# ID: svediakorp-gov673
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 71,562
# sentences: 2,638
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Riddarhus-Utskottets Utlåtande N:o 1.
1
N:o 1.
Utlåtande, angående tryckningen af Ridd. o. Adelns
Protokoll vid innevarande Riksdag.
Wördsamt Memorial.
I öfverensstämmelse med föreskriften i 10 § af den för Riddarhus-Direktionen
utfärdade instruction, liar Direktionen uti
bifogade till Riddarhus-Utskottet ingifne Memorial, i afseende å
tryckningen af Högloft. Ridd. o. Adelns Protokoll under innevarande
Riksdag, afgifvit det förslag, att, likasom under flera de
sednaste Riksdagarne egt rum, dessa Protokoll må uti en upplaga
af 500 ex. tryckas med täta stilar samt fördelas i häften af omkring
30 ark hvardera, med iakttagande deraf att intet pleni
Protokoll stympas utan tili slut införes i häftet. Och har Direktionen
tillika anmält, att, i likhet med hvad förut blifvit af
Höglofl. Ridd. o. Adeln godkändt, Direktionen redan afslutat
kontrakt om ifrågavarande tryckning mot en betalning af 19
R:dr R:mt för hvarje tryckt ark, med förbindelse för boktryckaren,
att, så vidt erforderligt mannuskript honom tillhandahålles, hvarje
vecka aflemna sex färdigtryckta ark då tvänne häften samtidigt
äro under tryckning, samt fyra ark då tryckningen är inskränkt
till ett häfte.
Vidkommande åter tryckningen af Riddarhus-Utskottets Utlåtanden,
har Direktionen ansett densamma lämpligast kunna försiggå
om, såsom hitintills egt rum, åt Utskottet' öfverlemnas att
för verksälligheten deraf vidtaga de anordningar som kunna för
tillfället vara de lämpligaste; och har Direktioneu genom ett i
ofvanomförmälda kontrakt infördt förbehåll, träffat aftal derom,
att i händelse detta tryckningsarbete anförtros åt samme boktryckare,
som åtagit sig tryckningen af Ridd. o. Adelns Protokoll,
honom åligger att, emot samma betalning som för denna sistnämnde
blifvit betingad, jemväl besörja tryckningen af RiddarhusUtskottets
Utlåtanden.
Utskottet, som för sin del finner de af Riddarhus-Direktionen,
beträffande tryckningen af Höglofl. Ridd. o. Adelns Protokoll af
-
2
Riddarhus-Utskottets Utlåtande N:o 1.
gifna förslag och anmälda förfoganden ändamålsenliga samt jemväl
anser lämpligast, att, i likhet med hvad vid de tvänne sednare
Riksdagarne iakttagits, tryckningen af Utskottets Utlåtanden
med bilagor verkställes i den mån hvarje Utlåtande blir färdigt
till expedition, med lika typer, uti enahanda format och till lika
antal exemplar, som i afseende i Höglofl.. Eidd. o. Adelns Protokoll
är stadgadt, samt öfvertages af samme för ordentlighet
och pålitlighet vitsordade Boktryckare, med hvilken kontrakt angående
sistnämnde tryckning af Direktionen redan blifvit afslutadt,
får fördenskull vördsamt tillstyrka:
att Höglofl. Kidd. o. Adeln täcktes godkänna de af
Kiddarhus-Direktionen, såsom ofvan är förmäldt, framställda
förslag och vidtagne åtgärder.
Stockholm den 10 Nov. 186 2.
På Kiddarhus«Utskottets vägnar.
S. A. SANDELS.
W. F. Dalman.
Vördsamt Memorial.
Enär, jemlikt 10 § af den för Kiddarhus-Direktionen utfärdade
Instruction, det åligger Direktionen att vid början af hvarje
Kiksdag genom Riddarhus-Utskottet till Kidd. o. Adeln inkomma
med förslag, huru tryckningen af Ståndets Protokoll jemte Utskottets
afgifvande Utlåtanden må lämpligast och med största
skyndsamhet kunna verkställas, får Direktionen, hvad först beträffar
Kidd. o. Adelns Protokoll, wördsamt föreslå, att samma
protokoll måtte få, på sätt vid de sednaste Biksdagarne blifvit
stadgadt, uti en upplaga af 500 ex. tryckas med täta stilar och
förkortningar af ofta förekommande ord samt fördelas i häften af
omkring 30 ark, med iakttagande deraf, att intet Pleniprotokoll
stympas utan till slut införes i häftet; hvarjemte Direktionen
skolat anmäla, att uti. det kontrakt om protokollens tryckning,
som, i likhet med hvad förut både skett och lemnats utan anmärkning,
redan blifvit afslutadt, kostnaden för hvarje tryckt ark
betingats till 19 R:dr R:mt och Boktryckaren förbundit sig att,
så vidt erforderligt mannuskript honom tillhandahållas, hvarje
vecka aflemna Sex färdigtryckta ark, då tryckning af två häften
samtidigt verkställes, samt fyra ark, då endas ett häfte är under
tryckning.
Widkommande åter tryckningen af Riddarhus-Utskottets Utlåtanden,
anser Direktinen, att densamma lämpligast och hastigast
kan försiggå, om, på sätt under de båda sednaste Riksdagarne
egt rum, åt Utskottet öfverlemnas att i afseende derå vidtaga de
anordningar, som rörande detta vanligen föga vidsträckta tryck
-
Riddarhus-Utskottets Utlåtande N:o 2.
3
ningsarbete kunna för tillfället vara de lämpligaste; och har Direktionen
genom ett i det omnämnda kontraktet intaget förbehåll
träffat aftal derom, att i händelse detta tryckningsarbete komme
ätt anförtros åt samme Boktryckare som förbundit sig att verkställa
tryckningen af Kidd. o. Adelns protokoll, han skall emot
samma betalning, som i afseende derå blifvit betingad, öfvertaga
tryckningen af Utskottets Utlåtanden.
Stockholm den 15 Oktober 1862.
CARL G. MÖRNER.
R. Cederström.
T. W. Lejonancker. J. A. Tornerhjelm. B. W. Prinzencreutz.
O. Brakel.
N:o 2.
Utlåtande angående rättighet för t. f. RiddarhusSekreteraren
O. Brakel ali med Riddarhussekreterare
sysslan få förena befattning i
statens tjenst.
Wördsamt Memorial.
Till Riddarhus-Utskottets Utlåtande har Höglofl. Ridd. o.
Adeln behagat hänvisa ett från Riddarhus-Direktionen inkommet
Memorial med anmälan, att Direktionen, efter Riddarhus-Sekreteraren
Albert Munck, som, i anseende till sjuklighet, begärt och
den 21 Februari 1861 från Riddarhus-Sekreterare-sysslan erhållit
afsked med pension, under den 2 derpå följande Maj till Riddarhus-Sekreterare
konstituerat Riddarhus-Fiskalen Otto Brakel,
hvilket val jemlikt 11 § i Riddarhus-Direktionens Instruktion,
än vordet understäldt Ridd. o. Adelns pröfning och gillande,
hvarjemte Direktionen tillika framburit och förordat Brakels
wördsamma anhållan att, för den händelse hans förordnande till
Riddarhus-Sekreterare blefve af Ridd. o. Adeln bekräftadt, honom
måtte tillåtas att med Riddarhus-Sekreterare-sysslan få förena
den Kopisttjenst uti Kongl. Maj:ts Justitie-Revisionsie-xpedition
4 Riddarhus-Utskottets Utlåtande N:o 2.
som Brakel på förordnande innehar, men hvarifrån han begärt
och erhållit ledighet under hela den tid riksdagen fortfar.
Utskottet, som anser sitt yttrande i detta ärende böra inskränkas
till frågan, huruvida, derest Höglofl. Ridd. g. Adeln
gillar Direktionens val att till Riddarhus-Sekreterare utse Riddarhus-Fiskalen
Carl Otto Brakel, honom må tillåtas att med
Riddarhus-Sekreterare-sysslan få förena den af honom på förordnande
innehafvande Kopisttjenst i Kongl. Maj-.ts Justitie-revisionsexpedition,
får i detta hänseende
till Brakels anhållan tillstyrka bifall, under förbehåll
att han ej mindre för innevarande riksdag, är minst
14 dagar före början af hvarje kommande riksdag så
länge han bibehåller Riddarhus-Sekreterare-tjensten,
behörigen styrker att han erhållit ledighet från befattningen
i statens tjenst under hela den tid riksdagen
kommer att fortfara.
Stockholm den 10 November 186 2.
STOCKHOLM, tryckt hos E. Westrell, 1862.
Riddarhus-Utskottets Utlåtande N:o 3.
1
N:o 3.
Utlåtande i anledning af Herr Friherre Stjernstedts,
Johan Wilhelm, motion angående
bänkmannavalens afskaffande.
Wördsamt Memorial.
Uti ett till Riddarhus-Utskottets Utlåtande från Höglofl.
Ridd. o. Adeln hänvisadt yttrande har Herr Friherre Stjernstedt,
Johan Wilhelm, anfört, huruledes det i Riddarhus-Ordningen, för
utseende af Ridd. o. Adelns Herrar Elektorer, stadgade val af
Bänkman i sednare tider urartat från sitt ursprungliga ändamål,
nemligen att de Ledamöter som sutto på samma bänk, efter närmare
tagen kännedom af hvarandra, skulle inom sig utse den
värdigaste och mest ansedda att deltaga i Elektorsvalet, hvaremot
numera valet till Bänkmän icke sker efter öfverenskommelse mellan
Ledamöterne på samma bänk eller inom samma bänkmansafdelning,
utan genom listor ej mindre till Bänkmän än till Elektorer,
som inom särskilda fraktioner af Ståndet före valen uppgöras
och framläggas. En så beskaffad omgång har Herr Friherren ansett
tjena till ingenting, hvarföre han framställt den motion, att
Bänkmansvalen hädanefter måtte afskaffas samt att, i stället, Ridd.
o, Adeln in pleno måtte välja 30 Ledamöter, af hvilka de 25 som
erhållit flesta rösterna skulle blifva Elektorer och de 5 öfriga Suppleanter.
Emot detta förslag har Herr Friherre Cederström, Rudolf, hufvudsakligen
invändt, att under jemförelsevis lugna och samdrägtiga
tider det väl vore sannolikt, att Elektorsvalet, äfven om det omedelbart
af ståndet in pleno anstäldes, skulle utfalla ungefärligen på
samma sätt, som under de tvenne sednaste tiotalen af år inträffat,
men under tider, då stormar och oro herrska i sinnena — och
sådana kunna ännu stunda — vore det klart, att en hvar ville
försäkra sig om en i hans egen syftning affattad, andra uteslutande,
Elektorslista, hvarigenom minoriteten skulle helt och hållet undertryckas;
förmälande Herr Friherren vidare, att det funnits regerinBil.
till Höglofl, Ridd, o. Adelns Prot, Vid 1862 års Riksdag, 1
1
Riddarhus-Urskottets Utlåtande N:o 3.
gar, hvilka, genom förläning på en gång af adelskap åt ett talrikt
antal personer, sökt inom Riddarhuset bereda seger åt något förslag,
som endast medelst samtlige Riks-ståndens bifall kunnat vinna
stöd af lag. Ett sådant adlande i massa skulle likväl på Utskottsvalen
hafva föga inflytande, så länge Bänkmansinrättningen qvarstode,
men om denna upphäfdes, skulle naturligtvis de nyadlade
hafva samma rättigheter som de äldre jemväl vid tillsättandet af
Elektorer. Ett ytterligare skäl mot bifall till motionen ansåg Herr
Friherren ligga i den tidsutdrägt, som ett omedelbart val af Elektorer
skulle medföra, hvilket för hvarje gång en ny Elektor väljes
skulle upptaga hela ståndets tid och lända till afbrott i dess öfverläggningar,
hvaremot ett ledigt Elektorsrum nu fylles endast
medelst Bänkmännens sammanträden då ståndet icke är samladt.
Utskottet har tillika tagit kännedom om förhandlingarna och
besluten i detta ämne vid föregående Riksdagar, dervid Utskottet
bland annat inhemtat, att Ridd. o. Adeln vid sistförflutne Riksdag
bifallit en af Herr Brakel, Mauritz, då väckt motion om upphäfvande
af Bänkmansinrättningen och anställande af omedelbart val
till Ridd. o. Adelns Elektorer, men att, vid underdånig föredragning
af detta förslag till ändring i Riddarhusordningen, Kongl.
Maj:t derå vägrat sin nådiga stadfästelse.
Utskottet har tagit hvad sålunda förekommit i noggrannt öfvervägande;
och emedan erfarenheten allt mer och mer ovedersägligt
vitsordat, att det med Bänkmansvalet primitivt åsyftade
ändamål att nemligen, på sätt motionären uppgifvit, Ledamöterna
inom hvarje Bänkmansafdelning skulle sins emellan öfverenskomma
om valet af Bänkman, helt och hållet förfelas, i thy att Bänkmanslistorna
nu uppgöras, utan hänsigt till meningen inom den ena
eller andra Bänkmansafdelningen, utan af ett ofta fåtaligt antal
personer, som taga sig talan för den ena eller andra sidan al meningsbrytningarna
inom ståndet; samt följaktligen den ensidighet,
som det dubbla valet varit ämnadt att förekomma, icke desto mindre
gör sig gällande, ja utgången af valen visar sig mangen gang
beroende af en ren slump, t. ex. vid lottning mellan Bänkman,
som erhållit lika antal röster, eller af en eller annan vid Bänkmansvalet
kasserad sedel, har Utskottet, af en sadan erfarenhet,
kommit till den öfvertygelsen, att, genom bibehållande af det mera
invecklade valsättet medelst Bänkman, hvarken minoritetens rätt
genom ett fullt stjelfständigt val betryggas eller ens en bestämd
mätare af majoritetens mening vinnes. Således och då all föreskrift
i Riddarhus-Ordningen saknas derom, att vid val af Bänkman
ett minimiantal ledamöter skall inom hvarje Bänkmansafdelning
vara närvarande, hvarföre ock sig företedt, att under förflutna
riksdagars lopp inom en och annan Bänsmansafdelning, som
enligt uppropslistan bestått af 16 å 17 ledamöter, endast 2 eller
3 deltagit i valet, kan det fördenskull lätteligen inträffa, att da
Elektorsvalet af 50 Bänkman alltid bestämmes af 26, de 24 som
utgöra minoriteten likväl vid sjelfva Bänkmansvalet kunnat erhålla
röster sammanlagdt af ett större antal Ledamöter inom ståndet,
än de 26 Bänkmän som tillsätta Utskotten. På sätt vid Bänk
-
Hiddarhus-Utskottets Utlåtande N:o 3.
3
manvalen för närvarande tillgår uppstår dessutom striden egentligen
mellan endast två motsatta meningar eller på förhand uppgjorda
Elektorslistor, hvarigenom, åtminstone vid Elektorsvalen,
den tredje meningen alltid förtryckes.
Vid sådant förhållande är det enligt Utskottets föreställning
fara värdt, att Bänkmansvalet), ännu mera under oroliga och stormiga,
än under lugna och samdrägtiga tider, skulle kunna leda
till splittring och förtryck, om t. ex. det någon gång inträffade,
att den skickligare intrigen eller hazarden vid dessa val spelade
segren ur majoritetens händer, denna måtte nu bestå af personer,
som redan af ålder tillhört det Höglofl. ståndet, eller vara tillkommen
genom någon Kongl, utnämning af ett talrikare antal adlade
och kort före Riksdagen å Riddarhuset introducerade Ledamöter.
Ty om dessa än, såsom enligt Riddarhus-Ordningen placerade ensamt
å de nedersta bänkarne, skulle komma att tillsätta endast ett
mindre antal Bänkman och således vid Bänkmansvalen icke erhöllo
lika betydenhet, som de inom det större antalet Bänkmansafdelningar
fördelade Ledamöterna, komme likväl dessa nyadlade yngre
att i öfrigt ega enahanda »rättigheter», som ståndets äldre medlemmar,
både vid öfverläggningarne och besluten angående de förslag,
som någon Regering kunde hafva för afsigt att medelst ett dylikt
utomordentligt steg genomdrifva — en afsigt, hvartill likväl spåren
äro inom vår historia så aflägsna och tillhöra tidsomständigheter
så olika de nuvarande, att den icke vidare utur någon synpunkt
kan förutsättas.
Att i en tid af politiska stridigheter söka genom konstlade
medel undertrycka en verklig majoritet torde dessuton få anses
såsom ett, om än någon gång tillfälligtvis lyckadt, likväl alltid
gagnlöst försök.
Utskottet har fördenskull trott tiden vara inne att, äfven
vid valen af Ridd. o. Adelns Elektorer och tillsättningen af Utskottens
Ledamöter, öfvergifva dessa försök.
Företrädet af det omedelbara valsättet lärer också svårligen
kunna bestridas, emedan ensamt derigenom ett lifligare intresse
hos de väljande väckes, hvilket f. n, i afseende å Bänkmansvalen,
desto mindre torde kunna antagas, som den valde Bänkmannen,
såvida han icke vid Elektorsvalet vill bortkasta sin röst, är inskränkt
endast till framlemnandet af den Elektorslista, som ofta
af helt andra personer på förhand blifvit öfverenskommen.
Genom de direkta Elektorsvalen blefve det deremot både
möjligt och troligt, att till Elektorer valdes personer, tillhörande
flera meningsfraktioner inom Ståndet, så att icke, såsom nu någon
gång inträffat, vid valet till Utskotts-ledamöter, allenast en
sidas mening kommer att uteslutande representeras.
Af dessa hufvudsakliga skäl, och då härtill kommer att inom
de öfrige Riks-Stånden Elektorerna för Utskottens tillsättning
väljas omedelbart, likasom hos Ridd. o. Adeln tillgår vid valen
ej mindre till förstärkningarne i Utskotten, än till Ridd. o. Adelns
Fullmäktige i Banken och Riksgäldskontoret samt till Ståndets
Revisorer öfver Stats-, Banko- och Riksgälds-verken, utan att kla
-
4
Kiddarhus-Utskottets Utlåtande N:o 3.
gan hitintills forsports öfver någon derigenom förorsakad menlig
tidsförlust i Ridd. o. Adelns öfverläggningar, har Utskottet ansett
sig böra vördsamt tillstyrka:
Att, med afskaffande af de nu antagna Bänkmannavalen,
Ridd. o. Adeln må omedelbart välja Elektorer
för tillsättning af Utskotten, så att Ståndet nästa
söknedag efter det Riksdagen blifvit å Rikssalen öppnad,
samfäldt in pleno med slutna sedlar väljer på 30
Ledamöter, af hvilka de 25 som ei hållit det högsta
antalet röster äro till Elektorer utsedda och de 5 närmast
i röstetal blifva Suppleanter, äfvensom att sedan
alla Suppleanter afgått eller inträdt såsom Elektorer,
Ståndet skall samfäldt in pleno välja 5 nya Suppleanter.
I sammanhang härmed föreslår Utskottet att nedanstående §§
i Riddarhus-Ordningen må erhålla följande förändrade lydelse:
§ 18 Sedan Riksdagen blifvit af Konungen på Rikssalen öppnad
bör, nästa söknedag derefter, såvida plenum plenorum icke är
å samma dag anbefaldt, val af Ridd. o. Adelns Elektorer verk
ställas
af Ståndet samfäldt in pleno. Med detta val förhålles sålunda,
att sedan, enligt 9:de §, alla lefvande ätters säten, på de
i Riddarhussalen numererade bänkar blifvit bestämda, upprop
sker i numerordning af samtlige Ridd. o. Adelns antecknade Ledamöter,
med undantag af de i 41 § Riksdagsordningen uppräknade
från val till Utskotts-ledamöter uteslutne personer. Dervid
träde de som till en och samma bänk höra inom skranket och
aflemne, hvar och en för sig, en enkel, sluten, hoprullad och
omärkt sedel, tecknad med trettio namn å sådane Ståndets Ledamöter,
som äro till Elektorer valbare, då de tjugofem som erhållit
de flesta rösterna äro till Elektorer utsedde och de fem
närmast i röstetal blifva Suppleanter. Hafva flere undfått lika antal
röster, då skall dem emellan lottas ehvad de äro närvarande
eller ej.
Afgår Elektor under Riksdagen inträde i hans ställe Suppleant.
Hafva alla Suppleanter afgått eller inträdt såsom Elektorer
välje, efter dagen förut derom gjordt anslag, Ridd. o.
Adeln samfälldt in pleno fem nya Suppleanter.
g 20 Varder Elektor till Utskotts-ledamot vald, fortfare ändock
hans befattning såsom Elektor.
Utur §§ 21, 24, 26 uteslutas de der förekommande orden
»Bänkmana och »Bänkmän» i, följd hvaraf dessa §§ komma att
lyda som föijer:
§ 21 Tillstånd att på högst fem veckors tid från Riksdagen
afresa, må Landtmarskalken bevilja högst en femtedel i sender af
de till Elektorer och Suppleanter utsedde Ledamöter, i den ordning
de sig dertill anmäla.
g 24 Elektor eller Utskotts-ledamot må, utan laga förfall eller
erhållen ledighet, icke uteblifva från Elektorernes eller Utskottssammanträde,
vid den påföljd, som i ordningsstadgan särskildt
finnes föreskrifven. Sker det ändock tre på hvarandra följande
Riddarhus-Ufcskottets Utlåtande N;o 3.
5
sammankomster, vare lian sin Riksdagsmannarätt för den Riksdagen
förlustig. Lag samma vare, om Elektor eller Utskotts-ledamot,
utan styrkt laga förfall, tvänne veckor utöfver erhållen ledighet
ut.eblifver, börande sådant af Elektorernes eller Utskotts-ordförande
genast hos Ridd. o. Adeln tillkännagifvas.
§ 26. Med anslag till plenum och Utskotts sammanträden
förfares på sätt 46 § Kiksdags-Ordniugeu föreskrifver. Anslag till
Elektorernas sammanträden skola ske sist klockan åtta om aftonen
dagen förut. Om, under varande förmiddagsplenum, fortsättning
pröfvas nödig på eftermiddagen, bör anslag derom innan klockan
ett på dagen vara gjordt.
En Ledamots reservation åtföljer.
Stockholm den 25 November 1862.
Herr von Knorring, Oscar, har mot Utskottets ofvanberörde
tillstyrkande anmält sin reservation och ansett den nu gällande
ordningen för val af Ridd. o. Adelns Elektorer'genom Bänkman
böra bibehållas.
STOCKHOLM, tryckt hos E. Westrell, 1862.
Riddarhns-TJtskottets Utlåtande M 4.
1
N:o 4.
Utlåtande i anledning af Herr Anreps, Gabriel,
Motion, alt den å Riddarhusets genealogier
såsom lefvande upptagne Adliga ätten JY2 i
Lilliehöök aj Fårdala må förklaras vara
utslocknad.
Hörsamt Memorial.
Redan under loppet af sistförflutna Riksdag blef af Herr Anrep,
Gabriel, såsom dels ledamot af Ridd. o. Adeln, dels utgifvare
af ett genealogiskt arbete benämndt »Svenska Adelns Ättartaflor»,
hos Riddarhus-Direktionen anmäldt, att Herr Anrep ansåg Adliga
Attén Lilliehöök af Fårdala JVI 1 vara utgången, och att de Herrar
Lilliehöök, hvilka på sednaste tiden ansetts tillhöra nämnde ätt
och äfven vid flera Riksdagar representerat densamma, rätteligen
tillhöra Adeliga Attén Lilliehöök af Gälared och Kålbäck JYi 66,
å hvilket påstående Herr Anrep likväl ansåg öfverflödigt att anföra
något bevis. Denna anmälan fann Direktionen icke föranleda
till annan åtgärd, än att Herr Anrep, som, för utgifvande af
»Svenska Adelns Attartaflor», af Ridd. o. Adeln erhållit ett bidrag
från Riddarhus-kassan af 2,500 R-.dr Runt, skulle förständigas att
vid de å Riddarhuset förvarade Attartaflornas tryckning noggrant
följa desamma, utan att deruti sjelfmyndigt vidtaga någon förändring;
och ville Direktionen anmoda sin ledamot Herr Grefve
Lewenhaupt, som har inseendet öfver Attartaflorna och deras komplettering,
att undersöka, huru med Adliga Ätterna Lilliehöök sig
förhåller och att framdeles derom inför Direktionen göra anmälan.
Emellertid och oaktadt Riddarhus-Direktionens nyssberörde
förständigande, redan i Juni månad 1S60, blifvit Herr Anrep delgifvet,
behagade likväl Herr Anrep att uti ett i Oktober månad
samma år tryckt bihang till Svenska Adelns Attartaflor (2:a Afdeln.
pag 709) ej mindre förklara, att Adliga Ätten Lilliehöök JYi 1
af Fårdala vore utgången, till bevis hvarför anfördes, dels att
Majoren Anders Fabiam Lilliehöök, som afled ogift 1801, enligt
Bil. till Högloft. Ridd. o. Ad:s prot. vid 1862 års Riksdag. 1
2
Riddarhus-Utskottets Utlåtande JM 4.
anteckning å stamtaflan, slöt Fårdala grenen oell att vapnet efter
honom krossades, dels att inga andra ledamöter voro berättigade
att representera under JK 1 eller i den gamla Riddareklassen,
än de, hvilkas förfäder beklädt .Riksens Råds-Embete, hvilket icke
vore bevisligt för andra Lilliehöökar än afkomlingarne af Riksrådet
Anders Pederson till Fårdala, än ock att på stamtaflan öfver JK
66 Lilliehöök af Gälared och Kålbäck upptaga de medlemmar af
ätten, som, enligt den i Riddarhus-Arkivet förvarande genealogi,
anses tillhöra JK 1 Lilliehöök af (‘'årdala: hvarförutan Herr Anrep
gjort åtskilliga uteslutningar och förändringar såval uti stamtaflan
öfver ätten JK 1 som i stamtaflan öfver ätten JK 66.
I anledning af denna Herr Anreps öfverträdelse af vilkoret
för åtnjutandet af det honom utaf Ridd. o. Adeln anslagna understöd,
nemligen att utgifva de i Riddarhus-Arkivet förvarade genealogier
utan afvikelse i någon väsentlig mån från original-stamtaflorna,
fann Direktionen för godt förständiga ltiddarhus-Kamreraren
att från och med Oktober månad nyssnämnde år 1860
tills vidare inställa utbetalningen af det från Riddarhus-kassan Herr
Aurep beviljade arfvode.
Detta Direktionens beslut föranledde Herr Anrep att hos
Ridd. o. Adeln göra framställning bland annat derom, att, huru
Riddarhus-Direktionens beslut i frågan än komme att lyda, Herr
Anrep likväl fortfarande inåtte utbekomma det för Attartaflornas
utgifvande honom af Ridd. o. Adeln tillerkända anslag; hvilket
Herr Anreps Memorial remitterades till Riddarhus-Utskottets Utlåtande
samt föranledde Ridd. o. Adelns under den 26 Oktober
nyssnämnda år fattade beslut att »utan afseende på de mot Herr
»Anreps förfarande med råtta gjorda anmärkningar, det honom
»beviljade arfvode likväl finge fortfarande till honom utbetalas:
»dock emot förbindelse att ställa sig till noggrann efterrättelse
»det beslut, Direktionen kunde komma att fatta rörande omtryck»ning
eller rättelser i de Lilliehöökska ättartaflorna, så att (lussa
»blifva i full öfverensstämmelse med original-stamtaflorna, hvar»förutan,
i analogi med det af Ridd. o. Adeln vid det beviljade
»understödet fästade vilkor, Direktionen skulle ega rätt att derest
»Herr Anrep icke efterkomme Direktionens beslut rörande rättelse
»af de nu ifrågavarande afvikelserna, eller framdeles några väsent»liga
afvikelser från de i Riddarhus-Arkivet förvarade stamtaflor,
»utan Direktionen medgifvande, befunnes i de tryckta ättartaflor»na
hafva egt rum, inställa utbe-talningen af det gjorda anslaget».
Derefter, och sedan Direktionens ledamot Herr Grefve Lewenhaupt
under den 12 Mars 1861 afgifvit sitt betänkande, huru
med Lilliehöökska ätterna sig förhåller, har ej mindre Herr Grefven,
än Direktionens öfrige Herrar ledamöter, vid öfvervägande
af hvad i ämnet förekommit, genom beslut den 2 derpåföljande
Juli ansett sig sakna giltiga skäl att vidtaga några ändringar i
stamtaflorna öfver ätterna Lilliehöök; vid hvilken utgång af frågan
Direktionen ålagt Herr Anrep att, inom två månader efter af beslutet
erhållen del, låta omtrycka dc delar af Svenska Adelns
Hidda rhns-Utskottets Utlåtande JM 4.
3
Ättartaflor, som omfatta Adliga Ätterna Lilliehöök, så att dessa
blifva i full öfverenstämmelse med Riddarhusets genealogier samt
att låta de sålunda omtryckta Lilliehöökska stamtaflorna såsom
bihang medfölja det näst derefter utkommande häfte af Svenska
Adelns Ättartaflor. Och skulle framtida utbetalningen af det Herr
Anrep beviljade anslag inställas intill dess han visat sig hafva
fullgjort ofvanberörde åläggande — ett beslut hvilket Herr Anrep
ställt sig till efterrättelse.
Sedan således vid innevarande Riksdag en enligt stamtaflan
antecknad Ättemän å Adliga ätten Lilliehöök JK 1, Contre-Amiralen,
Kommendören af Kongl. Svärds-Orden Herr Johan Lilliehöök
hos Riddarhus-Direktionen anmält sig till utbekommande af
polett till säte och stämma på Riddarhuset för nämnde Ätt och
jemväl sådan polett erhållit, har Herr Aanrep uti ett den 20
sistlidne Oktober till Ridd. o Adeln afgifvet Memorial, väckt den
motion, att den å Riddarhusets genealogier såsom lefvande upptagna
Adliga Ätten fMl 1 Lilliehöök af Fårdala skulle förklaras
vara utslocknad och den af Riddarhus-Direktionen till en medlem
af Ståndet utlemnade polett att för nämnde ätt intaga säte och
stämma på Riddarhuset, genom vederbörande tjensteman, återfordras;
hvilken motion är vorden till Riddarhus-Utskottets Utlåtande
remitterad och med remissen hvaraf åtföljt icke allenast en af
motionären af trycket utgifven skrift med titel »Lilliehöökska frågan»,
än äfven de, i anledning af motionen, utaf Friherre Cederström,
Rudolf, Grefvarne af Ugglas, Ludvig, Lewenhaupt, Adam,
och Oxenstjerna, Axel, samt Herr Cederschiöld, Robert Teofron afgifne
yttranden jemte hvad motionären haft att derå genmäla.
Innan Utskottet meddelar sitt yttrande i denna fråga, torde
det vara nödigt att upptaga de skäl som för den ena eller andra
åsigten blifvit andragna.
Såsom stöd för sitt antagande, att Adliga Ätten Lilliehöök
JK 1 ännu vore lefvande har, efter inhemtande af åtskilliga utaf
Direktions-ledamoten Herr Grefve Lewenhaupt meddelsta upplysningar,
Riddarhus-Direktionen till sitt Protokoll den 2 Juli 1861
anfort:
»Att enligt Kongl. Kungörelsen den 10 Augusti 1762, hvarje
å Riddarhuset introducerad ätt blifvit ålagdt, att, vid förlust af
säte och stämma på Riddarhuset påföljande Riksdag, före den
25 December 1764 till Riddarhus-Direktionen ingifva tydligen
författade genealogier öfver sin familj och dess härkomst, hvilken
termin, enligt Kongl. Kungörelsen den 25 Februari 1765, ytterligare
utsträcktes till den 25 December samma år för de inom
Sveriges gränsor varande Svenska Adliga ätter och till den 25
December nästpåföljande år för utomlands vistande;
att Lilliehöökska slägten, till följd häraf, till Riddarhuset inlemnat
en derstädes förvarad för båda ätterna Lilliehöök gemensam
stamtafla, hvilken synes vara egenhändigt undertecknad för
ätten Lilliehöök af Gälared och Kålbäck JK 66 af samma ätts
dåvarande hufvudman Lennart Gabriel Lilliehöök, som härstammade
från Birger Berthilson, och för ätten Lilliehöök af Fårdala
Riddarhus-Utskottets Utlåtande JK 4.
JU 1 af Bleckert Lilliehöök, som härstammade från Brynte Berthilson
och då var hufvudman för sistnämnde ätt, hvarunderfinnes
upptagen den nu omtvistade Gälaredsgrenen, härstammande från
Brynte Berthilsons sonson Nils Pedersson; och befinnes i berörde
stamtafla ej mindre bemälde Nils Pederssons fader Peder Bryntesson,
än äfven Brynte Berthilsson benämnda Riks-Råd, med
hvilken titel de äfven af von Schantz, v. Schönfelt och Bichard
Silvio uti de af dem utgifna genealogiska samlingar benämnas;
att Riddarhus-Direktionen dels den 20 November 1762 uppdragit
åt Riddarhus-Sekreteraren Cancellie-Rådet Franc att samla
de inkommande genealogierna, för att sedermera i Riddarhuset
förvaras ocb dels den 22 Oktober 1764 anmodat Cancelli-Radet von
Stjerneman att genomse desamma; samt att, för så vidt af Riddarhus-Direktionens
protokoller kunnat inhemtas, tvister om en stor
mängd ätters representationsrätt tillförene uppstått, men att, enligt
samma protokoll, någon anmärkning mot Lilliehöökska stamtaflau
icke förekommit;
att berörde concept-stamtafla legat till grund vid utarbetandet
af Riddarhusets genealogier öfver Adliga ätterna Lilliehöök; hvarföre
ock tvänne serskilda stamtaflor blifvit upprättade, deraf den
öfver ätten JM 1 upptager ofvanbemälde Brynte Berthilssons sumtliga
descendenter, samt den öfver ätten JU 66 öfrige grenar af Lilliehöökska
slägten;
att dessa stamtaflor, sålunda upprättade, granskade och utan
anmärkning lemnade, sedermera ländt till efterrättelse i nära 100
års tid, hvarunder någon medlem af Gälareds-grenen icke representerat
ätten JM 66, utan hade, sedan den äldre eller Fårdalagrenen
med Majoren Anders Fabian Lilliehöök år 1801 utgått,
medlemmar af den yngre eller Gälareds-grenen, såsom, enligt hvad
stamtaflan otvetydigt gåfve vid handen, tillhörande ätten JM 1,
vid alla de riksdagar efter 1809, då ätten varit representerad, antingen
sjelfve intagit säte och stämma för samma ätt eller ock
dertill befullmäktigat annan person, vid hvilket förhållande den
om Majoren Anders Fabian Lilliehöök förekommande anteckning,
»att vapnet blef efter honom sönderslaget, såsom den siste af Fårdela-grenen»,
icke kunde, i strid mot hvad genealogierna i öfrigt
om ättens ursprungliga utgreningar innehöll, tydas så, som skulle
hela ätten JM 1 med meranämnde Major utslocknat, helst ätten
i sådant fall ovilkorligen bordt samtidigt med anteckningen om
vapenkrossningen såsom utgången afföras.»
Deremot är å motionärens, Herr Anreps, sida, hufvudsakligen
andraget:^
»Att anledningen till tvistefrågan är den, att, å den på Riddarhuset
befintliga stamtafla öfver adliga ätten Lilliehöök af Fårdala,
Brynte Berthilsson blifvit oriktigt upptagen såsom stamfader
för nämnda ätt, i stället för riksrådet Anders Pedersson; samt att
felaktigheten påtagligen härrör deraf, att utarbetaren af de genealogiska
tabellerna låtit förvilla sig af benämningen »riddareklassen»,
hvilken benämning allmänneligen begagnades för den andra af de
Riddarhus-Utskottets Utlåtande JK 4.
5
trenne adelsklasserna, och derföre såsom stamfader för ätten uppfört
förenämnda Brynte Berthilsson, emedan denne varit riddare;
att, enligt 1626 års Riddarhus-ordning, den andra eller så
kallade Riddareklassen likväl icke utgjordes af Riddares afkomlingar,
utan af sådana familjer, som kunde bevisa sin härkomst ifrån något
rikets råd, hvarföre således icke Brynte Berthilsson, utan hans
sonson, Anders Pedersson, hvilken bevisligen varit riksråd och med
denna värdighet blifvit å de genealogiska tabellerna upptagen, är
den rätta stamfadren för adliga ätten Lilliehöök af Fårdala, till
hvilken ätt sålunda icke kan räknas några andra, än denna sednares
afkomlingar;
att det, såväl i den af Lilliehöökarne inlemnade konceptgenealogi
som ock hos von Schantz, von Schönfelt och Richard Silio,
uppgifna förhållandet, att äfven Peder Bryntesson och hans fader,
Brynte Berthilsson, varit Riksråd, är så mycket oriktigare, som
dessa icke såsom sådana blifvit upptagna å de officiella genealogierna
på Riddarhuset, utan ock konceptgenealogien, likasåväl som
von Schantz, von Schönfelt och Richard Silvio, äfven anförer Peder
Bryntessons och Brynte Bertilssons förfäder, ända upp till Peder
Magnusson, hvilken lefde 1304, såsom riksråd, till följd hvaraf,
och om enskilda arbeten finge gälla framför offentliga handlingar,
Kolbäcksgrenen också skulle höra till Fårdalaätten, då det i så
fall icke borde finnas mer än en enda ätt med namnet Lilliehöök;
att anteckningen å stamtaflan under Brynte Berthilsson, det
en gren af Fårdalaätten »äfven skref sig till Gälared,» är orimlig,
emedan de båda slägtgrenarne Fårdala och Gälared, hvilken förstnämnda
är densamma som Fårdalaätten, liktidigt bildades af tvänne
bröder, Anders Pedersson till Fårdala och Nils Pehrsson till
Gälared, och man väl icke kan säga, att den ena brodern och dess
afkomlingar äro en gren af den andra brödren;
att de nu lefvande Gälared-Lilliehöökarnes stamfader i rät
uppstigande led, Öfversten Nils Lilliehöök till Gälared och Tiraholm,
bivistat riksdagen 1627 och följande i tredje klassen, der
han icke lärer tagit plats, om han kunnat bevisa sin rättighet att
sitta i den förnämligare och förmånligare andra klassen, och ej
heller, i strid med åttonde punkten af förutnämnda Riddarhusordntng,
fått göra det, om han sjelf eller hans slägtgren varit inskrifven
i några af de andra klasserna; samt att Gälaredsgrenen upptages
under N-.o 33 i tredje klassen, och sedermera representerat i
nämnde klass ända till år 1755 eller långt efter sedan klassindelningen
upphörde;
att om Gälaredsgrenen någonsin kunnat bevisa sin härkomst
ifrån något rikets råd och på grund deraf skulle blifvit uppflyttad
i den så kallade riddareklassen, sådant otvifvelaktigt å stamtaflan
antecknats, i likhet med hvad som skett för ätterna Stålarm,
Ekeblad och Rosenstråle, hvilka voro de enda, som efter
16 25 åvägabragt en dylik bevisning och derföre njöto denna förmån;
men att sådant icke finnes på något ställe å Lilliehöökska
genealogierne omnämndt;
f.
Riddarhus-Visko‘tets Utlåtande X 4.
att. konceptstamtaflorna ej erhöllo mera trovärdighet, för det
de samlades af Kiddarlius-Sekreteraren Kanslirådet Franc och génomsågos
af Kanslirådet von Stjerneman, så mycket mera som de,
vid utarbetandet af de nn på Biddarhuset befintliga genealogier,
icke i allt följdes, hvarpå just Lilliehöökska stamtnflorna äro, i afseende
på. uteslutandet af de oriktiga riksrådstitlarne, ett exempel
ibland hundrade;
att Lilliehöökätternas namn i nu gällande matrikel, upprättad
1719, klarligen angifver rätta förhållandet, i det adliga ätten Lilliehöök
M 1 endast heter Lilliehöök af Fårdala, då deremot adliga
ätten Lilliehöök JU 66 benämnes Lilliehöök af Gälared och
Kolbäck;
att det år 1761, enligt Eiddarhus-deputationens protocoll af
den 7 November samma år, fanns af adliga ätten Lilliehöök af
Fårdala blott tvänne manlige personer i lifvet, nemligen dåvarande
Kaptenen vid Uplands regemente, sedermera Majoren. Bleckert
Lilliehöök och hans yngre broder, Majoren Anders Fabian Lilliehöök,
af hvilka, enligt genealogien, den förre dog sonlös 1788 och
den sednare afled ogift 1801;
att, också enligt genealogien, vapnet blef efter den sistnämnde
sönderslaget, hvilket icke brukar ske, då en slägtgren dör ut,
utan när hela ätten utslocknat; samt att anteckningen härom på
stamtaflan är sä mycket tillförlitligare och måste ha afseende på
ätten i sin helhet, som ättens manliga medlemmar sedan flera år
förut endast utgjorts af tvänne bröder, hvarföre vid vapenkrossningen
och anteckningen derom något misstag ej kunnat ega rum;
att nämnde officiella anteckning således icke i någon mån
kan anses förringad deraf, att vederbörande Biddarhus-tjensteman
af okunnighet eller glömska uraktlåt att genast afföra ätten såsom
utgången, till följd hvaraf Biddarhus-direktionen ej heller kom att
vid påföljande riksdag hos Bidderskapet och Adeln anmäla saken;
samt slutligen
att någon anmärkning emot Lilliehöökska stamtaflan eller tvist
om representationsrätten destoraindre kunnat inom slägten komma
i fråga, som Gälaredsgrenen ej förr än 1809, då Fårdalaätten redan
var utslocknad och således icke kunde försvara sig, obehörigen
intog nämnde ätts säte och stämma på Biddarhuset.
. Utskottet har tagit hvad sålunda blifvit anfördt i öfvervägande,
och auställt noggranna undersökningar uti såväl de å Biddarhuset
förvarade genealogiska handlingar, som i Eiddarhusdeputalionens
och Biddarhus-direktionens protokoller samt jemväl af
utmärkta forskare i Sveriges medeltids historia begärt och erhållit
benägna upplysningar, som kunna tjena till ledning för utredande
af äldre förhållanden, hvilka med denna fråga ega sammanhang.
Till en början har Utskottet under åberopande af närlagde
bilaga litt. A ansett sig böra meddela följande rörande adliga ätterna
Lilliehööks ätteledning sådan den finues i de på Biddarhuset förvarade
s. k. originalstamtaflor antecknad.
Adliga ätterna Lilliehöök ej mindre JU I än JU 6 6 leda gemensamt
sin härkomst från Berthil Pedersson å Wapen, Härads
-
Riddarhus-Utskottets Utlåtande M 4.
7
höfding i Kållands härad, som lefde i slutet af 1400-talet. Denne
egde bland andra tvänne söner, den ene vid namn Birger Berthilsson
till Kålbäck, väpnare, hvars sonsons sonson Per Christofferson Lilliehöök
af Gälared och Kålbäck, introducerades å Biddarhuset under
JU 33 (sedermera JU 66) i den då s. k. Svenne eller tredje klassen.
Berthil Pederssons yngre son, Brynte Berthilsson till Oplo
och Lurfva, är antecknad såsom Riddare och 1503—1512 Häradshöfding
i Kållands härad; och finnes om honom i öfrigt å genealogierna
följande anteckningar: nemligeu på hufvudstamtaflan öfver
begge ätterna Lilliehöök:
»Blef stamfader för adliga ätten Lilliehöök af Fårdala JU 1,
deraf en gren äfven skref sig till Gälared, samt för Friherrliga ätten
Lilliehöök JU 13. f.»
På stamtaflan öfver adliga ätten Lilliehöök JU 1, der Brynte
Berthilson blifvit ställd i spetsen för Fårdala-ätten:
»Han kallas i sone sons, sone sons, sone sonens Carl Magnus
Lilliehööks tryckt i likpredikan med personalia Sveriges Rikes
Råd, men igenfinnes icke i Ugglas Bådslängd i 15.»
Brynte Berthilssons son Peder Bryntesson hade bland andra
två söner, nemligen den äldre Anders Pedersson till Får. ala, Biksråd
och Eiddare, hvars sonson Eikstygmästaren Johan Nilsson
Lilliehöök till Fåredal blef vid Eiddarhusets inrättande år 1625,
efter lottkastning, under JU 1 introducerad på Biddarhuset i den
andra eller den s. k. Biddareklassen. Den yngre brödren var
Nils Pehrson till Gälared och från honom härstamma i rät nedstigande
led medlemmarne af den nu omtvistade s. k. Gälaredsgrenen,
hvilken, sedan den äldre Fårdala-grenen utgått med Majoren
Anders Fabian Lilliehöök, som dog 1801, och efter hvilken
vapnet krossades, under riksdagarne de sednaste 50 åren representerat
på Biddarhuset under JU 1 bland Bidders- och Adelsmän.
Vidare bör antecknas, ej mindre att nu omtvistade slägtgren
uti 1632 års adelsmatrikel upptages i Svenneklassen, än ock att
af riksdagsbesluten inhemtas att, på sätt motionären uppgifvit, medlemmar
af nyssnämnde gren, Lilliehöök af Gälared, åtskilliga gånger
under 1 6 00-talet å riksdagarne representerat i Svenneklassen
och tvänne gånger under 1700-talet, nemligen 1740 och 1755 för
JU 66, men att efter denna tid icke någon medlem af samma gren
haft säte och stämma på Piddarhuset förr än vid 1810 års riksdag.
Nu och ehuru af sistberörde omständigheter, äfven enligt
Utskottets mening, följer, att slägtgrenen Lilliehöök af Gälared allt
ifrån tiden då den första Biddarhus-ordningen utfärdades intill
medlet af 1700-talet, ansetts höra till den lägre af de båda på
Biddarhuset introducerade Lilliehöökska ätterna, hvilket lätt förklarar
det af motionären anförda förhållandet med sistnämnde ätts
benämning »till Gälared och Kålbäck;» likväl och då före 1760-  taiet några ordentliga genealogier öfver Svenska adliga ätter icke
funnos upprättade, utan den största oordning och osäkerhet var
rådande i afseende på familjerna och deras härkomst m. m. samt
uti de derefter samlade och ordnade stamtaflor, som benämnas originalgenealogier
och hvilka alltsedermera i afseende på Adelsmäns
8
Riddnrhus-Utskottcts Utlåtande JK 4.
ätteledning och representationsrätt tjenat till efterrättelse, Brynte
Berthilsson är såsom stamfader satt i spetsen för ätten Lilliehöök
af Fårdala M 1, till följd hvaraf jemväl den nu ifrågavarande,
eller Gälareds-grenen, om den än derförut räknats till M 66, är
vorden hänförd till M 1, har Utskottet trott sig böra i möjligaste
mån utreda, om nyssnämnde serskiljande af Lilliehöökska ätterna
tillkommit, såsom motionären föreställer sig, genom ett blott
förbiseende eller varit en af vederbörande, efter noggrann pröfning
och med bestämd afsigt vidtagen åtgärd.
Undersökningen härom ådagalägger, enligt i Riddarhus-arkivet
förvarade handlingar, följande förhållande:
Redan vid riksdagen 1760—1761 anmälde Riddarhus-direktionen
i sin Berättelse till Ridd. o. Adeln, hurusom det vor högst
nödigt att fullständiga och »autentique» genealogier öfver Sveriges
adliga ätter samlades och å Riddarhuset förvarades. Då Adeln
vid samma riksdag antog en ny Riddarhus-ordning, hvilken åt
ättemän inrymde i det närmaste samma rätt, som nu honom tillkommer,
blef detta ännu behöfligare. Samma dag som Kongl.
Maj-.t stadfästade denna Riddarhus-ordning, eller den 10 Augusti
1762, utfärdades också en Kongl. Kungörelse, genom hvilken
hvarje adlig slägt förelädes att inom viss tid och före nästa riksdag
till Riddarhuset inkomma med fullständig stamtafla. "Vid början
af 1765 års riksdag befunnos 1,112 slägter hafva fullgjort
sitt åliggande i berörde hänseende, men som en del af de ingifne
stamtaflorna voro bristfälliga och dessutom en stor mängd slägter
icke ställt sig den Kongl. Kungörelsen till efterrättelse, utfärdades
under riksdagen ett nytt föreläggande, hvaremellertid de utaf de
inkomna genealogierna, hvilka befunnos vara i det skick att de,
utan vidare kommunikation med de respektive slägterna, kunde
granskas, af Riddarhus-direktionen genomgingos och ordnades efter
antagen ännu följd method. I deputationen satt vid nämnde
riksdag, utom den berömde genealogen von Schönfelt, äfven Landshöfdingen
Baron Tilas, som tillika var ledamot af Riddarhus-direktionen
och just blifvit vald till dessa befattningar, för att med sin
stora sakkännedom biträda »vid det vigtiga genealogiska verket», i afseende
hvarå, på hemställan af Riddarhus-deputationen, Ridd. o. Adeln
under den 4 Maj 1765 fattat det beslut, att, bland annat, jemväl
»likpredikningar oell personalier» kunna tjena »till mycken hjelpreda
vid genealogiernas upprättande.» Allt vittnar i öfrigt om det noggrannaste
förfarande vid detta arbete. Något protokoll öfver granskningen
har likväl icke hållits, utom i fråga om de ätter, som blifvit
föremål för dubier, och det har derföre icke heller lyckats Utskottet
att återfinna något serskildt dylikt protokoll, som afhandlar
de Lilliehöökska stamtaflorna, men att dessa då blifvit utarbetade
med ledning af den för Lilliehöökska ätterne M 1 och 66
inkomne och af slägternas dåvarande hufvudmän Bleckert och
Lennart Gabriel Lilliehöök undertecknade samt ännu på Riddarhuset
förvarade konceptstamtafla synes deraf, att, sedan Deputationen
den 28 Juli 1765 fattat det beslut, »att de approberade ät
-
Kiddarhus-Utskottets Utlåtande JK 4.
9
»ternas genealogier uti en och samma form renskrifvas skulle»,
blefvo de Lilliehöökska slägterna på grund af ett annat beslut,
debiterade för den kostnad, hvarmed denna renskrifning varit förenad.
Det var således medan Tilas och von Schönfelt voro ledamöter
af Riddarhus-deputationen, som år 1765 Brynte Berthilson förklarades
vara stamfader för ätten M 1 Lilliehöök af lerdala;
hvarförutan ofvan citerade märkliga anteckningar da gjordes å
Lilliehöökska genealogierna derom, dels att bemälde BryntoBerthilson,
Riddare, som uti en tryckt likpredik n öfver hans sonssonson
sonson Carl Magnus Lilliehöök kallas Riksråd, blef stamfader för
Adliga ätten Lilliehöök af Fårdala och dels att en gren af samina
ätt skref sig till Gälared.
Vid det förhållande, som ofvaunämnes, att Ridd. o. Adeln
beslutit att »likpredikningar och personalier» jemväl kunna anses
böra lända till upplysning om ätternas härkomst och ättledning,
torde det icke vara tvifvel underkastadt, att ju ifrågavarande anteckningar
ä Lilliehöökska stamtaflorna varit i viss mån föranledda af
de, uti omförmälda af kyrkoherden i Sköfde Er. Siberg ar 1731
hållna likpredikan, förekommande uppgifter, ej mindre att Brynte
Berthilson vore stamfader för Adliga ätten Lilliehöök JYi 1 än ock
att han varit Svea Rikes Råd. Utskottet antager fördenskull, att
Riddarhus-deputationen destoheldre vidtagit den ifrågavarande antecknings
åtgärden, på för Deputationen fullt giltiga grunder, sorn
den väsentligen skiljer sig från Lilliehöökska concept-genealogien,
hvarest ej blott Brynte Berthilson, utan nästan alla de äldre medlemmarne
af slägten blifvit benämnde Svea Rikes Råd, titlar dem
dock Riddarhus-deputationen uteslutit.
Till bevis och exempel på den oordning och osäkerhet, som
den tiden i öfrigt var rådande angående Lilhehökska ätterna, förtjenar
antecknas, att sedan vid 175 5 års Riksdag, dåvaranda
Riddarhus-fiskalen inför Riddarhus-deputationen anmält, att, enligt
den utkomna von Stjernemans Adels matrikeln, Adliga ätten
Lilliehöök JYi 1 vore utdöd, så befanns vid 1761 års Riksdag
denna uppgift vara oriktig, likasom Bergsrådet Gustaf Gabriel
Bonde, som afled år 17 65, eller just då det stora genealogiska
arbetet började, uti en uppsats, hvaraf en afskrift blifvit funnen
uti de Tilasska samlingarne, emot von Stjerneman erinrat, att
han i sin matrikel gjort sig skyldig till fel, då han såsom
stamfader för slägterna uppfört den, som å Riddarhuset 1625 erhållit
introduktion, i stället för den person, för hvars skull den
ena eller andra platsen på Riddarhuset åt slägten bereddes och
der, hvad Lilliehöökske ätterna angår, Bonde föreslår Riksrådet
Anders Pedersson till stamfader för M 1 och den samfälda starnfadren
för båda ätterna Berthil Pedersson till stamfader för J\t
66; varande det likväl ett bestämdt misstag af motionären da han
(i hillänget till Svenska Adelns Ättartaflor 2 Afdeln. p. 700 samt
i noten till Bilagan Jfä 2 i »Lilliehöökska frågan» p. 32.) uppgifver,
att Tilas adopterat Bondes mening och för egen räkning
förklarat Riksrådet Anders Pedersson, såsom stamfader för JW 1,
10
Riddarhus-Utskottets Utlåtande X 4.
enär elen citerade anteckningen af Bergsrådet Bonde alldeles icke
blifvit godkänd af Tilas sjelf, utan endast finnes i copia förvarad
bland hans samlingar.
Tvertom är det alldeles uppenbart, att då von Schönfelt och
Tilas, såsom ledamöter af Riddarhus-deputationen, uppfört Brynte
Berthilson såsom stamfader för ätten lilliehöök M 1, dessa Herrar
icke godkänt hvarken den, för dem otvifvelaktigt bekanta, förslagsmening,
som blifvit af Bonde framkastad, än den inför RiddarhusDeputationen
åp 1701 af Bleckert Lilliehöök gjorda uppgift, att
han och hans broder voro de enda lefvande medlemmar af
Fårdala ätten.
På grund af hvad sålunda förekommit, anser Utskottet Brynte
Berthilson, intilldess motsatsen med fulla bevis styrkes, böra i enlighet
med den år 1765 godkända och hitintills till efterrättelse
gällande original-stamtaflan öfver Lilliehöökska ätterna, betraktas
såsom stamfader för ätten JU 1 af Fårdala. .
Beträffande derefter den fråga, vid hvilken motionären tyckes
fästa så högst väsentlig vigt, eller huruvida någon af de nuvarande
medlemmarne af den yngre Fårdalagrenen, kunna bevisa sin härkomst
från något Svea Rikes Råd, så förekommer härvid, å ena
sidan, att ej mindre Fårdalagrenens å genealogien antecknade
stamfader, bemälde Brynte Berthilson, än dennes son Peder Bryntesson
blifvit å den af Lilliehöökska slägternes hufvudmän på 1760
talet till Riddarhus-Direktionen ingifna concept-stamtafla benämnda
Riksråd, under hvilken titel de äfven upptagas i de af Herrar
von Schantz, von Schönfelt ooh Richard Silvio utarbetade genealogiska
tabeller, hvarförutan Brynte Berthilson icke allenast såsom
i sjunde rät uppstigande led stamfader för Lilliehöök äf Fårdala
utan ock såsom Sveriges Rikes Råd upptagas uti den, på Lilliehöökska
genealogien cite.ade tryckta likpredikan, af hvilken Utskottet
haft tillfälle taga kännedom och uti hvilken predikan den aflidnes
fullständiga slägtregister både å fäderne och möderue meddelas^
A
andra sidan förekommer, såsom ofvan är nämndt, dels att å den
i Riddarhus-Arkivet förvarade original genealogi stamfadern för
Adliga ätten Lilliehöök Jf? 1, Brynte Berthilson blifvit uppförd
såsom Riddare, ineu icke såsom Riksråd, dels att han icke
i sistnämnde egenskap finnes upptagen i »Ugglas Rådslängd»; i
hvilket sednare hänseende Utskottet bör tillägga, att ehuru Ugglas
rådslängd må vara för sin tid ett rätt förtjenstfullt arbete, det
likväl i ganska många delar är både felaktigt och ofullständigt,
i det att samma Rådslängd dels underlåtit upptaga många som
bevisligen suttit i Rådet, dels dit hänför andra som icke innehaft
Rådsvärdighet.
Yid jemförelse mellan ofvanomförmälde mer eller mindre
stridiga uppgifter lärer Högloft. Ridd. o. Adeln inse, att det numera
icke är möjligt att bevisa, huruvida någon af de å Riddarhuset
under Jfs 1 representerade Lilliehöökarnes »föräldrar och förfäder»
— såsom det heter i 1626 års Riddarhus-ordning och hvil
-
Riddarhns-Utskottets Utlåtande X 4.
11
ket uttryck den tiden hade en långt vidsträcktare och mera omfattande
betydelse än för närvarande —innehaft Rådsembete eller icke.
Vidkommande slutligen den omständigheten, att Kaptenen
Bleckert Lilliehöök år 1761 inför Riddarhus-deputationen uppgifvit,
att af Adliga ätten Lilliehöök af Fårdala då endast voro i
lifvet tvänne manliga personer, nemligen Kaptenen sjelf och hans
yngre broder sedermera Majoren Anders Fabian Lilliehöök, af
hvilka den förre dog utan söner 17 88 och den seduare afled
ogift 1801, äfvensom att vapnet efter den sednare blifvit krossadt
samt anteckning derom skett å genealogien, så lärer härifrån någon
annan slutledning icke kunna hemtas, än att bemälde tvänne
bröder sjelfva ansett sig vara de ende manliga medlemmarne af
sin ätt, och att vid den' sistnämndes död en sådan uppgift föranledt
vapnets »sönderslagning». Deremot har Riddarhus-deputationen
desto mindre fästat afseende på ofvannämda uppgift, som Lilliehöökar
af Gälared fyra år derefter eller 1765, vid det då verkställda ordnandet
af genealogierna, blifvit å stamtaflan öfver Adliga ätten Jlf
1 Lilliehöök al Fårdala uppförda; och ehuru — likväl utan att
något af Riddarhus-Direktionen derom fattadt beslut igenfunnits
— anteckning att vapnet efter Majoren Anders Fredrik
Lilliehöök blifvit sönderslaget är vorden af någon Riddarhusets
tjensteman å genealogien verkställd och i sammanhang dermed
tillagdt att sistbemälde Major »var den sista af Fårdala grenen»,
har dock någon förändring i öfrigt å stamtaflan öfver oftanämnde
Adliga ätt dervid icke ägt rum.
Enär således, efter för omkring 100 år sedan af Riddarhusdeputationen
skedd vederbörlig granskning af stamtaflan öfver
Lilliehöökska ätterna, Brynte Berthilson blifvit uppförd såsom
»Stamfader för Adliga ätten Lilliehöök af Fårdala M 1, deraf en
»gren skref sig till Gälared» samt, i följd deraf, sistnämnde gren
är vorden å stamtaflan öfver nämnde ätt uppförd, utan att det
numera kunnat utredas, i hvad män samma gren den tiden eller
sedermera möjligen bevisat sin härkomst från något Svea Rikes
Råd, ehurn för antagande deraf att nämnde värdighet af bemälde
Brynte Berthilson innehafts likväl flera sannolikheter torde finnas
än emot detsamma; fördenskull och emedan den nu omtvistade grenen
alltsedan ansetts tillhöra Adliga ätten JVs 1 Lillibhöök af Fårdala och
slutligen vid de under det sednaste halfva seklet inträffade Riksdagar,
utan förr än nu dervid gjord anmärkning, med behörig myndighets
godkännande, för sistnämnde ätt intagit säte och stämma på Riddarhuset;
Thy och om än medgifvas må, att motionären icke
saknat anledning till de af honom yppade tvifvelsmål, anser
dock Utskottet intet slags gällande bevisning vara åstadkommen
derom, att stamtaflan öfver Adliga ätten Lilliehöök j}s 1 är i anmärkta
delar felaktig och sålunda bör förlora det vitsord den eljest
enligt Riddarhus-ordningen eger; hvarföre, med godkännande af
Riddarhus-Direktionens åtgärd, att, på grund af samma stamtafla,
vid Riksdagens början till en medlem utaf den gren af Lilliehöökska
slägten, som skrifver sig Lilliehöök af Gälared men tillhör den
12
Riddarhus-Utskottets Utlåtande M 4.
yngre Fårdala grenen, utdela pollett att intaga säte och stämma
å Riddarhuset för Adliga ätten M 1 Lilliehöök af Fårdala, Utskottet
vördsamt tillstyrker
att Herr Anreps nu väckta motion icke må till någon
Ridd. o. Adelns åtgärd föranleda.
Tvänne ledamöters reservationer åtfölja.
Stockholm den 19 December 1862.
Reservationer :
af Friherre Gederström, Claes Henrik. .
Mot Utskottets beslut i fråga om Herr Anreps förevarande
motion får jag wördsammast reservera mig och till stöd för denna
min reservation anföra, det granskningen af de Protokoll, riksdagsförhandlingar
och öfrige, frågan belysande akter, som äro att
tillgå från den tid då Svenska Adeln fick »Privilegium på Riddarhuset»
och blef i klasser indelad, jemte en noggrann undersökning
af de å Riddarhuset förvarade genealogiska tabeller, som i en
långt sednare tid upprättades, ovedersägligen gifva vid handen:
att 2:ne Atter af Lilliehöökska slägten genast vid Riddarhusets
inrättande uppkommo, nemligen i Riddare-klassen JVs 1
Lilliehöök af Fårdala, på grund af 7 g i 1626 års »Privilegium
på Riddarhuset», hvaruti stadgas: »uti den andra ordning eller
klass skola alla de familier inskrifvas, som kunna bevisa att någon
af deras föräldrar eller förfäder hafva klädt Riksens Råds-Embete
och vvördning häruti riket», hvilken bevisning fullgjordas af Johan
N. Lilliehöök af Fårdala, samt i Svenne klassen M 33 (detta
JVs har sedermera genom Riddare- och Svenne-klassernas förenande
under benämningen Ridders och Adelsmän förändrats till JVs
66) Lilliehöök af Gällared och Kolbäck, å hvilket JV? Per Clir.
Lilliehöök af Gällared och Kolbäck blef å ättens vägnar introducerad.
att Gällaredsgrenen icke blott är i 1632 m. fl. års matriklar
upptagen under M 66, utan äfven, i enlighet med hvad Grefve
Lewenhaupt till Riddarhus-Direktionens Protokoll den 2 Juli 1861
(bilagan M l) anfört, ifrån 1627 till 1755 vid alla riksdagar,
då Gällaredsgrenen haft representant, alltid intagit säte å JH 66,
och detta äfven då M 1 Lilliehöök af Fårdala stått tomt såsom
vid 1627, 1640, 1655 och 16 64 årens riksdagar, och då ätten
M 1 blifvit piikifälld för uraktlåten representation; — ett förhållande
som tyckes bevisa att på denna tid, som låg så nära
klassernas uppkomst och under hvilken medlemmarne af hvarje
ätt inom sig valde representant, hvarken Gällareds grenen gjorde
anspråk på att å M 1 blifva representerad, ej eller Kidderskapet
och Adeln ansett denna gren dertill berättigad; då det annars
Riddnrhus-Utskottets Utlåtande M 4.
13
vore utom tvifvel att i förra fallet Gällaredsgrenen begagnat sin
rättighet att taga säte i högre klass, och i sednare fallet, Ridderskapet
och Adeln icke pliktfällt ätten Jtf 1 för uraktlåten representation
;
att Caput-familiae-rätten först 1762 infördes, hvaraf lätt för
klaras att Kolbäcksgrenen, såsom äldre än Gällaredsgrenen, efter
denna tid ensamt haft representant å M 66;
att den concept-genealogi, som, underskrifven af då varande
capita familiarum för ätterne M 1 och M 66, till Riddarhuset
inlemnades 1762—1765, icke blott upptager Brynte Berthilsson
utan äfven hans förfäder i 4 led såsom Svea Rikes Råd; hvadan
om desse af Lilliehöökska slägten inlemnade uppgifter skulle tillerkänn
s obegränsad gilltighet, någon ätt JYt 66 aldrig skulle
funnits, utan hela Lilliehöökska slägten, på grund af härkomst
från Svea Rikes Råd, inrymts i 2 dra klassen under JU 1; men,
på sätt motionären omförmäler samt Ridd. o. Adelns Protokoll
utvisa, underkastades de inkomna koncept-genealogierne en noggrann
jemförelse med öfrige befintlige officiela handlingar, tillfölje hvaraf,
hvad Lilliehöökska slägten angår, Svea Rikes Råds titelen uteslöts
på de nu befintliga officiela genealogierne vid icke mindre
än 6 af slägtens förfäder, och deribland Brynte Berthilsson, om
hvilken sednare det endast finnes antecknadt att han i en likpredikan
blifvit kallad Svea Rikes Råd.
Denna uteslutning af Riks-Råds titeln å de officiela genealogierne
tyckes berättiga till det antagande att concept-genealogierne
blifvit af officiela handlingar härutinnan vederlagda, och detta så
mycket antagligare som man nogsamt känner att icke blott Svea
Rikes Råd utan äfven konungsliga, furstliga och Regements-Råd
funnos under 15:de och 16:de århundradena, tillfölje hvaraf misstag
härutinnan af okunnighet eller i god tro lätt kunnat begås;
att Riddarhus-deputationens protokoll af dea 7 November
1761 innehåller bland annat »skolande äfven efter berättelse af
denna Lilliehöökska ätten ej flere vara än Herr Kapitain (på Uplands
Regemente och bevisligen af Fårdala-grenen) och hans broden;
hvilket omförmälande i min tanka visar att Riddarhus-deputationen
icke ansett Gälareds-grenen höra till JVS 1, enär Deputationen
i motsatt fall icke gerna kunnat anföra denna berättelse,
som i sådan händelse varit alltför påtagligen stridande mot sanna
förhållandet;
att utom af motionären åberopade Bergs-rådet Bondes anteckningar
om Lilliehöökska ätten, äfven den af Uggla, Gjörwell och
Schering Rosenhane författade och 1791 utgifna rådslängd upptager,
förutom Måns Bryntesson, sorn dog sonlös 1529, Anders
Pedersson till Fårdala såsom det första Svea Rikes Råd inom Lilliehöökska
slägten; och slutligen
att ättens M 1 sköldemärke krossades 1801 då den siste
ättlingen af Fårdala-grenen afled; ett åtgörande som väl icke rimligtvis
kunnat ega rum om ännu en gren af ätten funnits.
Med stöd af ofvan anförde faktiska förhållanden och enär
jag, på grund af 1626 års Riddarhus-ordnings 7 §, icke kan till
-
14
Riddarhus-Utskottets Utlåtande X 4.
erkänna den nu befintliga starataflan öfver ätten JU 1 Lilliehöök
af Fårdala någon gilltighet, så länge såsom stamfader för ätten
står upptagen Brynte Bertilsson, åt hvilken samma stamtafla
icke tillerkänner annan Riks-Båds-värdighet än den i en likpredikan
honom tilldelade, då likväl en bevisning om denna värdighet
hos stamfadern är ett oeftergiflig! vilkor för ättens J/l 1 tillvaro;
och jag derjemte — utan att till besvarande upptaga frågan om
denna stamtaflans oriktighet bör tillskrifvas ett misstag eller en
okunnighet om nödvändigheten af Svea Rikes Råds-värdigheten hos
ättens stamfader, eller om icke snarare deu omständigheten, att
Fårdala- och Gälareds-grenarne sammanhängde 2:ne generationer
längre än slägtens öfrige grenar (se bil.), mera inverkat på utarbetaren
af tabellerne — icke kan, i likhet med majoriteten inom
Utskottet, hemta ett hufvudsakligt stöd för afslag å Herr Aureps
ifrågavarande motion ur »Ridd. o. Adelns, på hemställan af Rid»darhus-deputationen,
den 4 Maj 1765 fattade beslut, hvarigenom
»jemväl bland annat likpredikningar och personalier förklcras kimma
tjena till mycken hjelpreda vid genealogiernes upprättande,» på
grund af hvilket beslut Utskottet förmenar det Ridd. o. Adeln
tillerkänt den i en öfver Carl Maguus Lilliehöök af Fårdala 1731
i Sköfde hållen likpredikan, Brynte Bertilsson tillagda Riks-Rådsvärdighet
så- mycken bevisande kraft, alt genealogiske tabellernes
utarbetare på grund häraf uppfört meranämnde Brynte Bertilsson
som stamfader för ätten J1 1 Lilliehöök af Fårdala; — utan jag
fastmera anser ett dylikt omnämnande i en likpredikan icke vara
den bevisning som afses i 1626 års Riddarhus ordning, hvars 7 §
måste, enligt mitt förmenande, ännu i dag ega kraft af lag, då
tvist uppstår om ätter, som på grund af samma S tillkommit; börande,
efter min tanke, Utskottet, icke allenast hafva tagit kännedom
om ofvannämnde likpredikan utan äfven egnat någon uppmärksamhet
åt de flere öfrige likpredikningar som finnas både
före och efter 1731 öfver medlemmar af Lilliehöökska slägten,
och af hvilka ingen af dem jag haft tillfälle att se, tillerkänner
Brynte Berthilsson denna höga värdighet; — så synes mig af alla
dessa skäl 12 och 21 §§ af Riksdags-orduingen, jemförda med
§§ 3, 5 och 7 mom. 7 §. af Riddarhus-ordningen lägga väsendtliga
hinder för Gälareds-grenens representation å J! 1 Lilliehöök af
Fårdala, intilldess Gälareds-grenen åstadkommit den i meranämnde
1626 års Riddarhus-ordning föreskrifna bevisning om härkomst från
Svea Rikes Råd.
Slutligen, enär Utskottet i sitt förestående memorial fullständigt
återgifvit Riddarhus-direktionens motivering i detta ämne, i
enlighet med Direktionens protokoll af den 2 Juli 1861, men icke
funnit skäl att upptaga Grefve Lewenhaupts till samma protokoll
anförda yttrande i en fråga, hvars utredande blifvit Herr grefven
af Direktionen uppdraget, får jag nämnde yttrande härmed min
reservation bilägga. (Bil. 1.)
Riddarhus-Utskottets Utlåtande X 4.
15
(Bil. 1.)
»Det uppdrag jag af Högloft. Riddarhus-Direktionen erhållit alt
undersöka ocb utreda förhållandet emellan adelige ätterne J/l 1
Lilliehöök och J/l 66 Lilliehöök har jag efter bästa förmåga sökt
utföra, och för den skuld genomgått såväl original-protokollen
som de riksdagsbeslut som varit för mig tillgängliga, från tiden
för Riddarhusets inrättande, för att utröna på hvad sätt dessa
tvenne ätter under denna tid varit representerade och har resultatet
af dessa forskningar blifvit som bifogade tabell J/l 1 närmare
utvisar: att den gren af ätten som från och med 1809 representerat
för J/l 1 ifrån 1627 till 1755 ingen gång representerat
för J/l 1, men väl flere gånger för J/l 66. Efter 1755 återfinnes
den ingen gång hafva representerat för J/l 66 men också
icke för J1 1 förrän 1809 eller första riksdag efter det den äldre
eller så kallade Fårdalagrenen var utgången.
Enligt deu af Konung Gustaf II Adolf utfärdade Riddarhusordning
voro till säte och stämma i Riddareklassen endast de
familjer berättigade, som bevisade sin härkomst från något Svea
Rikets Råd. Fårdalagrenen har genast vid Riddarhusets inrättunde
fullgjort detta och på grund af lottning blifvit introducerad
under J/l 1. Medlemmarne af Gälaredsgrenen synas deremot, åtminstone
ej före 17 55, hafva gjort detta, då de hela den tid ingen
gång representerat i Riddareklassen.
För den händelse således att denna Gälaredsgrenen ej verkeligen
bevisat sin härkomst från något Svea Rikets Råd och i
följd deraf genom något Ridderskapets och Adelns beslut i den
dåvarande Riddareklassen eller sedan den 1719 upphörde, till adaliga
ätten J/l 1 blifvit uppflyttade — liknande fall hafva för andra
ätter flera gånger inträffat — så återstår för mig ingen annan
förklaring huru de på adeliga ättens JU 1 genealogiska tabeller
kunnat blifva uppförde än den, att då omkring 1760 Riddarhusets
genealogiska tabeller samlades och iordningsattes, ålades
ätterne att ingifva sina stamtaflor; en sådan finnes ock i original
i Riddarhusarkivet ingifven af ätterne Lilliehöök, der de på samma
tabell gemensamt upptagas; å denna tabell har dåvarande hufvudmannen
för Kolbäcksgrenen å ättens J/l 66 vägnar underskrifva
för sin gren, samt under Fårdalagrenen den dåvarande hufvudmannen
för J/l 1; nu är denna gren den andra i ordningen och
Gälaredsgrenen den tredje och dessa 2:ne grenar sammanhänga
2:ne generationer sedan de skiljdes från hufvudstammen; hvaremot
den Usta och 4:de eller Istrumsgrenen skiljdes på samma gång
som de 3-.ne hufvudgrenarne bildades, allt detta synes af bifogade
tabell J/l 2.
Har grenen Gälared ej redan då bevisat sig vara Riks-Råds
afkomlingar (såsom sådane upptagas de å de tabeller som äro utarbetade
af von Schautz, von Schönfelt och Riclierd Silvio) och
på den grund blifvit uppförd under J/l 1, en mening som af den
tidens genealoger ansetts riktig, åtminstene synes så af anteckningar
till en del befintliga i Riddarhusarkivet, dels i Riksarkivet,
le
Riddarhus-Utskottets Utlåtande jtt 4.
af flere den tidens genealoger, hvilka samtlige med undantag af Tilas,
sorn för den motsatta meningen citerar Bergs-Rådet Bondes anteckningar,
anse Gälaredsgrenen tillhöra JM 1. Ar detta antagande
ej riktigt, återstår ingen annan förklaring, än att vid renskrifningen
af genealogierna, grenarne Fårdala och Gälared såsom med
hvarandra närmare beslägtade genom misstag sammanförts och
Gälaredsgrenen på det. sättet kommit att upptagas å JM 1.
Afven med antagande af att ett misstag blifvit begånget, så
har det icke tillkommit genom Gälaredsgrenens eget förvållande;
och då det nu redan har hundraårig häfd vågar jag vördsamt till
Riddarhus-Direktionen hemställa, huruvida det ens lagligen kan
åläggas Gälaredsgrenen att bevisa på hvad grund de blifvit under
adeliga ätten JM 1 intagne samt om det icke förblir dens
eller deras skyldighet, sorn vilja göra dem det rummet stridigt,
att bevisa det de icke lagligen ega denna rättighet. Detta sednare
torde dock blifva svårt, ty om det finnes något dokument
eller Ridderskapets och Adelns beslut, som berättigar Gälaredsgrenen
till sitt nu innehafvande rum, kan man möjligen en gång
få reda derpå, men att bevisa det ett sådant icke finnes eller ens
aldrig funnits, torde numera vara nära nog omöjligt.
Då frågan således till följd af sin natur svårligen utan kanska
årslånga* undersökningar kan fullständigare utredas och det
äfven är möjligt att efter dessa undersökningar man ej kan komma
till större visshet än den man nu redan eger, får jag till
Höglofl. Riddarhus-Direktionen vördsamligen hemställa, det Höglofl.
Riddarhus-Direktionen vid först inträffande riksdag till Höglofl.
Ridderskapet och Adelns eget afgörande må hänskjuta frågan, huruvida
icke de nuvarande innehafvarne af adeliga ätten JM 1 må
få behålla sin representationsrätt för denna nummer.»
Af Herr Paykull, Lars Gustaf.
Sora jag genom de vidtagna undersökningarne i denna fråga
kommit till motsatt åsigt med Utskottets majoritet om Herrar
Lilliehöökars till Gälareds rätta nummer å Riddarhuset, får jag
härmed vördsammast reservera mig mot Utskottets beslut, af hufvudsakligen
följande skäl:
Då fråga förekommer, hurvuvida någon ätt eller ättegren lagligen
är berättigad till säte och stämma å Riddarhuset på en viss
nummer, bör naturligtvis undersökas, om den ifrågavarande ättegrenen
verkligen härstammar från någon å Riddarhuset å samma
nummer introducerad person eller ättegren, eller om någon af ättens
förfäder genom fattade beslut eller tillfölje af företedda lagliga
bevis blifvit öfverflyttad från ett till ett annat nummer, då
ätten naturligtvis lagligen tillhör detta sednare.
Vid förefallna öfverlnggningar inom Utskottet hafva dess samtliga
ledamöter, såvidt de yttrat sig och jag rätt uppfattat deras
åsigt, varit ense derom, att den nu omtvistade Lilliehöökska ättegrenen
ända till tiden näst efter år 1701 obestridligen tillhört iit
-
Riddarhus-Utskottets Utlåtaudé M 4.
17
ten JM 66. Detta har för hvar och en varit klart deraf, att deras
förfäder från och med 1627 till och med 1755 årens riksdagflera
gånger representerat just för ätten JM 66, samt deraf att
Riddarhus-Fiskalen von Post år 1755 vederbörligen anmälte, att
adeliga ätten JU 1 Lilliehöök af Fårdala vore utgången; tillfölje
af hvilken anmälan utlåtande i ämnet begärdes af den tidens utmärktaste
genealog, sedermera Landshöfdingen Baron Tilas, som,
ledd af tillgängliga handlingar, hvilka ännu finnas i behåll, förklarade
sig anse, att ehuru den gren af Lilliehöökska ätten, hvilken
härstammade från Johan Nilsson Lilliehöök (se den genealogiska
tabellen), som år 1625 introducerades för ätten JM t, vore
utdöd, så funnes likväl andra Lilliehöökar af ätten JM 1 ännu lefvande,
nemligen Johan Nilssons broder, Knut Nilssons, efterkommande;
ty, säger Baron Tilas, Johan Nilsson introducerades på
ätten JM I å alla de Lilliehöökars vägnar, hvilka härstammade
från något Rikets Råd, således för alla Anders Pedersson» till Fårdala
efterkommande, hvilken, eldigt Bergs-Rådet Boudes anteckningar,
vore det första kända Riks-Råd af Lilliehöökska ätten, från
hvilket några descendenter då ännu funnes. Man antog således icke
på denna tid, hvarken att Brynte Bertilsson varit Riks-Råd eller
att Gälaredsgrenen blifvit år 1625 introducerad i Riddareklassen
derföre, att Brynte Bertilsson, en af dess förfäder, varit Riddare.
Tvertom! Just tillfölje af Baron Tilas’ ofvannämnde utlåtande erhöll
en viss Bleckert Lilliehöök vid 1761 års riksdag, såsom en
af den nämde Anders Pederssons efterkommande säte och stämma
för ätten JM 1, hvarvid denne Bleckert Lilliehöök af Fårdala gjorde
den anmälan, att han och hans broder vore de sista ännu lefvande
afkomlingar af adeliga ätten JM 1 Lilliehöök af Fårdala.
Både dessa herrar dogo barnlösa, och det var, då den siste af
dem år 1801 dog, som vapnet krossades, således icke utan giltig
anledning, då han i Riddarhusets handlingar var antecknad såsom
den sista af sin ätt.
Det oaktadt lefde ätten ånyo opp efter år 1809, och hufvudmannen
för Gälaredsgrenen utbekom, utan att något bevis för
lagligheten deraf finnes, och således enligt mitt förmenande genom
ett misstag, polett å Riddarhuset för ätten JM 1. Herrar Lilliehöök
af Gälared ansågo sig nemligen, såsom bland alla Lilliehöökar
närmast beslägtade med Fårdalagrenen, böra ärfva denna ättegrens
representationsrätt för ätten JM 1, och emedan de sjelfva
ansågo saken så och slägtledningen mellan de olika ätterna enligt
genealogierna var tydlig, har under en längre följd af år ingen
kommit att bemärka det orätta deruti, då ätten JM 1 var utdöd
och således ingen af dess medlemmar längre kunde försvara sin
rätt. Påtagligt är likväl, att om år 1801 icke Fårdalagrenen
utan Kålbäcksgrenen utdött, skulle Lilliehöökarne af Gälared obestridligen
hafva ärft Kålbäcksgrenens representationsrätt för ätten
JM 66, ty för denna sistnämnde ätt hade de förut flera gånger
representerat och denna ätt ansågos de före år 1809 tillhöra enligt
alla de fullkomligt sammanstämmande officiella uppgifter, som
Bil. till Höglofl. Ridd. o. Adelns Prot. vid 1862 års Riksdag. 2
18
Riddarhus-Utskottets Utlåtande JK 4.
rörande denna fråga finnas i behåll för tiden före år 1809. Man
finner nemligen ingenstädes uppgifvet, hvarken att Gälareds-grenen
någon enda gång före denna tid representerat å ätten JYs 1,
eller att Gälareds-grenen eller någon af dess medlemmar blifvit
räknad till nämde ätt.
Som man vet, anmärktes det oegentliga förhållande, att Gälareds-grenen
efter år 1809 blifvit å genealogierna öfverflyttad till
ätten JYs 1, först år 185 9 af Herr Anrep, som fått i uppdrag att
utgifva från trycket Svenska Adelns åttartador. Efter mitt förmenande
skulle det verkligen hafva bevisat den högsta grad af
vårdslöshet å Herr Anreps sida, om han försummat att göra en
sådan anmärkning, då han fått i uppdrag att verkställa detta arbete,
hvilket Ridderskapet och Adeln naturligtvis bör önska att
erhålla så korrekt som möjligt. Ty till denna anmärkning finnes
verkligen mångfaldiga anledningar och främst bland dessa, att ätten
JYs 66 erhållit sitt namn »Gälared och Kålbäck» just från den
nu omtvistade ättegrenen. För öfrigt är Gälareds-grenen i alla
Riddarhusets matriklar från och med 1632 års till och med 1779
års matrikel räknad till ätten JYs 66. I den äldsta tryckta matrikel,
som finnes i behåll, eller 1683 års, kallas ätten JYI 66 helt
enkelt »Lilliehöökar till Gälared». De äro i denna matrikel upptagna
under JYs 29 och hade vid Riddarhusets inrättande fått JYs
33). Vid nämde tid bar ätten således ännu icke sitt andra namn:
»Kålbäck», förmodligen derföre att Gälareds-grenen, såsom närmare
beslägtad med Riks-Råds-grenen, Fårdala-, på 1600-talet
ansågs förnämare än Kålbäcks-grenen, som likväl obestridligen var
den äldsta, och hela ätten JT? 6 6 af detta skäl antog Gälaredsgrenens
namn.
Men att nu återgå till förhållandena efter år 1764, så infor
drades något efter denna tid, vid ganska sträng påföljd, alla adeliga
ätters genealogier, och i förnyadt påbud derom intogs bland
annat, att mycken ledning vid genealogiers uppgörande kunde vinnas
genom gamla rättegångshandlingar, tal vid bröllop och andra
högtidliga tillfällen, likpredikningar, kyrkböcker och domböcker,
grafvårdar m. m. m. m. Nu tiar Utskottets majoritet, som, sedan
detta dokument påträffades, ansett någon vidare undersökning
nästan obehöflig, ulan skäl antagit, att likpredikningsr m. m. fått
gälla såsom lagliga bevis, då de deremot i ofvannämde kungörelse
endast påpekats såsom handlingar, hvilka kunde lemna god ledning
vid genealogiers upprättande; ja man har äfven på god tro
antagit, utan att något bevis derför finnes, att ätteledningen och
de genealogiska tabeilerna öfver de Lilliehöökska slägterna vid
denna tid uppgjordes sådana, som de för närvarande förefinnas.
Men på den nu befintliga genealogien öfver ätten JYs 1 och de
derunder numera upptagna Lilliehöökarne till Gälared finnes vid
Brynte Bertilsson följande anmärkning: »kallas i sonesons sonesonesons
sonesons Carl Magnus Lilliehööks tryckta likpredikan
med personalia Svea Rikes Råd, men återfinnes ej i Ugglas Rådslängd.
» Att denna uppgift tillkommit 1765 är alldeles icke bevisadt,
tvertom är detta högst osannolikt. Föröfrigt härleder sig
Riddarhus-Utskottets Utlåtande JK 4.
19
densamma från en likpredikan som år 1731 hölls i Sköfde af
presten Siberg, men återfinnes ej uti någon annan af Riddarhusets
äldre genealogiska samlingar än Richard Silvios, hvilken samling
dock först efter år 1839, enligt anteckning å bokens titelblad,
skänktes till Riddarhuset af Friherre R. Cederståöro, som åter bekommit
densamma af Fröken Melin. För det antagande, att nämde
uppgift mellan åren 1763—69, då genealogierna utskrefvos efter
de inlemnade konceptgenealogierna, blifvit godkänd såsom skäl
för Gälareds-grenens öfverflyttande till iitten JYs 1, finnes efter min
åsigt icke den ringaste grad af sannolikhet. Tvertom! något beslut
derom finnes icke att tillgå, någon anteckning derom å genealogierna
icke heller, och om man gör sig besvär att efterse,
huru genealogiska tvister vid denna tidpunkt behandlades af Riddarhus-deputationen,
i hvilken Landshöfdingen Baron Tilas blifvit
invald; så finner man, att prestattester ensamt, till och med då
de varit beedigade och bevittnade, alldeles icke godkänts såsom
några uteslutande giltiga bevis. (Se flerstädes i 1769 och 1770
årens Riddarhus-deputationens protokoller.) Hvad nu den ifrågavarande
presten Sibergs i Sköfde tryckta likpredikan af år 1731
särskilt beträffar, så finnes å Kongl. Bibliotheket äfven en annan
tryckt likpredikan af år 1619 öfver då aflidne Riks-Rådet Lilliehöök,
förutom ett liktal af år 1643 öfver dennes son, uti hvilka
sednare likpredikningar slägtledningen också går tillbaka till
Brynte Bertilsson, och hvarest till och med en genealogisk
tabell, börjande med nämde Brynte Bertilsson, finnes uppgjord;
men i dessa liktal af 100 år tidigare datum äro endast Anders
Pedersson och Nils Andersson upptagna såsom Riks-Råd,
men ingalunda Brynte Bertilsson. Det förefaller verkligen besynnerligt,
huru man kan påstå, att en så noggrann forskare, som
Baron Tilas var, skulle hafva tillerkänt en uppgift i en likpredikan
af år 17 31 trovärdighet framför en af nära 100 år tidigare
datum, såvida man icke velat söka bevis, der sådana icke funnits.
Efter reservantens åsigt borde de, som önska, att gammal häfd
skall blifva beståndande, äfven mot gällande författningar, heldre
rent ut förklara detta, än söka bevis för sina påståenden i en
likpredikan, isynnerhet då en uppgift i en annan likpredikan motsäger
deu förra. Vi skulle på så sätt kunna få både grefliga
och friherrliga ättter, som blifvit upphöjda till sin värdighet, ej på
vanligt, lagligt sätt, utan af en prest, hvilkensomhelst, mellan Haparanda
och Ystad. Huru föga giltig en uppgift i en likpredikan
för öfrigt är såsom ett lagligt bevis, då andra omständigheter bevisa
motsatsen, bör man lätt inse, då man besinnar, att just den
aflidnes slägtingar sjelfva lemna den tillkallade presten alla upplysningar,
och att han således icke en gång är i tillfälle att granska
dem, samt att ändamålet med personaliers intagande i likpredikningar
för det mesta är att, som man säger, »upphöja till skyarne»
den aflidne och hans förfäder. Att ändamålet i detta fall
ej så sällan får helga medlen, torde väl ej kunna förtänkas likpredikans
författare.
Hvad Baron Tilas vid förefallande slägtetvister brukade åbe
-
20
Riddarhus-Utskottets Utlåtande JK 4.
ropa, var deremot, i första hand tillgängliga officiella uppgifter
och i andra rummet liandskrifna genealogiska samlingar, och
främst bland oessa den Akersteinska, som genom Baron Tilas
egen försorg år 1769 inköptes för Riddarhusets räkning, för
att tjena till ledning vid ännu icke utarbetade genealogiers
upprättande. Men i de Akersteinska genealogierna, der ej mindre
än 28 tabeller finnas ensamt öfver de Lillieliöökska slätterna,
är på tabellen JM 15 under Peder Bryntessons son Nils
Pehrsson till Gälared antecknadt: »dennes efterkommande introducerades
1625 å JM 66 »en anmärkning, som således gäller just
den nu omtvistade ättegrenen. Vidare finnes ätten JM 66:s vapen,
utklippt ur Carlschölds vapenbok, som utgafs omkring år 1770,
i denna genealogiska samling uppklistradt framför Peder Bryntesson,
hvaraf det ligger bra nära till hands att draga den slutledning,
att denne Peder Bryntesson, ehuru han var den första, som
skref sig till Pardala, likväl bör anses tillhöra ätten JU 66, eller
Svenneklassen, likasom hans son Nils, ehuru haus andra son Anders
Pedersson till Fårdala rätteligen tillhör ätten JU I, just emedan
denne Anders Pedersson var det första Riks-Råd af denna
ättegren, och såsom sådan tillhörde Riddareklassen. I denna genealogiska
samling återfinner man icke heller alla de Riks-Rådstitlar,
hvilka Herrar Lilliehöök upptagit i sin år 1762—65 inlemnade
konceptgenealogi och hvilka titlar ännu qvarstå å den
genealogi som finnes i ättens ego och som Utskottet haft tillfälle
att taga del af. Enligt deras egen åsigt härstamma således alla
nu lefvande Lilliehöökar från Riks-Råd och skulle konseqvent alla
tillhöra ätten JM 1; en sådan öfverffvttning har också varit ifrågasatt
såsom en möjlighet två olika gånger under loppet af förra
århundradet, men den har ej blifvit medgifven, just emedan man
icke godkänt Herrar Lilliehöökars uppgifter om de många RiksRåds-titlarne,
hvilket också är helt naturligt deraf, att om man
med de Akersteinska genealogierna, de fullständigaste från sin tid,
jemför Riddarhusets äldre matriklar, Messenii uppgift öfver svenska
Riddare-slägter af år 1616; de ofvannämde likpredikningarne af år
1619 och 1643; Ugglas Rådslängd; Baron Bondes anteckningar; Riddarhus-Direktionens
uppgift, huru Gälareds-ättegrenen representerat
under 17:de och 18:de århundradena; här ofvan omnämda anmälanden
af 1755 och 1761 samt de uppgifter från flera utmärkta
genealoger, som Utskottet lyckats erhålla, t. ex. från tjenstemännen
vid härvarande Kongl. Bibliothek och Carolinska Bibliotheket
i Upsala: »att hvarken Brynte Bertilsson eller någon annan äldre
Lilliehöök dem veterligen varit Svea Rikes Råd;» raan då finner,
att uppgifterna om de många Riks-Råden stå helt och hållet obestyrkta,
såvida man ej tillägger Presten Sibergs i Sköfde likpredikan
vitsord. Att denna likpredikan år 1765 föranledde Gälareds-grenens
öfverförande till ätten JM 1 anser reservanten sig
således af det föregående hafva bevisat vara ett hittills helt och
hållet obevkadt antagande af Utskottet, isynnerhet som ej ett ord
finnes nämdt derom i den af Schönfelt år 1770 på Ridderskapet
och Adelns bekostnad utgifna matrikel. Tvertom står der under
Riddarhus-Utskottets Utlåtande JK 4.
21
JU 1 »Lilliehöökar till Fårdala» och under M 66 »Lilliehöökar till Gälared
och Kålbäck» samt för ätten JU 66 anmärkt, att dess ursprung
ses å ätten JM 1; sammalunda är förhållandet uti den förut omnämde
matrikeln, som utskrefs efter Riddarhusets omorganisering år 1779,
då klassindelningen ånyo blifvit införd. Då bemälte Herr Schönfelt,
som år 1770 var ledamot i Riddarhus-deputationen och under
en lång följd af år Riddarhusets tjensteman, deltagit i genealogiernas
granskande och kände 1755 års anmälan likaväl som Lilliehöökarnes
egen uppgift af år 1761, är det väl icke tänkbart, åtminstone
icke för reservanten, att Herr Schönfelt skulle hafva menat
och önskat, att Gälareds-grenen skulle räknas till ätten JU 1
och det oaktadt i sin matrikel fört densamma till ätten JM 66, i
strid med den Akersteinska genealogien och så många andra å Riddarhuset
befintliga uppgifter. Således finnes inga bevis för, att
hvarken Tilas eller Schönfelt fört Gälareds-grenen till JU 1 utan
heldre tvertom.
Man har häremot anfört, att den oegentlighet äfven nu eger
rum, att Gälareds-grenen räknas till JU 1, ehuru ätten JU 66 heter
»Liiliehäökar till Gälared och Kålbäck», men just denna omständighet
är ett bevis till för det påstående, att denna ättegrens
represeetation å ätten JU 1 tillkommit genom ett misstag samt
att öfverflyttningen aldrig varit afsigtlig. Man vet deremot och
det synes äfven af Riddarhus-genealogierna sjelfva, att densamma
efter införandet af vårt nuvarande statsskick under General Melins
försorg omkring åren 1811 —14 ånyo ordnades och renoverades.
Ett misstag kunde då lätt insmyga sig å genealogierna,
sedan Gälareds-grenen redan vid ett par riksdagar representerat
för ätten JM 1. Men att år 1809 ingen anmärkning gjordes mot
Gälareds-grenens arfsrätt till representation efter ätten JU 1 Fårdala,
då slägtskapen med Fårdala-ätten var tydlig af genealogierna
och det alldeles icke ligger så nära till hands att anmärka
och efterforska, huruvida slägternas gemensamma stamfader varit
Riks-Råd eller ej, må man väl ielea förtänka dem, som år 1809
utdelads poletter å Riddarhuset, isynnerhet som man år 1809 svårligen
kunde minnas 1755 och 1761 årens förhandlingar eller att
farbrodern till den Pierr Lilliehöök, som år 1809 utgaf fullmakt
för ätten JM 1, sjelf år 1755 representerat för ätten JU 66. Att
ätternas genealogier icks nu i allo äro lika de genealogier, som
upprättades ens åren 1811—14, synes lätt, om raan jemför våra
nuvarande genealogier med de å Riddarhusvinden befintliga gamla
makulerade genealogiska tabeller. (Se till exempel Tab. 4 oeh 6
öfver ätten JU 66, der tvenne omnämda ätters nummer på sednare
tider blifvit tillskrifna.) Huru olika i sina uppgifter och i
uppställning de första tabellerna öfver Lilliehöökska ätterna JU 1
och .Tks 66 äro, kan hvar och en för öfrigt lätt öfvertyga sig om.
Häraf synes tydligt, huru missledd man blir, om man antager,
att Riddarhusets genealogiska tabeller icke vid hvarje renovering
ändras efter förefallande omständigheter; hvilket ju också är alldeles
nödvändigt, om de skola vara tillförlitliga. Genealogierna
kunna således närsomhelst efter år 1765 blifvit ordnade så, som
22
Kiddarhns-Utskottets Utlåtande M 4.
de nu befinnas och, om man icke kan påträffa ett original till de
nuvarande genealogierna, kan man således icke heller med säkerhet
veta, vid hvilken tid misstaget med Gälareds-grenens öfverflyttning
till Jlf 1 egde rum.
Reservanten anser således korteligen: att Herrar Lilliehööks
till Gälarede förfäder blifvit introducerade å ätten M 66 och aldrig
lagligen derifrån öfverflyttade, ehuru nämde ättegren af misstag
kommit att under loppet af mer än 50 år representera den
utgångne ätten M 1; att något beslut af Ridderskapet och Adeln,
att Gälareds-grenen skall ega säte och stämma för ätten JW l,icke
finnes och att det skulle vara olagligt att nu fatta ett sådant beslut,
samt slutligen att icke heller något bevis, som berättigar
Gälareds-grenen att representera för ätten JU 1, hvarken blifvit
företedt eller finnes att tillgå; — och således att adeliga ätten JYi
1 Lilliehöök till Fårdala är utgången, och att alla nu lefvande
Lilliehöökar tillhöra adeliga ätten JVs 60 Lilliehöök till Gälared
och Kålbäck.
Bil. Litt. A.
Extrakt af Genealogierna öfver Adliga ätterne Lilljehöök N:o 1 och N:o 66, utvisande samma ätters första utgrening.
Birger Bertilsson
till Kålbeck, Väpnare, (stamfader för ätten N:o 66).
Tufve Birgersson
till Kålbeck.
Göran Tufvesson.
Christoffer Göransson.
Pehr Christoffer Lilljehöök
af Gällared.
»Blef 1625 å ättens vägnar under namn af Lilljehöök af
Gällared och Kålbeck introducerad under N:o 66».
Bertil Pedersson.
Var 1488, 1494 Häradshöfding i Kållands Härad.
Tillh. Riddar h.-Utsk. Utlåt. Av o 4.
Brynte Bertilsson
till Oplo och Lurfva. Riddare. Var 1490, 1512 Häradshöfding i
Kållands Härad.
Om honom står antecknadt:
å Hufvudstamtaflan öfver ätterna Lilliehöök så länge de icke
voro serskiljda:
»Blef stamfader för adliga ätten Lilljehöök af Fårdala
N:o 1, deraf en gren äfven skref sig till Gällared,
samt Friherrliga ätten Lilljehöök N:o 13, f.
På Stamtaflan öfver adliga ätten Lilliehöök N:o 1 finnes
om Brynte Bertilsson antecknadt:
»Han kallas i sonesons scnesons sonesonens Carl Magnus
Lilliehööks tryckta likpredikan med personalia Sveriges
Rikes Råd, men igenfinnes ej i Uglas rådslängd.
Peder Bryntesson.
Anders Pedersson. Nils Pehrsson.
Till Fårdala. Riks- Till Gällared från hvilken nu
Råd och Riddare. lefvande Lilliehöökar af
"77“——■Gällared härstamma.
Nils Andersson.
Till Fårdala. Svea Rikes Råd.
Johan Nilsson Lilljehöök
till Tåredal (Fårdala). Rikstygmästare »1625
blef efter lottkastning under Isbo 1 introducerad
på Riddarhuset i dåvarande
Riddare-Klassen».
Denna gren utdog 1801 med
majoren Anders Fabian
Lilliehöök.
STOCKHOLM, tryckt hos E. Westrell, 1863.
Riddarhus-Utskottets Utlåtande M B.
1
N:o 5.
Ullålande öfver Riddarhus-Direlclionens Riksdagsberättelse.
Hörsamt Memorial.
Sedan Riddarhus-Utskottet fulländat granskningen såväl af
R.iddarhus-Direktionens protocoll för den 17 Oktober 1859 till
och med den 14 Oktober sistlidet år, som ock af 185 9, 1860,
och 1861 årens afslutade hufvudböcker öfver Riddarhus-kassan,
Adliga kadettskolefonden, Wadstena Adliga Jungfrustifts-kassan
med Grefliga Schefferska stiftningens fond jemte alla öfriga under
Direktionens styrelse och förvaltning ställda fonder, donationer
och legater, äfvensom af Riddarhus-Kapitationsfondens räkenskaper
för åren 1858, 1859 och 1860, tillhör det Utskottet, i följd af
36 § Riddarhus-Ordningen, att icke allenast hos Höglofl. Ridd. o.
Adeln anmäla resultatet af en sådan granskning, utan ock afgifva
utlåtande i anledning af den, jemlikt 15 § af Riddarhus-Direktionens
instruction, af Direktionen till Utskottet aflemnade berättelse
till Höglofl. Ridd. o. Adeln öfver hvad vid Riddarhusets och Stiftärendenas
förvaltning sig i allmänhet tilldragit.
Utskottet har härvid ansett sig, i afseande på uppställningen,
böra följa den ordning som i Direktionens berättelse blifvit iakttagen;
men då denna berättelse redan är vorden till Höglofl.
Ståndets ledamöter tryckt utdelad, har Utskottet trott det göra
tillfyllest att endast i korthet under de serskilda paragraferna sammanföra
berättelsens innehåll, med de yttranden, Utskottet ansett
den föranleda.
§ 1.
(Jemför pag. 3—8 samt 43—73 i Direktionens riksdagsberättelse.
)
Af denna §, som i allmänhet redogör för de under Riddarhus-Direktionens
förvaltning ställda kassors och testamentsfonders
ställning, inhemtas, vid tillika anställd granskning af dithörande
räkenskaper, hufvudsakligen följande.
Riddarhus-Kassans behållning, hvilken, enligt 1858 års bokslut,
utgjorde 319,124 Rdr 47 öre, uppgick enligt 1861 års bokslut
till 329,570 Rdr 38 öre och har således under de tre år som
varit föremål för granskning ökats med 10,445 Rdr 91 öre.
Bil. till Höglofl. Ridd. o. Ad:s prot. vid 1862 års Riksdag. 1
2
Riddarhus-UtskotteU Utlåtande M 5.
Adliga Kadettskolefonden, med hvilken, enligt Ridd. o. Adelns
beslut vid 1857—1858 årens riksdag, den s. k. Wennerstjernska
fonden numera blifvit förenad, liar under samma tid blifvit förkofrad
från 137,761 Rdr 36 öre till 143,386 Rdr eller med 5,624
Rdr 64 öre.
Wadstena Adliga Jungfru-Stifts-kassan, som, enligt 1858 års
bokslut, egde ett kapital af 267,270 Rdr 3 öre, har ökat sig till
270,052 Rdr 97 öre eller med 2,782 Rdr 94 öre.
Grefliga Schef er ska Stiftning ens fond uppgick, enligt 1858
års bokslut, till 40,200 Rdr 85 öre och utgjorde enligt 1861 års
bokslut 40,461 Rdr 92 öre och har således förkofrat sig med 261
Rdr 7 öre.
Af de öfriga under Riddarhus-Direktionens förvaltning från
och med 1858 ställda 19 särskilda testamentsfonder, hvilkas sammanlagda
belopp, enligt samma års bokslut, utgjorde 608,855 Rdr 84
öre, uppgingo, enligt 1861 års bokslut, till 617,897 Rdr 3 öre och
hafva således vunnit en tillväxt af 9041 Rdr 19 öre. Häraf faller på
Bergenstjernska fonden 1,105 Rdr 13 öre, på von Liewenska fonden
1,398 Rdr 89 öre, på Löwenskiöldska fonden 1,121 Rdr 51 öre, på
Queckfeltska fonden 1,623 Rdr 34 öre, på Silfverbergska fonden 851
Rdr 22 öre, på Fröken U. C. von Hauswolffs fond 952 Rdr 54 öre, på
Bungencronska fonden 625 Rdr 3 öre samt på Stråleska fonden, 550
Rdr 5 5 öre.
Afven en Onämnd Wälgörares, Stjernereutzska, Wulfcronska,
Tersmedenska, Stjerncronska, Fru B. M. von Hauswolffs, Gylienbååtska,
Hartmansdorflfska samt Berghmanska fonderna hafva vunnit
en större eller mindre tillökning, hvaremot de återstående två
eller de Silentska och von Blockiska fonderna obetydligt minskats,
den förra med 128 Rdr 64 öre och den sednare med 35 Rdr 38 öre.
Utom förenämnde nitton s. k. småfonder har Direktionen fått emottaga
trenne i berättelsen till senaste riksdag omförmälda donationsfonder
nemligen: Efter frami. Hoffröken Carolina von »Setefcen hvaraf
behållningen , enligt 1861 års bokslut, utgjorde 3,166 Rdr 26 öre.
Efter frami. Hofmarskalken Johan Fredrik Aminoff och hans
äfven aflidna hustru Johanna Charlotta Aminoff, hvaraf behållningen,
enligt 1861 års bokslut, uppgick till 10,213 Rdr 55 öre; samt
Efter frami: Fröken Anna Catharina Bethun, hvaraf behållningen,
enligt 1861 års bokslut, uppgick till 14,593 Rdr 87 öre;
varande afkastningen af dessa tre fonder anslagen till pensioner
åt medellösa enkor efter Adelsmän eller ogifta fruntimmer af adligt
stånd.
Sammanlagda beloppet af de medel, som af Riddarhus-Direktionen
under den nu granskade perioden förvaltats, hvilka enligt 1858
års bokslut utgjorde 1, 373,212 Rdr 55 öre, uppgingo således enligt
1861 års bokslut till 1,429,341 Rdr 98 öre,och har fördenskull under
1859—1861 ökats med 56,129 Rdr 43 öre; häruti likväl icke inberäknadt
kapitalvärdet utaf en frami. Öfversten Ambrosius Berghmans
fond tillhörig, emot ett årligt arrende af 171 tunnor råg,
utarrenderad egundom i Wermlands Län, jemte frälseräntan af ett
helt hemman i Calmar Län, hvilken, efter markegångspris i pen
-
Riddarhus-Utskottets Utlåtande M 5.
3
ningar förvandlade, afkastning af Direktionen disponeras, jemte
räntan af fondens kontanta tillgångar till stipendier och pensioner.
Vid anställd granskning af räkenskaperna öfver alla ofvan
uppräknade kassor och fonder, har Utskottet icke funnit anledning
till någon anmärkning, hvarföre Utskottet med nöje
vitsordar den särdeles noggrannhet och ordning hvarmed
samma räkenskaper blifvit förda.
Beträffande i öfrigt frågan om förvaltningen af dessa kassor
och fonder, har Utskottet, efter tagen kännedom af Direktionens
protocoller och dertill hörande handlingar, ansett sig böra med
tillfredsställelse förklara
att Utskottet funnit Direktionens förvaltning hafva
varit i allo öfverensstämmande med de i Direktionens
instruktion samt serskildt gällande reglementen, donationsbref
och testamentsförordnanden meddeldta föreskrifter.
Uti förevarande § anmäler Direktionen i öfrigt, hurusom Direktionen
låtit vid vederbörlig Domstol bevaka ett uti Direktionens
berättelse till sednaste riksdag omförmäldt testamente af frami.
Enkefru Friherrinnan Wrangel von Brehmer samt jemväl vidtagit
uödiga åtgärder för testamentsmedlens utbekommande, medelst en
af Hofrätts-Assessoren Grefve Rudolf Horn, såsom skyld med en
annan testamentarie efter bemälda Enkefru Friherrinna, Fröken
Eva Maria Sofia Eleonora Gustafva Horn, utan någon utgift för
ltiddarhus-kassan, utförd rättegång emot testamentsgifverskans son
och enda arfvinge Majoren Friherre Carl Gustaf Wrangel von
Brehmer, men hvilka åtgärder ej ledt till det dermed åsyftade ändamål,
så att i denna sak för Direktionen endast återstode att tillkännagifva,
det Grefve Horn förmält sig framdeles skola meddela
upplysning, huruvida, efter den slutliga utredningen af Friherrinnan
Wrangel von Brehmers bo, någon behållning deri möjligen kunde
förebringas. Då emellertid vid det förhållande, att enligt bouppteckningen
skulderna i någon mån öfverstege tillgångarne, den efter
boutredningen möjligen befintliga behållning icke kunde
antagas uppgå till något betydligare belopp, har Direktionen
ansett sig ega anledning att, utan afvaktan på några vidare
meddelanden uti ifrågavarande hänseenden, hemställa, det Ridd.
o. Adeln matte förklara, att, för den händelse att den på ifrågavarande
donation till Riddarhuset belöpande andel af möjligen befintlig
behållning i Friherrinnan Wrangels bo skulle understiga
1,000 Rdr Rrnt, Ståndet ville till förmån för ofvanbemälda Fröken
Horn samma andel afstå.
A denna Direktionens hemställan får Utskottet vördsamt
tillstyrka bifall.
Med anmälan, att frami. Statssekreteraren Magnus Georg
Danckwardt uti ett den 26 Dec. 1860 upprättadt och af Direktionen
bevakadt testamente förordnat, bland annat, att utaf hans
qvarlåtenskap ett kapital af 3,000 Rdr Rmt skulle öfverlemnas
till Riddarhus-Direktionens förvaltning samt att räntan deraf efter
fem procent skulle årligen utdelas i två lika stora pensioner till
4
Riddarhus-Utskottets Utlåtande AS 5.
tvänne adliga eller ofrälse enkor eller ogifta äldre fruntimmer,
hvilkas fattigdom vore tillförlitligen styrkt, att för hvarje gång i
sex år åtnjutas, och dervid de i nämnde belägenhet stadde, som
voro beslägtade med testamentsgifvaren eller hans broders döttrar
eller deras efterkommande borde ega företräde, har Direktionen,
som för närvarande under sin förvaltning icke innehafver andra
testaineuts eller donationsfonder än sådana som äro stiftade till
förmån för medlemmar af det stånd, hvars rätt och fördelar Direktionen
eger att bevaka och iakttaga, funnit sig föranlåten att
afstyrka emottagandet af den ifrågavarande donationen.
Och då, enligt Statssekreteraren Danckwardts ofvanberörde testamente,
rättigheten att söka de pensioner, som af fondens afkastning
komme att bildas, skulle blifva utsträckt till alla så väl
frälse som ofrälse fattiga Enkor och äldre ogifta fruntimmer inom
Fäderneslandet, men, på sätt Direktionen jemväl yttrat, det är för
dess verksamhet alldeles främmande att förvalta medel, afsedda
att tillgodokomma fattiga personer i allmänhet, som icke tillhöra
Adelsståndet, delar Utskottet Direktionens åsigt och
tillstyrker fördenskull bifall till den af Direktionen uti
förevarande hänseende gjorda hemställan.
Vid det förhållande, att Adliga Kadettskolefonden, hvars afkastning
användes dels till underhåll af tre Kadetter vid Kongl.
Krigsakademien och dels till fyra högre och åtta lägre akademiska
stipendier samt tvä så kallade näringsstipendier, under de sistförflutna
10 åren vunnit en tillvext af 11,407 Rdr 03 öre, samt
vid slutet af 1801 uppgick till 1 43,380 Kdr, samt, enligt en berättelsen
bifogad kalkyl, lemnade ett öfverskott för året af 1,338
Kdr, har Direktionen, hvars uppmärksamhet det icke kunnat undgå,
att de belopp som för närvarande äro fastställda för ofvanberörde
Stipendier eller 30 0 Kdr för de högre samt 240 Kdr för
de lägre akademiska stipendierna och näringsstipendierna, numera
äro alldeles otillräckliga för stipendiaternes torftiga bergning under
studiitiden, ansett det vara lämpligast att använda öfverskottsmedlen
till förhöjning af dessa stipendiers belopp och i afsende å förhöjningens
storlek funnit densamma, utan något äfventyr för fondens
förmåga att bestrida de derå anvisade utgifter, kunna förökas,
de fyra högre akademiska stipendierna med 90 Kdr, samt de åtta
lägre akademiska stipendierna oeh näringsstipendierna med 00 Kdr,
hvarigenom fondens tillökta årliga utgift komme att uppgå endast
till 900 Rdr, eller 378 Kdr mindre än det för 1802 beräknade
öfverskott, hvarförutan de akademiska stipendierna, hvaraf för närvarande
|:delar belöpa sig på vårterminen och g på höstterminen,
hädanefter skulle sålunda fördelas, att för vårterminen anslås f:delar
och för höstterminen §:delar af stipendiisummorna, men att näringsstipendierna
fortfarande utbetalas till sina innehafvare med en fjerdedel
i hvarje qvartal.
På grund af hvad sålunda och i öfrigt blifvit af Direktionen
an draget, tillstjrker Utskottet i enlighet med Direktionens
förslag
Riddarhus-Utskottets Utlåtande Al 5.
5
l:o att Ridd. o. Adeln måtte besluta att de fyra högre
och de åtta lägre, från Adliga Kadettskolefonden utgående
akademiska stipendier skola höjas, de förra
från 300 till 450 Rdr och de sednare från 240 till
300 Rdr årligen att utgå med ä:delar hvarje vårtermin
och j hvarje hösttermin;
2:o att de å samma fond anslagne två näringsstipendier
skola förhöjas från 240 Rdr till 300 årligen, att utgå
med en fjerdedel hvarje qvartal; samt
3:0 att denna nya reglering af stipendiibeloppen skall lända
till efterrättelse från och med 1804.
§ 2.
(pag. 8—9 i Dir. Berättelse.)
Direktionen omförmäler i denna §, att den kapitationsafgift,
som enligt Kidd. o. Adelns under 1850—1858 årens riksdag fattade
och vid senaste riksdag förnyade beslut, med ett från 1
Rdr 5 0 öre till 5 Rdr förhöjdt belopp tills vidare erlägges af
hvarje Adelsman som för lön eller förmögenhet betalar bevillning,
under de tre sistförflutna åren influtit med tillsammans 37,230
Kdr 50 öre. Utom detta belopp och de under sistl. år inkomna
kapitationsafgifterna, hvilket allt blifvit användt till bestridaade af
Riddarhus-reparationsfondens utgifter för de stora och kostsamma,
numera fullbordade arbetena i och för Riddarhusbyggnadens iståndsättande,
har samma fond, såsom ersättning för en del af berörde
utgifter, fått från Statsverket uppbära en sammanlagd summa af
41,081 Rdr 15 öre. Genom dessa betydliga inkomster, hvartill
kommer en summa af 3,125 Rdr som tillflutit fonden från hyresersättning
af riksgngskostnadsmedel för Ståndets klubb och samtalsrum,
har denna fond, hvars räkenskaper för åren 1858—1800
blifvit till granskning öfverlemnade, blifvit försatt i tillfälle att icke
allenast bestrida de drygaste reparationsutgtfterna, utan äfven något
minska den skuld till andra under Direktionens förvaltning
ställda kassor, hvari fonden vid tiden för sista Riksdagsberättelsens
afgifvande häftade.
Fondens skuldsättning, som vid sagde tid uppgick till 54,000
Rdr, under det att behållningen var inskränkt till endast 900 Rdr,
utgör nemligen för det närvarande, 42,500 Rdr, utom räntor, löpande
å större delen af skuldbeloppet från den 1 Januari 1801;
och består tillgången utaf en i Banken innestående summa af
2,938 Rdr 22 öre, hvarmed utgifterna till sistlidet års slut ansetts
kunna bestridas. Ehuru således fondens ställning i någon
raan förbättrats, uppgå dock skulderna ännu till ett ganska betydligt
belopp; och som för deras gäldande några andra medel än de
årligen inflytande kapitationsafgifterna icke torde kunna påräknas,
har Direktionen funnit nödvändigheten af att det får förblifva vid
nu gällande stadgande om kapitationsafgiftens utgående tills vidare
med ofvannämnde förhöjda belopp.
Utskottet, som vid granskning af kapitationsfondens räkenskaper
för åren 1858, 1859 och 1800, icke funnit något att an
-
6
Riddnrhus-UUkottet* Utlåtande M 5.
märks, inser, lika med Direktionen, det oundvikliga behofvet af
kapitationsafgiftens fortfarande, hvarföre Utskottet tillstyrker
att kapitations-afgiften må tills vidare utgå med Fem
Riksdaler Riksmynt årligen af hvarje Adelsman, som
för lön eller förmögenhet erlägger bevillning.
§ 3. (pag. 9 et 10 i Dir. Berättelse.)
För att i möjligaste mån befrämja kompletteringen af stamtaflorna
öfver de å Riddarhuset introducerade Ätter, har Utskottet,
lika med Direktionen, ansett sig böra förnya den vid flera föregående
riksdagar af Ridd. o. Adeln bifallna hemställan
att Ståndet behagade besluta och i Riddarhussalen låta
anslå en uppmaning till dess medlemmar att i Riddarhuskansliet
taga noggrann kännedom om beskaffenheten
af sina ätters genealogier, samt derefter meddela
alla de för dessas komplettering nödiga upplysningar
som kunna anskaffas.
I sammanhang härmed har Direktionen anmält, att uti den
af Utgifvaren af arbetet »Svenska Adelns Ättartaflor», Herr Gabriel
Anrep, väckta och redan under förra riksdagen till Ståndets kännedom
komna fråga, huruvida den bland lefvanda ätter upptagna
adliga ätten J\l 1 Liliehöök af Fårdala borde anses vara utslocknad
och dess medlemmar tillhöra adliga ätten Lilliehöök M 66
till Gälared och Kålbäck, Direktionen, uppå de grunder som blifvit
framställda uti Direktionens protokoll den 2 Juli 1861, hvaraf
ett utdrag är vordet Berättélsen bifogadt, ansett sig sakna giltiga
skäl att vidtaga några ändringar uti stamtaflorna öfver adliga ätterna
Lilliehöök; och har, vid sådan sakens utgång och med stöd
af Ridd. o. Adelns den 26 Oktober 1860, i anledning af Riddarhus-Utskottets
Utlåtande JYi 20 fattade beslut, Direktionen ålagt
Herr Anrep att inom föreskrifven tid låta omtrycka de delar af
Attartaflorna, som omfatta ifrågavarande ätter, så att dessa blefve
i full öfverensstämmelse med Riddarhusets genealogier, samt att
låta de sålunda omtryckta Lilliehöökska stamtaflorna, såsom bihang,
medfölja det näst derefter utkommande häfte af ofvannämnde
arbete, hvarförutan Direktionen förordnat, att utbetalningen af
den gratifikation från Riddarhuskassan, som Herr Anrep för arbetets
utgifvande fått sig tillagdt, skulle inställas, intill dess han
visat sig hafva ofvanberörde föreläggande fullgjort. Sedan Herr
Anrep inom utsatt tid uppfyllt hvad honom sålunda blifvit ålagdt,
har han fått lyfta den under tiden innehållna delen af gratifikationen,
af hvars hela belopp, 2500 Rdr Rmt, numera endast återstår
400 Rdr, hvilka, jemlikt Ridd. o. Adelns vid gratifikationens
beviljande meddeldta föreskrift, icke skola till Herr Anrep utgifvas
förr än han styrkt sig hafva utarbetat fullständigt manuskript
till meranämnde arbete.
Med tillkännagifvande att senast utkomna häfte af »Svenska
Adelns Ättartaflor», omfattande ätterna Skytte af Duderhoff-Stjernancker,
får Utskottet, under åberopande af de skäl, som blifvit
anförda i Utskottets vid föredragning hos Ridd. o. Adeln den 10
Riddarhm-Utskottets Utlåtaude JU 5.
T
dennes bifallne utlåtande M 4, i anledning af Herr Anreps motion
angående förmenta oriktigheter i stamtaflorna öfver Lilliehöökska
ätterna, vördsamt hemställa
att Direktionens ofvanberörde åtgärder må af Ridd. o.
Adeln godkännas.
§ 4. (pag. 10 et 11 i Dir. Berättelse.)
Direktionen har här meddelat, dels att, efter det senaste riksdagsbérättelse
afgafs, följande ätter blifvit å Riddarhuset introducerade,
nemi. bland Friherrar
JVf 401 Friherre Braunerhjelm;
402 Friherre Gripenstedt, och
403 Friherre Ericson.
ltidders och Adelsmän:
M 2332 Herr de Maré;
2333 Herr Olde wig;
2334 Herr Bohnstedt;
2335 Herr Reventlow;
2336 Herr von Möller;
dels att såsom utslocknade blifvit afförda tre grefliga, fyra friherrliga
samt tretton adliga ätter samt att adliga ätten Ericson afförts
till följd deraf att ättens hufvudman blifvit till friherre upphöjd,
dels ock att, med tillämpning af Ridd. o. Adelns vid senaste
riksdag fattade beslut, en greflig, en friherrlig och fjorton adliga
ätter blifvit såsom utgångna afskrifna, emedan å deras stamtaflor
icke finnes upptagen någon lefvande manlig medlem, född
under de sistförflutna 90 åren.
Hela antalet ätter som i Direktionens näst föregående berättelse
beräknades till 1,011, kan således nu antagas utgöra
Grefvar 69.
Friherrar 176.
Ridders och Adelsmän 733.
Summa 97 8.
§ 5. (pag. 11 et 13 i Dir. Berättelse.)
Af denna § inheintas, att, inom Ridd. o. Adelns Herrar Fullmäktige
i Rikets Ständers Bank och Riksgäldskontor, någon annan
förändring sedan sista riksdagen icke inträffat, än att sedau
Fullmäktige vid sistnämnde verk Majoren Carl af Geijerstam aflidit,
Förste Suppleanten Majoren Grefve Axel Emil Wirsén i verkets
styrelse inträdt.
Deremot hafva bland de af Ståndet utsedde Suppleanter till
Fullmäktige i samma verk flere ledigheter uppstått, dels derigenom
att såväl tredje Suppleanten till Fullmäktige i Banken, Expeditionschefen
Edvard Henrik Carleson, som ock andra Fullmäktiges
Suppleanten i Riksgäldskontoret, Revisions-sekreteraren Axel Gustaf
Adlercreutz blifvit af Kongl. Majit till Justitieråd utnämnde, hvadan
deras Suppleantbefattningar, jemlikt grundlagens stadgande,
upphört, dels ock till följd af Grefve Wirséns omförmälda inträde
8
Riddarhus-Utskottets Utlåtande Jtä 5.
såsom fullmäktig i Riksgäldskontoret; och sedan vederbörande
anmält, att ledigheternas återbesättande vore af behofvet påkalladt,
har Direktionen ej mindre valt Ofverste-Löjtnanten numera Öfverste
Carl Gustaf Lagercratz till Fullmäktigs Suppleant i Banken,
än äfven utsett Expeditions-Chefen Malcolm Gustaf von Schantz
och Riddarhus-kamerereren, Kammarherren Johan Ludvig Bogeman
att vara Suppleanten till Fullmäktige i Riksgäldskontoret.
Jemte förmälan, att de medlemmar af Ståndet, som vid förra
riksdagen utsagos till Direktörer och Suppleanter vid Lånekontoren
i Götheborg, Malmö och Wisby, bibehållit sina platser, har
Direktionen tillkännagifva, att Löjtnanten Friherre Carl Gustaf
Wrangel under sistlidne Juni månad till Direktionen ingifvit en
afsägelse att vara Direktörs Suppleant vid Lånekontoret i Malmö,
men att Direktionen, enär afsägelsen icke inkommit i den ordning
Bankoreglementet föreskrifver, funnit sig ej kunna med ärendet
taga befattning: hvarom Direktionen låtit Friherre Wrangel underrätta;
och har sedermera någon anmälan från vederbörande om
hans frånträdande al befattningen ej skett.
Utaf de ledamöter, hvilka blifvit af Ridd. o. Adeln utsedde
att deltaga uti sistlidet års revision af Statsverkets, Bankens och
Riksgäldskontorets tillstånd, styrelse och förvaltning, hafva Kaptenlöjtnanten
Friherre Berndt Oscar Stackelberg, f. d. Landshöfdingen
Friherre Hans Samuel Knut Åkerhjelm och Ryttmästaren Gustaf
Reinhold Lagerhjelm anmält sig vara hindrade att berörda uppdrag
fullgöra; med anledning hvaraf Direktionen till Revisorer
i deras ställe utsett Kommendörkaptenen Friherre Fredrik Thure
Cederström, Kapitenen Friherre Johan Wilhelm Stjernstedt samt
Kaptenen Grefve Malcolm Walter Hamilton; och har, sedan den
sistnämnde anmält, det han vore af tjensteåligganden hindrad att
befattningen emottaga, Direktionen till Revisor efter honom valt
Bruksegaren Gustaf Haldo Stråle. Ibland Ståndets ledamöter uti
sistlidet års revision af samma verk har ledighet uppkommit efter
Grefve Hans Wachtmeister, som anmälts vara af sjukdom hindrad
att deri deltaga, och i hvilkens ställe Kammarherren Friherre
Reinhold Rudbeck blifvit vald till Revisor.
I samma § meddelar Direktionen vidare uppgift å de serskilda
val som jemlikt 7:de § af Direktionens Instruktion blifvit
anställda, dels till Revisorer och Suppleanter å Ridd. o. Adelns
vägnar vid revisionerna öfver Bankodiscont-verkets förvaltning åren
1861 —1862, dels till revisorer och deras suppleanter vid Lånekontoren
i Götheborg, Malmö och Wisby åren 1860, 1861 och
1862.
S 6- (pag. 14—18 i Dir. Berättelse.)
Direktionen anmäler i denna §, dels att ibland Direktionens
egna ledamöter någon annan förändring efter förra riksdagen icke
inträffat, än att, sedan Aktuarien i Kongl. Riksarkivet Friherre
Johan August Posse i slutet af 1860, i anseende till hinder af
andra trägna befattningar och göromål, afsagt sig sin plats i Riddarhus-Direktionen,
den af Ridd. o. Adeln valde Förste Suppleanten,
Riddarhus-Utskottets Utlåtande JK 5.
9
Expeditions-Sekreteraren Bernhard Wilhelm von Prinzencreutz såsom
Ledamot i Direktionen inträdt, dels ock, att sedan Riddarhus-Sekreteraren
Albert Munck, i anseende till med läkarebetyg
styrkt sjuklighet, begärt och den 21 Febr. 1861 erhållit afsked
från Riddarhus-Sekreteraresysslan, samt i öfverensstämmelse med
Ridd. o. Adelns för det sålunda inträffade fallet Direktionen gifna
bemyndigande blifvit tilldelad en årlig pension från Riddarhuskassan
af 1,500 Rdr Rmt, så hade, efter om ledigheten i föreskrifven
ordning utfärdad kungörelse, lliddarhusfiskalen Carl Otto
Brakel, hvilken till tjensten3 erhållande inom ansökningstiden sig
anmält, blifvit den 1 Maj nyssnämnde år af Direktionen konstituerad
att vara Iliddarhus-Sekreterare, dervid dock det förbehåll fastades,
att han skulle underkasta sig den förändrade reglering af
de tjensten åtföljande löneförmoner som Ridd. o. Adeln kunde
finna skäligt besluta; hvilket val likväl, jemlikt 11 § i RiddarhusDirektionens
instruktion, är vordet i serskildt memorial Ridd. och
Adelns pröfning underställdt; och har Direktionen ej mindre i afbidan
å en sådan Ridd. o. Adelns pröfning, än med afseende å
Höglofl. Ståndets vid sista riksdag beslutade anmodan till Direktionen
att vid blifvande ledighet af Riddarhusfiskals- eller Förste
Riddarhuskanslist-befattningarne endast tills vidare meddela förordnande
på den ledigblifua tjensten samt vid närmast derefter
sammanträdande riksdag till Ridd. o. Adeln afgifva utlåtande, huruvida
icke för framtiden dessa båda tjenster kunde förenas, Direktionen
förordnat Hofrältsfiskalen juris utriusque kandidaten, Carl
Lagerheim, att tills vidare bestrida Riddarhusfiskalstjensten med
åtnjutande af dertill hörande löneförmoner.
I sammanhang härmed har Direktionen afgifvit det af Ridd.
o. Adeln infordrade utlåtande i fråga om sistn. tvänne tjensters
framtida förening, dervid Direktionen på anförde skäl hemställt,
att frågan om en sådan tjensternas förening måtte få förfalla.
Sedan Höglofl. Ridderskapet och Adeln under deni %. sistl.
November bekräftat Direktionens ofvanberörde val till Riddarhussekreterare,
har Utskottet tagit den väckta frågan om Riddarhusfiskalens
och Förste Riddarhuskanslist-tjensternas förening i öfvervägande
och finner dervid, lika med Direktionen, att hvad beträffar
desse personers tjenstgöring såsom Direktionens tjenstemän
mellan riksdagarne, något egentligt hinder för tjensternas sammanslagning
icke möter, men anser likväl, på sätt Direktionen jemväl
anmärkt, i afseende å tjensteåliggandenas noggranna fullgörande vid
de tillfällen då en eller flera af Riddarhusets tjenstemän åtnjuta tjenstledighet,
det vara mera betryggande att befattningarne under tiden öfvertagas
af de icke tjenstfria ordinarie tjenstemännen, än att de öfverlemnas
till extra ordinarie med göromålen mindre förtroliga
tjenstemän, hvilket naturligtvis oftare än eljest måste blifva fallet
om den ordinarie tjenstemannapersonalen inskränktes; äfvensom,
och då de löner som äro anslagne åt Riddarhusets lägre tjenstemän
uppgå till så ringa belopp, att tjensterna endast i förening
med andra befattningar kunna bereda innehafvarne medel till
bergning, ifrågavarande tjensters besättnnde med skickliga och
10
Riddarhus-Utskottets Utlåtande M 5.
lampliga pergoner ^tel. sig med större lätthet verkställas i den
man sam g<jromålens mindre trägna beskaffenhet lemna tjenste
männen
mera tid öfrig för andra sysselsättningar; hvartill kommer,
att enär den lön som skulle anslås till innehafvaren af de
förenade tjensterna icke skäligen torde böra bestämmas lägre än
sammanlagda beloppet af Fiskalens och förste Kanslistens nuvarande
löner från Riddarhus-kassan eller 1,600 R:dr Birat, någon
besparing icke kommer att genom tjensternas sammanslagning
nämnde kassa beredas.
Och emedan, på sätt Direktionen utredt, Fiskalen och förste
Kanslisten, i egenskap af Ridd. o. Adelns tjenstemän under riksdagarne,
enligt gällande Instruktion hafva sig ålagde flerahanda
göromål, t. ex. Fiskalen, utom åtskilligt annat bestyr, att tillstädesvara
vid alla Ridd. o. Adelns plena, förrätta uppropen vid val
och voteringar samt vaka öfver ordningsstadgans efterlefnad, och
förste Kanslisten att, i egenskap af Protokollsförande och Sekreterare,
Riddarhus-Utskottet biträda, hvilka skiljaktiga göromål,
ehuru de, betraktade hvart och ett för sig, icke torde vara af någon
svårare beskaffenhet, dock hopade på en enda person, skulle
taga hans tid i sådant anspråk, att han vore förhindrad att sköta
någon annan befattning; och denna olägenhet sannolikt komrae
att af honom anses vida större än fördelen af den förhöjda lönen
från Riddarhus-kassan jemte beloppet af det arfvode från statsverket,
som kunde komma att under riksdagarne honom beredas;
ty och som i öfrigt den ifrågasatta förändringen torde komma att
väsentligt inverka på göromålens gång inom Ridd. o. Adelns
Kansli vid riksdagarne, enär det, enligt instruktionen, åligger förste
Kanslisten att vid inträffande förfall för Sekreteraren, föra
Ridd. o. Adelns protokoll så framt Ståndet derom ej annorlunda
förordnar, hvaraf åter följden blefve, att derest Sekreteraren under
pågående riksdag hindrades att sin tjenst förrätta, Fiskalen skulle
lemna nila sina olika ofvan uppräknade befattningar och öfvertaga
Sekreterarens göromål samt följaktligen Fiskalensåligganden under
liden skötas af extra Kanslister, ett förhållande som naturligtvis
jemväl komme att ega rum om Fiskalen af sjukdom eller annan
orsak från tjenstgöring hindrades; alltså, och äfven om Ridd. o.
Adeln, för hvarje gång Sekreteraren hindrades att tjenstgöra, skulle
utse någon Ståndets extra tjensteman att Sekreterare göromålen
bestrida, anser Utskottet, lika med Direktionen, det i allt fall ej
vara ändamålsenligt att Ridd. o. Adeln genom en af behofvet
icke påkallad, med åtskilliga olägenheter förknippad oell till besparing
för Riddarhus-kassan ej ledande förminskning af sina ordinarie
tjenstemäns antal beröfvar sig den, i Utskottets tanka,
väsentliga fördelen att bland dessa ega tillgång till en person,
hvilken, utan att förorsaka någon betydligare rubbning i Kansligöromålens
behöriga gång, kan då sådant erfordsas Sekreterarebefattningen
öfvertaga.
Med städ af hvad sålunda förekommit och Direktionen i öfrigt
i ämnet anfört, hemställer Utskottet vördsamt
att, utan någon förändrad reglering uti ifrågavarande
Riddarhna-Utakotteta Utlåtande M 4.
11
hänseende af tjensterna vid Riddarhus-Kansliet, Riddarhus-Fiskalstjensten
må i vanlig ordning såsom ledig
kungöras och tillsättas.
§ 7. (pag. 18 et 21 i Dir. Berättelse.)
I afseende på förändringarne inom Wadstena Adliga Jungfrustift,
har Direktionen förmält, att efter den 2 Maj 1859 aderton
döttrar af Adelsmän blifvit i Stiftet inskrifna, men att deremot
under tiden från nämnde dag till den 2 Maj 1861, Femtio till
följd af giftermål eller dödsfall från Stiftet utgått. Antalet af de
i Matrikeln såsom lefvande upptagne Stifts-jungfrur, hvilket förstnämnde
dag utgjorde 471, hade således vid senaste pensionsreglering
nedgått till 439, men antalet af de från Stiftskassan utgående
pensioner har kunnat förhöjas från 230 till 238.
Utom denna vanliga anmälan, har Direktionen ansett sig böra
fästa Ridd. o. Adelns närmare uppmärksamhet på beskaffenheten
af ifrågavarande pensionsinrätttling och afgifva förslag till de förändringar
deri, som Direktionen funnit kunna och böra vidtagas,
för att åt inrättningens delegare bereda större fördelar deraf än
de nuvarande. I sådant ändamål har Direktionen uppdragit åt
Riddarhus-Kamereraren att meddela en utredning af Stifts-kassans
årliga tillvext och pensioneringsförhållandena inom stiftet, samt
afgifva det förslag i ämnet hvartill han kunde finna skäl förekomma.
Till fullgörande af detta uppdrag, har Kamereraren inkommit
med ett berättelsen bifogadt utlåtande och upprättat en
dertill hörande tabell, hvilka innehålla icke allenast en framställning
af inrättningens tillkomst och utveckling samt förslag till
förändrade bestämmelser å pensioneringen m. m., utan äfven en
utredning af öfrige förhållanden, som vid frågans bedömande böra
komma i betraktande.
Af detta förtjenstfulla utlåtande jemte dervid fogade tabell,
hvartill, såsom redan tryckt och utdelad, Utskottet i öfrigt hänvisar,
inhemtas bland annat:
Sedan Ridd. o. Adeln år 1738 beslutat inrätta ett Adeligt
Jungfru-stift, hvarest Adeliga Jungfrur, emot en stadgad ringa
inskrifningspenning, kunde njuta ej allenast all nödig undervisning
under uppfostringsåren, utan ock sedermera i all den tid de lefde
oförsörjda årligt underhåll, och Drottning Ulrica Eleonora dertill
upplåtit slottet i Wadstena samt Konung Fredrik I såsom bidrag
lill fonden, den 5 Januari 1747 lemnat ett lotteri privilegium på
3 år, sammanträdde en af Ridd. o. Adeln vald Direktion under
namn af Wadstena Adliga Jungfru-Stifts-Direktion, för första gången
den 18 Februari 1747, och beslöt en kungörelse till samtlige
Landshöfdingarne med anmodan att hos de i landsorterne boende
ledamöter af Ridd. o. Adeln göra föreställningar om deltagande
uti Stiftsinrättningen medelst frivilliga gåfvor. Uti samma kungörelse
stadgades vidare: »att denna frivilliga gåfva gifver hvarje
husfader och stamfader, som den erlägger, rättighet att sedermera
efter inköpt och antecknad ordning, för en eller flere sine döttrar
ega nyttjande rättighet af Stiftsförmånerne; varande denna ordning
12
Riddarhus-Utskotteta Utlåtande JK 5.
sådan, att vid Stifts-Direktionen öppnas en bok, hvaruti den som
vill inköpa, antingen föräldrar sine döttrar, eller någon annan af
anhörige af samma namn, eller ogifta sig sjelfva, låter inskrifva
sitt namn och vid inskrifningen betala för dem som under 6 år
gamla äro 0 00 daler, de som äro mellan 6 och 12 år 1000 daler,
och de som äro öfver 12 år 1200 daler Kopparmynt, hvarefter
och då ordningen kommer efter inskrifningsdatum, hvar och en
Adlig Jungfru får nyttja de stiftsförmåner, som i den projektvis
hosgående plan utsatte finnas».
Första lottning och inskrifning i Stiftet egde rum den 2 Maj
17 47 då 2:ne oldfröknar som borde hafva 1,200 dalers pension
och åtta andra fröknar, hvilkas pensionsbelopp skulle utgöra endast
600 daler, inskrefvos, hvarefter under årets lopp 64 fröknar antecknades
såsom delegare. Sedermera har lottning och inskrifning
i Stiftet verkställts vanligen den 2 Maj hvarje år; och bestämdes
pensionsbeloppet 1782 till 33 R:dr 16 sk. specie, hvilket 1790 förändrades
till 33 R:dr 16 sk. banko.
Enligt Ridd. o. Adelns vid 1818 års riksdag gjorda och af
Kongl. Majit bifallna underdåniga framställning, bestämdes familjegåfvan
till 50 R:dr b:ko samt inskrifnings-penningarne för fröknar
under 6 år till 50 R:dr, från 6 till 12 år 83 R:dr 16 sk., och
öfver 12 år till 100 R:dr, allt banko.
Till fondens snarare förökande stadgades genom en Kongl.
Kungörelse den 10 Aug. 176 2, att den som hugnades med Adliga
privilegier skulle derför till Stifts-kassan betala 500 daler
silfvermynt, och att de som fingo sköldebref, skulle erlägga för
grefve och friherre 200 daler och för adelskap 100 daler silfvermynt.
Denna sednare afgift eller introduktionsafgiflen bestämdes
vid 1815 års riksdag till 5 0 R:dr banko så väl för adlig, som
greflig och friherrlig värdighet.
Enligt Ridd. o. Adelns vid 1823 års riksdag fattade beslut
upphörde Adliga Jungfru-Stiftet att ega en särskild Direktion,
utan öfverlemnades förvaltningen af Stiftets angelägenheter åt Riddarhus-Direktionen.
I samma mån som Stifts-kassan vunnit förkofran, har pensionärernas
antal vid den årliga pensionsregleringen den 2 Maj, blifvit
ökadt, hvarvid iakttagits att den enligt matrikeln äldsta Stiftsfröken,
som icke innehade pension, först blifvit i pensionsstaten
uppflyttad och så vidare efter den ordning de vid inskrifning i
matrikeln efter lottning erhållit.
Det af Riddarhus-kontoret uppgjorda tabellariska sammandrag,
utvisar: bland annat, att summan af inskrifna fröknar utgjort 1,931,
deraf den 2 sistlidne Maj befunnos 4 39 qvarvarande och 1,4 92
afgångna, af hvilka sednare 926 ingått i äktenskap, 513 med
döden afgått och 53 blifvit afförda; att af de 572 under de sistförflutna
50 åren inskrifna fröknar, 502 varit under 6 år, 53
mellan 6 och 12 år samt 17 öfver 12 år gamla; att längsta tiden
som erfordrats från inskrifningen till pensionens erhållande varit
44 år, hvilken expectans tid efter 1857 börjat något minskats
till 39 å 37 år, samt att antalet af de under de sista 20 åren i
Riddarhus-Utskottets Utlåtande M 5.
13
stiftet inskrifna fröknar utgjort 103, hvaremot under samma tid
314 afgått, deraf medeltalet belöper sig till omkring 16 årligen.
Stifts-kassans tillgångar, som år 1812 utgjorde 117,000 R:dr
36 sk. 10 rst. banko, utgör för närvarande 270,019 R:dr 22 sk.
R:mt, hvilken summa, efter afdrag af det belopp som genom serskilda
testamentsförordnanden under nämnde tid, kommit Stiftskassan
till godo, visar en årlig tillvext af 1,050 R:dr 12öreR:mt,
hvilken medelbehållning likväl under de fyra sista åren, i
anseende till ökadt antal pensioner, minskats till 818 R:dr 16
öre R:mt.
Redan vid 1828—1830 årens riksdag väcktes förslag att
pensionerna för i Stiftet inskrifna fröknar skulle förhöjas från
33j R:dr till 200 R:dr banko, till hvilken förhöjning tillgång borde
beredas, dels genom tillskott af 116| R:dr för hvarje delegare i
fonden som önskade komma i åtnjutande af den tillökta pensionen,
dels genom förhöjning af inskrifningsafgiften till 25 0 R:dr
och familjegåfvan till 200 R:dr, allt banko; men detta förslag
kom af anförde skäl, hvaribland må omnämnas Stifts-kassans ställning,
att förfalla.
Då emellertid Stifts-kassan visat ett årligt öfverskott, hvilket
Riddarhus-kontoret ansett, utan äfventyr för kassans ställning,
kunna antagas till 800 R:dr R:mt årligen, har Kontoret funnit
ett sådant öfverskott, i stället för att kapitaliseras, kunna användas
för att öka de äldsta 16 underhållstagarnes pensioner från 50
til! 100 R:dr R:mt årligen, och om sedermera af nya tillgångar,
en del ansloges för att öka de äldsta i tur varande pensionärernas
underhåll, och återstoden användes till återbesättandet af ledigblifna
pensionsrum, dock så, att det nuvarande antalet pensionärer
238 icke öfverskredes, men möjligen då nödvändigheten så
bjöde, liksom hitintills någon gång inträffat, förminskades, skulle
efter Riddarhus-kontorets förmenande alla stiftspensionerna småningom
kunna förvandlas från 50 till 100 R:dr; och har, för att
lemna Stifts-kassan någon ringa ersättning för de förhöjda pensionerna,
Kontoret hemställt, att inskrifningsafgiften måtte bestämmas
utan afseende på ålder till 150 R:dr för hvarje person.
Riddarhus-Direktionen, som af Riddarhus-kontorets framställning
i ämnet funnit Stifts-kassans tillgångar medgifva en af behofvet
högt påkallad förhöjning i de nuvarande med endast
50 R:dr R:mt utgående pensionerna, har, beträffande frågan om
beloppet af denna förhöjning, lika med kontoret, funnit någon större
förhöjning i den nuvarande pensionssumman, än till dess dubbla
belopp icke böra ifrågakomma, enär i annat fall ett mycket ringa
antal delegare skulle under den närmaste framtiden komma i åtnjutande
af förhöjda pensioner och tiden för alla pensionernas
uppbringende till det högre beloppet allt för myckst aflägsnas.
Deremot har Direktionen icke ansett skäligt föreslå att antalet af
pensioner, som redan nästa år skulle komma att utgå, bör på förhand
bestämmas, utan funnit sådant lämpligast böra ske i sammanhang
med den reglering af Stiftspensionerne, som, enligt 29
§ i Instructionen, årligen skall ega rum.
14
Riddarhus-Utskottets Utlåtande M 5.
Vidkommande derefter sättet för beredande af de högre pensionerna,
har Direktionen, likaledes i öfverensstämmelse med Riddarhus-Kamererarens
åsigt, funnit den lämpligaste oell till minsta
rubbning af nu befintliga förhållanden, ledande utväg vara, att —
med bibehållande af det antal pensionsrum, som vid sednaste
reglering bestämdes, eller 238, såvida icke en möjligen inträffande
försämring af Stifts-kassans ställning ovilkorligen fordrade pensionsrummens
förminskande — använda kassans öfverskott till
bildande af förhöjda pensioner åt de enligt matrikeln äldsta pensionärer.
Från ofvanomförmiilda tillstyrkanden har likväl en Direktionens
ledamot Herr Ofverstelöjtnanten Leijonancker varit i så
måtto skiljaktig, att han ansett förhöjning af de ålsta pensionärernas
pensioner böra beredas, genom pensionsrummens successiva
nedsättning i mån af nuvarande pensionärers afgång, till 200,
hvarigenom Stiftskassans inkomster skulle lemna tillfälle att till
100 E:dr förhöja minst 50 pensioner.
I afseende å inskrifningsafgifterna, har Direktionen icke funnit
någon giltig anledning förekomma hvarken dertill, att med
upphäfvande af de tre nu föreskrifna ålders kategorierna, bestämma
en lika stor afgift för inträdes sökande af alla åldrar eller att förhöja
inskrifningspenningarnes belopp. Om deremot dessa icke förhöjas
under det att en förhöjning af pensionerna småningom kommer
att ega rum och följaktligen förmånerna ökas utan att desammas
ernående försvåras, vore anledning till den förhoppning
att inskrifningarnes antal hädanefter skall komma att tilltaga, i
stället för att detsamma under innevarande århundrade aftagit
till den grad, att då medeltalet af inskrifningarne under decenniet
1800—1809 var 34,7 detsamma under decenniet 1853—1862
endast utgjorde 6,3.
Slutligen har Direktionen föreslagit att den så kallade familjegåfvan,
som för närvarande med 75 R:dr K:mt erlägges vid inskrifning
af Stiftsjungfrur, tillhörande ätter, af hvilka någon medlem
förut ej varit delegare i stiftet, skulle helt och hållet upphöra.
Erläggandet af denna afgift härleder sig från det uti ofvan
nämnde 1747 års kungörelse förekommande stadgande, att hvarje
adlig husfader och stamfader, som ville efter inköpt och antecknad
ordning för en eller flera sina döttrar förvärfva nyttjande rättigheten
af Stiftsförmånerne, skulle inom en viss utsatt tid bidraga
till Stiftets Fundation, medelst en frivillig gåfva, hvars minimibelopp
i en sednare kungörelse samma år bestämdes till 600 daler
kopparmynt, och i afseende hvarå föreskrefs, att det ej vore nog
för alla af ett namn, att allenast en af dem betalade frivillig
gåfva, utan att hvar och en dåvarande Branclie eller Gren af
ätten skulle densamma erlägga för sina efterkommande eller systrar.
Sedan detta stadgande under tidens lopp erhållit den från dess
ursprungliga mening afvikande tillämpning, som här ofvan blifvit
omförmäldt torde enligt Direktionens tanka någon giltig grund för
detsammas bibehållande ej förefinnas, enär det icke lärer kunna
anses annat än i hög grad oegentligt, att den medlem af en i
Riddarhus-Utskottets Utlåtande XI 5.
15
Stiftet ej inskrifven ätt, som tillfälligtvis först anmäler sig till
vinnande af inträde deri, skall ensam belastas med en utgift,
hvaraf ättens alla öfriga medlemmar komme att hafva den väsentliga
fördel, att tillträde till Stiftet vore dem beredd, utan att de
behöfde vidkännas en sådan utgift; och då dertill komme, att stadgandet
om ifrågavarande afgift, som under de sednaste 10 åren
influtit med endast 600 R:dr Hunt, mången gång lärer afhållit
medlemmar af familjer, af hvilka ingen förut varit delegare i
Stiftet, att för sina döttrar deri söka inträde, har Direktionen ansett
tillräcklig anledning för afgiftens borttagande ej saknas.
Utskottet har tagit ofvanomförmälde förslag i öfvervägande;
och da Utskottet anser det vara på det högsta önskvärdt, att,
savidt Stifts-kassans ställning sådant medgifver, pensionsbeloppet
sättes i närmare öfverensstämmelse med den stegrade lefnadskostnaden;
så, ehuru medelst begagnande af den utaf Direktionen
föreslagna utväg, först efter en längre tids förlopp det ändamål
vunnes, att samtlige pensionärer komma i åtnjutande af de högre
pensionerna; likväl och då en öfvergång till ett bättre förhållande
derigenom vore gjord och genom indelningen af pensionerna
i två klasser, den fördel under tiden bereddes, att de äldsta pensionärerna
blefve hvar i sin ordning uppflyttade i den högre
klassen och salunda komme i åtnjutande af förhöjda pensions belopp
vid en längre framskriden ålder, då förmågan att medelst
arbete bereda sitt uppehälle aftagit eller alldeles upphört, samt i
öfrigt, på sätt Direktionen upplyst, tidpunkten för vidtagande af
den förändrade pensioneringen är serdeles gynnsam, enär, vid
det förhållande att antalet expectanter för närvarande utgör endast
omkring 200, den enligt matrikeln yngsta Stiftsjungfrun, om
man blott beräknade den årliga afgången till tio, redan efter 20
års förlopp skulle komma att i den lägre pensionsklassen uppflyttas;
alltså och emedan dessa expectanter jemväl ega billiga anspråk
att icke, till följd af en förändrad reglering, få längre tid
än för närvarande vänta att inträda i den rätt til) pension de
nu ega, finner Utskottet, lika med Direktionen, icke allenast att
Stifts-pensionerna böra förhöjas från 50 lill 100 R:dr årligen,
samt denna förhöjning ske successive i sammanhang med den
arliga regleringen af Stifts-pensionerna, utan ock att pensionsrummens
nuvarande antal, savidt kassans ställning det medgifver, böra tillsvidare
bibehållas vid 238; och delar Utskottet jemväl Direktionens
på, i Utskottets tanka, giltiga skäl grundade åsigt derom,
dels att afgifterna för inskrifning i Stiftet skola blifva oförändrade,
dels att den såkallade familjegåfvan skall upphöra.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, och med hänvisning
i öfrigt till den tryckta riksdägsberättelsen, hemställer Utskottet
vördsamt
l:o att Wadstena Adliga Jungfru-Stifts pensioner skola,
i den mån Stifts-kassans tillgångar det medgifva, förhöjas
från femtio till ett hundra Riksdaler Riksmynt
årligen;
16
Riddarhus-Utskottets Utlåtande M 5.
2:o att antalet af förhöjda pensioner skall bestämmas i
sammanhang med den, jemlikt 29 § i Instructionen
för Hidda idius-Direktionen, årligen skeende reglering
af Stifts-pensionerna;
3:0 att de förhöjda pensionerna skola tillkomma de enligt
matrikeln äldsta i ordningen varande Stifts-Jungfrur;
4:0
att det nuvarande antalet pensionsrum, eller 238, väl
må, derest kassans ställning sådant ovilkorligen fordrar,
förminskas, men icke får öfverskridas förr, än
alla pensionärerna blifvit delaktiga af det förhöjda
pensions-beloppet;
5:o att inskrifnings-afgifterna skola blifva oförändrade;
samt
6:o att den såkallade familjegåfvau skall upphöra.
§ 8. (pag. 21—25 i Dir. Berättelse).
Denna § redogör för utdelningen sedan berättelsen till förra
riksdagen afgafs af dels från Adliga Kadettskole-fonden utgående
fyra högre academiska stipendier, hvardera å 360 R:dr R:mt, åtta
lägre å 240 R:dr R:mt, tvänne såkallade näringsstipendier, likaledes
å 240 R:dr hvardera, samt trenne frikadettplatser vid Kongl.
Krigs-Academien, dels å Bergenstjernska fonden anslagne fyra
academiska stipendier å 225 R:dr hvardera samt en frikadettplats
vid Kongl. Krigs-Academien, dels af 3:ne stipendier å Berghmanska
fonden, hvilka bestämmas efter markegårigspris och under
de sednare åren uppgått från 350 till 50 0 R:dr hvardera dels
fyra stipendier å Qveckfeltska fonden å 200 R:dr hvardera, dels
från Löwenskiöldska fonden utgående ett utrikes resestipendium
å 2,500 R:dr Knat årligen, samt 2:ne s. k. undervismngsstipendier
ä 1,200 R:dr hvardera — alla tre anslagna för testatorernas
skyldeman.
Af den anledning, att, till följd af Kongl. Maj:ts den 11
sisth April utfärdade Nådiga stadga, den examen, hvilken för
närvarande vid universiteten aflägges af dem som vilja blifva derstädes
såsom studerande inskrifne, skall från och med 1864 års
början upphöra och ersättas genom algångs-examen, undergången
vid något rikets högre elementarläroverk, har Direktionen, enär
det uti reglementena för Riddarhusets stipendiater, finnes såsom
ett af vilkoren för erhållande af stipendium föreskrifvet, att sökauden
skall förete betyg öfver nöjaktigt genomgången studentexamen,
ansett sig böra till denna riksdag afgifva förslag till en,
i öfverensstämmelse med nämnde stadga, förändrad föreskrift i
berörde hänseende; äfvensom och i sammanhang härmed Direktionen
företagit granskning i öfrigt af nu gällande ifrågavarande
reglementen samt dervid, med iakttagande af Ridd. o. Adeln tid
efter annan fattade men i reglementenas text hittills ej införda
särskilda beslut, föreslagit nya reglementen för ej mindre de från
Adliga Kadettskole-fonden utgående högre och lägre Riddarhusstipendier,
än äfven de å samma fond anslagne närings-stipendier,
Riddarhus-Utskottets Utlåtande JW 5.
17
hvarjemte Directionen upprättat förslag till ett hittills ej befintligt
reglemente för dem som åtnjuta de å Bergenstjernska fonden
anvisade academiska stipendier.
Då de afvikelser från nu gällande reglementen, som i Direktionens
förslag förekomma, ej så vidt de afse de academiska stipendierna,
äro af någon väsentlig beskaffenhet och anledningen
till förändringarne lätt inses, vid jemförelse med de nuvarande
reglementenas innehåll i motsvarande delar, torde någon närmare
redogörelse för skälen härtill icke erfordras.
Hvad åter angår förslaget till nytt reglemente för näringsstipendiaterne,
så innehåller detta en förändrad bestämmelse, som
torde böra närmare motiveras. Uti reglementets 5 morn., sådant
det ursprungligen lydde, förekom i afseende å det mått af kunskaper
som en sökande till närings-stipendiura borde innehafva,
endast det stadgande, att han skulle genom ett efter anställd
examen af någon publik lärare vid Gymnasium eller Universitet
afgifvet betyg styrka till hvad grad han skaffat sig insigt uti
christendom, moral, matematik, historia i förening med geografi
samt elementerna i fysik och kemi äfvensom att afseende fastades
å så väl gamla som lefvande språk. Detta stadgande förändrades
vid 1840 års riksdag dertill att för erhållande af närings-stipendium
sökanden skulle vid Universitet, Gymnasium eller Katedralskola
hafva aflagt de kunskapsprof, som, med undantag af de
gamla språken, erfordrades för att vid studentexamen godkännas,
äfvensom ega någon kunskap i elementerna af fysik och kemi.
Följden af dessa kunskapsfordringar, har, enligt hvad Direktionen
anmält och Utskottet jemväl af protocollen inhemtat, blifvit den,
att någon i kunskapsväg fullt competent sökande sällan sig anmält,
så att, för att ej lemna stipendierummen obesatta, Direktionen
nödgats i mer eller mindre mån afvika från hvad reglementet
i förevarande hänseende föreskrifvit. Af denna anledning
har Direktionen uti det nya reglementet föreslagit det förändrade
stadgande, att sökande till näringsstipendium skulle, jemte betyg
öfver de kunskaper han före inträdet i någon af de för inhemtande
af undervisning i industriella yrken inrättade inhemska läroanstalter
sig förvärfvat, förete betyg öfver derstädes genomgången
inträdesexamen eller derest sådan examen ej fordrades, intyg om
derstädes skedd inskrifning.
Efter granskning af de upprättade förslagen till reglementen
för innehafvare af de ej mindre å Adliga Kadettskole-fonden, än
å Bergenstjernska fonden anslagna stipendier samt enär beträffande
den föreslagna förändringen i reglementet för näringsstipendiaterna,
det synes göra tillfyllest att, för behörigheten att erhålla
ett näringsstipendium bestämma samma kunskapsmått som
erfordras för vinnande af inträde i de serskilda läroanstalter, hvilka
blifvit inrättade för meddelande af undervisning åt ynglingar
som vilja egna sig åt industriella yrken såsom Teknologiska
Institutet, Bergsskolan i Fahlun, Chalmerska slöjdskolan i Götheborg,
Tekniska Elementar-, eller högre Landtbruksskolorna m. fl.,
har Utskottet trott sig böra tillstyrka
Bil. till Högloft. Ridd. o. Ad:s prot. vid 1862 års Riksdag. 3
18
Kiddarhas-Utskotteta Utlåtande JO 5.
att Ridd. o. Adeln måtte fastställa de för innehafvare
af stipendier å Adliga Kadettskole-fonden samt Bergenstjernska
fonden, af Directionen föreslagna nya reglementen
sådana de finnas i bilagorne Litt. E. F. G.
och H. till Direktionens riksdagsberättelse uppfattade,
samt att dessa nya reglementen måtte lända till efterrättelse
från och med 1864 års början.
§ 8. (pag. 25 i Dir. Berättelse).
I afseende å Riddarhusets lånerörelse, har Direktionen omförmält,
att någon förlust derå, i följd af låntagares obestånd icke
träffat Riddarhusets fonder samt att, enligt sednaste bokslutet af
samtlige kassor och fonder för år 186 1, räntebärande beloppet
af de under Direktionens förvaltning ställda medel, uppgick till
en summa af 1,244,949 R:dr 17 öre. Deraf vore utlånta:
1:0 emot inteckningar i fast egendom .... 703,249: 17.
hvaraf 137,850 R:dr löpande med 6 proc.;
563,091 R:dr 67 öre med 5 proc. och 2,307
R:dr 50 öre med 4) proc.
2:o emot låntagares skuldsedlar, försedda med borgen
och löpande med 6 proc. ränta . . 347,900: —
3:o emot räntebärande obligationer  156,300: —
hvaraf 124,000 buro 5 proc. och 32,300
R:dr 4 proc. ränta.
4:0 försträckningar emot 5 proc. ränta från Riddarhusets
kassor till Riddarhusreparations
fonden
37,500: —
Summa Summarum 1,244,949: 17.
och har Direktionen i sammanhang härmed fästat Ridd. o. Adelns
uppmärksamhet dervid, att den utlåning emot låntagares medborgen
försedda skuldsedlar, som för närvarande eger rum, torde
komma att framdeles medföra större äfventyr än hitintills, till
följd af det, uti den nyss utfärdade och från 1864 års början
gällande konkurslagen, befintliga stadgande, att borgenärer vid
inträffande konkurser kunna med en majoritet inom dem tvingas
att afstå större eller mindre del af sina fordringar.
Sedan Utskottet erhållit upplysning, dels derom, att den
med 4^ proc. ränta löpande summa å 2,307 R:dr 50 öre utgöres
af tvenne utaf framlidne Hofrätts-Rådet och Bergs-Rådet Heykenskjöld
till Wadstena Adliga Jungfru-Stifts-kassan donerade i Bredsjö
Säteri intecknade gåfvobref å sammanlagdt nämnde summa
dels att Mälare-Provinsernas Hypotheks-förenings obligationer å
tillsammans 32,300 R:dr, som bära endast 4 proc. ränta, likaledes
till följd af frami. Hans Exc. Frih. Löfvenskiölds donation blifvit till
Riddarhuset öfverlemnade samt icke voro uppsägbara utan berodde
på utlottning, har Utskottet, jemte anmälan, att vid inventering
af de fonderna tillhöriga lane- och säkerhets-handiingar, dessa
befunnits i fullständigt och behörigt skick, i öfrigt afgifva det yttrande
att Direktionen
Riddarhus-Utskottets Utlåtande JO 5.
L 19
i enlighet med lånereglementets föreskrifter och med
iakttagande af fondernas bästa, omsorgsfullt handhaft
äfven denna del af förvaltningen; i följd hvaraf
och då Utskottet är förvissadt att Direktionen äfven fortfarande
iakttager enahanda omsorg, Utskottet icke heller ansett nödigt,
att, i anledning af Direktionens anmälan om en förändrad konkurslagstiftning,
nu föreslå någon i afseende på framtida utlåningar
inskränkande föreskrift.
I sammanhang med frågan om utlåning af Riddarhusets medel
har Utskottet uppmärksammat att under tiden sedan förra
riksdagen Direktionen icke mer än en gång begagnat den vid
1856—1857 årens riksdag Direktionens medgifna tillåtelse att uti
Enskilta Banken uppå depositionsräkning på 90 dagars uppsägning
insätta eljest icke fruktbärande medel; och som Utskottet
häraf antagit den slutsats, att giltigt hinder emot begagnande
af sådan utväg förefunnits, har Utskottet ansett sig ega anledning
till den hemställan
att då tillfälle saknas att på annat sätt förränta Ridr
dårhusets fonder Direktionen må ega att insätta de
ofruktbara medlen jemväl mot lägre ränta å den i
Enskilta Banken befintliga Upp- och Afskrifning3-räk
ning.
§ 10. (pag. 26—32 i Dir. Berättelse).
Såsom redogörelse för de under senare åren verkställda,
nu afslutade arbeten i och för Riddarhusbyggnadens iståndsättande
samt de sedan sista riksdag förändrade inredningarne af
Direktionens sessionsrum äfvensom arkiv och kanslirumraen m. m.,
har Direktionen till en början meddelat en af dess ledamot
Öfverste-Löjtnanten Leijonancker afgifven berättelse angående omläggning
och förstärkning af grunden under hela Riddarhusbyggnaden,
hvaraf, bland annat, framgår, att detta arbete ej mindre
varit af högsta behof påkalladt, för att förekomma faran för bygg
nadens
nedrasande, än äfven att detsamma måst erhålla en långt
större utsträckning än besigtningsmännen från början beräknat,
men likväl nu kan med visshet antagas betrygga byggnadens bestånd.
Och har Direktionen derefter anmält, att Direktionen numera
dels låtit anbringa gaslysning jemväl i Direktionens sessionsrum
samt kansli- och arkivrum, äfvensom i en del af Riddarhus-Sekreterarens
boställsvåning, dels låtit verkställa reparation
samt förändrad inredning af embetsrummen å Riddarhuset.
I öfrigt torde här böra upptagas, att kostnaderna för samtlige
å Riddarhuset ut- och invändigt verkställda reparationer uppgått
till följande belopp, nemligen.
Omläggning af grunden till Riddarhusbyggnaden 89,953: 62.
Öfriga utvändiga reparationer, rappning, stendekorationer,
målning af inskriptioner m. m.. . . 15,539: 58.
Transport 105,493: 20.
20
Riddarhus-Utskottets Utlåtande M 5.
33,398:
57.
2,459:
99.
3,213:
00.
20,216:
22.
18,799:
87.
5.686:
82.
Transport 105,493: 20.
Reparationer inom Riddarhussalen och dennas
förändrade inredning samt de förra Secreta Utskottsrummens
anordnande till klubbrnm och förseende
med möbler
Reparation af plafond-taflan i Riddarhussalen .
Reparationer i förstugorne och trappgångarne
medelst ny rappning, och målning
Reparation och förändrad inredning i "Direktionsoch
kansli-rummen, Riddarhus-Sekreterarens våning
vindsrummen och vinden m. m
Anbringande af värminrättning för Riddarhussalen
och klubbrummen .
Gasledning för upplysuing af Riddarhussalen
och klubbrummen jemte förstugorna
Summa R:dr R:mt 189,268: 57.
Af dessa kostnader hafva följande genom statsmedel blifvit
ersatta nemi.
för reparation och förändrad inredning af Riddarhussalen 17,194: 46.
värminrättningen  18,799: 87.
gasledningen  5,686: 82.
R:dr R:mt 41,681 : 7s.
Således Riddarhus-reparations-fondens utgifter 147,587 R:dr
42 öre, hvartill] kommer den ännu icke kända kostnaden
för gaslysning dels i sessions-, arkiv och kanslirummen, hvarför,
enligt Ridd. o. Adelns beslut vid 1856—1858 årens riksdag,
ersättning skall af Statsverket äskas, dels i en del af RiddarhusSekreterarens
boställsvåning, hvilken sistnämnde utgift skall från
reparations-fonden godtgöras
Med tillkännagifvande, att Direktionen åt Herr Ofverstelöjtnant
Leijonancker, hvilken i det allmännas tjenst ådagalagt
djupa insigter i byggnadskonsten och vidsträckt erfarenhet i dess
utöfning, med fullkomligt förtroende öfverlåtit inseendet öfver
den del af ifrågavarande arbete, som afsett omläggning af grundmurare
under Riddarhusbyggnaden och hvars utförande varit
med särdeles stora svårigheter förenadt, har Direktionen, i medvetande
af att dess förtroende blifvit i fullt mått motsvaradt, omfattat
detta tillfälle för att betyga Herr Ofverste-Löjtnant Leijonancker
sin Miga erkänsla för den stora omtanka och det nit,
hvarmed Herr Ofverste-Löjtnanten öfvervakat det maktpåliggande
byggnadsarbetets noggranna utförande.
Utskottet, som tillika af Direktionens protokoll inhemtat, att
de ifrågavarande olikartade reparationsarbetena tagit Direktionens
tid och omtanka i vidsträckt anspråk och att stora besvärligheter
varit derifrån oskiljaktiga, har, med tillkännagifvande tillika att
Utskottet funnit den förändrade inredningen af arkivet och embetsrummen
å Riddarhuset särdeles ändamålsenlig, ansett sig fullgöra
en angenäm pligt dä Utskottet föreslår
Riddarhns-Utskottets Utlåtande JK 4.
21
att Ridd. o. Adeln må förklara Direktionen sin tillfredsställelse
och erkänsla för den berömvärda omsorg
och den lyckliga framgång, hvarmed Directionen fullgjort
sitt rörande reparationerna å Riddarhuset anförtrodda
uppdrag.
Och som Herr Ofverste-Löjtnant Leijonancker haft den närmaste
tillsyn öfver den mest maktpåliggande och med största svårigheter
förenade delen af reparationen, eller den af grundmurar
nes
till Riddarhusbygguaden omläggning, har Utskottet ansett sig
ega full anledning hemställa,
att Ridd. o. Adeln icke blott måtte betyga Herr Ofverste-Löjtnant
Leijonancker sin tacksamhet för den outtröttliga
vaksamhet Herr Ofverste-Löjtnanten egnat åt
utförandet af samma byggnadsarbete, utan äfven, såsom
en gärd af Ståndets synnerliga aktning, låta till
dela
Herr Ofverste-Löjtnanten en på Riddarhuskassans
bekostnad verkställd afprägliug i guld af Riddarhusets
stora medalj. i
§ 11. (pag. 32—34 i Dir. Berättelse.)
Då, beträffande den här afhandlade frågan om åtgärder för
ordnandet af Riddarhusets gårdsplan, Utskottet begärt, men ännu
icke fått emottaga, Direktionens närmare utlåtande uti åtskilliga
till denna Irågas slutliga behandling hörande omständigheter, har
Utskottet, för att ej fördröja sitt utlåtande öfver Direktionens berättelse
i öfriga delar, ansett sig böra framdeles i serskildt memorial
meddela sitt yttrande i detta ämne.
§12. (pag. 35 i Dir. Berättelse.)
Direktionen meddelar i denna § att, till efterkommande af
Ridderskapets och Adelns beslut vid förra riksdagen, angående
förfärdigande af Konung Gustaf II Adolfs bröstbild i öfvernaturlig
storlek, Direktionen med Professoren C. G. Qvarnström
träffat aftal om bröstbildens modellering och gjutning i brons
jemte ciselering; hvarefter och sedan bysten, som blifvit gjuten i
Köpenhamn sistlidne höst är vorden levererad samt en efter Professor
Qvarnströms ritning huggen marmorpiedestal dertill anskaffats,
den store Konungens bild blifvit uppställd å den af Högloft.
Ståndet bestämda platsen under Wasaskölden i Riddarhussalen;
och har Landtmarskalken Friherre Ribbings byst, som förut innehaft
samma plats, förflyttats och, sedan en ny till den förändrade
lokalen mera pasande piedestal af marmor blifvit anskaffad, uppställd
enligt Ridd. o. A .elns föreskrift uti det större klubb- och
samtalsrummet. Sammanlagda kostnaden för bröstbilden jemte de
båda piedestalerna har uppgått till 3773 Rdr, hvilka enligt ståndets
beslut anordnats från Riddarhusreparationsfonden.
§ 13. (pag. 36 i Dir. Berättelse.)
Sedan Ridd. o. Adeln vid förra riksdagen beslutit att till
minne af Ståndets då varande Landtmarskalk, H. Ex. Grefve Gu
-
22
Riddarhns-Utskottets Utlåtande X 5.
staf Adolf Sparre låta på Riddarhus-kassans bekostnad slå en
medalj i guld af samma storlek som Svenska Akademiens stora,
att öfverlemnas med ett ex. till H. M. Konungen och ett till
H. Exc Grefve Sparre, så redogör Direktionen här för verkställigheten
af detta beslut, med anmälan att 51 ex. i silfver och 100
ex. i brons af samma medalj dessutom blifvit slagna; och sedan
Kongl. Museum samt Universiteternas myntkabinetter kostnadsfritt
bekommit hvardera ett ex. i silfver, skulle de återstående exemplaren
mot ett af Direktionen bestämdt pris tillhandahållas de ledamöter
af ståndet, som vid sista riksdagen antecknat sig för medaljens
erhållande.
Kiddarhus-kassans kostnad för denna medalj har uppgått till
I,681 K:dr 80 öre, hvaraf 259 R:dr 40 öre blifvit genom afgift
af nämnde subscribenter kassan godtgjorda.
I sammanhang härmed omförmäles, dels att de återstående
ex. i brons af den år 185 7 på Kiddarhus-kassans bekostnad slagna
medalj öfver förre Landtmarskalken Herr Grefve Henning
Hamilton, sedermera blifvit försålda, dels att af de återstående
ex. utaf den till minne af framlidne Presidenten August von Hartmansdorff
präglade medalj, alla silfverexemplar blifvit försålda, men
72 ex. i brons befinnas qvar.
§ 14. (pag. 37 i Dir. Berättelse).
Till fullgörande af Kidd. o. Adelns vid förra riksdagen Direktionen
gifna uppdrag att föranstalta, det ett emot eldfara skyddande
förvaringsrum för Riddarhusets genealogier, måtte anskaffas
har, enligt hvad här anmäles, Direktionen låtit förfärdiga och i
den mellan Direktionens sessions- och det inre arkivrummet befintliga
vägg, inmura fyra eldfasta med fack försedda jernskåp,
i hvilka genealogierne blifvit inrymda — och har kostnaden för
dessa jernskåp utgjort 1,800 R:dr.
§ 15. (pag. 37 i Dir. Berättelse).
Uti denna § meddelar Direktionen, att tryckningen af den
nya upplagan af Carlskölds vapenbok med tillägg, omfattande
sköldemärkena för alla grefliga ätter, för de friherrliga ätterna
till och med Nio 400, Frih. Bergenstråle, och för de adliga till och
med N:o 2,331 Herr Ros, blifvit i början af år 1860 fulländad till
ett antal af 30 ex., hvarför kostnaden utgjort, 537 Kalr 85 öre
samt att inbundna exemplar mot ett pris af 22 R:dr 50 öre stycket,
äro att tillgå hos Riddarhus-kamereraren, hvarförutan enligt
Directionens beslut gravering af hvarje sköldemärke kommer att
ega rum i den mån någon ny ätt blifver på Riddarhuset introducerad.
§ 16. (pag. 37 i Dir. Berättelse).
Direktionen anmäler, att sedan Ridd. o. Adeln uti und. skrifvelse
den 26 September 1860 hos Kongl. Maj:t anmält ett i öfverensstämmelse
med ståndets beslut om bänkmansvalens afskaffande
och utseende af ståndets elektorer genom omedelbara val, af
-
Riddarhus-Utskottets Utlåtande M 5.
23
fatta dt förslag till förändrad lydelse af åtskilliga §§ i gällande
Riddarhus-ordning, så har Kongl. Maj:t, enligt hvad H. Exc.
Justitie-Stats-Ministern uti skrifvelse den 18 sistl. Maj Direktionen
meddelat, vid ärendets föredragning sistnämnde dag, i nåder
förklarat, att då den ifrågasatta förändringen blifvit af Ridd. o.
Adeln vid flera föregående riksdagar förkastad af skäl hvilka synts
Kongl. Majit ega större vigt än de för förändringen åberopade,
Kongl. Majit icke funne för godt att åt det nu gjorda
förslaget lemna stadfästelse.
Ridd. o. Adeln lärer finna att hvad Riddarhus-Direktionen i
ofvan antecknade 12, 13, 14, 15, och 16 SS inberättat:
icke föranleder till någon Ridd. o. Adelns åtgärd.
§ 17. (pag. 38 i Dir. Berättelse).
Till följd af Ridd. o. Adelns vid förra riksdagen fattade beslut,
angående öppnande af vissa på Riddarhuset förvarade hemliga
handlingar, har Direktionen ej mindre till verkställighet omedelbart
befordrat ståndets beslut i hvad det angick Banko-deputerades
secreta relationer från 1698 till och med 1772 än älven,
efter hos Kongl. Majit med anledning af 4 mom. i 2 § Tryckfrihets-förordningen
samt 54 S B. F. och 35 § R. O. i ämnet
gjord anmälan och sedan Kongl. Majit förklarat, det hinder ej
mötte för öppnandet af de hemliga Utskottets protoeoll och handlingar
som Ridd. o. Adelns beslut numera omfatta, låtit oppa
nämnde Utskotts protoeoll och handlingar vid riksdagen i Stockholm
åren 1809—1810 samt vid urtima riksdagarne i Orebro
åren 1810 och 1812; och hafva ofvannämnde handlingar derefter
blifvit inbundna och uppställda bland öfriga på Riddarhuset befintliga
riksdagshandlingar.
I sammanhang härmed anmäler Direktionen att, sedan reparationen
af embetsrummen å Riddarhuset blifvit fullbordad, arkivets
samtlige handlingar blifvit ånyo ordnade och å andra platser uppställda
samt en ny katalog öfver arkivets innehåll upprättad, under
fortgången af hvilket arbete Direktionens uppmärksamhet blifvit
fästad derå, att utom sådana handlingar som ensamt röra Ridd.
o. Adeln, finnas å Riddarhuset förvarade icke allenast en mängd
Sekreta-Utskottets samt andra Utskotts, kommissioners och deputationers
protokoll och handlingar under den s. k. frihetstiden
jemte riksdagsbesluten från och med 1710 till och med år 1772
utan äfven åtskilliga urkunder, rörande rikets fordna statsförfattning
och historia, hvaribland må nämnas 1719, 1720 ooh 1772
års Regeringsformer och 1789 års Förenings- och Säkerhetsakt,
alla i orginal; och som Direktionen för sin del ansåg, att alla ofvanberörda
handlingar äro af den beskaffenhet, att de böra förvaras i
riksarkivet och ej uti ett särskildt stånds arkiv, har Direktionen,
med jemväl fästadt afseende derå, att med ifrågavarande handlingars
bortflyttning ett i framtiden väl behöfligt ökadt utrymme för
Ridd. o. Adelns egna handlingar komme att beredas, funnit sig
ega anledning till den hemställan, att alla de uti Riddarhusarki
-
24
Riddarhus-Utskottetä Utlåtande M 5.
vet förvarade handlingar som ej ensamt röra Eidd. o. Adeln måtte
få till Riksarkivet öfverlemnas.
Utskottet tillstyrker att denna Direktionens hemställan
måtte vinna Ridd. o. Adelns bifall.
§ 18.
Då enligt Ridd. och Adelns beslut vid 1830 års riksdag, ett
arfvode af 37 R:dr 24 sk. banko för en extra vaktmästare finnes
å Riddarhusets stat uppfördt, men detta arvode, hvars innehafvare
det åligger att hvar femte vecka alla söcknedagar och under den
öfriga tiden af året hvarannan dag kl. 11—1 å Riddarhuset uppvakta,
nu mera icke torde anses utgöra skälig vedergällning för
den dermed förenade uppvaktningsskyldighet, har Direktionen
hemställt, hvad Utskottet jemväl tillstyrker:
att samma arvode måtte förhöjas till 150 R:dr R:mt
att från och med innevarande år utgå med en |:del
hvarje qvartal, men att deremot de ljuspenningar motsvarande
värdet af två LtE talgljus som jemväl tillkommer
arvodets innehafvare, måtte indragas samtidigt roed
det förhöjda arvodets uppförande på Riddarhusets
löningsstats.
Efter sålunda meddeladt utlåtande, tillstyrker Utskottet:
att Ridd. o. Adeln måtte förklara Riddarhus-Direktionen
sitt välbehag och sin synnerliga tillfredsställelse öfver
det sätt, hvarpå Riddarhusets och Stiftsärenderna blifvit,
under den tid som varit föremål för Utskottets
granskning, af Direktionen förvaltade.
Stockholm den 15 Januari 1863.
Herr von Knorring, Oscar, har begärt få antecknadt att han
icke varit i Utskottet närvarande då Utskottets beslut öfver 7 §
fattades, samt att han vid 9 § anmälte sin reservation.
STOCKHOLM, tryckt hos E. Westrell, 1863.
Riddsrhuj-UUkotteU Utlåtande Mi 6.
1
N:o 6.
Utlåtande, angående väckt fråga om ordnande af
Riddarhusets gårdsplan och deromkring liggande
byggnader.
Hörsamt Memorial.
Enligt hvad Utskottet, i dess Utlåtande J\i 5 öfver RiddarhusDirektionens
Riksdags-berättelse, sig förbehållit/får Utskottet nu
meddela sitt särskilda yttrande beträffande den i 11 g af Direktionens
Berättelse afhandlade frågan om åtgärder för ordnandet af
Riddarhusets gårdsplan och de deromkring varande byggnader.
Redan vid 1847—1848 årens Riksdag uppdrog Ridd. o. Adeln
åt Riddarhus-Direktionen att gå i författning om upprättandet af
plan och kostnadsförslag till ombyggnad af de omkring Riddarhusets
bakgård befintliga byggnader på ett sätt, som i möjligaste
måtto afsåge såväl Riddarhusets fördel som yttre prydlighet. Till
följd deraf lät Direktionen upprätta för ändamålet nödiga ritningar
och kostnadsförslag, slutande sig med en summa af 99,000 Kdr
Rmt samt öfverlemnade dessa vid påföljande 1850 års riksdag
till Ridd. o. Adeln, dock utan att, i afseende på lämpligheten
och nyttan af det ifrågavarande byggnadsföretaget, yttra sig med
hvarken af- eller tillstyrkande. Vid inom Riddarhus-Utskottet förehafd
pröfning af detta ärende, stannade Utskottet bland annat vid
den mening, att den dåvarande tidpunkten icke vore rätt väl vald
för att på Riddarhusgården uppföra dyrbara hus, enär fråga vore
väckt om byggnad af en ny bro öfver Norrström från Tegelbacken
förbi Strömsborg till södra stranden af strömmen, men definitivt
beslut angående landfästena derför då ännu icke blifvit fattadt,
utan syntes böra afvaktas innan Ridd. o. Adeln ginge i författning
om nya byggnader å denna plats; uppå hvilket med flera
skäl och då dessutom, derest i en framtid de å Riddarhusgården
nu uppförda byggnader skulle komma att helt och hållet borttagas,
både Riddarhuset och hufvudstaden, i följd af den derigenom
beredda särdeles vackra öppna plats, skulle vinna en betydlig
försköning, Utskottet i Memorial den 27 Januari 1851 tillstyrkte,
att någon ombyggnad af oftanämnde byggnader icke borde ega
rum. Detta Utsk:s betänkande blef af Ridd. o. Adeln bifallet.
Bil. till Högloft. Ridd. o. Ad:s pro t. vid 1862 års Riksdag.
2
Riddarhus-Ut skottets Utlåtande X 6.
hvarigenom frågan om såväl borttagande af de nu omkring Biddarhusgården
befintliga byggnader, som uppförande af andra i
deras ställe då kom att förfalla.
Enär likväl hufvudstadens Borgerskap och Herrar Femtio
Äldste år 185 3 beslöto, att den ifrågavarande brobyggnaden öfver
Norrström borde sträcka sig från Tegelbacken till Biddarhusgränden
med en bredd af 44 fot, deraf 30 farbana, svarande mot den
smalaste delen af Biddarhusgränden, som på begge sidor skulle
omgifvas af trottoirer till 7 fots bredd hvardera, hemtades deraf
den slutsats, att, med afseende å den alltför trånga och i flera
hänseenden mindre lämpliga passagen genom Biddarhusgränden,
hufvudstadens Styrelse jemväl skulle önska att i någon mån förändra
brons riktning, så att den på södra sidan finge sitt landfäste
på Biddarhusets sjötomt midt framför Biddarhuset, hvarigenom
icke allenast en rymlig plats erhölles för passagen till bron,
utan ock Biddarhuset korame att stå mera fritt, hvilket både
skulle förhöja intrycket af denna i arkitektoniskt hänseende särdeles
vackra byggnad och genom anblicken från norra sidan åt hufvudstaden
bereda en betydlig försköning.
Af sådan anledning och då de å Biddarhusets tomt nu befintliga
byggnader äro i hög grad vanprydliga och genom deras
uthyrning, på sätt som svårligen kan undvikas, åt Biddarhusgården
gifva ett högst skräpigt utseende, för att ej tala om den eldfara,
som är förenad dermed att dessa lägenheter begagnas till stall,
foderskullar och vagnshus, väcktes vid då pågående riksdag inom
Utskottet förslag om framställning till Högloft. Bidd, o. Adeln,
angående borttagande af omförmälde byggnader och Eiddarhusgårdens
planering, samt upplåtelse för ofvanberörde allmänna ändamål.
Ofver detta förslag inhemtade Utsk. Biddarhus-Direktionens
utlåtande, hvaruti Direktionen, i anseende till den förlust
för Biddarhus-kassan af omkring 3,000 Bdr Ernt årligen, som
genom de ifrågavarande byggnadernes nedrifning skulle Kassan
tillskyndas, ansåg sig böra afstyrka det väckta förslaget, såvida
icke för byggnaderne erbjödes en tillfyllestgörande ersättning i
Kapital eller årlig afgäld, ungefärligen motsvarande den minskning
i inkomst, som genom lägenheternas afstående för Kiddarhus-kassan
uppkom.
Med afseende likväl, dels derå att de ifrågavarande byggnaderne
blifvit i början af detta århundrade å Biddarhusgården uppförda
endast för att åt Eiddarhus-Kassan bereda då behöfliga inkomster,
hvarföre skälet för samma byggnaders bibehållande upphörde
i den mån ett sådant behof minskades eller kunde på
lämpligare sätt fyllas, dels å den tillfredsställelse Bidd. o. Adeln
borde ega att åt det af Ståndet uppförda monumentala Biddarhuspalatset
och dess tomt återställa det prydliga utseende som efter
Arkitektens mening detsamma tillkomme, samt jemväl för sin del
bidraga till det allmänna ändamålet af hufvudstadens försköning,
tillstyrkte Utskottet i Memorial af den 27 Juli 1854, att, derest
hufvudstadens borgerskap skulle med Kongl. Maj:ts nådiga tillåtelse
besluta en sådan sträckning för den nya bron från Tegel
-
Riddarhns-Utskottets Utlåtande 0.
3
backen öfver Norrström, att den åt södra sidan finge sin slutpunkt
på Biddarhusets tomt midt för Biddarhuset, Högloft. Ståndet
må bemyndiga Biddarhus-Direktionen att på stadens bekostnad
låta borttaga alla å Biddarhusgården nu befintliga byggnader emot
vilkor, ej allenast af en hyresersättning till Eiddarlius-kassan af
1,500 Bdr Ernt årligen, jemte ersättning för de boställsrum och
lägenheter, hvilka i nämnde byggnader nu äro åt Biddarhusets
Vaktmästare samt till en del jemväl åt Biddarhus-sekreteraren
upplåtna, utan äfven af Stadens förbindelse att besörja och allt
framgent ansvara för planering, gatuläggniag, renhållning och belysning
af den blifvande öppna platsen.
Vid föredragning den 22 Aug. 1854 af detta KiddarhusUtskottets
Memorial, fann likväl Bidd. o. Adeln det deri framställda
förslag icke för det då närvarande föranleda till någon
åtgärd; och har ej heller, såsom bekant är, beslutet om den ifrågaställda
brobyggnaden öfver Norrström hitintills ledt till någon verkställighet.
Vid senaste 1859 —1860 årens riksdag väckte emellertid Herr
Grefve Lagelbjelke, Gustaf, den motion, att då den vid föregående
riksdag af Högloft. Ståndet beslutade reparation af Kiddarhusbyggnaden
förmodades snart blifva fullbordad och Biddarhuset derigenom
erhölle ett i allo prydligt utseende, hvarefter det skick, hvaruti
gårdsplanen och de deromkring varande byggnader befinnas,
blefve om möjligt ännu mera stötande, Bidd. o. Adeln måtte besluta
att åt Biddarhus-Direktionen uppdraga att till påföljande
riksdag upprätta och Högloft. Ståndets pröfning underställa fullständigt
förslag till lämpligt ordnande af ifrågavarande plats och
byggnader, eller huruvida dessa byggnader böra alldeles borttagas;
hvilken motion blef till Bidd. Utskottet remitterad.
Vid häröfver den 11 Oktober 1860 afgifvet Utlåtande yttrade
Utskottet: att då det förändrade förhållande vid den tiden
sig företett, att Biddarhus-kassans kapitaltillgångar, som vid 1849
års utgång uppgingo till ett belopp af 271,947 Bdr 25 öre Bmt,
enligt 1859 års bokslut utgjorde 322,064 Bdr 43 öre samt fördenskull
på 10 år förkofrat sig med icke mindre än 50,117 Bdr
18 öre eller minst 5,000 Bdr Bmt årligen, och detta oaktadt
flera ganska betydliga utgifter under tiden blifvit å nämnde Kassa
anvisade, hvarförutan den till Biddarhusets underhåll och reparation
af Bidd. o. Adeln åtagna kapitationsafgift blifvit förhöjd från
1 Bdr 50 öre till 5 Bdr Bmt årligen att tills vidare utgå af
hvarje Adelsman som för lön eller förmögenhet erlägger bevillning,
Utskottet från dessa omständigheter hemtade anledning till
den förmodan, att sedan reparationen af Biddarhusbyggnaden blifvit
fullbordad, ej mindre Biddarhus-Kapitations-fonden skulle kunna
anlitas för att på ett lämpligare sätt ordna Biddarhusets gårdsplan
och de deromkring uppförda, nu särdeles vanprydande byggnader,
än möjligen äfven Biddarhus-kassan i en framtid kunne
undvara åtminstone någon del af den hvresinkomst, som ifrågavarande
byggnadslägenheter för närvarande inbringa; i hvilket
hänseende * Utsk. delade den åsigt, att hufvudstadens styrelse icke
4
Kiddarhus-Utskottets Utlåtande M 6.
bör finnas obenägen, att icke allenast på stadens bekostnad låta
borttaga dessa byggnader, utan ock för beredande af en särdeles
vacker öppen plats till bufvudstadens försköning, och fortsättning
ända till Riddarholmskanalen, af den redan nedanför kanslihuset
anlagda quai, till Riddarhus-kassan utgifva en billig ersättning
för den förlust i inkomst m. m. som genom bvggnadernes borttagande
Kassan tillskyndas. Af dessa skäl tillstyrkte Utsk., det
måtte Ridd. o. Adeln anmoda Riddarhus-Direktionen, att upprätta
och Ståndets pröfning vid nästa riksdag underställa fullständigt
förslag till ordnande af Riddarhusets gårdsplan och de deromkring
varande byggnader; äfvensom i sammanhang dermed alternativt
afgifva utlåtande, huruvida och under hvilka vilkor det
ändamål må beredas att nämnde byggnader framdeles kunna alldeles
borttagas.
Detta Utskottets tillstyrkande blef af Ridd. o. Adeln bifallet
och beslutet härom Riddarhus-Direktionen meddelad.
För att söka fullgöra det sålunda i främsta rummet Direktionen
gifna uppdrag, beslöt Direktionen till en början att till
öppen täflan öfverlemna förslag till platsens ordnande oc h lätderföre
i hufvudstadens mest spridda tidningar utfärda en uppmaning
till de sakkunnige personer som kunde finna sig dertill hugade att
inom utsatt tid till Direktionen ingifva, i afseende å såväl ritningar
som kostnadsberäkningar fullständiga, förslag i berörde hänseende,
hvilka borde alternativt upptaga: l:o platsens ordnande på
sådant sätt, att både ett prydligt utseende och inkomst af densamma
kunde vinnas samt 2:o platsens ordnande på ett sätt, som
ensamt afsåge dess försköning, dervid dock borde iakttagas att
på tomten skulle beredas bostad för Riddarhusets Vaktmästare
och förvaringsrum för det årliga vedförrådet; och utsattes ett täflingspris
af 400 Rdr Rmt för. det förslag Direktionen komme att
godkänna. Då likväl inom den bestämda tiden något förslag i
ämnet ej inkommit, fann Direktionen sig sedermera föranlåten
anmoda Professoren vid Akademien för de Fria Konsterna, F. W.
Scholander, att, i öfverensstämmelse med det kungjorda programmet,
uppgöra förslag till platsens ordnande. I anledning af detta
uppdrag har bemälde professor först uppgjort och Direktionen
meddelat eskisser och approximativa kostnadsberäkningar i ämne
och sedermera utarbetat fullständiga ritningar och detaljerade
kostnadsförslag, hvilka Direktionen till Ridd. o. Adelns bedömande
öfverlemnat och hvilka ritningar alltsedan riksdagens början varit
tillgängliga att beses uti Ridd. o. Adelns klubbrum.
Enligt det ena af dessa förslag skulle å gårdstomtens vestra
och östra sidor längs efter Riddarhus-kanalen och Riddarhus-gränden
uppföras två större, med Riddarhuset ej sammanhängande
flygelbyggnader, hvardera innehållande, utom en hög och rymlig
vind, dels en bottenvåning, afsedd till uthus och magasiner, och
dels en öfvervåning, inredd till boningsrum och delad i två lägenheter.
Gården skulle inhängnas med jernståndare och kedjor, samt
planeras, grusas och planteras. Kostnaden för hvardera flygeln
har blifvit upptagen till 106,011 Rdr 30 öre och gårdsplanens
Kiddarhus-Utskottets Utlåtande M 6.
5
ordnande beräknats medföra en utgift af 9,250 Rdr, så att samtlige
kostnaderne skulle uppgå till 221,272 Rdr 60 öre. Lägenheterna
i båda fiyglarne hafva beräknats skola inbringa en årlig
hyra af 4,100 R:dr.
Det andra förslaget afser tomtens hägnande medelst ett högt,
å granilsockel upprest jernstaket, gårdsplanens afjemnande, grusning
och planterande med träd samt uppförande af två mindre
paviljonger i tomtens nordvestra och nordöstra hörn, äfvensom af
en hög stenportal midt emellan paviljongerna utåt den längs strömmen
belägna, enligt designationen Riddarhuset ej tillhöriga, del af
platsen, som för närvarande upptages af en mindre trädgård och
en stallb3rggnad, men, om de nuvarande gårdsbyggnaderne bléfve
borttagna, sannolikt komme att på Stadens bekostnad till strandgata
anordnas. Den nordöstra paviljongen är afsedd till bpstad
åt Riddarhus-Vaktmästaren och den motsvarande nordvestra till
inrymmande af vedförrådet. Byggnadshostnaden för de båda paviljongerna
har blifvit beräknad till 48,008 Rdr 10 öre, portalen
med derunder lagd grund på pålar skulle kosta 8,625 Rdr, jernstaket
med granitsockel 10,100 Rdr samt gårdens planering, grusning
och plantering 4,500 Rdr, så att hela den sammanlagda
kostnaden enligt detta förslag komme att uppgå till 71,233 Rdr
1 0 öre.
I frågan huruvida och under hvilka vilkor det ändamål
skulle kunna beredas att de å Riddarhusgården nu befintliga
byggnader framdeles komme att helt och liållet borttagas, har
Direktionen, till en början fästat uppmärksamheten derå, att Direktionen
redan i det sednare alternativet af förut omförmälde
program tillkännagifva sin åsigt, att å platsen åsminstone borde
finnas bostad för Riddarhus-Vaktmästaren samt nödige uthus; och
föreställde sig Direktionen, att det ej erfordrades något vidare
yttrande för att ådagalägga, att platsens fullkomliga afrödjande
icke utan allt för stora olägenheter låter sig göra. Men då Di.
rektionen framlagt ett förslag till platsens ordnande, som icke af.
ser något vidare bebyggande deraf än för såviclt Riddarhusets eget
behof det oundgängligen kräfver, har Direktionen ansett föremålet
för det infordrade utlåtandet böra blifva en utredning af frågan,
huruvida och under hvilket vilkor Riddarhus-kassan skulle kunna
undvara den inkomst af tomten, som kassan för närvarande eger.
För att blifva i tillfälle att lemna en sådan utredning, hade Direktionen
ifrån Riddarhus-kontoret infordrat och erhållit en kalkyl
öfver nämnde Kassas inkomster och utgifter för sistlidat år, upprättad
i enlighet med 1861 års bokslut och gällande stat. Af
denna kalkyl inhemtas, att Kassans nuvarande inkomster bestå
utaf dels räntor till ett belopp af 10,544 Rdr 50 öre å utlånade
medel, 202,700 Rdr, dels liyresafgift för flygelbyggnaderne 4,531
R:dr 5 0 öre och dels hyra för kullarne under Riddarhusbyggnaden
1,200 R-.dr, eller tillsammans 16,276 Rdr, samt att utgifterne,
hvaribland dock ieke upptagits något medelbelopp för sådana
extra utgifter, som föranledas af Ridd. o. Adelns merändels vid
hvarje Riksdag fattade beslut angående målning af Landtmarskalks
-
6
Riddarhus-Utskotteta Utlåtande Af 6.
porträtter, prägling af medaljar, gratifikation åt Plenivakten m. m.,
uppgå till 13,567 Rdr 14 öre, så att ett öfverskott af 2,708 Rdr
86 öre skulle förefinnas. Men om från inkomsterna afräknas hyressumman
för flygelbyggnaderne 4,531 ildr 50 öre uppstår deremot
en brist af 1,822 lidr 64 öre. Derest således Ståndet skulle
besluta de nuvarande gårdsbygguadernas borttagande och platsens
ordnande på sådant sätt, att någon inkomst deraf ej vidare vore
att påräkna, måste medel anvisas till betäckande af den brist i
inkomster, som för Itiddarhuskassan derigenom komme att uppstå;
och som Ridd. o. Adeln under sitt fria förfogande icke eger några
andra medel än Riddarhuskassan och Riddarhus-reparationsfonden,
har Direktionen för nämnde fall ansett någon annan utväg ej finnas,
än att af de årligen till sistnämnde Fond inflytande kapitationsafgifterue
anvisa ett så stort belopp, som kunde befinnas erforderligt
för att sätta Riddarhuskassan i stånd att uppfylla de
densamma åliggande förbindelser.
Innan Utskottet till slutlig pröfning företagit ifrågavarande
ärende, har Utskottet funnit nödigt att af Riddarhus-Direktionen
dels begära dess bestämda yttrande i fråga om hvilketdera af de
till ordnande af Riddarhusets gårdsplan framställda ofvanberörde
förslag, Directionen, för den händelse de gamla byggnaderne komme
att borttagas, funne böra företrädesvis komma till verkställighet,
dels erfara Direktionens åsigt, huruvida, för den händelse att
någon byggnad å Riddarliusgården icke vidare komme att uppföras,
någon lämplig bostad skulle kunna i sjelfva Riddarhuset åt
Vaktmästaren inrymmas eller om utan olägenhet honom emot
hyra kunde beredas bostad utom Riddarhusets tomt.
I anledning af denna Utskottets begäran, har Utskottet fått
från Direktionen emottaga det meddelande, att af Direktionens ledamöter
Herr Ofverste-Löjtnanten Leijonancker, med hvilken Herr
Expeditions-Sekreteraren von Printzencreutz, Herr Ofverste-Löjtnanten
Tornerhjelm, Herr Kammarherren Friherre Cederström och
Herr Ofverkammarherren Grefve Lewenhaupt instämde, var af den mening,
att, vid jemförelse mellan de för ordnande och bebyggande
af Riddarhusets gård af Professoren Scholander uppgjorda ritningar
och kostnadsförslag, det förslag, hvilket omfattar gårdens
hägnande medelst ett högt å granitsockel upprest bronzeradt jernstaket,
gårdsplanens afjemning, grusning och planterande med träd
samt uppförande af tvänne mindre paviljonger å tomtens nordvestra
och nordöstra hörn, hvaraf den ena skulle iuredas till
Vaktmästareboning och den andra inrymma Riddarhusets vedförråd,
då vindarne under de höga taken kunde begagnas till förvaring
af gamla handlingar m. m., både vore det för utseendet fördelaktigaste
och det som föranledde den minsta ekonomiska förlust;
hvaremot det andra alternativet eller byggandet af tvänne
flyglar långs gårdens sidor vinkelrät mot Riddarhuset för att inredas
till boningsrum, uthus och magaziner, både blefve vanprydligt
och vore i linansielt hänseende sämre beräknadt. Det förra
förslaget upptoge nemligen en sammanlagd kostnad af 71,233 Rdr
10 öre Rmt hvarå årliga räntan å 5 proc. utgjorde omkring Rdr
Riddarhus-Utskotteta Utlåtande JW 6.
7
3,560 — då det sednare förslaget erfordrade en utgift af 221,272
Rdr 60 öre hvaraf räntan k 5 proc utgör omkring 11,063 Rdr.
Äfven om de våningar i de flya flyglarne, som lämpade sig för
uthyrning, beräknades till en inkomst af 6,000 Rdr i stället för
de i kostnadsförslaget beräknade 4,100, blefve ränteförlusten ändock
omkring 5,000 Rdr årligen, för att ej taga i betraktande
svårigheten att anskaffa ett mer än tre gånger större bygguadskapital.
Om åter man inskränkte sig till gårdens planering och
inhägnande medelst jerngaller samt uppförande af tvenne smärre
paviljonger, blefve ränteförlusten endast omkring 3,500 Rdr årligen
och ännu mindre derest för närvarande portalen icke uppfördes,
hvarigenom 8,625 Rdr besparades och byggnadskostnaden
kunde nedsättas till omkring 63,000, då följaktligen den årliga
ränteförlusten icke uppginge till mer än omkring 3,000 Rdr.
Herr Grefve Lewenhaupt ville för sin del tillägga, att Herr
Grefven helst önskat uppförandet af med hufvudbyggnaden sammanhängande
flyglar åt gården liknande i byggnadssättet dem som
ingått i den ursprungliga planen för Riddarhusets utbyggande med
flyglar åt torget.
Herr Friherre Bennet, som i anseende till faran för mehnlig
inverkan på hufvudbyggnadens grundläggning icke delade Herr
Grefve Lewenhaupts önskan om med hufvudbyggnaden sammanhängande
flyglar, ville af de nu framlagda byggnadsförslagen lemna
företräde åt det som afsåg anbringande å vestra och östra sidorna
om gården af tvänne flyglar, hvilka kunde inredas jemväl
till lokaler för uthyrning. Hellre hade likväl Herr Friherren önskat
uppförandet af 2:ne större paviljonger i nordöstra och nordvestra
hörnen med fot lika hög som den på Riddarhuset och sjelf
va byggnaden i öfrigt deröfver med enahanda dimensioner som
hufvudbyggnadens, hvarigenom jemväl en temligen rymlig våning
i hvardera paviljongen kunde inredas till uthyrning. De nu föreslagna
paviljongerna voro, i Friherrens tanka, allt för små för att
åstadkomma ett någorlunda prydligt utseende och alltför dyra för
att begagnas endast till Yaktmästareboslälle och vedförvaringsrum.
I sammanhang härmed ansågo Direktionens bemälde Herrar
Ledamöter, att derest Ridd. o. Adeln beslutade nedrifning af de
å Riddarhusets gård befintliga byggnader, den nuvarande hyres
mannen,
Stallmästaren Lundbäck, borde uppsägas till afflyttning
den 1 April 1864; äfvensom att för sådant fall Direktionen borde
erhålla frihet att, i likhet med hvad som varit medgifvet vid de
redan verkställda reparationerna å Riddarhuset, utan behof af en
treprenadauktion,
ingå öfverenskommelse om utförande af arbetena
för Riddarhusgårdens ordnande och bebyggande.
ltiddarhus-Direktionens dåvarande Ordförande, Herr Presidenten
m. m. Grefve Mörner, som, derest Riddarhuskassans och Reparationsfondens
ställning sådant medgifvit, helst önskat uppförandet
af tvänne med Riddarhuset sammanhängande flyglar i likhet med
dem, som å den uti Dahlbergs Svecia Antiqua et Hodierna befintliga
ritning finnas upptagna att utföras å den åt torget vettande
sida af Riddarhusbyggnnden, ville af de nu uppgjorda förslagen
8
Riddarhus-Utskottets Utlåtande JK 6.
lemna företräde åt de större flygelbyggnaderne, för hvilkas uppförande
kostnaden för pålning m. m. tycktes i förslaget vara nog
högt upptagen, hvaremot den blifvande hyresinkomsten, i Herr
Grefvens tanke, vore nog lågt beräknad och i afseende hvarå för
öfrigt förekom att om den dyrbara pålningen vore nödvändig, hvilket
Herr Grefven ej tilltrodde sig att bedöma, men dock för sin
del ansåg föga troligt, förmånen af att under flygelbyggnaderne
anbringa källare ej syntes böra lemnäs obegagnad. De små paviljongerna
trodde Herr Grefven dessutom komma att få nog
mycket utseende af fristående lusthus och således skola göra ett
allt för stort afbrott emot den ståtliga Kiddarhusbyggnaden. Derest
Kidd. o. Adeln beslutade uppförande af de större flyglarne,
ansåg Herr Grefven någon afvikelse från Instruktionens allmänna
föreskrift om arbetets utförande efter éntreprenadauktion icke böra
ega rum, helst Herr Grefven antoge att någon ej obetydlig nedsättning
i kostnaden mot förslaget derigenom skulle kunna beredas.
Beträffande frågan, huruvida någon lokal skulle kunna i sjelfva
Kiddarhuset såsom boställe åt Vaktmästaren inrymmas, eller om
utan olägenhet sådan bostad kunde mot hyra utom Kiddarhusets
tomt honom beredas, har Direktionen meddelat det yttrande, att någon
boningslägenhet inom Kiddarhuset icke kunde åt Vaktmästaren
lämpligen inredas, helst, om någon lokal å vinden dertill användes,
alltför stor eldfara derigenom kunde uppkomma; och ansåg Directionen
i öfrigt det vara oundgängligen nödigt att Vaktmästaren
fortfarande egde en bostad inom Kiddarhusets tomt.
Utskottet har tagit detta ärende i noggrannt öfvervägande;'
och ehuru Utskottet anser det vara särdeles önskligt, ej mindre
att de å Kiddarhusgården befintliga byggnader, hvilka äro
serdeles vanprydliga, borttagas, än att ett för hufvudstadens
försköning lämpligt ordnande af Kiddarhusgården derefter må
ega rum; likväl och då, enligt hvad Kiddarhus-Direktionen npplyst,
tillgångar för närvarande saknas för verkställigheten af nämnde
förslag, har Utskottet funnit betänkligt att detsamma tillstyrka.
Riddarhusreparationsfondens skuld för de å Kiddarhuset redan
verkställda dyrbara reparationer utgjorde, då Riddarhus-Direktionens
Kiksdags-Berättelse i sistl. Oktober månad afgafs, 42,500 Kdr,
hvartill bör läggas 2 års obetalta räntor å 5 proc. från 1861 års
början till den 1 sistlidne Januari 4,250 Kdr eller tillsammans
Kdr Ernt 46,750.
Om de gamla byggnaderna komma att år 1864
rifvas och tvänne nya flyglar att i stället uppföras,
blifver förhållandet följande:
Förlorad hyra af lägenheterna å gården 4,531, 50.
Kanta å 5 proc. å reparationsfondens skuld
46,750
2,337, 50.
Enligt kostnadsförslaget skulle uppförandet
af de tvenne större Flyglarne erfordra en utgift
af omkring 221,000 Kdr, hvarå årliga räntan å 5
proc. utgör , . . 11,050
17,919.
Riddarhus-Utskottets Utlåtande JK 6.
9
Tillgång.
Inkomst genom uthyrning af lägenheter i de nya flygelbyggnaderna
4,100.
hvilken dock icke förr än efter 1 å 2 år kunde påräknas.
Aren 1849 till 1859 utgjorde väl, såsom förut blifvit
anfördt, Riddarhuskassans öfverskott något öfver 5000 Rdr
årligen, men sedan dess hafva utgifterna betydligt ökats,
särdeles genom den vid de nästföregående riksdagarne af
Kidd. o. Adeln beviljade lönetillökningar åt Riddarhusets
tjenstemän, så att, enligt Riddarhuskamererarens kalkyl
öfver Riddarhuskassans inkomster och utgifter, det årliga
öfverskottet skulle för närvarande kunna beräknas endast
till 2,708 Rdr 86 öre; men då Vaktmästarens lön från
och med detta år blifvit förhöjd med omkring 75 Rdr
årligen och tillfälliga vid hvarje riksdag beslutade utgifter
icke blifvit beräknade, torde det årliga öfverskottet kunna
upptagas till högst
2,500.
Således årlig brist att betäcka 11,319.
motsvarande ett kapital af omkring 226,000 Kdr.
Om åter de gamla byggnaderne borttagas år 1864 och tvenne
mindre paviljonger uppföras samt gården planeras oeh inhägnas
med ett jernstaket m. m. blifver förhållandet följande:
Förlorad hyra af nu befintliga lägenheter . . . 4,531, 50.
Ränta å reparationsfondens skuld
2,337, 50.
Om paviljongerna uppföras utan den föreslagna
portalen, beräknas kostnaden derför att utgöra omkring
63,000 Rdr, hvarå 5 proc. ränta uppgår till 3,150 j0 019
Tillgång.
Öfverskott från Riddarhuskassan  2,500.
Ärlig brist att betäcka 7,519.
motsvarande ett kapital af omkring 150,000 Rdr.
För betäckande af denna årliga brist finnes ingen annan tillgång,
än den kapitationsafgift, Ridd. o. Adeln sig åtagit å 5 Rdr
Rmt af hvarje Adelsman som för lön eller förmögenhet erlägger
bevillning. Denna afgift har visserligen de sednare åren utgått med
omkr. 12,000 Rdr Kmt per år, men beslut härom fattas af Ridd. o.
Adeln vid hvarje riksdag, och lärer man icke på förhand kunna
beräkna, hur länge Ridd. o. Adeln finnes benägen att densamma
sig åtaga. Och då i öfrigt, enligt af Kongl. Maj:t derom utfärdadt
påbud, nämnde afgift endast till ett belopp af 7 5 öre torde
kunna genom exseeutiv åtgärd utkräfvas, skulle utan tvifvel stor
förlägenhet för betäckande af öfvanberörde årliga brist uppkomma,,
derest ett större antal af Ridd. o. Adelns Ledamöter tid efter
annan skulle undandraga sig att till högre belopp än det sistnämnda
betala den ifrågavarande afgiften. Dessutom synes en
klok omtanka fordra, att man icke nu beräknar den endast tills
vidare beslutade kapitationsafgiften att för all framlid fortfara,
hvilket dock skulle blifva nödigt, derest Ridd. o. Adeln beslöte
uppförandet af de större och kostbarare flyglarne.
10
Riddarhus-Utskottets Utlåtanda X 6.
Om deremot man inskränker sig till uppförandet af de mindre
paviljongerna, skulle visserligen, under förutsättning att alla
dertill skyldige af Ståndets medlemmar fortfarande erlade den förhöjda
afgilten och denna följaktligen kunde beräknas till omkring
la,000 lldr årligen, en behållning uppstå af 4,500 lldr årligen,
för att användas antingen till skuldens successiva amortering eller
för att småningom bilda ett kapital af 1 50,000 Rdr; men härtill
skulle åtgå en tid af 25 till 30 år, helst man äfven måste beräkna
kostnaden för underhållet af de nya byggnaderna, planteringen
och staketen med flera oförutsedda utgifter.
Skulle åter Riddarhuskassans nuvarande öfverskott, hvilket
hitintills icke användts till större reparationer, än mindre till nybyggnad,
fortfarande läggas till kassans fond och således icke
kunna påräknas till betäckande af den ifrågavarande bristen, komme
naturligtvis att derför anlitas ett så mycket större belopp af kapitationsafgiften.
Och då de nu befintliga gamla byggnaderna utan olägenhet
lära kunna stå ännu tre å fyra år, vore det fördenskull, i Utskottets
tanka, en betydlig fördel att först nästa riksdag besluta angående
tiden för nämnde byggnaders borttagande samt Riddarhusgårdens
bebyggande eller inhägnande på ett eller annat sätt. Riddarhusreparationsfondens
skuld 40,750 Rdr kunde då, under förutsättning
att hyrorna för lägenheterna å gården fortfarande finge uppbäras,
betalas af de under åren 1862, 1863, 1864, 1865 inflytande
kapitationsafgifterna; hvarförutan Riddarhuskassans fond under
tiden ökades med minst 10,000 Rdr, så att den, genom den
försvunna hyresinkomsten, uppkommande årliga balancen mellan
kassans inkomster och utgifter minskades till omkring 1,200 Rdr.
Härigenom vore åtminstone den årliga ränteutgiften å den nuvarande
skulden af 2,337 Rdr 50 öre inbesparad, behofvet af ny
skuldsättning högst betydligen inskränkt samt i följd deraf möjligheten
beredd att på kortare tid amortera sådan ny skuld.
På dessa skäl tillstyrker Utskottet vördsamt:
att, i anseende till den betydliga skuld, hvarför Riddarhuskapitationsfonden
häftar i och för de å Riddarhusbyggnaden
redan verkställda reparationer, och
den ytterligare skuldsättning, som skulle erfordras i
och för de gamla bygguadernas borttagande och andra
byggnaders uppförande i stället, Höglofl. Ridd. o.
Adela måtte till nästblifvande Riksdag uppskjuta beslut
i denna fråga.
Särskilda reservationer hafva blifvit anmälde af Friherrarne
Cederström Claés Hindrik och Bennet Otto Reinhold samt Herr
von Knorring, Eric Oscar.
Stockholm den 27 Februari 1862.
Riddarhus-Utskottets Utlåtande X 6.
II
Reservationer.
Af Friherre Cederström, Claes Henrik:
Ehuru jag till fullo delar Utskottets mening, att närvarande
tidpunkt är mindre lämplig för uppförande af så kostsamma byggnader,
som de nu föreslagnu, icke blott emedan Riddarhus-kassan,
1 och för Riddarhusets reparation, redan häftar för en skuld af
46,750 Riksdaler, till hvars gäldande man endast har att tillgå
den ftivilliga kapitationsafgifteu; utan äfven, och långt mera derför,
att det förslag till nybyggnad, som Direktionen förordat, och
som ensamt, af de två till pröfning framställda, inom Utskottet
haft förespråkare, till sitt ändamål — beredande af bostad åt
vaktmästare samt förvaringsrum för ved — synes mig icke vara
af beskaffenhet att i ringaste måtto rättfärdiga de stora uppoffringar
samma förslag kräfver; — kan jag dock icke, i likhet med
Utskottets majoritet, å andra sidan tillstyrka uppskof i vidtagande
af hvarje åtgärd i och för Riddarhusgårdens försättande i det
skick, att de mest billiga anspråk på snygghet och ordning kunna
se sig tillfredsställda.
Då jag således inom Utskottet varit af den åsigt, att en förändring
i Riddarhusgårdens nu varande utseende bör åvägabringas,
har jag dock icke, i afseende på sättet huru denna förändring
lämpligen kan åstadkommas, delat de ledamöters åsigt, som tillstyrkt
det af Direktionen förordade förslaget, af skäl, som utan
de ofvannämnda synes mig bäst rättfärdigas genom nedanstående
tablå öfver Kassans ställning, i den händelse meranämnde förslag
antoges:
Nu varande skuld:
lån för Riddarhusets reparation , . . 42,500
2 års obetalda räntor derå . . . . 4,25 0
föreslagen byggnad
Blifvande skuld
Behöflig årlig ersättning till Kassan
för: mistad hyra 4,531:50
» mistadt stall och vagnshus, disponerade
af Riddarhus-Sekreteraren . 500: —
» 5 % ränta å 117,983: — ... 5,899: — 10,930: 50
Kapitations-afgiften 12,412: —
Vid sådant förhållande har det förefallit mig som om sednare
delen i Herr Grefve Lagerbjelkes vid sednaste Riksdagen
väckta motion, hvilken föranledt Direktionens åtgörande i denna
fråga, varit förtjent af mera uppmärksamhet, än Direktionen icke
mindre än Utskottet deråt egnat. Denna motion innehåller icke
blott »att åt Ridd. Dir. skulle uppdragas att till nästa Riksdag upprätta
och Höglofliga Ståndets pröfning underställa fullständigt förslag
till lämpligt ordnande ef ifrågavarande plats och byggnader»,
• — 46,750: —
. . 71,233: —
. . 117,983: —
12
Eiddarhus-Utskottets Utlåtande X 6.
utan äfven »eller huruvida dessa byggnader möjligen böra alldeles
borttagas.»
I Direktionens berättelse innehåller visserligen sid. 34, »att
å gården åtminstone borde finnas bostad för Riddarhus-vaktmästaren
samt nödiga uthus; och föreställer sig Direktionen att det ej
erfordras något vidare yttrande för att ådagalägga, att platsens
fullkomliga afrödjande icke utan allt för stora olägenheter låter
sig göra;» men som jag för min del lika litet kan godkänna denna
motivering, som den Direktionen i en sednare skrifvelse begagnat
för att förorda nyssberörda af Scholander uppgjorda förslag, vågar
jag fästa Ridderskapet och Adelns uppmärksamhet på möjligheten
af att verkställa det i ofvannämnde motions sednare del
framställda förslag, utan att dess åvägabringande komme att kräfva
allt för stora uppoffringar.
För att åskådliggöra Kassans ställning, om Ridderskapet och
Adeln skulle lemna bifall till nämnda förslag på det sätt, att nu
varande byggnader å gården borttagas, densamma planeras, planteras
och omgifves med jernstaket å granit-sockel, allt beräknadt
efter Scholanders kostnadsförslag M 1, för jag framställa följande
tablå:
Nu varande skuld  46,750: —
Föreslagen förändring,
enligt Scholanders förslag JYi 1, 202 alnar jerngaller
med granit-sockel m. m. å 50 Rdr
pr aln 10,100: —
Gårdens planering, grusning och plantering
4,500: — 14,600: —-
Blifvande skuld
61,350: —
Behöflig årlig ersättning till Kassan
för misfad hyra .... 4,531: 50
» mistadt stall och vagns
hus,
disponerade af Riddarhus-Sekreteraren
. . 500: —
» Vaktmästarebostad . . 400: — 5,431; 50
» 5 % ränta å 61,350
3,007: 50 8,499:
Kapitations-afgiften 12,412: —
hvarvid dock bör tagas i betraktande, dels att de nu befintliga
byggnadernas försäljning torde betäcka en icke obetydlig del af
planeringskostnaden; dels att ersättningen åt Riddarhus-Sekreteraren
skäligen icke bör blifva högre, än förre innehafvaren af
denna befattning uppbar i hyra för ifrågavarande, af honom disponibla,
lägenheter, eller 350 Rdr.
Under förutsättning derjemte att, vid förnyadt kontrakt om
vinkällaren, den nu för densamma utgående hyra, 1,200 Riksdaler,
äfven kommer att betalas om — som nödvändigt vore —-  de mindre källarne för framtiden undantogos, för att af Riddarhuset
disponeras till vedupplag m. m.; samt att det af Direktionen
beräknade årliga öfverskott i Kassan, 2,708 Riksdaler 86 öre,
Eiddarhus-Utskottets Utlåtande X 6.
13
kan med säkerhet antagas uppgå till 2,500 Riksdaler, skulle, om
nämnde 2,500 Riksdaler fråndragas ofvanstående 8,499 Riksdaler,
en årlig brist i Kassan uppstå af 5,999 Riksdaler, hvilken, om n. v. byggnaders
försäljning antages inbringa 2,000 Riksdaler, samt ersättningen
åt Riddarhus-Sekreteraren skäligen nedsättes till 350 Riksdaler,
och åt Vaktmästaren till 300 Riksdaler, ännu ytterligare
skulle minskas; och kan denna brist, enligt min tanke, af kapitationsafgiften
fyllas.
Då vidare af Direktionens berättelse sid. 33 inhemtas, att
den längs strömmen belägna del af tomten, som upptages af en
trädgård och en stallbyggnad, icke tillhör Riddarhuset; samt sid.
35, att, enligt det med Stallmästaren Lundbäck upprättade kontrakt,
detsamma kan efter 6 månaders uppsägning af Direktionen
återtagas, får jag, i den händelse det härofvan framställda förslag
vinner afseende, föreslå, att Ridderskapet och Adeln, med anledning
af Direktionens hemställan i § 11 af Berättelsen, ville besluta
det egde Direktionen att, efter erhållen visshet om,
att den Riddarhuset icke tillhöriga del af planen, som
upptages af en mindre trädgård och en stallbyggnad,
komme att på stadens bekostnad till strandgata anordnas,
uppsäga kontraktet med Stallmästaren Lundbäck;
samt att, efter offentlig försäljning af de nu å
Riddarliusgården befintliga byggnader, gå i författning
om gårdens planering, plantering och förseende med
jernstaket, i enlighet med härofvan framställda förslag;
äfvensom att de härtill erforderliga kostnader,
jemte ersättning till Riddarhus-kassan för mistad hyra
samt till Riddarhus-Sekreteraren och Vaktmästaren för
förlorade lägenheter, finge, utöfver hvad Riddarhuskassan
förmår, af kapitations-afgiften betäckas.
Friherre Bennet, Otto Reinhold, instämde i ofvanstående reservation.
Herr von Knorring, Erik Oscar, begärde få antecknadt, att
han för sin del tillstyrkte det af Herr Öfverste-Löjtnant Lejonancker
förordade och af Riddarhus-Direktionens fleste Herrar Ledamöter
biträdda förslag om borttagande af de gamla byggnaderna
å Riddarhusgården, dennas planering och inhägnande medelst
ett jernstaket, samt uppförande af tvenne mindre paviljoner
i gårdens nordvestra och nordöstra hörn.
14
Riddarhua-Utskottets Utlåtaude AI 7.
N:o 7.
Utlåtande, angående arfvoden till Riddarhus-fiskalen
på Qveckfeltska och Silfverbergska fonderna.
Hörsamt Memorial.
Uti härhos bifogadt memorial (Litt. A), hvilket, jemlikt 15 § i
Riddarhus-Direktionens Instruktion, blifvit till Riddarlnis-Utskottet
ingifvet för att, åtföljdt af Utskottets utlåtande, till ltidd. o. Adeln
insändas, har Direktionen anfört, att då, vid regleringen af de
under Direktionens förvaltning ställda Qveckfeltska och Silfverbergska
donationerna, Direktionen, redan under den 5 Februari
1855, bland annat beslutit, att arfvoden till Riddarhus-kamereraren
och Fiskalen för nämnde fonders förvaltning borde, efter afslutandet
af hvarje års räkenskaper bestämmas att utgå af den
inkomstbehållning, som befunnes öfverskjuta beloqpet af de å samma
fonder fastställda stipendier och pensioner samt Direktionen
derefter, med stöd af Ridd. och Adelns den 11 Mars 1857 fattade
beslut, bestämt arfvoden att till Riddarhus-kamereraren utgå
från Qveckfeltska fonden med 80 R:dr och från Silfverbergska
fonden med 40 R:dr årligen, hvaremot Direktionens beslut angående
något arfvode till Riddarhus-fiskalen från nämnde fonder hitintills
icke kommit till verkställighet, Direktionen, af sådan anledning
och enär dessa arfvoden syntes böra bestämmas i förhållande
till kapitalens storlek, hvilken, enligt sednast granskade bokslut,
för Qveckfeltska fonden utgjorde 48,705 R:dr 8 öre samt
för Silfverbergska fonden 24,451 Rnlr 3 öre, hos Ridd. o. Adeln
hemställt, alt Riddarhus-fiskalen må tillerkännas ett arfvode af 40
R:dr årligen från Qveckfeltska och 20 R:dr årligen från Silfverbergska
fonden, att beräknas från den 1 Mars 1858, då numera
Riddarhus-sekreteraren Otto Brakel inträdde i tjenstgöring såsom
Riddarhus-fiskal.
Och då billigheten synes fordra, att Riddarhus-fiskalen från
nu ifrågavarande, likasom från de fleste öfriga under Direktionens
förvaltning stående fonder får åtnjuta ett mindre arfvode, har Utskottet
ansett sig böra
vördsamt tillstyrka bifall å Direktionens ofvanberörde
hemställan.
En ledamots särskilda mening finnes här nedan antecknad.
Stockholm den 27 Februari 1863.
rRiddarhus-Utskottets Utlåtande X 7.
15
Friherre von Otter, Fredric Wilhelm, som jemväl tillstyrkte
de för Riddarhus-fiskalen föreslagne arfvoden, ansåg derjemte Utskottet
böra tillstyrka Ridd. o. Adeln att öfverlemna åt Riddarhus-Direktionen,
under hvars förvaltning de till stipendier och pensioner
af enskilde personer donerade fonder äro ställda, att framdeles,
utan särskild anmälan hos Ståndet, bestämma de arfvoden,
som för sådana fonders förvaltning skäligen böra till Riddarhusets
tjenstemän anslås.
Litt. A.
Vördsamt Memorial.
Sedan, vid regleringen af de under Riddarhus Direktionens
förvaltning ställda Qveckfeltska och Silfverbergska donations-fonderne,
Direktionen under den 5 Februari 185 5 bland annat beslutit,
att arfvoden till Riddarhus-kainereraren och Fiskalen för
fondernas förvaltning borde efter afslutandet af hvarje års räkenskaper
bestämmas att utgå af den inkomstbehållning, som befunnes
öfverskjuta beloppet af de fastställda stipendierna och pensionerna,
samt Höglofl. Ridd. o. Adeln derefter, på hemställan af
Riddarhus-Utskottet, genom beslut af den 11 Mars 1857, förordnat,
hvad beträffar Riddarhus-kamererarens arfvoden af de särskilda
fonderna, att dessa borde beräknas till sammanlagdt 1,700
R:dr R:mt, efter den fördelning Riddarhus-Direktionen kunde finna
lämplig; så har Direktionen under den 8 Maj sistnämnde år
bland annat bestämt arfvoden å Qveckfeltska och Silfverbergska
fonderna böra till Riddarhus-kamereraren utgå från den förra med
80 R:dr och från den sednare med 40 R:dr Runt årligen, hvaremot
Direktionens beslut angående något arfvode till Riddarhus
fiskalen.
från nämnde fonder icke koinmit till verkställighet.
Af sådan anledning och då billigheten synes fordra, att Riddarhus-fiskalen
från nu ifrågavarande, likasom från de flesta öfriga
under Direktionens förvaltning stående testamentsfonder, får åtnjuta
ett mindre arfvode, och detta synes böra bestämmas i förhållande
till kapitalens storlek, hvilken enligt 1861 årsbokslutför
Qveckfeltska fonden utgjorde 48,705 R:dr 58 öre samt för Silfverbergska
fonden 24,451 R;dr 3 öre, får Direktionen vördsamt
hemställa,
att Riddarhus-fiskalen må tillerkännas ett arfvode af
40 R:dr årligen af Qveckfeltska och 20 R:dr årligen
af Silfverbergska fonden, att beräknas från den 1 Mars
1858, då numera Riddarhus-sekreteraren Otto Brakel
inträdde i tjenstgöring såsom Riddarhus-fiskal.
Stockholm den 19 Januari 1863.
Carl C. Mörner.
Adam Lewenhaupt. Carl Bennet. R. Cederström.
J. A. Tornerhjelm. B. W. von Prinzencreuts.
W. F. Dalman.
STOCKHOLM,
TRYCKT HOS *. WESTREM,, 1863.
Biddarhns-Utskottets Utlåtande X 8.
1
N:o 8.
Utlåtande, angående väckt fråga om granskning
af de utaf Herr Anrep utgifva ’’Svenska
Adelns Auarlaflor.”
Hörsamt Memorial.
Uti härhos bilagiit Memorial (Litt. A.) har Riddarhus-Direktioneri
anmält, hurusom, vid af en Direktionens Ledamot anställd
jemförelse mellan de, med understöd af ett från Riddarhuskassan
beviljadt anslag af 2,500 Rdr Rmt, utaf Herr Gabriel
Anrep utgifna s. k. ”Svenska Adelns Attartaflor” och de i Riddarhus-arkivet
förvarade original-stamtaflorna, åtskilliga afvikelscr
från de sednare befunnits hafva egt rum, så att dels vid flera
Atter blifvit, utan dertill uppgifven anledning, uteslutne vissa
tabeller, ej mindre öfver den först adlades förfader, än öfver de icke
adlade sidogrenarne, ehuru anteckningar härom finnas å originalstamtaflorna
och tvifvelsutan kunna i uppkommande affstvister lända
till upplysning samt derigenom blifva gagnande just för det
ändamål, hvartill iitgifvaren uttryckligen uppgifvit det ifrågavarande
arbetet syfta, dels med s. k. dödkors äro vordne såsom utslocknade
utmärkta icke mindre än 26 adliga Atter, oaktadt dessa
enligt gällande föreskrift derom, att, der ovisshet råder, 90 år från
den sista manliga Ättlingens födelseår skola hafva förflutit innan
Ätten får såsom utgången afföras, rätteligen bordt upiagas såsom
lefvande, hvilket äfven i original-stamtaflorna skedt, dels att 13
Adliga Ätter, hvilka enligt stamtaflorna bort antecknas såsom
utdöda, upptagits såsom ännu lefvande; hvarförutan tvänne adliga
Ätter, deraf en ännu lefvande, äro i Attartaflorna helt och hållet
förbigångna, dels slutligen att i sistnämnde taflor blifvit på ett
alldeles vilseledande sätt inflickade utgifter om hädangångne personer,
hvarom motsvarighet i original-stamtaflorna icke återfinnes,
hvilka uppgifter af merendels för de aflidnes minne mindre hugnande
beskaffenhet, lära hämtats, vare sig ur rättegångshandlingar
eller ur andra mer eller mindre tillförlitliga källor, i hvilket
afseende all upplysning saknas
Bil. lill Högloft. Ridd. o. Adelns Prof. vid 1863 års Riksdag. t
2
Riddarhus-Utskottets Utlåtande JtJ 8.
Och enär sålunda Direktionens uppmärksamhet blifvit fästad
vid förenämnde felaktigheter i de redan utkomne delarne af det
ännu icke afslutade arbetet, har Direktionen, utan att nu vilja
bedöma den påföljd, hvartill, i afseende på utbetalningen till Herr
Anrep af de ännu af anslaget innestående 400 Rdr, de gjorda
anmärkningarne, när arbetet blifvit slutadt, böra föranleda,
likväl ansett anledning förekomma att hos Ridderskapet och
Adeln hemställa, att åt lämplig person må lemnäs uppdrag att
noggrannt genomgå och granska det af Herr Anrep utgifna arbetet
'Svenska Adelns Attartaflor”, och sedan detsamma blifvit fulländad
t, till Direktionen inkomma med utredning, i hvad mån det
må befinnas innefatta väsendtliga afvikelse!' från de i RiddarhusArkivet
förvarade original-stamtaflor, samt huruvida uppgifter af
mera vilseledande beskaffenhet kunna deruti förekomma, genom
hvilken granskning jemväl erhölles en nyttig kontroll öfver arbetet
samt, derest anmärkningarne blefve tryckta såsom tillägg, arbetets
användbarhet ökades; men då denna både tidsödande och
vidtomfattande granskning icke bi Iligt vis syntes kunna åläggas någon
af Riddarhusets tjenstemän, i följd af hans ordinarie befattning,
har Direktionen ansett sig tillika böra föreslå, att ett särskildt
arfvode af 500 Rdr för ifrågavarande extra göromål måtte
ställas till Direktionens disposition.
Utskottet, som tagit närmare kännedom om den utaf en Ledamot
i Riddarhus-Direktionen, Friherre Rudolf Cederström, anställda
jemförelse mellan Herr Anreps redaktion af "Svenska Adelns
Attartaflor” och de i Riddarhus Arkivet förvarade original stamtaflor,
har funnit de vid en sådan jemförelse i de förra från de
sednare befintliga afvikelser och missledande uppgifter vara väl
förtjenta af uppmärksamhet och särdeles anmärkningsvärda; men
då det ifrågavarande arbetet ännu icke är af Herr Anrep fulländadt,
och han följaktligen ännu icke begärt utbekomma den
återstående delen af det från Riddarhuskassan för arbetets utgifvande
beviljade anslag, finner Utskottet ej heller anledning att för
en mera detaljerad granskning af de ifrågavarande Attartaflorna
tillstyrka något extra anslag, helst detta blifvit utaf Direktionen
föreslaget till ett belopp, öfverstigande den summa som af det
nyssnämnde anslaget återstår och följaktligen anttingen Riddarhuskassans
utgift för samma arbete derigenom komme att ökas med
ytterligare 500 Rdr, eller ock, derest Herr Anrep ansåge sig icke
böra äska utbekommandet af de ännu innestående medlen, den
ifrågaställda granskningen blefve helt och hållet gagnlös.
Utskottet kan dessntom icke undertrycka den mening, att en
så detaljerad granskning, sora den Direktionen tyckes åsyfta, icke
lärer vara af behofvet påkallad eller ens leda till det af Direktionen
åsyftade målet, med mindre de felaktiga arken i Herr Anreps
”Svenska Adelns Attartaflor” omtrycktes, enär rättelser af en mängd
uppgifter ”af merendels för de aflidnes minne mindre hugnande
beskaffenhet”, enligt Utskottets tanka, mera skulle draga uppmärksamheten
på de ur andra källor än de genealogiska tabellerne
hemtade, tilläfventyrs stundom tillförlitliga, uppgifterna, än på
Riddarhus-Utskottets Utlåtande M 8.
3
sjelfva rättelserna, hvadan Utskottet trott den föreslagna åtgärden
böra och kunna inskränkas till rättandet af de felaktigheter, som
äro af verkligt förvillande beskaffenhet; på grund hvaraf Utskottet
trott sig finna, det rättelserne af de påpekade större och förvillande
egentliga felaktigheterne icke torde blifva af det omfång,
att ett särskildt anslag lör deras verkställighet skäligen må anses
erforderligt, helst som icke ringa svårighet torde möta vid valet
af en till ett dylikt grannlaga granskningsarbete fullt qvalificerad
person, utan synes det Utskottet som om dessa rättelser tillförlitligast
och med största sakkännedom skulle kunna, i hvad de
röra väsendtliga och förvillande afvikelser från de genealogiska tabellerne,
lämpligast verkställas af den Direktionens Ledamot sorn
ensamt har sig vården om nämnde tabeller anförtrodd.
Deremot, och för den händelse Herr Anrep, sedan fullständigt
manuskript till "Svenska Adelns Attartaflor” blifvit utarbetadt, anmäler
sig till utbekommande af det innestående anslaget, eger Riddarhus-Direktionen,
i Uotskottets tanke, fullt giltig anledning att, på
grund af Ridd. o. Adelns dels den 21 Mars, dels den 26 Oktober
1860 i denna fråga fattade beslut, såsom vilkor för utbetalningen
fordra, det arbetet blifvit verkställdt, "utan afvikelser i någon
väsentlig mån från de i Riddarhus-Arkivet förvarade original-stamtaflor”,
samt, derest sådana i de tryckta Attartaflorna befinnas,
utbetalningen inställa; men då Herr Anrep icke torde böra
betagas tillfälle att, på sätt som redan blifvit medgifvit i afseende
på rättelserna i de Lilliehööska stamtaflorna, jemväl genom
ett tryckt tillägg rätta de öfriga oriktigheter eller afvikelser från
original-genealogierna, som af Direktionen kunna befinnas väsentliga,
hemställer Utskottet vördsamt, i anledning af Direktionens
nu gjorda anmälan
att Direktionen må bemyndigas innehålla de af
anslaget till Herr Anrep för utarbetandet af "Svenska
Adelns Attartaflor” ännu återstående 400 Rdr,
intilldess Herr Anrep visat icke blott att arbetet är
fullständigt utarbetadt, utan äfven att han uti ett särskildt
tryckt tillägg rättat de i nämnde arbete gjorda
väsendtliga afvikelser från original-stamtaflorna, som
Direktionen kan finna nödigt till rättelse anmärka.
Stockholm den 20 April 1863.
4
RicMarhns-Utskottets Utlåtande K 8.
Vördsamt Memorial.
Sedan, i anledning af Herr Anreps, Gabriel, motion om understöd
för fortsatt utgifvande af ett utaf honom påbegynt arbete,
under titel ”Svenska Adelns Altar)ador”, omfattande de i Riddarhuset
förvarade stamtaflor öfver Svenska Adeln tillhörande ätter,
Högloft. Ridderskapet och Adeln, under den 21 Mars 1860, beslutat
tilldela utgilvaren såsom uppmuntran för detta företag en
gratifikation af 2,500 rdr Rmt, att under de första sju qvartnlerna
från och med 1 860 års början med 300 Rdr samma mynt
vid hvarje qvartals slut från Riddarhuskassan utbetalas, under
vilkor, bland annat, att, utan afvikelse i någon väsendtlig mån
från de å Riddarhuset förvarade original-stamtaflor, arbetet fortginge
i enlighet med det emellan Anrep och förläggarne Boktryckeri-bolaget
Norstedt A Söner upprättade konkrakt; hvarjemte,
i afseende på utbetalningen af de återstående 400 Rdr Rmt stadgades,
att Herr Anrep skulle dessförinnan styrka, att manuskript,
till hela arbetet blifvit af honom fullständigt aflemnadt; så och
efter det anmärkningar redan vid förra Riksdagen blifvit af Direktionen
framställde i anledning af Herr Anreps sjelfmyndigt vidtagna
förändringar vid utgifvandet af Ättartaflorna öfver adliga
ätterna Lillehöök, i anledning hvaraf Direktionen tills vidare inställt
utbetalningen af det från Riddarhuskassan Herr Anrep beviljade
arfvode, har Ridderskapet och Adeln under den 26 Oktober nyssnämnde
år fattat det beslut, att, utan afseende på de mot Herr
Anreps förfarande med rätta gjorda anmärkningar, det honom
beviljade arfvode likväl finge fortfarande till honom utbetalas,
dock emot förbindelse att ställa sig till noggran efterrättelse det
beslut Direktionen kunde komma att fatta rörande omtryckning
eller rättelser i de Lilliehöökska ättartaflorna, så att dessa blifva
i full öfverensstämmelse med original-stamtaflorna, hvarförutan, i
analogi med Ridderskapet och Adelns för det beviljade understödet
fästade vilkor, Direktionen skulle ega rätt att, derest Herr
Anrep icke efterkomme Direktionens beslut, rörande rättelser af
afvikelserna i LillehöKska stamtaflorna, eller framdeles några väscndtliga
afvikelser från de i Riddarhus-Arkivet förvarade stamtaflor,
utan Direktionens medgifvande, befunnos i de tryckta Attartaflorna
hafva egt rum, inställa utbetalningen af det gjorda anslaget.
Nu och ehuru Herr Anrep ställt sig till efterrättelse Direktionens
beslut angående omtryckning utaf de delar af Svenska
Adelns Attartaflor, som omfatta Adliga ätterna Lilliehöök, så att
dessa blifvit i full öfverensstämmelse med Riddarhusets genealogier,
äfvensom låtit de sålunda omtryckta stamtaflorna såsom bihang
medfölja det fjerde häftet af tredje afdelningen utaf ”Svenska
Adelns Attartaflor”, samt hela det till Herr Anrep qvartaliter
anslagne arfvode numera fått af honom uppbäras, med undantag
af de 400 Rdr Rmt, hvilka först sedan manuskript till hela arbe
-
Riddarhus-Utskottets Utlåtande M 8.
5
tet blifvit aflemnadt, skulle komma att utbetalas, har likväl sedermera
den omständigheten sig företett, att en af Direktionens
Ledamöter till Direktionens protokoll anmält, att vid af honom
anställd jemförelse mellan de af Herr Anrep utgifna ättartaflorna
och de å Riddarhuset förvarade original- stamtaflorne, åtskilliga
afvikelser från de sednare befunnits hafva egt rum, så att dels
flerstädes blifvit, utan dertill uppgifven anledning, uteslutna vissa
tabeller öfver den först adlades förfäder och de icke adlade sidogrenarne,
ehuru anteckningar härom äro i de å Riddarhuset förvarade
originals-stamtaflor befintliga och kunna lända till upplysning
i uppkommande arfstvister, samt följaktligen blifva gagnade
just för det ändamål, hvartill utgifvaren uttryckligen uppgifvit det
ifrågavarande arbetet syfta, hvarföre oek han jemväl vid många
andra ätter aftryckt slika tabeller; dels att med så kallade dödkors
blifvit såsom utslocknade utmärkte icke mindre än 26 adliga
ätter, hvilka, enligt gällande föreskrift derom, att, der ovisshet
råder, 90 år skola hafva förflutit från den sista manlige ättlingens
födelseår, innan ätten får såsom utgången afföras, bort
upptagas och äro i original-stamtaflorna upptagn asåsom lefvande;
dels att 13 adliga ätter, hvilka enligt stamtaflorna såsom utdöda
bort antecknas, äro upptagne såsom ännu lefvande, hvarförutan
2me adliga atter, deraf en ännu lefvande, blifvit förbigångne och
således alldeles saknas; dels slutligen att i Ättartaflorna blifvit
på ett alldeles vilseledande sätt inflickade uppgifter om hädangångne
personer, hvarom motsvarighet å original- stamtaflorna
icke återfinnes, af merendels för de aflidnes minne mindre hugnande
beskaffenhet, vare sig att dessa uppgifter hemtats ur rättegångshandlingar
eller ur andra mer eller mindre tillförlitliga källor,
i hvilket afseende all upplysning saknas.
Och enär sålunda Direktionens uppmärksamhet blifvit fästad
vid förenämnde felaktigheter i de redan utkomne delarne af det
annu icke afslutade arbetet, har Direktionen, utan att nu vilja
bedöma den påföljd, hvartill, i afseende på utbetalningen till Herr
Anrep af den ännu innestående delen af anslaget, de gjorde anmärkningarne,
när arbetet blifvit slutadt, böra föranleda, likväl
ansett anledning förekomma att hos Högloft. Ridderskapet och
Adeln hemställa, att åt lämplig person må lemnäs uppdrag att
noggrannt genomgå och granska det af Herr Anrep utgifna arbetet
”Svenska Adelns Ättartaflor”, och sedan detsamma blifvit
fulländadt, till Direktionen inkomma med utredning, i hvad mån
det må befinnas innefatta väsendtliga afvikelser från de i Riddarhus-Arkivet
förvarade original-stamtaflor, samt huruvida uppgifter
af mern vilseledande beskaffenhet kunna deruti förekomma, genom
hvilken granskning jemväl erhölles en nyttig kontroll öfver arbetet,
samt, derest anmärkningarne blefve tryckta såsom tillägg, arbetets
användbarhet ökades; men då denna både tidsödande och
vidtomfattande granskning icke billigtvis synes kunna åläggas någon
af Riddarhusets tjenstemän, i följd af hans ordinarie befattning,
har Direktionen ansett sig tillika böra föreslå
Bil. till Häglof,. Ridd. och Adelns Fröt. vid 1863 års Riksdag. 2
6
Riddarhno-UtskotteU Utlåtande M 8.
att ett särskildt arfvode af 500 Edr måtte för ifrågavarande
extra göromål ställas till Direktionens disposition.
Bilagde utdrag af Direktionens protokoll visar den särskilda
mening, som af en Direktionens ledamot blifvit yttrad.
Stockholm den 5 Februari 1863.
CAEL G. MÖRNER.
Adam Lewenhaupt. Carl Bennet. J. A. Tornérhjelm.
B. W. von Primencreuts.
O. Brakel.
Utdrag af Protokollet hållet hos Högloft.
Riddarhus-Directionen i Stockholm den 5 Februari
1863.
S. D. Föredrogs ett af Friherre Cederström till Direktionens
Protokoll den 2 dennes skriftligen afgifvet anförande, innefattande
anmärkningar vid det af Herr Gabriel Anrep, med understöd från
Eiddarhuskassan utgifna genealogiska arbete med titeln: ”Svenska
Adelns Ättartaflor.”
Efter Öfverläggning i ämnet beslöt Directionen hos Eidd. och
Adeln tillstyrka, att för en fullständigare granskning af Herr Anreps
ifrågavarande genealogiska arbete, ett särskildt arfvode af
500 Edr Ernt måtte ställas till Directionens disposition.
(Se vidare memorialet.)
Herr Grefve Lewenhaupt ansåg för sin del det ifrågaställa
arfvodet böra bestämmas till 800 Edr rmt.
Ur Protokollet.
W. F. Dalman.
STOCKHOLM,
TRYCKT HOS E. WESTRELL, 1863.
Riddarhus-Utskottetä Utlåtande N:o 9.
1
N:o 9.
Utlåtande i anledning af väckt motion om förberedande
åtgärder för ordnandet af Riddarhusets
gårdsplan.
Hörsamt Memorial 1
Sedan Högloflige Ridderskapet o. Adeln, bland annat i anseende
till den skuld, hvarför Riddarhus-Kapitationsfonden häftar
i och för de å Riddarhus-byggnaden redan verkställda reparationer,
funnit för godt att till nästa riksdag uppskjuta pröfningen af
frågan om sättet för Riddarhusgårdens ordnande, har Friherre
Cederström, Claes Henrik, väckt motion derom, att Högloft. Ståndet
täcktes besluta, att åt Riddarhus-Direktionen lemna uppdrag,
icke mindre att inhemta hufvudstadens vederbörande myndigheters
yttrande i afseende å de åtgärder, staden, för den händelse Ridd.
o. Adeln beslöte en försköning af Riddarhusgården, torde vara
benägen vidtaga med de staden tillhöriga tomtdelar, sora ligga
mellan Riddarhusets område och sjön Mälaren, eller i hvad mån
staden tilläfventyrs skulle vara villig deltaga i hela den ifrågavarande
gårdsplanens ordnande till allmän promenadplats, än ock
att upprätta och Ståndets pröfning vid nästa riksdag underställa,
fullständigt förslag till ordnande på ett fullt ändamålsenligt satt
af den Riddarhuset tillhöriga gårdsplan, hvarvid Direktionen egde
att tillse, dels huruvida nybyggnad å tomten kunde i ett eller
annat hänseende vara för Riddarhuskassan förmånlig eller för Riddarhusets
egna behof oundgängligen erforderlig, dels ock huruvida
icke lämplig bostad för Vaktmästaren kunde inom Riddarhusbyggnaden
beredas, och till följe deraf all nybyggnad i och för
Riddarhusets egna behof blifva öfverflödig, och gårdsplanens ordnande
till parkanläggning på ett med Riddarhusbyggnaden fullt
harmonierande sätt bäst uppfylla smakens fordringar; och borde
Riddarhus-Direktionen derjemte, enär Riddarhus-Sekreterarens lönevilkor,
just med afseende å det möjliga borttagandet af byggnaderna
å Riddarhusgården, icke äro definitivt bestämda, taga i noggrannt
öfvervägande, om och i hvad mån ersättning åt nämnde
tjensteman för till han9 boställe nu hörande uthus skäligen bör
ifrågakomma, samt med anledning häraf äfven vid nästa riksdag
afgifva förslag till definitivt reglerande af Riddarhus-Sekreterarens
löneförmåner.
2
Riddarhus-Utskottets Utlåtande N:o 9.
Efter det Utskottet öfver ofvanberörde till Utskottets utlåtande
remitterade motion infordrat och fått emottaga RiddarhusDirektionens
yttrande, har Utskottet tagit ärendet under öfvervägande,
och anser sig, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med
Direktionens derutinnan tillkännagifria åsigter, böra vördsamt tillstyrka
:
l:o Att Direktionen må erhålla uppdrag att begära hufvudstadens
myndigheters yttrande, huru, för den händelse
Eidd. o. Adeln beslutar Eiddarhusgårdens ordnande
genom borttagande af de der nu befintliga byggnader,
Staden ämnar använda och ordna de Staden tillhöriga
tomtdelar åt Eiddarhusets norra sida mot Mälaren;
hvaremot Utskottet ej finner lämpligt att Direktionen
tilis vidare ifrågasätter, huruvida Staden är villig att
öfvertaga eller deltaga i hela gårdsplanens ordnande
till allmän promenadplats.
2:0 Att Direktionen väl må i allmänhet erhålla uppdrag
att till Eidd. o. Adeln vid nästa riksdag framställa
förslag angående lämpligaste sättet till ändamålsen
ligt
ordnande af Eiddarhusets gårdsplan, men att inga
speciella föreskrifter må i sådant afseende Direktionen
meddelas, vare sig angående nya byggnaders uppförande
eller gårdens apterande till en parkanläggning samt:
3:0 Att, i sammanhang härmed, Direktionen bör inkomma
med förslag till definitivt reglerande af EiddarhusSekreterarens
löneförmåner.
Stockholm den 26 Juni 1863.
STOCKHOLM, tryckt hos E. Westrell, 1863.
Riddarhus-Uts kottets Utlåtande N:<> 10.
N:o 10.
Memorial angående förändrad redaktion af 7 § t
Riddarhus-Direktionens instruktion.
Hörsamt Memorial.
Sedan, med bifall till Banko-Utskottets betänkande N:o 51,
Rikets Ständer beslutit bland annat, att den granskning af Banko-Diskontverkets
räkenskaper och förvaltning, som för närvarande
i Mars månad hvarje år skall af serskildt dertill utsedde Revisorer
förrättas, kommer att med nästa år upphöra samt från och
med 1865 och följande år, intilldess annorlunda kan varda lörordnadt,
verkställas af Rikets Ständers Revisorer af Stats-, Bankooch
Riksgälds-verken, har Riddarhus-Utskottet deraf liemtat anledning
hemställa
att den i 7:de § af Riddarhus-Direktions-Instruktion
nu befintliga föreskrift, att Direktionen har att hvarje
år välja tvenne af Eidd. o. Adeln till Revisorer och
en till Suppleant uti Eikets Ständers Banko-Diskontverk
må utur samma § uteslutas.
Och då Högloft. Ståndet redan under den 30 Juli 1851 fattat
beslut derom, att Direktionen skall årligen utse en Revisor
och en Suppleant i lånekontoret i Wisby torde föreskriften
härom
jemväl böra i nämnda § af instruktionen inforas:
I följd häraf föreslår Utskottet, att den del af nämnde §
som handlar om de val, hvilka emellan Eiksdagarne böra, å Eidd.
o. Adelns vägnar, af Eiddarhus-Direktionen förrättas må erhålla
följande lydelse:
§ 7.
Genom val med slutna sedlar och under iakttagande
af Riksdags-Ordningens och Eiddarhus-Ordningens föreskrifter,
återbesätter Direktionen de ledigheter, som
emellan Eiksdagarne, sedan de af Eidd. o. Adeln valde
Suppleanter inträdt, kunna yppas bland Eidd. o. Adelns
Fullmäktige i Eikets Högloft. Ständers Bank-och Riks
-
Riddarhus-Utskottets Utlåtande Nto 10.
gäldskontor äfvensom bland Revisorerna af Ridd. o.
Adeln öfver berörde Rikets Ständers verks samt Statsverkets
förvaltning och räkenskaper. Vidare har Direktion
att hvarje år på enahanda sätt välja en Revisor
och en Suppleant vid hvartdera af lånekontoren
i Götheborg, Malmö och Wisby. Vid dessa val förhålles
i öfrigt, som i § 2 säges. Vid alla andra tillfällen
etc. (enligt §:s nuvarande lydelse.)
Stockholm den 1 October 1S6 3.
STOCKHOLM., tryckt hos B. Westrell, 1863.
Riddarhus-Utskottets Utlåtande M 11.
1
N:o 11.
Utlåtande, i anledning af väckt fråga om utlåning
till Lector W. Tham af handlingar ur Riddarhus-Arkivet.
Hörsamt Memorial
Uti ett af Högloflige Ridderskapet och Adeln till Riddarhusutskott
reroitteradt anförande har Herr Fahnehjelm, Gustaf, gjort
framställning derom, att Lectorn vid Kongliga Krigsskolan C.
W. Tham mätte erhålla Höglofliga Ståndets samtycke att, i
och för forskningar till Svenska Riksdagarnes historia under Konung
Gustaf IlLdjes regeringstid, fä emot vederbörligt qvitto från
Riddarhus-Arkivct utlåna, efter hand för hvarje Riksdag särskildt,
de otryckta såväl protokoll som öfrige handlingar från Riksmötena
under nämnde Konuugs tid.
Utskottet har tagit ofvanberörde framställning i öfvervägande;
och ehuru Utskottet i allmänhet anser det betänkligt att från Riddarhus-Arkivet
utlemna sådana otryckta protokoller och handlingar,
hvaraf antingen alldeles icke någon afskrift linnes annorstädes förvarad,
såsom t. ex. Ridderskapets och Adelns samt Utskottens eller
deputationernas otryckta protokoll, eller ock renoverade exemplar
äro ganska svåra att efter en längre tidsrymd i andra Arkiver
återfinna, såsom Utskottens eller deputationernas memorial och betänkanden,
har likväl, ej mindre med afseende å Lector Thams
förtjenstlulla forskningar i Sveriges historia, i hvilket hänseende
han jemväl med anslag från Riddarhuskassan utgifvit trenne delar
af Ridderskapet och Adelns Riksdagsprotokoller med tillhörande
handlingar från 1627 till 1644, än med kännedom om den af
Lectorn vid begagnande af uti Riddarhus-Arkivet befintliga handlingar
städse ådagalagda utmärkta ordentlighet, Utskottet ansett
ett undantag för honom vid detta tillfälle kunna medgifvas; men
enär dels Ridderskapet och Adeln vid innevarande Riksdag beslutat,
att alla de i Ridderhus-Arkivet förvarade handlingar, som ej
ensamt röra Riddarskapet och Adeln må till Riks-Arkivet öfverlemnas,
bland hvilka handlingar åtskilliga torde tillhöra Gustaf
den IlLdjes Regeringstid, dels Riddarhus-Direktionen, som eger
vården ol ver Riddarhus-Arkivet, närmast är i tillfälle bedöma både
Bil. till Högloft. Ridd. o. Adelns prof. vid 1862 års Riksdag.
2
Kiddarhns-Utskottets Utlåtande M 11.
hvilka handlingar och protokoll böra fortfarande tillhöra Riddarhus-Arkivet
och hvilka äro af beskaffenhet att i öfrigt kunna och
böra utan olägenhet utlånas, har Utskottet, som saknat tillfälle att
ingå i någon speciel granskning af dessa förhållanden, trott sig
böra inskränka sitt yttrande derhän,
att Ridderskapet och Adeln må åt RiddarhusDirektionen
öfverlemna att, utan hinder af
Usta momentet i 3G § Riddarhus-Direktionens
Instruktion, efter behörig pröfning, till Lector
Tham, mot vederbörligt qvitto, utlåna, efter
hand för hvarje Riksdag särskildt, de i Riddarhus-Arkivet
befintliga otryckta så väl protokoll
som öfriga handlingar för Riksmötena
under Konung Gustaf den IILdjes Regesingstid.
En Ledamots reservation medföljer.
Stockholm den 19 Oktober.
Reservation af Herr von Knorring, Oscar, som tillstyrkte följande
redaktion af beslutet, nemi.
att Ridderskapet och Adeln måtte bemyndiga Riddarhus-Direktionen
att, utan hinder af 36 § i Riddarhus-Direktionens Instruktion,
till Lectorn vid Kongl. KrigsakademienW. Tham, mot vederbörligt
qvitto, utlemna, efter hand för hvarje Riksdag särskildt, de
af H r Tham begärda Riksdagsprotokollerna med bilagor för Riksdagarne
under Konuug Gustaf den IILs regeringstid.
STOCKHOLM,
Thyckt hos E. Weste n,i., 1803.
RIDDARUUS-DIREKTIONENS
BERÄTTELSE
TILL
RIKSDAGEN
ÅR
1S62.
Bilaga till Ridd. och Adelns Protokoll vid 1862 års Riksdag.
Wörsamt Memorial.
Jemlikt 15 § uti Instruktionen för Riddarhus-Direktionen
och Riddarhusets tjenstemän, åligger det Direktionen att vid
början af hvarje Riksdag till Ridd. och Adeln aflemna berättelse
öfver hvad vid Riddarhus- och Stifts-ärendernas förvaltning
sedan sista Riksdag sig tilldragit; och då Direktionen nu detta
åliggande fullgör, får Direktionen, i afseende å de ämnen och
ärenden, som ansetts icke ega den beskaffenhet, att de bordt i
denna allmänna berättelse upptagas, vördsamt åberopa sina protokoll,
handlingar och räkenskaper, hvilka komma att öfverlennäs
till det blifvande Riddarhus-Utskottet.
§ 1.
De uti 1 §:en af Direktionens sednaste Riksdags-berättelse
upptagna kassors och fonders tillgångar och fordringar hafva,
enligt bifogade sammandrag af Räkenskaperne för åren 1859,
1860 och 1861, undergått de förändringar, som följande jemförelse
utvisar:
Behållning euligl
1858 års bokslut.
Behållning enligt
1861 års bokslut.
Riksmynt.
Riksmynt.
R:dr
öre.
Hulr
öre.
Riddarhus-Kassan ......
319,124
47
329,570
38
Adliga Kadettskole-fonden . . .
137,761
31
143,386
—
En Onämnd Välgörares fond . .
12.690
31
12,810
61
Bungencronska fonden ....
22,060
55
22,685
58
Stjerncreutziska fonden ....
41,096
86
41,338
36
Wulfcronska fonden
13,717
18
13,724
96
von Blockiska fonden ....
11,904
28
11,868
90
Bergenstjernska fonden ....
69.944
65
71,049
78
Tersmedenska fonden
16,223
82
16.293
27
Stjerncronska fonden
25,322
42
25,488
50
Fröken U. C. von Jlauswoltfs fond .
20,859
78
21,812
32
de Silentzska fonden
6,409
34
6,280
70
Stråleska fonden
31,051
17
31,601
72
von Liewenska fonden ....
52,881
69
54,280
58
Berghmanska fonden
12,257
4
12.321
66
Fru B. M. von Hauswolffs fond .
19,167
46
19,434
31
Wadstena Adliga Jungfru-Stifts kassa
267,270
3
270,052
97
Grelliga Schefferska Stiltningens fond
40,200
85
40,461
9-
Gyllenbåtska fonden .....
3,13(1
—
3,139
36
Queckleldtska fonden ....
47,082
24
48,705
58
Silfverhergska löndén
23.599
81
24,451
3
Löwenskjöldska fonden ....
114,638
12
115,759
63
Hartmansdorffska fonden . . .
64,819
12
| 64,850
, 1»
4
I likhet med hvad förut iakttagits, anmärkes härvid, dels
att uti Stråleska fonden inberäknas 3,300 R:dr som icke egentligen
tillhöra fonden, men, enligt testamentets föreskrift, skola
jemte densamma tills vidare förvaltas, och dels att Berghmanska
fonden, utom dess ofvan upptagna behållning, eger en mot ett
årligt ärende af 171 tunnor råg utarenderad egendom i Wermland
samt frälseränta» af ett helt hemman i Kalmar län.
Framlidna Hoffröken Carolina von Schulzens donations-fond,
hvars tillkomst blifvit i sednaste Riksdags-berättelsen omförmäld,
utgjorde, enligt 1861 års bokslut, 3,166 R:dr 26 öre.
Den af framlidne Hofmarskalken Johan Fredrik Aminoff
och hans äfven aflidna hustru Anna Charlotta Aminoff bildade,
i sista Riksdags-berättelsen jemväl omförmälda testamentsfond,
utgörande 10,000 R:dr R:mt, har i September månad 1860
blifvit till Direktionen öfverlemnad och den i testamentets löreskrifna
pensionering har tagit sin början i Oktober månad sistledet
år, vid hvars slut fondens behållning uppgick tdl 10,213
R:dr 55 öre R:mt.
Sedan Ridd. och Adeln vid slutet af förra Riksdagen, genom
bifall till Riddarhus-Utskottets Utlåtande N:o 19, medgifvit,
att Direktionen finge under sin förvaltning emottaga den af
framlidna Fröken Anna Katharina. Bethun stiftade och under
loppet af år 1860 med 14,294 R:dr 68 öre Runt till Direktionen
öfverlemnade testamentsfond, hvars afkastning skulle användas
till pensioner å 60 R:dr R:mt hvardera åt enkor efter
adelsmän eller ogifta fruntimmer af Adeligt Stånd; så hafva
Sju pensioner å sagde belopp blifvit i början af år 1861 ut
delade;
och utgjorde fondens behållning vid nämnde års slut
14,593 R:dr 87 öre.
Utaf sista Riksdags-berättelsen har Ridd. o. Adeln inhämtat,
hurusom till Direktionen blifvit ingifvet ett af framlidna EnkeFriherrinna
Wrangel von Brehmer, född Beck-Friis, i lifstiden
upprättadt testamente, hvaruti förordnadas, att utaf den hälft
af bennes qvarlåtenskap, hvaröfver hon enligt lag egde att förfoga,
en summa stor 16.666 R:dr 32 sk. É:mt skulle alsättas
och under namn Beck-Friisiska Donationen till förvaltning af
Riddarhuset emottagas; att hennes slägting, Fröken Eva Maria
Sofia Eleonora Gustava Horn skulle ega att i sin lifstid årligen
uppbära räntan af dessa medel samt att efter hennes död afkastningen
deraf skulle användas till pensioner åt två fattiga
enkor efter Svenska Adelsmän. Af den anledning, att Assessoren
i Kongl. Hofrätten öfver Skåne och Blekinge, Grefve
Rudolf Horn, som till Direktionen ingilvit testamentet, derjemte
tillkännagifva, att han, såsom slägting till och förmyndare för
ofvanbemälda Fröken samt således angelägen om testamentets
bestånd, vore villig att utan ersättning icke allenast besörja om
detsammas bevakning utan äfven utföra den rättegång, som i
anledning deraf kunde ifrågakomma, uppdrog Direktionen åt
Grefve Horn att testamentet bevaka och utföra Direktionens
svarande talan, derest testamentet komme att klandras. Jemte
5
det Grefve Horn sedermera anmälte, att testamentet blifvit uti
ofvanbemälde Hof-rätt bevakadt och delgifvet testamentsgifverskans
son och enda arfvinge, Majoren Friherre Carl Gustaf
Wrangel von Brehmer, samt att eldigt den efter Friherrinnnan
Wrangel upprättade bouppteckning hennes skulder i någon mån
öfverstego tillgångarne, lemnade Grefve Horn Direktionen tillika
den underrättelse, att som han utaf åtskilliga anförde omständigheter
funnit sig ega anledning till det antagande, att uti bouppteckningen
bort såsom tillgång upptagas medel till belopp af
omkring 67,000 R:dr B:co, dem Friherrinnan Wrangel ärft efter
sin syster, Statsfruen Friherrinnan Maria Sofia Ramel, hade
Grefven, dels i egenskap af förmyndare för Fröken Horn, åt
hvilken Friherrinnan Wrangel genom ett särskildt förordnande
testamenterat en summa af 1,000 R:dr B:co, och dels såsom
åberopadt ombud för Riddarhus-Direktionen, instämt Friherre
Wrangel till meranämnde Hof-Rätt och yrkat hans förpligtande
att för ofvanberö: de arfsmedel såsom en tillgång i Friherrinnan
Wrangels bo, redovisa samt utbetala så stor del deraf, att hennes
ifrågavarande testamenten måtte kunna bringas till verkställighet;
och anhöll Grefve Horn, att han måtte af Direktionen
befullmäktigas alt denna rättegång utföra. Direktionen
fann sig böra godkänna den vidtagna stämningsåtgärden och utfärdade
den begärda fullmakten, dervid dock det förbehåll fastades,
att om rättegången erhölle en ogynnsam utgång, Riddarhuskassan
skulle vara befriad från alla dermed förenade kostnader.
Sedan Friherre Wrangel derefter till samma IIof-Rätt
instämt ej mindre Riddarhus-Direktionen än äfven åtskilliga godrå
testamentstagare, med påstående, att hvarje testamentes
lagliga tillkomst måtte bevisas och den testamentstagare, som
sådant ej förmådde, frånkännas allt det på testamentet grundade
anspråk, afgjordes båda dessa rättegångar genåm två af
Hof-Rätten den 23 Maj innevarande år meddelade Domar, och
blef uti den ena domen friherre Wrangels berörde talan väl
ogillad, men i den andra domen hans motparters stämningspåstående
äfvenledes afslaget på den grund, att Friherre Wrangel
medelst en under rättegången företedd handling styrkt, att modren
linder sin lifstid å honom öfverlåtit de ifrågavarande arfsmedlen,
med förklarande att hon för arfvet erhållit godtgörelse.
Emot denna sednare dom, hvarmed, enligt Grefve Horns uppgift,
de öfriga testamentstagarne åtnöjts, har Direktionen ej
heller någon talan fullföljt, så att densamma nu är laga kraftvunnen.
De åtgärder Direktionen ansett sig böra vidtaga för
testamentsmedlens utbekommande hafva således ej ledt till det
dermed åsyftade ändamål, och i denna sak återstår det endast
för Direktionen att tillkännagifva, det Grefve Horn förmält sig
framdeles skola meddela upplysning, huruvida efter den slutliga
utredningen af Friherrinnan Wrangels bo någon behållning deri
möjligen kunde förebringas. Då emedlertid vid det här ofvan
omnämnda förhållande, att enligt bouppteckningen skulderne i
någon mån öfverstigit tillgångarne, den efter boutredningen möj
-
6
ligen befintliga behållning icke kan antagas uppgå till något betydligare
belopp, anser Direktionen sig ega skalig anledning att,
utan afvaktan på några vidare meddelanden uti ifrågavarande
hänseende, vördsamt hemställa,
det 15. o. Ad. måtte förklara, att Ståndet, för den
händelse att den på II. o. Ad. belöpande andel af
möjligen befintlig behållning i Friherrinnan Wrangels
bo skulle understiga 1,000 K:dr R:mt, ville til!
förmån lör ofvanbemälda Fröken Horn afstå från
denna andel.
Uti ett deri 26 December 1C60, upprättarit testamente hade
framlidne Stats-Sekreteraren Magnus Georg Danckwardt lörurdnat,
bland annat, att utaf hans qvarlåtenskap ett kapital af Tretusen
Riksdaler Riksmynt skulle ölverlemnas till Kiddarhus-Rirektionens
förvaltning samt att räntan deraf eller feni procent
skulle årligen utdelas i två lika stora pensioner till tvenne adeliga
eller ofrälse enkor eller ogilla äldre fruntimmer, hvilkas
fattigdom voro tillförlitligen styrkt, att för liva je gång i sex
år åtnjutas, och dervid de i nämnde belägenhet stadde, som
voro heslägtade med testanientgilvaren eller hans broders döttrar
eller deras efterkommande, borde ega företräde. Direktionen,
som utaf leslamonlsexsekutorerne lått emottaga bestyrkt afskrift
utaf berörde testamente, har väl låtit uti Kongl. Götha HofRätt
bevaka detsamma, för så vidt det angick den ofvan omförmälde
donationen, men ansett sig höra hänskjuta frågan om
testamentmedlens emottagande på de af testator föreskrilna vilkor
till R. o. Adelns eget afgörande; och får Direktionen härvid
för sin del yttra, att då, enligt testamentets innehåll, rättigheten
att söka de pensioner, som af fondens afkastning koinme
att bildas, skulle blifva utsträckt till alla såväl frälse som
ofrälse fattiga enkor och äldre ogifta fruntimmer inom fäderneslandet,
meri Direktionen, som för närvarande under sin förvaltning
icke innehafver andra teslaments- eller donationsfonder
än sådana, som äro stiftade till förmån endast för medlemmar
af det stånd, hvars rätt och fördelar Direktionen eger att bevaka
och iakttaga, — ifrån hvilket allmänna förhållande mindre
väsendtliga undantag blott löranledas af de i några testamentariska
förordnanden förekommande bestämmelser om företrädesrätt
till pensioner eller stipendier för testatorernes slägtingar
utan afseende å deras stånd — anser det vara för siri verksamhet
aldeles främmande att förvalta medel, afsedda att tillgodokomma
fattiga personer i allmänhet, finnér Direktionen sig
föranlåten
att afstyrka emottagandet af den ifrågavarande donationen.
Slutligen har Direktionen, i afseende å en af de här ofvan
upptagne Fonder, eller Adeliga Kadettskole-Fonden, funnit anledning
förekomma till en särskild framställning hos R. o. Ad.
Denna fond, hvars afkastning, enligt åtskilliga vid föregående
Riksdagar af Ståndet fattade beslut, användes dels till under
-
7
häll af Tre Kadetter vid Kongl. Krigs-Akademien och dels till
Fyra högre och Åtta lägre Akademiska Stipendier samt två
s. k. Närings-Stipendier, liar under de sistförfiutna tio åren
vunnit en så betydlig tillväxt, att fondens behållning, som enligt
1852 års bokslut utgjorde 131,918 R:dr 37 öre, uppgick vid
slutet af sistlidet år till 143.386 R:dr, och således ökats med
11,467 R:dr 63 öre. Till följd af denria jemna förkofran hafva
de årliga inkomsterna, sedan alla å fonden anvisade utgifter
blifvit bestridda, lemnat icke obetydliga öfverskott, och enligt
en af Riddarhus-Kontoret upprättad, denna Berättelse bifogad
kalkyl öfven Fondens inkomster och utgifter för innevarande
år, (Bilagan Litt. A.), upptagande de torra till 7,303 R:dr och
de sednare till 5,965 R:dr, skulle ett öfverskott för året af
1,338 R:dr uppkomma. Vid sådant förhållande har inom Direktionen
fråga uppstått om lämpligaste sättet för öfverskotts
medlens användande i öfverensstämmelse med det ändamål,
som med Fonden afses, eller fattiga Adeliga ynglingars förseende
med medel till uppehälle under den tid som användes å
inhämtande af de för deras framtida lefnadsyrken erforderliga
kunskaper, och har det härvid icke kunnat undgå Direktionens
uppmärksamhet, att de belopp, som vid 1815 och 1823 årens
Riksdagar blifvit fastställde för ofvanberörde Stipendier, eller
360 K:dr för de högre Akademiska Stipendierne samt 240 R:dr
för de lägre Akademiska Stipendierne oell Närings-Stipendierne,
numera, till följd af den under sednare tider inträffade, högst
betydliga stegring af prisen å de flesta lefnadsförnödenheter,
äro alldeles otillräckliga för Stipendiaternes tarfliga bergning
under studietiden Direktionen har derföre ansett det vara
lämpligast att använda öfverskottsmedlen till förhöjning af dessa
Stipendiers belopp, och, i afseende å förhöjningens storlek, har
Direktionen, med ledning af den ofvanomförmälde kalkylen,
funnit samtlige Stipendierne kunna, utan något äfventyr för
Fondens förmåga att bestrida de derå anvisade utgifter, förökas
med en fjerdedel af deras nuvarande belopp, eller de fyra högre
Akademiska Stipendierne med 90 R:dr samt de åtta lägre Akademiska
Stipendierne och Närings-Stipendierne med 60 R:dr,
hvarigenom de förre kommo att förhöjas från 360 till 450 R:dr
och de sednare från 240 till 300 R:dr samt Fondens förökade
årliga utgift att uppgå till 960 R:dr, eller 378 R:dr mindre än
det för innevarande år beräknade öfverskott, hvilket genom
räntans nedgående lätt kan undergå en motsvarande förminskning,
Beträffande åter fördelningen af de Akademiska Stipendiernes
hela belopp å de två terminer, hvari det Akademiska
läseåret är indeladt, och hvilken fördelning i nu gällande Stipendiat-Reglementet
är sålunda bestämd, att |:delar belöpa
sig på vårterminen och |:delar på höstterminen, anser Direktionen
den för summornas jemnande nödiga, och sagde proportion
endast i ringa mån rubbande, förändring böra vidtagas, att för
vårterminen anslås jtidelar och för höstterminen gidelar af
Stipcndiesuinmorna, enligt hvilken fördelning innehafvanden af
8
de högre Stipendierne komme att uppbära 270 R:dr vårterminen
och 180 R:dr höstterminen, innehafvarne af de lägre Stipendierne
180 R:dr den förra och 120 R:dr den sednare terminen.
Hvad Närings-Stipendierne angår, torde det böra förblifva
vid det nu gällande stadgande, att de skola med en
fjerdedel i hvarje qvartal till innehafvare utbetalas. Vidkommand
slutligen tiden för den nya regleringens verkställighet,
anser Direktionen den böra bestämmas till 1864 års början,
eller samtidigt med tillämpningen af de nya Stipendiat-Reglementen,
hvarom Direktionen i en efterföljande § kommer att
göra framställning.
På grund af hvad Direktionen nu haft äran andraga, får
Direktionen vördsamt hemställa,
att Ridd. o. Adeln måtte besluta:
l:o. att de Fyra högre och de Åtta lägre, från Adeliga
Kadettskole-Fonden utgående Akademiska Stipendier
skola höjas, de förra från 360 till 450 R:dr och de
sednare från 240 till 300 R:dr, att utgå med å:delar
hvarje vårtermin och gtdelar hvarje hösttermin;
2:o. att de å samma Fond anslagne två aflönings Stipendier
skola förhöjas från 240 till 300 R:dr, att
utgå med en fjerdedel hvarje qvartal; samt
3:o. att denna nya reglering af Stipendie-beloppen skall
lända till efterrättelse från och med år 1864-
§ 2.
Den kapitationsafgift, som, jemlikt Ridd. o. Adelns under
1856—1858 årens Riksdag fattade och vid sednaste Riksdag
förnyade beslut, skall med ett från En R:dr B:ko till Feni R:dr
Runt förhöjdt belopp tills vidare erläggas af hvarje Adelsman,
som för lön eller förmögenhet betalar bevillning, har under de
tre sistförflutna åren, enligt kassaräkningarne, influtit med tillsammans
37,236 R:dr 55 öre. Utom detta belopp och de under
innevarande år inkomna kapitationsafgifterne, hvilket allt
blifvit användt till bestridande af Riddarhus-reparations-fonderis
utgifter för de stora och kostsamma, numera fullbordade arbeten
i och för Riddarhusbyggnadens iståndsättande, hvarom i
en efterföljande § kommer att närmare förmälas, Ilar samma
fond. till följd af dels Ridd. o. Adelns och dels Rikets Ständers
vid sista Riksdagen fattade beslut, såsom ersättning för en del
af berörde utgifter fått från Stats-verket uppbära en sammanlagd
summa af 41,681 R:dr 15 öre. Genom dessa betydliga
inkomster, hvartill kommer cn summa af 3,125 R:dr, som, i
enlighet med Ridd. o. Adelns vid förra Riksdagen jemväl fattade
beslut, tillflutit fonden från hyresersätlning af Riksdagskostnadsmedlen
för Ståndets klubb- och samtalsrum, har denna fond,
af hvars räkenskaper för åren 1858—1860 ett sammandrag
finnes denna Berättelse på vanligt sätt bilagd, blifvit försatt i
tillfälle att icke allenast bestrida de dryga reparationsutgifterne
utan äfven något minska den skuld, till andra under Direk
-
9
tionens förvaltning ställda Kassor, hvari fonden vid tiden för
sista Riksd agsberättelsens afgifvande häftade. Fondens skuldsättning.
som vid sagde tid uppgick till 54,000 R:dr, under det
att behållningen var inskränkt till endast 900 R:dr, utgör nemligen
för det närvarande, enligt en af Riddarlms-Kamereraren
lemnad uppgift, 42,500 R:dr, utom räntor, löpande å större
delen af skuldbeloppet från den 1 Januari 1861; och består tillgången
utaf en i Banken innestående summa af 2,938 R:dr
22 öre, hvarmed utgifterna till årets slut lära kunna bestridas.
Ehuru således fondens ställning i någon mån förbättrats, uppgå
dock skulderne ännu till ett ganska betydligt belopp, och som
för deras gäldande några andra medel än de årligen inflytande
kapitationsafgifterne icke torde kunna påräknas, lärer Ridd.
o. Adeln nogsamt inse nödvändigheten af att det får förblifva
vid nu gällande stadgande om kapitationsafgiftens utgående
tills vidare med ofvannämnde förhöjda belopp.
§ 3.
Kompletteringen af Stamtaflorne öfver de å Riddarhuset
introducerade ätter har oafbrutet fortgått medelst begagnande
af alla de upplysningar, som erhållits genom Presterskapets
årligen afgifna uppgifter, tillkännagifvanden i Statens officiella
Tidning och medellanden af Slägternas egna medlemmar. Då
likväl all den fullständighet, som är önskvärd, derigenom icke
kunnat vinnas, anser Direktionen sig böra förnya sin vid många
föregående Riksdagar gjorda och af Ridd. o. Adeln bifallna
hemställan,
att Ståndet behagade besluta och i Riddarhussalen
låta anslå en uppmaning till dess medlemmar att i
Riddarhus-Kansliet taga noggrann kännedom om beskaffenheten
af sina ätters genealogier samt derefter
meddela alla de lör deras fullständigande erforderliga
upplysningar, som kunna anskaffas.
1 sammanhang härmed får Riddarhus-Rirektionen anmäla,
att uti den af utgifvaren utaf arbetet »Svenska Adelns Attartafior»,
Herr Gabriel Anrep väckta och redan under förra Riksdagen
genom ett af Herr Anrep till Ridd. o. Adeln ingifvet
Memorial och Riddarhus-Utskotlels deröfver afgifna Utlåtande
N:o 20 till Ståndets kännedom konilia fråga, huruvida den
bland lefvande ätter upptagna Adeliga Attén N-.o 1 Lilliehöök
af Fårdala, borde anses vara utslocknad, och dess medlemmar
tillhöra Adeliga Ätter N:o 66 Lilliehöök till Gällared och Kolbeck;
har Direktionen den 2 Juli 1861, uppå de grunder, som
finnas framställda uti Direktionens då förde Protokoll, hvilket
derjemte innehåller en utförlig redogörelse för hela den behandling
frågan hos Direktionen undergått och hvaraf ett utdrag
(Bilagan Litt. B.) bifogas denna Berättelse, ansett sig sakna
giltiga skäl att vidtaga några ändringar uti Stamtafiorna öfver
Adeliga Ätterne Lilliehöök; och har Direktionen, vid sådan
sakens utgång och med stöd af Ridd. o. Adelns den 26 Okto
-
10
ber 18GO fattade beslut i anledning af Riddarhus-Utskottets ofvanberörde
Utlåtande, ålagt Herr Anrep att inom föreskrifven
tid låta omtrycka de delar af ättartaflorne, som omfattade ifrågavarande
ätter, så att dessa delar blefve i full öfverensstämmelse
med Riddarhusets genealogier, samt att låta de sålunda
omtryckta Lillieliöökska Stamtaflorna såsom Riliang medfölja
det näst derefter utkommande häftet af ofvannämnda arbete;
hvarförutan Direktionen lörordnat, att utbetalningen af den gratifikation
från Riddarhus-kassan, som Herr Anrep för arbetets
lifgifvande lått sig tillagd, skulle inställas, intilldess han visat
sig hafva öfvanberörde föreläggande fullgjort. Herr Anrep har
inom utsatt tid uppfyllt hvad honom sålunda blifvit ålagdt och
derefter fått lyfta den under tiden innehållna delen af gratifikationen,
af hvars hela belopp. ‘2500 R:dr Runt, numera endast
återstår 400 R:dr, hvilka, jemlikt Ridd. o. Adeln vid gratifikationens
beviljande meddelade föreskrift, icke skola till Herr Anrep
utgifves, förrän han styrkt sig hafva utarbetat fullständigt
manuskript till meranämnde arbete, hvars sednast utkomna häfte
omfattar ätterne Skytte DuderholT—Stjernanackar.
§ 4.
Efter det sednaste Riksdags-berättelse afgafs, hafva följande
ätter blifvit å Riddarhuset introducerade, nemligen bland
Friherrar
N:o 401. Friherre Rraunerhjelm.
N:o 402. Friherre Gripenstedt.
N:o 403. ' Friherre Ericson.
Ilidders- och Adelsmän.
N:o 2332. Herr De .Maré.
N:o 2333 Herr Oldevig.
N:o 2334. Herr Bohnstedt.
N:o 2335. Herr Reventlow.
N:o 2336. Herr von Möller.
Deremot hafva nedannämnde ätter aflörts såsom utslocknade,
nemligen ibland
Grefvar
N:o
79.
Grefve Putbus.
N:o
87.
Grefve Löwenhjelm
N:0
131.
Grefve De Geer till Leufsta.
Friherrar
N:o
54.
Friherre von Ungern Sternberg.
N:o
334.
Friherre af Klercker.
N:o
344.
Friherre von Willebrand.
N:o
3 3.
Friherre Coijet.
Ridders- och Adelsmän.
N:o
176.
Herr Schulman.
N:o
330.
Herr Kulefelt.
N:o
689.
Herr Brunow.
N:o
738.
Herr Andersson.
N:o
2132.
A. Herr af Klercker.
11
N:o 1520. Herr Bergenstjerna.
N:o 1842. Herr Edenhjelm.
N:o 1884. Herr Hummelhjelm.
N:o 2048. Herr von Stjerneman.
N:o 2121. Herr von Jacobsson.
N:o 2275. Herr Lefrén.
N:o 2281. Herr af Robsahm.
N:o 2307. Herr af Tuneld,
hvarförutan Adeliga ätten
N:o 2324. Ericson,
alTörls till löljd deraf, att ättens hufvudman blifvit till Friherre
upphöjd.
Dessutom hafva, med tillämpning af Ridd. o. Adelns vid
sednaste Riksdag fattade beslut, blifvit såsom utgångne alskrifne
följande ätter, å hvilkas Stamtaflor icke finnes upptagen någon
lefvande manlig medlem, född under de sistlörflutne 90 åren,
nemligen
bland
Grefvar.
N:o
73.
Grefve Leijonstedt.
Friherrar
N:0
74.
Friherre Meijendorf von Yxkull.
Ridders- och Adelsmän
N:o
139.
Herr Kåse.
N:o
333.
Lejonstjerna.
N:o
448.
Herr Lenck.
N:0
560.
Herr von Rurghausen.
N:o
564.
Herr von Nieroth.
N:o
619.
Herr von Schäwenback.
N:o
679.
Herr von Vegesach.
N:o
718.
Herr Modée.
N:o
1315.
Herr Leijonstolpe.
N:o
1395.
Herr Gripenhem.
N:o
1463.
Herr von Baumgarten.
N:o
151 .
Herr Gyllenschruf.
N:o
1590.
Herr von Gardemeier.
N:o
1614.
Herr von Roland.
No
1653.
Herr Reenstråle.
N:o
1738.
Herr Kaldin.
N:o
1815.
Herr Nordenfiyckt.
N:0
2014.
Herr Harmensen.
Hela antalet lefvande ätter, som i sista Berättelsen beräk
nades till 1,011, kan följaktligen, på grund af förenämnda förändringar,
nu antagas utgöra:
Grefvar 69.
Friherrar 176.
Ridders- och Adelsmän . 733.
Summa 978.
§ 5-
Ibland Ridd. o. Adelns Herrar Fullmäktige i Rikets Ständers
Bank och Riksgälds-Kontor har någon annan förändring
12
icke inträlfat än att, sedan Fullmäktigen i sistnämnde Verk,
Majoren Carl af Geijerstam aflidit, första Suppleanten, Majoren
Grefve Axel Emil Wirsén i Werkets Styrelse inträdt. Deremot
hafva de af Ståndet utsedde Suppleanter till Fullmäktige i samma
Werk flere ledigheter uppstått, dels derigenom att så väl tredje
Suppleanten till Fullmäktige i Banken, Expeditions-Chefen Edvard
Henrik Carleson, som ock andra Fullmäktiges Suppleanten
i Riksgälds-Kontoret, Revisions-Sekreteraren Axel Gustaf Adlercreutz
blifvit af Kongl. Maj:t till Justitie-Råd utnämnde, hvadan
deras Suppleant-belattningar, jemlikt Grundlagens stadgande,
upphört, dels ock till följd af Grefve Wirséns omförmälda inträde
såsom Fullmäktig i Riksgälds-Kontoret; och sedan vederbörande
anmält, att ledigheternas återbesättande., vore af behofvet
påkalladt, har Direktionen ej mindre valt Ofverste-Löjtnanten
Carl Gustaf Lagercrantz till Fullmäktigs Suppleant i
Banken, än äfven utsett Expeditions-Chefen Malcolm Gustaf von
Schantz och Riddarluis-Kamreraren, Kammarherren Johan Ludvig
Bogeman att vara Suppleant till Fullmäktige i RiksgäldsKontoret.
Jemte förmälan, att de medlemmar af Ståndet, som vid
förra Riksdagen utsagos till Direktörer och Suppleanter vid
Låne-Kontoren i Göteborg, Malmö och Wisby, bibehållit sina
platser, anser Direktionen sig böra tillkännagifva, att Löjtnanten,
Friherre Carl Gustaf Wrangel under sistlidne Juni månad
till Direktionen ingifvit en afsägelse att vara Direktörs Suppleant
vid Låne-Konloret i Malmö, men att "Direktionen, enär
afsägelsen icke inkommit i den ordning Banko-Reglementet
föreskrifver, funnit sig ej kunna med ärendet taga befattning;
hvarom Direktionen låtit Friherre Wrangel underrätta; och har
sedermera någon anmälan från vederbörande om hans frånträdande
af befattningen ej skett.
Utaf de Ledamöter, hvilka blifvit af Ridd. o. Adeln utsedde
att deltaga uti sistlidet års Revision af Stats-Werkets,
Bankens och Riksgälds-Kontorets tillstånd, styrelse och förvaltning,
hafva Kapilen-Löjtnanten, Friherre Berndt Oscar Stackelberg,
f. d Landshöfdingen, Friherre Hans Samuel Knut Åkerhjelm
och Ryttmästare!] Gustaf Reinhold Lagerhjelm anmält
sig vara hindrade att berörda uppdrag fullgöra; med anledning
hvaraf Direktionen till Revisorer i deras ställe utsett Kommendör-Kapitenen,
Friherre Fredrik Thure Cederström, Kapitenen,
Friherre Johan Wilhelm Stjernstedt samt Kapitenen,
Grefve Malcolm Walter Hamilton; och har, sedan den sistnämnde
tillkännagifva, det han vore af tjensteåligganden hindrad
att befattningen emottaga, Direktionen till Revisor efter honom
valt Bruksegaren Gustaf Haldo Stråle. Ibland Ståndets Ledamöter
uti innevarande års Revision af samma Werk bär ledighet
uppkommit efter Grefve Hans Wachtmeister, som anmälts vara
af sjukdom hindrad att deri deltaga, och i hvilkens ställe Kammarherren,
Friherre Rudbeck blifvit vald till Revisor.
13
Jemlikt 7 § uti den för Riddarhus-Direktionen gällande
Instruktion, har Direktionen dessutom utsett:
Till Revisorer och Suppleanter i Banko-Diskontverkct:
År 18G1. Revisorer: Kapitenen, Friherre Johan Wilhelm Stjernstedt
och vice Häradshöfdingen Ivar Törnebladh.
Suppleant: Kapitenen, Grefve Carl Magnus Casimir
Lewenhaupt.
År 1862. Revisorer: Kapitenen, Grefve Carl Magnus Casimir
Lewenhaupt och Majoren Mauritz Constantin Wolffelt.
Suppleant: Kapitenen, Carl Reinhold Blomstedt.
Till Revisorer och Suppleanter vid Lånekontoret i Göteborg:
År 1860. Revisor: Kapitenen, Carl Eduard af Chapman.
Suppleant: Kapitenen Lars Johan Malcolm Reenstjerna.
År 1861. Revisor: Majoren, Johan August af Petersens.
Suppleant: Majoren, Lars Johan Malcolm Reenstjerna.
År 1862. Revisor: Majoren, Lars Johan Malcolm Reenstjerna.
Suppleant: Kommendör-Kapitenen Per August Knut
Lagerstråle.
Till Revisorer och Suppleanter vid Lånekontoret i Malmö:
År 1860. Revisor: Majoren, Friherre Axel August Thott.
Suppleant: Ryttmästaren, Friherre Arvid Fredrik
Kurck.
Och sedan desse afsagt sig uppdraget, hafva i deras
ställe blifvit valde: lill Revisor: Kapitenen Gustaf
Victor Lindencrona och lill Suppleant: f. d. Löjtnanten,
Friherre Carl Gustaf Wrangel af Sausis.
År 1861. Revisor: Possessionaten, Johan Christoffer Toll.
Suppleant: Ryttmästaren, Grefve Magnus Eduard
von Rosen.
Ar 1862. Revisor: Possessionaten, Johan Christoffer Toll.
Suppleant: Ryttmästaren, Grefve Magnus Eduard
von Rosen.
Och sedan Possessionaten Toll anmält sig vara af
sjuklighet hindrad att uppdraget fullgöra samt till
följd deraf Grefve von Rosen såsom Revisor ingått,
har till Suppleant blifvit utsedd Ryttmästaren Jules
Eduard Stjernblad.
Till Revisorer och Suppleanter vid Lånekontoret i Wisby:
Ar 1860. Revisor: Kapitenen, Nils Axel Planling Berglod.
Suppleant: Löjtnanten Grefve Adam von Seth.
År 1861. Revisor: Kapitenen, Nils Axel Planting Berglod.
Suppleant: Kapitenen, Adolf von Post.
År 1862. Revisor: Kapitenen, Nils Axel Planting Berglod.
Suppleant: Kapitenen Adolf von Post.
14
§ 6.
Ibland Riddarhus-Direktionens egna Ledamöter har icke
någon annan förändring inträlfat, än att, sedan Aktuarien i
Kongl. Riksarkivet, Friherre Jolian August Posse i slutet af
år 1860, anmält sig vara af andra trägna befattningar och göromål
hindrad att vidare deltaga i vården af Riddarhusets angelägenheter,
och derföre alsagt sig sin plats inom Direktionen,
den af Ridd. o. Adeln valde förste Suppleanten, Expeditionssekreterare!)
Renihard Wilhelm von Printzencreutz såsom Ledamot
i Direktionen inträdt.
Riddarhus-Sekreteraren Alliert Munck, hvilken under förra
Riksdagen i anseende till sjuklighet åtnjöt tjenstledighet men
efter Riksdagens slut åter i tjenstgöring inträdde, inkom i början
af år 1861, med ansökning om afsked från Ijensten och
anhöll tillika, med företeende af läkareintyg derom, att han
vore af sjuklighet urståndsatt att sin syssla bestrida, att den
pension, hvarom Ridd. o. Adeln vid Riksdagen beslutat, mätte
honom ynnestfull! förunnas. Den 21 Februari nämnde år beviljade
Direktionen Riddarhus-Sekreteraren Munck det begärda
afskeriet och tilldelade honom, i öfverensstämmelse med Ridd.
o. Adelns för det sålunda inträffade fallet Direktionen gifna bemyndigande,
en årlig pension från Riddarhuskassan af 1500
R:dr Runt. Riddarhus-Sekreterare-tjensten blef sedermera uti
föreskrilven ordning kungjord ledig, och sedan inom ansök
ningsliden endast en Sökande, Riddarhus-Fiskalen Carl Otto
Brakel, hvilken uppå förordnande bestridt tjensten såväl under
förra Riksdagen, som ock under den tid tjensten varit ledig,
sig till densammas erhållande anmält, utsåg Direktionen den
2 Maj 1861 Brakel att vara Riddarhus-Sekreterare, dervid dock
det lörhehåll läslades, att han skulle underkasta sig den förändrade
reglering af de tjensten åtföljande löneförmåner, som
Ridd. o. Adeln kunde finna skäligt besluta. Som 11 § uti den
för Direktionen utfärdade Instruktion stadgar, att Direktionens
val af Riddarhus-Sekreterare genast vid näst infallande Riksdags
början skall underställas Ridd. o. Adelns pröfning, kommer
särskildt Memorial i ärendet att af Direktionen till Ståndets
(örsta sammankomst ingifvas.
Enär Riddarhus-Fiskalstjensten icke finge såsom definitift
ledig betraktas förr, än Ridd. o. Adeln gillat Direktionens val
af Riddarhus-Fiskalen Brakel till Riddarhus-Sekreterare, samt
dessutom förekomme, att Ridd. o. Adeln vid sista Riksdagen, i
sammanhang med då vidtagen reglering af Riddarhus-Fiskalens
och Riddarhus-Kanslisternes löneförmåner, beslutat anmoda Direktionen
att, vid blifvande ledighet af Riddarhus-Fiskals- eller
Förste Riddarhus-Kanslist-befaltningarne, endast tills vidare meddela
förordnande å den ledigblifna tjensten samt till Ridd. o.
Adeln vid närmast derefter sammanträdande Riksdag afgifva utlåtande,
huruvida icke för framtiden dessa båda tjenster kunde
förenas emot en förhöjd löneinkomst, som Direktionen egde
15
föreslå, har Deriktionen förordnat tillf. Hof rätts-Fiskalen, Juris
Utriusque Candidaten Carl Lagerheim att tills vidare bestrida
Riddarhus-Fiskalstjensten med åtnjutande af dertill hörande löneförmåner;
och får Direktionen nu afgifva det af Ridd. o. Adeln
infordrade utlåtandet i fråga om Riddarhus-Fiskals- och Första
Riddarhus-Kanslist-tjensternas framtida förening.
Härvid anser Direktionen sig först böra i Ridd. o. Adelns
minne återkalla, att förslag om Riddarhus-Fiskals-tjenstens indragning
och de dermed förenade göromåls öfverfiytilling å andra
Riddarhusets tjenstemän vid åtskilliga föregående Riksdagar
varit framställde och utgjort föremål för Ridd. o. Adelns pröfning.
Under 1828—1830 årens Riksdag väcktes motion om
Fiskalstjenstens förening med Sekreteraresysslan, och efter det
Direktionen afstyrkt motionen, men Riddarhus-Utskottet i anledning
af densamma hemställt, att Fiskalstjensten skulle indragas
och göromålen fördelas emellan Sekreteraren och Förste
Kanslisten, blef denna hemställan den 24 Februari 1830 af
Ridd. o. Adeln afslagen. Vid 1834—1835 årens Riskdag framställdes
ånyo förslag om tjenstens indragning, och sedan Direktionen
åter yttrat sig emot bifall till detsamma, tillstyrkte Utskottet,
alt tjensten vid innehafvarens afgång skulle indragas,
Fiskalens åligganden hos Direktionen öfverfiyttas på någon af
Kanslisterne och hans göromål hos Ridd. o. Adeln uppdragas
åt en af Landtmarskalken antagen särskild tjensteman, men
äfven detta tillstyrkande blef ogilladt af Ståndet den 4 Augusti
1834. Sedermera uppstod inom Riddarhus-Utskottet under
1856—1858 årens Riksdag fråga om Fiskals- och förste Kanslist-tjensternas
förening, men fick, efter det Direktionens yttrande
blifvit infordradt och afgifvet, hos Utskottet förfalla. De
hufvudsakliga skäl. som vid dessa tillfällen androgos såväl för
som emot den ifrågasatta förändringen, återfinnas uti Direktionens
Utlåtanden den 2 Maj 1834 och den 9 September 1857
samt Utskottets Memorial den 5 Juli förstnämnde år, till hvilka
handlingar Direktionen, för undvikande af vidlyftighet, nu får
hänvisa.
Efter denna korta förmälan om hvad förut i frågan förekommit,
öfvergår Direktionen tili framställningen af sin egen
åsigt deri. För att kunna bedömma lämpligheten af de ifrågavarande
tjensternas förening, bör, enligt Direktionens tanke,
Fiskalens och Förste Kanslistens åligganden mellan och under
Riksdagarne särskildt komma i betraktande. Hvad då först beträffar
deras tjenstgöring såsom Direktionens tjenstemän emellan
Riksdagarne, finner Direktionen visserligen, att något egentligt
hinder för tjensternas sammanslagning icke möter, enär Fiskalen
af sin Ornbudsmannabefattning ej vore förhindrad att föra
protokollet vid Direktionens sammanträden, biträda sekreteraren
i vården af Arkifvet och jemte andre Kanslisten förrätta de
öfriga göromål inom Kansliet, som kunna förekomma, d. v. s.
öfvertaga alla de åligganden, som för närvarande tillhöra Förste
Kanslisten. Men härvid anser Direktionen sig dock ej böra
10
emna oanmärkt, dels att vid de tillfällen, då en eller flera af
Riddarhusets tjenstemän äro af laga förfall hindrade att tjenstgöra
eller eljest åtnjuta tjenstledighet, det är i afseende å deras
tjensteåliggandens noggranna fullgörande mera betryggande,
att desamma under tiden öfvertagas af de icke tjenst fria ordinarie
tjenstemännen, än att de öfverlemnas till extra ordinarie,
med göromålen mindre förtrogna tjenstemän, hvilket naturligtvis
oftare än eljest måste blifva fallet, om den ordinarie tjensternannapersonalens
antal inskränktes, dels att, då de löner,
som äro anslagna åt Riddarhusets lägre tjenstemän, uppgå till
så ringa belopp, att tjensterna måste betraktas såsom bitjenster,
de der endast i förening med andra befattningar kunna bereda
innehafvarne medel till bergning, ifrågavarande tjänsters besättande
med lämpliga och skickliga personer låter sig med större
lätthet verkställas i den mån som göromålens mindre trägna
beskaffenhet lemnar tjenstemännen mera tid öfrig för andra
sysselsättningar, och dels slutligen att då den lön, som skulle
anslås till innehafvaren af de förenade tjensterna, icke skäligen
torde böra bestämmas lägre än sammanlagda beloppet af Fiskalens
och förste Kanslistens nuvarande löner från Riddarhuskassan,
eller 1600 Rdr Rmt, någon besparing icke komme att
genom tjensternas sammanslagning nämnde kassa beredas.
Sedan Direktionen sålunda väl vitsordat verkställbarheten,
men ifrågasatt ändamålsenligheten af Fiskals- och lörste Kanslisttjensternas
förening, då förhållandet emellan Riksdagarne ensamt
tages i betraktande, återstår för Direktionen att tillse, huruvida
och i hvad mån den omständighet, att Fiskalen och förste
Kanslisten hafva åtskilliga göromål sig ålagda i egenskap af
Ridd. o. Adelns tjenstemän under Riksdagarne, utöfvar inflytande
på förevarande (rågas bedömande. Enligt den nu gällande Instulitionen
för Riddarhusets tjenstemän, åligger det Fiskalen,
utom åtskilligt annat bestyr, att tillstädesvara vid alla Ridd. o.
Adelns Plena, förrätta uppropen vid val och voteringar samt
vaka olver Ordningsstadgans efterlefnad, och förste Kanslisten
att i egenskap af Protokollsförande och Sekreterare Riddarhusutskott
biträda. Derest tjensterna förenades, skulle dessa
göromål, för hvilkas bestridande nämnde tjenstemän uppbära
särskilda arfvode» från Statsvverket, förrättas af en och samma
person, så att denne tjens.eman, hvilken jemväl hade sina åligganden
hos Direktionen att fullgöra, skulle samtidigt vara
Protokollsförande hos Direktionen, Ombudsman för Fonderne,
Notarie och Sekreterare hos Riddarhus-Utskottet samt Fiskal
hos Ridd. o. Adeln. Alla dessa skiljaktiga göromål, ehuru de,
betraktade hvart och ett för sig, icke torde vara af någon svårare
beskaffenhet, skulle dock, hopade på en enda person, taga
hans tid i sådant anspråk, att om än de kunde af honom medhinnas,
så att något af dem ej eftersattes, detta dock, enligt
Direktionens öfvertygelse, ej läte sig göra, så vida icke tjenstemannen
nästan uteslutande deråt sig egnade. Följaktligen skulle
han under hela den långa tiderymd en Riksdag under nuva
-
17
rande förhållanden plägar upptaga, vara förhindrad att sköta
någon annan befattning, och denna olägenhet komme sannolikt
att af honom anses vida större än fördelen af att åtnjuta den
förhöjda lönen från Riddarhuskassan, enär svårighet torde möta
att under Riksdagarne bereda denne tjensteman ett så högt
arfvode från Statsverket, att det motsvarade sammanräknade
beloppet af de två arfvoden, som till Fiskalen och förste Kanslisten
nu derifrån utgå.
Om således lämpligheten af tjensternas förening med skäl
kan betviflas, då frågan endast betraktas från synpunkten af
tjenstemannens bästa, uppstå ännu större betänkligheter deremot,
då, på sätt i främsta rummet bör ske, den ifrågasatta
förändringens inverkan på göromålens gång inom Ridd. o. Adelns
kansli vid Riksdagarne tages i öfvervägande. Den förut omnämnde
Instruktionen innehåller det, enligt Direktionens åsigt,
välbetänkta stadgande, att det åligger förste Kanslisten att vid
inträdande förfall för Sekreteraren föra Ridd. och Adelns protokoll,
så framt Ståndet ej derom annorlunda förordnar. Under
förutsättning att detta stadgande komme att bibehållas,
skulle Fiskalen, derest Sekreteraren under pågående Riksdag hindrades
att sin tjenst förrätta, genast lemna alla sina olika, ofvan
uppräknade befattningar och öfvertaga Sekreterarens göromål,
hvaraf åter följden blefve, att Fiskalens åligganden finge
skötas af extra Kanslister, intilldess han blefve i tillfälle att dem
återtaga, ett förhållande som naturligtvis jemväl komme attega
rum, om Fiskalen af sjukdom eller annan orsak från tjenstgöring
hindrades. Med den kännedom af göromålen inom Riddarhus-kansliet
som Direktionen eger, hyser Direktionen den
bestämda öfvertygelse, att i nu omförmälde fall den jemna
gången af dessa göromål skulle i vida högre grad rubbas under
den föreslagna än under den nuvarande organisationen af
Ridd. o. Adelns kansli, så att det gagn af sina tjenstemän
Ståndet bör kunna påräkna, blefve i icke obetydlig mån förminskadt.
Om åter, på sätt Riddarhus-Utskottet tyckes förutsätta
i motiveringen af den hemställan, hvaröfver Direktionen
nu sig yttrar. Instruktionens ifrågavarande stadgande ej vidare
komme att tillämpas, utan Ridd. o. Adeln, för hvarje gång
Sekreteraren hindrades att tjenstgöra, skulle utse någon annan
än förste Kanslisten att Sekreterare-göromålen bestrida, befarar
Direktionen att bland Ståndets extra tjenstemän, hvaraf flertalet
merändels utgöres af yngre personer, de der ännu ej under
någon längre tid åt det allmännas tjenst sig egnat, en för
bestridande af Sekreterare-befattningen lämplig person icke alltid
vore att finna; och anser Direktionen det i allt fall ej vara
ändamålsenligt, att Ridd. oell Adeln genom en af behofvet icke
påkailad, med åtskilliga olägenheter förknippad och till någon
besparing för Riddarhus-kassan ej ledande förminskning af sina
ordinarie tjenstemäns antal beröfvar sig den, i Direktionens
tanke, väsendtliga fördelen att bland dem ega tillgång till en
2
13
person, hvilken, utan att förorsaka någon betydligare rubbning
i kansligöromålens behöriga gång, kan, då sådant erfordras, Sekreterarebefattningen
öfvertaga, och vid hvilkens tillsättande, i
följd af Instruktionens föreskrift, hufvudsaklig! afseende just
blifvit fästadt å hans lämplighet att såsom Sekreterare hos Ridd.
o. Adeln tjenstgöra.
Med stöd af hvad Direktionen sålunda anfört, får Direktionen
vördsamt hemställa,
att frågan 0111 Riddarhus-fiskals- och förste Riddarhuskanslist-hefatlningarnes
förening måtte få förfalla och
förstnämnde tjenst, derest Direktionens val af liiddarhus-fiskalen
Brakel till Riddarhus-sekreterare biifver
af Ridd. o. Adeln stadfästadt, i vanlig ordning
såsom ledig kungöras och tillsättas.
§ 7.
Utdelningen af pensioner och gratifikationer från de dertill
anvisade Fonder har i föreskrilven ordning egt rum, och får
Direktionen, hvad särskildt angår Wadstena Adeliga Jungfru
stift,
tillkännagifva, att efter den 2 Maj 1859 blifvit i Stiftet
inskrifna 18 döttrar af Adelsmän, men att deremot undertiden
från nämnde dag till den 2 Maj innevarande år 50 till följd af
giftermål eller dödsfall från Stiftet utgått. Antalet af de i matrikeln
såsom lefvande upptagna Slilts-jimgfrur, hvilket förstnämnde
dag utgjorde 471, hade således vid sedriaste pensionsregleringen
nedgått till 439, men antalet af de från Stilts-kassan
utgående pensioner har kunnat förhöjas från 230 till 238.
Utom denna vanliga anmälan har Direktionen ansett sig
böra fästa Ridd. och Adelns närmare uppmärksamhet på beskaffenheten
af sistnämnde pensionsinrättning och afgifva förslag
tili de förändringar deri, som Direktionen för sin del funnit
kunna och böra vidtagas, för att åt inrättningens delegare
bereda större fördelar deraf än de nuvarande. Såsom kändt är,
utgör beloppet af de pensioner, hvilka från Stiftskassan utgå,
endast Femtio Rdr Rint. Detta belopp, som delegarne i allmänhet
först vid mera framskriden ålder erhålla, är ett så
ringa bidrag till deras tarfliga bergning, att ändamålet med
denna Stiftelse, hvilket ursprungligen varit, såsom orden lyda
uti den år 1747 utfärdade kungörelse om inrättande af ett
Adeligt Jungfru-Stift i Wadstena, watt Adeliga Jungfrur derstädes
kunde njuta ej allenast all nödig undervisning under uppfostringsuren,
utan ock sedermera i all then tid Ilie lefva olörsörgde,
och vela i stiltet förblifva, årligit underhåll, samt penningar
till kläder ifrån Sexhundrade till Tusende Daler kopparmynt
årligen», numera måste anses vara till största dejen
förfoladt. Inom Direktionen har derföre fråga uppstått om
utfinnande af något sätt att kunna bereda förhöjda pensioner
inom Stiftet, och har Direktionen af sådan anledning till en
början uppdragit åt Riddarhiis-kamereraren att afgifva en utredning
af Stiftskassans årliga tillväxt och peusioneringsförhål
-
landerne inom Stiftet samt framställa det förslag i ämnet, hvartill
han kunde finna skäl förekomma. Till fullgörande af detta
uppdrag har Kamereraren afgifvit det utlåtande och upprättat
den dertill hörande tabell, som finnas denna Berättelse bifogade
(Rilagorne Litt. C och D) och innehålla icke allenast en framställning
af Inrättningens tillkomst och utveckling samt förslag
till förändrade bestämmelser i afseende å pensioneringen m. m.,
utan äfven en, i Direktionens tanke, så fullständig utredning af
alla de förhållanden, som vid frågans bedömmande böra komma
i betraktande, att Direktionen anser sig kunna inskränka sin
egen framställning i ämnet till sjelfva det förslag, som här nedan
kommer att afgifvas, jemte en förutgående, i största korthet
affattad redogörelse för skälen dertill.
Hvad då först beträffar frågan om det belopp, hvartill alla
pensionerne småningom skulle förhöjas, har Direktionen, lika med
Kamereraren, funnit någon större förhöjning af deri nuvarande
pensionssumman än tili dess dubbla belopp icke böra ifrågakomma,
enär i annat läll ett mycket ringa antal delegare skulle under
den närmare framtiden komma i åtnjutande af förhöjda pensioner
och tiden för alla pensionerneS uppbringande till det
högre beloppet allt för mycket afiägsnas. Deremot har Direktionen
icke ansett skäligt föreslå, att antalet af de förhöjda
pensioner, som rasta är skulle komma att utgå, borde på förhand
bestämmas, utan funnit sådant lämpligast böra ske i sammanhang
meJ den reglering af Stiflspensionerne, som, enligt 29 §
i Instruktionen, årligen skall ega rum.
Vidkommande derefter sältet för beredandet af de högre
pensionerne, har Direktionen, likaledes i öfverensstämmelse med
Kammererarens åsigt, funnit den lämpligaste och till minsta
rubbning af nu befintliga förhållanden ledande utväg vara att,
med bibehållande af det antal pensionsrum, som vid sednaste
reglering bestämdes, eller 238, så vida ieka en möjligon inträffande
försämring af Stifts-I^assans ställning ovilkorligen fordrade
pensionsrummens förminskning, använda kassans blifvande
öfverskott till bildande af förhöjda pensioner åt de enligt matrikeln
äldsta pensionärerna. Medelst begagnande af denna utväg,
hvilken, om den förut blifvit anlitad, tilläfventyrs redan
kunnat sätta pensionsbeloppet i närmare öfverensstämmelse med
den stegrade lefnadskostnaden, blefve visserligen först efter
en längre tids förlopp det ändamål vunnet, att samtliga pensionärerna
komme i åtnjutande af de högre pensionerna, men
en öfvergång till ett bättre förhållande voro dock gjord och
genom den sålunda uppkommande indelningen af pensionerna i
två klasser, den fördel under tiden vunnen, att de äldsta pensionärerna
blefve hvar i sin ordning uppflyttade i den högre
klassen och sålunda komme i åtnjutande af förhöjda pensionsbelopp
vid en längre framskriden ålder, då förmågan att medelst
arbete bereda sitt uppehälle aftagit eller alldeles upphört.
Det torde slutligen i delta hänseende jemväl böra uppmärksammas,
att tidpunkten för vidtagande af den nu föreslagna för
-
20
änrlrade pensionsregleringen är särdeles gynsam, enär vid det
förhållande att antalet af exspektariterna för närvarande endast
utgöra omkring 200, den enligt matrikeln yngsta Stiftsjungfrun,
om man blott beräknar den årliga afgången till 10, redan efter
20 års förlopp skulle komma att i den lägre pensionsklassen
uppflyttas.
I afseende å inskrifningsafgifterne bar Direktionen icke
funnit någon giltig anledning förekomma hvarken dertill att,
med uppbäfvande af de tre nu föreskrifna ålders-kategorierna,
bestämma en lika stor afgift för inlrädessökande af alla åldrar,
eller att förhöja inskrifningspenningarnes belopp. Till stöd för
Direktionens åsigt, att ålders kategorierne böra bibehållas, torde
blott behöfva erinras om den vid andra inrättningar af likartad
beskaffenhet iakttagna grundsats, att afgifterne för dem, som
vid en tidigare ålder stikå inträde, skola bestämmas lägre än
för äldre inträdes-sökande. Emot förhöjandet af inskrilningsafgifternas
belopp möter åter den väsendtliga betänklighet, att
man derigenom skulle försvåra inträdet i Stiftet för det stora
antal Adeliga döttrar, hvilkas föräldrar befinna sig i mindre
goda förmögenbetsvilkor och derföre nödgas fästa synnerligt afseende
å den penningeufgift, sorn med inträdet i Stiftet är förknippad.
Om deremot inskrilnings-afgifterna bibehållas vid sina
nuvararde belopp, under det att en förhöjning af alla pensioneran
småningom kommer att esa rum, och följaktligen förmånerna
ökas utan att desammas ernående försvåras, anser Direktionen
sig ega skälig anledning till den förhoppning, att inskrifningarnes
antal hädanefter skall komma att tilltaga, i ställe för att detsamma,
på sätt af (örromnämnda tabell närmare inhemtas, under
innevarande århundrade a (tagit till den grad, att då medeltalet
af inskrifningarne under decenniet 1800—1809 var 34,7,
detsamma under decenniet 1853—1862 endast utgjorde 6,3.
Slutligen har Direktionen trott sig böra föreslå, att den
s. k. Familjegåfvan, som för närvarande med 75 R:dr ll:mt
erlägges vid inskrifning af Stiftsjungfrur, tillhörande atter, af
hvilka någon medlem förut ej varit delegare i Stiftet, skulle
helt och hållet upphöra. Så vidt af Stiftets handlingar kunnat
inhemtas, härleder sig denna afgifts erläggande från det uti
förutnämnde 1747 års Kungörelse förekommande stadgande,
att hvarje Adelig Husfader och Stamfader, som ville efter inköpt
och antecknad ordning för en eller flera sina döttrar förvärfva
nyttjande-rättigheten af Stiftsförmånerne, skulle inom
en viss utsatt lid bidraga lill Stiftets Fundation medelst en Frivillig
gåfva, hvars minimi-belopp i en sednare Kungörelse af
den 9 November 1747 bestämdes till 600 Daler Kopparmynt
och i afseende hvarå i samma kungörelse föreskrefs, att det ej
vore nog för alla af ett namn, att allenast en af dem betalade
Frivillig Gåfva, utan att hvar och en dåvarande Branche eller
Gren af ätten skulle densamma erlägga för sina efterkommande
eller Systrar. Sedan detta stadgande under tidens lopp erhållit
den från dess ursprungliga mening afvikande tillämpning, som
21
här ofvan blifvit omförmäld, torde någon giltig grund för detsammas
bibehållande ej förefinnas, enär det icke lärer kunna
anses annat än i hög grad oegentligt, att den medlem af en i
Stiftet ej inskrifven ätt, som tillfälligtvis först anmäler sig till
vinnande af inträde deri, skall ensamt belastas med en utgift,
hvaraf ättens alla öfriga medlemmar komme att hafva den väsendtliga
fördet, att tillträde till Stiftet vore dem beredd utan
att de behöfde vidkännas en sådan utgift.
Då dertill kommer, att stadgandet om ifrågavarande afgift,
som under de sednaste tio åren influtit med endast 600
H:dr R:mt, enligt hvad Direktionen hört uppgifvas, månsen
gång afhållit medlemmar af Ståndet att för sina döttrar i Stiltet
söka inträde, torde tillräcklig anledning för dess borttagande ej
saknas.
På grund af hvad Direktionen nu haft äran anföra och
med hänvisning i öfrigt till Riddnrhus-Kamrerarens utlåtande,
får Direktionen vördsamt hemställa,
det Ridd. o. Adeln behagade besluta:
l:o. att Wadstena Adeliga Jungfru-stilts pensioner skola,
i den mån Stiftskassans tillgångar det medgifva, förhöjas
från Femtio till Etthundra Riksdaler Riksmynt
årligen.
2:o. att antalet af förhöjda pensioner skall bestämmas i
sammanhang med den, jemlikt 29 § i Instruktionen
för Riddarhus-Direktionen, årligen skeende reglering
af Stifts-pensionerna.
3:o. att de förhöjda pensionerna skola tillkomma de
äldsta i ordningen varande Stifts-Jungfrur.
4:o. att det nuvarande antalet pensionsrum, eller 238,
väl må, derest Kassans ställning sådant ovilkorligen
fordrar, förminskas, men icke får öfverskridas förr,
än alla pensionärerna blifvit delaktiga af det förhöjda
pensionsbeloppet.
5:o. att inskrifningsafgifterna skola blifva oförändrade;
samt
6:o. alt den s k. Familjegåfvan skall upphöra.
En af Direktionens Ledamöter har i fråga om lämpligaste
sättet för beredande af pensionernas förhöjning yttrat en skiljaktig
mening, som finnes intagen uti bilagde transsumt (Bilagan
Litt. 1).) af Direktionens Protokoll för den 24 sistlidne September.
§ 8.
De å Adeliga Kadettskole-Fonden anslagne Fyra högre
Riddarhus-Stipendier hafva sedan förra Riksdagens början åtnjutits
af Garl Wilhelm Engelbrecht Dalman, Frans Rudolf
Belfrage, Heidrek HallencreuU, Fredrik Magnus Stuart, Johan
Wilhelm von Döbeln och Knut Henning Gezelius von Schéele
samt innehafvas för det närvarande af de båda sistnämnde jemte
23
Gustaf Willielm Getlie och Josef Theodor Lagerheim, hvilka
nyligen fått sådane Stipendier sig tillagdt*.
De från samma Fond utgående Åtta lägre Riddarhus-Stipendierne
hafva varit tilldelade Axel Gustaf Tham, Vilhelm Erland
Lindencrona, Fredrik Axel Hedenstjerna, Johan Vilhelm
von Döbeln, Knut Henning Gezelius von Schéele, Gustaf Vilhelm
Gethe, Friherre Johan Fabian August Stael von Holstein,
Bengt Gustaf Elof Gyllensvärd, Knut Arvid Leonhard Drake,
Eduard von Krusenstjerna, Friherre Reinhold Fredrik August
von Friesendorff, Carl Oscar von Poraht, Carl Henrik Theodor
Björnberg, Erik Vilhelm Liljeskjöld och Urban Johan Adolf
Hjärne. De sju sistnämnde äro för det närvarande innehafvare
af ett motsvarande antal Stipendier och det åttonde är såsom
ledigt kungjordt.
De två Närings-Stipendierne, som jemväl äro anvisade å
Kadetlskole-Fonden, hafva uppburits af Friherre Jerome Marcks
von Wurtemberg och Johan Erik Algernon Börtzell samt åtnjutas
nu af Friherre James Oscar Bennet och Gustaf Otto
Rennerfelt.
De tre af meranämnde Fond bekostade Frikadettplatser vid
Kongl. Krigs-Akademien hafva innehafts utaf Claes Bernhard
Rudolf Grönhagen, Folke Salomon von Krusenstjerna och Friherre
Carl Gustaf Wrangel. Gustaf Magnus Fromhold Svinhufvud
och Nils Johan Nordenfelt innehafva for det närvarande
två af platserne och den tredje, hvarifrån Friherre Wrangel i
början af året afgått, men som lemnats obesatt till följd deraf
att Wrangel är berättigad att under ett år efter det han utexaminerades
uppbära kadetlafgift såsom equiperings-penningar,
har nyligen blifvit för återbesättande kungjord ledig.
Af Bcrgenstjernska Fonden, hvarå Fyra Akademiske Stipendier
äro anvisade, hafva sådane Stipendier varit tillagde
Carl Jesper Kuylenstjerna, Nils Fredrik Vilhelm Leijonflycht,
Josef Theodor Lagerheim, Guslaf Harald von Stapelmohr, Axel
Gustaf von Heijne, Gustaf Detlof Theodor Lagercrantz och
August Albert Anton Vilhelm Lindencrona, hvilka Fyra sistnämnde
för det närvarande Stipendierne åtnjuta.
Det från samma Fond utgående underhållet för en Frikadell
vid Krigs-Akademien åtnjutes af Friherre Bo Grip Blechert
Sparre.
De tre Stipendierne å Rerghmanska Fonden hafva varit
tilldelade Axel Fredrik Drake, Johan Carl Victor Drake, Nils
Arvid Leijonflycht, Johan Mauritz Ljungcrantz och Carl Leonard
Törnebladh, af hvilka de tre sistnämnde nu äro Stipendiernes
innehafvare. Dessutom har, af anledning att någon
sökande ej anmälte sig till ett såsom ledigt kungjordt Stipenpium,
detsamma i enlighet med hvad uti 2:dra punkten af Öfverste
Berghmans testamente för sådant fall medgifvits, blifvit
såsom pension tillagdt numera aflidna Enkefru Eva Drake.
De Fyra Stipendier, som utgå från Queckfeidtska Fonden,
hafva sedan förra Riksdagen åtnjutits och innehafvas fortfarande
23
af Carl Adolf Liljesköld, Nils Henrik Vult von Steijern, Fredrik
Vilhelm Liljestråle och Christian Carl Jakob Rosencrantz.
Det från Löfvenskjöldska Fonden utgående Utrikes ReseStipendiet
har begagnats af Kapitenen Friherre Bror Abraham
Leijonhufvud och Magister Ludvig Georg Theodor Löfvenskjöld
samt har nyligen blifvit tilldeladt Kammarjunkaren Adolf Gabriel
Coijet. I)e två å samme Fond anslagrie UndervisningsStipendier
hafva åtnjutits af nämnde Kammarjunkare och hans
broder Nils August Coijet, hvilken sednare till årets slut innehar
ett af Stipendierne; och liar i början af innevarande år det
andra varit såsom ledigt kungjordt, utan att någon sökande dertill
sig anmält.
Efter denna i vanlig ordning lemnade redogörelse för utdelningen
af de på åtskilliga Riddarhusets-Fonder anslagrie Stipendier,
öfvergår Direktionen till den framställning angående nya
Stipendiat-Reglementens fastställande, som Direktionen uti § 1
förmält sig skola afgifva. Sedan genom Kongl. Majds den 11
sistlidne April utfärdade nådiga Stadga angående afgåogsexamen
vid Rikets högre Elementar-läroverk blifvit förordnad!, att den
examen, hvilken för närvarande vid Universiteten aflägges af
dem. som vilja blifva derstädes såsom studerande inskrifna,
skall från och med 1864 års början upphöra och ersättas genom
afgångsexamen, undergången vid något af Rikets högre
Elementar-läroverk, har Direktionen, enär det uti Reglementena
lör Riddarhusets Stipendiater finnes såsom ett af vilkoren
för erhållande af Stipendium föreskrifvit, att Sökanden
skall förete betyg öfver nöjaktigt genomgången fullständig Studentexamen,
ansett sig hora vid denna Riksdag afgilva förslag
till en i öfverensstämmelse med nämnde Stadga förändrad föreskrift
uti berörde hänseende, så att densamma kunde samtidigt
med Stadgan komma alt lända till efterrättelse. Af sådan anledning
hafva de Reglementen jemte dertil hörande föreskrifter,
som nu äro gällande för innehafvarne af ej mindre de från
Adeliga Kadeltskole-Fonden utgående högre och lägre lliddarhus-Stipendier
än äfven de å samma Fond anslagne NäringsSlipendier,
kommit att undergå granskning, och som det dervid
befunnits, att berörde Reglementen, hvilka blifvit fastställda,
för de lägre Riddarhus-Stipendiaterne år 1804, lör de högre
Riddarhus Stipendiaterne år 1815 och för Närings-Stipendiaterne
år 1830, under den sedermera lörflutna tiden, till följd af särskilda
utaf Ridd. o. Adeln fattade beslut, erhållit flere förändringar
och tillägg, de der icke blifvit i sjelfva texten intagne,
samt att Reglementena dessutom innehölle åtskilliga, i Direktionens
tanke, numera mindre lämpliga stadganden, som ansetts
böra dels uteslutas dels emot andra utbytas, har Direktionen
funnit tiden vara inne för en omarbetning af ifrågavarande Reglementen
i deras helhet. Direktionen liar följaktligen låtit upprätta
förslag till nya Reglementen ej mindre för dem, som innehafva
Stipendier "från Adeliga Kadettskole-Fonden, än äfven
för dem, som åtnjuta de å Bergenstjernska-Fonden anslagne
24
Akademiska Stipendier, för hvilka sednare något särskildt Reglemente
hittills ej funnits, utan beslämmelserne i Reglementet
för de lägre Riddarhus-Stipendiaterne varit gällande med de undantag,
som föranledas utaf de i Stiftarens testamente förekommande
stadganden. Dessa förslag hafva sedermera blifvit
utaf Direktionen granskade och godkända, sådana de finnas
denna Berättelse bifogade (Bilagorna Litt. E. F. G. och 11.).
Att här ingå uti någon vidare redogörelse för skälen till de
afvikelser från nu gällande Reglementen, sorn i förslagen förekomma,
torde vara desto mindre erforderligt, som förändringarne
ej äro af någon väsentlig beskaffenhet och anledningarne
dertill lätt inses vid jemförelse med de nuvarande Reglementenas
innehåll i motsvarande delar. Endast hvad förslaget till
Reglemente för Närings-Stipendiaterne beträffar, anser Direktionen
sig böra något närmare beröra skälet för en deri införd
förändrad bestämmelse, enär densamma ingriper uti ett af de
nu föreskrifria vilkoren för behörigheten att ifrågavarande Stipendier
erhålla. Uti reglementets 5:te moment, sådant det ursprungligen
lydde, förekom, i afseende å det mått af kunskaper,
som en Sökande till Närings-Stipcndium borde innehafva, endast
det stadgande, att han skulle genom ett efter anställd examen
af någon publik lärare vid Gymnasium eller Universitet afgifvet
betyg styrka, till hvad grad han skaffat sig insigt uti Christendom,
Moral, Mathematik, Historia i förening med Geografi samt
Elementerna i Fysik och Kemi, äfvensom att afseende fastades
å så väl gamla som lefvande Språk. Delta stadgande förändrades
vid 1840 års Riksdag dertill, att för erhållande af Närinas-Stipendium
Sökanden skulle vid Universitet, Gymnasium
eller Kathedral-skola hafva aflagt de kunskapsprof, som, med
undantag af de gamla Språken, erfordrades för att i Studentexamen
godkännas, äfvensom ega någon kunskap i elementerna
af Physik och Kemi. Härigenom blef kuriskapsniåltet väl närmare
bestämdt, men derjemte betydligt förhöjdt, och följden
deraf har blifvit, att någon i kunskapsväg fullt kompetent Sökande
sällan sig anmält, så att Direktionen, fiir att ej lemna
Stipendiirummen obesatta, nödgats i mer eller mindre mån afvika
från hvad Reglementet uti förevarande hänseende föreskrifver.
Med stöd af denna erfarenhet och då Direktionen
ej haft någon anledning till det antagande, att de Adeliga Ynglingar,
som ämna egna sig åt industriella yrken, skola framdeles
mera än hittills \ inlägga sig om förvärfvande! af de s. k. humanistiska
kunskaper, som erfordras för att godkännas i den
afgångsexamen vid ett högre Elementar-läroverk, hvilken kommer
att såsom kunskapsprof intaga den nuvarande Studentexamens
ställe, har Direktionen varit betänkt uppå att föreslå något
annat lämpligare stadgande än det ifrågavarande. Härvid
har den utväg sjelfmant erbjudit sig att för behörigheten att
erhålla ett Närings-Stipendium bestämma samma kunskapsmått,
som erfordras för vinnande af inträde i de särskilda läroanstalter,
hvilka blifvit inrättade för meddelande af undervisning
25
åt ynglingar, som vilja egna sig åt industriella yrken, såsom
Teknologiska Institutet, Bergskolan i Fahlun, Chalmerska Slöjdskolan
i Göteborg, Tekniska Elementar-skolorna m. fl.; och
har Direktionen derföre uti det nya Reglementets 2:dra § föreslagit
del stadgande, att Sökande till Närings-Stipendium skulle,
jemte betyg öfver de kunskaper han vid något allmänt läroverk
eller genom enskild lärares undervisning före inträdet i den
särskilda läroanstalten sig förvärfvat, förete betyg öfver derstädes
undergången inträdesexamen eller, derest sådan examen
ej fordrades, intyg om derstädes skedd inskrifning.
Direktionen får nu till Ridd. o. Adelns egen pröfning öfverlemna
ifrågavarande förslag, med vördsam hemställan,
att de nya Reglementena, sådana de blifva af Ståndet
fastställda, måtte förklaras skola lända till efterlefnad
från och med 1864 års början.
§ 9
1 afseende å Riddarhusets lånerörelse får Direktionen omnämna,
att någon förlust derå, i följd af låntagares obestånd,
icke trä flat Riddarhusets Fonder samt att, enligt bokslutet öfver
samtlige Kassorna och Fonderne för sist lidet år, räntebärande
beloppet af de under Direktionens förvaltning ställde medel
uppgick till en summa af 1,244,949 R:dr 17 öre; och voro
deraf utlånade:
l:o. emot inteckningar i fast egendom . . 703,249: 17.
hvaraf 137,850 R:dr löpte med 6 procent,
563,091 R:dr 67 öre med 5 procent
och 2,307 R:dr 50 öre med 4}
procent ränta.
2:o. emot låntagares med borgen försedda
skuldsedlar, löpande med 6 procent
ränta  347,900: —
3:o. emot räntebärande obligationer . . . 156,300: —
hvaraf 124,000 R:dr buro 5 procent
och 32,300 R:dr 4 procent ränta.
Härförutan böra uti totalsumman af ränbärande
medel inbcräknas de försträckningar emot
5 procent ränta, som Riddarhus-reparations-fonden
erhållit från andra Riddarhusets-kassor, utgörande
tillsammans
37,500: —
Summa Isummarum 1,244,949: 17.
I sammanhang härmed anser Direktionen sig böra fästa
Ridd. o. Adelns uppmärksamhet dervid, att den utlåning emot
låntagares med borgen förjsedda skuldsedlar, som för närvarande
eger rum, torde komma att framdeles medföra större
äfventyr än hittills, till fiiljd af det uti den nyss utfärdade och
från 1864 års början gällande Konkurslagen förrkommande
stadgande, att borgenärer vid inträflande konkurser kunna ge
-
26
nom en majoritet inom dem tvingas att afstå större eller mindre
del af sina fordringar.
§ 10.
Såsom redogörelse för de under sednare åren verkställda,
nu afslutade arbeten i oell för Hiddarhusbyggnadens iståndsättande
får Direktionen bär intaga en af dess Ledamot, Öfverste-Löjlnanten
Leijonancker, till Direktionens Protokoll den
4:de i denna månad afgifven berättelse af följande lydelse:
"Uti sin (ill 1850 års riksdag afgifna berättelse anmälde
Riddarhus-Direktionen, att sedan flere år tillbaka betänklige
sättningar visat sig å Riddarhusets murar, med anledning hvaraf
Direktionen uppdragit åt Kaptenen vid Ingeniör-Corpsen Morén,
Konduktören Abom, Rvggmästaren Hallström och undertecknad
att besigtiga skadorne och deröfver afgifva yttrande. 1 ett den
28 Augusti 1856 afgifvet utlåtande anförde dessa besigtningsman,
att sättningarne, om ock ej bestämdt hotande för byggnadens
snara förfall, dock kunde härflyta från orsaker, som för
dess framtida bestånd kunde medföra stora vådor, hvarföre
nödvändigt vore att söka upptäcka dessa orsaker, hvilka besigtningsmännen
förmodade finnas i skador uti rict pålverk, hvarpå
byggnaden hvilar, hvilket derföre genom gräfning, särdeles på
torgsidan, borde noggrannt undersökas.
Ridd. o. Adeln beslöt med anledning häraf, att en sådan
undersökning skulle verkställas, helst så tidigt att i irektionen
under då pågående riksdag skulle kunna meddela resultatet af
densamma samt afgifva förslag till de reparationer Direktionen
ansåge erforderliga.
Efter det grunden vester om hufvudtrappan utåt torget
blifvit blottad, uppdrog Direktionen densammas undersökning
åt Herr Morén, Hallström och Abom, biträdde af Kapitenen
vid Mekaniska-Corpsen Rerg, hvilka, efter besigtning af den nu
synliga pålgrunden och iakttagande deraf, att dennas såväl hammarband
som pålluilvuden voro betydligt skadade af röta och
stående öfver lägsta vattenytan, uti utlåtande af den 27 April
1857, såsom deras gemensamma åsigt anförde »att byggnaden
ej kan ha/va bestånd med en grundbyggnad så skadad som
den ifrågavarande, hvilken för eller sidnare mäste förorsaka
sättningar, som bryta sammanhanget i murarne. Bestämda
skäl finnas derföre alt* ofördröjligen afhjelpa felen». Angående
sättet härlör voro besigtningsmännen deri enige, att hammarbanden
skulle borttagas och pålarne afsågas så djupt under
lägsta vattenytan, som beqvämligen ske kunde, och ny mur
sedan läggas under de gamla grundmurarne. Efter erhållet
uppdrag uppgjorde derefter Byggmästaren E. Thavenius kostnadsförslag
lör dessa oinläggniggar af grundmurarne, beräknande
Hrr Thavenius kostnaden för omläggning af yttre grundmu
-
27
rame till
B:ko R:dr 50,923: 16.
Omläggning af inre d:o  » » 37.409: 16.
Summa 88,332: 32.
eller 132,499 R:dr R:mt.
Direktionen, hvilken lika med besigtningsmännen ansåg alldeles
oundvikligt att så lort som möjligt företaga omläggning
och förstärkning af grunden under liela Riddarhusbyggnaden,
hemställde i detta afseende den 29 Maj 1857 till Ridd. o.
Adeln:
l:o. Alt den ifrågavarande ytterst maktpåliggande och till
utförandet svåra reparation af grunden under Riddarhuset icke
måtte, på sätt 20 §:en i Riddarhus-Direktionens Instruktion
föreskrifver, efter kungörelse i tidningarne utbjudas på entreprenadauktion
till öfverlagande af den sorn stadnade för minsta
anbudet, utan att Direktionen måtte tillåtas att, på sätt Direktionen
kunde finna förmånligast och bäst ledande till ändamålet,
om reparationen besörja.
2:o. Att arbetet ju förr desto heldre måtte börja på Riddarhusbyggnadens
sydvestra del, der undersökning al grunden
redan skett, men sedermera successive fördelas på flere år.
Denna hemställan Idef af Ridd. o. Adeln bilalien den 25
Juni 1857, hvarefter Direktionen ofördröjligen gick i författning
om arbetets påbörjande, hvilket egde ruin i sednare hälften af
sommaren sistnämnde år.
Då byggnadens alla bristfälligheter först under sjelfva reparationsarbetets
utförande kunde till fullo utrönas, torde de här
böra i ett sammanhang anföras.
De skador, sorn under loppet af flere år visat sig och mer
och mer ökats, utgjordes af stiirrc och mindre sprickor i såväl
ytter- som inner-murar, serdeles på byggnadens vestra häll t.
Dessutom funnos brytningar i taket, sprickor i ballustrader och
pelare uti trapphuset in. m., allt angifvande en rörelse uti
husets murar, hvilken enligt säkra observationer ej var afstadnad
utan fortgående i tilltagande grad. Så vidt af husets yttre
beskaffenhet kunde dömmas, funnos ej blott lodräta sättningar
utan äfven horizontela skjutningar, enär många delar af byggnaden
förlorat deras lodräta ställning, såsom t. ex. hela sydvestra
hörnpartiet, och ej antagligt är att de på sådant sätt
blifvit genuin slarf uppbyggde. Allt utvisade följaktligen en
fortgående sättning af serdeles vådlig beskaffenhet eller sådan att
den, kommen till en viss grad, ovilkorligen måste föranleda byggnadens
ruin, enär horizontela skjutningar å väggarne i ett hus
måste, då de ej kunna hindras att fortgå, förr eller sednare
kullstörta murarne.
Först efter reparationsarbetets påbörjande utröntes dock
fulla vidden af skadorne. Såsom förut är anfördt. antogo besigtningsmännen,
att röta i rust- och pålverk under grunden var
hufvudanledningen till sättningen oell att lör dennas afhjelpande
endast erfordrades de ruttna delarnes borttagande och nedläggning
af ny grundmur. Vid rifningen af grundmuren vester om
a
hufvudtrappan befanns dock, att pfilverket, sorn stod 3 å 4 fot
öfver laksta vattenytan, ej blott var uppruttnadt i öfre delarne
ulan äfven icke nedslaget till fast botten och ofta endast
bestod af korta pålstumpar, någon gång af blott 4 å 6 löts
längd och serdeles ojemt nedslagne. Dessutom befanns murverket
uppfördt lill större delen af kullersten utan förband och
tomrum här och der emellan stenarne, så att vid ritningen
stora murdelar, till stor risk vid arbetet, rasade på en gång.
Dessa förhållanden egde rum vid hela den gamla grunden om
ock i olika grad på olika ställen, hvarigenom otvetydigt kunde
utrönas så väl orsakerna till de större skadorne, som ock den
fara de medförde. Såsom isynnerhet ländande till upplysning
i dessa afseenden torde förtjena anföras:
l:o. Vid sydvestra hörnet stod det i sig sjelf usla pålrustet
på en stenrefvel af mycket oregelbunden lorm. Till följd af
denna osäkra grund hade den yttre delen af pålverket genom
tryckningen af byggnaden fått en stark lutning utåt och hela
grundmuren klufvit sig långs vestra gafveln, så att en från sydöstra
till nordvestra hörnet genomgående spricka af ända till 6
tums vidd fanns. Ett jernankare af 6 qv. tums genomskärning
var afsprunget.
2:o. Från nordvestra hörnet till inemot trappan på gårdssidan
var äfven muren klufven, så att sprickan emellan murdelarne
på vissa ställen uppgick ända till 4 tum. Utom förutnämnde
allmänna fel i grundens beskaffenhet, lanns dessutom
under grundmurarne till denna del af byggnaden 2:ne gamla
fartygsvrak, hvilka ej pålningen genomträngt. Hela vttermuren
hade gifvit sig ut, öfre delen mest, och förlorat sitt lodräta
läge. Följden häraf var, att alla de ankare, som inlagts under
golfvet i Riddarhussalen, dels sprungit utaf och dels slitits ur
sina fästpunkter i golfbjelkarne ända till 4 turn De mellanväggar,
som stiita till denna yttervägg, voro mycket sönderspruckna,
serdeles den intill Sekreta Utskottsrummet belägna.
Denna högst farliga sättning observerades innan grunden under
denna del af byggnaden på något sätt vidrörts i och för reparationsarbetets
fortgång, hvarföre ytterväggen mot gården medelst
starka keit ingar förbands med morarne mot torget, för
att om möjligt hindra skjutningen, tills grunden hunnit omläggas.
3:o. Mot torget och öster om hufvudtrappan stod en stor
del af grunden på ett gruslager af 6 å 8 löts mäktighet, hvarunder
ett 12 å 16 fots lager af serdeles lös lera befanns.
Grunden hade till följd af denna ringa bärighet svigtat och brutit
sig.
4:o Nordöstra hörnet var, hufvudsakligen genom murverkets
dåliga beskaffenhet, mycket krossadt och stora sprickor
till följd deraf uppkomna i de närliggande murarne, serdeles på
östra gafveln.
Under byggnadens midt befinner sig en grusås, som starkt
lutar både åt öster och vester. Då grundläggningen ingenstä
-
29
des på sidorne nedförts till fast botten, måste byggnaden bryta
sig på denna ås. Della torde vara den egentliga orsaken till
den för byggnadens bestånd ho‘ande faran. I synnerhet hela
det vester om åsen belägna partiet af huset hade nemligen
både sjunkit vertikalt och skjutit sig horizontelt, hvilket i mindre
grad inträffat med det östra partiet, så att skillnaden i
höjden på sockelns öfverkant å den vestra ändan och å den
östra utgjorde ej mindre än 8 tum.
Af det nu anförda torde med fullkomlig visshet slutas, att
byggnaden, med en så skadad grund, blott en ganska kort tid
kunnat ega bestånd, enär sådana sättningar som de i densamma
förut befintlige väl till en början medföra för utseendet obetydliga
resultater, men komne till en punkt, omöjlig att på förhand
bestämma, då jemvigten någorstädes blifvit upphäfd, åstadkomma
byggnadens nedrasande.
Till följd af det för besigtningsmännen okända förhållandet
med pålgrundens fullkomliga otillförlitlighet, kunde ej grundlörstärkningen
inskränkas till de af dem löreslagne åtgärder, utan
måste ny pålning anbringas, som nedträngde lill fast botten.
Detta arbete, som var oeftergifligt, mötte dock svårigheter genom
det ringa utrymmet för användande af tjenlig pålkran med
tillräcklig fallhöjd för pålarnes nedträngande så djupt som önskligt
varit i den fasta bottnen. Denna har dock öfverallt med
nya pålningen uppnåtts. Påländarne afsågades 4 fot under lägsta
vattenytan, hvarefter å desamma lades dubbelt plankrust.
Den nya grundmuren är uppförd med utvalde granitblock
af serdeles stora dimensioner och tjenlig form, lagde i hydrauliskt
murbruk och förbundne medelst långs murarne i 2:ne
hvarf gående dubbla jernankaren. Dessutom äro för murarnes
ytterligare förbindande ett stort antal grofva jernankaren lagde
tvärt öfver byggnaden på åtskilliga ställen, hufvudsakligen under
öfre våningens golf.
Några närmare detaljbeskrifningar öfver arbetets gång och
de talrika svårigheterna vid anläggning af ny grund under en
gammal byggnad torde ej ändamålet för denna berättelse fordra.
Vid slutet af år 1859 var det egentliga arbetet lör sjelfva
grundbyggnaden verkstäldt.
Det torde ej fordra förklaring, att vid utbyte af en gammal
grundläggning mot en helt och hållet ny och detta arbetes
successiva utförande stycke för stycke, ytterligare sättningar af
murarne måste uppkomma, enär arbetet omöjligen kunde så
utföras, att ej grunden vid påtryckningen af byggnadens kolossala
tyngd skulle sammanpressas och till följd deraf sprickor i
murarne uppkomma, lill dess alla byggnadens delar, hvar för
sig under arbetet rubbade, hunnit antaga stahla lägen. Sedan
grundläggningen fullbordats har derföre hvarje rubbning af murarne
med största uppmärksamhet blifvit följd. Under denna
tid hafva till en början lemligen betydliga sättningar på yttermurarne
visat sig, men alla hafva a ( tagit mer och mer och, så
vidt jag kan utröna, numera upphört. I mellanväggarne hafva
so
på sednare året sprickor af mindre betydenhet visat sig, som
dock omöjligen för byggnaden kunna hafva någon lara, då ytterviiggarne
nu, såsom jag har ail anledning antaga, äro fullt
stabila. Att inga sprickor hädanefter skulle uppkomma, får
dock ej antagas, enär sådatia sällan saknas i gamla hus, utan
att dock medföra någon våda.
Hörande de å Riddarhuset utförde öfrige reparationer, till
Stor del redan vid nästlidne riksdag fullbordade, torde i sammandrag
blott behöfva anföras följande.
De utgöras af:
a) Reparationer inom Riddarhussalen och dennas förändrade
inredning samt de förra Sekreta Utskottsrummens anordnande
till klubbrum och förseende med möbler.
b) Reparationer i förstugorne och trappgångarne medelst
ny rappning, målning m. m.
c) Reparation af Plafondtaflan i Riddarhussalen.
d) Reparation och förändrad inredning i Direktions- och
Kanslirummen, Riddarhus Sekreterarens våning, vindsrummen
och vinden.
e) Utvändig reparation å rappning, stendekorationer, målning
af inskriptioner m. rn.
f) Värminrättnings anbringande för Riddarhussalens och
Klubbrummens uppvärmning.
g) Gasledning för upplysning af nyssnämnde lokaler jemte
förstugor.
Samtlige desse reparationer hafva kostat:
Grundens omläggning  89,953: 62.
Reparationer och ändringar i Riddarhussalen och
Klubbrummen  33,398: 57.
Reparationer i förstugorne  3,213: 90.
D:o å Planfondtaflan  2,459: 99.
R:o i Kansli- och Direktionsrum, RiddarhusSekreterarens
våning, vindsrum m. m. . . , 20,216: 22.
Utvändige reparationer
. . . 15,538: 58.
Värminrättningen
18,799: 87.
Gasledningen  5.68Ö: 82.
Summa Hulr Runt 189,268: 57.
Af dessa kostnader hafva följande genom Statsmedel
blifvit ersatts;
Af Reparation och förändrad inredning
af Riddarhussalen  17,194: 46.
Värminrättningen  18,793: 87.
Gasledningen 5.686: 82.
41,621: 15.
Riddarhusets utgifter R:dr Runt 147,587: 42.
Stockholm den 4 October 1862.
F. W. Leijonancker.»
Till de i denna berättelse meddelade upplysningar får Direktionen
endast tillägga, att för slutliga fullgörandet af Ridder
-
3t
skåpet och Adelns vid 1856—1858 årens Riksdag fattade beslut
angående gaslysnings anbringande inom Riddarhuset, hvilket
beslut, för så vidt detsamma afsåg den del af öfre våningen,
som innehåller Direktionens sessionsrum samt Kansli- och
Arkif-rummen, ansetts icke böra verkställas samtidigt med gasledningen
i den öfriga delen af byggnaden, emedan omläggning
af grundmurarne å nordöstra sidan då ännu pågick, Direktionen
numera låtit anbringa gaslysning jemväl i förstberörde lokal,
hvarförutan Direktionen firtmit skäligt tillåta gasledningens
utsträckning till en del af Riddarhus Sekreterarens boställslägenhet;
att räkning å kostnaden härför ännu icke blifvit aflemnad,
men att den del deraf, som belöper sig å embetsrummen,
blifvit inberäknad uti det af Fabrikören Bergström upprättade
och under år 1858 till Direktionen ingifne kostnadsförslag öfver
gasinledning inom Riddarhuset, slutande sig å en summa af
5,348 R:dr 32 sk. B:co, eller 8.023 R:dr Runt; alt, jemlikt
Ståndets ofvanberörde beslut, ersättning från Statsverket för
sistnämnde del al kostnaden kommer att af Direktionen begäras,men
alt den öfriga delen af kostnadssuinman torde böra drabba
Riddarhus-reparations-fonden; samt slutligen att den i berättelsen
omnämnde förändrade inredning af embetsrummen består
deri, att dels det förut benämda innersta Arkilrummet, beläget
åt gårdssidan, medelst en cloisonvägg afdelats i två rum, hvaraf
det ena upplåtits till Kontor åt Riddarhus-kamereraren, hvilkens
förra, på högra sidan om gången emellan förstugan och vaktmästarerummet
belägna kontor befunnits otjenlig!, och det andra
inredts till läsrum för Ridderskapet och Adelns Ledamot r,
dels ock att den omnämnda mellantången och det förra Kamererare-Kontoret
blifvit gdnom borttagandet af den deremellan
befintliga vägg förenade till ett rum, hvilket nu är vaktmästarerummet
i stället för det förra, som blifvit inredt lill Arkifrum
och hvarest Riksdagshandlingarne komma att till Ståndets medlemmar
utdelas.
Direktionen har nu haft den tillfredsställelse att få för
Ridderskapet och Adeln anmäla, det Direktionen fullgjort sitt
för fem år tillbaka erhållna uppdrag att, utom andra reparationsarbeten
å Riddarhuset, låta verkställa omläggning af grundmurarne
derunder, för att så medelst söka från hotande undergång
bevara en byggnad, som utgör både en prydnad för
luifvudstaden och ett för Ridderskapet och Adeln dyrbart och
minnesrikt arf från frejdade förfäder. Med mycket bekymmer
emottog Direktionen detta ansvarsfulla uppdrag, men då Direktionen
i dess Ledamot, Herr Ofverste-Löjtnanten Leijonancker,
egde en person, hvilken i det allmännas tjenst ådaealagt prof
på djupa insigter i byggnadskonsten och vidsträckt erfarenhet i
dess utöfning, och åt hvilken inseendet öfver det ifrågavarande
arbetet således kunde med fullkomligt förtroende öfverlåtas,
kände Direktionens öfrige Ledamöter sina fullt berättigade farhågor
för de svårigheter, hvarmed uppdragets behöriga utförande
var förenadt, i väsendtlig mån förminskade. 1 medve*
32
tande af att Direktionens förtroende blifvit i fullt mått motsvaradt,
fullgör Direktionen en af tacksamhets-känslan förestafvad
pligt, då Direktionen omfattar detta tillfälle för att betyga Herr
Ofverste-Löjtnanten Leijonancker sin lifliga erkänsla för den
stora omtanka och nit, hvarmed Herr Ofverste-Löjtnanten öfvervalla!
det maktpåliggande byggnadsarbetets noggranna utförande.
§ 11-
Uti den redan vid 1847—1848 årens Riksdag väckta och
sedermera under Riksdagarne åren 1850—1851 samt 1853—1854
ånyo förehafde fråga om Riddarhusgårdens och de derå uppförda
byggnaders försättande i ett med sjelfva Riddarhuset och
det vackra läget mera öfverensstämmande skick än det, hvari
tomten och byggnaderne ännu sig befinna, beslöt Ridd. o. Adeln
vid sednaste Riksdag, medelst bifall till Riddarhus-Utskottels
hemställan i Utlåtandet M 17, att anmoda Riddarhus-Direktionen
upprätta och Ridderskapet och Adelns pröfning vid nästa
Riksdag underställa fullständigt förslag till ordnande af Riddarhusets
gårdsplan och de deromkring varande byggnader, äfvensom
i sammanhang dermed alternativt afgifva utlåtande, huruvida
och under hvilka vilkor det ändamål skulle kunna beredas,
att nämnde byggnader framdeles komme att alldeles
borttagas.
För att söka fullgöra det sålunda i främsta rummet Direktionen
gifna uppdrag, beslöt Direktionen till en början att till
öppen tällan öfverlemna uppgörande af förslag till platsens ordnande
och lät derföre i hufvudstadens mest spridda tidningar
utfärda en uppmaning till de sakkunnige personer, som kunde
finna sig dertill hugade, att inom utsatt tid till Direktionen ingifva
i afseende å såväl ritningar som kostnadsberäkningar fullständiga
förslag i berörde hänseende, hvilka borde alternativt
upptaga l:o ptatsens ordnande på sådant sätt, att både ett
prydligt utseende och inkomst af densamma kunde vinnas, samt
2:o platsens ordnande på ett sätt, som ensamt afsåge dess försköning,
dervid dock borde iakttagas, att å tomten skulle beredas
bostad för Riddarhusets Vaktmästare och förvaringsrum
för det årliga vedförrådet; och utsattes ett täflingspris af 400
Rdr Rmt för det förslag Direktionen komme att godkänna. Då
likväl inom den bestämda tiden något förslag i ämnet ej inkom,
fann Direktionen sig sedermera föranlåten anmoda Professoren
vid Kongl. Akademien för de Fria Konsterne Fredrik Wilhelm
Scholander att i öfverensstämmelse med det kungjorda programmet
uppgöra förslag till platsens ordnande, och sedan professor
Scholander detta uppdrag benäget sig åtagit samt först
uppgjort och Direktionen meddelat esquisser och approximativa
kostnadsberäkningar i ämnet, utarbetade han de fullständiga
ritningar och detaljerade kostnadsförslag (Rilagorna Litt I och
K samt fem ritningar), som Direktionen nu får till Ridderska
-
33
pet och Adelns eget bedömande härhos öfverlemna och för
hvilkas beskaffenhet endast en kort redogörelse här torde böra
algi Ivas.
Enligt det ena af dessa förslag skulle å gårdstomtens vestra
och östra sidor längs efter Riddarhuskanalen och Riddarhusgränden
uppföras två större, med Riddarhuset ej sammanhängande
flygelbyggnader, hvardera innehållande, utom en hög och
ryndig vind, dels en bottenvåning, afsedd till uthus och magaziner,
och dels en öfvervåning, inredd till boningsrum och delad
i två lägenheter. Gården skulle inhägnas med jernståndare och
kedjor, samt planeras, grusas och planteras. Kostnaden för
hvardera flygeln har blifvit upptagen till 106,011 Rdr 30 öre
och gårdsplanens ordnande beräknats medföra en utgift af 9,250
Rdr, så att samtlige kostnaderne skulle uppgå till 221,272 Rdr
60 öre. Lägenheterna i båda flyglarne hafva beräknats skola
inbringa en årlig hyra 4,100 Rdr.
Det andra förslaget afser tomtens hägnande medelst ett
högt, å granitsockel upprest jernstaket, gårdsplanens afjemnande,
grusning och planterande med träd samt uppförande af två
mindre paviljonger i tomtens nordvestra och nordöstra hörn,
äfvensom af en hög stenportal midt emellan paviljongerne utåt
den längs strömmen belägna, enligt designationen Riddarhuset
ej tillhöriga del af platsen, som för närvarande upptages af en
mindre trädgård och en stallbyggnad men, om de nuvarande
gårdsbyggnaderne blefve borttagna, sannolikt komme att på
Stadens bekostnad till strandgata anordnas. Den nordöstra paviljongen
är afsedd till bostad åt Riddårkus-Vaktmästaren och
den motsvarande nordvestra till inrymmande af vedförrådet.
Byggnadskostnaden för de båda paviljongerna har blifvit beräknad
till 48,008 Rdr 10 öre, portalen med derunder lagd grund
på pålar skulle kosta 8,625 Rdr, jernstaketet med granitsockel
10,100 Rdr samt gårdens planering, grusning och plantering
4,500 Rdr, så att hela den sammanlagda kostnaden enligt detta
förslag komme att uppgå tiil 71,233 Rdr 10 öre. Uti en kostnadsberäkningarne
åtföljande promemoria har professor Scholander
meddelat de upplysningar, som han ansett erforderliga
för förslagens bedömande, hvarjemte han, utom de egentliga
ritningarne, öfverlemnat dels en från sjösidan tagen vue af Riddarhuset
och platsen, sådant deras utseende skulle blifva enligt
det sistberörda förslaget, och dels en ritning till en prydligare
gårdsport å sjelfva hufvudbyggnaden; och har professor Scholander
lör dessa arbeten begärt och erhållit ett arfvode af 500
Rdr Rmt.
Sedan Direktionen sålunda lyckats att inför Ridderskapet
och Adeln framlägga fullständiga, af en erkändt skicklig Arkitekt
uppgjorda förslag till den ifrågavarande platsens ordnande,
återstår det för Direktionen att afgifva det äskade utlåtandet,
huruvida och under hvilka vilkor det ändamål skulle kunna
3
34
beredas, att de S Riddarhusgården nu befintliga byggnader framdeles
komme alt belt oell hållet borttagas. Härvid får Direktionen
till en början fästa uppmärksamheten derå, att Direktionen
redan i det sednare alternatilvet af förut omlörmäldta
programm tillkännagifvit sin åsigt, att å platsen åtminstone borde
finnas bostad för Riddarhusvaksmästaren samt nödige uthus;
och föreställer sig Direktionen, att det ej erfordras något vidare
yttrande för att ådagalägga, att platsens fullkomliga afrödjande
icke utan alltför stora olägenheter låter sig göra. Men då Direktionen
framlagt ett förslag till platsens ordnande, som icke
afser något vidare bebyggande deraf än för så vidt Riddarhusets
eget behof det oundgängligen kräfver, har Direktionen
ansett föremålet för det infordrade utlåtandet böra blifva en utredning
af frågan, huruvida och under hvilket vilkor Kiddarhuskassan
skulle kunna undvara den inkomst af tomten, som kassan
för närvarande eger. För alt blifva i tillfälle att lemna en
sådan utredning, har Direktionen ifrån Riddarhus-kontoret infordrat
och erhållit en härhos bilagd kalkyl (Bilagan Litt L.)
öfver nämnde kassas inkomster och utgifter för innevarande
år, upprättad i enlighet med sistledet års bokslut och gällande
Stat. Af denna kalkyl inhämtas, att kassans nuvarande inkomster
bestå utaf dels räntor till ett belopp af 10,544 Rdr 50 öre
å utlånade medel, 202,700 Rdr, dels hyresafgilt för flygelbyggnaderne,
4,531 Rdr 50 öre och dels hyra för källärne under
Riddarhusbyggnaden, 1,200 Rdr, eller tillsammans 16,276 Rdr,
samt att utgilterne, hvaribland dock icke upptagits något medelbelopp
för sådana extra utgifter, som föranledas af Ridderskapets
och Adelns merändels vid hvarje Riksdag fattade beslut
angående målning af Landtmarskalksporträtter, prägling af
medaljer, gratifikation åt pleni-vakten m. m., uppgå till 13,567
Rdr 14 öre, så att ett öfvershott af 2,708 Rdr 86 öre skulle
förefinnas. Men om från inkomsterne alräknas hyressumman
för flygelbyggnaderne, 4,531 Rdr 50 öre, uppstår deremot en
brist af 1,822 Rdr 64 öre. Häraf lärer Ridderskapet och Adeln
finna, att derest Ståndet skulle besluta de nuvarande gårdsbyggnadernes
borttagande och platsens ordnande på sådant sätt,
att någon inkomst deraf ej vidare vore att påräkna, medel måste
anvisas till betäckande af den brist i inkomster, som för
Riddarhus-kassan derigenom komme att uppslå; och som Ridderskapet
ock Adeln under sitt fria förfogande icke eger några
andra medel än Riddarhus-kassan och Riddarhus-reparationsfonden,
torde i nämnde fall någon annan utväg ej finnas än att
af de årligen till sistnämnde Fond inflytande kapitationsafgifterne
anvisa ett så stort belopp, som kunde befinnas erforderligt
för att sätta Riddarhus-kassan i stånd att uppfylla de densamma
åliggande förbindelser. Direktionen får således hemställa,
att Ridderskapet och Adeln i meranämde fall, jemte
det medel till sjelfva arbetets utförande anvisades.
35
tillika behagade bemyndiga Direktionen att, såsom
bidrag till bestridande af Riddarhus-kassans utgifter,
årligen använda ett så stort belopp af kapitationsmedlen,
som dertill komme att erfordras; hvarförutan
Direktionen får fästa uppmärksamheten derå,
att om Ridderskapet och Adeln skulle besluta uppförandet
af andra inkomstgifvande byggnader i de
nuvarandes ställe, enahanda bemyndigande måste
lemnäs för den tid, som åtginge till byggnadsarbetet.
Slutligen får Direktionen till upplysning meddela, att tiden
för det med Handelsbolaget J. Cederlund A Söner ingångna
hyresaftal oni Riddarhusets källare tilländagår den 1 Oktober
1863, hvarefter en förhöjning af hyresbeloppet torde kunna erhållas,
samt att kontraklet om de till Stallmästaren J. W. Lundbäck
uthyrda flygelbyggnaderne ej upphör förr än den 1 April
1865, men att, enligt ett i kontraktet intaget förbehåll, detsamma
kan efter Sex månaders förutgången uppsägning af Direktionen
återtagas, derest Ridderskapet och Adeln under hyrestiden
skulle besluta nybyggnad å den borthyrda tomten eller
nedrifning, af någon utaf de derå befintliga byggnader.
§ 12.
Vid sednaste Riksmöte beslöt Ridderskapet och Adeln anmoda
Direktionen att gå i författning om öfverenskommelse med
någon utmärkt konstnär angående förfärdigande af Konung Gustaf
11 Adolfs bröstbild i öfvernaturlig storlek, för att uppställas
i Riddarhussalen under Wasa-vapnet, dervid Direktionen
borde tillse, att bilden, som skulle gjutas i bronz, finge plats i
den fördelaktigaste dager som möjligt; och skulle Landtmarskalken.
Friherre Ribbings byst, som innehade den för ifrågavarande
bröstbild bestämda platsen, förflyttas lill Ridderskapet
och Adelns klubb- och samtalsrum, der afbildningar utaf öfrigo
Herrar Landtmarskalkar förvaras.
Till efterkommande af detta beslut har Direktionen med
professoren C. G. Qvarnström trällät aftal om bröstbildens modellering
och gjutning i bronz jemte ciselering för en summa
af Tre tusen Rdr Rmt i ett för allt. Under loppet af innevarande
år levererades bysten, som blifvit gjuten i Köpenhamn,
här å Riddarhuset, och sedan en marmorpiedestal åt densamma,
i enlighet med af professor Qvarnström uppgjord ritning, blifvit
hos Stenluiggbren Hollman beställd för ett pris af 600 Rdr
Rmt och af honom levererats, har den store Konungens bild
blifvit uppställd å den bestämda platsen under Wasa-skölden i
Riddarhussalen. Landtmarskalken Friiierre Ribbings byst, hvartill
en ny, till den förändrade lokalen mera passande piedestal
af marmor blifvit anskaffad, har förflyttats och uppställts uti
36
det större af klubb- och samtalsrummen. Sammanlagda kostnaden
för bröstbilden jemte de båda piedestalerna har uppgått
till 3,773 Rdr, hvilket belopp, i enlighet med Ridderskapet
och Adelns vid beslutets fattande meddelade föreskrift, anordnats
från Riddarhus-Reparations-fonden.
§ 13.
Sedan Ridderskapet och Adeln vid förra Riksdagen beslutat,
att, till minne af Ståndets dåvarande Landtmarskalk, H. Exc.
Herr Grefve Gustaf Adolf Sparre, låta på Riddarlms-kassans
bekostnad slå en medalj i guld af samma storlek som Svenska
Akademiens Stora utaf Tjugusex dukaters vigt, att öfverlemnas
med ett exemplar till H. M. Konungen och ett till II. Exc.
Grefve Sparre, samt uppdragit åt Kiddarhus-Direktionen att
detta betlut verkställa; så och efter det Kongl. Vitterhets- Historie-
och Antiquitets-Akademien, på Direktionens anmodan,
uppgjort ett af Direktionen godkändt förslag till den gravering
och de inskriptioner, hvarmed medaljen skulle förses, samt graveringsarbetet
blifvit verkställdt af Fru Lea Ahlborn och de
båda exemplaren i guld präglade, har Direktionen öfverlemnat
desamma till H. M. Konungen oell H. Exc. Herr Grefve Sparre.
51 exemplsr i silfver och 100 exemplar i bronz af samma
medalj hafva dessutom blifvit slagna, och sedan Kongl. Museum
samt Universiteternes Mvntkabinetter kostnadsfritt bekommit
hvartdera ett exemplar i silfver, hafva, emot ett utaf Direktionen
bestämdt pris ef 12 Rdr 10 öre för silfverexemplaret och
En Rdr 25 öre för bronzexemplaret, 14 exemplar af det förra
och 72 af det sednare slaget utlemnats tili Ledamöter af Stån«
det, som vid sista Riksdagen antecknat sig för medaljens ernållande:
och komma de återstående exemplaren att i Riddarhus-kansliet
de öfriga Subscribenterne tillhandahållas. Riddarhus-kassans
kostnader för denna medalj hafva uppgått till en
sammanlagd summa af 1681 Rdr 80 öre, hvaraf 259 Rdr 40
öre blifvit genom omnämnde försäljning kassan gedtgjorde.
1 sammanhang härmed torde äfven böra omförmälas, dels
att de 9 exemplar i bronz af den är 1857 på Riddarhuskassans
bekostnad slagna medalj öfver Landtmarskalken vid nästförutgångne
Riksdag, Herr Grefve Henning Hamilton, som vid sednaste
Riksdags-Berättelsens afgifvande återstodo, sedermera blifvit
försålda och kassan godtgjorda med 10 Rdr 8 öre, dels ock
att utaf de vid nämnde tidpunkt återstående 6 silfver- och 122
bronz-exemplaren af den till minee af framlidne Presidenten
August von Hartmansdorff präglade medalj alla silfverexemplaren
och 50 bronxexemplar blifvit försålda och Riddarhus-kassan
ersatte med lil Rdr, så att 72 bronzexemplar af sistnämnde
medalj ännu finnas qvar.
37
§ 14.
För fullgörande af Ridderskapet och Adelns vid förra Riksdagen
Direktionen gifne uppdrag att föranstalta om ett emot
eldfara skyddande förvaringsrum för Riddarhusets Genealogier,
har Direktionen låtit vid Ludvigsbergs gjuteri här i staden förfärdiga
och i den emellan Direktionens Sessionsrum och det
inre Arkifrummet befintliga vägg inmura fyra eldfasta, med
fack försedda jernskåp, två bredvid hvarandra; och hafva i det
ena paret de lefvande och i det andra de utslocknade Ätternas
Stamtaflor blifvit inrymda. Kostnaden för jernskåpens förfärdigande
har utgjort 1800 Rdr Rmt.
§ 15.
Uti förra Riksdags-Berättelsen anmältes, att sedan hela den
sednaste upplagan af Carlskjöldska Vapenboken med dertill hörande
tillägg befunnits utgången. Direktionen låtit föranstalta
om en ny upplaga af samma Vapenbok i dess helhet, men att
densamma vid tiden för Berättelsens afgifvande ännu ej hunnit
blifva färdig; och får Direktionen nu meddela, att tryckningen
af Vapenboken med tillägg, omfattande sköldemärkena för alla
Grefliga ätlerne, för de Friherrliga ätterne till och med M 400
Friherre Bergenstråle oell för de Adeliga ätterne till och med
JV? 2331 Herr Ros, blifvit i början af år 1860 fulländad; att
kostnaden för denria nya upplaga, utgörande tretio exemplar,
utgjort 537 Rdr 85 öre samt att exemplaren blifvit inbundna
och för ett pris af 22 Rdr 50 öre stycket kunna erhållas hos
Riddarhus-kamereraren; äfvensom att Direktionen beslutat, att
för Vapenbokens komplettering skulle i den mån någon ny ätt
blefve på Riddarhuset introducerad gravering af dess sköldemärke
alltid ega rum.
§ 16.
Sedan Ridderskapet och Adeln, uti underdånig skrifvelse
den 26 September 1860, genom Herr Landtmarskalken vid dåvarande
Riksdag, hos Kongl. Majit i underdånighet anmält sitt
fattade beslut örn Bänkmarisvalens afskafTande och utseende af
Ståndets Elektorer genom omedelbara val, samt till Kongl.
Majlis nådiga Stadfästelse öfverlemnat ett i öfverensstämmelse
dermed affattadt förslag till ny lydelse af åtskilliga §§ i gällande
Riddarhus-Ordning; så har Kongl. Majit, enligt hvad Herr
Justitie Stats-Ministern uti skrifvelse der 18 Mars innevarande
år Riddarlius-Direktionen meddelat, vid ärendets föredragning
sistnämnde dag täckts i Nåder förklara, att då förslag till den
38
ifrågasatta förändringen blifrit af Ridderskapet och Adeln vid
flera föregående Riksdagar förkastade på skäl, hvilka syntes
Kongl. Maj:t ega större vigt än de nu för förändringen åberopade,
funne Kongl. Maj:t icke lör godt alt ål förevarande förslag;
lemna stadfästelse; Hvilket Kongl. Maj:ts Nådiga Beslut
Direktionen skolat hos Ridd. o. Adeln anmäla.
§ 17.
I anledning af en uti förra Riksdagsberättelsen af Direktionen
gjord anmälan, beslöt Ridderskapet och Adeln, att ej
mindre det Konvolut, som (örmältes innehålla Riksens Ständers
Herrar Banko-Deputerades Sekrete Relationer från år 1698
till och med år 1772, än äfven de under försegling å Riddarhuset
förvarade Hemliga Utskottets Protokoller och Handlingar
från och med 1809 års Riksdag, hvilka hörde till ett sednare
tidehvarf än för minst 50 år tillbaka, finge af Riddarhus-Direktionen
öppnas samt inbindas, för att bland öfrige på Riddarhuset
befintliga Riksdagshandlingar uppställas. Delta beslut, i
hvad det angick Banko-Deputerades Sekrete Relationer, har
af Direktionen omedelbart till verkställighet befordrats; men
hvad åter beträffade de Hemliga Utskottets Protokoll och Handlingar,
som Ridderskapet och Adelns beslut, med rättelse af
det uppenbarligen utaf förbiseende influtna ordet »sednare» till
ordet »äldre», numera omfattar, eller Utskottets Protokoll
och Handlingar vid Riksdagen i Stockholm åren 1809—1810,
vid Urtima Riksdagen i Orebro år 1810 och vid Urtima
Riksdagen i sistnämnde stad år 1812, har Direktionen,
vid öfvervägande af ej mindre det uti 4 mom. af 2 § i
Tryckfrihets-Förordningen förekommande stadgande, att, ibland
andra. Hemliga Utskottets Protokoll och Handlingar icke kunna
till tryckning fordras eller, utan vederbörandes tillstånd, utbekommas,
än äfven innehållet utaf 54 § R. F. och 35 § R. O.,
ansett sig böra inhämta Kongl. Maj:ts Nådiga vilja i afseende
å Utskottets ofvanomförmälde Protokoll och Handlingar, samt
derföre uti underdånig skrifvelse anhållit, det Kongl. Majit
täcktes i Nåder gifva Direktionen tillkänna, huruvida något hinder
för verkställigheten af Ridderskapet och Adelns beslut uti
ifrågavarande hänseende kunde förefinnas; och sedan Herr Justitie-Statsministern,
i skrifvelse den 13 sisth Maj, underrättat
Direktionen, att Kongl. Majit vid ärendets föredragning funnit
godt i Nåder förklara, det hinder ej mötte för ifrågavarande
handlingars öppnande, in bindning och uppställande bland öfriga
på Riddarhuset befintliga Riksdagshandlingar, har Ridderskapet
och Adelns beslut äfven i sednare hänseendet blifvit behörigen
verkställda
I sammanhang härmed får Direktionen anmäla, att sedan
reparationen al embetsrummen å Riddarhuset blifvit fullbordad,
Arkifvets samtliga handlingar, som under tiden förvarats i Riddarhussalen
blifvit ånyo ordnade och uppställda, till största delen
å dertill inrättade hyllor i tvenne rum, nemligen det förra
i medlcrsta Arkifrummet och Direktionens förra förmak, hvilka
rum numera benämnas det inre och det yttre Arkifrummet,
äfvensom att, då, till följd af lokalens förändrade inredning
handlingarne erhållit andra platser än de förra, och således
numera ej igenfinnas å de ställen, som i den gamla förteckningen
utvisades, en ny katalog öfver arkifvets innehåll blifvit
upprättad.
Under detta arbetes fortgång har Direktionens uppmärksamhet
blifvit fästad derå, att, utom sådana handlinger, som
ensamt röra Ridderskapet och Adcdn, finnas å Riddarhuset förvarade
icke allenast en mängd äldre Riksdagshandlingar från
den s. k. Frihetstiden, såsom Sekreta Utskottets samt andra
dåvarande Utskotts, Kommissioners och Deputationers protokoll
och handlingar, jemte Riksdagsbesluten från och med år 1710
till och med år 1772, utan äfven åtskilliga urkunder rörande
Rikets fordna Statsförfattning och historia, hvaribland må nämnas
1719, 1720 och 1772 årens Regerings-Forrner samt 1789
års Förenings- och Säkerhets-Akt; och som Direktionen för
sin del anser, att alla ofvanberörde handlingar äro af den beskaffenhet,
att de böra förvaras i Riks-Arkifvet och ej uti ett
särskildt Stånds-Arkif, har Direktionen, med jemväl fästadt afseende
derå. att genom ifrågavarande handlingars borlfiyttning
ett i framtiden väl behöfiigt ökadt utrymme för Ridderskapet
och Adelns egna handlingar komme att beredas, funnit sig ega
skälig anledning till den hemställan,
att alla de i Riddarhus-Arkifvet förvarade handlingar,
som ej ensamt röra Ridderskapet och Adeln,
måtte få till Riksarkivet öfverlemnas.
§ 18.
Af den anledning, att extra Riddarhusvaktmåstaren F.
Sundberg, hvilken för närvarande åtnjuter ett enligt Ridderskapet
och Adelns beslut vid 1830 års Riksdag å Riddarhusets
Stat uppfördt årligt extra Vaktmästare-arfvode å 37 Rdr 24
sk. Banko, hos Direktionen anhållit om någon förhöjning af
detta ringa belopp, får Direktionen, enär detta arfvode, hvars
innehafvare det åligger att, hvar femte vecka alla söcknedagar,
och under den öfriga tiden af året hvarannan dag kl. 11—1
å Riddarhuset uppvakta, numera icke torde kunna anses utgöra
någon skälig vedergällning för den dermed förenade tjenstgöringsskyIdighet,
slutligen hemställa,
att samma arfvode måtte förhöjas till 150RdrRmt,
att från och med nästkommande år utgå med en
fjerdedel hvarje qvartal, men att deremot de ljus
-
40
penningar, utgörande värdet af två lisp. talgljus,
sorn jemväl tillkommer arfvodets innehafvare, mätte
indragas samtidigt med det förhöjda arfvodets uppförande
på Itiddarhusets Löne-Stat.
Stockholm den 15 Oktober 1862.
CARL G. MÖRNER.
Adam levenhaupt. Carl Bennet. E. Cederström.
F. W. Leijonancker. J. A. Tornérhjelm. B. W. von Prinzencreutz.
O. Brakel.
STOCKHOLM,
thyckt hos e, westre ii,, 1862.
BILAGOR
TILL
RIDDARHUS-D1REKTI0NENS
RIKSDAGS-BERÄTTELSE
1862.
Bil. till Högloft. Ridd. o. Adelns Prot. vid 1862 års Rikedag.
Sammandrag af Riddarhus-Kassans Hufvud
-
Debet.
Balans från år 1858.
Riksmynt
R:dr öre.
Skulder:
Thamiska Donationen  6,441: 82.
Utgifter år 1859.
Honorarier
Aflöning
Pension
Extra utgifter
Lifstidsränta till C. O. Munck
Ränta å Thamiska donationen
Afskrifning
1,800: —
5,736: 24.
125: —
1,444: 65.
720: —
365: 91. 10,191: 80.
753: 37.
Utgifter år 1860.
Honorarier
Aflöning
Pensioner
Extra utgifter
Lifstidsränta till G. O. Munck .
Gratifikation till Kiddarhusvakten
llluminations-kostnader ....
Gratifikation till G. Anrep . .
Ränta å Thamiska donationen .
Afskrifning
1,800:
—
5,636:
24.
425:
—
2,160:
25.
720:
—
532:
—
1,993:
—
1,200:
—
365:
91.
14,832: 40-  . 130: 23.
Utgifter år 1861.
Honorarier
Aflöning ' .
Pensioner
Extra utgifter
Lifstidsränta till C. O. Munck .
Gratifikation till G. Anrep . .
Medalj öfver H. Exc. Herr Grefve
G. A. Sparre
Hyres- och vedersättning till förre
Riddarhus-sekr. A. Munck
Inköp af 4 st. jernskäp . . .
Ränta J Thamiska donationen .
Afskrifning
1,800
—
6,621
24.
1,675
—
2,134
99.
720
—
900
—
1,681:
60.
580
58.
1,800:
—
365
91.
147: 1.
43
Böcker för Åren 1859, 1860 och 1861.
Kredit.
Bulans från år 1858.
Tillgångar och Fordringar:
Behållning i Banken . ... • 6,462: 69.
Obetalda hyror ... ... 300: —
Utlånta kapital med upplupna räntor 203,419: 92.
Förskjutne låne-omkostnader . . . 107: 61.
Riddarhusets fastighet och lösören 108,834: 25.
Inkomster år 1859.
Hyror  5,731: 50.
Försålda Medaljer, Inventarier och
Makulatur  1,248: 25.
Introduktions-afgifter  900:
Räntor 10,315: 82.
Påföring: Tillkomna lösöre-persedlar
Inkomster år 1860.
Hyror  5,731: 50.
Försålda Medaljer  121: 8.
Introduktions-afgifter  1,200: —
Räntor  10,363: 45.
Inkomster år 1861.
Hyror  5,731: 50.
Introduktions-afgifter  600: —
Räntor  10,627: 81.
Påföring: Tillkomna effekter
Riksmynt
R:dr öre.
319,124: 47.
18,195: 57.
2,131: 38.
17,416: 3.
16,959: 31.
77: 75.
44
Debet.
Balans till år 1862.
Tillgångar och Fordringar:
Behållning i Banken  8,827: 64.
Obetalda hyror  300: —
Utlånta kapital och upplupna räntor 209,907: 49.
Förskjutna låneomkostnader ... 139: 25.
Riddarhusets fastighet och lösören 110,396: — 329,570: 38.
Summa K:mt U:dr 380,346: 33.
45
Kredit.
Balans till år 1862.
Skulder:
Thamiska donationen
. . . 6.441: 82.
Summa R:mt R:dr 380,346: 33.
Stockholm af Riddarhus-Kontoret den 15 Oktober 1862.
/. L. Bogeman.
Sammandrag af Adliga Kadett-Skole Fondens
Debet.
Riksmynt
Utgifter år 1859. Ii:dr öre.
Kadetters underhåll
1.732: 45.
Stipendier vid de Kongl. Universiteten
2,790: —
Närings-Stipendier
600: —
Extra utgifter
49: 55.
Arfvoden
175: —
5,347:
Afskrifning: Innehållen Bevillning
136:
Utgifter år 1860.
Kadetters underhåll
2,047: 43.
Stipendier vid de Kongl. Universiteten
2,850: —
Närings-Stipendier
480: —
Extra utgifter
76: 50.
Arfvoden
175: —
5,628:
Afskrifning: Innehållen Bevillning
134:
Utgifter år 1861.
Kadetters underhåll
1,207: 50.
Stipendier vid de Kongl. Universiteten
3,360: —
Närings-Stipendier
360: —
Extra utgifter
55: 80.
Arfvoden
175: —•
5,158:
Afskrifning: Innehållen Bevillning
176:
Balans till år 1862.
Fondens tillgångar och fordringar
. . . .
143.306:
Summa Runt R:dr 159,987: 73.
Hufvudböcker för åren 1859, 1860 och 1861.
Kredit.
Riksmynt
Balans från år 1858, R;dr öre.
Fondens tillgångar och fordringar  137,761: 36.
Inkomster år 1859.
Introduktions-afgifter  450: —
Räntor
. 6,820: 64. 7,270, 64-
Inkomster år 1860.
Introduktions-afgifter  600: —
Räntor
. 6,921: 53. 7.521: 53.
Inkomster är 1861.
Introduktions-afgifter  300: —
Räntor
• 7,114: 20. 7,414; 20.
Summa Runt K:dr 159,967: 73.
Stockholm af Riddarbus-Kontoret den 15 Oktober 1862.
J. L. Bogeman.
48
Sammandrag af en onämnd Välgörares Fonds
Debet.
Utgifter ur 1859.
Pensioner  500: —
Extra utgifter  5: 8.
Arfvode  24: — 529; 8.
Afskrifning: Innehållen Bevillning  13: 50.
Utgifter år 1860.
Pensioner  500: —
Extra utgifter
— 88.
Arfvode  24: — 524: 88:
Afskrifning: Innehållen Bevillning  13: 50.
Utgifter år 1861.
Pensioner  500: —
Extra utgifter — 88.
Arfvode  24: — 524: 88.
Afskrifning: Innehållen Bevillning  8: 41.
Balans till år 1S62.
Fondens tillgångar och fordringar . . • • ■ • 12,810: 61.
Summa 14,424: 86.
Sammandrag af Bungencronska Fondens
Debet.
Utgifter är 1859.
Gratifikationer  900: —
Extra utgifter  5: 58.
Arfvode  40: — 945; 53.
Afskrifning: Innehållen Bevillning  30: 56.
Utgifter år 1860.
Gratifikationer  900: —
Extra utgifter  4: 63.
Arfvode  40: — 944: 63.
Afskrifning: Innehållen Bevillning  47: 56.
Utgifter år 1861.
Gratifikationer. .
900: —
Extra utgifter  4: 54.
Arfvode  40: — 944: 54.
Afskrifning: Innehållen Bevillning  63: 45.
Balans till år 1862.
Fondens tillgångar och fordringar . . . . . ■ 22,685: 58.
Summa 25,661: 90.
49
Bäkenskaper för åren 1859, 1860 och 1861.
Kredit.
Balans från år 1858.
Fondens tillgångar och fordringar  12,690: 31.
Inkomster år 1859.
Räntor  585: 90.
Inkomster år 1860.
Räntor
564: 97.
Inkomster är 1861.
Räntor
583: 68.
Summa 14,424: 86.
Stockholm af Riddarhus-Kontoret den 15 Oktober 1862.
J. L. Bogeman.
Bäkenskaper för åren 1859, 1860 och 1861.
Kredit.
Balans från år 1858.
Fondens tillgångar och fordringar
22,060: 55.
Inkomster år 1859.
Räntor  1,222: 16.
Inkomster år 1860.
Räntor
1,207: 8.
Inkomster år 1861.
Räntor
1,172: 11:
Summa 25,661: 90.
Stockholm af Riddarhus-Kontoret den 15 Oktober 1862.
J. L. Bogeman.
50
Sammandrag af Stjernereutzska Fondens
D e b e
t.
Utgifter år
1859.
Pensioner ....
. . 1,725:
—
Extra utgifter . .
88.
Arlvoden ....
. . 117:
50.
1,843:
38.
Afskrifning: Innehållen
bevillning
46:
63.
Utgifter år
1860.
Pensioner ....
. . 1,800:
—
Extra utgifter . .
, . 4:
63.
Arfvoden ....
117:
50.
1,192:
13
Afskrifning: Innehållen
bevillning
. . . .
37:
42
Utgifter år
1861.
Pensioner ....
• • • 1
. . 1,800:
—
Extra utgifter . .
. . 4:
54.
Arfvoden ....
117:
50.
1,922:
4.
Afskrifning: Innehållen
bevillning
37:
9.
Balans till år 1862.
Fondens tillgångar och
fordringar .
41.338:
36.
Summa
47,147:
5.
Sammandrag af Wulfcronska Fondens
Debet.
Utgifter år 1859.
Pensioner 561: —
Extra utgifter  5: 58.
Arfvode  30: — 596: 58.
Afskrifning: Innehållen bevillning  1: 35.
Utgifter år 1860.
Pensioner  595: —
Extra utgifter  4: 63.
Arfvode  30: — 629: 63.
Afskrifning: Innehållen bevillning  — 90.
Utgifter år 1861.
Pensioner
.
. 612: —
Extra utgifter
4: 54.
Arfvode
. 30: —
646: 54
Afskrifning: Innehållen bevillning . .
3: 8
Balans till år 1862.
Fondens tillgångar och fordringar . . . . . . 13.724: 96.
Summa 15,603: 4.
51
Räkenskaper för Åren 1859, 1860 och 1861.
Credit.
Balans från år 1858.
Fondens tillgångar och fordringar  41,096: 86.
Inkomster år 1859.
Räntor 2,014: 23.
Inkomster år 1860.
Räntor
2,009: 7.
Inkomster år 1861.
Räntor
... 2,026: 89.
Summa 27,147: 5.
Stockholm af Riddarhus-Kontoret den 15 Oktober 1862.
L. J. Bogeman.
Räkenskaper för Åren 1859, 1860 och 1861.
Credit.
Balans från år 1858.
Fondens tillgångar och fordringar 13,717: 18.
Inkomster år 1859.
Räntor , . . 622: 66.
Inkomster år 1860.
Räntor  621: 96.
Inkomster år 1861.
Räntor  641: 24.
Summa 15,603: 4.
Stockholm af Riddarhus-Kontoret den 15 Oktober 1852.
« . ’.'V i i • J ' «
J. L. Bogeman.
52
Sammandrag af von Blockiska Fondens
Debet.
Utgifter år 1859.
Pensioner  475:
Extra utgifter  17: 13.
Arfvode 49: —
Afskrifning: Innehållen Bevillning . ~
Utgifter år 1860.
Pensioner  475: —
Extra utgifter — 88.
Arfvode 49: —
541: 13.
2: 89.
Utgifter år 1861.
Pensioner  475:
Extra utgifter — 88.
Arfvode 49: —
Balans till år 1862.
Fondens tillgångar och fordringar . .
524: 88.
524: 88‘
11,868: 90.
Summa 13,462: 68.
Sammandrag af Bergenstjemska Fondens
Debet.
Utgifter år 1859.
Pensioner  1,500:
Stipendier  765:
Kadetters underhåll  465:
Extra utgifter  19:
Arfvoden 147:
Afskrifning: Innehållen bevillning
. 1,500:
—
765:
—
465:
—
19:
78.
147:
50.
2,897: 28.
62: 57.
Utgifter år 1860.
Pensioner  1,500: —
Stipendier • . 900: —
Kadetters underhåll ....... 630: —
Extra utgifter
12: 13.
Arfvoden  147: 50.
Afskrifning: Innehållen Bevillning . .
Utgifter år 1861.
Pensioner 1,500
Stipendier 900
Kadetters underhåll  630
Extra utgifter  21
Arfvoden 147
Afskrifning: Innehållen Bevillning . .
Balans till 1862.
Fondens tillgångar och fordringar . .
3,189: 63.
55: 71.
73.
50.
3,199: 23.
101: 20.
71,049: 78.
Summa 80,555: 40.
53
Räkenskaper för åren 1859, 1860 och 1861.
Credit.
Balans från år 1858.
Fondens tillgångar och fordringar  11,904: 28.
Inkomster år 1859.
Räntor •  540: 28.
Inkomster år 1860.
Räntor  522: 50.
Inkomster år 1861.
Räntor
495: 62.
Summa 13,462: 68.
Stockholm af Riddarhus-Kontoret don 15 Oktober 1862.
J. L. Bogeman.
Räkenskaper för åren 1859, 1860 och 1861.
Credit.
Balans från år 1858.
Fondens tillgångar och fordringar  69,944: 65.
Inkomster år 1859.
Räntor  3,462: 62.
Inkomster år 1860.
Räntor 3,513: 56.
Inkomster år 1861.
Räntor  3,634. 57.
Summa 80,555: 40.
Stockholm af Riddarhus-Kontoret den 15 Oktober 1862.
J. L. Bogeman.
Sammandrag af Tersmedenska Fondens
Debet.
Utgifter år 1859.
Pensioner  675: —
Extra utgifter  — 88.
Arfvode 75: — 750: 88.
Afskrifning: Innehållen Bevillning ...... 28: 94.
Utgifter år 1860.
Pensioner
675: —
Extra utgifter  — 88.
Arfvode  75: — 750: 88.
Afskrifning: Innehållen Bevillning ...... 28: 40.
Utgifter år 1861.
Pensioner  675: —
Extra utgifter  30: 88.
Arfvode  75: — 780: 88.
Afskrifning: Innehållen Bevillning  23: 82.
Balans till år 1862.
Fondens tillgångar och fordringar . . . . . . 16.293: 27.
Summa Kunt K:dr 18,657: 7.
Sammandrag af Stjerncronska Fondens
Debet.
Utgifter år
1859.
Pensioner
—
Extra utgifter . . .
88.
Arfvoden
100:
—
1,216:
88.
Afskrifning: Innehållen
Bevillning .
22:
81.
Utgifter år
1860.
Pensioner
. 1,116:
—
Extra utgifter . . .
—
88.
Arfvoden
100:
—
1,216:
88.
Afskrifning: Innehållen
Bevillning .
34:
10.
Utgifter är
1861.
Pensioner
. 1,116:
—
Extra utgifter . . .
88.
Arfvoden
100:
—
1,216:
88.
Afskrifning: Innehållen
Bevillning .
34:
78.
Balans till år 1862.
Fondens tillgångar och fordringar . . . . . . 25,488: 50.
Summa R:mt R:dr 29.230: 83.
55
Räkenskaper för Åren 1859, 1860 och 1861.
Kredit.
Balans från år 1858.
Fondens tillgångar och fordringar ....... 16,223: 82.
Inkomster år 1859.
Räntor  835: 17.
Inkomster år 1860.
Räntor  792: 62.
Inkomster år 1861.
Räntor
. . . 805: 46.
Summa R:mt R:dr 18,657: 7.
Räkenskaper för Åren 1859, 1860 och 1861.
Kredit.
Balans från år 1858.
Fondens tillgångar och fordringar  25,322: 42.
Inkomster år 1859.
Räntor . :
1,281: 45.
Inkomster år 1860:
Räntor  1,303: 60.
Inkomster år 1861.
Räntor
. . . 1,323: 36.
Summa Runt R:dr 29,230: 83.
Stockholm af Riddarhus-Kontoret den 5 Oktober 1862.
J. L. Bogeman.
56
Sammandrag af Fröken Ulr. Car. von Hauswolffs
Debet.
Balans från år 1858.
Skuld till Fröken S. C. von Hauswolffs
pensions-fond  597: 74.
Utgifter år 1859.
Pensioner  675: —
Extra utgifter  88.
Arfvoden 150: —
Ränta till Fröken S. C. von Hauswolffs
fond  27: 56. 853- 44
Afskrifuing: Innehållen Bevillning . . 40: 99.
Utgifter år 1860.
Pensioner  675: —
Extra utgifter  88.
Arfvoden 150: —
Ränta till Fröken S. G. von Hauswolffs
fond  27: 56. 853- 44
Afskrifning: Innehållen Bevillning . . 35: 47.
Utgifter år 1861.
Pensioner  675: —
Extra utgifter  88.
Arfvoden 150: —
Ränta till Fröken S. G. von Hauswolffs
fond
27: 56- 853: 44-
Afskrifning: Innehållen Bevillning . . 41: 15.
Balans till år 1862.
Fondens tillgångar och fordringar . .  21,812: 32.
Summa 25,087: 9.
57
Fonda Räkenskaper för Åren 1859, 1860 och 1861.
Credit.
Balans från år 1858.
Fondens tillgångar och fordringar  20,859. 78.
Inkomster är 1859.
Räntor  1,144: 46.
Inkomster år 1860.
Räntor •  1,098: 92.
Inkomster år 1861.
Räntor  1,066: 21.
Balans till år 1862.
Skuld till Fröken S. G. von Hauswolffs Pensionds
fond  599: 42.
Orätt påförda medel 318: 30. 917; 72.
Summa R:mt R:dr 25,087: 9.
Stockholm af Riddarhus-Kontoret den 15 Oktober 1862.
J. L. Bogeman.
Bil. till Högloft♦ Ridd. o. Adelns Fröt. vid 1862 års Riksdag.
58
Sammandrag af de Silentzska Fondens Räken
Debet.
Utgifter år 1859.
Pensioner  330: —
Extra utgifter  88.
Arfvode  12: — 342: 88.
Utgifter år 1860.
Pensioner  330: —
Extra utgifter  88.
Arfvode : . . . 12: — 342: 88.
Utgifter år 1861.
Pensioner  330. —
Extra utgifter
88.
Arfvode  12: — 342: 88.
Balans till år 1862.
Fondens tillgångar och fordringar . .  6,280: 70.
Summa R:uit R:dr 7,309: 34.
Sammandrag af Stråleska Fondens Räken
Debet.
Balans från år 1858.
Fondens skuld till Westerhanninge socken . . . 3,300: —
Utgifter år 1859.
Pensioner
. . . . 1,125: —
Extra utgifter
88.
Arfvoden , , . 85: — 1,210: 88.
Afskrifning: Innehållen Bevillning . . 37: 76.
Utgifter år 1860.
Pensioner  1,275: —
Extra utgifter ........ 4: 63.
Arfvoden  85: — 1,364: 63.
Afskrifning: Innehållen Bevillning . . 41: 69.
Utgifter år 1861.
Pensioner  1,275: —
Extra utgifter  4: 54.
Arfvoden  85: — j 364; 54
Afskrifning: Innehållen Bevillning . . 39; 76.
Balans till 1862.
Fondens tillgångar och fordringar. . . 31,601: 72.
Summa R:mt R:dr 38,960: 98.
59
skaper för Åren 1859, 1860 och 1861.
. .
Credit.
Balans från år 1858.
Fondens tillgångar och fordringar  6,109: 34.
Inkomster är 1859.
Räntor  300: —
Inkomster dr 1860.
Räntor  300: —
Inkomster är 1861.
Räntor '  300: —
Samma R:mt R:dr 7,309: 34.
Stockholm af Uiddarhus-Kontoret don 15 Oktober 1862.
J. L. Bogeman.
skaper för Åren 1859, 1860 och 1861.
Credit.
Balans från år 1858.
Fondens tillgångar och fordringar 31,051: 17.
Inkomster år 1859.
Räntor  1,522: 70.
Inkomster år 1860.
Räntor . .
1,511: 50.
Inkomster år 1861.
Räntor  1,575: 61.
Balans till år 1862.
Fondens skuld till Westerhanninge socken . . ■ 3,300: —
Summa R;mt R:dr 38,960: 98.
Stockholm af Riddarhus-Kontoret den 15 Oktober 1862.
J. L. Bogeman.
Sammandrag af von Lieweneka Fondens
Debet.
Utgifter år 1859.
Pensioner  1,950: —
Extra utgifter  88.
Arfvode  137: 50. 2,088: 38.
Afskrifning: Innehållen Bevillning  8: 28.
Utgifter år 1860.
Pensioner  1,950: —
Extra utgifter  88.
Arfvode
137: 50. 2,088: 38.
Afskrifning: Innehållen Bevillning  7: 5.
Utgifter år 1861.
Pensioner  1,950: —
Extra utgifter  88.
Arfvode  137: 50. 2,088: 38.
Afskrifning: Innehållen Bevillning  43: 44.
Hulans till år 1862.
Fondens tillgångar och fordringar  54,286: 58.
Summa Runt R:dr 00,604: 49.
Sammandrag af Berghmanska Fondens
Debet.
Balans frän år 1858.
För mycket betaldt arrende  75.
Utgifter år 1859.
Pensioner
1,725: —
Stipendier 1,195: —
Extra utgifter. ........ 11: 38.
Arfvode  65: — 2,990: 38.
Afskrifning: Innehållen Bevillning  13: 13.
Utgifter år 1860.
Pensioner 2,100: —
Stipendier  700: —
Extra utgifter . .
13: 18.
Arfvode  07: 50. 2,880: 08.
Afskrifning: Innehållen Bevillning  13: 92.
Utgifter år 1861.
Pensioner .
2,340: —
Stipendier  780: —
Extra utgifter
53: 72.
Arfvode  80: —
Resekostnad  100: — 3 353- 72
Afskrifning: Innehållen bevillning  11: 45.
Balans till år 1862.
Fondens kontanta tillgångar och fordringar . . 12,321: 66:
Summa R:mt R:dr 21,591: 69.
61
Räkenskaper för Åren 1859, 1860 och 1861.
Credit.
Balans från år 1858.
Fondens tillgångar och fordringar  52,881: 69.
Inkomster år 1859.
Räntor  2,509: 75.
Inkomster år 1860.
Räntor  2,528: 49.
Inkomster år 1861.
Räntor
. . . 2,684: 56.
Summa R:mt R:dr 60,604: 49.
Stockholm af Riddarhus-Kontoret den 15 Oktober 1862.
L. J. Bogeman.
Räkenskaper för Åren 1859, 1860 och 1861.
Credit.
Balans från år 1858.
Fondens kontanta tillgångar och fordringar . . 12,257: 4.
Inkomster år 1859.
Räntor  607: 35.
Arrende för Melby .
1,911
dito för Schaserud  312
Frälseränta 123
2,953: 35.
Inkomster år 1860.
Räntor  570: 27.
Arrende för Melby 1,911: —
dito för Schaserud  324. —
Frälseränta  127: — 2,932: 27.
Inkomster år 1861.
Räntor  588: 3.
Arrende för Melby ..:.... 2,352
dito för Schaserud 384
Frälseränta  125: — 3,449: 3.
Summa Runt R:dr 21,591: 69.
Stockholm af Riddarhus-Kontoret den 15 Oktober 1862.
J. L. Bogeman.
Sammandrag af Fru B. M. von Haus wolffs Testamente
J)
e b e t.
Utgifter år 1859.
Pensioner  750: —
Estra utgifter . . .
Arfvode
900:
Afskrifning: Innehållen
Bevillning
43:
Utgifter år 1860.
Pensioner ....
Extra utgifter . . .
Arfvode
900:
Afskrifning: Innehållen
Bevillning
45:
Utgifter år 1861.
Pensioner ....
Extra utgifter . . .
Arfvode
150: —
904:
Afskrifning: Innehållen
Bevillning
41:
Balans från är 1862.
Fondens tillgångar och fordringar ...... 19.434: 31.
Summa Kunt K:dr 22,270: 8li.
63
Fonds Räkenskaper för åren 1859, 1860 och 1861.
Kredit.
Balans från år 1858.
Fondens tillgångar oell fordringar 19,167: 46
Inkomster år 1859.
Räntor  1,042: 78.
Inkomster är 1860.
Räntor  1,030: 95.
Inkomster är 1861.
Räntor
Summa R:mt R:dr 22,270: 86.
Stockholm af Riddarhus-Kontoret den 15 Oktober 1862.
J. L. Bogeman.
64
Sammandrag af Wadstena Adliga Jungfru-Stifta
-
Debet.
Utgifter år 185.9.
Pensioner
11,500
—
Aflöning
750
—
Extra utgifter
96
40.
Friherre von Knorrings gåfvofond
240
—
Grefve Lewenhaupts d:o
150
—
Fröken Alströmers d:o
75
—
Landshöfdingen von Stenhagens d:o .
150
—
Ryttmästaren Hildebrands testaments-
fond
225
—
Öfver-Jägmästaren Rudbecks gåfvo-
fond
100: —
Afskrifning: Innehållen Bevillning
Utgifter år 1860.
Pensioner
11,600
—
Aflöning
750
—
Extra utgifter
64
15.
Friherre von Knorrings gåfvofond .
120
—
Grefve Lewenhaupts d:o
150
—
Fröken Alströmers d:o
75
—
Landshöfdingen von Stenhagens d:o
150
—
Ryttmästaren Hildebrands d:o . .
225
—
Ofver-Jägrnästaren Rudbecks d:o . .
100
—
Afskrifning: Innehållen Bevillning
utgifter
Utgifter år 1861.
Pensioner
Aflöning
Extra
Friherre von Knorrings gåfvofond
Grefve Lewenhaupts d:o
Fröken Alströmers d:o
Landshöfdingen von Stenhagens d:o
Ryttmästaren Hildebrands d:o
Öfver-Jägmästaren Rudbecks d:o
Afskrifning: Innehållen Bevillning
11,600
750
55
IVO
150
75:
150
225
100
13,286: 40.
193: 37.
13,234:
155:
15.
15.
10.
13,225: 10.
202: 90.
Balans till är 1862.
Behållning i Banken  4,807: 2.
Utlånta kapital nied upplupna räntor 265,245: 95. 270,052: 97.
Summa Runt R:dr 310,350: 4.
Kassas Räkenskaper för Åren 1959,1860 och 1861.
Kredit.
Balans från år 1858.
Behållning i Banken  1,866: 48.
Utlånta kapital med upplupna räntor 265,403: 55. 267,270: 3.
Inkomster år 1859.
Inskrifningspenningar  525: —
Introduktionsafgifter . . ., . . . 225: —
Besparade pensioner  100: —
Räntor  13,423: 70. 14,273: 70.
Inkomster år 1860.
650
150
75
300:
100
Räntor 13,297
Inskrifningspenningar
Familje-gåfvor
Afgifter för Ordens-Kors och Band
Introduktionsafgifter
Besparade pensioner
21- 14,572: 21.
Inkomster är 1861.
Inskrifningspenningar  450: —
Introduktionsafgifter  150: —
Besparade pensioner  150: —
Räntor  13,450: 35. 14,200: 35.
Balans till år 1862.
För mycket betalt ränta
3iU_75.
Summa R:mt R:dr 310,350: 4.
Stockholm af Riddarhus-Kontoret den 15 Oktober 1862.
J. L. Bogeman.
66
Sammandrag af Grefliga Schefferska Stiftningens
Debet.
Utgifter är 1859.
Pensioner
1,800: —
Extra utgifter
2: 88.
Arfvode ...........
50: —
1,852:
88.
Afskrifning: Innehållen Bevillning
30:
4.
Utgifter år
1860.
Pensioner
1,800:
Extra utgifter
1: 48.
Arfvode
50: —
1,851:
48.
Afskrifning: Innehållen Bevillning
22:
41.
Utgifter år
1861.
Pensioner
1,787: 50.
Extra utgifter
7: 18.
Arfvode
50: —
1,844:
68.
Afskrifning: Innehållen Bevillning
23:
1.
Balans till år 1862.
Stiftningens tillgångar och fordringar .... 40,461: 92.
Summa R:mt K:dr 46,086: 42.
Sammandrag af Gyllenbåtska Fondens
Debet.
Utgifter år 1859.
Pensioner  141: —■
Arfvode oell extra utgifter.... 5: 88. 146: 88.
Utgifter år 1860.
Pensioner  141: —
Arfvode oell extra utgifter. ... 5: 88. 146: 88.
Utgifter år 1861.
Pensioner  141: —
Arfvode och extra utgifter. ... 5: 88. 146: 88.
Balans till år 1862.
Fondens tillgångar och fordringar  3,139: 36.
Summa R:mt R:dr 3,580: —
67
Hufvudböcker för Åren 1859, 1860 och 1861.
Kredit.
Balans från år 1858.
Stiftningens tillgångar och fordringar  40,200: 85.
Inkomster år 1859.
Räntor  1,945: 97.
Inkomster år 1860.
Räntor  1,957: 6.
Inkomster år 1861.
Räntor
■ . 1,982: 54.
Summa R:mt R:dr 46,086: 42.
Stockholm af Riddarlius-Ivontoret den 15 Oktober 1862-
J. L. Bogeman
Räkenskaper för Åren 1859, 1860 och 1861.
Kredit.
Balans från år 1858.
Fondens tillgångar och fordringar 3,130: —
Inkomster år 1859.
Räntor  150:
Inkomster år 1860.
Räntor  150; —
Inkomster år 1861.
Räntor
• • • 150:
Summa 11: mt R:dr 3.580: —
Stockholm af Riddarhus-Kontoret den 15 Oktober 1862.
J. L. Bogeman.
B8
Sammandrag af Queckfeldtska Fondens
Debet.
Utgifter år 1859.
Pensioner 1,100
Stipendier  800
Extra utgifter  9
Arfvoden  80
Afskrifning: Innehållen Bevillning ....
28.
1,989: 28.
120: 4.
Utgifter är 1860.
Pensioner ^ . . 1,100
Stipendier  800
Extra utgifter  5
Arfvoden  80
Afskrifning: Innehållen Bevillning . . . .
68.
Pensioner
Stipendier .
Extra utgifter
Utgifter är 1861.
1,100: —
800: —
— 88.
Arfvoden  80: —
Afskrifning: Innehållen Bevillning
Balans lill år 1862.
Fondens tillgångar oell fordringar
1,985: 68.
125: 67.
1,980: 88.
138: 31.
48.705: 58.
Summa Bunt H:dr 55,045: 44.
Sammandrag af Silfverbergeka Fondens
Debet.
Utgifter år 1859.
Pensioner  900:
Extra utgifter  4: 48.
Arfvode  40: —
Afskrifning: Innehållen Bevillning
Utgifter år 1860.
Pensioner  900: —
Extra utgifter  — 88.
Arfvode
40: —
Afskrifning: Innehållen Bevillning
Utgifter år 1861.
Pensioner  900: —
Extra utgifter  — 88.
Arfvode  40: —
Afskrifning: Innehållen Bevillning
Balans till är 1862.
Fondens tillgångar och fordringar . . . . . .
944: 48.
17: 30.
940: 88.
48: 36.
940: 88.
46: 53.
24,451: 3.
Summa U:mt R:dr 27,389: 46.
Räkenskaper för åren 1859, 1860 och 1861.
Kredit.
Balans från år 1858.
Fondens tillgångar och fordringar  47,082: 24.
Inkomster år 1859.
Räntor  2,633: 56.
Inkomster är 1860.
Räntor  2,704: 85.
Inkomster år 1861.
Räntor  . . 2.624: 79.
Summa R:mt R:dr 55,045: 44.
Stockholm af Riddarhus-Kontoret den 15 Oktober 1862.
J. L. Bogeman.
Räkenskaper för åren 1859, 1860 och 1861.
Kredit.
Balans från är 1858.
Fondens tillgångar och fordringar  23,599: 81.
Inkomster år 1859.
Räntor  1,275:67.
Inkomster är 1860.
Räntor
1,246: 73.
Inkomster år 1861.
Räntor  1,267: 25.
Summa Runt R:dr 27,389: 46.
Stockholm af Riddarhus-Kontoret den 15 Oktober 1862.
J. L. Bogeman.
70
liv./* 4.J
Sammandrag af Löwenskiöldaka Fondens
Debet.
Utgifter år 1859.
Rese-stipendier 1,250
Uppfostrings-stipendier 2,400
Extra utgifter  12
Arfvoden  370
Afskrifning: Innehållen Bevillning ....
30.
Utgifter år 1860.
Rese-stipendier 3,750
Uppfostrings-stipendier 2,400
Extra utgifter
Arfvoden
Afskrifning: Innehållen Bevillning .
1
580
76.
4,032: 30.
44: 71.
6,731: 76.
75: 16.
Utgifter år 1861.
Rese-stipendier  2,500: —
Uppfostrings-stipendier  1,800: —
Extra utgifter  16: 18.
Arfvoden  440: —
Afskrifning: Innehållen bevillning
Balans till år 1862.
Rese-stipendii-fondens tillgångar . . 50,350: 99.
Uppfostrings-stipendii-fondens tillgångar
65,408: 64. 115,759: 63.
Summa R:mt R:dr 131,492: 18.
4,756: 18.
92: 44.
Sammandrag af von Hartmansdorffska Stipendii
Debet.
Utgifter år 1859.
Ränta till Fru M. von Hartmansdorff 3,400: —
Arfvoden  105: —
Afskrifning: Innehållen Bevillning
Utgifter år 1860.
Ranta till Fru M. von Hartmansdorff 3,400: —
Extra utgifter och arfvoden . . . 106: 76.
Afskrifning: Innehållen Bevillning
Utgifter år 1861.
Ränta till Fru M. von Hartmansdorff 3,400: —
Extra utgifter och arfvoden . . . 105: 88.
Afskrifning: Innehållen Bevillning
Balans till år 1862.
ondens tillgångar och fordringar . . .
3,505: —
116: 44.
3,506: 76.
184: 62.
3,505: 88.
187: 86.
64,850: 18.
Summa R:mt R:dr 75,856: 74.
71
Räkenskaper för åren 1859, 1860 och 1861.
Kredit.
Balans frän år 1858.
Rese-stipendii-fondens tillgångar . 50,500: 99.
Undervisnings-stipendii-fondens tillgångar
64,1.37: 13. 114,638: 12.
Inkomster år 1859.
Räntor 5,517: 46
Inkomster år 1860.
Räntor ,  5,499: 57.
Inkomster år 1861.
Räntor
■ ■ ■ 5,837: 3.
Summa R-.mt R:dr 131,492: 18.
Stockholm af Riddarhus-Kontoret den 15 Oktober 1862.
J. L. Bogeman.
Fondens Räkenskaper för åren 1859,1860 och 1861.
Kredit.
Balans från är 1858.
Fondens lillgångar och fordringar 64,819: 12
Inkomster år 1859.
Räntor  3,693: 30.
Inkomster år 1860.
Räntor  3,659: 80
Inkomster år 1861.
Räntor
■ ■ ■ 3.684: 52.
Summa R:mt R:dr 75,856: 74.
Stockholm af Riddarhus-Kontoret den 15 Oktober 1862.
J. L. Bogeman.
72
Sammandrag af von Schultzerska Fondens
Debet.
Utgifter är 1859.
Pensioner  150: —
Utgifter är 1860.
Pensioner  150: —
Utgifter är 1861.
Pensioner 150: —
Extra utgifter  1: 70. 15j. 71;
Balans lill år 1862.
Fondens tillgångar och fordringar  3,166: 20.
Summa Kunt K:dr 3,618: 2.
Sammandrag af Aminoffska Fondens
Debet.
Utgifter åren 1860 och 1861.
Pensioner  450: —
Arfvoden oell extra utgifter .... 59: 20. 509. 20.
Afskrifning: Innehållen Bevillning  30: 59.
Balans lill år 1862.
Fondens tillgångar och fordringar 10.213: 55.
Summa Kunt K:dr 10,753: 34.
Sammandrag af Bethunska Fondens
Debet.
Utgifter åren 1860 och 1861.
Pensioner  1,230: —
Extra utgifter och arfvoden .... 103: 60. 1 333; po.
Afskrifning: Innehållen Bevillning  41: 11.
Balans till är 1862.
Fondens tillgångar och fordringar  14,593: 87.
Summa Runt K:dr 15,968: 58.
73
Räkenskaper för åren 1859, 1860 och 1861.
Kredit.
Till följe af Fröken Carolina von Schulzers förordnande af
den 1 Mars 1845 har till Riddarhus-Direktiönen blifvit öfverlemnadt:
1859,
Januari 12, kontante medel:
Kapital  3,000: —
Ränta  173: 85. 3,173: 85.
Inkomster år 1859.
Ränta
144: 17.
Inkomster år 1860.
Ränta  150: —
Inkomster år 1861.
Ränta  150: -
Summa Runt Hulr 3,618: 2.
Stockholm af Riddarhus-Kontoret den 15 Oktober 1862.
J. L. Bogeman.
Räkenskaper för åren 1860 och 1861.
Kredit.
Genom testamente af den 30 Januari 1858 hafva HofMarskalken
Johan Fredrik Aminoff och hans Fru, Anna Charlotta
Aminoff, till en pensionsfond under Höglofl. Riddarhus-Direktionens
vård anslagit 10.000 R:dr R:mt, hvilka blifvit af Boutredningsmannen
i bemälte makars sterbhus kontant aflemnade
och i Banken insatta den 26 September 1860 . 10,000: —
Inkomster åren 1860 och 1861.
Räntor
. ■ . 753: 34.
Summa R:mt K:dr 10,753: 34.
Stockholm af Riddarhus-Kontoret den 15 Oktober 1862.
J. L. Bogeman.
Räkenskaper för Åren 1860 och 1861.
Kredit.
Till följd af Fröken Anna Catharina Bethuns den 5 Juni
1851 upprättade testamente hafva Utredningsmännen i Sterbhuset
enligt redogörelse af den 2 April 1860 till Höglofl. Riddarhus-direktionens
förvaltning öfverlemnat:
l reverser  12,750: —
I kontanta medel  1,544: 68. 14,294: 68.
Inkomster åren 1860 och 1861.
Räntor .
■ . ■ 1,673: 90.
Summa Runt R:dr 15,968: 58.
Stockholm af Riddarhus-Kontoret den 15 Oktober 1862.
J. L. Bogeman.
Bil. till Höglojl. Ridd. o. Adelns Prat. vid 1862 års Riksdag. 0
74
Sammandrag af Riddarhus-Kapitations-Afgiftens
Debet.
Balans från år 1857.
Skulder: Ofverlevererade medel . . 7: 50.
D:o Lån af Riddarhns-kassan . 10,016: 66. 10,021: 17.
Utgifter enligt 1858 års räkenskap.
Reparationskostnader  79,642: 32.
Ränta  1,450: 78.
Extra utgifter  7: 88.
Arfvode
150: — 81,250: 10.
Afkortning och afskrifning  219: 50.
Uppbörds- och gransknings-provision samt remisslage 110: 48.
Utgifter enligt 1859 års räkenskap.
Reparationskostnader 8,740
Räntor 2,548
Extra utgifter  3
Arfvode
150
4.
39.
75.
1 1,442: 18.
Afkortnining och afskrifning  294: 20.
Uppbörds-och gransknings-provision samt remisslage 112: 49.
Utgifter enligt 1860 års räkenskap.
Reparationskostnader 24,111: 81.
Extra utgifter  12: 75.
Arfvode  150: —
24,274: 56.
Afkortning och afskrifning  260: 75.
Uppbörds-och gransknings-provision samt remisslage 114: 28.
Upplupna räntor  1,260: 56.
Balans till år 1861.
Tillgångar och fordringar  6,255: 5.
Summa R:mt R:dr 135,618: 32.
75
Räkenskaper för Åren 1858, 1859 och 1860.
Kredit.
Balans från år 1857.
Tillgångar och fordringar  12,260: 61.
Inkomster enligt 1858 års räkenskap.
Kapitationsafgifter debiterade . . . 12,579: —
D:o anmärkta . . . 345: —
Försålda gamla pålar  212: 50. 13,136: 50.
Inkomster enligt 1859 års räkenskap.
Kapitationsafgifter debiterade . . .
12,560:
—
D:o anmärkta . . .
520:
—
Riksgälds-kontoret ersatt reparations-
kostnader . . .
41,681:
15.
D:o betalt hyra för
Ridderskapet och Adelns klubb .
3,125:
—
Riddarhus-kamreraren betalt anmärk-
ningsmedel
98:
89.
Försålda Byggnadsmaterialier . . .
259:
50.
Inkomster enligt 1860 års räkenskap.
Kapitationsafgifter debiterade . . .
12,615:
—
D:o anmärkta . . .
470:
—
Balans till år 1861.
Skulder: Ofverlevererade medel . .
7:
50.
„ Lån af Riddarhus-kassan .
24,150:
—
„ „ „ Wadstena Adliga
Jungfru-Stifts kassa
4,200:
—
„ „ „ Silfverbergska Fon-
den
1,007:
8.
„ „ „ AminofTska Fonden
2,014:
17.
„ „ „ Tersmedenska d:o
2,003:
61.
., „ „ Stråleska d:o
1,001:
81.
„ „ „ vonHauswolffskad:o
4,607:
50.
13,085: —
Summa Runt R:dr 135,618: 32.
Stockholm af Riddarhus-Kontoret den 15 Oktober 1862.
J. L. Bogeman.
76
Bilagan
Litt. A.
P.
M.
Adliga Kadett-skole
-fondens Tillgångar.
Ar
1852 . . .
131,918: 37.
1853 . . .
133,404: 71.
Tillökning
.... 1.486:
34.
1854 . . .
132,622: 5.
Förminskning . . 782:
66
1855 . . .
133,534: 87.
Tillökning
.... 912:
82.
»
1856 . . .
135,080: 49.
Dito
.... 1,545:
62.
»
1857 . . .
136.096: 22.
Dito
• . . . 1,015:
73.
»
1858
137,761: 36.
Dito
.... 1,665:
14.
n
1859 . . .
139,548: 36.
Dito
.... 1,787:
»
1860 . . .
141,306: 67.
Dito
.... 1,758:
31.
»
1861 . . .
143,386: —
Dito
.... 2,079:
33.
Kalkyl öfver Inkomster och Utgifter för år 1862.
Inkomster.
Utlånta kapital vid 1861
års slut 60,077: 74.
å 6 %, hvarifrån afdrages
2,277: 74. i
osäker fordran.
57,800 U:dr R:mt å
6 % . . . 3,468: —
76,700 R:dr It:mt å
5 % . . . 3,835: —
Summa 7,303: —
Utgifter.
3:ne kadelters underhåll
å 630:— 1,890: —
4 stipendier å
360: — . . . . 1,440: —
8 dito ä 240: — 1,920: —
2 Närings-stipendier
å 240: — 480: —
Extra utgifter . . 60: —
Arfvoden  175: — 5,965:
Öfverskott  1.338:
Summa 7,303:
Förslag till ny Reglering af Utgifterna
3:ne kadetters underhåll
å 630:— 1,890: —
4 högre stipendier
å 450: — . . . 1,800: —
8 lägre dito å
300:—  2,400: —
2 Närings-stipendier
å 300: — 600: —
Extra utgifter . . 60: —
Arfvoden  175: —■ 6,925:
Öfverskott
378:
Summa 7,303:
*) Förminskningen uppkommen genom en af Höglofliga Ridderskapet oell
Adeln beslutad afskrifning af 1,500 R:dr uti Götheborgs f. d. Diskont!
Aktier.
77
Bilaga Litt. B.
Utdrag af protokollet, hållet hos Höglotl.
Hidda ritus-Direktionen i Stockholm den
2 Juli 1861.
S. I). Företogs ånyo till behandling frågan, huruvida, på
sätt Herr Anrep, uti det af honom utgifna arbete »Svenska
Adelns ättartaflor» uppgifvit, adliga ätten Lilliehöök af Fårdala
N:o 1 borde anses vara utslocknad.
Till upplysning om hvad i detta ärende förekommit meddelade
Riddarhus-Sekreteraren följande:
Den 21 Mars sistlidet år beslöt Ridderskapet och Adeln,
efter tillstyrkan ej mindre af Riddarhus-Direktionen än Riddarhus-Utskottet,
att för fortsättning och afslutande af det utaf
Herr Gabriel Anrep påbegynta arbetet under titeln: »Svenska
Adelns Attartatlor» omfattande de i Riddarhus-Arkivet förvarade
stamtaflor öfver Svenska Adeln tillhörande ätter, tilldela utgifvaren
en gratifikation af 2,500 R:dr R:mt att från 1860 års
början qvartalsvis till honom utbetalas från Riddarhuskassan
med 300 R:dr samma mynt för hvarje qvartal och återstoden
400 It:dr, då arbetet blifvit slutligen fulländad!, under vilkor,
bland andre, alt arbetet skulle fortsättas utan afvikelse i någon
väsendtlig mån från de å Riddarhuset förvarade original-stamtaflor.
I nästföljande Juni månad inkom Herr Anrep till Riddarhus-Direktionen
med skriftlig framställning derom, att adeliga
ätten Lilliehöök af Fårdala N:o 1 borde anses vara utgången,
lill stöd hvarför han dock icke anförde några skäl; och Direktionen
beslöt i anledning deraf den 14 i samma månad att låta
förständiga Herr Anrep att vid ättartaflornas tryckning noggrannt
följa Riddarhusets genealogier utan att deri sjelfmyndigt
vidtaga någon förändring, och anmodade Direktionen i öfrigt sin
ledamot Grefve Lewenhaupt, som har inseende öfver Riddarhusets
genealogier och deras komplettering sig anförtrodt, att
undersöka huru med adeliga ätterne Lilliehöök sig förhölle och
framdeles inför Direktionen derom göra anmälan, om hvilket
beslut Herr Anrep blef al vederbörande tjensteman underrättad.
Derefter utkom från trycket i början af påföljande Oktober
månad 5:te häftet i 2:dra afdelningen af Svenska Adelns
Attartatlor, upptagande, bland andre, genealogierne öfver de Lilliehöökska
ätterne, i hvilka Herr Anrep företagit sig nedannämnde
väsendtliga öfverflyttningar och ändringar, nemligen:
Å adliga ätten Lilliehööks af Fårdala i Riddashusarkivet förvarade
genealogie upptages först Lilliehökarnes gemensamma stamfader
Magnus Pedersson, som lefde 1350, samt dennes descendenter
i fem led till och med Berthil Pedersson, som lefde i slutet af 1400-  talet, derefer Berthil Pederssons barn och deribland tvenne söner,
hvaraf den äldre Birger Berthilsson till Kohlbäck biel stamfader för
den sedermera genom hans sonsons son Peder Christoffersson
Lilliehöök, enligt anteckning å stamtaflan, år 1625 introducerade
ätten Lilliehöök af Gälared och Kohlbäck N:o 66. Den
yngre brödren Brynte Berthilsson till Opslo, sorn lefde 1494
samt, enligt hvad å stamtaflan finnes antecknadt, var Häradshöfding,
Riddare och uti personalierne öfver hans descendent
i 6:te led benämnes Svea Rikets Råd, biet deremot, enligt
uttrycklig anteckning å Tabell 1 af stamtaflan öfver ätten Lilliehöök
af Gälared och Kohlbäck, efter orden »stamfader för
adliga ätten Lilliehöök af Fårdala N:o 1, deraf en gren äfven
skref sig till Gälared, samt friherrliga ätten Lilliehöök N:o 13;»
och finnas samtliga hans descendenter med undantag af den i
friherrligt stånd upphöjda grenen intill närvarande tid upptagna
såsom tillhörande ätten Lilliehöök af Fårdala N:o 1.
Herr Anrep deremot har uti ifrågavarande arbete i uppsatsen
om ofvannämnde Brynte Berthilsson uteslutit den å stamtaflan
befintliga anteckningen rörande Fårdala-ällens härstammande
från samme Brynte Berthilsson och i stället om honom
antecknat pag. 712 Tab. 4, att han var »stamfader förFårdalaoch
Gälareds-grenarne af Lilliehöökska slagteri,» hvilka grenar
Herr Anrep sålunda åtskiljt, att han såsom tillhörande adeliga
ätten Lilliehöök af Fårdala N:o 1 endast upptagit Brynte Berthilssons
sonson Riks-Rådet Anders Pedersson och hans samtliga
descendenter, men deremot från stamtaflan öfver nämnde
ätt utbrutit bemälde Brynte Berthilssons andre sonson, RiksRådet
Anders Pederssons broder Nils Pedersson och hans descendenter
samt upptagit dem under adliga ätten Lilliehöök af
Gällared och Kohlbäck N:o 66; och har Herr Anrep om den
siste manlige afkomlingen efter Anders Pedersson, Majoren Anders
Fabian Lilliehöök, som dog ogift 1801, antecknat »slöt
Fårdalagrenen af Lilliehöökskslägten eller adliga ätten Lilliehöök
af Fårdala, hvarföre vapnet vid jordfästningen krossades.»
Uti stamtaflan öfver ätten N:o 1 förekommer om Brynte
Berthilssons afkomling Riks-Tygmästaren Johan Nilsson Lilliehöök
följande: »Blef 1625 efter lottkastning under N:o 1 introducerad
på Riddarhuset i dåvarande Riddareklassen;» hvaremot
Herr Anreps i ättartaflorna om honom gjorda anteckning lyder
sålunda: »Introducerad 1625 i Riddareklassen för sin ättegren
och fick vid lottkastningen N:o 1 samt har ätten sedermera
fått namnet Lilliehöök af Fårdala.»
Vidare innehåller stamtaflan öfver ätten N:o 66 om Peder
Christoffersson Lilliehöök som härstammar från Birger Berthilsson:
»Blef 1625 å ättens vägnar under namn af Lilliehöök af
Gällared och Kolbäck introducerad under N:o 66,» men Herr
Anrep har om honom antecknat: »Blef 1625 introducerad i då
varande Svenneklassen och har numret sedermera blifvit 66
samt ättens namn Lilliehöök af Gälared och Kolbäck. Han
blef introducerad å alla de Lilliehöökers vägnar, som icke voro
afkomlingar af Riks-Rådet Anders Pedersson till Fårdala.»
_ Uti det bihang, som finnes fogadt vid ifrågavarande häfte
af ättartaflorna, har Herr Anrep förklarat adliga ätten Lillie
-
79
höök af Fårdala N:o 1 i verkligheten vara utgången, hvarföre
han som sådan antecknat den i ättartaflorna; till stöd för hvilket
förklarande Herr Anrep anfört: att vid Riddarhusets inrättning
1625 var Lilliehöökslägten delad i trenne hufvudgrenar,
Kolbäcks, Fårdala och Gälareds, hvartill kom en fjerde gren
Istrums, att endast tre Riks-Råd af Lilliehökslägten varit bevisligen
kända, nemligen: Måns Bryntesson, som dog utan söner
samt Anders Pedersson till Fårdala och dennes son Nils Andersson;
att till följd af den för Adeln uppgjorda klassfördelning,
hvarvid andra klassen skulle utgöras af de familjer, som
kunde bevisa att någon af deras förfäder beklädt Riksens Råds
Embete, Fårdalagrenen blifvit i nämnde klass introducerad, hvaremot
öfriga grenar af slägten (ingo ett gemensamt rum i tredje
klassen; att Tilas i sina genealogiska samlingar tydligen säger att
Fårdala Lilliehöökarne (ingo en serskild nummer i andra klassen
för Riks-Rådet Anders Pederssons skuld; att, enligt genealogierne
och Riddarhus-deputationens protokoll för den 7 November
1761, då funnos endast tvenne manliga medlemmar af
ätten Lilliehöök af Fårdala, deraf den ene Majoren Bleckert
Lilliehöök dog sonlös 1788 och den andre Majoren Anders Fabian
Lilliehöök afled ogift 1801, för hvilken sednare å genealogien
finnes anmärkt att vapnet efter honom krossades; att
Lilliehöökätternas namn i nuvarande matrikel dessutom klarligen
anvisa förhållandet derigenom att adliga ätten Lilliehöök
N:o 1 heter endast Lilliehöök af Fårdala, då ätten Lilliehöök
N:o 66 benämnes Lilliehöök af Gälared och Kolbäck; att detta
oaktadt räknas Gälaredsgrenen till ätten N:o 1, hvilken oriktighet
i genealogiskt hänseende tyckes datera sig från genealogiernas
utarbetande för nära 100 år sedan, då Fårdala- och
Gälaredsgrenarne icke behörigen afskiljdes från hvarandra å den
af Lilliehöökslägten inlemnade conceplgenealogi, hvarigenom också
Riddarhus-Direktionen vid 1809 års riksdag förbisåg att anmäla
Fårdalaätten såsom utgången; och i representativt hänseende
ifrån 1810 års riksdag, då polett för. adliga ätten Lilliehöök
af Fårdala N:o 1 utlemnades till Öfversten Carl Lilliehöök,
hvilkens far likvisst var född å stamgodset Gälared och
hvars farfars far bevistat flera riksdagar i tredje klassen allt
ifrån 1627 eller året efter, då Konung Gustaf II Adolfs Privilegium
på Riddarhuset utkom som stadgar i 8 mom. att »hvar
häfver stämma uti den ordning han en gång är inskrifven.»
I anledning af ofvan omförmälda väsentliga afvikelser från
stamtaflorna öfver Lilliehöökska ätterne, beslöt Riddarhus-Direktionen
den 12 Oktober 1860 att fran och med ingångna
qvartalet tillsvidare inställa utbetalningen af det åt Herr Anrep
beviljade arfvode för ifrågavarande arbetes utgifvande.
Den 17 i sistnämnde månad, innan berörda beslut blifvit
inför Direktionen justeradt, ingaf Herr Anrep till Ridderskapet
och Adeln ett memorial, deri han, bland annat, väckte den motion
att huru än Riddarhus-Direktionens beslut i förevarande
fråga komme att lyda, Ridderskapet och Adeln måtte tillerkän
-
80
na honom rätt alt forlfarantle utbekomma sitt anslag. Sedan
detta memorial blifvit till Hiddarhus-Utskottets jtlrande remitteradt
samt Utskottet, etter att i frågan hafva hört RiddarhusDirektionen,
häröfver afgifvit utlåtande, beslöt Ridderskapet och
Adeln den 26 i samma månad efter orden watt, utan afseende
på de mot Herr Anreps förfarande »med rätta» gjorda anmärkningar
det honom beviljade arvode likväl finge fortfarande till
honom utbetalas; dock emot förbindelse att ställa sig till noggrann
efterrättelse det beslut Riddarhus-Direktionen kunde komma
att fatta rörande omtrvckning af eller rättelser i de Lilliehöökska
ättartaflorna, så att dessa blifva i full öfverensstämmelse
med original-staintaflorna, hvarförutan i analogi med det
af Ridderskapet och Adeln vid det beviljade understödet fästade
vilkor, Direktionen skulle ega rätt att, derest Herr Anrep icke
efterkornme Direktionens beslut rörande rättelser af de nu ifrågavarande
afvikelserna eller framdeles några väsendtliga afvikelser
från de i Riddarhusarkivet förvarade stamtaflor, utan
Direktionens medgifvande, befinnes i de tryckta ättartaflorne
hafva egt rum, inställa utbetalningen af det gjorda anslaget.»
Sedan dessa upplysningar blifvit meddelade, uppfästes Grefve
Lewenhaupts den 12 sistlidne Mars afgifna och samma dag
bordlagde memorial i ämnet, så lydande:
»Det uppdrag jag af Höglo!]. Riddarhus-Direktion erhållit
att undersöka och utreda förhållandet emellan adelige ätterne
N:o 1 Lilliehöök och N:o 66 Lilliehöök har jag efter bästa förmåga
sökt utföra, och för den skuld genomgått såväl originalprotokollen
som de riksdagsbeslut som varit för mig tillgängliga,
från tideu för Riddarhusets inrättande, för att utröna på hvad
sätt dessa tvenne ätter under denna tid varit representerade
och har resultatet af dessa forskningar blifvit som bifogade tabell
N:o 1 närmare utvisar: att den gren af ätten som från
och med 1809 representerat för N:o 1 ifrån 1627 till 1755
ingen gång representerat för N:o 1, men väl flere gånger för
N:o 66. Efter 1755 återfinnes den ingen gång hafva representerat
för N:o 66 nien också icke för N:o 1 förrän 1809
eller första riksdag efter det den äldre eller så kallade Fårdalagrenen
var utgången.
Enligt den af Konung Gustaf II Adolf utfärdade Riddarhus-Ordning
voro till säte och stämma i Riddareklassen endast
de familjer berättigade, som bevisade sin härkomst från något
Svea Rikets Råd. Fårdalagrenen har genast vid Riddarhusets
inrättande fullgjort detta och på grund af lottning blifvit introducerad
under N:o 1. Medlemmarne af Gälaredsgrenen synes
deremot, åtminstone ej före 1755 hafva gjort detta, då de hela
den tid ingen gång representerat i Riddareklassen.
För den händelse således att denna Gelaredsgrenen ej verkeligen
bevisat sin härkomst från något Svea Rikets Råd och
i följd deraf genom något Ridderskapet och Adelns beslut i den
dåvarande Riddareklassen aller sedan den 17 19 upphörde, till
adeliga ättan N;o 1 blifvit uppflyttade — liknande fall hafva för
81
andra ätter flera gånger inträffat—så återstår för mig ingen annan
förklaring huru de på adeliga ättens N:o 1 genealogiska tabeller
kunnat blifva uppförde än den, att då omkring 1760 Riddarhusets
genealogiska tabeller samlades och iordningsattes, ålades
ätterne att ingifva sina stamtaflor, en sådan finnes ock i
original i Riddarhusarkivet ingifven af ätterne Lilliehöök der
de på samma tabell gemensamt upptagas; å denna tabell har
dåvarande hufvudrnannen för Kolbecksgrenen å ättens N:o 66
vägnar underskrifva för sin gren, samt under Fårdalagrenen
den dåvarande hufvudrnannen för N:o 1; nu är denna gren den
andra i ordningen och Gelaredsgrenen den 3:dje och dessa 2:ne
grenar sammanhänga 2:ne generationer sedan de skiljdes från
hufvudstammen; hvaremot den Usta och 4:de eller Istrumsgrenen
skiljdes på samma gång som de 3:ne hufvudgrenarne
bildades, allt detta synes af bifogade tabell N:o 2-
Har grenen Gelared ej redan då bevisat sig vara RiksRåds
afkomlingar (såsom sådane upptagas de å de tabeller som
äro utarbetade af v. Schantz, v. Schönfelt och Richard Silvio)
och på den grund blifvit uppförd under N:0 1, en mening som
af den tidens Genealoger ansetts riktig, åtminstone synes så
af anteckningar till en del befintliga i Riddarhusarkivet dels i
Riksarkivet, af flere den tidens Geologer samt samtlige med
undanlag af Tilas, som för den motsatta meningen citerar BergsRådet
Bondes anteckningar, anse Gelaredsgrenen tillhöra N:o 1.
Ar detta antagande ej riktigt återstår ingen annan förklaring
än att vid renskrifningen af genealogierna, grenarne Fårdala
och Gelared såsom med hvarandra närmare beslägtade genom
misstag sammanförts och Gelaredsgrenen på det sättet kommit
att upptagas å N:o 1.
Afven med antagande af att ett misstag blifvit begånget,
så har det icke tillkommit genom Gelaredsgrenens eget förvålande,
och då det nu redan har hundraårig häfd vågar jag
vördsamt till Riddarhus-Direktionen hemställa huruvida det ens
lagligen kan åläggas Gelaredsgrenen att bevisa på hvad grund
de blifvit under adeliga ätten N:o 1 intagne samt om det icke
förblir dens eller deras skyldighet som vilja göra dem det rummet
stridigt, att bevisa det de icke lagligen ega denna rättighet.
Detta sednare torde dock blifva svårt, ty om det finnes
något dokument eller Ridderskapet och Adelns beslut, som berättigar
Gelaredsgrenen till sitt nu innehafvande runi kan man
möjligen en gång få reda derpå, men att bevisa det ett sådant
icke finnes eller ens aldrig funnits torde numera vara nära nog
omöjligt.
Då frågan således till följd af sin natur svårligen utan kanske
årslånga undersökningar kan fullständigare utredas och det
äfven är möjligt att efter dessa undersökningar man ej kan
komma till större visshet än den man nu redan eger, får jag
till Höglofl. Riddarhus-Direktionen vördsamligen hemställa det
Högloft. Riddarhus-Direktionen vid först inträffande riksdag till
Höglofl. Ridderskapet och Adelns eget afgöraude må hänskjuta
82
fragen hurevida icke de nuvarande innehafvarne af adeiga ätten
N:o 1 må lå behålla sin representationsrätt för denna
nummer.»
Rörande detta ämne inhemtade Riddarhus-Direktionen vidare
:
att, enligt Kongl. Kungörelsen den 10 Augusti 1762, hvarje
å Riddarhuset introducerad ätt blifvit a lagdt, att, vid förlust af
säte och stämma på Riddarhuset påföljande Riksdag, före den
25 December 1764 till Riddarhus-Direktionen ingifva tydligen
författade genealogier öfver sin familj och dess härkomst, hvilken
termin, enligt Kongl. Kungörelsen den 25 Februari 1765
ytterligare utsträcktes till den 25 December samma år för de
inom Sveriges gränsor varande Svenska adeliga ätter och till
den 25 December nästpåföljande år för utomlands vistande;
att Lilliehöökslägten, till följd häraf, till Riddarhuset inlemnat
en derstädes förvarad för båda ätterne Lillieböök gemensam
stamtafla, hvilken synes vara egenhändigt undertecknad,
för ätten Lilliehöök af Gälared och Kolbäck N:o 66 af dåvarande
hufvudman Lennart Gabriel Lillienhöök, som härstammade
från Birger Berthilsson, och för ätten Lilliehöök af Fårdala
N:o 1 af Bleckert Lilliehöök, som härstammade från Brynte
Berthilsson och då var hufvudman för sistnämnde ätt, hvarunder
finnes upptagen den nu omtvistade Gälaredsgrenen, härstammande
från Brynte Berthilssons sonson Nils Pedersson; och
befmnes i berörde stamtafla ej mindre bemälde Nils Pederssons
fader Peder Bryntesson, än äfven Brynte Berthilsson benämnda
Riks-Råd med hvilken titel de äfven af von Schantz,
Schönfelt och Bichard Silvio uti af dem utgifna genealogiska
samlingar benämnas;
att Riddarhus-Direktionen dels den 20 November 1762
uppdragit åt Riddarhus-Sekreteraren Cancellie-Rådet Franc, att
samla de inkommande genealogierne för att sedermera å Riddarhuset
förvaras och dels den 22 Oktober 1764 anmodat
Cancellie-Rådet von Stjerneman att genomse detsamma, samt
att, för så vidt af Riddarhus-Direktionens protokoller kunnat
inhemtas, tvister om en stor mängd ätters representationsrätt
tillförene uppstått, men att enligt samma protonoll, någon anmärkning
mot Lilliehöökska stamtaflan icke förekommit;
att berörde concept-stamtafla legat till grund vid utarbetandet
af Riddarhusets genealogier öfver adliga ätterne Lilliehöök;
hvarföre ock tvenne serskilda stamtaflor blifvit upprättade,
deraf den öfver ätten N:o 1 upptager ofvanbemälde Brynte
Berthilssons samtlige descendenter samt den öfver ätten N:o
66 öfriga grenar af Lilliehöökslägten;
att dessa stamtaflor sålunda upprättade, granskade och
utan anmärkning lemnade, sedermera ländt till efterrättelse i
nära 100 års tid, hvarunder någon medlem af Gälaredsgrenen
icke representerat ätten N:o 66, utan hade, sedan den äldre
oller Fårdalagrenen med Majoren Anders Fabian Lilliehöök år
1801 utgått, medlemmar af den yngre eller Gälaredsgrenen,
såsom, enligt hvad stamtaflan otvetydigt gåfve vid handen, tillhörande
ätten N:o 1, vid alla de riksdagar efter 1809, då ätten
varit representerad, antingen sjelfve intagit säte och stämma
för samma ätt, eller ock dertill befullmäktigat annan person,
vid hvilket förhållande den om Majoren Anders Fabian
Lilliehöök förekommande anteckning, »att vapnet blef efter honom
sönderslaget, såsom den siste af Fårdalgrenen,» icke kunde
i strid mot hvad genealogierne i öfrigt om ättens ursprung
och utgreningar innehöll, tydas så, som skulle hela ätten N:o 1
med meranämnde Major utslocknat, helst ätten i sådant fall
ovilkorligen bordt, samtidigt med anteckningen om vapenkrossningen,
såsom utgången aflöras.
Sedan Grefve Lewenhaupt, med anledning af hvad sålunda
blifvit inhemtadt, frånträdt sitt i det ingifna memorialet gjorda
förslag, att ärendet skulle till Ridderskapet och Adelns pröfning
underställas, ansågo Direktionens samtlige Herrar Ledamöter,
vid öfvervägande af hvad i ärendet förekommit, sig sakna
giltiga skäl att vidtaga några ändringar i stamtaflorna öfver
ätterne Lilliehöök; och fann Direktionen vid denna utgång af
frågan för godt ålägga Herr Anrep, att, inom Två månader efter
häraf erhållen del, låta omtrycka de delar af Svenska Adelns
Ättartaflor, som omfatta adliga ätterne Lilliehöök, så att dessa
blifva i full öfverensstämmelse med Riddarhusets genealogier,
samt att låta de sålunda omtryckta Lilliehökska stamtaflorna
såsom ett bihang medfölja det näst derefter utkommande häftet
af ineranämnde arbete. Och skulle framtida utbetalningen
af det Herr Anrep beviljade anslag inställas, intilldess han visat
sig hafva fullgjort ofvanberörde åläggande. Som ofvan.
Ex protocollo
C. Silfversparre.
Bilaga JM 1.
1627. Januari. JM 1. ingen.
JM 66. Nils Lilliehöök.
1627. December, ingen för någondera ätten, men hafva »låtidt
undskylle sig att de för sjukdom ej kommit: Nils Lilliehöök
och Nils Knutson Lilliehöök.
1629. ingen för någondera ätten.
1630. ingen för någondera ätten.
1631. M 1. Johan Lilliehöök (Fårdala gren).
JM 66. Nils Lilliehöök (Gelareds gren).
1632. Jlf 1. Johan Lilliehöök (Fårdala).
JM 66. ingen.
1632. December. JM 1. Knut Lilliehöök (Fårdala).
JM 66. ingeu.
84
1633. JM 1. Johan Lilliehöök (Fårdala).
JM 66. Per Lilliehöök (Kålbeck?).
1634. JM 1. Knut Lilliehöök (Fårdala).
JM 66. Per Lilliehöök (Kålbeck?).
1635. ingen för någondera ätten.
1636. ingen för någondera ätten.
1638. JM 1. Johan Lilliehöök (Fårdala).
JM 66. Nils Lilliehöök. (Gelared).
Knut Lilliehöök (Fårdala) har äfven med desse föregående
underskrifvit Riksdagsbeslutet men bland de siste af adeln.
1640. JW 1. ingen.
JM 66. Nils Lilliehöök (Gelared).
Knut Lilliehöök är antecknad såsom frånvarande och såsom
Extra Capita Per och Jakob Lilliehöök.
1641. ingen för någondera ätten.
1642. JM 1. Knut Lilliehöök (Fårdala).
JM 66. Nils Lilliehöök (Gelared).
1643. JV2 1. ingen.
JM 66. Per Lilliehöök (Kålbeck?).
Jacob Lilliehöök har underskrifvit Riksdagsbeslutet bland
de siste af Adeln och har således troligen varit bland
extra capita.
1644. JM 1. Knut Lilliehöök (Fårdala).
JM 66. Nils Lilliehöök (Gelared).
1645. JM 1. Knut Lilliehöök (Fårdala).
JM 66. ingen.
1649. JM 1. Knut Lilliehöök (Fårdala).
JM 66. Bengt Lilliehöök (Kålbeck).
1650. JM 1. Knnt Lilliehöök (Fårdala).
JM 66. Nils Lilliehöök (Gelared).
Riksdagsbeslutet är underskrifvet af »Jacobus Lilliehöök
i Knut Lilliehööks ställe.»
1652. ingen för någondera ätten.
1654. JM 1. ingen.
JM 66. Christoffer Lilliehöök. (Kålbeck).
1655. JM 1. ingen.
JM 66. Nils Lilliehöök (Gelared).
1657. ingen för någondera ätten.
1660, JM 1. Nils Lilliehöök (Fårdala).
JM 66- Nils Lilliehöök (Gelared).
ia«o 'v* 1 I 1:0 Nils Lilliehöök (Fårdala).
1660. JM 1. ( 2;o Knut Lilliehöök (Fårdala).
JV2 66. ingen.
1664. JM 1. ingen.
JM 66. Knut Lilliehöök (Gelared).
1668. JM 1. Fullmäktig.
JM 66. ingen.
1675. ingen för någondera ätten.
1678. ingen för någondera ätten.
85
1680. JM 1. Johan Lilliehöök (Fårdala?).
JM 66. Jean JJIIiehöök (Kålbeck).
1682. JM 1. Mårten Lilliehöök (Fårdala).
JM 66. ingen.
1686. JM 1. Nils Lilliehöök (Fårdala).
JM 66. ingen.
1719. JM 1. C. M. Lilliehöök (Fårdala).
JM 66. ingen.
1723. ingen för någondera ätten.
1726. JM 1. Fullmäktig.
JM 66. ingen.
1731. ingen för någondera ätten.
1738. JM 1. Nils Lilliehöök (Fårdala).
JM 66. ingen.
j l:o Carl Mauritz Lilliehöök (Fårdala).
1740. JM 1. ( 2:o Nils Lilliehöök (Fårdala).
/ l:o Bengt Lilliehöök (Kålbeck).
JM 66. 2:o Linnart Gabriel Lilliehöök (Kålbeck).
( 3:0 Johan Lilliehöök (Gelared).
1742. JM t. Nils Lilliehöök (Fårdala).
JM 66. Bengt Lilliehöök (Kålbeck).
1746. JM 1. Fullmäktig.
JM 66. Linnart Gabriel Lilliehöök (Kålbeck).
(Lo Blechert Lilliehöök (Fårdala).
1758. JM 1. j 2;0 Carl Mauriiz Lilliehöök (Fårdala).
JM 66. Carl Lilliehöök (Kålbeck).
1755. JM 1. Bleckert Lilliehöök (Fårdala).
( l:o Fredric Malcolm Lilliehöök (Kålbeck).
( 2:o Gabriel Lilliehöök (Gelared).
1760. JM 1. Blechert Lilliehöök (Fårdala).
JM 66. Bengt Lilliehöök (Kålbeck).
1765. JM 1. Blechert Lilliehöök (Fårdala).
JM 66. Fredric M. Lilliehöök (Kålbeck).
1769. JM 1. Blechert Lilliehöök (Fårdala).
As 66. Fullmäktig.
1771. JM 1. Blechert Lilliehöök (Fårdala).
JM 66. Fredric M. Lilliehöök (Kålbeck).
1778. JM 1. Fullmäktig.
JM 66. ingen.
1786. ingen för någondera ätten.
1789. JM 1. Fullmäktig.
JM 66. Bengt Ludvig Lilliehöök (Kålbeck.)
1792. JM 1. Fullmäktig.
JM 66. ingen.
1800. JM 1. Fullmäktig.
JM 66. ingen.
1809. JM 1. Fullmäktig.
( l:o Bengt Ludvig Lilliehöök.
JM 66. | 2:o Fullmäktig.
| 3:o Bengt Ludvig Lilliehöök (Kålbeck).
86
1810. JM 1. Carl Lilliehöök (Gelared).
JM 66. Fullmäktig.
1812. JM 1. ingen.
JW 66. Fullmäktig.
1815. JM 1. Carl Lilliehöök (Gelared).
JW 66. Fullmäktig.
1817. JM 1. Carl Lilliehöök (Gelared).
JW 66 Fullmäktig.
1823. JM 1. Knut August Lilliehöök (Gelared).
JM 66. David Wilhelm Lilliehöök (Kålbeck).
1828. JM 1. Knut August Lilliehöök.
JM 66. Fullmäktig.
1834. JM 1. Knut August Lilliehöök (Gelared).
JM 66. Lennart Gabriel Lilliehöök (Kålbeck).
is/.n m i 1 1:0 Kn,lt Ä,l8ust (Getared).
1840. JW 1. | 2;o Fu||mäktig.
JW 66. Ludvig Lilliehöök (Kålbeck).
Vidimeras
Ex of Cici o
O. Silfversparre.
88
Bil. Litt. C.
Tiil Hoglofl. Riddarliiis-Direidionen!
Sedan Hoglofl. Direktionen, i anledning af väckt fråga om
sättet att framdeles kunna bereda förhöjda pensioner inom Wadstena
Adliga Jungfru-Stift, anmodat Riddarhus-Kamereraren framställa
en utredning af Stifts-Kassans tillvext oell pensionsförhållandena
samt uppgöra det förslag i ämnet, hvartill han funne
skäl förekomma, får jag vördsamt afgifva följande utlåtande.
Sedan Ridderskapet och Adeln år 1738 beslutat inrätta ett
Adeligt Jungfru-Stift, hvarest Adeliga Jungfrur, emot en stadgad
ringa inskrifningspenning, kunde njuta ej allenast all nödig undervisning
under uppfostringsåren, utan ock sedermera i all den
tid de lefde oförsörjda årligt underhåll, och Drottning Ulrica
Eleonora dertill upplåtit slottet i Wadstena samt Konung Fredric
1 såsom bidrag till fonden den 5 Januari 1747 lemnat ett lotteri
privilegium på 3:ne år, sammanträdde en af Ridderskapet och
Adeln vald ltirection under namn af Wadstena Adeliga JungfruStifts
Direction, för första gången den 18 Februari 1747, och
beslöt en kungörelse tilt samtlige Landshöfdingarne med anmodan
alt hos de i landsorterne boende ledamöter af Ridderskapet
och Adeln göra föreställningar om deltagande uti Stifts-inrättningen
medelst frivilliga gåfvor. Uti samma kungörelse stadgades
vidare: «att denna frivilliga gåfva gifver hvarje husfader och
stamfader, som den erlägger, rättighet att sedermera efter inköpt
och antecknad ordning, för en eller flere sine döttrar äga
nyttjande rättighet af stifts-förmonerne; varande denna ordning
sådan, att vid Stifts-Directionen öppnas en bok, hvaruti den som
vill inköpa, antingen föräldrar sine döttrar, eller någon annan af
sine anhöriga af samma namn eller ogifta sig sjelfva, låter inskrifva
sitt namn och vid inskrifningen betala för dem som under
6 år gamla äro 600 Daler, de som äro mellan 6 och 12
år, 1000 Daler, och de som äro öfver 12 år 1200 Daler kopparmynt,
hvarefter och då ordningen kommer efter inskrifningsdatum,
hvar och en Adlig Jungfru får nyttja de stiftslörmoner,
som i den projectvis hosgående plan utsatte finnas.»
Första lottning och inskrifning i Stiftet egde rum den 2
Maj 1747 då 2:ne Altfröknar, som borde hafva 1200 Dalers
pension och 8 andra Fröknar, hvilkas pensionsbelopp endast
skulle utgöra ( 00 Daler, inskrefvos. Utom dessa 2:ne högre
pensioner, hvilkas innehafvare erhöllo N:ris 1 och 2, beslutades
att de 2:ne nästföljande numren 3 och 4 skulle reverseras för
att tillhandahållas Fröknar, som, emot högre inskrifningsafgift,
skulle vilja bereda sig högre pensioner. Redan nästföljande sammankomst
blef Fröken G. J. Duwall inskrifven under N:o 3
med tillförsäkran om 1000 Dalers pension att utgå från år 1749,
89
men N:o 4 i Matrikeln har sedermera aldrig blifvit fylld. Inskrifningarne
fortgingo derefter under år 1747, så att vid detta
års slut 64 Fröknar blifvit antecknade såsom delegare af Adliga
Jungfru-Stiftets förmoner. Sedermera har lottning och inskrifning
i Stiftet verkställts endast en gång, vanligtvis den 2
Maj, hvarje år.
Afgiften för Stifts-korsen med band bestämdes 1782 till 11
R:dr 5 sk. 4 rst. specie. Vid samma tid bestämdes äfven pensionsbeloppet
att utgå i samma mynt eller 33 R:dr 16 sk. i
stället för Dir kopparmynt.
Uppå Ridderskapet och Adelns vid 1818 års Riksdag gjorda
underdåniga framställning, biföll Kongl. Majit uti skrifvelse
den 6 Augusti 1818, att alla algifterne för inskrifning i Stiftet
fingo med 50 procent förhöjas, så att familjgåfvan derefter erlägges
med 50 R:dr samt inskrifningspenningarne bestämdes för
fröknar under 6 år till 50 R:dr, ifrån 6 lill 12 år till 83 R:dr
16 sk., och öfver 12 år till 100 R:dr, äfvensom afgiften för
Ordens-kors och band till 16 R:dr 32 sk., allt Banco.
Frågan om Wadstena slotts ordnande och iordningsättande
i och för Adliga Jungfru-Stiftets förläggande derstädes, förekommer
de första åren ofta i Stifts-Directionens protocoll. Dock
beslöts den 8 December 1750 att i anseende till Wadstena slotts
stora och dyrbara reparation, skulle Jungfru-Stiftet flyttas till
Stockholm och slottet hembjudas Kronan, hvarefter förslag väcktes
att inrätta Stifts-fröknarnes boställe först vid Fredricshof
och sedermera på Carlbergs slott, men som fonden ännu icke
var tillräcklig dertill, skulle fondens kapital tills vidare genom
utlåning göras fruktbärande. Wadstena slott blef härefter för
Kronans räkning begagnadt till spanmålsupplag och till följd af
Kongl. Resolution den 5 April 1754 till inrättande af en linneoch
kammarduks-fabrik, likväl med uttryckligt förbehåll att sådant
skedde utan förfång af Adliga Jungfru-Stiftets bättre rätt
dertill, enär med dess inrättning kommit så vida, att husen kunde
till densamma behöfvas.
Sedermera synes frågan om Wadstena slolt icke mera hafva
förekommit.
Till Fondens snarare förökande utkom 1762 den 10 Augusti
en på Ridderskapet och Adelns begäran utfärdad Kongl.
Kungörelse, att den som hugnades med Adelige privilegier skulle
derföre till Stifts-Cassan betala 500 Daler silfvermynt och de
som hugo sköldebref skulle erlägga för Grefve och Friherre 200
Dir och för Adelskap 100 Dir silfrmt. Denna senare afgiften
eller Introductions-afgiften bestämdes vid 1815 års Riksdag med
Kongl. Maj:ts bifall till 50 R:dr B:co för såväl Adelig som Friherrlig
och Greflig värdighet.
Vid 1778 års Riksdag uppdrog Ridderskapet och Adeln åt
Riddarhus-Directionen att i sammanträde med Stifts-Directionen
ej allenast samla alla de tid efter annan utkomne författningar
angående Stiftet, sätta dem i redig form af statuter, hvilka seni/.
till Högloft. Ridd. o. Adelns Fröt. vid 1862 års Riksdag. 7
90
dermera borde till Kongl. Maj:ts stadfästelse öfverlemnas, utan
ock upprätta ett lämpligt iåne-reglemente, hvilket sistnämnde väl
verkställdes, men några statuter omtalas icke vidare.
Den 2 Maj 1781 beslöt Stifts-Directionen att uti den Kungörelse
som årligen utfärdades angående de Fröknar som blifvit
i Adeliga Jungfru-Stiftet inskrifna, jemväl borde införas, att alla
de Fröknar, som kommit till åtnjutande af pension och icke äro
i Stockholm vistande, borde årligen inom den 15 November insända
bevis att de lefva ogifta, hvilka prestbevis, jemlikt StiftsDirectionens
beslut den 5 December 1785, böra vara daterade
efter den sista October hvarje år.
Sistnämnde dag påminde sig Directionen och förnyade sitt
några år förut fattade beslut att alla Fröknar, hvilka ogifta öfverlefva!
November månads början, men inga andra, måga till
pensions undfående berättigade anses; att pensionerne alltid räknas
från den 2 Maj, samt att ingen fördelning af pensionen efter
tidens längd inom sista året kan tillåtas.
Den 3 Maj 1790 beslöt Stilts-Directionen att någon Altfröken
icke vidare skulle utnämnas, utan alla Stifts-fröknar derefter
åtnjuta lika pensionsbelopp af 33 R:dr 16 sk. B:co.
Vid 1815 års Riksdag beslöt Högloll. Ridderskapet och
Adeln att inskrifningspenningar och familjgåfvan till Stiftet alltid
derefter borde betalas kontant och icke med reverser samt att
vid Stifts-fröknars afgång genom giftermål eller dödsfall Ordenskorset
bör till Stiftet återlemnas. Vid samma Riksdag beslöts
äfven att döttrar af hvarje Adelsman, Friherre eller Grefve, som
tillhör en, efter 1809 års Regeringsforms antagande, till sådan
värdighet upphöjd ätt, äro berättigade till deltagande i Adliga
Jungfru-Stiftet. Med anledning häraf beslöt Riddarhus-Directionen
den 2 Maj 1826 att Stifts-fröknarne derefter skulle benämnas
Stifts-jungfrur, i öfverensstämmelse hvarmed Stifts-brefven
äfven blifvit ändrade.
Enligt Högloll. Ridderskapet och Adelns vid 1823 års Riksdag
fattade beslut, upphörde Wadstena Adliga Jungfru-Stifts
Directionsverksamhet och uppdrogs förvaltningen af Stiftets angelägenheter
åt HÖglofl. Riddarhus-Directionen.
1 samma mån som Stifts-Cassan vunnit förkofran, hafva
också pensionerernes antal vid den årliga pensionsregleringen
den 2 Maj blifvit ökadt, hvarvid iakttagits att den enligt Matrikeln
äldsta Stifts-fröken, som icke innehade pension, först
blifvit i pensionsstaten uppflyttad och så vidare efter den ordning
de vid inskrifning i Matrikeln genom lottningen erhållit.
Till befrämjandet af en lättare öfversigt af Stifts-Cassans
tillväxt och pensionsförhållanden har Riddarhus-Contoret uppgjort
en Tabell, upptagande årliga antalet så väl af de inskrifna Fröknarna,
deras afgång genom döden, giftermål eller aflorning, som
af dem hvilka erhållit pension, huru många Fröknar som för
hvarje år åtnjutit pension samt huru många år de varit i Stiftet
inskrifna när pension erhållits, allt ifrån Jungfru-Stiftets första
verksamhet; utvisande denna Tabell jemväl Stilts-Gassans till
-
gångar vid hvarje års slut, antalet af de årligen afgångna Stiftsjungfrurna
samt de inskrifna Fröknarnas ålder under de sistlörflutna
50 åren. Af berörde Tabell inhemtas sålunda, att summan
af inskrifna Fröknar utgjort 1931, deraf den 2 sistledne
Maj befunnos 439 qvarvarande och 1492 afgångna, af hvilka
senare 926 ingått i äktenskap, 513 med döden afgått och 53
blifvit afförda; att af de 513 Fröknar, som genom dödsfall blifvit
skiljda från Adliga Jungfru-Stiftet, hafva 91 aflidit vid en
ålder under 6 år, 28 mellan 6 och 12 år, samt 394 öTver 12
år; att längsta tiden som erfordrats från inskrifningen till pensions
erhållande varit 44 år, hvilken långvariga expectancetid
några af de Fröknar, som åren 1856 och 1857 erhöllo pensioner,
varit underkastade; att expectancetiden efter nyssnämnde
år åter börjat något minskas, så att af de 8 sednast utnämnda
pensionärer en varit inskrifven i 37 år, fyra i 38 år och tre i
39 år; att högsta antalet af dem, som åtnjutit pension, inträffar
just innevarande år, utgörande 238 pensionärer. Dessutom kan
med ledning af olvannämnde tabell jemväl utrönas:
l:o. Att af de 572 under de sistförflutne 50 åren inskrifna
Fröknar hafva 502 varit under 6 år, 53 mellan 6 och 12
år, samt 17 öfver 12 år gamla.
2:o. Att Stifts-Cassans tillgångar ökats:
a) under nyssnämnde tidsperiod från 117,000 R:dr 36 sk.
10 rst B:co till 270,019 R:dr 22 öre R:mt eller med 94,518
R:dr 7 öre R:mt, hvilken summa efter afdrag af 12,012 R:dr
25 öre R:mt, sorn, genom särskilda testamentslörordnanden, under
samma tid kommit Stifts-Cassan till godo, lemnar en behållning
af 82,505 R:dr 82 öre R:mt, hvilken, fördelad på 50
år, utgör en årlig tillväxt af 1650 l\:dr 12 öre R:mt;
b) under de senaste 20 åren från 164,549 R:dr 23 sk. 4
rst. B:co till 270,019 R:dr 22 öre R:mt eller med 23,194 R:dr
99 öre R:mt, hvilken summa, efter afdrag af, till följe af heslutadt
förändradt bokföringssätt, skedda afskrifningar och den
nya tillkomna lfeijkeusköldska donationen å tillsammans 9,396
R:dr 44 öre R:mt, lemnar en behållning af 13,798 R:dr 55 öre
R:mt, hvilken, fördelad på 20 år, visar en årlig tillväxt af 689
R:dr 92 öre R:mt (hörandes härvid erinras att Cassan under
denna tidsperiod förlorat i en inträffad konkurs 840 R:dr 60
öre R:mt), samt
c) under de 4 sista åren från 177,831 R:dr 1 sk. 11 rst.
B:co till 270,019 R:dr 22 öre R:mt, utgörande en medelbehållning
för hvartdera året af 818 R:dr 16 öre R:mt; och
3:o. Att antalet af de ur Stiftet afgångna Fröknar utgjort
under de sistförflutna 20 åren 314, samt de senaste 10 åren
180, deraf medeltalet i förra fallet belöper sig till omkring 16,
men i det senare uppgår till 18 årligen.
Efter att hafva framlagt förestående sakförhållanden öfvergår
Riddarhus-Contoret nu till frågan om sättet att bereda förhöjda
pensioner inom Wadstena Adliga Jungfru-Stift. Redan
vid 1828—1830 årens Riksdag väcktes förslag att pensionerne
92
för i Stiftet inskrifna Fröknar skulle förhöjas från 33^ R:dr till
200 R:dr B:co, uti hvilket hänseende motionären hemställde dels
att hvarje delägare i Fonden, som önskade komma i åtnjutande
af den tillökta pensionen, måtte ytterligare inbetala 116^ R:dr
B:co, dels att inskrifningsafgiften skulle förhöjas till 250 R:dr
B:co, dock lika för alla åldrar, samt att den så kallade famillegåfvan
icke måtte understiga 200 R:dr B:co; och skulle de, som
äro pensionerade af Inrättningen då Fonden medgåfve den föreslagna
förhöjningen, betala den ökade inskrifningsafgiften på 2:ne
år, genom afdrag af deras pensioner, så att de första året bekomme
endast 33J R:dr och det andra I16j R:dr B:co i pension,
hvarförutan pensionernes antal borde förminskas. Detta
förslag blef dock af Riddarhus-Utskottet, som, oaktadt det medgaf
de utgående pensionernes otillräcklighet, ansåg de föreslagne
åtgärderne till beredande a( pensionsförhöjning icke för sitt ändamål
lämplige, på anförde skäl, hvaribland må omnämnas StiftsGassans
ställning, afstyrkt, hvilken Utskottets åsigt jemväl delades
af HÖglofl. Ridderskapet och Adeln.
Adliga Jungfru-Stifts-Cassans dåvarande ställning har i afseende
på skillnaden mellan inkomster och utgifter icke undergått
någon särdeles förändring och lemnar derföre ej heller nu
någon större utsigt för möjligheten att bereda delägarne i Jungfru-Stiftet
en förhöjning i pensionerne, någorlunda öfverensstämmande
med tidens kraf, men beholvet deraf är dock så utom
allt tvifvel, att det icke erfordras att omständligare ådagaläggas,
alldenstund denna välgörande Inrättning från början åsyftade att
tillförsäkra Adeliga döttrar ett deras stånd motsvarande underhåll.
Ehuru samma svårigheter, som förhindrade RiddarhusUtskottet
både år 1818, då denna fråga jemväl förehades, och
år 1828 att kunna inför Ridderskapet och Adeln framlägga ett
lämpligt förslag tilf förhöjning i de från Stiftet utgående pensioner,
visserligen ännu befinnas qvarvarande, anser dock Riddarhus-Contoret,
om än ej ett förslag till en snar och generell pensions-förhöjning,
lika litet nu som vid föregående tillfällen, då
samma ämne förevarit, kan framläggas, sig dock icke böra tillstyrka,
att frågan ytterligare helt och hållet lägges å sido. Måhända
torde det nemligen gifvas ett och annat sätt, hvarmedelst
pensionerna i en framtid skulle, äfven med bibehållande af hvar
och en delägares oförkränkta rätt, kunna så småningom förhöjas,
och vågar Contoret för sin del till Höglofl. Riddarhus-Directionens
bepröfvande framställa ett dylikt, under förhoppning att
något ändå lämpligare skall, med tillhjelp af den tabellariska utredning,
som finnes detta utlåtande bifogad, kunna åstadkommas.
Af hvad här ofvan blifvit anfördt inhemtas, att ehuru pensionärernas
antal, som i allmänhet varit i tilltagande, hvarje år
blifvit på grund af upprättad kalkyl bestämdt i förhållande till
Cassans tillgångar, har likväl en behållning under de sista 50
åren uppstått, i medeltal beräknad till 1,650 R:dr 12 öre R:mt
årligen. Denna Cassans årliga tillväxt har dock på de senare
åren aftagit, så att de 20 sistförflutna årens behållning i medel
-
93
tal beräknadt endast utgjort 689 R:dr 92 öre R:mt, samt de 4
aldra sista årens efter samma beräkning uppgått till 818 R:dr
16 öre R:mt årligen. Utan särdeles risk för Cassans ställning
torde således kunna antagas, att ett årligt öfverskott af 800 R:dr
R:mt årligen uppkommer, hvilket, om det, i stället för att såsom
hittills kapitaliseras, användes till att öka de äldsta underhållstagarnes
pensioner med t. ex. 50 procent, skulle kunna bereda
16 pensionärer en till 100 R:dr R:mt förhöjd pension.
Härmed vore således dock en början gjord för att ernå det
åsyftade ändamålet. Om vidare sedermera af nya tillgångar,
som på grund af årliga kalkyler kunde beräknas, en del anslogs
till att öka de äldsta i tur varande underhållstagarnes pensioner
och återstoden användes till återbesättandet af ledigblifna
pensionsrum, dock så att det nuvarande antalet pensionärer,
238, icke ölverskreds, men möjligen då nödvändigheten så bjöde,
liksom hittills någon gång inträffat, förminskades, skulle alla
Stifts-pensionerne småningom kunna förvandlas från 50 till 100
R:dr. Att en längre tid kommer att erfordras innan aila från
Stiftet utgående pensioner kunna bestämmas till sistnämnde belopp,
kan icke undvikas; men alla nuvarande och kommande
delägare i Adliga Jungfru-stiftet borde dock på detta sätt hafva
en säker förhoppning att, i händelse af ett långvarigare qvarvarande
i Stiftet, alltid slutligen, då behofven vanligen i förhållande
till åren tilltaga, komma i åtnjutande af det högre pensionsbeloppet.
Ofver en dylik reglering af pensionsförhållandena boringen
af Junglru-stiftets delägare hafva skälig anledning till missnöje,
ty om också de nuvarande opensionerade, hvilka endast utgöra
201, skulle härigenom komma några år senare i åtnjutande af
pension, kunna de dock påräkna, att, derest lika stort antal
Fröknar hädanefter afgår, som under de sednast förflutna 2:ne
decennierne, inom kortare tid än deras närmaste föregångare,
blifva uppflyttade i pensionsklassen; hvartill kommer att en ny
utväg till högre pension blifvit för dem liksom för aila öppnad.
För att lemna Stifts-kassan någon ringa ersättning lör de
förhöjda pensioner, som derifrån skulle enligt ofvanstående förslag
utgå, synes det icke vara obilligt att inskrifningsafgiften
förhöjdes. Då således pensionerna äro föreslagna att höjes med
100 procent, torde inträdesafgiften jemväl böra höjas i samma
proportion, och tvekar Contoret så mycket mindre att tillstyrka
en sådan förhöjd inskrifningsafgift, som Höglofl. Ridderskapet
och Adeln redan 1818 beslöt att med 50 procent förhöja
alla afgifterna för inskrifning i Adliga Jungfru-stiftet utan att
pensionerna då i ringaste mon förhöjdes. Men sorn erfarenheten
visat, att dödligheten ej varit särdeles stor ibland de vid
späda år inskrifna Fröknar, synas de hittills föreskrifna ålders
kathegorierna i afseende på olika inskrifnirigsbelopp kunna utan
olägenhet för Cassan borttagas och endast en för alla åldrar lika
inskrifningsafgift bestämmas. I afseende på famille-gåfvan,
nu utgående med 75 R:dr samt afgiften för Ordens-kors och
94
band, belöpande sig till 25 K:dr, allt R:mt, vågar Contoret icke
tillstyrka någon förhöjning, helst dessa afgifter sällan förekomma
och den förstnämndas förhöjande troligen skulle lägga hinder
i vägen för en och annan som önskade blifva delaktig af
Jungfru-stiftets förmoner.
Slutligen tillåter Contoret sig erinra, att enär döttrar af
Adelsmän, antingen de tillhöra gamla eller nya Adeln, alltid benämnas
Fröknar, några särdeles grundade skal väl icke kunna
anses hafva förefunnits för det år 1826 af Riddarhus-Directionen
fattade beslut att förändra den ursprungliga och enligt våra
förhållanden ecb språkbruk betecknande benämningen af Stiftsfröknar
till Stifts-jungfrur.
Med anledning af hvad sålunda blifvit anfördt tillstyrker Kontoret
vördsamt:
l:o. Att Wadstena Adliga Jungfru-stifts pensioner må förhöjas
från 50 till 100 R:dr R:mt att sålunda utgå:
a) att de 16 äldsta Stifts-jungfrurna nästkommande år
1863 komma i åtnjutande af den föreslagna högre pension 100
R:dr R:mt;
b) att derefter kassans nya tillgångar användas dels att förhöja
de äldsta i tur varande underhållstagarnes pensioner samt
dels till vpparie vacansers fyllande; samt
c) att det nuvarande antalet pensionärer, 238, väl må kunna,
då Cassans ställning sådant ovilkorligen fordrar, förminskas, men
icke öfverskridas förr, än alla pensionärerna blifvit delaktige al
det förhöjda pensionsbeloppet.
2:o. Att inskrifningsafgiften, nu utgörande 75 R:dr för en
Fröken under C år gammal, 125 R:dr för en Fröken mellan 6
och 12 år gammal, samt 150 R:dr för en Fröken öfver 12 år
gammal, må bestämmas, utan afseende på ålder, för hvarje person
till 150 R:dr R:mt; samt
3:o. Att de i Wadstena Adliga Jungfru-stift inskrifna Fröknar
må hädanefter jemväl i offentliga handlingar tillkomma den
benämning af Stifts-fröknar, som de före 1826 voro i åtnjutande
af.
Stockholm af Riddarhus-Kontoret den 15 September 1862.
J. L. Bogeman.
Tabell
öfver de i Wadstena Adliga Jungfru-stift inskrifna Fröknars Pensions-förhållanden.
Inskrifna
ej to
cn cl.
3 ”
• ■ CP3
05 ~
£»0
Ar 1747
1748
1749
1750
1751
1752
1753
1754
1755
1756
1757
1758
1759
1760
1761
1762
1763
1764
1765
1766
1767
1768
1769
1770
1771
1772
1773
1774
1775
1776
1777
1778
1779
1780
1781
1782
1783
1784
1785
1786
1787
1788
1789
1790
1791
1792
1793
1794
1795
1796
1797
1798
1799
1800
1801
1802
1803
1804
1805
1806
1807
1808
1809
1810
1811
1812
1813
1814
1815
1816
1817
1818
1819
1820
1821
1822
1823
1824
1825
1826
1827
1828
1829
1830
1831
1832
1833
1834
1835
1836
1837
1838
1839
1840
1841
1842
1843
1844
1845
1846
1847
1848
1849
1850
1851
1852
1853
1854
1855
1856
1857
1858
1859
1860
1861
1862
24
22
17
26
24
23
7
13
9
9
17
17
16
14
17
11
13
15
9
11
19
10
6
11
11
8
9
10
10
4
4
7
4
3
3
3
3
4
1
4
6
4
11
6
5
1
5
5
6
5
CB 05
3 o
P cr
f§ S
3
FS
*)
i
64
6
3
1
3
Afgångna
Döda
3"
05 05
p° -
P
iCK} P
g c
-- o
O:
Antal
Fröknar
' Som
erhållit
pension.
Som
åt
njutit'
pen
sion.
Antal år, som Pensionärerne
varit i Stiftet inskrifna, då
pension erhållits.
9
6
4
2
11
2
5
3
9
6
3
6
9
3
7
9
5
8
5
5
10
3
11
7
17
21
32
45
55
44
35
20
33
50
41
50
48
49
31
50
33
26
45
31
27
39
39
37
33
45
23
28
28
45
33
29
26
17
32
26
25
10
16
9
10
19
19
17
18
23
12
16
15
9
11
19
13
8
I I
II
9
9
10
14
5
5
7
4
3
3
4
4
4
2
5
6
4
15
6
7
1
6
7
6
5
2 25
— 2
Summa 1502) 53 | 17 11,9311 91
28
7
7
11
18
17
15
13
5
7
13
12
15
12
9
6
12
4
5
11
7
4
9
11
6
3
6
7
7
5
9
5
6
4
2
1
2
2
3
2
1
3
4
3
1
28
9
3
2
2
1
1
2
1
1
3
1
2
4
1
3
3
2
2
2
1
5
5
1
9
7
14
23
19
18
15
6
11
17
14
9
15
7
4
8
9
36
4
1
1
9
4
2
2
10
1
3
2
8
3
1
4
5
2
4
6
3
o; —
3
4
5
6
6
8
14
16
19
341
221
13
12!
I8j
22!
22
64 —
el —
_ j
3 —
1 —
3 —
18 26
16 23
11
9
27
16
15 | 25
6 17
5 13
17 16) 2
91 14 1
6 15
24
13
20
17
81 10 1
10
7
9 i 12
13
8
22
18
10
5
10
5
6
10
10
8
3
13
5
7
6
2
7
7
3
7
3
3
394| 51
4
2
2
6
3
2
1
1
11
2l
5
3
9:
6 ■
3 j
6
9
3
7
9
5
8
o
10
2
11
7
17
21
311
43
54
43
32
20
31
45
39
45
42
39 10
25 6
2|
2
1
2 ;
25 3
10 —
15 1 i
18 1
21 I
9261 53 1,492
8
8
5
7
5
9
2
3
3
4
6
4
5
6
7
5
5
7
5
*>
0
9
9
1
6
7
8
6
8
11
4
4
7
4
2
3
3
4
3
1
t)
6
3
11
6
6
1
6
7
6
5
8
9
7
10
7
6
4;
9
9
10
9
42
24
19
35
24
21
35
30
28
23
36
19 4
24 4
19; 9
29 16
-9| 4
21
18
12
25
2
16
8
13
6
6
13
15
12
12
16
7
I 1
8
4
8
10
4
7
5
4
1
3
2
3
1
2
1
1
3
3
4
4
5
6
9
10
6
7
8
4
3
3
6
4
11
9
5
8
8
9
9
10
'18
10
12
12
13
15
12
11
15
11
9
10
18
12
20
12
12
8
16
20
19
20
13
10
13
12
7
18
14
5
5
12
3
3
9
13
2
6
2
8
3
6
6
3
4
5
9
10
2
9
10
5
7
12
14
7
12
11
8
0
9
9
9
9
11
11
11
11
11
13
14
12
14
14
16
15
15
16
17
18
20
22
26
28
32
33
40
47
51
55
62
65
67
68
72
71
72
77
80
82
87
94
4 i 1 år
2 i 2 år
3
1
ar
1 i 8 år
13 år
14 år
2 i 16 år
3 i
2 i
3 i
18 år
19 år
21 år
23 år
2
26
år
1
26
år
I
27
år
2
26
och
3
19
ar
3
18
och
4
17
år
1 i 15, 1
i K
lil, 1 i 15, 2 i 16 och 2 i 17
1 i 2, 3 i 15 oell 5 i 16 å
5 i 13, 1 i 14, 1 i 15 och 3 i 16
3 i 12 och 3 i 13 år
6 i
12
och
1 i
13 år
3 i
11
och
5 i
12 år
2 i
11
och
2 i
12 år
1 i
11
och
2 i
12 år
1 i
11
och
2 i
12 år
l i
11
och
5 i
12 år
2 i
11
oell
2 i
12 år
8 i
11
och
3 i
12 år
7 i
11
och
2 i
12 år
5 i
12
år
6 i
12
och
2 i
13 år
8 i
13
år .
1 i
9 i
11,
14
4 i
år .
13
och 4 i 14 år
97 10 i 15 år
110 18 i 15 år
112 10 i 16 år
122:5 i 16 och
128 12 i 17 år
132 13 i 18 år
7 i 17 år
140
150
151
159
165
163
163
171
161
159
170
180
182
178
183
189
200
209
209
211
217
220
220
226
234
230
229
235
234
229
235
229
232
231
226
223
223
222
219
220
222
22 1
221
218
218
225
225
224
222
222
222
222
223
230
230
232
232
238
11
17
12
2 i
8 i
16
16
13
6 i
2 i
10
1 i
12
3 i
9 i
139/ — | —
5 i 18 oell 10 i 19 år .
12 1 19 år
II i 20 år
7 i 20 och 8 i 21 år . .
11 i 21 år
1 i I, 3 i 21 och 5 i 22 å
2 i 21 och 8 i 22 år . .
18 i 22 år
2 1
3 i
9 i
12
i 23 och 1 i 24 år
i 24 och 3 i 23 år
i 24 år
24 och 10 i 25 år
25 år
i 26 år
i 26 och 4 i 27 år
i 26 och 6 i 27 år
26 och 14 i 27 år
26 och 11 i 27 år
i 27 år
27 och 12 i 28 år
i 28 år
28 och 4 i 29 år .
28 och 9 i 29 år .
28 och 12 i 29 år.
29 år
30 år
30 och 3 i 31 år .
30 och 1 i 31 år .
31 år
32 år
i 33 och 1 i 34 år
34 år
o 1
2 i
2 i
3 i
6 i
4 i
3 i
35 och 1 i 36 år
36 år
36 och 6 i 37 år
37 år
38 år
0
38 och
39 år
40 år
39 år
42 ar
41, 7 i 42 och 1 i 43
41 och 4 i 42 år ... .
42 år
42 och 1 i 43 år . . .
i 43 år
43 år
43 och
0 1
1 i
5 i
2 i
8 i
10
5 i
2 i
1 i 42, 9 i 43 och 2 i 44 år
8 i 42 och 6 i 43 år
2 i 41 och 5 i 42 år
i 40, 2 i 41 och 8 i 42 år
3 i 38, 4 i 39,3 i 40 och 1 i 41 år
1 i 37, 4 i 38 och 3 i 39 år
i 44 år
Jungfru-stiftets
tillgångar.
1:17,000
120,881
1.23,869
127,647
129.491
131.875
134,915
L 36,208
138,576
141,390
142,516
144,361
144,452
146,448
148.074
150,037
152,318
158,311
154.408
155.745
156,625
157.491
158,829
160,323
160,422
161,386
162.408
162,671
163,014
163,646
164,549
165.074
165,663
166,645
166,946
168,614
168,676
168,169
168,572
169,060
169,355
169,589
170,089
170,445 4
171,338
171,815
177,831
Riksmynt.
267,270
268,063
269,246
270,019
Ur Stiftet
afgångna
Fröknar
Med Jutan
Pension.
6
9 i
o
8
13
11
7
10
1 1
10
6
4 3) 9
1 14) 10
8 3
1 7
2)
4
7
7
7
13
6
5
10
8
9
13
5
14
11
12
10
9
8
12
8
6
21
63
18
13
10
23
29
18
24
11
15
16
20
9
16
7
12
8
4
8
11
17
4
7
4
10
6
16
15
8
9
10
9
10
7
6
U Då dessa uppgifter från Stiftets första verksamhet äro dels svåra och dels omöjliga att fullständigt återfinna samt dessutom icke äro af någon särdeles
nytta för det°ändamål, som med denna Tabell åsyftas, hafva endast de senaste 50 årens förhållanden här blifvit antecknade.
2) Protokollen för dessa år antingen saknas eller äro bristfälliga. <>,,,■
3) Kassans stora tillvext föranleddes af Hildebrandska och Rudbeckska fondernas förflyttning pa Adliga Jungfrustiftet,
4) Förminskningen härflytande från förändradt bokföringssätt.
r') Förminskningen, åstadkommen genom förlust i en inträffad konkurs.
6) Den stora tillökningen föranledd af det gamla bokföringssättets återupptagande.
Stockholm af Kiddarhus-kontoret den 15 Oktober 1862.
J. L Hageman.
95
Bil. Litt. D. a.
Transumt af Protokollet. hållet hos Högloft. Riddarhus-Direktionen
i Stockholm den 24 September
1862.
Föredrogs ånyo Riddarhus-kontorets vid Dess förra sammanträde
på bordet lagda memorial, angående ordnandet af
Wadstena Adeliga Jungfru-Stifts pensions-förhållanden.
Från dessa beslut var Herr Öfv. Löjtnanten Leijonanker i
så måtto skiljaktig, att Herr Ofv. Löjtnanten ansåg förhöjning
af de äldste pensionärernes pensioner böra beredas genom pensionsrummens
sucessiva nedsättning i mån af nuvarande pensionärers
afgång till 200, hvarigenom Stiftskassans inkomster skulle
lemna tillfälle för bildande af minst 50, från 50 Riksdaler till
100 Riksdaler förhöjda pensioner. Hen häremot gjorda anmärkning,
att de nuvarande expectanterne, som påräknat att,
vid första ledighet biand nuvarande 238 pensionärer, få tillträda
pension, ansågs derigenom blifva i sin rätt förnärmade, egde
fullt ut samma giltighet, om antalet pensioner nu fastställdes
till högst 238 eller till högst 200, och de årliga besparingarne
användes tili förhöjning af de äldstes pensioner. Den enda
skillnaden blefve att i förra fallet den förmenta rättskränkningen
icke folie så bjert i ögonen och inträdde mindre hastigt;
hvaremot Herr Ofv. Löjtnantens förslag innebure, att pensionsförhöjningen
för ett större antal åldriga och behöfvande pensionärer
skulle temligen snart inträda.
Efter Herr Ofv. Löjtnantens mening innefnttade dessutom
den nu föreslagna regleringen alldeles icke orättvisa mot någon,
enär den ej förutsatte, att pension skulle fråntagas den, som
sådan innehade, utan åsyftade endast att smånigom förbättra
vilkoren för ett allt större och större antal och slutligen för
alla pensionärer.
Rätteligen transumeradt betygar
W. F. Dalman.
Bil. Lill. E.
till reglemente för innehafvare af de lägre
Riddarhus Slipendierne.
§ i
De
å Adeliga Kadett-skole-fonden anslagne Åtta lägre Riddarhus
Stipendier, utgörande Trehundra Riksdaler Riksmynt
hvartdera, äro stiftade till förmån för fattige Adeliga ynglingar
eller äldste söner af hufvudman för de sedan den 6 Juni 1809
adlade ätter, hvilka vid något inrikes Universitet idka studier
för undergående af någon Embetsexamen eller vinnande af någon
akademisk lärdoms grad, oell företrädesvis för de ynglingar,
sorn, jemte ett välartadt uppförande, ådagalägga de bästa
framsteg i kunskaper samt befinna sig i de mest torftiga omständigheter,
och hvilkas fäder på något sätt utmärkt sig i
fäderneslandets tjenst.
§ 2.
Ansökningar till dessa Stipendier skola inom den tid, som
vid inträffande ledighet kungöres i Statens officiella tidning och
alltid skall omfatta minst två månader, räknade från den
dag, då ledigheten första gången kungjordes, till RiddarhusDirektionen
ingifvas och åtföljas af nedannämnde betyg, nemligen:
l:o.
Utdrag ur kyrkobok angående sökandens och hans
föräldrars namn och härkomst, derest sådant ej finnes å ättens
stamtafla upptaget.
2:o. Betyg öfver undergången godkänd afgångsexamen vid
något af Rikets högre Elementarläroverk.
3:o. - Bevis att sökanden blifvit såsom Student vid något
universitet inskrifven.
4:o. Ett af två trovärdige män utgifvet betyg, innehållande
uppgift så väl å sökandens läders förtjenster, som ock
huruvida sökanden eller hans föräldrar äro i sådana mindre
goda förmögenhetsvilkor, att understöd för hans uppehälle vid
Universitetet är af behofvet påkalladt.
5:0. Intyg af Riddarhus Stipendiaternes Inspektor, att sökanden
ej åtnjuter något stipendium eller annat publikt understöd,
eller, i motsatt fall, uppgift å beloppet deraf.
97
§ 3.
Hvarje Stipendiat skall vid läseterminens början infinna sig
i Universitetsstaden, tillstädesvara vid Stipendiatuppropen och
under terminens lopp ei, utan Inspektors tillstånd, lemna staden
för längre tid än Atta dagar, allt vid äfventyr af Stipendiets
förlust, derest Direktionen, uppå Inspektors anmälan, pröfvar
rättvist nämnde äfventyr tillämpa. Ar Stipendiat af sjukdom
eller annat laga förfall hindrad att vid terminens början
sig inställa, skall bevis derom till Direktionen och Inspektor
ingifvas. Infinner Stipendiat sig sedermera och qvarblifver till
terminens slut, får han uppbära hela det för terminen anslagna
Stipendiibeloppet. Fortfar sjukdomen under hela terminen, skall
sådant, vid påföljd af Stipendiets förlust, likaledes styrkas; och
ankommer det på Direktionens pröfning, huruvida Stipentiaten
i sådant läll må Stipendiimedlen för den terminen åtnjuta. Ar
sjukdomen så långvarig, att Stipendiaten deraf hindras att vid
början af påföljande termin inställa sig vid Universitetet lör sina
studiers lörtsättende, kan lian ej vidare vid Stipendiet bibehållas,
utan skall det då förklaras ledigt; dock vare det honom
obetaget att framdeles elter återvunnen hälsa åter anmäla sig
till erhållande af något ledigt stipendium.
§ 4.
För hvarje vårtermin anslås indelar och för hvarje hösttermin
|:delar af Stipendiets hela belopp. Utaf den för terminen
ansiagna del af Stipendiet utbetalas, emot stipendiatens
qvitto, ena hälften vid början och den andra vid slutet af terminen.
Annorstädes än vid Akademien får ej något af stipendiet
uppbäras, så vida icke stipendiaten af sjukdom hindrats
att der sig infinna och erhållit Direktionens tillstånd att stipendiibeloppet
ändock åtnjuta, då det samma lår i Stockholm
å Riddarhuset lyftas.
§ 5.
Lägre Riddarhus-stipendium får åtnjutas under tre år, hvilken
tid dock kan, uppå stipendiatens ansökning, förlängas ända
till fem år, men ej derutöfver. Den stipendiat, som med tre
Professorers intyg styrker, att han ämnar aflägga alla prof för
vinnande af någon akademisk lärdomsgrad, skall vara försäkrad
om stipendiets åtnjutande under de två år hvarmed tiden, på
sätt nämndt är, kan förlängas. Ansökning om utsträckning af
tiden för stipendiets åtnjutande skall till Riddarhus-Direktionen
fngifvas före slutet af den termin, med hvilken rättigheten att
innehafva stipendiet upphör. Försummas det, kan någon utsträckning
deraf ej beviljas.
!>R
§ 6-
Före stipendiii-tidens utgång skall stipendiaten hafva undergått
antingen någon Embetsexamen eller Juridico Philoso—
phisk eller Medico Philosophisk examen, så vida han ej aflagt
det högre lärdomsprofvet, Philosophiae Candidat-examen. Fullgör
stipendiaten ej sin skyldighet uti berörde hänseende, skal
andra hälften af sista terminens stipendiibelopp innehållas, intilldess
han styrker sig hafva vilkoret för dess utbekommande
uppfyllt.
§ 7.
Då stipendiat undergått någon examen, skall han sådant
hos Inspektor anmäla och derjemte tillkännagifva, huruvida han
ämnar fortsätta sina studier vid Akademien eller icke; hvarom
allt Inspektor vid terminens slut Direktionen underrättar.
§ 8.
Skulle stipendiat erhålla understöd af någon annan allmän
eller enskild stiftelse, eller eljest någon opåräknad inkomst,
hvarigenom tillfälle för honom bereddes att, utan det från Riddarhuset
utgående understöd, kunna studierne vid Universitetet
fortsätta, eger Riddarhus Direktionen att, efter sig företeende
omständigheter, pröfva, huruvida han må vid stipendiet bibehållas
eller detsamma frånträda.
Förslag
lill Reglemente for innehafvare af de högre
Riddarhus Slipendierne.
§ i
De
å Adeliga Kadett-skole-fonden anslagne fyra högre Riddarhus-stipendier,
utgörande Fyrahundra femtio Riksdaler Riksmynt
hvartdera, äro stiftade till förmån för fattiga adeliga ynglingar
eller äldste söner af hufvudmän för de sedan den 6
Juni 1809 adlade ätter, hvilka vid något inrikes Universitet
idka studium för vinnande af någon akademisk lärdomsgrad,
och företrädesvis lör de ynglingar, som, jemte ett välartad!
uppförande, ådagalägga de bästa framsteg i kunskaper samt
befinna sig i de mest torftiga omständigheter, och hvilkas fäder
på något sätt utmärkt sig i Fäderneslandets tjenst.
§ 2.
Ansökningar till dessa stipendier skola inom den tid, som
vid inträffande ledighet kungöres i Statens officiella Tidning och
alltid skall omfatta minst två månader, räknade från den dag,
då ledigheten första gången kungjordes, till Riddarhus-Direktionen
ingilvas och åtföljas af nedannämnde betyg, nemligen:
l:o. Utdrag ur kyrkobok angående sökandens åtder oell
hans föräldrars namn och härkomst, derest sådant ej finnes å
ättens stamtafla upptaget.
t?:o. Betyg öfver undergången godkänd afgångsexamen vid
något af rikets högre Elementar-läroverk.
3:o. Betyg af tre Professorer att sökanden ämnar aflägga
de för vinnande af någon akademisk lärdomsgrad föreskrifna
prof.
4:o. Ett af två trovärdige män utgifvet betyg, innehållande
uppgift så väl å sökandens faders förtjenster, som ock
huruvida sökanden eller hans föräldrar äro i sådana mindre
goda förmögenhetsvilkor, att understöd för hans uppehälle vid
universitetet är af behofvet påkalladt.
5:o. Intyg af Riddarhus-stipendiaternas Inspektor, att sökanden
ej åtnjuter något stipendinm eller annat publikt understöd,
eller i motsatt fall, uppgift å beloppet deraf.
Dessutom skall sökande, som idkar studier för vinnande
af Philosopiae Magistergraden, styrka att han vistats vid akade
-
JOO
mien minst fyra läseterminer, och sökande, som ämnar undergå
Juris- eller Medicinae Kandidat-examen, förete betyg öfver
aflagd Juridico Philosophisk- eller Medico Philosophisk examen,
eller öfver det högre lärdomsprofvet, Philosophiae Kandidat-exainen.
§ 3.
Hvarje stipendiat skall vid läseterminens början infinna sig
i Universitetsstaden, tillstädesvara vid stipendiatuppropen och under
terminens lopp ej utan Inspektors tillstånd lemna staden
för längre tid än åtta dagar, allt vid äfventyr af stipendiets
förlust, derest Direktionen, uppå Inspektors anmälan, pröfvar
rättvist nämnde äfventyr tillämpa. Ar stipendiat af sjukdom
eller annat laga förfall hindrad att vid terminens början sig inställa,
skall bevis derom till Direktionen och Inspektor ingifvas.
Infinner Stipendiat sig sedermera och qvarblifver till terminens
slut, får han uppbära hela det för terminen anslagna stipendiibeloppet.
Fortfar sjukdomen under hela terminen, skall sådant,
vid påföljd af stipendiets förlust, likaledes styrkas; Och ankommer
det på Direktionens pröfning, huruvida stipendiaten i sådant
fall må stipendiimedlen för den terminen åtnjuta. Ar sjukdomen
så långvarig, att stipendiaten deraf hindras att vid början
af påföljande termin inställa sig vid Universitetet för sina
studiers fortsättande, kan han ej vidare vid stipendiet bibehållas,
utan skall det då förklaras ledigt; Dock vare det honom
obetaget att framdeles efter återvunnen hälsa åter anmäla sig
till erhållande af något ledigt stipendium.
§ 4.
För hvarje vårtermin anslås ftdelar och för hvarje hösttermin
j:delar af stipendiets hela belopp. Utaf den för terminen
anslagna del af stipendiet utbetalas, emot stipendiatens
qvitto, ena hälften vid början och den andra vid slutet af terminen.
Annorstädes än vid Akademien får ej något af stipendiet
uppbäras, utom i nedannämnde fall, då stipendiimedlen få
i Stockholm å Riddarhuset lyftas, nemligen:
1:o. Då stipendiat af sjukdom hindrats att vid Universitetet
sig infinna och erhållit Direktionens tillstånd att stipendiibeloppet
ändock åtnjuta.
2:o. Då stipendiat, som undergått Juris Candidat-examen,
fullgör den för vinnande af Juris Doctorsgraden löreskrifna
praktiska tjenstgöring.
2:o. Då stipendiat, som undergått Medicinae Candidat-examen,
fullgör den för vinnande af Medicinae Docktorsgraden föreskrifna
praktiska tjenstgöring, eller vid Karolinska Medico
Kirurgiska Institutet fortsätter sina studier till nämnde grad.
101
§ 5.
Högre Riddarhusstipendium tilldelas blott för ett år, men
denna tid kan, uppå stipendiatens förnyade ansökningar, förlängas
ända till tre år, men ej derutöfver. Ansökning om utsträckning
af tiden för stipendiets åtnjutande, åtföljd af det uti
§ 2 mom. 3 omförmälda betyg, skall till Riddarhus-Direktionen
ingifvas före slutet af den termin, med hvilken rättigheten att
innehafva stipendiet upphör. Försummas det, kan utsträckning
deraf ej beviljas.
§ 6.
Före stipendiitidens slutliga utgång skall stipendiaten hafva
aflagt erforderliga prof, tillhörande den lärdomsgrad, för hvars
vinnande han fått stipendiet åtnjuta. Fullgör stipendiaten ej sin
skyldighet härutinnan, skall andra hälften af sista terininnens
stipendiibelopp innehållas, intilldess han styrker sig hafva vilkoret
för dess utbekommande uppfyllt.
§ 7.
Då stipendiat vunnit någon lärdomsgrad, skall han sådant
hos Inspektor anmäla och derjemte tillkännagifva, huruvida han
ämnar fortsätta sina studier vid Akademien eller icke, hvarornaHt
Inspektor vid terminens slut Direktionen underrättar.
§ 8.
Skulle stipendiat erhålla understöd af någon annan allmän
eller enskild stiftelse, eller eljest någon opåräknad inkomst,
hvarigenom tillfälle för honom bereddes att, utan det från Riddarhuset
utgående understöd, kunna studierna vid universitetet
fortsätta: äger Riddarhus-Dirnktionen att, efter sig företeende
omständigheser pröfva, huruvida han må vid stipendiet bibehållas
eller detsamma frånträda.
102
Bil. Lill. G.
till Reglemente för innehafvare af Niirings-Stipendierne.
§ i.
De å Adeiiga Kadett-skole-fonden anslagne två Närings stipendier,
utgörande Trehundra Riksdaler Riksmynt hvardera, äro
stiftade till förmån för fattige adlige ynglingar eller äldste söner
af hufvudman för de sedan den 6 Juni 1809 adlade ätter, hvilka
vilja egna sig åt industriella yrken och för inhemtande af
dertill erforderliga kunskaper begagna undervisning vid de för
meddelande deraf inrättade inhemska läroanstalter, och företrädesvis
för sådane ynglingar, som, jemte ett välartadt uppförande,
ådagalägga de bästa framsteg i kunskaper samt befinna sig i de
mest torftiga omständigheter, och hvilkas fäder utmärkt sig i
fäderneslandets tjenst, eller genom befordrande af vetenskaper
eller konster.
§ 2.
Ansökningar till dessa stipendier skola inom den tid, som
vid inträffande ledighet kungöres i Statens Officiella Tidning, och
alltid skall omfatta minst två månader, räknade från den dag,
då ledigheten första gången kungjordes, till Riddarhus-Direktionen
ingifvas, och åtföljas af nedannämnde betyg, nemligen:
l:o Utdrag ur kyrkobok angående sökandens ålder och
hans föräldras namn och härkomst, derest sådant ej finnes å ät
tens
stamtafla upptaget,
2:o Betyg öfver de kunskaper sökanden vid något allmänt
läroverk eller genom enskild lärares undervisning löre inträdet i
den särskilda läroanstalten sig förvärfvat.
3:o Betyg öfver undergången inträdesexamen vid läroanstalten,
eller, såvida sådan examen ej fordras, intyg öfver derstädes
skedd inskrifning, äfvensom intyg angående sökandens vid läroanstalten
ådagalagda uppförande, flit och framsteg i kunskaper,
derest han redan någon tid derstädes njutit undervisning.
4:o Ett af två trovärdige män utgifvet hetyg, innehållande
icke allenast uppgift å sökandens läders förtjenster och huruvida
sökanden eller hans föräldrar äro i sådana mindre goda förmö
-
103
genhetsvilkor, att understöd för sökandens uppehälle under lärotiden
är af behofvet påkalladt, utan äfven förklarande att sökanden
ej innehafver något Stipendium eller annat publikt understöd,
eller, i motsatt fall, uppgift å beloppet deraf.
§ 3.
Stipendiaten skall under hela den tid af året, då undervisning
i läroanstalten meddelas, sig deraf begagna, såvida han ej
af sjukdom eller annat laga förfall derifrån hindras, hvilket då
bör hos Direktionen lagligen styrkas. Försummar stipendiat, utan
laga förfall, att undervisningen begagna, eger Direktionen att, om
så pröfvas skäligt, Stipendiet indraga. Fortfar sjukdom längre
än ett halft år, kan Stipendiaten ej vidare vid Stipendiet bibehållas,
utan skall det då förklaras ledigt; dock vare det honom
obetaget alt framdeles efter återvunnen hälsa åter anmäla sig till
erhållande af något ledigt Stipendium.
§ 4.
Närings-Stipendium får åtnjutas under Tre år, hvilken tid
dock kan, uppå Stipendiatens ansökning, förlängas ända till Fem
år, men ej derutöfver. Ansökning om utsträckning af tiden för
Stipendiets begagnande, åtföljd af betyg att Stipendiaten fortsätter
sina studier vid någon läroanstalt af förenämnde beskaffenhet,
skall till Riddarhus-Direktionen ingifvas inom slutet af den
tid hvarmed rättigheten att Stipendiet åtnjuta upphör. Försummas
det, kan utsträckning deraf ej beviljas.
§ 5.
Utaf stipendii-beloppet utbetalas, emot Stipendiatens qvitto,
en fjerdedel vid början af hvarje qvartal.
§ 6.
Efter förloppet af hvarje halft år och innan stipendii-medlen
för det derpå följande qvartalet få lyftas, skall Stipendiaten
till Riddarhus-Direktionen ingifva vederbörandes betyg angående
hans framsteg i så väl kunskaper som det teckniska af yrket,
äfvensom uppgift å den tid han af undervisningen sig begagnat.
§ 7.
Den Stipendiat, som genom behörigt betyg styrker sig hafva
vid någon läroanstalt inom fäderneslandet förvärfvat tillräcklig
underbyggnad att för den vetenskapliga utbildningen i det
näringsyrke, hvaråt han egnat. sig, eller inhemtande af fullkomligare
arbetsmethoder deruti, kunna med fördel besöka främmande
länders läroanstalter och verkstäder, må, efter Riddarhus
-
104
Direktionens pröfning af dervid förekommande förhållanden, jemväl
få sitt Stipendium utom Riket begagna; och eger Direktionen,
vid hvarje särskildt tillfälle, föreskrifva de vilkor, sorn vid
en sådan tillåtelse anses höra lästas.
§ 8.
Skulle Stipendiat erhålla understöd af någon annan allmän
eller enskild stiftelse, eller eljest någon opåräknad inkomst, hvarigenom
tillfälle för honom beredes att, utan det från Riddarhuset
utgående understöd, kunna sina studier fortsätta, eger Riddarhus-Direktionen
att, efter sig företeende omständigheter, pröfva,
huruvida han må vid Stipendiet bibehållas eller detsamma
frånträda.
Förslag
lill Reglemente för innehafvare af de från framlidne
Hofjunkaren J. 0. Bergensfjernas Testamentsfond
utgående stipendier.
§ i
De
å framlidne Hofjunkaren Johan Otto Bergenstjernas
Testamentsfond anslagne Fyra stipendier, utgörande Tvåhundra
tjugufem Riksdaler Riksmynt hvartdera, äro stiftade till förmån
för fattige Ådeliga ynglingar eller äldste söner af hufvudman
för de sedan deu 6 Juni 1809 adlade ätter, hvilka vid något
inrikes Universitet idka studier för vinnande af inträde uti någon
af de Civila Staterne, och isynnerhet för de ynglingar, som
jemte ett välartadt uppförande, ådagalägga de bästa framsteg i
kunskaper samt befinna sig i de mest torftiga omständigheter,
och hvilkas fäder på något sätt utmärkt sig i läderneslandets
tjenst. Finnes förhållandet lika emellan flera sökande till dessa
stipendier, skall lottning dem emellan ega rum; men de fattiga
och i öfrigt kompetenta sökande, som med testator äro beslägtade,
ega alltid vid stipendiernes tillsättande företrädesrätt.
§ 2.
Ansökningar till dessa stipendier skola inom den tid, som
vid inträffande ledighet kungöres i Statens officiella Tidning och
alltid skall omfatta minst två månader, räknade från dag, då
ledigheten första gången kungjordes, till Riddarhus-Direktionen
ingifvas och åtföljas af nedannämnde betyg, nemligen:
l:o. Utdrag ur kyrkobok angående sökandens ålder och
hans föräldrars namn och härkomst, derest sådant ej finnes å
ättens stamtafla upptaget.
2:o. Betyg öfver undergången godkänd afgångsexamen vid
något af rikets högre Elementarläroverk.
3;o. Betyg att sökanden blifvit såsom student vid något
Universitet inskrifven.
4:o. Ett af två trovärdige män utgifvet betyg, innehållande
uppgift såväl å sökandens faders förtjenster, som ock huruvida
sökanden eller hans föräldrar äro i sådana mindre goda
Bil. till Högloft. Ridd. o. Adeina Prot. vid 1862 års Riksdag. 8
10#
förmögenhetsvilkor, att understöd för hans uppehälle vid Universitetet
är af behofvet på kallad t.
5:o. Intyg af Riddarhus-Stipendiaternas Inspektor, att sökanden
ej åtnjuter något stipendium eller annat publikt understöd,
eller, i motsatt fall, uppgift å beloppet deraf.
Dessutom skall den sökande, som åberopar skvldskapsförliållande
med testator, detsamma behörigen styrka.
§ 3.
Hvarje stipendiat skall vid läseferminens början infinna sig
i Universitetsstaden, tillstädesvara vid stipendialuppropen och
under terminens lopp, ej, utan Inspektors tillstånd, lemna staden
för längre tid än åtta dagar, allt vid äfventyr af stipendiets
förlust, derest Direktionen, uppå Inspektors anmälan,
pröfvar rättvist nämnde äfventyr tillämpa. Är stipendiat af
sjukdom eller annat laga förfall hindrad att vid terminens början
sig inställa, skall bevis derom till Direktionen och Inspektor
ingifvas. Infinner sig stipendiat sedermera och qvarblifver
till terminens slut, lår han uppbära hela det för terminen anslagna
stipendiibeloppet. Fortfar sjukdomen under hela terminen,
skall sådant, vid påföljd af stipendiets förlust, likaledes
styrkas; och ankommer det på Direktionens pröfning, huruvida
stipendiaten i sådant fall må stipendiimedlen för den terminen
åtnjuta. Är sjukdomen så långvarig, att stipendiaten deraf
hindras att vid början af påföljande termin inställa sig vid Universitetet
för sina studiers fortsättande, skall detta förfall äfvenledes
styrkas hos Direktionen, på hvars pröfning det ankommer,
huruvida stipendiaten i sådan händelse må vid stipendiet
bibehållas.
§ 4.
För hvarje vårtermin anslås |:delar och för hvarje hösttermin
S:delar af stipendiets hela belopp. Utaf den för terminen
anslagna del af stipendiet utbetalas, emot stipendiatens
qvitto, ena hälften vid början och den andra vid slutet af terminen,
Annorstädes än vid Akademien får ej något af stipendiet
uppbäras, så vida icke stipendiaten af sjukdom hindrats
att der sig infinna och erhållit Direktionens tillstånd att stipendiibeloppet
ändock åtnjuta, då detsamma får i Stockholm å
Riddarhuset lyftas.
§ 5.
Stipendiet får vid Akademien åtnjutas under Tre år samt
Ett år derefter, om ynglingen ingår i någon af Rikets Hofrätlar
eller Kollegier, och der, eller genom arbete hos någon häradshöfding
på tingsförrättningar, ådagalägger flit, arbetsamhet
och skicklighet, hvarom bevis bör hos Direktionen företes, innan
sista årets stipendium utgifves.
107
§ 6.
Innan tiden för stipendiets åtnjutande vid Akademien tilländagår,
åligger det stipendiaten att taga någon embetsexamen
eller ock Juridico-philosophisk-, eller Philosophie Candidat-examen.
Fullgör stipendiaten ej sin skyldighet uti berörde hänseende,
skall andra hälften af sista terminens stipendiibelopp
innehållas intilldess han styrker sig hafva vilkoret lör dess utbekommande
uppfyllt.
§ 7.
Då stipendiat undergått någon examen, skall han sådant
hos Inspektor anmäla och derjemte tillkännagifva, huruvida han
ämnar fortsätta sina studier vid Akademien eller icke; hvarom
allt Inspektor vid terminens slut Direktionen underrättar.
§ 8.
Skulle stipendiat erhålla understöd af någon annan allmän
eller enskild stiftelse, eller eljest någon opåräknad inkomst,
hvarigenom tillfälle för honom bereddes att, utan det från
Riddarhuset utgående understöd, kunna studierna vid Universitetet
fortsätta; eger Riddarhus-Direktionen att, efter sig företeende
omständigheter, pröfva, huruvida han må vid stipendiet
bibehållas eller detsamma frånträda.
(
10#
i). P. M.
Hosföljande ritningar framställa tvenne alternativer för ordnande
och bebyggande af Hiddarehusels gård.
Det första projektet omfattar gårdens hägnande medelst ett
högt å granitsockel upprest, bronzeradt jernstackett, gårdsplanens
afjemning, grusning och planterande med träd, samt uppförande
af två mindre paviljonger i tomtens nordvestra och nordöstra
hörn, jemte en port midt emellan dessa utåt den blifvande
kajen. Den nordöstra paviljongen är inredd till vaktmästareboning
och den motsvarande byggnaden är ämnad att inrymma
vedförrådet. Men då afseende måste fästas vid dessa i sig sjelva
obetydliga flyglars utseende, och de derför icke kunnat inskränkas
till blott det som af nyttan bestämmes, hafva vindarne
under de höga taken nog utrymme för att kunna begagnas till
förvaring af dels gamla handlingar, dels husgeråd etc.
För att åskådliggöra detta projekts blifvande utseende är en
vy af detsamma konstruerad och här bilagd. Den visar att
arrangementet icke skulle komma att i verkligheten misspryda.
Men andra olägenheter vidlåda det, nemligen vaktmästare-boställets
aflägsenhet från Riddarhuset och den dryga byggnadskostnaden
som stiger till 48,000 R:dr R:mt, då grundens förstärkning
medelst pålning, och användande af huggen sten till taklist,
pilastrar och fönsteromfattningar deruti ingå.
Vid anställd borrning har marken visserligen företett tillräcklig
fasthet för att bära byggnader af de förevarandes ringa
tyngd, men då undersökningarne för närvarande måst inskränkas
till några punkter liggande utom den blifvande planarean, är resultatet
icke tillförlitligt. Om emellertid pålning kan undvikas,
och den huggna stenen utlemnas (hvilket mycket val går an)
minskas kostnaden med 20,000 R:dr R:mt.
De öfriga kostnaderne, för portalen, planering och galler
uppgå till 23,225 R:dr R:mt.
Det andra alternativ-projektet afser byggandei af tvenne
flyglar långs gårdens sidor, vinkelrätt emot stora huset. Dessa
skulle till boningsrum inredas ungefärligen såsom erquissen utvisar,
och bestå af bottenvåning med en öfvervåning, delad i
tvenne boställslägenheter. Bottenvåningen innehåller uthus oell
magaziner. Men äfven i detta projekt måste för stylens skull
och öfverensstämmelsen med det stora huset betydliga takhöjder
ingå, och dessa utrymmen blefve dels begagnade af hushållen,
dels vore de möjliga att, skyddade genom brandbottnar och åskledare,
till archiver begagna. Dessa större flyglar hafva dock
icke från början varit tillämnarie, och ehuru aldeles icke vanprydliga,
skulle de likväl utåt sjösidan gifva Riddarhuset ett sammantryckt
utseende, hvadan de på dettas vägnar icke äro att
rekommendera. Återstår således att tillse huruvida någon eko
-
109
nomisk fördel vore dermed förenad. Kostnaden som dock icke blifvit
noga beräkuad, uppgår, derest grunden ej behöfver förstärkning
medelst pålning till minst 55,000 R:dr R:mt för hvarje flygel.
Den utmärkt vackra och förmånliga belägenheten gifver värde
ät bostäderna, men då husens bredd måste i möjligaste måtto
knappas in, kunna några stora våningar svårligen åstakommas,
och rummen således icke skattas högre än till 150 R:dr p. st.,
alltså 1.800 R:dr. Bottenvåningarne behöfvas dels till uthus för
hyresfolket, dels till vaktmästare-bostad, förutsatt dock, att en
del af dem kunde till magaziner o. d. utby ras, komme de kanske
icke att inbringa mera än 500 R:dr. Alkastningen i brutto
å byggnadssumman blefve således blott 3§ proc. Detta förhållande
skulle vissesiigen på ett ganska förmånligt sätt ändras, derest
bottenvåningen gjordes disponibel för beboende; men dels
skulle då större och i ej ringa mån missprydande fönster behöfva
i soubassementerne upptagas, dels ock ökas behofvet af uthus
så att dessa finge särskildt byggas.
Kostnadsförslag enligt det forfsnämnda alternativet, med
de små flygelbyggnadens.
Kostnaden för rifning af de gamla husen ersätles genom de erhållna
materialiernas värde, som äfven betäcker nybyggnadernes
jordschaktningsarbete.
260 pålar under paviljong-grunderna ä 30 R:dr . . 7,800: —
1,400 cub. alnar grundmur ä 2: 25
3,150: —
300 cub. aln. sandstensmur ä 4: 50
1,350: —
14.000 bekiädnadsmurtegel å 100
1,400: —
61.000 murtegel ä 60
3,660: —
75 läster kalk å 15 1,125: —
150 läst. sand å 5 . :  750: —
149 qvad. aln. gippstak, med panel, blindbotten
och fyllning ä 2: 50
350: —
Murare- och handlangare-arbetslöner  4,500: —
280 qvad. aln. granitsträcksten å 8  2,240
21 aln. granittrappsteg å 12  25t
32 pilasterbaser af sandsten å 4  128
32 pilastrar ä 63 . . : : 2,0
32 kapiteler ä 50 . : 1,60'
20 försteromfattningar å 240
4,80
Taklist ä 24 2,88
Kramlor, bly och stenhuggardagsverken .... 1,00
54 kalkstenstrappsteg å 2: 50  13
20 qvad. aln. plansten ä 3
. . . 6
Transp. R:uit R:dr 39,20
110
Transp. R:mt K:dr 39,202: —
150 aln, 6-tums verke till underlag å 25 öre ’ ) 37: 50
336 aln 9-U-tums hjelkar å 75 ö  252: —
192 aln. 6-tums verke till vimsfychen k 25 ö. . . 48: —
800 aln. 6-7-tums verke till takstolar k 32 ö. . . 256: —
25 tolft läkt till skiffertak å 3 R:dr  75:
12 tolft 1 -tunis bräder under brandbotten ä 7 . . 84: —
12 tolft 2-tums bräder till golf å 12  144: —
5 tolft 1 -tums bräder till cloisonsväggar å 9 . 45: —
8 vindskupor å 40
320: —
Timmermanens arbetslöner  500:
3 luft fönster med innanluckor och allt tillbehör å 45 135: —
4 dito med jerngaller å 35
140: —
13 st. fönster med tillbehör ä 26
325:
4 st. portar å 75
300:
6 st. dörrar å 40
240: —
50 qvad. aln. bröstpanel ä 1: 50
75: —
640 qvad. aln. skiffertak å I: 50
960: —
Smide och spik  450: —
8 lindskupors zinkbeklädnad ä 120
960: —
Skorstens- och takafsats-beklädnad dito 96 qv. alu.
ä 2: 60 ... •  249: 60.
Två jerndörrar å 55  110: —
En jernspis med plåtkupa  100: —
2 kakelugnar å 100
200: —
Målarearbete  600:
Stensättning i källare och vedbodar  200: —
Ställningar och diverse kostnader . .. . . . . 2,000: —
Portalen (enl. förslag af stenhuggaren Österholm)
granitfot och trappa, det öfriga sandsten . . . 7,500: —
Grund på pålar  1,125:
202 aln. jerngaller med granitsockel uppsättning
och målning å 50 R:dr pr. aln 10,100: —
Gårdens planering grusning och plantering . . . 4,500: —
Summa Kant K:dr 71,233: 10.
Stockholm den 29 Augusti 1862.
F. W. Scholander.
Bilagan Lill. I(.
Kostnads-F örslag
till uppförande af tvenne flygelbyggnader å Riddarhusets
gård enligt medföljande ritning 0.
De gamla husens rifningskostnad äfvensom grundgräfning för de
nya ersättes genom värdet af gamla materialierne.
750 pålar med tillbehör och arbelslöner å 30 R:dr 22,500: —
3,244 cub. aln. grundmur i bruk, med arbetslön å
2: 25
7,299: —
120 cub. aln. sandstensmur å 4: 50
540: —
199.000 st. ordinärt murtegel å 60
11,940: —
21.000 st. beklädnadstegel å 100
2,100: —
220 läster kalk å 15
3.300: —
440 dito sand å 5
2,200: —
2,080 qvad. aln. gipstak med blindbotten, rör etc.
å 2: 50 .
5,200: —
Murare- och handlangare-arbetslöner  10,000: —
224 qvad. aln. granitstrappsteg å 8  1,800: —
48 aln. granittrappsteg å 12
576: —
32 pilaslerbaser af sandsten å 12
384: —
32 kapiteler af dito k 50
1,600: —
170 aln. kordonlist å 8
1,360: —
24 vangstycken å 15
360: —
21 sandstenstrappsteg å 5  105: —
22 kalkstenstrappsteg å 6  132: —
50 dito å 2: 50
125: —
90 qvad. aln. plansten å 3
270: —
28 fönsterunderstycken k 24
672: —
17 dito å 18
306: —
Stenhuggaredagsverken  1,500: —
987 aln. 6-tums verke till underlag k 25 öre . . 287: 50.
1,950 ani. 9-11-tums bjelke ä 75
1,462: 50.
328 aln. 6-tums virnstycken å 25
84: —
2,310 aln 6-7-tums takstolsverke k 32 .... 739: 20.
55 tolft takläkt å 3 R:dr  165: —
245 qvad. ahl. cloisonsvägg å 3: 50
857: 50.
34 tolft 1-tums bräder å 7
238: —
60 dito 2-tums dito å 12
720: —
10 dito 3-tums dito å 15  150: —
Summa Kant Kalr 78,972: 70.
112
Bilagan Litt. L.
Transp. R-.mt R:dr 78,972: 70.
12 vindskupor å 40
10 källardörrar med beslager och lås å 12
Skålbräder och hägar
Timmermansarbetslöner
18 fönster med luckor ock allt tillbehör ä 30
28 dilo med alli tillbehör ä 50 . . .
11 portar dito å 75 . . .
28 dörrar dito å 40 . . .
12 dito å deuxbattans å 60 ....
380 aln. bröstpanel å 1: 50
1580 qvar!: alu. skiflertäckning å 1: 50 .
Smide och spik
Zinkbeklädnad å 12 vindskupor å 120
286 qvad. aln. dilo å takfris och skorstenar i
2 st. jerndörrar å 55
2 jernspisar å 125
15 kakelugnar k 120
Målarearbete
Stensättning i källare
Ställningar och diverse kostnader
60.
480:
120:
250:
2,000:
540:
1,400:
825:
1120:
720:
570:
2,370:
1,500:
1,440:
743:
110:
250:
1,800:
3,000:
800:
7,000: —
60.
Summa kostnad för en flygel R:mt K:dr 106,011: 30.
Den andra flygeln enligt ungefär samma inredning 106,011: 30.
Gårdens inhägnad medelst jernståndare och kedjor 750: —
Gårdens planering, grusning och plantering . . 3,500: —
Arfvoden och arbetstillsyn . . • . . . . ■ 5.000: —
Summa Kunt K:dr 221,272: 60.
Stockholm den 15 September 1862.
F. W. Scholander.
STOCKHOLM,
TRYCKT HOS E. WESTRELL, 1862.
Kalkyl
öfver Riddarhus-Kassans Inkomster och Utgifter för år 1862, upprättad i eulighet med 1861
års Bokslut och gällande Stat.
Inkomster.
Utlånta kapital 40,950 R:dr å 6 proc. 2,457: —
» » 161,850 » å 5 proc. 8,088: 50.
Hyra för Riddarhusgården .... 4,531: 50.
» » Riddarhusets källrar . . . 1200: —
10,544: 50.
5,731: 50.
Summa R:mt R:dr 16,276:
Bil. till Högloft. Ridd. o. Adelns Prot. vid 1862 års Riksdag.
Utgifter.
Honorarier
Aflöning
Pensioner
Extra utgifter
Lifstidsränta till C. D. Munck .
Ränta till Thamiska Donationen
Öfverskott
1,800:
—
6,621:
24.
1,925:
—
2,134:
99.
720:
—
365:
91.
13,567: 14.
2,708: 86.
Summa R:mt R:dr 16,276: —
Stockholm af Riddarhus-Kontoret den 15 Oktober 1862.
J. L. Bogeman.
STOCKHOLM, tryckt hos e. westrell, 1 862.
