# ID: svediakorp-gov670
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 33,705
# sentences: 1,346
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Don 29 Angnst! f. m.
301
N:o 169, i anledn. af väckt fråga om beviljande af anslag
till Magister M. Wiberg, såsom honorarium för en af honom up-^
funnen räknemachin;
N:o 170, i ani. af vackt fråga om sammanfattning och skiljande
från VesterNorrlands Läns arkif af de allmänna handlingar,
som röra Jemtlands Län.
Sammansatta Stats- och BankoUtskottet:
N:o 24, i anledn. af K. M:ts Nåd. Skrifvelse med förslag
ang:de förändrad organisation af Hypotheks-inrättningarne i riket.
Lagutskottet:
N:o 47, i anledn. af väckta motioner om förändring i Domkapitlens
organisation.
Uplästes och godkändes Exped.Utsk:ts under N:o 121 afgifne
förslag till R. Stms underd. skrifvelse till K. M:t ang:de tullbevillningen.
Föredrogs ånyo och företogs punktvis till afgörande StatsUtsk:ts
den 18 och 28 dennes bordlagde Utlåt. N:o 15 2, ang:de
regleringen af utgifterna under RiksStatens 9:de Hufvudtitel.
l:sta—4:de punkterna.
Utsk:ts hemställanden biföllos.
5:te punkten.
Hr Wrangel, Erik Fredrik: I egenskap af reservant
emot förev:de punkt, har jag trott mig böra anföra skälen dertill.
Frågan är visserligen icke af någon stor betydenhet; men då beslutet
innebär en viss orättvisa och behandlingen för öfrigt innefattar
en af dessa snabba vexlingar, som så ofta inom Utsk:n inträffa,
har jag funnit mig böra något redogöra för huru härmed tillgått.
Utgiftsafdelningen hade nemligen tillstyrkt 20,000 rdr att
utdelas till premier åt officerare och underofficerare vid arméen
och flottan. När detta förslag förekom i Utsk:t, yrkade en minoritet
att beloppet skulle nedsättas till hälften, men då den föreslagna
summan försvarades, anmärktes att man åtminstone borde
göra en rättelse så tillvida, att pensioner borde tilldelas icke blott
dem, som tagit afsked, utan äfven dem, som qvarstode, vare sig
vid arméen eller flottan. Emellertid segrade det högre beloppet,
och minoriteten, i förargelse öfver detta nederlag, vände alldeles
om och beslöt, i sin ifver att sila mygg och svälja kameler, alldeles
motsatsen af hvad den förut yrkat, nemligen att anslaget
allenast borde tillgodokomma afskedade militärer. Nu finnes dock
ett stort antal officerare, som stå qvar i arméen och flottan, och
dessa skulle således gå i mistning af den ifrågaställda förmånen,
derest Utsk:ts uttryck bibehållas. Det kan vara af mindre betydenhet,
ty dessa personer böra hafva upnått 60 år, men en orättvisa lig
-
302
Den 29 Augusti f. m.
ger väl uppenbarligen deruti, att derföre att de ännu kunna vara användbara
till fäderneslandets försvar, derföre att de ännu med heder
bära arméens uniform, de skola sakna kompetens till undfående
af pension, eller också nödgas taga afsked, för att komma i
åtnjutande deraf. Jag anhåller fördenskull, att punkten måtte till
Utskrt återremitteras för vidtagande af den förändring, att, i stället
för orden »från arméen och flottan afskedade», införas orden
»i arméen och flottan qvarstående eller derifrån afskedade.»
Hr Bildt, Didrik Gillis: Mycket kan väl vara att an
märka
emot denna punkt, om man, på sätt den siste värde talaren
gjort, vill strängt fästa sig vid ordalydelsen. Men jag tror
dock, att Utskrt träffat hvad som med afs:de på nuv;de förhållanden
är det bästa, emedan, om man å ena sidan kan säga, att
arméen genom förslagets antagande möjligen kommer att förlora
åtskilliga gamla officerare från de fordna krigen, och hvilka äro
att betrakta mera såsom en prydnad, än till nytta för arméen,
det dock å andra sidan bör tagas i betraktande, att personer, som
dröja att taga afsked tilldess de först erhållit understöd af den
ifrågasatta fonden, och sedermera komma att upbära pension, efter
sednare års förhöjning, derigenom komma att blifva gynnade på
deras bekostnad, som redan tagit afsked och innehafva pensioner
till det lägre beloppet. Då härtill kommer, att ett annat Stånd,
nemi. PresteSt:t, redan antagit StatsUtsk:ts förslag, synes det vara
ett ytterligare skäl för R. o. Ad. att antaga detsamma. En annan
orättvisa torde deremot ligga deruti, att ifrågav:de officerare
och underofficerare skola befinna sig i en nödställd belägenhet, emedan,
om staten gifver en pension, så bör det icke vara en allmosa,
utan en belöning för gjorda tjenste:-, och de, som klädt
blodig skjorta för fäderneslandet, böra väl i främsta rummet dervid
komma i åtanka. Man vet, att det finnes två slags fattiga,
de ena, som skrika, och de andra, som tiga och lida. Troligen
blir det de förra, som af denna fond komma att taga brorslotten.
Hr Wrangels yttrande, att man ännu skulle kunna hafva någon
nytta af de gamla qvarstående officerarne, synes mig icke vara af
någon vigt, emedan det redan är 4 6 år sedan sista krigen, och
af dem, som deltogo deruti, om de äfven ingingo i tjenst vid 14
års ålder, lärer man väl icke numera kunna påräkna någon särdeles
nytta.
Hr Wrangel: Det är alldeles omöjligt, att förhållandet
kan vara sådant, som den siste värde talaren anmärkt. Eör det
första får jag fästa upmärksaraheten dervid, att med i arméen
qvarstående officerare väl icke kan menas dem, som kommit i åtnjutande
af förhöjda pensioner, utan dem, sora verkligen qvarstå
i arméen och flottan, som hafva tillstånd att bära uniform, och
som, i händelse af krig, kunna användas sora reservbefäl. Det är
dessa personer, som raan nu vill beröfva förmånen att komma i
delaktighet af ifrågav:de anslag. Att PresteStit redan bifallit Utsk:ts
förslag, bör väl icke utgöra något hinder för R. o. Ad. att till
-
Den 29 A ugn st i f. m.
303
lägga de af mig föreslagna orden. Ehuru jag medgifver, att någon
praktisk olägenhet icke bör kunna upstå deraf, att ordet »afskedade»
står i Utsk:ts förslag, kan jag dock icke finna något _
skäl, hvarföre ej den af mig föreslagna förändringen bör bifallas,
synnerligen som Hr Bildt var af samma mening som jag i Utskit.
Hr Montgomery, Robert Nils Germund: Jag an
håller
att uplysning måtte meddelas, huru^ BondeSt:t beslutat i
förev:de punkt.
I ani. häraf tillkännagaf undertecknad, att, enligt ankommet
prot.-utdrag, Hederv. BoudeSt:t bifallit StatsUtslcts hemställan
uti den förev:de punkten.
Hr Montgomery: Då genom den nu lemnade uplysnin
gen
blifvit bestyrkt, att så väl Preste- som BondeSt:n oförändradt
antagit Utsk:ts förslag, anser jag det lämpligt, att R. o. Ad.
äfven gör det, på det att icke någon olikhet vid frågans slutliga
afgörande måtte upkomma. Man har ansett Utsk:t hafva varit
särdeles frikostigt, då det beviljat den föreslagna summan. Motionären
hade ifrågasatt 10,000 rdr; Utsk:t har höjt beloppet till
20,000. Jag tror derföre, att då dessutom enhvar troligen anser
syftet med dessa penningar vara ganska vackert, bör man också
bifalla förslaget, utan några förändringar i ordalagen, synnerligen
som Pir Wrangel medgifvit att någon stor praktisk olägenhet
derigenom icke kan upkomma.
Gr. Lagerbjelke, Gustaf: Den förste värde talaren har
mot denna punkt anmärkt, att den skulle vara skadlig för ar
méen
och orättvis mot enskilde, derföre att den icke medgifver
pensioner åt ännu i arméen qvarstående officerare. Men ser man
närmare på saken, måste man finna, att sådana i arméen qvarstående
officerare, som med utmärkelse tjenat i de sednaste krigen,
måsfe vara vid så hög ålder, att de icke kunna vara af någon
särdeles nytta för densamma. Tvertom vill det synas, som om
det vore af stor nytta för arméen, om dessa personer icke qvarstode.
Ty om krig utbryter, skulle de väl vara föga lämpliga,
så framt eljest afs:de bör fästas vid ålder och krafter. Saken är
således icke behäftad med de olägenheter, som Hr Wrangel antydt,
och jag anhåller derföre om bifall till Utsk:ts förslag.
Hr Bildt: Jag har begärt ordet endast för att förklara
Hr Wrangel, att han alldeles misstagit sig om mina tänkesätt
inom Utsk:t. Jag har ansett, att det vore alldeles likgiltigt om
ordet »afskedade» stöde i förslaget, eller icke; men jag fann slutligen,
att det skulle kunna komma i fråga, att personer, som
redan kommit i åtnjutande af högre pensioner, skulle kunna få
del af förev:de understöd. Voteringen inom Utsk:t gällde beloppet,
och icke något annat. Jag delar för öfrigt Hr Wrangels åsigt,
att det icke medför någon praktisk olägenhet, om ordet «af
-
301
D en 29 Angnst! f. m.
skedad» qvarstår, eller icke; men då det kan vara af nytta, att
det står der, tror jag att derom icke är mycket att tala.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad samt H. Exc. Hr
Gr. o. Landtm, yttrat, att derunder yrkats dels bifall till Utskits
hemställan oförändrad och dels bifall dertill, med den förändring, '
att orden »från Arméen och Flottan afskedade» skulle utbytas
emot orden »i Arméen och Flottan qvarstående eller derifrån afskedade»;
framställde H. Exc. propos. på bifall till Utsk:ts förslag
utan förändring, och, då dervid svarades flere ja jemte ett
eller annat nej, förklarade sig hafva funnit ja öfvervägande.
6:te och 7:de punkterna.
Utsk:ts hemställanden biföllos.
8:de punkten.
Hr Cederschiöld, F’redrik August: Då jag väekte
förev:de motion, rörande pensions-rätt lör arméens läkare, utgjorde
hufvudskälet dertill, att sednare tider ådagalagt det stora behofvet
af en väl ordnad läkarekorps inom arméen. Det har nemligen
visat sig, att den största dödligheten i krigstid icke är en följd
af kulor osli krut, utan af sjukdomar. Under sådana förhållanden
föreställde jag mig, att det skulle vara nödvändigt att inom
Svenska arméen så ordna militär-läkare-vården, att, i händelse af
krig, arméen skulle i detta hänseende vara fullkomligt betryggad.
Frågan är således, huruvida genom det af mig framställda förslaget
det åsyftade ändamålet må kunna vinnas. Jag hade trott, att
då militären vid 5 5 års ålder är pensionsmessig, så är orsaken
dertill, att man ansett deras krafter då vara så medtagna, att de
icke skulle kunna i allmänhet uthärda de stora ansträngningarne
under en kampagne. Enahanda förhållande eger rum med läkare;
ty ehuru dessa väl icke deltaga i sjelfva slagtningen, så göra de
det dock i alla de strapatser, som tillhöra krigstillståndet. Det
är således omöjligt, att man af en läkare kan fordra att han
bättre skall uthärda sådana ansträngningar, än någon annan. Afven
under sjelfva slagtningen föreställer jag mig, och har äfven
fått den uplysningen, att det är läkarnes skyldighet att vistas på
slagfältet för alt förbinda de sårade och fortskaffa dem till nödiga
depoter. Han är således utsatt för krigets faror, lika mycket som
militären; men han har icke lika mycken ära; ty den läkare, som
stupar för en kula, försyinner spårlöst, då deremot krigaren höljes
af ära. Det synes mig fördenskull billigt, att läkaren har
samma förmåner som militären i omförmälde hänseende. Deremot
föreställer jag mig, att hans lott under kriget är så till vida
svårare, än krigarens, att han får skåda all jemmer och allt elände
på närmaste håll, hvadan hans ansträngningar äro lika mycket
kroppens som själens. Man hör t. ex. frän den nyare krigshistorien,
huru en Engelsk läkare i 48 timmar ouphörligen var sysselsatt
-
Den 29 Augusti f m.
305
satt med de sjukas vård och förbindande, hvaraf han också blef
så medtagen, att han snart blef ett offer för sitt nit. Det år äfven
visadt, att mortaliteten bland läkarne är större, än bland oflfi
cerarne
och soldaterne. Det är mindre derföre att jag icke är
öfvertygad om, att militärläkarne lika villigt sora den civile läkaren
skall underkasta sig alla de mödor, hvilka äro förenade med
hans kall, som jag framställt mitt förslag; utan det är för arméens
egen skuld. Svenska arméen fordrar så många läkare, att
knappt hela Sveriges läkarekorps är tillräcklig att fylla behofvet.
Derföre synes det mig vara nödigt, att man kan förmå så många
som möjligt att ingå på denna bana, och det sker, såsom jag
tror, bäst derigenom att man tillförsäkrar dem om en pension,
som betryggar deras ålderdom mot brist. På grund häraf, vågar
jag vördsamt anhålla att ifrågav:de punkt måtte varda till Utsk:t
återremitterad.
Hr Montgomery: Såsom af Betänk:t synes, hafva flere
motionärer gjort framställningar om åtskilliga staters uptagande
till bestämd pensionering. Hr Cederschiölds motion gäller arméens
läkare, andras åter landtmätare, skogs- och jägeri-staterna,
lärarne vid elementarläroverken, m. m. StatsUtsk:t har äfven fästat
afs:de vid dessa framställningar, och jag är också ganska villig
att instämma med Hr Cederschiöld i hvad han yttrat ang:de
beredande af en betryggad framtid för ifrågavrde läkare. Men då
det är bekant, att en komité är tillsatt för att ordna pensionsväsendet
i allmänhet, torde det icke allenast vara svårt, utan äfven
olämpligt, att nu intaga åtskilliga korpser och stater på pensions-staten,
innan man eger någon kännedom om hvad komiterade
ämna föreslå. Det är på denna grund, som Utsk:t framställt
sitt förslag, till hvilket jag anhåller om bifall.
Sedan öfverläggningen ansetts härmed afslutad, yttrade 1:1.
Exc. Hr Gr. o. Landtm., att, beträffande den nu förev:de punkten,
deruti Utsk:t uptagit och besvarat väckta motioner om förändrade
bestämmelser i afs:de på pensionsrätt för fem särskilda
tjenstemanna-corpser, hade af Hr Cederschiöld yrkats återremiss af
Utsk.-ts hemställan, för så vidt den afsåg mom. litt. a. ang:de arméens
läkare, hvaremot Hr Montgomery yrkat bifall till punkten
i dess helhet; och skulle, till följd häraf, delning af propostn ega
rum.
Härefter framställde H. Exc. propos. på bifall till Utskits
hemställan rör:de mom. litt. a., och då dervid svarades flere ja
jemte ett eller annat nej, förklarades ja hafva varit öfvervägande;
hvaruppå propos. å bifall till Utsk:ts förslag i öfrigt framställdes
och besvarades med ja.
9:de punkten.
Utsk:ts hemställan bifölls.
10:de punkten.
H. IX.
20
306
Den 29 Augusti f. m.
Gr. Lagerbjelke: Af Stat,sUtsk:ts Betänk. är det åtmin
stone
för mig omöjligt att finna, hvad nytta detta förslag skulle
medföra. Antages det nemligen, sä kommer den nya regleringen
af Just.-Stats-Exped:n att genast träda i verket, men Exped.-Sekreteraren
Lovén att qvarstå vid sin tjenst, utan tjenstgöringsskyldighet,
men med bibehållande af sina nuv:de löneförmåner, hvarefter
han vid afskedstagande! kommer i åtnjutande af pension till enahanda
belopp för återstående lifstid. Om det deremot icke bifalles,
så blir förhållandet detsamma, med den skillnad blott, att han,
i förra fallet, finge upbära sin lön utan tjenstgörings-skyldighet.
Derigenom komme lönen att blifva en slags pension; men sådant
är icke rättvist, emedan statens tjenstemän i allmänhet få blott
80 proc. af sin lön såsom pension. Gör Hr Lovén icke sin
tjenst, så bör han väl också icke få upbära hela lönen, utan, på
sätt för hvarje annan Svensk tjensteman är stadgadt, endast 80
proc. deraf. Det skäl, som Utsk:t anfört, att Hr Lovén inom
denna statsreglerings-period är pensionsmessig, synes mig icke
vara något skäl till bifall, utan tvertom till afslag, emedan saken
då reglerar sig sjelf. Om icke dessa mörka punkter kunna fullständigare
förklaras, så måste jag anhålla om afslag på Utsk:ts
förev:de hemställan.
Hr Carleson, Edvard Henrik: Anledningen till den
nåd. framställningen om Hr Lovéns förflyttande på indragningsstat,
finnes upgifven i StatsUtsk:ts protokoll. Det visar sig deraf,
att R. St:r vid sista riksdagen hos K. M:t gjorda framställning
om indragning af en bland byråchefs-platserna inom Just.-  Stats-Exped:n. Då nu den ena af dessa anses kunna indragas, och
det derjemte inträffar, att Hr Lovén snart är pensionsmessig,
samt förlusten af hans upförande på indragningsstat skulle för
statsverket endast utgöra 20 proc., men vinsten deremot skulle
vara, att regleringen af nämnde embetsverk kunde genast försiggå,
så, i händelse R. St:r haft någon mening med sin förut
gjorda framställning hos K. M:t, föreställer jag mig, alt det vore
skäl, att R. St:r nu också bifölle, hvad Utsk:t har föreslagit.
Gr. Mörner, Carl Göran Detlof: Det är ganska sannt
att R. St:r gjort underd. framställning om indragande af en byråchefs-befattning
inom Just.-StatsDepart:t. Denna önskan af R.
St:r är så gammal, att den uttrycktes genast vid samma riksdag,
då den nya organisationen af sagde Dep:t egde rum, eller
vid införandet af den s. k. Departemental-styrelsen. Dermed var
dock R. St:rs mening att åstadkomma en besparing, och icke en
ökad utgift. Resultatet af den nu ifrågasatta indragningen blir
dock alldeles motsatt. Under det nemligen nuv:de anslag för
Just.-Stats-Expedit:n skulle till oförminskadt belopp utgå, komme
derutöfver Hr Lovén att tillerkännas hela sin lön på indragningsstaten.
Den person, som vore afsedd att öfvertaga hans tjensteåligganden,
skulle genast komma i åtnjutande af sitt arfvode,
hvadan således aflöning för samma tjenstebefattning komme att
Den 29 Augusti f. m.
307
till två personer samtidigt utgå. Detta synes mig vara nog fri
kostigt,
och då härtill kommer att Hr Lovén, som är född 179 5
och således i år fyller 65 år, kan få pension enligt de för tjenstemän
i allmänhet gällande grunder, derest han ej vidare har
helsa och krafter att sin tjenst bestrida, kan jag ej finna ringaste
skäl för R. St:r att bevilja honom den särskilda faveur, hvarom
nu är fråga, särdeles om, såsom sannolikt är, följden deraf skulle
blifva, att han aldrig komme att taga afsked, hvilket man sett
inträffa med andra tjenstemän inom K. M:ts Kansli, hvilka i förtid
kommit på indragningsstat.
Jag förenar mig med Gr. Lagerbjelke i yrkande om afslag.
Hr Printzensköld, Carl: Nog har jag bevistat många
riksdagar, men jag har aldrig hört omtalas, att man, för att
verkställa en indragning, som R. St:r beslutat, skall ådraga statsverket
en utgift, utan man har låtit den person, hvars tjenst
skulle indragas, tjena qvar, så länge han kunde, eller ock befordrat
honom till annan plats. Nu har Hr Carleson förklarat och
till och med nära nog medgifvit, att det enda skäl, som förefunnes
att förflytta Hr Lovén på indragningsstat, vore att, ju förr
desto hellre, bringa R. St:rs beslut till verkställighet. Ett sådant
skäl kan, efter min öfvertygelse, ingalunda blifva gällande, och då
härtill kommer, att Gr. Mörner ganska riktigt anmärkt, att Hr
Lovén skulle blifva bättre lottad, än statens öfrige tjenstemän på
samma linie, så är äfven detta för mig ett skäl, att, lika med
Gr:ne Lagerbjelke och Mörner, tillstyrka afslag på StatsUtsk:ts
framställning.
Hr Bildt: Jag fruktar, att ett väsendtligt misstag legat
till grund för de Hrrs åsigt, som utgått ifrån den premissen, att
Hr Lovén skulle, i händelse han förflyttades på indragningsstat,
få upbära 45 00 rdr i lön. I K. M:ts Propos. heter det, att Hr
Lovén må upföras på indragningsstat med åtnjutande af hela sin
lön, 4500 rdr, om han gör tjenst, men, när ban tager afsked,
upbära pension enligt de för andra tjenstemän gällande grunder.
Det är således tydligt, att ett vilkor härvid är fästadt, nemligen
att han skall göra tjenst, och det synes således för min del, att
han kommer i samma ställning som öfrige tjenstemän i samma
grad. Jag kan fördenskull icke finna mig öfvertygad af de skäl,
som af föreg:de talare blifvit anförde, utan anhåller om bifall till
ifrågav:de punkt.
Gr. Lagerbjelke: Jag försökte i mitt förra anförande å
dagalägga,
att genom förev:de förslag, om det bifalles, staten
verkligen ådrages en utgift. Jag hör nu af den siste värde talaren,
att jag varit otydlig, och skall derföre söka blifva tydligare.
Det är ju gifvet, att om den nya organisationen genast inträder,
med upförande af Hr Lovén på indragningsstat och hans bibehållande
vid full lön samt tjenstgöringsskyldighet, sä kommer ju den
tjensteman, som skall göra hans tjenst, att genast erhålla sitt arf
-
308
Den 29 Augusti f. m.
vode. Om nu Hr Lovén icke gör tjenst, så får han upbära sin
fulla lön på indragningsstaten för intet; gör han deremot tjenst,
så får den i hans ställe tillförordnade åtnjuta arfvode för intet.
Således kommer i alla händelser staten att utbetala två löner, och
Hr Lovén kommer att erhålla större pension, än andra tjenstemän
i samma grad. Man gör väl nya organisationer för att åstadkomma
besparingar, eller också för att få tjensten bättre skött,
och för förev:de fall synes mig det första skälet ligga till grund.
Nu har man val också upskjutit reorganisationens verkställande
intilldess det kunde ske utan upoffring för statsverket. Då nemi.
Hr Lovén är pensionsmessig och således eger rätt att upbära 80
proc. af sin lön, då kan man icke längre stäfja sin otålighet, utan
vill genast vidtaga reorganisationen med ökad kostnad för statsverket.
Jag anhåller fortfarande om afslag.
Gr. Mörner: För att söka göra ännu mera påtagligt hvad
jag förra gången yttrade, får jag erinra derom, att efter en tjen
steman,
hvars tjenst skall indragas, men som med sina aflöningsförmåner
blifvit flyttad på indragningsstaten, kan någon annan, i
händelse af afgång, icke tillsättas med rätt att upbära den förres
förmåner. Deraf är klart, att om Hr Lovén doge i dag, kunde
icke någon tillsättas i hans ställe. Således är sjelfva tjenstgöringen
här icke det väsendtliga. För Hr Lovén kan det vara likgiltigt,
antingen han upbär sin lön på indragningsstaten, eller på
expeditionens stat; men så är icke förhållandet för det allmänna,
som, oaktadt Hr Lovén skulle fortfara med sin tjenstebefattning,
finge förskottsvis till hans utsedde efterträdare utgifva full aflöning.
Jag anhåller ännu en gång om afslag.
Hr Bildt: Gr. Lagerbjelke hade verkligen icke behöft för
min skull uprepa, hvad han förut sagt, emedan jag hörde det
ganska väl. Men jag är ändock icke öfvertygad. Hr Gr:n utgår
från den åsigt, att Hr Lovén slipper göra tjenst;, men det är ingalunda
fallet. K. M:ts Propos. förutsätter nemligen tydligt, att
han skall göra tjenst, för att få bibehålla sin lön. Att ingå i
specialiteter i afs:de på tjenstgöringens ordnande inom detta Dep:t,
tror jag hvarken jag eller Utsk:t eller Ståndet kan göra. Jag vill
blott nämna, att K. M:t i sin Propos. säger att det skall så
vara, allt under förutsättning, att Hr Lovén gör tjenst. Huruvida
Hr Lovén har så litet att göra, att han kan slippa att göra
någonting, vet jag icke; det är ganska möjligt. Dessutom torde
man derom kunna få uplysning, då man vet, att han för uärv:de
är riksdagsman och således troligen någon annan är förordnad att
sköta hans tjenst inom Dep:tet. Saken i och för sig är verkligen
icke af någon betydenhet; om indragningen sker en riksdag förr
eller en riksdag sednare, tror jag kan vara ungefär detsamma, likasom
jag tror, att det är alldeles likgiltigt, om Hr Lovén ville
fortfarande vara Expeditionssekreterare, eller taga afsked, äfvensom
om han får upbära sin lön på indragningsstat eller bibehålla
sin tjenst; ty icke lärer man kunna taga denna ifrån honom. Jag
Den 29 Augusti f. m.
309
ämnar icke vidare yttra mig i frågan; Utsk:t har helt och hållet
stödt sig på hvad bilagan till K. M:ts Propos. innehåller.
Gr. Lagerbjelke: Den siste värde talaren har visserligen
upgifvit, att han hört mitt förra yttrande likasom mitt sista; men
icke desto mindre har han vid återgifvandet af detsamma öfverhoppat
jerat hälften. Jag har sagt, att om Hr Lovén slipper
göra tjenst, så får han 20 proc. mera i pension, än alla andra;
men jag har äfven sagt, att om han fortfarande kommer att göra
tjenst, så blir deraf, äfvensom genom den nya organisationens trädande
i verkställighet, genast en följd, att den person, som i
framtiden skall göra Hr Lovéns tjenst, genast kommer i åtnjutande
af arfvode för den tjenstgöring, han i framtiden skall förrätta.
Staten kommer således i alla händelser att lida förlust.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad samt H. Exc. Hr
Gr. o. Landtm, uptagit de derunder gjorda yrkanden på dels bifall
till och dels afslag å Utskits förev:de hemställan, framställde
H. Exc. först propos. på bifall till densamma, dervid svarades många
ja jemte uågra nej, och sedermera propos. på afslag derå, då svaren
utföllo med många ja tillika med åtskilliga nej; och förklarades
ja nu hafva varit öfvervägande.
Hr Carleson begärde votering.
Uplästes och godkändes följande voter.-propos.:
»Den som bifaller StatsUtsk:ts hemställan uti 10:de punkten
af Utlåtrt N:o 152, ang:de regleringen af utgifterna under Riks
Statens
Nionde Hufvudtitel, röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner nej, afslår R. o. Ad. förenämnde hemställan».
Vid voteringens slut hade rösterne utfallit sålunda:
Ja — 9.
Nej — 35.
H. Exc. Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att anslag blifvit
utfärdadt till fortsättande af plenum kl. 6 e. m.-
11 :te—21:sta punkterna.
Utsk:ts hemställanden biföllos.
22:dra punkten.
Hr Printzensköld: Då man jemför Utsk:ts behandling
af denna punkt med åtskilliga andra i detta Betänk., föranledda
af enskilda personers framställningar, kan jag icke undertrycka den
öfvertygelsen, att Utsk:t i afs:de på D;r Broman kanske nog litet
fästat afs:de på den ställning, hvaruti han med en talrik familj sig
befinner. Utsk:t har icke kunnat bestrida hvad som är med verk
-
310
Den 29 Angnst! f, m.
ligbeten öfverensstämmande, nemi. att han varit garnisonsläkare vid
Dalarö f. d. fästning, och att han således 10 till 12 år upoffrat
krafter i Statens tjenst. Den pension, som för honom blifvit föreslagen,
är för öfrigt så obetydlig, att man väl kan säga att oro
Staten ger den eller icke, så är det för Staten likgiltigt. Den är
det dock icke för den behöfvande familjen, och om jag icke kan
anföra några lagliga skäl för bifall, så är det likväl så ömmande
omständigheter, som tala derför, att jag, med afs:de så väl derå
som å det obetydliga beloppet, anhåller, det R. o. Ad. behagade
skänka sitt bifall till den väckta motionen och således afslå hvad
Utsk:t hemställt. Jag ber härvid att få förklara, det jag alldeles
icke med något slags ogillande omdöme upträdt emot Utsk:t, enär
jag då skulle handla både emot min öfvertygelse och emot rättvisans
och billighetens fordringar. Jag endast hemställer, huruvida
icke motionen, med afs:de å de omständigheter jag anfört, må vinna
mera sympati inom Ståndet, än den gjort inom Utsk:t.
Hr Montgomery: Det må vara, att om man jemför Ut
sk:ts
afstyrkande af ifrågav:de motion med dess tillstyrkande af
åtskilliga andra, man då kan finna skäl att bifalla den; men jag
tror det vara lämpligare att pröfva hvarje sak särskildt. I afs:de
å denna fråga, är förhållandet att motionen varit väckt vid en
föreg:de riksdag, men äfven då afstyrktes, samt att det enda skäl,
som anförts för bifall dertill, varit D:r Bromans torftiga och nödställda
belägenhet. Men det torde icke vara skäl att under 9:de
hufvudtiteln bevilja allmosor, ty derigenom komma R. St:r att åtaga
sig hela fattigvården. Jag tror att de skäl, som tillförene anförts
emot bifall, varit giltiga, och jag anhåller derföre att Utsk:ts hemställan
måtte gillas.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad samt H. Exc. Hr
Gr. o. Landtm, yttrat, att derunder yrkats dels bifall till Utsk:ts
hemställan och dels afslag derå samt beviljande af en årlig pension
å 75 rdr rmt till D:r P. G. Broman, framställde H. Exc. propos.
på bifall till hvad Utsk:t hemställt och, då dervid svarades några
ja samt ett eller annat nej, förklarade sig hafva funnit ja öfvervägande.
23:dje punkten.
Utskits yttrande lades till handlingarne.
24:de och 25:te punkterna.
Utskits hemställanden biföllos.
26:te punkten.
Hr Bildt: StatsUtsk:ts afstyrkande af bifall till K. M:s
Propos. om ett årligt understöd af 600 rdr åt afl. Öfverste Bruncronas
enka, på grund deraf att det kommit till Utsk:ts kännedom
att fru Bruncrona genom en enskild persons välvilja erhållit den
-
Den 29 Ang osti f. m.
311
na summa tills vidare, — denna omständighet kati icke för R.
St:r utgöra något skäl att undandraga sig upfyllandet af deras
skyldighet, Utsk:t har också erkänt, att Ofverste Bruncronas verksamhet
under lifstiden förvärfvat honom anspråk på att hans enka
icke skall utsättas för alltför stora bekymmer, och hon bör derföre
icke lemnäs utan understöd, om också den enskilda vänskapen
framkallat en tillfällig gåfva, som när som helst kan återtagas.
Då Öfverste Bruncronas förtjenster och aktningsvärda karakter äro
inom detta Stånd tillräckligt kända, tror jag mig icke behöfva
vara vidlyftigare, utan anhåller blott om bifall till K. M:s Propos.
och afslag å Utsk:ts förslag.
Erih. Leijonhufvud, Axel Gabriel: Då det visat sig,
att Statens tjenster blifva allt mindre eftersökta, synnerligen på
det militära området, der det fordom fanns surnumerärer, men nu
deremot vakanta platser, tror jag att Staten bör vidtaga sådana
åtgärder, att detta missförhållande måtte uphöra. Bland dessa åtgärder
torde ingen vara bättre, än att en tjensteman efter längre
tjenstetid finner, att Staten drager försorg om hans efterlefvande
enka och barn. Ett dylikt förhållande är här för handen. Då
nemi. Ofverste Bruncrona efter nära 40 års tjenstetid lemnade
detta jordiska, hade han i 28 år upburit blott subalternlön för sig
och sin familj. Det var sålunda icke hans fel att han ej kunde
samla något. Först på sednare tider kunde han komma i något
bättre vilkor, dock icke så, att han kunnat lemna något åt sina
efterlefvande. Det är visserligen sannt, att en välvillig gifvare tills
vidare bestämt ett årligt understöd åt enkan; men då, enl. min
öfvertygelse, Staten så väl för sin egen skuld som med afs:de på
den aflidnes förtjenster torde böra mellankomma, får jag vördsamt
anhålla om afslag å förev:de puukt och bifall till K. M:s Propos.
Hr Montgomery: Inom Utsk:t har jag varit af samma
tanke som de sista värde talarne, hvarföre jag äfven instämmer i
det slut, till hvilket de kommit, dock med den förändring, att då
K. M. föreslagit en pension af 200 rdr för enkan och lika mycket
åt hvartdera barnet, R. o. Ad. i stället ville besluta en pension
af 0 00 rdr åt enkan ensam, emedan StatsUtsk:t i allmänhet följt
den grundsatsen att på 9:de hufvudtiteln upföra pensioner allenast
åt enkor, men icke åt barnen.
Hr Bildt: För att i detta fall vinna framgång åt förslaget
om en pension åt fru Bruncrona, vill jag afstå från mitt yrkande
och instämmer med Hr Montgomery.
Frih. Leijonhufvud: För att icke inveckla frågan och
föranleda flere propos:r, ber äfven jag att, med afstående från mitt
yrkande, få instämma med de 2:ne sista värde talarne.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad samt propos. på
bifall till Utslcts hemställan först blifvit framställd, men med nej
3JL2
Den 29 Augusti i. m,
besvarad, gjordes propos. derå, att E. o. Ad. för sin del skulle bevilja
en årlig pension af 600 rdr åt Öfversten Olof Abraham Bruncronas
enka, Christina Charlotta Lagerheim, att utgå så länge hon
lefver ogift; hvartill svarades ja.
Frih. Leijonhufvud: Jag anhåller att en inbjudning måtte
afgå till PresteSt:t att förena sig i detta beslut.
Uppå i ani. häraf gjord propos., beslöt E. o. Ad. inbjuda
Högv. PresteSt:t att det nyss fattade beslutet biträda.
27:de punkten.
Gr. Lagerbjelke: Eiddarhusets genealogiska tabeller up
taga
att General Pauli gifte sig 1800, och dog utan att efterlemna
någon ogift bröstarfvinge. Då icke desto mindre Utsk:t upgifver
att fröken Pauli är 71 år gammal, så torde K. o. Ad. finna att
dessa förhållanden sakna öfverensstämmelse sins emellan, hvarföre
jag anhåller om uplysning i detta hänseende.
Hr Montgomery: Hvad de genealogiska tabellerna i detta
fall innehålla, är mig obekant; men vid motionen var fogadt ett
intyg af pastorsembetet i Linköping, som uptog allt hvad Utsk:t
i denna punkt anfört. Då man icke kunde antaga att betyget var
förfalskadt, så höll man dermed till godo. Beträffande motiverua
för bifall till motionen, så lago de dels i General Paulis utmärkta
förtjenster och dels det efterlefvande barnets nödställda belägenhet.
Dessa motiver hafva i andra fall verkat bifall, hvarföre jag hemställer,
att sådant äfven nu måtte blifva händelsen.
Efter härmed slutad öfverläggning samt uptagande af de gjorda
yrkanderne å dels bifall till och dels afslag å Utsk:ts förey:de hemställan,
blef propos. på bifall till den,samma framställd och besvarad
med flere ja jemte ett eller annat nej; hvaruppå ja förklarades
haft öfvervigten.
28:de punkten.
Hr Printzensköld: StatsUtsk:t har erkänt, att Öfverste
Ström uuder sin långvariga lefnads- och tjeustebana gjort sig förtjent
om fäderneslandet. Pland lingarne uplysa vidare, att, ehuru
någon behållning förefinnes i boet, denna dock icke är så stor, att
enkan deraf kan erhålla sin bergning, hvadan hon befinner sig i
en ganska bekymmersam ekonomisk belägenhet. Motiouären, Landshöfdingen
v. Troil, i hvars residensstad Ström större delen af sin
lefnad vistats, och som sålunda noga känner enkans omständigheter,
har föreslagit att pensionen måtte bestämmas till 5 00 rdr.
Att StatsUtskit då nedprutat denna enl. min åsigt ringa summa
med 100 rdr, synes mig ådagalägga en måhända nog långt drifven
sparsamhet, då Utsk:t deremot i andra punkter af detta Be
-
Den 29 Augusti f. ra.
3X3
tänk. visat prof på motsatsen. Jag anhåller fördenskull, att E. o.
Ad. måtte i så måtto bifalla Utsk:ts hemställan, att det föreslagna
pensionsbeloppet ökas till den af motionären föreslagna summan,
eller 500 rdr rmt.
Hr Montgomery: StatsUtsk:t har genom sitt tillstyrkande
i hufvudsaklig mån af motionen väsendtligen ingått på alla de
motiver, som Hr Printzensköld anfört. Ofverste Ströms förtjenster
hafva också blifvit till fullo erkända; men skälet, hvarföre Utsk:t
tillstyrkt 400 rdr i st. f. 500 rdr, var endast det, att boupteckningen
efter Ström visade en behållning af 7,000 rdr och att enkan
dessutom får upbära pension af arméens pensionskassa. Vid
sådant förhållande ansåg man att någon egentligen nödställd belägenhet
icke var för handen, utan att pensionen borde gifvas såsom
ett erkännande af den aflidnes förtjenster om riket. Beloppet
bestämdes också till 400 rdr, af den anhn, att K. M. i sin Pro
pos.
om pension åt Ofverste Hjelms enka icke äskat mera. Jag
hemställer derföre om bifall till Utsk:ts förslag.
Sedan öfverläggningen ansetts härmed afslutad samt H. Exc.
Hr Gr. o. Landtm, yttrat, att derunder yrkats dels bifall till
Utsk:ts hemställan och dels bifall dertill, med den förändring, att
pensionsbeloppet höjdes från 400 till 500 rdr; framställdes propos.
på bifall till Utsk:ts hemställan oförändrad och besvarades medja.
29:de punkten.
Utsk:ts hemställan bifölls.
30:de punkten.
Gr. Mörner: Vid detta Utsk:ts förslag tager jag mig fri
heten
erinra.^ att, efter hvad Riddarhusets genealogier utvisa, Öfverstelöjtnant
Åkerstein aldrig varit gift med den i Betänk:t såsom
enka titulerade personen. Han har väl med henne sammanaflat 5
barn, men icke i, utan utom äktenskap. Jag tror icke att det är
i sin ordning, att E. St:r bevilja pensioner åt personer, hvilka icke,
enl. gällande pensionsreglemm, kunna få sådan förmån sig tillerkänd.
Jag får derföre anhålla om afslag på Utsk:ts ifrågav:de
framställning.
Pir Montgomery: Jag medgifver att åtskilliga af dessa
genealogiska invändningar, som här göras, äro så beskaffade att
de icke kunna lätt besvaras; men jag ber dock att i detta fall
få lemna några uplysningar. Det har blifvit mig från fullt tillförlitligt
håll sagdt, att ehuru Öfverstelöjtnant Åkerstein icke var
gift med den ifrågav:de enkan, så hade det dock lyst 3 gånger
för dem. Under sådant förhållande och då Hr Åkersteins förtjenster
torde vara kända för litet hvar af R. o. Ad., och då han
otvifvelaktig! inlagt meriter inom det militära området samt nitiskt
arbetat för det vapen, han tillhörde, dervid han också gjort åtskil
-
314
Dea 29 Augusti f. m.
liga upfinningar, sora äro af värde, hvartill kommer att enkan är
i mycket nödställd belägenhet, så har jag trott att i dessa omständigheter
skulle finnas skäl att bevilja den pension, hvarom jag
får anhålla.
Hr Bildt: Jag tror att hvad Gr. Mörner anfört eger myc
ket
skäl för sig så tillvida, att det icke kan vara billigt att gifva
pensioner åt personer, som lefvat i olagliga förbindelser, eller, om
sådant ändock skulle komma i fråga, att det då åtminstone bör
ega rum med personer i högre ställning, än Åkerstein. Men anse
R. o. Ad. och R. St:r hans förtjenster så stora, att de göra anspråk
på någon välvilja, så höra väl också de, för hvilka Hr Åkerstein
var ett naturligt och lagligt skydd, nemi. hans barn, hvaribland
4 minderåriga döttrar, komma i åtnjutande af denna välvilja,
synnerligen som de, efter våra lagar, äro hans lagliga arfvingar,
ehuru deras moder icke var hans hustru. Under sådana förhållanden
skulle jag för min del anse, att det vore lämpligt, att man
beviljade barnen det understöd 400 rdr, hvarom här är fråga.
Eljest skulle, i fall enkan erhölle denna pension, ett prejudikat
till förmån för brottsliga förbindelser gifvas, som icke vore lämpligt.
På grund häraf anhåller jag, att R. o. Ad. för sin del ville
besluta, att ett belopp af 400 rdr måtte anvisas att utgå med 100
rdr rmt årligen tili hvar och en af de 4 efterlefvande döttrarna,
tilldess de upnått 21 år eller inträdt i äktenskap.
Gr. Lagerbjelke: För att kunna betraktas såsom enka
fordras väl i främsta rummet att någonsin hafva varit gift. Om
nu också en olaglig förbindelse ur moralisk synpunkt kan ursäktas,
så är det väl icke Staten hvarken värdigt eller eris tillständigt,
att taga sådana saker under armarna. Detta torde väl icke kunna
bestridas. Men äfven om fru Åkerstein varit gift, hade hon enl.
gällande pensionsreglemm icke kunnat få pension efter sin man;
ty dessa reglemm innehålla att enka icke kan erhålla pension, så
vida hon ej varit gift minst 1 år, hvilket här icke kunnat blifva
händelsen, äfven om Ofverstelöjtnant Åkerstein lefvat så länge, att
vigsel kunnat ega rum. Jag nödgas derföre för min del afstyrka
bifall till ifrågav:de punkt. Dertill kommer ytterligare, att StatsUtsk:t
vid detta tillfälle icke iakttagit hvad som eljest vid dylika
frågor plägar iakttagas, nemi. att pensionen skall utgå endast så
länge enkan lefver ogift. Förmodligen har Utsk:t ansett, att det
icke ingick i denna frus vanor, att gifta sig. Hvad för öfrigt angår
barnen och pensionen åt dem, får jag fästa upmärksamheten
.derpå, att motionen icke afser någon sådan; och då modren icke
kan få pension, så lärer det väl icke vara med formerna öfverensstämmande
att gifva den åt barnen.
Hr Nordenfelt, Enar: Det är alltid ömtåligt att yttra
sig i en fråga, som tager hjertat i anspråk; men man måste i
alla fall följa vissa bestämda grundsatser. Min grundsats är att
Staten icke har någon skyldighet att pensionera några embetsmäns
Den 29 Augusti f. m.
315
enkor och barn. Staten har ingenting annat att göra, än att tillse,
det dessa embetsman efter afskedstagandet icke lida nöd. Men
jag har det oaktadt ingenting emot, att Staten, såsom ett erkännande
af sina aflidna tjenares förtjenster i ett eller annat fall, tillägger
deras efterlefvande enkor och barn pension. Men dertill
fordras dock, att enkorna och barnen skola vara lagliga enkor och
barn. Beträffande nu förev:de fall, så är uplyst, att någon vigsel
emellan Ofverste-Löjtnant Åkerstein och hans fästeqvinna icke egt
rum. Jag fäster visserligen dervid mindre afs:de, emedan lagen
säger, att ett förhållande, sådant som existerade emellan dessa
personer, är ett äktenskap, som skall med vigsel fullbordas och
barnen tillerkännas arfsrätt m. m. Men man må gå huru långt
som helst i att efterskänka sina fordringar på sedlighet, så kan
man väl icke säga, att den som lefvat så länge ogift tillsammans
med en person, tilldess han dör, kan göra anspråk på Statens välvilja.
Jag kan icke finna lämpliga de af StatsUtsk:t begagnade
uttrycken »enka» och »ett värdigt föremål» för välvilja Ty man
kallar icke ett värdigt föremål en person, som hela sin lifstid lefvat
i ett laglöst tillstånd. Dessa skäl äro för mig så starka, att
om också det" vore aldrig så mycket skäl att bevilja den begärda
pensionen, så skulle jag ändock icke göra det, äfven derföre, att
jag finner det oriktigt att inom B. o. Ad. bifalla ett förslag, som
grundar sig på en falsk upgift. Ty ett sådant bifall skall från
K. o. Ad:s sida vara ett bestyrkande af den föga utredda framställningen.
Jag instämmer fördenskull med Gr. Lagerbjelke och
yrkar afslag å Utskits hemställan, dervid tilläggande, att jag anser
de ifrågav:de personerna vara föremål för enskild välgörenhet,
hvarvid subskriptions-vägen torde vara den lämpligaste.
Hr Printzensköld: Med kännedom om de förtjenster,
som aflidne Ofverste-Löjtnant Åkerstein inlagt om fäderneslandet,
har jag talat för motionen. Men jag får nu förklara, att jag då
alldeles icke kände det förhållande, hvarpå Gr. Mörner fästat upmärksamheten,
och hvilket icke kunnat till sin riktighet jäfvas.
Om detta förhållande varit mig bekant, så skulle jag, som från miti
plats alltid sökt försvara sådan ordning, som utgör grundvalen
för hvarje samhälle, nemi. sedlighet, aldrig hafva yttrat mig för
bifall till motionen; och jag kan icke annat än beklaga att jag
blifvit missledd, samt instämmer i de yttranden, som af föregående
talare blifvit afgifne.
Hr Montgomery: Det må vara, att StatsUtsk:ts fram
ställning
är något otydlig och att den kunnat vilseleda i så fäll
att Äkersteins enka icke kan kallas enka. Men då det varit tre
gånger lyst för henne och hon enligt lag eger alla de rättigheter,
som en laggift hustru har, samt skilsmessa endast kunnat
beviljas af Domkapitlet, tror jag att man icke kan invända allt
för mycket emot den klandrade benämningen. Beträffande sjelfva
frågan, skulle jag vara färdig att gå in på det förslag, som Hr
Bildt framställt, och jag tror att Gr. Lagerbjelke misstagit sig,
316
Den 29 Augusti f. m.
då lian ansett, att ett sådant beslut icke kunde fattas; ty motionens
sylte var att gifva pension till hustrun och barnen. Det är
således icke något nytt förslag, hvarföre jag föreslår att 400 rdr
måtte anvisas åt aflidne Åkersteius fyra döttrar, så länge de förblifva
ogifta.
Hr Cederschiöld, Fredrik August: Utan att vilja på
något sätt inverka på E. o. Ad. i denna fråga, vill jag blott såsom
ett försök att förmildra omdömet öfver Hr Åkersteins lefnadsförhåilanden
i detta hänseende uplysa, att jag sammanträffade
med honom under hans sednaste lefnad och att han för mig beklagade,
att han icke kunnat fullborda sin afsigt att träda i gifte
med den efterlefvande personen, och att han lifligt längtade hera
till Sverige för att göra det. Jag har velat nämna detta åtminstone,
på det min högt värderade väns minne derigenom må blifva
befriadt från den fläck, som eljest kunde drabba det.
Gr. Lagerbjelke: Jag erkänner att jag så tillvida miss
tagit
raig, att motionen verkligen innehåller en begäran, att pensionen
måtte gifvas åt barnen. Det finnes således laglig rätt att
derom öfverlägga. Men ehuru så är, anser jag pensionen ändock
icke kunna beviljas. Det är visserligen sannt, att barnen äro oskyldiga;
men det oaktadt skulle det vara ett erkännande å statens
sida af dylika lösa förbindelser. Staten erkänner nemligen
icke ett sådant förhållande, i hvilket Hr Åkerstein stått till sin
fästeqvinna. Det är sannt att förhållandet kan vara ganska ömmande;
men man måste erkänna att 9:de hufvudtiteln icke är
någon fattig-försörjning, och om staten skulle gå så tillväga, fruktar
jag att hela staten blefve ett fattighus. Då ett bifall till
motionen således ovilkorligen skulle strida mot den stora principen,
att sedligheten är en af statens fastaste grundvalar, nödgas
jag motsätta mig Utsk:ts hemställan.
Gr. Mörner: Om staten tillägger aflidne tjenstemäns efter
lefvande
barn pension, så bör väl sådant i allmänhet ske, då personernas
verksamhet varit i ett eller annat fall utmärkt. Jag för
min del vågar helt och hållet jäfva sådant i afs:de på Hr Åkerstein.
Han framställde visserligen åtskilliga förslag till sadlar,
munderingar m. m., som befunnos mera eller mindre overkställbar,
men för hvilkas utförande staten har fått utgifva icke obetydliga
belopp, och med afs:de på hvilka han beständigt var invecklad
i rättegångar med vederb:de auktoriteter; och jag, som
hade den förmånen att under nämnde tid ett par gånger vara
uti Svea Hofrätt referent i dessa hans processer, hade tillräckligt
tillfälle erfara, att han var en högst besvärlig person att hafva
att göra med. Jag tror således icke att förtjensterna härvidlag
äro sådana, att de kunna berättiga hans efterlefvande till pension
af staten, och afstyrker således äfven ur denna grund bifall till
StatsUtsk:ts framställning.
Den 29 Augusti f. m.
317
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad, yttrade H. Exc.
Hr Gr. o. Landtm., att derunder yrkats dels bifall till Utskrts
förev:de hemställan på det sätt, att en årlig pension af 100 rdr
rmt beviljades hvardera af framlidne Ofverstelöjtnanten N. H. Akersteins
fyra oförsörjda döttrar, att åtnjutas intill upnådd 21 års
ålder eller derförinnan skedt inträde i äktenskap, och dels att
Utsk:ts hemställan måtte af B. o. Ad. afslås.
Härefter framställdes först propos. på bifall till Utskrts uti
förev:de punkt gjorda hemställan, dervid svarades nej; hvarefter
propos. på bifall dertill med ofvanomförmälde förändring framställdes,
och då svaren derå utföllo med många ja jemte åtskilliga
nej, förklarades ja hafva varit öfvervägande.
Gr. Mörner begärde votering.
Uplästes och godkändes följande voter.-propos.:
»Den som bifaller StatsUtskits i 30:de punkten af Utlåt:t N:o 1 52
gjorda hemställan på det sätt, att en årlig pension af 100 rdr rmt
beviljas hvardera af framlidne Ofverstelöjtnanteu N. H. Akersteins
fyra oförsörjda döttrar, att åtnjutas intill upnådd 21 års ålder
eller derförinnan skedt inträde i äktenskap, röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner nej, afslår E. o. Ad. StatsUtsk;ts uti nämnde punkt
gjorda hemställan.»
Vid voteringens slut hade rösterne utfallit sålunda:
Ja — 29.
Nej — 22.
Hr Montgomery: Jag anhåller, att inbjudning om del
tagande
i detta beslut mätte afgå till de öfriga EiksSt:n.
Propos. å bifall till detta förslag framställdes samt besvärades
med flere ja, jemte några nej; och förklarades ja hafva varit öfvervägande.
31:?ta—40:de punkterna.
Utsk:ts hemställanden biföllos.
41:sta punkten.
Gr. Mörner: Då E. o. Ad. genom flere förut fattade beslut
frikostigt uuderstödt personer, hvilkas förtjenst om det allmänna
kan anses åtminstone problematisk, kan jag icke tro annat, »
än att B, o. Ad. så mycket mera skall fästa afs:de vid personer,
hvilkas förtjenster om det allmänna äro obestridliga. Det är i
denna punkt fråga om en person, som för Svenska jordbrukets
318
Den 29 Angnsti f. m.
förkofran och upbjelpande verkat mera än för närv:de någon annan
nu lefvande person i landet. Det är derföre icke såsom en
honom tillkommande rättighet till följd af gällande författningar,
som jag för min del vågar hos B. o. Ad. anhålla, att Hr Nathorst
måtte vid sin afgång ur rikets tjenst förklaras berättigad att på
Allmänna Indragningsstaten åtnjuta sina nu innebafvande löneförmåner,
utan det är på det K. o. Ad. måtte, så vidt på densamma
beror, ådagalägga, att den erkänner en utmärkt förtjensts rättighet
till välvilja från det allmännas sida. Då Hr Nathorst under
större delen af sin verksamma lefnad fått draga sig fram med
högst otillräckliga aflöningsförmåner, på samma gång som han haft
att upfostra en talrik familj, torde det vara en billig gärd af
tacksamhet mot honom för det gagn, han gjort det allmänna, att
staten söker bereda honom en från bekymmer fredad ålderdom.
På denna grund anhåller jag. att den pension StatsUtsk:t föreslagit,
måtte höjas till 4500 rdr, hvilket är det belopp, som han nu
åtnjuter i lön. Han kommer ändå att gå i mistning af icke allenast
fri bostad, utan äfven det arfvode å 600 rdr, han, såsom Sekreterare
i Styrelsen för stamholländerierna, innehar. Dessa fördelar
torde fullt motsvara den minskning af 20 proc., som är föreskrifven,
då pensioner å Allmänna Indragningsstaten skola beviljas
för statens embetsman.
Efter härmed slutad öfverläggning, framställdes först propos.
på bifall till Utsk:ts hemställan, dervid svarades nej, och sedermera
propos. derå, att R. o. Ad., med afslag å Utsk:ts förslag,
måtte förklara Sekreteraren i Landtbruks-Akademien, Johan Theophil
Nathorst berättigad att, vid afgång från nämnde befattning,
på Allmänna Indragningsstaten under sin återstående lifstid upbära
en årlig pension af 4500 rdr, hvilken sednare propos. med ja besvarades.
42:dra—44:de punkterna.
Utskrts bemställanden biföllos.
45:te punkten.
Gr. Lagerbjelke: Det är en af StatsUtsk:t erkänd grundsats,
att man i allmänhet icke bör retroaktivt betrakta pensionsstaten
utan synnerligen talande skäl. Det är också gifvet att
så måste vara, enär om pensionsstaten vid hvarje riksdag skulle
omregleras, R. St. då säkerligen finge vidkännas alltför dryga
kostnader. Om således en redan gifven pension skall förändras,
så måste derför synas särdeles afgörande skäl. Eör min del kan
jag icke rätt förstå, hvilka skäl som i nu förevarande fall föranledt
Utsk:t att afvika från den eljest följda grundsatsen. Icke
lärer det väl vara mannens utmärkta förtjenster, ty i afseende
derpå är händelsen den, att han qvarstod på sin plats 10 år längre,
än han behöfde, på det han skulle komma i åtnjutande af
pension. Visserligen är det saunt, att om han tagit afsked förr,
Den 29 Augusti f. m.
319
så hade staten fått pensionera honom; men icke kan väl det anses
såsom någon särdeles stor förtjenst, att han qvarstannade vid sitt
embete tilldess linn uppnått den höga ålder, som fordrades för
rätt till pension. Dessutom är icke uplyst, huruvida enkan gjort
sig förtjent af högre pension, utan blott att hon är medellös.
Men om alla, som äro medellösa, skulle hugnas med höga pensioner,
torde R. St. i längden icke komma ut dermed. Förhållandet
tyckes endast hafva varit, att hon haft några mäktiga förespråkare
inom Utsk:t, men sådant är icke för mig något tillräckligt
skäl till bifall, och torde icke heller vara det för R. och Ad.
Jag anhåller således om afslag på Utsk:ts hemställan.
Gr. Sparre: Den siste värde talaren har frågat, hvilka
synnerliga skäl förefunnes för att afvika från den eljest onekligen
liktiga grundsatsen, att pensions-staten icke skall verka retroaktivt.
Jag svarar med StatsUtsk:t, att afl. Landsh. Sandelhjelm i 5 6 år
varit i statens tjenst och derunder ådagalagt utmärkta embetsmannaförtjenster.
Åt en annan Landshöfdings enka äro på annat,
ställe i detta Betänk, beviljade 1000 r:dr, och ändock kunde denne
embetsmans förtjenster på långt när icke mätas med Sandelhjelms.
Det är väl då icke billigt att dennes enka får åtnöja sig med
375 r:dr. Fordrar ej rättvisan, att man i något afseende höjer
detta belopp? Ifrågavarande embetsman hade redan under krigsåren
deltagit i krigen; han innehade sedan i många år ett af
rikets nordligare län, med ytterst ringa lön, nemi. Jemtland.
Derefter flyttades lian till ett annat län, också med obetydlig lön,
och jag kan lemna vittnesbörd derom, att han i detta läns innevånares
hjertan rest sig en oförgänglig minnesstod. Jag tror under
sådana förh:den ej att staten gör någon stor upoffring, om
den beviljar en tillökning af 225 r:dr i enkans pension. Hon
får ändå ej något belopp, som motsvarar hvad en embetsman med
hennes mans rang nu kan påräkna för sin enka. Jag vågar således
hemställa, att R. och Ad. behagade lita på det bedömande
af frågan, som StatsOtsk:t afgifvit, samt anhåller om bifall till
dess förslag.
Hr Montgomery: Jag tror icke att man med skäl kan
påstå, att StatsUtskit här på något sätt förnekat den grundsatsen
att man icke bör bevilja pensioner retroaktivt. Att åt vissa personer
bevilja pensioner, hvilkas belopp bero af R. St. att bestämma,
är en helt annan sak, än att anvisa till summan bestämda
pensioner åt embets- och tjenstemän. Här är således mindre fråga
om att bevilja en pension, än att, genom en förhöjning i ett förut
gifvet understöd, lemna ett erkännande af en embetsmans förtjenster;
och då jag, lika me^ Gr. Sparre, anser att skäl förefinnas
för ett sådant beviljande, anhåller jag att, med jemväl fästadt
afseende på den pension, som redan beviljats Landsh. Lagerheim»
enka, R. o. Ad. ville bifalla hvad StatsUtsk:t här föreslagit.
Hr Printzensköld: Jag är af min rättskänsla och kärlek
b20
Deli 29 A o g u s ti f m.
till sanningen upmanad att här upträda för att bestrida hvad Gr.
Lagerbjelke yttrat. Det tvetydiga i hans ord rörande en bortgången
Landshöfdings förtjenster kan icke annat än såra den,
som på nära håll haft tillfälle att lära känna denne embetsmans
verksamhet och de lyckliga resultat, hvartill den ledt. Han hade
i lifstiden tjent sig upp just genom sin utmärkta duglighet från
sin obemärkta plats i samhället till ett af de högre embetena, dit
mången springer upp utan att förut hafva genom tjenstgöring i
de lägre graderna visat ringaste prof på skicklighet och förmåga.
Jag hade såsom Notarie i KammarCollegium under en längre tid
tillfälle att tjenstgöra under Landshöfdingen Sandelhjelm, som då var
KammarRåd, och det är mig ett behof att här uttrycka min aktning
för denne man och huruledes hos mig upmärksambeten ofta
fastades på hans ovanliga skicklighet och duglighet såsom föredragande.
Enahanda var förhållandet under hans Landshöfdingeförvaltning.
Han var icke, såsom Gr. Sparre af misstag upgifvit,
Landshöfding i Jemtland, utan i Norrbotten. Jag minnes ganska
väl att uuder denna hans embetstid många vigtiga frågor genom
honom bragtes till slut, hvaribland en intager ett synnerligen utmärkt
rum, såsom vittnande om hans skicklighet, nemi. den förändrade
indelning, han gaf upbördsdistrikterna inom länet. Utan
den duglighet, han egde, skulle det blifvit svårt för honom att
med sina tjenstebiträden åstadkomma hvad han gjorde. När härtill
kommer, att han egde en öfvervägande skriftställaretalang, som
gjorde honom skicklig att upträda på hvilken punkt af samhället
som helst, så tror jag att Staten är skyldig att gifva enkan en
pension, som någorlunda motsvarar det belopp, som vanligen gifves
äfven åt enkor efter personer, hvilka varit långt mindre utmärkta;
än aflidne Landshöfdingen Sandelhjelm.
Hr Nordenfelt: Jag har icke upträdt fpr att på något
sätt nedsätta den aflidne embetsmannens förtjenster, ty jag vördar
den gamla Romerska regeln: »de mortuis nihil nisi bene.» Jag
lemnar allt detta å sido; men då R. St:r en gång, straxt efter
den ifrågav.-de embetsmannens död, beviljat hans enka ett visst
pensionsbelopp, hemställer jag, huruvida det är rätt, att på en
enskild motionärs framställning höja detta belopp, en motionär,
som möjligen stått i sådana förhållanden till den aflidne,, (hvars
förtjenster jag i öfrigt noga känner, derigenom att jag i 14 år
bott i hans län), att motionärens tacksamhet och erkänsla upmana
honom att söka bereda enkan någon fördel. Jag anser det orätt.
Hade denna enka genom någon olycka kommit i annan belägenhet
iin den, hvari hon befann sig, då det förra beloppet bestämdes,
så bade saken möjligen fått ett annat utseende. Men då
någonting sådant icke blifvit anfördt, finner jag ingen anledning
till förhöjning i det en gång gifna pensionsbeloppet. Jemförelsen
med aflidne Laudsh. Lagerheims enka, tror jag icke är riktig; ty
hon har 8 barn, hvaremot Fru Sandelhjelm har blott ett, hvadan
förhållandet blir som 9 till 2, eller som 1000 rdr till 222 rdr.
Om således pensionen för Fru Sandelhjelm skulle höjas till 600
rdr,
Don 29 Angnsti f. ra.
32 L
rdr, så vore (let väl äfven billigt att i proportion derefter höja
Fru Lagerheiras. Jag anför detta blott för att visa, hvart de
enkla aritmetiska beräkningarne föra, och huru det skulle komma
att .gå, ora man ginge tillbaka på det sätt, som här är i fråga. Af
nu andragna skäl yrkar jag afslag å Betänk:t i denna punkt, samt
att pensionen måtte qvarstå vid det af föregide St:r beviljade beloppet.
Gr. Sparre: I anledn. af den siste värde talarens yttrande,
ber jag att först och främst få anmärka, att det är mig alldeles
likgiltigt, hvilka grunder motionären haft för sitt förslag. Finnas
skäl för pensionens höjande, så synes mig ingen vigt ligga uppå,
antingen motionen framkallats af tillgifvenhet, eller af andra orsaker.
Hufvudsaken är således: är det skäl att bifalla den? Om
det under andra förhållanden och då ännu enkans ställning icke
var så väl bekant, samt då hennes sjuklighet icke hindrade henne
att försörja sig, kunde för henne vara en någorlunda tillräcklig
hjelp att upbära 375 rdr; så, då förhållandena numera äro
förändrade, frågar jag: hvad förslå 375 rdr att föda ett hushåll
af 2 personer? Om det är obestridligt, hvilket äfven min erfarenhet
gifver vid handen, att man aldrig beviljat pensioner åt enkor
och barn efter sådana aritmetiska beräkningar, som den siste
värde talaren antydt, och man således icke kan göra någon absolut,
utan blott relativ skillnad i afs:de på barnens antal, så är i
förev:de fall en sådan skillnad gjord i så måtto, att Landshöfding
Lagerheims enka erhållit 1000 rdr, men Fru Sandelhjelm blott
600 rdr. Om ytterligare den ene af dessa embetsman icke gjort sig
synnerligen förtjent af staten, men den andra under en 56:årig
verksamhet i statens tjenst, förvärfvat sig grundade anspråk pä
dess erkänsla, så kan man väl icke bestrida billigheten deraf, att
staten företager en revision för att afhjelpa verklig nöd, — och
verklig nöd är det i sanning om 2 personer skola lefva af 37 5
rdr. Jag tror således att, med all aktning för den åberopade
grundsatsen, förslaget att i nu omförmälde fall göra en billig
jemkning, icke kan vara oriktigt, och jag tror också att ett undantag
från grundsatsen här med fullt skäl kan göras.
Hr Printzensköld; Enligt min öfvertygelse begingo K.
St:r en bestämd orättvisa, då de anslogo en så obetydlig pension
som 375 rdr åt enkan Sandelhjelm. Det plägar vara vanligt, att
åt Landshöfdingars enkor anslå vida högre belopp.
Men om Ständerna sålunda, för några riksdagar tillbaka, begingo
en orättvisa, synes det mig icke vara mera än en skyldighet
att söka godtgöra denna orättvisa genom att förhöja pensionen.
Jag skulle anse samhället lyckligt, om det städse kunde påräkna
sådana embetsman, som aflidne Landshöfding Sandelhjelm.
Hr v. Koch, Nils Samuel: För hvar och en, som tjent
samtidigt med Landshöfding Sandelhjelm, är det öfverflödigt att vitsH.
IX. 21
322
Den 29 Angnst) i. m.
orda, att lian var en utmärkt embetsman. När R. St-.r en gång
pensionerat hans enka, förefaller det mig, som om vore det mindre
värdigt af staten att bestämma denna pension så lågt, att
lion måste lefva i armod; ty det måste blifva förhållandet, om
lion skall kunna berga sig på 37 5 rdr. Jag kan derföre icke finna
annat, än att R. o Ad. icke bör afslå, utan bifalla, den bär ifrågav:de
af StatsUtsk:t understödda motionen.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad, samt H. Exc. Idr
Gr. o Landtm, uptagit de derunder gjorda yrkanden om dels bifall
till och dels afslag å Utskits förevule hemställan, gjordes
propos. på bifall dertill, och då svaren utföllo med flere ja jemte
några nej, förklarades ja hafva varit öfvervägande.
46:te—50:de punkterna.
Utsk:ts hemställanden biföl los.
5lista punkten.
Utskits yttrande lades till handlingarne.
52:dra — 54:de punkterna.
Utskits hemställanden bi föl los.
5 5:te punkten.
Hr Tersmeden, Per Reinhold: Den motivering, som
Utsk:t här begagnat för afstyrkande af pension åt Friherrinnan
Gyllenhaal, kan jag för min del hvarken finna tillfredsställande,
eller ens lämplig. Man finner nemi., att Frih. Gyllenhaal i 50
år tjent staten, hvarunder han ingen gång blifvit-för embetsfel
lagförd, hvarföre han också måste anses såsom en oklanderlig embetsman.
R. St:r hafva icke rätt att blanda sig i något annat.
Man har nyss åberopat den gamla satsen: »de mortuis nihil nisi
bene»; det är ett ordspråk, som jag visserligen icke vill till alla
delar gilla; men deremot godkänner jag, att man om en afliden
embetsman icke bar rättighet att yttra sig ronde hans embetsbana,
så framt ej bevis kunna framdragas, att han ej upfyllt sina
åligganden. Den pension, Fribman Gyllenhaal upbär af tullverket,
kan icke betraktas såsom annat än en fattigpension; och begäran
om en fyllnad af 700 rdr i denna pension, så att hon kunde beredas
en inkomst af 1000 rdr, kan jag icke finna annat än ganska
måttlig, hvarföre jag för min del anhåller om afslag å Utskits
Betänk, i denna del och bilall till K. Mits Propos.
Hr Printzensköld: Jag är förekommen af hvad den si
ste
värde talaren yttrat, och förenar mig till alla delar med honom,
under enahanda yrkande, som han framställt.
Hr Wrangel, Erik Fredrik: Jag vill endast med afside
å hvad här röride denua punkt blifvit anfördt, tillåta mig uplys
-
Den 29 Augusti f. m.
323
ningsvis nämna, det jag icke tror, att någon af detta Stånd deltagit
i denna motivering, hvilken jag anser så mycket mera olämplig,
som en person inom Utsk:t yttrade ungefär detsamma som af
Hr Tersmeden blifvit andraget, och till stöd derför åberopade
samma latinska fras som han. Jag vågar derföre äfven för min
del anhålla om bifall till K. M:ts Propus.
Efter härmed slutad öfverläggning, framställdes först propos.
på bifall till Utsk:ts hemställan, dervid svarades nej; oell sedermera
propos. derå, att R. o. Ad., med afslag å samma hemställan,
mätte bifalla K. M:ts Nåd. framställning om en årlig pension af
700 rdr åt frami. GeneralTulldirektören, Frih. Carl Henrik Gyllenhaals
enka, Aurora af Nordin, hvilken sednare propos med ja
besvarades.
56:te punkten.
Hr v. Axelson, Georg Julius: K. M:t har i Propos.
till R. St':r begärt 6000 rdr som pension åt General af Akrell,
då han lemnar sin befattning såsom Chef för Elektriska Telegrafverket.
Detta har Utsk:t tillstyrkt, dock med ett vilkor, som för
General Akrell kan vara ganska betungande, nemi. att han skulle
afstå den pension från Arméens Pensionskassa, till hvilken han
inbetalt sannolikt mycket mera, än han någonsin får igen. Men
härmed sammanhänger en annan omständighet, nemi. att General
Akrell tillika är ordförande i arméens pensionskassa. Om han nu
skulle afsäga sig sin pensionsrätt i kassan, så måste han tillika
frångå sin ordförandebefatthing derstädes och i följd deraf
sitt med denna befattning förenade arfvode 500 rdr, eller tillsammans
1,700 rdr. Dessa omständigheter hafva troligen varit för
Utsk:t okända. Då General Akrells förtjenster om landet emellertid
äro allmänt erkända, tyckes mig, att man icke bör fråntaga
honom en så stor del al hans inkomster. Förmodligen har man
velat bevara principen och icke velat gifva något prejudikat; men
jag hemställer, om det kan blifva ett sådant, när det är fråga om
en man vid 82 års ålder, hvilken ämnar afgå från sina befattningar,
som han ända hittills skött med full kraft. På grund af hvad
jag nu anfört, anhåller jag om oförändradt bifall till K. M:ts
Propos.
Ilr Montgomery: Jag anhåller att få veta, huruvida
prot.utdrag ronde de öfriga RiksSt:ns beslut i denna fråga ankommit,
samt hvad de innehålla.
I anleda, häraf tillkännagaf undertecknad, att någon underrättelse
om Preste- och BorgareStms beslut icke ankommit, samt
att BondeSt:t, enligt raeddeladt prot.utdrag, nedsatt pensionsbeloppet
till 4,500 rdr.
Hr Montgomery: Såsom af den reservation, som finnes
324
Den 29 Augusti f. m.
Betänk:t bifogad, synes, voro tankarna delade inom TJtsk:t i afs:de
på tillstyrkande af bifall till K. M:s Propos. om pension åt General
Akrell. Af det uplästa prot.-utdr.-t inhemtas, att pensionens
belopp blifvit nedsatt inom 1 Stånd, och det är sannolikt och
äfven möjligt, att inom BorgareStit en sådan nedsättning äfven
kommer att ega rum. Den inskränkning, som Utsk:t föreslagit,
torde icke vara så orimlig, och den omständigheten, att General
Akrell inbetalt afgifter till arméens pensionskassa, inträffar ju med
många andra tjenstemän, som förlora sin pension ur kassan, då
andra förmåner stiga till 3,000- rdr. Då det derjemte af reservationen
synes att det äfven inom Utsk:t var fråga om att nedsätta
pensionen, tyckes mig den medelväg, som Utsk:t valt, vara lyckligt
funnen, hvarföre jag får anhålla om bifall till Utsk:ts framställning.
Hr Hjärne, Harald: För min de! tror jag att man bör
betrakta den pension, som är föreslagen åt General Akrell, ur helt
annan synpunkt, än pensioner i allmänhet. Den första talaren har
redan yttrat sig om de förtjenster, som General Akrell under siri
långa embetsmannabana ådagalagt; de äro kända i hela Sverige.
Derjemte eger ett förhållande rum med General Akrell, till hvilket
jag förgäfves kan inom Sverige på långliga tider framleta något
motsvarande exempel, nemi. att han ännu vid 82 års ålder,
snart sagdt med ungdomens raskhet, sköter de maktpåliggande värf,
dervid både kropps- och själsansträngningar komma i fråga. Jag
tror, att när generalen visat sig villig att fortfara med att egna
sin verksamhet åt statens tjenst, så är det också staten värdigt
alt, vid minnet af de tjenster, han gjort fäderneslandet, sätta honom
i tillfälle att, med bibehållande af sina nu innehafvande inkomster,
öfverlemna sig åt lugn och en behöflig hvila. Det är på
dessa skäl som jag får bekänna, att jag åtminstone af R. o. Ad.
väntar mig den ridderlighet och det afs:de fästadt på de exceptionella
förhållanden, som här ega rum, att R. o. Ad. bifaller K.
M:s Propos., som icke går utöfver gränserna för rätt och billighet.
General Akrells ekonomiska omständigheter äro också likasom hans
tjenstgöring kända, och man vet att han icke varit i tillfälle att
göra några besparingar. Hvad slutligen beträffar pensionen ur arméens
pensionskassa, så är redan uplyst, att han mångfaldiga gånger
betalt, hvad han der upbär.
*. Sedan öfverlägguingen förklarats fulländad samt H. Exc. Hr
Gr. o. Landtm, yttrat, att derunder yrkats dels bifall till Utsk:ts
hemställan och dels att R. o. Ad. måtte bifalla K. M:s Nåd. framställning
aug:de pension åt GeneralLöjtnanten Carl Akrell, utan det
af StatsUtsk:t föreslagna vilkor; framställde H. Exc. först propos.
på bifall till Utsk:ts hemställan, dervid svarades flere nej jemte ett
eller annat ja, och sedermera propos. på bifall till K. M:s framställning,
utan det vilkor, Utsk:t föreslagit, då svaren utföllo med
många ja tillika med några nej; och förklarades ja nu hafva varit
öfvervägande.
Den' 29 Augusti f. m.
325
57:de—6ö:de punkterna.
Utsk:ts hemställande!) biföllos.
6lista punkten.
Hr Ca rl he i m-Gy 1 lenskjöl d, Henrik Adolf Oscar:
Vid sista riksdagen beviljade R. St:r Hr Tham en pension af 400
rdr på indragningsstaten, på grund deraf att han under utöfningen
af lifsfarlig tjenst ådragit sig en obotlig sjukdom. Denna peusion
fick han åtnjuta endast 1 1 månader innan han dog, efterlemnande
enka och 3 barn, deribland 1 dotter i den mest beklagansvärda
belägenhet. Dessa personer hafva ej mera att upbära, än 180 rdr
från tullverkets stat, och hvar och en torde finna, huru otillräcklig
denna summa är för uppehället af enkan och 3 barn, af hvilka
1 är sjukt och vanfördt. Då R. St:r vid förra riksdagen bestämde
400 rdr, hoppas jag, att R. o. Ad. äfven nu ville bevilja det begärda
beloppet för enkan och barnen. Det har blifvit mig sagdt,
att dottern skall vara död, men i alla fall vet jag, att enkan, under
det hon måste vaka öfver sin man, ådragit sig en sådan ögonsjukdom,
att hon icke kan bidraga till sitt uppehälle. Pä grund
af hvad jag nu anfört, anhåller jag om bifall till motionen.
Hr Montgomery: Ehuru StatsUtskit vid denna riksdag
måhända varit något frikostigt i beviljande af pensioner, får jag
dock säga att denna gång en sällspord euighet förspordes i afside
å ifrågavide punkt. Jag kan icke heller finna, att den siste värde
talaren anfört några andra skäl för bifall, än den ifrågavide enkans
nödställda belägenhet; men som denna omständighet ensam icke kan
vara tillräcklig för beviljande af pension, nödgas jag anhålla om
bifall till Utskits Betänk. Det skäl, att mannen skulle hafva
ådragit sig sjukdom till följd af sin tjenst, vet jag ieke heller kan
vara gällande; ty man gör sig väl underrättad om beskaffenheten
af den tjenst, som man emottager, innan man tillträder densamma.
Hr Carlheim-Gyllenskjöld: Jag anser alldeles omöjligt,
att den af den siste värde talaren framställda åsigt kan af R. o.
Ad. gillas, eller att den, som i en lifsfarlig befattning kläder skott
för sitt fädernesland, skall af samhället så belönas, att hans efterlefvande
enka och barn varda leonade i nöd, under det Staten
säger: »er man hade ingenting der att göra!» Det är väl en allmänt
antagen sats, att enka och barn i viss mån inträda i fadrens
rättigheter till pension, och R. Stir hafva också i allmänhet gått
så tillväga. Skulle nu ett undantag härifrån göras, så vore det
mycket att beklaga. Då Hr Montgomery sagt, att jag icke anfört
något skäl, ber jag att få nämna, att mannen i Statens tjenst tillsatt
hvad som måhända är mera än lifvet, nemi. helsan, och ådragit
sig en nära nog obotlig sjukdom. Det är Hr Thams enka,
som under den långa vården om honom ådragit sig sjelf sjukdom,
och hvilken man nu vill lemna i nödställd belägenhet. Jag ber
slutligen blott att få påminna derom, att det är fråga om’ hälften
326
I)en 29 Augusti f. m.
af den pension, Hr Tham under sin lefnad fick upbära och som
han fortfarande bibehållit, derest han fått lefva.
Hr Printzensköld: Om jag måste erkänna, att subjek
tiva
tycken till en viss grad måste bestämma StatsUtsk:ts beslut
i fråga om pensionering af tjenstemäns enkor, så måste jag å andra
sidan äfven erkänna, att godtycket i denna punkt icke gått så
att säga systematiskt tillväga. När man genomläser punkten, finner
man, att Tham blef tullinspektor 1833 och att han i ans:de
till sjukdom nödgades 1851 taga afsked. Han har således tjenat
Staten i 17 år, och vid betraktande af beskaffenheten af denna
tjenstgöring, då han understundom under storm och oväder måst
gifva sig långt ut på hafvet, synes det mig som det vore en pligt
af Staten, att, då han numera med döden afgått, i någon mån
understödja hans enka och barn. Vi komma snart till en punkt,
der den atlidnes enka blifvit tillerkänd pension, under åberopande
af mannens förtjenster, oaktadt han icke varit i Statens tjenst
mera Än 2 år. När nu Hr Tham varit i samma tjenst i 17 år,
och StalsUtsk:t ändock säger, att han varit så kort tid der, så
frågar jag, huruvida någon konseqvens ligger häruti. Jag anhåller
om bifall till motionen.
Hr Montgomery: Då man, i likhet med en föregule ta
lare,
jemför de faror, för hvilka krigaren är utsatt på stridsfältet,
med dem, som hota tulltjenstemannen i hans fredliga tjenstgöring,
så erkänner jag, att mitt resonnemang kommer till korta. Men
beträffande nu ifrågav:de tjensteman, hvilken under utöfningen af
sin tjenst råkade i olycka, så måste medgifvas, att enkan derför
har någon ersättning i det belopp af 180 rdr, som hon nu upbär
från tullen. Denna pension är visserligen ganska liten; men då
det nu är fråga om att hon jemväl på allmänna indragningsstaten
skall få åtnjuta något understöd, då måste det ovilkorligen tagas
i betraktande, att hennes roan blott i 17 år varit i Statens tjenst.
Jag fortfar att yrka bifall till Utsk:ts förslag.
Hr Carlhe im-Gyllén skjöld: Här har talats om tulltjen
ster
såsom alls icke lifsfarliga i jemförelse med krigareyrket. Det
må vara sannt; men den tjenst, som Hr Tham bestridde, var på
Gottland, och Chefen för tullverket, som nu icke är här tillstädes,
kunde derom gifva mig vitsord. I R. St:rs skrifvelse vid förra
riksdagen anföres också, att han vid visitationer å strandade fartyg
och dylika svårare tjensteåligganden hade ådragit sig sin sjukdom;
och jag tror att de fleste militärer icke varit utsatta för värre.
Hvad enkans fattigdom beträffar, så visar boupteckningen en brist
af 266 rdr 39 öre. Hofpredikanten Sundel har vitsordat, att hon
för en hedrande och kristlig vandel, begagnar nådemedlen och befinner
sig i torftiga omständigheter.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad samt H. Exc. Hr
Gr. o. Landtm, yttrat, att derunder yrkats dels bifall till Ut3k:ts
Den 29 Augusti f. m.
327
hemställan samt dels afslag derå oell beviljande af en årlig pension
å 200 rdr till fraud. Tullinspektören Henrik Julius Thams
enka; framställdes propos. å bifall till Utsk:ts hemställan och besvarades
med ja.
62:dra—7Irsta punkterna.
Utskrts hemställanden biföllos.
72:dra punkten.
Hr Olivecrona, Knut: StatsUtskrt har afstyrkt bifall till
framställningen om pension åt D:r Ekegrens enka på den grund,
att mannen icke skulle innehaft ordinarie beställning i rikets tjenst.
För min del skulle jag tro, att detta skäl icke bör kunna tillerkännas
någon särdeles giltighet; ty, såsom det synes af Utskrts
redogörelse pag. 57, hade D.r Ekegren redan blifvit utnämnd till
distriktsläkare och såsom sådan bör han väl betraktas som Statens
ordinarie tjensteman, oaktadt han ieke upburit någon lön. Utan
tvifvel har en sådan läkare, i synnerhet inom det ifrågavrde distriktet,
en tjenstgöring, som är fullt ut lika besvärlig som någon
provincialläkarebefattning. Jag hade den förmånen att känna D:r
Ekegren och jag kan vitsorda hans npoflfring af helsa och krafter.
Vid sådant förhållande synes det mig vara miudre riktigt, att
Staten lemnar hans enka och oförsörjda barn utan understöd, blott
af det skäl, att han under lifstiden icke upburit någon ordinarie
löu. Efter hans död blef det konkurs i boet, som icke lemnade
ringaste behållning, och när härtill kommer att PresteStrt bifallit
motionen, vågar jag hemställa, att E. o. Ad., med afslag å hvad
Utskrt i denna punkt föreslagit, måtte bevilja fru Ekegren en pension
af 300 rdr årligen.
Hr Printzensköld: Äfven jag tillstyrker bifall till ifrå
gavrde
pension. Jag anser att Staten bör på allt sätt upmuntra
landels ungdom att egna sig åt läkareyrket, ty nekas kan väl icke
att detta är af högsta vigt. Vårt land är i anseende till sin vid^
sträckt het i större behof af läkare, än måhända något annat land;
och man bör derföre söka ådagalägga sin erkänsla mot de. personer,
hvilka på denna väg med verkliga upoffringar tjenat och gagnat
det allmänna. Jag tror således att, ehuru Drr Ekegren ipke
innehaft lön på rikets stat, hans enka dock är lika förtjent af pension
som hvilken annan läkares som helst. Vid förra riksdagen
hugnades Drr Jdströms enka med pension, oaktadt hennes man endast
varit enskildt prakticerande läkare. Han hade visserligen innehaft
en adjunktsbefattning vid Barnbördshuset; men denna befattning
hade han frånträdt långt före sin död. Detta kunde således
icke åberopas såsom skäl, utan förhållandet var då som nu,
att den aflidne varit en högst utmärkt läkare, hvilken gagnat sin
kommun. När nu D:r Ekegren på ett särdeles berömligt sätt och
till hela den folkrika ortens belåtenhet egnat sig åt sitt mödosamma
kall, tror jag att Staten är moraliskt pligtig att lemna hans enka
328
D e n 29 Augusti f. ifl.
och barn vn sådan pension att de åtminstone må kunna freda sig
från hungersnöd. Jag tillstyrker bifall.
Hr Montgomery: I afs:de på denna fråga voro tankarna
inom Utsk:t ganska delade. A ena sidan mäste man vitsorda D:r
Ekegrens förtjenster; men å den andra var det obestridligt att han
icke varit i Statens tjenst. Jemförelsen mellan D:r Idström och
Ekegren är icke fullt lämplig; ty den förre hade verkligen någon
tid innehaft tjenst på rikets stat. Så har icke varit förhållandet
med den sednare, och detta var egentliga skälet till afslag. Jag
för min del finner detta skäl så giltigt, att det bör föranleda bifall
till hvad StatsUtskit föreslagit, hvarom jag nu också får anhålla.
Hr Nordenfelt: Det Betänk., vi i dag förehaft, har visat
oss sfi många prof på StatsUtsk:ts ädelmod, att jag, då jag sett
att Utsk:t afslagit något, på förhand antagit att Utsk:t haft giltiga
anl:r dertill. Men vid närmare undersökning af skälen för
dessa anhr har jag funnit dem ännu mera springande i ögonen.
Så är förhållandet här. D:r Ekegren har aldrig varit i Statens
tjenst, och en läkare, som i allmänhet sköter sig väl, lemnar icke
sin hustru och sina barn utan ali hjelp. Jag har förut yttrat, att
det icke kan vara Statens pligt att underhålla alla tjenstemäns
enkor och barn; ännu mindre kan jag erkänna Statens förbindelse
att underhålla äfven enkorna och barnen efter dem, som icke varit
desS tjenstemän. Det är möjligt att D:r Ekegren förrättat åtskilliga
medikolegalabesigtningar; men derför har han fått ersättning.
Hvad beträffar att de efterlefvandes belägenhet skulle vara
så beskaffad, att de skulle svälta ihjäl, ber jag att få nämna, att
Staten icke låter någon svälta ihjäl. Jag anhåller om bifall till
Utsk:ts hemställan.
Hr v. Axelson: Afven jag kan, såsom född i Näs härad,
i likhet med Hr Olivecrona, af egen erfarenhet intyga det nit och
den skicklighet, som D:r Ekegren ådagalagt. Enligt Utsk:ts förslag
kan man verkligen sätta i fråga, om han varit distriktsläkare
; men vare härmed huru som helst, så har han dock förrättat
sådan tjenst, ehuru han derföre icke upburit någon lön.
Men just denna omständighet borde väl utgöra ett skäl mera, att
bevilja enkan den pension, som här är i fråga. Om icke rättigheten
här Sr så stor, tror jag dock att de ömmande omständig
heterna
böra tala till B. o. Ad:s känsla och verka till beviljande
af ifrågav:de pension.-
Gr. Lagerbjelke: Om de ömma känslorna borde förestaf
va
besluten, skulle det otvifvelaktigt vara särdeles tillfredsställande
för oss alla att gifva pensioner åt alla behöfvande enkor och minderåriga
barn; men jag hemställer, hvarthän sådant skulle leda?
Staten måste inskränka sina pensioner till sina egna embetsraäns
enkor och baru; och om man vill göra något undantag derifrån,
Den 29 Augusti f. m.
329
så måste det vara tili förmån för särdeles öfvervägande förtjenster.
Hvad nu detta särskilda fall beträffar, så är det bevisadt att Fru
Ekegrens man icke varit i statens tjenst. Till distriktsläkare var
han kommenderad af K. Mats Befhde, och har derföre njutit sin
ersättning. Man har sagt, att man borde pensionera äfven prakticerande
läkares enkor; och det är sannt att D:r Idströms enka
fick pension af R. St:r, men icke af R. o. Ad. Hen 9 Dec. 1858
bifölls StatsUtsk:ts afstyrkande Utlåt, i nämnde fråga af R. och
Ad., och konseqvensen synes således tala för ett bifall till samma
Utsk:s Utlåt, äfven i nu förev:de fall.
Hr Nordenfelt: Den värde talaren, som yttrade sig näst
före den sista, frångick sina påståenden om rättighet, och vädjade
i stället till känslan. Hvad den vidkommer, tro jag, att vi kunna
hafva den temligen varm litet hvar, och jag tror mig deruti
kunna gå lika långt som den värde talaren, oaktadt jag icke är
född i Näs härad och ej heller var bekant med hvarken Doktor
Ekegren eller hans enka. Men när det gäller känslan, är det ur
min egen ficka jag skall taga; ty att på grund af densamma besluta
att andra skola betala, anser jag icke rätt. Då det för öfrigt
endast bör vara i undantagsfall åt särdeles utmärkta personer,
som nationen bör visa sin frikostighet, kan det icke falla mig
in att bevilja en utgift, i hvilken jag kommer att i så ringa mån
deltaga, som Bevilln.förordmn föreskrifver.
Hr Lagercrantz, Adolf Jakob: StatsUtsk:t har såsom
skäl för sitt afslag yttrat, att Ekegren icke varit ordinarie tjensteman
i statens tjenst. Jag ber att få fråga, huruvida i Sveriges
Statskalender uptagas extra ordinarie tjenstemän? Ekegren finnes
emellertid deri uptagen och han måste således anses som ordinarie
tjensteman. Då D:r Ekegren icke desto mindre, såsom uplyst
blifvit, tjenat utan lön, tror jag att staten har ännu mera skäl
att bifalla ifrågav:de motion, hvarföre jag förenar mig med Hr
Olivecrona.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad, yttrade H. Exc.
Hr Gr. o. Landtm., att derunder yrkats dels bifall till Utsk:ts
hemställan och dels att R. o. Ad., med afslag derå, måtte bevilja
en pension af 300 rdr åt framlidne Distriktsläkaren, Medicine Doktor
Carl Petter Ekegrens enka.
Efter framställda, samt med blandade ja och nej besvarade
propos:r först å bifall till Utsk:ts hemställan, samt sedermera
på afslag derå och den ifrågav:de pensionens beviljande, gjordes
förnyad propos. om bifall till Utsk:ts hemställan, och sedan svaren
derå likaledes utfallit med ja och nej i blandning, förnyades
propos. om afslag å Utsk.-ts merberörde hemställan och beviljande
af den ofta omnämnde pensionen, dervid svarades många ja jemte
åtskilliga nej; och förklarade H. Exc., det han nu funnit ja haft
öfvervigten.
3<0
Dan 29 Augusti f. m.
73:dje punkten.
Hr af Wåhlberg, Göran Diedrik: Inom Utsk:t liar
jag yttrat en från majoritetens beslut skiljaktig mening, till stöd
för hvilken jag hufvudsakligen anfört hvad i K. * Mits Propos.
omförmäles, eller afl. Prof. Mosander? allmänt erkända gagneliga
verksamhet som vetenskapsman, den frikostighet han ådagalade
genom att till Naturhistoriska Riksmuseum förära sina dyrbara
geologiska samlingar, samt slutligen enkans onekliga behof af ytterligare
bidrag till sin bergning, enär boet utvisade en ganska
obetydlig behållning, och hon för närvide icke åtnjuter annat, än
en pension på 500 rdr bko, hvartill hon blifvit berättigad genom
mannens inbetalningar. Jag kan på dessa skäl icke annat, än
yrka bifall till K. M:ts Propos.
Frih. Leijonhufvud, Axel Gabriel: Vid afgörandet af
frågor utaf den beskaffenhet, som den närv:de, måste naturligtvis
tvenne spörjsmål framställas. För det första: har den aflidne i
någon större eller mindre grad gjort sig förtjent af fäderneslandet
? och för det andra: är den efterlefvande i behof af understöd?
På den första (rågan måste ett allmänt ja svaras. Prof.
Mosanders stora förtjenster inom fäderneslandet, och bans stora
rykte utomlands är derföre en borgen, och göra hans minne till
en heder för Svenska nationen. Hans 35:åriga verksamhet såsom
lärare, hans forskningar och uptäckter, hans värderika skänker till
Riksmuseum måste erkännas. Han företog resor så väl inom som
utom Sverige, under hvilka han gjorde stora samlingar i geologiskt
afs:de, dem han förärade staten. Hade han icke gjort det,
utan mera tänkt på sina efterlefvande, så hade han gjort klokare.
Det bör då vara en pligt för staten, att hålla hans enka skadeslös
derför. Jag öfvergår nu till den andra frågan. I boupteckningen
visar sig en behållning af 8,283 rdr, hvilken, fördelad emellau
enkan och dottern, lemnar den förra medel blott till det
tarfligaste bo. Hennes uppehälle måste då besörjas med den pension,
hon, till följd af mannens inbetalningar, upbär. På grund
af allt detta, vågar jag anhålla om bifall till K. M:ts Propos. och
afslag å StatsUtsk:ts framställning.
Hr Printzensköld: Man har här i dag hört omtalas,
huruledes det icke vore statens skyldighet att pensionera aflidne
embetsmäns enkor, när de icke vore deraf i behof. Jag vill icke
bestrida detta påstående; men å andra sidan måste jag också erkänna,
att det bör vara statens pligt, att mot aflidne tjenstemän,
hvilka gjort sig högt förtjenta af fäderneslandet, ådagalägga sin
erkänsla derigenom, att man åt deras enkor och barn gifver ett
årligt understöd. Om nu rättvisan fordrar, att denna regel skulle
vinna tillämpning, så tillåter jag mig fråga, om väl bland alla
dem, som nu blifvit ihågkomna med pension, någon enda finnes,
hvars man i afs:de på vetenskapliga förtjenster står högre än Fru
Mosanders. Prof. Mosander var nemligen den ende på sin tid,
Den 29 Augusti t. m.
331
som ansågs såsom en värdig efterträdare åt den store Berzelius,
hvilket också denne sjelf i lifstiden erkände. Under sådana förhållanden
måste man lemna alla frågor om behofvet å sido, enär
här blott är fråga om att visa erkänsla emot en man, som gjort
sitt fädernesland heder. Lägger man nu härtill, att Prof. Mosander
skänkt sina dyrbara mineralogiska samlingar åt staten och
derigenom beröfvat sin familj en egendom af betydligt värde, så
synes mig detta utgöra ett ökadt skäl för att gifva enkan ett sådant
underhåll, att hon icke behöfver allt för mycket neka sig de
förmåner och fördelar, hon egde, innan hon inträdde i enkestånd.
Jag tillstyrker således vördsamt bifall till K. M:ts Propos.
Hr Montgomery: Den omständigheten, att Prof. Mosan
der
skänkt en dyrbar samling mineralier åt staten, har måhända
icke tagits tillräckligt i betraktande inom Utsk:t. Jag medgifver
dock att så bort ske. Det är otvifvelaktigt en statens skyldighet
att upmuntra till sådana gåfvor; och i Sverige borde vi framför
allt ihågkomma detta, då vi påminna oss, att den dyrbara Linnéska
samlingen icke finnes hos oss, utan i England. I betraktande
af detta skäl, vill jag gerna gå in på att bifalla K. M:ts
Propos., särdeles som det blifvit mig sagdt, att den af Prof. Mosander
förärade samlingen var af så högt värde, att räntan derå
skulle i det närmaste kunnat upgå till det nu ifrågasatta beloppet.
Jag anhåller således om bifall till K. Mits Propos.
Hr Nordenfelt: Jag behöfver icke omtala mina åsigter i
denna sak; jag vill blott nämna, att det, att gifva pension åt enkan
efter en man, som gjort staten en skänk, ju är att förtaga
hela naturen af gåfva. Ty gifver man blott i förväntan på en
pension åt de efterlefvande, så har man ju förfelat ändamålet med
sin frikostighet. Beträffande de vetenskapliga förtjensterna, så äro
de vida öfver mitt bedömande; jag hav icke förut haft mig bekant,
att den aflidne var så utmärkt. Men, oaktadt dessa mina
åsigter, så, då så många andra utan skäl fått pensioner, vill jag
också lemna mitt ja till den nu ifrågasatta.
Gr. Sparre: Det är sannt att en gåfva icke bör innefatta
ens tanken på en vedergällning; men om en person genom en
skänk, upgående till 10,000 å 18,000 rdr i värde, försätter sin
efterlefvande enka i sådan belägenhet, att hon blott eger 8000
rdr att försörja sig med, så anser jag det vara en statens pligt
att draga försorg derom, att denna enka icke må befinna sig i
utblottadt tillstånd. Af detta skäl anhåller jag att R. o. Ad.
måtte bifalla K. Mits Propos. och afslå Utsk:ts hemställan.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad samt H. Exe. Hr
Gr. o. Landtm, yttrat, att derunder endast yrkats afslag å Utsk:ts
hemställan samt bifall till K. Mits nåd. framställning om en år-?
lig pension af 600 rdr åt framlidue Professoren C. G. Mosanders
enka, Hulda Philippine Forsström; blef propos. på bifall till
332
Den 29 A ugust! e. m.
Utsk:ts hemställan först framställd, men med nej besvarad, hvarefter
propos. å bifall till K. M:ts förslag gjordes och besvarades
med ja.
Den vidare pröfningen af förev:de Utlåt, upskjöts till aftonens
plenum och E. o. Ad. åtskiljdes kl. l/2 * e- m*
In fidem,
O. Brakel.
Onsdagen den 29 Augusti 1860.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades prof. för den 19 sisth Maj e. m.
Fortsattes pröfningen af StatsUtsk:ts Utkde N:o 152, ang:de
regleringen af utgifterna under KiksStatens Nionde Hufvudtitel.
74:de—77:de punkterna.
Utsk:ts hemställanden biföllos.
78:de punkten.
Hr Nordenfelt, Enar: Ehuru det visserligen icke kan
förnekas, att biskop Agardhs snille var stort och att hans skrifter
läsas med mycket nöje, kan jag dock icke tinna, att h ns vetenskapliga
verksamhet lemnat sådana spår efter sig, att han derigenom
gjort sig förtjent af någon ovanligare utmärkelse, och hvad
jag med visshet vet, är, att hans verksamhet som biskop icke alls
står framför öfriga biskopars i riket. Jag skulle derföre helst
vilja föreslå afslag å denna punkt, men, med afs. på de många
andra enkor, som fått pensioner, torde detta möjligen vara att gå
för långt; hvarföre och då jag anser det vara för mycket att åt
Agardhs enka bevilja 2000 r:dr, helst om i betraktande (ages,
att hon åtnjuter 2 nådår, samt att Retzii enka fått 1500 r:dr
och frami. Landshöfdingens i Gefle enka 1000 r:dr, jag nu tager
mig friheten föreslå, att summan måtte nedsättas till 1000 r:dr.
Den 29 Augusti e. m.
333
Hr Montgomery, Robert Nils Germ u nd: Att påminna
om biskop Agardhs förtjenster såsom vetenskapsman torde vara
alldeles öfverflödigt. I afs. på hvad som är sagdt om hans verksamhet
såsom biskop, så må jag åtminstone erinra om en branche
deraf, uti hvilken biskop Agardh otvifvelaktigt öfverträflat de fleste
af rikets biskopar, nemi. i sitt nit och intresse för undervisningsväsendet.
För öfrigt är det ganska svårt, då fråga är om en så
utmärkt man som Agardh, att tala om det ena eller andra beloppet,
emedan hans förtjenster kunna icke mätas med siffror, ej eller
den belöning, som med afs. på dessa förtjenster skall tilldelas hans
enka. Motionären har begärt, att en pension skulle beviljas åt
Agardhs enka till enahanda belopp, som blifvit enkan efter Frih.
Berzelius eller professor Geijer beviljade, och StatsUtskit, har föreslagit
en summa, som är emellan dessa 2:ne belopp, d. v. s. något
lägre än Frih. Berzelii enkas och något högre än Geijers, och då
det, som sagdt,- är ganska svårt att komma till ett riktigt bedömande
af siffrans lämplighet, får jag anhålla om bifall till Utsk:ts
hemställan uti ifrågav:de hänseende.
Hr Nordenfelt: Då den siste talaren framhållit, såsom
särdeles utmärkta, prof. Agardhs förtjenster om skolan, kan jag
icke neka sanningen den gärden, ehuru ömtålig saken än är, att
Karlstads stifts skolor f. n. alldeles icke stå högt i anseende, och
ett praktiskt bevis derpå är, att alla innevånare i länet, som hafva
råd dertill, skicka sina söner till Orebro skola. Jag har derföre
icke något skäl att, med afs. på biskopens verksamhet för skolväsendet,
frångå den åsigt, som jag förut yttrat, utan vidblifver det
förslag jag framställt.
Hr Hjärne, Harald: Här har man egentligen talat om
prof. Agardhs förtjenst i afs. på skolväsendet, men detta nr en af
hans minst framstående. Den utgör visserligen i och för sig sjelf
nog, men jag tror att ingen på detta rum saknar kännedom cm
den ståndpunkt, biskop Agardh intager såsom vetenskapsman och
snille såväl i Sverige som i Europa, och man behöfver i det,
fället icke citera förh:den, som äro allmänt bekanta. StatsUtsk:t
har också tillräckligt, åtminstone med afs. på detta Stånd, motiverat
sitt tillstyrkande om en högre pension åt Agardhs enka, då
det här syftat på att Svenska folket måste anse såsom en dyrbar
pligt att åt den frejdade mannens snille egna en gärd af sin tacksamhet.
Hvad som StatsUtsk:t för detta ändamål föreslagit, är det
minsta man kan göra, och jag tillstyrker derföre bifall till förev:de
hemställan.
Hr Ter smeden, Per Reinhold: Jag får anhålla att till
alla delar instämma i hvad en ledamot af StatsUtsk:t samt nu
sednast en talare yttrat. Biskop Agardhs förtjenster såsom vetenskapsman
äro tillräckligt kände för att här icke behöfva vidröras. Jag
anser den summa, som motionären åt enkan föreslagit i pension
och hvilken Utsk:t godkänt, såsom en skuld, i hvilken Svenska
334
Den 29 Augusti e. m.
folket står till en sådan man. Att helt och hållet afslå densamma
tycktes den förste talaren ifrågasätta, men lian fullföljde icke denna
sin mening; att nedpruta beloppet, anser jag ännu mindre värdigt,
hvarföre jag röstar för bifall till Utsktts förslag.
Gr. Mörner, Carl Göran Detlof: Då jag begärt ordet,
är det visserligen icke för att bestrida frami. Biskop Agardhs
egenskap af snille, men deremot vågar jag, i följd af verkställde
undersökningar, bestrida tillförlitligheten af åtskillige hans litterära
produkter. Så t, ex. kan jag bevisa att hans sednaste statistiska
arbeten hvimla af fel. Ang:de hans förtjenst om läroverken i det
stift, som varit honom anförtrodt, kan jag ej yttra mig, emedan
jag icke derom eger någon noggrann kännedom, men om hans
tryckta arbeten, hvilka äro för alla tillgängliga, derom harju hvar
och en rätt att uttala sitt omdöme. Då man nu ihågkommer att
Prof. A. Retzius torde såsom vetenskapsman och lärd kunna uthärda
jemförelsen med Biskop Agardh, men att den förres enka
endast är föreslagen till en pension af 1000 bko, vill det synas
att samma belopp skulle äfven för Biskop Agardhs enka kunna
vara tillräckligt.
Hr von Ehrenheim, Per Jakob: Jag har begärt ordet,
visserl. icke för att yttra mig om afl. Biskop Agardhs förtjenster
eller ens försöka att mäta dem, emedan sådana saker i allmänhet
äro svåra att bedöma, helst då det är fråga om vetenskapliga förtjenster
och som ligga åt ett håll, hvilket är mig alldeles främmande.
För att söka finna en siffra vid bestämmandet af den
pension, som med afs. på Agardhs förtjenster visserl. äfven bör
hans enka tillerkännas, måste man fästa sig vid hvad som blifvit
andra enkor i samma förh:den tillerkändt. I detta afs. har Gr.
Mörner ganska riktigt erinrat, att Prof. Retzii enka erhållit 1500
r:dr, och att denna siffra vore den rätta för Agardhs euka. Den
ledamot af StatsUtsk:t, som förordat bifall till punkten, har äfven
gifvit ett skäl till summans nedsättande. Han erinrade nemi. att
Geijers enka — enkan efter Sveriges ädlaste man och djupaste
tänkare — fått 1500 r:dr i pensjon; och då är det visserl. icke
lämpligt att tillägga Agardhs enka högre pension. För min del
anhåller jag vördsamt om bifall till 1500 r:drs pension i st. f.
2000 r:drs.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad, yttrade H. Ex.
Hr Gr. o. Landtm., att, beträffande den förevide punkten, deruti
StatsUtsk.t tillstyrkt beviljande af en årlig pension å 2000 r:dr
till frami. Biskop Carl Adolf Agardhs enka. Charlotta Lindskog,
hade yrkats dels bifall till Utsk:ts berörde hemställan, dels att
pensionsbeloppet måtte bestämmas till 150 0 r:dr, och dels slutligen
att endast 1000 r:dr skulle såsom pension åt enkefru Agardh
anslås.
Harvid anmälte sig Hr Nordenfelt och tillkännagaf, att han
Den 29 Auga sti e.
335
afstode från sitt särskildta yrkande och förenande sig med dem,
som ansett pensionen böra bestämmas till 1500 r:dr.
Efter det propos. å bifall till Utsk:ts hemställan först blifvit
framställd samt med blandade ja och nej besvarad, gjordes propos.
derå, att den ifrågav:de pensionen skulle utgå med 1500 r:dr,och
då dervid svarades flere ja jemte några nej, förklarades ja nu hafva
varit öfvervägande.
7 9:de punkten.
Gr. Lagerbjelke: Att pension medgifves prof. Zedritz’
enka, anser äfven jag för min del ganska lämpligt och riktigt, men
det vore dock intressant att af StatsUtskrts ledamöter erhålla uplysning,
hvarföre denna pension blifvit satt högre än öfrige pensioner
åt enkor i jemförelsevis samma ställning som fru Zedritz.
Man ser nemi., att öfrige pensioner i allmänhet blifvit bestämde
till 400 r:dr. Härtill kommer äfven, att akademien har sin egen
pensionsinrättning, af hvilken prof. Zedritz’ enka ovilkorligen åtnjuter
pension. När man nu sammanlägger dessa pensioner blir
det ett temligen högt belopp. Sannolikt har StatsUtsk:t något,
särskildt skäl till bestämmande af nämnde summa, 600 r:dr, men
i Betänka kan man icke finna detsamma. För den händelse att
detta särskilda skäl icke kan företes, anhåller jag om bifall till
punkten, med summans förändring från 600 till 400 r:dr.
Hr Montgomery: Jag vet icke med hvem det är som Gr.
Lagerbjelke önskar att Prof. Zedritz’ enka skall sättas i paritet.
Beträffande pensionsbeloppet så har det blifvit satt till likhet med
hvad som blifvit tillstyrkt t. ex. för Kommendörkapten Lavéns
enka. Jag anhåller om bifall till Utsk:ts förslag
Gr. Lagerbje 1 ke: Den del af min fråga, sorn angick hvilken
pension Prof. Zedritz’ enka kan hafva af Akademien, lemnade
den siste talaren obesvarad. Jag har likväl sedermera fått den
uplysning af en person, som känner förhållandet, att Akademiens
pension är 7 50 r:dr. Det skulle sål. blifva en icke så obetydlig
pension och, tillsammans taget, vida större än fru Lavéns.
Hr von Ehrenheim: StatsUtsk:t har redan erinrat derom,
att Prof. Zedritz innehade en af de arbetsamma läroplatser vid
Upsala akademi, som redan förut bortryckt 2:ne innehafvare vid
tidig ålder, och det förhållande att Zedritz i sin fulla medelålder
bortrycktes af döden, till en del orsakad af de stora ansträngningar
han måst underkasta sig, utgör ett väsendtligt skäl till hans
enkas pensionering och denna pensions sättande till det belopp,
sorn StatsUtsk:t föreslagit. Hvad beträffar den pension, som fru
Zedritz åtnjuter af Universitetet, kan jag icke derom uplysa, emedan
jag icke känner dess belopp, men jag skulle önska att den
336
Deri 29 Augusti e. nt.
siste talaren ville angifva den källa, hvarur han hemtat den uplysuing,
att den skulle utgöra 7 50 r:dr.
Hr Olivecrona, Knut: Då här blifvit äskadt uplysning
om det pensionsbelopp, som Prof. Zedritz’ enka åtnjuter från Upsala
akademies pensionsfond, har jag ansett mig böra meddela, att
denna pension består dels af 450 r:dr i pengar, dessutom arrende
af pensionsjord och slutligen anslag från en särskild kassa, som
kallas enke- och pupillkassan, men hvilket är ganska obetydligt.
Sammanlagda beloppet af arrendesumman och de kontanta penningarne
kan i medeltal utgöra ungefär 750 r:dr. Föröfrigt anhåller
jag att få förena mig med de talare, som yrkat bifall till StatsUtskits
förslag, enär enkans belägenhet med 4 oförsörjde barn
verkligen är bekymmersam.
Hr Montgomery: Att fru Zedritz har en pension från
Upsala Akademi var aldeles icke obekant för StatsUtsk:t, och det
är förh:det med de flesta enkor, för hvilka pensioner föreslås, att
de hafva sådana från andra håll. Visserligen vore det önskligt,
om man kunde skipa så fullkomlig rättvisa, att alla finge lika,
men då de pensionsbelopp, som enkorna erhålla från andra håll,
äro olika, så skulle man vara nödsakad att nästan sätta en olika
siffra för hvar och en af dem. Den här föreslagna summan är
ungef. lika med den som för ett liknande fall blifvit föreslagen,
och då beloppet icke kan anses för högt, får jag fortfarande anhålla
om bifall till Utsk:ts förslag.
Sedan öfverläggningen ansetts härmed afslutad samt H. Exc.
Hr Gr. o. Landtm, uptagit de derunder gjorda yrkanden om dels
bifall till Utsk:ts hemställan och dels den ifrågav:de pensionens
bestämmande till 400 r:dr, gjordes propos. på bifall till Utsk:ts
förslag och besvarades med ja.
80:de punkten.
Utsk:ts hemställan bifölls.
8lista punkten.
Utskits första hemställan.
Hr Skogman, Carl Johan Alfred: Då det är en vä
sendtlig
skilnad mellan lärare på indragningsstat och emeritilärare
vid universitetet, hvilken skilnad består deri att de förra ega rättighet
att alltid vid 6 5 års ålder förflyttas på indragningsstat, men
emeritilönerna endast utgöra ett bestämdt antal, så att man ej
deraf kommer i åtnjutande förrän ledighet inträffar, anhåller jag
att, med afslag å StatsUtsk:ts afstyrkande Utlåtide, den af Prof.
Selander gjorda hemställan måtte bifallas.
Hr
Den 2a Augusti e. ni.
837
Hr Olivecrona: Jag får, lika med den förre talaren, an
hålla
om afslag å l:a morrnt af nu föredragne punkt och bifall till
motionärens förslag. Hr Skogman har redan härför anfört ett
skäl; jag ber att få tillägga några andra. Om man tager i betraktande,
att universitetets lärare hafva kanske ett af de mest
mödosamma kall att sköta och vanligen vid en framskriden ålder
af 60 år äro i behof af hvila för sin återstående lefnad, så lärer
icke kunna nekas, att de krafter, sorn erfordras för att till fäderneslandets
sanna nytta bestrida det vigtiga lärarekallet, böra hastigt
omsättas, d. v. s. att de äldre lärarne afgå, och yngre, friskare,
komma på lärostolarne. Detta ändamål kan likvisst icke
vinnas, såvida icke R. St:r äfven medgifva, att de anslag, som
äro gjorda åt emeriti-professorer, höjas till samma belopp som
högsta lön eller 4500 rdr. Förhållandet är nemi. nu att ingen
kan, utan att han är egare af en större förmögenhet, lemna fjellsten
och med detsamma 500 rdr. Hvarje gång en emeritilön varit
ledig, hafva derföre svårigheter upstått. Ingen har gerna velat
taga afsked och nöja sig med emeritilöner, utan en sådan
reglering har egt rum, som i 2:dra mom:t af denna puukt omförmäles,
eller att man hos K. M:t anhållit att den, som tagit afsked,
skulle få bibehålla full lön, och efterträdaren i stället upbära
emeritilöneu. Detta är dock, såsom jag sagt, ett hinder,
som bör undanrödjas. Så länge hindret qvarstår, är det alltid
gifvet, att de äldre lärarne icke vilja afgå, då de icke få behålla
hela sitt lönebelopp som pension. Det skulle derföre vara för det
allmänna särdeles nyttigt och gagneligt, om Prof. Selanders motion
i detta ämne vunne bifall.
En annan omständighet, som en lärare, hvilken kommer att
taga afsked, icke kan uraktlåta att fästa sig vid, är den, att om
han afgår och skulle nöja sig med 4000 rdr; så verkar detta äfven
på hans enkas eller sterbhusdelegares rätt vid blifvande död,
emedan i sådant fall inkomsten af nådåren blir mindre, än om
han stannat qvar i tjenst, hvilket likväl oftast blir fallet; ty om
han också icke kan sköta tjensten och på grund af sjukbetyg erhåller
tjenstledighet det ena året efter det andra, får den genom
vikarier skötas så godt sig göra låter. På dessa skäl tror jag att
motionen förtjenar R. St:rs bifall, hvarom jag nu anhåller.
Gr. Lagerbjelke: Den förste talaren har visserligen an
märkt,
att professorerna vore så tillvida i sämre belägenhet än
statens egna tjenstemän, att de icke hafva någon ovilkorlig rätt
att komma på indragningsstat. Detta må visserligen hafva sin
riktighet med afs:de på de af Staten gifne emeritilöner, men icke
med af8:de på dem, som Akademien sjelf utdelar; men i allt fall
får man icke alldeles förbise, att äfven genom Utsk:ts förslag eller
rättare enl. de förleden, som nu förefinnas, så få professorerna
större pensioner än andra tjenstemän på allmänna indragningsstaten,
i förlnde till deras förut egande lön. Det är nemi. kändt,
att en tjensteman på allm. indragn.staten i allmänhet icke tår
h. ix. n
»38
Den 29 A ngn sti e. m.
mera än 80 proc. af sin lön; detta skulle för professorerna icke
göra mer än 3,600 rdr, i stället för att de nu hafva 4000 rdr.
Det lärer sålunda icke kunna bestridas, att redan professorerna
stå i ett bättre förhållande i afs:de på procenten af lön, som kan
blifva pension, än statens öfrige tjenstemän, och att de få pension
alldeles lika med lönen, kan väl icke vara riktigt. Det skäl,
som derför blifvit anfördt, skulle ovilkorligen gälla lika mycket
för statens öfrige tjenstemän. Skall någon förändring göras, vore
bäst att helt och hållet taga bort alla emeritilöner och låta professorerna,
i likhet med andra tjenstemän, inkomma på allm. indragn.
staten. Derom är nu icke fråga; men att stadga, det professorerna,
med så höga löner, skulle framför andra statens tjenare
få hela lönen i pension, derföre torde svårligen något giltigt
skäl kunna framläggas. Jag anhåller om bifall till punkten.
Hr v. Ehrenheim: Efter' mitt omdöme finnes i den sär
skilda
organisation, som är "gifven för Akademien, ett stort praktiskt
skäl, att icke säga en ren praktisk nödvändighet, att höja
emeritilönerna till samma belopp sorn de tjenstgörande professorernas
löner. Om en professor beböfver tjenstledighet, fullgöres
hans tjenst utaf docenter och adjunkter, utan att den ringaste
minskning sker i hans inkomster. Andra tjenstemän deremot måste
upoffra en del af sin lön åt vikarier. På detta sätt blir universitetet
lidande, då lärarne äro sjukliga och vikarierna måste
åtnöja sig med en lumpen aflöning. Det skäl, Hr Skogman anfört,
eller att endast ett visst antal emeritilöner finnas, synes äfven
tala för bifall till Prof. Selanders motion. För öfrigt lemnar
jag derhän lämpligheten af den princip, att pensioner för
tjenster, som äro aflönade med mer än 3000 rdr, i allmänhet
böra utgå med lägre belopp än lönen. Den må visserligen för
högsta löner och för de platser, som äro förenade med representationskostnader,
vara riktig, men till denna klass kunna icke professorer
hänföras. Jag anhåller om bifall till Prof. Selanders
motion.
Hr Olivecrona: En föreg:de talare har yttrat, att under
nuv:de förh:den skulle redan professorerna vid rikets universiteter
vara i bättre ställning än andra civila tjenstemän, ithy att de
vid afskedstagandet behålla sina fulla löner, under det andra tjenstemän
endast få 80 procent. Det är sannt att f. n. går så till,
derigenom att man vid hvarje tillfälle särskildt hos K. M:t anhåller
att den afgående skall få bibehålla sin fulla lön, men man
betänker icke den skada, som upstår derigenom, att denne äldre
professor stannar qvar på lärostolen längre än han behöfver, eller
ock derigenom att tjensten uprätthålles af vikarier, och till_ aflöningen
af dessa måste särskilda medel anskaffas från Akademiens
kassor, så snart det icke är en adjunkt på stat, som är skyldig,
att föreläsa. Jag tror derföre, att om man öfverväger förhållandet
riktigt, så är det gagneligt för det allmänna, att de Akademiska
lärarne i tid afgå, och i sådan händelse bör man ock bevilja hvad
Den 2!) Angusti e. m.
339
motionären föreslagit. Anser man återigen att det är detsamma,
så låter man saken vara oförändrad; men det är just det skadliga
i detta förh:de, hvarpå jag fästat upmärksamhet. Det skal, jag
förra gången anförde, vill jag nu påpeka, eller att om en professor
skall afgå med endast 4000 rdr som pension, så får hans
enka icke heller mera, när han dör, såsom nådår, och detta måste
han äfven taga i betraktande, om han har familj. Jag skulle således
tro, att ur det allmännas synpunkt skäl finnas, som högt
tala för bifall till hvad motionären yrkat, derå jag anhåller om
propos.
Gr. Mörner: Den fråga, som nu är under öfvervägande
rör:de Universiteten, har äfven för 100 år tillbaka eller något
mera förevarit med afs:de på alla statens embetsmän. Det oskick
var då äfven bland dem ej ovanligt, att den afgående tjenstemannen
behöll fulla lönen, under det den nyutnämnde fick åtnöja sig
med en lägre aflöning; men i följd af förnyade framställningar
från R. St:r blef detta slutligen förändradt och förbud utfärdades
deremot, att den afgående tjenstemannen skulle behålla lönen,
hvilken förklarades böra tillfalla den i tjenst varande embetsmannen.
Jag skulle tro, att äfven hvad Universitets-lärarne angår,
det vore rätt att man följde samma regel, nemi. att den afskedstagande
finge åtnöja sig med hvad som verkligen skulle honom i
pension bestås, och att den, som gör tjensten, erhåller den derföre
bestämda lön.
Talaren afbröts här utaf H. Exc. Hr Gr. o. Landtm., som
erinrade, att Utslcts sednare förslag nu icke voro föremål för R.
o. Ad;ns pröfning.
Gr. Mörner: Min mening var icke att göra något yrkan
de
med afs-.de på den framställning, hvarom handlas i sednare
delen af puukten, utan endast att i följd af de motiver, som dels
af Hr Olivecrona, dels af Hr Ehrenheim, blifvit till stöd för framställningen
anförde, yttra några motskäl, hvartill jag ansåg mig
ega lika rättighet som nämnde Hrf. Jag tror för min del att
det belopp af 4000 rdr, som f. n. är bestämdt för emeritilöner,
då det utgör mer än 80 proc. af sjelfva lönen, 4,500 rdr, kan
anses tillräckligt, och jag anhåller derföre om bifall till Utsk:ts
förslag.
Hr Montgomery: Det vore visserligen väl, om man kunde
taga afsked och behålla hela sin lön; men nu hafva R. St:r uttalat
den åsigt, att när en lön går öfver 3000 rdr, så bör pensionsbeloppet
minskas med 20 proc. Det är väl icke så olämpligt,
om en sådan der liten olägenhet skulle drabba professorn likasom
hyarje annan tjensteman, då han tager afsked. Men, säger
man då, han är icke att jemnföra med embetsmannen. Nå
väl, det är icke heller här föreslaget att han skall sättas alldeles
i paritet med den civile tjenstemannen, ty i sådan händelse skulle
340
Den 29 Augusti e. m.
han icke få mer än 3600 rdrs pension, eller lönen med 20 procds
afdrag. Nu deremot får han emeritilönen, d. v. s. mer än den
civile tjenstemannen i samma grad. Jag vet då icke hvarföre
man skulle gå längre, och ännu mera favoricera dem. Jag röstar
för bifall till Utskits förslag.
Hr Printzensköld: Lika med den värde talare, som nyss
yttrat sig, finner jag, hvad de civile tjenstemäunen beträffar, det
vara en orättvisa, att deras pensioner skola utgå på sätt som
sker: men det hör icke hit. Frågan afser här endast professorernas
vid Akademien emeritilöner, hvilkas belopp man här jemnfört
med den civila tjenstemannens, och man har genom denna
jemnförelse sökt leda sig dertill, att en professor, ehuru i samma
kategori, likväl är bättre lottad än den civile tjensteman, sora
med honom har lika lön. För min del får jag förklara, det jag
icke erkänner någon bestämd likhet mellan statens civile tjenstemän
och professorerna vid ett universitet. Jag stöder denna min
öfvertygelse och mitt påstående derpå, att för att blifva lärare
vid ett universitet fordras lärdomsgrader, som väl kunna egas af
civile tjenstemän, men alldeles icke utgöra vilkor för desse att
kunna upstiga till statens högsta embeten. Med en lumpen kameral-examen
eller en lika ytlig kansli-examen kan den civile
embetsmannen, såsom erfarenheten visat, upstiga till statens högsta
embeten, men han skulle förgäfves försöka att med dessa lärdomsprof
förvärfva sig kompetens till en professorsplats vid ett
universitet. Jag anser staten hafva till en af sina förnämsta pligter
att omhulda dem, som egna sig åt det högst ansvarsfulla och
besvärliga lärarekallet, äfvensom att i detta hänseende visa sin
erkänsla mot dem, som vilja upoffra sina krafter för att förvärfva
sig den högre lärdom, som i allmänhet icke förvärfvas bland rikets
tjenstemän. När nu så är förhållandet, eller rättare, när
man bör så betrakta saken, då framstår ©tvifvelaktigt såsom riktig
deu grundsats, att man bör företrädesvis upmuntra den lärda
tjenstemannen, om jag så får yttra mig, genom att förse honom,
när han blir uttröttad af det ouphöriiga själsarbetet, med en sådan
löneinkomst, att han icke dröjer qvar längre på en plats,
hvartill hans utnötta krafter icke vidare göra honom lämplig, utan
lemnar den åt en person med yngre krafter. Då är också nödvändigt
att så ställa till, att icke vederb:de myndighet, som skall
bereda tillfälle för den trötte och utnötte tjenstemannen, sättes i
nödvändighet att hos K. M:t föreslå och tillstyrka afsteg från den
ordning, som R. St:r hafva föreskrifvit för de löner, hvilka till
Universitetets lärare blifvit anslagne. Med afs:de härpå tror jag
det vara välbetänkt af motionären att föreslå, det de visserligen
icke till stort antal varande emeritilöner, som finnas vid Universitetet,
måtte ställas till sådant belopp, att den professor, hvilken
af ålder och arbete är i behof af hvila, må kunna utan alla särskilda
åtgärder genast lemna den plats, han innehar, och taga lönen,
utan att behöfva i det fallet frukta att han vid afgången
Den 29 Augusti e. m.
341
skall lida någon minskning i inkomst. Jag anhåller följaktligen
om afslag å 8tatsUtsk:ts Utlåt, och bifall till motionärens förslag.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad, yttrade H. Exc.
Hr Gr. o. Landtm., att derunder yrkats dels bifall till Utskits
förev:de hemställan, och dels afslag derå, samt bifall till motionärens
förslag, att de på Nionde Hufvudtiteln till Professores Emeriti
vid Universiteterna uplörda lönebelopp af 4000 rdr för dem
hvardera, skulle förhöjas till 4,500 rdr.
Härefter framställde H. Exc. först propos. på bifall till
Utsk:ts hemställan, dervid svarades ja och nej i blandning, samt
sedermera propos. på afslag derå och bifall till ofvanomnämnde
förslag, då svaren utföllo med många ja jemte åtskilliga nej; och
förklarades ja nu hafva varit öfvervägande.
Hr Montgomery begärde votering.
Uplästes och godkändes följande voter.-propos.:
»Den som bifaller StatsUtskits hemställan uti Usta motmt af
8 Usta punkten i Ullåut N:o 152, röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner nej, afslår R. o. Ad. närande hemställan och beslutar,
att de på Nionde Hufvudtiteln till Professores Emeriti vid Universiteterna
upförda lönebelopp af 4000 rdr för dem hvardera
skola förhöjas till 4,500 rdr.»
Vid voteringens slut hade rösterna utfallit sålunda:
Ja — 17.
Nej — 20.
Utskits uti 8lista punkten gjorda sednare tillstyrkande.
Hr von Ehrenheim: Jag anhåller att, till följd af det
utaf R. o. Ad. nyss fattade beslut, ifrågavide hemställan måtte
afslås.
Hr Skogman: Huruvida något gagn skulle tillskyndas de
yngre universitetslärarne genom Utskits förslag, vågar jag bestrida.
Följden af en sådan skrifvelse skulle endast blifva den, att de
äldre professorerna qvarstode på sina platser och att emeritilönerna
förblefvo obegagnade. Derigenom skulle undervisningen förlora.
Då sål. denna skrifvelse i alla händelser icke kan leda till något
gagn, anhåller jag om afslag å Utskits hemställan.
Öfverläggningen förklarades härmed afslutad; och sedan propos.
på bifall till Utskits förevide förslag först blifvit framställd, men
med nej besvarad, gjordes propos på afslag å detsamma, dervid
6varades ja.
342
Den 29 Augusti e. m.
82:dra punkten.
Hr Printzensköld: Mig synes att StatsUtsk:t vid detta
tillfälle varit nog mycket ekonomiskt. Jag tror att den, som kaut
Bibliothekarien Arvidsson och det sätt, hvarpå han utöfvade det
embete, som honom var anförtrodt, skall icke förneka att han gjort
sig väl förtjent af fäderneslandet. Då synes mig som skulle en
rättvisa ligga deri att hans enka tillerkändes en större pension än
den som nu blifvit af StatsUtsk:t föreslagen. Jag vågar väl icke
hoppas att hela det belopp, som motionären ansett böra gifvas,
skall beviljas; men jag hemställer vördsamt till R. o. Ad., om icke
St:t skulle täckas åtminstone öka den af StatsUtsk:t föreslagne
summan till 400 r:dr, hvarigenom fru Arvidsson åtminstone finge
800 r:dr i ett för allt till sitt lefnadsuppehälle, ty om de 4,691
r:dr, som utgöra enkans andel i behållningen af boet, lönar ej mödan
att tala, och äfven om man det gör, så blir den ränta, som
dessa lemna, tillsammans med denna pension i ett för allt ungefärl.
1000 r:dr; och jag hemställer, om det kan anses för mycket för
en person i hennes samhällsställning att dermed bestrida sina
lefnadskostnader.
Hr Montgomery: Oaktadt det kunde vara ganska många
skäl för det förslag, som Hr Printzensköld gjort, får jag likväl
uplysa derom, att det aldeles icke var lätt att inom StatsUtsk:t
erhålla hvad som här är föreslaget, och förmodligen blir det väl
äfven så inom St:n; åtminstone betviflar jag högeligen att ens
detta belopp blir bifallet. Jag skulle vid sådant förhållande och
då det finnes tillgångar i boet, samt denna summa är lika med
den, som är föreslagen för fitskillige andra enkor, såsom Professor
Bolmérs, Prof. Dahlströms och Ofverdirektören Norlings, anse
lämpligast att bifalla punkten, såvida den skall blifva R. Sl:rs
beslut.
Hr Printzensköld: Det kan visserligen vara en sanning
hvad den siste talaren yttrade, att det varit förenadt med svårighet
inom StatsUtsk:t att kunna vinna bifall till det förslag, som Utsk:t
framställt. Nog vet man, hvad Utsk:t beträffar, att, är det icke
någön person eller enkan efter någon, med hvilken man har politiska
syrapathier, såsom förhållandet var med Hr Sandströmers
enka, så är man särdeles hushållsagtig och sparsam. Att jag icke
misstagit mig häri, visar sig af nästföljande punkt, der K. M. föreslagit
att Arvidssons företrädares enka, fru Wallmark, skulle få
400 r:dr i pension. Nu hade icke Wallmark tjent mer eller längre
än Arvidsson, ty denne var vid ganska avancerad ålder, när döden
bortryckte honom. Då han sål. hade samma tjenst och stod
precist på samma plan, så tycks det vara en orättvisa att man i
en punkt tillstyrker för en f. d. Bibliothekaries enka 400 r:dr,
men i den nästföljande inskränker sitt tillstyrkande till 300. Det
är mera godtyckligt än något system, som i det fallet blifvit af
Hög loff. StatsUtsk:t följdt — ett förhållande, som beklagligen
De ti 29 Angnsti e m.
343
visar sig i vida större skala än som nu i detta Bet:de förekommer.
Man har visserligen, hvad Wallmark beträffar, talat om att han förvärfvat
sig ett aktadt namn såsom författare, men det har äfven
Arvidsson. Han har utgifvit åtskilliga skrifter af ganska stort
värde i den fornnordiska litteraturen och sål. bibehållit åt efterverlden
just genom sina tillgöranden en mängd intressanta handlingar,
som. eljest lätteligen kunnat komma i glömskans flod. Sål.
är det efter min öfvertygelse endast eu gärd af rättvisa, som jag
begär, då jag anhåller om summans förhöjning med 100 r:dr.
Hr Nordenfelt: Då jag, lika litet som den siste talaren,
deltagit i StatsUtsk:ts förhandlingar oell något intryck sål. på
någondera af oss icke kan hafva egt rum af de sympathier, som
dervid uttalats för den ena eller andra enkans aflidne man, stå
vi, som mig synes, på sjelfständig botten i detta fall. Jag får då
fästa Hr Printzenskölds upmärksamhet derpå, att när man sjelf
yrkar på rättvisa, bör man väl taga litet närmare i betraktande
förh:derne än hvad den siste talaren gjort. Här står uttryckligen
om enkan Wallmark, att hon »med en 12-årig, sjuklig och för
lifstiden ofärdig dotter befunne sig i nödställd belägenhet». Någon
sådan uplysning kau man icke uptäcka rörande fru Arvidsson, och
man kan sål. anse att Utsk:t träffat rättvisan, då det tillagt 100
rd:r mera åt enkan med den ofärdiga dottern än åt den som icke
synes hafva några barn. Jag tillstyrker bifall till hvad Utskit
föreslagit.
Sedan öfverläggningen ansetts härmed afsiutad, yttrade H. Exc.
Hr Gr. o. Landtm., att derunder yrkats dels bifall till Utsk:ts
hemställan om en pension af 300 rdr åt frami. K. Bibliothekarien
A. 1. Arvidssons enka, Johanna Carolina Armfelt, och dels att
pensionsbeloppet måtte förhöjas till 400 rdr.
Härefter framställde H. Exc. först propos. på bifall till Utsk:ts
hemställan, devid svarades några både ja och nej, samt sedermera
propos. derå, att den ifrågavide pensionen skulle bestämmas till
400 rdr, då svaren utföllo med flere ja jemte några nej; och förklarades
ja nu hafva varit öfvervägande.
83:dje—87:de punkterna.
Utsk:ts hemställanden biföllos.
88:de punkten.
Utsk:ts yttrande lades till handlingarue.
89:de—92:dra punkterna.
Utsk:ts hamställanden biföllos.
Föredrogs ånyo och bifölls StatsUtsk:fcs den 25 osh 28 dennes
på bordet lagde Utlåt. N:o 161, i auledn. af väckta motio
-
8
Den 29 A ngus ti e. m.
ner ang:de tillåtelse för aktiebolaget för jernväg mellan Köping
och Hult, att återbekomma återstoden af de till säkerhet för jernvägsanläggningens
fullbordande i StatsKontoret donerade medel.
Föredrogs Sammansatta Bevillms-, Lag- samt Allm. Besv.-  och Ekou.Utskits den 18 och 28 dennes på bordet lagde Betänk.
N:o 15, i anledn. af väckta motioner ang:de tobaksskatt.
H. Exc, Hr Gr. o. Landtm, hemställde, att det uti nu före
dragne
Betänk, framställde förslag ang:de särskild bevillningsafgift
för cigarrer och cigaretter, som till salu hållas, finge paragrafvis
företagas till afgörande.
Sedan TI. o. Ad. härtill lemuat bifall, föredrogs ofvannämnde
förlags
§ 1.
Hr Nordenfelt: Jag saknar i denna § en, som mig sy
nes,
rigtig bestämning, nemi. någon slags difinition öfver hvad som
med »cigarr» förstås. Visserligen vet litet hvar, huru en cigarr
ser ut, men då man bestämmer en afgift efter antalet och icke
bestämmer huru den persedel skall vara som räknas, så ger man
spekulationsandan en påstötning att söka undandraga sig skatten.
Vi hafva förut sett exempel i denna väg, då t. ex. blyertspennor
förtullades efter stycketal, och det töfvade icke länge, innan utländske
fabrikanter gjorde blyertspenner öfver 1 aln långa. Jag
vet icke om det är en teknisk omöjlighet att förfärdiga J alns
långa cigarrer; men om så icke är, blir klart, att man snart skall
göra cigarrer efter en ovanlig längd, och som konsumenterna ändock
komma att beskattas efter denna tariff, komme raan ju att
eludera lagen. När man skrifver en lag, bör man tänka på att
densamma åtminstone icke genast kan kringgås. Det är visserligen
sannt, att man sedermera kan göra en förklaring till densamma,
men emellertid går en tid Om, då fabrikanterna deraf draga
fördel. Jag skulle derföre önska, att den storlek, som cigarrerna
skulle hafva, blefve bestämd, och jag yrkar derföre på återremiss
af denna punkt.
Hr Hjärne: Då denna fråga förevar inom Utsk:t, gjorde
jag samma anmärkning, nemi. att lagen skulle så eluderas, att man
finge längre cigarrer än som vanligen fabricerades; men Utskits
öfriga ledamöter ville icke lyssna dertill, emedan de trodde, att
cigarrer skulle tillverkas till samma storlek som förut. Emellertid
anser jag Hr Nordenfelts anmärkning vara af beskaffenhet,
att man bör i lagförslaget insätta de nödiga kontrollerna, för att
hindra en eludering af lagen, som ligger så nära till hands som
den nyssnämnde. Jag anhåller således äfven om återremiss.
Pen 29 Angnst) e. m.
345
Hr Olivecrona: Då Frih. v. Knorrings dch Hr Bomans
motioner diskuterades i det Sammansatta Utsk:t, var, såsom en
föregide talare anfört, upmärksamheten redan fastad derpå, att
stadgandet möjligen skulle kunna kringgås, derigenom att cigarrer
gjordes af större storlek än . den vanliga, och derföre var fråga
om att en bestämning härom i slutet af lista §.-n skulle införas,
ehuru den icke vann majoritetens bifall. Man föreslog då,
att antingen ett visst maximum i afside på längd eller också vigten
af hvarje låda skulle fastställas, men majoriteten ansåg, att
fabrikanterna troligtvis ändock icke skulle vilja gå utöfver det vanliga
i afside på cigarrens form och beskaffenhet, enär allmänheten
vant sig vid cigarrer af en viss längd. Jag vill visserligen icke
motsätta mig fiterremiss, men jag tviflar ändå på att mojoriteten
inom Utskit vill frångå den åsigt, som i detta fall en gång blifvit
uttalad.
Hr Printzensköld: Det förslag, som Utskit här framställt,
är så nyttigt, att man bör, i den mån man kan, söka befrämja
detsamma. Det är derföre jag tager mig friheten anhålla att Hr
Nordenfelt måtte benäget afstå från sitt yrkande om återremiss.
Riksdagen är dessutom så långt framskriden, att man bör, som
mig synes, så vidt möjligt, undvika en dylik åtgärd, särdeles när
man har rättighet, enl. grundlagen, att utan återremiss i ämnet
definitift besluta. Hr Nordenfelt har visserligen förespeglat, att
vi skulle kunna få cigarrer, som äro 1 aln långa, men jag tror
dock att vi icke komma att riskera något dylikt, just i följd af
sättet att tillverka cigarrer eller att begagna dem. Således är
den fruktan man hyser, att cigarrer torde vinna den storlek, att
den föreslagna skatten skulle förminskas med 3 milhr, öfverflödig.
Jag tillstyrker således bifall till punkten oförändrad, helst
jag har anledning tro, att ett sådant bifall redan lemnats inom
Högvörd. PresteStit. Skulle man nu, emot hvad jag antaget vara
förhidet, på ett ingeniöst sätt söka att eludera förordningen, får
man väl, när tider inträffa, söka förebygga sådant. Här är endast
fråga om att få beskattningen i gång, ty har det skett, hoppas
jag den för framtiden skall varda bibehållen till förmån för
Staten och många enskilda personer.
Frih. v. Knorring, Axel: Jag är verkligen det Högloft.
Utskit tacksam, som i sak gått min önskan till mötes, ehuru jag
icke kan dela det motiv, som grundlagt dess beslut, att icke lägga
någon skatt på den tobak, som tuggas, eller att ett sådant sätt
att använda tobak, är för helsan mindre skadligt.' Jag tror tvärtom,
att det är för helsan mera skadligt, och derföre vore skäl att
derpå lägga skatt. Men, såsom den siste talaren yttrade, är Utskits
afsigt med sitt förslag nu måhända att endast få saken i gång,
och man får då åtnöja sig dermed, och hoppas på ytterligare framskridande
i denna väg vid nästa riksdag, hvarföre jag anhåller Om
bifall till Utskits förslag.
34(5
Den 29 Augusti e. m.
Frih. Armfelt, Magnus: Den fråga, som nu utgör före*
mål för R. o. Ad:ns pröfning, är egentligen huruvida R. St:r vid
utöfvandet af sin rätt att Svenska folket beskatta, skall ålägga
Svenska folket en indirekt beskattning. Utan att vilja eus uttala
min åsigt huruvida det är lämpligt att ålägga indirekta skatter
eller icke, så lär väl vara ostridigt, att man, vid bestämmandet af
hvarje indirekt skatt, bör i första rummet söka tillse, att den må,
så vidt möjligt, träffa rättvist alla beskattade, och framförallt att
den icke kommer att träffa den fattige hårdare än den rike. Den
skatt, som nu blifvit af Utsk:t föreslagen, är likväl af beskaffenhet
att, i motsats just mot hvad jag nyss anfört såsom ett nödvändigt
vilkor för indirekt beskattning, direkte träffa den fattige
svårare än den rike. Det är föreslaget i 2:dra §:n af denna förordning
(jag ber om ursäkt att jag talar om förordningen i sin
helhet!) att cigarrer skola beskattas med 2 öre per stycke. Nu
är icke svårt för hvar och en att inse, att de cigarrer, som kosta
t. ex. 10, 15, 25 rdr för 100, kunna ganska väl tåla vid den
förökning i pris, som kommer att drabba dem genom den här
föreslagna konsumtionsskatteu. Dessa cigarrer nyttjas endast af
den förmögnare delen af nationen, men så komma deremot de
som begagnas af den fattigare delen, och dessa 2 öre per stycke
för dem, vore en ganska kännbar tillökning i dyrhet, och således
kommer ostridigt den fattige att blifva den, som lider mest, då
han får med så oändligt många flera proc. betala sin njutning af
cigarrer. Jag vill äfven påpeka ett resonnement hos Utsk:t, som
jag skulle önska, äfven i den händelse beslutet gillas, finge med
ogillande antecknas, nemi. att Utsk:t sagt, att den som icke har
utväg att på en gång köpa 5 cigarrer, den kan helt visst undvara
njutningen af cigarrökning. Jag må säga att det är ett mera
uppenbart proklamerande af rikedomens rätt, än jag funnit i något
Utsk:s Betänk.
För att återkomma till lista §:n och den af Hr Nordenfelt
gjorda anmärk:n, att om icke någon bestämmelse finnes ang:de
cigarrernas beskaffenhet, skulle ett eluderande af författningen i
detta hänseende vara ganska lätt, så instämmer jag äfven deri,
och får endast hemställa till Hr Nordenfelt, om han vill afstå
från återremiss. För min del önskar jag att Hr Gr:u o. Landtm,
behagade framställa propos. på afslag å Betänkit.
Ör Hjärne: Den siste talaren har visserligen sett denna
fråga ur en synpunkt, som kan föranleda till ganska vidlyftiga
bestämmelser, men just derföre att frågan i det Sammansatta Utsk:t
ansågs kunna tillämpas på de principer, som Frih. Armfelt här
laggt till grund för sitt yrkande, betraktade Utsk:t densamma ur
dess enklaste synpunkt. Man trodde nemi. att tobaken kunde
anses såsom en förbrukningsartikel, ungefär såsom artikeln bränvin,
och att man derpå kunde tillämpa samma beskattning som
på bränvin. När man således, genom höjande af skatten på bränvin,
kunde förekomma dess omåttliga förbrukande, så fann Utsk:t,
att denna princip för beskattning med mycket mera skäl kunde
Den 29 Augusti e. m..
347
tillämpas på tobak, ty bränvin kan man säga är nyttigt i flera afseenden,
både i medicinskt och tekniskt, men beträffande tobak, har
man sig icke bekant, att den på något sätt kan vara nyttig för
menniskan. Då således det kan vara konstateradt, att förbrukning
af cigarrer på sista 8 åren betydligt tilltagit, trodde man det
vara skäl att söka stäfja denna konsumtion, isynnerhet som man
sett att till och med små barn icke hafva försyn att på öppna
platser visa sig med cigarrer i mun, och då läkare dessutom intygat,
att det är en vara, som är skadlig för helsan, och skadligare
för barn än äldre personer, så vore väl skäl att försöka åstad
komma
någon ändring i detta fall. Det är ur denna synpunkt
Utsk:t betraktat frågan. Men det var. verkligen åtskilliga svårigheter
att kunna utfinna något sätt för denna beskattning. Vi ansågo
likväl lämpligast att föreslå en stämpelskatt med hänsigt till
den möjliga eluderingen och enär sådana stämplar i flera år varit
begagnade för kort, hvarföre man trodde att detta beskattningssätt
lättast skulle vinna bifall hos E. St:r. Detta till svar på
hvad den siste talaren yttrat. Men för egen del får jag tillägga,
att jag anser, det Utsk:t begått en stor inkonseqvens deri, att på
samma gång det föreslagit en skatt för tobaksrökning med cigarr,
så har det lemnat rökning af kardustobak obeskattad. Lägges
skatt ensamt på cigarrer, gör detta att man röker så mycket mera
annan tobak. Då återremiss redan blifvit begärd på denna §,
hvilken jag föreställer mig att R. o. Ad. kommer att bifalla, så
vida annars sjelfva beskattningssystemet godkännes, så anhåller
jag att äfven i detta afs:de Utsk:t matte omarbeta Betänkrt, nemi.
föreslå stämpelskatt äfven på kardustobak, der stämpeln är lätt
att anbringa så väl som på cigarrer.
Erih. Armfelt: Det är endast med ani. af den siste tala
rens
jemnförelse mellan bränvinsskatten och tobaksskatten som jag
begärt ordet. Han har nemi. i afs:de på dem sagt att det kunde
vara betänkligare att belägga bränvin med skatt, emedan det har
åtminstone någon nytta i medicinskt och tekniskt afs:de, då deremot
tobaken icke gagnar i något hänseende. Jag får fästa upmärksamheten
derå att skälet hvarföre bränvin belädes med skatt
var icke att det kunde i något hänseende vara nyttigt, utan derföre
att det var i så många afs:den skadligt, d. v. s. missbruket
deraf. Missbruk, äfven af det bästa, är skadligt, men utan att
vara det bästa, tror jag dock att tobak är så beskaffad, att om
dess missbruk kan för den enskilde vara skadligt, det likväl aldrig,
i likhet med bränvinets missbruk, är för hela samhället vådligt och
skadligt. I öfrigt, om man önskar beskatta tobak, så må jag
säga att jag helt och hållet skulle instämma i Hr Hjärnes
yttrande att beskattningen borde sträcka sig till allt fabrikat
af tobaksplantan. Skulle detta åter blifva förhållandet, erfordrade
frågan om huruvida och till hvad belopp en sådan skatt bör åläggas,
en helt annan beredning, än som kan ega rum i R. St:rs Utsk.
I alla händelser lärer den af Utsk:t nu föreslagna förordning icke
böra af R. St:r antagas, hufvudsakligen af det skäl att den är
348
D en 29 A ugnstl e. m.
absolut orättvis, emedan den svårare träffar den fattige än den rike.
Jag fortfar i mitt yrkande.
Hr Flach, Johan Fredrik Philip: De Sammansatta
Utskm synas hafva 3:ne motiv för afgifvandet af sitt förslag, det
ena, att cigarrökning skulle vara ett för helsan skadligt bruk; det
andra, att cigarrer eller tobak i allmänhet, särdeles cigarrer, skulle
vara en öfverflödsartikel, hvars begagnande borde, så vidt möjligt,
undanrödjas, och det tredje, att denna skatt vore så kärkommen i
intraderna. Jag skall be, att till en början få yttra mig om det
l:sta motivet. Det kan vara en möjlighet, och jag tror äfven att
tobaken öfverflödigt begagnas, och att cigarrer i viss mån äro
skadliga, men hvad jag bestämdt vet, är att bruket af tuggtobak
är vida skadligare, och får i detta afs:de vädja till Prof. Cederschiöld.
Talar man således om att förbjuda bruket af cigarrer,
emedan de äro skadliga för helsan, så måste man vara konseqvent
och förbjuda äfven begagnandet af tuggtobak.
Hvad beträffar det andra motivet, så får jag säga, att jag
icke sett någon större inkonseqvens, än att åberopa detsamma såsom
skäl till beskattningen, sedan man under 10 års tid följt en
tull-lagstiftning, som varit beräknad, så till sägandes, på att leda
nationen till den åsigt, att hvad som förut betraktades såsom öfverflödsvara,
skall allt mer och mer ingrediera i den stora massans
behof. Följden har också blifvit den, att tillverkningen af
cigarrer stigit på nämnde tid från 100.000 till 400.000 skålpid.
Detta föranleder mig till den reflexion, att det ser ut som om
lt. St:r planmessigt sökt vänja folket vid att göra vissa varor till
öfverflödsvaror, för att deraf draga en inkomst, som man annars
aldrig skulle kunna erhålla. I afs:de på denna öfverflödsvara och
svårigheten att kunna kontrollera, det icke något underslef sker,
får jag fästa upmiirksamheten på det argument, sora vid tulllagstiftningen
alltid blifvit begagnad under de sista tio åren, »att
ju mera man nedsätter tullen, desto mer förekommer man smuggling,
» och då jag nu ser tullverkets chef vara närv:de, begagnar
jag tillfället för att af honom begära uplysning om hvad inflytande
han anser den nu föreslagna lagen, om den kommer till
stånd, kunna utöfva på smuggling af cigarrer.
Hvad angår slutligen det tredje motivet, så får jag förklara,
att det visserligen vore ganska illa, om landet en gång blefve
bragt till den ytterlighet af elände, att man, utan afs:de på billighet
och moraliska förhållanden, måste skaffa sig en penningeinkomst,
men jag hoppas att vi måtte blifva bevarade från en så
bedröflig belägenhet. På alla dessa skäl instämmer jag med Frih.
Armfelt i hans yrkande på afslag af Utsk:ts förslag.
Hr Printzensköld: Jag kan för min del icke godkänna
de skäl, som Hr Frih. Armfelt och den siste talaren anfört för
afslag å ifrågav:de Betänk. Om, såsom den siste talaren anförde,
det må erkännas såsom en sanning, att den lagstiftande makten
Mnder en tid af 10 till 15 år systematiskt sökt nedsätta tull-af
-
Dan 2!) Augusti a. m.
gifterna på alla möjliga öfverflödsartiklar och dermedelst befrämjat
dessas förbrukning till en måhända i många fall omåttlig höjd,
så blir det likväl icke skäl att underlåta vidtaga åtgärder, som kunna
medföra en återgång i detta fall, åtminstone i afsrde på någon eller
några få artiklar. Således och då man å ena sidan genom en konseqvent
nedsättning af tullen, kommit till en omåttlig import af
tobak, och derigenom en ofantlig förbrukning af samma vara, synes
det mig vara en stor förtjenst af R. St:r att nu börja tänka på
de skadliga följderna af det nya systemet och just söka att på
annan väg återgå till ett klokare förfarande. Att detta förslag
innefattar ett sådant syftemål, lärer väl ingen förneka. Man har
här begärt att tullverkets nuv:de chef skulle yttra sig öfver hvad
inflytande denna författning kunde hafva på smuggling. Detta
yttrande, huru upplysande och intressant det också må vara, anser
jag dock ingalunda vara för bedömandet af denna fråga behöfiigt,
ty när man ser efter huru det förhåller sig med beloppet af inrikes
tillverkade cigarrer och beloppet af dem som blifvit importerade,
så befinnes att år 1858 tillverkades inom landet icke mindre
än 411,237 skålp., under det att från utlandet importerades
endast 28,07 9 skålp., så att den inporten är allt för obetydlig för
att i det hela kunna medföra någon inverkan på sjelfva saken.
Att denna åter är god, kan ingen förneka. Visserligen förhåller
det sig så som den siste värde talaren uppgifvit, att ruan för konseqvensens
skull hade bort lägga skatt på kardus- och tuggtobak
och äfven snus, men det är med skatt som med mycket annat här
i verlden, att man icke får allt på en gång; det kan vars nyttigt
att börja med något litet för att slutligen komma till det bättre.
Nu har man börjat med cigarrer, och det skulle således vara önskligt
om denna beskattning komme till stånd. Sedermera kan man
väl få rätt på både kardus- och tugg tobak samt snus. Den omständigheten
att i tobakens konsumtion genom tuggning skulle ligga
mycket större vådor för menniskors helsa är i cigarrers förbrukning,
kan väl icke blifva något det ringaste skäl att afslå saken, ty ifall
ett sätt att bruka tobaken kan vara skadligare än ett annat, sä
hindrar det icke att det sednare förbrukningssättet, såsom jemväl
skadligt, men äfven ojemförligt mera utsträckt, skulle i någon mån
stäf jas. Jag känner naturligtvis icke antalet af dem, som tugga
tobak, men jag föreställer mig att detta antal är ojemförligt mindre
än dera som förbruka cigarrer. Jag anhåller att Utsk:ts förslag
måtte af B. o. Ad. bifallas.
Hr Cederschiöld. Predrik August: Då en bestämd
fråga blifvit till mig framställd ang:de tobakens skadlighet i den
ena eller andra formen, så får jag äran nämna, att jag för. min
del instämmer uti talarens omdöme ang:de den skadliga inverkan
af tobak i tuggform. Jag tror nemi. att det är den skadligaste
formen, emedan der sjelfva saften af tobaken kommer direkte ner
i digestionsorganet och således öfvergår i blodmassan. Största delen
af tobaken går deremot vid cigarrökning bort som rök och
afficierar obetydligt smakorganet. På grund deraf fruktar jag, att
350
Den 29 Augusti e, m
den af mig vid denna motions remitterande till Utsk:t yttrade
önskan icke kan vinnas genom det förslag, som är till R. St:r
framställdt, emedan ynglingen, om han icke kan förskaffa sig tobak
i cigarrform, skaffar sig i stället tuggtobak, och då hoppar
man ur askan i elden. För öfrigt måste jag tillstå, att jag finner
förslaget i högsta måtto obilligt; ty hade man kunnat beskatta
cigarren, så att det blifvit olika skatt efter olika dyra cigarrer,
då först hade beskattningen varit rättvis. Nu deremot är,
såsom Frih. Armfelt nämnde, egentligen de grofsta cigarrerne eller
de, som rökas af mindre bemedlade, de som få den tyngsta skatten,
och jag kan ej inse annat, än att deri ligger den största orättvisa.
På dessa grunder och då, oaktadt jag skulle önska att
cigarrökning och tobakens bruk bland ungdomen kunde förminskas,
jag icke tror att ändamålet på detta sätt kan vinnas, förenar
jag mig med Frih. Armfelt.
Gr. Sparre, Erik: Om vid upgörandet af Riksstaten uptäcktes,
att ett debet borde på ett eller annat sätt fyllas,' skulle jag vara
den första, som med min röst understödde detta förslag; ty då
ett behof är förhanden, måste det afhjelpas, och jag erkänner att
vid sådant förh:de den if'rågav:de artikeln kan göras till föremål
för beskattning. Jag har under resor i utlandet varit alltför
mycket utsatt för chikaner i ans:de till den derstädes varande
höga skatten på tobak, för att, utan att behof är för handen, tillstyrka
en så beskaffad beskattning. Vi äro, Mine Hrr, man må
säga om våra politiska förhållanden hvad som helst, från fordointima
vande vid en i främmande länder ovanlig frihet från det trassel,
som beslagare och polis i allmänhet åstadkomma. Jag är för
min del öfvertygad, att desse minutiösa föreskrifter, dessa stämplar,
dessa förbud att köpa mindre än 5 cigarrer, alla de obehag,
som dessa föreskrifter skola åstadkomma, kunna föranleda så mycken
harm, förargelse och chikaner, att man många gånger skulle
önska att vara af med den lilla inkomst, som härigenom skulle
åstadkommas. Jag har dessutom mycket betänkligheter i afs:de
på de åtgärder, der staten upträder såsom förmyndare för individer
och genom bestämmande af hög skatt vill utrota konsumtionen.
Lika med den siste talaren, tror jag att föga uträttas i sådant
afs:de, och att man dermed endast vinner, att den fattige
arbetaren får betala 2 öre för sin cigarr; men är det ett behof
för honom att röka, så blir det icke bättre derföre att den kostar
2 öre mera. Med ett ord, då under närv:de förhållanden
den ifrågav:de skatten icke föranledes af något trängande behof,
då deremot, om oförmodad tillgång hopas, det alltid blir råd för
dessa tillgångar, och då jag icke anser lämpligt att skapa en tillgång,
som man sedermera vid kommande riksdag skall vara betänkt
på att depensera, då slutligen det icke kan vara konseqvent
att lägga skatt på vissa slag af tobak och icke på andra slag,
får jag instämma med Hr Frih. Armfelt.
Hr Nordenfelt: Då en talare här framställt de svårig
-
Den 29 Augusti e. m.
351
heter, som skulle möta för en återremiss, och äfven jag fullkomligt
inser dessa, har jag varit betänkt på att föreslå en bestämd
redaktion för den l:sta §:n, och har till den ändan gjort mig
underrättad om hvad en cigarr af större sort väger, och kommit
till det resultat, att den väger icke fullt 1 ort och 75 korn.
Tillägges nu till l:sta §:n efter orden »innehållande 5 stycken»
dessa ord »af hvilka hvar och en bör väga högst 1 ort 75 korn,
således 1 skålp. 75 ort hundradet», så tror jag att derigenom alla
svårigheter vore häfda, om detta blir R. o. Ad:ns beslut, samt de
öfriga Stånden skulle deri deltaga.
En annan talare har fästat upmärksamhet derpå, att detta
förslag vore ett sätt att lägga högre skatt på den fattiges njutning
än på den rikes. Det är alldeles i ögon fallande, att så
blir förhållandet, och jag har äfven öfvertänkt ett sätt att före
komma
detta; men då det icke tillhör denna g, upskjuter jag
med detsammas relaterande. Hvad åter angår bifall eller afslag
till författningen, så är mycket derom att säga. Jag medger att
en sådan komsumtionsskatt har mycket emot sig; men å andra
sidan, om man icke sätter skatten högt, så är den icke kännbar.
Det är hvar och en lätt att undandraga sig densamma, och jag
tror icke att det är så farligt att beträda vägen, blott man icke
fortgår på densamma. Jag afstår således från mitt yrkande på
återremiss och anhåller om det tillägg till l:sta §:n, som jag
nyss omnämnt.
Hr Printzensköld: När man ihågkommer den lagstift
ning,
éom R. St:r vid 1854 års riksdag införde, ang:de icke
allenast tillverkningen af bränvin, utan jemväl försäljningen och
utskänkningen af detsamma, och jemför denna lagstiftning med
den, som nu skulle komma i fråga, så synes mig, att de skäl,
som Gr. Sparre anfört för afslag å Utsk:t.s framställning, innefatta
en stor motsägelse mot hvad R. St:r tillstyrkte i afs:de på brän
vins
försäljning. Man vet, att just den höga skatt, som R. St:r
fastställde för utskänkning och utminutering af bränvin, har till
syftemål att, så vidt möjligt, stäfja en alltför långt drifven njut
ning
af denna vara. Andamålet är alldeles detsamma i förev:de
fall, och kan man icke jäfva att den förra lagen var både nyttig
och välgörande, så lärer man väl få svårt att kunna fälla annat
omdöme om den lag, som nu är i fråga att stiftas. Således protesterar
jag mot allt afsule å de skäl, Gr. Sparre anfört mot författningen,
och tillstyrker bifall till lista <§:n, såsom Hr Nordenfelt
föreslagit; men jag tror att det tillägg, han gjort, torde för
språkets skull tarfva någon liten förändring; den är dock, i förhållande
till sakens vigt, af sådan obetydlighet, att jag icke vill
fästa mig vid densamma.
Frih. Armfelt: En värd ledamot har nyss yttrat, att han
ansåg att det vore nyttigt, om vi blefvo vanda vid den nu föreslagna
beskattningen, emedan den har sina goda sidor. Jag får
fästa upmärksamheten derå, att denna beskattning ingalunda är
352
Den 2a Augusti e. m.
något nytt påfund, utan en återgång till hvad jag hoppats att vi
skulle vara ifrån, nemi. öfverflödsbeskattningen. Det är icke mer
än 50 år sedan, som beskattningen på sådana saker, som kunna
anses såsom öfverflödsartiklar, uphäfdes; således är denna sorts
beskattning aldeles icke ny. Beträffande Hr Printzenskölds yttrande,
att han icke kunde finna skäl att afstå från att beskatta
cigarrer, derföre att en annan form af tobakens begagnande vore
ännu skadligare, så får jag säga att det är bra besynnerligt. Om
skäl till beskattningen skall sökas i varans skadlighet, är det väl
orätt att beskatta den mindre skadliga sorten och lemna den
mera skadliga obeskattad? Men i allt fall, ehuru jag icke kan
vara annat än tacksam derföre att Gr. Sparre kommit till samma
resultat som jag, får jag likväl förklara, att den vigtigaste anledning
till afslag torde vara icke så mycket den af Gr:n framhållna,
som icke mera det olämpliga uti att pålägga en skatt, som
drabbar den fattige i större proportion än den rike. Jag yrkar
således afslag.
Hr Olivecrona: Det har icke varit oväntadt vid ett nytt
förslag, sådant som detta, att flere betänkligheter skulle deremot
framställas; det skulle tvertom förvåna mig på det högsta, om
icke på detta rum sådana betänkligheter från flera håll skulle
blifvit yttrade. Här har man sagt, att det förslag, som motionen
innehåller, skulle åsyfta att lägga en beskattning på den fattige.
Det har utan tvifvel icke varit motionärens afsigt, utan synes han
hafva utgått allena från den synpunkten, att genom beskattningen
hämma ett skadligt bruk, och tillika bereda staten tillgång för
hvarjehanda behof, hvilka man vid hvarje riksdag ser afslås, emedan
man icke eger dertill disponible tillgångar. Detta har, säger
jag, varit motionärens afsigt, och jag vill derföre för min del inlägga
protest mot Frih. Armfelts yttrande, att man genom förslaget
skulle åsyfta, att endast lägga beskattning på den fattige, isynnerhet
då förslaget blifvit upställdt i den form, att skatten
skulle utgå för förbrukning af cigarrer och det i allmänhet icke
lärer vara de fattige, som röka cigarrer. Den tobak, som konsumeras
af den fattige, lärer väl i allmänhet vara i förm af snus.
Utsk:t har just derföre icke velat utsträcka beskattningen till alla
tobaksfabrikater, för att icke träffa den fattigare delen af befolkningen.
Jag medger att Utsk:t derigenom gjort sig skyldigt till
en inkonseqvens och att det visserligen skulle vara det riktigaste
att beskatta alla tobaksartiklar. Vidare har man sagt, att det
skulle vara att återgå, om man antoge detta förslag, till ett beskattningssystem,
som man för 50 år sedan öfvergifvit, då . man
beskattade öfverflödsvaror ; men jag får fästa upmärksatnheten derå,
att fordna tiders öfverflödsbeskattning var ställd på annat sätt,
ty det var en direkt konsumtionsskatt, som uptogs på debetssedlarne;
men den skatt, som skall uptagas genom denna bevillning,
kännes icke hårdare än tull eller annan sådan afgift, t. ex. på
bränvin eller spelkort. Man kan dock icke säga, att den beskattning,
Ilen 29 Augus ti e. m.
353
skattning, sorn eger rum på bränvihstillverkning eller spelkort, är
en återgång till det gamla beskattningsväsendet på öfverflödsvaror.
Vidare har man påstått, att om förslaget antages, skulle det föranleda
smuggling i större skala. Det är visserligen möjligt, att
någon smuggling kan upstå, men sådant finge man väl underkasta
sig, i fäll saken i och för sig befinnes god. De flesta artik
lar
i tulltaxan äro föremål för smuggling, utan att man ansett
nödigt borttaga tullen. För öfrigt, skulle man borttaga lagen
derföre att den gfverträdes, så skulle man icke få någon lag, ty
man lärer icke kunna skrifva någon förordning så, att den icke
pa ett eller annat sätt kan eluderas af dem, som vilja öfverträda
densamma. I min reservation har jag äfven yttrat, att jag anser
beskattningen böra sättas så lågt, att den icke blir kännbar
för ens den fattige. Då Hr Nordenfelt framställt ett förslag till
förändring i redaktionen, som skulle åsyfta att förekomma de
möjliga missbruk, hvarpå upmärksamheten redan inom Utsk:t varit
fästad, vill jag förena mig i anhållan ora bifall till hans förslag.
Hr Fåhraeus, Johan Fredrik: Då jag icke såsom le
damot
haft tillfälle deltaga i det sammansatta Utskits behandling
af förevide fråga, har för mig, som under senaste tid befunnits
stadd på embetsresa, ärendet intill denna dag varit främmande;
men sedan jag af en föreg:de talare blifvit upmanad att yttra
mig i ämnet, har jag under öfverläggningens fortgång tagit kännedom
af Utskrts Betänk.-de. Och enär jag dervid inhemtat, att
utrikes ifrån inkommande cigarrer och cigaretter, enligt förslaget,
ej skulle få från tullkammare utlemnas, innan de stämplar, som
komme att innefatta bevillningsafgiften, blifvit lådorna eller konvoluten
åsatte, hvaraf följer att afgiften skulle komma att utgöras
i sammanhang med tulibehandlingen, måste jag bekänna, att
jag anser denna afgift, i fråga om frestelse till försnillning, medföra
samma verkan som en direkt tullförhöjning, och Utsk;t sålunda
hafva handlat i strid mot sitt pag. 6 förekommande yttrande,
att »man genom tullens höjande råkar ut för faran att upmuntra
varans insmuggling.» Den föreslagna tilläggsafgiften, i
hvad den angår utländska cigarrer, synes mig desto mera betänklig,
sora skilnaden mellan inf.tullen för råtobak och den för cigarrer
knappt i något annat land, mig veterligen, är så betydlig
som i Sverige, hvarest tullen för blad och stjelk, efter den vid
innev. riksdag beslutade förhöjning, utgör 25 öre pr skålp., men
för cigarrer upgår till 1: 80. Exempelvis må tilläggas, att, då i
Norge tullen för råvaran är enahanda som oss, den för ci
garrer
inskränker sig till 85 öre pr skålp., ei.di icke fullt hälften
af hvad den Svenska tull-afgiften utgör.
Af Utskits förslag, att afgifts-stämplingen å utifrån kommande
cigarrer skulle ega rum innan varan från vederbörande tullkammare
utlemnas, måste vid jemförelse med förslagets Irsta g
antagas blifva en följd, att de äro underkastade vilkoret att icke
H. IX. . 33
354
Den 29 Angnst! e. m.
få införaa annorlunda än i lådor om 500, 250, 100, 50 eller
25 stycken, eller i konvoluter, innehållande 5 stycken. Men är
det väl rimligt, att en i allmänhet till införsel lofgifven vara
icke skulle af de främmande afsändarne få expedieras i hvilken
form eller i huru stora eller små embalager som helst? Och
huru skulle det väl gå vid tillämpningen? Tulltjenstemannen
Liefve naturligtvis nödsakad att räkna cigarrerna i hvarje låda
eller konvolut, — ja, om det kontrollstadgaude, som här i dag
föreslagits att tilläggas lista g:n, varder antaget, blefve han föranlåten
att äfven väga hvarenda cigarr särskildt. Men om vid
denna undersökning befinnes, att cigarrerne i någon låda äro
flere eller större än som vederbör, hrad skall då ske? Kan det
vara meningen, att påföljden skall blifva konfiskation, vare sig
för hela lådan eller för det öfverskjutande, — eller bör egaren
anses förbunden att réexportera det hela eller någon del?
Mine Hrr! Jag har, för min person, aldrig nyttjat tobak;
och det skulle vara mig synnerligen kärt, om något förnuftigt
medel kunde påfinnas, ledande till inskränkning i förbrukningen af
en vara, som mer än någon annan förtjenar benämnas »öfverflöds-artikel».
Men vid betraktande af de flera praktiska hinder
och svårigheter, som synas möta Utskits förslag, befarar jag högligen,
att målet icke yinnes på den väg Utskit förslagit.
Hr Hjärne: Om jag rätt upfattade den siste talarens ar
gument,
innefattade det den anmärkning mot Utskits förslag, att
tullkammaren skulle öfver höfvan blifva besvärad med stämplingen,
men han yttrade derjemte, att han först i afton under loppet
af diskussionen tagit del af detta Betänkide. Detta har väl också
varit orsaken till att han icke fullt fästat upmärksamhet vid
det förslag, Utskit afgifvit. Utskit kunde naturligtvis icke undgå
att betänka huruvida man skulle ålägga tullkammaren att anbringa
en sådan stämpling eller icke, och man fann allmänt nödigt
att icke ålägga tulltjenstemannen densamma, emedan den
skulle taga deras tjenstetid allt för mycket i anspråk. Derföre
har Utskit i 3:dje §:n föreslagit, att »cigarrer, som från utrikes
ort hit införas, må ej från tullkammare utlemnas, innan sådana
stämplar, som ofvan omförmälas, blifvit, genom varu-reqvirenteus
försorg, lådorna eller konvoluten åsatte». Genom detta tillägg
»genom varu-reqvirentens försorg» ansåg Utskit sig kunna föreslå
stämplar äfven å de utifrån kommande cigarrer, emedan det är
klart att denna stämpel kunde ganska hastigt påsättas i tullkammaren,
utan att. tulltjenstemannen behöfde der vidtaga annan åtgärd
än att, innan lådorna utlemnades, tillse att de voro försedda
med stämpel. Denna uplysning har jag ansett mig böra lemna
med anleduing af det yttrande, som Hr Fåhraeus afgifvit.
Hr Flach: De båda Hrr, till hvilkas omdöme jag vädjade i
fråga om tobakens skadlighet och om beskattningens inverkan på
smugglingen, hafva nu yttrat sig. K. o. Ad. har hört deras omdöme.
och då båda yttrat sina stora betänkligheter mot den föreslagna
författningen, ända derhän att den ene med uttryckliga ord
Dan 29 August! e. m.
355
celi den andra medelst sin argumentation indirekte afstyrkt densamma,
så torde dessa båda auktoriteters utslag tala tillräckligt för
att icke bifalla förslaget. Jag yrkar således afslag å denna §.
Sedan öfverhiggningen förklarats fulländad, yttrade H. Exc.
Hr Gr. o. Landtm, att, beträffande den ifrågav:de lista gin, följande
yrkanden blifvit framställda, nemi. af Frih. von Knorring,
att gm, sådan dea lydde i Utskits förslag, måtte bifallas; af Hr
Nordenfelt med flera Ledamöter, att gin måtte antagas med det
tillägg» att efter slutorden: »innehållande fem stycken» infördes följande
mening »af hvilka hvar och en bör väga högst 1 ort 75
korn, således 1 €t. 75 ort hundradel»; af Hr Hjärne, att gin måtte
återremitteras, samt slutligen af Frih. Armfelt med flere, att meranämnde
§ måtte af K. o. Ad. afslås.
Sedan Hr Hjärne och Frih. von Knorring, hvar efter annan, anmält
sig och förklarat, att de afstodo från sina särskilda yrkanden
och förenade sig om Hr Nordenlelts förslag, samt H. Exc. i ani.
deraf tilikännagifvit, att vid sådant förhållande K. o. Ad. endast
egde att afgöra, huruvida den ifrågavide g.n med| det af Hr Nordenfelt
föreslagna tillägg borde bifallas, eller om g:n skulle afslås, anmälte
sig och yttrade
Hr Flach: Jag hemställer, om icke Frih. Armfells och mia
framställning om hela lagförslagets ogillande må äfven förekomma
till ompröfning.
I anledning häraf förklarade H. Exc., att då, i enlighet med
It. o. Adins redan fattade beslut angide sättet för föredragningen af
Utskits förslag, endast den lista §:n blifvit inför Ståndet föredragen,
kunde H. Exc. ej framställa någon propos., som omfattade
annat än samma lista g.
Härefter framställde H. Exc. först propos. på bifall till oftanämnde
g med det af Hr Nordenfelt föreslagna tillägg, dervid
svarades många nej jemte åtskilliga ja, och sedermera propos. på
afslag å gin, då svaren utföllo med starka ja, blandade med nej;
och förklarades ja nu hafva varit öfvervägande.
Frih. von Knorring begärde votering.
Upplästes och godkändes följande voter.propos.i
»Ben som bifaller lista g:n i det af Sammansatta Bevilln.-,
Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.Utskit uti Betänkit Nio 15
framlagda förslag till författning, med tillägg vid slutet af gin utaf
följande ord: »af hvilka hvar och en bör väga högst 1 ort 75
korn, således 1 <tt. 75 ort kundradet»; röstar
Ja;
den det ej vill. röstar
Nej;
1 356
Den 29 Augusti e. un.
Vinner nej, afslår R. o. Ad. ofvannämnda g.»
Vid voteringens slut hade rösterna utfallit sålunda;
Ja — 16.
Nej — 27.
!■' § 2-
Gr. Lagerbjelke: Sedan den lista §:n blifvit afslagen,
torde R. o. Ad.j finna att äfven denna g bör afslås samt att alla
de öfriga få dela samma öde.
Frih. Armfelt: Jag ber att få förena mig med Gr. Lagerbjelke.
Efter härmed slutad öfverläggning och uppå framställd propos.,
blef g:n afslagen.
g 3.
Hr Flach: Jag anser mig böra anhålla om afslag å den nu
förev:de 3:dje §:n, samt tillika hos Hr Gr. o. Landtm, hemställa,
huruvida det är nödigt att vid hvar och en af de efterföljande gg:ne
göra samma yrkande.
Sedan H. Exc. Hr Gr. o. Landtm, i ani. häraf yttrat, att
vid 2:dra §:ns behandling, yrkande blifvit framställdt om afslag så
väl derå som ock å förslagets samtelige öfrige gg; gjordes propos.
på afslag å den förevarande 3:dje §:n och besvarades med Ja.
SS 4 — io.
Afslogos.
Hr Flach: Sedan R. o. Ad. afslagit ifrågav:de Betänk., sfi
hemställer jag vördsamt att inbjudning måtte afgå tili de öfrige
Stånden att i R. o. Ad:ns beslut instämma.
Gr. Lagerbjelke: Då ett Stånd fattat beslut om en åt
gärd,
då kan vara skäl att inbjuda de andra Stånden; men att ett
Stånd skulle inbjuda de öfriga att afslå ett Betänk., det har, såvidt
jag vet, icke handt. Jag auhåller att R. o. Ad. ville afslå Hr Flachs
hamslällan.
Hr Flach: Då motivet för min framställning är tydligt
och klart och då formen för ärendets behandling måste blifva den
att säga nej i stället för ja, så ser jag icke, att denom ständigheten
att man hittills icke brukat inbjuda öfrige Stånd att förena sig om
afslag å ett Betänk., kan utgöra ett binder för R. o. Ad. att denna
gång göra en sådan inbjudning.
Hr Nordenfelt: Att vilja likasom imponera på de öfriga
Den 29 Augus ti e. m.
357
Stånden, och säga, att emedan vi nu afslagit Betänk:t, så börén
J göra på samma sätt, det anser jag oformligt. Jag hoppas att
de andra St:n skola göra som R. o. Ad. plägar göra, d. v. s.
höra efter hvad det andra Ståndet beslutat, för att derefter möj
ligen
rätta sig. Jag yrkar afslag å Hr Flachs förslag.
Gr. Mörner: Lika med Gr. Lagerbjelke kan jag icke förneka,
att det ligger en hög grad af oformlighet deri, att aflåta
en inbjudning på afslag, och jag förenar mig med honom i afBtyrkande
af Hr Plachs förslag.
Frih. Armfelt: Jag torde icke behöfva förklara, att jag
ifrigt önskar, det R. St:rs beslut mätte blifva afslag å nyss före
dragne
Betänk., men jag kan icke underlåta att yttra den åsigt,
att inbjudningar synas icke skäligen böra ifrågakomma annat än
i särdeles vigtiga fall, och af sådan vigt anser jag icke denna
fråga vara, emedan, om de öfrige Stånden skulle fatta från R.
o. Ad:ns skiljaktiga beslut, frågans lösning alltid ändå kommer att
ske i förstärkt Bevilln.Utsk. Således får jag på detta och äfven
de skäl, som Gr:ne Lagerbjelke och Mörner anfört, yrka afslag å
den föreslagna inbjudningen.
Hr Flach: Ehuru jag icke känner mig öfvertygad om giltigheten
af de skäl, som blifvit anförde mot min framställning, så
och då ingen af R. o. Ad:ns medlemmar understödt densamma, vill
jag icke vara envis, utan afstår från mitt yrkande.
H. Exc. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att sedan Hr Flach nu
mera afstått från det af honom väckta förslaget om inbjudning
till MedStm att instämma uti R. o. Ad:us nyss fattade beslut,
komrae frågan derom att förfalla.
Föredrogs ånyo Hr Printzenskölds, Carl, den 25 och 28 deönes
bordlagde förslag, att de öfriga RiksStm skulle inbjudas att
instämma uti R. o. Ad:ns beslut ronde lydelsen af Ingressen till
den nya Bevilln.Stadgan.
Sedan undertecknad, uppå begäran af Gr. Lagerbjelke, uplyst,
att Bevilln.Utsk:ts uti början af Utlåt-.t N:o 34 afgifne yttrande
ronde ifrågakomne Ingress blifvit, enligt ankomne prot.utdrag,
lagdt till handlingarne af Preste- och BondeStm, samt bifallet af
BorgareSt:t, yttrade
Gr. Lagerbjelke: Då frågan således är med R. St:rs rätt
afgjord, kan någon inbjudning icke ifrågakomma, utan anhåller jag
att densamma måtte förfalla.
Hr Printzensköld: När jag föreslog denna inbjudning,
skedde det på den grund, att den icke innefattade något försök
35$
Den 29 Augusti e. rtt.
från min sida att uphäfva ett redan fattadt beslut i något Stånd}
den afsåg endast att tillvägabringa en förändring i den redaktion
af ingressen till Bevilln.Eörordrn, som Utsk:t föreslagit, för att få
den i likhet med den redaktion, som varit begagnad i alla Bevilln.
Eörfattn:r sedan 1810, således under 50 år. När nu man förgäfves
skall kunna påstå, att något beslut i denna g blifvit af 3
Stånd fattadt, eftersom 2:ne RiksStånd alldeles icke fattat något
beslut, utan helt enkelt förklarat ingressen vara af beskaffenhet,
att man öfver densamma icke behöfde besluta, och PresteSt:t lagt
den till handlingarne, så synes, att Gr. Lagerbjelkes bemödanden
att tillintetgöra verkan utaf den af mig föreslagna inbjudning, icke
här bör vinna framgång. Saken är, såsom mig synes, af föga betydenhet,
och den är så i sjelfva verket, om nemi. icke den redaktion,
som R. o. Ad. beslutat vid ett föregrde tillfälle, varit begagnad
i så långliga tider, och om icke just nu en alldeles ny
bevilln.författning med splitter nya bevilln.grunder utkommit, hvarigenom
verkligen, på sätt under diskussionen uplysts, detjalltid kan
upstå en misstanke att, genom uteslutande af siffran A den bevilln.—
summa, som E. St:r vilja uttaga, densamma är större än tillförene,
och att man har för afsigt att dölja ett sådant förhållande genom
att man nu frångått ett bruk, som under V2 sekel städse varit
infördt och begagnadt och aldrig förrän nu varit ifrågasatt att uphöra.
-Således anhåller jag att H. Exc. täcktes framställa propos.
på bifall till denna inbjudning; varandes jag förvissad, att om en
sådan kommer att ske, den som icke fattat beslut i saken, skall
utan all betänklighet bifalla hvad E. o. Ad. i detta fall för sin
del beslutat.
Gr. Lagerbjelke: Bevilln.Utsk:t yttrar i sitt Betänk.
N:o 34 i anledn. af dels gjorda anmärkningar i vissa delar, dels
ock alla Ståndens skiljaktiga beslut ang:de Betänk:t N:o 20:
»Ingressen till Bevilln.stadgan jemte det yttrande, som derom
pag. 19 i Betänk:t förekommer, hafva, i anledn. af gjorda anmärkningar
derom, att den blifvande bevilln.summans belopp borde
uti ingressen inflyta, blifvit af E. o, Ad. samt BorgareSt:t återremitterade.
Ett uteslutande af detta belopp skulle nemligen hos
den stora mängden af skattskyldige alstra en oriktig föreställning
om hvad som afsåges att medelst den nya Bevilln.stadgan uttaga,
och då dessutom förut alltid varit brukligt att bevilln.summans
belopp uti ingressen uptagits, borde utan giltiga skäl någon afvikelse
från detta bruk icke ega rum.
I sitt ifrågavrde Betänk, bar Utsk:t upgifvit de skäl, hvarför
Utsk:t icke funnit bevilln.summans belopp böra uti ingressen till
stadgan inflyta. Elere talare inom ofvaubemälde RiksStånd hafva
ock, med godkännande af Utskrts åsigt, erinrat, att de skattkyldige
erhålla kännedom orri bevilln.summan genom riksdagsbeslutet,
som från predikstolarne i rikets alla kyrkor upläses. Och om,
såsom Utsk:t förmodar, bevilln.proc.-n vid innev:de riksdag kommer
att i icke obetydlig mån nedsättas, torde sjelfva Bevilln.-  stadgan gifva vid handen, att dermed icke afses att uttaga större
Den 29 Augusti e. m.
3b9
bevillning, än under hittills varande förhållanden utgått. Då dessutom,
såvidt af de till Utsk:t ankomne prot.utdrag kunnat inhemtas,
inom de 2:ne öfriga RiksStm några anmärkningar uti nu
ifrågav:de syftning icke blifvit framställda, har Ut.sk:t, som här
nedan skall afgifva yttrande, huruvida den nya Bevilln.stadgan
må för år 1861 blifva gällande, eller om annat årtal bör uti ingressen
inflyta, funnit sig böra i öfrigt vidblifva sitt i berörda
hänseende afgifna förslag.»
Denna punkt i Utsk:ts Betänk, liar, såsom Riddarh.Sekretm
uplyst, blifvit af BorgareSt:t bifallen; Preste- och BondeSt:n, hvilka
förut icke återremitterat punkten, hafva lagt den till handlingarne,
hvilket var naturligt, enär de icke hade något vidare att
yttra i frågan. Den måste således anses vara genom 3 Stånds
beslut afgjord.
Hr Hjärne: Jag är af Gr. Lagerbjelke förekommen i hvad
jag ämnade uppläsa ur Bevilln.Utsk:ts Betänkide N:o 34. Det är
deraf klart att 3me Stånds beslut finnes. Jag kan icke påminna
mig bestämdt huruvida vid något tillfälle inträffat att man genom
en inbjudning sökt uprifva ett beslut, som af 3 Stånd varit afgjordt
såsom R. St:rs, och jag skulle för min del föreställa mig att
man icke gerna vid detta tillfälle kunde tolka grundlagen så, att
man ansåg sig kunna begagna inbjudning för att uprifva redan
fattade beslut. Jag har från lörsta början, sedan flera riksdagar,
alltid varit af den tanke att dessa inbjudningar nästan alltid gå
bredvid grundlagen, om man ock icke kan säga att de äro fullt
grundlagsvidriga; men sedan de antagit formen af praxis och bäld och
numera icke motsägas inom något Stånd, har jag ansett mig icke
böra motsätta mig desamma, ehuru jag Dittills icke lemnat min
röst, der det varit fråga om att uprifva något af R. St. förut
fattadt beslut.
Hr Stuart: Jag skulle för min del vara särdeles belåten, om
aldrig några inbjudningar ifrågasattes inom RiksSun, utan att
hvarje Stånd finge afgöra målet på grund af inkomne handlingar
och förekommande diskussion; men då inbjudningar synas leda till
enhet i RiksStms beslut, så vet jag icke hvarföre man vid detta
tillfälle skall frånträda en åsigt, som ofta gjort sig gällande, nemi.
att då ett beslut inom ett RiksSt. blifvit fattadt, och man önskar
att detta beslut äfven måtte lända till verkställighet och såsom
vilkor derför utgör att äfven andra RiksSt. fatta samma beslut,
göra en inbjudning till dem. Här har, såvidt jag kunnat fatta af
det uplästa prot.utdraget, blott ett enda Stånd, nemi. BorgareSt:t,
förklarat sig godkänna Utsk:ts åsigt; 2:ne andra Stånd hafva lagt
Utsk:ts yttrande till handiingarne och icke uttalat sig öfver frågan;
den är således icke genom 3 Stånds sammanstämmande beslut afgjord,
och vid sådant förhållande tyckes verkligen vara mera skäl
för framgången af denna inbjudning än många andra. Att tala
vidare i saken är öfverflödigt; den är tillräckligt utredd, då frågan
86<*
Den 29 Angust! e, tn.
här varit före i ett föregående plenum, och jag slutar derföre med
att tillstyrka bifall till Hr Printzenskölds förslag.
Hr Printzensköld: Då jag var nog djerf att framställa
denna inbjudning, som icke fallit Gr. Lagerbjelke på läppen, begick
jag äfven den stora djerfheten att i ani. af hans begäran om dess
bordläggning yttra den förmodan, att Gr:n hade till syftemål
med denna åtgärd att undanskjuta inbjudningen och således om
möjligt tillintetgöra dess framgång. Med en begärlighet, som alltid
visar sig hos tidningsreferenterna på läktaren, när det gäller
min person, kastade de sig öfver mitt yttrande och förklarade att
Gr:n på det skarpaste sätt tillrättavisat mig för det jag vågat
framkasta en så ohemul förmodan som den jag nyss omförmält.
Det är klart att lexan från Hrr tidningsreferenter var af mig väl
förtjent, ty ingenting har bekräftat riktigheten af min förmodan,
icke en gång den omständigheten, att Hr Grin begärde min föreslagna
inbjudning för andra gången på bordet, hvarigenom dess
aflåtande till MedStånden än ytterligare fördröjdes. Naturligtvis
låg uti detta Hr Grins handlingssätt ej något bevis för sanningen
af hvad jag hade yttrat. Nej långt derifrån, förfarandet af Hr
Grin bevisar tvärtom med huru stor beredvillighet han understödt
min framställning, hvilken också föll just i följd af bordläggningen,
samt huru förskräckligt jag försyndat mig emot Hr Gr. Lagerbjelke
i denna sak. Hvad annat återstår väl då för mig, stackars man,
än att såsom botfärdig syndare afbedja min svåra förbrytelse mot
Grin och i likhet med barnet, som erhållit förebråelse för ett begånget
fel, förklara, att jag aldrig skall göra så mer. Nu till saken.
Oaktadt Grins bemödanden haft till påföljd att min inbjudning
komifiit att hvila intilldess prot.utdrag ankommit från MedStm,
så visa just till fördel för densamma dessa prot.utdrag att 2:ne
RiksSt. lemnat saken in suspensö, d. v. s. de hafva icke yttrat
sig öfver frågan genom fattande af formelt beslut; de kunna således
när som helst åter uptaga och öfver densamma besluta; således
är saken i det skick att, tvertemot hvad den ädle Grin påstått,
inbjudningen kan få lagligen försiggå, så vida häfd får gälla, om
nemi. It. o. Ad. bifaller mitt förslag. Men äfven om man vill antaga
att beslut i denna fråga skulle anses vara fattadt, så hemställer
jag, om väl detta beslut är af beskaffenhet, att det icke
grundlagsenlig! kan ändras. Här är nemi. icke fråga om ringaste
förändring i sak, här är endast fråga om ett obetydligt tillägg,
hvarigenom man får in samma ordalag som i alla förutvarande
Bevilln.-förordningars ingresser. Då synes det mig både
naturligt, riktigt och billigt, att inbjudningen får afgå, för
att derigenom ådagalägga R. o. Adins benägenhet att icke vilja
frånträda ett bruk, som är långvarigt och hvarigenom man alltid
ger Svenska folket en garanti att man ingalunda velat i något hänseende
handla mot dem i beskattningsväg annorlunda än man gjort
tillförene. Jag anhåller derföre, att R. o. Ad. täcktes bifalla den
af mig föreslagna inbjudning.
l)eu 29 Augast! e. m.
361
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad, förmälte H. Exc.
Hr Gr. o. Landtm., att derunder yrkats dels bifall till Hr Printzenskölds
förevrde förslag och dels att, enär tre RiksSt:d redan
fattat sammanstämmande beslut rör:de den ifrågav:de ingressens
lydelse, samma förslag måtte anses hafva förfallit; och finge H Exc.
förklara, att då Preste- och BondeStm, hvilka vid behandling af
Bevilln.Utsk:ts Betänk. N:o 20 lemnat ulan anmärkning Utsk:ts
förslag till den nya Bevillu.Stadgans ingress, sedermera lagt till
hatidlingarne samma Utsk:s, af återremisser från R. o. Ad. samt
BorgareSt;t föranledda, i början af Utlåt. N:o 34 afgifne yttrande,
att Utsk:t funnit sig böra vidblifva sitt uti ifrågavtde hänseende
förut framställda förslag, utom hvad beträffade det i ingressen förekommande
årtalet 18G1, om hvars förändring Utsk:t skulle göra
särskild hemställan; samt BorgareSt:t, vid föredragning af Utlåt:t
N:o 34, bifallit Utsk:ts ofvanomförmälda yttrande och följaktligen
antagit det af St:t förut återremitterade förslaget; funne H. Exc.
vid sådant förhållande det vara uppenbart, att tre Stånd gillat
lydelsen af oftaomnämnde ingress i allt hvarom nu vore fråga,
hvarföre H. Exc. ansåge sig vara af stadgandet i 75 g Riksdagsordningen
förhindrad att framställa propos. å bifall till Hr Printzenskölds
förslag om inbjudning i frågan, utan hemställde, att
detsamma måtte anses hafva förfallit.
Ropades ja.
Föredrogs Allm. Besvärs- och Ekon.Utsk:ts den 15 och
18 dennes bordlagde Betänk. N:o 147, i ani. af väckta motioner
derom, att qvinna må kunna förordnas till bestridande af vissa för
henne passande tjenstebefattningar.
Gr. Taube, Henning Adolf: Jag vill ingalunda här
ingå i någon pröfning, huruvida qvinnan kan vara skicklig att
tjenstgöra vid telegrafverket; jag tror visst att så kan vara förhållandet,
ehuru många svårigheter kunna upstå, nemi. derigenom
att tjenstemännen vid telegrafverket äro skyldige att, utom att
sitta på rummet och sköta tjensten, ute efter linien tillse att densamma
är i fullständigt skick, hvilket gör att de ofta måste vara
ute och sträcka trådar m. m. Men då jag har mig bekant att
K. M:t redan under den 4 Juni 1859 aflåtit en underd, skrifvelse
till chefsembetet vid telegrafen med infordran af chefsembetets
yttrande deröfver huruvida qvinnan vore passande till telegraftjenst
eller icke, och K. M:t således redan tagit denna fråga under händer,
anser jag mindre lämpligt att R. St:r ingå med en skrifvelse
i ämnet på sätt Ekon.Utsk:t föreslagit. Jag har derföre i Utsk:t
reserverat mig mot detta Betänk., och anhåller att det måtte förändras
i enlighet med den redaktion, som finnes i min reservation,
nemi. att R. St:r måtte hos K. M:t i underd. anhålla, att
K. M:t täcktes i nåder utfärda författning, hvarigenom qvinnan
berättigas varda antagen att förestå organistbefattning, der denna
862
Den 29 Augusti e. m.
icke är förenad med klockaresyssla. Då jag nu har ordet, kan
jag icke underlåta nämna, att sedan frågan behandlades i Utsk:t,
hafva vi erhållit kännedom om, att utom den Skrifvelse, K. M:t
aflåtit, så har chefen för telegrafverket anbefallt, att försök skulle
anställas med qvinuas tjenstgöring på telegrafstaten.
Ilr Nordenfelt, Enar: Af samma skäl som Gr. Taube,
öfverensstämde jag med honom i den åsigt, att en skrifvelse i
detta fall vore onödig och olämplig, ty jag ansåg icke att R. 8t:r
borde anhålla att K. M:t skulle göra någonting som han redan
höll på att göra. Sedan jag nu har mig bekant, att 2:ne Stånd
bifallit Utsk:ts Betänk, och ett annat antagit Gr. Taubes reservation,
och följden således genom att antaga detta sednare förslag
skulle blifva antingen att saken förfölle, hvilket jag icke önskar,
emedan jag anser nyttigt att qvinnan får en sådan verksamhet
inomhus som hon kan sköta, eller också om man vill betrakta
saken så att ett förstärkt Utsk. tillsättes för att afgöra frågan,
får jag för min del rösta för Utsk:ts förslag, på det detta måtte
blifva 3 Stånds beslut och således i sin helhet gå fram, äfven om
det blir uuder en mindre väl vald form.
Gr. Taube: Jag hade tänkt mig, att då 2:ne Stånd antagit
Utsk:ts förslag och ett Stånd reservationen, samt om äfven
B. o. Ad. godkände reservationen, så vore redan beslut fattat om
första delen af Betänk:t, ty här står i slutet af min reservation
»borde förklara motionen om qvintinus anställande vid telegrafverket,
såsom redan varande beroende af K. M:ts Nåd. pröfning,
för niirvule ej till någon R. St:rs åtgärd kunna föranleda.» Jag
får således reservera mig mot sednare delen af Utsk:ts förslag.
Hr Nordenfelt: Jag tilltror mig icke en sådan tolkning
af grundlagen, att man skall hafva rätt att säga, att, derföre att
2:ne Stånd behagat klippa utaf en mening, som Utsk:t framställt,
och kalla den Irsta och 2:dra punkten, der ingen sådan skilnad finnes,
Utsk:t skulle hafva rätt att förklara, det de 2:ne Stånd, som antagit
förslaget i sin helhet, vilja äfven antaga den ena punkten,
efter de antagit den andra. Det kan jag icke finna riktigt, och
jag vidblifver min anhållan att R. o. Ad. måtte bifalla Utsk:ts
förslag.
Hr Olivecrona, Knut: På de af Hr Nordenfelt anförde
skäl, anhåller jag om bifall till Utsk:ts förslag.
Hr Printzensköld: Jag anser mig böra i Hrrnes minne
återkalla en fråga, som var ungefär af samma beskaffenhet som
denna. Ekon.Utsk:t hade nemi. vid handläggningen af väckt motion
om uphäfvande af 1841 års Kgl. Förordn. om saltuplag, afstyrkt
bifall till detta förslag, men deremot tillstyrkt anhållan hos
K. M:t om uphäfvande af Författmns 3:dje §, som ålägger vissa
städer att hålla beständigt uplag af en viss qvantitet salt. Detta
Den 29 Angnstl e. m.
363
Utlåt, bifölls af 2:ne RiksSt., hvaremot de 2 andra biföllo motionärens
förslag, sora åsyftade författningens uphäfvande i sin helhet.
Sålunda voro alla fyra Stånden ense om uphäfvande af en
del utaf författningen, nemi. 3:dje §:n, men i fråga om författningens
uphäfvande i sin helhet, hade 2 Stånd stannat emot 2,
hvilken fråga således förfallit. Nu har, efter hvad här är uppifvet,
2:ne ltiksStånd bifallit Utskits förslag i sin helhet, och fråga är
om icke de andra 2 Stånden skulle kunna bifalla Gr. Taubes reservation.
Derigenom skulle hela lista delen af Utskits förslag
komma att bifallas, men sednare delen afslås, och 2:ne Stånd således
stanna mot 2:ne, hvad sednare delen beträffar. Nu hem
ställer
jag till Hr Nordenfelt, om förhållandet icke är fullkomligt
identiskt med hvad jag omförmält, och om icke följden blefve
den, att skrifvelse skulle afgå angide lista delen af Utskrts Betänk.
, men icke ronde den sednare.
Hr Nordenfelt: Jag vill icke täfla med Hr Printzensköld
i afside på minnesskärpa, men likväl har jag icke alldeles glömt
omnämnde historia om saltuplag. Jag minns att det var 3 särskilda
Utlåtin af Ekon.Utskit, fastän inneslutne inom samma Betänk.
Här är ett enda Utlät., der början och slutet endast äro skilda
åt genom kommata, men jag tror icke att det tjenar till något
att nu behandla saken som då. ty det blir tids nog, när de fattade
besluten dertill gifva anledning.
Frih. Armfelt, Magnus: Ehuru jag vid alla tillfällen, då
fråga varit att lossa på de band, som lagen lagt på qvinnans verksamhet,
haft nöjet dela Hr Nordenfells åsigter, mäste jag nu säga,
att jag ej kan dela dem i detta fäll. Hans föreställning om huru
det skulle tillgå, om Gr. Taubes reservation antogs, delar jag helt
och hållet, men jag tror också att det icke går an att sönderdela
eft Utskits-Betänk. på sätt Gr. Taube föreslagit. Jag tror derjemte,
att man icke i något fall kan antaga Gr. Taubes förslag,
emedan der finnes utelemnadt de sista raderna, som förekomma i
Utskits hemställan »så vida betyg företes om erforderlig skicklighet
för bestridande af ifrågavide befattningar.» Således skulle jag
för min del vilja föreslå en 3:dje version, d. v. s. antagande af Gr..
Taubes förslag med följande tillägg: »så vida'betyg företes om
erforderlig skicklighet för bestridande af ifrågavide befattning.»
Jag anhåller om propos. på detta mitt yrkande.
Gr. Taube: Jag hemställer, om det är nödvändigt, då man
endast afser organistbeställningar, att tillägga orden: »så vida betyg
företes om erforderlig skicklighet för bestridande af ifiågav:dc
befattningar», emedan sådana svårligen lära enligt nu gällande författning
få tillsättas, utan att den sökande förevisar erforderliga
betyg. Deremot, hvad angår telegraftjenster, så är det egentligen
dem som detta tillägg afser, och jag hemställer derföre till den
siste talaren, om hans förslag är behöfligt.
364
Den 29 Angust! e. m.
Frih. Armfelt: Med anledn. af den förfrågan, den siste talaren
framstälde, anser jag mig böra hemställa om ieke, då det
är fråga om en ny rättighet, det är skäl att bestämma under
hvilka vilkor den kan komma att åtnjutas, helst någon qvalifikation
lärer vara förenad organistbefattning.
Sedan öfverlägguingen förklarats fulländad, yttrade H. Exc.
Hr Gr. o. Landtm., att derunder yrkats dels bifall till Utsk:ts
förslag, dels af Gr. Taube, att R. o. Ad. måtte antaga det förslag
till beslut, som han uti sin Betänk:t vidfogade reservation
framställt, nemi. natt R. St:r måtte hos K. M-.t i underdånighet
anhålla, att K. M:t täcktes i Nåder utfärda författning, hvarigenom
qvinna berättigas varda antagen att förestå organist-befattning,
der denna icke är förenad med klockaresyssla»; samt dels
slutligen af Frih. Armfelt, att Gr. Taubes nyssberörde förslag
måtte bifallas med följande tillägg: »så vida betyg företes om erforderlig
skicklighet för bestridande af ifrågav:de befattning.»
Gr. Taube: Då jag med min reservation egentligen afsett
att förekomma en skrifvelse till K. M:t i ett ämne, som K. M:t
redan tagit om händer, och det tillägg, Frih. Armfelt föreslagit,
ingalunda förändrar min reservation, så afstår jag från mitt yrkande
och instämmer med honom.
Härefter framställde H. Exc. först propos. å bifall till Utsk:ts
Betänk., dervid svarades några ja och nej i blandning, samt sedermera
propos. på antagande af Gr. Taubes förslag med det af
Frih. Armfelt påyrkade tillägg, då svaren utföllo med flere ja
jemte ett eller annat nej; och förklarades ja nu hafva varit öfvervägande.
Föredrogs ånyo och företogs punktvis till afgörande Allm.
Besvärs- och Ekonomi-Utsk:ts den 15 och 18 dennes bordlagde
Utlåt. N:o 148, i ani. af RiksStåndens skiljaktiga beslut öfver
Betänk: t N:o 61.
Utsk:ts yttrande rörande 2:dra mom:t af 6:te punkten samt
8:de punkten i Betänk:t N:o 61.
Gr. Lagerbjelke: 2:dra mom:t i 6:te punkten af Allm.
Besvärs- o. Ekon.Utsk:ts Betänk. N:o 61 lyder sålunda: »Ar bo
stads-boställe
af den storlek, att derifrån kan skiftas eller författningsenligt
afsöndras en lägenhet, tillräcklig att förse löntagaren
med hans behof af jordbruksalster, må skifte eller afsöndring ske
och återstoden af bostället i stadgad ordning utarrenderas, då församlingen
på Domkapitlets yrkande dertill samtycker och åtager
sig bestridandet af de med åtgärden förbundna kostnader.» Detta
mom. har blifvit bifallet af R. o. Ad. samt Borgare- o. BondeSt:n,
men deremot af PresteSt:t afslaget. Uti sitt nu förevu^e
Utlåt, yttrar Utsk:t, att då tre RiksStånd bifallit ifrågavide morn.,
Den 29 Angnst! e. m.
tr Utsk:ts förslag följaktligen af B. St:r godkändt; men detta
Utsk:ts yttrande är uppenbart oriktigt, ty uti Presterskapets privilegier
säges det i afs:de å deras boställen,*att presterskapet skall oförändradt
behålla efter gammal häfd sina prestegårdar, kaplanshemman,
boställen etc. med alla tillhörigheter, af hvad namn de
vara må. Det är således gifvet att presterskapet genom sina privilegier
är försäkradt att sjelft häfda eller häfda låta sina boställen,
samt att ett tvunget utarrenderande deraf icke är förenligt
med samma privilegier. Vid sådant förhållande torde E. o. Ad.
finna, att mormt icke kan sägas vara af R. St:r godkändt, då detsamma
onekligen innehåller en privilegie-fråga, och PresteSt:t afslagit
mom:t. Jag anhåller följaktligen att punkten måtte läggas
till handlingarne, med ogillande af Utsk:ts yttrande ang:de ifrågav:de
mom.
Hr Hjärne: Enligt den reservation, som jag bifogat denna
punkt, synes att jag i Utsk:t delat den mening, Gr. Lagerbjelke
nu yttrat. Jag förklarade då inom Utsk:t, att ehuru jag för
min del icke sätter något högt värde på privilegier i allmänhet,
och gerna med min röst skulle biträda vid alla tillfällen, då R.
St:r gemensamt med K. M:t komme öfverens om afskaffande af
alla privilegier, kunde jag likväl, ehuru jag i detta fall har en
bestämd öfvertygelse, icke biträda Utsk:ts beslut, hvarigenom man
på sidan om grundlagen skulle uphäfva något Stånds privilegier.
Jag anser således att R. o. Ad., med ogillande af Utsk:ts förklaring,
må låta denna punkt förfalla.
Pir Nordenfelt: Jag vill endast fästa upmärksamhet der
på,
att både jag och öfrige ledamöter af R. o. Ad. inom Utsk:t
varit med om reservationen och således icke deltagit i det beslut,
Gr. Lagerbjelke med skäl ogillat.
Efter härmed slutad öfverläggning och uppå framställd propos.,
lades Utsk:ts ifrågav:de anmälan till handlingarne, med ogillande
af hvad Utsk:t yttrat rörande 2:dra mom:t af 6:te punkten uti
Betänk:t N:o 61.
Utslcts inbjudning till R. o. Ad. samt PresteSt:t, ronde lydelsen
af 3:dje punkten.
Med frånträdande af förut fattadt beslut, blef denna inbjudning
af R. o. Ad. antagen.
Utsk:ts till Borgare- och Bonde-St:n aflåtna inbjudning rörande
4:de punkten.
Lades till handlingarne.
Utsk-.ts inbjudning ronde 7:de punkten.
R. o. Ad. frånträdde sitt förut fattade beslut och antog den
ifrågav:de inbjudningen.
368 Den 29 Augusti e. m.
Utsk:ts inbjudning till Borgare- och BondeStm rörande 10:de
punkten.
Lades till handlingarne. *
Utsk:ts till R. o. Ad. samt PresteStit gjorda inbjudning rör:ds
10:de punktens lydelse.
Med frånträdande af förut fattadt beslut, blef denna inbjudning
af R. o. Ad. antagen.
Ctsk:ts i slutet af Utl:t gjorda anmälanden.
Lades till handlingarne.
Föredrogos, men begärdes af flere Ledamöter ånyo på bordet,
StatsUtsk:ts den 18 dennes bordlagde Utkn:
N:o 156, i ani. af väckta motioner om Statens medverkan
för åstadkommande af tillverkning inom landet af jeruvägs-materiel;
samt
N:o 157, i ani. af Rikets St:rs år 1859 församlade Revisorers
berättelse ang. samma år verkställd granskning af Statsverkets
samt andra af allmänna medel bestående fonders tillstånd,
styrelse och förvaltning under år 185 7.
Föredrogos och lades till handlingarne Bevilln.Utskits den 18
dennes bordlagde Memorial:
N:o 37, rörande verkställd omröstning ang. vissa ännu icke
afgjorda tu 11 be vil 1 n. frågor; samt
N:0 38, rörande verkställd omröstning i ani. af RiksStms
skiljaktiga beslut ang. stämpelpappersufgiften.
Föredrogs och lades till handlingarne BankoUtsk:ts den 18
dennes bordlagde Memorial:
N:o 34, i ani. af återremiss af Utht N:o 26; samt
N:o 35, i ani. af återremiss af Memorialet N:o 27.
Föredrogs, men begärdes af flere Ledamöter ånyo på bordet,
BankoUtsk:ts den 18 dennes bordlagde Memorial N;0 36, i ani.
af RiksSt:ns beslut öfver Memorialet N:o 32.
Föredrogs, men blef på begäran af flere Ledamöter ånyo
bordlagdt, StatsUtsk:ts deri 2 dennes bordlagde UtLde N:o 158,
i ani. af väckt motion ang. åtgärder till beredande af besparing i
anläggnings- samt drift- och underhållskostnaden för statens jernvägar.
Den 29 Angnst! e. m.
367
Föredrogs och bifölls Lag-Utsk:ts den 22 dennes bordlagde
Betänk. N:o 44, i ani. af väckt motion om ett tillägg till 18
Kap. 1 § ÄrfdaBalken, ang. bevakning af testamente.
Vid föredragning af LagUtsk:ts den 22 dennes bordlagde
Betänk. N:o 45, i ani. af väckta motioner om ändring i 11 Kap.
4 och 7 §§ RättegångsBalken, i fråga om stämning, blef detta
Betänk., på flere Ledamöters begäran, ånyo bordlagdt.
Föredrogos och biföllos Allm. Besv.- och Ekon.Utsbts nedannämnde,
den 22 dennes bordlagde Betänk:n; nemi.
N:o 150, i ani. af väckt motion om ändring i Kongl. Stadgan
den 5 Mars 1858, ang. sinnessjukas behandling och vård;
N:o 157, i ani. af väckt motion om Kongl. Tlieaterns ställande
under ministeriel styrelse;
N:o 158, i ani. af väckt motion om uphäfvande af Kongl.
Maj.-ts nådiga Reglemente för skydds-koppympning i Riket; samt
N:o 159, i ani. af väckt motion rörande en ombildning af
hufvudstadens fyra femklassiga elementar-läroverk.
Föredrogs och lades till handlingarne Allm. Besv.- och Ekon.
Utskits den 22 dennes bordlagde Utbde N;o 160, i ani. af RiksStåndens
skiljaktiga beslut öfver Betänk. N:o 117.
Föredrogs, men begärdes af flere Ledamöter ånyo på bordet,
StatsUt3k:ts den 25 dennes bordlagde Utl:de N:o 163, i ani. af
väckt motion ang. uplåtelse af Kronan tillhörig mark vid Garl
Gustafs stads gevärsfaktori för en slussanläggning.
Föredrogs och bifölls StatsUtskits den 25 dennes bordlagde
Utbde N:o 164, i ani af väckt motion ang. förändrade föreskrifter
i fråga om kronouybyggens uplåtande.
Efter föredragning af sammansatta Stats-, Bevilln. samt Allm.
Besv.- och Ekon.Utsk:ts den 25 dennes bordlagde Memorial N:o
22, i ani. af återremiss af Betänk. N:o 20, ang. restitution af
erlagd tillverkningsafgift för exporteradt brännvin, lät R. o. Ad.
vid Utsktts yttrande bero.
Föredrogs, men begärdes af flere Ledamöter ånyo på bordet,
Sammansatta Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.Utskits den 25
dennes bordlagde Betänk. N:o 23, föranledt af återremiss å Utsk:ts
Utbde N:o 8, i ani. af dels Kongl. Majtts nådiga skrifvelse med
3CS
I) en 29 A ugnsti e. m.
det af Ksmmitterade angifna underd. betänk, oell förslag äng.
skjutsningsbesvärets ordnande, dels ook väckta motioner i samma
ämne.
Slutligen föredrogs Exped.Utskds den 25 dennes bordlagde
Mern. N:o 12, i ani. af återremiss å skrifvelse-förslaget N:ö 105,
och lät R. o. Ad. vid Utsk:ts i detta Mern. gjorda aumälen bero.
R, o. Ad. åtkiljdes kl. 11 på natten.
In fidem,
O. Brakel.
