# ID: svediakorp-gov669
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 151,056
# sentences: 5,587
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


PROTOCOLL,
HALLNA
hos
HÖGLOFLIGE
IBlNIHDBffitS&ÅiPaa ®®in
TID
#rt0tima Utlwfragm i #t0ch!)0lm
ÅK 1859-1860.
in tult' itiiftet.
STOCKHOLM,
TYPOGRAFISKA FÖRENINGENS BOKTRYCKERI,
1861.
..
■ ä-■ ; ■- ■
-
3
Onsdagen den \ Augusti 1860.
Plenum kl. 10 f. rn.
Justerades 7 prot.utdrag för den 28 sisth Juli samt pioniprot.
lör den 12 nasti. Maj e. m.
Företogs val af två Revisorer för innev:de års revision af
Stats-, Banko- och Riksgäldsverkens tillstånd, styrelse och förvaltning,
efter Frih Leijonhjelm, Carl Gustaf, Kammarh., och Frih.
Oxenstjerna af Eka, Carl, Hofmarskalk; och befunnos, vid valförrättningens
slut, dertill hafva blifvit utsedde:
Frih. Stjernstedt, Lars, HofrättsRåd;
Frih. Manderström, Carl, Ståthållare; båda med 20 röster.
Justerades ett prot.utdrag rörande detta val.
Anmäldes och bordlädes
StatsUtskottets Utlåtanden:
N:o 145, i anledn. af väckta motioner ang:de förändring af
sättet för markegångsprisens bestämmande; och
N:o 146, i anledn. af K. M:ts Nåd. Skrifvelse ang:de väckt
fråga om förhöjning i ersättningen till svaga soldatrotar; samt
LagUtskottets Betänkande!):
N:o 41, i anledn. af väckta motioner om upphäfvande af bysättning;
N:o
42, i anledn. af väckta motioner om förändrad lagstiftning
i fråga om uprättande af boupteckning, äfvensom rör:de vård
af död mans bo; och
N:o 43, i anledn. af gjorda framställningar örn ändring uti
och tillägg till vissa delar af 7:de kap. Rätteg.Balken, sådant det
lyder uti K. Förordn. ang:de inteckning i fast egendom d. 13
Juli 1818.
Föredrogs ett från Högv. PresteSt:t ankommet prot.utdrag
N:o 363, med inbjudning till de öfriga lliksStånden att instämma
i PresteSt:ts, vid behandling af 88:de punkten i StatsUtsk:ts Utlåt.
4
Den 1 Angust i f. m.
N:o 123, fattade beslut, att, med ogillande af Utsk:ts yttrande.
R. St. för tillvägabringande af erforderlige nybyggnader och förändringar
i husen på den Upsala Universitet tillhöriga gård, der
Kemiska Institutionen förut var belägen, samt dess inrättande till
lokal för Exercitiimästarne och deras Institutioner, må bevilja ett
anslag af 32,000 r:dr, att från Riksg.Kontoret för en gång utgå.
Gr. Lagerbjelke, Gustaf: Då en fråga blifvit afgjord
efter långvarig diskussion och isynnerhet genom votering, brukar
R. o. Ad. icke frångå sitt fattade beslut, såvida icke några nya
skäl tillkommit, som kunna förtjena särdeles afs:de. I afs:de å
denna fråga har sådant icke inträffat, och jag får derföre anhålla,
att R. o. Ad, nu, i likhet med hvad vanligen eger rum, måtte
afslå den gjorda inbjudningen och vidblifva sitt förut fattade beslut.
Sedan Hr von Francken härefter begärt ifråg:de prot.utdrag på
bordet, förklarade H. Exc. Hr Gr. o. Landtm., att detsamma komme
att der hvila.
Vid punktvis skedd föredragning af Be v i 1 ln. Utsk :ts d. 28 sistl.
Juli bordlagde Mern. N:o 32, rörande vissa ännu icke afgjorda
tullbevillningsfrågor, blefvo de af Utsk:t uti Mem:t föreslagna
voter:s-propos:r af R. o. Ad. godkände.
Föredrogs och företogs punktvis till afgörande Bevilln.Utskrts
d. 28 sistl. Juli bordlagde Mern. N:o 33, i anledning af RiksStåndens
skiljaktliga beslut ang:de stämpelpappersafgiften.
Utskits under N:ris 1,2, 3, och 4 afgifne förslag till voteringspropos:r.
Godkändes.
Utskrts till R. o. Ad. samt BorgareSt:t aflåtne inbjudning rör:de
stämpel å boupteckningar, samt voter.propos:ri N:o 5.
Gr. Lagerbjelke: Då R. o. Ad., förra gången denna fråga
förevar, fattade sitt beslut efter mogen öfverläggning, anhåller jag
att det Högiofl. St:t behagade, med afslag å den gjorda inbjudningen,
godkänna den af Utsk:t i denna punkt föreslagna voter.propos.
Efter härmed slutad öfverläggning och uppå framställda proposfr,
blef Utsk:ts inbjudning afslagen saint den föreslagna voter.proposm
godkänd.
Utsk:ts inbjudning till R. o. Ad. rör:de stämpel å eertepartier
och kontrakter samt voter.proposme N:ris 6 och 7.
Gr. Lagerbjelke: Af samma skäl, som jag hade äran an
föra
vid föregående punkt, anhåller jag att R. o. Ad. ville, med
Den 1 Augusti f. m.
5
vidblifvande af sitt förut fattade beslut, godkänna den föreslagna
voter.proposm.
Dppå härefter gjorda propos:r, afslogs Ulsk:ts inbjudning och
godkändes de föreslagna voter.propos:ne.
Föredrogs ånyo och företogs punktvis till afgörande Sammansatta
Be v i 1 In.- Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.Utskits d. 21 oell
28 sisth Juli på bordet lagde Betänk:de N:o 11, i anledning af
väckta motioner om förändring i vissa delar af K. Förordningen
d. 27 Nov. 1857, ang:de vilkoren för försäljning af bränvin och
andra brända eller distiilerade spirituösa drycker.
Utsida hemställan i enledn. af Hr Waerns och Riksdagsfullmm
Anders Gudmundssons motioner ang:de förändring af stadgandet i
g 1 om det minsta belopp bränvin, som finge säljas af andra än
dem, som blifvit till bränvinsförsäljning särskildt berättigade.
Hr Hjärne, Harald: Jag bar inom Utsk:t icke kunnat bi
träda
den åsigt, som ligger till grund för afstyrkande af hr Wserns
motion om höjande af minimum för bränvinsförsäljning, emedan
jag tror att ett så lågt minimum som 15 kannor ovilkorligen måste
leda till författningens eluderande. Då emedlertid opinionen i detta
fall icke ännu är så utbildad, att jag kan hoppas någon förändring
härutinnan, vill jag icke nu framställa något förslag i denna syftning,
utan har velat anmäla denna min från Utsk:ts skiljaktiga åsigt,
för att för framtiden hafva händerna fria.
Efter härmed slutad öfverläggning och uppå framstäld propos.,
blef Utsk:ts förevide hemställan af R. o. Ad. bifallen.
Utslcts öfriga yttranden rör:de g 1, samt hemställanden ang:de
§§ 2—4, § 5 och'§§ 7—10.
Biföllos; hvarjemte Utskits i det vid Belänk:t fogade transsumerade
förordningsförslaget intagna förslag till förändrad redaktion
af § (44) ny 45, hvilket föredrogs i sammanhang med Utslcts
sista hemställan i afs:de å §§ 2—4, blef af R. o. Ad. godkändt.
Utsk:ts under § 11 gjorda hemställan.
Frih. Posse, Johan August: Jag skulle för min del önska
afslag § Utsk:ts framställning och bifall till Prosten Emanuelssons
förslag. Det var en af de aldra vigtigaste grundsatser, som gjorde
sig gällande vid antagandet af den nya bränvinslagstiftningen, att
det måtte vara kommunernas på landet rätt att befria sig från all
bränvinsutskänkning. Ett af de största hinder härför är den
för gästgifverierna bibehållna rättigheten att utskänka bränvin och
andra spirituösa drycker. Det blef vid förra riksdagen genom diskussioner
i andra Stånd utredt, att en sådan rättighet i sjelfva verket
icke förefinnes, ty från början hade gästgifvaren blott skyldighet
Den 1 Augusti f. tu.
att hålla mat åt resande. Då nu K. St:r ansett sig af sedliga
motiver befogade att inskränka bränvinsbränningen, torde kommunerna
hafva full befogenhet att inskränka och förbjuda denna
varas utskänkning. Man säger att det skulle blifva en stor olägenhet
för resande att icke kunna få en sup bränvin pä gästgifvaregården,
men denna stora förmån kunna de ganska lätt gå miste om i alla
fall, emedan gästgifvaren visserl. har rättighet men icke skyldighet
att tillhandahålla dem densamma. På de grunder, jag nu anfört,
anhåller jag om §:ns återremitterande till Utsk:t.
Hr Hjärne: Man kan visserl. icke bestrida den siste värde
talarens motiver eller det välmenande syftet i hans framställning,
men jag tror icke hans åsigt .har någon utsigt att vid denna riksdag
vinna bifall och godkännande, och jag anser icke heller nödvändigt
att R. St:r nu befatta sig med denna fråga, emedan, om verkligen
ingen laglig rättighet förefinnes för gästgifvarne att ulskänka bränvin,
det står K. M:t öppet att utan vidare omväg meddela i afs:de härå
de föreskrifter, som kunna vara af behofvet påkallade. Jag anhåller
om bifall till Utsk:ts framställning.
Gr. Lagerbjelke: Om den fråga, som nu är under öfverläggning,
vore det vid den riksdag, då författn.n i ämnet första gången
beslutades, kunde det vara skäl att lala derom; men sedan denna
tid hafva förhållandena i många afs:den betydligt förändrat sig.
Genom de föreg:de författmna i ämnet har nemi. gästgifvarnes rättighet
till bränvinsutskänkning blifvit respekterad och erkänd, och
då vore det väl icke lämpligt att nu helt tvärt återtaga delta
erkännande och stryka bort denna deras rätt. Jag anhåller oin
bifall till Utsk:ts Betänk, i denna punkt
Frih. Raab, Adam Christian: Jag har begärt ordet för
att yttra mig i samma syftning som Gr. Lagerbjelke, så mycket
heldre som det finnes ett ganska verksamt korrektiv emot missbruk
af den ifrågav:de rättigheten deruti, att taxeringskomitén
kan åsätta rörelsen en högre beskattning. Man må också ej glömma,
att denna rättighet till bränvins utskänkning blifvit tagen i
beräkning vid bestämmande af gästgifveriets egendomsvärde, och
man bör väl icke med ett enda penndrag deri göra en säkert
icke obetydlig förändring.
Hr Olivecrona, Knut: Jag skulle ganska gerna gå inpå
Frih. Posses förslag, om jag icke trodde att det alltför mycket
ingriper i erkända rättigheter. I det Sammansatta Ulsk:t var en
ganska liflig öfverläggning om denna punkt, och isynnerhet från
BondeSt:s sida gjorde sig åsigten att förkasta motionen med bestämdhet
gällande. Man anförde exempel på ganska många gästgifverier
å landet, som gått till salu och för hvilka betalts ett
betydligt högre pris- med afs. å den rättighet till bränvinsutskänkning,
som dermed följde. Det var äfven detta förlnde som gjort
att R. St. förut icke ansett sig kunna rubba dessa bestående rät
-
Den 1 Augusti f. m.
7
tigheter, lika litet som deras, hvilka i staderna hade äldre rättigheter.
I tidens längd skall det öfverklagade förh:det väl allt mer
och mer afhjelpas, dels derigenom att vederb:de blifva högt
taxerade för sin bränvinsutskänkning, dels också derigenom att
man vid gästgifverirörelsens öfverflvttande på ny entreprenör kan
stadga ett sådant vilkor, som nu blifvit ifrågasatt. På dessa grunder
vågar jag anhålla om bifall till hvad det Sammansatta Utsk:t
i denna punkt hemställt.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad samt H. Exc. Hr
Gr. o. Landtm, yttrat, att derunder yrkats dels bifall till och dels
återremiss af Utsk:ts förevrde hemställan, framställde H. Exc. propos.
på bifall till densamma och, då dervid svarades många ja jemte
ett eller annat nej, förklarade sig hafva funnit ja öfvervägande.
Utskrts under §§ 13—15 afgifna första hemställan, i anledn.
af Dokt. Sandbergs motion om upphörande af den i g 15 omförmälda
bortauktionering af minuthandels- och utskänkningsrättigheter.
Gr. Lagerbjelke: Det system, som nu är rådande, att
genom auktion till den mestbjudande uplåta bränvinsutskänkningen,
har i allmänhet lyckats ganska väl i städerna, men är deremot
ingalunda lämpligt å landet, der krogrörelsen vanligen icke kan
med fördel utöfvas annat än på ett enda ställe inom socknen,
hvilket genom sin belägenhet är tjenligt dertill. Innehafvaren af
en sådan lägenhet blir då den ende spekulanten, och någon konkurrens
är icke tänkbar. Deremot har det visat sig, att taxeringsoch
pröfningskomitéerna i allmänhet varit ganska stränga i afs.
å gästgifverierna, hvarföre jag tror det vore bättre, om de finge
befattning äfven med krogarne å landet, på sätt Dokt. Sandberg
föreslagit. Jag anhåller i sådant syfte om återremiss af denna
punkt i Utsk:ts Betänkide.
llr Nordenfelt, Enar: I den siste värde talarens yrkande
får jag instämma på de af honom anförda skäl. Det nuv:de
förh:det kan ofta föranleda till de största orättvisor, såsom t. ex.
då en lastageplats är belägen i närheten af en gästgifvaregård,
och kannebeloppet bestämmes genom en sken-auktion, hvarefter
gästgifvaren kan upsättas till en långt högre afgift än den andra
krögaren fått vid auktionen betala. Jag tror sål. det är aldeles
nödvändigt att åt taxerings- och pröfningskomitéerna öfverlåta att
ålägga krogarne på landet beskattning efter det kannebelopp, som
de kunna antagas försälja, och torde, för vinnande af delta syfte,
återremiss till Utslot böra beviljas.
Hr Hjärne: Den föreskrift, hvarom här är fråga, har varit
oförändrad alltsedan 1850. Man ansåg då, att samma princip
borde följas för landet och städerna, men erfarenheten har visat,
tt resultaterna blifvit högst skiljaktiga för dessa båda olika kategorier.
Jag har sål. ingenting emot den önskade förändringen,
8
Den 1 Augusti f. m.
utan tror att mera rättvisa skulle vinnas, om pröfningskomitéerna
i sista instansen finge befattning med åsättande af denna beskattning.
Frih. Skjöldebrand, Knut Erik: Den erfarenhet, jag
såsom Landshöfding vunnit af förhållandet å landet, öfverensstämmer
h. o. h. med hvad Gr. Lagerbjelke här framställt, hvadan
jag instämmer i yrkande om återremiss för vinnande af en föreskrift
i den syftning han önskat.
Gr. Mörner, Carl Göran Detlof: Det är visser), möjligt,
att det nuvarande sättet att bortauktionera utskänkningsrättigheterna
å landet kan vara förenadt med några olägenheter, men
säkert, skulle sådana icke eller kunna undvikas genom antagande
af det nu gjorda förslaget. Det är nemi. nu föreslaget, att dessa
auktioner skola hållas innan Sept. månads utgång året förut, men
då hafva redan icke allenast taxerings- utan äfven i allmänhet
pröfningskomitéerna slutat sina arbeten. Krögaren skulle sål. oj
förrän under loppet af följande år kunna få veta beloppet af den
skatt, han hade att erlägga, och detta är så mycket obilligare,
sorn han således icke, i likhet med gästgifvaren, kunde afsäga sig
den sökta och vunna rättigheten. Dessutom torde sockennämnden
redan hafva i sin hand aldeles tillräcklig makt och tillräckliga
korrektiver för att hvar och en inom sin ort på lämpligt och
tillfredsställande sätt ordna denna angelägenhet, då g 15 säger,
att sockennämnden eger förkasta de af spekulanter gjorda anbuden,
om densamma finner dem för låga, i hvilket fall ingen bränvinsutskänkning
alls blefve tillåten. Man må ifra hur mycket som
helst för nykterheten, så måste man dock taga personer och saker
sådana de i verkligheten äro; och då man unnar sig sjelf förströelser
och férfriskningar af allehanda slag, så bör man icke helier
vara sträng till öfverdrift emot andra. Man synes nu vilja belt
och hållet betaga allmänheten å landet möjligheten att få sig en
sup bränvin, ehuru en arbetare, som ofta måste vara ute på resor
eller andra arbets-förrättningar under oblid väderlek, väl understundom
kan vara i behof af ett dylikt stärkande medel. Saknaden
af möjligheten dertill skall dock troligen föranleda dertill att
detta blefve ersatt genom någon annan likör, som vore föga mindre
skadlig, och det kan vara likgiltigt, om den kallas bränvin
eller Hoffmans droppar eller hvad som helst. Jag är i allmänhet
ingen vän af öfverdrifter, och anhåller derföre oro bifall till
Utsk:ts framställning i denna punkt.
Hr Printzensköld, Carl: Jag har visserl. mycken akt
ning
för de motiver, som föranledt begäran om återremiss af
denna punkt, men i likhet med Gr. Mörner kan jag icke annat
än finna den åsyftade förändringen obillig och orättvis. Jag har
i KammarRätten varit i tillfälle att se et» mängd besvärsskrifter
öfver beskattning, som åsatts gästgifveriet, och der komitéerna
icke i sina prot. intagit de skäl, som verkat till förhöjning af densamma.
Vid sådant förh:de måste naturl. Öfverdomstolen inskränka
Den 1 Angusti f. m.
sig till atl döma på god tro och har ej tillräcklig grund för sitt
omdöme. Detta kan ingalunda vara lämpligt eller angenämt, och
jag vågar derföre hos de här närv:de Hrr Landshöfdingar anhålla
att de ville i sina resp. län tillse, det pröfningskomitéerna fullständigare
uptaga i sina prot. anledn. till den förhöjning i skatt,
som nämnda komitéer pålägga. I annat fall ser det ut, som hade
man för afsigt att h. o. h. förtrycka bränvinsutskänkningen.
Gr. Lagerbjelke: Beträffande den svårighet, som Gr. Mörner
trott skulle komma att ega rum, emedan krögaren icke skulle
få förrän det följande året veta beloppet af den skatt, han hade
att erlägga, vill jag fästa uppmärksamheten derpå att § 14 föreskrifver,
att vederb:de skola anmäla sig i god tid på våren till
den ifrågavrde rättighetens erhållande. Hvad åter angår den satsen ,
att redan ali nödig garanti finnes deruti, att sockennämnden
eger pröfva de gjorda anbuden och förkasta dem, om de befinnas
för låga, så har erfarenheten Visat, att på de flesta ställen å landet
betalas endast minimum. Slutl. har Gr. Mörner trott sig
spåra en hemlig afsigt att utrota all bränvinsulskänkning; men
någon sådan afsigt förefinnes ingalunda, utan man önskar endast
åstadkomma jemnhet och rättvisa i beskattningen, så att utskänkningsställena
å landet ej må komma ifrån försäljningsskatten för
vida bättre pris än R. St. vid lagens antagande afsett.
Gr. Mörner: Jag tror att resultatet blir ej aldeles sådant,
som den siste värde talaren framställt det. Först 3 veckor efter
Maj månads utgång skall nemi. sockenstämmoprolrt vara insändt
till Landshöfdingen, som sedan skall deröfver höra Kronofogden,
fatta sitt beslut och meddela detsamma till allmänhetens kännedom.
Innan alla dessa åtgärder hinna vidtagas, äro säkerl. taxeringskomitéens
sammanträden för året slutade. Genom det ifrågasatta
systemets tillämpning tror jag dessutom man skulle komma
till något vida sämre, än det nuv:de förh:det. Det kunde nemi.
hända att en eller annan protegé finge sig af komitcen utskänkningsrälten
uplåteu; och om sockennämnden sålunda funnit sig
böra antaga ett gjordt anbud, är det väl föga att antaga, det
taxeringskomitéen, som vanl. till stor del utgöres af samma personer
som sockennämnden, skulle förfara strängare än denna.
Hvad åter beträffar pröfningskomitén, så lärer den väl icke kunna
mycket vid saken åtgöra, ty dertill inträffa dess sammanträden
aldeles för sent. Jag fortfar i mitt förra yrkande.
Hr Hjärne: Jag tror det vara en ganska god och nyttig sak
att nu förändra författmn i det angifna syftet, och så mycket rättvisare
som gästgifverierna redan äro underkastade beskattning af
taxeringskomitén. Man har sagt, att densamma skulle blifva alltför
mycket och orättvist updrifven, men så tror jag ej är fallet.
Man behöfver blott se till huru förh:det är nu, i jemförelse med
hvad det var för några år sedan. Vi hafva af tidningarne erfarit,
att nyligen hölls- här i Stockholm en auktion, hvarvid 17 ut
-
10
Den 1 Augusti f. m.
skänkningsrättigheter inropades, ingen under 3 å 4,000 kannor.
För några år tillbaka skattade dessa krogar efter utskänkning af
800 kannor, och ingen kunde då hafva anat, att en sådan förhöjning
skulle kunna inträffa. Då jag sål. tror, att det leder till
en väsendtlig förbättring, om beskattningen kommer att bestämmas
af taxeringskomitén, kan jag icke annat än instämma med
dem, som yrkat återremiss.
Frih. Raab: Jag vet icke -någon § i förf:n, som så brydde
min hjerna, då jag var ledamot i Särsk. Utsk:t, som just den
förev:de. Jag befarar dock, att de olägenheter, som skulle upkomma
genom antagande af det påyrkade nya systemet, icke blefve
mindre än de, som man derigenom vill undvika. En af dessa diden
ojemnhet, som skulle komma att ega rum i ännu högre mått
än hittills, ehuru den redan nu är ganska stor. Jag vet t. ex.
ett gästgifveri, som får betala för 4,000 kannors minutering,
under det ett annat, som är af de aldrastörsta i landet, nemi.
Fitja nära Stockholm, skattar endast efter 400. Jag anser det
bättre att bibehålla ett stadgande, som allmänheten redan är van
vid och hvars följder man känner, än att införa nya och anställa
experimenter, sorn man icke vet huru de kunna slå ut; hvarföre
jag slufer mig till dem, som yrka bifall till Utslcts framställning.
Frih. Skjöldebrand: Jag kan omöjligen inse de stora
svårigheter, som man säger skulle blifva en följd af det af Gr.
Lagerbjelke framställda förslag. Den som i en kommun å landet
vill erhålla rättighet att utminutera spirituosa, hade nemi. att
vända sig i god tid till K. M-.ts Befh:de, som deröfver skulle höra
sockennämnden, hvarefter taxerings-och pröfningsnämnderna finge
bestämma beskattningen. Sedan egde naturl. vederb:de rätt att,
i händelse af missnöje, afsäga sig den meddelade tillåtelsen. Denna
procedure synes mig ingalunda så krånglig som man vill låta
påskina, och då jag ganska väl vet, att en stor del af de klagomål,
som blifvit hos Kammar-Rätten anförda öfver för hög beskatt
ning
i detta afseende, hafva sin grund i den olikhet och ojemnhet,
som upkommer genom dess bestämmande å ena sidan för gästgifverierna
genom taxeringskomitén och å den andra för krogarne
genom sken-auktioner, utgör detta för mig ett ytterligare skäl att
biträda Gr. Lagerbjelkes framställning, hvarigenom säkerl. skulle
vinnas större enhet och rättvisa.
Hr Printzensköld: Jag har, till följe af det embete jag
bekläder, varit i tillfälle att taga kännedom af de besvär, om
hvilka Frih. Skjöldebrand nyss nämnt, och om äfven en eller
annan klagan grundar sig derpå, att den klagande ansett sig för
högt beskattad i jemförelse med andra, så härflyta dock besvären
mestadels deraf, att pröfningskomitén höjt skatten utöfver det belopp,
sockennämnden och taxeringsmännen bestämt. Det har för
KammarRätten varit omöjligt att bedöma det mer eller mindre
rigtiga i detta förfarande, emedan intet annat skäl dertill finnes
Den 1 Augusti f. m.
11
i prot. intaget än helt enkelt, att pröfn.komilén ansåg krogen
kunna afsätta så eller så mycket bränvin. Hvad jag minst af allt
älskar, är godtycke. Pröfn.komitéerna hafva redan en obegränsad
makt, och de behöfva blott säga sitt »sic volo, sic jubeo», hvarmed
man mäste låta sig nöja, såvida man icke kan fullständigt ådagalägga
det oriktiga i deras förfarande. Att ytterligare utvidga
denna diktatoriska makt anser jag ingalunda lämpligt, utan tvärtom
tror jag man kommer till det bästa och rättvisaste resultatet genom
att tillåta fri täflan och konkurrens. Icke heller bör man
hafva till hemligt syfte att. aldeles utrota all bränvinsförsäljning
å landet, emedan det vore orätt att förmena den stora allmänheten
en njutning, så länge den ej öfverskrider tillbörlighetens gränser.
Då dessutom pröfn.komitén sammanträder först i Oktober, men
krögaren måste vidtaga åtskilliga förberedande åtgärder för sin
rörelses bedrifvande, så vore det ju en uppenbar orättvisa att så
länge dröja med bestämmande af skattens belopp. Jag fortfar säl.
att anhålla om bifall till Utskrts hemställan.
Gr. Lagerbjelke: Den siste värde talarens anförande kunde
hafva någon giltighet, om det varit ifrågasatt att uphäfva auktionsväsendet
i städerna, ty der finnes verld, konkurrens, då deremot
på landsbygden sådan icke gerna kan förekomma. Det är nemi.
redan flere gånger påpekadt, huruledes å landet vanligen blott en
enda lägenhet inom socknen är tjenlig för bedrifvande af krogrörelse:
och då blir det naturligtvis ett monopolium för innehafvaren
af denna lägenhet. Den värde talaren har äfven åberopat
mängden af klagomål, som anförts af gästgifvare öfver pröfningskomitéernas
förfarande. Afven i det län, som blifvit mig i Nåder
anförtrodt, hafva många sådana klagomål försports, men de hafva
allesammans utan undantag blifvit af K. Kammar-Itätten lemnade
utan afseende, hvilket sål. bevisar motsatsen af hvad Hr Printzensköld
åsyftat. Slutligen har han äfven sagt att en krögare icke
skulle kunna, i händelse han funne sig för högt beskattad, afsäga
sig rättigheten till bränvinsutskänkning, emedan pröfningskomitén
arbetar i Oktober månad. Detta torde dock icke i allmänhet vara
fallet, utan den sammanträder vanl. i Sept., eller samma månad
som enligt det nuvrde stadgandet auktion skulle hållas. Således
går det lika bra att afsäga sig i det ena fallet sorn i det andra.
Frih. Skjöldebrand: Jag måste, med ani. af Hr Printzenskölds
anf:de, göra några anmärkningar. Han förmenar, det prflfningskomitéernas
arbete skulle gå ut derpå att genom en hög och
orimlig beskattning tillintetgöra all bränvinsförsäljning. En flerårig
erfarenhet gifver mig rätt att bestrida detta påstående. Pröfningskomitéerna,
åtminstone i Calmar län, hafva alltid gått tillväga
med största samvetsgrannhet. Hvad beträffar gästgifverierna,
så försökte komitéerna, för att åstadkomma jemnhet och rättvisa
i beskattningen, att taga reda på huru mycket bränvin som verkl.
gick åt vid hvarje gästgifveri inom länet, och jag sökte äfven i
min mån dertill medverka, Man fann då, att vid ett gästgifveri,
12
Den 1 Angnst! f. ni.
som var taxeradt efter 800 kannors utskänkning, hade under tiden
från l:sta Nov. till l:sta Febr. åtgått 3,000 kannor, till följd
hvaraf komitén höjde taxeringsbeloppet från 800 k:r till 2,500,
säl. något mindre än hvad som verkl. blifvit försaIdt under 4
månader Gästgifvaren skrek då öfver våld och förtryck, och klagade
hos KammarRätten, men utan resultat. På samma sätt taxerades
alla de andra gästgifverierna i länet, dock intet enda till
hola det belopp, som enl. vunna uplysningar der blifvit under
årets lopp utminuteradt, utan vanligen blott till hälften deraf
eller ännu mindre. Hr Printzensköld har äfven klandrat att
pröfn.komitéerna icke anföra skälen till sitt förfarande, till följd
hvaraf KammarRätten skulle sakna ledning för sitt omdöme. Jag
är dock säker att, om KammarRätten återremitterade klagomålen
till vederb. Landshöfding, denne icke skulle undandraga sig att
inkomma med noggranna och fullständiga uplysningar i målet,
hvilket deremot, icke torde vara af nöden att på förhand göra.
Genom den föreslagna åtgärd, som Hr Printzensköld här bestrider,
skulle utan tvifvel vinnas den jemnhet och likhet i denna
art af beskattning, som är möjlig att åstadkomma, nemi. inom
hvarje län, och jag hoppas, det lt. o. Ad. ville, utan afs. å Hr
Printzenskölds inkast, som jag tror mig nu hafva Vederlaggt,
skänka Gr. Lagerbjelkes förslag sitt bifall.
Hr von E h r e n h e i m, P e r Jakob: Lika med 3 föregående
talare anhåller jag om återremiss, på det taxerings-och pröfningskomitéerna
måtte få updraget att bestämma afgifterna för bränvinsutskänkning
å landet. Det synes mig nemi. klart, att endast
på detta sätt jemnhet och rättvisa i beskattningen kunna vinnas;
och syftemålet kan naturl. ingalunda vara att hindra eller utrota
all bränvinsförsäljning, utan endast att den ene försäljaren icke
må gynnas framför den andre. Belägenheten å landet bestämmer
nemi. så uteslutande möjligheten att hålla krog, att ingen täflan
der kan ega rum. För öfrigt bestämmer ju författnm, att både sockennämnden
och K, M:ts Bef:hde skola yttra sig derom, huruvida
krog får finnas eller icke, och det är då desto lämpligare att
taxerings- och pröfningskomitéerna, som till stor del utgöras af
samma personer som sockennämndon, få bestämma skatten. I vårt
land saknas dessutom icke tillfälle att anföra klagomål, och om
dertill finnas veiki, grundade skäl, torde det icke böra vara
vederb:de omöjligt eller svårt att sådant bevisa. Om man vore i
tillfälle att erhålla säkra uplysningar om huru mycket bränvin
som kommer isynnerhet sjöstäderna och äfven landtkommunerna
till godo samt der konsumeras, skulle man på det högsta förvånas
öfver skilnaden mellan det belopp, som verkl. åtgår, och det för
hvilket skatt erlägges. Jag kan ej annat än förena mig i begä
ran
om återremiss.
Hr Olivecrona: Äfven jag kan icke annat finna, än att
återremiss bör ega rum, på det att taxerings- och pröfnings-komi
téerna
må komma att hestämma skatten inom landtkommunerna.
Den 1 Angnsti f. m.
13
I städerna, der konkurrens kan och mäste ega rum, är visserligen
auktionering det rätta sättet; men på landet kan ingen täflan finnas,
emedan det endast är vid vissa stationer, såsom t. ex. der
allmänna, större landsvägar sammanstöta, vid båthamnar o. s. v.,
som det kan komma i fråga att med fördel hålla krog. Icke heller
bör man till de nämnda komitéerna hysa det misstroende, att de
skulle beskatta öfver höfvan högt; tvärtom torde det vara att befara,
att skatten fortfarande kommer att sättas väl lågt,. ehuru naturligt
någon förhöjning kommer att ega rum.
Hr Ca r 1 h e i m-G y 11 e n s k j ö ld, Henrik Adolf Oscar:
I likhet med flere talare, som redan yttrat sig i enlighet med
Gr. Lagerbjelkes förslag, anhåller äfven jag om återremiss. Det
är af erfarenheten nogsamt bevisadt, att å landet endast undantagsvis
förefinnes någon konkurrens i afs:de å rättigheten att hålla
krog, hvadan denna rörelse derstädes efter ali sannolikhet aldrig
komme att draga högre skatt än för minimum af kantal, sfi framt
icke åt taxerings- och pröfnings-komitéerna medgifves rättighet att
derutöfver höja skatten, då de finna skäl dertill förefinnas. Det synes
mig vara endast på detta sätt, som man kan hoppas nfigon jemnhet
och rättvisa i detta afs:de. En talare har sagt, att man vid
detta tillfälle har till hemligt syfte att försvåra och efterhand
hämma bränvins-utskänkningen. Detta är dock ingalunda något
»hemligt syfte», ty alltsedan 1851 har detta varit af R. St:r antaget
såsom ändamålet med all lagstiftning i detta ämne. Jag kan
icke tro, att R. St:r skulle vilja nu göra ett steg tillbaka i detta
afs:de, utan meningen måtte väl fortfarande vara att få krogarnes
antal så ringa som möjligt. Den stora massan behöfver derföre
icke betagas alla njutningar eller förfriskningar. Afven om man
anser förtärandet af bränvin såsom en tillåten njutning, innebär
dock sjelfva kroglifvet något sfi demoraliserande, att det bör genom
alla lämpliga medel inskränkas. Jag hoppas också att Utslct vid
den återremiss, som redan blifvit af så manga talare begärd, må
i sin mån, genom ett förslag i öfverensstämmelse med Gr. Lagerbjelkes,
härtill bidraga.
H. Exc. Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att anslag blifvit
utfärdadt till fortsättande af plenum kl. 6 e. m.
Frih. Raab: Jag har redan förut tillkännagifva, att jag icke
hyser någon förkärlek för den gamla författn:n, emedan jag ganska
väl inser dess brister; men jag måste dock framhålla olägenheterna
å andra sidan. Gr. Lagerbjelke har sagt, att ingen konkurrens
vore möjlig fi landet; men detta yttrande torde dock icke vara
sfi helt med, ty hvar finnas fi. landet krogar, om icke vid köpingar
och lastageplatsen, och der torde väl täflan kunna ega rum?t
— Man har också sagt hufvudsaken vara, att inom samma län
samma principer tillämpades, men ett län har gränser, oeh om då
på ena sidan gränsen gäller ett system, och på den andra ett annat,
sfi är ju saken ingalunda hjelpt. Jag hoppas att, med bibe
-
14
Den 1 Augusti f. m.
hållande af det gamla stadgandet, konkurrensen måtte tilltaga,
och tror någon förändring i den af Gr. Lagerbjelke föreslagna
riktning icke vara nödvändig, hvadan jag anhåller om bifall till
Utsk:ts framställning.
Hr Printzensköld: Jag vill ingalunda bestrida det nit,
som pröfnings-komitéerna kunna inlägga; men jag hemställer, —
när t. ex. sockennämnden enhälligt förklarat, att det eller det
beloppet är det högsta, som kan på den bestämda platsen utskänkas,
och när sedan taxerings-komitén förklarat, att det rätta beloppet
måste antagas vara 2 å 3 gånger större än det af sockennämnden
uppgifna, — när man sålunda har tvenne olika myndigheter
af aldeles olika tanka, — och när sedan pröfnings-komitén,
utan att i sitt prot. intaga något enda skäl, ännu 2 å 3-dubbelt
förhöjer det af taxerings-komitén uppgifna beloppet, — så hemställer
jag, om icke den, som är öfverdomare i frågan, kan någon
gång draga i tvifvelsmål, huruvida ej nitet må hafva sträckt sig
längre än skäligt varit. Det vore derföre väl, om Hrr Landshöfdingar
ville fillse, att i pröfnings-komitéernas protir intoges de
skäl, som föranleda till höjande af beskattningen, ty eljest får
KammarRätten icke något objektivt skäl att grunda sin fastställelse
på. Hr Frih. Skjöldebrand har påstått, att den, som ansåg
sig för högt beskattad, skulle inom en månad efter pröfnings-komiténs
utlåtande kunna afsäga sig utskänkningsrätten;
men sådant torde blifva svårt, emedan författningen icke medgifver
någon afsägelse i följd af pröfnings-komiténs beslut, utan endast
att den må kunna ske inom en månad efter det taxeringskoiniténs
förrättning blifvit slutad, så att praescriptionstiden för
en sådan afsägelse redan är förbi när pröfnings-komitén beslutat
den förhöjda beskattningen. Jag anhåller att Utsk:t, då förmodligen
återremiss nu kommer att ega rum, ville föreslå något stadgande
för att afhjelpa denna svårighet.
Gr. Mörner: Då så många talare redan yrkat återremiss på
denna punkt, föreställer jag mig att sådan kommer att ega rum;
men man må dock ej anse dem, som motsatt sig densamma, för
gynnare af blomstrande bränvinsförsäijning och superi: detta torde
också komma att blifva lika starkt hädanefter som hittills.
Vi veta hvilka ansträngningar, som göras på utskänkningsställena
här i staden t. ex., för att ditlocka kunder: det finnes
knappt något enda sådant, der icke om aftnarne några sångerskor
eller b i i filare uppstämma sin musik, och detta sätt att draga folk
till sig, är i viss mån för utskänkaren nödvändigt för att kunna
genom en tillräckligt stor afsättning erhålla medel att betala den
dryga skatten och derutöfver bereda sig någon behållning. Man
gör också allt möjligt för att vinna tillstånd att hålla krogen öppen
så länge som möjligt om aftonen. Jag tror det således vara
bättre om auktoriteterne vinnläde sig om att, så vidt sig göra låter,
inskränka krogarnes antal och tillika noga vaka öfver iakttagande
af sådana föreskrifter, som kunna förekomma missbruk af utskänk
-
Den 1 Augusti f. m.
15
nings-rättigheten, än att updrifva afgifterna till omättligt belopp,
och jag anhäller att Utsk:t, då ärendet troligen nu dit återkommer,
ville taga äfven dessa skäl i betraktande.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad samt H. Exc. Hr
Gr. o. Landtm, uptagit de derunder gjorda yrkanden om dels bifall
till och dels återremiss af Utsk:ts förevarande hemställan,
framställde H. Exc. först propos. å bifall till densamma, dervid
svarades många nej jemte några ja, och sedermera propos. på återremiss
deraf, då svaren utföllo med många ja, blandade med åtskilliga
nej; och förklarades ja nu hafva varit öfvervägande.
Utsk:ts under §§ 13—15 afgifna sednare hemställan i anledning
af ett utaf Anders Gudmundsson väckt förslag.
Bifölls.
Utsk:ts hemställanden rörande §§ 17 och 20.
Biföllos.
Utsk:ts hemställan ang:de § 23.
Frih. Skjöldebrand: Onekligen hafva motionärerne haft
goda skäl att söka framkalla en lagstiftningsåtgärd till förekommande
af de missbruk, som stundom inträffat å passagerare- ångbåtar,
med utskänkning af bränvin. Då rättighet härtill kan, enligt
g 23 i gällande författning, af vederbörande myndighet medgilvas,
har dermed naturligtvis varit afsedt endast att sörja för passagerares
behof, icke att dessa ångfartyg skulle blifva flytande krogar.
Erfarenheten har dock visat, att så stundom blifvit förhållandet,
isynnerhet vid lustfärder; att sedan fartyget framkommit till sin
bestämmelseort och passagerare lemnat detsamma, ortens drängar
strömmat dit, och der hållits verklig krogrörelse, som urartat till
slagsmål och annat oskick. Utskff har icke ansett sig kunna tillstyrka
bifall till förslaget, emedan passagerarne böra ega rätt att
erhålla förfriskningar och fartygen att lemna dem; men jag tror
att denna betänklighet förfaller och att ändamålet fullständigt vinnes,
om man vid slutet af mom. 1 § 23 gör följande tillägg:
»Utskänkning å fartyg till andra än dess passagerare vare dock förbjuden»;
då §:n icke behöfver i öfrigt förändras. Jag får äran anhålla
om propos. å detta tillägg.
Hr Hjärne: För att undvika omvägen af en återremiss,
förenar jag mig med Frih. Skjöldebrand om hans förslag, till hvilket
man torde kunna genom inbjudning till MedSt:n vinna äfven
deras bifall.
Frih. Posse, Johan August: Jag är förekommen af Frih.
Skjöldebrand och förenar mig med honom.
Hr Olivecrona: Jag skulle visserligen vara benägen att
10
Den 1 A ngn s ti f. ro.
ingå på det af Frih. Skjöldebrand gjorda förslag, men tror att det
i tillämpningen stöter på stora svårigheter att bestämma hvilka
som äro passagerare eller ej, emedan det enda intyg derom, eller
biljetten, ofta icke köpes förr 8n just då man skall stiga af. Till
följe af praktiska skäl måste jag derföre anhålla om bifall till
Utslcts hemställan.
Frih. Raab: Just på grund af de svårigheter, som den förre
talaren påpekat, och som skulle kunna mycket lätt leda till lagbrott
utan afsigt, hemställer jag om icke Frih. Skjöldebrand ville
i st. f. sitt särskilda förslug förena sig i en anhållan om återremiss,
så att Utslct finge tillfälle uttänka en annan redaktion af
det ifrågav:de stadgandet.
Hr C a r I h e i m - Gy 11 e n s k j ö 1 d: De både föreg:de talarne
hafva motsatt sig Frih. Skjöldebrands förslag på den grund att det
skulle vara så svårt att veta hvem som är passagerare eller icke;
men denna svårighet torde väl icke vara större än det var åren
1734—1853 att veta hvem som var resande på gästgifvaregårdarne,
der under hela nämnda tid bränvin icke fick till andra utskänkas.
Jag anhåller om bifall till det häraf Frih. Skjöldebrand
framställda förslaget.
Hr Printzensköld: Utom den svårighet, som Frih. Raab
anmärkt emot Frih. Skjöldebrands förslag, tillkommer äfven, att ett
sådant stadgande blir omöjligt att kontrollera, såvida man icke
vill sätta en polisman vid disken, hvilket dock icke torde vara
lämpligt. Så vackert än ändamålet må vara, kan jag derföre icke
annat än yrka, det författningen måtte förblifva oförändrad.
Hr Cederschiöld, Robert Theofron: De svårigheter, man
påpekat, synas mig icke så särdeles stora. Då fartyget lägger i land,
kunde ju t. ex. hvarje passagerare förses med en polett, som utvisade
hans egenskap att tillhöra fartyget. Ostridig är deremot den stora
olägenheten, äfven för passagerarna sjelfva, deraf att fartyget, vid sin
ankomst till hamn, öfversvämmas af personer, som vilja förtära
starka drycker, och då jag anser Frih. Skjöldebrands förslag för
ett ganska verksamt medel deremot, tvekar jag icke att anhålla
om bifall dertill.
Hr Printzensköld: Jag måste ännu en gång upprepa, att
man bör icke stifta andra lagar än sådana, hvilkas efterlefnad kan
öfvervakas, och detta är icke fallet med det nu ifrågav:de stadgandet.
För öfrigt skulle det leda till sådana orimligheter som
att, om jag med ett fartyg läge i land, och en slägting eller vän
komme ombord för att helsa på mig, jag skulle ega rätt att sjelf taga
mig ett glas spirituosum, men icke att bjuda honom ett dylikt.
Jag anhåller om afslag å Frih. Skjöldebrands förslag.
Hr
Den 1 Augusti f. m.
17
Hr Cederschiöld: Kontrollen torde blifva ganska lätt att
utöfva, då hvarje passagerare ombord är en naturlig kontrollant.
Det ligger nemi. i deras intresse, att ej deras frid störes af personer,
som öfverlasta sig med starka drycker. Hvad beträffar den
orimlighet, Hr Printzensköld vidare anmärkt, tror jag att slägt och
vänner skola gerna afstå från allt anspråk på traktering med spirituosa
vid påhelsningar ombord å fartyg, om de veta att sådant
är för främmande förbudet. Jag fortfar alt anhålla om bifall till
Frih. Skjöldebrands förslag.
Hr Olivecrona: Då jag icke kan medgifva att den af mig
framställda svårighet är öfvervunnen, men det vore önskligt, att
det åsyftade ändamålet kunde vinnas, hemställer jag, om icke
denna punkt kunde återremitteras, så att Utsk:t komme i tillfälle
att föreslå ett nytt stadgande i detta afs:de.
Hr C a r I h e i m-G y I I e n s k j ö I d: Någon återremiss torde här
alls icke behöfvas; hvarken kontrollen eller konsten att urskilja
hvem som är passagerare äro väl så särdeles svåra. Det framställda
förslaget är dessutom endast en konseqvent tillämpning af
den grundsats, som innehålles i § 27, och jag får derföre ytterligare
anhålla om bifall till Frih. Skjöldebrands förslag.
Frih. Raab: För den händelse att denna punkt blir återre
mitterad,
borde deri intagas förbud mot utskänkning af bränvin
om nätterna, ty det är just nattetid som vanligen den största
oordning eger rum.
Sedan öfverläggningen nu ansetts afslutad, yttrade H Exc.
Hr Gr. o. Landtm, att derunder yrkats dels bifall till Utsk:ts hemställan,
dels återremiss deraf och dels att R. o. Ad., med afslag å
Utsk:ts hemtällan, måtte besluta ett tillägg till ]:sta mom:t i 23:dje
§:n af följande lydelse: »Utskänkning å fartyg till andra än dess
passagerare vare dock förbjuden.»
Efter framställda propos:r försl å bifall till Utsk:s hemställan
och sedermera om återremiss deraf, af hvilka propos:r den förra
besvarades med många ja och nej i blandning, samt den sednare
med många nej och några ja, gjordes propos. om afslag å Utsk:ts
merberörde hemställan och antagande af ofvanomförmäldte tillägg,
då svaren utföllo med starka och talrika ja, blandade med ganska
många nej ; och förklarades ja nu hafva varit öfvervägande.
Sedan Hr Printzensköld begärt votering, yttrade H. Exc. att
R. o. Ad. hade att afgöra, huruvida bifall till Utsk:ts hemställan
eller återremiss deraf skulle innefattas uti kontraproposm vid den
blifvande voteringen.
Härvid anmälde sig och yttrade
Hr Olivecrona: Jag anhåller att återremiss må blifva kontrapropos.
H. IX 2
18
I> e n 1 Angnst) f. m.
Hr Printzensköld: Om R. e. Ad:ns beslut blifvit återremiss,
hade det icke fallit mig in att bestrida detsamma; men då
det blifvit bifall till Frih. Skjöldebrands förslag, kan jag icke afstå
från anhållan om votering, emedan jag anser Utsk:ts hemställan
vida bättre, hvilken jag äfven anhåller måtte framställas såsom
kontrapropos.
H. Exc. hemställde härefter, huruvida R. o. Ad. såsom kontrapropos.
vid den blifvande voteringen antoge bifall till Utsk:ts
ifrågav:de hemställan, och då dervid svarades flere ja jemte några
nej, förklarades ja haft öfvervigten.
Uplästes och godkändes följande voteringspropos.:
»Den som vill, att R. o Ad., med afslag å Sammansatta
Bevilln.-, Lag- samt Allm. Besvärs- och Ekon.-Ctskrts uti Betänk.
N:o II gjorda hemställan i anledn. af väckt motion om inskränkning
i rättigheten att utskänka bränvin å passagerare-fartyg, skall
besluta ett tillägg till l:s'a mom:t i 23:dje §:n af Förordn:n ang:de
bränvins försäljning af följande lydelse: »Utskänkning å fartyg till
andra än dess passagerare vare dock förbjuden», röstar
h;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner nej, bifaller R. o. Ad. Utsk:ts förrberörde hemställan.»
Vid voteringens slut och sedan den förseglade sedeln blifvit
öppnad, befunnos rösterna hafva utfallit sålunda:
Ja — 10.
Nej — 20.
Utsk:ts under g 24 afgifna första hemställan i anledn. af en
utaf Hr von Ehrenheim väckt motion.
Hr von Ehrenheim: Såsom jag i min motion framställt,
hade jag trott att den ifrågavule afgiften lämpligen kunnat ingå
till hushålls-sällskaperna, hvarigenom också R. St:r kunnat blifva
förskonade från en mängd ansökningar om bidrag till särskilda
företag. Då emellertid mitt förslag icke vunnit understöd, vill jag
icke envist fasthålla dervid, utan får blott uttrycka den förhoppning,
att detsamma framdeles, då vår länsrepresentation blir ordnad,
måtte vinna större framgång.
Efter härmed slutad öfverläggning och uppå framställd
propos. blgf Utsk:ts förev:de hemställan bifallen.
Utsk:ts under g 24 afgifna sednare hemställan i anledning af
väckta förslag om delning af den andel i afgifterna för minuthandel
med och utskänkning af bränvin, som f. n. tillfaller städerna.
Hr Hjärne: Till det Sammansatta Utsk:t hafva inkommit
flera motioner, som yrka en annan fördelning af bränvinsminute
-
Den 1 Angust! f, m.
10
ringsafgifterna i städerna. Det kan också icke nekas, att man ju
kan hafva skäl att ångra, det R. St:r en gång bifallit en sådan
fördelning, emedan det svårligen Ion bestridas, hvilket man äfven
hört från alla landsändar inom Sverige, att superiet snarare lillän
aflagit i de flesta af våra städer. Motionärerne hafva trott sig
finna orsaken till detta faktum i den omständigheten, att städerna
fingo sig tillerkänd hela den ifrågavide afgiften på */5 när, hvilken
tillfallit hushållningssällskaperna. Denna fråga utgjorde inom
Utslct öfverläggningsämne under tvenne hela pleni-sammanträden,
och man finner af reservationerna, att vid den slutliga voteringen
den afgjordes med endast 2 rösters majoritet. Då jag emedlertid
icke vågar hoppas att vid denna riksdag skall kunna vinnas 3
Stånds bifall till en ny fördelning, anser jag det icke vara skäl
att nu uprifva diskussion härom; men jag ångrar på det högsta,
att äfven jag i min mån vid 1853 års riksdag bidrog lill det slut,
hvari man då stadnade, emedan det ingalunda var en åtgärd till
superiets förminskande i städerna, utan snarare ledande till dess
förökande, och emedan den förändring, som ovilkorligen framdeles
måste vidtagas, na blir långt svårare att göra, sedan denna ganska
betydliga inkomst för städerna blifvit anvisad till fyllande af
vissa deras ständiga behof och utgifter; och möjligen torde man
slutligen nödgas tillgripa ilen för statsverket kostsamma utväg, att
reglera denna fråga på samma sätt som städernas inkomst af tolagen,
för ett par riksdagar sedan, blef reglerad. Jag vill emedlertid
icke nu framställa något yrkande i detta afs:de, utan har
blott velat nedlägga i prolok. denna förklaring, i förhoppning att
fördelningen af ifrågavide inkomst må vid nästa riksdag på annat
sätt upgöras.
Hr C a r I he i m-Gy 1 I e ns k j ö I d: Det kan visserl., såsom
Hr Hjärne påstått, vara för hidet, att ingen utsigt finnes att vid
denna riksdag få en annan fördelning af den- inkomst, som för
minuthandel med och utskänkning af bränvin nu tillfaller städerna,
genom 3:ne Stånds samfälda beslut anlagen; men jag anser
det dock vara en skyldighet ali fortfarande kämpa för hvad
man anser vara oafvisligen rätt, intilldess slutligen seger må kunna
vinnas. Jag kan icke heller, lika med samme värde talare, ångra
att vid 1853—54 årens riksdag hafva varit med om att tillerkänna
städerna denna inkomst, emedan jag vet huru mycket godt
detta stadgande uträttat; men derföre att detta stadgande vid den
tid, då det först infördes, medförde välgörande verkningar, är
det dock ej skäl att låta det qvarstå numera, sedan det visat sig
verka oodt. Det är visserl. sannt, såsom Utskit i sitt Betänk.
8nfÖrt, att städerna, i förlitande på fortfarandet af denna inkomstkälla,
påbörjat större anläggningar till deras förskönande, äfvensom
vidtagit åtgärder till förbättrande af fattigvård, folkundervisning,
polis, med flera kommunala inrättningar; och detta är naturl.
och har varit en stor fördel för städerna, men kan icke utgöra
något tillräckligt skäl för att de skulle få ständigt bibehålla
sådana orimliga inkomster, som under dessa sednare åren
20
I)eii 1 Angusti f. m.
tillfallit dem. Såsom ex. härpå må jag nämna, att Landskrona
ett enda år skördade af minuteringsafgiften ända till 56,140 rdr;
i andra städer hafva beloppen kanske icke stigit så högt, men
dock ganska betydligt, såsom i Calmar till 18,<180 rdr. Mankan
tänka sig hvilken ofantlig massa bränvin måst säljas, innan afgiften
derför upgått till sådana ofantliga summor som de nämnda,
och just den omständigheten, att denna afgift ingår till statskassan,
som derigenom växer i samma mån som superiet tilltager,
innefattar snarare ett befordrande än ett hämmande af detta sednare.
Ännu värre är det t. ex. i Örebro, der ett bolag af 30
handlande, mot erläggande endast af minimiafgiften, erhållit rättighet
till bränvinsutskänkningen i staden, och hvilket bolag naturl.
har till syfte bolagsmännens vinst. Jag känner äfven förhtdet
med en annan af våra städer, hvars namn jag dock ej vill nämna,
der förut nästan intet bränvin fanns att tillgå, ingen krog eller
utskänkningsställe var inrättadt, och der den största frid och ordning
till följd häraf ständigt voro rådande. Men nu har man låtit
locka sig af den stora förespeglade vinsten; krogar äro anlagda
och besökas flitigt, och berusade menniskomassor bölja genom stadens
gator, der isynnerhet om Söndagarna, då landtfolket strömmade
till, den fordna stillheten efterträdts af fullkomlig oordning.—
Det är också min öfvertygelse, att man snart måste göra en återgång
från hvad nu är stadgadt angtde dessa medels disposition,
och jag tror det vore lämpligt att öfverlemna någon del deraf,
t. ex. V«. lill hushållningssällskaperna, som visat sig så väl använda
hvad som hittills blifvit stäldt till deras disposition.
Hr Olivecrona: Jag anhåller att få uptaga och besvara
några af de anmärkningar, som blifvit framställda mot Utskits förslag.
En talare har sagt att, om superiet aftagit på landet, så
har det deremot i städevna tilltagit, och att detta skulle vara en
följd deraf, att vid 1853—54 årens riksdag den ifrågav:de afgiften
tilldelades stadskommunerna. Om ock det förra af dessa påståenden
är en sanning, synes det mig dock väl djerft att vilja
för detsamma anföra en sådan grund. Superiets aftagande på landet
har utan tvifvel varit en följd deraf, att en mängd krogar blifvit
indragna, och att man noggrannare än förut handhaft förbudet
mot lönnkrögeriet; men detta förhtde har också gjort, att allmogen,
som ej längre i sin hemort kunnat få sitt begär efter spirituosa
tillfredsstäldt, kommit in till städerna och der ökat antalet
af supare och berusade. Deremot torde det blifva svårt alt bevisa,
det städerna skulle anse det ligga i deras intresse att upmuntra
superiet, för att derigenom bereda sig större inkomster.
Om sådant någorstädes inträffat, så måtte det dock vara ett sällsynt
undantag, och, såvidt jag känner, har man tvärtom, äfven i
städerna, sökt reducera krogarnes antal, hvilket torde lika mycket
ligga i städernas välförstådda intresse, då det derigenom blir för
deras polis betydligt lättare att uprätthålla ordningen.— Hvad för
öfrigt sjelfva saken beträffar, så hafva städerna sedan längre tid
tillbaka haft sig tillförsäkrad en betydlig inkomst af utskänbnin
-
Den 1 Augusti f. m.
21
gen af starka drycker, hvilka medel också öfverallt jiru lagua i
anspråk för fyllande af mångfaldiga kommunala behof; och jag ser
icke huru man, utan att alldeles bringa städerna på obestånd,
skulle kunna taga bort denna för dem numera oumbärliga inkomstkälla.
Att, såsom Hr Carlheim-Gyllenskjöld önskat, lemna 2/5 till
hushållningssällskaperna, tror jag icke vore så lämpligt; den femtedel,
som de nu redan erhålla, torde tills vidare vara tillräcklig
för de ändamål, hvartill hushållningssällskaperna använda dem.
Deremot blir förhidet annat, då en gång länsnämnder hinna inrättas,
och då kan det möjligen blifva skäl att också vidtaga en förändring
i detta afs:de. Men intill dess att sådant skett, anhåller
jag om bifall till Utslcts förslag.
H. Exc. Hr Gr. o, Landtm, tillkännagaf, att från Hederv.
BondeSt:t nyss ankommit ett prot.-utdrag, innehållande inbjudning
till de öfriga RiksStånden att förena sig uti BondeSt:ts beslut
rönde den fråga, som nu vore föremål för R. o. Adins öfverläggning.
Härefter uplästes det ankomna prot.utdraget N:o 387, hvaraf
inhemtades, att BondeSt:t, med afslag å Utslcts förevide hemställan,
beslutat, att */,. af bränvinsförsäljningsmedlen skulle såsom hittills
tillfalla länens hushållningssällskap, ’/5 odeladt städerna och s/,a
tördelas emellan stads- och landskommunerna, allt länsvis, i förlnde
till hvarderas folkmängd, att af dem användas till kommunala behof;
uti hvilket beslut MedStånden inbjudits att instämma.
llr von Ehrenheim: l min motion hade jag också yrkat,
att en större del af utskänkningsafgiften i städerna skulle gå till
hushållningssällskaperna, och jag kan således icke annat än förena
mig med Hr Carlheim-Gyllenskjöld. Jag anser alldeles naturligt,
att städerna, genom tillerkännandet åt dem af nästan hela denna
afgift, föranlåtas att icke, som sig bör, motverka bränvinsförsäljningen;
och det må visserl. vara ganska tillfredsställande att städerna
väl användt denna inkomst, men derföre kan det ej anses rätt att
bibehålla stadganden, som föranleda just motsatsen af hvad man
med hela reformen i bränvinslagstiftningen hufvudsakligen åsyftat.
Det torde då vara mycket större skäl att öfverlåta åtminstone
någon betydligare del till hushållningssällskaperna, hvilkas verksamhet
sträcker sig öfver hela länet, och som redan frambringat
så vackra resultater. Dessutom blir det mycket lättare att framdeles
till länsnämnderna öfverflytta dessa medel, om de förut varit
ställda till hushållningssällskapernas disposition, än om de ännu
en längre tid skola användas för städernas enskilda behof. Jag
anhåller derföre om bilall till Hr Carlheim-Gyllenskjölds framställning.
Hr Nordenf elt: Denna fråga är ganska vigtig i och för sig
sjelf, och har genom den gjorda inbjudningen kanske vunnit ännu
Större betydelse än den förut hade; men man måste dock se till
dels hvad sorn är ratt i sak och dels hvad sorn kan vara lämpligt
I) e ii ( A ugns tf f. m.
i denna särskilda tidpunkt. Det är icke så nyligen, som man velat
påstå, städerna kommit i åtnjutande af den fördel, som nu här är
i fråga, utan det är icke mindre än 40 år sedan. I en stad. som
jag särskildt känner till, öfverlemnades nemi. för ungefär så lång
tid tillbaka bränvinsförsäljnings-rätten till några enskilda personer,
som i vederlag skulle besörja den staden åliggande skjutsningsskyldigheten
och sedermera måste åtaga sig ännu flera kommunala
åligganden. Derefter bildade sig bolag, som öfvertogo utskänkningsrätten,
men med icke blott den enskilda vinsten, utan äfven
uprätthållande af god ordning till ändamål. Sedan nu den nya
bränvins-lagstiftningen blifvit införd, och det redan länge varit ett
erkändt faktum, att dessa inkomster borde tillfalla städerna, har
man börjat deröfver känna en viss afund och ett starkt begär att
få vara med och dela detsamma. För sådant ändamål hafva många
olika förslag blifvit framlagda; men då en sak klandras i så sins
emellan skiljaktiga rigtningar, tror jag man i allmänhet gör bäst
uti att låta den tillsvidare förblifva oförändrad. Man har nu i
mångå städer blifvit genom denna inkomst satt i tillfälle att uprätta
en bättre poiis, att företaga större nyttiga arbeten m. m.,
som skulle falla tillsammans och gå förloradt, om med inkomsten
äfven möjligheten, att upprätthålla de gjorda institutionerna försvunne.
Afven må vi besinna, att förmodligen vid nästa riksdag
en ny kommunal-lag blir antagen, och det torde vara det klokaste
att då, i sammanhang dermed, vidtaga de förändringar, man kan finna
nödiga i förevide fall. På alla dessa skäl och ännu många andra,
hvarmed jag icke nu vill trötta R. o. Ad., anhåller jag att Ståndet
ville, med afslag å den gjorda inbjudningen, bifalla Utskds framställning
i denna punkt.
Gr. Lagerbjelke: Denna fråga är af ganska invecklad beskaffenhet.
Till en början får man icke tro, alt den rättighet till
bräm ins-utskänknings-afgiften, hvaraf städerna nu äro i besittning,
skulle grunda sig uteslutande på den nya bränvins-lagstiftningen,
ty de hafva med all säkerhet äfven förut haft inkomst af bränvinsförsäljningen,
ehuru icke i lika vidsträckt mån som nu. Det torde
således icke gå för sig att nu helt och hållet borttaga denna
rättighet. Deremot torde det å andra sidan icke kunna förnekas,
att ju denna stora inkomst, och sträfvandet att uppdrifva densamma
sä högt som möjligt, innefattar en frestelse att snarare befordra än
förhindra och hämma superiet. På många ställen användas dessa
medel till kommunens sanna bästa, till allmännyttiga och nödvändiga
ändamål, hvartill eljest tillgångar skulle saknats, men å andra
orter tagas de i anspråk hufvudsakligen för att befria städerna
från åtskilliga andra afgifter, hvilka otvifvelaktig! borde i alla fall
utgå. Jag anser således visserligen, att något bör göras, ehuru
icke på det radikala sätt, att man skulle från städerna aldeles
borttaga hvad de nu äro i åtnjutande af, och icke heller så att
det skulle utdelas på länen, i hvilket fall det, som inom den mindre
kommunen visar sig som en olycka, blefve utspridt öfver hela
landet. Det enda lämpliga och riktiga vore, enl. min öfvertygelse,
Den 1 Augusti f. m.
23
att staten öfvertoge dessa medel, hvarigenom det enskilda intresset
blefve neutraliseradt och man kunde hoppas, att kommunerna
gjorde hvad de kunde för att motverka superiet. Dessa medel
skulle äfven komma staten ganska väl till pass, och de äro i sanning
tillräckligt betydliga, för att förtjena tagas vara på. Så t. ex.
vet jag ett län, der den femtedel, som går till hushållnings-sällskapet,
bestiger sig till öfver 20,000 rdr; i ett annat upgår den
till 8,000. Jag tror alltså, att hela afgiften borde ingå till slaten,
som sedermera skulle lemna till städernas disposition någon
viss kontant summa, för betäckande af åtskilliga deras utgifter,
eller ock öfvertaga några, städerna nu åliggande utgifter, hvilka
egentligen äro statsutgifter, såsom t. ex. Magistrats- och Rådslufvurätts
aflöning m. m. Af den för staten sedan behållna inkom
sten
kunde också någon disponeras för hushållnings-sällskaperna.
som i allmänhet visat sig ganska väl använda de medel, som slått
till deras förfogande. På dessa skäl och emedan frågan f. n. befinner
sig i outredt skick, anhåller jag, att denna punkt måtte
till Utsk:t återremitteras. Man vet t. ex. icke till hvad belopp
dessa medel upgå, och förr än man i detta afstde får tillförlitliga
statistiska dala, torde det vara för tidigt att i frågan fatta beslut.
Om det också skulle visa sig omöjligt att under loppet af innevide
riksdag få ämnet fullt utredt och ett fullständigt förslag utarbetadt,
borde åtminstone så mycket kunna göras, att R. St:r till K. M:t
afläte en underd. skrifvelse med anhållan, det täcktes K. M:t till
nästa riksdag låta utreda frågan och deröfver till R. St:r göra
nådig framställning.
Frih. Posse: Jag hyser samma mening som de talare, hvilka
ogilla att afgifterna för bränvinsförsäljningen tillfalla städerne.
Jag tror att beslutet om denna afgifts ingående till städerne var
ett ibland de förderfligaste som i förev:de lagstiftningsärende fattades
viii 1853 och 1854 årens riksdag. De skäl, som då, när
nu gällande bränvins-författningar grundlädes, anfördes för en dylik
åtgärd, voro också högst lösliga och underhaltiga. Då »Särskilda
Utsk:t» (Bet. N:o 13 sid. 12) tillstyrkte, att den betydligaste
delen af försäljningsskatten skulle tillfalla menigheterna, såsom
ett bidrag att lätta de kommunala bördorne, så uppgafs skälet
vara, alt folket derigenom säkerligen skulle upmuntras att med
upmärksamhet följa bränvinshandeln och medverka till uptäckande
och hämmande af sådan försäljning, hvaraf ingen afgift erlades, så
att lönnkrögeriet utrotades. Men då man skulle kunna befara hos
de särskilda kommunerna en benägenhet att uti afgifterna för bränvinsförsäljningen
skaffa sig inkomster utan sträng beräkning af
medlen eller följderna; så föreslog Utslct, att afgifterne icke fingo
omedelbart tillfalla hvarje kommun af hennes egna försäljningsställen.
utan alla afgifterne ifrån länet utdelas ibland dess samtlige
socknar efter folkmängd, hvarigenom hvarje kommun måste inse,
att hvad hon lyckats genom de förderflig» medlen samla, dock slutligen
komma endast till en del henne sjelf till godo, och att det
mesta t i 11 fö 11 e andra. Utsk:t, som framlade dessa skäl för lagför
-
24
Den 1 Augusti f. m.
slaget rörande landtkommunerne, yttrar ans:de de föreslagna olika
åtgärderne för stiiderne följande: »Den skillnad, som blifvit gjord
för städerna, kan, hoppas Utsk:t, nöjaktigt förklaras utur den olika
ställning, hvaruti dessas styrelse och förvaltning befinner sig emot
landt-kommunen, och den vana och häfdvunna rätt, som städerna
hafva att för sig omedelbart draga inkomsterna af sfarka dryckers
försäljning.))
Det springer genast i ögonen hvilken motsägelse och löslighet
är uti detta resonnement, Ty var det vådligt att på landet
låta försäljningsafgiften omedelbart tillfalla hvarje kommun, så var
vådan lika stor i städet ne; och om man afsåg att genom denna
inkomst upmuntra menigheterna att utrota lönnkrögeriet, så var
det gifvet att, derest denna inkomst blef alltför ringa, så innebar
den ingen upmuntran; men åter så snart den blef af någon betydenhet,
så skulle den kunna verka benägenhet att genom bränvinsafgifterne
»skaffa sig inkomster utan sträng beräkning af medlen
eller följderna.» Erfarenheten har också visat att superiet betydligt
aftagit på landet, under det att det tillväxt i städerne.
Landtkommunerne hafva utaf sedliga motiver sökt hämma superiet,
hvilket synes deraf att de icke allenast sökt utrota lönnkrogarne,
utan äfven mångenstädes icke tillåtit några beskattade krogar att
upstå. Den dem tilldelade inkomst af bränvinsförsäljningen har
således varit obehöflig för den dermed afsedda verkan. Hvad städerna
angår, så påstår jag icke att försäljningsinkomsterne förledt
dem att uppmuntra superiet, utan endast att de derigenom frestas
att icke så nitiskt som eljest bekämpa denna last, som nog frodas
af sig sjelf, så snart den får vara oantastad.
Af det nu sagda följer, att jag helst såge om försäljningsskatten
inginge till statskassan. Icke derföre att jag ju icke inser
vådome af att bränvinet tillskyndar staten stora inkomster; men
då tillverkningsafgiflerna upgå till millioner, så ökas icke vådan
deraf att statsverket jemväl bekommer den i förhållande dertill
obetydliga försäljningsafgiften. Af sådan orsak och då någon motion
i denna syftning icke blifvit väckt, instämmer jag i yrkandet
om återremiss, på det att hvad Gr. Lagerbjelke i sitt anförande
åsyftat, må kunna ernås. Jag hemställer således att Utsk:t må
taga frågan under förnyad pröfning, för att utreda hvad som hin
drar
att försäljnings-skatten må ingå till statskassan, och om det
dervid befinnes att städerne verkligen ega någon urgammal rätt
till inkomst af bränvinsförsäljningen, någon billig ersättning derför
må dem lemnäs, såsom förut skett i fråga om tolagen. Skulle åter
Utslct icke medhinna en sådan utredning, så torde det böra föreslå
en Rikets St:rs underd. skrifvelse till K. M:t, med begäran om
ärendets utredning och framställning derom till Rikets näst sammanträdande
St:r.
Hr C a r I h e i m-G y 11 e n s k j ö I d: Jag är ganska glad att kunna
instämma i hvad Gr. Lagerbjelke här yttrat. Äfven jag anser,
alt det rättaste vore, att bränvins-utskänknings- och minuteringsafgifterna
inginge till statsverket, likasom andra afgifter, och ännu
Den 1 Augusti f. m.
25
mera än andra, lill följe af deras särskilda beskaffenhet. Jaa har
dock Icke vågat för min del ifrågasätta något sådant. Jag instäm
mer
emellertid i Gr. Lagerbjeikes begäran om återremiss, och sk ulle
önska aflätande af en underd. skrifvelse till K. M:t, med begäran
om utredning af det belopp, hvartill dessa afgifter stigit. I Grins
yttrande förekom dock en omständighet, hvaruti jag ej kan fullt
instämma, nemi. då Grin sade, att staten bo de i stället öfvertaga
en del af städernas bördor eller också lemna dem någon viss kon
tant
summa i ersättning. Derigenom tror jag endast skulle upstå
samma följder, som man nu söker förekomma. Skulle någon sådan
ersättning lemnäs, synes mig den enda rättvisa grunden för
beräknande af beloppet vara medium af den afgift, som under de
10 näst före 1854 förflutna åren tillfallit städerna. En sådan ersättning
efter ungefär samma grunder, som gjorde sig gällande i
afside å tolagen, skall jag således icke motsätta mig. För att visa,
huru befogade klagomålen öfver de ifrågavide afgifternas ingående
till stadskassan äro, tillåter jag mig anföra ett exempel. 1 en af
våra städer väcktes fiåga om löneförhöjning för dess tjenstemän.
Ärendet förekom på allmän rådstuga, och man beslöt då att vänta
till dess man fått veta, till hvad belopp utskänknings-afgiften för
året kunde upgå. Det befanns sedermera att denna afgift stigit
till det önskade beloppet, och tjenstemännen finga då sina löneförhöjningar.
Jag tror att detta exempel är ganska talande, och
att ett sådant förhållande ingalunda är af natur att böra bibehållas.
På de skäl, som redan blifvit anförda, anhåller jag om återremiss.
Hr von Ehrenheim: Jag anhåller att få afstå från mitt
förra yrkande, och förenar mig med Gr. Lagerbjelke i begäran om
återremiss.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad, yttrade H. Exc.
Hr Gr. o. Landtm., att, i afs:de å Utskrts förev:de hemställan, yrkats
dels bifall dertill och dels återremiss deraf; och hade, beträffande
BondeSt:ts inbjudning, endast yrkats afslag derå.
Härefter framställde H. Exc. först propos på bifall till Utsk:ts
hemställan, dervid svarades ja och nej i blandning, samt sedermera
propos. på återremiss deraf, då svaren ut fö I lo med många ja
jemte några nej; och förklarades ja nu haft öfvervigten.
Sedan votering blifvit begärd, justerades följande voteringspropos.
:
»Den som, med afslag å från Hederv. BondeSt:t adalen inbjudning,
bifaller Sammansatta Bevilln.-, Lag- samt Allm.- Besv.- och
Ekon.-Utsk:ts uti Betänk. N:o II under §24 gjorda sednare hemställan,
i anledning af väckta motioner rörande delning af den andel
i bränvins-minuterings- och utskänknings-afgiflerna, som nu tillfaller
städerna, röster
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
2B Den 1 Angnst! e. m.
Vinner nej, varder förenämnde hemställan till Utsk:t återremitterad.
»
Vid voteringens slut hade rösterna utfallit sålunda:
Ja — 10.
Nej — 15.
R. o. Ad., som före voteringens höljan beslutat att åtskiljas
efter dess slut, åtskiljdes kl. V4 4 e. m.
In fidem,
O. lirakcl.
Onsdagen den i Augusti 1860.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades ett prot.utdrag för förmiddagens plenum samt protokollet
för den lä sistl. Maj.
Uplästes följande, från Hr Sparre, Sigge, inkomne skrift:
Af enskilda angelägenheter hindrad, får jag härmed vördsamt
afsäga mig updraget att deltaga uti nu instundande stats-revision.
Gr. Lagerbjelke, Gustaf: Det är verkligen ganska klan
dervärdi
af de ledamöter, som blifvit hedrade med Ståndets förtroende
att deltaga i innevarande års stats-revision, men som blifvit
förhindrade att åtaga sig detta förtroende, att de ej insändt
sina afsägolse-ansökningar så tidigt, att Ståndet kunnat hafva tillfälle
att i god tid anställa nya val. Då så ej skett, utan då afsägelserna
inkommit på sista stund, sé får jag hemställa om det
ej vore tjenligt, att R. o. Ad. nu beslutade, att updraga åt Riddarh.
Direkt:n, att gå i författning om anställande af nya val, för
så väl de nu ledigvarande platsernas besättande som äfven för dem,
sorn, till följd af ytterligare afsägelser, möjligen kunna blifva lediga.
Uppå H. Exc. Hr Gr. o. Landtm:ns i anledn. häraf gjorda
framställning, beslöt R. o. Ad. att åt Riddarh.Direkt:n updraga att
icke allenast utse en revisor uti Hr Sparres ställe, utan äfven,
derest några ytterligare ledigheter inom de af Ståndet valde revisorer
vid innev:de års granskning af Stats-, Banko- och Riksgäldsverken
skulle uppkomma, dessa ledigheter återbesätta; hvarefter
upplästes och godkändes ett prot.utdrag rörande R. o. Ad:ns sålunda
fattade beslut.
Den f A n % u 81 f e. m.
2?
Uplästes och godkändes Exped Utsk:ts under N:o I04afgifna
förslag lill R. Sl:rs underd. skrifvelse till K. M:t i anleln. af K. Mits
Nåd. Propos. angående åtgärder till behöfvandes undsättning i
missväxtår.
Vidare föredrogos, men begärdes på bordet, samma Utskrs skrif
velse-forslag:
N:o
105, rörande föreskrifter till betryggande af besittningsrätt
till fast egendom och af intecknings-säkerhet; och
N:o 106, ang:de vilkoren för bränvins tillverkning.
Fortsattes pröfningen af Sammansatta Bevilln.-, Lag- samt
Allm. Besv.- och Ekon.Utskits Betänk. N:o 11.
H. Exc. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att sedan R. o. Ad. genom
den vid slutet af förmiddagens plenum förehafde votering beslutat
återremittera Utskits under § 24 afgifna sednare hemställan
i fråga om ändring af stadgandet rörande fördelningen af bränvins-försäljnings-afgifterna
i stad, Ståndet torde finna, att den från
BondeStit i ämnet nflåtna inbjudning icke kunde föranleda tili någon
annan åtgärd än att läggas till bandlingarne.
Ropades ja.
Gr. Lagerbjelke: Som den nu följande 25:te §:n till
en del innehåller en ny g, hvilken i sin helhet förekommer längre
ned på sidan, under rubrik g 26, får jag hemställa, om R. o.
Ad. ville upskjuta pröfningen af första delen af denna g, och företaga
den tillsammans med 26:te §:n, hvilken är helt och hållet ny.
Sedan R. o. Ad., uppå framställd propos., till detta förslag
lemnat bifall, föredrogs
Ut-k:ls hemställan i anledn. af Prosten Lundholms motion om
tillägg till lista moimt i § 25.
Hr Olivecrona, Knut: Mot Utsk:ts beslut i denna punkt
hai jag mig reserverat.
Utsk:t har till grund för afslag å Prosten Lundholms yrkande
egentligen anfört blott ett enda skäl, innehållande, att det skulle ,
vara omöjligt att med noggrannhet kunna bestämma, hvad som med
torg-dag å landet egentligen menades, och på den grund, säger
Ulsk;t, skulle motionärens förslag, att nemi. redaktionen skulle förändras
så, att ordet »torgdag» måtte inflyta efter ordet »marknad»,
blott föranleda till hvarjehanda trakasserier. Det torde enligt mitt
förmenande vara alldeles gifvet hvad som menas med torg-dag på
landet. I stad kan denna betydelse vara tvifvelaktig, emedan man
kan säga, att alla dagar der äro torgdagar; deremot på landet kan
dermed ej förstås andra dagar än dem, som i och för försäljning;
af hvarjehanda varor blifvit genom offentlig kungörelse behörigen bestämda.
Då således icke ringaste tvifvelsmål bör kunna upstå, om hvad
28
Den 1 Augusti e. m.
som metias med ordet torg-dag å landet, och detta är det enda
skäl 0tsk:t för sitt afstyrkande å motionen anfört, får jag anhålla,
att R. o. Ad., med afslag å Utslcts i denna punkt gjorda framställning,
mätte besluta, att g 25 mom. 1 skall erhålla följande
förändrade lydelse:
»A landet vare minuthandel med eller utskänkning af bränvin
förbjuden på eller invid det ställe der auktion, marknad, torgdag
eller mönstring med beväringsmanskap hålles, eller der menighet
för kronoskjutsning eller skallgång samlad är.»
Frih. Skjöldebrand, Knut Erik: Instämmande till alla
delar i den reservation och det yttrande, Hr Olivecrona afgifvit
mot Dtsk:ts i denna punkt gjorda framställning, anhåller äfven jag
att det Höglofl. Ståndet måtte besluta, att i 25:te §:n Osta mom:t
ordet »torgdag,» straxt efter ordet marknad, måtte införas. Jag
är förvissad, att ingen tvekan kan komma att upstå hvarken hos
domare, åklagare eller parter, om hvad med ordet torgdag å landet
egentligen menas, och skulle någon sådan upstå, är den ganska lätt,
undanröjd genom hänvisande till den K. M:ts resolution, hvarigenom
tillstånd för torgdags hållande blifvit beviljadt. Torgdagar
få nemi. icke hållas, utan att vederbörande sockenmenigheter hos
K. M:ts Befh:de i länet derom först gjort ansökning och K. M:ts
Befh:de derefter resolverat samt derefter genom allmän kungörelse
underrättat länets innevånare om de dagar, som i och för upköp
och försäljning af hvarjehanda produkter under benämning »torgdagar»
blifvit utsatte. Som jag således anser det enda af Utsk:t
förebragta skäl för afstyrkande af Prosten Lundholms motion, härigenom
vara vederlagdt. anhåller jag få instämma i Hr Olivecronas
nyss framställda förslag.
Hr Hjärne: I alla delar instämmande med de begge före
gående
värde talarne, anhåller äfven jag att 25:te §:n lista mom:t
måtte sålunda förändras, att ordet »torgdag» insättes straxt efter
ordet »marknad.»
Efter härmed slutad öfverläggning och uppå framställd propos.,
beslöt R. o. Ad., med afslag å Utsk:ts hemställan, att efter ordet
»marknad» i lista mom:t af 25:te §:n skulle införas ordet »torgdag.»
Utsk:ts hemställan i anledn. af Hr Dahms förslag om införande
af ordet Ting uti den i lista mom:t af 25:te §:n förekommande
förteckning.
Frih. Skjöldebrand: Af alla de ställen der minuthandel
och utskänkning af bränvin horde vara förbjudne, måste man väl
anse dem, der ting hållas, böra intaga främsta rummet. Huru
många oordningar, så väl utanför som inom tingshusen, huru mången
falsk edgång hade icke förebyggts, om menigheten ej haft
tillfälle att tillhandla sig denna på sinnesstämningen så mehnligt
inverkande spritdryck! Det har således ej kunnat hos mig upväcka
annat, än den största förvåning, att Utsk:t, utan förebärande
Den 1 A n gil s ti e. m.
29
af något enda talande skäl, helt enkelt afstyrkt bifall å Hr Dannis,
enligt mitt förmenande, så riktiga förslag. Utslct säger i början
af sin motivering, att Otsk.-t anser det förbud, som i 2:dra mom:t
af ifrågavide g finnes infördt, att nemi bränvin vid ling ej får
säljas annorlunda än vid måltider, åt spisande gäster, i detta hänseende
vara alldeles tillfyllestgörande. Hvad fäster Ctsk:t för afseende
vid ordet »spisa»? Somliga individer lita 4 rätter mat och
derutöfver till sin middagsmåltid, andra åter nöja sig med en rätt
mat, andra och de flesta af den arbetande klassen förtära till sin
sup blott ett stycke bröd, hvilken krögaren af försigtighet under
de flesta förhållanden lemnar gratis. Vi komma sålunda till det
resultatet, att alla gerna vilja förtära någon sorts »spis» till sin
sup; jag hemställer då, hvartill orden »åt spisande gäster» kunna
tjena? Vidare säger Utskit, att det vore -högst tvifvelaktigt, om
man, genom att vid ifrågavide tillfällen helt och hållet förbjuda
bränvinsutskänkningen, skulle lyckas förekomma oordningar etc. etc.
Om denna åsigt vore riktig, skulle det också vara ändamålslöst att
hafva förbud för bränvinsutskänkning vid många andra tillfällen,
såsom vid marknader, auktioner eller der mönstring med beväringsmanskap
hålles o. s. v. Denna åsigt står uppenbarligen i
strid med den, som ligger till grund för den nya reformen i vår
bränvinslagstiftning, en reform, hvilken, åtminstone i det län
hvars styrelse ag i nåder fått mig anförtrodd, medfört de lyckligaste
resultater. Innan den nya lagstiftningen tillkom, skedde
de största brotten just vid marknaderna, och de trafikerande sjelfva
vågade knappast, sedan del blifvit mörkt, bege sig från staden för
de öfverlastade böndernas skull. Jag är förvissad om, att, i händelse
Ständerna beslutade att ordet »ting» äfven skulle inflyta i förteckningen
på de folksamlingar, vid hvilka bränvinsutskänkning
ej får ega rum, skulle en sådan förordning med tacksamhet blifva
emottagen af hela landets befolkning och i synnerhet af domarekorpsen
inom landet.
På grund af dessa af mig nu anförda skäl, yrkar jag afslag
å Utslcts Betänk, och bifall till Hr Dahms af Utslct afstyrkta
förslag.
Hr Hjärne: Afven i denna punkt ser jag mig med nöje
hafva blifvit förekommen af Frih Skjöldebrand. Jag skulle således,
på grund af de fullständiga skäl, den värde Frilen anfört,
gerna med honom helt och hållet hafva instämt, om jag icke ansett
mig vara nödsakad att af den värde Frilen begära någon modifikation
af hans nyss afgifna förslag. Han har begärt att ordet
»ting» skulle inflyta i detta moment. I sådant fall tror jag man
skulle kunna gifva den falska uttydningen af j§:n, att bränvinsutskänkningen
skulle vara förbjuden under hela den tid, tinget anses
fortsättas, nemi. ända till dess den s. k. papperslösen eger rum,
hvilket skulle innefatta en tid af flera veckor, och det tror jag ej
hafva varit hvarken den värde Frihrns eller någon annans mening
att så lagstifta. Meningen har väl varit att inskränka bränvinsutskänkningen
endast under »rättegångsdagarne», ty det är egent
-
30
Pen 1 A u gu sti e. m.
ligen under dessa dagar man behöfver befara några oordningar.
Jag får sålunda anhålla att R. o. Ad. täcktes besluta, att ordet
»ting» uteslötes ur andra mom:t och i stället infördes ordet »rättegångsdagar.
»
Hr Car I h e i m-G y 11en s k jö I d: På grund af de månsa
uprörande händelser, till hvilka jag ofta vid tingsställen varit
vittne, anser jag mig äfven böra vitsorda sanningen af Frih. Skjöldebrands
yttrande, och får lika med honom yrka att ordet »ting»
måtte inflyta i förteckningen på de folksamlingar, vid hvilka bränvinsutskänkning
ej må ega rum. I motsats till Hr Hjärne, anser
jag att förbudet måtte gälla under hela den tid tinget anses vara
och ej blott under rättegångsdagarne, emedan jag anser att hvarje
inskränkning i detta afseende ej kan annat än medföra lyckliga
resultater.
Hr Printzensköld: ingen lärer vilja bestrida det nyttiga
och gagneliga, som åsyftas med Frih. Skjöldebrand» nyss afgifna
förslag, men så väl i afs:de på detta, som alla andra förslag måste
man, innan man skrider till beslut, kasta en blick på huru detsamma
i verkligheten skall komma att se ut. I afseende härå har
Hr Hjärne mycket riktigt anmärkt, hvilken orättvisa och obillighet
som skulle vederfaras innehafvarne af utskänkningsrätt å ifrågavarande
ställen, om man äfven ville beröfva dem denna rättighet
under de dagar, som förflyta mellan rättegångsdagarne och den
dag, då rätten, i och för papperslösen, åter sammanträder. Under
sådane förhållanden skulle jag derföre anse, att det ej voie lämpligt
att här på stället besluta någon förändring i ordalagen af författningen,
utan tvertom återremittera denna punkt, på det att
Utsk:t måtte blifva i tillfälle att ånyo pröfva förslaget, med särskildt
afs:de å de olägenheter, Hr Hjärne mot den nya redaktionen
anfört. I sådant fall kunde å ena sidan både Frih. Skjöldehrands
syftemål vinnas, under det man å andra sidan t i I Isåge, att ej på
obilligt sätt utskänknmgsrätten inskränktes på ställen, der den för
öfrigt är tillåten.
På grund häraf yrkar jag återremiss af ifrågav-.de punkt.
Frih. Skjöldebrand: Då jag yrkat att ordet »ting» skulle
i §:n inflyta, afsåg jag visserl. ej blott rättegångsdagarne, utan
äfven de dagar, som fö i fly ta mellan dessa och den dag, papperslösen
eger rum. Jag kan ej inse de olägenheter, som af ett sådant
stadgande skulle blifva en följd. Jag medger, att den enda
som i detta hänseende blefve lidande, vore krögaren. Den olägenheten
vore väl aftijelpt, om han erhölle en, i proportion af hans
t detta hänseende lidna förlust, förminskad taxering. Som jag
för öfrigt anser frågan vara af den vigtiga beskaffenhet, att det
för landet är af största betydenhet att vid innevarande riksdag få
den afgjord, kan jag ingalunda instämma i åtskilliga föreg:de talares
yrkande på återremiss, utan anhåller jag fortfarande att ordet
Den 1 Angnst! e. m.
■Il
»ting» måtte införas i förteckningen på de fulksamlingar der bränvinsutskänkning
ej får ega rum.
Hr Hjarne: Ingen skulle högre än jag önska, att den före
slagna
redaktionen af ifrågav:de § kunde verkställas i den syftning
och i all den utsträckning, Frih. Skjöldebrand föreslagit.
Men jag tror, att man vid förändringar rörande bränvinslagstiftningen
måste mer än vid någon annan lagstiftning inskränka sina
yrkanden med hufvudsaklig hänsigt på hvad man hoppas kunna
lyckas och vinna framgång. Jag fruktar, att om förslaget skulle
få den utsträckning, Frih. Skjöldebrand påyrkat, det ej skulle lyckas
att vinna de andra Ståndens bifall, men jag tror alt detta läte sig
göra, om man inskränkte sina pretentioner till det förslag, jag tagit
mig friheten framställa. Som jag likväl ej fått något understöd i
detta afsrde, så vill jag i stället öfvergå på deras sida, som önska
återremiss af ifrågav:de punkt, på det att Utslct må blifva i tillfälle
att utröna pluralitetens uti de andra Stånden åsigt i detta
hänseende.
Hr Printzensköld: Sedan Frih. Skjöldebrand nu när
mare
utvecklat meningen med sitt förslag, tinner jag mig försatt
i den ställning, att jag måste bestrida detsamma. Jag gör det
hufvudsakligen på den grund, att det är mycken tvetydighet underkastadt,
huruvida man kan anse »ting» fortsatt, äfven under den
tid, då domare och nämnd ej finnas tillstädes och då i följd deraf
ej rättegång hålles. Jag skulle nemi. tro, att, om slagsmål eller
annat brott föröfvas der ting hålles, men rättegångsdagarne äro
förbi och domare och nämnd från stället afrest, man svårligen
skulle kunna rubricera brottet som begånget under tinget, hvaraf
jag drager den slutsatsen, att det blir svårt, att, ifall ordet »ting»
i författningen skulle insättas, gifva åt detta ord en sådan tolkning,
som skulle utskänkningsrätten vara förbuden jemväl under
de dagar, veckor, ja kanske månader, som förflyta emellan den tid,
då nämnden och domaren utöfvat sitt domarekall, och den dag då
domare och nämnd återkommer för att afkunna dom. I anseende
till den tvetydiga tolkning, som således kunde upstå, i händelse
ordet »ting» inflöte i förteckningen på de folksamlingar, vid hvilka
bränvinsutskänkning ej må ega rum, så synes det mig, att man
handlade klokast att öfverlemna ät Utsk:ts närmare bepröfvande
att i detta hänseende omredigera g:n, hvarföre jag förtfar i min.
vördsamma anhållan om återremiss; hvilken jag äfven hoppas att
Frih. Skjöldebrand måtte biträda.
Hr Olivecrona: I den utsträckta betydelse, Frih. Skjöl
debrand
velat gifva åt ordet »ting», kan jag ej instämma. På
landet, der ordinarie ting hållas, sammanträda nämnd och domare
för att utöfva sitt domarekall. Sedan rättegångsdagarne äro förbi,
hemförlofvas tingsförsamlingen till dess utslag skall afkunnas och:
handlingarne aflemnas till parterna. Att äfven under den mellantid,
som förflyter mellan rättegångsdagarne och den dag, pappers
-
32
Den 1 Augusti b. m.
lösen eger rum, förbjuda bränvinsutskänkning, tror jag skulle kunna
gifva anledning till ganska många olagenheter. Enligt mitt förmenande,
skulle således det ändamål, man åsyftar, att nemi. förekomma
oordningar under pågående rättegång, lämpligast vinnas
derigenom att ordet »rättegångsdagar» 1 författningen infördes, hvarigenom
ordalydelsen blefve följande: »A landet vare minuthandel
med eller utskänkning af bränvin förbjuden på eller invid de ställen,
der auktion, marknad, torgdag, »rättegångsdagar» eller mönstring
med beväringsmanskap hålles — —.»
Jag anhåller om propos. å bifall på detta af mig nu afgifna
förslag.
Frih. Skjöldebrand: Då de ledamöter af K. o. Ad., som
yttrat sig i denna punkt, endast i så måtto velat instämma i mitt
förslag, att stadgandet blott skulle gälia »rättegångsdagarne», så vill
jag för min del ej längre utsträcka min anhållan, utan, med erkännande
af att det hufvudsakligaste är vunnet genom ofvannämnda
ords införande i författningen, ber jag få förena mig med de Hrr,
som påyrkat detta förslag.
Hr Printzensköld: Jag skulle gerna hafva instämt i Hr
Olivecronas förslag, om jag ansett, att den af honom påyrkade redaktionen
stått i öfverensstämmelse med Svenska språkets lagar.
Jag tager mig friheten fästa upmärksamhelen på, att roan icke kan
säga: »hålla rättegångsdag», men väl »hålla rättegång». Då det
blir alldeles nödvändigt att begagna en omskrifning, för att utveckla
det begrepp, man vill förverkliga, hoppas jag R. o. Ad. af
detta skäl ytterligare skall inse nödvändigheten af en återremiss,
hvarå jag fortfarande anhåller om propos.
Hr C a r 1 h e i m-G y 11 e n sk jöl d: För min del skulle jag
anhålla, att, i stället för det af Hr Olivecrona föreslagna ordet
»rättegångsdagar», helt enkelt ordet »rättegång» i stadgandet infördes,
hvarigenom jag tror, att den af Hr Printzensköld begärda
återremissen skulle kunna undvikas.
Hr Olivecrona: Jag ber att få instämma i det förslag,
som nu blifvit af Hr Gyllenskjöld framställdt.
Hr Hjärn e: Sedan Frih. Skjöldebrand nu afstått från sitt
ursprungliga yrkande och instämt med oss öfrige, så afstår jag
från min anhållan om återremiss och ber i stället få förena mjg
i den af Hr Gyllenskjöld nyss föreslagna redaktionsförändring.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad, yttrade H. Exc.
Hr Gr. o. Landtm., att derunder yrkats, dels att R. o. Ad., med
afslag å Utsk:ts hemställan, måtte besluta, att uti l:sta mom:t af
25:te §:n skulle näst efter ordet torgdag, om hvars införande i
mom:t beslut redan blifvit fattadt, insättas ordet rättegång, och
dels
fien 1 Angnsti a. m.
dels att Utslcts hemställan skulle återremitteras, hvarefter H. Exc.
framstälde propos. på bifall till förstherörde yrkande och, då dervid
svarades flere ja jemte ett eller annat nej, förklarade sig
hafva funnit ja öfvervägande.
Emot detta beslut anmälte Hr Printzensköld sin reservation.
Hr Hjarne: Jag tager mig friheten yrka, att ordet »ting»
måtte utgå ur 2:dra mom:t af 2o:te §:n, enär detta är en gifven följd
af det beslut, R. o. Ad, nyss fattat.
H. Exc. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, att R. o. Ad., såsom
en följd af det nyss fattade beslutet, behagade förklara, att det i
2:dra mom:t af 25:te<§:n förekommande ordet »ting» skulle derifrån
uteslutas.
Ropades ja.
Utsk:ts öfverst och nederst å sid. 14 förekommande hemställanden
rör:de en ny 26;te § samt förslaget till densammas lydelse.
Gr. Lagerbjelke: Den nu föredragne 26:te §:n är i hvad
den föreskrifver ganska riktig, men den är enligt mitt förmenande
ofullständig, emedan den ej äfven utsträckt till landsbygden
de ganska nyttiga stadganden, som för städerna föreskrifvas. Enligt
förslaget kunna vederbörande myndigheter förbjuda ali försäljning
af bränvin i stad, men på landet deremot kan icke ett sådant
förbud annat ån under särskilta omständigheter utfärdas. Så
förbjudes t. ex. bränvinsutskänkning å landet vid tillfällen, då
mönstring eger rum roed beväringsmanskap, men ej vid andra
mönstringar, ehuruväl det lika ofta händer att oordnmgar uppstå
vid de sednare som vid de förra. Som jag för min del ingalunda
kan gilla, att lagstadganden i detta hänseende stiftas oliks
för stad och för land, så tager jag mig friheten föreslå följande
förändring af den af [Jtsk:t framställda ordalydelsen af26:to§:n:
»Vederbörande myndighet ege att bestämma hvilka tider å dygnet
minuthandel med och utskänkning af bränvin må vara tillåten.
Skulle anledning förekomma dertill, att minuthandel med eller
utskänkning af bränvin bör förbjudas, i stad vid något af de tillfällen,
som i förestående $ 25 nämnes, eller å landet vid de tillfällen,
som i samma §:s 2:dra mom. omförmälas, ege vederbörande
myndighet att jemväl derom meddela föreskrift»
Hr Hjärne: I 8fs:de på Gr. Lagerbjelke* nu framställda
förslag ber jag få yttra några ord.
Hr Gr:n har uteslutande fäst sig vid den omständigheten,
att utskänkningsställena å landet, i likhet med de i staden, borde
vara underkastade det stadgandet, att vederbörande myndigheter
skulle ega bestämma hvilka tider å dygnet minuthandel med och
utskänkning af bränvin må vara tillåten. Jemföra vi näringsstälH.
IX. 3
JJen 1 Ån gris ti e. m.
lena i staden och på landet, så finna vi, att förhållandet deni
emellan är högst olilia. En gästgifvaregård på landet måste för
den trafikerande allmänheten hållas öppen hela dygnet om. Hvilka
tider på dygnet vöre .således de lämpligaste att förbjuda utskänkningen
af bränvin eller andra spirituösa drycker? Vore det billigt
kanske alt föreskrifva förbud mot denna varas utskänkande
under natten, som förhållandet är med näringsställena i staden?
För min del tror jag, att en resande, som t. ex. vintertid ti11-  ryggalagt några timmars väg under nattens kyla, ganska väl är i
behof af att, vid framkomsten till en gästgifvaregård, uppvärma
sig mod något, och då vöre det ganska hardt att förvägra honom
en sup bränvin eller någon annan spirituös dryck, som vanligtvis
har den egenskapen att göra kroppen mindre känslig för kyla.
Detta har hufvudsakligen varit Utskits skäl för ifrågavarande
förslag, och som jag i allo gillar detsamma, kan jag ej annat än
yrka bifall till denna af Utsk:t föreslagne §.
Hr Olivecrona: Hvad beträffar det af Hr Hjärne, mot Gr.
Lagerbjelkes föreslagne redaktionsförändring af ifrågavtde g, åberopade
skäl, att det nemi. skulle vara förknippadt med stora svårigheter
att förvägra de resande bönderna att intaga förfriskning
nattetid, så ber jag blott som genmäle deremot få anmärka, att
samma olägenheter äro de, trots detta stadgande, redan utsatte
för, då de nemligen komma till gästgifvaregårdar, der ulskänkningsrätt
icke förefinnes; så att hittills har jag icke funnit något
argument anfördt, som hos mig kunnat uppväcka betänkligheter i
att antaga Gr. Lagerbjelkes förslag, hvarföre jag förenar mig med
honom om yrkande på bifall å detsamma.
Sedan öfverläagningen förklarats fulländad, yttrade H. Exc.
Hr Gr. o. Landtm., att derunder yrkats, af Hi Hjärne bifall till
Utsk:ts hemställanden och redaktionsförslag, samt af Gr. Lagerbjelke
bifall dertill på det sätt, att den ifrågavide 26:te <§:n skulle
erhålla följande förändrade lydelse: »Vederbörande myndighet ege
att bestämma, hvilka tider å dygnet minuthandel med eller utskänkning
af bränvin må vara tillåten.
Skulle anledning förekomma dertill, att minuthandel med
eller utskänkning af bränvin bör förbjudas, i stad vid något af
de tillfällen, som i förestående g 25 nämnas, eller å landet vid
de tillfällen, som i samma §:s 2:dra mom. omförmälas, ege vederbörande
myndighet jemväl att derom meddela föreskrift.»
Härefter framställde H. Exc. först propos. på bifall till Utskits
förslag, dervid svarades nej, och sedermera propos. på godkännande
af Gr. Lagerbjelkes förslag till redaktion af den ifrågav:de §:n,
hvilken sednare propos. med ja besvarades.
Utskits under § 27 afgifna första hemställan i anledning af
Doktor Säves och G. Bjerkanders motioner.
Frih. Posse: Jag anhåller om propos. å bifall till det re
daktions-förändringsförslag
af ifrågavide §, som blifvit af Hr
Den 1 Augusti e. m.
Doktor Säve framstäldt, emedan jsg lika med honom anser, alt
stadgandet i denna §, sådan den blifvit af Utsk:t föreslagen, vittnar
om en allt för märklig undfallenhet för städerna.
Hr Olivecrona: För min del skulle jag tro, att det af
Frih. Posse åsyftade ändamål redan är vunnet, genom det beslut
R. o. Ad. i afseende å § 26 fattat, hvarföre jag ingalunda inser
behofvet af den redaktionsförändring af ifrågav:de §, som blifvit af
Doktor Säve föreslagen.
Jag anhåller om bifall å §:n oförändrad.
Frih. Posse: Andamålet med mitt understödjande af Dok
tor
Säves förslag V8r att söka förekomma de oordningar, som genom
utskänkningsrätten åstadkommas företrädesvis på sön- och
helgedagarne. Resultatet af det stadgande, som i föregående § föreskrefs,
blefve ej något annat, än att krogarne i städerna höllos
öppna alla slunder på dagen, utom under den offentliga Gudstjensten.
Om deremot i författningen funnes för städerna samma
förbud som för landsbygden, att bränvin der ej får försäljas å
sön- och helgedagar, så skulle Konungens Befallningshafvande väl
noga besinna sig, innan de tilläte en undantagsordning från detta
allmänna stadgande, och en sådan tillåtelse kunde icke gerna
meddelas utan för särdeles vigtiga orsakers skull. Jag fortfar
alltså i min anhållan om propos. å bifall å Hr Doktor Säves
förslag.
Hr C a r 1 h e i m-Gy 11 e n s k j ö 1 d : 1 allo instämmande med
Frih. Posse, yrkar äfven jag bifall å det förslag, som blifvit af
Doktor Säve framstäldt. Jag gör det hufvudsakligast af det skäl,
att jag anser den frihet i utskänkningsrätten å sön- och helgedagarne,
som hittills i så väsendtlig mån varit städerna medgifven,
vara det mest störande element för sabbatens helighållande. Dessutom
kan jag ej inse, hvarföre en olikhet i lagstiftningen för
olika orter inom landet skall ega ruin. På landsbygden är nemi.
förhållandet det, att å sön- och helgedagar all annan utskänkning
är förbjuden än på gästgifvaregården vid måltider åt resande. Jag
inser ej hvarföre icke samma förordning bör vara gällande äfven i
städerna.
På grund af dessa skäl yrkar jag bifall till Doktor Säves
förslag.
Hr Printzensköld: Efter min öfvertygelse är det af
Utsk:t i denna § föreslagna lagstadgandet rikligt och ändamålsenligt.
Förhållandet är nemi. ej, på sätt den' siste värde talaren
förmenat, enahanda i afs:de på utskänkningsställena i städerna
och på landsbygden. Det är enligt mitt förmenande en bestämd
skilnad mellan en krog på landet och i staden. Den på landet
besökes af de kringboende bönderna hufvudsakligast i ändamål att
der förtära spritdrycker, de behöfva nemi. i allmänhet ej uppsöka
sådana ställen för att tillfredsställa sin hunger, emedan de van
-
36
Den 1 Angnst! e. m.
ljgtvis hafva sä staldt, att de i hemmet intaga sina måltider; i
staden deremot är förhållandet helt annorlunda. Arbetarne erhålla
icke nu, som förr, sina måltider hemma i mästarens hus,
utan måste söka sin föda på krogarne. Med högst få undantag
är utskänkningsrätten tillåten på sådana ställen, och man må väl
ej heller förtycka, att den, efter kanske många timmars mödosamt
arbete, uttröttade arbetaren vill vederqvicka sig med en
måltidssup, då han sätter sig ned för att intaga sin tarfliga kost.
Enligt det förslag till redaktionsförändring af ifrågav:de $, som
blifvit af Doktor Säve framstäldt, skulle en sådan rättighet förmenas
arbetaren under sön- och helgedagar. Jag frågar, om ej
ett sådant stadgande snarare kunda leda til! motsatsen mot hvad
man åsyftat, i det att de arbetare, som under dessa dagar förbjudas
och förhindras att njuta af den, beklagligtvis så älskade
spritdrycken, möjligen föresätta sig att taga skadan igen om
söckne-dagarne och då endast på trots förtära af densamma i omåttligare
qvantiteter, än de annars kanske gjort. Huru vill
man för öfrigt kontrollera ett sådant stadgandes efterlefnad? Vill
man kanske att en polisbetjent skall finnas närvarande på hvarje
krog om söndagarne; på annat sätt inser jag ej huru kontrollen
skall kunna vidmakthållas; jag fruktar likväl, att det ej finnes så
stor polispersonal, som krogarne då skulle erfordra. Sorn, enligt
mitt förmenande, det framstälda förslaget både är obilligt i afs:de
på den omständigheten, att en så stor massa af befolkningen måste
äfven om sön- och helgedagarne besöka sådane ställen, och overkställbart
i afs.de på kontrollens handhafvande, så yrkar jag
afslag å detsamma och tillstyrker att författningen, sådan den nu
är, måtte få fortfara.
Hr Carlheim-Gyllenskjöld: Vore det så, som Hr
Printzensköld tycktes vilja antyda, att den nu gällande bränvinsförfattningen
utöfvat så välgörande verkningar på bränvinssupandet
i landet, så skulle jag visserligeo ej förorda den genomgripande
förändring i densamma, som åsyftas i Hr Doktor Säves
motion. Men som jag, för min del, af faktiska förhållanden öfverbevisad,
ej kan ingå på denns sats, måste jag fortfarande tillstyrka,
att R. o. Ad. måtte lemna sitt samtycke till förenämnde förslags
antagande. En annan omständighet, hvarför jag tror, alt
förslaget skulle medföra väsendtlig* fördelar, är den, att bränvinssupandet
är mest att befara just om söndagarne, emedan en stor
del af den arbetande klassen vanligen utfår sin aflöning på lördaga
rne, och derföre skulle jag tro, att det ej vore ur vägen att
stadga en föreskrift, hvarigenom de skulle förhindras, att på den
förföriska spritdrycken bortslösa sina, kanske under hela veckans
lopp, hopsparda medel. Äfven af detta skäl fortfar jag i min
vördsamma anhållan om bifall till Doktor Säves af UtskU afstyrkta
förslag.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad samt H. Exc. Hr
Sr, o. Landtm, yttrat, att derunder yrkats dels bifall till Utskds
Den 1 Angusti e. m.
s:
hemställan och dels att R. o. Ad., med afslag derä, måtte besluta,
att sista punkten i 2:dra mom:l af 27:de g:n skulle erhålla följande
lydelse: »Samma förbud gälle äfven för städerne, der K. M:ts
Bef:de ej annorlunda pröfvar nödigt, efter vederbörande myndigheters
hörande»; framstälde H. Exc. propos. på bifall till Utsk:ts
hemställan och. då dervid svarades starka ja jemte några nej,
förklarade sig hafva funnit ja öfvervägande.
Hr Carlheim-Gyllenskjöld begärde votering.
Uplästes och godkändes följande voterings-propos.: »Den som
bifaller Sammansatta Bevillnings-, Lag- samt Allm. Besvärs och
Ekon.Utsk:ts uti Betänk. N:o 11 gjorda hemställan i anledning af
väckta motioner om ändring i 27:de §:n af Förordningen ang:de v i 1 -  koren för bränvins försäljning, röstar
Ja ;
den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner nej, beslutar R. o. Ad., att sista punkten t 2:dra
mom:t af ofvannämnde § skall erhålla följande lydelse: »Samma
förbud gälle äfven för städerne, der K. M:ts Befallningshafvande
ej annorlunda pröfvar nödigt, efter vederbörande myndigheters
hörande »
Vid voteringens slut hade rösterna utfallit sålunda;
Ja — 25.
Nej — 6.
Utskits sednare hemställan rörande § 27 samt förslag till
förändrad redaktion af samma §.
B iföl lös.
Utskrts hemställan rörande § 31 (ny 32.)
Frih. Skjöldebrand: I denna S synes det mig, som
Utsk:t bar besvarat något belt annat, än hvad Hr Dahm med
sin motion åsyftat. Hr Dahm har nemi. föreslagit, att det i
denna § stadgade förbud emot bränvins utdelning i »handelsbod»
äfven utan betalning, må utsträckas jemväl till de ställen, der
födoämnen eller icke sprithaltiga drycker försäljas till förtäring på
stället. Utsk:t har förmenat, att det åsyftade förbudet redan funnes
i §:n stadgadt, genom de i densamma förekommande orden:
»salubod för handel med andra varor än bränvin.» Men som begreppet
af ordet »salubod» enligt mitt förmenande icke är tillräckligt
definieradt, så skulle jag, för vinnande af mera tydlighet
i ordalydelsen, vilja föreslå en så förändrad redaktion af §:n, som
redan finnes föreslagen i den af Hr Sondén till Betänk:t fogade
reservation, hvarigenom §:n skulle komma att få följande lydelse:
»l öppen salubod för handel med andra varor än bränvin, äfvensom
å de ställen der födoämnen eller icke brända eller distillerade
drycker försäljas till förtäring på stället, vare bränvins utdelning,
äfven utan betalning, förbjuden.»
38
Den 1 Augusti e. m.
Hr Printzensköld: Förekommen af Frih. Skjöldebrand,
anhåller äfven jag, att R. o. Ad, täcktes antaga den förändrade
ordalydelse af ifrågav:de g, som Prosten Sondén i sin till Betänkandet
fogade reservation föreslagit, och som nyss blifvit af den
värde Frib:n uppläst.
Efter härmed slutad öfverläggning och uppå framställd propos ,
beslöt R. o. Ad., med afslag å Utsk:ts hemställan, att den ifrågav:de
§:n skulle erhålla följande lydelse: »I öppen salubod för
handel med andra varor än bränvin, äfvensom å de ställen, der
födoämnen eller icke brända eller dist i lierade drycker försäljas till
förtäring på stället, vare bränvins utdelning, äfven ulan betalning,
förbjuden.»
Utsk:ts hemställan rörande g 33 (ny 34) samt förslag till
redaktion af samma §.
Biföllos.
Utsk:ts under g 34 (35) gjorda tillstyrkande.
Hr Hjärn e: När denna fråga förekom till behandling inom
det Särskilda Utsk:t, voro meningarne mycket delade, huruvida
man borde föreskrifva en högre styrka på det bränvin, som
hölles till salu. eller ej. I detta afseende rådfrågade sig Utsk:t
hos åtskilliga läkare, för att inhemta deras omdöme om saken. En
bland dessa, hvilken alltid visat sig särdeles nitisk för nykterhetens
befrämjande, tillstyrkte Utslct, att föreskrifva ett högre
gradantal på bränvinet, emedan han sade, att det bränvin, som
hölje lägre än 5 grader, vore försatt, med flere skadliga ingredienser,
såsom pottaska och andra rifvande ämnen, och att detta
bränvin vore vida skadligare att förtära, än det som hölle 6 grader,
men renadt från finkelolja. Det var på denna grund Utsk:t
bestämde, att bränvin under 5 grader ej fick hållas till salu, och
på samma gång att allt bränvin skulle vara renadt från finkelolja.
Erfarenheten har dessutom visat, synnerligast här i Stockholm,
att det låga gradtalet föranledde betydligt längre vistande
på krogarne, och det uppgifves till och med att personer af arbetsklassen
kunde förtära ända till ett halft stop bränvin, utan
att synas det ringaste öfverlastade. Jag bar under loppet af de
sednare åren mycket förfrågat mig i detta afseende och jag har
alltid fått det svaret, att alltsedan något annat än 5-gradigt bränvin
ej tillhandahålles på krogarne, har äfven kroglifvet i betydlig
mån aftagit. Det förefinnes således, enligt mitt förmenande, intet
giltigt skäl att söka stifta några förändringar i afseende på
bränvinets styrka. I Utsk:t har jag ej heller lemnat min röst
för det framställda förslaget om den underdåniga skrifvelsens af
låtande
till K. M:t, och får äfven nu inför det Höglofl. Ståndet
afstyrka en sådan åtgärds vidtagande. På grund af dessa skäl anhåller
jag hos Hr Gr. o. Landtm, om propos. på afslag å Utsk:ts
i ifrågav:de g gjorda hemställan.
Den 1 Augusti e. in.
Efter härmed slutad öfverläggning och uppå framställd propos.
, blef Utskits ifrågav:de tillstyrkande afsleget.
Utsk:ts hemställan rörande § 35 (36) samt förslag till redaktion
af samma
Gr. Mörner, Garl Göran Detlof: Det förefaller mig,
som detta stadgande kunde föranleda dertill, att en person, sorn
bor vid saltsjön, ej skulle kunna införa sitt bränvin till staden
sjöledes, utan att löpa fara att det togs på vägen. En sådan
föreskrift, som i denna g är föreslagen, skulle, enligt mitt förmenande,
kunna komma att vålla egendomsegaren, så väl betydliga
omkostnader, som ganska stort besvär, om han nemi. för
hvarje gång, han ville afsända några fat bränvin från sin egendom,
vore nödsakad att först efterskicka tulltjensteman och sedan
godtgöra dem för besväret att medfölja lasten till staden. Om
den af mig nu framställda uppfattning af §:ns mening är riktig,
vore det, enl. mitt förmenande, klokast att bibehålla §:n oförändrad,
sådan sorn den nu befinnes.
Hr Hjärne: För närvarande går det så till vid briinvins
transporter,
att tullkammaren i närmaste stad utskickar en person
till den ort, hvarifrån bränvinet skall afsändas, för att försegla
kärlet. Nu är ej fråga om annat än att lill denna försegling
tillägga en vanlig tullförpassning. Detta har Utslct ansett
nödvändigt för att förekomma de många missbruk, som lätteligen
kunna göra sig gällande, på det sättet nemi. att personer eljest
kunna, under skydd af tillverkningsbeviset, aflasta och fylla sina
bränvinsfat flera gånger. Det är på denna grund Utslct ansett
det nödvändigt att lemna föreskrift derom att bränvin, som sändes
saltsjövägen, alltid bör åtföljas af tullförpassning.
För min del tillstyrker jag bifall å Utslcts i denna g gjorda
hemställan.
Hr Fåhraeus, Johan Fredrik: Jag har icke förbisett,
att den utsträckning af lörpassnings- och tullförseglingskontrollerna,
som Sammansatta Utslct föreslagit, kan för trafiken blifva mera
besvärlig än nu är fallet, synnerligast för det säkerligen sällan
inträffande fall, som Gr. Mörner synes förutsätta, att något
bränvinsparti från en skärgårdsort föres blott till närmaste siad.
Men den föreskrift är sedan 25 år tillbaka redan gällande att,
vid inrikes bränvinstransporter, hvarunder saltsjön till större eller
mindre del befares, tullförsegling skall af Tullkammaren eller
Inspektionen i förpassningsorten anbringas öfver alla öppningarna
af bränvinskärlen, och denna föreskrift tillämpas så att, då bränvin
för längre transport afsändes sallsjövägen, förseglingskontrollen
eger rum, ehvad varan afgår från landthamn eller stad. Och
då trafikanten för sådant ändamål hvarje gång måste anmäla sig
hos vederbörande tulltjensteman, ökas besväret icke mycket genom
att vid samma tillfälle uttaga förpassning. För min del finnér
40
D e n 1 A ngas 11 e. m.
jag mig således desto mindre befogad att emot Utskits förslag i
berörde hänseende något erinra, som det icke står i strid med
hvad Tullverkets styrelse sjelf tillstyrkt i det underd. förslag till
ny tullstadga, sorn för ‘Z:ne år sedan afgafs och nu beror på K.
Mits Nåd. afgörande.
Deremot kan jag icke undgå att framställa en anmärkning
emot den förändrade redaktion, som Utskit, i följd af den föreslagna
kontroliutsträckningen, gifvit åt den förevarande gms 3:dje
morn., hvilket förekommer särdeles dunkelt och svårfattligt. Enligt
detta mom. skulle tiilverkningsbevis »åtfölja bränvin, då det,
utan att sändas saltsjövägen, föres mellan inrikes orter eller i
större parti än tjO kannor». Åliggandet skulle alltså, för ett
och samma fall, ega rum, både dä det föres inrikes orter emellan
utan afside pä qvantitet, och då det öfverstiger 60 kir. Vid jemförelse
med motsvarande stadgande i nu gällande författning, som
för bränvinstiansporter i det inre af landet icke innehåller sådan
föreskrift, utom då partiet öfverskjuter nämnde kannetal, är det påtagligt,
att Utskit icke haft för afsigt att utsträcka föreskriften
till dylika transporter af huru ringa qvantitet som helst. Och då
vid all saltsjöfart bränvinet skulle komma att åtföljas af tullförpassning,
hvilken icke finge utlärdas, innan tiilverkningsbevis aflemnats,
så enär kontrollen icke kan anses stärkt, derigenom att
tillverkningsbeviset jemte tulllörpassningen åtföljer varan, hemställer
jag att, i 3:dje momit af den nu föredragna gin, ordet
»eller» måtte_ uteslutas, hvarigenom stadgandet Olifver logiskt, utan
att vidare lemna rum för någon tvetydighet.
Gr. Mörner; I likhet med Hr Fåhreeus yrkar äfven jag
att ordet »eller» i 3:dje momit af ifrågavide g måtte uteslutas.
1
tor dess antagande blifvit Iramställda, hvarföre jag fortfarande är
af den äsigten, att det vore klokast att bibehålla g:n oförändrad.
Hr Olivecrona: På sätt här redan blifvit af Hr Hjärne
uplyst, bar Utskit ansett sig nödsakadt att stadga föreskrift om ett
strängare kontrollerande vid bränvmstransporter, till följe af de
missbruk, som på sednare tider gjort sig gällande; det går nemi.
så till, att skeppare aflossa sin vara i en hamn och sedan afsegla
med de tomma kärlen till utrikes orter; der åter fylla de dem
med samma vara och under skydd af tillverkningsbeviset föra de
densamma till hvilken annan Svensk hamn de behaga. Utskit
har visserl. ej förbisett de stora besvärligheter, som till följe af
ett sådant stadgande komme att drabba åtskilliga vid saltsjön boende
bränvinsexporterande egendomsegare, men Utskit har ansett,
och det på ganska välgrundade skäl, att det är bättre att ålägga
den enskilte ett sådant onus, än alt utsätta staten för faran af
att flera tusende kannor bränvin komme att insmugglas årligen.
I alside på 3;dje momit förenar jag mig i det yrkande, som af Hr
Fåhra?us blifvit framstäldt, ocb får jag för öfrigt anhålla, att R. o.
Ad. täcktes lemna sitt bifall till ilrägavtde §, sådan den blifvit af
Utskit föreslagen.
Den i Augusti e. m.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad, yttrade H. Exc.
Hr Gr. o. Landtm., att, beträffande den ifrågav:de g:n, följande
yrkanden blifvit gjorda, nemi. hvad Irsta momit anginge, dels atf
Utskrts förslag måtte godkännss och dels att l:sta momrt af 35;te'
grn i nu gällande förordning måtte oförändradt bibehållas, samt,
hvad åter vidkomma det 3:dje momrt, att det deri förekommande
ordet »eller» måtte uteslutas; och skulle, till följd af dessa yrkalldén.
Irsta momrt, 3:dje momrt och de utan anmärkning lemnade
2:dra och 4:de momrn blifva föremål för särskilda proposrr.
Härefter gjordes propos. å bifall till 1 :sta momrt enligt Utskrts
förslag samt besvarades med ja, hvarefter och sedan propos. å bifall
till 3:dje mornit. med uteslutande af ordet »eller», blifvit framställd
och jemväl med ja besvarad, de öfriga momrn blefvo, uppå
derom gjord framställning, af R. o. Ad. bifallne.
(Jtslcts hemställanden rörrde g 40 (41) samt § 55 (56).
Bi föl los.
H. Exc. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att sedan alla de i Betänka
förekommande hemställanden och i sammanhang dermed*
gjorda redaklionsförslag nu blifvit genomgångne och pröfvade, det
återstode att fatta beslut öfver åtskillige i förordningsförslaget uptagne
§§, hvilka icke blifvit i Betänkrf särskildt omförmälde och
endast voro i så målto skiljaktige från motsvarande gg i nu gällande
förordning, att vid deri förekommande paragrafscitationet1
iakttagits den förändrade nummerordning, som blifvit en följd deraf,
att en ny g under siffran 26 tillkommit; hvarefter H. Exc. hemställde,
huruvida R. o. Ad. godkände de på nämnde sätt förändrade
gg (36) 37, (37) 38, (42) 43, (45) 46, (46) 47, (50) 51,
(52) 53. (53) 54 och (58) 59.
Ropades ja.
Gr. Lagerbjelke: Det Höglofl. Ståndet har i flera delar
fattat beslut afvikande från Utskrts förslag Det torde emedlertid
vara af vigt att dessa beslut blifva bekantgjorda de öfriga Stånden,
för att de måtte kunna deltaga i desamma. Jag föreslår således
vördsamt en inbjudning lill de öfriga Stånden, att instämma
i de beslut, afvikande från Utskrts förslag, R. o. Ad. nu fattat.
Detta förslag blef af R. o. Ad., uppå framställd propos., bifallet.
Föredrogs ånyo Allm. Besv.- o. Ekon.Utskrts den 21 och 28
sistl. Juli bordlagde Betänk. N:o 129, i anledn. af väckta motioner
om förändrad lagstiftning i afseende på kronohemman och
nybyggen.
Utskottets första hemställan.
Gr. Mörner; Genom det förslag, som nu är i fråga, skulle
man komma att införa en sorts köp om krono-nybyggen. Jag kao
42
Den L A ugust! e. ni.
icke fatta, huru man kan falla på den tanken, att föreslå att köpeafhandlingar
skola kunna upgöras om possessioner, till hvilka man
ej eger full eganderätt. Utsk:t har i detta hänseende, enligt mitt
förmenande, ganska riktigt afstyrkt bifall till motionärernas framställning
så vidt den rörde kronohemmanen, dervid Utskit hufvudsakligen
stödt sig på det skälet att sådant hemman kunde utan
stora kostnader skalteköpas, och att genom detta stadgande de af
motionärerna åberopade olägenheter redan voro för kronohemmansåboer
i det väsentligaste afhjelpta. Deremot har LJtsk:t tillstyrkt motionärernas
hemställan om rättighet för åbo å krononybygge att
försälja eller afstå sin lägenhet till hvem han vill. Det är ett
sådant stadgande jag ej kan gilla och anhåller jag derföre äfven,
att R. o. Ad. måtte afslå Utslcls i denna punkt gjorda hemställan.
Hr Nordenfelt: Når denna fråga inom Ulskrt först be
handlades,
uplystes af åtskilliga ledamöter, särdeles från de norra
orterna, att, i synnerhet inom dessa delar af riket, de s. k. kronohemmanen
voro tillkomne på så olika sätt och för så länge sedan,
att någon historik om deras tillkomst för Utslct var omöjlig att
erhålla, linder sådane förhuden föreföll det Utslct hårdt, att en
nybyggare, som på sitt hemman nedlagt mycket arbete, ej skulle
ega disponera öfver värdet af detsamma, som ej blott genom hans
egen omsorg och möda, utan äfven genom hans förfäders medverkan,
så småningom kommit på den ståndpunkt, att det möjligen
skulle kunna bereda dess innehafvare tillfälle, att, mot den säkerhet
den upodlade jorden kan erbjuda, erhålla medel till arbetenas
och odlingarnes alltjemt fortgående utveckling. Af detta skäl, och
då man vet, att en nybyggare, som ej kan bereda sig den kapitaltillgång,
som erfordras för att fullgöra den honom förelagda odlings-
och byggnadsskyldigheten, måste helt och hållet gå ifrån
sitt hemman, utan att erhålla någon ersättning för sin redan derå
nedlagda möda och kostnad, svnles det Utskrt billigt, att nybyggaren
äfven bereddes tillfälle att komma i åtnjutande af de penningeförsträckningar,
som för hans nybygges upodlande vore behöfliga.
Detta har varit motivet för Utslcts i denna punkt framstälda
yrkande.
Hr Printzensköld: De skäl, som af Hr Nordenfelt blifvit
anförda till förmån för det undantagsstadgande, som i denna punkt
i afs:de å krono-nybyggena blifvit föreslaget, kan jag för min del
ingalunda gilla. Jag kan ej inse hvarför en nybyggare, som har
sig föceskrifna vissa skyldigheter, skall försättas i bättre belägenhet
i afseende å rättigheten att disponera öfver sitt nybygge, än
den, som är innehafvare af ett kronohemman, hvilket han kan köpa
till skatte. Så länge åboen å nybygget kan fullgöra sina skyldigheter
och åligganden, anser jag deri ligga ett skäl, att det ej
må tillåtas honom att till annor man öfverlåta detsamma; dessutom
kan jag icke sätta mig in i den tankegången, huru man skall
kunna öfverlåta och disponera öfver possessioner, till hvilka man
ej har full eganderätt. Nybyggaren har blott dispositionsrätt öf
-
Den 1 Augusti e. m.
43
ver sitt hemman med vilkor, att han fullgör vissa honom förelagda
odlings- och byggnadsskyldigheter; i motsatt fall måste han
helt och hållet gå från sitt nybygge, utan att erhålla någon ersättning
för sin derå nedlagda möda och kostnad; jag kan således
icke inse, huru han skall kunna ega rättighet att inteckna eller
å annor man öfverlåta detsamma. Af detta skäl yrkar jag afslag
å Utskits i denna punkt gjorda hemställan.
Hr Nordenfelt: Som mig synes, äro de skäl, som ledt
Utsk:t till ifrågavtde beslut, tydligen ådagalagda i det resonnement,
som föregår Utslcts framstälda tillstyrkan och som börjar med orden:
»Men härtill kommer ännu den omständigheten, att ofvan
antydda svårighet för kronoåboer i allmänhet att erhålla behöfliga
penningeförsträckningar måste för en nybyggare, i följd af hans särskilda
ställning, vara i vida högre grad kännbar än för andra kronoåboer.
Om nemi. en åbo på ett gammalt kionohemman, som
tillärnar någon nyodling och dertill behöfver låna penningar, icke
kan erhålla sådana, blir följden för honom ingen annan än att den
tilltänkta nyodlingen måste tillsvidare inställas. Men om deremot
en nybyggare icke kan bereda sig den kapitaltillgång, som erfordras
för att fullgöra den honom förelagda odlings- och byggnadsskyldigheten,
så mäste han, enligt K. Br. den 13 Maj 1817, helt
och hållet gå ifrån sitt nybygge, utan att erhålla någon ersättning
för sin redan derå nedlagda möda och kostnad. Äfven denna omständighet
talar således för billigheten af att en nybyggare tillägges
en större dispositionsfrihet öfver värdet af sitt hemman, så att
hans redan undangjorda arbete må bereda honom tillgång till det
kapital, som för det återstående erfordras.»
Det synes mig dessutom ingen orättvisa deri att den, som
tillträder åboens rättigheter, får betala hvad odlingarne och det
nedlagda arbetet är värdt, så att, äfven ur den synpunkten sedt,
får jag tillstyrka bifall till Utslcts i denna punkt gjorda hemställan.
Gr. Mörner: Jag skulle gerna vilja biträda den föreg:de,
talarens framställning, om jag ej befarade att resultatet deraf skulle,
långt från att blifva en förbättring af nybyggarens ställning, tvärtom
blifva en försämring deraf. Hvad blir nemi. följden af ett
sådant stadgande, som det nu framstälda, om ej den, att nybyggaren,
så snart den åt honom uplåtna mark blifvit så pass upodlad
att den får ett värde, utsättes för frestelsen att inteckna densamma
och således råkar i skuld hos personer, som tilläfventyrs
kunna finna det med sin fördel förenligt, att så länge försträcka
honom med småbelopp, att de sedan, med tillhjelp deraf, kunna tillvinna
sig eganderälten tili nybygget och sålunda tillegna sig frukterna
af de arbeten, som ej blott den då varande innehafvaren, utan
äfven kanske dennes förfäder på detsamma nedlagt.
Ändamålet med uplåtelsen af kronomark åt nybyggaren kan
enligt mitt förmenande på sådant sätt blifva alldeles förfeladt, och
får jag på grund deraf tillstyrka R. o. Ad. att afslå Utsk:ts i denna
punkt gjorda hemställan.
44
ben 1 Angust! e. nt.
Efter härmed slutad öfverläggning och upptagande af de derunder
gjorda yrkanden om dels bifall till och dels afslag å Utsk:ts
förevtde hemställan, framställdes först propos. å bifall dertill, då
svaren utföllö med många nej jemte ett eller annat ja, och sedermera
propos. på afslag å samma hemställan, dervid svarades många
ja tillika med några nej; och förklarades ja nu haft öfvervigten.
Utskottets sednare hemställan.
Bifölls.
Föredrogs ånyo och företogs punktvis till afgörande Allm.
Besv.- o. Ekon Utsk:ls den 21 och 28 sisth Juli bordlagda Betänk.
N:0 131, i anledn. af väckta motioner rörtde vilkoren för kyrkors
sammanbyggnad.
Utskottets första hemställan.
Hr Printzensköld: Jag anhåller, alt Riddarh.Sekreteraren
tnåtte få Uplysa om något prot.utdr. från Högv. PresteStåndet i
ämnet ankommit.
I anledn. häraf tilIkännagaf undertecknad, ali någon underrättelse
om PresteSt:ts beslut i frågan ännu ej ankommit.
Hr Printzensköld: Jag kan ej annat än beklaga, att
något prot.utdr. i detta ämne ännu ej är från Högv. PresteSkl
ankommet ; men med den kännedom jag af tidningsreferaterna vunnit,
tror jag mig kunna påstå, att nämnde Stånd ej i allo antagit
den ordalydelse, Utslct i detta afs:de föreslagit. Jag är icke fullkomligt
säker på ordalagen i Ståndets beslut, men hufvudsak en
af detsamma är den, att Ståndet ej velat begagna ordet »ålägga»
för den myndighet, som skall framställa förslag om kyrkors sammanbyggnad
o. m. d., utan 'har Ståndet ansett det böra bero på
nämndens »pröfning» huru detta skall tillgå. Jag skulle derföre
hemställa att K o. Ad. ville upskjuta pröfningen af detta ämne,
till dess prot.utdr. härom från Högv. PresteStrt inkommit.
Gr. Lagerbjelke: Att nu ytterligare upskjuta denna fråga,
som redan blifvit tvenne gånger bordlagd, kan ej låta sig göra,
synnerligast som den redan blifvit föredragen. Deremot synes det
mig som den siste talaren hade rätt deri, att ordet »åläggas» ej är
väl valdt. Jag skulle derföre vilja föreslå, att g:-n antages med
den förändring, att ordet »åläggas» utbytes mot ordet »ega».
Hr Printzensköld: Jag medger, att Gr. Lagerbjelke har
rätt deri, att man ej gerna kan upskjuta med pröfningen af ett
mål, som redan blifvit tvenne gånger bordlagdt, men dock tror
jag att man i detta fall skulle kunna afvakta PresteStrts prot.utdr.,
innan man skrider till afgörande, men då Gr:n är af samma åsigt
som jag, att ordet »åläggas» är mindte väl valdt, så vill jag förena
mig med honom i den anhållan, att detta ord utbytes mot ordet
•sega», och att §:n i öfrigt måtte antagas.
Den 1 Augusti e. m.
Hi Nordenfelt: Äfven jag ber att få förena mig med Gr.
Lagerbjelke derom, att ordet »åläggas» måtte förändras till ordet
»ega».
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad, förmälte H. Exc.
Hr Gr. och Landtm., att sedan Hr Printzensköld i sitt sednaste
anförande återkallat sin förut gjorda begäran om uppskof med frågans
afgörande, något yttrande derom från H. Exc:s sida icke torde
erfordras; och hade, beträffande sjelfva saken, något annat yrkande
ej afgifvits än om bifall till Utsk:ts förslag med den förändring,
att ordet åläggas utbyttes emot ordet ega.
Propos. på bifall till Utsk:ts förslag med nyssnämnde förändring
blef härefter framstäld och med ja besvarad.
Utsk:ts andra hemställan.
Bifölls.
Utsk:ts sista tillstyrkande.
Gr. Mörner: I en underd. skrifvelse af d. 11 Febr. 1830
begärde R. St:r, för att befrämja möjligheten af kyrkors samrnanbyggning,
just påbjudandet af den föreskrift, att de röstegandes pluralitet
skulle räknas icke inom hvarje socken serskildt, utan inom
begge socknarne gemensamt. Denna begäran bifölls af K. M:t, som
i öfverensstämmelse dermed utfärdade K. kungörelsen af den 19
Juni 1830. Jag skulle tro, att, om man verkligen vill befrämja
sammanbyggnad af kyrkor, man täger ett steg tillbaka och försvårar
sådant, om man, på sätt Utsk:t föreslagit, gör utgången beroende
på pluraliteten inom hvarje socken särskildt. Jag får derföre
anhålla om afslag å denna punkt.
Hr Nordenfelt: Utsk:t förbisåg visserligen ej huru denna
författning tillkommit, men många ledamöter inom Utsk:t hade
också erfarenhet om det obilliga tvång, som hade upstått just genom
denna författnings tillämpning. Om t. ex. en större och en
mindre församling hörde till samma pastorat och fråga förekom om
kyrkas sammanbyggning, så vöre den mindre församlingens röster
af intet värde, och, oaktadt den ville eller ej, blef den tvungen att
ingå på beslutet om sammanbyggning, emedan pluralitetens åsigt
alltid gjorde sig gällande. Utsk:t har ansett att det ej vore mer
än billigt, att den mindre församlingen skulle hafva så mycken talan,
att om ej pluraliteten af dess församlingsboer ville gå in på
sammanbyggningen, den ej heller dertill skulle kunna tvingas.
På grund af detta skäl, får jag tillstyrka bifall till Utsk:ts i denna
punkt gjorda hemställan.
Gr. Lagerbjelke: Någon sammanbyggning af kyrkor före
kommer
ej, såvida icke begge församlingarna äro små; ty små mäste
man väl kalla dem, som tillsammans ej räkna mer än 15 å 1600
personer. Det är således obefogadt att tak om det tvång, som
ili
Den 1 A ii gil ä ti e. tn.
den stora församlingen skulle utöfva på den mindie. Det Sr väl
således hattie, att tvenne mindre församlingar, som hvardera ej
kunna aflöna sina prester, slå sig tillsammans och vederbörligen
aflöna en prest, än att de annars skulle lemna åt hvar och en sin
prest ett otillräckligt eller allt för tarfligt underhåll. Under så
dana
förhållanden anser jag det enda riktiga vara, att de rösta
tillsammans och att pluraliteten af de samröstande får bestämma
om sammanbyggning bör ega rum eller ej, och enl. mitt förmenande
utalade K. St:r en på ganska välgrundade skäl stödd åsigt,
då de i den underd. skrifvelsen af den 1 1 Febr. 1830 hos K. M;t
anhöllo om meddelande af föreskrift derom, att begge socknarna
skulle rösta tillsammans. Som jag således icke finner något skäl
till ändring i den, till följe af ofvan omformälda nåd. skrifvelse,
af den 19 Juni 1830 meddelade K. kungörelse, får jag för min
del tillstyrka, att [t. o. Ad. ville afslå Otsk:ts i ifrågav:de punkt
framställda förslag.
Hr Printzensköld: Af Gr:ne Mörners och Lagerbjelkes
yttranden, är det, enl. mitt förmenande, så tydligen ådagalagdt, att
nu gällande författning i afs:de å röstningssättet i fråga om kyrkors
sammanbyggning, är till sina principer så ovedersägligen riktig,
att jag ej anser mig behöfva ingå i någon närmare utveckling
af frågan. Lika med de värde Gr:ne, anser äfven jag all förändring
i i fråga v: do stadgande vara aldeles obehöflig. Till sin be
skaffenhet
har ock ej författningen, under den tidrymd af 30 år,
som den egt tillämpning, kunnat undergå ringaste förändring, ty
den åsigten, som för 30 år tillbaka uttalades i afs:de på behofvet
och lämpligheten af att kyrkor sammanbygdes, måste väl än i dag
anses riktig; en princip bör väl ej under så kort tid kunna öfverändakastas,
hvaremot Ulsk:ts yttrande i detta hänseende tvertom
vittnar om en alltför stor benägenhet att ändra gällande stadgar
blott derför, att en och annan individ kan finna dem mindre
lämpliga.
Jag instämmer med de ledamöter, som yrkat afslag å ifrågavarande
förslag.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad samt H. Exc. Hr Gr.
o. Landtm, uptagit de derunder gjorda yrkanden om dels bifall till och
dels afslag å ifrågavarande tillstyrkande, framställde H. Exc. först
propos. på bifall till detsamma, dervid svarades flere nej och ett
eller annat ja, samt sedermera propos. på afslag derå, då svaren
ut föl I e med flere ja jemte ett eller annat nej; och förklarades ja
nu hafva varit öfvervägande.
Föredrogs ånyo och företogs punktvis till afgörande BankoUtsktls
den 25 och 28 sistl Juli bordlagde Utlål:de N:o 31, i
ani. af RiksSt:ns beslut öfver Bet:t N:o 25, med förslag till reglering
af Bankens låne- och kreditiv-rörelse samt om användande af
upplupen, odisponerad bankovinst.
T>en 1 Angnst! e. m.
47
j:*ta punkten.
Utsk:ts yttrande lades till handlingarne.
Si: dra punkten.
Utsktts redaklionsförslag godkändes.
3:dje punkten.
Hr Printzensköld, Carl: R. och Ad. torde erinra sig,
att det beslut, som nu BankoUtsk:tet inbjudit R. o. Ad. alt frånträda,
fattades först elter långvarig diskussion och derefter verkställd
votering. Jag anser, att det skulle vara orätt af detta Stånd,
att antaga inbjudningen i stället för att låta saken bero på afgörandet
inom förstärkt BankoUtsk. Jag för min del anhåller,
att R. o. Ad., med vidblifvande af sitt en gång fattade beslut,
måtte afslå inbjudningen.
Hr von Ehrenheim, Per Jakob: I motsats till Hr Printzensköld,
vågar jag hemställa om bifall till Utsk:ts inbjudning
och att R. o. Ad. således målte frångå sitt i frågan härom förut fattade
beslut. Jag gör det af den orsak, att jag anser Utsk:ts af tvenne
andra Riksstånd gillade förslag om fortsatt indragning å Bankens
fastighets-lånefond, stå i fullkomlig öfverensstämmelse med det beslut,
R. o. Ad. vid förra riksdagen fattat.
Hr Nordenfelt, Enar: Jag vill visserligen gerna med
gifva
Hr Printzensköld, att R. o. Ad. i allmänhet följt den grundsatsen,
att ej frångå sina en gång fattade beslut, synnerligast dä
de blifvit afgjorda genom votering. Men då man med säkerhet
kan förutse sakens utgång inom förstärkt BankoUtsk., så anser jag,
att R. o. A. för tidens vinnande gerna kunde antaga den af Utslct
föreslagna inbjudning, hvarföre jag anhåller om propos. å bifall
dertill.
Hr Ehrenhoff, Gustaf Herman: Då R. o. Ad. ej för
länge sedan och för öfrigt vid flera föregående tillfällen förklarat
det inkonseqvent att antaga inbjudningar, som åsyfta ett frånträdande
af R. o. Ad:s förut fattade beslut, hemställer jag att R. o.
A. måtte afslå Utslcts i detta hänseende gjorda framställning och
godkänna voter.-proposm.
Hr Printzensköld: Jag erinrar mig mycket väl hurusom,
då Bevilln.Utsk:ts Betänk, rörande de olika besluten i afseende
å tullbeviliningen förevar, och då det var fråga om antagande af
inbjudningar, som Utsk:t gjort i afseende å åtskilliga beslut R. o.
Ad. fattat i olikhet med de andra Stånden, Hr GeneraiTulldirektören
uppträdde och föreläde Ståndet ej mindre, huru R. o. Ad.
hade i frågan, der inbjudning skett, efter skedd votering fattat sitt
4S
Den 1 Angn s ti e. m.
beslut, utan Sfven huru vigtigt det var, att R. o. Ad. vidblefve
sitt en gång fattade beslut. .lag för min del skulle äfven tro, att
ett Stånd värdigast uppfyller sin bestämmelse derigenom, att det
ådagalägger prof på ett konseqvent handlingssätt, och fördenskull
tillstyrker jag R. o. Ad. att vidblifva sitt i frågan fattade beslut
och afslå den ifråga vide inbjudningen.
Hr von Ehrenheim: Ehuru jag väl i allmänhet gillar den
grundsatsen, att Ståndet skall vidblifva sina en gång fattade beslut,
tror jag likväl fall kunna förekomma, då det kan vara skäl
att frångå desamma, synnerligast vid de tillfällen, då beslutet beror
på omröstning inom förstärkt Utsk. För öfrigt har det icke
varit utan exempel, att R. o. Ad. någon gång afvikit från denna
grundsats och antagit gjorda inbjudningar, hvarföre ett frångående
af beslutet denna gång ej vöre att betrakta såsom någon inkonseqvens.
Jag fortfar i mitt yrkande om bifall till Utskrts inbjudning.
Hr Ca r 1 be i m-G y 11 en sk jö 1 d, Henrik Adolf Oscar:
Det saknas visserligen ej exempel på, att R. o. Ad. frångått beslut,
som t. o. m. blifvit efter votering fattade; men att nu vid denna
sena timme, då ett så ringa antal af Ståndets ledamöter äro närvarande,
uphäfva ett beslut, som med öfvervägande pluralitet för
ej så länge sedan blifvit fattadt, helst då man med temlig visshet kan
förutse, att frågan kommer att falla i förstärkt Utskott, anser jag
ej vara välbetänkt, hvarföre jag yrkar afslag å den af Utsk:t föreslagna
inbjudning samt bifall till voter.-propos:n.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad samt H. Exc. Hr
Gr. o. Landtm, yttrat, att, beträffande den af Utsk:t uti förevide
punkt gjorda inbjudning, yrkats dels bifall dertill och dels afslag
derå, framställde H. Exc. först propos. derom, att R. o. Ad., med
frånträdande af sitt förut i frågan fattade beslut, skulle antaga
Utsk:ts inbjudning, dervid svarades flere nej och några ja, samt
sedermera propos. på afslag å inbjudningen, då svaren utföllo med
flere ja jemte åtskilliga nej; och förklarades ja nu hafva varit öfvervägande.
Härefter hemställde H. Exe., huruvida R. o. Ad. vid sådant
förhållande behagade godkänna den af Utskit föreslagna voter.-  propos:n.
Ropades Ja.
4:de och 5:te punkterna.
De af Utskit föreslagne voter.-propos:ne godkändes.
6:te punkten.
Utsk:ts hemställan biföljs.
7:de och 8:de punkterna.
Ulsk:ts redaktionsförslag godkändes.
9:de
Den 1 August! e. ra.
4*
19:de punkten.
Utsk:s fersing bifölls.
10:de punkten.
Utsk;ts yttrande gillades.
ll:te punkten.
Utsk:ts redaktionsförslag godkändes.
12:te punkten.
Hr P r i ntz e n s k ö I d : Om jag ej misstninner mig, afslogs ifrä*
§av:de punkt af R. o. Ad., med föreläggande för {Jtsk;t att inkomma
med nytt förslag ang:de användande af bankens odisponerade vinst»
medel; Utslct har ej funnit skäl att fästa afseende vid detta föreläggande,
utan bar ånyo framkommit med det förslaget, att af bankens
sedan 1857 års början uplupna, hittills icke disponerade
vinst en summa af 1,000,000 ndr må med l/3 vid slutet af hvardera
åren 1860, fil, 6'2, från banken till Riksgäldskontoret öfverlemnas.
Det förefaller mig ganska besynnerligt, att, under det
man ser huru diskontverket upptager lån på flera millioner, för
att sedan utlåna till allmänheten, BankoUtskit anser, att banken
ej behöfver begagna sin egendom för att deraf hafva någon
förtjenst, och att detsamma föreslår, alt banken gerna kan bortskänka
sin egendom till staten. En sådan hushållning är för mig
så besynnerlig, att jag alldeles ej förstår den. Jag för min del
anhåller att R. o. Ad. täcktes, med afslag å CJtskits framställning,
vidblifva sitt beslut att öfverlemnande! af bankovinsten till Riksg.-
kontoret ej må ega rum.
Gr. Mörner: 1 nu förevarande fråga måste jag vara af
olika tanke med den siste värde talaren. Af den framställning,
som en af StatsUtsk:ts medlemmar i ett föreg:de plenum gjort för
Ståndet, har det, åtminstone enligt mitt förmenande, tydligen blifvit
ådagalagdt, att statsverket verkligen är i behof af den ifrågav:de
millionen, och då måste det väl ej vara för mycket, att banken
med denna mindre betydliga andel af sina vinstmedel bidrager till
statsbehofvens fyllande, helst man med säkerhet bör kunna antaga,
att utgiftsbeloppet, fördeladt på 3:ne år, ej skall i ringaste mån
utöfva något mehnligt inflytande på bankens fortfarande bestånd
eller dess möjlighet att fullgöra sina förbindelser. Söker banken
att i möjligaste måtto göra sina medel på gagneligt sätt fruktbärande,
så handlar den i den rigtning, som en riksbank bör göra,
men af denna omsorg för bankens förkofran följer ej, att densamma
skall anse sig sjelf vara en inrättning, som icke till sjelfva
samhället står i några förbindelser eller som ej bör till lättande af
do allmänna bördorna något bidraga. Jag för min del anhåller att
R. o. Ad. täcktes bifalla den ifrågav:de punkten.
Hr Bildt: Då denna fråga, i anledning af BankoUtsk:ts Bet.
N:o 25, förra gången var under öfverläggning, yttrade jag den
H. IX. 4
50
D e n 1 Augnsti e m.
åsigten, som .sedermera genom It. o. Adis beslut äfven godkändes,
att banken icke borde öfverlemna den ifrägavide millionen till riksgäldskontoret,
utan i stället använda den på ett för bankens konsoliderande
nyttigt ändamål. Med anledning af särskildt förekomna
omständigheter, får jag nu inför det Höglofl. Ståndet förklara, att
jag kommit på helt andra tankar i afside på bankovinst-medlens
användande. De skäl, som ligga till grund för detta mitt frångående
af förut uttalade åsigter, äro dels med anledning af den
genom förstärkt Bevilln.Utsk. beslutade skatten å bränvin tili blott
60 öre pr kanna, i stället för 75, som StatsUtskit föreställt sig
den skulle blifva, och hvarpå detsamma stödt sina beräkningar,
dels med anledning deraf att R. St:r blott på enskilda motionärers
anhållan beviljat så stora anslag, utöfver hvad SlatsUtskit föreslagit.
Då 8:de Hufvudtitelen behandlades, ansåg jag det vara min pligt,
att för det Höglofl. Ståndet framställa en exposé öfver budgetens
tillstånd; de värde ledamöter af detta hus, som då voro närvarande,
torde äfven påminna sig att resultatet af jemförelsen emellan statsverkets
utgifter och inkomster blef det, att budgeten aldrig kunde
komma att gå ihop, såvida R. St:r beviljade större anslag, än hvad
StatsLJtsk:t föreslagit. Då detta vilkor redan i väsendtlig mån blifvit
öfverträdt och statens tillgångar mer, än påräknadt varit, blifvit i
anspråk tagne, så torde lätteligen inses, att statsverket ej kan
undvara den i frå ga vida millionen.
På grund af dessa skäl får jag tillstyrka R. o. Ad. att lemna
sitt bifall å den af Utsk:t föreslagna 12:te punkten, hvarigenom bankovinsten
skulle komma att användas till fyllande af statsbehofven.
Gr. Sparre: Afven jag tillstyrker bifall å Utskits i den
nu ifrägavide 12;te punkten gjorda hemställan derom, att de odisponerade
bankovinstmedeln måtte till fyllande af statsbehofven öfverlämnäs
till riksgäldskontoret. Det är ej allenast behofvet för
statsverket af de ifrägavide medlen, som förmått mig att påyrka
den föreslagna åtgärden, utan äfven den omständighet, att jag ej
hört några skäl uttalade för att banken skulle vara i behof af de
influtne vinstmedeln. Då jag således anser, att banken icke kan
på ett för den allmänna rörelsen lämpligare sätt återgifva sina
hopsamlade vinstmedel, än att öfverlemna dem åt riksgäldskontoret,
får jag på det varmaste tillstyrka R. o. Ad. att bifalla Utskits
t denna punkt framstälda förslag.
Hr Ehrenhoff: Då denna fråga förra gången var under
öfverläggning, biträdde jag den åsigt, Hr Bildt då uttalade, att
nemi. bankovinstmedeln borde användas på ett för bankens konsoliderande
nyttigt ändamål; Hr Bildt har nu frångått sin åsigt och
det på den grund, att statsverket vore i behof af ifrägavide medel.
Detta af Hr Bildt framdragne argument kan jag ingalunda gilla och
till stöd härför hänvisar jag Hr Bildt till Hr FinansMinisterns,
under öfverläggningarne om tull-bevillningen, uttalade åsigter, derom
att statsverkets ställning vore i ett ganska blomstrande tillstånd
och alldeles ej beböfde några förhöjda tulUatser.
Oen 1 Augusti e. m.
51
Jag för min del får tillstyrka R. o. Ad. att vidblifva sitt en
gång fattade beslut och afslå den af Utsk:t gjorda inbjudning.
Hr Nordenfelt: För min del kan jag ej finna något skäl att
afslå den framställning, Utslct i den nu föredragna 12:te punkten gjort.
I Bet:t N:o 25, der den nu föreslagna åtgärden först framställdes, bade
Utsk:t i det resonnement, som inledde sjelfva framställningen, påpekat
ett särskildt användande af denna million. Ståndet, som ej
fann lämpligt att i detta hänseende taga föreskrifter af sitt BankoUtsk.
, afslog punkten med förständigande för Utslct att inkomma
med nytt förslag angele användandet af bankens odisponerade medel.
Detta har Utsk:t till följe af tvenne Stånds redan tillstyrkta bifall
å punkten ej ansett sig böra göra, hvarföre det återkommit med
samma förslag. En talare har sagt, att han ej kan begripa huru
banken kan bry sig om att lemna fran sig en d^I af sin vinst.
Jag för min del kan ej anse banken, representerad af dess fullmäktige
och för Härvarande af dess ötsk., annat än som en inrättning,
för hvilken Ständerna äro bolagsmän, och under sådane förhållanden
förefaller det mig ganska naturligt, att bolaget, R. St:r,
som ega riksbanken, använda någon del af bankens vinst tili
statsbehofvens fyllande, helst då dess säkerhet genom i reservfonden
afsatte medel i alla fall tillräckligen är tryggad.
På dessa skäl får jag tillstyrka R. o. Ad. att, enär statsverket
verkligen är i behof af den ifrågav:de millionen, bifalla Utsk:ts i
denna punkt gjorda hemställan, hvarigenom de ifrågav:de vinstmedeln
komme att öfverlämnäs åt riksgäldskontoret.
Gr. Lagerbjelke: För en stund sedan beslöt R. o. Ad.,
vid en föregide punkt, att vidblifva sina en gång uttalade åsigter,
på grund deraf att några skäl för frånträdande af desamma icke
blifvit föreburne. Skulle R. o. Ad. nu frångå sitt i detta ämne
förut fattade beslut, så vore det derföre, att några nya skäl framkommit,
som ej förut varit kända. Då nu så ej är händelsen,
kan jag icke finna orsaken hvarföre R. o. Ad. skulle antaga ifrågav:de
inbjudning. En talare har sagt, att statsverket vore i behof af
den ifrågav.de millionen på grund deraf, att den genom förstärkt
Bevilln.Utsk. beslutade skatten på bränvin blifvit bestämd till 15
öre mindre, än beräknadt varit, nemi. till 60 i stället för 75. R.
o. Ad. torde finna, att om R. o. Ad. vid det tillfället gjort afseende
på den utgång, som bränvinsskatten skulle kunna få inom
det förstärkta Utsk:t, så hade R. o. Ad. vid det tillfället ej afslagit,
utan endast återremitterat BankoUtskds Betänk. N:o 25. —
Jag anser det vara något högst principvidrigt att antaga, att banken
skall afstå sin behållning för statsverkets skull, om banken
nemi. sjelf är i behof af sina hopsparade medel. I första rummet
bör man väl se till, att bankovinsten användes till bankens konsoliderande,
innan man tänker att afstå vinstsumman till fyllande
af statsbehofven. Som jag för min del ingalunda kan finna att
några nya skäl blifvit föreburne som i ringaste mån tala förden
ifrågav:de åtgärdens vidtagande, så får jag anhålla, att R. o. Ad.,
52
Den 1 Angust! e. m.
med vidblifvande af sitt förut fattade beslut, ville afslå Utslcts I
denna punkt gjorda framställning.
Hr Printzensköld: Den framställning, som här blifvit
gjord, att nemi. banken skall afträda till statsverket en del af dess
influtne vinstmedel, vittnar på det tydligaste om den svårighet,
som alltid möter vid utrotandet af gamla missbruk. Man har nemi.
under långliga tider vant sig vid att banken skall lemna understöd
till statsverkets utgifter, och det är just detta missbrukande
af bankens medel, som ledt derhän, att banken fått göra bankrutt
så ofta som skett. Om jag antager, att R. St:r är det bolag,som
eger banken, åtminstone som eger alt besluta om bankens vinst
och styrelse, kan jag dock ej medgifva, att detta bolag eger rättighet
att fatta beslut af beskaffenhet, som det ifrågav:de. Ty
bolaget bör väl i första rummet tillse, att värdet af de sedlar,
banken utgifvit, uprättbålles, och detta syftemål vinnes ej derigenom
att bankens styrelse söker alltför mycket intrassla sig med
statsverkets affärer, utan i stället derigenom att banken helt och
hållet söker skilja sig från statsverket. Man har sagt att statsverket
verkligen är i behof af den ifrågav:de millionen, till följe
deraf, att bränvinsskatten icke blifvit enligt K. M:ts förslag höjd
från 60 till 75 öre pr lea. Men, M. Hrr! jag frågar Eder, om
det icke är något i högsta grad rättsvidrigt. att, för det man icke
ökar bränvinsinkomsten, söka taga igen skadan på banken; jag
tror ej att man i längden blir hjelpt dermed, »att», som ordspråket
säger, »taga der det finnes och lägga till der det fattas.»
Som jag således icke kan finna något giltigt skäl hvarföre R. o.
Ad. skulle frångå sitt förut fattade beslut, får jag tillstyrka R. o.
Ad. att afslå Utsk:ts i denna punkt gjorda framställning.
Hr von Ehrenheim: Jag är egentligen upkallad af ett
af Hr Nordenfelt fäldt yttrande, att R. o. Ad. ej ville taga föreskrift
af ett RankoUtsk. huru vinstmedeln borde användas och derföre
afslog R. o. Ad. Utsk:ts förslag om att en million af bankens
sedan 1857 års början uplupna, hittills icke disponerade vinstmedel
måtte från banken till Riksg.kontoret aflemnas. Jag tager
mig friheten fästa Hr Nordenfelts och det Höglofl. Ståndets upmärksamhet
på, att Utsk:t icke gjort sig skyldigt till den tillvitelse,
Hr Nordenfelt rigtat mot detsamma, enär Utsk:t i det omförmälde
Betänk:t endast anfört ett referat af ett inom Uisk:t Väckt
förslag i afs:de på de ifrågav:de vinstmedelns användande. Utsk:t
säger nemi. i sitt Betänk. N:o 25 sid. 25:
»Under Utslcts öfverläggningar i förev:de ämne har deremot
fråga blifvit väckt om anvisande af någon del af bankens odisponerade
vinst till ett annat ändamål, som synts Utsk:t vara af synnerlig
vigt både för banken och det allmänna. Inom Utsk:t har
nemi. uti afgifven motion uprnärksamhet fästats å de stora fördelar,
sorn skulle fäderneslandet tillskyndas, om all den jernvägsmateriel,
som här erfordras, kunde erhållas af inhemsk tillverkning och om
således de derför nödiga medel, i allmänhet upgående till nära */,
Den 1 Augusti e. m.
af hela anläggningskostnaden, komme att stadna inom landet. I
afs:de å sättet att upnå detta önskvärda mål erhjöde sig tvänne
utvägar, den ena. att genom öfverbetalning eller premier för effekter
af inhemsk tillverkning söka framlocka en dylik industri; den
andra, att genom meddelande af låneunderstöd på billiga vilkor
underlätta fabriksanläggningar för ändamålet, hvilkas produkter
derefter borde betalas endast till det värde, de verkligen egde i
jemförelse med derå gällande pris i utlandet. Då en tillverkning,
som på förstnämnde sätt kunde upstå, efter all sannolikhet blefve
af mera tillfällig egenskap och, i samma stund något premium ej
vidare erlades, komme att uphöra, utan att, genom de af staten
emellertid gjorda upoffringar, någon ny industrigren för framtiden
tilldanats, så skulle deremot meddelande af direkta låneunderstöd
till upförande af nya och fullständiga verkstäder, utan förbindelse
från statens sida alt till öfverpris köpa deras tillverkningar, framkalla
en af staten såsom afnämare oberoende industri, helst dessa
verkstäder genast från början blefve nödsakade att tillegna sig alia
de mekaniska hjelpmedel, hvilka vid utländska .verkstäder begagnas,
för att med dem täfla i afs:de å varans så väl godhet som
pris. Under nuv:de financiela förh:den vore dock nära otänkbart
att någon så beskaffad fabrik, hvarför anläggningskostnaden kundo
beräknas till 2 ä 300,000 rdr, skulle här i landet upstå utan
medverkan af staten, hvilken ensam vore i tillfälle att lemna låne
understöd
på sådana vilkor, som betryggade anläggaren mot de
plötsliga vexlingar i penningemarknaden, hvilka för ett dylikt företag,
deraf någon jemn och vinstgifvande afsättning först efter flere
års förlopp vore att påräkna, så lätt kunde blifva förstörande.
Motion i detta ämne, tillstyrkande ett anslag af 600,000 rdr, att,
efter K. M:ts pröfning, under vissa vilkor lemnäs såsom lån till
3:ne fabriksanläggningar för omförmälda ändamål, vore för närvarande
beroende på StatsUtskits pröfning; men då statsverkets tillgångar
måhända icke medgåfvo anvisande af den äskade summan,
syntes utväg dertill böra beredas på det sätt, att banken till statsverket
öfverlemnade någon del af sin besparade vinst; och detta
så mycket hellre som det för banken borde vara af synnerligt intresse,
med afs:de å den metalliska kassans bibehållande och realisationens
bestånd, att icke hädanefter, såsom redan allt för länge
skett, flera mill. årligen ginge till utländningen för inköp af effekter,
hvilkas tillverkning vore så naturlig för vårt eget land och
i framtiden jemväl borde för Sverige blifva en värdefull exportartikel,
i sin mån bidragande till att minska den tryckning på
bankens metalliska fond, som återbetalningen af de för jernvägsarbetena
uptagna utländska lån alltid komme att medföra. I betraktande
häraf, och då den odisponerade banko-vinsten åtminstone
icke till hela beloppet syntes erfordras för bankens ytterligare
konsoliderande, är vordet föreslaget, att af omförmälda vinstmedel
nu måtte till statsverket öfverlemnas en mill. rdr rmt, för att användas
till framkallande af anläggningar för tillverkning af rails
och jernvägsmateriel af olika slag.»
f>4
Den 1 Augusti e. m.
Jag har endast velat anföra detta för att rentvå Utslct för
en beskyllning, som, i händelse den vore stödd på faktiska förhållanden,
hade varit i högsta grad opåkallad.
Jag anhåller om bifall till Utskits Utlåt.
Gr. Sparre: Orsaken, hvarföre R. o. Ad. vid en föreg:de
punkt i detta Betänk, vidblef sitt förut fattade beslut, var den,
att några nya skäl icke blifvit föreburna som kunde gifva anledn.
till ett frångående af förut uttalade åsigter. Gr. Lagerbjelke ansåg,
att enahanda förh:de egde rum vid den nu för handen varande
punkten, och tillstyrkte på grund deraf R. o. Ad. att vidblifva sitt
förut fattade beslut. Men jag frågar den värde Gr:n, om det icke
är ett nytt skäl, att statsverkets tillgångar blifvit så i anspråk
tagne, att den ifrägavide millin är af behofvet påkallad. Denna
omständighet, förorsakad dels af den förminskade bränvinsskatten,
dels af beviljandet af belvdligare anslag, än StatsUtsk:t. tillstyrkt,
kunde R. o. Ad. ej förutse, då beslut förra gången i frågan fattades.
Vore icke detta, något nytt skäl, så sannerligen jag vet, hvilka
som då skulle erfordras. — En talare har sagt, att om brist i
statsverkets tillgångar yppas, så kan densamma fyllas genom förhöjd
bevillning. Det är visserl. sannt, men vi måste erkänna, att
det är en utväg, som man ogerna tillgriper, helst under så gynsamma
konjunkturer som de närv:de, då verkligen en bankovinst
förefinnes, hvilken, på sätt den siste värde talaren, med åberopande
af reglementets ord, tydligen ådagalagt, äfven är afsedd
att användas för statens ändamål. Under sådane förh:den kan jag
icke inse, hvartill det skall tjena, att R. o. Ad. blott af envishet
vill vidblifva ett beslut, hvilket, till följd af redan inträffade omständigheter,
ej kan leda till något godt resultat.
Jag fortfar i mitt yrkande å bifall till Utsk:ts framställning.
Gr. Lagerbjelke: Det enda skäl, som möjligen kunde tala
för utgifvandet af den ifrågav:de millin, voro, att den förhöjda
bränvinsskatten blifvit afslagen och att derigenom statsverket gått
i mistning af en påräknad inkomst. Men i motsats till de talare,
som påstått, att man ej, då beslut i detta ämne förra gången fattades,
kunde föreställa sig en sådan utgång, som sedermera inträffade,
ber jag få invända, att man deremot ganska väl kunde föreställa
sig en sådan utgång, alldenstund den beslutade minskningen i
bränvinsskatten var bifallen i Utsk:ts förslag och detta redan var
inkommet till Ständerna. Jag har ej ännu hört några nya skäl
förebäras, som ej redan då voro kända. Denna fråga är helt och
hållet af enahanda natur med den föregide, vid hvilken Ståndet
redan beslutit att vidblifva sitt förut fattade beslut; jag anhåller
derföre, för konseqvensens skull, att Ståndet afslår Utslcts i denna
fråga gjorda framställning och står fast vid sitt förut i ämnet fattade
beslut.
Hr Printzensköld: Skulle man, som Gr. Sparre synes
åsyfta, vid användandet af bankovinsten endast taga i betraktande
Den 1 Augusti e. ra.
55
de tillfällen, då banken är i yttersta behof af sina vinstmedel och
endast då använda dem till bankens konsoliderande, så komme,
enligt mitt förmenande, det förhide ovilkorligen att inträffa, att
banken skulle vid första annalkande kris sväfva i yttersta fara.
Jag bar sjelf varit vittne till de ganska bekymmersamma omständigheter,
som inträffade vid den sista stora penn ingekrisen, och om
den ännu någon tid fortfarit, försäkrar jag Eder, Mina Hrr! att
man ej skulle haft så brådtom, som man nu tyckes hafva, att afhända
banken den i fråga vide millionen och öfverlemna den till
statsverket. Det förefaller mig tydligt och klart, att man bör under
de lugna tiderna, och synnerligast sedan man varit lycklig
nog att uthärda en ganska farlig penningekris, vara angelägen om
att försätta banken i tillfälle, att, om en än svårare skulle inträffa,
kunna motstå densamma. Och det lyckas ej på det sältet,
att man tager från banken, der det för tillfället finnes medel, och
lägger till statsverket, som händelsevis är i behof deraf.
Jag fortfar i mitt yrkande, att R. o. Ad. måtte, med vidblifvande
af sitt förut lättade beslut, afslå Utslcts gjorda framställning.
Hr Bildt: För min del lägger jag ej någon synnerlig vigt
på, antingen R. o. Ad. bifaller eller afslår det i ifrågav:de punkt
framstälda förslaget, emedan jag i alla fall är förvissad om, att
detsamma skall inom det förstärkta Utsk:t komma att afgöras i enlighet
med den åsigt, jag förfäktat. Hvarföre jag önskade bifall
till detsamma, var blott derföre, att jag ville visa att den
ifrågavide millionen verkligen var behöflig för statsverket, och jag
har sökt gifva skäl dertill i de förändrade förh:den, som inträffat,
sedan R. o. Ad. förra gången fattade beslut i ämnet. Som det
således enligt mitt förmenande egentligen icke tjenar något till
alt längre utsträcka denna redan ganska långvariga diskussion, vill
jag icke inlåta mig i besvarande af alla de inkast, som blifvit framstälda,
utan ber endast det Höglofl. Ståndet behjerta, att det vigtigaste
vid denna frågas lösning icke är att allt för mycket se på
formen, utan snarare på det resultat, som för statens fördel vore
önskvärdt att vinna.
Jag fortfar således i min anhållan, att det Höglofl. Ståndet,
med frångående af sitt förut fattade beslut, måtte bifalla Utsk:ts i
denna punkt framstälda förslag.
Gr. Sparre: Hvad innehåller den föregrde punkten, som Gr.
Lagerbjelke anser stå i sammanhang med den nu föredragne? (Hr
Gr:n har nemi. uttalat den åsigten, att han ansåg det oeftergifligt,
att R. o. Ad. vid den ifrågavide punkten fattade samma beslut
som vid den nyss omnämnde, nemi. ett vidblifvande af förut uttalade
åsigter). Den innehåller en inbjudning till R. o. Ad. att instämma
i Utslcts af de två andra RiksStånden gillade mening om fortsatt
indragning å bankens fastighetslåne-fond. Hvad har R. o. Ad.
fattat för beslut i afs:de på denna punkt? R. o. Ad. har afslagit
denna inbjudning och det af den giltiga orsaken att intet nytt
skäl för dess antagande blifvit af Utslct föreburet. — 1 afs:de
56
Don i Ao gu s tf g. ra.
åter på Utskrts i denna punkt gjorda förnyade hemställan alt af
bankens sedan 1857 års början uplupna, hittills odisponerade vinsjö
medel måtte anvrsas I million rdr till fyllande af statsverkets behof,
har densamma en gång förut blifvit af R. o. Åd. afslagen. Sedan
dess bar åter nya skäl för bifall å densamma framkommit, såsom
dels att en högst vigtig statsinkomst reducerats ganska betydligt,
dels att statens -tillgångar, till följe af de synnerligast vid
8:de bufvudtiteln beviljade anslagen, i betydligare mån, än t i 11-  Smnadt varit, blifvit t anspråk tagne, dag frågar om Gr. Lagerbjelke
billigtvis kan påstå att enahanda motiver göra sig gällande
vid de båda af mig nu framdragna punkterna. — Hvarföre skulle
R. o. Ad. så behöfva fatta enahanda beslut?
Som jag för min del icke finner något skäl, hvarföre R. o.
Ad. fortfarande bör vidblifva sitt förut fattade beslut, yrkar jag,
att den af Utskrt föreslagna inbjudningen måtte bifallas.
Frih. Hermelin, Carl Samuel: Jag anhåller, att till
prot:t få nedlägga min reservation mot det beslut, att statsverkets
behof skall komma att fyllas med bankens medel, och kommer
jag alltjemt att motsätta mig hvarje beslut, som afser ett tillgripande
af bankens tillgångar för att betäcka bristen i budgeten.
Hr Ehrenhoff: De skäl, Gr. Sparre föreburit för bifall å
Utslcts förslag, förefalla mig ganska besynnerliga. Hr Gr:n säger
nemi. att nya skäl hafva tillkommit, som böra förändra R. o. Ad:s
förut fattade beslut i afs. på den ifrågav:de millionens öfverlemnande
till statsverket, och bland dessa skulle det vigtigaste vara
att staten vore i behof af penningar. Detta förutsätter, att R.
o, Ad:s förut fattade beslut grundade sig på den omständighet
att Slaten ej behöfde några hjelpmedel; jag för min del tror, att
beslutet var grundadt derpå att R. o. Ad. ansåg att banken sjelf
vore i behof af sin egendom.
För min del får jag yrka att R. o. Ad. måtte, med v i dbl ifvan
de af sitt förut fattade beslut, afslå Utskits i denna punkt föreslagna
inbjudning.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad, yttrade H. Exc. Hr
Gr. och Landtm., att derunder yrkats, dels att R. o. Ad., med
frånträdande af sitt förut i frågan fattade beslut, måtte bifalla
Utsk:ts förslag, och dels att samma förslag måtte afslås.
Härefter framställde H. Exc. först propos. på bifall till Utsk:ts
förslag, med frånträdande af Ståndets förra beslut, dervid svarades
många nej, blandade med ja, samt sedermera propos. på afslag å
merberörde förslag, då svaren utföllo med starka ja jemte åtskilliga
nej; och förklarades ja nu hafva varit öfvervägande.
Sedan H. Exc. Hr Gr. o. Landtm yttrat, att hvad i slutet af
förevide Dtlåt. förekomma, endast innefattade en anmälan, som ej
tili någon åtgärd föranledde,] åtkiljdes R. o. A. kl. 11 e. m.
In fidem,
0. Braket.
Den 4 Augusti.
57
Lördagen den 4 Augusti 1860.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades tre prot.utdr. för den l:sta dennes, sami pleniprotit
för den 16 sistl. Maj f. m.
Uplästes följande, af Frih. Bl a n de rstr ö m, C a r 1 Adolf, ingifne
Mern.:
Af enskilda angelägenheter och en tillämnad resa hindrad,
får jag härmed vördsamt afsäga mig updraget att deltaga i den nu
tillstundande statsrevisionen.
H. Exc. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att, till följd af R. o. Adina
förut fattade beslut, RiddarhusDireklionen torde böra om denna
afsägelse underrättas; hvarefter ett prot.utdr. härom uplästes och
godkändes.
Anmäldes och bordlädes följrde från Ctsk:n inkomne Mern.
och Betänkrn, nemi. från
Konstitutionsutskottet:
N:o 53, med förslag till åtskilliga ändringar i Reg.Form. och
Riksd.Ordn., ang. riksdags hållande hvarje år;
N:o 54, ang. en af riksdags-fullmäktigen Ola Jönsson från
Malmöhus Län anmäld anledn. till anmärkning;
N:o 55, med voteris-proposir rörande det uti Konst.Utsk:ts
Mern. N:0 38 framställda förslag till ändring i Riksd.Ordn:ns
föreskrifter om PresteStåndets representationsrätt;
N:o 56, med anmälan om de i Först. Konstit.Utsk. verkställda
omröstningar;
SlatsUtskottet:
N:o 147, i anledn. af erhållen återremiss å Utlåtit N:o 101,
i fråga om förändrade grunder för mjöl-och sågqvarnars beskattning;
Sammans. Lag-, samt Allm. Besv.- och Ekon.Utskit:
N:o 24, i anledn. af väckta motioner om utfärdande af ny
sjölag;
58
Den 4 Augusti.
Allmänna Besv.- och Ekon.Utslct:
N:o 132, i anledn. af väckt motion om tillägg till och ändring
i gällande förordn. om jagt och djurfång;
N:o 133, i anledn. af väckt motion ang:de ändringar i nu
gällande författningar om jagt och djurfång;
N:o 134, i anledn. af väckt motion om kolonien S:t Barthelemys
skiljande från Svenska Kronan;
N:o 135, i anledn. af väckt motion i fråga om skiljande af
Landshöfdinge- och MilitärBefälhafvareembetena på Gottland;
N:0 136, i anledn. af väckt motion om utgifvande från trycket
af sammandrag utaf alla de författningar, som röra bebyggande, vård
och underhåll af civila och ecklesiastiska boställen;
N;o 137, i anledn. af väckt motion om slöjdskolors inrättande
i hvarje län;
N:o 138, i anledn. af återremiss af Betänlct N:o 38;
N:o 139, i anledn. af RiksStåndens skiljaktiga beslut i an
ledn.
af Betänk. N:o 44;
N:o 140, i anledn. af återremiss af Belänk:t N:o 73;
N:o 141, i anledn. af återremiss utaf Betänk:t N:0 88;
N:o 142, i anledn. af återremiss utaf Betänlct N:o lil;
N:o 143, i anledn. af återremiss utaf Betänlct N:o 112; samt
N:0 144, i anledn. af återremiss utaf Betänk:t N:o 113.
Föredrogs Exped.UtsIcls den Irsta dennes bordlagda skrifvelseförslag
N:o 105, rör. föreskrifter till betryggande af besittningsrätt
till fast egendom och af inteckningssäkerhet.
Gr. Sparre, Erik: Utan att vilja bestrida det förtjenstfull i
Exp.Utskits skrifvelse, finner jag mig dock nödsakad att mot dess innehåll
göra en anm. I detta förslag, likasom i LagUtsIcts Bet.
N:o 31, är omtaladt, att ehuru författningen af den 14 Maj 1805
angtde prescription, afsåg att betrygga eganderätten till fast egendom,
detta ändamål likväl icke upnåddes, derföre att det icke finnes
stadgadt någon viss terminus a quo, från hvilken prescriptionstrden
af 20 år skall beräknas. Detta är det största felet, sorn i denna
författning kan anmärkas. Uti LagUtsIcts Bet. N:o 31 är deremot
denna bestämning, som jag tror, tydligen uttryckt. Det står »i följd
och genom denna författning är väl blifven stadgad en prescriptionstid
af 20 år för klander å jordafång»; men den termin, hvarifrån
bäfdens början skall räknas, är icke på ett tillfredsställande
sätt bestämd, hvaraf följden ock blifvet den, att författningen i det
närmaste varit utan betydelse och ingalunda beredt den dermed
åsyftade säkerhet. Den föreskrifver nemi. att all på god tro numera
och med verklig besittning förenad åtkomst till fast egendom,
hvilken icke blifvit i behörig ordning klandrad af den förmente
egaren eller innehafvsren. som egendomen afbän.d blifvit i hans
lifstid, ej eller af hans arfvingar eller rättsinnnhafvare inom 20
år från hans dödsdag, är, efter samma tids förlopp, från allt vidare
itai fri. Häraf synes följa, dels att förste egaren under sin lifstid,
äfven om den är längre än 20 år, eger rätt att egendomen återvinna,
och dels att jemväl egarens arfvingar hafva rätt att inom.
D e n £A u g u s t i.
59
20 år efter egarens död klandertalan i sådant afs:de anställa.
Detta U t sk :ts resonnemang liar Exped.Utslct återgifvit p§ följande
sätt: »Vid öfvervägande af detta ämne hafva R. St:r icke kunnat
förbise, att, på sätt nu anmärkt blifvit, eganderätten til! fastighet
icke finnes vara äf nu gällande lagstiftning fullt betryggad. Genom
K. Förklaringen d. I4:de Maj 1805, ang:de lagens rätta förstånd
och tillämpning, ej allenast i mål rörtde klander å fast egendom,
utan ock om hvad ytterligare vid lagfarts beviljande iakttagas
bör, har väl en preskriptionstid af 20 år för klander af jordafång
blifvit stadgad medelst föreskriften, att all på god tro vunnen
och med verklig besittning förenad åtkomst till fast egendom,
hvilken icke blifvit i behörig ordning klandrad af den förmente
egaren eller innehafvaren, som egendomen afhänd blifvit, i hans
lifstid ej eller af hans arfvingar eller rättsinnehafvare inom 20
år från hans dödsdag, är efter samma tids förlopp från allt vidare
åtal fri», och häraf synes visserligen följa att första egaren under
hela sin lifstid, äfven örn den är längre än 20 år, eger rätt alt
egendomen återvinna, och att jemväl egarens arfvingar hafva rätt
att inom 20 år efter egarens död klandertalan i sådant afsrde anställa,
men då den termin, hvarifrån häfdens början skall räknas,
icke derjemte blifvit på ett tillfredsställande sätt bestämd, har följden
häraf ock varit den att författningen i det närmaste saknat
betydelse och ingalunda beredt den med densamma åsyftade säkerhet
åt jordbesittaren. Utsk:t har således helt och hållet omkastat
LagUlsIcts resonnemang. Dessutom måste jag anmärka att islutet
af resonnemanget talar Utslcts förslag endast och allenast om den
säkerhet i besittnings- orh eganderätten, som lagen gifver egaren;
men Utslct har tillika sagt att denna säkerhet i eganderättsbesittning
är så mycket mer nödvändig som rubbning deri högst menligt
inverkar äfven på förtroendet (ill rättssäkerheten; detta resonnemang
afser likväl endast eganderätten, och icke den andra
delen, som är lika vigtig som eganderätten, med den skillnad att
eganderätten är grunden för den öfriga. Säkerheten för eganderätten
inverkar äfven menligt för hypotheken, och det är denna
anvisning, som borde vara tydligare uttryckt i Exped.Utsk:ts skrifvelse.
Jag anser af högsta vigt, att då R. St:r i en underd. skrifvelse
till K. M. gjort anhållan oro införande i vår rättsinstitution
af en ny föreskrift, med precision och bestämdhet ange. icke allenast
hvarje felaktighet i nu gällande författning, utan äfven ändamålet
i alla dess delar, och det är för att få rättelse härutinnan,
som jag nu anhåller om återremiss.
Hr Printzensköld, Carl: Jag har icke varit tillstädes
då det ifrågav:de förslaget justerades, men i ani. af den bordläggning.
som egde rum af detsamma sist!, plenidag, har jag tagit närmare
kännedom af dess innehåll "och jag måste bekänna att, be-?
träffande den första af Gr. Sparre gjorda anm:n, den icke utaf mig
anses vara af beskaffenhet att jag kan densamma godkänna. Gr:n
kan väl icke förneka att den af honom mot Utsk:ts Betänk, åberopade
lag af d. 14:de Maj 1805 verkligen innehåller de ordalag,
ftO
Den 4 Angnst!.
som i Utskits Betänk, äro anförde eller att den som egendomen
blifvit afhänd, eger i sin lifstid och inom 20 år köpet klandra
och efter hans dödsdag hans arfvingar likaledes inom 20 år.
Således innefattar Exped.Utsk:ts skrifvelseförslag endast ett återgifvande
af hvad författn:n bestämdt innehåller, och det är en terminus
ad qvem, som derigenom är bestämd för klander. Utsk:t
har äfven dragit den slutsats, som är ganska naturlig, att den förste
egaren eger under hela sin lifstid, äfven om den är längre än 20
år, klander föra, och hans arfvingar att 20 år efter hans dödsdag
klandra åtkomsten af egendomen, så att om man håller sig endast
och allenast till frågan, vid hvilken tidpunkt klandertalan är slut,
så har författn:n i sjelfva verket icke någon brist, såvida man vill
inskränka sig till det att preskription för klandertiden der icke
skulle saknas, ehuru jag medger att, såsom Utsk:t också här an
märkt,
klandertiden kan för den första innehafvarens lifstid blifva
längre eller kortare. Men, säger man, felet är att någon terminus
a quo icke finnes och det är äfven ganska tydligt uttryckt i
Exped.Utsk:ts skrifvelseförslag. Utsk:t har icke gjort något annat
än kastat om och gjort till premiss hvad LagUtslct här har berättelsevis
uptagit, och kommit till den konklusion, att just det förhållande
att terminus ad qvem är bestämd, men å andra sidan icke
terminus a quo, leder derhän att författnm, sådan den nu är, icke
kan, såsom Utsk:t sagt, på ett tillfredsställande sätt upfylla sitt ändamål.
Jag kan åtminstone icke af den tankegång, som genomgår
Utskits Mein., finna annat än att sådan är Utsk:ts mening, och den
är tydligen uttryckt i Exped.Utskits skrifvelseförslag.
Hvad åter beträffar den sednare anm:n, som Gr. Sparre gjorde
och hvilken jag i anseende till den låga röst, med hvilken Grin
uttalade densamma, icke var i tillfälle att riktigt höra, så får jag
säga att om den afsåg realkrediten, anser jag denna fråga ingalunda
tillhöra detta ämne. Hufvudändamålet, som R. St:r åsyfta
med sin begäran hos K. M., är förändrade grunder för hypotheksföreningars
införande, äfvensom en förändrad författn. rör:de lagfart.
Hvad det andra beträffar, så faller det af sig sjelf, och jag hade
icke trott att R. St:r skulle i en skrifvelse till K. M. anföra svårigheten
att få på egendom låna peningar. Det är en sak, som synes
mig temligen olämplig att sammanblanda med eganderätten,
och detta . så mycket mera som LagUtsk:t sjelft har anmärkt, med
afside på lagfart af fastighet, att åtkomsthandlingarne äro så svåra
att erhålla att det är nästan omöjligt att vinna lagfart, och att
det derföre är alldeles oundvikligt att bättre ordna föi hållanderne
än hittills. Då Gr.n såsom Ordftde i LagUtslct icke haft andra
aninir att göra mot Ulsk:ts skrifvelseförslag, får jag bekänna att
jag för min del anser dem ingalunda vara af beskaffenhet att de
böra föranleda till en återremiss, ty att inlägga en beskrifning
och skäl, som äro olämpliga, det tror jag vara Utsk:ts skyldighet
att undvika, och skulle man skrifvit allt hvad LagUtsk:ts Mern.
innehåller, då hade man inkommit på en väg, som enl. min tanke
är mindre ändamålsenlig att beträda. Jag tycker att skrifvelsen
är icke otjenlig i sitt närv;de skick, ty Gr:n skall förgäfves kunna
Deli 4 Angnsti.
6t
bevisa att icke logik finnes i första meningen, enär det tydligen
står hvad lagen i ord innehåller och deraf drages en slutsats, sorn
är fullkomligt riktig. Det är sannt att författntn är ofullständig
derigenom att blott den ena sidans preskriptionstid är bestämd
men icke den andras; skulle en preskriptionstid, d. v. s. en terminus
a quo, vara utsatt, så vore ju författmn sådan den är obestridligen
tydlig och klar. Det är deröfver som då ingen annan
klagan kunde föras, än att terminus ad qvem är obestämd, såsom
beroende af en persons längre eller kortare lifstid, men det är en
omständighet, som bär egentligen icke kan blifva föremål för klander,
och författnin innehåller icke bestämdt att preskription i allmänhet
skall räknas till 20 år, förrän den förste egaren, som blifvit
afhänd fastighet, dött. Jag anhåller derföre att R. o. Ad. måtte
godkänna Utsk:ts förslag, ehuru jag icke skall finna mig särdeles
missbelåten om skrifvelseförslaget blir återremitteradl, emedan det
beror på hvars och ens individuel åsigt, huru en skrifvelse skall
upsättas.
Gr. Sparre: Sedan den sista talaren förklarat sig icke hafva något
mot en återremiss, så har jag ingenting att tillägga, och Exp.-  Utsk:t får då taga i öfvervägande min åsigt och hans; men då hans
medgifvande var litet »évasivt», måste jag med några ord förklara
min mening. Den sista talaren har sagt att Utsk:t inskränkt
sig till att upprepa författningens ord; det är alldeles icke så, ty
Utsk:t har sagt: »här synes visserligen följa etc.» Det är icke på
det sättet man uprepar en författning; ty när man börjar med att
tolka den, då säger jag, att uppställningen icke är lika. Hr Printzensköld
har sagt att Exp.Utsk:t icke har gjort någon ting annat
än omkastat Lag-Utsk:ts resonnement; ja, så är det, men med den
skillnad att LagUlsk:ts resonnement är fullkomligt logiskt, men
icke Exp.Disk:ts. I Exp-Utsk:ts förslag är en preskriptionstid visserligen
gifven; häraf synes följa att terminus ad qvem kan dragas
ut huru länge som helst, men när ingen terminus a quo är bestämd,
uppfyller den icke sitt ändamål. Orsaken hvarföre tiden
kan utdragas huru länge som helst, är just den att någon terminus
a quo icke finnes. Sådant är Utskrts resonnement och jag
vidblifver följaktligen mitt yrkande.
Beträffande det sista af Hr Printzcnskölds yttranden eller att
realsäkerheten icke har sin plats i denna förordning, så beklagar
jag att Hr Printzensköld icke har den ringaste kännedom om detta
förslag, ty då skulle han hafva vetat att det omtalar något som
kallas grund- och bypotheksböcker, och såvida hypothek afser realsäkerhet,
så angtfver sjelfva titeln på boken att det är hälften och
mer än hälften af bokens innehåll. Meningen med dessa böcker
är icke allenast att de skola angifva en egares lagliga åtkomst till
fastigheten, utan äfven alla gravationer som tillhöra fastigheten.
Hvar och ens af dessa har sitt folium; å ena sidan antecknas
eganderätten, å den andra gravationer och inteckningar. Således
är säkert att gravationer uptaga största delen af boken, ty eganderätten
till egendomen omflyttas icke s§ ofta som inteckningar.
Den i Angnst i.
Det skulle vara ett alldeles ofantligt stort fel, om författningen
icke skulle innefatta ett ord om realsäkerhet, sora är nästan det
förnämsta ändamålet med densamma, och således tror jag att just
detta Hr Printzenskölds egna medgifvande tillräckligt ådagalägger
att han icke var med om sjelfva det beslut, som föranledde skrifvelsen
och som derföre är del bästa beviset för nödvändigheten
af en återremiss.
Hr Printzensköld: Jag måste beklaga att mitt förstånd
är så inskränkt att jag icke kan begripa, det skrifvelsen skulle
vara affattad i sådana ordalag, att man skulle kunna utsträcka terminus
ad qvem huru långt som helst. Det är stridande både
mot ordalagen i författningen och mot hela skrifvelsen. Författningens
ordalydelse är nemi. den, att första egaren har rätt under
sin lifstid att klandra, och efter hans död skola hans arfvingar
under 20 år ega samma rätt och med den tiden är klandret slut.
Sålunda om den förste egaren må blifva äldre eller yngre, så vet
man ändå att prescription skall ega rum. Men deremot finnes alldeles
icke å andra sidan stadgadt, när tiden för klandret skall
taga sin början, och denna anmärkning är gjord af Utsk.t, likasom
den äfven uttryckligen förekommer i skrifvelseförslaget. Att man
här omkastat Utsk:ts upställning är helt enkelt så, att man satt
det till premiss som Utsk:t omtalt såsom ett förhållande, hvilket
Utsk:t i afseende på praescriptionstiden ad qvem icke hade klandrat.
Det måste väl vara rätt att man först omtalar i ett skrifvelseförslag
huru nu gällande författning är beskaffad, deraf drager den
slutföljd, som författningen otvunget ger, och slutligen säger att
den har det fel att icke innehålla någon bestämmelse, som är nödvändig
§ andra sidan, och således är af ensidig natur. Det är
egentligen hvad jag anser orätt från ötsk:ts sida att först tala om
att man saknar terminus, från hvilken häfden skall räknas. När
man uppsätter en skrifvelse, skall man sätta premisser, först och
deraf draga konklusion; så är den tankegång jag lärt mig begagna
och jag tror icke man med fog kan klandra den. Hvad
Gr:n yttrat derom att jag icke läst Betänka, då jag sagt att här
icke är så lämpligt att tala om realsäkerheter, så synes det mig
underligt att en sådan anm. blifvit gjord, emedan jag tror mig
hafva genomläst Bet:t så väl, att jag vet allt hvad det innehåller,
och att Utsk:t äfven icke har att klaga öfver att skrifveiseförsiaget
icke innehåller det hvarpå Gr:n fästat upmärksamhet, derom
får jag erinra. Det står nemi. uttryckligen följande ord i skrifvelseförslaget:
»att det skulle vara grund- och hypotheksböcker,
hvilka i juridiskt hänseende var af nästan enahanda betydelse, som
jordeböcker i kammeralt, samt innefattande säker och bestämd uplysning
och alla i rättsligt hänseende egendomen rörande omständigheter
etc.» Jag undrar om det icke är en så fullständig beskrifning
på hypotheksböckernas natur som någonsinJtehöfves. Att
taga in hvad Utsk:t i detta fall sagt om huru dessa böcker skola
vara beskaffade, det anser jag för min del vara obehöfligt och detta
så mycket mer som R. St:r i skrifvelsen sagt att de icke veta huru
Deli 4 A u g u s t i.
64
de skola inrättas och de närmare detaljerne, som böra komma i
betraktande, när de skola införas, och derföre begära R. St:r att
K. M:t skall låta uprätta förslag till dessa hypotheksböcker och
då närmare öfverväga hvad som i sammanhang med dessa böckers
inrättande må i afseende på lagfart och fast egendom ega rum.
När R. St:r på detta sätt hafva i allmänna ordalag förklarat hvad
som är deras åsigt och denna åsigt så mycket mindre bör uttryckas
i bestämda ordalag som Utsk:t omförmält, huruledes lagberedningen
förklarat sådana böcker icke vara lämpliga, synes mig att
Exp.Utsk:t gjort allt hvad det bort göra, för att uppfylla det åliggande
som Utsk:t tillhör. Man kan visserligen, för att göra Gr.
Sparre till viljes, sätta in en eller annan mening, men i öfrigt
anser jag icke någon återremiss vara behöflig.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad samt H. Exc, Hr
Gr. o. Landtm, uptagit de derunder gjorda yrkanden om dels godkännande
af ifrågav:rie skrifvelseförslag och dels ålerremiss deraf,
framställde H. Exc. först propos. på förslagets godkännande, dervid
svarades flere nej jemte ett eller annat ja, och sedermera propos.
på detsammas återremitterande, då svaren utföllo med flere ja samt
ett eller annat nej; och förklarades ja nu hafva varit öfvervägande.
Härefter föredrogs ocb godkändes Exped.Utsk:ts den 1 dennes
bordlagde skrifvelseförslag N:o 106, ang:de vilkoren för bränvins
tillverkning.
Föredrogs ånyo LagUtsk:ts den 25 och 28 sisth Juli på
bordet lagde Utlåt. N:o 40, i anledning af gjorda anmärkningar
emot Utsk:ls Betänk. N:o 19, i fråga om antagande af ny lag ang:de
skillnad i äktenskap.
Hr Printzensköld, Carl: Den ändring, sorn Utsk:t här
föreslagit i nu gällande lag ang:de äktenskapsskillnad, tror jag
måhända alltför mycket underlättar ett så vigtigt steg makarne
emellan. Jag ber att få upläsa den reservation, Hr Olivecrona
afgifvit mot Utsk:ts förslag, äfvensom det stadgande han upställt,
för att derigenom se huruvida Utsk:t förfarit försigtigast och klokast
eller om jemförelsen är till förmån för nämnde reservation.
Hr Olivecrona säger:
»Då Utsk:t, allena med en obetydlig förändring, vidhållit sitt
i Betänk:t N:o 19 framställda förslag till ny redaktion af 14:de kap.
Usta §:n GiftermålsBalken, måste jag mig deremot reservera.
Jag är fortfarande af den öfvertygelse, att om man riktigt
fattar ändamålet af de varningsgrader, hvilka i lag böra stadgas,
såsom åsyftande att söka bringa oeniga makar till försoning med
hvarandra, så måste lagstiftaren afse att dessa varningar blifva dels
allvarliga, och ej för få till antalet, dels icke allt för hastigt på
hvarannan följande, enär tiden alltid måste betraktas såsom ett
särdeles verksamt försonande element. På sätt jag i min reser*
64
Den 4 Angust).
vation vid berörde Betänk, anfört, har jag ansett de i 1734 års
lag stadgade böter böra, såsom olämpliga, i egenskap af någon varning
för oenighet emellan makar, ur vår lagstiftning utgå. Deremot
anser jag det vara en pligt att, så vidt af mig kan bero,
söka förhindra hvarje lagförändring i den syftning att varningen
inför domkapitlet skulle försvinna. Trenne varningar af kyrkans
tjenare, nemligen först enskildt af kyrkoherden och sedan af kyrkoherden
inför kyrkorådet, och derefter inför domkapitlet böra visst
icke anses vara för många omgångar, om ändamålet kan vinnas
och ett obetänkt brytande af det heligaste band på jorden förekornmas.
Dessutom torde icke någon varning lämpligare kunna
meddelas än just af mån, hvilkas ställning bjuder vördnad och
som med Skriftens ord böra kunna tala både bevekande och varnande,
både undervisande om makarnas pligter emot hvarandra
och verkande försoning och tillgift i afside å makarnes ömsesidiga
fel. Om äfven olägenheter och kostnader i ani. af lång resa till
domkapitlet kunna för makarna någon gång upstå, äro dessa olägenheter
dock af en underordnad vigt och böra visst icke föranleda
till hela varningens borttagande; ty man kan ej förneka sanningen
af de fakta, som visa, att mångfaldiga gånger har just varningen
inför domkapitlet bringat makarna till besinning och aflägsnat
hos dem tanken på skilsmessa.
Skall tiden kunna utöfva sin helsosamma verkan på makar,
som måhända af en ganska obetydlig anledning blifvit upretade
emot hvarandra, måste icke heller varningarne följa för nära efter
hvarandra. Enligt Utsk:ts förslag skulle emellertid de 2:ne varningarne
inför kyrkoherden i församlingen och domstols åtgärd
alt döma till skillnad till säng och säte för ett år icke åstadkomma
längre uppehåll än måhända några veckor öfver året. Men
utsigten på möjligheten att, efter så kort tids förlopp, kunna erhålla
fullständig skiljsmessa, torde mången gång snarare stadga
makarnas beslut att frivilligt öfverenskomma om äktenskapets up
lösande,
än leda till det af lagstiftaren åsyftade ändamålet — försoning.
Jag anser derföre alldeles nödvändigt att en viss tid,
t. ex. 6 månader, bör förflyta efter sista varningen af Ordets tjenare,
innan det må vara tillåtet att draga saken till verldsligt
forum. På Rätten må det sedan ankomma, att efter omständigheterna
döma till skillnad från och med ett, till och med
två år, samt att, der så nödigt pröfvas, vid vite af fängelse, förbjuda
den felaktiga makan att under tiden besöka den andra, eller
begge att besöka hvarandra Riktigast vöre härvid utan tvifvel
att i lag stadga ett bestämdt förbud för makarna att vistas tillsammans,
på det att makarna genom en temporär skiljsmessa måtte
få erfara en känning af följderna af äktenskapets fullständiga uplösning.
Men om omständigheter kunna inträffa, hvilka göra det
för makarna nödvändigt att råkas, t. ex. i angelägenheter för deras
barns upfostran, torde det böra åt domarens pröfning öfverlämnäs,
att, efter förhållandenas beskaffenhet i hvarje särskildt
fall, härom meddela föreskrift.
På
Den 4 Angnst!.
65
På grund häraf får jag vördsamt föreslå att 1 § i 14 Kap.
Giftermålsbalken må erhålla följande, med det af Högv. PresteSt:t,
i enlighet med min vid Belänkit N:o 19 fogade reservation, antagna
förslag nära öfverensstämmande lydelser
§ I.
»Der hat och bitterhet emellan man och hustru up»kommer
och endera derom hos Kyrkoherden i församlingen
gör -anmälan, eiler det eljest varder kun»nigt,
ege då Kyrkoherden kalla makarna och varna
»dem efter t hy 16 Kap. 11 $ Kyrkolagen bestämmer.
.»Fortfar ändock osämja mellan makar, då skall Kyrko»herden
inför Kyrkorådet dem ytterligare varna och
»genom föreställningar söka till enighet förmå, ilar
»äfven sådan varning fruktlöst aflupit, då skola makar»na
förvisas till Domkapitlet, som än ytterligare eger
»dem varna, på sätt Kyrkolagen innehåller. Rätta de
»sig ej heller deraf, då må, sedan sex månader från
»den dag, varningen skedde, framflutit, Rätten efter
»stämning pröfva hvad endera eller begge den osämja
»vålla samt makarna emellan till skilnad till säng och
»säte döma från och med ett till och med två år;
»förbjuda ock makarna, der så nödigt pröfvas, vid vite
»af fängelse, att hvarandra under tiden besöka.»
Man bör noga ihågkomma att samma reservant sagt att äktenskapet
är en bland de heligaste förbindelser på jorden; då bör
•också lagstiftaren aldrig tillåta sig att vidtaga sådana åtgärder,
hvarigenom man underlättar uplösandel af en sådan förbindelse,
utan tvärtom bör han förfara ensamt på ett sådant sätt att sanno
likhet
synes vara förhanden att försoning makar emellan må kunna
tillvägabringas. För min del tror jag ock, att hvad fordna
lagstiftare i detta fall stadgat om varningar först inför kyrkoherden,
sedermera inför kyrkoherden i närvaro af kyrkorådet, och slutligen
inför domkapitel, är af högsta behof på k a I la dt och har
många gånger ledt till de bästa följder. Det är, såsom reservanten
ganska riktigt anmärkt, försoning man skall åsyfta genom
dessa åtgärder, det är icke allenast toma former, man skall iakttaga,
för att derigenom komma tili det mål, som åsyftas. Den ena
maken kan företrädesvis framför den andra önska uplösning af det
äktenskapliga bandet och om äfven mången kanske klagar öfver
de svårigheter -vid äktenskapsskilnad, som vår lag nu stadgar, så
bör likväl moraliteten hos hvar och en vara så stark, att han icke
lyssnar till en dylik klagan, utan tvertom anser det vara den heligaste
pligt att genom långsamma åtgärder möjligen hindra äktenskapets
uplösning. Jag tror således att LagUtskit förfarit med nog
■litet afs:de på vigten af den förbindelse, hvarom här är fråga, då
Dtsk:t här framställt ett lagförslag, som verkligen underlättar till
den grad möjligheten af äktenskapsskilnad att de preliminära åtgärder,
hvilka skola vidtagas, innan domaren behöfver döma till
denna skilnad, endast inskränka sig till några få veckor. Detta
D. IX. 5
66
Den 4 A ngn sti.
är en sak, som jag för min del med dea moraliska känsla jag
eger, på det högsta bestrider, att den i vår lag må blifva regel,
och jag tillstyrker derföre att, med ogillande af Utsk:ts hemställan,
det förslag, som Hr Olivecrona afgifvit, måtte af R. o. Ad.
antagas. Det 8r så mycket mera lämpligt, som detta Stånd, hvars
ledamöter otvifvelaktigt äro de mest kompetente domare i en sak
af så grannlaga art som denna, har vid ett föreg:de tillfälle just
antagit en lag-g, i det allra närmaste af samma lydelse som Hr
Olivecronas reservation.
Hr Cederschiöld, Gustaf: Jag fästade mig vid ett yt
trande
af Hr Printzensköld. Han har nemi. nu, liksom ganska
ofta annars, mycket kathegoriskt yttrat sig. Han säger att de varningar,
som domkapitlet gifvit oeniga makar, skola ganska ofta hafva
ledt till dessas försoning. Jag hemställer till Hr Printzensköld
om han kan bevisa detta sitt yttrande, om han med ett enda faktum,
ett enda fall, kan ådagalägga att makar försonat sig efter
varning inför domkapitlet. Till min kunskap har något sådant icke
kommit, utan är min tro, att kan icke prestön åstadkomma enighet
mellan makar, icke lärer domkapitlet göra det. Jag tror mig
hafva ganska grundad anledning till den förmodan att den af Hr
Printzensköld så kathegoriskt afgifna upgift ieke stödjer sig på
verklig sakkännedom, utan är ett infall för tillfället. Mot Utsk:ts
förslag har jag icke något att anmärka. Möjligt är att någon
längre tid borde vara bestämd mellan varningarne oeh stämningstiden.
Derpå lägger jag doek ieke någon vigt, enär tiden för
skiljsmessa nu verkligen blifvit förlängd mot hvad förut egt rum.
Jag tillstyrker således bifall till Utskrts förslag.
Gr. Sparre, Erik: Det är så långt från att det i någon
mån ingått uti Utsk:ts tanke att underlätta möjligheten till skiljsmessa
att det är alldeles motsatsen, som f)tsk:t åsyftat. Utsk:ts
ledamöter bade samtligen den erfarenhet, att nu gällande lagstad
ganden
om de 2:ne stämningsprocesserna inför domstol, innan
skiljsmessa till säng och söte kunde ega rum, snarare bidroge att
öka missämjan mellan makar än att minska den, hvarföre Dtsk:t
icke drog i något tvifvel lämpligheten af att borttaga desamma.
Man känner nemi., att makarne först skola en gång stämmas till
rätta och fällas till böter för osämja i äktenskapet, sedermera, om
de icke ändra sig, ännu en gång döma» inför domstol och fällas
till böter, och först 3:dje gången dömas till skilnad till säng och
säte. Det är temligen klart att sedan makarne salunda offentligen
upträdt mot hvarandra inför domstol, så blir försoningen svår,-,
och ett borttagande af detta stadgande ansåg Utsk:t så olvifvelaktigt
välgörande i den syftningen att åstadkomma försoning mellan
makar, att denna förändring i lagen icke i någon mån kan anses
bidraga till äktenskapsskilnad, utan snarare tvärtom. I fråga om
hvilken varning, som borde föregå en skilnad till säng oeh säte,
är det egentligen som skiljaktighet i meningar visat sig. Reservanten,
hvilkens yttrande blifvit framhållet af Hr Printzensköld,
B en 4 A n gu s ti.
har sagt att 3 varningar äro nödvändiga, och Hr Printzensköld
har tillagt att 1734 års lagstiftare hafva handlat visligt i att
stadga 3 varningar. Jag får då uplysa att 1734 och 1686 års lagar
icke hade 3 utan 2 varningsgrader. Nu är föreslagen en varning
inför kyrkoherden och en ytterligare inför kyrkoiådet. Således är
det 2:ne varningar ännu liksom efter 1686 års kyrkolag och 1734
års lag. Då upstår frågan.: skalf varning inför domkapitel anses
vara af den vigt att den bär bibehållas, innan skilnad till säng
•och säte ifrågakommer ? Till en början får jag erinra, att skilnaden
till säng och säte är ännu icke någon uplösning af äktenskapet,
tvärtom, det är ett försök att, genom förbud för makar att
träffa hvarandra, lära dem inse hvad de förlora genom skilsmessa.
Detta är hvad Utsk:t médgifvit. Hvad synnerligt företräde kan då
varning inför domkapitlet hafva framför öfrige varnmgacne? öm
2:ne makar vid flera tillfällen blifva varnade inför sin själasörjare,
— och man måste val antaga att varningen inför själasörjaren icke
•tillgår på det sätt att han en gång kallar dem till sig och sedan
låter dem gå, utan den som vill väl sköta sitt kall, mäste ofta
repetera dessa varningar innan han kan säga: jag förmår ingenting
— och makarna oaktadt dessa förnyade varningar icke låta
-sig försonas, så återstår varning inför kyrkoråd. Jag vill till en
början säga, att denna varning af själasörjaren, som eger kännedom
örn makarnes lynnen och karakter, är väl den som isynnerhet
måste antagas utöfva den mest välgörande verkan. Dvad återigen
beträffar kyrkorådet, hvars medlemmar utdela den andra varningen,
så måste de, dels genom den ställning de innehafva inom
det lilla samhälle, der de förekomma och verka, dels genom den
kännedom äfven de såsom närboende böra hafva om makarnas lynnen,
kunna antagas på dem utöfva den välgörande verkan, som är
ändamålet med varningen. Ty meningen kan icke vara, att betrakta
dessa varningar såsom grader för att komma till äktenskapsskillnad.
Om, säger jag, första och andra varningen skola uträtta
hvad man vill att de skola åstadkomma, så skall det väl vara inom
den mindre kretsen af några få personer, som genom sin ställning
kunna antagas utöfva någon inverkan på de oeniga. Men
hvad sannolikhet är det väl att domkapitlet, denna auktoritet, som
har utseende af en domstol, hvars medlemmar makarne aldrig hafva
sett och troligen aldrig mera komma att se, som icke ega
kännedom om de oeniga makarnes lynne och karakter, om anledningen
till deras osämja, hvilken sannolikhet är det att en sådan
domstol, som officiel t utdelar förmaningar, skall i någon synnerlig
•mån inverka till försening. Jag vågar påstå, såsom jag förut yttrat,
att framträdandet så väl inför domstol, som äfven de offentliga
varningarne inför domkapitel, snarare bidraga att öka: än
minska oenigheten mellan makar. Min erfarenhet har, lika med
den sista talarens, varit den att dessa varningar aldrig åstadkommit
försoning, men jag vågar säga att de alltid betraktas som ett
trappsteg, som måste passeras för att komma till skilsmessa. Jag
tror således att stadgandet om varning inför kyrkoråd, i stället
för 1686 års kyrkolag och 1734 års lag om varning inför dom
-
I) e n i Angnst!.
kapitel, 3r lämpligt; och i samma mån komunalandan utvecklas
hos oss, i samma mån som de personer, hvilka hedras med förtroendet
att sitta i kyrkoråd, liksom andra komunalmyndigheter
utöfva ett visst inflytande, i samma mån komma äfven deras förmaningar
att verka godt. Man har anmärkt att det skulle vara
en alltför kort tid, inom hvilken äktenskapsskilnad skulle kunna
ske. Jag får då uplysa att först och främst måste förmaningarna
inför kyrkoherden taga någon tid, likaså alla varningarne inför
kyrkorådet, och slutligen skillnaden till säng och säle, som drager
ut ett år. Således kan aldrig, såsom Hr Printzensköld påstår,
blifva förhållandet alt man efter några få veckor kan skiljas i äktenskap,
och någon större lätthet eller kortare tid, än den sorn
nu eger rum, vinnes visserligen ieke. Men reservanten har uttryckt
och den siste talaren instämt deri, att det tilläfventyrs
kunde vara lämpligt att bestämma någon viss längre tid af 6 månader
från sista varningen, intilldess domstolen kunde döma till
skillnad till säng och säte. Det är mot denna invändning som
jag vill rikta min anmärkning. Om, Mine Hrr, ett så olyckligt
förhållande inträffar att osämja upstår mellan makar, sorn öfvergår
i bitterhet och hat, om en man, öfverlastad af starka drycker,
misshandlar sin hustru, om han, otillgänglig för de varningar, sorn
sålunda af själasörjaren blifva meddelade, fortfar att misshandla
henne, är det då menskligt att säga, det hustrun mäste ändock
under denna tid af 6 månader uthärda sådan misshandling, innan
lagen må mellankomma? Hvilken af eder, Mine Hrr, som närmare
tänker på saken, kan säga att det är rätt gjordt att låta
benne bo tillsammans med mannen under sådana förhållanden, då
hon i hvarje ögonblick kan riskera att blifva misshandlad? Ar
icke då Utskits åtgörande välbetänkt, när det stadgat att skillnad
till säng och säte må ådömas efter sig företeende omständigheter ?
I alla fall måste någon tid åtgå på landel. Då dessa äro de enda
olikheter mellan Utskits förslag och
med Utskit anser den tredje varningen inför domkapitlet såsom en
alldeles onödig och äfven för parterna kostsam och besvärlig sak,
synnerligast för dem, som bo i de norra provinserna, om de begge
makarne skulle nödgas resa från hus och hem, kanske barn, för
att undergå denna varningsgrad, anhåller jag om bifall till Utskits
förslag.
Hr Ca r 1 h e i m-Gy 11 e n s k j ö 1 d, Henrik Adolf Oscar:
Utskit säger i sitt Betänk, och dess Ordfide har här uprepat, att
det icke i ringaste måu ingått i Utskits tanke att underlätta äktenskapsskillnader.
Jag kan likväl icke hnna annat än att så är
förhållandet, och tycker att sjelfva den utredning af nuvido förhållanden,
som Grin gjort, visar, att om också med afside på tid
någon större skillnad icke eger rum, så finnes dock en sådan med
hänsigt till de många omgångar, som nu erfordras i jemförelse med
hvad som efter Utskits förslag skulle blifva händelsen. Då jag
icke kan tro att meningen är att sålunda underlätta äktenskapsskillnad
och då jag i detta fall stödjer mig på Gr. Sparres åsigt,
Pbu 4 AttguBtl.
B 9
så torde endast en erinran om hvad nu gällande lag innehåller i
jemförelse med Utsk:ts förslag vara tillräcklig. Enl. nu
gällande lag är det allra minst 2:ne gånger som makarne instämmas
till rätta och erlägga böter, och då ting på flera ställen å
landet endast hållas en gång om året, måste i sådant fall 2 år
åtgå. Derjemte skola de varnas inför Kyrkoherde och Domkapitel
och slutligen dömas till skillnad till säng och säte. Enl. Utsk:ts
förslag skulle nu bötfällandfet och inställelsen inför domkapitlet
försvinna» Skilnad till säng och säte dömer domstolen vid 3;dje
tinget; detta stadgande har Utsk:t bibehållit och bestämt ett minimum
af tid, under hvilken den skall ega rum. Således har Utsk:t
borttagit instämning för 2:ne ting och varning inför domkapitlet.
Grin yttrade att instämning till domstol bidroge att öka miss-sämjan
mellan makarne. Detta tror jag också och derföre är jag mycket
för hvad Utsk:t föreslagit och för hvad Utskit säger att icke något
Stånds ledamöter motsatt sig, nemi. dess borttagande. Jag vet så
mycket säkrare att det försvårar försoningen, som jag hört flera
personer yttra, att derest de icke hade upträdt inför domstolen
mot hvarandra, skulle de öfvergifvit tanken på skiljsmessa, men
sedan de blifvit föremål för upmärksamhet och vid fleia ting talats
om deras skilsmessa, så förnekade deras stolthet dem att återgå
till en försoning, hvartill de annars varit villige. Gr. Sparre
har sökt visa att varning inför domkapitel är af ringa betydelse
mot varning inför kyrkoherde och kyrkoråd; men jag får fästa upmärksamhet
på huru liten sannolikhet som ligger deri. Man kan
antaga att om själasörjaren till sina församlingsboer står i samma
förhållande som en vän eller får, så skall, med den kännedom ban
har om deras husliga förhållanden, bans varning vara af ganska
stor vigt, men så snart makarne upträda inför kyrkorådet, så är
det bevisadt att denna varning varit ulan betydelse. Ar då kyrkorådet
en myndighet, som i allmänhet kan antagas ega ett särdeles
stort anseende, så alt en varning inför dem kan vara af någon
synnerlig nytta? Om så också är förhållandet i Stockholm, der man
kan välja höga embetsman och der en mängd herremän finnas bosatte,
så vet jag deremot bestämdt, att i hela södra Sverige är
vanligt alt kyrkorådet består endast af bönder. Om nu en herre
man, arrendator, officer eller rikare bonde skall framträda inför
kyrkorådet, som han anser ringare än sig sjelf, och der afhöra en
hop enfaldiga yttranden, är det sannolikt att en sådan varning
skall verka till försoning? Åtminstone vet jag intet exempel att
sådan varning åstadkommit försoning mellan makar, såvida dessa
icke varit personer, hvilka endast i följd af olika lynnen och tillfällig
missämja lefvat oenigt. Deremot har jag hört oeniga makar,
som inställas till varning inför domkapitel, anse detta såsom en
synnerligen religiös akt. och jag har äfven inhemtat af domkapitels
egna ledamöter, att de betrakta denna sak såsom en bland deras
vigtigaste embetsåtgärder. I afs:de på denna varning får jag fästa
upmärksamheten derå, att då äktenskapet, såsom det säges, är ett
heligt förbund, då det af kyrkan stiftas, så är det väl icke för
mycket att kyrkan, som anses handla å Guds vägnar, får göra
10
Den 4 Augusti.
hvad den kan för att förhindra uplösning of ett sådant band, hvarpå
sedligheten beror. Nekar man domkapitlet, som Sr den högstamyndigheten,
att göra delta, så har man verkligen begått mot
kyrkan en stor orättvisa, men äfven gjort Stalén en stor skada,
ty enhvar måste medge, att på äktenskapet och på den omständigheten
att det ieke ingås blott af verldsliga afsigler, beror i vesändtlig
man samhällets lycka och rätta välbefinnande. Hvarje sleg
man gör att underlätta äktenskapsskillnad är på samma gång i
allmänhet ett steg att undergräfva samhällets moralitet och således
bästa grund. Vi lefva i detta hänseende i ett ganska lyckligt förhållande.
Jag tror mig kunna säga att det knappast i de katholska
länderna, der äktenskapsskillnader äro i lag förbudna, ske si får
skilsmessor mellan makar som här. Från 1b36 till 1856, således
på 20 år, hafva äktenskapsskillnaderna i Sverige upgålt till 1 på
304, under det de i Preussen utgjort I på 248 (?)
Gr. Sparre liar trott att i den man kommunalandan utvecklas,
skall kyrkorådet också kunna ersätta domkapitlet. Sfen först
och främst veta vi huru litet kommunalandan hos oss är utvecklad,
pcb det är väl på de närvide förhål landerne som vi böra göra
afsrde. Vi se dessutom huru långsamt det i andra länder gått att
skapa en sådan anda; är det då skäl att grunda en lagstiftning, sä>
ingripande som denna äfven i de ädlaste delar af samhället, på
förutsättningen att en utveckling af kommunalanda skall ske. Grin
säger att meningen kan icke vara att hädanefter såsom hittills
betrakta dessa varningar såsom grader eller trappsteg till ändamålet
— skilsmessa, men så blir säkerligen förhållandet,
då man borttager den kraftigaste af dessa varningsgrader, och de
återstående icke komma att anses svårare än förut. Grin påstår
att Utskit tillagt en varningsgrad öfver hvad 1686 års kyrkolag
stadgar; men då äro också böterna borttagna, hvilka väl höra betraktas
såsom en varningsgrad.
Grin har särdeles fästat sig vid huruledes de många omgångar,
som nu finnas stadgade, äro särdeles kostsamma och besvärligai
de norra provinserna. Just detta tyckes visa att varningen inför
domkapitlet ändå måste vara af någon nytta, och om den af
makarne sjelfva anses sorn den svåraste, är väl skäl att bibehålla
den. På alla dessa skäl tillstyrker jag att R. o. Ad. måtte bifalla
den af Hr Olivecrona föreslagna och af PresteStit redan godkända
redaktion.
Hr P r i n t z e n sk ö 1 d : Det förundrar mig alt Hr Cederschiöld
kunnat upträda bär för att understödja ett förslag, som åsyftar att
underlätta uphäfvandet af en förening i religiöst hänseende af
den stora vigt som äktenskapet. Hans skäl för detta sitt upträdande
voro också derefter, ty då han förebrår mig att jag kategoriskt
förklarat att lyckliga följder hafva upstått af nu gällande
stadgande, påstår han, att han af egen erfarenhet kommit till den
öfvertygelse att sådana lyckliga följder aldrig inträffat. Det är
lyckligt för Hr Cederschiöld att hafva en så vidsträckt erfarenhet,
Den 4 Augnst!.
71
men det må tillåtas mig att icke tro härpå, utan anse det vara
blott munväder för att dermed åstadkomma en viss verkan. Jag
tror deremot att de ledamöter af Utsk:t, som yttrat sig om saken,
ega temligen noga kännedom om förhållandena. Reservanten, Hr
Olivecrona, som man väl icke gerna kan beskylla för att icke ega
erfarenhet, eller icke hafva gjort sig reda för förhållandena, säger
att man icke kan förneka att mångfaldiga gånger varningar inför
domkapitel verkat mycket till besinning. Detta lärer dock vara
ett faktum, till hvilket man måste sätta förtroende, och då kan jag
äfven stödja mig derpå och på sådan grund yrka bifall till hvad
en ledamot af Utslot tillstyrkt. Jag är fullt öfvertygad, att när
varningar ske från ett håll, der man kan påräkna inverkan på
ett icke förhärdadt sinne, så bära de icke så sällan goda frukter.
Man vill väl här göra troligt att kyrkoherdens varningar till makar,
som lefva i osämja med hvarandra, skola verka till ett godt
ändamål; man vill vidare göra troligt, att när varningarne ske af
samma kyrkoherde inför kyrkorådet, så skall detta vara en akt,,
som icke behöfver åtföljas af någon annan, emedan vanligen då
visar sig att hvarje annat försök i den vägen är fruktlöst. Men
jag ber att få påminna derom att kyrkoherden i en församling är
personligen bekant med hvarje församlingsbo och måste vara det;
det är icke sannolikt att kyrkoherden alltid lyckas bibehålla den
stora vördnad för sina råd, som erfordras för att den, som mottager
råden, också lyder dem, och i sådant fall verka de icke, äfven
om de ske i 2 eller 3 kyrkorådsledamöters närvaro. Hr CarlheimGyllenskjöld
har verkligen så sanningsenligt beskrifvit kyrkorådets
sammansättning, att man icke derom behöfver vidare orda, och det
mäste vara temligen tydligt och klart att om två makar, som lefva
i oenighet med hvarandra, skola erhålla råd af personer, hvilka
de icke anse kunna gifva bättre sådana än de sjelfva, då verka
de råden icke till mycket. Således återstår den ends myndighet,
sorn kan verka på makarne, nemi. domkapitlet. Detta är sammansatt,
såsom vi känna, af biskopen med ett icke så litet antal ledamöter,
hvilka alla hafva den samhällsställning, att de ovilkorligen
kräfva vördnad och aktning, icke blott i det enskilda lifvet, utan,
snart sagdt, ännu mera då de offentligen upträda såsom en embetsmyndighet.
Det är då klart, att liksom man i allmänhet visar och
iakttager en större vördnad, när man kommer inför en öfverdomstol,
då den sitter och ledamöterna utöfva sitt embete, än man
iakttager i sitt sätt att vara, då man träffar domstolens ledamöter
hvar för sig, man, då inställelse sker inför domkapitel, för att
der erhålla varningar och råd, känner ett större inflytande pl
sinnet, det må vara aldrig så förhärdadt. Jag får således förklara,
att Utskrt valt olyckligt, då det satt kyrkorådet till surrogat för
domkapitlet.
Man har vidare förebrått mig att jag påstått, att genom detta
lagförslag skulle en skilsmessa kunna ske efter några veckor;
men jag står vid mina Ord, ty de facto är äktenskapet uplöst, då
makarne blifvit skiljde till säng och säte, ty makarne hafva då fått
den önskan upfyld, som de länge närt. Det är just denna faktiska
12
fXen 4 ÅUgostf.
öplösning af äktenskapet sorn jag här vill förekomma, och deffa
kan ske derigenom att varningen inför domkapitlet bibehålies, om
jag också skall borttaga vai ningen inför kyrkoråd, emedan den enligt
min öfvertygelse är fullt öfverflödig, sedan kyrkoherden gjort
hvad han kunnat. Då återkommer man till det förhållande, som
LagUtsk:ts ordförande här anmärkt, att enligt 1686 års kyrkolag
icke mer än 2:ne varningar kunde ega rum inför några af Preste»
St:ts ledamöter, men deremot minskar man i sjelfva verket de
varningsgrader, som finnas, ty, på sätt ilen siste talaren nämnde,
äro de domslut, domstolen meddelar, också en varningsgrad. Således
utgör den nya varningsgraden ett högst olämpligt surrogat för den
högst lämpliga varningsgrad, som nuv:de lag innehåller, innan man
kan taga ut stämning. Hr Olivecrona har anmärkt, att om en
man, som öfverlemnade sig åt fylla och dryckenskap, under denna
sin författning slår och misshandlar sin hustru, skulle den olyckliga
qvinnan nödsakas under 6 månader uthärda denna förskräckliga
behandling, I detta fall får jag förklara det jag anser en dylik
händelse mera höra till undantagen än till regeln. Oenighet makar
emellan, som härrör från en sådan orsak, uphör, snart sagdt, i
och med den stund, då mannen, som är begifven på starka drycker,
hunnit ur det rus, som dessa drycker förorsaka. Han kan då
vara den bästa man i verlden och qvinnan. som känner sig olycklig
under hans öfverlastade tillstånd, förlåter lätt hans felsteg.
Den osämja deremot, som fortfar sedan varningen försiggått, det
är den som utgör anledning egentligen tili skilsmessa, och då kan
det väl behöfvas, att 6 månader förflyta, innan någon stämning
får förekomma, som har till ändamål att de facto uplösa äktenskapet.
Jag kan således icke annat finna, än att Hr Olivecronas
reservation är ganska välbetänkt, och att den är grundad just på
sådana förhållanden, som äro alltför vigtiga att lemnäs åsido, och
att genom att endast borttaga hvad som är olämpligt i afseende på
tiden, men bibehålla det goda, kommer man till det mål, som alla
åsyfta, nemligen att på ett lämpligt och religiöst sätt förhindra
uplösning af det heligaste band, som finnes på jorden. Jag tillstyrker
således bifall tili Hr Olivecronas reservation.
Hr von Koch, Nils Samuel: Jag befinner mig här i en
sorts dilemma, då jag skall yttra mig öfver denna fråga. Jag kommer
hufvudsakligen att tillstyrka bifall till en lagförändring i den
syftning, som LagUtsk:t tillstyrkt, med några modifikationer, ehuru
jag icke är belåten med detta förslag, men jag gör det, emedan
jag dock tror att derigenom blir en förbättring i det närvarande,
ehuru icke en sådan, som jag helst önskade. När jag i lagberedningen
deltog uti öfverläggning ang:de frågan om äktenskapsskilnad,
voro ledamöterna der ense derom att i afs:de på sådan äktenskapsskilnad,
som sker i följd af hat eller bitterhet mellan makar,
har i sednare tider en viss grad af lättsinnighet inrotat sig,
både i lagstiftningen och lagskipningen. Detta lättsinne ville lagberedningen
försöka att hejda och förekomma, och har i följd deraf
föreslagit åtskilliga stadganden, om hvilkas lämplighet jag för min
D en 4 A ugnsti.
73
del nu är öfverlvgad, och det är dessa som jas, önskat att LagUtsk:t
hade understödt. Det har nemi , såvidt jag uppfattat förhållandena,
inrotat sig först och främst det missbruk att man förbisett
kyrkolagens ursprungliga stadgande i afsrde på denna fråga.
Denna lag afsårg icke skilsmessa endast för vedervilja eller, om
man så vill kalia det, hat och bitterhet, utan att de utbröto r
i handling, och det var först sedan varning då försiggått, som domaren
skulle taga saken om hand och döma den brottslige ett par
gånger till böter samt slutligen till skilnad till säng och säte.
Men lagskipningen har i det fallet tagit en förändrad rigtning,
Jag tror icke att, före sådana varningars meddelande eller ådöniandet
af böter, hvarken presterskapet i orten, domkapitlet eller
våra domstolar fordra att något våld skall hafva föregått, utan när
makarne inställa sig och upge att de hysa hat, vedervilja eller
bitterhet mot hvarandra, så varnas de och pliktfällas sedermera,
och slutligen kommer saken till Rätten och Rätten har på sednare
tider företagit sig, på den grund att i lagen icke någon bestämd
tid står utsatt, inom hvilken skilnad må ega rum, utan endast någon
tid, att alltför mycket förkorta densamma. Såvidt jag vet, brukades
för 30 år tillbaka aldrig att utsätta denna tid till mindre
än ^ år, men vanligen lill 1 år och stundom längre. Men vid
ett tillfälle hände att Stockholms rådstufvurätt dömde till skilnad
till säng och säte efter 3:ne månader och sedermera har denna
tid blifvit regel snarare än undantag. Derigenom har man nu
kommit derhän, att äktenskapsskilnad blifvit endast en ceremoni;
man infinner sig hos presten och domkapitlet och förklarar
att roan hatar och afskyr hvarandra, och sedermera hos domstolen
och der blir man pliklfäld, nästan utan att upge någon omständighet.
Derpå dömes man till skilnad till säng och säte för en kort tid,
och sedan är alltsammans färdigt. Detta ansågo ledamöterna i lagberedningen
vara ett alltför lättsinnigt sätt att uplösa äktenskap.
De sökte derföre att skilja mellan de särskilda kathegorier, som
här framställde sig. Den ena var, då verkligen förefanns det fall,
som kyrkolagen afsett, att nemi. det utbrutit till handling och våld
mellan makar. Detta var ett fall, som borde förutses, och då det
äfven borde vara nödigt att vidtaga kraftigare åtgärder, för att
åt den oskyldigare eller svagare makan bevara lif eller helsa, föreslog
lagberedningen i en särskild §, den 9:de §:n i 6:te kap., att om
en maka brukade våld mot den andra, dömas de till skilsmessa
från ett till två år. Den andra kathegorien är den, då hat och
bitterhet upkomma, utan att någon förbrutit sig till den grad, som
omnämnes uti nyssnämnde g. I det fall föreskrefs, att de skola
varnas inför kyrkorådet, och om då icke sämja på det viset kan
åstadkommas, skall rätten bevilja skilnad dem emellan till säng och
säte på viss tid från och med 1 till och med 2 år. — — —
Sådant är i möjligaste korthet det system, som lagberedningen
uptagit, och jag skulle önska att Utsk:t beträdl samma bana,
ty då tror jag att man nått ett önskligt mål på bättre sätt. Men
Utsk:t har icke understödt de väckta motionerna i denna syftning,
utan egentligen endast tillstyrkt de förändringar-, att i stället för
74
ben 4 AngnstI.
de varningnl-, som försiggå inför domkapitlet, skulle sättas en varning
inför kyrkoråd; alt de begge pliktfällningarne inför domstol
afskaffas; och slutligen att ett minimum af 1 års tid skulle stadgas
för skillnad till säng och säte. Beträffande dessa förändringar
får jag säga, att jag anser mig böra understödja förslaget att 2:dra
varningen sker inför kyrkoråd. Jag skulle icke göra detta, om
domkapitlet funnes nära till bands för alla Sveriges innebyggare,
emedan varningen der alltid vore mera högtidlig och man alltid
kunde vänta att den utfördes med mera eftertryck och af annan
person äh den som gifvit lia varningen; men då man känner att
våra domkapitel i en mängd orter äro belägna på synnerligt långt
afstånd, och detta förhållande är mest påtagligt i den ort, hvarifrån
denna motion förskrifver sig, nemi. Norrland, så är det naturligt
att en resa, ti ek. till Hernösand från nordligaste delen af stiftet,
skall i många fall blifva nästan omöjlig för makarne, och vore
detsamma som ett förbud att på denna väg skilja sig. Det kan
icke gerna vara rätt att en sådan olikhet får existera, och denna
olikhet kommer i synnerhet att drabba den fattige. Den andra
förändringen, som Utskrt har tillstyrkt, är att afskaffa böter inför
domstol. Derom behöfves icke mycket sägas, enär alla tyckas i
det fallet vara ense. Den 3:dje förändringen är att Utslct bestämt
ett visst minimum af tid, 1 år, för skillnad till säng och säte.
Det är en förändring, som jag anser vara en väsendtltg förbättring,
och det är, derföre sorn jag i viss mån vill understödja LagUtsIcts
Bot., emedan jag tror att man derigenom får åtminstone någon
hejd mot nu alltför påskyndade äktenskapsskiinador; men jag måste
bekänna, att jag ändå icke kan vara fullt belåten med blott denna
ändring, utan jag måsto, i likhet med Hr Olivecrona och med lagberedningen,
hemställa att åtminstone den ytterligare förändring
vidtages i afse:de på detta Bet., att man insätter i 1 :a §:ns 2:dra
punkt: »sämjas de ej ändå, varde inför kyrkorådet ytterligare
varnade. Låter de sig ej eller deraf rätta; då må, sedan 6 månader,
från den dag varningen skedde, framflutit, Rätten döma till
skillnad på 1 år från säng och säte». Då får man åtminstone 6
månader på sig att se huru denna varning verkat, innan de kunna
blifva skilde, och då är en af de förnämsta anmärkningar, sorn
Hr Printzensköld framställt, att man inom några veckor skulle kunna
de facto uplösa äktenskapet, undanröjd, äfvensom jag tror att han
och Hr Carih.-Gyllenskjöld och alla som med mig önskat att man
skall skärpa och icke lindra, skola anse det som en ytterligare
förbättring, som skall bidraga dertill att äktenskapet icke så snart
uplöses. LagUlskit har vidtagit en förändring, som jag äfven anser
riktig, deruti att det icke så absolut, som förut är stadgadt,
förbjudit makar att besöka hvarandra, under det skillnaden till
säng och säte fortfar. Efter hvad jag nu yttrat, kommer jag till
det resultat att jag under närvaride förhållanden anser mig böra
på det sätt understödja förslaget att jag hos Hr Grin och Landtm,
anhåller om propos. på bifall till lista punkten, med den förändring
alt efter orden »deraf rätta» införes den strof, jag nyss upläst.
D e il 4 Augusti.
75
Hr Printzensköld: Jag skulle nied nöje instämma med
Hr von Koch i det förslag, lian framställt, erär det åsyftar, i likhet
med den åsigt jag söker göra gällande, att försvåra äktenskapsskillnaden,
om icke Hr von Koch medgifvit att den varning,
sorn skulle ske inför domkapitlet, hädanefter måtte upphöra, och
hvartill han uppgifvit såsom skäl, alt afståndet understundom vore
sä långt att det föranledde till stora kostnader och besvär för makarne
att inställa sig. Men jag må bekänna att jag icke finner
mig dermed, tillfredsställd, att just ett så vigtigt. morn., som var-'
ningen inför domkapitlet, skulle bortfalla ur lagen. Jag må medgifva
att afståndet för oeniga makar, som bo t. ex. i norra orterna,
är ganska långt från domkapitlet,, men detta är en omständighet,
sorn j!ag anser gynnsam för denna åsigt, och jag tvekar icke »tt:
säga, det de med en sådan resa förenade kostnader torde verka
dertill att makarne, besinnande sig innan de underkasta sig dessa
kostnader, finna för godt att sämjas med hvarandra, och just derigenom
kan det ändamål vinnas, som sjelfva varningen inför domstol
alser, nemligen att makarne försonas. Och då det icke lärer
bestridas att domkapitlet är en sådan myndighet, inför hvilken råd
och varningar måste ske, just i följd af denna myndighets natur,
både i religiöst och verldsligt afseende, är det af yttersta vigt att
icke den varning, sorn inför denna myndighet skall meddelas, må'
uteblifva. Det är derföre som jag icke kan instämma i Hr v.
Köchs framställning, utan anhåller tvertom att B. och Ad. täcktes
bifalla reservanten, Hr Olivecronas förslag, varandes jag fullt förvissad,
att, i händelse detta bifalles, vinner man då hufvudsakligen
hvad Hr v. Koch lika med mig åsyftat: att icke underlätta de
medel, som kunna bidraga till en upplösning af äktenskapet.
Gr. Sparre: Jag anhåller ännu en gång att vi måtte helt
och hållet skilja denna fråga från den om underlättande af skillnad
i äktenskap, Utsk:t har i ett föregående Betänk., mot hvilket
jag nedlade min reservation, yttrat sig ang:de denna sednare fråga,
eller att antaga lagberedningens förslag om öfverlåtande i vissa
fall till domstol af Konungens pröfning ang:de äktenskapsskillnaden;
och det förundrar mig att en talare, som deltagit i lagberedningens
arbeten och nu yttrat sig så betänkligt mot äktenskapsskillnader,
då utan reservation biträdde detta förslag. Jag vill
för ingen del underlätta skillnad i äktenskap, men jag uprepar att
derom är nu icke fråga, utan frågan är: när kunna makar skiljas
till säng och säte, antingen såsom ett medel att åstadkomma försoning
eller som ett medel att förekomma vådor af den ena makans
våldsamma förfarande mot den andra. Hvarföre skall man då sammanblanda
dessa båda frågor, hvilket icke leder till annat än att
förvilla begreppet? Vill man motverka äktenskapsskillnad, anser
man att lagstiftningen i det fallet gått för långt, så må man ändra
1810 års författning, och om någon lämplig modifikation i den
vägen ifrågakommer, så ber jag att få yttra mig om den; men här
är fråga om helt annat. I sjelfva saken har jag föga att tillägga
tjll hvad.jag yttrat. Jag är fortfarande af den mening, att sedan
7<?
Den 4 Angust!.
makarne hafva först af sin själasörjare blifvit varnade, och seder*
mera af kyrkorådet, så lärer den 3:dje varningen, äfven om den
utdelas i sittande rätt af konsistorium, uträtta ingenting. De varningar
verka bäst, som komma från personer, med hvilka man står
i beröring, men den, som en ordf:de i en rätt officiel t tilldelar,
den kan icke åstadkomma försoning. Det är icke eller meningen
med varning inför domkapitlet, utan meningen är, såsom H.rrne
veta, att något litet fördröja skillnaden till säng och säte. Men
jag vill icke fördröja denna skillnad, jag vill använda den såsom
ett 3:dje alternativ, då inga andra varningar hjelpa, och jag bestrider
de förslag, som såväl Hr v. Koch som reservanten framställt,
att man skall dröja 6 månader, under hvilken tid den ena makan
skall kunna misshandlas och plågas af den andra. Jag tillstår att
Utsk:ts ledamöter kommit till en fullkomlig öfvertygelse derom, att
det är ett ordentligt barbari att, när den ena makan visar sig så
våldsam mot den andra, att de icke kunna lefva tillsammans, icke
åtskilja dem förrän 6 månader förflutit från varningen, under hvilken
tid den ena har god tid att pina ihjäl den andra. Jag kan
icke begripa huru det kan falla någon in att föreslå ett sådant
lagstadgande, ty den utvägen att skilja makarne till säng och säte
tillgripes icke förr än den ena makan är i den sinnesförfattning
att de icke kunna lefva tillsammans och då det dagliga umgänget
gjuter olja i elden och förökar anledningarne till missämja.
Slutligen har blifvit sagdt af Hrr Carlh.Gylienskjöld och Printzensköld
att de olägenheter och kostnader, som det medför för makar
att nödgas begifva sig till domkapitlet, då de ofta måste lemna
hus och hem och små barn, äro ett godt medel, derföre att de,
hel Idre än att underkasta sig dem, dväljas tillsammans och plåga
hvarandra. Ja, i sanning, det är ett välsignelserikt äktenskap för
barnen, då makarne kifvas och slåss med hvarandra, men om jag
utgår från den synpunkten att jag vill pålägga dem kostnader, så
är bäst att låta dem gå till Horn för att begära dispens af Påfven
eller att heldre ålägga dem så och så stort penningebelopp, ty det
är enklare än att låta dem resa 60 å 80 mil.
Hr Cederschiöld; I mitt förra yttrande ställde jag till
Hr Printzensköld en fråga, huruvida hans yttrande om den stora
verkan, varningar inför domkapitel medföra, vore taget ur luften
eller grundadt på egen erfarenhet. Denna fråga har han icke
besvarat, utan i dess ställe åberopar han Hr Olivecronas reservation.
Denna tyckes vara en auktoritet, hvilken han anser såsom fullt
säker; men han nöjer sig icke med att drifva Hr Olivecronas satser,
utan han öfverdrifver dem och går vida längre än reservanten
sjelf. Så säger Hr Olivecrona; »Om äfven olägenheter och kostnader,
i anledn. af lång resa till domkapitlet, kunna för makarne
någon gång uppstå, äro dessa olägenheter dock af en underordnad
vigt och böra visst icke föranleda til! hela varningens borttagande
etc.» »Nej, alldeles icke», påstår Hr Printzensköld, »det är icke
blott så, utan just derföre att olägenheter drabba dem etc., just
derföre skall varningen vara sådan att dep gagnar dam.» I dep
Den i Angnst!.
77
stora kärlek och vördnad han hyser för reservanten, kommer Hr
Printzensköld med honom i motsägelse. Sedermera har Hr Printzensköld
tält om domkapitlets värdighet och lämplighet att gifva
en sädan varning; han har indirekte velat antyda nägon bristande
religiositet hos mig, derföre att jag icke ansåg domkapitlet dertill
passande. Jag går likväl så långt i kätteri, att jag anser mycken
religiositet kunna existera utan både domkapitel och biskop. Men
låtom oss se till hvad som gör att domkapitlet skall vara så lämpligt
att utdela varning, och mera passande än kyrkoherden. Den
senare är den, som, om han upfyller sitt kall riktigt, bör hafva
kännedom om makarnes enskilda lif; han kan således lämpa sin
varning efter det för handen varande fallet vida bättre än domkapitlet,
som icke känner dessa personer. Härom säger reservanten:
(Hr Printzensköld har äfven bär hemlat sin åsigt från reservationen,
hvilken han för bättre minnes skull upläst, men under
upläsandet, som möjligen var förslå gången han skådade densamma,
har han icke alltid fattat dess mening). »Dessutom torde
icke någon varning lämpligare kunna meddelas än just af män,
hvilkas ställning bjuder vördnad och som roed Skriftens ord böra
kunna tala både bevekande och varnande, både undervisande om
makarnes pligter emot hvarandra och verkande försoning och tillgift
i afseende å makarnes ömsesidiga fel.» Men dessutom sitta
der lektorer, hvilka icke hafva med Skriftens ord någonting att
skaffa. Det kan vara en malheseos lektor, en kemie lektor, som
sitter der; hvad i Herrans namn hafva de mera för värde, än
hvarje annan menniska? Den enda förmåga de i varningsväg
hafva större än andra, är att de varit skolmästare; de hafva vant
sig tukta pojkar och det är detta handlag, som Hr Printzensköld
anser lämpligt mot makar. Och efter vi tala om varningar ocb
det vördnadsvärda sätt, hvarpå domkapitlet verkställer dem, så torde
knappast böra erinras om en varning från ett domkapitel, som vi
för icke så länge sedan läste om, —- en varning, som blef ett
skämt och hvarigenom domkapitlet de facto upbäfde K. M:ts dom.
Mig undras, om icke verkligen hos dem, som förfäkta varningar
af domkapitel, ligger litet qvar af katholska begrepp.
Jag för min del ser icke något hinder, att lemna bifall till
hvad Utsk:t har föreslagit, och den tvekan, jag förra gången i förbigående
yttrade, återtar jag och förenar mig med dem, som begärt
bifall till Utsk:ts förslag.
Hr v. Koch: Jag begärde ordet i anledn. af Gr. Sparres
yttrande, hvaraf man skulle kunna draga den slulsats, alt jag skulle
hafva understödt första delen af det förslag, som förut af LagUtsk:t
framställdes. Det är så långt från att vara förhållandet, att ehuru
jag icke bestämdt kan erinra mig, huruvida jag beslridde det vid
ifrågav.de tillfälle, så är jag dock fullt förvissad, att den del af
Betänkrt, som då af R. o. Ad. förkastades, ingalunda af mig kunde
understödjas, ty det skulle vara alldeles stridande mot mina åsigter
att vilja medge en så beskaffad lätthet till skilj,sroessa, som
förslaget innehöll. En helt annan sak är, att jag i lagberednin
-
78
T)en 4 Augustt.
gen deltagit i tillstyrkan af den lagförändring, att, under de äf
lagberedningen förutsatte och öfriga vilkor, öfverflytta rättigheten
att döma till skillnad på domstol från K. M. Det är en särskild
dråga, som nu icke är föremål för pröfning, men som har skäl föf
sig, och den tillstyrkan, jag gjorde, var under den förutsättning,
som af lagberedningen blifvit gjord. Under mitt yttrande anmärkte
jag också, att det var med en viss tvekan, som jag understödde
ifrågav.-de förslag, emedan det icke var fullt svarande mot
hvad jag önskade, lag sade nemi., att då bitterhet och hat framträdde
i handling, så att den ena makan kunde löpa fara af sammanlefnaden
med den andra, borde skilnad ske till säng och sitte.
•Om så skedde, kunde icke den invändning framställas, som Gr,
Sparre gjort mot mitt förslag och som jag medger kunna få en
viss anstrykning af riktighet, just i följd äf ofullständigheten i
;LagUtsk:ts nuv:de förslag. Slån jag tror, att Gr. Sparre något
litet skjutit öfver målet, då han antar såsom regel, att de makar,
sorn önska skiljas, lefva i ett ständigt slagsmål, så att det är fara
för deras lif. Det finnes tillfällen, och de äro de flesta, då hat
och bitterhet icke upträda i sådana former, som Gr. Sparre fram•ställt,
och för dessa undantagsfall kan ju en frivillig -skiljsmessa
under tiden ega rum.
Jag fortfar i mitt förra yrkande.
Hr Oa r I he i m-Gy I le n skjö!d: Jag kan icke undra deröfver
att Hr v. Koch befinner sig i en besvärad ställning, då han såsom
ledamot i lagberedningen har tillstyrkt och äfven nu syntes förklara
sig benägen alt försvåra, snarare än underlätta, äktenskapsskilnaden,
men likväl slutade mod att bifalla ett förslag, sorn, efter
-allt hvad jag kan förstå, i väsendtlig mån kommer att bidraga till
lättnad i skilsmessa. Jag instämmer i alla Hr v. Köchs resonnemeriter,
men icke i hans konklusion. Mig synes att Hr v. Koch,
men uppenbarligen Gr. Sparre, begår ett stort misstag, då de på-stå
att här är endast fråga om skilnad till säng och säte, men
icke om vilkoren för beviljande af äktenskapsskilnad. Det är alldeles
detsamma som att säga, då fråga är om att bestämma hvad
sorn fordras för en rekryt, för att han skall kunna marchera: här
är icke fråga om hvad som fordras till rekrytens approbation, utan
endast om marchen. Gr. Sparre har förklarat, att han för ingen
del ville underlätta äktenskapsskilnad, och att, i händelse man
'vill uptaga frågan härom, skulle Gr:n gerna vara med om skärpande
af 18,10 års författning. Ja väl, hade LagUtskit uptagit
frågan i sin helhet, med sådana modifikationer, sorn stå i harmoni
med de förslag, som Utsk:t afgifvit, så hade möjligen äfven jag
kunnat tillstyrka desamma. Nu kan jag det likväl icke, och jag
'tror att Grin misstager sig, då han anser frågan om äktenskaps•skilnadens
underlättande icke höra till förev:de ämne. Denna
åsigt grundar sig på tvenne stora misstag, det ena, som jag nyss
■berört, och det andra, att de flesta äktenskapsskilnader upkomma i
d följd af våldsamma upträden. ålin åsigt om detta sednare misshag
delades äfven af Hr v. Koch, som genom mångårig tjenstgö
-
Den 4 An gns tlj
ring i Justitierevisionen är bäst i tillfälle att känna förhållandena;
Jag tror, lika med Hr v. Koch, att kyrkolagens och måhända äfven
lagstiftarens afsigt i det hela icke varit, att ett sådant lättsinne
skalle göra sig gällande i fråga om äktenskapsskilnad, ehuru väl
lagskipningen gått ett dylikt lättsinne till handa.
Här har mycket talts om varningar inför domkapitel och det
är egentligen derom sorn nu är fråga. Jag har yttrat, att det
ofta händer att varningar inför domkapitel leder till makarnes
försoning, och jag känner personer, som hafva förklarat att i flera
fall hafva dessa varningar ledi till det åsyftade ändamålet, så alf,
om äfven de oförsonade makarnes antal kan finnas större än de
förliktas, så har likväl domkapitlet icke en enda gång behöft förnya
varningen för dem, sorn inför detsamma låtit sig förlikas.
Mig synes att detta måste gälla mer än Hr Cedersehiölds förklaring.
Jag vet icke hur Hr Cederschiöld kan vela hvad som inom
domkapitlet förefaller; man kan väl bevisa att en sak har varit,
men att bevisa att den icke har varit, är svårare. Ett annat misstag
är, att kostnaderna för inställelse hos domkapitlet skulle vara
så stora. Ar det fråga om varning, så vandra makarne ofta åstad
och hafva de små barnen med sig. I norra Sverige äro äktenskapsskilnader
till antalet så ytterst få, att jag icke kan begripa
hvarföre lagstiftningen i hela riket skall rätta sig derefter. Jag
kan icke med full tillförlitlighet upge deras antal, men jag vill
minnas att del icke upgick till mer än 8 f Hernösands stift under
ett år, medan de i Stockholms stad uppgingo tili 19, och
i Lunds stift till 35. Men jag kan säga att i allmänhet äro äktenskapsskilnader
i Hernösands stift så sällsynta att något afseende
dervid icke behöfver fästas vid förevarande fråga. Om det är
fallet att de hafva långt till domkapitlet, att resan dit är
förenad med besvär och kostnader, så kan jag icke inse att
deri ligger något ondt, då man känner att äktenskapets helgd’
är fullt ut lika stor i Norrland som i det öfriga Sverige, och
icke störst i Skåne, der man vet att äktenskapsskilnaderna äro'
ungefärligen fyra gånger så många som i hela det öfriga Sverige.
Hr Cederschiöld har sagt, att i domkapitlet sitta icke’
allenast prester, utan äfven lektorer, hvilkas egentliga ändamål
vore att tukta pojkar. Jag ber att få fästa upmärksambeteU’
derpå, att bland dessa lektorer sitta män, hvilka äro fullt ut lika
mycket bevandrade i Skriften som presterna, men om så icke är
förhållandet, så lära dessa Hrr icke mycket befatta sig med att
tala ined makarne, som inställa sig inför domkapitlet, utan förhålla
sig stilla, Hr Cederschiöld och Gr. Sparre hafva fästat sig
mycket dervid, att domkapitlets åtgärder Bro offieiela, men är icke
varningen inför prestön, inför kyrkorådet oekså officiel, och likväl
vilja icke dessa Hrr borttaga dem. Man har här fästat sig vid’
att själasörjaren är sådan han bör vara; men det är väl icke säkert
att så alltid är förhållandet', och äfven om så vore, kan det
inträffa, att han är ovän med en eller begge makarne; huru inverkar
då hans varning, ehvad den sker inför honom ensam eller
inför ett kyrkoråd. På grund af allt detta och då jag icke karn*
80
Den 4 Augusti.
inse annat än att genom antagande af LagUtskrts förslag i högst
väsendtlig mån äktenskapsskillnad skulle befordras; då detta är ett
ondt, som bör förekommas, då förhållandet hos oss är stationärt,
så att äktenskapsskilnadernas antal 1833—34 upgingo i medeltal
till 121 och samma tal åteifinnes 1855—56 (deremellan bar antalet
något förminskats, sällan varit i stigande), samt efter 1856
icke stigit, då jag i öfrigt anser att hvarje lagstiftning icke bör
ske delvis, skulle jag icke anse såsom en olycka, om den nuvarande
lagstiftningen bibehölles intilldess en mera fullständig revision
i den, och andra delar af vår lagstiftning, kunde försiggå;
men då jag anser som en förbättring den redaktion, Hr Olivecrona
föreslagit och PresteStrt antagit, anhåller jag om bifall till densamma.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad, yttrade H. Exc.
Hr Gr. o. Landtm., att, i afs:de å l:sta §:n af Utskrts lagförslag,
yrkats dels bifall till densamma, dels afslag derå och antagande
i stället af det förslag till ifrågav:de §:s lydelse, som funnes intaget
uti Hr Olivecronas emot Utlåtrt afgifne reservation, och dels
slutligen att §:n måtte godkännas, med den förändring, att i st. f.
orden »döme då Rätten» skulle införas orden »då må, sedan 6 månader
från den dag, varningen skedde, framflutit, Rätten döma;»
•hvaremot någon anm. ej förekommit emot lagförslagets ingress
samt 2:dra g:n; och komme, till följd af hvad sålunda yrkats, Irsta
§:n och den öfriga delen af lagförslaget att göras till föremål för
särskilda proposrr.
Härefter framställde H. Exc. propos, på bifall till Irsta §:n
>i Utskrts förslag och, då dervid svarades starka ja jemte några
nej, 'förklarade ja hafva varit öfvervägande.
Sedan Hr Printzensköld begärt votering samt R. o. Ad., uppå
II. Exc. Hr Gr. o. Landtmrs framställning, beslutat, att afslag å
Utskrts förslag och bifall till Hr Olivecronas reservation skulle
innefattas i kontraproposrn vid den blifvande voteringen, justerades
följande voter.-.propos.:
»Den som bifaller g 1 uti det af LagUtskrt i Utlåtrt N:o 40
framställda författningsförslag, röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej.;
Vinner nej, afslår R. o. Ad. nämnde g och antager i stället
det förslag till ifrågavrde §rs lydelse, som finnes intaget å ,pag. 7
uti Hr Olivecronas emot Utlåtrt afgifna reservation.»
Vid voteringens slut hade rösterna utfallit sålunda:
Ja — 24.
Nej — 7.
Härefter gjordes propos. å bifall till lagförslagets ingress och
2:dra grn, samt besvarades med ja.
Efter
Den 4 Augusti.
SI
Efter ånyo skedd föredragning af llögv. PresteSt:ts d. 25:te
och 28:de sisth Juli bordlagde prot.-utdr. N:o 342, med inbjudning
till AledStånden att biträda ett af PrestStit besluladt tillägg
till BankoUtskits förslag i Memit N:o 27, ang:de det belopp Banken
må hafva på utrikes ort nedsatt; bief detina inbjudning af R.
o. Ad. antagen.
Föredrogs, men begärdes af flere ledamöter ånyo på bordet,
Konst.Utskils d. 28:de sisth Juli bordlagde Slem. N:o 52, med förslag
till ändring i 16:de och 22:dra §§ R.O. rörtde vilkoren för
valbarhet lill riksdagsman.
Föredrogs och lades till handlingarne Bevilln.Utskits d. 28:de
sisth Juli bordlagde Mern. N:o 31, ang:de verkställd omröstning t
ani. af RiksSlåndens skiljaktiga beslut röride tullbevillningen.
Föredrogs, men begärdes af flere ledamöter ånyo på bordet,
BankoUtskits d. 28:de sisth Juli bordlagde Alem. N:o 32, ang:de
föreskrifterna i lista, 2:dra och 3:dje Altine af BankoReglemitet»
Föredrogs Väliofl. BorgareStits d. 28ide sisth Juli bordlagde
prot.-utdr. Nio 364'/2, med inbjudning till R. o. Ad. samt BondeStit
att instämma uti BorgareStits beslut rörtde G2:dra punkten
morn. litt. c. af Statsötslcts Utlåt. Nio 123, angide regleringen af
utgifterna under RiksStalens Åttonde Hufvudtitel.
Gr. Älörner, Carl Göran Detlof: För min del anhåller
jag att R. o. Alf., med vidblifvande af sitt beslut, afslår denna inbjudning.
Häruti instämde Gr. Sparre, Erik.
Uppå härefter framställd propos. blef den ifrågavide inbjudningen
afslagen.
Föredrogs BorgareStits d. 28:de sisth Juli bordlagde prot.-  utdr. Nio 3643/t, med inbjudning till MedStånden att instämma
uti BorgareStits beslut rör:de 70:de punkten af StatsUtskits Utlåt.
Nio 123.
Gr. Mörner: Här skulle jag tro att 3 Stånd redan bifallit
Utskits förslag, innan denna inbjudning från Väliofl. BorgareStit
afläts, och att således R. o. Ad. är förhindradt att bifalla densamma,
men om icke så är händelsen, tror jag i alla fall det icke vara
skäl att R. o. Ad. frångår sitt redan fattade beslut.
H. IX. 4
8 2
1)9ii 4 Augusti.
Propos. på af slag å BorgareStits inbjudning samt vidhållande
af R. o. Ad:s förut i frågan fattade beslut blef härefter framställd
och med ja besvarad.
Föredrogs Högv. PresteSt:ts d. lista dennes bordlagde prot,.-  utdr. Nio 363, med inbjudning till MedStånden att instämma uti
PresteStits beslut röride 88:de punkten i StatsUtskits Utlåt. Nio
123.
Hr Cederschiöld, Gustaf: Jag anhåller att R. o. Ad.
ville vidblifva sitt beslut och lägga PresteStits prot.-utdr. till handlingarne.
Gr. Mörner: Jag instämmer med Hr Cederschiöld så myc
ket
heldre som jag tror att R. o. Ad:s beslut fattades efter föregången
votering.
H. Exc. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att då, enl. ankomna
prot.-utdr.. Borgare- o. BondeStin bifallit StatsUtsk:ts hemställan
uti den ifrågav:de 88:de punkten af Utlåtit Nio 123, samt R. o.
Ad. fattat enahanda beslut, vid hvilket förhållande frågan blifvit
med R. St:rs rätt afgjord, R. o. Ad. torde finna, att den förev:de
inbjudningen ej kunde föranleda till någon annan åtgärd än att
läggas till handliugarne.
Ropades ja.
Föredrogos och biföllos StatsUtsk:ts d. lista dennes bordlagde
Utlåtm.
N:o 145, i ani. af väckta motioner ang:de förändring af sattet
för markegångsprisens bestämmande; och
N:o 146, i ani. af K. M:s Nåd. Skrifvelse ang:de väckt fråga
om förhöjning i ersättningen till svaga soldatrotar.
Föredrogos, men begärdes af flere ledamöter ånyo på bordet,
LagUtskits den Usta dennes bordlagde Betänkm:
N:o 41, i ani. af väckta motioner om uphäfvande af bysättning;
Nio 42, i ani. af väckta motioner om förändrad lagstiftning
i fråga om uprättande- af boupteckning, äfvensom ronde vård af
död mans bo; samt
N:o 43, i ani. af gjorda framställningar om ändring uti och
tillägg till vissa delar af 7:de kap. RättegångsBalken, sådant det
lyder uti K. Förordmn angide inteckning i fast egendom d. 13:de
Juli 1818.
11. o. Ad. åtskiljdes kl. 2 e. m.
lii fidem,
O. Brakel.
I)-® ii 8 k ri gusti.
83
Onsdagen den 8 Angnsti 1860.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades 7 prot.-utdr. för d. 4:de dennes.
Med förmälan, att samtlige RiksStm godkännt voter.-proposft’
för Förstärkt BankoUtsk,, hemställde H. Exe. Hr Gr. o. Landtm.,
huruvida K. o. Ad. behagade företaga val af ledamöter dertill nä»
sta Lördag d. 11 :te dennes; och sedan härtill svarats ja, föreslog
H. Exe., att, utom det i Grundlagen föreskrifna antal af 21 ordinarie
ledamöter, 9 suppleanter skulle på samma gång utses,
att hvarje vallista komme att innehålla namnen å 30 personer;
hvilket jemväl bifölls.
Hr von Knorring, Erik Oskar, hade inlemna! ett Mern.,
som nu uphistes och lydde sålunda:
Af fortfarande kommendering hindrad att tills vidare deltaga
i riksdagsgöromålen, får jag äran anhålla, att, med bibehållande af
min riksdagsmannarätt, afsäga mig förtroendet att vara ledamot i
Allm. Besv.» o. Ekon.Utsk:t samt bänkman inom 20:de bankmans»
afdeln:n.
Sedan Ståndet bifallit denna begäran, anmodades Elektorerne
att vid deras nästa sammanträde välja en ledamot i Allm. Besv.-
o. Ekon.Utsk:t efter Hr von Knorring.
Föredrogs Konst.Utsk:ts d. 28:de sisth Juli och 4:de dennes
bordlagde Mern. N:0 52, med förslag till ändring i 16:de och 22:dra
§§ R.O., rör:de vilkoreu för valbarhet till riksdagsman,
Hr Munck af Rosen schjöld, Thomas! Ehuru jag 1
allmänhet icke ser någon fara uti att utsträcka valbarheten, då alltid
valmännen hafva korrektivet i sin hand, när något missbruk
kommer i fråga, och ehuru jag icke är någon särdeles Varm vän
af de 4 Stånden, har jag dock inom Utsk:t icke kunnat deltaga
i det beslut, hvaruti TJtsk:t nu stannat, särdeles som jag icke deruti
ser någon praktisk fördel. Betraktar man de särskilda Stånden
och först deribland BondeStit, så är det klart, att detsamma,
med sina slutna valkretsar, icke kommer att välja utom sig sjelft,
84
Den 8 A ng usiti.
och detta tolde synas desto klarare, då man sett med hvilken ifver
BondeSt:t motsatt sig den föreslagna förändringen att der inrymma
jordegande I. d. embetsman. Återstår således BorgareSt:t, der man
torde kunna vänta att den föreslagna lagen skulle medföra någon
verkan. Men jag får i detta afs:de fästa upmärksamheten derpå,
att redan vid förra riksdagen gjordes den förändring i 14:de §:n
B.O., att till riksdagsmän uti nämnde Stånd skulle få väljas personer,
tillhörande K. o. Ad. eller PresteStd, så framt de vore näringsidkare.
Således har detta Stånd redan erhållit en temligen
utsträckt valrätt. Ser man på det här föreslagna vilkoret, att valkandidaten
skulle vara boende inom valkretsen, tror jag icke att
förändringen på det hela taget skulle medföra någon särskild fördel.
Jag tror derföre, att K. o. Ad. bör förkasta det afgifna förslaget,
hvarom jag vördsamt anhåller att H. Exc. Hr Gr. o. Landtm,
behagade framställa propos.
Gr. Lagerbjelke, Gustaf: I likhet med den siste värde
talaren tror äfven jag, att ett bifall till detta förslag skulle medföra
ganska ringa fördel. Men om man således ur praktisk synpunkt
icke har något synnerligt skäl att antaga förslaget, så synes
det som om man ur theoretiskn grunder ännu mindre bör göra
det. Det utgör en princip i vår representativa författn. att valrätt
och valbarhet i allmänhet sammanfalla; här skulle deremot valbarheten
göras mycket vidsträcktare, än valrätten, då tvertom i vår
nuv:de representationsform vid åtskilliga tillfällen den förra är något
mer inskränkt, än den sednare. Så vidt jag vet, har man
aldrig, hvarken här eller i utlandet, medgifvit en större utsträckning
i valbarheten äu i valrätten, utan man har tvertom gjort
motsatsen och trott sig deruti finna någon garanti. Det säkra är
således, att förslaget innebär ett fullständigt afsteg från hvad man
hittills i Sverige ansett vara riktigt. Jag anhåller om afslag å
Utsk:ts förslag.
Hr von Ehrenheim, Per Jakob: I olikhet med de
båda sista värde talarue har jag i detta Utsk:ts förslag sett ett
af de bästa stegen på framåtskridandets bana inom vårt represeutationsskick.
Jag kan icke annat än beklaga att 2 ledamöter af
detta hus, af hvilka den ene under en lång följd af riksdagar och
den andre under den sednaste riksdagen med största nit arbetat
på utvecklingen af vår representation, nu sätta sig emot detta förslag.
Emot detsamma har af Gr. Lagerbjelke anförts, att det
skulle strida mot alla theoretiska grunder att utsträcka valbarheten
utöfver valrätten. Detta argument har Hr Gr:n yttrat förut, då
fråga var om valrätt för judarne, hvilket förslag dock blifvit af
B. o. Ad. förklaradt hvilande till nästa riksdag. Jag kan dock
icke finna annat, än att en vidsträcktare valbarhet medför en utomordentlig
fördel derigenom, att den inom de olika Stånden sammanför
olika elementer. Det är bekant, att inom Stånden råder
i allmänhet en stor ensidighet, hvilken skulle försvinna, derest valbarheten
vore längre utsträckt. Denna ensidighet, betingad af olika
Den 8 Augusti
85
bildning och samhällsställning, gör att i mänga frågor det en»
Ståndet utan diskussion förkastar, hvad af ett annat utan diskussion
autages. Helt olika skulle förhållandet vara om de olika
samhällsklasserna blefve med hvarandra blandade inom de olika
Stånden. Då skulle äfven der röster låta böra sig,' som nu icke
höras; då skulle diskussioner upstå i frågor, der man nu är fullkomligt
stum, hvilket skulle leda till mera samstämmighet i representationens
beslut. Om erfarenheten visade, att valmännen
småningom sk ii n k te sitt förtroende till äfven andra, än dem, som
omedelbart kunna anses höra till deras egen klass, så tror jag att
icke så litet vore vunnet. Det är dock sannolikt, att det skall
dröja länge, innan PresteSt:t skall välja andra, än dem, som tillhöra
detta Stånd; men BondeSttt har redan gått in på att välja
sådana, hvilka endast ur grundlagens synpunkt kunna anses tillhöra
BondeSt:t, men som dock genom sin ställning tillhöra herremannaklasseu.
Jag tror att genom detta stadgande sådant än oftare
skall blifva fallet och att det skall lända till BondeSt:ts båtnad.
Jag för min del anhåller att förslaget måtte blifva hvilande.
Gr. Lagerbjelke: Den siste värde talaren åberopade till
stöd för sin mening It. o. Ad:s beslut i afs:de å de Mosaiske trosbekännarne.
Detta beslut var dock af alldeles motsatt beskaffenhet
emot det nu ifrågav:de förslaget; ty då beslöt K. o. Ad. att
valrätten skulle vara vidsträcktare, än valbarheten; men här är det
tvertom. Nu är det visserligen antaget, att valrätt och valbarhet
böra sammanfalla; dock finnas vissa tillfällen då valrätten är vidsträcktare
än valbarheten, men aldrig motsatsen.
Hvad samme värde talare sedermera ganska riktigt ordat om
nyttan af en mera mångsidig diskussion, det bör leda till en helt
annan lagstiftningsåtgärd, än den nu föreslagna. Det bör föranleda
dertill, att Stånden så mycket som möjligt sammanföras till
rådplägningar och möjligen gemensamma beslut. Endast derigenom
vinnes en mångsidigare pröfning och öfverensstämmelse i beslut.
Detta är något helt annat, än att bibehålla Stånden alldeles skarpt
åtskiljda från hvarandra både i beslut och öfverläggning, men derjemte
uplösa dem inom sig sjelfva; och dertill kan jag ingalunda
lemna min röst, utan fortfar i mitt förut framställda yrkande.
Hr von Ehrenheim: Ehuru Gr. Lagerbjelke har rätt i
sin anm. om de Mosaiska trosbekännarne, qvarstå dock alldeles
oförminskade de skäl, jag förut anfört om valbarhetens utsträckning
inom vårt land utöfver valrätten. Man kan söka garantierna inom
den ena eller inom båda; men då man har dem i så hög grad
som här vid valrätten, behöfver man icke söka dem i valbarheten.
Otvifvelaktigt bör också inom lagstiftningen rättigheten att mottaga
förtroende vara större än att gifva förtroende. Det ligger
nog mycket hardt och obilligt deruti, att man skall utesluta en
medborgare från rättigheten att mottaga sina medborgares förtroende.
86
I) en 8 Angus t i.
Att Gr. Lagerbjelke sätter något hopp till de gemensamma
öfverläggningarne förvånar mig efter det resultat, som visat sig
deraf. Det går visserligen an att ytterligare utsträcka tillfällena
till dessa öfverläggningar; man kan t. o. m. stadga att Stånden
skola gemensamt besluta; men alla dessa förändringar komma att
möta stora svårigheter att genomföra, utom det att de icke komma
att leda till särdeles tillfredsställande resultater. Helt annat blir
förhållandet, om likartade elementer genomgå alla Stånd, och jag
tror för min del, att denna förändring skulle vara en af de mest
välsignelsebringande, såsom innebärande en förberedelse till en omskapning
af representationen.
Gr. Lagerbjelke: Jag anhåller om ursäkt att jag ännu
en gång besvärar K. o. Ad. med ett anförande; men jag har sett
mig tvungen dertill, då den siste värde talaren emot mig yttrat
åtskilligt, hvarom jag aldrig talat. Jag har aldrig afsett R. Stms
nu varande gemensamma öfverläggningar, utan jag har sagt, att
den största olägenheten inom representationen är den, att Ständerna
icke öfverlägga och besluta gemensamt. Det är just fyrdelningen,
som förorsakar alla de olägenheter, hvarom den värde
talaren ordat. Om man kunde genom en enkel arbetsordning sammanföra
de 4 Stånden, så skulle många fördelar vinnas; men jag
har dervid ingalunda tänkt på de nuv:de gemensamma sammanträdena.
Hr v. Ehrenheim: Med ännu mera skäl, än den siste
värde talaren, ber jag R. o. Ad. om förlåtelse derför, att jag upträder
för tredje gången. Jag ber att få fästa Gr. Lagerbjelkes
upmärksamhet derpå, att han genom sitt sista yttrande afser en
total ombildning af vår representation. Vi veta att man under
20 år framlagt förslag till en sådan åtgärd, utan att något ändock
i den vägen lyckats, och till och med kan denna fråga nu
mera icke påräkna något intresse inom pressen. Att den tid kommer,
då den dock åter skall omfattas af det allmänna intresset,
betviflar jag icke; men att tidpunkten ännu icke är inne för att
genomdrifva en sådan förändring, som Gr. Lagerbjelke påpekat,
det anser jag vara obestridligt.
Frih. Raab, Adam Christian: Den siste värde talaren
har bedt om tillgift derför, att han upträdde för tredje gången.
Jag får anhålla om ursäkt att jag upträder för första gången, utan
att hafva noga genomtänkt saken. Likväl slår den an på mig,
och jag tror att det vore en ganska nyttig förändring, om den
kunde genomföras. Gr. Lagerbjelke har sagt, att om man går en
oriktig väg, kan det föranleda till uplösning af alltsammans. Jag
tror, i likhet med den siste talaren, att representationsfrågan ännu
en gang skall upväckas till förnyadt lif. Men agitationen derför
blir då starkare än förut, och det torde då icke blifva så lätt att
hejda stormen. Jag tror derföre, att man bör antaga sådana mindre
förändringar, som kunna förbereda den stora reformen, Jag
Den 8 Augusti.
87
tror, att detta är just ett af de sätt, på hvilka man förekommer
den af Gr. Lagerbjelke befarade uplösningen af alltsammans. Man
talar orri principer; jag tror att den enda rätta principen är att
man söker åstadkomma en förbättrad representation, och då en betydlig
olägenhet inom vår nuv:de representation ligger deruti, att
en viss animositet råder emellan de olika Stånden, så skulle genom
ifrågav:de förslag åstadkommas en förmedling dera emellan.
Man har sagt, att det strider emot theorien att utsträcka valbarheten
på valrättens bekostnad. Principen i England ro. fl. lander,
der man har allmänna val, är den, att man får välja hvilken person,
som man har förtroende till, hvarhelst han bor. Men, M. Hrr!
der finnas icke dessa strängt begränsade kategorier, som hos oss.
Jag erkänner, lika med Gr. Lagerbjelke, att det vore en stor förbättring,
om alla fyra Ståndeu kunde gemensamt besluta. Men då
Gr. Lagerbjelke utan tvifvel ieke kan genomföra en sådan reform,
hvarföre emotsätta sig en, som visserligen är mindre, men som
dock obestridligen skall leda till något godt? Jag för min del
kommer att med mycken tacksamhet rösta med Utsk:t och således
för ifrågav:de förslags förklarande att blifva hvilande till nästa
riksdag.
Hr Munck af Rosenschjölil: Då, på sätt jag först haft
äran yttra, jag icke anser någon praktisk nytta vara att förvänta
af ifrågav:de förslag, kan jag icke finna annat, än att det utgör
ett slags misstroendevotum emot de fyra Stånden. Hr v. Ehrenheim
har nu yttrat, att Stånden skulle vinna på antagandet af
detta förslag, äfvensom att diskussionerna derigenom skulle blifva
mera mångsidiga. Jag tror dock att dessa förhoppningar äro för
mycket sanguiniska. Om t. ex. BondeSt:t väljer en adelsman eller
en prest, så tror jag att sådant sker blott under förutsättning, att
den valde hyser samma åsigter som Ståndet i allmänhet, och på
samma sätt blir väl förhållandet äfven i de andra Ståndeu. Jag
tror således att den brytning emellan de olika åsigterna, som man
väntar sig af förslagets antagande, ingalunda skall komma att inträffa.
I öfrigt strider detta förslag fullkomligt emot principen
för vår ståndsrepresentation. Visserligen hafva vid denna oell föregide
riksdagar blifvit antagna förslag, som afse undanrödjande af de
skarpa gränser, som för närvide ega rum emellan Stånden. Men
vi skola icke glömma, att dessa förändringar ytterst syfta derhän,
att göra det möjligt för en person, som tillhör ett riksstånd, att
väljas i ett annat. Här deremot har man föreslagit en sammanblandning,
så fullständig, att jag icke kan ingå derpå, så länge
vi hafva de fyra Stånden qvar.
* Hr von Koch, Nils Samuel: Hr v. Ehrenheim har så
fullständigt uttryckt de tankar, som jag i detta ämne anser vara
de rätta, att jag har föga annat att göra, än instämma med honom.
Jag vill endast tillägga några ord. Ju mindre förhoppning
jag hyser om möjligheten att åstadkomma en allmän representationsförändring,
desto mera anser jag det vara af vigt att
88
Oen 8 Augusti.
man söker genomdrifva partiella förbättringar. Jag har vidare
alltid ansett, att genom Ståndens upblandning med nya elementer,
den ensidighet och brist på sakkännedom, som nu finnes, skall i
någon mån modifieras. Det må vara sannt, såsom den siste värde
talaren sagt, att om BondeSt:t skulle skicka en prest eller adelsman,
skulle det blott kunna inträffa, derest dessa personer sympathiserade
med Ståndet, och man om dem trodde att de bättre
än Ståndets egna ledamöter skulle kunna försvara dessa sympatbier.
Men dels torde det vara att antaga, att kunskaperna hos
adelsmannen och presten äro större, än hos bönderna sjelfva, dels
är det alltid fördelaktigt att tillfälle lemnäs de olika klasserna
till utbyte af tankar. Dessutom komma ståndsintressena och skråandan
ej att visa sig i så krass form som eljest, när man upträder
inför de öfriga Stånden. Jag anser detta förslag vara bland
de bättre, som blifvit väckta. De skäl, som man deremot anfört,
äro, så att säga, af theoretisk beskaffenhet, nemligen att det strider
emot principen att valbarheten skulle utsträckas utöfver valrätten.
Men det är icke fallet med detta förslag; det är icke
fråga om att någon, som icke har valrätt, skall blifva valbar, utan
allenast ora att man icke behöfver vara valbar endast inom ett
visst Stånd. Således är det blott rättigheten att vara valbar, eller
att blifva representant, som det är fråga om att utsträcka. !>essutom
tror jag, att den theoretiska satsen, att valbarheten bör inskränkas
mer än valrätten, kan vara mycket tvifvel underkastad,
» och jag är öfvertygad om att man behöfver mycket mindre garantier
i afsrde pä valbarheten, än i afsrde på valrätten. I afs:de
på denna sednare, börjar man inse svårigheten af att rätt kunna
begränsa den. De samfällda och ännu mera de allmänna valen
hafva på de ställen, der de förut egt de största sympathierna, nu
börjat förlora dem, och många statsmän hafva i sednare tider
vändt siu upmärksamhet åt klassval. Utan att vilja inlåta mig i
undersökning, huruvida detta är rätt eller icke, vill jag blott fästa
upmärksamheteu derpå såsom ett faktum. Den farhåga, man
här hyser, är naturligtvis den, att det alltid blir arbiträrt, hvar
man skall sätta gräns lör valen; men dä erfarenheten visat, att
det är alldeles nödvändigt att gifva den stora massan af arbetare
valrätt, så finner man, att om man gåfve dero lika rätt med alla
andra, så skulle de kunna öfverväldiga dessa. Men nu är fråga
ora valbarheten, och 0111 man sätter säkra bommar för valrättens
utöfning, så behöfver man icke sätta några sådana för valbarheten.
Ty det är, såsom Hr v. Ehrenheim sagt, hardt., att man icke
skall få välja till fullmäktig den, man har förtroende till. Om
man, i likhet med Gr. Lagerbjelke, anser att det är väl, att man
kommer tillsammans och öfverlägger, så förefaller det mig besynnerligt,
att man icke vill gå in på detta förslag. Vinner man ej
så mycket dermed, så vinner man dock något. Jag kan för min
del icke finna annat, än att, om man finge in några adelsmän eller
prester i BorgareSt:t, så vore sådant bättre, än det temligen svårbandterliga
macbineri, som förefinnes i de gemensamma öfverläggningarna.
Det så kallade theoretiska skälet, som man anfört emot
Den 8 Augusti.
förslaget, (ror jag mig således hafva ådagalagt haltlöslieten af, och
något praktiskt, skål emot dess antagande har jag icke hört, hvadan
jag icke kan annat lin pä det högsta önska framgång åt förslaget
och förenar mig derföre med Hr v. Ehrenheim.
Sedan öfverlåggningen förklarats fulländad samt H. Exc. Hr
Gr. o. Landtm, yttrat, att derunder yrkats dels förkastande af det
ifrågav:de gnnidlagsiindringslörslaget och dels att detsamma måtte
komma att hvila till grundlagsenlig behandling vid nästa riksdag,
framställde H. Exc. propos. på förslagets förkastande och, då dervid
svarades ja och nej i blandning, förklarade sig hafva funnit
ja öfvervägande.
Sedan Hr von Ehrenheim begärt votering, justerades följande
voteriugspropos.:
»Den som förkastar det uti Konst.Utsk:ts Mern. N:o 52 framställda
förslag till ändring i 1 G:de och 22:dra §g:tia Riksd.Ordn., rörande
vilkoren för valbarhet till riksdagsman, röstar
J a j
den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner nej, varder nämnde förslag icke förkastadt, till följd hvaraf
detsamma kommer att hvila till grundlagsenlig behandling vid
nästa riksdag.»
Vid voteringens slut hade rösterna utfallit sålunda:
Ja — 9.
Nej — 23.
Föredrogs ånyo och företogs punktvis til! afgörande BankoUtskits
den 28 sistl. Juli och 4 dennes bordlagde Mern. N:o 32,
ang:de föreskrifterna i lista, 2:dra och 3:dje artiklarne af Bankoreglementet.
lista—4:de punkterna.
Utskits hemställanden bi föl ios.
5:te punkten.
Hr Ehrenhoff, Gust. Herm., anförde skriftligen: BankoUtsk:t
har medgifvit, att de förhållanden, som föranledde sednast församlade
St:r att bevilja en tillfällig löneförhöjning, qvarstå i oförminskad
"kraft. —• Utsk:t medgifver att lönerna, inberäknad den
tillfälliga förhöjningen, icke äro större än som erfordras för en
tarflig bergning. — Oell slutligen medgifver Utsk:t att omständigheterna
tala derför, att den tillfälliga förhöjningen må på ordinarie
stat upföras.
Om R. o. Ad. vid detta tillfälle, likasom då Ståndet fattade
beslut öfver frågan om löneförhöjningen för Statens tjenstemän,
godkänner de af Utsk:t yttrade åsigter, att billighet och rättvisa
HO
Den 8 Augusti.
tala för deli tillfälliga förhöjningens upförande pä ordinarie stat,
så torde det, efter mitt omdöme, för det Högt. St:t icke finnas
iner än tvenne skäl, som kunna föranleda 11. o. Ad. att nu, då
fråga är om Bankens tjenstemän, fatta ett olikartadt beslut.
Det ena af dessa skäl skulle vara, att Bankens tillgångar icke
medgåfve att han för framtiden bunde sig vid deri högre aflöningen;
det andra, hvilket är Utskits synbara skäl, att en fast, högre
lön skulle förhindra en möjligen blifvande förändring af Bankens
verksamhet.
Hvad det första skälet beträffar, torde orimligheten deraf
vara klar för en hvar.
Hvad åter det andra vidkommer, så anhåller jag att i den
ordning, Utskits yttranden deröfver förekomma, få uptaga och besvara
dem.
Utskit säger, att vid denna riksdag särskildta förslag blifvit
väckta om genomgripande förändringar i BiksBankens organisation.
Skulle dylika förslag vara ett fullgiltigt skäl för att sätta tjenstemännen
i en osäker och lös ställning, så hade konseqvensen fordrat
att hela Svenska arméen fått dela samma öde, enär, så vidt
jag minnes, sedan 40 år tillbaka, vid hvarje riksdag förslag blifvit
väckta om denna armées reorganisation, ja äfven om dess indragning.
Sedan V5 år tillbaka hafva vid hvarje riksdag förslag
till mer eller mindre genomgripande reformer af Bankoverket blifvit
framställda, och tvenne dylika genomförda, utan att de fästa lönerna
lagt något hinder deremot. Således har erfarenheten visat
att detta skäl är oantagligt.
Utsk:ts andra skäl, att löneförhöjningens läggande till den fasta
lönen skulle möjligtvis förhindra nödiga indragningar af tjenste)-,
förlorar äfven sin kraft, enär vid de tvenne omnämnda reorganisationerna
sjutio befattningar blelvo indragna, utan hinder
af de fasta lönerna.
Men, M. Hrr! det ligger ett tredje skäl bakom detta andra,
och hvilket Utskit synes ogerna velat uttala, och detta är, att
om förhöjningen lades till lönerna, skulle Banken få till dem, som
flyttades på indragningsstat, utbetala äfven denna förhöjning. Som
detta förhållande är en lifsfråga för många familjer, så torde det
förlåtas mig, om jag dervid uppehåller mig något längre.
Det allmännas väl fordrar att få dugliga och pålitliga tjenare.
För att vinna detta mål har, utom hvad i 36:te §:ti Reg.Fm
stadgas, detta allmänna åtagit sig förbindelser mot sina tjenare,
hvilkas upfyilande äro lika heliga, som de förpligtelse)-, tjenaren
iklädt sig till det allmänna. Och hvad Banken särskildt beträffar,
så inträdde i detta verk för 30 å 40 år tillbaka många, som, till
följe af 11. St:rs eget Reglemente, den tiden hade säkra förhoppningar
att inom ett par decennier kunna upnå högsta målet
för deras sträfvauden, en god bergning. Nya ordningar hafva
kullkastat dessa förhoppningar, förutan hvilka flera sökt sin utkomst
på annat håll. — Att ofta återkommande reorganisationer
af ett verk är en olycka för tjenstemännen, kan väl ingen bestrida,
och då dessa omändringar, till en viss grad, kunna betraktas så
-
I) o ii 8 Augusti.
01
sora afvikelser från gjorda förespeglingar om en lyckligare framtid,
så är det, efter mitt omdöme, dens pligt, som sviker sina löftet),
att gifva skälig ersättning åt dem, som oskyldigt lida. Hvarje
fullmakt, som utfärdas, innehåller försäkran om tur- och befordringsrätt,
äfvensom om åtnjutande af de förmoner, som åtfölja
tjensten. Men dessa löften äro rent af ett narrspel, då med
korta mellantider, genom nya organisationer, tur- och befordringsrätt
blifver ett tomt ord, och de förmoner, som åtfölja tjensten,
betagas dem, som med ett penndrag derifrån skiljas. Det är
visserligen sannt, att desse senare få behålla lönen, men enär
Bankens tjenstemän, olika alla andra verks, hafva sina inkomster, dels
i tjenstgöringspenningar, dels i andra extra inkomster, så försvinner
vid en sådan händelse en stor del af den aflöning, som ingått
i beräkningen i deras hushållning.
Jag anhåller att ingen må föreställa sig, att jag genom mitt
yttrande skulle vilja ställa tjenstemännens rätt framför de reformer
af Bankoverket, som kunna anses nödiga; min mening är
blott, att den, som oskyldigt kommer att lida, måtte få skälig ersättning.
Nu är frågan, hvad är skälig ersättning?
Då R. St:r fastställde
män, såsom behöflig för deras bergning, så ingick uti beräkningen
alla kända extra inkomster, och då BankoUtskit erkänner, att
behofvet af nuv:de aflöning qvarstår med »oförminskad kraft», så
tror jag mig kunna, utan att anses öfverdrifven, begära att den
tillfälliga förhöjningen må ingå såsom den skäliga ersättningen,
enär, oaktadt denna ersättning, förlusten för dem, som blefve
offer för en reorganisation, upginge i de flesta fall till 30 å 40
prorat af de inkomster, han under tjenstetiden åtnjutit. Och då
jag härtill lägger, att de, som upnått 50 å 60 år, och 30 å 40
år egnat sig åt Bankens tjenst, svårligen kunna söka nya försörjningsmedel,
och enär en tjensteman och hans familj, äfven
skiljd från sin befattning, har lika behof af föda som förut, och
BankoUtskit erkänner att hans aflöning i sin fullhet erfordras för
en tarflig bergning, så måtte jag icke gått för långt i min tanka
om skälig ersättning, då jag blott begär 2/3:delar af denna tarfliga
bergning.
Jag anhåller att få fästa R. o. Ad:s upmärksamhet på, huru
t. ex. en kassörs ställning skulle blifva, i händelse af en reorganisation,
och han blefve satt på indragningsstat, efter de grunder
BankoUtskit synes åsyfta.
I enlighet med Utsk:ts förslag skulle hela hans aflöning under
tjenstens utöfning blifva 4150. I händelse af försättning på
indragningsstat', skulle han erhålla blott den fasta lönen, som nu
är och efter Utsk:ts lanke bör förblifva 2250. Sålunda skulle
denna tjensteman, oaktadt grundlagens bud att ingen kan skiljas
från sin tjenst utan dom och ransakning, oaktadt de löften, man
gifvit honom uti fullmakten, att åtnjuta de med tjensten åtföljande
förmåner, oaktadt granna förespeglingar om tur- och befordringsrätt,
skiljas från tjensten vid en ålder då en ny bana är
omöjlig att beträda, och dertill tager man från honom nära
Den 8 Augusti.
hälften af de inkomster, lian beräknat för sitt och sin familjs
uppeh alle.
Dylika händelser hafva inträffat tvenne gånger under de senaste
20 åren och sist icke längre än för 6 år tillbaka. Att en
sådan osäkerhet i tjenstemännens ställning slutligen skall framkalla
osäkerhet äfven för Banken, är naturligt; ty om Banken
fortfarande skall blifva ett experimentalfält för ständigt återkommande
förslager om dess ombildning, och tjenstemännens billiga
anspråk på säkerhet för framtida bergning vid hvarje nytt förslag
kastas öfver bord, så blir den naturliga följden att inga andra än
äfventyrare till sist komma att befolka R. St:rs Bank.
Utskit erkänner att någon reorganisation vid denna riksdag
sannolikt icke kommer att ega rum. Men vid nästa riksdag inträffar
lika säkert, som vid alla föregående, att nya förslager
framkomma, som behöfva ny pröfnings-tid, och så i oändlighet.
På detta vis kan Banken anses allt framgent stå under en reorganisation,
och jag underställer B. o. Ad:ns rättvisa be pröfva tide,
om, under afbidan på en möjligen aflägsen framtida förändring,
Bankens tjenstemän böra undantagas från den säkerhet i aflöningen,
som R. o. Ad. redan tillerkännt Statens tjenare.
Genom allt detta har jag bevisat, att om den tillfälliga förhöjningen
lägges till den fasta lönen, detta icke lägger hinder i
vägen för en reorganisation af Bankoverket. Afven tror jag mig
hafva fullt ådagalagt rättvisan deruti, att om förluster i händelse
af en ombildning bör drabba någon, så är det den skyldiga rika
Banken och icke den oskyldiga fattiga tjenstemannen. Och enär
Bankofullmäktige kraftigt förordat, och PresteStit redan bifallit
den tillfälliga förhöjningens läggande till fasta lönen, så får
jag vördsamt anhålla, det R. o. Ad. behagade instämma i PresteSt;ts
beslut och, med afslag å Utskits förslag i denna del, antaga
det förslag, Hr Riksarkivarien Nordström i sin reservation
tillstyrkt, och hvarå jag lika vördsamt, anhåller om propos.
Hr von Ehrenheim: Då jag deltagit i BankoUtskits töre
v:de
Betänk., torde det tillåtas rnig att här i korthet redogöra för
de skäl, som dertill föranledt mig. Lika med Utskit erkänner jag
fullkomligt tjenstemännens behof af en tillräcklig aflöning, äfvensom
att det icke finnes något skäl att nedsätta densamma under
hvad den f. n. utgör. Så litet har Utskit misskännt behofvet i
detta afside, att Utskit nästan utan diskussion tillstyrkte bibehållandet
af denna aflöning, och nästau ingen röst höjde sig för dess
nedsättande. Annorlunda synes mig dock frågan vara om dessa
löner behöfva upföras på ordinarie stat, eller om de kunna qvarstå
såsom de nu äro. R. St:r hafva vid denna riksdag emottagit förslag
om en omfattande organisation af banken. Genom finanskomitén
har nemi. inkommit förslag till en sådan förändring, hvilken
utgår från så olika grunder emot de närvide, att banken skall
skiljas i 2 särskilda anstalter, af hvilka i den ena tillträde skall
lemnäs för enskilda delegare. Det är att antaga att detta förslag
vid en kommande riksdag skall blifva föremål för R. Stirs om
-
Den 8 Augusti.
sorgsfulla pröfning. Vid sådant förhållande liar det synts Utskit,
att man icke borde försvåra antagandet af förslaget genom att göra
embets- och tjenstemiinnens inom banken löner fasta. Det kan
nemi. blifva fråga om, huruvida deras tjenstgöringsskyldighet kan
utsträckas derhän, att de blifva förbundna att tjenstgöra äfven i
en bank, sorn icke vore uteslutande R. St:rs, utan i någon mari
en enskild. Detta är en fråga, som icke f. n. kan besvaras. Men
det synes mig åtminstone icke osannolikt, att så kan blifva förhållandet,
ehuru jag för min del icke gillat denna åsigt, emedan
R. St:r alltid böra erkänna billigheten af deras anspråk, som länge
tjenat Staten eller Banken. Jag tror icke heller, att man i allmänhet
kan klaga öfver att Ständerna underlåtit sådant. Att återigen
för en kommande riksdag binda Ständerna, har icke synts
mig lämpligt. Förhållandet emellan tjenstemännen kan också vara
ganska olika. De, som vid en framskriden ålder blifvit öfverflyttade
på indragningsstaten, hafva visserligen svårt att inträda på en annan’
bana, men de, som blifva det vid en yngre och kraftigare ålder,
böra åtminstone i någon mån kunna bidraga till sitt uppehälle
och till att förskaffa sig någon ersättning för hvad de möjligen
kunna komma att förlora. Af dessa skäl får jag för min
del anhålla om bifall till BankoUtsk:ts Betänk.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad samt H. Exc. Ilr
Gr. o. Landtm, yttrat, att derunder yrkats dels bifall till Utsk:ts
hemställan och dels att R. o. Ad., med afslag derå, måtte, i enlighet
med RiksArkivarien Nordströms reservation, besluta, »att
den bankens embets och tjenstemän samt vakt betjente vid sednaste
riksdag beviljade tillfälliga löne- och arfvodesförhöjniug nu må
på ordinarie stat upföras, under vilkor att den, som ingår på nya
staten, skall vara förbunden att underkasta sig den vidsträcktare
tjenstgöringsskyldighet eller jemkning i åligganden, som vid en
blifvande förändrad organisation af Bankoverket eller eljest i allmänhet
kan varda stadgadt;» framställde H. Exc. först propos. på
bifall till Utsk.-ts hemställan, dervid svarades blandade ja och nej,
samt sedermera propos. pä afslag derå och antagande af RiksArkivarien
Nordströms ofvanomförmälte förslag till beslut, då svaren
utföllo med flere ja jemte några nej; och förklarades ja nu hafva
varit öfvervägande.
(i:te punkten.
Utskits hemställan bifölls.
7:de punkten.
Hr Nordenfelt, Enar Wilhelm: Då R. o. Ad. så nyss
beslutat,
att den tillfälliga löneförhöjningen af 33V3 %, sorn vid
sista riksdagen beviljades, skall upföras på ordinarie stat, torde
denna tabell böra så ändras, att lönebeloppen utföras i en summa,
så att ingen skillnad göres emellan lön och löneförhöjning.
D e n 8 A n g n s 11
Efter härmed slutad öfverläggning och uppå framställd propos.
, blef Utskits förslag bifallet med den af Ståndets beslut vid
Silte punkten föranledda förändring, att de tillfälliga löneförhöjningsbeloppen
sammanslogos med lönesummorna.
8:de — 1 Olde punkterna.
Utskits förslag biföllos.
1 i :te punkten.
Hr von Ehrenheim: Den ll:te punkten var uteslutande
en följd af BankoUtskits förslag i deu 5:te, och jag hemställer
derföre, att när R. o. Ad. beslutat, att lönerna skola blifva fasta,
denna punkt måtte få utgå.
Efter härmed slutad öfverläggning och uppå framställd propos.,
ansåg R. o. Ad. att det af Utskit uti förevide punkt föreslagna
stadgande borde, såsom en följd af Ståndets vid 5:te och 7:de
punkterna fattade beslut, uteslutas.
Utskits i slutet af Mem:t gjorda anmälan.
Lades till handlingarne.
Föredrogs LagUtskits d. lista och 4:de dennes bordlagde
Betänk. N:o 41, i ani. af väckta motioner om uphäfvande af bysättning.
Hr Olivecrona, Knuti Vid öfverläggningen inom Utskit
lönde detta Betänk, har jag uttalat den åsigt, att om också
bysättningens användande borde inskränkas, torde det dock icke
vara rådligt att gå så långt, som Utskit föreslagit, eller att helt
och hållet uphäfva bvsättningstvånget, med undantag af de fäll,
som i § 5 af Förordnin d. 10 Juni 1841 samt i Konkurslagen
omförmälas. Anledningen till min åsigt i detta fall är egentligen
föreskrifterna i vexellagen. Jag har nemi. trott, att då vexlar äro
ett för den allmänna rörelsen särdeles vigt och beqvämt medel,
skulle förslaget minska det förtroende, sora de nu ega. De skäl,
som Utskit anfört för sitt tillstyrkande och hvilka återfinuas pag.
6, hafva åtminstone icke för mig synts fullt öfvertygande. Utskit
anmärker, att det icke skulle vara rådligt eller nyttigt att vidare
bibehålla bvsä,ttningstvånget för de utrikes vexlarne. Jag för min
del tror, att det icke bör anses vara någon felaktig princip, utan
tvertom, att det är grundadt i sjelfva förhållauderna. Det kan
nemligen icke vara af den vigt, att en räkning betalas så på da
gen,
som att en vexelförbindelse upfylles punktligt. En skillnad
dem emellan bör också med rätta kunna inom lagen försvaras.
Ty att vexeln betalas på dagen är alldeles nödvändigt, på det den
må kunna bibehålla sin karakter att vara ett betalningsmedel i
handel och vandel; men att en räkning icke betalas så precist är
Den 8 Augusti.
icke af så stor vigt. Vidare liar Utskit antydt, att det skulle
vara svårt att göra skillnad emellan inrikes och utrikes vexlar.
Den nuvide vexellagen omfattar både inrikes och utrikes vexlar,
och om äfven deruti icke bestämmes skillnaden dem emellan, så
är dock tydligt af 86:te g:n, att lagstiftaren tänkt sig en sådan
skillnad, enär äfventyret för uteblifven betalning är större för den
utrikes, än den inrikes vexeln. Skulle jag kunna blifva öfvertygad
om att det icke vore någon fara för den allmänna krediten,
om bysättningstvånget äfven för den utrikes vexeln uphörde,
så skulle jag icke hysa någon betänklighet att antaga Utsk:ts förslag.
Men jag hyser den öfvertygelse, att det skulle menligt inverka
på affärsställningen. Det har ofta blifvit yrkadt, att Sverige
borde ställa sina kreditlagar i öfverensstämmelse med de utländska.
Men här är att märka, att bysättningstvånget, enligt hvari
jag har mig bekant, qvarstår i ganska många utländska lagstiftningar,
ehuru det är afskafifadt i åtskilliga. Vid sådant förhållande,
torde icke tiden ännu vara inne, att hos oss borttaga det. Ty
hvad är det, som gör, att en vexel betalas så punkligt? Jo, just
det stränga äfventyr, sorn följer på uteblifvandet af liqvid. Jag
har således icke kunnat instämma i LagUtsk:ts förslag i sin helhet,
utan hade önskat, att ett undantag gjordes för de utländska
vexlarne, så att bland de undantag, Utskit upräknat, äfven skulle
tilläggas: »äfvensom i vexellagen beträffande utrikes vexlar.» Det
är endast med införande af ett sådant tillägg, jag kan instämma
i Utskits förslag.
Hr v. Koch, Nils Samuel: Det är med särdeles fägnad
som jag mottagit detta Betänk., deruti jag funnit ett förslag, hufvudsakligen
öfverensstämmande med det jag år 1850 framställde i
Lagberedningen. Då man här talar om att afskaffa bysättningen,
är det nödvändigt, att man väl gör sig reda lör hvad som dermed
menas. Här är nemi. icke egentligen fråga om att helt och
hållet uphäfva detta tvång, utan blott hvad jag vill kalla den
omedelbara bysättningen, sådan som eger rum innan utmätning
verkställes. Det är här föreslaget, att man skall afskaffa det orimliga
stadgandet, att en person, 30m möjligen eger millioner, skall
kunna omedelbart bysättas, i fall han icke kan betala några tusen
rdr, och alt i stället återföra bysättningen till Iliad den bör vara,
nemligen ett tvångsmedel för att framtvinga tillgångar, som gäldenären
fördöljer, eller för att förmå en person att göra konkurs
och sålunda upgifva sin egendom, eller också, såsom här är föreslaget,
nödga honom gå ed på att han ingenting eger. Så vidt
jag försport, hafva hvarken inom Utskit eller här yttrats några
skiljaktiga meningar i sjelfva hufvudfrågan, utan egentligen i ett
par af dess detaljer. Den första anmärkningen, som gjorts, är .
den, huruvida något särskildt undantag skulle göras för vexlar
eller endast för utrikes vexlar. Det är på denna omständighet,
som den siste värde talaren lagt särdeles vigt. Kunde jag öfvertygas
derom att ett sådant stadgande verkligen vore af behofvet
påkalladt för våra kreditförhållanden, skulle jag icke af något
ÖB
Den 8 August I»
konseqvensmakeri vilja motsätta mis; detsamma; meli jag har icke
kunnat få en sådan öfvertygelse. Jag tror nemligen ej, att någon
köpman, med hvilken man kommer i affärsförhållanden, frågar efter
af hvad art våra bysattningslagar sirö; och blir han uplyst om
att vi hafva en sådan lag, som här är föreslagen, hvilken nemligen
tillåter bysättning, men först sedan man undersökt om tillgångar
finnas, så tror jag att han skall finna sig belåten. Jag
tror dessutom ej att man i allmänhet inlåter sig i vexelaffärer
under förutsättning, att besättning kan komma i fråga. Tror man,
att någon anledning dertill finues, så inlåter man sig utan tvifiel
ej i sådana affärer. Ar förhållandet motsatt, så är det antagligt
att den person, som inlåter sig i en dylik affär, är en procentare,
hvilken låna åt en person, under förutsättning att en annan skall
betala för honora. Jag tror således ur både theoretiskt och praktiskt
afseende, att något undantag icke behöfver göras hvarken rörande
inrikes eller utrikes vexlar. Då jag väckte mitt förslag, frågade jag
flere sakkunnige personer, och deribland Assessor Carlqvist, om deras
tankar derom. Tian nplyste mig att i Diskonten någon omedelbar
bysättning aldrig blifvit använd, och lian ansåg, att det
skulle vara en oerhörd sak. om den tillämpades, innan man gjort
utmätning. 1 afseende på vexlar tror jag icke heller att detta
tvång blifvit begagnadt, och särskildt vet jag, att den penuingeinstitution,
sorn nu drifver den största vexelrörelse i landet, nemligen
Enskilda Banken, aldrig gjort bruk af rättigheten till omedelbar
bysättning. Kunna således vexelaffärer inom landet bedrifvas
utan denna rätts begagnande, så vet jag icke, hvarföre man skall
medgifva den åt utländningar.’ Jag har icke haft tillfälle att närmare
underrätta mig om de förändringar, som lagstiftningen i andra
länder få de sista tiderna undergått; men det vet jag, att år
1850 en allmän Tysk vexellag utkom, hvari finnes föreskrifvet, att
bysättning borde afskaffas i de Tyska staterna, derest de derom
kunde sig lorena. För öfrigt vill jag i detta täll som i andra,
der jag ej kan vinna allt, nöja mig med något. En enda förändring
anhåller jag dock mätte göras i Utskrts förslag, nemligen att
början deraf måtte utgå, emedan jag för min del icke kan finna,
att detta förslag behöfver stå i något, omedelbart sammanhang med
förslaget till konkurslag. Det skulle nemligen ganska lätt kunna
träda i verkställighet, äfven om vi skulle bibehålla den gamla
konkurslagen. Det är visserligen sannt, att det genom den nya
konkurslagen blir lättare att bringa personer till konkurs, som icke
vilja betala; men jag kan icke finna, att det har något att göra
med det nu väckta förslaget. Man säger visserligen, att personer
kunna svära falskt. När jag således icke kan finna något giltigt
skäl att sammanbinda detta förslag, hvilket jag i och för sig an•
ser vara mycket godt, med ett annat, som äfven kan vara dugligt,
men som är mycket vidlyftigt, och hvars antagande är osäkert,
så vet jag ej, hvarföre man icke kan antaga dem hvar sig;
hvadan jag anhåller om bifall till förslaget med den af mig begärda
förändring.
Gr.
t) en 8 A 11 gil s t i.
Gr. Sparre, Erik: Emot upliäfvnndet af bysättningstvång
get liar hiir någon anm. icke blifvit gjord; men den anm., som
framställts emot detta uphäfvande i fråga om vissa förbindelser,
är dock af beskaffenhet, att man först måste undersöka om ifrågavide
tvång ur någon synpunkt kati lörsvaras. Om det befinnes
vara en institution, som eger sin grund i fordna begrepp, hvilka
vi icke mera erkänna, så måste den försvinna och icke kunna åberopas
för något visst slag af förbindelser.
Enl. min öfvertygelse, qvarstår bysättningen såsom en qvarlefva
från en tid, då man ännu icke lärt sig skilja emellan person
och egendom, utan dessa båda voro med hvarandra så integrerande,
att när det icke fanns någon egendom att taga, så tog man
personen. I så måtto vill jag erkänna den så mycket omtalade
personlighetsprincipen, att jag anser personen alltför helig för att
behandlas som ting. Det är under sådana förhållanden, som bysättningen
inkommit i fordna tiders lagstiftning. Numera lärer
den dock icke kunna försvaras. Den qvarstår egentligen blott såsom
ett slags straff; men hvarföre straifas man? Staten kan icke
utöfva sin straffmakt annat, än uiir man brutit mot Statens lagar;
men så länge det icke är något brott mot Statens lagar att göra
skuld, så länge kan icke heller något straff följa derpå. Om man
också icke kan neka, att gäldenären genom slöseri bidragit till sitt
obestånd, så måste man också erkänna, att ofta oskyldiga anhr
kunna hafva gifvit ani. dertill. Har gäldenären genom falska förespeglingar
sökt stärka sin kredit, då hafva vi en lag mot bedrägerier;
men att Staten skall använda ett straff emot den, som
dertill icke gjort sig skyldig, sådant kan icke gillas, och deruti
ligger också domen öfver bysättningen. Men den qvarstår icke
allenast som ett straff för gäldenären, utan äfven som ett slags
hämnd för fordringsegaren; ty om vi betrakta saken närmare, hvarföre
bysätter fordringsegaren? Vanligen för att tvinga slägtingar
och vänner, hvilka hafva medlidande med gäldenären, att betala
hans skuld, eller också för att tillfredsställa sin hämndlystnad.
Men en institution, som således icke tjenar till något annat, än
att tillfredsställa den enskilda hämndlystnaden, den anser jag icke
Staten värdigt att 1)1061)0113. •— En talare har redan nämnt, att
bysättningstvånget icke förekommer i den stora nffärsverlden, och
de som använda det, förtjena verkligen icke att af lagen omhuldas.
Att låna mot hypothek af slägtingar och vänner, eller med
andra ord att låna mot hypothek af gäldstuga!), är en spekulation
som jag anser, att lagstiftningen alldeles icke bör upmuntra eller
gilla. Men om nu så är, Mine Hrr! att bysättningstvånget hvarken
ur rent rationel synpunkt eller från Statens synpunkt kan försvaras,
så kan det icke bestå. Under sådane förhållanden och då
otvivelaktigt detta tvång, äfven om man vill att det skall qvarstå
vid utrikes vexlar, är en inkonseqvens, en anomali, som jag
icke kan gilla, så lärer det icke heller böra bibehållas. Kan det
vidare icke försvaras, såsom stridande emot samhällets idé och åsigterna
om personligheten, så bör det icke heller gälla ur synpunkH.
IX. 7
98
Den 8 Augusti.
ten af den utrikes handeln, särdeles då det med afs;de å den inhemska
handeln icke är någon nödvändighet. Ty, Mine Hrr Idet
är lika angeläget för Svenskar att utfå sina fordringar, som för
utländningar. Jag må vara aldrig så angelägen att skydda den
utländska handeln, så måste jag dock vara lika mån om att uprätthålla
den inhemska krediten, och om bysättningen icke är nödvändig
som tvång för att uprätthålla inrikes krediten, så kan jag
icke finna, att jag hör medgifva den utländska handeln större förmåner
än den inländska. Örn en utländning och en Svensk samtidigt
komma med hvar sin fordran på en gäldenär, så skall den
förra vara berättigad att genast utfå sin fordran, men icke den
sednare. Det är ganska naturligt, att samhällena stifta lagar till
förmån för sina egna medlemmar; men att göra det för utländningen
på bekostnad af infödingar, är i sanning att sträcka delikatessen
för långt. Man har sagt, att det icke vore lika angeläget
att en annan fordran betalades, som att det skedde med en
vexel. Om jag dock utfärdar en skuldförbindelse att betalas på
en viss dag, så inser jag icke, att ej innehafvaren deraf skall hafva
samma rätt att få den betald på dagen som innehafvaren af en
vexel. Methoden är dessutom alldeles falsk; ty den tjenar icke
till något annat, än att man småningom öfvergår till det slag af
förbindelser, som hafva den strängare exsekutiva kraften, hvaremot
de öfriga komma ur bruk. Vi veta, att hittills har bysättningstvånget
kunnat användas hastigare mot vissa gäldenärer än mot
andra, på grund af löpande förbindelser och vexlar. Hvad har
följden blifvit? Jo, att nästan alla förbindelser blifvit löpande.
Det är ett undantag, att se en skuldförbindelse, som icke är ställd
till innehafvaren, och detta är en gifven konseqvens af lagen.
Men man har på sednare tider, af ett missförstånd, sökt tillskapa
en ännu strängare lag för vexlar. Deraf har åter följt, att tendensen
nu är, att man öfvergår från löpande skuldsedlar till vexlar,
och att t. ex. privatbankerna använda vexlar derföre, att de
äro de strängaste skuldförbindelser. Enahanda skulle förhållandet
blifva om lagstiftningen ville fortgå på samma, efter min öfvertygelse,
felaktiga väg och bibehålla bysättningen endast för vexlar.
Man har sagt, att den endast borde qvars‘tå för utrikes vexlar.
Jag vill be den värde talaren, som yrkade detta, att gifva mig en
uplysning, om hvad skillnaden är emellan en inrikes och en utrikes
vexel. Om jag sjelf förbiuder mig att betala en summa i
Hamburg, men ej gör det och vexeln dev protesteras, sä attackerar
man mig här. Jag kan med tillhjelp af utlandet göra äfven inhemska
papper till utrikes vexlar; med ett ord, denna skillnad är
efter min öfvertygelse omöjlig att updraga.
Hvad är det, som gör att en vexel betalas så punktligt? Jo,
har man sagt, just bysättningstvång^! Jag tror det alldeles Jcke.
Det må tillåtas mig, att, om man vill bestrida min åsigt i detta
hänseende, få åberopa andra auktoriteter, som kunna gälla mera.
Inom flere af Europas mest civiliserade samhällen har man föresiagit
bysättningslagens uphäfvande, och om det på åtskilliga ställen
icke vunnit framgång, så kommer det sig af den sega konser
-
Ds ii 8 Äng asti.
vatism, sorn inom köpmannaståndet mera än inom lagstiftningen
gör sig gällande. Jag ber att få uplysa, att år 1828 väcktes i
Franska deputerade kammaren fråga om bysättningstvångets uphäfvande,
och detta af en man, hvars rykte som affärs- och statsman
icke skall kunna jäfvas, nemi. Lafitte. Då sådant kunde ske för
så lång tid sedan, så tror jag, att derpå bör fästas mycket afs:de.
Den siste värde talaren har redan nämnt, att han talat med affärsmän
om denna sak. Vid frågans behandling inom LagUtsk:t tillfrågades
den person, som här i Stockholm har de största vexelaffärer,
»är det nödvändigt att bibehålla bysättningstvånget för utrikes
vexlarP» Ilan svarade: »Finnes det bysättning för sådana
vexlar?» Det måtte väl bevisa att ifrågav:de tvång inom affärslifvet
försvunnit, då den största agent för vexelaffärer hade glömt
att det fanns för utrikes vexlar. Det är också naturligt, att affärsmannen
fäster sig vid hvad som brukas, och då han finner, att
detta icke är händelsen med bysättning, så tviflar han på dess existens.
Inom QiverståthållareEmbetets kansli hafva vi gjort likartade
efterforskningar, och man har svarat att det aldrig användes
mot större affärsmän, utan mot trashankar, uslingar eller sådana,
som hafva slägtingar, hvilka kunna betala för dem. En köpmans
ära är för dyrbar för att tvånget af bysättning skulle kunna verka
på honom, och man har icke utan skäl jemfört köpmannens rykte
med en flickas: det ena tål lika litet att andas pä som det andra.
Köpmanuens kredit och rykte äro skadade, om han icke
kan betala en vexel; han är störtad, utan att man behöfver ytterligare
använda den hästkuren på honom, som innefattas i bysättningen.
Slutligen förtjenar det att tagas i betraktande hvad vår nu
gällande lag stadgar. Gå vi då till 1734 års lag, så medgifver
den icke bysättning på samma sätt som nu, utan blott mot giildenärer,
som man misstänker vilja rymma, eller under förutsättning
att de gjort sig skyldiga till straff. Men tidpunkten af 1734
är möjligen för långt aflägsen, och jag vill derföre undersöka i
hvad mån nu gällande lag skiljer sig från Utsk:ts förslag. Nu
gällande lag frigifver en bysatt, så snart han ingifvit sin cessionsansökning
och besvurit sin boupteckning; men denna formalitet
att ingifva en cessionsansökning för en person, som ingenting eger,
kunna vi gerna undvara; den bidrager blott att föröka domstolens
arbete. Enl. Utsk:ts förslag skulle deremot bysättningshotet endast
vara ett sätt att förmå gäldenären att redligt upgifva sina
tillgångar. Detta är hela skillnaden, Nu frågar jag mine ärade
motståndare och kolleger inom Utsk:t, hvad farhåga kan utländningen
hafva för att krediten skall försvagas genom denna lagstiftning?
Om utländningen vet, att en gäldenär slipper" ut ur häktet,
så snart han ingifvit sin cessionsansökning, kan han väl då anse
att krediten försvagas derigenom, att gäldenären tvingas att på ed
upgifva alla sina tillgångar? Jag kan för min del icke finna det.
Man har jemväl sagt, att bysättningen qvarstår i åtskilliga
länders lagstiftningar. Jag vill icke uptaga detta argument, emedan
jag derigenom skulle alltför mycket trötta R. o. Ad. Jag
100
Den 8 Augusti.
ber blott att få nämna, att i det land, der den ännu finnes, användes
den blott emot personer, som man misstänker vilja rymma,
eller undansnilla sina tillgångar. Men detta oaktadt och äfven om
bysättningstvånget skulle i ett eller annat land qvarstå, hyser jag
icke den ringaste tvekan att utdöma en institution, som icke ur
någon synpunkt kan försvaras, icke är bruklig ibland affärsmän och
endast bidinger att understödja procenteriet samt hjelpa procentare
att spekulera på behöfvande. Krediten bör skyddas genom en god
lagstiftning och genom skyndsamhet i utmätningsväsendet. Fordringsägaren
må tillse, om den person, med hvilken han inlåter
sig i affärer, är i stånd att betala sina förbindelser. Derpå vinner
krediten, men icke på att man lånar ut med gäldstugan till hypothek,
eller till den ena, med beräkning att få betaldt af den
andra.
Den siste värde talaren har sagt, att förslaget blifvit ställdt
i sammanhang med konkurslagen. Det har skett för att lugna dg
oroliga. Nu står bysättningen i lagen som en ani. till konkurs.
Den nytta den gör, är att om jag icke kan förmå en person till
konkurs på annat sätt, så sätter jag honom i häkte och tvingar
honom derigenom dertill. Då man emellertid borttager denna ani.
till cession så bör man väl i lagstiftningen införa andra utvägar
för att underlätta möjligheten för en fordringsegare att utfå sill
fordran. Då den nya lagen ang:de ackord omfattar just detta, så
har Utskit, för att lugna dem, som hysa oro öfver bysättningstvångets
uphäfvande, satt de båda lagförslagen i sammanhang med
hvarandra. Jag anhåller om bifall till Utskits förslag.
Hr Olivecrona: Med ani. af Gr. Sparres anförande, an
håller
jag att få yttra några ord till svar. Hr Grin har anhållit
att jag skulle upgifva en definition på hvad som menas med utrikes
vexlar. Jag anser det alldeles öfverflödigt att här lemna en
sådan definition; ty jag är fullkomligt öfvertygad att Gr. Sparre
sjelf vet det, utan att jag behöfver lemna honom någon anvisning
derpå. Nu gällande vexellag skiljer emellertid emellan båda slagen,
och det lärer i alla läll icke kunna bestridas, att om en vexel
är dragen af ett handelshus i Hamburg på ett i Stockholm, så är
väl en sådan vexel en utländsk. — Det har vidare blifvit anfördt
ett yttrande af en stor vexelagent här i Stockholm, innefattande,
att han icke visste, att det fanns någon bysättning för vexlar.
Jag är fullt förvissad om att detta var ett skämt, ty på hvarje
handelskontor finnes vexellagen tillhands, och den lärer således icke
vara obekant för någon affärsman.
Man har sagt, att bysättningens bibehållande icke vore nödvändig
för krediten. Detta vore mycket önskvärdt oell jag skulle
vilja hoppas det; men jag för min del har icke hittills blifvit
öfvertygad om att så är förhållandet, och just den omständigheten,
att man i de mest kommerciella stater bibehåller detta stadgande,
måste göra lagstiftaren tveksam att uphäfva det här. Man säger
att köpmän i detta fall äro mera konservativa, än andra; men jag
tror snarare motsatsen, ty man har väl i allmänhet ansett, att hos
Deri 8 Augusti.
101
affärsmän en särdeles liflighet eger rum, som gör att man inom
denna klass snarare är böjd för förändringar, iin att hänga fast
vid det gamla.
För öfrigt har Gr. Sparre anmärkt, att jag skulle sagt, att
en skillnad borde ega rum emellan olika slag af förbindelser. Jag
har dock icke yttrat något sådant; jag anförde blott som
ett faktum, att det finnes en sådan skillnad i vår lag, och jag
anser den också nödvändig i afsrde å vexlar, hvilka lagstiftarne
just ansett nödigt att omhägna med särskildt skydd derföre, att
de äro ett beqvämt betalningsmedel. Hittills har man derföre
icke tilltrott sig att borttaga bysättningen för vexlar, hvadan det
också för framtiden lärer blifva nödvändigt att gifva dessa mera
skydd än t. ex. räkningar. Jag vill icke längre uppehålla R. o.
Ad:s tid; jag förutser visserligen utgången, men jag har dock velat
uttala mina betänkligheter emot antagande i sin helhet af
Utskits förslag. Ty jag är öfvertygad om att det är riktigt att
i viss mån inskränka bysättningen; men jag tror dock att Utsk:t
i en fråga, nemi. de utländska vexlarne, gått för långt, emedan
bysättningens försvinnande i afs:de å dem enl. min öfvertygelse
skulle skada krediten. Jag fortfar således i min anhållan, att till
2:dra mom:t måtte göras det tillägg, att undantaget skall omfatta
äfven hvad vexellagen stadgar ang:de utrikes vexlar.
H. Exc. Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att anslag blifvit
utfärdadt till fortsättande af plenum kl. 6 e. m.
Hr Printzensköld, Carl: När frågan om en ny kon
kurslagstiftning
här förevar, åberopade LagUtskds Ord/ide, huruledes
det är af vigt, att Sverige i afsule på sin lagstiftning i denna
väg närmade sig de förhållanden, som egde rum i andra länder,
samt borde tillse att samma lagar, som der gällde, särdeles i afs:de
å sådana förhållanden, som hade gemenskap med handelsrörelsen,
äfven blefve gällande i vårt land. Nu synes det som om samme
Ordfule icke skulle vara angelägen om en sådan öfverensstämmelse
länderna emellan, ty när en talare emot honom anfört, att andra
kommerciella länder bibehållit bysättning för vexlar, svarar Utsk:ts
Ordfule: »hvad angår andra länders lagstiftning i detta hänseende
oss? Vi stifta lagar för oss sjelfva!» Emellertid har jag för min
del trott, att just den öfverensstämmelse med andra länders konkurslagar,
som man söker tillvägabringa hos oss, äfven bör göra
sig gällande i afs:de på exsekutionstvånget. och jag får i detta fall
åberopa just det skäl, sora väsendtligen låg till grund för den
föreslagna förändringen i konkurslagen, nemi att det är af vigt
att bibehålla en så nära öfverensstämmelse som möjligt emellan
våra exsekutiva lagar och andra länders. Nu har Hr Olivecrona
anfört, att i de flesta kommerciella länder bysättning för vexlar
allmänt bibehålies, just på det att hvar och en, som uthändigar
en så beskaffad handling, skall ihågkomma den fara han löper, om
han icke fullgör sin förbindelse, och att han vid dess utfärdande
skall iakttaga den största försigtighet. Det är då, efter min öfver
-
102
Den 8 Augusti.
tygelse, icke medlet att stärka krediten, att lossa på de stranga
band, som böra vara gällande i afs:de på upfyllandet af ingångna
förbindelser. Jag är visserligen så filantropiskt sinnad, alt jag ofta
finner det omenskligt att bysätta personer, sorn åtminstone ur moralisk
synpunkt kunna vara ganska ursäktliga att hafva kommit
på obestånd och ådragit sina borgenärer förluster; men deremot
har jag icke något medlidande med personer, som kunna, med rättighet
att vinna förtroende, utfärda sådana handlingar, som vexlar;
då bör, om någonsin, en strängare lag förefinnas, och då nu icke
är' fråga om annat eller mera, än att förändra lagen så, att den
strängare exsekutiva rätten må blifva bibehållen för vexlar, på sätt
förhållandet är i andra länder, så kan jag icke annat än tillstyrka
K. o. Ad. att instämma i det förslag, Hr Olivecrona framställt.
Gr. Sparre: Jag måste emot den siste värde talaren an
märka,
att lian missförstått Hr Olivecrona. Enl. Hr Printzenskölds
upfattning skulle nemi. Hr Olivecrona hafva sagt, att vi borde
följa alla andra länders exempel och afskaffa bysättning för alla
andra förbindelser, utom för vexlar. Det kan icke vara möjligt,
att han så yttrat sig, emedan förhållandet ej är så någorstädes.
Det finnes nemi. länder, der bysättningen är bibehållen blott för
köpmansafifärer, t. ex. i Frankrike; men det finnes mig veterligen
icke något land, der den är bibehållen blott för vexlar.
Hvad åter angår yttrandet, att jag skulle veta hvad utrikes
vexel är, så får jag svara, att jag verkligen icke inser, hvaruti
skillnaden emellan en sådan vexel och en inrikes ligger. Om jag
t. ex. drager en vexel på Hr Olivecrona att betalas i Hamburg,
så vet jag icke om det är en utländsk vexel eller ej, och icke kan
man väl påstå, att denna skillnad skulle bestämmas först derigenom
att Domstolens utslag upfättar den såsom utländsk och sålunda
tillägger den en strängare exsekutiv kraft. När det är fråga
om olika rättigheter på grund af olika papper, måste jag hafva
dessa papper rätt tydligt definierade.
Hr Olivecrona har bestridt min åsigt derom, att en löpande
skuldsedel bör hafva samma kraft som en vexel; men jag vidhåller
hvad jag sagt, att den person, som innehar en förbindelse af
en annan, som skall betalas på en viss dag, bör af lagstiftningen
skyddas lika mycket, som hvar och en annan, och jag kan för min
del icke utfundera något skäl, hvarföre jag skulle gifva utländningen
större rätt och större skydd, än hvar och en af mina landsmän.
Hr Printzensköld: Jag har ganska riktigt upfattat Hr
Olivecronas anförande, då jag förklarat, det jag ansåge den strängare
exsekutiva rätten böra bibehållas i afs:de å vexlar, hvilket
deremot icke eger rum i förslaget. Jag tror, att denna omständighet
är af vigt, emedan ett sådant stadgande lärer vexelutgifvarne
att ihågkomma den risk de löpa, om de icke upfylla sina
förbindelser. För öfrigt har jag visst icke ansett, att LagUtsk:t
gjort orätt, då det tillstyrkt bysättuingens uphäfvande i allmänhet,
Den 8 Augusti.
103
ehuru jag anser att den bör qvarstå för vexlar. Jag medgifver
riktigheten af Gr. Sparres anni., att en fordran, grundad på en
löpande förbindelse eller en accepterad räkning, kan vara att anse
lika vigtig som en vexel. Men i allmänhet har man om vexeln
helt olika begrepp, än man har om andra förbindelser, hvilka icke
gerna tagas såsom kontant valuta i handel och vandel, hvilket
deremot är händelsen med vexlar. Derföre bör också lagstiftaren
vara angelägen att icke genom mildare stadganden motverka det
gagn, som vexlar f. n. innebära. Det är derföre jag anser det
vara af yttersta vigt att icke nu gällande lag, i hvad den rörer
vexelförbindelser, förändras.
Hr von Koch: Jag har egentligen begärt ordet i ani. af
den anm., som af Gr. Sparre blifvit framställd mot det af mig
föreslagna amendementet. Jag har nemi. ansett, att man icke borde
sammanblanda ifrågav.de, enl. min tanka goda och nyttiga förslag
med ett annat, som också kan vara nyttigt och godt, men hvars
antagande, då det är särdeles vidlyftigt och inveckladt, kan bero
på andra omständigheter. De skäl, som Gr. Sparre anfört för att
bibehålla det af Utsk:t föreslagna vilkoret, hafva efter min upfattning
egentligen bestått deruti, att man velat göra denna koncession
för att lugna de rädda och för att kunna svara utländningen,
när man underrättar honom om att bysättningen är uphäfven,
att man på samma gång antagit en konkurslag, hvarigenom det
blifvit lättare att få en gäldenär under konkurs. Förutsatt att
jag riktigt upfattat Hr Grins argumenter, vill jag i samma ordning
besvara dem. Hvad det första vidkommer, tror jag att om
Gr. Sparre sjelf tillhört de rädda, skulle han säkert hafva gjort
skälen för räddhågan så klara, att man kunnat få reda på dem.
Men för mig åtminstone har det icke lyckats riktigt att upfatta
dessa skäl, och som jag icke kan gifva vika för en räddhåga, som
ej gifver skäl för sig, så förefaller det mig som om man icke borde
göra någon koncession åt densamma, då det kan blifva vådligt för
sakens framgång. Det är mot dessa slags spekulationer, som innefattas
deruti, att man lånar åt A för att B skall betala, om icke
A skall blifva bysatt, som jag anser att man måste rigta ett dödshugg,
och det sker bäst genom en sådan lag, som den nu föreslagna.
Beträffande det andra skälet, tror jag på de grunder, jag redan
haft äran anföra, att det icke är behöfligt för uppehållande
af vår utländska kredit. Jag tror nemi., att ingen gör vexelaffärer
här i Sverige under förutsättning, att han skall blifva tvungen
att bysätta. Men jag får fästa upmärksamheten derpå, att man
icke afskaffar bysättningen, utan tvertom bibehåller den, ehuru blott
som ett medel för att framtvinga tillgångar. Det är således blott
den s. k. omedelbara bysättningen som man afskaffar. Vidare innefattar
förslaget den ändringen i hittills gällande lag, att då man
nu kan tvinga en person att göra konkurs genom användande af
bysättning, hvarifrån han dock blir fri, så snart han aflagt gäldenärsedeu,
så kan man enl. detta förslag få gå denna ed, utan att
104
I)eii 8 Augusti.
göra konkurs, hvilket jag tror af alla skall erkännas sorn en fördel.
Jag tror verkligen, att om någon utländning skulle finna sig
villrådig, huruvida han bör fortsätta sina ingångna affärsförbindelser
eller afbryta dem, till följd deraf att vi ändrat vår bysältningslag,
så vore det mycket enkelt att göra honom reda för huru den
lag är beskaffad, som vi infört, hvaremot jag är förvissad att det
skulle vara förenadt med många svårigheter att göra honom reda
för alla förändringarne i vår konkurslag. Jag tror således, att om
detta förslag antages, skola alla redbara affärsmän blifva belåtna.
Jag måste således fortsätta mitt yrkande; men på det att alla meningar
må få tillfälle att uttrycka sig och då flere sådane här
blifvit uttalade, hemställer jag till Hr Gr. o. Landtm., om man
icke skulle kunna först framställa propos. på bifall, med förbehåll
att K. o. Ad. sedermera finge särskildt besluta rör:de dels min
hemställan och dels Hr Olivecronas.
Hr Olivecrona: Jag nödgas bedja om ursäkt derföre, att
jag nu för 3:dje gången anhåller om ordet; men jag är föranledd
af Gr. Sparre. Han har ytterligare begärt att jag skulle definiera,
hvad som menas med ntrikes vexlar, och bedyrat att han sjelf
icke kan det. Jag får då säga, att jag icke anser mig behöfva
gifva en sådan definition, emedan jag är fullt öfvertygad om, att
Gr. Sparres okunnighet icke är verklig, utan låtsad. För öfrigt
måste den exsekutiva makten ovilkorligen pröfva, om en vexel är
inländsk eller utländsk, innan gäldenären kan sättas i häkte.
Hr Akerman, Fredrik: Jag har med upmärksamhet
åhört den intressanta diskussion, som här egt rum, och den har
hos mig framkallat åtskilliga reflexioner, som jag ber att få meddela,
mindre i ändamål att derpå grunda något förslag till beslut,
än för att möjligen framkalla något yttrande af de Hrr, som på
R. o. Adis vägnar deltagit i LagUtskits förhandlingar ang:de det
nu ifrågavide förslaget. Det är alldeles obestridligt och af alla erkändt,
att om vi här i landet vilja gå framåt och upnå det välstånd,
som råder i många och kanske de flesta andra länder, så
är det af högsta vigt att vår kreditlagstiftning ordnas i öfverensstämmelse
med andra landers, t. ex. Tysklands, Englands och Frankrikes,
der man på sednare tiden i detta afs:de gjort ganska mycket.
Men enl. min öfvertygelse bör sådant ske i ett sammanhang,
så att det ena beslutet hänger tillsammans med det andra. Det
är i detta som i andra fall vådligt att fatta partiella beslut, utan
att man vet i hvad sammanhang de stå med hvarandra. Man
har i motiverna till föreliggande förslag hänvisat till förändringarne
i vår konkurslag, hvilka redan förehafts till pröfning hos R. St;r;
men så vidt jag vet är förslaget härom ännu icke definitivt afgjordt.
Jag säger således, att det varit önskligt, att de förslag,
som röra vära kreditlagar, hade kunnat samtidigt framställas. Vidare
har man i motiverna, bland mångå vackra och lärda saker,
äfven yttrat: »vi tveka ofta att hos oss uptaga hvad andra folks
lagstiftningar ega redbart och godt, derföre att det icke upvuxit
D en 8 Augusti.
105
på inhemsk grund: må vi då åtminstone icke tveka att utplåna
eli mörk fläck ur vår lagstiftning, derföre att den jemväl igenfinnes
i andra länders.» Hr v. Koch, som sist hade ordet, uttryckte
den förmodan, att om bysättningen borttoges, skulle det hafva den
verkan på procenterisystemet, att det småningom skulle försvinna.
Blefve detta verkligen händelsen, skulle jag otvifvelaktigt för min
del icke hafva den ringaste tvekan att rösta för saken; ty stadgandet
är obestridligen omenskligt; ehuru jag icke egentligen vill
hänföra det till den mörka sidan i kreditlagstiftningen. Denna är,
att vi göra, hvad ingen annan gör, nemi. lemna oss sjelfva till
hypothek. Ty hvad gör man annat, när man skrifver borgen för
någon, och icke har annat, än sin person att svara med ? Och hvad
är bysättning annat, än att man använder hypotheket? Jag undrar,
om de Hrr, som sitta i LagUtsk:t, tänkt något på detta förhållande,
som är alldeles egendomligt för vårt land. Jag har endast velat
framställa dessa reflexioner för att af de Hrr, som deltagit i förslaget,
uptagas till besvarande.
Gr. Sparre: Emot den siste värde talarens anmärkningar har
jag endast det att yttra, att om ett olyckligt bruk inrotat sig hos
oss alt skrifva borgen och sålunda sätta sin person i pant, då man
icke har något annat, så kan lagstiftaren icke gerna gå till väga på annat
sätt, än att säga att detta hypothek icke duger. Det är ett olyck
ligt
bruk att gå i bargen, då man ingenting eger, men lagstiftaren kan
icke förbjuda det, emedan det tillhör den menskliga friheten. Men
när lagstiftaren icke längre gifver detta hypothek något, skydd,
då är det anledning förmoda, att bruket skall uphöra, och det är
den enda väg, lagstiftaren kan beträda. Jag tror således, att då
den siste värde talaren klagar öfver detta bruk, bör han vara
mycket belåten med Utsk:s förslag.
Hr von Koch: Gr. Sparre har till en del förekommit mig,
och jag anhåller blott att få tillägga några ord. Ehuru jag icke
omnämt borgenssystemet, eller att det skulle komma att upphöra,
emedan jag på sätt och vis anser det främmande för saken, kan
jag likväl icke inse, huru Hr Akerman kunnat draga de konklusioner
af mitt yttrande, som han gjort. Hvad jag egentligen vill
förekomma, är dessa slags spekulationer, som gå ut derpå, att när
man har en förbindelse af A., få betaldt af B., ehuru B. hvarken
är löftesman eller gäldenär, utan t. ex. fader till A. Man kan
icke förekomma att någon går i borgen; men så till vida kan man
motverka detta bruk, att man icke godkänner skuldsedlar, när ingen
annan säkerhet finnes, än gäldenärens person. Då kommer
saken på den punkt, den bör vara; ty man frågar då: »har han
något att betala med?» men man tänker icke: »han har den eller
den till fader eller broder, hvilka icke skola tillåta, att han bysättes.
» Det är just ett sådant system, som förslaget åsyftar att
motverka, och som säkerligen Hr Akerman varmare än någon annan
önskar se försvinna.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad, yttrade H. Exc.
106
Den 8 Augusti.
Hr Gr. o. Landtm., att, i afseende å LagUtsk:ts förev:de Betänkide,
yrkats dels bifall till detsamma oförändradt, dels af Hr Olivecrona,
att Utsk:ts förslag mätte godkännas med den förändring, att efter
de i slutet af sjelfva lagstadgandet förekommande orden »äfvensom
i Konkurslagen» måtte införas orden »samt i Vexellagen
beträffande utrikes vexlar», och dels slutligen af Hr von Koch
bifall till förslaget med uteslutande af de i inledningen förekommande
orden »under förutsättning att förslaget till Konkurslag
vinner bifall»; och skulle, i enlighet med Hr von Köchs jemväl
gjorda begäran, de af honom och Hr Olivecrona påyrkade förändringar
i Utsk:s förslag blifva föremål för särskilda framställningar,
samt förbehåll derom vid propos. å bifall till Utsk:ts förslag göras.
Efter det propos. å bifall till Betänk, med nyssnämnde förbehåll
härefter blifvit framställd och med ja besvarad, hemställde
H. Exc., huruvida K. o. Ad. ansåge, att de i inledningen till Förordningsförslaget
förekommande orden »under förutsättning att förslaget
till Konkurslag vinner bifall» borde bibehållas, dervid svarades
många nej och några ja; hvarefter H. Exc. framställde propos.
å bifall till Hr von Köchs förslag, att omförraälde ord skulle
uteslutas; och då svaren nu utföllo med många ja jemte åtskilliga
nej, förklarades ja hafva varit öfvervägande.
Gr. Sparre begärde votering.
Upplästes och godkändes följande voter.-propos.:
»Den sou) bifaller Hr von Köchs förslag, att orden »under
förutsättning att förslaget till Konkurslag vinner bifall» skola utgå
från inledningen till LagUtsk:ts i Betänk. N:o 41 framställda förfättningsförslag,
röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner nej, komma ofvanberörde ord att qvarstå.»
Vid voteringens slut hade rösterna utfallit sålunda:
Ja — 27.
Nej — 9.
H. Exc. Hr Gr. o. Landtmm yttrade, att det återstode att
pröfva Hr Olivecronas förut omförmäldte förslag;, hvarefter och sedan
propos. å bifall till detsamma blifvit framställd samt besvarad
med flere nej och ett eller annat ja, H. Exc. förklarade sig hafva
funnit nej öfvervägande.
Hr von Koch: Jag anhåller, att de öfriga RiksStm måtte
inbjudas att förena sig i de beslut, R. o. Ad. nu fattat.
Till detta förslag lemnade R. o. Ad., uppå framställd propos
., sitt bifall.
Föredrogos och biföllos LagUtsk:ts den 1 och 4 dennes bordlagde
Belänkm:
Den 8 Augusti.
107
N:o 4.2, i ani. af väckta motioner om förändrad lagstiftning
i fråga om upprättande af bouppteckning, äfvensom rörande vård
af död mans bo ; samt
N:o 43, i ani. af gjorda framställningar om ändring uti och
tillägg till vissa delar af 7:de Kap. Rät.tegångsBalken, sådant det
lyder uti K. Förordmn ang. inteckning i fast egendom den 13
Juli 1818.
Föredrogs, men begärdes af flere ledamöter ånyo på bordet,
Konst.Utskits den 4 dennes bordlagde Mern. N:o 53, med förslag
till åtskilliga ändringar i Reg.Form. och Riksd.Ordn., ang. riksdags
hållande hvarje år.
Föredrogs samina Utsk:s den 4 dennes bordlagde Mern. N:o
54, ang. en af Riksdagsfullmäktigen Ola Jönsson från Malmöhus
Län anmäld anledn. till anmärkning.
Hr Printzensköld: När man uppmärksamt genomläser
2:dra mom. 29:de §:n Riksd.Ordin och jemför dess innehåll med Utsk:ts
förfarande i denna fråga, kan man icke finna annat, än att
Utsk:t begått en olaglighet, då det anmält saken in lör R. St:r.
Sådant kan endast ega rum, då Utsk:t finner en regeringsåtgärd
vara af den beskaffenhet, att den bör föranleda till tillämpning
af 107:de §:n R. F. Ar åter fråga om att försätta Regeringens
medlemmar i anklagelse-tillstånd, då eger Utsk:t förordna
om åtal af Justitie ombudsmannen inför Riks-Rätt. Deremot, om
en enskild representant i de ordalag, som Grundlagen föreskrifver,
anmäler en anmärknings-anledning emot någon Konungens Rådgifvare,
så kan jag icke föreställa mig att i dylikt fäll något annat
förfarande kan komma i fråga, än hvad som stadgas rörande
granskningen af StatsRådets protokoller. Grundlagen stadgar ju
tydligen, att endast i det fall, att Utsk:t finner af Stats-Rådets
protokoller anledn. att hos R. St:r anmäla en eller annan af Rådgifvarne
för alt å dem tillämpa 107:de §.-n, då skall sådan anmälan
ske hos R. St.:r, hvilka ega att derom besluta antingen genom
bifall eller afslag. I stället för att så förfara, har Utsk:t tvertemot
det åberopade lagrummet behagat hos R. 8t:r anmäla, att en anmärka.
blifvit gjord emot en Konungens Rådgifvare, och, hvad som
är ännu besynnerligare, hemställt, att denna anmärkn. icke måtte
föranleda till någon åtgärd. Det är ledsamt nog, att Konst.Utsk:t,
som är den enda af Grundlagen kända åklagaremakt mot Konungens
Rådgifvare, när det icke finner anledn. att i sådan egenskap
sjelft uppträda, i stället tillåter en af sina egna ledamöter, att i
form af reservation framställa anmärkn. emot Rådgifvarne. I stället
således för att med omsorg bevara den makt, som Grundlagen
för det allmänna bästas skull lagt i Utsk:ts händer, har det velat
genom en åtgärd, sådan som denna, öfverflytta på R. St:r en makt,
hvilken, såsom en lemning från frihetstiden, grundlagsstiftarne sökt
med all makt förhindra. Under sådana omständigheter anhåller
108
Den 8 Augusti.
jag, att R. o. Ad. behagade, med ogillande af Utsk:ts förfarande i
detta fall, lagga Betänk:t till handlingarne.
Frih. von Paykull, Johan Gustaf: Jag har visserligen
icke varit närv:de inom Utsk:t, då detta ämne der förevar; men
jag tror likväl att Utsk:t förfarit vid detta tillfälle påsömma sätt,
som flere gånger förut, och särskildt vid förra riksdagen minnes
jag, att Utsk:t lemnade R. St:r kännedom om de anmärkn:s-anledn:r,
som blifvit framställda mot Konnngens Rådgifvare. Det tyckes
också som om 29:de §:n R. 0. skulle gifva anledn. dertill; ty då
en anmärkms-anledn. göres hos R. St:r, så få de sjelfva icke afgöra
den förr än Konst.Utsk:t deröfver yttrat sig, och då måste
det väl också vara Utsk:ts pligt att anmäla hvad det haft att i
frågan yttra.
Hr Printzensköld: Om man vid läsningen af en § styc
kar
sönder den punkt för punkt, kommer man visserligen till det
resultat, som Frih. Paykull gjort i afs:de å 39:de §:n 2:dra mom.
R. O. Men läser man den i sin helhet, skall man finna, att Utsk:t
endast i det fall, att detsamma finner anledn. till anmärka, emot
någon Konungens Rådgifvare, eger att sådant hos R. St:r anmäla.
Jag må visserligen medgifva, att missbruk i detta fall egt rum,
men derföre kan jag för min del ingalunda erkänna, att de böra
vinna någon slags häfd, utan jag skall åtminstone, så länge jag
har äran deltaga i R. o. Ad:s öfverläggningar, med all makt bestrida
att sådane missbruk må ega rum, hvadan jag fortfar i mitt
förut gjorda yrkande.
Frih. Raab, Adam Christian: Då Frih. Paykull redan i
liberal riktning bestridt Hr Printzenskölds yrkande, torde ingenting
mera vara att tillägga. Jag ber blott att få protestera emot
en sådan behandling af frågan, som Hr Printzensköld afsett.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad, yttrade H. Exc.
Hr Gr. o. Landtm., att, beträffande Konst.Utsk:ts förev:de Mein.,
deri Utsk:t hemställt, att Ola Jönssons i ämnet gjorda framställning
icke måtte till någon R. St:rs åtgärd föranleda, det blifvit
af Hr Printzensköld yrkadt, att Mem:t skulle med ogillande laggas
till handlingarne; med anledn. hvaraf H. Exc. finge förklara, det
han, med stöd af 107:de §:n R. F. och 29:de §:n R. O., ansåge
sig icke kunna framställa någon annan propos. å förev:de Mern. än
att detsamma skulle läggas till handlingarne; hvarefter en sådan
propos. gjordes och med ja besvarades.
Föredrogs, men begärdes ånyo på bordet, Konst.Utsk:ts den 4
dennes bordlagde Mern. N:o 55, med voter.propos:r rörande det
uti Konst.Utsk-.ts Mern. N:o 38 framställda förslag till ändring i
S. 0:s föreskrifter om PresteSt:ts representationsrätt.
Den 8 Augusti.
10!)
Föredrogs oell Indes till handligarne Konst.Utskits den 4 dennes
bordlagde Mern. N:o 56, med anmälan om de i Förstärkt
Konst.Utsk. verkställda omröstningar.
Föredrogs, men begärdes af flere ledamöter anjo pä bordet, nedannämnde,
den 4:de dennes bordlagde Mern. och Betänk:», nemi.:
StatsUtsk:ts Mein. N:o 147, i anledn. af erhållen återremiss
å Utlåt. N:o 101, i fråga om förändrade grunder för mjöl- och
sågqvarnars beskattning;
Sammansatta Lag- samt Allmänna Besv.- och Ekon.Utsk:ts
Betänk. N:o 24, i anledn. af väckta motioner om utfärdande af
ny sjölag;
Allm. Besv.- och Ekon.Utslcts Betänk.-n:
N:o 132, i anledn. af väckt motion om tillägg till och ändring
i gällande förordningar om jagt och djurfång;
N:o 133, i anledn. af väckt motion ang:de ändringar i nit
gällande författningar om jagt och djurfång;
N:o 13 4, i anledn. af väckt motion om kolonien St. Barthelemys
skiljande från Svenska Kronan;
N:o 135, i anledn. af väckt motion i fråga om skiljande af
Landshöfdinge- oell Militär-befälhafvare-embeteua på Gottland;
N:o 136, i anledn. af väckt motion om utgifvande frän trycket
af sammandrag utaf alla de författningar, som röra bebyggande,
vård och underhåll af civila och ecklesiastike boställen; samt
N:o 137, i anledn. af väckt motion om slöjdskolors inrät
tande
i hvarje län.
Föredrogs och lades till handlingarne Allm. Besv.- och Ekon.-  Utsk:ts den 4 dennes bordlagde Meni. N:o 138, i anledn. af återremiss
af Betänk:t N:o 38.
Föredrogs sistnämnde Uisk:s den 4 dennes bordlagde Utlåt.
N:o 139, i anledn. af liiksStrns skiljaktiga beslut i anledn. af Betänka
N;o 44.
Ytterligare bordläggning af detta. Utlåt, begärdes af Frih. von
Paykull, hvarefter anmälte sig och yttrade
Hr Printzensköld: Jag får för min del anhålla, att R.
o. Ad., i stället för att förena sig med Borgare- och BondeStm,
täcktes antaga hvad PresteSt:t beslutat. Jag erinrar mig, när
diskussionen här förevar angående Utsk:t.s Betänk, i denna fråga,
huruledes det anmärktes, och det med rätta, att den författning,
hvaruti nu begäres ändring, icke är mera än 2 år gammal, och
att den ännu icke hunnit i allo tillämpas med afs:de å de högre
elementar-läroverken, hvadan man icke vet, huruvida de menliga
följder, dem Ekon.Utsk:t påpekat, verkligen komma att ega rum.
Man bör väl i lagstiftningen vara så pass konservativ, att man
icke förändrar en lag förr, än man erfarit att den icke duger.
110
Den 8 Augusti.
Hr von Koch: Denna fråga är verkligen så vigtig, att man
icke bör afgöra den utan noggrann pröfning, hvadan jag förenar
mig med den ledamot, som begärt Betänk:t på bordet.
H. Exc Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att sedan numera 2 ledamöter
begärt il'rågav:de Utlåt, ånyo på bordet, detsamma komme
att der hvila.
Pöredrogos och lades til! handlingarne Allm. Besv.- och Ekon.-  Utsk:ts den 4 dennes bordlagde Mern.:
N:o 140, i anledn. af återremiss utaf Bettink:t N:o 73;
N:o 141, i aidedn. af återremiss utaf Betänkrt N:o 88;
N:o 142, i anledn. af återremiss utaf Betänk:t N:o lil;
N:o 143, i anleda, af återremiss utaf Betänk:t N:o 1 12; samt
N:o 144, i anledn. af återremiss utaf Betänk:t N:o 113.
Efter förmälan, att utaf StatsUtsk:ts Ordförande blifvit anmäldt
behofvet af ytterligare två suppleanter från B. o. Ad., hemställde
H. Exc. Hr. Gr. o. Landtm,, huruvida Ståndet behagade
besluta, att desse suppleant-platser skulle tillsättas; och sedan härtill
svarats ja, anmodades elektorerne att vid deras nästa sammanträde
välja ivå ytterligare suppleanter uti nämnde Utsk.
Anmäldes och bordlädes:
Sammansatta Stats-, Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk:ts
Utlåt. N:o 21, i anledn. af dels återremiss i vissa delar, dels liiksSt:ns
skiljaktiga beslut i andra delar af Utsk:ts Betänk. N:o 7,
innefattande yttrande ej mindre öfver K. M:t.s Nåd. Propos. om
förnyad författning rörande utskrifningssättet och inrättningen af
allmänna bevärings-manskapet, än ock öfver enskilda motioner i
samma ämne; samt
BankoUtsk:ts Mera. N:o 33, i anledn. af RiksStrns skiljaktiga
beslut i frågan om användande af uplupen odisponerad Bankovinst.
Sedan H. Exc. Hr Gr. o. Landtm, tillkännagifva. att som
det icke återstode något mål att af E. o. Ad. i dagens plenum
afgöras, anslaget till fortsättning deraf å e. m. komme att nedtagas;
åtskiljdes Ståndet kl. V2 3 e. m.
In fidem,
O. Brakel.
Den 11 Augusti f. m.
Ill
Lördagen den 11 Augusti 1860.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades 6 prot.-utdrag för den 8:de dennes.
Föredrogs ett från Vällofl. BorgareSt:t ankommet prot.utdrag
N:o 383, med inbjudning till MedSt:n att instämma uti BorgareSt:ts
beslut rörande 105:te punkten i StatsUtskits Utlåt. N:o 1 '/'i,
ang:de regleringen af utgifterna under RiksStatens Åttonde Hufvildt
itel.
Begärdes på bordet.
Uplästes följande, utaf Hr Sandströmer, Carl Joban
Albert, ingifne Memorial:
På grund af tjenstegöromål anhåller jag att få, med bibehållandet
af min riksdagsmannarätt, afsäga mig min plats såsom ledamot
af Högloft. Bevilln.Utsk:t.
Sedan R. o. Ad., uppå framställd propos., till denna anhållan
lemnat bifall, anmodades Ståndets Hrr Elektorer att utse en ledamot
i Bevilln.Utsk:t efter Hr Sandströmer.
Uplästes och godkändes nedannärnude, från Exped.Utsk:t inkomne
förslag till R. St:rs underdåniga skrifvelse)’ till K. M:t,
nemligen :
N:o 107, ang:de förändrad organisation af krigs-skolan på
Carlberg;
N:o 108, ang:de erläggande af lösen för återvinnande af krononybygge,
som förre innehafvare)) genom transport sig afhändt;
N:o 109, ang:de förhöjda böter m. m. för oloflig elgjagt;
N:o 110, ang:de införande af s. k. tjenstehjons-böcker i stället
för nu brukliga orlofssedlar;
N:o lil, ang:de ersättning till Sala silfververk för dess förlust
i händelse af skatteförenklingens tillämpning på de till silfververket
anslagna räntor af det s. k. Salbergs län;
N:o 112, ang:de återlemnande till hamnen i staden Halmstad
af tvenne till Kronan uplåtne mindre jordrymder; samt
N:o 113, i anledn. af K. M:ts Nåd. framställning ang:de de
vid sednaste riksdag beviljade provisoriska löneanslags upförande
på ordinarie stat, samt vilkoren dervid m. m.
112
Den 11 A ngusti f. m.
Anmäldes och bordlädes nedannämnde, från Utsk:n inkomne
Mern., Utlåt:n och Betänkm, nemi. från
StatsUtskottet.:
N:o 148, i anledn. af återremisser å 20:de och 22:dra punkterna
i StatslJtsk:ts Utlåt. N:o 120;
N:o 149, med förslag till voter.propos , i anledn. af RiksStm
skiljaktiga beslut, i fråga om statsbidrag för iståridsättande af Linköpings
domkyrka;
N:o 150, med förslag till voter.propus., i anledn. af Riks
St;ns
skiljaktiga beslut i fråga om anvisande af låneunderstöd till
Christinehamns stads och Warnums landsförsamlingar;
N:o 151, i anledn. af väckta frågor om inlösen af riksgäldssedlar,
hvilka icke blifvit inom den bestämda prsescriptionstiden till
invexling företedda ;
N:o 153, i anledn. af väckt motion ang:de klockare-lägenheternas
i Skåne befrielse från erläggande af deus. k. helgonskylden;
N:o 154, i anleda, af K. M:ts Nåd. Propos. ang:de utbyte
af f. d. förareboställe! vid Södermanlands regemente, | mantal
Wreta, emot kfonoskattehemmanen Kroberga Westergården | och
Östergården | mantal i Nyköpings län;
N:o 155, i anledn. af väckt motion ang:de, uphörande af den
dagsverksskyldighet, som åligger de till Roma klosters kungsgård
hörande Nährs- och Skenholmarne;
Sammansatta Bevillms-, Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-  Utsk:t:
N:o 14, i anledn. af väckta motioner ang:de ändring i gällande
författningar rörande ansvaret för lurendrejeri;
Sammansatta Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.Utsk:t:
N:o 25, i anledn. af väckta motioner om ändringar i nu gällande
föreskrifter rörande vilkoren för afsöndring af jord och andra
lägenheter å landet;
N:o 26, i anledn. af väckta motiouer om uphörande eller förändring
af lärares vid universiteten och elementar-läroverken rätt
till presterlig tjensteårs-beräkning;
N:o 27, i anledn. af väckt motion om förändrad klassificering
af rikets pastorater;
RiddarhusUtskottet ;
N:o 14, med svar på återremissen af Mem:t N:o 13, ang:de
löneförhöjningar för åtskillige Riddarhusets tjenstemän.
Företogs val af 21 Ledamöter och 9 Suppleanter till Förstärkt
BankoUtsk:t; och belunnos vid valförrättningens slut hafva
blifvit utsedde till
Ledamöter:
N:o 115, Gr. Lagerbjelke, Gustaf;
N:o 139. Gr. Wirsén, Axel Emil;
N:o 26, Frih. Leijonhufvud, Axel;
N:o 213, Frih. Armfelt, Magnus;
N:o
Den 11 Augusti f. m.
11S
N:o 392, Frih. Peyron, Gustaf Oscar;
N:o 119, Hr Duse, fullm. Frih. Palmstjerna, Carl Fredrik;
N:o 103. Hr Holst, fullm. Gr. v. Schwerin, Fritz Bogislaus;
N:o 335, Hr Grubbe, fullm. Hr Olivecrona, Samuel Detlof
Knut;
N:o 49 4, Hr Gröneberg, fullm. Frih. Stjernstedt, Johanwilhelm;
N:o
678, Hr Bildt, Didrik Gillis;
N:o 1,016, Hr Planting-Berglod, fullm. Hr Hjerta, Carl Gustaf;
N:o
1,038, Hr Bogeman, Joban Ludvig;
N:o 1,149, Hr Hjärne, Harald;
N:o 1,187, Hr Hay, fullm. Gr. Lagerberg, Gustaf;
N:o 1,255, Hr von Schantz, Malcolm Gustaf;
N:o 1,636, Hr Reuterskiöld, Carl Leonard;
N:o 1,661, Hr Carlheim-Gy bensköld, Henrik Adolf Osear;
N:o 1,721, Hr Ingelotz, fullm. Frih. Manderström, Carl Adolf;
N:o 1,939, Hr Silfverstolpe, David Ludvig;
N:o 1,992, Hr Lagerstråle, Carl Erik;
N:o 2,092, Hr Wrangel, Erik Fredrik;
alla med 15 röster.
Suppleanter:
N:o 2,227, Hr D’Orchimont, fullm. Hr Törnebladh, Cari
Ottomar;
N:o 1,092, Hr Leijonmarck, Evald Gustaf;
N:o 137, Hr Eketrä, Johan Gabriel;
N:o 1,960, A. Hr Montgommerie, Robert Nils Germund;
N:o 782, Hr Belfrage, Axel Leonard;
N:o 2,325, Hr Fåhraeus, Johan Fredrik;
N:o 2,331, Hr Ros, Anders Emanuel;
alla med 15 röster;
N:o 1, Hr Lilliehöök, Johan, med 14 röster;
N:o 1,877, A. Hr Carleson, Edvard Henrik, med 14 röster;
Sedan särskilda lottningnr blifvit anställda, dels mellan dem,
som erhållit 15 röster, för att bestämma, hvilka skulle blifva ordinarie
ledamöter och den ordning, i hvilken de öfrige skulle såsom
suppleanter inträda, och dels emellan dem, som bekommit 14
röster, till bestämmande af deras ordning såsom suppleanter.
H. Exc. Hr Gr. o. Landtm, tiilkännagaf, att anslag blifvit
utfärdadt till fortsättande af plenum kl. 6 e. m.
Föredrogs ånyo Konst.Utsk:ts den 4 och 8 dennes bordlagde
Mern. N:o 53, med förslag till åtskilliga ändringar i R. F. och
R. O., ang:de riksdags hållande hvarje år.
Hr von Koch, Nils Samuel: Jag måste tillstå, att jag
ieke gjort mig beredd att i första hand yttra mig i denna fråga,
H. IX. 8
114
Den 11 Angnsti f. m.
men då ingen anmält sig och då det förefaller mig särdeles besynnerligt,
om man skulle antaga detta förslag såsom hvilande,
utan discussion, vill jag i korthet framställa de betänkligheter, jag
anser vidlåda detsamma. De, som nitälska för förslagets framgång,
böra, i min tanke, nu framställa de brister, som möjligen
förefinnas, så att de kunna undanrödjas, och icke vid nästa riksdag
försvåra förslagets antagande, och kanske till och med förorsaka
detsammas förkastande.
För min del tror jag,- att det vore särdeles lyckligt, om riksdagarne
kunde på något sätt förkortas; men jag tror dock icke att
man, såsom detta förslag antyder, bör ovilkorligen binda sig att
afsiuta riksdagen på fyra månader. Det borde lemnäs åt K,
M:ts skön att bestämma i detta afseende. Men pä det att K.
M:t icke af några småskäl, utan giltig anledning, skulle låta riksdagen
fortfara öfver den föreslagna tiden, ville jag föreslå tilläggandet
af några garantier för representationen uti ifrågavarande
hänseende. För öfrigt förefinnes icke inom något af de länder,
hvars konstitutionella former jag känner, ett stadgande om riksdagens
afslutande inom bestämd tid, och det vore mycket illa om
här, i följd af ett sådant stadgande, genast efter den lagtima
riksdagen en urtima måste sammankallas.
Vidare tror jag att detta förslag innebär en icke obetydlig
inskränkning i det Kongl, prserogativet, derigenom att representanterna
väljas för tre år, och att således en urtima riksdag skulle
bestå af samma ledamöter som den lagtima. Om, hvilket icke är
omöjligt, en fraktion inom riksdagen uppstode, som dikterade besluten
emot folkets önskan och intresse, skulle .Regeringen icke
kunna upplösa riksdagen och vädja till folket medelst nya val;
och på samma sätt skulle valmännen i trenne år vara bundne
vid sina representanter, om dessa äfven efter lörsta riksdagen
icke motsvarade deras förtroende. Jag vill visserligen medge, att
jag icke tror, att under nuvarande förhållanden och med den sammansättningen,
som vår representation för närvarande eger, det
vore så farligt, eller att man riskerade så mycket, som i flere andra
länder, derest valen skedde för tre år. Men sådana val exi
stera
i högst få länder, och f. n. erinrar jag mig blott Norige,
der samma ledamöter, valde för 3 år, äfven utgöra medlemmar
af urtima Storthing. I andra länder med konstitutionelt samhällsskick,
såsom t. ex. i England, kan Regeringen, ifall opposition
mot densamma inträffar, och då den tilltror sig genom appel till
folket kunna vinna något, genast upplösa kammaren.
Med den saken, att Regeringen icke under något förhållande
skulle kunna upplösa Rikets St:r och låta anställa nya val under
den tid af tre år, för hvilken representanterna äro valde, sammanhänger
äfven den omständigheten, att man, oaktadt de mest
tvingande förhållanden, icke kunde få ett grundlagsförslag genomförd
t på mindre än tre år; d. v. s. att, om ett grundlagsförslag
framställdes under första sessionen, sedan nytt val skett, och om
detsammas genomförande vore aldrig så vigtigt, kunde detsamma
efter detta förslag icke förrän efter 3 år, och sedan nya val för
-
I) en 11 A ugus ti f. m.
n r.
siggått, afgöras. För min del kan jag icke annat än gilla det
nu gällande stadgandet, att grundlagen ej får ändras förr än vid
en påföljande riksdag, då nyvalde representanter sammanträda;
men under nuvarande förhållanden kan, om frågan är vigtig, en
urtima riksdag sammankallas straxt efter den lagtima, och således
den önskade grundlagsförändringen hastigt genomdrifvas. Sådant
var förhållandet t. ex. med Riksaktens införande 18)5 och
Tryckfrihetsförordnm 1812. Det kan, såsom sagdt är, uppslå sådane
förhållanden genom förändringar i det allmänna tänkesättet
i vår ställning till andra makter o. s. v., att det blir nödvändigt
att få en grundlagsförändring genomförd på mindre tid än 3 år.
Den olägenhet, som förslagets antagande i detta afseende komme
att medföra, skulle kunna afhjelpas derigenom, att det tillätes
K. M:t att vid sammankallandet af urtima riksdag låta anställa
nya val, dels för att derigenom kunna vädja till folket, och dels
på det att ett grundlagsförslag, efter nya ledamöters af representationen
hörande, tidigare än efter 3 års förlopp måtte kunna
antagas.
Enligt mitt förmenande förekommer i detta förslag en viss
tvetydighet derutinnan, huruvida vid en urtima riksdag någon ny bevillning
skulle kunna antagas; något som dock är af vigt att
med lull bestämdhet uttala, så att icke financiella svårigheter skulle
komma att uppstå, t. ex. i händelse af fredsbrott. I den propos.
, som till Rikets St:r vid 1840 års riksdag afgafs, ang. riksdagars
hållande hvart tredje år, och hvilken äfven innefattade en
slags ändring i den syftning, att representationen vid urtima riksdagar
skulle utgöras af samma ledamöter som vid de lagtima,
äfvensom uti ett af Professor Cederschiöld framställdt förslag uti
samma riktning, inskötos i den paragrafen, sorn handlade om bevillningens
fortfarande under hela statsregleringsperioden, följande
ord: »så framt icke, uppå Propos. derom från K. M:t, vid roellankommande
urtima riksdag annorlunda beslutes.» Ett sådant
tillägg borde äfven uti det nuvarande förslaget inflyta.
Slutligen må det tillåtas mig att göra en anmärkning mot
redaktionen af g 81, der det nemi. står: »sedan nya val — —
— i samtliga valdistrikten försiggått —;» då det deremot på flere
följande ställen endast heter: »sedan nya val försiggått». Förmodligen
har Utsk:t för korthetens skull velat undvika upprepandet
af de nämnda oiden, men jag tror dock att grundlagen derigenom
möjligen finge en viss otydlighet, som kunde åstadkomma strider
om dess rätta mening.
För öfrigt har jag ingenting vidare att anmärka emot förslaget,
och jag har, på sätt jag i början af mitt anförande yttrade,
endast åsyftat att genom några anmärkningars framställande
öppna en diskussion öfver denna högst vigtiga fråga.
Hr Nordenfelt, Enar: Ehuru jag visserligen ej har
de grundliga kunskaper om andra länders lagstiftning i detta afseende,
och icke heller kan säga mig vara så hemmastadd i den
116
Den 11 Augusti f. m.
Svenskas alla detaljer under fordna och nuvarande tider, att jag
deruti skulle kunna hålla upplysande föredrag för lt. o. Ad. i detta
hänseende, har jag doek trott mig böra gifva skäl för det votum,
jag i denna fråga kommer att afgifva. Jag kan nemi. icke inse
det förespeglade behofvet af årligen återkommande riksdagar. Visserligen
har jag icke förbisett åtskilliga af de fördelar, Utsk:t framställt,
nemi. ett innerligare samband mellan de båda statsmakterna
och ett lifligare intresse för sjelfva saken hos folket; men det, har
icke för min öfvertygelse blifvit klart, icke ens troligt, att, om
äfven detta förslag om årliga riksdagar antages, följden deraf
skulle blifva sådan Utskit föreställt sig. Med de former för vår
representation, vi för närv:de hafva, och arbetssättet inom densamma,
anser jag det rent af omöjligt att på fyra månader af
sluta
riksdagen. Efter den grundlag, som nu är gällande, är
normallängden för Riksdagarne bestämd till 4 månader; men icke
desto mindre har sedan 1809 ingen enda Riksdag räckt mindre
än 9, och understundom 17 å 18 månader. För min del kan jag
icke (inna skäl vara anförda, som kunna öfvertyga derom att det
peremptoriska lagbudet om riksdags afslutande efter 4 månader,
skall i verkligheten kunna bringas till stånd, så vida man ej vill
resa från den ena riksdagen efter den andra med halfgjordt arbete.
Utan allt tvifvel har tvånget att inom en viss tid afsluta
ett arbete särdeles godt inflytande på arbetssättet, och detta har
visat sig, bland annat, hvad Statsrevisionerna beträffar, ty ingen
som deltagit deri, kan bestrida att, om icke viss tid vore förelagd
för deras afslutande, de mycket väl skulle kunna räcka 6 ä
7 månader, i stället för att de nu gå på två. Men förhållandet
med riksdagarne är helt annorlunda, och då deras afslutande på
4 månader synes mig vara, snart sagdt, en omöjlighet, utgör denna
omständighet det hufvudsakliga skäl, hvarföre jag icke kan tillstyrka
bifall till Utsk:s Betänk:de.
Det finues äfven ett annat skäl mot förslagets antagande,
nemi. att i folkets tanke hafva vi alldeles nog af dessa 3-åriga
riksdagar, och att det icke är skäl att införa årliga sådane. Detta
anser jag att representationen icke bör förbise, ty det är dess
skyldighet att, innan den fattar beslut om årliga riksdagar, söka
åstadkomma en förkortning af våra 3-åriga riksdagar, om icke
till 4 månader, åtminstone till en kortare tid än nu eger rum.
Jag har nu i största korthet uttalat mina åsigter i saken och
framlagt de skäl, hvarföre jag tänker rösta mot förslaget; men
hoppas på samina gång att, om detta förslag blifver af Rikets St:r
antaget till hvilanda, KonstitutionsUtsk:t kommer in med sådane
grundlagsförändringsförslag, som kunna leda tifl riksdagens förkortande,
och som ega sammanhang med ifrågavarande Betänkule.
Hr Munck af Rosenschjöld , Thomas: Af alla de grundlagsförslag,
sora KonstitutionsUtsk:t vid denna riksdag handlagt,
är det, hvarom vi nu öfverlägga, det vigtigaste, och jag tror att
ett bifall till Utskds förslag skulle utgöra ett stort steg framåt i
utveckling af vårt konstitutionella statsskick. Af de 2:ne talare,
Don 11 Augusti f- tu.
sora uppträdt, tackar jag den förste för den välvilja, hvarmed han
otti fattat förslaget, och skall söka att besvara de anmärkningar,
han gjort; men innan jag det gör, vill jag vanda mig mot den
siste värde talaren. Sora jag lättade hans anförande, härleder sig
hans motvilja mot förslaget hufvudsakligen deraf att han anser
det sktdle blifva omöjligt för Rikets St:r, att på fyra månader
medhinna alla ärenden. Jag ber att i anledn. deraf få anmärka,
att genom de förändringar, Konst.Utsk:t föreslagit i åtskilliga delar
af grundlagen, innefattande borttagande af onödiga ceremonier,
förkortande af motionstiden till endast 10 dagar, o. s. v., Riks
dagsarbetet
kan vara i full gång, senast 13 dagar efter riksdagens
början, i stället för att det nu fordras två och en half månader
för att komma så långt att Utsk:n hunnit börja sin verksamhet.
En riksdag af 4 månader efter förslaget svarar, endast med beräkning
häraf, emot en 0 månaders riksdag under nuvarande förhållanden.
Man bör dessutom ihågkomma att, när riksdag återkommer
hvarje år, antalet af Kongl. Propos:r med säkerhet kan
antagas komma att utgöra endast '/3 af hvad de nu äro. Denna
proportion kommer väl i allmänhet äfven att ega rum i afs:de
å motionernas antal, helst jag tror att dessa skola blifva lemligen
jemt fördelade emellan de 3 riksdagar, som bevistas af samma representanter,
då säkerligen många vänta med sina motioner, tills
de blifva mera vande vid ärendenas gång, oftast kanske till sista
riksdagen, för att vara ihågkomme af kommittenterne, då nya val skola
ske. Vidare bör man besinna att det granskningsarbete, som åligger
vissa Utsk., såsom Konstitutions-, Bauko- m. fl., kommer att
omfatta blott ett år, i stället för, som nu är fället, 3 år. Jag hoppas
äfven att bestämmelsen om viss kort tid för riksdagarnes fortvara
skall medföra det goda, att Rikets St:r finna sig tvungna
att förändra sitt arbetssätt, och då grundlagen icke innefattar föreskrifter
för Utsk-.ns arbetsordning, hafva Rikets St:r frihet att på
bästa sätt härom besluta. Uti Utsk.-ts Betänk, finnes åtskilligt
i delta afseende antydt, och flera andra förbättringar ligga nära
för handen. Att, såsom nu sker, enskilde motionärer framkasta
helt knapphändigt vidtomfattande organisationsförslag, hvilka Utskär
sedermera i detalj utarbeta, skulle med korta årliga riksdagar,
ej kunna ifrågakomma och är väl ej eller särdeles lämpligt.
Regeringen skulle under sådane förhållanden icke kunna till representationen
öfverlemna vidlyftiga komitéarbeten att af de 4 Stånden
formuleras till författningar. Med ett ord, det skulle blifva
nödvändigt, att allt hvad som till Ständerne öfverletnnades, vore
i detalj utarbetadt, så att endast granskningen deraf för dem återstode.
Man hyser stor farhåga för, att statsregleringen ej skulle
medhinnas, och man synes föreställa sig att vid årliga riksdagar,
liksom nu, allt skall ånyo pröfvas och afgöras. Mig synes det
dock klart, helst när man betänker att samma representanter bevista
3 riksdagar, att i allmänhet endast partiela förändringar i
den gällande statsregleringen ifrågakomma, och att Kongl. Proposm
om statsverkets tillstånd och behof blir i denna form uppställd.
118
0 en 11 An gu s tl f. m.
Bet värsta som kunde hända, vore att de gamla anslagen komme
att ytterligare ett år fortfara. Det kan ej förutsättas, att något
Stånd skulle med flit draga så ut på tiden, att angelägna anslag
ieke komme att afgöras; men skulle så inträffa, har Regeringen
ett korrektiv deremot, nemi. att sammankalla urtima riksdag och
då göra Propos. derom, och jag tror att det Stånd, som tvang Regeringen
till ett sådant steg, skulle ådraga sig en så allmän ovilja,
att försöket icke förnyades.
Med hvad jag nu anfört emot den af Hr Nordenfelt yttrade
farhågan, att ärenderna icke skulle kunna medhinnas inom den
bestämda tiden af fyra månader, tror jag mig äfven hafva besvarat
Hr von Köchs anmärkningar i detta afseende. Jag skulle för
min del visserligen icke hafva något emot att det lemnades K.
M:t och Rikets St:r tillfälle att förlänga riksdagen, om så behöfdes,
men just denna tidens fixering till fyra månader, utan möjlighet
af förlängning, är nödvändig för att förslaget må kunna
gå igenom. Hr Nordenfelt har anmärkt, att folket i landsorten
ej är vän af vära riksdagar och att de ej komme att med välbehag
mottaga underrättelsen om den ifrågav;de förändringen. Att sluta
af de ledamöters af BondeSt:t åsigt, hvilka sitta i Konst.Utsk:t,
tror jag att Hr Nordenfelt misstagit sig. Man bör icke glömma
att tre af de förslagne årliga riksdagar tillsammans icke blifva
längre än en af de nuvarande.
Hr von Koch har anmärkt emot förslaget, att Konungen borde
tilläggas rätt att genom påbjudande af nya val under de 3 åren
vädja till folket. Jag ber då att få fästa upmärksamheten derpå,
att hos oss är förhållandet helt olika mot i andra konstitutionella
stater. Vår representation är nemligen sammansatt af 4 Stånd,
representerande 4 särskilda klasser af medborgare. Hvad först be*
träffar R. o. Ad., hvars ledamöter äro sjelfskrifne representanter,
är klart, att den ifrågasatta förändringen icke kan inverka på detta
Stånds sammansättning. Hvad angår PresteSt:t, så äro detta Stånds
tänkesätt temligen bestämda, och omval af dess ledamöter tror
jag ej skulle utvisa någon meningsskiljaktighet. I BorgareSt:t
deremot kunna möjligen de olika opinionerna genom omval uttryckas,
ehuru detta, med afseende å det kända sätt, hvarpå de mindre
städerne begagna sin rätt att välja riksdagsmän, troligen komma
att inskränka sig till de större städerne. Slutligen kan man väl,
i betraktande af den ringa politiska upplysning, som BondeSt:ts
valmän ega, med säkerhet antaga, att valen till detta Stånd bestämmas
af helt andra skäl, än politiska. — Jag tror således att
det af Hr von Koch ifrågasatta prerogativ för Konungen skulle
blifva utan verkligt gagn, då deremot i andra hunter, der representationen
är annorlunda sammansatt och vald för längre tid,
t. ex. i England, detta prerogativ är af stor vigt.
Hr von Koch har vidare anmärkt, att man genom detta förslag
skulle hindras att antaga en grundlagsförändring på mindre
än tre år och sedan nya val skett, ehuru politiska förhållanden
kunde göra antagande af en grundlagsförändring på kortare tid
nödvändigt. Som det ses af Betänk;t, har en reservant gjort en
Den 11 Augu3ti f. m
119
motsatt anmärkning, eller att grundlagsändringar skulle kunna för
hastigt ske. Jag tror att Utskrt i detta fall hållit den rätta medelvägen.
Vidkommande anmärkningen att, till följd af stadgandet
derom att, i händelse statsregleringen icke är inom fyra månader
fulländad, den gamla är till följande riksdag gällande, Rikets
St,:r skulle vara förhindrade att, i händelse af krig eller annat
dylikt behof, vid urtima riksdag bevilja dertill erforderliga
medel, så skulle jag tro att någon sådan mening icke kan af de
föreslagne stadganderne dragas, helst om man tillika afser föreskrifterne
beträffande urtima riksdag.
Slutligen har Hr von Koch anmärkt mot redaktionen af
81:sta §m R.F., att det står få första stället: »sedan nya val
— — — — i samtliga valdistrikten försiggått», men sedermera
på flere ställen endast: »sedan nya val försiggått», samt att
derigenom en viss otydlighet och tvetydighet kan upkomma. Då
båda dessa uttryck förekomma i samma § och tydligen afse samma
begrepp, har på sista stället uttrycket blifvit förkortadt, för att
undvika onödig omsägning, och detta kortare uttryck har sedermera
begagnats. Då det i 81:sta §:n sålunda blifvit bestämdt,
betviflar jag att någon kan misstaga sig på dess rätta betydelse.
Då jag nu tror mig hafva besvarat alla framställda anmärkningar,
slutar jag med den anhållan, att R. o. Ad. täcktes oförändradt
antaga ifrågav:de förslag.
Hr Ehrenhoff, Gustaf Herman: För min del får jag
förklara, att jag icke skulle motsätta mig en förändrad arbetsordning
för den nuvarande riksdagen; men tror deremot det vara
alldeles omöjligt att, med bibehållande af den nuvarande, kunna
afsluta riksdagarne på 4 månader. Jag kan derföre icke annat
än anhålla om propos. på afslag å Konst..Utsk;ts förslag. Eland
annat anser jag det vara ett ingrepp i Konungamaktens prerogativ,
att representationen vid urtima riksdagar skall bestå af samma
ledamöter som vid de lagtima. Om K. M:t ville hafva genomfördt
något vigtigt förslag, men Rikets St:r afslog detsamma, så
skulle K. M:t icke kunna vädja till folket, ty samma representanter,
som afslagit K. Mits Propos. vid den lagtima riksdagen,
återkommo till den urtima, och inhemtandet af folkets åsigt i
frågan blefve sålunda omöjliggjordt.
Utsk:t anför såsom en fördel af detta förslags antagande, att
en viss kontinuitet skulle i riksdagsärendenas gång inträffa, och
att man icke skulle vid den ena riksdagen omgöra hvad vid den
föregående åtgjorts. Till besvarande af detta, äfvensom för att ännu
vidare gifva skäl för min åsigt, hänvisar jag till Hr DirWensjoes
reservation, hvari jag inom Utsk:t instämt. Jag förenar mig således
med Hr Nordenfelt i anhållan om förslagets förkastande.
Hr Brakel, Mauritz: Fördelen af detta förslag i konstitutionel!
afseende är så klart och tydligt utvecklad af Konst.Utsk;t,
att jag icke tror mig behöfva upptaga R. o. Ad:ns tid med
att ytterligare framställa densamma. Jag har endast begärt ordet
120
I>en 11 Äng osti f. m.
för att besvara några af de af Hr von Koeh gjorda anmärkningar
mot förslaget, äfvensom för att få framställa ett förslag till
ändring af 109:de §:n R.F.
Hr von Koch har nemi. klandrat, att förslaget uttryckligen
stadgar riksdagens längd till 4 månader, utan möjlighet att deröfver
få utsträcka tiden. Jag tror för min del att det är särdeles
välbetänkt af Utsk;t att bestämdt begränsa riksdagens längd;
ty just derigenom framtvingas nödvändigheten att arbeta fort, nödvändigheten
att så småningom förändra den långsamma och invecklade arbetsordningen.
Vidare har Hr von Koch och Hr Ehrenhoff gjort anmärkning
deremot, att riksdagen ieke kan upplösas och att K. M:t icke
kan vädja till folket genom nya val, hvarigenom således sker ett ingrepp
i de Kongl, prerogativerna. 1 detta afseende anser jag Hr von
Koch och Hr Ehrenhoff hafva fullkomligt vätt. Icke kan det vara
välbetänkt att beröfva Konungen denna rättighet, som förefinnes
i alla konstitutionella länder, oell jag tror icke att Konst.Utsk:t
tillräckligt behjertade detta, då det framställde till Rikets St:r sitt
ifrågavarande förslag.
Utsk:t har i g 109 gjort ett tillägg, som lyder sålunda: »Urtima
riksdag må af Konungen upplösas, då han så för godt finner.
Ar sådan riksdag församlad, då tiden för lagtima riksdag
inträffar, uphöre den urtima riksdagen.» Jag vågar föreslå att
detta måtte utgå, och i stället följande mom. införas: »Riksdag
må af Konungen uplösas, när han så för godt finner. Då skola
nya val anställas och riksdagen åter sammanträda inom den tid,
som 5 Usta §:n R.E. och 9:de g:n R.O. säger.
Ar urtima riksdag församlad, då tiden för lagtima riksdag
inträffar, uphöre den urtima riksdagen.» Likväl vågar jag icke
påstå att detta mitt förslag är sådant att det nu bör bifallas, och
att det står i fullkomlig öfverensstämmelse med den öfriga delen
af Utsk:ts förslag, ty det är möjligt, att, till följd af den af mig
föreslagna förändringen, några <§§ eller ord behöfva ändras. Jag
skulle derföre helst önska, att någon begärde detta mitt förslag
på bordet.
Vidare har Hr von Koch mot Utsk:ts förslag såsom fel anfört,
att i vissa fall icke vigtiga grundlagsförslag kunna afgöras
under kortare tid än tre år. För min del tror jag dock icke att
der ligger vigt uppå, om förslaget hvilar längre eller kortare tid,
utan endast att det hvilar så länge, att representanterne, hvilka
skola uttrycka nationens vilja, må kunna inse och bedöma nyttan
af ett förslags antagande eller icke. Jag kan således icke gilla
den anrriärkning, Hr von Koch i detta afseende framställt.
Då jag nu tror mig hafva besvarat de anmärkningar, som
blifvit gjorda mot detta förslag, får jag anhålla att förslaget måtte
få hvila till grundlagsenlig behandling vid nästa riksdag.
Gr. Mörner, Carl Göran Detlof: För min del kan jag
icke förena mig med de Hrr, som yrka antagandet af ifrågav:de
förslag, emedan jag tviflar på att detsamma i utförandet är verkställbart,
och att alla ärenden kunna inom de bestämda 4 måna
-
I) en 11 Augusti f. ra.
121
(ierne hinna algöras. Man begär i detta förslag att K. M. skall
hvarje nr för den sammanträdande representationen framlägga ett
fullständigt förslag om statsverkets tillstånd och behof i alla dess
delar, och man bibehåller således den anordningen att hvarje år
till granskning företaga hela statsmaschinen och begär det K. M.
skall låta årligen deröfver sammanfatta en sådan detaljerad exposé,
som nu lemnäs hvart 3:dje år, och den häraf föranledda granskning
hos R. St:r tror man sig kunna utföra på 4 månader, ehuru
erfarenheten under den förflutna tiden på det mest otvetydiga sätt
visat omöjligheten af en sådan åtgärd. Om man nödvändigt vill
hafva årliga riksdagar, så synes det mig att man också bör se till,
att man i sammanhang dermed vidtager de förändringar i representationens
arbetssätt och i omfånget af dess funktioner, hvilka
i andra länder befunnits lämpliga med afs:de på derv:de kamrars
tätare sammanträden, såsom t. ex. bland annat det, att Regeringen
ej behöfver af statsregleringen framlägga något mera, än hvad hon
för tillfället anser tarfva förändring. På samma gång den ifrågasatta
förändringen i tiden för riksdagarne skulle träda i verksamhet,
måste äfven motionsrätten vid desamma på ett eller annat sätt
inskränkas, såsom t. ex. att en motion ej skulle få väckas med
mindre än att Ståndet dertill gåfve tillstånd, samt att motionären
borde sjelf framlägga fullständigt utarbetadt förslag till alla de
ändringar, som han med sin motion åsyftade. Afven i åtskilliga
andra delar tror jag att arbetsordningen vid riksdagarne skulle
behöfva undergå genomgripande förändringar, om detta förslag skall
kunna genomföras.
Utskit har vidare föreslagit att bevillningen skulle vid hvarje
riksdag göras till föremål för ändring och behandling. Då man
antager att samma ledamöter skulle tillstädesvara vid riksdagarne
under 3 år, synes det vara alldeles onödigt att förutsätta nödvändigheten
af omstöpning af hela tulltaxan, hela postbevillningen,
hela allmänna bevillningen, m. m. Mig förefaller det vara en
mycket nära liggande omständighet att, då man vill att R. St:r
skola hvarje år sammanträda, man ej i vidsträcktare måtto gör
bevillningsfrågorna till föremål för R. St:rs pröfning, än för så
vidt enskilda motionärers framställningar dertill föranleda, och att
man icke ålägger Bevilln.Utskit att, så att säga, ex officio genomgå
tulltaxan från bokstafven A till O och sedermera underställa detta
sitt opus R. St:rs pröfning, hvarefter de i Betänkit innefattade
frågor fordra mycken tid att inom R.iksStånden handläggas och
slutligen kunna till följd af olika beslut och olika åsigter blifva
föremål för förstärkt Bevilln.Utskis behandling.
Icke borde väl heller, om Utsk:ts förslag antages, R. St:r
vara nödsa.kade att tillsätta andra Utsk. än dem, som för ärendernas
utredning kunna vid hvarje riksdag befinnas oundgängligen
nödvändiga.
Genom dessa af mig framställda anmrr tror jag mig hafva
ådagalagt, att det blir omöjligt att under den föreslagna tiden af
4 månader hinna fullborda allt det arbete, som grundlagsenlig
bör af R. St:r verkställas. Men äfven om möjligheten vore gif
-
122
Den 11 Angnst! f. m.
ven, så förtjenar den andra sidan eller den om förslagets ändamålsenlighet
att tagas i öfvervägande. Medför förslaget verkligen
någon nytta? För min del tror jag ieke att det är nyttigt att
samhällsinstitutionerne på detta sätt hvarje år underkastas en slags
anatomisk undersökning eller att man årligen skall nära nog dissekera
statskroppen och sedan, så godt sig göra låter, åter hopsätta
den för att låta den arbeta i nya 8 månader, efter hvilkas förlopp
den åter skulle genomgå dissektionsoperationen.
De årligen återkommande riksdagarne skola också, åtminstone i
början, framkalla farhågor för möjligen lika ofta återkommande förändringar
i statshushållningsgrundsatserna, och dessa farhågor alstra
en osäkerhet, som icke kan annat än verka förlamande på all industriel
verksamhet. Man skall då icke kunna beräkna vilkoren
för möjligheten af ett industriföretag längre, än för en tid af 8
månader, ty sedan kan det bestående lätt hvälfvas upp och ned,
helt andra grunder fastställas och de beräkningar således felslå, i
förlitande hvartill man gjort en kanske ganska dyrbar anläggning.
Man har vidare till stöd för förslaget åberopat att genom
detsamma en större kontinuitet i lagstiftningen skulle åstadkommas,
derföre att samma personer blefve under 3 år lagstiftare.
Den förhoppning, som man häruppå bygger, torde dock vara allt
för sanguinisk. Vill man hafva någon verklig stabilitet i detta
alside, böra riksdagsmännen väljas för längre tid, — för 5 elier
10 år, — ty en tid af 3 år är för vinnandet häraf alldeles för
kort. Vidare har man föreställt sig att genom årliga riksdagar
motionernas antal skulle förminskas, emedan samma ledamöter
hvarje år återkomma. Erfarenheten kan dock tilläfventyrs komma
att visa motsatsen. Då samma riksdagsmän årligen återkomma,
kan en envis sådan vid hvarje riksdag framlägga ett och samma
förslag, oaktadt det ständigt förkastats, och våra riksdagsförhandlingar
sakna ej helt och hållet exempel på en sådan ihärdighet.
Om förslaget äfven faller, så fordrar dock dess handläggning någon
tid och riksdagsärendernas gång kan derigenom förhindras på
ett vida kännbarare sätt, än som f. n. är fallet.
Hrr v. Koch och Nordenfelt hafva i afs-.de på detaljbestämmelserna
framställt några anma, i hvilka jag förenar mig. Man
har visserligen i ganska betydlig mån förminskat de ceremonier,
hvarmed riksdagen nu för tiden börjas och slutas; meu då man
företog sig att göra ändring häruti, hvarföre kunde man icke då
äfven stadga att riksdagspredikan endast behöfver hållas en gång
under loppet af de 3 år, för hvilka samma riksdagsmän blifvit
valda, nemi. vid den första riksdag då de efter förrättade val sammankomma.
Utsk:t har vidare, enl. mitt förmenande, gjort ganska
orätt uti att fastställa d. 15:de Januari såsom den dag, då
riksdagen ovilkorligen skall sammanträda; man hade i detta fall
icke bort utsätta någon viss dag; ty ingen grundlagsstiftare kan
på förhand veta när under årets lopp det kan för landel vara
nyttigast att representanterne sammankomma. Någon viss tid derföre
finnes icke heller stadgad i England, utan Parlamentet sammanträder,
då Regeringen finner det nödvändigt. Bestämmandet
De ii II Augusti f. m.
af tiden för sammanträdet borde tillhöra Regeringen. Viii har man
sökt afhjelpa den olägenhet, som härigenom möjligen kan upstå,
genom ett stadgande om rätt för Konungen att sammankalla urtima
riksdag, då han anser det nödvändigt; och att vid densamma
endast sådane frågor kunna företagas, som K. M. finner för godt
att göra till föremål för K. Stirs pröfning. Men för landet blir
det endast en ökad kostnad, om den lagtima riksdagen skall ovilkorligen
sammanträda å en viss dag ehuru deraf kanske då ej göres
behof. Det skulle t. o. m. kunna inträffa att en urtima riksdag
vore sammankallad för vigtiga ärendens afgörande, men att
den icke hinner sluta sitt arbete, förrän den lagtima riksdagen
sammanträder. Arbetet måste då afstanna, och sedan tilläfventyrs
börjas på nytt, efter det K. M. först fått mottaga K. St:rs deputerade,
med dem upträdt i kyrkan och sedermera på rikssalen afgifvit
sin Propos. om statsverkets tillstånd och behof.
Hvartill tjenar det under sådane förhållanden att hafva samma
ledamöter vid den urtima och den lagtima riksdagen? Hvartill tjenar
denna skillnad i riksdagarne? För mig synes det endast vara
en tidsförlust och ökad kostnad för samhället.
Med ani. af hvad jag haft äran anföra, får jag förena mig
med dem, som yrka att detta Konst.Utskits förslag måtte förkastas.
Hr Dalman, Wilhelm Fredrik: Ehuru till största delen
förekommen af Konst.Utskits Hr Ordförande, vill jag likväl
tillägga något till lugnande af farhågorna att det skulle blifva ogörligt
att på fyra månader hvart år fullända riksdagsarbetet.
Denna farhåga synes nemligen hvila på den oriktiga föreställning,
som t. ex. Hr Gr. Mörner hyser, att K. M:t skulle vara förpligtad
och R. St. nödtvungna att vid hvarje års riksdag den förre
framlägga och de sednare pröfva statsverkets tillstånd och behof
i alla dess utgreningar. Så är likväl icke förhållandet ens vid
våra n. v. riksdagar och kan rimligtvis icke heller hädanefter
blifva det. Om Hr Gr:n behagar kasta ett öga på K. Mits Propos.
om statsverkets tillstånd och behof och StaisUtskitis i anledning
deraf afgifna utlåtanden angide hufvudtitlarne, skall Hr
Grin finna att K. Mit uti alla delar af den egentliga eller ordinarie
statsregleringen, scm icke anses erfordra några förändringar,
endast hänvist till den gamla RiksStaten, och att jemväl
StatsUtskit inskränkt sina utlåtanden i dessa ämnen till pröfningen
af de förhöjda, förändrade eller endast provisoriskt beviljade,
anslagen.
Att sådane förändringar vid förra och innevide riksdag varit
ganska många och väsendtliga, härleder sig från det särskilda
förhållande, att Regeringen vid förra riksdagen föreslagit, i afseende
på anslagen till embetsverken samt embetsmännens löner,
helt och hållet ny reglering, hvilken då endast provisoriskt fastställdes
och således vid innevide riksdag måste ånyo pröfvas,
Det var detta, som vid de två sednaste riksdagarne helt natur,
ligt föranledt dröjsmålet med statens reglerande. Men detta förhållande
kommer nu att i hufvudsakligaste mån upphöra, sedan
124
Den 11 Augusti f. m.
K. St:r uppfört de provisoriska anslagen, med få undantag, på
ordinarie stat. Det blir således hädanefter endast några få förändringar
i den ordinarie staten jemte den extra statsregleringen,
som vid hvarje riksdag erfordrar ny pröfning. Och denna
blir säkert i samma mån mindre tidsödande, som riksdagsmännen
få tillfälle att under tre på hvarandra följande riksdagar
göra sig närmare bekanta både med de extra behofven och
sättet, huru de derför anslagna medel böra användas.
Hvad vidare angår Hr Gr. Mörriers farhåga för pröfningen
af tulltaxau från bokstafven A till O eller i allmänhet för Bevil!ningsUtsk:ts
arbeten, kan jag icke för min del annorlunda
tolka den nya 3lista §:n i Riksd.Ordn., än att Bevilln.Utskit icke
har skyldighet, om ens rättighet, att upptaga andra frågor ronde
bevillningen än dem, som, i följd af K. Mits Proposir eller
enskilda motioner, blifvit dit remitterade, så att utan dessa initiativ
de gamla förhållandena blifva bestående. Så har det äfven
tillgått vid denna riksdag i afside på tulltaxan, ehuru det måste
medgifvas, att nu ganska många förslag till förändringar i detta
hänseende blifvit motionerade; äfvensom ett förslag till splitter
nya bevillningsgrunder och en alldeles ny bevillningsförordning
blifvit vid denna riksdag framlagda, hvilket mångdubblat Utskits
arbete. Men som sagdt. är, detta är icke normalt, utan hör till
undantagen, hvilka sannolikt äfven blifva allt mera sällsynta, så
vida samma representanter komma att vid tre på hvarandra följande
riksdagar behandla ärendena. För den händelse likväl, att
dylika nya regleringar, som kunna erfordra längre tid, skulle
komma att föreslås, är troligen ingen olycka skedd genom att
ajournera dessa till den riksdag, som följer 8 månader derefter,
och som då består af samma personer, hvilka vid en föregående
riksdag handlagt samma saker. För öfrigt tror jag att arbetet i
allmänhet verkställes både med mera drift, lust och nit, då man
har en kortare tid sig förelagd, inom hvilken arbetet skall vara
färdigt, än om man kan dermed draga ut på tiden, så länge man
behagar, då också resultatet ofta blifver ej mindre en öfverflödig
vidlyftighet än onödiga uppskof dag från dag. Jag är öfvertygad
att just denna omständighet eller att riksdag kan vara så länge
som helst, 16, 17 till 18 månader, i högst märkbar mån fördröjer
riksdagsarbetet och gör det tillika mera besvärligt och tröttsamt
än eljest. Dessutom måste den förkortade riksdagsperioden
ovilkorligen föranleda en förändrad arbetsordning vid riksdagen,
hvilken framdeles bör kunna bero af 11. Stir sjelfva, utan behof
såsom nu af grundlagsförändringar i hvarje fall. Ordningen är
nu att Utskm icke sammanträda å samma dagar, då plena hållas i
RiksStånden. Dessa plena äro likväl någon gång ganska korta,
men icke desto mindre går för Utskins arbeten hela dagen förlorad.
Om deremot den ordning införes här, som i andra länder, att Utskm
arbeta på f. m. t. ex. till kl. 1 eller 2 och RiksStin sammanträda
på e. m., antingen omedelbart derefter, såsom ordningen var i Frankrike
under dess representativa styrelse, eller, såsom i England, sednare
på aftonen, så skulle derigenom säkert mycken tid besparas
Den 11 Angnsti f. m
125
både för representanterna oell derus respektiva kanslier, hvilka då
linge sin bestämda arbetstid för upsättning, m. m„ Utsk:ns på e.
m. och Ståndens på f. m. Genom det af Konst.Utsk:t framställda
stadgandet, att alla återremisser skulle vara expedierade inom tre
dagar, vunnes äfven en högst betydlig tid. Det är sannt att sådant
erfordrade ett mera ansträngt arbete och i synnerhet mindre
vidlyftigt arbete än nu; men detta kunde med nöje uthärdas under
några månader vintertiden; nu är det verkligen outhärdligt,
då det utsträckes året orri. Slutligen bör man äfven erinra sig,
att det vid de årliga riksdagarne förekommande granskningsarbe
tet
kommer att omfatta endast ett års räkenskaper och förvaltning af
Statsverket, Banken och Riksgäldskontoret, ett års Statsrådsprotokoller
o. s. v., i stället för att det nu är tre års förvaltning, som
skall granskas.
Hr Nordenfelt har sagt, att han icke kan erinra sig någon
Svensk riksdag, som på fyra månader kunnat fullgöra sina funktioner.
Jag ber då blott att få hänvisa — för att ej gå tillbaka
till riksdagarne under Gustaf lilis tid — till 2:ne riksdagar efter
1809, då högst riksvigtiga ärenden afgjordes, nemligen 1810, då
den nu regerande dynastien valdes, hvilken riksdag öppnades den
28 Juli och aflystes den 13 Nov., och således varade endast 3 1/2
månad, samt riksdagen 1812, som föregick det olyckliga fredsbrottet
med Kejsar Napoleon och der äfven tryckfriheten fick ett
dödshugg, hvilken varade från den 18 April till den 18 Augusti
eller jemt fyra månader. Man finner således, att när Regeringen
verkligen velat begagna sin grundlagsenliga rätt att sluta riksdag,
så har sådant kunnat ske äfven under vår nuvarande grundlag
och kan således väl inträffa ännu en gång, hvarföre jag före
ställer
mig, att det innebär en vida större trygghet att grundlagen
ovilkorligen fastställer riksdagsterininen, så att landet och
dess representanter på förhand kunna veta, hvarefter de hafva att
rätta sig.
Här har föreslagits att Konungen borde inrymmas rätt att
upplösa riksdag. Jag erkänner villigt att sådant i princip är
riktigt och jemväl nödvändigt i länder, der representationen är
sammansatt genom samfälda val och en verklig parlamentarisk
styrelse finnes; men lika med Hr Munck af Rosenschiöld anser
jag en sådan rättighet med vår nuvarande representativa sammansättning,
der upplösningen sannolikt aldrig komme att gälla några
andra Stånd än Borgare- och BondeStm, vara både obehöflig
och sannolikt gagnande till ingenting, utan snarare, om en sådan
åtgärd någon gång vidtoges, föranledande till missnöje och en
ännu skarpare opposition mot Regeringen vid de nya valen inom
nämnde Stånd.
Jag befarar äfven att genom ett sådant tillägg förslagets
framgång, åtminstone i BondeStit, skulle allt för mycket äfventyras,
och jag tror dessutom att ett tillägg af denna beskaffenhet,
om det erfordrades, kunde blifva föremål för ett alteniatift
förslag till lydelse af 111 :te g:n R. O. Deremot vill jag instämma
i den anmärkning, som af Hr v. Koch blifvit gjord emot ly
-
126
Den 11 Augusti f. m.
delsen af 109:de§:n, der verkligen en tvetydighet förekommer, huruvida
K. M:t vid urtima riksdag skall kunna föreslå en förändring
af den gamla bevillningen, — en rättighet, som likväl obestridligen
bör tillkomma Regeringen, och som dessutom är öfverensstämmande
med nu gällande grundlag.
Slutligen har jag med förundran hört en ledamot yttra, ait
mången ansåge riksdagarne nära nog skadliga, emedan hvarje riksdag
innebure likasom en slags dissektionsprocess med statskroppen,
som dervid alldeles plockades sönder; och resultatet af årliga riksdagar
torde således blifva att det icke dröjde tre år, utan endast
åtta månader, innan man vände upp och ned på allt som blifvit
gjordt under föregide riksdag. Jag tror tvertom, att årliga riksdagar,
med för tre år valde representanter, skulle leda till vida
säkrare kontinuitet och stadga än de nuv:de 3:åriga riksdagarne,
med ombyte af representanter vid hvarje riksdag. Den kortare tiden
af tre år mellan riksdagarne har redan visat den glädjande
erfarenheten af mera öfverensstämmelse och enhet i åsigter så väl
rörande tull- och bränvinslagstiftningen, som äfven i fråga om förändringen
af vår civil- och kriminallagstiftning i en mera frisinnad
och tidsenlig rigtning — ett resultat säkert i väsendtlig mån härledande
sig från representanternas närmare bekantskap med dessa
ärenden och det tillfälle pressen derigenom erhållit att med sin
upmärksamhet närmare följa desamma.
Icke heller kan jag dela Hr Nordenfelts föreställning om opinionen
i landsorten, att man der anser sig hafva »tillräckligt med
riksdagar» och följaktligen vore temligen likgiltig för desamma.
Jag beklagar, om förhållandet är sådant i det höfdingedöme, hvars
styresman Hr Nordenfelt är, men jag tror för allt fall, att en sådan
motvilja härleder sig just från de långvariga riksdagarne. För
min del har jag erfarit alldeles motsatsen till hvad Hr Nordenfelt
yttrat, under samtal med åtskillige af allmogens representanter
vid innevide riksdag, hvilka sagt sig vilja med ett ganska lifligt
intresse understödja motionen, och som äfven för den framgång
den rönt i Konst.Utsk:t har att tacka, utom dess upiyste Hr Ordförande,
hufvudsakligen Borgare- och BondeStms ledamöter, hvilka
samtligen understödt densamma.
Frih. Raab, Adam Christian: För min del kan jag icke
annat än på det högsta önska framgång åt detta Konst. Utskits förslag.
Jag har derföre också endast begärt ordet, för att få beröra
ett par af de punkter, öfver hvilka Gr. Mörner uttalat sitt ogillande.
Hr Gr:n hyste betänkligheter i afs:de på afgifvandet af
K. M:ts Nåd. Propos. ang:de statsverkets tillstånd och behof, emedan
Hr Gr:n ansåg att det icke läte sig göra att K. M:t framställde
förslag till ändring endast i de delar, som behöfde ändras.
Ännu mera i ögonen fallande är Hr Grins fruktan för eu omstöpning
i bevillningen. I detta alside kan jag dock icke finna någon
fara, då alla §§ i R. O. äro så ändrade, att endast de delar skola
granskas, i hvilka motioner blifvit väckte.
Jag tror mig äfven böra i anledn. af Hr Nordenfelts farhåga
Wen 11 Angust) f. m.
127
för ilen allmänna opinionens motvilja för så täta riksdagar tillägga
några ord. Det torde vara en temligen känd sak, att under de
första månaderne af riksdagen alla i landsorten intressera sig för
ärendenas gång; men att mot slutet eller efter en 6 ä 8 månader
slappar man af och följer med liknöjdhet förhandlingarne och är
utledsen vid det hela. Det torde dock vara högst nödvändigt att
söka friska upp allmänhetens lust att följa med statens angelägenheter,
och detta kan icke ske på något ändamålsenligare sätt, än
genom årliga riksdagar. Hvad Hr Brakels betänkligheter mot detta
förslag vidkommer, skulle jag gerna vilja biträda dem, om icke
ett sätt funnes att häfva dem. Månne icke Hr Brakel skulle
vilja gå in till Konst.Utsk:t med en motion för att söka förändring
i den g han påpekat. Förslaget skulle kunna, ifall det vinner
bifall, hvila till antagande eller förkastande vid nästa riksdag; ty
att nu söka rubba ett helgjutet förslag, tror jag vara ganska olämpligt;
och man finge derigenom ett alternativt förslag att välja på.
Hvad motionernas antal beträffar, så tror jag att deri icke
ligger någon fara eller något hinder att icke riksdagen skall kunna
sluta på fyra månader. De fleste motioner komma från riksdagsmän,
hvilka nyss börjat sin bana. Många af dem anse sig nemi.
moraliskt förbundna att väcka motioner, och något sådant tror jag
icke vore att befara, om riksdagsmännen vore valde för 3 år.
I afs:de på tidens bestämmande, inom hvilken riksdagen skall
sluta, ber jag att få erinra, hurusom vid 1853—1854 års riksdag
en bestämd tid utsattes, inom hvilken en mängd ärenden borde
vara genomgångne, och det lyckades äfven; och i följd deraf torde
ingen fara förefinnas i ett sådant stadgande.
Hr Gr. Mörner har sagt att det skulle kunna inträffa, attén
urtima riksdag vore samlad, och att, just då den vore midt i sitt
arbete, den afbrötes af en lagtima. Men då urtima riksdag endast
kommer att afse sådane ärenden, som af K. M:t framläggas, är
det väl icke troligt att de behöfva en så lång tid att riksdagarne
alldeles omedelbart följa hvarandra i spåren. Så framt ett ärende
ej vore af alltför brådskande beskaffenhet, lärer väl icke tiden mellan
riksdagarne vara längre än att detsamma i vanliga fall kan
hvila till lagtima riksdags behandling.
För min del får jag tillstyrka bifall till Betänk:t.
Gr. Mörner: Jag hade icke arnat besvära det Höglofl. Stån
det
med något vidare anförande, men några af de framställningar,
som blifvit gjorde, hafva förefallit mig vara af den beskaffenhet,
att de ej kunna lemnäs obesvarade. Hvad angår frågan om vidsträcktheten
af Beviiln.Utskrts verksamhet, vill jag endast hänvisa
de Hrr, som betvifla riktigheten af min upfattning af innehållet
utaf 31:sta §:n R. O., till samma g i dess helhet, och hoppas jag
att de vid genomläsande af hela §:n skola finna befogenheten af
min anmärkn.
Hvad åter angår invändningen att man skulle hastigare hinna
afgöra ärendena derigenom, att en bestämd termin förefinnes, inom
hvilken allt bör vara gjordt, så skulle jag vara beredd att med-.
128
Den 11 An g us t i f. m.
gifva detta, ifall alla Stånden arbetade i samma anda; men då
skiljaktiga meningar kunna göra sig gällande, och olika åsigter finnas,
ligger det icke utom möjlighetens gräns, att en afdelning finner
sitt intresse vid att förekomma alla beslut, på det att de 4
månaderna må kunna gå till ända, utan att något afgöres. Sådant
kan äfven åtminstone låta tänka sig. Det har varit riksdagar, då
Ilegeringen tillkännagifvit sin önskan att riksdagen borde sluta vid
en viss tid; men om då inträffat att en eller annan fraktion af
representationen ansett nödvändigt att riksdagen ej skulle afslutas,
hafva desse sednare vanligen pekats få sin vilja fram. Jag tror
derföre att en lag, som ovilkorligen begränsar riksdagens längd
till 4 månader, är högst vådlig. Vidare har man påstått att det
ieke skulle vara så stora olagenheter af att en urtima riksdag afbrötes
af en lagtima. Sådane kunna dock förhållandena vara, att
landets hela väl kan derutaf bero. Man kan nemligen t. ex. icke
befalla en anfallande fiende att vänta till dess val till lagtima riksdag
skett och densamma hunnit sammanträda. För öfrigt kan ett
afbrott inverka högst skadligt på ärendernas handläggning i allmänhet,
emedan de ofta kunna genom nytt val blifva öfverlemnade
åt sådane ledamöter, som icke förut satt sig in deruti och således
icke ega tillräcklig kännedom om förhållandena.
Jag kan ingalunda gifva min röst till ett förslag, som jag anser
behäftadt med så många brister, och fortfar derföre att yrka
detsammas förkastande.
Hr Munck ai Ro sens chj öl d: Med anledn. af den af Hr
Dalman önskade förändringen att ordet »allmän bevillning» skullfe
sättas i stället för ordet »bevillning», får jag förklara, att jag icke
tror något dermed vara vunnet, då all bevillning väl är »allmän.»
Jag tror visserligen, att de fall skulle blifva ytterst sällsynta, då
E. St:r, som på förhand veta då riksdagen skall sluta, icke skulle
då hafva staten reglerad, äfven om det skulle ske något mindre
omständligt än nu; men jag vill dock icke emotsätta mig ett tillägg
i lOSbde g:n R. F., som tydligen skulle förbehålla. E. St:r att äfven
på urtima riksdag reglera staten, och torde detta tillägg kunna
lyda ungefär så här, att nemligen den gamla staten skulle gälla
till nästa riksdag »så vida ej R. St:r vid under tiden inträffande
urtima riksdag uppå Konungens Propos. annorlunda besluta.»
Medan jag har ordet, vill jag uptaga till besvarande några
af de anmärkn:r, Gr. Mörner framställt. På sätt så väl Hr Dalman
som jag förut yttrat, kan icke gerna ifrågakomma att vid hvarje
riksdag genomgå hela statsregleringen, utan endast de föreslagna
ändringarne blifva föremål för R. St:rs beslut. Gr. Mörner har
äfven anmärkt, att då Utslct förslagit Så många förändringar för
att påskynda riksdagen, Utsk:t äfven bort föreslå inskränkning i
motionsrätten. Derom har också inom Utsk:t varit öfverläggning,
och ett förslag framställdes, att ingen motion skulle få remitteras
till Utsk:n, med mindre än att 4 medlemmar instämde i motionen;
men pluraliten inom Utsk;t fann det icke vara nyttigt att sammanblanda
-
De n 11 An gu s ti f. m.
iäi»
blanda denna fråga med nu förevide förslaget, då man visste huru
ömtåligt det är att söka lägga band på den fria inotionsrätten, och
nian motsåg att sådant inom vissa Stånd skulle möta ett så starkt
motstånd, att hela förslaget derigenom kunde falla.
Gr. Mörner har vidare funnit det olämpligt att i förslaget föreskrifves
att vid lagtima riksdag alla de ordinarie Utskin skola tillsättas
och tror att ett eller annat af dem möjligen icke skulle behöfvas.
Detta tyckes mig icke stå tillsammans med hvad Grin
nyss förut yttrade, att han ej visste huru Utskin, så öfverhopade
sorn de skulle blifva af göromål, på 4 månader skulle knnna medhinna
allt. Jag tror dock, att de Utsk., som nu finnas, ovilkorligen
komma att behöfvas äfven under årliga riksdagarne. Hvad
beträffar Grins yttrande att tullagstiftning m. m. genom antagande
af ifrågavide förslag skulle komma på osäkrare fötter än nu, får
jag instämma i hvad Hr Dalman yttrat. Man bör icke glömma
att samma representanter finnas under 3' år.
Hvad Gr. Mörner yttrade angide riksdagspredikan, tror jag
icke vara allvarsamt menadt; jag vill derföre endast i anledn. deraf
anmärka, att hela vinsten af densammas uteslutande blefve den, att
It. o. Ad. kl. 10, i stället för 12, skulle kunna samlas på .Rikssalen,
och så noga på tiden har Utskit ansett sig icke behöfva vara.
Vidare har Gr. Mörner ogillat att den 15 Januari är bestämd för
riksdagens början. Men då riksdag bör årligen hållas, bör det väl
bestämmas någon dag, då det skall ske. Utskit har ansett den
15 Jan. lämplig, och jag har icke hort Gr. Mörner upgifva någon
lämpligare dag. Grin har äfven fästat sig vid den omständigheten att
urtima riksdag möjligen vore samlad, då tiden för den lagtima
inträffar. Det är möjligt att så kan ske och Utskit har äfven förutsatt
detta fall; men ytterst sällan lärer det väl inträffa, då man
betänker, att urtima riksdag endast får handlägga sådana ärender,
som hänskjutas till densamma af Konungen, och således ej bör
blifva särdeles lång. Med årliga riksdagar komma ock de urtima
att blifva ytterst sällsynta.
I alside å flere talares yttrande om ett sådant tillägg till
förslaget att Konungen skulle tillerkännas rättighet att uplösa riksdagen
eller vädja till nytt val, åberopar jag hvad jag förut anfört.
Man har sagt att K. Mit nu eger ett sådant prerogativ, men vi
veta att K. M:t aldrig en enda gång begagnat detsamma. Man
bör ihågkomma att våra representanter vistas mellan riksdugarne
bland sina valmän, och om riksdagsmannen under riksdagen skulle
hafva upträdt på ett sätt, som hans valmän ogilla, är jag öfvertygad
att sammauvaron med dessa, särdeles om han önskar framdeles
blifva återvald, skall inverka på honom och hafva samma
påföljd som om nytt val skett.
Jag anhåller fortfarande att R. o. Ad. måtte antaga detta förslag
såsom hvilatide till nästa riksdag.
Hr Dalman: Jag har endast begärt ordet med anledn. af
en talares farhåga för tätare ombyten af ordförande och ledamöter
H. IX. 9
130
Den 11 A ngn s ti t. m.
i Utsk:n, i händelse årliga riksdagar införas. Detta tror jag deremot
i högre grad inträffa just under de nuv:de långsträckta riksdagarne,
ty K. o. Ad:ns ledamöter ombytas nu så ofta. åtminstone
under sornmarmånaderne, att om man än vid riksdagens slut någon
gång återfinner samme ordförande som vid riksdagens början, så äro
deremot ledamöterna många gånger ombytta. Jag anser fördenskull
förekommandet af dessa i alla hänseenden otjenliga ombyten vara
just ett af hufvudskälen, hvarföre R. o. Ad. bör antaga detta förslag;
ty för närvarande är det omöjligt för andra än de Ståndets
ledamöter, som äro bosatte här i hufvudstaden, att kunna fortfarande
bivista de årslånga riksdagarne. Landtadeln kan icke under hela
denna tid upoffra sina enskilda angelägenheter och försumma sin
ekonomi t. ex. under sånings- och skördetiderna. Det är således
för R. o. Ad. af stor vigt att en kortare riksdags-period blifver
bestämd, under vintermånaderna, då det icke bör kunna vara olägligt
att aflägsna sig från hemmet å landsbygden.
Jag fortfar att yrka förslagets hvilande till grundlagsenlig behandling
vid nästa riksdag.
Hr v. Koch: Det hufvudsakliga ändamålet, som jag åsyf
tade
med min framställning, är vunnet. Saken har blifvit diskuterad.
Jag får säga att, i afs:de på åtskiliige af de anmärkn:r,
jag tog mig friheten framställa, jag icke funnit mig öfvertygad af
hvad som å andra sidan blifvit anfördt; men då jag är mån om,
att förslaget nu icke qväfves, och då Utsk:ts Ordförande förklarat
att, om anmärkn:r af sådan art, som de ifrågav:de, framställas, det
kunde blifva omöjligt att genomdrifva hela förslaget, tror jag det
vara klokast att icke nu söka understöd för mitt yrkande, som
dock är af den beskaffenhet att det bör väl betänkas. Den ena
af mina anmärkmr rörde det förhållandet, huruvida riksdagen ovilkorligen
skulle inom fyra månader afslutas; den andra om Konungens
rätt att vädja till folket genom nya val. Jag tror dock att
om man anser saken förtjena upmärksamhet, det är bättre att väcka
nya förslag i denna syftning, hvarigenom det blir möjligt att, ifall
Konung och Ständer vid en kommande riksdag finna samma be
tänkligheter, som jag nu påpekat, man icke antager detta förslag,
utan att tillika det sednare autages. Jag vill således icke framställa
något annat förslag än det, i hvilket jag fått understöd af
Utsk:ts ordförande och motionären i frågan. Saken rörer en förändring
af
icke skulle vilja förena sig med mig om den ordalydelse, som vid
1840 års riksdag antogs, och hvarigenom §:n skulle blifva tydligare.
Det skulle nemligen till 109:de §:n endast tilläggas ang:de
den förra bevillningeus fortfarande till nästa års lagtima riksdag:
uså framt ej uppå Propos. derom af Konungen vid mellankommande
urtima riksdag annorlunda beslutes.»
Hr Brakel: Jag vill icke länge uptaga K. o. Ad:ns tid,
utan blott söka lugna de Hrr, som förespeglat vådorna af att en
urtima riksdag skall afbrytas af en lagtima.
T>en 11 Augusti f. m.
ni
Gr. Mörner har sagt, att det vid utbrytande krig skulle vara
vådligt att utbyta en urtima mot en lagtima riksdag, och att bevillningen
för krigsomkostnaderne icke på kort tid skulle kunna
afgöras. För min del är jag dock öfvertygad att ingen fara i detta
hänseende förefinnes, ty nog kan bevillningen på 8 dagar bestämmas.
Vidare säger Gr. Mörner alt det kan inträffa att vid ett
utbrytande krig K. M:t är nödsakad att den 3:dje eller 4:de Jan.
sammankalla riksdag, men att densamma icke kan afsluta sina göromål
till den 15 Jan. och således blifva afbruten i sitt arbete.
Jag. ber då att få uplysa Gr. Mörner att den 15 Jan. kan icke
något sådant krig utbryta att icke inan kan vänta till den 15 Jan.
med bevillningetis bestämmande. För öfrigt är det väl egentligen
från Ryssland man hade att frukta ett anfall, och då Ålands haf
sällan, jag tror knappast sedan 1809, varit isbelagdt, är väl ingenting
att frukta. Dessutom finnas för det inre försvaret medel tillgängliga
för åtminstone 4 å 5 dagar. Jag tror således att den
farhåga, Gr. Mörner framställt, är af ingen vigt i militäriskt hänseende.
Vidare har jag blifvit upmanad att återkalla mitt förslag angele
rättighet för Konungen att uplösa riksdagen och låta anställa
nya val. Åtskilliga talare hafva antydt att man kunde i detta
hänseende väcka en särskild motion i Konst.Utsk:t. Att så kan
ske vet jag allt för väl, men det är just det som jag vill undvika;
ty väckes en sådan motion, eger Utsk:t rätt att förkasta
densamma, men i detta fall beror det på R. o. Ad. att antaga
eiler förkasta densamma.
Hr Munck af Rosenschjöld har sagt att det aldrig inträffat
att Konungen begagnat sin rätt att uplösa den lagtima och sammankalla
en urtima riksdag, samt att Svenska representationen är
så sammansatt att det är af ingen vigt om Konungen eger denna
rättighet. Om så är förhållandet, hvarföre motsätter sig Hr Munck
* af Rosenschjöld denna sak.
Jag kan således icke afstå från mitt förra yrkande, utan anhåller
om propos. på mitt förslag.
Gr. Mörner: I strategiska iwsigter vill jag visserligen icke
mäta mig med Hr Brakel och jag hoppas att R. o. Ad. och hela
Sverige måtte kunna känna sig lugnadt genom den förklaring, som han
afgifvit. Vi hafva likväl sett att till och med vid jultiden ångbåtar
kommit in till Stockholm och om dessa hittills endast medfört
tyger, eller dylikt fredligt gods, så kunna de dock en aDnan
gång innehafva kanoner.
Man har anmärkt att till förklaring af Utsk:ts förslag borde,
göras ett särskildt amendement, och som äfven kunde hvila till
grundlagsenlig behandling vid nästa riksdag. Jag lemnar derhän,
huruvida ett sådant förfarande är grundlagsenligt, att vid samma
riksdag besluta och godkänna tvenne med hvarandra icke förenliga
försiager under förutsättning att båda skola kunna vid en påföljande
riksdag samtidigt antagas. Enligt mitt förmenande kan
132
Don II Angna ti f. m.
icke en föreslagen förändring åter genom ett annat förändringsförslag
rättas; detta är en utväg som icke later sig användas.
Hr Munck af Rosenschjöld: Jag ber blott få nämna
att orsaken, hvarföre jag motsatt mig förslaget om tillerkännande
af rätt för Konungen att uplösa riksdagen, är den att jag anser
samma rättighet vara af föga värde, och att jag fruktar att en
sådan ändring i förslaget skulle möjligen vålla hela förslagets fall.
För öfrigt vill jag, i anledn. af Gr. Mörners sista anförande, förklara,
att jag visserligen tror att förslag till grundlags-förändringar,
som äro hvarandra motsatta, fullt grundlagsenligt kunna antagas
att hvila till en kommande riksdag, men jag är fullkomligt ense
med Gr:n deri, att det icke låter sig göra, att, såsom nu blifvit ifrågasatt,
först antaga ett förslag till grtindlags-förändring att hvila
och på samma gång låta ett förslag till ändring i förslaget också
blifva hvilande.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad, yttrade H. Exc.
Hr Gr. o. Landtm., att beträffande Konst.Utsk:ts ifrågav:de grundlagsändrings
förslag, blifvit yrkadt, dels att detsamma måtte förkastas,
dels af Hr Brakel, att R. o. Ad. såsom sin gemensamma
tanke måtte förklara, att det af Utsk:t föreslagna 3;dje mom. i
109:de §:n R. F. borde utgå och ersättas af följande stadganden :
»Riksdag må af Konungen uplösas, när han så för godt finner. Då
skola nya val anställas och riksdagen åter sammanträda inom den
tid, som 5lista §:n R. F. och 9:de §:n R. O. säger.
Ar urtima riksdag församlad då tiden för lagtima riksdag inträffar,
uphöre den urtima riksdagen»; — dels af Hr von Koch,
att R. o. Ad. skulle såsom sin gemensamma tanke uttrycka, att
efter de i 2:dra mom. af 109:de §:n R. F. förekommande orden
»påföljande års lagtima riksdag» borde införas orden »så framt icke,
uppå Propos. derom från Konungen, vid mellankommande urtima
riksdag annorlunda beslutes»; och dels slutligen, att förslaget
måtte hvila till grundlagsenlig behandling vid nästa riksdag; hvaruppå
H. Exc. tillkännagaf, att han först komme att framställa
propos. å förslagets förkastande,, samt att han sedermera, såvida
R. o. Ad. icke förkastade förslaget, skulle göra de föresiågne gemensamma
tankarne till föremål för särskilda proposir.
Härefter framställde H. Exc. propos. derå, att ifrågav:de grundlagsändrings-förslag
skulle af R. o. Ad. förkastas, dervid svarades
starka nej, blandade med ja; och förklarades nej hafva varit öfvervägande.
Sedan Hr Nordenfelt begärt votering, justerades följande voter.
propos.:
»Den som förkastar det uti Konst.Utskrts Mern. N:o 53
framställda grundlagsändrings-förslag ang:de riksdags hållande hvarje
år, röstar
Ja;
D e ri lf A ugust i f. m.
13*
den det ei vill, röstar
Nej:
Vinner nej, varder nämnde förslag icke förkastadt.»
Vid voteringens slut hade rösterna utfallit sålunda:
Ja — 10.
Nej — 31.
Sedermera hemställde H. Exc., huruvida E. o. Ad. behagade
antaga Hr Brakels ofvauomnämnde förslag till gemensam tanke,
och då dervid svarades många nej jemte ett eller annat ja, förklarades
nej hafva varit öfvervägande.
Slutligen gjordes propos. derpå, att det af Hr von Koch afgifne
förslag till gemensam tanke skulle af E. o. Ad. bifallas, och
sedan svaren derå ut tali it med många ja och några nej, förklarades
ja hafva varit öfvervägande.
K. o. Ad. åtskiljdes k). | 3 e. m.
In fidem,
O. Brakel.
Lördagen den 11 Augusti 1860.
Plenum kl. 6 e. m
Justerades ett prot.utdrag för förmiddagens plenum.
Efter föredragning af Konst.Utsk:ts den 4 och 8 dennes bordlagde
Mera. N:o 5 5, med voter.-propos. ronde det uti Konst.-  Utsk:ts Mern. N:o 38 framställda förslag till ändring i Eiksd.-  Ordrns föreskrifter om PresteS:ts representationsrätt, blefvo de föreslagne
voter.-proposme af K. o. Ad. godkände.
Föredrogs StatsUtsk:ts den 4 och 8 dennes bordlagde Mern.
N:o 147, i anledn. af erhållen återremiss å Utlåt. N:o 101, i fråga
om förändrade grunder för mjöl- och sågqvarnars beskattning.
134
Den 11 Augnsti e. m.
Hr von Koch, Nils Samuel: Ehuru jag pä det lifligaste
beklagar, att StatsUtsk:t ej ställt sig till efterrättelse R. o. Ad:s vid
remissen af den nåd. Skrifvelse:] uttalade önskan, att nemi. StatsUtsk:t
gemensamt med Be v i 1 lu.IJtak: t skulle till behandling företaga
ifrågav:de ärende, kan jag dock ej inse, att den, som verkligen
önskar en lösning af denna fråga, har att välja någon annan
utväg än att yrka bifall tiii det förslag, sorn blifvit i StatsUtsk:ts
Utlåt. N:o 101 framstäldt. Efter hvad mig är sagdt, har BorgareSt:t
bifallit 5:te punkten med den serskilda förklaring, att med
ordet »vederbörligt» Utskott skulle förstås Bevilln.Utsk:!, i hvilket
beslut äfven BondeSit instämt. PresteStit har deremot afslagit hela
Betänk:t, ett förfaringssätt, sora jag ej kan förstå, i en fråga som den
nuv:de, rörande hvilken Ständerna redan för ett par riksdagar sedan
begärt K. M:ts utredning. Innan K. M:t pröfvar detta ärende,
vill K. M:t veta på hvad sätt Ständerna genom bevillning vill
ersätta den grundränta, af hvilken Statsverket, i händelse förslaget
vinner framgång, kommer att gå i mistning. Då sålunda ett bestämdt
uttalande af B. St:rs åsigt i detta hänseende är nödvändigt,
kan jag numera ej finna någon annan utväg, än att yrka
bifall å StatsUtskits Utlåt. N:o lill, med den af Borgare- och
BondeSt:n beslutade förklaring, att med det i 5:te punkten begagnade
uttrycket »vederbörligt» Utskott skulle menas Bevilln.Utsk:t.
Gr. Mörner, Carl Göran Detlof: Jag beklagar, att vid
afgörandet af en så vigtig fråga, som den nu förev:de, ett så ringa
antal af husets ledamöter är närv:de; men ändock mera beklagar
jag, att bland de få personer, som äro tillstädes, icke finnes
någon af StatsUtsk:ts ledamöter, som, i händelse af behof, kan tillhandagå
Ståudet med uplysningar. Jag hade ej trott, att det
skulle blifva nödvändigt för mig att vid detta tillfälle upträda och
får derföre anhålla om öfverseende för det jag ej är så beredd,
som jag hade önskat, för att kunna för Ståndet utreda en fråga
af verkligen så invecklad art, som den närvide.
Till en början måste jag anmärka ett temligen groft tryckfel,
som förekommer i Utsk:ts Utlåt. N:o 147. Det omförmäles nemi.
uti detta Utlåt, att 3:dje punkten af Utsk:ts förslag i Utlåtit N:o
101 skall lyda sålunda: »att, till ersättande af de lörluster innehafvare
af mjöl- och sågqvarnar komme att genom den löreslagne
förändringen vidkännas, ett förslagsanslag af 30,000 rdr om året
mätte för åren 1801 — 63 å Kiksgäldskontoret till K. Mits disposition
anvisas, för att, i mån af behof, i berörda ändamål utgå.»
Det torde vara något obegripligt för hvar och tn, som läser detta,
att innehafvarne af mjöl- och sågqvarnar skulle icke allenast befrias
från en årlig skatt, upgående till ungefär 130 å 140,000 rdr,
utan ock derutöfver såsom ersättning för förlusten komma i åtnjutande
af ett förslagsanslag å 30,000 rdr, hvilketj skulle ställas
till K. Mits disposition. I Utskits Betänk. Nio 101 lyder punkten
sålunda: »att till ersättande af de förluster »indelningshafvarne»
genom den föreslagna förändringen komme att vidkännas,
skulle det ilrågav:de beloppet ställas till K. Mits disposition»,
Den 11 Augusti e. m.
136
och lietta lär väl äfven vara rätta meningen. Jag tror således att
det vore klokast att lägga Betänkit N:o 147 åsido och hålla sig i
stället till N:o 101. K. M:t har, till följd af Ständernas vid två
föregide tillfällen afgifna underd. skrifvelser, till R. St:r aflåtit det
svar, hvilket innefattas i den NT A d. Skrifvelse!) af den 10 Januari
detta år. I denna Nådiga Skrifvelse fäster K. M:t Ständernas
uppmärksamhet derpå, att K. M:ts nåd. beslut och åtgärder i deu
af Ständerna väckta frågan om qvarnräntornas afskaffande, måste
i väsendtlig mån blifva beroende af Ständernas pröfning af förslaget,
huru bevillning borde utgå af qvarnar och sågar af olika natur,
i stället för de qvarnräntor, hvilka nu äro dels Kronan behållne,
dels till serskilda ändamål anvisade. I anledning af denna
Nåd. Skrifvelse inkom StatsUtsk:t med sitt Betänk. N:o 101. I sista
punkten af nämnde Betänk, föreslogs, att R. St. skulle till
vederbörligt Utskits behandling öfverlemna frågan i hvad den rörde
bestämmandet af den bevillning, som i stället för grundräntorna
borde af qvarnar och sågar af olika natur utgöras. När detta
Betänk, föredrogs hos R. o. Ad., återremitterades detsamma med
förständigande för Utskrt, att gemensam* med Bevilln.Utsk:t till
behandling företaga ifrågav:de ärende. Enahanda beslut fattades
af PresteSt:t, och BorgareSt:ts beslut hade så till vida samma
rigtning, som detta Stånd, jemte det att detsamma biföll de fyra
första punkterna af Utsk:ts förslag, öfverlemnade den i 5:te punkten
omförmälda fråga till Bevilln.Utskits behandling. Det vill således
synas, som SfatsUtsk:t genom dessa tre Stånds beslut hade
fått tillräcklig ledning för att kunna inse det Ständernas önskan
var, att frågan i sin helhet skulle komma att på en gång utgöra
föremål för Ständernas pröfning, och att man ej först skulle besluta
afskafifandet af qvarnräntorna och sedermera åt framtida eventualiteter
öfverlemna, huruvida den ifrågasatta ersättningen genom
bevillning kunde beredas eller ej. På den i sådant syfte gjorda
återremiss har emellertid Utsk:t ej fästat afseende, utan endast,
med vidhållande af sitt förra förslag, öfverlemnat frågan i oförändradt
skick till Ständerna. 1 denna ställning befinner sig nu saken.
Vi äro tvungne att välja emellan att antingen rent afslå
hela framställningen eller också, på sätt StatsUtsk:t föreslagit, besluta
afskaffandet af en inkomst-titel, som för Statsverket årligen
inbringar en inkomst af, lågt beräknadt, 120,000 rdr, utau att
veta huruvida eller på hvad sätt ersättning för detta inkomstbelopp
skulle beredas. Den direkta minskningen i statsinkomsterna
skulle komma att utgöra denna summa, och dertill skulle det
fordras ett årligt förslagsanslag af 3 0,000 rdr, så att hela minskningen
i statsintraderna skulle utgöra 1 50,000 rdr om året. Detta
skulle man nu besluta om, under det man så ofta hört S-tatsUtk:ts
ledamöter förklara, att statsverkets tillgångar oförminskade ej räcka
till de föreslagna utgifterna, utan att åtskilliga sådane, hvilkas
nytta eller nödvändighet erkännes, måste tills vidare upskjutas i
saknad af medel. Det billiga och rättvisa af ett sådant förfaringssätt
kan jag ej inse. Man skulle, enligt mitt förmenande, genom
bifall till Utsk:ts förslag, i allt för bög grad gynna qvarnegarue
Den 11 Angnst! e. m.
på de öfrige skattdragandes bekostnad, på hvilka den börda skulle
Jäggas, som aflyftades från qvarnegarne. Jag skulle tro, att, om
man anser att en ojemnhet förefinnes i sättet för qvarnarnes beskattning,
till följd af de serskilda grunder derföre, som på sednare
tider gjort sig i afseende på dessa inrättningar gällande, det
rättaste och ändamålsenligaste vore, att låta qvarnegarne, derest
de sjelfva så önska, på vissa bestämda billiga vilkor lösa
sig från skyldigheten att betala grundränta, eller ock stadga något
sätt att genom räntans successiva amortering befria dem från detta
onus. Härigen-om bereddes en öfvergång, en jemkning i beskattningen,
utan någon så kännbar upoffring å statsverkets sida som
den, hvarom nu är fråga. En sådan utväg har Utslct ej funnit
lämplig att föreslå, och under sådant förhållande är det verkligen
svårt att veta hvilken åtgärd, som bör vidtagas. Att i sådan syftning
ånyo återremittera frågan till IJtsk:t torde ej vara lämpligt,
och att bifalla eftergiften af hela qvaruräntan, skulle jag tro vore
i hög grad oförsigtigt. Enligt mitt förmenande återstår således
ingenting annat, än att, på sätt PresteStrt funnit för godt, afslå
Utsk:ts ifrågav:de framställning, och får jag derföre vördsamligen
hos Hr Gr. o. Landtm anhålla om propos. å afslag å Utsk:ts i
Betänkma N:o 101 och 147 gjorda framställningar.
Hr von Koch: Orri man blott faster sig vid det forraela,
skall man lätt inse olämpligheten af Gr. Mörners nyss framstälda
yrkande. Det är visserligen sannt, att, då K. M:t gör en framställning
till 11. St„ Ständerna ega full befogenhet att afslå densamma,
Men det måtte väl vara något helt annat, då K. M:t,
till följd af en från Ständerna afgifven underd. framställning, till
Ständerna aflåter en Nåd. Propos. Ständerne måste väl under
sådana förhållanden afgifva något svaromål i frågan eller ock rent
ut säga, att Ständerna gått ifrån sin framställning och ej mer bekymra
sig om densamma. Frågan mäste således hos Ständerna
erhålla utredning, och på den punkt, den för närvide står, är äfven
allt skäl att förmoda, att den kommer till förstärkt Utsk.
Vore förhållandet så, som Gr. Mörner velat antyda, att det
icke vore fråga om annat, än att gifva en present åt nuv:de qvarnegare,
då vore ej skäl att spilla ett enda ord på saken, ej heller
skulle det väl falla någon in, att vilja bifalla ett förslag, som
ginge derpå ut. Som jag på detta rum flera gånger nämnt, tillhör
jag ej dem, som önska efterskänkning af grundskatter; jag har
tvertom alltid varit bland dem, som sökt motväga den tendens,
som på sednare tider gjort sig gällande, att nemligen plocka bort
den ena grundskatten efter den andra. Ehuruväl jag således mycket
ifrar för grundskatters bibehållande i allmänhet, kan jag likväl
ej annat önska, än att den ifrågav:de å mjöl- och sågqvarnar
måtte försvinna. Gr. Mörner har i detta afseende föreslagit, att
skatterna skulle fixeras, på det man sedan skulle kunna amortera
dem. Denna utväg är visserligen under andra förhållanden mycket
vanlig, men att begagna den i ifrågav:de fall, tror jag ej skulle
låta sig göra. Jag åberopar härför ett yttrande af en person, som
Den 11 Augnst! e. m.
11?
i detta afseende kati anses såsom en auktoritet, enär han på detta
rum under flera decennier ifrat för grundskatternas bibehållande,
nemi. frami. Presidenten Hartmansdorff. När denna fråga 185 3
förevar, framkallade den en protest af Hr Printzensköld, och hvad
Pir Hartmansdorff till genmäle å ett Hr Printzenskölds yttrande
anförde, innefattar i korthet skälen, hvarför det ej går an, att
amortera grundräntor för qvarnar likasom grundräntor å annan
egendom. Nu är frågan i det skick, att man ej anser sig böra
borttaga grundräntan utan ersättning till Statsverket, och det är just
under förutsättning att Bevilln.Utskit skall upgöra sättet för denna
ersättnings utgörande, som StatsUtskit tillstyrkt eflerskänkning af
grundräntan. Vid detta arendes behandling har man hufvudsakligast
att fästa sig vid tvänne saker, eller för sig framställa tvänne
frågor: är det nödvändigt att någon förändring sker? och huru
skall den ske? Att förändringen är nödvändig, tror jag mig.
knappt behöfva demonstrera. Ständerna hafva tvänne gånger erkännt,
att det är orimligt att hafva grundränta på qvarnar, hvarförutan
äfven K. M:t, i sin till Ständerna aflåtna Nåd. Skrifvelse,
antyder det önskvärda i denna förändring, hvarigenom större jemnhet
och rättvisa i beskattning skulle .vinnas. K. M:t säger nemi.:
»K. M:t, som, med anledn. af R. St:rs äfven gjorda framställning
i underd. skrifvelsen d. 19 Juli 1854 och efter nödiga förberedelser,
under d. 9 Sept. 1 857 meddelat föreskrift om nedlagda
och utrifna mjöl- och sågqvarnars befriande från grundräntor mot
ersättning till indelningshafvare af sålunda uphörande räntor, har,
vid öfvervägande af det tillika väckta förslaget om alla qvarnräutors
utbytande mot bevillning, visserligen funnit, lika med K. St.-  och KammarKollegium, att, genom dylik förändring i grunderna1
för qvarn- och sågverks beskattning, till likhet med hvad för andra
industriela inrättningar i allmänhet eger rum, en större jemnhet
och rättvisa i denna beskattning skulle vinnas, äfvensom endast
på denna väg kan ernås full frihet att, utan andra inskränkningar,
än som beträffande vattenverks byggnad gro i lag bestämda,
anlägga qvarnar och sågar till egen och andras tjenst.»
Man behöfver dessutom blott erinra sig, alt denna vigtiga
näring att förmala säd till mjöl, är f. n. underkastad flera inskränkningar
och större tvång än någon annan af mig känd rörelse.
T. o. m. bränvinsbränningen utöfvas med mera frihet arn
qvarmörelscn. Först har man många svårigheter i fråga um anläggande
af qvarnar, sedan kommer de största i fråga om beskattningen.
Ar egendomen af säteri-natur, betalas ingen grundränta.
Ar egendomen af frälse natur, skall det betalas en grundränta,
som nästan blir större på papperet, än i verkligheten, emedan
det är en grundränta, som sättes i tunnor sparimål och söm sedan
får lösas å 52 öre pr tunna. Ar åter qvarnfallet beläget på kronoeller
skattejord, så är förhållandet det, att man ej får anlägga
en qvarn, utan att betala 25 % af brutto-inkomsten i grundränta.
Följden af detta stadgande blir, att, när qvarnar skola skattläggas,
eluderas detta stadgande och man kringgår förfaltningarne,
såsom alltid sker då man vill pålägga en afgift, som är alltför.
lii 8
Dell 11 Augusti e. in.
orimligt tilltagen. En annan följd af detta stadgande är den, att
man i landet har stor brist på qvarnar, hvilket synnerligen har
visat sig på de sednare 12 åren, och af egen erfarenhet vet jag,
att man understundom får skicka sin spanmål 5 mil och derutöfver
till närmaste qvarn, och att flera veckor emellanåt behöfves,
innan man får maler. I Skåne är det sådan brist på qvarnar,
att man får skicka sin säd till Danmark för att få den malen, och
i Blekinge, der det ej finnes annat än skattejord, stå en ofantlig
mängd vattenfall i de strida strömmarne alldeles obegagnade
Yi inse således alla nödvändigheten af en så orättvis lagstiftnings
upphäfvande; men huru skall detta lämpligast låta sig
göra? Man har visserligen sagt, att grundskatterna skola gå bort
och ersättas genom bevillning; men huru skall denna bevillning
utgå? För att få denna ersättning, har jag ej kunnat tänka mig
något billigare, än att lägga en ungefär motsvarande särskild bevillning
på de mjöl- och sågqvarnar, som iiro f. n. belastade med
grundränta. Den skulle bestämmas till en viss multipel på så
sätt, att den dels komme att motsvara den summa man borttoge,
dels tillika sålunda blifva rättvis, att den i möjligaste måtto komme
att rätta sig, så väl efter fastighetens uppskattade värde, som efter
den behållna inkomsten af den vid mjöl- och sågqvarnar idkade
rörelse. Jag tager mig friheten, att inför det Högloft. Ståndet
åter redogöra för det förslag, jag i detta hänseende, redan vid
remissen af den Nådiga Skrifvelsen, framstälde.
Jag antager att den allmänna bevillningen, nu utgående såsom
personel afgift med 22,000 rdr, hädanefter äfven skulle utgå
med t. ex.
a) 40 öre pr 1000 rdr af tili 20 millioner uppskattade qvarnfastigheter
— fall, hus, väggfasta maskiner etc. — eller
med rdr 8,000.
samt
b) 1 proc. af behållna inkomsten af rörelsen vid aila
mjöl- och sågqvarnar i riket eller å 1,400,000 rdr 14,000.
eller summa rdr 22,000.
För att nu erhålla ersättning för grundskatten, omkring 85,000
rdr b:ko eller 127,5 00 rdr rmt, genom särskild bevillning, skulle
väl endast fordras att låta ett ungefär 6-dubbelt belopp af deu
allmänna bevillningen utgå med 132,000 rdr af qvarnar och sågar,
derest de alla voro belagda med lika beskaffad grundskatt.
Men då nu en del icke bära någon grundskatt, då en del, deribland
1 ,065 mjölqvarnar på frälsegrund, endast erlägga sin i
rusttjenst utgående ränta efter beräkning af t. ex. 13/4 mark pr
tunna spanmål och 30 öre pr mark, d. v. s. 52 l/2 öre för tunnan,
med inalles omkring 2,300 rdr, då särskild bevillning såsom
ersättning för grundränta aldrig kan få blifva högre än grundräntan
förut varit, och då man således icke kan påräkna att ersättning
till fullo skall utgå af mera än 3/t af alla de befintliga omkring
4,200 mjöl- och 3,800 sågqvarnarne, nödgas man att af
dessa eller egentligen de på krono- och krouoskattegrund belägna
l)en 11 Augusti e. m.
3/4:delarne uttaga den särskilta bevillningen med 7'/2 gånger beloppet
af den allmänna, eller med t. ex.
a) 3 rdr för 1,000 af dessa qvarnfastigheters taxeringsvärde, 15
millioner rdr 45,000.
b) 7‘/2 proc. af behållna inkomsten utaf dessa qvarnar,
1.050,000
78,750.
Härtill komma af frälseqvarnarne beräknade .... 2.300.
Summa Rdr 126,050.
Jag tager mig friheten föreslå, att, derest grundräntan skall
borttagas från mjöl- oell sågqvarnar och den minskade statsinkomsten
ersättas genom särskild bevillning, man då matte uti förslaget
till Bevilln.Förordn. uti 17:de §:n borttaga orden »qvarnar och»
samt derefter införa ungefärligen ett så lydande stadgande:
B) Bevillning af Mjöl- och Sågqvarnar.
§ 18.
För mjöl- eller sågqvarn, deraf grundränta hittills fortfarande
utgått, skall, utom den enligt 2:dra artikeln elter fastighetens
upskattade värde och den behållna inkomsten af rörelsen påförda
bevillning, äfven derjemte såsom ersättning för grundskatt utgå följ.
särskilda afgifter, nemi. dels tre rdr för hvarje tusen rdr af fastighetens
upskattade värde, dels 7 V2 proc. utaf den behållna
inkomsten af den vid såg- eller mjölqvarnen idkade rörelse; dock
att dessa båda särskilda afgifter sammanlagda aldrig må öfverstiga
det belopp, som utaf mjöl- eller sågqvarnen utgått såsom grundskatt
för år 186— (eller det år, för hvilket sådan sednast blifvit
erlagd).
På detta sätj. skulle frågan kunna komma att lösas på ett,
enligt mitt förmenande, temligen tillfredsställande sätt.
Gr. Mörner har ganska riktigt anmärkt ett tryck- eller skriffel,
som förekommer i Betiink:t N:o 147. Jag har också ej yrkat
bifall å detsamma, utan tror lika med Gr:n att det är bäst
att hålla sig till denna punkt i Bet:t N:o 101. I afseende på den
5:te punkten, tror jag det iir bäst, att, i enlighet med Borgarecch
BondeStms beslut, bestämma, att med vederbörligt Utsk. menas
BevillningsUtsk.-t.
På grund af dessa af mig nu anförda skäl, hoppas jag, att
mina högt aktade motståndare hafva blifvit öfvert.ygade om, att
man utan farhåga kan antaga Utsk:ts i Bet:t N:o 101 framstälda
förslag, och återuprepar jag min anhållan om bifall till de 4 första
punkterna i Bet:t N;o 101 och till 5:te punkten, på sätt BorgareSht
beslutat, att nemi. omförmälda fråga lemnäs till BevillningsUtsk:ts
behandling.
Gr. Mörner: Då jag förra gången hade ordet, nämnde
jag redan, att jag ej var i tillfälle att åt denna fråga, i alla dess
detaljer, lemna den utredning, jag skulle önskat. Den siste talarens
nu afgifna yttrande har ytterligare gifvit bekräftelse på
denna min förmodan. Min mening är visserligen ej att ingå i
något försvar af det nu gällande beskattningssättet för qvarnar,
och derom är cj eller nu fråga, utan hvad som egentligen skiljer
140
Den 11 Angnst! e. m.
Hr v. Koch och mig åt. är den omständigheten, att Hr v. Koch vill
tillstyrka Ständerna, att bifalla afskaffandet af den grundränta, som
f, n. är ålagd qvarnarne, under den förutsättning att genom bevillning
skälig ersättning derför kan komma att beredas Statsverket,
men jag deremot ej vill göra detta, innan sättet för ersättningens
utgörande är i allo bestämdt. Den förutsättning, vid hvilken
Hr v. Koch vill att vi skola trygga oss, är, enligt mitt förmenande,
ej något bestämdt vilkor, att ersättning verkligen skall
komma att utgå. Den utgör ej någon inskränkning i giltigheten
af Ståndets beslut. Hvad Utsk:t i detta hänseende förutsätter, kan
mycket väl blifva ouppfyldt, under det att Ståndets beslut om
skattens afskaffande icke desto mindre alltid måste stå fast. Hr
von Koch har visserligen uppgjort förslag, huru han tror, att den
ifrågav:de ersättningen lämpligast skulle kunna beredas statsverket,
men huru litet sympathier detta förslag inom Utsk:t rönt, torde
bäst bevisas deraf, att Utsk:t, fastän det haft ledning af nämnda
förslag, ändock ej funnit skäl att för frågans behandling sammanträda
med BevillningsUtskit. Under sfidane förhållanden och
då det icke är antagligt, att raan nu skall kunna improvisera något
nytt förslag, sora kan leda till en lyckligare lösning af frågan,
synes mig intet annat återstå, än att afslå det ifrågav:de
Betänk:t.
Det förslag jag, under mitt förra anförande, exempelvis framställde:
att det nemi., enligt mitt förmenande, vore i sin ordning
att qvarnegarne kunde mot biilig ersättning få lösa sig från den
grundränta, med hvilken deras qvarnar äro belastade, har gifvit min
värde motståndare ani. att påminna om ett af frami. Presidenten Hartmansdorff,
vid något tillfälle under riksdagen 1853, i detta ämne
afgifvit yttrande. Med all aktning för den hädangångne representanten,
tror jag likväl att hans argumentation i nu ifrågav:de afs:de var
något haltande, åtminstone har jag ej af densamma kunnat finna mig
i ringaste mån vederlagd. Det är nemi. temligen säkert att afkastningen
af en landtegendom är vida mera ombytlig och mera underkastad
lyckans vexlingar, än den af ett qvarnverk, och jag är säker på, att,
om samtlige qvarnegare i landet framlade sina räkenskaper, skulle
man af dem få se att inkomstbeloppen varit vida mindre varierande
än dem, som kunde utvisas af räkenskaper, under en följd
af år förda vid en stor del landtegendomar.
Hr von Koch har vidare anfört, att K. M:t skall godkännt
deu grundsatsen, att qvarnränforne borde borttagas, och till stöd
härföre åberopat den Nådiga Skrifvelse!), ur hvilken han äfven upläste
ett stycke. Det följde likväl straxt efter det upläsla ett annat
stycke, hvaruppå jag anhåller att få fästa upmärksamheten på.
Det lyder som följer:
»Men, då beskattningen å dylika verk redan är på en helt
annan grund ordnad, enligt sekelgammal häfd och länge tillämpade
författningar, samt följaktligen, i likhet med öfriga grundskatter,
på det närmaste sammanvuxit med egendomsvärdet och
deraf beroende enskild eganderätt;
då dessa särdeles vigtiga och ömtåliga förhållanden måste, så
Den IX Angust! e. m.
141
vida beskattningen skall blifva rättvis, tagas i noggrannt öfver-*
vägande vid densammas tillämpning på de qvarnar och sågar, hvilka
i kameralistiskt hänseende äro af olika natur;
och då jemväl bör tillses, att Staten genom bevillning får
sig tillförsäkrad skälig ersättning för den hittills af qvarnar och
sågar utgående ordinarie grundskatt,
har K. M;t ansett nödigt, att de grunder, hvarefter bevillningen
för qvarnar och sågar af olika natur skulle utgå, matte
blitva, i sammanhang med sjelfva förändringen i beskattningssätt,
närmare bestämda.»
Att således borttaga den ifrågav:de grundskatteu, utan någon
godtgörelse derför åt det allmänna, anser jag vara det första stora
steget att bereda fördelar åt och gynna en viss klass af egendomsinnehafvare
på de öfrigas bekostnad. Åtskilliga skatter hafva
visserligen förut blifvit borttagna, men då har det i allmänhet
varit sådane, som alltför mycket tyngt på den stora massan af
den skattdragande befolkningen, och hvaraf alltså flertalet af skattdragande
njutit fördel. Dea åsigt åter, som utgår ifrån att undantagsvis
helt och hållet befria en viss klass af egendomsinnehafvare
från grundskatts erläggande, anser jag i sig sjelf vara
mindre riktig, och får jag derföre äfven nu vidhålla den mening,
att grundskattens aflösande på billiga vilkor skulle vara den rättaste
utvägen att bereda qvaruegarne den lättnad, hvaraf de kunna
vara i behof.
På grund af dessa skäl, och då jag tror, att det vore något
för mycket vågadt att först besluta afskaffamlet af skatten och
sedan lemna åt en oviss framtid afgörandet huru den förutsatta
ersättningen skulle komma att utfalla, helst med min öfvertygelse
öfverensstämmer, att ersättningen skulle lemnäs att uteblifva, finner
jag mig ytterligare föranlåten att fortsätta mitt yrkande om
afslag å ifrågav:de Betänk.
Hr von Koch: Gr. Mörner har ganska riktigt anmärkt,
att i Betiink:t står. ej med vilkor, utan under förutsättning, att
en skälig ersättning bereddes statsverket för de genom grundräntornas
i den konklusion, hvartill Gr. Mörner kommit, att bestämmandet
af denna ersättning, såsom varande ställd på framtid, aldrig skulle
komma att ega rum. Det är nemi. tilt ej fråga om annat, än att
öfverlemna till Bevilln.Utsk:t att behandla frågan, på det att detsamma
sedan måtte inkomma till Ständerna med förslag, huru den
ifrågavide ersättningen lämpligast borde utgöras. Sedan beror det
på Ständerna att antaga eller förkasta det inkomna förslaget. Jag
tror t. o. m. ej, att det är lagligt att besluta ett afslag, innan
BevilIn.Utsk:t i saken blifvit hördt. Jag har visserligen yrkat att
grundräntan skall ersiittas genom en särskild bevillning, men jag
har ingalunda den pretention, att mitt förslag icke skall kunna
öfverträffas af vida bättre upgjorda, helst som ärendet kommer att
behandlas af ett. Utsk. bestående af 48 medlemmar.
Jag vidblifver fortfarande mitt nyss framställda yrkande.
142
Den 11 Angust! e. m.
Hr Hjärne, Harald: De sakrika och vidlyftiga anföranden,
som här af 2:ne talare blifvit afgifna i afs:de på qvarn- och sågräntorna,
hafva visserligen för R. o. Ad. varit ganska interessanta
att afhöra, inen i det skick, frågan f. n. befinner sig, tror jag man
skall finna dem hafva varit alldeles onödiga.
Om man ser på besluten i de öfriga Stånden, så finner man,
att Borgare- o. BondeSt:n tillstyrkt uphäfvandet af ifrågav:de skatt.
R. o. Ad. och PresteSt:t återremitterade Betänk:t med föreläggande
för Utsk:t, att gemensamt med Bevilln.Utsk:t till behandling
företaga ifrågav:de ärende. Enl. mitt förmenande är således Ståndens
mening på förhand så tydligen uttalad, att man ej gerna bör
kunna betvifla, att förslaget kommer att antagas, och derföre tror
jag, i motsats till Gr. Mörner, att man ej riskerar något genom
att genast eller nu på förhand fatta beslut om grundräntans afskaffande.
Kommer saken till förstärkt Utsk., så är jag äfven säker
på, att den mening kommer att segra, som åsyftar grundräntans
uphäfvande och ersättning genom bevillning; således står frågan
jemväl då i samma skick, som om inbjudningen nu bifölls,
hvarförutan vi hade förlorat betydligt i tid och arbetp. Ehuru
jag således ej kan annat än ogilla Utsk:ts sätt att gå tillväga vid
behandlingen af denna fråga, anser jag mig dock böra tillstyrka
K. o. Ad., att, till förenklande- af frågans vidare behandling, nu
antaga den inbjudningen, StatsUtsk:t i sitt Betänk. N:o 147 afgifva.
Hr Nordenfelt, Enar: Huru man än vänder denna fråga,
måste man dock medgifva, att man ej på den, mer än på alla
andra frågor, kan gifva mer än 2:ne bestämda svar antingen »ja»
eller »nej». Ett af dessa svar måste R. o. Ad. nu afgifva å StatsUtsk:ts
ifrågav:de inbjudning. På den punkt, frågan f. n. befinner
sig, ser jag verkligen icke hvartill en återremiss skall tjena, ty
Ständernas mening anser jag i alla fall vara på det tydligaste uttalad;
alla tyckas vara ense om, att grundräntan å qvarnar bör
afskaffas och ersättas genom skälig bevillning. Af PresteSt;ts i
ämnet fattade beslut tyckes äfven vara gifvet, att frågan kommer
att behandlas i förstärkt StatsUtsk., och under sådane förhållanden
inser jag ej, att R. o. Ad. har någon annan utväg att vidtaga,
än att bifalla den föreslagne inbjudningen, hvarföre jag anhåller
om propos. på bifall dertill.
Hr von Koch: Jag föreställer mig, att den siste värde
talaren misstagit sig, ty han tyckes hafva förutsatt, att R. o. Ad.,
förra gången frågan var före, fattat något definitivt beslut i sjelfva
ämnet, men så var ej förhållandet. R. o. Ad. vidtog ingen annan
åtgärd än den, att återremittera Betänka med föreläggande för
Utsk:t att för frågans behandling sammanträda med Bevilin.Utsk:t.
Således, om vi nu afslå eller återremittera Betänka till Utsk:t med
samma föreläggande för Utsk:t som förut, så föreställer jag mig
icke desto mindre, att något sammanträde ändock ej kommer att
ega rum. Jag vill i allmänhet fästa det Högloft. Ståndets up
-
De n 11 Augusti e. m.
miirksamhet på, att det uti icke är fråga om att frångå något
förut fattadt beslut, utan frågan gäller endast och allenast en inbjudning,
att R. o. Ad. måtte instämma i BorgareStits beslut.
Gr. Mörner: Något annat beslut är af R. o. Ad. ej fat
tadt
än om återremiss, i den syftning att StatsUtsk:t måtte för
frågans behandling sammanträda med Bevilln.Utskit. Detta föreläggande
har Utskit ej funnit skäligt ställa sig till efterrättelse,
och detta bar varit orsaken till de svårigheter, som nu upstått för
frågans lösning. Oaktadt denna Utsk:ts motsträfvighet har Hr v.
Koch uttalat den mening, att det enda R. o. Ad. nu borde besluta,
vore att instämma i BorgareSt:ts beslut om remiss af 5:te punkten
till Bevilln.Utskit, hvarefter R. o. Ad., då ärendet återkom,
skulle, enl. hans förmenande, hafva fria händer att besluta, huruvida
R. o. Ad. funne för godt att antaga förslaget eller ej. Detta
innefattar dock, efter hvad jag kan finna, ett fullkomligt misstag.
R. o. Ad. skulle genom bifall till BorgareStits beslut godkänna
StatsUtsk:ts i Betänkit N:o 101 framställda förslag om grundräntans
borttagande från qvarnar, och sedan detta beslut blifvit fattadt,
är det naturligtvis en »fait accompli», i hvilken R. o. Ad.
ej vidare vid pröfning af Bevilln.Utsk-.ts förslag till bevillning å
qvarnar, får eller kan vidtaga någon förändring. Det förslag, hvarmed
Bevilln.Utskit kan inkomma, lärer sannolikt ej komma att
röra den frågan, huruvida qvarnar skola draga grundränta eller ej,
utan den frågan, huruvida qvarnar, i st. f. grundränta, skola åläggas
bevillning eller ej, och huru samt till hvad belopp denna bevillning
bör bestämmas.
Hvad för öfrigt beträffar remissen till Bevilln.Utskit, tror jag
densamma icke komma att medföra någon särdeles verkan, enär
Bevilln.Utskit redan i sitt Betänk, om ny bevillningsstadga uptagit,
huru qvarnar skola beskattas, och således, enl. mitt förmenande,
ej torde komma att i ani. af remissen vidtaga annan åtgärd, än
att åberopa sina, i det nyss nämnda Betänkit redan uttalade åsigter
i frågan.
Som jag ännu ej af de skäl, Hr v. Koch anfört, kunnat blifva
öfvertygad om den nytta och fördel, som ett bifall till ifrågavide
inbjudning skulle medföra, fortfar jag i mitt yrkande att R. o.
Ad. måtte afslå StatsUtskits, såväl i Mern. Nio 101 som i N:o
107 gjorda framställningar.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad, yttrade H. Exc.
Hr Gr. o. Landtm., att, beträffande det nu förevide Memit, deri
StatsUtskit förnyat sina uti de 4 första punkterna af Utlåtit N:o
101 gjorda tillstyrkanden samt inbjudit R. o. Ad. jemte Presteo.
BondeStin att förena sig uti BorgareStits, vid behandling af 5:te
punkten i sistnämnde Utlåt, fattade beslut att till Bevilln.Utskits
handläggning öfverlemna frågan om bestämmandet af den bevillning,
som i st. f. grundräntorna borde utaf qvarnar och sågar utgöras,
hade yrkanden blifvit framställda dels om bifall till StatsUtskits
förslag i punkterna 1—4 af Utlåtit Nio 101 och antagande af
144
Den 11 Augnst! e. m.
inbjudningen rörde punkten 5, samt dels om afslag å StatsUtsk:ts
i såväl Utlåtit N:o 101 som Memit N:o 147 gjorda förslag och
hemställan; hvarefter H. Exc. framställde propos. å bifall till Utskits
nyssomnämnde förslag och inbjudning samt, då svaren utföllo med
ja och nej i blandning, förklarade sig hafva funnit ja öfvervägande.
Gr. Mörner begärde votering.
Uplfistes och godkändes följande voter.-propos.:
»Den som vill, att R. o. Ad., med ank af StatsUtskits Mera.
N :o 147, skall bifalla hvad StatsUtskit uti de 4 första punkterna
af Utlåtit Nio 101 föreslagit och antaga Utskits inbjudning att
instämma uti BorgareStits beslut röride den 5:te punkten i sistnämnde
Utlåt., röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner nej, afslår R. o. Ad. så väl StatsUtskits Utlåt. Nio
101, som ock dess i Memit Nio 147 gjorda hemställan.»
Vid voteringens slut hade rösterna utfallit sålunda:
Ja — 9.
Nej — 14.
Föredrogs och bifölls Sammans. Lag- samt Allm. Besv.- o.
Ekon.Utskits d. 4:de och 8ide dennes bordlagde Betänk. Nio 24,
i ani. af väckta motioner om utfärdande af ny Sjölag.
Föredrogos och biföllos Allm. Besv.- o. Ekon.Utskits nedannämnde,
d. 4:de och 8ide dennes bordlagde Betänkin, nemi.:
Nio 132, i ani. af vackt motion om tillägg till och ändring
i gällande förordningar om jagt och djurfång;
Nio 133, i ani. af väckt motion angide ändringar i nu gällande
författmr oro jagt och djurfång;
Nio 134, i ani. af väckt motion om kolonien S:t Bartheleroys
skiljande från Svenska Kronan;
Nio 135, i ani. af väckt motion i fråga om skiljande af Landshöfdinge-
och Militärbefälhafvare-erabetena på Gottland;
Nio 13 6, i ani. af väckt motion om utgifvande från trycket
af sammandrag utaf alla de författmr, som röra bebyggande, vård
och underhåll af civila och ecklesiastika boställen; samt
Nio 137, i ani. af väckt motion om slöjdskolors inrättande i
hvarje län.
Föredrogs Allm. Besv.- o. Ekon.Utskits d. 4:de och 8:de
dennes bordlagde Utlåt. Nio 139, i ani. af RiksStåndens skiljaktiga
beslut i ani. af Betänkit Nio 44.
Gr.
Den 11 Augusti e. m.
145
Gr. Mörner: Den förändring, Ekon.Utsk:t liär föreslagit,
öfverensstämmer med hvad som redan var påbjudet i den af K.
M. år 1856 utfärdade skolstadga. Men vid den efterföljande riksdagen
inkommo Ständerue till K. M. med underd. framställning
ibland annat äfven derom, att den nåd. skolstadgan måtte i denna
del, eller hvad rörer rektors vid högre elementarläroverk tillsättning,
förändras. — Ehuruväl detta Ständernes förfaringssätt att,
sedan de vid en riksdag gjort framställning om förändring i en
nyligen utfärdad stadga, och denna deras framställning blifvit bifallen,
vid den efterföljande riksdagen begära återuplilvande af den
förra föreskriften, vittnar om någon ombytlighet i åsigter å Ständernas
sida, kan jag dock ej underlåta, att med min röst biträda
Utsk:ts nu framställda förslag, hvartill jag för min del tror Utsk:t
hafva haft grundade skäl. Det kan nemi. vid tillsättning af rektorer
vid läroverken, lika väl som vid tillsättning af andra befattningar,
lätt handa att misstag kunna ega rum. Man kan nemi.
till rektor vidja en person, som med utmärkt skicklighet skött sitt
kall sorn lärare, men som ej är lämplig till att vara ledare af det
hela. Då är det väl fördelaktigt att sådana misstag kunna rättas,
helst dessa eljest skulle kunna under en lång följd af år menligt
inverka på upfostran af den del af det upvexande slägtet, som
skulle erhålla sin bildning i en upfostringsanstalt, hvars ledning
vore anförtrodd åt en mindre lämplig rektor. Detta är ett af de
skäl, hvarföre jag för min del anser Utsk:ts förslag, att rektorerna
ej böra vara permanenta, vara välgrundadt; ett annat ligger uti
den omständigheten, att en rektor är ej mera, än andra menniskor,
frikallad från den inverkan, som tiden utöfvar på allt här i
verlden. Han åldras, och kan t. o. m. lätteligen föråldras på sin
plats. Att då afskeda houom låter sig svårligen göra och skulle
vara sårande, men att aflägsna honom på det sätt, att han ej får
nytt förordnande å rektorsbefattningen, är deremot en utväg, som,
utan att vara för honom förnärmande, leder till det vigtiga målet
att 1 ifvet hos sjelfva undervisningsverket kan uppehållas och tillsynen
öfver undervisningens behöriga gång alltjemt anförtros åt
derföre lämpliga personer.
På grund af dessa skäl anhåller jag om propos. på bifall å
Utsk:ts i nu ifrågav:de Utlåt, gjorda hemställan.
Hr af Sillén, Abraham Wilhelm: Sista gången denna
fråga inom Ståndet förekom till behandling, yttrade jag den åsigten,
att rektorerna ej borde ställas i den kategorien, att de när
som helst skulle kunna afsättas. I detta hänseende vidblifver jag
i allo mina vid det tillfället uttalade åsigter. När en rektor väljes,
utser man vanligen en framstående och duglig person, och
man är på förhand förvissad derom, att han skall komma att med
skicklighet sköta sitt kall. Under sådana förhållanden vet jag
sannerligen ej hvartill det skulle tjena att tillsätta honom endast
på förordnande. När en sådan person till följd af ålder eller
sjuklighet är oförmögen att längre bestrida sina göromål, då står
H. IX. 10
146
Den 11 Angnst! e. m.
väl alltid den utvägen öppen att afskeda honom med pension;
ty samhället bör väl åtminstone åt en så pass hög tjensteman
som en »Rector scholae», lemna garanti för, att ban icke, sedan
han utnött sina bästa år i statens tjenst, behöfver svälta pä sin
ålderdom. Så länge denna utväg qvarstår, inser jag verkligen
icke hvarföre rektorerna böra sättas under den kalegori, som hittills
endast varit tillämpad på sådane personer, som hafva förtroende-poster,
nemi. att de äro amovibla, och får jag på den grund
yrka afslag å Utskits i detta Utlåt, gjorda hemställan.
Frih. Armfelt, Magnus: Jag förmodar, att den siste talaren
önskade, att Utsk:ts förslag skulle afslfis. Jag åter önskar,
lika med Gr. Mörner, att detsamma måtte bifallas. Den siste talaren
yttrade, att endast de personer, som innehade förtroendeposter,
borde vara afsättlig», men att alla andra borde tå åtnjuta
förmånen af att vara oafsättliga. Jag hemställer till Hr af Sillén,
örn icke den ifrågavarande platsen, eller den, att vara rector
scholae, är en bland de vigtigaste förtroende-poster, som samhället
kan erbjuda? Månne icke den egenskapen, att vara en ledare
för ett uppvexande slägtes upfostran och bildning, är af vida vigtigare
beskaffenhet, än mången annan egenskap, som utmärker
flertalet af de Statens Ernbets- och Tjenstemän, som sägas innehafva
förtroende-poster.
Hr af Sillén har vidare sagt, att till rektorer ej utnämnas
andra, än sådane personer, för hvilkas duglighet man har fullkomliga
garantier. Jag tager mig friheten erinra, att till hvarje
plats, som i någon mån kan anses motsvara denna, befordras ingen
förr, än han genom tjenstgöring af enahanda beskaffenhet visar,
att h»n innehar de egenskaper, som fordras för att med
skicklighet bestrida de göromål, som med den högre platsen äro
förenade. Huru tillgår det deremot med utnämningen af en »Rector
Scholae?» Han utnämnes endast och allenast på grund deraf,
att han är en skicklig lektor, och den omständigheten kan omöjligen
lemna erforderliga garantier derför, att personen afven kan
duga till att bestrida de ganska maktpåliggande värf, som åligga
en »Rector scholae». Då man således vid tillsättningen af denna
plats lätteligen kan utsätta sig för misstag i valet af person, så
anser jag det vore klokast, att nu vidtaga sådane mått och steg,
hvarigenom ett sådant misstag lämpligast kan rättas, och då jag
föreställer mig att Utsk:t i detta hänseende tillstyrkt det rätta,
så får jag för min ringa del anhålla, att R. o. Ad., på sätt
Utsk:t föreslagit, täcktes hos K. M:t i underd. anhålla, att yid
högre elementarläroverk rektor tills vidare må tillsättas blott på
förordnande.
Hr Nordenfelt: När detta Betänk, förevar inom Utsk:t,
framställdes många olika meningar ang:de rektorernas amovibilitet
eller inamovibilitet. Der talades om de många intriger, som
skulle uppstå, när tiden för ombytet nalkades, äfvensom flerfaldiga
andra skrupler anfördes för att motverka någon förändring i nu
Den 15 A ngns ti.
147
gällande stadganden rör:de rektorerna8 tillsättande. Utsk:t ansåg
dock, att det vigtigaste af allt vöre, att de personer, sora
skulle bekläda så höga chefs-platser, vore dertill passande, och
att man borde tillse, att om man hade begått ett misstag i valet
af person, det blefve en möjlighet att, utan att förklena den
persons rykte, som varit utsatt för misstaget, på lämpligaste sätt
kunna rätta detsamma. På den grund har äfven Utsk:t tillstyrkt,
att It. St. måtte hos K. M. anhålla att vid högre elementarläroverk
rektor tills vidare må tillsättas blott på förordnande, och
då jag i allo gillar detta Utsk:ts beslut, anhåller jag att E. o.
Ad. måtte till detsamma lemna sitt bifall.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad samt H. Exc. Hr
Gr. o. Landtm, uptagit de derunder gjorda yrkanden å dels bifall
till och dets afslag å Utsk:ts inbjudning, blef propos. om inbjudningens
antagande framställd och med ja besvarad.
Föredrogs, men begärdes af flere ledamöter ånyo på bordet,
Sammansatta Stats-, Lag- samt Allmänna Besvärs- och Ekon.-  Utsk:ts den 8:de dennes bordlagde Utlåt. N:o 21, i anledning
af dels återremisi i vissa delar, dels RiksStåndens skiljaktiga
beslut i andra delar af Utsk:ts Betänk. N:o T, innefattande yttrande
ej mindre öfver K. M:ts Nåd. Propos. om förnyad författning
rör.de utskrifningssiittet och inrättningen af allmänna beväringsmanskapet,
än ock öfver enskilda motioner i samma ämne.
Efter föredragning af BankoUtsk:ts den 8 dennes bordlagde
Mern. N:o 33, i anledning af RiksStåndens skiljaktiga beslut
i frågan om användande af uplupen, odisponerad bankovinst,
blefvo de af Utsk:t föreslagne voter.-proposme godkände.
R. o. Ad. åtskiljdes kl. 1/2 5 e. m.
In fidem,
O. Brakel.
Onsdagen den 15 Augusti 1860.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades 6 prol.-utdrag för d. 11 dennes samt pleni-prot.
för d. 15 sisth Maj e. m.
I4S
Den 15 Augusti.
Anmäldes och bortilades nedaiinämnde, från Utsk:n inlemnade
Mern., Ut.låtm och Betänkm, nemi. från
Konstitutionsutskottet:
N:o 57, med förslag till ändring i 14 § 5 mom. Riksd.-
Ordn., angide bruksegares representationsrätt;
Nio 58, med förslag till ändring i 14 §, 4 och 5 mom. Riksd.-  Ordn.;
Nio 59, i ani edil. af RiksStms beslut, ronde Konst.Utskits
uti Mein. N:o 51 framställda förslag till ändring i lista g:n 11
mom. och 4:de §:n 2 mom. Tryck fri hetsförord nili;
BevillningsUtskottet:
N:o 34, i anledn. af dels gjorda anmärkningar emot vissa
delar, dels ock RiksStms skiljaktiga beslut i afseende å andra delar
af Betänkit N:o 20, angide Allm. Bevillnm;
N:o 35, i anledn af RiksStms skiljaktiga beslut dels i fråga
om bevillning oell gåfva, testamente, fideikommiss, arf och fynd,
dels angide uphörande af föreskrifterna om stämpelpapper å te
stamenten
och fideikommissbref;
Nio 36, i anledn. af återremiss utaf en del utaf Utskits Utlide
N:o 24, angide folkskoleafgiftens utgörande;
Allmänna Besvärs- och Ekonomiutskottet i
Nio 145, i anledn. af RiksStms skiljaktiga beslut öfver Betänkit
Nio 28;
Nio 146, i anledn. af väckt motion om förändring i sättet
■för uprättande af de statistiska tabeller, som nu i JustitieStats
Expeditm
uppgöras;
N:o 147, i anledn. af väckta motioner derom, att qvinna må
kunna förordnas till bestridande af vissa, för henne passande tjenstebefattningar;
Nio
148, i anledn. af RiksStms skiljaktiga beslut öfver Betänkit
Nio 61;
Nio 149, i anledn. af väckta motioner om ändringar i Militieboställsordningen;
Nio
150, i anledn. af återremiss af Betänkit Nio 93;
Nio 151, i anledn. af återremiss af Betänkit Nio 94;
Nio 152, i anledn. af återremiss utaf Betänkit Nio 95;
Nio 153, i anledn. af återremiss af Betänkit Nio 98;
Nio 154, i anledn. af återremiss utaf Betänkit N:o 99; samt
Nio 155, i anledn. af återremiss af Betänkit Nio 122.
Hr Bildt, Didrik Gillis, väckte följande motion i
Den 14 sisth November atled i Wisby f. d. Landssekreteraren
m. m. Lars Hambraeus, hvilken under sin lifstid, under mera lin
40 år på ett särdeles utmärkt sätt förvaltat och skött sin tjenst,
efterlemnande vid sin död enka och 3:ne barn, hvaraf en oförsörjd
dotter. Efter den bouppteckning, som förrättades den 14 sisth
Don 15 Augusti.
140
Februari, upgick boets hela behållning till ej fullt 1,800 rdr rint,
och då Hambraeus ej var delegare uti Civilstatens pensiousinrättliing,
hade han ej heller derstädes åt sin hustru kunnat förvärfva
någon enke-pension. Under sådant förhållande vågar jag, med
stöd af 56:te §:n Riksd.Ordn., vända mig till Rikets St:r med den
vördsamma anhållan, att Rikets St:r ville åt enkefru Hambraeus,
född Beckman, anslå en årlig pension af 400 rdr rmt — ett
pensionsbelopp, som åtminstone ej öfverstiger de pensionsbelopp, Rikets
St:r gifvit åt enkor efter män i Hambrsei lefnadsställning och
vilkor. — Och om oegennytta, duglighet, redbarhet och ett aldrig
tröttnande nit för den provins’ bästa, inom hvilken han verkat, utgöra
härvid talande skäl, kunna de, jag är derom fullt öfvertygad,
bevittnas af hela Gotlands befolkning, som uti ett tacksamt
och kärt minne förvarar den bortgångne, liksom jag finner det
vara ett föremål värdt Statens omsorg och behjertande att här belöna
trogna tjenster, genom att lemna den åldriga, efterlefvande
makan ett skydd mot lefnadsbekymren uti den här vördsamt föreslagna
pensionen.
Nödiga handlingar till denna frågas utredande bifogas.
Remitterades till StatsUtsk:t.
Föredrogs Vällofl. BorgareStits d. 11 dennes bordlagde prot.-  utdrag N:o 383, med inbjudning till MedStånden att instämma
uti förstnämnde RiksSt:ds beslut rörande 105:te punkten uti StatsUtskits
Uti. N:o 123, angide regleringen af utgifterna under RiksStatens
Åttonde Hufvudtitel.
Hr Bildt: Då R. o. Ad. vid behandlingen af 8:de hufvudtiteln,
uppå anförde skäl, ansåg sig böra återremittera 105:te punkten
i StatsUtsk:ts Utjåt. N:o 123, synes det mig vara både
formenligast och riktigast, att R. o. Ad. afvaktar Utsk:ts svar på
denna återremiss, innan Ståndet fattar något definitivt beslut i frågan.
På grund häraf får jag vördsamt hemställa, det R. o. Ad.
behagade afslå BorgareSt:ts nu föredragne inbjudning.
Efter härmed slutad öfverläggning och uppå framställd propus.
, beslöt R. o. Ad. att, med vidblifvule af förut fattadt beslut,
afslå BorgareSt:ts ifrågav:de inbjudning.
Föredrogs ånyo och företogs punktvis till afgörande Sammansatta
Stats-, Lag samt Allm. Besv.- och Ekon.Utsk:ts d. 8 och
11 d:s bordlagde Utlåt. N:o 21, i ani. af dels återremiss i vissa
delar, dels RiksStms skiljaktiga beslut i andra delar af Utsk:ts Betänk.
N:o 7, innefattande yttrande ej mindre öfver K. M:ts
Nådiga Propos. om förnyad författning rör:de utskrifningssättet och
inrättningen af allm. beväringsmanskapet, än ock öfver enskilda
motioner i samma ämne.
138
I)en 15 Augnst!.
Utsk:ts yttrande om de delar af Författningsförslagef, som
vunnit tre RiloStrds bifall, samt bemställanden rör:de gg 4, 6,
7, 11, 16, 32 och 33.
Lades till handlingarne.
Utsk:ts förslag till förändrad lydelse af g 34.
Hr Hjärne, Harald: Som den förändring, Ulsk.t i förev:de
g föreslagit, endast innefattar ett förtydligande af den mening,
R. o. Ad. förut uttalat, anhåller jag att R. o. Ad. behagade
bifalla Utsk:ts hemställan i berörde häns:de.
Häruti instämde Hr Wrangel, Erik Fredrik.
Efter härmed slutad öfverläggning och uppå framställd propos.
beslöt R. o. Ad. att, med frångående af förut fattadt beslut
rör:de 2:dra raom:t af ifrågav:de §, godkänna Utsk:ts nu afgifne
förslag till g:ns lydelse.
Utsk:ts förslag till förändrad lydelse af g 35.
Hr Hjärne: Afven denna förändring innefattar endast ett
förtydligande af R. o. Ad:ns mening, derigenom att ordet personel
blifvit tillsatt framför ordet bevillning, hvadan jag får tillstyrka
bifall till hvad Sammansatta Utsk:t här föreslagit.
Utsk:ts förslag antogs.
Utsk:ts förslag till förändrad lydelse af g 37.
Hr Wrangel, Erik Fredrik: Denna 37:de g har bär fått
en form, som icke torde kunna anses annat än öfverensstämmande
med det af R. o. Ad. förut i ämnet lättade beslut. Då man ej
ville antaga Utsk:ts första förslag, hade man intet aunat att välja
på än uttrycket i K. M:ts Propos., men som den nu gjorda redaktionsförändringen
icke är i hufvudsaken derifrån afvikande, hemställer
jag att R. o. Ad. ville till Utsk:ts framställning lemna
bifall.
Hr Hjärne: R. o. Ad. fattade sista gången beslut i en
lighet
med K. M:ts Propos., hvilken lydde sålunda att afgifterna
skola af K. M:t »användas till befälsämnens danande bland beväringsmanskapet».
Utsk:t har föreslagit en utsträckning härutinnan
i så måtto, att medlen skulle användas »till beväringsinrättningens
ytterligare utbildande». Som jag anser det vara riktigt
att K. M:t lemnäs så fri dispositionsrätt som möjligt öfver ifrågav:de
medel inom de för desamma bestämda gränser, får jag hemställa,
att R. o. Ad. måtte bifalla Utsk:ts förslag.
Sedan öfverläggningen ansetts härmed afslutad, gjordes propos.
på bifall till Utsk:ts förslag och besvarades med ja.
Deli 15 A ngn»ti.
IM
Ut sk :ta hemstiillanden röride § 40, samt förslaget N:o 2 i
Betänkit. N:o 7.
Lades till haudlingarne.
Föredrogs och lades till handlingarne StatsUtsk:ts d. 11 d:s
bordlagde Mern. N:o 148, i ani. af återremiss å 20:de och 22:dra
punkterna i StatsUtskits Utlåt. N:o 120.
Efter föredragning af StatsUtskits d. 11 d:s bordlagde Meni.
N:o 149, med förslag till vot.-propos. i ani. af RiksStins skiljaktiga
beslut i fråga om statsbidrag för iståndsättande af Linköpings
domkyrka, blef den föreslagne voter.-proposin af 11. o. Ad. godkånd.
Föredrogs StatsUtskits d. 11 d:s bordlagde Mern. Nio 150,
med förslag till voter.-propos. i ani. af RiksStins skiljaktiga beslut
i fråga om anvisande af låneunderstöd till Christinehamns stadsoch
Warnums landsförsamlingar.
Gr. Mörner, Carl Göran Detlofi På här är fråga om
ett lån till en kyrka i en landsort, hvilket icke kan anses tillhöra
statsregleringen, och hvilken fråga dessutom är väckt af enskild
motionär, synes det mig som den borde hafva förfallit, sedan
2 Stånd stadnat mot 2. Jag tror derföre att det ingalunda
varit rätt af StatsUtskit att föreslå denna frågas afgörande genom
votering i Först. Utsk.
Hr Bildt, Didrik Gillisi Som jag inom Utskit med
min röst bidragit till afslag å förevide motion, kunde jag visserligen
vara intresserad att frågan, i enlighet med Gr. Mörners åsigt,
skulle förfalla; men då jag anser hvarje enskild motionär
hafva rätt att hos R. Stir få sina förslag pröfvade, och en mängd
motionärer också begagnat sin rätt i detta hänseende rörande
statsregleringsfrågor, samt det väl icke kan förnekas att denna
fråga är af sådan natur, emedan lånets beviljande komme att inverka
på Riksgäldskontorets ställning, anhåller jag om bifall till
StatsUtskits förslag.
Gr. Mörner; Såvida man kan hänföra denna fråga till
dem, som hafva att göra med Riksg.kontorets utgifter, så bör
den visserligen kunna blifva föremål för votering i Först, Utsk.;
och då detta sätt att gå tillväga lärer öfverensstämma med hvad
förut vid flera tillfällen egt rum, viii jag icke vidare motsätta
mig bifall till Utskits framställning.
Efter härmed slutad öfverläggning och uppå framställd propos.
, blef Utskits förslag till voter.-propos. af R. o. Ad. godkändt.
152
Den 15 Augusti.
Föredrogos och hiföllos StatsUtsk:ts nedannämnde, den 1 1
dennes bordlagde Utlåttn:
N:o 151, i anledn. af väckta frågor om inlösen af riks
gäldssedlar,
hvilka icke blifvit inom den bestämda preskriptionstiden
till iuvexling företedda;
N:o 153, i anledn. af väckt motion ang:de klockarelägenheternas
i Skåne befrielse från erläggande af den s. k. helgon
skyldeu;
N:o
154, i anledn. af K. Mits Nåd. Propos. ang:de utbyte
af f. d. Förarebostället vid Södermanlands Reg:te 1/4 mantal
Wreta, emot kronoskattebemmanen Kroberga Westergården 1/2
och Östergården 1/4 mantal i Nyköpings Län; samt
N:o 155, i anledn. af väckt motion ang:de nphörande af
den dagsverksskyldighet, som åligger de till Homa klosters kungsgård
hörande Nährs- och Skenholmarne.
Föredrogs och bifölls Sammansatta Bevillnings-, Lag- samt
Allm. Besvärs och Ekon.Utskrts den 11 dennes bordlagde Betänk.
N:o 14, i anledn. af väckta motioner angtde ändring i gällande
författningar ronde ansvaret för lurendrejeri.
Föredrogs ånyo och företogs punktvis till afgörande Sammansatta
Lag- samt Allm. Besvärs- och Ekon.Utsk:ts den 11 dennes
bordlagde Betänk. N:o 25, i anledn. af väckta motioner om
ändringar i nu gällande föreskrifter ronde vilkoret; för afsöndring
af jord och andra lägenheter å landet.
Utsk:ts hemställan i anledn. af en utaf Hr Hjerta i ämnet
väckt motion.
Gr. Taube, Henning Adolf: Det Sammansatta Utsk:t
har afstyrkt Hr Hjertås motion egentligen af det skäl, att IL St.
vid sednaste riksdag skulle hafva uttalat sig i ett helt annat
syfte än det motionen går ut på. R. St:rs beslut vid sista riksdagen
var, att 1853 års förf. om hemmansklyfning och jordafsöndring
skulle uphäfvas, och att man i stället skulle återgå till
1827 års. För detta beslut anfördes som motiv, att man ej borde,
genom stadgandet om besutenhet, förhindra arbetaren från att
förvärfva ett eget hem åt sig, hustru och barn, emedan, då meningen
med afsöndring af jord ej är att innehafvaren skall lefva
af lägenhetens afkastning, berörde stadgande stöde i strid med
sjelfva institutionens anda.
Efter anförande af sådana motiver kom man dock till ett
dermed ej öfverensstämmande resultat, nemligen det att minimum
för jordafsöndring bestämdes i vissa län till 3 tunnland och i de
öfriga till 2 tunnland. Som man vet, utfärdade K. M:t 1858 en
förf., sora i öfverensstämmelse med R. St:rs beslut innehöll, att
jordafsöndring i vissa län icke finge understiga 2, och i andra
De ii 15 Augusti.
153
icke 3 tunnland. Detta var således en nedsättning till jemnt hälften
emot hvad som var bestämdt genom 1827 års förf. Deremot
erkände samma förf. så till vida behofvet af större frihet härutinnan,
att den inom hela riket medgaf uplålaude på 50 år af ända
till Vj tunnland, och delta hufvudsakligen lör att bereda den obeinedlade
arbetaren tillfälle att få ett eget hem. Men det ligger
i sakens natur, att den, som får en lägenhet sig iiplåten pä 5 0
år, icke kan eller vill på densamma göra någon större ttpoffring,
då han vet, att vid uplålelsetidens utgång han till den verklige
jordegaren utan ersättning måste afträda allt hvad han derpå nedlagt.
Om det deremot vore tillåtet att med ständig besittningsrätt
afsöndra sådana små jordlotter, är det tendigen gifvet, att
mången skulle begagna sig af en sådan rättighet, för att i närheten
af städerna, inom hvilka hyrorna äro alltför högt updrifna,
kunna skaffa sig ett eget tak öfver hufvudet. Hvad nu beträffar
den första delen af motionärens hemställan om en obegränsad
styckuingsrätt i allmänhet, vill jag f. n. icke yrka bifall dertill,
ehuru jag icke tror det kunde medföra någon egentlig fara; ty
jag har sett både i Westergötland och Dalarne, huru jorden der
är styckad, och ju mindre jord man har, desto bättre blir den i
allmänhet skött. Men fördomarne mot en sådan obegränsad afsöndringsrätt
äro ännu för många. Deremot kan jag icke annat
än tillstyrka bifall till den sednare delen af Hr Hjertås motion,
att nemligen inom en mils afstånd från stad jord må få afsöndras
till huru liten vidd som helst. Det är visserligen nu föreskrifvet,
att afsöndring i allmänhet icke får ske af odalåker och
odaläng, men detta är att betrakta som ett föräldradt stadgande,
emedan det torde på många ställen vara ganska svårt att nu
säga, hvad mark som är odal-mark, till skilnad från annan. Mången
efter skattläggningen upodlad mark är dessutom nu af lika
stort värde som den ursprungliga odalåkern, och får jag afsöndra
utaf den ena, må jag äfven få afsöndra af den andra sortens
mark, helst då lägenheten ju alltid drager skatt till hemmanet,
derifrån den blifvit afsöndrad. Jag anser således ganska välbetänkt
af .motionären att hafva föreslagit uphäfvande af denna inskränkning,
och anhåller om återremisa till Utsk.-t, på det större utsträckning
i afsöndringsrätten måtte blifva föreslagen och vinnas.
Hr Nordenfelt, Enar: Jag instämmer till alla delar
med den siste värde talaren, och får, utom de skäl han redan
anfört, fästa upmärksamheten derpå, att moraliteten vanligen är
större hos verkligen bofasta personer än hos en lös befolkning.
Alia åtgärder, som syfta derhän att underlätta möjligheten till
anskaffande af eget hem för den obemedlade, kunna alltså icke
vara annat än välbetänkta. Det är också ganska väl kändt, att
den starka utflyttningen till Amerika har till stor del sin grund
i svårigheten att blifva bofast och få ett eget hem. Förhållandet
är visserligen bättre nu än det var förr, men i närheten af städerna
har icke flertalet kapital nog att köpa 2 tunnland, och så
mycket behöfva de icke heller, då deremot enhvar torde vara i
154
Den 15 A ugust!.
tillfälle att förskaffa sig en mindre lott, såsom ett halft tunnland.
Man nedsätter också egendomsvärdet i städernas grannskap derigenom,
att man förbjuder utskiftandet af jorden. Man måste äfven
taga i betraktande, att numera, sedan jernvägar blifvit anlagda,
det finnes många platser, som vore särdeles lämpliga till
en större styckning, och der folk gerna skulle nedsätta sig, om
de finge köpa mindre lotter. Jag kan hålla med den siste talaren
derom, att det vore kanske ett alltför stort steg att medgifva
en obegränsad styckningsrätt öfver hela landet, men tror att något
medgifvande bör göras för den jord, sora ligger i närheten af
städerna, och anhåller derföre om återremiss.
Gr. Mörner, Carl Göran Detlof: Den bofasta befolk
ning,
som man anser skola upstå p& x/2 eller % tid jord, tror
jag föga göra skäl för denna benämning, och jag befarar att den
icke heller kommer att lända landet till stor nytta eller fördel.
Under goda år, då tillfälle tinnes till arbetsförtjenst, bergar den
sig sannolikt temligen bra, men i dåliga år kommer den troligen
att falla fattigvården till last. Då det f. n. kommit derhän, att
fattigförsörjningen, i stället att vara en åtgärd af kristlig barmhertighet,
förvandlats till ett anspråk, som man tror sig berättigad
att utkräfva, torde det vara skäl att gå varsamt tillväga i detta
hänseende. Då K. M. 1858 utfärdat en författa., sora utsträcker
den ifrågavrde rätten längre, än någonsin förut varit tillåtet, och
t. o. m. längre än R. St:r begärt, synes mig, att man kan gifva
sig något längre till tåls än 2 år, innan man begär ännu ytterligare
utsträckning. Jag tror derföre, att man bör tillsvidare låta
bero vid det slut, hvartill Utsk:t kommit, och icke gå längre förr,
än man får tillräcklig erfarenhet att stödja sig vid; det är också
alltid mycket lättare att framdeles vidtaga en sådan åtgärd, som
af motionären blifvit ifrågasatt, än att taga ett steg i motsatt
rigtning, och det är derföre af vigt att icke förhasta sig i detta
afs:de.
Gr. Taube: Den siste värde talaren har yttrat, att den på
Vj tid bofasta befolkningen icke vore att betrakta annorlunda än
som fattighjon; mea, om så vore förhållandet, hvad kan då hafva
varit meningen med det stadgande i författmn, att l/2 tid får afsöndras
på 50 år? Afsigten dermed torde väl hafva varit, att dessa
lotter skola bebyggas, för att kunna tjena till hem åt obemedlade
arbetare, och jag tror då, att dessa blifva lättare fattighjon, örn
de besitta sin jordlott endast på 50 år, än om de ega den för
alltid, ty i sednare fallet är det mera sannolikt, att de ordentligt
och väl sköta och bebygga densamma, då de veta, att de dermed
kunna lemna sina barn ett eget hem.
Gr. Mörner: I motsats mot den siste värde talaren tror
jag att det är alldeles tillräckligt, om sådana små jordlotter, som
*/2 tid, få uplåtas på 50 år, ty har en arbetare under så långtid
innehaft en sådan besittning, torde väl för de flesta verksamhets
-
Den 15 A ngnsti.
perioden vara slut tillika med lefnadsloppet, och om lagenheten
sedan återgår till den (örre egaren, så hör det åtminstone ej vara
att befara att en permanent fattigbefolkning upstår på sådana små
lägenheter. Vöre det endast af stadsjord som dylika afsöndringar
för evärdelig tid skulle få ske, så kunde älveutyret vara mindre,
eller snart sagdt intet, emedan jordrymden då egentligen endast
vore att anse såsom tomtplats för byggnaders upförande, men att,
såsom en talare påyrkat, förändringen borde ske derföre att den
kringliggande trakten omkring släderne skulle kunna uplåtas till
ett slags fattigherberge för städernas öfverbefolkuing, synes mig
vara att sträcka sina anspråk på landsbygden alltför långt. Jag
anhåller fortfarande om bifall.
Hr Nordenfelt: Fordom menades med ordet bofast den,
som egde jord, och som man då icke fick ega mindre än Vg hemman,
innebar naturligtvis denna benämning något helt annat än
nu, då den icke kan betyda annat än att man har ett eget hem.
Icke heller kan jag finna, att genom den åsyftade åtgärden fattigvården
skulle komma att betungas; tvärtom torde den komma att
deruti medföra lindring, ty fattigvårdens största bekymmer är alltid
att skuffa hem åt den fattige, och i jemförelse dermed äro de
öfriga understöd, som lemnäs, endast en småsak. Jag vet också
exempel på, att fattigdirektionen i eli landsförsamling lemnat ett
fattighjon penningar för att hyra sig rum i stad lör ett eller par
år, på det man sedan må blifva honom qvitt. Då den lili föreslagna
förändringen icke går ut på annat än att lemna den, hvilken
kati skaffa sig ett litet kapital, tillfälle att få ett eget hem
för sig oell sina barn, hoppas jag att det måtte vinna förtjent
alside, och fortfar alltså i min anhållan om återremiss.
Hr Cederschiöld, Gustaf: Jag tror att man i detta
fall, som i de flesta andra, bör lemna så mycken frihet som möjligt,
och låta förhållandena utveckla sig sjelfmant. Det är klart,
att det måste vara såväl för den fattige arbetaren sjelf, som för
kommunen och äfven för jorden af vigt och nytta, att arbetaren
har ett eget hem. ltättigheten att uplåta sådana mindre lägenheter
på 5 0 år gör härvid icke tillfyllest, ty om en ung man vid
21 års ålder tillträder en sådan, så måste lian vid 71 års ålder,
just då hans arbetstid är slut, afträda den bostad, som ända dittills
utgjort hans hem, och står då på bar backe. Jag förenar
mig med dem, som yrkat återremiss.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad samt H. Exc. Hr
Gr. o. Landtm, yttrat, att derunder yrkats dels bilall till och dels
återremiss af Utsk.ts ifrågav:de hemställan, blef propos. på bifall
dertill framställd och besvarad med flere nej och några ja, hvarefter
gjordes propos. på återremiss af samma hemställan och då
dervid svarades flere ja jemte några nej, förklarades ja nu hafva
varit öfvervägande.
Den 15 Augusti.
Utsk:ts hemställanden i ani. af motioner utaf Riksdagsfullimge
Ola Jönsson och Anders Ericsson.
Biföllos.
Föredrogs Sammans. Lag- samt Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:t.s
d. ll:te dennes bordlagde Betänk. N:o 26, i ani. af väckta motioner
om upböraude eller förändring af lärares vid Universiteten
och Elementarläroverken rätt till presterlig tjenstefirsberäkning.
Hr Cederschiöld, Gustaf: De motioner, som detta Be
tänk.
afhandlar, hade jag önskat att Utsk:t egnat någon mera upnsärksarahet.
Vi sågo, då 8:de hufvudtiteln här förevar, huru K.
M., i anseende till den öfverhandtagande prestbristen, löreslog stipendier
dels till upmuntran åt personer att egna sig åt det preaterliga
kallet, dels ock åt s. k. riseprester. Jag för min del ansåg
båda dessa förslag endast såsom palliativer och att man dermed
icke kunde hoppas uträtta någonting särdeles. Ty vill man
uträtta något, mäste man angripa det onda från roten. Hvad beträffar
den så mycket omordade prestbristen, tror jag icke att någon
sådan finnes, åtminstone icke då (let är fråga om kandidater
till pastorater. Detta härleder sig derifrån att en stor mängd personer,
som förut haft helt andra sysselsättningar, på gamla dagar
vända sig till prestembetet för att få ett godt gäll. Vill man
■derföre förekomma prestbristen, vore det ett lämpligt och radikalt
medel att borttaga den extra befordriugsrätten. Orsaken till att
personer, som alls icke hafva med själavården att göra, ega en
sådan befordringsrätt, ligger långt tillbaka. Dä vetenskapernas idkande
ännu icke hade någon fart, sökte man på lagstiftningsväg
upmuntra dertill genom att gifva lärdomen befordringsrätt inom
kyrkan. Detta kunde gå an, då den egentliga lärdomen hvälfde
sig kring theologie!); men sedan dess hafva tiderna väsendtligen
förändrat sig; nu studerar man en mängd ämnen, sorn antingen
alldeles icke, eller blott ytterst ringa beröra theologie!), och vetenskapen
står nu på den punkt, att den alldeles icke behöfver upmuntras
genom pastorater. Religionen är för menniska!) det högsta;
men huru öfverensstämmer vår lagstiftning med denna åsigt?
Om man ville proklamera en lag, hvarigenom den, som gjort tjenst
såsom militär i vissa år, skulle vinna befordran som domare, så
skulle man tvifvelsutan finna en sådan lag orimlig. Men att den,
som gjort matematiken till sitt hufvudstudium, eller som slagit sig
på naturvetenskaperna, språken eller dylikt, har rätt till befordran
inom kyrkan, det anser man vara i sin ordning. Jag för min del
katt icke undgå att yrka återremiss på detta Betänk, med anhållan,
att Utsk:t ville taga i betraktande de anm:r, jag här framställt.
Gr. Mörner, Carl Göran Detlof: Jag föreställde mig
i sanning icke, att det skulle blifva mitt åliggande att upträda
till försvar för detta Betänk., mot hvilket ingen inom lJtsk:t reserverat
sig. Men då de 2 af Utskits ledamöter, som äro här
Den 15 An gns ti.
157
närv:de, iakttaga tystnadens vältalighet, finner jag mig upmanad
att söka i någon mån bemöta de anm:r, Hr Cederschiöld framställt.
Jag plägar sällan gifva mig in på det theologiska stridsfältet; men
då det blifvit anmärkt såsom otjenlig! att en person, som förut
egnat sig åt ett annat kall, skulle sedermera vända sig till det
presterliga, så må det tillåtas mig att åberopa hvad bibeln i detta
hänseende lärer oss. Det skulle nemi., om regeln vore riktig,
hafva varit orätt, att vår Frälsare kallade en fiskare, Petrus, till
apostel, och icke utvalde åt sig apostlar ibland de skriftlärda, och
att Paulus biel icke allenast medlem af Kristi kyrka, hvilken han
förut förföljt, utan en af denna kyrkas väldigaste kämpar. Se vi
på förbållanderna inom vår Svenska kyrka, så lärer enhvar medgifva,
att dess mest framstående personligheter vunnits från undervisningsverken.
Jag skulle således tro, att det alldeles icke bör
vara fråga om, huru länge en person egnat sig åt det presterliga
kallet, utan att hufvudsaken är, hvad och huru han i detta kall
verkat eller kan antagas skola verka. Vår Herre har icke föreskrifvit
någon viss ålder för att blifva prest, och synes det snarare
vara att antaga det den, sorn vid mognare år egnar sig åt detta
kall, gör det med större och djupare insigt om vigten deraf, än
den, som för bröds skull i unga år inträder på denna bana, innan
han ännu har full kännedom om de pligter, han derigenom ikläder
sig. Den, som alltifrån sina yngre år vant sig att inom skolans
område handleda och undervisa, måste man väl antaga, äfven kunna
besitta förmågan att på äldre dagar undervisa inom kyrkan. Jag
för min del tycker åtminstone, att dessa 2:tie saker ligga hvarandra
temligen nära.
Hr Cederschiöld: Jag får upriktigt bekänna, att jag icke
kunnat klart fatta Gr. Mörners tankegång. Han tycktes medgifva,
att religionsundervisningen är vigtig; men på samma gång säger
lian, att det är bättre, att man först på gamla dagar vänder sig
dertill, sedan man egnat hela sin fö reg: de tid åt andra sysselsättningar.
Men är då sysselsättningen med religionen verkligen sådan,
att jag skulle blifva försämrad derföre, att jag i min ungdom
egnat mig deråt? Blir man mera materialistisk derföre? År detta
Gr. Mörners mening? Hr Grsn har helt och hållet förbisett prestbråten,
som egentligen var den punkt, hvarifrån jag utgick. Huru
behandlar man extra, eller de yngre prest erna P Jo, man låter dem
arbeta, men förhindrar dem att komma till de stora och feta pastoraten,
hvilka i stället tillfalla den högre lärdomen, som aldrig
egnat sig åt kyrkans tjenst. Grrn gör en antydan om egennytta
hos det lägre presterskapets men kan man icke säga, att en vetenskapsman,
som hela sitt. lif arbetat i vetenskapens tjenst, och
sedan på gamla dagar låter prestviga sig, gör det för att få ett
godt pastorat? Sådant kan man val kalla egennytta. Gr:n sade,
att de, som undervisat i andra ämnen, äfven skulle vara lämpliga
att undervisa i religion. Militärerna hafva också till daglig sysselsättning
att undervisa. Borde ej äfven de då hafva rätt att
befordras till pastorat, lika väl sora de lärare vid Universiteten och
158
Den 15 A ngnstl.
Krigsakademien, sora undervisa i matematik? Parabeln ser lika ut
vid Universitetet som vid Artilleriet och liniearméen. Beträffande
i öfrigt lämpligheten för en universitets- eller skollärare att vara
prest, ber jag att få erinra om en händelse, som timade för icke
särdeles längesedan. Det var en professor, som hade fått ett pastorat
och skulle predika en gång. Han medtog till predikstolen
en Tysk postilla, ur hvilken han upläste vissa stycken. Då kom
klockaren och ryckte honom i rocken, sägande att man icke förstod
honom. Professorn svarade: »Ja så! så heter det på originalspråket;
men på Svenska heter det så och så.» Må de, som vilja
egna sig åt kyrkans tjenst, hörja dermed i sin ungdom. — Gr.
Mörner påminte om huru Kristus kallade fiskare m. fl. till sina
apostlar; men Hr Gr:n torde komma ihåg, att de icke fingo några
pastorater, och dessutom hade han en blick, som icke lärer kunna
tillerkännas våra konsistorier, den nemi. att uptäcka, när en verklig
vocatio interna förefanns.
Jag fortfar att yrka återreraiss.
Hr Nordenfelt, Enar: Då en ledamot här talat om den
vältaliga tystnad, som Ekon.Utsk:ts ledamöter rörande denna fråga
iakttagit, och deruti tilläfventyrs kan ligga en förebråelse, torde
det ursäktas mig, att jag, ehuru jag eljest icke skulle ansett
det behöfligt, afviker från ifrågav:de vältalighet och begagnar mig
af en annan, deruti jag möjligen lyckas mindre. Jag får då uplysa
R. o. Ad. om att det icke är Ekon.Utsk:t, som handlagt
denna fråga, utan Sammansatta Lag- o. Ekon.Utsk:t, der blott
tvänne ledamöter af detta Stånd sutit, af hvilka ingen här finnes
närv:de. Till följd af min egenskap af ledamot i Ekon.Utsk:t, är
således denna fråga mig icke närmare bekant, än förden värde talaren
midtemot. Jag ser visserligen ingenting särdeles ondt deruti, att
personer flyttas från en tjenst till en annan; ty icke är det slentrianen,
som skapar dugliga tjenstemän. Den skicklighet, som inhemtas
sålunda, kan man med hufvud och kunskaper förskaffa sig
på annat sätt, eller också undvara. Detta om sjelfva principen.
Det händer tvärtom, att den, som i hela sitt lif gått och släpat
i samma sak, är så trött att, då han hinner en mognare ålder,
det, som utgör vilkoret för ali religionsundervisning, nemi. värma,
felar honom. Då deremot en person kommer från ett annat håll,
tvingas han naturligtvis att sätta sig in i det nya kall, han skall
bekläda, och då kan han mycket väl öfverträffa den andra i värma.
För presterlig tjenstgöring erfordras kunskaper, men först
och sist menniskokännedom och sedan förmåga att uttrycka sig så,
att de tankar och känslor, man har inom sig, kunna verka på
dem, som skola undervisas. Att en lärare, som tjenstgjort och
undervisat gossar och ynglingar af olika anlag och lynnen, om han
icke är alltför inskränkt, öfverhufvud skall ega en vidsträckt kännedom
om menniskans böjelser och förmåga, lider icke något tvifvel.
Häraf följer, att den, som från skolan eller akademien förflyttats
till en presterlig tjenst, skall blifva dugligare, än en utsliten
komminister. Jag medgifver dock att det vore bäst om
Den 15 Angust).
159
kyrkan vore för sig och skolan för sig, samt att öfverflyttningen
från den ena till den andra icke vore att betrakta som en rättighet,
utan berodde på K. M:ts pröfning.
Jag kan icke komma till något annat resultat, än att önska
bifall till Betänk:t. Jag skulle visserligen icke haft någonting emot
att understödja motionen, så framt den ej blifvit vackt, i en tidpunkt,
då en fullkomlig omarbetning af presterskapets aflöningsvilkor
blifvit ifrågasatt, hvilken omarbetning, jemte dermed sammanhang
egande ämnen, jag ansett böra föregå alla andra speciella
förändringar. Innan jag slutar, ber jag att få till besvarande uptaga
åtskilliga här fällda yttranden. Man har sagt att det vore
exempellöst att prester först tjenade i kyrkan och sedan i skolan.
Detta måtte vara ett misstag, ty det är temligen vanligt, med
den utvidgning, som skolan nu erhållit, att man får t. o. m. se simpla
adjunkter, som icke en gång varit magistrar, flyttas till skollärarekallet.
Vidare har man sagt, att militärer lika gerna som mathematices
professorer, skulle kunna blifva prester; och dermed har
man naturligtvis endast velat visa orimligheten af nuvartde befordringsväsende.
Dock må jag säga, att man sett exempel derpå,
och jag finner egentligen ingenting som hindrar en sådan sak.
Nu för tiden, då predikanter upvexa liksom svampar, händer det
också att militärer kasta sig in i en sådan verkningskrets, och jag
skulle kunna nämna i tjenst varande både kapitener och löjtnanter,
som predika för ganska fulla hus.
Gr. Mörner: Hvarifrån Hr Cederschiöld fått den åsigten,
att jag skulle anse det förnedrande att sysselsätta sig med religion
eller dess höga föremål, kan jag ej förstå. Men deremot kan
jag ingalunda finna, att det bör anses förnedrande för religionen
om några af landets största vetenskapsmän egna sig åt dess tjenst.
Hr Cederschiöld tyckes tro, att man icke kan sysselsätta sig med
religionen, utan att vara prestvigd. Jag åter föreställer mig, att
prestvigningen alldeles icke utgör något oeftergifligt vilkor i detta
hänseende, och jag är öfvertygad, att Hr Cederschiöld sjelf icke
är främmande för religionen och dess sanningar, ehuru han icke
är prestvigd. Vidare har det blifvit sagdt, att vetenskapsmän,
som från skolverket söka inträde i kyrkan, skulle komma att befatta
sig med ett för dem helt och hållet främmande ämne. Mig
vill detta yttrande förefalla såsom ganska obetänkt; ty man får
väl icke förutsätta, att våra vetenskapsmän i allmänhet äro främmande
för religionens sanningar, och att de åt kännedomen deraf
egna hvarken tid eller upmärksamhet.
Mot min erinran, att den som sysselsatt sig med att meddela
undervisning åt det upväxande slägtet, äfven derigenom fått
en rigtning, som vore nyttig vid den presterliga tjenstgöringen,
har invändts, att militärer då också kunde vara tjenliga till prester.
Härpå har den siste värde talaren redan svarat, och jag
tror, att detta hus tillförene räknat åtminstone två medlemmar,
»om först varit militärer, och sedan gått ganska långt på den pre
-
lf.O
Oen 15 Augusti.
sterliga banan, utan att göra detta sednare stånd någon skam,
utan fast heldre motsatsen.
Vidkommande exemplet om den lärde presten, som begagnade
en Tysk postilla, men försummade att öfversätta hvad han derur
upläste, torde få anmärkas, att något sådant hade man sannolikt
icke behöft äfventyra i afseende å mången komminister, hvilken
troligen funnit beqvämare och säkrare att hålla sig till någon
Svensk postilla. Jag tror dessutom att en skolans man, med de
kunskaper han eger, har vida lättare att sjelf författa en predikan,
än eu person med mindre insigter. Jag antager ej, i likhet
med Hr Cederschiöld, att det endast Skulle vara egennyttiga beräkningar,
som kunde föranlåta en skolans man att söka anställning
i kyrkans tjenst. Jag förmodar att äfven hos dem kan finnas
och bör förutsättas en vocatio interna.
På grund af hvad jag nu haft äran yttra, tror jag att det
för närvide är bäst att låta vid Ulskits Betänk, bero.
Hr Tersmeden, Per Beinhold: Jag hade icke ämnat
yttra mig i denna fråga, men då det är ett ämne, som länge intresserat
mig, och här yttrats åsigter, som äro diametralt motsatta
mina egna, må det tillåtas mig att äfven nämna några ord. Ekon.
Utsk:ts ordförande har sagt, att hvad som fordras för en prest, är
kunskap, menniskokännedom och förmåga att uttrycka sig, och
den värde talaren har derigenom kommit till den slutsats, att de,
som sysselsätta sig med ungdomens undervisning, också skulle
företrädesvis vara lämpliga till prester. Jag ber dock att få fästa
upmärksamheten derpå, att hvad kunskaper angår, så äro de, som
fordras af en prestman, af helt olika art än de, som en skollärare
behöfver. Plvad åter angår menniskokännedomen, så är äfven
härvid förhållandet enahanda som i afseende å kunskaperna. Den
menniskokännedom nemligen, som inhemtas genom barnanndervisning,
är af en helt annan beskaffenhet, än den som en prest bör
ega. Vidkommande slutligen förmågan, att genom talet verka på
menniskorna, tror jag att det är något särdeles sällsynt, att en
person, som icke sysselsatt sig med annat, än att framställa frågor
till barn, skall ega skicklighet att tala till folket, till folksamlingar.
Detta är någonting, som en prestman, derest han icke
eljest saknar förmåga, lärer sig under utöfningen af sitt kall.
Tvänne talare hafva sagt, att en komminister är vida mindre
lämplig till kyrkoherde än en skolman. Jag hemställer dock,
huruvida icke en komminister, som ej i likhet med sin pastor är
bortdragen till månfaldiga andra göromål, kan vara mera i tillfälle
att inhemta kunskaper för prestfallet, än en skollärare. Här har
talats om utslitna komministrar; men jag frågar, om en person,
som under 30 å 40 år på ett gymnasium sysselsatt sig med ungdomens
undervisning, icke är mera utsliten?
Jag får för min del instämma i Hr Cederschiölds yrkande.
Gr. Taube, Henning Adolf: Då jag, såsom ledamot af
sammansatta Lag- och Ekon.Utsk. var närv:de, då ifrågavide beslut
-
I) e 11 l.i Augusti.
slut fattades, ber jag att få tillkännagifva, att både jag och andra
ledamöter inom Utsk:t verkligen voro böjda för ätt ingå på
de åsigter, som i motionen uttalades. Men då vi hörde flere sakrika
anföranden till förmån för det slut, hvari Utsk:t stannat,
kunde vi icke annat än deruti instämma. Utskit har anfört, att
det finnes stift med 12 skolor, der icke mer än en enda lärare
ingått i presterlig tjenst. Vidare har Utsk:t anfört, alt inom Carlstads
stift, som utgöres af ganska få men stora pastorater med
många komministrar, befordran går särdeles långsamt. Vidare ansåg
man, att då lärarne för närvtde fått förbättrade löner, skulle
önskan att ingå på det presterliga området icke blifva så stor som
förut, utan de skulle komma att qvarstanna i skolans tjenst, i synnerhet
som det väl kommer att blifva en ordnad pensionsanstalt
för desse lärare. Skulle läraren återigen ingå i kyrkans tjenst,
heldre än att vänta tilldess han blifvit pensionsmessig, så ansåg
man att sådant ändock vore mera till gagn än skada för kyrkan.
Jag vill icke vidare trötta 1?. o. Ad., utan anhåller om bifall till
Utsk:ts Betänk.
Hr Cederschiöld: Gr. Mörner har sagt, att jag skulle
hafva beskyllt honom för att hysa mindre vänliga tankar emot
det lägre presterskapét. Jag fortfar dock i denna åsigt, deruti
jag ytterligare blifvit styrkt genom det sätt, hvarpå Hr Gr:n besvarat
min berättelse om presten, som predikade ur en Tysk postilla.
Det förakt, hvarom dessa ord bära vittne, är emellertid
icke Hr Gr:n ensamt förbehållet, utan det är kringspridt kring hela
Sveriges rike, och sjelfva lagen anser det lägre presterskapets medlemmar
som ett slags parias, de der aldrig kunna komma fram.
Det är detta som jag vill hafva bort. Det måste ju förefalla särdeles
eget, att på samma gång som man klagar öfver prestbrist,
motsätter man sig de utvägar, sorn kunna undanrödja det onda.
Icke desto mindre vill man genom stipendier narra ungdomen in
på en bana, der endast fattigdom och illa lönade platser möta.
Jag kan omöjligen fatta min motståndares tankegång. Hr Nor
denfelt
säger, att, en skolman skulle hafva bättre förmåga och mera
värme, än den, som blifvit utsliten under slentrianens ok. Det
är dock förundransvärdt, att de skola företrädesvis, befordras, sorn
icke äro män af facket. Man skall taga jurister lill prester, och
prester till militärer. Hr Nordenfelt uppräknade tre qvalifikationer,
som skulle erfordras för presten; deribland vill jag främst
nämna menniskokännedom, eller kännedomen af det inre hos menniskan.
Skolläraren har blott att dogmaticera: hvad han lärer,
får man icke betvifla. Helt annat är förhållandet thed presten:
lian skall öfvertyga, uppmuntra och förmana, och dessutom måste
han dogmaticera. Man har talat blott om skolläraren, men ej
om universitetsläraren. Den förre får nog arbeta; men den, sorn
har någon kännedom om universiteten, vef att man der, åtminstone
på de lägre posterna, kan nästan sofva sig till meriter; ty
sedan man disputerat och blifvit docent, kan man icke behöfva
H IX. 11
162
Den 15 Augns ti.
göra någonting, utan blott samla meriter för att sedan erhålla ett
godt pastorat.
Jag fortfar i min begäran om återremiss.
Gr. Mörner: I sitt sista anförande har Hr Cederschiöld
framställt några exempel, som, enligt min öfvertygelse, äro af den
beskaffenhet, att de vederlägga sig sjelfva. Det är väl icke Hr
Cederschiölds mening, att en skollärare kan blifva prest, utan att
hafva fullgjort de lärdomsprof, som derföre erfordras; och om Hr
Cederschiöld skulle behaga aflägga godkända prof på sin duglighet
såsom general, så har jag ingenting emot att han dertill befordras.
Men intilldess detta skett, sä kan viii ej en sådan befordran låta göra
sig, lika litet som det går au att Hr Cederschiöld utan prof blifver
prest. Hr Cederschiöld har också påstått, att genom bifall till
motionen skulle det lägre presterskapets ställning förbättras; medlemmarne
af detta voro nu ett slags parias, hvilka borde lyftas ur
sin närv:de olyckliga belägenhet. Jag har mig icke bekant, att
någon särskild lagstiftning finnes för det lägre och för det högre
presterskapet. Hvarderas befordringsrätt beror på kunskaper och
meriter. Förhållandet var annorlunda på den tid, då skolläraren
var i besittning af dubbel tjenstårsbeiåkning; men detta är nu afskaffadt,
och sannerligen skulle jag icke beklaga den tidpunkt, då
man ansåge sig befrämja Svenska kyrkans intresse bäst derigenom,
att man till dess högsta platser utsågo de mest okunniga ibland
kyrkans män. Hädanefter, såsom hittills, måste dock kunskaper
vara hvad som bör hafva försteget och utgöra vilkoret för den
olika befordringsrätten inom kyrkan. Den siste värde talaren har
.också sagt att vid universiteten skulle man kunna sofva sig till
meriter. Det synes som den värde talaren råkat icke känna,
att för närv:de offentlig föreläsningsskyldighet åligger samtlige lärare
vid universiteten. För att upfylla ett sådant åliggande erfordras
att man följer med sin tid, ty eljest blottar man sin okunnighet,
och framställandet af en sådan nakenhet kan väl icke blifva
någon grund till befordran. Någon ovilkorlig befordringsrätt
finnes ej heller hvarken för den ene eller för den andre, utan beror
det på pröfning af meriterna vid förslagens uprättande, samt
på församlingarnes förtroende, vid tillsättningen i de konsistoriella
gallen, och på K. M:ts Nåd. beslut i de regala.
Jag fortsätter mitt yrkande om bifall till Utslcts Betänk.
Frih. Armfelt, Magnus: Endast några få ord ber jag
att få tillägga till det sakrika anförande, hvarför Utsk:t står i
tacksamhet till Gr, Mörner. Jag får då nämna, att Utsk:t tog i
betraktande, huruvida icke genom ett bifall till motionen, Svenska
statskyrkan komme att gå i mistning af en mängd utmärkta personer,
som kunde blifva en prydnad för densamma. Inom Utsk:t ansåg
man att så skulle blifva händelsen, och något sådant ville man
ingalunda befordra. Hvad beträffar Hr Cederschiölds yttrande derom,
att om man eger qvalifikationer för att blifva skollärare, vore
det icke något bevis på att man äfven är lämplig för prestfallet, ber
Den 15 Augn sti.
IBS
jag att få fasta upmärksamheten derpå, att här alldeles icke är
fråga om att införa någonting nytt, utan blott att låta nuv:de
förhållanden fortfara, hvilka åtminstone nu, sedan den dubbla tjenstårsberäkningen
uphört, ovilkorligen skola föranleda, att när någon
gång en skolman ingår i kyrkans tjenst, det då sker till kyrkans
bästa. Utsk:t har också ingenting annat önskat, än att de personer,
sorn komma i fråga till kyrkans högsta embeten, skola vara
personer, så väl qvalificerade som möjligt, och det har Utsk:t trott
befordras genom att låta nu gällande stadganden i berörde hänseende
qvarstå. Ty så väl från skolan som universiteten har kyrkan
erhållit många af sina största prydnader. Jag yrkar bifall till
Utsk:ts framställning.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad, samt H. Exc. Hr
Gr. o. Landtm, uptagit de derunder gjorda yrkanden å dels bifall till
och dels återremies af förev:de Betänk., framstälde H. Exc. propos.
på bifall till detsamma och, då dervid svarades många ja jemte
några nej, förklarade sig hafva funnit.ja öfvervägande.
Hr Cederschiöld: Jag anhåller att mot detta beslut få
nedlägga min reservation. Må man hädanefter icke vidare tala
och klaga öfver prestbrist; R. St:r göra allt för att befordra en
sådan brist.
Föredrogs Sammansatta Lag- samt Allm. Besv.-o. Ekon.Utsk:ts
den lldennes bordiagde Betänk. N:o 27, i anledn. af väckt motion
om förändrad klassificering af rikets pastorater.
Hr Cederschiöld, Gustaf: Hufvudsakligen på de skäl,
jag uuder förra diskussionen anfört, anhåller jag om återremiss
Ufven af detta Betänk.
Frih. Armfelt: På de skäl, som blifvit anförde emot Hr
Cederschiöld uuder diskussionen ronde föreg:de Betänk., och hufvudsakligen
det, att hvad motionären här afser, lämpligast kan hänföras
till regleringen af presterskapets lönevilkor, hvilken fråga för
närv:de beror af R. St:rs pröfning; får jag anhålla om bifall till
Betänk:t.
Hr Cederschiöld: Frih. Armfelt har åberopat löneregle
ringen,
likasom det skedde under förra diskussionen. Men denna
reglering gäller egentligen endast inom hvarje pastorat; någon
större reglering är icke ifrågasatt, hvadan frukterna af den tillernade
icke lära blifva särdeles stora.
Gr. Taube, Henning Adolf: Jag ber att få uplysa den
siste värda talaren derom, att det icke blott är fråga om en
reglering af lönerna inom de särskilda pastoraten, utan förslaget
innehåller jemväl, att, om det befinnes nödigt, tillgångar kunna
164
Den 18 Augusti.
tagas från ett bättre pastorat för att upbjelpa lönen i ett svagare.
Jag har blott velat nämna detta och förenar mig i öfrigt med Frih.
Armfelt i begäran om bifall till Betänk:t.
Efter härmed slutad öfverläggning framställdes propos. å bifall
till förev-.de Betänk, samt besvarades med ja.
Vid punktvis skedd föredragning af Riddarh.Utsk:ts den 11
dennes bordlagde Utlåt. N:o 14, med svar på återremissen af
Mem:t N:o 13, ang:de löneförhöjningar för åtskilliga Riddarhusets
tjenstemän, blefvo Utsk:ts deri gjorda hemställanden af R. o. Ad.
bifallne; och lades till handlingarne Utsk:ts yttrande om de ifrågav:de
tjenstemännens pensionsrätt.
Anmäldes och bordlädes Riddarh.Utsk:ts Utlåt. N:o 15, i
anledn. af Hr Roos’ af Hjelmsäter, Axel, Mern. ronde en tillämnad
donationsfond, att ställas under Riddarh.Direktms förvaltning.
Slutligen föredrogs och lades till handlingarne från de öfrige
RiksSt:n ankomne prot.utdrag för tiden från ock med den 27
sisth Juni till och med den 8 dennes.
R. o. Ad. åtskiljdes kl. fl e. m.
In fidem,
O. Krakel.
Lördagen den 18 Augusti 1860-
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades 7 prot.-utdr. för d. 15:de dennes.
Öpnades Hrr Elektorers lista vid val af 1 ledamot i Konst.-  Utsk:t efter N:o 2,006 Hr Sandels, Pehr Benjamin; och befanns
dertill hafva blifvit utsedd •
N:o 460, Hr v. Krusenstjerna* Mauritz Adolf.
Den 18 Augusti.
165
Öpnades Hrr Elektorers lista vid val af 3 Suppleanter i StatsUtsk:t;
och belunnos dertill hafva blifvit utsedde
N:o 2,294, Hr af Funck, Carl Oscar;
» 1,655, » Tornerhjelm, Johan Abraham;
» 1,95 2, » v. Plomgren, Anders Erland.
Öpnades Hrr Elektorers lista vid val af 2 Ledamöter i Bevillu.
Utskit efter N:o 1,959, Hr v. Kraemer, Anders Robert, och
N:o 2,322, Hr Sandströmer, Carl Johan Albert; och befunnos
dertill hafva blifvit utsedde
N:o 327, Frih. af Wetterstedt, fullm. Hr af Wetterstedt,
Carl August Alfred;
N:o 2,036, Hr v. Stapelmohr, fullm. Hr Flack, Johan Fredrik
Filip.
Öpnades Hrr Elektorers lista vid val af 2 Ledamöter uti
Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:t efter N:o 1,846 A, Hr Fock, fullm.
Frih. Alströmer, Carl Jonas Oscar, och N:o 1,956, Hr Clementcoff,
fuilm, Hr v.. Knorring, Eric Oscar; och befunnos dertill hafva
blifvit utsedde
N:o 91, Hr Mörner, Axel Gustaf;
» 1,955, v. Oelreick, Sten Alarik.
Öpnades Hrr Elektorers lista vid val af 1 Ledamot i Riddarh.
Utsk:t efter N:o 211, Erih. Cederström, Claes Henrik; och
befanns dertill hafva blifvit utsedd
Nio 1,65 9, Hr Swedenstjerna, fullm. Gr. Hamilton, John
William Patrik.
Anmäldes och bordlädes nedannämnde, från Utskm inkomne
Utlåtrn, Mern. och Betänkm, nemi. från
StatsUtskottet:
N:o 152, ang:de regleringen af utgifterna under RiksStatens
Nionde Hufvudtitel;
N:o 156, i ani. af väckta motioner om Statens medverkan
för åstadkommande af tillverkning inom landet af jernvägsmateriel;
N:o 157, i ani. af R. St:rs år 1859 församlade Revisorers
berättelse ang:de samma år verkställd granskning af Statsverkets
samt andra af allmänna medel bestående fonders tillstånd, styrelse
och förvaltning under år 1857;,
Bevillningsutskottet:
N:o 37, rör:de verkställd omröstning ang:de vissa ännu icke
afgjorda tullbevillmngsfrågor;
N:o 38, rör:de verkställd omröstning i ani. af RiksStåndens
skiljaktiga beslut ang:de stämpelpappersafgiften;
Den 18 A ugnsti.
Sammans. Bevilln.-, Lag- samt Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:t:
N:o 15, i ani. af väckta motioner angide tobaksskatt;
Bankolltskottet:
N:o 34, i ani. af återremiss af Utlåt:t N:o 26;
N:o 35, i ani. af återremiss af Mem:t N:o 27; samt
N:o 36, i ani. af RiksStåndens beslut öfver Mem:t N:o 32.
Vid föredragning af Konst.Utsk:ts d. 15:de dennes bordlagde
Mern.:
N:o 57, med förslag till ändring i 14:de §:n 5:te mom:t
R.O., atig:de bruksegares representationsrätt; och
N:o 58, med förslag till ändring'i 14:de §:n 4:de och 5:te
mom:n R.O.;
förklarades de i berörde Mern. framställda grundlagsändringsförslag
skola hvila till grundlagsenlig behandling vid nästa riksdag.
Efter föredragning af Konst.Utsk:ts d. 15:de dennes bordlagde
Mern. N:o 59, i ani. af RiksStåndens beslut ronde Konst.-  Utsk:ts, uti Mem:t N:o 51 framställda, förslag till ändring i l:sta
§:n 11 :te mom-.t och 4:de §:n 2:dra mom:t TryckfrihetsFörordmn;
blefvo de i Mem:t föreslagne voter.-propos:r af R. o. Ad. godkände.
Föredrogos, men begärdes af flere Ledamöter ånyo på bordet,
Bevilln.Utsk:ts d. 15:de dennes bordlagde Utlåtrn:
N:o 34, i ani. af dels gjorda anm:r emot vissa delar, dels
och RiksStåndens skiljaktiga beslut i afside å andra delar af Be
tänka
N:o 20, ang:de Allm. Bevillmn;
N:o 35, i ani. af RiksStåndens skiljaktiga beslut dels i fråga
om bevilln. af gåfva, testamente, fideikommiss, arf och fynd, dels
ang:de uphörande af föreskrifterna om stämpelpapper å testamenten
och fideikominissbref; samt
N:o 36, i ani. af återremiss utaf en del af Utsk:ts Utlåt. N:o
24, angide folkskoleafgiftens utgörande.
Föredrogs Allm. Besv.- o. Ekon.Utskits d. 15:de dennes bordlagde
Utlåt. N:o 145, i ani. af RiksStåndens skiljaktiga beslut
öfver Betänkit N:o 28.
H. Exc. Hr Gr. o. Landtm, föreslog, att detta Utlåt., som
innehöll 3 särskilda hemställanden, skulle punktvis föredragas.
Härvid anmälde sig och yttrade
Hr Tersmeden, Per Reinhold: Då Allm. Besv.- o.
Ekon.Utsk:ts förevide Utlåt. N:o 145, innehåller 3 punkter, anhåller
jag vördsamt att 2:dra och 3:dje punkterna måtte få uti
r> e n 18 Augusti.
167
ett sammanhang behandlas. — Den l:sta punkten lärer' väl icke
till någon åtgärd föranleda.
I ani. häraf förmälte H. Exc., att något hinder emot gemensam
föredragning af Utsk:ts 2 sednare hernstäilanden visserligen
icke förefunnes, men att diskussionen derom troligtvis komme att
föranleda till särskilda propos:r derå.
Härefter föredrogs
Utsk:ts yttrande i ani. af EiksStåndens olika beslut ang:de
den del af Betänk:t N:o 28, som rörde en af Kyrkoherden Wennerström
väckt motion.
Bifölls.
Sedermera föredrogos i ett sammanhang
Utsk:ts hemställan, att Frih. Creutz’ motion om ordnande af
kristendomsundervisningen ej måtte till någon åtgärd föranleda;
samt
Utskrts tillstyrkande om aflåtande af en underd. skrifvelse i
ämnet till K. M.
Hr Tersmeden, Per Reinhold: Till en början får jag
till besvarande uptaga åtskilliga af de skäl, som XJtsk:t anfört mot
antagande af Frih. Creutz’ förslag. Utsk:t säger, att »vid jemfö»relse
mellan komitéens förslag och den läseordning, K. stadgan
»innehåller, finnes emellertid skiljaktigheter dem emellan ganska
»ringa». Förhållandet är dock att, enl. den K. stadgan, en katekesförklaring,
nemi. den Lindblomska, bibehålies. Läroverkskomitéen
åter har endast föreslagit mundtliga förklaringar. Utsk:t fortsätter:
»Den K. stadgan har ännu endast ett läseår varit tillämpad
»och några från de nyssnämnde skiljaktigheterna härflytande olä»genheter
af den stadgade läseordningen hafva, Utsk:t veterligen,
»ieke visat sig». Detta skäl hör man andragas nästan mot hvarje
reform; men, hvad denna fråga beträfifar, synes mig ej något synnerligt
afs:de derpå böra fästas. Likväl torde jag få fästa upmärksamheten
på att, om ock olägenheterna, likasom fördelarne, icke
hafva inom ett år kunnat träda i dagen, så verka dock dessa olägenheter,
om ock långsamt, dock så mycket säkrare. — Vidare
säger Utsk:t, att som den egentliga skillnaden mellan båda förslagen
består deruti att komitéens förslag meddelar »en bestämd före»skrift
att valda psalmer äfven skulle af barnen läsas, något som,
»sådant förutan, torde i ganska många folkskolor iakttagas, lära
»icke giltiga skäl finnas för den af Frih. Creutz gjorda framställ»ning».
Betraktar man närmare dessa förslag, finner man dock att
Läroverkskomitéens förslag afser införande vid undervisningen, icke
allenast af väl valda psalmer, utan af ett alldeles nytt system. —
Komitéen har nemi. i dess förslag omfattat den åsigten, att kristendomsundervisningen
bör ställas hufvudsakligen på historisk
grund. — Derföre har den ock i de 3 första klasserna hänvisat
på studium af Biblisk historia, Luthers lilla katekes uti smärre
168
Den 18 Augusti.
afdelningar och nied mundtliga förklaringar, samt slutligen inlärande
af valda bibelspråk och psalmer. Här är egentligen icke
fråga om en inskränkning af den undervisning, som skall meddelas.
— Detta synes dock Utsk:t hafva lagt till grund för sin argumentation.
— Hvad man hufvudsakligen vill, är en förändring
af det nuvule systemet att sätta i barnets hand en lärobok, upställd
i frågor och svar, hvaraf följden icke kan blifva annat än
en utanläxa. Då jag vid förra riksdagen väckte en motion i ämnet,
afsåg jag och de som delade mina åsigter, till hvilkas antal
jag kan räkna en stor del af Sveriges folkskolelärare, att på ett
mera lefvande sätt än genom utanläsningen bibringa barnet kristendomskunskapen.
En reservant, Hr D:r Rundgren, har, bland annat, anmärkt
att han nu velat föreslå »såsom lag hvad som hitintills endast gällt
»såsom praxis». Låtom oss tillse, huru det förhåller sig med den
åsigten, äfvensom med den upgift, att Lindblomska katekesen icke
skulle vara anbefalld, utan att dess bruk endast skulle vara beroende
på praxis. K, M:s Nåd. Br. af d. 21 Juni 1810 meddelar
dock om Lindbloms katekes följande föreskrift: »Denna förklaring
»må till allmänt bruk hädanefter, såsom egentlig lärobok såväl vid
»skolorna som i församlingarne, antagas och nyttjas» Ofvergår
man derefter till K. M:s Nåd. stadga ang:de folkskoleundervisningen
i riket, gifven d. 18:de Juni 1842; så finner man uti 5:te
§:n 4:de mom:t föreskrifvet, att »Ingen må till elev i ett skol.lä»rareseminarium
antagas, som icke, utom öfrige prestanda, kan utan»till
Luthers lilla katekes med den antagne förklaringen». — Hvad
sorn afses med »den antagna förklaringen» blir tydligt af förberörde
förfilttn. Af samma folkskolestadgas 6:te § lista mom. bevisar sig
att bland alla de kunskapsämnen, uti hvilka sökande till folkskoleiärarebefattning
skall ega fullständig kännedom, ställes katekesen
i främsta rummet; och 7:de §:n af nämnde stadga bjuder: »De
»kunskapsämnen, hvilka enl. 6:te §:n lista momit fordras af den,
»som till lärare i folkskola skall kunna antagas, utgöre ock före»mål
för undervisning i sådan skola». Häraf synes såväl att Lindbloms
katekes verkligen är i lag anbefalld till begagnande, som
ock att meddelande af undervisning i enlighet dermed är ålagd
folkskolelärare.
Hvad åter barnen angår, tror jag att hvar och en, sorn sysselsatt
sig med slik undervisning, måste inse att den gifna följden
utaf att sätta en uti frågor och svar upställd lärobok uti deras
hand, blir en utanläxa, så vida icke barnen redan då hunnit mognare
år. — För närvide är en sådan utanläsning grundad dels på
bestämd lag, dels på bestämd praxis, som blir den oeftergifliga
effekten af en sådan lag.
Ehuru jag visserligen med tacksamhet betraktar det uti förev:de
3:dje punkten afgifna förslag såsom ett steg framåt på reformens
bana, måste jag dock deremot framställa åtskilliga anmir.
Utskit hemställer till en början att K. M. täcktes stadga,
»det Luthers lilla katekes skall utgöra grunden för kristendomsaundervisningen».
Denna grund skulle jag åter tro endast får sö
-
Den 18 Augusti.
16!)
kas i den H. Skrift. — För barnen anser jag verkligen att den
historiska delen af den H. Skrift är fullt ut lika behöflig att känna
som åtskilliga definitioner öfver de satser, som theologerna sammanfogat.
Vidare tillstyrker Utsk:t »att den förklaring öfver Luthers
»lilla katekes, sorn är eller varder antagen, bör begagnas såsom
»handledning vid religionsundervisningen». Detta är icke nog tydligt.
Utsk:t har visserligen i sjelfva ingressen sagt, »att den vid»lyftigare
förklaring öfver lilla katekesen, som nu begagnas eller
»framdeles varder antagen, endast torde böra såsom handledning
»vid religionsundervisningen och icke till utanläsning begagnas»;
men då man ser att t. o. m. reservanten, D:r Rundgren, i afs:de
å den af mig nu påpekade punkt misstagit sig och yttrat att denna
föreskrift ronde katekesförklaringens begagnande såsom handledning
icke bestämmer antingen denna handledning gäller lärare eller barn,
så synes missförstånd kunna upstå, och jag anser derföre att Utsk:t
bort göra något tillägg, som förtydligat meningen.
Vidkommande slutligen sista punkten i Utsk:ts förslag, kan
jag, i likhet med förutnämnde reservant, icke annat än anse den
vara obehöflig. Då nemi. Utsk:t hemställer, att R. St:r skola hos
K. M. i underd:het anhålla, »det K. M. täcktes vidtaga lämpliga
»åtgärder för erhållande af en för omförmälda syfte lämpad kate»kesförklaring»,
så kunna sådana åtgärder icke bestå uti annat än
antingen utfästande af belöningar för författande af läroböcker till
handledning vid den första kristendomsundervisningen eller nedsättande
af en. komité för de med denna fråga sammanhang egande
angelägenheter. — Den förra åtgärden har nyligen i följd af 2
Stånds beslut förfallit. — Den sednare åter har redan blifvit af
K. M. vidtagen.
Beträffande dessa katekesförklaringar är min tanke, att de
icke för folkskolorna äro behöfliga. Der torde endast Luthers lilla
katekes med mundtliga förklaringar böra ifrågakomma. De s. k.
katekesförklaringarne blifva åter, enl. min åsigt, först ändamålsenliga,
då barnen hunnit en mognare ålder och skola beredas till
Herrans Nattvard. — Likväl skulle jag tro, att t. o. m. då mundtliga
förklaringar öfver kristendomen kunna verka mer välgörande
och ändamålsenligt än ifrågav:de , katekesförklaringaiv
Då likväl denna Iråga afser icke allenast att inskränka en del
af utanläsningen, utan hufvudsakligen att basera kristendomsundervisningen
på en bättre grund än hittills, så och då man, såvjdt
jag kan bedöma frågan, finner en sådan ändamålsenligare anordning
uti Läroverkskomitéens förslag, får jag hemställa, det It. o.
Ad. mätte såsom sin gemensamma tanke uttrycka den åsigt, att
lt. St:r böra hos K. M. i underd.-het anhålla, att, med uphäfvande
af hvad f. u. finnes i dessa ämnen stadgadt, K. M. måtte fastställa
att kristendomsundervisningen vid Elementarläroverken ordnas i
enlighet med sednaste Läroverkskomités förslag, äfvensom att för
folkskolorna de uti samina förslag för de 3 första klasserna gifna
bestämmelser måtte blifva gällande.
170
Den 18 Augnsti.
Hr Carlheim-Gyllenskjöld, Henrik Adolf Oscar:
Uti förra delen af Hr Tersmedens nu afgifna förslag kan jag icke
instämma. Den värde talaren har nemi. begärt att undervisningen
vid elementar-läroverken måtte ordnas i enlighet med sednaste l;iroverks-komités
förslag; — och ansett, det inga betänkligheter
borde möta vid att på en gång förändra de uti ifrågav:de hänseende
nu gällande. stadganden. — Jag är härutinnan af alldeles
motsatt tanke; och tror, att om man vill allvarligt arbeta för en
sakförbättring, så mäste man akta sig att ändra och lappa så
ofta, att det till slut blir alldeles omöjligt att veta, hvad som i
sjelfva verket är bäst. — 1 likhet med Utsk:t, anser jag, att de
af Hr Tersmeden öfverklagade olägenheter icke äro så allmänna
eller allmänt insedda, att man har skäl att tro, det K. M:t skall
ändra, hvad som så nyligen blifvit stadgadt.
Samme talare har väckt förslag derom, att kristendoms-undervisningen
i folkskolorna måtte ordnas på det sätt, som läroverks-komitén
föreslagit i afs.-de på de 3 första klasserna af elementarläroverket.
Jeml. komiténs förslag skulle i dessa 3 klasser
endast läras biblisk historia, Luthers lilla katekes med muntliga
förklaringar samt valda bibelspråk och psalmer. Dessa muntliga
förklaringar skulle, enl. Hr Tersmedens mening, meddelas i folkskolorna
af dervarande lärare. Med den kännedom, jag kan hafva
om ifrågav:de lärare-klass, befarar jag, att bland densamma högst
få finnas, ät hvilka jag skulle vilja anförtro mina barns handledning
i kristendomskunskapen. Om jag ock skulle tilltro mig förmåga
och tillfälle att, hvad mina barn beträffar, fylla hvad som i
detta fall vid folkskolan kunde brista, och antager, att. jemväl samma
förhållande eger rum med mången annan, så är dock en sådan
af kristendomsundervisningens i skolau brister påkallad nödvändighet
för föräldrar att sjelfve deltaga uti barnaundervisniugen ingalunda
tillfredsställande, helst det väl torde få tagas för gifvet, att
minsta delen af föräldrar och målsmän ega på en gång insigt,
skicklighet, tid och vilja att det göra. Och då en synnerlig vigt
ligger deruppå, att religionsundervisningen vid folkskolorna är så
god som möjligt, skulle jag högeligen beklaga, om E. St:r uttryckte
den åsigt, att utöfver Luthers lilla katekes och någon
kännedom af bibliska historien, ingenting annat än några, efter
måhända föga skickligt val, utantill lärda, spridda bibelspråk och
psalmversar jemte muntliga katekesförklaringar af folkskolelärarne
vid folkundervisningen behöfdes.
Jag anser i likhet med Utsk:t, att i anledn. af frih. Creutz’
motion i ämnet icke någon åtgärd bör af R. St:r vidtagas; och
tror ej helier det vara lämpligt att E. Sl:r till K. M:t aflåta den
uti sednare punkten af Utsk:t föreslagna und. skrifvelse. Detta
förslag har äfven Hr Tersmeden funnit olämpligt och på så goda
skäl afstyrkt, att jag skulle anse det föga passande att vidare
med skäl deremot upptaga R. o. Ad:s tid. Jag hemställer, lika
med Hr Tersmeden, att detta Utskds förslag icke må till någon
E. Stms åtgärd föranleda.
Den 18 Angna ti.
171
Hr Cederschiöld Gustaf: Den tvist, som här fores, tor
de
lämpligast kunna benämnas en tvist om methoden af dogmers
lärande utantill. — Vanligtvis sätter man katekesutanläsningen,
så att säga, på en viss melodi, för att lemna någon ledning för
gehöret, icke för tanken. Man befarar att, om man icke har en
sådan der skrifven uttolkning, att ordagrannt lära utantill, följden
skall blifva att irrläror komma att taga öfverhanden. Man
vill fördenskull icke lemna folkskolelärarne rättighet att meddela
nödiga förklaringar. Då nu likväl händelsen är att barnet icke
sjelf begriper den Lindblomska förklaringen, så måste dock på
denna förklaring följa ytterligare en förklaring. Denna förklaring
af »förklaring» kan väl icke rimligen äfven vara skrifven. Således
upkommer äfven under nuv:de förhållanden möjlighet af irrläror.
Den skrifna förklaring åter, som nu är att tillgå, är sannerligen
icke annat än ett tomt ljud, en ljudande skälla.
Reservanten, Hr Doktor Rundgren, har ansett det föga värdigt
för R. St:r att ingå till K. M:t med begäran om upphäfvande
af ett förhållande, som icke grundar sig på någon lag.
Det har dock under diskussionens lopp blifvit af Hr Tersmeden
ådagalagdt, att ifrågavrde förhållande verkligen grundar sig på
lag. Om ock detta icke vore händelsen, skulle jag dock tro, att
en dylik R. Stms begäran vore tillräckligt befogad deraf, att merberörde
utanläsningsmethod såsom praxis så allmänt inrotat sig.
Samma reservant har vidare, med hänsigt till den egentliga
stridsfrågan, d. v. s. utanläsningen, yttrat: »Kristendomen är icke
»blott lära, utan lif.» — (På grund af denna åsigt synes mig att
reservanten bort komma till ett, aldeles motsatt resultat, d. v. s.
att barnen borde ledas till kristendomen, men icke erhålla densamma
inpräglad medelst utanläxor.) — »På båda dessa faktorer
»har läraren att akta vid undervisningen. Syftemålet: en lefvan»de
kristendom, kan vinnas både på utanläsningens och icke-utan»läsningens
väg; men ingendera i och för sig allena leder till
»målet; endast i förening utgöra de den stora kungsvägen. Den
»förra kan blifva en död bokstaf». — (uti detta påstående har
reservanten ganska rätt, d. v. s. såvida man deråt får gifva den
utsträckning, att utanläsningen icke allenast kan blifva, utan äfven
i allmänhet blir en död bokstaf) — »som saknar både ljus och
»värme; den sednare kan vara en skimrande bubbla, som glänser
»ett ögonblick och snart smälter till intet.» Detta sista uttryck
förstår jag verkligen icke. — Konsten att svara på dogmer borde
väl snarare kallas »en skimrande bubbla». Har åter barnet
med känslan upfattat religionen, så är väl icke denna benämning
lämplig. — Just derigenom bibringas nemligen de af reservanten
omtalta ingredienser »ljus och värme».
Besinnar man, på hvad sätt en bok, upstäld i frågor och
svar, måste inrättas, kan jag icke tro annat än att man ovilkorligen
skall finna att denna bok omöjligen kan blifva så tydlig
som erfordras för barnets svaga begrepp. Man måste nemligen
uti en sådan bok söka att uti så få ord som möjligt innefatta så
många och stora tankar som möjligt. Följaktligen kommer alltid
- - -*■
I
172
Den 18 Augusti.
en katekesförfattares bemödande att gå ut derpå, att vara i möjligaste
måtto kort; — men, M. Hrr, det är just denna korthet,
som blir ofattlig för barnet.
Slutligen yttrar D:r Rundgren uti sin reservation en sak,
hvilken kanske icke direkt hör till frågan, men som dock har
sin ganska stora märkvärdighet. Så lyda orden: »Har oek sät
»tet
mångenstädes hitintills icke varit det rätta, så innebära de
»stora förändringar i vårt kyrkoskick, hvilka blifva en följd af
»den förändrade lagstiftningen i den religiösa frågan, en långt
»kraftigare maning till visligt och nitiskt arbete än någon skrif»velse
från R. St:r, vare sig för eller emot katekesens utanläs»ning.
» — Det är icke allenast ovanligt, utan äfven för mig i
hög grad glädjande att höra, att just från det Högvördiga Stånd,
som egentligen motsätter sig all religionsfrihet i Sverige, erhålla
det medgifvande att en sådan frihet, äfven så modifierad som den
här i landet blifvit, dock kan antagas böra verka till en bättre
och mera nitisk kristendoms-undervisning. Om reservanten haft
rätt i detta påstående, hvilket jag ingalunda vill bestrida, så bevisar
just detta, att af den täflan, som måste uppstå mellan de
olika troende, ovilkorligen mera nit och drift i undervisningen
alltid skall komma att blifva en följd. Jag tror likväl icke, att
detta behöfliga nit kan tillräckligt frammanas under de inskränkningar,
som vid nuv:de förhållanden ega rum, utan att man ännu
har några serskilda föreskrifter af nöden för att liksom framdrifva
detsamma.
Jag förenar mig med Hr Tersmeden, emedan man genom
det af honom framstälda förslag obestridligen vänder sig mer till
barnens förstånd än till deras minne.
Hr Carlheim-Gyllenskjöid: Jag kan ingalunda med
gifva
riktigheten af den siste talarens påstående, att nemi, den
strid, som här föres, egentligen är en strid ronde metod och
dogmers lärande utantill. Den afser, enligt mitt förmenande,
egentligen att bibringa barnen en lefvande, för tid och evighet
gagnande kristendomskunskap. Jag har vid ett föreg:de tillfälle
uti detta Högh Stånd förklarat, det min åsigt är, att de af Hr
Cederschiöld såsom motsatser omförmälda begge metoderna af utanläsning
och muntlig förklaring, den sednare i förbindelse. jemväl
med bibringande af biblisk, eller rättare Bibelns historia, d. v. s.
den i Bibeln framstälda historien om Guds folks öden och Hans
nådeinrättningar för deras frälsning — måste åtföljas, såvida derigenom
något verkligen; godt skall kunna åstadkommas. Afven
de talare, mot hvilka jag nu uppträder, hafva icke förnekat att
Luthers lilla katekes må begagnas till utanläsning. Sålunda
synes mig, att just deras egna yttranden gifva det bästa stöd för
riktigheten af min åsigt. De hafva nemi. sålunda upphäft sin
egen sats, att den undervisning, som sker med utanläsningen,
blifver endast död och onyttig. Min öfvertygelse är, att i jemnbredd
med dogmernas inlärande, d. v. s. inlärda svar å gifna bestämda
frågor, ganska väl en god, muntlig förklaring kan med
-
Den 18 Angust!.
1?3
delas, — en förklaring, sora gör det utantill lärda ordet lefvande
och reder begreppet för barnet. Detta anser jag vara rätta metoden
vid undervisning i religiönsläran. Att derjemte, som här
blifvit y 11 rad t och af läroverks-komitén föreslaget, meddela
barnet en lefvande framställning af kristendomens historiska grundläggning
och utveckling, får jag, långt ifrån att motsätta mig,
tvärtom på det varmaste förorda. Då man här andrager, att resultaterna
på de ställen, der utanläsningsmetoden tillämpats, varit
bedröfliga, borde man vara beredd — hvad som dock torde vara
svårt — att bevisa, det bättre resultater upkommit, der utanläsning
icke egt rum.
Här har, såsom skäl mot utanläsningen, bland annat yttrats,
att man kan vara ganska väl underbyggd och bevandrad i sin
kristendom, utan att hafva öfvat någon utanläsning af katekesen.
Detta må medgifvas. Afven jag känner åtskilliga sådana personer.
Men detta allt bevisar i förev:de fall intet, enär ett sådant
förhållande otvifvelaktigt, och så vidt jag vet, alltid härflutit deraf,
att personerne haft utmärkta lärare, sådana, som icke vanligen
bestås i folkskolorna.
Hr Cederschiöld har, bland annat, yttrat, att det genom
katekesens utanläsning skulle vara skollärarne liksom förmenadt
att bibringa barnen historisk framställning af kristendomen. Jag
kan för min del icke inse grunden för en sådan slutsats, som
dessutom af dagliga erfarenheten vederhigges.
Dör öfrigt har frågan, huruvida katekes utanläsningen grundar
sig på föreskrift, blifvit uptagen af de båda föreg:de talarne.
De hafva båda förklarat, att så är händelsen. Hr Tersmeden har
äfven uppgifvit författningar, som skulle gifva stöd åt denna hans
åsigt. Det är Kongl. Stadgan ang:de Folkundervisningen i riket
af den 18 Juni 1842, som i sådant hänseende af honom hufvudsakligen
blifvit åberopad. Der föreskrifves, att för antagande till
Elev uti Folkskolelärare-Seminarium fordras, bland annat, att kunnautantill
Luthers lilla katekes med den antagna förklaringen.
Detta finner jag vara en ganska billig och naturlig föreskrift. Då
denna lärobok är för Folkskolelärare aubefald, böra de väl dermed
vara så hemmastadda, att de kunna den. Väl bekant är, att allmogens
barn ofta lära den vid 8 å 10 års ålder. I följd deraf
skulle ock vara ganska betänkligt, om icke Folkskolelärarne i ämnet
egde erforderlig grundlig kännedom, bland annat, för att
rätta en hos barnen lätteligen upkommande felaktig upfattning af
katekesens innehåll.
Men att någon ovilkorlig föreskrift gifves för barnen att i
folkskolorna lära sig den s. k. Lång-katekesen o utantill, är icke
bevisadt, och torde svårligen kunna bevisas. Åberopade Kongl.
Stadga innehåller endast, att de ämnen, som läras vid Folkskolelärare-seminarierne,
äfven utgöra »föremål för undervisning i folkskolorna».
Hvarje utexaminerad folkskolelärare skall kunna katekesen
utantill, och han skall deri undervisa. Så mycket är stadgadt.
Men om undervisningen bör vara förenad med utanläsning
eller ej, derom är icke något föreskrifvet.
174
Den 18 Augusti.
Till stöd för mitt antagande, att en sådan bevisning svårligen
låter sig verkställas, anser jag tillräckligt andraga, att här i
sjelfva luifvudstaden konfirmeras icke så få, lika väl arbetsklassens,
som så kallade bättre mans barn, hvilka icke kunna katekesen
utantill. De förhöras i hufvudstadens kyrkor, utan att något
enda svar, på de frågor som framställas, afgifves med katekesens
ordalag. Det är knapt tänkbart, att sådant skulle kunna ega
rum, att Domkapitlets ledamöter skulle drista öfverse med och
lemna opåtaldt ett slikt förhållande, om det vore olagligt.
En folkskole-lärare således, hvilken icke är bättre utrustad
för sitt kall, än att han åtnöjer sig med att ensamt lära barnen
läsa katekesen utantill, utan att bry sig vidare om ett rätt förstånd
eller uppfattning af det lästa, en sådan lärare kan visserligen
till en tid låta undervisningen dervid stadna, såvida församlingen,
vederbörande Skolstyrelse och Pastor låta det så illa tillgå.
Men att det skulle vara förmenadt för en folkskole-lärare,
att till katekesläsningeu foga de bästa möjliga förklaringar, eller
andra lämpliga medel att göra kristendomskunskapen lefvande och
fruktbar hos sina lärjungar, — det är orimligt att påstå.
För att likväl med ett exempel visa vådan af att åt folkskole-lärare
i allmänhet lemna rättighet att undervisa efter eget
godtycke och att efter sina hugskott tolka kristendomens läror,
tillåter jag mig anföra, att en sådan lärare, hvilken antagits till
böuförrättare vid en helsobrunn, dervid företog sig att rörande
kristeudomssanningarne yttra sig på ett sätt, som med rätta
väckte stor förtrytelse, icke allenast hos de prester, som tillfälligtvis
besökte brunnen och hörde honom, utan äfven hos brunsgästerna
i allmänhet. Jag hörde sjelf en prest uti en angränsande
församling från predikstolen varna sina åhörare för honom och
förmana dem att icke tro på hans tal. Och om, såsom allmänt
sades, dessas innehåll af presten riktigt återgafs, så funnos visserligen
till sådan varning och förmaning goda skäl. En person,
medlem af Högv. PresteStit, har berättat, att han af en bland
sina pastoratsboer en gång inbjöds att åhöra samme talare, för
att komma i tillfälle att yttra sig öfver hans lära och skicklighet.
Efter talets slut frågade honom kyrkoherden, om hail sjelf kunde
mena, hvad han i åtskilliga delar under talet yttrat och pastorn
sig till minnes tecknat. I början förnekade han då, att hafva så
yttrat sig; men då alla närvarande enstämmigt intygade, att hans
ord så fallit, som Pastorn uppgaf, begynte han försvara dessa.
Slutet blef, att presten förklarade sig anse för en pligt, att göra
allt hvad han kunde, för att hindra honom vidare uppträda i
församlingen, samt att han ämnade för sådant ändamål, om det
behöfdes, mot honom begagna äfven lagens makt, emedan hans läror
stöde i uppenbar strid mot vår kyrkas bekännelse och en rätt
kristendom.
Ehuru jag således lika varmt som någon annan önskar att
med kristendoms-undervisningen måtte ställas på annat, bättre
sätt, än som nu är förhållandet, tror jag likväl icke att, såsom
Hr Tersmeden förmenat, någon «ändamålseuligare auordning» vin
-
Den 18 Augusti.
nes genom antagande af Liiroverks-komiténs förslag, hvars förordande
jag alltså afstyrker, ölvertygad, att de åtgärder, som af
K. M:t vidtagits och i hufvudsakliga delar blifvit af PresteSt:t
understödda, bättre leda till det mål, vi alla åsyfta.
Hr Tersmeden: Anledningen dertill, att jag ånyo begärt
ordet, har varit, att jag ansett mig skyldig till besvarande uptaga
några af den siste talaren afgifna anmärkningar.
Uti sitt första anförande yttrade denne talare att många farhågor
skulle komma att möta förändring af en så nyligen promulgerad
lag, en lag, som för så kort tid sedan blifvit bragt. i verkställighet.
Detta ansåg nemi. Hr Carlheim-Gylleuskjöld skulle
vara förhållandet med den ifrågav:de skolstadgan. Jag tillåter mig
dock fästa upmärksamheteu deruppå, att här icke är fråga om någon
absolut förändring, utan endast om rättelse af en enda punkt.
Denna punkt är visserligen af största vigt; men på samma gång
som just uti denna punkt Läroverk-komitéens förslag ega företräde
framför motsvarande punkt uti den nu gällande lagen, står
verkligen också berörde punkt uti Komitéens förslag i öfrigt uti
så nära konseqvens med de andra delarne af den nådiga stadgan,
att någon egentlig förändring af nämnde stadga i sin helhet icke
kan påstås genom vidtagande af förev:de åtgärd komma att ega
rum.
Hvad derefter beträffar samme talares yttrande att det skulle
blifva förenadt med stora vådor att öfverlemna den mundtliga förklaringen
till vederbörande folkskollärare, synes mig den uti berörde
hänseende uttalade farhåga redan hafva blifvit af Hr Cederschiöld
pä ett fullt tillfredsställande sätt vederlagd; hvadan
jag får uti nämnde svaromål till alla delar instämma.
Hr Carlheim-Gylleuskjöld har vidare uti dess sednare anförande
anmärkt som en inkonseqvens af Hr Cederschiöld och mig
att vilja bibehålla Luthers lilla katekes, på samma gång som vi
önskat förändring af den äfven uti läroboken förekommande förm
af frågor och svar. Med ani. häraf ber jag dock att få erinra
att i alside å Luthers lilla katekes ett särskildt förhållande eger
rum. Man torde nemligen böra ihågkomma att denna katekes
icke allenast är ganska kort, utan ock skrifven af vår Reformations
grundläggare, samt att den dessutom nr inom vår kyrka antagen
som en symbolisk bok. Detta oaktadt, anser jag icke att
denna lärobok bör stå ensam, utan att rätteligen vid sidan af
densamma den Bibliska Historien skall ställas. Med detta ord
»Biblisk Historia» menar jag dock icke dessa ofta högst lumpna
compendier, hvilka icke sällan vid våra folkskolor och läroverk
begagnas, utan en fullständig Biblisk Historia.
Då ytterligare samme talare med ett exempel från en helsobrunn
velat ådagalägga den stora vådan utaf alt öfverlemna kristendomsundervisningen
vid folkskolorna ensamt ål folkskolelärarne,
får jag fästa uppmärksamhet deruppå, att enligt nu gällande lag,
d. v. s. för närv:de, ligger kristetidomsundervisningen icke uteslutande
i folkskolelärarnes vård, ty Pastor, för att icke nämna
m
1 > e ii 18 Augusti
folkskole-direktionerna, liar en gifven skyldighet sig i lag anbefald
att vaka öfver folkskolan i församlingen; och uppfyller han
denna pligt riktigt, så måste dessa så mycket omordade vådliga
följder böra kunna förekommas. Den tid är i öfrigt icke så långt
aflägsen att icke både Hr Carlheim-Gylleuskjöld och jag kunna
ihågkomma den, då folkskolan i dess nuv:de skick icke existerade,
utan vid tillfälliga husförhör på landet presterskapet ensamt hade
vård om kristendomsundervisningen. Jag har, detta oaktadt, ofta
varit i tillfälle att derstädes höra Svedenborgianismens läror så
tydligt uttalade, att jag fruktar, det man, äfven om all befattning
med religionsundervisningen fråntages skollärarne, icke skulle
finna de af Hr Carlheim-Gylleuskjöld omtalta farhågor aflägsnade.
Såsom ett bevis att utanläsningen icke f. n. anses nödig, har
Hr Carlheim-Gylleuskjöld vidare andragit, det examina, den förutan,
skulle hållas här i Stockholm inför vederbörande Domkapitels
ledamöters ögon. Hr Carlheim-Gylleuskjöld synes dock aldedeles
härvid vilja förbigå den omständighet, hvartill jag vid många
tillfällen varit vittne, att nemi. i landsorten ett helt annat förhållande
i berörde hänseende eger rum. För öfrigt torde hvad Hr
Carlheim-Gylleuskjöld åberopat såsom varande i detta fall ett faktum
i vår hufvudstad, endast ådagalägga att sakens natur redan
här kommit att föra menniskorna på den väg, som jag och de
med mig liktänkande önska i lag stadgad.
Slutligen får jag erinra Hr Carlheim-Gylleuskjöld, det jag uti
mitt förra anförande alldeles icke påståtf, att utanläsningen är i
lag anbefald, utan endast att den ifrågav:de läroboken är anbefald
för folkskolelärarin. Så länge den lärobok, som begagnas, är en
lärobok, upstäld i frågor och svar, kommer dock utanläsningen
att såsom en gifven följd qvarstå.
Då dessutom hvarje vetande har sin historia, måste ock kristendomen
hafva sin historia, hvilken ligger för oss uti Guds ord,
sådant det i den heliga Skrift är uppenbaradt.
Hr Carlheim-Gylleuskjöld: Hr Tersmeden har yttrat,
att vådan af alt öfverlemna ifrågavide mundtliga förklaringar till
folkskolelärarin paralyseras derigenom, att vederbörande presterskap
vakar öfver undervisningen. Om ock vår erfarenhet icke vederläde
denna upgifts riktighet, borde man dock knnna inse, att
det, äfven med bästa vilja, icke är möjligt för presterskapet, särdeles
i större församlingar, hvarest somligstädes 3 till 6 folkskolor
med särskilde lärare finnas, att så kunna vaka öfver kristendomsundervisningen,
att icke, deras bemödanden oaktadt, brister,
för att icke säga irringar, skola i denna undervisning upstå.
För att komplettera berättelsen om den folkskolelärare, hvars
mundtliga förklaringar jag uti mitt förra anförande omnämnde,
får jag tillägga, att denne lärare slutligen måste afsättas för sitt
sätt att sköta sina åligganden.
Hr Tersmeden har uti dess senaste yttrande misstagit sig om
rätta meningen af en utaf mig förut meddelad npgift. Den värde
talaren
De ii J8 A 11 g ne ti.
177
talaren synes nemligen hafva upfattat mig så, att han tror, att
det varit vid skolexamina hår i Stockholm, som de af mig omlaita
förhör utan begagnande af katekesutanlåsnlng ifiågakommit.
Att Hr Tersmedens upfattning i detta fall blifvit oriktig, är dock
icke af mig förvålladt, ty jag sade uttryckligen, att det varit vid
de konfirmationsförhör, hvilka i hufvudstaden anställas, som jag
ofta icke fått höra ett enda svar uprepas ur katekesen.
Samme talare har ganska vackert och riktigt sagt, att kristendomens
historia ligger för oss uti Guds ord, och har redan
förut uttalat den önskan, att denna historia, såsom den framställes
i den Heliga Skrift, måtte blifva den första religionsundervisning,
som meddelas. På samma gång, som jag till alla delar
instämmer uti Hr Tersmedens berörde önskan, kan jag likväl icke
annat än befara, att just antagande af läroverkskomitéens förslag
skulle komma att motarbeta upfyllandet af en sådan önskan, enär
de uti samma förslag gifna bestämmelser, på ett alldeles oförklarligt
och högst olämpligt sätt, liksom utportionera katekesens hufvudstycken
på 3:ne klasser, medelst föreskrift huru mycket, nemi.
högst två hufvudstycke!!, som får läsas i hvarje klass.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad, yttrade H. Exc.
Hr Gr. o. Landtm., att, beträffande Utskrts i 2:dra punkten gjorda
hemställan, yrkats af Hr Carlheim-Gylleuskjöld bifall till densamma,
saint af Hrr Tersmeden och Cederschiöld, att It. o. Ad.
för sin del skulle besluta, »att Rikets St:r måtte hos K. M:t anhålla,
att, med uphäfvande af hvad som hittills blifvit i detta
ämne stadgadt, kristendomsundervisningen vid Elementarläroverken
måtte varda ordnad enl. den seduaste Läroverkskomitéens derom
afgifna förslag, samt att vid folkskolorna de läroämnen och den
läromethod måtte införas, som af berörda Komité i afside på
nämnde undervisning föreslås för de tre första klasserna»; och hade,
livad åter anginge Utkits i 3:dje punkten gjorda tillstyrkande,
hvilket, i händelse Hr Tersmedens förslag till beslut af R. o. Ad.
antages, komme att förfalla, Hr Carlheim-Gyllenskjöld yrkat, att
Utskits berörde tillstyrkande måtte afslås; till följd af hvilka yrkanden
de båda punkterna skulle göras till föremål för särskildaproposir.
Hiirelter framställde H. Exc. propos. å bifall till Utskits i
2:dra punkten gjorda hemställan, och då dertill svarades många
ja jemte några nej, förklarades ja hafva varit öfvervägande.
Hr Cederschiöld, Gustaf: Då R. o. Ad. afslagit Frih.
Creutz’ motion, anhåller jag att vid 3:dje punkten uti Utlåtit måtte
efter ordet »katekesförklaring» tilläggas orden »som icke är atfattad
i frågor och svar.»
I ani. häraf förklarade H. Exc., att då det af Hr Cederschiöld
nu gjorda yrkande icke blifvit afgifvet under den numera afslutade
diskussionen i ämnet, kunde H. Exc. ej framställa propos. derå.
Hr Hjärne, Harald: Som efter de af R. o. Ad. fattade
H. IX. 12
178
Den 18 Augusti.
beslut, det af Hr Tersmeden framställda förslag till underd. skrifvelse
icke lärer kunna ifrågakomma, emedan den hufvudsakliga delen
af denna skrifvelse innefattar ett bifall till Frih. Creutz’ motion,
anser jag att endast Utsk:ts förslag återstår att af R. o. Ad.
antagas eller förkastas.
T)å H. Exc. härefter framställde propos. å bifall till Utsk:ts
i 3:dje punkten gjorda tillstyrkande, blef densamma besvarad med
många ja, blandade med nej; och förklarades ja haft öfvervigten.
Föredrogos, man begärdes af flere Ledamöter ånyo på bordet,
Allm. Besv.- och Ekon.Utsk:ts nedannämnde, d. 15 d:s bordlagde
Betänk:n, nemi.:
N:o 146, i ani. af väckt motion om förändring i sättet för
uprättande af de statistiska tabeller, som nu i JustitieStatsExpeditm
upgöras;
N:o 147', i ani. af väckta motioner derom, att qvinna må
kunna förordnas till bestridande af vissa för henne passande tjenstebefattningar;
samt
N:o 148, i ani. af RiksStåndens skiljaktiga beslut öfver Betänka
N:o 61.
Föredrogs och bifölls samma Utsk:s d. 15 d:s bordlagde Betänk.
N:o 149, i ani. af väckta motioner om ändringar i Militieboställsordmn.
Föredrogos och lades till handlingarne samma Utsk:s d. 15
d:s bordlagde Mern.:
N:o 150, i ani. af återremiss af Betänk:t N:o 93;
N:o 151, i ani. af återremiss af Betänk:t N:o 94;
N:o 159, i ani. af återremiss utaf Bet.änk:t N:o 95;
N-.o 153, i ani. af återremiss af Betänk:t N:o 98;
N.o 154, i ani. af återremiss af Bstänk:t N:o 99; samt
N:o 155, i ani. af återremiss af Betänk:t N:o 129.
Slutligen föredrogs, men begärdes af flere Ledamöter ånyo på
bordet, RiddarhusUtsk:ts d. 15 da bordlagde Utlåt. N:o 15, i
ani. af Hr Roos’ af Hjelmsäter, Axel, Mern. rör:de en tillämnad
donationsfond, att ställas under RiddarhusDirektionens förvaltning.
R. o. Ad. åtkiljdes kl. 19 på dagen.
In fidem,
0. Brakel.
70 en 22 Augusti f. m.
179
Onsdagen den 22 Augusti 1860.
Plenum k!. 10 f. m.
Justerades 4 prot.-utdrag för d. 18 eks samt pleniprotokA
för d. 18 sistl. Maj t, in.
Uplästes följande, utaf Hr Flach, Johan Fredrik Philip,
inlemnade Mern,:
Underrättad att Högloft. E. o. Ad:s Hrr Elektorer behagat
utse mig till ledamot i BevilluingsUtsk:t, får jag, med den rätt
23:dje §:n RiddarhusOrdmn i sådant afs:de lemnar, vördsaml. afsäga
mig berörde updrag.
Till följd af denna afsägelse anmodades E. o. Ad:s Hrr Elektorer
att utse en Ledamot i BevillniugsUtskrt efter Hr Flach.
Anmäldes och bordlädes:
StatsUtskrts Utlåt. N:o 15 8, i ani. af väckt motion angrde
åtgärder till beredande af besparing i anläggnings- samt drift-och
underhållskostnaden för Statens jernvägar;
äfvensom LagUtsk:ts Betänkm och Mern :
N:o 44, i ani. af väckt motion om ett tillägg till 18:deKap.
Usta g:u ArfdaBalken, angtde bevakning af testamente;
N:o 45, i ani. af väckta motioner om ändring i ll;te Kap.
4:de och 7;de g§:na EättegångsBalken i fråga om stämning;
N:o 40, med förslag till voter.-proposrr, i ani. af de inom
RiksStm fattade skiljaktiga beslut vid förehafv:de af Utsk:ts Utlåt.
N:o 39, innefattande yttrande öfver gjorda anm:r samt skiljaktiga
beslut inom RiksStm i ani. af Utsk:ts Betänk. N:o 20 öfver
K. M:ts Propos. med förslag till Förordning ang:de mord, dråp
och annan misshandel m. m.
Gr. af Ugglas, Carl Ludvig; Såsom den främste af
de ledamöter, hvilka af R. o. Ad. erhöllo det hedrande updrag
att bevista Deras Majestäters kröning i Norige, får jag till protok:t
öfverlemna den adress, sorn Rikets St:r ålade deras Deputerade
att upsätta och afgifva, Den emottogs Nådigst af Deras
Majestäter dagen före den då Carl den XV såsom lagkrönt Konung
till Norige utropades.
180
Den 22 Augnst! f. m.
Jag har låtit utskrifva 4 exemplar af såväl denna ndress som
Hans Maj:ts Nådiga Svar deruppå, uti förväntan att li. o. Ad.
täcktes kommunicera dem MedStånden.
Härefter upläste Gr. af Ugglas den ifrågav;de underd. adressen,
samt H. M. Konungens Nådiga Svar, hvilka handlingar lydde
sålunda:
»Stormäktigste, Ailernådigste Konung!
Vid den betydelsefulla högtid, då Eders Maj:t emottager
Norges krona och Brödrafolkets hyllning, anhålla Svea Rikes Ständer
att, genom oss, sina ombud, lå frambära sin underdåniga lyckönskan.
Ett halft århundrades minnen fästa Sveriges tacksamhet vid
Eders Maj:ts höga ätt; och icke Sveriges allena. Ibland de många
ärorika värf, som Eders Majrts frejdade Farfader utförde, var ett
af de största, att Han förenade den Skandinaviska halföns skiljda
folk och genom denna förening beredde dem ökad styrka och trygghet.
Att åt de förenade folken bevara dessa skatter utgjorde äfven
ett kärt föremål för Eders Maj:ts vise och fridsälle Faders oaflåtliga
omsorger. Genom denna handling, under sådan vård, hafva
Nordens båda förenade riken alltmera stigit i yttre anseende, medan
de tillika åt inre förkofran kunnat ostördt egna sina krafter.
Hvarje band, som närmare förenar Norges folk med dess Konung,
måste vara af stor betydelse äfven för Sveriges. Ju mera
livartdera af de bägge, genom stamfrändskap förbundna och i högsint
frihetskänsla liknande hvarandra, skatta broderlandets lycka
såsom sin, desto säkrare skall det oek befrämja och befästa sin
egen.
Försynen har nu uti Eders Majits hand lagt ledningen af de
tvänne folkens Öden. Stort och ärorikt är detta kall, men icke fritt
från mödor och bekymmer. Lättare blifver det dock i samma mån,
som de bägge folken genom redlig samverkan understödja Eders
Maj:ts omsorger och bemödanden. Måtte himmelen förläna Eders
Maj:t att, genom vishet i rådslag, fasthet i beslut och framgång
i utförande, befästa föreningen samt dymedelst befordra de bägge
rikenas tillväxt i välstånd, makt och anseende! Lönen är skön och
härlig: tvänne folks kärlek och tacksamhet.
Stormäktigste, Ailernådigste Drottning !
Den Krona, Eders Majit nu går att emottaga, är ett nytt band,
som närmare förenar Eders Majit och Konungahuset med Brödrariket.
Det Svenska folket, som nyss hemburit Eders Majit en lika
hyllning, deltager lifligt och upriktigt i den nu förestående, och
Rikets Ständer frambära genom oss sina varma och hjertliga välönskningar.
Sverges och Norges folk, liknande hvarandra i upoffrande
fosterlandskärlek, äfvensom i trofast tillgifvenhet för sitt
gemensamma Konungahus, se i hvarje händelse, som bidrager att
stärka föreningsbandet, en ny underpant för bägges lycka och välgång.
Don 22 Angnst) f. m.
181
Jemte Norges folk, som under bön och lyckönskan omgifver
Konungathronen, ställer sig äfven det Svenska, nedkallande öfver
Eders Maj:t, såsom Drottning, Maka och Moder, himmelens rikaste
välsignelse och erbjudande den trogna kärlek, som, utgörande höga
dygders lön, på samma gång fastare tillknyter föreningsbandet emellan
Konungahus och folk.
Stormäkt.igste Konung, Allernådigste Drottning!
Svea Rikes Ständer anhålla i underdånighet genom oss att i
Deras Majestäters Konungsliga ynnest och bevågenhet städse få
vara inneslutna.»
»Mine Herrar!
Med uppriktigaste fägnad och tacksamhet emottaga Wi, min
Gemål och Jag, de lyckönskningar, som Sveriges Rikes Ständer genom
Eder, deras Ombud, med anledning af Wår förestående Kröning
i Norge till Oss framfört.
Öfverallt och alltid välkomne, äro uttrycken af Sveriges Rikes
Ständers tillgifvenhet Oss ännu mera dyrbara, då de till Oss
aflåtas i närvaron af ett brödrafolk, hvars egna tänkesätt med dem
öfverensstämma.
Denna lyckliga gemensamhet i kärleken till Konungahuset är
mig en borgen för fortfarande samdrägt och förtroende äfven med
afseende å andra, för de förenade folken gemensamma intressen.
Emottagen, Mine Herrar, och återbären till Sveriges Rikes
Ständer försäkran om Min och min Gemåls lifligaste erkänsla, och
varén städse försäkrade om Wär fortfarande ynnest och bevågenhet.»
Slutligen yttrade Gr. af Ugglas: Jag har dessutom att
till R. o. Ad. öfverbringa den vänliga helsning, de vänliga känslor,
hvilka vid särskilda festtillfällen för Sverige och dess representation
ui fa Indes. Hvad oss deputerade särskildt angår, så ock
öfrige Svenskar vid kröningen närv:de, anser jag som en pligt och
en kär sådan, att högt och tacksamt vitsorda den förekommande,
den hjertliga välvilja, hvarmed vi a11stfides och af alla emottogos
och bemöttes. Starkt och allmänt uttalade sig Norges kärlek till
föreningen; öppet dess erkännande af denna förenings välsignelserika
inflytande; men ej sällsynt visade sig, beklagligen,’en sällsam
missupfattning af Sveriges tankar och känslor. Djupt rotad
syntes hos mången den öfvertygelse vara, att Sverige eftersträfvade
eft öfvervälde, med förtryck hotande Norges frihet och sjelfständighet.
Vi samtlige deputerade sökte under enskildta samspråk
beriktiga dessa föreställningar, bemödande oss att för våra Norska
bröder göra klart, det någon tanke, kränkande för Norges frihet
och sjelfständighet, aldrig uti Sverige förefunnits, och att Sverige,
lika djupt som Norge, vet att upfatta föreningens hela vigt och
betydelse. Men vi tilläde derjemte, att, om föreningens framtid
skulle betryggas, det var nödigt, att Norge beaktade och aktade
Sverges känslor, ställning och minnen, och anslöt sig till Sverige
med det förtroende, hvartill detta land, genom sitt handlingssätt
allt från föreningens stiftande, och under hela dess fortgång, kände
Den 22 Angnst? f. m.
sig berättigadt. Jag har grundad ani. att hoppas, att tro, af t
dessa enskilta förtroliga rneddelanden icke blifva utan frukt; och
jag är öfvertygad att J samtlige, Mine Herrar! af fullt hjerta skolén
gilla Edra Deputerades sålunda nedlagda bemödanden.
H. Exc. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, det R. o. Åd. torde
besluta, att de nu uplästa handlingnrne skulle i dagens protokoll
intagas, samt deras innehåll meddelas de öfriga BiksStm.
llopades ja.
Föredrogs ånyo Bevilln.Utskits d. 15 oeh 18 d:s på bordet
lagde Utåt. N:o 34, i ani. af dels gjorda anmärkningar emot vissa
delar, dels ock RiksSt-.ns skiljaktiga beslut, i
af Betänkit N:o 20, ang:de Allm. Bevillnm.
H. Exc. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, att med föredrag
ningen
af ifrågavide Utlåt, samt dervid fogade förnyade förslag
till BevillntsStadga, Instruktion för Taxeringsförrftttningarne samt
Förordning ang:de mantals- och skattskrifningarnes förrättande, finge
så tillgå, att Utsk:ts uti Utlåt:t afgifna yttranden och gjorda hemställanden
punktvis företoges till afgörande, och att redaktionen af
paragraferna i Utskits ofvannämnde förnyade förslag komme under
pröfning i sammanhang med Utskrts i Ullati t derom gjorda framställningar,
dock att Ingressen till Bevillningsstadgan, hvarom Utsk:t
i första punkten af Utlåtit sig yttrat, icke blefve föremål för
R. o. Ad:ns afgörande, förr än Ståndet, med ani. af Utskrts i slutet
af Utlåtit framställda förslag, fattat beslut i fråga om tiden
för den nya Bevillningsstadgans tillämpning.
Ropades ja.
Härefter föredrogs:
Förslaget till Bevillningsstadga, dervid, med förbrgide af Utskits
yttrande röride Ingressen till Stadgan, först förekom
Utskits till BondeStit gjorda hemställan, att förslaget om s. k,
yrkesafgift måtte få förfalla.
Ltfdes till handlingarne.
Utskits hemställan, att BorgareSt.rts beslut rörrde de föreslagna
procentberäkningarne för bevillningens utgörande måtte af
de öfriga RiksStin biträdas.
Bifölls.
Utskits å sid. 5 och 6 förekommande hemställan om be v i Ilningen
för fast egendom.
Gr. Mörner, Carl Göran Detlof: R. o. Ad. har åter
remitterat
denna punkt cch sålunda icke öfver densamma uttalat
någon mening. Deremot har PresteStit förhöjt de för jordbruksfastighet
föreslagna 3 öre till 4, för hvarje fulla 100 rdr af up
-
Den 22 Angnst! f. m.
18?
skattningsvärdet, och BorgareStit har ansett att en lika stor bevillning
borde bestämmas för jordbruks och för annan fastighets
och föreslagit densamma till 4 öre. Jag skulle för min del tro,
att ju mindre skilnad man gör mellan de belopp, efter hvilka skatten
skall utgöras, ju mera billighet skall finnas deri. Jag hemställer
derföre att fl. o. Ad., med bifall till hvad Utsk:t föreslagit för
jordbruksfastighet, eller 3 öre för hvarje fulla 100 rdr af upskattIiingsvärdet,
måtte, i likhet med BorgareStit, besluta 4 öres bevillning
för all annan fastighet. I)å meningen är att all egendom
skall genom den föreslagna nya beskattningsgrunden upskattas
till betydligt högre belopp, än hvartill den f. n. är uptagen,
så är val all atil. tro, att man kan komma till det resultat, att
bevillningen lemnar den inkomst, som för fyllande af statsbristen
är beräknad, och jag skulle för min del anse, att det icke är skäl
bestämma proc. så hög, att man derigenom föranleder, hvad man
med denna förordning förklarat sig vilja undanrödja, nemi. för
låga värden, såsom nödvändiga för att icke uttaga för högt skattebelopp.
Det är af detta skill, som jag vågar anhålla att B. o. Ad.
måtte förena sig i BorgareSlits beslut att afgiften för annan fastighet,
än jordbruksfastighet, mätte bestämmes till 4 öre för hvarje
fulla 100 rdr af upskattnir.gsvärdet.
Gr. Lagerbjelke, Gustaf: Anhn till Utskits förslag i
denna punkt är det riuvide förhidet. Man har nemi. trott sig
finna, pä grund af de uplysningar, hvilka komiterade inhemtat,
att jordbruksfastigheterna, om man tar ett öfverslag af det stora
hela, äro taxerade ungefärl. till */3:del af sitt verkliga värde. Om
nu dessa sål. upsättas till det verkliga värdet, så skulle taxeringsvärdet
blifva ungefärl. 3 gånger det nuv;de värdet, hvaremot äfven
den afgift, som skall erläggas, blir nedsatt något under */3
af nuvide proc., så att följaktligen jordbruksfastigheten skulle komma
att hädanefter betala ungefärl. lika med hvad som nu erlägges.
Samma förhållande inträffar icke med stadsfastighet. Den är nemi.
verkligen för det närvide icke upskattad så långt från sitt verkliga
värde. Om nu, på samma gång som denne slags fastighet svårligen
kan komma att upskattas betydligt högre än f. n., procm Dedsättes
allt för mycket, så skulle effekten blifva den, att stadsfastigheten
skulle få en betydlig nedsättning i bevillning. Hedan genom
den af Utskit föreslagna procm, 5 öre för hvarje 100 rdr af
taxeringsvärdet, är sannolikt att stadsfastigheten får en betydlig
nedsättning; ty icke kommer stadsfastigheten, då den blir satt till
sitt verkliga värde, att motsvara dubbelt det nuvide taxeringsvärdet,
hvilket den måste göra, ifall afgiften skulle blifva ungefärl.
densamma som hittills. Skulle man nu ytterligare nedsätta procm
till 4 öre, blefve följden att innehafvare af stadsfastigheter vore
de enda, åt hvilka genom den nya bevillningen en högst betydlig
nedsättning tillskyndades. Jag tror sål. att Bevilln.Utskit träffat
en riktig grund. Det är möjligt att framdeles, då de nya
förhjillanderne hunnit sätta sig, raan finner det vara skäl att nedsätta
procm för annan fastighet än jordbruksfastighet, men att nu
194
fren 22 Ångnsti t. tit.
göra det, torde vara för tidigt, och således anhåller jag om bifall
Jill tJtsk:ts förslag.
Gr, af Ugglas, Carl Ludvig: I sitt försvar af Utskits
Betänk, h ar Gr. Lagerbjelke egentligen utgått från det bestående.
Han har nemi. ansett, att om den bevillning, som Utsk:t här föreslagit
att utgå af jordbruks- och stadsfastighet, framdeles lomme
att varda gällande, skulle den blifva ungefärligen enahanda med
den som nu af nämnde fastigheter utgöres. Jag tror för min
del, att han häri har rätt. men jag vädjar till både Gr. Lagerbjelke
och St:t, huruvida det kan anses såsom ett skäl att bibehålla
den skilnad i procent, som här är föreslagen och som i
princip är oriktig, ty den är att betrakta såsom ett straff för
stadsfastighetsegaren, derföre att han ärligare till staten erlagt sin
bevillning än jordbruksinnehafvaren. Jag skulle icke tro, att ändamålet
med den nya bevilln.stadgan är att perpetuera den ojemnhet,
som finnes i den gamla stadgan, utan att meningen dermed
är att få sfhjelpta de brister, som vidlåda denna sednare, så att
en någorlunda jemn bevilln.beskattning måtte drabba alla samhällsklasser.
Med hänsigt härtill tror jag den af Utsk:t föreslagna
siffra vara oriktig. I princip vore rättast att samma siffra
antogs för båda sorts fastigheter, men åtskilligt torde tala för att
någon skilnad göres. Vid köp t. ex. kan ninn icke beräkna så
stor ränta af det kapital, som nedlägges i en jordfastighet, som
af det i en stadsfastighet placerade; men 3 och 5 proc. torde vara
allt för stor skilnad. Redan vid åtevremisseu, som af R. o. Ad.
beslöts, yttrade jag den åsigt att det blefve en riktig proportion,
om, såsom Gr Mörner föreslagit, 3 öre sattes för jordbruksfastighet
och 4 öre för stadsfastighet, och jag vidhåller ännu denna
åsigt och tror, att om man vill vänta något godt af den nya
bevilln.förordningen, bör man icke i densamma nedlägga en uppenbar
orättvisa mot en klass af fastighet. Jag anhåller om bifall
till Utsk:t.s förslag med den förändring, att i 2:dra mom:t orden
»för all annan fastighet med fem öre» måtte utbytas mot »för all
annan fastighet med 4 öre» etc.
Gr. Mörner: Det försvar, som Gr. Lagerbjelke framställt för Utsk:ts
förslag i denna punkt, har blottat ensida af såväl komiténs som Utsk:ts
åsigter, hvilken väl först dunkelt föresväfvat. mig, men som icke
varit så tydligt framlagd som nu skett. Han har nemi. förklarat att de,
som genom antagande af de nya beskattningsgrunderna för bevillning
egentligen skulle komma att vidkännas en högre beskattning, iiro landets
jordbrukare, ty Gr:n har sagt, att de enda, som skulle komma
att vinna på förändringen, skulle vara »garne af stadsfastigheter,
ty de skulle, enl. Utsk:ts förslag, erhålla en väsendtlig nedsättning
i sin beskattning, hvaremot jordbruket skulle komma att skatta
ungefärl. detsamma som förut. På samma gång sålunda, som man
utgår från den åsigten att Svenska jorden redan drar en högst
betydlig del af skattebördan, d. v. s. en långt betydligare del deraf
än den öfriga delen af landet, på samma gång vill man, detta
t)en 22 Augusti (. m.
oaktadt, genom en ny Bevillningsstadga bana väg för att. än ytterligare
pålägga detsamma en större del af skattebördan. Detta
tror jag för min del icke vara ändamålsenligt, och jag föreställer
mig att beredningskomitéerne vid upskattningen af jordvärdet å
landet skola veta att taga i betraktande de onera, af hvilka jordbruket
redan är besväradt, och afdraga dern från det belopp, hvartill
de upskatta jordens värde. Jag vågar sålunda i detta häns:de vara
af olika tanke med Gr. Lagerbjelke, och tror, att om upskattningen
göres riktig, nemi. med afside på alla förhållanden, som böra tagas
i betraktande, så blir icke resultatet sådant, som Gr:n framställt.
Vi hafva dessutom ännu icke kommit till de särskilda förhållanden,
hvarpå vid taxeringsupskattningen bör fästas alside, och
då man icke kan neka att mot tillämpningen af den grundsats,
som uttalats i Utskds och komiterades förslag, nemi. att åstadkomma
en jemnlik beskattning, det är högst stridande att antaga en olika
procentheräkning, under det man erkänner att såväl den ena som
den andra skola upskattas till sitt verkliga värde, så fortsätter jag
mitt yrkande att man måtte stanna vid 4 procent för annan fastighet
än jordfastighet.
Gr. Lagerbjelke: TJtsk:t har, lika med komiterade, utgått
från den förutsättning att meningen nu icke vöre att genom bevillmn
uttaga en större eller annan summa än den som genom
den gamla bevillningsförordn:n erhålles, eller omkring 2 milbr,
men att de.-sa 2 milbr skulle från de skattskyldige uttaxeras på
ett jemnare och rättvisare sätt än hittills varit förhållandet. Hvad
nu först beträffar jordbruksfastighet, så föreställde sig Utsk:t, att
då denna sades i allmänhet vara taxerad till ’/3 af sitt verkliga
värde, så skulle, om den, såsom man afser, hädanefter taxerades
till detta verkliga värde, men procenten deremot nedsattes till något
under '/3 af hvad den förut varit, snarare en liten nedsättning
upkomma än en förhöjning. Deremot skulle i afs:de på stadsfastighet
2:ne saker tagas i 'betiaktande, hvilka Gr. Mörner icke
velat erkänna; först och främst att i allmänhet öfver hela verlden
och i Sverige liksom annorstädes betalas jordfastighet högre jin all
annan egendom. Skälen dertill äro flerfaldig», bland andra: den
större säkerhet, jorden ger sin egare för fortfarande värde, det småningom
stigande värdet af jorden m. m. Då således inkomsten
i allmänhet är högre af annan fastighet, än jord fastighet, så måste
den proc., som beräknas i och för afgiften eller beräknas efter kapitalvärdet.
, vara något mindre på jordfastighet än annan fastighet,
såvida någon rättvisa i afs:de på beskattningen skall ega rum.
Allt detta har Gr. LTgglas äfven erkänt. Den andra omständigheten
åter, hvars riktighet hvarken han eller Gr. Mörner vilja
medge, är att man skall göra något afs:de på nuv:de beskattningsgrund.
Det må visserligen vara sannt att man kari få en teore
tiskt
vackert upställd lag. om man icke gör det minsta afsule på
hvad som f. n. finnes, men i allmänhet förtjenar väl det befintliga
att mest upmärksammas, synnerligen om det under flera åldrar
har rotat sig; i annat fall händer att man vid en ny lagstiftning,
186
Den 22 Angnsti f, ffl.
i st. f; att åstadkomma jemnhet och billighet, mången gång åstadkommer
motsatsen, och jag hemställer hvad intryck allmänheten
skulle känna deraf om den finge veta, att. sedan den nya bevillnihgsforordn:n
blifvit satt i verket, jordbruksfastighet skattade ungefärligen
detsamma sorn förut, kanske något mindre, men stadsfastighet
högst betydligt mindre? Det må visserligen vara sannt
att allt. detta upkotmnit derigenom att stadsfastighet i förhållande
till jord fastighet under mångfaldiga år skattat väl mycket, men
sedan ett sådant förhållande inrotat sig, måste derpå göras något
afs-de, såvida allmänheten skall känna sig behandlad med någon
rättvisa. Jag tror således att man måste göra alside både på hvad
sorn är teoretiskt riktigt och hvad som för tillfället är praktiskt
lämpligt, och en sådan medelväg torde Ut skit vid detta tillfälle
verkligen hafva funnit. Som sagilt är, den icke jordbrukande fastigheten
har hittills skattat vida mer i förhållande till sitt värde
än landt fastigheten j det är derföre den får någon nedsättning mer
än den andra, men det är derföre icke billigt att man på en gång
nedsätter den så betydligt att den dädanefter kommer att skatta hälften
mot hvad den skattat förut. Om man derföre tar förhållandet
mellan 3 och 5, så upstår någon nedsättning, men icke så stor
sorn här blifvit satt i fråga. När man således betraktar saken både
ur teoretisk och praktisk synpunkt, torde man finna att Utskit
icke haft så orätt, och jag fortfar derföre i min anhållan om bifall
till Utskits förslag.
Hr Stuart, Carl Gustaf: Skulle man, på sätt den siste
talaren yttrat, vid sina förslag i afside på bevillningsförordmn
grunda sig på förutvide förhållanden, så kati jag icke finna, huru
man kan bestämma inkomstskatten för näringsidkare, hvilken f. n.
är 2V2 %, till 1 %. Efter min åsigt är det alldeles nödvändigt,
om man vill beträda en ny bana i vår bevilln., att fota den på
en sådan grund, att man icke för mycket koncedera!' åt fordna
tiders missbruk och misstag. Det är denna åsigt som leddé komitén,
då den ansåg att den synliga egendomen, den må vara belägen
på städernas område eller på landsbygden, skulle underkastas
lika beskattning. Om man går tillbaka i våra beskattningsförfattningar,
så finner man 2:ue slags afgifter, en afgift för den fasta
•egendomen och en inkomstafgift; något samband mellan dessa båda
afgifter förefanns icke. 1812 års bevillningsförordn., som med mindre
väsendtliga förändringar i sjelfva grundprincipen bibehålles i
närvide stund, talar icke om någon inkomst af fast egendom; den
talar om att fast egendom skall betala bevilln. efter egendomens
upskattningsvärde; detta upskattningsvärde skulle åter ingalunda
grundas på egendomens afkastning, utan på köpeskillingen och arrenden
och i städerna hufvudsakligen på brandförsnknngsafgiften,
äfvensom i allmänhet på noggranna upgifter. Såvidt jag kan finna
vid temligen noggrann t jemförande af våra beskattningsförfattn:r i
nuvide tid, så är inkomstbevillnm ett helt och hållet främmande
element för den synliga och fästa egendomens beskattning. Komitén
ansåg, att då afgift för inkomst korinne att ega rum, skulle
Den 22 Augusti f. m
ISf
ock afgift för den fasta egendomen bibehållas, och detta var orsa-*
ken hvarföre komiterade föreslogo samma afgiftsbelopp hädanefter
som hittills har varit för den fasta egendomen. Det skulle falla
sig litet besynnerligt, om man skulle göra ett undantag för landtegendomen,
derföre att den hittills betalt så liten lie vil lii.; då skulle
man viii också gjort undantag för åtskilliga andra egendomsklasser
och kommit till ett inveckladt förhållande i framtida bevillningsbeskattning.
För mig synes det vara af stor vigt att, i händelse
man vill beträda en ny bana i beskattningsväg, man icke genast
börjar att för konsiderationers skull göra några oriktigheter i beskattningsföreskrifterna.
Det är här visserligen påpekadt, att landt-*
egendoms beskattning skulle komma alt allt för mvcket höjas genom
det beskattnirigsbefopp, som komiterade föreslagit, men om R.
St:r bibehöllo de beräkningar, som komitén gjort, och de voro mycket,
noggranne, skulle det leda till det resultat, att man icke kunde
antaga jorden enl. den nya bevillningsberäkningen erhålla högre
värde än 2'/2 gång nuv:de taxeringsvärde. Detta förhållande mellan
nuv;de och den framtida förväntade taxeringen torde bestyrkas
äfven genom hypotheksviirderingen, hvilken, i klump tagen öfver
hela landet, lernliar ungefärligen samma proportion. Att jordbruket
utgör större skatter är allmänt kändt, men dessa skatter tå
ju afdragas vid värdenas åsättande, och det torde icke vara skäl
att siiteriegendoimnr skola hafva lågt taxeringsvärde, derföre att
skattehemmanen betala ordinarie kronoskatter. Hvar egendom måste
väl skatta i förhållande till det värde, egendomen eger, och detta
värde åter minskas genom de onera den har. Den fråga, som nu
är före, har redan så mycket blifvit ventilerad vid föreg:de tillfällen
att jag icke längre vill nptaga tiden. Jag är för min del
mest benägen att yrka bifall till den lika proc.-beräkningen, som
komitén föreslagit; men då måhända icke många dela denna min
åsigt, finner jag mig föranlåten att tillstyrka den förändring, som
här är i fråga eller att afgiften för stadsegendom nedsättes till 4
öre. och jag får i sådant fall förena mig i det yttrande, som Gnne
Ugglas och Mörner afgifvit, under uttryckligt förklarande att detta
sker endast derföre att komiténs förslag hvilket jag anser som detenda
riktiga, icke har utsigt att vinna bifall.
Gr. Sparre, Erik: Den siste talaren började sitt yttrande
dermed, att om man skulle göra afseende på existerande förhållanden,
så kommer man på afvägar. Jag tror deremot att komitén,
derföre att den bygger på principer, som talaren sjelf erkänner
att de hittills icke blifvit tillämpade och som nu med konseqvens
tillämpas äfven der förhållandena sätta sig deremot, kommit på,
afvägar. Gr. Lagerbjelke har sagt, och det är efter min öfvertygelse
en sats, som alla författare i nationalekonomien i långliga
tider erkänt, att en fast egendom betalas alltid öfver sitt verkliga
värde. Redan nationalekonomiens fader, Adam Smith, sade: att
den säkerhet är så inbjudande, .sorn man har i kapitalets placerande
uti jord, den ställning, jordbrukaren intager är så ädel, att
den förmår kapitalisten att i jorden nedlägga sina kapitaler med
188
Den 22 Angnst) f. fri.
beräknande i allmänhet af en vida lägre inkomst än af någon
annan fastighet. Och detta är, enligt min erfarenhet, så gunnt
och af erfarenheten vid hvarje tillfälle bekräftadt, att det icke
kan bestridas. Om vi således måste antaga, att jordegendom betalas
öfver sitt värde, och om komiiéns åsigt är att inkomst skall
beskattas, så blir äfven ovedersägligt, att inkomsten af en jordegendom
icke motsvarar dess värde.
Öfvergår jag nu till förhållandet i städerna —- jag bryr mig
icke, i olikhet mot den siste talaren, om principer, då de icke
kunna tillämpas, utan jag håller mig till de existerande förhållandena
— så visar sig, att jordegendom på landet är, i följd af
vårt uråldriga beskattningssystem, i följd af kronans ordinarie inkomster
deraf, redan så oerhördt betungad i jemförelse med stadsfastighet,
att det är den billigaste sak i verlden, att procent-afgiften
är lägre för den torra fastigheten än för den sednare. Lägger
jag nu dertill, att inkomsten af jordegendom är beroende af väder
och vind, så ligger deri en ytterligare anledning att säga, det allting
talar för att jordbruksfastighet må taxeras lägre i bevillning
än stadsfastighet. Jag får dessutom fästa upmärksamheten derpå,
att då man påstår, det jordegendom å landet, är taxerad under
si 11 värde, så må det vara förhållandet, i somliga provinser, men i
andra är det åter icke. 1 södra provinserna tror jag man kan
säga, att jordegendom är taxerad vida under sitt verkliga värde;
men ju närmare man kommer Stockholm, desto mera förändras
detta förhållande. Vi veta t. ex. att i en stor del af Stockholms
och Upsala län äro egendomarne så uptaxerade, att de icke
skulle tåla vid en tillökning i bevillning af några procent. Jag
skulle trötta E. o. Ad., om jag upräknade eller ens gjorde en
antydan om de bördor, som tynga jorden: derom är tillräckligt
taladt på detta rum; men man måste, när man afgjordt fordrar en
ytterligare bevillning, taga i betraktande att. dessa bördor redan
äro så betungande, att stadsfastighetens onera i intet afseende kunna
med dem jemnföras. Jag tror således, att Gr. Lagerbjelke haft
allt möjligt skäl för sitt yrkande, och då i detta afs:de Utsk:t till
mötes gått den åsigt, som temligen tydligen uttalat sig hos R. o.
Ad. vid första föredragningen, synes mig ur aila synpunkter vara
riktigt att bifalla Utsk:ts hemställan.
Gr. Mörner: Då frågan om den nya bev.förordningen förra
gången förevar på detta rum, var jag en af dem, som väsentligen
framhöll den anmärkningen, att man alldeles för litet fästade sig
vid motiverna till komiterades förslag. Ehuru man uti dessa
motiver hade erkänt, att den Svenska bevillnings-lagstiftningen utgått
från den riktiga grundsatsen af jemlik beskattning, hade man
likväl vid förslagets utveckling betydligen afvikit från de hittills
följda grunder för bevillningens bestämmande och byggt detsamma
på vissa med förkärlek omfattade theoreuska satser. Under några
delar af ärendets handläggning hyllade äfven E. o. Ad. i de
flesta punkter den åsigt., som af mig och åtskilige andra talare
förfäktades, men en vändning inträffade och andra åsigter gjotde
Den 22 Augusti 1. m.
189
sig sedermera gällande. Beslut hafva fattats, hvarigenom det blifvit
omöjligt för K. o. Ad. att nu reda harfvan på det sätt, att
man i mer eller mindre mån återginge till det för närvarande bestående.
Vi hafva numera ingen utväg öppen att på sådant sätt
förändra Utsk:ts förslag. Gr. Sparre har talat om att bygga på
det bestående, mer än Utsk:t gjort; men detta är att vilja vända
tillbaka på en väg, dit man icke vidare kan komma, tv R. oell
Arbus redan fattade beslut tvingar oss att fortgå på den bana,
som af korniterade och Utskit är oss anvisad. De anmärkmr,
som här blifvit framställde mot det förslag, som Gr. Ugglas och
jag påyrkat, utvisa, såsom jag kan fatta, ingenting annat än oriktigheten
af att vid upskattning af landtfastighet lägga sista köpeskillingen
till en sådan ovilkorlig norm för värdets bestämmande,
som Utsk:t gjort. Då man erkänner, att köpeskillingen icke rättar
sig efter den inkomst, man eger af fastigheten, men på samma
gång uttalar den åsigt, att inkomsten skall vara beskattningsgrunden,
så är det ju klart, att man begår en motsägelse mot
sig sjelf genom yrkandet att en grund, som icke utmärker hvad
den skulle häntyda på, nemi. inkomstbeloppet, skall blifva beskattningsgrund.
Det är således, när fråga förekommer att bestämma
efter hvilka grunder en egendoms värde bör upskattas,
som jag tror rätta tidpunkten vara att tillse att man dervid öf
verenskommer
om sådane grunder, som leda till att utmärka det
förhållande, hvilket man anser kunna betrygga en rättvis beskattning.
Att, med förbiseende deraf, att köparen af stadsfastighet
beräknar 8 å 9 proc. på sina penningar, under det köparen af
landtfastighet får vara belåten om han kan räkna på 4 proc., säga
att egaren af stadsfastighet kontribuera!4 ärligare till statsbehofvens
fyllande, än egaren af iandtfastigheten, det anser jag fullkomligt
oriktigt, ty den förre har ju dubbelt så stor inkomst, som den
sednare. Om såväl den ena, som den andra fastigheten skulle
upskattas till sitt rätta värde, så måste detta väl ske derigenom,
att hvad, som gifver lika inkomst, äfven anses hafva lika värde.
Således tror jag att de erinringar, som blifvit gjorda mot det af
Gr. Ugglas och mig framställda förslag, egentligen afser tillämpningen
af de grunder, hvarefter fastigheten skall upskattas, men
deremot icke rätteligen beröra denna punkt om procent-beräknin
gens
bestämmande. De stora fluktuationer i fastighetsvärde, som
vid köp förekomma, äro en så mycket större anledning att gå
varsamt tillväga vid bestämmandet af det inflytande, som köpeskillingen
bör utöfva såsom norm för uträkningen af upskattningsvärdet,
särdeles då man dermed sammanbinder att andra jemfördga
fastigheter i trakten skola efter enahanda grund upskattas.
Det är icke mer än några veckor sedan jag hörda omtalas att en
egendom, som för 3 år sedan uptogs till ett belopp af 220,000
rdr, nu afyttrats för 1 50,000 rdr. På dessa år visar sig således
en skilnad i värdet af ej mindre än 70,0 00 rdr. Ar det då
skäl, när egendomspriset på så kort tid är underkastadt dylika
fluktuationer, att ovilkorligen påbjuda, det den sista köpeskillingen
skall vara beskattningsgrund. När vi komma till den punkt, som
190
Den 22 A ugnst! f. to.
handlar om grunderne för upskattningsvärdets bestämmande, kan
vara skäl att tala om det vanskliga uti att allt för mycket fästa
sig vid sista köpeskillingens belopp, men icke är det skäl att här
upställa procent beräkningar, som utgöra en högst skärande kontrast
mot den princip, hvarpå Utsk:t byggt sitt förslag.
Hr Hjärne, Harald: Jag anser att man vid öfverlägg
ningen
om detta Betänk, bör erinra sig de skäl, som föranledde
B,. St:r att begära nedsättandet af en komité för utarbetande at
nya grunder för bevillningen. Det hufvudsakligaste skälet var, att
man allmänt erkände, det vår nuv:de bevillms-förordning var principlös
i sina detaljer. Den är upställd för hvarje särskild kategori
af skattdragande på sådant sätt, att den ovilkorligen måste
föranleda icke blott enskilda orättvisor, utan en gifven ojemnhet
i beskattningen. Dessutom föranleder den oärlighet inom beskattningskomitéerna
genom den öfvertygelsen, att hvad taxeringskomitéerna
bestämma i fråga om hvar och en skattskyldigs afgift, icke
är riktigt. Man har trott sig finna att för komiténs förslag ligger
till grund den riktiga principen, att, såvidt möjligt söka åstadkomma
lika beskattning för alla —- det är denna åsigt jag tror
man alltid bör ihågkomma och fasthålla. I fråga om all fastighets-bevillning
är det gifvet, att om taxeringsmiinnen gå samvetsgrannt
tillväga, så komma de att följa den grundsats, att innan
de bestämma egendomens värde, beräknas alla de afbränningar,
som böra afgå från brutto-inkomsten. Jag förutsätter att taxerings-komitéerna
skola gå ärligt tillväga och icke godtyckligt såsom
hittills; hvad vinner man då? Jo, en synlig ojemnhet i
beskattningen, ty taxeringsvärdet blir i sä fall långt mera updrifvet
och kommer att upväga en långt större siffra, än om båda
slagen af taxering uptagas till 4 proc. För min del anser jag
det vara en fiktion att tro, det en ärlig tax:s-komiié skall åstadkomma
sådana resultater, som de vänta, hvilka önska en olika
proc.-beräkning för de olika fastigheterna. Detta blir blott en
synlig olikhet, som kommer att väcka missnöje, men i sjelfva
verket kommer den skattskyldige, der han icke är underkastad en
godtycklig beskattning, ingalunda att skatta mer i ena eller andra
fället, antingen man bestämmer 3 eller 4 öre. Således tror
jag de Hrr misstagit sig, som anse att härigenom olikhet i tax:s
värde
skall upstå, men deremot kommer förordningen att förlora
en af sina vigtigaste grundsatser, den att alla skola afstå en procent
af den supponerade inkomsten. Förra gången denna fråga
förevar, visade jag med siffror att det förhållande skulle inträffa,
att något öfver 400 mill.-rs fastighet på landet skulle komina att
skatta till staten mindre än 250 milbrs annan fastighet, och det
får man medgifva är ett resultat, som för hvar och en skulle synas
både oväntadt och orättvist. Jag skulle således helst vilja
yrka bifall till komiterades förslag, men då en af komiténs egna
ledamöter icke yrkat derpå, emedan det lärer vara föga utsigt att
det skall vinna bifall, får äfven jag förena mig i det mindre o
xättvisa
yrkande, sora Gr:ne Ugglas och Mörner framställt, eller. 3
Den 22 Augusti f. m.
131
Öre för fastighet å landet och 4 öre för annan fastighet. Utslet
har vid refererandet af sina särskilda beslut i denna punkt gjort
en förvillande upgilt, då Utsk:t sagt att dess förra förslag gillades
af ett Stånd, men att de öfriga Stånden fattat skiljaktiga beslut.
I sådan händelse anser jag att Utsk:t bordt vidhålla sitt
beslut; men om Utsk:t behagat skilja punkterna 1 och 2, d. v. s.
icke behandla frågan om fastighet på landet och den om öfrige
fastigheter på en gång, så hade Utsk:t kommit till ett annat resultat,
ty dä hade man funnit att Borgare- och PresteStm beslutat
alt. all annan fastighet än jordbruksfastighet skall betalas
med 4 öre och icke med 5. I detta alside hade således Utskit
haft skäl frångå sitt beslut, emedan af 3 Stånd, som beslutat i
frågan, 2:ne lättat samma beslut. Jag anmärker detta, emedan
jag i Utsk-.ts sätt att referera tror mig finna ett försök att vilseleda
li. St:r i upfattningen af de olika Stms beslut. Jag instämmer
i hvad Grme Ugglas och Mörner yrkat.
Gr. af Ugglas. Det skäl, hvarpå Gr. Sparre hufvudsakligen
stödde sig vid försvaret af den åsigt, som Gr. Lagerbjelke
framställt, var dels att i allmänhet för jordfastighet betalas i proportion
ett större kapital än för annan fastighet, dels att jord
fastigheten
har större ouera än de som betunga andra fastigheter.
Hvad den första anmärknm beträffar, så har jag redan erkänt, att
jag tror det man i allmänhet beräknar något mindre inkomst af
jord- än annan fastighet, ehuru jag likväl icke tror att den går
till det ringa belopp, som blifvit antaget. Gr. Mörner yttrade
nemi., att på stadsfastighet kan beräknas 8 å 9 proc. och på
jordfastighet endast 4. Men just derföre att jorden i allmänhet
har något mera tilldragande, mera stabelt, sum gör att kapitaler
deri placeras, utan att man derpå beräknar någon så stor vinst;
just derföre anser jag också för min del, att någon nedsättning i
bevillms-beskattningen för jord bör ske. Så har skett i alla be vi 11 -  nings-förorduiugar, ty gå vi till den gamla bevilln:sstadgan och
betrakta det förlnde, då 5 proc. erlades för annan inkomst, så
var det 2 per mille för inkomst på fastighet. Detta upkom på
så sätt, att 4 proc. erkändes såsom fastighetsinkomst, d. v. s. 40
rdr på 1000 och 5 proc. derå gör 2 rdr. Jag nämner detta för
att visa, att jag för min del anser skäl förefinnas till olika procentberäkning
för jord- och stadsfastighet, ehuru jag icke vill
medgifva att den bör vara sä stor, som Gr.ne Sparre och Lagerbjelke
förordat.
Beträffande Gr. Sparres 2:dra anmärkning, så är det sanni,
att de onera, som häfta vid jorden, äro vida större än de, som
ligga på stadsfastigheten, men något för högt torde Gr:u dock
hafva upskattat dem, då fråga är om jordens taxeringsvärde, gruudadt
på köpeskilling; ty vid detta taxeringsvärde intages i beräkningen
de onera, som häfta vid jorden. Jag vidhåller hvad jag
förut sagt, att då det nn är fråga om att genom en ny bevillnrsförordning
komma från den orättvisa, som förefinnes i den gamla,
bör man icke, såsom Gr. Sparre här gjort, vilja bygga på gamla
192
Den 22 Angnst! f. m.
förhållanden, ty man konstituerar derigenom ett bibehållande af
den gamla orättvisan och upmuntrar till försök att ånyo eludera
förordningen. Gr. Lagerbjelke framkastade den frågan, hvad allmänheten
skulle säga derom, att be vi 11 n. procenten på jordfastighet
bibehölls lika stor som förut, men den på stadsfastighet sänktes.
Jag får derpå svara, att derigenom blir konstateradt huru oriktigt
jordfastigheten förut varit taxerad i förhållande till stadsfastighet,
och att det är väl att detta förhållande blifvit rättadt. Det är
åtminstone den tanke, som hos mig skulle upstå och som troligen
upstår hos hvar och en, som i likhet med mig önskar, att
man må i förhållande till sin inkomst till statens behof bidraga.
Jag fortfar i mitt yrkande.
Gr. Sparre: Jag har visserligen icke förutsatt, att en klokt
beräknande man vid köp af en egendom underlåter att afdraga
från bruttoinkomsten onera vid egendomen; så enfaldig är jag väl
icke; men jag har sagt, att det finnes en grund derför att staten
sätter bevillningen å jordfastighet lägre än å stadsfastighet, och
den är, att jordfastigheten redan har så enorma afgifter i ordinarie
räntor, i rotering, skjuts, väghållning, aflöning till presterskap m.
m„ att deri kan ligga en billighet att staten vid bestämmandet af
bevil In.beloppet sätter en lägre siffra å jord- än stadsfastighet. Vi
tvista här egentligen om 2:ne meningar; Gr. Ugglas vill hafva 3
och 4 proc., Gr. Lagerbjelke 3 och 5. Gr. Ugglas medger, att
det är en skilnad i inkomst af stadsfastighet och landtfastighet;
denna omständighet är för honom en tillräcklig orsak att sätta
3 och 4. Jag tillägger, att staten af jord fastighet redan har en
betydlig inkomst, det är hela skilnaden mellan Gr. Ugglas’ och
min mening. Jag säger att Gr. Ugglas icke velat godkänna min
beräkning, men denna beräkning är riktig. Då man tager i betraktande
att jordfastighelen redan är enormt betungad, så kan
den med skäl i bevillning skatta något mindre. Jag tror således,
att det är mycket skäl för Utsk-.ts förslag och jag uprepar än en
gång, att då i följd af R. o. Ad:ns vid återremissen tydligen uttryckte
åsigt Utsk:t förändrat sitt förslag och biträdt R. o. Ad:ns
åsigt, så synes i sanning besynnerligt, om R. o. Ad. nu skulle
vilja förneka denna åsigt, som då uttalades.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad, samt IL Exc. Hr
Gr. o. Landtm, yttrat, att derunder yrkats dels bifall till Utskrts
förslag oförändradt och dels bifall dertill med den förändring, att siffran
5 i mom. 2 utbyttes emot siffran 4, framställde IL Exc. propos.
på bifall till Utsk-.ts förslag oförändradt och, då dervid svarades
starka ja, blandade med ganska mångå nej, förklarade sig hafva
funnit ja öfvervägande.
Gr. af Ugglas begärde votering.
Uplästes och godkändes följande voter.propos.:
»Den
Den 22 A n gu sti f. m.
193
»Den som bifaller Bevilln.Utsk:t,s å sid. 5 och 6 af Utlål:t
N:o 34 förekommande förslag ang:de bevillning för fast egendom,
röstar
Ja j
den det ej vill, röstar
Nej;
Yinner nej, bifaller R. o. Ad. berörde förslag med den förändring,
att den i 2:dra monr.t förekommande siffran 5 utbytes emot
siffran 4.
Vid voteringens slut bade rösterna utfallit sålunda:
Ja — 26.
Nej — 22.
Utskits förslag till redaktion af § 2.
Gr. Mörner: I denna § har Utsk:t bibehållit samma olika
beräkningsgrund för frälseräntans upskattning och beskattning, som
i det förra Betänk:t. Det har nu genom R. o. Ad:ns beslut blif
vit
afgjordt, att innehafvare af jordbruksfastighet skall erlägga
bevillning efter 3 för 100 af det upskattade värdet. Men i
slutet af denna g heter det att »frälseränta räknas till sådan
fastighet, som uptages i mom. 2 af denna §.» Frälseränta skall således
betalas efter 5 öre för hvarje fulla 100 rdr, under det sjelfva
fastigheten betalar 3 för hvarje 100. Om nu frälseränta» inlöses
af jordegaren, så slipper han att för densamma betala mer än 3
för 100, då förre innehafvaren deremot lått erlägga 5 för 100.
Ar det principenligt, att låta en fastighet draga en större bevillning,
om den eges af en person, än då den kommer i en annan
persons ego. Mig synes rättast vara, att frälseränta räknas till
sådana fastigheter, som omnämnas i mom. 1 af denna g, i hvilken
händelse lika skatt kommer att af den utgöras, ehvad den eges af
en räntetagare eller af jordegaren sjelf. Det är väl icke skäl att
staten ger särskilda premier åt jordegaren för att han skall inlösa
frälseräntan. Således hemställer jag att R. o Ad. måtte besluta,
att frälseräntan må räknas till sådan fastighet, som uptages i mom.
1 af denna §. Det föreg:de mom:t, der det talas om befrielse
från bevillnings utgörande för »menigheter, akademier, vetenskapliga
samfund, allmänna undervisningsverk och barmhertighets-inrättningar
för dem tillhöriga byggnader, så framt dessa i hyror eller
på annat sätt icke lemna egaren någon inkomst», tror jag borde i
slutet få detta tillägg »eller äro till boställen uplåtna»; ty om en
byggnad är af staten till boställe uplåten, så skall bostälisinnehafvaren
betala bevillning och då bör väl äfven vara utsatt att menigheten
är fri från bevillningen.
Gr. Lagerbjelke: I afs:de på frälseränta och dess up
skattning
är den anmärkning gjord af Gr. Mörner, att den skulle
komma att olika beskattas, om den lägges tillsammans med jorden,
än då den är särskild. Men härvid får man icke lemna ur sigte,
Fl IX. 13
194
I)en 22 Angnst i f. m.
att frälseränta!) icke är något annat än en skatt, som icke längre
innehafves af kronan utan af enskilda personer. Således då ett
frälsehemman är räntefrälse, innehafves frälseskatten af jordegaren;
är det ett frälseskattehemman, innehafves skatten af en frälseränteegare;
är det kronoskattehemman, innehafves den af kronan. Om nu
skatten innehafves af jordegaren, gör detta den skilnad mot då
skatten innehafves af kronan eller enskild frälseränteegare, att hemmanet
har mindre utskylder, hvilket mindre belopp af utskylder
särskildt skall tagas i betraktande vid bestämmandet af hemmanets
taxeringsvärde. Om nu frälseskatteegaren köper frälseränta»,
så kommer han i precist samma förhållande sorn en ren frälseegare
i förhållande till kronoskattehemmanet, med afs:de på den
skatt, som är ålagd hans hemman. Detta mindre beskattningsförhållande
skall tagas i betraktande, då man bestämmer taxeringsvärdet.
Deraf upkommer väl, till en viss grad, hvad Gr. Mörner
sagt, att om jordegaren inköper frälseränta», så får han en vinst
i Digre skatt'; men detta kan dock i följd af dessa förh:den svårligen
hjelpas på annat sätt, än Gr. Mörner föreslagit, hvilket dock
har sina olägenheter. Så fullt orättvist, som den siste talaren
framställt, är Utsk:ts förslag dock icke; ty om en person eger en
frälseränta, så är han dock fullkomligt säker på att någon missväxt
aldrig kan inträffa. Det finnes ingen egendom, sä vida samhället
består, som är så säker som frälseräntan, ty det må inträffa
regn, frost, missväxt, så står dock hemmanet i säkerhet för
3 års frälseräntor, och alltid är då hemmanet i kapital värdt mern
än de 3 årens ränta. Då åter jordegaren sjelf inköper frälseräntan,
kan icke nekas att han måste taga den inkomst, som skall
förränta kapitalet, för hvilket han inköpt denna frälseränta; denna
inkomst kan således vara underkastad missväxt såsom alla andra.
Frälseräntan är således i och för sig sjelf en säkrare egendom än
någon annan, och deri kan ligga något motiv för en mycket högre
beskattning, men det kan dock icke nekas, att ehuru det varit
önskligt att komma från denna olikhet, någon annan hjelp icke
finnes, än att göra procenten lika. Men om man detta gör, så gelman
frälseegaren en större fördel än jemförelsevis någon annan nu har.
Det finnes ingen egendom så bestämdt upskattad till sitt fulla
värde vid taxeringen, som frälseräntan, ty denna ränta finnes upgifven
till sina minsta delar, och den nuvide bevillmsförordningen
föreskrifver, att den skall taxeras i kapital efter den inkomst, för
hvilken frälseegaren elter markegången näst föregrde år skattar;
således för frälseräntas fulla värde. Om nu frälseräntan skulle
sättas till 3 proc., såsom Gr. Mörner föreslagit, sä blir följden att,
med bibehållet taxeringsvärde, finge frälseegaren sin skatt nedsatt,
så att han hädanefter icke skulle betala mer än V3del hvad
han hittills betalt. Jag anhåller om bifall till denna del af Utsk:ts
förslag.
Hvad åter beträffar boställslägenheter, så torde det vara rätt
hvad Utsk:t i afsule på dessa föreslagit. Utsk:t har ansett att boställsinnehafvare
böra betala för sina lägenheter, emedan det är
föreskrifvet, att, vid beräkningen af en tjeustemans löneinkomster,
Den 22 A ngn sti f. m.
195
skola äfven de fördelar uptagas, som han har af bostället.. Det
torde således låta ganska väl förena sig med det stadgande, sora
här tinnes, att då en fastighet icke ger någon hyresinkomst, s&
skall den befrias från utgörande af bevillning. Jag anhåller således
om bifall till denna punkt.
Gr. Mörner: Om frälseräntan icke skulle upskattas lika
med jordbruksfastighet, till hvilken den väl rätteligen är hänförlig,
då den utgör en del af jordbrukets afkastning, så borde den
icke alls beskattas såsom fastighet, utan inbegripas under inkomstbeskattningen;
men då den nu blifvit räknad såsom hörande till
fastigheter, så måste den val rättsenligt sammanföras med det slag
af fastighet, med hvilken den i sjelfva verket kan fullkomligt införlifvas,
nemi. med jordfastighet å landet. Vinsten för jordegaren
att till sig lösa räntan, måste vara hvarken mer eller mindre
:in denna räntas värde, och då han slipper att utbetala räntebeloppet,
så torde lian väl antingen böra skatta efter samma grund,
som den förre innehafvaren af räntan gjort, eller också denne icke
skatta efter annan grund än jordegaren kan komma att skatta, då
han blir innnehafvare af räntan. Då man i öfrigt vid upgörande
af grunderna för bevillningen icke fäster afseende å bestående
förhållanden, kan jag icke inse hvarföre man särskildt i detta fall
skall derpå lägga en sådan vigt, att man derföre skall våldföra
den antagna jemlikhetsprincipen. Jag fortfar således i mitt yrkande
att frälseräntan må räknas till sådana fastigheter, som uptagas
ä mom. 1 af ifrågav:de g.
Hvad beträffar den andra af mig gjorda aumiirknm, skulle jag
ej tro att den framställning, som jag gjort, går ut pä något annat
än ett förtydligande af Utskits förslag, nemi. att beskattning icke
skulle påföras menigheten för ett till boställe uplåtet hus, utan
att bevillningen för detsamma borde utgöras af boställsinnebafvaren.
Det är väl möjligt att någon osäkerhet elier något misstag icke vid
tillämpningen kommer att upstå, men sådant är likväl svårt att
på förhand veta. Jag fortfar således i mitt yrkande.
Gr. Lagerbjelke: De olägenheter, sora skulle åtfölja det
föreslagna stadgandet om frälseräntas beskattning, förfalla äfven till
någon del, då man betänker att, i fall en egare af ett frälseskattehamman
köper frälseräntan, så kommer dädanefter icke frälseräntan
att särskildt beskattas, utan det tillkommer taxerings- och
pröfningskomitéerna att gifva egendomen det förhöjda taxeringsvärde,
som den anses förtjena, derigenom att den icke vidare är
så hardt beskattad som förut. Emellertid kan icke nekas, att en
olägenhet här förefinnes, men olägenheten blir ändå större, om
man, utan afs:de på nuv:de förhållanden, skulle helt simpelt efterskänka
frälseskatte-räuteinnehafvare öfver Vjdelar af deras nuv:de
skatt.
Den andra frågan om boställsinnehafvares och menighets skyldighet
att betala fastighetsbevillning för bostadslägenheter, får jag
betrakta ensamt med afs:de på denna §. För att rätt tyda den
-
196
Den 22 Augusti f. m.
samma, mäste man gå till instruktionen för taxerings-förrättningarne.
Till 18:de §:n 2:dra mom;t i nämnde instruktion har Utsk:t
vid detta tillfälle tillagt följande stadgande: »Deremot bör icke
fastighetsbevillning påföras, så framt icke hela byggnaden är åt en
och samma person till boställe upplåten». Det vill väl synas, då
man läser detta stadgande i sin helhet, som vore det alldeles gifvet
att boställsinnehafvare!! får svara för bevillning å sitt boställe.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad, yttrade H. Exc.
Hr Gr. o. Landtm., att derunder yrkats dels bifall till §:n oförändrad
och dels bifall dertill med följande förändringar, nemi. att
i mom:t näst före det sista skulle efter orden »lemna egaren någon
inkomst» införas orden »eller äro till boställen uplåtna», samt att
sista mom:t skulle erhålla följande lydelse: »Frälseränta räknas till
sådan fastighet, som uptages i mom. 1 af denna g.»
Gr. Mörner: Jag anhåller att båda mina förslag måtte
blifva föremål för särskilda propos:r.
Sedan H. Exc. tillkännagifva, att han skulle framställa särskilda
propos:r å de mom.-r, hvari Gr. Mörner påyrkat förändring,
samt att, sedan beslut deröfver blifvit fattade, den öfriga, utan
anmärkning lemnade delen af §:n komme att blifva föremål för
en och samma propos., framställde H. Exc. först propos. å bifall
till mom:t näst före det sista uti § 2, och sedermera propos. å
bifall till samma mom. med det af Gr. Mörner föreslagna tillägg,
hvilka båda proposir besvarades med några ja och nej i blandning,
hvarefter förnyad propos. å bifall till Utsk:ts förslag uti ifrågav;de
del gjordes, samt besvarades med flere ja jemte några nej; och
förklarades ja nu haft öfvervigten.
Sedermera framställde H. Exc. propos. å bifall till sista mom:t
uti § 2 utan förändring och, då dervid svarades många ja jemte
åtskilliga nej, förklarade sig hafva funnit ja öfvervägande.
Sedan Gr. Mörner begärt votering, uplästes och godkändes
följande voter.propos.:
»Den som bifaller sista mom:t af g 2 uti Bevi!ln.Utsk:ts i
Utlåtit N:o 34 framlagda förslag till BevillningsStadga, röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner nej, beslutar II. o. Ad., att nämnde mom. skall erhålla
följande lydelse : »Frälseränta räknas till sådan fastighet, som
uptages i mom. 1 af denna §.»
Vid voteringens slut hade rösterna utfallit, sålunda:
Ja — 20.
Nej — 12.
Slutligen gjordes propos. å bifall till den öfriga delen af g
2 och besvarades med ja.
Den 22 Au gu s ti f. m.
197
H. Exc. Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att anslag blifvit
utfärdadt till fortsättande af plenum kl. 6 e. m.
Utskrts hemställan rörande lista mom:t i § 3, samt förslag
till samma moments ordalydelse.
Gr. Mörner: Jag anhåller om ursäkt för det jag så ofta
besvärar It. o. Ad. med framställningar, som synas vinna föga
sympathier; jag kan likväl uti en sak af sådan vigt som denna
icke afstå från att söka framhålla alla de åsigter, jag anser böra
komma under betraktande.
Den nu föredragna 3:dje §:n innefattar de grunder, hvarefter
upskattning af fast egendom bör ske. Jag har redan förut under
diskussionen öfver Irsta §:n uttalat min åsigt, att Utskrts förslag
att lägga köpeafhandlingar till den förnämsta grunden för upskattningen
är otillförlitlig och i många fall vilseledande. Utsk:t utgår
från den ganska riktiga åsigten att få egendomen upskattad
till sitt verkliga värde; men detta verkliga värde är i de flesta
fall nästan omöjligt att med full visshet få utredt. Hvad angår
fastighet på landet, så beror detta på hvarje individs olika upskattningssätt.
Åtskilliga omständigheter äro derföre upräknade,
hvilka 'böra vägleda omdömet. I sådant afs:de nämnas köpeafhandlingar
i första rummet, och på ett annat ställe, nemi. i instruktionen
för taxeringsmännen, förekommer, att de icke få afvika
från köpeskillingens belopp, utan att upgifva de särskilda
grunder, hvilka dertill hafva föranledt. I följd häraf kan man väl
taga för gifvet, att i de flesta fall sista köpeskillingen blir den
norm, hvarefter beskattningen kommer att utgå. Denna grund
synes mig otillförlitlig derföre, att det är den verkliga inkomsten,
som man vill beskatta, och att fast egendom på landet i allmänhet
icke betalas efter samma påräknade inkomst, som man vid köp om de
flesta andra egendomar räknar sig till godo, utan att man i allmänhet
åtnöjer sig med en lägre procent å sina penningar, då de
nedläggas i landtfastighet. Det blir således efter en högre norm,
som fastighet på landet kommer att beskattas, än annan fast egendom.
Vid Utskits förslag att afs:de äfven borde fästas på den
särskilda egendomens beskaffenhet och afkastning, har BondeSt:t
beslutat den förändring, att Ståudet tillaggt ordet »behållna» framför
afkastning. Detta tillägg har Utsk:t hemställt att BondeStit
måtte frångå, och antaga Utskits förslag oförändradt. Mig vill
det likväl synas att BondeStits förslag i denna punkt är ganska
välbetänkt. Det ,är någonting helt annat att upskatta en egendoms
värde efter nettoinkomst än efter bruttoinkomst, som Utsk:t
tyckes önska, ty för att åstadkomma denna bruttoinkomst fordras
ett förlagskapital, nedlagdt i inventarier, arbetskostnader m. m. d.,
hvilket icke erhålles lör intet och hvarföre afdrag skäligen torde
böra ega rum. Jag anser således att BondeSt:t icke saknat skäl
för sitt förslag att före ordet »afkastning» sätta ordet »behållna»,
och anhåller att K. o. Ad. måtte fatta enahanda beslut. För att
genom exempel visa hvarthän man kan komma vid tillämpning af
I)en 29 Augusti f. m.
principen om egendomens upskattning efter dess verkliga värde,
beder jag blott att få i R. o. Ad:ns minne återkalla ett förhållande,
som är temligen allmänt bekant. Det är föreskrifvet att vid
expropriation af jord för allmänt behof, jorden skall upskattas till
sitt verkliga värde, och att till detta värde skall läggas 5 0 proc.,
då det häraf upkommaude belopp utgör lösningssumman. Efter
dessa grunder ske för närv:de vid jords exproprierande för de pågående
jernvägsanläggningarue upskattningar i ganska stor skala
i olika delar af landet, men huru utfalla dessa upskattningar?
Månne på sådant sätt att det åsätta värdet blir det fi dylik jord
i orten allmänt gällande? och skulle någon menniska vilja köpa
en egendom efter det pris, som då för de exproprierade delarne
bestämmes? Jag antager likväl att den upskattning, som skett
och sker, grundar sig på upskattningsnämndens samvetsgranna öfvertygelse
om hvad som är rätta värdet å den upskattade jorden.
De hafva aflagt ed på att verkställa upskattningen efter bästa
samvete och hålla säkerligen denna ed helig. Emellertid lärer,
efter hvad jag hört upgifvas, inrösningsjord i Södermanland i allmänhet
af expropriationsnämnden upskattas till 600 rdr tnld och
då dertill kommer 50 proc. tillökning, blir summan 900 rdr, eller
jemt 50 proc. mera, än hvad som i kostnadsförslaget för vestra
stambanan genom Södermanland är uptaget såsom lösen för samma
jord. Om nu ledamöterna i beredningskomitén fortfara att
hafva samma åsigt om jordens verkliga värde, sora de tilläfventyrs
hafva hyst såsom ledamöter i nyss omförmälda upskattningsriämnder,
så vågar jag tro att jordegarne i Södermanland skola få så
fabulösa värden på sina egendomar, att det skulle riktigt vatinas
i munnen på dem, om de kunde lyckas att derefter realisera dem,
men att de säkerligen ej hysa det aflägsnaste hopp att kunna af
dem bereda sig en deremot svararande inkomst. Det ligger således
en stor osäkerhet i upskattningen, och för att i någon mån
begränsa dessa värdens upjagande, torde det vara ändamålsenligt
att tillägga ordet »behållna» framlör »afkastning.»
Gr. Lagerbjelke: Hvad först beträffar den af den siste
talaren gjorde framställning ang:de expropriation och de värden,
som dä blifva fastställda såsom verkliga för jorden, så är dermed
ett helt annat förhållande än med förevide fråga. Då en expropriation
bestämmes, skall nemi. det verkliga värdet af jorden för
dess egare afses och icke endast köpvärdet i allmänhet. Det ålen
stor skilnad mellan att upskatta det verkliga värdet på tunnlandet,
der man talar om hela egendomen och det värde ett tunnland
har, som ligger alldeles midt uppe i egorna eller afskärande
egorna. Vi veta alla att då en jordegare har midt upp i sina
egor en främmande ega af % tunnland, 1 tunnland eller så omkring,
-sa är det mycket vanligt att han betalar högre än hvad
expropriationen ger för att slippa denna främmande ega, och att
mati af denna lilla ega kan draga betydlig nytta, utan att derföre
öka sina omkostnader, sin arbetsstyrka ra. m. Det är således
vid expropriation nödigt, icke blott att upskatta hvad tunn
-
Den 22 Augusti f. m.
199
landet i sin helhet kan kosta, utan hvad det, så beläget sorn det
iir, kan vara värdt för jordegaren. Ett bevis derpå att expropriationen
ieke är så orimlig, som den siste talaren framställt, är, att
jernvägen ofta, för att förskaffa sig jord till fyllnad, tagit så kallade
sidoskärningar vid banan, som då exproprieras från samma
grund som banan. Om det nu vore förmånligt att sälja dessa
remsor tvers öfver egorna efter expropriationsvärde, så är det ju
gifvet att jordegaren skulle vara mycket glad ju större sidoskärningar
banan toge; men motsatsen har visat sig. Då jernvägen
velat göra sidoskärningar, så är jordegaren mycket deremot, och
beklagar sig. Detta måtte vara bevis att jordegaren anser sig
mera förlora än vinna på expropriation, efter han icke med upräckta
händer mottager lösning för sådana skärningar. Men här
är ett helt annat förhållande, ty här talar man om egendomens
verkliga värde i sin helhet. Deraf behagade Högl. St:t finna att
Utsk:t, likasom förut komiterade, har afsett att få det verkliga
värde, som en egendom anses hafva, ungefärl. på samma sätt som
en person, i fall han vill köpa en egendom. Han vill icke köpa
den till hvad pris som helst, utan för dess verkliga värde, och
han ser då efter på arealen och hvad den hittills afkastat. Precist
på samma sätt vill Utsk:t att taxeringen hädanefter skulle
gå tillväga; och att, då man läser denna §, man skulle anse att
någon sammanblandning skulle ega rum mellan brutto-inkomst och
netto-inkomst, lärer svårligen kunna påstås. Om man frågar en
person i denna trakt hvad en egendom är värd, så gör han afs:de
på både brutto- och netto-inkomst — på alla möjliga faktorer,
som kunna ingå i beräkning. Men att nu vid' detta tillfälle
tillägga ordet »behållna» till »afkastning» skulle, i stället för att
förtydliga, snarare göra saken mera otydlig, ty det skulle t. ex.
kunna föranleda till samma misstag på landet, som i städer, att
nemi. afdraga leinadskostnaden från den behållna inkomsten. Jag
anhåller om bifall till Utsk:ts förslag, såsom tydligare än BondeStåndets.
Hr Printzensköld, Carl: Det förslag, som Bevilln.-
Utsk:t i denna punkt framställt, erinrar om det gamla latinska
ordspråket: Tempora mutantur et nos mutamur in tilis. Här
har Bevilln.Utsk:t uptagit ett stadgande, som, om mitt minne
icke felar, redan för 16 år sedan försvauu ur Bev.stadgan, nemi.
att fast egendom skall upskattas till sitt verkliga värde. Man
hade under ett antal riksdagar ansett orden »verkliga värde» böra
begagnas och man trodde att detta syftemål skulle blifva realiseradt.
Men så blef icke och kunde ej heller blifva förhållandet.
Ty lika säkert som en egendom det ena året kan ega ett verkligt
värde till det och det beloppet, lika säkert är att genom
hvarjehanda omständigheter, som det icke står i mensklig förmåga
att förutse, detta det ena årets verkliga värde på egendomen kan
det andra året vara betydligt minskadt, och äfven att genom ega
rens
nitiska bemödanden en egendom kan ett efterföljande år i
sjelfva verket hafva blifvit icke obetydligt mera värd än han var
200
D e n 22 Augusti f. m.
året förut. När vi således hafva erfarenheten för oss deri, att det
ligger utom möjlighetens gräns att alltid fullgöra en föreskrift,
hvarigenom en egendoms verkliga värde skulle kunna utrönas,
emedan verkligheten beror på det tidsmoment, i hvilket vi lefva,
då värdet bedömes, så hade det varit lagstiftarens ovilkorliga
pligt att tillse, det icke en sådan föreskrift utfärdades. Det var
också på dessa grunder som 1844 års Bevilln.Utskit tillstyrkte
att ordet »verklig» skulle utgå och utbytas mot »rättmätig» jemförelse
med andra egendomars antagna värde för det år, under
hvilket taxeringen skedde. Jag hemställer då, om det kan vara
skäl återgå till en åsigt, som man för 16 år sedan förkastade och
om icke detta ådagalägger snarare ett tillbakagående än framåtskridande.
Pör min del anser jag det vara ett stadgande, som
för den, hvilken skall tillämpa lagen, blir alldeles omöjligt att
efterkomma. Just derigenom att lagstiftaren meddelar dylika föreskrifter
har han sjelf brutit stafven öfver lagen och i sjelfva
verket så till sågandes faktiskt meddelat en rättighet att sätta
lagen åsido och i stället följa sin egen åsigt. Sådant bör enligt
min öfvertygelse med största sorgfällighet undvikas, och jag får
derföre tillstyrka, att detta ordet »verklig» måtte utgå och i stället
insättas ordet »rättmätig», ty detta innebär åtminstone ett relativt
begrepp, hvilket ådagalägger att det har afs:de på de nästgränsande
egendomarnes värde, så att hvar och en fastighet inom
de distrikt, sora taxeringskomitén har att beskatta, får jemförelsevis
rättmätigt värde sig åsatt.
Gr. Lagerbjelke: Den siste talaren har åberopat erfarenheten;
jag auhåller att få göra detsamma. På sätt han yttrade,
har verkligen för 16 år sedan ur Bev.-förordningen utgått ordet
»verklig» framför »värde»; men hvarföre skedde detta och hvad
bief följden? Man gjorde det derföre att man utsatt en så hög
proc.beräkning, att man icke ville uttaga den summa, man skulle
få, ifall denna proc.beräkning tillämpades på verkliga värdet. Man
skulle nemi. då hafva fått 3 gånger så mycket penningar som
man ämnade taga, och då man icke ville fråntaga den fattige sä
mycket och icke heller nedsätta procenten, återstod icke annat än
att nedsätta egendomen under dess värde. Men hvad blef följden?
Jo, att taxeringsvärdet erkännes af alla vara en orimlighet
och osanning, såväl i den ena landsorten som den andra. Om
detta kan åberopas såsom en lycklig erfarenhet, har jag orätt!
Nu åter vore meningen att, i stället för att upsätta en procent
högre än som behöfves för att utgöra den bevillning, sorn är den
verkliga, så skall man upgifva det som egendomen man och man
emellan verkligen är vard, men deremot icke begära större bevillning
än den i verkligheten kan bära. När man det gör, måste
man väl också på något sätt utmärka hvad man menar dermed
att egendomen skall uptaxeras. Om man då säger att egendomen
skall på grund af alla de faktorer, som blifvit upläste, taxeras till
sitt verkliga värde, så veta alla hvad man dermed menar. Om
någon frågar den siste talaren hvad en egendom i hans granskap
Den 22 Augusti f. m.
201
är värd, så vet han det och upgifver hvad han vet, att den är
värd så och så mångå rdr. Men om raan åter frågar honom om
denna egendoms rättmätiga värde, så skall han förundra sig öfver
frågan och tänka: hvad menas med rättmätigt värde. I allt fall
befanns detta ord vara odugligt och borttogs ur författningen.
Vid 1844 års riksdag infördes äfven, som jag tror, ordet »jemförligt»
värde; men detta hade till följd, att om en egendom jemfördes
med en högt taxerad, så blef det högt värde, med en lågt
taxerad, så blef det lågt. Vill man således tala om erfarenhet
och betrakta den som skiljedomare, så talar den äfven för odugligheten
af ordet »jemförligt» värde. Jag anhåller om bifall till
Utsk:ts förslag.
Hr Printzensköld: Det är möjligt att den siste talaren
vet bättre än jag känner motivet hvarföre 1844 års Bev.Utsk.
utbytte ordet »verkliga» mot »rättmätiga», men jag får vördsamt
erinra att jag sjelf var ledamot i Bev.Utsk:t vid denna riksdag
och således sjelf var med om denna förändring, hvadan jag har
temligen väl reda på orsaken hvarföre detta utbyte egde rum.
Det var nemi. alldeles icke derföre att egendomen icke skulle upskattas
till hvad skäligen vara kunde, utan derföre att man ansåg
ordet »verklig» innefatta så fixa bestämmelser, att det skulle
vara omöjligt för taxeringsmännen att kunna riktigt tillämpa desamma.
Derföre tog man ett annat ord, sora jag gerna medger
icke var så lämpligt, men dock jemförelsevis, i afs:de på det begrepp
det innebär, mera passande än det andra; ty huru Gr. Lagerbjelke
än må betrakta saken, så trotsar jag honom att någonsin
kunna upgifva ens verkliga värdet på sin egen egendom, ännu
mindre andras, emedan detta beror helt och hållet på de subjektiva
åsigter hvar och en har, och de faktorer han låter ingå
vid bedömandet; och Pehr och Pål kunna komma till helt olika
resultater i afs:de på samma egendom. Nu måste det väl således,
såsom mig synes, vara lagstiftarens pligt att vid en författnings
utfärdande icke begagna ordalag, som omöjligen kunna efterkommas,
utan då är det bättre att taga ut detsamma och låta stå
»ett jemförelsevis till andra egendomar i orten skäligen upsatt
värde»; men ordet »verklig» är rent af oriktigt. Jag vet nog att
man i dagligt tal begagnar detta ord både i tid och otid; men
ett är att nyttja det i dagligt tal, ett annat att inlägga det i
en lag, ty dä får det en vida noggrannare betydelse än det har
dfr vi samtalas vid och som då kan låta mycket bra för tillfället.
Jag tror derföre att detta ord bör utbytas mot det som vid 1844
års riksdag infördes. Visserligen äro 16 år förflutne sedan den
tiden och Svenska språket har väl också sedan dess undergått någon
förändring, men icke tror jag att representationen i afs:de på
sin språkkunskap blifvit så förändrad och höjd öfver hvad den
var 1844, att man icke skulle kunna utan betänklighet använda
det ord, som den tidens representation ansåg lämpligt; hvarföre
jag också finner de skäl, som Gr. Lagerbjelke anfört mot det af
mig framställde förslag, alldeles icke böra här vinna afseende.
202
Pen 22 A ngn s ti f. m.
Gr. Mörner: Det skulle tilläfventyrs leda diskussionen allt
för långt från egentliga ämnet att nu ingå i en noggrann granskning
af resultaten utaf de upskattningar af jord, som vid expropriation
för jernvägens räkning egt rum. Jag tror likväl, att Gr.
Lagerbjelke i sitt genmäle något irrat sig, emedan de särskilda
olägenheter, som understundom kunna för jordegaren upstå, skola
särskildt tagas i betraktande och särskildt omnämnas. Lika jord
måste till lika värde upskattas, och detta är den regel, hvarpå
det är upskattningsmännens skyldighet att fästa afseende. Hvad
beträffar det af Hr Printzensköld framställda förslag, så tror jag
icke ordet »rättmätig» på detta ställe sakna så all betydelse, som
Gr. Lagerbjelke låtit förstå; ty det rättmätiga värdet måste vara
det, hvarefter jordegaren skall bidraga till statens behof i jemförelse
med andra, och nog måste en bevillnings-beredning lätt
kunna komma till öfvertygelse derom, huruvida någon jemförelsegrund
finnes mellan den ena och andra egendomen; men till kännedom
om det absolut verkliga värdet af en egendom vågar jag
påstå att man aldrig kan komma. Detta värde beror icke allenast
på olika personers olika upfattning af egendomens beskaffenhet,
utan egendomen får i sjellva verket ofta ett helt olika värde
i dea ene egarens hand. än i den andres, allt efter som den ene
har större förmåga an den andre att uttaga afkastning af denna
egendom. Jag tror således att, för att åstadkomma den jemlikhet
i beskattning, som åsyftas, är ordet »rättmätig» på detta ställe riktigare
användt än »verklig», sora Utskit begagnat.
Sedan öfverlägguingen förklarats fulländad, yttrade H. Exc.
Hr Gr. och Landtm., att, i afs:de å förev:de l:sta mom. af g
3, yrkats dels bifall till Utskits förslag oförändradt, dels att det
å första raden förekommande ordet »verkliga» skulle utbytas emot,
ordet »rättmätiga», och dels att före ordet »afkastning» å 4:de raden
skulle införas ordet »behållna»; till följd af hvilka yrkanden
den första delen af morrat, deri ordet »verkliga» förekommer, samt
morrats öfriga innehåll skulle göras till föremål för särskilda propos:
r.
Härefter framställdes först propos. å bifall till Utsk:ts å lista
raden af lista mom. i § 3 intagna förslag, att »fast egendom
skall upskattas till sitt verkliga värde», och sedermera propos. å
bifall dertill med förändring af ordet »verkliga» till ordet »rättmätiga»,
hvilka båda proposir besvarades med blandade ja och
nej; hvarefter förnyad propos. å bifall till Utskits ifrågavide förslag
oförändradt gjordes samt besvarades med många ja jemte åtskilliga
nej; och förklarades ja nu haft öfvervigten.
Sedan Hr Printzensköld begärt votering, uplästes och godikändes
följande voter.-propos.:
»Den som bifaller hvad Bevilln.Utskit uti listamomit af 3:dje
j§:n i Utskits förslag till Bevilln.Stadga föreslagit, att »fast egendom
skall upskattas till sitt verkliga värde», röstar
Pen 22 Augusti f. ra.
Ju j
den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner nej, beslutar R. o. Ad., att det i nyssnämnde stadgande
förekommande ordet »verkliga» skall utbytas emot ordet
»rättmätiga».
Vid voteringens slut bade rösterna utfallit sålunda;
Ja — 25.
Nej — 11.
Härefter framställde H. Exc. propos. å bifall till den öfriga
delen af nu före vide morn. i g 3 utan förändring, och då dertill
svarades många ja jemte några nej, förklarades ja hafva varit öfvervägande.
Utskits hemställan angide 2:dra momit af g 3, samt förslag
till samma moments ordalydelse.
Hr Printzensköld: Då Bevilln.Utskit oell R. o. Ad. jemväl
beslutat att frälseränta skall draga en olika promt mot jordbruksfastighet
i öfrigt, kan man deraf draga den slutsats, att en
frälseegendoms eller ett frälsehemmans ränta, som eges utaf frälsehemmanets
innehafvare, skall beräknas på det sätt, att staten måtte
få 5 promt af räntan och 3 proc:t af jordbruksfastighetens behållna
inkomst. Jag erkänner, att jag icke vet om detta kan vara Utsk:ts
mening, emedan det då blott taltes om att frälseränta upskattas
till det och det beloppet, der den finnes i jordebok uptagen.
Eljest står i nu gällande Kameralförfattning; Är frälsehemmanet
så gammalt, att det icke har någon ränta sig åsatt, så skall
denna beräknas till det belopp, som af närmast belägna hemman
utgår. Nu kan verkligen hända, att då beskatt.ningskomitén skall
tillämpa denna författning, och det icke är bestämdt uptaget att
beskattning må icke ifrågakomma, när hemmanet tillhör samme
egare, så har hos mig upstått tvekan, huruvida ett sådant särskiljande
kan ega rum. och jag anhåller att af Utskits ordfide erhålla
sådane uplysningar, att mitt tvifvelsmål i detta häns:de må kunna
häfvas, ty det är naturligt att om det finnes något stadgande, som
i detta fall bestämmer huru frälsehemmanet skall upskattas blott
såsom sådant och icke någon frälseränta dervid tagas i beräkning,
så förfaller min anmärkning.
Hr S t u a r t: Då Utskits Ordfide för tillfället icke är närvide, vill
jag meddela den uplysning, Hr Printzensköld begärt. Om Hr Printzensköld
velat genomläsa den föreslagna instruktionen för taxeringsförrättningarne,
skulle Hr Printzensköld i detta förslags 6:te § hafva
funnit följande stadgande. »Då frälseränta förenats med eganderätten
till den jord, hvaraf sådan ränta dittills utgått, skall, vid
bestämmande af fastighetens värde, detsamma ökas med ett belopp,
motsvarande värdet af den förbättring, egendomen genom
räntans uphörande vunnit.» Det är salunda bestämdt, huru för*
204
Den 22 Augusti f. m.
faras skall i det fall, som Hr Printzensköld förutsatt, och någon
tvetydighet bör icke kunna upkomma, hvarföre jag hoppas att Hr
Printzensköld icke bestrider den anhållan, jag nu framställer om
bifall till den föredragne §:n.
Hr Printzensköld: Jag finner mig så belåten med denna
uplysning, att jag afstår från mitt förut framstälda yrkande.
Efter härmed slutad öfverläggning och uppå framställd propos.
blef ifrågav:de mom. af E. o. Ad. bifallet.
Utsk:ts hemställanden rör:de § 4 och förslag till samma §:s
lydelse.
Biföllos.
Utskrts yttrande i ani. af gjorda anmärkmr emot grunderne
för Utsk-.ts förslag rör:de bevillning för inkomst af kapital eller
arbete.
Lades till handlingarne.
Utsk:ts yttrande rör:de l:sta monr.t af § (i och förslag till
samma mom:ts lydelse.
Bifölls.
Utsk:ts till PresteSt:t gjorda hemställan om godkännande af
förslaget om det s. k. bevillningsafdragets uphörande.
Lades till handlingarne.
Utskits hemställan rör:de 2:dra och 3:dje moram af g 6, samt
förslag till samma mom:rs lydelse.
Hr Printzensköld: Jag inser visserligen, att R. o. Ad.
skall nu, liksom förra gången, lemna sitt bifall till det morn., som
förekommer att till inkomst af kapital räknas ränta af utlånta
medel. Jag antar således att detta stadgande kommer att till
verkställighet befordras, men jag kan icke underlåta att till prot.
nedlägga min protest mot en lagstiftning, som åsyftar att ingripa
i personers enskilda förhållanden. Må vara att i andra länder
sedan längre tider tillbaka folket blifvit vandt att låta Regeringen
inqvirera i deras enskilda angelägenheter, emedan så tillgår
äfven i det beprisade fria England, men Sverige har hittills varit
befriadt härifrån, och jag tror att om denna förändring vidtages,
det icke skall dröja länge, förrän man anser denna beskattning
till den grad förhatlig, att densamma af Rikets St:r kommer
helt och hållet att afskaffas. Man bör och har säkerligen
icke svårt att utfinna utvägar, för att fylla statens tarf, utan att
stifta lagar, som kunna intränga på det enskilda gebietet såsom
den ifrågav:de, och som är så motbjudande för en hvar att efterlefva.
För min del är jag så glad, att genom min samhällsställning
aldrig någonsin kunna komma i tillfälle att tillämpa den ef
-
Den 22 Augusti e. m.
205
ter min öfvertygelse för hvar och en förhatliga författningen, och
jag betviflar att de, som nödgas åtaga sig denna svåra pligt, någonsin
skola kunna på ett med deras samveten öfverensstämmande
sätt upfylla densamma.
Gr. Lagerbjelke: Sedan det nu säl. är afgjordt, att ka
pital
skall beskattas, återstår endast i det nu föredragna mom:t
att afgöra hvad man räknar till kapital, och att dertill räknas ränta
å utlånta och räntebärande kapitaler, derom bör icke något tvifvel
ega rum, hvarföre jag anhåller om bifall till mom:t.
Efter härmed slutad öfverläggning och uppå framställd propos.
, blefvo de ifrågav:de moram af B. o. Ad. bifallne.
Utsk:ts hemställanden röride 4:de och 5:te rnomm af g 6,
samt förslag till samma mom;rs lydelse.
Biföllos.
Den vidare pröfningen af förev:de Utlåt, upskjöts till eftermiddagens
plenum och R. o. Ad. åtskiljdes kl. */* 3 e- rolli
fidem,
O. Brakel.
Onsdagen den 22 Augusti 1860.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades 1 prot.-utdr. för förmiddagens plenum samt prot:t
för d. 18:de sisth Maj e. m.
Anmäldes och bordlädes Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:ts nedannämnde
Betänkm, nemi.:
N:o 156, i atil. af väckt motion om ändring i K. Stadgan d.
5:te Mars 1858, ang:de sinnessjukas behandling och vård;
N:o 157, i ani af väckt motion om K. Theaterns ställande
under ministeriel styrelse;
N:o 158, i ani. af väckt motion om uphäfvande af K. M:s
Nåd. Reglem. för skyddskoppympning i riket;
N:o 159, i ani. af väckt motion rör:de en ombildning af huf
vudstadens
4 5-klassiga elementarläroverk; samt
Den 22 Augusti e. m.
\
N:o 160, i ani. af RiksStms skiljaktiga beslut öfver Betänka
N:o 117.
Fortsattes pröfningen af Bevilln.Utsk:ts Utlåt. N:o 34.
§ 7.
Utsk:ts hemställan om uteslutande från g:u af stadganderne under
litt. a, b, c oell d i Usta punkten t. o. m. orden »den iukomströrelseu
lernnar».
Bifölls.
Utsk:ts hemställan om intagande i 2:dra mom:t af punkten 3
af följande stadgande:
»Näringsidkares inkomst för löpande året får dock icke, äfven
om han under näst föregångna året gjort förluster, beräknas till
lägre belopp, än hvad en sådan rörelse, som den han drifver, i
medeltal anses afkasta».
Gr. Mörner, Carl Göran Detlof: I den nu föredragna
§ 7 har Utsk:t utgått ifrån den grundsats, att all inkomst, äfven
den minsta, skall beskattas, och Utsk:t har gått ännu längre, då
det stadgat att »Näringsidkares inkomst för löpande året får dock
icke, älven om han under nästföregångna året gjort förluster, beräknas
till lägre belopp, än hvad en sådan rörelse, sorn den han
drifver, i medeltal anses afkasta». Han skall således, ehuru man
utgått ifrån grundsatsen af inkomstbeskattning, erlägga skatt, äfven
om han icke haft någon inkomst, utan fast mera gjort förluster.
Aul:n till ett sådant stadgande lärer väl varit den, att, i städerna
åtminstone, utöfvandet af ett yrke är förenadt med åtskilliga medborgerliga
rättigheter, och att man derföre ansett att för åtnjutandet
af dessa förmåner någon minimibeskattning borde ega rum.
Detta ord har dock råkat i misskredit, och derföre kunde den enkla
utvägen att utsätta en sådan skatt icke användas, utan måste
man begagna en omväg och stadga att en afgift skulle påföras,
beräknad efter hvad en likartad rörelse ansågs i medeltal afkasta.
Hvad vill detta säga i tillämpningen? Om det t. ex. är fråga om
en skomakares beskattning, skall då medeltalet bestämmas efter
hvad andra skomakare betala, i en viss gifven stad, eller i hela
riket? Eller är det fråga om blott medeltalet af en rörelse med
den utsträckning, som den, hvilken någon viss person drifver. Om
nu en rörelse af enahanda utsträckning icke finnes i orten eller
staden, hvarifrån skola då taxeringsmännen fä detta medeltal, efter
hvilket de skola beskatta den ifrågav:de personen? Här står man,
såsom i så många andra fall, vid tillämpningen af den nya författningen
på godtyckets grund. Den kan dock möjligen något
så när låta tillämpa sig, då någon inkomst finues att beskatta;
men då det är ett deficit, efter hvilket skatten utgår, då blir naturligtvis
förfarandet ändå svårare. Jag vet emellertid icke, huru
man skall komma ur detta dilemma, då man fråugått den enkla
Den 22 Angnst i e. m.
207
grundsatsen, att för sådant fall satta en viss bestämd lägre afgift.
Genom nu gällande bevilln.-förordn. äro vissa sådana minimibelopp
fastställda och derutöfver medgifvet, att då genom handtverkare
eller handelsföreningars intyg någon näringsidkare kan styrka, att
han icke haft en inkomst, motsvarande den derför beräknade skatten,
så kan nedsättning i minimiafgiften äfven ega rum. På sådant
sätt hafva åtminstone de beskattande personerna någon sakkunnig
auktoritet att stödja sig vid, hvilket deremot nu kominer
att saknas. Jag hyser dock icke något hopp, att afs:de skall fästas
vid hvad jag nu andragit, hvarföre jag blott anhåller att det må
intagas i prot:t såsom min reservation.
Gr. Lagerbjelke, Gustaf: Utsk:t, har ansett, att hvarje
förmögenhet, då den förefinnes, bör beskattas. Såsom grund för
beskattningens storlek antog man i första rummet inkomsten, då
någon sådan är till finnandes; men det kan hända, att en betydlig
förmögenhet finnes, ehuru den under någon tid icke lemnat
någon inkomst. Men derför att så icke skett för tillfället, följer
ej att denna förmögenhet bör lemnäs skattfri. Om vid sista krisen
all den förmögenhet, som, oaktadt olyckorna, förefanns, skulle
lemnats obeskattad derföre, att den icke lemnade någon inkomst,
så hade väl den största orättvisa derigenom upkommit. Det kan
väl icke nekas, att t. ex. en stor fabriksidkare, hvars fabrik är
värd måhända milhr, men som under 1 år icke lemnat någon direkt
behållning, likväl är en mäkta rik man, och att han drager
mycket stor nytta af samhällsinrättningeu och den säkerhet densamma
lemnar. Vore det då billigt, att denna rika man skulle,
derföre att han 1 år varit utan inkomst, skatta mindre till staten,
än hvilken olycklig fattigstugusittare som helst. Man behöf
ver
icke nämna mera än detta, för att finna huru orättvist sådant
skulle vara. Det är sannt, att så länge inkomst finues, så må den
begagnas såsom en mätare för förmögenheten; men då den icke
längre finnes, ehuru förmögenhet existerar, må man då äfven betrakta
denna. Det är ganska vanligt i våra mindre städer, att
der tinnes en fabriksidkare, som har t. ex. en mekanisk verkstad,
och hvilken tilläfventyrs ensam har större förmögenhet, än alla stadens
näringsidkare tillsammans. Nu kan det hända, att en sådan
person vid en inträffande kris icke har någon inkomst under hela
året af sin rörelse. Vore då rimligt eller rättvist, att han skulle
skatta lika ringa som fattigstuguhjonet? På samma sätt, kan man
väl ej påstå, att det vore någon rättvisa deruti, att då jordbrukaren,
om han också varit hemsökt af den svåraste missväxt, ändock
får skatta till staten, så skulle deremot en fabriksidkare, som
något år lidit förlust, vara befriad derifrån? Utsk:t har således utgått
från den grundsatsen, att det är förmögenheten, som bör beskattas,
och ehuru i allmänhet inkomsten är ett sätt att upskatta
förmögenheten, kan det dock hända, att den sednare förefinnes,
utan att den förra egt rum. Icke heller är man i vårt Tand ovan
vid ett sådant sätt att betrakta saken. Vi hafva hittills haft s. k.
minirnitariffer. Hvad äro dessa, om icke just detta sätt att be
-
208
Den 22 Angne ti e. tn.
trakta förmögenheten. Nuv:de författn. stadgar, att en grosshandare,
en fabriksidkare skola skatta så eller så mycket, dock icke
lägre än ett visst belopp, äfven om han lidit förlust. Nu säger
den siste värde talaren, att det kan hända, att det icke finnes någon
rörelse att jemföra med. Men då kan man ju jemföra med
hans egen, hvad den under andra tider och förhållanden lemnat i
behållning. Utsk:ts förslag är således i grunden detsamma som
nu gällande stadgande, ehuru rättvisare, än att bibehålla minimitarifferna.
Jag kan icke föreställa mig annat, än att det orättvisaste
af allt vore att säga, att en person, han må vara aldrig så
rik, skulle, så framt han af tillfälliga orsaker under 1 år icke haft
någon inkomst, skatta lika litet som det ringaste fattighjon.
Hr Printzensköld, Carl: Det svar, som Gr. Lagerbjelke
afgifvit på Gr. Mörners anma, synes mig vara af den beskaffenhet,
att det alldeles icke står med dessa anma i något sammanhang,
och det vittnar just mera, än något annat, om det felaktiga i de
grunder, som både komiterade och Bevilln.Utsk:t begagnat för att
åstadkomma bevilln. af de skattskyldige. Vår närv:de bevillningsförordn.
är med den största klokhet upgjord, enär den i vissa fall
stadgar att inkomst skall ligga till grund för beskattningen, och
i andra, der inkomsten icke kan beräknas, att kapitalförmögenheten
skall göra det. Nu hafva komiterade velat utgå från den principen,
att all skatt skall utgå efter inkomst. I denna punkt ligger
just beviset för odugligheten af denna princip. Den nu gällande
författnm har åtminstone den stora fördelen, att för sådana fall,
som det anmärkta, en viss tariff finnes stadgad, eller ett visst minimum,
hvarunder taxeringsmännen icke kunna gå. Dessa tariffer
visa, huru man med afs:de på de förekommande personernes ställning
bör förfära, så att man antingen kan med lätthet påföra en
stadgad afgift, eller nedsätta den under det minsta beloppet. Nu
har Utsk:t i stället tillstyrkt, att om det visar sig, att den skattskyldige
ej haft ett enda öres inkomst under året, skall han dock
betala lika mycket, som om motsatsen egt rum. Pöljden blir, att
den, som kan bevisa, att han gjort 10,000 rdrs förlust på året,
får skatta lika mycket som den, hvilken gjort 10,000 rdrs vinst.
Kan sådant vara förenligt med rättvisan? Detta förhållande visar
mer, än någonsin, att när man vill uphäfva sig till lagstiftare efter
ett visst system, som man på förhand upgjort för sig, så nödgas
man öfvergå från rättvisan till en uppenbar orättvisa och tillämpning
af godtycke, hvilket väl bör bannlysas från alla åtgärder,
som af publika myndigheter skola vidtagas, då de hafva lagar, som
skola följas. Men, i likhet med Gr. Mörner, anser jag hvarje försök
att ådagalägga omöjligheten att på ett rättvist sätt tillämpa
detta stadgande vara fruktlöst, hvarföre jag förenar mig i den anhållan,
Hr Gr:n framställde.
Hr'Stuart, Carl Gustaf: Det i 7:de §:n af Utsk:ts för
slag
intagna stadgande, att »näringsidkares inkomst för löpande
året
Den 22 Ångnsti e. m.
20Tt
Äret icke får, Sfven om han under r.ästföregångna året gjort förluster,
beräknas till lägre belopp, än hvad en sådan rörelse, som
den han drifver, i medeltal anses afkasta», Sr en utväxt på komit.
erades förslag, mot hvilken jag på deras vägnar får protestera.
Den strider helt och hållet mot det grundbegrepp, sorn komiterade
antog i sitt författningsförslag. När man vill beskatta inkomst,
är det val nödvändigt, att en sådan skall finnas, för att en beskattning
skall kunna densamma åläggas. Inträffar det förhållande
att en näringsidkare drifver en rörelse, som för honom icke medför
någon slags inkomst, så bör han också icke utan skäl och billighet
kunna åläggas skatt derför. Den omständigheten åter, att
han är en rik man, befriar honom icke från beskattning; men då
är det i egenskap af kapitalist och icke af näringsidkare, som han
erlägger skatt. Har han fast egendom, så får han skatta för den;
men att pålägga honom beskattning för en näring, som icke lemnat
någon inkomst, anser jag så stridande mot andan i det nya
förslaget, att jag icke kan med min röst biträda detsamma.
En af de hufvudsakligaste och vigtigaste anm:r mot nu gällande
bevilln.-förordn. har afs:de på de deruti förekommande rninimitarifferna;
men det af Utsk:t föreslagna stadgandet är i sjelfva
verket ingenting annat, än en minimitariff. Jag fästade i förmiddagens
plenum upmärksamheten på den stora skilnaden emellan
synlig inkomst och icke synlig. Bevilln. af fast egendom i stad
utgår till lika belopp, om den står under reparation, eller om icke
en enda lägenhet är uthyrd, och af en landtegendom, äfven om
skörden icke varit god. Men detta är ett helt annat förhållande
än att erlägga skatt för inkomsten af en näring, der det naturligtvis
alltid måste anses orimligt att, oaktadt ingen inkomst erhållits,
skatten ändock skall utgå. Om bevilln.-intraden skulle på
något sätt minskas derigenom att en eller annan blefve befriad
från erläggande af bevilln., anser jag vara af ojemförligt ringare
vigt, än att konseqvens och rättvisa gör sig gällande i lagstiftningen.
Jag yrkar afslag å denna punkt.
Gr. Lagerbjelke: Om förhållandet vöre såsom den siste
värde talaren upgifvit, nemi. att man blott vill beskatta inkomst,
så skulle han otvifvelaktigt hafva rätt i sin argumentation. Men
Utsk:t har icke gjort af's:de endast på inkomst, utan äfven på förmögenhet.
Inkomsten har ansetts tjenlig för att mäta beloppet af
den beskattning, som bör åläggas förmögenheten; men då denna
mätare icke finues, har man måst söka en annan. Vore det fullt
rättvist och konseqvent, att då jordegaren får betala, äfven vid
dålig skörd, och husegaren, äfven om ingen lägenhet finnes uthyrd,
näringsidkaren deremot, då han lider någon förlust, skall blifva
skattfri, och, ehuru måhända millionär, satt i samma kategori sorn
dagakarlen och fattighjonet? Ligger det ej rättvisa deruti, att en
person, som besitter stor förmögenhet, måste skatta något derför
till Staten, äfven om hans förmögenhet icke gifvit någon ränta?
Man har sagt, att detta stadgande vore oförenligt med den nuv:de
H. IX. ‘ 14
210
Den 22 Augusti e. m.
bevilln.-förordu:n. Denna dekreterar helt enkelt, att otn inkomsten
varit större eller mindre, så får dock skatten icke siittas lägre, iin
till ett visst antal rdr. Det nya förslaget stadgar deremot, att
äfven om inkomsten icke varit så särdeles stor, får dock rörelsen
icke beskattas mindre, än hvad densamma under vanliga förhållanden
anses kunna lemna. Jag hemställer, om icke detta snarare är
mera lämpadt efter förhållandena, än det förra? Saken är således
rättvis och hillig: rättvis, emedan den sätter näringsidkaren i paritet
med fastigbetsegaren, — billig, emedan den låter den, som
har något, betala, i st. f. att ställas på samma linie som fattighjonet
och dagakarlen. Jag fortfar att yrka bifall.
Hr Printzensköld: Det synes allt mer och mer, huru
Gr. Lagerbjelke råkar i förlägenhet, då han skall försvara en sats,
som icke låter efter logiken försvara sig. När man talar om att
skatten skall utgå efter inkomst, då säger Hr Grin att den skall
utgå efter förmögenhet. Fastighet är en förmögenhet, och den
skall betraktas såsom gåfve den en viss inkomst. Det är godt
och väl, att man har förmögenheten framför sig, — man beräknar
då, att den afkastar en viss procent, som man lägger till
grund för beskattningen. Nu åter säger Hr Grin, att när en
näringsidkare är en rik man och icke har någon inkomst af sin
rörelse, så bör han ändock skatta, emedan han är rik. Nu frågar
jag den ädle Grefven: ligger det någon logik deruti, att när
man säger att man skall skatta för inkomst, så lägger man förmögenheten
till grund? Det visar det orimliga i Utskits förfarande.
Hade Utskit satt en tariff för näringsidkarna, så att de
kunde beskattas efter vissa grader, så hade vederbide taxeringsförrättare
haft någon grund att följa, då de deremot nu icke
hafva någon annan än den, som finues uttalad i det ifrågavide
momentets ordalag, som är detsamma som att förklara, att, ehuru
en näringsidkare lidit förlust ända derhän, att han möjligen får
lefva af lånta penningar, så skall han icke förthy beskattas lika
högt för det år, då hans rörelse gått med förlust, som för deti
hvarunder han haft en betydlig behållning. Huru hänger detta
tillsammans? Det är ju helt naturligt, att han det ena året bör
vara fri från skatt för inkomst. Men jag delar deruti Gr, Lagerbjelkes
mening, att jag anser den, som har förmögenhet, böra
skatta derför, äfven om han drifver en rörelse, hvaraf han icke
haft någon inkomst. Afven anser jag ganska riktigt, hvad en industriidkare
beträffar, att raan upskattar hans förlager, verkstäder
och materialier till ett visst belopp, på hvilket man räknar en
viss procent. Men Utskits förslag finner jag innefatta en så stor
orimlighet, att jag icke trott, det Bevilln.Utskit skulle gjort sig
skyldigt dertill. Det visar, att det icke låter sig göra att i beskattnings-förhållanden
följa en och samma princip. Jag medgifver,
att en industri idkare, som drifvit en rörelse med förlust,
kan vara en ganska rik man, och att han bör skatta för sin rikedom.
Men det är orimligt att härvid gå en väg, som strider
Don 22 Augusti e. m.
211
emot sjelfva sakens natur. Taxeringsmännen böra väl hafva rätt
att nedsätta beloppet äfven under minimum.
Jag har blott velat visa, att förslaget är ologiskt och orimligt
samt att Gr. Lagerbjelke förblandat begreppen inkomst och
förmögenhet. Jag förutser dock att stadgandet, ehuru en af f. d.
komiterade derå yrkat afslag, likväl skall vinna R. och Ad:ns
bifall.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad samt H. Exc. Hr
Gr. o. Landtm, yttrat, att derunder yrkats dels bifall till och
dels afslag å Utsk:ts förslag, framställde H. Exc. propos. på bifall
till detsamma och, då dervid svarades många ja jemte åtskilliga
nej, förklarade sig hafva funnit ja öfvervägande.
Hr Stuart begärde votering.
Uplästes och godkändes följande voter:s-propos.:
»Den som bifaller hvad Bevilln.Utsk:t i afs:de å näringsidkares
beskattning föreslagit uti § 7 3:dje punkten 2:dra mom:t
af Utsk:ts uti Utlåt:t N:o 34 framställda förslag till BevillningsStadga,
röstar
Ja j
den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner nej, afslår R. o. Ad. förenämnde förslag.»
Vid voteringens slut hade rösterna utfallit sålunda:
Ja — 20.
Nej — 12.
Utsk:ts hemställan ronde stadgandet om kapital-förlusters uträknande
från kapital-förmögenhet vid beskattning.
Bifölls.
Utsk:ts förslag till l:sta mom:ts ordalydelse.
Hr Printzensköld: Jag tillåter mig här att af Bevilln.
Utsk:ts ordförande begära uplysning om hvad som menas med
stadgandet i detta mom. Det lyder sålunda: »I fråga om den
inkomst af kapital eller arbete, för hvilken bevillning skall
utgöras, får afdrag icke ske för den skattskyldiges och hans familjs
lefnadskostnader eller dertill hänförliga utgifter.» Men om
nu händer/att någon del af kapitalet måste användas till familjens
underhåll och lefnadskostnadens bestridande, så frågar jag om
intet afdrag får ske för denna del af kapitalet, så att inkomsten
af hvad som utaf kapitalet återstår endast beskattas? Jag kan
för min del icke finna att, fastän jag kan visa att mitt kapital
på detta sätt sammansmält, jag icke skulle hafva rätt att få någon
minskning i skatten. Om jag vore taxeringsman, skulle jag
tillämpa stadgandet efter ordalydelsen och således låta honom
skatta efter 10,000 rdr, äfven om han kan visa, att han lefvat upp
212
Den 22 Augusti e. m.
eller förstört liitlften deraf. Jas: anser sådant visserligen vara en
orimlighet, men ordalagen äro rakt stridande emot en tillämpning,
som vore af rättvisa påkallad.
Gr. Lagerbjelke: Jag befarar, att sådana enskilda sam
tal
eller uplysningar, som de, hvilka lätteligen skulle kunna upkomma
genom dylika förfrågningar, som den siste värde talaren
-gjort, alltför mycket skulle komma att uptaga It. o. Ad.ms tid,
derest de finge fortfara. Jag vilt derföre vara ganska kort. Hittills
har det varit ett bland de mest begagnade missbruken i städerna,
att en näringsidkare, som haft ganska stora inkomster, för
taxeringskomitén upgifvit att alltsammans åtgått till hans lifsuppehälle,
så att intet öfverskott deraf upstått, som kunnat påföras
bevillning. Detta missbruk, förr ganska allmänt, har man
dock på sednare tider genom föreskrifter sökt motarbeta. När
man vill beskatta eu näringsidkares inkomst, så menar man dermed
den inkomst, han af sin rörelse har, oberoende af hans egen
förmögenhet. Om en rörelse gifver en viss summa, så är det ju
för denna rörelse alldeles främmande, om näringsidkaren lefver så,
att det åtgår mycket penningar, eller så, att det upstår ett öfverskott
; men beskattningen bör rätta sig efter förmögenheten eller
inkomsten af rörelsen, — icke efter hvad som möjligen kan återstå,
sedan lefnadskostnadeu blifvit bestridd. Jag anhåller om
bifall.
Hr Printzensköld: Det är märkvärdigt, att när jag
talar om kapital, som också skall beskattas, och som möjligen kan
till någon del försvinna, så talar Gr. Lagerbjelke om rörelse, om
hvilken deremot jag icke nämnt ett enda ord. Jag vet nog, att
intet afdrag får göras, då det är fråga om inkomsten; men nu
är det fråga om det flinthårda kapitalet, hvilket man skall upsöka
i hvarje skattskyldigs ficka, och beräkna, att det afkastar ett
visst belopp, som skall beskattas. Det är detta penniugekapital,
sora kan behöfva användas till hvarjehanda ändamål, så att det
slutligen försvinner. Om jag nu kan bevisa, att det åtgått till
Jefnadskostnadens bestridande, så får jag icke beräkna någon
minskning i skatten. Det är detta, som min anmärkning gäller,
men derpå har Hr Gr:n icke svarat ett enda ord. Jag instämmer
med Hr Gr:n deruti, att det skulle vara en stor orättvisa,
om en näringsidkare skulle kunna, såsom förut egt rum, afdraga
från sina inkomster lefnadskostnaden; men jag talar blott om kapitalet,
som man skall beskatta och som understundom kan komma
att användas för familjens lefnadskostnader, men hvilket ändock
skall beskattas. Kan ett sådant stadgaude vara rättvist?
Jag hemställer till hvar och en bland Eder, M. Hrr! om så är
förhållandet.
Gr. Mörner: Det var blott med anledning af Gr. Lager
bjelkes
upgift, att det för närvarande skall vara ett högst vanligt
förfarande af handlande eller näringsidkare i städerna att afdraga
Den 22 Augusti e. m.
213
lefnadskostnaden för sig och familj samt sålunda stidla så till, att
ingen återstod blir att beskatta, som jag begärde ordet. Ett sådant
förfarande är nemligen fullkomligt stridande emot 18:de §;n i
nu gällande Bevilln.förordn. Har detta missbruk icke förthy kunnat
ske under nuvide författning, så har man icke mycken förhoppning,
att det skall uphöra blott derföre att §:n blir omskrifven.
Gr. Lagerbjelke: Den siste värde talaren har helt och
hållet missförstått mitt yttrande. Jag har nemi. sagt, att fordom
var det ett ganska allmänt missbruk, att man tillät afräkning af
lednadskostnaden ; men på sednare tider, så lydde mina ord, har man
likväl genom nya föreskrifter sökt motarbeta detta missbruk, och
dermed afsåg jag just den § i nu gällande Bevilln.förordn., som
af Gr. Mörner åberopades. Beträffande Hr Printzenskölds anmärkning,
att jag skulle hafva talat om inkomsten, då han afsåg kapitalet,
så förfaller äfven denna anmärkning, då man besinnar, att
inkomst af kapital, lika väl som all annan inkomst, beräknas efter
år. Har kapitalet under året, till följd af ökade lefnadskostnader,
minskats, så följer ju deraf att beskattningen också blir mindre.
Jag anhåller om bifall.
Efter härmed slutad öfverläggning och uppå framställd propus.
, blef Utskrts förslag bifallet.
Utsk:ts hemställan ronde ett tillägg till 2:dra mom:t uti
punkten 2, samt förslag till punktens lydelse.
Bif öl los.
Utsk:ts hemställan ronde punkten 3 och förslag till punktens
lydelse.
Gr. Mörner: Då detta förslag förra gången förevar, gjorde
jag i afs:de på frälse-räntornas förvandling till kapital erinran
derom, att om de löstes efter medeimarkegångs-pris, borde detta
pris också blifva grunden för deras upskattning. Jag får vid detta
mom. göra enahanda erinran, samt anser att det bör ega denna
lydelse: »Indelta räntor, om de lösas efter års markegångs-pris,
lika som andra i spannmål eller persedlar utgående löner, uptagas
till det kontanta belopp, de efter sednast för orten fastställda
markegångspris utgöra.» Sedan de löntagare, hvilka ännu äro
Berättigade att upsäga de indeldta räntorne till leverering in natura,
algått, blir medelmarkegångspriset rätta upskattningsgrunden;
men med afs:de på ännu förhanden varande förhållanden tror jag,
att en ofullständighet vidlåder detta mom.
Gr. Lagerbjelke: Den siste värde talaren har visserligen
fullkomligt rätt deruti, att de fleste indelta löner komma efter
några år att lösas, icke efter årets markegångspris, utan efter
medelmarkegångspris. Men denna anmärkning, så riktig den är,
har dock icke tillämpning på detta mom.; den hade det i afs:de
214
Den 22 Augusti e. tn.
på frälseräntorna; ty der stod det »års-markegångspris», hvaremot
här står »för orten faststäildt markegångspris». Detta kan vara
af två slag: det ena års- och det andra medelmarkegångspris.
För orten faststäildt markegångspris passar på båda ställena. Jag
kan således icke finna annai: än att förslaget är alldeles riktigt,
och finner ingen tvetydighet deruti, utan stadgandet kommer troligen
att tillämpas på sätt Gr. Mörner önskar, så vida det blir
antaget. Jag anhåller om bifall.
Gr. Mörner: Jag vågar tro, att den siste värde talarens
framställning icke är fullkomligt riktig. Arspriset ingår såsom
en faktor vid bestämmandet i medelmarkegångs-priset, men för
hvarje år bestämmes dessutom en års-markegång. Denna sednare
utgör hvad“som efter det gamla begreppet menades med markegång.
Medelmarkegången kan i nu ifrågav:de fall icke tillämpas.
Skulle man utgå från den åsigt, som Gr. Lagerbjelke yttrat,
skulle det blifva åt taxerings-komitéerna öfverlåtet att bestämma,
antingen det ena eller andra lösningspriset skulle tjena till efterrättelse.
För att undvika all otydlighet i detta hänseende, vore
min anhållan, att det skulle utsättas att löner etc. uptagas till
det kontanta belopp, efter hvilket lösen för dem utgöres.
Gr. Lagerbjelke: Ars-pris och års-markegång äro två helt
och hållet skiljda saker. Vid markegångssättningen fastställes särskildt
års-markegången. Det är den, som skall gälla för året.
Sedan fastställes en medelmarkegång, som gäller vid andra tillfällen;
men slutligen fastställes äfven års-pris, som göres blott
för att ligga till grund för bestämmande af medelmarkegången,
som är ett medium af de sista 10 årens årspris. Herrarne torde
således finna, att någon förblandning icke kan upstå af dessa tre
olika saker. Då det står: »Indelta, likasom andra i spanmål eller
persedlar utgående, löner uptagas till det kontanta belopp, de efter
sednast för orten faststäildt markegångs-pris utgöra», så är det
väl alldeles gifvet, att det oskall uptagas efter sednast för året
uptagna markegångspris. Arspriset kan under intet förhållande
tillämpas; ty det användes aldrig för annat ändamål, än att ligga
till grund för uträkning af medelmarkegången. .lag kan således
icke finna annat, än att §:n skall blifva tillämpad på sätt Gr. Mörner
önskat, och jag anhåller derföre fortfarande om bifall till
Utskits framställning.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad samt II. Exc. Hr
Gr. o. Landtm, yttrat, att derunder icke afgifvits något annat
bestämdt yrkande än om bifall till Utsk:ts förslag, blef propos.
derå framställd och med ja besvarad.
Utsk:ts yttrande om öfriga innehållet af punkterna 2 och 3.
II. Exc. Hr Gr. o. Landtm, förmälte, att sedan R. o. Ad.
numera godkänt Utsk:ts förslag till dessa punkters lydelse, torde
Deri 22 Augusti e. m
215
ifrågav:de yttrande ej föranleda till någon annan åtgärd än att
läggas till handlingarue.
ltopades ja.
§ 8.
Utskits hemställan om lista momits lydelse.
Gr. Lagerbjelke: I afside på denna § torde skäligen
kunna anmärkas, att ett bifall till densamma skulle alltför mycket
inveckla taxerings-förrättningarne. Det kan nemligen tagas
för afgjordt, att om man samvetsgrannt upptager en persons inkomster,
så upgå de äfven för dagakarlen till åtminstone 300
rdr om året. Man skulle således genom att antaga g.-n göra
nödvändigt, att verkställa särskild taxering och debitering för nästan
hvar och ew medlem af samhället. Deremot hade komiterade,
såsom mig synes med rätta, föreställt sig, att någon taxering
icke borde komma i fråga förr än inkomsten öfverstege 400 rdr.
Jag medgifver att äfven detta belopp är ganska lågt, och att
detsamma i många fall öfverskrides af personer, som knappast beliöft
komma under debitering. Men det vore en upoffring för
statsverket, sedan alla fixa afgifter blifvit afskaflfade. Sätter man
deremot det skattfria beloppet högre än 400 rdr, så vore det
nästan att inbegripa allt för många under denna kategori. Deremot
synes det mindre nödigt, att ett afdrag från inkomsten af 50 rdr
för hvarje hemmavarande minderårigt barn eger rum; ty ett sådant
afdrag skulle för mången icke utgöra mer än 50 öre, och jag
tror att det är onödigt att för en sådan obetydlighet inveckla
förhållanderna. Jag får derföre anhålla, att R. och Ad. ville antaga
Hr Schwartz’s reservation, hvilken lyder sålunda:
»Bevillning för inkomst af kapital eller arbete eger icke rum,
när alla de utaf kapital eller arbete upkomna års-inkomster, sammanräknade,
icke upgå till 400 rdr.»
»När alla de utaf kapital och arbete upkomna års-inkomster,
sammanräknade, icke öfverstiga 1800 rdr, äro 300 rdr deraf fria
från bevillning.»
På detta sätt skulle alla de, hvilkas årsinkomster icke upgå
till 400 rdr, vara alldeles fria från bevillning, och med dem behöfdes
således ingen åtgärd vidtagas; men på det att icke beskattningen
måtte hvila alltför tungt på den minsta inkomsten,
finge pä den skattdragande inkomsten afdragas 300 rdr, ända till
dess beloppet upginge till 1800 rdr. Den, som således hade 400
rdr, finge i sjelfva verket icke skatta för mera än 100 rdr, således
en rdr, och det torde icke vara för mycket. Jag anhåller
således om afslag å Utsk:ts och bifall till Hr Schwartz’s förslag.
Gr. Mörner: Denna § handlar om undantag från de i 6:te
§:n gifne föreskrifter. Den åsyftar att bereda befrielse från skatt
för den stora klass af medborgare, hvilkas inkomster antagas icke
upgå till ett visst minimi belopp. Men genom den föreskrifna
216
Den 22 Augusti e m.
särskilda upskattnitigen af hvars och ens inkomster och utgifter,
till utrönande af huruvida de förra upgå till eller öfverstiga det
fastställda minimum, kommer ett högst betydligt besvär att tillskyndas
taxerings-komitéerna. Den gamla stadgan hade för hela
denna stora kategori af personer, emellan hvilkas inkomster och
utgifter föga skiljaktighet upstår under det ena året emot det andra,
och hvilka äfven synas med alside häruppå kunna utan serdeles
förlust för dem eller för det allmänna indelas i vissa grupper,
vissa bestämda afgifts-belopp, eller ock ovilkorlig befrielse
från afgift; nu deremot skulle man nödgas anställa undersökningar,
huruvida någon mindre betydlig skiljaktighet i års-inkomst
förefinnes emellan den ene och andre. Jag skulle tro, att det
varit nyttigt om den i gällande förordning gifna utvägen, äfven i
den nya författningen blifvit bibehållen, och för min del hyser
jag den öfvertygelse, att, om man äfven nu, för begäret att hafva
en systematisk upställning, icke tvekar att ålägga taxerings-komitéerna
ett drygt arbete, så skall det inom kort komma att visa sig,
att föreskriftens tillämpning blir omöjlig, och att, om man ej
vill öfverse dermed, att en mängd personer blifva obehörigen befriade
från att erlägga bevillning, så kommer man att återgå till
det mera enkla och praktiska sätt, som för närvide eger rum.
Jag afser härmed beskattningen af de i §§:na 10 och 27 i gällande
författning omnämnda personer, hvilka väl kunna antagas i allmänhet
hafva en inkomst öfverstigande 400 rdr, men för hvilka
bestämda afgifter nu äro fastställda. Då emedlertid, på sätt jag
förut i dag yttrat, jag icke eger någon förhoppning att kunna
göra denna åsigt gällande, har jag endast velat framställa den
såsom min enskilda tanke i frågan. För öfrigt anser jag mig,
för att icke onödigt behöfva uptaga lt. o. Ad:ns tid, böra hänvisa
till några artiklar rörande detta ämne, som under åtskilliga
dagar funnits införda i tidningen »Nya Dagligt Allehanda». Deruti
finner man på ett ganska öfvertygande sätt ådagalagdt, huruledes
i nu gällande sladganden billighet och enhelheten äro förenade
med säkerheten för att staten får åtnjuta sina påräknade intrader.
Jag tror icke, att man vinner något vid att öfvergå från
ett bepröfvadt godt till ett förmodadt, men ovisst bättre. Jag
tror således, att då man hade en författning, som gjorde billigt
afs:de på den i mindre förmögna omständigheter varande klassens
rättvisa anspråk på lindrigare beskattning, hvilken var lätt tillämplig
och öfver hvilken klagomål icke försports, så hade man icke
bordt öfvergifva densamma för begäret att systematicera oell underkasta
alla lika beskattning. Det är klart, att 1 procent, tagen
af den, som endast eger 400 rdr, faller på denne mera tungt, än
samma procent utkräfd af den, som eger flere tusen rdr. Härpå
gör också gällande Bevilln.förordn. skäligt alside.
Det förslag, som af Hr Schwartz framställts, tror jag icke
vid tillämpningen kunna komma att leda till serdeles gagneliga
följder. I händelse det skulle vinna framgång, skulle icke några
upgifter vidare afgifvas, hvarken af den, som har kapital, eller af
den, som drifver rörelse. Det blir då endast berednings-komitéer
-
Den 22 Augusti e. m.
217
nas subjektiva upfattning, huruvida en person eger 400 rdrs inkomst
eller ieke, som kommer att utgöra grunden för hans frikallande
från bevillning eller hans förpligtande att sådan vidkännas.
I sådan händelse synes mig vissheten, att beredningskomitéerna
icke begå misstag, fullkomligt lika stor, antingen de antaga
att personen har 300 eller 400 rdr.
Gr. Lagerbjelke: I af:de på följderna af de nuv:de fixa
afgifterna, ber jag att för R. o. Ad. få berätta hvad som tilldrog
sig i en taxeringskomité, der jag var ledamot. Inora det distrikt,
der jag var boende, finnas två egendomar; den ena mycket stor,
men med obetydligt mantal, mellan 3 och 4, doek icke fullt 4
mantal, förvaltades af en f. d. militär, som hade en icke obetydlig
årsinkomst. Den andra egendomen deremot var jemförelsevis ganska
liten, ehuru den var öfver 4 mantal, och der fanns blott en
rattare. Taxeringskomitén beslöt dock att på den stora egendomen
taxera den f. d. militären såsom en simpel rättare, hvaremot
på den mindre egendomen rättaren taxerades som inspektor. Väl
anfördes besvär deröfver, men beslutet fastställdes.
Beträffande anmärkningen emot Hr Schwarz’s förslag, att det
leke skulle medföra någon egentlig förändring i nuv:de förhållanden,
ber jag att få anmärka, att man väl kan antaga, att de flesta
statdrängar på landet, ehuru de i allmänhet hafva en årlig inkomst
af 300 rdr, dock icke hafva 400 rdr; till denna klass höra
arbetare, och det torde icke vara skäl, att hopblanda dessa med
dem, som skola beskattas efter inkomst. Jag anhåller fortfarande
om bifall till Hr Schwartz’s förslag.
Hr Printzensköld: Jemte det jag till alla delar förenar
mig i de anm.r, som blifvit anförda af Gr. Mörner, ber jag att
få tillägga, att efter hvad erfarenheten visat, måste det komma
att höra till undantagen, att, bland den stora industriälskande
mängden af menniskor, inkomsten kommer att upgå öfver det belopp,
eller 1,800 rdr, hvilket, är bestämdt såsom det, då 300 rdr
komma att från beskattningen undantagas. Jag anser det nemi.
gifvet, hvilket ock af erfarenheten bekräftats, att ett allmänt bemödande
då skall upstå, att aldrig upgifva sina inkomster till högre
belopp, och om Hr Schwartz’s förslag antages, är jag öfvertygad
om att många handtverkare, som nu betala bevillning till
staten derföre, att en viss summa klassvis är bestämd, för hvilken
skatt skall erläggas, dä komma att städse uptaga sina inkomster
till det belopp, som berättigar till fullständig befrielse.
Hvad staten skall komma att förtjena på en författning, som hvilar
på sådana grunder, det hemställer jag till Eder, Mine Hrr, att
bedöma. För min del tror jag att just de grunder, som man här
vill tillämpa, skola motverka det dermed åsyftade ändamålet, och
jag hade derföre önskat, att man med mera varsamhet, än nu
skett, vidtagit förändringar i de af mångårig erfarenhet pröfvade
stadganden, som nu gälla för bevillningens uttaxerande af den
stora allmänheten.
218
Den 22 Augusti e. m.
Hr Stuart: I anleda, af det beröm och loftal, som up
repade
gänger blifvit uttalade öfver nu gällande BevillmsFörordu.,
anser jag mig böra yttra en rakt deremot stridande åsigt.. Då jag
haft förtroendet att vara ledamot i Bevilln.komitéen, har jag ansett
som en pligt att lära känna nuv:de författning så noga som möjligt.
Jag företog mig derföre att genomläsa taxerings- och pröfningskomitéernas
protokoller för hela året; deraf fann jag ett så
ofantligt virrvarr i stadgans tillämpning, att jag både hoppas och
är öfvertygad om att något dylikt icke kan komma att inträffa
vid tillämpningen af den nya författningen. De omtalade minimiafgifterna,
som man nu vill bibehålla för att äfven få de fattigare
personerna beskattade, anser jag hvarken lämpliga eller billiga; ty
»tvifvelaktigt är det vida bättre att mången, som måhända borde
vara skattskyldig, blir skattfri, helst då man besinnar, att städernas
innevånare, för hvilka bevillningen nu är orimligt hög i förhållande
till hvad den utgör för andra, just till följd deraf blifva
påförda förhöjda komunala bidrag, hvilka rätta sig efter den allmänna
bevillningen, och som för den mindre bemedlade handtverkaren
och borgaren äro högst tryckande och betungande. Jag
hoppas och förmodar, att det hädanefter icke skall blifva någon
brist i bevillmsinkomsten, och det är mig en stor tillfredsställelse
att veta att den icke uttages af de allra fattigaste. Det är äfven
med fägnad jag hör, att Bevilln.Utsk:ts ordförande icke biträdt
det förslag, som här blifvit af Utsk:t framstäldt, nemi. att afkortningar
skulle ega rum för minderåriga barn. Det obehag, besvär
och krångel vid räkenskapernas afslutande, som deraf naturligtvis
skulle förorsakas, torde utgöra tillräckliga skäl att icke biträda
detta förslag. För min del har jag ansett, att en graderad skala
borde införas för de mindre inkomsterna, på sätt nu eger rum för
tjenstemännens löner. Men då icke denna åsigt inom Utsk:t kunnat
blifva gällande, och då jag anser det af komitéens pluralitet
framställda, samt nu af Gr. Lagerbjelke hufvudsakligen förordade
förslaget, ojemförligt bättre än Utsk:ts sednare förslag, auhåller
jag om bifall till det förra. Dock synes mig den modifikation
kunna göras, att 400 rdr afdrages från den inkomst, som icke
öfverstiger 1,800. Det är med en sådan förändring, som jag önskar
bifall till Hr Schwartz’s förslag.
Gr. Mörner: Hr Stuart har förklarat sig känna tillfreds
ställelse
deröfver att genom antagande af förev:de förslag till
Sevillu.förordn., skatterna icke skola komma att utpressas af den
fattigaste. Jag åter måste förklara, att jag för min del tror mig
Lafva anledning befara, att förhållandet kan blifva alldeles motsatt;
ty det skulle kunna hända att det egentligen blir just dessa
personer, sorn komma att på det noggrannaste efterhållas, och jag
anhåller att få anföra några skäl till stöd för detta mitt antagande.
Hvarje kapitalinkomst, den må vara aldrig så liten, hvarje
arbetsförtjenst, den må vara aldrig så inskränkt, skall upgifvas
och beskattas, och derjemte skall hvarje nådegåfva uptagas såsom
beskattningsbar inkomst. leke ens de 12 rdr, som en gratialist
Deri 22 Angust! e. m.
219
från krigsmanshuskassan upbär, äro derifrån undantagna. För
nårvide äro alla arbetare på landet fritagna från beskattning; roen
enligt Utsk:ts förslag skola de beskattas, så vida de hafva mera
än 400 rdr om året. I den af mig omnämnda artikelserien i
Dagligt Allehanda finnes upgifvet och utredt, att en gesälls lefnadskostnad
upgår till ungefär 500 rdr. Han måste således beskattas
efter denna inkomst, hvaremot han för narv:de blott betalar
1 rdr. Nu beskattas icke pensioner, icke sådan inkomst, som
pauvres honteux åtnjuta; men dessa skola efter förslaget erlägga
skatt. Således, ehuru det kan synas påkostande, måste jag likväl
fortfara i min åsigt, att, enligt Utsk:ts förslag, beskattningen kan
blifva vida strängare just för den fattigare befolkningen, än nu
är händelsen. Ett ytterligare bevis derpå! En näringsidkare, han
må drifva aldrig så stor rörelse, behöfver icke lemna någon upgift
deröfver; men han skall lemna särskild upgift öfver alla de personers
löneförmåner, som äro i hans tjenst; man är icke angelägen
att få veta, hvad grosshandlarens rörelse inbringar, men deremot
hvad hans bokhållare och hushållerska hafva i lön, derom
vill man hafva noggrann upgift. Jag tror således att den stora
tillfredsställelsen med förslaget låter betydligt nedpruta sig.
Gr. Lagerbjelke: Då de siste värde talarne på förhand
gjort åtskilliga anmärkmr mot den föreskrift, som förekommer i
sista delen af Utsk;ts förslag, får jag endast med några få ord
nämna, att när vi komma till denna del, ämnar jag med min
röst icke biträda det deruti framstälda förslag, utan anhåller om
afslag derå.
Sedan öfverläggnitigen förklarats fulländad, yttrade H. Exc.
Hr Gr. o. Landtm., att, i afs:de å förevide morn., blifvit utaf
Gr. Lagerbjelke yrkadt, att R. o. Ad., med afslag å Utsk:ts förslag,
måtte besluta, att mom:t skulle erhålla följande lydelse:
»Bevillning för inkomst af kapital eller arbete eger icke rum, när
alla de utaf kapital eller arbete upkomna årsinkomster, sammanräknade,
icke upgå till 400 rdr. När alla de utaf kapital eller
arbete upkomna årsinkomster, sammanräknade, icke öfverstiga
1,800 rdr, äro 300 rdr deraf fria från bevillning»; och hade Hr
Stuart jemväl anhållit om bifall till detta förslag, dock med den
förändring, att det i slutet af mom:t förekommande ordet 300,
skulle utbytas mot 400.
Härefter blef propos. å bifall till Gr. Lagerbjelkes förslag
framställd och med ja besvarad.
Utsk:ts sednast å sid. 18 afgifne yttrande,
R. o. Ad. lät härvid bero
Utsk:ts förslag till lydelse af mom. c.
Frih. Palmstjerna, Carl Fredrik: Det torde icke hahr
220
Den 22 Augusti e. m.
va varit Bevilln Utsk:ts ledamöter bekant, att vaktmästarne inom
UtrikesDep:tet, lika väl som tjenstemännen derstädes, aflönas
gemensamt af Svenska och Norska statsverket. Då Utsk:t med
rätta ansett billigt, att embets- och tjenstemännen inom nämnde
Depart. icke erlägga bevillning till Svenska statsverket för den del
af deras aflöning, som utgår ifrån Norige, torde billigheten jemväl
fordra, att samma förmån tillkommer vaktmästarne. Jag vågar
derföre anhålla, att g-.n så förändras, att efter orden »embets- och
tjenstemän» intagas orden »samt vaktbetjente».
Gr. Lagerbjelke: Det förhållande, hvilket den siste värde
talaren påpekat, var visserligen för Utsk:t fullkomligen bekant;
men då det är så, faller också af sig sjelft, att den fördel, som
embets- och tjenstemännen ega, äfven tillkommer vaktbetjeningen.
Jag anhåller således om bifall till §:n.
Gr. Mörner: För tillfället har jag icke StatsUisk:ts Betänk.
ang:de 3:dje Ilufvudtiteln till hands; men jag skulle tro att för
vaktbetjeningen i UtrikesDepart:t äro lönerna fastställda på stat
likasom för samma betjening inom de öfriga Departm. I sådant
fall kan jag icke finna, att någon förändring i nu föredragna § är
af nöden.
Frih. Palmstjerna: Det är, såsom Gr. Mörner ganska rik
tigt
anmärkt, verkliga förhållandet, att lönerna för vaktbetjeningen
inom UtrikesDepart:t äro upförda på stat, men på samina stat, som
gäller för Depart:ts embets- och tjenstemän, nemi. på en för båda
rikena gemensam. Efter denna uplysning vågar jag hoppas att
mitt förslag måtte bifallas.
Gr. Mörner: Jag kan icke alldeles ännu instämma med
den siste värde talaren. Det är temligen gifvet, att vaktmästarne
inom UtrikesDepart:t hafva rätt till pension på Allm. Indragningsstaten,
äfvensom i Civilstatens pensionskassa. Om hela deras lönebelopp
och icke någon qvot deraf grundlägger pensionsrätten, så
vågar jag tro, att vid detta tillfälle icke någon skillnad bör för
dem göras. Men om förhållandet är att de, likasom Utrikesministern,
pensioneras af kabinettskassan, då förfaller min invändning.
Frih. Palmstjerna: Jag ber om ursäkt, att jag uppehål
ler
E. o. Ad:ns tid; men det är angeläget för mig, att försvara
mitt yrkande. Jag anser nemi. icke, att det är fråga om vaktbetjeniugens
pensioner, utan blott om den stat, hvarifrån deras aflöning
utgår. Denna är af R. St:r, enl. K. M:s förslag, till större
delen bifallen, och blott några af de deruti förekommande punkter
skola dragas under omröstning i Förstärkt StatsUtsk.
Gr. af Ugglas: Det förefaller mig likväl som om den anm.,
Gr. Mörner gjort, är befogad. Det är åtminstone klart, att när
bidrag lemnäs från begge rikena, så är det icke utproportioneradt
I)e n 22 Augus ti e. m.
221
till någon viss grad för livarje tjensteman. Plågan är då, om i
den lön, som vaktmästaren har, ingredierar något af de Norska
medlen. Hvad som skall bestämma den saken är just det förhållande,
som Gr. Mörner anfört, nemi. vaktmästarnes pensionsrätt.
Erhålla de nemi. af Svenska statsverket på indragningastat pension,
motsvarande deras fulla lön, så är det ju klart att denna lön utgår
från Svenska statsverket; eller också upstår ett annat och besynnerligt
förhållande, nemi. att Svenska indragningsverket skal!
betungas för dessa personer med högre utgifter, än hvad den Svenska
lönen utgjort. Detta förefaller mig vara ganska klart, och således
om pensionen på indragniugsstaten verkligen lemnäs till fullt
belopp efter hvad lönen utgjort, så torde tvifvelsutan ingen afkortning
å denna lön böra ega rum i och för bevillningens bestämmande.
Jag tror vid sådant förhållande, att det är bäst att
antaga den föredragna §:n oförändrad.
Hr Printzensköld: Det lider intet tvifvel, att ju Gr.
Mörners upgift derom, att en vaktmästare vid UtrikesDepart:t likaväl
som vid andra embetsverk får såsom pension upbära hela sin
lön på indragniugsstaten. Det förhållande skulle således verkligen
inträffa, att en vaktbetjent skulle komma att, sedan han upnått
den ålder, som är föreskrifven för upförande å indraguingsstat,
betala en högre bevilln. under den tid han är tjenstgörande, då
han upbär sin lön på UtrikesDepart:ts stat. Det är väl ändock,
enl. min öfvertygelse, en temligen stor orimlighet, och om jag äfven
antager, att vederb:de Chef för UtrikesDepart:t möjligen delar
anslaget från Norska statsverket så, att jemväl vaktmästaren får
någon del dera*, tror jag icke att det bör berättiga denne att
upflyttas till lika värdighet med ministerstaten, hvilket måhända
för honom vore en opåräknad uphöjelse. Han är och måste vara
en Svensk undersåte. Följaktligen tror jag det vara bäst att låta
vaktmästaren vid ifrågav:de Depart. vara, hvad han är, en underordnad
betjent i Svensk tjenst, som måste finnas i så väl StatsDepartm
som Rikets Kollegier och våra Rätter i allmänhet. Jag
afstyrker således det tillägg, som Frih. Palmstjerna äskat.
Frih. Palmstjerna: Jag ber blott att med afstde å hvad
Gr. af Ugglas yttrat få uplysa, att sedan den från både Svenska
och Norska statsverken gemensamt utgående stat för UtrikesDepartisExpedition
blef gällande, har icke någon vaktmästare blifvit upförd
på allm. iudragningsstaten, hvadan således något prejudikat
derutinnan icke förefinnes. Mig synes således, att då en vaktmästare
kommer i fråga till erhållande af pension, så bör man taga
i betraktande, huru mycket han åtnjutit af Svenska statsverket.
Hvad för öfrigt angår de af Hr Printzensköld framställda
anm:r, ber jag att få nämna, att det alldeles icke är någon tillfällighet,
som gör, att vaktmästarne i omförmälda Depart. hafva
aflöning från båda de förenade rikenas statsverk, äfvensom att sådant
ej heller beror af Depart.-chefen; utan det är föreskrifvet i
den upgjorda staten, som förefinnes i K. M:s Nåd. Propos. ang:de
222
Den 22 Aug a s ti e. m.
utgifterna å EiksStatens 3:dje Hufvudtitel. Jag vili nu icke längre
uppehålla B. o. Ad:ns tid, utan anhåller blott om bifall till det
förslag, jag förut framställt.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad samt H. Exc. Hr
Gr. o. Landtm, yttrat, att derunder yrkats dels bifall till Utskits
förslag oiörändradt och dels bifall dertill med den förändring, att
efter orden »embets- och tjenstemän» skulle införas orden »samt
vaktbetjente»; framställde H. Exc. propos. på bifall till Utskits
förslag utan förändring, och då dertill svarades flere ja jemte några
nej, förklarades ja hafva varit öfvervägande.
§ 9.
Utskits hemställanden och redaktionsförslag biföllos.
§ 10.
Bifölls.
§ 11.
Utskits första hemställan bifölls; och lades till handlingarne
den sednare, till Borgare- o. BondeStin gjorda inbjudningen.
§ 14.
Utskits till BorgareStit gjorda hemställan lades till handlingarne.
§ 15.
Gr. Mörner; Utskits förslag i förevide 15:de g går derpå
ut, att vid beskattning af enskilda banker med sedelutgifningsrätt,
ålägga dem viss skatt efter det högsta antalet sedlar, som de under
förflutna året haft utelöpande. Härigenom gynnas företrädesvis
sådana bankinrättningar, hvilka kunna drifva rörelse med minsta
beloppet af egna sedlar. För allmänheten åter måste det vara
temligen likgiltigt, om den vinst, som tillfallit ett bankbolag, tillkommit
derigenom, att den utgifvit egna sedlar eller rört sig med
Kiksbankens eller andra bankinrättningars sedlar. Med ani. häraf
vågar jag för min del påyrka att R. o. Ad., som, förra gången
ärendet förevar, återremitterat denna g, måtte, med förkastande af
Utskits förslag, vidblifva hvad som f'. n. gäller i alside å beskattning
för enskilda bankbolag.
Hr Printzensköld: Den omständigheten, att den ena se
delutgifvande
banken har utelöpande ett större antal sedlar, än den
andra, utgör ingalunda något bevis derpå, att den förra har en
större inkomst på sin rörelse, än den sednare. Det är många andra
omständigheter, som inverka på detta förhållande. Då emellertid
Bevilln.Utskit såsom grundsats antagit, att det är inkomsten,
som bör beskattas, så måste det väl äfven vara denna grundsats,
som bör följas i afside å de sedelutgifvande bankerna. Kan det
' Den 22 Augusti e. m.
223
således af räkenskaperna visa sig hvad inkomst en sedelutgifvande
bank har, den må vara olika hos olika banker, så är det väl denna
inkomst, som bör påföras bevilln., men ingalunda den omständighet,
att de hafva en större eller mindre mängd utelöpande sedlar.
En sådan grundsats strider just emot den, som det varit Utsk:ts
pligt att äfven här göra gällande, och då de sedelutgifvande bankerna
äro i en sådan ställning, att de på det mest beqväma sätt
i verlden hafva tillfälle att bereda sig högst betydliga inkomster
i jemförelse med hvad andra kunna göra; så är det också billigt
att de få betala i förhållande derefter. Då man dessutom icke
kunnat ådagalägga att någon orättvisa eller någon obillighet legat
i den beskattningsgrund för ifrågav:de banker, som hittills blifvit
följd, utan tvertoin erfarenheten gifvit vid handen att dessa banker,
om de än knotat öfver att de måst betala en så dryg afgift,
ändock existerat, och vid oktrojtidens slut sökt vinna förlängning
i sin tillvaro, så anser jag rättast att bibehålla nu gällande beskattningssystem
i detta afs:de, hvarföre jag förenar mig med Gr.
Mörner, ehuru jag visserligen förutser, att den sympathi, som Bevilln.
Utsk:t har för sina i många fall utopiska läror, skall göra,
att mitt yrkande lemnäs utan afs:de.
Gr. Lagerbjelke: Det är icke ensamt sedelutgifvande ban
ker,
hvilka bedrifva bankrörelse, utan sådan idkas äfven af både
andra banker och enskilda personer. Det finnes således icke något
skäl, hvarföre de skola beskattas olika med andra En rörelse,
som står alla fritt att drifva, bör beskattas såsom all annan rörelse.
De sedelutgifvande bankerna skola lemna precist samma
bevilln. som annan rörelse, nemi. 1 %\ men derutöfver ega dessa
banker privilegium, eller en rättighet, som icke tillkommer någon
annan i landet, nemi. att begagna kreditsedlar. Nu är det väl
lämpligt, att de få skatta för ett rättighet, sora tillkommer dem
och ingen annan. Om det således icke är för rörelsen, hvilken
för dem beskattas lika med alla andra, utan för det nämnda priyilegiet,
som de ega, så måste väl äfven det beskattas i förhållande
till den utsträckning, med hvilken de begagnat detsamma, och således
i förhållande till den mängd sedlar, som under året varit
utelöpande. Det finnes fabriksidkare, handlande och många andra,
hvilka kuttna hafva mycket mera än 5 % på sina penningar, ja,
som t. o. m. kunna vinna 15 till 20 % derpå; men icke sätter
man i fråga att etablera en progressiv beskattning, så att om en
näringsidkare är nog lycklig att på sin rörelse förskaffa sig en
högre inkomst, han då genast skall skatta derför. Då deremot,
såsom jag nyss nämnt, de sedelutgifvande bankerna ega ett särskildt
privilegium, som ingen annan har, nemi. att utgifva kreditsedlar,
så kan man också beskatta denna rättighet, och det i samma
mån som densamma begagnas. Jag anhåller om bifall till förslaget,
hvilket redan är bifallet af 3 Stånd.
Hr Stuart: Jag har i komiterades förslag icke funnit något
enda stadgande, som jag anser så besynnerligt som det nu förev:de,
Den 22 Angnst! e. tn.
och jag kunde aldrig under våra arbeten i kornitén förklara, hvarifrån
den ingifvelse kom att till beskattningsgrund för de sedelntgifvande
bankerna lägga den omständigheten, att den ena en dag
under sin tillvaro haft ett större antal utelöpande sedlar, än den
andre. Våra beräkningar äfvensom upgjorda tabeller utvisade noggrannt
att den utelöpande sedelstocken ingalunda står i något förhållande
till den inkomst, som genom bankrörelsen upkommit. Det
är visserligen något eget i det stadgande, som för flere riksdagar
sedan infördes, att de enskilda bankerna skulle betala en högre
be vi 1 ln. än andra industriella inrättningar i Sverige, men de hafva
dock redan vant sig vid denna beskattning, hvarföre den också är
tagen i beräkning vid utfärdandet och upköpet af aktiebrefven.
Jag vill således hellre bibehålla den höga och i många fall alltför
höga beskattning, som nu utgår af de enskilda bankerna, än ingå
på den nya beskattningsmethoden. Emellertid ber jag att få för
R. o. Ad. framställa ett förslag, som jag väckte i komitén, men
som der icke lyckades göra sig gällande och möjligen röner samma
öde här. Jag vill dock hafva det förvaradt i Ståndets prot:r såsom
en reservation å min sida emot komitéens och Utsk:ts vidunderliga
förslag. Mitt stod i nära öfverensstämmelse med nu gällande
stadgande, blott med någon nedsättning i skatten, äfvensom
en utsträckning af bevil!n:n för filialbankerna. Det är en känd
sak, att dessa filialbanker under sednare åren lemnat lika stor behållning
som de enskilda. Man säger visserligen, att dessa sednare
hafva ett privilegium att utgifva kreditsedlar; men de förra hafva
också ett privilegium, nemi. att få gifva invisningar på R. St:rs
Bank, hvilka löpa landet omkring lika väl som reda penningar.
Den ena bankens fördel är således efter min åsigt ingalunda större
än den andras. Mitt förslag lydde sålunda: »Bolag, som bildat
sig för bankrörelses bedrifvande och dertill erhållit K. M:s Nåd.
oktroy, erlägger i bevilln. enl. 2:dra Art. 1 % af den årliga behållningen
samt en afgift af 8 % af det belopp, hvarmed behållningen
för året öfverstiger fi för hundrade å hvad af tecknings
sumraan
blifvit kontant tillskjutet».
Gr. Mörner: Då jag förra gången hade ordet, åberopade
jag nu gällande Bevilln.stadgas föreskrifter; men då ordalagen i
densamma måste något jemkas, så att de passa in i det förslag,
som Utsk:t afgifvit, och jag för min del alldeles icke har något
emot den utsträckning af stadgandet, som af Hr Stuart blifvit ifrågasatt,
skulle jag vilja instämma i hans förslag endast med den
modifikation, att redaktionen något ändrades till öfverensstämmelse
med Utsk:ts upställnitig af §:n. Det är redan i en föregående
§ afgjordt, att en afgift af en procent bör erläggas af all inkomst,
och således behöfver detta icke uprepas. Jag tror derföre,
att om man vill bibehålla Utsk:ts upställning, ordalydelsen af §:ii
kunde blifva denna: »Bolag, som bildat sig för bank-rörelses bedrifvande
och dertill erhållit K. M:ts Nåd. oktroy, erlägger i bevillning
enligt 2 Art. en afgift af 8 procent af det belopp, hvarmed
-
Den 22 Augusti e. m.
225
med behållningen för året öfverstiger 6 för hundrade å hvad af
teckningssumman blifvit kontant tillskjutet.» Genom en sådan redaktion
passar stadgandet tillsammans med Utsk:ts förslag i öfrigt.
utan att något uprepande af hvad som förut är föreskrifvet,
behöfver komma i fråga.
Gr. Lagerbjelke: 1 afs:de å redaktionen må det visser
ligen
vara en sanning, att det sist framställda förslaget kan sägas
passa in med Utsk:ts, men icke i afs:de å innehållet. Ty enligt
detta förslag skulle alla banker, som erhållit K. M:ts Nåd. oktroy,
betala, utom den vanliga bevillningen, en afgift af 8 proc. för
den inkomst, de kunnat hafva utöfver 6 proc. på kontant insatta
summor. Man kan föreställa sig, att det vore rättvist; men då
fördrar samma rättvisa, att alla andra bolag äfven böra erlägga 8
proc. för all vinst, de hafva utöfver 6 proc. Det finnes möjligen
också bank-bolag, hvilka drifva sin rörelse med ganska stor vinst,
utan att de erhållit K. M:ts oktroy; och slutligen, hvarför skall
ej hvarje närings-idkare, som är nog lycklig att åtnjuta mer än
6 proc. på sitt kapital, äfven betala till staten 8 proc., utom bevillning
efter 2:dra art.? Man talar om likhet i beskattning; men
så snart inkomsten för en viss näringsgren stiger till 6 proc., vill
man ålägga den 8 proc.; men mati vill icke göra samma stadgande
gällande för alla andra näringar. Hvar finnes då likheten,
hvar rättvisan? Dermed är man inne på den så mycket och med
så grundade skäl klandrade progressiva beskattningen. Hr Stuarts
och Gr. Mörners förslag innebär således den orättvisan, att det
för det första blott drabbar ett slag af näringsidkare, och för det
andra utgör en progressiv beskattning. Att deremot de sedelutgifvande
bankerna, som hafva ett särskildt monopolium att utgifva
kreditsedlar, få skatta derför i den mån de sig deraf begagna,
kan väl icke vara annat än riktigt. Jag anhåller derföre
fortfarande om bifall till Utsk:ts förslag.
Hr Printzensköld: Det försvar, Gr. Lagerbjelke nu
lemuat Utsk:ts förslag, har som mig syne», det väsendtliga felet,
att det innefattar motsägelser mot sig sjelft. Först säger Hr
Gr:n, att det hvarken är billigt eller rättvist, att den som
drifver rörelse eller näring, hvilken som helst, skall betala mer
än deo andra; följer jag denna grundsats, så blir det också en
orättvisa att beskatta en sedelutgifvande bank mera, än något)
annan, som beskattas efter inkomst. Men sedan tillägger Hr
Gr:n, att ett bank-bolag, som fått rätt att utgifva sedlar,
derigenom har sfi stor fördel, att det väl tål vid att särskildt
beskattas. Men hvarföre skall jag beskatta den serskilda fördelen?
Det innebär ju en uppenbar motsägelse! Det är just den
öfverdrifna inkomsten, som dessa bolag erhålla derigenom att de
slå sig tillsammans för att utlåua penningar, som bör utgöra
grunden för den högre beskattningen för dessa bolag, än som i
allmänhet bör vara fallet med bolag, som med egna medel drifva
H. IX. 15
Den 22 A ugust! e. m.
en rörelse, äfven om den inkomst, de deraf erhålla, blir något
högre. Går man åter till en jemförelse emellan de olika bankerna,
så anser jag att filialbankerna hafva en fördel, som de andra
icke ega, nemligen att mot en ringa ränta i „ R. St:rs bank fä
ett betydligt rörelse-kapital, på hvilket de ega rätt att taga högsta
lagliga ränta. Jag frågar, om icke äfven detta är en fördel,
som den enskilde ej har sig förunnad, och om icke äfven den
borde särskildt beskattas? Det synes mig så klart, att någon
tvekan att erkänna denna grundsats icke gerna bör kunna hos
någon upstå. Det bör således vara samma norm för beskattningen
af filial-bankerna, som af privat-bankerna. Filial-bankerna få
låna ända till en million ur Riksbanken emot låg ränta, under
det att de sjelfva sedermera vinna nära nog dubbla beloppet derpå.
Det är detta förhållande, som bör utgöra den rättvisa grunden
för en högre beskattning af dessa slags banker, än af individen
, dessa må under form af bolag eller enskilda bankirer uppenbara
sig. Jag kan således icke annat än förena mig i det förslag,
som Gr. Mörner framställt, på det att åtminstone tre leda
möter
inom detta Stånd måtte vara ense om en och samma sak.
Jag anhåller att §:n måtte erhålla den lydelse, som berörde förslag
innefattar.
Gr. Sparre, Erik: Äfven jag instämmer i det af Gr.
Mörner här framställda förslag. Om man med Gr. Lagerbjelke
säger, att det är oriktigt att pålägga en progressiv beskattning,
så försvaras detta dermed, att man en gång utgått från den
grundsats att, beskatta bankbolag till följd af den förmån, som är
dem medgifven, samt ålägga dem någon högre beskattning, än
andra industriella företag. Det må vara att undantag göras från
den allmänna regeln i afs:de å banker; men som skäl derför har
äfven Utsk:t sagt, att det är till följd af det privilegium, som
dessa inrättningar ega. Hvad vilja deremot komiterade? Jo föreslå,
att man skall lägga en särskild skatt på sedel-utgifningen.
Men hvad är grundtanken i hela detta förslag? Att inkomsten
skall beskattas! Hvarföre gör man då i denna enskilda punkt
ett undantag från den allmänna regeln? Ett afsteg från den
princip, som i allt öfrigt blifvit följd? Vi veta ganska väl, att
härvarande enskilda bank, som befinner sig i centrum af rörelsen,
der en stor mängd af Riksbankens sedlar finnes, rör sig mycket
litet med egna sedlar, men har dock vida större vinst, än andra
banker i landsorten, hvilka alltid måste hafva en stor massa egna
sedlar. När jag då utgår från principen af inkomst-beskattning,
är det väl rimligt, att den bank, som begagnar sedelut.gifningsrätten
i mindre mån, skall betala lägre skatt, än den som begagnar
den vidsträcktare, under det att den förras inkomster kunna
vara många gånger större, än den andras. Vill man uprätthålla
ett förslag, hvilket man ideligen säger grunda sig på inkomst-beskattning,
så måste man väl konsequent genomföra detsamma.
Hr Stuart har också ganska riktigt anmärkt, att filial-bankernas
rättighet ätt utgifva invisningar på R. St:rs bank är lika mycket
Den 22 Augusti e. m.
227
ett monopolium som det andra. Jag kan således icke inse rättvisan
af att beskatta sedelutgifningsuätten mera än nyssnämnda
privilegium, serdeles som denna rätt alldeles icke lemnat inkomst
i proportion efter den utsträckning, hvaruti den blifvit begagnad.
Om man således vill fasthålla den princip, som ligger till grund
för förslaget, anser jag att man bör bifalla Gr. Mörners hemställan,
förutsatt att E. St:r i allmänhet vilja bibehålla särskild beskattning
på banker.
Hr Stuart: Då Gr. Mörners förslag åsyftar samma mål,
som det af mig framställda, och har det företräde att vara mera
öfverensstämmande med Utsk:ts, vill jag afstå från mitt och före
na
mig med Gr. Mörner.
Gr. Lagerbjelke: Det är ganska riktigt som Gr. Sparre ytt
rat,
att detta förslag i allmänhet afser inkomst-beskattning; men
Grin har förglömt, att det hvilar icke blott på en sådan beskattning,
utan äfven på en lika sådan; och hvilken likhet det
skulle blifva, om man stadgade, att den ena skall betala 1 proc.
och den andra 9 proc., det kan åtminstone icke jag inse. Hr
Grin har vidare sagt, att den ena banken är belägen i en landsortsstad
och den andra i centrum för allmänna rörelsen, hvarföre
också den ena har ringa inkomst, under det den andra kanske
har 10 gånger högre. Om så är förhållandet, så kommer också
den i den stora staden belägna banken att, enligt Utsk:ts förslag,
betala 10 gånger mera, än den lilla, och detta är både billigt och
rättvist. Men icke vöre det likhet ocb rättvisa, om den större
banken skulle betala en mycket högre proc. derföre, att den haft
större vinst.
En annan talare har sagt, att det väl är ganska billigt, att, så
snart staten gifver någon fördel, så blir ocksp beskattningen till
följd deraf högre, och derföre böra äfven filialbankerna betala en
högre inkomst-skatt. Vore detta riktigt, så skulle man med precist
samma skäl kunna påstå, att då staten gifver fastighetslån,
så böra äfven de, som deraf komma i åtnjutande, betala drygare
bevillning.
Jag återkommer ännu en gång till yttrandet, att den bank,
som ligger i centrum tor rörelsen, bör erlägga högre bevillning,
än den, som har sig säte i en landsortsstad. Jag har för min
del trott, att det vore naturligt, att om man i hufvudstaden förtjenar
mera, än i andra städer, så kommer man också enligt
Utsk:ts förslag att betala mera, än på andra ställen. Men skall
man derjemte betala 8 proc., så beklagar jag hufvudstadens rörelse
och föreställer mig att dermed icke blir så mycket att
skryta. Man bör då också för de egendomar, som ligga i närheten
af hufvudstaden, betala högre bevillning, än för alla andra;
ty otvifvelaktigt är der större tillfälle att förtjena, än i andra
trakter. De sedelutgifvande bankerna blifva efter Utsk:ts förslag
lika beskattade med alla andra banker; men de hafva ett privilegium
att utgifva sedlar, ocb för åtnjutande deraf böra de väl Be
-
Den 22 Augusti e. m.
tala. Denna skatt bör bestämmas efter den utsträckning, till
hvilken privilegiet begagnas; och det billiga häruti synes bäst
deraf, att man sagt att det finnes banker, sorn utgifva ganska
litet sedlar, men dock drifva en vidsträckt rörelse med ganska
stor vinst. Eör- denna större vinst få de betala sin ena proe.
till stats-kassan; men för privilegiet skola de betala särskildt.
Gr. Mörner: I anledning af Gr. Lagerbjelkes sednäste ytt
rande,
anhåller jag blott att få påminna derom, att II. o. Ad. på
förmiddagen genom votering afgjort, att för en viss slags fastighet
skall betalas 3 öre för hvarje 100 rdr af samma fastighets
verkliga värde, under det att 1!. o. Ad. i öfrigt beslöt, att för
all annan fastighet skall betalas 5 proc. af dess verkliga värde.
På båda ställena var det fråga om verkliga värdet; men den ena
gången skulle skatten utgöra 3 och den andra gången 5 öre.
Vare detta sagdt för att visa jemuheten af beskattningen; men
härtill kan ytterligare läggas, att vid fastighetens beskattning det
i sjelfva verket icke är fråga om skatt på inkomst, ty det kan
möjligen hända att t. ex. en husegare, hvilken hör till dem, som
enligt det nya stadgandet komma att få vidkännas den högre
skatten, icke under året har haft den ringaste inkomst af sitt
hus, derest detsamma stått under ombyggnad eller reparation.
Vid bankernas beskattning åter är fråga om, huruvida en rörelse,
som gifvit öfver 6 proc. å kapitalet, skall betala något högre
skatt. Skall en sådan erläggas utöfver den bevillning af en proc.,
sorn alla rörelse-idkare måste vidkännas, så vill det synas åtminstone
mig billigare, att denna förhöjning i lika grad drabbar alla
dem, sorn hafva lika stor inkomst, så att den icke i mångfaldigt
högre grad tynger på den, som haft mindre inkomst, än på den,
som haft en större sådan. Jag tror således att det af Hr Stuart
framställda och af mig biträdda förslaget är rättvisare och billigare
än Utsk:ts, hvarföre jag fortfarande yrkar bifall derå.
Gr. Lagerbjelke: Med auledn. af Gr. Mörners påpekan
de
af de beslut, som E. o. Ad. i f. m:s plenum fattat, anhåller
äfven jag, att få i Ståndets minne återkalla ett bland de många skäl,
sorn anfördes såsom grund derför, att samma verkliga värde på
en landtegendom gifver mindre inkomst, än en stadsfastighet, eller
med andra ord, att 100,000 rdr i en landtegendom gifva mindre
behållen inkomst, än i 00,000 rdr nedlagda i en stadsegendom.
Detta var ett af skälen för det fattade beslutet, och det torde nu
icke vara tillfället, att ingå i en närmare utveckling af delta ämne.
Hvad beträffar sednare delen af Hr Grins yttrande, så bardet
redan många gånger blifvit antydt, huruledes i alla händelser,
efter Utsk:ts förslag, samtlige banker skola beskattas med samma
proc. för sin inkomst, och således större för större inkomst och
mindre för mindre; men att derjemte, då man vill beskatta ett
privilegium, som dessa banker hafva, vilja göra det efter den
större inkomsten, kan väl icke kallas billigt. Det visades nyss,
att en bank kan hafva en ganska stor inkomst, utan att i vid
-
11 c ti 22 Augusti e. m.
sträckt mån begagna sin sedelutgifningsrätt. Vore det då billigt,
att beskatta denria rätt efter hela inkomsten? Jag tror det icke,
och anhåller fördenskull fortfarande otti bifall till Utskits förslag.
Gr. Sparre: Det, är ganska lätt, att komma till riktiga
slutsatser, då man griper sina premisser ur luften. Hvarifrån halden
siste värde talaren fått, att det är sedelutgifningsrätten, sorn
skall beskattas? Förslaget går ju ut på att beskatta inkomsten,
och den värde talaren säger sjelf ouphörligen, att detta är förslagets
förnämsta förtjenst. Hvarifrån har den värde talaren nu fått,
att det icke är inkomsten, utan sedelutgifningsrätten, som skall
beskattas? Gr:n säger, att orsaken till olikheten emellan be vi 11-  ningen för landt- och stadsfastighet, var den olika inkomsten.
Nå väl, då säger jag, att samma förhållande bör ega rum i niirv-.de
fall, så att den högre inkomsten på ena stället bör föranleda högre
beskattning, än den lägre på ett annat. Skulle man beskatta sedelutgifningsrätten
särskildt såsom ett privilegium, så komme man
till ett alldeles nytt beskattningssystem. Då skulle man säga till
apothekarn<* att de borde betala först och främst efter sin inkomst
och sedan särskildt för privilegiet. Men sådan är icke förslagets
mening. Att R. St:r, derföre att ifrågav:de banker äro
särdeles lukrativa inrättningar, beslutat att ålägga dem en bevillning
af 8 proc., när vinsten öfverstiger G proc., det är rättvist;
och endast derigenom bibehåller man jemlikhet mellan alla. Jag
yrkar bifall till Gr. Mörriers förslag.
Gr. Lagerbjelke: Jag ber om ursäkt, att jag ännu en
gång uptager B. o. Ad:s tid med ett anförande; men då den siste
värde talaren yttrat, att jag tager mina argumenter ur luften, sä
skall jag söka ådagalägga att detta påstående kan tillämpas på
honom sjelf. Hr Printzensköld har nemi. flera gånger sagt, att
Utskits förslag i denna del skulle vara orimligt derföre, att det
afviker ifrån den upställda principen af inkomstbeskattning. Men
händelsen är, att Utsk.-ts förevide förslag icke är ämnadt att utgöra
någon beskattning å inkomst; .ty sådan är föreslagen i 2:dra
artikeln, der också ganska riktigt en inkomstbeskattning af en
proc. är lagd på de sedelutgifvande bankerna. I 3:dje artikeln
åter förekommer icke ett ord om inkomstbeskattning, utan den
handlar om bevillning af frälseegendomar, för post- och lotshemman,
för rättighet till skogsfång på allmänningar, för Dylta bruks
tillverkningar och slutligen för bankbolag med sedelutgifningsrätt,
äfvensom af utländske handlande och handelsexpeditör. Ingen lärer
väl kunna påstå att allt detta är någon inkomstbeskattning,
hvadan Hrrue torde kunna afgöra hvem af oss, Hr Printzensköld
eller jag, som talat i vädret.
Hr Printzensköld: Jag fruktar, att det blir den siste
värde talaren, på hvilken detta yttrande kommer att tillampas.
Hr Grin har åberopat hvad 3:dje artikeln innehåller. Men hvad
är detta, annat än iukorostbevillning? Denna bevillning utgår ju
230
I) en 22 Augusti e. m.
efter den procent, som man uträknar att t. ex. en fastighet ger.
Men en sedelulgifning är något helt annat; det är en vanlig industrirörelse.
Grunden för dess beskattning måste vara inkomsten,
och då den, jemförelsevis med andra industrier, är särdeles
lukrativ, så har man också ansett, att en särskild beskattning bör
för den ega ruta.
Sedan öfverläggningen nu ansetts fulländad, yttrade II. Exc.
Hr Gr. o. Landtm., att derunder yrkats dels bifall till Utsk:ts
förslag och dels att li. o. Ad., med afslag derå, måtte besluta,
att den ilrågavide §:n skulle erhålla följande lydelse: »Bolag, som
bildat sig för bankrörelses bedrifvande och dertill erhållit K. M:t.s
Nåd. oktroy, erlägger, utom bevillning enl. 2:dra artikeln, en afgift
af 8 proc. af det belopp, hvarmed behållningen för året öfverstiger
6 för hundradet å hvad af teckningssumman eller grundfonden
blifvit kontant tillskjutet.»
Härefter framställde II. Exc. först propos. å bifall till Utsk:ts
förslag, dervid svarades ja och nej i blandning, samt sedermera
propos. på afslag derå och antagande af ofvannämnde förslag till
§:ns lydelse, då svaren likaledes utföllo med blandade ja och nej;
hvaruppå H. Exc. förklarade, det han funnit ja öfvervägande.
Gr. Lagerbjelke begärde votering.
Uplästes och godkändes följande voter.propos.:
»Den som bifaller § 15 af BeviJln.Utsk:ts uti Betnnk:t N:o
20 och Utlåtit N:o 34 framställda, förslag till Bevilln.Stadga, röstar
Ja ;
den det ej vill. röstar
Nej:
Yinner nej, beslutar R. o. Ad., med afslag å Utsk:ts förslag
till ifrågav:de §:s lydelse, att densamma skall erhålla följande innehåll:
»Bolag, som bildat sig för bankrörelses bedrifvande och
dertill erhållit K. M:ts Nåd. oktroy, erlägger, utom bevillning enligt
2:dra art., en afgift af 8 proc. af det belopp, hvarmed behållningen
för året öfverstiger 6 för hundradet å hvad af teckningssumman
eller grundfonden blifvit kontant tillskjutet.»
Vid voteringens slut hade rösterna utfallit sålunda:
Ja — 14.
Nej — 13.
R. o. Ad. åtkiljdes kl, '/* lie. m.
In fidem,
O. Brakel.
D«n 25 Augusti f. m
lördagen den 25 Augusti 1860.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades pleni-prot:t lör den 19 sisth Maj f. m.
Uplästes följande från Frih. Rehbinder, Fredrik Wilhelm,
inkomne Mern.:
Sorn vigtiga angelägenheter tvinga mig att på obestämd tid
lemna riksdagsorten, får jag, under anhållan att varda bi behållen
vid min riksdagsmannarätt, vördsamt afsäga mig de förtroenden,
jag under riksdagen emottagit, att vara bänkman i 4:de bänkmansafdelningen,
ledamot af Bevillu.Utsk:t och ledamot i förstärkt
Konst.Otsk.
Sedan R. o. Ad., uppå framställd propos., till denna anhållan
lemnat bifall, anmodade H. Exc. Hr Gr. o. Landtm. Ståndets Hrr
Elektorer at< vid deras nästa sammanträde välja en ledamot i
Bevilln.Utskit efter Frih. Rehbinder, äfvensom att återbesätta två
lediga suppleantplatser, en uti Konst.Utsk:t och en uti Bfevilln.
Utsk:t, hvilka ledigheter upkommit derigenom, att platsernas förra
innehafvare, Hrr von Krusenstjerna och af Wetterstedt, blifvit invalde
till ordinarie ledamöter, deu förre i Konst.- och den sednare
i Bevilln.Utskit.
Uplästes och godkändes nedannämnde från Exped.Utsk:t inkomne
förslag till R. St:rs underd. skrifvelser till K. M:t, nemi.:
N:o 114, ang:de allmänna vilkor och stadganden i afs:de pä
de under denna riksdag beviljade statsbidrag till väganläggningar
och vägförbättringar, samt hamnbyggnader och vattenaftappningar
med flere arbetsföretag;
N:o 115, aog:de utbyte af f. d. förarebostället vid Södermanlands
reg:te '/4 mantal Wreta, emot kronoskattehemmanen Kroberga
Vestergården l/2 och Östergården '/4 mantal i Nyköpings
län;
N:o 116, ang:de up.hörande af dagsverksskyldigheten för de
onder Roma klosters kungsgård hörande Nährs-och Skenholmarne;
N:o 117, angrde förändring i nu gällande lagstadganden ronde
äktenskapsskillnad;
N:o 118, ang:de tillsättning endast på förordnande af rektor
vid högre elementar-läroverk;
282
Den 25 A n g n s t i f. tn.
N:o 119, ang:de förbud mot begagnande af s. k. elgdrag,
samt om förändring i vissa delar af föreskrifterna rör:de rofdjursjagt;
N:o
120, ang:de utarbetande af förslag till ny sjölag.
Anmäldes och bordlädes följande från Utsk:n inkomne Utlåt:n,
Betänkm och Mern., nemi. från
StatsUtskottet:
N:o 159, i anledn. af RiksSt:ns skiljaktiga beslut uti åtskilliga
frågor, rör:de regleringen af utgifterna under RiksStatens
2:dra, 3:dje, 4:de, 5:te, 6-.te och 7:de Hufvudtitlar;
N:o 160, i anledn. af gjorda framställningar ang:«le statsanslag,
låneunderstöd eller räntegaranti för föreslagna jernvägsanläggningar,
äfvensom i anledn. af väckt fråga om inlösen för Statens
räkning af den aktiebolaget för jernväg mellan Köping och
Hult tillhörande jernbana från Örebro till Arboga;
N:o 161, i anledn. af väckta motioner ang:de tillåtelse för
aktiebolaget för jernväg mellan Köping och Hult att återbekomma
återstoden af de till säkerhet för jernvägsanläggningens fullbordande
i Statskontoret deponerade medel;
H:o 162, i anledn. af väckt motion om pension på allmänna
Indragningsstaten åt enkan efter förre Landssekreteraren i Gottlands
Län, L. Hambraeus;
N:o 163, i anled. af väckt motion ang:de uplåtelse af Kronan
tillhörig mark vid Carl Gustafs stads gevärsfaktori för en
slussanläggning;
N:o 164, i anledn. af väckt motion ang:de förändrade föreskrifter
i fråga om krononybyggens uplåtande;
Sammans. Stats-, Bevilln.- samt Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:t:
N:o 22, i anledn, af återremiss af Betänk:t Nm 20, ang:de
restitution af erlagd tillverkningsafgift för exporteradt bränvin;
Stats- samt Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:t:
N:o 23, föranledt af återremiss å Utsk:ts Utlåt. N:o 8, i
anledn. af dels K. M:ts Nåd. Skrifvelse med det af bömiterade
afgifna underd. Betänk, oell förslag ang:de skjutsningsbesvärets
ordnande och dels väckta motioner i samma ämne;
ExpeditionsUlskottet:
N:o 12, i anledn. af återremiss å Skrifvelseförslaget N:o 105.
Fortsattes pröfningen af Bevilln.Utsk:ts Utlåt. N:o 34.
§ 16.
Hr af Klintberg, Ludvig Ferdinand: Då Bevilln.-
Utsk:t i detta ämne förra gången afgaf sitt Utlåt., synes mig
t) e n 25 Augusti f. m.
Ut.sht icke hafva haft fullgiltig anledn. att, med frångående af
komiterades åsigt, att den i nu gällande förordning för utländske
handlande och handelsexpeditör stadgade bevillning borde bibehållas,
i stället tillstyrka R. St:r att förhöja ifrågav:de afgifter
till jemt dubbla beloppen; hvadan äfven BorgareStd i denna punkt
helt och hållet afslagit Utsk:ts framställning, äfvensom B. o. Ad.
återremitterat punkten, under yrkande att, om ifrågav:de beskattning
icke helt och hållet kunde afskaffas, den åtminstone borde
bibehållas vid sitt gamla belopp. Det oaktadt har, vid frågans
förnyade behandling inom TJtsk:t, en, ehuru ganska ringa, majoritet
icke ansett sig härå böra fästa något afseende, utan vidblifvit sitt
förra beslut, hvilket jag med min röst så mycket mindre kunnat
biträda, som vid frågans förra behandling inom de särskilda RiksSt:n,
så väl inom detta Stånd, som i synnerhet hos BorgareS:t,
många och giltiga skäl blifvit anförda, som tala för att alldeles
borttaga denna beskattning, såsom endast ledande till en
mängd trakasserier för utländske resande, samt dessutom äfven
till ökade utgifter för oss sjelfva, då det väl är temligen klart, att
ju större beskattning dessa personer få vidkännas, desto högre blifva
prisen på de af dem försålda varor.
De af mig omnämnda skäl finnas i korthet antydda uti Utsk:ts
nu förev:de Utlåt. sidd. 23 o. 24, och till hvilka jag tillåter mig
hänvisa. Bäst hade jag visserligen ansett vara, om denna beskattning
helt och hållet borttagits; men då Rikets sednast församlade
Ständer afslagit yrkanden i enahanda syftning, får jag
vördsamt anhålla, det R. o. Ad. ville, med afslag fi Utsk:ts i denna
punkt gjorda hemställan, bifalla Hr Carlesons i dennes reservation
gjorda anhållan, att ifrågavide afgifter måtte blitiva bestämda
till hvad de f. närv:de äro, och att 1 6:de §:n i förslaget till nya
Bevilln:s-stadgan sålunda måtte få denna lydelse:
»Utlänning, som reser omkring i riket och för egen
eller, såsom utskickad, för annans räkning bjuder ut
eller slutar handel om utländska varor, skall vid ankomsten
till riket erlägga 50 rdr, samt dessutom 20
rdr för hvarje månad, som han utöfver en tid af 3
månader i riket qvardröjer; börande etc. etc. .»
Hr Stuart, Carl Gustaf: Hos Bevilln.komitén gjorde sig
en allmän önskan gällande, att den särskilda bevillning af utländningen,
hvilken så ofta visat sig medföra trakasserier och obehag,
måtte helt och hållet uphöra; men, efter tagen kännedom om förhandlingarne
rör:de detta ämne vid föreg:de riksdag, ansåg sig
komitén icke med förhoppning om framgång kunna väcka fråga
om denna afgifts afskaffande. Komitén ansåg derföre att densamma
borde bibehållas till samma belopp, som vid sednaste riksdag
blifvit fastställdt, och komitén trodde icke att afgiften under dessa
tidsomständigheter skulle fördubblas. Det förslag i detta afs:de,
som Utsk:t afgaf, väckte, då Betänkrt förra gången afhandlades, så
allmänt ogillande, att §:n biet'till Utsk:t återremitterad. Jag skulle
således, då icke något skäl till denna fördubbling i afgiften löre
-
234
Den 25 Augusti f. m.
finnes, med den siste värde talaren vilja yrka, att afgiften måtte
bibehållas vid dess förra belopp, utgörande 5 0 rdr för de tre för*
sta månaderne och 20 rdr sedermera för hvarje öfverskjutande
månad.
Jag får derföre anhålla, det Hr Gr. och Landtm, täcktes
framställa den propos., att R. o. Ad,, med afslag å Utskits förslag
i afs:de på afgiftsbeloppet, ville bestämma detsamma för
kringresande utländske handlande och handels-expediter till 50 rdr
för de 3:ne första oell 20 rdr för hvarje följande månad; men att
16:de §:n i öfrigt matte bifallas.
Hr Printzensköld, Carl: Det förefaller mig verkligen
besynnerligt att en ledamot af R, o, Ad., som jag tager för gifvet
röstade för bifall till Bevilln.Utsk:ts Betänk., då frågan gällde
att beskatta kapitaler, nu upträder mot Utskits förslag i afs:de
på bevillning af utländske handlande och handelsexpeditör, och
påstå att denna förändring skall åstadkomma de största trakasserier,
chikaner och obehag. Är det väl trakasseri alt utländuingen,
då han kommer till Sverige, är skyldig att upvisa sitt pass och
derigenom bereda sig rättighet att fortsätta resan inom landet ?
Är det trakasseri att han skall skatta för handel under sin vistelse
här? Är det trakasseri att han för hvarje månad, sorn denna
handel fortfar, skall erlägga en viss, af Svenska Ständerna påbuden
afgift? Sannerligen jag begriper hvad som då menas med
trakasseri. Jag kan således, i motsats till den siste värde talaren,
icke annat, än yrka att afgiften måtte af R. o. Åd. fastställas såsom
Ut&kft föreslår.
Beträffande sjelfva beloppet, har jag hört en ledamot yttra,
att det borde nedsättas till hälften, emedan det enligt hans förmenande
vore obilligt. Pör dem, som älska att se landet korsas
af en mängd probenreuter, hvilka med all flit bemöda sig att öfverhölja
landet med graunlåtskram och lyxartiklar, hvilka endast
depravera nationen, kan det vara önskvärdt att afgiften icke blott
nedsättes, utan äfven försvinner. Mig synes att det vore en välgerning
för landet, om man genom fördubbling af den afgift, som
hittills blifvit erlagd, kunde stäfja det begär, utländningen har att
här i Sverige afsätta den mängd af skräp, som han icke blir af
med i sitt eget land.
Utgående från denna princip, kan jag icke annat än anhålla
om bifall till den af Utsk:t föreslagna 16:de §:ti.
Gr. Lagerbjelke, Gustaf: Det är visserligen å ena si
dan
onekligt att dessa afgifter i och för kontrollen medföra åtskilliga
svårigheter, äfvensom att de kunna medföra svårigheter
för den nyss ankomne^utländningen; men å andra sidan äro dessa
svårigheter lika stora, antingen beloppet blir sådant Utsk:t föreslagit
detsamma, eller sådant, hvartill en ledamot här yrkat dess
förändrande. Dessa svårigheter kunna dock näppeligen undvikas
annat än genom uphäfvande af hela afgiften; men då på olika skäl
ingen anser afgifterna böra uphöra och då man således måste un
-
Don 25 Augusti f. m.
235
derkasta sig vissa svårigheter, vet jag icke, hvariöre man icke skall
bifalla Utskits förslag till bevilln. Då frågan förevar inomUtskit,
yrkades den högre bevilln.-summan med stor ifver, och man ordade
vidt och bredt om besvärligheten af dessa handelsexpeditör, som
öfversvämma landet. Då dessutom denna rörelse icke är mycket
att upmuntra, ansåg Utsk:t en högre beskattning vara så mycket
mera lämplig, som Staten derigenom kunde få en inkomst, hvarigenom
skatterna på andra håll kunde minskas. Hittills har häraf
visserligen icke någon särdeles stor statsinkomst härflutit; men detta
har kommit sig deraf att någon väsendtlig kontroll icke förefunnits.
Som det torde vara allmänt bekant, resa, särdeles i södra
Sverige, en mängd probenreuter omkring i landet, och då troligen
en icke ringa statsinkomst skulle genom deras beskattande inflyta,
särdeles efter Utsk:ts beräkningsgrund, får jag yrka bifall till Utsk:ts
Betänk.
Hr Stuart: Erfarenheten torde vara ett tillräckligt stöd
för mitt yttrande, att den skatt, som ålägges resande handelsexpeditör,
som ankomma till Sverige, medförer obehag och trakasserier,
enär mångfaldiga exempel förefinnas att personer, som ej hafva för
afsigt att utöfva någon probenreuterbefattning, likväl blifva hänförda
till den klass, hvarom här är fråga. Jag vill dock, såsom
jag i mitt förra yttrande äfven antydde, icke yrka denna afgifts
fullkomliga uphörande; jag inskränker mig endast att anhålla om
bifall till att den måtte utgå med samma belopp sorn hittills^ och
ehuru jag är lika raan som någon annan att förskaffa Staten inkomster
på loflig väg, anser jag mig dock i detta fall böra bestrida
den föreslagne förhöjningen. Erfarenheten torde visa, att
om detta förslag bifalles, det kari hafva den påföljd att medföra
mindre behållen vinst för statskassan än med en lägre och billigare
beskattning.
Jag hoppas visserligen att de nya kontrollerna, som äro föreslagne,
skola blifva mera tillfyllestgörande än de nuv:de; men innan
det har visat sig, huruvida de komma att upfylla sitt ändamål,
synes det mig vara alldeles för tidigt att fördubbla det nuv-.de
skattebeloppet. Jag får således förnya mitt förut gjorda yrkande,
att afgiften måtte bibehållas vid dess nuv:de belopp:
Hr Printzensköld: Då Hr Stuart nu förenat sig med
en talare, som ordat om de trakasserier, som föranledas af detta
ifrågav:de stadgande, hvilket äfven finnes i nuv:de bevillu.-förordn.,
förefaller det mig särdeles underligt att han icke yrkar afgiftens
upbäfvande; något, som från hans sätt att se saken, vore mera
naturligt än dess bibehållande. Hr Stuart kan väl icke förneka
att det är förenadt med lika mycket trakasseri att taga ut 10Ö
som 50 rdr. Således innefattas en uppenbar motsägelse i Hr Stuarts
anförande, då han vitsordar en talares yttrande om trakasserier,
men icke desto mindre yrkar afgiftens qvarstående. Det enda skäl
Hr Stuart har anfört för afgiftens bibehållande, är att Staten behöfver
densamma, och Hr Stuart fruktar att förhöjandet af denna
Den 25 Augusti f. m.
afgift skall just leda till förminskning af Stålens inkomster i st. f.
till den åsyftade förhöjning;* 11. För min del får jag förklara att
jag skulle blifva ganska glad öfver om den förhöjda afgiften, långt
ifrån att föröka Statens inkomster, i st. förminskade antalet af desse
kringresande handelsexpeditör. Kunde Hr Stuart utfinna något
annat medel att hindra probenreuter att inkomma i landet, skulle
jag vara den förste att yrka deras befriande från skatt; men då
något annat medel icke finnes att blifva af med denna slags ohyra,
är det helt naturligt att jag vidblifver mitt förra yrkande att Utsk:ts
Betänk, måtte bifallas.
Gr. Mörner, Carl Göran Betlof: Såsom skäl till af
slag
å eller förändring i Utsk:ts förslag har blifvit anfördt, att K.
o. Ad., då ärendet förra gången förevar, varit missbelåtet med det
förra förslaget. Utsk:ts Betänk, uplyser likväl, i öfverensstämmelse
med verkliga förhållandet, att skälet till återremissen var det att
då It. St:r tillkänliagifvit sin önskan, att skyldigheten att hafva
pass för resor inom landet måtte uphäfvas, det icke vore konseqvent
att utan förändring antaga ifrågav:de g, der en stor del af
kontrollen i afs:de på afgiftens erläggande grundade sig på föreskrifter
om den resandes pass. Detta var egentliga anim, hvarföre
§m af lt. o. Ad. återremitterades.
Hvar och en person, som drifver sådan rörelse inom landet,
att den inbringar honom inkomst, måste derföre till statskassan
erlägga afgifter. Hvarföre skulle då en utländning för den rörelse
han drifver i landet, undslippa att erlägga afgift? Det måtte väl
icke ligga någon obillighet deri att han för den rörelse, på hvilken
han sjelf förtjenar, skattar till det land, der rörelsen utöfvas.
För att med visshet kunna utbekomma denna afgift, har man måst
vidtaga den åtgärd att låta afgiften erläggas genast vid ankomsten
till landet. Denna afgift kan icke heller lämpas efter vidsträcktheten
af rörelsen, emedan detta icke är på förhand kändt. Man
har derföre måst taga en afgift, som man ansett vara i medeltal
någorlunda billig. Om icke rörelsen medförde inkomst, är det klart
att sådane resande icke skulle hafva tilltagit, emedan redan blott
resan är förenad med ej obetydliga kostnader. KammarRätten har
i sitt Utlåt, anfört att en dylik rörelse, utöfvad här i landet, syntes
vara af beskaffenhet att bevilln. derför borde erläggas; och
denna åsigt har Bevilln.Utskrt gillat, samt äfven i det sednare
Betänk:t vidhållit, hvarförutan 2:ne RiksSt. antagit Utslcts förra
förslag. Då hos R. o. Ad. någon annan erinran emot förslaget
icke vid ärendets förra behandling härstädes blifvit framställd, än
att man ville hafva kontrollen på de s. k probenreuter närmare
bestämd, kan man således antaga att sjelfva grundsatsen är att
anse såsom af 3 Stånd godkänd. Jag skulle äfven tro, att sådane
skäl icke blifva förebragte, som kunna verka ändring i Utsk:ts förslag,
hvarföre jag anhåller att detsamma måtte' bifallas.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad, yttrade H. Exc.
Hr Gr. o. Landtm., att derunder yttrats dels bifall till Utsk:ts
Den 25 Augusti f. m
237
förslag och dels att detsamma måtte godkännas med den förändring,
att i st. f. de af Utsk:t föreslagna bevillmgs-beloppen, 100 rdr
och 40 rdr, samma belopp, som f. n. äro stadgade, eller 5 0 rdr
och 20 rdr, skulle uti §:n införas; hvarefter H. Exc. framställde
propos. å bifall till Utsk:ts förslag oell, då dervid svarades flere ja
jemte några nej, förklarade sig hafva funnit ja öfvervägande.
§ 17.
Bifölls.
§§ 18—21 och § 24.
Utskits yttrande ansågs ej föranleda till någon åtgärd.
Utsk:ts å sid. 20 afgifne yttrande i fråga om bevillu. för karakters-fullmakter.
Lades till handlingarue.
§§ 25 och 26.
CJtsk :ls hemställanden och redak tionsförslag biföl los.
§ 27.
Hr Hjärne, Harald: För min del kan jag icke instämma
i det förslag till ny 27:de §, som Utsk:t här afgifvit. Då Betänk:t
förra gången afhandlades, ansåg man, att det antal upgifter, som
skulle infordras af de skattskyldige, vore alltför stort; men, efter
hvad jag vill minnas, fanns icke någon enda ledamot af detta Stånd,
som yrkade att inga upgifter skulle inlemnas. Jag anser att, ehuru
många af dessa upgifter ej kunna vara nödvändiga eller lämpliga,
några äro af högsta vigt. För att icke allt för mycket uptaga
tiden, vill jag icke nu uprepa de skäl, som hos mig stadgat den
åsigt, jag redan förut uttalat och hvilken grundade sig på flerårig
erfarenhet. Många af dessa upgifter kunna vara ganska nyttiga
för Taxeringskomité:), men andra deremot af intet värde. Jag föreslår
derföre att R. o. Ad. ville af denna 27:de § bibehålla följande
delar nemi.: Ingressen samt mom. litt. a, 2:ura punkten af mom.
litt. b, med följande förändrade lydelse: »Af bruks- och fabriksidkare
jemte audre jordbruket icke tillhörande verks och inrättningars
egare samt handlande och handtverkare m. fl., som, enligt
denna stadgas 2:dra art., böra erlägga bevilln. för inkomst af rörelse,
näring eller yrke, och hvars rörelse under näst föreg:de tid
drifvits inom annat bevil!n:s-taxerings-distrikt, bestyrkt upgift å den
bevilln., som för sistförflutna år varit honom derstädes påförd»;
3:dje punkten med följande förändrade lydelse: »af direktionen eller
styrelsen för hvart och ett bolag, som fått sina bolagsreglor af
K. M. stadfästade och antingen står under offentlig kontroll eller
har inskränkt ansvarighet enl. Kongl. Förordmn d. 6 Okt. 1848,
bestyrkt upgift å bolagets behållna vinst, antingen den blifvit utdelad
eller icke»; samt slutligen 4:de och 5:te punkterna.
238
D e il 25 Augast! f. m.
Hr Stuart: Inora BevillmsKomitén framställdes många förslag
till upgifters inhemtande, och för att gå hvarje ledamots önskningar,
så vidt möjligt var, till mötes, upkom det resultatet, som
vanligen inträffar, då man vill göra alla till viljes, att det blef en
samling af upgifter, hvilka föranleda mycket besvär, omgångar, tidsspillan
och olägenheter. Det var också min öfvertygelse, att R.
St:r skulle taga bort några och bibehålla andra. Utsk:t har i sitt
förra Betänk, tillstyrkt ordagrannt hvad BevillmsKomitén föreslagit;
i sitt sednare deremot har Utsk:t gått in på en annan väg,
nemi. att förkasta alla dessa upgifter. För min del befarar jag,
att man i detta förkastande gått för långt. En del uplysningar
kunna nemi. vara alldeles nödvändiga, för att riktigt bedöma den
skattskyldiges ekonomiska ställning.
Då nu, såvidt de allmänna tidningarne icke hafva missledt
mig, 3 Stånd hafva fattadt sitt beslut i denna fråga, och då det,
hvarom denna 27:de § handlar, icke kan hänföras till de frågor, som
ovilkorligen måste i förstärkt Bevilln.Utsk. afgöras, ifall något
Stånd är af olika tanke, anser jag frågan redan afgjord, och är
detta den enda anledning, hvarföre jag ej önskar modifikation i
Utsk:ts förslag.
Gr. Lagerbjelke: Den siste värde talaren har ovilkoligen
rätt deri, att denna fråga icke är af bevillnings natur och att densamma
genom tre Stånds beslut är afgjord. Man har klandrat
Utsk:ts förslag i 2 afseenden: man sade nemi. att det är alldeles
ändamålslös och i många fall skadligt, att infordra af den skattskyldige
sådane upgifter, som till sin sanningsenlighet äro ganska
ofullkomliga. Deremot ansåg man att man borde söka förskaffa
sig sådane upgifter, som kunna kontrolleras, d. v. s. sådane, som
komma från ett embetsverk. Då nu likväl icke alla upgifter helt
och hållet kunna undvikas, böra de göras så litet betungade som
möjligt och'framför allt icke begäras 2:ne gånger, först vid mantalsskrifningen
och sedan till taxerings-komitéu. Flere af desse
upgifter, som behöfvas vid taxeringskomitén, äro nemi. äfven nödvändige
vid mantalsskrifningarne.
För min del får jag anhålla om bifall till §:n, sådan dess lydelse
nu är föreslagen.
Gr. Mörner: För min del anser jag den förändring, som
27:de § undergått, vara af stor betydenhet; men jag kan icke neka,
att jag så till vida delar Hr Stuarts åsigt, att det synes mig att,
om man förut begärt för mycket uplysningar, har man nu öfvergått
till den motsatta ytterligheten att begära för litet. Det är
visserligen sannt, att bristen är i någon mån afhjelpt genom de
upgifter, som skola aflemnas vid mantals- och skattskrifningarne,
och villigt medgifves derföre att denna § just af den anledningen
kunnat förenklas. Men det finnes en ganska betydlig afdelning
af medlemmar i samhället, af hvilka man, med afs:de på tiden,
då mantals-skrifningarne ega rum, och den, som vid beskattningen
skall tagas i betraktande, ej kan vid mantals-skrifnings-förrättnin
-
Den 25 Augusti f. m.
232
garne erhålla några upgifter om deras beskattningsbara förmögenhet,
men om hvilka det dock vore önskligt att, då taxeringen
skall ske, få dylika upgifter. Utsk:t, som ansett sådane upgifter
ieke kunna af desse fordras, har genom sitt förslag frikal lat dem
från alla upgifter. Då jag vid ett föreg:de tillfälle gjorde erinringar
om nödvändigheten af dessa upgifter, förklarade Gr. Lagerbjelke
att han delade min åsigt, och jag vågar nu vid detta
tillfälle taga hans medverkan i anspråk. Den anmärkning, som
jag har att göra, rörer nemligen de i andra punkten af litt. b)
i 27:de § omnämnde upgifter af handlande och handtverkare. Dessa
personer kunna ej öfver inkomsten af sin rörelse afgifva upgifter
i Nov. månad, emedan året icke då ännu är slutadt. Derföre
vore det ändamålsenligast att, i öfverensstämmelse med gällande
Bevillningsstadga och Utsk:t.s förslag i Betänk:t N:o 20, sådane
upgifter af desse aflemnades till Taxeringskomitén.
Utsk:t har i sitt förslag ang:de mantals- och skattskrifningen
tillagt, att husbonde är skyldig att meddela upgift ang:de beloppet
af hvar och en af sina tjenares löne-förmåner, när detsamma
öfverstiger 300 rdr för år. Då man är så angelägen att få veta
hvad tjenaren har i inkomst, synes mig att man också bör tillse
att man får kännedom om hvad husbonden har. Den brist, som
i detta hänseende förefinues i författningen, kan endast genom ett
tillägg dertill på detta ställe afhjelpas. Om det för öfrigt är
sannt, att tre Stånd redan bifallit Utskits Betänk., så är en gifven
följd, att, som här endast är fråga om ett reglementariskt
stadgande, saken är genom dessa tre Stånds beslut afgjord. Det
torde dock vara nyttigt, att R. o. Ad. genom sitt beslut visar,
att man ej här blundat för saken. Jag anhåller derföre att af
27:de § måtte bibehållas hvad som stadgas i 2:dra mom. af litt. b).
Gr. Lagerbjelke: Med tillämpning af den grundsats, jag
nyss framställde, att det nemi. icke gagnar till mycket att begära
sådane upgifter, som icke kunna kontrolleras, men att man der
emot
bör infordra sådane från allmänna verk, hemställer jag till
den siste värde talaren, om icke hvad som behöfves, redan finnes
i 25:te §:n nämnt, der det heter i mom. 5: »Af vederb:de tullkammare:
summarisk upgift å hvarje handlandes export och import
af varor, till slag och myckenhet»; samt i mom. 6: »Af
städernas Manufaktur-stämpel-kontor eller Magistrater: ang:de beloppet
af hvarje fabriks- eller närings-idkares afstämplade tillverkningar.
» Således får man der veta, hvad som på något sätt kail
kontrolleras.
Hvad den sednare, af Gr. Mörner gjorda, anmärkn:n vidkommer,
att man nemi. icke begär upgifter om näringsidkarne
sjelfva, men så mycket mera om deras tjenare, så är denna anmärkning
fullkomligt grundad, och det har derföre varit min afsigt,
att då frågan härom längre fram förekommer, anhålla att R.
o. Ad. ville afslå en föreskrift, som är alldeles otjenlig. Jag anhåller
nu fortfarande om bifall till denna punkt.
240
Den 25 Augusti f. m.
Hr Hjärne: Den siste värde talaren har hufvudsakligen
stödt sig derpå, att inga andra upgifter, än sådane, som kunna
kontrolleras, böra den skattskyldige affordras. Jag kan för min
del ieke instämma med honom deri, att de upgifter, jag upräknat,
äro af beskaffenhet att ieke kunna kontrolleras. Jag ber då
blott att få hänvisa till 27:de§:n i Utslcts förra Betänk. Jag anser
nemi. att de i 2:o under litt. b) omnämnde upgifter ej kunna
kontrolleras, och jag fördrar derföre endast att man skall begära
upgift af sådane, som under föreg:de tid varit skattskrifne i andra
taxeringsdistrikt. Jag begärde vidare bibehållande af 3:dje punkten
med den förändrade lydelse jag upgifvit. Utsk:t hade föreslagit
att infordra upgift om ett. bolags behållning, och dess bokslut
för året af bolagets närv:de ställning och total-bebållning.
Denna upgift anser jag dock att staten icke borde infordra, emedan
det skulle kunna blotta hela bolagets ställning. Enligt mitt
förmenande borde endast af bolaget begäras att årets vinst genom
bestyrkt afskrift delgifves taxeringsmännen. Emedan detta är den
enda upgift, som staten har rätt att fordra, hemställer jag till Gr.
Lagerbjelke om densamma ej bör bibehållas.
Vidare begärde jag bibehållandet af 4:o, hvilket mom. lätt
kan kontrolleras. 5:o torde äfven böra bibehållas; ty om man än
icke har rättighet att intränga i hvarje enskild persons förhållanden,
blir det dock lätt att kontrollera den upgiften. Då jag således
följt den grundsats. Gr. Lagerbjelke tyckes gilla, att nemligen
endast infordra sådane upgifter, som kunna kontrolleras, anser jag
det vara särdeles vigtigt att icke i en bevillnings-förordning dekretera
något, som icke kan verkställas. Man upmuntrar derigenom
den skattskyldige att på allt sätt undandraga sig bevillning.
Då 3:ne Stånd redan bifallit Utsk:ts förslag och då således genom
R. o. Adms beslut ingen förändring kan åstadkommas, anser jag
det icke vara skäl att ifra för något annat; men det torde dock
vara skäl att detta nu gjorda förslag underställes R. och Adms
pröfning. Då denna g kommer att lyda som Utsk:t föreslagit,
finnes dock ett medel att godtgöra hvad man försummat genom
att i påföljande g stadga, att taxeringsmännen kunna hafva rättighet
att infordra uplysningar om ifrågav:de personers inkomst.
Ty om icke taxeringsmännen skulle hafva rättighet att kommunicera
sig med de skattskyldige ang:de deras inkomster, hvilket icke
är svårt för berednings-komitén, så är det klart att taxerings-komitén
helt och hållet skulle sväfva i luften, då inga officieia upgifter
förefinnas.
Jag anhåller således hos Hr Gr. och Landtm, om propos.
på det förslag, jag nyss framställde.
Gr. Mörner: Gr. Lagerbjelke har hänvisat mig till 25:te
§:n litt. b mom. 5 och 6. Det är visserligen sannt att något är
vunnet genom de upgifter, hvilka derstädes äro föreskrifne att afgifvas
af vederb:de tullkammare samt af städernas manufakturstämpel-kontor
eller magistrater. Hvad likväl upgifterne från tull
kammarne
-
Den 2ä Augusti f. m.
241
kammarne beträffar, så kunna de i viss man tjena till ledning för
bedömande af deras rörelse, som drifva utrikes bandel; men huru
skall man kunna deraf hemta anledning att kontrollera dem, som
blott drifva inrikes handel? Och hvad angår upgifterne från Manufaktur-stämpel-kontoren
eller Magistraterna, så erhåller man genom
dem kännedom ang:de beloppet af de tillverkningar, som
hvarje fabriks- eller näringsidkare låtit afstämpla; men då hvad
som afstämplas blott utgör en ringa del af hvad som tillverkas,
deraf den betydligaste delen ej undergår stämpling, så kunna dessa
upgifter föga tjena till någon tillräcklig eller fullständig ledning.
Angide handtverkares rörelse erhållas, enligt dessa 2:ne morn., inga
uplysande upgifter.
Jag medgifver att jag begick ett misstag, då jag förra gången
hade ordet, i det jag yrkade oförändradt bifall till morn. 2
af litt. b) i denna §. Detta mom. innehåller nemi. föreskrifter
om upgifter, icke allenast af handlande och handtverkare, utan äfven
af andra personer, hvilka sådane icke böra affordras; men då
man skall i hast upgöra redaktionsförslag till lag-paragrafer, kommer
man lätt ut för sådane misstag. Jag har derföre icke någon
annan utväg att vidtaga än att, så godt jag kan, hemta materialier
till det nya stadgandet ur den gamla författningen, och får
anhålla att 27:de §:ii måtte erhålla följande lydelse: »Till Magistrat
eller vederbörande tjensteman i stad. samt till Kronofogde eller
annan ledamot af årets bevillnings-beredning inom socken å landet,
bör inom den 15 Mars hvarje år al bruks- och fabriks-idkare,
jemte andre, jordbruket icke tillhörande verks och inrättningars
egare samt handlande och handtverkare med flere, som enligt
denna stadgas 2:dra Art. böra erlägga bevillning för inkomst
af rörelse, näring eller yrke, upgift aflemnas å den rörelse eller
näring, han idkat, samt den inkomst, han deraf njutit; börande
dessutom den handlande eller näringsidkare, hvars rörelse uaider
näst föregide år drifvits inom annat bevillnings-taxerings-distrikt.
aflemna bestyrkt upgift å den bevillning, som för sistförflutna år
varit honom derstädes påförd.» Genom ett stadgande i sådan
syftning tror jag att någon ledning skulle vinnas tor bevillningsberednings-
och taxeringskomitéerua vid utförandet af deras redan
förut nog svåra värf.
Gr. Lagerbjelke: Då Gr. Mörner nu modifierat sitt för
slag,
hemställer jag, oin icke detsamma, som han yrkat, förefinnes
i 5:te §:n Mantalsskrifningsförordningen. Hvad åter beträffar upgifterna
om deu inkomst, som rörelsen lemnar, är det sannt att någon
sådan icke är affordrad; men jag hemställer, om upgiften om
den inkomst, som rörelsen lemnar, kan vara af något värde, då
man i allmänhet erfar, att deri ligger så föga sanning.
Jag anhåller fortfarande otn bifall till §:n.
Gr. Mörner: Jag anhåller endast att få anmärka, att up
gifterna
om inkomsternas belopp ej kunna vara al så litet värde,
H IX. IG
*242
Den 25 Augusti f. m.
då de kunna jeraföras med de officiela upgifter, som enl. Utsk:ts
förslag böra infordras. Hvad den sista upgiften beträffar, som förekommer
i mitt förslag, öfverensstämmer den med den, som förefinnes
i sista punkten af mom. 2 i Utsk:ts förslag. Stadgandet
derom är således icke något nytt af mig påfunnet, utan endast
ett bibehållande af hvad Utsk:t förut föreslagit, och hvad som
städse varit gällande.
Hr Printzensköld: Om det också beklagligtvis måste
vara en sanning, att de upgifter, som de skattskyldige handtverkarne
och iudustriidkarue lemna, ej äro så tillförlitliga, som man
hr.de
helt och hållet afskaffa desamma. Om man nemi. tänker sig,
huru lagar ofta eluderas och paralyseras, vore det väl derföre
skäl att afskaffa alla dessa lagar? Jag tror det icke. Huru litet
tillförlitliga dessa upgifter än må vara, så äro de likväl i ett
visst hänseende gagnelige, emedan man af de upgifter, som lemnäs
af handtverkare, hvilka hafva lika beskaffad rörelse och följaktligen
ungefär lika inkomst, kan hafva en viss ledning för bedömandet
huru handtverkare, som äro i samma kategori, betrakta
sin rörelse; och deraf kan en jemnare beskattning upstå.
Ett faktum är, hvilket jag icke tror att Gr. Lagerbjelke kan
bestrida, att om taxeringsmännen sakna alla upgifter af de skattskyldige,
blir det alldeles omöjligt för dem att komma till rätta
med sina åligganden. Lika med Gr. Mörner anser jag således
att dessa upgifter böra aflemnas, och detta så mycket mera, som
under tiden mellan taxeringen och mantalsskrifningarne handtverkaren
kan dö och hans rörelse nedläggas, då ett förändradt beskattningssätt
kommer i fråga emot om han lefver och fortsätter
sin rörelse. Gr. Lagerbjelke kan väl icke neka att, om den
skattskyldige dör i Nov. månad och hans rörelse genast nedlägges,
hans sterbhus icke kan beskattas efter samma grund, som örn
rörelsen idkades under alla 12 månaderna af året.
Jag förenar mig med Gr. Mörner i det af honom gjorda yrkande.
Gr. Lagerbjelke: Hvad den siste talaren anser omöjligt,
anser jag deremot ganska lätt gå för sig. Det är nemi. för mig
ofattligt, hvad nytta man kan hafva af upgifter, hvilka man vet
innebära en uppenbar osanniug. Det är väl bättre att icke hafva
något, än sådant som jag icke kan lita på.
Hvad angår Gr. Mörners anm. att upgiften borde lemnäs af
en näringsidkare, som flyttar från en ort till en annan, så vore
det bättre att den inlemuades till mantalsskrifningen än till taxeringen,
emedan det vore orätt att ålägga honom att ge upgift flere
gånger. Jag anser visserligen att den är obehöflig, och att den
således icke behöfver någonsin lemnäs, dels derföre att, om man
vill hafva uplysningar, de äro lätta att få ur officiela källor, dels
derföre att. om t. ex, en person drifver rörelse i Mariefred och
I) eli 25 Augusti f. m.
21S
sedan flyttar till Stockholm, man ej kan döma af hans rörelse i
Mariefred om hans rörelse i Stockholm.
Gr. Mörner: Det hufvudsakliga skiil, hvarpå Gr. Lager
bjelke
stödt sitt bestridande af mitt förslag, har varit att någon
tillförlitlighet ej komme att finnas i de upgifter. som skulle erhållas,
och att någon ledning deraf således icke eller skulle vinnas.
Det år möjligt att denna följd kunde i viss mån inträffa, men jag
är öfvertygad om att, ifall en sådan åtgärd vidtoges här i landet,
som lärer begagnas i England och Frankrike, nemi. att industri*
idkarnes taxeringsupgifter anslås på börsen, skulle vi få se helt
andra upgifter, än sora hittills af dem afgifvits.
Deremot är det omöjligt för handlanden eller näringsidkaren
att i Nov. upgifva hvad hans rörelse kan komma att för hela det
då ännu löpande året inbringa och denna omständighet, att året
ej är slut, utgör äfven ett hinder för bolag att verificera deras
upgifter vid mantalsskrifningen. För min del tror jag således att
mitt förslag icke i tillämpningen saknar praktisk nytta.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad, yttrade H. Exc.
Hr Gr. o. Landtm., att Utsk:t uti sitt i'ör:de ifrågav:de § afgifne
yttrande tillstyrkt, att alla de i g 27 af Utsk:ts förra förslag meddelade
föreskrifter ang:de upgifter af de skattskyldige för bevilln.-  taxeringen skulle uteslutas samt §:n erhålla den korta lydelse, som
Utsk:ts uti förev.de Utlåt, framlagde förslag utvisade; och hade,
under öfverläggningen härom, följande yrkanden blifvit framställda,
nemi. af Gr. Lagerbjelke, att Utskits förslag till §:ns förändrade
lydelse måtte bifallas; af Hr Hjärne, att utaf § 27 uti Utsk:ts
förra förslag skulle bibehållas följande delar, nemi,: ingressen samt
mom. litt. a; 2:dra punkten af mom. litt. b, med följande förändrade
lydelse: vaf bruks- och fabriksidkare jemte andra jordbruket
icke tillhörande verks och inrättningars egare samt handlande och
handtverkare m. fl., som, enl. denna Stadgas 2:dra art., böra erlägga
bevilln. för inkomst af rörelse, näring eller yrke och hvars
rörelse under nästföreg:de tiden drifvlts inom annat bevilln.-taxeringsdistrikt,
bestyrkt upgift å den bevilln., som för sistförflutna
år varit honom derstädes påförd»; 3:dje punkten, med följande förändrade
innehåll: »af direkt:n eller styrelsen lör hvart och ett bolag,
sorn fått sina bolagsreglor af K. M. stadtästade och antingen
står under offentlig kontroll eller har inskränkt ansvarighet enl.
K. Förordmn d. 6:te Okt. 1848, bestyrkt upgift å bolagets behållna
vinst, antingen den blifvit utdelad eller icke»; samt 4:de
och 5:te punkterne; — och slutligen af Gr. Mörner, att §:ii skulle
lyda sålunda: »Till magistrat eller vederlnde tjensteman i stad, samt
till kronofogde eller annan ledamot af årets bevilln.-beredning inom
samma socken å landet bör, inom d. 15:de Mars hvarje år, af
bruks- och fabriksidkare jemte andra jordbruket icke tillhörande
verks och inrättningars egare samt handlande och handtverkare
m. fl., som enl. denna Stadgas 2:dra Art. böra erlägga bevilln.
för inkomst af rörelse, näring eller yrke, upgift aflemtias å den
244
Den 25 Augusti I. m.
rörelse och näring, han idkat, samt den inkomst, han deraf njuter;
börande dessutom den handlande eller näringsidkare, hvars rörelse
under nästföreg:de tiden drifvits inom annat bevilln.-taxeringsdistrikt,
aflemna bestyrkt upgift å den bevilln., som för sistförflutna
år varit honom derstädes påförd».
Härefter framställde H. Exc. propos å bifall till Utskits förslag
och, då dervid svarades ja och nej i blandning, förklarade sig
hafva funnit ja öfvervägande.
Sedan Gr. Mörner begärt votering samt Ståndet, uppå H.
Exc. Hr Gr. o. Landtnäs framställning, beslutat, att kontraproposm
vid den blifvande voteringen skulle innehålla bifall å Gr. Mörners
förslag till gins lydelse, justerades följande voteivpropos.:
»Den som bifaller § 27 af Bevilln.Utsk:ts uti Utlåtit Nio 34
framställde förnyade förslag till Bevilln.Stadga, röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
Yinner nej, beslutar K. o. Ad., att nämnde g skall erhålla
följande lydelse: »Till Magistrat eller vederbide tjensteman i stad
samt till Kronofogde eller annan ledamot af årets bevilln.-beredning
inom samma socken å landet bör, inom d. 15:de Mars hvarje
år, af bruks- och fabriksidkare jemte andra jordbruket icke tillhörande
verks och inrättningars egare samt handlande och handtverkare
m. fl., som enl. denna Stadgas 2:dra Art. böra erlägga
bevilln. för inkomst af rörelse, näring eller yrke, upgift aflemnas
å den rörelse och näring, han idkat, samt den inkomst, han deraf
njuter; börande dessutom den handlande eller näringsidkare, hvars
rörelse under nästföreg:de tiden drifvits inom annat bevilln.-taxeringsdistrikt,
aflemna bestyrkt upgift å den bevilln., som för sistförflutna
år varit honom derstädes påförd».
Vid voteringens slut hade rösterna utfallit sålunda:
Ja — 14.
Nej — 17.
gg 28, 29, 30 och 31.
Utskits hemställanden och redaktionsförslag biföllos.
S 32.
Yttrandet i ani. af en utaf B. o. Ad. beslutad förändring i
gins lydelse lades till handlingarne; de öfrige hemställanderne biföllos
och gins redaktion godkändes.
§ 34.
Utskits första yttrande lades till handlingarne; och blef, med
bifall till Utskits sednare hemställan, gins redaktion godkänd.
gg 35, 36 och 37.
Utskits hemställanden och redaktionsförslag biföllos.
§ 38.
Den 25 Augusti f. m.
245
Utsk;ts första hemställan bifölls och det sednare yttrandet lädes
till handlingarne.
§ 40.
Vid Utsk:ts första yttrande lät R. o. Ad. bero och lade den
sednare, till Preste- o. BondeStm gjorda inbjudningen till handlingame.
g 41.
Utsk:ts förslag till föriindrad ordalydelse af denua § godkändes.
§ 43.
R. o. Ad. lät vid Utskits yttrande bero.
gg 44 och 45.
Utskits hemställanden och redaktionsförsiag biföllos.
gg 47 och 51.
Vid Utskits yttranden lät E. o. Ad. bero.
g 52.
Med bifall till Utskits hemställan, blef gins förändrade lydelse
godkänd.
§ 54.
Utskits yttrande lades till handlingarne.
g 55.
R. o. Ad. biföll Utskits hemställan och godkände gins förändrade
lydelse.
§ 56.
R. o. Ad. lät vid Utskits yttrande bero.
g 62.
Utskits yttrande lades till handlingarne.
§ 65.
Gr. Mörner! I denna § är fråga om en vigtig olikhet emot
den nu gällande bevilln.-förordmns föreskrifter. 65ite g:n i Utskits
förslag, hvilket blifvit förordadt att vara oförändradt, innehåller
följande i »Upstå under Pröfningskomiténs öfverläggningar skiljaktiga
meningar bland komitéens ledamöter, och måste, till följe deraf,
omröstning anställas, skall omröstningen vara öppen och den mening
blifva gällande, hvilken flertalet bland ledamöterne biträdt,
eller om rösterna utfalla lika, den som för det allmänna är förmånligast».
Enl. nu gällande bevilln.-stadga skall, då rösterna utfalla
lika, den mening blifva gällande, som är för de skattskyldige
246
Pen 25 Angnst! f. m.
förmånligast. K. o. Åd. bar bifallit §:n med den förändring att
slutorden skulle blifva: »den, som länder till den skattskyldiges
förmån», och om R. o. Ad. vidblifver detta sitt förut fattade beslut, så
måste frågan om hvilkendera meningen, som skall i författmn inflyta,
blifva föremål för votering i förstärkt Bevilln.Utsk. l)å jag
f. n. anser deri ordalydelse, R. o. Ad. beslutat, vara lämpligare,
får jag anhålla att R. o. Ad., meri förkastande af Utsk:ts framställning,
måtte vidblifva sitt förra beslut.
Gr. Lagerbjelke: Detta stadgande, mot hvilket anm. blif
vit
gjord, är visserligen såsom stadgande nytt; men det har tillkommit
till följe af en förändring i sjelfva g:n. Enl. nu gällande
bevilln.-förordn. eger Ordf:n, hvilken antingen är Landshöfdingen
eller också någon annan af K. M. dertill förordnad person, rösträtt.
Denna har nu blifvit houom fråntagen; men man ansåg att
något, som kunde lända till det allmännas förmån, borde sättas i
stället, och Utsk:t har derföre föreslagit att, då rösterna äro lika,
den skall gälla, som länder till det allmännas fördel. Detta har
af de öfriga RiksStm blifvit godkändt, hvarföre det torde vara
svårt att veta, hvarföre R. o. Ad. i detta »fs:de skulle motsätta
sig hvad de öfriga Stånden anser lämpligt. Jag anhåller för min
del om bifall till §:n.
Gr. Mörner: Utsk:ts sednare Betänk, gifver vid handen
att BorgareSt:t återremitterat §;n i ani. af gjord framställning om
enahanda förändring deruti, som den R. o. Ad. beslutat. Hvad
beslut BorgareSt:t vid förnyad föredragning af denna § kan hafva
fattadt, är mig obekant, men orsaken hvarföre R. o. Ad. bör vidhålla
sitt förut lättade beslut, är den, att då sådan ovisshet omen
skattskyldigs inkomst är hos den beskattande myndigheten rådande,
att rösterne utfalla lika för olika meningar, är det bättre att Staten
tilläfventyrs någon gång gör en ringa upoffring, än att man
äfventyrar, det någon skattskyldig kan varda oskäligt med skatt
betungad. Man påstår att det af Utsk:t föreslagna stadgande tillkommit
såsom en motvigt derföre att landshöfdingen enl. samma
förslag icke vidare skall hafva rösträtt i pröfningskomité!]. Jag
tillåter mig häremot hänvisa på den vida större makt, som efter
Utsk:ts förslag blifvit landshöfdingen tillerkänd derigenom, att han
eger tillsätta ordf:de i bevilln.-beredningarne osh således kan från
början taga hand om hela taxeringsoperationen, samt att landshöfdingen
vidare har rätt att infinna sig i taxeringskomitéen och der
tillhandagå med nödiga uplysningar, och att han utser slutligen
ledamöterne i pröfningskomitéen, bland de af taxeringskomitéerna
på förslag upförda. Han kan således icke allenast gifva sjelfva
beskattningsoperationen sin grundläggande rigtning, utan han kan
äfven bevaka fortgången af taxeringsåtgärderna så väl personligen
som genom alla de personer, hvilka skola tillhandagå taxeringskomitéerna
med uplysningar, och slutligen eger han tillsätta pröfningskomitéens
ledamöter. Mig synes sålunda att landshöfdingen,
långt ifrån att få mindre inflytande på bevilln.-beskattningen än
I) en 25 Augusti f. m.
24 7
hittills, fastmera får ett ganska vidsträckt sådant. Genom att vara
ord fide i komitécn eger han dessutom en direkt delaktighet i komitéens
åtgärder, och då härtill kommer, att landskamreraren vid
pröfningskomitéen är Kronans ombud, och har rätt att klaga, derest
pröfningskomitéens beslut utfaller emot hvad han påyrkat, synes
mig uti allt detta ligga tillräcklig säkerhet derföre att det allmännas
rätt skall blifva behörigen bevakad. Man bör derföre icke
frångå det stadgande, som allt sedan 1810 varit i bevilln.-förordningen
intaget, och hvars borttagande säkerligen skulle förefalla
stötande. Jag anhåller derföre att K. o. Ad. måtte vidblifva sitt
en gång fattade beslut.
Hr Printzensköld: Jag tror att hvad Gr. Mörner har
yttrat grundar sig på ett misstag eller på bristande minne om
hvad som varit förhållandet. Det förhåller sig nemi. så att bevilln.
-förordntne från 1815—1830 innefattade den föreskriften att,
i händelse af skiljaktiga meningar och då rösterna utföllo lika,
den mening skall gälla, som var för Kronan förmånligast; men
sedermera förändrades åsigterna och man införde ett motsatt stadgande,
bestående deri, att den mening skulle gälla, som för den
skattskyldige var förmånligast. Detta visar huru menskligheten är
föränderlighet underkastad. Den ena gången antages en, den andra
en annan princip. Jag tror dock att i en fråga sådan som
denna, der en princip gjort sig gällande, densamma bör bestå.
Nu har den grundsatsen sedan många riksdagar blifvit stadgad
och i vår bevilln.-förorda, bibehållen, att, i händelse af olika meningar,
den mening skall gälla, som leder till de skattskyldiges förmån.
Något vigtigt skäl att frånträda den nu gällande grundsatsen
förefinnes icke. Jag kan således ej annat än förena mig med Gr.
Mörner i det af honom gjorda yrkande.
Hr Stuart: Det förhåller sig alldeles som Hr Printzensköld
sagt, att denna af Utsk:t föreslagna grundsatsen varit i förra tider
gällande. Men vid 1841 års riksdag beslöto R. St:r, att istället
för dittills gällande princip, att nemi. den mening, då rösterna
voro lika, borde gälla, som lände till det allmännas förmån, det
i stället skulle heta: »hvad som länder till den skattskyldiges förmån.
» Detta har sedermera bibehållits i den hittills gällande bevillningsförordning,
och jag vet sannerligen icke hvarföre mari nu
skulle återgå till eft stadgaude, som gällt för 20 år sedan, då det
icke kan vara af särdeles nytta. Då nu kronan alltid har ombud
vid pröfningskomitéen, som eger öfverklaga beslutet, då han icke
finner det öfverensstämmande med det allmännas rätt, ser jag ingen
betänklighet att bibehålla detta stadgande, och får fästa upmärksumheteu
på den inkonseqvens, som förefinnes vid jemförelse
af denna och 54:de §:n.
För min del tror jag, att det är svårt för den skattdragande
allmänheten att finna den olikhet i princip, som eger rum i
dessa begge §§; och jag får derföre, i öfverensstämmelse med
komiterades åsigt, hemställa, att samma stadgande mätte få in
-
248
Den 25 Augusti f. m.
flyta i denna §, som i den 54:de, nemi., att då rösterna äro lika,
galle den, somär till den skattskyldiges förmån.
Gr. Lagerbjelke: På Gr. Mörners sista yttrande skulle
man nästan kunna tro, att landshöfdingarne inom pröfningskomitéen
hafva en diktatorisk makt. Nu sorn förr skola landshöfdingarne
välja ledamöterna; dertill inskränker sig den stora makten.
Hvad åter beredningarue vidkommer, så är det en sanning
att K. M:ts Bfhde eger utnämna ordförande.
En annan ledamot har påstått, att det ligger en stor inkonseqvens
i afs:de på de skattskyldiges oeb statens fördel; och mina
motståndare hafva föreslagit att beskattning borde afgöras, så att
den blir till förmån för den skattskvldige. Att härigenom bevillningeu
kan komma att bestämmas lägre än förut, lärer väl icke
kunna bestridas. I allmänhet är det väl sannolikt att, då roan
har så få kontroller i alside på näringarue och rörelse, kronan af
dem icke får sin tillbörliga rätt. Det är dessutom af intresse icke
allenast för kronan att dess rätt i detta alside blir iakttagen, utan
äfven för alla andra. Det är gifvet, att om somlige slippa betala,
faller detta på den skattskyldige, som måste gifva hvad som resterar,
alldenstund kronan måste hafva sin gifna summa. Saken
gäller således icke blott kronan, utan äfven den skattskyldige. Jag
anhåller vördsammast om bifall till Utskits förslag.
Gr. Mörner; Jag anser mig endast böra i minnet återkalla,
att R. o. Adis beslut förra gåugen fattades efter långvarig
diskussion, och bekräftades genom votering. Det är äfven mindre
vanligt, att man frångår ett på sådant sätt fattadt beslut, och så
mycket mindre torde anledn. dertill förefinnas, som det icke kan
bestridas, att icke det allmännas rätt är, genom hvad i öfrigt finnes
i författmn stadgadt, tillräckligt skyddad, och samtlige talare
erkännt att detsamma ölverensstämmer med hvad som nu är gällande.
Sedan öfverläggniugen förklarats fulländad, yttrade H. Exc.
Hr Gr. o. Landtm., att derunder yrkats dels att R. o. Ad., med
frånträdande af sitt förra beslut, måtte bifalla Utskits förevide
hemställan, och dels att samma hemställan måtte afslås och det
förra beslutet vidhållas; hvarefter H. Exc. liamstälde först propos.
på bifall till Utskits hemställan, med frånträdande af förut i frågan
fattadt beslut, dervid svarades flere nej jemte några ja, och
sedermera propos. på alslag å meranämnde hemställan och vidblifvande-
af det förra beslutet, hvilken sednare propos. med ja besvarades.
§ 67.
Utskits yttrande lades till handlingarne.
S§ 71, 74, 75, 76 och 77.
Utskits hemställauden och redationsförslag biföllos.
Oell 25 Augusti f. ra. 249
S 78.
Utskits yttrande lades till handlingarne.
§ 79.
1!. o. Ad. lät vid Utsk:ts yttrande bero.
§ 80.
Utsk:ts hemställan bifölls.
S 82.
it. o. Ad. lät vid Utsk:ts yttrande bero.
g 83.
Utsk:ts yttrande lades till handlingarne.
§ 84.
Vid Utsk:ts yttrade lät K. o. Ad. bero.
S 85.
Utskits yttrande lades till handlingarne.
S 88.
Utsk.-ts första hemställan och förslag till 4:de mom:ts lydelse
biföllos; och lät R. o. Ad. vid det sednare yttrandet bero.
§ 89.
Utsk:ts hemställan och redaktionsförslag biföllos.
S 91.
Utskits yttrande lades till handlingarne.
Härefter förekom i ordningen:
2:o Förslaget till Instruktion för Taxeringsförrättningarne.
SS 1-3.
Utsk:ts yttrande lades till handlingarne.
§§ 4 och 5, § 6, § 7, §§ 8 och 10 samt § 9.
Utsk:ts hernetällanden och redationsförslag biföllos.
§ 11.
Utsk:ts yttrande lades till handlingarne.
gg 12, 13, 14 och 15.
Utsk:ts hemställanden och redaktionsförslag biföllos.
s§ 16 och 17.
Utsk:ts yttrande lades till handlingarne.
SS 18, 19 och 20.
Utskits förslag biföllos.
250
Den 25 A ng us ti e. nt.
§ 21.
Utsk:ts första hemställan.
Gr. Mörner: K. o. Ad. har återremitterat denna punkt af
Utskrts förslag och dervid gjort anmärkning vid den af Utsk:t
föreslagna grund för lefnadskostnadernes beräknande i visst förhållande
till den hyra, som af den skattskyldige erlägges. Afven
inom BorgareSt:t hafva anmärkn:r blifvit gjorda både i förutnämnde
afs:de och ang:de det stadgandet att, sedan förluster, af
hvilka kapitalet drabbats, afräknats från egarens kapitalförmögenhet,
han skall erlägga bevillning för den ränta, återstående kapitalbeloppet
anses lemna. Om jag icke misstager mig, har också
BorgareSt:t, vid förnyad handläggning af förslaget, uteslutit dessa
föreskrifter ur §:n.
Utsk:t sjelft påstår, att stadgandet om lefnadskostnadernas beräknande
i visst förhållande till hyran, icke är att betrakta såsom
någon ovilkorlig grund, utan att hvad derom säges, endast är att
anse såsom ett exempel, och dock heter det i Utskrts förslag:
»Vid beräkning af skattskyldigs okända lefnadskostnader uti
stad, må desamma aldrig, utan att taxeringsmännen till protokollet
derför upgifva särskildt skäl, anses vara lägre, än i nedanstående
förhållande till beloppet af den årliga hyra, den skattskyldige erlägger
för de af honom och hans egen familj begagnade rum och
lägenheter etc.»
Vidare finnes i §:n det för de skattskyldige föga smickrande
videtur, att nemi. alltid måste, då skattskyldig söker dölja sin
ställning, antagas, att han under året minst haft lika stor inkomst
som utgift. Denna mening har Utskrt. funnit tjenligt intaga såsom
motiv för sitt stadgande. För min del tror jag, att både
stadgandet och motiverna dertill äro olämpliga och oriktiga, och
får jag derföre anhålla, att ur §:n måtte utgå hvad som förekommer
från och med orden: »Det måste nemi. alltid etc.» till och
med orden »till beräkning af högre inkomst.»
H. Exc. Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att, med anledn. af
Gr. Mörners nu afgifne yttrande, Utsk:ts öfriga, rörande ifrågavnle
g gjorda hemställanden, jemte det förnyade förslaget till gais lydelse,
komme att föredragas, för att i ett sammanhang behandlas;
hvarefter, och sedan denna föredragning egt rum, H. Exc. yttrade,
att, hvad beträffade den i Utsk:ts förra förslag förekommande
meningen: »Det måste nemligen alltid, då skattskyldig söker dölja
sin ställning, antagas, att han under året minst har lika stor inkomst
som utgift», hvilken menings uteslutande utgjorde en
del af Gr. Mörners yrkande; så bade jemväl Utsk:t föreslagit
nämnde menings borttagande. Vidare hade Gr. Mörner påyrkat,
att de efterföljande 3 nrom:n, eller den del af §:n, som börjar
med orden: »vid beräkning af» och slutar med orden: »beräkning
af högre inkomst», hvilka mormter i Utsk:ts förnyade förslag blifvit
bibehållna, måtte från §:n utgå; och finge H. Exc., med ani.
Den 25 Augusti e m.
251
häraf, hemställa, huruvida R. o. Ad. godkände §:n, sådan den
lydde uti Utsk:ts förslag i förev:de Utlåt., med uteslutande af ofvannämnde
3 momiter; hvilket bifölls.
Den vidare pröfningen af Utlåt:t upskjöts till eftermiddagens
plenum och R. o. Ad. åtskiljdes kl. 3/4 3 e. m.
In fidem,
O. Brakel.
Lördagen den 25 Augusti 1860.
Plenum kl. 6 e. m.
Gr. Lagerbjelke, Gustaf, anförde skriftligen:
Sedan den betydliga reparation numera snart torde blifva fullbordad,
hvarigenom Riddarhuset erhåller ett i allo prydligt utseende,
blir det skick, hvaruti gårdsplanen och de deromkring varande
byggnader befinnes, om möjligt, ännu mera stötande; och
jag får derföre vördsamt föreslå, att It. o. Ad. måtte besluta att
till Riddarhusdirektionen updraga, att uprätta och underställa R.
o. Ad. vid nästa riksdag fullständigt förslag till lämpligt ordnande
af ifrågav:de plats och byggnader, eller huruvida dessa byggnader
möjligen böra alldeles borttagas.
Remitterades till Riddarhus-Utskit.
Fortsattes pröfningen af Bevilln.Utsk:ts Utlåt. N:o 34, dervid
nu förekom :
3:o Förslaget till förordning ang:de mantals- och skattskrifningarnes
förrättande.
§ 4.
Med bifall till Utsk:ts hemställan, godkände R. o. Ad. lydelsen
af 3:dje punkten uti ifrågav:de g.
S 5.
Sedan R. o. Ad., uppå H. Exc. Hr Gr. o. Landtmilis framställning,
beslutat, att denna §:s 8 mom:r skulle särskildt företagas
till afgörande, föredrogs
252
Den 25 Augusti e. m.
1 :sta momentet.
Gr. Mörner, Carl Göran Detlof: Uti den tiu uplästa
5:te §:n förekommer den föreskrift ang:de meddelande af upgift rörande
tjenares löneförmåner, hvaröfver jag redan tillförene vid åtskilliga
tillfällen haft äran yttra mig. Jag kan således fatta mig
kort, då jag förklarar det jag anser nämnde föreskrift uti många
hänseenden olämplig. Då i öfrigt E. o. Ad. bifallit Hr Swartz’,
Betänk:t vidfogade reservation med förslag att »när alla de utaf
»kapital eller arbete upkoinna årsinkomster, sammanräknade, icke
»öfverstiga Ett Tusen Tvåhundra rdr, äro Fyrahundra rdr derutaf
»fria från bevillning», vill jag hemställa att detta mom. bifalles
med den förändring, att ziffran 300 utbytes mot 400, hvarefter
ifrågavide morn. - skulle erhålla följande lydelse: »att husbonde
»skall vara skyldig meddela upgift ang:de beloppet af hvar och
»en af sina tjenares löneförmåner, när detsamma öfverstiger 400
»rdr för år.»
Gr. Lagerbjelke: Det nu under öfverläggning varande
stadgande, hvilket äfven blifvit af den siste talaren berört, är i
min tanka alldeles förkastligt derföre, att deri ligger en ganska
stor inkonseqvens. Då man nemi. under denna förmiddag här
syntes vara ganska osäker, huruledes man skulle kunna komma
till någon visshet rörande det belopp, till hvilket vederbörade husbönders
inkomster borde upskattas, och upgifterne derom måste
blifva ganska svaga, förefaller det mig minst sagdt inkonseqvent
att fordra dessa ytterligt noggranna upgifter i afs:de å tjenarnes
löneförmåner.
Denna inkonsequens oafsedt, har berörde stadgande, i och för
sig sjelft, ett stort fel, att nemi. detsamma kommer att föranleda
till väsendtliga misstag. Detta blir isynnerhet händelsen på landet,
der tjenarnes löner utgå på mångahanda olika sätt. Sålunda
finnas ställen, der tjenarne hafva kontanta löner för allting. Sådan
är vanligen praxis vid åtskilliga på landet befintliga fabriker,
hvarest arbetaren har kontant månadspenning, för hvilken han
skall förskaffa sig icke allenast kläder och föda, utan äfven understundom
husrum och vedbrand. Somliga af dessa arbetare hafva
ganska stora inkomster. Andra åter aflöna sina arbetare med en
ganska ringa penning. Dessutom kunna dessa arbetare hafva åtskilliga
olika förmåner, dels s. k. stat af säd eller andra lifsförnödenheter,
dels också någon liten jordlägenhet, af hvilken de
kunna draga fördel, dels bete åt sina kreatur, dels utfordring för
boskapen, dels rättighet att få köpa sin brödföda vid egendomen
för något nedsatt pris, m. m. — Således blir det verkligen aldeles
omöjligt, till och med för husbönderna sjelfva, att i penningar
värdera dessa förmåner. — Inträffar fördenskull det fall, att tvenne
helt nära grannar hafva sådana olika lönesätt, kommer antagligen
den ene husbonden att uptaga tjenarens löneförmåner efter en
method, grannen åter efter en annan, och måste, genom dessa olika
sätt att taxera, den ene husbonden komma till ett helt an
-
Den 25 Augn sti e. m.
253
nät slags slut än den andre. Deraf kan lätteligen följden blifva
att den ene tjenaren upskattas till mindre inkomster än den andra,
oaktadt den, som uptages lägre i beräkningen, i sjelfva,5verket
bar bättre inkomster.
Jag håller derföre för säkert, att förev:de stadgande endast
kommer att förorsaka vederb:de husbönder besvär och olägenheter;
och detta, utan att man kommer till någon verklig säkerhet rörande
omhand lade förhållande. I öfrigt kan jag väl icke skäligen
antaga, det meningen med detta stadgande är att åtkomma
alla arbetare med denna bevillning, hvilket man dock skulle göra,
om man mycket strängt uptoge alla inkomster, som arbetare å
landet hafva, såsom bostad, vedbrand, m. m. Meningen iir vid,
att de arbetare, som hafva något mer inkomster, skola taxeras. I
allmänhet är det väl också någorlunda säkert kändt, hvad en tjenares
underhåll i hvarje ort kostar; och detta är så till vida aldeles
tillräckligt, d. v. s. så framt icke meningen är att alla tjenare
skola taxeras. Man kan vara öfvertygad derom att taxerings-beredningskomitéerna
ganska väl känna hvad en tjenare i
den orten i allmänhet kan anses förtjena.
På dessa skäl anhåller jag att R. o. Ad., med afslag å det
sista mom;t, som börjar med orden: »Derjemte skall», måtte lemna
sitt bifall till den öfriga delen af den nu föredragne punkten.
Hr Printzensköld, Carl: Då det, i följd af 3:ne Stånds
sammanstämmande mening, blifvit R. St:s beslut, att specifika upgifter
på inkomst af rörelse och kapital m. m. dylikt icke skola
meddelas, — upgifter, hvilka väl egentligen måste anses hafva
tillhört de mer bemedlade och förmögna samhällsklasserna, — anser
äfven jag att det skulle ligga en uppenbar inkonseqvens eller
motsägelse uti att taxera de ofta högst obetydliga inkomster, som
åtskilige tjenare på landet kunna ega; och då Gr. Lagerbjelke
redan ådagalagt de stora, icke allenast olägenheter, utan till och
med orättvisor, som skulle kunna blifva en följd af förevide stadgandes
tillämpning, anser jag allt skäl förefinnas för R. o. Ad.
att afslå det här föreslagna tillägg.
Jag förenar mig således uti det af Gr. Lagerbjelke framstälda
yrkande.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad, yttrade H. Exc.
Hr Gr. och Landtm., att, i afs:de å det ifrågav:de lista mom:t,
yrkats bifall till detsamma, med undantag af den sista meningen,
som lydde sålunda: »Dessutom skall det åligga husbonde att meddela
upgift ang:de beloppet af hvar och en af sina tjenares löneförmåner,
när detsamma öfverstiger 300 rdr för år»; hvilken mening
Gr. Mörner ansett böra undergå den förändring, att siffran
300 utbyttes emot siffran 400, hvaremot Gr. Lagerbjelke och Hr
Printzensköld yrkat hela denna menings uteslutande; och skulle,
till följd af hvad sålunda yrkats, den del af morn:t, som lemnats
utan anmärkning, och ofvanoranämnde mening göras till föremål
för särskilda proposir.
254
Den 25 Augusti e. m.
Härefter framställde H. Exc. propos. å bifall till det ifrågav:de
mom:t, med undantag af dess sista mening, hvartill svarades ja ;
och sedan propos. på bifall till merberörde mening med den af
Gr. Mörner föreslagna förändring blifvit framställd, men med nej
besvarad, gjordes propos. på afslag å samma mening, dervid svarades
ja.
2:dra momentet.
Hr Printzensköld: I förev:de mom. finnes ett stadgan*
de intaget, hvilket synes mig vara mindre lämpligt, för att icke
säga oriktigt. — Det heter nemi.: »Inom den församling eller
»det distrikt, hvarest fastighetsegare, näringsidkare eller tjenstinne»hafvare
är bosatt och bör vara mantalsskrifven, skall jemväl all
»hans å annan ort belägna egendom samt hans der idkade rörelse
»eller innehafvande befattning upgifvas». Om således en näringsidkare
har fast egendom på flere ställen, så skall han uti den upgift,
som meddelas inom den församling eller det distrikt, der han
är mantals- och skattskrifven, upgifva berörde förhållande. En närings-
eller fabriksidkare bör utan svårighet kunna upgifva den
rörelse, han på flera skiljda ställen idkar. — Att åter till beskattning
upgifva den fasta egendom, som samme person kan i olika
landsorter innehafva, måste vara oriktigt, dels derföre att vissa
kommunal-skatter, såsom fattigvårds-afgiften, utgå efter taxeringsvärde
eller efter den beskattning till Staten, som egendomen åsättes,
dels dertör, att nämnde egendoms upskattning ligger till
grund för rättighet till deltagande i sockenstämmobesluten.
Min tanke är således att fast egendom bör upgifvas till beskattning
der den finnes. Det är så mycket mer skäl härtill,
som kronan alldeles icke förlorar något på en så beskaffad upgift,
ty kronan får precist lika mycket, om jag i Skåne upgifver min
egendom till dess värde, som om jag meddelar upgift derpå t. ex.
i Stockholm.
På dessa skäl vrkar jag att orden »hans å annan ort belägna
egendom samt» måtte uteslutas. Deraf följer naturligtvis att
egendom skall upgifvas, der egendom är belägen.
Gr. Lagerbjelke: Anledningen till denna föreskrift har
varit att en kapital beskattning vid mångå tillfällen icke utan svårighet
låter sig verkställa, så vidt man icke vet, huruvida en person,
hvilken t. ex. lefver i en stad och derstädes årligen depenserar
en större summa, eger egendom å andra trakter eller icke.
Om nemi. en sådan person eger ett större gods i en annan ort,
hvilket kan anses gifva en så stor inkomst, som motsvarar hans
lefnadskostnad, så är gifvet att någon kapital-beskattning icke bör
ifrågakomma. För det fall åter, att en sådan person icke drifver
någon rörelse samt icke eger någon egendom å annan ort, men
ändock uplefver en större inkomst, måste han antagas ega en
större kapitalförmögenhet och följaktligen jemväl upskattas hafva
en sådan.
D en 25 Augusti e. m.
Jag tror dock att hela detta stadgaude saklöst kan utgå,
emedan det skäligen bör antagas ligga uti en persons eget intresse,
då lian har egendom på annat håll, att upgifva densamma. Taxerings-komitéen
kommer nemi. på så sätt i tillfälle att lära känna,
hvarifrån den ifrågavule personen hemtar tillgångar till sin lefnadskostnad;
— och den, som skall taxeras, kan sålunda undgå
en orättvis eiler obillig kapital-beskattning. — Att vidtaga dessa
mått och steg ligger följaktligen, på sätt jag förut nämnt, uti
nämnde persons eget intresse. Uraktlåter han dessa åtgärder, må
han skylla sig sjelf.
Skulle man dock vilja bibehålla detta stadgande, torde detsamma
böra undergå den förändring, att efter orden »skall jemväl»
införas orden »upgifvas den taxering, som senast blifvit åsatt
etc.», och att ordet »upgifvas» å 4:de raden utgår.
Hr Printzensköld: I fall det andra mom:t får en sådan
lydelse, har jag ingenting deremot, ty en sådan upgift är endast
ad notitiam. Den är icke meddelad i ändamål att utgöra något
föremål för handläggning af den taxeringsmyndighet, som skall beskatta
mig i den ort, der jag är mantalsskrifven; men såsom stadgandet
nu är, innebär det verkligen, att om någon har fast egendom
i Skäne och Upland eller Stockholms län, såsom jag specielt
känner förhidet vara med en person, då skall han, om han nu är
mantalsskrifven på sin egendom i Stockholms län, der upgifva
alla dessa andra fastigheter till sitt värde. Detta kan aldrig hafva
varit Bevilln.Utsk:ts mening; ty det ligger ju klart att egendomen
i Skåne skall taxeras der, och så är äfven förhidet med de
andra egendomarne, att de skola taxeras hvar på sitt ställe. Här
är icke fråga om kapitalförmögenheten, utan, så vidt jag kan upfatta
2:dra mom:t, är det den fasta egendomen som afses; det står
nemi. »all hans å annan ort belägna egendom», och livar hans
kapitaler äro belägne, det vet man icke. Det är derföre jag anser
af vigt att detta stadgande måtte utgå, och i sådan händelse har
jag ingenting att anmärka, utan förenar mig med Gr. Lagerbjelke.
Hr Stuart, Carl Gustaf: Andamålet med det stadgande,
som af komitéen och Utsk:t är föreslaget i 5:te <§:ns 2:dra morn.,
är det att taxeringsförrättningen skall kunna bedöma-de tillgångar,
som den skattskyldige eger på annan ort och för hvilka han der
erlägger hevilla. Om emellertid det skulle visa sig att han icke
erlade beskattning på något annat ställe än der han bodde, att
han der återigen hade en synlig förmögenhet af ringa värde, så
måste naturligtvis taxeringskomitéen vid bedömandet af hans lefnadskostnader,
i händelse de upginge till ett större belopp, anse
att han egde en större förmögenhet, deraf han droge ränta eller
inkomst, emedan han icke på annat sätt kunde ega tillgångar till
dessa lefnadskostnaders bestridande. Det vore således meningen, att
då taxeringsförrättningarne på det ställe, der någon vore mantalsskrifven,
funne att han betalte betydliga algifter på andra orter, så
skulle de icke genom misstag eller oriktig tillämpning af författn:n
256
Den 25 Augusti e. m.
påföra honom afgifter såsom för kapital eller i raan till hans lefnadskostnader,
när det derigenom visade sig att han erlade bevilln.
för betydlig inkomst på annan ort. Det har aldrig varit meningen
eller kunnat åsyftas att ålägga en jordegare, som har egendom
utom taxeringsdistliktet, att specifikt upgifva alla hemmansdelar
och lägenheter, som verkligen tillhöra honom, utan att i allmänhet
upgifva den egendom, som han der egde och deraf han droge afkastning.
Jag skulle föreställa mig att det lämpligaste i redaktionsväg
här vore att ordet »ali» utginge ur 2:dra monmt. Då
vore ändamålet vunnet, ty då behöfde icke upgift på hvarje hemmansdel
och förmögenhet på annan ort i mantalsförteckningen uptagas.
Mot sjelfva uttrycket »taxering» i Gr. Lagerbjelkes förslag, som
i öfrigt åsyftar detsamma sorn komitéens, ber jag att få göra några
erinringar. Detta ords användande i meningen: »skall jemväl up
gifvas
den taxering, sorn senast blifvit åsatt etc.», är väl kanske
icke så riktig, isynnerhet då bevilln.-författnm skall första gången
tillämpas och såvida taxeringsvärdet är särdeles otillförlitligt. Skall
det så vara, så borde han upgi'va taxeringsvärdet å sin egendom
och den bevilln., honom för öfrigt på annan ort blifvit påförd. Jag
skulle tro att lämpligast vore, om man här uteslöt ordet »hans»,
och jag får fästa upmärksambeten derpå, att om man i 27:de §:n
af bevilln.-sladgan uteslutit nästan alla upgifter, så bör man icke
gå längre och äfven utesluta en del af de upgifter, som Bevilln.-  Utsk:t ansett böra i mantalsskrifningen införas. Jag hemställer om
bifall till 20:de mom:t, med uteslutande af ordet »all».
Gr. Lagerbjelke: Det förslag, som den siste talaren fram
ställt,
har, så vidt jag kan förstå, det emot sig, att man i afs:de på
meningen af stadgandet kan göra det misstag att tro att det vore
afsigten att i den ena orten verkställa någon taxering af egendomar,
som äro belägne; i annan ort. Det ligger en tvetydighet i
Utsk:ts förslag, men samma tvetydighet skulle, såvidt jag kan förstå,
äfven vidlåda det förslag. Hr Stuart gjort. Anfin, hvarföre i
mitt förslag nyttjas ordet »taxering», hvilket jag erkänner kan vara
något oegentligt, är den att här är fråga om 3 sorters egendom,
på hvilka alla ordet taxering kan inpassa; den ena: vanlig fast
egendom; den andra: vanlig rörelse; och den 3:dje: sådan rörelse,
för hvilken man icke sjelf betalar bevilln. i orten. Om någon t.
ex. har aktier i en fabriksinrättning, så betalar fabriksbolaget, der
det sjelft är beläget, bevilln. för fabriken och rörelsen, och den person,
som eger aktier, behöfver icke betala den för andra gången.
Det går derföre icke an, om man vill få upgift på dessa aktier,
att tala om att man endast vill hafva upgift på den bevilln., som
blifvit en person för rörelse påförd, ty någon bevilln. har aldrig
blifvit honom påförd för dessa aktier på andra ställen. För att
således fä veta hvad en person har att lefva af om året, måste
man hafva reda på dessa 3:ne af mig framställde olika saker, på
hvilka alla der af mig föreslagna bestämmelser skulle inpassa. Jag
snhåljer således om bifall till mitt förslag.
Sedan
Den 25 Augusti e. m.
257
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad, yttrade H. Exc.
Hr Gr. o. Landtm., att, beträffande det nu förev:de 2:dra mom:t,
bade yrkats dels af Gr. Lagerbjelke, att monnt måtte bifallas med
deu förändring, att efter de å andra raden förekommande orden
»skall jemväl» borde införas orden »upgifvas den taxering, som sednast
blifvit .åsatt», och att ordet »upgifvas» å 4:de raden skulle utgå, dels
af Hr Stuart, att mormts lydelse skulle godkännas endast med
uteslutande af ordet »all» å 3:dje raden.
Härefter framställde II. Exc. propos. på bifall till mom:t med
den af Gr. Lagerbjelke föreslagna förändring och, då dervid svarades
flere ja jemte några uej, förklarade sig hafva funnit ja öfvervägande.
3:dje mom:t.
Gr. Lagerbjelke: Jag befarar att sista delen af detta
mom. möjligen skulle på många ställen kunna föranleda misstag.
Det innehåller nemi. att egare af utarrenderad eller uthyrd fastighet
på landet jemväl skall upgifva beloppet af det årliga arrendet
eller hyran för deu utarrenderade eller uthyrda egendomen. Om
nu icke andra arrenden lörefunnos än de som utgå i vissa rdr och
pengar eller vissa t:r spanmål, så vöre onekligen detta stadgande
ganska riktigt; men nu är det ganska vanligt att i ett arrende för
en egendom på landet gifves utom vissa t:r spanmål eller penningar,
dessutom åtskillig® andra saker. Så t. ex. kan en väsendtlig
del af arrendet bestå i en skyldighet för arrendatorn att upbruka
egendomen. Det är ganska vanligt att, orri en egendom mottages
af en arrendator i ett förfallet skick, så ger han för densamma ett
ganska litet kontant arrende, men en stor del af arrendet består
deri att egendomen vid arrendets slut befinnes fullt och väl byggd
och upodlad. På samma sätt kunna åtskilliga andra prestationer
vara med arrendet förenade. Om nu arrendatorn skall upge arrendets
belopp, så är det ganska säkert att han endast kommer att
upge det belopp i pengar och spanmål, som är föreskrifvet, och i
sådant fall föranleder upgiften endast till misstag. Det vill derföre
synas som om det vore bättre antaga monnt utan denria sista
punkt, och auhälier jag att It. o. Ad. behagade härtill lemna sitt
bilall.
Efter härmed slutad öfverläggning och uppå framställd propos.
, blef momit bifallet med uteslutande af den sista meningen:
»Egare af utarrenderad eller uthyrd fastighet på landet skall jemväl
upgifva beloppet af det årliga arrendet eller hyran för den utarrenderade
eller uthyrda egendomen».
4:de mormt.
Bifölls.
5: te momtt.
H. IX.
17
258
Den 25 Angnsti e. m.
Gr. Lagerbjelke: Sedan 11. o. Ad. uteslutit föreskriften
i lista mom:t att för tjenare i allmänhet upgilva lönevilkor, så lii*
rer väl falla af sig sjelft att äfven denna upgift bör försvinna. Jag
anhåller derföre vördsamt att K. o. Ad. måtte antaga detta morn.,
sådant det lyder i Utskits förra förslag.
Efter härmed slutad öfverläggning oell uppå framställd propos,,
antogs mom:t, sådant det lydde uti förslaget i Betänk:t N:o 20.
6:te, 7:de och 8:de momm.
Bi föl los.
Utskits yttrande i ani. af B. o. Ad:ns, i sammanhang med
återremissen af g 5, beslutade återremiss af Utsk:ts hemställan rör:de
en af Riksdagsfullmm Johan Lönn väckt motion.
B. o. Ad. lät vid detta yttrande bero.
§ 8.
Utskits till Preste- o. BorgareStm gjorda hemställan lades till
handlingarne.
§ 10.
Utskits hemställanden och förslag till g:us lydelse biföllos.
§ 11.
Utskits hemställan angide förändrad lydelse af 6:te raomit.
Gr. Mörner: Den enda skillnad, som här är vidtagen, be
står
deruti att ordet »och», sorn förekommer i det gamla förslaget,
blifvit utbytt mot »eller» i det nya. Den förra stadgan lydde nemi.
så: »Den genom hvars oriktiga eller ofullständiga upgift någon
kommer att ur mantalslängden uteslutas och undgå etc.» I den nu
föreslagna förordmn heter det: »Den genom hvars oriktiga eller
olullständiga upgift någon skattskyldig kommer att ur mantalslängden
uteslutas eller undgå etc.» Jag kan icke inse något skäl, hvarföre
man icke kan bibehålla den gamla ordalydelsen.
Gr. Lagerbjelke: Det förhåller sig verkligen, såsom den
siste talaren yttrade, att den enda förändringen, som här blifvit vidtagen,
är att ordet »och» blifvit utbytt mot ordet »eller», men dermed
är en ganska stor förändring åstadkommen. Enl. förra stadgandet,
der »och» förefinnes, kom icke ansvars-påföljd i fråga, såvida
icke en person blef utesluten ur mantalslängden; men enl.
det sednare kan ansvar ifrågakomma, oaktadt en person är upförd
i mantalslängden, om han sluppit att betala åtskilliga bevilln.-afgifter.
Jag anhåller således om bifall.
Hr Printzensköld: Jag för min del tror att det sednare
förslaget, hvarigenom ordet »och» blifvit utbytt mot »eller», är gun
-
Den 25 A ugust) e. m.
ska välbetänkt. Det vill nemi. synas mig som skulle stadgandet,
sådant det förekommer i första förslaget, kunna sålunda tolkas, att
endast i det fall alt en person blir utesluten från mantalslängden
och derigenom undgår att betala kronoskatte)-, så skall den dertill
vållande böta 2 rdr etc. Nu åter, genom utbyte af ordet »och»
mot aeller», måste tillämpningen ovilkorligen komma att ega rum
sålunda, att om någon från mantalslängden uteslutes, oaktadt inga
utskvlder derigenom gått för Kronan förlorade, så skall han, sora
dertill är vållande, böta 2 rdr; och likaledes böta samma summa,
om någon blifvit utesluten, så att förlust derigenom för Kronan
upstått. Författmn får således en vidlyftigare tillämpning genom
det nya förslaget än genom det äldre, hvarföre jag tillstyrker att
ordalydelsen, sådan den i det sednare förslaget förefinnes, måtte af
R. o. Ad. bifallas. Jag skulle endast önska att man voterade 4
å 5 gånger så stor summa i böter, emedan jag vid handläggning
of en mängd fatt ig vårdst vist er i K. KammarRätten förnummit, huruledes
det blifvit en vana eller ovana att inom mantalsskrifningsdistriktet
en mängd personer uteslutas ur mantalsförteckningen, så
att de kunna vandra 10, 12 år omkring i socknarne, utan att man
kan få reda på om dessa personer varit någorstädes mantalsskrifne.
Detta kan icke tillkomma annat än genom upsåtlig försummelse
antingen af mantalsskrifvare eller de personer, som det åligger att
upgifva de å deras egor boende personer. Som jag emellertid icke
nu vill yrka någon förhöjning i böter, får jag låta det bero
vid det föreslagna bötesbeloppet.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad samt H. Exc. Hr
Gr. o. Landtm, yttrat, att derunder icke afgifvits något annat bestämdt
yrkande än om bifall till Utsk:ts förslag, blef propos. derå
framställd och med ja besvarad.
Utsktts yttrande ronde 9:de mourat.
R. o. Ad. lät dervid bero.
Utsk:ts hemställan, att nu gällande Bevilln.Stadga fortfarande
skall äfven under år 1861 vara gällande samt att den nya Bevilln.-  Stadgan jemte Instruktion för Taxeringsförrättniugarne först med
år 1862 skola träda i gällande kraft.
Gr. Mörner: Det förslag, Utsk:t i nu föredragna punkt
framställt, är onekligen af mycken vigt. Utsk:t har hufvudsakligen
endast fästat sig vid de svårigheter vid verkställigheten, hvilka
Utsk-.t anser blifva en följd utaf förordningens tillämpning, redan
nästa år. För mig vill det synas att för upskof med densammas
tillämpning finnes ett ännu vigtigare skäl, nemi. att det är mera,
än sannolikt, att det belopp, som erfordras för statsbristens fyllande,
icke, åtminstone till en början, kommer att med denna författn.
erhållas. Just af denna ani. tror jag för mitt del att det vore en
lycka, om densammas tillämpning aflägsnades något längre, och skulle
jag derföre vilja hemställa, att nuv:de bevilln.-stadga måtte blifva
260
Den 25 A ngn sti e. m.
gällande afven under uren 1801 och 1862, och tillämpningen nf
den nya bevilln.-st.adgnn och instruktionen för taxeringsförrättningarne
först taga sin början med år 1863. Om ett sådaut beslut
fattas, så kommer tillämpningen af förordutn icke att ega mm
förrän man har ani. att tro det lt. St:r åter skola vara församlade,
och då det således kan vara af mindre betydenhet, om brist
skulle komma att visa sig i statskassan. Såsom skäl för denna
min förmodan om det resultat, som är att af den nya författn:n
förvänta, anser jag mig endast behöfva anföra det förhållande, att
Utsk:t utgått från det antagande att alla fastighetsvärden på landet
skulle tredubblas. Det är äfven sannolikt att detta i vissa orter
kan komma att ske, men att förhållandet icke kan blifva sådant
åtminstone i närheten af Stockholm, är ganska säkert. Här äro
fastigheterna redan uptaxerade nära nog till samma pris, hvarföre
de gå i handel, och jag hörde nyss en af K. o. Ad.ns ledamöter
anmäla sig, hvilken är i tillfälle att vitsorda sanningen deraf att
en egendom, som hans numera aflidne broder i lifstiden köpte i
närheten af Södertelje, inhandlades af honom till ett pris, som icke
till fullo motsvarade taxeringsvärdet. Om man således ieke kommer
att af fastigheterne fullt erhålla det kalkylerade skattebidraget,
så är det ändå mera sannolikt att detta icke kommer att utgå af
dem, som drifva rörelse. Huru stor inkomst skall icke den näringsidkare
hafva, af hvilken man skulle få upbära en hevilla, nf
500 rdr, och dock äro de f. u. ej få, som erlägga ett sådant bevilln.
-belopp. Jag skulle dock tro att efter den tiva förordmn
komma dessa bidrag att sjunka ned till 2 å 300 rdr. Minskningen
på detta kåll är förmodligen afsedd att ersättas genom den
nya kapitalbeskattningen. Jag vill hoppas att denna matte in
bringa
så myeket sorn man föreställer sig, men för min del tviflar
jag dock på detta resultat, och är det derföre under en viss dunkel
aning derom att proc.-beloppet snart måste Ökas, som jag ur
flere synpunkter har betänkligheter mot förslaget. Att dessa 4 å 5
öre för hvarje fulla 100 rdr, hvarom nu är fråga, äro på det hela
en småsak, måste man erkänna; men komma de att fördubblas eller
tredubblas, så antager saken ett annat utseende. Jag anhåller att,
om möjligt, med tillämpningen af den nya be vill u. stadgan måtte
anstå till år 1863.
Gr. Lagerbjelke: Det faller af sig sjelft, att då alldeles
nya grunder för bevilln. upgöras, är det mycket svårt att beräkna
hvilken inkomst en viss % kommer att gifva. Det kan endast
genom erfarenhet visa sig och således är af vigt att en sådan er
farenhet
så snart som möjligt kommer lagstiftningen eller beskattningen
till godo. Men ora nu den nya beskattningsförordnm först
skulle sättas i tillämpning f. o. m. d. l:sta Jan. 1863, så blir
följden deraf den, att nästa riksdag, hvilken samlas redan i Okt.
månad 1862 finge upgöra sin bevilln. utan någon erfarenhet synnerligen
mycket större än den vi nu ega. Det är således af icke
ringa vigt att bevilln.-förordntn måtte få träda i verket redan d.
lista Jan. 1862, hvarigenom nästa riksdag kan, på grund af erfa
-
Den 25 Augnst! e. m.
261
renhet, bedöma densamma. Men, som sagdt, får icke denna författn.
träda i verkställighet före 1863, så vet nästa riksdag icke
stort mera än vi veta med stöd af erfarenhet. Jag vågar således
äfven på denna grund begära bifall till Utsk:ts förslag.
Hr Stuart: Jag är i hufvudsaken förekommen af den siste
talaren. Att upskjuta tillämpningen af denna förordn. skulle ju
ovilkorligen medföra den påföljd, att It. St:r voro likafullt osäkra
vid nästa sammanträde om de resultater, den nya författn:n kan
lemna. Om också tillämpningen skulle taga sin början f. o. m,
år 1862, så kommer icke taxeringen att blifva förrän under loppet
af samma år, och resultatet deraf blefve först kändt efter 1863 års
ingång, då It. St:r äro församlade. För den händelse att en så
betydlig brist skulle upstå i den påräknade bevilln.-inkomsten, att
särskilda tillskott skulle fordras för framtiden, så blefve It. St:r i
tillfälle att derom besluta. Vårt statsverks ställning är väl icke
sådan att någon olägenhet för statsmaskinen skulle kunna upkomma,
om så äfven blefve förhållandet under ett år. Jag vill visserligen
också tro att fastighetsbevillnm icke hädanefter kommer att fullt
upgå till samma belopp, som förut, genom den nedsättning i bevilln.
-proc:n, som af 3:ne Stånd vid denna riksdag blifvit beslutad,
men någon så betydlig skillnad bör väl icke upkomma, om man,
såsom troligt är, antager att endast i trakten omkring Stockholm
taxeringsvärdet iir temligen högt och icke långt från verkliga värdet.
Der kommer att blifva en minskning i bevillnm på fast egendom
för framtiden, men så kan man deremot med mycken säkerhet påräkna
en tillökning från andra län, der taxeringen varit allt för
låg. Bland sådana vill jag endast nämna Christianstads län, der
man funnit att taxeringsvärdet kan höjas 4 ä 5 gånger, för att
motsvara egendomens verkliga värde. Om man skulle, på sätt Gr.
Mörner föreslagit, upskjuta tillämpningen af denna förordning till
1863, då kunde vara lika godt att nu lägga förslaget till handliugarne,
emedan, dä icke någon tillämpning kan ifrågakomma, innan
11. St:r nästa gång sammanträda, jag icke vet hvarföre samtlige
Stånden ingått, i den noggranna granskning af författnms bestämmelse,
som skett. Jag får för min del på det högsta yrka bifall
till Utsk:ts förslag, som jag anser särdeles välgrundad! och
som letnnar tillfälle åt såväl taxeringsman som skattskyldige att
taga kännedom om förordnm.
Hr Printzensköld: I fall den grundsats antages, att man
skall genom verkställande af ilrågnv.de författning utröna dess följder,
för att sätta R. St:r i tillfälle att bedöma, om dea iir nyttig
eller icke, så synes det mig, som om Utsk:t icke hade handlat riktigt
välbetänkt, då det framflyttat verkställandet af densamma från 1861
års början till begynnelsen af år 1862, ty ostridigt måste väl
vara, att tillämpningen af denna förordning under 2:ne års tid
blir en säkrare grund för bedömandet, huruvida den till sin beskaffenhet
är sådan att den bör bibehållas. Således, och då Utsk:t
ansett nödvändigt, att erfarenhet bör vinnas för kommande R. Sl:r
2fi2
I)en 25 Augnst! e. m.
i afs:de på bedömandet af författningen, synes det mig hafva varit
oklokt af Utsk:t att frångå sitt första beslut, nemi. att författningen
skulle tillämpas, såsom alltid sker, från oell med början af
den statsregleringsperfod, som blifvit bestämd af nuv:de riksdag.
För min del åter anser jag, med den lilla erfarenhet jag eger om
allmänna värf och om de författningar, som under 40 års tid periodvis
utkommit och blifvit tillämpade, det vara af allra största vigt
att denna förordning finge gälla några år och blifva känd af alla
sådana individer i samhället, som skulle dermed sig befatta, så att
man i afs:de på tillämpningen kunde lå ett klart och åskådligt
begrepp. Derigenom , skulle otvifvelaktig! den stora fördel upkomma
att hvar och en noga betänkte författningens innehåll och
att kommande E. St:r, i följd af de underrättelser och uplysningar,
som i landsorten kunde erhållas om hvarje omdöme, som fälles
angide ifrågavide författning, sedan den derstädes blifvit känd,
komme i tillfälle att besluta, antingen att densamma skall såsom
ett dödfödt foster jordas och de gamla grunderna qvarstå, eller
också, om det är ett barn, som förtjenar att komma till lifs, då
också på ett sorgfälligt sätt söka upfostra detsamma genom att
fullkomna det i de delar, der det vidlådes af brister. I fordna
dagar funnos också lagstiftare, och jag vägar påstå, att dessa lagstiftare
varit fullt ut lika kloka som de som nu lefva; men hvad
tyckes, M. Hrr! de voro icke nog egenkära att anse en ny författning,
som utfärdades, så fullkomlig, att den icke tålte vid att
genom praktiken pröfvas, innan den definitivt antogs såsom lag.
Sålunda hafva vi 1739 års upbördsreglemente, som utkom 3 år
efter det Svea rikes nu gällande lag bief antagen. Man vågade
icke utfärda detta reglemente såsom man nu skulle hafva gjort,
eller kategoriskt förklara det vara lag, utan Regeringen förklarade
att det skulle tillämpas på prof och att vederbide skulle efter viss
tid inkomna till Regeringen med utlåtande, huruvida detsamma vid
verkställigheten befunnes vara af beskaffenhet att böra blifva gällande.
Att man stiftade kloka lagar den tiden, visade sig emellertid
deraf, att detta reglemente icke allenast då blef tillämpad!,
utan ännu i denna stund fortfar att vara gällande i de delar, der
icke omständigheterne gjort en nödvändighet att ändra lagen. Detta
reglemente gällde likväl alldeles icke en så vigtig fråga som
beskattning, utan endast huru de ordinarie skatterna i landet skulle
uptagas. Skulle nu t. ex. R. St:r vilja handla lika klokt och välbetänkt
som den tidens lagstiftare, så hade R. St:r, enligt min
åsigt, skolat förklara att denna författning må tillämpas på prof
under 2:ne års tid, likväl alltid med förbehåll, att derest man
fann resultatet icke blifva hvad man hoppats, man genast då skulle
skrida till tillämpningen af den bevilln.förorda., som gäiler och
under många år blifvit känd till sin beskaffenhet. Det vore således
särdeles önskligt, om man kunde, såsom Gr. Mörner föreslagit,
upskjuta med tillämpningen af denna författning till 1863,
så att R. St:r komme i tillfälle att närmare tänka på de föreskrifter,
som författningen innehåller, och jag är viss på att då
den period inträffar, då R. St:r nästa gång sammanträffa, så skola,
Den 25 Angnst! e. m.
265
i följd af den förnyade granskning den komme att undergå, och
hvilken jag skulle önska att raan anbefallde böra ske icke allenast
af vederb. embetsverk utan jemväl af erabetsmyndigheterna i landsorten
och framförallt af hushållssällskaperna i riket, otvifvelaktigt
näst sammanträdande St:r komma i tillfälle att med vida större
sakkännedom lin nu bedöma verkningarne af denna förordning och
kunna deri vidtaga de förändringar, som äro alldeles oundvikliga.
Jag anhåller om bifall till hvad Gr. Mörner föreslagit.
Gr. Lagerbjelke: Alt. den siste talaren med stort nöje
skulle bevista denna förordnings begrafning, kan icke betviflas,
men ehuru sannolikt det skulle vara, lärer detta nöje icke f. n.
honom beskäras. Författningen är nemi. af alla 4 St:n antagen
och måste således blifva lag, och våra grundlagar tillåta icke, att
hvad Lt. St:r vid denna riksdag besluta i afs:de på bevillningen, i
tillämpningen
densamma måste den ovilkorligen träda i verket. Återstår således
att se hvilken tid af denna statsregleringsperiod, som är den lämpligaste
att sätta förordningen i verket. Ar 1861 låter sig detta
svårligen göra, derföre att de upgifter, som ligga till grund för
taxeringen, skola, såsom numera är beslutadt, afgifvas redan vid
mantalskrifningnrne föreg:de höst. Vidare är det alldeles omöjligt,
att en förordning, sä invecklad som denna, kan blifva tillräckligt
känd för alla dem, som komma att med densamma hafva att skaffa,
så tidigt som nästa vår. Det vore således Önskligt och nödvändigt.
att icke upskjuta med dess tillämpning till den 1 Jan. 1862,
men om dermed upskjutes till den 1 Jan. 1863, hvilket är den
sista tid då den kan sättas i verket, otti sådant skall ske under
innevide statsregleringsperiod, såsom grundlagen befaller, blir följden
deraf ovilkorligen den, att då R. St:r den 15 Okt. 1862
sammanträda, sä kommer nästa riksdags Bevilln.Utsk., äfvensom
RiksStin, att orri denna författnings tillämpning sväfva i mörker;
de kunna icke, på grund af erfarenhet deri, besluta de förändringar,
som kunna vara behöflig!!; med ett ord, man kan icke på
grund af erfarenhet öfver densamma fälla någon dom, och det är
väl af ganska betydlig vigt,, att eli författning, så ingripande iälla
förhållanden som denna, kan pröfvas icke allenast på theoretiska
grunder utan äfven i följd af erfarenhet. Denna erfarenhet saknar
man uppenbarligen vid nästa riksdag, om författningen sättes
så sent i verket, som upgifvet blifvit, och jag betvifla!', att det kan
vara nyttigt att, jemväl vid nästa riksdag saknas en sådan erfarenhet.
Om så är förhållandet, faller det ju af sig sjellt, att författningen
bör sättas tidigare i verket, elier 1862 den 1 Jan.
Man åberopar då bland skälen för ett längre upskof, att möjligen,
efter man icke har någon egentlig säker grund -för sin beräkning,
den summa, som behöfver uptagas i bevillningen, icke upnns. Om
så skulle hända, är likväl faran ganska liten, ty om författningen
sättes i verket den 1 Jan. 1862, så sammanträda R. 8t:r redan
hösten derpå, och den brist, sorn skulle upstå på ett år, blir då ganska
obetydlig, i synnerhet i jemförelse med den, som skulle itp
-
Den 25 Angnst! e. m.
komma vid nästa riksdag, om R. St:r måste fortsätta med denna
författning, utan att, då de besluta sig för dess fortfarande, veta
det allra ringaste mer än vi nu veta. Ty, som sagdt är, befara vi
att författningen skall lemna statsbrist, så lärer icke någon särdeles
tvekan upstå om att återgå till den gamla förordningen.
Men att, sedan författningen blifvit satt i verket först den 1 Jan.
1 863, likväl under loppet af nämnde Ar återgå till den gamla
författningen, ulan att det ringaste veta om den ej kan vara bra,
hvilket jag förmodar skulle vara särdeles angenämt för den siste
talaren, vore ej ett godt förfaringssätt. Jag anhåller om bifall
till Utsk;ts förslag.
Gr. Mörner: Den siste talaren har egentligen fästat afs:de .
på fördelen af att få någon längre tids erfarenhet om denna förordnings
verkan, genom att så snart som möjligt tillämpa densamma.
Denna verkan kommer likväl icke att blifva märkbar
förrän under äret 1863, och den erfarenhet, som man, enligt mitt
förslag, i allt fall blir i tillfälle att under detta år inhemta om
författningens inverkan på individerne, det besvär den kan ådraga
dem och de olägenheter den i det hänseendet kan komma att medföra,
kan enligt mitt förmenande vara alldeles tillräcklig. Om åter
den följd, som jag befarat, skulle upkomrna. nemi. att debet och
kredit icke ginge riktigt ihop, så är det alltid en stor vinst, att
ett sådant förhållande iuträSfar under så kort tid som möjligt. Ju
större en sådan balans blir, ju drygare måste alltid den beskattning
blifva, som sedan skall påläggas för att fylla densamma Erfarenheten
har visat oss, att det bevillningsbelopp, sorn npgifves
vara för denna statsregleringsperiod erforderligt, kan med säkerhet
påräknas, derest den gamla Bevilln.förordningen får fortfara att
vara gällande. Om nu detta medgifves för åren 1861 och 1862,
så aflägsnas åtminstone för de 2:ne första åren all fara för brist
till statsfyllnadssumman, och jag tror det för landet vara af större
vigt, än om experimenten med det nya blifva mera eller mindre
storartade.
Gr. Lagerbjelke: Den siste talaren har sagt, att om för
fattningen
sättes i verket den 1 Jan. 1862, så skulle i alla fall
nästkommande R. St. icke hafva synnerlig erfarenhet att åberopa.
Förhållandet är likväl att sjelfva taxeringen komme i sådant fall
att ske under vintern 1862, debiteringen under hösten samma år
och upbörden under vintern 1863. Nu är visserligen att hoppas
att nästa riksdag skall blifva så kort som möjligt, men jag kan
icke föreställa mig att den kan vara afslutad på våren 1863, då
den börjar på hösten 186 2. Således är det ganska sannolikt att
rätt mycket kan vara att lära af erfarenheten under ett helt års
tillämpning. Man haj vidare sagt att det är fara för att denna
författning icke kommer att ge så stor inkomst, som man hoppats,
och derföre bör man upskjuta med dess tillämpning så länge som
möjligt. Ilvad blir då följden? Jo. att om Utsk:ts förslag antages
och den oförmodade olycka skulle inträffa, att man genom
Den 25 Angnst! e. m.
denna författning får mindre penningar än man beliöfver, så är
denna minskning i inkomst icke att befara efter 2:ne år, nemi,
efter 186.2 och 1863, ty efter 1863 antaga 11. St. sannolikt någon
förändring, hvarigenom efter 1864 en förändring kan inträffa
och statskassan fyllas. Men om vi dröja till 1863 års början, då
veta li. St. vid nästa riksdag ingenting, då blir författningen troligen
ofulländad, åtminstone kan den icke förändras på grund af
erfarenhet. Då blir den gällande till nästa statsreglering, och
om brist skulle upstå för 2:ne år, i fall Utsk:ts förslag antages,
sä skulle den i sådan händelse upstå för 4 år, ifall Gr. Mörners
förslag vinner bifall. Slutligen frågar jag, hvarföre skall detta upskof
göras? Om det skall ske, bör det hafva något skäl för sig;
och icke kan det vara statsbrist, som dertill skulle utgöra orsak,
det tror jag mig redan hafva visat; icke heller att allmänheten ej
kati lära sig att förstå författningen på den tid, som förunnas till
1862 års början; ty vill icke allmänheten från hösten 1860 till
1862 lära sig författningen, så blir den sannolikt icke inlärd till
1863 års början. Ar det åter förhållandet att denna författning
är något, som man på alla sätt vill komma ifrån, så är det klart
att man upskjuter dess tillämpning så länge man kan, men då är
också onaturligt att antaga densamma. Emellertid är den nu antagen
såsom något godt och icke såsom något ondt, som man vill
komma ifrån, och jag röstar således för bifall till Utsk:ts förslag.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad samt II. Exc. Hr
Gr. o. Landtm, yttrat, att derunder yrkats dels bifall till Utsk:ts
förevjde hemställan och dels att den nu gällande Bevilln.Förordn:n
skulle tillämpas så väl år 1861 som år 1862 samt att först med
är 1 863 den nya Bevilln.stadgau och Instruktionen för Taxerings-törrättningarne
skulle blifva gällande; framställde H. Exc,
propos. på bifall till Utslcts hemställan och, då dervid svarades
många ja jemte några nej, förklarade sig hafva funnit ja öfvervägande.
Utskrts hemställan rör:de utfärdandet af Förordningen atig:de
mantals- och skattskrifningarnes förrättande.
Biiölls.
Utsk:ts yttrande rörande ingressen till den nva Bevilln.Stadgan
och i sammanhang dermed Utskrts förslag till Ingressens ordalydelse.
Gr. Mörner: Då denna fråga förra gången hos oss före
var,
tog jag mig friheten yttra den åsigt, att i Bevilln.förordningen
borde utsättas det belopp, som raan önskade genom bevillning
inbringa. Att en sådan upgift qvarstår, anser jag äfven nu
nyttigt, och anhåller derföre att, i likhet med hvad som i nu gällande
bevilln.-förordning eger rum, i författningen må utsättas
det belopp, som staten eger att genom allmän bevillning uptaga
-
3fi(!
Den 25 A u g n 811 «. tn.
Gr. Lagerbjeke: Att det belopp, som R. St. afse att ge
nom
bevillning nptaga, blifver för allmänheten kändt, är riktigt
och billigt; men en annan sak är huruvida detta bör ske genom
att intaga beloppet i bevil In. förordningen. Antingen nu detta belopp
kommer att stå i ingressen till bevilln.förordningen eller
icke, så skall det likväl uplagas i riksdagsbeslutet, sorn upläses i
alla rikets kyrkor, och beloppet blir då i alla fall väl bekant. Att
ater uptaga det i bevilln.förordningen har sina olägenheter. Detta
belopp är nemi., hvad bevilln.förordningen beträffar, endast af vigt
såsom en grund för lagstiftaren, då han skall uttrycka hvilken
procent som är riktig; naturligtvis måste han tänka efter huru
mycket pengar han vill uptaga, och detta belopp ligger till grund
för bestämmandet af procenten. Men sedan procenten är af lagstiftaren
bestämd och af lagstiftande myndigheter tillämpad, så få
icke dessa myndigheter tänka på huru mycket pengar man vill
genom bevillningen uptaga; ty om de det göra, så inträffar just
det som hittills kanske mest förderfvat bevilln.förordningen. Om
t. ex. det skulle inträffa, såsom Grut befarar, att bevillningen ger
för litet pengar efter den procent, som blifvit bestämd, så skulle
ju, om det vore någon mening med att intaga detta belopp i
bevilln.stadgan, man året derpå börja tänka efter att, ehuru egendomen
taxeras till sitt verkliga värde och äfven näringarne högre
än förut, så ger dock bevilln.förordningen mindre än man önskar;
derföre får man lof sätta upp värdet högre. Hittills har man i
motsatt ordning gått tillväga. Det har nemi. visat sig, att bev.-  förordningen gifvit mer än man velat uptaga, i fåll den riktigt
tillämpats, och derföre hafva taxerings- och pröfningskomitéerna i
alla landsorter sagt, att, ehuruväl taxeringsvärdet är lägre, än det
borde vara, och näringsidkaren taxeras mildare än i öfverensstämmelse
med sin inkomst, så och då procenten är satt så högt att
den skulle åstadkomma eli större inkomst än som i bev.förordningen
är afsedd, taxera vi lägre än rätteligen är. Detta är ett resonnement,
som man får höra i hvareuda pröfningskomité och sorn
gjort sig gällande öfver hela landet. Således antingen procenten
blir satt för högt eller för lågt, så börja alltid de beskattande
myndigheterna att rätta sina åtgärder, hvilka skola vara fotade
endast på öfvertygelse, efter hvad de tycka att man bör betala
för att fylla den påräknade bevilln.summan, och således blir bev.-  förordningens tillämpning förfuskad. Effekten af Gr. Möruers förslag
blefve den, att vi få betala mer än R. St. afsett, dä de bestämde
procenten. Allt detta är onödigt. R. St. göra sina beräkningar
och derefter bestämmes procenten i bev.förordningen.
Sedan denna procent är bestämd, är det den skattskyldiges rält,
att icke påläggas högre bevillning, än som skulle blifva följden,
om denna procent uttogs efter den verkliga förmögenheten. Om
författningen lemuar det bidrag till staten, som man alser, eller
icke, om detta bidrag går för högt eller för lågt, så skall detta
förhållande rättas genom iiqviden till slaten, men icke genom tax.-,
männens åtgärder. Det är naturligtvis icke heller meningen genom
att införa en sådan upgift i förordningen, som Gr. Mörner
Den 25 Angu s 11 e. m.
267
föreslagit, men erfarenheten visar att effekten blir sådan, och då
det icke länder till något gagn, hvarföre skall man då göra det?
Jag anhåller om bifall till Utsk:ts förslag.
Hr Printzensköld: Jag erkänner mig verkligen vara så
enfaldig att jag ej förmått följa den bevisning, sorn den siste talaren
upstiillt. Orsaken till denna enfald ligger deri att jag omöjligen
kan, lika med den siste talaren, göra mig begripligt huru
t. ex. tax:gskomitéen i Malmöhus län kan veta huru mycket
prölninyskomiléen i Norrbottens län pålägger de skattskyldige i
bevillning, t Iler huru det skall blifva möjligt för komitéen i det
förra länet alt beräkna, hvad resultatet bl ifver af beskattningen i
det andra. Just derföre är det af ingen betydenhet om den erforderliga
bevdlningssumman utsattes i bev.förordningen eller icke.
Men det är ett annat skäl hvarföre jag påyrkar bifall till att
en sådan åtgärd må vidtagas. R. St. äro skyldige att handla öp
pet
och ärligt mot Svenska jordens innebyggare. Man säger väl
att detta sker derigenom att riksdagsbeslutet, som uplases från
predikstolen, kominer att innehålla den summa, som genom bevillning
skall fyllas. Ja väl, så blir förhållandet; men jag hemställer
till hvar och en af Eder, Mine Hrr, som vet hur det går
till i landsorten med denna upläsning, om en 20:del, knappt Viooo"
del af Svenska befolkningen får veta hvad riksdagsbeslutet innehåller.
Men får man deremot bev.förordningen framför sig, dels
vid pröfnings- och taxerings-komitéerne, dels vid mantalsskrifningen,
dels vid andra tillfällen, och jemväl är angelägen att sjelf
skaffa sig den, då får hvar och en tillfälle att se, huru stor deri
bev.summa är, som K. St. utfordra af Sveriges skattdragande
medborgare, och det måste väl vara en ganska vigtig sak att R.
St. i den författning, som de skattskyldige skola underkasta sig,
öppet och ärligt säga ut, huru mycket R. St. på denna väg ämna
från dem uttaxera. Men att nu vidtaga en åtgärd, som rakt
strider mot allt hvad som sedan 1810 varit tillämpadt., det
skall uppenbarligen hos en hvar väcka misstanka derom, att, sedan
de utfardat en splitter ny författning, hvars blifvande resultater
knappt äro beräknade, hafva de för afsigt att af den skattdragande
allmänheten uttaxera vida högre belopp än som hittills egt
rum. När man icke har en sådan afsigt, utan tvertom här ouphörligeu
dekreterar, att man skall uttaga så liten bevillning som
möjligt och endast så mycket som erfordras för det ändamål, hvarföre
den påföres; hvarföre fruktar man dä att sätta ut i författningen
detta jemförelsevis mot fordna bevillningar ringa och obetydliga
belopp. Mig synes att Bev.Utsk:t snarare bordt vara angeläget
om att i bev.förordningen utsätta det belopp, som erfordras,
för att öfvertyga hvar och en, som ser den, att man icke
genom detta nya stadgande har för afsigt att åtkomma ett enda
öre högre bevillning än det belopp, som tillförene blifvit utkräfdt,
och om en högre beskattning kommer att ega rum, så är det R.
Stms oeftergiflliga skyldighet att säga detta i bev.förordningen,
emedan det är hvarje medborgares pligt att, om nöden krälver, er
-
268
Den 25 Augnst! e. ra.
liigga en högre bevillning än han förut till staten betalt. Jag
kan således icke annat finna, än att Gr. Lagerbjelkes försvar för
Utsk:t,s åtgärder är i högsta måtto olyckligt och stridande mot
det sätt, hvarpå It. St. äro skyldiga att handla mot Svea Rikes
innebyggare. Man antager såsom grundsats, att man icke skall
beskatta Svea Rikes innebyggare mer än hvad som erfordras för
den brist, man har för ändamål att fylla; hvarföre behöfver man
då frukta att utsätta detta belopp? Jag ser alldeles icke det ringaste
skäl dertill att frånträda en i mer än 50 år begagnad praxis,
utan yrkar bestämdt derpå, att det bev.belopp, som R. St:r
vid denna riksdag sig åtaga genom denna författning, må, på sätt
sedan 1810 egt rum, i en blifvande författning intagas, derå jag
anhåller om propos.
Hr Stuart: Jag har länge varit och är ännu en varm vän
af reiormer, men just derföre vill jag sätta mig mot sådana re
former,
som icke hafva någon för mig fattlig grund annan än ett
hugskott. Mig förefaller att det skulle synas temligen främmande,
om R. St;r icke skulle vilja uttala hvad de egentligen åsyfta med
denna nva Bevilln.Förordn. Det är efter min åsigt desto mera
vigtigt och angeläget att i den nya författningen intaga bevilln.-  suraman, sorn man ofta hör att afgiften skulle blifva öfverdrifven
genom de grunder, som blifvit af samtlige RiksStrn antagna; och
för att visa de skattskyldige, att man verkligen icke vill betunga
dem med någon högre skatt i bevilin.-väg under kommande år än
förut, är det nödvändigt att intaga den bevillning, som man önskar
i beskattningsväg få utgjord. Det har icke kunnat upgifvas af
Utsk:t att någon enda olägenhet upstått deraf att bevilIn.summan
varit angifven i be v il 1 ii. författningen. Det har visserligen handt
några få år att brist upstått, men det har icke, så vidt jag vet,
medfört några olägenheter. I allmänhet har öfverskott alltid upstått,
och det skulle nu förefalla besynnerligt och oförklarligt, om
icke bevilln summan skulle upgifvas i Bevilln.Förordmn. Man har
visserligen hänvisat till riksdagsbeslutet, men deremot vili jag erinra
att, på sätt den siste talaren yttrat, riksdagsbeslutet är en af de
handlingar, utaf hvilka Svenska folket tager bra ringa del. Dessa
upläsningar från prediksstoleu läggas ofta till acta äfven af de personer,
som mest nitiskt studera författningarne, och de utgöra för
öfrigt blott en underrättelse om hvad R. St:r hafva åt.gjovt sedan
sista riksdagen. Här åter är fråga om en förordning eller lag,
sorn skall uprättas för Svenska folket. Jag har hört åberopas såsom
skäl, hvarföre man icke i författningen skulle intaga den sum
ma,
som åsyftas att genom bevilln. erhålla, prejudikatet af tulltaxan
ocii den stämplade pappers-afgiften; men dervid förekommer likväl
att i tulltaxan finnes bestämd summan för hvarje vara, som skall
förtulla», likasom i knrta-sigillata-förordningen afgiften för hvad
hvarje karta utgör; och dertill kommer att den skattskyldige vant
sig att igenfinna bevilln.summan i förordningen, så att det kommer
att väcka någon farhåga att i bevilln.beloppet skulle kunna blifva
vida större brist för kommande tiden än för föreg:de. Ty hvad
Den 25 Angnst! e. m.
26a
beträffar att summans uptagande här i bevilln.författningen skulle
på något sätt menligt inverka på de särskilda beskattnings-anktoriteterna,
så får jag erinra att det måste vara så mycket mindre
att förmoda vid författningens första tillämpning, som man saknar
all grund för ett omdöme om hvad totalbeloppet skall blifva, och
derföre måste hvar taxeringsmans upgift blifva att noga iakttaga
författningens föreskrifter och tillse att ändamålet med författningen
vinnes. Jag får derföre instämma i Gr. Älörners yttrande att
summan måtte i denna författning intagas.
Gr. Lagerbjelke: Man bar i sina anm:r mot Utsk:ts förslag
talat om hugskott, fruktan att säga. ut sin mening m. m. dy
likt,
hvilket de värde talarne förmodligen ansett mycket vackert
och välljudande. Det må så vara i deras smak, bevisande är det
icke, såvida det icke understödes af andra skäl. Hvad beträffar
skälen, så har den siste talaren sagt att han icke hört skäl upgifvas
för Utsk:ts förslag; derom är jag fullt öfvertygad, men det
kommer sig väl deraf att han förut, lika litet som nu, åhört de
skäl sorn anförts. Sålunda har jag sagt att erfarenheten visat att,
sedan man sett det bevilln. - förord u:n gifvit en annan summa än
den It. St:r påräknat, så har taxerings- och pröfningskomitéen rättat
sig derefter, och i st. f. att efter sitt samvete taxera till verkligt
värde och inkomst, så har man taxerat till det värde och deri
inkomst, som man trodde med förstnämnde proc skola lemna den
äskade summan. Man har vidare sagt, och den siste falaren har
derpå lagt mycken vigt. att man i föregtde bevilln.-förordn. hade
summan utsatt och att man icke borde ändra redan befintlig lag.
Det är ganska fägnesamt att höra så konservativa åsigter frän det
hållet; men emellertid lärer val hvarken harr eller någon annan
neka att, om skäl anföres för en förändring, så bör densamma försiggå.
Ett skäl har jag nu redan anfört 2:ne gånger, ett annat
som gör att nu ifrågav:de författn. alldeles icke är att förlikna
med den förutvrde, är att grundlagen blifvit förändrad. Eril. den
gamla grundlagen var nemi. bevilln.-törordmn dcd i och med detsamma
riksdag inträdde; enl. den nya behöfver icke ringaste förändring
ske i bevilln.-föiordn:n; något betänk, derom behöfver icke
ifrågakomma, såvida det icke föranledes af motion inom Stånden
eller Utskit. Således kan ganska lätt hända att vid en annan riksdag
något förslag icke behöfver förekomma i afs:de på bevilln:n,
sedan nuv:de grundlag infördes. Jag anser äfven det inkast ganska
riktigt, som en talare förut framkastat, nemi. ntt om det vore
så särdeles nyttigt att få in den summa, man påräknar, i bevilln.-  förordnm, hvarföre icke då i tulltaxan och karta-sigillata-förordmn
inrycka hvilken summa man tänker uttaga i denna bevilln. ? Denna
förordn. är således icke ett hugskott, såsom man behagat kalla den,
utan grundad på skäl och bevis. Då den dessutom är bifallen af
3:ne Stånd, så torde all diskussion vara öfverflödig. Jag anhåller
således om bifall till Utsk:ts förslag.
Gr. Mörner: Efter det yttrande, som Hr Stuart afgifvit,
270
Den 25 Ali g tis ti e. ffl.
kan det synas temligen öfverflödigt att jag söker ytterligare be
styrka min åsigt, men då den siste talaren uprepat hvad han
förut i frågan anfört, ser jag intet annat vara för mig att göra
ån att äfven något repetera hvad, som förut i detta ärende blifvit
sagdt. 62:dra §:n i R. F. är ännu oförändrad och lyder sålunda:
»Sedan Statsverkets behof blifvit af StatsLJtsk:t upgifna och af R.
St:r pröfvade, ankommer det på R. St:r, att en deremot svarande
bev ill ti. sig åtaga samt att tillika fastställa huru särskilda summor
deraf skola till särskilda ändamål användas, och dessa summor under
bestämda hufvudtitlar uti RiksStaten anslå.» R. St:r hafva således
icke rättighet att åtaga sig någon annan bevilln., än deli som
erfordras för behofvens fyllande; att detta offentligen tillkännagifves,
derpå torde Svenska folket hafva grundade anspråk. Alt summan
utsattes i riksdagsbeslutet är alldeles icke detsamma, som att
upgift derom intages i den författning, som allmänheten har att
vid bevillning utgörande rätta sig efter. Det är nogsamt bekant
på hvad sätt riksdagsbesluten både upläsas och alhöras. Derigenom
vinnes föga uplysning om saken. Mig synes att ingen borde
vara mera angelägen 0111 införande i bevilln.stadgan af ifrågavide
siffra än just Bevilln.Utskits ledamöter, på det att från representationen
måtte afligsnas hvarje sken af misstanke, att genom nya
grunder för bevilln. åsyfta att uttaga något större belopp än som
erfordras för statsbeholveus fyllande. Visserligen hyser jag för min
del icke den tanken att med de procentlieräkningar, som nu äro
förslagsvis uptagne i Betänkit, det belopp skall upnås, sorn är upgifvet,
men det är långt ifrån gifvet att, denna åsigt kommer att
delas af Svenska folket. Tvertom är jag nästan öfvertygad, att om
en Bevilln Förorda, koinmer att utfärdas, i hvilken bevilln.summan
icke finnes i ingressen utsatt, detta skall gifva anleda, till åtskilliga
ofördelaktiga gissningar, omdömen och utläggningar. Det enda
skäl, som Gr. Lagerbjelke til! stöd för siu mening anfört, är att
han ansåg att genom den förändring, Grundlagen i afs.-de på bevillmns
bestämmande undergått, skulle det icke blifva nödigt att
utfärda en ny Bevilln.Förorda, för hvarje riksdag; men sådant måste
icke heller blifva nödvändigt derföre att i denna författning
nu införes det belopp, som vid denna riksdag antages såsom bevilln.
summa. Om detta belopp vid en efterföljande riksdag förändras,
så måste det vara ett det aldra billigaste anspråk från allmänhetens
sida att en författning, som på sin höjd kunde komma
att uptaga £ sida, utfärdas, deri den nya siffran utsättes. Större
är icke den olägenhet, som genom siffrans införande på detta ställe
kan upstå, och jag anser detta icke som en olägenhet, utan som
en fördel.
Hr Printzensköld: Bev.Utsk:ts ordförande har, bland
skälen för sitt försvar af Utskits förslag, ännu ytterligare anfört,
det erfarenheten visat, att sedan man ett föreg:de år inhemtat, att
den bevillning, som utgått, varit tillräcklig för ändamålet och
lemnat något öfverskott, så har man företagit sig att derefter
jemna och nedsätta de skattskyldiges afgifter. Nåväl, om så vore
Den 25 Angnst! e m.
271
fölhållandet, så har vederbörande beskattningskomitéer hvarken
giort mer eller mindre än deras ovilkorliga skyldighet, ty då hade
de, i stället för K. St., tillämpat 70:de §:n, som stiger att R. St. skola
nedsätta bevillningen, om sådant kan ske, och öka den, otn det är
af behofvet päkalladt. Då det nu är kändt att, It. St:rs bev.förordning
eller rättare grunderna för densamma varit sädane, att otn
de, såsom Gr. Lagerbjelke uttryckt sig, skulle hafva fullkomligt
ordagrannt tillämpats, en bev.summa utgått, som varit 2, 3 å k
gånger större än den K. St:r sjelfva förklarat sig behöfva, så må
det väl också hafva varit vederbörande beskattningskomitéers lagliga
rätt och moraliska pligt alt, i afs:de på författningen, förfara
så som de hittills gjort. Nu har också, efter hvad Gr:n sjelf bär
förklarat och Bev.Utsk:ts ledamöter såväl som komiterade i deras
betänk, ytterligare sökt ådagalägga, orsaken hvarföre man stadgat
de grunder, som nu här äro föreslagne lör bevillningen, varit den,
att man derigenom skulle kunna uttaxera en för ändamålet nödig
summa, men icke mera, genom en strang tillämpning af de föreskrifter,
som bev.författningen kommer att innehålla. Med ett
ord, man vill söka göra bev.stadgan till en sanning, i stället för
att den nu är motsatsen, ehuruväl resultatet deraf varit för staten
fördelaktigt. Hvarföre vill man då för Svenska folket förhemliga,
att denna summa utgör hvarken mer eller mindre än den summa,
som Svenska Ständerna anse erforderlig för fyllande af statens behof,
och att man stadgat dessa grunder just. för att komma till
en verklighet i beskattningen, i motsats mot hvad hittills varit
förhållandet? Jag kan således icke begripa huru Grin ens vill
försöka att försvara Bev.Ulsk:ts Utlät., och det så mycket
mindre, som Gr:ns förklarande, att man at samma skäl skulle
utsätta i författningen ang:de tull och karta sigillata summans
belopp, är alldeles oriktigt, ty Reg.Formen förutsätter aldrig att
ett sådant belopp skall annorlunda än förslagsvis vara kändt,
emedan den 7 0:de g:n talar först om de särskilda beviliningar,
som skola beräknas, och, sedan de blifvit beräknade och statsverkets
behof utredt och bestämdt, så skall opåmint af Bev.Utsktts
förslag framställas om bevillningens ökande eller minskande. Deraf
synes tydligt att det är en bestämd summa, som R. St:r genom
bev.förordningen skola uttaxera hos Sveriges innebyggare, och alldeles
icke meningen att uttaga ett enda öre mer an som i statsbudgeten
varit beräknadt, och detta bör man öppet och ärligt
säga Svenska folket i den förordning, som utfärdas. Så länge
som behof lörefiunes af denna bevillning, så skall också R. St.
hafva den oeftergifliga pligten att säga till hvarje Svensk skattdragande
medborgare: så och så mycket behöfver Svenska staten,
deraf skola alla, som i landet bygga och bo, erlägga sin del. Jag
fortfar att yrka bifall till det förslag, som Hr Gr. Mörner framställt.
Hr Hjärne: Den siste värde talaren har i sitt sista yttrande
för andra gången uprepat den beskyllning mot Bevilln. Utsk:ts förslag,
att det är algifvet för att för Svenska folket förhemliga den
272
Ren 25 Angust! e. m.
bevilln.-summa, som är beräknad att uptagas. Han har redan blifvit
besvarad af en fö reg: de talare, men jag kan icke undgå att
fästa upmärksamheten på hans sätt att argumentera i detta ämne.
Alla talare hafva utan undantag medgifvit nödvändigheten af att
kännedomen om bevilln.summans belopp må komma Svenska folket
olficielt tillhanda, men hvad som åstadkommer skiljaktighet är
frågan huruvida denna kännedom bör lemnäs dem genom riksdagsbeslutets
upläsande i kyrkorna eller genom summans insättande i
bevilln.-förordnm. De som yrkat detta sednare, hafva derigenom
bevisat att de icke vistats någon längre tid på landet; om de hade
hört sig för i detta hänseende, är jag öfvertygad att de skulle
ändra åsigt, ty det är.mycket mera probabell att allmogen skall
med större upmärksamhet följa innehållet af ett riksdagsbeslut än
af bevilln.-förordmn, synnerligast nu för tiden, då den allmänna
andan är mera utvecklad än förr; men i synnerhet kan man antaga
såsom en märkvärdighet att finna en bevilln.-förordn. hos någon
bonde på landet, och jag tror att jag icke går för långt, då
jag säger att icke en bland 50 bönder läser bevilln.-förordmn, och
det är äfven sällsynt att någon bland herreklassen studerar densamma.
Min öfvertygelse är derföre den, att det lämpligaste sättet
hvarpå bevilln.-summan kan göras känd, är att låta upläsa riksdagsbeslutet
i kyrkorna. För min del anser jag att motsidan icke anfört
något skäl emot Utsk;ls förslag, men deremot finnes ett ytterligare
skäl för att icke utsätta bevilln.-summans belopp i hevilla.
-förordmn. Den som har någon erfarenhet om skattskrifningarne
på landet och i städerna, mäste erkänna att man ofta ber
taxeringsmännen göra den frågan: hvarföre skall man höja taxeringen
för den och den, efter man i alla fall ser att det blir ett
öfverskott i summan. Jag tror att förhållandet skall blifva enahanda,
om summans belopp nu utsattes; man skall icke fästa sig
vid bestämda föreskrifter, så mycket som man påräknat, utan hellre
fästa sig vid den summa, som är utsatt i författnm. I händelse
det vid första årets slut skulle visa sig att bevillmn utgår med
mera än man väntat sig. så tror jag att, liksom hittills, det skulle
hända att man på de flesta orter i riket tänkte att bevillmn upgär
i alla fall öfver beräkningen, och då bör man skona de skattskyldige,
hvarigenom man således skulle komma in på samma godtyckliga
princip, som hittills egt rum. Ett bevis på huru tillämpningen
skett, då bevilln.-summan varit utsatt, har man deruti att
bevillmn för fast egendom på landet mellan 1813 och 1853 nedsatts
med 30 milhr. Vid sådant förhållande får jag hemställa till
Eder, Mine Hrr! om det finnes någon ani. att tro, det egendomsvärdena
sjunkit inom landet; men deremot tror jag att bevilln.-summan
blifvit hvarje år öfverskriden, hvilket gjort att man, utan stöd
af författnm, nedsatt de skattskyldiges bevilln. Ehuru jag icke anser
frågan af någon vigt, sedan 3 Stånd redan lättat enhälligt beslut,
har jag dock velat uttala min mening.
Gr.
Den 2ö Augusti e. m.
273
Gr. Mörner: Mig synes, att då den siste talaren, likasom
Gr. Lagerbjelke, har befarat stora olägenheter af bevilln.-beloppets
utsättande i förordmn, har han förvexlat det inflytande, som minimitariffen
hittills utöfvat, med den fråga, som nu är under öfverläggning.
Den, som kanner förhållandet på landet, torde icke vara
okunnig derom att just utsättandet af de belopp, som inom hvarje
provins skulle blifva uttaxerade, gifvit taxerings- och pröfningskomitéerna
ani. att, då värdet gått betydligt öfver hvad för erhållandet
af detta minimum erfordrades, nedsätta detsamma. Jag tror
hvarken att bevilln.-förordmn eller riksdagsbeslutet med synnerlig
upmärksamhet åhöras, då de styckevis upläsas under en lång följd
af Söndagar, men hvarföre vigt ligger deruppå att summan sättes
ut i bevilln.-förordmn, är just derföre att ledamöterna i bevilln.-  taxerings- oeh pröfningskomitéerna få förordnm i handom, och att,
då de således blifva satta i tillfälle att se huru stort belopp det
är, som skall genom bevilln. uttagas, jemväl allmänheten får kännedom
derom att uågon förhöjd beskattning icke åsyftas. Hade
summan aldrig stått utsatt i bevilln.-förordmn, skulle jag icke eller
nu påyrkat dess införande, emedan vid sådant förhållande föga vigt
legat deruppå.
Hr Stuart: Det förvånar mig verkligen att en så gammal
och erfaren riksdagsman, som Hr Hjärne, icke känner att bevilln.-  summan alltid varit uptagen i riksdagsbeslutet. Det är ju icke
bär ifrågasatt att den icke hädanefter skulle upgifvas; här är icke
fråga om antingen den skall införas i riksdagsbeslutet eller bevilln.-  förordmn, utan fråga är om den skall uteslutas ur en af de författrnr,
som komma att utfärdas. Ett ytterligare skäl hvarföre jag
anser bevilln.-summan böra utsättas, är det allmänna omdöme, som
i orterna föranledes af ökad bevilln.-afgift, nemi. att den är föranledd
af den utländska skuldsättning, som E. St:r vid denna och
föreg:de riksdag åtagit sig. Jag instämmer med Gr. Mörner.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad samt H. Exc. Hr
Gr. o. Landtm yttrat, att derunder yrkats dels bifall till Utsk:ts
förslag oförändradt och dels bifall dertill med den förändring, att
efter orden »årlig allmän bevillning» skulle införas den blifvande bevilln:ns
belopp; framställde H. Exe. propos. å bifall till Utsk:ts förslag
utan förändring och, då dervid svarades ja och nej i blandning,
förklarade sig hafva funnit ja öfvervägande.
Gr. Mörner begärde votering.
Uplästes och godkändes följande voter.-propos.:
»Den som bifaller Bevilln.Utsk:ts uti Betänk:t N:o 20 och
Utlåtit N:o 34 afgifne förslag till lydelse för ingressen till den
nya Bevilln.Stadgan, röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
H. IX. 18
274
Den 25 Angnst) e. ro.
Vinner nej, bifaller R. o. Ad. nämnde ingress med den förändring,
att efter orden »årlig allmän bevilln.» skall utsättas det
belopp, som bör genom bevillmn fyllas».
Vid voteringens slut hade rösterna utfallit sålunda:
Ja — 9.
Nej — 21.
Hr Printzensköld: Då det nu fattade beslutet är af stor
vigt, enär R. o. Ad. derigenom icke allenast bibehållit en ordning,
hvilken varit uti fullt V2 sekel iakttagen, utan jemväl fastställt,
att det belopp, hvilket R. St:r anse böra, på sätt bevilln.-förordmn
bestämmer, i skatt utgå, skall utsättas i ingressen till nämnda
förordn., får jag vördsammast hemställa, att R. o. Ad. behagade
inbjuda MedSt:ti att uti ifrågav:de beslut instämma; samt anhåller,
att H. Exc. Hr Gr. o. Landtm, täcktes deruppå framställa propos.
Detta förslag begärdes på bordet.
Utsk:ts i slutet af Utlåtit gjorda hemställan om en underd.
skrifvelse till K. M. rör:de mantalspenniogarnes utgörande tn. m.
Bifölls.
Föredrogs ånyo och företogs punktvis till afgörande Bevilln. -  Utskits d. 15:de och 18:de dennes bordlagde Utlåt. N:o 35, i ani.
af RiksStms skiljaktiga beslut, dels i fråga om bevilln. af gåfva,
testamente, fideikommiss, arf och fynd, dels ang:de uphörande af
föreskrifterna om stämpelpapper å testamenten och fideikommissbref.
lista punkten.
Utskits förslag bifölls.
2:dra punkten.
Gr. Lagerbjelke: Då denna fråga förra gången förevar,
beslöt R. o. Ad. att för de under Nio 2 uptagne testamenteu skulle
erläggas i bevilln. 1 för 100. Om nu i st, f. kartan tillägges 1
%, skulle det blifva 2 för 100. Utskit har visserligen inbjudit
R. o. Ad. att frångå sin mening, men då något skäl dertill icke
förekommer, anser jag att R. o. Ad. bör sålunda vidblifva sitt beslut,
att R. o. Ad. biträder Utskits förslag, med den förändring att
man i st. f. 5 för 100 sätter 2 för 100.
Gr. Mörner: Då denna fråga förra gången här behandla
des,
voro om densamma inom R. o. Ad. olika meningar. Jag för
min del yrkade då på det högre beloppet, och jag fortfar i detta
yrkande, ehuru jag icke kan hafva någon förhoppning att det skall
vinna bifall. Emellertid anser jag mig böra påyrka att åtminstone
det belopp, som Utskit föreslagit, måtte blifva af R. o. Ad. bifallet.
Gr. Lagerbjelke: Skälet till Utsk:ts förslag är temligen
D e ti 25 Augusti e. m.
latt funnet. Utom det att bevillningen är nog sträng, förefaller
det besynnerligt, om den nu skulle förhöjas. För närvide utgår
den nemi. med 6 per 100 utom kartan, men då denna bevillning
beräknas efter taxeringsvärdet, så skulle ju, i fall man antar att
taxeringsvärdet höjdes 3 gånger eller så der omkring, åtminstone
för landtfastighet, detta gifva en temligen betydlig förhöjning hädanefter
i bevillningen. Den ena procenten är i stället för kartan,
så att om man nu, såsom Utsk:t. föreslagit,' bestämmer denna
bevillning till 5 för 100, så har man i sjelfva verket i af:de på
landtfastighet bifallit en ganska betydlig skatteförhöjning.
Hr Stuart: Jag kan ieke inse hvarföre den omständighe
ten
att taxeringsvärdet å fast egendom och rörelse kommer att
höjas utöfver hvad det förut varit, skall begagnas såsom ett skäl
att nedsätta bevillning för kapital och lösegendom, hvilka i allmänhet
utgöra föremål för testamanten. Det är nemi. sällan nog
som fast egendom öfvergår från en person till en annan på grund
af testamente, men deremot är det ganska vanligt, att kapital och
lösegendom borttestamenteras, och när man nu redan nedsatt proc:n
från 6 till 4, så tyckes det väl vara en tillräcklig nedsättning i bevillningen
för kapital. Om en nedsättning i de afgifter, som Utsk;t
föreslagit, skulle ega rum, vore det möjligtvis i afs:de på fideikomiss;
dessa skulle jag anse rätteligen böra hänföras till sådan
egendom, hvaraf man njuter afkastning. Jag vill visserligen icke
yrka en sådan förändring, men deremot måste jag bestrida nedsättning
af de 9 proc:u på lösegendom, och jag vet icke hvarföre
R. St:r skulle frångå en beskattning, som går så lätt och väl ut,
och som kan vara rätt behöflig, och möjligen bidraga till fyllande
af den här förut omtalade bristen i den påräknade bevillningen.
Jag yrkar således bifall till Utsk:ts förslag.
Hr Printzensköld: Så länge en stat befinner sig i den
ställning att dess medborgare måste tillskjuta medel för statsmachinens
uprätthållande och gång, så blir det alltid ett problem,
som måste lösas, huru och på hvad sätt dessa tillskott skola utgå,
så att de äro minst kännbara för statens medlemmar. I detta
fall hafva många utvägar blifvit begagnade och förkastade, och andra
utvägar ånyo använda. Det ankommer då på hvilka utvägar
som äro de bästa för att utbekomma de nödiga medlen. Bland
dem är otvifvelaktigt det sätt ändamålsenligast, som inbringar
statsverket inkomst, utan att denna i sig sjelf är betungande folden,
som skall erlägga densamma. Bland de beskattniugssätt, hvarpå
denna grundsats företrädesvis kan ega tillämpning, är otvifveltigt
det, som alser bevillning af testamente; ty jag frågar Eder,
M. Hrr, finnes det väl någon egendom, som är lättare förvärfvad,
än den man får genom gåfva eller testamente, för hvilken egendom
man icke har arbetat det allra ringaste, och som kommer så
till sägandes liksom från skyarne. Då är det väl också ,billigt,
att staten vid sådant förhållande dekreterar, att efter man varit
nog lycklig att få till skänks en sådan summa, kan man väl haf
-
276
Den 25 Augusti e. m.
va råd att dela med sig något deraf till de behof, staten har, och
sorn böra fyllas. Jag anser således, att långt ifrån att det finnes
det ringaste skäl att nedsätta bevillningen å testamente, det tvertom
är det största skäl för handen att bibehålla den till sitt nuv:de
belopp, och jag anhåller derå om Hr Gr. o.?Landtm:s propos., likväl
icke hvad bevillningen å fideikomiss beträffar. Jag vill icke,
liksom Gr. Mörner, påyrka någon förändring i det förslag, sorn
BeviIln.Utsk:t i detta fall framställt, emedan det skulle möjligtvis
icke ega någon framgång, men jag delar fullkomligt den åsigt,
som lian här yttrat, att fideikomiterade medel eller fastighet äro
i sjelfva verket icke att. betrakta annorlunda än som en gåfva,
hvaraf jag endast har nyttjanderätt, och den borde således, med konseqvent
tillämpande af grundsatsen, flyttas ned till nästa mom.
Gr. Lagerbjelke: Då denna fråga förra gången förevar,
var en ganska lång och vidlyftig diskussion öfver densamma, hvarefter
R. o. Ad. med temligen stor öfvervigt afgjorde densamma
på sätt jag nyss framställde och påyrkade. Bland skäl, som då
anfördes för det beslut, som sedermera blef Ståndets, var först och
främst det jag nyss antydde, att Uttk:ts förslag för all jordfastighet
skulle medföra högst betydlig skatteförhöjning, samt alt man
icke ansåg denna beskattningsgrund i och för sig sjelf riktig. Beskattningen
bör nemligen utgå af den afkomst, som kapitalet lemnar,
och icke af sjelfva kapitalet; denna beskattning återigen hvilar
på sjelfva kapitalet och minskar i sin mån detsamma. Slutligen
har den värde talaren, som sist yttrade sig, i allmänhet med
mycken häftighet och på sitt vanliga sätt försvarat, att Ståndet
borde vidblifva sitt beslut, då något särskildt skäl icke förefinnes,
som ej förut varit kändt och således kunde verka för motsatsen.
Jag hoppas att han nu äfven blir denna sin lära trogen.
Gr. Mörner: Hvad Stånden komma att göra, tillhör icke
mig att bedöma, men mitt votum förra gången öfverensstämde
icke med det beslut, St:t fattade. Jag påyrkade då detsamma som
nu, nemi. att man skulle bifalla hvad Utsk.-t föreslagit; således
torde Gr. Lagerbjelke finna, att jag i detta afs:de varit ganska
konseqvent.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad, yttrade H. Exe.
Hr Gr. o. Landtm., att derunder yrkats” dels bifall till Utsk:ts
förslag, och dels att R. o. Ad., med vidblifvande af sitt förut
fattade beslut, måtte bestämma, att för gåfva af fast egendom,
för testamente af fast eller lös egendom, samt för fideikonamiterad
egendom, skall erläggas 2 för 100 i bevillning.
Efter framstälda, samt med blandade ja och nej besvarade
propos:r först å frånträdande af R. o. Athns förra beslut och bifall
til! Utsk:ts förslag, samt sedermera på vidblifvande af det
förra beslutet, gjordes förnyad propos. å antagande af Utsk:ts förslag,
med frångående af hvad St:t uti berörde hänseende förut be
-
Den 25 Augusti e. m.
277
slutat, och rlå den sistnämnde proposin besvarades med många ja
jemte åtskilliga nej, förklarades ja nu hafva varit öfvervägande.
Härefter blefvo Utskits öfrige hemställande!) och förslag till
lydelse af 18, 19, 20, 21 och 24 i den nya Bevilln.stadgan
föredragne samt af R. o. Ad. bifallne.
Föredrogs Bevilln.Utskits den 15 och 18 dennes bordlagde
Utlåt. Nio 36, i anledn. af återremiss utaf en del af Utskits
Utlåt. Nio 24, angide folkskoleafgiftens utgörande.
Hr Printzensköld: Det förslag, Utskit framställt, är fullt
riktigt, och jag tillstyrker derföre dess antagande, men kan ej
inse hvarföre Utskit föreslagit, att denna förändring icke skall taga
sin början förrän 1882. Det är om denna afgifts'erläggande, som
särskildt författning utfärdas, och den skall särskildt debiteras; jag
vet således icke hvarföre ej denna afgift skulle kunna utgå till
det belopp, som här är föreslaget, likaväl 1861, som att dröja dermed
ett helt är, särdeles som det icke medför den ringaste svårighet
för vederbide upbördsmän att debitera densamma, ty den
beror icke på någon slags taxering och har således icke med
bevilln.förordnin det allra ringaste sammanhang. Således tillstyrker
jag att Stit täcktes bifalla Utskits förslag med den förändring,
att afgiften skall utgå från och med 1861 års början, hvilket, så
vidt jag kan erinra mig, innefattade Utskits i första Betänkit afgifna
förslag.
Gr. Lagerbjelke: I enlighet med nu gällande bevillms
förordn.
, finnes något olika föreskrifter för dem, som skola erlägga
första artikelns bevillning, mot hvad som är föreskrifvet på andra
ställen i afside på dem, som skola erlägga mantalspenningar; men
enligt den nya bevilln.förordnin skola föreskrifterna om dem, som
böra erlägga första artikelns bevilln., äfven gälla om dem, som erlägga
mantalspenningar. F. n. erlägges äfven folkskoleafgift af alla
dem, som erlägga lista artis bevillning. Om man nu skulle säga,
att den här föreskrifne folkskoleafgiften skall erläggas af dem,
som erlägga mantalspengar, och endast af dem, så skulle den olikhet
npstå ensamt för nästa år, att det blefve icke alldeles fullt
samma föreskrifter för dem, som skola erlägga lista artis bevillning,
och dem, som skola erlägga folkskoleafgift. Att för ett år
endast göra en sådan förändring skulle föranleda till onödigt besvär
för debiteringen, intilldess den nya bevilln.förordnin träder i
verket. Att hafva ett sätt för 1860, ett annat för 1861 och för
1863 ett tredje, är icke heller särdeles lämpligt, och jag tillstyrker
derföre bifall till Utskits förslag.
Hr Printzensköld: Jag hemställer till den siste talaren,
om icke ett misstag ligger till grund för hans framställning i detta
fall. Den nuvide bevilln.stadgan innehåller såsom allmän föreskrift,
278
Den 25 Augusti e. tn.
att be v i 11 n. efter lista art. skall erläggas af alla dem, som erlägga
mantaIspengar och t. o. ro., i följd af ett förbiseende al Rikets sed-1
nast församlade Ständer, af personer, som, enl. hvad R. St:r sjellve
begärde af K. M:t, blifvit befriade från mantalspeugars utgörande;
således följer deraf, att den förordning, som nu skulle komma att
utfärdas, icke afsér annat än att blott jemna denna afgift till ett
lika belopp, hvartill den rätteligen bordt förvandlas; ty lista art.
bevilln. utgår, såvidt jag minnes, med 40 år för man och 20 år
för qvinna. Således är här alldeles icke fråga om att göra någon
slags förändring i nu gällande förhållanden, hvad folkskole-afgiften
beträffar, utan endast att åstadkomma en likhet i folkskole-afgiftens
belopp med den nu utgående afgiften efter lista art. Denna författning
har således med den nya bevilln.förordningen icke det
ringaste att skaffa, utan kan ganska väl utfärdas, sådan den blifvit
föreslagen, endast med förändring af året då den skall gå i
verkställighet. 11. Stir hafva redan denna riksdag beslutat att
mantalspengarna skola utgå på det sätt här är föreslaget angide
lista art., och detta beslut har expedierats till K. Mit; jag vet då
icke hvarföre R. Stirs beslut angide denna folskole-afgift, som har
mycken likhet med roantalspengar, ej också skulle kunna expedieras
utan allt sammanhang med den nya Bevilln.Eörordmn, hvilken
alls icke innehåller några bestämmelser för erläggande af lista
artis afgifter, mer än det att man bragt förordningen i harmoni
med en författning, som är utfärdad efter sistlidne riksdag.
Gr. Lagerbjelke! Ett misstag tror äfven jag eger rum,
men icke å min sida. Det är nemligen genom särskild förordn.
beviljadt befrielse från mantalspengars erläggande, hvilken befrielse
dock är inskränkt till mantalspengarne. Så t. ex. är backstugusittare
befriade från mantalspengarne, men alldeles icke fria från
lista artis bevilln. På samma sätt torde mantalspengarne icke i
alla trakter af riket börja erläggas vid samma ålder; deremot är
det säkert att denna bevilln. skall börja vid 18 års ålder. Då nu
befrielse finnes från roantalspengar, utan att komma den skattskyldige
till godo i afseende på lista artis bevilln., så upstår‘det förhållande,
i händelse Hr Printzensköld finge sin vilja fram, att det
blefve en särskild förordning för 1860, en för 1861 och en för
1862. Så bråttom är det väl icke att inkomma i detta nya förhållande,
och hela saken blir en förenkling, om Utskits förslag vinner
bifall, och ett onödigt trassel, om Hr Printzensköld får sin vilja
fram.
Hr Printzensköld.- Jag bar icke varit nog lycklig att
begripa de skäl, som legat till grund för Grins mening. Jag kan
ej medgifva att denna afgift har det ringaste sammanhang med
bevilln.afgiften efter lista art., annorlunda än att den fördom'utgjort
en del af lista artis bevilln. Men denna författning stadgar
bestämdt, utan afseende på hvad som kommande Bevilln.Förordn.
föreskrifver rörande lista art., hvem som skall utgöra folkskoleafgiften,
och det synes tydligt att återremissen från R. o. Ad. skedde
Den 2ft Augusti e. m.
279
icke på annan grund än att raan i Bevilin.Utsk:t glömt att bland
de betalningsskyldig^ taga in soldater från indelta arméen, hvilka
äro befriade från mantalspengar såväl som bevilln. efter l:sta art.
För mig kan visserligen vara likgiltigt, om afgiften kommer att
ulga med 37 öre och 18 öre ett år förr eller sednare; men det
är en icke så obetydlig summa, som i detta sista fall går förlorad
för folkskolan, hvilkens rätt är i fråga, och då motionären alldeles
icke haft till syftemål att göra den ringaste förändring i den
författning, som nu är gällande för folkskole-afgiften, mer än den
att förvandla siffran till 20 och 40, så hade man kunnat afskrifva
den gamla författningen med endast denna förändring. Jag anhåller
om propos. på mitt yrkande att denna förordning måtte träda
i verkställighet redan med 1861 års början.
Gr. Mörner; Om Hr Printzenskölds förslag i denna del
skulle bifallas, blefve det nödigt att förändra redaktionen af förordningen,
emedan man icke i förordningen bör skrifva hvad som
icke är sannt, och detta likväl skulle blifva följden, om man sade
att »folkskole-afgiften skulle utgå i likhet med personliga skyddsafgiften»
etc., såsom förslaget innehåller. Andrar man således årtalet,
måste man utfärda en särskild författning för länl. Jag
förenar mig med Gr. Lagerbjelke.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad samt H. Exc. Hr
Giv.o. Landtm, yttrat, att derunder yrkats dels bifall till Utsk:ts
förslag oförändradt och dels bifall dertill med den förändring, att
årtalet 1862 utbyttes emot årtalet 1861; framställde H. Exc. propos.
å bifall till Utsk:ts förslag utan förändring, dervid svarades
många ja jemte ett ellar annat nej; och förklarades ja hafva varit
öfvervägande.
Gr. Lagerbjelke: På bordet hvila åtskilliga Betänk:», uppå
hvilkas snara afgörande detta Biksmötes mer eller mindre hastiga
afslutande kan till en del vara beroende. De äro: StatsUtsk:ts
Utlåt:n N:o 159, N:o 152 ang:de regleringen af utgifterna under
ltiksStatens 9:de Hufvudtitel, N:o 162, N:ris 160 och 161ang:de
jernvägarne, Bevilln.-, Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.Utsk:ts
Betänk. N:o 15 ang:de tobaksskatten, LagUtsk:ts Mern. N:o 46
med förslag till voter.propos:r; och får jag vördsamt anhålla att
dessa Betänkm måtte i den ordning, jag nu nämnt dem, ställas
främst på föredragningslistan till nästa plenum.
Gr. Mörner: Jag instämmer i Gr. Lagerbjelkes begäran,
dock med tillägg att Hr Printzenskölds nu bordlagda inbjudning
måtte sättas framföre de af Hr Gr:n upräknade ärenden, enär den
ändå är först i ordningen och står i sammanhang med redan afgjorda
mål, på hvilkas slutliga handläggning dess afgörande kan
inverka.
Gr. Lagerbjelke: Icke beror riksdagens fortgång det rin
-
280
Den 25 Augnst! e. m.
gaste på afgörande af Hr Printzenskölds förslag, så att, då motivet
för förändring af bordslistan bör vara riksdagens fortskyndande och
icke att den ena kan tycka mer om ett ärende än den andra,
måste jag yrka afslag på Gr. Mörners förslag.
Hr Printzensköld: Jag tillåter mig anmärka i ani. af
Gr. Lagerbjelkes förklaring, att den innefattar ett bestämdt syftemål
att förqväfva den inbjudning, jag föreslagit till de öfriga RiksSt:n,
ty det måste vara tydligt och klart, att om alla de mål, som
Gr:n upräknat, skola föredragas innan denna inbjudning förekommer,
skall åtminstone en eller annan vecka förflyta, så att man hinner
nära nog glömma bort både inbjudningen och de mål, som
den angår. Gr:n har förmodligen ansett lämpligast att R. o. Ad.
skulle vidtaga en sådan åtgärd, som denna, i förevide fråga, emedan
den innefattar ett ämne, sorn icke är behagligt för Gr:n. Jag
anhåller att inbjudningen måtte sättas främst på föredragningslistan
vid kommande plenidag.
Hr Hjärne: Jag förmodar att Gr. Lagerbjelkes yrkande
egentligen grundar sig på den förutsättning att de vidlyftigare
Betänk:n, som här förekomma, skola, nästa gång de föredragas, för
andra gången bordläggas. Om icke Gr. Lagerbjelke haft denna
afsigt, torde dock Hr Printzensköld och Gr. Mörner icke underlåta
att begagna sin lagliga rätt att begära dem för andra gången på
bordet, på det icke en längre diskussion måtte hindra föredragningen
af den motion, Hr Printzensköld väckt. Jag instämmer med
Gr. Lagerbjelke, emedan jag förutsätter såsom en möjlighet att en
vidlyftig diskussion kunde upstå om Hr Printzenskölds förslag,
emedan han troligtvis icke vill frångå sin mening och det vid
närmare eftersinnande torde finnas att en sådan inbjudning är i
högsta måtto olämplig, när det officielt blifvit kändt att 3:ne
Stånd fattat beslut i frågan.
Gr. Lagerbjelke: Då Hr Printzensköld här ådagalägger
sitt egendomliga sätt att uttrycka sig, genom att tillåta sig att
pådikta sina motståndare motiver; skulle man nästan vara fallen
för att anse, det denna egendomlighet öfverskrider gränsen af det
tillbörliga. Således har han sagt att mitt förslag att omreglera föredragningslistan
skulle vara gjordt för att ställa bans förslag längre
bort än det eljest skulle stå. Nu är likväl förhållandet, att om
föredragningslistan uprättas såsom Grundlagen föreskrifver eller att
hvart ärende skall upföras i den ordning, det inkommit, så blir
följden att Hr Printzenskölds förslag skall stå sist i alla händelser.
Huru således mitt förslag kan gå ut på att förqväfva Hr
Printzenskölds, det förstår jag icke.
Gr. Mörner: Jag ändrar den framställning, jag gjorde, derhän
att jag anhåller det Hr Printzenskölds inbjudning måtte få
förekomma efter de af Gr. Lagerbjelke nämnde Betänkm.
Den 28 Augn sti.
281
Gr. Lagerbjelke: Mot Gr. Mörners sista förslag har jag
ingenting att invända.
Hr Printzensköld: Afven jag förenar mig med Gr. La*
gerbjelke.
H. Exc. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att Gr. Lagerbjelke hade
föreslagit, att följande på It. o. Ad:ns bord hvilande Utsk:sBetänk:n
och Mern., nemi.: N:ris 159, 152, 162, 160 och 161 från StatsUtsk:t,
N:o 15 från Sammansatta Bevilln.-, Lag-samt Allm. Besv.-  och Ekon.Utskrt, samt N:o 46 från LagUtsk:t skulle uti nämnde
ordning upföras främst på föredragningslistan för nästa plenum,
hvarjemte Gr. Mörner yrkat, att näst efter dessa mål skulle å
listan uptagas Hr Printzenskölds förslag om inbjudning till de
öfriga RiksSt;n rörande lydelsen af ingressen till den nya Bevilln.-  Stadgan; och finge H. Exc. hemställa, huruvida B. o. Ad. bifölle
hvad sålunda föreslagits.
Hopades ja.
It. o. Ad. åtskiljdes kl. V4 11 e. m.
In fidem,
O. Brakel.
Tisdagen den 28 Augusti 1860.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades 1 prot.-utdr. för d. 22:dra och 25:te dennes samt
2 prot.-utdr. för sistnämnde dag.
Föredrogs och företogs punktvis till afgörande StatsUtskits
d. 25:te dennes bordlagde Utlåt. N:o 159, i ani. af RiksSt:ns skiljaktiga
beslut uti åtskilliga frågor ronde regleringen af utgifterna
under RiksStatens 2:dra, 3:dje, 4:de, 5:te, 6:tc och 7:de Hufvudtitlar.
Usta—14:de punkterna.
De af Utsk:t föreslagne voter.-propos:r godkändes.
15:de punkten.
R. o. Ad. lät vid Utsk:ts yttrande bero.
283
D en 28 A ugusti.
16:de punkten.
Med frånträdande af förut fattadt beslut, antog R. o. Ad.
Utsk:ts i denna punkt gjorda inbjudning.
17:de—21:sta punkterna.
De föreslagne voter.-propos:ne godkändes.
22:dra punkten.
Utsk:ts inbjudning antogs och den föreslagne voter.-propos:n
godkändes.
23:dje punkten.
Voter.-propos:na godkändes.
24:de punkten.
Hr Lilliehöök, Bertil: Sora Utsk:t i det nu föredragne
Betänk:t betydligt modifierat sitt i afs:de å löneanslagen för konstruktionskåren
förut framställda förslag, har jag ingenting mot
detsamma att anmärka, utan biträder gerna den af Utsk:t gjorda
inbjudningen.
Efter härmed slutad öfverläggning och uppå framställd propos.
, blef Utsk:ts inbjudning antagen; och ansågs, till följd häraf,
den föreslagne voter.-propos:n hafva förfallit.
25:te punkten.
Voter.-propos:n godkändes.
26:te punkten.
Utsk:ts hemställan bifölls.
27:de—29:de punkterna.
Voter.-propos:ne godkändes.
30:de punkten.
Utsk:ts yttrande lades till handlingarne.
3lista punkten.
Hr Lilliehöök: Då denna fråga hos Ståndet förra gången
var under öfverläggning, tog jag mig friheten redogöra för hvilka
byggnads- och reparationsarbeten vid flottans stationer vore de mest
angelägna att fullborda. Skulle, enl. Utsk:ts förra förslag, hela
den äskade anslagssumman, eller 200,000 rdr, företrädesvis användas
till fullbordande af den påbörjade spikhusbyggnaden vid Carlskrona
station, skulle äfven öfriga byggnader, i alltför väsendtlig
mån, gå i mistning af erforderliga reparationsarbeten. Sjukhusbyggnaden
i Carlskrona består egentligen af 3:ne byggnader. Om
af dessa 2 fullbordades under denna statsreglering, vore det allt
hvad sora behöfdes. Med fullbordandet af den 3:dje kunde man
Den 28 A 11 gnsti.
283
mvcket viii ännu någon tid dröja, emedan den ej för tillfället är
oundgängligen nödvändig. På dessa och af mig förut anförda skäl,
skulle jag anse det vara lämpligast, att Ståndet nu vidblifver sitt
förut fattade beslut och afslår den gjorda inbjudningen. A detta
mitt yrkande anhåller jag vördsammast om Hr Gr. o. Landtm:»
propos.
Sedan öfverläggningen ansetts härmed afslutad samt H. Exc.
Hr Gr. o. Landtm, uptagit det derunder gjorda yrkandet om afslag
å Utsk:ts ifrågav:de inbjudning, blef propos. på bifall dertill
först framställd, men med nej besvarad, hvarefter och sedan gjord
propos. på afslag å samma inbjudning blifvit besvarad med ja, B.
o. Ad. godkände den af Utsk:t uti punkten föreslagne voter.-propos:n.
32:dra—37:de punkterna.
Voter.-proposme godkändes.
38:de punkten.
Utsk:ts yttrande lades till handlingarne.
39:de punkten.
Voter.-propos:n godkändes.
40:de punkten.
Lades till handlingarne.
4lista—47:de punkterna.
Voter.-proposine godkändes.
Föredrogs, men begärdes af flere ledamöter ånyo på bordet,
StatsUtsk:ts d. 18:de dennes bordlagde Utlåt. N:o 152, ang:de regleringen
af utgifterue under ltiksStatens Nionde Hufvudtitel.
Föredrogs och bifölls StatsUtsk:ts d. 25:te dennes bordlagde
Utlåt. N:o 162, i ani. af väckt motion om pension på allm. indragningsstaten
åt enkan efter förre Landssekreteraren i Gottlands
län, L. Hambraeus.
Yid föredragning af StatsUtskits d. 25:te dennes bordlagde
Utlåt. N:o 160, i ani. af gjorda framställningar ang:de statsanslag,
låneunderstöd eller räntegaranti för föreslagna jernvägsanläggningar.
äfvensom i ani. af väckt fråga om inlösen för Statens räkning af
den aktiebolaget för jernväg mellan Köping och Hult tillhörande
jernbana från Orebro till Arboga, begärdes detta Utlåt, af flere
ledamöter ånyo på bordet, hvarjemte anmälde sig och yttrade
Gr. Taube, Henning Adolf: Som detta Betänk, är af
284
Den 28 Angnst!
ganska vidlyftig beskaffenhet och många af R. o. Ad:ns ledamöter
torde finnas, som annu ej hunnit taga den noggranna kännedom
af detsamma, som kunde anses nödvändig vid pröfningen af denna
vigtiga fråga, så får jag hos Hr Gr. o. Landtm, anhålla om propos.
derå, att det Högloft. Ståndet täcktes besluta, att föredragningen
af detsamma måtte upskjutas till nästa Lördag och att det
■då måtte få sin plats först på föredragningslistan.
Gr. Lagerbjelke, Gustaf: Lika med den siste värde ta
laren
anser äfven jag att pröfningen af denna vigtiga fråga än
någon tid måtte upskjutas, på det att B. o. Ad. måtte blifva i
tillfälle att taga noggrann kännedom om de talrika förslag, Betänka
innehåller. Men i ans:de till den mängd af vigtiga mål,
hvarmed föredragniugslistau redan är upfylld, så hemställer jag,
om B. o. Ad. ej skulle anse lämpligt besluta, att, i st. f. Lördagen,
som Gr. Taube önskat, detsamma ej till pröfning företaga
förr än Onsdagen i nästa vecka.
Hr Hjärne, Harald: Lika med Gr. Lagerbjelke anser
■äfven jag, att detta vigtiga Betänk, ej till pröfning måtte företagas
förr, än nästk:de Onsdag. Till de härför redan framställda
skäl vill jag blott tillägga, att detta upskof vore af väsendtlig
förde! för en stor del Utsk:sledamöter, hvilka, till följe af göromål
inom Utsk:n, särdeles under den senaste veckan, ännu ej haft tid
att taga den noggranna kännedom af Betänk:t, som de önskat.
Jag förenar mig med Gr. Lagerbjelke i den anhållan, att Betänka
ej måtte til) pröfning föredragas förr än nästk:de Onsdag.
Gr. Taube: Då jag begärde, att denna fråga skulle få hvila
till Lördagen, var det derföre, att jag ej ansåg mig böra utsträcka
upskofvet längre; sedan nu Gr. Lagerbjelke yrkat att densamma
måtte ända till Onsdagen på bordet vara hvilande, instämmer jag
i detta Hans yrkande och afstår från min först begärda propos.
Efter förmälan, att förev:de Utlåt., som af flere ledamöter
blifvit begärdt, ånyo på bordet, komme att der hvila, hemställde
H. Exc. Hr Gr. o. Landtm., huruvida B. o. Ad., på sätt yrkadt
blifvit, behagade besluta, att merauämnde Utlåt, skulle förekomma
till afgörande Onsdagen d. 5:te i nästk:de månad, samt för sådant
ändamål sättas främst på nämnde dags föredragningslista.
Ropades ja.
Föredrogs, men begärdes af flere ledamöter ånyo på bordet,
StatsUtsk:ts d. 25:te dennes bordlagde Utlåt. N:o 161, i ani. af
väckta motioner ang:de tillåtelse för aktiebolaget för jernväg mellan
Köping och Hult att återbekomma återstoden af de till säkerhet
för jernvägsanläggningens fullbordande i Statskonst deponerade
medel.
Vid föredragning af Sammans. Bevilln.-, Lag- samt Allm, Besv.-
Den 28 A a gustf.
285
o. Ekon.Utsk:ts <1. I8:de dennes liordlagde Betänk. N:o 15, i ani.
af väckta motioner ang:de tobaksskatt, blef detta Betänk., på begäran
af flere ledamöter, ytterligare bordlagdt.
Föredrogs LagUtskits d. 22:dra dennes bordlagde Mern. N:o
46, med förslag till voter.propos:r i ani. af de inom RiksSt:n fattade
skiljaktiga beslut vid förehafvande af Utsk:ts Utlåt. N:o 39,
innefattande yttrande öfver gjorda anm:r samt skiljaktiga beslut
inom RiksStm i ani. af Utsk:ts Betänk. N:o 20 öfver K. M:s
Propos. med förslag till förordn. ang:de mord, dråp och anna»
misshandel m. m.
Härvid förekom först:
Utskits förslag till voter.-propos. N:o 1.
Hr Dalman, Wilhelm Fredrik: Jag hemställer till det
Högloft. Ståndet, huruvida det vore öfverensstämmande med grundlagens
föreskrifter att, på sätt Utsk:t föreslagit, anställa votering
1 förstärkt LagUtsk. öfver den lcsta §:n. Alla 4 Stånden hafva
nemi. antagit Regeringens förslag ang:de dödsstraff för mord; men
2 Stånd hafva tillika antagit det af Utsk:t tillagda sednare morn.:
»är brottet under synnerligen mildrande omständigheter etc.», hvilket
deremot de andra 2 Stånden ogillat. Frågan om tillägget synes
mig fördenskull böra betraktas såsom förfallen.
Gr. Sparre, Brik: Den invändning, som nu af Hr Dal
man
blifvit mot Utsk:ts föreslagna voter.-propos. framställd, var
alldeles ej för mig oväntad, emedan den redan varit föremål för
diskussion inom LagUtsk:t, och i Utsk:ts Betänk, förekommer äfven
i afs:de å denna invändning följande svar: »I dessa delar hafva
RiksStm stadnat 2 emot 2; och om man nu ville anse ifrågakomne
förändring endast såsom ett fristående tillägg till K. M:s Propos.,
så skulle följden deraf kunna anses vara, att frågan om denna förändring
borde antagas hafva förfallit. Härvid bör dock först erinras,
att äfven om här endast vore fråga om ett särskildt tillägg,
detta dock icke afser en redan bestående lag, utan endast ett lagförslag,
hvars godkännande i öfrige delar de RiksSt., som beslutat
tillägget, kunna anses hafva gjort beroende af bifall just till samma
tillägg. Men, detta oafsedt, torde dock en sådan upfattning af
tvistefrågan, som nyss blifvit anmärkt, befinnas allt för ytlig och
endast beroende deraf, att stadgandet om straffmildringen i Usta,
§:n, en), den redaktion, som Utsk:t åt denna g gifvit, synes för
ögat såsom ett fristående morn., enär det bildar en särskild punkt,
— ett förhållande, som ej ens eger rum i följande §§. Rätt fattad,
är dock tvistefrågan den: skall påföljden för mord ovilkorlig!;,
vara dödsstraff, eller skall detta straff stadgas blott såsom vilkorligt
eller för det fall, att synnerligen mildrande omständigheter
ej äro för handen? Det låter sig ganska väl tänkas, att de 2
RiksSt., som omfattat det sednare alternativet, skulle, hellre än att
286
Den 28 Augusti.
■välja det förra, hafva afslagit hela denna g och bibehållit den nu
gällande lagen om mord, enl. hvilken karaktererna på detta brott
äro väsendtligen olika dem, som i förev:de förslag blifvit upställda.
Förändringen af karaktererna å brottet kan derföre icke antagas
vara af dessa RiksSt. medgifven, utan under förbehåll af omförmnlde
modifikation i straffet. Enahanda är förhållandet med den
likartade straffmildringsgrunden i öfrige ifrågakomne gg, — och
anser Utsk:t således uppenbart, att nu vidrörda fråga äfven måste
blifva föremål för omröstning i förstärkt LagUtsk.»
Jag måste, för att för R. o. Ad. göra tydlig och klar skillnaden
mellan de begge förslagen, begära få ttpläsa K. M:s Nåd.
Propos. i afs:de å lista §:n. Den lyder: »Den som i upsåt att
döda, med berådt mod beröfvar någon lifvet, miste, för mord, lif
sitt.» Om man, likasom Hr Dalman, ville säga, att det afUtsk:t
gjorda förslag skulle vara ett tillägg, hvilket enl. grundlagen borde
.förfalla, måste man antaga, att den lag, till hvilken det vore fråga
att göra ett tillägg, äfven redan vore en lag, men nu är förhållandet
icke så, utan det ifrågav:de särskilda tillägget afser icke en
redan bestående lag, utan endast ett lagförslag, hvars godkännande
i öfriga delar de RiksSt., som beslutat tillägget, kunna anses hafva
gjort beroende af bifall just till samma tillägg. Då nu 2 Stånd
bifallit K. M:s Propos. och de andra 2 Stånden förslaget med det
af Utsk:t gjorda tillägg, återstår, enl. mitt förmenande, icke något
annat, än att låta frågan bero på afgörande inom det förstärkta
LagUtsk:t. Att samma förfarande vid åtskilliga föreg:de tillfällen
egt rum, vågar jag påstå. Vid 1844 års riksdag framställde K.
M. en Nåd. Propos. om ny lydelse af 23:dje kap. l:stag:n Ärfdabaikeu.
Med mera skäl än nu, kunde då Ständerna hafva sagt att,
som frågan gällde ett tillägg till redan gällande lag, så kunde,
genom afslag å det ifrågasatte tillägget, sjelfva frågan anses hafva
förfallit. K. M:s Propos. antogs af 2:ne Stånd. De 2 andra
Stånden deremot beslöto en annan lydelse af §:n, och då voterades
äfven mellan K. M:s Propos. å ena sidan och LagUtsk:ts godkända
förslag å den andra. Mig synes således, att, äfven med den noggrannaste
tolkning af grundlagen, ingen annan utväg finnes för
att lösa den ifrågav:de upgiften, än att hänskjuta ärendet till ompröfning
inom förstärkt LagUtsk.
Hr Dalman: Jag vill ej besvära R. o. Ad. med en votering
i detta ämne, utan åtnöjer mig med att lä min reservation i
prot:t införd. Jag hyser likvisst den förhoppning, att, i händelse
de af LagUtsk:t föreslagna tillägg skulle blifva R. St:rs beslut,
K. M. ej må sanktionera ett lagstadgande, som så väsendtligt skiljer
sig från det af K. M. föreslagne.
Frih. Armfelt, Magnus: Sedan Hr Dalman yttrat, att
han ej längre ämnar motsätta sig den föreslagna voter.-propos:ns
antagande, utan ville åtnöja sig med att i prot:t lä sin reservation
införd, så har jag visserligen ej mycket att tillägga. Jag ber dock
på ett ögonblick få fästa mig vid en af Hr Dalman framkastad
Den 28 Augusti.
anm. Hr Dalman tyckes nemi. hafva gjort sig den upfattning af
saken, att, då 2 Stånd bifallit K. M:s Propos. och de andra 2
Stånden jemväl antagit densamma, fastän med det af Utsk:t föreslagna
tillägg, så kunde man deraf draga den slutsatsen, att alla
4 Stånden antagit K. M:s Propos.
Om så verkeligen vore förhållandet, frågar jag Hr Dalman,
hvad som hindrade de 2 Stånden, som bitriidt Utsk:ts mening, att,
likasom R. o. Ad. och PresteSt:t antagit K. M:s Propos., helt enkelt,
med afslag fi Utsk:ts förslag, obetingadt biträda K. M:s Nåd.
Propos.? Jag vill på denna fråga å Hr Dalmans vägnar lemna det
svar, att det var just det af Utsk:t föreslagna tillägg, som föranledde
Borgare- o. BondeStms antagande af den föreslagne Usta §:n.
På grund af dessa skäl tager jag mig friheten yrka bifall å
ifrågav:de voter.-propos., sådan densamma blifvit af Utsk:t föreslagen.
Hr [Printzensköld, Carl: Huru jag än må betrakta
denna fråga, kan jag ej komma till annat resultat, än att Hr Dalman
bar rätt i sitt påstående, att det vore stridande mot Grundlagens
föreskrifter att antaga ifrågav:de voter.propos., sådan den blifvit
af Utsk:t föreslagen. Det bevis, Gr Sparre anförde från ett
förhållande, som egt rum vid en föreg:de, nemi. 1844 års riksdag,
torde ej vara af beskaffenhet att kunna tillämpas på den för handen
varande tvistefrågan. Då voro nemi. två Stånd mot två i
fråga om redaktionen af det af K. M:t framstälda förslag. K.
M:t skulle ovilkorligen å detsamma hafva ett svar, och då tre
Stånd ej kunde åsämjas om ordalagen, återstod ej annan utväg,
än att hänskjuta frågan till förstärkt (Jtsk. Här åter har det
förhållandet inträffat, att alla 4 Stånden enhälligt bifallit K. Mits
Propos., ehuruväl 2 Stånd, med bifall till Utskits förslag, gjort
ett tillägg till denna Propos., likväl af beskaffenhet, att det i ringaste
mån ej verkar till ändring af K. M:ts Nåd. förslag. Under
sådana förhållanden synes det mig klart, att det tillägg, som af
2 Stånd blifvit förkastadt, måste förfalla, och alla Stånden vara
ense om bifall till K. M:ts förslag. Detta är, enligt mitt förmenande,
den enda riktiga synpunkt, ur hvilken denna fråga kan betraktas,
och med afs:de fästadt härå, anser jag, att det var alltför
liberalt af Hr Dalman att afstå från yrkande om bifall å sitt förslag,
hvilket, enligt min upfattning, var fullkomligen logiskt riktigt
och öfverensstämmande med Grundlagen. Sora Hr Dalman
förklarat, att han åtnöjer sig med att endast få sin reservation
mot detta beslut i prot:t införd, så vore det naturligtvis utan påföljd,
om jag i detta afs:de framställde något särskildt yrkande,
hvarföre jag slutar med att beklaga att Hr Dalman ej vidhöll sitt
yrkande, såsom enda utvägen att bringa saken till ett riktigt och
grundlagsenlig! slut.
Gr. Sparre: Den siste värde talaren har, i likhet med Hr
Dalman, betraktat de ifrågav:de orden, som Utsk:t fästat vid § n,
såsom utgjorde de ett »tillägg» till K. M:ts förslag. Jag protesterar
på det bestämdaste mot en sådan tolkning, emedan dessa
288
Den 28 Augusti.
ord förändra helt och hållet karakteren af §:n, sådan den blifvit
af K. M:t föreslagen. M. Hrr! jag återuprepar hvad jag nyss
tog mig friheten yttra, att, om det i K. M:ts Propos. framstälda
förslag redan vore en häfdvunnen lag och det vore fråga om att
bifoga något tillägg, hvilket som helst, då kunde detsamma förfalla,
men den föreslagna §:u har ju ännu icke vunnit laga häfd,
den är ju icke annat än ett lagförslag, och under sådana förhållanden
kan iag icke inse, huru man skall kunna undertrycka 2:ne
RiksStånds beslut, som förenat sig om densammas antagande, på
sätt Utsk:t föreslagit. 12:te §:n Missg:sBalken, som innehåller
karakteren på mord, skall uphäfvas. Men hvad skall sättas i
stället, derom är man ej ense. Två Stånd har ansett att dödsstraff
ovilkorligen på mord bör följa, de två öfriga hafva ansett
att detta straff blott såsom »vilkorligt» borde stadgas. Om nu,
på sätt den siste talaren förmenat, frågan skulle så lösas, att förslaget
skulle anses förfallet, så blelve resultatet det, att lagens
straffbestämmelser bade uphört och ingenting blifvit satt i stället.
Frågan måste således lösas, och då jag icke inser, att någon annan
utväg härför kan finnas, än att låta den bero på afgörande
inom förstärkt Utsk., anhåller jag om bifall till Utsk:ts ifrågav:de
voter.propos.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad samt H. Exc. Hr
Gr. o. Landtm, yttrat, att Gr. Sparre hade yrkat godkännande af
den föreslagna voter.proposm, hvars lagenlighet deremot blifvit af
två andre ledamöter bestridd; blef propos. på godkännande af den
ifrågav:de voter.proposm framstäld och med ja besvarad.
Sedermera blef IJtskits förslag till voter.propos. N:o 2, af
R. o. Ad. jemväl godkändt.
Föredrogs, men begärdes af flere ledamöter å nyo på bordet,
Hr Printzenskölds, Carl, den 25 dennes väckte och då bordlagde
förslag, att de öfriga RiksStm skulle inbjudas att instämma uti
R. o. Ad:ns beslut rörande lydelsen af Ingressen till den nya
BevillningsStadgan.
Föredrogs Allm. Besv.- o. Ekon.Utk.-ts den 15 och 18 dennes
bordlagde Betänk. N:o 146, i anledn. af väckt motion örn förändring
i sättet för uprättande af de statistiska tabeller, som nu i
Just.StatsExpedm upgöras.
Hr Ca r 1 h e i m - Gy 1 len sk j öl d, Henrik Adolf Oscar:
Innan R. o. Ad går att besluta öfver detta Ekon.Utskds Betänk.,
anhåller jag, att för det Höglofl. St:t få meddela några uplysningar.
Till att börja med vill jag fästa mig vid några i Utsk:ts motivering
anmärkningsvärda punkter. Motionären har i sin framställning
uttalat den åsigten, att, enär hela det stora antalet af
mindre
Den 28 Augusti.
289
mindre förbrytelser, som i tabellerna finnas uptagne, äro utan all
vigt för brottmålsstatistiken, så vore skäl att K. St:r hos K. M-.t
anhölle, det K. M:t tiicktes tillse, huruvida ej brottmåls-tabellerna,
som f. n. upgöras i Justitie -Stats-Expeditionen, kunde inskränkas
till uptagande af blott gröfre brott. Härom har Utsk:t likväl en
annan tanka. Utsk:t yttrar nemligen : »Likasom, i fråga om behofvet
af den officiela statistiken eller kännedomen om Statens
tillstånd i allmänhet, denna kännedom anses såsom ett oeftergifligt
vilkor för att med säkerhet kunna inse samhällets brister och bedöma
hvilka åtgärder erfordras för dessas afhjelpande, samt de
mått och steg, som lättast och säkrast leda till utveckling af
samhällets industri, trefnad och välstånd, så är äfven brottmålsstatistiken
af högsta nödvändighet, emedan på grund af densamma
iakttagelserna skola ske rörande verkningarne af olika bestraffningar
till brottslingars sedliga förbättring. — På det att desto större
fullständighet i berörde afseende måtte kunna vinnas, torde dock
de statistiska upgifterna ej böra inskränkas endast till gröfre
brott». Utsk:ts åsigt är utan tvifvel den rätta. Den ar jemväl
iakttagen i vår Svenska Brottmåls-statistik allt från dess begynnelse
med år 1830 och i alla andra länder, hvilkas Bätts-statistik
eger något anspråk på fullständighet. Motionärens, med hans
åsigt, att endast de grofva brotten böra i brottmålstabellerna uptagas,
sammanhängande mening, att alla nödiga materialier för
brottmålstabellerna redan finnas i fånglistorna, förfaller, så snart
det antages, att andra brott skola af statistiken omförmälas, än
de, hvilkas föröfvare blifvit anträffade och i häkte insatte.
Utsk:t yttrar vidare i sin motivering, att, då ett statistiskt embetsverk
blifvit inrättadt, så skulle brottmåls-statistikens arbeten,
både till vinst för arbetena och för beredande af besparing i de
derför nu utgående kostnader, kunna till detta embetsverk öfverflyttas.
Hvad först vinsten för arbetena beträffar, så anhåller jag
få fästa upmärksamheten derpå, att då Ständerna uti underd.
skrifvelse den 18 Okt. 1854 hos K. M:t anhållit, att K. M:t
täcktes låta utarbeta och för rikets dernäst sammanträdande Ständer
framlägga plan för ett- statistiskt embetsverk, med hvilket dåvarande
tabellkommissionen kunde sammansmälta, och de arbeten,
hvilka för statistiska ändamål utföras inom serskilda embetsverk,
sattes i förening, beslöt K. M:t i nåder att updraga åt en komité
att taga frågan i noggrannt öfvervägande. Sedan R. St:r i und.
skrifvelse den 6 Febr. 1858 förklarat sig hafva funnit de vid
nästföregående riksdag af B. St:r uttalade åsigter, ang:de bildandet
af ifrågav:de embetsverk, vara af komiterade vid utarbetandet
af deras förslag tillämpade, beviljade Ständerna, för inrättandet af
det föreslagna nya statistiska embetsverket, det af K. M:t derföre
äskade anslag. K. M:t har sedermera genom serskilda nåd. beslut
närmare fastställt organisationen af Statistiska Tabellkommissionen
med dess tvenne afdelningar: Statistiska Beredningen och
Kommissionens Central-Byrå. Uti Statistiska Beredningen deltager
såsom ledamot, på grund af nådigt förordnande, Chefen för
H. IX. 19
2(9 0
Den 28 A u g n s t i.
Justitie-Stats-Ministerns statistiska byrå, hvilken utarbetandet af
rikets Brottmåls-statiatik såsom embetspligt åligger. Af denna
omständighet följer, att om, på sätt motionären föreslagit och
Ekon.Utsk:t tillstyrkt, brottmåls-tabellernas författande från Justitie-Stats-Expeditionen
till Statistiska Tabell-kommissionen öfverlemnades,
deraf alldeles icke vore någon gifven följd, icke ens någon
sannolikhet att, som förutsatt blifvit, någon Expeditions-sekreterare-lön
vid berörde expedition derföre skulle kunna indragas.
Huruvida Justitie-Statsministerns brottmålstabeller upfyllt
det dermed åsyftade ändamålet, är jag ej mannen att bedöma;
men att det åtminstone ej vore någon vinst för dessa tabeller att
öfverflyttas å annat embetsverk, vågar jag påstå, och till stöd härför
åberopar jag komiterades eget yttrande, »att beskaffenheten af
den judiciella statistiken, i öfverensstämmelse med alla andra länders
bruk, påkallar dess bearbetning genom den myndighet, som
öfver lagskipningens gång har högsta inseendet.» Jag anhåller att,
i sammanhang med detta, få fästa upinärksamheten på en omständighet,
nemi. den, hvad är den offentliga statistikens ändamål?
Det första och lättfattligaste är det, att Regeringen i första rummet
och folket i det andra får veta, huru det står till i landet.
Ett annat är det, att hvarje Regerings-departement måtte erhålla
några uplysningar, som kunna ådagalägga huru förvaltningen i
landet ombesörjes och i hvad mån den upfyller sitt ändamål,
samt i hvad fall nya lagar kunna behöfvas. Men den har äfven
ett annat ändamål, som i allmänhet undfaller den stora mängden
af betraktare, nemi. det vetenskapliga, det att statistiken måtte
ordnas till ett vetenskapligt system. Hvad har varit orsaken till
de så ofta sammanträdande internationella statistiska kongresserna,
om ej den, att så småningom af statistiken bilda ett vetenskapligt
helt.
Utsk:t har vidare föreslagit, att endast de göromål, som nu
i och för uprättande af brottmålstabeller äro åt en Expeditionssekreterare
inom Justitie-Stats-expeditionen updragne, skulle öfverflyttas
till Statistiska tabell-kommissioBen. Utsk:t har synbarligen
icke haft någon kännedom om de tjensteåligganden, som tillkomma
Chefen för Statistiska Byrån, då Ut.sk:t föreställt sig att detta
vore hans enda åliggande. Jag vill i detta hänseende fästa Utskits
upmärksamhet på, att detta åliggande utgör en ganska ringa del
af hans göromål; Byrå-chefen har dessutom att lemna årlig redogörelse
för
a) Domstolarnes och öfrige J ustitieDepztet underlydande myndigheters
arbets-redogörelse;
b) serskilda upgifter angzde civila mål och ärenden etc. etc.;
c) JustitieDepztet åliggande eller deraf beroende verkställighetsoch
förvaltnings-arenden; förutom en mängd andra redogörelser.
De omnämnde brottmålstabellerna kunna ej anses utgöra mer än
en tredjedel af Justitie-statsministerns underd. embetsberättelse!'.
Således om, på sätt Utsk:t föreslagit, denna del af rättsväsendets
statistik blefve från hans befattning och Rätts-statistiken i det
Den 28 Augusti.
291
hela lösryckt, synes fördelen deraf åtminstone kunna ifrågasättas.
Hvad den åsyftade besparingen med en sådan lösryckning beträffar,
torde densamma äfven komma att blifva mycket osäker, enär
det icke är troligt att någon vid Statistiska Central-byrån anställd
tjensteman kunde åläggas att ifrågav:de arbete utföra för en aflöning,
understigande den, som för samma arbete åt extra-ordinarie
tjenstemän inom Justi!ie-expeditionen hittills utgått, hvilken aldrig
öfverstigit 300 rdr om året.
Dessa äro i korthet de uplysningar, jag velat förutskicka, innan
det Högloft. Ståndet skred till afgörande af denna fråga; jag
anser mig ej vara befogad att framställa något serskildt yrkande i
afs:de å det beslut, som öfver Betänkit bör fattas, utan lemnar
detta till B. o. Adms eget bedömande.
Hr Nordenfelt, Enar: Som jag inom Utsk:t deltagit
i detta besluts fattande, tillåter jag mig äfven för det Högloft.
Ståndet förklara den tankegång, som ledt Utsk:t till ifrågav:de
resultat.
Jag medger gerna att någon djup juridisk kunskap ej är att
söka inom Utsk:t, — åtminstone vågar jag lemna detta vitsord
om Utsk:ts ordförande; men för att finna olämpligheten af det
sätt, på hvilket brottmåls-statistiken och serdeles brottmåls-tabellerna
f. n. handhafvas, tror jag ej man behöfver • vara någon
skarpsinnig jurist. Utsk:t sökte blott gå praktiskt till väga och
gjorde sig på grund deraf den föreställningen, att, då redan en
statistisk byrå funnes etablerad, hvilkens åliggande det var att
inhemta alla sorters upgifter, att taga del af kyrkoböckerna, i
någon mån äfven af fångvårdsstyrelsens samlade protokoller, i
alside på de personer, som stå under dess tillsyn, så trodde Utskit
att materiel för temligen utförliga tabeller redan skulle finnas hos
denna statistiska byrå. Man. trodde nemi., att då ett helt embetsverk
arbetade på en sak, skulle mera blifva utfördt, än då
blott en enda person sysselsatte sig dermed. Dessutom visste mn
om de nuvide tabellerna att de voro uprätjade på ett sådant sätt,
att allmänheten kunde af desamma vinna föga uplysningar. Dessa
hafva varit de hufvudsakliga skäl, som förmått Utskit att hos
Ständerna göra hemställan om, att de hos K. Mit måtte anhålla,
det täcktes K. M:l, »så snart omständigheterna sådant medgåfve»,
låta till Statistiska Tabellkommissionen öfverflytta de göromål,
som nu i och för uprättandet af brottmålstabeller äro åt
en Expeditions-sekreterare inom Justitie-Stats-expectttionen updragne.
Jag är fullt öfvertygad om, att det ej vore orätt att bifalla
Betänlct eller att det kunde medföra någon skada; jag
tror tvertom, att E. o. Ad. med mycken trygghet kan bifalla
Betänkit och aflåta till K. Mit den underd. skrifvelsen; ty den i
beslutet inflickade mellanmeningen »så snart omständigheterna sådant
medgifva», lemnar väl fullkomlig garanti för, att ingenting i
detta afside uträttas förr, än den lämpligaste tidpunkten är inne.
Jag anhåller om bifall till Betänkit.
292
Den 28 Augusti.
Hr Dalman, Wilhelm Fredrik: Utsk:ts mening med
detta Betänk, har, enligt min upfattning, varit tvåfaldig. Den
först framstående afsigten är tydligen den, att fästa upmärksamheten
vid det sätt, på hvilket brottmålstabellerna f. n. upgöras.
Detta har ofta varit föremål för den offentliga granskningen och
kritiken. Resultatet af kritiken öfver åtskilliga af dessa tabellari
ska
arbeten har varit den, att de alldeles ej äro upfattade så, att*
de kunna upfylla ändamålet; tvertom kunna de, i afs:de å flera
förhållanden, snarare förvilla än uplysa. Der finnes nemi. en sådan
massa kolumner, som under benämningen brott hänföra handlingar
och förseelser, hvilka i sjelfva verket ej äro brott, att personer,
som ej nogare känna våra författningar eller brotts-nomenklaturen,
måste bilda sig högst förvillande begrepp om sedligheten
i vårt land. Ty hvad är väl brottmålsstatistikens upgift, om ej
den, att vara en barometer på sedlighetens tillstånd i ett land.
Men under sådana förhållanden frågar jag Eder, M. Hrr, om det
kan vara annat än vilseledande att under rubriken brott hänföra
sådane öfverträdelser, som t. ex. att hemmansegare försummat sin
skyldighet att köra med snöplog, att åkare fordrat skjuts öfver
taxan, underlåtenheten i afs:de på gatu- eller väghållning och flera
andra förhållanden, som väl icke ur någon synpunkt kunna betraktas
såsom brott. Det är också af sådan anledning och just
med stöd af på sådant sätt upställda brottmålstabeller, som en
och annan utlänning fått den föreställningen, att Sverige räknar
flere brottslingar an andra civiliserade länder. Utsk:ts afsigt med
detta sitt Betänk, har således uppenbarligen varit den, att genom
Regeringens bemedling få utverkadt, att de ifrågavide tabellerna
hädanefter må komma att upställas i en enklare och mer uplysande
form. Hvad beträffar den juridiska skicklighet, som erfordras
för att fullgöra detta värf, så består den helt enkelt deruti
att kunna rätt rubricera målen samt riktigt addera. Att en sådan
skicklighet verkligen saknats, har man beklagligtvis varit i
tillfälle att se, då man granskat arbetena; ty brotten hafva vanligen
på ett allt för besynnerligt sätt blifvit qvalificerade. Att lägga
dessa misstag Just.-Statsministern till last, vore allt för orättvist,
emedan han verkligen har allt för mycket att i öfrigt befatta sig
med, för att medhinna genomläsa och granska dessa tabeller från
början till slut. Han borde väl kunna underskrifva ett så beskaffadt
arbete, i förlitande på den embetsmans skarpsinnighet och
skicklighet, som haft sig vården om detsamma anförtrodd; och
hvad beträffar den juridiska bildning, som arbetet kräfver, är jag
förvissad om, att hvarje tjensteman inom Statistiska tabellkommissionen
är härtill fullt qvalificerad. Hufvudsaken i ett sådant
arbete är sjelfva planen, och så länge den är felaktig och ej upfyller
sitt ändamål, skall man fåfängt vänta sig bättre resultater
än dem,, vi under en lång följd af år erfarit. Denna brist är,
enligt mitt förmenande, vigtig att få afhjelpt, och derföre tror
jag, att den ifrågav:de underd. skrifvelsen ej skall underlåta att tili
ett sådant ändamål verksamt bidraga.
Don 28 Augusti.
293
Den andra tydliga afsigten med Utsk:ts Betänk., som för öfrigt
redan af Hr Nordenfelt blifvit ådagalagd, har varit, att visa
det principvidriga i det förhållandet, att sedan ett statistiskt embetsverk
med mycket både besvär och kostnad blifvit inrättadt,
med föremål att ordna och sammanföra de statistiska arbetena,
brottmåls-statistiken ändock handhafves på ett annat ställe.
På dessa af mig nu i korthet anförda skäl skulle jag anse
det vara i sin ordning, att den underd. skrifvelsen blefve till Ke
geringen
aflåten, då K. M:t finge bedöma, huruvida och när om
ständigheterna
kunde medgifva att vidtaga den nu föreslagna åtgärden.
Hr Cederschiöld, Gustaf: Detta Utskits Betänk, tror
jag egentligen rörer frågan, huruvida Just.Statsministern fortfarande
skall teckna sitt namn under brottmålsberättelserna, eller ej.
Den som har någou kännedom om hvad som tillkommer Just.
Departementet, vet allt för väl, att dess Chef, Just.Statsministern,
är för mycket öfverhopad af göromål, för att kunna hinna grauska
dessa tabeller från början till slut. Likväl står hans namn i
pant på att tabellerna äro riktigt upgjorda, och på honom återfaller
i närmaste hand det klander, som kan komma att uttalas i
följd af den offentliga granskningen. En förändring i detta hänseende
anser jag i hög grad önskvärd, ty sannerligen kunna icke
tillfällen annars yppas, då Just.Statsministern kan blifva ganska
skarpt komprometterad.
Det har visserligen blifvit anmärkt, att så väl Utsk:ts som
motionärens förslag ej äro tillräckligt vidsträckta, såsom endast
vidrörande brottmålstabellerna. För min del tror jag visserligen
det varit önskvärdt, om tillstyrkandet kunde hafva blifvit vidsträcktare;
men då så ej kunnat ske, tror jag likvisst att de, som vilja
befria Just.Statsministern från den ifrågav:de, till möjligtvis ganska
ledsamma resultat ledande embetspligten, nu böra bifalla
Utskrts i förev:de Betänk, framställda förslag om en und. skrifvelses
aflåtande till K. M:t i syftemål, att K. M:t täcktes låta
till Statistiska Tabell-kommissionen öfverflytta de göromål, som nu
i och för uprättandet af brottmåls-tabeller äro åt en Expeditionssekreterare
inom Just.Statsexpeditionen updragne.
Hr Hjärne, Harald: Såsom varande den enda ledamot
af B. o. Ad„ som deltagit i diskussionen öfver detta ämne inom
Utsk:s-afdelningen, ber jag att äfven få yttra några ord.
Jag hade ej hört talas om förev:de motion förr än den föredrogs,
och jag skulle ej heller varit mycket hemmastadd i detta
ämne, om jag ej händelsevis, till följe af min bekantskap med
Chefen för Statistiska Byrån, hade för någon tid tillbaka sedan i
afs:de härå af honom fått inhemta några uplysningar. Jag har
mig således bekant det sätt, på hvilket brottmåls-statistiken behandlas
inom Just.Stats-Expedition. Hvad jag af diskussionen
inom Utsk:t tyckte mig förnimma, var att de flesta af ledamöterna
icke hade ringaste reda på de med denna fråga gemenskap
294
Den 28 Angnst!.
egande förhållanden, och hvad man efter all sannolikhetsgrund
kunde antaga, var, att motionären i ämnet ej vore annat än kommissionär
för någon, som interesserade sig för den ifrågav:de öfverflyttr.
ingens verkställande.
Lika med den förste värde talaren, sökte jag inom Utsk:t
göra den åsigt gällande, att detaljerna för brottmåls-statistikens
upgörande borde samlas inom ett juridiskt embetsverk, och derföre
ville jag äfven bestrida någon underd. skrifvelses i ämnet aflåtande
till K. M:t. Men då jag märkte, att det var fåfängt att
längre strida mot denna pluralitetens önskan, så ville jag söka
att åtminstone göra denna skrifvelse så oskyldig som möjligt och
lyckades äfven i detta mitt förehafvande genom att få inflickad
den mellanmeningen: »så snart omständigheterna sådant kunde
medgifva.» Hufvudmotivet hvarföre jag motsatte mig den underd.
skrifvelsen var det, att jag ansåg det vara i högsta grad opåkalladt,
att Ständerna skulle ingå till K. M:t med anhållan, att åtskilliga
tjenstegöromål, som f. n. skötas af en expeditions-sekreterare
i ett StatsDepartement, skulle öfverflyttas till ett annat embetsverk.
Jag anser att det ligger vida utom Ständernas verkningskrets
att befatta sig med en så ringa detalj af förvaltningsinstitutionen.
Hvad sjelfva saken beträffar, är jag äfven af den
öfvertygelsen, att de förberedande göromålen i detta hänseende
böra handläggas af en juridisk person, för att sedan det Statistiska
Embetsverket mätte uteslutande få egna sin verksamhet åt
den allmänna statistikens ordnande.
Eör min del vill jag instämma med Hr Gyllenskjöld deri,
att jag hvarken begär bifall eller afslag å Utsk:ts hemställan.
Skulle man anse denna fråga vara af någon vigt, då skulle jag
tro, att det riktigaste vore att återremittera frågan, på det att
Utsk:t måtte jemka skrifvelse-förslaget så, att man kunde hoppas
K. M:ts bifall; men i det skick, skrifvelsen f. n. befinnes, tror
jag ej den hos K. M:t kan föranleda till någon åtgärd.
Hr Carlheim Gyllenskjöld: Den värde talaren, som yt
trade
sig näst efter mig, har anfört, att hufvudskälet hvarföre man
inom Utsk:t förordat motionärens förslag, var det, att man ansåg,
att, då det fanns en Statistisk Centralbyrå etablerad, som, efter
hans uttryck, samlade och behandlade alla statistiska upgifter, så
borde äfven de förberedande göromålen, som rörde de juridiska förhållandena,
öfverflyttas på densamma. Funnes verkligen en sådan
byrå, eller en, som hade till ändamål att bearbeta alla delar af
statistiken, skulle jag vara den första, som yrkade bifall till Utskits
gjorda framställning. Men en sådan byrå har ännu ej kommit till
stånd; vi borde få en sådan och det står alldeles i strid med den
åsigten, att hvarje depart. måtte erhålla sin byrå, på det att sedan
eu centralbyrå måtte, af de från hvarje depart. afgifne upgifter
kunna bilda en allmän statistik; det står, säger jag, i strid med
denna åsigt, att en sådan ännu ej blifvit inrättad i vårt land.
Hr Dalman har klandrande fäst sig vid det sätt, på hvilket
brottmålstSbellerna f. n. äro rubricerade, och har tillika ansett att
Den 28 Augusti.
2U5
en mängd öfverträdelse!-, hvilka alldeles icke vore att anse som
brott, likväl blifvit hänförda under rubriken brottmål, och att detta
gifvit ani. till att vårt land hos utländningen, i afside på sedlighetens
tillstånd, kommit att framstå i en helt och hållet falsk dager.
Jag medger visserligen att, för den ytliga statistikern, förhållandena
kunna framstå så, som Hr Dalman förmenat, men för
dem, som aldrig så litet vilja studera sig in i dessa tabeller, vågar
jag påstå, att intet missförhållande kan ega rum. Samma princip,
som i alla andra länder gjort sig gällande, att nemi. å dessa tabeller
uptaga alla öfverträdelser, för hvilka straff i lag stadgas, har
äfven vid upgöraudet af de nu ifrågav:de blifvit troget följd.
För några år sedan tog jag mig före att upgöra en komparativ
jemförelse mellan Sveriges och åtskilliga främmande länders
brottmålsstatistiker, och då visade sig ganska egna förhållanden,
som jag ber att för det Högloft. Ståndet få framställa ').
Hr Dalman har vidare anmärkt att klåfven till dessa tabeller
ej upfyllde ett dermed åsyftadt ändamål. Ja! Mine Hrr! ingen
kan mera hafva lidit af detta förhållande än jag, och jag tillåter
mig äfven inför det Högloft. Ståndet få förklara, att det första
åtgörande jag, vid tillträdandet af min befattning, föreslog, var,
att systemet helt och hållet måtte förändras. Sorn detta förslag
ej blifvit hörsammadt, har jag sjelf företagit mig att upgöra ett
nytt system för tabellernas upgörande. Berättelsen för 1857 och
58 är enl. detta system upgjord, den är äfven, på hvad mig vidkommer,
redan färdig, fast den ännu ej hunnit tryckas, och med
afs:de fästadt härå, synes det mig något förhastadt af ett R. St:rs
Utsk., att, innan det tagit del af den nya plan, efter hvilken handlingarne
äro upgjorda, likväl föreslå en underd. skrifvelse till K.
M. om det nuv:de systemets förkastande. Orsaken, hvarföre tryckningsarbetet
af 1857 och 58 års berättelse blifvit i så väsendtlig
män fördröjdt, har varit den, att K. Boktryckeriet stått under ombyggnad
och tryckarn har legat sjuk. När således tryckningen
vid denna inrättning ej kunde ske så fort som önskvärdt varit,
har man måst afbryta densamma och efter mycket besvär lyckades
det ändtligen att påträffa en annan boktryckare, som åtog sig att
fullgöra kontraktet. Dessa och åtskilliga andra tillstötande omständigheter
hafva gjort att arbetet af tryckningen blifvit så fördröjdt.
Hr Cederschiöld har antydt det orätta deruti, att Just.-Statsministern,
ehuruväl han ej hinner granska dessa tabeller, likväl
under desamma måste teckna sitt namn. Jag erkänner villigt riktigheten
af denna anm. och medger gerna att allt för stort ansvar
hvilar på den person, som, utan att få tillfälle att granska en akt,
måste, så att säga, gå i borgen för densamma.
Jag måste vid detta tillfälle äfven tillägga, att alla de Hrr
JuSt.-Statsministrar, under hvilka jag haft äran tjena, helt och
*) Talaren anförde härefter, skriftligen, åtskilliga sifferupgifter, hemtade
ur Englands, Sardiniens och Frankrikes brottmålsstatistiker, men
hvilka ej blifvit till prot:t aflemnade.
296
Den 28 Angust).
hållet i detta afs:de lemnat förtroendet åt mig att på egen hand
upgöra dessa tabeller, och jag har icke kunnat på annat sätt visa
mig värdig detta förtroende, än att jag sökt på bästa sätt, efter
min ringa förmåga, fullgöra detta vigtiga, mig anförtrodda, updrag.
Dessa äro i korthet de genmälen, jag velat anföra i afs:de å
de många anm:r, som blifvit mot mitt första anförande rigtade;
jag åberopar för öfrigt, hvad jag förut tagit mig friheten nämna,
att jag ej, i afs:de A det beslut K. o. Ad. i frågan kommer att
fatta, vill framställa något särskildt yrkande, utan öfverlemnar jag
detta helt och hållet till E. o. Ad:ns eget omdöme att afgöra.
Hr Printzensköld, Carl: Jag måste beklaga, att Hr
Dalman genom sitt nyss afgifna yttrande fört denna fråga in på
ett område, dit den aldrig bort komma. Jag hemställer till Eder,
Mine Hrr! om J verkligen ansen, att frågan om sättet att upgöra
brottmålstabeller står i ringaste sammanhang med frågan, huruvida
E. o. Ad. bör eller icke bör bifalla Utsk:ts i detta Betänk, framställda
förslag om en underd. skrifvelses aflåtande till K. M., i
syftemål att få de göromål, som f. n. i och för upgörandet af
brottmålstabeller äro updragne åt en exped.-sekret. inom Just.-StatsExped:n,
öfverflyttade till Statistiska Tabellkommissionen. Dessa
begge frågor röra ju uppenbarligen hvarandra icke det ringaste;
att då förnöta tiden med att diskutera om, huruvida den ena tabellen
är -bättre eller sämre upgjord än den andra, ett ämne som
är helt och hållet på sidan af saken, anser jag vara i hög grad
olämpligt, hvarföre jag anhåller att de Hrr, som förut diskuterat i
detta ärende, nu åtminstone, ändtligen, måtte uphöra, ty tabellernas
beskaffenhet kan omöjligt blifva föremål för skrifvelseförslagets
upsättande.
Till svar på Utsk:ts nu ifrågav:de förslag får jag erinra, att
tiden för en sådan åtgärd är tvifvelsutan långt aflägsen. Det torde
vara Eder bekant, Mine Hrr! att den statistiska tabellkommissionen
är ett embetsverk ej mer än 4 år gammalt. Det blef visserligen
på K. M:s förslag sisth riksdag upfördt på stat, men man har se
dermera
funnit att detta verk är, så till sägandes, osäkert till sin
existens. Med ett ord dess organisation är oviss. Vid denna riksdag
har derföre K. M. föreslagit, dels att verkets embets- oell
tjenstemän ej vidare skulle upföras på stat, dels att hela den anslagssumman,
Ständerna vid förra riksdagen i och för detta verk
beviljade, nu måtte ställas till K. M:s disposition för att användas
som K. M. funne lämpligt. Man kan således med visshet påstå,
att denna byrå ej ännu vunnit den stadga i organisationen, att
det vore tid, att hos K. M. begära att på densamma få göromål
öfverflyttade, som f. n. handläggas i ett redan bestående embetsverk.
I afs:de på den af Utsk:t föreslagna ordalydelsen till den underdåniga
skrifvelsen förekommer dessutom en mellanmening, hvilken
jag, för min del, anser vara i högsta grad olämplig. Det står
nemi., att »om omständigheterna sådant medgåfve», önskade Ständerna,
att K. M. skulle verkställa deras begäran. Att begära, det
Eegeringen skall göra en sak för »såvidt omständigheterna sådant
Den 28 Augnsti
297
medgifva» innebär ju, på det hela taget, ingenting. Med begagnande
af denna formel, ser jag ej hvad som hindrar Ständerne att
aflåta underd. anhållan, att K. M. täcktes uphäfva K. KainmarRätten
eller K. KommerceKoll. eller hvilket annat embetsverk som
helst, utan att dermed något kunde vinnas. När Ständerna aflåta
skrifvelse!' till K. M., böra deras framställningar vara grundade på faktiska
förhållanden, å hvilka sedan K. M. skall kunna afgifva bestämda
svar. Skulle i ani. af denna Utsk:ts hemställan R. o. Ad.
besluta att en underd. skrifvelse skulle aflåtas till K. M., så tilllåter
jag mig försäkra att ej ett enda ord i densamma kommer
att inflyta ang:de sättet huru brottmålstabellerna hittills blifvit upgjorda,
ej eller något annat klander af hvad beskaffenhet det vara
må, ty jag har lärt mig, att eftersatsen måste stå i sammanhang
med sin försats, och då Utsk:t endast hemställt, att arbetet med
brottmålsstatistiken skulle, »så vidt omständigheterne sådant medgåfve»,
öfverflyttas på Statistiska Byrån, så kommer ej försatsen
att innehålla något annat, än en framställning om det olämpliga
deri, att detta arbete fortfarande handlägges inom Just.-StatsExped:n.
Jag återkommer med hvad jag började att yttra, att, då denna
statistiska byrå vore ett så nyligen organiseradt embetsverk och då
ännu ej dess verksamhet och nytta hunnit bedömas, jag under sådane
förhållanden anser det i hög grad olämpligt att ens ifrågasätta
den föreslagna öfverflyttningen af göromålen, och då framställningen
dessutom skett i sådane ordalag, som de för handen varande,
anser jag R. o. Ad. handlade klokast i att helt enkelt afslå
hela detta Utskits Betänk., hvarå jag för min del yrkar propos.
Hr Dalman: Med ani. af den siste värde talarens anm.,
att han ej skulle tillåta, att den ifrågav:de skrifvelsen, med bibehållande
af Utsk:ts ordalag, äfven om den blefve af R. o. Ad.
bifallen, till K. M. afginge, ber jag få förklara, att jag föreställer
mig, att hans tillåtelse i detta afs:de är af ringa vigt. Bifaller
R. o. Ad. en sådan skrifvelse, som af 2 Stånd redan blifvit beslutad,
så kan jag försäkra Ilr Printzensköld, att skrifvelsen kommer
att till K. M. afgå, huru mycket än en sådan åtgärd står i
strid med Ordf:ns i Exped.Utsk:t åsigter. — Att för öfrigt något
klander, rör:de sättet, på hvilket tabellerna hittills upsättas, skulle
inflyta i skrifvelsen till K. M., är något som jag aldrig tillåtit mig
påyrka.
Medan jag har ordet, ber jag få erinra, att Hr Gyllenskjöld
rigtat ett af de skarpaste vapnen mot sig sjelf, då han säger, att
det inom hvarje annat land för hvarje särskild förvaltningsgren
finnas särskilda statistiska byråer inrättade, som hafva till upgift
att samla materialier; ty här just är fråga om, att de materialier,
som hittills samlats af en dertill inom Just.-StatsExped:n särskildt
förordnad person, skulle i stället samlas och ordnas inom den statistiska
byrån, för att sedan inflyta i den allmänna statistiken.
Jag kan således ej annat finna, än att det i väsendtlig mån skulle
lända till brottmålsstatistikens ändamålsenligare upställning, om ar
-
39 8
Den 28 Augusti.
betet öfverflyttades på Statistiska Byrån; för öfrigt gläder jag mig
mycket åt den fägnesamrna nyhet, Hr Gyllenskjöld meddelade, att
formen för de statistiska brottmålstabellerna nu blifvit förändrad ;
det bör fägna mig så mycket mer, som Hr Gyllenskjöld derigenom
tyckes hafva vunnit det resultat, hvilket han, enl. hvad han sjelf
yttrade, alltsedan år 1842, d. v. s. i 18 år, med längtan förgäfves
emotsett, ehuru det egentligen synes hafva berott af honom
sjelf att tillvägabringa förändringen.
Jag anhåller fortfarande om bifall å Utsk:ts förslag.
Hr Olivecrona, Knut: Som diskussionen öfver detta
ämne redan betydligt utgrenat sig, så vill jag ej längre taga It.
o. Ad:ns tid i anspråk, utan inskränker mig endast till att, hufvudsakligen
på de skäl, som blifvit af Hr Gyllenskjöld anförda,
yrka afslag å Utsk:ts förev:de Betänk.
Hr Printzensköld: I afs:de å den vändning, Hr Dalman
behagat gifva åt mitt sista anförande, ber jag få anmärka, att jag
aldrig kunnat vara så enfaldig att yttra, att det skulle bero på
min tillåtelse, huruvida skrifvelsen till K. M. skulle afgå eller ej;
jag tog mig blott friheten yttra, att jag aldrig skulle, såsom Ordf:de
i Exped.Utsk:t, tillåta att en underd. skrifvelse nfginge till
K. M., i hvilken för'satsen ej stöde i sammanhang med sin eftersats.
Derpå gick mitt yttrande ut och alldeles ej på det sätt, Hr
Dalman upfattat detsamma.
Hr Fahnehjelm, Gustaf: Som jag, för ett års tid sedan,
hade äran tjenstgöra, sorn biträde, vid Just.-StatsMinisterns Statistiska
Byrå, ber jag att vid detta tillfälle få yttra några ord.
Pir Hjärne har mycket riktigt fästat det Högloft. Ståndets
upmärksamhet derpå, att man af Ekon.Utsk:t ej hade rättighet
förvänta den noggranna insigt i statistiska förhållanden, som det
ifrågav:de ämnet möjligen kunde erfordra, ty den statistiska vetenskapen
har först på sednare tider blifvit allmännare känd och med
intresse omfattad, och under sådane förhållanden bör det ej väcka
förundran, om man inom en så ringa sfer som ett Utsk., dit personer
blifva insatte, utan särskildt afs:de på några specialkunskaper
i detta afs:de, ej skulle finna så grundlig kännedom af densamma
som möjligen kan vara nödvändigt för denna frågas noggrannare
behandling. — Att för öfrigt sådane personer, hvilka,
då de fatta pennan, äro vane att röra sig med stora och djerfva
idéer och att framställa sina tankar i ett skönt och klingande språk,
att desse ej kunna annat, än med ett visst förakt blicka ner på
ett, enl. deras förmenande, så obetydligt och mekaniskt arbete, som
det, att hopsamla sifferupgifter, det finner jag äfven ganska naturligt,
men trots dessa föraktliga blickar, vågar jag dock påstå, att
det ifrågav:de arbetet icke är så fullkomligt utan betydelse, och
att de i statistiska byrån förekommande arbeten, som till stor del
måste verkställas af underordnade tjenstemän — jag har sjelf funktionerat
som sådan — erfordra en viss grad af juridisk bildning,
Den 28 Augusti. 299
visserligen icke att jemföra med den, som vinnes genom ett mångårigt
handläggande af juridiska tvistefrågor och utredande af invecklade
rättegångar, men dock åtminstone så mycket, som ungefär
kan belöpa sig på vanliga yngre juridiska tjenstemän; jag vet
detta så mycket säkrare, som jag sjelf, till följe deraf att jag ej
vid Universitetet aflagt juridisk examen, blef nödgad att under
handläggning af dessa ärender så småningom göra mig förtrogen
med vår Svenska lag.
Emellertid lärer det väl icke löna mödan att om nödvändigheten
af juridisk bildning för de personer, som skola upgöra tabellerna
öfver den judiciella statistiken, öfvertyga dem, som redan
synas hafva bestämmt sig för en motsatt åsigt; men ett stöd för
detta arbetes fortsatta verkställande inom Just.-StatsExped:n torde
finnas deri att, fastän den Statistiska Centralbyrån redan under 4
år egt bestånd, man ändock ej ansett det . vara nödvändigt, att å
densamma öfverflytta uprättandet af åtskilliga andra förvaltningsgrenars
statistiska tabeller. Jag må i detta afs:de såsom exempel
åberopa såväl Fångvårds- som Undervisnings-statistiken, som fortfarande
upgöras, den förra af Fångvårds-styrelsen, den sednare inom
den Afdeln. inom Eckles.Depart:t, som är inrättad för handläggande
af ärender ronde allmänna upfostran och undervisningen. På grund
af dessa förhållanden, inser jag ej heller, hvarföre roan behöfver
öfverflytta på Statistiska TabellKommissionen de göromål, som nu,
i och för uprättandet af de ifrågavide tabellerna, äro åt en Exped.-  Sekret. inom Just.-StatsExpedm updragne, och detta så mycket
mindre, som de ifrågavide tabellerna utgöra Just.-StatsMihisterns
embetsberättelse till K. M. öfver de under honom sorterande myndigheters
verksamhet under året,_ och det kan väl iugalunda anses
lämpligt, att redogörelsen för domstolarnes verksamhet och arbeten
till K. M. afgifves af någon annan än den, som är Chef för hela
lagskipningen i riket. På dessa skäl samt dem, som förut blifvit
af föreg:de talare anförda, får jag hos Hr Gr. o. Landtm, vördsammast
anhålla om propos. på afslag å Ekon.Utsk:ts i förev:de
Betänk, gjorda framställning.
Hr Cederschiöld: Hr Printzensköld har under diskussio
nen
mycket talat om sina skyldigheter och pligter som ledamot
och ordfide i Exped.Utsk:t, men . bland dessa pligter borde i främsta
rummet vara den, att rätt läsa hvad som är tryckt och skrifvet.
Hr Printzensköld har klandrande fäst sig vid den, enl. hans
förmenande, i Utsk:ts beslut förekommande mellanmeningen: »så
vidt omständigheterna medgifva»; jag får fästa Hr Printzenskölds
upmärksamhet på att det alldeles ej står något sådant, åtminstone
ej i det exemplar af Utsk:ts Betänk., som kommit mig till handa;
der står ej »så vidt» utan »så snart», och enl. min upfattning ligger
en stor skillnad i dessa begge uttryck.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad samt H. Exc. Hr
Gr. o. Landtm, yttrat, att derunder yrkats dels bifall till och dels
afslag å förev:de Betänk., framställde H. Exc. först propos. å bi
-
300
Den 29 Augusti f. m.
fall till detsamma samt sedermera propos. på afslag derå, hvilka
båda propos:r besvarades med ja och nej i blandning; hvarefter
förnyad propos. på bifall till Betänk:t gjordes, och då svaren derå
utföllo med många både ja och nej, förklarade H. Exc., det han
nu funnit ja hafva varit öfvervägande.
Hr Printzensköld begärde votering.
Uplästes och godkändes följande voter.-propos.:
»Den som bifaller Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:ts Betänk. N:o
146, i ani. af väckt motion om förändring i sättet för uprättande
af de Statistiska tabeller, som nu i Just.-StatsExpedm upgöras,
röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner nej, afslår R. o. Ad. nämnde Betänk.».
Vid voteringens slut hade rösterna utfallit sålunda:
Ja — 14.
Nej — 26.
R. o. Ad. åtkiljdes kl. nära 10 e. m.
In fidem,
O. Brakel.
Onsdagen den 29 Augusti 1860-
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades 4 prot.utdrag för den 28 dennes.
Anmäldes och bordlädes nedannämnde, från Utsk:n inkomne
Utlåtm, nemi. från
StatsUtskottet:
N:o 168, i anledn. af K. M:ts Nåd. Propos. om anslag för
åvägabringande af ifrågasatt förstärkning af K. M:ts Högsta
Domstol;
