# ID: svediakorp-gov672
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 51,143
# sentences: 1,878
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Kiddarhus-Utikofctets Utlåtande N:o 1.
1
\:o 1.
Utlåtande, angående tryckningen af Ridd. o.
Adelns Protokoll vid innevarande Riksdag
Hörsamt Memorial.
Till efterkommande af föreskriften i 10 § af den för RiddarhusDirektionen
utfärdade Instruktion, har Direktionen uti bifogade till
lliddarhus-Utskottet ingifna Memorial, i afseende å tryckningen af
Högloft. Ridd. o. Adelns protokoller under innevarande riksdag,
afgifvit det förslag, att, likasom under flera af de sednaste riksdagarne
egt rum, dessa protokoller må uti en upplaga af 500 ex. tryckas
med täta stilar samt fördelas i häften af omkring 30 ark hvardera,
med iakttagande deraf, att intet Pleni-protokoll stympas, utan till
slut inlöres i häftet. Och har Direktionen tillika anmält att, i likhet
med hvad förut utan anmäkning skett, Direktionen afslutat, kontrakt,
om ifrågavarande tryckning, dervid kostnaden blifvit betingad till
Aderton It:dr R:mt för hvarje tryckt ark, med förbindelse för boktryckaren
att, så vidt erforderligt manuskript honom tillhandahållas,
hvarje vecka aflemna 8 färdigtryckta ark, då tryckning af 3:tie
särskilda häften på en gång förekommer, 6 ark då i!:ne häften på
en gång äro under tryckning samt 4 ark då tryckningen är inskränkt
till ett enda häfte.
I sammanhang härmed och då Högloft. Ridd. o. Adeln vid
sednaste rikdag, genom tillägg uti ofvanåberopade § af Instruktionen,
behagat förordna, att förslaget till tryckning af Ståndets protokoll
bör afse jemväl tryckningen af Riddarhus-Utskottets Utlåtanden, har
Direktionen, oaktadt sin förmodan att sistnämnde tryckning lämpligast
och hastigast försiggår om åt Utskottet öfverlemna» att i
afseende derpå vid hvarje riksdag vidtaga de anordningsr som för
tillfället finnas vara de tjeniigaste, likväl genom ett i ofvan omförmälda
kontrakt infördt förbehåll, träffat aftal derom, att, i händelse
detta tryckningsarbete anförtros åt samma boktryckare, sorn
förbundit sig att öfvertaga tryckningen af Ridd. o. Adelns protokoll,
honom åligger att emot samma betalning, sorn för de sistnämnde
blifvit betingad, verkställa jemväl tryckningen af Riddarhus-Utskot-^
tets Utlåtanden.
Utskottet, som för sin del icke finner något att erinra emot
de af lliddarlius-Direktionen afgifua ofvanomlormälda förslag
Bil. till Uiiglofl. Ridd■ o. Ad:s prot. vid 185!) års Riksdag. 1
2
Riddarhns-Utskottets Utlåtande N:o I.
samt jemväl anser lämpligast att, i likhet med hvad vid sednaste
riksdag iakttogs, tryckningen af Utskottets utlåtanden med bilagor
verkställes på enahanda sätt, uti enahanda format och till lika antal
exemplar sora tryckningen af Högloft. Ridd. o. Adelns protokoll,
samt öfvertages af samma boktryckare, med hvilken kontrakt angående
sistnämnde tryckning blifvit afslutadt, får fördenskull vördsamt
tillstyrka:
att Höglofl. Ridd. o. Adeln täcktes godkänna de af Riddarhus
Direktionen i båda förstnämnda hänseenden vidtagna
åtgärder.
Stockholm den 7 November 1859.
På Riddarhus-Utskottets vägnar.
TÖNNES WRANGEL.
W . F. Dalman.
Hörsamt Memorial.
Enär jemlikt 10 § af den för Riddarhus-Direktionen utfärdade
Instruktion, det åligger Direktionen att, vid början af hvarje Riksdag,
genom Riddarhus-Utskottet, till Höglofl. Ridderskapet och Adeln
inkomma med förslag, huru tryckningen af Ridderskapet och Adelns
protokoller må lämpligast och med största skyndsamhet kunna verkställas,
får Direktionen härmed vördsamt föreslå, att under nu började
Riksdag sådana protokoller måtte få, liksom under flera af de
sednaste Riksdagarne blifvit stadgadt, uti en upplaga af 500 exemplar
tryckas med täta stilar och förkortningar af ofta förekommande
ord, samt fördelas i häften af omkring 30 ark, med iakttagande
deraf att intet pleni-protokoll stympas, utantill slut införes i häftet;
hvarjemte Direktionen tror sig böra anmäla, att enligt redan nu, på
enahanda sätt som förut både skett och lemnats utan anmärkning,
afslutadt kontrakt om ifrågavarande tryckning, kostnaden för hvarje
tiyckt ark blifvit betingad till 18 R:dr R:mt, samt Boktryckaren
förbundit sig att, såvidt erforderligt manuskript honom tillhandahålles,
hvarje vecka aflemna 8 färdigtryckta ark, då tryckning af
3:ne särskildta häften på en gång förekommer, 6 ark, då 2:ne häften
samtidigt äro under tryckning, samt 4 ark, då tryckningsarbetet är
inskränkt till ett enda häfte.
I sammanhang härmed och sedan Höglofl. Ridderskapet och
Adela vid sednaste riksdag, genom ett tillägg uti ofvanåberopde g,
behagat förordna, att ifrågavarande, härmed framställda, i samma g
omförmäldta, förslag bör afse jemväl tryckningen af Riddarhus-Ut^kottets
Utlåtanden, finner Riddarhus-Direktiouen sig böra anmäla,
att Direktionen förmodar tryckningen af nyssnämnde Utskotts Utlåtanden
lämpligast och hastigast kunna försiggå, om åt Utskottet
öfverlemnas att i afesende derpå vid hvarje riksdag vidtaga de anorduingBr,
sora beträffande detta vanligen föga vidsträckta tryckniugsarbete
kunna för tillfället vara de lämpligaste; men likväl, genom
R id darli u’s-U t sko 11 e-ts U tiå ta n de N:o 2. 3
ett i redan omnämnde kontrakt infördt förbehåll, träffat aftal derom,
att, i händelse detta tryckningsarbete anförtros åt samma boktryckare,
som förbundit sig att öfvertaga tryckningen af förenämnde
protokoller, han skall emot samma betalning sora i afseende på protokollerna
blifvit betingad, öfvertaga jemväl tryckningen af Riddarhus-Utskottets
Utlåtanden.
Stockholm den 17 Oktober 185 9.
E. A. LEWENHAUPT.
Adam Lewenhaupt, J. Aug. Posse. Carl Bennet
R. Cederström. J. A. Tornérhjelm.
Albert Munck.
Hf:0 2-
Utlåtande angående ändringar i Ridd. o. Adelns
Ordningsstadga.
Hörsamt Memorial.
Uti 10 § af Riddarhus-Direktionens till Höglofl. Ridd. o. Adeln
vid innevarande Riksdag afgifna berättelse, hvilken för närvarande
utgör föremål för Riddarhus-Utskottets granskning, har Direktionen,
jemte anmälan, att vid Riddarhussalens inredning den del afskranket
omkring Landtmarskalks-estraden som afstängt denna estrad från
långsidan af Salen, blifvit borttagen, hemställt, om icke, i stället
för den punkt uti den af Ridd. o. Adeln antagna »Stadga till ordnings
vinnande vid Ståndets sammankomster», enligt hvilken en afgift
af En Riksdaler Banko bör erläggas af »den som lutar sig emot
skranket framför Landtmarskalksbordet», det stadgande må intagas,
att en sådan plikt skall erläggas af den, »som stannar å trappstegen
till Landtmarskalks-estraden»; och bardet i öfrigt synts Direktionen
som Ordnings-stadgan äfven i några andra delar erfordrade förändring,
hvarföre densamma i sin helhet torde böra undergå granskning
och omtryckas.
I anledning häraf har Riddarhus-Utskottet ansett sig böra omedelbart
till granskning företaga ifrågavarande, d. 1 6 November 1823,
stadfästade ordnings-stadga med ett d. 4 Dec. 1834 dertill beslutadt
tillägg, dervid Utskottet likväl icke funnit skäl till någon annan
hufvudsaklig ändring deri, än i dels den af Riddarhus-Direktionen omförmälda
3:dje punkt, dels förvandling af de afgifter, som för öfverträdelse!'
af ordnings-stadgan skola erläggas från det förut gällande
räkneslaget i Banko till det nuvarande i Riksmynt.
Utskottet föreslår således utfärdandet af följande:
4
Hiddarhns-Utskottets Utlåtande N:o 2. £3
Ordnings Stadga,
vtd Högloft, llidclerskapets och Adelns sammankomster,
antagen den November 1859.
l:o Den ledamot som stadnar på gången i Riddarhus-salen,
sedan Landtmarskalken öppnat plenum eller sedermera — med undantag
af de tillfallen då val eller votering eger rum, — finnes der
stående erlfigge En Riksdaler Riksmynt.
2:o För den som mundtligen eller skriftligen yttrar sig till
protokollet från annan än egen bänk vare lika afgift.
3:o Den som stannar å trappstegen till Landtmarskalks-estra
den
erlägge En Riksdaler SO öre.
i:o För den som, vid val eller votering, innan hans bänk
blifvit uppropad, eller sedan han sin röst afgifvit, står inom Landtmarskalks-skranket
eller på trappstegen till estraden vare lika afgift,
5:o Den som gifver sitt bifall tillkänna genom handklapp
ning,
eller sitt missnöje genom hvissliug, stötning eller stampning
i golfvet erlägge Tre Riksdaler,
6:o Den som under pågående plenum obehörigen borttager de
i Riddarhus-salen anslagne handlingar erlägge Tre Riksdaler.
7:o Den som förlorar sin inträdespollett må uti Riddarhus
Utskottet
erhålla en annan mot erläggande af En Riksdaler.
8:o Den som utan laga förfall eller erhållen rättighet ute
blifver
från Elektorers, Utskotts eller Nämnders sammanträden erlägge
för hvarje gång Tre Riksdaler.
Riddarhus-Fiskalen åligger att noga och utan all mannamån
hålla hand öfver verkställigheten af dessa föreskrifters iakttagande
samt afgiften ovilkorligen hos den felande uttaga och uti en i Riddarhus-salen
befintlig, med lås försedd, sparbössa genast inlägga.
Vägrar någon, att på fiskalens anmaning erlägga afgiften, då
bör han af fiskalen genast tillsägas att inför Kiddarhus-Utskottets,
vid dess nästa sammankomst, sig inställa, men ifall han kallelsen,
derom fiskalen ensamt eger vitsord, försummar eller ytterligare vägrar
afgiften betala, eger Riddarhus-Utskottet att affordra honom hans
inträdes-pollett, hvilken ban ej återfår förr än han afgiften erlagt,
hvarom anmälan af Utskottet skall göras i Ridd. o. Adelns nästa
plenum.
De afgifter, hvilka sålunda af Ståndets medlemmar erläggas
skola, vid hvarje riksdags slut, fördelas mellan de fattiga adliga
enkor, hvilka Landtmarskalken finner vara deraf i största behof.
Datum ut supra.
Hvilket förslag härmed till Högloft Ridd. och Adelns ompröfning
vördsamt öfverlemnas, med hemställan tillika
att den ordnings-stadga som kommer att af Ståndet
antagas må särskildt tryckas och i Riddarhus-salen
anslås.
Stockholm den 14 November 1859.
STOCKHOLM, Typografiska Föreningens Boktryckeri 1859.
Riddar hus-Utskottets Utlåtande R:o S.
1
NTso 3.
Utlåtande, i anledning af väckt motion att Ridd.
och Adelns Protokoller må förås i sammandrag
m. m.
Hörsamt Memorial.
Medelst remiss den 2 i denna månad har Högloft. Ridderskapet
och Adeln behagat att till Riddarhus Utskottet remittera eh af
Herr Cederschiöld, Guslaf, väckt motion, att Ridd. och Adelns discussions-protokoll
må lorås i sammandrag, tillika med de i anledning
deraf algifne yttranden.
Såsom skäl för sitt förslag anförer motionären, hufvudsakligen,
den tidsbesparing, som förmenes derigenom vinnas vid de tillfällen,
då stånds protokollen, vid remisser eller återremisser, skola till Utskotten
öfversändas, hvarmed för närvarande, i anseende till protokollens
förande oeh utskrifning in ext.enso, stundom flera veckor
fördröjes, utan att någon ärendenas mognarn pröfning inom Utskotten,
i följd af det utförligare protokollet, möjligen kan anses
uppväga tidsförlusten, enär Utskotten, tor att undvika det tunga
arbetet att genomläsa de vidlyftiga yttrandena, vanligen låta någon
af kanslipersonalen deröfver uppsätta en kort promemoria, sorn
för Utskottet föredrages. Ej heller för en framtida historisk forskning
syntes motionären nödigt att protokollen fördes i den nu iakttagna
verbala form, emedan Forskaren kunde ofta finna sig lika
mycket besvärad af materialiertras öfverflödande mängd som af brist
på sådana.
Orsaken, hvarföre ett protokoll, utan att förlora något i klarhet
och fullständighet, kunde betydligen förkortas, igenfunnes uti
den väsentliga skillnad emellan det muntliga oeh skriftliga föredraget.
Det uttalade ordet bortflyger men det skriftliga qvarstår,
hvaraf ock vore en nödvändig följd, att det muntliga föredraget
alltid blefve omständligare än det skriftliga.
Om man nu vid protokollets författande, i stället får att införa
de framträdande personerna såsom talande i första personen,
endast refererade deras yttranden och dervid uleslöte wnsägningar
Bil. lill Högt. R. o. Ada Trot. vid 1859—60 års Riksd. 1
$
Eiddarhus—Utskottets Utlåtande N:o 3.
och allt livad icke på saken inverkade, kunde onekligen en stor
korthet ernås, utan att derigenom någon verklig förlust uppstode
— de talare, som sådant önska, alltid öppet lemnadt att sjelfva
skriftligen uppsätta de yttranden, hvilka de vilja hafva ordagrannt
i protokollet intagna.
Uti de remissen åtföljande yttranden anföres hufvudsakligen:
Herr Montgomery, Guslaf, ansåg det vara bäst om, i likhet med
hvad i England eger rum, discussionerna hvarken antecknas till
protokollet eller tryckas, utan att offentliggörandet af debatterna
öfverlemnades åt tidningarne, genom antagna särskilda stenografer,
så att, på statens bekostnad, ingenting mera behöfde protokolleras
och tryckas, än besluten med kort upptagande af skälen dertill, hvarigenom
vunnes en betydlig besparing både af tid och kostnad.
Herr Friherre Cederström, lindolf, erinrade att om diskussionsprotokollen
skulle föras i sammandrag, med rättighet för den talare,
som sådant önskade, att få skriftligen aflemna sitt yttrande, för att
in extenso införas i protokollet, det sednare derigenom ofta torde
få en mindre sammanhangande och något för brokig uppställning,
enär t. ex. det yttrande, som förts i sammandrag ej alltid upptoge
just det, hvarå svar följde i det af en annan talare skriftligen uppsatta
svaret derå. Då Borgare-Ståndet i dessa dagar på allvar ifrågasatt
att hädanefter begagna stenografer, för att få sina protokoller
mera fullständiga, vore det måhända icke lämpligt att Ridd. o.
Adeln beslöte att, i motsats dertill, åt sina protokoll gifva mindre
utförlighet, hvilket lätt kunde gifva anledning till den misstydning,
att Ridd. o. Adeln ansåge hvad som hos dem yttrades vara mindre
viirdt att bevaras, än hvad som förekomme inom öfrige Riksstånden
Beträffande Herr Montgomerys åberopande af Englands exempel,
så vore förhållandet der väsentligen olika, emedan dels engelska
parlamentet till sitt förfogande egde en talrik stenografcorps, försedd
med särskilda väl aflönade dechiffrörer, hvilka tätt och ofta
under discussionerna byta om med hvarandra och ögonblickligen
nedskrifva yttrandena — ett maschineri, som arbetar med största
lätthet, men som hos oss icke är hvarken för beredt eller troligen f. n.
möjligt att åstadkomma, dels att man i England hade att tillgå
dagligen utkommande stora tidningar, som i sina vidsträckta spalter
omedelbart införa debatterna ordagrant.
Herr Cederschiöld, Robert Theofron, ansåg Riksdags-Ordningens
57, 58 o. 59 §§ lägga hinder i vägen för Herr Montgomerys förslag.
Friherrre Sprengtporten, Jacole Wilhelm, trodde väl det vara
nödvändigt, att ett verbalprotokoll föres, men att dess bestämmelse
likväl endast borde vara att blifva ett i arkivet inneliggande exemplar,
hvaremot Hr Friherren icke ansåg nödigt, att detta protokoll
tryckes, utan blott ett sammandrag deraf, hvilket sednare, som allt
efter ämnets beskaffenhet kunde göras mer eller mindre utförligt,
borde expedieras till Utskotten.
Utskottet har tagit hvad sålunda blifvit anfördt i noggrant
öfvervägande; och hvad först angår Herr Montgomerys förslag att
R i d d a rhu s-U t sk o 11 e ts Utlåtande N:o 3.
3
något discussions-protocoll hos Ridd. och Adeln hvarken borde föras
eller genom trycket utgifvas, så enär 50 g Riksdags-Ordningen
uttryckligen innehåller, dels att »hvarje Stånds-ledamot eger rätt
»att i plenum till protokollet fritt tala och utlåta sig i alla frågor
»som under öfverläggande komma och om lagligheten af allt som
»inom Ståndet sig tilldrager», dels »att ej någon må vara berättigad
»att tala utom protokollet;» hvarefter 58 § i samma grundlag stadgar,
bland annat, alf »utur elt protokoll må vid justeringen med
»Ståndets bifall och den talandes eget begifvande uteslutas dess egna
»uttryck och äfven deliberationer som deraf följt; dock ej sådana
»uttryck på hvilka beslutet sig tydligen grundar», anser Utskottet
deraf uppenbarligen följa, att jemväl discussionerna inom Riks-Stånden
ovilkorligen skola till protokollet antecknas; och då sedermera
i 59 § R. O., förord nas, att »alla hos Riks-Stånden hållna protokoll
»skola så tidigt ske kan genom trycket utgifvas till deras fullstänndiga
innehåll», följer deraf, att någon uteslutning eller förkortning
af det hållna och godkända protokollet icke, emot grundlagens ordalydelse,
får ega rum.
Af sådan anledning har Ridd:s-Utskottet, som det icke tillhör
att yttra sig i frågan om ändring af grundlagarne, ej heller ansett
sig kunna
ingå i vidare pröfning af Herr Montgomerys förslag.
Beträffande derefter den af Herr Cederschiöld, Gustaf, väckta
motion, att Ridd. o. Adelns diskussions protokoll må föras i sammandrag,
finner Utskottet väl, lika med motionären, att något bestämdt
hinder häremot icke utur grundlagens ordalydelse härledes,
men anser i allt fall betänkligt att till hans förslag tillstyrka
bifall.
Utskottet betviflar nemligen, för det första, att någon väsentlig
besparing af tid skulle vinnas derigenom, att protokollet fördes i
sammandrag. Såvida detta skulle, såsom motionären förutsätter,
förena »klarhet med fullständighet», erfordrar redaktionen deraf troligen
i de flesta fall lika mycken tid och vida mer både omsorg
och skicklighet än de medelst stenograf! gjorda anteckningar, hvilka
nu utgöra stommen för Protokollet — ja Utskottet föreställer sig,
att en så beskaffad förkortning af protokollet, som den motionären
föreslår skulle, med en sådan anteckningsmetod, som vid protokollsföringen
bos Ridd. o Adeln är antagen, medföra de största
svårigheter för prokollsföranden, förutsatt att det varit för honom
möjligt att, under den snabba anteckningen af hvarje talares ord
ofta under flera timmar tillika följa hans tankegång och discussionen
i allmänhet med den ansträngda uppmärksamhet, som tages i anspråk,
för att kunna på en gång troget och klart framställa hufvudinnehållet
och karaktären af ett mundtligt yttrande, utan att
låta detsamma framträda just i den dramatiska form, motionären
klandrar. Det är visserligen sannt, att innan stenografien infördes
vid protokollsföringen på Riddarhuset, protokollen voro både mindre
utförliga och bättre redigerade; att talaren der återfann, om
icke alla sina ord, åtminstone sina tankar klarare och kortare ut
-
4
Ri d d &r h u s - U t sk o t te t s Utlåtande N:o 3.
tryckta och att orasägningar dä mera sällan anträffades i protokollet,
än i talarnes diktamina. Men då frågan nn icke är att förändra
ante ckningsme toden d. v. s. att afskaffa snabbskrifninpen, hvars
företräden i öfrigt Utskottet icke vill bestrida, befarar Utskottet
att, med bibehållande deraf, ett beslut om protokollets uppsättning
d sammandrag, eller såsom refererande talarens yttrande i 3:dje personen.
icke skulle leda till ändamålet af hvarken tidsbesparing eller
en i någon väsentligare mån förbättrad redaktion af protokollet.
I öfrigt anser Utskottet sig icke böra dölja den öfvertygelse»,
att när ett discussions-protokoll skall, enligt grundlagen, förås, en
ganska väsentlig garanti finnes just deruti, att samma protokoll
föres verbalt, så att det icke kan bero af eller öfverlemnas åt protokollsförandes
vare sig bristande eller ensidiga uppfattning af talarens
tankar eller godtyckliga, möjligen partiska tolkning af barra
ord, att bestämma protokollets lydelse; och då för allt fall hvarje
talare äger rätt att före Protokollets öfversändande till Utskott
eller tryckning justera de af honom afgifna anföranden och dervid
borttaga öfverflödiga ord eller omsägningar, utgör detta säkert ett
bättre korrektiv mot protokollets onödiga vidlyftighet, än om denna
justerings åtgärd öfverlemnas åt protokollisten, hvarvid talaren troligen
ej sällan skulle få tillfälle till mera missbelåtenhet, än då
bau i Protokollet återfinner sina egna ord och således sjelf får bära
skulden för den ofullständighet eller saknade klarhet, han möjligen
vid genomläsningen upptäcker i sitt yttrande.
Talarens medvetenhet af att tala till ett protokoll, deri hvarje
hans uttryck skall antecknas, måste tillika —- så synes det åtminstone
Utskottet, — uppmana honom att icke blott tänka innan
han talar, utan äfven att noggrannare väga sina ord och vårda sitt
språk, än om han litar på att både språket och måhända någonsin
äfven tankarne skola formuleras och sättas i sammanhang af den
som förer protokollet.
Utskottet kan ej heller ovilkorligt biträda motionärens åsigt,
att den historiska forskningen lider mehn af protokollens utförlighet,
förutsatt nemligen att dessa föras med erforderlig skicklighet.
För forskaren i våra protokoller är det nemligen icke blött af intresse
att erfara de uppträdande personernas åsigter uti den ena
eller andra frågan, utan äfven att kunna bedöma så till sågandes
den metod, de an vändt för försvaret af desamma och den form,
hvari de blifvit framställda. Derutur fi ani går icke blott omdömet
öfver talarens talang utan äfven i viss män öfver hans karaktär,
hvilken ej sällan genomskinligt nog afspeglar sig just uti den dramatiska
formen af det muntliga föredraget. Också ser man långt
bort i den dunkla forntiden, att då häfda tecknaren, vill gifva en
klarare belysning åt de män hvilkas historia lian vill åskådliggöra,
han icke blot t berättar hvad de gjort och sagt, utan derjemte ofta
låter dem framträda sjelfva talande.
På dessa skiil anser sig Utskottet
böra vördsamt afstyrka bifall till Herr Cederschiölda
efva»©»förmälda motion.
R iddarhus-Utskottets Utlåtande N:o 3.
5
Beträffande Herr Friherre Sprengtportens förslag, att sedan ett
verbal-protokoll blifvit uppsatt, för att förvaras i arkivet, ett sammandrag
deraf borde författas, för att, vid remisser eller återremisser,
till Utskotten expedieras, anser Utskottet en sådan åtgärd,
hvilken torde mer än fördubbla protokolls-förandens arbete, fördenskull
komma att ännu mer än hitintills föranleda tidsutdrägt vid
remissers expedierande, hvarföre Utskottet tillstyrker
att jemväl detta förslag icke måtte bifallas.
Och då, enligt hvad ofvan förmäles, 59 § riksdags-ordningen
uttryckligen förmår att Riks-ståndens protokoll skola till deras fullständiga
innehåll genom trycket utgifvas, lärer jemväl friherre
Sprengtportens förslag, att endast ett sammandrag af dessa protokoll
skall tryckas,
anses böra förfalla.
Hvilket dock allt till Höglofl. Ridd. o. Adelns egen ompröfning
vördsamt öfverlemnas.
Stockholm den 21 November 1859.
STOCKHOLM, TYPOGRAFISKA FÖRENING EKS BOKTRYCKERI, 1859.
Kidd arh us-Utskottets Utlåtande N:o 4.
1
l¥:o 4.
Utlåtande i anledning af Herr Brukets motion om
utseende medelst omedelbara val af Ridd. o.
Adelns Elektorer.
Hörsamt Memorial.
Från Högloft. Ridd. o. Adeln har Riddarhus-Utskottet, medelst
protokolls-utdrag den 16 sisth November, fått till sig remitterad en
af Herr Brakel, Mauritz, väckt motion, att, med afskaffande af det
nu antagna Bänkmansvalet, Högloft. Ståndet måtte direkte välja
Elektorer för tillsättning af Utskotten, så att Ridd. o. Adeln samfäldt
in pleno väljer på 30 ledamöter, af hvilka de 25 som erhållit
högsta antalet röster skola blifva Elektorer, och de 5 öfriga dessas
Suppleanter.
Motionären har ansett öfverflödigt att upprepa skälen för detta
valsätt, emedan de redan finnas på många ställen i Ridd. o. Adelns
protokoll fullständigt utvecklade. Han ville nu endast framhålla, hura
bänkmansindelningen urartat från sitt ursprungliga ändamål. Detta
hade varit, att de som suto på samma bänk skulle taga närmare
kännedom om hvarandra och inom sig utse den värdigaste och mest
ansedda att deltaga i valet till Elektorer. Detta mål vore nu mera
alldeles förfeladt. Det vore för alla bekant, huru vid riksdagarnas
början Adeln, allt efter de olika meningsskiftningarne ledamöterne
emellan, massar sig tillsammans på det ena eller andra stället, för
att söka kringgå Bänkmanvalet och direkte utse Elektorer. Visserligen
öfverenskommes der om Bänkman, men dessa blifva endast
stora politiska nollor, som blott och bart antaga något värde, om
de placeras bakom andra mer eller mindre betydande zififror.
Vid den diskussion, som Hr Brakels motion föranledt, har Hr
Friherre Rudolf Cederström bestridt densamma. Afven han har begärt
Utskottets uppmärksamhet på de öfverläggningar, sora vid föregående
riksdagar egt rum angående denna fråga. Exempelvis har
Herr Friherren påpekat den betydliga tidsutdrägt, som det direkta
valet skulle medföra, ej allenast vid första tillsättningen genom uppräkning
och summering af de många namnen, utan jemväl sedermera,
då för hvarje gång någon Elektor afginge, Ridd. o. Adeln
samfäldt skulle nödgas upptaga mången pleni-sammankomst för anställandet
af nya val, hvaremot då någon Elektor nu afgår, återval
sker genom Bänkmän fi tid då Ståndet ej är samladt. I afgången
Bänkmans ställe väljes då utan särdeles tidsförlust en annan af hans
Bänkmans-afdelning. Detta vore dock en mindre betydande sida af
saken, såvida eljest motionärens förslag skulle leda till ett bättre
och säkrare uttryck af Ståndets politiska opinion; men Friherren
påstod tvertom, att det föreslagna direkta valsättet lätteligen skulle
leda, under stormiga tider till mera ensidighet, och under lugnare
Bilaga till Högfl. Ridd■ o. Adelns prof. vid Riksdagen 1859.
2
Rlddarhns-Utskottets Utlåtande N:o 4.
tider till splittring; alltså i båda fallen till ett mindre önskvärdt resultat.
En annan våda skulle jemväl lätt kunna inträffa vid uppgörandet
af elektorslistor, nemligen derigenom, att dessa, i god tid
och innan Ståndet ännu vore konstitueradt, både uppgjordes och
spriddes till de i hufvudstaden boende ledamöterna, då deremot under
nuvarande förhållanden förslag till Bänkman icke kunna uppgöras
förr, än ledamöterna blifvit i behörig ordning antecknade och
bänkmans-indelningen egt rum dagen före plenum plenorum, genom
hvilken omständighet ett obehörigt uteslutande af representanter från
landsorten förekommes. Vid de direkta elektorsvalen skulle tilläfventyrs,
under tider af skarpare partispänning, ledarne nödgas inskränka
sitt förslag endast till sådana personer, hvilkas politiska
åsigter vore noga kända. Nu deremot måste man vid väljandet af
Bänkman sträcka sig öfver hela Riddarhusets terräng samt Ståndet
söka sina representanter bland såväl dess äldste som dess yngsta
Atter, och dem som bilda öfvergången mellan dessa. Detta tvång
vore hälsosamt så till vida som derigenom ensidighet säkrare undvekes.
Friherren önskade visserligen, att den verkliga majoriteten
må göra sig gällande — och detta kunde den under nuvarande valordning
alltid om den iakttoge enighet och sammanhållning — men
om en majoritet ock borde vara, hvad namnet innebär, öfvervägande,
borde den derföre icke vara uteslutande. Ett korrektiv häremot
utgjorde bänkmans-indelningen, isynnerhet vid de under Riksdagens
lopp successivt skeende omvalen. Under lugna förhållanden skulle
deremot de direkta valen lätt kunna åstadkomma splittring; sådant
skulle t. ex. resultatet troligen mången gång blifva, om det öfverlemnades
åt hvar och en ledamot att utur de uppgjorda elektorslistorna
på 30 personer »utplocka» de namn som vore honom mest
behagliga och deraf sammansätta en ny lista.
Utskottet har, före pröfningen af ifrågavarande motion, tagit
kännedom om öfverläggningarne och besluten i detta ämne under
föregående Riksdagar och deraf hufvudsakligen inhemtat: att den
ännu gällande ordningen att medelst bänkmän utse Ridd, o. Adelns
Herrar Elektorer, hvilka sedan välja Utskotts-ledamöter, antogs redan
vid Riksdagen 1720, efter det, vid den föregående, Högloft Ståndet
upphäft den i 1626 års Riddarhus-Ordning stadgade fördelning i klasser
och infört omröstning per capita. Detta fortfor till 1778 års
Riksdag då klassfördelningen åter infördes, i följd hvaraf bänkmän
ansågos öfverflödiga, enär både votering och val skedde klassvis, intill
1809 års Riksdag då klassfördelningen ånyo afskaffades, hvarefter
i 1810 års Riddarhus-Ordning stadgades, att Elektorer för
val af ledamöter i Utskotten skulle tillsättas genom 50 bänkmän,
1 fran hvar bänk. Redan vid 1815 års Riksdag väcktes motion
om bänkmäns afskaffande, hvilket af Ridd. o. Adeln till principen
godkändes, hvarefter vid 1817—1818 årens Riksdag föreslogs, att
Ridd. o. Adelns Herrar Elektorer skulle väljas in pleno med en
lista af 38 namn, deraf 25 skulle blifva ordinarie Elektorer och 13
Suppleanter, hvilket förslag dock kom att förfalla; hvaremot vid
påföljande 1823 års Riksdag det beslut fattades, att Ståndet skulle
delas i 25 lika afdelningar, hvaraf hvarje egde utse en Elektor med
R idd&r hus-Ut sko t tet s Utlåtande N:o 4.
3
fritt val inom hela Ståndet; och skulle, sedan en afdelning valt,
den utsedda Elektorns namn högt kungöras och genast uppskrifvas
på en tafla i Riddarhus-salen, innan efterföljande afdelning uppropades.
Ä detta förslag vägrade likväl K. M. genom Skrifvelse den
18 Dec. 1823 sin Nådiga sanktion. Emellertid väcktes och tillstyrktes
af Riddarhus-Utskottet vid 1827 —1828 års Riksdag det
förslag, att valen till Elektorer skulle ske af Ridd. o. Adeln samfäldt
med en lista å 45 personer, deraf de 25 sora erhållit flesta
rösterna skulle blifva Elektorer och de 20 dernäst i röstetal Suppleanter.
Men detta förslag blef af Ridd. o. Adeln ogilladt med 91
röster mot 85, hvarefter Ståndet vid 1 834 års Riksdag, med afslag
å motionen om bänkmännens afskaffande, genom 76 röster mot
26 biföll det af Riddarhus-Utskottet framställda förslag, att Ridd.
o. Adeln skulle fördelas i 25 lika afdelningar, deraf hvarje skulle
inom sig välja 2 bänkmiin. hvilka 5 0 bänkmän skulle tillsätta
de 25 Elektorer, åt hvilka valet af Utskotts-ledamöter anförtroddes.
Uti denna ännu gällande ordning för Elektorsval föreslogs
vid påföljande 1840 års Riksdag den förändring, att Ridd.
o. Adeln skulle fördelas i 5 lika afdelningar, deraf hvarje afdelning
skulle omedelbart inom sig välja 5 Elektorer; men äfven detta förslag
afslogs af Ståndet med 145 röster mot 98. Vid 1847 —1848
årens Riksdag väcktes derefter af Herr von Hartmansdorff, August,
motion om utväljande af 25 Elektorer genom omedelbara val inom
hela Ståndet, hvilket likaledes af Höglofl. Ridd. o. Adeln afslogs
med 88 röster mot 61. Derefter har den nuvarande motionären
Herr Brakel, såväl vid 1853 —1854 som vid 1856—1857 årens
Riksdag framställt enahanda förslag, som vid den innevarande, hvartill
likväl Höglofl. Ståndet vägrat sitt bifall, vid den förra Riksdagen
med 27 röster mot 9, och vid den sednare utan diskussion
och .votering.
Efter inhemtad kännedom om förberörde skiljaktiga både förslag
och beslut har Utskottet tagit detta ärende under noggrant
öfvervägande, dervid Utskottet kommit till den slutföljd, att med
den organisation Ridd. o. Adeln för närvarande eger, ett samfäldt
och omedelbart val af Elektorer skulle medföra icke blott större,
om man så får uttrycka sig, materiella olägenheter, genom tidsutdrägt,
utan äfven, på sätt Friherre Cederström anmärkt, lätteligen
kunna vida mer än nu, leda till en alltför uteslutande ensidighet
eller en för intet fall önskvärd splittring. Farhågan att
Ridd. o. Adelns majoritet genom bänkmansvalen skulle kunna blifva
besegrad af en minoritet bekräftas icke af erfarenheten, åtminstone under
de senaste Riksdagarne och synes, — att döma af Ridd. o.
Adelns afslag, vid sex föregående Riksdagar efter 1823, af väckta
motioner om bänkmännens afskaffande — icke numera delas af
flertalet inom Ståndet. Sannolikt lärer väl ett motsatt förhållande
ej heller hädanefter komma att inträffa, sedan man å ömse sidor
lärt sig uppskatta betydelsen af bänkmansvalen och att äfven der
enighet och sammanhållning äro oundgängliga, för att vinna ett
resultat. Om för närvarande representanterne af olika åsigter samla
sig i skiljda lokaler för att uppgöra listor på bänkman, hvilka för
-
4
Rf ddarhus-U tsk o tte 18 Utlåtande N:o 4.
binda sig att rösta efter en på förhand uppgjord elektors-lista, så
komme utan tvifvel enahanda förhållande att ega rum vid uppgörandet
af eleklorslistor, efter på förhand med pluraliteteu af dem som
uppfördes på listan träffad öfverenskommelse angående Utskottens
sammansättning och dervid, ora eljest motionärens förmodan i afseende
på uppgörandet af bänkmans-listorna skulle befinnas grundad,
det troligen skulle tillgå på samma sätt, eller att minoriteten
äfven på elektorslistan utgjordes af »politiska nollor, hvilka endast
»vunno betydelse genom deras placering bakom någon gällande ziffra.;)
Beträffande de inom Siandet i sjelfva verket röstande, så blefve
dessa, individuel^ i samma mån mer än nu bundna vid den å ena
eller andra sidan uppgjorda listan, som de i sednare fallet hade att
välja på 30 personer och i det förra endast på 2.
Medgifvas måste i öfrigt, att, särdeles vid början af en Riksdag
då Utskotten skola tillsättas, det för majoriteten af Ridd. o.
Adelns 400 å 500 ledamöter måste vara vida svårare att sjelfständigt
välja 30 till Elektorer lämpliga personer, än att inom en
bänkmans-afdelning af vanligen 10 å 17 personer förskaffa sig kännedom
om och bestämma sig för 2, hvilka kunna vara lämpliga
att, i samråd med öfriga 48, välja Elektorer.
Utskottet föreställer sig fördenskull, att bänkmans-inrättningen
blifvit bibehållen just af den anledning, att Ridd. o. Adeln är så
talrik, att man icke ansett tillräckligt betryggande att samtlige dess
ledamöter skulle omedelbart välja Elektorer, emedan de från särskilda
delar af Riket uppkomne Representanterne icke alla kunna
hafva den noggrannare kännedom om hvilka personer som vore bäst
qvalificerade att utgöra ett slags Elit-corps för de maktpåliggande
valen till Utskotten, derinom, allt efter de skiljaktiga ärenden dessa
hafva att behandla, skiljaktiga egenskaper erfordras. Denna svårighet
skulle tvifvelsutan vida mer göra en vägledning vid valen
till Elektorer nödvändig och snart sagdt oundviklig, an vid valen
till Bänkman. Genom bänkmansvalet vinnes således, i Utskottets
tanka den fördel, dels att majoriteten icke kan förtrycka eller bland
Bänkmännen helt och hållet utestänga minoriteten, dels att en säkrare
grundval derigenom bildas för Utskotts-valen, än genom direkt
valda Elektorer, hvilkas tillsättning i annat fall antingen torde
komma att uteslutande bero af s. k. ledare inom det segrande partiet,
eller ock, om en splittring inora majoriteten, af någon illa
förstådd sjelfständighetskänsla någon gång uppstode, troligen vida
lättare än nu skulle föra segren i händerna på en enig och strängt
sammanhållande minoritet, som manövrerade på ett skickligt sätt.
På dessa jemte de härofvan refererade af Hr Frih. Cederström
anförda skäl anser sig Utskottet böra vördsamt
afstyrka bifall till Herr Brakels ifrågavarande motion.
Stockholm den 5 December 1859.
Stockholm, Typografiska Föreningens Boktryckeri, 185‘J.
Rid darhns-Utsk ott e t s Utlåtande N:o 5.
i
\7:o .i.
Utlåtande, i anledning af Friherre J. G. von
Paykulls motion om ändring uti 16 § Riddarhus-
Ordningen.
Hörsamt Memorial.
Höglofl. Ridd. och Adeln har medelst utdrag af dess protokoll
den 5 sisth December behagat till Riddarhus-Utskottet remittera
en af Friherre v. Paykull, Johan Guslaf, väckt motion, att stadgandet
i 1 mom. 16 § Riddarhus-Ordningen: »att ingen ma pa
»Riddarhuset inträda innan han för vakthafvande Under-Olficeren
»uppvisat den honom lemnade inträdespolett», måtte uteslutas och
i dess ställe införas en mening som antyder: »att ingen må på
»Riddarhuset inträda, som icke, då han derom anmodas, för Rid»darhus-Fiskalen
uppvisar sin inträdespolett.»
Motionären har ansett, att sedan, jemte den stora ingången till
Ridd.-Salen, äfven en annan genom de nedre rummen blifvit öppnad,
den ifrågavarande föreskriften icke mera vore rätt tillämplig. Under
fordna tider då Ridd. o. Adeln var särdeles talrikt vid riksdagarne
församladt, och ingen publicitet vid öfverläggningarne egde rum,
kunde det ofvanberörde stadgandet vara nyttigt, men nu, då medtemmarnes
antal i allmänhet icke är större än att hvar och en med
lätthet kan igeukännas, och då läktaren i Riddarhus-Salen är upplåten
åt främmande åhörare torde en sådan kontroll emot obehörigt
inträngande, ej längre vara behöflig. Och har Utskottet tillika
tagit del af ett, i ani. af Frih. v. Paykulls motion, utaf Frih. Cederström,
Rudolf, afgifvet yttrande, hvari det framställda förslaget på
anförda skäl afstyrkes.
Utsk. har tagit hvad sålunda anfördt blifvit i öfvervägande,
men anser den af Frih. v. Paykull ifrågasatta förändringen hvarken
angelägen eller af behofvet påkallad, än mindre af den vigt att
Ridd. o Adeln förthy bör vidtaga en ändring i Riddarh.-Ordningen,
som erfordrar Kongl. Maj:ts nådiga sanktion. Det uppvisande för
Under Officeren af polett för inträde i Riddarh.-Salen, som f. n.
eger rum, synes ej heller vara förenadt med någon olägenhet eller
något besvär för Ridd. o. Adelns Ledamöter, utan fastheldre öfverensstämmande
med god ordning. Deremot skulle det möjligen
kunna komma att medföra obehag för Ståndets medlemmar, att
Bil. till Höglofl. R. o. Ad:s Prol. vid 1859 — 60 årens Riksd. 1
under pågående plenum i hvarje ögonblick vara underkastade att,
på anmodan af Riddarhus-Fiskalen, legitimera sin behörighet; hvarförutan
det troligen klefve vida svårare för Kidd.-Fiskalen att utöfva
denna kontroll sedan inträde i salen blifvit medgifvet, än för
den vakthafvande Under-Officeren, hvilken icke har något annat
att iakttaga, än att tillse det före inträdandet hvarje ledamot är
försedd med pollett.
På dessa skäl har Utskottet
icke funnit anledning att understödja Herr Frih. von
Paykulls förslag.
Trenne ledamöters reservation åtföljer.
Stockholm den 2 Januari 1860.
Utdrag af Protokollet, hållet hos Höglojl. Riddarhus-
Utskottet vid Lagtima Riksdagen i
Stockholm, den 2 Januari 1860.
S. D. Vid förnyad föredragning af Friherre von Paykull?,
Johan Gustaf, motion om den förändring i 16 § Riddarh.-Ordu.,
att derutur måtte uteslutas föreskriften om skyldighet för Kidd.
och Adelns ledamöter att vid inträde i Riddarhus-Salen för vakthafvande
Under Officeren uppvisa inträdes-poletten, samt i stället
det stadgande införas, att sådant uppvisande skulle ske för Ridd.-  Fiskalen, då han derom anmodade, beslöto Utskottets fleste ledamöter
att till samma motion afstyrka bifall på de skäl som innefattas
i Utskottets Memorial N:o 5.
Herr Flach, FYiherre Leyonhufvud samt Herr Grefven och
Ordföranden ville deremot tillstyrka bifall till motionen, emedan
de ansågo den ifrågavarande kontrollen emot obehörigt inträde i
KiddarhusSalen, under nuvarande förhållanden, då antalet af Ståndets
medlemmar i allmänhet icke är större, än att hvar och en
med lätthet kan igenkännas, och då liiktaren är upplåten åt främmande
åhörare, hvarken vara behöflig eller lämplig; förmenande
bemälde ledamöter, att Riddarhus-Fiskalen, som sjelf är närvarande
vid alla polett-utdelningar, sannolikt ganska lätt kunde upptäcka
om någon obehörig beredt sig inträde i Riddarhus-Salen och säkerligen
ej heller skulle missbruka sin myndighet med besvärliga förfrågningar
i detta hänseende hos Ståndets ledamöter, så vida han
dertill icke egde full giltig anledning.
På sådan grund tillstyrkte reservanterne, att stadgandet i 1
mom, 16 § Riddarhus-Ordningen, angående polettens uppvisande
för vakthafvande Under-Officeren, må uteslutas, samt i stället detta
moment erhålla följande lydelse:
Riddarhus-Utskottets Utlåtande N:o ä.
3
»En hvar ledamot af Ridderskapet och Adeln skall vid inträde
»i Riddarhus-Salen till Ståndets Plena vara försedd med den honom
»lemnade inträdes-polett och vare skyldig att, då han af Riddarh.-  »Fiskalen derom anmodas, densamma uppvisa.»
Och skulle utdrag af detta protokoll., såsom reservation åtfölja
Utskottets Memorial till Ridd. och Adeln.
Ut supra.
In fidem
W. F. Dalman.
Stockholm, Typografiska Föreningens Boktryckeri. 1860.
Riddarhus-Ut sk o 11ets Utlåtande N:o 6.
1
i\:o 6.
Utlåtande med förslag till ändringar i 18:de, 20:de
m. fl. §§ i Riddarhus-Ordningen.
Hörsamt Memorial.
Sedan Högloft. Ridd. och Adeln under den 21 sisth December
beslutat, att, med afskaffande af det nu antagna bänkmansvalet,
Högloft. Ståndet skall direkte välja Elektorer för tillsättning af Utskotten,
så att Ridd. och Adeln samfäldt in pleno väljer på 30 ledamöter,
af hvilka de 25 som erhållit högsta antalet röster skola
blifva Elektorer och de 5 öfriga dessas Suppleanter, har Ridd. och
Adeln behagat förelägga Riddarhus-Utskottet att inkomma med förslag
till de ändringar i Riddarhus-Ordn. som af nämnde beslut blifva
en följd.
Till fullgörande häraf får Utskottet afgifva följande förslag till
förändrad redaktion af nedannämnde §§ i Riddarhus-Ordn.:
18 §. Sedan Riksdagen blifvit af Konungen på rikssalen öppnad,
bör, nästa söcknedag derefter, så vida plenum plenorum icke
är å samma dag anbefaldt, val af Ridd. och Adelns Elektorer verk
ställas
af Ståndet samfäldt in pleno. Med detta val förhålles sålunda,
att sedan, enligt 9 g, alla lefvande ätters säten pådeiRiddarhus-salen
numererade bänkar blifvit bestämda, upprop sker i nummerordning
af samtliga Ridd. och Adelns antecknade ledamöter, med
undantag af de i 41 § Riksdags-Ordn. uppräknade från val till Utskotts-ledamöter
uteslutne personer. Dervid träda de som till en
och samma bänk höra inom skranket och aflemne, hvar för sig,
en enkel, sluten, hoprullad och omärkt sedel, tecknad med 30 namn
å sådana Ståndets ledamöter, som äro till Elektorer valbara, då de
25 som erhållit de flesta rösterna äro till Elektorer utsedde och de
5 närmast i röstetal blifva Suppleanter. Hafva flera undfått lika
antal röster, då skall dem emellan lottas ehvad de äro närvarande
eller ej.
Afgår Elektor under Riksdagen, inträde i hans ställe Suppleant.
Afgår Suppleant eller inträder såsom Elektor välje Ridd. och
Adeln, efter dagen förut derom gjordt särskildt anslag, på enahanda
sätt, annan i hans ställe. Äfven öfriga Elektorer och Nämnder som
till särskilda befattningar, enligt Reg.-Form. och Riksd.-Ordn., erBil.
till llöglofl. R. o. Ada Prot. vid 1859—S 0 årens Riksd.
2
Riddar hns-Utskottets Utlåtande N:o 6.
fordras, valjas efter derom dagen förut skedt anslag af Ståndet samfälldt
in pleno.
20 §. Varder Elektor till Utskotts-ledamot vald, fortfare ändock
hans befattning såsom Elektor.
Utur 21, 24 och 26 §§ uteslutas de der förekommande orden
Bänkman och Bänkman i följd hvaraf dessa gg komma att lyda
som följer:
g 21. Tillstånd att på högst trenne veckors tid från Riks
dagen
afresa, må Landtmarskalken bevilja högst en femtedel i sender
af de till Elektorer och Suppleanter utsedde ledamöter, i den
ordning de sig dertill anmäla.
g 24. Elektor eller Utskotts-ledamot må, utan laga förfall
eller erhållen ledighet, icke uteblifva från Elektorernes eller Utskottssammanträde,
vid den påföljd, som i Ordnings-Stadgan serskildt
finnes föreskrifven. Sker det ändock tre på hvarandra följande sammankomster,
vare han sin riksdagsmannarätt för den Riksdagen förlustig.
Lag samma vare, om Elektor eller Utskotts-ledamot, utan
styrkt laga förfall, tvänne veckor utöfver erhållen ledighet uteblifver,
börande sådant af Elektorernes eller Utskotts Ordförande genast
hos Ridd och Adeln tillkännagifvas.
§ 26. Med anslag till plenum och Utskotts sammanträden
förfares på sätt 46 g Kiksd.-Ordn. föreskrifver. Anslag till Elektorernas
sammanträden skola ske sist klockan åtta om aftonen dagen
förut. Om, under varande förmiddagsplenum, fortsättning pröfvas
nödig på eftermiddagen, bör anslag derom innan klockan ett
på dagen vara gjordt.
Tvänne ledamöters reservation medföljer.
Stockholm den 9 Januari 1860.
Utdrag af Protokollet hållet hos Högloft. Riddarhus-Utskottet
vid Lagtima Riksdagen i Stockholm
den 9 Januari 1860.
S. D. Upplästes till justering Utskottets Memorial N:o 6 med
förslag till lindringar i 18 m. fl. gg i Riddarhus-Ordn. i anledning
af Ridd. o. Adelns beslut om afskaffande af Bänkmännen samt Utskottens
tillsättning genom af Ridd. och Adeln samfäldt in pleno
valda 30 ledamöter, af hvilka de 25 som erhållit flesta antalet röster
skulle blifva Elektorer och de 5 öfriga dessas Suppleanter.
I afseende å redaktionen af sednare momentet i 18 g befunnos
meningarne skiljaktiga, it.hy att Utskottets flesta herrar ledamöter
voro af den tanka att, då både Riksdags Ordn. och Riddarh.-Ordn.
förutsätta att när ledighet bland Elektorer eller i Utskott inträffar,
denna omedelbart bör ersättas genom nytt val, det ifrågavarande momen
-
R i d d arli us - U tsk o tt e t s Utlåtande N:o 6. S
tet i 18 § borde i dess första period erhålla följande lydelse: »Afgår
Elektor under Riksdagen inträde i hans ställe Suppleant. Afgår
Suppleant eller inträder såsom Elektor, välje Ridd. och Adeln, efter
dagen förut derom gjordt anslag, på enahanda sätt annan i hans
ställe.»
Deremot voro Grefve Posse samt Hr Grefven och Ordföranden
af den mening att, till undvikande under Riksdageu af allt för många
Elektors- och Suppleants-val samfälldt in pleno, med nytt val kunde
uppskjutas, intill dess samtliga 5 Suppleanter inträdt såsom Elektorer
; i hvilket hänseende dessa ledamöter tillstyrkte följande redaktion
af första perioden i andra momentet af 18 g:
»Afgår Elektor under Riksdagen inträde i hans ställe Suppleant.
Hafva alla Suppleanter inträdt såsom Elektorer välje, efter dagen
förut derom gjort anslag, Ridd. och Adeln samfälldt in pleno 5 nya
Suppleanter.»
Denna särskilda mening skulle såsom reservation åtfölja Utskottets
Memorial till Ridd, och Adeln. Ut supra
In fidem
W. F. Dalman.
Stockholm, Typografiska Föreningens Boktryckeri, 1860,
.Riddarhns-Utskottets Utlåtande N:o 7.
L
K:o 7.
Utlåtande öfver Riddar hus-Diréktionens Riksdags-Berättelse.
Hörsamt Memorial.
Efter fulländad granskning såväl af Riddarhus-Direktionens
Protokoller från och med den 17 Oktober 1856 till och med den
15 Oktober sistlidet år. som ock af 1856, 1857 och 1858 årens
afslutade hulvudböcker öfver Riddarhus-kassan, Adliga Kadett-skolefonden,
Wadstena Adliga Jungfru-stifts-kassan med Grefliga Schefferska
stiftningens fond, jemte alla öfriga under Direktionens styrelse
och förvaltning ställde fonder, donationer och legater, äfvensom af
Riddarh.-Kapitations fondens räkenskaper för åren 1855, 1856 o. 1857,
åligger det Utskottet, till följd af 36 g Riddarhns-Ordningen, att
icke allenast hos Högloft. Ridd. o. Adeln anmäla, hvad vid en sådan
granskning förekommit, utan ock afgifva utlåtande i anledning
af den, jemlikt 15 g af den lin- Riddarhus-Direktionen utfärdade
instruktion, af Direktionen genOTn Utskottet till Högloft. Ridd. o.
Adeln afgifna berättelse öfver hvad vid Riddarhusets och Stiftsärendenas
förvaltning sedan sednaste Riksdag sig i allmänhet tilldragit,
hvarvid, med insändande af samma till trycket befordrade
berättelse, Utskottet ansett sig böra endast i korthet under de särskilda
§§:ne sammanföra berättelsens innehåll, jemte de yttranden,
hvartill Utskottet ansett densamma föranleda.
§ 1.
Af denna g, som i allmänhet redogör för de under Riddarh.-  Direktionens förvaltning stående kassors och testaments-fonders ställning,
inhemtas, vid tillika anställd granskning af dithörande räkenskaper,
hufvudsakligen följande:
Riddarhus-kassans behållning uppgick enligt 1858 års bokslut
till 319,124 Rdr 47 öre Rmt, samt har under de tre år, som
varit föremål för granskning, ökats med 14,155 Rdr 29 öre.
Adliga Kadett-skolefonden, som enligt 1855 års bokslut egde
en tillgång af 116,620 Rdr 35 öre. visar efter 1858 års bokslut
en behållning af 137,701 Rdr 36 öre, hvilken betydliga tillökning
21,141 Rdr 1 öre till största delen härrör deraf, att, jemlikt Högloft.
Ridd. o. Adelns beslut vid förra Riksdagen, den s. k. WennerBil.
lill Högloft. R. o. Ad:i Prot. vid 1859— St} arent Riktd.
2
Riddarhu s-Utskottets Utlåtande N:o 7.
stjernska fonden, hvars behållning utgjorde 16,628 Edr 50 öre, år
1857 blifvit med Adliga Kadett-skolefonden förenad.
Wadstena Adliga Jungfru-stifts-kassan, som, enligt 185 5 års
bokslut, egde ett kapital af 263,812 Rdr 80 öre, deruti likväl
inberäknad en alltsedan 1 850 balanserad fordran för från kassan
bortstulne medel, har derefter icke blott, i följd af Högloft. Ridd.
o. Adelns beslut vid förra Riksdagen, fått från Riddarhus-Kapitations-fonden
ersatt denna sålunda balanserade summa med ett belopp
af 3,859 Rdr 7 5 öre, utan derutöfver förkofrat sig med
3,457 Rdr 23 öre.
Grefliga Schefferska Stiftningens fond utgjorde, enligt 1855
års bokslut, 39,968 Rdr 20 öre, och har sedan dess erhållit en
tillvext af 237 Rdr 43 öre.
Af de öfriga under Riddarhus-Direktionens förvaltning före år
1856 ställda 17 s. k. småfouder hafva 16, nemligen: en Onämnd
Välgörares fond, Bungencronska, Stjerncreutziska, Wulfcronska, von
Blockiska, Bergenstjernska, Tersmedenska, Stjerncronska, Fröken
U, C. von Hauswoiffs. Stråleska, von Liewenska, Berghmanska,
Fru B. M. von Hauswoiffs, Gylleubåtska, Rosenkrantz-Qveckfeldtska
och Silfverbergska fonderna, hvilkas sammanlagda belopp vid
1858 års slut utgjorde 422.989 Rdr 29 öre, hvar för sig ökat
sig, mer eller mindre, med tillsammans 6,838 Rdr 90 öre, hvaremot
ensamt de Siléntzka fonden lidit en förminskning af 23 Rdr
30 öre, eller fron 6.432 Rdr 64 öre till 6,409 Rdr 34 öre.
Vidare har Direktionen förmält, att den af framlidne H. Exc.
Friherre Salomon Löwenskjöld och hans jemväl aflidna Fru Julie
Löwenskjöld, född Coijet, under Riddarhus-Direktionens förvaltning
ställda testamentsfond, å hvilken före sednaste Riksdag influtit
75,000 Rdr, hvaraf räntan blifvit*^ testatorerna anslagen, dels till
ett stipendium för utrikes resor eller studier vid någon utländsk
läroanstalt, dels till 2:ne uppfostrings-stipendier inom riket, att i
främsta rummet tilldelas ättlingar inom bestämda grenar af Löfvenskjöldska,
Coijetska eller Leijonhufvudska slägterna, vid 1858 års
slut utgjorde 114,638 Rdr 12 öre, hvilken tillvext hufvudsakligen
uppkommit derfWshöm, att, efter afslutaude af sterbhusets utredning,
testaments-executorerne öfverlemnat ett ytterligare öfverskott
af 33,040 Rdr 53 öre, hvarjemte å en fondens fordran uti f. d.
Ryttmästaren C. W. Hammarskölds konkurs influtit 1,905 Rdr
5 6 öre.
Utskottet har härvid skolat tillägga, att, enligt hvad Direktionens
Protokoll upplysa, ett efter testamentets stadganden ordnadt
reglemente blifvit af Riddarhus-Direktionen, jemte testaments-executorerne,
Hr Landshöfdingen Friherre Carl Åkerhjelm samt Hr Brukspatron
von Celsing, under den 19 Maj 1857 stadfästadt för det
stiftade utrikes-stipendiet, samt derefter under den 20 Oktober
1858 ett slikt reglemente jemväl för de 2:ne inrikes uppfostrings
stipendierna.
1 öfrigt har Riddarhus-Direktionen, sedan förra Riksdagen, fått
till förvaltning emottaga, genom inbördes testamente af den 14 December
1856, af framlidne Presidenten och Kommendören Aug.
It i dd arhus - U tsk o tt e ts Utlåtande N:o 7.
3
voll Hartmansdorff och hans Fru Beata Maria von Hartmansdorff,
född Ehrencrona, en summa af 63,000 Rdr Rint, jemte 4 stycken
af utredningsmännen såsom osäkra fordringar upptagna skuldebref
a tillsammans 1,417 Rdr 2 öre med derå upplupne räntor, hvaraf
likväl endast ett belopp af 836 Rdr 87 öre influtit; varande i
nämnde testamente förordnadt, att boets behållning skall under
namn af Aug. von Harlmamdorffs slipendie-fond särskildt bokföras
och förräntas samt fondens ränteafkastning, sedan för dess förvaltning
bestämda arfvoden af 105 Rdr Rmt och förefallande extra
utgifter blifvit bestridda, qvartaliter förskottsvis utbetalas till Enkefru
von Hartmansdorff, så länge hon lefver och icke inträdt i annat
äktenskap; men om hon träder i äktenskap eller dör utan att
vara omgift, skall hela stipendii-fondens afkastning, i förra fallet
från och med efterföljande qvartal, och i det sednare efter af hennes
sterbhus åtnjuten begrafningshjelp, under 10 års tid tillfalla
en eller flera söner efter Borgmästaren August Edvard von Hartmansdorff,
om sådana finnas, hvarefter stipendie-fondens afkastning
skall användas till sitt egentliga syftemål: Stipendier åt fattiga
adliga ynglingar, som vid rikets universiteter bilda sig att blifva
civile tjenstemän.
I sammanhang med anmälan härom har Direktionen, i af
seende
å en den Hartmansdorffska fonden tillhörande osäker fordran
af 300 Rdr, enligt skuldebref af aflidne vice Notarien E. C.
Zander, hvarför gäldenärens moder Enkefru Margaretha Wilhelmina
Zander lemnat säkerhet i öfverlåtelse!! af en mellan hennes man,
framlidne Rådmannen J. G. Zander, och Borgmästaren N. Sandblad
den 6 Oktober 1840 upprättad afhandling, hvarigenom Zander
till Sandblad försålt lösören till ett värde af 1,000 Rdr, hvilka
med köparens begifvande fått i säljarens vård qvarblifva. Men
som Enkan Zander skall vara mycket fattig, samt troligt är, att
en stor del al de försalda lösörena numera icke finnas qvar i Enkans
ego, har Direktionen hemställt, om icke Ridd. o. Adeln behagade
medgifva, att ifrågavarande fordran måtte få ur räkenskaperna
afskrifvas.
A denna Direktionens hemställan har Utskottet ansett sig böra
tillstyrka bifall.
I följd af ett utaf Hoffröken Carolina von Schultzén den
1 Mars 1845 upprättadt förordnande, har, efter hennes Svägerkas
Majorskan Märtha von Sclrdzens den 7 Januari 1858 inträffade
död, ett kapital af 3,000 Rdr Rmt blifvit till Direktionen öfverlemnadt.
lör bildande af en efter gifvarinnans namn kallad fond,
hvaraf räntan, fördelad i 2:ne lika delar, bör utbetalas årligen till
2:ne medellösa adliga fruntimmer, ogifta eller enkor, så långede lefva.
Sammanlagda beloppet af de medel, som sålunda för närvarande
stå under Riddarhus-Direktionens förvaltning utgör, enligt
1858 års bokslut, 1,385,230 Rdr 8 öre Rmt, och har således under
åren 1856—1858 ökats med 259,866 Rdr; häruti likväl icke
inberäknadt kapitalvärdet utaf en framlidne Öfversten Ambrosius
Berghmans fond tillhörig, emot ett årligt arrende af 171 tunnor
råg utarrenderad egendom i Wermlands län, jemte frälseräntan af
4
Riddarhus-Utskottets Utlåtande N:o 7.
ett helt hemman i Calmar liin, hvilken, etter markegångspris i penningar
förvandlade, afkastning af Direktionen disponeras till stipendier
och pensioner.
Vid anställd granskning af räkenskaperna öfver ofvanuppräknade
kassor och fonder, har Utskottet, efter i några omständigheter
af Riddarhus-Kamereraren meddelade upplysningar, icke funnit
anledning till någon anmärkning, hvarföre Utskottet med tillfredsställelse
vitsordar
den utmärkta noggrannhet och ordning, hvarmed
samma räkenskaper blifvit förda.
Beträffande i öfrigt samma kassors och fonders förvaltning,
har Utskottet, efter derom tagen kännedom, och sedan några af
Utskottet gjorda mindre väsendtliga erinringar vid Protokollen föranledt
rättelser, funnit skäl till det förklarande,
att Direktionen omsorgsfullt iakttagit de i dess instruktion
samt särskildt gällande reglementen, donationsbref
och testaments-förordnanden meddeldta föreskrifter.
Uti förevarande g anmäler Direktionen vidare, att genom inbördes
testamente af den 30 Januari 1858, numera aflidne Hofmarskalken
och Kommendören Johan Fredrik Aminoff och hans efterlefvande
hustru Fru Anna Charlotta Aminoff, född Aminoff, förordnat, att,
sedan endera af dem med döden afgått, en summa af 10,000 Rdr
Ernt skall ur deras gemensamma bo till Eiddarhus-kassan utbetalas,
deraf likväl 5 procent ränta årligen kommer att oafkortad tillfalla _
den efterlefvande makan i dess lifstid, men att efter bådas död
räntan å nämnde donation, hvilken gifves namn af Hofmarskalken
J. F Aminoffs och dess Fru A. C. Aminoffs donationsfond, skall,
sedan först till Eiddarhus-kassan årligen afgått 50 Edr Ernt, fördelas
i tre lika stora pensioner, att årligen tilldelas tre behöfvande
flickor af adlig börd, och bland dem åtminstone en af testatorernes
familjnamn, så vida någon i öfrigt dertill qvalificerad sökande sig
anmäler. Dessa donationsmedel hafva likväl, i anseende till boets
ännu icke afslutade utredning, hitintills icke kommit RiddarhusDirektionen
tillhanda.
Slutligen gifver Direktionen vid handen, att aflidne Enkefriherrinna!]
Wilhelmina Wrangel von Brehmer, född Beckfriis, i lifstiden
genom testamente den 10 Februari 1858 förordnat, att af
hennes qvarlåtenskap en summa stor 10,666 Edr 32 sk. Egs skall
afsätlas oell under namn af llecltfriisiska donationen till förvaltning
af Eiddarbuset emottagas, för utdelning af räntan till testamentsgifverskans
slägtinge, Fröken Eva Maria Sofia Eleonora Gustafva
Horn i hennes lifstid, men efter hennes död till två fattiga Enkor
efter Svenska adelsmän, hvilka Enkor Eiddarhus-Direktionen egde
utnämna, att hvardera i sin lifstid åtnjuta halfva räntan. Efter
att hafva anbefallt bevakning af detta testamente, har Direktionen
ännu ieke erhållit någon säker underrättelse, huruvida inbetalning
af de sålunda testamenterade medlen kan vara att påräkna.
Utskottet har ansett dessa anmälanden för närvarande
icke föranleda till någon Eidd. o. Adelns åtgärd.
V
Riddarhus-Utsk ot tets Utlåtande N:o 7.
5
§ 2.
Jemte anmälan, att den s. k. Kapitations-afgiften, som, till
bestridande af kostnaderna för reparationen å Eiddarhuset för åren
1855, 1856 och 1857 varit erlagd endast med En Edr Bko årligen
af hvarje mantalsskrifven adlig mansperson som för lön eller
förmögenhet betalat bevillning, för nämnde tre år enligt kassaräkningarne
influtit med tillsammans 10,996 Edr 71 öre Ernt, har
Direktionen tillika uppgifvit, att den genom samma afgift bildade
reparations-fondens fordringar och tillgångar, hvilka vid 185 5 års
slut utgjorde 52.072 Rdr 88 öre Ernt, vid 1858 års slut, efter
afdrag af fondens skulder, uppgingo till endast 2,236 Edr 44 öre,
hvilken förminskning härrört dels af den, enligt Eidd. o. Adelns
beslut vid sista Eiksdag, af reparationsfonden bekostade ersättningen,
uppgående till 3,859 Edr 75 öre, till Wadstena Jungfrustifts-kassan
för genom stöld förlorade medel, och dels af de sednaste
årens högst betydliga reparations-kostnader. Härtill komme,
att de utgifter, som under loppet af innevarande år måst påföras
denna fond, uppgått till så stort belopp, att, jemte det fondens
behållning vore inskränkt till ett kapital-belopp af 900 Edr Ernt,
fondens skuldsättning vid Eiksdags-berättelsens afgifvande uppginge
till 54,600 Edr, samt att återstående utgifterna för pågående reparationer
eller andra arbeten, om hvilkas utförande beslut redan
blifvit fattadt, kunde beräknas till omkring 62,000 Rdr allt Rmt.
Sedan likväl Höglofl. Eidd. o. Adeln vid sednaste Eiksdag, då redan
kunde förutses, att ifrågavarande fonds tillgångar ej kunde
blifva tillräckliga för bekostandet af de förestående reparationerna,
beslutit, att från och med 1858 och tills vidare öka den årliga
Kapitations-afgiften från 1 Rdr Bko till 5 Edr Ernt, om hvilken
förhöjda afgifts uppbärande ock, i anledning af Ridd. o. Adelns
underdåniga anhållan, Nådig Kungörelse blifvit af K. Maj:t under
den 5 Februari 1858 utfärdad, hyste Riddarhus-Direktionen den
förhoppning, att, om vid detta stadgande finge förblifva, samt
Eidd o. Adeln, som vid sednaste Eiksdag beslöt, att hvad utöfver
reparations-fondens tillgångar intill nästa Eiksdag funnes för reparationen
af grundmurarne under Eiddarhus-byggnaden behöfligt,
finge af Riddarhus-kassan eller någon annan under Direktionens
förvaltning stående fond, förskjutas till reparations-fonden, att tills
vidare särskildt bokföras, intilldess framdeles beslut kunde fattas
om anslående af medel till ersättning för förskotten, behagade medgifva,
att dylika låne-transaktioner äfven vid framdeles förefallande
behof finge uppgöras, Reparations-fondens skulder, jemte de framtida
reparations-kostnaderna, skola småningom kunna med de inflytande
förhöjda kapitations-afgifterna betäckas.
Riddarhus Utskottet, som vid granskning af Kapitations-fondens
räkenskaper och förvaltning för åren 1855, 1856 o. 1857, icke funnit
något att anmärka, har, jemte anmälan, att Reparations-fondens
skuld för närvarande utgör omkring 68,000 Rdr Ernt med en tillgång
af endast 900 Rdr, samt att den förhöjda Kapitations-afgiften
för år 1858 ingått med 12,110 Rdr, vid betraktande tillika al
6 R i dd arh u s-Ut s k o 11 e t s Utlåtande N:o 7.
förestående ytterligare utgifter för reparation af Riddarhus-byggnaden
m. m.. ansett sig böra vördsamt tillstyrka,
dels att kapitations-afgiften må fortfarande utgå med
5 Rdr Rmt för hvarje adelsman, som för lön eller förmögenhet
erlägger bevillning:
dels att hvad utöfver inflytande kapitations-medel
intill nästa Riksdag må kunna erfordras för reparation
af grundmurarne under Riddarhus-bvggnaden, samt andra
reparationer å Riddarhuset, hvaribland det af Ridd. o.
Adeln redan beslutade införande af gaslysning i de lokaler
inom Riddarhuset, der sådant ännu icke egt rum, må af
Riddarhus-kassan eller någon annan under Direktionens
förvaltning stående fond förskjutas tili reparationsfonden:
att tills vidare särskildt bokföras, intill dess
framdeles beslut kan fattas om anslående af medel till
ersättning för förskotten.
§ 3.
I öfverensstämmelse med hvad som, i ändamål att befrämja
kompletteringen af stamtaflorna öfver de å Riddarhuset introducerade
ätter vid flera föregående Riksdagar varit iakttaget, har Utskottet,
lika med Direktionen, ansett sig böra hemställa
det må Ridd. o. Adeln besluta en uppmaning till Ståndets
medlemmar att i Riddarhus-kansliet taga noggrann
kännedom om beskaffenheten af sina ätters stamtaflor
samt derefter meddela alla de för dessas komplettering
nödiga upplysningar; hvilket beslut, för att
blifva desto mera kändt af Adelns vid Riksdagen närvarande
ledamöter, torde få i Riddarhus-salen anslås.
§ 5.
Direktionen har här meddelat, dels att efter sednaste Riksdagsberättelses
afgifvande introduktion & Riddarhuset blifvit beviljad för
N:o 400. Friherre Bergenstråhle, samt för
N:o 2,324. Hr Ericson,
N:o 2,325. Hr Fåhraeus,
N:o 2,326. Hr Wtern,
N:o 2,327. Hr Huss,
N:o 2,328. Hr von Hall,
N:o 2,329. Hr Thulstrup,
N:o 2,340. Hr af Kleen, samt
N:o 2,331. Hr Ros;
dels, att under samma tid en greflig och åtta adliga ätter utslocknat,
samt i öfrigt från de lefvande ätternas antal blifvit afförda
fyra Friherrliga och nitton adliga ätter, å hvilkas stamtaflor icke
någon, enligt genealogien, lefvande manlig person finnes upptagen
såsom född under de 100 sistförflutna åren.
Hela antalet af lefvande ätter, som i förra Riksdags-berättelsen
beräknades till 1,034, kan således på grund af förenämnde förändringar
nu antagas utgöra:
Ri ddar hus-U tsk o 11 e t s Utlåtande N:o 7,
73 Grefvar,
178 Friherrar och
7 60 Riddare och Adelsmän.
I sammanhang härmed och då ett icke obetydligt antal ätter
äro upptagna såsom lefvande, ehuru de sannolikt längesedan utslocknat,
har Direktionen, för att komma rätta förhållandet något
närmare, ansett sig böra hemställa, om icke hädanefter alla de ätter,
å hvilkas stamtaflor icke såsom lefvande upptages någon yngre
än för 90 år sedan född mansperson, om hvilken underrättelse
att han ännu lefver erhållits, må få afskrifvas såsom utslocknade.
Och då, enligt hvad Direktionen jemväl erinrat, stöd för ett
sådant stadgande, hvarigenom ytterligare omkring 45 ätter lära
komma att afskrifvas, kan hemtas dels af det kända förhållandet,
att 90 år är den högsta ålder, hvartill menniskan med ytterst
sällsynta undantag hinner, dels deraf, att detsamma öfverensstämmer
med K. Maj:t den 27 November 1854 utfärdade förordning
om huru förhållas bör med egendom, som tillhört person,
som längre tid varit borta, utan att låta höra af sig och
deri stadgas, att domaren må förklara honom såsom död, derest
hans ålder, om han vore vid lif, skulle öfverstiga 90 år, har Utskottet
ansett sig höra
å Riddarhus-Direktionens ofvanberörde hemställan tillstyrka
bifall.
§ 5.
Af denna g inhemtas, att inora Ridd. o. Adelns Hrr Fullmäktige
i Banken och Riksgälds-kontoret den förändring inträffat,
att sedan Grefve Gustaf Lagerbjelke och Ofverste-Löjtnanten Didrik
Gillis Bildt, i följd af deras utnämning till Landshöfdingar,
ur Banko-Styrelsen afgått, i deras ställe inträdt Uste och 2:dre
Suppleanterne, Ofverste-Löjtnanten Otto Nordensvan samt Kommendör-Kaptenen
Carl Berthild Lilliehöök, hvarförutan Landshöfdingen
Grefve Gustaf Fredrik Liljencrantz, som af Ridd. o. Adeln
blifvit utsedd till 3:dje Suppleant för Fullmäktige i Banken, afsagt
sig detta uppdrag.
Bland de till deltagande uti 1858 och 1859 årens revisioner
af Stats-, Banko- och Riksgälds-verkens styrelse och förvaltning af
Ridd. o. Adeln valde ledamöter hafva flera ledigheter uppstått och
blifvit åter besatte på det sätt, att, efter Kaptenen vid K. Maj:ts
Flotta Axel Adlersparre, samt Öfversten och Riddaren Erik Gustaf
Lilliehöök, som afsagt sig förtroendet att deltaga i 1858 års revision,
Kapten-Löjtnanten Carl Johan Alfred Skogman, samt Majoren
och Riddaren Erik Fredrik Wrangel blifvit af Riddarhus-Direktionen
till Revisorer utsedde, samt, sedan Hof-Stallmästaren Grefve
Claés Gustaf Fritz Piper, Öfverste-Kammarherren Friherre Carl
Jedvard Bonde, Ryttmästaren och Kommendören Rudolf Tornerhjelm,
Kaptenen Carl Axel Mannerskantz samt Premier-Löjtnanten
Henrik Wilhelm Vult von Steijern anmält sig vara hindrade att
deltaga uti 1859 års revision, Direktionen till Revisorer i deras
ställe utaett Possessionaterne Friherre Fredrik Alexander Funck, v.
8
Blddarhus-Utskottets Utlåtande N:o 7.
Häradshöfdingen Carl Adolf Bogeman och Majoren Mauritz Constantin
Wolffelt samt f. d. Öfversten och Kommendören Georg Gustaf
Henrik Stjerngranat och f. d. Kaptenen Gustaf Alexander
Nordenanckar.
I samma § meddelar Direktionen vidare uppgift på de särskilda
val, som jemlikt 7 § af Direktionens instruktion egt rum
till Revisorer och Suppleanter å Ridd. o. Adelns vägnar vid revisionerna,
ej mindre öfver Banko-Diskontens förvaltning åren 1858
och 1859, än vid Låne-kontoren i Götheborg, Malmö och Wisby
för 1857, 1858 och 1859
§ 6.
Direktionen anmäler här, att inom Direktionens egna ledamöter
endast den förändring egt rum, att sedan Kammarherren Oscar
Magnus Björnstjerna, som den 25 Oktober 1858, i anledning af
erhållen nådig kommendering för tjenstgöring på utrikes ort, afsagt
sig sin Direktörs-befattning, Uste Suppleanten, Kammarherren, numera
Öfver-Kammarherren ro. m. Grefve Adam Casimir Ludvig
Lewenhaupt i Direktionen inträdt. Inom Riddarhusets ordinarie
tjenstemanuapersonal har den förändring inträffat, att efter Riddarhus-Fiskalen,
Kammarherren Abraham Alexander Réenstjerna, som
atled den 16 April 1858, Hof-Rätts vice Notarien, Juris Utriusque
Kandidaten Carl Otto Brakel blifvit af Direktionen utnämnd till
Riddarhus-Fiskal.
§ 7.
I afseende på förändringarne inom Wadstena adliga Jungfrustift,
har Direktionen förmält., att, efter det sista Riksdags-berättelsen
afgafs, 14 döttrar af adelsmän blifvit i stiftet inskrifna, hvaremot
53 genom giftermål eller dödsfall derutur utgått. Antalet af
de i matrikeln såsom lefvande upptagna Stifts-Jungfrur, hvilket
före sista Riksdags början utgjorde 503, hvaraf 222 åtnjöto pension,
har således blifvit minskadt till 464; men antalet af de utgående
Stifts-pensionerna har kunnat förhöjas till 230.
§ 8.
Denna § redogör för utdelning sedan sista Riksdag dels å adliga
Kadett-skole-fonden af derå anvisade 4 högre akademiska stipendier,
å 360 Rdr Rmt årligen, 8 lägre å 240 Rdr Rmt, 2:ne
så kallade Närings-Stipendier, likaledes å 240 Rdr Rmt hvardera,
samt 3:ne Frikadett-platser vid Kongl. Krigs-Akademien, dels å Bergenstjernska
testaments-fonden, 4 akademiska stipendier å 225 Rdr
Rmt hvardera, samt en Frikadett- plats vid Kongl. Krigs-Akademien
pels 3:ne stipendier å Berghmanska fonden, hvilka bestämmas efter
markegångspris och för 1858 uppgingo till 345 Rdr Rmt hvardera
samt 4 stipendier å Qveckfeldtska fonden, hvarjemte af Löfvenskjöldska
fonden ett utrikes rese-stipendium, uppgående till ett belopp af
2,500 Rdr Rmt årligen, under ett år åtnjutits af Filosofie Magistern
Ludvig Löfvenskjöld, äfvensom under halftannat år af Kaptenen
Friherre Bror Abraham Leijonhufvud, i afseende på hvilken
Rid d arh u s-Utsk o 11 e t s Utlåtande N:o 7.
Direktionen, vid Riksdags berättelsens afgifvande, ännu icke varit
i tillfälle att afgöra, huruvida han fortfarande komme att innehafva
detta stipendium: hvarförutan de å nämnde fond anslagna 2:ne stipendier
å 1,200 Rdr Rmt årligen hvardera, för vid någon Svensk
läroanstalt studerande ynglingar blifvit tilldelade Adolph Gabriel
och Nils August Coijet, af hvilka de för närvarande innehafvas.
§ 9.
I afseende på Riddarhusets lånerörelse har Direktionen omförmält,
att någon förlust derå icke, i följd af låntagares obestånd,
träffat Riddarhus fonden, samt att enligt bokslutet öfver Riddarhusets
samtliga kassor och fonder för 1858, räntebärande beloppet af de
under Direktionens förvaltning ställda medel utgjorde en summa af
1,185,324 Rdr 36 öre Rmt. Deraf voro utlånte:
1 :o) emot inteckningar i fast egendom .... 635,709: 17.
hvaraf 42,000 Rdr löpande med 6%, 591,402
Rdr 57 öre med 5^, samt 2,307 Rdr 50 öre
med 4V3^ ränta.
2:o) emot låntagares personliga skuldsedlar, försedda
med borgen och löpande med 6% ränta . . 387,315: 19.
3:o) emot räntebärande obligationer  162,300: —
deraf 19,000 Rdr löpande med &% och 143,300
Rdr med 0/^% ränta.
Och har Direktionen i sammanhang härmed anmält, att den i Itiddarhus-Utskottets
Utlåtande öfver Riddarhus-Direktionens berättelse
vid förra Riksdagen omförmälde Stifts-kassans ännu obetalda fordran,
på grund af ett utaf f. d. Öfversten Grefve von Schwerin,
mot inteckning i åtskilliga fastigheter, utfärdadt skuldebref numera
blifvit till fullo godtgjord.
Sedan Utskottet inhemtat: ej mindre, att de af Direktionen
innehafvande räntebärande obligationer till belopp af 162,300 Rdr
utgjordes af:
Jernkontorets insättnings-bevis ä (>%  19,000: —
Skånska Hypotheks-Föreningens obligationer å 'å% 3,000: —
d:o d:o d:0 å 4‘/2% 108,000: —
samt Mälare-Provinsernas Hypotheks-Förenings d:o
h 4Vj% '  32,300: —
än att af dessa obligationer 35,300 lldr Rmt, löpande med i^/%%
ränta, genom Friherre Löfvenskjölds och Presidenten Äng. v. Hartmansdorffs
testamenten tillfallit Riddarhuset; samt att de med endast
sistnämnde ränta löpande Skånska Hypotheks-Föreningens obligationer,
till sammanlagdt belopp af 105,000 Rdr, hvilka icke förr
än den 1 Mars 1862 kunna till betalning uppsägas, blifvit redan
före sista Riksdag i Maj 1856 inköpta, då stor svårighet ännu
förefanns, att emot antaglig säkerhet göra större kapitaler fruktbärande,
har Utskottet, med anmälan derjemte, att Direktionen icke vid
något tillfälle begagnat den af Ridd. o. Adeln vid förra Riksdagen
Direktionen medgifna tillåtelse, att på depositions-räkning hos Stockholms
Enskilda Bank insätta eljest icke fruktbärande medel, skolat
tillkännagifva,
10 Riddarhus-Utikottets Utlåtande N:o 7.
att vid inventering af de fonderna tillhörande lane- och
säkerhetshandlingar, Utskottet funnit dessa i fullständigt
och behörigt skick.
§ 10.
Uti denna g redogör Direktionen för det sätt, hvarpå Höglofl.
Ridd. o. Adelns vid sistl. Riksdag åt Direktionen derom lemnade
uppdrag blifvit fullgjordt, ej mindre i afseende å omläggning af
grunden under Riddarhus-byggnaden, än Riddar!)us-salens samt de
s. k. Sekreta Utskotts-rummens förändrade inredning, jemte de sednares
möblering, inrättande af en varmlednings-apparat för Riddarhus-salen.
inledande af gasrör och anbringande af gaslysning i Riddarhusets
förstugor och trappor, Sekreta Utskotts-rummen i nedra
våningen samt hela öfra våningen, äfvensom i öfriga lokaler inora
Riddarhuset der sådant kunde anses lämpligt; anmälande Direktionen
härvid, att grundmurarnes omläggning å nordöstra sidan ännu
icke medhunnits, och gaslysning i följd häraf hittills icke kunnat
utan allt för stort äfventyr för arbetets varaktighet anbringas i de
på nämnde sida belägna lokaler, utan blifvit inrättade endast i
Riddarhus-salen och Sekreta Utskottsrummen samt trapporna och
förstugorna.
Vid inredningen af Riddarhus salen hade det likväl visat sig
behöfligt, att derjemte anställa en allmän reparation af det hvälfda
taket; och som dervid förmärkts, att, i följd af tidens åverkan,
från detta af gips på rör bestående tak en icke obetydlig massa
gipsgrus nedfallit på plafondtaflan, hvilket redan föranledt, att taflan
sänkt sig i en bugt af 1 aln från sjelfva plafondytan och framdeles
lätteligen ytterligare kunnat skada och måhända totalt förderfva
detta utmärkta konstverk af Ehrenstrahls pensel, hade Direktionen
funnit sig föranlåten att låta taket undergå reparation
samt under tiden nedtaga plafondtaflan, hvilken sedermera, efter
undergången reparation, blifvit åter uppsatt.
Alla dessa arbeten hade naturligtvis medfört högst betydliga
kostnader, hvilka, så vidt de voro kända vid Riksdags-berättelsens
afgifvande, uppgått för grundmurarnes omläggning till 76,002 Rdr
97 öre, för gaslysningen 2,000 Rdr, för inredning i Riddarhussalen
jemte takets reparation samt inredning och möblering af Sekreta
Utskotts-rummen 21,669 Rdr 96 öre, för plafondtaflans nedoch
upphissande jemte restauration 2,221 Rdr 56 öre, samt för
varmledningen 18,403 Rdr 19 öre. I fråga om den del af nyssberörde
kostnader, som erfordrats för gaslysningen, hade Ridd. o.
Adeln redan, genom bifall till Riddarhus-Utskottets vid förra Riksdagen
afgifna utlåtande N:e 21, godkänt, att Direktionen vid den
nu ingångna Riksdagen skulle göra framställning om ersättning
från Statsverket af utgifterna i den mån ändamålet kunde anses
åvägabragt för Ridd. o. Adelns behof under Riksdag, i likhet med
hvad som egt rum i afseende på kostnaden för anbringande af gaslysning
i de 3:ne öfriga Riks-Ståndens Kansli- och Sessions-rum;
och då jemväl inredning och möblering i sistnämnde rum blifvit
bekostade genom statsmedel, ansåg Direktionen åtminstone största
Riddarhus-Utskottets Utlåtande N:o 7.
11
delen af kostnaderna för ej allenast varmledningen, utan ock inredning
och reparation samt möblering i Riddarhus-salen och Sekreta
Utskotts-rummen, kunna och böra anses vara af beskaffenhet, att
böra ersättas af statsmedel; i följd hvaraf det vore Direktionens
afsigt, att, så snart kostnads-räkningarne kunna bringas i fullständigt
skick, öfverlemna deri del deraf, som efter Direktionens åsigt
obestridligen är att hänföra till Riksdags-kostnader, till Hr Landtmarskalken,
på det han måtte derför reqvirera ersättning af statsmedel.
Med tillkännagifvande, att Riddarhus-Direktionen uti ett den
12 dennes afgifvet, till Höglofl. Ridd. o. Adeln stklldt, Memorial,
dels meddelat närmare och mera specifika uppgifter å kostnaderna
för ofvan om förmälda reparationer, dels afgifvit förslag angående
ersättning från statsmedel för en del af nämnde kostnader, förbehåller
sig Utskottet att uti särskildt Memorial härom få afgifva
sitt utlåtande, men anser sig för närvarande böra vitsorda, att enligt
Hvad Höglofl. Ridd. o. Adeln sjelf va nogsamt varit i tillfälle
iakttaga, beträffande reparationerna inom Riddarhuset, det i dessa
hänseenden Direktionen anförtrodda uppdrag blifvit fullgjordt med det
mest berömvärda nit och den lyckligaste framgång; hvarföre och då Utskottet
tillika af protokollen inhemtat, ej mindre med hvilken noggrannhet
Direktionen pröfvat de ingifna ritningarne och kostnadsförslagen
för arbetenas verkställighet, samt med oaflåtlig uppmärksamhet
och omsorg följt dessa, utan äfven att Direktions-ledamo
ten,
Hr Kammarherren Friherre Bennet särskildt öfvervakat samma
arbeten i allo deras detaljer, har Utskottet ansett för både en
pligt och ett nöje tillstyrka,
att Höglofl. Ridd. o. Adeln täcktes härför förklara Di
rektionen
och i främsta rummet Hr Friherre Bennet sin
tillfredsställelse och erkänsla.
Vidkommande omläggningen af grundmurarne under Riddarhusbyggnaden
samt de yttre reparationerna i öfrigt, så enär desamma
ännu icke äro fullbordade, har Utskottet ej ansett sig vara i tillfälle,
att för närvarande derom meddela något utlåtande.
I fortsättningen af 10 § har, i anseende till Riddarhus-salens
förändrade inredning, Riddarhus-Direktionen gjort hemställan angående
åtskilliga ändringar i den af Ridd. o. Adeln förut antagna
stadga till ordnings vinnande vid Ståndets sammankomster, hvilket
ärende redan, i Memorial N:o 2, blifvit af Utskottet handlagdt och
föranledt antagandet af en förnyad Ordnings-Stadga, hvilken sedermera
blifvit tryckt och i Riddarhus-salen uppsatt.
8 11-
Beträffande Ridd. o. Adelns vid sednaste Riksdag fattade beslut
att åt Direktionen öfverlemna att tillse, huruvida, med bibehållande
af nödig dager för Landtmarskalken och Riddarhus-Sekreteraren,
det bakom Landtmarskalks-stolen befintliga fönster kunde
undvaras eller i dess ställe en niche anbringas; i sammanhang hvarmed
Direktionen borde afgifva förslag, ej mindre å kostnaden för
modellering och gjutning af en bröstbild af Konung Gustaf fl Adolph,
än, derest beslut om förfärdigande af en sådan skulle af Ståndet
12 Ki ddarh u«-Utsk o tt e ts Utlåtande N:o 7.
fattas, huruvida icke denna lämpligast borde intaga platsen i Riddarhus-salen
under Vasa-vapnet, oell för sådan händelse föreslå den
plats inom Riddarhuset, dit bröstbilden af framlidne Landtmarskalken
Friherre Pehr Ribbing må kunna förflyttas, liar Direktionen
meddelat, att Direktionen funnit, att genom ofvanberörde fönsters
igenmurande dagern vid Landtmarskalksbordet skulle blifva alltför
mycket förminskad, och. jemte öfverlemnande af ett utaf Professorn
C. G. Qvarnström upprättadt kostnads-lörslag A 3,000 Rdr Bko
för modellering och gjutning i bronz jemte ciselering af en byst i
öfvernaturlig storlek, föreställande förenämnde Konung, hemställt,
att i den händelse Ridd o. Adeln behagar besluta, att en sådan
byst skall förfärdigas, densamma må under Vasa-vapnet i Riddarhus-salen
uppställas, och att deremot bröstbilden af Landtmarskalken
Ribbing måtte, likasom Landtmarskalks-porträtterna, få blifva
en prydnad för Ridd. o. Adelns samtalsrum.
I anledning häraf och då, efter hvad Utskottet jemväl inser,
det icke låter sig verkställas att, utan borttagande af nödig dager
vid Landtmarskalksbordet, igenmura det bakom Landtmarskalksstolen
befintliga fönster, samt i dess ställe anbringa en niselle, för
att der uppställa Konung Gustaf II Adolfs bröstbild, samt i öfrigt
RiddarhusKassans tillgångar sannolikt vid innevide Riksdag komma
att starkt anlitas för andra oundvikliga och mera maktpåliggande
utgifter, har Utskottet ansett sig böra hemställa
om icke förslaget, angående förfärdigande på RiddarhusKassans
bekostnad af en byst utaf Konung Gustaf II
Adolf må för närvarande förfalla.
§ 12.
Riddarhus-Direktionen meddelar här, att i anledning af Ridd.
och Adelns anmodan till Dir. att vidtaga de åtgärder som för skyddande
af Riddarhusets genealogier mot eldfara vore lämpliga, Dir. varit
betänkt, att uti en af väggarne i Dir. sessionsrum låta anbringa ett
brandfritt förvaringsrum, men att detta arbete hitintills måst uppskjutas
i afvaktande på fulländandet af den ännu pågående omläggningen
af grundmurarne under denna del af Riddarhus-byggnaden.
Utskottet, som anser det särdeles angeläget, att någon åtgärd
vidtages för att i brandfritt förvaringsrum innesluta Riddarhusets
både i historiskt och genealogiskt hänseende ganska dyrbara samling
af stamtaflor öfver Adliga ätter, finner sig fördenskull böra
tillstyrka, att Dir. måtte anmodas
att ju förr desto hellre föranstalta om ett mot eldfara
skyddande förvaringsrum för nämnde genealogier.
§ 13.
Med anmälan att af Ridd. o. Adelns protokoller och handlingar
från och med 1627 till och med 1714 års Riksdag, hvars
utgifvande på RiddarhusKassans bekostnad blifvit genom Lektorn,
Magister C. W. Thara, på förut bestämda vilkot ombesörjdt, nu
mera tre delar blifvit färdigtryckta, utgörande 4 häften af tillsammans
64Vi ark, sträckande sig till den tid då den under Drott
-
Itiddarhus-Utskottets Utlåtande N:o 7. lä
ning Christinas minderårighet tillsatta regering nedlade sin styrelse,
hvarigenom omkr. V5:del af det arbete, som varit afsedt, kunde
anses fullbordadt, derför kostnaden uppgått till 1,609 Rdr 37 öre,
har Dir. meddelat, att åtgången af de för försäljning bland Ridd.
o. Adelns ledamöter afsedda 200 exemplar af ifrågav:de arbete varit
så obetydlig, att endast 7 ex. af första och 3 ex. af andra
häftet hittills blifvit försålda.
Vid sådant förhållande och då Dir. genom en af Lektor Tham
gjord anmälan, inhemta!, att han, åt hvilken arbetets utförande,
alltsedan det påbörjades, varit anförtrodt, efter det 4:de häftet, blef
afslutadt, genom ögonsjukdom varit hindrad att sysselsätta sig med
läsning och kopiering af handskrifter och korrektur, och att således
ifrågavide arbete alltsederinera stått stilla, samt slutligen att
Tham, för fortfarande svaghet i ögonen, då intet hopp om fullkomlig
bot visade sig, ansett sig nödsakad att helt och hållet afstå
från företaget, och dertill kommer ej allenast att Dir., åtminstone
för närvarande, icke kunde uppgifva eller kände någon litteratör,
som är villig att öfvertaga arbetets fortsättande och åt hvilken med
någon tillförsigt förtroendet att dermed taga befattning kan lemnäs,
utan ock, sedan nu förenämnde 3 delar af arbetet utkommit, man
medhunnit en åtminstone i visst afseende afslutad historisk period,
har Dir. till Högh Ridd. o. Adeln öfverlemnat, huruvida någon
åtgärd för fortsättning af ifrågavarande arbete bör vidtagas.
Då Utskottet lika med Dir. anser det vara af särdeles vigt
att fortsättningen af det ifrågavarande arbetet, hvilket, om det, på
sätt hitintills äfven skett, skall ändamålsenligt utföras, hos utgifvaren
tager i anspråk både insigter, urskiljning och omsorg, må
anförtros endast åt en mera känd litteratör, men en sådan icke
torde vara benägen att på enahanda vilkor som Lektor Tham åtaga
sig ett så mödosamt arbete, tillstyrker Utskottet
att utgifvandet häraf på RiddarhusKassans bekostnad
måtte tillsvidare inställas.
§ 14.
Sedan nu mern hela den sednaste upplagan af Carlskiöldska
Vapenboken med dertill hörande tillägg befunnits utgången, har
Dir. låtit föranstalta om en ny upplaga af samma vapenbok i dess
helhet, hvilken ännu icke hunnit blifva färdig, men vore att förvänta
mot sistlidet års slut.
Utskottet har härvid endast bort anmäla, att den nya upplagan
at vapenboken, så vidt Utskottet fått sig bekant, hitintills
icke utkommit och blifvit för försäljning tillgänglig.
§ 15.
Genom af Högloft. Ridd. o Adeln d. 11 Mars 1857 lemnadt
bifall till Riddarh.Utskottets vid sednaste Riksdag afgifna Memorial
N:o 10, bestämdes RiddarhusKamererarens aflöning från samma
års början till lika belopp med hvad Kongl. Maj:t föreslagit för
Kamererare i Stateus embetsverk eller i ett för allt till 3.500 Rdr
Rmt, deraf 1,800 Rdr borde utgå från RiddarhusKassan, såsom
14
Rl dd arh lis-Utsk o ttets Utlåtande N:o 7.
lön, och återstoden, 1,7 00 Rdr, beräknades såsom arfvoden från
öfriga under Direktionens förvaltning ställde kassor och fonder efter
den fördelning Dir. kunde finna lämplig. Till åtlydnad deraf
fattade Dir. d. 8 Maj samma år sitt beslut om förenämnde arfvodesbelopps
fördelning på de särskilda fonderna; och som dervid befanns,
att hela arfvodes-beloppet, motsvarande ungefärligen '/5 procent af
de ifrågavarande fondernas behållning, blef, med de undantag och
jemkningar, som föranleddes af i en del testamenten och donationsbref
intagna bestämda föreskrifter, fördelningen utförd på det sätt,
att hvarje fond päföres omkring */- procent af dess behållning, såsom
bidrag till berörde af Ridd. o. Adeln bestämda arfvodes-belopp;
men då sedermera, på sätt i förestående § t blifvit omförmäldt.
åtskilliga till ganska betydliga belopp uppgående testaments- och
donationsmedel, dels redan i Riddarhusets kassor influtit, dels äro
att för dem påräkna, utan att uti mer än ett testamente, nemligen
det af Presidenten von Hartmansdorff upprättade, bestämd föreskrift
om arfvode för Kamererarnes derigenom förökade besvär blifvit
meddelad, samt Direkt., som ansåg det icke billigt vis kunna
fordras, att Kamererare!! skall öfvertaga betydligen förökade göromål,
utan någon förhöjning af den aflöning, som ansetts motsvara
de göromål, hvartill hans tjensteåligganden förut varit inskränkte,
funnit tvifvelaktigt, om icke Ridd. o. Adelns förenämnde beslut,
på grund af dess ordalydelse, borde uppfattas så, att Dir. vore
oberättigad att, i öfverensstämmelse med hvad förut varit medgifvet,
då nya testaments- och donatious-medel blifvit ställda under Dins
förvaltning, åt Kamererare!! anvisa ett derefter lämpadt ytterligare
arfvode, har Dir. hemställt, om icke Ridd. o. Adeln behagade förklara
och medgifva att Kamererare!! för sådana testaments- eller
donationsmedel, som efter det hans aflöning sednast af Ridd. o.
Adeln bestämdes, blifvit eller blifva öfverlemnade till Dir. förvaltning,
må få med omkring '/-niels procent af deras belopp, åtnjuta
arfvoden utöfver ofvannämnde 1,700 Rdr. samt att ett sådant arfvode
från Löfvenskjöldska fonden må utgå från 1858 års början.
Utskottet, som lika med Direktionen anser med billighet öfverensstämmande.
att Riddarhus-Kamererarens löneförmåner ökas i
den mån hans göromål tilltaga, och som af de till Utskottet öfverlemnade
räkenskaperna inhemtat. att efter det Kamererarens aflöning
sednast af Ridd. o. Adeln fastställdes åtskilliga till ganska betydliga
belopp uppgående testaments- och donationsmedel, dels redan
i Riddarhus-kassan influtit, dels äro att för dem påräkna, anser jag
fördenskull böra tillstyrka.
att för sådana nya fonder, som blifvit eller blifva öfverlemnade
till Direktionens förvaltning, Riddarhus-Kamereraren
må, derest donatorerne icke särskilt till förvaltnings-kostnaden
afsatt en bestämd summa, lå såsom
arfvode beräkna V5dels procent årligen af fondernas
belopp, i följd hvaraf ett sådant arfvode jemväl från
Löfvenskjöldska fonden må utgå från 1858 års början
å det kapital, som utöfver dessförinnan influtne 75,000
Rdr Rint, för hvilka enahanda procent-arfvode redan
Ri ddarhus-Utskottets Utlåtande N:o 7.
15
finnes beräknadt, blifvit till Riddarbus-Direktionen öfverlemnadt.
§ 16.
Uti denna § har Riddarbus-Direktionen anfört, att sedan numera,
i anseende till inträffade förändringar i myntvärdet och lefnadsförhållauden
samt högt uppstegrade pris å alla lefnadsförnödenheter,
en allmän löneförhöjning för embets- och tjenstemän i såväl
Statens som Rikets Ständers Verk blifvit medgifven, samt jemväl
Ridd. o. Adeln under sednaste Riksdag för ej mindre RiddarliusKamereraren
än Riddarhus-Vaktmästaren bifallit en likartad förhöjning,
Direktionen ansett sig ej böra längre uppskjuta en framställning
om behofvet af lönetillöknitig för Riddarhusets öfrige
tjenstemän, och således hemställt, att Ridd. o Adeln måtte taga i
öfvervägande, huruvida det ej är både rättvist och billigt, att Riddarhusets
Sekreterare, Fiskal och 2:iie Kanslister tilldelas någon
förbättring i sina löneinkomster.
1 anledning af denna hemställan liar Utskottet af Direktionen
begärt dels uppgift angående beloppet ej mindre af de löneinkomster,
hvilka för Riddarhusets bemälde tjenstemän för närvarande
äro på ordinarie stat anslagna, än äfven af de extra inkomster,
hvilka så väl mellan som under Riksdagame af dem åtnjutas, dels
Direktionens utlåtande och förslag i afseende på beloppet af den
löne-tillökning, som Direktionen för hvar och en af dessa tjenstemän
särskildt må anse böra ega rum, samt hvilka tillgångar Riddarhus-
och Stifts-kassorna må ega för de ifrågaställde tillökta utgifterna.
Men då Utskottet ännu icke fått emottaga dessa upplysningar
och dessutom nenna fråga synes böra förekomma till pröfning, i
sammanhang och jemförelse med öfriga under innevarande Riksdag
troligen förestående anvisningar på Riddarhus-kassan, har Utskottet
ansett lämpligast, att uti ett särskildt memorial framdeles angående
detta ärende afgifva sitt utlåtande.
§ 17.
Riddarhus-Direktionen meddelar bär redovisning för kostnaderna
och utdelningen af de utaf Riddarhus-kassan bekostade medaljerna,
dels till minne af framlidne Presidenten Aug. von Hartmansdorff,
dels öfver f. d. Landtmarskalken, Hr Grefve Henning Ludvig Hugo
Hamilton, hvaraf bland annat inhemtas, att Riddarhus-kassans kostnader
för prägling af den förra medaljen med ett exemplar i guld
till Enkefru von Hartmansdorff samt 51 exemplar i silfver och
300 bronz uppgått till 1,000 Rdr 88 öre, deraf 531 Rdr genom
inlösen af ii silfver- och 178 bronzmedaljer blifvit kassan ersatta
samt en silfvermedalj blifvit lemnad till Kongl. Museum, och de
nu återstående icke inlösta exemplaren utgöras af 6 silfver- och
122 bronzmedaljer, samt att den sndnare, hvaraf präglades 2:tie
exemplar i guld, för att öfverlemnes, det ena till H. M. Konungen
och det andra till Hr Grefve Hamilton, samt dessutom 15 i silfver
och i bronz 150, för Riddarhus-kassan medfört en kostnad af
lfi
Rid ar hus- Ut skottets Utlåtande N:o 7.
801 lldr 27 sk. 11 rst. Bko, deraf 210 lldr 14 sk. s. m. blifvit
nämnde kassa godtgjorda genom 13 silfver- och 141 bronzmedaljers
försäljning; och återstår nu af denna medalj, sedan Myntkabinetten
i Upsala och Lund kostnadsfritt erhållit hvar sitt exemplar
i silfver, oförsålda endast 9 exemplar i brons,.
Ridd. o. Adeln torde finna,
att denna anmälan icke erfordrar någon åtgärd.
S 18.
Slutligen har Direktionen anmält, att vid anställd inventering
i ett å Riddarhusets vind beläget rum, der en massa äldre, till
största delen tryckta, oinbundna och inkompletta Riksdagshandlingar
varit förvarade, nyligen blifvit på träffad t ett konvolut, försegladt
med åtskilliga sigiller och försedt med följande påskrift:
»Här äro inneslutne Riksens Ständers Herrar Banxo-Deputerades
»secrete relationer från år 1698 till och med 1772, hvilka intet
»blifva öppnade utan i Banquen af Högloft Ridderskapet och Adeln.»
Jemte denna anmälan och då snart nog den tidpunkt inträffar,
hvarförinnan, enligt Tryckfrihets-Förordningen, de äldste under
försegling å Riddarhuset förvarade Hemliga Utskottets protokoller
och handlingar, icke kunna, utan Regeringens tillstånd, utgifvas
eller utbekommas, har lliddarhus-Direktionen anhållit, att det Högloft
Ståndet måtte taga i öfvervägande om och hvad åtgärd i afseende
på berörde konvolut och Utskotts-protokoil samt handlingar
böra vidtagas.
I anledning häraf hemställer Utskottet
att ej mindre det Konvolut som förmäles innehålla
Riksens Ständers Herrar Deputerades secrete Relationer
från 1698 till 1772, iin äfven de under försegling å
Riddarhuset förvarade Hemliga Utskottets protokoller
och handlingar, från och med 1809 års Riksdag, hvilka
höra till ett sednare tidehvarf än för minst 50 år tillbaka,
må af RiddarhusDirektionen öppnas samt inbindas
för att bland öfrige på Riddarhuset befintliga Riksdagshandlingar
uppställas.
Efter sålunda meddeladt utlåtande har Utskottet ansett sig upfylla
en angenäm pligt, då Utskottet tillstyrker:
att Högloft. Ridd. o. Adeln måtte förklara Riddarhus
Direktionen sin tillfredsställelse och välbehag öfver den
sorgfälliga omvårdnad, det redbara nit och den outtrötliga
vaksamhet, hvarmed Riddarhusets och Stifsärendena
blifvit under den tid. som varit föremål för Utskottets
granskning af Direktionen förvaltade.
Stockholm den 24 Januari 1860.
Stockholm, Typografiska Föreningens Boktryckeri, 1860.
Hiddarhus-Utskottet* Utlåtande N:o 8.
I
\:o *.
fjtlätande angående ifrågasatt godtgörelse af
Statsmedel för kostnaderna till Riddarhussalens
inredning, anskaffande af värm-inrättning
samt införande af gaslysning rn. m.
Hörsamt Memorial.
Under åberopande af 10 § i Riddarhus-Direktionens Riksdagsberättelse,
har Direktionen uti bifogade Memorial öfverlemnat räkningarna
öfver kostnaderna ej mindre för Riddarkus-Salens inredning
•och möblering, anskaffande och anbringande af värm-inrättning
samt gaslysnings införande uti nämnde sal, än äfven för de s. k. Se
creta
Utskotts-rummens inredning och möblering till Ridd. o. Adelns
samtals- och klubbrum.
Deraf inhemtas, att dessa kostnader uppgå till följande belopp, nemi.
För Riddarhus-Salens inredning ..... R:dr 15,984: 96.
(utom kostnaderna för plafondtaflans ned- och upphissning
samt restauration jemte andra utgifter hörande
till husets underhåll 5,518: 37.)
För värm-inrättningen
R:dr 20,009: 87.
Gaslysningens införande
. » 5,686; 32.
samt för Secreta Utskotts-rummens förändrade inredning
och möblering R:dr 8,307: 76.
Och har Direktionen, i afseende å kostnaderna för Salens inredning,
varm-apparaten och gasledningen, uppgående till 41,681 R:dr 45
öre, yttrat, att enär desamma äro beräknade uteslutande för Ridd.
o. Adelns sammanträden vid Riksdag; och Riddarhus-Salen jemväl
begagnas för Riks-Ståndens gemensamma sammankomster, ifrågavarande
kostnader obestridligen äro af beskaffenhet, att godtgörelsa
för desamma bör af Statsmedel utgå.
Vidkommande åter kostnaderna för Klubbrummens inredning
och möblering har Direktionen ansett sig böra föreslå, att dessa
kostnader väl må för närvarande kunna drabba den af Ridd. o.
Adelns medlemmar sammanskjutne s. k. reparations-fonden, men att
en successiv ersättning för samma kostnader beredes nämnde fond på
det sätt, att från Riksdagsköstnads-medel, i likhet med hvad förut
Bil. lill Högloft. It. o. Ad:i Brot. vid 18S9 — SO årens Hiksd.
2
R i d d ar h u s-Utsk o ttets Utlåtande N:o 8.
egt rum, under riksdagarnes lopp utbetalas en månadtlig summa,
motsvarande det belopp, som för livartdera af de öfriga Riks-Stånden
anordnas såsom byra för de lokaler, hvilka af dem under Riksdag
till klubbrum begagnas.
I öfrigt har Direktionen ansett sig böra meddela den upplysning,
dels att sammanlagde beloppet af kostnaderna för Riddarhusets
yttre och inre reparation den 1 2 sistl. Dec. utgjorde 1 45,258: 87.
hvaraf sig belöpte:
å grundmurarnes omläggning
81,443: 33.
å reparationen af Riddarhns-Salen jemte värm-apparaten
och gasledningen  55,507: 78.
Ä Seereta Utskotts-rummen
8,307: 7 6.
Summa 145,258: 87.
dels att Riddarhus-reparations-fondens skulder nämnde
dag utgjorde  68,000: -
och tillgång i utlånt kapital  900: —
Utskottet har tagit hvad sålunda af Direktionen blifvit anfördt och
hemställdt i öfvervägande; och beträffande således först Direktionens
hemställan, att Ridd. o. Adeln måtte från statsmedel äska
godtgörelse för de 41,681 R:dr 6 5 öre Runt, hvilka åtgått för Riddarhus-Salens
inredning och möblering, vårmlednings-apparaten och
införande af gaslysning ej mindre i nämnde sal än i f. d. Seereta
Utskottets rum samt Riddarhusets förstugor och trappor, så och
jemte det Utskottet för sin del anser mindre lämpligt att, såsom
motiv för Statsverkets ersättnings-skyidighet i afseende å ifrågavarande
kostnader, så vidt de omfatta Riddarhus-Salen, upptaga, att
denna sal jemväl »begagnas för Riks-Ståndens gemensamma sammanträden»,
enär ett sådant begagnande, hvilket visserligen hittills
utan anmärkning fått ega rum, likväl, betraktadt såsom en rättighet,
torde erfordra ett af Högloft. Ridd. o. Adeln derom särskildt fattadt
beslut, som ännu icke blifvit hvarken proponeradt eller meddeladt,
finner Utskottet i öfrigt anspråket på ifrågaställde ersättning innefatta,
att så val värmapparaten och gasrören som de i RiddarhusSalen
befintliga effekter för framtiden vore att anse såsom Statens
tillhÖrighetcr; och som ifrågavarande för Riddarhus-Salens förändrade
inredning, uppvärmning och belysning vidtagne åtgärder och deraf
följande kostnader tillkommit på grund af Ridd. o. Adelns derom
enskildt fattade beslut, och fordrandet af ersättning derför således
möjligen kunde föranleda för Ridd. o. Adeln mindre behagliga debatter
inom de öfriga Riks-Stånden samt tilläfventyrs mötas af ogillande;
alltså och emedan skäligen bör förutsättas, att om den till 5
R:dr Rmt årligen förhöjda Riddarhus-Kapitations-afgiften får tills vidare
fortfara, Ridd. o. Adeln, utan någon särdeles betungade utgift af
sina egna ledamöter, torde inom cn icke så särdeles aflägsen tidpunkt
kunna successivt amortera den skuld, hvari Reparations-fonden,
blifvit och blifver försatt ej mindre för dessa kostnader än för de
till grundmurarnes under Riddarhus-byggnaden omläggning jemte
öfriga för samma byggnads underhåll och reparation nödiga utgifter,
har Utskottet af dessa omständigheter
RIdö arhus-Utsko tte ts Utlåtande N:o 8.
3
ansett sig förhindrad att understödja, utan finner sig
föranledd afstyrka Riddarhus-Direktionens hemställan att
för ofvanberörde kostnader till Riddarhus-Salens inredning
och möblering, uppvärmnings-anstalten och införande
af gaslysning i Riddarhuset, äska godtgörelse af
Statsverket.
Tväune ledamöters reservationer i denna punkt åtfölja.
Hvad åter angår Riddarhus-Direktionens förslag om successiv
ersättning till Riddarhus-Reparations-fonden för utgifterna till inredning
och möblering af Ridd. o. Adelns klubb- och samtals-nun,
tillstyrker Utskottet, lika med Direktionen
att sådan ersättning må beredas nämnde fond på det
sätt, att från Riksdags-kostnads-medlen, i likhet med
hvad förut egt rum, under Riksdagarne utbetalas en
månadtlig summa, motsvarande det belopp, som för
livartdera af de öfriga Riks-Stånden anordnas såsom
hyra för de lokaler, hvilka af deni under Riksdag till
klubbrum begagnas.
Stockholm den 6 Februari 1861).
Utdrag af Protokollet, hållet hos Höglojl. Riddarhus-Utskottet
vid Lagtima Riksdagen i
Stockholm den 30 Januari 1860.
S. D. Föredrogs ett af Riddarhus-Direktionen till Utskottet insändt
Memorial till Höglofl. Ridd. och Adeln med hemställan om
godtgörelse af Statsmedel för någon del af kostnaderna till Riddarhus-Salens
inredning, uppvärmning och belysning medelst gas, äfvensom
de s. k. Seereta Utskotts-rummens inredning och möblering till
Ridd. o. Adelns samtals- och klubbrum.
Utskottet tog hvad af Direktionen blifvit anfördt i öfvervägande;
och beträffande således först Direktionens hemställan om godtgörelse
för de 41,681 R:dr 65 öre R int, hvilka åtgått för RiddarhusSalens
inredning och möblering, värmlednings-apparaten och införande
af gaslysning ej mindre i nämnde Sal än f. d. Seereta Utskottets
rum, samt Riddarhusets förstugor och trappor, funno Utskottets
flesta Herrar Ledamöter af skäl, som i Registraturet inhemtas,
(se memorialet) för godt afstyrka Direktionens förslag att för
berörde kostnader äska ersättning af statsmedel.
Friherre Leijonhufvud samt Herr Grefven och Ordföranden voro
deremot af den tanka, att då, dels beträffande ersättning för gaslysnings
införande i Riddarhus-Salen, Höglofl. Ridd. o. Adeln redan
vid förra Riksdagen beslutit, att framställning om sådan ersättning
af Statsmedel borde ske, dels öfrige kostnader för Riddarhus-Salens
4
Kiiidarlius-Utskottets Utlåtande N:o 8.
ändamalsenligare inredning samt uppvärmning ntan tvifvel, likasom
för salens belysning, utgjorde sådana ntgifter, hvilka icke hade gemenskap
med underhållet af den Ilidd. o. Adeln enskildt tillhöriga Riddarhus-byggnadeu,
ej heller afsåge något Ridd. o. Adelns eller des»
Direktions och Tjenstemäns enskilda behof, utan endast och allenast
voro beräknade för Ridd. o. Adelns verksamhet under Riksdagarne,
det deraf vore uppenbart, att Ridd. och Adeln egde fullgiltiga
och rättmätiga anspråk på ersättning för dylika nödiga utgifter;
hvarföre dessa ledamöter desto mindre ville föreställa sig. att de
öfriga Riks-Stånden skulle tveka att jemväl för sin del medgifva
godtgörelse från Statsmedel för ett likartadt allmänt behof, som,
för att ej nämna de särdeles dryga anslagen till inköp, reparation
och underhåll af Rikets Stånders hus, hvari Ridd. o. Adeln, oaktadt
detta Stånd på enskild bekostnad underhåller sitt hus, jemväl i sin
män städse fått deltaga — kostnaderna för inredning, vårmningsaustalter
och införande af gaslysning i Preste-, Borgare- och BondeStånden
i Rikets Ständers hus befintliga sessions- och kansli-rum
redan blifvit till icke obetydligt belopp af allmänna medel anordnade.
Af dessa skäl tillstyrkte Frih. Leijonhufvud samt Herr Grefven
och Ordföranden bifall till Riddarhus-Direktionens i det föredragna
memorialet härom gjorda hemställan.
Och skulle denna särskilda mening såsom reservation åtfölja
Utskottets Utlåtande till Ridd. o. Adeln.
Ut supra.
In fidem.
W. F. Falman.
(Bilaga^ Wördsamt Memorial.
Uti II) § af den utaf Itiddarhus-Direktionen till Ilöglofl. Ridd.
och Adeln vid innevarande Riksdag afgifna berättelse, har Direktionen,
efter uppgift å de högst betydliga kostnader, hvilka, såsom
följd af Ridderskapet och Adelns beslut vid förra Riksdagen dittills
egt runi, ej mindre för omläggning af grundmurarne under Riddarbus-byggnaden,
än äfven för gaslysningen och värmledningen, Riddarhus-Salens
förändrade inredning jemte takets reparation, plafond-taflans
ned- och upphissande samt reparation, äfvensom inredning
och möblering af de s. k. Secreta Utskotts-iummen, tillika anmält,
dels att, i fråga om ilen de] af nyssberérde kostnader, som erfordrades
för gaslysningen, Ridd. o. Adeln redan vid föregående Riksdag
godkändt, att Direktionen vid den nu ingående skulle göra framställning
om ersättning från Statsverket för utgifterna, i elen mån
ändamålet kunde anses åvägabragt för Ridd. o. Adelns behof under
Riksdagarne, i likhet med hvad som egt rum i afseende på kostnaden
för anbringande af gaslysning i de öfriga Riks-Stånden»
R i d d ar h u s-U ts k o t tets Utlåtande N:o 8- 5
kansli- och sessions-rum, dels att då jemväl inredning och möblering
uti sistnämnde rum blifvit bekostade genom Statsmedel, åtminstone
största delen af kostnaderna för ej allenast värmledningen, utan
ock inredningen och reparationen samt möbleringen i RiddarhusSalen
och Secreta Utskotts-rummen torde kunna och böra anses vara
af beskaffenhet att böra ersättas af Statmedel, i följd hvaraf det
vore Direktionens mening, att så snart kostnads-räkningarne kunnat
bringas i fullständigt skick, öfverlemna den del deraf, som, efter
Direktionens åsigt, obestridligen är att hänföra till Riksdagskostnaderna,
för reqvisition i behörig ordning af ersättning derför från Statsverket.
Sedan räkningarne å kostnaderna ej mindre för Riddarhus-Salen»
inredning, värmapparaten och gasledningen än äfven för Secreta
Utskotts-rummens inredning och möblering till Ridd. o. Adelns klubb,
numera blifvit fullt ordnade och liqviderade, har Direktionen ansett
sig böra öfverlemna dessa räkningar till Högloft. Ridd. o. Adeln,
utvisande desamma att kostnadcrne uppgått till följande belopp, nemi.
för Riddarhus-Salens ändamålsenligare inredning . . 15,984: 96.
(utom kostnaderna för plafond-taflans ned- och upphissning
samt restauration jemte andra utgifter, som
ansetts tillhöra husets underhåll, uppgående till 5,518
R:dr 37 öre)
för värm-inrättningen
20,009: 87.
för gaslysningens införande  5,686: 82.
Summa R:dr R mt 41,681: 65.
hvarförutan Secreta Utskotts-rummens förändrade inredning och möblering
erfordrat en utgift af  8,307: 76.
Beträffande först kostnaderna för Riddarhus-Salens inredning
äfvensom för varm-apparaten och gasledningen, anser Direktionen fortfarande
, att enär desamma uteslutande äro beräknade för Ridd. o.
Adelns sammanträden vid Riksdag, och Riddarhus-Salen jemväl begagnas
för Riks-Ståndens gemensamma sammankomster, ifrågavarande
kostnader obestridligen äro af beskaffenhet, att godtgörelse
för desamma bör af Statsmedel utgå.
Vidkommande åter kostnaderna för klubb-rummens inredning
och möblering, hyser Direktionen äfven nu den mening, att de äro
att hänföra till Riksdags-kostnader, men anser sig böra föreslå, att
dessa kostnader må för närvarande drabba den af Ridd. o. Adelns
medlemmar sammanskjutne fond för Riddarhusets underhåll eller den
s. k. Reparations-fonden, samt att en successiv ersättning för samma
kostnader beredes nämnde fond på det sätt, att från riksdags-kostnadsmede],
i likhet med hvad förut egt rum, under Riksdagarnes
lopp utbetalas en månadtlig summa, motsvarande det belopp, som
för hvardtdera af de öfriga Riks-Stånden anordnas såsom hyra för
de lokaler, hvilka af dem under Riksdag till klubb-rum begagnas.
I öfrigt anser Direktionen sig böra meddela den upplysning, dels
att sammanlagde beloppet af kostnaderna för Riddarhusets yttre
och inre reparation den 12 sisth Dec, utgjorde . . 145,258: 87.
hvaraf sig belöpte
å grundmurarnes omläggning  81,443:33.
å reparationen af Riddarhus-Salen jemte värm-apparaten
och gasledningen '^55,507: 78.
å Secreta Utskotts-rummen *  8,307: 7 6
Summa 145,258: 87.
dels att Riddarhus-Reparations-fondens skulder nämnde
dag utgjorde  68,000: —
och tillgång i utlånt kapital  900: —
Stockholm den 12 Januari 1860.
E. A. LEWENHAUPT.
Adam Lewenhaupt. J. Aug. Posse. Carl Bennet.
11. Cederström. F. V. Lejonancker. J. A. Tornérhjelm.
O. Brakel.
lii d d ar h ns-U t s k o t te t s Utlåtande N:o 8.
7
Räkning
öfver kostnaderna för Secreta Utskottsrummens förändrade
inredning och möblering till Klubb- och Samtalsrum.
1859.
April 15. Byggmästaren Thaveni räkning . . . . 1,093: 60.
Juli 12. Snickaren Benkerts räkn. å 12 stolar af ek 180: —
Aug. 18. Söderbergs räkning å en gammal möbel (1
Solfa och 12 Stolar)  164: —
30. Walls 2 räkningar å Skruföglor och Spegelhakar 6: 1.
Sept. 24. 3 st. Spegelglas med tull o. transportkostnader 1,027: 92.
— Snickaren Benkerts räkn. å 24 stolar m. m. 743: —
Oct. 1. Inköp af några bord  25: —
— Reparation af desamma  12: —
5. Ramar till Spegelglasen  450: —
8. Golfvens boning  45: —
14. 10 alnar ratin till Bordstäcken  53: 81.
— Spegelglasens transporterande från hamnen till
Riddarhuset  7: —
20. Ottergrens räkning å 4 Björksoffor . . . 225: —
— Tapetseraren Smidts räkning  661: 28.
29. » Wibergs d:o  15: —
Nov. 1. Snickaren Dumraths räkning  2,434: —
— Möbeltyg från Carlsviks fabrik  393:50.
7. Målaren Wagners räkning  605: 9.
8. 2:ne Skåphyllor  80: —
— Ett Spelbord  20:-—
— 4 par ljusstakar  20: —
— Walls räkning å Skruföglor  1:6.
— Diverse Skrufvar och Hakar  7: 49.
Dec. 1. En sats Brådspelsbrickor med tärningar . . 6: —
— Ett Brädspelsbord ...
20: —
9. En Marklåda och 2 Spottlådor  12: —
Summa R:mt R:dr 8,307: 76.
öfver kostnaderna för anskaffande och
Salen äfvt
Räkning
■~n Varm-inrättning samt Gaslysnings införande uti Stora Iiiddarhusdamåls
enlig are inredning af densamma.
Kostnaden
för
Summa.
1858.
En Varm-  inrättning.
tiasiysnings
införande.
enligare inred-  ning af Salen.
Augusti
4
Enligt Contract med L. G. v. Celsing af de Juli 1858, första afbe-
December
talningen för Varm-inrättningens förfärdiganoch uppsättande .
4,500
—
—
—
—
—
4.500
—
17
Thavenius för Takets panelning och fyllning
1,210
—
—
—
—
—
1,210
—
28
Andra afbetalningen till v. Celsi: . . . ;nn
4,500
—
—
—
—
—
4,500
—
1859.
—
Gräfning af Grunden för anläggandet af Varmättningen
278
6
—
—
—
—
278
6
April
16
Thavenii räkning öfver Salens uppvärmning ur reparations-tiden
—
—
—
—
391
25
391
25
Maj
2
Lindholms räkning å 6 st. jernplåtsgaller i ta (ventiler)
—
—
—
—
9
75
C|
75
Augusti
9
Swahns räkning å 200 alnar blått kläde
—
—
—
—
1,100
—
1,100
—
16
Tredje afbetalningen till v. Celsing
4,973
16
—
—
—
—
4,973
16
27
Gräfning af Grunden för anläggandet af Varmåttningen
M31
38
—
—
—
—
131
38
—
Uppmurning af en byggnad i och för >
2,646
67
—
—
—
—
2,646
67
—
Arbete i och för anbringande af Varm- och (edningen
1,373
92
—
—
—
—
1,373
92
September
15
1 6 st. Kandelabrar af trä
—
—
384
—
—
—
384
—
October
—
Swahns räkning å 30 alnar kläde och 2% sk garn
—
—
—
—
158
75
158
75
1
1 8 alnar Gutta-percha till dörrar och stolar
—
—
—
—
36
—
36
—
14
Möllers räkning å Tågmattor
—
—
—
—
325
—
325
—
—
Numerering af Bänkarne å Läktaren
—
—
—
—
11
25
11
25
—
Blyhvitt och Kitt till eld-apparaten
2
67
—
—
—
—
2
67
29
Marinos räkning å en Klosett m. m
—
—
—
—
92
—
92
—
—
Plåtar till bänkarnes'- numerering i Salen
—
—
—
—
14
—
14
—
—
En Eldraka till eld-apparaten
3
50
—
—
—
—
3
50
—
Tapetseraren Wibergs räkning
—
—
—
—
112
50
112
50
—
Målaren Wagn ers räkning . . .....
—
—
—
—
510
21
510
21
November
—
Bergströms räkning å anbringandet af Gaslysn .
—
—
4
242
10
—
—
4,242
10
1
Bredenbergs räkning å Mattor (inom Landtmaalks-skranket) ....
—
—
—
—
417
87
417
87
—
Stahrnbergs räkning å Matt-tenar . . .... ....
—
—
—
—
88
75
88
75
4
Smidts räkning å Tapetserare-arbete i Salen
—
—
—
—
1,740
24
1,740
24
—
Dumraths räkning å Sniekare-arbete i Salen
—
—
—
—
8,949
91
8,949
91
—
Densammes d:o å d:o i d-o . . . .
—
—
—
—
1,505
—
1,505
—
—
Densammes d:o å d:o i och för rm-ledningen ....
32
—
—
—
—
—
32
—
—
Paramatta till Gardiner ....
—
—
—
—
45
80
45
80
—
Målaren Lenhults räkning ... . .
—
—
—
—-
26
—
26
—
—
Benkerts räkning å Bänkar och Stolar i salen
—
—
—
—
396
—
396
—
18
Gaslysnings-Bolagots räkning å Kronor och G1
—
—
1
,050
97
—
—
1,050
97
—
Thavenii räkning öfver arbete i och för Varmltingen
58
51
—
—
—
—
58
5 1
December
—
Wennströms räkning å en Bänkmadrass
—
—
—
—
29
69
29
69
5
v. Celsings räkning öfver ändringar i Varm-apjaten
300
—
—
—
—
—
300
—
—
3:ne st. Messingskrokar . . . ... ...
—
—
—
—
3
—
3
—
8
2: ne Dörrfjedrar
—
—
—
—
24
—
24
—
—
Walls räkning å Jerntrådstenar och Hakar
—
—
—
—
7
74
7
7 4
Summa
20,009(87
,686
js 2
| 15,9o496
41,681
05
STOCKHOLM, Typoflska Föreningens Boktryckeri, 1860.
II i d d a r h n s - U t sk o 11 e t s Utlåtande N:o 9.
\:o 9.
Utlåtande i anledning af Grefve Björnstjernas,
C'. motion, om tillägg i 7 § Riddarhus
ordningen.
Hörsamt Memorial.
Uti ett till Höglofl. Ridd o. Adelns Protokoll för den 23 sistl.
November e. m afgifvet anförande, bar Grefve Björnstjerna, Carl
Magnus, föreslagit, att 7 :de § Riddarhus-Ordningen, sorn bestämmer
hvilka Adelsmän, utom de personer som i Itbde § Riksdagsordningen
icke såsom Riksdagsmän i något Stånd kunna godkännas,
skola vara från såte och stämma å Riddarhuset uteslutna, måtte
erhålla följande tvänne nya momenter:
9:o) »Adelsman, hvilken antingen icke aflagt student-examen,
»eller icke är eller varit i Rikets tjenst med Konglig fullmakt an»ställd.
»
10:o) »Adelsman, som icke under det sednast förflutna året er»lagt
bevillning för minst 1,000 R:dr R:mt inkomst.»
Såsom motiver för detta förslag har blifvit anfördt, att Ridd. o.
Adeln sjelft, utan påtryckning från andra, både kan och bör bortrensa
de sjukliga utväxter, hvilka, om de fortfarande tilltaga, slutligen
måste förorsaka Ståndets fall. Främst bland dessa oformligheter
framstod den bedröfliga sanningen, att personer kunna sjelfva, eller
genom fullmakt, på Riddarhuset uppträda såsom svenska folkets
målsmän, utan att ega ens det första vilkor för lagstiftar-kallets
värdiga uppfyllande: det att kunna, eller ega något Den som skall
afgöra landets väl eller ve borde väl besitta den bildning, som ensamt
tillåter honom att sjelf fälla ett omdöme; i annat fall blir han
endast en lekboll i andras händer. Staten har således rätt att fordra,
det den födda lagstiftaren. skall kunna något; den eger äfven rätt
att fordra att han skall ega något, ty den som bestämmer utgifterna
bör jemväl i någon mån bidraga att bära dem. Motionären medgåfve
gerna, att den som aldrig aflagt något lärdomsprof kunde
besitta långt vidsträcktare kunskaper, än de ringa hvarpå studentexamen
utgjorde bevis; men en offentlig examen förutsätter likväl
alltid en viss allmän humanistisk bildning, eller just den som hår
erfordras.
Bil. lill Höglo/l. 11. o A(l:s Pral. vid 1S59 — 60 årent Iliksd.
2
Riddar lius-Utskottets Utlåtande N’:o 9.
Hvad anginge förmögenhetsvilkoret erkände motionären äfven, att
mången medellös kan hafva en fasthet i grundsatser, som mångdubbelt
uppväger 10(10 R:dr inkomst: men nekas kunde dock ej, att
den som ingenting eger bar svårare att handla sjelfständigt, än den
som med egna medel kan draga sig fram
Mången, fortfar motionären, torde förkasta hans förslag såsom
för litet genomgripande, men bättre vore att varsamt bortskära de
förmultnade grename på ett gammalt träd och sålunda bevara hvad
som bör bevaras, än att låta hela trädet förqväfvas af mossa, under
det man strider om den jordmån, i hvilken den gamla herrliga växten
bör omplanteras.
Denna Grefve Björnstjernas motion har, jemte de, i anledning
deraf, utaf Herrar Stjernsvärd, Gustaf Mauritz, Ehrenhoff,
Gustaf Herman, Björnstjerna, Oscar Magnus och von Axelson, Georg
Julius samt Grefve Hamilton, Henning, afgifne yttranden blifvit till
Riddarhus-Utskottets utlåtande hånvisadt.
Utskottet har härvid först ansett sig böra taga under öfvervägande,
huruvida Grefve Björnstjernas motion innefattar ämnen,
hvaröfver llidd. o. Adeln enskildt, utan Med-Ståndens deltagande
må ega rått att besluta; och som 12;te § Riksdags-Ordningen
uttryckligen stadgar, att Ridd. o. Adeln representeras enligt Riddarhus-Ordningen,
hvilken, likasom öfriga Stånds-Ordningar, bör vara i
öfverensstämmelse med grundlagame författad, men Grefve Björnstjernas
motion om tillägg af ett 9:de och 10:de morn i 7 § Riddarhus-Ordningen
derest den skulle af Ridd. o. Adeln bifallas, icke
förändrar eller är stridande emot något stadgande i grundlagarne, med
tillämpning af hvilken grundsats jemväl ett 8:de moment i sistberörde
§ derom »att Adelsman som år Landtmarskalk eller Talman, eller
»Riksdagsman af annat Stånd, skall vara från säte och stämma å
»Riddarhuset utesluten», är vordet af Ridd. o. Adeln enskildt vid
1823 års Riksdag beslutadt, samt derefter vunnit Kongl. Maj:ts nådiga
sanktion; alltså och då det Ridd. o. Adeln förbehållna privilegium
att representera vid Riksdagarne icke består deruti, att hvaije
Adelsman i och för sin person har säte och stämma på Riddarhuset,
utan deruti, att hvaije ätt kan antingen genom en af ättens dertill
qvalificerade medlemmar, eller oek genom behörigen qvalificerad fullmäktig
bland Adelsmän inom annan ätt, erhålla representations-rätt,
hvilket privilegium genom bifall till Grefve Björnstjernas motion
ej på något sätt skulle rubbas, hvarföre följaktligen samma motion ej
heller år af beskaffenhet att böra behandlas, enligt 114 § Reg.-Form.
finner Utskottet, för sin del, något hinder icke möta hvarken för
Riddarhus-Utskottet att preliminärt behandla densamma, eller för
Ridd. o Adeln att derom fatta beslut, för att, derest det skulle innebära
bifall till den af Grefve Björnstjerna gjorda framställning, enligt,
41 § Riddarh.-Ordn öfverlemna till Konungens nådiga stadfästelse.
Beträffande dernäst det af Grefve Björnstjerna gjorda förslag,
så inser Utskottet visserligen och erkänner, i likhet mod motionären,
nyttan deraf, att sådana ledamöter må kunna från representationsrätt
bland Ridd. o. Adeln uteslutas, hvilka ej genom sin ställning i sam
-
R i <] d arli u s-U tsk o tt e t s Utlåtande N:o !(. 3
hållet ku nna sägas representera något interesse, eller sakna både nödiga
insigter och sjelfberoende, eller som begagna sin sjelfskrifvenhet till lagstiftare
endast såsom medel att genom öfverlåtelse, af denna rätt bereda
dig en pekuniär fördel; men Utskottet betviflar likväl, att ett sådant
ändamål skulle i någon anmärkningsvärd mån vinnas förmedelst de af
motionären föreslagna inskränkningar i representations-rätten. Tvärtom
torde möjligen, genom tillämpningen deraf, t. ex. vid rättigheten
att utgifva fullmakt ganska många verksamma och kunniga ledamöter,
som nu, på grund af sådan, intaga säte och stämma på Riddarhuset
till stor förlust för Ståndets anseende, för framtiden blifva förhindrade
att der utöfva representant-kallet.
Efter Utskottets föreställning ligger Ridd. o. Adelns styrka såsom
Riks-Stånd i väsendtligaste mån icke blott i Ståndets mångsidiga
sammansättning, utan ock i det stora antal ledamöter, som, oberoende
af rang och förmögenhets-census, kunna vid Riksdag sig infinna, och
hvarigenom, enligt historiens vittnesbörd, Ridd. o. Adeln vid tidpunkter
af allmän oro och fara mången gång främst bland RiksStånden
fört folkets talan och sökt hejda lystnaden efter inkräktning
på dess rättigheter. I följd af motionärens förslag, skulle emedlertid
en icke oväsendtlig inskränkning ega rum i antalet af Ståndets
till representation berättigade medlemmar. En Adelsman, som t ex.
vore tjensteman, utan att hafva tagit student-examen, eller ega Kongl,
fullmakt, eller vore industri-idkare, utan att skatta för 1000 R:drs
inkomst, skulle, om förslaget bifölles, intill dess han uppnått måhända
en ålder af 40 år, hvarförinnan åtminstone ganska många, både på
tjenstemanna-banan i lägre grader och i öfrigt, sällan hinna förvärfva
sig en dylik inkomst, icke blott sjelf vara från representations-rätt
utesluten, utan äfven förhindrad att för sin ätt utfärda fullmakt.
Likaledes skulle fastighetsegare bland Adeln, som icke betala bevillning
för sin egendom efter inkomst, vara stängda från representationsrätt,
såvida de icke tagit student-examen eller varit eller äro i Rikets
tjenst med Kongl, fullmagt. Att det sednare skulle innefatta något
osvikligt bevis på sjelfständighet, torde emellertid vara lika mycket
tvifvel underkastadt, som att student-examen gifver något slags patent
på de insigter, hvilka böra fordras af lagstiftaren. Hvad i öfrigt
beträffar det sistnämnd: praestandum, så har Chefen för EcklesiastikDepartementet
redan upplyst, att kommitterade för öfverseende af
författningarna rörande undervisnings-väsendet hos Kongl. Majit föreslagit
afskaffande af student-examen; och att fråga om försvinnande
af all bevillning utaf inkomst varit vid föregående Riksdagar väckt,
är allmänt bekant. Följakligen skulle båda de ifrågasatta qvalifikationema
kunna blifva af särdeles ombytlig natur, och de 3 öfrige
Riks-Stånden genom härutinnan vidtagne beslut kunna tillintetgöra
representations-rätten för alia andra ledamöter af Ridd. o. Adeln, än
dem, som varit eller äro i Rikets tjenst med Kongl, fullmakt; och
om än ett sådant för Ridd. o. Adelns existens och betydenhet såsom
Riks-Stånd åfvontyrligt steg icke under närvarande förhållanden skäligen
kan befaras, så torde det likväl befinnas mindre lämpligt att
i lliddarhus-Ordningen införa stadganden, hvilkas gällande kraft möj
-
4 R i d d arh u s - U t sk o 11 e t s Utlåtande N:o 9.
ligen kunde blifva beroende af förfoganden, som Kidd. o. Adeln ieke
vore i tillfälle att lagligen förhindra. Konungen skulle jemväl genom
de föreslagne stadganden se sig föranlåten att inskränka utdelandet
af Adelig värdighet till andra medborgare än dem, som varit eller
äro i llikets tjenst med Kongl, fullmakt, tagit student-examen, eller
ega en viss inkomst — eller ock skulle de af Konungen till Adelsmän
utnämnde personer, som saknade nämnde qvalifikationer, kunna
vägras inträde å Riddarhuset.
Fördenskull och då de ringa fördelar, som genom de föreslagne
inskränkningarna i Ridd. o. Adelns sjelfskrifna representations-rått
möjligen kunde vinnas, icke i något hänseende motväga de flere olägenheter
och anomalier, som derigenom skulle kunna uppkomma,
har Utskottet ansett sig
sakna skäl att understödja Grefve Björnstjernas förevarande
motion.
Två Ledamöters reservation åtföljer.
Stockholm den 13 Februari 1800.
Reservation
Då den fråga, som utgör föremål för Riddarlius-Utskottcts nu
till Ridd. o. Adeln ingående memorial, är genom Utsk:s pröfning och
beslut till behandling af Utskottet upptagen, men jag, rörande Utskottets
behörighet att motionen behandla, tillhört minoriteten inom
Utskottet, samt anser motionen vara af den art, att den bordt af
Konstitutions-Utskottet blifva behandlad, så får jag här nedan äran
anföra mina skäl för denna min åsigt.
Ordningen för Ridd. o. Adelns rätt att vid Riksdagarne representera
finnes visserligen ej i de Adeliga privilegierna uttryckt, men
har dock varit en sedan äldre tider hvarje Adelig famille tillerkänd
frihet och rättighet, och torde hafva såsom sådan vunnit häfd och
derigenom böra hänföras till privilegii natur, hvarföre den väl ock
på det sätt som Grundlagen i sådana fall föreskrifver, borde blifva
behandlad; men om Adelns sjelfskrifna representations-rättigliet
också ej skulle blifva ansedd såsom ett hvarje Adelig famille tillerkändt
privilegium, så må man väl dock ej kunna förneka den tillhöra
hvarje Adelig familles särskilda »förmån, rättighet och frihet», hvarom
114 § Regerings-Formen ordar, och hvarföre väl ock en förändring
derutinnan ej på annat sätt än nämnde § föreskrifver må kunna åvägabringas.
Jag har i öfrigt biträdt det beslut, hvartill Utskottet i afseende
å Grefve Björnstjernas motion, kommit, och har blott i afseende på
motionens formella behandling, med Utskottet varit af skiljaktig mening.
C. A. Wahlfelt.
Häruti instämde Grefve Lervenhaupt, Mauritz.
STOCKHOLM. Typografiska Föreningens Boktryckeri, 1800.
Ri d d a r hus-U t sk o t tet s Utlåtande N:o 10.
I
\:o lO.
Utlåtande, i anledning af Herr Anreps, Gabriel,
motion om understöd för fortsatt utgifvande
af »Svenska Adelns Attartajlor.»
Hörsamt Memorial.
Herr Anrep, Gabriel, har uti ett till Högloft. Ridd. o. Adeln
ingifvet anförande andragit, att, ehuru han vid förra Riksdagen blef
nekad ett förlags-lån till utgifvande af Svenska Adelns Attartajlor,
genom hvars beviljande han icke allenast skolat vinna medel
att subsistera under arbetets fortgång, utan ock kunnat spara något
för kommande dagar, han likväl, efter öfverenskommelse med en enskild
förläggare, börjat utgifvandet af samma arbete, omfattande Ridd.
o. Adelns i Riddarhus-Archivet förvarade stamtaflor öfver Svenska Adeln
tillhörande ätter; men som han numera icke för sig insåge någon möjlighet
att, utan serskildt understöd, samma arbete fortsätta, funne han
sig nödsakad att hos Ridd. o. Adeln för sådant ändamål anhålla
om ett från Riddarhus-kassan utgående månadtligt anslag af 100
R:dr R:mt från och med innevarande års början och så långe han
är med arbetet sysselsatt, för hvilket ännu en tid af 2 år torde åtgå.
Denna motion, hvarvid fanns bifogadt ett intyg af Kammarrätts-Rådet
P. R. Ferlin, att han för utgifvandet af det utaf
honom företagne arbete: »Stockholms Stad i juridiskt, administrativt
»och borgerligt hänseende», dels af stats-medel, dels af Stockholms
Stads-kassa erhållit ett understöd af 4,300 Rdr R:mt, har blifvit till
Riddarhus-Utskottets utlåtande remitterad jemte de, i anledning deraf,
utaf Friherrarne Bennet, Carl, Stjernstedt, August och Cederström,
Rudolf, samt Herrar v. Knorring, Oscar, och Herr Montgomery,
Gustaf, afgifne yttranden.
Sedan Utskottet i ämnet begärt och fått emottaga RiddarhusDirektionens
yttrande, har Utskottet först, i anledning af Friherre
Stjernstedts under diskussionen gjorda erinran derom, att Ridd. o.
Adeln vid förliden Riksdag afslagit då väckt motion om bidrag
till utgifvande i tryck af de å Riddarhuset förvarade generalogier,
velat fästa uppmärksamhet derå, att en väsendtlig skillnad förefinnes
emellan det förslag, som vid sednaste Riksdag af Herr Anrep framställdes
och af Utskottet afstyrktes, nemligen om utgifvandet pd Ridd. o. Adelns
bil. till Ilöglofl. II. o. Ad-t Prot. vid 1859 — 60 årens Riksd.
^åj0.
2 R id d arh u s-Utsk o tte ts Utlåtande N:o 10.
förlag af det ifrågavarande arbetet under Riddarhus-Direktionens, eller
någon dess tjenstemans öfverinseende, och den nu gjorda petitionen.
I förra fallet skulle det, såsom Utskottet då, förmälde, hafva blifvit
särdeles svårt att, derest arbetet skulle utgifvas så till sågandes under
en af Ridd. o. Adeln tillsatt myndighets auspicier, bestämma hvad
som af de biografiska anteckningarne borde uteslutas eller förbigås;
hvarförutan fråga då var om ett från Riddarlius-kassan utgående förlags-kapital
af 18,900 R:dr R:mt, till hvars förskjutande samma
kassa icke egde tillgång. Deremot åsyftar det vid innevarande Riksdag
väckta förslaget endast en måttlig och begränsad utgift för
möjligheten att fortsätta och fullborda det redan påbegycta och långt
framskridna arbetet, hvarför utgifvaren lyckats att anskaffa enskild
förläggare.
I detta hänseende har Utskottet, sorn i ämnet begärt och erhållit
Riddarhus-Direktionens utlåtande, vunnit den upplysning, dels
att Herr Anrep genom ett mellan honom och Boktryckeri-bolaget P.
A. Norstedt & Söner härstädes den 30 Januari 18 58 ingånget kontrakt
om förlagsrätten å Svenska Adelns Attar-taflor, betingat sig
endast det sani eles låga arfvodet af 25 R:dr Ruut pr ark 8:o petitstil,
med beräkning att omkring 4 ark i månaden skulle aflemnas, samt
arbetet i det hela omfatta omkring 140 tryckta ark, dels att omkring
två tredjedelar af arbetet ännu skulle återstå otryckta; och
har Direktionen, ehuru icke i tillfälle att granska arbetet, likväl
vitsordat den flit och möda utgifvaren derpå användt, och
hvilket Direktionen ansett äfven å Ridd. o. Adelns sida förtjena någon
uppmuntran, i hvilket afseende Direktionen tillstyrkt, att Herr Anrep
måtte från Riddarhus-kassan tilldelas en gratifikation af 1,200 R:dr,
att i den mån utgifvandet af Svenska Adelns Attar-taflor, utan afvikelse
i någon väsendtlig mån från de å Riddarhuset förvarade originalstamtaflor
och med fästad serskild noggranhet å korrekturet, fortginge
med enahanda arktal i månaden, som hitintills, under detta
och nästkommande år utbetalas med 150 R:dr R:mt efter slutet af
hvarje qvartal.
För att i öfrigt med säkerhet, erhålla kännedom, ej mindre
huru stor del af »Svenska Adelns Attar-taflor» vore af utgifvaren
utarbetad, än äfven huruvida Norstedt & Söner åtagit sig att på sitt
förlag trycka arbetet till slut, äfven om det komnte att öfverskjuta
diet först beräknade antalet af omkring 140 ark, har Utskottet anmodat
Herr Anrep att inför Utskottet meddela dessa upplysningar
och dervid inhemtat, att, efter närmare öfverslag, hela arbetet kommer
att utgör endast omkring 200 ark, deraf 7 häften eller omkring 70
ark redan äro tryckta, samt, enligt ett af förläggame företedt betyg,
ännu otryckt manuskript utarbeta till omkring 32 ark, så att utgifvaren
har att till förläggaren afleverera ytterligare endast 98 ark,
hvartill, från denne dag räknadt, skulle, efter l ark i veckan, åtgå
104 veckor, i följd hvaraf arbetet skulle å utgifvarens sida hinna
fullbordas på 104 veckor, eller sednast till början af Mars månad
18C2, hvarförutan Herr Anrep företedt en af P. A. Norstedt &
Söner under sistlidne gårdag afgifven förbindelse att fortfara med
tryckningen och förläggandet af de ifrågavarande »Svenska Adelns
Ri d d arhus-Utsk o tte ts Utlåtande N:o 10. 3
Attar-taflor», äfven om arbetet skulle komma att öfverstiga det i det,
ursprungliga förlags-kontraktet beräknade arktal.
Utskottet har tagit hvad sålunda förekommit i öfvervägande;
och emedan genom utgifvandet från trycket af Riddarhusets genealogier,
dessa tvifvelsutan spridas till allmännare kännedom, samt således
troligen kunna föranleda åtskilliga ledamöter af Ståndet, som deraf
inhemta i hvilket ofullständigt skick många Ätters stamtaflor sig
befinna, noggrannare än som hitintills egt rum vårda sig om kompletteringen
deraf, samt dessutom berörde generalogier innehålla åtskilliga
upplysningar både i genealogiskt och biografiskt hänseende, hvilka
kunna vara af interesse icke blott för Ridd. o. Adeln enskildt, såsom
bidrag till kännedom om dess slägtförhållanden och historia, utan
äfven för häfde-forskningen i allmänhet, har Utskottet ansett det vara
af vigt, att det ifrågavarande arbetet, hvilket genom en enskild ledamots
af Ståndet nit och uppoffringar blifvit ordnadt och betydligt
framskridit, icke må komma att afstanna i brist på möjligheten för
utgifvaren, som af förläggaren för sitt arbete uppbär en ytterst
ringa ersättning, att under arbetets vidare fortgång subsistera, helst
samma arbete till den grad tager i anspråk hela hans tid, att han
icke kan egna sig åt någon annan inkomstgifvande sysselsättning;
och då Riddarhus-Direktionens Riksdags-berättelse utvisar, att, oaktadt
åtskilliga under tiden å Riddarhus-kassan anvista extra utgifter, samma
Kassa likväl sedan förra Riksdagen under tre år vunnit en tillvext
af 14,155 R.dr 2 9 öre eller af omkring 4,7 00 R:dT årligen, samt,
enligt Ridd. o. Adelns beslut vid innevarande Riksdag, det för lifgifvande
af Ståndets äldre protokoller fastställda anslag af 600 R:dr
årligen blifvit tills vidare indraget och jemväl en besparing af de
år 1857 till arfvoden mellan Riksdagarne åt Riddarhusets extra
ordinarie tjenstemän anvisade 300 R:dr årligen hitintills icke behöft
anordnas och troligen jemväl för den närmaste framtiden torde kunna
besparas, hvarigenom fördenskull en årlig tillgång af ej mindre ån
900 R:dr Runt uppkomme, har Utskottet, som anser det af Herr
Anrep äskade tillskott, för lefnadskostnaden under tiden arbetet fortgår,
icke skäligen böra eller kunna, såsom- i något hänseende öfverdrifvet,
nedsättas, ansett sig böra vördsamt tillstyrka:
det måtte Ridd. o. Adeln för möjligheten att fortsätta
och afsluta det utaf Herr Anrep påbegyhta- arbetet under
titeln: »Svenska Adelns Ättartaflor», omfattande de
i Riddarlius-Archivet förvarade stamtaflor öfver Svenska
Adeln tillhörande atter, tilldela utgifvaren, såsom ert uppmuntran
för detta, i Utskottets tanka, förtjenstfulla företag,
en gratifikation af 2,500 R;dr R:mt, att, under de första
sju qvartalerne, med 300 R:dr s. m. vid hvarje
qvartals slut från och med innevarande års början från
Riddarhus-kassan utbetalas, under vilkor, att, utan afvikelse
i någon väsendtlig mån från de å Riddarhuset
förvarade original-stamtaftor och med fästadt serskild
noggranhet å korrekturet,, arbetet fortgår i enlighet med
det mellan förläggame Boktryckeri-boläget Norstedt &
Söner upprättade, här ofvan omförmälde kontrakt, så
4
Riddarhus-Utskottets Utlåtande N:o 11.
att manuskript, motsvarande minst fyra ark i månaden,
till Boktryckaren aflemnas; hvarom behörigt bevis alltid före
medlens utbekommande bör företes, hvarjemte i afseende
på utbetalningen af de återstående 400 R: dr R:int torde
stadgas att Herr Anrep dessförinnan styrker, att manuskript
till Svenska Adelns Attar-taflor blifvit af honom fullständigt
utarbetadt.
Stockholm den 1 Mars 1860.
W:o flf.
Utlåtande i anledning af återremiss af Utskottets
Memorial N:o 6.
Hörsamt Memorial.
Efter föredragning hos Ridd. o Adeln den 4:de i sistlidne månad
af Riddarhus-Utskottets Utlåtande N:o 0, med förslag till de förändrade
redaktioner af 18, 20 m. fl. §§ i Riddarhus-Ordningen, hvilka
blifva en följd af Ridd o. Adelns bifall till Herr Brakels, M. G.,
motion angående direkt val af Ridd. o. Adelns Elektorer, har
Höglofl. Ståndet, på grund af mot nämnde Utlåtande gjorda erinringar,
behagat detsamma till Utskottet återremitera.
De anmärkningar, som föranledt återremissen, inskränka sig till
frågan om förändring i den af Utskottet föreslagna redaktion af 18
§ Riddarhus-Ordningen i hvilket hänseende dels Friherre Rehbinder,
F. W., Grefve Posse, Knut, Grefve af Ugglas, Ludvig, Herr v. Knorring,
Oscar, och Herr Cederschiöld, Robert Theofron, framställt den åsigt,
att nytt val till suppleanter för Herrar Elektorer icke på sått Utskottet
tillstyrkt, skulle ske vid hvarje tillfälle suppleant afgår eller inträder,
såsom Elektor, utan med sådant val uppskjutas, intill dess
samtliga förut valda fem suppleanter afgått eller intrådt såsom Elektorer,
dels Herr Nordenfeldt, Enar Wilhelm, väckt det förslag, att
något återval ej må anställas förr, än antalet af Elektorer och suppleanter
tillsammans nedsjunkit till 20.
Hvad nu först angår Herr Nordenfeldts förslag, så enär Ridd.
o. Adeln bestämt antalet af Ståndets Elektorer till 25, finner Utskottet
det vara mot samma beslut stridande att, så vidt ske kan,
Elektorernas antal icke alltid finnes fulltaligt, hvarföre Utskottet
afstyrker bifall till Herr Nordenfeldts förslag.
Beträffande dernäst den af flera ledamöter yrkade förändring i
Utskottets förslag till redaktion af 18 § Riddarhus-Ordningen i afseende
på återval af suppleanter, så ehuru, enligt hvad en Utskottets
ledamot, Friherre Leijonhufvud, under diskussionen hos Ridd. o. Adeln
anmärkt, Höglofl. Ståndet, genom antagande af Herr Brakels motion,
att, »för tillsättning af Utskotten Ridd. o. Adeln samfäldt in pleno
Riddarhus-Utskottets Utlåtande N:o 12
\:o 12.
Med hemställan om anslående af en lifstidsränta
åt Friherre Garl Stephan Bennet.
Hörsamt Memorial.
Sedan Höglofl. liidd. o. Adeln, vid föredragning den 22 sisth
Februari, bifallit Riddarhus-Utskottets i Memorial N:o 7 gjorda hemställan
att llidd. o. Adeln täcktes förklara Riddarhus-Direktionen
och i främsta rummet Herr Friherre Bennet sin tillfredsställelse och
erkänsla för det sätt, hvarpå det, beträffande reparationerna inom
Riddarhuset, Direktionen anförtrodda uppdrag blifvit fullgjordt, samt
för den oaflåtliga uppmärksamhet och omsorg, hvarmed Herr Friherre
Bennet öfvervakat samma arbeten i alla deras detaljer, så har Herr
Montgomery, Gustaf, i sammanhang härmed, väckt motion, att Ridd.
o. Adeln behagade lemna Herr Friherre Bennet något särskildt vedermäle
af Ståndets tacksamhet; hvilken motion är vorden till Riddarhus-Utskottet
hånvist.
I anledning häraf har Utskottet, under åberopande af det yttrande
Utskottet i förberörde ämne redan afgifvit och fullkomligt
instämmande i motionärens åsigt, nu ansett sig böra vördsamt hemställa
att,
såsom ett bevis af Ridd. o. Adelns tillfredsställelse
och en gärd af dess tacksamhet för det uppoffrande nit,
den omvårdnad och lyckliga framgång, hvarmed Herr
Friherre Bennet, såsom ledamot af Riddarhus-Direktionen
ordnat och öfvervakat verkställigheten af de enligt Ridd.
o. Adelns beslut sedan förra Riksdagen utförda arbeten
och inredningar, ej mindre af Riddarhus-Salen än Ridd.
o. Adelns samtals- och klubb-rum m. m, Höglofl. Ståndet
måtte tillförsäkra Herr Friherre Bennet en lifstidsränta
från Iliddarhus-kassan af 300 R:dr R:mt årligen
att från och med innevarande års början utgå, samt
derjemte hos Herr Grefven och Landtmarskalken anhålla,
att detta Ridd. o. Adelns beslut må varda Herr Friherren
tillkännagifvet på sätt Herr Landtmarskalken
finner lämpligast.
Stockholm den 12 Mars 1860.
Hil. lill Höglofl. It. o. Ad-s /'rot. vid 1S69— 60 orens lliksd.
STOCKHOLM, TYPOGRAFISKA FÖRENINGENS BOKTRYCKERI, 1800.
H fd <1 arlin s-U tek o tts 11 Utlåtande N:o 13.
1
\:o 13.
Angående löneförhöjningar åt åtskilliga Riddarhusets
tjenstemän.
Hörsamt Memorial.
Efter det Riddarhns-Utskottet numera erhållit del af RiddarhusDirektionens
närmare yttrande i afseende på den i 17 § af i Direktionens
Riksdags-Berättelse i allmänhet gjorda framställning om behofvet
af någon förbättring i löne-inkomsterne för Riddarhusets Sekreterare,
Fiskal och tvänne Kanslister, får Utskottet angående detta
ärende härmed afgifva sitt utlåtande.
Beträffande de ofvannämnde tjenstemännens löneförmåner har
Utskottet af Direktionen erhållit följande uppgifter, nemligen :
Riddarhus- Sekreteraren.
Lön från Riddarlius-kassan  1,800: —
Ljuspenningar från d:o  50: —
Arliga arfvoden å frenne Testaments-fonder ....... 210: —
24 famnar björkved, beräknade efter 1859 års pris. . 375: 60.
Summa R:dr R:mt 2,43 5: 60.
Riddarhus-Sekreterarens boställe' utgöres af 6 båttre och 4 sämre
rum jemte uthus.
Tillfälliga sportler bestående af Introduktions-afgifter 76 R:dr
Runt för hvarje Introduktion.
Riksdags-arfvodet utgick under Riksdagarne från 1815 till 1853
med 4 50 R:dr R:mt i månaden och höjdes vid sista Riksdagen till
550 R:dr pr månad. Medium häraf utgör 500 R:dr i månaden
under det Riksdag varar.
Riddarhus-Fiskalen.
Lön från Riddarhus-kassan
450 —
Hushyra från d:o
100 —
Ljuspenningar från d:o
, . . . 5 0: ——
Lön från Jungfru-stifts-kassan
150: —
Arliga arfvoden från åtskilliga Testaments-fonder  457: 50.
Summa R:dr Runt 1,207 50,
Bil. till Högloft. R. o. Ad-i Prof. vid 1839 — (9 årent Rikid.
2
Ri d d arhu s-Utsk ottet s Utlåtande N:o 13.
Riksdags-arfvodet utgick under Riksdagarna från 1815 till 1853
med 6 R:dr 75 öre om dagen och höjdes vid sednaste Riksdag till
8 R:dr 25 öre pr dag. Medium häraf utgör 7 R:dr 50 öre pr dag
eller 225 Rdr pr månad.
Förste Riddarhus-kanslisten
Lön från Riddarhuskassan  450: —
Hushyra från d:o  100: —
Ljuspenningar från d:o  30: —
Summa R:dr Runt 5 80 —
Riksdags-arfvodet utgick under Riksdagarne från 1815 till 185 3
med 4 R:dr 5 0 öre pr dag och höjdes vid sista Riksdagen till 5
R:dr 50 öre om dagen. Medium häraf utgör 5 ll:dr pr dag eller
150 R:dr i månaden.
Andre Riddarhus-kanslisten.
Lön från Riddarhus-kassan  225: —
Hushyra från d:o  100: —
Ljuspenningar från d:o
30: —
Lön från Jungfru-stifts-kassan  150: —
Summa R:dr R:mt 505: —
Tillfälliga sportler bestå uti lösen för afskrifter och utdrag af
de genealogiska tabellerna och hafva, enligt af denne tjensteman lemnad
uppgift, under de sednare åren uppgått till omkring 250 R:dr
om året.
Riksdags-arfvodet har utgått med samma belopp som för Riddarhus-Fiskalen.
I afseende å den förbättring i dessa tjenstemäns löneförmåner
för så vidt de utgå från Riddarhus-kassan, har Direktionen, med hemställan
att, i hufvudsaklig likhet med hvad som egt rum vid regleringen
vid sednaste Riksdag af Riddarhus-Iiamererarens löne-inkomster,
de för närvarande från nämnde kassa särskildt utgående hus
hyres-medel
och ljus-penningar måtte blifva med sjelfva löne-belop
pen
sammanslagne, i öfrigt föreslagit:
Att Riddarhus-Sekreteraren, hvars lön från Riddarhus-kassan
jemte ljus-penningar uppgå till 1850 R:dr, måtto erhålla en tillökning
af 150 R:dr, så att lönen blefve 2,000 R:dr:
Att Riddarhus-Fiskalen, som uti lön, hushyra och ljuspenningar
för närvarande från Riddarhus-kassan uppbär 6 00 R:dr, måtte tilldelas
en löne-förbättring af 200 R:dr, så att hans lön komme att
utgöra 800 R:dr;
Att Förste Riddarhus-kanslisten, hvilken uti lön, hushyra och
ljus-penningar nu åtnjuter inalles 5 80 R:dr, linge detta belopp för
höjdt
med 220 R:dr, så att hans lön blefve 800 R:dr;
samt att Andre Riddarhus-kanslisteu, hvars lön från Riddarhuskassan
tillika med hus-hyra och ljus-penningar består af 35 5 R:dr,
skulle i löne-tillökning bekomma 24 5 R:dr, så att lönen komme att
utgå med 600 R:dr.
K ld darh u s-U t> kotte 13 Utlåtande N:o 13.
3
Derest en sådan löne-förbättring för de ifrågavarande tjenstemännen
blefve beviljad, skulle Riddarhus-kassan komma att drabbas
af en förökad årlig utgift utaf 815 R:dr Runt; men som, enligt
hvad de vid Riksdags-Berättelsen fogade sammandrag af Riddarhuskassans
Hufvudböcker för åren 1856, 1857 och 185 8 utvisa, kassans
inkomster under nämnde år öfverstigit utgifterna med omkring 5000
R:dr om året, har Direktionen, med hänvisning till en af RiddarhusKontoret
uppgjord kalkyl för bedömandet af frågan om Riddarhuskassans
förmåga att bestrida den ifrågasatta förökade utgiften, ansett
sig kunna framställa det här ofvan afgifna förslag till löne-reglering
för Riddarhusets oftanämnde tjenstemän
Hvad slutligen beträffar frågan om den tidpunkt, hvarvid den
föreslagna löne-regleringen skulle träda i verket, har Direktionen hemställt,
att Utskottet behagade föreslå Högloft. Ridd. o. Adeln att den
nya löne-staten finge lända till efterrättelse från den 1 Januari 1861.
En af Direktionens ledamöter, Herr Öfverste-Lieutnanten Leijonancker
har, beträffande frågan om den fond, hvarå den för ofvanbcrörde
löne-förhöjningar tillökta utgift borde anvisas, yttrat den särskilda
mening, att, då Wadstena Adliga Jungfru-stift, hvars angelägenheter
förut varit besörjde af en särskild Direktion och egna tjenstemän
med bestämda löner, numera förvaltades af Riddarhus-Direktionen
och dess tjenstemän, vunnit den förkofran, att dess kassa, enligt
1858 års bokslut, egde en räntebärande kapital-behållning af
267,270 R:dr R:mt, hvaremot Riddarhus-kassans kapital-fond, när det
bokförda värdet af fastigheten och inventarier afdrages, icke uppginge
till mer än omkring 200,000 R:dr s. m., men årliga förvaltningskostnaden
för Stiftet för närvarande utgjorde endast omkring 7 50
R:dr, under det att från Riddarhus-kassan årligen aflöningar utgå
med 7,480 R:dr 24 öre, utom en pension af 125 R:dr, Herr Ofverste-Lieutnanten
för sin] del fann billigheten fordra en för framtiden
jemnare fördelning af förvaltnings-kostnaderna, hvarföre han tillstyrkte,
att då fråga nu blifvit väckt om förhöjning af lönerna för åtskilliga Riddarhusets
tjenstemän, åtminstone största delen af de sålunda ifrågaställde
löneförhöjningarne måtte anvisas på Stifts-kassan.
Utskottet har tagit detta ärende i noggrannt öfvervägande och har
dervid funnit, att de för trenne af ofvannämnde Riddarhusets tjenstemän
anslagne löner, serdeles med afseende å anspråken på pension efter
25 till 30 års tjenstetid, äro relativt till löne-förmånerne i Statens
och Rikets Ständers verk, samt Direktionerne för förvaltningen af
allmänna kassor och fonder, allt för ringa samt med afseende på
myntvärdets förhållande till hyror, varupris o. s. v. på långt när icke
motsvara den lön, som för dessa tjenster sednast vid 1809 och 1812
årens Riksdagar af Ridd. o. Adeln fastställdes. Utskottet har fördenskull
vid den nu ifrågaställda löneregleringen ansett sig, så vidt
möjligt är, böra såsom allmän grund taga till jemförelse hvad civile
tjenstemän med likartade befattningar som de nu ifrågavarande vid
andra embetsverk i löneförmåner åtnjuta, hvarvid Utskottet, lika med
Direktionen, ansett de för närvarande från Riddarhuskassan särskildt
utgående hus-hyres-medel och ljus-penningar böra med sjelfva lönebeloppen
sammanslås, hvarförutan Utskottet anser de särskilda arfvo
-
4
R i d da rh u s-U t sk ot te ts Utlåtande N:o 13.
den som från andra Riddarhusets kassor och fonder utgå till Riddarhus-Sek
reteraren, Riddarhus-Fiskalen och andra Kanslisten tillika
med de, tillfälliga sportler som tvänne af dessa tjenstemän tillkomma,
skäligen böra vid den ifrågaställda löne-regleringen beräknas.
Beträffande deremot den tillfälliga inkomst, som från Statsverket
utgår såsom vedergällning för den extra tjenstgöring, som under
Riksdag åligger Riddarhusets tjenstemän, så emedan tillgodonjutandet
af denna till beloppet föränderliga aflöning, som icke i någon mån
drabbar Riddarhus-kassan, alltid måste vara mer eller mindre beroende
deraf, huruvida Riddarhusets tjenstemän alltid, äro i tillfälle att
dessa särskilda befattningar sig åtaga och till Ridd. o. Adelns belåtenhet
fullgöra, finnér Utskottet en sådan extra inkomst destomindre
böra vid en lönereglering för Riddarhusets tjenstemän tagas i beräkning,
som sådant icke egt rum vid bestämmandet af lönerna för
tjenstemän hvarken vid Statens eller. Rikets Ständers verk.
Med iakttagande af dessa grunder har Utskottet att ingå i pröfning
af den utaf Direktionen föreslagna lönereglering, likväl så att
Utskottet icke ansett lämpligt, att i något fall föreslå förhöjning af
löne-beloppen utöfver hvad Direktionen tillstyrkt, hvarå ej heller något
anspråk från Riddarhusets tjenstemän, Utskottet veterligt, blifvit
framställdt.
Hvad således först angår den för Riddarhus-Sekreteraren tillstyrkta
löneförhöjning, så enär samma tjensteman för närvarande, på
sätt Riddarhus-Direktionen uppgifvit, kan från Riddarhuset i ordinarie
inkomster påräkna ett belopp af 2,4 35 R:dr 60 öre R:mt, utom ett
boställe af 10 rum jemte uthus, hvarför en lägre årlig hyra ån 1,000
R:dr s. m. icke torde kunna antagas, samt dessutom af introduktions-afgifter
har en sportel, som under de tre sistförflutna åren utgjort
675 R:dr, eller efter år 225 R:dr, i följd hvaraf RiddarhusSekreterarens
löne-förmåner uppgått till R:dr R:mt 3,660 och följaktligen
till högre summa än som åtnjutes af med honom jemförliga
Sekreterare i Rikets Kollegier och Protokolls-Sekreterare i Kongl.
Majits Kansli, för hvilka lönen utgör endast 3,500 R:dr årligen, anser
Utskottet, under i öfrigt för handen varande omständigheten,
sig sakna anledning att för det närvarande tillstyrka
någon förhöjning eller förändring i de åt Riddarhus-Sekreteraren
anslagna löne-förmåner.
Beträffande dernäst frågan om förbättring af Riddarhus-Fiskalens
löne-förmåner, hvilka för närvarande i ett för allt utgå med 1,207
R:dr finner Utskottet, att då hans tjenste-åligganden lämpligast torde
kunna jemföras med Ombudsmanna-tjensterna vid andra publika kassor,
t. ex. Civil-Statens pensions-inrättning, der OmbudsmannenB arfvode
utgör 1,60 0 R:dr årligen,
Utskottet eger giltig anledning tillstyrka, att enligt Direktionens
förslag, Riddarhus-Fiskalens från Riddarlius-kastan
utgående ordinarie lön må förhöjas med 200 R:dr,
så att den kommer att utgöra 800 R:dr R:mt årligen.
Vidkommande den för förste Riddarhus-kanslisten, som icke
åtnjuter hvarken arfvode från andra Riddarhusets kassor och fonder eller
lild dar h u s-lj t sk ot t ets-U tl å t an de N:o 13.
sportler, af Direktionen föreslagna löneförhöjning från 580 till 800
R:dr, så enär enahanda befattning att nemligen föra Protokollen
vid Direktionens sammankomster m. m. vid andra Embetsverk och
Direktonens publika kassor aflönas med vida högre belopp, anser
sig Utskottet
böra samma löne-förhöjning tillstyrka.
I sammanhang härmed och då Riddarhus-Fiskalens och Förste
Kiddarhns-kanslist-befattningarne lämpligen torde kunna för framtiden
utan olägenhet förenas, hemställer Utskottet,
att Ridd. o. Adeln måtte anmoda Riddarhus-Direktionen
att vid blifvande ledighet af någon bland dessa tjenster
endast lilis vidare meddela förordnande derå, samt derefter
taga i öfvervägande och till Ridd. o. Adeln vid härnäst
sammanträdande Riksdag afgifva sitt utlåtande, huruvida
icke för framtiden Riddarhus-Fiskals-tjensten må kunna
mot en förhöjd löne-inkoinst sammanslås med Förste
Riddarhus-kanslist-befattningen.
Hvad slutligen angår löne-förhöjningen för Andre Riddarhus
Kanslisten,
så skulle visserligen hans löne-inkomster, som för närvarande
med sportler kunna beräknas till omkring 7 55 R:dr, komma
att derigenom ökas till sammanlagdt 1,000 R:dr, hvaraf likväl endast
355 R:dr utgå från Riddarhus-kassan; men då denna tjenst
erfordrar nästan daglig uppvaktning på Riddarhuset och således är
fullt jemförlig med Kopist-tjenster i Statens embetsverk, hvilka aflönas
med en summa af 1,000 Rdr R:mt, årligen tvekar Utskottet icke
tillstyrka,
att Andre Riddarhus-Kanslistens ordinarie lön från Riddarhus-kassan
må höjas till 600 Kalr årligen.
De sålunda föreslagna löne-förhöjningarne utgöra 665 R:dr
Rån t årligen, hvartill, äfven med beräkning af de utaf Utskottet vid
innevarande Riksdag tillstyrkta anvisningar å Riddarhus-kassan af 2,500
R:dr i ett för allt till Herr Anrep och en årlig lifstidsränta af 30 0
R:dr till Herr Friherre Bennet, berörde kassa, hvars öfverskott nu
beräknas till omkring 5,00 0 R:dr årligen, lemnar mer än tillräcklig
tillgång. Af denna anledning anser ock Utskottet nu destomindre
behöfligt eller lämpligt att, på sätt en af Direktionens ledamöter,
Herr Öfverste-Lieutnanten Leijonancker tillstyrkt, någon del af dessa
löne-förhöjningar anvisas på Wadstena Adeliga Jungfru-Stifts-kassan
sådant ovilkorligen skulle i mer eller mindre man föranleda minskning
i antalet af de pensiouer som från nämnde kassa utgå.
Slutligen hemställer Utskottet lika med Direktionen,
att de löne-förhöjningar för Riddarhusets tjenstemän,
Höglofl. Ridd. o. Adeln må komma att bifalla må utgå
från 1861 års början.
Stockolm den 19 Mars 1860.
■'■'töckholm. Typografleka Föreningens Boktryckeri, ISBO.
Riddar li ns-Ut sk o-t tets Utlåtande N:o 14.
1
\:o 14.
Utlåtande, med svar på återremissen af Memorialet
N:o 13, angående löneförhöjningar för
åtskilliga Riddarhusets tjenstemän.
Hörsamt Memorial.
Till Riddarhus-Utskottet kar Höglofl Ridderskapet och Adeln
behagat återremittera t':dra, 3:dje, lide, 5:te och 6:te punkterna af
Utskottets Memorial N:o 13, innefattande förslag dels om löneförhöjningar
åt Riddarhus-Fiskalen samt förste och andre Riddarhus-KansIisterna,
dels om förening i framtiden af Fiskals- och Förste
Riddarhus-Kanslist-befattningarna.
Beträffande nu först löneförhöjningarna, så har hvarken emot
billigheten af sådan förhöjning eller de föreslagna beloppen af de
blifvande lönerna någon anmärkning blifvit framställd. Deremot hafva
trenne ledamöter, Grefvarne af Ugglas, Ludvig, och Lagerbjelke, Gustaf,
samt Herr Björnstjerna, Oscar, erinrat, att då Instruktionen för
Riddarhusets tjenstemän tillförsäkrar dem att hos Ridderskapet och
Adeln under Riksdag tjenstgöra, dessa tjenstemäns derför från Statsverket
utgående aflöning jemväl borde vid en för dem ifrågakommande
lönereglering tagas i beräkning och fördelas på år, så att,
enligt den förstnämndes hemställan, åtminstone 2:ne månaders riksdags-aflöning
tillädes årslönen — en åsigt, hvilken Friherre Cederström,
Rudolf, och Herr Printzensköld, Carl, bestridt under förmenande,
att Riddarhusets tjenstemän väl enligt Instruktionen vore förpligtade
men icke ovilkorligen berättigade att under Riksdag hos
Ridderskapet och Adeln tjenstgöra, hvilket berodde och alltid borde
bero på Ståndets välbehag och tjenstemännens lämplighet för de särskilda
befattningarna.
I anledning af denna anmärkning har Utskottet, utan att frångå
sin, lika med Riddarhus-Direktionen, yttrade tanka, att den tillfälliga
inkomst, som från Statsverket utgår såsom vedergällning för den tjenstgöring,
som under Riksdag åligger Riddarhusets tjenstemän, icke bör
vid den nu ifrågaställda löneregleringen tagas i beräkning, likväl velat
fästa uppmärksamheten dervid, att Utskottet i sitt Betänkande uppgifvit
Bil. till Högloft. Ridd. och Ad:s Prof. vid 1860 års Riksd. 1
2
ftiddarlius-Utskottets Utlåtande N':o 14.
tnedelbeloppet, efter månad räknadt, af arfvodet under Riksdag för
ej mindre Fiskalen än de båda Kanslisterna, utgörande detta för
Riddarlius-Fiskalen och Andre Riddarhus-Kanslisten 2 25 R:dr och
för Förste Riddarhus-Kanslisten 1 5 0 R:dr för hvarje månad Riksdag
varar. Om således, på sätt Grefve af Ugglas föreslagit, 2:ne månaders
riksdags-arfvode skulle för hvarje år inräknas i lönerna, skulle
Riddarkus-Fiskalens lön derigenom kunna skattas till 450 Ii:dr årligen
utöfver de 800 R:dr, som eldigt Utskottets förslag skulle från
Riddarhuskassan till denne tjensteman utgå, samt han sålunda, med
lönen från Jungfru-stifts-kassan och arfvodena från de särskilda fonderna,
i inkomst åtnjuta 1,857 R:dr årligen; Förste Kanslistens lön skulle
med denna kalkyl uppgå från föreslagna 800 till 1,10 0 R:dr årligen
och Andre Kanslistens från 600 till 1,150, eller, då lönen från
Jungfru-stifts-kassan samt hans sportler inberäknas, till 1,450 R:dr
årligen, allt Runt.
Utan afseende härå och enär erfarenheten ännu vid denna Riksdag
ådagalagt, att den främste bland Riddarhusets tjenstemän är
förhindrad att sjelf under Riksdag utöfva sin tjenst, och således åt
en vikarie måste afstå hela det Riksdags-arfvode, som eljest honom
tillkommit, hvilket visar hur litet p&räknelig eller jemförlig med ordinarie
lön ifrågavarande inkomst är, anser sig således Utskottet
böra förnya sina i 2:dra, 3:dje och 5:te punkterna af
Memorialet N:o 13 gjorda tillstyrkanden i afseende på
regleringen och förhöjningen af Riddarlius-Fiskalens, Förste
Riddarhus-Kanslistens och Andre Riddurhus-Kanslistens
löner.
En annan och måhända mera vigtig anmärkning har blifvit framställd
emot Utskottets förslag, att do ifrågaställda löneförhöjningarna
skulle utgå ensamt från Riddarhus-kassan och icke tillika af Wadstena
adliga Jungfru-stifts-kassan, i afseende hvarå Grefvarne af Ugglas
och Lagerbjelke, med hvilka Friherre Alströmer synes vilja instämma,
yttrat den mening, att då Stifts-kassan egde en räntebärande
kapitalbehållning af utöfver 267,000 Kalr, hvaremot Riddarhuskassans
utlånta kapitalfond icke uppginge till mer än 200,000; men
årliga förvaltningskostnaden för Stiftet utgjorde endast omkring 750
R:dr, under det att från Riddarhus-kassan årligen till aflöningar utginge
omkring 7,500 Rulr, utom en pension å 125 Ii:dr, åtminstone
någon del äf de föreslagna löneförhöjningarna billigtvis borde anvisas
på Stifts-kassan; hvaremot, på andra sidan, Friherre Cederström,
Rudolf, Herr Printzensköld, Carl, och Herr Björnstjerna, Oscar, lika
med Riddarhus-Direktionen och Utskottet, vid det förhållande att
Riddarhus-kassan lemnade ett årligt betydligt öfverskott, ansett det
vara desto mindre behöfligt eller lämpligt att på Stifts-kassan anvisa
någon del af Iöneförhöjningarne, som sådant alltid skulle i iner eller
mindre mån föranleda minskning i antalet af de pensioner, som från
sistnämnde för ett välgörande ändamål bildade kassa nu utginge till
ålderstigna och, med sällsynta undantag, obemedlade adliga frundintn
er.
B i il <1 arh us-åPtsk o ttets Utlåtande N:o 14.
3
Utskottet har tagit hvad sålunda har blifvit anfördt i förnyadt
öfvervägande, men då Riddarhus-kassan — som för närvarande är
helt och hållet afskiljd från den så kallade reparationsfonden för Riddarhusbvggnadens
underhåll, och hvartill en särskild kapitations-afgift,
enligt Ridderskapet och Adelns frivilliga åtagande, ingår af 5 R:dr
Runt för hvarje adelsman, som för lön eller förmögenhet erlägger
bevillning —■ sålunda hufvudsakligen är afsedd att med afkomsten
deraf bestrida aflöning af Riddarhusets tjenstemän och andra tillfälliga
utgifter, som kunna af Ridderskapet och Adeln beslutas, vid
hvilket förhållande Riddarhus-kassan visat sig årligen kunna lemna
ett öfverskott af 4,0 0 0 till 5,000 R:dr, samt följaktligen har mer än
tillräcklig tillgång för de af Utskottet föreslagna löneförhöjningar,
hvilka icke uppgå till mer än 6 65 R:dr årligen; alltså och emedan
Wadstena adliga Jungfru-stifts-kassa icke, synes för sin förvaltning
böra vidkännas betydligt större utgift än andra under RiddarhusDirektionens
förvaltning ställda pensionsfonder, hvilkas förvaltningskostnad
är beräknad till endast omkring Vedels procent af kapitalet
och följaktligen mindre än hvad som är anslaget för administrationen af
Sifts-kassan, har Utskottet ansett sig böra vidblifva sitt tillstyrkande:
alt de löneförhöjningar för Riddarhusets ofvannämnde
tjenstemän, som varda beviljade, må komma att utgå
ensamt från Riddarhus-kassan, äfvensom att tiden, hvarifrån
den nya lönestaten beräknas, bestämmes till 1861
års början.
I sammanhang härmed får Utskottet, med anledning af Herr
Björnst jernäs, Oscar, anmärkning, att Utskottet, icke skall hafva fästat
uppmärksamheten vid de förhöjda pensioner, Riddarhusets tjenstemän
skulle till följd af löneförhöjningarna erhålla, vördsamt anföra: att då
Riddarhus-Direktionons Instruktion bestämt pensionen att utgöra en
viss andel af den på Riddarhusets stat uppförda lön, Utskottet trott
deraf uppenbart följa, att när lönen förhöjdes, en i förhållande dertill
förhöjd pension alltid skulle komma att tjenstemannen tillfalla,
utan att något särskildt stadgande derom vöre nödigt
Då
likväl möjligen en och annan af Ridderskapet och Adelns
ledamöter icke erinrar sig Instruktionens innehåll i afseende på tjenstemännens
pensionering, har Utskottet ansett sig böra här citera
detta stadgande, sä lydande:
§ 13. »En hvar af Riddarhusets tjenstemän och vaktbetjening
år vid afskedstagande! berättigad till pension, motsvarande för Riddarhus-Kamereraren
hela samt för hvar och en af de öfriga 3/vdelar
af den lön han på Riddarhusets stat åtnjutit, då han efter 30 års
tjenstetid uppnått 6(1 års ålder, och för Kamereraren V-ulelar samt
för hvar och en af de öfriga halfva lönen efter 25 års tjenstetid,
då han uppnått 55 års ålder; allt med vilkor att hafva under nämnde
tjenstetid varit oafbrutet uppförd på Riddarhusets ordinarie stat, samt
till Ridderskapet och Adelns och Direktionens belåtenhet sina åligganden
uppfyllt; förbehållande sig Ridderskapet och Adeln, att i
4 Ii i d da rh u s - U t s k o t tets Utlåtande N:o 14.
hvarje fall pröfva om de sålunda stadgade vilkoren blifvit behörigen
fullgjorda.
Då någon af dessa tjenstemän eller vaktbetjening, dör, som är till
pension redan berättigad och efterlemnar enka eller barn i mindre
goda omständigheter, ankomme det på Direktionens bepröfvande, att
åt dessa lemna antingen hela eller en del af det pensionsbelopp,
hvilket mannen eller fadren, i händelse af afskedstagande, egt rätt
åtnjuta.!)
Utskottet får tillika upplysa, att af de tjenstemän, för hvilka
löneförhöjning nu blifvit föreslagen, Förste Riddarhus-Kanslisten vål
alltsedan 1825 varit ordinarie tjensteman vid Riddarhuset, ehuru han
ännu icke uppnått 60 års ålder, men att de tvänne öfriga, Andre
Riddarhus-Kanslisten först år 185 3 och Ridilarhus-Fiskalen först
1858 blifvit till ordinarie tjenstemän vid Riddarhuset antagne.
Hvad slutligen angår den af Utskottet väckta fråga om framtida
förening af Riddarhus-Fiskalens och Förste Riddarhus-Kanslistbefattningarna,
så hafva meningarne härom inom Ridderskapet och
Adeln varit i så måtto delade, att Friherre Cederström, Rudolf, ansett
denna förening olämplig, hvaremot Herrar Printzensköld, Carl,
och Björnstjerna, Oscar, samt Grefvarne Lagerbjelke och af Ugglas
funnit föreningen af nämnde tjenster vid blifvande ledighet vara ändamålsenlig
och lätt kunna verkställas, dervid sistbemälde tvänne
ledamöter till och med ansett Utskottet hafva bordt föreslå Ridderskapet
och Adeln att omedelbart om förening af ifrågavarande tjenster
fatta beslut; varande i öfrigt af Friherre Cederström återremiss
yrkad, af det skäl att Friherren trott sig finna en märklig otydlighet
i Utskottets tillstyrkande.
Utskottet får härtill svara, att Utskottet, lika med flertalet af
de ledamöter, som hos Ridderskapet och Adeln i ämnet sig yttrat,
för sin del anser det vara desto mera lämpligt, att Riddarhus-Fiskalsoch
Förste Riddarhus-ICanslist-befattningarne sammanslås, som emellan
Riksdagarne Fiskalen, hvilken alltid skall vara vid Direktionens sammankomster
närvarande, då är fullkomligt oförhindrad att jemväl der
föra protokollet, till hvars uppsättning mellan Direktionens sammanträden
Fiskalens ombudsmannagöromål säkert lemna honom tillräcklig
tid, samt, beträffande hans befattning under Riksdag, han dels i allt
fall är skyldig att vid polett-utdelningarna inför Riddarhus-Utskottet
vara närvarande, dels emellan Ridderskapet och Adelns plena är oförhindrad
att föra Utskottets protokoll och uppsätta dess Betänkanden,
hvartill Fiskalen, med den juridiska insigt som alltid måste hos
honom förutsättas, utan tvifvel bör anses ega all erforderlig skicklighet.
Och då stadgandet i Instruktionen, att Förste RiddarhusKanslisten
åligger att vid Riddarhns-Sekreterarens förhinder föra Ridderskapet
och Adelns protokoll, »såvida Ståndet icke annorlunda förordnar»,
icke under den sednare tiden vunnit tillämpning, utan vanligen
någon annan vid protokollsföring hos Ridderskapet och Adeln
mera vand och för denna befattning således mera lämplig af Riddarhusets
ordinarie eller extra tjenstemän blifvit utsedd att Riddarhus-Sekreterare-tjensten
förrätta, har Utskottet häraf hemtat anled
-
E i d darhus-Ut sko t te t s Utlåtande N:o 14,
ning till den föreställning, att Riddarhus-Fiskals-tjensten vid blifvande
ledighet må kunna utan olägenhet för framtiden förenas med Förste
Riddarhus-Kanslist-befattningen. Men emedan ingendera af dessa
tjenster för närvarande är ledig, har Utskottet icke trott det vara
lämpligt att, utan derom från Riddarhus-Direktionen gjord framställning
eller inom Ståndet väckt motion, omedelbart om en sådan förening
väcka förslag, hvarföre Utskottet, med rättelse af det bokstafsfel
som Herr Friherre Cederström ansett förvillande, förnyar sin
i 4:de punkten af sitt förra Utlåtande gjorda hemställan
att Ridderskapet och Adeln måtte anmoda RiddarhusDirektionen
att, vid blifvande ledighet af Riddarhus-Fiskals-
eller Förste Riddarhus-Kanslist-befattningarna, endast
tills vidare meddela förordnande å den ledigblifna
tjensten samt till Ridderskapet och Adeln vid närmast
derefter sammanträdande Riksdag afgifva sitt utlåtande,
huiuvida icke för framtiden dessa båda tjenster må kunna,
mot förhöjd löneinkomst, som Direktionen eger föreslå,
förenas.
Stockholm den 3 Augusti 1860.
Stockholm, Typografiska Föreningens Boktryckeri, 1860.
Riddarhus- Utskottets Utlåtande N:o lft.
1
\:o 15.
Utlåtande, i anledning af Herr Roos’ af Hjelmsäter,
Axel, Memorial, rörande en tillämnad
donationsfond, att ställas under RiddarhusDirektionens
förvaltning.
Hörsamt Memorial.
Uti ett till Ilöglofl. Ridderskapet och Adeln den 14 »istlidne
April ingifvet Memorial har en ledamot af Ståndet, Herr Roos af
Hjelmsäter, Axel, hufvudsakligen anfört, att då han sjelf förvärfvat
de tillgångar han egde, men saknade bröstarfvingar åt hvilka han
kunde lemna desamma efter sin död, han vore sinnad, såvida Högloft,
Ridderskapet och Adeln dertill samtyckte, använda dem på en
stiftelse, hvars frukter visserligen vore beräknade på en långt aflägsen
framtid, men som då och sedermera allt framgent kunde försätta
i stort välstånd ej allenast dem, som då lefde af den slägt
motionären tillhör och det namn han bär, utan äfven lånda den då lefvande
generationen af Ridderskapets och Adelns ledamöter till högst
väsendtlig fördel. Motionären hade nemligen beräknat, att ett kapital
af 100,000 R:dr, förräntadt till 5 procent årligen med ränta på
ränta, efter 1441/, år uppgår till 110 millioner, samt att samma
kapital, förräntadt till 6 proc. årligen sied ränta på ränta, efter 122
år ökar sig till enahanda Summa. Motionärens afsigt vore fördenskull,
att när det donerade kapitalet vuxit till nämnde summa fördela
detsamma på följande sått, nemligen:
1 :o till Riddarhuset en fond, kallad Axel Roos' af Hjelmsäter
Riddarhusfond * 30,000,000: —
hvarå räntan sedermera skulle användas
a) till förvaltningskostnader, enligt af Ridderskapet
och Adeln fastställda grunder;
b) till underhåll, reparation och tillbyggnader af
Riddarhuset;
c) till morgon-, middags- och aftontafflar för Ridderskapet
och Adelns ledamöter och dess Kansli
under Riksdag;
Bil. till Högloft. Ridd. och Ad:s Prat. vid 1860. ftrs Rikti/. 1
2
Riddarhus-lSskottets Utlåtande N:o lft.
d) till öfriga riksdagskostnader åt Ridderskapet och
Adelns ledamöter, hvilka skulle utdelas vid hvarje
Riksdags slut, efter de grunder Ridderskapet
och Adeln sjelf behagade bestämma.
Om under tidernas lopp Adeln skulle upphöra
att representera såsom särskildt Riksstånd, borde
de till representanter valde Adelsmän komma i
åtnjutande af de fria riksdagstafflarne och öfriga
kostnader för deras vistelse vid Riksdag, som ofvan
omförmäles, för hvilken händelse likväl och
derest så få medlemmar af Ridderskapet och Adeln
skulle komma att inväljas i Riksförsamlingen, att
de i momenten c och domförmålda förmåner skulle
stiga till så betydliga belopp till utdelning bland
de genom val till Representanter utsedde Adelsmän,
att en betänklig rubbning i Fäderneslandet:'
representativa förhållanden derigenom vore att
emotse, Ridderskapet och Adeln skulle ega besluta
sådan ändring i denna punkt, hvartill omständigheterna
kunde föranleda, dock med vilkor af lians
Afaj-.ts Konungens nådiga stadfästelse.
2:0 till Adliga ätten N:o 5 1, Roos af Hjelmsäter,
äfven om denna ätt blefve upphöjd i Frihrrrligt
eller Oredigt, stånd, en fond, kallad Axel
Roos' af Hjelmsåterska fonden
hvaraf räntan, efter afdrag af förvaltnings-kostnaderna,
skulle årligen utdelas i lika lotter mellan
hvarje lefvande äkta manlig medlem af ätten; men
om denna ätt utslocknade skulle de åt henne anslagna
summor tillfalla Riddarhuset, att deraf bilda
en fond för adliga stipendier och pensioner.
.1:o till Djurgårdsbrunns Akde-liolag, för uppbyggande
och underhållet af brunn, brunns-inrättningens
förbättrande, jernvägars anläggning från
brunnen till Stockholms stad och den omgifvande
lokalens försköning
4:o till motionärens aflidna makas, Carolina
von Axelsons brorson, Kaptenen Georg vi n Axelsons
äkta manliga bröstarfvinge:', en fond, kallad
Axel Roos' af Hjelmsäterska-von-Axelsonska fonden
hvaraf räntan, efter afdrag af förvaltnings-kostnaderna,
skulle årligen fördelas lika mellan hvarje
lefvande äkta manlig medlem af denna gren utaf
von Axelsonska ätten, samt om samma gren skulle
utgå öfverflyttas på de lefvande grenarne af von
Axelsonska ätten N:o 2,02?, att årligen utdelas
efter nyssnämnda grunder; och skulle lika rätt
tillfalla de grenar af ätten, som tilläfventyrs blefve
upphöjda i Friherrligt eller Grefligt stånd. Om
40,000,00(1:
12,000,000:
8,000,000:
Riddarh ns-C tskottet s Utlåtande \:o lf>.
hela ätten utslocknade tillfölle fonden Riddarhuset,
på sätt i 2:dra punkten förmäles.
5:o till afkontlingarne efter motionärens systerbarn,
aflade i äktenskapet mellan Kyrkoherden
J. Norén och Brita Lovisa Gustafva Roos af Hjelmsäter,
samt till afkomlingarne efter vice Häradshöfdingen
Carl Gustaf Ostlund, son af aflidne Komministern
J. Ostlund och motionärens jemväl aflidna
syster Sofia Wilhelmina Gustafva Roos af Hjelmsäter,
en fond, kallad Axel Roos' af Hjelmsäterska
Norén-Östlundska
fonden  5,000,000: —
hvaraf räntan, efter afdrag af förvaltnings-kostnaden,
skulle årligen utdelas till lika fördelning mellan
hvatje lefvande akta manlig afkomling af motionärens
ofvannämnde systerbarn. Skulle alla
dessa medlemmar aflida utan lagliga afkomlingar,
tillfölle fonden Riddarhuset, på sätt i 2:dra punkten
förmäles.
6:0 till Frimurare-Barnhuset  5,000,000: —
7:o till uppbyggande och framtida underhåll af
en kyrka öfoer Roos' af Hjelmsåterska (f. d. Brattiska)
grafven, på Senäte kyrkogård å Kållandsö
i Skaraborgs lån, i hvilken kyrka gudstjenst hvarje
Söndag skulle hållas  1,500,000: —
8:o till en Slöjdskola i Jösslunda socken af
samina lån  500,000: —
9:o till pensioner åt medellösa enkor och ogifta
fattiga fruntimmer af adlig börd  5,500,000: —
med företräde åt de fruntimmer, som stå i slägtskap
med de i 2:dra, 4:de och 5:te punkterna omförmålda
ätter.
10:o till den såkallade Prins Carls Inrättning 2,000,000: —
ll:o till Kongl. Djurgårds-Kassan .... 500,000: —
med förbehåll att ingen vidare passage-afgift erfordras
vid Kongl. Djurgårdens grindar.
Om någon eller båda af de i 6:te och 10:de
punkterna omförmålda vålgörenhets-inrättningarne
ej finnas qvar då kapitalen till dem skola aflernnas,
skulle äfven dessa medel tillfalla Riddarhuset,
på sätt i 2:dra punkten omförmäles.
Summa R:dr Runt 1 10,000,000: —
I sammanhang härmed har motionären dels såsom vilkor för
sin stiftelse förbehållit sig, så långe han lefver, fem procents ränta
af det öfverlemnade kapitalet, dels yttrat den önskan att vid revisionerna
af medlens förvaltning få ega tillträde så långe han lefver, och
sedermera de ombud, som hvardera af ätterna Roos af Hjelmsäter
och von Axelson dertill utse, dels hemställt, huruvida icke, för dea
händelse Ridderskapet och Adeln gillar den ifrågavarande stiftelsen
4
Rid d arhns-li t sko tte t s Utlåtande N:o 15.
densamma bör i underdånighet anmälas hos Kongl. Majit för erhålande
af dess nådiga godkännande.
Slutligen och då Kidd aritus-Utskottet utan tvifvel funne nödigt
att i ämnet inhemta Riddarhus-Direktionens Utlåtande, har motionären
förklarat, att om Direktionen funne sig antingen behöfva att af
honom äska ytterligare upplysningar i en eller annan omständighet
eller önskade föreslå modifikationer, främjande stiftelsens framgång,
utan att strida mot dess syftemål, motionären vore både beredvillig
och beredd att gå sådana Direktionens önskningar till mötes.
Sedan, i anledning af förrberörde, genom remiss den 18 sistlidne
April, af Höglofl. Ridderskapet och Adeln till Utskottet bonvista
memorial, Utskottet infordrat Riddarhus-Direktionens Utlåtande
och Direktionen vid motionärens förslag framställt åtskilliga anmärkningar
i afseende å dils den för verkställigheten af stiftelserna långt
utsträckta tiden, dels förvaltnii gs-kostnaderna, dels slutligen den Direktionen
i framtiden ålagda skyldighet, att till medlemmar af vissa
slägter årligen utdela räntemedlen å de hopsamlade kapitalen, så har,
efter af dessa anmärkningar erhållen del, motionären under den 31
sistlidne Juli till Direktionen öfverlemnat ett nytt donationsbref, (se
Bil. litt. A) hvilket i följande punkter innefattar fötändringar af det
till Ridderskapet och Adeln ingifna memorial, nemligen
l:o att sedan Ridderskapet och Adeln beslutat emottaga den
ifrågavarande donath i on, Kongl. Majts nådiga sanktion derå skulle
begäras och motionären först derefter till Riddar] us-Direktionen öfverlemna
det förut uppgifna kapitalet af 11)0,0(10 R:dr R.mt, att förvaltas
på enahanda sätt och under samma ansvarighet, som för förvaltning
af Riddarhusets öfriga fonder är eller kan varda bestämdt.
2:0 att Direktionen såväl genom kapitalets utlånande emot högsta
tillåtna ränta som kan betingas, då tillika behörigt afseende fästes
på erhållande af sådan nöjaktig säkerhet att fonden år betryggad
mot förluster, som ock derigenom att inflytande räntemedel, så fort
lämpligen ske kan, åter göras för fonden fruktbärande och tilläggas
kapitalet, ålägges oafbrutet föröka fonden till dess densamma stigit
till ett belopp af 100 millioner R:dr (i stället för 110 millioner).
3:o att till förvaltnings-kostnader årligen må användas en half
procent å det under äret räntebärande kapital, till dess fonden uppgått
till 3 millioner, sedermera Vedels procent till dess fonden stigit
till G millioner, derefter Vedels procent till dess fonden ökat sig
till 10 millioner samt sedermera hvad Direktionen pröfvar erforderligt,
dock ej utöfver ett belopp af 30,000 R:dr ärligen.
4:o att ett bestämdt vilkor blifvit stadgadt om rättighet för motionären
under hans lifstid och sedermera för ombud af ätterna Roos
af Hjelmsäter och von Axelson, att vara tillstädes vid revisionen af
medlens förvaltning samt dervid göra anmärkningar, hvilka skola
handläggas i samma ordning och af samma myndigheter, som enligt
Riddarhus-Direktionens Instruktion är eller kan blifva i allmänhet
föreskrifvet i afseende på anmärkningar vid räkenskaperna.
w
Rid d arhu s-Utgk sttet s Utlåtande N:o 15.
6:o att den ändring rörande användandet af räntan å de i lista
punkten till Riddarhuset anslagna 30 millioner blifvit vidtagen, att,
i stället för föreskrifterna i mom. c, angående anslag till morgon-,
middags- och aftontafflar åt Ridderskapet och Adelns ledamöter under
Riksdag m. m., det blifvit i allmänhet förordnadt, att antingen
Ridderskapet och Adeln såsom Ständ, eller, om Adeln upphört att
i sådan egenskap representera, de Adelsmän som blifvit valda till
representanter, skola vid början af hvarje Riksmöte, dock ej för längre
tid än till dess slut, besluta öfver riintemedlens användande till ändamål,
sorn främja Ridderskapet och Adelns gagn och kunna bereda dess
ledamöters förkofran, vare sig i intellektuelt eller materielt hänseende.
7:o att fonden för pensioner åt medellösa enkor och ogifta fattiga
adliga fruntimmer blifvit ökad från 5,500,000 till 6,000,000 R:dr.
8:o att fonden till adliga ätten Roos af Hjelmsäter blifvit nedsatt
Rån 40 till 30,000,000.
fl:o att anslaget till byggnad af en kyrka öfver Roosiska grafven
blifvit minskadt från 1,500,000 till 1,000,000, hvaremot anslaget
till en slöjdskola i Jösslunda socken ökats från 500,000 till
1,000,000.
10:o att anslaget af 560,000 till Djurgårds-kassan blifvit helt
och hållet indraget.
1 1 :o att Riddarhus-Direktionen blifvit befriad från skyldigheten
att i ovårdeliga tider årligen fördela räntemedlen å de till Roosiska,
von Axelsonska, Norcnska och Ostlundska slägterna anslagna fonder,
hvaremot dessa fonder, så snart de uppnått sitt bestämda maximum,
skulle i kapital af Direktionen reparteras emellan då lefvande äkta
manliga afkomlingar af nämnde slägter.
12:o att för den händelse Djurgårdsbrunns Aktie-Bolag ej mera
finnes då den till detsamma anslagna fond blifvit full, medlen skola
utlemnas till innehafvarne af aktiebrefven med lika fördelning å hvaije
aktie, skolande, derest något aktiebref förkommit, motsvarande belopp
hemfalla till Riddarhuset.
Efter granskning af det sålunda förändrade donationsbrefvet hafva
Riddarhus-Direktionens flesta Herrar ledamöter, enligt Utskottet meddeladt
Protokolls utdrag för den 31 sistlidne Juli, i ämnet afgifvit
det utlåtande: att ehuru Direktionen önskat att tiden för verkställigheten
af de förordnade pensions- samt kapital- och ränte-utdelningarne
blifvit vida mer inskränkt, än hvad Herr Roos ansett sig böra
medgifva, Direktionen likväl, vid betraktande dels af det till förvaltningskostnad
anvista anslag, dels af stadgandena i Usta och 2:dra
punkterna, angående användande af högst ansenliga belopp för Riddarhusets
behof och Ridderskapet och Adelns gagn samt till pensioner,
fann sig böra tillstyrka Höglofl. Ridderskapet och Adeln att för
sin del den ifrågavarande donationen antaga, samt åt dess Direktion
uppdraga förvaltningen af de donerade medlen, med de nu sednast
betingade vilkor.
Från detta tillstyrkande har en Direktionens ledamot, Herr Kongl.
Aktuarien Friherre Posse, varit skiljaktig och funnit, att enär donator
icke medgifvit den af Direktionen föreslagna högst betydliga in
-
IS Ri ddarh n s-Utsk ottets Utlåta ii d e N:o 15.
skränkning i tiden då medlens användande och fördelning skulle taga
sin början, Friherren vid sådant förhållande ansåge en förvaltning af
så vidsträckt och till sina ändamål så högst olikartad beskaffenhet,
som den, hvarför Herr Roos i sitt donationsbref bestämt vilkoren,
vara fullkomligt främmande för den Direktion, hvilken enligt Riddarhus-Ordningen
det ålåge endast att besörja och förvalta Riddarhusets
angelägenheter; hvarförutan denna förvaltning torde, i en föga beräknelig
framtid, kunna blifva förenad med lika litet boräkneliga eventualiteter
och äfventyr; af hvilka skäl Friherren icke trodde sig böra
tillstyrka Ridderskapet och Adeln att emottaga en under dylika förhållanden
och på sådana vilkor erbjuden donation
Hvad sålunda förekommit har Utskottet noga öfvervägt och dervid
trott sig i främsta rummet böra taga i betraktande, huruvida en
stiftelse af den beskaffenhet som Herr Roos föreslagit må vara för
det allmänna nyttig och ledande till ett önskvärdt ändamål. Som
Höglofl. Ridderskapet och Adeln af det föregående inhemtat, åsyftar
donator en ackumulation genom ränta på ränta af ett i och för sig
temligen obetydligt kapital till dess det — efter en tid, som, förutsatt
att medlen oafbrutet kunna göras fruktbärande och utan afdrag af
förvaltnings-kostnader, omfattar minst 141 år med en räntefot ä 5
procent och 157 år efter en räntefot a 4'/2 procent — stiftarens
egen lifstid oberäknad — vuxit till en så ansenlig summa, att ingen
enskild korporation, än mindre någon enskild medborgare, nej icke
ens Staten sjelf eger i sin hand samlad en, åtminstone för svenska
förhållanden, så öfverdrifvet stor förmögenhet i fordringar och räntebärande
papper, sorn den här förutsatta af icke mindre än 100 millioner.
Den allmänna fördelen af en sådan ackumulation torde kunna
i hög grad betviflas. Kapitalet gagnar nemligen endast i den mån
det kan göras rörligt och användas för produktiva ändamål. I samma
mån det orubbligt fastläses minskas gagnet deraf. Att på en
hand hopa stora kapitaler är således vida skadligare än att på en
hand hopa stora jordegendomar. För det sednare har likväl en gräns
här i landet, omedelbart efter införandet af vårt nya statsskick, blifvit
satt genom 1810 års författning, angående inskränkning af rättigheheten
att om eganderätten till fast egendom eller om vilkoren för
dess förvaltning på längre tid förordna. I förra hänseendet har till
och med i England, der rättighet till fideikomiss-stiftelser af fast egendom
ännu är obegränsad, det icke desto mindre blifvit af lagstiftningen
förbjudet att göra testamenten af kapitaler, i ändamål att, på
sått här är föreslaget, under en viss längre tid föröka dessa med
ränta på ränta: och för ett sådant förbud finnes utan tvifvel särdeles
väl grundade skäl.
Vidkommande dernäst den ifrågaställda stiftelsens gagn för Ridd.
o. Adeln enskildt, så bör härvid icke lemnäs utan uppmärksamhet att,
derest donators förhoppningar skulle komma att i en långt aflägsen
framtid förverkligas, ej mindre RiddarhusDirektionen skulle komma att
förvalta en vida större förmögenhet än hela landets nuvarande penningstock,
hvilket i afseende på ansvaret för en dylik förvaltning
R i il d ar h u s-Utsk o t tets Utlåtande N:o 15.
7
måste ingifva ej ringa betänklighet, än äfven att, enligt ilonationsbrefvets
förespeglingar, Riddarhuset om 150 å 200 år skulle kunna
blifva arftagare till icke mindre än 84 millioner Riksdaler. Afkomsten
häraf som väl lågt räknadt lärer kunna antagas till minst 3 V, millioner
årligen, skulle användas »hufvudsakligen till Ridd. och Adelns gagn
samt dess ledamöters intellektuella och materiella förkofran,» »å edes med
största sannolikhet till fördelning mellan Adelns medlemmar., hvilka på detta
sätt skulle komma att i framtiden pensioneras eller gratifieras med rått
betydliga belopp för hvarje Adelsman, hälst då stadganderne i nu
gällande grundlag angående inskränkning af Adelskap till endast en
medlem af familjen lör alla efter 180 9 uppkomna Atter, ovilkorligen
efter naturens ordning och i den mån äldre familjer utslockna måste
förminska antalet af de medborgare som tillhöra denna samhällsklass.
Vid sådant förhållande torde det väl vara tvifvel underkastadt,
huruvida det må kunna i framtiden lända Ridderskapet och
Adeln till något slags heder eller verklig båtnad att ett särdeles
stort antal af dess medlemmar komma att pro rata parte åtnjuta pensioner
eller gratifikationer från någon af enskild man i en då aflägsen
forntid för välgörenhetsåndamål donerad fond, hvilken ensamt
genom konstlade medel blifvit uppdrifven till en sådan storlek att
den kunde erbjuda understöd åt både behöfvande och icke behöfvande.
För sin del kan Utskottet icke dölja den tanke att det icke öfverensstämmer
med Ridderskapet och Adelns värdighet att emottaga en
gåfva som förutsätter ett sådant snart sagdt kommunistiskt ändamål
såsom det slutliga resultatet — utan att derviil fästa något afseende å
stiftarens större eller mindre förtjenst af den ärestod, som genom
stiftelsens benämning åsyftas att åt hans minne varda upprest.
Men dessa allmänna betraktelser åsido, föreställer sig Utskottet,
i likhet med hvad en ledamot af RiddarhusDirektion, Herr Friherre
Posse, yttrat, att då den af Kongl. Majit fastställda Riddarhusordning
i 37 § stadgar, att den af Ridderskapet och Adeln valda
Direktion »besörjer och förvaltar Riddarhusets angelägenheter, enligt
utfärdad Instruktion», det med allt skål måste anses för denna direktion
helt och hållet främmande att öfvertaga vården och förvaltningen
af en donation, åsyftande, bland annat, att hopränta rikedomar ej
mindre åt några få dels Adliga, dels Ofrälse slägter, ån åt ett enskildt
aktie-bolag, att bereda kapitaler för inrättande af helsobrunnar
och anläggning af jernvägar, att förstärka underhållsfonderna för frimurarebarnhus
och uppfostringsanstalter för vanvårdade barn, att
samla medel för inrättande af en sockenslöjdskola och slutligen till
uppbyggande efter ett pär hundra år af en kyrka öfver stiftarens
och och hans familjs graf.
Men icke nog härmed: En så omfattande förvaltning skulle derjemte,
på sätt Friherre Posse antydt, blottställa RiddarhusDirektionen
för många eventualiteter och äfventyr af förluster, angående hvilkas
godtgörelse anspråk och tvister skulle kunna af de resp. testainentarierna
eller pretendenterne till det stora arfvet i en framtid
väckas. Med all säkerhet skulle Direktion, under den långa förvalt
-
8 Kid d ar h us-U t sko t tet s Utlåtande N:o 15,
ningstiden invecklas i otaliga konkurser och rättegångar; anmärkningar
af revisorer från de ätter som enligt donationsbrefvet skulle vara
berättigade att årligen deltaga i räkenskapernas granskning, skulle
troligen ej heller uteblifva och kunna föranleda en mängd obehag
både för Direktionen och dess principaler Ridderskapct och Adeln,
för att icke ens nämna det tvistefrö, som vid hvarje ett par sekler här
efter inträffande Riksdag skulle, utkastas genom det åt Ridderskapct
och Adeln då anförtrodda grannlaga uppdrag att sjelfva förordna om
om de många millionernas repartition.
Slutligen skulle denna vidtutseende förvaltning i en framtid
oundvikligen erfordra RiddarhusCansliets reorganisation till ett embetsverk
med en ganska talrik tjenstemannapersonnl och förvandla
RiddarhusDirektionen till en bankstyrelse, som hade att ombesörja
utlåning af större kapitaler ån alla nuvarande kreditinrättningar i Riket
tillsammantagne, till hvilken förvaltning jemväl det af donator
derföre anvista maximibelopp af 3 0,000 R:dr Runt årligen säkert
komme att blifva alltför otillräckligt.
Under sädana förhållanden anser Utskottet det vara högst betänkligt
att åt RiddarhusDirektionen uppdraga en förvaltning, der
icke blott möjligheten utan sannolikheten af alla dessa svårigheter
sjelfmant ställa sig i vägen; hvarföre Utskottet anser sig ega fullgiltiga
skäl,
att afstyrka Ridderskapct och Adeln att antaga den af
Herr Roos af Hjelmsäter, Axel, erbjudna ifrågavarande
donation.
Stockholm den 7 Augusti 1800
Bil. Litt. A.
Undertecknad, som sjelf förvårfvat de tillgångar, jag eger, har
beslutat göra en stiftelse hvilkens frukter visserligen åro beräknade
på en långt aflägsen framtid, men som då icke allenast kan försätta
i stort välstånd dem, som lefva af den slagt jag tillhör, utan äfven
lånda kommande generationer af Ridderskapet och Adeln till högst
väsendtlig fördel.
I och för ofvannårande ändamål ofverl einnar jag, så snart
Höglofliga Ridderskapet och Adeln på här nedan uppgifna vilkor
beslutat emottaga ifrågavarande donation, och Kongl. Majit å denna
stiftelse, lemnat dess nådiga sanktion, till Högloft. RiddarhusDirektion,
ett kapital af 100,000 Ridr Rimt, att under namn af »Axel
Roos ’ af Hjelmsäters donationsfond» af RiddarhusDirektionen förvaltas
på enahanda sått och under samma ansvarighet, som för förvaltning
af Riddarhusets öfriga fonder är eller kan varda bestämdt;
fästande jag vid donationens emottagande följande vilkor, nemligen:
att jag under min återstående lifstid erhåller 5 procent årlig
ränta å nämnde kapital;
Ui d lia r lin s-U t sk o 11 e t s Utlåtande N:o 15.
9
att Riddarhus-Direktionen, så väl genom kapitalets utlånande
emot högsta tillåtna ränta som kan betingas, då tillika behörigt afseende
fästes på erhållande af sådan nöjaktig säkerhet, att fonden är
betryggad emot förluster, som ock derigenom, att inflytande räntemedel
åter, så fort lämpligen ske kan, göras på enahanda sätt för
fonden fruktbärande och tilläggas kapitalet, oafbrutet förökar fonden
till dess densamma stigit till ett belopp af ItlU millioner Ridr Rimt,
utan att, förutom omfdrmälda mig tillkommande lifränta, andra utgifter
under tiden må fonden belasta, än förvaltnings-kostnader, hvartill
årligen må användas V2 procent å det under året räntebärande kapital
till dess fonden uppgått till 3 millioner, sedermera '/jidels procent
till dess fonden stigit till ti millioner, derefter V4:dels procent
till dess fonden ökat sig till 10 millioner samt sedermera hvad Direktionen
pröfvar erforderligt, dock ej utöfver ett belopp af 30,000
Ridr Hunt årligen; varande Direktionen obetaget att, derest någon
besparing komme att uppstå å hvad till förvaltnings-kostnadernas bestridande
sålunda blifvit anvisadt om användandet deraf på sätt lämpligt
finnes förordna;
att jag under min lifstid och sedermera de ombud, som till
representantkallets utöfvande qvalificerade medlemmar af ätterna Roos
af Hjelmsäter och von Axelson kunna utse, ega vara tillstädes vid
den revision af medlens förvaltning, som af en ledamot utaf Riddarhus-Direktionen
årligen verkställes, och att de anmärkningar eller
erinringar, jag eller berörde ombud kunna finna oss föranlåtna att
göra vid förvaltningen af dessa medel, handläggas i samma ordning
och af samma myndigheter, som, enligt den för Direktionen och tjenstemännen
gällande Instruktion, är eller kan blifva i allmänhet föreskrifvet
i afseende på handläggning af anmärkningar, uppkomna vid
räkenskapernas granskning;
samt att, sedan fonden uppnått det föreskrifna beloppet af 100
millioner Ridr Rimt, densamma fördelas och användes på sätt och
enligt de föreskrifter här nedan vidare meddelas, nemligen:
Ilo till Riddarhuset en fond, kallad »Axel Roos af Hjelmsäters
Riddavhusfond»  30,000,000: —
hvarå räntan sedermera användes:
a) till förvaltnings-kostnader, enligt de grunder, som
af Ridderskapet och Adeln bestämmas;
i) till Riddarhusets underhåll, reparationer och tillbyggnader;
samt
c) till ändamål, som främja Ridderskapet och Adelns
gagn och kunna bereda dess ledamöters förkofran,
vare sig i intellektuelt eller materielt afseende,
såsom till stipendier för adliga ynglingars
uppfostran; till understöd vid resor inom och
isynnerhet utom fäderneslandet för adelsmän, som
vinlågga sig om statskunskap,, vetenskaper eller
skön konst, och för öfrigt till sådana föremål,
hvarom Ridderskapet och Adeln vid början af
Bil. till Högloft Ridd. och Ad:s Prof. vid 1860 drs Riksd. 2
10
Ridda rhus-Utskottets Utlåtande N:o 16
hvarje Riksmöte kan tinna lämpligt att till sin
nytta förordna.
Skulle vid den tidpunkt, då frukterna af stiftelsen
skola skördas, Ridderskapet och Adeln hafva
upphört att representera såsom särskildt Riksstånd,
skola de personer af Adeln, som, under hvilken
benämning det vara må, vid Riksdagarna utöfva
representantkall, genast vid hvarje Riksdags början
sammanträda på Riddarhuset samt med Ståndets
ursprungliga rätt och i dess stad och ställe, dock
ej för längre tid än till det då pågående Riksmötets
slut, besluta öfver de upplupna och till andra
ändamål icke erforderliga eller anvisade räntemedels
användande.
2:o till fond för pensioner åt medellösa enkor
och ogifta fattiga fruntimmer af adlig börd
Till dessa pensioner skola företrädesvis komma
i åtanka de fruntimmer, som stå i slägtskap
med de i efterföljande 3:dje och i:de punkterna
omförmålda ätter.
3:o Till lika fördelning emellan då lefvande
åkta manliga medlemmar af adliga ätten N:o 51
Roos af Hjelmsäter, den eller du jemväl inberäknade,
hvilka tilläfventyrs under tiden blifvit upp
höjda i Friherrligt eller Grufligt stånd ....
hvilken fond, till dess densamma utdelas, kallas
»Axel Roos af Hjelmsåterska fonden.»
Skulle inga äkta manliga medlemmar af denna
ätt, hvarken med Adlig. Friherrlig eller Greflig värdighet,
finnas lefvande då utdelningen borde ega
rum, tillfaller det åt ätten genom denna disposition
anslagna kapital Riddarhuset, att deraf bilda en
fond för adliga stipendier och pensioner.
i:o till lika fördelning emellan då lefvande
åkta manliga medlemmar af den till adliga ätten
N:o 2,022, von Axelson, hörande gren, som härstammar
från Kaptenen vid Kongl. Topografiska
korpsen, Riddaren af Kongl. Maj:ts Svärds-orden
och Kongl. Danska Dannebrogs-orden, Georg Julius
von Axelson, brorson till min i lifstiden ömt
älskade maka, Generalmajoren m. m. Carl von Axelsons
dotter Maria Fredrika Charlotta Roos af Hjelmsäter,
födil von Axelson, henne till tacksam ålninnelse
Denna fond kallas till dess den utdelas »Axel
Roos af Hjelmsåterska von Axelsonska fonden», och
kommer donationvn, i händelse ifrågavarande slägtgren
då utgått, att öfverflvttas på öfriga då lefvande
äkta manliga medlemmar af von Axelsonska
(i. 000,000:
30,000,001):
8,000,000:
Ulddarhus-Utskottets Utlåtande N:o 15.
11
ätten N:o 2,022. Lika rått tillkommer dem af
denna ätt, hvilka tilläfventyrs blifvit upphöjda i Friherrligt
eller Grefligt stånd. Skulle hela ätten på
svärdssidan hafva utslocknat, tillfaller donationen
Riddarhuset, på sätt i 3:dje punkten här ofvan förmäles.
5:o till lika fördelning emellan då lefvande
åkta manliga afkomlingar så val efter min kå a
syster Britta Lovisa Gust fva Norén, född Roos af
Hjelmsäter, i hennes gifte med Kyrkoherden J. Norén,
som äfven efter vice Häradshöfdingen Carl G astaf
Ostlund, son af min aflidna syster Sophia Wilhelmina
Gustafva Östlund, född Roos af Hjelmsäter,
och före henne aflidne Komministern J. Ostlund
Denna fond kallas, till dess densamma utdelas,
»Axel Roos af Hjelmsåterska Norén Ostlundska
fonden», och åligger det medlemmarne af slågterna
Norén och Ostlund, att genom årliga, behörigen
styrkta uppgifter till Riddarhus-Direktionen
hålla sina slägtregister kompletterade, vid äfventyr
att den, hvilkens ätteledning ej kan genom de till
Direktionen under den föregående tiden inlemnade
uppgifter ådagaläggas, är ut‘sluten från delaktighet
i donationen, som emellan öfriga behörigen
dokumenterade medlemmar af ätterna fördelas, eller,
i saknad af någon sådan, tillfaller Riddarhuset, på
sätt i 3:dje punkten omförmäles.
0:o till Djurgårdsbrunns Aktie-Bolag, för uppbyggande
och underhåll af brunnen, brunns-inrättningens
förbättrande, jernvägs anläggande från brunnen
till Stockholms stad oeh den omgifvande lokalens
förskönande
I händelse vid tiden för fondens utdelning ett
sådant bolag ej mera finnes, utlcmnas medlen till
innebafvarne af aktiebrefven i det upphörda bolaget
efter den andel, som vid lika fördelning å
samtliga aktiebrefven, för närvarande utgörande ett
antal af 33 hela aktier, belöper. Om derigenom
att aktiebref förkommit belopp uppstå, till hvilkas
lyftande ingen vid utdelningstiden kan visa sig vara
berättigad, hemfaller samma belopp åt Riddarhuset.
7:o till Frimurare-Barnhuset
8:o för uppbyggande och framtida underhåll
af en kyrka öfver Roos af Hjelmsäterska, f. d.
Brattiska grafven på Senäte kyrkogård å Kål I andsö
i Skareborgs län, äfvensom till årlig lön åt en
prest, med skyldighet för denne att uti ifrågava
-
5,000,000:
1 2,000,000:
5,000,000:
12
Biddartjus-U ts ko ttets Utlåtande N:o 15.
rande kyrka alla Sändagar om året förrätta gudstjenst,
öfverlemnas till Senäte sockens Styrelse . 1,000,000:
9:o till inrättande af en Slöjdskola i Jösslunda
socken af nämnde län; öfverlemnas ti»l socknens
Styrelse  1,000,000;
Heist önskade jag att skolan anlades på egorna
till det i socknen belägna säteriet Apelås, der
jag är född
10:o till den så kallade »Prins Carls Inrättning»
här i hufvudstaden, i ändamål att rädda och
till nyttiga medmenniskor uppfostra fattiga vanvårdade
barn
2,000,000:
Summa R:dr R:mt 100,000,000: —
Skulle någon eller båda af de i 7:de och 10 de punkterna omnämnda
vålgörenhots-inrättningar icke finnas qvar då kapitalen til!
dem borde aflemnas, tillfalla äfven de för den eller de upphörda
inråttningarne afsedda medel Riddarhuset, på sätt i 3:dje punkten
här ofvan förmåles.
Stockholm den 31 Juli ISfiO.
Axel Roos af Hjelmsäter.
*
Stockholm, Typografiska Föreningens Boktryckeri, 18<50.
B idd arli u s-U t sko ttets Utlåtande N:o 16.
J
A.-o 16*.
Utlåtande, i anledning af återreiniss af 11 § i
Riddarhus- Utskottets Utlåtande N:o 7 öfver
Riddarhus-Direktionens Riksdagsberättelse.
Hörsamt. Memorial.
Sedan Ridderskapct, och Adeln vid förra Riksdagen beslutit,
att åt Riddarhus-Direktioneu öfverlemna att tillse, huruvida, med
bibehållande af nödig dager för Landtmarskalken och RiddarhusSekreteraren,
det bakom Laudtmarskalksstolen befintliga fenster kunde
igenmuras och i dess ställe en nisch anbringas, i sammanhang
hvarmed Direktionen borde afgifva förslag ej mindre å kostnaden
för modellering och gjutning af en bröstbild utaf Konung Gustaf
II Adolf än, derest beslut om förfärdigande af en sådan skulle af
Ståndet fattas, huruvida icke denna lämpligast borde intaga platsen
i Riddarhussalen under Wasa-vapnet, och för sådan händelse föreslå
den plats inom Riddarhuset, dit bröstbilden af framlidne Landtmarskalken
Friherre Per Ribbing må kunna flyttas — har Direktionen
i sin till Ridderskapet och Adeln afgifna Riksdags-Berättelse
dels meddelat, att, genom olvanberörde fensters igenmurande, dagern
vid Landttnarskalksbordet skulle blifva alltför mycket förminskad.
dels, jemte öfverlemnande af ett utaf Professoren C. G. Qvarnström
uppriittadt kostnadsförslag för modellering och gjutning i
bronz af Konung Gustaf II Adolfs byst i öfvernaturlig storlek,
hemställt, att för den händelse Ridderskapet och Adelil behagade
besluta, att en sådan byst skall förfärdigas, densamma må under
Wasa-vapnet i Riddarhussalen uppställas, och att deremot bröstbilden
af Landtmarskalken Ribbing mätte, likasom Landtmarskalksporträtterna,
få blifva en prydnad för Ridderskapet och Adelns
samtalsrum. Derefter har Riddarhus-Utskottet, uti algifvet Memot ial,
angående denna fråga yttrat, att då, efter hvad Utskottet jemväl
insåge, det icke låter sig verkställas att utan borttagande al nödig
dager vid Landttnarskalksbordet igenmura det bakom Landtmarskalksstolen
befintliga fenster och i dess ställe anbringa en nisch
för uppställande af en byst, samt i öfrigt Riddarhuskassans tillgångar
sannolikt vid innevarande Riksdag komme att starkt anlitas
för andra oundvikliga och mera maktpåliggande utgifter, UtsKottet
ansåge sig böra hemställa, om icke förslaget angående lörfärdigande
på Riddarhuskassans bekostnad af en byst utaf Konung Gustaf II
Adolf måtte för närvarande förfalla.
Detta Utskottets Utlåtande har likväl, på grund af dervid
utaf Herr von Francken, Georg Wolfgang, Grefve Lagerbjelke,
Bil. till Högloft. Ridd. och Ad:s Prot. vid 1860 års liiksd.
2
Riddarhus-Utskottets Utlåtande N:o 16.
Gustaf, och Herr Rosensvärd, Otto, gjorda anmärkningar, blifvit
till Utskottet återremitteradt, innefattande dessa anmärkningar, dels
det förslag, att det må öfverlemnas till RiddarhusDirektionen att,
derest tillgångarne intill nästa riksmöte sådant medgifva, gå i förbi;
I ning om anskaffande och upställanrie i Riddarhussalen af Konung
Gustal II Adolis bröstbild å den plats, der bysten af Friherre
Ribbings befinnes, dock utan igenmurande af fenstret bakom Landtmarskalkstolen,
dels att samina bild måtte förfärdigas af marmor
och icke af bronz, hvarvid dock en talare förmenat, att det icke
skulle blifva fördelaktigt att uppställa den stora Konungens byst
der Landtmarskalken Ribbings nu står, utan att man borde genom
någon utbyggnad af fenstret eller annat arrangement förekomma,
att icke bildens anlete döljes af skugga.
Utskottet har tagit detta amne i förnyadt öfvervägande; och
emedan det numera visat sig, atl för de i Riddarhussalen samt Sekreta
Utskottsrummen gjorda reparationer och förändrade inrednin
gar
den till Riddarhusets underhåll anslagna fond af Statsverket
erhållit en ersättning af R:mt Rdr 11,681: 1 5 föreställer sig Utskottet,
att nämnde fond, hvilken samlas genom årliga bidrag från Adelns
egna ledamöter, utan alltför kännbar upoffring, bör kunna
lemna tillgång att åt Ridderskapet och Adelns Sessionsrum gifva
den prydnad, sorn skulle densamma beredas genom att der uppstalla
bilden af den store Konung, som grundlagt Riddarhuset och
åt Ridderskapet och Adeln gaf dess första organisation såsom
Stånd; hvarföre och då, efter Utskottets förmenande, bröstbildens
placering i salens fond under Wasa-vapnet bör kunna ega
rum, utan att det der befintliga feuster igenmuras, Utskottet till.
styrker,
att Högloflige Ridderskapet och Adeln må anmoda
Riddarhus-Direktionen att gå i författning om öfverens
kommelse
med någon utmärkt konstnär angående förfärdigande
af Konung Gustaf II Adolfs bröstbild i öfvernaturlig
storlek, för att uppställas i Riddarhussalen
under Wasa-vapnet; dervid Direktionen torde tillse, att
bilden må erhålla plats i den fördelaktigaste dager,
sorn möjligt; hvarefter Landtmarskalken Friherre Ribbings
byst torde böra förflyttas till f. d. Sekreta Utskottsrummen,
der afbildningar utaf öfriga Herrar Landtmarskalkar
förvaras.
Beträffande åter förslaget, att den ifrågav:de bröstbilden skulle
utföras i marmor, har Utskottet af tvenne derom tillsporde, allmänt
ansedda konstnärer erhållit den upplysning, att en byst af
hvit marmor i kolossal storlek skulle kunna förfärdigas för en
tredjedel mindre kostnad, eller omkring 2,000 R:dr, då deremot
utgiften för modellering samt gjutning i bronz och ciselering af
samma byst uppginge till omkring 3,000 R:dr, allt R:mt. Men
då, enligt samma artisters yttranden, en byst af bronz både är
varaktigare och mindre utsatt för skador, samt, uppställd på den
Rid d arlin s-Utskottets Utlåtande N:o 17.
3
plats i Riddarhus salen, hvarom ensamt här kan vara fråga, skulle
vida mindre lida af den ofördelaktiga dageru från de bakom bysten
befintliga fönstren, har Utskottet trott sig böra hemställa,
att den föreslagua bröstbilden må förfärdigas i bronz.
Slutligen hemställer Utskottet, af ofvan augifna skäl.
att kostnaden för den ifrågavarande bröstbildens förfärdigande
jemte öfriga anordningar må anvisas att
utgå från Riddarhus kapitationslonden.
Stockholm den 11 Oktober 1860
j\:o isr
Utlåtande, i anledning af Grefve Lagerbjelkes,
Gustaf, motion, angående ordnande af Riddarhusets
gårdsplan.
Hörsamt Memorial.
Till Riddarhus-Utskottet har Högloft. Ridderskapet och Adeln
behagat remittera en af Grefve Lagerbjelke, Gustaf, väckt motion,
att, sedan reparationen af Riddarhuset numera snart torde blifva
fullbordad och Riddarhuset derigenom erhåller ett i allo prydligt
utseende, hvarefter det skick, hvaruti gårdsplanen och de deromkring
varande byggnader befinnas, blir om möjligt ännu mera stötande,
Ridderskapet och Adeln måtte besluta att åt RiddarhusDirektionen
uppdraga att till nästa Riksdag upprätta och Högloft.
Ståndets pröfning underställa fullständigt förslag till lämpligt ordnaude
af ifrågavarande plats och byggnader, eller huruvida dessa
byggnader möjligen böra alldeles borttagas.
1 anledning af del sålunda väckta förslaget, har RiddarhusUtskottet
ansett sig böra i korthet redogöra för hvad som i samma
ämne blifvit vid föregående riksdagar förhandladt.
I detta hänseende inhemtas af R.iksdags-handliugarne, att redan
vid 1847—1848 årens Riksdag, Ridderskapet och Adeln åt
Riddarhus-Direktionen updrog att gå i författning om uprättandet
af plan och kostnadsförslag till ombyggnad af de omkring Riddarhusets
bakgård befintliga byggnader, med hvad dertill hörer, på
ett sätt, som i möjligaste måtto afsåge såväl Riddarhusets fördel
som yttre prydlighet. Till följd deraf lät Direktionen upprätta
för ändamålet nödiga ritningar och kostnadsförslag, slutande sig
med en summa af 66,000 R:dr B:ko samt öfverleninude dessa vid
derpå följande 1850 års Riksdag till Högloft. Ruluorskapet och
* RiddaFiius-Utskottets Utlåtande N:o 17.
Adeln, dock utan att, i afseende på lämpligheten och nyttan af
det ifrågavarande byggnadsföretaget, yttra sig hvarken med atelier
tillstyrkande. Vid inom Riddarhus-Utskottet förehafd pröfning
af detta ärende, stannade Utskottet, bland annat, i den åsigt,
att den dåvarande tidpunkten icke vore rätt väl vald, för att på
Riddarhusgården uppföra dyrbara hus, enär fråga vore väckt om
byggnad af en ny bro öfver Norrström från Tegelviken förbi
Strömsborg, till södra stranden af strömmen, men definitivt beslut
angående landfästena derför då ännu icke blifvit fattadt, utan syntes
böra afvaktas innan Ridderskapet och Adeln ginge i författning
om nya byggnader å denna plats; oppa hvilket m. fl. skäl och
då dessutom, derest i en framtid de å Riddarhusgården nu uppförda
byggnader skulle komma att helt och hållet borttagas, både
Riddarhuset och hufvudstaden, i följd af den derigenom beredda
särdeles vackra, öppna plats, skulle vinua en betydlig försköning.
Utskottet, i Memorial den 27 Januari 1851, tillstyrkte, att någon
ombyggnad al oftanämnde byggnader icke borde ega rum. Detta
Utskotts-Betänkande blef af Högloft. Ridderskapet och Adeln bifallet,
hvarigenom frågan om såväl borttagande af de nu å Riddarhusets
bakgård befintliga byggnader, som uppförande af andra i
deras ställe då kom att förtalla.
Enär likväl hufvudstadens Borgerskap och Herrar Femtio Äldste
år 1853 beslöto att den ifrågavarande brobyggnaden öfver Norrström
borde sträcka sig från Tegelbacken till Riddarhusgränden
med en bredd af 44 fot, deraf 30 farbana, svarande mot den
smalaste delen af Riddarhusgränden, som på begge sidor skulle
omgifvas af trottoirer lill 7 fots bredd hvardera, hemtades deraf
den slutsats, att, med afseende ä den alltför trånga och i Hera
hänseenden mindre lämpliga passagen genom Riddarhusgränd, hufvudstadens
Styrelse jemväl skulle önska att i någon mån förändra
brons riktning, så att den på södra sidan finge sitt landfäste å
Riddarhusets sjötomt midt framför Riddarhuset, hvarigenom icke
allenast en rymlig plats erhölles för passagen till bron, utan ock
Riddarhuset komrae att stå mera fritt, hvilket både skulle förhöja
intrycket af denna i arkitektoniskt hänseende särdeles vackra byggnad
och genom anblicken från norra sidan åt hufvudstaden bereda
en betydlig försköning.
Af sådan anledning och då de å Riddarhusets tomt nu befintliga
byggnader äro i hög grad vanprydliga och genom deras
uthyrning på sätt som svårligen kan undvikas åt Riddarhusgården,
gifver ett högst skräpigt utseende, för att ej tala om den eldfara,
som är förenad dermed att dessa lägenheter begagnas till stall,
foderskullar och vagnshus, väcktes inom Riddarhus-Utskottet förslag
om framställning till Högloft. Riddersk. och Adeln angående
borttagande af omförmälde byggnader och Riddarhusgårdens planering
samt upplåtelse för ofvanberörde allmänna ändamål. Ofver
detta förslag inhemtade Utskottet Riddarhus-Direktionens utlåtande,
hvaruti Direktionen, i anseende till den förlust för Riddarhuskassan
af omkring 3000 Rdr årligen* som skulle kassan tillskyndas
R i d d a rh us-U t s k o 11 o t s Utlåtande N:o 17.
h
genom de ifrågavarande byggnadernas nedrifning, ansåg sig böra
afstyrka det. väckta förslaget, så vida icke för byggnaderna erbjödes
en tillfyllestgörande ersättning i kapital eller årlig afgäld, ungefärligen
motsvarande den minskning i inkomst, som genom lägenheternas
afstående lör Riddarhuskassan uppkom.
Med afseende likväl, dels derå att de ifrågavarande byggnaderna
blifvit för omkring 50 år sedan å Riddarhusgården uppförda
endast för att åt Riddarhuskassan bereda då behöfliga in
komster,
hvarföre skälet för samma byggnaders bibehållande upphörde
i den mån ett sådant behof minskades eller kunde på lämpligare
sätt fyllas, dels å den tillfredsställelse Ridderskapet och
Adeln borde ega att åt det al Ståndet uppförda vackra Riddarhuspalatset
och dess tomt återställa det prydliga utseendet, som efter
arkitektens mening detsamma tillkommer, samt jemväl för sin del
bidraga till det allmänna ändamålet af hufvudstadens försköning,
tillstyrkte Utskottet, i Memorial af den 27 Juli 1854, att, derest
hufvudstadens borgerskap skulle med Kongl. Maj:ts Nådiga tillåtelse
besluta en sådan sträckning för den nya bronjIrån Tegel
backen
öfver Norrström att den åt södra sidan finge sin slutpunkt
på Riddarhusets tomt midtför Riddarhuset, Ridderskapet och Adeln
må bemyndiga Riddarhus-Direktionen att på stadens bekostnad
låta borttaga alia å Riddarhusgården nu befintliga byggnader, emot
vilkor ej allenast af en hyresersättning till Riddarhuskassan af
1000 Rtdr B:co årligen, jemte ersättning för de boställsrum och lägenheter,
hvilka i nämnde byggnader nu äro åt Riddarhusets vaktmästare
samt till en del jemväl åt Riddarhus-Sekreteraren upplåtna,
utan äfven af stadens förbindelse att besörja och allt framgent
ansvara för planering, gatläggning, renhållning och belysning af
deu blifvande öppna platsen.
Vid föredragning den 22 Augusti 1854 af detta RiddarhusUtskottets
Memorial, fann likväl Ridderskapet och Adeln det deri
framställda förslag icke för det då närvarande kunna föranleda
till någon åtgärd; och har ej heller, såsom bekant är, beslutet om
den ifrågaställda brobyggnaden öfver Norrström hitintills ledt till
någon verkställighet.
Då emellertid det förändrade förhållande numera sig företer,
att Riddarhuskassans kapitaltillgångar, som vid 1849 års utgång
uppgingo endast till ett belopp 271,947 R:dr 25 öre R:mt, enligt
1859 års bokslut utgjorde 322,064 R:dr 43 öre samt fördenskull på
10 år förkofrat sig mediicke mindre än 50,117 Rdr 18 öre eller minst
5000 Rdr R:mt årligen och detta, oaktadt flera ganska betydliga extra
utgifter under tiden blifvit å nämnde kassa anvisade, hvarförutan
den till Riddarhusets underhåll och reparation af Ridderskapet och
Adeln åtagna kapitations-afgift blifvit förhöjd från 1 R:dr 50 öre
till 5 R:dr R:mt årligen, att tillsvidare utgå af hvarje Adelsman
som för lön eller förmögenhet erlägger bevillning, hemtar Utskottet
från dessa omständigheter anledning till den förmodan, att, sedan
reparationen af Riddarhusbygguaden äfven till det inre blifvit fullbordad,
ej mindre Ridd. kapitationsfonden skulle kunna anlitas,
fi lii dd» r h us-Utsk ottets Utlåtande N:o IS.
för att på ett lämpligare sått ordna Riddarhusets gårdsplan och
de deromkring uppförda, nu särdeles vanprydande byggnader, än
möjligen äfven Riddarhuskassan i en framtid kunna undvara åtminstone
någon del af den hyresinkomst, som ifrågavarande bygg
nadslägeuheter
för närvarande inbringa; i hvilket hänseende Utskottet
delar 1854 års Ridd.-Utskotts åsigt, att hufvudstadens
styrelse icke bör finnas obenägen att icke allenast på stadens bekostnad
låta borttaga dessa byggnader, utan ock för beredande af
en särdeles vacker öppen plats till hufvudstadens försköning och
fortsättning ända till Riddarholmskanalen af den redan nedanför
Kanslihuset atdagda quai, till Riddarhuskassan utgifva en billig
ersättning för den förlust i inkomst m. tu., som genom byggnadernas
borttagande kassan tillskyndas.
Af dessa skäl tillstyrker Utskottet
att, med bifall till Hr Grefve Lagerbjelkes motion,
Högloft. Ridderskapet och Adeln måtte anmoda Riddarhus-Dilektiouen
att upprätta och Ridderskapet och
Adelns pröfning vid nästa riksdag underställa fullständigt
förslag till ordnande af Riddarhusets gårdsplan
och de deromkring varande byggnader; äfvensom i sammanhang
dermed alternativt afgifva utlåtande, huruvida
och under hvilka vilkor det ändamål må beredas, att
nämnde byggnader framdeles kunna alldeles borttagas.
Stockholm den 11 Oktober 1860.
JVo MS.
Utlåtande, i anledning af väckt förslag om tryckning
af minnestalet öfver Konung Gustaf 1.
Hörsamt Memorial.
Genom Protokollsutdrag af den 3 dennes, har Högloft. Ridderskapet
och Adeln behagat till Riddarhus Utskottet remittera ett
utaf Herr Estenberg, Carl Christian, väckt förslag, att det inför
Rikets Ständer den 29 sisth September i Riddarhus-salen hållna
minnestal öfver Konung Gustaf Wasa måtte till trycket befordras,
för att bland Ridderskapet och Adelns ledamöter utdelas.
Utskottet, som anser hågkomsten äfven för kommande tider
böra förvaras af det värdiga sätt, hvarpå den Store, för Svenska
folkets minne så oförgätlige Konungens fest inför Svea Rikes Ständer
firades på den 3U0:åriga årsdagen af hans död, föreslår derföre
att det af Herr Grefve Erik Sparre vid ifrågavarande
Ridd» rhus-Utsko ttets Utlåtande N:o 19
I
tillfälle hållna minnestal mätte på Riddarhuskassans
bekostnad till trycket befordras i så stort antal exemplar,
att utdelning deraf kata ske icke blott till Ridderskapet
och Adelns, utan bck till de öfriga RiksStåndens
medlemmar.
Stockholm den 11 Oktober 1860.
JVo Mi9.
Utlåtande, angående en af Fröken A. C. Bethlen
under Riddarhus-Direktionens vård
ställd testamentsfond.
Hörsamt Memorial.
Uti härhos under Litt. A bifogadt Memorial, af den 25 sist -  lidne September, har Riddarhus-Direktionen anmält, att aflidna
Fröken A. C. Bethun genom ett i lifstiden den 5 Juni 1857
upprättadt testamente förordnat, att sedan af hennes qvarlåtenskap
åtskilliga legater utgått, boets återstående behållning, hvilken, enligt
redogörelse af testaments-executorerua, utgjort ett, belopp af
14,294 R:dr 68 öre R:mt, skulle under Riddarhus-Direktionens
vård bilda en testamentsfond, hvaraf räntan efter afdrag af 50 R:dr
R:mt arfvode åt Riddarhus-Kamereraren, skulle användas till pensioner
å 6 0 R:dr R:mt hvardera till enkor efter adelsmän eiler ogifta
fruntimmer af adligt stånd; dock har Direktionen, då Ridderskapet
och Adeln nu äro till riksdag församlade, ansett sig böra afvakta
Ståndets beslut, huruvida och under hvilka vilkor den ifrågavarande
donationen må af Direktionen emottagas.
I anledning häraf har Utskottet för sin del ansett sig böra
yttra, att då Fröken Bethuns testamentariska disposition åsyftar
endast att bereda understöd åt behöfvande adliga fruntimmer, samt
i öfrigt, i afseende på förvaltningen, icke innefattar någon föreskrift,
hvars fullgörande är för Riddarhus-Direktionens befattning
främmande eller kan blifva i någon män äfventyrligt, Utskottet
vördsamt hemställer,
att Högloft. Ridderskapet och Adeln må medgifva, att
Riddarhus-Direktionen under sin förvaltning emottager
den af Fröken Bethun donerade ofvanomförmälde fond,
med de vilkor, som i hennes testamente stadgas.
Stockholm den 11 Oktober 1860.
S Riddarhus-Utakottets Utlåtande N:o 19.
Litt. Ai
Vördsamt Memorial.
Genom ett utaf numera aflidna Fröken A. C. Bethun i lifstiden
den 5 Juni 1857 upprättadt testamente, hvilket efter hennes
den 5 September 1859 intraffade död är vordet af testamentsexecutorerna
till Riddarhus-Direktioncn ingifvet, har bemälda Fröken
förordnat, att, sedan af hennes qvarlåtensknp åtskilliga legater
utgått, boets återstående behållning skulle under Riddarhus-Direktionens
vård bilda en testamentsfond, hvaraf räntan, efter afdrag
af 50 R:dr Runt, anslagna till arfvode åt Riddarhus-Kamereraren,
skulle användas till pensioner å 60 R:dr R:mt hvardera till Enkan
efter Adelsmän eller ogifta fruntimmer af adligt stånd; och har,
sedan detta testamente blifvit af Eiddarhus-Fiskalen i behörig ordning
bevakadt samt testamentsgifverskans närmaste arfvinge, Mamsell
A. M. Wadström, afsagt sig all klandertalan derå, ett belopp
af 14,294 R:dr 68 öre R:mt blifvit, jemte redogörelse för boets
förvaltning, dels i kontant dels i reverser, af testaments-executorerna
till Riddarhus Direktionen öfverlemnadt, hvarefter nämnde
redogörelse tillika med de aflemnade fordringshandlingarne äro
vordne af Riddarluis-Kontoret och Riddarhus-Fiskalen granskade.
Då emellertid Ridderskapet och Adeln nu äro till Riksdag
församlade, har Direktionen ansett sig böra hos Höglofl. Ståndet
anmäla omförmälde förhållande samt. afvakta Ståndets beslut, huruvida
och under hvilka vilkor den af Fröken Bethun gjorda ifrågavarande
donationen må af Direktionen emottagas.
Stockholm den 25 September 1860.
CARL G. MÖRNER.
J. Aug. Posse. T. W. Lejonancker.
J. A. Tornérhjelm.
O. Brakel.
Stockholm, Typografiska Föreningens Boktryckeri, 1860.
It i d d a rh n s-U t sko tte t s Utlåtande N:o 26.
1
A:o 20.
Utlåtande, i anledning af Hr Anreps, Gabriel,
Memorial, angående, det åt honom anslagna
arfvode för utgifvande af Svenska Adelns
Attcurtaflor.
Hörsamt Memorial.
Uti ett till Höglofl. Ridd. o. Adeln d. 17 dennes ingifvet
Memorial har Herr Anrep. G. anfört, bland annat, att RiddarhusDirektioneu
lärer vid sammanträde den 12 dennes beslutit, att det af
Ridd. o. Adeln Hr Anrep, för utgifvande af »Svenska Adelns Ättartnflor,
tilldelta anslag, hvaraf 900 ltdr redan uppburits, icke tills vidare
skulle utbetalas; hvarjemte beslutet uppgifves innehålla ett åläggande
för Hr Anrep att låta omtrycka vissa ark i det Sednast Utlemnade
bältet af Attarfaflorne och att hans tillträde till Riddarhus-arkivet
eller genealogierna skulle inskränkas till blott t vänne timmar hvarje
söcknedag, hvilket sednare påbud förmenes utgöra ett oöfverstigligt
hinder för fortgången af hans arbete, hvartill han behöfver 8 å
10 timmar dagligen; och uppgifver Herr Anrep vidare, att dessa
Riddarhus-Direktionens beslut, hvilkas justering och delgifvande Herr
Aurep, i anseende till Riksdagens snara slut, ej kunnat invänta,
tillkommit af den anledning, att han, i öfverensstämmelse med hvad
som står antecknadt å en tabell af adliga Ätten Liljehööks af Fårdala
genealogi, jemförd med många andra historiska fakta, anfört
adliga ätten Liljehöök af Fårdala N:o 1 såsom utgången — en afvikelse
Irån de å ftiddarh. )örv:de original-stamtaflor, den Hr Anrep
ingalunda anser i någon mån väsendtlig; förmodande han, att en
noggrann undersökning om detta hans påstående snart komme at.t
anställas, dervid, om han har rätt, allt blefve klart; om åter han
har orätt, anser han sig så skyldig som villig att låta omtrycka
de ark, hvari Liljehöök?,ka ätterne förekomma, innan han vidare får
uppbära något qvartal af sitt anslag. På grund häraf har Herr
Anrep väckt den motion, att huru än Riddarhus-Direktionens beslut
kommer att lyda, Ridd. o. Adeln måtte tillerkänna honom
rätt att fortfarande utbekomma sitt anslag, samt att erhålla tillträde
till Riddarhus-arkivet eller genealogierna alla timmar på dageu, du
det rum hvaruti de äro förvarade icke af Direktionens eller annat
sammanträde är upptaget.
Öfver detta Memorial har Höglofl. Ståndet behagat inhemta
Riddarhus-Utskottets Utlåtande, med förständigande att inom möjligaste
korta tid dermed till Ridd. o. Adeln inkomma.
Bil. till Höglofl. H. o. Adis Prof. vid 1859—JR"
2 Ri d d ar h u s-Ut sk o 11 e ts Utlåtande N:o 20.
I anledning häraf liar Utskottet ansett oundgängligt att dessförinnan
höra KiddarhusDirektionen, som denna dag i det förevarande
ämnet lemnat Utskottet del af nedanstående yttrande:
»Direktionen, som äf Hr Anreps Memorial med särdeles förvåning
erfarit, att Hr Anrep, innan Direktionens ifrågavarande beslut blifvit
hvarken justeradt än mindre honom delgifvet, ansett sig kunna endast
efter hörsägen hos R. o. Ad. anföra klagomål öfver samma
beslut och dervid tillåtit sig uppenbart sanningslösn uppgifter om
dess innehåll, får, då samma Memorial blifvit till Direktionen remitteradt,
till ledning för omdömet öfver sitt förfarande i denna
sak meddela följande upplysningar:
Efter tillstyrkan ej mindre af KiddarhusDirektionen än RiddarhusUtskottet
i Memorial N:o 10, beslöt Högloft. Kidd. o. Adeln
den 21 sistlidne Mars att, för fortsättning och afslutande af det
utaf Herr Anrep påbegjnta arbetet under titeln »Svenska Adelns
Attartaflor», omfattande de i Riddarhusarkivet förvarade stamtaflor
öfver Svenska Adeln tillhörande ätter, tilldela utgifvaren, såsom en
uppmuntran för detta företag, en gratifikation, som af Högloft.
Ståndet bestämdes till 2,500 Rdr Rmt, att under de första 7
qvartalerna med 300 Rdr s. m. vid hvarje qvartals slut från och
med innev:de års början från Riddarhuskassan utbetalas, dock under
vilkor att utan afvikelse i någon väsendtlig män från de å Riddarhuset
förvarade originalstamtaflor och med fästad särskild noggrannhet
å korrekturet arbetet fortgår, i enlighet med ett mellan förläggarue,
Boktryckeribolaget Norstedt & Söner, upprättadt kontrakt,
så att manuskript, motsvarande minst 4 ark i månaden, till
Boktryckaren aflemnas, hvarom behörigt bevis alltid före medlens
utbekommande, borde företes.
Af detta Ridd. o. Adelns beslut har Direktionen dragit den
slutsats, att det vore Direktionens åliggande tillse, icke blott att
det fastställda minimum af manuskript till Boktryckaren aflemnades,
utan äfven att arbetet icke innehölle »någon afvikelse i vä»sendtlig
mån från de å Riddarhuset förvarade originalstamtaflor.» I
detta hänseende förestälde sig Direktionen, att Herr Anrep väl kunde
ega att i några mindre väsendtliga omständigheter förkorta redaktionen
å en och annan stamtafla, men deremot utan Direktionens
medgifvande eller beslut hvarken utesluta någon väsendtlig
uppgift eller förändra densamma i strid med originalstamtafian, eller
dervid göra tillägg, och slutligen allra minst ordna slägtregister»
eller sjelfva ättartaflorne på ett förvillande och med origiualstamtaflorne
icke öfverensstämmande sätt; utgifvaren naturligtvis öppet
lemnadt att, derest lian i stamtaflan trodde sig finna någon oriktig
eller ofullständig uppgift, uti noter eller bilagor derom göra
anmärkning till den kraft och verkan densamma af någon kompetent
genealogisk eller historisk forskare kunde anses förtjena.
En sådan åsigt om Riddarh.Direktionens både rättighet oell
pligt att pröfva, huruvida någon mera väsendtlig afvikelse från
originalstamtaflorne finge ega rum, synes äfven hafva fått inrymme
hos ätfartafloruas utgifvare, enär han före aflemnandet till tryckning
af manuskriptet till stamtaflorne öfver adliga ätterne Lilje
-
Ri d da rhu s-U t sko ttet s Utlåtande N:o 20.
3
höök N:o 1 till Fårdala och N:o 66 till Gällared, i sistl. Juni
månad hos RiddarhusDirektionen gjorde framställning derom, att
adligs ätten Liljehöök af Fårdala N:o 1 borde anses utgången, »för
hvilket påstående han likväl (enligt hans egna ord) fann öfverflödigt
att anföra några bevis».
Vid föredragning den 14 i nämnde månad af berörde skrift,
beslöt Direktionen, dels att låta förständiga Herr Anrep »att vid
»Ättartaflornas tryckning noggrannt följa desamma utan att deruti
»sjelfmyndigt vidtaga någon förändring,» dels i öfrigt anmoda sin
ledamot Grefve Adam Lewenhaupt, som har inseendet öfver Riddarhusets
genealogier och deras komplettering sig anförtrodt, »att un»dersöka,
huru med adliga ätterna Liljehöök sig förhåller och att
»framdeles derom inför Direktionen göra anmälan.» om hvilket beslut
Hr Anrep underrättades.
Efter denna tid har någon anmälan af Hr Anrep i detta ämne
hos Direktionen icke egt rum, äfvensom, i anseende till Grefve
Lewenhaupts frånvaro, någon undersökning om det af Herr Anrep
uppgifna förhållande hitintills icke skett. Och i öfrigt äfven om
en dylik vidlyftig undersökning, som tager i anspråk särdeles mycket
både omsorg och tid försiggått, så lärer den ledamot, som vid
innevarande Riksdag, redan från dess början, fått för Adliga
Ätten Liljehöök af Fårdala N:o 1 intaga säte, under de förhållanden
som här sig förete, väl till Riksdagens slut egt bibehålla sin
representationsrätt, samt dessutom Herr Anrep, som önskade att
utan afbrott få utgifva sitt arbete, icke hvarken kunnat eller behöft
afbida resultaterna af en sådan undersökning, enär den utvägen
alltid stod honom öppen att i noter och bilagor utreda och uppvisa
förmenta oriktigheter i genealogierna.
Emellertid erfor Direktionen, vid granskning af det sednast
från trycket utkomna 5:te hältet i andra afdelningen af Svenska
Adelns Attartaflor, icke allenast att, oaktadt Adliga Ätten N:o 1
Liljehöök af Fårdala vid de flesta föregående Riksdagar sedan år
1809, och jemväl vid den innevarande funnits, efter vid polett-utdelningen
enligt RiddarhusOrd:n verkställd granskning af Stamtaflan
öfver nämnde Adliga Ätt. representerad, utgifvaren af Ättartaflorne
icke destomindre tillåtit sig ej allenast att förklara samma
Ätt utslocknad, utan ock företagit sig att till Adliga Ätten Liljehöök
N:o 66, öfverflytta en stor del af slägtregistret öfver Adliga
Ätten Liljehöök af Fårdala, oaktadt dessa slägter sedan omkring
400 år tillbaka härleda sig från serskilda ättefader och sådeles i
genealogiskt hänseende å svärdssidan efter denna tid sakna allt
samband; hvarförutan Herr Anrep, lör att gifva stöd för dessa sina
egenmyndiga åtgärder gjort högst väsendtliga afvikelse;- från och
tillägg" tili de i RiddarhusArkivet förvarade original-stamtaflorne
öfver nämnde resp. ätter.
Såsom exempel har Direktionen velat anföra följande: Original-stamtaflan
öfver adliga ätten Liljehöök af Fårdala upptager först
Liljehöökarnes gemensamma stamfader Magnus Pedersson som letde
1350 samt dennes descendenter i fem led till och med Berthil
Pedersson som lefde i slutet af 1400-talet. Denne Berthil Pedersson
hade, bland andra barn, tvänne söner, hvaraf den äldre Birger
4
Ei d da r h us - tits k o 11 et s Utlåtande N:o 20.
Berthilsson, [Väpnare, blef stamfader för den sedermera genom hans
sonsons sonson Peder Christoffersson Liljehöök, enligt anteckning
å genealogien, år 1625 introducerade ätten Liljehöök af Gällared
och Kålbeck N:o 66. Den yngre brödren Brynte Berthilsson till
Oplo, som lefde 1494 samt å genealogien benämnes Häradshöfding,
Riddare och uti personalier öfver en hans descendent i 6:te led
kallas Svea Rikes Råd, biel deremot enligt uttrycklig, ehuru af Herr
Anrep pag. 7 18 Tab. 13 utesluten, anteckning å original-genealogien
»stamfader för adliga ätten Liljehöök af Fårdala N:o 1, deraf en
nyren äfven skref sig till Gällared, samt för Friherrliga ätten Lilje
»höök
N:o 13». hvarefter samtlige hans descendenter intill närva
rande
tid på Riddarhusets genealogier upptagas såsom rätteligen
tillhörande Fdrdala-slägten. Om nu härmed jemtoras Herr Anreps
ättartaflor, finnes deraf den väsendtliga afvikelse, dels att dessa
pag. 711? Tab. 4 uppgifva, att Brynte Berthilsson var stamfader för
Fårdala och Gällared-grenarne af Liljehöökska slagteri, dels att släkten
Liljehöök af Fårdala börjar först med Brynte Berthilssons sonson
Riksrådet Anders Pedersson, hvilken i strid med original-stamtaflan
(N:o 719 Tab 41) benämnes »stamfader för Fårdala-grenen
af Liljehöökska släglen» och slutar med dennes descendenter, af
hvilka den sista manliga afkomlingen Anders Fabian Liljehöök dog
ogift 1801.
Genom denna uppställning och förändring af original-stamtaflorne
hafva från Fårdala-slägten blifvit, uteslutna icke blott Brynte
Berthilsson och hans tvänne söner, den i historiskt hänseende märklige
RiksRådet Måns Bryntesson samt Gubernatorn Peder Bryntesson,
utan ock alla afkomlingar från sistbemälde Peder Bryntesson,
med undantag af RiksRådet Anders Pederssons och hans descendenter,
ehuru äfven Peder Bryntessons öfriga afkomlingar, såsom i rät
linea härstammande från Brynte Berthilsson, obestridligen tillhöra
Fårdala-slägten om de än skrefvo sig till Gällared.
Emellertid hafva nu alla Brynte Berthilssons descendenter, som
icke härleda sig från Anders Pedersson och således ett talrikt antal
både redan aflidna och ännu lefvande medlemmar af Fårdalaslägten
under rubrik af »Fårdala och Gällared-grenarne» samt »Gällareds
ättegren» i Herr Anreps ättartaflor fått sin plats på stamtafla!)
öfver adliga ätten N:o 66 Liljehöök till Gulland och Kålbeck, oaktadt
nämnde ättegrenar redan för nära 400 år sedan haft en från
sistnämnde adliga slägt skiljd ättefader.
Att en sådan af Hr Aurep begagnad method att upprätta
slägtregister är oriktig och oduglig samt måste vara på det högsta
förvillande, har Direktionen trott en hvar skola inse på samma
gång som den innefattar en af de mest väsendtliga »afvikelser»
från de i Riddarhus-Arkivet öfver Adliga Ätterna Liljehöök upprättade
stamtaflor.
Men icke nog med ofvan omförmälde uteslutningar, förändringar
och tillägg samt samntanföring af de sedan århundraden
skiljda slägterna Liljehöök, utgifvaren af ättartaflorne har äfven
tillåtit sig åtskilliga andra, för att vinna trovärdighet åt hans åsigt
Kiddarhus-Utskottets Utlåtande N:o 20.
5
att Fårdala slägten utgått, af honom nödig ansedda tillägg, hvilka
icke finnas i Riddarhusets genealogier.
Så har han t. ex. pag. 710 för Riks-Tygmästaren Johan
Nilsson Liljehöök tab. 3 gjort följande anteckning: introducerad
1625 i Riddareklassen för sin ättegren och fick vid lettkastningen
N:o 1 samt har ätten sedermera fatt namnet Liljehöök af Fdrdala,
då i stamtaflan förekomma endast följande ord : Blef 1625 efter lottkastning
under N:o 1 introducerad pä Riddarhuset i dåvarande
Riddarklassen».
Pag. 718 tab. 38 finnes, i strid med genealogien, tillagdt om
Peder Christoffersson Liljehöök, att han 1 625 blef introducerad i
dåvarande Svenneklassen och har numret sedan blifvit 66 samt
ättens namn Liljehöök af Gällared och Kålbäck och ytterligare.
Han blef introducerad d alla de Liljehöökars vägnar som icke voro
afkomlingar af Riks-Rådet Anders Pedersson till Fårdala, hvaremot
genealogien endast innehåller; »Blef 1625 å ättens vägnar under
namn af Liljehöök af Gällared och Kålbeck introducerad under
N:o 66.
Pag. 719 tab. 44 står om Nils Knutsson Liljehöök af Fårdala-slägten
på genealogien, att han bevistade 1644 års Riksdag
för Liljehöök N:o 66, hvilket Hr Anrep förändrat derhän »att lian
enligt Riksdagshandlingarne bevistade för sin ätts nummer i svenneklassen
flera Riksdagar från och med 1 627».
Af den nu gjorda utredniugen synes Direktionen tydligen
framgå, att Hr Anrep vid tryckningen af 2:dra Aldelningens 5:te
häfte af Ättartaflorne gjort väsendtliga afvikelser ifrån originatstamtaflorne,
samt att Direktionen alltså varit både berättigad och
förpligtad att, på sätt Direktionen den 12 dennes beslutit, förständiga
Riddarhns-Kamereraren att tills vidare icke utbetala det Hr
Anrep tillerkända arfvode. Det är nemligen tydligt att dessa
ättartaflor hafva sitt förnämsta värde deruti, att de troget återgifva
original-stamtaflorne, hvilket alldeles tillintetgöres om, såsom nu
egt rum, utgifvarens förslagsmeningar inskjutas i originaltexten på
ett så förvillande sätt, att dessa tillägg och ändringar icke kunna
blifva bekanta lör någon annan än dem, som hafva tillgång till original-stamtaflorne
och icke ens för dessa utan det noggrannaste
jemförar.de af originalen med afl rycken. Det må visserligen vara
lofvärdt. att utgifvandet af Riddarhusets genealogier sker icke utan
kritik; men, såsom Direktionen ofvan yttrat, resultaten af denna
kritik böra icke meddelas på annat sätt än så. att utgifvarens
anmärkningar och tillägg bestämdt åtskiljas ifrån originaltexten,
då det sedan blir möjligt att pröfva hvad värde dessa anmärkningar
må ega och huruvida några oriktigheter i original-stamtaflorne
verkligen förefinnes,
Beträffande Hr Atireps uppgifter, att Direktionen redan nu
skulle hafva beslutit ålägga honom att omtrycka tabellerna öfver
Liljehöökska slägterna samt förbjudit honom att mer än 2:iie timmar
hvarje söcknedag ega tillgång till Riddarhusets genealogier så
äro dessa uppgifter root sanningen helt och hållet stridande, enär
Direktionen härom ännu icke fattat något beslut, ehuru Direktio
-
c
R i dd arh us-U tsk o ttet s Utlåtande N:o 20.
nen derföre nu icke ansåg sig kunna tillstyrka att Hr Anrep, hädanefter
mer än hitintills, alla timmar på dagen skall ega tillgång
till Riddarhusets genealogier, hvilka äro och måste förblifva under
Riddarhus-Direktionens och dess tjenstemäns tillsyn och vård, under
hvilken förutsättning Direktionen icke lärer kunna billigtvis
ålägga någon af Riddarhusets tjenstemän att hela dagen igenom
vara på Riddarhuset tillstädes, för att betjena Hr Anrep eller iakttaga
behörig vård om till honom utlemnade genealogier; beroende
sådant naturligtvis på det större eller mindre förtroende den inför
Direktionen ansvarige tjenstemannen eger för Hr Anrep, emedan
Direktionen icke har hvarken anledning eller rätt att på Hr Anrep
öfverflytta ett sådant ansvar».
Sedan Utskottet jemväl för egen del granskat och anställt
jemförelse emellan de i Riddarhusarkivet förvarade Stamtaflor öfver
adliga ätterna Liljehöök N:o t och N:o 66 samt de af Herr Anrep
från trycket öfver nämnde ätter utgifna Attartaflor, och tillika erhållit
kännedom af Direktionens bär ofvan omförmälda protokoll af den
14 sisth Juni och den 12 dennes, har Utskottet tagit detta ärende
under noggrannt öfvervägande, dervid Utskottet till en början
erfarit, att. Hr Arireps upgifter, det Direktionen dels beslutit ålägga
honom omtryckning af Attartaflorne öfver Liljehöökska slägterna,
dels förordnat att han, endast tvänne timmar hvarje söknedag,
skulle ega tillgång till Riddarh.-arkivet äro mot sanningen stridande;
och har Utsk:t i öfrigt, hvad sjelfva saken angår, i likhet med hvad
Direktionen utredt, funnit Herr Anrep vid lifgifvande i »Svenska
Adelns Attartaflor» af de i Riddarhusarkivet förvarade stamtaflor öfver
adliga ätterna Liljehöök, hafva i flera hänseenden egenmyndig!
förlärit, samt tillåtit sig ganska väsendtliga afvikelser från de i
genealogierna befintliga anteckningar, i hvilket hänseende Utskottet
för en lättare öfversigt bifogat ett extrakt af nämnde genealogier
(Bil. Litt. A.); äfvensom Utskottet, lika med Direktionen, anser frågan,
huruvida adliga ätten Liljehöök af Fårdala eger utöfva representationsrätt
å Riddarhuset, ur ingen synpunkt utgöra föremål för
afgörande af de ifrågavarande Attartaflornas utgifvare, åt hvilken ensamt
stamtaflornas kopiering och befordrande till trycket blifvit anförtrodt,
utan enligt RiddarhusOrdmu är hänskjuten under RiddarhnsDirektm,
RiddarhusUtskottet och i sista instansen Högloft. Ridd. o. Adeln.
Utskottet finner således Direktionen hafva haft fullt skäl att vid
de anmärkta omständigheterna fästa en ogillande uppmärksamhet samt
att, på sätt som skett, tills vidare inhibera utbetalningen af det
med bestämdt vilkor, hvilket blifvit af Herr Anrep brutet, åt honom
af Ridd. o. Adeln, för fortsatt lifgifvande af ofvanberörde
genenlogiska arbete, anslagna arfvode; men som, för att bringa
nämnde arbete till slut, det beviljade understödet lärer vara för
utgifvaren oundvikligen behöfligt, anser Utskottet af denna anledning
och då det torde öfverensstämma med Ridd. o. Adelns önskan
att något afbrott i samma arbete icke sker, sig i allt fall böra
tillstyrka:
Riddarhus-Utskottets Utlåtande N:o 20.
7
att, utan afseende på de mot Herr Anreps förfarande
med rätta gjorda anmärkningar, det honom beviljade
arfvode likväl må fortfarande till honom utbetalas;
dock emot förbindelse att, sedan den af RiddarhusDirektionen
redan beslutade undersökning angående förhållandet
med de resp. medlemmarnes af ätterna Liljehöök
representationsrätt under N:o 1 eller N:o 06 bland
Ridders- och Adelsmän försiggått, samt Direktionen
derefter pröfvat och afgjort, om och hvilka förändringar
som, efter resultatet af en slik undersökning, möjligen
må blifva nödiga vid anordningen af de i Riddarhusarkivet
förvarade genealogier olver de Liljehöökska
ätterna, ställa sig till noggrann efterrättelse det beslut,
Direktionen kommer att fatta rörande omtryckning af
eller rättelser i de Liljehöökska »Attartaflorna», så att
de sednare blifva i full öfverensstämmelse med de förra;
hvarförutan, i analogi med det af Ridd. o. Adeln vid
det beviljade understödet fästade vilkor, Direktionen
må ega rätt att, derest Herr Anrep icke efterkommer
Direktionens beslut rörande rättelser af de nu ifrågavarande
afvikelserna, eller framdeles några väsendtliga
afvikelser från de i Riddarhusarkivet förvarade stamtaflor,
utan Direktionens medgifvande, befinnas i de tryckta
Attartaflorna hafva egt rum, inställa utbetalningen af det
gjorda anslaget.
Vidkommande sednare delen af Herr Anreps motion, eller att
honom alla timmar på dagen må lemnäs tillgång till Riddarhusarkivet
och dess genealogier, finner Utskottet, med godkännande
af RiddarhusDirektionens yttrande, ett sådant anspråk icke kunna
godkännas, utan lära bestämmelserna i detta hänseende hädanefter
såsom hitintills, så vidt tillträde till arkivet äskas, å andra eller
flera timmar om dagen än detsamma enligt Direktionens beslut
skall vara för allmänheten tillgängligt, böra bilf va beroende af öfverenskommelse
emellan Herr Anrep och den Riddarhusets ansvarige
tjensteman som har genealogierna under sin tillsyn och vård.
Stockholm den 22 Oktober 1860.
»Sjö ckhojm,^Typografiska Föreningens Bottf^T^LU
«m, mn«m„res ,M, ,., ^ ^ ^
Riddarhus-Utskottets Utlåtande N:o 21.
t
A:o 21.
Utlåtande, i anledning af Herr Grefve af Ugglas's,
Garl Ludvig, memorial, angående bemyndigande
för Riddarhus-Direktionen att tilldela
nuvarande Riddarhus-Sekreteraren pension
vid af skedstagandet.
Hörsamt Memoria!.
Med erinran, att alltsedan de lörsta dagarne af nu pågående
Riksdag, ordinarie Riddarhussekreterare^ till följd af sjuklighet,
varit förhindrad att sin tjenst utöfva, samt att denna sjuklighet
ännu synes fortfara, enär RiddarhusSekretesaren, oaktadt han för
omkring sex veckor sedan återkommit från utlandet till hufvudstaden,
likväl ännu icke till tjenstgöring sig anmält, har Herr Gr.
af Ugglas, Carl Ludvig, uti ett till Ridd. o. Adeln den 24 dennes
ingifvet och samma dag till RiddarhusUtskottet reiriitteradt memorial
vidare anfört, att då, under ofvan omförmälde förhållanden,
det kunde vara att befara, att Riddarh.usSekreteraren allt framgent
af samma sjuklighet kunde se sig urståndsatt att, åtminstone regelmftssigt,
sin befattning bestrida, i hvilket fall det hos honom
vpre en ganska naturlig önskan att RiddarhusSekreterare-sysslan
frånträda; men detta kunde möta hinder i den omständigheten att,
emot stadgandet i IB § af RiddarhusDirektionens instruktion, han
ännu icke vore till någon pension berättigad, Herr Grefven ansåg
sig böra föreslå, att om under mellantiden till nästkommande Riksdag,
Riddarhussekreterare!!, till följd af fortfarande sjuklighet,
skulle finna sig föranlåten begära afsked, RiddarhusDirektionen må
bemyndigas att vid afskedets beviljande tilldela honom en årlig
pension å 1,5 0 0 rdr rint.
Herr Grefven föreställde sig att, under den förutsättning sorn
läge till grund för della förslag, detsamma motsvarade såväl Ridd.
o. Adelns fördel, som dess värdighet, enär med den sednare icke
torde vara förenligt att utan anslående af pension afskeda en Ståndets
tjensteman, hvilken under 5 Riksdagar fört dess protokoll och
sedan icke till följd af oduglighet, utan i anseende till sjuklighet,
godvilligt och med sjelfuppoffrande afseende på tjenstens fromma
densamma under Riksdagen frånträda
För besvarande af denna framställning har RiddarhusUtskottet
i främsta rummet ansett nödigt att af RiddarhusKontoret inhemta,
Bil. till Högloft. B. o. Ad:s Prat. vid 1859—1860 års Riksdag.
2
R i d d a r h us-U t s k o tte t s Utlåtande N:o 21.
huruvida Riddarhus-kassan, jemte bestridande af de på samma kassa
förut vid innevarande Riksdag anvista ej obetydliga utgifter, kunde
ega tillgång att af inflytande inkomster utbetala den ifrågaställda
pensionen.
Utskottet har dervid erhållit den upplysning, dels att Riddarhuskassans
ränteinkomster af utlånte kapitaler under år 1859 uppgått
till följande belopp, nemligen:
Kapital 34,550 a 6 %  1,969: 35.
» 1 18,250 å 5 %  5,912: 50.
» 43,500 k i'/2 %  1,957: 50.
samt i hyror för Riddarhusets källrar samt lägenhe
terne
å lliddarhusgården  5,731: 50.
15,570: 85.
Hvaremot utgifterna, med de under Riksdagen beviljade löneförhöjningar
jemte en lifstidsränta för en ,af RiddarhusDirektionens
ledamöter, från och med nästa år 1861, komma att uppgå
till följande belopp:
Honorarier till Direktionens ledamöter  1,800: —
Aflöningar  6,301: 24.
Pensioner  425
Lifstids ränta till Major Munck  720
Extra utgifter
1,500
Ränta å den s. k. Thamiska fonden till K. Veten
skaps-Akademieu
365: 91.
11,1 127Y.5.
Hvarförutan Riddarhuskassan vid sisth års slut egt en i R.
St:rs Bank innestående behållning af 9,000 rdr rmt, hvilka kunna
beräknas blifva tillräckliga, för att bestrida ej mindre kostnaderna
lör illuminationen vid Wasafesten här i hufvudstaden af Konung
Gustaf Ls byst, än den Hr Gabriel Anrep för utgifvande af Svenska
Adelns Attartaflor beviljade gratifikation, äfvensom för den beslutade
medaljen öfver Laudtmarskalken, H. Exc. Hr Gr. Gustaf
Adolf Sparre, samt för förfärdigande i bronz af en bröstbild öfver
Konung Gustaf II Adolf att uppställas i Riddarhussalen
Med denna beräkning lärer således Riddarhuskassan under den
till nästa Riksdag förflytande tid kunna anses lemna ett årligt
öfverskott af allra minst 4,000 rdr rmt.
Vid sådant förhållande finner Utskottet den nu föreslagna
tillökta utgiften kunna utan olägenhet från Riddarhuskassan utgå;
och anser Utskottet, på de af Hr Grefve af Ugglas anförda skäl,
jemväl både Ridd. o. Adelns fördel och billigheten fordra, att,
derest RiddarhusSekreteraren skulle finna sig föranlåten att före
nästa Riksdag, i auseende till sjuklighet, begära samt af Direktionen
erhålla afsked, oaktadt han icke efter RiddarhusDirektionens
instruktion är till pension vid afskedstagande! berättigad, någon
sådan likväl bör honom tilläggas.
Beträffande beloppet af samma pension, så och med afseende
derå att RiddarhusSekreteraren vid uppnådda 57 års ålder uti mer
R idd ar h us-Utsk o 11 ets Utlåtande N:o 21. 3
än 16 år varit på Riddarhusets ordinarie stat uppförd och under
5 Riksdagar bestridt den både mödosamma och ansvarsfulla RiddarhusSekreterare-sysslan
tillstyrker Utskottet, på sätt Hr Grefve
af Ugglas hemställt:
det må Riddarhus-Direktionen bemyndigas att åt Riddarhus-Sekreteraren
vid afskedstagande! före nästa Riksdag
bevilja pension från Riddarhuskassan att qvartaliter
utgå med ett belopp af 375 rdr, eller 1,500
rdr rmt årligen, hvilket icke med mer än 300 rdr
understiger den lön, bemälde tjensteman på Riddarhusets
stat åtnjuter.
Stockholm den 27 Okt. 1860.
Stockholm, Typografiska Föreningens Boktryckeri, 18ö0
RIDMRHIJS-MEKTIOMS
RIKSDAGS-BERÄTTELSE
I8S9.
Bilaga till Ridd, och Adelns Protokoll vid 1859 års Riksdag. 1
Hörs amst c Memorial.
Den berättelse, som, enligt 15 § af den för Riddarhus-Direktionen
utfärdade Instruktion, hör, vid början af hvarje Jtiksdag, till
Högloft, ltidd. och Adeln afgifvas öfver hvad vid Riddarhus- oell
Stift-ärendeuas förvaltning, sedan sista Riksdag, sig tilldragit, får
Riddarhus-Direktionen härmed äran öfverlemna, jemte det Direktionen,
i afseende på de förhållanden, som icke äro af den allmännare
beskaffenhet, att de ansetts böra i denna berättelse upptagas, vördsamt
åberopar sina protokoller, handlingar och räkenskaper, hvilka
skola öfverlemnas till Riddarhus-Utskottets granskning.
§ 1.
I afseende på de i lista § af Direktionens sednaste Riksdagsberättelse
omnämnda kassors och fonders tillgångar oell fordringar,
hafva, enligt bifogade sammandrag af Räkenskaperne för åren 1856,
1857 och 1858, de förändringar egt rum, som följande jemförelse
utvisar:
Behållning enligt
Behållning enligt
1855 års bokslut.
1858 års bokslut.
Riksmynt.
Riksmynt.
Itidr
öre.
R:dr
öre.
Riddarhus-Kassan
301,969
18
319,124
47
Adliga Kadettskole-fonden
116,620
35
137,761
36
En Onämnd Välgörares fond
12,478
91
12,690
31
Dungeucronska fonden
21,658
48
22.060
55
Stjerncreutziska fonden ....
40,820
31
41,096
86
Wulfcronska fonden •
13,628
61
13,717
18
von Biockiska fonden .
1 1.916
84
1 1.904
28
Bergenstjernska fonden ....
68,997
5 2
69,944
65
Tersmedenska fonden
16,118
72
16,223
82
StjernCronska fonden
25,227
36
25,322
42
Fröken U. C. von Hauswolffs fond ,
20,326
45
20,859
78
de Silentzska fonden
6,4 32
64
6,409
34
Stråleska fonden
30,783
1
31,051
17
von Liewenskä fonden . i . . .
51,97 5
67
52,8 81
69
Berghmanska fonden
1 1,843
18
12,257
4
Fru B. M. von Hauswolffs fond
18,982
69
19,167
46
Wadstena Adliga Jungfru-Stifts kassa
263,812
80
267,270
3
Grefliga Schefferska Stiftningens fond
39,963
20
40,200
63
Gvllenbåtska fonden
3,075
—
3,130
Queckfeldtska fonden
45,236
21
47,082
24
Sillverbergska fonden
23,081
43
23,599
81
4
Härvid anmärkes att, likasom förut egt rum, uti Stråleska
tondén inberäknas 3,300 R:dr, som icke egentligen tillböra denna
fond, men, enligt testators föreskrift, skola jemte densamma tillsvidare
förvaltas, samt deremot Berghmanska fonden, utom dess ofvan
upptagna behållning, eger en mot ett årligt arrende af 171 Tunnor
Ilag uttarrenderad egendom i Wermlands lån, jemte frälseräntan
af ett helt hemman i Calmar län; hvarjemte Direktionen får upplysa,
att den betydliga förökningen i Adliga Kadett-skolans fond
till större delen härrör deraf, att med densamma, enligt Högloft.
Ridd. oell Adelns vid sista Riksdag fattade beslut, år 1857 blifvit
förenad Wennerstjernska fonden, hvars behållning då utgjorde 16,628
R:dr 50 öre.
Löfvenskjöldska testamentsfonden, hvaraf före sista Riksdag
hade influtit 75,000 R:dr Runt, utgjorde vid sistlidne års slut
114,638 R:dr 12 öre, hvilken tillväxt hufvudsakligen uppkommit
derigenom, att efter afslutandet af sterbhusets utredning, oell då
dervid qvarlåtenskapen, sedan testaments-anslagen utgått, lemnat ett
ytterligare öfverskott, detta öfverskott, enligt testatorernas förordnande,
blifvit till Riddarhus-Direktionen öfverlemnadt med 33,040
R:dr 53 öre, samt jemväl en fordran, stor 5,524 R:dr 77 öre, uti f. d.
Ryttmästaren C. W. Hammarskjölds konkurs, kommit ifrågavarande
fond till godo, samt derå sedermera influtit 1,905 R:dr 56 öre.
Genom inbördes testamente af den 14 December 185 6,
hafva numera framlidne Herr Presidenten och Kommendören August
von Hartmansdorff och hans Fru Beata Maria von Hartmansdorff,
född Ehrencrona, för den händelse, att, såsom nu inträffat, Presidenten
von Hartmansdorff, skulle före sin hustru aflida, testamenterat
all deras samfällda och enskilda egendom, med vissn specificerade
undantag, till stipendier uuder Riddarhus-Direktionens vård åt
adliga ynglingar, som studera vid rikets universitet; hvarjemte
blifvit förordnadt, att boets behållning skall, under namn af August
von Hartmansdorffs stipendii-fond, skarskildt bokföras och förräntas;
att Riddarhusets Kamrer och Fiskal, för deras besvär med
denna fond, skola i årliga arfvoden erhålla, den förre 50 och den
sednare 20 R:tkr Banko; att hela fondens ränte-afkastning, sedan
dessa arfvoden och förefallande extra utgifter blifvit bestridde, skall,
så länge Enkefru von Hartmansdorff icke inträdt i annat äktenskap,
til! henne qvartaliter och förskottsvis utbetalas; att, om hon träder
i annat äktenskap, räntebetalningen till henne skall upphöra med
det qvartal, inom. hvilket äktenskapet skett; att, om hon dör, utan
att vara omgift, ett halft års ränta, oberäknadt det qvartal, inom hvilket
hon aflidit, skall tillfalla hennes sterbhus såsom begrafningshjelp;
att. om vid hennes frånfälle en eller flere söner efter Borgmästaren
August Edvard von Hartmansdorff finnas, hela stipendiifondens afkastning
under 10 års tid skall tillfalla dem, samt att ifrån och
med det qvartal då räntebetalningen till Enkefru von Hartmansdorff
eller begrafnirigshjelpen till henne, eller utbetalnirigarne till Borgmästaren
von Hartmansdorffs son eller söner upphöra, stipendiifoudens
afkastning skall användas till sitt egentliga syftemål: stipendier
åt fattiga adliga ynglingar, som vid rikets Universitet bilda
sig att blifva civile tjenstemän; hvarförutan testamentet innehåller
åtskilliga föreskrifter i afseende på stipendiernas belopp och tillsättning
af Riddarhus-Direktionen samt tiden och vilkoret) för deras
åtnjutande.
I följd af detta testamente har år 1857, efter boets utredning
och persedlarnes förvandling i penningar, Direktionen fått emottaga
dels kontant, dels i intecknade skuldebref eller räntebärande obligationer,
tillsammans 63,000 R:dr R:mt, jemte fyra stycken af utredningsmännen
såsom osäkra fordringar upptagna skuldebref å tillsammans
1,417 R:dr 2 öre, med derå upplupne räntor. Af dessa
fordringar grundade sig en, uppgående till 367 R.dr 2 öre, på ett
år 1821 af sedermera aflidne Kaptenen C. Westerling utgifvet skuldebref,
hvarföre ock Direktionen, enär den lagliga tiden till skuldens
indrifvande redan längesedan hade blifvit försuten, låtit densamma
i räkenskaperna afskrifvas; och utgjordes de öfriga af 3:ne
utaf framlidne vice Notarien E. C. Zander utgifne skuldebref å tillsammans
1,050 R:dr R:mt, deraf 2:ne lydande å tillsammans 750
R:dr med räntor, numera af gäldenäreus broder, Civil Ingeniören
O. Zander, som för desamma iklädt sig borgen, blifvit inlöste med
836 R:dr 87 öre. Beträffande åter den 3:dje af Zanders skuldsedlar,
som lyder å 450 R:dr, deraf dock 150 R:dr, enligt anteckning
å reversen, blifvit afbetalade, så återstår, enär derå saknas
åtecknad borgen samt någon tillgång till skuldens gäldande uti vice
Notarien Zanders till hans borgenärers förnöjande för omkring 5
år tillbaka afträdda bo icke finnes, endast en utväg, som möjligen
kan leda till skuldebrefvets inlösande. Direktionen har nämligen
erhållit upplysning derom, att Gäldenärens moder, Enkefru Margaretha
Wilhelmina Zander, född Beckstedt, såsom säkerhet för de af
Presidenten von Hartmansdorff hennes söner lemnade försträckningar,
åt honom öfverlåtit en af hennes man, framlidne Rådmannen J. G.
Zander, och Borgmästaren N. Sandblad den 6 Oktober 1840 upprättad
afhandling, hvarigenom Zander till Sandblad försålt lösören
till ett värde af 1,000 R:dr, hvilka med köparens begifvande fått
i säljarens vård qvarblifva. Som emedlertid, jemlikt af RiddarhusFiskalen
inhemtade underrättelser, Enkan Zander skall vara mycket
fattig samt enligt hvad anteckningar å förenämnde köpeafhandling
skola gifva vid handen, troligt är, att en stor del af de försålde
lösörena numera icke finnes qvar i Enkans ego, har Direktionen
ansett sig icke böra förordna om ifrågavarande skuldtbelopps iudrifning
från Enkan Zander, utan hemställer, om icke Ridderskapet
och Adeln behagade medgifva att detsamma måtte få i räkenskaperne
afskrifvas.
Genom ett den 1 Mars 1845 upprättadt förordnande, har
numera aflidna Hoffröken Carolina von Schultzén till RiddarhusDirektionen
öfverlemnat en till henne eller ordres af hennes svägerska
Majorskan Märtha von Schultzén utgifven skuldsedel å 3,000
R:dr R:mt, förfallen till betalning vid Majorskan von Schultzens
död, som inträffade den 7 Januari 1858, och löpande med 6 procents
årlig ränta från samma tid, för bildande af en efter gifvarinnans
namn kallad fond, hvaraf räntan, fördelad i tvänne lika delar,
6
borde utbetalas årligen till 2:ne medellösa adliga fruntimmer, ogifta
eller enkor, så länge de så lefva. Dessa donationsmedel hafva också
redan blifvit inbetalade, så att pensions utbetalning deraf innevarande
år kunnat taga sin början.
Vidare hafva, genom inbördes testamente af den 30 Januari
1858, numera aflidne Hof-Marskalken och Kommendören Johan
Predrik Aminoff och hans elterlefvande hustru Fru Anna Charlotta
Aminoff, född Aminoff, förordnat att, sedan endera af dem med
döden afgått, skall ur deras gemensamma bo utbetalas till Riddarhus-kassan
en summa af 10,1100 R:dr R:mt, deraf likväl räntan,
beräknad till fem procent, skall årligen och oafkortad tillfalla den
efterlefvande makan i dess lifstid, samt att, efter bådas död, skall
af räntan å det donerade beloppet, hvilket då gifves namn »HofMarskalken
J. F. Aminoffs och dess Fru A. C. Aminoffs donationsfond»,
först till Riddarhus-kassan årligen afgå 5 0 R:dr R:mt samt
återstoden fördelas i 3 lika stora pensioner, hvilka RiddarhusDirektionen
årligen tilldelar 3 behöfvande flickor af adlig börd
och bland dessa åtminstone eg af Testatorernes familjnamn, såvida
någon med detta namn och till pensions erhållande eljest qvalificerad
dertill anmäler sig som sökande. I anseende till boets ännu
icke afslutade utredning hafva dessa donations-medel 1 i k v lil icke
ännu kommit Riddarhus-Direktionen tillhanda.
Slutligen har aflidna Enke-Friherrinnnn Wilhelmina Wrangel
von Brehmer, född Beck-Friis, i lifstiden, genom testamente af den
10 Februari 1858, förordnat, att utaf den hälft af hennes qvarlåtenskap,
hvaröfver hon eldigt gällande lag egde att förfoga, skall
en summa stor »16,666 Hulr 32 sk. Riksmynt» afsättas och under
namn af Beck-FYiisiska Donationen, till förvaltning af Riddarhuset
emottagas; att, om hennes slägtinge Fröken Eva Marie Sofie
Eleonora Gustafva Horn öfverlefver testamentsgifverskan, skall
hon ega att årligen i sin lifstid uppbära räntan af dessn medel;
att, i motsatt händelse, äfvensom efter bemälda Frökens död, skola
2 fattiga enkor efter Svenska adelsmän, hvilka enkor RiddarhusDirektionen
egde att utnämna, till hälften hvardera i sin lifstid
uppbära räntan, samt att efter enderas eller begges död RiddarhusDirektionen
bör utnämna en eller tvänne sådana räntetagare och
så framgent i evärdliga tider. Elter att hafva anbelallt bevakning
af detta testamente, har Direktionen ännu icke erhållit någon säker
underrättelse, huruvida inbetalning af de sålunda testamenterade
medlen kan vara att påräkna,
§ 2.
Den kapitations afgift, som egentligen endast till bestridande
af kostnaderne för reparationer å Riddarhuset, varit bestämd att
under de 3:ne sistförflutne åren erläggas med 1 R:dr R:ko årligen
af hvarje mantalsskrifven adlig mansperson, som för lön eller förmögenhet
betalar bevillning, har under samma tid, enligt kassnräkningarne,
influtit med tillsammans 10,996 R:dr 71 öre Runt,
men den genom denna afgift bildade Ueparations-fondens fordringar
och tillgångar, hvilka vid 185 5 års slut utgjorde 52,072 R:dr
T
78 öre, uppgingo vid sistlidne års slut, efter afdrag af fonden9
skulder, till endast 2,236 R:dr 44 öre, hvilken förminskning härrört
dels af den, enligt Ridd. o. Adelns beslut vid sista riksdag,
af Reparations-fonden bekostade ersättningen, uppgående till 3,859
R:dr 7 5 öre, till Wadstena Jungfrustifts-kassan för genom stöld
förlorade medel, och dels af de sednaste årens högst betydliga reparation9-kostnader.
Härtill kommer, att de utgifter, som under
loppet af innevarande år måst påföras denna fond, uppgått till så
stort belopp, att, jemte det fondens behållning är inskränkt till ett
kapital-belopp af 900 Rull- R:mt, fondens skuldsättning nu uppgår
till 54,900 R:dr, samt att återstående utgifterne för nu pågående
reparationer eller andra i denna berättelse längre fram omnämnde
arbeten, om hvilkas utförande beslut redan blifvit fattadt, kunnat
beräknas till omkring 62,000 R:dr, allt R:mt. Sedan likväl Höglofl.
Ridd. och Adeln vid sednaste riksdag, då redan knnde förutses,
att ifrågavande fonds tillgångar ej kunde blifva tillräckliga för bekostandet
af de förestående reparationerna, beslutat att från och
med år 1858 och tillsvidare öka den årliga kapitations-afgiften
från 1 Rulr B;ko till 5 R:dr R:mt, om hvilken förhöjda afgifts
uppbärande ock, i anledning af Ridd. och Adelns underdåniga anhållan,
Nåd. Kungörelse blifvit af Kongl. Maj:t under den 5 Februari
1858 utfärdad, hoppas Riddarhus-Direktionen, att, om vid
detta stadgande får förblifva, samt Ridd. och Adeln, som vid sednaste
riksdag beslöt, att hvad utöfver reparations-fondens tillgångar
intill nästa riksdag funnes för reparationen af grnndmurarne under
Riddarhus-byggnaden behöfligt, finge af Riddarhus-kassan eller någon
annan under Direktionens förvaltning stående fond, förskjutas till
reparations-fonden, att tills vidare särskildt bokföras, intilldess framdeles
beslut kunde fattas om anslående af medel till ersättning för
förskotten, behagade medgifva, att dylika låne-transaktioner äfven
vid framdeles förefallande behof få uppgöras, Reparations-fondens
skulder, jemte de framtida reparations-kostnaderne skola småningom
kunna med de inflytande förhöjda kapitations-afgifterne betäckas.
§ 3.
Stamtaflorna öfver de n Riddarhuset introducerade ätter hafva
blifvit i möjligaste måtto kompletterade, medelst begagnande af
alla de tillförlitliga upplysningar, som genom Presterskapets årligen
afgifna uppgifter, officiela tidningar och meddelanden af slägternes
egne medlemmar kunnat erhållas; men som derigenom likväl ej
kunnat vinnas all den fullständighet, som vore önskvärd, föraulåtes
Direktionen vördsamt hemställa, det Höglofl. Ridd. och Adeln behagade,
liksom vid många föregående riksdagar skett, besluta och
i Riddarhus salen låta anslå en uppmaning till Ståndets medlemmar,
att i Riddarhus-kansliet taga en noggrann kännedom om beskaffenheten
af sina ätters stamtafior, samt derefter meddela alla
de för kompletterandet deraf erforderliga upplysningar, som möjligen
kunna anskaffas.
8
s ','
Introduktion å Riddarhuset har efter sednaste riksdags-berättelses
afgifvande blifvit meddelad följande ätter:
N:o 400. Friherre Bergenstråhle.
N:o 2324. Herr Ericson.
N:o 2325. Herr Fåhraeus
N:o 2326. Herr Waern.
N:o 2327. Herr Huss.
N:o 2328. Herr von Hall.
N:o 2329. Herr Thulstrup.
N:o 23 30. Herr af Kleen.
N:o 2331. Herr Ros.
Deremot hafva följande ätter funnits böra afföras såsom utslocknade
:
N:o 122. Grefve Puke.
N:o 37. Herr Rosenstråle.
N:o 2013.A.Herr Rosenblad.
N:o 2167.A.Herr af Puke.
N:o 1318. Herr Stjerneld.
N:o 1 905. Herr von Rosen.
N:o 1923. Herr Ridderstam.
N:o 2219. Herr Rothoff.
N:o 2312. Herr Peijron.
Jemte dessa utslocknade ätter äro från de lefvandes antal aflörde
nedannämnde ätter, å hvilkas stamtaflor icke någon enligt
Genealogien lefvande manlig person finnes upptagen såsom född
under de 100 sistförflutna åren:
Friherre Clodt.
Friherre Stackelberg.
Friherre Lillje.
Friherre Hast fehr.
Herr Lund.
Herr Svanfelt.
Herr Gladsten.
Herr Klöfverfelt.
Herr Nassokin.
Herr Sahlefeldt.
Herr Mannerberg.
Herr Sinclair.
Herr Schmiedeberg.
Herr Caméen.
Herr von Heinen.
Herr Lostjerna.
Herr von Schwerin.
Herr Hertell.
Herr Dnhlstjerna.
Herr de Carnall.
Herr Liphardt.
Herr Hedersvärd.
Herr Baer.
N:0
' 126.
N:0
127.
N:0
168.
N.-o
240.
N:o
209.
N:o
294.
N:o
372.
N:o
407.
N.-o
740.
N:o
959.
N.-o
962.
N:0
965.
N:0
1001.
N:0
1125.
N:0
1289.
N:o
1683.
N:o
1807.
N:0
1853.
N:o
1864.
N:o
1921.
N:0
2032.
N:0
2066.
N:0
2103.
9
Hela antaiet af lefvande ätter, som i sista riksdags berättelsen
beräknades till 1034, kan således på grund af förenämnde förändringar
nu antagas utgöra:
Grefvar  73.
Friherrar 17 8.
Ridders- och Adelsmän . 7 60.
Summa 1,011.
Denna beräkning af de lefvande ätternas antal kan dock icke
vara med verkliga förhållandet fullt öfverensstämmande, enär den
grundar sig på den af Riddarhus-Direktionen under längre tid följda
grundsats att icke såsom utslocknande afföra någon ätt, utan att
antingen samtlige dess manliga medlemmar finnas hafva med döden
algått, eller ock 100 år förflutit elter den yngste, enligt stamtaflan
lefvande manliga medlemmens födelse, hvaraf följer, att enär
åtskilliga dödsfall inträffat, utan att underrättelse derom erhållits,
ett icke obetydligt antal ätter äro upptagne såsom lefvande, ehuru
de sannolikt längesedan utslocknat. Direktionen har också, för att
komma sanna förhållandet något närmare, varit betänkt på den
utväg, att förenämnde tid för en ätts afförande såsom utgången,
inskränkes från 100 till 90 år, helst stöd för ett sådant förfaringssätt,
hvarigenom omkring 45 ätter skulle komma att afskrifvas,
kan hemtas dels af det kända förhållandet, att 90 år är den högsta
ålder, hvartill menniskan med ytterst sällsynta undantag hinner,
och dels deri att detsamma öfverensstämmer med en den 27 November
1854 utfärdad förordning om huru förhållas bör med egendom,
som tillhört dea, hvilken längre tid varit borta, utan att låta höra
af sig. hvari stadgas, att om en person varit borta under 5 år och
man ej vet, om han lefver, hans arfvingar då må söka domarens
förklarande att han må som död anses, derest hans ålder, om han
vore vid lif, skulle öfverstiga 90 år. Utan dertill af Höglofl Ridd.
och Adeln lemnadt bifall har Direktionen likväl ansett sig icke
böra anbefalla en sådan förändring, men på förenämnde grunder
får Direktionen härmed vördsamt hemställa, om icke hädanefter alla
de ätter, å hvilkas stamtaflor icke såsom lefvande upptagas några*
yngre än för 90 år sedan födde manspersoner, om hvilka underrättelser
att de ännu lefva icke erhållits, må få afskrifvas såsom
utslocknade.
§ 5.
Inom Ridd. och Adelns Herrar Fullmäktige i Banken och Riksgälds
kontoret samt Direktörer vid Låne-kontoren och deras Suppleanter,
har icke någon annan förändring inträffat, än att, sedan
Grefve Gustaf Lagerbjelke och Ofverste-Löjtnanten Didrik Gillis
Bildt, i följd af deras utnämning till Landshötdingar, ur Bankostyrelsen
afgått, i deras ställe inträdt l:sta och 2:dra Suppleanterne,
Ofverste-Löjtnanten och Riddaren Otto Nordensvan samt Kommendör-Kaptenen
och Riddaren Carl Berthild Lilliehöök, samt dessutom
Landshöfdingen m. m. Grefve Gustaf Fredrik Liljencrants,
som af Ridd. och Adeln blifvit utsedd till 3:dje Suppleant för Fullmäktige
i Banken, afsagt sig detta uppdrag.
10
Bland de till deltagande uti 1858 och 1859 årens revisioner af
Stats-, Banko- och Riksgälds-verkens styrelse och förvaltning af
Kidd. och Adeln valde ledamöter hafva flera ledigheter uppstått och
blifvit åter besatte på det sätt, att, efter Kaptenen vid Kongl.
Maj:ts Blotta Axel Adlersparre, samt Öfversten och Riddaren Erik
Gustaf Lilliehöök, som afsagt sig förtroendet att deltaga i 1858
års revision, Kapten-Löjtnanten Carl Johan Alfred Skogman samt
Majoren och Riddaren Erik Predrik 'Wrangel blifvit af RiddarhusDirektionen
till Revisorer utsedde, samt, sedan llof-Stallmästaren
tn. m. Grefve Claes Gustaf Fritz Piper. Ofverste-Kammarjunkaren
in. ni. Friherre Carl Jedvard Bonde, Ryttmästare!! och Kommendören
Rudolf Tornerhjelm, Kaptenen Carl Axel Mannerskantz samt
Premier-Löjtnanten Henrik Wilhelm Vult von Steijern anmält sig
vara hindrade att deltaga uti innevarande års revision, Direktionen
till Revisorer i deras ställe utsett Possessionaten^ Friherre Fredrik
Alexander Funck, v. Häradshöfdingen Carl Adolf Bogeman och
Majoren Mauritz Constantin Wolffelt samt f. d. Öfversten och
Kommendören Georg Gustaf Henrik Stjerngranat och f. d. Kaptenen
Gustaf Alexander Nordenanckar.
Derjemte liar, jemlikt 7 g af den för Riddarhus-Direktionen
utfärd aile Instruktion, Direktionen utsett:
Till lUvisorer och Suppleanter i Banko-Diskonten:
Ar 1858. Till Revisorer: Öfverste-Löjnanten och Riddaren Gustaf
Törnebladh och Kaptenen Carl August von Hofsten.
Till Suppleant: Kaptenen och Riddaren Carl Oscur
Funck.
Är 1859. Hill Revisorer: Ofverste-Löjtnanten och Riddaren Torsten
Wilhelm Lode samt Öfverste-Löjtnanten och Riddaren
Gustaf Törnebladh.
Till Suppleant: Kaptenen Johan Jakob Hagströmer.
Till Revisorer och Suppleanter vid Länekonlurcl i Götheborg:
Är 1857. Till Revisor: Kaptenen Malcolm Reenstjerna.
Tili Suppleant: Majoren Knut August Schiitzerkrantz.
Är 1858. Till Revisor: Majoren Knut Angust Schiitzerkrantz
Till Suppleant: Kaptenen Axel Leonard Reuterskjöld.
Ar 1859. Till Revisor: Kaptenen Axel Leonard Reuterskjöld.
Till Suppleant: Kaptenen Carl Edvald af Chapman.
Till Revisorer och Suppleanter vid Lönekontoret i Mulna).
Är 1857. Till Revisor: Häradshöfdingen och Riddaren Carl Trolle.
Till Suppleant: Löjtnanten Grefve Otto Thott.
Hvarefter dock, sedan sistnämnde Revisor och Suppleant
anmält sig hindrade att i Revisionen deltaga, i deras
ställe blifvit valde: till Revisor: Possessionaten Johan
Christoffer Toll och till Suppleant: Ryttmiistaren Nils
Fredrik af Callerholm.
År 1858. Till Revisor: Kaptenen Friherre Hjalmar Stackelberg.
'l ill Suppleant: Majoren och Riddaren Friherre Axel
Rutger Bennet,
År 1859. Till Revisor: Kaptenen Friherre Hjalmar Stackelberg.
11
Till Suppleant: Majoren och Riddaren Friherre Axel
Rutger Bennet.
# Till Revisorer och Suppleanter vid l.ånekontoret i Wisby.
Ar 1857. Till Revisor: Kaptenen Carl Oscar af Klint.
Till Suppleant: Löjtnanten Adolf Jakob Reinhold von
Post.
Ar 1858. Till Revisor: Kaptenen Carl Oscar af Klint,
Till Suppleant: Löjtnanten Adolf Jakob Reinhold von
Post.
År 1859. Till Revisor: Kaptenen Adolf Jakob Reinhold von Post,
Till Suppleant: Löjtnanten Grefve Adam von Seth.
Hvarefter, sedan Kaptenen von Post anmält sig hindrad
att emottaga Kevisors-befattningen, samt denna i följd
deraf bordt emot tagas af Grefve von Seth, till Suppleant
i den sistnämndes ställe valdes Kaptenen Nils Axel
Planting-Bergloo.
§ 0.
Inom Hiddarhus-Direktionens egne Ledamöter bar endast den
förändring egt rum, att, i stället för Kammarherren Oscar Magnus
Björnstjerna, som den 95 Oktober 1858, i anledning deraf att
han dii af Kongl. Majit, i nåder erhållit en kommendering för
tjenstgöring på utrikes ort, afsade sig sin Direktörs-befattning, l,:ste
Suppleanten Kammarherren, numera Ofver kammarherren, Riddaren af
Kongl. Nordstjerne-Ordeu, Grefve Adam Casimir Ludvig Lewenhaupt
i Direktionen intrndt; hvarjemte inom Riddarhusets ordinarie tjenstemanna-personal
den förändring inträffat, att efter Riddarhus-fiskalen.
Kammarherren och Riddaren Abraham Alexander Reenstjerna, som
atled den 10 April 1858. Hof-Rätls v. Notarien, Juris Utriusque
Kandidaten Carl Otto Brakel blifvit af Direktionen utnämnd till
Riddarhus-Fisknl.
§ 7.
Pensioner och gratifikationer hafva af de dertill anvisade fonder
blifvit i löreskrifven ordning utdelade, och, i afseende på Adliga
Jungfru-Stiftet, får Direktionen särskildt anmäla, alt deruti, efter
det Direktionen algat sin sista Riksdags-berättelse, blifvit inskrifne
11 döttrar af Adelsmän och att deremot, enligt de under tiden
vunna upplysningar, 53 genom giftermål eller dödsfall utgått ur
Stiftet. Antalet af de i Matrikeln såsom lefvande upptagna Stiftsjungfrur,
hvilket före sista Riksdags början utgjorde 503, hvaraf
929 åtnjöto pension, har således blifvit minskadt till 1(14; men
antalet af de utgående Stilts-pensionerna hur kunnat förhöjas till 930.
§ 8-
De å Adliga Kadelt-skolans fond anvisade 4 högre Riddarhusstipendier
hafva åtnjutits af Carl löntus Lagerberg. Erik Carl
Johan Cederstråhle, Carl Abraham Tornerhjelm, Carl Wilhelm Engelbrecht
Dalman, Frans Rudolf Belfrage, samt innehafvas för närvarande
af de tvänne sistnämnde jemte lleidrik Hallencreutz och
12
Fredrik Magnus Stuart, hvilka för några dagar sedan fingo sådane
Stipendier sig tilldelade.
De af samma fond utgående 8 lägre ltiddarhiis-Stipendier hafva
varit tilldelade Svante Carl Otto af David Sandeberg, Carl Wilhelin
Engelbrecht Dalman, Axel Gustaf Tham, Tycho Libert Reenstjerna,
Bror August Denis Hård af Segerstad, Frans Rudolf Belfrage,
Carl Henrik Nordenfelt, Erik Erland Lindencrona, Fredrik Axel
Hedenstjerna, Fredrik Magnus Stuart. Johan Wilhelin von Döbeln,
Knut Henning Gezelius von Scheele, Gustaf Wilhelm Gethe. Friherre
Johan Fabian August Staél von Holstein och Bengt Gustaf
Elof Gyllensvärd, bland hvilka Tham, Lindencrona och Hedenstjerna
samt de fem sistnämnde nu äro innehafvare deraf.
Af Bergenstjernska fonden, hvarå 4 Akademiska Stipendier
äro anvisade, hafva Stipendier varit tillagde: Erik Wilhelm Casimir
Planting Gyllenbåga, Johan Gustat Silfverstolpe, Carl Jesper Kuylenstjerna,
Heidrik Hallencreutz, Carl Axel Anrep, Nils Fredrik Wilhelm
Leyon flycht och Joseph Theodor Lagerheim, deraf Kuylenstjerna
samt de 2:ne sistnämnde qvarstå såsom innehafvare af
sina Stipendier. Ett af dessa 4 Stipendier, som för några dagar
sedan, genom innehafvarens uppflyttning till högre Stipendium, blef
ledigt, har ännu icke kunnat återbesättas
De trenne fiikadettplatser vid Krigs-Akademien, hvilka bekostas
af Adliga Kadett-skolefonden. hafva innehafts af Friherre
Ludvig J. Philip Liljencrantz, Claes Bernhard Rudolph Grönhagen
och Folke Salomon von Krusenstjerna, bland hvilka den förstnämnde
vid sistlidne års slut utexaminerades och de öfriga ännu
innehafva sina frikadett-platser. Den genom Liljencrantz’s afgång
ledigblifna platsen har icke ännu kunnat återbesättas, emedan han
är berättigad att såsom equiperings-penningar under ett år efter
det han utexaminerades, uppbära kadett-afgift.
Sedan Johan Elias Lagerheim, som åtnjutit det underhåll för
en frikadett vid Krigs-Akademien, som utgår af Bergenstjernska
fonden, innevarande år blifvit utexaminerad, har Friherre Bo Glip
Bleckert Sparre blifvit i hans ställe till frikadett utnämnd.
De 2:ne af Adliga Kadett skole-fonden utgående NäringsStipendierna
hafva åtnjutits af Anton Henrik Ridderstedt. Georg
Gudheim Alexis Crafoord, Friherre Jerome Marcks von Wurtemberg
och Johan Erik Algernon Börtzell, hvilka 2:ue sistnämnde
fortfara att vara innehafvare deraf.
Af Berghmanska fonden hafva de derå anvisade 3:ne Stipendier
varit tillagde: Wilhelm Fredrik Printzenskjöld, Axel Fredrik
Drake, Wilhelm Gerhard Grönhagen, Johan Carl Victor Drake och
Nils Arvid Leyonflyckt, hvilka 2:iie sistnämnde jemte Axel Fredrik
Drake ännu innehafva sina Stipendier.
De 4 Stipendier, som utgå af Qneckfeldtska fonden hafva
åtnjutits af Alexander Christian Holger Rosencrantz, Carl Adolph
Wilhelm Drake, Friherre Johan Patrik Falkenberg, Gustaf Wilhelm
Belfrage, Carl Adolf Liljesköld, Nils Henrik Vult von Steyern,
Fredrik Wilhelm Liljestråhle och Christian Carl Jakob Rosencrantz,
samt innehafvas fortfarande af de 4 sistnämnde.
13
Slutligen har af Löfvenskjöldska fonden, hvarå äro anvisade
ett utrikes Rese stipendium samt 2:ne Stipendier för vid någon
Svensk läro anstalt studerande ynglingar, förstnämnde Stipendium
åtnjutits af Filosofie Magistern Ludvig Löfvenskjöld, som endast
för ett år haft sig Stipendium tilldeladt, och Kaptenen Friherre
Bror Abraham Leijonhufvud, i afseende på hvilken Direktionen
ännu icke varit i tillfälle att afgöra, huruvida han kommer att
fortfarande innehafva detta Stipendium, samt de sistnämnda Stipendierna
blifvit tilldelade Adolph Gabriel och Nils August Coijet,
af hvilka de för närvarande innehafvas.
§ 9.
I afseende på Riddarhusets lånerörelse får Direktionen omnämna,
att någon förlust derå icke, i följd af låntagares obestånd,
träffat Riddarhusets fonder, samt att enligt bokslutet öfver Riddarhusets
samtliga kassor och fonder för 1858, utgjorde vid samma
års slut räntebärande beloppet af de under Direktionens förvaltning
ställde medel en summa af 1,185,324 R:dr 36 öre Runt;
och voro deraf utlånte:
1:0 emot inteckningar i fast egendom .... 635,709: 17.
hvaraf 42,000 lt:dr löpande med 6 proc., 591.402
Rdr 67 öre med 5 proc. samt 2,307 R:dr 5 0 öre
med 4^ procents ränta.
2:o emot låntagares personliga skuldsedlar försedde
med borgen och löpande med 6 proc. ränta, 387,315: 19.
3:o emot räntebärande obligationer  16 2,300: —
deraf 19,000 R:dr löpande med 6 proc och 143,300
R:dr med 4^ procent ränta.
Summa 1,185,324: 36.
Derjemte har Direktionen, sedan Riddarhus-Utskottet vid sednaste
Riksdag hos Ridderskapet och Adeln gjort anmälan om en rättegång,
sorn hade uppstått rörande Adliga Jungfru-Stift-kassans, på
grund af ett utaf f. d. Öfversten Grefve Philip von Schwerin, för
ett derutur emot inteckning i åtskilliga fastigheter erhållet lån,
utfärdad t skuldebref, egande förmån till betalning ej mindre i en
af dessa fastigheter, lin framför af Grefve von Schwerin innehafda
förmyndare-medel, ej bordt underlåta att anmäla, det Stifts-kassan
för berörde fordran numera blifvit till fullo godtgjord.
§ 10.
Sedan Höglofl. Ridderskapet och Adeln vid sistlidne Riksdag
åt Direktionen uppdragit, att låta omlägga och förstärka grunden
under hela Riddarhus-byggnaden; att i sammanhang dermed gå i
författning ej allenast om inledandet af gasrör samt anbringandet
af gaslysning i Riddarhusets förstugor och trappor, de s. k. Sekreta
Utskotts-rummen i nedra våningen samt hela öfre våningen, äfvensom
för öfriga lokaler inom Riddarhuset, der sådant kan anses
lämpligt, utan ock om sådan inredning af Riddarhus-salen, som i
främsta rummet afser nödigt utrymme och dermed förenad bättre
uppvärmning af samma sal, under iakttagande tillika af möjligaste
14
prydlighet, samt att derjemte oell till beredande af samtalsrum oell
kapprum för Ridderskapets och Adelns ledamöter, inreda och möblera
Sekreta Ulskotts-rummen samt förena dessa rum med ltiddarhus-saleu
genom 2:ue särskilda trappuppgångar med så stor bredd,
att den lemnar utrymme för 2 personer att passera förbi hvarandra;
så har Direktionen haft ali möda ospard för att på ett så tilllredställande
sätt som möjligt fullgöra dessa uppdrag, och äro numera
så väl den lör Riddarhus-salen anbefallda värmelednings-inrättning,
hvaraf en utgrening blifvit anbragt äfven för Sekreta Utskotts-rummen,
som Riddarhus-salens och nyssnämnde rums inredning och
möblering verkställde; men gruudmurarnes omläggning å nordöstra
sidan har ännu icke medhunnits och gaslysning har i följd deraf
hittills icke kunnat, utan alltför stort äfventyr för arbetets varaktighet,
anbringas i de på nämnde sida belägna lokaler, utan blifvit
inrättad endast i Riddarhus-salen och Sekreta Utskotts-rufnmen
samt tfapporne och förstugorne. Härvid anser sig Direktionen
äfven böra omnämna, att vid inredningen af Riddarhus-salen det
visat sig behöfligt, att derjemte anställa en allmän reparation af
det hvälfda taket och som dervid förmärkts att, i följd af tidens
åverkan, från detta af gips på rör bestående tak en icke obetydlig
massa gipsgrus nedfallit på plafondtaflan, hvilket redan föranledt
att taflan sänkt sig i en bugt af en aln från sjelfva plafondytan
och framdeles lätteligen kunnat ytterligare skada och måhända totalt
förderfva berörde tafla, hvilken utgör ett af de mest utmärkta
konstverk, hvarmed målarekonsten i Sverige genom Ehrenstrahls
pensel blifvit illustrerad; och Direktionen liar derföre funnit sig
föranlåten att låta taket undergå reparation samt under tiden nedtaga
plafond-taflan, hvilken sedermera, efter det densamma blifvit
restaurerad, är äter uppsatt. Alla dessa arbeten hafva naturligtvis
medfört högst betydliga kostnader, nemligen för gruudmurarnes omläggning
7 6,002 R:dr 97 öre, för gaslysningen (i afseende på hvilken
anmärkes, att jemväl för den del deraf, som redan är fulländad,
kostnaden ännu icke är till fullo Entreprenören godtgjord). —
2,000 R:dr, för inredningen i Riddarhus-salen, jemte takets reparation
samt inredning och möblering af Sekreta Utskotts-rummen
21,669 R:dr 96 öre, för värmeledningen 18,403 R:dr 19 öre,
samt- för plafond-taflans ned- och upphissande samt restauration
2,221 R:dr 36 öre. I fråga om den del af nyssberörde kostnader,
som erfordrats för gaslysningen, har Ridderskapet och Adeln redan,
genom bifall till Riddarhus-Utskottets vid sista Riksdagen afgifna
Utlåtande N:o 21, godkänt att Direktionen vid den nu ingående
Riksdagen skulle göra framställning örn ersättning från Statsverket
af utgifterne, i den mån ändamålet kunde anses åvägabragt för
Ridderskapet och Adelns behof under riksdagarne, i likhet med
hvad som egt rum i alseende på kostnaden för anbringande af gaslysning
i de 3 öfrige Riks ståndens Kansli och Sessions-rum; och
då jemväl inredning och möblering uti sistnämnde rum blifvit bekostade
genom Statsmedel, torde åtminstone största delen af kostnaderne
för ej allenast värmeledningen utan ock inredning och reparation
samt möblering i Riddarhus-salen och Sekreta Utskotts
-
15
rummen, kunna och böra anses vara af beskaffenhet att böra ersättas
af statsmedel; och i följd deraf är det Direktionens afsigt
att, så snart kostnads-räkningarne kunnat bringas i fullständigt
skick, öfverlemna den del deraf, som efter Direktionens åsigt obestridligen
är att hänföra till Riksdags-kostnader, till Herr Landtfnarskalken,
på det lian måtte derför reqvirera ersättning af statsmedel.
I sammanhang härmed får Direktionen, som vid salens inredning
funnit lämpligt att låta borttaga den del af skranket omkring
Laudtmarskalks-estraden, som afstängt denna estrad från långsidan
af salen, enär följaktligen den punkt uti den af Ridderskapet och
Adeln antagna Stadga till Ordnings vinnande vid Ståndets sammankomster,
hvarenligt en afgift af En R:dr B:ko bör erläggas af
den som lutar sig emot skranket framför Landtmarskalks-bordet,
numera ej är tillämplig, vördsamt hemställa, om icke, i stället för
berörde punkt, uti Ordnings-stadgan må intagas det stadgande, att
en sådan plikt skall erläggas af den, som stadnar å trappstegen
till Laudtmarskalks-estraden; och synes Ordnings-stadgan äfven i
några andra delar erfordra förändring, hvarföre densamma i dess
helhet torde böra undergå granskning och omtryckas.
S 11.
Beträffande åter Ridderskapets och Adelns vid sednaste Riksdag
fattade beslut att åt Direktionen öfverlemna att, i sammanhang
med den anbefallda förändrade inredningen i Riddarhus salen, tillse
huruvida, med bibehållande af nödig dager för Landtmarskalken och
Riddarhus-Sekreteraren, det bakom Landtraarskalks-stolcn befintliga
fönster kunde undvaras eller i dess ställe en niselle anbringas med
någon passande beklädnad; hvarjemte Direktionen fått sig uppdraget
att till nu ingående riksdag afgifva förslag ej mindre å kostnaden
för modellering och gjutning af en bröstbild af Konung Gustaf II
Adolph, än, derest beslut om förfärdigande af en sådan skulle af
Ridderskapet och Adeln fattas, huruvida icke denna lämpligast borde
intaga platsen i Riddarhus-salen under Wasa-vapnet, samt i sammanhang
dermed föreslå den plats inom Riddarhuset, dit bröstbilden
af framlidne Landtmarskalken Friherre Pehr Ribbing må kunna
förflyttas, får Direktionen äran meddela, att Direktionen funnit, att
genom ofvnnberörde fönsters igenmurande dagern vid Landtmarskalksbordet
skulle blifva alltför mycket förminskad, och, jemte det barbos
öfverlcmnas ett af Professoren C. G. Qvarnström Direktionen
meddeladt kostnadsförslag, hvarenligt priset för modellering och
gjutning i brons jemte ciselering af en byst i öfvernaturlig storlek,
föreställande förenämnde Konung, skulle komma att i ett lör allt
uppgå till 3,000 R:dr R:mt, hemställa att, i den händelse Ridderskapet
och Adeln behagar besluta att en sådan byst skall förfärdigas,
densamma må under Wasa-vapnet i Riddarhus-salen uppställas,
och att deremot bröstbilden af Landtmarskalken Ribbing
måtte, likasom Landtmarskalks-porträtterna, få blifva en prydnad
för Ridderskapets och Adelns samtals-rum.
tc
S 12.
I anledning af en vid sednaste Riksdag väckt motion om inköp
af ett brandfritt skåp till förvarande af Riddarhusets genealogiska
tabeller, behagade Riddersknpet och Adeln anmoda Direktionen att
vidtaga de åtgärder, som för genealogiernas skyddande mot eldfara
vore lämpliga; och har Direktionen varit betänkt att, uti en af
väggarne uti Direktionens sessionsrum, låta anbringa ett brandfritt
förvaringsrum; men detta arbete har måst hittills uppskjutas i afvaktan
på fulländandet af den ännu pågående omläggningen af
grundmurarne under denna del af Riddarhus-byggnaden.
§ 13.
Sedan Ridderskapet och Adeln vid sednaste Riksdag för fortsatt
utgifvande, på enahanda sätt och vilkor som förut, af Ståndets protokoller
och handlingar från och med 1627 till och med 1714 års
Riksdag, behagat ytterligare anslå en summa af 400 R:dr B:ko årligen
från och med 1 859 intill slutet af det år då nu ingående Riksdag
upphör, har Lektorn Magistern C. W. A. Tham, medelst emellan
honom och Direktionen träffad öfverenskommelse, förbundit sig
att förfarande ombesörja utgifvaudet af dessa protokoll och handlingar
på förut bestämde sätt och vilkor, och hafva af detta arbete,
hvaraf före sednaste Riksdag endast ett häfte och vid densammas slut
ytterligare tvenne häften voro utgifne, numera 3 delar, som utgöras
af tillsammans 4 häften, innehållande 64^- ark och sträcka sig till
den tid, då den under Drottning Christinas minderårighet tillsatta
Regeringen nedlade sin styrelse, blifvit färdigtryckte. Dermed kan
omkring af det arbete, som varit afsedt, anses fullbordadt, och
kostnaden derför har uppgått till 1,609 R:dr 37 öre. Det af Direktionen
bestämda försäljningspriset för dessa häften utgör tillsammans
8 R:dr 25 öre, men åtgången af de för försäljning bland
Ridderskapets och Adelns ledamöter afsedde, till Riddarhus-Kansliet
aflemnade 200 exemplaren af ifrågavarande arbete har varit så obetydlig,
att endast 7 exemplar af Irsta och 3 exemplar af 2:dra
häftet hittills blifvit försålde.
Vid sådant förhållande och då Direktionen i dessa dagar, genom
en af Lektor Tham gjord anmälan, inhemtat, att han, åt hvilken arbetets
utförande, alltsedan det påbörjades, varit anförtrodt, efter det förenämnde
4:de häfte blef afslutadf, genom ögonsjukdom varit hindrad
att sysselsätta sig med läsning och kopiering af handskrifter och korrektur,
och att således ifrågavarande arbete alltsedermera stått stilla samt
slutligen att han lör fortfarande svaghet i ögonen, då intet hopp om
fullkomlig bot v sade sig, ansåge sig nödsakad att helt och hållet afstå
från företaget, och dertill kommer ej allenast att Direktionen, åtminstone
för närvarande, icke kan uppgifva eller känner någon litteratör,
som är villig att öfvertaga arbetets fortsättande och åt hvilken med någon
tillförsigt förtroendet att dermed taga befattning kan lemnäs, utan
ock, att sedan nu förenämnde 3 delar af arbetet utkommit, man
medhunnit en åtminstone i visst afseende afslutad historisk period,
får
17
får Direktionen till Högloft. Ridderskapet och Adeln öfverlemna,
huruvida någon åtgärd till vinnande af fortsättning af ifrågavarande
arbete bör vidtagas.
§ 14-
Sedan numera hela den sednaste upplagan af Carlskiöldska
Vapenboken med dertill hörande tillägg befunnits utgången, har
Direktionen låtit föranstalta om en ny upplaga af samma Vapenbok
i dess helhet, hvilken icke ännu hunnit blifva färdig, men är att
förvänta mot årets slut.
§ 15.
Genom af Högloft. Ridderskapet och Adeln den 11 Mars
1857 lemnadt bifall till Riddarhus-Utskottets vid sednaste Riksdag
afgifna memorial N:o 10, bestämdes Riddarhus Kamererarens aflöning,
från samma års början till lika belopp med hvad Kongl.
Maj:t föreslagit för kamererare i Statens embetsverk eller i ett för
allt till 3,500 R:dr R:mt, deraf 1,800 borde utgå från Riddarhuskassan,
såsom lön, och återstoden 1,700 R:dr, beräknades såsom
arfvoden från öfrige under Direktionens förvaltning ställde kassor
och fonder efter den fördelning Direktionen kunde finna lämplig.
Till åtlydnad deraf fattade Direktionen den 8 Maj samma år sitt
beslut om förenämnde arfvodes-belopps fördelning på de särskilde
fonderne, och som dervid befanns, att hela arfvodes-beloppet motsvarande
ungefärligen en ^:dels procent af de ifrågavarande fondernas
behållning, blef, med de undantag och jemnkningar, som
föranleddes af i en del testamenten och donationsbref intagne, bestämda
föreskrifter, fördelningen utförd på det sätt, att hvarje fond
påfördes omkring -g-:dels procent af dess behållning, såsom bidrag
till berörde af Ridderskapet och Adeln bestämda arfvodes-belopp;
men då sedermera, på sätt i förestående § 1 blifvit omförmäldt, åtskilliga
till ganska betydliga belopp uppgående testaments- och donations-medel,
dels redan i Riddarhusets kassor influtit, dels äro
att för dem påräkna, utan att uti mer' än ett testamente, nemligen
det af Presidenten von Hartmansdorff upprättade, bestämd föreskrift
om arfvode för Kamererarens derigenom förökade besvär blifvit meddelad,
samt Direktionen, som anser det icke billigtvis kunna fordras,
att Kamereraren skall öfvertaga betydligen förökade göromål,
utan någon förhöjning af den aflöning, som ansetts motsvarande
de göromål, hvartill hans tjenste-åligganden förut varit inskränkte,
funnit tvifvelaktigt, om icke Ridderskapets och Adelns förenämnde
beslut, på grund af dess ordalydelse, borde uppfattas så, att Direktionen
vore oberättigad att, i öfverensstämmelse med hvad förut
varit medgifvet, då nya testaments- och donations-medel blifvit
ställde under Direktionens förvaltning, åt Kamereraren anvisa ett
derefter lämpadt ytterligare arfvode, tror Direktionen sig böra hemställa,
om icke Ridderskapet och Adeln behagade förklara och medgifva,
att Kamereraren för sådane nya testaments- eller donationsmedel,
som efter det hans aflöning sednast af Ridderskapet och
2
IS
Adeln bestiimdes, blifvit eller blifva öfverlemnade till Direktionens
förvaltning, må få nied omkring -£:dels procent af deras belopp,
åtnjuta arfvoden utöfver ofvannämnde 1,700 R:dr, samt att ett sådant
arfvode från Löfvenskjöldska fonden inå utgå från 1858 års
början.
§ 10.
Sedan numera, i anseende till inträffade förändringar i myntvärdet
och lefnadsförhålianden samt högt uppstegrade pris å alla
leftiads-förnödenhetcr, en allmän löneförhöjning för embets- och
tjenstemän i såväl Statens som Rikets Ständers verk blifvit medgifven,
samt jemväl Ridderskapet och Adeln under seduaste Riksdag
för ej mindre Riddarhus-Kamereraren än ock Riddarhus-Vaktmästaren
bifallit en likartad löneförhöjning, anser sig Direktionen
ej böra längre uppskjuta en framställning om behofvet af löntillökning
för Riddarhusets öfrige tjenstemän; samt får Direktionen
fördenskull vördsamt hemställa, att Ridderskapet och Adeln måtte
taga i öfvervägande, huruvida det ej är både rättvist och billigt
att Riddarhusets Sekreterare, Fiskal och 2:ne Kanslister tilldelas
någon förbättring i sina löneinkomster.
§ 17.
Till följd af Ridderskapets och Adelns vid sednaste Riksdag fattade
beslut att, till minne af framlidne Presidenten August von
Hartmansdorff, låta på Riddarhus-kassans bekostnad slå en medalj
af 10:de storleken, hvaraf ett exemplar i guld skulle öfverlemuas
till hans efterlefvande Enkefru och de öfriga exemplaren i silfver
eller bronz borde utdelas till de ledamöter af Ståndet, som dertill
å subskriptions-listor ville anteckna sig, emot en lösen för medaljen
af sistnämnda metall af 1 R:dr B:ko exemplaret, samt för medaljen
i silfver med den förhöjning derutöfver, som med afseeude å silfvervärdet
komme att bestämmas, biet', såsom de ledamöter af Ridderskapet
och Adeln, hvilka då utöfvade sin representations rätt, torde
erinra sig, denna medalj före Riksdagens slut präglad och det i
guld slagna exemplaret öfverlemnadt till Enkefru von Hartmansdorff;
hvarefter de öfrige exemplaren, deraf 51 slogos i silfver och
300 i bronz, sedan först ett exemplar i silfver blifvit öfverlemnadt
till Kongl. Museum, samt Direktionen bestämt priset å silfvermedaljerne
till 6 K:dr R:mt för exemplaret, blifvit utdelade till Subskribenterne.
Riddarhus-kassans kostnader för medaljens prägling
uppgingo till 1,000 R:dr 88 öre, deraf 531 R:dr genom inlösen
af 44 silfver och 178 bronz medaljer, blifvit Riddarhus-kassan ersatte;
och de nu återstående icke inlöste exemplaren utgöras af G
silfver och 122 bronz-medaljer.
I sammanhang härmed torde Direktionen äfven böra nämna,
att den år 1855 på Riddarhus-kassans bekostnad slagna medaljen
öfver Landtmarskalken vid den då nyss slutade riksdagen Herr
Grefve Henning Ludvig Hugo Hamilton, hvilken medalj var af
samma storlek sorn1 Svenska Akademiens stora och med 26 dukaters
vigt för guldexemplaren, samt hvaraf präglades 2.ne exemplar
19
i guld, för att öfverlemnas det ena till Hans Majit Konungen och
det andra till Herr Grefve Hamilton, samt för öfrigt i silfver 15
och i bronz 150 exemplar slogos, för Riddarhus-kassan medförde
en kostnad af 801 R:dr 27 sk. 11 rist Biko, deraf 210 Ridr
14 sk. samma mynt blifvit nämnde kassa godtgjorde genom 13
silfver- och 141 bronz-medaljers försäljning, och återstå nu af
denna medalj, sedan myntkabinetten i Upsala och Lund kostnadsfritt
erhållit hvart sitt exemplar i silfver af denna medalj, oförsålde
endast 9 exemplar i bronz.
§ 18.
Slutligen får Direktionen anmäla att, vid anställd inventering
i ett å Riddarhusets vind beläget rum, der en massa äldre, till
största delen tryckta, oinbundua och inkompletta Riksdags-handlingar
varit förvarade, nyligen blifvit påträffadt ett konvolut, försegladt
med åtskilliga sigiller och försedt med följande påskrift: »Här
äro inneslutne Riksens Ständers Herrar Banko-Deputerades secrete
relationer från år 1698 till och med 1772, hvilka intet blifva öpnade
utan i Bariquen af Höglofi. Ridderskapet och Adeln».
Jemte denna anmälan och då snart nog den tidpunkt inträffar,
hvarförinnan, euligt Tryckfrihets-förordningen, de äldste under
försegling å Riddarhuset förvarade Hemliga Utskottets protokoller
och handlingar, icke kunna, utan Regeringens tillstånd utgifvas eller
utbekommas, anhåller Riddarhus-Direktionen att det Höglofi. Ståndet
måtte taga i öfvervägande om och hvad åtgärd i afseeude på
berörde konvolut och Utskotts-protokoll samt handlingar må böra
vidtagas.
Stockholm den 15 Oktober 1859.
E. A. LEWENHAUPT.
Adam Lewenhaupt. J. Au g. Posse. Carl Bennet.
R. Cederström. F. W. Leijonancker. J. A. Tornerhjelm.
Alberl Mundt.
BILAGOR
TILL
/
RIDDARHUSDIREKTIONENS
IllKSDAGS-BERÄTTELSE
1859.
Bil. till Högloft. Ridd. o. Adelns Brot. vid i S,iö års Riksdag.
22
Sammandrag af Riddarhus-Kassans Iliifvinl
Debet.
Riksmynt
Balans från ån' 1855. R;dr öre.
Skulder:
Thamiska donationen  6,441: 82.
Friherre Casimir Sparre betalt för mycket
ränta  187: 50.
Friherre Thure Cederström d:o d-.o 56: 25. fi.fiss- 57
Utgifter år 1856.
Honorarier . . .
1,800: —
Aflöning .
4,711: 25:
Pension . . . .
125: —
Extra utgifter
1,922: 78.
Lifstidsränta till Major C. O. Munck
720: —
Tryckning af gamla Riksdags-protokoller
850: —
Ränta å Thamiska donationen .
365: 91. 10,494: 94.
Afskrifning . . .
Utgifter år 1857.
Honorarier
1,800: —
Aflöning  5,936: 25.
Extra utgifter  1,660: 75.
Lifstidsränta till Major C. O. Munck 7 20: —
Tryckning af gamla Riksdags-protokoller 493: 75.
Ränta å Thamiska donationen . . 365: 91.
Pension  125: — 11,101: 66.
Afskrifning  »20: 66.
Utgifter år 1858.
Honorarier  1,800: —
Aflöning  5,636: 23.
Pension  125: —
Extra utgifter  1,229: 09.
Lifstidsränta till Major C. O. Munck 720: —
Tryckning af gamla Riksdags-protokoller 262: 50.
Medaille öfver Presidenten August von
Hartmansdorff 1,000: 88.
Gratifikation till Riddarhusvakten . . 524: —
Ränta å Thamiska donationen . . . 365: 91. U,663: 61.
Afskrifning  212: 17.
23
böcker för åren 1856, 1857 och 1858.
Credit.
Balans från år 1855.
Tillgångar och Fordringar:
Behållning i Banken  17,686: 60.
Obetalda hyror  300: —
Utlånta kapital med upplupna räntor 178,102: 58.
Förskjutne låne-omkostnader ... 97: 81.
Riddarhusets fastighet och lösören . . 108,782: 19.
Inkomster år 1856.
Hyror  5,731: 50.
Försålda Vapenböcker  43:50.
Introduktions-afgifter ...... 900: —
Försålda inventarier  60: —
Räntor
8,662: 32.
Inkomster år 1857.
Hyror
Försålda Vapenböcker ... . .
Introduktions-afgifter
Räntor
Påföring: Värdet af tillkomna lösörepersedlar
5,731:
50.
75:
—
600:
—
9,890:
49.
Inkomster år 1858.
Hyror  5,731: 50.
Försålda Protokoller, Gravyrer och Me
dailler
366: 19.
Introduktions-afgifter  600: —
Räntor  10,042: 47.
Riksmynt
R:dr öre,
304,969: 18.
15,397: 32.
16,296: 99.
117: 25.
16,740: 16.
34
Debet.
Balans till år 1859.
Tillgångar och fordringar:
Behållning i Banken  6,402: 69.
Ohetalda hyror  300: —
Utlånta kapital och uplupna räntor . 203,419: 92.
Förskjutne låne-omkostnader . . . 107: 61.
Riddarhusets fastighet och lösören . . 108,834: 25. 319,1,24: 47.
Summa R:dr lt:mt 359,962: 70.
3S
Credit.
Balans till år 1859.
Skuld:
Thamiska donationen .^^^^^^^^Jb4£h^82.
Summa R:dr R:mt 359,962: 70.
Stockholm af Riddarhus-Kontoret den i5 Oktober 1859.
J. L. Bogeman.
2 6
Sammandrag af Adliga Kadett-Skole-Fondens
Debet.
Riksmynt
Utgifter år 1856. lv.dr öre.
Kadetters uuderhåll vid Kongl. Krigs
-
Akademien
1,033: 50.
Stipendier vid de Kongl. Universiteten 2,865: —
Närings Stipendier  480: —
Extra utgifter  108: —
Arfvodeu
. . . ■ 100: — 5,186: 50.
Afskrifning  129: 96.
Utgifter år 1857.
Kadetters underhåll vid Kongl. Krigs
Akaderaien
. . . .  1,890: —
Stipendier vid de Kongl. Universiteten 3,277: 50.
Närings Stipendier ....... 420: —
Extra utgifter  88: 72.
Arfvoden
. 175: — 5,851: 22.
Afskrifning  124: 57.
Utgifter år 1858.
Kadetters underhåll vid Kongl. Krigs
Akademien
1,890: —
Stipendier vid de Kongl. Universiteten 3,030: —
Närings-Stipendier  180: —
Extra utgifter  30: 55.
Arfvoden .
• • • D5: — 5,305: 55.
Afskrifning  144: 46.
Balans till år 1859.
Fondens tillgångar och fordringar
. . . 137.761: 36.
Summa 154,503: 62.
27
Hufvudböcker för åren 1856, 1857 och 1858.
Credit.
Balans från år 1855.
N
Fondens tillgångar och fordringar ....
Inkomster år 1856.
Räntor  5,653: 93.
Från Wennerstjernska fonden . . . 1,044: 18.
Introduktions-afgifter  45 0: —
Inkomster år 1857.
Räntor  6,691: 53.
Introduktions-afgifter  300: —
Påföring:
Wennerstjernska fondens tillgångar förenas med
Adliga Kadett-Skole-Fonden, enligt Högloft.
Ridderskapet och Adelns beslut år 1857 . .
Inkomster år 1858.
Räntor 6,815: 15.
Introduktions-afgifter . . . . . . 300: —
Summa
i
Riksmynt
R:dr öre.
116,620: 35.
7,148: 11.
6,991: 53.
16,628: 50.
7,115: 15.
154,503: 64.
Stockholm af Riddarhus-Kontoret den 15 Oktober 1859.
J. L. Bogeman.
38
Sammandrag af en onämnd Välgörares Fonds
Debet.
Utgifter år 1856.
Pensioner  500: —
Extra utgifter  4: 12. 504; 12.
Afskrifning: Innehållen Bevillning  20: 10.
Utgifter år 1857.
Pensioner  500: —
Extra utgifter  — 87.
Arfvode , . . 24: — 534. 87.
Afskrifning: Innehållen Bevillning  16: 33.
Utgifter år 1858.
Pensioner • 5 00: —
Extra utgifter - . . . . — 87.
Arfvode  24: — 534. g7.
Afskrifning: Innehållen Bevillning  13: 95.
Balans till år 1859.
Eondens tillgångar och fordringar  12,690: 31.
Summa 14.294: 55.
Sammandrag af Bungencronslia Fondens
Debet.
Utgifter år 1856.
Gratifikationer  900: —
Extra utgifter  41: 12.
Arfvode.  50: — 991- 12.
Afskrifning: Innehållen Bevillning  38: 27.
Utgifter år 1857.
Gratifikationer  900: —
Extra utgifter  4: 62.
Arfvode  40: — 944. g2.
Afskrifning: Innehållen Bevillning  46: 52.
Utgifter år 1858.
Gratifikationer  900: —
Extra utgifter  4: 62.
Arfvode  40: — 944. g^
Afskrifning: Innehållen Bevillning  40: 4.
Balans till år 1859.
Eondens tillgångar och fordringar .
22,060: 55.
Summa 25,065: 74.
Räkenskaper för åren 1856, 1857 och 1858.
Credit.
jBalans från år 1855.
Eondens tillgångar och fordringar ....
. . . 12,478:
91.
Inkomster år 1856.
. . . 604:
66.
Inkomster år 1857.
611:
82.
Inkomster år 1858.
17.
Summa 14,294:
56.
Stockholm af Riddarhus-Kontoret den 15
Oktober 1859.
J. L. Bogeman.
Räkenskaper för åren 1856, 1857 och 1858.
Credit.
Balans från år 1855.
Fondens tillgångar och fordringar . .
48.
Inkomster år 1856.
Räntor
. . . 1,154:
35.
Inkomster år 1857.
Räntor
. . . 1,123:
45.
Inkomster år 1858.
Räntor
. . . 1,129:
48.
Summa 25,065: 76
Stockholm af Riddarhus-Kontoret den 15 Oktober 1859.
J. L. Bogeman,
30
Sammandrag af Stjernereutzska Fondens
Debet.
Utgifter år 1856.
Gratifikationer
1,800: —
Extra utgifter
. 4: 3.
Arfvoden  1 12:50. 1,916: 53.
Afskrifning: Innehållen bevillning  19: 95.
Utgifter år 1857.
Gratifikationer  1,725: —
Extra utgifter  16:25.
Arfvoden . .
1 17:50. 1858:75.
Afskrifning: Innehållen bevillning  41: 74.
Utgifter år 1858.
Gratifikationer  1,725: —
Extra utgifter  4: 62.
Arfvoden  1 17:50. 1,847:12.
Afskrifning: Innehållen bevillning  29: 39.
Balans till år 1859.
Fondens tillgångar och fordringar .
41,096: 86.
Summa 46,81 0: 34.
Sammandrag af Wulfcronska Fondens
Debet.
Utgifter år 1856.
Pensioner
550:
—
Extra utgifter
3.
Arfvode
33.
587: 36,
Utgifter år 1857.
Pensioner
Extra utgifter
Arfvode
4:
30:
62.
634: 62.
Afskrifning: Innehållen bevillning . .
9: 22.
Utgifter år 1858.
Pensioner
612
Extra utgifter
17
87.
Arfvode
30
—
659: 87.
Afskrifning: Innehållen bevillning  4: 5.
Balans till år 1859.
Fondens tillgångar och fordringar . . . ■ 13,717: 18.
Summa 15,612: 30.
31
Räkenskaper för åren 1856, 1857 ock 1858.
Credit.
Balans från år 1855.
Fondens tillgångar och fordringar  40,820: 31.
Inkomster år 1856.
ltiiutor  1,949: 56.
Inkomster år 1857.
Kantor  1,998: 5.
Inkomster år 1858.
Räntor  2,042: 43.
Summa 46,810: 35.
Stockholm af ltiddarhus-Kontoret den 15 Oktober 1859.
J. L. Bogeman.
Räkenskaper för åren 1856, 1857 och 1858.
Credit.
Balans från år 1855.
Fondens tillgångar och fordringar  1 3,628: 61.
Inkomster år 1856.
Räntor  650: 65.
Inkomster år 1857.
Räntor  672: 67.
Inkomster år 1858.
Räntor  660: 37.
Summa 15,612: 30.
Stockholm af Riddarhus-Kontoret den 15 Oktober 1859.
J. L. Bogeman.
32
Sammandrag af von Blockiska Fondens
Debet.
Utgifter år 1856.
Pensioner  475:
Extra Utgifter  4: 3.
Arfvoden  75: — 554. 3
Pensioner ....
Utgifter år 1857.
Extra Utgifter
— 87.
Arfvoden ....
49: —
524: 87.
Pensioner ....
Utgifter år 1858.
475: —
Extra utgifter. . .
. . . . — 87.
49: —
524: 87.
Afskrifning: Innehållen
bevillning .
2: 52.
Balans till år 1859.
Fondens tillgångar och fordringar
11,904: 28.
Summa
13,510: 59-
Sammandrag af Bergensfjernska Fondens
Pensioner
Debet.
Utgifter år 1856.
1,500: —
Stipendier . . . .
640: —
Kadetters underhåll
594: —
Extra utgifter . . .
9: 75.
Arfvoden ....
150: —
2,893: 75.
Afskrifning: Innehållen
bevillning
57: 91.
Utgifter år 1857,
Pensioner ....
1,4 50: —
Stipendier ....
. . . 845: —
Kadetters underhåll
630: —
Extra utgifter .
15: 78.
Arfvoden ....
147: 50.
3,088: 28.
Afskrifning: Innehållen
bevillning
54: 22.
Utgifter år 1858.
Stipendier ....
810: —
Kadetters underhåll
630: —
Extra utgifter . . .
.... 10: 47.
Arfvoden ....
.... 147: 50.
3,060: 47.
Afskrifning: Innehållen bevillning . . 65: 70.
Balans till år 1859.
Fondens tillgångar och fordringar. . . . . • . 69,944: 65.
Summa 79,164: 98.
33
Räkenskaper för åren 1856, 1857 och 1858.
Credit.
alans från år 1855.
Fondens Tillgångar och Fordringar 11,916: 84,
Inkomster år 1856.
Räntor  528: 75.
Inkomster år 1857.
Räntor  532: 50.
Inkomster år 1858.
Räntor  532: 5 0.
Summa 13,510: 59.
Stockholm af Riddarhus-Kontoret den 15 Oktober 1859.
J. L. Bogeman.
Räkenskaper för åren 1856, 1857 och 1858.
Credit.
Balans från år 1855.
Fondens Tillgångar och Fordringar  68,997: 52.
Inkomster år 1856.
Räntor
. . 3,216: 60.
Inkomster år 1857.
Räntor  3,488: 5 4.
Inkomster år 1858.
Räntor
3,462: 33.
Summa 79,164: 99.
Stockholm af Riddarhus-Kontoret den 15 Oktober 1859.
J. L. Bogeman.
34
675:
75:
Sammandrag af Tcrsmedenska Fondens
Debet.
Utgifter år 1856.
Pensioner
Extra utgifter och arfvode
Afskrifning: Innehållen bevillning .
Utgifter år 1857.
Pensioner
Extra utgifter
Arfvode
Afskrifning: Innehållen bevillning . .
675
4
75
53.
Utgifter år 1858.
Pensioner  675: —
Extra utgifter  — 87.
Arfvode  75: —
Afskrifning: Innehållen bevillning
Balans till år 1850.
750: —
16: 71.
754: 53.
34: 45.
Fondens tillgångar och fordringar .
75087.
27: 99.
16,223: 82.
Summa 18,5 58: 37.
Sammandrag af Stjcrncronska Fondens
Debet.
Utgifter år 185G.
Pensioner
.1,116: —
Extra utgifter  — 75.
Arfvoden  75. —
Afskrifning: Innehållen bevillning
Utgifter år 1857.
Pensioner 1,116: —
Extra utgifter . . .
— 87.
Arfvoden. . , 100: —
Afskrifning: Innehållen bevillning
Utgifter år 1858.
Pensioner 1,116: —
Extra utgifter ......... — 87.
Arfvoden
100: —
Afskrifning: Innehållen bevillning
Balans till år 1859.
Fondens tillgångar och fordringar
1,191: 75.
8: 33.
1,216: 87-  33: 39.
1,216: 87.
11: 32.
25,322: 42.
Summa 29,000: 95.
35
Räkenskaper för åren 4856, 1857 och 1858.
Credit.
Balans från år 1855.
Fondens tillgångar och fordringar 16,118: 72.
Inkomster år 1856.
Räntor
779: 42.
Inkomster år 1857.
Räntor  835: 30.
Inkomster år 1858.
Räntor  824: 93.
Summa 18,558: 37.
Stockholm af Riddarhus-Kontoret den 15 Oktober 1859.
J. L. Bogeman.
Räkenskaper för åren 1856, 1857 och 1858.
Credit.
Balans från år 1855.
Fondens tillgångar och fordringar  25,227: 36.
Inkomster år 1856.
Räntor . . .
1,185: 72.
Inkomster år 1857.
Räntor  1,286: 84.
Inkomster år 1858.
Iliintor  1,301: 3.
Summa 29,000: 95.
Stockholm af Riddarhus-Kontoret den 15 Oktober 1859.
J. L. Bogeman.
36
Sammandrag af Fröken IJIr. Car. von Hauswolffs
Debet.
Balans från år 1855.
Skuld till Fröken Sara Oh. von Hausvolffs
pensionsfond
574: 84.
Utgifter år 1856.
Pensioner. . . •  675: —
Extra utgifter — 75.
Arfvoden 150: —
Ränta till Fröken S. C. von Hauswolffs
fond  .27: 58. 853: 33.
Afskrifning: Innehållen bevillning  31: 26
Utgifter år 1857.
Pensioner  675: —
Extra utgifter  87.
Arfvoden 150: —
Ränta till Fröken S. C. von Hauswolffs
fond  27: 58. 853: 45.
Afskrifning: Innehållen bevillning  31: 56.
Utgifter år 1858.
Pensioner  675: —
Exstra utgifter  87.
Arfvoden. . - 150: —
Ränta till Fröken S. G. von Hauswolffs
fond  27: 56. 853: 43.
Afskrifning: Innehållen bevillning  36: 29.
Balans till år 1859.
Fondens tillgångar och fordringar  20,859: 78.
Summa 24,093: 94.
37
Fonds Räkenskaper för åren 1856, 1857 och 1858.
Credit.
Balans från år 1855.
Fondens tillgångar och fordringar  20,326: 45.
Inkomster år 1856.
Räntor  997: 10.
Inkomster år 1857.
Räntor
1106: 17.
Inkomster år 1858.
Räntor
1066: 48
Balans till år 1859.
Skuld till Fröken S. C. von Hauswolffs
pensionsfond
■ . ■ 597: 74.
Summa 24,093: 94.
Stockholm af Riddarhus-Kontoret den 15 Oktober 1859.
J. L Bogeman.
Bil. till Högloft. Ridd. o. Adelns Brot. vid 1859 års Riksdag.
58
Sammandrag af de Silentzska Fondens Raken
Debet.
Utgifter år 1856.
Pensioner  330: —
Extra utgifter och arfvode  18: — 348-
Utgifter år 1857.
Pensioner  330: —
Extra utgifter . '  3: 69.
Arfvode  12: — 345. 69.
Utgifter år 1858.
Pensioner 311: 25.
Extra utgifter  3: 87.
Arfvode  12. — 327- 12.
Balans till år 1859.
Fondens tillgångar och fordringar . . . . 6,409: 34.
Summa 7,430: 15.
Sammandrag af Stråleska Fondens Räken
Debet.
Balans från år 1855.
Fondens skuld till Vesterhanninge socken .... 3,300: —
Utgifter år 1856.
Pensioner  1,275: —
Extra utgifter  — 75.
Arfvoden
75: — 1,3§0: 75.
Afskrifning: Innehållen Bevillning  9: 90.
Utgifter år 1857.
Pensioner ....
1,275: —
Extra utgifter  — 87.
Arfvoden  - . . 75: — 1,350: 87-
Afskrifning: Innehållen Bevillning  37: 2-
Utgifter år 1858.
Pensioner  1,275: —
Extra utgifter  4: 77.
Arfvoden  85: — 1,364: 77-
Afskrifning: Innehållen Bevillning  39: 67.
Balans till år 1859.
Fondens tillgångar och fordringar . 31,051: 17.
Summa 38,504: 15'
39
skaper för åren 1856, 1857 ock 1858.
Credit.
Balans från år 1855.
Fondens tillgångar och fordringar  6,432: 64.
Inkomster år 1856.
Räntor  397: 50.
Inkomster år 1857.
Räntor .
300: —
Inkomster år 1858.
Räntor
300: —
Summa 7,430: 14.
Stockholm af Riddarhus-Kontoret den 15 Oktober 1859.
J. L. Bogeman.
skaper för åren 1856, 1857 ock 1858.
Credit.
Balans från år 1855.
Fondens tillgångar och fordringar  30,783: 1.
Inkomster år 1856.
Räntor •  1,360: —
Inkomster år 1857.
Räntor  1,525: 60.
Inkomster år 1858.
Räntor  1,535: 55.
Balans till år 1859.
Fondens skuld till Vesterhanninge socken . . . 3,300:
Summa 38,504: 16.
Stockholm af Riddarhus-Kontoret den 15 Oktober 1859.
J. L. Bogeman.
40
Sammandrag af Liewenska Fondens
Debet.
Utgifter år 1856.
Pensioner  1,87 5:
Extra utgifter 4: 97.
Arfvoden
. H2: 50. 1.992: 47.
Afskrifning: Innehållen
bevillning
10:
22.
Utgifter år
1857.
Pensioner
—
Extra utgifter . . .
87.
Arfvoden
50.
2,088:
37.
Afskrifning: Innehållen
bevillning .
. . ,
3:
72.
Utgifter år
1858.
Pensioner .
Extra utgifter .
87.
Arfvoden .
50.
2,088:
37.
Afskrifning: Innehållen bevillning .
4:
36.
Balans till år 1860.
Fondens tillgångar och fordringar . . .... 52,881: 69.
Summa 5 9,069: 20.
Sammandrag af Berglimanska Fondens
Debet.
Utgifter år 1856.
Pensioner 2,475
Stipendier 1,485
Extra utgifter  4
Arfvoden 160
Afskrifning: Innehållen bevillning
69.
Utgifter år 1857.
Pensioner 2,610: —
Stipendier .
1,566: —
Extra utgifter . . . • — 87.
Arfvoden. .
10 5: —
Afskrifning: Innehållen bevillning
Utgifter år 1858.
Pensioner  2,400: —
Stipendier  1,280: —
Extra utgifter  — 87.
Arfvoden  97: 50.
Afskrifning: Innehållen bevillning
Balans till år 1859.
Fondens kontanta tillgångar och fordringar
4,064: 69.
10: 48.
,281:
15:
3,778:
9:
87'
24.
37,
96.
12.257: 4.
Summa 24,417: 65.
41
Räkenskaper för åren 1856, 1857 och 1858.
Credit.
Balans från år 1855.
Fondens tillgångar och fordringar  51,975: 67.
Inkomster år 1856.
Räntor ,
Inkomster år 1857.
Räntor
2,256: 11.
2,385: 10.
Inkomster år 1858.
Räntor  2,452: 32.
Summa 59,009: 20.
Stockholm af Riddarhus-Kontoret den 15 Oktober 1859.
J. L. Bogeman.
Räkenskaper för åren 1856, 1857 och 1858.
Credit.
Balans från år 1855.
Fondens kontanta tillgångar och fordringar . . 1 1,843: 18.
Inkomster år 1856.
Räntor
563
31.
Arrende för Mellby
. 2,940
—
Dito för Schaserud
480
—
138
37.
4,121: 68.
Inkomster år
1857.
Räntor
. 608
80.
Arrende för Mellbv
. 3,087
—
Dito för Schaserud
504
—
156: —
4,355: 80.
Inkomster år
1858.
Räntor
. 596
73.
Arrende för Mellby
. 2,866
50.
Diso för Schaserud . ....
. 468
—
Frälseränta
. 165
—
4,096: 23.
Balans till år
1859.
För mycket betalt arrende ....
— 75.
Summa
24,417: 64.
Slockholm af Riddarhus-Kontoret
den 1 5
Oktobei
1 859.
J. L. Bogeman.
42
Sammandrag af Frn B. M. v. Hanswolffs Testaments
-
Debet.
Utgifter år 1856.
Pensioner
Extra utgifter
Arfvode n
750: —
75.
150: —
900: 75.
Afskrifning: Innehållen bevillning . . . .
62: 90.
Utgifter år 1857.
Pensioner
Extra utgifter
Arfvoden
750: —
87.
150: —
900: 87.
Afskrifning: Innehållen bevillning . . . .
89: 62.
Utgifter år 1858.
Pensioner
Extra utgifter
Arfvoden
750: —
5: 7.
905: 7.
Afskrifning: Innehållen bevillning . . . .
4*-
OO
**
Balans till år 1859.
Fondens tillgångar och fordringar
19,167: 46.
Summa
22,071: 51.
Sammandrag af Wadstena Adliga Jungfru-Stifts-
Debet.
Balans från år 1855.
Skulder:
Friherre G. J. von Knorrings gåfvofond 17: 33.
Grefve C. E. Lewenhaupts d:o 65: —
Landshöfdingen F. von Stenhagens gåf-  vofond
12: 50.
Ryttmästaren D. Hildebrands gåfvofond 4,710: 25.
Ofver-Jägmästaren O. Rudbecks d:o 2,000: —
6,805: 08.
Fonds Räkenskaper för åren 1856, 1857 och 1858.
Credit.
Balans från år 1855.
Fondens tillgångar och fordringar ....
Inkomster ar 1856.
Räntor
Inkomster år 1857.
Räntor
Inkomster år 1858.
Räntor
. 18,982: 69.
1,024: 47.
1,013: 78.
. 1,050: 57.
Summa 22,071: 51.
Stockholm af Riddarhus-Kontoret den 15 Oktober 1859.
J. L. Bogeman.
Kassas Hnfvndböcker för åren 1856,1857 ock 1858.
Credit.
Balans från år 1855.
Tillgångar och fordringar:
Behållning i Banken  4,930: 69.
Utlånta kapital med uplupna räntor . 25 3,932: 11.
Fordringar för Inskrifningspenningar och
*
350: —
44
Utgifter är 1856.
Pensioner 11,100:
Aflöning
Extra utgifter
Friherre von Knorrings gåfvofond
Grefve Levvenhaupts d:o
Fröken Alströmers d:o . .
Landshöfdingen von Stenhagens gåfvo
fond
Ryttmästaren Hildebrends gåfvofond
Ofver-Jägmästaren Rydbecks d:o
Afskrifning
675:
80:
120:
150:
75:
150
225
100
84.
12,675: 84.
298: 29.
Utgifter år 1857.
Pensioner 11,150
Aflöning
Extra utgifter
Friherre von Knorrings gåfvofond
Grefve Lewenhaupts d:o
Fröken Alströmers d:o
Landshöfdingen v. Stenhagens d:o
Ryttmästaren Hildebrands d:o
Ofver-Jägmästaren Rudbecks d.o
11,150
—
825
—
74
78.
120
—
150
—
75
—
150
—
225
—
100
—
Utgifter år 1858.
Pensioner 11,550
ta~----- 750
95
150
75
Aflöning . .
Extra utgifter
Grefve Lewenhaupts gåfvofond
Fröken Alströmers d:o
Landshöfdingen von Stenhagens gåfvo
fond
Ryttmästaren Hildebrands gåfvofond
Öfvcr-Jägmästaren Rudbecks d:o
Afskrifning
150
225
100
Balavs till år 1859.
— 12,869: 7g.
13,095: —
160: 51.
Behållning i Banken . ... ■
Utlånta kapital med uplupna räntor
1,866: 48.
265,403: 55. 267 270- 3
Summa 313,174: 53.
45
Inkomster år 1856.
Besparade Pensioner  100: —
Inskrifningspenningar  525: —
Familjegåfva  7 5: —
Introduktions-afgifter  225: —
Räntor  12,765: 1. 13 690: 1.
Inkomster år 1857.
Besparade pensioner  100: —
Inskrifningspenningar  650: —
Familjegåfvor
150: —
Introduktions-afgifter  150: —
Räntor
13.217: 26. 14,267: 26.
Afskrifning  6,667: 99.
Påföring: C. W. D. Heijkenskölds gåfva  957: 50.
Inkomster år 1858
Inskrifningspenningar  75: —
Introduktions-afgifter
150: —
Räntor  13,553: 98. 13,778: 98,
Summa 313,174: 53.
Stockholm af Riddarhus-Kontoret den 15 Oktober 1859.
J. L. Bogeman.
46
Sammandrag af Grefliga Schefferska Stiftningens
Debet.
Utgifter för
år
1856.
Pensioner . . . :
. 1,800:
Extra utgifter
5:
25.
Arfvode
50:
—
Afskrifning: Innehållen bevillning
Utgifter för
år
1857.
Pensioner ....
5 0
Extra utgifter ....
9.
37
Arfvode
Afskrifning: Innehållen bevillning
Utgifter för
år
1858.
Pensioner .
_
Extra utgifter
87
Arfvode
Afskrifning: Innehållen bevillning
Balans till
år
1859.
1,855: 25.
34: 98.
1,814: 87.
41: 32.
1,856: 87.
23: 49.
Stiftelsens tillgångar och fordringar . . 40,200: 85.
Summa 45,827: 63.
Sammandrag af Gyllenbåtska Fondens
Debet.
Utgifter år 1856.
Pensioner  141: —
150: —
Extra utgifter och arfvode  9:
Utgifter år 1857.
Pensioner .141:
Extra utgifter och arfvode  5: &7. 146. 87.
Utgifter år 1858.
Pensioner ..141:
Extra utgifter och arfvode  5: 87. 146: 87.
Balans till år 1859.
Pondens tillgångar och fordringar .
3.1.iQ.
Summa 3,573: 74.
47
Hnfvndböcker för åren 1856, 1857 och 1858.
Credit.
Balans från år 1855.
Stiftningens tillgångar och fordringar
39.963: 20.
Inkomster år 1856.
Räntor 1,917: 20.
Inkomster år 1857.
Räntor
1,984: 83.
Inkomster år 1858.
Räntor  1.962: 9.
Summa 45,827: 32.
Olikheten i Dehets- och Credits-summan 31 öre har uppkommit
deraf att ett af Stiftelsens utlånade kapital å 12.666 R:dr 32 sk.
R:gs i de gamla räkenskaperne städse blifvit upptaget, i Banko till
8,4 44: 1 1. 4. i stället för 8,444 R:dr 21 sk. 4 r:st B:ko som det
rätteligen hade bordt utgöra; skillnaden 10 sk. B:ko utgör 31 öre
Stockholm af Riddarhus-Kontoret den 15 Oktober 1859.
J. L. Bogeman.
Räkenskaper för åren 1856, 1857 och 1858.
Credit.
Balans från år 1855.
Pondens tillgångar och fordringar  3,075: —
Inkomster år 1856.
Räntor  198: 75.
Inkomster år 1857.
Räntor ISO: —
Inkomster år 1858.
Räntor  150: —
Summa 3,573: 7 5.
Stockholm af Riddarhus-Kontoret den 15 Oktober 1859.
J. L. Bogeman.
48
Sammandrag af Queckfeldtska Fondens
Debet.
Utgifter år 1856.
Pensioner  1,100
Stipendier  800
Extra utgifter  21
Afskrifning: Innehållen bevillning
Utgifter år 1857.
Pensioner 1,100
Stipendier  300
Extra utgifter  8
Arfvoden
Afskrifning: Innehållen bevillning . .
240
Utgifter år 1858.
25.
75.
Pensioner . . .
Stipendier
Extra utgifter
Arfvoden
Afskrifning: Innehållen bevillning . . . .
Balans till år 185,9.
Fondens tillgångar och fordringar . . _. ■_
1,100: —
700: —
9: 27.
80: —
1,921: 25.
73: 96.
1,648: 75.
80: 49.
1,889: 27.
130: 8.
47,082: 24.
Summa 52,826: 04.
Sammandrag af Silfverbergska Fondens
Debet.
Utgifter år 1856.
Pensioner  900: —
Extra utgifter  4: 12. 994.
Utgifter år 1857.
Pensioner  900: —
Extra utgifter  — 87.
Arfvode  120: — 1,020: 87.
Utgifter år 1858.
Pensioner  900: —
Extra utgifter
. — 87.
Arfvode  40: — 940; 87.
Afskrifning: Innehållen bevillning  36: 6.
Balans till år 185,9.
Fondens tillgångar och fordringar .
23,599: 81.
Summa 26,501: 73.
Räkenskaper för åren 1856, i857 och 1858.
Credit.
Balans från år 1855.
Fondens tillgångar i kontanta fordringar 39,736: 21.
d:o d:o i värdet af frälseräntor 5,500: — 45,236: 21.
Inkomster år 1856.
Räntor å utlånta kapital  2,172: 67.
d:o d:o
392: 62. 2,565: 29.
Inkomster år 1857.
Räntor  2,400: 70.
Inkomster år 1858.
Räntor  2,623: 84.
Summa 52,826: 04.
Stockholm af Riddarhus-Kontoret den 15 Oktober 1859.
J. L. Bogeman.
Räkenskaper för åren 1856, 1857 och 1858.
Credit.
Balans från år 1855
Fondens tillgångar och fordringar ..'.... 23,081: 43.
Inkomster år 1856.
Räntor •  1,057: 50.
Inkomster år 1857
Räntor  1,116: 5 6.
Inkomster år 1858.
Räntor  1,246: 25.
Summa 26,501: 74.
Stockholm af Riddarhus-Kontoret den 15 Oktober 1859.
. J. L. Bogeman.
50
Sammandrag af Löwenskiöldska Fondens
Debet.
Utgifter åren 1857 och 1858.
Rese-stipendier  5,000: —
Extra utgifter  15:60.
Arfvoden  520: —
Afskrifning: Innehållen bevillning
Balans till år 1859.
Rese-stipendii-fondens tillgångar . . . 50,500: 99.
Undervisning9-stipeudii-fondeus tillgångar 64,137:13.
Summa
Sammandrag af von Ilarlmansdorffska
Debet.
Utgifter år 1858.
Ränta till Fru Maria von Hartmansdorff 3,000: —
Extra utgifter och arfvoden .... 213:75.
Afskrifning: Innehållen bevillning
Återstoden af motstående osäkra
fordringar .... 580:15.
5,535: 60.
146:24.
1 14,638: 12.
120,319: 96.
cm,
3,213: 75.
76: 93.
Balans till år 1859.
Stipendii-fondens tillgångar och fordringar .... 64,819: 12.
Summa 68,109: 80.
Bl
Räkenskap för åren 1856, 1857 och 1858.
Credit.
Till följe af framlidne Hans Excellence Friherre Salomon Löwenskiölds
och hans jemväl aflidna Fru Julie Coyets testamente, af
den 10 Maj 1848, hafva testaments-executorerne till Högloft. Riddarhns-Direktionen
öfverlemnat:
1856 Sept. 3. Kontante medel . . . 50.000: —
d:o d:o 23. d:o d:o .... 25,000: —
1858 Mars 8. Mälare-Provinsernas Hy
potheks-Förenings
Obligationer . . . 32.300: —
1858 Maj 8. Kontante medel . . 740: 53. j 08,040: 53.
En af f. d. Ryttmästaren C.
W. Hammarsköld utgifven
skuldsedel'a 6,000 R:dr B:ko
hvarå blifvit vid
olika tillfällen
afbetaldt . . 2.31 6: 39. 6. 3,683: 8. 6.
Inkomster åren 1857 och 1858.
Räntor  10.373: 87.
På förestående osäkra fordran influtit . 1,905:56. 12,279: 43.
Summa 120,319: 96.
Stockholm af Riddarhus-Kontoret den 15 Oktober 1859.
J. L. Bogeman.
Fondens Räkenskap för åren 1857 och 1858.
Credit.
Genom testamente af den 14 December 1856 har framlidne
Presidenten August von Hartmansdorff och hans eiterlemnade maka
Fru Maria Ehrencrona gifvit till en Stipetidii-fond, under Högloft.
Riddarhus-Direktionens vård, deras samfaldta och enskildta egendom,
som, efter af Riddarhus-Karaereraren verkställd boutredning, upgått tilli
l:o i Kontante medel  3,000: —
2:o i Intecknade skuldsedlar  57.000: —
3:o I räntebärande obligationer . . . 3.000: — 63,000:
4:o i osäkra fordringar . . 1,417: 2.
Inkomster åren 1857 och 1858.
Räntor  4,27 2:93.
På förestående osäkra fordringar influtit 836:87. 5,109- 80
Summa 68,109: 80.
Stockholm af Riddarhus-Kontoret den 15 Oktober 1859.
J. L. Bogeman.
52
Sammandrag af Riddarhns-Capitations-Afgiftens
Debet.
Balans från år 1854.
Skalder: Ofverlefvererade medel ....
Utgifter enligt 1855 års Räkenskap.
Reparationskostnader  339: 50.
Extra utgifter  9:25.
Arfvode  150: —
Afkortning och Afskrifning
Upbörds-, Gransknings-provision och Remisslage . .
Utgifter enligt 1856 års Räkenskap.
7: 50.
498: 75.
102: 60.
28: 5.
14,782: 74.
1: 75.
3,859: 75.
150: —
Reparationskostnader
Extra utgifter
Ersättning till Wadstena Adliga Jungfru
Stift
.
Arfvode
Afkortning och Afskrifning . . .
Upbörds- och Gransknings-provision samt Remisslage
Utgifter enligt 1857 års Räkenskap.
39,039: 10.
9,278: 6.
11: 25.
150: —
16: 67.
18,794: 24.
76: 67.
28: 31.
Reparationskostnader
Kostnader för en Varm-inrättning
Extra utgifter .... . .
Arfvode
Ränta till Riddarhus-kassan . .
Afkortning och Afskrifning . . .
Upbörds- och Gransknings-provision samt Remisslage
Balans till år 1858.
Tillgångar och Fordringar .... .^^^^^^£^260^61^
Summa 80,473: 27.
48,495
88
92
8.
62.
84.
53
Räkenskaper för åren 1855, 1850 oell 1857.
Credit.
Balans från år 1854.
Tillgångar och fordringar  52,072: 78.
Inkomster enligt 1855 års Räkenskap.
Debiterade Capitations-afgifter . . . . 3,619: 50.
Anmärkta d:o d:o .... 102: —
Räntor  1,925: 4.
Ersatt husröta  1,220: 6. 6,866: 60.
Inkomster enligt 185b ars Räkenskap.
Debiterade Capitations-afgifter 3,684: —
Anmärkta d:o d:o 108= - 3,792: —
Räntor 2551: 47~ 6,343: 47.
Inkomster enligt 1857 års Räkenskap.
Debiterade Capitations-afgifter .... 3,712:50.
Anmärkta d:o d:o .... 102: —
Räntor  1,298:75.
Försålda gamla rör  53: — 5,166: 25.
Balans till år 1858.
Skulder: Ofverlefvererade medel ... 7: 50.
D:o Lån af Riddarhus-kassan . . 10.016:67. ] 0.024: 17.
Summa 80,473: 27.
Stockholm af Riddarhus-Kontoret deu 15 Oktober 1859.
J. L. Bogeman.
Kostnadsförslag'
för modellering oell gjutning i brons jemte eicelering af en byst- i
öfvernaturlig storlek, föreställande Konung Gustaf II Adolf, afsedd
att pryda den stora Riddarhussalen. Pris, i ett för allt, 3,000 R:dr
R:mt.
Stockholm den 30 Juni 1859.
C. G-. Qvarnström.
Stockholm, Typografiska Föreningens Boktryckeri 1859.
