 18-
Godkändes.
§ 20.
Godkändes.
§§ 21, 24 och 26.
Gr. Sandels, Samuel August: Jag får upplysa att här
insmugit sig ett tryckfel. Det skall nemligen stå 3 i stället för
5 veckors tid.
Med anledning häraf anhåller jag att propos. måtte framställas
derå att siffran 3 i stället för 5 införes.
Efter härmed slutad öfverläggning och uppå framställd propos.
, godkändes de ifrågav:de §§:na, med rättelse af det i § 21
förekommande ordet fem till ordet tre.
Upplästes en utaf Gr. von Rosen, Axel August Gustaf,
inlemnad skrift af följande lydelse:
Det mig lemnade uppdrag att vara suppleant i Riddarh.-  Utsk:t får jag härmed afsäga mig, under vördsam anhållan att
varda vid min riksdagsmannarätt bibehållen.
Hr von Francken, Georg Wolf g.: Gr. von Rosen har
visserligen icke här uppgifvit något skäl hvarföre lian afsagt
sig den honom tilldelade suppleantplats; men enär bemälde
Gr. icke, enligt hvad kändt är, afsagt sig nämnde plats, såvida
icke omständigheterna tvungit honom att utbyta pollett, samt
Grm jemväl lärer, ifall han framdeles blir omvald, vara villig
att återinträda såsom suppleant, får jag, för min del, hemställa
om bifall till hans nu förevarande anhållan.
Efter härmed slutad öfverläggning och uppå framställd
propos., blef Gr. von Rosens ifrågav:cie anhållan af R. o. Ad.
bifallen.
R. o. Ad. åtskiljdes kl. } 3 e. m.
In fidem,
0. Brakel.
Den 3 December e. m.
285
Onsdagen den 3 December 1862.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades två prot.-utdr. för förmiddagens plenum.
Hr Gr. o. Landtm, anmodade R. o. Ad:s Hrr Elektorer
att utse en suppleant i Riddarh.-Utsk:t efter Gr. von Rosen.
FÖredrogos i ett sammanhang så väl VäiloH. Borgare-St:ts
d. 28 och 29 sistl. November på bordet lagda prot.-utdr. N:o
66, med inbjudning till de öfriga Riks-St:n att förena sig i Borgare-St:ts
för dess del fattade beslut om nedsättande af ett särskildt
Utskott för behandling i hela deras vidd af alla frågor
ronde elementar-läroverken, som ock Hr von Köchs, Nils Samuel,
d. 29 och 30 i nämnde månad bordlagde motion, N:o
171, ang. tillsättande af ett särskildt Utskott för handläggning
af frågor rörande högre och lägre skolor och undervisningsverk
af alla slag.
Hr von Koch, Nils Samuel: R. o. Ad. finnér af de
upplästa förslagen, att de skilja sig deruti, att Borgare-St:t för
sin del beslutat, att ett särskildt Utsk. af 16 personer skall nedsättas
för att i hela deras vidd behandla de frågor, som röra
elementar-läroverken. Jag har deremot modifierat detta förslag
i två olika hänseenden. Först och främst har jag nemligen
trott, att om ett särskildt Utskott skulle tillsättas i och för
nämnda ändamål, komme det ej att (å tillräcklig sysselsättning,
om det allenast skulle handlägga de frågor, som röra elementar-läroverken.
Men det förnämsta skälet var, att jag icke kan
gå in på att Utsk:t skall behandla ärendet i hela dess vidd,
hvarigenom det älven komme att sysselsätta sig med anslagsfrågorna.
Detta är, om icke grundlagsvidrigt, åtminstone ändamålsvidrigt.
Det går ej an att hafva två kassaförvaltare,
derest man vill att debet och kredit skola gå ihop. Jag har
derföre åt det Utsk., jag föreslagit, gifvit en mera utsträckt verksamhet,
i så måtto att det skulle upptaga motioner och förslag
rörande alla undervisningsverken, då eljest lätt kunna föranledas
kollisioner; men detta Utsk. skulle icke hafva andra funktioner,
än dem, som under vanliga förhållanden tillhöra Ekon.-  Utsk:t. Derigenom har jag sökt uppdraga en bestämd gräns
för Utsk:ts verksamhet, så att äfven icke i detta fall några
286
Dea 3 December e. m.
kompetens-tvister böra kunna uppkomma. Detta är grunden
för mitt törslag. Jag måste bekänna, att jag anser undervisningsfrågan
vara af så stor vigt, att icke någon annan finnes,
som, åtminstone i närvarande stund, är vigtigare. Många röster
hafva höjt sig för ändring i nuv:de förhållanden; men representation
och regering äro ännu icke säkra på den väg, som
bör följas. Vi hafva inom en ganska kort tid för elementarläroverken
lått två skolstadgar, den ena af 1856 och den andra
af 1859, och redan förnimmas ånyo klander och anmärkningar
nästan i alla rigtningar. För att kunna ordna allt detta,
måste hela undervisningsfrågan ses i sitt sammanhang. Jag
skref min motion här under pågående plenum, och jag hade
icke tillfälle efterhöra på hvad sätt Ekon.-(Jtsk:t är sammansatt.
Jag har visserligen sedan erfarit, att det tili en del är bildadt
just med afseende på denna fråga, och det kunde således hän
da,
att man nödgades ifrån Ekon.-Utsk:t hemta några krafter
till det särskilda Utslct. Det förra består dock af 48 personer,
och om det äfven arbetar på tre afdelningar, torde just denna
omväg komma att menligt inverka på ärendets behandling. Då
emellertid frågan nu blifvit väckt, tror jag att det är skäl att
fatta ett beslut i den rigtning jag föreslagit. Jag bar dertill
fått en särskild anledning i dag, då jag inhemtat, att Bonde
St.
fattat ett beslut, som är ungefär i samma syftning, som
mitt förslag. Det är emellertid icke fullt öfverensstämmande
hvarken med mitt förslag eller Borgare-St:ts beslut; men ehuru
jag gillar sjelfva syftningen, förefaller det mig likväl, som skulle
sjelfva uppställningen, sådan den blifvit för mig uppgifven, kunna
leda tili svårigheter.
Under dessa förhållanden vågar jag anhålla om bifall till
mitt förslag, eller, med andra ord, att Borgare-St:ts inbjudning
bifalles, på sätt jag hemställt.
Hr Lagergren, Anders: Det kunde måhända synas öfverflödigt
att uppträda emot Hr von Köchs motion, likasom
emot Borgare-St:ts inbjudning, då Hr von Koch sjelf tyckes
anse sitt förslag mindre möjligt. För min del finner jag det
ganska vigtigt, om Ekon.-Utslct kunde af B. o. Ad. och R. St:r
erhålla en opinions-yttring i denna för fäderneslandet så vigtiga
fråga. Men deremot tror jag, att nedsättandet af ett särskildt
Utsk. för densammas behandling är alldeles öfverflödigt. Vi veta
alla att en särskild afdelning i Ekon.-Utsk:t är för detta ändamål
inrättad, som vanligen besättes med ledamöter, hvilka
hafva sakkunskap och erfarenhet i dessa ämnen. Jag tror att
förhållandet är så vid denna riksdag.
Hvad nu sjelfva frågan i och för sig beträffar, ber jag att
få förklara, att det ändamål, för hvilket jag anser att en opinionsyttring
bör af R. St:r gifvas åt Ekon.-Utslct just är, att
de gilla syftningen i Hr Sommelii motion, nemligen att ungdomen
nu belastas med för mycken läsning i skolan, i synnerhet med
afseende på den mängd af särskilda läroämnen, som i det un
-
Den 3 December e. m.
287
ga sinnet skola inplantas. De kunna omöjligen hvarken fattas
eller smältas, utan komina blott att falla på minnet, och när detta
för mycket anlitas, så försummas förstånds-utveck lingen, hvaraf
också härflyter den allmänna klagan, som rörande skolväsendet
för närvarande förspörjes. Denna klagan är särdeles allmän
både i södra och medlersta och kanske äfven i norra Sverige,
ehuru måhända mindre der. Om det således kunde låta sig
göra, att R. St:r gifva en önskan tillkänna derom, att denna
rigtning i skolorna bör motarbetas eller rättas, så tror jag att
saken skulle vara af stor nytta. Men vi måste också betänka
och erkänna, att detta onda, som så allmänt öfverklagas, hvarken
bör tillskrifvas Regeringen elier skolstyrelserna. Ty om
det är ganska sannt, att före 1828 års stora komité, de gamla
läroverken arbetade med en viss svårighet, så måste också
medgifvas, att det är vi sjelfva, som sökt hjelpa den saken.
Man hörde då allmänt den klagan, att det lärdes för litet i skolorna,
och hvad var dä naturligare, än att man skulle bota
detta med att lära ungdomen mera. Till den ändan inrättades
en ny skola, hvarifrån ganska många utmärkta lärjungar utgått.
Men om man sett på djupet af saken, skulle man funnit,
att dessa endast voro några få praktexemplar, och att mängden
alldeles icke var bättre än förut. Det låg i den methodens
natur att sålla, d. v. s, man öfverlöt till de bästa krafterna undervisningen,
under det de öfriga fingo hjelpa sig sjelfva. R. St:r
påbjödo strängare fordringar, både Regering och skolmän följde
med, och derigenom hafva vi kommit i nuv:de ställning. Nu
hafva åtskilliga röster höjt sig inom representationen lör att
fordra rättelse i missförhållandena; men man måste dock erkänna,
att det till stor del är representationens egen skuld, att
denna klagan verkligen har skäl för sig. Man vill emellertid
nu gå till väga i en annan ritgning; dock föreställer jag mig,
att det skall blifva ganska svårt, om R. St:r skola bilda en
slags komité för att utarbeta ett detaljeradt förslag till en ny
skolordning. Det är någonting, som jag tror möjligen skulle
misslyckas, och det är derföre som jag tror att de väckta förslagen
om ett särskildt Utsk. icke böra föranleda någon annan
åtgärd, än uttryckandet af den önskan, att Ekon.-Utsk:t tager
Rektor Sommelii i många fall förträffliga motion i noggrannt
öfvervägande.
Hvad beträffar den utsträckning, som finnes i Borgare-St:ts
inbjudning, så väl med afseende å Bonde-St:ts beslut, som Hr
von Köchs förslag, vill jag icke yttra mig mycket derom. Jag
har icke hört någon klagan från universiteterna; de barva erhållit
nya statuter, och en ny stadga om student-examen har blifvit
utfärdad, hvars följder vi icke känna. Så förhåller sig äfven
med folkundervisningen.
Gr. II jörns tjern a, Garl Magnus: Lika med den siste
värde talaren anser jag Borgare-St:ts inbjudning hvarken vara
nödig eller nyttig. Att den icke är nödig, har redan Hr von
288
Den 3 December e. m.
Koch sjelf erkännt, och att den icke heller är nyttig, skall
jag nu söka visa. Om ett särskildt Utsk. tillsättes med så
vidsträckt åliggande, som det att »betrakta och utarbeta undervisnings-frågan
i hela dess vidd», blir följden otvifvelaktigt den,
att saken undanskjutes till en obestämd framtid. En fråga, som
rörer hela det uppväxande slägtet, anser jag dock alltför vigtig
att sålunda behandlas. Lä tom oss tänka oss, huru ett dylikt
särskildt Utsk. skulle gå till väga. Det vore der icke fråga om
att uppställa några få hufvudgrunder, pä hvilka Regeringen sedan
kunde utarbeta en skollag, utan Utsk:t skulle sjelft författa
en helt och hållet ny dylik; det skulle sålunda bestämma t. ex.
om den eller den boken i Euklides skall läsas i den klassen,
logik i en annan, dogmatik i en tredje o. s. v., och allt detta
skulle afgöras genom t. ex. Bonde-St:ts 4 röster. När ärendet
sedermera framlades för II. St:r, huru skulle det då gå? R. St:r
hafva ju aldrig lyckats, när de sjelfva försökt reglementera, ännu
mindre skulle detta nu blifva fallet. Hvarje Stånd komme
att kassera olika §§ i förslaget och således sönderrycka det
hela; följden blefve, att frågan antingen förfölle, eller om något
beslut slutligen efter återremiss och nya voteringar åstadkommes,
detta blefve så besynnerligt, alt K. M. säkerligen ej utan
ytterligare granskning kunde antaga det. Hvad vore då vinsten
af hela Utsk:s-arbetet? Jemnt ingenting. K. M. måste i alla
fall tillsätta en komité af sakkunniga män, för att omarbeta det
hela. Sedan så skett och innan det nya förslaget antages, böra
de olika läroverken beredas tillfälle att sig deröfver yttra.
Yi veta, att vid mycket enklare saker, t. ex. uppgörandet af
ett militär-reglemente, går man alltid så tillväga, att, innan det
slutliga afgörande!, vederbörande deröfver höras. När då slutligen
den nya skolordningen utkommer, torde R. St:r icke vidare
känna igen sitt eget märkvärdiga opus. För min del tror
jag således, att, om någonting i sak skall vinnas, måste R. St:r
inskränka sig att påpeka några få hufvudgrunder, hvilka de hos
K. M. anhålla måtte tjena till ledning vid utarbetandet af ny
skolstadga. Härtill anser jag ett särskildt Utskott öfverflödigt.
Jag afstyrker derföre bifall till så väl Hr von Köchs förslag
som Borgare-St:ts inbjudning.
Hr Olivecrona, Knut: Det förslag, som innehålles i
Borgare-St:ts inbjudning, att nemi. ett särskildt Utsk. skulle tillsättas,
för att i hela deras vidd behandla frågorna om reorganisation
af eiementar-läroverken, kan jag lika litet biträda, som
Hr von Köchs motion, att det särskildta Utslut skulle taga
dessa frågor i betraktande, så väl i hvad de röra de högresom
lägre lärdoms-anstalterna, äfvensom folkskolorna. Jag anser
dessa förslag hvarken vara nödiga eller nyttiga, och ber att i
korthet få anföra skälen dertill. Först och främst anser jag,
då ett särskildt Utsk. utöfver de i It. O. bestämda skall kunna
tillsättas, bör det icke ske annat än i utomordentliga fall.
Jag kan icke finna, att företrädesvis denna fråga erbjuder ett
sådant
J Den 3 December e. m.
289
sådant fall, derföre att man anser nu gällande skolstadga vara
behäftad med brister. Förhållandet var annorlunda vid en föregående
riksdag, då fråga var om en ny lagstiftning för bränvins-handteringen.
Detta var ett utomordentligt fall, som påkallade
ett särskildt Utsk. Vidare anser jag det icke vara
lämpligt att till ett särskildt Utsk. öfverlemna uppgörandet af
reglementariska föreskrifter i detalj. Anser man att uppgörandet
af en ny skollag fordrar ett särskildt Utsk., så kan man
säga detsamma om reorganisationen af vårt sjöförsvar eller af
våra embetsverk och våra domstolar. Jag anser det derföre
betänkligt, att så gå tillväga. Jag tror att II. St:r icke böra
sysselsättas med uppgörandet af reglementen; vi kunna derigenom
lätteligen komma in på ett område, inom hvilket vi icke
hafva beslutande rätt. R. St:r må gerna i allmänna ordalag
uttrycka sina önskningar, och jag är öfvertygad, att en vis Regering
skall derpå fästa afseende; men att R. St:r äfven skola
utarbeta reglementen för att af Styrelsen sedan antagas, finner
jag icke passande. I Borgare-St:s inbjudning säges, att detta
sätt att gå tillväga skulle leda derhän att man blefve mindre
beroende af en komité. Jag inser dock icke, huru det skulle
låta sig göra för ett sådant särskildt Utsk. att åstadkomma ett
lullständigare och på erfarenhet och sakkännedom mera grundadt
förslag, än den skollag, som vi redan ega. Jag hyser till
och med farhågor, huruvida man i ett sådant Utsk. skall kunna
finna fullt qvalificerade personer, för att med tillräcklig sakkunskap
kunna utarbeta förslag i den vidlyftiga omfattning, som
läroverksfrågan. Icke eller kan jag finna, att någon tidvinst
skulle uppkomma. I likhet med Gr. Björnstjerna tror jag, att
om ett detaljeradt förslag utarbetas af detta Utsk., så lärer det
icke af Regeringen kunna antagas, förr än vederbörande blifvit
hörda, och hvad vinst i tid derigenom skulle åstadkommas, kan
jag icke fatta. — Slutligen har 'r von Koch i sin motion yttrat
att frågan om elementar-läroverken knappast låter behandla
sig utan i förening med frågan om reorganisation af de högre
läroanstalterna, eller universiteten. Jag tror dock icke att det
nödvändiga sammanhanget emellan en ny skollag för elementarläroverken
och nya statuter för universiteten är särdeles stort.
Det är icke mer än 10 år sedan nya sådana statuter blefvo
utfärdade. Detsamma gäller om Krigs-akademien och om de
tekniska oell landtbruks-skolorna. Blefve det svårt att inom
R. St:r finna fullt lämpliga personer för att utgöra ett så beskafiädt
Utsk., som blott hade att behandla frågan om elementar-läroverken,
så måste det blifva ännu vida svårare, om detta
Utsk. tillika skulle handlägga frågan om alla andra undervisningsverk
i riket. Då jag således icke kan finna, att de väckta förslagen
äro nödiga eller nyttiga, utan i stället tror att de frågor, som
af det särskildta Utsk:t skulle behandlas, kunna i den ordning
hittills egt rum handläggas, så får jag vördsamt anhålla om afslag
å så väl Borgare-St:s inbjudning som Hr von Köchs
motion.
H. I. 19
290
Den 3 December e. m.
Ilr De Maré, Anders Baltzar: Vi veta alla att BorgareSt:s
beslut rörande tillsättandet af ett särskildt Utsk. för läroverksfrågans
behandling, tillkom under det stora bifall, som St:t egnade
Rektor Sommelii förtjenstfulla motion. Jag tror också, att detta
beslut var praktiskt och skulle kunna leda till ett önskvärdt
och skyndsamt resultat, hvilket är af högsta nödvändighet;
men sedan jag hört Hr von Köchs tillägg, eller, såsom han
kallar det, modifikation, hvilket jag hellre ville benämna amplifikation,
gående derpå ut att det särskildta Utsk:t skulle handlägga
alla till undervisningen hörande frågor, icke allenast elementarläroverken
och folkskolorna, utan äfven universiteten
och deras flyttning, så erkänner jag att jag blifvit liksom rädd
för detta Utskott, i synnerhet som man nu, efter de många
millioner, vi i dessa dagar rört oss med, icke så hastigt kunnat
skilja sina tankar från ännu större summor. Då dertill kommer,
att jag af Ordf:den i Ekon.-Utsk:t erfarit, att detta Utskott
icke saknar krafter för att i behörig ordning behandla dessa
frågor, anser jag för min del något särskildt Utskott icke vara af
behofvet påkalladt, helst det kan räknas som en stor lycka, att
Rektor Sommelius är medlem af Ekon.-Utsk:t.
Frih. Hamilton, Hugo: Så många erfarna talare hafva
redan yttrat sig emot Borgare-S:ts inbjudning i förevarande
fall, att man i sanning är tveksam att våga uppträ da för en
motsatt åsigt. Alla hafva dock varit ense derom, att den
fråga, som saken rör, är af yttersta vigt. Det må då vara
tillåtet att söka framställa frågan från båda sidorna. Jag ber
likväl att först få särskildt hålla mig till Borgare-St:ts inbjudning.
Dervid har man att utgå från tvenne synpunkter: den
ena, huruvida undervisningsfrågan skall hänskjutas till ett särskildt
Utskott, eller till Ekon.-Utsk:t, och den andra, hvad
som egentligen skall utgöra föremål för dess handläggning. I första
hänseendet tviflar jag ingalunda på Ekon.-Utsk:ts krafter och
förmåga; men hvarje förmåga har sin gräns. Den, som deltagit
i våra Utskotts-arbeten, känner, huru öfverhopad man Olifver
af göromål och motioner från de särskilda Stånden. Afven
den trägnaste arbetsförmåga har mer än en gång icke velat
förslå, för att medhinna behandlingen af alla dessa ämnen, till
och med under de långa riksdagar, som nu ega rum. När då
en fråga af den stora vigt och det stora omfång, som den förevande,
förekommer, så må Utsk:t ursäkta, om man tror att
en mera uteslutande uppmärksamhet, längre tid och större arbete
kunna åt denna fråga egnas, derest den behandlas af ett
särskildt Utsk., än om den hänskjutes till Ekon.-Utsk:t, som
har hundratals andra frågor att handlägga. Utan att vilja betvifla,
att ju icke inom detta Utskott finnas män med stor förförmåga
och lämpliga att behandla frågan, tror jag dock att
när Ekon.-Utsk:t tillsattes, R. St:r måhända ännu icke tänkte
på en så beskaffad bearbetning af undervisningsfrågan, som nu
är ifrågasatt. Jag erkänner sjelf för min enskilda del, att jag
Den 3 December e. m,
291
icke trodde att denna fråga, som förut varit så ofta å bane,
redan vid denna riksdag skulle på det liiliga sätt, som nu skett,
återupptagas. När således R. St:rs valmän sättas i tillfälle att
utse de allra lämpligaste personer, som kunna uppletas för
denna frågas behandling, kan det väl hända, att ett Utskott, sålunda
sammansatt, blir bättre för sitt ändamål, än som nu eger
rum. Ingenting kunde också hindra att anmoda de personer
inom Ekon.-Utsk:t, som anses skickligast för frågan, att utträda
derifrån och ingå i det särskildta Utsk:t.
Beträffande de göromål, som skulle tillhöra det särskildta
Utsk:t, vill jag fästa mig vid hvad Borgare-St:s inbjudning i
sådant afseende åsyftar, emedan jag anser det mera verkställbart,
än hvad som af en motionär inom detta Stånd blifvit yrkadt.
Det är nemi. Borgare-St:s kommittenter, som utgöra
hvad man kan kalla Sveriges medelklass, och som lemnar de
talrikaste adepter till skolorna. De hafva insett, att alltför
många ämnen påläggas ynglingarne att läsa, och att under det
mångartade läsandet minnet blir mera anlitadt än förståndet.
Vi måste önska att Svenska nationen måtte fortfarande blifva en
kraftig nation; vi hafva med glädje sett den rörelse, som, under
form af skarpskytte-föreningar, yppat sig i landet och hvars
öfvervägande syftning är att hvarje medborgare skall deltaga i
fosterlandets försvar. Men det är ej nog med god vilja, det
fordras äfven förmåga. De nationer, som mest utmärka sig
både i krig och fred, äro de, som uppfostra sina barn i manliga
idrotter. Så har det också fordom varit i Sverige; men
nu hafva ynglingarna mycket förlorat hågen derför. Hvad orsaken
är till detta förhållande vet jag ej; men möjligen får
den sökas deruti, att ungdomen måste egna alla sina krafter åt
inhemtandet i skolorna af den stora mängd läroämnen, som der
förekommer, och hvilket utan tvifvel medför kroppslig svaghet och
förvekligande. Jag anser derföre af hög vigt att en medelväg i detta
afseende iakttages. Jag tror att det är detta, som BorgareSt:s
valde representanter, i egenskap af familjefäder, velat uttala,
då de begärt ett särskildt Utskott för den vigtiga frågans
behandling. Deremot tror jag att de misstagit sig i uttrycken,
då de beslutat att Utsk:t skulle erhålla ett så omfattande uppdrag,
som i inbjudningen omförmäles. Jag tror att det är tillräckligt,
om Utsk:t anställer en jemförelse emellan förhållandena
här och i andra länder i detta afseende, och dervid tillser
hvad som möjligen hos oss gått för långt på, så att säga, läsvägen.
Sedan Utsk:t sedermera funnit hvad det anser vara det
rätta, så är mycket vunnet, om det, i stället för att uppgöra
ett reglemente, blott uttalar vissa grundsatser i frågan, hvilka
då kunna af R. St:r antagas, hvarefter R. St:r ingå till K. M:t
och uttala sitt bekymmer öfver den rigtning, som studierna nu
tagit vid våra skolor, samt anhålla att K. M:t ville låta höra
de praktiska män, som ega största erfarenheten, och sedan till
härnäst sammanträdande Ständer inkomma med ett reglementeradt
förslag, sådant som Borgare-St:t afsett. Jag tror derföre,
292
Den 3 December e. m.
att det särskildta Utsk:t kan verkställa detta arbete, utan att
ingå i anslagsfrågorna. Detta tillhör nästa riksdag och blir beroende
af det förslag, sorn K. M. då torde framlägga, Att man
härigenom icke kommer så fort till målet, som Brogare-St.
önskat, tror jag att man i denna vigtiga fråga icke bör se på.
Jag tror, att man icke får anse en tid af två eller tre år vara
för mycket, då den blir väl använd. Jag röstar för min del för
bifall till Borgare-St:s inbjudning.
Gr. Wachtmeister, Hans: Jag kan icke neka, att jag
med tillfredsställelse hört att beslut redan blifvit af Bonde-St.
fattadt i det väsendtligaste, med antagande af Borgare-St:s inbjudning.
Ehuru jag här hört åtskilliga talare yttra sig i motsatt
syftning, vågar jag dock hoppas, att äfven R. o. Ad., genom
att fatta ett dylikt beslut, mätte egna den uppmärksamhet åt
denna vigtiga fråga, som densamma verkligen förtjenar. Det är
af största vigt i en sak, sådan som denna, hvilken rörer en så
ny författning, som 1859 års skollag, att det så tydligt som möjligt
blir ådagalagdt, attbehofvet af en genomgripande förändring
är allmänt erkändt. Jag har visserligen hört yttras att författningen
ännu vore alldeles för ny, och att man derföre borde
se tiden an och afvakta resultaterne; men frågan rörer här det
uppväxande slägtets framtid och denna är en för vigtig sak att
göra till föremål för ett såsom vådligt erkändt experiment. Allmänt
erkändt är det, att läroämnena äro i en betänklig grad
hopade vid våra läroverk, äfvensom att lärokurserna uti en ännu
betänkligare grad äro stegrade, och erkännas måste det, att
sådant icke annat kari än högst menligt inverka på ungdomens
både fysiska och intellektuela utbildning, och vådorna deraf äro
uppenbara. Vi böra betänka, att alla de män, som genom sitt
snille och sina kunskaper gjort vårt fädernesland heder, hafva
uppväxt under helt andra förhållanden än nu, nemi. i en tid,
då skolornas fordringar voro mycket mindre, än för närvarande
är fallet, och det oaktadt, jag skulle till och med vilja tillägga
just derföre, hafva dessa män kunnat blifva hvad de varit och
äro, emedan de vid sitt inträde vid universiteten kunnat kasta
sig in på vetandets särskilda grenar med den spänstighet i själskrafterna
och den friskhet i intelligensen, som äro nödvändiga
för att kunna gå långt. Huru förhåller det sig deremot nu?
Ynglingarne komma redan mer eller mindre förlästa till akademien,
med nedsatta både själs- och kropps-krafter, och huru
kan man då begära, att de skola utveckla sig till annat än medelmåttor?
Detta är så mycket betänkligare, som det företrädesvis
måste inträffa med de mest förhoppningsfulla ynglingar; ty
det ligger i sakens natur, att desse till följd af sina medfödda
anlag, sin håg för studier och en berömvärd ambition, skola
sträfva att snarare hålla sig framom än efter fordringarne,
hvaraf följer, att de måste företrädesvis falla offer för öfveransträngning.
Med hvad jag nu yttrat, har jag velat visa, dels
vigten af en genomgripande reform i vårt läroverksväsen, dels
Den 3 December *. m.
293
angelägenheten deraf, att det blir tydligt ådagalagdt att behofvet
af en sådan reform är allmänt erkändt, ty det är att förmoda,
att, i samma mån som Ständerna visa sig fästa vigt vid saken,
i samma mån kommer Regeringen att fästa uppmärksamhet vid
Ständernas häruti uttryckta önskningar, och slutligen att — den
bästa utväg R. St:r ega, för att visa detta erkännande, är att de
tillsätta ett särskildt Utsk. för frågans behandling. Många andra
skäl finnas dessutom för vidtagandet af en sådan åtgärd.
Det första är att Ekon.-Utsk:t, till följd af den massa motioner,
som tillhör dess handläggning, omöjligt kan egna den tid och
den uppmärksamhet åt frågan, som dess vigt kräfver. Resultatet
af Ekon.-Utsk:ts verksamhet kan icke blifva annat, än att,
med beslutandet af vissa allmänna grunder, föreslå R. St:r att
ingå till K. M. med begäran, det K. M. ville nedsätta en komité
för att på dessa grunder utarbeta en ny skollag. För min del
tycker jag att vi så tillräckligt försökt detta komité-system, att
vi någon gång kunde slå in på en annan väg och försöka på
egen hand taga i tu med en vigtig fråga. Detta idkeligt upprepade
begärande om komitéers nedsättande kommer mig helt
ofrivilligt att tänka på, hurusom ett barn, som råkat på någon
oförmodad svårighet, ber sin far hitta på någon utväg att komma
derifrån. Komitéernes arbeten måste dessutom alltid i mer
elier mindre mån representera de mäns tänkesätt, som utgöra
medlemmar deraf. Vi känna, huru det tillgår vid tillsättandet
af dessa komitéer. Till ledamöter deri tagas, visserligen utmärkta
män, men ofta af helt och hållet motsatta åsigter, ena
hälften representerande det stationära och den andre den framåtskridande
åsigten af frågan. Resultatet blir vanligen en fusion,
en medelväg, som icke tillfredsställer någondera sidan. Deremot
om ett R. St:rs Utsk. får taga saken om hand och utarbeta
ett mer eller mindre fullständigt förslag, hvilket blir af R. St:r
antaget, så kan det komma att uttrycka Svenska folkets representanters
tankar i ämnet, och jag tror, att det bör vara lika
angeläget för R. St:r, att få uttala dessa, som det torde vara
välkommet för Regeringen, att dem få inhemta.
Man har äfven sagt, att om det skulle öfverlemnas åt ett
Utskott att författa ett detaljeradt reglemente, så skulle hela
saken derigenom förfuskas. För min del vet jag icke att det
skulle blifva något tvång för det ifrågaställa Utsk:t att utarbeta
något fullständigt reglemente. Jag har visserligen väckt motion
om att Utsk:t skulle inkomma med ett fullständigt förslag till
en läroverks-stadga; men jag får erkänna, att jag dermed hufvudsakligen
endast afsett att Utsk:t icke, till följd af grundlagens
föreskrifter, möjligen skulle anse sig bundet vid de motioner,
som blifvit väckta, utan få behandla frågan i den utsträckning,
det sjelf önskade. Det är dessutom icke detaljbestämmelserna,
som äro de vigtiga; om dem kan man väl komma öfverens;
men det är just de allmänna grunderna, som äro svårast
att få antagne, och hvad dessa beträffar, lär väl ett förslag, utgånget
från Ekon.-Utsk;t, vara lika mycket utsatt för att blifva
294
Den 3 December e, m.
sönderrifvet, som ett sådant, framställdt af ett särskildt Utskott.
Jag medgifver, att i Ekon.-Utsk:t finnas många män, som i
främsta rummet äro fullt qvalificerade att med frågan taga befattning,
och jag hoppas, att dessa män måtte inväljas i det
särskildta Utsk:t; men man kan väl icke neka, att Ekon.-Utsk:t
ej är tillsatt uteslutande med afseende på undervisningsfrågan,
och att, om ett Utsk. så sammansatt, att det uteslutande kan egna
tid och sakkännedom åt frågans behandling, tillsattes, så torde
målet derigenom fullständigare och säkrare vinnas.
I afseende på de föremål, som skulle ligga inom det särskildta
Utsk:ts befogenhet att handlägga, har Hr von Koch yrkat,
att dess verksamhet skulle utsträckas jemväl till universiteterna.
Jag kan icke, lika med en annan talare, medgifva att
de båda frågorna om elementarläroverken och universiteten icke
stå i sammanhang med hvarandra; ty det kan icke nekas, att
ej många vigtiga frågor rörande de förra, såsom t. ex. frågan
om de klassiska språkens studium, stå i mycket nära sammanhang
med undervisningen vid universiteten och fordringarna vid
akademiska examina. Jag anser dock frågan om dessa läroanstalter
och deras flyttning m. m. vara så omfattande, att
jag icke vågar tillstyrka, att den skall behandlas i sammanhang
med den ang:de elementar-läroverken; men får föröfrigt på det
lifligaste tillstyrka bifall till Borgare-St:s inbjudning.
Hr von Ehrenheim, Per: I händelse ett särskildt Utsk.
skall tillsättas för läroverksfrågans behandling, anser jag, i likhet
med Hr von Koch, att de frågor, som röra anslag, måste så
väl af grundlags-skäl som praktiska skäl skiljas från detta Utsk.
En annan formel svårighet återstår dock, nemi. att en stor del
motioner redan äro remitterade till Ekon.-Utsk:t, och att R. St:r
icke kunna återfå dem, utan att Utsk:t beslutar sådant. Denna
betänklighet saknar ej vigt, om den också icke är helt och hållet
omöjlig att häfva, men för min del betviflar jag behöfligheten
och lämpligheten af att öfverlemna skolfrågans behandling åt ett
Utsk., som särskildt blifvit utsedt derför. Inom Ekon.-Utsk:t finnas
ganska goda krafter för denna frågas behandling, och då förhållandet
är sådant, är det efter mitt förmenande en fördel, att
Utsk:t icke är tillsatt med uteslutande afseende å samma fråga.
Män med insigt och erfarenhet hafva der blifvit invalda, utan
hänseende till, om de skola komma att förfäkta den ena eller
andra åsigten. Ekon.-Utsk:t har visserligen ganska mycket att
göra; men dock icke så mycket, som åtskilliga andra Utsk., t.
ex. Stats-Utsk:t, och jag hemtar ett särskildt stöd för den åsigten
att Ekon.-Utsk:t heldre än ett särskildt Utsk. bör behandla
denna fråga, deraf, att jag icke, i likhet med Gr. Wachtmeister,
önskar att tiden måtte medgifva utarbetardet af ett detaljeradt
förslag, utan att Utsk:t, såsom vid föregående riksdagar egt rum,
måtte inskränka sig till att föreslå vissa grunder, hvilka, sedan
de blifvit af R. St:r antagna, öfverlemnas till K. M., som förfogar
öfver bättre krafter för utarbetandet af detaljerna.
D an 3 December e. m.
295
Frih. Cederström, Gustaf Carl, anförde skriftligen:
Om R. St:r kunde underlåta att vid denna riksdag pröfva
den mängd frågor, som nu blifvit väckta om uppfostringsväsendets
och skolornas organisation etc., och om Ständerna kunde
underlåta att dervid fästa noggrannaste afseende på uppfostrings-anstalternas
och skolans förhållande till staten, till kyrkan,
till föräldravården o. s. v., skulle jag icke våga upptaga R. o.
Ad:ns tid med något yttrande i detta ämne, som nu här blifvit
afhandladt af så många och så utmärkta talare; men då Ständerna
förr eller sednare nödvändigt måste fatta beslut derom,
tror jag för min del att bifall till Vällofl. Rorgare-St:ts inbjudning
är af behofvet högt påkalladt.
Fördelarne af ett godt uppfostrings-system och af dess fortsatta
uppmärksamma granskning af representationen äro af så
magfpåliggande vigt, så stora, att alla frågor och åtgärder, som
i mer eller mindre mån kunna bidraga till ett lyckligt uppnående
af detta för landet i så många afseenden önskvärda
mål, enligt min tro, böra anses af fullt jemförlig rang med de
vigtigaste grundlags-frågors. För mitt omdöme är det alldeles
påtagligt, att de insigter, tycken och krafter, som nedläggas genom
uppfostran hos de uppväxande slägtena, utgöra de verkliga,
de lefvande grundlagarne för samshällsorganismens framtida välbefinnande
och trygghet. Med hänseende till frågans art, från
denna synpunkt betraktad, anser jag mig pligtig frambära min
varma sympati och innerliga tacksamhet för Vällofl. BorgareSt:ts
nu förevarande inbjudning, likväl icke blott med hänseende
till den välbetänkta utväg den erbjuder att för tillfället, och ju
förr dess heldre, få undanröjda de mest öfverklagade olägenheterna
af det nuvarande uppfostringssystemet vid läroverken, utan
isynnerhet för det denna inbjudning liksom öppnar dörren för
utredningen af frågan, huru dessa ytterst vigtiga samhällsangelägenheter
rättast böra behandlas inom vårt konstitutionella
statsskick af representationen, i hvilket afseende inbjudningen
synts mig åsyfta att lägga grund till ytterst vigtiga konstitutiva
framsteg.
Dervid återstår blott att önska, att om det Utsk., som Vällofl.
Borgare-St. föreslagit, skulle komma till stånd, detsamma ock
till en början nu vid denna riksdag endast måtte vidröra de vigtigare
bland de öfverklagade olägenheterna och dessa med så
lätt hand, som möjligt, men med hänsyftning tillika på de ledande
grundsatserna för uppfostringsfrågans lyckliga lösning i
bela dess omfattning, emedan dessa grundsatser hvarken böra
kunna antagas eller rubbas af blott en dags fashion eller vara
utsatta för att kunna i alltför hög grad underordnas under opinionernas
vindkast.
Då jag således och under nyssnämnde förutsättningar tillstyrker
bifall till Vällofl. Borgare-St:s inbjudning, önskar jag äfven
framgång åt Hr von Köchs motion.
296
Den 3 December e. m.
Hr von Koch: Om man redan i födseln kunde qväfva
alla de motioner, man icke tycker om, och sålunda, om man
endast vill nu behandla elementar-läroverken, men är rädd för
att vidröra universiteten och föga bekymrar sig om folkskolan,
kunde begränsa den sfer, som, vare sig Ekonomi- eller ett särskildt
Utskott skall ega för sin verksamhet, då skulle man visserligen
med något fog kunna tillsätta ett särskildt Utskott med den
begränsning, som här är ifrågasatt. Men som detta icke later
sig göra, utan motioner, en gång väckta, måste hafva sin gång
och erhålla sin grundlagsenliga behandling; så och då motioner
nu verkligen denna riksdag äro väckta om en ny skolordning,
om universiteternas flyttning, om inrättande i hufvudstaden af
ett särskildt högre undervisningsverk, om bildandet af en ny
elementarskola derstädes på enahanda principer som den förut
varande, om Karolinska Institutet, om ändring af folkskoleväsendet,
derom att folkskolorna måtte erhålla en sådan organisation
att två klasser i elementarläroverken derigenom kunde
indragas, kan jag icke föreställa mig, att det vore lämpligt att
tillsätta ett särskildt Utsk. för handläggningen af en del utaf
dessa frågor, under det att den andra delen skulle tillhöra
Ekon.-Utsk:t. Jag får för min del säga, att om icke undervisningsfrågan
i sin allmänhet lemnäs till det särskildta Utsk:t, så
är jag beredd att helt och hållet bestrida tillsättandet deraf,
och anser då vida bättre att låta Ekon.-Utsk:t behandla alltsammans,
för att derifrån erhålla yttranden öfver hvar och en af
dessa motioner. Det är tyvärr en sanning, att när vi här fatta
våra beslut, måste vi till en stor del förlita oss på utredningen
af våra delegerade i Utsk:n; men få vi olika Betänkm i samma
ämne från två Utsk., hvilka Betänkm grunda sig på skiljda
principer, så måste det blifva ganska svårt att reda sig.
En talare har sagt, att han icke kunde inse hvad sammanhang
frågan om elementarläroverken egde med tillämpningsskolorna.
Vi hafva dock just i dessa dagar sett, att vår krigsskola
erhållit en ny organisation, dervid vissa klasser blifvit indragna,
men att det hädanefter fordras ett visst pensum, motsvarande,
såsom jag tror, 6:te klassens i elementarläroverken, för att
der vinna inträde. Lämpligheten häraf måste naturligtvis bero
på elementarläroverkens organisation: det är ock tydligt att frågan
om sättet för undervisningen i en tillämpningsskola är beroende
å elementarläroverkens eller folkskolornas organisation.
Jag tror fördenskull, att det är ganska nyttigt, att man tänker
sig elementarläroverket i sammanhang med tillämpnings-skolan,
såsom t. ex. huruvida man i den sednare bör meddela undervisning
i den s. k. humanistiska bildningen, eller om sådant
skall undangöras i de elementära skolorna, eller huru mycket
som i detta hänseende bör der meddelas o. s. v. Detta är
blott ett exempel, och jag tror, att mångfaldiga skulle kunna
framställas.
Vidare har blifvit yttradt, att det skulle vara olämpligt att
tillsätta ett särskildt Utsk., då ämnet icke är af någon särdeles
Den 3 December e. m.
297
stor vigt, hvilket den talare, sorn yttrade detta, tycktes förmena.
Då denne talare sjelf är lärare, kan naturligtvis hans mening
icke vara, att saken ej i och för sig sjelf är vigtig, utan
förmodligen anser han den mindre vigten härröra deraf, att allt
redan är så bra det kan vara. Jag är af motsatt öfvertygelse
och anser det verkligen icke vara så särdeles väl bestäld med
allt, och de många motioner, som vid denna riksdag i alla rigtningar
blifvit väckta rör:de läroverken, måtte väl bevisa, att åtskilliga
andra medlemmar inom representationen härutinnan äro
af samma tanka som jag. Är det dock verkligen så, att allt
är val beställdt, så begär jag ingenting bättre, än att jemte alla
de med det nuvar:de äfven missnöjda motionärerna derom blifva
öfvertygad, och det torde väl icke lättare kunna ske, än derigenom,
att R. St:r tillsätta ett Utsk. af fullt sakkunnige personer
för att utreda förhållandet och möjligen ådagalägga att allt
verkligen nu sker efter den bästa plan, på bästa sätt, fastän
motionärerne icke trott eller vetat sådant. Skulle åter förhållandet
icke vara sådant, utan man i stället skulle finna nödvändigt
att något göres i saken, så tror jag, att det vore nyttigt
om någon viss plan framlades. Jag har dock aldrig tänkt
mig, att något Utsk. skulle komma att sysselsätta sig med detaljer
och t. ex. bestämma de läroböcker, som skulle följas;
men om något sådant skulle kunna falla Utskottsledamöter in,
så kan det lika lätt falla Ekon.-Utsk:ts ledamöter in, som det
särskildta Utsk:ts. Medhinnas dylika detaljer, så ligger icke heller
något ondt eller någon fara deruti, ty dessa detaljer kunna
af R. St:r lemnäs å sido, och slutl. har i dylika frågor K. M.
bestämmande rätt. Men hvad som är af vigt, är att man någon
gång får en verklig undervisningsplan i sin helhet framlagd,
och den tror jag är öfver en mans, kanske äfven en Eckles.-  ministers höfva att utarbeta. Möjligen bör heller icke sådant
ske förr än R. St:rs tankar i ämnet blifvit inhemtade.
Allt sedan 1828, då våra utmärktaste män yttrade sig i
dessa frågor, men tyvärr icke kunde komma öfverens, enär af
23 personer 16 voro reservanter, har intresset för undervisningsväsendet
varit i jemnt stigande; men det har varit svårt
för den mindre sakkunnige att bland alla särskilda menningar
stadga sin öfvertygelse. Följden har blifvit den, att det allmänna
intresset hållits vaket, och detta har varit det goda i saken.
Men det, som icke varit godt, består deruti, att detta intresse
begagnats så, att man begärt och erhållit stora anslagssummor
till höger och venster, de flesta kanske i sig sjelfva temligen
goda, men att man måhända skall finna, när en gång en plan
blir uppgjord, att medlen kunnat bättre användas. Då skola
kanske nödvändiga medel saknas för vida angelägnare, måhända
de angelägnaste ändamål. Dessutom skall man kanske säga:
vi hafva anslagit ofantliga belopp till undervisningsverken
och hvar äro frukterna? Medlen äro bortpluttrade, och eleverna
äro, om de ock läst mycket, dock på det hela mindre grundliga
i studier än förr. För dem, som resonnera så, men icke
298
Den 3 December e. m.
inse, att felet låg i planlösheten och icke i sjelfva sakens natur,
för deni blir det då ett motiv att vägra nödiga anslag. Om
ock någon allmän undervisningsplan icke kan af R. St:r uppgöras,
så må åtminstone för beviljande af de särskilda anslag,
som vid denna riksdag begärts, någon plan blifva följd, så att
det icke må inträffa, att man i en stad får ett anslag för ett
skolhus eller ett läroverk, under det en sådan begäran från en
annan stad kanske afslås, utan att man derför kan finna annat
skäl, än att den ena staden haft en verksam representant i
Stats-Utsk:t, eller något af Riks-St:n, men icke den andra. Vi
hade, Mina Hrr, under förra riksdagen ett af de mest talande
bevis, som man inom representationen kan erhålla, dels på
det nit, som jag omtalat, och dels på de missbruk, som detta
nit föranledt. Då varande Ecklesiastik-ministern, som hade sin
plats här på detta rum, yttrade vid ett tillfälle, då anslag begärdes
för utvidgning af en skola, sin tacksamhet för det intresse,
som från representationens sida visades för undervisningsfrågan,
men tilläde, att han ansåge sig skyldig erinra derom,
att detta nit kunde gå något för långt, samt att han hade
sig bekant att derigenom, att många anslag blefvo beviljade för
nya skollärares aflönande, innan sådana ännu hunnit alt bildas,
så måste man, i brist på dugliga och skickliga sökande, såsom
ordinarier fästa olämpliga personer vid läroverken, hvilket vore
en olycka.
Man har äfven sagt, att man i allmänhet icke tillsätter
särskilta Utsk. för andra än högst utomordentliga fall; ty eljest
kunde man t. ex. tillsätta ett sådant Utsk. för behandlingen af
frågan om embetsverkens reorganisation. Vi hafva just haft ett sådant
Utsk. vid 1823 års riksdag. Vid en efterföljande riksdag hade
vi ett dylikt för bränviDslagstiftningen, och detta ämne anser jag ingalunda
vigtigare än allmänna uppfostran och undervisningen.
Vi hade också ett särskildt Utsk. 1817, för som det då kallades
»allmänna nöden och förlägenheten», eller i och för kreditväsendets
ordnande och bankoverkets organisation. Jag hyser
inga farhågor för dylika Utsk., emedan de erbjuda en utväg,
som jag tror borde oftare anlitas, om man ville hafva en
fråga väl och snart utredd. Hos våra praktiska stamförvandter,
Engelsmännen, är också detta sätt ganska vanligt, emedan
de i allmänhet pläga tillsätta särskildta Utsk. för behandlingen
af hvarje vigtig särskild fråga.
På grund af hvad jag nu haft äran yttra, fortsätter jag
mitt yrkande om bifall till Borgare-St:ts inbjudning, med den
modifikation deraf, som jag framställt.
Gr. Sparre, Erik: Jag är långt ifrån att i någon den
ringaste mån underkänna vigten af denna fråga; jag erkänner
mer än någon annan att ungdomens undervisning måhända är
det vigtigaste föremålet för statsmakternas uppmärksamhet.
Men jag betviflar lämpligheten deraf, att öfverlemna frågans behandling
åt ett särskildt Utskott. Den siste värde talaren har
Den 3 December e. m.
299
lemnat oss en detaljerad beskrifning om alla de vidtomfattande
planer i afseende på undervisningsväsendet, som vid denna riksdag
blifvit motionerade, och han har sagt, att i alla möjliga
rigtningar förslag till ändringar i detta afseende blifvit framställda,
hvilket borde bevisa angelägenheten af att ett särskildt
Utskott tillsattes. Jag tror deremot, att just i den oändliga
omfattningen af alla dessa förslag ligger en temligen tydlig anvisning,
att resultaterna icke skola blifva stora. Det enda resultat,
hvartill R. St:r i denna sak kunna komma, är att de
ingå till K. M. och begära en ny undervisningsplan. Men jag
tvitlar på att ett särskildt Utskott kan uppgöra en sådan plan.
Hr von Koch har sjelf sagt att 1828 års komité icke kunde
komma öfverens, och att de fleste af dess ledamöter voro reservanter.
Jag fruktar att resultatet äfven nu skulle blifva detsamma.
Men äfven om vi finge en ny skolstadga, hvad skulle
följden blifva. Ar 1856 erhöllo vi en ny stadga för läroverken,
hvilken blott egde bestånd till 1859, då en annan utkom,
grundad på andra principer; och nu skulle man ytterligare göra
en ny! Om också den nuvarande lagen är behäftad med
brister, tror jag icke att det derföre kan vara skäl, att hvart
tredje år omskapa den. Jag har hort mångfaldiga lärare förklara,
att just genom dessa ständigt återkommande förändringar
blir det omöjligt att åstadkomma något godt, och alla hafva
varit ense derom, att dessa förändringar äro för ungdomens
undervisning i hög grad förderfliga. Jag vågar således förutspå,
att om det särskildta Utsk:t skulle medföra en total revolution
i nuvarande förhållanden, så blefve följden deraf ytterligare
skada för ungdomen. Ty bättre är att förbättra i den rigtning,
som en gång blifvit utstakad, än att slå in nya vägar
hvart .tredje år.
Öfver hvilka olägenheter i det uuvarande är det egentligen
som man beklagar sig? Man säger, att ynglingarne öfveransträngas.
Behöfver väl derföre en helt och hållet ny plan uppgöras?
Kan man icke afhjelpa denna olägenhet på ett eller annat
sätt? Kan ej läroämnenas eller lärotimmarnes antal förminskas?
Och kan ej en anmälan i denna rigtning göras afEkon.-  Utsk:t? Det är sannolikt, att lärjungarne öfveransträngas; derom
erfordras icke särdeles långa debatter; men icke är det nödvändigt,
att representationen tillsätter ett särskildt Utskott, för
att bedöma denna fråga.
Hr von Koch har sagt, att om det är så, att allt är väl
beställdt, så fordrar han blott att derom blifva öfvertygad, och
detta kan han blifva, derest ett särskildt Utsk. tillsättes. Jag
beklagar att R. St:r troligen ej äro beredda att tillsätta ett särskildt
Utskott blott för att öfvertyga en enskild ledamot om att
allt är väl beställdt, utan förmodligen anse de att han i sådant
fall bör göra sig underrättad om förhållanderne.
Jag upprepar ännu en gång, att jag icke tror, det R. St:r
äro den lämpliga auktoriteten att taga denna fråga under omedelbar
handläggning. Om undervisningsverken äro så illa ord
-
300
Den 3 December e. m.
nade, att en betydlig förändring deri är nödvändig, ehuru här
åtminstone icke uppgifvits, att de skulle vara så bristfälliga,
tror jag dock att en anhållan derom kan till K. M. ega rum,
genom en enkel hemställan från Ekon.-Utsk:t. På grund af hvad
jag nu anfört, anhåller jag att få förena mig med de talare,
som yrkat afslag.
Gr. af Ugglas, Ludvig: Rörande vigten af denna fråga,
torde icke finnas mera än en tanke; utan det är endast i afseende
å bästa sättet att vinna det åsyftade ändamålet, som
åsigterna äro delade. Man har här föreslagit, att ett särskildt
Utskott skulle tillsättas. Under det man med skäl anser vår
representation vara till sina former den otympligaste af alla,
finnes dock icke någon enda representation, hvilken så som den
Svenska tilltror sig initiativet i de mest invecklade ämnen, och
att sjelf taga om hand icke allenast hufvudgrunderna, utan äfven
detaljerna af lagar och förslag. Det som nu skulle utgöra
föremål för ett särskildt Utsk:s behandling, är, med det tillägg,
som af Hr von Koch blifvit föreslaget, kanske det mest omfattande,
som någonsin öfverlemnats åt ett Utskott, och jag
tviflar högeligen på möjligheten för det särskildta Utsk:t att gå
i land dermed. Icke blott antalet af de motioner, som skulle
tillhöra detta Utsk:s handläggning, komme att göra det omöjligt
att deråt lemna en homogen behandling, utan dertill kommer
äfven, att det blir omöjligt att kunna besätta Utsk.-t uteslutande
med fullkomligt qvalificerade personer, och vid sådant
förhållande är det för mig klart, att det skulle vara en särdeles
lyckträff, om vid de särskilda voteringarne förslaget i sin
helhet skulle blifva sammanhängande. Man har visserligen sagt,
att det hvarken vore nödigt eller nyttigt, att Utsk:t inginge i
detaljer, utan att det blott borde uppgöra vissa hufvudgrunder,
på hvilka R. St:r hos K. M. skulle anhålla att en ny skollag
måtte utarbetas och för R. St:r framläggas. Ar detta meningen,
då, Mina Hrr, vet jag sannerligen icke hvarföre ett särskildt
Utsk. skall tillsättas. Ty då anser jag Ekon.-Utsk:t vara
fullt befogadt att sjelft taga saken om hand. Jag vill icke vidröra
det förhållande, som åtskilliga talare förut påpekat, nemi.
att i Ekon.-Utsk:t redan finnes för sakens behandling fullt lämpliga
personer, utan jag vill blott erinra Hrrne derom, att, för
tre riksdagar sedan, Ekon.-Utsk:t tog om hand en ganska stor
del af denna fråga, hvilken det egnade en synnerligen vidlyftg
behandling, hvarefter det afgaf ett förslag, som sedan låg til
grund för åtskilliga af R. St:rs beslut, särdeles i afseende på
folkskolorna. Då jag således för min del tror, att Ekon.-Utsk:t
äfven vid denna riksdag mycket väl kan åtaga sig denna fråga,
får jag anhålla om afslag å Borgare-St:ts inbjudning.
Frih. Stjernstedt, Joh. Wilh.: Jag-ber att få förutsända
den anmärkningen, att, då jag nu ämnar tala för nedsättandet af
ett särskildt Utskott för läroverksfrågans behandling, är det icke
