# ID: svediakorp-gov667
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 148,191
# sentences: 5,849
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


PROTOCOLL,
H ALLNA
IIOS
II Ö G LO T LIG K
A? ID !
JTtijitimrt Bthöintflpu i Stockl)alm
1®5 185» -18©».
Åttonde MIAftel.
STOCKHOLM,
TYPOGRAFISKA FÖRENINGENS BOKTRYCKERI,
I 8G 1.
Den 4 Juli.
3
Onsdagen den 4 Juli 1860.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades 7 prot.utdrag för den 30 sistl. Juni.
Uplästes och godkändes Exped.Utskäs förslag;
N:o 93, till adress i anledn. af D.D. M.M. Konungens och
Drottningens kröning i Norige; och
N:o 94, till underd. skrifvelse ang:de försäljning till skatte
af de Danviks Hospital tillhöriga, med standig städje- och besittningsrätt
på innebafvarne uplåtne hemman och lägenheter.
Öpnades Hrr Elektorers lista vid val af en Ledamot och tre
Suppleanter i Konst.Utsk:t, och befunnos hafva blifvit utsedde, till
Ledamot
N:o 1,417, Hr Ehrenhoff, Gustaf Herman; och till
Suppleanter
N:o 400, Erih. Bergenstråle, fullm. Hr von Francken, Georg
Wolfgang;
N:o 2,006, Hr Sandels, Pehr Benjamin;
N:o 2,063, Hr Nordenfalk, Carl Olof Christian Joban.
Öpnades Hrr Elektorers lista vid val af en Suppleant i StatsUtsk;t
efter N:o 2,092, Hr Wrangel, Erik Fredrik; och befanns dertill
hafva blifvit utsedd
N:o 1,786, Hr Blomstedt, Carl Eeinhold.
Öpnades Hrr Elektorers lista vid val af 2 Suppleanter i
Riddarh.Utsk:t; och befunnos dertill hafva blifvit utsedde:
„ N:o 2,172, Hr Lorichs, Fredrik Eeinhold;
N:o 1,468, Hr Stedt, fullm. Hr Silfversparre, Oscar.
1
Den 4 Jnli.
Hr Prytz, Lars Adolf; Som jag under innev:de månad
måste företaga oundgängliga tjensteresor, anhåller jag att få, med
bibehållande af min riksdagsmannarätt, afsäga mig min plats som
ledamot i Bevilln.Utsk:t.
It. o. Ad. lemnade härtill sitt bifall.
Hr Reutersvärd, Patrik: Som jag för vårdande af egna
angelägenheter ej kommer att vistas i hufvudstaden under denna
månad, får jag anhålla om befrielse från updragen att vara Bänkman
samt ledamot af Bevilln.Utskd.
Afven denna anhållan bifölls.
Gr. Lagerbjelke, Gustaf: Då erfarenheten visat, att antalet
af Suppleanter i Bevilln.Utsk:t icke är tillräckligt, får jag
hemställa, det B. o. Ad. måtte till nämnde Utsk. utse ytterligare
4 Suppleanter.
Sedan propos. å bifall till denna hemställan blifvit gjord och
med ja besvarad, anmodade H. Exc. Hr Gr. o. Landtm. Ståndets
Hrr Elektorer, att vid deras nästa sammankomst välja 2 Ledamöter
och 4 Suppleanter i Bevilln.Utsk:t.
Företogs val af 18 ordinarie Ledamöter och 12 Suppleanter i
Förstärkt Bevilln.Utsk., och befunnos, efter valförrättningens slut,
hafva blifvit utsedde till
Ordinarie Ledamöter
N:o 137, Gr. Skjöldebrand, fullm. Frih. Åkerhjelm, Johan-Carl;
N:o 304, Frih. Fock, Alexander Georg;
N:o 354, Frih. Fock, fullm. Hr Sandels, Ulric Fabian;
N:o 392, Frih. Peijron, Gustaf;
N:o 264, Hr Silfverlood, fullm. Gr. von Rosen, Robert Axel;
N:o 484, Hr Breitholtz, Claes Gustaf;
N:o 678, Hr Bildt, Didrik Gillis;
N:o 87 3, Hr Hägerflyckt, Carl Henrik;
N:o 1,960 A., Hr Montgommerie, Robert Nils Germund;
N:o 1,113, Hr Treffenberg, fullm. Hr von Schéele, Frans
Adolf;
N:o 1,465, Hr von Unge, fullm. Hr af Geijerstam, Carl;
N:o 1,582, Pir Steuch, Mathias;
N:o 1,659, Hr Svedenstjerna, fullm. Gr. Hamilton, John William
Patrik;
N:o 1,702, Hr Törnebladh, Gustaf;
N:o 1,721, Hr Ingelotz, fullm. Frih. Manderström, Carl Adolf;
N:o 1,786, Hr Blomstedt, Carl Reinhold;
N:o 2,092, Hr Wrangel, Erik Fredrik;
N:o 2,331, Hr Ros, Anders Emanuel; alla med 34 röster;
Suppleanter:
N:o 13, Hr Natt och Dag, fullm. Hr Stråle, Gustaf Holdo,
med 34 röster;
Den 4 Juli.
6
N:o 135. Frik von Diiben, Gustaf, med 34 röster;
N:o 41, Frill. Wrangel, fullm. Frill. Leijonhufvud, Sten Erik
Gabriel, med 34 röster;
N:o 323, Frih. Rosenblad, fullm. Hr Munck af Roseuschjöld,
Thomas, nied 34 röster;
N:o 2,302, Hr Skogman, Carl Johan Alfred, med 34 röster;
N:o 189, Hr Rääf i Småland, fullm. Gr. Lewenhaupt, Casimir,
med 34 röster;
N:o 338, Frih. Tersmeden. Wilhelm Fredrik, med 33 röster;
N:o 2,308, Hr af Ström, Carl Ferdinand, med 33 röster;
N:o 80, Hr Stuart, Carl Gustaf, med 33 röster;
N:o 210, Frih. Ehrencrona, fullm. Gr. Sparre, Eric, med 33
röster;
N:o 25, Hr Walckendorff, fullm. Hr Westfelt, Fredrik Philip,
med 31 röster;
N:o 1,555, Hr Dahlfelt, fullm. Gr. Lagerberg, Carl Sven
Axel, med 31 röster;
Sedan lottningar blifvit anstälde dels emellan dem, som erhållit
34 röster, för att afgöra hvilka som skulle blifva ordinarie
ledamöter och i livad ordning de öfrige skulle såsom suppleanter ingå,
dels emellan dem, som erhållit 33 röster till bestämmande af deras
ordning såsom suppleanter, och dels emellan dem, som fått 31 röster,
för samma ändamål.
Föredrogs ett från Hederv. BondeStct ankommet prot.utdrag
N:o 355, innehållande, bland annat, inbjudning till R. o. Ad. att
biträda BoudeStits beslut rörande 17:de punkten i BankoUtsk:ts
Betänk. N:o 25, med förslag till reglering af Bankens låne- och
kreditif-rörelse, samt. om användande af uplupen odisponerad Bankovinst.
Gr. Lagerbjelke: Det R. o. Ad:ns beslut, som Ståndet
nu är inbjudet att frångå, fattades efter en ganska långvarig öfverläggning,
och jag ser intet särskildt skäl för R. o. Ad. att nu
i denna fråga ändra öfvertygelse, hvadan jag anhåller, att den gjorda
inbjudningen måtte afslås.
Efter härmed slutad öfverläggning och uppå framstäld propos.,
blef BondeSt:ts ifrågav:de inbjudning af R. o. Ad. afslagen.
Föredrogs ånyo och företogs punktvis till afgörande Sammansatta
Stats- samt Allm. Besvärs- och Ekon.Utsk:ts den 22 och 30
sisth Juni bordlagde Utlåt. N:o 17, i ani. af erhållne återremisser
å Betänk. N:o 3, i fråga om anläggande af en fyr å klippan Bonden,
om anslag till fyrfartyg vid Sydostbrotten och vid Kallegrundet
ra. m.
Utsk:ts anmälan i anledn. af återremisserne å l:sta och Salje
punkterna i Betänk. N:o 3.
Lades till handlingarne.
6
Ben 4 Juli.
Utsk:ts hemställan i anledn. af återremissen å 2:dra punkten
i samma Betänk.
Hr Nordenfelt, Enar: Då denna fråga förra gången in
kom
till K. St., hade det Sammansatta Utsk:t stannat i ett alldeles
motsatt beslut mot det, sorn nu förev:de Betänk. innehåller,
och detta förvånar mig så mycket mera, som inga andra skäl här
finnas angifna, än dem Utsk:t då tog i betraktande. Om jag nu,
likasom förra gången, varit närv:de i Utsk:t vid behandlingen af
denna fråga, skulle jag också icke hafva underlåtit att anteckna
mig som reservant. Om verkligen ett fyrskepp på denna plats är
nödvändigt, så kommer väl förmodligen propos. derom att afgifvas
vid nästa riksdag; men jag anser det icke rätt, att på enskild
motionärs framställning anslå ett så stort belopp som 70,000 rdr
för ett ändamål, som vederb:de auktoriteter ej ansett oundgängligen
nödvändigt, hvarföre jag anhåller om alslag å Betänk:t.
Hr Montgomery, Hobert Nils Germund: Det sam
mansatta
Utsk:t har visserl. vid denna frågas behandling frångått
den vanliga praxis, att nemi., då två Stånd bifallit Utsk:ts första
hemställan, Utsk:t då vidblifver densamma; men i detta fall anser
jag Utsk:t icke hafva saknat skäl att, med anledn. af de under
diskussionen inom RiksStånden vunna uplysningar, frångå sin förut
uttalade åsigt. En af raötionärerne har nemi. meddelat ytterst noggranna
och fullständiga sifferupgifter om dels den vidsträckta sjöfart
och stora utrikes handel, som från de norrländska länen bedrifvas,
och dels om det stora antal skeppsbrott, som under de sista
15 åren inträffat på Westerbottens kuster. Då dessutom såväl
Lotsdirektören som Chefen för SjöförsvarsDepart:t tillstyrkt anläggande
af det ifrågav:de fyrskeppet, så torde, oaktadt frågan derom
icke intogs i K. M:ts Propos., emedan der begärdes medel för en
ännu mera nödvändig fyranläggning, allt skäl förefinnas att bifalla
Utsk:ls hemställan, isynnerhet som de norrländska provinserna i
allmänhet icke komma i åtnjutande af så särdeles mycket statsbidrag.
Hr von Knorring, Erik Oscar: Då R. o. Ad., förra
gången frågan förevar, återremitterade Utsk:ts Betänk, just i sådan
syftning som detta nya Betänk, nu innehåller, och då dessutom
denna fyranläggning blifvit förordad af vederb:de auktoriteter. bland
annat äfven af K. M:ts Befh:de i länet, föranledes äfven jag att,
på grund af dessa skäl, samt de af Hr Montgomery anförda, anhålla
om bifall till den af Utsk;t här gjorda hemställan.
Hr Ros, Anders Emanuel: Jag anhåller att få förena
mig med de tvenue siste talarne.
Gr. Sparre, Erik: Äfven jag anhåller om bifall till detta
Betänk. Jag anser nemi. penningar svårligen kunna användas nyttigare
än till förekommande af dessa olyckor, som tyvärr alltför
Den >1 i nli.
7
ofta inträffa i Bottniska viken. Enhvar, sorn gjort sjöresor nattetid,
bör kunna upskatta nyttan och nödvändigheten af sådana anläggningar,
och har säkert äfven erfarit den angenäma och tröstrika
känsla, man erfar vid anblicken af fyren, som uplyser på hvad
punkt man befinner sig och hvart man bör taga vägen. Då dessutom
B. o. Ad., förra gången frågan förevar, återremitterade densamma,
just för att från Utsk:t erhålla ett tillstyrkande Betänk.,
torde deruti ligga ett ytterligare skäl för bifall till den nu gjorda
framställningen.
Gr. Posse, Knut: På de skäl, sorn redan blifvit af före
gående
talare framställda, får jag förena mig med dem i anhållan
om bifall till Utsk:ts nu afgifna förslag.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad samt H. Exc. Hr
Gr. o. Landtm, yttrat, att derunder yrkats dels bifall till och dels
afslag å Utsk:ts ifrågav:de hemställan, blef propos. å bifall dertill
framställd och med ja besvarad.
Föredrogs ånyo och bifölls Sammansatta Lag- samt Allmänna
Besv.- o. Ekon.Utsk:ts den 22 och 30 sisth Juni bordlagde Betänk.
N:o 17, i anledn. af väckt motion om utfärdande af förbud emot
elgjagt under tio års tid.
Efter punktvis skedd föredragning af StatsUtsk:ts den 27 och
30 sisth Juni bordlagde Utlåt. N:o 122, i anledn. af K. M:ts
Nåd. Propos. ang:de Jemtlands roterings-kassas befrielse från allt
bidrag till anskaffning och underhåll af beklädnaden vid Jemtlands
Häst jägarekorps, blef detta Utlåt, af B. o. Ad. bifallet.
Föredrogs, men begärdes af flere ledamöter ånyo på bordet,
Sammansatta Bauko- o. LagUtsk:ts den 30 sisth Juni bordlagde
Betänk. N:o 1, i anledn. af dels K. M:ts Nåd. Propos. om antagande
af en författning ang:de ränta vid försträckning på viss kort
tid, dels ock enskild motion i enahanda ämne.
Föredrogs, men blef, på flere ledamöters begäran, ånyo bordlagdt,
LagUtsk:ts den 30 sisth Juni på bordet lagde Betänk. N:o 31,
i anledn. af väckta motioner om föreskrifter till betryggande af besittningsrätt
till fast egendom och af intecknings-säkerhel.
Föredrogs och bifölls LagUtsk:ts den 30 sisth Juni pa bordet
lagde Betänk. N:o 32, i anledn. af väckta förslag om meddelande
af föreskrift derom, att arfskiften skola till förvar hos domstol ingifvas.
Gr. Sparre: De nu i ordningen följande LagUtsktts Betänkm
5
I) fi 11 4 J u 1!.
N:ris 33—38 äro af flen vidlyftiga beskaffenhet, att de torde behöfva
någon längre tid vara föremål för enskild granskning, hvarföre
jag anhåller, att de måtte upföras å föredragningslistan till
plenum nästa Onsdag.
Gr. Lagerbjelke: Om det af Gr. Sparre gjorda förslag
skulle nu genast af R. o. Ad. bifallas, blefve följden, att de ifrågav:de
Betänkma i plenum nästa Onsdag kunde komma att endast
bordläggas, och icke företagas till afgörande; hvadan jag anhåller,
att detta Gr. Sparres förslag icke måtte förekomma till afgörande
förr än Betänk-.na blifvit föredragna, då de förmodligen kommu att
bordläggas för andra gången.
Sedan föredragning och ytterligare bordläggning af ifrågavrde
Betänkm härefter skett, framställde H. Exc. Hr Gr. o. Landtm,
propos. å bifall till Gr. Sparres förslag, att desamma skulle upföras
å föredragningslistan för den 11 dennes; hvartill svarades ja.
Föredrogos och biföllos Sammansatta Lag- samt Allm. Besv.-  o. Ekon.Utsk:ts den 30 sisth Juni bordlagde Betanien:
N:o 19, i anledn. af väekt motion om medgifvande af rättighet
för församling i regalt pastorat att till komministratur kalla fjerde
profpredikant;
N:o 20, i anledn. af väekta motioner om utfärdande af ett
allmänt vitesförbud till egors fredande mot åverkan och annat intrång;
N:o
21, i anledn. af väekt motion om meddelande af föreskrift
rörande sättet för vissa så kallade socken- oell pastoratsadjunkters
tillsättande, deras rättigheter m. m.;
N:o 22, i anledn. af väekt motion om ett tillägg till 4 kap.
1 §:n eller 25 kap. 11 §:n Bvggningabalken, med föreskrift ang:de
skyldighet att underhålla väg, som leder till afsides belägen kyrka.
Föredrogos och biföllos Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:ts nedannämnde,
den 30 sisth Juni bordlagde Betänkm, nemi.:
N:o 103, i anledn. af väckt motion ang:de rätt för arfvingar
efter förut varande åboer å sådane kronohemman på Oland, hvilka
blifvit anslagne till boställen, att få skatteköpa samma hemman;
N:o 104, i anledn. af väckt motion ang:de den ort, hvarest
kommunalafgifter af hvarje skattskyldig rätteligen böra erläggas;
N:o 105, i anledn. af väckt motion i fråga om föreskrifter
rörande personer, som utvandra från hemorten för vinnande af arbetsförtjenst;
N:o
10 6, i anledn. af väckta motioner om åtgärders vidtagande
till förekommande af vårdslöshet vid behandling eller byggande
af orgelverk;
N:o 107, i anledn. af väckt motion om förändring i sättet för
revisionen af kyrkornas i vissa delar af Sverige räkenskaper;
De» 1 Juli.
N:o 108, i anledn. af väckt motion om uphäfvande af förbudet
mot skådespels upförande i en del städer under vissa tider af året;
N:o 109, i anledn. af väckt motion i fråga om ändring af
19 §:n i LandtmäteriTaxan;
Nio 110, i anledn. af väckt motion i fråga om rättighet att
skatteköpa de domkyrkan i Lund tillhöriga hemman;
N:o lil, i anledn. af väckt motion i fråga om skyldighet för
egare af frälseränta att mot lösen afstå dispositionsrätten till ekeskog;
Nio 112, i anledn. af väckt motion om uphörande af klockares
skyldighet att fortskaffa domkapitlens och kyrkoherdarnes embetsbref
samt öfverflyttande af detta åliggande på allmänna postverket;
N:o 113, i anledn. af väckt motion ora befrielse från roteringsskyldigheten
för åtskilliga fiskelägen inom Norrvikens fögderi
nf Götheborgs och Bohus län;
N:o 114, i anledn. af väckt motion om allmogens i Garpenbergs
socken befrielse från skyldighet att utgöra tjenstbarheter åt
Garpenbergs bruk, samt uphörande af socknen^ roteringsfrihet; samt
N:o 115, i atdedn. af väckt motion om anläggning af en elektrisk
telegraf-linea från Oregrund till Gefle eller annan lämplig förbindningspunkt
på den närmast gående telegral-linien.
Föredrogs Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:ts den 3 0 sisth Juni
bordlagde Utlåt. N:ö 116, i anledn. af RiksStåndens beslut öfver
Betänkit N:o 25, ang:de befrielse för rikets stapelstäder från åliggandet
att årligen införa och på ständigt uplag hålla vissa qvantiteter
Salt.
Gr. Lagerbjelke': Deruti har Utsk:t ofelbart rätt, att det
genom R. St.:rs beslut är afgjordt, att frågan om salt uplags försvinnande
i sin helhet skall förfalla; men deremot är det ingalunda
gifvet, att alla 4 Stånden bifallit en del af frågan. Om man nemi.
bifallit frågan i sin helhet, så är det icke derföre sagdt, att man
skulle vara villig omfatta samma fråga endast till en del. Då emedlertid
det slut, hvaruti Utsk:t stadnat, står i öfverensstämmelse med
det af R. o. Ad. förut fattade beslut, ehuru UtskUs motivering synes
vara något besynnerlig, får jag anhålla om bifall till den gjorda
framställningen.
Efter härmed slutad öfverläggning och uppå framställd propos.
biföll R. o. Ad. det slut, hvartill Utsk:t uti förevide Utlåt, kommit.
Med förmälan att det snart torde blifva af nöden, att R. o.
Åd. utsåge revisorer till deltagande i den granskning af Statsverkets,
Bankens och RiksgäldsKontorets tillstånd, styrelse och förvaltning,
som komme att ega ruin under såväl innev:de år som åren 18(il
och 1802, hemställde H. Exc. Hr Gr. o. Landtm., huruvida Ståndet
behagade företaga val af desse revisorer nästkommande Onsdag den
10
Den 7 Juli.
11 dennes, sedan valet af suppleant till fullmägtig i 11. St:rs Bank
försiggått.
Sedan härtill svarats ja, erinrade H. Exc., att vid hvart och
ett af de tre särskildta val, som således komme att ega rum, 6
revisorer skulle utses.
B. o. Ad. åtskiljdes kl. l/> 2. e. m.
In fidem,
0. Brakel.
Lördagen den 7 Juli 1860.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades 8 prot.-utdr. för d. 4 dennes samt pleniprot:t för
d. 11 sisth April e. m.
Öpnades Hrr Elektorers lista vid val af 2 ledamöter och 4
suppleanter i Bevilln.Utskit; och befunnos hafva blifvit utsedde
till
Ledamöter
.N:o 110 Erih. Taube, Carl Evert Bernhard;
N:o 2195 Hr Edelstam, Carl Fabian;
samt till
Suppleanter
N:o 49 Frih. Fleetwood, Georg Wilhelm;
N:o 2069 Hr Mannerstråle, Mårten Gustaf Willielm;
N:o 1232 B. Hr af Klercker, Johan Reinhold;
N :o 91 Hr Mörner, Axel Gustaf.
Uplästes följande, utaf Hr af Wirsén, Carl Thure, ingilne
mern.:
Då jag för min helsås vårdande är nödsakad att lemna Imfvudstaden,
får jag hos B. o. Ad. vördsamt anhålla att blifva från
min befattning såsom ledamot i BankoUtsk:t entledigad, dock med
bibehållande af mili riksdagsmannarätt.
De n 7 J uli. 11
*
Härtill lemnade R. o. Ad., uppå framställd propos., sitt bifall.
Hr af Edholm, Erik Wilhelm, hade inlemnat ett mern.,
som nu uplästes och lydde sålunda:
Som jag erhållit H. M. Konungens nåd. befallning att vara
Högstdensamme följaktig till kröningen i Norige, får jag vördsammast
anhålla, det jag, med bibehållande af min riksdagsmannarätt,
måtte få afsäga mig det förtroende, jäg af R. o. Ad. erhållit att
vara såväl Elektor sorn Suppleant i StatsUtsk:t under innevide
riksdag.
Afven denna anhållan bifölls.
Frih. Ruden schjöld, Thorsten, hade ingifvit ett mern.
af följande innehåll:
Till följe af bortresa från staden får jag vördsamt anhålla,
att jag, med bibehållande af min riksdagsmannarätt, måtte varda
entledigad från det mig updragna förtroende att vara suppleant i
Riddarh. Utsk:t.
Sedan jemväl denna anhållan bifallits, anmodades R. o. Ad:ns
Hrr Elektorer att välja en ledamot i BankoUtsk:t efter Hr af
Wirsén, en suppleant i StatsUtsk:t efter Hr af Edholm, samt en
suppleant i Riddarh.Utsk:t efter Erih. Rudenschjöld.
Anmäldes och bordlädes följande, från Utsk:n inkomna Utlåt:n
och Mern., nemi. från
Bevill ning sUtskottet:
N:o 27, i ani. af erhållen återremiss i vissa delar af'Betänk:t
N:o 23, ang:de tullbevil 1 n:n;
N:o 28, i ani. af EiksStms skiljaktiga beslut ang:de tullbevillmu;
BankoUtskottet:
N:o
26, med förslag till vissa förändrade föreskrifter ang:de
Bankens vexlingskassa och depositionsrörelse;
N:o 27, i fråga om det belopp, Banken må hafva på utrikes
ort nedsatt;
Lagutskottet:
N:o 39, i ani. af gjorda annni- samt RiksStms skiljaktiga beslut
vid förehafvande af Utsk:ts Betänk. N:o 20, innefattande yttrande
öfver dels K. M:s Nåd. Propos. med förslag till förordn.
ang-.de mord, dräp och annan misshandel, dels ock enskilda motioner
i enahanda ämne.
Uplästes och godkändes Exped.Utsk:ts förslag till §§ i riks-'
dagsbeslutet:
12
Den 7 Juli.
N:o 14, ang:de underd. anhållan att K." M. måtte låta Sig
och Sin höga Gemål krönas under denna riksdag; och
N:0 15, ang,'de val af fullm:ge i Banken och Biksg.Kont:t.
Företogs val af 14 ledamöter och 0 suppleanter i förstärkt
Konst.Utsk., och befunnos efter valförrättningens slut hafva blifvit
utsedde till
Ordinarie Ledamöter:
N:o 60, Gr. Mörner, Carl Göran Detlof, med 35 röster.
N:o 99, Gr. Wrangel, fullm. Hr Nordenfelt, Enar, med 35
röster.
N:o 77, Frih. Behbinder, Fredrik Wilhelm, med 35 röster.
N:o 154, Frih. Bennet, Carl Steffan, med 35 röster.
N:o 213, Frih. Armfelt, Magnus, med 35 röster.
N:o 335, Hr Grubbe, fullm. Hr Olivecrona, Knut, med 35
röster.
N:o 1,846 A., Hr Fock, fullm. Frih. Alströmer, Carl Jonas
Oscar, med 35 röster.
N:o 1,038, Hr Bogeman, Johan Ludvig, med 35 röster.
N:o 313, Hr Drakenberg. Sten Johan, med 34 röster.
N:o 1,877 A., Hr Carleson, Edvard Henrik, med 34 röster.
N.-o 1,386 B., LIr Adlercreutz, Axel, med 34 röster.
N:o 1,563,- Hr Cederstråle, fullm. Frih. Posse, Johan August,
med 34 röster.
N:o 1,794, Hr von Hofsten, Carl August, med 34 röster.
N:o 1,992, Hr Lagerstråle, Carl Eric, med 34 röster.
Suppleanter:
N:o 2,209, Hr af Harmens, fullm. Frih. Åkerhjelm, Gustaf
Georg Knut, med 34 röster.
N:o 1,645, Hr Möllersvärd, Carl Henrik, med 33 röster.
N:o 1,053, Hr Hammarberg, fullm. Gr. Mörner, Knut Stellan,
med 33 röster.
N:o 1,749 B., Hr von Ehrenhein), Per Jakob, med 33 röster.
N:o 93, Gr. Wrangel, Tönnes Eeinhold, med 33 röster.
N:o 2,183, LIr Gripensvärd, Jakob Olof, med 33 röster.
Sedan lottningar blifvit anställde dels emellan dem, som erhållit
34 röster, för att afgöra, hvilka skulle blifva ordinarie ledamöter
och hvilken borde som förste suppleant ingå, dels ock emellan
dem, som bekommit 33 röster, till bestämmande af deras ordning
såsom suppleanter.
Föredrogs ånyo och företogs punktvis till afgörande Sammans.
Banko- o. JjagUtsk:ts d. 30 sisth Juni och d. 4 dennes bordlagde
Betänk. N:o 1, i ani. af dels K. M:s Nåd. Propos. om antagande
af en författn. ang:de ränta vid försträckning på viss kort tid, dels
ock enskild motion i enahanda ämne.
Utsk:ts första hemställan, att K. M:s ifrågav:de Nåd. Propos.
ej måtte bifallas.
Den 7 Juli.
I 3
Hr Gripenstedt, Johan August: Efter den behandling,
som K. M:ts ifrågav:de Nåd. Propos. fått röna inom det Sammansatta
Utskd, anser jag det vara föga förhoppning att vid denna
riksdag söka åvägabringa någon förändring i nu gällande stadgande
angående räntan vid försträckning på viss kort tid. Jag anser
det således vara föga tjenligt, att ingå i någon vidlyftigare utveckling
af frågan, och vill blott i förbigående bemöta några af de
inkast emot den K. Propos:n, som Utsk:t framställt. Utslct säger
bland annat, att en gifven följd af räntans frigifvande skulle blifva
den, att landets kapitaler, som naturligen dela sig i »fasta» och
»rörliga», skulle få en ökad tendens att öfvergå från den förra till
den senare kategorien. Jag vill blott häremot erinra, att med den
så kallade fasta placeringen måste menas placering mot säkerhet af
inteckning och att just detta slag af försträckning är undantagen
i K. M:ts Propos., så att räntan i detta hänseende icke är frigifven.
Det torde vara klart och är af praktiska förhållanden till
fullo ådagalagdt, att när en kapitalist till följd af den bundna
räntan ej kan på lagligt och hederligt sätt vinna mer, än en viss,
enligt hans tanke, obetydlig inkomst genom utlåning af sina penningar,
så tänker han sig för, huru desamma, på annat sätt använda,
skola kunna lemna honom större inkomst. För sådana industriella
planer finnas under nuv:de förhållanden mångfaldiga utvägar,
af hvilka den enklaste är den, att söka skaffa sig aktier i
ett bolag, der man vet att utdelningen öfverstiger den lagliga räntan.
Derigenom upstår den så mycket öfverklagade kapitalbristen,
och hvad är i sjelfva verket naturligare, än att, då ett kapital är
ihopsamladt, ej längre bibehålla det i förm af ett rörligt kapital,
utan genast nedlägga det i en förmånligare rörelse, såsom i en fabrik,
ångbåt o. m. d.? Jag vill ännu en gång uprepa, att jag ej
anser det vara skäl att ingå i någon närmare utveckling af denna
högst mångsidiga fråga, helst som jag är öfvertygad om, att K.
M:ts förslag åtminstone i' tvenne Stånd ej vinner framgång. Jag
har blott med dessa få ord velat uttrycka den åsigt, att jag är
öfvertygad derom, att ett ganska vigtigt steg framåt hade blifvit
taget, om K. M:ts Propos. med mera intresse blifvit omfattad.
Men som opinionen i landet ej tillräckligt hunnit stadga sig rörande
nyttan af den föreslagna förändringen, om än alla de, som
tänkt sig in i frågan, blifvit öfvertygade om sanningen af den
grundsats, på hvilken förslaget h v ilar, så vill jag gerna medgifva
att man ej bör påtvinga allmänheten en lag, för hvilken den hyser
misstroende, hvarföre jag ej heller med ringaste ifver ämnar
arbeta för att E. o. Ad. nu skulle afslå förev:de punkt i Utsk:ts
Betänk, och lemna sitt bifall till den K. Proposm.
Gr. Sparre, Erik,: Efter min öfvertygelse har den siste
värde talaren fullkomligt slagit hufvudet på spiken, då han yttrade,
att i närv:de ögonblick opinionen ej hunnit stadga sig rörande
frågan om räntans frigifvande, om än alla de, som tänkt sig
in i densamma, blifvit öfvertygade om sanningen af den grundsats,
på hvilken förslaget hvilar. Jag delar i allo den värde talarens
14
Den 7 Juli.
åsigt i detta hänseende, men anser på samma gång, att det ar
temligen klart, att, i en tidpunkt sådan som denna, då en allmän
penningebrist kan anses ega rum, man tvekar att vidtaga en åtgärd,
som, sage hvad man vill, ovilkorligen kommer att åstadkomma
en omstörtning i affärslifvet. Under sådana förhållanden torde
det lätt kunna förklaras, att den stora mängden af representanter,
som från olika orter af landet hört klagas öfver brist på
kapitaler och sett stämningen betryckt, vilja för åtgärders vidtagande
afbida en tidpunkt, då en lyckligare penningeställning i någon
mån komme att motverka den förändrade riktning af kapitalerna,
som ovilkorligen blefve en följd af räntans frigifvande. Jag
anser det således vara föga utsigt dertill, att förslaget vid iunev:de
riksdag skall komma att vinna framgång, helst detsamma redan af
tvenne Stånd blifvit afslaget, hvarföre jag för min del tror, att
ett fortsatt sträfvande för frågans framgång vore ett alltför fruktlöst
arbete, samt att man i denna fråga måste afbida en tidpunkt,
som är för reformens genomförande mera lämplig än den närv:de,
Hr Nordenfelt, Enar: Då denna fråga vid sisth riksdag
förevar och handlades af det sammans. Utsk:t, uttalade jag mig
för räntans frigifvande, hvilken mening, som vi alla veta, stadnade
i minoriteten. Jag har nu begärt ordet hufvudsakligen för att
tillkännagifva, att jag ej blifvit rubbad i denna min öfvertygelse,
utan att densamma snarare blifvit ännu mer hos mig rotfästad.
Man talar om vådan af att frigifna räntan just nu, då penningeställningen
är så betryckt, och man säger, att räntans hastiga stigande
skulle verka till stort mehn för alla kapitalbehöfvande i landet,
och i synnerhet för jordbrukarne. Det är väl sannolikt, att
räntan komme att stiga, men deruti ser jag ej något absolut ondt.
Jag tror nemi., att hvarje affärsman, som behöfde penningar, vore
mer belåten att betala en hög ränta för desamma, än att icke
vara i stånd att få låna några, och det vore åtminstone säkert,
att om räntan en längre tid höll sig mycket hög, komme penningarne
nog att infinna sig.
Dör min del skulle jag således önska, att K. M:s Nåd. Propos.
vunne framgång vid denna riksdag; men tyvärr! tyckes denna
förhoppning komma att svikas, enär tvenne Stånd redan afslagit
densamma och bifallit Utsk:ts hemställan. Emellertid och då, såsom
jag redan yttrat, min öfvertygelse om förslagets riktighet och
gagnelighet står fast, yrkar jag afslag å Utsk:ts hemställan och
bifall till K. M:s Nåd. Propos.
Hr Printzensköld, Carl: I rak motsats till den föreg:de
värde talaren yrkar jag afslag å K. M:s Propos. och bifall till
Utsk:ts Betänk. Jag gör mig ej samma begrepp, som den siste
talaren, om penningars tillströmmande i följd af efterfrågan, såsom
förhållandet är med andra varor. Hvad dessa sednare beträffar,
så tillverkas de af individen i obestämda qvantiteter och tillverkningen
stiger i samma mån efterfrågan tilltar. Men, så vidt
jag bar mig bekant, har ännu icke individen vunnit rättighet att
Den 7 Juli.
15
fabricera penningar, hvarföre deras tillströmmande eller försvinnande
ur rörelsen matte bero af helt andra förhållanden, ån utaf efterfrågan
eller icke. Erfarenheten torde vara den båsta läromästaren
i detta såsom i många andra hänseenden. Jag hemställer, om den
starka efterfrågan efter penningar 1857 och 1858 hade till följd,
att det hitströmmade så stora kapitaler. Man hade bort antaga
det, enl. den siste talarens slutkonst, men jag frågar, om så var
förhållandet? Ett annat skäl hvarföre jag anser att ett antagande
af K. M:s Propos. skulle vara i högsta grad olämpligt, är det,
att erfarenheten visat, att densamma blifvit just af de klasser,
hvilka den afsåg att skydda, med bekymmer och oro emottagen.
Eör min del yrkar jag afslag å K. M:s Propos. och bifall till
Utsk:ts Betänk.
Erih. Behbinder, Fredr. Wilh.: I allo instämmande i
de åsigter, Hr Printzensköld uttalat, ber jag endast att få tillägga
några ord.
Enl. mitt förmenande skulle det vara ganska vådligt, att,
under de bekymmersamma penningeförhållandena, som f. n. kunna
antagas ega rum, gifva sitt samtycke till K. M:s Propos. om räntans
frigifvaude. Jordbruket skulle i första hand deraf lida förfång.
Käntan skulle otvifvelaktig!, åtminstone under de första åren,
betydligt stiga; man skulle ej kunna vidare få låna penningar mot
inteckning i fast egendom, emedan hvar en hellre ville låna ut
dem mot skuldsedlar med borgen och taga 12 å 15 %. Ett an
,
nat skäl hvarföre jag anser det högst olämpligt att i närv:de stund
frigifva räntan, är det, att vi hafva en rik skörd att förvänta och
att man således har ani. att förmoda, att, äfven utan räntans frigifvande,
penningar skola inströmma i landet.
På grund af dessa skäl, får jag yrka bifall å det Sammans.
Utsk:ts Betänk.
Sedan öfverläggningen härmed ansetts afslutad samt H. Exc.
Hr Gr. o. Landtm, uptagit de derunder gjorda yrkanden om dels
bifall till Utsk:ts förevide hemställan och dels afslag derå samt
bifall till K. M:s Nåd. Propos., framställde H. Exc. propos. å bifall
till Utsk:ts hemställan, dervid svarades flere ja jemte ett eller
annat nej; och förklarade H. Exc. sig hafva funnit ja öfvervägande.
Utsk:ts sednare hemställan, att en inom BorgareSt:t väckt
motion i ämnet icke måtte till någon åtgärd föranleda.
Bifölls.
Föredrogs ånyo och bifölls LagUtsk:ts d. 30 sisth Juni och
d. 4 dennes bordlagde Betänk. N:o 31, i ani. af väckta motioner
om föreskrifter till betryggande af besittningsrätt till fast egendom
och af intecknings säkerhet.
11. o. Ad. åtskiljdes kl. T/z 1 e. m.
In fidem,
0. Brakel.
Den II Juli f. ra,
Onsdagen den 11 Juli 1860.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades 2 prot.utdrag för den 7 dennes, samt pleniprot.
för den 13 sistl. April.
Anmäldes och bordlädes nedannämnde, frän Utsk:n inkomna
Mern. och Betänk:n, nemi. från
StatsUtskottet:
N:o 124, i anledn. af ftiksStåndens skiljaktiga beslut ang:de
regleringen af utgifterna under RiksStatens första hufvudtitel;
N:o 125, i anledn. af RiksStåndens skiljaktiga beslut i en
med statsregleringen gemenskap egande fråga;
N:o 126, i anledn. af erhållen återremiss å Utlåt:na N:ris
49 och 5 0, ang:de regleringen af utgifterna under RiksStatens
andra och tredje hufvudtitlar;
N:o 127, i anledn. af återremisser å 28:de punkten af StatsUtsk:ts
Utlåt. N:o 93, ang:de regleringen af utgifterna under
RiksStatens sjette hufvudtitel;
N:o 128, i anledn. af väckt motion, ang:de militära boställens
indragande til! Statsverket emot beviljande af förhöjd penningelön
till militär-tjenstemännen;
N:o 129, i anledn. K. M:ts Nåd. Propos. i fråga om ersättning
till Sala silfververk för dess förlust i händelse af skatteförenklingens
tillämpning på de till silfververket anslagna räntor af
det s. ,k. Salbergs Län;
N:o 130, i anledn. af väckt motion ang:de återlemnande till
staden Halmstad af tvänne till Kronan uplåtna mindre jorderyrnder;
Allmänna
Besvärs- o. Ekon.-Utsk:t:
N:o 121, i anledn. af väckt motion om skärgårdsflottans åtskiljande
från örlogsflottan, samt förseende med egen officers-korps;
N:o 122, i anledn. af väckta motioner om uphäfvande af föreskrifter
ang:de censur å theaterpjeser.
Upplästes
Den 11 Juli f. ra.
17
Uplästes och godkändes Exped.Utsk:ts nedannämnde förslag
till K. St:rs underd. skrifvelser till K. M:t, nemi.:
N:o 9 5. ang:de ändringar i nu gällande Skiftes-stadga; och
N:o 96, om förändring i sättet för revisionen af kyrkornas i
vissa delar af Sverige räkenskaper.
Uplästes följande från Hr von Schéele, Prans August,
ingifna Mern.:
Nödsakad att för enskilde angelägenheter återvända till hemorten,
får jag, med förklarande af min ödmjukaste tacksamhet för
det mig visade förtroende, afsäga mig ledamotskapet i Allm. Besv.-  o. Ekon.Utsk:t och anhålla att vid min riksdagsmannarätt varda
bibehållen.
Uppå framställd propos. blef denna anhållan af E. o. Ad.
bifallen.
Vidare uplästes ett af Erih. Cederström, Claes Henrik,
inlemnadt Mern. af följande lydelse:
Hos Högloft. R. o. Ad. anhåller jag ödmjukast att, med bibehållande
af min riksdagsmannarätt, blifva befriad från mig gifna
updrag att vid pågående riksdag vara bänkman och ledamot af
Riddarh.Utsk:t.
Sedan R. o. Ad. jemväl härtill lemnat bifall, anmodade H.
Exe. Hr Gr. o. Landtm. Ståndets Hrr Elektorer att vid deras
nästa sammanträde välja en ledamot i Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:t
efter Hr von Schéele, samt en ledamot i Riddarh.Utsk:t efter Frih.
Cederström, äfvensom en suppleant i Bevilln.Utsk:t efter Hr Mannerstråle,
hvilken inlemnat sin riksdagsmannapollet.
Företogs val af en suppleant till fullm. i R. St:rs Bank; och
befanns, vid valförrättningens slut, dertill hafva blifvit utsedd:
N:o 1,877 A, Hr Carleson, Edvard Henrik, Exped.Chef, med
14 röster.
Företogs val af sex Revisorer för att, å R. o. Ad:ns vägnar,
deltaga uti innevarande års revision af Stats-,, Banko- o. Riksgäldsverkens
tillstånd, styrelse och förvaltning; och befunnos, efter valförrättningens
slut, dertill hafva blifvit utsedde:
Gr. Posse, A. R., Possessionat, med 21 röster;
Frih. Leijonhjelm, C. G. N., Kammarherre, med 20 röster;
Hr Sparre, G. G. S., Kammarherre, med 21 röster;
» Gyllenram, H. G. W., Major, med 21 röster;
» Hjerta, C. G., Kapten, med 21 röster;
» Adlersparre, Axel, Kapten, med 18 röster.
H. VIII.
2
1»
Den 11 Juli f. m.
Pöretog9 val af sex Revisorer för att å Ståndets vägnar deltaga
uti 1861 års revision af Stats-, Banko- o. Riksgäldsverkens
tillstånd, styrelse och förvaltning; och befunnos, vid valförrättningens
slut, dertill hafva blifvit utsedde:
Gr. Cronstedt, F. J., Kammarjunkare, med 28 röster;
Frih. Stackelberg, B. O., KaptenLöjtnant, med 22 röster;
» Åkerhjelm, H. S. K., f. d. Landshöfding, med 28 röster;
Hr Kuylenstjerna, C. J. G., Löjtnant, med 28 röster;
» Lagerhjelm, G. R., Ryttmästare, med 28 röster;
» von Francken, G. W., Löjtnant, med 21 röster.
Företogs val af sex Revisorer för att å R. o. Ad:ns vägnar
deltaga uti 1802 års revision af Stats-, Banko- o. Riksgäldsverkens
tillstånd, styrelse och förvaltning; och befunnos, efter valförrättningens
slut, dertill hafva blifvit utsedde:
Gr. Wachtmeister, Hans, Possessionat, med 26 röster;
» Posse, Knut, PremierLöjtnant, med 27 röster;
Frih. von Schwerin, C. J. G. A. J., Ryttmästare, med 27
röster;
Hr Reutersvärd, P. O., Kapten, med 27 röster;
» Törnebladh, C. O., vice-häradshöfding, med 27 röster;
» af Wirsén, C. T., Major, med 27 röster.
H. Exc. Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att anslag blifvit
utfärdadt till fortsättande af plenum kl. 6 e. m.
Hr Printzensköld, Carl, afgaf följande skriftliga anförande:
Vid den jemförelse imellan åtskilliga delar utaf StatsUtsk:ts
Utlåtm N:is 84 och 85, angide regleringen af utgifterne under RiksStatens
4:de och 5:te hufvudtitlar, hvartill göromåien inom Exped.-  Utskrt gifvit mig anledn., har jag inhemtat, huruledes StatsUtsk:t
uti 25:te punkten af Utlåt.-t N:o 84 tillstyrkt, hvad R. Sfer äfven
bifallit, att, i öfverensstämmelse med Utsk:ts af R. St:r jemväl
bifallna hemställan uti Betänkit N:o 48, beträffande löneafdrag vid
tjenstledighet för de till civila embetsverken hörande embets- och
tjenstemän, den förmånen äfven skall tillgodokomma embets- och
tjenstemiinnen vid alla de till 4:de hufvudtiteln hörande embetsverk,
korpser och stater, att, vid sjukdomsförfall, som fortfar utöfver
2:ne månader, löneafdraget må, när särdeles bevekande omständigheter
äro för handen, kunna antingen nedsättas eller helt
och hållet eftergifvas, men att StatsUtsk:t i öde punkten litt. c
af Utlåt:t N:o 58, som omhandlar löneafdragen vid tjenstledighet
för de till flottan hörande civila embets- och tjenstemän, icke för
desse sednare föreslagit en lika beskaffad förmån, hvarigenom och
då denna punkt oförändrad vunnit R. St:rs bifall händt, att ifrågav:de
embets- och tjenstemän ieke blifvit delaktiga af den väl
-
Den 11 Juli f. m.
19
vilja, sora R. St:r i förev:de fall ådagalagt emot deras vederlikar
så väl vid de civila embetsverken som vid arméen.
Jag kan icke antaga, att detta StatsUtsk:ts förfarande liar sin
grund i något annat än ett ofrivilligt förbiseende vid frågans behandling
inom Utsk:t. Förledet synes mig emedlertid vara af allt
för mycken vigt till sina följder, för att icke kräfva rättelse, så
mycket heldre som det ingalunda kan vara R. St:rs mening eller
vilja att, under alldeles lika omständigheter, gynna den ene statens
tjensteman mera än den andre. Och det är derföre, som jag tar
mig friheten att härå fästa StatsUtskits upmärksamhet, med hemställan,
att Utsk:t, i sammanhang med sitt blifvande yttrande i
anledn. af RiksStåndens skiljaktiga beslut i åtskilliga punkter af
5:te hufvudtiteln, måtte göra en sådan framställning, hvarigenom
R. St:r blifva i tillfälle att till flottans civile embets- och tjenstemän
utsträcka det stadgande, som R. St:r ang:de löneafdragen för så
väl civilstatens som arméens embets- och tjenstemän redan meddelat.
Om remiss af detta mitt anförande till StatsUtsk:t anhålles.
Begärdes på bordet.
Föredrogs ånyo LagUtsk:ts den 30 sistl. Juni och 4 dennes
bordlagde Betänk. N:o 33, i anledn. af väckt motion om antagande
af ny konkurs-lag samt nya lagar ang:de boskillnad och urarfvagörelse.
Gr. Sparre, Erik: Jag får hemställa, att med föredrag
ningen
af detta Betänk, må tillgå så som vanligen hos R. o. Ad.
blifvit iakttaget vid dylika vidlyftiga lagförslags behandling, nemi.
att förslaget paragrafvis föredrages, och att, derest återremiss i en
eller annan del beslutas, R. o. Ad. bemyndigar Utsk:t, att, utan
hinder deraf att en eller annan § är af R. o. Ad. bifallen, företaga
de förändringar deruti, som af återremisserna kunna föranledas.
Derjemte är det vanligt att med ingressens pröfning upskjutes
till sist. Då likväl i ingressen förekomma orden: »med ändring
af 8 kap. 2 § 8 mom. och 12 kap. 0 § Rättegångsbalken,
1 hvad dessa lagrum afse konkurs- och urarfvamål, förordnas som
följer», samt tillämpning af denna fråga redan förekommer i 1 g, så
är det klart att densamma kommer att diskuteras redan vid denria §.
Hr Printzensköld, Carl: För min del anser jag den
fråga, som här kommer att blifva föremål för R. o. Ad:ns öfverläggningar,
— och hvilken, enligt mitt förmenande, är af ganska
mycken vigt, enär den rör R. o. Ad:ns forum privilegiatum, —
böra afgöras innan R. o. Ad. öfvergår till granskningen af losta §.
Det kan nemi. icke förnekas, att om R. o. Ad. skulle med pluralitet
förklara, att Ståndet icke afstår den rätt, som genom 8 kap.
2 § Rätteg.balken tillägges detsamma, så kommer derigenom en
annan upställning att ega rum af alla de §§ i dea nya konkurs-lagen,
der fråga upstår om hvarest konkurs skall göras anhän
-
•jo
Den 11 Juli f. m.
gig. Efter min åsigt är det således alldeles nödvändigt, att E.
o. Ad. först afgör ingressen; och kan jag vid detta tillfälle icke
undgå att anmärka, det ingen motion är väckt om uphäfvande af
förenämnde lagrum. Det hade väl fordrats att så skett, innan man
snart sagdt i förbigående inkastar i en ingress ett stadgande, som halsa
stort inflytande på ett helt lliksStånds rättigheter, på grund af
de privilegier, som enligt grundlagen äro detta Stånd tillagda. Jag
anhåller, att till öfverläggning först anmäles ingressen och sedermera
den nya lagen paragrafvis.
Hr Olivecrona, Knut: I afseende på Gr. Sparres förslag
rörande ordningen för föredragningen har jag ingenting att för min
del anmärka. Jag anhåller blott att, derest föredragningen sker
paragrafvis, det måtte stå hvarje talare fritt att få på en gång
yttra sig om flera gg, då dessa stå i nära sammanhang med
hvarandra, äfvensom att få yttra sig öfver förslaget i dess helhet.
Gr. Sparre: Jag har för min del ingenting emot att, på
sätt Hr Printzensköld föreslagit, frågan om uphäfvande af E. o.
Ad:ns privilegierade forum må göras till en särskild fråga, och att
föredragningen dermed börjas.
H. Exc. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att han, med anledn.
af hvad nu blifvit föreslaget och yrkadt, finge hemställa, att Utsk:ts
framställning rörande uphörandet af E. o. Ad:ns forum privilegiatum
i konkurs- och boskillnads-mål först skulle företagas till pröfning;
att förslaget till ny konkurs-lag sedermera skulle paragrafvis
genomgås, dock med rättighet för ledamöterne att, derest sådant funnes
nödigt, vid en paragrafs föredragning jemväl yttra sig öfver så väl de
paragrafer, som ansågos stå i närmare sammanhang med den föredragne,
som ock lörslaget i dess helhet; samt att ingressen till förslaget,
utom i hvad den rörde uphörandet af Ståndets privilegierade forum
i nyssnämnde mål, sist skulle förekomma till granskning; äfvensom
att E. o. Ad. i afseende å såväl förslaget till konkurs-lag som ock
de två efterföljande förslagen, måtte besluta, att, för den händelse
en del §§ blefve återremitterade och en annan del bifallne, det
skulle stå Utsk:t öppet att vid förslagens förnyade handläggning
föreslå sådana ändringar i af E. o. Ad. godkända paragrafer, som
kunde finnas behöflige till följd af skeende förändringar i återremitterade
paragrafer.
Eopades ja.
Härefter uplästes hvad Utsk:t å sid. 20 yttrat ang:de uphörande
af E. o. Ad:ns forum privilegiatum i konkurs- och boskillnads-mål.
Hr Printzensköld: Det är icke första gången som denna
framställning kommit från LagUtsk:t till E. St:r. Jag har, så
ofta det skett, sökt motsätta mig densamma, och det är således
icke första gången jag befinner mig i detta förhållande. Vid 1848
Den 11 Juli f. m
åi-9 riksdag väcktes af en ledamot inom BondeStit förslag om
uphäfvande af Adelns forum privilegiatum i konkursmål. En ledamot
at Utsk:t, nu dess Ordförande, tillstyrkte äfven då med
mycken värma inom detta Stånd, att denna rätt måtte upliäfvas.
Men efter anställd votering oell ehuru den liberala åsigten vid
den riksdagen företrädesvis gjorde sig gällande, lyckades dock icke
att genomdrifva detta förslag. Det föll med några få rösters majoritet.
Man skulle hafva trott, att denna utgång af saken borde
hafva utgjort skäl, att icke åtminstone till följande riksdag förnya
förslaget. Så skedde dock; ty samma ledamot af BondeSt:t, som
vid föregide riksdag väckte förslaget, återkom dermed vid 1851
års riksdag, dock med den utsträckning, att hela forum privilegiatum
skulle i alla afs:den uphöra, hvarvid han understöddes af en
ledamot af detta hus. När detta förslag kom till Utsk:t, kunde
man vara förvissad om hvad resultatet skulle blifva, nemi. tillstyrkan
af motionen med den dervid gjorda utsträckningen. Vid denna
sednare riksdag hade R. o. Ad. invalt i LagUtsk:t en ledamot,
nemligen nuv:de Expeditions-Chefen Carleson, hvilken i detta fall
tänkte helt olika med Utskits majoritet, och han bifogade till Utskits
Betänk, en reservation, som hade till följd, att E. o. Ad. utan
votering afslog Utsk:ts Betänk. Genom denna reservation synes
mig vara så uppenbart ådagalagdt icke allenast det olämpliga, utan
rent af det vådliga uti afskaffandet af R. o. Adis forum privilegiatum,
att loga eller intet dervid återstår att tillägga. Jag vill
gerna dela deras åsigt, som anse det icke vara någon synnerlig
ära i att omedelbarligen i fråga om en person lyda under HofRätten,
såsom första domstol. Men då det är fråga om sådana
rättigheter, som den att såsom representant deltaga i öfverläggningar
och beslut om Statens angelägenheter, anser jag det vara af
stor vigt att bibehålla en ordning, som leronar garanti deremot att
ingen oberättigad får inträde på detta rum. Att blott derföre att
några tjenstehjon skulle hafva större fördel af att bevaka sina fordringar
vid närmaste domstol, upphäfva R. o. Adis forum privilegiatum,
vore att sätta R. o. Ad. såsom representanter i en annan
kategori, än andra Stånd, hvilka icke utöfva representationsrätt annat
än på grund af val. Utskit har såsom försvar för sin framställning
anställt en jemförelse, som utvisar, det Utskit icke öfvervägt
jemförelsens beskaffenhet. Utskit har nemi. talat om förhållanderne
i Norige.. Der finnes icke något Stånd, som sjelfskrifvet
inträder inom representationens murar, och der kan också ett sådant
stadgande, som här är i fråga, icke vara af någon betydenhet.
När S. o. Ad. en gång upphör att i följd af sin sjelfskrifvenhet
inträda på detta rum, då först kan det vara tid, att afstå från
den rättighet, som Ståndet nu eger, och skulle jag lefva den tiden
och här infinna mig, skall jag vara den första att afsäga mig densamma.
Men just med afside på det förhållande, som i Hr Carlesons
reservation blifvit omförmäldt, nemligen att R. o. Adis sjelfskrifvenhet
bör kontrolleras, så att ingen obehörig inkommer hit,
anhåller jag att R. o. Ad. ville afslå Utskits förslag.
Dessutom kan jag icke undgå att tillägga, det jag anser för
-
22
D en 11 Juli f. w.
slaget vara väckt helt och hållet på sidan orri saken, likasom jag
anser komiterade hafva sträckt sig utom gränsen af sin befogenhet,
då de inlåtit sig på området af Ståndens privilegier. Det updrag,
som R. St:r lemnat K. M:t, att genom en komité låta utarbeta
en lag angående konkurser, omfattade icke någonting annat. Hvad
nu forum privilegiatum har att göra med ordnandet af kreditförhållandena
man och man emellan, går öfver min fattnings-förmåga.
Jag tror att om Hofrätt, Härads- eller Rådstufvurätt handlägger
en konkurs, måste det hafva samma verkan i afseende på kreditförhållandena
och deras ordnande. Således har i detta fall R. o.
Adis forum icke det ringaste att skaffa med hvad sjelfva konkurslagen
stadgar rörande oraförmälde förhållanden. Afven ur denna
synpunkt anser jag således saken vara af beskaffenhet, att icke böra
af E. o. Ad. bifallas, och jag kan ej annat än förundra mig öfver
att komiterade velat föreslå en lagstiftning, som icke är af behofvet
påkallad. Jag anhåller således om afslag å ingressen, i hvad den
rörer 8 kap. 2 g RättegisBalken.
Gr. Sparre: Den siste värde talaren började sitt yt
trande
dermed, att det icke är första gången som denna fråga utgör
föremål för R. o. Ad:s pröfning. Jag tror att han misstager
sig deruti; ty det är verkligen första gången, som den här förekommer.
Tillförene har det varit fråga om Adelns forum privilegiatum
i allmänhet; men nu blott om forum i konkursmål, och
således ingalunda om andra delar af 8 kap. 2 g Rätteg:sBalken.
Detta förklarar också anledningen, hvarföre den person, hvars reservation
Hr Printzensköld här åberopat och som vid ett föreg:de
tillfälle motsatt sig saken, nu icke uppträder emot densamma på
detta rum, utan i stället såsom föredragande i högsta domstolen
gjort allt för att genomdrifva den. Således torde denna omständighet
tillräckligt vederlägga den ifrågavarande reservationen, och
då Hr Printzensköld har sagt, att till denna reservation ingenting
finnes att lägga, så har ju allt detta förfallit. Förhållandet är att
de flesta frågor, der tvifvel eller tvekan kan upstå om adelsmans
behörighet att här representera, röra, huruvida han är omyndig
förklarad. Den omständigheten deremot, om man gjort konkurs,
är någonting, sora blir till den grad officielt, att det sällan slår
felt, att icke Riddarh.Direkt:n derom eger kännedom; och om också
så icke är förhållandet, så står det alltid öppet, att ålägga Advokat-fiskalerna
i Holrätterna att derom göra anmälan hos Direktionen.
En underlåtenhet härutinnan vore också ett groft tjenstefel.
Jag ber nu att få yttra några ord om saken i allmänhet. Jag
tillhör icke dera, som närsomhelst tillstyrker uphörandet af rättigheter
för R. o. Ad., hvilka tillika innefatta förbindelser, d. v. s.
rättigheter, genom hvilkas utöfvande R. o. Ad. jemväl uppfyller en
pligt emot sitt fädernesland. Men en annan fråga är, huruvida
denna rätt är af någon fördel för R. o. Ad., och att så icke är
förhållandet, har den siste talaren sjelf besvarat, då han sagt, att
han ingalunda anser den såsom någon fördel. Jag är ölvertygad
om detsamma. Plvaruti kan, Mine Hrr! förmånen bestå för en
Pen 11 J uli f. m.
23
adelsman, att lians konkurs anhängiggöres i Hofrätt? För den, sorn
bor i stad, der Hofrätt finnes, kan det vara likgiltigt, om hans
konkurs går till denna eller någon annan rätt. Men för dem,
som icke bo i sådan stad, vill jag fråga om det är en fördel eller
en olägenhet? Om t. ex. ("hvilket jag ganska ofta varit vittne till_)
en olycklig adelsman, som bor i Wermland eller Norrland, gör
konkurs, så måste han inställa sig här i Stockholm för att aflägga
ed, hvarifrån han dock kan befrias. Men vid första förhöret måste
han personligen inställa sig. Ar det då en förmån för denne
person, att tvingas göra en resa af 4 0, 5 0, 60, ja 70 mil för att
inställa sig i residensstaden? Jag kan icke föreställa mig, att någon
kan hysa en sådan föreställning. Då det således hvarken kan
vara någon ära eller fördel för den, sora befinner sig i så olyckliga
omständigheter, att han måste afstå sin egendom till sina borgenärers
förnöjande, att sådant skall ske inför Hofrätt, så kan jag
icke finna annat, än att det är ett onus, som man bör så fort
som möjligt göra sig fri ifrån. Om R. o. Ad. skall med skäl
kunna försvara de företrädesrättigheter,, som ännu tillhöra Ståndet,
bör man väl frigöra sig från sådana, som äro besvärliga och för
öfriga medborgare medföra en bestämd olägenhet. Ty, Mine Hrr,
jag går tillbaka till min cessionant i Vermland eller Norrland. Han
har en mängd underhafvande och står i affärer med ett större antal
personer. Större delen af dessa är arbetsfolk, som då måste skaffa
sig ombud i Stockholm för att aflägga borgenärs-eden, uttaga prot.-  utdrag o. s. v. Man måste erkänna, att om å ena sidan R. o.
Adis forum är en olägenhet för R. o. Ad. sjelf, och å den andra
jemväl en olägenhet för borgenärerna, så är det icke en fördel, och
om Ståndet envist vidhåller denna företrädesrätt, som för Ståndet
sjelft icke iir någon vinst, så är det klart, att det hat och den
ovilja, som redan förefiunes mot detta Stånd, skola vända sig äfven
mot de andra rättigheter, som kunna för R. o. Ad. vara af
större värde. Min åsigt är således den, att om R. o. Ad. vill
häfda de rättigheter, som tillika innefatta förbindelser, så bör man
icke bibehålla sådana, som på en gång för R. o. Adis egna medlemmar
och för öfrige medborgare medföra olägenheter.
Det liar blifvit sagdt, att komiterade sträckt sina åtgöranden
utöfver sin befogenhet, då de tillstyrkt upphäfvandet af forum privilegiatum.
Jag ber att få upplysa, det komiterade hade sig uppdraget
att författa en ny konkurslag, och till följd häraf borde
också komiterade föreslå en ny lista § i stället för motsvarande g
i nu gällande .konkurslag. Komiterade gingo då icke utom sin befogenhet,
då de togo i betraktande, huruvida innehållet af sagde
g borde qvarstå eller icke.
Jag öfvergår nu till sjelfva lagen och ber att ur dess egen
natur få bevisa lämpligheten af det gjorda förslaget i sagde hänseende.
Utskit har nemligen, i likhet med komiterade, föreslagit
en helt annan rättegångs-ordning för konkurser, än hittills. Det
har, efter mitt förmenande, varit det felet med konkursers behandling
här i Sverige, att domstolen för mycket ingripit deruti. Nu
är det meningen att skilja konkurs-behandlingen eller sjelfva för
-
24
Den IX Juli f. m.
valtningen från de egentliga tvistefrågorna. Till den ändan blef
det nödvändigt, att införa ett slags funktionärer, hvilka komiterade
benämnt rättens ombudsmän, och hvilka skola öfvervaka sysslomans
förvaltning af de afträdda boen, samt i allmänhet vara ett slags
freds-mäklare emellan gäldenären och hans borgenärer. Det är
temligen klart, att en sådan ombudsman måste, derest domstolen
eljest skall kunna med förtroende till honom öfverlemna det ansvarsfulla
kall, som honom åligger, vara under domstolens ögon
samt af densamma vara personligen känd. Sådant är möjligt inom
smärre distrikter, hvilket t. ex. inträffar på landet, der domaren
alltid har personlig bekantskap med de inom hans ort boende.
Annorlunda är förhållandet med Hofrätterna, hvilkas ledamöter
icke kunna känna alla personer inom sitt stora distrikt. En Hofrätt,
hvars jurisdiktion, i likhet med Svea Hofrätt, sträcker sig
från Haparanda till Östergöthland, kan icke hafva tillräcklig kännedom
om alla personer inom detta stora område. Det är då nödvändigt
ur denna synpunkt, att R. o. Ad:s forum i Hofrätten i
detta fall uphör. Härmed har jag besvarat en 3:dje anmärkning,
sorn Hr Printzensköld gjort, då han frågat: »Hvad har R. o. Ad:s
forum att göra med kredit-förhållandena?» Jag vill blott„tilliigga,
att R. o. Ad:s forum har att göra med kredit-förhållandena, om
det leder derhän, att tvinga personer att färdas 70 till 80 mil
bort, för att bevaka sina fordringar. Jag är i allmänhet icke af
den åsigt, att förslag, som en gång blifvit af R. o. Ad. afslagna,
skola ånyo framläggas. Men någon förebråelse härutinnan drabbar
mig icke nu. emedan denna fråga icke förut varit föremål för R.
o. Ad:s pröfning. Jag vågar således anhålla, att R. o. Ad., under
förutsättning att förslaget i öfrigt bifalles, äfven bifaller framställningen,
att R. o. Ad:s forum i konkursmål måtte uphöra.
Hr Dalman, Wilhelm Fredrik: Jag är helt och hållet
förekommen af Gr. Sparre och anhåller att lill alla delar få förena
mig med honom. I denna fråga är för öfrigt tillräckligt ordadt
vid föregående riksdag, och jag inskränker mig derföre endast, till
yrkandet om bifall till Utsk:ts förslag, och då, på sätt den siste
värde talaren antydt, det nu blott är fråga om uphörande af R.
o. Ad:s forum privilegiatum i konkursmål, torde någon tvekan att
bifalla förslaget icke kunna upstå.
Frih. Rehbinder, Fredrik Wilhelm: Jag är till största
delen förekommen af Gr. Sparre, hvad angår hans yrkande om
borttagande af R. o. Ad:s forum i konkursmål. Men jag går ännu
längre, då jag önskar denna rättighets fullkomliga upphörande. Jag
har vid en föregående riksdag varit af samma mening, ehuru förslaget
då föll med 2 rösters öfvervigt; men orsaken dertill varatt
tre ledamöter gingo bort, och dessa trenne, af hvilka jag ser en
här närv:de, voro af den åsigt, som stannade i minoriteten. Hade
de förblifvit på sina platser, skulle förslaget redan varit lag. Jag
kan icke heller inse, att denna rättighets borttagande kan på minsta
sätt göra R. o. Ad. skada; tvertom är det min öfvertygelse.
I) o ii 11 Juli f. m.
25
att rättighetens bibehållande länder till ganska många svårigheter
vid åtskilliga fall. Det är öfverflödigt att vidare orda om saken,
då Gr. Sparre så tillräckligt utvecklat skälen för borttagande af
ifrågavarande forum i kcnkursmål; hvadan jag blott anhåller att
få instämma i hans yrkande.
Frih. Raab, Adam Christian: Det var under Hr Print
zenskölds
anförande som jag begärde ordet. Jag har många gånger
kunnat fatta, hvarföre Hr Printzensköld ifrigt motsatt sig reformer
i afseende på R. o. Ad:s sjelfskrifvenhet, dess rättigheter
och privilegier; men jag förstår sannerligen icke, hvarföre han skall
motsätta sig det nu ifrågavide förslaget. Då emellertid den värde
talarens mening blifvit så fullständigt vederlagd, vore det blott
att borttaga R. o. Adis dyrbara tid, om jag vidare yttrade mig.
Jag ber blott att få nämna, att just vid konkurser måste det väl
snarare vara en förmån att få den saken så tyst och stilla upgjord
som möjligt är. För min del kan jag icke annat än tillstyrka
bifall till förslaget.
Hr Olivecrona: Hr Printzensköld har såsom hufvudsakligt
skäl för sin begäran om afslag på hvad det föredragna Betänkit
innehåller angående upphäfvande af R. o. Adis forum privilegiatum
i konkursmål anfört vådan af den bristande kontroll, som skulle
upstå i afside på kännedomen om en adelsman, sorn ville vid riksdag
sig infinna, befunne sig i konkurs-tillstånd eller icke. Om
detta vore det enda skälet för bibehållande af forum, tror jag att
det icke kan ega mycket att betyda. En kontroll i detta afside
kan lätt vinnas genom ändring på annat håll, t. ex. såsom här
blifvit föreslaget, att underdomstolarne skulle till vederbörande advokat-fiskaler
i Hofrätterna insända upgifter på alla adeliga cessionanter,
hvarefter advokat-fiskalerna skulle meddela detta åt Riddarh.
Direktionen. £n sådan kontroll synes mig vara alldeles tillräcklig.
För öfrigt har af Hr Printzensköld blifvit ifrågasatt, huruvida
uphörandet af R. o. Adis forum privilegiatum har med konkurslagen
att göra. Såvida det är nödvändigt, att i en konkurslag
bestämma, hvilken domstol, som skall uptaga och behandla sådana
frågor, lärer det väl också vara nödvändigt, att införa ett
dylikt stadgande, och Utsk:t har således icke kunnat undgå att
i ingressen framställa förslag om uphäfvande af Adelns forum i
detta fall. För öfrigt instämmer jag helt och hållet i den del af
Gr. Sparres anförande, som rörer de svårigheter, hvilka upstå så
väl för frälsemannen sjelfva som för borgenärerna, då de skola i
en främmande och aflägsen ort bevaka sina fordringar. Jag är
följaktligen af den tanken, att upphörandet af R. o. Adis forum
privilegiatum uti ifrågavarande hänseende icke kan vara någonting,
som för Ståndet är menligt, utan tvertom ledande till dess gagn
och fördel.
Hr Printzensköld: Om jag också begick ett misstag
deruti, att jag refererade, huruledes den vid 1848 års riksdag
Den 11 Juli f. m.
väckta frågan om uphörande af R. o. Ad:ns forum privilegiatum
angick blott behandlingen af adelsmans konkurs, så qvarstå i alla
fall, enl. mitt förmenande, oförminskade de skäl, som jag tagit
mig friheten anföra mot förslagets antagande. Visserligen har jag
nu hört flere ledamöter, som eljest i många fall äro liktänkande
med mig, öfvergå på den liberala sidan och vilja efterskänka en
rättighet, som ansetts såsom en förmån för R. o. Ad. Men det
hindrar dock icke mig att fortfara i min åsigt. Besynnerligt nog
är det likväl, att i de Betänk:n, som vid 1848 och 1854 års
riksdagar afgåfvos från LagUtsbt ronde detta ärende, den delen,
som angick förmynderskap m. m., blott i förbigående vidrörts, under
det att Utsk:t vidt och bredt ordar om de svårigheter och
besvärligheter, som skulle vara för handen för borgenärer i konkursmål.
Detta visar, att det egentligen var härutinnan som man
ville borttaga forum privilegiatum. Genom framhållandet af dessa
skäl vill det synas som örn de värda ledamöterna i Utsk:t icke
fästat upmärksamheten dervid, att dessa svårigheter snarare inträffa
med personer, sorn tillhöra de vanliga domstolarne, än med adelsmän.
En grosshandlare t. ex., som har sin rörelse i Stockholm,
men har egendomar 30 till 40 mil härifrån, tror jag mera åstad
kommer
besvärligheter genom sin konkurs, än medlemmar af R. o.
Ad. Jag har sjelf en konkursfordran, som tvingat mig att resa
ner ända till Elfsborgs län, och jag frågar, om det icke varit förmånligare
att kunna resa till Jönköping, dit jag har närmare.
Det är besynnerligt, att man framhåller sådana skäl, då de verkligen
i det hela ingenting betyda. Jag glömmer icke så lätt det
gamla latinska ordspråket:
»Gutta cavat lapidem, non vi, sed ssepe cadendo».
Borttager man så småningom det ena stödet efter det andra, så
kommer också allt ovilkorligen att falla. Det har i alla tider besannats,
att ju mera eftergifter man gör, desto högre anspråk får
den, för hvilken eftergifterna gjorts. Detta hafva vi sett alltsedan
år 1810, då eftergifterna började. R. o. Ad. har också med mycket
skäl efterskänkt åtskilliga af sina rättigheter. Nu qvarstår
endast rätten att representera vid riksdagarne, och då kommer
man och frågar: »När Hrr:ne icke hafva andra rättigheter, än
denna, med hvad rätt sitta då Hrr:ne såsom sjel(skrifna ledamöter
i ett Stånd? Ligger det då icke klart att äfven denna rättighet
måste uphöra? Ty det ena är en ovilkorlig följd af det andra».
Så har jag tänkt mig saken; men jag hör nu, att vid 1860 års
riksdag är opinionen annorlunda, än vid riksdagarne 1848 och
1850. Jag får naturligtvis buga mig för den majoritet, som vid
en blifvande votering kommer att ådagalägga denna hängifvenhet
för reformer, äfven om man dermed icke gör andra medborgare
•någon tjenst. Jag kommer troligen icke att lefva, då man såsom
skäl för ytterligare eftergifter skall åberopa det beslut, som nu
kommer att fattas. Den sista rättigheten skall då äfven gå sin
kos, den att kunna inträda på detta rum för att deltaga i öfveriäggningar
och beslut om fäderneslandets angelägenheter.
Gr. Sparre har talat om den ifrågav:de eftergiften, som om
Deli 11 Juli f. m
den verkligen skulle röra en företrädesrätt. Den gör det också,
ehuru den icke är af något reelt värde; men för R. o. Ad. anser jag
den vara en sak, som bör bibehållas, just för de kontrollers skull,
som äro nödvändiga för att hindra obehöriga personer att inträda
pä Riddarhuset såsom representanter. Man liar visserligen sagt,
att dessa kontroller ändå kunna åstadkommas. Den är icke särdeles
bevandrad i våra annaler, ang:de efterlefvande af författmr,
som icke redan har sig bekant, med hvilken noggrannhet det
iakttages. Detta har också Hr Carleson i sin reservation antydt,
och det kan äfven, på sätt han anmärkt, hända ganska lätt, att
obehöriga här vinna inträde. Huruvida Hr Carleson, såsom Gr.
Sparre sagt, frånträdt sina åsigter i detta fall, vill jag lemna derhän.
Jag är väl skyldig att tro förhållandet vara sådant, då Grin
upgifvit det. Men besynnerligt nog var det blott för några dagar
sedan som mannen till mig yttrade, att han fortfarande hyste
samma åsigter, som år 1850. Att han icke är här i dag för att
uttala sina tankar, kan komma deraf att hans tid, såsom Expeditionschef
i en statsexpedition, kan vara uptagen af andra och vigtigare
göromål. Jag tillåter mig således att hysa något tvifvel
om att han så helt och hållet frånträdt sin öfvertygelse; det förundrar
mig, att man kunnat yttra en sådan åsigt, som den att en
underdomstol skulle hafva en närmare bekantskap med de personer,
som skulle förordnas till rättens ombudsmän, än hofrätten. Om
en person förklaras för rättens goda man, liar denna rätt i saken
så mycket intresse, att tvifvelsutan ingen annan kan af hofrätten
förordnas, än den som är fullt qvalificerad att förtroendet emottaga.
Emellertid torde det, när vi komma till den frågan, blifva
en annan sak att afgöra, huruvida det är lämpligt att införa sådana
gode män. Det är en sak, som är främmande i vårt land
och som snarare torde komma att inveckla, än förenkla konkursmålen.
Jag förutser utgången af denna vigtiga fråga; men jag hade
önskat, att Utsk:t med större skyndsamhet handlagt dessa ärenden,
så att de kunnat inkomma före en tidpunkt, då R. o. Ad:ns bänkar
äro så glesnade, som nu är förhållandet. Något giltigt skäl
för detta dröjsmål har icke förefunnits, då det blott är det 33:dje
Betänkit, som Utskit hunnit afgifva, ehuru vi befinna oss i riksdagens
8:de månad, hvartill kommer, att när man granskar eller
ser på beskaffenheten af de föregide Betänkma, dessa icke äro af
den vidlyftighet, att man ej för många månader sedan kunnat inkomma
med det här ifrågavide.
Frih. Creutz, Steffan: Då jag, som bekant är, i allmän
het
är en motståndare till undantagslagar, kan jag icke underlåta
att uttala mina tänkesätt, äfven i denna fråga, och ber att få yrka
bifall till Utsk:ts Betänk, i nu föredragna del, hufvudsakligen på
de skäl, Utsk:t sjelft framställt. Gr. Sparre har redan utvecklat
frågan så fullständigt, att det icke torde återstå något att vidare
tillägga; hvarföre jag också ber alt få med honom till alla delar
instämma.
28
Den 11 Joli f. m.
Hr Gr:n har påpekat de stora svårigheter, som upstå för en
frälseman, då han är aflägset boende från hofrätt, och, beträffande
borgenärerna, förefaller det mig som om dessa skulle hafva lika
stora olägenheter, men deremot stor rätt att få saken noggrannt
utredd på närmaste håll och utan omvägar. I afs:de pä Hr Printzenskölds
motskäl, att det skulle kunna hända hvilken som helst
att hafva affärer med aflägset boende personer, så är detta en följd
deraf att man eger fordringar och egendom, hvilket tillkommer
hvarje individ. Jag tror, att det i allmänhet är nödvändigt att
E. o. Ad. ställer sig på samma ståndpunkt som öfriga landets
innevånare. Detta är en principfråga, och det är således vigtigt
att den snart kommer till afgörande. Jag anhåller derföre om bifall
till Utsk;ts förevide förslag.
Gr. Lagerbjelke: Det vill synas som om denna fråga
vore temligen enkel, och som om de argumenter, hvilka blifvit
med mycken talang anförda emot densamma, icke höra hit, utan
stå på sidan om saken. Den gäller nemi. ingalunda om E. o. Ad.
vill afstå sin representationsrätt, utan endast, huruvida Ståndet
vill afsäga sig forum privilegiatum i konkursmål, hvilket afsägande
står i oskiljaktigt sammanhang med frågan örn en ny konkurslag.
Prågan är således, hvilket är bättre för det allmänna och fördelaktigare
för K. o. Ad., antingen att bibehålla rättigheten att icke
i konkursmål sortera under under-rätt, utan under hofrätt, eller
att, med afstående af denna rättighet, på samma gång antaga en
förbättrad konkurslag. Mig synes det gifvet, att om den nya konkurslagen
verkligen innefattar en stor förbättring, så vore det att
göra både E. o. Ad. och landet en stor skada, om man, för att
bibehålla detta forum i konkursmål, hindrade landet från att komma
i åtnjutande af fördelarne af en bättre konkurslagstiftning. Då
det således här är fråga om att bereda det allmänna och E. o.
Ad. en stor förmån, kan jag icke inse något skäl att motsätta sig
saken. Skulle det deremot visa sig, att den nya lagen icke vore
så god, så förfaller också frågan om forum privilegiatum. Jag anhåller
om bifall.
Gr. Sparre: Jag tror, att frågan invecklas, om den fattas
på sätt Hr Printzensköld gjort, eller såsom en eftergift å E. o.
Ad:ns sida. Det är nemi. icke någon eftergift, utan det en sak,
som ligger i E. o. Adois egna ledamöters intresse. Det är icke
någon koncession, utan en förändring i lagen, som är nyttig för
icke allenast E. o. Ad., utan äfven för öfrige samhällsmedlemmar,
och det borde väl icke kunna vara något skäl för E. o. Ad. att
motsätta sig densamma. .Tåg skulle icke säga ett ord, om här
vore fråga om att afskaffa en rätt, som för någon medförde den
ringaste fördel; men jag tror, att den nuv:de ordningen är för E.
o. Ad. ett besvär, ett onus, utan afs:de på de olägenheter, den
medför för öfrige medborgare. De fleste af en persons fordringsegare
äro naturligtvis boende i orten, och det är för desse, som
det gäller att resa 7 0 till 80 mil bort. Jag anhåller således, att
Den II Juli f. m.
29
frågan icke drages in på koncessionernas område; ty det gäller ej
någon koncession, utan blott att göra en förändring, som den nya
lagen ovilkorligen fordrar. Man säger, att hofrätten kan lika väl
känna personer i Stockholm, som rådstugurätten. Men då hofrätten
omfattar ett territorium af mycket vidsträcktare omfång och
den måste välja ombudsmän inom den ort, der borgenären är boende,
så blir det naturligtvis omöjligt för hofrätten att kunna utse
för densamma kända ombud från Haparanda till Wenerns gräns.
Jag beklagar, att Hr Printzensköld icke haft tillfälle genomläsa
förslaget, hvilket synes deraf, att han tror att ombudsmännen skulle
tillsättas af rätten efter förslag af borgenärerna. Så är dock icke
förhållandet, utan de tillsättas utan förslag.
Det fattades sannerligen icke mer, än att LagUtsk:t skulle
vid denna riksdag få förebråelse för långsamhet. Jag underkastar
mig Hr Printzenskölds bedömande i detta fall; men jag trodde
icke, att Utsk:t hade gjort sig förtjent af en dylik förebråelse, då
iag vet, att arbetet verkligen fortgått mycket raskt. Utsk:ts arbeten
äro för öfrigt af sådan art, att de icke kunna mätas af
numror, som således ieke innebära tillräcklig ani. för att beskylla
Utsk:t för långsamhet.
Hr Printzensköld; Till en början får jag svara den siste
värde talaren, att jag, hvad beträffar min gjorda anm. ang:de
LagUtsk:ts långsamhet, icke kan taga ett ord tillbaka. Man skall
ihågkomma, att det arbete, som här är i fråga, grundar sig på
ett förut utarbetadt förslag, som i det väsendtligaste blifvit följdt;
och sådant behöfver, efter den erfarenhet jag eger om tjenstemannagöromål,
icke medtaga så lång tid, som om man från början
skall upgöra ett nytt förslag.
Gr. Lagerbjelke har sökt försvara ifrågav:de förslag dermed,
att det skulle stå i oskiljaktigt sammanhang med en ny konkurslag.
Det är sannt så tillvida, som att, emedan R. o. Adms medlemmar
äro Svenska medborgare, så måste man också lagstifta för
dem. Men hvad slags sammanhang det för öfrigt eger med konkurslagen,
är mig omöjligt att finna. Dömer Svea hofrätt annorlunda
efter nu gällande konkurslag, än rådstugurätten? Eger icke
samma rättegångsordning rum? Ingen annan skilnad finnes, än att
på ena stället utgifvas konkursdomar blott under form af prot:r.
Således vill jag bestämdt bestrida riktigheten af Gr. Lsgerbjelkes
påstående. Man kan lagstifta om affärsförhållanden, utan alside på
under hvilket forum en person lyder. Så har jag lärt mig under
den tid jag studerade rättsläran. Jag tror ingalunda, att R. o.
Ad. gör sig skada med att bibehålla sitt forum privilegiatum, utan
tvertom betydligt gagn; emedan, sage hvad man vill, och det har
äfven Gr. Sparre erkänt, detta bibehållande innefattar en företrädesrätt
för Adeln, hvilket måste vara klart deraf, att i motsatt
händelse hade rättigheten icke i 1723 års privilegier kommit att
qvarstå, ej heller i 1734 års lag. Ett annat förhållande är, om
denna företrädesrätt är af något stort värde, och i detta fall har
jag redan uttalat mig, nemi. att jag anser den utgöra ett slags
30
Den 11 Jnll f. m.
accessoriurrl till representationsrätten. Likasom erfarenheten har
visat, att ju flere eftergiftér mati gör, desto större blifva anspråken,
ända till dess intet mera finnes att eftergifva. Alan behöfver alldeles
icke, såsom Gr. Lagerbjelke sade, betaga allmänheten förmånen
af den nya konkurslagen, derföre att man bibehåller forum
privilegiatum; ty denna lag kan derförutan med några få undantag
godkännas, och således eger detta skäl icke någon giltighet.
Att jag, på sätt Gr. Sparre sagt, upfattat frågan på sidan, erkän
ner
jag alldeles icke. Emedan denna rättighet finnes bland R. o.
Ad:ns privilegier, måste det vara ett privilegium, och ett sådant
måste, så vidt jag förstår, vara en företrädesrätt. Således lärer
det vara Hr Gr:n sjelf, som i detta fall icke riktigt upfattat saken.
Deraf följer också, att, tvert emot hvad Gr:n yttrat, ett gillande
af LagUtsk:ts förslag innefattar en koncession och icke något
annat. Man talar om att det är så besvärligt för borgenärer,
som iiro aflägset boende, att bevaka fordringar. Jag har nemi.
anfört, huruledes man äfven i ofrälse mäns bo får resa långt bort
för att bevaka sina fordringar. Det saknas också icke exempel på
att personer, öfverhopade med betydliga skulder, begifvit sig från
sin hemort och låtit mantalsskrifva sig på annat långt derifrån
aflägset ställe, hvarest de fått sitt forum domicilium. Der hafva
de sedan gjort cession, och borgenärerna, hvilka vistats på en långt
aflägsen ort och som icke heller varit i tillfälle att läsa den stämning,
som å dem bör finnas införd i Post- och Inrikes-tidningar,
hafva således stadnat i okunnighet om cessionen samt underlåtit
att bevaka sina fordringar, hvarigenom inträffat att cessionanten
helt knapphändigt blifvit skuldfri. Så kan icke bli förhållandet
med frälsemannen; ty de må flytta hvart som helst, så vet man
ändå, under hvilken domstol de lyda, och de äro dessutom alltid
i den samhällsställning, att roan lättare vet, om de flytta från den
ena hufvudorten till den andra. Alltså finnas väl många saker,
som tala emot förslaget, men intet, som talar för detsamma. Jag
anser klokast, att R. o. Ad. bibehåller det forum, som Ståndet f.
n. eger.
Frih. Armfelt, Magnus: Då Gr. Lagerbjelkes tydliga
och klara framställning samt de af honom anförda skäl för den
åsigten, att uphäfvandet af R. o. Ad:ns forum är oskiljaktigt förenadt
med den nya lagen, icke kunnat öfvertyga Ilr Printzensköld,
måste jag misströsta att kunna göra det. Jag måste dock våga
ett försök i den vägen. Det nya förslaget innehåller nemligen en
alldeles ny föreskrift, den om ombudsmännen. Det måste då fölen
hofrätt, derest den fortfarande skall vara forum för R. o. Ad.,
yara alldeles omöjligt att ega den personalkännedom, som fordras
för att på alla aflägsna orter finna personer, tjenliga till ombudsmän.
Då dessa måste utväljas, der cessionanten vistas, för att kunna
göra det gagn, som afses, och öfvervaka sysslomannen, huru skall
detta låta sig göra, om forum bibehålles? Mig åtminstone har
det förefallit omöjligt. Om R. o. Ad. således skulle vilja afslå
denna s. k. eftergift, kan jag icke finna, huruledes det blir möj
-
Den 11 Juli f. m.
31
ligt att antaga lagen i öfrigt. — Hr Printzensköld har sagt, att
det icke tjenade något till att åberopa förhållanderna i Norge.
Men jag ber att få nämna att, såsom äfven Utsk:ts Betänk, påpekar,
förh:det i Norge är det, att konkursmål just blifvit lemnade
till underrätts handläggning, ehuru ännu i Norge varande frälsemän,
likasom i Sverige, fortfara att i alla andra frågor lyda under
öfverrätt. Således går det ganska väl för sig att låta forum uphöra
i ett fall, men bibehålla det i andra.
Hvad Hr Printzensköld behagat lägga Utsk:t till last i afs:de
på dess långsamhet, har till en del blifvit besvaradt af Gr. Sparre.
Men Hr Printzensköld har sedermera sagt, att det icke varit någon
konst för Utsk:t att lägga fram detta förslag, då det grundat sig
på ett redan förut utarbetadt. Man må dock ihågkomma, huru
svårt det skulle vara att i en samling af 16 ledamöter upgöra ett
förslag i denna fråga, hvartill kommer att största delen af. dessa
ledamöter troligen icke tilltrott sig att göra det. Hen granskning,
som Utsk:t emellertid måst åt förslaget egna, har dock fordrat sin
tid; det kan jag försäkra och att numerären af Utsk:fs Betänktn
icke blifvit större, torde icke kunna tjena till något bevis på det
ringa arbete, som inom Utsk:t egt rum.
Hr Cederschiöld, Eobert Teofron: Jag har icke hört
Hr Printzensköld framställa mer än ett skäl för afslag å förslaget,
och detta skäl var, att det skulle vara en fördel för B. o. Ad.
att bibehålla sitt forum privilegiatum i konkursmål. Het är oväntadt
att höra ett så beskaffadt skäl från Hr Printzensköld, emedan
det är ovanligt att höra honom vara oartig emot B. o. Ad.
Om det nemligen är en fördel för B. o. Ad., så måste det vara
så, endast under den förutsättning, att B. o. Ad:ns flesta medlemmar
gjorde cession, hvilket jag för min del hoppas icke måtte
inträffa. Bå en adelsman gjort konkurs, har det hittills alltid varit
fallet, att pluraliteten af hans fordringsägare icke varit adelsmän,
utan ofrälse personer, af det skälet, att deras antal är så ojemförligt
mycket större, än frälsemännens. Om det nu är en fördel
för fordringsegarne, så måste det blifva en fördel för de ofrälse på
samma gång som för B. o. Ad. Beruti kan det således icke ligga;
utan fördelen skulle ligga hos cessionanterna. Ar det så, så måste
konseqvensen blifva den, att om Hr Printzensköld?! skäl eger någon
giltighet, så är det en fördel lör B. o. Ad. endast i det fall, att
pluraliteten bland oss blir cessionanter. Bet är för mig oväntadt,
att Hr Printzensköld är den, som skall framställa en sådan spådom.
Jag hyser åtminstone för min del en helt motsatt förhoppning,
och såvida icke Hr Printzensköld kan bevisa motsatsen häraf,
förfaller hela styrkan af hans skäl, och jag hoppas då att han skall
öfvergå på min sida.
Pir Printzensköld: Bet är så alltid, som nu varit hän
delsen
med Hr Cederschiöld, att när man blandar sig i en sak,
som man icke följt från början, och således icke känner fullständigt,
så rider man upp på ett ord, och slår sig till riddare på an
-
;S2
l)en 11 Jul i f. m
dräs bekostnad, under det man dervid gör sig skyldig till misstag
på misstag. Jag Iemnar derhän Hr Cederschiölds anmärkning om
fördelarne för den ene eller andre. Om jag begagnat ordet »fördel»,
så har det varit för att variera med ordet »företrädesrätt», och
Hr Cederschiöld må väl icke kunna förneka, att då det är sagdt i
privilegierna, att E. o. Ad. har särskildt forum, så är och blir
uphäfvandet deraf en eftergift, — och dertill eftergift af en fördel,
om också denna fördel är af den materiella art, som Hr Cederschiöld
tyckes anse.
Beträffande Frih. Armfejts yttrande, ber jag att få anmärka,
att jag icke är så enfaldig att jag icke vet att eftergift af en företrädesrätt
icke är detsamma som att eftergifva alla. Men just derföre,
att jag anser en företrädesrätt ligga häruti, emedan den står
i privilegierna, anser jag en eftergift deraf hafva till följd flere
dylika vid kommande riksdagar. Det är detta som jag, så länge
jag har någon röst qvar på detta rum, vill söka motverka, pä det
att B. o. Ad. må kunna en gång, när deraf göres verkligt behof,
frivilligt och med ära nedlägga sina företrädesrättigheter i nationens
händer.
Hr Cederschiöld: Jag har begärt ordet endast för att
suga Hr Printzensköld, att den distinktion, som han velat göra
emellan fördel och företrädesrätt, icke är fullt adaequat. Jag har
nemi. föreställt mig, att ingen företrädesrätt finnes, som icke innebär
en fördel, och för min del får jag förklara, att jag är beredd
att afsäga B,, o. Ad. hvarje företrädesrätt, som icke tillika innefattar
en fördel, icke för mig sjelf, utan för Ståndet.
Sedan öfverläggningen nu ansetts afslutad, yttrade H. Exc.
Hr Gr. o. Landtm., att derunder yrkats, dels att E. o. Ad. måtte
bifalla Utskits ifrågav:de hemställan, dock med vilkor och under
förutsättning, att Utsk:ts förslag till konkurs-lag blefve i dess hufvudsakliga
delar af Ståndet antaget, och dels att Utsk:ts hemställan
skulle afslås; hvarefter H. Exc. framställde propos. å bifall till
Utskits merberörde hemställan med nyssnämnde förbehåll och, då
denna propos. besvarades med många ja jemte några nej, förklarade
sig hafva funnit ja öfvervägande.
Hr Printzensköld begärde votering.
Uplästes och godkändes följande voter.-propos.:
»Den som bifaller LagUtsk:ts uti Betänk:t N:o 33 gjorda
hemställan, att E. o. Ad. skall afstå från sitt privilegierade forum
i konkurs- och boskillnadsmål, med vilkor och under förutsättning,
att E. o. Ad. hufvudsakligen antager det af Utsk:t i förenämnde
Betänk, framställda förslag till konkurs-lag, röstar
Ja ;
den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner nej, afslår E. o. Ad. LagUtsk:ts ofvanberörde hemställan.
»
Vid
Den 11 Juli e, m.
53
Vid voteringens slut hade rösterna utfallit sålunda:
Ja — 45.
Nej — 6.
E. o. Ad. åtskiljdes kl. */2 3 e. m.
In fidem,
0. Brakel.
Onsdagen den 11 Juli 1860.
Plenum kl. 6 e. in.
Justerades 2 prot.utdrag för förmiddagens plenum, samt prot.
för d. 14 sisth April f. m.
Fortsattes pröfningen af LagUtsk:ts Betänk. N:o 33, i anledn,
af väckt motion om antagande af ny Konkurslag, samt nya lagar
ronde boskillnad och urarfvagörelse, dervid nu i ordningen förekom:
Förslaget till Konkurslag.
§ 1.
Hr Olivecrona, Knut: Innan diskussionen öfver de sär
skilda
§§:na börjar, anhåller jag att i korthet få yttra mig ang:de
ifrågavide Betänk, i sin helhet. Jag har, som E. o. Ad. måhända
af min reservation inhemtat, ansett att en granskning af den föreslagna
nya Konkurslagen i Högsta Domstolen borde föregå den
pröfning af samma förslag, som på K. St:r ankommer. Till stöd
för denna min åsigt får jag erinra derom, att E. St:r uti underd.
skrifvelse af den 1 Mars 1858 auhöllo: »det täcktes K. M. låta
utarbeta samt, der så ske kunde, för näst sammanträdande Ständer
framlägga förslag till ny konkurslag, äfvensom till de delar af lagstiftningen
i öfrigt, som dermed stå i oskiljaktigt sammanhang.»
Förslag till ny konkurslag har äfven blifvit utaf en komité utarbetadt
och redan sisth höst ingifvet till JustitieDepart:t, hvarifrån
detsamma öfverlemnats till Högsta Domstolen, för att der granH.
VIII. 3
34
Den 11 Juli e. m,
skås. Denna granskning lärer ännu icke vara fulländad, och i
denna omständighet måste allisa orsaken sökas dertill, att R. St.
icke ännu fått emottaga någon Kongl. Propos. med förslag till ny
koukurslag.
Svaret på den frågan, hvarföre granskningen inom Högsta
Domstolen ännu icke är afslutad, torde ligga ganska nära till hands.
Högsta Domstolen har nemi. funnit flora anledningar till anmärkningar
emot komiterades förslag och de nya principer, hvarpå detsamma
hvilar, och derföre har Högsta Domstolen, som är fullt
uptagen af göromål, ännu icke hunnit fullända sitt updrag. Skulle
Högsta Domstolen deremot icke haft något väsendtligt att anmärka
mot förslaget, tager jag för gifvet att Högsta Domstolen
för länge sedan till Just.Dep:tet återsändt det upprättade förslaget
jemte sitt utlåt, deröfver. Emellertid har lt. St:rs LagUtsk. på
grund af enskild motion behandlat förslaget, hvilket Utsk:ts majoritet
med några mindre väsendtliga förändringar gillat; men som
jag för min del anser, att den granskning af Högsta Domstolen,
som grundlagen föreskrifver, bort föregå R. Stms pröfning af
förslaget, helst detsamma är byggdt på nya grundsatser, som skola
införas i vår lagstiftning, har jag nödgats reservera mig emot Betänk:t
i dess helhet. Jag tror att dessa grundsatser icke ännu äro nog
kände, eller att ens juristerne inom vårt land hunnit fatta en så
bestämd öfvertygelse derom, att de, om så fordrades, kunna afgifva
bestämdt yttrande om förslagets antaglighet eller icke.
I afs:de på olämpligheten af att nu, innan K. M. afgifvit
Propos. i ämnet, framlägga detta förslag till R. Stms pröfning,
tillåter jag mig att citera hvad LagUtsk:t i sitt Betänk. N:o 5
vid 1850—1851 årens riksdag anför med anledn. af Riksdagsfullmäktigen
Petter Hanssons motion, ang:de antagande af LagBeredningens
förslag till ny Civil-lag — deribland äfven förekommer
nytt förslag till PlandelsBalken, som upptager konkurslagstiftningen.
Der yttras nemi. följande: »Med afside på
den vigt, som ligger på Ständernas, i afs:de på frågans behandling
redan fattade beslut, i enlighet hvarmed Ständerna hafva att
från K. M. vänta Nåd. Propos. å förslaget, så beredt och pröfvadt
som Ständerna åstundat, och då en afvikelse i denna del
desto mindre torde kunna komma i fråga, som sådant blott skulle
leda till minskning af den sorgfälliga pröfning, som varsamheten
påkallat i ett ämne af den djupt ingripande och för nationen vigtiga
beskaffenhet, som ifrågaställde, får Utsk:t tillstyrka att motionen
ej må bifallas.» I LagUtsk:ts Betänk. N:o 5 vid 1854 års
riksdag yttras ang:de Hrr Ekholms och Henschens motioner om
LagBeredningens förslag till Civil-lag: »att i det reviderade förslagets
granskning och framläggande i föreskrifven ordning måste
jemväl en större trygghet vinnas vid den pröfning, som åligger
R. St.» LagUtsk:t har sålunda 2:ne gånger uttalat sig ang:de
nödvändigheten af att större lagförslag underkastas en omsorgsfull
pröfning i Högsta Domstolen, innan de framläggas för R. St.,
och det är på grund häraf jag icke kati annat än afstyrka förslaget
i dess helhet, hvarföre jag också kommer att rösta emot detsamma
vid hvarje g, som föredrages.
Den 11 Juli e. in.
Jag begagnar tillfället att tillkännagifva, att jag anser förslaget
ega mångå verkliga förtjenster, äfvensom ett otvifvelaktig! företräde
i vissa stycken framför vår nu gällande konkurslag, såsom
t, ex. hvad angår kontrollen öfver konknrsmassans förvaltning, om
boutredningens påskyndande och hela konkursprocedurens förkortande,
samt hvad rörer särskild behandling af de civila och kriminela
frågorna i konkursen; men att å andra sidan förekomma i
förslaget flera nya, från vår hittills gällande konkurslagstiftning
fullkomligt afvikande grundsatser, om hvilkas riktighet eller ändamålsenlighet
jag icke kunnat öfvertyga mig. Likaså får jag tillkännagifva,
att jag icke kan instämma i den förkastelsedom, som
Utsk:t uttalat öfver konkurslagstiftningen alltsedan 1734. Ut.sk:t
yttrar på ett ställe i Betänk:t: »Handelsrätten var således på god väg
att äfven hos oss vinna en rationel-utbildning. Men fram emot
medlet af förra århundradet, då Sverige nedsjunkit från sin fordna
betydelse och rikets finanser kommit i det bedröfligaste skick,
hämmades plötsligen denna utbildning; man slog in på en ny
väg, öfvergaf de äldre riktigare principerna, skiljde icke vidare
det ringaste på civilrätt och handelsrätt och såg alldeles bort från
de Europeiska koutumerna.» I denna del är jag af olika tanke med
Utsk:ts pluralitet och tror icke att det hade varit en lycka för lagstiftningen,
om man hade beträdt den bana, som följdes under 17:de
seklet, att skänka privilegier åt särskilda korporationer. Om för
öfrigt i författningarne af 1793, 1798, 1818 och 1830 de moderna
principer, som förekomma i Franska handelsrätten, icke blifvit
antagne, torde detta icke kunna läggas lagstiftarne till last,
emedan dessa principer icke varit länge hos oss kände. Den
Franska handelsrätten har utbildat sig genom flere författningar,
och sist genom Code de Commerce, hvadan man kan säga att
den nuv:de Franska handelsrätten endast är omkring 50 år gammal.
Och de nya handelslagstiftningarne, som efter detta mönster
blifvit antagne i Holland, Spanien, Portugal och Tyskland, tillhöra
de sista årtiondena.
Då Utsk:t anmärker såsom ett fel, att man icke skiljt på
CivilRätt och HaudelsRätt och att bibehållandet af detta system
skulle utvisa vår sjelfständighet, fruktar jag att Utsk:t gått för
långt. Om konkursrättens plats i rättssystemet äro delade åsigter.
Hos oss har man hittills betraktat konkursrätten såsom en
del af civilrätten; enligt min åsigt är den att anse såsom egentligen
utgörande blott ett bihang dertill; andra åter hänföra konkursrätten
till processrätten. Utsk:t, i likhet med de komiterade,
vill deremot upfatta konkurslagstiftningen såsom en del af Handelsrätten,
— ett hos oss ganska obestämdt begrepp. Vore här
fråga om en konkurslag uteslutande för köpmän eller affärsmän,
skulle jag genast erkänna riktigheten af denna upfattning. Men
då frågan angår en konkurslag, sorn skall gälla för alla medborgare
i samhället, torde man kunna draga i tvifvelsmål giltigheten
af Utskits påstående att konkurslagstiftningen allena tillhör Handelsrätten.
I Frankrike är förhållandet helt olika; ty der finnas
Handelsdomstolar med sin särskilda jurisdiction, hvilka döma blott
36
Den II Juli e. m.
köpmännen. Skulle man hos oss vilja établera handelsrätten, torde
man förut såsom princip böra antaga, att blott köpmän kunna
göra konkurs och att deras konkurser höra till Handelsdomstolarne.
Det är på dessa skäl jag icke kunnat biträda den del af
motivernn i Betänk:t, sorn innehålla klander mot våra förra konkurslagar,
och på den grund, jag vid början af mitt anförande
uppgåf i alside på den bristande granskningen af förslaget, innan
det kommer till 11. St., vågar jag yrka afslag å denna första §.
Hr Dalman, Wilh. Fredr., anförde dels skriftligen dels
mundtligen: Då jag vid motionstidens sista timma föreslog R. St. att
taga under pröfning det lörslag till konkurslag och öfriga författningar
rörande kriditlagstiftningen, hvilka blifvit utarbetade af en,
enligt R. Stirs vid förra riksdagen derom gjorda begäran, af K.
M:t förordnad komité, åsyftade jag derigenom hufvudsakligast, att
enär jag hade mig bekant att komiterades lagförslag redan flera
månader förut blifvit öfverlemnade till högsta domstolens granskning
och utlätide, söka att gifva så till sägandes någon fart åt
denna granskning, och följaktligen fortskynda afgifvandet af K.
Proposir i dessa ämnen. Jag insåg nemligen nogsamt svårigheten
både för LagUtskit och R. St. att utarbeta vigtiga lagförslag i
alla deras detaljer, utan annan auktoritet än två eller tre enskilda
komiterades förmåga att formulera lagar, ett arbete, som utom all
fråga är ett ibland dem, som fordra den största skarpsinnighet
och betänksamhet samt djupa theoretiska insigter i lagstiftningsvetenskapen,
förenade med vidsträckt erfarenhet i lagskipningen.
Jag måste således upriktigt bekänna, att då jag framstälde min
motion om antagande af komiterades förslag, jag icke på förhand
ingått i en noggrannare pröfning af dessa förslags redaktion och
många enskildheter, utan inskränkt mig till att öfverväga sjelfva
hufvudgrundsatserna och de anmärkningar dervid, hvartill jag fann
anledning. Då emellertid granskningen af lagförslaget ännu icke
medhunnits i högsta domstolen, ölVerhopad som denna under sin
ännu fortfarande organisation måste vara med ännu mera brådskande
lagskipningsärenden, och i följd häraf Regeringen uteblifvit
med sina Proposir, inträder pligten för den enskilde representanten
att, efter sin allt för inskränkta förmåga, ingå i granskning jemväl
af detaljerne i de framlagda lagförslagen, hvarföre det ej må
anses såsom en inkonseqvens af mig, om jag vid en sådan granskning
kommer att framställa åtskilliga anmärkningar, hvilka icke
funnits i min motion uptagna.
Jag förutskickar likväl den förklaring, att dessa anmärkningar
på intet sätt åsyfta att förtrycka sjelfva förslaget, emedan jag
fortfarande anser det vara af den största konstitutionella vigt, att
då fråga derom blifvit väckt, R. St. begagna det enligt grundlagen
dem tillhörande initiativ inom lagstiftningen, utan att vänta
på Regeringens Proposir. R. St. få derigenom tillfälle att diskutera
och förena sig om de större principerna för den nya lagen
oeh gifva sålunda Regeringen en säker ledning vid afgifvandet af
den kontraproposition, som möjligen kan anses nödig, för att ord
-
Den 11 Juli e. m.
37
na lagen till dess redaktion och enskildheterne deri. Sålunda måste
jag motsätta mig hr Oliveeronas önskan, att Betänka skulle
paragrafvis läggas till handlingarne. Tvärtom tror jag det vara
ganska nyttigt att redan nu öfverlägga om de s. k. teorierna i
konkurs-lagstiftningen. De borde likväl icke vara nya för någon
jurist, som interesserat sig för reformer i denna del af lagstiftningen.
De voro det ej heller för li. St., som redan vid två föregående
riksdagar debatterat åtskilliga bland dessa. Jag tror mig
äfven vela, att i afseende på hufvudprinciperna i förevarande lagförslag
skiljaktigheterna inom högsta domstolen numera icke öro
särdeles väsendtliga, så att man kan ega godt hopp. att om R. St.
i detta hänseende blefve ense, snart erhålla en ny fullständig lagstiftning
i ämnet.
H. Exc. Frih. De Geer, Louis: Det finnes tvenne vägar,
på hvilka man kan tänka sig en reform i vår konkurs-lagstiftning.
Den ena är att följa lagberedningens förslag, hvilket går ut derpå
att, utan rubbniiig af de väsendtliga grunderna för nu gällande
lagstiftning, endast söka att utveckla dem efter nutidens fordringar,
och rätta de fel, som, enligt hvad erfarenheten gifvit vid handen,
böra rättas. Det är äfven onekligt att på denna väg ganska stora
förändringar stå att vinna, särdeles om man uteslutande fäster sig
vid våra inhemska förhållanden. Den andra vägen, hvilken Utsk:t
beträdt, består uti att tillegna sig de grundsatser, som i de öfriga
Europeiska konkurs-lagstiftningarne vunnit erkännande, och att endast
modifiera dem så mycket, som våra egendomliga Svenska förhållanden
påkalla. Det torde dessutom vara uppenbart, att en
sådan likformighet emellan vår och andra handlande nationers konkurs-lagstiftning
måste vara af stor fördel, äfven om de nya grundsatserna
i och för sig sjelfva ej skulle ega något företräde framför
de hittills gällande.
I afs:de på dessa nya grundsatsers införande, har också Regeringen
på sitt sätt uttalat sig, i det den tillsatt en komité med
upgift att utarbeta ett förslag till konkurslag och dermed sammanhängande
ämnen i denna riktning.
Utsk:t har också nu till största delen upptagit dessa komitérades
arbete och underställt detsamma B. St:rs pröfning. Frågan
blir således, huruvida genom detta förslag de svårigheter, som måste
vidlåda försöket att reformera den ifrågavarande lagstiftningen,
blifvit af Utsk:t lyckligen besegrade, eller om de kunna på annat
sätt bättre öfvervinnas, och huruvida således icke en eller annan
af de nya grundsatserna böra lemnäs helt och hållet å sido.
Då Grundlagen bjuder, att Konungen icke i någon lagfråga
må fatta sitt beslut innan Högsta Domstolen afgifvit sitt utlåt,
i ämnet, anser jag att deri äfven ligger en rättighet för Regeringen
att icke på förhand yttra sig uti sådana frågor; och begagnande
mig af denna rättighet, ämnar jag. hvarken deltaga i granskningen
af de närmare detaljerna i detta förslag eller äfventyra ett
yttrande, huruvida, i händelse förslaget af R. St:r antages, K. M:s
sanktion derpå skulle vara att påräkna eller icke.
Den II Juli e. m.
Några af cle nya grundsatser, förslaget innehåller, äro också
af en så hufvudsakligen juridisk natur, att jag tror att det hade
varit önskligt, att Ständerna icke behöft deröfver yttra sig, förrän
de juridiska auktoriteterna afgifvit sitt utlåt.; men andra frågor
deremot, såsom t. ex. frågan om tvångsaceord, tillsättandet af
en Rättens ombudsman att vaka öfver de alträdda boens förvaltning
m. fl., äro af den beskaffenhet, att R. St:r måste anses kompetente
att i första hand bedöma deras antaglighet för Sverige eller
icke. Hvad dessa frågor beträffar, kan det icke vara annat än af
stort värde för Regeringen att känna Ständernas åsigter derom,
förutsatt likväl att R. St:r i dessa delar icke anse sin mening sfi
ofelbar, att. derest grundade anmärkningar komma att mot förslaget
af Högsta Domstolen framställas och föranleda till förslagets
förkastande, det lägges Regeringen till last att hafva underkänt
Ständernas beslut. För min del önskar jag, att förslaget må undergå
en sfi noggrann pröfning af R. St:r, som möjligen kan åstadkommas.
Hr Olivecrona: Jag bar endast begärt ordet för att besvara
Hr Dalmans anmärkning att de principer, som förekomma
i LagUtsk:ts ifrågav:de Betänk., skulle vara förut kände och diskuterade.
De hafva, såvidt mig är bekant, ej varit offentligen diskuterade
förrän år 1854, då det förslag till konkurslag, som utarbetats
af Hrr Nordström, Stolpe och en tredje, hvars namn jag
för ögonblicket icke erinrar mig, offentliggjordes. I detta förslag
framträda först de nya principerna, och jag tror mig derföre hafva
fullt skäl att påstå, att principerna äro nya och ej så särdeles allmänt
bekanta.
Gr. Sparre, Erik: Efter det yttrande, H. Exc. Herr Ju
stitie-Stats-Ministern
afgifvit, har jag, i fråga om det formela af
Herr Olivecronas yttrande, föga att tillägga. Sfi mycket bör jag
likväl till Utsk:ts rättfärdigande mot hans anmärkning yttra, att
då Hr Olivecrona säger, att lagförslag först böra undergå granskning
af Högsta Domstolen, innan de framläggas för R. St.-r, är
detta ganska riktigt, såvida förslagen utgå från Regeringen. Enligt
vår Grundlag skall Regeringen, innan den fattar sitt beslut i tu
lagfråga, inhemta Högsta Domstolens yttrande deröfver, alldeles
som i andra frågor vederbörande myndigheter först skola höras,
innan Kongl. Maj:t deri fattar beslut; men deremot finnes det
ingenstädes någon föreskrift derom, att ett lagförslag, väckt inom
representationen, först skall granskas af Högsta Domstolen, innan
R. St:r deröfver besluta. Det är visserligen sannt, att då fråga
varit om antagande af en alldeles ny vare sig civil- eller kriminallag,
Utsk:t ansett, att man borde afbida en nådig Propos. i ämnet;
men här är icke fråga om någon helt och hållet ny eivil- eller
kriminal-lag, utan blott om den del af civil-lagen, som utgöres af
konkurslagen. Då nu R. St:r vid sista riksdagen tillkännagåfvo
sin önskan att vid denna få sig förelagdt ett förslag till ny konkurslag,
och då till följd deraf, att det af komiterade utarbetade
Den 11 Juli e. m.
39
förslaget ieke under 10 månaders tid hunnit undergå en fullständig
granskning inom Högsta Domstolen, Regeringen var förhindrad
att afgifva Propos. i ämnet, synes det mig vara öfverensstämmande
med R. St:rs önskan att förslaget på den enskilda motionens väg
underställes dess pröfning; och det torde vara af ganska stor vigt
för Regeringen att, då Högsta Domstolen sannolikt i flere frågor
är af skiljaktig mening med komiterade, få sig R. St:rs åsigter bekanta,
innan Regeringen fattar sitt beslut.
Hvad åter angår frågan, huru länge de omtalade nya principerne
i konkurslagstiftningen varit föremål för offentlig granskning,
ber jag att få nämna, att detta varit fallet ända från 1851 eller
1852, d. v. s. under nära 10 år. Frågan ang:de utarbetande och
antagande af en ny konkurslag, i öfverensstämmelse med den öfriga
Europeiska konkurs-lagstiftningens grundsatser, väcktes först offentligen
af den under ofvannämnde år tillsatta finans-komitén. Med
anledn. deraf tillsatte K. M:t en komité af lagkunnige män för
att utarbeta ett förslag, hvilket utgafs på trycket 1854, och från
den tiden hafva vi haft tillfälle att taga kännedom af dessa principer.
Vid sista riksdagen anhöllo R. St:r i underd. skrifvelse
hos K. M:t att ett förslag, hufvudsakligen byggdt på dessa ofvannämnde
principer, måtte utarbetas; och det torde således icke vara
fullt riktigt att 3äga, att dessa principer icke äro tillräckligt kända
för att komma under R. St:rs öfverläggning; ty en sanning, som
är 10 år gammal, kan icke anses vara alldeles ny. För öfrigt är klagan
öfver den nuv:de konkurs-lagstiftningen här i landet så allmän,
att något vidare bevis för nödvändigheten af en förändring ingalunda
erfordras. Dessa klagomål sträcka sig äfven utom vårt land
och jag har sjelf erfarit detta i Hamburg, der man sade mig, att
den åsigten der var allmän, att om man en gång råkat in i en
konkurs i Sverige, hade man ingenting att vänta; man hunne dö,
innan konkursen blefve slutad.
Såsom ett ytterligare bevis på nödvändigheten af att antaga
dessa nyare principer, tager jag mig friheten anföra några ord ur
det Betänk , som ungefär vid samma tid, som den i Sverige tillsatta
komitén afgaf sitt utlåt., af den i Norige tillsatta komitén
till K. M:t öfverlemnades. Dessa ord äro följande: »Daen ora
staendighed,
at disse Principer i Löbet af de siste 50 Aar ere blevne
optagne i de Franske, Holländske, Spanske, Tydske och Engelske
Love, som alle ere blevne benyttede ved Udarbeidelsen af naerva
rende
Udkast, er i og för sig allerede meget mere end et Bewiis
paa, at det paa en Maade er nödvendigt for os at folge med,
fordi det kun er os selv, der havé skaden af at staae tillbage med
en foraeldet Concurslovgivning for os selv, medens vi, daa Concursens
Virkninger ligesaalidt som Handelen og Skibsfarten indskrcenke
sig til Landets egne Graendser, i Virkeligheden deeltage med de
Fremmede i at benylte deres forbedrede Concurslovgivninger, medens
vi volde baade os selv og Andre Uleilighed ved ikke att ville tor
vort Vedkommende indföre Institutioner, der ere gjoeldende i alle
andre handelsdrivende Lande, augaaende den for alle lige, og for
störste delen under den faelles Samvirken af Landsindelningerne
40
Den 11 Juli e. m.
upsa virkede Handelsnaering, netop i de af dens Virkninger, der
ere allermeest unafhaengige af Politiske Grsendser. Udkastet indeholder
intet, sora ikke är laant fra denne fselles Europaeiske Handelsret,
der fra Frankrig af efterhaanden er bleven indfört i de
andre Europaeiske Lande, siden 1849 ogsaa i Englund, og det afviker
kun fra denne almindelige Europaeiske Ket ved i mindre Udstraekning
end den at anvende flere af de Regler, der mindst harmonere
ved, hvad der hidtil hos os vaeret gjaeldende.»
Det är uppenbart att, sedan vi inträd t i en lifligare handelsberöring
med det öfriga Europa, klagomålen öfver vår konkurslagstiftning
mäste blifva allt mera trängande. Det är äfven klart,
att ju mera allmänna dessa principer blifva i hela Europa, desto
svårare blifver det för oss att fasthålla vid andra principer, som
hos nästan alla handelsidkande folk äro för längesedan såsom oriktiga
utdömda.
Hr Olivecrona har sagt, att den Fransyska handelslagstiftningen
vore endast 50 år gammal. Så är likväl ej förhållandet; ty
redan under medeltiden förefunnos de första grunderna till denna
lagstiftning uti Italien, der handeln då florerade, och hvarifrån de
kommo till Frankrike, der de förut spridda statuterna genom ordonnancerna
af 1671 och 1673 sammanfördes till en gemensam handelslag.
Efter revolutionen omarbetades den till »le code de commerce»,
hvilken sedermera blifvit grundvalen för handelslagstiftningen
i de flesta Europeiska länder, såsom Belgien, Holland, Tyska
Rhenländerna, Italien, Pohlen, Ungern m. fl. Det är således ovedersägligt,
att principerna äro äldre än 50 år. I Tyskland utbildades
konkurslagstiftningen på annat sätt. Den ställdes i samband
med den Romerska rätten, hvilken i Tyskland är ett slags supplementar-rätt;
men den Tyska konkursprocessen visade sig slutligen
vara ändamålslös och afskaffades derföre så småningom. Det är
den Tyska rätten, som ligger till grund för vår Svenska, hvilken
komiterade nu ansett böra gifva vika för de grundsatser, som äro
antagna i den öfriga handlande verlden. Jag tror ej att under
sådane förhållanden Sverige bör stöta tillbaka de grundsatser, som
hyllas i hela Europa, i synnerhet som handeln mera än något
annat är oberoende af politiska gränser. Handelsprinciperna måste
vara desamma i alia länder, och ingen del af lagstiftningen är så
mycket sorn handelsrätten af kosmopolitisk natur.
Hvad det beträffar att juristerne icke skulle hafva kännedom
om dessa principer, skulle det verkligen vara ganska bedröfligt,
om juristerne icke tagit kännedom om de grundsatser, som i mera
än 6 år varit offentliggjorda. Hafva de icke under denna tid derom
tagit kännedom, så är att befara, att de icke under de 3 år,
som återstå till nästa riksdag, skola taga kännedom derom. Det
är vanligt med dessa såväl som andra arbeten, att man tager kännedom
derom, sedan de blifvit föremål för offentlig granskning,
och under de sista åren hafva dessa grundsatser genom tidningarne
och äfven pa annat sätt blifvit ofta till offentligt bedömande framlagde.
På grund af hvad jag anfört och då mot 1 gras innehåll icke
Den 11 Juli e. m.
11
någon anin. blifvit gjort], får jag an hålla om bifall till Utsk:ts förslag.
Hr Olivecrona: Till svar på Gr. Sparres sista yttrande
får jag blott tillkännagifva, att jag ingalunda förnekat B. St:r rätt
att för Regeringen framlägga hvilket lagförslag R. St.-r behaga;
men jag har trott att, då B. St:r vid sista 'riksdagen i underd.
skrifvelse till K. M, begärde utarbetandet af en ny konkurslag,
det i denna Ständernas begäran redan låge en förutsättning att
R. St:r önskade förslagets utgående från Regeringen efter förutgången
granskning hos Högsta Domstolen i enlighet med grundlagens
föreskrift.
Gr. Sparre har vidare påstått, att jag yttrat det den Fransyska
handelsrätten icke vore äldre än 50 år. Denna upfattning
af mitt yttrande grundar sig på ett misstag. Jag sade nemi. att
kodifikationen af den Fransyska handelsrätten icke är mera än 50
år gammal; denna kodifikation, hvars resultat är Gode de Commerce,
skedde år 1807, och lagen är således 53 år gammal.
Jag har ingalunda bestridt förtjensterna af den Fransyska
konkurslagstiftningen; utan anser densamma vara ganska värdefull.
Vi kunna ganska väl taga densamma till mönster för vår lagstiftning
i många hänseenden, såsom t. ex. i hvad som rörer proceduren,
kontrollen af konkursmassans förvaltning, boutredningens påskyndande,
m. m.
Jag har endast velat anföra detta, för att beriktiga upfattningen
af mitt föreg:de yttrande.
Gr. Mörner, Carl Göran Detlof: Den motionär, som
föranledt det arbete, som nu är underställdt R. o. Ad:ns pröfning,
har sjelf uttalat den åsigten, att den granskning deraf, som R. St:r
nu skulle företaga, egentligen blefve endast ett fåfängt arbete.
Han förutsätter sjelf, att hos Regeringen resultatet af den framställning,
hvarmed R. St:r skulle framkomma, blefve ett afslag
derå. För min del kan jag icke dela den åsigten att R. St:r
böra framlägga förslag, hvilkas oantaglighet de sjelfve erkänna;
tvertom borde väl R. St:r tillse ätt deras förslag, då de underställas
Regeringens pröfning, äro så beskaffade att sannolikhet finnes
derföre att de kunna vinna nådigt bifall. Hvad resultatet af
arbetet angår, kan jag ej annat, än dela motionärens åsigt, helst
R. St:r ej f. n. hafva till sin disposition alla de hjelpmedel, som
erfordras för en rätt och fullständig lösning af frågan.
Dä R. St:r vid sista riksdagen förklarade sig vilja afvakta en
framställning i ämnet från Regeringen, för att derpå grunda sitt
beslut, kan jag icke annat an instämma med Hr Olivecrona deri
att det nu framlagda förslaget, matie punktvis läggas till handlingarne.
Att uppå den omständigheten, att sedan 1854 årk riksdag
ett förslag i samma riktning, som det förev:de, redan förefinnes,
och att med ani. af detta förslag en komité blifvit nedsatt, hvilken,
med mer eller mindre betydliga afvikelser från nyssomnämnde förslag,
upgjort ett nytt, hvilket förlidna höst blifvit inlemnadt till
42
Den 11 Joli e. m.
Regeringen, bygga det antagande, att icke allenast frågan i sin
allmänlighet, utan äfven sistoraförmälda förslag redan är allmänt
kändt, tror jag höra till de sanguiniska förhoppningarne. Afven
med fara att blifva ansedd såsom den der icke följer med sin tid,
måste jag förklara att jag anser mig icke ännu på långt när fullt
hemmastadd med ämnet, så mycket mera som det nu föredragna
vidlyftiga Betänk:t först för 10 dagar sedan blifvit tillgängligt i
Riddarh.Cancelliet. Jag tror således att det är för mycket hegardt
att man på denna korta tid skall hafva kunnat bilda sig en säker
och på riktig sakkännedom grundad opinion i "en fråga af sä
genomgripande art. Jag förenar mig således med Hr Olivecrona
i hans yrkande om afslag å Betänkit i alla dess delar.
Hr Dalman: Jag beklagar, att mitt förra yttrande blifvit
af den siste värde talaren så upfattadt, som han nyss anförde. Jag
har alldeles icke sagt, att det ifrågav:de förslaget till ny konkurslag
skulle komma att af Regeringen förkastas, Tvertom föreställer
jag mig, att detsamma möjligen af Regeringen bifalles, såvida de
anmärkningar, som deremot framställas, vinna afseende inom Utsk:t
och hos R. St:r; men om än ett afslag förutsäges, kan jag ej finna
det obehörigt att R. St:r begagna sitt initiativ i denna fråga. Enligt
Gr. Mörners åsigt ser det ut som skulle R. St:r aldrig böra
drista sig att till K. M:t framlägga något lagförslag, utan alltid
afbida K. M:ts Propos. derom. Detta vore likväl att allt för mycket
inskränka R. St:rs lagstiftningsrätt och göra hvarje reform i
lagstiftningen nästan enväldigt beroende af Högsta Domstolen och
Konungen. Också har det visat sig, att R. St:r vid de senaste
riksdagarne tagit initiativet i flera vigtiga lagfrågor, t. ex. om straflflagarne
för stöld och rån, om testamentsrätten o. s. v.; ja de ha
äfven hos K. M:t framlagt förslag, som vunnit sanktion, oaktadt
Högsta Domstolen mot förslagen gjort rätt betydande anmärkningar.
Detta skedde t. ex. vid 1857 års riksdag, då, i fråga om förändrad
lagstiftning ang:de straff för förfalskning och bedrägeri, K. M:t
framlade ett af Högsta Domstolen granslcadt och godkändt förslag,
hvilket dock, på grund af de hos R. St:r deremot gjorda anmärkningar,
af R. St:r förkastades, hvaremot det af R. St:r upställda
motförslaget slutligen blef af Konungen sanktioneradt. Således
äfventyrar K. M:t icke sällan att få sina förslag hos R. St:r
förändrade och nödgas i sådant fall foga sig efter R. St:rs önskningar.
Jag kan fördenskull icke annat än vidhålla min mening, att
det är af stor vigt att R. St:r icke afsäga sig hvarje anspråk att,
oberoende af Regeringen, få sin tanke gällande i en så vigtig lagstiftningsfråga
som denna. Vi hafva äfven sednast i dag hört
H. Exc. Hr JustitieStatsMinistern yttra sin önskan, att R, St:r
måtte genomgå och pröfva detta förslag, och dervid i första rummet
gifva tillkänna sina åsigter ang:de de 2:ne nya principerna
ang:de särskilda af rätten förordnade ombudsmän för förvaltningen
af konkursbo oell tvångsackordet. Jag kan således icke förstå annat
än att Hr Frih. De Geers yttrande innebär en bestämd ön
-
I>e ri 11 Joll e, m,
43
skall, att K. o. Ad. ej må blindt förkasta lagförslaget, utan tvert
om pröfva detsamma. Jag anhåller fortfarande om bifall till första g.
Gr. Sparre: Det må väl vara sannt, att B. St:r i allmän
het
icke besitta de krafter, som kunna anses erforderlige för att
utarbeta nya lagförslag; men, Mine Hrr! här är icke fråga om något
nytt lagförslag, utan endast om en omarbetning af det på trycket
år 1854 ang:de denna fråga utgifna. Detta öfverlemnades till
Högsta Domstolen och finnes protok:t deröfver i en allmän juridisk
tidskrift, af hvilken troligen de fleste jurister äro i besittning.
Detta förslag omnämnes äfven i den instruktion, som K. M:t för
sednast tillsatta komité utfärdade. Deri anbefalles att komitéen
skall, med ledning af 1854 års förslag, upgöra grunderna för en
ny konkurs-lag. Detta förslag är således icke allenast vid föregående
tillfällen begrundadt; det är af en komité år 1854 utarbetadt,
granskadt af Högsta Domstolen, och sedermera af en ny komité
omarbetadt på grund af domstolens anmärkningar; och slutligen
af LagUtskit genomsedt. Detta förslag kan således icke anses
vara nytt; det har genomgått alla föreg:de erforderlige granskningar,
det är icke något foster af LagUtsk:ts öfverläggningar.
Det är utarbetadt med anledn. af de anmärkningar, som af Högsta
Domstolen blifvit i anledn. af det föreg:de förslaget gjorde.
Det förefaller mig besynnerligt att säga att ett förslag är
omoget, innan man säger i hvilka fäll det är omoget. Det vore
väl åtminstone skäl att de, som motsätta sig förslaget, afgåfve något
skäl, hvarföre de anse förslaget oantagligt. Jag skulle för min
del tro, att sällan förslag komma under B. St:rs pröfning, sorn
hafva genomgått en så noggrann granskning af så många komitéer
som detta, äfvensom att det icke kan anses på något, vis obetänksamt
af B. St:r att yttra sig om förslaget, alldra helst då Begeringen
önskar veta B. St:rs opinion i ämnet; hvarförutan det vid principfrågor
bör vara Begeringen kärt att veta B. St:rs åsigt, innan den
fattar sitt beslut. Jag är långt ifrån att vilja bestrida, att det
vid deu granskning, Begeringen låter förslaget undergå, kan finnas
manga anledningar till anmärkningar mot detta förslag, men anser
dock, att detsamma bör af B. St:r i dess hufvudsakliga delar
bifallas.
Gr. Mörner: Genom mitt förra yttrande var det ingalunda
min mening att ifrågasätta B. St:rs rätt att besluta i deu nu föredragna
lagfrågan. Allt för länge har jag deltagit i riksdagsförhandlingarne
för att kunna påstå något sådant; men deremot har
jäg mot olämpligheten deraf att B. St:r skulle taga initiativet i
afseende på ett förslag af så vidt omfattande beskaffenhet, som detta,
velat göra några erinringar, hvilka jag tror mig böra vidhålla.
Den siste värde talaren har sagt att det framstälda förslaget vore
tillräckligt förberedt i allmänna opinionen genom de särskilda komitéarbeten,
som egt rum. För min del nödgas jag bekänna att
jag icke riktigt kan påminna mig alla de särskilda stadganden, som
förekomma i det arbete, som blifvit upgjordt af deri af Gr. Sparre
44
Den 11 Juli e. m.
åberopade 1854 års komité; men derom är jag dock fullt säker,
att i 1854 års förslag är förutsatt inrättandet af handelsdomstolar
för att handlägga köpmanskonkurser. Blott den omständigheten
att en dylik institution ej förekommer i det sednare förslaget är
tillräcklig att bevisa att detta nu ifrågav:de förslag är något helt
annat än 1854 års.
Att nu på förhand ingå i diskussion ang:de de detaljerade
bestämmelserna i förslaget, skulle vara att frångå det redan fattade
beslutet att Betänk:t skall g-vis föredragas, hvarföre jag endast
förbehåller mig min rätt att vid hvarje af de föredragna §§:iia,
mot hvilka jag kan finna något att anmärka, få särskildt yttra mig.
Gr. Sparre: Jag vill just fästa mig vid hvad den siste värde
talaren anfört, för att bevisa på hvad sätt den första komitéeu
gått tillväga och tillika huru det sista förslaget är en omarbetning
af det första. Den första komitéen föreslog alldeles icke, på sätt den
värde talaren påstod, att särskilda handelsdomstolar skulle inrättas,
utan endast att konkurs såväl på landet som i städerna skulle handläggas
af Rådhusrätterna i städerna. Den Franska lagen utgår
från den synpunkt att konkursen skall skiljas från domstolen och
endast de tvistiga frågorne underkastas domstolens pröfning, och
för öfrigt förhandliugarne ledas af en särskild dertill förordnad person,
som kallas referent eller ombudsman. Också har den första
komitéen ansett att all konkurs skall handläggas af Rådhusrätteu
och att den ombudsman, som tillsättes, bör väljas inom Rådhusrättens
egne ledamöter. Mot detta gjorde Högsta Domstolen
anmärkning, anseende att denne ombudsman eller referent icke nödvändigt
behöfde viiljas inom Rådhusrätten. Med anledn. deraf antogs
i detta nya förslag det stadgande att denna ruttens ombudsman
äfven kunde väljas utom rätten. Då man nu betänker att
detta förslag är en omarbetning af 1854 års förslag, på grund af
deremot gjorde anmärkningar, kan man väl icke säga att förslaget
är omoget. För min del anhåller jag om bifall till Utsk:t.s förslag.
Hr Olivecrona: Lika med Gr. Mörner anhåller jag att få
anmärka, att det förslag, komiterade förledet år utarbetade och
som ligger till grund för LagUtsk:ts Betänk., i ganska väsendtliga
delar skiljer sig från 1854 års förslag. Såsom exempel vill jag
blott anföra att 1854 års förslag innehåller 217 §§, då deremot
detta blott innehåller 145 §§, Blott denna omständighet
visar att förslagen äro ganska olika. I afs:de på hufvudprinciperna
kan jag äfven nämna att enligt 185 4 års förslag hörer till konkursboet
endast hvad sorn finnes, då konkursansökning göres, då
deremot enligt det nya af förledet års komiterade utarbetade till
konkursboet hörer äfven hvad som under konkursen förvärfvas.
Gr. Sparre; Med anledn. af Hr Olivecronas anmärkning
mot det olika g antalet i de begge särskilda förslagen, vill jag endast
nämna, att denna olikhet grundar sig på Högsta Domstolens
anmärkning att i 185 4 års förslag vore intagne många saker, som
Den H Juli e. m.
45
ej kunna anses tillhöra konkurslagen. J följd af dessa Högsta Domstolens
anmärkningar har således §§;nas antal förminskats.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad samt. H. Exc. Hr
Gr. o. Landtm, yttrat, att derunder yrkats dels bifall till och dels
afslag å den förevide Irsta §:ti, framställde Ii. Exc. propos. å bifall
till densamma och, då dervid svarades många ja jemte några nej,
förklarade sig hafva funnit ja öfvervägande.
§ 2.
Hr Dalman: Eör min del tror jag vilkoren för tvungen
konkurs vara vida rättsenligare och enklare, än i förevrde förslag,
ordnade uti lagberedningens förslag till 4:de och 5:le §§:na 18 kap.
Handelsbalken, hvilka lyda som följer; den 4:de §:en : »Ar verkställighet
af qvarstad eller utmätning å gäldenärs egendom af en eller
flere borgenärer sökt, och befarer annan, som klar och förfallen
fordran häfver, att tillgång till hans förnöjande hos gäldenären brister,
om den qvarstad eller utmätning verkställes; då må han ansökan
göra, att gäldenärens egendom skall till konkurs afträdas.
Samma rätt håfve borgenär, ändå att hans -fordran ej är förfallen,
der verkställighet af qvarstad eller utmätning, hvaraf all gäldenärs
kända egendom medtagas skulle, blifvit för annans fordran sökt;
så ock der gäldenär ej å föresatt tid fullgjort edgång efter 20 kap.
12 g denna Balk eller efter 7 kap. 1 eller 15 § Utsökningsbalken,
eller der han varit öfver två månader bysatt.» Samt 5:te §:en:
»Anmäler borgenär, som klar och förfallen fordran visar, skriftligen
hos rätten, att gäldenär rymt eller håller sig undan, och söker
förty att hans egendom afträdas må; läte rätten söka honom der
han hemvist, tjenst, näring eller kost häfver. Nu finnes han ej
der, eller kan man ej, på ett eller annat sätt, få kunskap, hvar
han vistas, eller är han veterligen ur riket faren, har han, i desse
fall ej ställt ombud, som rätt för honom gör, eller lemnat känd
egendom qvar, som mot hans veterliga gäld synes svara; kalle
rätten honom, genom kungörelse i allmänna tidningarna, att inom
viss tid, af en månad till högst två månader från kungörandet, sig
inställa, låte ock hans kända egendom under säker vård sättas:
kommer han ej inom förelagd tid, beslute rätten att hans egendom
afträdas skall.»
De af Utsk:t föreslagne 3:ne första mom. afvika väl i hufvudsaken
icke särdeles från lagberedningens. Deremot är det 4:de mom.
alldeles nytt och förutsätter en alltid svår bevisning derom att en
gäldenär svikligen, borgenärer till förfång, afhändt sig eller undanskaffat
sina tillgångar. Jag anser således detta mom. öfverflödigt
och äfven i öfrigt lagberedningens förslag enklare och bättre, hvarföre
jag tillstyrker detsammas antagande och i följd deraf återremiss
ej mindre af denna g, än af den 3 § samt 2 och 3 tnomenterna
i 6 och 7 §§.
Gr. Mörner: I första mom:t af denna § förekommer det
Den 11 Juli e. m.
stadgaude att borgenär eger söka att gäldenärs egendom afträdes,
då gäldenär är veterligen ur riket faren oell anledn. är för handen
att han förblifver utrikes, för att undgå borgenärers kraf. Det kan
visserligen vara bevisligt att gäldenär veterligen ur riket rest; men
huru skall man kunna bevisa att han förbli fver utrikes, för att undvika
borgenärers kraf? Det är endast på grund af supposition
som detta kan bedömas. Och hvem har i detta afseende pröfningsrätrt
sig updragen? I stad är det klart att det är rätten. Men hvem
tillkommer denna pröfningsrät.t på landet? Icke kan den böra tillkomma
domaren ensam, utan deltagande af rättens öfriga ledamöter?
Icke borde en persons hela framtida välfärd böra göras beroende
endast af ett utaf domaren på sin kammare, utan deltagande af
rättens öfriga ledamöter, meddeladt beslut? Detta förhållande blir
det tillfälle att framdeles vid 7:de §:en närmare granska, och jag
har derföre nu endast velat i korthet påpeka förhållandet, såsom
anledn. till varsamhets iakttagande vid bestämmandet af de fall,
då man vill medgifva att enskild man emot sin vilja försättas i
konkurstillstånd. Genom ett sådant beslut kan ofta en persons
hela framtid tillintetgöras; och det torde derföre vara i hög grad
vigligt att ett moget öfvervägande föregår beslutets fattande i denna
del. Ett gifvet faktum kan hvar och en bedöma; icke så när man
ingår på suppositionens område. Jag tror derföre att detta mom.
behöfver återremitteras, för att erhålla en noggrannare begränsning.
I afs:de på 4:de mom. har äfven blifvit anmärkt att pröfningen,
huruvida gäldenär svikligen, borgenärer till förfång, alliander sig
eller undanskaffar sina tillgångar, är med stora svårigheter förenad.
Jag tror äfven, lika med den siste talaren, att utredandet af de
förhållanden, som skulle härom utgöra bevisning, äro af den invecklade
beskaffenhet, att de åtminstone icke kunna öfverlemnas åt
domaren å landet att ensam afgöra, utan tilläfventyrs gäldenärens
hörande, såsom det i 3:dje mom. af § 7 medgifves. För min del anhåller
jag att hela §:n måtte, med anledning af de gjorda anmärkningarne,
återremitteras.
Gr. Sparre: Jag ber att få uplysa den siste värde talaren
derom att hans framställning grundar sig på ett misstag. 2:dra
§:n bestämmer i hvilka fall gäldenär måste afträda sin egendom till
konkurs; förfarandet åter vid ansökning om konkurs i något af
dessa fall bestämmes i 6 och 7 §§. I 2:dra mom. af nämnde
§§ stadgas huruledes, då ansökning om konkurs göres, rätten förelägger
gäldenären lämpligen kortaste tid att deröfver sig förklara ;
inställer han sig ej med förklaring, så hänskjutes på landet enl.
7 § 3 mora. saken till rätten. Det är således ett misstag att domaren
ensam dömer till konkurs i detta fall; och LagUtsk:t har
just iakttagit samma försigtighet som den värde ledamoten yrkat,
nemi. att grannlaga fäll skulle öfverlemnas åt rätten. Således saknar
denna anm. all grund.
Hvad åter beträffar 4:de mom. af nu föredragna 2 §, mot
hvilket 2:ne talare gjort anm., så må det vara en sanning, att det
kan upstå svårighet att visa, huruvida gäldenär afhändt sig eller
l>en 11 Juli e. m.
47
undanskaffat sina tillgångar. Men det kan likväl icke skada att
denna grund finnes upgifven i lagen; ty om det än vore svårt att
bevisa detsamma, kan det väl icke vara något ondt deruti att det
står der. Kan det bevisas att en gäldenär afhändt sig eller undanskaffat
sina. tillgångar, måste jag erkänna att det är ett ganska
giltigt skäl till gäldenärens försättande i konkurs. För öfrigt skulle
det, fruktar jag, taga sig ganska besynnerligt ut, om man ur en
lag utplockade vissa stadganden och insatte andra, som fullkomligt
divergerade från lagens anda och hvarigenom sammanhanget rubbades.
Detta förslag är upställdt efter det system, att lista §
handlar om, då gäldenär sjelf begär sig under konkurs; den 2:dra,
när borgenär fordrar det; den 6:te och 7:de proceduren i detta sednare
fall. Jag tror att upställningen är riktigt vald och således
att föredraga framför den näst siste talarens förslag. Det stadgande,
han föreslog, finnes också i 6 § 3 mom.
Jag anhåller om bifall till Utsk:ts förslag.
Gr. Mörner: I fall gäldenären ej inom förelagd tid sig in
ställer,
skall visserligen, enligt 3 mom. 7 §, saken till rätten
hänskjutas. Men då jag läser 6 g 3 morn., till hvilket lagrum
hänvisning lemnäs i 3 mom. af 7 §, finner jag der stadgadt, att
rätten skall, då gäldenär icke finnes, der han hemvist, tjenst,
näring eller kost häfver, förelägga honom, genom kallelse i allmänna
tidningarne 3:ne gånger, att inom viss tid inställa sig,
hvarjemte hans egendom tages under vård; hvarefter, om han ej
inom förelagd tid kommer, rätten ändock pröfvar sökandens skäl.
Detta allt, som i 6 § 3 mom. säges om rätten, gäller äfven enligt
7 g 3 mom. om domaren. Det blir således domaren, som eger
bestämma, huruvida gäldenär anses förblifva utrikes, för att undgå
borgenärers kraf, och således bör genom kungörelser i allmänna tidningarne
kallas till inställelse inom viss tid, och om skäl är att
förordna om vården af hans egendom. Att låta allt detta bero
på domaren, anser jag vara alltför raskt, och anhåller derföre fortfarande
om återremiss af denna punkt, på det att ändring måtte
derutinnan ske.
Hr Dalman: För min del anser jag fortfarande Lagbered- *
ningens förslag i detta afseende ega företräde framför Utsk:ts, och
jag kan alldeles icke finna, att det hvarken för den rättslärde eller
icke rättslärde kan vara en vinst, att, i stället för de 2:v.e gg,
deri Lagberedningen sammanfattar vilkoren för tvungen konkurs i
allmänhet, såsom Utsk:t, hafva 6 å 7 gg, en § med 4 mom:r,
samt slutligen 2 särskilte mom:r både i den 6:te och 7:de g:n.
Jag finner det således vida tydligare att alla de stadganden, sorn
i allmänhet röra grunderna för borgenärs rätt att söka gäldenärs
försättande i konkurstillstånd, föras tillsammans å ett ställe, på
sätt Lagberedningen gjort.
Hvad. beträffar mina anmärkningar mot 4:de mom:t af ifrågav:de
g, så vill jag icke dermed envisas, men anhåller ändock
48
Den 11 Juli e. m.
om återremiss af gm, på det de öfriga af Gr. Mörner och mig
gjorda anmärkningarne måtte af Utskit tagas i öfvervägande.
Gr. Sparre: Jag beklagar att jag ännu en gång måste
erinra Gr. Mörner derom att han begått ett stort misstag i sina
anföranden. Örn vi läsa 7 § 2 inom., står der: »Ar konkurs
ansokning
af borgenär gjord; förelägge domaren galdenären lämpligen
kortaste tid och, der han är aflägset boende, högst en vecka
efter delfåendet, att sig deröfver förklara.» I 3:dje mom:t af samma
§ står vidare: »varde, der gäldenär sig ej inom förelagd tid
inställer, saken till rätten hä risk juten.» Detta angår förfärandet i
stad. Samma kallelse omnärnnes i fråga om landet i 3 mom. af
7 g; mea kommer galdenären icke, hänsk jutes saken till rätta.
Domaren eger således endast att kalla galdenären till inställelse,
men uteblifver galdenären, hänskjutes saken till rätten.
På Hr Dalmans fråga, hvarföre LagUtsk:t delat fide och 7:de
§§:ne i flere inonnr, behöfver jag endast svara, att Utsk:t, biträdande
komiterades mening, tillstyrkt att kallelse å gäldenär genast
utlärdas, då Lagberedningen deremot i detta afseende följt en
annan princip. Jag anhåller fortfarande om bifall till §:n.
Gr. Mörner: Jag anhåller nn att få uppläsa det 3:dje mom:t
af 7 g i sin helhet. Det lyder sålunda: »I de fall, sorn i ö g
3 mom. omförmälde äro, galle för domaren å landet, hvad om
rätten i stad sagdt är; dock varde, der gäldenär ej inom förelagd
tid sig inställer, saken till rätten hänskjuten.» 3:dje mom. af 6:te
§ har åter följande lydelse: »Nu är, i anledning af borgenärs
ansökning, gäldenär med kallelse sökt, der han hemvist, tjenst,
näring eller kost häfver: finnes han ej der, eller hans ombud, eller
kan man ej på ett eller annat sätt få kunskap, hvar han vistas,
och är anledning att han håller sig undan, eller är han rymd
eller veterligen ur riket faren, förelägge rätten honom, genom kungörelse
i allmänna tidningarne tre gånger, viss tid af en till högst
två månader från sista kungörandet, att sig inställa: låte ock hans
kända egendom under säker vård sättas: kommer han ej inom
^ förelagd tid, pröfve rätten ändå sökandens skäl.» Då nu den enda
förelagda tid, sorn i detta sednare mom. omtalas, är den, som utsättes
genom kallelse i allmänna tidningarne, så kan det icke vara
annat än på detta morn., som 7 § 3 morn. har afseende. I sådant fall
måste man väl medgifva, att det på landet blir domaren, som kommer
att besluta om stämningens utfärdande, då galdenären är bortrest,
och sora förordnar om hans egendoms tagande under säker
vård. Detta åter synes mig vara ett alltför starkt ingripande i
den enskildes rätt, och torde derföre böra ändras, hvarföre jag fortfarande
anhåller om återremiss.
Gr. Sparre: Då vi nu egentligen tala om 2:dra g, synes
mig olämpligt att vidlyftigt diskutera den 6:te och 7:de. Med ani.
deraf vill jag nu icke vidare ingå i svaromål på de anm:r, som af
Gr.
1*<* n SI .T ulf e. m.
49
Gr. Mörner göras, utan först, då dessa sistnämnde §§ nro före<1
ragne, lemna de uplysningar, som då möjligen blifva erforderlige.
Nu anhåller jag derom att man må tala om 2:dra §:n, men icke om
uttrycken i 6:te och 7:de.
Efter härmed slutad öfverläggning och uptagande af yrkanderne
å bifall till samt återremiss af den förev:de §:n, gjordes först
propos. å bifall till densamma och besvarades med blandade ja och
nej; hvarefter propos. på återremiss deraf framställdes och. sedan
dertill svarats flere ja och några nej, förklarades ja nu hafva varit
öfvervägande.
Gr. Sparre begärde votering.
Uplä9tes och godkändes följande voter.-propos.:
»Den som bifaller ?:dra §:n af Lag(Jtsk:ts uti Betänkt N:o
33 framställda förslag till konkurslag, röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner nej, varder nämnde §, på grund af gjorda anaur, till
Utsk:t återremitterad.»
Vid voteringens slut hade rösterna utfallit sålunda:
Ja —-11.
Nej — 12.
5 3.
Hr Dalman: Då denna g har otvetydigt sammanhang med
den föreg:de, anhåller jag om densammas återremitterande.
Gr. Sparre: För min del kan jag icke finua någon nöd
vändighet
uti att återremittera denna <§, oaktadt så skett med dea
föreg:de. Då jag vid föredragning af 2:dra §:n förklarade att jag icke
ansåg densamma behöfva återremitteras, tror jag äfven att det icke
bör ske med den ifrågav:de, utan anhåller om bifall till densamma.
Hr Dalman: För min del har jag icke någon anm. mot
lista och 4:de mom. af denna §, men anser deremot 4:de och 5:te §§:na
af 18:de kap. HandelsBalken till sin redaktion lämpligare, hvarföre
jag skulle vilja föreslå dess antagande. Och då den 2:dra och 3:dje §:n
hafva oskiljaktigt sammanhang med hvarandra, torde denna på
samma grunder som den föreg:de böra återremitteras.
Gr. Sparre: Då den af Hr Dalman föreslagna redaktions
förändringen
rakt strider mot Utsk:ts förslag, och då ej någon
anm. mot denna §:s innehåll blifvit gjord, anser jag ej någon återremiss
vara af nöden, utan anhåller derföre ånyo om bifall till §:n.
H. VIII. 4
ÄO
D p ii II J 11II e. m.
Hr Dalman; DS, såsom jag redan nämnt, mot denna <§
finnes alldeles samma ani. till annar som mot den föreg:de, kan
jag icke annat än fortfarande yrka återremiss.
Efter härmed slutad öfverläggning och uptagande af yrkan*
derne å bifall till och återremiss af den förev:de §:n, framställdes
propos. å bifall till densamma, samt besvarades med flera ja jemte
några nej; och förklarades ja hafva varit öfvervägande.
§ 4.
Gr. Mörner: För att rätt fatta denna g, måste man gå till
de allmänna bestämmelserna i denna författning, der definitionen
på ordet »köpman» förekommer. Denna är enl. 139:de §:n, att med
köpman förstås en hvar, som idkar eller under loppet af 1 år, innan
ansökning örn konkurs gjordes, idkat sådan handel eller rörelse,
hvaröfver han, enl. hvad särskildt stadgadt är. är pligtig att
handelsböcker föra. Således skulle nästan alla kategorier kunna
till köpmän hänföras.
Vidare förekommer i 2:dra morn. af denna 4:de g, att om en person
har en förfallen och klar fordran, kan han, såvida han genom
notarius publicus eller i vittnens närvaro upmanat köpman att
betala denna klara och förfallne gäld, men icke inom en vecka erhållit
sin fordran gulden, låta försätta gäldenären i konkurstillstånd.
I detta stadgande tror jag förefinnes något, som i tillämpningen
kan blifva särdeles äfventyrligt, hvarföre jag anhåller att §:n, för
ändrings vidtagande i denna del, måtte återremitteras.
Hr Dalman: Ej heller jag kan gilla den föreslagna §:n.
För mig framstår det såsom särdeles svårt för lagstiftningen att
med tillräcklig noggrannhet finna ett bestämdt begrepp, motsvarande
den insolvens, som betecknas dermed, att en köpman inställt
sina betalningar. Enl. Franska lagstiftningen äro, som bekant,
inga andra än de, som lagen eller domaren uttryckligen förklarat vara
köpmän eller industriidkare, berättigade att göra konkurs. Egendomens
afträdande betraktas enl. denna lagstiftning såsom i vissa
bestämda fall utgörande en gäldenärs ovilkorliga skyldighet. Vid
sådant förhållande är det ganska konseqvent, ait hvarje borgenär,
äfven den hvars fordran icke är förfallen, anses berättigad att framtvinga
skyldighetens fullgörande, d. v. s. tvinga till konkurs. Då
deremot Utsk:t bibehåller det gamla Svenska systemet att betrakta
konkursen såsom ett slags beneficiurn för alla gäldenärer, utan afside
derpå om de äro affärsmän eller icke, synes det vara mycket
oegentligt att, i afside på hvad man kallar köpman, medgifva innehafvare
af icke förfallen fordran rätt att tvinga till konkurs, d. v.
s. hota med ett sådant tvång, om han icke på förhand får betaldt
för sin fordran. En sådan rättighet skulle utan tvifvel, i stället
att gagna borgenärerna samfäldt, lända dem till skada och förfång,
och kunna föranleda de betänkligaste missbruk och prejerier af
illasinnade borgenärer. Lika med Hr Gr. Mörner finner jag äfven
Oen 11 Juli e. m.
»1
det kunna blifva ganska vådligt, om en köpman skulle kunna tvingas
till konkurs, emedan han en vecka underlåtit att fullgöra ett
i närvaro af notarius publicus och tvänne vittnen framställdt kraf
af en skuld, den en borgenär behagar anse »klar och förfallen».
På dessa skäl yrkar jag återremiss.
Gr. Sparre: Vi äro nu inne på en af dessa frågor, af hvil
kas
utgång det beror, huruvida vi komma att tillegna oss de grundsatser,
som förefinnas i den Europeiska lagstiftningen, eller icke.
I hela verlden är såsom ett axiom antaget att, då en person ej
kan tillfredsställa sina borgenärer, det är af vigt, att han så fort
som möjligt försättes i konkurstillstånd. Det är klart att genom
detta hanglande ut på tiden, som vår nu gällande konkurslag medgifver,
en persons ställning icke kan annat än försämras. Han
kan äfven genom denna tidsutdrägt gynna en borgenär på de andres
bekostnad. Derföre är det i andra länder antaget såsom
grundsats, att så fort en persons obestånd yppas, han skall försättas
i konkurstillstånd. Man har derföre nu velat vidtaga sådane
försigtighetsmått, att det må förekommas att den ene borgenären
gynnas på den andres bekostnad, äfvensom att de transaktioner,
som gäldenären för sådant ändamål kan företaga, må tillintetgöras.
Lagstiftaren måste tillse, att den på obestånd komne
mannens egendom så fort som möjligt sättes under lagens hägn,
på det att borgenärernas rätt må vara betryggad och på det gäldenären
icke må få tillfälle att förvärra sin ställning genom dyra
låns uptagande o. s. v. Utur denna synpunkt är det i andra länder
stadgadt, att en köpman, som inställt sina betalningar, skall
inom 8 dagar f. o. m. den dag, han uphört att betala, inge sin
stat. Utsk:t har dock, för att icke gå allt för brådstörtande till
väga, antagit denna tid till 8 i st. f. 3 dagar. Detta är en ganska
lång tid, jag medgifver det, kanske allt för lång; men den
omständigheten, att penningetillgången ofta kan vara ganska svår,
gör att man ansett någon utsträckning i tiden vara nödvändig.
Hvad orden »inställa sina betalningar» vidkommer, är detta ord
användt i hela Europa och endast en öfversättning af det Fransyska
»cesser ses payements», eller det Tyska »einstellen seine Bezahlungen».
Just derföre att Utsk:t anser att fall kunna inträffa, då det
blefve svårt att åstadkomma bevis derom, att en person uphört
att betala, har Utsk:t anvisat en anuan väg, nemi. att genom notarius
publicus eller vittnen ådagalägga, när det tidsmomentet inträffar.
Det är dock temligen klart, att detta icke kan tillämpas annat än
mot köpmän. Köpmannens ställning måste förutsätta, att han har
penningar eller kredit. Ar han utan penningar kan han reda sig,
blott han har kredit. Har lian deremot hvarken det ena eller
andra, är det slut med honom. Hans affärer äro vanligen så vidt
utgrenade, att det ligger i allmänhetens intresse att, då han kommer
på obestånd, konkursen så hastigt som möjligt må börja, på
det att han icke må gynna de närv:de borgenärerne på de frånvarandes
bekostnad. I främmande länder har man gått ända der
-
»2
1> en II J lili o. m.
llän, att domstol eger att utan någon borgenärs ansökning försätta
köpman i konkurs, — något som Utskit dock icke ansett lämpligt
att här införa. Så vigtig har man ansett denna sak i andra lander,
just för att hindra en köpman att draga ut på tiden genom
uplåningar och andre åtgärder, som fördröja konkursens öpnande.
Då nu således en skillnad är nödvändig mellan köpmän och
icke köpmän, i afs:de på deras försättande i konkurs, är det nödvändigt,
att köpmannen med största möjliga skyndsamhet försättes
i konkurs; då deremot vådan af något upskof med öpnandet afen
icke-köpmans konkurs, är något mindre.
På grund af hvad jag anfört, får jag anhålla om bifall till
Utskits förslag.
Efter härmed slutad öfverläggning och uptagande af yrkanderne
å bifall till och återremiss af den förev:de §:n, framställdes
propos. å bifall till densamma och besvarades med många ja jemte
några nej; oeh förklarades ja hafva varit öfvervägande.
Gr. Mörner begärde votering.
Uplästes och godkändes följande voter.-propos.:
»Den som bifaller 4:de §:n af LagUtsk:ts uti Betänk:t N:o
33 framställda förslag till konkurslag, röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej:
Vinner nej, blifver nämnde § till Utsk:t återremitterad».
Vid voteringens slut hade rösterna utfallit sålunda:
Ja — 18.
Nej — 7.
§ 5.
Bifölls.
§ 6.
Gr. Mörner: I andra mom. af denna § heter det, att om
gäldenär vill undvika konkurs, skall han genast förnöja sökanden
eller ställa antaglig borgen för hans fordran. Inga andra invändningar
annat än penningar duga således. Han kan hafva hvilka
giltiga skäl som helst att undandraga sig borgenärens påstående.
Det hjelper icke; om han icke betalar, kan han icke reda sig;
Han måste göra konkurs. Här förefinnes icke någon pröfning af
skälen, utan det är endast den omständigheten att han skall be
tala
för att undvika konkurs. För min del anser jag att i detta
som i andra fall man bör pröfva huruvida skälen äro giltiga eller
icke. Då en person, som är i konkurs försatt, icke fås reda på,
bör densamme genom allmänna tidningarne efterlysas; men nog är
det hardt att, om en person, som är utrikes, och hvars vistelseort
är känd, har en skuld, sora icke är förfallen och icke ens blir det
Den 11 Juli e. m.
på flere år, han skall kunna utan sin vetskap försättas i konkurs.
Det vore väl icke för mycket att han underrättades om förhållandet
innan ansökan inleinnas, och att möjlighet lemnades honom
att besvara den erhållna underrättelsen, för att kunna reda affären.
Då jag anser att man i detta afs:de bör gå försigtigare till
väga, tror jag att §:n bör återremitteras, för att i detta fall undergå
förändring.
Hr Dalman: För min del kan jag icke godkänna den nya
grundsats, som uttalas i irsta mom. af denna §, nemi. den, att rätten
är skyldig utfärda offentlig stämning utan borgenärernas börande
och omedelbart efter det cessionsansökriing i stad blifvit ingifven.
Afven denna åsigt förutsätter det Franska systemet, eller
att konkurs är en rättspligt för gäldenären, hvaraf följer, att konkursens
fortgång icke kan undvikas genom aftal med någon enskild
borgenär. Enl. det motsatta, af Utskrt antagna systemet, bör
deremot ej något hinder möta för konkurs-sökanden att äfven åtnjuta
den rätts förmån, att, innan offentlig stämning blifvit utfärdad,
återtaga sin begäran, derest under tiden den ani. kunnat un
danrödjas,
som föranledt ansökningen. Också ligger det oftast
icke blott i giildenärens utan äfven i de flesta eller största for
dringsegarnes
eget intresse att konkurs, så vidt möjligt är, undvi
kes,
hvarföre det ej sällan händer att borgenärerne finnas benägna
härtill medverka, då de, efter tagen kännedom om det gäldbundna
boets ställning, öfvertygat sig om att trångmålet endast haft en
tillfällig eller öfvergående orsak. Genom Utsk:ts förslag skulle
emellertid den nyssnämnde ömsesidiga fördelen för både gäldenär
och borgenär gå förlorad.
På dessa skäl anser jag den nuv:de konkursingens stadgande
i denna punkt icke böra i vidsträcktare mån förändras än i enlighet
med 9:de §:n af lagberedningens förslag till 19:dekap. HandelsBalk,
d. v. s. stadgandet af det vilkor, att alla vid första förhöret närvarande
borgenärer medgifva återkallelse!).
På grund af dessa anner yrkar jag återreiniss.
Gr. Sparre: För att afhjelpa de olägenheter, som för närv:de
äro öfverklagade, mäste man först göra sig reda för, hvilka dessa
olägenheter äro. Den första är, att, till följd af det dröjsmål med
konkursers öppnande, nuv:de konkurslagen medgifver, begås en
mängd bedrägerier; gäldenären har tillfälle att undansnilla egendom,
och bereda säkerhet åt en eller annan af sina borgenärer på
de andras bekostnad: och följden blifver, att i många konkurser
för den egentliga massan föga eller intet finnes öfrigt. Lösöreköp
förekomma olta. Detta allt vill man söka förekomma genom att
så hastigt som möjligt sätta cessionantens egendom under annan
mans vård.
Det är egentligen mot lista mom;t af denna §, Hr Dalman hyst
betänkligheter. Detta mom. innehåller: »Nu är i stad konkurs
ansökning
af gäldenär gjord; utförde då rätten genast eller sist
Oen li Jufi ». m..'
nästa dag stämning å borgenärerna, som framdeles sägs». Man
kan väl med skäl påstå, att, då en person sjelf anmäler sig inför
rätten med anhållan, att till borgenärernes förnöjande få afträda
sin egendom, icke något särskildt förhör behöfver anställas. Vår
nu gällande lag innehåller visserligen, att borgenärerne skola sammankallas
för att höras öfver konkursansökningen; men hvartill
skall detta tjena? Då en gäldenär sjelf vill afträda sin egendom
till sina borgenärer, måtte han väl ha rätt dertill. Hr Dalman
säger, att under den tid, som förflyter mellan ansökningens ingifvande
och borgenärernes sammanträde, kan gäldenären återtaga sin
ansökning. Men hvad gagnar det till att föreskrifva borgenärernes
hörande för det ändamålet att det skall blifva en viss tid öfrig,
nuder hvilken gäldenären kan återtaga sin ansökan? Mig synes
det deremot vara vida bättre, att gäldenären noga besinnar
sig, innan han inlemuar sin ansökan, oell detta åstadkommes just
genom ett sådant stadgande som det ifrågav:de. Den oro. som en
konkurs inora affärsverlden åstadkommer, är af den allvarsamma
art, att en cessionant ingalunda bör få roa sig med att inkasta sin
cessionsansökarr, för att sedan återtaga den och endast derigenom
förorsaka ett visst moratorium. Vilja vi hafva någon ordning och
reda uti i fråga v: de afseende, böra vi antaga de principer, som den
öfriga handelsverlden antagit, oeh hvarigenom punktualitet åstadkommes.
Hvad blefve väl följden af hvad Hr Dalman förordat?
Vi hafva sjelfve sett det under 1857 års kris. Domstolarne förföra
ganska godtyckligt; de dröjde med den offentliga stämningen
under vida längre tid än rätt var; ja! de lemnade gäldenären t.
o. m. 4 å 5 veckor för att upprätta sin stat, hvarigenom han fick
tillfälle att rangera sig och återtåg? sin ansökan. Hvad blef dock
följden af detta förfaringssätt? Jo! flere hundrade personer, som
hade rättighet att få ut sina fordringar, blefvo uppehållne, och
månge af dem tvungne att sjelfve ge in sina stater. Frågan är
nu, huruvida vi skola bibehålla eller afskaffa dessa stadganden,
som föranleda så många missbruk.
Ar en person på obestånd kommen och icke kan förnöja sina
borgenärer, bör han göra konkurs så fort som möjligt. Har han
sjelf begärt att försättas i konkurs, hvartill tjenar det att sammankalla
borgenärerne? Jag vill nu anföra exempel på hvarthän det
nuvrde tillståndet leder.
I en småstad får en person reda på att hans granne har dåliga
affärer; han vill hafva ut sin fordran, innan de andra borgenärerne
hafva inkastat sina ansökningar om gäldenärens försättande
i konkurs. Gäldenären, ansatt af denna borgenär, gifver då
in sin cessionsansökan, men de 10 dagar, sorn förgå mellan
ansökningens inkastande och rättens resolution, använder fordringsegaren
att ligga öfver och pressa gäldenären, till dess denne skaffat
sig penningar för att tillfredsställa den efterhängsne borgenären,
hvarefter gäldenären återtager cessionsansökningcn och de öfrige
borgenärerne fä sedermera ofta ingenting. På landet åtgår en tid af
tre veckor, innan borgenärerna höras, och under denna tid har gäldenären
det förträffligaste tillfälle att rangera sig. Jag har sjelf
Den ]1 Juli e. tn.
55
såsom ordförande i häradsrätt, flere gånger haft tillfälle att erfara,
hurusom, efter det borgenärerna blifvit sammankallade, gäldenären
återtagit sin ansökan och borgenärerne samlats för ingenting.
Jag kan icke föreställa mig, att R. o. Ad. i någon mån kan gilla
ett förhållande, sådant som det närvide. Detta förslag, sora nu
är framlagdt och som öfverensstämmer med lagkomitéens betänk.,
innehåller äfven de grundsatser i konkurslagstiftningen, som R.
St. i allmänhet tyckas hylla, hvarföre R. o. Ad. äfven säkerligen
bifaller dem.
Hvad det vidkommer, att köpmän i allmänhet skulle ogilla
det i denna g föreslagna stadgandet, förundrar det mig att, då
jag för några dagar sedan deltog i en temligen talrik sammankomst
af jurister och köpmän, jag icke erfor detta af någon bland
de närv:de; tvärtom yttrade en ledamot af BorgareStit, att han
ansåg detta förslag innehålla en väsendtlig fördel. Så vida en
person inkastat sin cessionsansökan, är lian vanligen i den ställning,
att han icke längre kan hålla sig uppe. Ar det deremot
blott en tillfällig förlägenhet, som tvingar honom dertill, kan han
på inställelsedagen, 2 månader efter inlemnandet af sin ansökan,
återtaga densamma. Skilnaden mellan Hr Dalmans och Utsk:ts
förslag blir således endast, att i förra fallet kan ansökan inom
kort tid återtagas, då deremot i det sednare det icke kan ske
förrän på inställelsedagen efter 2 månader.
Till genmäle af Gr. Mörners anmärkning, får jag endast anföra,
att 2:dra gin stadgar, under hvilka vilkor man kan söka en gäldenärs
försättande i konkurs, då den Gite deremot endast stadgar
om proceduren dervid. Den andra gin stadgar nemligen, att borgenär
eger söka, att gäldenärs egendom afträdes i följande fall: då
gäldenär är för skuld rymd, då verkställighet af utmätning af all
hans egendom bör förhindras, då gäldenär är sedan tre veckor bysatt,
och då gäldenär, borgenärer till förfång, afhänder sig eller
undanskaffar sina tillgångar. Det andra momit af 6ite g:n handlar
deremot endast oir. proceduren. Således kan icke en borgenär begära
en persons försättande i konkurstillstånd, med mindre något
af de 4 momm i 2:dra gm kunna tillämpas, och det må väl erkännas,
att om något af dessa fall inträffar, bör han försättas i konkurstillstånd.
Vill gäldenär deremot undvika detta, betale då genast
eller ställe antaglig borgen för sig. Blifva inga andra anmärkningar,
än de hittills anförde, mot förslaget framstälde, får jag anhålla
om bifall till Utsk:ts förslag.
Hr Dalman: Jag betviflar icke att LagUlsk:ts mening varit
deu vackra, som Hr Gr. Sparre framställt, men jag kan för min del
icke vid lista mom. af denna 6:te g fästa den förhoppning, som den
ädle Grm, eller alt derigenom en helt annan ordning skall inträda
i fråga om konkurser. Bedrägerier, kunna göras såväl före
som efter det konkursansökningen blifvit ingifven, men jag är öfvertygad
att de dagar, som förflyta mellan konkursansökningens inlemnande
och första förhöret med borgenärerne, minst af alla äro
lämpliga för idkande af bedrägerier, enär för ansökningens åter
-
56
Den 11 Juli e. m.
kallande skulle erfordras icke blott e» eller två, utan- samtlige
närvarande borgenärers bifall. I öfrigt vill jag erinra, att val,
såsom Gr. Sparre förmält, Lagkomitén biträdt enahanda åsigt som
LagUtsk:t, men att Lagberedningen deremot visligen frångått densamma.
Jag vill endast tillägga några ord i anledning af det exempel,
Gr. Sparre anfört om skadligbeten af moratorierne under den senaste
s. k. krisen. Jag bär sjelf någon kännedom om förhållan
dena
under den tiden, oeh får med anledning deraf yttra, att jag
icke kan annat än lyckönska det allmänna dertill, att en sådan
lag, som den nu föreslagna, då icke fanns, och att domstolarne förforo
utan iakttagande af den yttersta stränghet; ty om en hvar,
som då inkastade sin cessionsansökan, bade blifvit tvungen att fullfölja
konkursen, hade troligen med få undantag hela handelskorpsen,
åtminstone i hufvudstaden, gått öfverända, troligen äfven härvarande
Enskilda Bank m. fl., så att nästan hela landet blifvit försatt
i konkurstillstånd. Det hade just varit ett tillstånd att önska sig!
Gr. Mörner: Jag är bufvudsaktigen förekommen af den
siste värde talaren; jag har icke framstått såsom loftalare af det
närvarande; men jag är för gammal att hylla den åsigten alt bola
ondt med hälften värre, hvilket jag tror vi nu äro på väg att
göra. Med auledn. af hvad jag tagit mig friheten yttra, har Gr.
Sparre förklarat Utskrts mening; och jag betviflar ingalunda, att
den också varit sådan Gr. Sparre uttydt den; men en annan sak
är huruvida Utsk;t lyckats att tydligt uttrycka hvad i §:n åsyftas.
Att så icke skett, tror jag mig redan tydligen hafva bevisat.
I andra mom. af denna § står »ng:de gäldenär: »förnöje genast
sökanden eller stil lie antaglig borgen för hans fordran.» Det står
ej föreskrifvet, att giltigheten af de, skäl, som blifvit framstälde,
skall pröfvas, utan gäldenären skall försättas i konkurstillstånd, så
vida han icke kon prestera penningar till borgenärers förnöjande.
Det är just mot redaktionen af denna §, som mina anmärkningar
varit rigtade, oeh dessa tror jag ännu vara ovederlagde.
Gr. Sparre: Den siste värde talaren har fästat sig vid Sidia
mom. al denna §. Nu står i S:dra g:ti under hvilka vilkor borgenärerna
ega att söka gäldenärens försättande i konkurstillstånd. I
några andra än de i 2:dra g.-n omnämnde fall eger således icke borgenärer
att begära konkurs; och följaktligen måste alltid en sådan
ansökning af rätten besvaras, huruvida den kan bifallas eller ej.
Jag tror att detta är så tydligt uttryckt, som det gerna kan vara.
Hvad Hr Dalmans svar på mitt förra anförande beträffar, så
bar han sagt att en cessionant kan göra bedrägerier likaväl före
som efter cessionsansökningens ingifvande, oeh att han aktar sig
för att kasta in sin cessionsansökan, innan han gjort de bedrägerier,
han velat göra. Men, Mine Hrr! det hr icke så förhållandet.
Om nemi. en person ej kan betala en förfallen vexel, blir han
bysatt, och måste derföre, för att undvika bysättningen, göra konkurs.
Han har således icke tid att göra bedrägerier före konkur
-
Den 11 Juli e. m.
57
seii; men deremot efter densamma har han sin runda tid dertill.
Antingen måtte man derföre utgå från den grundsatsen, att så fort
som möjligt försätta gäldenären i konkurs till förekommande af
bedrägerier, eller också anser man det icke nödvändigt, i hvilket
sednare fall detta stadgande är öfverflödigt. Om lagstiftaren å ena
sidan uttalar den grundsatsen, att en borgenär icke bör hafva tillfälle
att tillskansa sig fördelar på den andres bekostnad, fordras
äfven att lagstiftaren inför i lagen sådane stadganden, att trygghet
förefinnes, att den på obestånd komne cessionantens egendom
icke måtte spolieras, utan att godset kommer i taka händer att
förvaltas.
Man har slutligen sagt, att jag valt ett ganska olyckligt exempel
för min bevisning i krisen 1857 ; och att, om denna lag
då varit gällande, en ännu större olycka drabbat hela riket. Jag
ber dock att få anmärka, att denna olycka icke blifvit större än
den var; ty 94:de §:n i detta förslag stadgar: »Har gäldenär, hvars
egendom till konkurs afträdd är, om betalningen af sin gäld träffat
öfverenskommelse med sina borgenärer, ege rätt att, sedan den
i stämningen utsatta inställelsetid förbi är, hos rätten eller domaren
göra ansökning, att konkursen nedläggas må. Ar skriftlig
öfverenskommelse uprättad och af alla borgenärer, som sig anmält,
jemte gäldenären, undertecknad, eller har gäldenären andra bevis,
att han nämnde borgenärer förnöjt; gifve rätten eller domaren,
sedan gode männen eller sysslomannen hörde blifvit, bevis att
konkursen nedlagd är; och varde det emot borgenärer så ansedt,
som om konkurs ej inträffat». Det är alldeles klart att, om gäldenären
inom kort tid kan upgörn med alla sina borgenärer, hafva
de alldeles icke något emot att han fortsätter sina affärer.
Efter mitt förmenande är detta förslag så lämpligt oell på
en gång befrämjande borgenärers och gäldenärs rätt, att jag icke
kan annat än anhålla om bifall till detsamma.
Hr Dalman: Jag anhåller att få upläsa 9:de §:n af 1 9:de kap.
HandelsBalkeu i lagberedningens förslag. Den lyder sålunda: »Ej
må ansökan om cgendomsafträde återkallas, utan att alla borgenärer,
de der tillstädeskommit vid det förhör, som förut är omtaladt,
det medgifva. Sedan beslut om offentlig stämnings utfärdande
fattadt är, ege återkallelse af ansökningen ej rum; ej heller må
stämningen uppehållas, förty att gäldenär eller borgenär anstånd;
dermed söker, eller öfver beslutet om dess utfärdande klagan förer:
ändras beslutet, varde stämningen från rättens dörr nedtagen, så
ock kungörelse derom i allmänna tidningarne införd, der stämningen
förut i tidningarne kungjord blifvit».
Efter härmed slutad öfverläggning samt uplagande af yrkanderne
å dels bifall till dels återremiss af den förev:de §:n, framställdes
propos. å bifall till densamma samt besvarades med flere*
ja jemte några nej; och förklarades ja hafva varit öfvervägande.
§ 7.
58
I) e n II .1 n I i e. m.
Gr. Sparre: I ani. af Gr. Mörnersyttrande vid 2:dra §:n, vill
jag genast erkänna, att jag finner, det ordalagen i 3:dje morn. af denna
§ kunna vara mera bestämda än de nu äro, och får jag derföre,
då den 2:dra §:n blifvit återremitterad, anhålla att så äfven sker
med den ifrågav:de.
Gr. Mörner: Mina vid denna § förut gjorda annor hade
visserligen egentligen afs:de på 3:e mom. i 7:de §:ii; men det förhållande,
hvarpå jag lägger största vigt, är den grundsats, sorn här uttalas,
hvarigenom man beträder den banan alt åt domaren å landet
öfverlemna rättigheten att utom sittande rätt förklara konkurs
vara börjad och utfärda stämning å borgenären. Denna rättighet,
hvarigenom domaren för sig blir en slags särskild instans, anser
jag vara ganska betänklig; och blir den banan en gång beträdd,
kan densamma erhålla en ganska farlig utsträckning. Jag önskar
derföre, att domaren såsom hittills i detta fall må vara nödsakad
att hafva rätten till sitt biträde, och ej hafva rättighet att tilläfventyrs
i sin sängkammare ensam utfärda stämning å borgenärer,
på sätt i 1 :sta mom. af 7:dc §:n säges.
Jag anhåller om äterremiss.
Gr. Sparre: Då jag redan förklarat att jag för min del
icke motsätter mig en återremise af denna §, har jag blott några
få ord att tillägga i afs:de på Gr. Mörners yttrande om den s. k.
sängkammardomaren. Om domaren i detta afs:de hade något annat
att göra än den nästan mekaniska åtgärden att, på grund af
gäldenärs eget medgifvande, utfärda offentlig stämning å borgenärerna,
vore något skäl till anin.; men nu, då domaren, på grund
af till honom ingifven cessionsansökning, endast utfärdar stämning
å borgenärerna, kan jag icke finna att detta är en så maktpåliggande
och med stor våda förenad åtgärd.
Denna åtgärd är också af Lagkomitén tillstyrkt; och jag kan
icke inse, hvari vådan deraf består.
Hr Dalman: Ej heller jag kan gilla de af Utsk:t i denna §
uttalade grundsatser, hvarken att konkursstämning skall genast utfärdas
utan borgenärers hörande och utan ens att upgift finnes bifogad
å borgenärerna och deras hemvist, hvilket, enl. hvad jag vid förra
§:n erinrade, kan läuda icke blott gäldenären utan äfven borgenärerna
till betydlig skada, genom att hindra en snar upgörelse till bådas
fördel, eller att domare å landet skall ega att utom rätten
utfärda stämning eller förelägga gäldenären förklaringstid. Möjligen
kunna dessa åtgärder vara i sig sjelfva ganska oskyldiga, men
grundsatsen afviker alltför mycket ifrån vår i öfrigt gällande rättegångsordning,
och vid tillämpningen kan den blifva rätt betänklig,
då den berättigar domaren att utom rätten och dervid tordt
prot. enskildt fatta och utfärda beslut rör:de någon parts rätt och
som följaktligen måste kunna öfverklagas. Då nu Gr. Sparre sjelf
behagat medgifva återremiss, vill jag ytterligare fästa upmärksamheten
derpå att man icke i afs:de på konkursprocessen bör sätta
I> e ii 11 Juli e. tu.
5f>
skyndsamheten i främsta rummet, utan tvertom företrädesvis söka
att åstadkomma den största möjliga trygghet mot godtycke och
lättsinne äfven å domarens sida. Jag anhåller att dessa mina anm:r
måtte få åtfölja till Utsk:t.
Hr Nordenfelt, Enar: Här har blifvit ifrågasatt, huru
vida
det vore lämpligt att till domaren utom rätten öfverlemna
rättigheten att kalla borgenärer. I min tanke ligger deri ingen
fara, och det är icke heller någon nyhet, ty domaren eger redan
rött och pligt att stämma hvem som helst, då stämning begäres.
Han kan stämma i både civila och brottmål och gör vanligen inga
svårigheter hvarken i ena eller andra fallet. Det går t. o. m. så
långt att domaren öfverlemnar stämning3rätten åt Länsmän och
äfven andre personer. Här är icke fråga pm annat än att i ena
fallet stämma borgenär och i andra fället gäldenär att höras, och
då det således endast är en stämning, hvars påföljd inom rätten
sedermera pröfvas, finner jag icke någon fara i att antaga Utsk:ts
förslag.
Gr. Mörner: Enl. nu gällande föreskrifter ang:de stämning,
lår densamma icke vägras; den måste utfärdas. Men en vanlig
stämning sätter icke den stämde utur utöfningen af sina rättigheter,
eller från förvaltningen af sin egendom, då deremot en stämning
i konkurs har en sådan verkan. Den rubbar individens ställning
i samhället och nästan tillintetgör honom såsom medborgare.
En sådan åtgärd, som den ifrågavrde, skulle jag tro, fordrar en
försigtigare och mera grannlaga behandling, än nu af Utsk:t föreslagits,
och borde §:n derföre återremitteras, för att i sådan riktning
jetnkas.
Gr. Sparre: Jag ber blott att till Gr. Mörners yttrande
få lägga, att denna åtgärd tillintetgör en menniska, som sjelf ber
att bli tillintetgjord.
§:n återremitterades.
§ 8.
Hr Dalman: Att under den tid, lagen lemnat en afliden
persons arfvingar rådrum för att öfverväga om de vilja emottaga
arfvet eller öfverlemna det åt borgenärerne, dessa sistnämnde skulle
kunna fullfölja ett mot den aflidne väckt påstående om konkurs,
hvilket ännu vid hans död ej hunnit ens sa långt, att han deröfver
sjelf fått förklara sig, synes mig vara en för vår lagstiftning
alldeles främmande sats. Den tid af 14 dagar, som blifvit arfvingarne
medgifven för förklaringen, är äfven utan för mig begripligt
motiv, hälften kortare än tiden för urarfvagörelse!!. Stadgandet
står ej eller tillsammans med ett annat Utsk:s förslag, att i
sterbhus borgenär ej eger utan borgen utkräfva sin fordran, innan
BO
I)en 11 Julie. lii.
tiden för urarfvagörelse är ute. Om icke tillfredsställande förklaring
i detta hänseende kan lemnäs, anhåller jag om återremiss af §:n.
Gr. Sparre: Anlin till detta stadgande är helt enkelt den,
att konkurs är af gäldenär sökt, innan han dog; och meningen är
att, då konkurs är sökt, deröfver hastigt skall resolveras. Är konkurs
sökt, har antingen gäldenär sjelf eller borgenär gjort det och
fordringsegarue hafva således rättighet att fordra att med resolutionen
icke skall dröjas den tid, som sterbhusdelegare under vanliga
förhållanden hafva på sig att öfvertänka, huruvida de vilja
göra sig urarfva eller ej. Det vanligaste fallet, då denna § skulle
komma att tillämpas, blefve då en gäldenär tagit lifvet af sig, och
då vore det sannerligen betänkligt, ifall det skulle dröja en månads
tid, innan sterbhusdelegarne skulle svara på den redan gjorda
konkursansökningen. Mot §:n är i min tanke ingenting att anmärka,
om icke att denna tid af 14 dagar är för lång. Jag vågar
anhålla om bifall till g.n.
Efter härmed slutad öfverläggning samt uptagnnde af yrkanderne
fi dels bifall till dels återremiss af ifrågavide §, framställdes
propos. å bifall dertill, samt besvarades med flere ja jemte ett eller
annat nej; och förklarades ja haft öfvervigten.
§ 9.
Hr Dalman: Eld. denna g skulle gäldenär, som gör kon
kurs,
kunna få sin ansökning uptagen, utan att ens bifoga upgift
på sina borgenärer och deras hemvist. Detta synes dock icke vara
för mycket hegardt, äfven om han ej hunnit upsätta fullständig
boförteckning. Jag hemställer således om denna förändring och
erinrar tillika att på första raden af §:n ordet »afträdesansökning»
måtte utbytas mot »konkursansökning».
Gr. Sparre: Det kan icke annat än förvåna mig att den
värde motionären sjelf vill afsla Utskits förslag i denna del, då
Utsk:t i detta afs:de endast följt lagberedningens framställning.
Lagberedningen har funnit sig tvungen att frångå det af Hr Dalman
förordade stadgandet. Utskrt har dessutom velat genom stadgandet
att, om boupteckning icke är af giildenären ingifven, en
person förordnas att taga hand öfver boet, tvinga gäldenären att
upgöra boupteckning, för att derigenom undvika, att en annan
person sättes att vaka öfver boet.
Hvad åter angår den af Hr Dalman yrkade förändringen af
ordet »afträdesansökning» till »konkursansökning», har jag ingenting
deremot, utan anhåller om bifall till §:n med denna ordförändring.
Gr. Mörner: Det kan vara ovisst vid hvilken g man bör
göia en erinran derom, att man i detta förslag saknar det stadgandet,
att borgenär, som yrkar gäldenärs försättande i konkurs
-
Den 11 Juli e, m.
tillstånd, skall förete de handlingar, hvarpå hans fordran sig stöder.
Ett sådant stadgande finnes i nu gällande lag, och jag tror
att det borde i denna § inflyta.
Jag anhåller derföre, att g:n måtte, på grund afdennaafmig
gjorda anm., åtterremitteras.
Gr. Sparre: För min del får jag förklara, att jag icke kan
inse, hvartill det af Gr. Mörner föreslagna tillägg skulle tjena; ty
nog lärer det väl vara likgiltigt om en person bevisar, på hvad
sätt han fått sin fordran, då det blott behöfves att han har en
fordran, för att kunna yrka en persons försättande i cessionstillstånd.
Sedan öfverbiggningen förklarats fulländad, yttrade H. Exc.
Hr Gr. o. Landtm., att i afs:de å den nu förev:de g:n blifvit yrkadt,
dels bifall till densamma med den förändring, att det i början
af g:n förekommande ordet »afträdesansökning» skulle utbytas emot
ordet »konkursansökning», dels af Hr Dalman, att i g:n måtte införas
stadgande derom, att så vida gäldenärs konkursansökning ej
vore åtföljd af upgift å borgenärers namn och hemvist, blefve ansökningen
ej uptagen, samt dels slutligen af Gr. Mörner, att i g:n
borde intagas den föreskrift, att vid konkursansökning borgenär
skall vara skyldig förete de handlingar, hvarpå hans fordran sig
grundade, samt att frågan derom måtte till Utsk:ts behandling
hänvisas; och skulle H. Exc., med ani. af dessa yrkanden, först
framställa propos. å bifall till g:n, med ofvan berörde förändring,
samt sedermera göra de föreslagna tilläggen till föremål för särskildta
beslut.
Sedan propos. å bifall till g:n med ofvanomnämnde förändring
härefter blifvit framställd och med ja besvarad, anmälte sig och
yttrade
Hr Dalman: Då jag betviflar att något tillägg till denna
g kan ske utan återremiss, får jag derom anhålla.
I anleda, häraf förklarade H. Exc. Hr Gr. o. Landtm., att
enär Hr Dalman ej före öfverläggningens afslutande framställt yrkande
om g:ns återremitterande, kunde propos. å hans nu gjorda
begäran derom icke framställas; och blefvo härefter så väl Hr
Dalmans som Gr. Mörners ofvauomförmälde yrkanden, uppå särskilda
propos:r, af R. o. Ad. afslagne.
§ 10.
Hr Dalman: Enligt denna g skulle man hafva rättighet
att klaga, i fall konkursansökning af rätten uptagen är, men icke
om ansökningen ej blifvit uptagen. Då jag icke kan inse, hvarföre
man ej skall hafva rätt att klaga deröfver, att konkursansökning
ej upptages, får jag anhålla att Gr. Sparre behagade uplysa
huru Utsk:t fattat den saken.
Den 1! Julie. m.
Gr. Sparre: Jag vill i detta fall blott lian visa till 144:de §:n,
sorn lyder sålunda: »Då domaren eller någon rättens ledamot vidtagit
någon åtgärd eller meddelat något beslut i fall der sådant
enligt denna lag på honom ankommer, må klagan deröfver genom
besvär hos Hofrätt anföras inom den tid, som för besvär öfver
Underrättens i orten utslag är i lag stadgad.»
Hr Dalman: På grund af hvad Gr. Sparre anförde, afstår
jag från mitt första yrkande, men anhåller fortfarande om återre
miss
af §:n, på det att ändring må ske i afseende på domarens
rättighet, att påskrifva att en konkursansökning ej kan uptagas —
en åtgärd, som synes mig erfordra beslut af domstol.
Gr. Sparre: Jag ber blott att få erinra den siste värde talaren
derom, att rättigheten att påskrifva en konkursansökning, att
den icke kan uptagas, redan, enligt nu gällande författningar, är
domaren medgifven.
Hr Dalman: Rättigheten att påskrifva en ansökan kan do
maren
möjligen hafva, men icke att meddela beslut öfver det,
hvaröfver, såsom Gr. Sparre sjelf förklarat, klagan kan i högre
rätt göras. Af §:ns ordalydelse synes i öfrigt, som icke ens något
protokoll behöfde föras vid ifrågav:de tillfälle.
Gr. Sparre: Jag vill ännu en gång erinra derom, att do
maren,
enligt nu gällande stadgande, har alldeles samma rättighet,
som i denna nu föredragna g honom lemnäs.
Efter härmed slutad öfverläggning, samt upptagande af yrkanderne
å dels bifall till och dels återremiss af ifrågav:de g, framställdes
propos. å bifa,11 till densamma, samt besvarades med flere
ja jemte ett eller annat nej; och förklarades ja haft öfvervigten.
§ IX.
Gr. Mörner: Denna § handlar egentligen om hvad en jäf
vig
domare har att göra. Enligt hittills antagen grundsatts, är
han pligtig att afhålla sig från allt åtgörande i sak. Nu deremot
skulle han ega att handlägga ärendet, meddela påskrift å konkursansökning
att den ej uptagas kan, förelägga gäldenär att öfver
borgenärs ansökning om konkurs sig förklara, utfärda stämning,
utsätta urtima ting, om så erfordras, samt förordna om sådan åtgärd i
afseende å upteckning och vård af gäldenärs bo, som i 9:de §:n af
detta lagförslag omförmäld är. Detta sednare är i synnerhet en
handling, som, jag skulle tro, borde af ojäfvig person verkställas.
Då jag för min del ieke kan gilla den åtgärden, att updraga alla
dessa förrättningar åt den, som är jäfvig, får jag anhålla att §:n
måtte helt och hållet utgå, eller, om det icke låter sig göra,
att den måtte återremitteras, för att få en lämpligare och mera
begränsad lydelse.
I)eti 11 .1 ii 1 i e. ni.
ti 3
Gr. Sparre: Den siste värde talaren har sagt, alt det skulle
vara ett fel, att jäfvig domare fullgör de i denna § domaren ålagde
skyldigheter. Jag får då Iråga Gr. Mörner, i hvilket fall den
jäfvige domaren skall handla? Jo, der gäldenär sjelf sökt att få
sin egendom afträda eller medgifvit borgenärers yrkande derom. Om
nu gäldenären afträdt sin egendom eller medgifvit att den får afträdas,
kan det väl icke göra något, om en jäfvig domare haft dermed
att göra; och hvad skulle väl följden blifva, om man icke lemnar honom
denna tillåtelse? Jo! man skulle på landet tvingas att låta förordna
en annan domare för att utgifva den offentliga stämning,
gäldenären sjelf begärt. Då nu R. o. Ad., genom bifall till 7:de §:n,
godkänt principen, kan jag icke finna att något är att mot denna
§ anmärka.
Gr. Mörner: Ett sådant beslut, som här är i fråga, förutsätter
en pröfning af det förklarande, gäldenären afgifvit. En sådan
pröfning tror jag för min del icke bör tillkomma en jäfvig domare.
Det kan visserligen någon gång vara rätt fördelaktigt för
gäldenären att en jäfvig domare handlägger ärendet, enär det låter
tänka sig, att derigenom stora fördelar skulle kunna tillskyndas
honom. Men jag anser icke att man bör lagstifta så, att
man bereder möjlighet för sådane transaktioner. Ingår man en
gång på den vägen att förklara den ena åtgärden vara så enkel,
att den kan af en jäfvig domare vidtagas, men att en annan deremot
är så vigtig, att en ojäfvig domare dertill måste förorduas,
så blir det särdeles svårt att upgöra någon säker gräns mellan
den jäfvige och ojäfvige domarens åligganden. Man bör väl
icke, utan nödtvång och blott af begär att ändra, vända upp och
ned på de beprepp, som redan inom lagskipningen gjort sig gällande.
Jag anhåller derföre om återremiss för ändringars vidta
gande
i Utsk:ts förslag.
Gr. Sparre: Det är icke åtgärdens enkelhet, utan den om
ständigheten,
att åtgärden möjligen kan vara af den beskaffenhet,
att den icke fordrar något annat än den rent mekaniska åtgärden,
som föranledt den föreslagna §:n. Jag kan icke förstå att någon
pröfning behöfver ske, då en person inlemnar ansökning att få afträda
sin egendom. Dessutom är det stadgadt att, då detta skett,
anmäler domaren jäfvet hos HolRätten, som då förordnar annan
person i den jäfvige domarens ställe. Jag kan verkligen icke fatta
att, om man vill principen, hvilken äfven redan är godkänd, man
skall så i detaljerna sönderslita förslaget.
Gr. Mörner: Det må förlåtas mig att jag icke kan tala
annorlunda, än i öfverensstämmelse med min öfvertygelse, hvilken
jag åtminstone på detta rum har rättighet att fritt uttala; här
nedtystas man ej af någon jäfvig domare. 1 denna § förekommer
det stadgande, att der förordnande för särskild domare tarfvas,
jäfvet utan dröjsmål bör af domaren i HofRätten anmälas. Den
jäfvige domaren skall således icke allenast utfärda den offentliga
stämningen, utan han skall äfven pröfva huruvida förordnande för
I) n n !1 Juli e. m.
särskild domare tarfvas, i hvilket fall endast han är skyldig att
jäfvet i HofRätten anmäla. Månne dervid icke någon mannamån
kan ega rum? Man behöfver icke tänka långt, för att finna åtminstone
möjligheten af något sådant.
Hr Dalman: Jag förenar mig med Gr. Mörner under an
hållan
om återremiss.
Gr. Sparre: Pröfningen huruvida en domare är jäfvig eller
icke tillkommer ju alltid domaren sjelf, och i så fall skall han
anmäla jäfvet i Hofrätten.
Gr. Mörner: Jag måtte icke kunna läsa denna g rätt in
nantill.
Vore den i nu föredragna g förekommande mellanmening
öfverflödig, kan jag icke föreställa mig, att den blifvit i g:ti
intagen, men då nu derstädes står, »der förordnande för särskild
domare tarfvas», måste det väl vara meningen dermed att domaren
skall pröfva om särskild domare behöfver tillsättas eller icke.
Gr. Sparre; Jag ber att endast få anmärka att domaren
har redan nu en så beskaffad domsrätt. 5 9:de g:n i nuvarande författning
lyder nemligen: »Har afträdesansökning så sent å ting
inkommit, att borgenärer dä ej höras kunna, eller är den emellan
ting till domhafvande!! ingifven, och infaller ej laga ting inom tre
veckor derefter; sätte domhafvanden ut urtima ting, och utförde
dertill kallelser, som i 58:de §:nsägs; är domhafvanden jäfvig, eller
af laga förfall hindrad; förfare ändå, som nu sagdt är, och gifve
det Hofrätten tillkänna, att annan domare förordnas må.»
Gr. Mörner: Det skulle verkligen kunna förefalla besyn
nerligt
att den siste värde talaren anser det af honom upgifna lagrummet
vara analogt med det hvarom nu är fråga. Det är här
icke fråga om det preliminära kallandet till förhör, utan om den
definitiva pröfningen, om utfärdandet af den offentliga stämningen,
och personens försättande i konkurstillstånd.
Efter härmed slutad öfverläggning och uptagande af de derunder
gjorda yrkanden å dels bifall till och dels återremiss af ifrågav:de
§, framställdes först propos. å bifall till densamma, dervid
svarades flere nej och några ja, samt sedermera propos. på §:ns
åtterremitterande, då svaren utföllo med flere ja jemte några nej;
och förklarades ja nu hafva varit öfvervägande.
§ 12.
Hr Dalman: Denna g stadgar att konkurs skall anses bör
jad
den dag. ansökning derom ingifven är, der konkurs på denna
ansökning följer. Men då något stadgande, huru vid tvångskonkurs
förfaras bör, icke finnes, så bör i min tanke §:n återremitteras,
för att erhålla en fullständigare redaktion.
Gr.
Den 11 Juli e. m.
65
Gr. Sparre: Det är temligen ydligt, att denna g gäller
såväl tvångs- sorn frivillig konkurs. Lika tydligt är äfven, att konkurs
skall anses börjad den dag, då ansökning derom ingifven är,
såvida konkurs på ansökningen följer.
Hr Dalman: Efter Gr. Sparres uttydning af §:n och dess
tillämpning jemväl på tvångskonkurs, skulle följa, att om någon
yrkade konkurs på en person oell konkursen ansågs begynt den
dag ansökningen derom ingafs, alla de afhandlingar, som på god
tro blifvit ingångne under tiden mellan det att ansökningen ingafs
och beslut om konkurs meddeltes, skulle vara ogiltiga. Det synes
dock temligen hård t, att om, innan det för någondera af kontrahenterna
är kändt att konkurs å en af dem är sökt, en dem emellan
på god tro slutad afhandling skulle vara ogiltig.
Gr. Sparre: Jag ber blott att i korthet få upplysa derom,
att i lagen icke finnes något sådant stadgande, som det af Hr
Dalman omnämnda. Är en afhandling på god tro ingången, så
står den fast.
Hr Dalman: Till svar på Gr. Sparres sednaste yttrande,
får jag uplysa att i lagen är stadgadt, att de afhandlingar, som
göras efter det konkurs inträdt, icke anses vara gjorde på god tro
eller icke äro giltiga, så vidt de nemi. inverka på konkursmassans
eller öfrige borgenärers rätt.
Efter härmed slutad öfverläggning och uptagande af yrkanderne
å dels bifall till dels återremiss af ifrågav:de §, framställdes
propus, å bifall till densamma samt besvarades med flere ja jemte
några nej; och förklarades ja haft öfvervigten.
§ 13.
Hr Dalman: I denna g synes mig icke vara tillräckligt
skiljdt mellan de olika stadier, i hvilka utsökningsmål sig befinna;
om t. ex. målen redan äro afdömda af exsecutor och fullföljda i
andra eller tredje instansen. I sådant fall kan väl icke konkursdomen
tillintetgöra verkan af det beslut, högre rätt -må komma
att i målet fatta.
Gr. Sparre: Äfven detta stadgande står i full öfverensstäm
melse
med lagberedningens förslag, och är, enligt min öfvertygelse,
ganska riktigt. Det heter nemi.: »Hvad i utsökningsmål mot
gäldenären göres, vare utan all verkan i konkurssaken.» Denna §
är lika med 9:de §:ii i nu gällande författning, och anhåller jag
derföre om bifall till densamma.
§:n bifölls.
H. VIII.
5
6(1
Den 11 J n 1 i e. tti.
§ 14.
Gr. Mörner: I första moimt af denna g stadgas, att borgenär
har att inställa sig i stad på det ruin, sorn dertill varder bestämdt.
och på landet å visst ställe inom rättens domsaga. Det
kan dock falla sig ganska olägligt för mängden att upsöka detta
för tillfället valda rum, eller att upleta detta särskildt bestämda
ställe, hvilket icke behöfver vara någon mera allmänt känd ort.
Hittills har man hållit sig till tingsstället å landet och i staden
till rättens vanliga sessionsrum. Nu skulle åter till inställelsen
kunna utsättas hvilken punkt som helst, icke blott inom häradet,
utan inom hela domsagan, — en ordning, som jag skulle tro vara
ganska olämplig, isynnerhet som det icke finnes (ordringsegaren
tydligen anvisad utväg att förut anmäla och bevaka sin fordran.
Efter detta förslag är man nödsakad att infinna sig på bestämd
timma och på det bestämda rummet. Jag skulle dock tro att
mera afseende borde fästas på fordringsegares beqvämlighet och
anhåller derföre om återremiss.
Gr. Sparre: Genom detta stadgande blir det visserligen
icke mer förbjudet att inlemna handlingarne till domaren, än tillförene.
Hvad det angar att här står: vi stad å det rum, dertill
varder bestämdt, och på landet å visst ställe inom rättens domsaga»,
har detta just afseende på, att det icke alltid skall vara
nödvändigt att handlingarne inlemnas på tingsstället, utan att de
äfven kunna på annat sätt till domaren ingifvas. Jag anhåller om
bifall till §:u.
Hr Dalman: Till de af Gr. Mörner anförda skäl för Ater
remiss
af denna § får jag tillägga, att jag icke kunnat uptäcka
någon anledning, hvarföre Utsk:t i 3:dje punkten af §:n afvikit
från stadgandet i nu gällande lag, att nemligen årsstämning bör
anses förfalla genom koukursstämning. Ar motivet att derigenom
bereda gäldenär, som begärt årsstämning, kortare anslagstid för den
händelsen att proklaman i årsstämningen infaller förr än den i
konkursen, så anser jag detta motiv sakna all grund.
Gr, Sparre: I afseende på hvad de föreg:de talarne anmärkt,
får jag endast uplysa, att årsstämning medför preskription;
roen sä är, enligt förslaget, icke förhållandet med konkurs.
Hr Dalman: Det af Gr. Sparre omnämnda förhållande är
just en omständighet, sorn bör tagas i betraktande; ty derigenom
skulle ju en borgenär kunna bereda sig en större fördel genom
att först begära årsstämning och sedan konkurs, då den förra
skulle medföra preskription och den senare icke.
Gr. Sparre; Då årsstämning medför preskription, men konkurs
icke medför någon sådan, är det klart, att om inställelsedag
1> o rt 11 Juli é. in
67
på grund af årsstämning under konkurstid infaller, årsstämningen
måste gå sin gång och icke genom konkursstämning förfalla.
Gr. Mörner: I anledn. af mitt första yttrande, behagade
Gr. Sparre förklara, att det icke genom denna författning var förbjudet
att inlemna handlingarne i konkursen till domaren. Men
någon sådan rättighet finues icke i detsamma uttryckligen medgifven;
det står icke att domaren är skyldig mottaga handlingarne
annorstädes än på det, utsatta stället, utan endast att de der
skola aflemnas. Ett förklarande, hvarigenom fordringsegare berättigas
att inlemna handlingarne till domaren på sätt nu sker, torde
derföre vara nödvändigt, alldenstund borttagandet ur lagen af
stadgandet härom kan göra att man tror hela rättigheten äfven
vara afskaffad.
Hr Dalman: Eör att tydligare göra mig förstådd, må det
tillåtas mig anföra ett exempel. Om nemligen årsstämning är utfärdad
t. ex. 11 månader före konkursstämningen, kan det väl
icke vara lämpligt och billigt att borgenärerna skola vara skyldiga
att redan inom en månad efter den sednare bevaka sina fordringar,
då anslagstideu vid konkurs är minst 2 å 4 månader. Ty i
fall de underlåta bevaka sin fordran vid årsstämningen, skola de
möjligen anses vara fordringen förlustiga. Eller skola de bevaka den
_2:ne gånger, både vid årsproklaman och konkursproklaman? I hvilken
händelse sora helst, åstadkommes härigenom endast tvister,
oreda och trassel.
Frih. Armfelt: Ar årsstämning utfärdad, måste det bety
da
att borgenären inom 12 månader skall inställa sig och bevaka
sin fordran, så vida han ej skall varda densamma qvitt. Genom
Utsk:ts nu förev:de förslag är deremot stämningen i konkurs ej
preklusiv. Om således, på sätt Hr Dalman anförde, 11 månader
äro förflutoe sedan årsstämningen utfärdades och gäldenären då
gör konkurs, äro borgenärerne skyldige att inom 12 månader bevaka
sina fordringar, derest desamma skola vara lagligen underkastade
kraf. Jag kan icke finna att deras skyldighet att bevaka
sin rätt uphör. Man har härmed blott velat påminna dem om
att årsstämningen är preklusiv, ehuru konkursstämningen uphört
att vara det, hvarom en påminnelse, åtminstone i början, väl torde
vara behöflig.
Gr. Mörner: Det är bekant att för närv:de, ifall årsstäm
ning
är begärd, men konkurs inträffar innan tiden är inne för anmälan
i anledning af årsstämningen, denna är förfallen, och endast
konkursstämningen bör iakttagas. Nu skulle den förändring häruti
inträffa, i fall förslaget antages, att om någon gör konkurs
under 11 :te månaden efter årsstämningens utfärdande, skola hans
borgenärer vartr nödsakade att först vid 12:te månadens slut,
å den genom årsstämningen utsatta inställelsedag, anmäla sin
fordran, och att sedermera i anledning af konkursstämuingen
fi8
Deri II Jnli e. m.
verkställa förnyad bevakning. Detta tror jag vara ett onödigt
besvär för den. som bar den olyckan att i en konkurs blifva
såsom fordringsegare invecklad.
Gr. Sparre: Hvad bär stadgas är en gifven följd deraf att
det är en helt olika procedur i årsstämning än i konkurs. Det
är nödvändigt att man inställer sig i konkurs, d. v. s. anmäler
sig; fnen äro handlingarne inlemnade i årsstämning, kan man åberopa
dessa redan inlemnade handlingar.
Efter härmed slutad öfverläggning och uptagande af de derunder
gjorda yrkandena å dels bifall till dels återremiss ahifrågavrde
§, framstäldes först propos. å bifall till densamma, dervid svarades
några både ja och nej, samt sedermera propos. på återremiss deraf,
då svaren utföllo med åtskilliga ja jemte några nej; och förklarades
ja nu varit öfvervägande.
§ 15.
Hr Dalman: Jag hemställer, huruvida icke det tillägg i
denna § borde göras, att äfven utländska borgenärer skola genom
bref underrättas om konkursen.
Gr. Sparre: Det kan icke gerna åläggas domstol att ut
färda
bref till utländsk borgenär. Så vidt jag känner, finnes icke
något sådant stadgande i främmande lands konkurslagar, och skulle
något sådant här stadgas, kunde man blifva nödsakad att skrifva
till alla möjliga orter.
Som jag således icke kan inse nyttan af ett sådant stadgande,
anhåller jag om bifall till g.n i dess nuv:de skick.
Hr Dalman: Jag kan icke inse någon större svårighet att
underrätta utländska än inhemska borgenärer. Om man icke vill
ålägga domstolen att göra det, kan det ju åtminstone updragas åt
rättens ombudsman. Säkert är att serskilda underrättelser äro mer
af behofvet påkallade för de kreditorer, som bo utom, än för dem,
som bo inom landet; och då tillfälle finnes att i denna g yrka
ett så beskaffadt tillägg, anhåller jag äfven att så nu måtte ske.
Gr. Mörner: Jag anhåller att få förena mig med Hr Dal
man
i hans nu gjorda yrkande.
§:n bifölls.
§ 16.
Bifölls.
§ 17.
Den 13 Juli.
69
Gr. Mörner: Mot denna g har jag för närv:de ingenting
annat att anmärka, än att jag skulle tro, det domaren icke borde hafva
någon af hans befattning såsom ordförande i domstolen oberoende
myndighet sig medgifven, och att således orden »eller domaren»
borde ur §:n utgå.
Jag anhåller för öfrigt, att då 7:de och 11 :te ggme blifvit
återremitterade, detsamma äfven mätte ske med den ifrågav:de gm.
Frih Armfelt: Då så väl 7:de sora ll;te ggma äro åter
remitterade,
anhåller jag äfven att denna g måtte återremitteras.
gm återremitterades.
§ 18.
Bifölls.
Den vidare pröfningen af förev:de Betänk:de uppskjöts till
nästa plenum och R. o.. Ad. åtskiljdes kl. x/2 12 på natten.
In fidem,
O. Brakel.
Fredagen den 13 Juli 1860.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades pleni-protm för d. 14 sistl. April e. m. samt d.
18 i samma månad.
Uplästes följande, af Frih. Cederström, Rudolf, inlemnade
skrift:
Efter att, från riksdagens början, hafva under loppet af mer
än 8 månader träget bivistat riksmötet, föranlåtes jag, för vårdandet
af egne angelägenheter, att i största ödmjukhet anhålla, det
täcktes Högloft. R. o. Ad. tillåta mig, att, med bibehållen riksdagsmannarätt,
frånträda den ledamotsplats i Konst.Utsk:t, äfvensom
den Elektorsplats, med hvilka jag genom R. o. Adrns godhetsfulla
förtroende blifvit hedrad.
TO
1) e n 13 Juli.
Sedan E. o. Ad. till denna anhållan lemnat bifall, anmodades
Ståndets Hrr Elektorer att välja en ledamot i Konst.Utskrt efter
Frih. Cederström.
Från Hr Fåhraeus, Olof Immanuel, hade inkommit ett
mern. af följande lydelse:
I ans:de till angelägna embetsgöromål, som fordra min närvaro
å tjenstgöringsorten, anhåller jag om entledigande från de
mig updragne befattningar såsom ledamot af StatsUtsk:t och af
Talmanskonferensen.
Efter det jemväl denna anhållan af lt. o. Ad. bifallits samt
Elektorerne anmodats att utse en ledamot i StatsUtskit efter Hr
Fåhraeus, hemställde H. Exc. Hr Or. o. Landtm., huruvida E. o.
Ad. behagade besluta, att i början af det plenum, som komme att
hållas nästa Onsdag d. 18 dennes, val af en ledamot att deltaga
i Talmansöfverläggningarne skulle förrättas.
ltopades ja.
Fortsattes pröfningen af LagUtsk:ts Betänk. N:o 33.
Förslaget till Konkurslag.
gg 19—24.
Biföllos.
§ 25.
Hr Dalman: Då icke blott gäldenär sjelf utan äfven hans
hustru bör vara skyldig att beediga boupteckning, när så äskas,
anhåller jag om följande tillägg till den nu föredragne g:n: »Ar
gäldenär gift, varde kallelse å hans hustru jemväl utfärdad.»
Gr. Sparre: Jag har ingenting att anmärka mot Hr Dal
mans
nu gjorda framställning, och får således deruti instämma.
Efter härmed slutad öfverläggning och uppå framställd propos.
bifölls §:n med följande tillägg:
»Är gäldenär gift, varde kallelse å bans hustru jemväl utfärdad.
»
§ 26.
Bifölls.
§ 27.
Hr Dalman: Jag hemställer, att i denna g efter orden
»gäldenärens hustru» må tilläggas orden »och sterbhusdelegare».
§:n bifölls med tillägg af orden »9amt sterbhusdelegare» efter
orden »gäldenärs hustru».
1) en 13 Juli.
71
g§ 5*8—30.
Biföllos.
§ 31.
Hr Olivecrona: I första mom. af denna g har Utsk:t
frånträdt den princip, som gjorde sig gällande vid uprättande af
1830 års konkurslag, att nemi., om gäldenär innehar tjenst i riket,
han icke må tjensten utöfva förr, än dom i konkursen fallit
och vunnit laga kraft. Enl. Utsk:ts nu framställda förslag skall
det ankomma på den embetsmyndighet, under hvilken tjensteraannen
lyder, huruvida han må kunna inträda i tjeustens utöfning förr
än 4 månader efter inställelsedagen förflutit. För min del anser
jag det icke med Statens tjenstebefattningar rätt förenligt eller
Staten värdigt att använda tjenstemän, som äro under konkurs,
innan denna blifvit antingen genom dom afgjord eller genom förlikning
bilagd. Man kan ju eljest icke veta, om ej gäldenären
kan komma att drabbas af ansvar för vårdslöshet eller bedrägligt
förfarande. Då jag emedlertid icke nu är beredd att framställa
en annan redaktion af detta morn., i den syftning, som jag nu
antydt, anhåller jag om momentets återremitterande tili Utsk:t, för
att detsamma måtte bringas i närmare öfverensstämmelse med hvad
nu finnes i detta afs:de stadgadt.
Gr. Sparre: Då enl. detta förslag frågan om gäldenärs an
svar
för bedrägligt förhållande är helt och hållet skild från den
civila rättegången, torde det stadgande i nu gällande lag, att tjensteman
skall afhålla sig från tjenstens utöfvande tilldess dom i
konkursen fallit, icke behöfva bibehållas, emedan der blir tilläfventyrs
ingen dom utaf, om alla borgenärerne vid inställelsedageu
komma öfverens, och likaså om ej ansvar yrkas, hvilket icke är
sällsynt. Inom komitén ansåg man derföre i allmänhet lämpligt
att borttaga detta stadgande, ty blifver tjenstemannen dömd för
Bedrägligt förfarande, så blir han också sannolikt skild från tjensten;
och dömes han endast för vårdslöshet, i hvilket fäll han möjligen
kan undgå att förlora sin tjenst, så antog man att sådant
borde vara afgjordt inom ett halft år efter det konkursen begärdes.
För min del kan jag icke neka, att jag inom komitén ansåg, det
tjensteman, som blifvit i konkurstillstånd försatt, kunde något längre
än 4 månader afhålla sig från utöfvande af sin tjenst, och jag har
således för egen del ingenting att invända emot en åtterremiss af
denna §:s l:sta morn.; jag har endast velat redogöra för de skäl,
på grund af hvilka detta mom. erhållit sin nuv:de lydelse.
Efter härmed slutad öfverläggning och uppå framställda särskilda
propos:r, biet' 1:sta mom. återremitteradt och det. 5f:dra bifallet.
§ 3Z
Bifölls.
7 2
Den 13 Juli
§ 33.
Hr Lagercrantz, Adolf Jakob: Jag får i afe:de å denria
g hemställa, att efter ordet »tillfallit» å 5:te raden matte insättas
orden »och till gäldens betalning gå bör», emedan domarens befogenhet
icke kan sträcka sig längre än att fordra en sådan upgifts
fästande med ed.
Gr. Sparre: Pröfningen af den frågan, huruvida en tillgång
är af beskaffenhet att böra användas till gäldens betalande, kan
icke få bero på gäldenären sjelf. Han skulle då kunna vid fördöljande
af befintliga tillgångar skylla derpå, att de icke vore af
sådan natur. Jag kan således icke tinna det ifrågasätta tillägget
lämpligt.
Sedan öfverläggtiingen förklarats afslutad samt H, Exc. Hr
Gr. o. Landtm, uptagit de derunder gjorda yrkanden å dess bifall
till §:n oförändrad och dels bifall dertill med deri förändring, att
orden »och till gälds betalning gå bör» infördes efter orden »som
honom efter konkursen tillfallit»; framställde H. Exc. propps, å
bifall till §:u oförändrad och, då dervid svarades flere ja jemte ett
eller annat nej, förklarade sig hafva funnit ja öfvervägande.
§ 3L
Bifölls.
§ 35.
Hr Dalman anförde dels skriftligen dels mundtligen:
Detta stadgande innefattar i min tanke en betänklig orättvisa
emot deu gäldenär, sorn möjligen kan ega någon utsigt att efter
konkursen komma i en förbättrad ställning, Sannolikt skulle derigenom,
hvad en sådan gäldenär beträffar, konkursens afslutande
på allt uptänkligt sätt fördröjas, så länge den aflägsnaste anledledning
förefunnes för honom att erhålla förbättrade vilkor eller någon
förhoppning att konkursboet kunde tillvinna sig andra tillgångar
än de afträdda. Det skulle således motarbeta ett af de önskvärdare
ändamålen med den nya lagstiftningen, nemi. att så snart som
möjligt försätta en ärlig cessionant i tillfälle att åter komma till
en gagnande verksamhet. Troligen skulle det derjemte föranleda
betänkliga försök att kringgå lagen t. ex. genom stadgandet af det
vilkor, att hvad gäldenär erhåller genom gåfva eller testamente
o. s. v. ej må för hans gäld tillgripas. Uppenbarligen skulle det
hindra honom att under konkursen få den ringaste kredit, då allt
hvad han kunde förtjena utöfver det nödtorftiga skulle gå till hans
gamla kreditorer, med förnärmande af deras rätt, som bisprungit
honom med förlag. Dessutom strider det, synes mig, uppenbarligen
emot det begrepp om konkurs, som Utsk:t sjelft upställt, nemi.
att vara endast en liqvidationsåtgärd, att annan egendom än den
cessionanteu vid konkurstillfället eger och öfverlemnat till förvalt
-
Den 13 J ull.
73
ning och liqvidation af sina borgenärer, eller som kan till boet
återvinnas, afträde? till hans dåyide borgenärer att dem emellan
fördelas. Dessutom ega ju afven dessa borgenärer alltid att särskildt
uti laga ordning göra sina anspråk gällande att äfven den
under konkursens lopp gäldenären tillfallande egendom skall gå till
betalning af deras bevakade fordringar; och då i allt fall gäldenär
nr skyldig att med hvad han efter ceseionen ärfver eller förvärfva!’
fylla bristen i de afträdda tillgångarne, finnes deruti ett verksammare
tvång för honom att efter förmåga godtgöra sina skulder,
äfven sedan han blifvit fri från konkursen, än ett stadgande, som
skulle hålla honom för obestämd tid i ett slags slafveri och despotiskt
beroende af sysslomannen, samt ock derigenom väsendtligen
försvaga hans moraliska förbindelse i nyssnämnde hänseende.
Efter min mening skulle således denna nya lära endast leda till
oreda och en olikartad behandling af den gäldenär, som möjligen
i framtiden kunde vänta en förbättrad ställning, i förhållande till
den, som saknar en sådan förhoppning — en skillnad, som tvifvelsutan
innebär en orättvisa i lagstiftningen och fördenskull ieke
bör här införas, äfven om den är antagen i främmande länder.
För min del inser jag således icke nyttan af att frånträda
den i lagskipningen nu gällande grundsats, hvilken jemväl finnes
erkänd både af iagkomitén och lagberedningen och, som jag tror,
tillika blifvit erkänd af pluraliteten inom högsta domstolen, nemi.
att till konkursbo skall räknas endast hvad gäldenären eger vid
konkursens början eller hvad som kan till konkursboet lagligen återvinnas.
Om likväl man anser något derutöfver böra tillflyta konkursboet,
borde åtminstone någon kortare tid efter konkursen, t. ex.
4 månader, böra bestämmas, under hvilken hvad cessionanten tillfaller
genom arf, gåfva elier testamente skulle räknas till konkursboet.
Möjligen kunde detta blifva ett korrektiv mot försöket att
göra konkurs med beräkning att omedelbart derefter ingå ett rikt
gifte eller taga arf, äfvensom förekomma en och annan skandal,
som man nu erfar, att nemi. en person, som förklarar sig insolvent
den ena månaden, redan den påföljande börjar göra mer eller
mindre lysande affärer.
På dessa skäl begär jag återremiss af 35:te §:u.
Hr Olivecrona: Äfven jag måste, lika med Hr Dalman,
begära återremiss å denna §. Jag kan nemi. icke gilla, att LagUtsk:t,
likasom komiterade, frånträdt den hittills i vår lagstiftning
följda grundsats, att till konkursbo icke skall räknas annat än hvad
gäldenären eger vid konkursens början. Det är af de då afträdda
tillgångarne som borgenärerne skola liqvideras. Hvad gäldenären
sedan ärfver eller förvärfva)’, är en ny tillgång, på hvilken äfven
de nya kreditorerne hafva anspråk. Man kan icke hindra en gäldenär
att ingå aftal, och derför måste han förbinda sig med den
egendom, som kan tillfalla honom, sedan han blifvit försatt i konkurs.
Genom ett dylikt stadgande som det föreslagna blir för det
första gäldenären försatt i en ganska svår ställning, då han nemi,
74
I> Bil 13 Juli.
urståndsättes att ingå något aftal; och äfven torde det komma att
föranleda, att konkursen obehörigt förlänges och uttänjes. Om
gäldenären är löntagare, eller har utsigt att framdeles ärfva något,
så ligger det ju i borgenärernes intresse att draga ut på tiden så
länge som möjligt. Skulle han af sina borgenärer äska bevis att
hans tillgångar äro afträdda och utdelade, så vägras honom naturligtvis
detta, och han får då derom tvista i~rättegångsväg, hvilket
kan draga ut i åratal. På grund af hvad jag nu haft ärau anföra,
yrkar jag återremiss på denna §.
Gr. Sparre: Den nu ifrågav:de §:n är en af hörnstenarne
i det nya lagförslaget, och jag måste derföre utbedja mig Ståndets
upmärksamhet å hvad jag nu går att anföra till stöd för denna,
för den nya Ingens framgång ytterst vigtiga punkt. På sätt jag
förut nämnt, kan man inom den handlande verlden räkna 2 olika
systemer, som gjort sig gällande i konkurslagstiftningen i Europa.
Det ena är det, sorn, utgående från de Italienska republikerna,
öfvertördes till Frankrike och sedan gjort sin rund öfver hela Europa,
samt äfven fått insteg i Preussen genom den nya vexellagen
och genom det utarbetade förslaget till gemensamma handelslagar
för hela Tyskland. Det andra systemet är gällande i sistnämnda
land, hufvudsakligen på grund af de Romerska rättsprinciperna.
I civilrätten råder i allmänhet den princip, att ett hypothek icke
kan vidhäfta annan gäldenärens egendom än den som redan finnes,
och med tillämpning af denna grundsats stadgades, att icke annan
egendom kunde gå till konkursmassan, än den som tillhörde gäldenären
vid konkursens början. Dermed sammanhänger också,
bland annat, att den offentliga stämningen är preklusiv, eller att
den, som ej på inställelsedageu anmält sin fordran, skulle vara densamma
helt och hållet qvitt. Här och i Tyskland har denna åsigt
förut varit gällande, men enl. den nyare Europeiska konkursrätten,
hvarpå LagUtsk:ts förslag är bygdt, är den offentliga stämningen
ej preklusiv. Det af Hr Dalman här förordade förslaget hänger
ingalunda tillsamman med principen om uphörsndet af den offentliga
stämningens preklusiva verkan. Ty om jag antager, att denna
skulle uphöra, och att således den borgenär, som ej bevakat sin
fordran, derigenom icke blir densamma förlustig, så innebär det nu
af Hr Dalman föreslagna stadgandet en lockelse att icke anmäla
sig vid konkursen. Om sådan anmälan skett, kan jag naturligtvis
icke utmätningsvis få godtgörelse för min fordran af det som efter
konkursens början möjligen tillfallit gäldenären; men har jag icke
i konkursen bevakat min fordran, så kan mig icke förmenas att
lagsöka honom. Man kan icke på detta sätt rycka lös en bit ur
det ena systemet och foga in uti det andra; utan vill man antaga
det nya, så måste man taga det i sin helhet, sådant det är. —
En sådan princip, som den här yrkade, finnes icke heller i 1734
års lag; fastmera är motsatsen der uttryckt. Om mau genomläser
densammas Handelsbalk, så finner man, att denna kände blott 2
slag af koukurs, eller rättare, blott 2 anl:r dertill, nemi. antingen
olycka, såsom vådeld, fiendeus inträngande i landet eller dylikt,
»pri 13 Juli.
75
eller också vårdslöshet. Man hade då icke någon föreställning om
sådane evenementer, som nu kunna ganska oskyldigt föranleda eessioner
inom handelsverlden, och var derföre långt strängare emot
cessionanter än nu för tiden. Var obeståndet upkommet genom
hvad lagen benämner olycka, så alträdde han endast sin egendom
och var sedan fri; men var den upkommen af vårdslöshet, så till
lämpades
stadgandet i 3:dje g:n 16:de kap. Handelsbalken, så ly
dande:
»Finnes gäldenärens fattigdom vara kommen af slöseri, dob»bel,
lättja eller vårdslöshet; svare tå til hela gälden, och aftjene
»then med arbete, eller sitte i hächte, ther borgenärerne ej annor»ledes
sig nöja låta: och varde tå afräknadt på gälden 24 öre för
»hvar dag; dock njute han af borgenärerna födo sin, som annar
»långe, ther han med arbete sig ej nära gitter. Faller honom un»der
then tid gods eller penningar til; gånge ock the til gäldens
»betalning.» Här är således alldeles samma grundsats uttalad, som
innefattas i det framlagda förslaget. På sednare tider har lagen i
detta fall blifvit något förändrad, emedan man koinmit under fund
med att ett tredje fall kunde inträffa, som 1734 års lag ej kände,
nemi. att cession kunde förorsakas af annat än vårdslöshet eller
hvad lagen förstår med olycka, och då stod domaren tvehogse,
huru han borde förfara. Det är dock blott genom att förbise tendensen
i 1734 års lag, som man lagstiftat i den riktningen, att
icke i konkursmassa!) intaga hvad som kan tillfalla gäldenären under
sjelfva den tid, då han står under cession. Denna efter min
tanke felaktiga grundsats står i strid med den numera i nästan
hela Europa allmänt antagna handelsrätten, och gäller endast i en
del af Tyskland, hvarifrån den nu också alltmera undantränges.
Jag frågar då: är det skäl att vi, en liten nation af 3Vj mill.,
bibehålla densamma i strid med hela det öfriga Europa, som vi
väl borde söka följa i dess framåtskridande pa civilisationens bana!
Man talar så ofta om, att vi böra reformera våra religiösa lagar
och stadganden, emedan deras beskaffenhet och tillämpning väckt
sådant upseende i Europa, men hvad som skadar oss mycket mera,
är att vi icke ordna vår handelslagstiftning i öfverensstämmelse
med den allmänt antagna handelsrätten, ty derigenom afskräckas
de öfriga handlande nationerna från att inlåta sig i transaktioner
och träda i närmare beröring med oss. Under den tid, som arbetet
i komitéu pågick, hade vi der tidt och ofta besök af de handlande
nationernas härvarande Ministrar, som gjorde sig underrättade
om arbetets fortgång och derför visade det varmaste intresse,
emedan klagomålen öfver vår lagstiftning i detta afs:de äro så
högljudda i utlandet. Och detta är äfven helt naturligt. Antagom
t. ex., att en köpman gör konkurs, och att straxt derefter
hans fader dör, efterlemnande en enorm förmögenhet: skulle det
då komma till de utländska kreditorernes kännedom, att denna
ärfda egendom icke finge användas till deras liqviderande, så skulle
man ju icke kunna annat än betrakta Sverige ungefär som Japan,
som ett land, med hvilket man icke kan inlåta sig i några affärer.
Jag har nu sökt visa, att det system, jag försvarar, står i
öfverensstämmelse med såväl den princip, som är uttryckt i vår
Den 13 J uli.
gamla lag, som med den Europeiska handelsrätten; jag vill nu betrakta
frågan ur rent principiel synpunkt. Hvad innebär en konkurs?
Jo, ett tillkännagivande af en person, att han icke kan betala
sina skulder, och att han derföre till sina kreditorer öfverlemnar
all sin egendom, samt ställer sig sjelf under administration.
Men om jag till andra såsom administratörer öfverlemnar min
egendom, så böra de val få taga under sin förvaltning äfven hvad
jag kan under tiden ärfva och förvärfva. De skola ju genom utdelande
af mina tillgångar betala mina förbindelser, hafva således
åtagit sig dessa och inträdt i mina rättigheter. Ar det då icke
orimligt att påstå, att de icke skulle hafva inträdt i min rättighet
till arf och förvärf? Man har sagt, att konkursen är att betrakta
endast som en liqvidationsåtgärd, och det må så vara; men de,
som åtagit sig att fullgöra denna, måtte väl vara berättigade att
till liqviden få använda samtlige gählenärens tillgångar. Jag vågar
påstå att, om icke en förvänd praxis vid lagskipningen insmugit
sig hos juristerne i vårt land, så skulle ingen menniska tveka att
förkasta en så absurd sats. Meningen med konkursen är ju icke
att gäldeniiren skall befrias från sin gäld, utan blott att han icke
kari fortfara att sjelf sköta sina affärer, utan derföre öfverlemnar
dem åt en annan. Icke måtte borgenärens fordran blifva mindre
helig, derföre att gäldenären upgifver sitt bo till cession! Hr Olivecrona
har sagt, att man borde taga i betraktande äfven deras
rätt, som genom ingående af nytt aftal med gäldenären under cessionstillståndet
blifva hans kreditorer; men jag må fråga, hvem
skall skyddas i främsta rummet, den som i förlitande på gäldenärens
vederhäftighet ingått i affärer med honom, då ännu hvar och
en ansåg honom för god, eller den sorn inlåtit sig i transaktioner
med honom, sedan domstol förklarat honom oförmögen att sköta
sin egendom!? Man riskerar ju hvad man eger genom att inlåta
sig med en omyndig, men hvad är detta i jemförelse med att inlåta
sig med en cessionant? Må man se sig före, innan man företager
sådana vågstycken, och slå de illa ut, så må man skylla sig
sjelf för följderna! Man har här talat om att gäldenären skulle
genom det föreslagna stadgandet råka nästan i slafveri under sina
kreditorer, mea det är verkligen en bra lindrig grad af slafveri,
då lagen säger att han skall få först och främst allt hvad han behöfver
till sitt uppehälle, och sedan ytterligare hvad som behöfves
till förlag m. m. för hans arbete. För den, som är nedsjunken i
skuld, synes detta icke vara alltför hårda vilkor. Om detta stadgande
har något fel, så är det dess alltför stora mildhet; men jag
har för min del dock varit med derom, emedan jag fruktat att
eljest, såsom Hr Dalman också invändt, det kunde ligga i borgenärernes
intresse att draga ut på tiden med konkursens afslutande.
Den ena orimligheten leder också till den andra, och sålunda har
lagskipningen i Sverige nödgats finna ett korrektiv mot det nuv:de
stadgandet deruti, att Högsta Domstolen förklarat, det konkiirsmassan
kan medgifvas rätt till utmätning i den egendom, som tillfallit
gäldenär efter det han blifvit försatt i cession. Hvartill skall
det väl tjena, att konkursmassan, för hvarje gång något tillflyter
Den 13 Juli.
77
gäldenären, måste vanda sig till den exsekntiva myndigheten, för
att genom utmätning komma i åtnjutande af sin ovedersägliga rätt?
Och då man redan förut, genom antagande af 3V:dra §:n, förklarat
gäldenären skyldig att med allt hvad han framdeles kan ärfva
eller förvärfva svara till hela gälden, hvadan borgenärerna kunna,
sedan cessionen väl blifvit afslutad, lägga embargo derpå, är det
då någon rimlighet deruti, att gäldenären skall, under det cessionen
pågår, få vara i ostörd besittning af hvad honom då kan tillfalla!?
Efter all rim och reson borde väl förhållandet snarare vara
tvärtom, eller att massan hade rättighet att under konkursen taga
från gäldenären allt, men efter densamma intet. Detta allt bevisar,
att man i afstde å ifrågav:de lagstiftning kommit in på en
alldeles oriktig väg.
Slutligen får jag anmärka, att hvad som egentligen afses med
denna lag, är att genom så fördelaktiga ackorder som möjligt det
måtte snart bli slut på cessionerna, ty det är en bland egentliga
affärsmän gällande sats, att snar rättvisa är dubbel rättvisa, och
man tager i allmänhet mycket heldre genast emot en mindre summa
i liqvid för sin fordran, än man väntar i åratal, för att slut
ligen
erhålla en högre proc. i utdelning. Vill man då tvinga gäldenären
att erbjuda så förmånliga vilkor som möjligt, måste man
också ställa så till, att han icke sjelf kan hafva någon fördel af
att låta det gå till cession. Jag har förut sagt, att den princip,
som jag här förfäktat, är antagen i nästan hela Europa. I Tyskland,
der man vanligen är ganska betänksam och förfar mycket
grundligt vid alla laglörändringar, är den antagen i det utarbetade
förslaget till gemensam handelsrätt. Vid införandet af den nya
Preussiska konkurslagen gick den igenom skärselden af l:sta och
2:dra kamrarnes kommissioner, och gillades. Den återfinnes likaledes
i såväl den Belgiska som den Holländska och äfven i det
Norska förslaget, som är granskadt och godkändt af Storthiugets
enskilda komité. Jag tror då, att det icke skulle lända Sverige
till heder att i sina lagar införa en princip, som icke ursprungligen
der finnes, och som endast genom en oriktig praxis insmugit
sig i lagskipningen. Jag anhåller om bifall till denna § af Utsk:ts
förslag.
Hr Dalman: Efter den siste värde talarens lika vältaliga
som vidlyftiga föredrag är det för mig ingen lätt sak att här upträda
och svara, isynnerhet som han tillåtit sig framställa åtskilliga
extravaganta satser och upgifter, som det är svårt, om icke omöjligt
att på stående fot vederlägga.
Hr Grtti har först och främst upkastat den frågan: »Hvad
är konkurs?» Jag svarar härpå med Utsk:ts egna ord att konkurs
är en liqvidationsåtgärd. Hvad är det då, som skall liqvideras, och
hvarmed skall liqviden verkställas? Det sorn skall liqvideras, är
naturl. gäldenärens skulder, och till denna liqvid kan väl icke användas
annan egendom än den, som gäldenären afträder och som
vid konkurstillfället af honom skall öfverlemnas till fördelning mellan
borgenärerne, så att alla må erhålla lika rätt. Att man vid
?8
t» e n 13 J u H.
stiftande af 1734 års lag icke fattade denna grundsats, må vara
en sanning, men denna lag var i så många afseenden bristfällig,
att deruti icke torde ligga något skäl eller åtminstone icke något
bevis för riktigheten af den motsatta principen. Der stadgades
t. ex. grundsatsen af cessio bonorum, som man nu icke vill höra
talas om. Der stadgades, att borgenären skulle aftjena sin skuld
medelst arbete å fästning, hvilket numera äfven är afskaffadt.
Att nu vilja åberopa vissa satser ur en äldre lag, som visat sig i
många fäll alldeles oduglig och stridande mot nuv:de rättsförhållanden,
samt vilja med dessa sammansmälta vissa andra satser, grundade
på moderna begrepp; är ett försök som icke gerna kan slå
väl ut. Hr Grin har med mycken emphas åberopat, att det af
honom försvarade systemet är följdt och antaget i hela verlden,
ehuru han sedan inskränkt sig till det civiliserade Europa. Jag
tillåter mig då att fråga: hör icke England till det civiliserade
Europa? Hör icke Nord-Amerika till den civiliserade verlden?
I dessa båda stater är icke Gr. Sparres system antaget, och jag
tror dock, att dessa länder bebos af verldens största handlande folk;
åtminstone lärer ingen vilja ställa dem på samma punkt som Chineser
eller Japanesare. I England och Nord-Amerika inträffar just
i strängaste mening hvad man kallar cessio bonorum: den egendom,
gäldenären eger, då konkurs inträffar, öfverlemnas tili förvaltning
af gode män eller s. k. trustees, realiseras och utdelas till kreditorerne,
hvarefter gäldenären, derest han icke kan bevisas om bedrägeri,
erhåller ett certifikat, som för framtiden betryggar honom
för sina borgenärers kraf. Icke har man derföre varit eller är rädd
att göra affärer på England, lika litet som jag kan tro att någon
varit afskräckt från affärerj, på Sverige af den anleda, att vi icke
i vår lag inrymt en föreskrift, som strider mot sjelfva begreppet
af konkurs, och som synes hota gäldenären med ett verkligt slafveri
för lifstiden. Man har sagt det vara alldeles tydligt och klart,
att allt hvad som tillfaller gäldenären under sjelfva konkursen, bör
ingå i massan och stå under adrninistratörernes förvaltning, men
man har dervid hufvudsakligen uppehållit sig vid orimligheten att
ett under konkurs gäldenär tillfallet arf skulle kunna kreditorerne
undandragas. Detta torde dock vara af mindre vigt, emedan stadgandet
i denna del troligeu i de flesta fall blefve eluderadt, då
nemi. den, från hvilken arfvet skulle falla, säkerligen begagnade
sig af den numera utvidgade testamentsrätten, på det ej hans egendom
måtte, utan nytta för hans arfvinge, gå till dennes borgenärers
förnöjande. Enahanda är förhållandet med gäldenärs förvärf
genom gåfva, testamente eller giftorätt, i alside hvarå ingenting
är lättare än att eludera lagen — ett resultat, som säkert just en
så beskaffad lag skulle framkalla. Hvad som är af långt större
vigt är, att äfven hvad gäldenären sjelf med sitt arbete förvärfvar,
skall gå in till konkursmassan. Ur persoulighets-principens synpunkt
är detta både orätt och förhatligt, ty när man gör konkurs,
afträder man sin egendom, men icke sin person, d. v. s. man ställer
dermed icke sina intellektuella resurser eller personliga handlingar
till sina borgenärers disposition eller till beroende af sysslomannen.
I) en 13 J 111 i.
79
Det ar detta jag kallar ett slafveri och det är ett slafveri, emedan
det tvingar gäldenftren att afstå från alla försök att förbättra sin
ställning, så länge han befinner sig under cession. Jag liar här
föreslagit en modifikation, som jag tror medföra den fördel, att. derigenom
åtminstone vore satt en gräns, som stängde sysslomannen
från att alltför mycket intränga på det område, som uteslutande
tillhör cessionantens person, hvilken icke får betraktas som en tillgång
i boet. Här har äfven blifvit sagdt, att man omöjligen kunde
antaga uphörandet af den offentliga stämningens preklusiva verkan,
om man icke antoge den i denna § framställda grundsats. Derom
torde mitt yttrande vara öfverflödigt, emedan jag hyser den åsigten
att stämningens preklusiva verkan icke bör uphöra. Jag tror nemligen
sådant endast skola leda till oreda och trassel. Man har ansett
som en förbättring det tillägg, som Utsk.-t gjort till komiterades
förslag, att från hvad gäldenären kan ärfva eller förvärfva,
afdrag må göras för all kostnad till förlag, jemte gäldenärens. hans
hustrus och oförsörjda barns nödiga underhåll. Men pä hvad sätt
skall det bestämmas, huru mycket han behöfver till sitt förlag,
och hvem skall gifva honom förlag, oin ej konkursmassan sjelf?
Ty icke lärer någon utom densamma vilja göra upoffringar.
som ensamt skulle komma de gamla borgenärerne till godo, och
utan alt förlagsman nen egde någon rätt att göra anspråk på återbetalning
utur de tillgångar, som kunde genom förlaget beredas.
Resultatet blefve fördenskull i de allra flesta fall, att, det principvidriga
stadgandet medförde obehag och trassel, icke blott för gäldenären,
utan äfven för borgenärerne. Man säger, att gäldenären
får sitta i lugn och ro; men det är just en skön ro, då, enligt
hvad Gr. Sparre sjelf förespeglat, sysslomännen kunna när som helst
afbryta densamma genom att låta verkställa utmätning, så snart
cessionanten förtjenat litet mera än lian kan äta upp för dagen. —
Man har påstått, att denna § måste antagas derföre, att vi redan
bifallit en föregide, som innehåller att gäldenären är skyldig att
med allt, som han framdeles kan ärfva eller förvärfva, svara till
fulla gälden; detta är också alldeles rätt, men fullgörandet af en
sådan skyldighet befordras enligt min tanka just derigenom att
man låter gäldenären förblifva i lugn besittning af hvad som
kan tillfalla honom under konkursen, och att han får sjelf i otvungen
verksamhet förkofra detta. Om dessutom, enligt hvad Gr. Sparre
synes opinera, det enligt nu gällande lagskipning är sysslomän i
konkurs medgifvet att, äfven under det denna varar, göra exsekution
af gäldenärs nya tillgångar, så bör väl sådant göra tillfyllest. Det
utestänger åtminstone icke de nya borgenärerne, sora gifvit förlag,
att äfven vinna någon tillökning i dessa tillgångar. Att, såsom
Gr. Sparre förmenat, ett ackord med borgenärerne skulle befrämjas
genom att under konkursen hålla honom i overksamhet samt beröfva
honom sina nya tillgångar, betviflar jag högligen. Jag tror
tvertom.
Beträffande Gr:ns idkeliga åberopande af den utländska lagstiftningen,
så tyckes denna vara Grins egentliga käpphäst; isynnerhet
den nya Preussiska konkurslagen; men denna är ju icke mer
80
I > e n 1H Juli.
fin fern år gammal och således alldeles för ny och oförsökt att
våga deråt anförtro sig. Det är då vida säkrare att hålla sig till
hvad lagkomilén och lagberedningen med afs:de å Svenska förhållanden
föreslagit och hvilket i förev:de Iråga blifvit linderstedt af
185 4 års komité, som i öfrigt adopterat många utländska principer,
men på goda skäl förkastat den nya läran om hvad som skall anses
tillhöra konkursboet utöfver de afträdda tillgångarne. Gr. Sparre
har förmenat, att genom antagande af denna § man skulle befordra
ett hastigare slut på konkursen. Jag vågar påstå raka motsatsen.
Ty om eu cessionant har utsigt till arf eller tillfällig för
tjenst,
och denna skall ingå till hans massa, så dräger man naturl.
så mycket som möjl. ut på tiden, för alt från delaktighet i det
tillflytande arfvet eller de nya affärerna utestänga hvar och en annan
än borgenärerne i den gamla massan. Jag fortfar således i
mitt yrkande om återremiss af denna g, som val torde tåla vid att
tagas i närmare öfvervägande; och till stöd för detta mitt yrkande
får jag nämna att BorgareSt.t med betydlig majoritet återremitterat
densamma i samma syftning, hvaruti jag här framställt min
anhållan derom.
Hr Olivecrona: Jag anhåller att få i korthet uptaga och
besvara några af de anmärkningar, Gr. Sparre framställt. Han
yttrade i början af sitt anförande, att den princip, som nu är gällande
i lagskipningen, icke skulle återfinnas i 1734 års lag, utan
först sedermera insmugit sig, och att således antagandet af den nu
förev-.de B5:te §:n af Utsk:ts förslag innebure endast ett återgrde
till det gamla. Hr Gr:u har, för att bevisa detta, citerat § 3 i
kap. 16 Handelsbalken, men dervid förbigått den nästföregide §:n,
der det är tydligen angifvet hvad lagstiftaren menat med tillgång
i konkursbo, nemi. den egendom, gäldenären vid konkursens början
till sina borgenärers förnöjande alträder. Denna princip har äfven
ingått i de efterföljande konkurslagarne af 1 7 93 och 17 98, samt
äfven i den af 1818. Det är sål. icke genom någon oriktighet,
eller af misstag, utan til! följe af lagens föreskrift, som denna grundsats
blifvit tillämpad. — Vidare har Hr Gr:n framställt den frågan,
om vi här i Sverige böra stå ensamme qvar med vår gamla
praxis, eller om vi icke borde antaga den princip, som nu är i
förslaget framställd, och hvilken skulle vara gällande i hela den
vesterlandska handelsrätten. Innan rann besvarar denna fråga, måste
man påminna sig, att den nämnda vesterlandska handelsrätten afser
egentligen och uteslutande köpmaus-konkurser Den Fransyska
Droit du Commerce talar icke om några andra eessionanter än köpmän,
icke heller de handelslager, sorn äro bildade efter denna som
mönster. Om nu på R. Stms bord h vi lade förslaget till en konkurslag,
som åsyftade endast köpmanskonkurser, då kunde det vara
skäl att taga denna princip i betraktande; men då det nu förevarande
förslaget afser konkurser af hvilken person som helst inom
samhället, så upstår ett helt annat förh:de. De ex., Gr:n framdragit,
äfvensom yttrandet, att utländningen icke skulle våga inlåta
sig
Den 13Jnl(.
Sii
sig i affärer med oss, tyckas också visa, att Hr Grin egentligen
afsett köpmanskonkurser. Af de cessioner, som på sednare åren
inträffat här i landet, torde dock knappt l/3, kanske icke mera
än %, vara gjorda af köpmän, utan af det stora flertalet af jordbrukare,
närings-idkare och andra samhällets medlemmar. Hr Grin
har också sagt, att konkurs icke skulle innebära något annat än
att gäldenären ställer sin egendom under administration; men detta
strider till och med emot Utskits egen upfattning, som i sitt Betänk.
utgått från den rigtiga grundsatsen, att konkurs är en liqvidations-åtgärd,
hvilket är något helt annat. Vid en blott administration
har man nemi. icke utan särskild fullmakt rätt att
afyttra de befintliga tillgångarna, hvilket deremot kan ske vid en
cession. Afven har Hr Grin sagt, att de borgenärers fordringar,
hvilka anmält sig i konkursen, borde betraktas såsom mera heliga
eller såsom innehafvande bättre rätt än de andra; men härtill gifva
våra lagar ingen anledu., såvida icke gäldenären skall betraktas
som omyndig eller rättslös derigenom att han gjort cession. För
öfrigt vill jag blott fråga, hvilketdera som är det bästa och rättaste,
antingen att helt och hållet försätta cessionanten i overksamhet,
eller att ställa så till, att han kan ingå i aftal med andra
och försöka att åter komma på grön qvist. Jag för min del anser
det sednare alternativet bättre, och anhåller derföre om återremiss
af denna g.
Gr. Sparre: Då man i fråga om lagstiftning står i begrepp
ntt omfatta ett alldeles nytt system, så måste man framför allt
och innan dess arbeta sig ur den tankegång, hvaruti man förut
befinner sig; det blir eljest omöjligt att rätt fatta det nya. Hittills
är det söl och långsamhet, som gällt hos oss i fråga om
konkurser. Blott den omständigheten att, när en konkurs anmäles,
stämningen utställes på 6 månaders tid, visar att man icke
åsyftat ett snart slut, och den har äfven gjort, att det bör till
undantagen, om en konkurs afslutas på mindre än 3 å 4 år. Denna
upfattning synes fortfarande göra sig gällande hos mina motståndare,
då deremot det system, sorn jag förfäktar, har till ändamål
just motsatsen, eller att man snart måtte komma till en upgörelse,
att tillgångarne måtte realiseras och utdelas till borgenärerne,
så vida icke ackord genast kan erhållas. Det är obarmhertigt
att hålla en gäldenär stängd från arbete och verksamhet i 5
å 6 år; det är då mycket bättre att, såsom detta förslag afser,
göra- pinan kort, och låta honom under 4 å 5 månader förblifva
i en mindre gynnsam ställning, för att sedan kunna börja en ny
verksamhet och rörelse. Vid ett besök i Berlin gjorde jag mig
uuderrättad om den verkan, som den nya lagstiftningen der åstadkommit,
och då erfor jag, att af 350 konkurser, sorn 1857 efter
krisen der inträffade, voro efter 10 månader endast 50 qvar oafgjorda.
Det är en sådan sakernas ställning jag här åsyftar, och
som blir möjlig derigenom, att, såsom föreslaget är, domaren skall
kunna förklara konkursen afslutad, så snart sista utdelningen skett,
H. VIII. 6
89
Den 18 Joll.
utan afseende på upstående processer, sorn sedan må särskildt afgöras.
Att gäldenär under konkurs icke bör få inlåta sig i nya
affärer, är dessutom så mycket tydligare, som äfven efter nuv.-de
lag han icke ens får gå på börsen. Den siste värde talaren yttrade:
»Utsk:t har sjelft sagt, att konkurs är en liqvidationsåtgärd,»
och han hade deruti fullkomligt rätt; men så tilläde han ur egen
fatabur: »nemligen af de tillgångar, som blifvit afträdda.» Får
man göra sådana tillägg, så är det icke svårt att bevisa hvad som
helst. Om nu en person anmäler, att han icke kan betala sina
skulder, och derföre anhåller att någon måtte förordnas för att
taga hand om hans bo och med befintliga tillgångar liqvidera dessa,
är det rimligt och naturligt, att denne administratör skulle
vara inskränt till dispositionen af endast de tillgångar, gäldenären
egde vid det tillfälle då anmälan gjordes? Är det icke enklast
och naturligast, att han inträder i gäldenärens rättigheter, och
böra icke lagarne alltid vara ett uttryck af det naturliga? Eller
kanske lagen bör auktorisera gäldenären att helt simpelt stryka
öfver all sin gamla skuld, och endast tänka på den han på nytt
kan åsamka sig? Men sådan är praxis nu för tiden, att man föraktar
sina gamla borgenärer och tror dem hafva förlorat alla sina
rättigheter derigenom, att man sjelf gjort cession. Det är sannt,
att en grundsats, motsatt den jag förfäktar, igenfinnes i Lagberedningens
arbete, som i öfrigt är högst förtjenstfull^ men i detta
afsende särdeles svagt; men för det första må man besinna, att
detsamma verkstäldes för 40 år sedan, då kreditlagstiftningen befann
sig på en helt annan ståndpunkt än nu, och för det andra
kan jag väl förstå, att man åberopar som stöd emot en föreslagen
förändring sådana lagar, som under en lång tidsföljd varit tillämpade
och följda, men deremot ingalunda, att man finner ett hinder
uti ett lagförslag, som aldrig blifvit adopteradt. För öfrigt är det
verkligen ett eget och besynnerligt förhållande, att jag, som under
15 års tid varit utskriken såsom en afgjord fiende till alla
reformer, här befinner mig i strid med Hr Dalman, eljest framåtskridandets
kämpe, och att jag försvarar den moderna Europeiska lagstiftningen
mot hans åsigt, som icke har något stöd hvarken i
Sveriges eller andra länders institutioner. Han har sagt, att vi ej
böra åberopa främmande länder, emedan deras förhållanden äro så
olika mot våra; men handelslagstiftningen är till sin natur kosmopolitisk,
och Sverige kan icke hitta på några andra handelscontumer
än dem, som äro rådande i det öfriga Europa. Om vi voro
nog dåraktiga att försöka sådant, skulle följden blifva, att ingen
vågade inlåta sig i transaktioner med oss. Inom det område, sorn
kallas familjrättens, der må nationalitet och tradition göra sig gällande;
men icke så i fråga om handelsrätten. Det s. k. vesterländska
systemet i denna är rådande nästan öfverallt, i Frankrike,
Belgien, Holland, Polen, Tyskland, och blir det snart äfven i Österrike
och Norge. En af mina motståndare har anmärkt, att denna
grundsats vore gällande, endast i afseende å köpmäns konkurser.
Så är visserligen förhållandet i Frankrike, men ingalunda öfverallt,
t. ei. i Tyskland, ty det Preussiska lagförslaget gör i detta
Den 13 Juli.
81
afseende ingen skilnad. För öfrigt, om någon skulle vara i behof
att få disponera hvad som under konkursen kan tillfalla honom,
så vore det väl just köpmannen, för att derigenom sättas i stånd
att börja en ny rörelse. Detta synes mig således vara ett dåligt
argument. Hr Dalman har, då jag talat om denna punkts sam*
manhang med borttagandet af den offentliga stämningens preklusiva
verkan, förklarat att han ogillar äfven denna princip; men
då måste hela förslaget falla, emedan det åsyftar en snar realisation
och en hastig upgörelse. Skall man stadga, att borgenärerne,
för att icke förlora sina fordringar och sin talan, måste ovilkorligen
infinna sig vid proklama, så går det naturligtvis icke an att
sätta stämningstiden så kort som 2 månader, utan då måste man
hafva åtminstone 6, och dermed komma vi in på den långa tidsutdrägten.
Antingen skall raan derföre afskaffa stämningens preklusiva
verkan och antaga förslaget, eller, om denna bibehålles,
måste det nya lagförslaget i sin helhet förkastas.
Det har blifvit vrkadt, att denna g skulle återremitteras, och
man har åberopat, att BorgareSt:t redan vidtagit en sådan åtgärd.
Men då densamma just innehåller en af förslagets grundprinciper,
skulle Utsk:t derigenom komma i en sådan ställning, att det icke
visste hvad det skulle taga sig till. Blir g:n afslagen, så får man
börja arbeta på en ny basis, men genom en återremiss vinner man
sannerligen ingenting. Jag anhåller derföre, att K. o. Ad. nu må
definitivt besluta öfver denna fråga, samt vågar för min del hoppas,
att dess beslut må blifva bifall till Utsk:ts förslag.
Hr v. Ehrenheim, Per Jakob: Jag tror, att Hr Dalman i sitt
resonnemang alltför mycket inskränkt begreppet af konkurs. Deri
ligger, att alla, som hafva fordringar hos gäldenären, skola få lika
rätt att liqvideras af den egendom, som tillhör gäldenären, och
denna rätt torde väl då böra sträcka sig äfven till den egendom,
som kan tillfalla gäldenären efter konkursens början. Hans skyldighet
att betala sina skulder är väl lika helig efter sorn före
denna tidpunkt. En talare har sagt, att i sådant fall gäldenären
icke skulle kunna arbeta något på sin förkofran och icke helier
hafva något intresse derför; jag vågar dock tro, att hvarje redlig
gäldenär, och det hoppas jag de flesta äro, skall finna ett tillräckligt
intresse uti att genom sina kreditorers förnöjande upfylla sina
förbindelser. Jag tror också det vara icke blott rättare, utan äfven
vida förmånligare, t. o. m. för cessionanten sjelf, att hvad sorn
möjligen tillfaller honom, afträdes till massan, för att lika fördelas
mellan kreditorerne, än att det skall vara ett rof för den, som är
vaksammast och som då genom utmätning deraf söker göra sig
betald. Man bar sagt, att detta skulle innefatta ett slafveri. Jag
har svårt att förstå, huru det skall kunna betecknas som slafveri,
att man söker göra rätt för sig och betala dem, som man är skyldig
1 R. o. Ad. har redan beslutat, att en embets- eller tjensteman,
som gör konkurs, skall afträda en del af sin lön, hvilken också
representerar arbete, och det som är rätt för en, bör också vara
det för en annan. Jag anhåller om bifall till Utsk:ts Betänk:de.
84
Dun 13 Juli.
Hr Olivecrona: Gr. Sparre har sagt, att jag betraktar
konkursen såsom skolande fortfara under en längre tid. Detta är
dock icke förh:det. Jag anäer som ett stort fel i vår nuv:de lagstiftning,
att den ger anledn. till mycket söl i detta afs:de, men
långt ifrån att motverka, befrämjar denna § sådant. Ty det är
klart att, der gäldenären har utsigt till något arf eller förvärf af
betydenhet, komma kreditorerne alltid att söka draga ut på tiden
så mycket som möjligt, och drages saken inför domstol, så vinnes
dermed icke större skyndsamhet. Gr. Sparre har också sagt, att
den omständigheten, att lagberedningen antagit den hittills gällande
grundsatsen, är af mindre vigt, emedan detta stycke vore det svagaste
i hela denna Berednings arbete; men det må tillåtas mig anmärka,
att denna samma grundsats varit gällande icke blott i för
fattningarne
af 1773 och 1798, utan äfven i det 1854 af D:r
Nordström utarbetade lagförslag; och jag ser då ej, hvarföre vi
icke skulle bibehålla den gamla lagen, äfven om den ej alldeles
öfverensstämmer med den nya handelsrätten, af hvilken konkurslagstiftningen
ingalunda kan betraktas som en ingredierande del.
Gr. Sparre har slutl. i bevekliga ordalag anhållit, att R. o. Ad.
icke måtte bevilja återremiss å denna g, men, som Gr:n sjelf yttrade
i sista plenum, R. St:r böra fritt uttala sina åsigter i förevrde
ämne sora i alla andra, och jag anser i detta vigtiga fall inga konsiderationer
böra gälla, hvarföre jag anhåller att R. o. Ad., i likhet
med hvad BorgareSt:t redan gjort, måtte återremittera denna §
till Utsk:t.
Hr Dalman: Som jag förut nämnt, tror jag icke att Gr.
Sparres lysande förhoppningar om ett hastigt slut på konkurser i
följd af den nya theorien om hvad som tillhör konkursbo skulle
komma att realiseras. Men äfven om så blefve förh:det, skulle ju
skyndsamheten än mer befordras genom antagandet af den modifikation,
jag föreslagit, att nemi. en viss kort preskriptionstid bestämdes,
efter hvars förlopp verkan af stadgandet skulle uphöra.
Denna medelväg synes mig förtjent att tagas i öfvervägande, hvadan
det vore önskligt att §:n återremitterades, likasom i BorgareSttt.
För öfrigt förvånar det mig, att Gr. Sparre här uttalat en
sådan förkastelsedom öfver juristers deltagande i lagstiftningen.
1734 års lag var utarbetad af Sveriges skickligaste jurister; så
äfven Code Napoléon af Frankrikes ; och enahanda förmodar jag förhållandet
vara jemväl med den nya Preussiska lagen samt med
den Norska, hvilku utgöra de sednaste föremålen för Hr Gr:ns beundran.
Likaledes förvånar det mig att, när Gr:n talar om »hela
den handlande verlden», han företrädesvis citerar O.-:errike, Grekland
m. fl. länder, med hvilka Sverige står i högst ringa handelsberöring,
men förbigår Nord-Amerika och England. Jag vet icke
hvilka välgörande verkningar den nya lagen haft i Tyskland, eller
i hvilka af dessa många småstater den vunnit tillämpning; men
det vet jag, att den icke blifvit antagen i dess, i förh:de till handeln
med Sverige, förnämsta handelsstäder Hamburg och Lubeck.
Jag vill icke längre uppehålla R. o. Ad., men blott, i anled
-
Den 13 Juli.
83
ning af min värde bänkkamrats anmärkning om löntagares skyldighet
att under konkurs afstå en del af sin lön, fasta upmärksamheten
derpå, att denna är en tillgång, som han redan före konkursen
eger och som fortfar så länge han gör tjenst.
Frih, Armfelt, Magnus; Jag skulle ej hafva uptagit R.
o. Adrns tid vid detta tillfälle, om jag ej önskat ytterligare betona
en af Gr. Sparre gjord anmärkning, nemi. om svårigheten för dem,
som tillbragt hela sitt lif med att studera och tillämpa vissa gällande
lagar, och derigenom blifvit invanda vid ett viss system, —
att sätta sig in i ett nytt sådant och opartiskt bedöma detsamma.
Derföre är också förh:det i England, att jurister väl användas att
redigera lagen, men icke deltaga i dess egentliga stiftande. Man
må derföre icke fästa alltför mycket afs:de derpå, att gamla och
erfarna jurister äro motståndare till det nya förslaget. Att, såsom
Hr Dalman här yrkat, återremittera §:n, vore enligt min tanke
högst olämpligt, emedan Utsk:t säkerligen ej skulle hinna i så god
tid afgifva nytt förslag, hvilket måste då vara helt och hållet omarbetadt,
till följe af den förev:de §:ns stora och genomgripande
vigt. Medan jag har ordet, anhåller jag att få svara Hr Dalman,
som åberopat förhidet i England och Nord-Amerika. I England
finnes endakt 2 slags konkurser, förvållade och oförvållade. I det
sednare fallet får man endast ett certifikat, hvarigenom man frikännes,
och dermed är saken slut. Likaledes i Amerika, hvars
konkurslag är byggd på Engelska principer. Jag kan icke tro, att
Hr Dalman skulle vilja framställa denna sakernas ordning som
mönster eller här införa densamma. Hvad Hamburg beträffar, har
Gr. Sparre redan anfört, att i Tyskland är under arbete ett gemensamt
lagförslag i handelsrätten, och det är väl all anledning
förmoda, att det blir antaget i såväl den ena som den andra unionsstaten.
På de skäl, som redan blifvit anförda, anhåller jagom
bifall till § 35, med ändring af ordet »afträdes-ansökan» till »konkursansökan.
»
Många ledamöter ropade nu på propos.
Hr Dalman: Den siste värde talaren har sagt, att genom
en återremiss af denna § LagUtskit skulle blifva tvunget att skrifva
om hela förslaget. Detta är dock, alldeles icke förhidet, utan saken
hjelpes helt enkelt dermed, att man antager samma redaktion,
som BorgareStit föreslagit. För öfrigt vill jag anmärka, att jag
icke hyser någon förkärlek för Englands och Nord-Amerikas konkurs-lagstiftning;
men då Gr. Sparre sagt, att de af LagUtskit
här föreslagna grunder vore antagna i hela den civiliserade verlden,
har jag velat vederlägga detta påstående genom att påpeka, det
verldens båda största handlande nationer icke ännu antagit desamma.
Ropen på propos. förnyades.
Hr Nordenfelt, Enar: För min del finner jag Utsk:ts
8«
Den 13 J nii.
förslag till denna g fullkomligt rigtigt. Man har deremot anmärkt,
att man betager dem, som efter konkursens början ingå i aftal
med gäldenären, möjligheten att få sina fordringar betalda, och att
man förhindrar denne att börja nya affärer. Detta anser jag just
vara en fördel. I de gamla solidare tiderna var det antaget som
grundsats, att man icke borde börja några affärer utan att ega
något kapital. Nu är visser!, förb idet annorlunda, men då denna
tidens grossörer genom halsbrytande spekulationer komma på obestånd,
kan jag icke anse det vara ett för hardt straff, om de sedan
få arbeta hos andra för att förtjena sitt uppehälle. Något förmedlingsförslag
mellan rätt och orätt, sådant som Hr Dalman framställt,
kan jag ingalunda gå in på, utan kommer jag att rösta bifall
till Utskits förslag.
Sedan öfverhiggningen förklarats fulländad, yttrade H. Exc.
Hr Gr. o. Landtm , att derunder yrkats dels bifall till och dels
återremiss af den förevide gin, hvarförutan, jemte yrkande om bifall,
föreslagits att, i öfverensstämmelse med K. o. Adis beslut i
afseende å 9ide gm, det jemväl i förevide g förekommande ordet
»afträdesansökning» borde utbytas emot ordet »konkursansökning.»
Härefter framstälde H. Exc. propos. å bifall till gin med
nyssnämnde förändring och, då dertill svarades många ja jemte
åtskilliga nej, förklarade sig hafva funnit ja öfvervägande.
Hr Dalman begärde votering.
Uplästes och godkändes följande voteringspropos. i
»Den som bifaller 35:te gin af LagUtskits i Betänk. Nio 33
framstälda förslag till Konkurslag med den förändring, att ordet
»afträdesansökning» utbytes emot ordet »konkursansökuing», röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner nej, varder nämnde g återremitterad.»
Vid voteringens slut hade rösterna utfallit sålunda;
Ja — 23.
Nej — 13.
Hr Dalmani Jag anhåller att få till prot. anmäla min
reservation emot det af R. o. Ad. nu fattade beslut, och beklagar
att det möjligen kommer att föranleda hela detta lagförslags fall.
g 36.
Hr Dalman: Denna 36:te g innefattar en betydlig för
bättring
i vår nuvide konkurslagstiftning, och är en bland de vigtigaste
i hela förslaget; men just derföre bör också dess redaktion
vara så fullständig och bestämd som möjligt. Jag anhåller derföre,
att i 2idra momit orden »före konkursens början» måtte in
-
Dan 13 Jall.
8T
»ättas å andra raden mellan orden »sorn» och »icke». Hvad åter
beträffar mom:t 6, anser-jag att detta stadgande snarare hörer till
utredningen af frågan om fordringsegares förmånsrätt sinsemellan
och således bättre skulle finna sin plats der än i denna g, hvarur
det torde kunna utgå. Jag vill dock icke yrka, det R. o. Ad.
nu genast må härom fatta bestämdt beslut, utan får endast anhålla
om återremiss till Utsk:t af moimt 6.
Hr Olivecrona: Jag tillåter mig framställa en anmärkning
vid denna §:s 4:de mom. Jag gillar visserligen fullkomligt,
att man lemnar sådana föreskrifter, hvarigenom svek och bedrägerier
till borgenärernes förfång kunna förekommas, men tror dock
att tiden är något tilltagen, och att i stället för de 30 dagarne
borde stadgas 10, i likhet med hvad jag vill minnas är föreskrifvet
både i den Preussiska och i den Fransyska lagen. Eljest om
alla aftal, som slutits inom de 30 sista dagarne, skulle återgå, torde
deraf upkomma en nog långt drifven osäkerhet. Jag vågar således
anhålla om återremiss till Utsk:t i den syftning jag nu
påpekat.
Gr. Sparre: Vi befinna oss här vid en af de vigtigaste
punkterna i förslaget, och tillika på ett gebiet, der den nuv:de
konkurslagen är högst bristfällig och till och med saknar bestämmelser.
Det är alltför väl kändt och har i alla länder varit öfverklagadt,
att gäldenären understundom gynnar vissa borgenärer
och ställer så till, att dessa blifva betalda före konkursen, vid
hvars utbrott sedan inga tillgångar finnas qvar för de öfrigas liqviderande.
För att förekomma detta, har den Franska lagen,
och efter denna de öfriga ländernas lagar, stadgat, att det må
bero på domstolen att förklara, vid hvad tidpunkt gäldenärens obestånd
kan anses hafva inträdt. Det har äfven varit ifrågasatt att
här tillämpa denna grundsats, men högsta domstolen har deremot
anfört grundade skäl, och med rätta ansett det vara en högst
prekär sak att härvidlag träffa det rätta. Man har derföre funnit
nödigt att bestämma en viss tid före konkursens början, inora
hvilken de af gäldenären ingångna aftal om pant för gammal skuld skola
återgå. Det är visserligen sannt, att denna tid af 30 dagar är
godtyckligt bestämd; men en anledning att välja detta tal förefinnes
i den erfarenheten, att det är vanligen icke annat än under
den sista månaden före konkursens början som gäldenären försöker
göra sådana tricherier, och tillika är att märka, det lagen redan
förbjuder honora att under de sista 30 dagarna göra några
affärer. Jag erkänner för Öfrigt gerna det farliga i den principen
att aftal skall kunna återgå, men just i detta speciella fall, att
pant blifvit för en gammal fordran lemnad kort före cessionens
utbrott, anser jag risken vara vida mindre än t. ex. i fråga om
köp, der aftalets återgång skulle medföra rubbning i de nya förhållanden,
i hvilka köparen redan inträdt. Det är visserligen vanligt
att, när det börjar låta illa om en persons affärer, fordrings
egarne
ruta till och söka förskaffa sig pant för sina fordringar,
88
Den 13 Juli.
men detta är något som icke bör upmuntras af lagen, hvilken
tvärtom afser, att de skola sinsemellan pro rata parte fördela alla
befintliga tillgångar. På det 4:de mom:t vågar jag således anhålla
om bifall.
Hvad beträffar Hr Dalmans yrkande om ett tillägg till 2:dra
mom:t, så har jag ingenting att deremot anmärka, och den yrkade
återremissen af mom:t 6 kari också hafva skäl för sig, på det
Utsk:t må komma i tillfälle att taga i öfvervägande, huruvida det
är skäl att i förmånsrätten intaga äfven sådana fordringar, som i
mom:l 6 omförmälus.
Hr Olivecrona: Gr. Sparre tyckes förutsätta, att lemnan
det
af pant i sådana fall, som här äro i fråga, icke skulle ske annat
än i afsigt att gynna den ene borgenären på de andras bekostnad;
men sådant sker säkert ganska ofta på god tro, och då
synes det hårdt, om sådana aftal skola återgå, då de äro gjorda
för så lång tid tillbaka som 30 dagar. Jag anhåller derföre att
äfven detta morn., likasom det 6;te, må till Utsk.-t återremitteras.
Gr. Sparre: Ar den skuld, för hvilken panten lemnäs, re
dan
förfallen, då blir det ju en ny transaktion, hvarigenom borgenären
lemnar gäldenären en ny försträckning emot pant, och han
måste då vara fullt berättigad att utfå sin fordran; men är skulden
icke förfallen, då kan ingen sådan rättighet vindiceras, lika
litet som det är troligt, att man går och söker ytterligare säkerhet
för en ännu icke förfallen fordran, så vida man icke börjar
misstänka, att gäldenärens affiirer äro dåliga, och att risken med
hvarje dag tillväxer. Jag anhåller om bifall till mom:t 4, sådant
det är af Utsk:t föreslaget.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad, yttrade H. Exc.
Hr Gr. o. Landtm., att någon anmärkning emot l:sta, 3:dje, 5:te
och 7:de morarna i förev:de § icke blifvit gjord; att, i afseende å
2:dra mom:t, yrkats bifall dertill med införande af orden »före
konkursens början» emellan orden »som» och »icke» på andra raden;
att, beträffande 4:de mom:t, dels bifall dertill och dels återremiss
deraf blifvit påyrkad; samt att, hvad slutligen fide motmt
vidkomrae, endast återremiss deraf blifvit begärd; och komme, med
föranledande af dessa yrkanden, delning af propos. att ega rum.
Sedan härefter propos. å bifall till mom:n 1, 3, 5 och 7 blifvit
framstäld och med ja besvarad, gjordes propos. å bifall till
2:dra mom:t med förenämnde tillägg, derå jemväl svarades ja.
Sedermera framställdes propos. å bifall till 4:de moimt, och
då svaren dervid utföllo med flere ja jemte ett eller annat nej,
förklarades ja haft öfvervigten.
Slutligen gjordes propos. på återremiss af 6:te momd och besvarades
med ja.
S 37.
Bifölls.
Deu 14 Jall f. m.
Sfl
g 38.
Hr Dalman: Jag anhåller, att det å andra raden af denna §
förekommande ordet »afträdesansökning» måtte utbytas mot »konkursansökning»,
och att §:n med denna förändring måtte bifallas.
Frih. Armfelt: Jag instämmer med Hr Dalman, och an
håller
om bifall å §:n med den af honom föreslagna ändring.
Efter härmed slutad öfverläggning och uppå framstäld propos.,
bifölls §:n med utbyte af ordet »afträdesansökning» emot ordet
»konkursansökning».
Härefter blef, uppå H. Exc. Hr Gr. o. Landtnäs framställning,
den vidare pröfningen af förev:de Betänk:de upskjuten till
nästa plenum.
Gr. Lagerbjelke, Gustaf: På föredragningslistan före
komma
2 Betänk, af synnerlig vigt, hvilkas afgörande icke bör
alltför länge upskjutas, nemi. Bev.!Jtsk:ts N:o 28, samt StatsLTtk:ts
N:o 124. Jag får derföre anhålla, att dessa båda måtte upföras
på föredragningslistan till nästa plenum näst efter LagUtsk:ts
Betänk. N:o 33.
Sedan R. o. Ad., uppå H. Exc. Hr Gr. o. Landtnäs i anledn.
häraf gjorda propos., beslutat, att Bev.Utsk:ts Mern. N:o 28 och
StatsUtsk:ts Mern. N:o 124 skulle å målslistan upflyttas och sättas
näst efter LagUtsk:ts under pröfning varande Betänk. N:o 33, åtskiljdes
Ståndet kl. nära '/2 11 e. m.
In fidem,
O. brakel.
Lördagen den 14 Juli 1860.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades prot:t för d. 21 sistl. April f. m.
Anmäldes och bordlädes nedanuämnde, från Utsk:n inkomns
Mern., Utlåt;n och Betänkm, nemi. från
90
Don 14 jult f. m.
Konstitutionsutskottet:
N:o 46, i ani. af RiksStras beslut rör:de det uti Konst.Utsk:t«
Mera. N:o 33 framställda förslag till ändring i 14:de gra Usta
mom. R.O.;
N:o 47, i ani. af RiksStras beslut rör:de det af Konst.Utsk:t
uti Mern. N:o 34 framställda förslag till tillägg uti 73:dje gra R.O. j
N:o 48, i ani. af RiksStras beslut rör-.de det uti Konst.Utsk:ts
Mern. N:o 35 framställda förslag till åtskilliga ändringar i R.O.,
ang:de R. o. Adras representationsrätt;
N:o 49, i ani. af RiksStras beslut ronde det uti Konst.Utsk:ts
Mern. N:o 38 framställda förslag till ändring i R.O:s föreskrifter
om PresteSt.ts representationsrätt;
N:o 50, med voter.-propos. i fråga om det uti Konst.Utsk:ts
Mern. N:o 35 framställda förslag till ändring i 14:de gra 3:dje
mom. R.O.
StatsUtskottet:
N:o 131, ang:de föreslagen eftergift och afskrifning af ett
Markaryds församling i Kronobergs län beviljadt kyrkobyggnadslån;
N:o 135, i ani. af väckt motion om eftergift å ett Knäreds
församling i Hallands län beviljadt kyrkobyggnadslån;
N:o 133, i ani. af väckt motion om ytterligare anstånd med
inbetalningarne å staden Cimbritshamns hamnbyggnadslån;
N:o 134, i ani. af K. M:s Nåd. Propos. ang-.de åtgärder till
behöfvandes undsättning i missväxtår;
N:o 135, i ani. af K. M:s Nåd. Propos. ang:de ifrågastäldt
förändradt sätt för amortering af Landshöfdingeackorden;
N:o 136, ang:de utbetalning af statsbidrag till ett vägförbättringsarbete,
som icke blifvit inom behörig tid påbörjadt;
N:o 137, ang:de förlängning i den för upmuddring af Ystads
hamn bestämda arbetstid;
N:o 138, ang:de bestridande af kostnaden för Riddarhus-salens
inredning;
N:o 139, ang:de ytterligare anslag för det inom R. Stras hus
inrättade riksdagsarkif;
N:o 140, i ani. af väckt motion otn anvisande af låneunderstöd
till marmorfabriksidkaren J. R. Schram;
N:o 141, i ani. af väckt fråga om anvisande af ett amorteringslån
till vattenkuranstalten vid S:t Ragnhilda källa i Söderköping:
N:o
145, i ani. af väckt fråga ang:de indragning af KonvoyKommissariatet;
N:o
143, i ani. af väckt motion ang:de aflemnande af ritningar,
för hvilka anslag af allmänna medel blifvit Kapitenen Baltzar
Cronstrand beviljadt;
N:o 144, i ani. åf Hr af Robsabms motion ang:de utdelningar
från en af motionären upgifven kassa samt indragning af kassans
återstod till Riksg.Kont.
Den 14 Jall f. m.
#1
BevillningsUtskottet:
N:o 29, i ani. af dels gjorda anm:r emot vissa delar, dels
ock RiksSt:ns skiljaktiga beslut i afs:de å andra delar af Betänkit
N:o 22, ang:de stämpelpapperssfgiften saint afgiften för stämpling
af tidningar, andra periodiska skrifter och tryckta afliandlingar;
N:o 30, ang:de verkställd omröstning i ani. af KiksStms skiljaktiga
beslut rör:de vilkoren för bränvinstillverkning.
BankoUtskottet:
N:o 28, angide förrättad revision af BankoDiskontVerkets
räkenskaper och förvaltning för år 1859;
N:o 29, med hemställan om en gratifikation till Vaktmästarne
vid Bankodiskontverket;
N:o 30, ang:de afskrifning af 10 st. från Lånekontoret i
Malmö utgifna lån.
Allmänna Besvärs- och Ekonomiutskottet:
N:o 117, i ani. af väckta motioner om utvidgande af de rättigheter,
som äro Mosaiske trosbekännare här i riket tillerkände;
N:o 118, i ani. af väckt motion om profs afläggande för erhållande
af ledig folkskolelärarebefattning;
N:o 119, i ani. af väckt motion i fråga om åtgärder för befordrande
af laga egoskiften;
N:o 120, i ani. af väckt motion angide förkortande af tiden
för riksdagarne.
ExpeditionsUtskottet:
N:o 9, i ani. af återremiss af Utsk:ts förslag till § i riksdagsbeslutet
röride Sveriges och Noriges ömsesidiga förhållanden;
Nio 10, i ani. af återremiss af Utskits förslag till underd.
skrifvelse om befrielse för åtskilliga stapelstäder att hålla ständigt
uplag af salt.
Fortsattes pröfningen af LagUtskits Betänk. N:o 33.
Förslaget till Konkurslag.
§ 39—58.
B i föl los.
5 59.
Gr. Sparre: På andra raden nedifrån i denna g äro af för
biseende
uteglömda några ord, som för fullständighetens skull böra
intagas. Der talas nemi. blott om borgenärer; men det är tydligt,
att äfven gäldenären bör erhålla kallelse. Likaledes är det äfven
klart, att endast de borgenärer, som bevakat sina fordringar, böra
vid sammankomsten ega talan. Jag vågar derföre hemställa, att i
nämnde rad måtte efter ordet »der» insättas orden »gäldenären och»,
92
Den 14 Juli t. m.
samt efter ordet »borgenärerna» orden »som vid sammankomsten
ega talan.»
Efter härmed slutad öfverläggning och uppå framställd propos.
, blef g:n bifallen med den förändring, att orden »der alla
borgenärer» utbyttes emot orden »der gäldenären och alla borgenärer,
sorn vid sammankomsten ega talan.»
§§ 60 — 66.
Bi föllos.
§ 67.
Frih. Armfelt: Jag anhåller, att å denna g:s 5:te rad efter
ordet »borgenärer» måtte insättas orden »eller gäldenären.»
§:n bifölls med införande af orden »eller gäldenären» efter orden
»menar någon borgenär.»
§§ 68 och 69.
Biföllos.
§ 70.
Frih. Armfelt: Jag anhåller att orden »så ock af gälde
nären,
der han när är» måtte ur ifrågav:de 70:de g:s 2:dra mom.
utgå.
§:n bifölls med uteslutande af orden »så ock af gäldenären,
der han när är.»
§ 71.
Gr Sparre: 1 4:de raden nedifrån af 71:sta §:ns l:sta mom.
stå af misstag orden: »Begära borgenärer», som i stället böra ändras
till: »Begär någon af parterna». Jag anhåller om denna rättelse,
samt att §:n i öfrigt måtte bifallas.
§:n bifölls, med förändring af orden »Begära borgenärer» till
orden »Begär någon af parterne.»
SS 72-77.
Biföllos.
§ 78.
Gr. Sparre: Afven i denna 78:de g är det misstag begån
get,
att der förekomma uttrycken »borgenärs begäran», samt »gäldenär
eller borgenär», då det i stället bör heta »parts begäran» och
Oen 14 Juli t. m.
93
»sorn af part under skriftvexlingen ej anfördt varit.» Jag an häller
om bifall till §:ii med de af mig nu omnämnde förändringar.
g:n bifölls med förändring af ordet »borgenärs» till ordet »parts»,
af oroen »gäldenär eller borgenär» till ordet »part», samt af ordet »anförda»
till ordet »anfördt.»
S 79.
Bifölls.
S 80.
Hr Dalman: I utländska lagstiftningar synes uphörande af
preklusion stå i omedelbart sammanhang med den der allmänt antagna
praxis, att inga till siffran obestämda fordringar fastställas
till betalning eller blifva föremål för utdelning i konkurs, hvarföre
man velat lemna borgenär öppet att, utan afs:de på inställelsedagen
och innan konkursen är afslutad, till siffran bestämma sitt fordringsanspråk.
Kunde ett sådant stadgande här införas; skulle jag
icke vidhålla min i motionen framställda anm. mot uphörande af
preklusion, men så länge det kan bero på en borgenär, att när
som helst under konkursen bevaka obestämda fordringsbelopp och
derigenom föranleda nya rättegångar, hvilka hindra konkursens afslutande
samt fördröja den slutliga utdelningen äfvensom redovisningen,
vore det högst obetänkt att lemna utrymme för dylika missbruk.
Denna omständighet, eller de särskilda rättegångar, konkurser
alstra af sig, är utan tvifvel en af de förnämsta anhne att
personer nu kunna hållas under konkurs i halfva sin lifstid, och
att slutlig utdelning ofta aldrig kommer i fråga. Visserligen föreslår
Utsk:t i 125:t.e §:n, att sedan all konkursboets tillgängliga
egendom blifvit i penningar förvandlad och den för slutliga utdelningen
deraf bestämda dag tilländagått, konkursen anses afslutad,
ändå att dom öfver bevakade tvistiga fordringar ej fällen är. Men
deremot stadgar 119:de §.n att om fordringen är ogillad, men ändring
sökt i rättens dom, eller om den beror på pröfning, så mycket
som på fordringen deraf belöper skall afsättas. Härigenom
måste den slutliga utdelningen ändå alltid fördröjas. Följaktligen
om preklusion borttages, skulle man in till sista ögonblicket, som
föregår utdelningen af massans tillgångar imellan de fördringsegare,
som i laga tid anmält sig, kunna äfventyra anmälan af ett fullkomligt
obefogadt fordringsanspråk, och derigenom hindra både utdelningen
och konkursens afslutande. Detta är ett förhållande,
hvarpå Utsk:t icke synes hafva fäst någon upmärksamhet, men som
likväl tyckes vara af stor vigt att konsiderera, innan man borttager
preklusionen.
Af detta skäl yrkar jag återremiss af 80:de §:n.
Gr. Sparre: Jag inser icke riktigt, hvad sammanhang den
af Hr Dalman nu gjorda anm:n har med frågan om preklusion;
ty det är naturligtvis lika mycket bidragande till upskof med den
94
Den 14 Jall t. m.
slutliga utdelningen i massan, ehvad dylika till beloppet obestämda
fordringsanspråk göras före eller efter inställelsedagen. Om således
ett stadgande i den angifna syftningen här vore af nöden, skulle
det vara lika behöfligt, vare sig preklusionen uphäfves eller ej.
Ur rent doktrinär synpunkt kan det äfven ifrågasättas, huruvida
fordringsanspråk af omförmälde beskaffenhet lagligen kunna väckas,
ehuru jag icke vill förneka, att de i lagskipningen blifvit godkända.
Då jag emellertid icke är beredd att för ögonblicket afgöra,
om det löreslagna stadgandet, i olikhet med hvad jag i alla främmande
lagstiftningar erfarit, må här kunna inflyta, och då jag icke
vill motsätta mig någon slags förbättring, der sådan kan göras,
så vill jag icke bestrida den påyrkade återremissen i den syftning,
som Hr Dalman föreslagit, dock med den reservation, att jag inom
Utskit får betänka mig, innan jag förklarar mig beredd att bifalla
förslaget eller icke.
Hr Dalman: Jag tackar Gr. Sparre för hans benägenhet
att gå mina önskningar i detta fall till mötes, och jag instämmer
med honom deruti, att det icke är nödvändigt att det löreslagna
stadgandet göres endast i anseende dertill att preklusionen uphör.
Jag ber dock att få nämna, att jag icke funnit någon lämpligare
§ än den nu förev:de, der detta stadgande kan inflyta. Det är
mig dock likgiltigt, hvar det intages, men jag kan icke medgifva,
att preklusionen försvinner, med mindre ett dylikt tillägg eger rum.
Gr. Mörner: Jag anhåller att, beträffande den nu före
dragna
80:de gm, få till LagUtsk:ts Ordfide framställa en fråga.
Der förekommer, att efter inställelsedagen borgenär får anmäla sig
för att få sina fordringsanspråk uptagna och pröfvade, oaktadt han
icke iakttagit inställelsetiden. Jag skulle önska att få veta, huruvida
någon preskriptionstid är bestämd för verkställande af en sådan
anmälan, eller om dylika fordringsanspråk kunna få väckas
ända tilldess det visat sig att gäldenären liqviderat sina skulder
och således är från vidare kraf fri. Huru det under sådana förhållanden
skall tillgå med massans utredning och med pröfning af
olika borgenärers olika rättsanspråk, förefaller åtminstone mig något
dunkelt.
Frih. Armfelt: Så vidt jag kunnat upfatta Gr. Mörners
mening, har han önskat få veta, huruvida Utsk:t hade utsatt någon
viss tid efter inställelsedagen, efter hvilken det icke skulle stå
borgenär öppet att anmäla sina fordringar. Så har också icke
skett; men det korrektiv, Utsk:t föreslagit emot att dylik anmälan
icke må ske alltför sent, ligger hufvudsakligen i den i 122:drag:n
gifne föreskrift, att om borgenär, som efter inställelsedagen fordran
anmält, kommer »och hos syssloman visar sig hafva bevakningshandlingar
till rätten eller domaren ingifvit; då skall i utdelningsförslag,
till hvars framläggande dag derefter kungöres, utdelning å
hans fordran beräknas.» Jag tror att detta stadgande, hvarigenom,
ehuru den preklusiva verkan af konkurs-stämningen uphäfves, den
Den 14 Jnll f. m.
95
efter inställelsedagen bevakande borgenären förklaras icke berättigad
erhålla utdelning i annan, massan tillhörig egendom, än den,
sorn efter hevakningstillfället till utdelning förekommer, innebär tillräcklig
garanti för att icke anmälanden om fordringar skola alltför
sent inlemnas.
Gr. Mörner: Efter den uplysning, som nu blifvit mig med
delad,
och hvilken öfverensstämmer med innehållet i följande §§:r,
har jag ingenting att vidare anföra.
Efter härmed slutad öfverläggning och uppå framställd propos.,
blef §:n återremitterad.
SS 81 — 88.
Biföllos.
S 89.
Frih. Armfelt: I förev:de 89:de S stå vid 3:ne olika till
fällen
orden »Rättens Ordförande» Detta har skett af förbiseende
och bör rättas till blott och bart ordet »Rätten».
S:n bifölls med den förändring, att de å 3 ställen förekommande
orden »Rättens Ordförande» utbyttes emot ordet »Rätten.»
8 90.
Hr Dalman: För min del anser jag den föreskrift nödig,
att ingen borgenär må få utdelning i konkurs, så vida han icke
styrkt sin fordran med ed, ehvad det äskas eller icke. Jag anser
det visserligen rätt, att denna ed icke föreskrifves såsom vilkor för
bevakningens giltighet; men då edgång är stadgad för så många
andra tillfällen, torde det vara nödigt att så äfven sker här, innan
borgenär erhåller utdelning.
Gr. Sparre: Om man ej gillat förslaget derom att edgång
icke ovilkorligen fordras för erhållande af utdelning i konkurs,
skulle anm. deremot gjorts vid den redan bifallna 82:dra §:n. Att
nu, sedan R. o. Ad. godkänt nämnde § och sålunda icke fordrat
ovilkorlig föreskrift i detta hänseende för borgenärer i allmänhet,
fordra en sådan föreskrift för borgenärer, som hafva pant eiler inteckning,
kan väl icke vara riktigt. Ty om edgång skulle fordras,
borde det väl vara af sådana borgenärer, som icke hafva pant eller
inteckning. De, som hafva sådana säkerheter, ega nemi. verkliga
bevis på sina fordringar. Derföre ifrågasattes ock, om edgång bör
lämpligen kunna någonsin fordras af dylika fordringsegare. Så är
deremot icke förhållandet med de andra. Jag tillstår, att jag icke
tillräckligt hörde anm:n i början, huruvida den egentligen gick ut
derpå, att man skulle aflägga ed, innan man upbär sin fordran,
eller om edgången blott skulle vara vilkorlig. Utsk:t har varit af
9«
lien 14 Juli f. m.
den åsigten, sorn temligen allmänt fir uttalad hos oss, att ed, vid
alla möjliga tillfällen använd, leder dertill, att den betraktas som
en formalitet, den man måste underkasta sig, dervid förbiseende
det högtidliga och betydelsefulla deruti. Utskit har dessutom haft
2:ne andra skäl för sitt förslag, nemi. dels att i utlandet, och förnämligast
i Hamburg, de allra bittraste klagomål försports öfver
dessa Svenska eder. Man anser i Hamburg att en ed egentligen
är en värjemålsed, hvars afliiggande för en köpman anses innebära,
att han är misstänkt. Enahanda är förhållandet med de Tyska
städer, med hvilka Sverige har affärer. Det var således komiterades
vigtigaste föremål, att betänka, huruledes dessa klagomål borde
afhjelpas, utan att träda säkerheten för nära. I detta afs:de var
Utskit likasom komiterade af den öfvertygelse, att på samma sätt
som borgenärseden nu förlorat all betydelse, på samma grund skulle
den erhålla betydelse, .om den blott ålades, när misstanka vore för
handen. Det är således klart, att när syssloman, vid granskningen
af fordringarne, finna någon tvetydighet eller ani. till misstanka i
ett eller annat fall, så kan edgången vara ganska lämplig. Ty det
är bekant att fordringar kunna köpas af personer, som äro mindre
nogräknade. Om vanliga förhållandet blefve, att edgång icke fordrades
annat än då någon slags misstanke mot fordringsanspråket
upstod, så skulle på samma gång den fordringsegare, som af yrkandet
om edgång funne sig förnärmad, draga sig tillbaka, hvarigenom
man således vore vissare om att ändamålet med edgången
vunnes. Vill man åt edgången gifva någon betydelse, så är det
klart, att man icke bör föreskrifva, att den skall vara ovilkorlig.
Jag motsätter mig på det varmaste Hr Dalmans förslag.
Hr Dalman: Jag är visst icke någon vän af edgång och
fäster ej heller vid densamma någon synnerlig vigt; men då vår
lag för en mängd öfrige fall föreskrifvit eder, då man t. ex. måste
aflägga tro- och huldhetsed, flera gånger tjenstemannaed, prested,
t. o. m. studented o. s. v., anser jag det icke vara skäl att i
förevide enstaka fall göra någon afvikelse för borgenärseden. Jag
har förklarat, att jag anser, det edgång icke bör vara ovilkorlig
för bevakningars giltighet; men att göra edens åläggande beroende
endast af gäldenärs eller någon enskild borgenärs yrkande, anser
jag deremot vara ett sätt att chikanera, som synes mig förhatligt,
och synes det mig vara vida mera princip vidrigt att införa ett sådant
stadgande, än att ålägga edgång utan afside på om fordringsegaren
kan anses misstänkt eller icke.
Då frågan om edgång förekommer jemväl i den nu föredragne
90:de §:n, har jag trott mig icke fela mot ordningen, då jag
vid detta tillfälle framställt mina anmir emot förevide stadgande.
Att dessa anmir icke hafva uteslutande afside på intecknings- och
pantinnehafvare, har jag förut antydt, utan önskar jag eu allmän
föreskrift derom, att edgången skall ske före utdelningen. Jag yrkar
återremiss af denna punkt, helst jag icke finner Gr. Sparre
hafva i något hänseende vederlagt mina anmir.
Den 14 Juli f. m.
97
Gr. Mörner: Sedan Gr. Sparre utvecklat anledningen till
nu ifrågav:de stadgande, har det åtminstone för mig blifvit klart,
att Utsk:t.s förslag i denna del är fullkomligt misslyckadt, ty genom
ifrågavide stadgande har man icke gjort annat, än öppnat en
väg för chikaner, och sådant måtte väl icke vara meningen med
en lag. Af den, som man vill chikanera, fordrar man ed, och mot
den, man vill hafva undseende för, förfar man tvertom. Det är
icke nödigt att den, som fordrar en annan på ed, skall för sitt
påstående i denna del upgifva någon anledn., och föreskriften skyddar
icke heller den omtalade grossören i Hamburg från obehaget
att aflägga ed, ty man kan vilja chikanera honom lika så väl som
någon annan. Såsom värjemålsed betraktad, är den föreslagna eden
både otillfredsställande och ofullständig. Den är otillfredsställande
derföre, att i 92:dra §:n stadgas, att »utan hinder af den ed, som
borgenär gått, eger rätten att pröfva giltigheten af hvarje fordran,
hvaremot jäf i laga ordning gjordt är», och dess verkan är ofullständig
derföre att den med afs:de på nyss anförde stadgande icke
har egenskapen af sådan fyllnadsed, som gör slut på vidare tvister
och bestämmer fordringsanspråkets giltighet. Jag beklagar, att jag
icke var närvarande, då de föregrde §§:ne antogos; ty jag hade då
kunnat yika återremiss å dem, i hvad de afse edgång; men då i
den nu föredragna g:n är fråga om en person, som innehar pant
eller inteckning, och som, enligt Gr. Sparres förmenande, således är
i sin goda rätt, anser jag mig, oberoende af hvad som förut blifvit
beslutadt rör:de edgång, kunna motsätta mig förslaget. Antingen
böra nemligen alla aflägga ed, eller också bör den icke utan laga
skäl kunna affordras någon. I hvilketdera fallet sora helst, bör §:n
återremitteras, hvarom jag således auhåller.
Hr Estenberg, Karl Kristian: I likhet med Hr Dal
man
har jag icke stor kärlek till de många ederna, hvarken de
s. k. lofliga eller olofliga. Men för ingen del förenar jag mig deruti,
att, derföre att vi redan hafva så många eder, sala på högen och
i denna författning upnå en fullkomlig råga. Jag skulle tro att
i samma mån som sträfvandet att ställa lagen i öfverensstämmelse
med Evangelii fordringar blifvit allvarligt, i samma mån spårar
man också hos lagstiftaren ett bemödande att, så vidt möjligt är,
söka förminska den stora högen af eder. Detta sträfvande att ställa
lagen i öfverensstämmelse med Evangelii läror, måste visserl. af
hvarje sannskyldig Guds ords vän anses vara riktigt. Evangelium
säger icke på ett utan flere ställen: »J skolén icke svärja», och
man ser tydligen att detta rör icke blott de olofliga, utan äfven
de lofliga ederna. Det är således uppenbart, att, — när mau i
vårt land öfvar svordom med sådan fart, att utländningar säga,
att man bär först lär sig att svärja, hvarigenom landet kommit i
sådant vanrykte, att man tror namnet »Sverige» komma af ordet
»svärja», — att, säger jag, man bör sätta en damm mot ett sådant
svärjande. Jag förenar mig derföre med Gr. Sparre och dem,
som i lagstiftningen viljadofekomma den myckna edgången. Jag tror
h. vrit. - 7
98
Den 1 i Juli f. m.
att våra lagar skulle förlora mycket af sin kraft, oni man ställer
så till att edens helgd blir mindre aktad. Man har sagt, att man
i konseqvens härmed borde, lör undvikande al chikaner, befria hvar
och en från edgång. Ja, jag måste bekänna mig till deras mening;
ty skall man, på sätt Hr Dalman velat, föröka edernas mängd,
tror jag icke att man någonsin vinner något godt mål.
Gr. Sparre; Det gör mig verkligen mycket ondt, att min
granne, Gr. Mörner, förklarat förslaget misslyckadt; men det hade
varit af mycKet intresse, om dessa anmärkningar kommit förut.
Ty att nu hålla ett liktal öfver detta förslag, leiler icke till något
ändamål. Att begära en återremiss på denna § skulle naturligtvis
ännu mera förvärra saken, och då H. Exc. Hr Gr. o. Landtm,
tillåtit denna diskussion öfver en redan afslutad del, torde det tillåtas
mig bemöta invändningen om misslyckandet. Man har sagt,
att föreskriften om edgång, der det äskas, skulle leda till chikaner;
men p& hvad sätt skall man undvika att okynuiga personer chikanera?
Man har icke rätt att, för att undvika att en person skall
blifva chikanera;!, ålägga alla att svärja. Det är ett sätt att bota
ett ondt med ett hälften värre. Den värde talarens anmärkning
grundar sig derpå, att yrkandet om edgång skulle kunna medföra
chikan, och att enda medlet att förekomma detta är att ålägga
alla edgång. Men det är just detta, som jag hört öfver allt och
allmänt öfverklagas, och Utskit har sökt afhjelpa denna olägenhet.
Om en okynnig person yrkar edgång, så lider den, som yrkandet
rör, icke deraf, då han med lugnt samvete och i förlitande på sin
rättvisa sak vet att han icke har något att deraf befara. Jag uprepar
ännu en gång: det ovilkorliga stadgandet om borgenärs-ed
har åstadkommit så mycken klagan och så många förluster, att
detta förslag deraf varit på det högsta påkalladt. Då vi nu tala
om denna §, frågar jag: hvad är det, som begäres? Vi hafva
redan beslutat, att när edgång begäres, skall den aflägga», och detta
ar blott en tillämpning af hvad som redan är antaget. Hvad en
återremiss då skulle tjena till, vet jag icke.
Beträffande den andra anmärkningen, får jag fästa upmärksamheten
på det besynnerliga i Hr Dalmans påstående. Han har
sagt, att eden skulle afläggas före utdelningen; men vi hafva vedan
antagit, att edgång skall göras i sammanhang med bevakningen,
sä vida den dervid påyrkas. Skall man nu utom denna edgång
göra en ny i fråga om utdelningen, så vore det verkligen påkostande.
Men, säger den värde talaren, yrkandet om edgång be
höfde
icke göras förr än utdelning kom i fråga : men derpå svarar
jag att vi redan beslutat i föreg:de § att edgång skall göras i sammanhang
med bevakningen. Hvartill det skulle leda, om den först
fordrades vid utdelningen, vill jag nu visa. Ändamålet med denna
lag är att åstadkomma skyndsamhet vid konkursers behandling;
derföre och på det att skriftvexlingen emellan borgenärerna snart
måtte alslutas, är det stadgadt, att borgenärs-ed skall afläggas vid
bevakningen, då sådan påfordras. Den siste värde talaren antydde,
att det vore bättre, om den gjordes vid utdelningen; deraf blefve
tVp n Si juli f. m.
följden, att först skulle en ed aflaggas, då konkursen började, och
sedan, då den vore slut, kunde man ånyo yrka edgång vid utdelningen.
Det kunde då hända, alt några af borgenärerna bo UG
omlands; påståenden i nämnde afs:de skulle då göras emot dem-,
och just när utdelningen vore färdig, skulle det blifva den förträffligaste
anledning att uppehålla alltsammans. Detta skulle blifva
resultatet af Hr Dalmans yrkande, och jag hoppas, att R. o. Ad.
behagade finna att det icke kau antagas. Jag yrkar bifall pä
Utsk:ts förslag,
H. Exc. Hr Gr. o. Landtm, förmälte, att med anledn af hvad
Gr. Sparre yttrat derom, att öfverläggningen rör:de den nu föredragné
g:n fått omfatta gg. som redan voro al R. o. Ad. afgjorda, H.
Exc. ansåg sig böra uti minnet återkalla, att Ståndet vid beslutet
om lagförslagets föredragning paragrafvis fästat det förbehåll, att,
derest någon ledamot aktade nödigt att uti sitt yttrande rörande
någon viss paragraf vidröra andra uti förslaget förekommande stadganden,
som ansågos ega sammanhang med den föred ragne g:us
innehåll, sådant skulle vara honom öppet; och hade H. Exc. följaktligen
icke ansett sig befogad att afbryta den nu påg:de diskussionen,
ehuru den till större delen berört redan antagne paragrafer.
Gr. Mörner: Det vöre beqvämt för Gr. Sparre, att då han
först framställer satser och utvecklar dem, sedermera få upställa
hinder för andra talare att med svar bemöta hans skäl. Min framställning
var icke något annat, än en granskning af Gr. Sparres
anförande, dervid jag icke höll mig till några vissa gg i lagförsla
get,
utan blott till de satser, som förekomma i Gr. Sparres yttrande,
hvaröfver något beslut icke är åf R. o. Ad. fattad t.
Hr Grat har nu försökt rehabilitera de förut af honom så
djupt nedsatta borgenärerna, hvilka skulle åläggas att gå ed. Då
han förut framställt den åsigt, att det var ett bevis på misstroende
a t ed affordiades dem, har han nu sökt tillfälle förklara, att
någon skugga icke med anledn. deraf borde anses klibba vid dem.
Jag tror mig icke hafva uti mitt förra yttrande gått utom ämnet,
då det i den 90:de §:n är fråga om att äska ed af sådan pant-eller
inteckningshafvare, som icke anmält fordran i konkursen. Denna
g står alldeles oberoende af de föreg:dé gg, om hvilka R, o. Åd.
redan beslutat. Mitt yrkande om återremiss angick endast förenämnde
9U:de §, i afs:de hvarpå jag framställde två förslag: det ena,
att det för en sådan pantinnehafvare, som icke i konkursen bevakat
fordran, skulle blifva en ovilkorlig skyldighet, för att utfå sin
fordran, att fästa densamma med ed. Det ändra åter: att pantinnehafvaren
icke skulle kunna åläggas ed, utan att den, som framställde
yrkandet derom, skulle derföre anföra giltiga skäl. Utsk:t
skulle således få två alternativer att välja på, i händelse R. o. Ad.
skulle finna för godt att återremittera §:n, hvarom jag fortfarande
anhåller.
Hr Dalman: Gr. Sparre har en föga afundsvärd förmåga
att inveckla särdeles enkla saker. Derpå har han visat många
I) en 14 Juli t. m.
prof.. Det, har visserligen icke fallit hvarken mig eller någon annan
in, att yrka, det edgång skulle ske två gånger eller fördröjas
intilldess utdelning kommer i fråga. Tvärtom har jag yrkat, att
icke något särskildt påstående om edgång skulle behöfvas, men
att den utan sådant påstående skulle vara nödig; dock icke såsom
ett preestandum vid bevakningen, hvaröfver egentligen klagan nu
fores; den skulle i allt fall gerna kunna ske under skriftvexlingen
eller i sammanhang med bevakningen, eftersom Gr. Sparre håller så
strängt på beslutet härom. Emellertid förutsätter just 90:de §:n,
att yrkande om pantinnehafvares edgång icke behöfver framställas
förrän han vill njuta betalning ur panten, och att särskild tid då
utsattes för edgången. Att sådan utdelning icke sker i sammanhang
med bevakningen lärer väl vara Gr. Sparre bekant. I öfrigt
kan jag icke föreställa mig, att derest Utsk:t godkänner denna
åsigt, det skulle anse sig förhindradt att i sådan riktning förändra
de §§ före denna i samma kapitel, som dermed stå i sammanhang.
Och då H. Exc. Hr Gr. o. Landtm, förklarat, att det är R. o.
Ad. obetaget att granska §§:na i ett sammanhang, så har jag
icke heller funnit något formelt hinder för det af mig nu framstälda
förslag. 90:de §:n handlar om ed och icke om bevakning; och
då det finnes borgenärer, som kunna utbekomma sina fordringar,
utan att bevaka dem, måtte det väl åtminstone vara nödigt, att
för dessa bibehålla eden.
Gr. Sparre: Ja, det skulle verkligen vara så som den siste
talaren sagt, att det vore särdeles inkonseqvent och ologiskt, om, på
sätt Gr. Mörner sagt, så skulle kunna fordras af vissa borgenärer utan
laga skäl och af andra med sådana. Det vore i sanning att brännmärka
vissa borgenärer och icke andra. Deremot finner jag lämpligt, att
det står i lagen, att man kan fordra ed af hvilken borgenär som
helst; men ingalunda att man skall förebringa laga skäl. Då 11.
o. Ad. redan beslutat, att edgång endast skall ske, då sådant yrkas,
samt bestämt alla formaliteterna dervid, kan jag icke finna,
hvartill det skulle leda, om man nu i denna g stadgade, att edgång
ovilkorligen skulle fordras för att pant- eller inteckningsegare
skulle utfå fordringsbeloppet. Det beror af någon borgenär, att
yrka edgång vid bevakningen; men om den då ej yrkas, kan den
sedermera ej påfordras. Deremot, då utdelning slutligen skulle
ske, kunde edgång påyrkas. Sålunda skulle utlänningen, som i
allmänhet icke kan känna till våra institutioner, erhålla kännedom
om det nya procedere han hade att iakttaga, först då när han
komme för att lyfta sina penningar, derigenom att man svarade
honom: »nej, min herre, ni skall först svära.» Då är det väl enklare,
att just under det sjelfva processen pågår, låta alla yrkanden
och framställningar göras och ömsesidigt bemötas, så att utdelningen
sedan blir en blott liqvidationsåtgärd. Jag kan icke se annat,
än att det af de värde talarne yrkade sättet, hvartill jag icke
sett maken i något annat lands lagstiftning, vore högst olämpligt.
I det fallet är jag verkligen mera benägen att hålla mig till det
I) en 14 J11 li f. m. 101
nu bestående, då det, både är enklare och bidrager till mer skynd
samhet.
Gr. Mörner: Det var oväntadt, att Gr. Sparre skulle för
klara
det vara ett kuriosum, om det skulle åläggas en person, att,
innan han finge betalning för sin fordran, fästa densamma med ed.
Detta är dock just hvad 90:de §:n innehåller. Enligt densamma
skall nemligen borgenären, innan han får lyfta betalning för panten,
aflägga en sådan ed, och när den äskas, skall domaren förelägga
tid derför. Ett sådant äskande kan framställas ända tilldess
fråga blir om utdelning, och då får borgenären finna sig vid att
vänta tilldess han aflagt eden. Då Gr. Sparre emellertid funnit
detta stadgande innefatta ett kuriosum, förmodar jag, att han instämmer
med oss i yrkandet om återremiss.
Hr Dalman: Jag ber blott att få besvara Gr. Sparres an
märkning
derom, att, i fall en föreskrift infördes i lagen, att edgång
borde afläggas innan utdelning sker, men icke erfordras vid
bevakning, utländske borgenärer icke skulle derom erhålla kännedom.
Jag förstår dock icke hvarföre ej detta kunde låta göra sig
lika väl, som att de nu erhålla underrättelse om stadgandet att
edgång fordras före bevakning, och att de i sammanhang med införandet
af sina bevakningshandlingar, bifoga bevis öfver edgång.
Om mitt förslag antages, skulle deras ombud blott behöfva i stället
underrätta dem, att, innan konkursen slutar, insända edgångsbevis.
Beträffande invändningen att den af mig gjorda framställningen
icke numera vore på sitt ställe, eller att den vore för sent
väckt, så skulle jag snarare vilja påstå att den kommer alltför tidigt,
emedan min anmärkuingsrätt i detta hänseende qvarstår ända
tilldess vi hinna till kap. om utdelning och redovisning. Annu
i detfa kap. skulle nemligen, sedan de föreg:de §§:ne blifvit, till
följd af min frånvaro några ögonblick, utan anmärkning bifallna,
det tillägg kunna göras, som jag påyrkat. Jag föreställer mig
dessutom, att Utsk:t har fullkomlig rättighet att, i händelse af
återremiss, förändra de föreg-.de gg:ne i öfverensstämmelse med mitt
förslag att edgång skall vara ett nödvändigt praestandura för att
utur konkurs för fordran njuta betalning.
Gr. Sparre: Min värde grannes anmärkning derom, att jag
skulle sagt det vara ett kuriosum, som står i denna 90:de §,
grundar sig på ett fullkomligt misstag. Jag har nemligen såsom
ett kuriosum ansett, om jag, oberoende af processen och sedan
allt blifvit utageradt, samt ingenting annat än utdelning återstår,
då komme och fordrade ett nytt procedere. De fordringsegare,
som deremot i denna g äro i flaga, hafva aldrig varit med om
bevakningen, och man har således icke kunnat vid bevakningen
fordra någon ed af dem.
Gr. Mörner: Det är mig omöjligt att hindra Gr. Sparre
102
i) e ii .14 Juli f. m.
från att vid 90:de §:n eller vid andra lagförslag andraga skäl. som
icke höra till frågan; men det vore deremot en alltför stor artighet
af mig att, då så sker, icke anmärka det. .lag anser mig således
både oförhindrad och berättigad att göra det. Hvad Gr:n
för öfrigt yttrat om denna fråga, tror jag alldeles icke vederlägger
anmärkningen, att påståendet om edgång för innehafvare af
pant kan väckas sedan panten är försåld och pantinnehafvare!!
skulle erhålla sin utdelning. Jag fortsätter mitt yrkande.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad samt H. Exc. Hr
Gr. o. Landi m. uptagit, de derunder gjorda yrkanden om dels bifall
till, dels återremiss af den förev:de §:n, framstälde H. Exc.
propos. å bifall till densamma och, då dertill svarades många ja,
jemte några nej, förklarade sig hafva funnit ja öfvervägande.
Hr Dalman begärde votering.
Hplästes och godkändes följande voteringspropos.:
»Den som bifaller 90:de §:n af LagUtsk:t.s uti Betänk. N:o 35
framstälda förslag till nv Konkurslag, löstalja;
den
det ej vill, röstar
Nej;
Vinner nej, varder nämnde § till Utsk.-t återremitterad.»,
Vid voteringens slut hade rösterna utfallit sålunda:
Ja — 28.
Nej — 10.
H. Exc. Hr Gr. c. Landtm, lillkännagaf, att anslag blifvit utfärdadt
till fortsättande af plenum kl. 6 e. m.
§§ 91—94.
Biföilos.
Hr Olivecrona: J.ag vågar hemställa, om den förändring
i, afseende på föredragningen af följande gg skulle kunna medgifvas,
att 99:de §:n blefve föredragen före den 9ä:te, emedan i den
förra förekommer principen ang:de tvångsackord, af hvilken princips
antagande bestämmelserna i de öfriga g§:na äro beroende.
Sedan H. Exc. Hr Gr. o. Landtm, uptagit Hr Olivecronas
nu gjorda förslag och derefter yttrat, att det törhända vore lämpligare,
att samtlige ifrågrde gg gjordes til) föremål för gemensam
öfverläggning, anmälte sig och yttrade
Hr Olivecrona: Jag har alldeles ingenting emot, om den
förändring sker, som H. Exc. Hr Gr. o. Landtm, framställt, eller
att samtliga dessa §§ på en gång föredragas.
Efter det propos. å bifall till hvad' sålunda föreslagits blifvit
framställd och med ja besvarad, föredrogos
JD en 14 Juli f. m.
103
ggine 95 — 99.
Pir Olivecrona: De anmärktur, jag nu ämnar göra, kom
mer
jag hufvudsakligen att rigta mot 99:de gin, der egentligen en ny
princip är upstiilld, som skiljer sig från den hittills i vår konkurslagstiftning
antagna. Hittills har man ansett, att borgenärer icke
må ega besluta angående frånvarandes rätt; men enl. detta förslag
skulle deremot sådant kunna ske. Det lärer väl icke kunna bestridas,
att det till principen kan anses oriktigt, att två eller tre
kunna genom ett aftal besluta öfver en annans rätt. Att göra ett
undantag derifrån i konkurs-lagstiftningen kan endast försvaras för
så vidt det medför allmän nytta, hvilket också varit skälet till att
stadgandet uptagits i åtskilliga utländska lagstiftningar. Men jag
ber att få fästa upmärksamheten derpå, att i de lagar, der det
förekommer, är det fråga om köpmäns konkurser. Hos oss åter
skulle det utsträckas till alla konkurser, bland hvilka i allmänhet
blott en fjerdedel tillhöra köpmän. Således kan icke det skäl gälla,
att det vore till någon allmän nytta. För affärsmän, isynnerhet
sådana, de der drifva egentlig penningehandel, är det visserligen
bättre att snart nog återfå sitt kapital, om också med någon förlust,
för att desto förr kunna omplacera detsamma; men för alla
andra är förhållandet motsatt. 1 vårt land finnas också ganska få,
som idka penningehandel, utom de publika kassorna; och det blefve
då de, hvilka fingo sitta emellan. Jag frågar, vid sådant förhållande,
om det vore billigt att låta dem blifva lidande, oell om
banko-diskonten, eller andra dylika kassor, skulle behöfva rätta sig
efter den majoritet, som för tillfället kunde bilda sig. I alla sådana
konkurser, som icke göras af köpmän, är det vanligen ofta
slägtingar eller vänner till gäldenären, som försträckt honom penningar.
Dessa kunna rangera så, att de för tillfället bilda majoritet,
då naturligtvis andra, som på god tro lånat eessionanten penningar,
få sitta emellan. Utsk:t har utgålt derifrån, att borgenärerna
i konkursen skulle vara att anse såsom bolagsmän i ett bolag,
och om i ett bolag minoriteten får åtnöja sig med majoritetens
beslut, så bör oek samma förhållande ega rum i en konkurs.
Men förhållandet är dock icke alldeles sådant; ty då en konkurs
inträffar, så upkomraer derigenom alldeles icke något verkligt bolag.
Det är visserligen sannt, att i afs:de på förvaltningsåtgärder
majoriteten, under nuv:de förhållanden, bestämmer allt; men den
får icke fatta beslut om hvad som rör andras rätt. Det är denna
grundsats, som jag tror icke böra frånträdas annat än i köpmanskonkurser.
Jag tror derföre, att vill man införa tvångs-ackordet i
vår lagstiftning, så bör det allenast ske i alside å dylika konkurser.
Skillnaden emellan dessa och andra lärer icke vara så svår
att bestämma,, emedan redan i lista gin finnes denna skillnad angifven.
Jag önskar derföre återremiss å aila dessa gg, ! den syftning,
att tvångsackordet endast må gälla i afside å köpmannakonkurser.
Beträffande bestämmandet af den majoritet, som här är fastställd
till så kan tvifvel upsla, huruvida icke majoriteten borde
104
I>en 14 Juli f. m
vara något större, f tie fall, der tvångsackordet i England med-'
gifves, är majoriteten fastställd tili T®0-, icke blott i afs:de på fordrings-beloppet,
utan äfven beträffande person-antalet. Hvad angår
principen i sin helhet, får jag nämna, att den icke är gillad
hvarken af Lag-komitén eller Lag-beredningen, och då den först
upställdes i förslaget af år 1854, yttrade sig Högsta Domstolen
deremot och afstyrkte förslaget, på grund af de skäl, som jag nu
i största korthet anfört.
Hr Dalman: Ehuru jag anser stadgandet af majoritetens
ätt att tvinga minoriteten att skänka bort någon del af sin fordran
i det hela rättsvidrig, vill jag likväl 'icke helt och hållet mot
sätta
mig införandet äfven i Sveriges lagstiftning af denna princip,
hvars flera fördelar erfarenheten inom större delen af den öfriga
handels-verlden vitsordat och hvilken äfven i Sverige bör leda till
konkursens skyndsamma afslutande samt förekomma nu öfliga mer
eller mindre bedrägliga ackordsaftal, då den ene borgenären betingar
sig bättre vilkor än den andre. Deremot vidhåller jag deu
i min motion framställda anmärkning mot lämplighet af tvångsackord
i andra konkurser än af sådane personer, som domstolen
förklarar såsom affärsmän, d. v. s. köpman, fabriks- elier andra iudustri-idkare
skeppsredare o. s. v.
En affärsman har vanligen sina mesta skulder till andra affärsmän,
hvilka ömsesidigt af sådana affärer skördat vinst, så länge
affärerna gingo bra och i ju större skala de bedrefvos. Så är
förhållandet t. ex. med den utländska krediten. Den ger köpmannen
vinst af sin handels-rörelse, bankiren af sin penninge-rörelse.
Cbancen att vinna eller förlora är sålunda ömsesidig. Sådant är
också ett antagligt motiv för tvångsackord i köpmäns konkurser.
Men både i Frankrike, England, Nord-Amerika, Hamburg m. fl.
är tvångsackordet på detta sätt inskränkt. I Frankrike och, så
vidt jag ej allt för orätt minnes, äfven i England och Nord-Amerika,
är konkurs icke tillåten för någon annan än en affärsman,
utan äro alla andra gäldenärer underkastade en ständig exsekut.ion.
Här i Sverige är det desto mer betänkligt, att medgifva tvångsackord
i andra än affärsmäns konkurser, som detta kunde blifva
särdeles vådligt för våra många pensionskassor och anstalter för
välgörande ändamål, hvilka i allmänhet noga akta sig för att discontera
köpmäns reverser utan real-säkerhet, men deremot hafva
betydliga kapitaler utlånta till embets- och tjenstemän, jordbrukare
m. fl. dylika personer endast mot namn och borgen. Dessa gäldenärers
skulder äro vanligen uteslutande placerade hos enskilde
personer eller inrättningar, hvilka icke beräkna någon annan vinst
af sina utlåningar än laglig ränta. Det är fördenskull att anse
snart sagdt som ett våld, att en majoritet af slägtingar och vänner,
som af enskild välvilja vill upoffra sina fordringar, skulle kunna
till ackord tvinga en allmän kassa eller andra borgenärer, som,
utan att stå i närmare förhållanden till gäldenären, endast i förlitande
på hans heder och vederhäftighet, lemnat honom försträck
-
I > e n 14 Juli f’. m.
loft
uingar eller för honom gått i borgen. Jag yrkar således att tvångsackordet
måtte blifva inskränkt endast till affärsmäns konkurs.
Stadgandet i 98:de §:n att i öfverläggning oell beslut angående
ackords-förslag de borgenärer ej må taga del, hvilka yrkat förmånsrätt
för sina bevakade fordringar, utan, i den mån de det yrkandet
återkallat, kunde blifva särdeles förnärmande ej mindre för
de borgenärer, som yrkat, men derföre icke äro lagligen berättigade
till förmånsrätt, än äfven för dem, som lagligen ega förmånsrätt,
men för hvilka den föreskrifna panten är otillräcklig, eller för dem,
sorn bevakat förmyndaremedel, och slutligen för konkurs-massans
egna kredilorer. Till förekommande häraf erfordras således ett bestämdt
lagstadgande, som hindrar ackords-förslagets antagande, så
vida det icke, utom den qvot det erbjuder åt de oprioriterade fördringsegarne,
tillika leranar säkerhet för full betalning så väl åt
de prioriterade, som ega inteckning eller pant, i den mån tillgång
dertill finnes i den egendom, hvilken för hvarderas fordringar häftar,
som åt öfriga prioriterade borgenärer, t. ex. tjenstefolk, omyndige,
jemte konkursmassans egna kreditorer.
Likaledes synes det nödigt, att då rättighet medgifves, hvilket
äfven jag anser riktigt, att deltaga i omröstningen öfver ackordet
äfven åt sådan borgenär, hvars fordran blifvit bestridd, han åtminstone,
förr än han får i ackordsaftalet deltaga, ovilkorligen skall
hafva med borgenärsed fästat fordran.
I afs:de på delaktighet i omröstningen om ackordsaftalet för
borgenären, som bevakat till beloppet obestämda fordringar, saknas
all föreskrift, ja Utsk:t synes icke ens hafva tänkt på en slik i
alla större konkurser inträffande kasus.
Närmare och tydligare bestämmelser rörande vilkoren och methoden
för ackordsafta 1 synas således vara oundgängliga, så vida
icke tvisten om ackordsaftalet skall kunna draga längre ut än sjelfva
konkursen genom klagomål öfver rättens beslut i denna del af konkurs-processen
o. s. v.
På alla dessa skäl yrkar jag återremiss af de nu föredragna
95 — 99 §§:ua och deras omarbetning.
Gr. Sparre: Vi äro nu inne på den sista af de egentligen
stora principfrågorna, men också, efter min öfvertygelse, måhända
den vigtigaste. Det förundrar mig icke att anmärkningar blifvit
gjorda emot tvångs-ackordet; tvertom har jag städse och öfverallt
hört betänkligheter yttras deremot. Men besynnerligt nog, har jag
icke hört någon, som icke slutligen öfvergått på min sida; och
om jag derföre icke lyckas att öfvertyga K. o. Ad., så är det mitt fel.
Man har till en början sagt, att det vore principvidrigt, att
en majoritet skulle kunna inkräkta på minoritetens rätt. I sin
allmänlighet innebär denna anmärkning en sanning. Men jag får
fästa upmärksamheten på de särskilda förhållanden, som ega rum
med en konkursmassa. Den är egentligen ett slags ofrivilligt bolag,
eller åtminstone närmar den sig karakteren deraf. I ett bolag
binder alltid majoriteten minoriteten. Anmärker man att sådant
icke bör ega rum, så svarar jag, att det i många fall är all
-
i 06
Den 14 Juli f. m.
delés nödvändigt, till och med i sådana fall, der majoriteten kan
tillfoga minoriteten långt större skada, än i en konkurs. I t. ex.
förvaltningen af massan, der sättes icke i fråga, att ju ej majoriteten
binder minoriteten, oaktadt det är klart, att den förra genom
förvända beslut kan högst menligt inverka på den sednares rätt.
På samma sätt förhåller det sig, då det är fråga om förlikning af
er. tvistig rättegång; äfven der gäller pluralitetens beslut, Man
lefver icke isolerad; vi kunna icke undgå att inträda i förhållanden
med personer, understundom frivilligt, understundom ofrivilligt.
På hvad sätt skola de förvecklingar, som deraf upstå, kunna lösas,
om icke genom pluralitetens beslut? Hvem känner icke, M. Hrr.
de missbruk, till hvilka de nuvide förbållanderna i Sverige gifvit
anledn.? Hvem har icke funnit, huru i en konkurs en enda, genom
ett fräckt vägrande att antaga ackordet, tilltvinga)' sig betalning
på de andra borgenärernas bekostnad? Den ovilja, som ett
sådant upförande af en enda eller två individer förorsakar, afväpnar
icke dessa, då de sätta en fräck panna deremot. Genom sin
vägran kunna de tvinga de öfriga borgenärerna att lemna dem full
betalning. Ju mera ett sådant förfarande blir bekant, desto mera
skall det efterföljas, tills det slutligen inträffar, att så snart ett
ackord sättes i fråga, skall någon försöka att genom nekande erhålla
full betalning på de öfrigas bekostnad. Kan det vara billigt
att lagen är sådan, att just der ackordet är förmånligast, (ty det
är naturligtvis framför allt då. som vägran att ingå derpå kommer
i fråga), en eller annan individ skall kunna tvinga de öfriga
att göra npoffringar. Man har vid 35:te g:n talat om mensklighet;
man har sagt, att det vore ett slafveri, ett barbari, att allt hvad
gäldenären ärfver eller förvärfvar under konkursen skall tillfalla
konkursmassan. Men, Mine Hrr! man måste ihågkomma, att äfven
den stränga rätten har sina gränser; man måste upfätta lagstiftningen,
sådan den under olika förb iden varit. Under ingen tid
har den varit så obillig, att den icke erkänt nöden och sökt afhjelpa
den. Men detta sker under olika former. Jag ber att få
tillkännagifva, att om jag i går syntes hård, så var det endast
derföre, att jag ansåg gäldenären böra af sin egen fördel upmanas
att erbjuda det förmånligaste ackordet, för att sålunda blifva i tillfälle
att återtaga sin förra verksamhet. Men, om han gör hvad.
han kan lör att tillfredsställa sina borgenärer, och en enda individ
kan tillintetgöra detta, så kallar jag sådant barbari, och den lagstiftning,
som tillåter sådant, kallar jag barbarisk. Ackordet är en
ur förhållandena nödvändigt framgående sak för att lindra nöden.
Jag nämnde i går att efter den gamla lagen gick man i afside å
konkursmål tillväga med barbarisk stränghet, ja, i de allra äldsta
tiderna ansågos cessionanterna såsom grofva brottslingar; de utställdes
på påle för att skämmas Ehuru 1734 års lag icke var så
grym, betraktade den dock cessionantens obestånd tillkommet antingen
genom vårdslöshet eller olycka. Det förra låg honom väl
till last, men i det sednare vore han fri, — då åtnjöt han beneficium
bonorum cessionis. Lagstiftningen gjorde således äfven under
detina tid afside på nöden, då den förklarade cessionant, som ge
-
Den XI J u Ii (, ra.
107
liom olycka rakat i denna belägenhet, fri från sina skulder. Enahanda
princip galler ännu i England, der ylet, är genom ett certifikat,
som domstolen förklarar gäldenären fri. Denna princip har
man måst, öfvergifva; man har kommit till den åsigten, att det
visserligen är en olycka för en person att nödgas göra cession,
men att det är orätt att låta hans olycka drabba äfven andra.
Att befrias från sina förbindelser till följd af afträdesförmån betyder
nu icke annat än gäldenärens frihet till sin person. Men har
man således konseqvent tillämpat denna grundsats, att ölyckan bör
träffa sin man och icke någon annan, så har man dock öfverlemna't
till fordringsegarnes bedömande, huruvida gäldenären gjort sig
förtjent af miskundsamhet, och om det är enligt med deras intresse
att vänta och sedermera utfå ett större belopp af sina fordringar,
i stället för att genast erhålla ett mindre. Men derföre bör man
icke öfverlåta åt en individ att genom sin halsstarrighet sätta sig
emot den rättskänsla, som gör sig gällande hos majoriteten af fordringsägare.
Ty det är alldeles icke sagdt., att ackordet skall in
nefatta
eftergift af fordringarna, utan blott ett anstånd med deras
liqviderande, som sätter gäldenären i tillfälle att återuptaga sin
rörelse, eller komma i en verksamhet och sålunda småningom bringas
i tillfälle att till fullo betala sina skulder.
Jag ber nu att få fästa upmärksamheten på en omständighet,
hvilken jag förut icke vidrört. Jag har sagt, att meningen med
detta förslag är att tvinga en person till konkurs, så snart han
befinner sig i obestånd och icke kan tillfredsställa sina borgenärer.
På samma gång som lagen är sträng deruti, att förekomma det
icke någon borgeniir må tillskansa sig fördelar på andras bekostnad,
så bör den äfven icke lemna några frestelser åt gäldenären till vidare
vinglerier. Vill nu lagen det ena och vill den det med kraft,
så måste den också tillse, att den icke gifver anledn. till det andra.
Det är nemi. klart, att, sedan en gäldenär kommit på obestånd,
leda honom alla hans åtgärder till ett hastigare och tillika djupare
läll. När en persons kredit är slut, så kostar honom nemi. hans
vingleri oerhördt mycket, och när det då är. alldeles slut, återstår
ingenting. Detta har lagstiftningen velat förekomma. Om en redlig
gäldenär visar sina fordringsegare sina böcker och handlingar
och dermed ådagalägger att han icke vinglat, utan att han från det
ögonblick, han uptäckte sitt obestånd, gifvit det för dem tillkänna,
så är det icke omöjligt, att borgenärerna skola af medlidande lemna
honom anstånd i förlitande på att han sedermera skall göra dem
rätt; likasom det också är antagligt att, om er. enda borgenär icke
kan genom sitt veto förbjuda ackordet, gäldenären skall vara villigare
att erbjuda ett godt ackord. På denna omständighet ber jag
att få fästa synnerlig upmärksamhet; det är just ett af de kufvudsakliga
ändamålen med denna lagstiftning, att cessionanten må genast,
då han märker sitt obestånd, gifva det tillkänna, och det är
ur denna synpunkt som. ackordet är vigtigt.
Man har anmärkt, att äfven under förutsättning att ackordet
medgifves, bör det blott komma i fråga i afside å köpmän. Under
mina utländska resor gjorde jag mig sa mycket som möjligt
108
Den 14 J u 1 i f. ra.
underrättad om hvad verkan ackordet der visat, huru domstolarne
ansågo det, och huruvida det i allmänhet verkat nyttigt för borgenärerna.
Jag vände mig i detta afs:de till den person i Berlin,
som företrädesvis handlade ackordsmåi och till hvilken JustitieMinistern
hänvisade mig. Detta var år 1856 och jag ansåg, särdeles
med afssde på den kort förut varande krisen, den tidpunkt
vara den lämpligaste för att inhemta kännedom om hvad verkningar
en institution haft, som varit tillämpad under tre år. Den
nämnde embetsmannen uplvste, på samma gång som han gaf tillkänna
att i ganska få af de mångfaldiga konkurser, hvilka framkallades
af krisen, någon tillstymmelse till bedrägeri förefanns, i
hvilket fall under-domstolarne alltid vägra fastställelse å ackordsaftal,
att han, som dagligen vore, i sällskap med cessionanter och
deras borgenärer, icke försport någon klagan öfver ackordet. I
Hamburg är ackordet redan gammalt och icke heller der har något
missnöje dermed försports. Beträffande Hr Olivecronas anmärkning
att i den Franska lagstiftningen ackord endast medgifves
köpmän, ber jag att få nämna att detta kommer deraf, att konkurs
enligt denna lagstiftning blott är tillåten för köpmän. Men så
är icke förhållandet i Tyskland. Jag har sagt, att det är i borgenärernas
intresse sorn jag förordar ackordet. Men örn så är, bör
deras intresse bevakas likaväl i en köpmans som i någon annans
konkurs. Jag kan icke uptäcka någon anledn., hvarföre det bör vara
annorlunda. Ofvergår jag från att betrakta borgenärens intresse till
gäldenärens, så inser jag icke, hvarföre ej en olycklig person, som ickeär
köpman, likaväl kan få njuta fördelarne afen förmån, sådan som ett ackord.
Jag missunnar icke någon klass någon förmån; men jag inser
icke hvarföre lagstiftningen skall gynna den ena framför den andra.
Vill man härvid invända, att endast köpmännen kunna träffas af
oförutsedda olyckor, så är förhållandet ingalunda så. Mitt hus,
som ännu icke är brandförsäkradt, kan ju brinna upp; man kan
få betala en borgen, hvilken man varit nästan nödsakad att ingå.
Allt detta visar att det skulle innebära en orättvisa att vägra den
ene en förmån, som man medgifver åt en annan. Men härtill
komma andra omständigheter, som göra saken omöjlig. Gr. Mörner
anförde, att det vore svårt att bestämma, hvilken som är köpman
eller icke, och han sade till och med, att, enligt 185 5 års
förordning, vöre alla köpmän. Om jag också icke vill gå in på denna
nog långt utsträckta tolkning, så är det dock säkert, att det
blir i alla tider svårt att säga, hvem som är köpman eller icke. Förordningen
af år 1855 är i detta afseende icke fullständig; men
komitterade hafva icke haft något annat att hålla sig till. Om
man vill invända, att Utsk:t sjelft i fråga om konkurser gjort
skilnad mellan köpmän och icke köpmän, så svarar jag att denna
skilnad icke medför några svårigheter; ty om jag icke, med stöd af
denna §, kan tvinga till konkurs, så går jag till en annan. Ty
förhållandet är verkligen så, att finnes icke en anledning till konkurs,
så finnes nog andra. Man torde kunna invända, att definitionen
i lagen på köpmän kan göras fullständig. Den Preussiska
lagen har i detta fall ingen definition, ehuru deu har särskilda
Den 14 J i) 1 i f. m.
109
kapitel för de olika slagen af konkurs. Då jag der frågade, hvarföre
raan i nämnde afseende icke försökt någon definition, svarades,
att erfarenheten visat, det sådant vore omöjligt. Vi hafva,
sade man, ingen annan utväg att få veta, huruvida en person är
köpman eller ej, än att en af rättens ledamöter begifver sig till
gäldenären och undersöker hans böcker m. m„ samt på sådan faktisk
grund afgör frågan. Något sådant är tänkbart, då det är
fråga om konkurs, men alldeles icke i fråga om ackord. Man
måste således tillåta den, som vill bestrida en persons egenskaper
af köpman, att gå instanserna igenom. Man har sagt., att här
vore ett eget förhållande med Sverige; man måste se de publika
kassorna till godo, och som dessa ofta diskontera, så skulle stadgandet
om ackord vara för dem högst ofördelaktigt. Men, Mine
Hrr, vi hafva, när bankfrågorna här förevarit, ansett det just vara
helt och hållet oriktigt, att dessa kassor skola befatta sig med
diskonteringar. Och, Mine Hrr, skola vi derföre, att dessa kassor
nu hafva en administration, som går helt och hållet utom ändamålet,
vägra att antaga en lag, som för närvide är gällande i England,
Holland, Belgien, Italien, Ryssland, Grekland, Ungern, och
der befunnits nyttig? Det har visat sig, att just dessa publika
kassor, som naturligtvis icke kunna antaga ackord, just de hafva
ganska ofta varit bland dem, som, då ackord bjudits, vägrat att
antaga detsamma, emedan de varit förbjudna att göra det. Jag
har mycken respekt för de publika kassorna; men jag vill icke,
att de skola genom lagen, skyddas på alla öfrige medborgares bekostnad.
Jag fruktar, att jag icke gifvit tillräckligt skäl för mig; men
jag erkänner, att jag är så utmattad af denna och de föregide dagarnes
ansträngningar, att, om jag icke lyckats bibringa någon allmän
öfvertygelse om fördelarne af ackordet, detta får skrifvas på
min räkning.
Hr Olivecrona: Jag anhåller att i största korthet få till
besvarande uptaga några af de skäl, som Gr. Sparre anfört. Han
har till en början sagt, att konkurs vore att betrakta som ett
tvångsbolag, och att, då majoriteten inom bolag egde beslutanderätt,
så borde sådant äfven vara förhållandet i en konkurs, synnerligen
som majoriteten bland borgenärerna i fråga om förvaltning etc. redan
nu ega beslutanderätt. Men jag ber att få erinra, att det är
en väsendtlig skillnad, då bolaget grundar sig på ett fritt aftal
emellan personer, och då något sådant aftal icke finnes. För öfrigt
tror jag, att det väl högst sällan lärer inträffa, att sysslomän
vårdslösa egendomen och, så att. säga, bortslumpa den, utan de
taga noga vara på densamma, emedan det kommer både majoriteten
och minoriteten till godo.
Vidare har Hr Gr:n sagt, att en enda borgenär skulle kunna
motsätta sig och dymedelst tilltvinga sig betalning på de andras
bekostnad, hvarigenom en minoritet i sjelfva verket komme att besegra
majoriteten. Härvid har Hr Gr:n åberopat ett förslag i enahanda
syftning som det närvarande, hvilket i Norige blifvit utar
-
110
D e ri 14 Juli f. m.
betadt af fen eler nedsatt komité. I förbigående får jag nämna,
att detta Norska förslag icke blifvit af Stor-Tliinget antaget, utan
tvertom der mött ganska starkt motstånd. I de flesta fall, då någon
vägrar att ingå på ett erbjudet ackord, är det blott derföre,
att han icke kan såsom förmyndare eller ombudsman för någon
publik kassa ingå på ett sådant; och jag hemställer till Grin sjelf
om, i händelse han i en konkurs hade att, fordra 1,000 R:dr för
sin pupills räkning, och det gällde ett ackord på 5 0 procent, om
han då vore så ädelmodig och godigjorde pupillen 5 00 Ridr, eller
om det icke vore barbariskt att efterskänka dem? Det är således
icke barbari, att en person ej kan efterskänka en annans rätt, lika
så litet som om Banken eller någon annan publik kassa ej skulle
göra det.
Vidare är det sagdt, att om ackordet infördes hos oss, skulle
derigenom förekommas vinglerier, emedan köpmännen då skulle visa
sina böcker och erbjuda ackord. Detta visar, såsom jag förut
nämnt, att Gr. Sparre tänkt sig blott köpmanna-konkurser; men
tre fjerdedelar af dem, som göra konkurs, föra icke några böcker
och kunna således icke framlägga dem. Jag tror sålunda icke att
vinglerierna skulle kunna förekommas genom ackords-prineipen, annat
än inom köpmans-kiassen, och der vill jag gerna medgifva dem
Gr. Sparre har sagt, att genom ackordet skall en cessionant
snart kunna åter börja sin rörelse. Argumentet visar att äfven
der köpmännen föresväfvat talarens fantasi.
Man har sagt att i Preussen den nya lagen visat sig fördelaktig;
men jag tror att det fordras ännu några år, för att kunna
rätt pröfva det, synnerligen straxt efter krisen.
Gr. Sparre har ytterligare sagt, att det skulle vara omöjligt
att upgöra en skilnad emellan köpmäns och icke köpmäns konkur
ser.
Jag tror dock icke, att det är så svårt, enär vi redan hafva
en författning, som säger, hvilka det åligger att som köpmän föra
böcker. Om också denna författning icke är så fullständig, soni
man kunde önska, så synes mig likväl att det här i Sverige icke
bör vara svårare att göra skilnad emellan köpmän och andra, än
i Holland, Grekland, Frankrike, Spanien och alla dessa länder,
som Hr Grin nyss uppräknade, och der det också blott är fråga
om köpmanna-konkurser; och jag fäster särdeles upmärksamhet på
att i alla dessa länder, hvilkas konkurslagstiftning blifvit byggd på
Frankrikes »code du commerce», är det blott köpmän, som ackordet
gäller.
För öfrigt är det sagdt, att när förhållandet är så som hos
oss, nemligen att de publika kassorna lemna lån, så är det också
ganska rätt att äfven de drabbas af följderna af deras felaktiga
förvaltning. Det hör icke hit, huruvida kassorna i detta fall handla
tiktigt financielt eller om de misstagit sig. Sådant kan icke in^
verka på denna fråga. Har en gång R. Stirs Banko-diskont sin
gifna instruktion att följa, så har man ingenting att förebrå densamma.
Gr. Sparre har såsom ett vigtigt skäl åberopat att ackordet
Skulle vara erkändt i hela Europa. Men det är icke så i den ut
-
Den ]4 Juli f. m.
lil
sträckning, att det skulle vara erkändt i alla konkurser, utan blott
i köpmäns. '
Slutligen ber jag att få fästa upmärksamheten derpå, att jag,
i (råga om ackord, icke funuit någon inskränkning i deras rätt att
deltaga i ackords upgörande, hvilka i konkurs bevaka fordran reservationsvis.
Sådant är hos oss ganska vanligt. Jag tror nemligen
att det vore betänkligt, om en person, som reservationsvis bevakat
stora summor, skulle få åtnöja sig med majoritetens beslut. Jag
anhåller fortfarande om återremiss.
Gr. Mörner: I det mesta af hvad jag ämnat anföra är jag
iörekommen af Hr Olivecrona. Gr. Sparre har sökt att mycket
omständligt ådagalägga vigten och nyttan af de s. k. tvängsackorderna.
Han har nästan gått derhän, att knappt anse någon kredit
möjlig utan en sådan lagstiftning. Det händer någon gång
att då man vill bevisa för mycket, slutar man med att bevisa in
genting,
och jag fruktar att så är denna gång fallet med Gr. Sparres
argumentation. Icke måtte den omständigheten, att en eller annan
borgenär vägrat att ingå på ackord, bigga hinder i vägen för de
öfriga att, om de så önska, antaga detsamma. Det är väl icke
dessa, utan gäldenären, som blifver lidande derpå att tvångs-ackordet
ej kommer till stånd. Men kan gäldenär hafva lagligt anspråk
att såsom rättighet påyrka befrielse tran sina ingångna förbindelser
förr, än han gjort rätt för sig? Han har ju utfäst sig att betala
sina skulder, och förr än han verkställt detta, har han ju ingen
rätt att derifrån blifva befriad, ~ Också säger Ulsk:t i sitt Betänk,
bland motiverna, att det är ett lagligt accessorium; men derpå har
Utsk:t icke lagt någon särdeles vigt,
Orsaken, hvarföre det skulle vara så vigtigt, att ifrågavide
stadgande antages, skulle vara, att cessionanten måtte åter försättas
i tillfälle att börja sin rörelse, och dymedelst förhoppning beredas
fordringsegarue om erhållande framdeles af större utdelning.
Det skulle således vara för dessa framtids-förhoppningars skull som
man skulle tvingas att ingå på ackordet. Det vore ett slags hazard-spel,
hvilket i afstde på köpmän möjligen kunde någon gäng
hafva utsigt för sig att kunna lyckas, men som i öfrigt torde förefalla
borgenärerne föga inbjudande.
De ledamöter, som gjort anmärkmr emot Utskrts förslag, hafva
ansett ackordet böra ega rum i afs:de å köpmäns konkurser. Detta
vill jag ej heller motsätta mig, emedan jag tror att det tilläfventyrs
kan hafva något skäl för sig. Men för den stora mängden
andra personer, hvilka kunna råka i cessibns-tillstånd, vill det förefalla
mig att förhållandet är betydligt olika. I dessa personers konkurser
har man merändels ingen utsigt, att det för framtiden kälf
vara af någon fördel för borgenärerna att ingå på ackord, och då
må dem väl förunnas den tillfredsställelsen att det må bero af deras
fria vilja att afsäga sig denna s. k. förmån eller icke. Gr. Sparre'
har lagt mycken vigt på det omdöme, som han hört yttras under
den tid, han var i Preussen, rörande fördelarne af ackordet. Det
hade säkerligen varit för det Högloft, huset lika intressant, om Hr
112
Den 14 Juli f. m.
Gr:ii, tlå frågan om fria räntan här förevar, äfven linde velat meddela
huset hvad som han i samma land kan hafva hört derom yttras.
Det är nemligen bekant, att just för att afhjelpa följderna
af krisen, gaf man i Preussen år 1858 räntan fri, och det är möjligt
att denna åtgärd verkade fullt ut lika mycket till de omtalade
resultaten, som det beprisade tvångs-ackordet. Gr. Sparre har sagt,
att det i fråga om detta ackord skulle vara svårt att göra en skillnad
emellan köpmän och andra. Det lät annorlunda, då jag vid
en föreg:de § talade om det obestämda i ordet köpmän, och dervid
såsom oegentligt anmärkte, att raan såsom definition på begreppet
köpman begagnat hvad som står i 1855 års förordning
stadgadt om hvilka de personer äro, som hafva skyldighet att föra
mera fullständiga böcker öfver den rörelse, som de idka. Jag tror
ieke, att någon skall vara villrådig om hvad, som förstås med
orden köpman, fabriks- eller närings-idkare, hvilka ord förekomma
i den af Gr. Sparre åberopade Preussiska lagen.
Vidare yttrade Gr:n, i sammanhang med den uttalade åsigten
om det obestämda i uttrycket köpmän, att den skillnad, som i §:n
vore gjord angående de omständigheter, på grund af hvilka man
kunde påyrka konkurs för köpmän men icke på andra, vore af ringa
vigt, emedan Utsk:t hade försett den som vill yrka konkurs, med
så många andra sätt att vinna sitt ändamål. Om Hr Gr:n hade
velat vara lika upriktig, då denna g föredrogs, så hade möjligen
voteringen fått en annan utgång. Emellertid tror jag, att man
icke bör låta alltför mycket förskräcka sig af de svårigheter, som
Hr Gr:n framdragit i afs:de på bestämmandet, huruvida en person är
köpman eller icke. Det låter väl lika lätt göra sig här i Sverige, som i
andra länder, att urskilja, huruvida en cessionant hör till deu ena
eller andra kategorien.
I afs:de på detaljerna af <§:n skulle jag tro, att den majoritet,
åt hvilken det blifvit öfverlemnadt att afgöra, huruvida en tvångskonkurs
skall anses vara beslutad eller icke, blifvit nog knappt
tilltagen, äfven om man skulle inskränka ackordet blott till köpmans-konkurser.
Ju mindre denna majoritet är, ju lättare måste
det vara för cessionanten att genom personlig inverkan på borgenärerna
bilda en sådan majoritet. Mångfaldiga förbindelser, såsom
slägtskap, vänskap m. m., kunna verka derhän att en del borgenärer
äro benägne att göra cessionanten alla möjliga tjenster, och alt
de sträcka sin tjenstaktighet ända derhän att de äfven genom sin
röst bortskänka andras rätt. För att förekomma sådant, torde det
vara nödigt, att en någorlunda stark majoritet föreskrifves, för att
tvångs-ackordet skall anses förbindande. För min del skulle jag
således vara af den tanka att den borde bestämmas till mera än
f, såsom i § 99 är stadgadt.
Från antalet af dem, som skola få deltaga i öfverläggning och
beslut om ackord, äro de uteslutne, hvilka yrkat förmånsrätt för
sina fordringar. Men ett yrkande är icke detsamma sora att hafva
vunnit hvad man yrkat. Om ett sådant yrkande icke vinner framgång,
synes det nog hårdt att den, som framställt detsamma, icke
skall
Den 14 J 111 i f. m.
113
skall få deltaga i omröstningen till ett beslut, som i alla fall kommer
att inverka på hans ratt och fördel.
Jag vill icke uptaga tiden med flere anmärkmr, utan slutar
med att förena mig med dem, som yrkat återremiss.
Gr. Sparre: Jag fruktar i sanning, att R. o. Ad. hunnit
tröttna att höra min stämma; men då jag anser detta kapitel varu
det vigtigaste i hela lagen, anser jag mig tvungen att ännu en gång
uppträda.
Man har fortsatt yrkandet, att ackord endast skulle beviljas
köpmän, och man har sagt, att det icke skulle vara omöjligt att
bestämma skillnaden emellan köpmän och icke-köpmän. Men, Mine
Hrr, detta är icke det hufvudsakliga af hvad jag anfört; jag nämnde
denna svårighet blott i sista rummet. Utan orsaken var att jag
ausåg det rättsvidrigl att medgifva ackordet blott åt vissa gäldeuärer,
men icke åt andra. Dertill kommer sedermera omöjligheten
att med fullständig noggranhet definiera hvad som menas med köpman,
på det man icke må finna någon anledn. att genom process
derom draga ut på tiden. Jag ber dessutom att få nämna, att den
distinktion, som man i England sedan uråldriga tider haft emellan
köpmän och icke-köpmän, har man numera börjat arbeta sig ifrån.
Då jag 1859 reste i England, var ett förslag framlagdt af Lord
Chancelor och ett annat af Lord John Russel, i hvilka båda förslag
denna skilnad i flera delar var borttagen. I ett enda afs:de
var den dock bibehållen, nemligen i fråga om vilkoren, hvarunder
en person kunde sättas i konkurstillstånd. Men ackord medgafs
åt både köpmän och icke-köpmän. Emedlertid har Lord Chancelor
låtit utarbeta ett nytt förslag, der man gått ännu längre i
detta afs:de. Jag frågade vid detta tillfälle flere advokater i England,
om man ansåg att detta förslag, hvilket innefattade en stor
och betydande reform, skulle vinna framgång, och de svarade mig,
att efter all sannolikhet komme så att ske, emedan det icke fanns
något skäl att behandla köpmän på annat sätt än icke-köpmän.
När nu förhållandet är sådant i ett land som England, så hemställer
jag, om det kan vara skäl att införa den ifrågav:de skilnaden
här, synnerligen som den icke bibehålies i mera än ett enda
fall, eller i afs:de på vilkoren för konkurs’inträffande?
Slutligen har den siste värde talaren sagt, att om också
ackordet skulle medgifvas, så är den majoritet af |, som förslaget
omtalar, alltför liten. Detta är dock ett fullkomligt misstag, ty
99:de §:n innehåller: »Förslag till ackord skall anses såsom antaget,
derest antingen alla tillstädesvarande borgenärer sig derom förenat’
och de bevakat |:delar af samtlige i konkursen anmälda fordringsbelopp,
de der blifvit eller blifva till betalning godkända och ej
med förmånsrätt utgå, elier ock A:delar af de vid sammanträdet
tillstädesvarande borgenärer ackords-förslaget bifallit och desse borgenärer
jemväl bevakat ^:delar af nyssnämnde fordringsbelopp.»
Om nu denna siffra är för låg, så ber jag att få åberopa utländska
exempel. Den Hamburgska konkurslagen delar gäldenärerna i 3
H. VIII. 8
Deii l'i Juli f. m.i
klasser, nemligen de, som bjuda 70, de som bjuda 50 oell desom
bjuda 30 proc. Om det bjudes mindre, bifalles ändock ackordet,
derest Jidelar af borgenärerna antaga det. Majoriteten är således
mindre, än den som förslaget innehåller. Den Franska lagen fordrar
endast enkel majoritet efter antalet och fidelar af fordringsbeloppet.
Äfven der fordras således mindre majoritet, än här. Den
Holländska lagen fordrar fidelar efter en person och \ efter fordringsbeloppet.
Den Engelska bestämmer f af fordriugsegarne och
lika mycket efter fordringsbeloppet. Den Preussiska är lika med
den Franska, nemligen enkel majoritet bland de tillstädesvarande;
men fordrar att de skola representera f af fordringsbeloppet. Häraf
finner man, att alla de utländska lagar, som jag omnämnt, fordra
mindre majoritet, än Utskits förslag. Slutligen ber jag att få nämna,
att ehuru i Norige Storthinget förklarade sig emot det förslag, som
der 1853 af särskilda komiterade utarbetades, har dock justitiaekomitén
numera tillstyrkt detsamma. Men, Mine Hrr, det är icke
nog med den garanti, Utskit sökt bereda genom den stora majoriteten.
Här finnes ytterligare garantier. För det första stadgar
49:de §:n: »Gode männen skola, med ledning af gäldenärens böcker och
andra konkursboet ronde handlingar samt de omständigheter, hvilka
dessutom öfver boets tillstånd och anledmne till obeståndet kunna
uplysning lemna, derom upsätta skriftlig berättelse, som borgenärerna
å inställelsedagen föreläggas skall. I denna berättelse varde
särskildt anmärkt, hvilka böcker gäldenären hållit, och huru de
förda blifvit, så ock huruvida skälig anledn. förefinnes dertill, att gäldenären
gjort sig skyldig till bedrägligt förhållande, annan oredlighet
eller vårdslöshet mot sina borgenärer.» Ackordet skall gäldenären
framställa genast på inställelsedagen, och han får icke göra
flere ackordsanbud. Just derigenom vill man tvinga honom att
genast göra så fördelaktigt anbud som möjligt; ty eljest kan det
hända att han bjudes mindre. Vidare skall gäldenären vara personligen
tillstädes, på det han icke må undandraga sig att göra
riktiga upgifter. Likaledes skall ombudsmannen vara tillstädes. I
98;de §:n stadgas: »I öfverläggning och beslut ang:de ackordsförslag
må ej de borgenärer taga del, hvilka förmånsrätt för sina bevakade
fordringar yrkat, utan i den mån de det yrkande återkalla.
Annan borgenär må i röstningen deltaga, ändå att hans fordran
bestridd är.» Häremot äro anm:r gjorda af 2 talare. Men dessa
talare lära hafva förbisett, att ackord icke kan komma i fråga för
de oprioriterade fordringsegarne förr än de prioriterade fått fullt
ut. Ur denna synpunkt och på det icke dessa sednares beslut må
kunna menligt inverka på de andras, måste de förra uteslutas. Det
kan således icke komma i fråga, att de prioriterade borgenärerna
komma in i ackordet; men skulle så ske, blir det en särskild affär,
som dock ingalunda kan inverka på de andras beslut. En ytterligare
garanti ligger äfven deruti, att ackordsförslaget skall öfverlemnas
till fastställelse af domstol, som väl icke lärer underlåta
att tillse det inga obehöriga personer haft någon inverkan derpå.
Dessutom skola tvänne särskildt förordnade personer utöfva nödig
kontroll i nämnde hänseende, innan förslaget framlägges till dom
-
Den 14 Juli f. m.
stolens pröfning, hvarförutom det är minoriteten tillåtet att inkomma
med sina särskilda invändningar; sålunda Synas i sanning
så många garantier som möjligt vara gifna mot missbruk. Yi
hafva stadgat en mycket högre siffra än något annat land i hela
verlden; vi hafva föreskrifvit flere garantier, och slutligen lemnat
åt domstolen öppet att, utan afsrde på om protest icke är gjord,
proprio motu icke fastställa ackordet. Ar det tänkbart att upfinna
flere garantier, än hiir äro upgifne, då har jag orätt. Har TJtskit
gått till väga med möjligen för stor småaktighet, så bör väl sådant
åtminstone icke klandras.
Hr Dalman: Jag har förut tillkännagifvit, att jag icke vill
motsätta mig förslaget om tvångsackord i allmänhet; men jag kan
dock icke med tystnad förbigå de skäl, som Gr. Sparre anfört till försvar
derför. Jag kan nemi. icke finna att den hufvudsakliga grunden
för ackordet ligger deruti -att befrämja borgenärernas fördel;
emedan dessa kunna med den hastiga process, som här är föreslagen,
inom ganska kort tid tilltvinga sig betalning. Ackordet afser
deremot, enl. min åsigt, hufvudsakligen gäldenärens fördel. I
England åsyftar ackordet endast att fortskynda utredningen af konkursboet,
ty gäldenären är för intet fall ansvarig med mer än Staten
efter utredning gifver. Det är således en belt annan grund,
än här, der ackordet afser att befria gäldenären från ett kraf, som
eljest fortfar under hela lifstiden, till dess hvar styfver är betald.
Gr. Sparre har mot mitt förslag att skilja emellan affärsmän och
icke-affärsmän erinrat, att sådant skulle vara svårt, om icke alldeles
omöjligt; i går, när fråga var om tvångskonkurs, tyckte Gr:n
det vara ganska lätt att göra denna skillnad; i går tyckte Gr:n
äfven det vara mycket orätt, att en cessionant skulle kunna komma
i någon för honom enskildt vinstgifvande verksamhet. I dag tycker
han det vara barbariskt att, sedan konkursen är afslutad, hindra
cessionanten att på ett eller annat sätt komma i den mest lysande
ställning. Jag anmärker detta såsom ett bevis på att det argument,
som den ena dagen bestrides, då det begagnas af en motståndare,
det passar den andra dagen förträffligt till försvar för den
värde Grins egna påståenden. Jag kan ieke afstå från min anm.
och åberopar ytterligare såsom stöd derför de af Hr Olivecrona och
Hr Gr. Mörner anförda skäl. Beträffande den omtalta rättsvidrigheten
att medgifva ackord för en gäldenär men ej för en annan,
så ligger det mest rättsvidriga just deri att en pluralitet kan tvinga
en person att afstå från sina fordringar och antaga ett ackord, sorn
han icke godkänner. Men om en sådan riittsvidrighet tillstädjes,
bör den åtminstone inskränkas till de fall, då det allmänna affärslifvet
deraf kan hemta gagn, på samma gång som de enskilde
kunua dermed finna sig belåtne. Och detta gäller här endast affärsmäns
konkurser; icke deras, som genom spel, dubbelt obotligt
slarf och öfverdådigt lefnadssätt kommit på obestånd. Att försätta
dessa sednare åter i verksamhet dertill bör lagstiftningen icke bidraga.
116
Den 14 Jnli f. m.
Gr. Sparre bar ansett prioriterade borgenärer icke komma att
deltaga i beslutet om ackord, emedan ackord ej kunde komma ifråga
förr än desse borgenärer erhållit full betalning för sin fordran.
Om så skett, är det visserligen icke nödigt att äska deras deltagande
i röstningen om ackordet; men då bör det också finnas ett
stadgande i lagen derom, att ackord icke får antagas förr, än det
visas att säkerhet finnes för alla förmånsrättsegande. Ett sådant
stadgande finnes likväl icke, och det är hvad jag anmärkt. Hr
Gr. Mörner har dessutom anmärkt den oegentligheten, att man i
99:de §:n omtalar blott sådana fordringar, som äro bevakade; men
om man borttager preklusionen och gifver en hvar fordringsegare
rätt att när som helst under konkursen anmäla sig, så kan det ju
hända att en god vän, några dagar före den, då ackordsaftal skall
träffas, anmäler en högst betydlig fordran, och om något jäf deremot
icke göres, så kan han lätt komma att vid den blifvande
omröstningen bestämma utgången. Då nu härtill kommer att föreskrifterna
äro högst otydliga och ofullständiga rör:de de fall, då
ackord icke får komma till stånd, hvaraf man kan befara långvariga
rättegångar, så hemtar jag deraf ytterligare ani. att yrka återremiss
af ifrågav:de §§.
Gr. Mörner: Det har redan af den föreg:de talaren blifvit
anmärkt, att lagstiftningen ang:de tvångsackordet är en afvikelse
från rättsgrundsatserna. Det lärer icke heller kunna bestridas, att
en sådan afvikelse icke bör kunna uphöjas till regel, utan sättas i
kategorien af undantag, och ett sådant kan åter i lagstiftningsväg
endast rättfärdigas, då det påkallas af någon öfvervägande fördel
för det allmänna. Längre bör det icke sträckas, än det ur denna
synpunkt kan försvaras, ty då begår man våld.
Gr. Sparre har, i ani. af min anm., att det belopp, som skulle
utgöra majoritet vid omröstningen blifvit i 99:de g:n för lågt beräknadt.
, lagt särdeles vigt derpå, att det tillika i §n stadgas att
alla tillstädesvarande borgenärer skola förena sig om ackordet och
tillsammans representera 2/s af fordringsbeloppet. Men häruti ligger
i sjelfva verket alldeles icke någon säkerhet, emedan några få
personer eller t. o. ra. en enda kan hafva att fordra 2/3 af hela
fordringsbeloppet, och då kunna desse få eller denne ende afgöra
saken. Någon beräkning af fordringsegarnes hela antal kommer
icke i fråga, utan endast deras, som äro närv:de vid det tillfälle,
då ackordet upgöres. Gr. Sparre yttrade i sammanhang härmed
att i intet land i hela den civiliserade verlden högre fordringsbelopp
stadgades, än som för Sverige blifvit föreslaget. Jag trodde dock
att England räknades till den civiliserade verlden, och der fordras
dock %0. Det tyckes således att åtminstone ett exempel finnes
deruppå att man ansett en större majoritet erforderlig. Gr. Sparre
har visserligen omtalat, att när han var i England, hade åtskilliga
förslag till nya stadgar i afs:de på konkurser varit upgjorda, men
han har tillika tillagt att dessa förslag dock icke blifvit antagna;
och Hr Grins upgift om de upgjorda förslagen torde således icke
innefatta något öfvertygande bevis om att man allmänt insett de
-
Den 14 Juli f. ui.
117
ras förträfflighet. Jag ber dessutom att få fästa upmärksamheten
derpå att elit. 105:te §:n i Utskits förslag ar en särskild pröfning
stadgad ronde hvilka fordringar, som få ingå i beräkningen för
att bestämma majoriteten, och att de prioriterade fordringsegarne
äro enl. 109:de §;ti underkastade vilkor, om hvilka de icke ens
få rösta.
Jag fortsätter mitt förut framställda yrkande.
Frih. Armfelt: Jag skall söka vara så kort som möjligt.
Jag kan ganska väl inse, huru i åtskilliga lagstiftningar konkurs
är medgifven blott för köpmän; men jag kan icke finna någon
rättsgrund för att medgifva tvångsackord endast i köpmäns konkurser
och icke i andra. Följaktligen är det endast mot den af
Hr Dalman uttryckta åsigt som jag upträder, och jag kan icke
annat än på det högsta motsätta mig återremiss.
För öfrigt ber jag att i allra största korthet få uptaga till
besvarande några här afgifna yttranden. Hr Dalman har ibland
annat sagt, att Gr. Sparre den ena dagen förklarat det vara ganska
lätt att skilja köpmän från andra, och den andra dagen ansett
det omöjligt. Det är för mig icke lätt att försvara Gr. Sparre,
då jag anser att han gjort det sjelf. Hr Gr:n har nemi. sagt,
att denna skillnad betydde föga, emedan, om man ej finge en per
son
förklarad för köpman, hade man ändock tillräckligt många sätt
att få honom i cessionstillstånd. Detta gällde frågan om konkurser.
Nu åter gäller det ackordsanbud, och det är dervid som Gr:n
ansett den ifrågav:de skillnaden vara svår att göra så, att icke alltid
otydlighet kuude upkomma, hvilket skulle hafva till följd att
konkursen komme att räcka i evighet. Rörande en anm. af Hr
Dalman ang:de preklusioneus borttagaude, så ber jag att fa fästa
upmärksamheten på, att äfven om den funnes, så kunde den icke
existera annat än på inställelsedagen, och just då är det som
ackordsanbudet skall göras.
I öfrigt är sagdt, att Gr. Sparre hade orätt i sin upgift, att
det vore för borgenärerna fördelaktigt, att ackord sker. Men så
är dock förhållandet, emedan det ganska ofta händer, att en gäldenär
har goda vänner och bekanta, som rätt gerna vilja göra
mycket för honom, ora de derigenom verkligen kunna hjelpa honom,
hvilket bäst kan ske genom ett godt ackord.
Frih. Alströmer, Carl Jonas Oscar: Jag skall icke
förlänga debatten, helst jag till en del är förekommen af Frih.
Armfelt. Jag anmälde mig då en af förev:de förslags motståndare
yttrade att tvångsackord endast medföra fördel för gäldenären och
ett så beskaffadt ackord är obehöfligt i konkurser, der cessionanten
icke är köpman, emedan ackord i sådana konkurser kunna frivilligt
åstadkommas. Ett icke längesedan inträffadt fall, — och dylika
torde ofta nog förekomma, — bevisar efter min tanka alldeles motsatsen.
Det var nemi. en person, som icke var köpman, som gjorde
konkurs, och massan lemnade borgenärerne en högst ringa utdelning.
Några år derefter erbjöd en förmögen slägtinge till cessio
-
ua
Den 14 Jnli e. m.
nanten att till borgenärerna erlägga, som jag vill minnas, 5(1 %.
så framt alla derpå ingingo. Borgenärerne funno alla anbudet
fördelaktigt och antogo det mangrant, utom en kassa-direktion,
som vägrade, derföre att den icke egde rätt att ingå ackord. Också
förföll frågan till stort mehn för samtlige borgenärerne. — Jag
röstar för bifall till den i förslaget uttalade grundsats.
Sedan öfverliiggningen nu ansetts afslutad samt II. Exc. Hr
Gr. o. Landtm, yttrat, att derunder yrkats dels bifall till och dels
återremiss af de förev:de §§:ne, framställde H. Exc. propos. å bifall
till desamma och, då dervid svarades många ja jemte åtskilliga nej,
förklarade sig hafva funnit ja öfvervägande.
Hr Dalman begärde votering.
Uplästes och godkändes följande voter.-propos.:
»Den som bifaller 95—99 §§:ne af LagUtskJs uti Betänkt
N:o 33 framställda förslag till ny Konkurslag, röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner nej, blifva nämnda §§ till Utsk.t återremitterade.»
Vid voteringens slut hade rösterna utfallit sålunda:
Ja — 21.
Nej — 11.
E. o. Ad. åskiljdes kl. */2 4 e. m.
In fidem,
O. Brakel.
Lördagen den i 4 Juli 1860.
Plenum kl. 6 e. m.
Föredrogs Exped.Utsk:ts skrifvelseförslag N:o 67 om befrielse
för åtskilliga stapelstäder att hålla ständigt uplag af salt.
Begärdes på bordet; hvarjemte anmälde sig och yttrade
Den 14 Juli e. ra.
119
Gr. Lagerbjelke: I afs:de å samma ämne, som denna
skrifvelse innehåller, har K. o. Ad. i ett föreg:de plenum bordlagt
ett från Exped,Utsk:t ankommet Mern. Jag vågar fördenskull anhålla
att skrifvelseförslaget äfven måtte bordläggas oell föredragas
pä samma gång som förutnämnde Mern.
H. Exc. Hr Gr. o. Landtm, förmälte, att då begäran om
bordläggning af skrifvelseförslaget blifvit framställd, komme detsamma
att hvila på bordet; och hemställde H. Exc., huruvida B.
o. Ad., på sätt Gr. Lagerbjelke föreslagit, behagade besluta, att
förslaget skulle företagas till behandling i sammanhang med Exped.-  Utsk:ts Mern. N:o 10.
Ropades ja.
Fortsattes pröfningen af LagUtskrts Betänk. N:o 33,
Förslaget till Konkursiag.
S§ 100—121.
Biföllos.
§ 122.
Gr. Sparre: I denna g förekommer på första raden å si
dan
51 följande ord: »till hvars framläggande dag derefter kungö
res». Detta uttryck är mindre riktigt; hvarföre jag får äran föreslå,
att i stället måtte införas orden: »om hvars framläggande å
viss dag kungörelse ej redan blifvit utlärdad.»
Efter härmed slutad öfverläggning och uppå framställd propos.
bifölls §:n med den förändring, att orden »till hvars framläggande
dag derefter kungöres» utbyttes emot orden »om hvars framläggande
å viss dag kungörelse ej redan blifvit utfärdad.»
§ 123.
Gr. Sparre: I sammanhang med den af mig vid § 122
föreslagna förändring vågar jag äfven nu anhålla, att i st. f. orden
»förut upgjordt och till framläggande kungjordt utdelningsförslag»
måtte införas orden »äldre utdelningsförslag än det i § 122 omlörmäldte.
»
§:n bifölls med den förändring, att i st. f. orden »förut upgjordt
och till framläggande kungjordt utdelningsförslag» infördes
orden »äldre utdelningsförslag än det i 122:dra §.-n omförmäldte.»
§§ 124 och 125.
Biföllos.
§ 126.
120
I) »ii 14 Juli e. m.
Hr Nordenfelt, Enar: I likhet med de af Ståndet redan
beslutade förändringar, vågar jag anhålla, att ordet »alträdesansökningen»,
som förekommer på sidan 52, 3:dje raden upifråu, måtte
förändras till ordet »konkursansökningen».
Hr Printzensköld, Carl: Het är en oväntad nyhet i
civillagstiftningen att, i händelse ej tillgång finnes i boet, Staten
skall åläggas att gälda kostnaderne för den offentliga stämningen
och för kallelsebrefs afsändande. I vår nuv:de konkurslag finnes
ingenting derom stadgadt, men deremot är det mig bekant, att då
någon yrkar en gäldenärs försättande i konkurstillstånd, så skall
sökanden förskjuta de kostnader, som härigenom upkomma, och får
sjelf vidkännas dem, i händelse tillgång till ersättning för dem ej
finnes i gäldenärens bo. För min del skulle jag tro, att domaren,
innan han till pröfning uptager afträdesansökningen, om den är frivillig,
bör affordra gäldenären, för att ansökningen biläggas, upgift
på i boet befintliga tillgångar, hvilken upgift man väl i de fleste
tall kunde anse vara så tillförlitlig, att deraf bedömas kunde, huruvida
boet lemnade tillgång till gäldande af kostnaden för proklama
och kallelsebrefs afsändande. Huru än härmed må förhållas,
så synes mig dock en sådan kostuad aldrig böra lalla kronan till
last, enär sådant för sig saknar all rättsgrund, hvarpå likväl hvarje
lag alltid bör vara bygd; och jag yrkar fördenskull, att sista mom:t
af §:n antingen helt och hållet måtte ogillas eller ock till Utsk:t
återremitteras.
Gr. Sparre: Det nu af Hr Printzensköld så mycket öfver
klagade
stadgandet har tillkommit, dels i följd af åtskilliga till K.
M. af enskilte personer gjorda underd. framställningar, dels i följd
af en af Just.Ombudsmui i ämnet gjord underd. hemställan. Denna
embetsman hade nemi. under sina resor i landsorten funnit, att
åtskillige domhafvande företagit sig att vägra offentlig stämnings
meddelande, derföre att medel till gäldande af omkostnaden för
proklama och kallelsebrefs afsändande ej blifvit af sökanden erlagda.
När i gäldenärens bo ej finnes tillgång till dessa kostnaders gäldande,
så frågas, hvem skall betala domaren för hvad han förskjutit?
Skall han måhända sielf vidkännas dessa kostnader? Hr Printzensköld
har endast vidrört det fall, då en borgenär söker försätta
en gäldenär i konkurstillstånd, och då är det otvifvelaktigt, att
borgenären skall förskjuta medel till kostnadernas gäldande; men
det finues äfven andra fall, på hvilka denna § kommer att ega
tillämpning, såsom t. ex. då en person sjelf begär att blifva försatt
i konkurstillstånd. Om uti en sådan cessionants bo det ej finnes
så mycket, att kostnaderne för konkursen kunna dermed gäldas,
men Staten ändock vill följa den grundsatsen, att rättvisa ej ens
för fattigdom kan förvägras, så frågar jag hvem, utom Staten, är
skyldig att umgälda dessa omkostnader?
På grund af dessa skäl yrkar jag bifall å Utsk:ts förslag.
Hr Printzensköld: Jag vill visserligen ej bestrida den
D c n 14 .1111 i fi, m.
121
upgift. Gr. Sparre meddelat, att R. St,:rs Just.Ombudsm. i ämnet
atgifvit en underd. hemställan till K. M.. men hvad jäg bestrider,
det är riktigheten af den princip, att Staten, derföre att cessionanten
ej eger tillgångar, skall träda emellan och betala lösen för
stämning och kallelsebrefs utfärdande och mera sådant. Man framhåller
visserligen den omständigheten, att om saken gäller en utfattig
person, så skall rättvisa väl ej förvägras honom blott derföre
att han är fattiga och, säger man, är under sådane förhållanden
det icke billigt att Staten betalar dessa rättegångsomkostnader?
Jag frågar Eder då, Mine Hrr! huru mycket skulle väl kunna antagas,
att domaren, äfven om stämning utfärdades utan lösen åt i
torftiga omständigheter varande personer, komme att under sådane
förhållanden förlora. Den enda direkta förlusten vore lösen för
källelsebrefyen, men domrarne hafva ju fribrefspost, och om det
styrkes, att, i boet ej finnes några tillgångar, så kunde ju fribrefsposten
få begagnas. Kastar man dessutom en blick på l:sta momit
af ifrågavide §, så finner man der stadgadt, att, om uppenbart
blifvit, att konkursboets tillgångar ej förslå till boets utredning och
konkurs-sakens behandling, så ege rätten förordna att vidare behandling
af konkurs-saken ej eger rum, derest ej inom 30 dagar
borgenär eller gäldenär visar, att tillräckliga medel för konkurssnkens
fortsättning äro att tillgå. Jemlör man nu detta stadgande
med det i 2:dra mored, föreskrifna, så finner man hvilken skärande
kontrast dem emellan förefinnes. Hvarföre ålägger man icke äfven
i förra fallet Staten att bestå omkostnadsmedeln? Jag är visserligen
icke bland dem, som vilja undandraga Staten utgifter, då de äro
med rättvisa och billighet öfverensstämmande, men att inblanda
Staten i enskilta personers konkursmassor, blott på grund deraf att
det tilläfventyrs funnits domare, som vägrat konkurs-stämnings utfärdande
derföre, att lösen för stämningen ej i förväg blifvit erlagd,
anser jag ingalunda vara en välbetänkt lagstiftningsåtgärd, och får
derföre fortfarande yrka återremiss af eller afslag å ifrågav:de mom.
Erih. Armfelt: Hr Printzensköld har klandrande fäst sig
vid det i 2:dra monnt af ifrågav:de § af Utsk:t framställda förslag,
att rätten eller domaren skulle ega, att i händelse tillgång
till gäldande af stämningsomkostuaderna i boet ej förefuunes, af
allmänna medel få ersatt, för hvad till sådant ändamål förskjutet
blifvit. Hr Printzensköld har funnit detta stadgande stå alldeles
i strid med hvad i första moimt vore stadgadt. Jag får för Hr
Printzensköld förklara, att det visserligen kau hända, men är ganska
sällsynt, att, innan boupteekning och andra preliminära åtgärder
försiggått, man med bestämdhet kan veta, huruvida gäldenären
liar tillräckliga tillgångar att gälda de ganska små omkostnader,
som för stämningens kungörande och kalleisebrefvens afsändande
förskjutne blifvit. Hvilken skall då dessa preliminära omkostnader
drabba? Är det rimligt att de drabba domaren, som haft besvär
dermed, eller hvem skola de drabba? Domaren kan väl icke på
förhand neka honom stämningens utfärdande, i ovisshet om han kan
umgälda omkostnaderna. Man kan väl ej begära, att domaren
122
I) en li Juli e. m.
skall kunna »se» på cessionanten, om han kan betala eller ej. För
min del kan jag icke inse annat än alt de ifrågav:de kostnaderna
böra drabba Staten, på sätt Utsk:t föreslagit, och får på den grund
motsätta mig den begärda återremissen och i stället yrka bifall till
Utsk:ts förslag.
Hr Printzensköld: Det svar, Frih. Armfelt till försvar
för förslaget anfört, att domaren ej skulle kunna se på cessionanten,
om han har tillgångar eller ej, förefaller mig ganska besynnerligt,
enär gällande konkurslag ovilkorligen stadgar, att han ej blott
skall ingifva sin cessionsansökan, ulan äfven upgifva sin stat, hvaraf
domaren kan öfvertyga sig om både cessionantens tillgångar och
skulder, och under sådane förhållanden tyckes mig, att han skall
med lätthet kunna bedöma, om det verkligen finnes så stora tillgångar,
att de räcka till att betala den offentliga stämningen.
Dessutom inträffar samma fall, då en domare skall utfärda dom
eller ett utslag och parten ej förmår att utlösa sin expedition;
skulle man införa ett sådant stadgande, som i detta mom. föreslås,
så är jag säker att, inom en icke aflägsen framtid, man äfven söker
ålägga Staten att godtgöra domaren all den expeditionslösen,
sorn han hos den enskilde, för dennes fattigdom, icke kan utbekomma.
Att sålunda bevilja domaren en fördel på Statens bekostnad,
kan jag för min del ingalunda gilla, och får jag på dessa och
förut åberopade skäl ytterligare yrka, att ifrågav:de morn. måtte
återremitteras.
Gr. Sparre: Hr Printzensköld har, som skäl för ådagaläg
gande
af den ringa förlust, som i ifrågav:de afs:de komme att drabba
domaren, anfört, att han för kallelsebrefvens afsändande kunde begagna
sig af den honom tillkommande rättigheten att begagna fribrefspost.
Jag får i detta hänseende fästa upmärksamheten på, att
han ej eger rättighet begagna densamma för andra än sådane bref,
som afsändas å embetets vägnar; och under denna rubrik kan man
väl ej hänföra bref, som röra enskilta personers angelägenheter.
Men äfven om sådant skulle stadgas, frågar jag hvartill det skulle
tjena. Staten får ju i alla fall slutligen betala omkostnaderna i
detta hänseende.
Hr Printzensköld: I afs:de å Gr. Sparres sista invänd
ning
ber jag få anmärka, att det icke blott hr postportoafgiften
för kallelsebref, utan äfven alla för den offentliga stämningen belöpande
kostnader, som komma att drabba statsverket, i händelse tillgångar
till desamma icke i boet förefinnas. — Jag vill fästa den
värde Grins upmärksamhet på, huru förhållandet är vid domars
utfärdande. Om t. ex. en dom utfärdas på charta sigillata, men
parten saknar medel att utlösa densamma, så eger domaren rättighet
att taga domen tillbaka och begära utbyte af kartorna. Jag
hemställer om det icke kunde låta sig göra att på slikt sätt förfara
i afs:de på den offentliga stämningen.
Den 14 Juli e. m.
123
Gr. Sparre: Älven detta Hr Printzenskölds inkast grundar
sig på ett fullkomligt missförstånd eller derpå, att Hr Printzensköld
ej behagat genomläsa gin i sin helhet. Domaren eger nemi., enl.
denna g, icke rättighet att erhålla lösen hvarken för kallelsebrefven
eller stämningen, och den kostnad, för hvilken han skulle få ersättning,
är för stämningens »kungörande» och kallelsebrefvens »afsändande».
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad, yttrade H. Exo.
Hr Gr. o. Landtm., att derunder yrkats, i afs:de å lista mom:t,
bifall till detsamma med utbyte af ordet »afträdesansökningen»
emot ordet »konkursansökningen», samt, beträffande 2:dra mom:t,
dels bifall dertill och dels afslag derå; hvarefter och sedan propos.
å bifall till lista momit med nyssnämnde förändring blifvit framställd
och med ja besvarad, propos. gjordes å bifall till Sidia momit,
dervid svarades flere ja jemte ett eller annat nej; och förklarades
ja haft öfvervigten.
g 127.
Gr. Sparre: På sista raden af denna § förekommer ordet
»nämnde». Jag skulle anhålla, att gin måtte af R. o. Ad. bifallas
med den förändring, att detta ord utbyttes mot orden »den honom
upd ragna»,
§:n bifölls med den förändring, att ordet »nämnde» å sista
raden utbyttes emot orden »den honom updragna».
§§ 128—138.
Biföllos.
g 139.
Gr. Mörner: Jag har förut under detta ärendes behandling
haft tillfälle uttrycka min tanke angide den nu under öfverläggning
varande gin. För min del anser jag nemi. densamma vara alldeles
öfverflödig, hvarföre jag vil be yrka att den måtte ur förslaget utgå.
Men som jag i detta yrkande tilläfventyrs har föga förhoppning
att vinna framgång, så vill jag blott i protit hafva infördt, att jag
anser densamma helt och hållet öfverflödig.
Gr. Sparre: I enlighet med hvad jag förut i ämnet haft
äran yttra, får jag, i motsats till Gr. Mörner, på det högsta förorda
den förevide gilis antagande, hvarföre jag hos Hr Gr. o.
Landtm, anhåller om propos. på bifall till densamma,
gm bifölls,
§ 140,
124
Den 14 Juli e, m.
Gr. Sparre: Af förbiseende har vid upställningen af denna
g inträffat, att man glömt att stadga, att då rättegångsdag på
landet ej inträffar inom en månad före inställelsedagen, domaren
egde rätt att god man för hustru förordna. Jag hemställer, att
denna § måtte, för åvägabringande af en förändring i nämnde syltning,
återremitteras.
g:n återremitterades.
§§ 141 — 145.
Bi föl los.
Slutligen föredrogs och bifölls ingressen till det nu genomgångne
lagförslaget.
Härefter öfvergick E. o. Ad. till pröfning af förslaget till förordning
om boskillnad och undanskiftande af egendom i makars bo.
Med förbigående af ingressen, föredrogos och bi föllos
S§ 1 — 12.
§ 13.
Hr Dalman: Jag hemställer, huruvida det ej vore skäl, att
på andra raden af nu föredragne § efter ordet »uppehälle», tillsätta
orden »och upföstran.» För åvägabringande af denna förändring,
anhåller jag, att ifrågav:de § måtte återremitteras.
Återremitterades.
§§ 14 —17, äfvensom Ingressen.
Biföllos.
Förslaget till Förordning huru gäld vid dödsfall betalas skall
och om urarfvagörelse, så ock angående undanskiftande af egendom
i död makes bo.
§ IBifölls.
8 2.
Hr Dalman: 2:dra mom:t torde här kunna utgå och flyttas
till den föreslagna nya förordningen »rörde borgenärers rätt och
»företräde för hvarannan till gäldenärs egendom.» En inteckningshafvare
kunde då på ett ställe, nemi. i förordmn rör:de förmånsrätten,
inhemta, i hvilka fall hans inteckning vore ovilkorligen giltig
eller ej.
Gr. Sparre: Tacksam för alla uplysningar, som kunna komma
I)e 11 14 Juli e. m.
1 J?5
Utsk:t tillhanda, vill jag för ingen del motsätta mig den af Hr Dalman
begärda återremissen.
Efter härmed slutad öfverläggning och uppå framställda särskilda
propos:r, blef Esta mom;t bifallet och 2:dra monad återremitteradt.
<?S 3—5.
Biföllos.
H. Exc. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att han, innan g 6 föredroges,
torde få fästa upmärksamheten derå, att, på sätt en i slutet
af det häfte, som innehöll LagUtsk:ts Utlåt. N:o 39, intagen rättelse
gåfve vid handen, det i början af §:n förekommande ordet
»de» genom tryckfel inkommit i stället för ordet »en».
Härefter föredrogs och bifölls den ifrågav:de 6:te §:n med
rättelse af ordet »de» till ordet »en».
De återstående §§:ne 7—30, äfvensom Ingressen, blefvo sedermera
föredragne och bifallne.
Föredrogs, men begärdes på bordet, ett från Hederv. BondeStåndet
ankommet prot.-utdrag N:o 366, med inbjudning till MedStånden
att förena sig i BondeStrts beslut att åt R. St:rs Deputerade
updraga författandet af den underd. adress, hvilken de vid
D.D. M.iVLrs förestående kröning i Norige komma att å R. St:rs
vägnar ötverlemna.
Föredrogs och företogs punktvis till afgörande Bevilln.Utsk:t3
den 7 dennes bordlagde Mern. N:o 28, i anledn. af RiksStåndens
skiljaktiga beslut ang:de tullbevillningen.
Voterings-propositionerne N:ris 1—13 godkändes.
Utsk:ts yttrande rör.de Artikeln Socker lades till handlingarne.
De under N:ris 14 —18 föreslagne vot.-propos:r godkändes.
Utsk:ts inbjudning ronde Artikeln Jern- och Ståltråd samt
voterings-propositionen N:o 19.
Hr Fåhraeus, Johan Fredrik: Som R. o. Ad:ns beslut,
öfver ifrågav:de artikel blifvit fattadt efter långvarig öfverläggning
och formlig omröstning, anser jag det ej vara skäl, att R. o. Ad.
nu i en hastig vändning frånträdde detsamma och antoge Utsk:ts
inbjudning. För min del får jag således yrka afslag å inbjudningen,
samt att den föreslagna voter.-proposm måtte af R. o. Ad.
godkännas.
1)eii 14 Juli e. m.
Gr. Mörner, Carl Göran Detlof: Jag har ej den gamla
tulltaxan till hands, men för den händelse det förslag, Utsk:t framställt,
öfverensstämmer med nuv:de tulltaxa, skulle jag för min del
anse, att R. o. Ad. borde, för att i detta hänseende åstadkomma
så litet förändringar som möjligt, antaga den gjorda inbjudningen .
I anledn. häraf tillkännagaf H. Exc. Hr Gr. o. Landtm., att
ifrågav:de artikel för närvtde är tullfri, samt att Utsk:t föreslagit
en tullsats derå af 6 öre pr fä.
Hr Printzensköld, Carl: Då de 3:ne öfriga Stånden
bifallit Utsk:ts förslag om en införseltull å jerntråd af 6 öre pr fä.,
anser jag deruti ligga ett skäl, att R. o. Ad. äfven må antaga inbjudningen.
Man må väl kunna förutsätta, att med de liberala
åsigter, som städse gjort sig gällande inom BorgareSt:t, detta Stånd
otvifvelaktig! ej bifallit någon tullsats, om det ej funnit en sådan
åtgärd vara af högsta behof påkallad, för att åtminstone i någon
mån skydda detta inhemska fabrikat för att helt och hållet blifva
utträngdt af det utländska. Som jag således skulle anse, att IL
o. Ad. handlade i landets interesse, om det Högloft. Ståndet i detta
hänseende förenade sig med de tre öfriga Stånden, får jag för min
del vördsamt anhålla, att IL o. Ad. täcktes, med frånträdande af
sitt förra beslut, antaga den föreslagna inbjudningen.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad samt H. Exc. Hr
Gr. o. Landtm, yttrat, att derunder yrkats dels bifall till och dels
afslag å Htsk:ts ifrågav:de inbjudning, framställde H. Exe. först
propos. å bifall till densamma, dervid svarades flere nej och några
ja, samt sedermera propos. på inbjudningens afslående, då svaren
utföllo med flere ja jemte ett eller annat nej; och förklarades ja
nu haft öfvervigten.
Härefter blef propos. å voter.-propos:ns godkännande framställd
och med ja besvarad.
Voter.-propositionerne N:ris 20—24 godkändes.
Utsk:ts inbjudning ronde Artikeln Malm och voter.-propositionerne
25—27.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: Som samma förhållan
de
gäller vid denna, som vid den nyss behandlade punkten, eller
att R. o. Ad:ns beslut tillkommit efter mogen öfverläggning och
formlig omröstning, anser jag det icke vara skäl att R. o. Ad. nu
frånträdde detta sitt beslut och antoge den ifrågav:de inbjudningen;
hvarföre jag för min del yrkar, att R. o. Ad., med vidblifvande
af sitt förut fattade beslut, måtte antaga den föreslagna
voterings-propos.n.
Inbjudningen afslogs och voterings-proposme godkändes.
Slutligen blef den under N:o 28 föreslagne voterings-proposm
af R. o. Ad. jemväl godkänd.
Den 14 •! ull e. m.
Vid punktvis skedd föredragning af StatsUtskds den 11 d:ä
bordlagde Mern. N:o 124, i anleda, af RiksStåudens skiljaktiga
beslut ang:de regleringen af utgifterna under RiksStatens Första
Hufvudtitel, blefvo, ined afslag å Utsk:ts till R. o. Ad. ställde inbjudningar,
de uti punkterna 1—4 föreslagne voterings-propos:r
godkände; och lades Utsk:ts yttranden i 5:te, 6:te och 7:de punkterna
till handlingarne.
Föredrogs ånyo LagUtsk:ts den 27 och 30 sisth Juni bordlagde
Betänk. Nio 34, i anledn. af vackt motion ang:de antagande
af ny lag om tioårig preskription och om årsstämning.
Sedan R. o. Ad,, uppå gjord framställning, beslutat, att Utsk:ts
författningsförslag skulle paragrafvis föredragas samt pröfningen af
Ingressen upskjutas, tilldess förslaget blifvit genomgånget, föredrogos
och bi föl los
§§:ue 1—8.
§ 9.
Gr. Sparre, Erik: Jag skulle anhålla, att R. o. Ad. med
den förändring ville bifalla §:ti, att efter orden »hvarunder boet»
måtte tillsättas orden »i konkursmål.»
bifölls med införande af orden »i konkursmål» efter orden
»hvarunder boet».
§ 10.
Bifölls.
§ 11.
Gr. Sparre: Af förbiseende är här å 4:de raden nerifrån
mellan orden »alla» och »borgenärer» uteglömdt ordet »inländske».
För att denna <§ måtte ställas i öfverensstämmelse med 15:de §:n
konkurslagen, får jag hemställa, att R. o. Ad. med den af mig föreslagna
förändring måtte i öfrigt bifalla ifrågav:de §.
§:n bifölls med införande af ordet »inländske» emellan orden
»alla» och »borgenärer».
§§:ne 12—20, äfvensom Ingressen.
Biföllos.
R. o. Ad. åtskiljdes kl. 9 e. m.
In fidem,
O. Ura/tel.
Den 17 Juli.
Tisdagen den 17 Juli 1860.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades ett prot.ntdrag för den 11, 13 och 14 dennes, tre
prof.utdrag för sistnämde dag e. m., samt pleniprot. för den 21
sisth April e. m.
öppnades Hrr Elektorers lista vid val af en Ledamot i Konst.
Utsk:t efter N:o 258, Hr Svenske, fullm. Frih. Cederström, Rudolf;
och befanns dertill hafva blifvit utsedd
N:o 2,006, Hr Sandels, Pehr Benjamin.
Öppnades Hrr Elektorers lista vid val af en Ledamot i StatsUtsk:t
efter N;o 2,317, Hr Fåhraeus, Olof Immanuel, samt en
Suppleant derstädes efter N:o 2,292, Hr af Edholm, Eric Wilhelm;
och befunnos hafva blifvit utsedde till
Ledamot
N:o 1,786, Hr Blomstedt, Carl Reinhold;
samt till
Suppleant
N:o 2,309, Hr af Dahlström, Gustaf Jacob.
Öppnades Hrr Elektorers lista vid val af en Suppleant i Bevilln.
Utsk:t efter N:o 2,069, Hr Mannerstråle, Mårten Gustaf Wilhelm;
och befanns dertill hafva blifvit utsedd
N:o 327, Frih. af Wetterstedt, fullm. Hr af Wetterstedt, Carl
August Alfred.
Öppnades Hrr Elektorers lista vid val af en Ledamot i BankoUtsk:t
efter N:o 2,221 Hr af Wirsén, Thure; och befanns dertill
hafva blifvit utsedd
N:o 13, Hr Natt och Dag, fullm. Hr Stråle, Gustaf Haldo.
Öppnades Hrr Elektorers lista vid val af en Ledamot i Allm.
Besvärs- o. Ekon.Utskit efter N:o 1,113, Hr Treffenberg, fullm.
Hr v. Schéele, Frans Adolf; och befanns dertill hafva blifvit utsedd
N:o 113, Grefve Snoilsky, Gustaf Fredrik.
Den 17 Juli.
12»
Öppnades Hrr Elektorers lista vid val af en Suppleant i
Riddarh.Utsk:t efter N:o 227, Frih. Rudenschöld, Thorsten; och
befanns dertill hafva blifvit utsedd
N:o 1,659, Hr Svedenstjerna, fullm. Gr. Hamilton, John
William Patrik.
Uplästes och godkändes Exped.Utsk:ts Skrifvelseförslag:
N:o 97, om upluifvande af förbudet mot skådespels uplorande
i en del städer under vissa tider af året; och
N:o 98, om allmogens i Garpenbergs socken befrielse från
skyldighet att utgöra tjenstbarheter åt Garpenbergs bruk, samt
uphörande af socknens roteringsfrihet.
Föredrogs, men begärdes af flere Ledamöter ånyo på bordet,
BondeSt:ts den 14 dennes bordlagde prot.utdrag N:o 366, med
inbjudning till MedStm att instämma i BondeSt:ts beslut att
updraga åt R. St:rs Deputerade författandet af den underd. adress,
hvilken de vid Deras Majestäters förestående kröning i Norige
komme att å R. St:rs vägnar öfverlemna.
Föredrogs ånyo LagUtsk:ts den 30 sisth Juni och 4 dennes
bordlagde Betänk. N:o 35, i anledn. af väckta motioner dels om
förändrad lagstiftning ang:de förlag, dels ock om rätt till underpant
i lös egendom i allmänhet.
Hr Olivecrona, Knut: Då de uti förev:de lagförslag up
tagna
särskilde §§ stå i nära sammanhang med hvarandra, får jag
anhålla, att förslaget i dess helhet måtte göras till föremål för
öfverläggning.
H. Exc. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att, så vida icke någon
ledamot påyrkade det ifrågav:de författnings-förslagets föredragning
paragrafvis, torde detsamma i dess helhet få komma under öfverläggning
; hvarefter uphisning af hela förslaget egde rum.
Gr. Sparre, Erik: Ehuru jag icke har något att erinra
emot grunderna för det förslag, som uti förev:de Betänk, innefattas,
måste jag likväl, med afseende å förändrade förhållanden,
hvilka under den sednaste tiden inträffat, begära återremiss deraf.
Då förslaget afgafs, var nemi. K. M:ts Propos. ang:de räntefriheten
icke afgjord uti de förenade Utskm; och ansåg sig LagUtsk:t snarare
hafva anledn. att förutsätta bifall än afslag till nämnde propos.
Vid sådant förhållande och då Hr Björck uti dess motion tillstyrkt
undantag, i fråga om rönta för förlagslån, från förbudet mot högre
ränta än 6 proc., men detta förbud troddes komma att försvinna,
afstyrkte Utsk:t, på sätt detta Betänk, pag. 9 utvisar, Hr Björcks
ifrågav:de förslag. Då likväl sedermera förslaget om upbäfvande af
H. VIII. ' 9
130
l)en 17 Juli.
Lagens förbud mot högre ränta fallit, — då det icke kan bestridas
att det är ett språkfel, att kalla förlag för förlagslån, enär förlaget
är och blir ett intressentskap — då det, vid dessa förhållanden
skulle vara en orimlighet att uphäfva nuvande stadgande»
mot större frihet i fråga om ränta för dessa lån, så länge långifvarens
rättighet att taga ränta till högst 6 proc. är begränsad, samt sådana
åtgärder skulle på rörelsen i allmänhet hafva en ganska menlig
inverkan, så anser jag mig, på nu anförda skäl, föranlåten att
begära återremiss»
Hr Olivecrona: Då detta Betänk, var föremål för öfver
läggning
uti Lag-Utsk:t, tillkännagaf jag, att jag, med serskildt
fästadt afs:de å 6:te §:n af den föreslagna författnrn, hyste betänkligheter
mot densammas antagande. Detta oaktadt har jag dock icke
reserverat mig i frågan; men anser mig icke böra vid detta tillfälle
uraktlåta att upgifva de omständigheter, hvaruti jag egentligen
funnit anledn. till anmärkn. i förev:de fall förekomma.
Man har genom hela detta förslag om underpant i lösegendom
synbarligen velat införa eller, rättare sagdt, närmare bestämma
en institution uti vår lagstiftning, — en institution, hvilken visserligen
icke tillhör vår äldsta rätt, men som dock småningom, genom
bekantskap med Romerska rätten, influtit i vår lagstiftning
samt i 1734 års lag äfven till någon del vunnit erkännande. Man
söker nu genom detta förslag till författa, förekomma de missbruk,
sorn, isynnerhet hvad lösöreköpen beträffar, varit öfverklagade; men
man bör, enl. min tanke, tillse att man icke härvid kommer att
gå för långt, så att man botar ett ondt med hälften värre. Jag
befarar dock att detta skall blifva händelsen, om man oförändrad
antager den öde <§:n, jemlikt hvilken pantförskrifning skulle kunna utsträckas
så långt, att den gäller för den lösa egendom i allmänhet,
sora en person kan ega. Ty enligt nämnde § skulle en person
kunna utgifva en pantförskrifning, uti hvilken han pantför
skrefve
all sin varande och blifvande lösa egendom såsom säkerhet
för en erhållen försträckning. Detta är, enl. mitt förmenande, att
gå för långt. Det synes mig vara nog att bestämma underpant i
lösegendom på de sätt som dels i lista §:n blifvit sagdt, eller att
den skulle ega rum uti viss egendom, som specificeras, dels enl.
hvad 6:te §:n innehåller, medelst pantförskrifning ä visst slag af egendom
eller egendoms afkomst, men icke i den lösa egendomen uti
allmänhet.
Jag vill nu öfvergå till att i korthet förklara orsaken, hvarföre
jag anser den nu föreslagna institutionen, om den allt för
långt utsträckes, icke böra antagas. Först och främst strider den
mot den princip, på hvilken hela intecknings-institutionen hvilar.
Inteckning kan nemi. endast ega rum uti viss egendom. Man kan
inteckna en viss fastighet. Uti den eller den bestämda fastigheten
får säkerhetstagaren sig panträtt tillförsäkrad; men det är icke uti
någon obestämd fastighet, eller någon som icke är namngifven eller
specificerad, som han får denna rättighet. Önskar man gå längre
och sager att pantförskrifning å lösegendom skall få ega rum
Den 17 Juli.
131
till och med å obestämd, eller å lösegendom i allmänhet, fråntrnder
man en grundsats i afs:de å specifikation, hvilken hittills, och
Utan tvifvel til! allmän båtnad, varit gällande. Vidare är jag öfvertygad,
att om pantförskrifning får den anmärkta utsträckning,
som 6:te §:n innehåller, så kommer den att tnedlöra på det hela samma
olägenheter, som de med allt skäl öfverklagade tysta förmånsrätterna.
Genom den nu föreslagna pantförskrifningeu skulle icke
heller vinnas någon verklig panträtt, utan allenast en förmånsrätt
i händelse af konkurs eller utmätning. Ty komme saken på god
tro i tredje mans hand, har pantförskrifningen ingen verkan. Följden
skulle häraf utan tvifvel blifva den, att om t. ex. en person,
som icke vore fastighetsegare, ville läna penningar och vände sig
till en kapitalist med anhållan derom, samt denne frågade; kan
herrn gifva någon säkerhet? och erhöll till svar: »jag har icke någon
fastighet att erbjuda till säkerhet utan blott lösegendom», —
så skulle kapitalisten säga: »jag kan icke lemna herrn några penningar;
ly det iir möjligt att herrn redan pantförskrifva hela siu
lösa egendom. Skaffa mig först ett intyg att herrn icke pantförskrifva
sin lösa egendom; eiler gif mig en dylik pantförskrifning.
Förr kunna icke penningar lemnäs.» Den som alltså blott hade
lösegendom, skulle derföre nödvändigt, om han ville låna penningar,
vara tvungen visa, att hati icke pantförskrifvit sin egendom,
emedan möjligheten af en existerande pantförskrifning å all hans
lösa egendom alltid skulle verka återhållande på försträckningsgifvare,
alldeles såsom för det närvarande den tysta förmånsrätten
för förmyndaremedel. Uti detta fall anser jag således förslaget,
med den förut anmärkta utsträckning, suaraie skola skada, än gagna
krediten.
I öfrigt kan jag icke frångå den åsigten att, om 6ae §:n kommer
att uppställas i enlighet med förslaget, otvifvelaktig! mångå
personer, till följd deraf, skola blifva bedragna, enär man skulle
anse sig få en verklig panträtt, ehuru, på sätt jag nyss nämnt,
icke någon sådan, utan blott en förmånsrätt, i händelse af gälde
närs
konkurs eller utmätning å hans egendom, erhälles.
Denna institution, som egentligen härleder sig från den Romerska
rätten, existerar, på sätt Utsk.-t anfört, i sin fulla tillämpning
uti flera Tyska stater, såsom Hamburg, Lybeck, uti Schweitziska
Cantorerna samt i nästan alla af de Nord-Amerikanska Fristaterna.
Derstädes är det som denna pantförskrifning uti all gäldenärens
lösa egendom är erkänd; men då detta icke är förhållandet uti
de mest kommerciella stater i Europa, t. ex. Frankrike, Belgien,
Holland, Österrike och Preussen, hvilkas rättstörfattning till stor
del är baserad på Romersk rätt, ej heller i England, torde icke
vara skäl för oss, att nu gå så långt som man gjort i Amerika.
Jag anhåller derföre om återremiss och serskildt, hvad 6:te §:ti beträffar,
att orden »å utgifvarens lösa egendom i allmänhet eller», som
förekomma uti de båda första raderna, måtte komma att utgå, samt
att §:n måtte i stället erhålla följande ordställning: »Lyder pantförskrifning,
som efter ltsta §:n upprättad är, å visst slag af egendom
eller egendoms afkomst» etc.
132
Den i/ Juli.
I sa ra ran nh an g härmed får jag erinra om behöfligheten af att
omflytta §§:nas ordning, så att § 3 kommer att sättas efter g 6, ty
3:dje §:n, hvilken just angifvet' den förmånsrätt, sorn af intecknandet
upkommer, hänvisar på pantförskrifning, efter ty i 2:dra §:n sägs, och
(lenna§ åter hänför sig till den pantförskrifning, hvilken i l:sta §:n
omtalas, det är, med andra ord, allena till pantförskrifning å viss
lösegendom. Det finnes deremot icke någon uttrycklig bestämmelse,
som egentligen säger, hvad förmånsrätt följer med pantförskrifning,
som lyder å lösegendom i allmänhet. Meningen är likväl att förmånsrätt
i detta fall äfven skall vara bestämd som för viss egendom.
Detta blir dock icke tydligt uttryckt, såvida icke §§:na omflyttas.
Dessutom anser jag det vara den mest logiska anordning
af de ämnen, sorn författningen innehåller, att nemi. först angifva,
hvilken egendom som är föremål för underpant och de formaliteter,
som vid pantförskrifningens uprättande skola iakttagas; derefter
i 2:dra §:n, huru sjelfva intecknandet skall ske; sedermera förnyelsen
och slutligen den juridiska verkan, som af intecknandet blir en
följd. I öfverensstämmelse med min nu gjorda framställning, borde
derför äfven den 3:dje §:n, som just innehåller den laga verkan, hvilken
upstår af intecknandet, flyttas efter § 6.
Med anledn. af dessa anmärkmr och då återremiss redan förut
blifvit begärd, får jag uti nämnde anhållan mig förena.
Gr. Sparre: Då den siste värde talaren och jag uti Lag
Utsk:t
torde blifva i tillfälle att framlägga och förfäkta våra åsigter
atig:de inskränkning af underpants-institutionen, anser jag icke
lämpligt att nu, då vi begge äro ense om återremiss, uptaga R.
o. Ad:ns tid med en diskussion, hvilken i alla fall här icke bär
några direkta frukter. Så mycket vill jag endast säga, att inom
Utsk:t var den tanken temligen allmänt rådande, att underpantsinstitutionen
är absolut nödvändig, att de hittills varande flera
slag af pant och lösöreköp mer än tillräckligt ådagalägga detta,
samt att man således icke kunde undgå att vidtaga de lagstiftningsåtgärder,
som afhjelpa detta oafvisliga behof.
Efter härmed slutad öfverläggning och uppå framställd propps.
blef Betänk:t till Utsk:t återremitteradt.
Föredrogs ånyo LagUtskrts den 3 0 sisth Juni och 4 dennes
bordlagde Betänk. N:o 36, i anledn. af väckta motioner om uphäfvande
eller revision af Kongl. Förordum i afs:de på handel om
lösören, som köparen låter i säljarens vård qvarblifva, den 20 Nov.
1845.
Hr v. Ehrenheim, Pehr Jakob: I likhet med Hr
Lagerbjelke, som reserverat, sig mot detta Betänk., kau icke heller
jag instämma uti LagUtsk:ts här afgifna förslag. Det synes mig
nemi. vara uppenbart, att så länge utsöknings-balkens stadganden
i fråga om hvad vid utmätning skall undantagas qvarstå oförän
-
I) en 1/ Juli.
133
drade, så bör man icke uphäfva den kontroll, sorn genom Kongl.
Förordmn den 20 Nov. 1845 är stadgad.
LagUtsk:t har föreställt sig att det egentligen är 1835 och
1845 års förordna, som framkallat lösöreköpen och de bedrägerier,
som dermed stundom bedrifvits; men synes dervid hafva förbisett
att den första af nämnde förordmr just tillkommit i följd af ett då
känbart behof att reglera lösöreköpen samt att förekomma det underslef,
som med stöd af Utsöknings-balkens föreskrifter redan då
bedrefs i ändamål att skydda gäldenär för utmätning af hans lösörebo.
Man vill nu återgå till förhållandet för 1 835, i den föreställning
att allmänheten, sedan 1845 års förordn. är upbäfd, icke
skal! veta huru den vid lösöreköp skall förfara; men de som vilja
och behöfva ingå sådant köp, skola säkerligen förskaffa sig kännedom
om den vida enklare utväg, hvilken då han af dem begagnas.
Jag anhåller om afslag å Betänk:t.
Gr. Sparre: Flere insigtsfulle jurister och bland dem en'ut
märkt
ledamot af Högsta Domstolen, hvars röst här gerna hördes
i invecklade lagfrågor, hafva redan tillförene påyrkat uphäfvande
af ifrågav:de Kongl. Förordn. af den . 0 Nov. 1845. Jag har med
synnerlig upmärksamhet genomläst de fullständiga motiver, som af
upgilne ledamot för sagde åsigt blifvit i Högsta Domstolen anförde.
Det kan visserligen sägas, att Utsöknings-balkens föreskrifter,
på sätt den siste talaren anmärkt, icke uti förev:de fall äro
tillräckligt fullständiga, men just denna omständighet gifver exsekutorerna
en ganska stor makt vid utmätnings-förrättningar att
taga den egendom, hvartill ingen, annan person än innehafvaren kan
visa sig vara egare. Det är just lättheten att visa ett fingeradt
köp, som åstadkommer de menliga följderna af lösöreköps-författnrn,
enär exsekutorerna, då papperet, såsom lagligt bevis för köpet, sättes
framför deras ögon, måste draga sig tillbaka. Det är deremot
en ganska stor skillnad, om det icke finnes någon sådan af lag
erkänd handling, som afvisar exsekutorn. Den föregifne köparen
blir derigenom kärande i stället för svarande part.
Man har en viss försyn, att vid domstolen anhängiggöra anspråk
på aftal, för hvars tillvaro man icke har något af lagen påförhand
erkändt bevis, och som således af den, som bestrider detsamma,
måste som motbevisning omintetgöras. Detta var den grund, på
hvilken förutnämnde ledamot af Högsta Domstolen egentligen byggde
sin åsigt i frågan.
Lösöreköpen äro så mycket öfverklagade; de missbruk, till hvilka
desamma gifvit anledn., hafva redan blifvit så allmänt erkände, att
meningarna i denna sak icke borde vara delade. Jag är ock fullt
öfvertygad, att då lagen, genom införande af underpants-institutionen,
ger tillfälle för en hvar att bereda sig någon säkerhet i
lösören, så kan man, med stöd af det sanningsenliga förhållande,
att lösöreköpen redan öfverallt ogillas, tillförse sig, att, då lagstiftaren
träffat den rätta utvägen att bereda säkerhet i lösegendom,
dessa lösöreköp så småningom skola försvinna. Just derföre att
underpants-institutionen nu saknas, måste äfven de, som i öfrigt
134
Den 17 Juli.
äro rättsinnade personer, begagna sig af lösöreköpen, för att bereda
säkerhet för fordringsanspråk. De hafva nemi. ett oeftergifligt
behof deraf.
Jag tror således att det icke bör vara någon tvekan om lämpligheten
af att uphäfva lösöreköpen; men sedan förslaget till författn.
om underpant blifvit återremitteradt och således det resultat,
hvilket jag egentligen afsett skulle komma att ernås genom nämnde
författa., nemi. ett surrogat för lösöreköpen, icke f. n. kan anses
vunnet, så motsätter jag mig icke att R. o. Ad. äfven återremitterar
detta förslag, p& det att sålunda båda frågorna måtte kunna
få i ett sammanhang behandlas.
Hr von E h re n h e i m ; Gr. Sparre har såsom en förtjenst hos
Utsökniugs-balkens stadgaudeu i förevide ämne åberopat, att desamma
äro så ofullständiga, att de gifva exsekutorerna en ganska
stor makt att vid utmätnings-förrättuingar taga den egendom, hvaraf
gäldenären är innehafvare, äfven om en annan person dertill upgifves
vara egare. Jag deremot tror för min del, att det i allmänhet
är ett fel och icke en förtjenst hos ett stadgande, att det är ofullständigt,
och att ju ofullständigare ett stadgande är, desto snarare
blifver det ett medel i händerna på den, som vill missbruka lagen,
under det att den redbare ofta blifver den, som af ofullständigheten
får upbära de menliga följderna. Icke heller kan man hos vederbörande
uuder-exsekutorer förutsätta det säkra omdöme, som fordras
för användande af en vidsträckt makt och hvarförutan denna
makt iunebär en verklig fara.
Gr;n har vidare ansett att man, med hänsigt dertill att återremiss
å ett föreg:de Betänk, egt rum, jemväl borde återremittera
detta Betänk.; men, efter min åsigt, hafva de uti dessa Betänkrn
afhaudlade frågor icke det ovilkorliga sammanhang med hvarandra,
att en återremiss å det förra Betänk:t bör kunna lägga hinder i
vägen för rent alslag å det sednare. Afven om den föreslagna
panträtten i lösegendom medgifves, komma lösöreköp att ega rum, i
anseende till den större fördel för kontrahenterna, de i vissa afseenden
medföra, och det är således fortfarande af vigt att å dem
finnas vissa kontroller. Genom uphäfvaude af 1845 ars förorda,
äro de för öfrigt icke förbjudne; de kunna ej förbjudas och fall fin
nas
onekligen, då de äro af behofvet påkallade och alldeles icke
innebära något bedrägligt, t. ex. när en gäldenär icke är fri från
sina borgenärers kraf och genom sina vänners hjelp erhållit ett
lösörebo, hvilket för hans verksamhet och existens är alldeles nödvändigt,
eller då en underhafvande till jordegaren måste försälja
sin egendom, för att vinna medel till betalande af en skuld, derför
lösegendomen eljest blifver utmätt.
Att olägenheterna uti 1845 års författn. äro öfverklagade, är
väl sannt; men min öfvertygelse är, att olägenheterna blifva större
och ännu mer öfverklagade, om den bestämda formen för lösöreköpen
uphäfves, och med nu gällande stadgandeu vinnes i alla fall
den ej oväsendtliga fördel, att allmänheten lätteligen kan veta om
en person är egare af sin lösegendom eller ej.
Jag fortfar att yrka på afslag.
D«n 17 Juli.
!SS
Gr. Mörner, Carl Göran Detlof; 1 likhet med ilén siste
värde talaren kan jag visserligen icke undgå att finna, det Utsk:t
möjligen nog strängt bedömt 1845 års förordn. och tillskrifvit
densamma vida svårare följder än dem, hvilka den i verkligheten
medfört. Det lärer dock, — jag måste på samma gång erkänna
det, — icke kunna nekas, att denna förordning gifvit anledn. till
olägenheter. Det skulle fördenskull vara önskligt, att något medel
kunde utfinnas att på lyckligt sätt lösa denna fråga. Då nu R.
o. Ad. återremitterat det föreg:de Betänk:t ang:de »underpant i
lös egendom i allmänhet», hvilket Betänk, ovädersägligen står uti
nära sammanhang med det nu förev:de, anser jag mig böra instämma
uti Gr. Sparres yrkande på återremiss, för att en modifiering
af de uti berörde hänseende nu gällande författmr måtte af
denna återremiss blifva en följd.
G. Sparre; Om jag, i likhet med Hr v. Ehrenheim, ansåge
att lösöreköpsförfattningen borde qvarstå, så skulle jag i sanning
icke ifra för invecklande af en redan i sig sjelf så invecklad
fråga, genom antagande af underpantsinstitutionen. Denna institution
ang:de medgifvande af sakrätt i egendom är af den svåra
beskaffenhet att jag icke annorlunda än i sammanhang med lösöreköpsförfattningens
uphäfvande skulle vilja förorda densamma. Jag
skulle i sanning hafva ansett bäst om båda kunnat undvaras. Om ett
stadgande i utsökningsbalken är ofullständigt, så kan detta ju afhjelpas
genom ett tillägg till nämnde stadgande. Att man derföre,
att detta stadgande i någon del kan vara ofullständigt (jag skulle
verkligen önska att få se huru Hr v. Ehrenheims redaktion deraf
skulle komma att se ut), att man för denna orsak vill bibehålla
en institution, hvars förkastlighet är till den grad allmänt erkänd,
att jag icke hört någon, vare sig jurist eller affärsman, som i det
hänseendet varit mot mig af skiljaktig tanke, det måste jag. tillstå
vara ett sätt att resonnera, uti hvilket åtminstone jag, för min del,
icke kan instämma.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad samt H. Exc. Hr
Gr. o. Landtm, uptagit de derunder gjorda yrkanderne å dels återremiss
af och dels afslag å ifrågavide Betänk., framställde H. Exc.
propos. på detsammas återremitterande och, då dervid svarades flere
ja jemte ett eller annat nej, förklarade sig hafva funnit ja öfvervägande.
Föredrogs ånyo LagUtsk:ts den 30 sisth Juni och 4 dennes
bordlagde Betänk. N:o 37, i anledn. af väckta motioner om förändrad
lagstiftning ang:de förmyndarevården.
Sedan Utsk:ts hemställan i anledn. af H. Exc. Hr Gr. Löwenhjelms
i ämnet väckta motion blifvit föredragen och bifallen,
hemställde H. Exc. Hr Gr. o. Landtm , att föredragningen af Utskrts
författningsförslag skulle ske paragrafvis, samt att ingressens prof
-
13Ö
Den 17 Juli.
liing skulle upskjutas till dess hela förslaget blifvit genomgånget;
hvilket bifölls.
§§ 1, 2 och 3.
Bifölios.
§ i
Gr.
Mörner: Att förmyndaren årligen skall för sockne
nämnden
eller gode männen upvisa sin redogörelse-räkning finner
jag vara med god ordning öfverensstämmande; men att det ytterligare
skall åläggas honom att, för hvart år, inlemna densamma, i
stad till rättens ordförande eller den, som å rättens vägnar handlingar
emottaga bör, och å landet till domhafvanderi, synes mig
vara ett alldeles onödigt onus, som, särdeles på landet, måste blifva
ganska besvärligt. En förmyndare skulle nemi. för sådant fall
kunna blifva nödsakad att endast och allenast för dessa dokumenters
inlemnande årligen företaga åtminstone en, kanske flere mils
resa till tinget.
Jag anhåller om återremiss af denna §.
Gr. Sparre: Hvad som skall till domaren ingifvas är icke
sjelfva förmyndare-räkningen, utan blott ett utdrag af densamma,
innehållande summarisk upgift ang:de den omyndigas behållning.
Detta utdrag behöfver endast innehålla några rader. Det är, med
ett ord sagdt, allenast ett transsumt af räkningen, hvilket blott
afser behållningen, och stadgandet har endast tillkommit för att
bereda domaren någon möjlighet att öfvervaka, det förmyndareräkuingarne
blifvit i behörig ordning aflemnade.
Då man i öfrigt känner, att från och med utfärdandet af
Kongl. Förordn. d. 19 Maj 1845 detta stadgande —, ang:de utseende
af gode män, en eller flere, att hafva tillsyn öfver förvaltningen
af omyndigas egendom och utöfva enahanda granskningsrätt,
som vore närmaste trander tillagd, — varit gällande, men icke
ledt till något verkligt gagnande resultat, så torde behofvet att i
denna del ordna förmyndare-väsendet icke kunna bestridas. Anledningen
dertill, att förutnämnde förvaltning icke haft någon mer
kraftigt ingripande inverkan på ifrågav:de förh:den, är, att det helt
och hållet berott på dessa gode män sjelfva, huruvida de velat berörde
skyldighet fullgöra eller icke. Om någorstädes desse gode
män varit nitiske, så hafva de fullgjort sin skyldighet jemväl i
detta fall; men de hafva ock uraktlåtit densamma, om de funnit
sådant för godt. Härtill kommer, att gode männen icke innehaft
upgift på antal af förmynderskap inom hvart distrikt, så att de
kunnat vara i tillfälle att utöfva den härutinnan erforderliga upsigt.
Då man nu ansåg lämpligt att åt en embetsman updraga att tillse,
huruvida förmyudare-räkningarue blifvit granskade eller icke, så
vidtog Utsk:t den utvägen att föreslå, det domaren, som meddelar
alla förmyndare-förordnanden, skall föra en förteckning öfver förmynderskap,
med kolumner, utvisande de omyndigas födelseår samt
Den 17 Juli.
137
förmyndares namn och hemvist. Vid genomgale af denna förteckning
finner domaren, hvilka förmyndare-räkningar, som blifvit afgifna,
och hvilka som restera, samt eger, i följd deraf, förelägga
förmyndare, hvilka icke afgifvit sina räkningar, att vid vite inom
viss tid sin omförmälde skyldighet fullgöra. För att nu ådagalägga,
att räkningen blifvit i behörig ordning afgifven, kunde visserligen
Utsk:t hafva föreslagit, att förmyndarne skulle hos gode
männen eller socken-nämnden endast begära qvitto deruppå, att
aflemnandet egt rum; men Utsk:t ansåg lämpligare att ålägga förmyndaren
att skrifva ut sista raden på räkningen, eller: »saldo,
så och så mycket, den omyndiges behållning.» Detta är allt, som
erfordras för detta utdrag, hvilket derefter förses med gode männens
eller socken-nämndens intyg, att en förmyndare-räkning, som
afslutas just med detta saldo, blifvit till gode männen aflemnad.
Detta qvitto förevisar förmyndaren sedermera inför domaren, som,
på grund deraf, antecknar, att räkningen blifvit till gode männen
aflemnad. På sätt R. o. Ad. torde finna, har domaren således i
detta fäll icke någon slags upsigt öfver dessa förmyndare-räkningar
och ingår alldeles icke i något bedömande af deras beskaffenhet.
Domaren har härvid endast att tillse, att dessa räkningar för hvart
år iukommit samt att i annat fall ålägga förmyndaren vite.
Jag kan icke tro, att det besvär, hvilket sålunda kommer att
drabba förmyndaren, då han nemligen endast behöfver skrifva ut
sista raden på räkningen, skall blifva af någon så särdeles tryckande
beskaffenhet; och då man i öfrigt icke kunnat upfinna någon
annan lämplig utväg att bereda kontroll deröfver, att räkningarne
årligen ingå till gode männen, anser jag de nu anförda omständigheter
vara tillräckliga för att bereda bifall till den föredragna
§:n.
Gr. Mörner: Det har icke kunnat begäras, att LagUtsk:t
nu skulle hafva gjort sig den mödan att gå tillbaka till de förhandlingar
i detta ämne, som egde rum år 184 5, eller det år,
då den K. Förordn. utfärdades, om hvars ändrande det nu är
fråga. Om likväl Utsk:t hade underkastat sig denna möda, så
skulle Otsk:t hafva funnit, att förslag då upgjordes att ålägga
domaren, att till gode männen aflemna förteckning, för hvarje ting,
öfver de förmyndare, sorn.inom distriktet blifvit tillsatte; att vidare
soeknenämnden skulle, i afseende på dessa lörmyudare, ega
samma makt, som i fråga om andra under sockennämndens inseende
i någon mån stående personer, eller att inkalla dem och förelägga
dem vitén. Nämnde utväg var sannerligen mycket enklare,
än den nu af Utsk:t föreslagna. Vill man åter nödvändigt hafva
en anmälan derom, att räkniugarne blifvit till soeknenämnden inlemnade,
så synes det mig vara lättare verkställbart att socknenämnden
till domaren eller domstolen aflemnar förteckning öfver
alla de förmyndareräkningar, som under den förflutna iiden blifvit
af densamma emottagne. Det blir då en offentlig auktoritet, som
aflemnar ifrågav:de förteckningar; och dermed synes mig allan rättfärdighet
vara upfylld. En sådan auktoritet har oek lättare att
138
Den 17 Jnli.
fullgöra detta updrag. Det är i öfrigt hvarken obilligt eller orätt,
att fordra detta af socknenämnden eller gode männen, då de enligt
förslaget skulle ega åtnjuta aflöning af de omyndiges medel.
Förmyndare-befattningen deremot är redan nu, i och för sig, ett
ganska besvärligt updrag; och hvarje åläggande, hvarigenom man
gör detta updrag för den enskildte ytterligare betungande, skall
öka hans benägenhet att söka undandraga sig detsamma. Det är
vidare alldeles icke gifvet att förmyndaren bor i den trakt eller
det län, der pupillen har sin egendom eller der han blifvit till
förmyndare förordnad. En förmyndare kan nemligen vara boende
långt aflägse derifrån; och, för sådant läll, måste det för honom
blifva ganska besvärligt att årligen upvakta en socknenämnd, med
hvilken han för öfrigt icke har något att skaffa, — att till densamma
ingifva sin förmyndareräkning — samt att afvakta och besvara
de anmärkningar, som af räkningen kunna föranledas. Då
nu förmyndaren hvarje år skulle verkställa allt detta, synes det
väl vara nog oneröst, utan att han ytterligare skall belastas dermed
att göra utdrag af förmyndareräkningen och afsända det till socknenämnden
eller gode männen. Socknenämnden åter finnes i samma
distrikt som domstolen och eger vanligtvis bland sina ledamöter
någon, som tillika är ledamot af rätten. För sistnämnde person
skulle det således icke blifva någon svårighet att medtaga en förteckning
på alla de förmyndareräkningar, som under året blifvit
inlemnade eller granskade. Med ledning åter af denna förteckning
kan domaren sedermera lätteligen verkställa den anteckning,
sorn Gr. Sparre föreslagit.
Då jag anser denna utväg både enklare och lättare verkställbar,
an den af Utskit föreslagne, fortsätter jag mitt yrkande om
återremiss af denna g.
Gr. Sparres Jag vågar försäkra den siste värde talaren, att
så väl komitterade som Utskit tagit den aldranogaste kännedom
om alla de mångfaldiga olika förslag, hvilka vid 1845 års riksdag
i detta afseende framstäldes.j Äfven af LagUtskits Betänk,
inhemtas, att flere olika och från hvarandra väsendtligen afvikande
förslag afgifvits; men Utsk:t har funnit alla dessa förslag stranda
deremot, att det berodde på gode männen sjelfve att infordra räkningarna
och anmäla att de icke inkommit. Det är just den omständighet,
som erfarenheten nu gifvit vid handen, att desse gode
män på flere ställen i berörde hänseende icke lemnat det ringaste
spår af sin tillvaro, som bragt komitterade och Utskit till den öfvertygelse,
att det fordrades domarens åtgärd för att väcka dem
tilt lif.
Man kan för öfrigt i allmänhet antaga, att det är bäst att
öfverlemna åt individen sjelf att tillse att han kan vara lugn,
hvad fullgörandet af honom åliggande skyldigheter beträffar. Detta
inträffar först, då han vet med sig sjelf att han verkligen gjort
rätt och skäl för sig. Då mRn nu låter hvarje förmyndare till
rätten inlemna gode männens qvitto, känner han, att sedan detta
af honom blifvit fullgjordt, så är han i detta fall säker och kan i
Den 17 Jall.
l;S!)
(iet häuseendet icke blifva blottstäld för några vitén eller öfriga
chikaner. Skulle åter förmyndarens skyldighet öfverfiyttas på soeknenäranden,
som i allmänhet, icke för något protokoll, så låter ganska
väl tänka sig att de anteckningar, som af denna nämnd förts
och inlemnats till rätten, kunnat blifva oriktiga. Följden deraf
skulle naturligtvis blifva ett äfventyr för förmyndaren.
De kommunaltjenstemän åter, hvilka det ålåge att granska
de räkningar, som inkommit, och afgifva de anmärkningar, som af
detta granskningsarbete föranledas, böra icke hafva något besvär
med räkningarnes infordrande, ty sjelfva granskningen, med deraf
föranledda åtgärder, är redan i och för sig så besvärlig, att man
skäligen kan anse, att de i detta afseende fått nog för sin del.
Man har tillräcklig erfarenhet deraf, att många sådane komunaltjenstemän
icke upträda och verka, förrän de dertill blifva tvungna.
Jag kan verkligen icke öfvertyga mig att Gr. Mörner, vid
närmare eftersinnande, kan anse, att det skulle vara något verkligt
besvär för en förmyndare, att, då han uprättat räkningen, derur
göra ett utdrag, som innehåller 8 å 10 bokstäfver, det vill
säga: »saldo, behållning» och derefter några siffror. Jag hemställer
till en hvar, huruvida detta med skäl kan kallas för något
besvär. Mig synes äfven, att man med allt fog kan begära, att
de gode männen derå skola skrifva ordet »qvitteras.» Jag får åtminstone,
för min enskilda del, förklara, att om jag hade ett förmynderskap,
så skulle jag tusen gånger hellre önska, att det berodde
på mig sjelf att taga detta qvitto af goda männen och inlemna
det till rätten, än sedermera möjligen blifva tvungen att
inkomma med förklaringar, samt föreläggas vitén etc. Ett sådant
inlemnande till rätten af ett qvitto eller recepisse kan väl icke
vara förenadt med så stora svårigheter. Man bör kunna antaga,
att det alltid finnes någon person i trakten, som är i tillfälle att
dermed gå tillhanda; och i stad kan det väl icke vara förenadt
med så mycket besvär att stiga upp i Rådhusrätten och inlemna
detsamma. Om man åter icke häruti har en påminnelse, att vid
det eller det tinget skall qvittot aflemnas, så kan hela denna sak
lätt råka i glömska. Det händer nemi. alltför ofta, att man uraktlåter
hvad man icke anser vara ett åliggande. Jag tror således
att detta stadgande, sett ifrån synpunkten af förmyndarens eget
intresse, är ganska gagneligt för honom. Han undgår nemligen
på sfi sätt så väl förklaringar som vitén etc., och blir i intet fall
beroende af en tilläfventyrs mindre säker och noggrann registrering.
Jag yrkar således fortfarande på bifall till §:n.
Gr. Mörner: Mellan Utsk:ts förslag och den nu gällande
lagstiftningen är, på sätt äfven Utsk:t anfört, den väsendtliga skilnad,
att det f. n. icke är någon skyldighet för kommunen att utse
gode män. Detta är f. n. blott en rättighet, men nu anser Utsk:t
denna rättighet böra förvandlas till en pligt. Till följd deraf att
det nu stått i socknarnes fria vilja att utse gode män eller icke,
hafva också på flere orter sådane gode män icke blifvit utsedde.
Att deras verksamhet icke kunnat förmärkas på ställen, der de icke
140
D en 17 Juli.
funnits, samt tilläfventyrs icke heller behöfts, är ock temligen klart.
Desse gode män hafva i öfrigt icke haft någon skyldighet att göra
anmälan hos rätten ronde verkställd granskning af ifrågavide räkenskaper.
Således är den omständighet att desse gode män hittills
icke gjort en sådan anmälan, ingalunda att anse såsom något bevis
derföre, att de hädanefter, för den händelse sådant blir dem ålagdt,
skola uraktlåta detsamma.
Gr. Sparre har dessutom uti det hänseendet oriktigt upfattat
min framställning, att Grin tyckts anse, det jag önskat att socknenämnden
skulle till Häradsrätten afgifva en restlängd på sådane
förmyndare, som icke aflemnat ifrågavide räkenskaper. Mitt yrkande
har nemi. afsett ett alldeles motsatt förhållande, eller att socknenämnden
skulle inlemna en förteckning på de förmyndare, hvilkas
räkningar blifvit aflemnade och granskade. Då förslaget i öfrigt
innehåller föreskrift derom att socknenämnden skall vid sina sammanträden
föra prot., så kan jag icke föreställa mig att nämnden
skall kunna om förhållandet med räkningarne vara i någon ovisshet.
Samme talare antager visserligen, att det föreslagna stadgandet
skulle vara fördelaktigt för förmyndarne sjelfva, emedan de sålunda
icke skulle blifva blottställde lör det obehag att få sig af rätten
några vitén förelagda. Det kan icke förnekas att, så vida förmyndaren
vill underkasta sig besväret att hvarje år gå i författning
om verkställighet af allt hvad som nu är i fråga att honom påläggas,
så riskerar han icke att för hvarje år få sig det omtalade
vitet förelagdt; men jag hemställer, hvilket som är att föredraga,
antingen att hvarje år hafva ett sådant åliggande eller att möjligtvis,
ifall man gör sig saker till försummelse, få afgifva en förklaring
i frågan eller erlägga stadgadt vite. Skillnaden emellan Utskits
förslag och den utväg, jag tagit mig friheten förorda, ligger
endast deri, att då, för den händelse uti ett distrikt finnes t. ex.
50 personer, som äro förmyndare, en enda auktoritet skulle enl.
mitt förslag ega att för alla dessa förmyndare gå i författning ora
den erforderliga åtgärden, så skall deremot, enl. Utskits förslag,
hvar och en af dessa 50 personer »före eller sednast å lista rät»tegångsdagen
af sista tinget året näst efter det då räkningen af»slutas
bort, eller, der allenast 1 ting om året hålles, före slutet
»af samma ting» inlemna ifrågasatte bevis. Det lärer väl icke
kunna förnekas, att socknenämnden, som verkställt granskningen
af räkenskaperne och dervid utan någon svårighet kan upteckna
namnen på förmyndare och pupiller, bör vara bäst i tillfälle att
verkställa inlemnandet till domaren af en förteckning öfver alla
dessa förmyndare och deras pupiller.
Man torde äfven böra ihågkomma att, bland det stora antalet
af förmyndare, många kunna finnas, som icke en gång äro skrifkunniga,
— och många, hvilka icke äro boende inom det distrikt,
der domstolen finnes, hvilka sednare dock, detta oaktadt, antingen
måste sielfve företaga resor till tinget eller också förskaffa sig ett
ombud, som framlemnar ifrågavide dokument. Enl. mitt förslag
skulle deremot socknenämnden förklaras skyldig att i detta fall
vara förrayndarnes ombud.
D8ii 17 Juli.
141
Af dessa skäl anser jag mig icke kunna frångå mitt förra yrkande
på återremiss.
Gr. Sparre: Gr. Mörner har yttrat, att den af socknenämn
den
inlemnade förteckning endast borde innehålla upgift på de förmyndare
redovisningar, som blifvit granskade. Jag får för min del
erkänna, att detta förslag är det allrasämsta af alla; ty det kan
ganska lätt hända, att socknenämnden, för den händelse den helt
nyligen mottagit räkningarne, icke medhunnit granskningen deraf;
och då kan det fall inträffa, som är ganska antagligt, att nemi.
en lat och overksam socknenämnd upskjuter denna granskning till
en obestämd framtid.
Det är ett vanligt förhållande, att man skaffar sig qvitto deruppå
att man aflemnat handlingar; och då det nu är stadgadt att
förmyndaren har rättighet och skyldighet att aflemna ett qvitto,
så har han äfven rättighet att affordra socknenämnden qvitto.
Nämnden skulle i annat fall kunna förvägra detta; men just uti
detta förmyndarens åliggande att aflemna qvitto ligger förmyndarens
säkerhet att icke kunna blifva bötfälld, så vidt nemi. lian fullgör
sin skyldighet att, inom den i lag stadgade tid, fullgöra ifrågav:de
åliggande. För den händelse icke något bestämdt stadgande i detta
hänseende lörefunnes, skulle man äfven kunna tänka sig att socknenämnden,
af ett eller annat skäl, skulle vilja undandraga sig att
meddela dessa qvitton, eller derför tillräkna sig någon slags lösen.
Utsk:t har derföre funnit ändamålsenligast att i lag stadga, det
socknenämnden är skyldig att lemna ett sådant qvitto.
Hvad vidare den af Gr. Mörner omnämnda skrifkunnigheten
beträffar, så erfordras ingen annan kunnighet härutinnan än den,
som behöfs för att skrifva af mig förut upgifne 10 ord, d. v. s.
saldo, behållning och några siffror. Om förmyndaren kan utskrifva
förmyndareräkningen, så måste han väl ock kunna skrifva dessa
ord.
Vidkommande derefter Gr. Möruers önskan,att sockneuämnden
skall vara förmyndarens ombud, så får åtminstone jag, för min del,
betacka mig derför att erhålla ett ombud, som jag icke sjelf utsett,
— syunerligast som ifrågav:de ombuds intressen skulle kunna
komma att stå i bestämd strid med mina egna, — ett förhållande,
hvilket är så mycket möjligare, som detta ombud består af «så
många», bland hvilka äfven de kunna finnas, uti hvilkas intresse
det verkligen ligger att tillbakahålla en sådan förmyudareupgift.
Detta ombudsmauskap kan sålunda, efter min upfättning, icke leda
till annat än att möjligen försena lagens verkställighet samt att,
för den händelse gode männen eller socknenämnden icke vilja fullgöra
sin skyldighet, gifva dem medel i handen dertill.
Vidkommande derefter den sockneuämnden tillerkända ersättning
tillåter jag mig erinra, att den utgör blott en del af den ersättning,
som äfven förmyndaren tillkommer; men då äfven socknenämnden
åtnjuter en sådan vedergällning, så synes det icke vara
för mycket fordradt, om äfven en del af besväret skulle falla på
dess del.
H2
I>en 17 J uT i.
I allmänhet kan man väl antaga, att (le flestas intressen äro
bättre bevarade, då de sjelfve få tillse att de befrias ifrån ansvar,
än om de påtvingas ombud, hvilkas fördelar kunna stå i strid med
deras egna.
Till bemötande af Gr. Mörners yttrande, att desse gode mäns
verksamhet naturligtvis ieke kunnat förmärkas på en mängd ställen,
der de icke funnits, får jag förklara att jag, för min del, eger
kännedom om ganska många socknar, der sådane gode män blifvit
valde, men gjort ingenting. Det har just varit med erfarenhet
häraf som Utsk:t ansett lämpligast vara att åt domaren lemna kontroll
i afs:de på berörde räkningars ingifvande; samt att förmyndaren
sjelf och icke socknenämnden bäst bör kunna bereda domaren
tillfälle att vidmakthålla denna kontroll.
Gr. Mörner: Till svar å Gr. Sparres senaste yttrande får
jag nämna, att jag icke anser någon egentlig vigt ligga deruppå,
antingen det stadgas, att socknenämnden skall aflemna förteckning
å de räkningar, som nämnden mottagit till granskning, eller å de
räkningar, som redan blifvit granskade. Då jag förra gången upträdde,
begagnade jag ordet »granskade räkningar», dertill föranledd
af det förhållande, att, såvidt mig kändt är, man hittills vanligen
på sådant sätt förfarit. De gode männen eller socknenämnden utsätta
nemi. en viss dag för sådane räkningars mottagande från ett
visst distrikt, och förmyndaren kommer då tillstädes, får sin räkning
granskad, stoppar den åter i sin ficka och begifver sig sedan
med densamma hem; samt behölver, i sådant fall, alldeles icke
något qvitto. Vederb:de grauskningsförrättare åter måtte väl sjelfve,
för egen del, ega kännedom om den af dem verkställde granskuingsåtgärd.
Om verkligen förmyndareräkniugarne i allmänhet voro
af den vidlyftiga och invecklade beskaffenhet, att deras genomgående
skulle medföra så stort besvär, som nu velat förespeglas, så
hade man sannolikt ofta nog fått vidtaga särskilda mått och steg,
för att tvinga personer att åtaga sig ett sådant onus; men förhållandet
med dessa räkningar är i allmänhet icke sådant, utan äro
de fleste af dem af en högst enkel beskaffenhet och genomgås med
största lätthet.
Jag hemställer till det Högh Ståndet, huruvida något hinder
kan anses förefinnas för domareu att utöfva kontroll jemväl i afs:de
å socknenämnden elier gode männen, för den händelse at.t de
åläggas att inlemna förteckning å de räkningar, som de till granskning
emottagit (jag begagnar nu det uttryck, som Gr. Sparre föredragit).
Detta åliggande för gode männen eller socknenämnden,
att ingifva en förteckning, innefattar ju för öfrigt alldeles icke något
förbud för den förmyndare, som finner säkerheten sådant fördra,
att sjelf årligen till domaren inlemna bevis att hans förmyndareräkning
blifvit för socknenämnden företedd. Det skulle fortfarande
bero af hans egen fria vilja att gå i författning härom,
eller uraktlåta detsamma. För den händelse åter, att Utsk:ts förslag
oförändradt antages, blir det förmyndarens ovilkorlig^ skyldighet
att årligen inkomma med ett sådant bevis; och en mängd
Den 17 Jn 1 i.
143
personer öfver hela riket skola derigenom, på sätt jag redan förut
nämnt, besväras med öfverflödiga åligganden.
Jag vill slutligen fästa upmärksamheten deruppå, att om en
person har flere, t. ex. 3 förmynderskap sig updragna uti olika
orter och följaktligen icke samtidigt kan inställa sig på alla dessa
3 olika ställen, så måste han ovilkorligen, så vidt han vill ställa
sig det uti förev:de förslag gifne stadgande till efterrätlelse, gå i
författning om anskaffande af ombud på 2 af dessa ställen; och
dessutom sjelf företaga en resa till det tredje.
Då således de af mig förut framställde anm:r icke synas mig
hafva blifvit af Gr. Sparre vederlagde, måste jag vidhålla mitt förra
yrkande.
Efter härmed slutad öfverläggning samt uptagande af de derunder
gjorda yrkanden å dels bifall till och dels återremiss af ifragav:de
§, framställdes och besvarades med blandade ja och nej först
propos. å bifall till §:n samt sedermera propos. på återremiss deraf;
hvarefter förnyad propos. på §:ns godkännande gjordes, och då svaren
derå u t föl lo med flere ja och några nej, förklarades ja nu haft
öfvervigten.
§§ 5 — 9, äfvensom Ingressen.
Biföllos.
Föredrogs ånyo LagUtsk:ts den 30 sisth Juni och 4 dennes
bordlagde Betänk. N:o 38, i anledn. af väckt motion om ändring
i vissa delar af 17 kap. Handelsbalken och andra författningar rör:de
borgenärers rätt och företräde för hvarannan till gäld enars egendom.
H. Exc. Hr Gr. o. Landtm, förmälte, att i Utskrts Betänk,
sid. 14 förekomme en framställning derom, att R. o. Ad. måtte
medgifva uphörande af den förmånsrätt, frälsemän för närv:de ega
för fordringar hos deras upbördsmän; hvilken framställning torde
böra särskildt företagas till pröfning, antingen före eller eller förfa
ttningsförslagets genomgående.
Härvid anmälte sig och yttrade
Gr. Lagerbjelke, Gustaf: Mig synes att R. o. A. bör
kunna i denna fråga tillvägagå alldeles på samma sätt, som då fråga
var om forum privilegiatum i konkursfrågor, att nemi. R. o. Ad.
kan när, som helst på förhand till pröfning företaga ifrågav:de framställning,
men likväl göra sitt beslut beroende af den utgång, författningsförslaget
erhåller. R. o. Ad. kan således besluta att godkänna
punkten, i händelse författningen antages, elier att R. o. Ad:ns
bifall till denna punkt förfaller, ifall författningen icke blir antagen.
Gr. Mörner: För mig vill det synas mera ändamålsenligt
om R. o. Ad. först genomgår sjelfva författningen. R. o. Ad. torde
nemi. i detta fall böra tillvägagå på samma sätt, som vid tillförene
afhandlade författningsförslag, eller företaga rubriken till författningen
sist. Först sedan man genomgått sjelfva författningen och
144
Den 17 Juli.
erfarit, huruvida den bifalles elier icke, kan tid vara att besluta i
afs:de å den ifrågav:de förändringen.
Gr. Lagerbjelke: Jag för min del har icke något att
erinra mot det af Gr. Mörner föreslagna sätt för föredragningen,
och förenar mig således med honom.
Uppå härefter framställd propos. beslöts, att författningsförslaget
först skulle paragrafvis genomgås samt privilegii-frågan jemte
ingressen derefter förekomma till pröfning.
Till följd häraf föredrogs nu Utsk:ts förslag till ny lydelse
af Handelsbalkens 16:de kapitel.
§ 8.
Hr Car 1 h ei ra-Gy 11 en sk jöl d, Henrik Adolf Oscar:
Det har icke kunnat undgå att för frågans riktiga lösning synas
mig betänkligt, att inledningen till denna författning först efter
författningsförslagets genomgående skall till pröfning förekomma.
Huruvida nemligen den förändrade lydelsen af de uti Betänk:t uptagne
§§ skall bifallas eller icke, beror i viss mån på de beslut,
11. o. Ad. fattar, såväl i afseende å den i förevule fall frälseman
tillagde förmånsrätt, som ock beträffande de §§, hvilkas uphäfvande
blifvit uti ingressen föreslagen och som följaktligen böra utur nu
gällande lag utgå. Då man nu deremot icke behagat för beslutens
fattande fastställa en sådan ordning, så har man dermed liksom
gifvit på hand, att, genom bifall till §§, som följa, äfven antaga
h-vad som blifvit af Utsk:t i ingressen föreslaget. Då jag likväl
för min del icke är härtill benägen, så länge nemi. icke ordentliga
förmyndare-kammare kommit till stånd, kan jag icke annat än ogilla
detta sätt att gå till väga; och får, i sammanhang dermed, förklara,
att jag kommer att motsätta mig bifall till såväl 8:de som
följande §§. Jag har icke stillatigande kunnat afhöra, att R. o.
Ad. godvilligt skulle upoffra ett Ståndet tillhörande previlegium,
och kan icke heller gilla, att den förmånsrätt, som omyndiga för
närv:de ega uti förmyndares gods, skall' uphöra. En hvar känner
med hvilka svårigheter det är förenadt att upfylla ett förmynderskaps
förbindelser. Att nu göra detta åliggande ännu svårare
synes mig vara i högsta måtto olämpligt.
. Tå dessa skäl a fs tyr k er jag bifall till den nu föredragna §:n.
Gr. Sparre: Jag förmodar, att R. o. Ad. äfven nu lemnar
Utsk:t samma bemyndigande, som hittills vid sådane lagförslag egt
rum, att nemi., i händelse, efter verkställd återremiss af en eller
annan §, någon modifikation i de öfrige §§:ne kan anses behöflig,
Utsk:t må vara berattigadt, att derom i behörig ordning gå i författning.
Jag anhåller derföre om Hr Gr:n3 o. Landtmms propos. å
hvad jag nu tagit mig friheten föreslå, helst den siste värde talaren,
Hr Carlheim-Gyllenskjöld, yttrat en viss oro för bristande
sammanhang i författningen.
Hvad
Doll 17 Juli.
Hvad uu särskildt beträffar den 8:de gm, till hvars uphäfvande
samme talare icke synes vilja lemna bifall förr än kändt
blifvit örn den institution, som afhandlas i föregtde Betänk., kommit
till stånd, så har verkligen Ut.sktf, just med hänsigt härtill,
satt detta Betänk. N:o 38, ang:de uphäfvande af den tysta för
månsrätten,
omedelbart efter Betänkit ronde förändrad lagstiftning
i afside å förmyndarevården.
Hvad nu de omyndigas rätt särskildt beträffar, så bar redan
förut derom så mycket blifvit taladt och skrifvet, att man icke
bör anse nödigt att tillägga serdeles mycket i ämnet. Det är redan
16 år sedan K. M:t aflat Nåd. Propos. i detta hänseende;
och den derefter förflutna tiden har. efter min öfvertygelse, tydligen
ådagalagt den lysta förmånsrättens olämplighet. Denna för
månsrätt
bibehålies numera endast i de länder, der den Romerska
rättens principer gjort sig gällande, ©tvifvelaktigt är dock, att
denna förmånsrätt äfven der kommer att försvinna. Den är redan
uphäfd i Belgien och Holland, äfvensom i några af de stater vid
Rentrakten, der den Fransyska Code Napoléon blifvit införd. Afveu
uti öfriga delar af Tyskland har denna tysta förmånsrätt sä
småningom uphört; och man synes numera fullkomligt ense derom,
att denna tysta förmånsrätt icke låter förena sig med rättvisans
och billighetens fordringar.
Afven jag har någon tid varit tveksam, huruvida detta s. k,
skydd för de omyndiga vore nödigt att bibehålla, men numera
kommit till den bestämda öfvertygelse, ritt detta skydd nästan helt
och hållet är en chimére. Kändt är, huru personer, som äro förmyndare
och behöfva län å sin fastighet, efter aftal med annan
man, afträder förmyndare-befattningen åt denne, hvilken åtager sig
densamma för en eller annan dag. Fastigheten blir under tiden
till annans säkerhet intecknad och förmyndaren återtager efter några
dagar sin förra befattning; men myndlingens förmånsrätt vidtager
i sådan händelse ej förr än från den dag, då förmynderska
pet
ånyo anförtroddes ät förre förmyndaren. I stället således att
den tysta förmånsrätten länder till de omyndigas fördel, tjenar den
endast att bereda tillfälle att, på sätt jag nämnt, kringgå lagen.
Utan att gifva de omyndige någon verklig säkerhet, beröfvar denna
tysta förmånsrätt jordegaren i allmänhet, möjlighet att mot realsäkerhet
erhålla nödiga kapitaler, och åstadkommer således, på det
hela taget, en verklig skada för landet. Då Utsk:t sålunda icke
kunnat finna något skal att bibehålla denna tysta förmånsrätt, har
Utsk:t likväl satt densamma främst bland fordringar hos förmyndare
och föräldrar. Utsk:t har nemi. föreslagit att de omyndige
måtte för sådane fordringar ega ovilkorlig! företräde framför Kronans,
kyrkors och allmänna kassors fordringar, derest förmyndaren
derjemte är upbördsman eller kassaföieståndare,-äfvensom tillagt myndlingar
företrädesrätt till betalning framför ali annan hos föräldrar
och förmyndare innestående fordran. Utsktt har således ställt dem
främst på listan i fråga om rätt till betalning ur lös egendom.
Detta anser jag, för min del, vara en ganska vigtig omständighet,
H. VIII 10
146
Den 17 Juli.
hvilken man icke bör förbise, då man klagar deröfver, att Utsktt
icke ansett, att denna förmånsrätt bör konkurrera med real-säkerliet
eller säkerhet i jord, hvilken är den förnämsta real-säkei het
och den, i afs:de å hvilken exceptioner icke äro möjliga, utan att
realsäkerheten helt och hållet förslöres. För den händelse nemi.
nuv:de institution skulle bibehållas samt utlänningen egde närmare
kännedom om dessa förh:den, så är lätt att inse, att man utomlands
icke skulle godkänna våra s. k. realsäkerheter såsom någon
säkerhet. Såsom stöd för mitt påstående i detta fäll får jag anföra,
att i vår egen handelsstad Göteborg är nästan som en princip
antaget, att aldrig lemna penningar på inteckningar. Som bekant,
är likväl penningetillgången derstädes i allmänhet ganska stor,
men man anser dock der inteckningar lör de alldrasämsta papper.
Samma förh:de eger äfven rum i viss mån här.
I öfrigt och oberäknadt de olägenheter, som äro en följd af
den tysta förmånsrätten och af mig redan blifvit omnämnde, tillkomma
äfven andra omständigheter, som göra denna institution
särdeles opraktisk. Uti 1 734 års lag är det nemi. icke tydligt
uttryckt, huruvida ett äldre förmyndareskap skall hafva förmånsrätt
framför ett yngre. Bland juristerna är meningen i detta hänseende
delad. Somliga anse, att ett äldre förmynderskap bör ega
företräde framför ett yngre; andra åter, att alla förmynderskap böra
åtnjuta samma rätt. Nu gällande stadgande ger verkligen anledning
till så många dubiösa rättsfrågor, att det redan i detta förhållande
gifves skälig anledn. till ändring. Jag anhåller sålunda
om bifall till den nu föredragna 8:de §:n med den redaktion, som
kan blifva en följd af min nu framstälda anhållan, att, för den
händelse förevide författningsförslag skulle i vissa delar godkännas,
men i andra återremitteras, LagUtsk:t blir bemyndigadt, att vid
förslagets förnyade granskning föreslå sådana jemkningar i de godkända
delarne, som kunde föranledas af skeende förändringar i de
återremitterade.
Hr Car Ih eirn-Gy 11 en skj ö 1 d: Då jag antager som en
möjlighet, att ätskillige af R. o. Ad:ns ledamöter måhända icke fäst
tillräcklig upmärksamhet vid de stadganden i nu gällande lag, hvilkas
uphäfvande skulle blifva en följd af LagUtsk:ts förevule förslag,
tager jag mig friheten att ytterligare med några ord påpeka dessa
förhållanden.
T stallet för den föreslagna § 8, som handlar om den säkerhet,
hvilken tillkommer borgenär, som begär och får utmätning
för sin fordran, innehåller g 8 af nu gällande lag: »Sedan tages
barnaarf ut hos föräldrar eller förmyndare, och kyrkors och fattighus
fordringar hos deras föreståndare, så ock skuld till kronan,
eller frälseman, för upbörd. JIos upbördsman, som sedan blifvit
förmyndare, eller föreståndare, ege kronan, eller frälseman förmån
till det, som å upbörden för alla åren brister. Var han förmyndare,
eller föreståndare förr än han upbördsman blef, hafva barngods,
kyrkors eller fattighus medel företräde. Häfver någon inteck
-
Den 17 Juli.
147
ning i lians fasta gods, innan han förmyndare, föreståndare eller
upbördsman blef; njute då sin inteckning till godo.»
R. o. Ad. finner, att denna § handlar om den säkerhet, som
för birriH-arf, kronans, kyrkors och fattighus medel är medgifven,
framför inteckningar, sorn äro yngre än det updrag, gäldenären
såsom förmyndare, föreståndare eller upbördsman kan innehalva, äfvensom
att, bland sådana updrag, det äldsta alltid medför bästa
rätt till betalning ur gäldenärs bo. Af Utskits förslag, om det
autages, blifver en följd, att kronan, kyrkor och fattiga få alltid
cedera sin rätt för barn, hvilka hafva upbördsmän till förmyndare.
1734 års lagstiftare ansågo således, att. då en person, vid förmyndareskapets
emottagande, ansågs fullt vederhäftig, så skulle icke,
genom några sedermera tillkomne förhandlingar eller updrag, någon
minskning i barnens rätt ega rum. Samma rätt ega jemväl kronan,
kyrkor och fattiga. Nuv:de LagUtsk. anser allt detta onödigt.
Myndlingarnes rätt kan likväl härigenom blifva i ganska
väsendtlig mån laederad, då nemligen förmyndaren, utan deras och
rättens vetskap, kan företaga sig hvilka förhandlingar som helst
med sin egendom.
Otn lörmyndare-kammare eller någon annan institution, som
skyddade barna-arfvet, komme till stånd, så skulle möjligen skäl
förefinna» att vidtaga ifrågavule inskränkning i förmånsrätten; men
sä länge man icke lyckats införa dessa skyddsanstalter och förr än
man sall detta förslag i samband med det i näst förcgide Betänk,
afhandlade, anser jag detsamma kunna blifva till sina följder högst
vådligt.
Såsom skäl för den ifrågaetällde förändringen har man anfört,
dels att vi således skulle komma att närma oss den lagstiftning,
som i detta fall uti större delen af Europas öfrige länder är gällande,
dels ock att vi sålunda skola bereda våra skuldsatte jordegare
lätthet att få belåna sina fastigheter. Jag för min del anser
dock batia dessa omständigheter vara af serdeles ringa vigt i jemförelse
med den fördel, att omyndiges, kyrkors och fattiges medel
icke förfäras. Man bör icke heller förbise, att så länge det är ett
åliggande för en hvar, att mottaga ända till 3 förmynderskap, så
är det ock en statens pligt, att icke allt för mycket försvåra detta
åliggande. Om jag verkligen hyllade den åsigt, att det vore en
så stor lycka för det allmänna, att våra jordbrukare, — så skuldsatte
de för närvide äro och otvifvelaktig! ännu mer blifva, i den mån
man lättar skuldsättningen, — kunna utan hejd röra sig med lanta
penningar, så skulle detta möjligen vara ett skäl för mig att i
detta fall närma mig Gr. Sparres åsigt; men då jag tvertom anser
det vara en af de svåraste olyckor för vårt land, att jorden redan
förut är belastad med så mycket skuld, — ett förhållande, som
utaf en utaf R. o. Ad:ns medlemmar, hvilken lifligt intresserar sig
för alla reformer, blifvit på ett vältaligt och bevisande sätt ådagalagdt,
da han nemi. anfört att Sveriges jordbrukare, just i följd af
sin enorma skuldsättning, behöfva mer betaldt för sina produkter
än sorn annars skulle vara erforderligt., — så uppkallas jag häraf
att med så mycket mer ihärdighet motsätta mig ifrågav:de förslag.
148
Den 17 Juli.
Äfven jag, för min del, anser att (len egentliga orsaken, hvarför
de flesta Svenska varor hafva så svårt att utstå täflan tned andra
länders, förefinnes deruti, att produktions-kostuaden, i följd af våra
näringsidkares betydliga skuldsättning, härstädes måste blifva högre.
Ju högre produktionskostnaden är, desto dyrare blifva produkterna
och mer svåra att afsätta. Detta gäller äfven om jordbrukets produkter,
ty i annat läll skulle detta utgöra ett undantag från den
allmänna regeln. Jag är så långt ifrån att vara af denna åsigt,
att jag tvertom anser, att då jordbrukaren tager så tnycket af landets
kapital och arbetskraft i anspråk, så kan denna regel med så
mycket mer skäl på honom tillämpas. Att vi åter uti den del af
vår lagstiftning, som rör de handeln tillhörande kreditförhållanden,
närma oss det öfriga Europa, finner jag ganska naturligt, emedan
handeln är kosmopolitisk. Nödvändigheten deremot, att iakttaga
detsamma, då frågan rör jordbruket, som är vår modernäring, kan
jag för ingen del öfvertyga mig om; utan anser den sats, hvarpå
man vill grunda detta påstående, vara fullkomligt falsk. Man bör
nemi., efter min åsigt, vid kredit-lagstiftningen för de folkklasser,
sorn med denna modernäring sysselsätta sig, framför allt tillse, att
densamma är nationel och lämpad efter de i fäderneslandet förut
rådande förhållanden. Hvad som ovilkorligen och i främsta rummet
tillhör en lagstiftare är, att iakttaga, att icke genom ett nytt
stadgande i en rigtning paralysera verkan af hvad som kan vara
godt i annan rigtning. Detta är just hvad jag befarar att man,
genom antagande af denna §, skulle göra sig saker till.
Erih. Armfelt, Magnus: Så vida jag rätt upfattade Hr
Carlheira-Gyllenskjölds yttrande, upgaf samma talare såsom ett hufvudsakligt
skäl för den tysta förmånsrättens bibehållande, att det
skulle vara en lycka för Sveriges jordbrukare, att realsäkerheten,
genom den tysta förmånsrättens bibehållande, blefve lika dålig
som den hittills varit. Att realsäkerheten, ifall den tysta förmånsrätten
qvarstår, otvifvelaktig!, är och blir i sämre skick, än den
annars skulle vara, underskrifver jag obetingadt; men att det skulle
vara en lycka för landet, om realkrediten qvarstode på den låga
ståndpunkt, som den nu innehar, och utan tvifvel måste bibehålla,
såvida den tysta förmånsrätten blir orubbad, kan jag för ingen del
biträda. Jag tror nemligen, att dea enda möjligheten för Sveriges
jordbrukare, att komma i en lyckligare ställning, är att söka uti
realkreditens höjande ett medel för vära jordbrukare att kunna få
på sina egendomar låna penningar för bättre vilkor än nu är och
fortfarande blir händelsen, så länge realkrediten icke erhåller någon
lyftning.
Beträffande i öfrigt Herr Carlheim-Gylleuskjölds uttryckta önskan,
att den af honom tiplästa § i nu gällande lag måtte komma
att qvarstå framför den nu ifrågavtde §:n, så kan jag, för min del,
verkligen icke inse, hvartill det skulle gagna att antaga denna §,
om man i berörde hänseende ginge Herr Carlheim-Gyllenskjölds
önskau till mötes.
t) t! n 17 Juli.
149
Gr. Mörner: Jag får, för min del, tillstå, att jag verkligen
icke kan inse, hvartill hein denna förpostfäktning skall gagna; ty
genom denna §:s antagande lärer viii icke ifrågavtde stadganden i
nu gällande lag om förmånsrätt för barna-arf och andra der omnämnda
klasser och inrättningar vara afgjord. Denna fråga qvarstår
jn till de efterföljande §§:na. Så vidt man finner nödigt att
göra densamma beroende af hvad R. o. Ad. förut beslutat, är det
ett sätt att gå tillväga, som icke upställer något hinder för §:ns
behandling. Sådane beslut hafva redan tillförne blifvit fattade.
Afskaffande af den tysta förmånsrätten för barna arf kan ställas i
samband såväl med beslut om inrättande af förmyndare-kammare
som med institutionen af gode män. Jag kan således icke finna
R. o. Ad. samt R. St:r förhindrade, att, för den händelse de finna
sådant för godt, göra ett bifall beroende af hvad som kan i afs:de
på omyndiga barns medel blifva af R. St.:r beslutat.
Då jag således, på dessa skäl, icke anser, att man vid den
nu föredragna 8:de §:n behöfver afhandla detta ämne, förenar jag
mig med de talare, som yrkat bifall till densamma.
Hr Carlhei m - Gryllen skjöld: Emedan den nu föredragna
8:de §.-n upläsles. ansåg jag att den skulle komma i stället för den
gamla. Ar åter R. o. Adins mening att endast bifalla denna §:s
innehåll, utan afs:de på dess plats, så har jag för min del ingenting
vidare att i frågan erinra.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad, yttrade H. Exc.
Hr Gr. o. Landtm., att innan han uptoge och framställde propos.
å de yrkanden, som i afs:de ä nu förev:de g afgifvits, torde den
af Gr. Sparre under öfverläggningen särskildt väckta fråga få förekomma
till afgörande; hvarefter H. Exc. framställde propos. å bifall
till Gr. Sparres förslag, att för den händelse förev:de författningsförslag
skulle i vissa delar godkännas men i andra återremitteras,
LagUtsk:t klefve bemyndigadt att. vid förslagets förnyade granskning
föreslå sådana jemkningar i de godkända delarne, som kunde
föranledas af skeende förändringar i de återremitterade.
Ropades ja.
Härefter yUrade H. Exc. att, beträffande den förev:de g 8,
yrkats dels bifall dertill och dels afslag derå; hvarefter H. Exc.
framställde propos. å bifall till §:n.
Härvid ropades ja, hvarjemte anmälde sig och yttrade
Hr Carl heim-Gylle n skjöld: Jag tillåter mig fråga, hu
ruvida,
genom R. o. Athus beslut rörande den nu föredragne 8:de
§:n, äfven den af mig gjorda anhållan blifvit afgjord.
Sedan H. Exc. i anleda, häraf förklarat, att det icke tillkonime
honom att tolka det beslut, R. o. Ad. komme att fatta.
ilo
Den 17 Juli.
blef förnyad propos. å bifall till den lörevide §:u framställd och
med ja besvarad.
§ 9.
Hr Olivecrona: I afseende å det första mom:t af deli nu
föredragna 9:de §:u ber jag alt få framställa några anmärkningar.
Jag liar äfven vid denna g afgifvit en reservation. Detta liar skett
af den anledning, att Utsk:t föreslagit, att man skulle fiånträda
den grundsats, som hittills varit gällande i vår inteckningslng, eller
att den förmånsrätt, som åtföljer inteckningar, hvilka sökas vid
domstolar å landet, skall beräknas från det ting, då inteckningen
söktes, samt i stället antaga det nya stadgande »att förmånsrätt
»för inteckning i läst egendom skall gälla från den dag, då in
»teckningen
vid rätten sökes.» Såsom motiv för denna lagförän
dring
ilar Ut3k:t anfört, att hvarjehanda olägenheter upstå för
fastighetsegare, hvilka ämna belåna sin egendom, då de icke kunna
på inteckningar erhålla penningar före tingets slut, emedan
först derefter fastighetsegare!! kan förete det från tingets slut utfärdade
gravationsbevis, hvilket utvisar de inteckningar, som gravera
den belåuade egendomen. Det är visserligen sannt. att en
sådan olägenhet för närv:de existerar, eller att den jordegare, som
vill söka belåna sin egendom, icke kari genast få penningar, förrän
tinget blifvit aflyst; men jag befarar, att man, genom den föreslagua
förändringen, icke i delta fall skall komma målet en hårsmån
närmare ån hittills. Förhållandet skulle i berörde hänseende
blifva alldeles enahanda som förut; men en annan följd af denna
förändring skulle deremot utan tvifvel upkomma, att nemligen
personer lätteligen blefve narrade i afseende på säkerheten hos
dokumenter, sorn visade att inteckningar i fast egendom i vederbörlig
ordning blifvit faststälda. Detta kommer otvifvelaktigt att
inträffa, sä vida icke domare iakttaga den försigtigheten, att, ifall
inteckningar sökas på första rättegångsdagen eller någon af de
följande, icke fastställa desannna förrän tinget aflyses. Men sker ej
detta, kan den borgenär, som fått sin inteckning fastställd att gälla
med förmånsrätt från första eller andra rättegångsdagen, hastigt beröfvas
sin förmånsrätt, om under tingets lopp en förändring i eganiferätten
upstår, och den nye egaren, innan tinget aflyses, presenterar
köpebref och erhåller försia uppbudet. Det föreslagna nya stadgandet
synes mig derföre icke stå uti rätt harmoni med hvad lagen för
närvide bjuder i afseende å lagfart af fast egendom å landet. Sådan
lagfart kan nemligen sökas under hvilken rättegångsdag som
helst under tingets lopp. Samma förhållande är också för narv:de
i afs:de å inteckningsansökning. Afven inteckning kan sökas under
alla dagar af tinget, från och med den första till och med
den sista, enär alla rättegångsdagarne under ett ting betraktas såsom
en enda fortlöpande rättegångstid. Det är således för närv.-de
i vår lagstiftning en fullkomlig öfverensstämmelse i båda dessa
fall; men skulle man anlaga den förändring, LagUtsk:t nu förordat,
att nemligen vid inteckning förmånsrätt i samma egendom
Den 17 Juli.
lfti
skall gälla från den dag inteckningen vid rätten sökes, så skulle
utan tvifvel kollisioner mellan intecknings- och lagfartsansökningar
upstå; och följden af dessa kollisioner med eganderätten blefve
att inteckuingarne måste vika eller förfalla. Jag vill nu antaga
såsom exempel, att en jordegare behöfver låna 10,000 rdr och önskar
lemna panträtt i sin fasta egendom. Låtom oss sedan se
huru följden blir af Utskits förslag. Han skrifver för ändamålet
en skuldsedel och inlemnar den på 'J:dra eller 3:dje rättegångsdagen
af tinget, och inteckningen fnststtilles att gälla med förmånsrätt
från samma dag. Om nu, såsom Utsk:t föreslagit, förmånsrätten
skall beräknas från någon af de förutnämnde dagar,
och samme jordegare, sedan han fått penningar af försträckningsgifvaren,
som trott sig erhålla en mycket gotl inteckning, derefter
försäljer egendomen till någon annan, samt denne nye egare sedermera
presenterar köpebrefvet någon dag efteråt, under loppet
af samma ting, så får den nye egaren första upbudet och den
förut fastställda inteckningen förfaller. Jag frågar om icke lagen,
om den antages, skulle innebära en snara och om icke på detta
sätt personer lätteligen skulle kunna blifva narrade? Åro nu
långifvarne försigtig», så lemna de icke alls några penningar ifrån
sig innan tinget blifvit afslutadt; men i sådant fäll vinnes ju icke
det åsyftade målet, att nemi. erhålla penuingarne i god tid och
före tingets slut. Och hvartill tjenar då hela lagförändringen?
Med fästad t afseende å nämnde förhållanden anser jag fördenskull
rådligast, att icke frångå den uti förevrde hänseende hittills
rådande princip, så snart man icke på samma gång tror sig
kunna ändra de gällande bestämmelserna rörande lagfart.
I öfrigt ber jag att få fästa upmärksamhet å en annan omständighet,
nemi. att vid domstolarne å landet finnes för närv:de
icke den minsta kontroll i afseende å hvilken dag som inteckningar
införas i prolokollet vid häradsrätten. Jag har sjelf, då jag
för en 17 år tillbaka första gången biträdde domare å landet med
tirigsgöromål, varit vittne till att domaren icke förde något slags
memorialprolokoll, utan alla handliugarne till de s. k. småprotokollen
lades helt enkelt i bundtar för hela tinget, och det var föröfrigt
alldeles godtyckligt, hvilken dag under tingets lopp dessa
inteckningar sedermera infördes i protokollet. Om således icke
någon bestämd kontroll stadgas i afseende derå, alt domaren verkligen
skall införa inteckningar å rätta dagar, så skulle lätteligen,
genom oordentlighet eller bristande upmärksamhet hos domaren,
kunna hända, att personer, hvilka beräknat att, få en bättre förmånsrätt,
ådrages men och skada derigenom, att deras inteckningar
blifvit oriktigt införda i protokollet en eller annan dag sednare än
den dag, då inteckningshandlingarna verkligen blifvit till tinget
iugifne. Uti närvarande stund finnes ej heller den ringaste kontroll
på domaren å landet under hvilken dag han behagar införa
inteckuingarne i protokollet.
På grund af dessa anmärkningar, af hvilka jag anser den
första egentligen af någon vigt, får jag anhålla om återremiss af
§.n uti den syftning, att, hvad förmånsrätten för inteckning i fast
f > e ii 17 .Tuli
egendom å landel beträffar, densamma måtte, ' på sått hittills egt
ruin, beräknas ifrån det lagtima ting, då inteckningen sökes.
Gr. Sparre: Bland de hufvudsakliga olägenheter, som blif
vit
i allmänhet öfverklagade hos nu gällande inteekningslörtattning,
har serskildt varit den, att en meddelad inteckning icke erhåller
sin betydelse förr än stundom flera månader derefter. Om det
t. ex. finnes en jordegare, som, med afseende ä hvilket iöretag som
helst, önskar på sin egendom uptaga ett lån, så kan lian nödgas
törst uti flera månader afbida tingets infallande, samt derefter uti
ytterligare flere månader afvakta dess slut; och då det beror på
domaren att. utdraga tinget på längden, så kan en ganska lång
tid förflyta, under hvilken nämnde jordegare icke kan erhålla den
na
inteckning, mot. hvilken han kan få det erforderliga lånet. Den
siste värde talaren har anmärkt, att nu föreslagne stadgande kan
på så sätt gifva anledning till ett bedrägeri, att nemligen den, uti
hvars egendom inteckning lemnäs, kan försälja denna egendom och
sålunda försvaga verkan af inteckningen; men, Mine Hrr! det bör
tagas i betraktande, att detta icke kan ske annorlunda än genom
en bedräglig åtgärd af gäldenären.' Deremot kan inteckningsansökning
af en annan borgenär göras, utan att gäldenären på förhand
vet det ringaste deraf. Jag kan känna om en person, att han
icke kommer att försälja sin egendom eller ingå något bedrägeri;
men jag kan deremot icke veta, om ej en annan person söker inteckning
hos honom, och derigenom förringar verkan af den utaf
mig innebafvande inteckning. Detta blir händelsen, så vida alla
under ett ting beviljade inteckningar hafva lika rätt. Vid sådant
förhållande och då tinget ofta utdrages i 6 månader, kan jag, under
deri tiden, med allra största förtroende för den som beviljar
inteckningen, icke lemna honom några penningar på densamma,
emedan jag omöjligen kan veta, huruvida icke en annan person
kan under tiden komma och söka inteckning i egendomen. Derföre
att, jemlikt förutnämnde talares anmärkning, en olägenhet skulle
kunna genom en försäljning upkotnma, bör väl icke detta gifva
anledning att bibehålla en ytterligare olägenhet,, eller att, då vi
nu äro på väg att få eli ny och förbättrad törmånsrättslag, söka
hindra tillämpningen af en i och för sig sjelf fullt riktig princip.
Jag åtminstone, för min del, kan icke finna något skäl, att, om
också möjligheten till ett sådant bedrägeri qvarstår, man bör bibehålla
olägenheterna uti nuv:de förhållanden. Utan tvifvel skulle
en underd. hemställan till K. M:t rörande lagfart leda derhän att
densamma koinme att få gå i samma spår som inteckningen. Jag
har dock i allmänhet icke hört klagas öfver dessa olägenheter med
lagfart, ty hvad långifvare!! vanligen önskar iir ett gravationsbevis,
sora uplyser till hvilket värde fastigheten nr intecknad. Detta
gravationsbevis behöfver han pä samma gång, sorn länet skall erhållas,
och nämnde bevis kan han genast få, då inteckningen lemnäs
från den eller den dagen, men icke nar inteckningar från
aamma ting hafva samma rätt.
Den 17 Juli
153
Hvad slutligen beträffar samme talares anmärkning', att hittills
domaren icke lort något momorial-protokoll ang:de inteckningar,
samt att det fördenskull skulle vara äfventyrligt att införa
nu föreslagne stadgande, vill jag endast erinra, att då hittills
alla inteckningar, meddelade vid samma ting, haft lika rätt, har
roan icke heller funnit något behof utaf att föra ett sådant
memorial-protokoll, hvaremot och då hädanefter inteckningar skulle
ega förmånsrätt, beräknad från och med den dag de inlemnade»,
det bör vara en hvar klart och tydligt, att domaren numera måste
föra inteckningsprotokoll. Om man skall vägra en i öfrigt
nyttig lagförbättring derföre att det är äfventyr, att domaren kan
föra falska eller ofullständiga protokoll, då får man sannerligen
ingenting företaga. Samma förhållande gäller i afseende A domböckerna.
Det finnes ingen kontroll att de föras riktiga. Då det
är domarens pligt att ordentligt fullgöra sina åligganden och han
i annat fall blottställer sig för ansvar, så anser jag icke man nu
behöfver särskildt fästa sig vid domarens protokollsskyldighet. Den
omständigheten att det hittills varit likgiltigt, hvilken dag inteckningen
infördes, har varit tillräckligt skäl att icke sådana protokoll
ännu blifvit förda.
Örn’ således deri nu föreslagna förändringen icke är i alla
afseendeu fullständig, om ock ett kompletterande deraf i fråga
om lagfart vore önskvärd!, kan jag likväl icke uti dessa omständigheter
finna något skäl, hvarföre R. o. Ad., — då några större
olägenheter i afseende å lagfarten, än hittills, icke heller nu skulle
inträffa, men deremot bestämda fördelar af det föreslagna stadgandets
antagande äro att förvänta, — skulle vägra sitt bifall till
den nu föreslagna förändringen.
Hr v. Ehrenheim: Lika med Hr Olivecrona anser jag att
den nu föreslagna förändringen icke hör vidtagas utan en förändring
i afs:de å föreskrifterna om lagfart. Gr. Sparre har visserligen
yttrat., att några olägenheter, för inteckningars belånande, i
anleda, af löreskriften om lagfarten, icke hittills varit öfverklagade;
men detta härleder sig otvifvelaktig! derifrån, att då inteckningars
förmånsrätt hittills beräknats från det ting, då inteckningen meddelats,
så har någon belåning af inteckningarne icke kommit, i fråga
förrän tinget varit slut., och det således redan visat sig att lagfart
å fastigheten icke sökts. Det är otvifvelaktig! att äfven hädanefter
skulle, om Utsk:ts Betänk, bifölls, penningar endast undantagsvis
erhållas på inteckningar, innan tinget, då inteckningen beviljats, var
afslutadt, men detta bevisar endast att den åsyftade fördelen med
förslaget endast högst, ofullständigt skulle vinnas, och förbättrar ej
det grundsatsvidriga deruti att domstolen skulle utlemna ett beslut
om inteckningssäkerhet, sorn sedermera i följd af vunnen lagfart
förföll. För öfrigt må det väl vara rätt att obekantskap med lagen
icke gäller såsom någon ursäkt, och att den, som lider förlust genom
sådan obekantskap, får skylla sig sjelf, men lagstiftningen bör
likväl icke innehålla en sådan anledn. till misstag, sorn det föreslagna
stadgandet.
154
Oen 1? Juli,
Pä nu anförda skäl får jag törena tnig med Hr Olivecrona.
Pir Olivecrona: Gr. Sparre liar under diskussionen yttrat
att egentliga skälet., hvarföre Utsk:t. föreslagit ifrågavide förändring
i 9:de §:n, varit, att den långa tidsutdriigten ofta för en lånebehöfvande
medför stora olägenheter. Då nemi. — säger Grin —
en jordegare erbjuder som säkerhet inteckning i sin fastighet, sfi
kan han först få vänta en ganska lång tid, innan ting infaller,
samt derefter ytterligare möjligen flere månader, innan samma ling
blir aflyst. Jag erkänner, att detta för närvide någon gång kan
blifva händelsen; men måste derjemte tillägga att jag icke troi att
detta förhållande blir i någon mån bättre, om Utsk:fs förslag antages;
ty ;— jag uprepar det ännu en gång — en kapitalist, som
är försigtig, utlånar i alla fall icke penningar på en inteckning förr
an tinget blifvit aflyst, enär lian ovilkorligen lärer vilja känna,
huruvida under tingets lopp en försäljning af egendomen möjligen
egt rum, hvarigenom han skulle kunna äfventyra att förlora all
verkan af den vunna inteckningen. Om nemi. försäljning skett
och den nya egaren också inlemnat ansökning om lagfart, förs'inner
ju enligt tydliga ordalagen i 1845 års förordning all verkan
af inteckningen. Skulle nu detta föreslagna stadgande antagas, så,
ifall någon ville taga ett lån t. ex. uti Enskilda Banken här i
Stockholm, emot hypothek af en inteckning i gäldenärens fastighet
å landet, koirnne likväl — jag är derom fullt öfvertygad —
Enskilda Banken, då han visar gravationsbeviset, som intygar, att
förmånsrätt är beviljad från den eller den dagen, att svara: »ja!
»dermed är godt och väl; men vi kunna ändock icke lemna pen»ningar
förrän tinget blifvit aflyst, emedan vi icke kunna veta, om
»icke, under tingets lopp, en försäljning af egendomen kan hafva
egt runi.» Och med ett sådant svar måste utan tvifvel hvarje lånesökande
låta sig nöja i dylika fall, i händelse Utskits förslag
skulle blifva gallande lag.
Gr. Sparre har vidare yttrat att. en sådan försäljning af egendom,
som jag exempelvis anfört, hvarigenom personer skulle kunna
gäckas i sin väntan om full säkerhet, icke kan ske utan bedrägeri
eller svek. Men detta är ingalunda riktigt. Fall kunna inträffa,
hvilket jag nu vill visa, då personer genom den ifrågavide lagförändringen
kunna blifva lidande, utan att bedrägeri eller svek tillkommer.
Man kan ju t. ex. tänka sig, att sedan gäldenären skrifvit
sin revers, uti hvilken han fullkomligt bona fide erbjudit långifvartn
inteckning i sin fasta egendom å landet, samt inteckningen
derefter blifvit fastställd, så dör samma gäldenär helt hastigt; kort
tid derefter säljes samma lästa egendom, innan tinget blir aflyst,
och den nya egaren anmäler sig å sista rättegångsdagen med köpedokumentet
för erhållande af lagfart. Vid detta tillfälle har icke
något svek egt runi; men den oundvikliga följden blir, alt den,
som ansett sig innehafva en god inteckning, blir lidande och i saknad
af all den säkerhet, han dessförinnan trott sig hafva att påräkna.
Om man skrifver lagar på så sätt, komma utan t.vilvel
antingen många personer att blifva narrade, eller cck svara försträck
-
Den 17 Juli.
i SS
ningsgifvafe, ifall de äro försigtiga: »Vi lemna inga penningar
förrän tinget blifvit aflyst»; och då har man ju icke en gång denna
så mycket omordade vinst i afs:de å tiden. Hvad har raan vunnit ?
Intet.
Här har vidare blifvit anfördt, att då vi nu äro på väg att
erhålla en ny förmånsrättslag, så böra vi äfven i sammanhang dermed
antaga detta stadgande. Om man ock vill antaga alla i öfrigt
föreslagna nya gg, som ändra 17 kap. HandelsBalken, tror
jag likväl icke, att det är nödvändigt att derför bestämma förmånsrätten
efter den dag, då inteckningar i fäst egendom å landet sökas;
utan fortfarande blir jag af den tanke, att denna förmånsrätt, såsom
hittills, kati och bör beräknas tfter tinget, intilldess sådane
förändringar i sfadganderna om lagfart kunna ega rnm, sora bringa
föreskrifterna om intecknings sökande och lagfart i full öfverensstämmelse
med hvarandra. Fattas ett beslut om lagförändring i begge
dessa delar, vill jag ock genast medgifva förändring i alside å förmånsrätt
för inteckning; meri, — först och sist —, konseqvens i
dessa fal! uti lagstiftningen är oundgängligen nödig.
Slutligen och då jag tagit mig friheten andraga, att det fordrades
någon kontroll, huru inteekuings-ärenden komma att behandlas
vid häradsrätterna, enär personers vä! och ve skulle blifva
beroende af, huruvida inteckningar under rätt datum infördes i iuteckningsprotokit,
har ninn emot mig anmärkt, att det icke heller
för uärvide gifves någon kontroll, luiru domböckerna föras. Detta
är väl sanning; meri skiilet till nämnde förlnde är, att någon sådan
kontroll hittills icke varit af behofvet påkallad. Detta oaktadt
anser jag en hvar bör medgifva, att om någon förändring uti
ifrågavide hänseende kommer att ega rum, så måste äfven ett noggrannt
protokoll öfver dessa inteckningar föras samt någon åtgärd
vidtagas, som garanterar att intecktiingshandlingarne på rätt dag
uptagas. Örn någon 1111 för tiden önskar en inteckning, skickar
hart ofta endast ett bud derom till domaren, hvilken medtager
handlingen till tinget och ombesörjer inteckningsansökningen; irieti
på hvilken dag under tinget delta sker, är nu likgiltigt; meri om
lagen förändras, på sätt Utskit föreslagit, blir det ingalunda likgiltigt
när domhafvande!! behagar i protokit intaga den handling,
hvarå inteckning sokea.
Jag fortsätter mitt yrkande om återremiss.
Gr. Sparre: Då den sista värde talaren yttrat, att det,
hvad lagfarten beträffar, är konseqvensen, som hindrar honom att
lemna sitt bifall till förevide §, och att man, för den händelse utsigt
skulle blifva att, enahanda förändring i afside å lagfart som å inteckning
komme att i ifrågavide fall vidtagas, äfven kunde hoppas,
att han icke längre skulle motsätta sig detta förslag, så må harn
tillåta mig att gifva honom ett råd, att nemi. vidhålla denna konseqvens
på så sätt. att om detta blir B. Stirs beslut, med deraf
heratad anledn. väcka en motion om tillämpande af samma princip
äfven i afside å lagfart. Som Utskit icke haft eller har någon
motionsrätt, så ansåg det sig icke berältigadt att gå uti för fatt
-
150
D o n 17 Juli.
ning härom; men man hörde dock äfven i U t sk: t yttranden om
hehöfligheten af en sådan åtgärd.
Emedlertid och intilldess detta inträffar, qvarstår min fråga:
»Hvad är det värsta, som i detta fall kan hända»? »Jo! just de
olägenheter, som nu finnas och hvilka den värde talaren sjelf erkänt.
» Det är nemi. ganska svårt att man icke kan få sina penningar
förrän tingets slut; och detta är just det som nu händer.
Förledet blir efter Utsk:ts förslag, att den, som känner sin gäldenär
så val att han vet att denna icke kommer att under tiden
sälja sin egendom, han lemnar ut sina penningar sedan inteekningsdagen
är förliden. Min motståndares anmärkningar gå ut derpå,
att derföre att ett bedrägeri möjligen skulle uti detta fall kunna
utföras — derföre skulle man ock behålla status quo med alla sina
olägenheter. Ett sådant resonnomang kan jag icke rätt fatta. Vill
man erkänna denna princip, är den riktig, — så inser jag icke
något skäl, hvarföre vi icke, då vi nu hålla på med denna förmånsrättsordning,
skola erhålla den sådan, som den bör vara, på det att
vi måtte undvika ännu en förändring samt att genast vid nästa
riksdag få omarbeta den lag, vi vid detta riksmöte antagit. Efter
antagande af detta förslag står det deremot vederb:de öppet att
väcka förut omtalte motion rörande lagfarten.
Hr v. Ehrenheim har yttrat, att om lagen stadgade, att förmånsrätt
beräknas från den dag, då inteckningen medgåfves, skulle
man lätt kunna blifva förledd att förbise, att stadgandet i 11: 2
J.B. qvarstår. Jag fattar icke rätt vigten af denna invändning.
Inom Utsk:t väcktes fråga om att göra en förändring i 11: 2
J.B.; men Utsk:t vilie icke i detta hänseende vidtaga alltför stora
reformer med hänsigt dertill att många hålla på den säkerhet, som
detta lagrum medför för den, som säljer sin egendom. För den
omarbetning af lagen om lagfart och inteckning, som otvifvelaktigt
förestår, anser jag vara af stor vigt, att Regeringen erfar R. St:rs
åsigt. Om R. St:r nu i detta förslag hylla en grundsats, som
qvarstått från gamla tider, att nemi. inteckningar skola beräknas
från ting, — en grundsats, hvilken endast kunde bestå uti en föregående
tid, då omsättningar och rörelsen i allmänhet icke kräfds
sä stor lätthet och hastighet som nu, så kan Regeringen möjligtvis
med skäl vara oviss, huruvida icke R. St:r vilja fortfarande
bibehålla denna föråldrade grundsats.
Hr Dalman, Wilhelm Fredrik: Jag instämmer i huf
vudsaken
uti de af Hrr Olivecrona och v. Ehrenheim yttrade åsigter.
Jag kan icke gilla, att man skulle godkänna en sådan princip
för lagstiftning, att stilta lagar, hvilka man sjelf anser otillämpliga,
så vida icke en annan lag samtidigt dermed förändras, om
förändring hvaraf fråga likväl hitintills icke blifvit, i laga ordning
väckt. Hade sådant varit förludet i afs:de på lagfart af fast egendom,
skulle jag måhända icke hafva motsatt mig detta förslag;
men då ännu icke ens motion i denna rigtniug blifvit afgifven, och
då jag, för min del, icke kan inse, att en sådan numera kan vid
innevarande riksdag väckas, så tror jag, att man handlar klokast,
Den 17 Juli.
157
om mali upskjuter (Jen it'rfigav:de reformen till dess den kan företagas
i sammanhang med den, som anses dermed ega omedelbart
samband.
Mvad särskildt angår Gr. Sparres förmodan, att Ilegeringen
skulle från ett afslag på denna 9:rie g kunna härleda den slutsats
att 11. St:r ville bibehålla den gamla föråldrade institutionen, så
lärer väl detta icke vara sannolikt, enar Regeringen såväl af den
reservation, hvilken är Betänk:t bifogad, som äfven af diskussionen
inom detta Stånd, har tillfälle erfara att anledningen, hvarföre ett
bifall nu vägras till förändringen, ligger icke i ogillandet af sjelfva
saken, utan deruti att tnan ansett det innefatta en inkonseqvens
i lagstiftningen, att panträtt genom inteckning med afs;de på tiden
skall räknas efter dag, så länge eganderätt genom lagfart räknas
från lagtima ting.
Jag afstyrker bifall till den föredragna §:n.
Hr Olivecrona: Gr. Sparre har, med ani. af min yttrade
åsigt, att jag ansåg ett hinder mot antagande af Utsk:ts förslag
ligga deruti, att en förändring af lagens föreskrifter ronde lagfart
borde ske i sammanhang med frågan om tiden, hvarifrån förmånsrätt
för inteckning i fast egendom å landet bör beräknas, sig utlåtit
att en motion ronde ändring i stadganderna ang:de lagfart
ännu under riksdagens lopp kunde väckas. Jag för min del betviflar
helt och hållet att man, enl. grundlagen, är berättigad att
under denna riksdag väcka en sådan motion; och jag tror att, då
riksdagen är så nära sitt slut, kan det vara mycket problematiskt,
om en så beskaffad motion möjligen skulle hinna vid detta riksmöte
att behandlas samt af R. St:r vederbörligen afgöras förr, än
denna riksdag redan nått sitt slut.
Dessa omständigheter oaisedt, finner jag, att den nu föreslagna
utvägen skulle lägga grund till erkännande af en ganska vådlig
princip, att nemi. man vid lagstiftningen skulle sä tillvägaga
på det ovanliga sätt att man gjorde förändringar roed supposition
att under, riksdagens lopp motioner skulle i sammanhang dermed
väckas. Hvarthän sådant skulle leda, inses ganska lätt.
Jag fortsätter således mitt yrkande om återremiss.
Gr. Mörner: I likhet med den siste värde talaren anser
äfven jag, för min del, det såsom en förhastad åtgärd att antaga
en lag under förutsättning att en annan lagförändring, som är
nödvändig för den första lagens tillämpning, skall framdeles gå
igenom. I öfrigt måste jag tillägga, att jag skulle finna det ganska
betänkligt att gifva LagUtsk:t makt att utsträcka motionsratten
utöfver hvad R.F. och R.O. föreskrifva, derigenom att LagUtsk:t
i sina ingifvande förslag införde stadganden, som icke stolle
i sammanhang med andra redan befintliga lagar, utan förutsatte
omstöpning af en mängd stadganden, ronde hvilkas förändring
fråga icke tillförene blifvit väckt. Om den grundsatsen antoges, att motionsrätt
skulle på sådant sätt inrymmas antingen åt Utsk. eller
åt R. St:r, så skulle alla föreskrifter om preskriptionstid för nio
-
158
Den 17 Juli.
tionsrätten vara öfverflödiga, och särdeles äfven!yrligt synes det mig
vara, om sjelfva LagUtsk;t skulle härutinnan föregå med exempel.
Således förmenar jag att man i detta fall handlar klokast uti att
bygga på den grund, som finnes, och då dermed icke låter sig
förena ett sådant stadgande, som här är föreslaget, måste äfven jag
instämma uti yrkandet på återremiss.
I sammanhang härmed tager jag mig friheten föreslå, att om
något förslag till förändring i denna och nästföljande paragrafer
skulle blifva antaget och till K. M:s Nåd. godkännande öfverlemnadt,
och förslag till förändring i stadgarne om förmyndarevården
äfven skulle komma att till K. M:t ingå, dessa förslag måtte ställas
i oskiljaktigt sammanhang med hvarandra, och jag får fördenskull
till tl. Exc. Hr Gr. o. Landtm, hemställa, att hvad It. o. Ad.
nu käti komma att besluta, må göras beroende utaf huruvida förändrad
lagstiftning ronde förmyndarevården framdeles kan komma
att antagas.
Gr. Sparre: De betänkligheter, åtskillige talare yttrat ronde
vådan utaf att, med ani. af under riksdag fattade beslut, väcka
motioner under samma riksmöte, äro åtminstone icke delade af
grundlagsstiftarne. 56:te §:n lLO:n säger nemi.: »Ej eller må,
»med undantag af grundlagsfrågor, nya ämnen af riksdagsmän väc»kas,
sedan 1 månad från riksdagens början enl. 27:de §:n tillän»dalupit,
såvida icke sådana frågor af redan fattade beslut eller
»redan uptagna ärenden — — — omedelbarligen föranledas.» Således
torde det vara otvifvelaktigt, att om, med ani. af detta beslut,
en motion väckes af dem, som, med fästadt afs:de å nödige
befunne förändringar i lagfarten, anse konseqvensen sådant fordra,
så måste ett sådant mått och steg ovilkorligen vara tillåtet.
Hvad vidare beträffar den siste falarens yttrande rör:de det
betänkliga uti Utsk:ts åtgärd, att föreslå stadganden, hvilka icke
stå uti harmoni med den gällande lagen, och sålunda tillskapa nya
motioner, så vet jag verkligen icke hvad härmed menas, då nyss
åberopade § tydligen ger ani. att väcka nya motioner med afs:de
å under riksdagen fattade beslut. Dessutom tror jag mig hafva
ådagalagt att detta förslag icke står uti sådan disharmoni med lagen
om lagfart, att det icke derföre kan antagas; men den, som är
af motsatt tanke, står det ju öppet att begagna sig af sin grundlagsenliga
rätt.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad samt H. Exc. Hr
Gr. o. Landtm, uptagit de derunder gjorda yrkanden å dels bifall till och
dels återremiss af den förevide §:n, framställde II. Exc. först propos.
å bifall till densamma, dervid svarades många nej och några
ja, samt sedermera propos. på återremiss deraf, då svaren utlöllo
med många ja, blandade med nej; och förklarades ja nu hafva varit
öfvervägande.
Gr. Sparre begärde votering.
Den 17 Juli.
159
Uplästes och godkändes följande voter.-propos.:
»Den som bifaller § 9 af LagUtsIcts uti Betänk:t N:o 38
framställda författningsförslag, ros1 ar
Ja ;
den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner nej, varder nämnde g till Utsk:t. återremitterad.»
Vid voteringens slut bade rösterna utfallit sålunda:
Ja — 6.
Nej — 18.
S 10.
Hr Ca rlhei m - Gy 11 e u s kjöld: Då jag vill söka affatta
mig i största möjliga korthet, får jag endast i R. o. Ad:ns minne
återkalla de förut af mig i ämnet'gjorda erinringar; och dertill
allenast tillägga, att om It. o.' Ad. antingen vid början af denna
g eller vid slutliga behandlingen af förslaget eller och efter hvarje
§:s behandling vill göra sitt bifall för hvarje gång och särskildt
ronde förmånsrätten beroende af K. M:s Nåd. bifall till en sådan
lag, som kan anses betryggande lör de omyndiges rätt, så är min
ovilja mot denna g i betydlig mån förminskad. Då man likväl i
närv:de stund icke eger någon visshet, hvarken att R. o. Ad. fastställer
ett sådant vilkor, att de öfrige Stånden på samma sätt förfara
eller att K. M. bifaller förslaget, kan jag för min del icke
annat än yrka återremiss.
Gr. Sparve: Då denna sak redan förut under diskussionens
lopp blifvit mycket omordad och sjelfva principen således blifvit
tillräckligt afhandlad, får jag, under åberopande af hvad i ämnet
af mig härförinnan blifvit anfördt, anhålla om bifall till den nu
föredragna §:n.
Efter härmed slutad öfverläggning och uptagande af yrkanderne
å dels bifall till, dels återremiss af förev:de §, gjordes propos.
fl bifall till densamma och besvarades med ja.
§§ 11 och 12.
Btföllos.
§ 13.
Gr. Sparre: Sedan R. o. Ad. beslutat återremittera Lag
Utsk:ts
Betänk. N:0 35 ang:de underpant, torde konseqvensen fördra,
att äfven den nu förev:de 13:de §:n återremitteras; och anhåller
jag fördenskull, att H. Exc. Hr Gr. o. Landtm, måtte härå
framställa propos.
§:n återremitterades.
1) en 17 .luli.
§§ 14 — 20.
Biföllos.
H. Exc. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att sedan R. o. Ad. nu
genomgått Författningsförslagets samtlige §g, återstode att pröfva
Utskit.s framställning om uphörande af frälsemans förmånsrätt för
fordran hos dess upbördsman, samt ingressen; och hemställde H.
Exc., att nämnde privilegiifråga först finge företagas; hvartill svarades
ja.
Härefter förmälte H. Exc., att Gr. Lagerbjelke hade föreslagit,
att R. o. Ad. skulle medgifva uphörandet af ifrågav:de för
månsrätt,
dock med vilkor och under förutsättning, att Utskrts
författningstörslag till dess hufvudsakliga delar blefve af R. Stir
samt K. M. antaget; hvarefter propus, å bifall till detta förslag
framställdes samt besvarades med många ja jemte ett eller annat
nej; och förklarades ja haft öfvervigten.
Sedermera föredrogs
Ingressen till Författningsförslaget.
Gr. Mörner: Då frågan om 9:de §:n förevar, hemställde
jag, huruvida icke R. o. Ad. skulle vilja göra sitt beslut om bifall
till npgifne förslags antagande och uphäfvandet af nu gällande
stadganden i lagen beroende deraf, att K. M. äfven skulle god
känna
det beslut, som R. St:r kunde komma att fatta i alside å
förändrad lagstiftning ronde förmyndarevården.
Då nu denna fråga blifvit föredragen, anhåller jag om H.
Exc. Hr Grins o. Landtmilis propos. å denna framställning samt att
densamma således måtte underställas Ståndets pröfning.
Gr. Sparre: Mot det af Gr. Mörner nu gjorda förslag
borde jag väl egentligen icke hafva något att erinra, då jag sjelf
inom LagUtskit var af den meningen, att Utskits förslag icke skulle
framställas utan i sammanhang med förändrad lagstiftning ronde
förmyudarevåiden; men jag kan dock icke undgå, att förklara det
den tysta förmånsrätten, enl. mitt förmenande, nu lemnar de omyndige
så liten säkerhet, att den, i jemförelse med de ofantligt stora
olägenheterna, 'hvarmed densamma är förenad, är af så ringa värde,
att något synnerligt afside å dess bibehållande icke bör fästas.
Utan att således vilja bestämdt bestrida Gr. Mörners yrkande, är
jag dock af den meningen, att ett sådant förklarande icke är nödigt,
utan att det må bero på K. M., att, vid mottagandet af
begge lagförslagen, tillse i hvad mån de må ega ett sådant sammanhang
med hvarandra, att de böra gemensamt antingen antagas
eller förkastas.
Hr von Ehrenheim: Då R. o. Ad. återremitterat 9:de
<§:n i förslaget, hemställer jag vördsamt att äfven ingressen måtte
blifva återremitterad,
Hr
Den 17 Juli.
!«1
Hr Dalman: Jag hur endast begärt ordet, för att tillkan»
(ingifva, det jag i denna fråga är af lika åsigt med Gr. Sparre,
Jag tror nemi., att det föreslagne vilkoret möjligen kunde blifva
hinderligt för antagande af det nu föredragna särdeles vigtiga förslag.
I allmänhet bör väl ej eller en lags antagande bero af en
annan lag, som icke dermed står i oskiljaktigt sammanhang. Å
andra sidan kunde man deremot med skal befara att Regeringen
genom ett sådant vilkor skulle kunna finna sig förhindrad att fritt
bedöma, hvad sammanhang denna fråga kan ega med konkurslagen.
Hvad den ifrågaställde återrernissen af nu föredragne ingress
beträffar, finner jag, för min del, densamma icke vara mer af behofvet
påkallad vid detta Betänk, iin vid de föreg:de, der R. o.
Ad. återremitterat åtskilliga gg, utan att samma åtgärd blifvit med
dithörande ingress företagen.
Gr. Mörner: Jag har egentligen endast begärt ordet, för
att förena mig i Hr v. Ehrenheims yrkande på återremiss. Jag
har så mycket mera skäl dertill, som, för sådant fåll, det af mig
framställda förslag kan dels blifva af Utsk:t pröfvadt, dels komma
till de öfrige Ståndens kännedom. Den nu föredragna ingressen
kan äfven på sådant sätt erhålla en lämpligare form, än om R.
o. Ad. nu tager frågan i omedelbart öfvervägande, och synes mig
förslaget om återremiss så mycket mera antagligt, som, i fall den
9:de §:n icke godkännes, utan, i följd af återremiss, undergår förändring,
det äfven skulle kunna hända, att sådant inverkar på de
lagrum, hvilka i ingressen böra intagas såsom uphäfne.
Hr von Ehrenheim: Jag nr i hufvudsaken förekommen af
Gr. Mörner, och anhåller endast att ytterligare få fästa npmnrlcsainheten
på angelägenheten deraf, att icke besluta upphiifvande af
de i ingressen upräknnde §§ i 17:de kap. HandelsBalken, förr än
man blifvit fullkomligt ense om lydelsen af de §§, sorn böra ersätta
de till uphäfvande föreslagna,
Gr. Sparre: Till följd af det beslut, R. o. Ad. fattat, att
det bifall, som R. o. Ad. leinnat till vissa delar af förslaget, icke
skulle utgöra något hinder för Utsk:ts att, derest återremiss i andra
delar egt rum, jemka de bifallna delarne, kommer äfven, för den
händelse R. o. Ad. bifaller före vide ingress, sådant icke att lägga
det minsta hinder för förändring af densamma, såvida sådant befinnes
vara af nöden. Då likväl den nu ifrågaställde återremisseu
af ingressen skulle kunna tydas såsom ett ogillande af densamma,
så får jag hemställa att H. Exc. Hr Gr. och Landtm, måtte framställa
propos. på bifall.
Gr. Mörner: Det updrag, som blifvit LagUtsk:t gifvet, att
jemka innehållet af ifrågavide kan. enligt min uppfattning, omöjligen
innefatta ett updrag att tillintetgöra R. o. Adins beslut uti
de delar, i afs:de å hvilka det Höglofl Ståndet uttryckligen beH.
VIII. H
163
P en 17 J n ().
strunt, att en eller annan g skall uphäfvas. En slik jemkningsåtgärd
skulle icke vara annat, än att belt simpelt utstryka härstädes
fattade beslut. Då jag för min del likväl anser, att detta
skulle vara en något för långt utsträckt jemkning, får jag, för att
uti hvad på mig beror söka förekomma möjligheten deraf, på förband
nedlägga min protest mot ett sådant förfaringssätt.
Gr. Sparre: Ehvad beslut 11. o. Ad. än kommer att fatta
i alside på de gg, som blifvit återremitterade, så är dock utom
allt tvifvel, att de gg, som blifvit i ingressen upräknade, komma
att uphäfvas. Mot sjelfva saken hafva nemligen i denna del inga
invändningar blifvit framställda. Hvad som i berörde hänseende
egentligen upkallat stridiga åsigter, är förändringen från »dag» till
oting.»
Då jag således icke kan inse, att någon förändring är behöflig,
och Utsk:t dessutom, på sätt jag förut nämnt, erhållit bemyndigande
att verkställa nödige modifikationer, får jag fortfarande
påyrka bifall.
Gr. Lagerbjelke: Så vidt jag kan förstå, måtte det väl
icke vara af ingressen utan genom Ståndens beslut i afside å gg:ne,
som för handen varande fråga afgöres. Det är således besluten
vid 8:de, 9:de, 1 0:de m. fl. gg, som bestämma afgöraudet. Ingressen
åter kan väl, efter mitt förmenande, icke utgöra något annat
an upräknande af de gg, hvilka genom sjelfva besluten vid gg:na
blifvit uphäfda. Vid sådant förhållande synes mig klart och tydligt,
att som R. o. Ad. nu gifvit LagUtskit rättighet, att, för
den händelse en eller annan g återremitteras, sedermera vidtaga
de jemkningar i de bifallne §g:ne, som, i följd af sjelfva återremisserna
bör ega rum, så har ock Utskit, för det fall, att efter
återremiss af den 9:de g:n, all förändring af denna g skulle förfalla,
bemyndigande och rätt att borttaga nämnde 9:de g från de
uphälde gguias antal, Ifrågavide omständighet upställer således icke
något hinder mot antagandet af ingressen; och då, efter mitt förmenande,
ioke heller några andra hinder derför (örefinnas, måste
jag förena mig uti Gr. Sparres anhållan om bifall.
Gr. Mörner: Så vidt den konklusion, till hvilken Gr. Lagerbjelke
kommit, vore en följd af de af honom framställde premisser,
skulle frågan kunna anses vara dermed afgjord; men den
adle Grins bevisning iir just bristfällig i det hänseendet, att hela
lagen om förmånsrätterna nr en undantagslag. Det är alldeles icke
gifvet, att man derstädes måste insätta en g. emedan man borttager
en annan; eller tvertom. Borttager man nemi. hela stadgandet
om förmånsrätten och vid uphäfvandet af vissa gg i lagen
icke i författningen intager några andra gg i de uphiifdas ställe,
«å kan j»g, för min del, ioke komma till någon annan slutsats, än
att den förmånsrätt, sorn genom de i Utsk:ts förslag upgifne gg
finnes bestämd, måste anses vara antagen, men ingen annan. Om
man kan deducera någon annan följd af ifrågavide förhållande, skall
Den 17 Juli.
163
jag, för min del, anse sådant som ganska tillfredsställa!»!* och
lyckligt.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad samt H. Exc. Hr
8r, o. Landtm, uptagit yrkanderne å dels bifall till dels återremiss
af ingressen till författnings-förslaget, framställdes och besvarades
med blandade ja och nej först propos. å ingressens godkännande
och sedermera propos. på återremiss deraf; hvarefter förnyad propos.
å bifall till ingressen gjordes, och då dervid svarades flere ja och
några nej, förklarades ja nu haft öfvervigten.
Gr. Mörner begärde votering.
Upplästes och godkändes följande voter.-propos.:
»Den som bifaller ingressen till det af LagUtskit uti Betänka
N:o 38 framställda författningsförslag, röstar
Ja ;
den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner nej, varder nämnde ingress till Utsk:t återremitterad.»
Vid voteringens slut hade rösterna utfallit sålunda:
Ja — 13.
Nej - 7.
Föredrogos, men begärdes af flere ledamöter ånyo på bordet,
nedannämnde, den 7:de dennes bordlagde Utlåtm och Mera., nemi.:
Bevilln.-Utsk:ts Utlåt. N:o 27, i anledn. af erhållen återremiss
i vissa delar af Betänk:t N:o 23, angide tullbevillningen;
Banko-Utsk:ts Utlåt. N:o 26, med förslag till vissa förändrade
föreskrifter angående Bankens vexlings-kassa och depositionsrörelse;
Samma
Utskts Mern. N:o 27, i fråga om det belopp, Banken
må hafva på utrikes ort nedsatt;
Lag-Utskits Utlåt. N:o 39, i anledn. af gjorda anmärkmr
samt Riks-St:ns skiljaktiga beslut vid förehafvande af Utskits Betänk.
N:o 20, innefattande yttrande öfver dels K. Mits Nåd. Propos.
med förslag till förordn. ang:de mord, dråp och annan misshandel,
dels ock enskilda motioner i enahanda ämne;
Stats-Utsk:ts Mera. N:o 125, i anledn. af Riks-St:ns skiljaktiga
beslut i en med statsregleringen gemenskap egande fråga.
Föredrogos och lades till handliugarue StatsUtsk:ts den 11
dennes bordlagde Memorial:
N:o 126, i anleda, af erhållen återremiss å Utlåtma N:ris
49 och 50, angide regleringen af utgifterna tinder RiksStatens
2:dra och 3:dje Hufvudtitlar; samt
Nio 127, i anledn. af återremisser A 28:de punkten af StalsUtskits
Utlåt. N:o 93, angående regleringen af utgifterna under
RiksStatens 6:te Hufvudtitel.
De» 17 J ull.
Föredrogos, men begärdes af flere ledamöter ånyo på bordet,
StatsUtsk:ts den 11 dennes bordlagde Utlåt:n:
N:o 128, i anledn. af väckt motion ang:de militära boställens
indragande till Stats-verket mot beviljande af förhöjd penningelön
till militär-tjcnstemännen ;
N:o 129, i anledn. af K. M:ts Nåd. Propos. i fråga om ersättning
till Sala silfververk för dess förlust i händelse af skatteförenklingens
tillämpning på de till silfververket anslagna räntor
af det s. k. Salbergs län;
N:o 130, i anledn. af väckt motion ang:de återlemnande till
staden Halmstad af tvenne till Kronan uplåtna mindre jordrymder.
Föredrogos, men begärdes af flere ledamöter ånyo på bordet,
Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk:ts den 11 dennes bordlagde Betänkm:
N:o 121, i anledn. af väckt motion om skärgårds-flottans åtskiljande
från örlogsfiottan samt förseende med egen officers-corps;
och
N;o 122, i anledn. af väckta motioner om nphäfvande af föreskrifter
ang:de censur å theater-pjeser.
Föredrogs och remitterades till StatsUtsk:t Hr Printzenskjölds,
Carl, den 11 dennes bordlagde anförande, innefattande hemställan,
att det af R. St:r för arméens embets- och tjenstemän redan beslutade
stadgande, att vid sjukdoms-förfall, som fortfar utöfver tvä
månader, löne-afdraget må, när särdeles bevekande omständigheter
äro för handen, kunna antingen nedsättas eller helt och hållet eftergifvas,
måtte till flottans civile embets- och tjenstemän utsträckas.
Föredrogos, men begärdes af flere ledamöter ånyo på bordet,
Konst.Utsk:ts den 14 dennes bordlagde Memorial:
N:o 46, i anledn. af RiksStms beslut röraude det uti Konst.
Utsk:ts Memorial N:o 33 framställda förslag till ändring i 14:de
§m lista momit RiksdagsOrdnin;
N:o 47, i anledn. af RiksStms beslut rörande det af Konst.
Utskit uti Mern. N:o 34 framställda förslag till tillägg uti 73:dje
§:n R. O.;
N:o 48, i anledn. af RiksStms beslut röraude det uti Konst.
Lftskits Mern. N:o 35 framställda förslag till åtskilliga ändringar
i R. O angide R. o. Ad:ns representafions-rätt;
N:o 49, i anledn. af RiksStms beslut ronde det uti Konst.
Utskits Mein. N:o 38 framställda förslag till ändring i R. Oms före
skrifter
om PresteStits repreaentations-rätt; samt
N:o 50, med voter.propos. i fråga om det uti Konst.Utskits
Mern. N:o 32 framställda förslag till ändring i 44:de gm 3:dje
momit R. O.
Ren 17 Joli.
Föredrogos och biföllos StatsUtsk:ts den 14 dennes bordlagde Utlåt
:n :
N:o 131, ang:de föreslagen eftergift och afskrifning af ett
Markaryds församling i Kronobergs län beviljadt kyrkobyggnadslån
;
N:o 132, i anleda, af väckt motion om eftergift å ett Knäreds
församling i Hallands län beviljadt kyrkobyggnadslån; samt
N:o 133, i anledn. af väckt motion om ytterligare anstånd
med inbetalningarne å staden Cimbrishamns hamnbyggnadslån.
Föredrogos, men begärdes af flere ledamöter ånyo på bordet,
8tatsUtsk:ts nedannämnde, den 14 dennes bordlagde Utlåtm, nemi.:
N:o 134, i anledn. af K. M:ts Nåd. Propos. ang:de åtgärder
till behöfvandes undsättning i missvextår;
N:o 135, i anledn. af K. M:ts Nåd. Propos. ang:de ifrågastalldt
förändradt, sätt för amortering af Landshöfdinge-ackorden;
, N:o 136, ang:de utbetalning af statsbidrag till ett vägförbättrings-arbete,
som icke blifvit inom behörig tid påbörjadt,;
N:o 137, ang:de förlängning i den för uppmuddring af Ystads
hamn bestämda arbetstid;!
N:o 138, ang:de bestridande af kostnaden för Riddarh.salens
inredning;
N:o 139, ang:de ytterligare anslag för det inom II. St:rs hus
inrättade Riksdags-arkiv;
N:o 140, i anledn. af väckt motion om anvisande af låueunderstöd
till marmorfabriks-idkaren J, R. Schram; samt
N:o 141, i anledn, af väckt fråga om anvisande af ett amorteringslån
till vattenkur-anstalteu vid St. Ragnhilda källa i Söderköping.
Föredrogos och biföllos StatsUtsk:ts den I 4 dennes bordlagde
Utlåt-.n:
N:o 142, i anledn. af väckt fråga angule indragning af KouvoyKomrnissariatet;
N:o
143, i anledn. af väckt motion ang:de aflemnande af
ritningar, för hvilka anslag at allmänna mede) blifvit Kapitenen
Baltzar Cronstrand beviljadt; samt
N:o 144, i anledn. af Hr af Robsahms motion ang:de utdelningar
från en af motionären upgifven kassa samt indragning af
kassans återstod till Riksg:sKont:t.
Föredrogs, men begärdes af flere ledamöter ånyo på bordet,
Bevilln.Utsk:ts den 14:de dennes bordlagde Utlåt. N:o 29, i anledn.
af dels gjorda anmärkmr emot vissa delar, dels ock Riks-St:ns
skiljaktiga beslut i afs:de å andra delar af Betänk. N:o 22 angele
stämpel pappers -afgiften samt atgiften för stämpling af tidningar,
andra periodiska skrifter och tryckta afbandlingar.
Dan 17 Jnli.
Föredrogs och lades lill handlingarne Bevilln.tltskds den Hale
dennes bordlagde Mern. N:o 30, angående verkställd omröstning i
anledn. af RiksStms skiljaktiga beslut rörande vilkoret) för bränvins
tillverkning.
Föredrogos, men begärdes af flere ledamöter ånyo på bordet,
Banko-Utsk:ts den 14:de dennes bordlagde Berättelse N:o 28, ang:de
förrättad revision af Banko-Diskont-verkets räkenskaper och
förvaltning för år 1859; samt Memorial;
Na 29, med hemställan om en gratifikation till vaktmästarne
vid Banko-Diskont-verket; och
N-.o 30, angående afskrifning af 10 st. från låue-kontoret i
Malmö utgifna lån.
Föredtogos, roen begärdes af flere ledamöter ånyo på bordet,
Allm. Besv.- och Ekon.-Utskds den 14:de dennes bordlagde Betänk:n:
N:o
117, i anledn. af viickta motioner om utvidgande af de
rättigheter, som äro Mosaiske trosbekännare här i riket tillerkände;
samt
N:o 118, i anledn. af väckt motion om profs utläggande för
erhållande af ledig folkskolelärare-befattning.
Föredrogos och bifötlos samma Utsk:s ofvannätnnde dag bordlagde
Betänkm:
N:o 119, i anledn. af väckt motion i fråga om åtgärder för
befordrande af laga egoskiften; samt
N:o 120, i anledn. af väckt motion angående förkortande af
tiden för riksdagarne.
Efter föredragning af Exped. Utskrts den 14:de dennes bordlagde
Mern. N:o 9, i anledn. af återremiss af Utsk:ts förslag till
g i Riksdags-beslutet rörande Sveriges och Noriges ömsesidiga förhållanden,
och i sammanhang dermed Högvörd. PresteSt:ts sedan
den 18:de sisth Maj på bordet bvilande prot.utdrag N:o 263, innehållande
inbjudning till MedStm att instämma uti PresteSt:ts beslut
om en i vissa delar förändrad lydelse af ofvanberörde förslag,
beslöt R. o. Ad. att, med antagande af inbjudningen, godkänna
den af Preste-St:t beslutade lydelsen af ifrågavtde g med den rättelse
deri, som af Exped.-Utsk:t föreslagits.
Vid slutligen skedd föredragning af så väl Exped.-Utsk:ts den
14:de dennes bordlagde Mern. N.o 10, i anledn. af återremiss af
Utsk:ts förslag till underd. skrifvelse om befrielse för åtskilliga
stapelstäder att hålla ständigt uplag -af salt, som ock ifrågavcde
Den 18 Joll f. m.
187
till R. St:rs pröfning ånyo öfverlemnade skrifvelse-förslag N:o 67
blef detsamma af R. o. Ad. godkändt.
R. o. Ad. åtkiljdes kl. 11 e. m.
In fidem,
0. brakel.
Onsdagen den 18 Juli 1860.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades 8 prot.utdrag för den 17:de dennes earot pleni-prot.
en 23:dje sistl. April.
Företogs val af en ledamot, som skulle deltaga i Talmansöfverläggningarne;
oell befanns dertill hafva blifvit utsedd
N:o 60 Gr. Mörner, Carl Göran Detlof, med 13 röster.
Föredrogs Hederv. BondeSt:ts den 14:de och l7:de dennes
bordlagde prot.-utdrag N:o 366, med inbjudning till MedStm att
instämma uti BondeStits beslut att åt R. St:rs Deputerade updraga
författandet af den underd. adress, hvilken de vid Deras
Majestäters förestående kröning i Norige komma att å R. St:rs
vägnar öfverlemna; äfvensom i sammanhang dermed Exped.Utskits
Mern. N:o 11 i anledn. af återremiss af skrifvelse-förslaget N-.o 93,
jemte ett dervid fogadt förslag N;o 99 till R. St:rs underd. adress
i anledn. af I)D. MM. Konungens och Drottningens kröning i
Norige.
Gr. Sparre. Erik: Mig synes att denna af BondeSt:t
gjorda inbjudning har mycket skäl för sig. Då R. St:r utsett 3:ne
medlemmar inom hvart Stånd att å deras vägnar öfvervara högtidligheterna
i Norige, så är det också all sannolikhet att R. St:r
hysa så mycket förtroende och tillit till dessa personers takt, att
R. St:r icke behöfva lägga dem i munnen de ord, som skola utta
-
1*8
f)en f8 Jnlt f. m
ias. Det är på en gäng ett bevis på större förtroende till desse
män oell ett sätt att undvika den meningsskiljaktighet och den
svåra recension af Exped.Utskits förslag, som otvifvelaktig! i annan
händelse skulle ifrågakomma, och R. St:r hafva derjemte på sig
mindre ansvarighet, då skrifvelse!! redigeras af ombuden sjeifve och
icke här vid riksdagen, då hvarje ord, vore det än yttradt i aldrig
så god afsigt, möjligen skulle åstadkomma någon bitterhet eller
något missnöje ä den andra sidan. Jag är således af den öfvertygelse,
att, med afslag å Exped.Utskits adress-förslag, den af
BondeStit gjorda inbjudning bör antagas.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: När R. St:r utsett de
puterade
att öfvervara Konungens kröning i brödralandet, är det
väl också af vigt att deputerade framställa R. St:rs mening, då
de afgifva den underd. adressen till Konungen. Jag hemställer
om det under sådana förhållanden är lämpligt att helt och hållet
öfverlemna åt desse deputerade att upsätta denna adress efter eget
godtfinnande. Det är visserligen icke något godt tecken att de olika
Stånden hafva svårt att öfverenskomma om orden i nämnde adress,
men just detta förhållande visar, att Stånden äro särdeles noga
med de uttryck, som i densamma skola begagnas, och att det således
blir mycket svårare för de deputerade att uttrycka hvad R.
St:r mena. Således skulle jag för min del önska att R. o. Ad. ville
taga detta adress-förslag i noggraunt öfvervägande och, om detsamma
ger anledn. till anmärkn:r, vidtaga de förändringar deri,
som Ståndet kan finna lämpliga, samt meddela dem åt de öfrige
Stånden. Jag för min del har mot förslaget ingen väsendtlig anmärkn.
att framställa, åtminstone hvad angår adressen till H. M.
Konungen. Hvad Ater adressen till Drottningen beträffar, är den ganska
kort och kau lätt undergå deli förändring, som må finnas nödig.
Hr Bildt, Didrik Gillis: Jag har begärt ordet för att
understödja den framställning, som af Gr. Sparre blifvit gjord. Redan
den inbjudning, som kommit från BondeStd, ger tillkänna att
detta Stånd är särdeles försigtigt med afs:de på de uttryck, som
komma att användas i denna adress, och det förefaller mig också
helt naturligt, att sedan R. Sl:r beslutat en underd. framställning
rörande en revision af förenings-lörhållanderna mellan de båda rikena,
R, 8t:r icke kunna utan den största varsamhet vidröra de
politiska förhållanden, som f. n. existera, Om R. St:r besluta en
adress, så är det gifvet, att dess uttryck äro ett R. 8t:rs beslut;
de erhålla derigenom en vigt, som förutsätter en förut skedd noggrann
och mogen pröfning. En sådan har icke egt rum, och oaktadt
jag för min del icke heller har någon väsendtlig anmärkt), att
framställa mot hvad som nu blifvit upläst, så måste jag dock bekänna,
att om detta Exped.Utskits förslag skulle vara att anse
såsom ett R. St:rs beslut, äro de förhållanden, detsamma vidrör,
alltför grannlaga och ömtåliga att man skulle kunna här på stående
fot säga, att förslaget bör gillas. Då R, St:r beslutat en
deputations afsandande, för att inför H. M:t nedlägga uttrycken af
Deri 18 Joli f. m.
183
R. St:rs vöfduadsfulia tillgifvenhet för Konungahuset och dess trofasta
vänskap för Norska folket vid den förestående högtiden, synes
mig också dermed vara uttaladt det sätt, på hvilket R. St:r vilja
uttrycka dessa känslor mot Noriges Konung och folk. Att nu
dessutom besluta en särskild adress skulle enligt min förmening
»ätta de deputerade i en helt annan ställning än de haft utan en
sådan adress, då man med fullt förtroende till dessa personers sätt
att utföra sitt updrag kunde vara förvissad att det skedde både i
värdiga och passande ordalag. Således synes mig allt skäl vara
att antaga denna inbjudning, isynnerhet som det är af vigt, att
alla Stånden äro liktänkta i en sådan fråga som denna. Jag anhåller
följaktligen om propos. på bifall till Gr. Sparres förslag.
Hr Brakel, Mauritz: Jag för min del skulle icke hafva
något mot Gr. Sparres förslag, såvida jag på förhand visste, att
de 12 af R. St:r utsedde deputerade verkligen kunde öfverenskomma
om en adress till H. M. Konungen, men det ar högst osäkert att
desse 12 personer blifva eniga om de ordalag, som skola begagnas,
och då kan jag icke finna annat än att den sednare villan
blir större än den första. Jag vill blott nämna, att i denna deputation
finnes personer af ganska olika tänkesätt, såsom t. ex. Hr
Blanche å ena sidan och andra personer å den andra, och jag
tror derföre, att det vore ganska vådligt att åt denna deputation
öfverlemna bestämmandet af ordalagen i adressen. För min del
skulle jag således vilja understödja Frih. Tersmeden» mening.
Gr. Lagerbjelke, Gustaf: I afs:de på Exped.Utsk:ts
förslag till adress föreställer jag mig att det icke finnes mer än
2:ne utvägar; den ena att oförändradt antaga förslaget, den andra
att helt och hållet förkasta detsamma och antaga BondeStits inbjudning.
Tiden medger nemligen icke att numera vidtaga förändringar
i förslaget. Vi måste besinna att om sådana skola göras, måste
de beslutas icke blott af detta Stånd utan jemväl af de öfrige;
det vore då ganska möjligt att, ifall man i de olika Stånden började
förändra detta adress-förslag, de olika besluten måste samman
jerokas.
Man kan nemi. vara liktänkande i en sak, ehuru den ena
finner ett uttryck tjenligare, den andra ett annat. Innan således
dessa hunne sammanjemkas, kunde hända att deputationen vore
afrest, och om ingen adress i följd häraf egde rum, skulle det vara
ganska otjenligt. Låtom oss nu tillse huruvida adressen kan antagas
i alldeles oförändradt skick. Detta skulle visserligen icke
vara omöjligt, om någon annan utväg icke stod till buds ; men
man torde icke behöfva ingå i något närmare resonnement för att
finna, att om någon annan utväg utan synnerlig olägenhet erbjuder
sig, så är icke detta adress-förslag så till alla delar fullständigt
afvägdt, att icke en eller annan förändring vore ganska önsklig.
Jag anser mig icke böra påpeka det som redan vid första upläsning
faller lätt i ögonen; om således en annan utväg gifves, torde
den vara att föredraga, och jag kan då icke finna annat än att
BondeSt:ts inbjudning bereder en aådau. Jag tror ej, i likhet
170
Den 18 Juli f. m.
med siste talaren, att den utsedda deputationen icke skulle kunna
ganska väl komma öfverens om adressen; i allmänhet är det lättare
att göra redaktioner på färre än flere mans hand, och om således
Riks-St:n kunna komma öfverens om densamma, desto lättare kunna
dessa fåtaliga deputerade göra det. Jag hyser således ingen betänklighet
vid att öfverlemna saken åt de deputerade. Afven måste
man, såsom förut är påpekadt, erkänna att om ett litet ord
blir mindre väl alvägdt i en adress, som uppgöres på egen hand af
komiterade, så gör det mindre än om detta ord insmugit sig i en
adress justerad af RiksStm sjelfve. Om således den adress, som
komme att upgöras af deputerade, möjligen skulle genom en inadvertens
i sig innefatta några mindre lämpliga ord, så betyder detta
mindre än om de förekommit i nu föreliggande förslag till adress.
Jag anhåller derföre att äfven få förena mig med dem, som anse
lämpligt att de deputerade upsätta adressen.
Hr Lilliehöök, Bertil: Jag skulle önska, att den adress,
som af de deputerade kommer att aflemnas, vore ett uttryck af
R. St:rs åsigt om hvad som bör sägas, men jag får fästa upmärksamheten
på ett förhållande, som möjligen kan komma att inträffa,
nemi. att 2:ne Stånd godkände adressen, likväl med åtskilliga jemkningar,
och att de andra 2:ue updroge åt de deputerade att författa
densamma. Hvartill ett sådant förhållande kunde leda. kan
jag för ögonblicket icke säga, men att detsamma skulle föranleda
svårigheter och tidsutdrägt, det är temligen tydligt. Det är naturligtvis
en fråga, på hvilken B. O. icke skulle kunna tillämpas,
ty om besluten blefve olika, skulle saken förfalla, hvilket åter strede
mot det redan fattade beslutet om deputationens afsändande.
Hr Montgomery, Robert Nils Germund; I afs:de
på den invändning, som gjordes af Hr Lilliehöök, får jag säga att
på sådant sätt aldrig något beslut skulle kunna fattas, emedan
alltid det Stånd, som först fattade beslut, skule vara i osäkerhet
om hvad de öfrige besluta. I denna fråga har ett Stånd tydligen
uttalat sin tanke; det är ganska sannolikt, att om R. o. Ad. nu
understödjer dess mening och således 2:ne Stånds beslut finnes,
frågan då blir snarare afgjord, emedan troligen de andra Stånden
följa de nyssnämndes exempel. Jag tror derföre, att äfven i afs:de
på tidsvinst vore lämpligast, alt R. o. Ad. instämde i BondeStits
inbjudning, hvarom jag anhåller.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad samt H. Bxc. Hr
Gr. o. Landtm, yttrat, att derunder yrkats dels bifall å BondeStits
inbjudning och afslag å Exped.Utsk:ts adress-förslag, samt dels
att nämnde förslag måtte med eller utan förändringar af R. o. Ad.
godkännas; framställde H. Exc. propos. derå, att R. o. Ad. skulle,
med ogillande af merberörde förslag, den ifrågavide inbjudningen
antaga; och då dervid svarades många ja jemte några nej, förklarades
ja hafva varit öfvervägande.
Don 18 Juli f. m.
171
Anmäldes och bordlädes
St,atsUtsk:ts Utlåt. N:o 123, ang:de regleringen af utgifterna
under RiksStatens Åttonde Hufvudtitel.
Hr Bildt: Då det ar af vigt att Hufvudtitlarne blifva så
snart som möjligt afgjorde, enär riksdagens slut derpå beror, får
jag bos H. Exc. Hr Gr. o. Landtm, vördsamt anhålla om propos.
på detta Betänk:ts upförande främst på föredragningslistan till
nasta plenum.
Till detta förslag lemnade R. o. Ad., uppå framställd propos.,
sitt bifall.
Vidare anmäldes och bordlädes:
Sammansatta Stats-, Bevilln:s- samt Allm. Besv.- och EkonomiUtsk:ts
Betänk. N:o 20, i anleda, af väckta motioner om
dravvback eller restitution af erlagd tillverknings-afgift. för exporteradt
bränvin; äfvensom
Sammansatta Lag- samt Allm. Besv.- och EkonomiUtsk:ts
Betänk. N:o 23, i anledn. af väckta motioner om ändring i åtskilliga
delar af gällande Legostadga och om införande af s. k.
tjenstehjonsböcker, i stället för nu brukliga orlofssedlar.
Vid punktvis skedd föredragning af Bevilln.Utsk:t,s den 7 och
17 dennes bordlagde Utlåt. N:o 27. i anledning af erhållen återremiss
i vissa delar af Betänk. N:o 23 ang:de tullbevillningen,
bifölls Utsk:ts hemställan rörande tidningar och tidskrifter; och
lades Uflåt:t i öfrigt till handlingarne.
Föredrogs ånyo och företogs punktvis till afgörande BankoUtskds
den 7 och 17 dennes bordlagde Utlåt.
N:o 26, med förslag till vissa förändrade föreskrifter ang:de
Bankens vexling»-, kassa- och depositions-rörelse.
Irsta—3:dje punkterna.
UtskTs hemställanden biföllos.
4:de punkten.
Hr Lilliehöök, Bertil: Uti Betänk:t är temligen full
ständigt
redogjordt, hvarföre bankofullmäktige icke ansett sig ega
skäl att tillstyrka den gjorda hemställan att bankostyrelsen skulle
berättigas upköpa och sälja vexlar å Preussiska Thaler betalbare t
Berlin, Hamburg eller Altona. Det är nemi. anledn. att förmoda,
att om ett sådant upköp egde rum, skulle bankens behållning i
denna myntsort icke kunna tillgodogöras under en längre tid, utan
för banken medföra ganska betydliga kostnnder. Det är visserl.
anmärkt att det blott är ett berättigande för bankofullmäktige att
172
Den IS Juli f. m.
så förfara, när det vöre för banken fördelaktigt, men då det icke
är sannolikt att vexlar, upköpte i Preussiska Tbaler, skulle komma
att säljas, emedan begär efter sådana f. n. icke synes ega rum på ;
börsen, så blir det svårt för bankofullmäktige att tillgodogöra den
upköpte behållningen. Då bankofullmäktiges utlåt, i denna fråga
är ungefärligen öfverensstämmande med den vid Betänk:t fogade
reservation, vill jag icke besvära med dess upläsande; likväl vill jag
anmärka att det värde, hvartill Utsk:t ansett den Preussiska Thalern •
böra upföras, synes mig något för högt. Här har blifvit sagdt i 1
Betänk:t att i en framtid thalerberäkningen i handel och vandel
skulle blifva så allmän, att beräkningen i Hamburgerbanko skulle
komma att försvinna, men just det förh:det, att detta mynt icke
representeras af sedlar, ger det ett sådant företräde, att det troligen
skall bibehålla sig; det kan nemi. icke falla i vanvärde der- '
före att detsamma hvarken försämras till sin inre halt eller derföre
att större sedelraassa, än för hvilken valutor finnas, kommer
i rörelse. Det är få frågor, som af bankofullmäktige blifvit så enhälligt
afstvrkande besvarade som denna, och jag tror att lt. o. Ad.
handlade i bankens intresse, om Ståndet afslog den ifrågav:de punkten.
Hr Stuart, Carl Gustaf: Det är för BankoUtskit verk
ligen
oväntadt, att bankofullmäktige afstyrkt ett förslag, hvarigenom
de bemyndigas att utsträcka sin verkningskrets för den metalliska
kassans vidmakthållande på ett sätt, sorn leder till ban- .
kens fördel. Jag anser mig i första rummet till besvarande böra
uptaga hvad den siste talaren anfört, och får då erinra, att här 1
icke är fråga om något åläggande för bankofullmäktige att upköpa
vexlar å Preussiska Thaler eller att hafva någon viss del af kassan
liggande i Thaler; Utsk:t har endast tillstyrkt, att bankofullmäk- .
tige, när de finna sådant med bankens fördel öfverensstämmande,
må bemyndigas att upköpa och sälja å nämnde myntsort lydande
vexlar. Det beror således helt och hållet pä bankostyrelsens eget ’
skäl, om detta stadgande någonsin kommer att tillämpas eller icke.
Det måtte väl ligga inom tänkbarheteus område, att sådana förhållanden
kunna inträffa, då det vore för staten och det allmänna
af stor fördel, om bankofullmäktige finge lägga sina på utlänsk ort 1
varande silfvermassor på annat ställe än i Hamburg eller Altona.
Dertill kommer den vigtiga omständigheten, att banken, iföljd af
Pikets nu församlade Ständers beslut, kommer att af Riksg.Kontoret
erhålla obligationer ställde på Thaler, motsvarande en summa
af 4 mill riksmynt. Det är i bankens eget intresse att det mynt,
på hvilket nämnde obligationer äro utfärdade, eger ett i Sverige
erkändt och noteradt värde. Det har länge och med skäl klagats
öfver de olägenheter Svenska handeln fått vidkännas derigenom att
alla liqvider å kontinenten måst gå öfver Hamburg. Man har ifrigt
önskat, att frigöra sig från dessa afdrag, dessa vidräkningar,
expenser etc., som alltid äro förenade med transaktioner på södra
och mellersta Europa, öfver Hamburg. Äfven har på sednare tider
bemödanden visat sig, att inom Tyska orter göra Thalern till det
vanliga liqvidationsmedlet. Det torde väl då vara särdeles lamp
-
I) e ii 18 Juli f. m.
17 j
ligt, att R. St:rs Bank kan köpa och salja vexlar på Thaler, och kan
hafva en behållning af sin utlånska kassa liggande i Berlin, synnerligen
då det måste vara lika lått att draga in silfvermassor från
Tyskland öfver Stettin som öfver Lubeck. Nu kommer härtill, att
alldenstund de sednaste statslånen äro uptagne i Thaler pr cour.,
har Thalern för banken och Svenska statsverket ett stort värde, och det
är af vigt att få en bestämd noterad kurs på Thalern, enär det är
med det allmännas fördel förenligt att dessa obligationer, ställde på
Thaler, kunna komma i Svensk mans ego och vara löpande i Sverige.
Det är visserl. sagdt att bankofullmäktiges affärer i Thaler på Berlin
skulle vara obetydliga nu för tiden, men detta förklaras just
derigenom, att hvar och en som vill göra liqvider i Saxen, Preussen
eller de delar af Tyskland, med hvilka ganska betydlig handelsrörelse
eger rum, men med hvilka ingen omedelbar transaktion f. n.
kan inledas, de anlita den utvägen att draga sina vexlar på Hamburg.
Det är således lätt att inse, att om det finnes en behållning
af Thaler liggande antingen i R. Stms Bank eller på sådana
orter utomlands, hvarest vexlar från R. Stms Bank kunna erhållas,
eller ock derest det finues tillfälle att draga in sina egande fordringar
i thaler, kan vexelrörelsen i denna myntsort blifva ojemnförligt
större hädanefter än hittills; och då R. St:rs Bank är skyldig
att med silfvervaluta inlösa sina utelöpande sedlar, sä är det
i sin ordning att banken söker erhålla och hafva till sin disposition
det mynt, som f. n. är det mest gångbara. Vidare anser jag
mig böra fästa upmärksamheten på den omständigheten, att då årliga
liq vider mellan Riksg. Kontoret och Banken framdeles kommer
att ske i och för ränteliqvid och amorteringsbidrag för den del
af jernvägslånet, som banken innehar, så är väl nödvändigt att det
här finnes en bestämd kursnotering å Preussiska Thaler, och då
nu de begge statslånen skola amorteras under 38 år, så har man
en lång framtid för sig, hvarunder thaleraffärerna böra upmuntrasoch
fortgå. Det måste för R. St:r, såsom Bankens egare, vara
af stor vigt att bankofullmäktige kunna bidraga till att göra kostnaderna
icke allenast för lånens indragning utan äfven för deras
framtida liqviderande så lindriga som möjligt, och den erfarenhet,
man redan haft, är ett ökadt skäl för att bifalla det förslag, som
BankoUtsk:t framställt. Då jag icke funnit det ringaste skäl anfördt
mot dess antagande, tillstyrker jag bifall till detsamma och
slutar med det tillägg i afs:de på bokföringsvärdet, att 2 R:dr 62
öre Kmt pr Thaler är något mer än Thalerns verkliga silfvervärde,
men då bokföringsvärdet af Mark-Hamburger-Bauko’n äfven är mera
än dess verkliga silfvervärde, så har Utsk:t förfarit konseqvent i
afs:de på bokföringen af Preussiska Thaler.
Gr. Lagerbjelke: Om här vore i fråga att föreskrifva, det
bankofullmäktige ovilkorligen skulle inköpa thaler-vexlar, så snart
sådana af god beskaffenhet utbjödos efter en kurs, som icke öiverstege
en viss siffra, skulle jag också anse obetänkt att ingå på ett
sådant förslag, men hvad ondt det kan ligga deri att man bemyndigar
bankofullmäktige köpa vexlar, då sådant kan ske med fördel
174
Dan 18 J nl 1 f, m.
för banken, kan jag icke inse. Det måste väl för banken, likasom
för hvarje annan industri-inrättning, vara en fördel, att dess styrelse
ega rätt, att, då transaktioner, som ingå i denna inrättnings verksamhet,
kunna göras, på ett för densamma förmånligt sätt, de också
må verkställas; och att det för banken, likasom för allmänheten, vore
förmånligt att banken eger rätt köpa thaler-vexlar, det torde icke
tarfva någon bevisning. Dessutom visar sig att thaler-vexlar ofta
nog stå till lågt pris på Stockholms börs; då kan det icke vara
annat än fördelaktigt för banken att ega rätt inköpa en vara, som
står till särdeles lågt pris. Om detta pris icke skulle vara tillräckligt
lågt för att banken under alia omständigheter skulle hafva
fördel af vexlars inköp, så ära bankofullmäktige icke skyldige att
köpa; är det deremot så lågt att det lemnar bestämd fördel, då
inträder bankofullmäktiges rättighet till köpet. Då banken dessutom
är K. St:rs egendom, så bör vid dess skötsel något alside
göras på den nytta allmänheten kan hafva af transaktionen, så
snart det sker utan skada för banken; och att det kan för allmänheten
och rörelsen vara af nytta att thaler finnas i RiksBanken,
derföre behöfves icke något annat bevis än att thalern är hufvudmynt
i en stor del af Tyskland, med hvilket vi stå i handels
förh:den.
Då dessutom återbetalningen af räntan på statslånen
skall ske i Preussiska Thaler, måste det vara af stor vigt att god
tillgång finnes på thaler-vexlar att köpa i Riksbanken. Då således
med förslaget icke åsyftas annat än nytta, anhåller jag om bifall
till punkten.
Frih. Tersmeden: 2:ne föreg;de talare hafva redan framlagt
tillräckliga skäl för bifall till hvad BankoUtskit i denna puukt
föreslagit, och jag begärde egentligen ordet med anledn. af den
utaf bankofullmäktige meddelade uplvsning, att ett. temligen litet,
antal vexel-slut i Preussiska Thaler pä Stockholms börs under sednare
tider egt, rum. När man efterser handelsrörelsen mellan Sverige
och de länder i Tyskland, der Preussiska Thalern är gällande,
hvilka omfatta hela norra Tyskland och en stor del af det mellersta,
så tinner man att denna rörelse är ganska betydlig och i ständigt
stigande. Att nu så få vexelslut. i Preussiska Thaler skett, härleder
sig helt naturligt af den orsak, att här icke varit kurs på
dem. Här har icke funnits annat medel för handlande än att be
tala
med Hamburgerbanko eller underkasta sig den förlust, som
alltid måste upstå genom den ena myntsortens förvandlande till
den jag behöfver. Skulle deremot tillfälle erbjudas att afsätta så beskaffade
vexlar, så är gifvet att dylika vexelslut komma till stånd.
BankoUtsk:ts förslag har tillkommit dels för att bereda allmänheten
tillfälle till sådana transaktioner, dels lör att underlätta de
ganska betydliga transaktioner, som Svenska staten har och kommer att
hafva med utlandet i denna myntsort, enär begge statslånen äro
uptagne i Preussiska Thaler. När indragningen skulle ske, finge
man annars förvandla dessa thaler i Hamburgerbanko efter kurs,
hvarpå förlust upstår. Här är, såsom blifvit sagdt, ingenting annat
i fråga än att bemyndiga bankofullmäktige att verkställa så
-
I) er. »8 Juli f. m.
175
dana vexelköp, efter den kurs de sjelfva bestämma. Huruvida ett
sådant stadgande kan föranleda betydlig förlust för banken, kan
jag icke inse, men att en stor fördel skulle upsla såväl för banken
som handel och rörelse i allmänhet, det ligger, efter min förmening,
klart i dagern.
Hr Lilliehöök: Jag har icke i hufvudsaken något att til
lägga,
. utan vill blott göra den anmärkningen att det var oförvänt
ad t för bankofullmäktige att få upbära förebråelse derför, att de
icke ville antaga ett förslag, som åsyftade att kunna förstärka bankens
metalliska kassa. Hvad angår kostnaden att intransportera
silfver från Berlin, så blir den mycket större än att taga det. från
Hamburg; och så vidt jag känner, kan man icke från Berlin få sil fverplantsar,
utan nödgades man i sådan händelse taga Preussiskt
myntadt silfver, som sedermera här skulle ommynt,us. Man har
tält om fördelen af att få köpa vexlar å Thaler. Det är visserl.
sannt, att det kan vara en fördel; men då man icke behöfver varan,
så beror naturligtvis fördelen på skillnaden mellan det pris, hvarföre
man kan sälja den, och det, hvarför den blifvit inköpt. Fullmäktiges
tvehogsenhet att köpa Preussiska Thaler, härledde sig från
svårigheten att kunna tillgodogöra varan. Detta skulle naturligtvis
ske antingen genom försäljningen af vexlar å Preussiska Thaler —
men huruvida en sådan försäljning kunde gå för sig, är ganska
problematiskt — eller ock att tillgodogöra den utestående behållningen
genom att transportera in densamma, och det skulle medföra
mera kostnad än om man hade motsvarande valuta stående i
Hamburg.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad samt H. Exe. Hr
Gr. o. Landtm, uptagit de derunder gjorda yrkanden om dels bifall
till och dels afslag å Utskrts uti före vide punkt gjorda hemställan,
framställdes propos. å bifall dertill samt besvarades med ja.
5:te—7:de punkterna.
Utskits förslag biföllos.
8:de punkten.
Frih. Tersmeden: I anledn. af nu upläste 8:de punkt ber
jag att få uplysa, det bankofullmäktige Lade föreslagit ast något
förhöja den maximi-summa, de ega hafva utestående i Hamburg och
Altona, i anledn. deraf att sådant vid vissa tider visat sig vara af
behofvet påkalladt. BankoUtskit har i ett följande Betänk. N:o 27
föreslagit att en sådan tillökning i sillverposterna skall få ega rum,
så länge indragning pågår af utlänska lånet; men likväl icke ansett
denna rätt sedermera böra bankofullmäktige medgifvas, då under
vanliga förhideu maximi-posten bör vara tillräcklig. Jag har
velat yttra detta, i händelse R. o. Ad. önskar någon förändring i g:n.
Utsk:ts förslag blef, uppå härefter framställd propos., af R. o.
Ad. bifallet.
17 Ii
I) e 11 1S .1 ii 11 f. m.
- 9;de—IJ:te punkternn.
Lltsk-.ts hemställande!) biföllos,
12:te punkten.
Hr Lilliehöök: Jag anser mig böra fasta upmärksamheteri
på 2:ne olikheter i afs;de å formen vid utfärdandet af de här föreslagne
postremiss-vexlarne. Den första är, att dessa vexlar icke
få transporteras in blanco, hvilket vexel-stadgan medger för vanliga
vexlar; den andra, att enligt detta stadgande, så vidt jag kan fatta
åtminstone vid jemnförelse med hvad motiverne innehålla, vexlarne
möjligen skulle kunna ifrågakomma att inlösas af utgifvaren eller
banken — och att således sjelfva vexeln är inlösbar af utgifvaren,
hvilket icke gällande vexel-stadga medger. Då de båda olikheterna
ftro på förhand bestämde i en speciel lag, så kunna icke vexeLstadgans
öfrige föreskrifter i afs:de på detta slags vexlar gälla.
Hr Stuart: Hvad först beträffar stadgandet i litt, a), så
medger jag gerna, att vexelstadga!] tillåter transport af vexlar in
blanco; men det hindrar val icke, att då man vill tillämpa vexelstadgan
för vissa fall, man gör ett undantag, hvilket ingalunda
strider mot vexelstadga!]. Det beror på vederb. köpare om han
vill taga en sådan vexel eller ej. Anser han den icke användbar,
så köper han den icke. Hvad åter angår den andra anm., eller
att dessa vexlar skulle få presenteras till inlösen af utgifvaren sjelf,
så medger jag, att om detta vore dennes skyldighet, stöde ett
sådant stadgande icke tillsammans med vexelstadga]]; men här är
alldeles icke föreskrifvet att dessa vexlar skola af utgifvaren, elier
den bank som utfärdat, dem, inlösas. Det är 2:ne särskilda inrättningar,
som utfärda vexlar; den ena är riksbanken, den andra
lönekontoren i Götheborg, Wisby och Malmö. De betraktas såsom
alldeles isolerade och särskilde inrättningar; har lånekontoret
i Malmö fått en vexel från riksbanken i Stockholm, så är det
skyldigt att inlösa densamma; men det är dock ingenting som
hindrar, att lånekontoret i Malmö kail, om det ötverenskommer
med innehafvare!!, taga tillbaka vexeln, d. v. s. ge innehafvaren
tillbaka den derför erlagda valuta. Genom detta stadgande blifva
transaktionerna uuderlättade mellan vexelinnehafvaren och vexelutgifvaren,
och jag får således anhålla om bifall till den föreslagna
punkten.
Hr Lilliehöök: Den siste talaren har fullkomligt miss
föi
stål t mitt yttrande, då han förmodade, att bankofullmäktige
icke voro för den saken, att vexelutgifvaren skulle ega inlösa en
utgifven vexel. Jag tror tvärtom, att så vida man vill hvad sorn
åsyftas med postremissvexlarne, så måste de äfven kunna af utgifvaren
återlösas. Jag endast nämnde detta förhållande såsom en
olikhet mot hvad vexelstadgan innehåller.
Sedan
I>«n 18 Juli t. m.
17?
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad, samt H. Exc. Hr
Gr. o. Landtm, yttrat, att derunder icke afgifvits något annat
bestämdt yrkande: än om bifall till Utsk:ts förevide förslag, blef
propos. å bifall till detsamma framstäld och med ja besvarad.
H. Exc. Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att anslag blifvit
utfärdadt till fortsättande af plenum kl. 6 e. m.
Föredrogs ånyo och bifölls BankoUtskits den 7 och 17 denne»
bordlagde Memorial N:o 27, i fråga om det belopp, Banken må
hafva på utrikes ort nedsatt.
Föredrogs ånyo och företogs punktvis till afgörande LagUtsk:ts
den 7 och 17 dennes bordlagde Utlåt. N:o 39, i anledn. af gjorda
anmärkn:r, samt RiksStåndens skiljaktiga beslut vid förehafvande
af Utskits Betänk. Nio 20, innefattande yttrande öfver dels
K. Mas Nåd. Propus, med förslag till Förordning angide mord,
dråp och annan misshandel, dels ock enskilda motioner i enahanda
ämne.
Utskits i början af Utlåtit gjorda anmälan om de delar af
Utskits Författningsförslag, hvilka blifvit af tre Riksstånd godkände.
Lades till handlingarne.
Utskits hemställan
Hr v. Ehrenheim, Per Jakobi Då denna g förra gången
förevar, debatterades den ganska utförligt och vidlyftigt, och
på de skäl, som då anfördes, så väl af K. Mits Regering som flere
talare, lattade R. o. Ad. det beslut att bifalla lista gin i K. Förslaget
oförändrad. För min del anhåller jag, att R. o. Ad. måtte
vidblifva detta beslut. I allmänhet anser jag det vara oriktigt,
att ett Stånd afviker från ett beslut, som en gång blifvit fattadt
utan votering och sorn således med skäl kan anse» vara ett uttryck
af Ståndets tanke. Något skäl har icke heller afLagUtskit
blifvit anfördt, så att de arguraeuter, som vid ett föregide tillfälle
framdrogos, torde kunna anses äfven nu ega gällande kraft. Dessa
argumenter voro hufvudsakligen, att man för ett så svårt brott
som »mord» icke lämpligen kunde döma till annat straff än dödsstraff;
och att, i händelse brottet blifvit under mildrande omständigheter
föröfvadt, funnes hos Konungen benådningsrätten, som icke
lämpligen kunde öfverflytta» till domstolen, hos hvilken enhet i
tillämpningen icke är att förvänta. Jag uprepar således min anhållan,
att R. o. Ad. måtte vidblifva sitt förra beslut.
H. VIII. 12
178
I)eri 18 Juli /. m.
Gr. Sparre: Den siste talaren yttrade, att då ärendet här
förevar förra gången, afgjordes det utan votering. Det var så
mycket iner skal dertill, som det var en K. Propos. som diskuterades,
och för hvilken Just.Statsministern upträdde, och man icke
visste om den åsigt, som framställdes, delades af andra Stånd.
Erfarenheten har nu gifvit vid handen, att 2:ne BiksStånd godkänt
Utsk:ts förslag, och vid sådant förhållande bör R. o. Ad.
icke illa uptaga, att Utsk:t icke ytterligare motiverat ett förslag,
sora vunnit halfva representationens bifall, och sålunda redan af
detta skäl måste anses förtjena afseende. Det kan naturligsvis
icke vara annat än af de mest trängande motiver, som LagUtsk:t
föreslagit en förändring eller afvikelse från det K. förslaget, och
det är dessa motiver som jag ber att få anföra.
Man kan vid stiftandet af kriminal-lag utgå från 2:ne grundsatser:
antingen att bestämma på förhand s. k. absoluta straff,
eller åt domaren öfverlemna att inom vissa gränser bestämma
straffet. Den sednare utvägen har man på sednare tider följt i
all lagstiftning ang:de straff, och detta s. k latitudssystem är äf
ven
antaget hos oss. I alla de förändringar af kriminal-lagen,
som sedan 1853 års riksdag blifvit vidtagne, har man följt samma
grundsats. Då frågas: Skall denna grundsats, som i allmänhet
är antagen, icke tillämpas å det brott, som benämnes »mord?»
Skall man för ett enda brott, som mer än något annat tillåter
nyanser, göra ett undantag och för detta stadga ett absolut bestämdt
straff? Oriktigheten af ett sådant förhållande tarfvar icke
något bevis. Om man jemför det brott, till hvilket hufvudstaden
i dessa dagar varit vittne, med det då en moder af förtviflan
mördar sitt barn, eller med ett af religiöst grubbel begånget mord,
torde det blifva svårt att påstå, att dessa böra bestraffas lika.
Om samhället är så noga i tillämpningen af rättvisa, att det påstår
det icke vara möjligt att hafva på förhand bestämda straff,
som äro rättvisa i hvarje fall, skall det då i fråga om brott, som
äro från hvarandra så bimmélsvidt åtskilde, och då det gäller lifvets
förlust, på förhand bestämma ett och samma straff? Antingen
måste lagstiftaren på förhand utgå från den grundsatsen, att
han icke frågar efter den individuela rättvisan, utan är nöjd med
den rättvisan, att alla, som begå samma brott, träffas af samma
straff, eller ock, om han icke nöjer sig med detta sätt att skipa
rättvisa, utan hyllar det s. k. latitudssystemet, så måste han gifva
detta system en örfil derigenom att han för ett enda brott afviker
från systemet och stadgar ett absolut straff. Jag tillåter mig
äfven nämna, att i de utländska lagar, sorn med tillämpning af
denna grundsats blifvit stiftade och af hvilka flera innehålla absolut
bestämda straff, likväl finnas, under benämning straffmildringsgrader,
bestämmelser, då nedsättning i straff kan göras. Jag åberopar
i detta fall de senast utfärdade lagarne i Preussen, österrike,
Braunschweig, Toscana m. fl. länder. Man har funnit, att
ehuru i allmänhet för mord bör stadgas det absoluta dödsstraffet,
så förekomma likväl omständigheter, då det icke kan tillämpas.
Man invänder då, att i sådant fall finnes benådningsrätten. Det
Deri 18 Juli f. ni.
179
är således nåd och icke rättvisa, som förbrytaren har att påräkna!
Denna benådningsrätt liar ledt derhän, att lagen aldrig tillämpas,
den har alstrat likgiltighet hos förbrytaren och äfven hos domaren,
ty det är klart, att domaren med belt annan noggrannhet afmäter
omständigheterna, då han vet, att det straff han bestämmer
skall blifva en sanning, än då han vet, att detta straff aldrig kommer
att tillämpas. Man kan utgå från olika grundsatser; man
kan antaga det ena eller andra systemet, men man kan icke, om
man antager latitudssystemet, tillåta, att just i fråga om ett brott,
der det icke finnes någon återvändo, der misstaget är ohjelpligt,
stadgas ett absolut straff. Men om så är förh:det i allmänhet,
så måste man särskildt göra afs:de på förludet i Sverige. Man har
hittills sport en bestämd tendens i kriminal-lagstiftningen att öfvergå
från hårdare straff till mildare, ehuru man på sednare tider
något stäfjät sig i detta fall. Yi veta äfven, att rättigheten att
ådöma dödsstraff, ganska ofta blifvit ifrågasatt, men derom är nu
icke fråga. Jag tror, att allmänna meningen i Sverige antagit
dödsstraffets nödvändighet; men emellertid har dödsstraffet blifvit
inskränkt så vä! i lagstiftningen som tillämpningen, derigenom att
Konungens benådningsrätt dagligen tillämpas. Följden deraf är
att utöfntngen af denna rätt med mindre urskiljning eger rum;
man väger icke för hvarje särskildt fall på guldvigt om det är nödigt
att göra undantag från lagen. Medgifvas måste dock, att
bäst är för samhället då lagen talar och nåden tiger. Att således
kunna göra lagen sådan, att den alltid blifver en sanning, och
benådningsrätten så litet som möjligt kommer att användas, det
är det mål, hvartill man i ett konstitutionelt samhälle bör sträfva.
Jag är långt ifrån att påstå, det icke fall kunna inträffa, då benådning
bör ega rum, men jag vill hafva lagen till regel och icke
till undantag. Jag påstår, att om dödsstraffet för mord står absolut
qvar, så kommer detta straff att blifva undantag och icke
regel, och detta anser jag vara det skadligaste af allt. Ehvad man
må säga om dödsstraffets nödvändighet, så är ovedersägligt, att en
tendens går genom tidell varfvet att så mycket som möjligt inskränka
detta straff. I Sverige tillämpas dödsstraff för närv:de
endast för vissa mord, vanligtvis med någon tillsats, såsom giftmord,
föräldramord, och likväl är alldeles icke sällsynt att benådning
äfven i dessa gröfre brott mellankommer. Likväl kan
man såsom regel för närv.de antaga att dödsstraff qvarstår för
mord. Men begreppet om mord är betydligt utvidgadt genom nu
förev:de förslag. Enligt nu gällande lag menas med mord ett
dråp, som skett försåtligen och i löndom. Ingendera af dessa omständigheter
erfordras för begreppet »mord» efter detta förslag.
Mordet betecknas sålunda, att man med berådt mod och i afsigt
att döda, beröfvat någon lifvet. Således innefattar förslaget en
bestämd utvidgning af begreppet mord, och då, såsom jag nämnt,
dödsstraffet redan icke tillämpas ens för mord, utan merändels endast
på vissa s. k. qvalificerade mord, så vore det ett bestämdt
steg tillbaka att stadga dödsstraff såsom absolut straff. Ty huru
vill man i detta fall bestraffa dessa qvalificerade brott, banditmord,
J80
D«n j8 3 nII f. m.
giftmord m. fl.? Man har mycket tält om att. man icke vill öfverlemna
åt domstolen att. utöfva benådningsrätlen. Det kommer
an på hvad man menar med benådningsrätt. Jag kallar det rättvisa,
men jag säger, att då jag utgår från den synpunkt, att domstolen
skall tillämpa ett rättvist straff, så fordrar jag, att domstolen
skall ega makt att lämpa straffet efter omständigheterna vid
brottets begående. Då domaren vet, att han i allmänhet eger att
mäta straffet för brottet efter förekommande omständigheter, bör
man icke för ett enda brott neka honom denna rätt, hvartill han blifvit
invand genom hela den öfriga lagen. Jag ålägger honom en
tortyr, då han nödgas tillämpa ett straff, som han, i jemförelse
med straff för andra brott, måste erkänna vara för hardt. Jag anhåller
derföre, att B. o. Ad. måtte bifalla Utskrts förslag, synnerligast
sorn 2:ne EiksStånd redan bifallit detsamma och icke någon
sannolikhet förefinnes, att de skola frånträda sina förut fattade
beslut.
Gr. Mörner, Carl Göran Detlof: Förra gången, då
detta ärende förevar, tog jag mig friheten att äfven yttra några
ord i frågan och påyrka bifall till K. M:s Propos. Jag vidhåller
ännu samma åsigt, oaktadt det pathetiska tal, hvarmed Gr. Sparre
sökt understödja Utsk:ts förslag. Han har utgått från den synpunkten,
att samhället icke borde tillåta att i något fall ett bestämdt
straff utsattes för något visst brott; och sedan bygger han
på denna grund den konklusion, att man måste rätta sig efter det som
sålunda vore att anse såsom tillåtet. Det är emedlertid just en
sådan tillåtelse, som Gr. Sparre ansett icke böra gifvas, hvilken jag
å min sida tror att samhället både kan och bör taga sig i förev-.de
fall. Om man icke skulle låta dödsstraffet följa på någon annan
gerning, än den efter menniskans upfaltningsförmåga mest grymma,
som later tänka sig, så torde kunna ifrågasättas, när detta fall
med säkerhet kan antagas vara för handen och om således tillämpningen
af dödsstraff någonsin kan ifrågakomma, ty när har man
visshet om att en gerning är så grym, att icke menniskotanken
vidare kan fatta möjligheten af något ännu grymmare? Går man
nt från den synpunkten, så har alltid domaren atil, att säga: ja,
detta är särdeles grymt, men man kan föreställa sig ett ännu grymmare
brott, derföre kan icke dödsstraffet tillämpas, utan det mäste
nedsättas lill något lindrigare. Jag tror att ett sådant sätt af
domaren att resonnera icke är riktigt, ty han måste bedöma den
gerning, han har för sig, och icke sätta sig öfver lagen. Grin har
sökt updraga en skarp gränsskillnad emellen hvad han kallar individuel
och allmän rättvisa, och har trott den förra böra sättas
öfver den sednare. Jag har svårt att fatta denna skillnad. Individen
skulle således anse sin inskränkta fattningsgåfva, sitt enskildta
tycke såsom en säkrare norm för bedömandet af en gernings straffbarhet.
, än de kännetecken, som i lagen kunna finnas utsatta å densamma.
Jag tror att en samvetsgrann domare alltid kommer att
finna sig i en svår ställning, då han skall tillämpa en obestämd
lag, men ännu svårare blir det för honom i ett sådant fall som
Dan 1A Juli f. m
181
detta, der gränserna ligga hvarandra så nära, och der raan sfi lätt
kan låta förvilla sig af en blödhjertenhet, som tilläfventyrs är föga
på sitt ställe. Man har sagt att den hittills gjorda tillämpningen
af lagen skulle verkat förakt för densamma samt likgiltighet både
hos domaren och brottslingen. Mot ett sådant yttrande måste jag
inlägga min allvarligaste protest. Jag bestrider att domare finnas,
för hvilka lagens tillämpning är likgiltig; jag påstår tvertom, att
Svenska domare vid utöfningen af sitt, vigtiga kall använda all
möjlig samvetsgrannhet. Jag kan icke (ro, att aktningen för lagen
kan komma att ökas deraf, att brottslingen hyser förhoppning att
för utöfvandet af den grymmaste gerning redan hos första instansen
kunna åtnjuta öfverseende till följd af hans skicklighet att
framställa gerningen i en förvillande dager. En sådan lag, hvarigenom
åt första instansen skulle blifva öfverlåtet att, oaktadt mor
det
blifvit bevisadt, likväl under åberopande af vissa förmildrande
omständigheter befria brottslingen rån i lagen stadgad påföljd,
skulle ju snarare vara en upmuntrau för brottslingen att icke
frukta lagen, då han redan från början har ani. förmoda att bans
gerning skall få ett mildare bedömande. Hans sträfvau skulle icke
komma att gå ut på ett öppet erkännande af sitt brott, utan att
bemantla detsamma, — att gifva det ett sken af lindrigare art.
Jag tror således att långt från alt aktningen för lagen skal! stärkas
genom detta förslag, kommer denna aktning snarare att för
minskas.
Gr:n har vidare såsom skäl för Utsk:ts förslag anfört att misstag
skulle vara möjliga. Ja; misstag kunna blifva ganska möjliga,
om detta förslag antages, emedan domaren kan begå flere misstag,
ju större utrymme lemnäs åt de individuella intrycken att utöfva
inflytande på domslutet, och det skulle sannerligen icke vara lyckligt
om domares misstag sfi uprörde den allmänna rättskänslan att
densamma här, såsom i vissa andra länder skett, kunde finna sig
föranlåten att låta den råa styrkan träda emellan och tillämpa en
annan lag, än den, hvaruppå domaren grundat sitt beslut. Sådant
kan möjligen hända, då man går för långt i filantropiska åsigter.
Gr:n har sagt att det är bäst då lagen talar och nåden tiger.
Det är just denna åsigt, som i det K. förslaget blifvit uttalad;
man vill icke att domaren skall förvandla sig från lagens tolk till
nådens utöfvare, hvilket han ovilkorligen skulle blifva enl. Utskits
förslag.
Grin har slutligen lagt vigt uppå att Utskits förslag blifvit
af 2:ne Stånd godkändt. Jag vågar häremot åberopa att det K.
förslaget äfven blifvit af Sine Stånd godkändt, och att således på
den sida, som försvarar detta, finnes den ena statsmakten, biträdd
af halfva representationen, hvarvid ej eller bör förglömmas att sist.
nämnda förslag är granskadt och gilladt af landets högsta juridi
ska auktoritet. På grund af dessa skäl och de, som under förra
öfveriäggningen i detta Stånd yttrades, anhåller jag att R. o. Ad.
behagade vidblifva sitt beslut i denna punkt, och i stället framställa
en inbjudning till de 2me Stånd, som fattat ett från R. o.
Ad-.ns skiljaktigt beslut, att sig med R. o. Ad, förena.
18?
Den 18 Juli I. m.
Hr von Ehrenheim: Då jag åhörde första delen af Gr.
Sparres anförande, var jag frestad att tro det Gr:n, såvidt sådant
varit möjligt, glömt det benådningsrätten finnes. Jag tror icke,
att man har mycket att befara af den blodskuld, som Gr:n ansåg
skola drabba nationen, om dödsstraff bestämdt stadgas för mord,
då man i sista instansen har en möjlighet att få detta straff utbytt
mot ett annat mildare, och det kommer att bero på sista pröfningen
hos K. M., om dödsstraffet skall. eftergifvas eller icke. För
sin del må Gr. Sparre kalla domarens utslag i fråga om mord för
rättvisa och icke nåd; jag för min del anser Konungens pröfning
i detta fall äfven för rättvisa, men icke nåd. Hur går det nemi.
till då den K. benådningsrätten utöfvas? Sedan ärendet förevarit
i högsta domstolen, föredrages detsamma i statsrådet af just.-ministern
och efter statsrådets hörande fattar Konungen sitt beslut.
Det ligger sålunda lika mycken pröfning i detta afgörande som
någonsin i hvilken domstolsåtgärd som helst, och skillnaden är
blott den, att under det, enl. detta förslag, den enstaka domstolen
på landet, som icke kan hafva särdeles erfarenhet utöfver sin egen
krets, skulle utgöra den enda instansen, så tillhör i förev:de fall
icke blott underrätt och hofrätt, utan äfven högsta domstolen, att
målet pröfva. För öfrigt, äfven om man bifaller Utsk:ts förslag,
så qvarstår alltid den frågan: är det lagstiftarens mening, att benådningsrätten
skall finnas och i så fall att endast, der synnerligen
mildrande omständigheter förekomma, densamma skall tillämpas?
För min del tror jag, lika med Gr, Sparre, att dödsstraffet icke
bör för ofta tillämpas, men i detta afs:de är icke den af LagUtsk:t
föreslagne domstol tillräcklig. Ofver denna fordras en högre instans
och jag tror derföre rättast vore att bibehålla nuv:de stadgande.
För öfrigt finnes ingen jemförelse mellan ett mord och
öfrige brott. Ett steg tillbaka i lagstiftningen kan man icke kalla
det K. förslaget, ty mord är fortfarande belagdt med dödsstraff.
Af anförde skäl vidhåller jag således mitt under en foreg:de diskussion
gjorda yrkande och anhåller att de öfrige Stånden måtte
inbjudas att sig förena i K. o. Ad:ns förut fattade beslut.
Hr Cederschjöld, Rob. Teofr.: Då Gr. Mörner enl.
min förmening fullständigt vederlagt de skäl, Gr. Sparre anfört,
anser jag öfverflödigt uptaga dessa skäl till besvarande, utan inskränker
mig till att säga, att såvida dödsstraffet skall i Svenska
lagen bibehållas såsom straff, anser jag det böra tillämpas för mord.
Jag finner nemi. ganska vådligt, om den, som med berådt mod och
i afsigt att döda beröfvar en annan menniska litvet, skulle undgå
att plikta med lifvets förlust, och af detta skäl kommer jag att
votera för afslag å LagUtsk:ts förslag och bifall till den K. Propos:n.
Hr Carleson, Edvard Henrik: Afven jag instämmer i
yrkandet om bifall til! den K. Proposm, men utbeder mig äfven
att få fästa upmärksamheten på det olämpliga deri, att då icke
några nya skäl blifvit anförda i en fråga, som återkommer för an
-
Den 18 Juli f. m.
18*
dra gången, R. o. Ad. skulle frångå sitt efter en grundlig diskussion
förut fattade beslut.
Gr. Sparre: Jag har redan haft äran anföra mitt skäl, sora
består deri att LagUtskrts förslag blifvit bifallet af 2:ne Stånd.
Frågan kan således icke lösas på annat sätt än att endera af de
2:ne afdelmr, i hvilka representationen sig nu befinner, gör en eftergift
åt den andra. Detta förhållande utgör för mig tillräckligt
skäl att antaga ett förslag, sorn står i harmoni med lagstiftningen
i öfrigt, ty det kan icke försvaras att då jag för alla andra brott
medgifver latituder, skall jag icke lemna åt domaren att efter omständigheterna
lämpa straffet just i fråga om det brott, som mer
än alla andra tillåter nyanser, som icke lemnar någon möjlighet
till återgång, sedan straffet blifvit tillämpadt. Om således i allmänhet
taget latitudssystemet icke skulle förefinnas i vår lag, skulle
jag dock i alla fäll i fråga om dödsstraffet medgifva möjligheten
af en jemkning efter förhållanderne. Men här vid lag gäller alldeles
motsatsen, att då man i allmänhet vid brott, som är af mindre
betydenhet, antagit latitudssystemet, så vill man göra ett undantag
i fråga om dödsstraffet, och detta påstår jag vara en inkonseqvens,
som icke vår lagstiftning mer än andra länder bör tillåta
sig. Hr v. Ehrenheim har sagt, att fråga är ej om dödsstraffet
skall verkställas, utan fråga är derom, huruvida det skall i
vissa fall af domstolen ådömas. Men, Mine Hrr, det är just detta
gäckeri med lagen som jag motsätter mig och jag säger: vill man
stifta en lag, så skall man stifta en som blir sanning, men icke
en som stiftaren sjelf säger icke kan efterlefvas; ty det påstår jag
är den sämsta lagstiftning. Det har i allmänhet öfverklagats, att
det nuv:de benådningssyslemet alldeles tillintetgjort lagen; det har
gått derhän, att man i högsta domstolen stadgat sig en viss bestämd
straffskola; att man med ett ord icke bryr sig om lagen,
utan tillämpar den lag, som praxis i domstolen angifver. Men
med all aktning för högsta domstolen är den dock en lagskipande
myndighet, och för en sådan anser jag icke rätt lämpligt att upträda
såsom lagstiftande. Det är nationen sora stiftar lagar, det
är Regeringen genom sina organer, som tillämpar dem. Jag har
sagt, att man i detta hänseende går tillbaka och jag vidhåller det.
Hr v. Ehrenheim har deremot invandt, att vår nu gällande lag
stadgar dödsstraff för det enklaste dråp. Ja, det är spunt, men
det är 130 år sedan lagen tillkom och förhållandet nu bör väl
icke rättas efter förhållandena för öfver 100 år tillbaka. Jag går
ut från den grundsatsen, att man bör göra
dödsstraffet nu i allmänhet tillämpas och jag säger att det är ett
steg tillbaka att stadga strängare straff än förut. Hr Gr. Mörner
har sagt att domaren befinner sig i en svår belägenhet, då han
skall skipa lag, såvida han icke har ett bestämdt straff att tillämpa;
men då latitudssystemet är så allmänt antaget i hela vår lagstiftning,
så blir frågan: skal! den bibehålla det absoluta straffet
endast för detta enstaka brott, eller skall domaren äfven i detta
fall få lämpa straffet efter brottet? Jag vill icke vidare uppehålla
O«n IS Juli /. ta.
R. o. A<1., det är, sorn sagdt, förut tillräckligt taladt i saken;jag
liar blott velat befria Utskit från alla beskyllningar att utan skäl
hafva framlagt sitt förslag. Jag tror att R. p. Ad. åtminstone
skall finna, att Utsk:t dertill haft ganska stora skäl. Jag anser,
att då här framläggrs en speciel lagstiftning för en del af kriminal.
lagen, och vi elter all sannolikhet hafva att förvänta ganska
snart en omarbetning af kriminal-lagen i allmänhet, så är det af
vigt att ge Regeringen tillkänna sin åsigt om hvilka grunder som
böra följas vid denna reform, och att icke genom bifall till Propos:n
i detta fall gifva på hand, att dödsstraffet bör stadgas såsom
absolut straff. Det är ur den synpunkten jag anser af vigt att
representationen tillkännager sin åsigt; och att Regeringen icke i
deri Propos. väckte samma förslag, har sina goda skäl derföre, att
denna grundsats icke är följd af Regeringen. Den är likväl hyllad
af den sednaste lagberedningen, och det är således onekligen en
auktoritet, som framställt dödsstraffet såsom alternativt.
Hr Dalman, Wilh. Fredr.: Jag är af fullkomligt mot
satt
tanke med Gr. Sparre. Likasom vid föreg:de tillfälle då detta
ärende förevar, hyser jag den åsigt att dödsstraff bör stadgas för
mord, utan rättighet för domaren att efter godtycke leuterera d. v.
s. begagna en benådningsrätt, som ensamt tillhör Konungen. Det
är visserligen sannt att i Frankrike utöfvas denna leuterationsrätt
af jury och det är väl ett steg till en sådan inrättning, man här
i Sverige önskar införa genom latitudssystemets utsträckning äfven
t/11 så bestämdt qvalilicerade brott som mord; jag vågar likväl
bestrida Gr. Sparres sats att latitud i bestraffningen lämpar sig
bättre för svårare än för mindre brott. Jag tror alldeles tvertom.
Men ehuru man har antagit latitudssystemet för sådana brott, som
straffas antingen endast med penningeböter eller längre eller kortare
tids fängelse eller arbete, tror jag dock att man handlar mycket
obetänksamt, om man utsträcker detta system till ett så fruktansvärd!
brott som mord, der det. gäller lifvets förlust. Ej heller
kan jag inse något skäl för R. o. Ad. att afvika från det beslut,
som Ståndet förut fattat, endast af konsideration för Bonde- eller
BorgareSt.:ts mening i en lagstiftningsfråga, deri utan tvifvel, åtminstone
hvad BondeSht beträffar, R. o. Ad. må kunna anses ega
vida bättre förstånd och omdöme, om än vid detta tillfälle sistnämnde
Stånds mening haft lyckan att instämma med Gr. Sparres.
Hr Olivecrona, Knut: Jag har begärt ordet, för att i
korthet uptaga och besvara några al de anma, som blifvit gjorda
utaf de ledamöter, hvilka yrkat afslag på nu föredragne punkt.
Gr. Mörner har yttrat, att om dödsstraffet icke. skulle följa på annat
än de grymmaste handlingar, så skulle detsamma sällan eller
aldrig komma att tillämpas, emedan domaren alltid skulle kunna
tänka sig möjligheten af någon ännu grymmare gerning, och följaktligen
efter g:lis sednare mom. tillämpa lifstidsfängelse. Jag anser
att domaren måste i första rummet pröfva, huruvida omständigheterna
i afs:de på handlingen äro sådane, att gerningen kan
fren 18 Jnli f. m.
18*
rubriceras såsom mord, d. v. s. att hos gerningsmannen skall vara
ådagalagdt upsåtet att döda och tillika berådt mod. Ar detta ådagalagdt,
då först kan handlingen anses hemfallen under §:n. Derefter
upslår frågan, huruvida någon synnerligen mildrande omständighet
förekommer, som bestämmer huruvida straffet skall olifva
dödsstraff eller lifstidsfängelse. Tilltror man domaren att kunna
pröfva, huruvida verkligen den nyssnämnde karaktereu på brottet
är för handen, så att det kan subsumeras under ifrågav-.de §, så
tror jag äfven det kan öfverlämnäs åt honom att afgöra, om några
förmildrande omständigheter i afs:de på handlingen förefinnas. Om
man vidare antager, att det skulle vara obehörigt att låta domaren
i detta fall statuera et t st raff, lindrigare än dödsstraff, och att det
således skulle vara oriktigt att i lag för det brott, som med skäl
måste anses som det afsky värdaste, åt honom öfverlemna att bestämma
sig mellan 2:ne alternativer, så får jag fästa upmiirksamheten
derå att vår lag verkligen på ett ställe har f. n. stadgadt
ett dylikt alternativ, nemi. i I4:de kap. 2:dra §:n Missgern.Balken,
der det heter, att om någon slår sina föräldrar, så kan domaren
pröfva antingen han skall dömas till dödsstraff eller om det skall
stanna vid 28 dygns vatten och bröd. Det är således ingenting
nytt, som man här vill införa i lagen, utan man vill blott i afs:de
på brottet »mord» göra en tillämpning af hvad som redan förut
Varit erkändt och som är en verklig konseqvens af de lagstiftningsprinciper,
som genomgå Svenska kriminal-lagstiftningen på sednare
tider, eller att icke stadga något absolut straff, utan alltid lenina
åt domaren en viss latitud. Man har sagt att domaren alltid
skulle befinna sig i en svår ställning, då han måste tillämpa en
lag, der gränserna ligga hvarandra så nära, och att domaren af
blödhjertenhet kan förledas till misstag. Samma svårighet förekommer
enl. min tanke i hvarje fall der lagen stadgar alternativa
straffbestämmelser, eller der det är flt domaren öfverlåtet att inom
ett visst maximum och minimum bestämma straffet. Om man antager
att domaren skulle vara fallen för blödhjertenhet borde lian
väl i hvarje fall lida af samma benägenhet, men jag tror att under
den tid, som latitudssystemet herrskat, har inan icke haft skäl till
klagan olver någon särdeles blödhjertenhet hos domaren. Jag kan
således icke tro att, om lista §:n blefve lag, det vore att befara
någonting i denna väg, såsom en talare förmodat.
Vidare har blifvit anmärkt, att Gr. Sparre skulle yttrat, det
domare finnas, som »ro likgiltige för lagen. Jag tror icke, alt hans
mening var sådan, utan att han blott sagt, att domaren vore likgiltig
för utgången, emedan äfven om han dömde efter lagen, så
visste han dock på förhand, att nåd kunde af brottslingen förväntas.
Om deremot åt domaren blefve öfverlemnadt att döma, och
han hade att välja mellan 2:ne alternativer, dödsstraff och lifstidsfängelse,
så tror jag icke, att han vid ett sådant tillfälle skulle
visa likgiltighet. Han måste tvertom synnerligen noga betänka sig,
innan lian afgör, hvilketdera straff bör på det ifiågakommande brottet
tillämpas. Man har äfven påstått, att om §:n antages. skall
den brottslige icke vilia bekänn», utan söka framhålla alla mildrande
186
Den 18 J ali f. m.
omständigheter. Det må så vara att den brottslige möjligen söker
att bemantla sitt brott och icke bekänner det fullständigt, men det
lärer troligen mera blifva händelsen, då lian vet att det finnes ett
absolut straff, nemi. dödsstraffet. Men såsom jag nyss nämnde, låt
domaren hafva att välja mellan 2:ne alternativa straff, så lärer han
icke underlåta att ransaka dessa omständigheter.
Vidare har blifvit ytträdt, att om man icke antoge dödsstraffet
såsom absolut straff, så skulle det kunna hända här såsom i
flere ociviliserade länder, att folket sjelft utkräfde rättvisa på den
brottslige. Jag tror dock icke, att man i vårt land behöfver frukta
något dylikt, och man bör härvid ihågkomma att domaren på landet
eller rådhusrätten i stad dömer icke i första eller sista instansen
i ett sådant brott som detta; målet skall underställas hofrättens
pröfning, handlingarne insändas till hofrätten, såsom i vanliga
underställningsmål. Deri ligger afven en garanti, att domaren icke
skall förledas af blödhjertenhet att stadga det lindrigare straffet.
Slutligen har äfven af flere talare blifvit framhållet att Utskit
icke anfört något enda nytt motiv för sitt förslag i denna punkt
eller för sin anhållan att F. o. Ad., med frånträdande af sitt förut
fattade beslut, skulle biträda Borgare- och BondeStms,mening. Jag
tror dock att Utskit har åberopat ett nytt skäl, och det är just
det jag nyss anförde, eller att i vår lags Missg.Balks 14:de kap.
2:dra §:n verkligen finnes stadgadt ett sådant alternativ, der domaren
har att välja mellan dödsstraffet och annat straff.
Hr Adlercreutz, Axel: Man kan visserligen vara en stor
vän af det här omtalade latitudssystemet, utan att ändock vilja
gifva detsamma så stor och vigtig betydelse, som här skett af dem,
hvilka förordat Utsk:ts förslag. Det har nemi. yttrats, att genom
latitiidssystemet skulle vinnas den stora fördel, att hvarje brott
skulle komma alt motsvaras af precist rättvisa straff. Jag frågar
dä först, huruvida i de förmildrande fall af mord. sora här blifvit
anförde, man skulle vilja att sådana brott bestraffades med straffarbete
på lifstid, hvilket är det mildaste straff, som den föredragne
lista §;n omtalar. Inom latitudssystemet tror jag man måste stanna
vid att endast bestämma ett maximum och frångå allt stadgande
om minimum. A andra sidan har också sagts att LagUtskit velat
drifva latitudssystemet till sin allra största utveckling, så att det
ovilkorligen fordrar att för hvarje straff skall finnas en särskild
straffskola. Deremot har anförts att motsidan skulle motsätta sig
alt dödsstraffet någonsin blefve vilkorligt. För min del skulle jag
icke motsätta mig om dödsstraffet blefve vilkorligt i t. ex. 3:dje
gm. men en annan sak är att hafva dödsstraffet såsom alternativt
straff, och att för vissa brott, som äro af ovanligt grof beskaffenhet,
stadga dödsstraffet ensamt. Den siste talaren har anfört exempel,
huruledes i vår gällande lag för misshandling af föräldrar
alternativt finnes dödsstraffet föreskrifvet tillsammans med annat,
straff; men detta brott är af beskaffenhet att kunna vara synnerligen
lindrigt, och då vore det val nog hardt att för detsamma
bestämma ovilkorlig! dödsstraff. Jag föreställer mig, att om Gr.
I» o n 18 Juli f. in.
187
Sparre finge bestämma straffet för det af honom omtalade banditmordet,
komme han äfven sjelf att föreskrifva dödsstraff. Då i
öfrigt de skäl, som vid ett föreg:de tillfälle andragits, hör blifvit
nprepade, ber jag att äfven få uprepa hvad jag då yttrade, nemi.
att i fråga om benådningsrättens utöfning f. n., hvad angår det
brott som kommer under lista §:n, i högsta domstolen icke finnes
någon straffskola, enl. hvilken man skall bestämma straffet. Karakteren
på mord är visserligen förändrad i detta förslag, men
deremot bör man ihågkomma, att till en början upsåtet. att döda
här är mycket skarpt betonadt, och att dertill fordras att det skall
vara begått med berådt mod, d. v. s. med riktigt stadgadt upsåt.
Många inkonseqvenser skola förmodligen upkomma af denna svårighet
i tillämpningen, såsom jag äfven vid frågans förra behandling
tog mig friheten anmärka, synnerligen om det blefve praxis
att underdomaren i allmänhet vore af mildare åsigt och tillämpade
det sednare alternativet och K. M. i stället tillämpade det strängare.
På dessa skäl anhåller jag om afslag å Utsk:ts förslag.
Frih. Armfelt, Magnus: Jag anhåller att få anteckna
såsom något angenämt att vid en annan gång ihågkomma, det Hr
Dalman förklarat, att då B. o. Ad. är af olika mening mot det
beslut som Borgare- och BondeStm fattat, han icke anser sistnämnde
Stånds åsigt utgöra skäl för K. o. Ad. att afstå från sin en gång
uttalade mening. Beträffande sjelfva saken har jag föga att tillägga;
jag vill blott erinra R. o. Ad. att frågan är: önskar man stifta en
lag så beskaffad, att man sjelf icke vill dess tillämpning, eller önskar
man motsatsen? Vill man att lagen skall vara sådan, att vid
dömande till dödsstraff för mord såväl den som dömes som den
dömande och alla åhörare med full säkerhet veta, att under det
rättvisa och milda styrelsesätt vi f. n. ega, uämude straff icke
kommer att tillämpas? Att så hittills kunnat tillgå har sin grund
deri, att en benådnings-skola blifvit följd vid sådana fall och att
lageu är gammal, men att, då man stiftar en ny lag, bibehålla
samma oriktighet, det är en sak, som jag med min röst aldrig kan
biträda. Jag anhåller om bifall till Utskits förslag.
Hr Dalman: Jag får endast erinra den siste talaren, att
då jag vindicerade R.o. Ad:ns rättighet att vid detta tillfälle vidhålla
sitt beslut i trots af hvad BondeSt. förklarat vara sin mening,
tilläde jag det skäl, som jag uprepar, att inom R. o. Ad.
säkert finnas flera ledamöter med kompetens att bedöma lagen än
inom det Hederv. Ståndet. Hvarken jag eller de som med mig
hysa samma åsigt, kunna önska att man stiftar en lag, hvars tilllämpuing
man icke önskar; men vi hysa den mening att i fråga
om dödsstraff det är vådligt att lemna omdömet ang:de de »mildrande
omständigheterna» åt en ung, oerfaren domare, som kanske
aldrig förr i sin domarebefattning behandlat ett enda dödsmål. De
flesta domare i Sverige hafva vanligen under hela sin lifstid icke
haft mer än 3 eller 4 sådana mål. Jag tror således att latituden
i denna del bör öfverlemnas ensamt åt Konungen ined Högsta
188
Den 18 Juli f. m.
Domstolen, som har en rikhaltig erfarenhet till jemförelse med det»
allmänna öfversigten af lagskipningen. Derigenom äfventyrar man
åtminstone icke att i lifssaker det (lornes efter en leuterationsprincip
(upskattning af »mildrande omständigheter») i Småland, efter en
annan i Vestergöthland, efter en tredje i Upland o. s. v. Om
LagUtsk:t$ förslag skulle bifallas, befarar jag att derigenom hela
lagen kommer att förfalla, emedan K. M. troligen icke, mot Sin
Högsta Domstols lillstjrkande, frånträder en så vigtig grundsats,
derföre alt det fallit en och annan ledamot af LagUtskrt in att
hylla en annan. Jag önskar att 11. o. Ad. måtte vidblifva sitt
beslut.
Frih. Armfelt: Att K. M., i händelse R. St. godkänna
det af LagUtsk:t förordade förslag, kommer att vägra sin sanktion
å lagen, är möjligt, men alldeles icke säkert. Jag anhåller fortfarande
om bifall till Utsk:ts förslag.
Gr. Mörner: Jag hoppas att R. o. Ad. vidblifver sitt en
gång fattade beslut. Det lärer icke undfalla R. o. Ad. att en
benådningsrätt., utöfvad af K. M. efter dess Högsta Domstols hörande
och efter yttrande af dess Statsrådsledamöter, är någonting
helt annat än den, som utöfvas af en möjligen första gången tillförordnad
domare, biträdd af 7 nämndemän. Det kan ju till och
med hända, att denna benådningsrätt komme att utöfvas af nämndemännen
ensamt.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad samt FL F.xc. Hr
Gr. o. Landtm, yttrat, att derunder yrkats dels bifall till Utskrts
hemställan och godkännande af g 1 i Utskrts Författningslörslag,
och dels att R, o. Ad., med afslag å samma hemställan, skulle
vidblifva sitt förra beslut att antaga Irsta g.n uti K. Mrts Förordningsförslag;
framställde H. Exc. först propos. på bifall till
Utskrts hemställan och godkännande af § 1 i dess förslag, dervid
svarades många nej jemte åtskilliga ja, och sedermera propos. på
afslag å Utskrts rnerOerörde hemställan och vidblifvande »t Ståndets
förut fattade beslut, då svaren n t föl lo med många ja, blaudade
med nej; och förklarades ja nu haft öfvervigten.
Frih. Armfelt begärde votering.
Uplästes Och godkändes följande voteringspropos.:
»Den som bifaller LagUtskrts uti Utlåt. JSro 39 gjorda hemställan
om antagande af g 1 uti l'tsk:ts Förordniugsförslag angrde
mord, dråp och annan misshandel, röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, afslår R. o. Ad. nämnde hemställan och vidblifver
sitt förra beslut om antagande af g 1 uti det af K. Mrt frarnstälda
förslag till Förordning i ofvanberörde ämne.»
Den 18 Juli f. m.
169
Vid voteringens slut hade rösterna ut fallit sålunda:
Ja — 11.
Nej — 30.
Härefter förmälte H. Exc. att Gr. Mörner hade under öfver*
läggningen i den nu afgjorda frågan föreslagit, att Borgare- och
BondeStånden skulle inbjudas att instämma i E. o. Ad:s beslut
rörande lista §:n. derest detsamma, på sätt nu skett, af Ståndet
vidhöiles.
Gr. Sparre: Vid det förhide att. LagUtsk:t inbjudit Adeln
och PresteSt. att förena sig i de öfrige Ståndens beslut, så anser
jag för min del icke lämpligt att E o. Ad. nu skulle göra en
inbjudning till desse Stånd. Förutsatt att PresteSt. antagit Utsk:ts
inbjudning, skulle ett sådant beslut af E. o. Ad. vara särdeles
olämpligt, och man har i allmänhet erfarit att inbjudningar under
denna riksdag icke vunnit särdeles anklang; hvarföre jag hemställer
att B. o. Ad. måtte låta denna fråga gå sin gilla gång.
Gr. Mörner: För mig har blifvit sagdt att PresteSt. af
slagit
inbjudningen och vidblilvit sitt förra beslut; således ser jag
deri icke något hinder för inbjudnings aflåtande. Då Utsk:t icke
lärer göra en sådan i stridande riktning mot den redan aflåtna,
så är en inbjudning r.u från R. o. Ad. det enda sätt att förekomma
votering i Förstärkt LagUtsk., hvilken man, så vidt möjligt
är, bör förebygga.
Gr. Sparre: Formen, då vot.propos. till Förstärkt Utsk.
upsiittes, är alltid den, att Ut sk :t inbjuder de Stånd, som ej an
tagit
Utsk:ts af 2 andra Stånd godkända förslag, att samma förslag
jemväl biträda, och derjemte, för den händelse inbjudningen
ej skulle antagas, upställes förslag till vot.propos. En' sådan framställning
kommer således alltid att göras i sammanhang med vot.-  propos., och då synes den mig också lämpligast kunna ske. Jag
har tyckt mig finna under denna riksdag, att inbjudningar i allmänhet
icke vunnit anklang, och jag anhåller således om afslag
på den föreslagna inbjudningen.
Gr. Mörner: Jag tror att R. o. Ad. har sednast i dag
antagit en inbjudning från BondeSt. i fråga om den adress, som skall
afgå till Konungen vid hans kröning i Norige. E. o. Ad. har
således föregått med godt exempel, och man bör följaktligen ej
misströsta om att det kan vinna efterföljd.
Gr. Sparre: Jag får anmärka, att i det fallet var icke
något beslut fattadt, utan R. o. Ad. hade att välja mellan antingen
ett förslag till skrifvelse eller också att icke besluta någon
skrifvelse.
Frih. Hermelin, Carl Samuel: När R. o. Ad. nu re
-
190
Den 18 Juli f. m.
dan en gång pröfva! och bedörat Utskits inbjudning, så har jag
svårt att föreställa mig, huru Ståndet ännu en gång skall kunna
mottaga en sådan inbjudning. Gr. Sparre yttrade nemi., om jag
ej misstagit mig, att när ett förslag till vot.propos. afgifves, följer
också en inbjudning.
Hr Hjärne, Harald: Ehuru inbjudningar sedan några
riksdagar vunnit häfd, har jag dock alltid ansett dem grundlagsvidriga,
men ieke velat på sednare tider motsätta mig dem, emedan
jag funnit att det varit ändamålslöst. Om de än numera
anses fullt lagliga, bör man dock icke i en sådan fråga som denna
begagna sig deraf, ty i en dylik vigtig fråga får man väl anse
att hvart Stånd för sig fattat beslut grundadt på fullt mogen öfverläggning,
och i så fall vore det nära nog att misskänna en
noggrann pröfning hos andra Stånd, om man på förhand, innan
man visste om de fattat sitt beslut, skickade dem en inbjudning.
Således vågar jag anhålla om afslag å inbjudningen.
Gr. Mörner: Jag tillåter mig fästa upmärksamheten derpå,
att Utsk:ts förslag i denna fråga föranleder till ingen åtgärd af
Borgare- och BoudeSt:n. Till dem är ingen framställning gjord,
utan deras enda åtgärd är att lägga Betänk:t i den delen till
handlingarne; men just derföre är det nödvändigt, om man vill
komma till något resultat, att aflåta den föreslagna inbjudningen.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad, samt H. Exc. Hr
Gr. o. Landtm, uptagit de derunder gjorda yrkanden om dels
bifall till och dels afslag å Gr. Mörners ifrågav:de förslag, framställde
H. Exc. propos. å bifall till detsamma och, då dervid svarades
många ja jemte några nej, förklarade sig hafva funnit ja
öfvervägande.
§ 2.
Hr Carleson: Utskits förslag innefattar en ändring af 29:de
g:n i K. Mits Propos. Denna ändring är motiverad af den föreslagne
förändringen i lista gin, men då B. o. Ad. ogillat densamma,
synes deraf vara en uppenbarlig konseqvens att äfven den nu ifrågavide
bör förkastas, och vågar jag derföre hemställa att R. o. Ad.,
med afslag å 2:dra g:n i Utskits förslag, måtte antaga motsvarande
i den K. Proposm.
Efter härmed slutad öfverläggning och uppå framställd propos.,
afslog R. o. Ad. g 2 i Utskits förslag och antog i stället den
motsvarande 2:dra gin i K. Mits förslag.
§§ 3 — 5.
Hr Carleson: I denna 3:dje g har Utskit gjort en än
dring.
Den hvilar visserl. icke alldeles på samma grund som den
Den 18 J u1i f. m
191
förkastade förändringen i l:sta §:n, men de hafva dock temligen
starkt syskontycke. Yisserl. bör, efter min förmening, de af 11. o.
Adms ledamöter, som hafva ansett synnerligen mildrande omständigheter
böra tagas i betraktande vid de brott, som i l:sta och 2:dra
§§:ne omnämnas, vara synnerligen böjde för att godkänna dem här,
men då dessa omständigheter icke fått gälla, då lagförslaget först
upgjordes och sedermera granskades af Högsta Domstolen, tror jag
att det är skäl att vidhålla K. M:ts Propos. äfven i denna del.
Gr. Sparre: Enligt min öfvertygelse äro alla dessa straff
bestämmelserna
ovanligt stränga, men då R. o. Ad. tilikänuagifvit
sin åsigt vara olik min i fråga om l:sta §:n, förmodar jag att R.
o. Ad. bifaller K. M:s Propos. äfven rör:de denna g, och jag har
således ingenting att invända, öfvertygad, som jag är, att denna lag
snart kommer att undergå förändring.
Hr Carleson: Det har undfallit min upmärksamhet att det
är fråga om icke allenast 3:dje, utan äfven 4:de och 5:te §§:na. Jag
får således nu anhålla om bifall till K. M:s Propos. ronde samtlige
desse §§.
Gr. Mörner: Jag kan icke finna att Utsk:ts förslag i någon
mån har ringare straffbestämmelser än K. M:s. De innehålla alldeles
lika straffbestämmelser; enda skillnaden är, att då K. M:ts
Propos. bestämmer det fall, då det lindrigare straffet får tillämpas,
så har Utsk:t dessutom tillagt orden: »eller äro omständigheterna
eljest synnerligen mildrande.»
Frih. Armfelt: Det är verkligen en annan skillnad mellan
K. M:ts Propos. och Utsk:ts förslag än den Gr. Mörner nämnt,
nemi. den, att då den förra endast uptager ett fall då nedsättning
af straff må ega rum, så kan detta, enl. Utsk:ts förslag, ske i flera
fall, då synnerligen mildrande omständigheter förekomma. Jag instämmer
i den af LagUtsk:ts ordförande framställde åsigt att det
icke är skäl stifta denna lag för sträng, ehuru jag, lika med honom,
tror att det icke leder till något resultat att kämpa för denna
mening såsom förhållanderna nu gestaltat sig.
Efter härmed slutad öfverläggning och sedan H. Exc. Hr Gr.
o. Landtm, yttrat, att något annat bestämdt yrkande ej afgifvits
än om afslag å förev:de §§ i Utsk:ts förslag och antagande af
de motsvarande §§:ne i K. M:ts förslag, blef propos. i enlighet med
detta yrkande framställd och med ja besvarad.
S 8.
Hr Adlercreutz: Såsom Betänk:t innehåller, blef denna
g återremitterad af Adeln samt PresteSkt i ändamål att få straffmaximum
höjd t. Det skäl, som Utsk:t deremot anfört, synes mig
visserl. icke tillfredsställande; men då den genom dessa 2:ne Stånd
Den 18 J nIi t. m.
utvecklade åsigt icke erhållit något försvar inom Utsk:t och jag
således icke har hopp om dess framgång, får jag åtnöja mig med
att till prot. anmäla min från Utsk:ts afvikande mening.
gm bifölls.
S 11.
Hr Carleson: Utsk:ts forsing är, så vidt jag kunnat finna,
till innehållet alldeles öfverensstämmande med motsvarande § i
K. M:ts Propos. Skillnaden ligger endast i redaktionen, och det
beror på tycke och smak, hvilkendera skall anses bäst. Jag skulle
således icke motsätta mig Ulsk:ts förslag, såvida ej gm i K. M:ts
Propos. hade en annan lydelse, som jag icke finner skäl att frångå, då
någon verklig skiljaktighet mellan de båda förslagen icke eger rum.
Frih. Armfelt: Det är icke allenast af R. o. Ad. utan äf
ven
af Preste- och BorgareStm som denna g blifvit till Utsk:t återremitterad,
och af den diskussion, som der förekom, syntes tydligt,
att ehuru Ut.sk:t delar den åsigt, som Hr Carleson framställt, eller
att den K. Proposm velat uttrycka just detsamma som Utsk:ts senare
förslag innehåller, har den dock icke lyckats göra detta så
klart, att det blifvit för alla ledamöter af RiksStånden begripligt,
hvarföre den ock blifvit återremitterad. Det är just för att förtydliga
gm som tillagget blifvit gjordt.
Hr Carleson: I anledn. af siste talarens yttrande får jag
erinra, att 11 :te gm i Utsk:ts förra förslag var helt annorlunda
till sitt innehåll än motsvarande g i K. M:ts Propos. Då nu emellertid,
efter hvad en ledamot af LagUtsk:t uplyst, äfven andra
RiksStånd funnit g:n i K. M:ts Propos. mindre tydlig, och meningen
med Utsk:ts tillägg är ett förtydligande, hvarigenom icke
g:ns innehåll förändras, vill jag icke fortfarande påyrka att K. M:ts
Propos. i denna del skall antagas.
Efter härmed slutad öfverläggning och uppå framställd propos.,
blef gm bifallen.
S 12-
Ulsk:ts ronde denna g till Preste- och BorgareStm gjorda
hemställan lades till handlingarne.
g 15.
Bifölls.
S 20.
Hr Carleson: 1 denna g har Utsk:t föreslagit en ändring,
som hufvudsakligen består i införande bär af bestämmelsen att
afseende
Den IS Jnli f. m.
193
afseende skall fäslas på de synnerligen mildrande omständigheterna.
l)å R. o. Ad. förut förkastat ett sådant tillägg, så lärer väl deraf
vara en följd att detta förkastas, och jag anhåller derföre att R. o.
Ad. måtte bifalla motsvarande § af K. M:ts Propos.
Gr. Sparre: Ehuru jag erkänner att denna förändring blif
vit
gjord i sammanhang med lista §:n, vill jag dock hemställa om
R. o. Ad. kan anse lämpligt att en förgiftning, hvarigenom icke
lifvet förlorats, skulle ovilkorligen hafva till följd lifstids-straffarbete.
Ett sådant straff tror jag för min del aldrig kommer att tillämpas
i sin stränghet.
Efter härmed slutad öfverläggning och uptagande af yrkanderne
om dels bifall till §:n och dels afslag derå samt antagande
af g 20 i K. M:ts förslag, gjordes först projx>s. å bifall till g:n,
dervid svarades flere nej jemte ett eller annat ja, och sedermera
propos. om afslag derå och antagande af den motsvarande gm i
K. Mits förslag, då svaren utföllo med många ja tillika med några
nej; och förklarades ja nu hafva varit öfvervägande.
gg 24—26.
Hr Carleson: De mångå skiljaktiga förslag till dessa gg:rs
lydelse visa bäst huru svårt det är att finna de rätta och bästa
uttrycken. Att Utsk:t valt de lämpligaste, det vågar jag betvifla.
Hvad som förstås med ett foster, är ganska obestämdt, och jag tror
att hvar och en af LagUtskits ledamöter skulle få särdeles svårt
att redogöra för huru lång tid efter en menniskas födelse hon ännu
kan kallas foster. Vanligen förstås med foster en menniska, innan
hon är framfödd. Otvifvelaktigt kan åt uttrycket ges en vidsträckt
tydning, och jag tror icke att man förbättrar förhidet genom att
införa en sådan lydelse, som Utsk:t föreslagit. Att i orden »straxt
efter födelsen» ligger något obestämdt är visserl. sannt; men det
måste alltid öfverlemnas åt domaren att efter omständigheterna
pröfva, huruvida de mildrande omständigheter äro för handen, under
hvilka man icke kan anses för sin gerning fullt tillräknelig.
Jag anhåller om bifall till K. M:ts Propos. i alia dessa delar.
Gr. Sparre: Att den K. Proposm i fråga om 24:de g:n icke
varit lämplig, derom tycks det bära vittne att densamma icke af
något Stånd blifvit godkänd; och att nu påyrka dess antagande,
sedan den vid första föredragningen af alla Stånden blifvit underkänd,
vore väl icke riktigt. Det är obestridligt att hvarken ordet
»straxt» eller orden »snart derefter» innefatta något bestämdt med
afs:de på tiden. Vid sådant förhide återstår för Utsk:t icke någon
annan utväg än att hålla sig närmare till bestämmelsen i vår mu
gällande lag, hvars stadgande hittills icke lemnat någon särdeles
anledn. till tvekan. Såvidt jag känner, har man alltid förstått
stadgandet i 16:de kap. lista §:n Missgern.Balken, som handlar om
H. VIII. 13
191
Ilen 18 .(ali f. m.
»foster», på samma sätt som Utsk:t velat förstå detsamma. Jag
anhåller om bifall till Utsk:ts förslag.
Hr Carleson: I anledn af Gr. Sparres senaste yttrande
får jag erinra att bestämmelsen i vår nu gällande lags 16:de kap.
och l:sta §:ti Missgern.Balken är sådan att det ligger alldeles uppenbart
för ögonen att der är fråga om dräpande af foster vid föd
seln
eller så snart derefter att tiden ännu kan anses ,höra till födseln.
Men det är deremot alldeles icke klart för den, som läser
denna g i Utsk:ts förslag, huru lång tid får förflyta, för att de
mildrande bestämmelser, som i 24:de §:n omförraälas, verkligen skola
kunna tillämpas.
Hr Adlercreutz: Den flera gånger omtalade lydelsen af
vår nu gällande lag är sådan: »Kona, som af oloflig beblandelse
varder hafvande och det ej uppenbarar före födseln, söker enslig
het
vid sjelfva födseln och derefter uti fullt upsåt att fostret lifvet
afhända, lägger det å lön, eller ty af daga, hon skall halshuggas
etc.» Vår nu gällande lag har således ordet »derefter» i likhet
med den föreslagne lydelsen i LagUtskits förslag. Jag tror att
då man sålunda bibehåller samma ordalydelse som i nu gällande
lag, och hvilken ock åt lagskipningen ger en klar och bestämd ledning,
löper man minsta faran för missförstånd. Jag tillstyrker bi
fall
till LagUtsk:ts förslag.
Hr Olivecrona: Äfven jag anser den redaktion, som Utsk:t
förelagt R. St:r, tydligare och bättre än den, som finnes i K. M:ts
Propos. Ordet »foster», som här är begagnadt för att utmärka
nyfödt barn, kan efter min åsigt icke missförstås, och detta ord har
vunnit häfd i lagspråket. Då domaren så lång tid kunnat göra
sig reda för rätta betydelsen af detta ord, tviflar jag icke att han
äfven för framtiden skall förstå hvad som dermed menas. Läser
man den 24:de §:n i sammanhang med den 26:te, så blir meningen
med ordet »foster» ändå tydligare. Jag hemställer således om bifall
till hvad Utsk:t i dessa båda §§ föreslagit.
Sedan öfverläggningen förklarats afslutad samt H. Exc. Hr
Gr. o. Landtm, uptagit yrkanderne å dels bifall till if'rågav:de §§
och dels afslag derå samt antagande i stället af §§ 24, 25 och
26 i K. M;ts förslag, framställde H. Exc. propos. på bifall till
Utsk:ts förslag till §§:nes lydelse och, då dervid svarades mänga ja,
jemte ett eller annat nej, förklarade sig hafva funnit ja öfvervägande.
S 30.
Hr Carleson: Sedan- den af Utsk:t föreslagna ändring i
lista §:n blifvit törkastad, torde äfven denna böra afslås, hvadan
jag anhåller örn bifall till K. M:ts Propos.
§:n afslogs och antogs i stället § 30 i K. M:ts förslag.
Den IS Juli e. ett.
105
Den vidare pröfniugen af förev:de Utlåt, upskjöts till eftermiddagens
plenum och B. o. Ad. åtskiljdes ki. 3 e. m.
In fidem,
O. Brakel.
Onsdagen den 18 Juli 1860.
Plenum kl. 6 e. m.
justerades tre prot.utdrag för förmiddagens plenum samt prot.
för den 25 sistl. April f. m.
Uplästes följande af Hr Dalman, Wilh. Fredr., inlemnade
motion:
Bland de män, som, vid den Vermländska fördelningens af vestra
arméen äfventyrliga och för då inträffade märkliga händelser afgörande
marsch till bufvudstaden 180 9, efter sin ställning i samhället
medverkade, var äfven chefen för den afdelning af kommissariatet,
som åtföljde truppen, dåv:de Kommissarien i Riksgäldskontoret
Fredrik Lindstedt, hvilken jemväl såsom en utmärkelse
härför under den 29 Juni samma år af K. M:t befordrades till
Of ver krigskommissarie. Men redan den 8 Maj 1810 afled Lindstedt,
efterlemnande enka och 4 minderåriga barn, deraf tre döttrar,
hvarefter R. St. vid samma års riksdag åt enkan och barnen
anslogo en pension på Riksgiildskontorets stat af 150 rdr
bko ärligen, hvilket etter den tidens hyror och varupris var rätt
betydligt och motsvarade åtminstone 800 å 900 rdr rint efter nu
varande varupris.
Den 19 Januari 1835 afgick enkan med döden och Rikets
då församlade Ständer biföllo att de tre oförsörjda döttrarne fingo
bibehålla pensionen på det sätt, att Vädel skulle upbäras af hvardera.
Den 6 sisth Juni afled en af de tre oförsörjda döttrarne, Ebba
Maria Lindstedt, i följd hvaraf Vädel af pensionen nu skulle komma
att indragas för de tvenne efterlefvaude systrarne.
Min vördsamma motion är nu den, att Rikets nu församlade
Höglofl. Ständer måtte medgifva att den i fråga v: de obetydliga och
allt mer och mer för de allra knappaste lefnadsbebof otillräckliga
pension af 150 rdr bko, som knappt förslår till husrum, måtte
iörtlaraude få oafkortad t utgå till de efterlefvande åldriga systrar
-
J!>6
Den 18 Joll e. m.
na, Thilda och Siri Lindstedt, hvilka befinna sig i ytterst medellösa
omständigheter.
Mig har blifvit förevisade ej mindre tryckta handlingar än
ett enskildt bref från frami. H. Exc. Hr Gr. Georg Adlersparre, hvilka
vitsorda så väl afl. Ofverkrigskommissarien Lindstedts redbarhet
såsom tjensteman, sora den välvilja, hvarmed Hr Gr. Adlersparre
omfattade, såsom han kallar Lindstedt, »sin gamle vän och kamrat».
Jag anser likväl öfverflödigt att bifoga berörde handlingar, emedan
det billiga anspråk, denna motion innebär, icke synes hafva behof
af detta ytterligare stöd.
Jag anhåller att detta mitt anförande måtte remitteras till
StatsUtskit.
Remitterades till StatsUtskit.
H. Exc. Hr Gr. o. Landtm, förmälte, att sedan samtlige RiksStånden
numera godkänt de af StatsUtskit uti Utlåt. Nio 124
föreslagna voteringsproposir röride åtskilliga anslagsbelopp A lista
Hufvudtiteln, tiden torde vara inne att välja ledamöter uti Förstärkt
Statsutskott; och hemstälde H. Exc huruvida R. o. Ad.
behagade besluta, att detta val skulle företagas i början af det
plenum, som komme att hällas nästa Onsdag den 25 dennes.
Sedan härtill svarats ja, föreslog H. Exc,, att utom de 21
ordinarie Ledamöter, hvilka enligt Grundlagens föreskrift borde väljas,
9 Suppleanter skulle vid samma tillfälle utses, så att hvarje
vallista komme att uptaga tillsammans 30 namn; hvilket jemväl
bifölls.
Fortsattes pröfningen af LagUtskits Utlåt. Nio 39; och förekom
nu i ordningen
§ 37.
Hr Carleson, Edvard Henrik: Då denna fråga förra
gången förevar inom Ståndet, återremitterade R. o. Ad. g 37,
så vidt jag kunnat finna, endast af det skid, att de synnerligen
mildrande omständigheterna hade, till följd af förslaget till lia gm,
äfven influtit i den 37:de. Då nu R. o. Ad. förkastat Utskits förslag
till ändring af lista gm, lärer deraf följa, att jemväl den 37:de
§:n måste ändras. Som inom R. o. Ad. någon väsendtlig anmärkning
mot K. Mits förslag i denna del ej blifvit framstäld, får jag
anhålla om bifall tili den 37:de gin i K. Mits Propos.
Hr Olivecrona, Knut: Då denna g sista gången hos
R. o. Ad. behandlades, anmärktes, på sätt Hr Carleson antydt, att
denna g borde ställas i öfverensstämmelse med lista gin, der frågan
om de synnerligen förmildrande omständigheterna fått plats;
men återremissen skedde äfven på min framställning, att dråp å
maka borde upflyttas i lista punkten från den 3:dje, som det inne
-
Den 18 Juli e. m.
1H7
liar i K. M:t,s Propos. I samma syftning hafva äfven Preste- och
BotideStånden återremitterat §:n. Dessa Stånd hafva nemi. påyrkat
den ändring, att mord och dråp å maka skulle straffas lika med
sådant brott å skyldeman i rätt upstigande led.
Lika med Hr Carleson inser jag nödvändigheten af att ändra
den 2:a punkten uti ifrågav:de g till öfverensstämmelse med K. M:ts
Propos. i ämnet, hvaremot den 3:dje synes mig kunna oförändrad
qvarstå. Om denna min mening vunne R. o. Ad:s bifall, skulle
hela §:n erhålla följande lydelse: »Begår någon dråp, sorn i 3:dje
eller 4:de §:n sägs, å skyldeman i rätt uppstigande ied eller å sin
maka; miste lifvet. Begår någon dråp, som i 5:te g:n sägs, å sådan
skyldeman eller å sin maka, dömes till straffarbete på lifstid.
Sker dråp å stjuf- eller svärföräldrar, fosterföräldrar, förmyndare,
husbonde eller annan, under hvars lydnad man står, varde deri
omständighet såsom synnerligen försvårande ansedd; och må ej i
dessa fall den i 3:dje, 4:de och 5:te §§:ne medgifna mildring af
det i allmänhet stadgade straffet ega rum.»
Frih. Creutz, Steffan: För min del kan jag icke in
stämma
i de föreg:de talarnes yttranden, utan förenar mig i den
af Gr. Sparre afgifnc reservation, hvari det heter: »Om dråp
å maka bör bestraffas lika strängt, som dråp å föräldrar, finnes
enligt min tanke icke det ringaste skäl, hvarföre ej arnian misshandel
å maka bör bestraffas lika med annan misshandel å föräldrar.
Den af Utsk:t åberopade omständighet, att enahanda oegentlighet
förefinnes i gällande lag, utgör väl icke något skäl för att
i en ny lag fortsätta densamma. På dessa skäl och då jag ej
heller i öfrigt finner full anledning att frångå Utsk:ts förra förslag
till lydelse af 37:de §:n, får jag för min del vördsamt hemställa,
att så väl den 37:de som den 38:de §:n måtte blifva af R. St.
antagne, sådana de lyda i Utsk:ts förra Betänk»
Gr. Sparre, Erik: Den omständigheten, att R o. Ad. ej
ansåg lämpligt att, i fråga om bestraffande af mord, synnerligen
mildrande omständigheter skulle utöfva något inflytande på straffbestämmelserna,
bör väl ej föranleda dertill, att jemväl i fråga om
andra brott, mildrande omständigheter i lagen lemnäs utan afseende
i fråga om straffbestämmelsen. Jag antager, att anledning dertill
så mycket mindre förefinnes, som i K. M:ts Propos. exempel
icke saknas på sådana fall, der man öfverlåter åt domaren att med
afs:de på inträffande omständigheter försvåra straffet.
Det förhållandet, att R. o. Ad., i strid mot Utsk:ts förslag,
icke ansett att afs:de bör göras pä synnerligen mildrande omstän
digheter
i fråga om mord bör väl icke utgöra något hinder för
att dessa mildrande omständigheter inrymmas i bestämmandet af
straff för andra brott. Jag frågar således: är det brott, som i
g 37 omtalas, af beskaffenhet, att mildrande omständigheter der
kunna förekomma och medgifva mildring? Hvad innehåller K.
M:ts Propos. i 37:de §:n? Jag anhåller att få uplnsa densamma.
Den lyder sålunda : »Begår någon dråp, som i 3:dje eller 4:de g:n sägs,
198
Den 18 Jnlj e. in.
å skyldeman i rätt upstigande led; miste lifvet. Begår någon dråp,
som i g 5 sägs, å sådan skyldeman, dömes till straffarbete på lifstid.
Sker dråp å maka, stjuf- eller svärföräldrar, fosterföräldrar,
förmyndare, husbonde eller annan, under hvars lydnad man står,
varde den omständighet såsom synnerligen försvårande ansedd;
och må ej i dessa fall den i 3:dje, 4:de och 5:te g§:ne medgifna
mildring af det i allmänhet stadgade straffet ega rnm.» Mig vill
det synas, att, om man än anser, att mildrande omständigheter
aldrig få tagas i betraktande vid bestämmandet af straff för ett
med berådt mod och i upsåt att döda begånget våld, som medför
lifvets förlust, eller mord, det likväl måste erkännas att vid dråp,
som äro begångne af hastigt mod, förekommande mildrande omständigheter
böra vid straffets bestämmande lå afses.
Hvad våld å maka angår, är jag nu af samma tanke, som då
Betänk, förra gången förevar, nemi. att man icke bör betrakta ett
dråp eller mord å maka alldeles lika med ett sådant brott, föröfvadt
å föräldrar. Jag hemställer derföre, att B. o. Ad. ville
bibehålla LagUtsk:ts förra förslag till g:n, endast med förändring
af dess början till följande lydelse: »Begår någon dråp, som i
3:dje eller 4:de §:n sägs, å skyldeman i rätt upstigande led, miste
lifvet; är dråpet sådant, som i § 5 sägs» &c.; så att gm i öfrigt
b lifver lika lydande med motsvarande del af 37:de g:n uti Utsk:ts
förslag i Betänk. N:o JO.
Hr Olivecrona: Jag tager mig friheten ännu en gång
fästa R. o, Ad:s upmärksamhet på det yrkande, jag gjort, eller att
straff för dråp å maka bör ställas i parité med dråp å skyldeman
i rätt upstigande led. Mitt yrkande innefattar, hvad nu gällande
lag innehåller, nemi. att dråp i ena fället bör bestraffas lika som
i det andra. Jag har åtminstone icke funnit skäl att frångå denna,
i den gamla lagen uptagna princip, och af diskussionen i
Preste- och BondeStånden kan man äfven finna, att allmänna tanken
der varit, att gamla lagens stadgande bör bibehållas.
Hr Adlercreutz, Axel: I fråga om huruvida dråp å
maka bör straffas lika med sådant brott, föröfvadt å skyldeman i
rätt upstigande led, instämmer jag fullkomligt med Gr. Sparre;
och ber att emot Hr Olivecrona få anmärka, att äfven andra
skyldeman än de i rätt upstigande led då borde ställas i lika
kategori med makar. Således skulle jemväl dråp å barn intagas i
§:n. Jag anser dock, att intetdera brottet bör hänföras till samma
kategori som dråp å föräldrar.
För öfrigt hemställer jag, att man måtte återgå till 37:de§:n
i K. M:ts Propos., och antaga densamma, dock med uteslutande
af sista meningen så lydande: »Och må ej i dessa fall den i 3:dje,
4:de och 5:te <§§:ne medgifna mildring af det i allmänhet stadgade
straffet ega rum.»
Gr, Mörner, Carl Göran Detlof: Då fråga var om
Rtt bestämma ansvaret för mord, kunde jag ej dela de åsigter, Gr,
Den 18 Juli e. m.
189
Sparre framställde, att det nemi. skulle blifva domaren updraget
att pröfva mildrande omständigheter och att förmildra straffet.
Helt annat anser jag förhållandet nu vara i fråga om dråp. Der
kunna nemi. förmildrande omständigheter förekomma och äro icke
sällsynta. Jag skulle således vilja instämma med Gr. Sparre i hans
lörslag, hvars antagande jag anser lämpligare än de andra redak
tionsförslag,
sorn här blifvit framlagda.
Hr Carleson: I ani. af den siste värde talarens yttrande
ber jag att få erinra derom, att alldeles samma skäl, som af ho
nom
blifvit framställda för nedsättning af straffet till följd af
mildrande omständigheter, kunna åberopas vid hvilket annat brott
som helst. Det är visserligen sannt att enl. de nyare åsigterua i
kriminal-lagstiftningen domaren eger att vid synnerligen mildrande
omständigheter nedsätta de i allmänhet stadgade straffen; men
detta inträffar först, då straffskalan kommer så långt ner, att benådningsrätt
icke kan komma i fråga.
Jag anhåller fortfarande om bifall till K. M:s Propos. i denna
del.
Gr. Sparre: Då förmildrande och försvårande omständig
heter
förekomma såväl i denna som i nyare lagar, ser jag icke
hvarföre det skulle vara mindre välbetänkt att här insätta synnerligen
mildrande omständigheter än i andra stadganden. Det torde
också böra nämnas, att uti 3:dje och 4:de §§:ne i K. M:s Propos.
förekomma stadganden om synnerligen mildrande omständigheter
vid dråp. Nu är min mening den, att då dråp är ett i hastigt
mod begånget öfvervåld, hvilket icke sker efter öfverläggning, böra
förmildrande omständigheter i ett dylikt fall väl förtjena afs:de.
Jag kan för öfrigt så mycket mindre afstå från mitt yrkande,
som, på sätt Gr. Mörner visat, det är det enklaste bland de många
propos:r här yrkats.
Hr Carleson: Jag hemställer till Gr. Sparre, huruvida han
icke skulle vilja, i ani. af hvad han nyss yttrade, förena sig med
Hr Adlercreutz; ty skillnaden i Hrrrnes åsigt är nästan omärklig.
Dessutom anser jag mig böra hemställa till Gr. Sparre om han
icke anser sig skyldig att för lt. o. Ad. nämna, hvilka förmildrande
omständigheter kunna komma i fråga vid dråp och hvilka icke
kunna komma i fråga vid mord.
Gr. Mörner: Såvida jag riktigt upfattade Hr Adlercreutz’s
yttrande, gick det ut derpå att i 37:de §:n i K. M:s Propos. de
tvenne sista raderna skulle uteslutas, så lydande nemi.: »och må
ej i dessa fall, den i 3:dje, 4:de och 5:te §§:ne medgifna mildring
af det i allmänhet stadgade straffet ega rum». Om man utesluter
dessa ord, följer alls icke deraf, att med den ordalydelse §:n får,
man får rättighet att tillämpa den mildring, sorn i de åberopade
3:dje, 4;de och 5:te §§:ne finnes omnämnd, emedan för den mi G
200
Den 18 Joli e. m.
dring, der omnämnes, särskilda straffbestämmelser äro utsatta, som
icke i denua ifrågav:de § finnes omnämnda.
Hr Carleson: Gr. Mörner har rätt deri att, i händelse de
sista orden i 37:de §:n af K. M:s Propos. uteslutas, så följer ej
deraf, att de förmildrande omständigheterna, som i 3:dje, 4:de och
5:te §§:ne omnämnas, kunna tillämpas i det fall, som omnämnes i
37:de §:n.
Gr. Mörner: Såvidt jag kunnat fatta, ligger just i det
yttrande, Hr Caileson sednast algaf, det största skälet för att nyttja
de allmänna uttryck, Gr. Spane föreslagit i afs:de på synnerligen
mildrande omständigheter. Hr Carleson har sjelf åstadkommit den
fullständigaste bevisning att en afvägning af både det ena och andra
bör ske, och att det således icke är tillräckligt att uprepa
hvad 3:dje och 4:de S§:ue innehålla.
Hr Carleson: I an), af Gr. Mörners sista yttrande får jag
säga, att då strafflatituder äro utsatte, måste afs:de å mildrande
omständigheter alltid fästas, så vida ej dessa omständigheter äro
sådaue, att de föranleda lagstiftaren till utsättande af särskilda straff.
Gr. Mörner: Då den nu föredragna 37:de §:n endast ut
sätter
ett enda straff, nemi. lifstidsfängelse, har den dömde verkligen
en ganska stor latitud, derföre att han har hela lifstiden för
sig, men en sådan latitud har icke domaren; han har ett bestämdt
straff att tillämpa. Jag fortfar att förena mig i Gr. Sparres yrkande.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad, yttrade H. Exc.
Hr Gr. o. Landtm., att, i afs:de å lydelsen af den nu förev:de
37:de §:n, 5 särskilda yrkanden blifvit framställda, nemi.: l:o af
Hr Carleson, att Utsk:ts förslag måtte afslås samt 37:de §:n i K.
M:s Propos. i stället antagas; 2:o af Hr Olivecrona, att g:n måtte
erhålla följande, af PresteSt:t beslutade lydelse: »Begår någon dråp,
som i 3:dje eller 4:de §:n sägs, å skyldeman i rätt upstigande led
eller å sin maka; miste lifvet. Begår någon dråp, som i 5:te §:n
sägs, å sådan skyldeman eller å sin maka; dömes till straffarbete
på lifstid. Sker dråp å stjuf- eller svärföräldrar, fosterföräldrar,
förmyndare, husbonde eller annan, under hvars lydnad man står;
varde den omständighet såsom synnerligen försvårande ansedd; och
må ej i dessa fall den i 3:dje, 4:de och 5:te g§:ne medgifna mildring
af det i allmänhet stadgade straffet ega rum»; 3:o af Frih.
Creutz, att 37:de §:u uti Utsk:ts, i Betänk:t N:o 20 framställda,
förslag måtte bifallas; 4:o af Gr. Sparre, att början af §:n måtte
erhålla följande lydelse: »Begår någon dråp, som i 3:dje eller 4:de
§:n sägs, å skyldeman i rätt upstigande led, miste lifvet: är dråpet
sådant, som i 5:te §:n sägs etc.», samt att §:n i öfrigt skulle
blifva lika lydande med motsvarande del af 37:de §:n uti TJtsk:ts
förslag i Betänk:t N:o 20; samt 5:o af Hr Adlercreutz, att 37:de
Den 18 Juli e. m
201
§:n i K. M:s förslag mätte bifallas, med uteslutande af den sista
meningen, så lydande: »och må ej i dessa fall den i 3:dje, 4:de
och 5:te <§§:ne medgifua mildring af det i allmänhet stadgade straffet
ega rum.»
Härefter anmälde sig, hvar efter annan, Hr Adlercreutz och
Frih. Creutz samt förklarade sig afstå från sina särskilda yrkanden
och instämma, Hr Adlercreutz uti Hr Carlesons förslag, och Frih.
Creutz uti Gr. Sparres.
Efter framställda propos:r, först på afslag å Utsk:ts förslag
och antagande af § 37 i K. M:s Propos., och sedermera på bifall
till Hr Olivecronas förslag, af hvilka propos:r den första besvarades
med många ja och nej i blandning samt den sednare med
många nej jemte ett eller annat ja, gjordes propos. å bifall till Gr.
Sparres förslag, då svaren utföllo med starka ja tillika med ganska
många nej; och förklarades ja nu hafva varit öfvervägande.
Sedan Hr Carleson begärt votering samt R. o. Ad., uppå H.
Exc. Hr Gr. o. Landtmilis framställning, beslutat, att kontraproposm
vid den blifvaude voteringen skulle innefatta bifall till 37:de §:n
i K. M:s förslag, justerades följande voter.-propos :
»Den som bifaller Gr. Sparres förslag, att 37:de §:n i förordningsförslaget
ang:de mord, dråp och annan misshandel skall erhålla
följande lydelse: »Begår någon dråp, som i 3:dje eller 4:de
§:u sägs, å skyldeman i rätt upstigande led, miste lifvet: är dråpet
sådant, som i 5:te §:n sägs etc. (lika lydande med 37:de §:n
uti Utsk:ts förslag i Betänkit N:o 20), röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner nej, antager R. o. Ad. 37:de §:n i det af K. M. afgifna
förordningsförslaget.»
Vid voteringens slut hade rösterna utfallit sålunda:
Ja — 18.
Nej — 17.
§ 38.
Utsk:ts rör:de denna § till Preste- och BorgareSt:n gjorda
hemställan lades till handlingarne.
§ 41.
Den i afs:de å denna g till Preste- och BondeSt:n gjorda
hemställan lades till handlingarne.
§§ 51 — 54.
Gr. Sparre: Vid föredragandet af LagUtsk:ts Betänk. N:o
20 har R. o. Ad., med afslag å K. M:s Propos., antagit 51:sta,
202
Den 18 Juli e. m.
52:dra och 53:tlje §§:ne af Utsk:ts förslag, men deremot förkastat
54:de §:n, som innehåller, att straff för utmaning skall förfalla,
såvida utmaningen återtages. Då jag förmodar, att K. o. Ad. icke
frånträder sitt en gång fattade beslut, hemställer jag, att 11. o.
Ad. måtte afslå Utsbts nu gjorda hemställan ang:de §§ 51, 5 2
och 53.
Frih. Armfelt: Hufvudsakligen instämmande med Gr. Sparre,
tror jag dock, att man lättast skulle komma till ett önskvärdt resultat,
hvarigenom B. o. Ad. vidblef sitt redan fattade beslut, men
ändock bibehöll den paragrafföl jd, som i K. M:s Propos. är föreslagen,
om nemi. R. o. Ad. behagade, med vidblifvande af sitt
beslut rör:de g§:na 51 — 5 3, dock med uteslutande af 2:dra mom:t i
sistnämnde §, antaga en 54:de § af följande lydelse; »Låter någon
bruka sig till biträde vid upgörande af aftal om envig, eller till
vittne vid sådan strid; varde straffad med fängelse f. o. m. 2 t. o.
m. 6 månader».
Hr Olivecrona; Mot dessa §§ har jag reserverat mig och
i min reservation anfört de skäl, som löranledt mig dertill. Jag
instämmer med Gr. Sparre deri, att R. o. Ad. bör vidblifva sitt
förut fattade beslut och antaga 5 Irsta, 52:dra och 53:dje §§:na, sådane
de läsas i Utskits förra Betänk, i denna fråga. Hvad 54:de §:n
vidkommer, lägger jag mindre vigt på densamma, så att, om jag
också skulle önska att densamma qvarstode, frånträder jag dock
gerna detta mitt yrkande, såvida något mera lämpligt förslag framställe».
Hr Adlercreutz: Då det af Frih. Armfelt framställda
förslag synes mig enklast och R. o. Ad. genom dess antagande
vidblifver sitt förut fattade beslut, får jag för min del instämma
med Frih. Armfelt i anhållan om antagande af det af honom fram
ställda
förslaget till redaktion af 54:de §:n.
Gr. Sparre: Då Frih. Armfelts förslag innehåller precis
detsamma, sorn mitt yrkande, och är på samma gång enklare i tillämpningen,
afstår jag från mitt yrkande och förenar mig med
Frih. Armfelt.
Hr Olivecrona: Afven jag anhåller att af samma skäl som
-föreg:de talare anfört, få förena mig i Frih. Armfelts förslag.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad, yttrade H. Exc.
Hr Gr. o. Landtm, att i afs:de å de nu förev:de 4 §§:ne endast
•blifvit yrkadt, att R. o. Ad. måtte vidblifva sitt förra beslut om
godkännande af Sirsta, 52:dra och 53:dje §§:ne af LagUtsk:ts förslag
i Betänk:t N:o 20, dock med uteslutande af 2:dra mom:t i sistnämnde
g, samt att en 5 4:de § skulle antagas med följande lydelse:
»Låter någon bruka sig till biträde vid upgörande af aftal
Den 18 Jull e. m.
203
om envig, eller till vittne vid sådan strid; varde straffad med fängelse
f. o. m. 2 t. o. m. 6 månader.»
Härefter framställdes propos. å bifall till hvad sålunda yrkats
och besvarades med ja.
§ 57.
Hr Olivecrona: Mot den nu föredragna 57:de §:n har
jag reserverat mig, och i min reservation framställt förslag till
förändrad lydelse af §:n. Förändringen består endast deruti, att
hvad som säges om fånges rymmande komme att utgå; i öfrigt
skulle §:n bibehållas lika lydande med Utsk:ts förslag. Då denna
g första gången inom Ståndet föredrogs, utvecklade jag de skäl,
på hvilka jag ansåg att det första stadgandet ang:de rymd fånge
skulle bortgå, enär, enl. mitt förmenande, det alldeles icke hörer
till kapitlet om nödvärn, om våld brukas mot en person, som är
på flyende fot och ej sätter sig till motvärn. På den grund att
saken icke hörer till nödvärn, anser jag detta stadgande böra ur
§:n utgå. Vid diskussionen, då Betänk:t första gången förevar,
anförde jag äfven i sak de skäl, på grund af hvilka jag ansåg det
vådligt att inrymma ett dylikt stadgande i lagen.
Ehuru jag visserligen icke har något hopp att R. o. Ad. skall
frångå sitt förut fattade beslut, har jag icke kunnat underlåta att
i saken uttala min åsigt, att §:n bör antagas, sådan den lyder i
inin reservation.
H. Exc. Hr Gr. o. Landtm, fästade upmärksamheten derå,
att Ut,sk:ts hemställan rör:de den nu förev:de §:n vore afgifven till
de öfriga RiksSt:n, och ej till R. o. Ad., som förut bifallit förslaget
i denna del.
Hr Cederschjöld, Gustaf: Efter det tillkännagifvande,
Hr Gr. o. Landtm, afgifvit, vill jag endast anhålla att till prot:t
få antecknadt, att jag anser denna §, sådan den i LagUtsk;ts Betänk.
N:o 20 förekommer, ganska vådlig, och att jag iföljd deraf reserverar
mig emot densammas antagande.
Hr Olivecrona: Då jag förra gången hade ordet, var icke
min mening att framställa något yrkande, utan endast att, på sätt
jag ansåg lämpligt, tillkännagifva min åsigt, hvilken jag anser mig
böra vidhålla.
Efter härmed slutad öfverläggning och uppå framställd propos.
, blef Ut,sk:ts ifrågav:de hemställan lagd till handlingarne.
§ 73.
Utsk:ts rör-.de denna § till Borgare- och BondeStm gjordg
hemställan lades till handlingarne.
20 i
Den 18 Juli e- m.
Slutligen blef den af Utsk:t rör:de ingressen till förordningsförslaget
afgifne hemställan till Preste- och BorgareSt:n jemväl lagd
till handlingarrte.
Gr. Mörner-: 11. o. Ad. har beslutat inbjuda Borgare- och
BondeStm att förena sig i R. o. Adms beslut aug:de l:sta §m.
Sedermera hafva, till följd af beslutet i l:sta§m, förändringar i ett
par efterföljande §§ vidtagits, och då ändamålet med inbjudningen
helt och hållet skulle förfelas, derest icke de ifrågavrde Stånden
äfven i dessa delar behagade instämma i R. o. Adms beslut, vågar
jag hemställa, huruvida icke i afs:de på dessa punkter inbjudning
äfven må afgå.
Uppå i anledn. häraf framställd propos. beslöt R. o. Ad., att,
i likhet med hvad Ståndet redan beslutat i afs:de å Usta §:n i
förordningsförslaget, inbjuda Borgare- och BondeStm att instämma
i R. o. Adms beslut rör:de 2, 3, 4, 5, 20 och 30 gg i samma
förslag.
Föredrogs och lades till haudlingarne StatsUtskits d. tl och
17 dennes bordlagde Mern. N:o 125, i anledn. af RiksStåndens
skiljaktiga beslut i en med statsregleringen gemenskap egande fråga.
Föredrogs ånyo StatsUtskds den 11 och 17 dennes bordlagde
Utlåt. N:o 128, i anledn. af väckt motion ang:de militära boställens
indragande till statsverket emot beviljande af förhöjd penningelön
till militärtjenstemännen.
Frih. Creutz, Steffan: Motionären har här yrkat att ar
méeris
boställen måtte indragas och på 30 år i sender bortarrenderas;
och anför såsom skäl dertill, att militärtjenstemännen understundom,
såsom vid inträffande krig och kommenderingar, vore förhindrade
att sjelfve tillse och, som sig borde, vårda sin boställsjord,
hvilken de fleste upläte på arrende under sin tjenstetid. Det
torde vara i hög grad nödvändigt att eftertänka att officerarne
blifva så aflönade att de kunna någorlunda existera, hvilket åtminstone
hittills varit ganska svårt för de lägre officerarne. Motionären
har vidare anfört det särdeles orättvisa i den ojemna fördelningen
af lönerna, i det att ett boställe för officerare af samma
grad ger 6000 ett annat 3000 rdr.
StatsUtsk:t, hvilket säger sig hafva tagit ärendet under öfvervägande,
yttrar vidare: Enär berörde framställning hufvudsakligen
synes afse de s. k. bostadsboställena vid indelta arméen, hvilka
för åtskilliga inom regementenas och kompaniernas stånd förlagde
militärer torde, med afs:de å flere omständigheter, vara nödvändige,
hvadan de år 1859 församlade R. Stirs revisorer fästat tipmärksamheten
dervid, att sådana boställen, fastän blott undantagsvis,
blifvit under längre bestämd tid på arrende uplåtne; samt den af
motionären åsyftade lönereglering icke lärer på det af motionären
Den 18 Juli e. tn.
205
föreslagna sätt kunna verkställas, åtminstone ej i vidsträcktare omfattning,
enär, enligt hvad i StatsUtsk:ts Utlåt. N:o 84 sid. 05
omförmäles, K. M:t, i fråga om boställenas upskattning, i nåder
gillat vederb:de Depart.Chefs i underdånighet yttrade åsigt, att någon
rubbning uti indelningsverkets grunder icke åsyftades, utan att
hvarje reg:te och korps skulle fortfarande bibehålla alla de boställen,
vare sig till bostäder eller utarreudering anslagna, likasom ock de
indelta räntor, krono tionde samt öfriga anslag, hvilka blifvit hvarje
reg:t'e eller korps sednast genom K. B. d. 2 Feb. 1833 tillförsäkrade,
— får Utsk:t hemställa,
att motionärens framställning icke må till någon R.
St:rs åtgärd föranleda.
Redan 1833 började man beträda denna bana, att uphäfva de
principer, som ligga till grund för indelningsverket. De argumenter,
som nu deremot blifvit anförde, synas mig icke vara fullt gällande;
och då för öfrigt mycket torde vara att anmärka både mot
Utsk:ts Betänk, och de deri uttalade argumenter, samt äfven mot
de principer, som ligga till grund tor motionens afstvrkande, hvarjemte
en stor misshushållning i finansielt hänseende upstår, om
man bibehåller det närv:de, får jag anhålla om återremiss af detta
Betänk., på det att Utskit måtte blifva i tillfälle att på annat och
med fordringarne på en jemnare lönefördelning mera öfverensstämmande
sätt utarbeta ett nytt förslag.
Hr Montgomery, Robert N i I s Ger mu nd: Frih. Creutz
antydde i sitt anförande att Utsk:ts Utlåt. ang:de ifrågavtde motion
var särdeles kort. T detta afstde får jag hänvisa till motionen,
som äfven var särdeles kort och ofullständig. Efter en gammal
regel böra fråga och svar stå i samma kasus och deraf kommer
sig att Betänk:t är så föga innehållsrikt. Vid indelningsverkets
inrättande alsågs att både befäl och manskap skulle bo på
rotarne. Detta indelningsverk har under 200 år med högst få förändringar
förblifvit detsamma. Endast 1833 skedde den förändring
att boställena borttogos från det lägre befälet och förvaltas
af en särskild lönedirektion. För öfrigt har allt förblifvit ungefär
som det var för 200 år sedan, och har städse befunnits vara särdeles
ändamålsenligt. Att nu på grund af en så föga utvecklad
motion ingå i en organisation af så genomgripande art, som den
detta förslag afser, har Utsk:t ej kunnat finna någon anledn., och
jag tviflar på, att det anförande, Frih. Creutz afgaf, i någon mån
kan åstadkomma någon förändring i allmänna tänkesättet ang:de
denna fråga. Jag anhåller för min del om bifall till Utsk:ts Betänk.
Hr Nordenfelt, Enar: Här har af en talare klandrats
att StatsUtskit afslagit en motionärs framställning om indragning
af boställen, för att åstadkomma en jemnare lönefördelning. Han
har, såvidt jag kunnat finna, förbigått orsaken, hvarföre dessa boställen
finnas. De äro till, icke allenast för att utgöra ett lönebidrag
åt arméen, utan äfven för att lemna tillfälle för ett visst
antal befäl att bo bland truppen. Samme talare säger, att man
20B
Deu 18 Julie. M.
redan 1833 frångick indelningsverkets idé, och anser att då man
tagit ett steg på denna bana, bör man äfven taga flera. Deremot
får jag invända, att både i egna och andra militärers ögon har
detta steg varit alldeles för. raskt. Indroge man alla boställen till
Kronan, skulle det bero af en tillfällighet, om officerarne funnes
boende inom regitets stånd, och följden skulle inom arméen blifva
densamma, som inträffar inom båtsmanshålleu, der nemi. intet befäl
finnes, hvarföre också en allmän klagan öfver båtsmanshållen förefinnes.
Detta lägger jag visserl. icke befälet till last; orsakefi ligger
i organisationen.
Det har äfven yttrats att en stor förlust för staten upstår
'genom att boställena skötas så illa, derigenom att de personer, som
innehafva dem, ofta äro bortkommeuderade, och måste lemna tillsynen
öfver dem i annan persons hand. Detta tror jag dock icke
kan anses utgöra något skäl till ändring i det nuvide; ty antingen
äro boställena så stora att der behöfves en rättare, som sköter
det hela, eller också äro de ej större än att boställsinnehafvarens
hustru kan sköta dem.
För min del är jag Utskit tacksam för det slut, hvartill Utskit
kommit, och tror att det gått Stinas önskningar till mötes i detta
fall, hvilket troligen äfven kommer att visa sig, efter hvad jag hoppas,
genom bifall till Utskits förslag.
Hr Lilliehöök, Bertili I sjelfva saken har jag visserl.
ingenting att säga; men anser mig pligtig att, med anledn. af ett
yttrande af Hr Nordenfelt, upträda. Hr Nordenfelt påstod, att
endast kompani-cheferna vore pligtige att bo inom båtsmanshållet.
Det är fullkomligt sannt och en författning finnes, hvarigenom
stadgas att så bör ske; men då desse ej hafva sig några af Kronan
tilldelade boställen, händer ofta att de (å bo på tern ligen långt
aflägsna orter i kompaniet och hafva derigenom svårt att så noga
taga del i hvad som möjligen kan förefalla och hvaröfver Hr Nordenfelt
yttrade att ofta klagomål förnimmas.
Jag förenar mig för öfrigt i anhållan om bifall till Utskits
förslag.
Frih. Creutz-. Hr Nordenfelt har sagt att bostadsbostallena
äro anslagna, icke till aflöning, utan till boställen åt officerarne,
på det de må kunna bo inom regitets stånd och hafva tillsyn
öfver manskapet. Jag kan icke motsätta mig denna upfatt
ning
af saken, men nog tror jag att Carl XI hade sina blickar
fästade på något vida mer väsendtligt, nemi. att kunna på detta
sätt på jordens bekostnad kläda och föda sina soldater. Beträffande
åter jemförelsen mellan båtsmanshållet och det öfriga indelningsverket,
äfvensom att flottans officerare ej äro boende inora båtsmanshållet
och de oordningar, som deraf möjligen kunna ega rum,
tror jag att de kunna hafva en helt annan anledn. än den af Hr
Nordenfelt angifna.
Jag hoppas att deu tid förr eller sednare måtte inträffa, då
den stora mängden af arméen skall, under mellantider då de icke
De ii 18 Juli e. m.
äro i aktiv tjenstgöring, få stå under samma lag som hvarje annan
Svensk medborgare, hvarigenom det blir en onödighet att inkassernera
officerare, om jag så lår säga, längs efter landsvägarne.
Jag anhåller fortfarande om återremiss.
Sedan öfverläggningen nu ansetts fulländad samt H. Exe. Hr
Gr. o. Landtm, uptagit de derunder gjorda yrkanden om dels bifall
till och dels återremiss af förev:de Utlåt., framställde H. Exc.
propos. å bifall till detsamma och, då dervid svarades många ja
jemte ett eller annat nej, förklarade sig hafva funnit ja öfvervägande.
Pöredrogs ånyo StatsUtskits d. lt:te och 17:de dennes bordlagde
Utlåt. N:o 129, i ani. af K. M:s Nåd. Propos. i fråga om
ersättning till Sala silfververk för des» förlust, i händelse af skatteförenklingens
tillämpning på de till silfververket anslagna räntor
af det s. k. Salbergs län.
Gr. Mörner, Carl Göran Detlof: Det nu under pröfning varande
förslaget kommer, enl. min tanka, att leda derhän att bereda
Sala silfververk en förökad årlig inkomst af 185 t:r spanmäl.
Sala silfververk har sig nemi. uplåtne åtskillige räntor inom Salbergs
fögderi, af hvilka silfververket skall till kronan afstå större
delen, sedan genom afsättande af viss andel af silfververkets afkastning
en fond blifvit bildad och i jordegendom nedlagd, hvaraf
silfververket kan påräkna en årlig afkastning af 1,100 t:r spanmål.
I afs:de pä dessa räntor, öfver hvilka komiterade för beskat.tningsväsendets
förenklande funno dispositionsrätten böra till Kronan
återvinnas, ansågo likväl dessa komiterade att någon kapitalersättning,
för så vidt räntorne voro på arrende uplåtna, icke kunde ifrågakomma,
utan att endast den brist borde fyllas, som möjligen
kunde upstå i afs:de på de 1,100 tuna.
Emedlertid, då ränteförenklingen infördes, upstod fråga om att
de räntegifvare, hvilkas räntor voro disponerade till Sala silfververk,
äfven skulle få fördel af ränteförenklingen genom befrielse
från skyldigheten att utgöra räutorne in natura. Delegarne i silfververket
hafva med afs:de häruppå upgjort en beräkning öfver den
förlust, som skulle hafva drabbat silfververket, derest detsamma
hade varit skyldigt att åtnöjas med åfsmarkegångspris under åren
1848—1857 och i stället till dä gällande inköpspris förskaffa sig
spanmål, äfvensom öfver den förlust, som upstod genom antagande
af lösen å öke- och drängedagsverke!! efter medelmarkegången för
de 20 åren 1834—1853, i st. f. efter markegångspriset för åren
1855, 1856 och 1857, och denna förlust hafva de förvandlat i
spanmål efter ett värde af 7 rdr 31 sk. bko för en t:a spanmål
samt upskattat till 185 t:r 16 k:r. Enahanda anspråk på ersättning
för skillnad mellan lösen efter årsmarkegångs- och medelmarkegångspris
gjordes af vederb:de Ilegementsbefäl för korporalernes
och soldaternas räkning vid några regementen, och Propos. blef i
ani. deraf vid sisth riksdag af K. M: till R. St:r aflåten ang:de
208
Den lft Jull e. m.
beviljande af ett förslagsanslag till pris-skillnadens betäckande. Ett
sådant anslag blef äfven stäldt, till K. M:s disposition; men med
vilkor att om medelmarkegångspriset skulle understiga årets markegångspris,
skulle soldaterne och korporalerne erhålla fyllnad af
statsmedel i hvad årsmarkegångspriset vore högre än medelmarkegångspriset.
Vore deremot, årsmarkegångsj riset lägre än medelmarkegångspriset,
skulle innehållas så mycket af den inflytande lösen,
som öfverskotta utöfver årsmarkegångspriset utgjorde, och
detta öfverskott till statsverket inflyta. Den åsigt uttalades då af
det embetsverk, som afgaf utlåt, med afs:de på denna fråga, att
efter all sannolikhet statsverket icke skulle få någon fördel af nyssnämnda
vilkor, emedan det ej var sannolikt att medelmarkegångspriset
någonsin skulle öfverstiga årsmarkegångspriset, så att något
öfverskott kunde upstå. Vi räkna emedlertid nu ej mera, än år
1860, och redan har det förhållandet inträdt, som, på sätt jag nyss
nämnt, ansågs ligga utom det sannolikas gräns. I KammarRätten
har jag nemi. haft tillfälle att se räkenskaper, som i detta hänseende
utvisat att på sednare tider icke några utgifter behöfts belasta
statsverket för bristers fyllande vid liqviderne ronde omförmälda
spanmål, utan att fastmera till statsverket öfverskott måst
inbetalas. Detta förhållande har upstått till följd deraf att medelmarkegångspriset
öfverstigit årsmarkegången, och att det således
blifvit en fördel att erhålla lösen efter medelmarkegångspris i st. f.
markegångspriset för året. Utsk:t har icke betänkt möjligheten
deraf att medelmarkegångspriset kan understundom blifva högre än
det gällande inköpspriset, och att vid ett sådant förhållande den,
som erhåller lösen efter förstnämnda pris, gör en verklig vinst och
således icke kan derutöfver vara berättigad till skade-ersättning.
Med förbiseende häraf har Utsk:t funnit för godt att föreslå en
ständig utgift för statsverket, hvarigenom Sala silfververk får sig
en bestämd tillökning i inkomst af öfver 185 t:r spanmål under
sådana år, då silfververket derförutan får upbära lika stor eller
större inkomst än under hittills varande förhållanden. En sådan
hushållning med Statens medel kan, enl. min åsigt, icke vara riktig.
Jag får derföre anhålla att detta Betänk, måtte återremitteras,
på det Utsk:t må så ställa sitt förslag att icke silfververket
skall göra obehörig vinst på den ifrågasatta förändringen.
Hr Montgomery, Robert Nils Germund: Till Sala
silfververk hörer, på grund af äldre resolutioner, räntor och medel,
som hufvudsakligen kunna inbegripas i 2:ne rubriker, nemi. »donerade»
eller »konstatsmedel» och arrenderade räntor. Till följe af
ett beslut 1829, har Statsverket öfverenskomma med Sala silfververk
om afsättande af en fond på det sätt att årligen en del af
silfververkets afkastning afsättes, till dess denna fonds årliga afkastning
upgfir till 1,100 tunnor spanmål; och detta skulle utgöra
en ersättning för de under bergslaget varande arrenderade räntor.
Komiterade för beskattningsväsendet förklarade 1847 att någon
kapitalersättning för de sagde arrenderade räntorna icke borde
ifråga
-
I) en 18 Juli e. m.
ifrågakomma; men att staten borde öfvertaga dispositionen deraf
mot att fylla hvad den under formering varande ränteersättningsfondens-afkastning
understeg värdet af 1,100 tunnor spanmål.
Komiterade hafva i sitt Betänk, vidare ansett ändamålsenligast
att, beträffande de räntor, som äro i silfververket donerade,
öfverenskommelse träffades om dessa räntors afstående mot ersättning;
men då delegarne häröfver blifvit hörde, och förklarat att
de icke kunde frånträda den disposition, som genom K. M:ts beslut
blifvit dem tillförsäkrad, fann K. M:t komiterades förslag då
ieke föranleda till någon åtgärd. Man måste således på annat sätt
öfverenskomma med delegarne, och denna öfverenskommelse, som
nu är för E. St. framlagd, visar att de skattskyldige i Salbergs
län skulle komma i åtnjutande af ränteförenklingens fördelar, om
Statsverket ålägges en årlig ersättning till Sala bergslag, motsvarande
185 t:r spanmål samt 300 rdr bko. Att denna uträkning
är i viss grad till fördel för bergslaget medgifves visserligen; likväl
är den af vederb. godkänd, och man kan ej antaga att någon
för godt pris afstår från sin rätt, då han dertill icke är pligtig.
R. St. hafva uttalat att denna, aflösning borde ske; det upgjorda
förslaget har blifvit af vederb. auktoriteler godkändt och i K. M:ts
Propos. framstäldt. Således är det svårt att rygga tillbaka, ehuru
visserligen Statsverket kommer att derpå göra förlust. Förhållandet
är nu detsamma som vid sista Riksdagen ang:de Kalkugnsveden
på Gottland. Der trädde Staten emellan och åtog sig en
årlig förlust af omkring 1,000 rdr bko.
Då nu af den föreslagna ersättningen de 300 rdr bko komma
att uphöra, då den förr nämnda fonden tipnår sitt bestämda
belopp, gäller frågan hufvudsakligen 185 t:r, eller 1,165,5 kbfot,,
dessa sednare beräknade efter 2 rdr kbfot, hvilket för all framtid
blifver Statsverkets förlust för genomförandet af den ifrågastäida
åtgärden af rättvisa och billighet.
Jag kan på grund af hvad jag anfort icke annat än anhålla
om bifall till Utsk:s förslag.
Gr. Mörner: Det är en väsendtlig skilnad mellan det för
slag,
Utsk:t. nu afgifvit rörande de till Sala silfververk uplåtna räntor
och sättet för deras inlösen, samt hvad som bestämdes i afs:de
på ränteveden till Wisby kalkugn på Gottland. Nämnde kalkugn
var tillförsäkrad att erhålla det för kalkbränningen behöfliga qvantum
ved årligen ifrån räntegifvare på ön, och det var fråga om
att dessa skulle få till kalkugnsdelegarne betala veden’ efter medel
markegångspris,
i stället för att nödgas leverera den i natura. Detta
har blifvit räntegifvarne medgifvet, men om kalkugns-intressenterne
icke kunna för hvad de af räntegifvarne erhålla, köpa den bestämda
qvantiteten ved, så träder Statsverket emellan och fyller bristen
genom anlitande af ett för detta ändamål beviljadt förslagsanslag.
Det är således den för året upkommande verkliga förlusten,
som af staten ersättes. I afs:de på Sala silfververk är förhållandet
helt annat. Silfververket har beräknat hvad det under
H. VIII. ‘ 14
210
O en 18 J ali e. m.
t;n vias period skulle hafva förlorat, om förlindringen då varit
gjord, och under förutsättning att detta är en gifven förlust i all
framtid, sorn icke kan uphöra eller är förändring underkastad,
fordras och tillstyrkes derföre såsom ersättning 185 t:r spanmål
årligen, att lösas efter medelmarkegångspris. På samma gång de
tå denna godtgörelse för den kalkylerade förlusten sig tillförsäkrad,
berättigas de tillika att fortfarande efter medelmarkegångspris
upbära lösen för alla de räntor, de nu innehafva. Om således
markegångspriset för året på dessa räntor beräknas t. ex. för spanmålen
till 10 rdr tunnan och medelmarkegångspriset derå är 12
rdr, och de således redan genom lösen efter medelmarkegångspriset hafva
en vinst af 2 rdr på hvarje tunna, så skola de dock derutöfver
bekomma värdet af de åt dem såsom skadeersättning en gång för
alla beviljade 185 tunnorne.
Emellan nu förev:de fråga och den om kalkugnsveden å Gottland
ligger, enligt min tanke, så väsendtlig skilnad, att det af
Utsk:t förordade förslaget ej kan försvaras med annat än det af
den föreg:de talaren anförda skälet, att Staten är van att vid
transaktioner med enskilda göra förluster, ett skäl, sora dock, enligt
min åsigt, ingalunda kan såsom giltigt antagas. Jag får derföre,
då jag icke kan se någon fara af att upskjuta frågan, förändra
mitt förra yrkande till att begära afslag å Utsk:ts Betänk.
Hr Montgomery: Ehuru jag gerna medgifver att frågan
om kalkugnsveden å Gottland icke är alldeles lika med denna,
måste man dock i detta fall tillstå, att det är ett dylikt förhållande
i det afseendet att Statsverket åtagit sig att fylla förlusten,
och leverera den ved, egarne skulle hafva af räntegifvarne, hvilka
senare deremot, hugo betala densamma till Staten efter markegångspris.
I afs. på denna i Betänk, förekommande fråga, gjordes, på
grund af R. St:rs skrifvelse 1857, det nya försök till upgörelse,
som nu blifvit för Ständerna framlagdt; skulle frågan äfven denna
gång icke blifva afgjord, måste den ånyo lemnäs till Ständernas
afgörande. Sala silfververks egare hafva förklarat att de ingalunda
önska en sådan upgörelse och att de gå in derpå blott för att
göra Ständerna till viljes. Mig synes, att det, är ganska inkonse
qvent
af R. St. att nu afslå det upgjorda förslaget till öfverenskommelse,
sora är billigt. Jag anhåller om bifall till Utsk:ts
Betänk.
Gr. Mörner: Jag tager mig friheten att i Ståndets minne
återföra, hurusom, då för några riksdagar tillbaka en Propos. till
R. St. afläts ang:de utgifvande af en större summa till Fahlu
bergslag, såsom ersättning för det bergslaget skulle afstå åtskilliga
detsamma genom privilegier tillförsäkrade förmåner. 8tatsUtsk:t
afslyrkte bifall till denna Propos., emedan Utsk:t ansåg bergslagets
anspråk vara allt för högt tilltaget och att den fordrade ersättningen
derföre icke borde beviljas, samt att detta Utsk:ts afstyrkande
Utlåt, blef af R. St. godkändt. Sedermera gjordes vid en påföl
-
I) er. 18 Juli e. m.
211
jande riksdag förnyad framställning i samma ämne, men då var
Regeringens förslag stödt på helt andra grander, och under det
man fordrade ett mera fullständigt afstående ifrån privilegierne, än
som förra gången var ifrågasatt, erbjöds derföre ingen annan ersättning
åt bergslaget än en nedsättning i den koppartionde, som
bergslaget skulle till Kronan utgöra. Man sade då allmänt, att
Fahlu bergslag ej skulle gå in på dessa vilkor, men resultatet blef
helt annorlunda. Bergslaget ingick villigt på förslaget och var
rätt tacksamt för nedsättningen i tiondebeloppet.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad, samt H. Exc. Hr
Gr. o. Landtm, uptagit de derunder gjorda yrkanden å dels bifall
till och dels afslag å förev:de Utlåt., framstälde H. Exe. propos.
på bifall till detsamma och, då dervid svarades flere ja, blandade
med nej, förklarade sig hafva funnit ja öfvervägande.
Gr. Mörner begärde votering.
Uplästes och godkändes följande voteringspropos.:
»Den som bifaller StatsUtsk:ts Utlåt. N:o 129, i anleda, af
K. M:ts Propos. i fråga om ersättning till Sala silfververk för
dess förlust i händelse af skatteförenklingeas tillämpning pä de till
silfververket anslagna räntor af det s. k. Salbergs län, röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
vinner nej, afslår R. o. Ad. nämnde Utlåt.»
Vid voteringens slut hade rösterna utfallit sålunda;
Ja — 6.
Nej — 11.
Föredrogs ånyo och bifölls StatsUtskits den 11 och 17 dennes
bordlagde Utlåt. N:o 130, i anledn. al väckt motion ang:de
återlemnande till staden Halmstad af tvenne till Kronan uplåtna
mindre jordstycken.
Föredrogs ånyo och bifölls Allm. Besvärs- o. Ekon.Utskits
den 11 och 17 dennes bordlagde Betänk. N:o 121, i anledn. af
väckt motion om skärgårdsflottans åtskiljande från örlogsflottan,
samt förseende med egen officerskorps.
Föredrogs samma Utsk:s den 11 och 17 dennes bordlagde
Betänk. N:o 122, i anledn. af väckte motioner om uphäfvande af
föreskrifter ang:de censur å theaterpjeser.
Hr Hjärne, Harald: Denna fråga är visserligen icke af
någon särdeles betydenhet; men jag kan likväl icke^ underlåta
att yttra några ord i anledning deraf. För min del anser jag det
212
Den 18 J n I i e. m.
varit mera lämpligt att LagUtsk:t behandlat denna fråga om uphäfvandet
af censur å theaterpjeser. Såsom skäl för sitt beslut
har Utsk:t upgifvit några omständigheter, som icke öfverensstämma
med sanna förhållandet. Utsk:t har nemi. sagt, att frågan om införandet
af censur å theaterpjeser vid 1834 års riksdag behandlats
i förening med väckt förslag om inrättande af enskilde t heatrar.
Det i Betänk:t förekommande ordet »jemväl» innefattar, att motion
i afs:de på censur å theaterpjeser skulle hafva blifvit inlemnad.
Men så var icke förhållandet. Då Betänk:t om enskilda theatrars
inrättande till R. St. inkom, bifölls detsamma af ett Stånd, afslogs
af ett, och R. o. Ad. återremitterade detsamma. När då Ekon.-  Utsk:t fått det tillbaka, trodde Utsk:t, att Betänk:t skulle bifallas,
om Utsk:t, med vidhåliande af sitt första förslag, medgaf censurens
införande. Betänkit blef dock icke inom alla St:n helt och hållet
antaget, men väl censurens införande. För att förmildra detta sednare,
säger dock nuv:de Utsk. att tryckta pjeser icke kunna blifva
föremål för censur. Ett sådant stadgande tyckes dock icke 1837 års
författning ge anledning till. Censuren har, mig veterligen, aldrig
blifvit tillämpad; och jag har hört af personer, som det egentligen
åligger att i landsorten utöfva censur-rätten, att de aldrig begagna
sig deraf. Pjeserna upsändas aldrig till dem till genomseende.
Om en pjes upföres, som på ett eller annat sätt är opassande,
är, enl. deras förmenande, tidsjnog att begagna censur-rätten.
Ehuru jag icke i Betänk:t finnes såsom reservant antecknad, var
jag likväl den, som yrkade bifall till motionen, men ansåg det icke löna
mödan att i Utsk:t vidlyftigt utreda den åsigt, jag hyser, emedan
detina fråga ur praktisk synpunkt är af ganska ringa vigt, men
deremot såsom principfråga rätt betydande. Då jag för öfrigt icke
ämnar strida vidare för denna fråga, får jag blott på detta sätt nedlägga
min reservation mot beslutet, så vida R. o. Ad. skulle antaga
Utsk:ts förslag. För min del anhåller jag om arslag å Utsktts
Betänk.
Hr Nordenfelt, Enar: Den siste värde talaren har till
vitat
Utsk:t en uraktlåtenhet att icke hafva gjort sig underrättadt
om de motioner i samma syfte, som kommit LagUtskit till handa.
Jag får bekänna att, så länge jag varit med om riksdagarna, tiar
jag aldrig hört en sådan skyldighet framställas. Utsk:t är skyldigt
att efter bästa förmåga behandla de motioner, som till Ulsk:t remitteras,
men icke att inhemta, huruvida någon motion i enahanda
syfte remitterats till ett annat Utsk. Frågan är nu om ett önskningsmål,
nemi. en författning, som till viss grad är af polisförfattnings
natur, och som har till ändamål att censurera theaterpjeser.
Flere motionärer hafva önskat att denna författning skulle
uphäfvas. Denna motipn har Utsk:t varit fullt befogadt att behandla.
Utsk:t tiar vidare tagit reda på huru denna författning
tillkommit, men den siste värde talaren påstår att ordet »jemväl»
i alside på författningen vid 1834—1835 års riksdag genom misstag
tillkommit. För min del tror jag icke att derpå ligger någon
vigt. Det är ett faktum att K. M. utfärdade skrifvelse till Ofver
-
Den 18 J ull e. m.
213
Stath.Emb:t i Stockholm och Landslune i länen att censurera pjeser,
som skola upföras. Huru den för öfrigt tillkommit, anser jag
vara alldeles likgiltigt.
Hvad sjelfva saken beträffar, så vill jag icke neka, att theatrarne
kunna vara ett bildningsmedel; men det beror dock på huru
det användes, ty det kan lätt öfvergå till missbildningsmedel. Man
kan väl icke föreställa sig att en theaterföreståndare med sin trupp
reser landet omkring för att bilda befolkningen. Hans afsigt måste
naturligtvis vara att förskaffa sig så stor inkomst som möjligt,
hvarföre han också måste lämpa valet af pjeser efter den publik,
för hvilken han gifvet' föreställningar.
Denna författning har alltsedan den utgafs, d. v. s. 1835, såvidt
jag vet, aldrig tillämpats. Jag kan således icke finna, att
vare sig theaterföreståndare eller theatervänner hafva skäl att beklaga
sig öfver att denna författning finnes. Mången torde möjligen
invända, att, då den aldrig tillämpas, det vore lika godt att
helt och håjlet borttaga densamma; men derpå svarar jag. att den
gerna kan qvarstå, då den aldrig tillämpas; och måhända har just
denna författning vid flere tillfällen bidragit dertill att icke alltför
opassande pjeser upförts. Vore det fråga om att införa en ny sådan
författning, som den ifrågav:de, skulle jag, på grund deraf att
behof af en sådan icke visat sig, icke yrka på att den utgåfves;
men nu då den redan förefinnes, kan den, enl. mitt förmenande,
gerna qvarstå, hvarföre jag anhåller att motionerna i det syftet att
borttaga censur å theaterpjeser må lemnäs utan afs:de.
Frih. Alströmer, Carl Jonas Oscar: Hr Hjärne har
tillvitat Utsk:t att motiverna till Utsk:ts Utlåt, skulle vara oriktiga;
men så är icke förhållandet; ty några motiver hafva icke
blifvit framställda, utan endast ett referat af förhållandet. Det
måtte väl icke vara någon oriktighet att Utsk:t säger sig hafva
inhemtat, att då frågan om införande af censur å theaterpjeser vid
1834—1835 årens riksdag, i sammanhang med jemväl då väckt
förslag i fråga om rättighet att i hufvudstaden och öfriga städer
inrätta enskilda theatrar, var föremål för detta Utsk:s behandling,
Utsk:t, med fästadt ats:de derå, att theatrarnas ändamål borde vara
att såväl i esthetiskt som moraliskt afs:de förädlande inverka på
folklynnet, ansett något korrektiv i afs:de på representationer Ii enskilda
theatrar såväl i hufvudstaden som i landsorterne vara både
nyttigt och af behofvet påkalladt, för att förekomma sådana missbruk,
hvarigenom theatrarnas ändamål såsom moraliskt bildningsmedel
kunde motverkas.
Man har sagt att censur-rätten aldrig tillämpas i landsortsstäderna.
Det har likvisst handt, ehuru sällan; men detta kommer
sig deraf att der vanligen aldrig upföras andra pjeser än sådane,
som i Stockholm genomgått censur eller gått oantastade öfver tiljan.
Man har här hyst betänkligheter mot att utfärda en författning
sådan som den ifrågavide. För min del tror jag att då den
finnes och utöfvar ett godt inflytande, åtminstone så till vida alt
icke allt för ostdliga och lättsinniga pjeser upföras, den ej saknar
214
Den 18 Jnll e. m.
sitt värde, utan är att betrakta såsom ett slags polisförfattning.
Jag vet sannerligen icke, hvarföre icke det skall finnas en polis
författning
mot utspridande af moraliskt gift, då det finnes en sådan
i afs:de på försäljning och begagnande af starka drycker och
gifter.
Jag anhåller om bifall till Utsk:ts Betänk.
Frih. Creutz, Steffan: Jag kan icke neka att sjelfva ordet
»censur» är mig temligen obehagligt att finna i ett fritt land.
Jag anser det vara ett ingrepp i ett fritt folks rättigheter att sjelfva
censurera de pjeser, som gifvas i staden eller på landet. Jag
är af den öfvertygelse att publiken är den enda och rätta censuren
och anhåller derföre på samma grunder, som Hr Hjärne anfört, att
Betänk:t måtte afslås och en underd. skrifvelse aflåtas till K. M.
om förordningens borttagande.
Hr Olivecrona, Knut; Jag anhåller att till alla delar få
förena mig med Hr Nordenfelt och Frih. Alströmer.
Hr von Qvanten, Emil: För min del anhåller jag att
få förena mig i hvad Hr Hjärne och Frih. Creutz anfört.
Sedan Öfverläggningen förklarats fulländad, yttrade H. Exc.
Hr Gr. o. Landtm., att derunder yrkats dels bifall till Utsk:ts
Betänk., och dels att R. o. Ad., med afslag derå, måtte för sin del
besluta, att en underd. skrifvelse skulle till K. M. aflåtas, med anhållan
om uphäfvande af den genom K. Cirkuläret d. 7 Mars 1835
stadgade censur å theaterpjeser.
Härefter framställdes propos. å bifall till Utsk:ts Betänk, och
då dervid svarades många ja jemte åtskilliga nej, förklarades ja
haft öfvervigten.
Efter föredragning af Koust.Utsk:ts d. 14:de och 17:de dennes
bordlagde Mern. N:o 46, i ani. af RiksStåndens beslut rör:de
det uti Konst.Utsk:ts Mern. N:o 33 framställda förslag till ändring
i 14:de g:n l:sta morn. t R.O., beslöt R. o. Ad. att, med afslag å
Utsk.-ts inbjudning, godkänna den föreslagna voter.-proposm.
Vid föredragning af Konst.Utsk:ts d. 14:de och 17:de dennes
bordlagde Mern. N:o 47, i ani. af RiksStåndens beslut ronde det
af Konst.Utsk:t uti Mem:t N:o 34 framställda förslag till tillägg
uti 73:dje §:n R.O., vidblef R. o. Ad. sitt förra beslut och godkände
Utsk;ts förslag till voter—propos.
Föredrogs ånyo Konst.Utsk:ts d. 14:de och 17:de dennes bordlagde
Mern. N:o 48, i ani. af RiksStåndens beslut ronde det uti
Konst.Utsk:ts Mern. N:o 35 framställda förslag till åtskilige ändringar
i R.O., ang:de R, o. Ad:ns representationsrätt.
Den 18 Juli e. m
215
Ståndet afslog den af Utsk:t gjorda inbjudningen oell godkände
den föreslagna voter.-propos:n.
Föredrogs Konst.Utsk;ts den 14:de och I7:de dennes bordlagde
Mern. N:o 49, i ani. af RiksStåndens beslut rörde det uti
Konst.Utsk:ts Mern. N:o 38 framställda förslag till ändring i K.Oms
föreskrifter om PresteStåndets representationsrätt.
Hr Munck af Ros en sc h jö 1 d, Thomas: I Betänk:t N:o
38 afgaf Konst.Utsk:t förslag till åtskilliga förändringar i R.O. i
fråga om PresteSt:ts representationsrätt. Detta förslag innefattade
hufvudsakligen att alla ordinarie Prester, Lärare vid Elementarläroverken
och Läkare, hvilka äro inom stiftet boende och mantalsskrifne,
skulle få välja representanter, hvarjemte Utsk:t i sammanhang
dermed föreslog antalet af dem, som skulle väljas inom hvarje
stift. Detta förslag antogs af Borgare- och BondeStm, men återremitterades
af R. o. Ad. samt PresteSt:t. Härvid förklarade R.
o. Ad. såsom sin gemensamma tanke att 13:de §:n R.O. borde undergå
en sådan förändring, att de ordinarie lärare vid Elementarläroverken,
som ega presterlig befordringsrätt, komme att gemensamt
med Kyrkoherdarne välja riksdagsmän inom PresteSt:t. PresteSt:t
förklarade i sin återremiss att såväl Elementarlärare sora
Läkare skulle, ehuru klassvis, kunna välja representanter i PresteSt:t.
Utsk:t har nu inbjudit R. o. Ad. samt PresteStit att ingå
på det af Borgare- och BondeStm fattade beslutet; men jag hemställer
huruvida icke R. o. Ad. borde vidblifva sitt förut fattade
beslut. (Jtsk:t, som anser sig icke tillkomma att afgifva förslag
till de redaktionsförändringar i R.O., som må kunna blifva en följd
af PresteSt:ts gemensamma tanka, lår derjemte, för den händelse att
denna inbjudning icke antages samt frågan således komme i det
skick, att dess afgörande blifver beroende på omröstning i förstärkt
Konst.Utsk., vördsamligen till R. o. Ad. samt PresteSt:t hemställa,
om icke de, hvar för sig, täcktes verkställa en sådan redaktion af
sina särskilda meningar, att dessa måtte kunna oförändrade intagas
uti de blifvande voter.-propos:na. Jag har då ansett mig böra
framställa de i 13:de §:n R.O. erforderlige förändringar. Valberättigade
Kyrkoherdar inom PresteSt:t utgöra 1,370 och de nu till
inträde i PresteSt:t föreslagne Elementarlärare 511. Således torde
det vara nödvändigt att i synnerhet i de stift, der Elementarlärare
finnas, antalet representanter ökas. Enl. mitt förmenande borde
en sådan tillökning ske inom Lunds stift, som f. n. har ett mindre
antal representanter, med 2:ne, inom Stockholms stad med 2:ne,
inom Upsala, Linköpings, Skara, Strengnäs, Wexiö, Götheborgs och
Hernösands med 1 inom hvardera stiftet. De öfriga stiften, nemi.
Westerås, Calmar, Carlstads ecb Wisby, hafva redan så många representanter,
som rättvisligen kunna sig på dem belöpa.
Det förslag, jag nu upgjort till förändring af 13:de §:n R.O.,
lyder sålunda: l:o Jemte ErkeBiskopen, Biskoparne och Pastor
Uen 18 J ali e. m.
Primarius i Stockholm, hvilka af Konungen till riksdagen kallas,
välje hvarje stifts Kyrkoherdar samt de ordinarie lärare vid stif-^
tets Elementarläroverk, hvilka för sina befattningar ega presterlig
befordringsrätt, gemensamt och inom sig, på sätt de öfverenskomma,
följande antal ledamöter i PresteSt:t, nemi.: för Upsala stift
6', Stockholms stad 4, Linköpings stift ti, Skara 5, Strengnäs 5,
Westerås 5, Wexiö 4, Lunds G, Götheborgs 4, Calmar 2, Carlstads
2, Hernösands 4, och Gottlands 2. Comministrarne
Fullmäktig. 2:o Universiteten — — — Riksdagsmannaunderhåll.
Derjemte torde det blifva, i följd af denna förändrade lydelse af
13:de §:n, nödvändigt att i 16;de §:n ordet »prosteri» borttages,
der det i §:n förefinnes, och att ordet »stift» i stället insattes,
hvarigenom 16:de §:n skulle lyda sålunda: Underlåter något stift,
universitet, stad — — — den omkostnad, som ett annat och
jemlikt stift, universitet, stad — — — Ståndets kassa. Jag
hemställer nu om icke R. o. Ad. skulle vilja antaga detta förslag.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad, yttrade H. Exc.
Hr Gr. o. Landtm., att uti förev:de Mern. förekomme till en början
en inbjudning till R. o. Ad. samt PresteSt:t att antaga Utsk:ts
af de öfriga RiksStånden godkända förslag, å hvilken inbjudning,
för så vidt den rörde R. o. Ad., Hr Munpk af Rosenschjöld yrkat
afslag; och hemställde H. Exe., huruvida R. o. Ad. afsloge ifrågav:de
inbjudning.
Ropades ja.
PI. Exe. förmälte vidare, att Utsk:t, för den händelse dess
nyssomnämnde inbjudning ej skulle antagas, hemställt till R. o.
Ad. samt PresteSt:t, -att de, hvar för sig, behagade verkställa en
sådan redaktion af sina särskilda meningar, att dessa måtte kunna
oförändrade intagas uti de blifvande voter.-propos:na; och hade Hr
Munck af Rosenschjöld, i ani. häraf, framställt följande förslag till
ändring i I3:de och 16:de §§:na R.O., nemi.:
§ 13.
»l:o Jemte ErkeBiskopen, Biskoparne och Pastor Primarius i
Stockholm, hvilka af Konungen till riksdagen kallas, välje hvarje
stifts Kyrkoherdar samt de ordinarie lärare vid stiftets Elementarläroverk,
hvilka för sina befattningar ega presterlig befordringsrätt,
gemensamt och inom sig, på sätt de öfverenskomma, följande antal
ledamöter i PresteSt:t, nemi. för: Upsala stift 6, Stockholms
stad 4, Linköpings stift 6, Skara 5, Strengnäs 5, Westerås 5,
Wexiö 4, Lunds 6, Götheborgs 4, Calmar 2, Carlstads 2, Hernösands
4 och Gottlands 2. Comministrarne — — — Fullm.
2:o Oförändrad.
§ 16.
Underlåter något Stift, Universitet, Stad — — — den omkostnad,
som ett annat och jemlikt Stift, Universitet, Stad
Ståndets kassa.»
Härefter framställde H. Exc. propos. derå, att R. o. Ad. såsom
sin gemensamma tanka skulle antaga Hr Munck af Rosen
-
Dell 20 Juli.
schjölds afgifna förslag till ändring i 13:de och 1 6:de §§:na R.O.;
och biet denna propos. med ja besvarad.
Efter skedd föredragning af Konst.Utsk:ts d. 14:de och 17:de
dennes bordlagde Mern. N:o 50, med voler.-propos. i fråga om
det uti Konst.Utsk:ts Mera. N:o 32 framställda förslag till ändring
i 14:de §:n 3:dje mom:t R.O., blef den i Metrut föreslagna
voter.-propos:n af R. o. Ad. godkäud.
R. o. Ad. åtkiljdes kl. 1/2 11 e- m
In
fidem,
O. Brakel.
Fredagen den 20 Juli 1860.
Plenum kl. ö e. m.
Justerades 5 prot.utdrag för deu 18:de dennes samt pleni-prot.
för deu 25 sisth April e. m.
Föredrogs StatsUtsk:ts deu 18 dennes bordlagde Utlåt. N:o
123, ang:de regleringen af utgifterna under RiksStatens Åttonde
Hufvudtitel.
betta Utlåt, begärdes af flere ledamöter ånyo på bordet,
hvarjemte anmälte sig och yttrade:
Hr Cederschiöld, Gustaf: Detta Utlåt, är icke allenast
af mycken vigt, utan äfven ganska omfattande. Om det nu lägges
på bordet utan något dervid fästadt särskildt beslut, måste detsamma
redan i morgon företagas till afgörande. Jag betviflar att flertalet af
detta Högloft. Stånds ledamöter ännu hunnit genomläsa ifrågav:de
Utlåt:de; och anser mig vid sådant förhållande böra hemställa att
R. o. Ad. måtte för föredragningen deraf bestämma någon dag i
nästa vecka.
218
Den 20 Juli.
Gr. Lagerbjelke: Jag medgifver visserligen att detta Utlåt,
är särdeles vidlyftigt till sitt omfång, och att det fördenskull varit
ganska önskligt, att kunna bereda någon tids rådrum före dess
företagande till pröfning; men man torde dock böra ihågkomma,
att Riksdagens hastiga slut i väsendtlig mån är beroende uppå,
huruvida detta Utlåt, snart afgöres eller icke.
Af det förhållande, att alla RiksSt:n denna dag haft plenum
för ifrågav:de Utlåt:s förnyade bordläggning, har man i öfrigt skälig
anledning att antaga, det de fleste af RiksSt.-ns ledamöter
förestält sig, att denna fråga redan i morgon skulle till afgörande
företagas, och, till följd deraf, gjort sig dermed så myeket som
möjligt hemmastadda.
På dessa skäl anhåller jag att Utlåt:t måtte förekomma i morgon,
samt att icke någon ändring i föredragsningslistan må af Hr
Cederschiölds yrkande löranledas.
Hr Cederschiöld: Äfven jag anser det vara af stor vigt
att icke alltför länge upskjuta med föredragningen af detta Utlåt.;
men förmenar dock att det är lika nödvändigt, för att icke säga, ännu
vigtigare, att göra sig något hemmastadd med ett Utlåt., sorn innehåller
125 punkter.
Det har i öfrigt icke varit under förutsättning att rinna någon
framgång, som jag väckt denna fråga. Jag egde nemi. kännedom
om, att StatsUtsk:ts respekt, ledamöter önskade att redan i
morgon få densamma föredragen. Att sålunda ovilkorligen vilja
göra sina önskningar gällande är dock en af nämnde Utsk. sjelftagen,
så att säga, suveränitet, hvilken jag icke anser vara i grundlagen
åsyftad. Det är icke svårt att märka, det samma Utsk. resonnerar
som så: »Vi hafva tänkt på denna sak och taga den om
hand. J behöfven icke blanda er deri!» — Men oaktadt den tillförsigt,
Utsk:t således synes ega för sina egna åtgöranden, vågar
jag dock anse det vara mindre välbetänkt, att redan i morgon
företaga denna fråga; och fortfar således uti min förut gjorda anhållan.
Hr Nordenfelt, Enar: Ehuru jag erkänner att de af
Hr Cederschiöld framstälde skäl för ett framskjutande af denna
frågas företagande förtjena afs:de, anser jag mig dock icke böra
rösta för något upskof. Det är nemi. obestridligt, att ett sådant
upskof måste ytterligare förlänga detta riksmöte; och jag tror att
det skulle synas eget nog, att R. St. denna dag, den 20 Juli,
eller just den dag, hvilken man tillförene ansett som detta riksmötes
slutdag, skulle vidtaga åtgärder för samma riksmötes förlängande.
Erih. Creutz, Steffan: Jag instämmer med Hr Ceder
schiöld
uti dess yrkande att detta Utlåt, måtte få hvila på bordet
till någon dag i nästa vecka. Då ifrågav:de upskof icke kommer
att uptaga mer än en 3 ä i dagars tid, anser jag detsamma, i
förhållande till sjelfva sakens vigt, icke vara af så stor betydenhet.
Den 20 Jolf.
219
Sedan öfverläggningen om det af Hr Cederschiöld nu väckta
förslag förklarats fulländad, framstäldes propos. å bifall till detsamma,
och då dervid svarades många nej jemte ett eller annat
ja, förklarades nej hafva varit öfvervägande.
Hr Sandels, Per Benjamin: Hindrad af tjenstegöromål
att emottaga förtroendet att vara ledamot i Konst.Utsk:t, får jag
denna befattning mig härmedelst afsäga.
Till följd af denna afsägelse anmodades K. o. Ad:ns Hrr Elektorer
att välja en ledamot i Konst.Utskit efter Hr Sandels.
Pöredrogos och biföllos StatsUtsk:ts nedannämnde den 14 o.
17 dennes bordlagde Utlåt:n:
N:o 134, i anledn. af K, M:ts Nåd. Propos., ang:de åtgärder
till behöfvandes undsättning i missväxtår;
N:o 135, i anledn. af K. M:ts Nåd. Propos. ang:de ifrågastäldt
förändradt sätt för amortering af Landshöidingeackorden;
N:o 136, ang:de utbetalning af statsbidrag till ett vägförbättringsarbete,
som icke blifvit i behörig tid påbörjadt;
N:o 137, ang:de förlängning i den för upmuddring af Ystads
hamn bestämda arbetstid;
N:o 138, ang:de bestridande af kostnaden för Riddarh.salens
inredning; samt
N:o 139, ang-.de ytterligare anslag för det inom R. St:rs hus
inrättade Riksdagsarkiv.
Föredrogs ånyo StatsUtsk:ts den 14 och 17 dennes bordlagde
Utlåt,. N:o 140, i anledn. af väckt motion om anvisande af låneunderstöd
till Marmorfabriksidkaren J. R. Schram.
Gr. Lagerbjelke: Mig synes att detta StatsUtsk:ts förev:de
förslag är af särdeles egen beskaffenhet. Det företer ett praejudicat
af ganska vådlig art, då nemi. en näringsidkare vänder sig direkte
till nämnde Utskott med begäran om understöd. Om öfrige näringsidkare
i massa skulle taga samma mått och steg, kan man
lätt sluta till, hvart sådant skulle leda.
Man har verkligen genom detta i StatsUtsk:t fattade beslut
fallit Direktionen för ManufakturDiskonten i embetet. Då Staten
har särskilda anstalter för upmuntran af industriella företag, fabriker
och manufakturer, kan jag, för min del, icke finna något sådant
nödigt; och hemställer fördenskull att R. o. Ad. måtte afslå
ifrågav:de Utlåt.
Gr. Mörner, Carl Göran Detlof: Uti den af Gr. Lagerbjelke
nu gjorda framställning får äfven jag, för min del, in
-
220
Den 20 J uti.
stämma. StatsUtsk:t bör tillse hvad som behöfs för Statens räkning,
men icke utdela understöd åt enskilde fabriksidkare.
Gr. Taube, Henning Adolf; Jag kan för min del icke
instämma uti de af föreg:de talare yttrade åsigter. Det är nemi.
min öfvertygelse att det allmänna skulle vinna ganska mycket deruppå,
att Staten gåfve någon upmuntran åt åtskilliga industriella
företag. Ifrågavide arbete ligger ännu i sin linda och kan icke
bringas till någon större utveckling, utan att Staten mellankommer.
Det är i så fall samma förhållande med detta arbete, som med
flera andra industriella företag. Jag behöfver blott påpeka alla
de summor, hvilka utbetalas till utländningen för artiklar, — man
kan säga de största småsaker, — som nu importeras, men med
något understöd från Statens sida borde kunna tillverkas vid jerngjuterier
här i landet.
Med kännedom om dessa förhållanden, anser jag det vara ett
ganska glädjande tecken att StatsUtsk:t tillstyrkt bifall till den i
ämnet väckte motion; och hemställer att É. o. Ad. icke måtte
fästa något alside vid föregide talares yrkande på afslag.
Hr Nordenfelt, Enar: Jag instämmer uti de båda för
sta
talarnes yttranden, och kan icke annat än anse det vara en
rätt besynnerlig upgift att kalla detta företag en ny industrigren
i Sverige. Bekant är dock att vi hafva ett marmorbruk vid Kålmården
och ytterligare ett annat marmorbruk någorstädes i Södermanland.
Jag kan således för min del icke finua att detta företag
förtjenar namn af »ny industrigren.» Det är ett företag, som,
så vidt jag kan bedöma saken, icke bringar något egentligt gagn
åt andra personer än industri-idkaren och de fåtaliga konsumenterna
af denna öfverflödsvara; och lärer väl icke skäligen kunna
jemföras med jernhandteringen, —en jemförelse, hvilken dock blifvit
af den siste talaren upstäld.
Jag kan således icke tillstyrka bifall till StatsUtskits förevide
Ut'åt.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad, samt H. Exc. Hr
Gr. o. Landtm, uptagit de derunder gjorda yrkanden om dels bifall
till och dels afslag å StatsUtskis förevide Utlåt., framstälde
H. Exc. först propos. på bifall till detsamma, dervid svarades många
nej jemte några ja, och sedermera propos. på afslag å Utlåtit,
då svaren utföllo med många ja och några nej; och förklarades ja
nu hafva varit öfvervägande.
Föredrogs ånyo och bifölls StatsUtskits den 14 och 17 dennes
bordlagde Utlåt. Nio 141, i anledn. af väckt fråga om anvisande
af ett amorteringslån till vattenkuranstalten vid St. Ragnhilds
källa i Söderköping.
Oen 20 Juli.
221
Föredrogs ånyo oell företogs punktvis till afgörande Bevillnis
Utskits den 14 och 17 dennes bordlagde Utlåt. Nio 29, i anledn.
af dels gjorda anmärkningar emot vissa delar, dels ook RiksStms
skiljaktiga beslut i afs:de å andra delar af Betänkit N:o 22, ang:de
stämpelpappers-afgiften, samt afgift.en för stämpling af tidningar,
andra periodiska skrifter och tryckta afhandlingar.
Utskits tvenne i början af Utlåtit förekommande yttranden,
samtlige af Utskit gjorda hemställanden och afgifne yttranden i afside
å 3, 4 och 5 §§ uti Förslaget till Författning angide Slämpelpappersafgiften,
äfvensom Utskits inbjudning till PresteSt:t att frånträda
sitt beslut om ett tillägg till stadgandet rörande stämpel å
houpteckningar, ansågos ej föranleda till någon annan åtgärd än
att läggas till handlingarne, .
Utskits hemställan angide stämpel å bouppteckningar.
Gr. Lagerbjelke! I afside å Utskits förslag till kartering
af boupteckniugar gäller den väsendtliga anm., att en progressiv
beräkningsgrund dervid blifvit följd. — Det är visserligen en sanning,
att denna grund äfven är lagd för nuvide författning angide
beskattning af boupteckniugar; men den kan derföre icke försvaras.
Uti alla andra författningar är samma grund afskaffad, —
t. ex. i fråga om testamenten, der en lika proc. är gällande, antingen
testamentet är större eller mindre. — Kan man, vid sådant
förhållande, finna något skäl att, vid kartering af boupteckningar,
kartan skall blifva större i den mån boupteckningssumman är större?
Detta är så mycket oriktigare, som, om man äfven vill utgå från
principen af progressiv beskattning, det alldeles icke är beroende
på summans belopp, om den som ärfver får litet eller mycket.
Om t. ex. vid 2ine personers dödliga frånfälle den er.e efterlemnar
100,000 rdr och 10 arfvingar och den andre 20,000 rdr och
1 arfvinge, erhåller den sistnämndes arfvinge dubbelt så stort arf
som hvar och en af de öfrige arfvingarne; men icke desto mindre
måste, i följd af den progressiva beskattningen, en vida högre proc.
erläggas för deras arf, som endast erhålla hälften så stor arfvedel.
På grund af dessa anrnir får jag vördsamt hemställa, att förev:de
puukt måtte erhålla den lydelse, som Frih. Rehbinder uti
dess reservation pag. 0 föreslagit, eller:
»Boupteckningar, då behållningen i boet upgår till fulla 200
»rdr, eller deröfver, för hvarje fulla 100 rdr . . . — 25 öre».
Hr Cederschiöld, Gustaf: I motsats mot den siste
värde talaren anser jag, att om någonsin den progressiva beskattningen
bör ega rum, så är det just i fråga om arf efter afliden
person. Man kan anse sig hafva allt skäl dertill, då man ihågkommer
att det varit under Statens hägn som den aflidne i lifvet
förvärfvat sin stora egendom.
Med särskildt afside fästadt deruppå att det är för behållningen
i boet, som den progressiva beskattningen här ifrågakommer,
222
Den 20 Juli.
anser jag den vara särdeles lämplig, och anhåller att E. o. Ad.
måtte lemna sitt bifall till Utsk:ts förev:de förslag.
Gr. Lagerbjelke: Om det vore lämpligt att hafva pro
gressiv
beskattning på boupteckuingar derföre, att det varit under
Statens skydd, som egendom kunnat förvärfvas, så skulle det ock
vara lika lämpligt att Lafva samma progressiva beskattning för den
egendom man eger, emedan man väl äfven måste hafva Statens
skydd för förvaltningen af sistnämnde egendom samt densammas
bibehållande.
Jag vill anföra ytterligare ett skäl, som ådagalägger olämpligheten
af den ifrågaställa progressiva beskattningen för boupteckningar.
Då vid en bouptecknicg qvarlåtenskapen består af penningar
och all egendom måste uptagas i boupteckningen, skall den
efterlefvande makan betala för den del af egendomen, som hon eger,
eller sin giftorätt. Detta är en så stor obillighet, att man inom
Utsk:t var mycket betänkt uppå att uphäfva densamma. Så många
svårigheter upställde sig dock deremot, att man icke ansåg sig nu
kunna utföra det. Man bör dock väl icke göra denna börda tyngre
än den nödvändigt måste vara.
Då den siste värde talaren uttalat den åsigt, att den progressiva
beskattningen icke är skadlig, vill jag dock erinra, att den är
uttryckligen förkastad uti all annan lagstiftning i Sverige.
Det är bekant att då vid 1848 års revolution en mängd demokratiska
lagar kommo till stånd, blef äfvén progressiv beskattning
föreslagen i Frankrike. En följd deraf skulle blifvit, att då
inkomsten upnått ett visst belopp, var skatten högre än inkomsten.
Kan man tänka sig något orimligare förhållande?
På dessa skäl förnyar jag min anhållan om afslag å Utsk:t»
förslag och bifall till Frih. Rehbinders reservation.
Hr Cederschiöld: Uti den del af Gr. Lagerbjelkes yt
trande,
som angår orättvisan af kartering efter hela boets behållning,
kan äfven jag icke annat än instämma; och har redan tillförene
yrkat, att denna beskattning endast skall drabba den aflidna makans
andel i boet.
Hvad åter beträffar samme talares åsigt att den progressiva
beskattningen är olämplig för det fall att flere arfvingar finnas,
synes det mig som om Gr:n, vid uttalandet häraf, förbisett den
omständighet, att desse personer erhållit något, hvartill de förut
icke haft rättighet.
Det af Gr:n anförda exempel på en progressiv skala på inkomst,
der all inkomst upslukades af beskattningen, skulle ganska
väl kunna låta höra sig, om det kunde tillämpas på det fall.
hvarom här är fråga; men detta är ju icke händelsen.
Med stöd af hvad nu anfördt blifvit, anhåller jag om bifall
till Utsk:ts förslag, som öfverensstämmer med hvad hittills i detta
fall egt rum under decennier.
Sedan öfverlaggningen förklarats fulländad, yttrade H. Exc.
Den 20 Juli.
223
Hr Gr. o. Landtm., att derunder yrkats dels bifall till Utsk:ts
förev:de Hemställan och dels afslag derå, samt antagande af det uti
Frih. Rehbinders reservation föreslagna stadgande af följande lydelse:
»Boupteckningar, då behållningen i boet upgår till fulla 200
rdr, eller deröfver, för hvarje fulla 100 rdr . . . — 25 öre.»
Härefter framställde H. Exc. först propos. å bifall till Utskrts
förslag, dervid svarades flere nej jemte ett eller annat ja, och sedermera
propos. på afslag derå samt antagande af Frih. Rehbinders
förslag, då svaren utföllo med många ja samt ett eller annat nej;
och förklarades ja nu hafva varit öfvervägande.
Utsk:ts näst efter förslaget rör:de stämpel å boupteckningar
förekommande hemställan.
Bifölls.
Utsk:ts hemställan ang:de stämpel å kontrakter m. m.
Gr. Mörner, Carl Göran Detlof: Genom Utsk:ts förra
förslag skulle hufvudsakligen den förändring inträffa att hyreskontrakterna
i städerna icke vidare skulle behöfva karteras, samt att
den vederbtde husegare nu åliggande skyldighet att vid mantalsskrifningar
upvisa il’rågav:de kontrakter, försedda med stämpladt
papper, skulle uphäfvas. Detta var den vigtigaste följden af det
förändrade stadgandet, sorn då var i fråga. En gifven följd häraf
blir dock att statsverket får vidkännas en ej obetydlig förminskning
i den inkomst af charta sigillata, hvaraf det nu är i åtnjutande.
Då något giltigt skäl till förändringen icke förefanns och
inkomsten syntes väl kunna vara behöflig, återremitterade R. o.
Ad. Utsk:ts ofvanberörde hemställan. Af samma skäl, som då förebragtes,
anhåller jag, att R. o. Ad. nu, med afslag å Utsk:ts förslag,
måtte förklara, att med kartering af ifrågav.de kontrakter
skall hädanefter förfaras på enahanda sätt som uti nu gällande
eharta-sigillata-förordning är stadgadt.
Efter härmed slutad öfverläggning och framsälld, men, med nej
besvarad propos. på bifall till Utsk:ts förslag, gjordes propos. pä
afslag derå samt bibehållande af nu gällande stadganden ronde
stämpel å kontrakter m. m,; och blqf denna sednare propos. med
ja besvarad.
Utsk:ts hemställan om uteslutande af orden: »för att vara
gällande» från det i 6:te §:n förekommande stadgandet: »Köpe-, bytes-
och gåfvobref om skepp, fartyg och båtar etc».
Bifölls.
Utsk:ts öfriga tillkännagifvanden lades till handlingarne.
Vid föredragning af BankoUtsk:ts d. 14:de och 17:de dennes
bordlagde Berättelse N:o 28, angule förrättad revision af BankoDiskontverkets
räkenskaper och förvaltning för är 1859, biföllos
224
Heil 20 Juli.
Utsk:ts under N:ris l:o och 2:o afgifna tillstyrkanden; och ansågs
Berättelsens öfriga innehåll ej föranleda till någon åtgärd.
Föredrogos och biföllos BankoUtsk:ts d. 14:de och 17:de
dennes bordlagde Mern.:
N:o 29, med hemställan om en gratifikation till Vaktmästarna
vid BankoDiskontverket; och
N:o 30, ang:de afskrifning af 10 st. från Lånekontoret i
Malmö utgifna lån.
Föredrogs ånyo Allm. Besv.- och Ekon.Utsk.ts d. 14:de och
17:de dennes bordlagde Betänk. N:o 117, i ani. af väckta motioner
om utvidgande af de rättigheter, som äro Mosaiske trosbekännare
här i riket tillerkände.
Hr Cederschiöld, Gustaf: Jag anhåller att R. o. Ad.
måtte efter orden »utan K. M:s särskilda Nåd. tillstånd» göra ett
tillägg af följande lydelse »bosätta sig å landet, äfvensom der köpa
»och besitta fast egendom».
Härmed har jag afsett att erhålla tydligt uttryckt, det Mosaiska
trosbekännare ega rättighet att äfven bosätta sig å landet.
Skulle nemi. en författning formuleras strängt efter Utskits förslag,
måste den tydning deråt gifvas, att väl den, som köpt egendom
å landet, egde rättighet att derstädes sig bosätta, men deremot
icke hans familj, — ett förhållande, som en hvar måste erkänna
i aila hänseenden strider mot billighetens fordringar.
Hr Nordenfelt: I afs:dé å det tillägg, hvarom den sista
talaren nu väckt fråga, ordades mycket i Utsk:t. Hetta tillägg är
ock i öfverensstämmelse med hvad en af motionärerna, Hr C. F.
Waern, föreslagit. Det mötte dock inom Utsk:t mycket motstånd,
emedan man fruktade Judarnes kända smak för småhandeln eller
det s. k. schakreriet. Man hörde i Utsk:t särdeles det Hederv.
BondeSt:ts ledamöter yttra farhågor derför, att Judarne skulle nedsätta
sig här och der i landet och begära rättighet till landthandel.
Samme ledamöter uttalade den öfvertygelsen att sådant skulle
kunna hafva ett ganska menligt inflytande. Jag för min del tror
visserligen icke att denna befarade våda är så farlig; men då man
redan tagit ett stort steg framåt för Judarnes emancipation och
man finner att det begärda tillägget bestämdt strider mot folkets
sympathier, anser jag att det kan vara nog för denna gång.
Den anin., Hr Cederschiöld i öfrigt framställt, eller att Mosaiske
trosbekännare, för den händelse detta tillägg icke antages.
skulle kunna beröfvas rättighet att medtaga sina familjer på lan
det,
anser jag ej förtjena något afs:ae. Då det nemi. heter att en
husfader är bosatt å landet, menar man redan nu för tiden dermed,
att äfven hans familj finnes derstädes. Bekant är ock, att
redan nu Judiske husfäder finnas å landet, hvilka derstädes i sitt
bröd
Den 20 Juli.
225
bröd hafva alla de familjen tillhörande personer; och detta oaktadt
ifr£gav:de rättighet endast blifvit meddelad ut husfadern.
Jag yrkar således på bifall till Utskrts förslag.
Hr Cederschiöld: Hvad beträffar frågan om ordet »bosatt»,
anser man i allmänhet att man är bosatt, der man är mantalsskrifven.
Detta gäller såväl hustru som barn. Följden skulle
kunna blifva helt annan än den Hr Nordenfelt föreställt sig.
Vidkommande derefter landthandeln, är bekant, att densamma
icke får bedrifvas utan dertill erhållet särskildt tillstånd. För erhållandet
af denna rättighet tror jag äfven att man måste hafva
gått till Herrans Nattvard och för sådan händelse kunna ju icke
Judarne dertill ifrågakomma.
Jag fortsätter således mitt yrkande om den förut begärda
amplifikationen af Utsk:ts förslag.
Sedan öfverläggningen härmed ansetts afslutad, yttrade H.
Exc. Hr Gr. o. Landtm., att derunder yrkats dels bifall till Utsk:ts
förslag oförändradt och dels bifall dertill med den förändring,
att slutorden »köpa och besitta fast egendom å landet» utbyttes
emot orden »bosätta sig å landet, äfvensom der köpa och besitta
fast egendom.»
Härefter framställde H. Exc. propos. på bifall till Utsk:ts
förslag oförändradt och, då dervid svarades många ja jemte ett
eller annat nej, förklarade sig hafva funnit ja öfvervägande.
Föredrogs ånyo Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:ts d. 14:de och
17:de dennes bordlagde Betänk. N:o 118, i ani. af väckt motion
om profs afläggande för erhållande af ledig folkskolelärarebefattning.
Gr. Lagerbjelke: Hvad motionären och Utsk:t här före
slagit
finnes redan föreskrifvet genom K. M:s Nåd. Kungörelse äf
d. 29:de Sept. 1853 g 6 mom. 3, som är af följande lydelse:
»Vid tillsättandet af lärare i sådan folkskola, som skall förses
med en vid Seminarium godkänd lärare, förfares sålunda, att, sedan
ledigheten blifvit 3:ne gånger genom den officiella tidningen
kungjord och de sökande inom 60 dagar från ledighetens första
kungörande sina. ansökningar till skolstyrelsens ordf:de ingifvit,
skolstyrelsen, der den så nödigt finner, eger förelägga de sökande
läseprof, hvilket bör fullgöras genom undervisning i den skola, der
befattningen är ledig, under en eller högst 2:ne dagar. Skolstyrelsen
upförer sedermera på förslag 3:ne af de sökande i den ordning,
.de genom gudsfruktan, kunskaper och skicklighet att undervisa
anses förtjente att komma i åtanka. I fall mindre än 3:ne
kompetente sökande sig anmält», etc.
Man finner häraf, att hvad föreslaget blifvit, redan är stadgadt
och att det, vid sådant förhållande, torde vara mindre lämpligt
att i ämnet aflåta en underd. skrifvelse till K. M.
H. VIII. 15
Den 20 Juli
På örund af hvad and råget blifvit anhåller jag således om afslag
å Ulskits hemställan.
Elier härmed slutad öfverläggning och uppå framställd propos.
blef förev:de Betänk, af R. o. Ad. afslaget.
Föredrogo3, men begärdes af flere ledamöter ånyo på bordet,
nedannämnde, d. 18:de dennes bordlagde Betänkm, nemi.:
Sammans. Stats-, Bevilln.- saint Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:ts
Betänk. N:o 20, i ani. af väckta motioner om drawback eller restitution
af erlagd tillverkningsafgift för exporteradt bränvin; och
Sammans. Lag- samt Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:ts Betänk.
N:o 23, i ani. af väckta motioner om ändring i åtskilliga delar af
gällande LegoStadga och om införande af s. k. tjenstehjonsböcker.
i st. f. nu brukliga orlofssedlar.
Slutligen föredrogs ett från Vällofl. BorgareStit ankommet
prot.-utdr. N:o 351, med inbjudning till MedStånden att instämma
uti BorgareStrts beslut rör:de StatsUtskits Utlåt. N:o 130, i ani.
af vackt motion angide återlemnande till staden Halmstad af 2
till Kronan uplåtna mindre jordlotter.
Erih. Alströmer, Carl Jonas Oscar: Jag skulle för
min del vilja tillstyrka R. o. Ad. att antaga BorgareSPts förevrde
inbjudning, emedan jag anser att beslutet i frågan sålunda blir
riktigare.
Gr. Mörner, Carl Göran Detlof: Om Staten öfverlem
nar
nu ifrågav:de jordstycke till sjelfva staden och denna sedermera
finner för godt att använda det till hamnanläggning, så lärer
väl få medgifvas att allt tillgått på sätt och i den ordning, som
vederbör. Skulle åter R. o. Ad., med frånträdande af sitt förra
beslut i ämnet, bestämma att detta jordstycke skall användas till
hamn och derföre öfverlemnas till Hanindirekt.-n, så kan man ganska
väl tänka sig, att en sådan direktion möjligen skulle kunna vilja
anse detta område såsom sin egendom och icke såsom stadens, —
något som väl icke kan vara meningen.
Af detta skäl yrkar jag att R. o. Ad. måtte vidblifva dess
förut i ämnet fattade beslut.
Hr Montgomery, Robert Nils Germund: Utan kän
nedom
om den diskussion, hvilken föranledt det beslut, sorn-nu utgör
föremål för R. o. Ad:ns pröfning, kan jag icke annat än anse
mest lämpligt, att Staten öfverlemnar jordstycket till staden och
att denna sedan öfverlåter åt hamndirektm att gå i författning om
detsammas användande; —- samt tillstyrker på den grund att R.
o. Ad. måtte vidblifva sitt förut fattade beslut.
Pen 21 ,1 n Ii f. m.
227
Gr. Lagerbjelke, Gustaf: Det vill af flen diskussion,
som i ämnet nu blifvit förd, synas, som om denna fråga vore lemligen
outredd.
Med hänsigt dertill hemställer jag att BorgareSt:ts förev:de
inbjudning mätte få hvila på bordet samt att dagens diskussion
derom må utgå ur prot:t.
Häruti instämde Gr. Mörner.
Frih. Alströmer: Jag tror icke att denna fråga är så in
vecklad
som Gr. Lagerbjelke föreställt sig; och för den händelse
tir:n skulle vilja afstå från sin anhållan om bordläggning, får jag
omnämna, att Halmstads hamn redan tillförene har åtskillig mark
sig af staden uplåten. Meningen är ock nu, att detta jordstycke
framdeles skall sammanläggas med hamnens öfriga område.
Det är således endast en genväg som blifvit genom ifrågavtde
inbjudning åsyftad. En direkt uplåtelse deraf måste ock framdeles
ega rum mellan staden och hamndirekt:n. Det är nemi. alldeles
säkert att det är för hamnen och icke för staden som denna mark
är behöflig.
Jag röstar således fortfarande för bifall till denna inbjudning.
Hr Montgomery: Hellre lin att olika meningar skulle up
stå
ronde en fråga, så enkel som denna, vill äfven jag förena mig
uti bifall till BorgareSt:ts förev;de inbjudning.
H. Exc. Hr Gr. o. Landtm, förklarade, att som den ifrågav-.
de inbjudningen blifvit på bordet begärd, komme densamma att
der hvila.
B. o. Ad. åtskiljdes kl. 8 e. m.
In fidem.
O. Brakel.
Lördagen den 21 Juli 1860.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades 6 prot.utdrag för den 20 dennes samt pleniprot.
för den 26 sisth April'.
228
J) en 21 Juli f. m.
Anmäldes och bordlädes nedannämnde, från Utsk:n inkomne
Mern. och Betänkm, nemi. från
Konstitutions U tskottet:
N:o 51, med förslag till ändring i 1 § 11 mom. och 4 g
2 mom. TryckfrihetsFörordu., om aflemnande af exemplar utaf
tryckta arbeten;
Sammansatta Bevilln.-, Lag- samt Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:t:
N:o 11, i anledn. af väckta motioner om förändring i vissa
delar af K. Förordn. den 27 Nov. 1857, ang:de vilkoren för försäljning
af bränvin och andra brända eller distillerade spirituösa
drycker;
N;o 12, i anledn. af väckt motion ang:de rättighet för Sönneby
köping att, i likhet med städer, få uppbära V5 af inom
köpingen inflytande afgifter för minuthandel med och utskänkning
af bränvin;
N:o-13, i anledn. af väckt motion ang:de tillägg till 6:te
§:n l:sta motmt af gällande HandelsOrdn.;
Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:t:
N:o 129, i anledn. af väckta motioner om förändrad lagstift
ning
i afs:de på kronohemman och nybyggen;
N:o 130, i anledn. af väckta motioner om ändring i de ang:de
fattigvården i Riket gällande föreskrifter;
N:o 131, i anledn. af väckta motioner ronde vilkoren för
kyrkors sammanbyggnad.
Föredrogs ånyo och företogs punktvis till afgörande StatsUtskits
den 18 och 20 dennes bordlagde Utlåt. N:o 123, ang:de
regleringen af utgifterna under RiksStatens Åttonde Hufvudtitel.
Usta punkten.
Utsk:ts hemställan bifölls.
2:dra punkten.
Mom. litt. a.
Hr Skogman, Carl Johan Alfred: I öfverensstämmelse
med hvad R. o. Ad. för Exped.Cheferne inom de öfriga Depart.-  Expedma beslutat, anhåller jag att det i denna punkt föreslagna
beloppet måtte höjas till 5,500 rdr.
Efter härmed slutad öfverläggning, gjordes först propos. på
bifall till Utsk:ts hemställan, men besvarades med nej; hvarefter
propos. framställdes på afslag å samma hemställan och bestämmande
af aflöningen för Exped.Chefen uti Eckles.Dep:ts KansliExped.
till 5,500 rdr, hvartill svarades ja.
D en 21 Juli f. Hl.
220
Morn. litt. b.
Hr Skogman: Likasom förut egt rum, torde äfven här
Exped.Sekret:nes löner böra bestämmas till 4,500 rdr.
Efter framstäld, men med nej besvarad propos. å bifall till
Utskits hemställan, gjordes propos. derå, att R. o. Ad., med afslag
å samma hemställan, skulle bestämma lönen för hvar oell en af
Exped.Sekretme uti Eckles.Depitets KansliExped. till 4,500 rdr,
hvilken propos. besvarades med ja.
Mom. litt. c och d.
Utskits hemställanden biföllos.
3:dje punkten.
Hr Skogman: Jag tager mig friheten att, med åberopande
af den vid Betänk, fogade reservation af Prof. Carlson, föreslå de
här ifrågav;de lönernas upförande till de belopp, som af honom
finnas uptagna.
Gr. Hamilton, Henning: I afs:de å denna punkt får jag
i likhet med Hr Skogman anhålla, att R. o. Ad. behagade be-,
stämma Bibliothekariens vid K. Bibliotheket lön till 5,000 rdr,
och vice Bibliothekariens till 3,500. R. St. bestämde vid förra
riksdagen Chefens för Riksarkivet lön till samma belopp, som nu
yrkas för K. Bibliothekarien, hvilka båda embetsman äro fullkomligt
likställiga, och äfven, i afs:de å göromålen, torde vara ungefär
lika mycket uptagna. Eör K. Bibliothekarien komma dessa nu
ytterligare att ökas genom den förestående flyttningen af bibliotheket
till Nationalmuseum, i den mån plats der kan för böckerna
beredas. Vidare behagade man vid jemförelse med universitetsbibliothekarierna
finna, att det ingalunda är rättvist att bestämma
löner till samma belopp för desse och den här ifrågav:de, då utan
tvifvel lefnadskostnaden är i mångå afseenden betydligt högre i
hufvudstaden än i småstäderna.
Jag anhåller, då jag nu för första gången har ordet vid öfverläggningen
om denna hufvudtitel, att få om densamma yttra
några ord i allmänhet. Det har ofta blifvit sagdt, och som jag
hoppas oftare yttradt än tänkt, att Regeringen icke hade något annat
sträfvande, än att så mycket som möjligt draga penningar ur folkets
fickor, och att skaffa sig betydliga medel, om icke till egen
fri disposition, åtminstone till fyllande af statsbehofven. Då dylika
yttranden förekomma under sådan form, att de göra anspråk på
att vara uttryck af det allmänna tänkesättet, ehuru de dock i
sjelfva verket endast öro uttryck af den allmänna okunnigheten,
så förtjena de visserligen icke något afseende; men då de vid
innevide riksdag äfven blifvit fälda inom ett Riksstånd, böra de
något närmare betraktas och undersökas. Det torde då tillåtas
mig nämna, och kan af hvem som helst lätt finnas, att de suni
-
230
I)eii 21 Juli f. m.
nior, sorn Stat sU t sk: t t. ex. under denna liufvudtitel tillstyrkt,
vida öfverskjuta hvad K. M:t hegart, och detta gäller sa väl om
de ordinarie och extra anslagen, som äfven de belopp, hvilka äro
afsedda att utgå såsom lån. För den händelse att Statens utgifter
komme att i någon mån öfverstiga antingen befintliga tillgångar
eller hvad folket utan svårighet kan utgöra, torde det då icke
vara billigt att skjuta skulden derför på Regeringen. Det är klart,
att för en Depart.Chef kan det icke vara annat än en anledn. till
tillfredsställelse, att de olika grenar, som tillhöra hans förvaltning,
genom ökade anslag sättas i stånd att vidare utveckla sig; och ur
denna synpunkt har jag allt skäl att vara Utskit tacksam; men
som medlem af Konungens Råd är jag skyldig att tillika taga i
betraktande Statens tillgångar och behof i allmänhet, och ur den
synpunkten kan jag icke lemna Utsk;l ett lika erkännande. Det
är nemi. omöjligt att Statsregleringen kan blifva väl upgjord, då,
sedan K. Mit efter för handen varande förhållanden beräknat Statens
tillgångar och utgifter, samt på grund deraf äskat de nödvändiga
anslagen, StatsUtskit, utan någon närmare eller noggrannare
beräkning, nästan slumpvis tillstyrker ökade anslag på grund af
en mängd enskilda motioner, utan att på samma gång bereda några
nya tillgångar, hvilka snarare tvärtom blifvit minskade. Jag
har velat yttra detta dels för att från Regeringen afvända skulden för
hvad som troligen kommer att inträffa, nemi. att tillgåugarne ej
räcka till att betacka utgifterna, dels äfven som en förklaring på
förhand, hvarföre jag möjligen kan komma att med mindre ifver
än jag eljest önskade, försvara sådana at K. M:t äskade anslag,
som af StatsUtskit blifvit afstyrkta. Hvad beträffar den nu föredragna
punkten, gör jag mig så mycket mindre samvete af att
tillstyrka hvad som blifvit hegardt, som något förökadt anslag icke
kommer att till följd deraf utgå under innevide statsregleringsperiod,
emedan den nuvide K. Bibliothekarie!) har ett särskildt anslag
för utgifvande af »Svenska språkets lagar», och icke kommer
i åtnjutande af någon löneförhöjning, så länge detta fortfar. Jag
anhåller således i alside å denna punkt om bifall till hvad K. M:t
föreslagit.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad, yttrade H. Exc.
Hr Gr. o. Landtm., att, hvad beträffade Utskits yttrande rörande
lönen för Bibliothekarien vid K. Bibliotheket, det blifvit yrkadt,
att R. o. Ad., med afslag derå, skulle bevilja det af K. M:t äskade
beloppet, 5,000 rdr, dock under det af K. M:t för tjenstens
nuv.de
ning icke förekommit vid Utskits hemställan angtde lönen för
vice Bibliothekarie!]; och skulle, med anledn. häraf, delning af
propos. ega rum.
Härefter framstäldes först propos. på bifall till Utskits yttrande
ronde lönen för Bibliothekarien och besvarades med nej; hvarefter
propos. gjordes på afslag å samma yttrande samt lönens be
-
I)en 21 Juli f. m
231
stämmande till 5,000 rdr med olVanniimnde förbehåll, dervid svarades
ja.
Sedermera blef propos. å bifall till Utsk:ts hemställan ang:de
vice Bibliothekariens aflöning framstäld och med ja besvarad.
4:de punkten.
Hr Cederschiöld, Gustaf: För min del skulle jag vara
mycket mera benägen att bifalla K. M;ts Propos., än Utsk:ts förslag,
men vågar dock tro, att det onda, som man vill motverka,
icke låter sig bota med litet penningar. De religiösa söndringar,
hvaröfver man här klagar, tror jag icke heller vara så fördömliga,
utan måste anse dem som tecken till ett vaknadt religiöst lif, under
det flertalet af dem, som fördöma all s. k. sekterism, sjelfva äro
fullkomligt indifferenta. Den religiösa enheten kan icke vinnas
annat, än på bekostnad af det religiösa lifvet. Man må för öfrigt
i detta afs:de hysa hvad åsigter som helst, så är det dock säkert,
att ett anslag till underhållande af 3 eller 4 resepredikanter icke
kan vara ett verksamt medel emot det förmenta onda, sorn man
påstår vara så vida sprid t, och hvars rot snarare är att söka i
presterskapets bristande bildning och i de för detsamma gällande
befordringslagar, till (öije af hvilka de utmärktaste platser inom
kyrkan ofta innehalvas af personer, som förut icke haft någon kyrklig
verksamhet. Jag yrkar för min del afslag, så mycket heldre,
som ett bifall skulle inleda oss på ett farlig princip, nemi. att
Staten borde blanda sig i kyrkans angelägenheter.
Frih. Creutz, Steffan: Det kan icke undgå att väcka
den största upmärksamhet, huruledes Domkapitlet i Upsala genom
sin framställning hos K. M:t uti ifrågav:de alside erkänt presterskapets
svaghet och oförmåga att npfylla sina pligter. Det synes
mig dock, att landet redan gör tillräckligt stora upoffringar; vi
hafva enligt de sista statistiska upgifterna omkr. 8,000 prester i
landet, och om man dertill lägger öfriga tjenstemän och betjente
i och för kyrkans tjenst, så stiger antalet till 16,000. Vidare
innehar presterskapet en stor del af landets jord, som i allmänhet
blir ganska illa vårdad, då hvar och en strätvar att utbyta sin
lagenhet emot en annan med högre inkomster. Under sådana förhallanden
är det väl mycket hegardt, att ytterligare medel skola
anvisas lör nya, hvilka skola fullgöra hvad som ålegat de nuv:de,
men desse icke förmått. Jag anhåller om afslag å denna punkt.
Hr Bildt, Didrik Gillis: Man har mot den föredragna
punkten anfört, att det föreslagna anslaget skulle afse att förqväfva
de religiösa rörelser, som upstått flerstädes i landet och äro
att betrakta som tecken till ett vaknadt religiöst lif. Detla är
dock ingalunda förhållandet, utan det är afsedt att möjliggöra en
förstärkning af liyerekrafter å de orter der sådan kan till följe af
särskilda förhållanden blifva nödvändig, och det torde vara ea
232
Dan 21 Jnli f. m.
skyldighet att tillse det de, som söka och behöfva religionsundervisning,
ieke må sakna sådan. Vidare har man sagt, att Staten
icke borde blanda sig i kyrkans angelägenheter eller understödja
henne; men hår är endast fråga om att de nödvändiga utgifterna
skulle få bestridas af besparingarne å 8:de hufvudtiteln, och detta
torde hvar och en finna icke innebär någon våda af det slag, som
man säger sig frukta. Jag tror mig alltså ega fullt skäl att anhålla
om bifall till denna punkt.
Gr Hamilton: Jag instämmer med Hr Cederschiöld full
komligt
deruti, att det onda, hvaraf våra kyrkliga förhållanden för
närv:de lida, icke kan botas med litet eller ens mycket penningar,
men sådan har varit hvarken Domkapitlets i Upsala, K. M:ts eller
StatsUtsk:ts mening. Lika litet är afsigten att, såsom Frill. Creutz
befarat, öka presterskapets antal, hvilket blifvit af Frih. Alströmer
föreslaget, men af StatsUtskit afstyrkt; utan frågan är helt enkelt
att sätta K. M:t i tillfälle att å de orter, der sådant kan blifva
nödigt, använda biträde af prester från annat håll, hvilket icke nu
låter sig göra, då man icke har några medel till ersättning folden
dermed förenade kostnad. Jag skall söka genom ett exempel
visa nödvändigheten af att åtminstone någon gång en prest kan
behöfva användas utom det område der han upbär sin lön. I ett
af rikets största pastorater afled kyrkoherden, och i hans ställe
sattes en vice pastor, en ung man, hvars skicklighet jag icke drager
i tvifvel, men som icke hade tillräcklig erfarenhet för att vårda
ett så stort pastorat, särdeles som inom detsamma söndringar
hade inträffat. Pastoratet var så stort, att der funnos tvenne komministrar,
af hvilka den ene var 7 0 år gammal; och kort efter
kyrkoherdeledigheten dog den andre komministern, hvars plats måste
fyllas genom en vikarie. I detta stora pastorat funnos således
endast en 7U:årig komminister och 2 yngre prestman. Samtidigt
dermed hade äfven åtskilliga bekymmersamma söndringar yppat
sig derinom. En värd talare har visserligen ansett sådana söndringar
bevisa lif, — ja! detta är också sannt, på samma sätt
som man endast genom sjukdom kan få begrepp om helsa; ty om
aldrig sjukdom inträffade, skulle man anse helsan som ett normaltillstånd,
på hvilket hvar och en kunde göra anspråk. Det är
blott genom söndring man kommer i erfarenhet af hvad enhet vill
säga, och den förra skulle säkerligen icke finnas, om ej den högste
styresmannen af dessa, som af alla andra angelägenheter, ansåge
den verka till vår förkofran och vårt sanna väl. Men härmed
må vara huru som helst, så torde det väl, när dessa söndringar
framkalla allmän oro, vara en pligt, visserligen icke att
med våld tillintetgöra dem, men att tillse, huruvida icke genom ett
bättre meddelande af de gudomliga sanningarna, man må kunna
sätta en gräns för denna oro. Sådant försöktes också i det pastorat,
som jag förut omnämnt. Dit skickades en äldre prestman,
som för- och eftermiddagar höll bibelförklaringar, samt tillika gaf
tillkänna, att han vore att tillgå för hvar och en, som möjligen
kunde önska att enskildt samtala med honom. Det är verkligen
Dell 21 Juli f. m.
högst intressant att läsa berättelsen om lians verksamhet, att se
huru ifrigt man omfattade tillfället att höra ordet framstäldt i sin
sanning, och huru manga personer förklarade, att dessa enskilda
samtal voro de lyckligaste ögonblick i deras lif. Visserligen blefvo
icke de omvända, som redan omfattat en mot vår statskyrkas bekännelse
stridande lära — och sådant var icke heller afsedt —,
men de, som vacklade i sin tro och' voro upfylde af andligt bekymmer,
kände sig upbyggde och styrkte. Denne prestman verkade
inom en ort med 9,000 innevånare, af hvilka måhända icke
mera än 5 å 6 tusen varit i tillfälle att höra honom: men om
icke mera än T/io af alla dessa haft någon nytta af hans besök,
månne det icke ändå var skäl att göra någon upoffring för att
vinna ett sådant ändamål? Det har med den K. Propos:u ingalunda
varit afsedt att tillsätta nya prester, som skulle sändas omkring
i landet såsom resepredikanter, utan blott att, der ett verkligt
behof af biträde för själavården förefinnes, och det i församlingen
tjenstgörande ordinarie presterskapet icke kan åläggas att
betala sådant biträde, K. M:t icke af brist på medel skall vara
urståndsatt att fylla detta behof. Man har sagt,, att den begärda
summan, 10,000 rdr om året, skulle vara alltför obetydlig, men
så är icke förhållandet, då man nemi. påminner sig att ändamålet
är endast att anskaffa tillfälligt biträde på sådana punkter, der
behofvet deraf visar sig mest trängande. Kostnaden för det särskilda
fall jag nyss omnämnde, besteg sig inalles till omkring 800
rdr, och således skulle anslaget räcka till sådant extra biträdes användande
12 gånger om året, hvilket jag tror blefve någorlunda
tillräckligt.. Hvad nu beträffar Utsk:ts framställning i ämnet, så
kan med skäl deremot invändas, dels att det icke är i grundsats
riktigt, att B. St:r göra anvisningar på besparingarne, dels också
att, då Utsk:t säger besparingarne stå till K. M:t.s disposition och
icke höra till Staten, derigenom en temligen obegränsad summa
lemnäs till K. Mits disposition för detta ändamål; men jag skall
dock icke motsätta mig antagandet af Utsk:ts förslag till beslut,
så vida B. o. Ad. anser detsamma böra föredragas framför K. Mits
framställning, som likväl enligt min tanke är både principenligare
och i och för sig rikligare.
Hr Cederschiöld: Det har icke varit min mening att
stämpla den föreslagna åtgärden såsom en följd af intoleranta tänkesätt;
jag har blott velat säga, att det begärda beloppet är för
obetydligt, för att dermed något skulle kunna uträttas. Jag tror
vi hafva här i landet 6 ä 7 tusen prester, hvilkas löner och andra
inkomster säkerligen upgå till millioner; och hvad desse icke
förmå åstadkomma, det skulle vinnas genom den lumpna summan
af 10.000 rdr?! Lika med Gr. Hamilton tror jag för öfrigt det
ej vara rätt, att B. St., om de anse ett sådant behof som det
ifrågavide förefinnas, för detsammas fyllande göra anvisning på besparingarne,
hvilka äro afsedde för oförutsedda behof; men för min
del fortfar jag i begäran om afslag å punkten i sin helhet.
234
I) fl n 21 Juli f. tn.
Fril). Creutz: Jag liar blott velat, ined anledn. af Gr. Ha
miltons
och Hr Bibits anföranden, anmärka, att det tydligen ar
uttryckt i Utsk:ts Betänk., att meningen vore att anställa resepredikanter,
likasom det tydligen synes, att härigenom presternas
antal skulle förökas. Jag tror dock, att detta antal redan förut
är för vårt land alldeles tillräckligt, och framhärdar i mitt yrkande
om afslag på denna punkt.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad, samt H. Exc. Hr
Gr. o. Landtm, uptagit de derunder gjorda yrkanden & dels bifall
till och dels afslag å Utskits hemställan, Iramstälde H. Exc. propos.
på bifall till densamma och, då dervid svarades många ja jemte
några nej, förklarade sig hafva funnit ja öfvervägande.
Emot detta beslut anmälte Hr Cederschiöld sin reservation.
5:te—20:de punkterna.
Utsk:ts hemställanden biföllos.
H. Exc. Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att anslag blifvit
utfärdadt till fortsättande af plenum kl. 6 e. m.
2 lista punkten.
Gr. Hamilton: Såsom Utsk:t här anfört, har af R. St:rs
Revisorer vid 2 särskilda tillfällen den anm. blifvit gjord, att de
kapitaler, som tillhöra Lappmarks Ecklesiastikstat, äfvensom den s.
k. »Kanslistyrelsens handkassa», och hvilka f. n. stå i StatsKont.,
borde öfverlemnas till Riksg.Kont., emot det att R. St:r beviljade
ett mot räntan på dessa kapitaler svarande anslag. Derom har
äfven förut af R. St:r framställning blifvit gjord till K. M., som
dock afsiagit densamma. De motiver, som blifvit anförda för ett
sådant kassornas öfverlemnande till Riksg.Kont., hafva egentligen
varit, att deras förvaltande skulle för StatsKont. medföra ett besvär,
som vore oförenligt med eller åtminstone främmande för dess
öfriga åligganden. Dervid har blifvit anmärkt, dels att samma
mål kunde vinnas utan en dylik öfverflyttnirig, nemi. derigenom
att StatsKont. inlöste Riksg.Kont:s räntebärande obligationer, i
hvilket fall StatsKont. icke finge något besvär med medlens förräntande,
och deremot Riksg.Kont. finge dessa disponibla; dels ock,
att Kanslistyrelsens handkassa alldeles icke är af beskaffenhet att
böra stå till R. St:rs disposition, till följe af det särskilda sätt,
hvarpå densamma upkommit.
För lång tid tillbaka, då det någon gång inträffade, att Svenska
fartyg strandade på Barbaresk-kusterna och besättningen gjordes
till slefvar, anställdes inom hela riket kollekter för återköpandet
af dessa olyckliga. Understundom upstod på dessa medel öfverskott,
som då ingick till Kanslistyrelsens handkassa. Ett annat
ändamål, för hvilket kollekter insamlades, var understöd åt fremlingar,
särdeles Tyskar, som här i landet råkade i nöd, och särskildt
medgafs älven en kollekt för upbyggande af en Luthersk
Bni 21 Juli f m
235
kyrka i Moskwa. Hvarföre dessa medel ej användes för iipgifna
ändamål, kanner jag icke, men emedlertid blefvo de öfverlemnade
till Kanslistyrelsen, och förstärktes slutligen ytterligare genom behållningen
å profpsalmbokeu år 1818. Dessa medel hafva således
kommit från flera olika håll, men icke alls genom statsanslag; och
K. M., som deröfver hade dispositionsrätt, anbefallde att räntan
skulle användas till resestipendier och lärda verks utgifvande. Hvad
beträffar Lappmarks Eckles.-verks fond, så har denna visserligen
till större delen upkommit genom öfverskott på anslag till ecklesiastika
ändamål, men likväl icke helt och hållet, ty äfven till denna fond
halva ingått en del kollekter, hvarigenom densamma vuxit till sitt
nuv:de belopp. Då således K. M. med fullt skäl egde dispositionsrätt
olver sjelfva kapitalerna, och de ändamål, för hvilka Lappmarks
Eckles.-verk är alsedt, någon gång kunna behöfva ett tillskott
utöfver de medel, R. St:r särskildt för dem anslå, ansågs det.
icke vara skäl, att K. M. afhände sig denna rätt. Då framställning
derom förnyade gånger blifvit gjord, men af K. M. afslagen,
samt inga nya skäl för ett bifallande deraf tillkommit, finner jag
deri någon betänklighet vid att K. M. nu skulle kasta ifrån sig
den ifrågav:de dispositionsrätten. I alla händelser synes det icke
vara lämpligt att, då K. M. fattar ett beslut, der K. M. är i sin
goda rätt, R. St:rs StatsUtsk., blott för att hämnas på K. M.,
föreslår ett alldeles motsatt. Det allmänna kan aldrig befinna sig
väl deraf att, då den ena Statsmakten begagnar sin goda rätt, den
andra tillgriper kraftåtgärder för att på ett mindre behagligt sätt
visa huru långt dess rättigheter sträcica sig. — En förändring af
det nuv:de förhållandet skulle jag dock anse vara lämplig, nemi.
den som finnes omnämnd i den reservation, som förekommer pag.
50, alt nemi. anslaget upföres endast som förslagsanslag, då det
deremot hittills varit på engång förslags- och reservationsanslag,
hvarigenom inträffat att, så snart utgifterne från fonden icke upgått
till de anslagna 1 1,000 rdr, med tillägg af räntan å sjelfva
kapitalet 34,000 rdr, så bar detta sednare blifvit ökadt med den
upkomna behållningen. En sådan tillökning af kapitalbeloppet
anser jag icke behöflig, och får derföre anhålla, a.tt det nuv:de anslaget
af 1 1,000 rdr till Lappmarks Eckles.-verk måtte fortfarande
i RiksStaten uptagas, dock endast såsom förslagsanslag.
Hr Bildt: I fordna tider var det ganska vanligt dels att
anvisa särskilda inkomst-titlar för bestridande af vissa utgiftsposter,
och dels att samla särskilda fonder för vissa bestämda ändamål j
men i samma mån som statsskicket blifvit mera utveckladt, har
man sökt undvika denna otjenliga metod, och komma till en större
enkelhet i ats:de å budgeten. En följd af dessa åsigter har också
varit, att såväl R. St:rs Revisorer som R. St:r sjelfva vid flera
tillfällen uttalat den önskan, att dessa gamla fonder, som nu förvaltas
af olika embetsverk och myndigheter, måtte uphöra, utan
att R. St:r någonsin skulle haft för afsigt att fråntaga K. M. dess
rättighet att desamma disponera. Man har blott velat' från embetsverken
borttaga bestyret med dessa kassors förvaltning, och
Den 21 Juli f. m.
opinionen om lämpligheten af denna åtgärd har vid hvarje riksdag
vunnit alltmera terrain. Jag tror väl också, att det slutligen
kommer att gå derhän, att de blifva öfverlemnade till Riksg Kont.,
som då får till K. M. öfverlemna räntan derå samt i sina räkenskaper
redovisa dem så till kapital som till ränta. En bland dessa
kassor, hvilken varit föremål för särskild upmärksamhet, är just
den ifrågav:de fonden, bestående, såsom Gr. Hamilton redan uplyst,
egentligen af 2:ne särskilda delar: den gamla, som upkommit af
statsmedel eller besparingar på de medel, som voro anvisade för
Eckles.-verket i Lappmarken, och den sednare tillkomna, eller den
s. k. Kanslistyrelsens handkassa. — För min del tror jag visserligen,
att den af Revisorerna och R. St:r vid flera tillfällen föreslagna
åtgärden skulle medfört enkelhet i sjelfva budgetens upgörande
och äfven fördelar i afs:de å medlens förvaltning; men då
K. M. icke velat härtill lemna bifall, är jag af samma tanke som
Gr. Hamilton, att man icke bör söka framtvinga en åtgärd, som
kan få utseende af ett slags misstroendevotum. Jag instämmer
derföre med honom i anhållan om bifall dertill, att de ifrågav:de
medlen må fortfarande stå till K. M:s disposition såsom hittills,
dock icke såsom både förslags- och reservationsanslag, utan blott
som förslagsanslag.
Hr Montgomery, Robert Nils Germund: Visserligen
synes det som R. Stms vid föreg:de tillfällen gjorda framställningar
i detta ämne kunnat vinna K. M:s bifall, då dermed endast
åsyftats att behandla den nu befintliga fonden på samma sätt som
den förra; men då så icke skett, och då jag dessutom inom Utsk:t
ej delat deras tanka, som bidragit till den i Betänk:t gjorda framställning,
förenar jag mig med de båda föreg:de talarne.
Efter härmed slutad öfverläggning framställdes först propos.
på bifall till Utskds hemställan, men besvarades med nej, hvarefter
propos. gjordes derå, att R. o. Ad., med afslag å samma hemställan,
måtte besluta, att för Lappmarks Eckles. verk skulle såsom
förslagsanslag upföras enahanda belopp som i nu gällande Riksstat,
eller 11,000 rdr; hvartill svarades ja.
22:dra punkten.
Hr Cederschiöld, Gustaf: Att det icke står fullkomligt
val till med presterskapets bildning i vårt land, torde icke af någon
kunna förnekas, aldrnminst som Domkapitlet i Upsala sjelft i
en sin skrifvelse erkänt och som stöd för sina önskningar om det
nu ifrågav:de anslaget åberopat detta förhållande. Men icke ligger
felet i bristande anslag och tillgångar, utan snarare i befordringssättet.
Man hör visserligen ofta klagas öfver den tilltagande
prestbristen, men dock inträffar aldrig att något pastorat, äfven
med ringare löneförmåner, står obesatt af brist på sökande. Att
på sådant sätt, som här afses, medelst stipendier inlocka ynglingar
på en bana, der de framdeles måste se sig förbigångna af personer,
D e n 21 Juli f. m.
237
sorn egnat sin föreg:de verksamhet åt helt annat håll, är ett sätt
att gå till väga, som jag ingalunda vill understödja, och jag yrkar
derföre att det begärda anslaget icke måtte beviljas, öfvertygad som
jag är, att de påpekade missförhållandena skulle häfvas, om det
toges till regel att vid befordran till presterliga lägenheter göra
afs:de i främsta rummet på den inre drift och kallelse, utan hvilka
denna verksamhet endast blir en tora formalitet och icke medför
någon egentlig välsignelse.
Frih. Creutz: Det i denna punkt begärda anslag måste jag
till alla delar bestrida, ingalunda af hat eller ovilja mot presterna,
men emedan jag icke kan gilla det system, som nu räder. Det
är nemi. stridande emot kristendomens anda, som innebär att hvar
och en skall vara sin egen själasörjare, utan att behöfva någon
medlare mellan sig och Gud. Detta system att bilda en särskild
kast, som för lön och betalning skall belastas med våra andliga
angelägenheter, kan jag icke erkänna, det må hafva bestått i 1000-  tals år och det må herrska i alla kristna länder. Den tid hoppas
jag dock en gång skall komma, då man inser, att presten, sådan
hans ställning och upgift är i det nuv:de samhället, egentligen är
en öfverflödsartikel, och att den ändliga bildningen icke bör söka
sin härd vid Universiteten, som frambringa vetenskapsmän, utan
kan vinnas i hvilken hydda som helst. Jag anhåller om afslag.
Gr. Hamilton: Af Upsala Domkapitels skrifvelse öfver
detta ämne har jag visserligen icke fått ani. förmoda, att vårt presterskap
i allmänhet skulle vara så dåligt som den förste talaren i
denna fråga synes antaga, men den synes mig utvisa, att den bildning,
som prestkandidaterne erhålla vid Universiteten, icke är fullt
tillräcklig, och att någon förbättring i anstalterna derför erfordras.
Detta gäller isynnerhet de praktiska öfningarna, hvilka" icke så
mycket som önskligt vore begagnas, äfven af det skäl, att de studerande
merändels måste, i anseende till medellöshet, antingen konditionera
eller ock tillbringa en stor del af studietiden i sina hemorter.
Jag vill så till vida gifva Frih. Creutz rätt som jag tror
att man icke genom blott läsning bildar sig till skicklig prest,
men jag tror icke som han att man födes dertill af naturen, utan
att dertill fordras särskild undervisning och bildning. Vid främmande
universiteter har man också på dessa praktiska öfningar lagt
större vigt, än man hos oss kunnat göra, just af det skäl, att prestkandidaterne
i allmänhet nödgas tillbringa eu stor del af sin studietid
utom Universitetet, och det är för att kunna sätta dem i
stånd att vid detsamma vistas som man begärt detta anslag; ingalunda
för att locka någon in på prestbanan, hvilket också svårligen
läte sig göra genom löfte om några hundra rdrs understöd
under loppet af 2 å 3 år.
Man har äfven anmärkt, att så beskaffade understöd icke meddelas
studerande inom andra riktningar; men jag får i detta afs:de
erinra, att läkare under sin långa kurs ega tillgång till särskilda af
238
Den 21 Jn i f. m.
Staten bekostade stipendier, utom de vanliga, som disponeras vid
Universitet. Någon nvhet innebär således ieke detta förslag.
Hvad beträffar sjelfva beloppet, vill jag icke envist hålla fast
vid den af K. M. äskade summan, emedan jag fruktar att, om R.
St:r bifalla allt hvad Utsk:t i andra fall föreslagit utöfver hvad
K. M. äskat, tillgångarna icke skola blifva tillräckliga att betacka
utgifterna; utan inskränker jag mig till att anhålla om bifall till
StatsUtskcts framställning.
Hr Cederschiöld: Det är med särdeles tillfredsställelse
jag kan instämma i en del af Gr. Hamiltons talangfulla yttrande,
nemi. i afs:de å det mundtliga föredragets vigt. Men det är icke
uteslutande genom de praktiska öfningarne, som man vinner denna
färdighet, utan dertill fordras i främsta rummet en verklig andans
kallelse, hvilken säkerligen icke finnes hos aila eller ens flertalet
af våra pastorer. Jag har sagt och jag uprepar det, att grundfelet
i denna institution ligger i befordringssystemet, att till presterliga
tjenster, och företrädesvis till de förmånligaste, befordras personer,
som förut egnat sig åt helt andra sysselsättningar och arbeten.
Så länge detta fortfar, kommer det alltid att vara brist inom de
e. o. prestmännens klass.
Gi. Hamilton: Jag är med den siste talaren öfverens i
allmänhet, men, som det synes, skilja vi oss från hvarandra deri
att han icke vill tillskrifva de praktiska öfningarna så stor vigt
som jag tror dem ega. Men äfven af ett annat skäl är det af
vigt, att prestkandidaterne ega tillfälle att någon längre tid uppehålla
sig vid universitetet och komma i närmare beröring med de
theologie professorerne, nemi. på det att dessa må kunna få visshet
om, huruvida de förre verkligen ega den inre kallelse, hvarom
Hr Cederschiöld talat. Om icke en sådan kallelse förefinnes, kunna
de då derom uplysas och erhålla ett vänligt råd att icke ingå på
en bana. för hvilken de icke passa. Jag anhåller ånyo om bifall
till ,Utsk:ts förslag.
Hr Wrangel, Erik Fredrik: Att prestbristen öfverallt
i landet är ganska stor och bekymmersam, kan icke förnekas och
bevisas äfven deraf, att flera ganska lönande komministraturer icke
kunnat utan svårighet besättas. Det är för att underlätta deras
sträfvanden och studier, hvilka egna sig åt detta vigtiga och mödosamma
kall, som Utsk:t föreslagit detta understödsbelopp, som
dock blott är hälften af hvad K. M. begärt, och att det icke kan i
sjelfva verket anföras några giltiga skäl emot anslagets beviljande,
har Gr. Hamilton redan fullständigt visat, hvadan jag anhåller om
bifall till Utsk:ts förslag.
Frih. Creutz: Mycket bättre fin att bevilja anslag för
ifrågav:de ändamål vore det att gifva medel för att bereda de studerande
i allmänhet tillfälle att mundtligen uttrycka sina tankar.
Att bilda prester anser jag vara alldeles orätt, ty i hela Nya Te
-
Den 21 Juli f. m.
239
stamentet förekommer ieke ett enda uttryck, som det ringaste stöter
på prest; och del är af så mycket större vigt att detta förslag
icke bifalles, som hur är fråga om, huruvida ungdomen skall egnas
åt arbete eller åt ett sysslolöst prestlif, som är af föga eller
ingen vigt för samhället. Jag anhåller örn afslag.
Efter härmed slutad öfverläggning samt uptagande af de derunder
gjorda yrkanden å dels bifall till och dels afslag å Utsk:ts
hemställan, framställdes propos. å bifall till densamma, och, då dervid
svarades många ja jemte några nej, förklarades ja haft öfvervigten.
Frih. Creutz begärde votering.
Uplästcs och godkändes följande voter.-propos.:
»Den som bifaller StatsUtskits uti 22:dra punkten af Utlåtit
Nio 123 gjorda hemställan, röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner nej, afslår R. o. Ad. berörde hemställan».
Vid voteringens slut hade rösterna utfallit sålunda:
Ja — 43.
Nej — 7.
Frih. Creutz reserverade sig emot detta beslut.
23:dje punkten.
Utskits hemställan bifölls.
24:de punkten.
Momit litt. a.
Hr Olivecrona, Knut: Det enda skäl, Utskit anfört för
afslag å K. M:s begäran af 4,500 rdr för inrättande af en ny
profession vid Upsala Universitet, är att den af K. M. förordnade
komitén, som 1859 algat' sitt betänk, öfver sättet för den medicinska
undervisningens ordnande, icke ansett denna profession vara
i främsta rummet nödvändig. Jag får dock fästa upmärksnmlieten
derpå, att såväl Akademiska Konsistoriet och Kanslersembetet sora
nu äfven Regeringen haft en annan åsigt; och åtminstone de båda
sistnämnda Auktoriteterne stå uphöjda öfver de meningsskiljaktigheter,
som eljest kunna mer eiler mindre ensidigt upträda emot
hvarandra. — Hvad beträffar sjelfva saken, så är klart att, då
flera läroämnen äro sammanförda under en enda lärostol, såsom
här anatomi, fysiologi och rättsmedicin, professoren måste företrädesvis
omhulda ett af dessa ämnen, som här naturligtvis blir anatomien,
dels såsom det praktiskt vigtigaste, dels emedan samme
professor tillika är prefekt för anatomisalen. Det torde derföre
vara tydligt, utan att jag här behöfver ingå i någon utveckling af
240
I) e n 21 Juli f. m.
vigten af fysiologiens studium, att detta ämne måste utbrytas; och
får jag derföre anhålla, det K. o Ad. behagade, med afslag fi Utsk:ts
framställning i denna punkt, litt. a, antaga hvad K. M. i den
Nåd. Proposm i detta afs:de föreslagit oell begärt.
Gr. Hamilton: Den af nästföreg:de talare omnämnda
komitén har visserligen ieke upfört detta anslag i Dsta klassén,
utan blott i den 3:dje; men komitén säger tillika, att i 3:dje klassen
äro de anslag upförda, som ansetts af bebofvet i hög grad påkallade,
och det torde således vara svårt att i komiténs betänk,
finna ett stöd för afslag. Man har äfven anmärkt, att K. M. ännu
icke fattat sitt beslut med ani. af komiténs framställning; men af
de deröfver infordrade utlåtm från vederb:de auktoriteter inkom
det sista icke förr än i slulet af April, och som flera motioner
voro inom RiksStånden väckta i dithörande ämnen, ansågs det
lämpligare att dröja något med frågans afgörande. — Hvad nu
särskildt beträffar den begärda nya professionen, så torde det vara
allmänt erkändt, att fysiologien på sednare tider vunnit en sådan
utveckling, att den måste betraktas som en vetenskap för sig och
äfven fordrar vid Universitetet en särskild lärare, som uteslutande
egnar sig åt dess studium, så mycket mera som vid landets 3rne
medicinska högskolor f. n. icke tinnes någon särskild lärare i denna
vetenskap. Om, hvilket äfven blifvit audraget såsom motskäl, den
medicinska fakulteten i Upsala komme att förflyttas till Stockholm,
så vore ju ingenting naturligare, än att den person, som redan i
Upsala innehaft en sådan lärostol, och således måste anses fullt
qvalificerad för densamma, då finge en dylik plats i hufvudstaden.
Då Utsk:t för öfrigt icke anfört några egentliga skäl till afslag,
anhåller jag att R. o. Ad. ville i detta fall bifalla K. M:s Propos.
Hr Cederschiöld, Gustaf: Por min del tror jag icke,
att Medicinska Fakulteten i Upsala kan blifva fullständig, äfven
om den nu föreslagna professionen skulle beviljas: hvarföre skulle
då icke äfven en särskild sådan i rättsmedicin inrättas? — Att,
såsom Gr. Hamilton sagt, den nye professorn i fysiologi skulle, om
den medicinska undervisningen förlägges till hufvudstaden, kunna
åläggas tjenstgöra i samma egenskap härstädes, tror jag för min
del icke, såvida ej ett särskildt förbehåll i denna syftning intages
i hans fullmakt. Då i alla händelser K. M. ännu icke fattat sitt
beslut öfver den medicinska undervisningens ordnande, torde det
icke vara skäl att binda händerna på K. M., hvarföre jag anhåller
om bifall till Utsk;ts Betänk, i denna punkt.
Hr Montgomery: Utan att vilja ingå i någon undersök
ning
om fördelarue af den medicinska undervisningens ordnande
på det sätt komiterade föreslagit, får jag blott på den grund,
att K. M:s beslut i detta afs. ännu icke är fattadt, och då komitén
uppfört denna beställning i 3:dje klassen — ehuru åt denna
klass blifvit gifven rubriken: »i hög grad af behofvet påkallade»,
— anhålla om bifall till Utsk:ts framställning i denna punkt.
Gr.
l)eii 21 Juli f. m.
24 1
Gr. Taube, Henning Adolf: Tvenne föregående talare
hafva så väl framställt behofvet af det af K. M:t begärda anslaget,
att för mig icke mycket återstår att tillägga. Hr Cederschiöld
har påstått, att Medicinska Fakulteten i Upsala icke
skulle blifva fullständig äfven om en ny professor utnämndes;
det säkra är att den åtminstone blefve fullständigare än den nu
är. För öfrigt synes mig, att man gör orätt i att sammanblanda
denna särskilda fråga med den småaktiga striden mellan Fakulteten
i Upsala och Carolinska Institutet i hufvudstaden. Oberoende
af allt detta torde nödvändigheten af den ifrågavarande professionen
icke kunna bestridas, och jag anhåller derföre om bifall till
K. Mits Propos. i denna punkt.
Frih. von Duben, Gustaf: Lika med Utskit anser jag
visserligen, att med den ifrågavarande nya professionens inrättande
kunde anstå tilldess K. Mit fattat sitt beslut angående den medicinska
frågans lösning; men å andra sidan kan icke förnekas den
stora vigten af fysiologiens studium och behofvet af en särskild
lärostol i detta ämne. Om derföre sådan anstalt kunde fogas,
att, såsom Gr. Hamilton nyss antydde, den blifvande professorn
ålades att, i händelse af medicinska fakultetens flyttning till Stockholm,
äfven flytta med hit, så tror jag K. Mits förslag kunde
utan fara bifallas, såvida icke dervid förekomme, att en dylik
profession, då fråga endast är om en sådan, otvifvelaktigt har sin
plats bättre här i hufvudstaden, der rikare tillgång på erforderlig
materiel för fysiologiska experimenters anställande finnes. Det är
nemligen för denna vetenskapsgren ej nog att hafva till sin disposition
ett rikt bibliothek; man måste, för att utröna de fysiologiska
sanningarne, dels hafva tillgång till en vidsträckt klinik, dels
ofta anställa försök med lefvande djur, hvartill veterinär-inrättningen
och fiskargången här lemna rikligt tillfälle. Då jag sålunda
tror att en sådan lärostol skulle hafva sin rätta plats i Stockholm
och icke i Upsala, anhåller jag om bifall till Utskits framställning.
Hr Bild 11 För min del tror jag det rätta i denna fråga
vara att gå en medelväg, och icke så strängt hålla sig blott till
hvad komitén i sitt interimistiska förslag uppfört såsom i främsta
rummet nödvändigt; utan äfven fästa afseende vid de utlåtanden,
som blifvit af andra kompetenta auktoriteter afgifna öfver
detta komiténs Betänk., och hvilka varit för StatsUtsk:t tillgängliga.
Då dessa vitsordat nödvändigheten af den ifrågavarande
lärostolen, som också icke blifvit af någon egentligen bestridd,
tror jag den Kongl. Propositieu böra i denna punkt vinna bifall,
hvarvid dock i den blifvande professorns fullmakt bör intagas det
vilkor, att han är skyldig underkasta sig den förändrade tjenstgöring,
som kan blifva en följd af den medicinska undervisningens
omanordning.
H. VIII 16
242
I)en 21 Juli f. m.
Gr. Hamilton: Man liar motsatt sig det af K. M:t äska
de
anslaget dels af påstådd grannlagenhet mot K. M:t, för att
icke binda Dess händer vid det slutliga afgörandet af den s. k.
medicinska frågan, dels ock för att ieke binda K. St. i fråga om
vare sig Universitetets eller Medicinska Fakultetens flyttning. Om
emedlertid en sådan åtgärd skulle komma att beslutas, torde hvar
och en inse, att i förhållande till allt, som skulle behöfva flyttas,
den ifrågaställda professionen är en sådan obetydlighet, att den
gör hvarken till eller ifrån. Skulle nu R. St. emedlertid afslå
K. M:ts begäran i detta fall, så vore det att gifva sig sjelfva dementi,
och uppenbart stridande emot de åsigter, R. St. uttalade i
sin underd. skrifvelse till K. M:t vid förra riksdagen. En sådan
omkastning i R. St:rs tänkesätt skulle så mycket mera väcka förvåning,
som sedan sista riksdagen icke några särskilda omständigheter
tillkommit, med undantag af detta Komité-Betänk., som visserligen
må vara af ganska stor betydelse, men hvarmed frågan
ingalunda är uttömd eller fullständigt förberedd till afgörande,
hvilket ock bestyrkes deraf, att K. M:t ej ansett sig kunna ännu
företaga densamma. Man liar sagt, att StatsUtskit haft tillgång
till alla handlingar rörande denna fråga; men i afs:de å de af
vederbörande Auktoriteter afgifna utlåtanden öfver Komiterades
Betänk, är jag i tillfälle att betyga motsatsen, alldenstund dessa
befunnit sig i min portfölj alltsedan de inkommo till K. M:t, och
ligga der ännu. Jag vill för öfrigt icke inlåta mig på den vidtomfattande
frågan om den medicinska undervisningens förflyttning
till Stockholm; men äfven om en sådan blefve besluten, så lärer
den väl icke omedelbart kunna utföras, då nemi. Carolinska Institutet
ipke kan vara beredt att genast mottaga alla medicinae studiosi
från Universitetet. Här finnes nemi. vid nämnda Institut
icke mer än ett enda laboratorium för den chemiska undervisningen,
icke mer än 3 föreläsningssalar. Jag säger detta ingalunda
för att förringa Institutets värde, som jag är den förste att erkänna,
utan blott för att visa nödvändigheten deraf att den medicinska
undervisningen fortfarande åtminstone någon tid bedrifves
vid Universitetet, emedan den icke kan, som sig bör, annorstädes
uppehållas. Jag får således ånyo anhålla om bifall til! det af K.
M:t för ifrågavarande ändamål begärda anslag. Vill man nödvändigt
dervid fästa ett sådant vilkor, som Hr Bildt föreslagit, så
har jag visserligen intet att deremot anmärka, ehuru jag för min
del icke anser det behöfligt.
Hr Olivecrona: Jag begärde ordet för att gendrifva nå
gra
framställda anmärkningar; men då detta nu skett så fullständigt
genom den siste värde talarens anförande, återstår för mig
endast att med honom instämma i anhållan om bifall till K. M:ts
Propos. i denna punkt.
Hr Bildt: Jag finner med ledsnad att jag gjort mig skyldig
till en oriktig uppgift, då jag sagt att StatsUtsk;t haft tillgång
till de öfver Komiterades Betänk, afgifna Utlåt:n. Denna
Den 21 Joli f. m.
213
uppgift blef mig dock meddelad af en person, som jag ansåg
grundligt känna hela frågan, oell just derföre underlät jag i Utskit
yrka att erhålla upplysning härom från Regeringen. För öfrigt har
jag ingenting att tillägga, utan får blott förnya min anhållan om
bifall till K. M:s Propos. med det tillägg, jag förut föreslagit.
Gr. Hamilton: I afseende å hvad Hr Bildt yttrat, på
minner
jag mig, att en ledamot af StatsUtsk:s UtgiftsAfdelning
var uppe hos mig och ur de ifrågavarande Utlåtma antecknade åtskilliga
mer eller mindre vigtiga saker, hvadan mitt yttrande, att
jag icke leni nät dessa handlingar ifrån mig, låter sig förena dermed,
att StatsUtsk:t icke saknat kännedom af desamma. För öfrigt
skall jag för min del icke motsätta mig det af Hr Bildt föreslagna
tillägg, om R. o. Ad. finner ett sådant nödvändigt.
Hr Cederschiöld: Jag har af hvad som blifvit an
fördt
icke kunnat finna mig öfvertygad om nödvändigheten af
den af K. M. begärda nya professionen, utan tror fortfarande,
att det enda sättet för ordnandet af den medicinska undervisningen
är dess sammanförande till ett enda fullständigt läroverk i
hufvudstaden. Det mäste erkännas vara en stor olägenhet, att en
medicinae studiosus skall flacka fram och tillbaka mellan Universitetet
och Institutet, för att inhemta det theoretiska på ett ställe
•och det praktiska på ett annat. Att då genom ett sådant anslag
som det ifrågavarande ytterligare fastläsa den medicinska fakulteten
i Upsala är att ännu mera försvåra en naturlig lösning
af frågan, och jag anhåller derföre om bifall till Utsktts förslag.
Hr Montgomery: StatsUtsk:t har vid behandlingen af
8:de hufvudtiteln ingalunda varit njuggt på anslag, och Hr Gr.
Hamilton har sjelf ansett frikostigheten gå nästan väl långt. Det
är då icke så underligt, utan torde vittna om klokhet och varsamhet,
att man icke blindt bifallit anslag för en profession,
hvars inrättande står i sammanhang med en stor och vigtig fråga,
hvars lösning ännu icke är funnen. Då emedlertid Gr. Hamilton
förklarat sig gå in på det af Hr Bildt föreslagna vilkoret, så
förenar jag mig i anhållan om bifall till K. M:s Propos. i detta
fall, men med införande af nämnda förbehåll.
Frih. von Duben: Det är fullkomligt sannt, såsom Hr
Gr. Hamilton sagt, att Carolinska Institutet ingalunda nu är beredt
att mottaga alla medicinae studiosi. Det är icke heller något
sådant man önskar; för min del har jag blott velat uttala min åsigt,
att den medicinska undervisningen måtte komma att samlas
på en punkt, en åsigt, som också gjort sig gällande inom Ekon.-  U tsk:t, der frågan om Universitetets flyttning behandlas. För öfrigt
har jag ingenting att anmärka emot den föreslagna professionen,
utan förenar mig gerna om antagande af K. M:s Propos.
i denna punkt, med det tillägg, som blifvit af Hr Bildt föreslaget.
D#n 21 Jnli f. m.
Hr N oi de n fel t, Enar: Då den siste talaren åberopat
hvad som passerat inom Ekon.Utsk:t, anser jag mig skyldig upplysa,
att frågan om Universitetets flyttning ännu icke förevarit annat
än på afdelningen, hvilken utgör blott V3 af Utsk:t, och således
icke kan anses hafva uttryckt Utsk:ts tanka i ämnet, hvarom
man tillsvidare sväfvar i okunnighet.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad, yttrade H. Exc.
Hr Gr. o. Landtm., att derunder blifvit yrkadt dels bifall till
Utsk:ts hemställan, dels afslag derå och beviljande af det utaf
K. M, äskade anslag, 4500 Edr, för inrättande af en ny profession
i Fysiologi vid Upsala Universitet, och dels slutligen af Hr
Bildt bifall till K. M:s framställning med det vilkor, att den
blifvande professorn skulle underkastas den förändrade tjenstgöringsskyldighet,
som kunde blifva en följd af K. M:s beslut rörande
ordnandet af den medicinska undervisningen i riket; och
skulle detta vilkor, på sätt yrkadt blifvit, göras till föremål för
särskild propos., så vida K. M:s framställning vunne R. och Ad:ns
bifall.
Härefter framställde H. Exc. först propos. på bifall till Utsk:ts
hemställan, dervid svarades många nej jemte några ja, och sedermera
propos. på afslag derå samt-beviljande af ifrågavarande anslag,
med R. o. Ad. förbehållen rätt att särskildt besluta rörande
det af Hr Bildt föreslagna vilkor för anslagets beviljande, då svaren
utföllo med många ja jemte åtskilliga nej; och förklarades ja
nu hafva varit öfvervägande.
Slutligen blef propos. framställd derå, att R. o. Ad. vid anslagets
beviljande skulle fästa det af Hr Bildt föreslagna vilkor,
hvilken propos. med ja besvarades.
Den vidare pröfningen af förev:de Utlåt, uppskjöts till e. m:ns
plenum och R. o. Ad. åtskiljdes kl. '/2 4 e. m.
In fidem,
O. brakel.
Lördagen den 21 Juli 1860.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades prot. för den 28 sisth April.
Fortsattes pröfningen af StatsUtsk:ts Utlåt. N:o 123, ang:de
regleringen af utgifterna under RiksStatens Åttonde Hufvudtitel.
Den 21 Juli e. in.
215
J24:cie punkten.
Morn. litt. b.
Hr Cederschiöld, Gustaf: Jag hemställer till R. o.
Ad., om ej vid denna punkt bör fästas samma vilkor som vid
den föregående, eller att den, som får befattningen, måste underkasta
sig den förändrade tjenstgöringsskyldigbet, som blifver en
följd af beslutet om den medicinska undervisningens ordnande.
Efter härmed slutad öfverläggning och uppå framställd propos.,
blef Utsk.-ts förevide hemställan bifallen, dock med det vilkor, att
den ifrågav:de Adjunkts-befattningens blifvande innehafvare skall
underkastas den förändrade tjenstgöringsskyldighet, som kan blifva
en följd af K. M:ts beslut rör:de ordnandet af den medicinska
undervisningen i riket.
Mom. litt, c.
Hr von Printzencreutz, Bernh. Wilh.: Såsom det
synes af min vid Betänk:t fogade reservation, har jag icke kunnat
instämma i Utsk:ts i förev:de punkt gjorda tillstyrkande; ej
derföre att jag, om fråga nu varit om »inrättandet af ett fullständigt
medicinskt läroverk i Stockholm», skulle hafva motsatt mig
ett förslag i sådant syfte, men derföre att jag anser den föreslagna
skrifveisen under nuv:de omständigheter vara i flera hänseenden
olämplig och derjemte desto mera öfverflödig, som, i fall K.
M., i anledning af komiterades förslag finner skäl att till R. St.
göra någon framställning, denna då naturligtvis komme att åtföljas
af en sådan utredning, som nu blifvit ifrågaställd. Förslaget
härom väcktes ej inom Afdelningen, utan tillkom, så till sågandes,
i en hastig vändning inom Utsk:t, der sympatierne för detsamma
icke heller voro större än att beslutet fattades med 18 röster mot
17. — Jag anhåller under sådana förhållanden om propos. å
afslag å ifrågavarande punkt.
Hr Cederschiöld, Gustaf: I motsats till Hr Printzen
creutz
anhåller jag om bifall till denna punkt af Utsk:ts Betänk.
Då jag redan förut flera gånger yttrat mig angående ämnen, som
i ett eller annat afs. äga samband med det förev:de, anser jag
mig icke böra fördölja hufvudmotivet för mina åsigter. Detta
ligger uti öfvertygelsen om nyttan och nödvändigheten af Universitetets
förflyttning till hufvudstaden. Hvad som kan bidraga till
vinnandet af detta mål, anser jag i allmänhet önskvärdt. Och
tror jag äfven att de Hrr, som uttalat en, min motsatt,
åsigt, jemväl hufvudsakligen haft ett motsatt syfte för ögonen,
eller att i möjligaste måtto lägga hinder i vägen för en sådan
universitetets flyttning. Det torde vara skäligt att slutligen låta
sjelfva hulvudsaken något tydligare framträda. Jag yrkar bifall
till Utsk:ts förslag.
2ie.i
Den 21 Juli e. m.
Hr Bildt, Didrik Gillis: Just derföre att det icke är
fråga om förflyttandet af medicinska fakulteten till Stockholm,
utan endast om en und. anhållan hos K. M:t att erhålla en fullständig
utredning ang:de samtlige de kostnader för så val byggnaden
och undervisningsmateriel samt lärares aflönande, hvilka
skulle föranledas af komiterades förslag om inrättande af ett
fullständigt medicinskt undervisningsverk i Stockholm, anser jag
denna skrifvelse ingalunda af beh.ofvet påkallad.
Jag skulle derföre helst se att punkten klefve afslagen; men
tror att, om en skrifvelse bör afgifvas, den borde i flere fall vara
fullständigare än den nu föreslagna. Ett sådant ändamål skulle
ot vifvelaktigt lättast vinnas genom återremiss.
Gr. Hamilton, Henning: Lika öppet som Hr Ceder
schiöld
förklarade sin önskan vara, att Universiteten måtte förflyttas
till hufvudstaden, lika öppet vill jag äfven erkänna, att jag är
emot en sådan flyttning. Detta oaktadt, har jag ej anledning att
motsätta mig den föreslagne skrifvelsens aflåtande till K. M:t,
utan biträder gerna med min röst dem, som önska, att den af
Utsk:t föreslagna åtgärden måtte vinna framgång.
Frih. Cre utz, Steffan: Som jag för min del anser Utskrts
i förevarande punkt gjorda hemställan kunna betraktas som en
af de fördelaktigaste preliminär-åtgärder för ernåendet af det så
högt eftersträfvansvärda målet, att så småningom åvägabringa en
förflyttning af Universiteten till Stockholm, så vill jag med min
röst på det högsta biträda Utsk:ts förslag om aflåtande af den
ifrågavarande underd. skrifvelsen till K. M:t.
Sedan öfverläggningen förklarats, fulländad, yttrade H. Exc..
Hr Gr. o. Landtm.., att derunder yrkats dels bifall till och del®
afsteg å Utsk.-ts förevide förslag.
Härvid anmälde sig och yttrade
Hr Bildt: Som jag uti mitt förra anförande ej bestämdt
p&vrkade punktens återremitterande,, men anser en sådan åtgärd
nödig, tår jag nu^hos Hr Gr. o. Landtm, anhålla om propos.
derå.
LI. Exc. förmälte, att sedan Hr Bildt, som uti sitt under
diskussionen afgifna yttrande alternatift yrkat förslagets förkastande
eller återremitterande, nu förklarat sig bestämdt påyrka det
sistnämnda, hade tre yrkanden blifvit framställda, nemi. å bifall,
återremiss och afslag;: hvarefter och: sedan propos:r å alla dessa
yrkanden blifvit gjorda och besvarade med ja och nej i sådan
blandning, att, enligt hvad H. Exc. tillkännagaf, Ståndets mening
ej deraf kunnat inhemtas, förnyad propos. framställdes först å
bifall till förslaget, då svaren likaledes utföllo med blandade ja
och nej, samt sedermera å förslagets återremitterande, dervid ro
-
Don 21 Juli e. m.
247
pen å ja förnummos något starkare än nejropen; och förklarade
H. Exc., det han nu funnit ja öfvervägande.
25:te punkten.
Gr. Hamilton: Af K. M:ts Nåd. Propos. inhemtas, att
Consistorium Academicum i Upsala begärt anslag för två nya
adjunktsbefattningar inom filosofiska fakulteten. Utsk:t har deremot
föreslagit, att anslaget måtte utgå till endast en adjunktsbefattning
med högre lön; och som behofvet äfven derigenom
kan anses i väsendtligaste mån blifva afhjelpt, vill jag ingalunda
motsätta mig hvad Utsk:t uti ifrågavide hänseende föreslagit, och
får derföre yrka bifall till Utsk:ts i detina punkt gjorda hem
ställan.
Utsk:ts hemställan bifölls.
26:te punkten.
Hvad Utsk:t i denna punkt föreslagit blef jemväl bifallet.
27:de punkten.
Gr. Taube, Henning Adolf: Vid genomläsandet af det
motiv, U t sk :t för afslag å motionärens' framställning i detta ämne
anfört, kan jag icke neka, att jag funnit Utsk:t hafva gjort sig
skyldigt till vissa motsägelser i sjelfva bevisningsgrunderna. Utsk:t
säger nemi.: »Ehuru det måste erkännas som önskvärdt, att undervisningen
vid Universiteten kunde så ordnas, att särskildta lärareplatser
inrättades för hvart och ett af de vigtigare läroämnena, till
hvilka Statsekonomien onekligen bör hänföras etc. etc.» Utsk:t
har således medgifvit att Statsekonomien, är ett bland de vigtigaste
ämnen, som bör utgöra föremål för ungdomens undervisning —
och under sådane förhållanden förefaller det mig besynnerligt att
Utsk:t slutar med att säga: »— — — har likväl Utsk:t icke
kunnat antaga, att det af motionären uppgifna behof — då någon
framställning derom hvarken af den akademiska styrelsen eller af
K. M:t blifvit meddelad — för närvarande är bland de för Upsala
Akademi mest oundgängliga.» Det är visserligen sannt, att
denna framställning hvarken kommit från K. M:t eller från den
Akad. Styrelsen, men då den juridiska fakulteten uttalat sig för
nyttan af att erhålla en särskild profession i detta ämne och Utsk:t
sjelft medgifvit, att det är ett bland de vigtigaste ämnen
för ungdomens undervisning, så förefaller det mig i hög grad ologiskt
att efter sådane premisser komma till den konklusion, att
Utsk:t ej finner skäl att bifalla förev:de motion. Vi veta dess
utom,
att Sverige allt mer och mer invecklas i penninge-affärer,
så väl inom som utom landet, och jag hemställer till Eder, M.Hrr,
om det icke, med afseende fästadt härå, kan anses nödvändigt, att
snarligen söka vidtaga någon åtgärd; hvarigenom begreppet om
national-ekonomien blef i betydligare mån än hittills utveckladt;
248
D en 21 Juli e, m.
ty sannerligen är det icke bedröfligt att tänka, på hvad sätt
denna vetenskap f. n. bedrifves.
För min del får jag på det lifligaste yrka afslag å Utsk:ts
hemställan, samt anhålla derom, att E. St. måtte anvisa en summa
af 4500 rdr till inrättande vid Upsala akademi och inom filosofiska
fakulteten af en profession i Stats-ekouomi.
Hr Cederschiöld, Gustaf: Lika med Gr. Taube anser
äfven jag, att Statsekonomien är en serdeles vigtig vetenskap,
men för att kunna fatta densamma, för att kunna bilda sig en
klar uppfattning om dessa djupgående grundsatser, så fordras
verkligen mer kännedom och praktisk erfarenhet om affärslifvet, än
hvad som vanligtvis kommer på en students lott. Om ynglingen
vid universitetet inhemtar någon kunskap i detta ämne eller ej,
tror jag det i alla fall kommer att föga inverka på den blifvande
embets- eller statsmannens bildning. Utvecklar sig hans håg åt
detta håll, så förskaffar han sig lättare kunskaper i detta ämne,
sedan han fått mer erfarenhet af det praktiska lifvet, eller med
ett ord, sedan han kommit längre fram på embetsmannabanan.
För min del skulle jag således tro, att det af Gr. Taube
väckta förslag under nuvarande förhållanden är så mycket mindre
af behofvet påkalladt, som förslag redan, ungefär i samma syftemål,
blifvit af Gr. Anckarsvärd väckt, eller om en professions i
Statsekonomien inrättande i hufvudstaden.
Jag anhåller således att E. o. Ad. måtte instämma i Utsk:ts
Utlåt.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad, yttrade H. Exc.
Hr Gr. o. Landtm., att derunder yrkats dels bifall till Utsk:ts
hemställan och dels att E. o. Ad., med afslag derå, måtte bevilja
ett anslag af 4,5 00 rdr till inrättande af en ny profession i
Statsekonomien vid Upsala Universitet; hvarefter H. Exc. framställde
propos. å bifall till Utsk:ts hemställan och, då dervid svarades
flere ja jemte ett eller annat nej, förklarade sig hafva funnit
ja öfvervägande.
28:de—3lista punkterna.
Utsk:ts hemställanden biföllos.
32;dra punkten.
Uppå begäran af Hr Olivecrona upplästes Doktor Gumaelii
emot Utsk:ts hemställan i denna punkt afgifne reservation, hvarefter
yttrade sig
Hr Olivecrona: Lika med motionären anser äfven jag,
att Staten ej jiu skall låta detta tillfälle gå sig ur händerna, att
förskaffa undervisningen i astronomien vid Lunds Universitet ett
af dess nödvändigaste hjelpmedel, nemi. ett nytt observatorium.
För närvarande befinner det sig nemi. i ett miserabelt skick och
Den 21 Juli e. m.
måste förr eller sednare nödvändigt undergå en förändring. På
sätt uti den nyss uplästa reservationen yttras, är det väl med
klok statshushållning öfverensstämmande, att man begagnar tillfälle
och för ett ringa pris inköper, hvad man om någon tid
kanske för ett dubbelt större belopp nödgas förskaffa sig. Så är
nemi. förhållandet med det från Danmark till salu hembudna observatoriet,
hvilket i närvarande ögonblick kan fås för ett pris,
som icke uppgår till hälften af det vanliga inköpspriset. Det har
blifvit iuvändt, att Utsk:t ej erfarit, huruvida ärendet utgjort föremål
för vederbörande myndigheters pröfning. Utsk:t har likväl
haft del af ritningen och kostnadsförslaget öfver det nya observatoriet
och att det ej varit föremål för pröfning kommer förmodligen
deraf, att tillfället till inköpet från Danmark erbjudit sig,
sedan Konsistorierna i så väl Lund som Upsala afgåfvo sina
framställningar om nödige anslags beviljande, hvilket, om jag ej
misstager mig, skedde förliden vår. Ärendet har således ej hunnit
blifva föremål för vederbörlig pröfning, hvarföre jag ej anser,
att man bör för detta skäl afslå motionärens hemställan, helst
då, som jag nyss nämnde, Utsk:t haft tillfälle att taga i betraktande
så väl ritningarne som kostnadsförslaget.
Jag anhåller om afslag å Utsk:ts Betänk, samt bifall till motionärens
framställning.
Hr Skogman, Carl Johan Alfred: Afven jag ber att
få instämma i Doktor Gumaelii reservation och yrka bifall till
motionärens framställning. — Det är utan tvifvel sannt, att det
observatorium, som f. 11. finnes i Lund, är i ett uselt skick, och
som första vilkoret för denna vetenskaps framåtskridande är, att
de studerande lemnäs tillfälle att med goda instrumenter få företaga
sina observationer, så förefaller det mig temligen naturligt,
att något i denna vägen måste vidtagas, om man ej helt och
hållet vill skilja den astronomiska vetenskapen från Lunds Akademi.
Under sådane förhållanden och med afseende fästadt på
det utomordentligt billiga priset å det från Danmark Lunds universitet
till salu hembudna observatoriet, anser jag, att motionären
haft välgrundade skäl för sin framställning, hvarå jag anhåller
om bifall.
Hr Bildt: Några positiva skäl för bifall till Utskds fram
ställning
kan jag visserligen icke framlägga; men anser dock att
när en sådan mängd skolor, särdeles i Östergöthland, blifvit af
R. St:r i ett eller annat afs:de hugnade med understöd, äfven det
i ifrågav:de punkt begärda anslaget till observatorii-byggnad i Lund
borde lemnäs dervarande Universitet.
Hr Montgomery, Robert Nils Germund: Det torde
kunna sättas i fråga, huruvida det är lämpligt, att, i ett fattigt
land som vårt, upprätthålla tvenne dyrbara observatorier. Observatoriet
i Stockholm är i ett utmärkt skick, det i Upsala är äfven
i följd af Ständernas frikostiga anslag iordningsatt och nu begär
250
Den 21 Juli e. m.
nian att ännu ett skulle inrättas i Lund. Man bör då taga i
betraktande, huru många studerande, som på sednare tider besökt
observatoriet i Lund. Sista termin var, efter som man berättat
mig, ej mer än en enda student, som studerat denna vetenskap.
Under sådane förhållanden anser jag det vara alldeles olämpligt,
att i detta ändamål nedlägga några betydligare kapitaler, alldenstund
de få studerande, som önska egna sig åt denna vetenskap,
gerna kunna söka sin utbildning vid Upsala akademi. Dessutom
finnes ej något kostnadsförslag, som blifvit af vederbörlig auktoritet
granskadt; endast en ritning och ett enskildt kostnadsförslag
har blifrit StatsUtskit förevisadt, och anser jag ej det vara välbetänkt,
att på så lösliga grunder bifalla den ej obetydliga begärda
anslagssumman.
Jag anhåller om bifall å Utsk:ts förslag.
Hr Cederschiöld, Gustaf: Ett af de kraftigaste moti
ver,
som vid förra riksdagen föranledde mig att rösta för universitetens
förflyttning till bufvudstaden, var ovilkorligen det, att jag
ansåg, att vi i möjligaste mån borde, för att kunna åstadkomma
något resultat, samla våra krafter i st. f. att ständigt arbeta på
desammas splittrande. Samma motiv föranleder mig nu, att rösta
afslag å motionärens gjorda framställning om anslags beviljande till
det nya observatoriet i Lund. Jag anser nemi., att, då i riket
redan f. n. finnes 2:ne dylika institutioner och dessa i ett utmärkt
skick, det är alldeles onödigt att på ett 3:dje ställe äfven nedlägga
betydliga kapitaler för att åstadkomma något,-som med säkerhet
icke kommer att öfverträffa det som i detta hänseende redan
förefinnes. Jag frågar, om det ej kan anses vara bättre, att
i stället koncentrera sina krafter på ett håll och der försöka få
något åstadkommet, som bör antagas kunna föra vetenskapen framåt.
På samma sätt förhåller det sig med de på 3:ne ställen inom
landet varande bibliothekerna. För samlingarnes förökande inköpas
vid hvart och ett af dessa årligen, för en viss summa, böcker,
hvilka jag föreställer mig på alla 3 ställena vid årets slut komma
att utgöras af ungefär samme författares skrifter. Vore det ej
bättre att äfven dessa vore förenade på en punkt, då naturligtvis,
de annars splittrade, medlen kunde i rikligare mån gifva tillfälle
att inköpa sällsyntare arbeten och dyrbarare samlingar.
På dessa grunder yrkar jag bifall till Utsk:ts framställning.
Gr. Hamilton: Pir Montgomery har som skäl för afslag
å motionärens framställning anfört, att antalet af de, som studerade
den astronomiska vetenskapen i Lund, val- så inskränkt att
det t. o. m. vid sistförflutne termin icke belöpte sig till mera än
en enda. För min del tror jag att detta skäl snarare talar för,
än mot motionärens framställning, alldenstund det tyckes tydligen
ådagalägga att observatoriet i Imnd är i ett så dåligt skick, att
ingen anser med sin fördel förenligt att1 der förkofra sig i vetenskapen.
Mig synes för öfrigt, att motionärens anförda skäl äro så
bevisande, att föga återstår för mig att tillägga; jag inskränker
l>en 21 J n 1 i e. m.
251
mig således i den anhållan, att R. o. Ad. ville, med afslag å Utsk:ts
Betänk., lemna sitt bifall till motionärens i ämnet gjorda framställning.
Gr. Mörner, Carl Göran Detlof: Hvad den nu före
dragne
punkten angår, så synes det mig vara klart, att för den
astronomiska vetenskapens idkande i någon större skala erfordras
så kostsamma inrättningar och apparater och så betydliga årliga
utgifter, att hos oss ej bör ifrågakomma att på flera ställen inom
riket uprätta och underhålla observatorier af den beskaffenhet att
de i någon man motsvarade tidens fordringar, utan att vi böra
vara belåtna orri vi ega och kunna vidmakthålla en sådan inrättning.
Deras antal, som särskildt egna sig åt denna vetenskap, är
ej eller större, än att deras undervisning bör mycket väl kunna
bestridas af en lärare och vid en undervisningsanstalt. Enl. mitt
förmenande är det äfven nog mycket hegardt, att undervisningsanstalten
skall så att säga upsöka lärjungar. Mera naturligt synes
det vara, att lärjungen upsöker läroanstalten.
Jag yrkar bifall å Utsk:ts i denna punkt gjorda hemställan.
Sedan öfverläggningen nu ansetts afslutad samt H. Exc. Hr
Gr. o. Landtm, yttrat, att derunder yrkats dels bifall till Utskits
hemställan och dels att R. o. Ad., med afslag derå, måtte bevilja
ett anslag af 20,000 rdr till uplörande af ett mindre observatorium
i Lund, framställde H. Exc. propos. på bifall till Utsk:ts hemställan
och, då dervid svarades flere ja jemte ett eller annat nej,
förklarade sig hafva funnit ja öfvervägande.
33:dje—49:de punkterna.
UtskAs hemställanden biföllos.
50:de punkten.
Gr. Hamilton: Med hänsigt till den öfver måttan stora
frikostighet, hvarmed StatsUtsk:t i detta sitt förslag behandlat elementarläroverken,
synes det kanske mindre grannlaga af mig, att
nu upträda för att, i motsats till det resultat, hvartill Utsk:t kommit,
söka förmå det. Högloft. Ståndet att bevilja* det af K. M. för
skolans i Skenninge utvidgande begärda, fast af Utsk:t afstyrkta,
löneanslag af 2,000 rdr till en rektor derstädes. Det är nemi.
med ifrågavide skola det förhållande, att den ursprungligen egde
2:ne lärare. Den ena läraren bortgick, återstod således blott en.
”Vid ett sådant inträffadt förhållande, hemställde Rikets sednast församlade
Sländer hos K. M., huruvida icke skolan i Skenninge vid
den dåvarande lärarens bortgång kunde få indragas. K. M. anbefallte
i sådant ändamål domkapitlet i Linköping att i ämnet afgifva
underd, utlåt. Af detta inhemtades, att så väl staden Skenninges
innevånare som magistrat enhälligt yttrat sig för skolans
bibehållande samt ansågo t. o. m. att en skola i; staden, med flera,
eller minst 2:ne lärare vore af behofvet högt påkallad. Under
-
252
Uen 21 Juli e. m.
söka vi äfven motiven för denna deras önskan, skola vi finna, att
desamma äro i högsta grad giltiga. Obestridligt är nemi. att staden
Skenninge, både hvad folkmängd och industri beträffar, är fullt
jemförlig med den nära belägna staden Wadstena, att der idkas
ej så ringa bandel, samt att at handtverkerier och fabriker derstädes
utgå större bevillning än i grannstaden Wadstena; att staden
dessutom på alla sidor är omgifven af förmögen allmoge, som för
sina barns undervisning lifligt delar stadens önskan att dess skola
mätte blifva utvidgad. För rein del anser jag dessa skäl tillräckligt
tala för nödvändigheten af den ifrågav:de skolans utvidgning,
helst som det icke torde vara skäl att tänka på bibehållandet af
en skola med en lärare, sedan R. St.:r förklarat, att ej andra skolor,
än de, med minst 2:ne lärare, hädanefter få existera. Man
har som skäl för obehöfligheten af skolans utvidgande anfört, att
staden Wadstena ligger så nära och att der redan finnes ett ordnadt
läroverk. Jag vill doek fästa Utskd.s upmärksamhet derpå,
att omkostnaderna för barnens underhållande på en ort utom hemmet
blifva föga mindre betungande derföre att afståndet är ringa;
hvarföre jag ingalunda anser att man bör betrakta inrättandet af
en skola i staden Skenninge obehöfligt, derföre att det redan finnes
en sådan i den närbelägna staden Wadstena. Då dessutom
hvarje annan stad af någon betydenhet inom riket eger sin egen
skola, kan jag aldrig förmoda, att R. o. Ad. vill i detta hänseende
upträda på ett stjufmoderligt sätt mot. staden Skenninge. På
grund af dessa skäl anhåller jag, att R. o. Ad., med afslag å
Utsk:ts hemställan, ville bifalla K. M:s i ämnet gjorda framställning.
Hr Bildt: Jag medger, att det är ganska svårt att finna
den egentliga ledtråden för Utsk:ts behandlingssätt af för handen
varande fråga. Utsk:t förnekar visst icke nödvändigheten af skolans
i Skenninge utvidgande, men TJtsk:t anser, att man ej helt
och hållet bör förbise de, relativt till andra provinser, ganska betydliga
upoffringar, som, i afside på skolundervisningens ordnande,
redan blifvit gjorda för den provins, hvari staden Skenninge befinnes.
Så finnes f. n. t. ex. i stader. Norrköping ett fullständigt
ordnadt elementarläroverk, likaså i staden Linköping; man har redan
beslutat läroverkets i Söderköping omorganiserande frän 2- till
3-klassigt; man har i Wadstena, 3 mil från Skenninge, ett fullständigt
läroverk. Då man betraktar alla dessa förhållanden, så upstår
ovilkorligen den frågan, om staden Skenninge verkligen befinner
sig i den kategorien, att ett läroverk derstädes är mer af behofvet
påkalladt, än på flera andra ställen, der äfven fråga upstått
att inrätta skolor. Jag vill som exempel framdraga köpingen Örnsköldsvik.
Afståndet ifrån denna ort till närmaste undervisningsverk
är å ena hållet 11 mil och å andra I2V2 mil; tänker man
äfven derpå, att denna by är medelpunkten för 18 socknar med
en folkmängd af 40,000 menniskor, så frågas om icke denna ort
är i afs:de på undervisningsverk mer vanlottad än staden Skenninge
och bör ega företräde vid anslags beviljande. Jag kan så
-
Den 21 Juli e. m.
ledes för detta Stal,sUtsk:ts Utlåt., ej gifva några andra positiva
skäl, än att jag icke anser staden Skenninge, relativt till andra
orter inom riket, böra ega något företräde vid anslags beviljande
i fråga om undervisningsverks inrättande, utan att det tvärtom
finnes många orter, som snarare än nämnde stad böra få anslagssummor
för sådant ändamål 9ig beviljade.
Jag anhåller om bifall å Utsk:ts Utlåt.
Sedan öfverlägguingen härmed ansetts afslutad samt H. Exc.
Hr Gr. o. Landtm, yttrat, att derunder yrkats dels bifall till
Utsk:ts hemställan och dels att R. 0. Ad., med afslag derå, måtte
bevilja det af K. M. äskade anslag, 2,000 rdr, till lön åt en rektor
vid Skenninge skola, framställde H. Exc. först propos. på bifall
å Utsk:ts hemställan, dervid svarades flere nej jemte några ja,
och sedermera propos. på afslag derå samt beviljande af ofvannämnda
anslag, då svaren utföllo med många ja jemte åtskilliga
nej; och förklarades ja nu hafva varit öfvervägande.
5 Usta punkten.
Utsk:ts hemställan bifölls.
52:dra punkten.
Gr. Taube, Henning Adolf: Jemför man de skäl, mo
tionärerne
i nästföreg:de och nu ifrågavjde punkt framhållit, så finner
man att de stå hvarandra så nära, att det är obegripligt huru
Utsk:t i de begge punkterna likväl kommit till olika resultater.
Det ^nda, som tyckes kunnat inverka på Utskrts beslut i förev:de
punkt, torde hafva varit det anförda motivet om folkmängdens tillväxt
på de olika orterna. Utsk:t säger nemi.: »hvad sålunda angår
folkmängden, har dess tillväxt under de 5 åren (1851 —1855), för
hvilka tillförlitliga upgifter numera äro att tillgå, icke inom någon
af Norra Ångermanlands 14 socknar varit så betydlig, som inom
den del af WesterNorrlands län, hvarom i nästföreg:de punkt förmäles.
» Jag tror dock i detta hänseende att rätta förhållandet ej
är sådant, som Utsk:t upgifvit.
Jag vill dessutom anmärka, att då, på sätt i föreg-.de punkt
är oranämdt, skolan i Skellefteå komme att gagna 30,000 personer,
skulle den i Örnsköldsvik deremot komma till gagn för 40,000;
således eger denna ort äfven häruti företräde till anslag framför
Skellefteå. Jag kan ej neka för att jag hyser fruktan att åter få
höra uprepas, att Statens tillgångar ej förslå, men detta anslag är
så obetydligt, att det ej kan tynga så mycket i vågskålen.
Jag får slutligen tillägga, att jag ingalunda kan dela den
värde ledamotens af StatsUtsk:t, Hr Bildts sätt att tolka 7 0:de§:n
R.F., att nemi. StatsUtsk:t ej eger föreslå mer, än hvad statsverket
förmår betala. Men huru förhåller det sig med denna betalning
från statsverkets sida? Derom finnes uttryckligen stadgadt i
70:de g:n R.P. För min del kan jag icke tolka §:n annorlunda, än
att det åligger Bevilln.Utsk:t, att, sedan statsverkets behof blifvit
254
Deri 21 Juli e. m.
utredda och bestämda, opåmindt föreslå sättet för bevillms ökande,
om det erfordras, eller för dess minskande, om sådant kan ega rum.
Jag kan under sådane förhållanden icke fatta, att hvarken StatsUtskit
eller E. St:r kunna vara så bundna inom en viss siffra,
att man ej vågar öfverskrida den summa, som f. n. är meningen
att genom hevilla, utgöras; Bevilln.Utskit eger ju rättighet att, sedan
Statens utgifter äro kända, föreslå förhöjning i den bevilln.,
som nödvändigt måste utgå. Jag hoppas således, att R. o. Ad.
ej matte alslå, på sätt Utskit tillstyrker, motionärens i ämnet gjorda
framställning, utan i stället bifalla den begärda anslagssumman
eller 2,000 rdr årligen. Om, på siitt Hr Bildt anfört, skolan i
Örnsköldsvik borde ega företräde, i afs:de på anslagssummans beviljande,
framför skolan i Skenninge, så borde jag åtminstone ej
från hans sida möta något motstånd i denna tnin begäran, alldenstund
R. o. Ad. redan beviljat enahanda anslagssumma till skolan
i Skenninge.
Hr Bildt: Den siste talaren har fullkomligt rätt deri
att det är Ständernas, genom grundlagen faststälda rättighet, att
öka bevillningen för att få budgeten att gå tillsammans. Men då
jag en gång framlade en tablå öfver Statens inkomster och utgifter,
så var det naturligtvis under förutsättning, att den
af K. M:t för Ständerna framlagda utgiftssumman skulle iakttagas
vid beräkningen. Man kan gerna anslå så stora summor
som helst, om man ouphörligen får höja allmänna bevillningen,
men det lärer väl ej vara hvarken Gr. Taubes eller det Höglofl.
Ståndets mening, att, så gå till väga. Rör min del kan jag icke
finna det vara rätt att söka åstadkomma en förhöjning i allmänna
bevillningen nu, då landet verkligen befinner sig i en betryckt
penningeställning, hvilken vi skola hoppas snart skall förändras,
men som dock för närvide är för handen.
Hvad sjelfva frågan beträffar, är jag fortfarande af samma
tanke som förut, att Örnsköldsvik bort ega företräde framför Skenninge
vid anslags beviljande för undervisningens befrämjande. Men
sedan man nu beviljat en anslagssumma åt Skenninge, så har man
redan ökat Statens utgifter med 6000 rdr under tre år, nemi.
2000 rdr årligen; och under sådana förhållanden anser jag man
ännu mycket mindre borde bevilja anslag till Örnsköldsvik, hvarigenom
Statskassan ytterligare skulle tagas i anspråk. Så obehagligt
det än är, måste jag ständigt, min pligt likmätigt, återkomma
till det, så godt sorn enda motiv, hvarföre jag röstat afslag å de
flesta i i fråga vide syftning väckte motioner, att nemi. man måste
tillse att utgifter och inkomster något så när gå tillsammans och
ej blott oafbrutet -bevilja det ena anslaget efter det andra.
Jag röstar bifall ä Utskits herastiillan.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad, samt II. £xc. Hr
Gr. o. Landtm, yttrat, att derunder yrkats dels bifall till Utskits
hemställan och dels att R. o. Ad., med afslag derå, måtte bevilja
ett anslag af i,000 rdr årligen för inrättande i köpingen Örn
-
Den 21 Juli e. m.
255
sköldsvik af en offentlig läroanstalt med två lärare, under vilkor
att köpingen till ha ndahöl le läroanstalten erforderligt husrum; framstäldes
propos. å bifall till Utsbts hemställan och besvarades med ja.
53:dje punkten.
Gr. Mörner: Den post, hvarom här är fråga, är visserligen
ganska obetydlig, men principen synes mig så mycket vigtigare,
och det är, med afs:de på den, sora jag tagit mig friheten begära
ordet, för att fästa det Höglofl. Ståndets upmärksamhet på en
oegentlighet, hvartill Utsk:t i detta förslag, enligt mitt förmenande,
gjort sig skyldigt.
Lärarnes vid Elementarläroverken löner bestämdes vid sist!,
riksdag efter visst kontant belopp för hvarje läroverk och dervid
beräknades äfven dess tillgångar i kronotionde till en viss summa.
Nu är frågan huruvida, då ett läroverk genom i behörig ordning
tillkommet beslut förklaras förlustigt en eller annan tunna
af den detsamma anslagna kronotionde, Staten skall ej allenast
tillhandahålla läroverket det belopp, som erfordras för att lönerne
må kunna enligt stat utgå i kontant, utan äfven betala lärarne
det öfverskott, som derutöfver kan upstå, i händelse markegångspriset
skulle utfalla högre, än det pris, hvartill spanmålen blifvit
i RiksStaten upskattad. Det är grundsatsen om en sådan ersättningsskyldighet,
som jag anser vara mindre riktig. Det är eu
möjlighet att de lärare, som finnas för nämde, kunna hafva något
rättsanspråk uppå att under sin lifstid få tillgodonjuta den vinst,
som tilläfventyrs kan upstå genom pris-skillnad å den ifrågav:de
'/»tunnan kronotionde, men lika gifvet torde det vara, att deras
efterträdare ej kunna hafva någon sådan rättighet. Då jag således
ej kan inse skälen, hvarför man skulle bevilja ett anslag, hvari
genom
det ena läroverket gynnades mera än det andra, och i strid
emot den grundsats, som legat till grund för organisationen, ojemnhet
i aflöningsvilkor skulle införas, får jag anhålla att R. o. Ad.
måtte afslå Utsk:ts i denna punkt gjorda framställning.
Gr. Hamilton: Det är möjligt, att jag ej fattat den siste
talarens mening, men det förefaller mig sorn denna fråga är af en
ganska enkel natur. Den ifrågav:de V2tunnan kronotionde, sorn
genom K. M:ts o. Rikets KammarCollegii utslag af den 28 Sept.
1854 blifvit Wexiö läroverk afhänd, har alltid varit inberäknad i
nämnde läroverks lönetillgångar. Läroverket har således genom
nämnde utslag gått i mistning af en summa, som blifvit detsamma
på stat beviljad. Nu är här icke fråga om något annat, än
att Rikets Ständer måtte bevilja en ersättning för ifrågav:de mistade
kronotionde, och i denna hemställan finner jag för min del
ingenting obilligt, hvarför jag yrkar bifall å Utsk:ts framställning.
Gr. Mörner: I den för Wexiö läroverk faststälda stat är
spanmålen beräknad efter ett bestämdt pris af 2 rdr för kubikfoten.
Efter någon annan grund anser jag icke läroverket kunna
Den 21 Juli e. m.
ega rättighet att fordra ersättning för den bortmistade span målen.
Nu har det begärt ersättning efter medelmarkegflngspris och vill
räkna sig till godo de, efter en sådan upskattningsgrund under en
lång följd af år upkommande öfverskott. Det är detta anspråk
som jag ej finner välgrundadt, hvarför jag fortfarande yrkar afslag
å Utsk:ts hemställan.
Gr. Hamilton: Enligt K. M:ts förslag, hvartill Utsk:t
tillstyrkt bifall, skulle den halfva tunnan spaumål, reducerad till
kubikfot eller 3 kub. fot och 1,5 kanna, ersättas läroverket efter samma
grund, som Gr. Mörner anfört, eller efter .2 rdr kub. fot, hvilket
gör 7 rdr rmt.
Gr. Mörner: Om uträkningen är gjord efter den nu af Gr
Hamilton
anförda grunden, har jag ieke något att emot förslaget
erinra, utan frånträder mitt förra yrkande.
Uppå härefter framstäld propos. blef Utsk:ts hemställan bifallen.
54:de och 55:te punkterna.
Utsk:ts hemställanden biföllos.
56:te punkten.
Gr. Mörner: I afseende å denna punkt ber jag att få
upläsa Hr Björks reservation:
«Den väsendtliga förbättring, som sisth riksdag tillvägabragtes
i deras ställning, hvilka egna sig åt lärarekallet vid statens iöroverk,
har, i stället att vinna erkännande, framkallat anspråk, som
man hittills icke i något annat likartadt fall ansett sig tillständigt
att framställa. Det har nemi. blifvit yrkadt, att de extra lärare,
som icke haft anställning i statens tjenst, utan endast efter förordnande
tjenstgjort, skola åtnjuta fördelen att beräkna någon del af
sin tjenstgöringstid såsom grund för upflyttning i högre löneklass.
Och ehuru Utsk:t anfört, såsom det vill synas, tillräckligt skäl för
tillbakavisandet af detta obefogade anspråk, har dock Utsk:t stannat
i beslut att tillstyrka bifall till detsamma. Emot denna Utskits
åtgärd anmäles reservation; dervid särskildt afs:de fästes på den
utsigt till befordran och aflöning, som förefanns, då de ifrågav:de
lärarne vunno anställning såsom extra lärare, och på de förmåner,
som redan blifvit dem beredda; vid hvilken jemförelse det skall
visa sig att någon anledning till klagan å deras sida icke förefinnes.
Eramför allt torde dock upmärksamheten böra rigtas på vådan
deraf, att staten vid förbättringar i äldre institutioner erkänner,
det anspråk förefinnes på ersättning för de umbäranden ellef
försakelser, som förbättringarne afsett att afhjelpa. I sådant fall
skall hvarje förbättring medföra för staten så obegränsade upoffringar,
att äfven det mest trängande behof af reform måste lemnäs
oupfyldt,
Den 21 Juli e. m.
2*7
oupfyldt, till följd af statens oförmåga att bära följderna deraf;
hvilka det jemväl skall blifva omöjligt att på förhand inse och beräkna.
Genom bifall till förslaget skall man framkalla motstånd
mot hvarje förbättring, och endast de, som af grundsats sträfva mot
reformer, kunna med verklig tillfredsställelse se framgången af ett
dylikt förslag.»
Åberopande dessa, enligt min upfattning fullt giltiga skäl,
har jag ingenting vidare att tillägga, än att, i likhet med reservanten,
yrka aflag å Utsk:ts i denna puukt gjorda hemställan.
Propos. på bifall till Utsk:ts hemställan blef först framstäld
samt besvarad med flere nej och ett eller annat ja; hvarefter propos.
på afslag å samma hemställan gjordes, på svaren utfölio med
flere ja samt några nej; och förklarades ja nu hafva varit öfvervägande.
57:de—59:de punkterna.
Utsk:ts hemställanden biföllos.
60:de punkten.
Mom. litt. a.
Gr. Mörner: I afs:de på den nu föredragna punkten, skulle
jag högeligen önska, att någon af Utsk:ts ledamöter ville uplysa,
huru det kan blifva verkställbart att göra den utredning, som här
är i fråga. Det är nemi. alldeles otänkbart att uppnå det åsyftade
ändamålet, alldenstund K. M:ts å Hufvudtiteln gjorda Nåd.
anordningar ej innehålla huruvida besparingen, å hvilken utgiften
blifvit anvisad, upstått på det ena eller andra af Hufvndtitelns anslag.
Det blir således omöjligt att med säkerhet veta, huru den
å besparingarne befintliga behållning skall fördelas med hänseende
till de särskilda å 8:de Hufvudtiteln förekommande utgiftsrubriker.
Som jag icke inser att förslaget skall kunna verkställas, får jag
anhålla om detsamma» förkastande.
Gr. Lagerbjelke: I afs:de å sista delen af den föredrag
ne
punkten, är jag af samma tanke sorn Gr. Mörner, eller att det
i densamma framstälda förslaget aldrig kan sättas i verkställighet.
Man kan nemi. aldrig få veta, huruvida besparingarne upstått af
elementarläroverkens, eller andra inrättningar meddelade anslag.
Hvad åter beträffar första punkten, anser jag det icke kan möta
några svårigheter att för framtiden få elementarläroverkens anslag
uptörda såsom reservationsanslag. Men svårare blir att säga, hvartill
det skulle tjena. Som vi nogsamt veta, är skilnaden mellan
ett vanligt anslag och ett reservationsanslag den, att de besparingar,
som kunna upkomma på vanliga anslag, gå in i de allmänna besparingarne,
således till titeln, hvaremot besparingarne af ett reservationsanslag
aldrig få användas till annat ändamål än det hvartill
H. Vllf. »7
258
Den 21 Jnli e. m.
anslaget är gifvet. Skilnaden är således den, att besparingarne af
vanliga anslag kunna af K. M:t fritt disponeras inom titeln, hvaremot
besparingar A reservationsanslagen endast för det ändamål,
hvartill de äro gifna. Hvarföre man nu ej skulle ega det förtroende
för K. M:t, att han skulle få använda besparingarne äfven
inom titeln, utan, i motsats till hvad förut egt rum, inskränka K.
M:ts dispositionsrätt öfver ifrågav:de anslag, kan jag ej förstå.
Som jag för min del ingalunda inser behöfligheten eller nyttan af
en sådan föreskrifts stadgande, som i denna punkt finnes antydt,
anhåller jag att E. o. Ad. måtte afslå Utsk:ts i förev:de punkt
gjorda framställning.
Hr Bildt: För min del har jag ej funnit något olämpligt
i att biträda Utsk:ts förslag i denna punkt och det på grund af
det skälet, att K. M:t vid sista riksdagen sjelf föreslog, att anslagen
till elementar läroverken borde blifva reservations-anslag.
Då frågan inom Utsk:t väcktes, att nemi. dessa anslag skulle blifva
reservationsanslag, ansåg Utsk:t, med afstde fästadt derå, att
besparingarne å anslagen till elementarläroverken skulle blifva ganska
betydliga, samt att anspråken pä nya anslag alltjemt skulle
tillväxa, att, för undvikande att ständigt behöfva anvisa nya anslag,
det klokaste skulle vara, att anvisa dispositionsrätt öfver de
besparade summor, som af de till detta ändamål anvisade medel
uppkomma. Det är således icke af misstroende, att de under 8:de
hufvudtiteln upkorana besparingar ieke skulle blifva använda till
önskvärda och nyttiga ändamål, som den ifrflgav:de åtgärden blifvit
föreslagen, det är endast för att i någon man betrygga statskassan
för de i framtiden säkerligen tidt och ofta ifrågakommande
anspråken på anslags beviljande till det alltjemt växande antalet
af elementarläroverken.
Hvad beträffar de fortgående värde talarnes anmärkning om
svårigheten att uträkna beloppet af de besparingar, som å dessa
anslag förefinnas, så medger jag, att det kan vara ganska svårt
att verkställa denna uträkning så noga som på riksdalern, men,
då enligt de uppgifter, som blifvit Utsk:t lemnade, dessa summor
upgå till ganska betydliga belopp, så skulle jag tro, att'det åtminstone
icke möter några svårigheter att approximativt bestämma
dessa summor.
På grund af dessa skäl, har jag med min röst inom Utsk:t
bifallit ifrågav:de förslag, och får jag äfven nu anhålla om propos.
på bifall å detsamma.
Gr. Mörner: Då jag förra gången hade ordet, åsyftade
min då framställda anmärkning endast sednare delen af det nu
föredragna mom:t, nemi. den del, som afsåg, att de besparingar,
som vid slutet af innev:de statsregleringsperiod kunna förefinnas å
anslagen till elementarläroverken, skulle afskiljas från 8:de hufvudtitelns
allmänna besparingar. Det var nemi. denna uträkning, som
jag trodde skulle blifva förenad med alltför stora svårigheter.
Denna åtgärd skulle dessutom åsyfta, att E. St:r skulle försöka
Den 21 Juli e. m.
259
att inskränka K. M:ts dispositionsrätt öfver medel, som Ständerna
redan till hans förfogande öfverlemnat. Det var derföre
min mening, att den sednare delen af framställningen borde afslås.
Hvad den förra angår, har jag för min del ej funnit något
hinder att densamma bifalla, så mycket mindre, som det deri innefattade
förslag står i fullkomlig öfverensstämmelse med K. M:ts
vid förra riksdagen till Ständerna afgifna Nåd. Propos. i ämnet.
Min anhållan inskränker sig således derhän, att endast sednare
delen af mom:t måtte afslås, men den förra deremot bifallas.
Gr. Lagerbjelke: Man har för bifall till första delen af
det under öfverläggning varande mom:t, anfört det skälet, att K.
M :t vid förra riksdagen föreslog, att anslagen till elementarläroverken
skulle blifva reservationsanslag. Det eger sin fulla rigtighet
att K. M:t vid förra riksdagen gjorde detta förslag och att
Ständerna deremot beslöto att anslagen skulle blifva vanliga anslag.
Vid denna riksdag fann K. M:t åter, att Ständerna i deras
vid förra riksdagen fattade beslut hade fullkomligt rätt, hvarföre
K. M:t äfven vid denna riksdag icke återkommit med något
förslag i samma syftning. Nu, då K. M:t ej föreslagit,
att det skulle blifva reservationsanslag, utan sjelf funnit att
Ständerna haft rätt, som ej bifallit K. M:ts vid förra riksdagen
gjorda förslag, vill man slå om och säga att anslagen böra
blifva reservationsanslag. Jag frågar om det finnes någon
konseqvens i ett dylikt förfaringssätt? — Hvad beträffar det
andra skälet, att det vore nyttigt att hafva dem till reservationsanslag,
derföre, att man kunde använda besparingarne, i stället
för att bevilja nya anslag, så frågar jag om ej penningarne i alla
fall alltid blifva förvarade till disposition inom titeln. De kunna
ju i alla fall användas till elementarläroverken, fastän K. M:t eger
rättighet att äfven använda dem till andra behof, dock alltid
inom hufvudtiteln. Den loreslagne förändringen har, enl. mitt
förmenande, ej något annat syftemål, än att inskränka K. M:ts
dispositionsrätt öfver ifrågav:de medel, och som jag ingalunda kan
inse lämpligheten af en sådan åtgärd, får jag för min del tillstyrka
att R. o. Ad. ville afslå Utsk:ts i denna punkt gjorda hemställan.
Gr. Hamilton: Hvad den första delen af nu föredragne
mom. beträffar, så kunde K. M:t visserligen anses haft skäl, att
vid förra riksdagen begära, att ifrågav:de anslag skulle uppföras
såsom reservationsanslag, men, som mycket sedan den tiden
blifvit gjordt i alseende på undervisningsväsendets ordnande,
har K. M:t under närv:de förhållanden ansett, att de bevekande
omständigheter, som vid förra riksdagen föranledde en
sådan begäran, nu ej mera förefinnas. Det torde äfven vid
närmare påseende vara förknippadt med olägenheter att göra
anslagen till reservationsanslag, dels, på sätt Gr. Lagerbjelke
antydt, derföre, att det inskränker K. M:ts dispositionsrätt öfver
dessa besparingar till visst ändamål, dels derföre, att anspråken
hos elementarläroverken att erhålla anslag skulle genom ett sådant
åtgörande alltjemt stegras, och äfven göra sig gällande der de all
-
260
Den 21 Jn li e. m.
deles ej voro behöfliga. Jag önskar naturligtvis att skolväsendet i
vårt land måtte få en utveckling, sorn i någon mån motsvarar den,
som gör sig gällande i andra civiliserade länder, men att vidtaga
åtgärder, som icke skulle kafva någon annan följd, än att framkalla
anspråk, der de ej voro grundade, anser jag ej vore med en
klok lagstifning öfverensstämmande.
Hvad åter angår andra delen af mom:t, så tror jag, i likhet
med åtskilliga af de föregide talarne, att det klefve ganska svårt
att vid Arets slut bestämma beloppet, till hvilket besparingarne
just på anslagen till elementarläroverken uppgått. Etil. mitt förmenande
vore en sådan uträkning under nuv:de förhållanden nästan
omöjlig, då det mycket väl kan hända, att K. M:t användt besparingarne
i allmänhet till åtskilliga andra behof. För min del
kan jag ingalunda finna lämpligheten af den af Utsk:t i denna
punkt föreslagna åtgärd, hvarföre jag ej kan annat än förena mig
med dem, som anhållit att ifrågav:de punkt måtte afslås.
Sedan öfveriäggningen förklarats fulländad, yttrade H. Exe.
Hr Gr. o. Landtm., att Utsb:t uti förev:de mom. föreslagit, dels
att elementarläroverkens anslag hädanefter skulle uppföras såsom
reservationsanslag, och dels att R. St:r skulle hos K. M:t anhålla,
det K. M:t täcktes medgifva och förordna, att de besparingar, som
vid slutet af innev:de statsregleringsperiod å anslaget förefinnas,
må afskiljas från Åttonde Hufvudtitelns allmänna besparingar och
vid afslutandet af innevide års räkenskaper utbalanseras såsom en
för elementarläroverkens behof reserverad behållning till år 1861
och påföljande år; och hade under öfveriäggningen derom yrkats, dels
bifall till förslaget i dess helhet, dels bifall till den förra delen, men
afslag å den sednare, samt dels afslag å förslagets båda delar; till
följd af hvilka yrkanden delning af proposm komme att ega rum.
Härefter framställdes först propos. å bifall till Utsk:ts hemställan
om ifrågavide anslags uppförande såsom reservationsanslag,
dervid svarades flere nej och några ja, samt sedermera propos.
på afslag å samma hemställan, då svaren utföllo med många ja
jemte några nej; och förklarades ja nu hafva varit öfvervägande.
Vidare framställdes propos. å bifall till hvad IJtsk:t i sednare
delen af mom;t föreslagit och besvarades med flere nej och ett eller
annat ja; hvarefter propos. på afslag å samma förslag gjordes, och
då svaren dervid utlöllo med flere ja och några nej, förklarades
ja nu haft öfvervigten.
Mom. litt. b.
Sedan H. Exc. Hr Gr. o. Landtm, fästat uppmärksamheten
å några i detta mom. förekommande tryckfel, som i ett sednare
häfte funnos rättade, anmälte sig och yttrade
Gr. Hamilton: Som åtskilliga tryckfel bland sifferuppgif
terna
insmugit sig i förevarande punkt, anhåller jag, för verk
-
Den 21 Jnli e. m.
261
ställande af rättelse i detta hänseende, att densamma måtte åtefremitteras.
Återremitterades.
Mom. litt. c.
Bifölls.
(i I :sta oell 62:dra punkterna.
Utsk:ts hemställanden biföllos.
03:de punkten.
Mom. litt. a—g.
Utsk:ts hemställanden biföllos.
Mom. litt. h.
Gr. Mörner: Den summa, som hittills varit afsedd till un
derstöd
för pensionsanstalter i och för folkskole-lärares pensionering,
utgjorde från början 80,000 rdr bko. Vid fördelningen af
dessa medel har hittills följts den grundsatsen, att de äskade bidragen
bestämts efter det förhållande, hvaruti antalet af folkskolelärare,
för hvilka delaktighet i pensionsanstalt blifvit begärd, stått
till antalet af i hela riket befintliga sådane lärare. I följd häraf
har otillräckligheten af de tillskott, som af statsmedel kunnat
ifrågavarande pensionsanstalter meddelas, blifvit serdeles i ögonen
fallande och i väsendtlig mån bidragit att afskräcka från dylika
anstalters bildande. Denna angelägenhet är dock af ganska
stor vigt, och är det ej omöjligt att församlingarne
inom riket framdeles till och med kunna råka i ganska stor
förlägenhet för skolornes behöriga uppehållande och framgång, om
ej utväg finnes för lärarnes pensionerande. Lärarne föråldras och
blifva otjenlige att sköta sina kall, men hvad vill man göra af
dem? Man kan ej billigtvis lemna dem utan understöd på deras
ålderdom, och mången församling torde redan vara af sin fattigvård
så betungad, att den kunde vara hugad att snarare låta en
oduglig skollärare qvarstå vid sin befattning, än besluta sig för
att af egna medel pensionera honom. Jag skulle tro, att det är
ganska vigtigt för landet, att frågan om folkskole-lärarnes pensionering
i tid tages i allvarligt behjertande. Af Betänk:t ser jag,
att Professor Carlsson gjort framställning derom, att 100,000 rdr
af de nu befintliga besparingar å medlen till folkskoleväsendets
förbättrande, måtte få användas till ifrågav:de ändamål; det vill
synas mig att en sådan eller ännu större summa, härtill använd,
kunde medföra ganska stor nytta, och skulle jag således anhålla,
att denna punkt måtte för åstadkommande af närmare utredning
blifva till Utsk:t återremitterad.
Hr Bildt: Det ligger otvifvelaktig! mycken sanning i den
2fi2
I) en 21 Jnl i e. ni.
siste värde talarens yttrande om nödvändigheten af en åtgärds
vidtagande för folkskolelärames pensionering. Det sätt, på hvilket
man hittills gått tillväga för åstadkommandet af dylika pensionsanstalter,
har ej ledt till åsyftadt ändamål. Hvad som i detta
afseende vore lämpligast att företaga har jag ej ännu tillfyllest
kunnat för mig utreda. Hvad Professor Carlssons förslag beträffar,
utreder detsamma ej heller frågan i sin helhet. Hvad som
enligt mitt förmenande i detta ögonblick kunde göras, vore att
aflåta en underdånig skrifvelse till K. M:t med anhållan, det
täcktes K. M:t att till nästkommande riksdag afgifva en Nådig
Propos. om lämpligaste sättet för ifrågavide åtgärds vidtagande.
För min del förenar jag mig således med Gr. Mörner i den anhållan,
att mom:t måtte återremitteras.
Hr Skogman: När denna fråga var före inom Utsk:t, så
var det så många olika meningar om sättet för ifrågavide åtgärds
verkställande, att jag tror att nästan hvar och oen, som
var närvarande, var af olika tankar i detta hänseende. Åtskilliga
önskade, att pensions-anstalter skulle inrättas stiftvis; andra, att
det skulle vara en enda pensionsinrättning för hela riket o. s. v.
Om frågan skulle blifva återremitterad, fruktar jag för samma utgång,
emedan intet fullständigt förslag är uppgjordt. Under sådane
förhållanden och då pensionsväsendets ordnande är under behandling
af eti komité, anser jag det bästa vore att vänta tills
något förslag i ämnet hunne från densamma inkomma.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad samt H. Exc. Hr
Gr. o. Landtm, yttrat, att derunder icke afgifvits något annat
bestämdt yrkande än om återremiss af Utskits hemställan, framställde
H. Exc. propos. å bifall till samma hemställan, dervid
svarades flere ja jemte ett eller annat nej; och förklarades ja
hafva varit öfvervägande.
Mom. litt. i.
Utsk:ts hemställan bifölls.
64:de punkten.
Hr Bildt: I en Betänk:t vidfogad reservation, har jag uttalat
den åsigteti, att det vore lämpligt att öka antalet af provincialläkare
från 20 til! 24, emedan behofvet af detta ökade an
tal
af nya läkareplatser utan tvifvel är fullständigt utrönt och
allmänt erkändt. Men då jag ej vågar framkomma med propos.
å detta mitt förslag, så kommgr det sig deraf, att jag anser
statsverkets tillgångar redan hafva blifvit så mycket i anspråk
tagna, att alla möjliga besparingar äro af högsta behof påkallade.
Gr. Hamilton: Orsaken hvarföre K. M:t i så väsendtlig
mån afvikit från K. Sundhetskollegii i detta ämne afgifna förslag,
har hufvudsakligen varit derföre att K. M:t ansett det vara nöd
-
Den 21 J111 i e. in.
2B3
vändigt att i någon mån begränsa de anslag, som borde begäras i
denna hufvudtitel, och hvad särskildt beträffar denna fråga, så mycket
mer derföre, att man ej var fullt förvissad om, att kommunerna
ville uppfylla de förbindelser, som skulle åligga dem för erhållande
af denna förmån. Alldenstund K. M:t funnit tillsättandet
af förste provincial-läkare stå framför behofvet att utsträcka
antalet af nya provincial-läkare, har K. M:t inskränkt sin anhållan
i afseende å antalet af de sednare till endast 12. Men som det
blir svårt att motsätta sig det yrkande, Utsk:t föreslagit, och som
äfven blifvit af en värd Utskottsledamot förordadt, så vill jag ingalunda
motsätta mig det ifrågavarande förslaget, dock med den
uttryckliga förutsättning, att jag vid en kommande punkt får
medhåll'af den värde Utsk:sledamoten i afs:det å mitt förordande
af K. M:ts förslag att arfvoden åt 24 förste provincial-läkare
måtte beviljas.
Hr Bildt: För min del har jag ej något att invända mot
en förbindelse i den syftning Gr. Hamilton antydt, eller att i en
kommande punkt understödja K. M:ts förslag i afs:de på arfvoden
åt förste provincialläkare. Jag anser, lika med honom, att det
ligger mycken vigt derpå, att denna för helsovården så nödvändiga
organisation så fort som möjligt må komma till stånd, hvarföre
jag med min röst kommer att biträda K. Mits i en nästföljande
punkt af Utsk:t afstyrkta förslag.
Gr. Mörner: Det torde vara något tidigt att nu yttra sig
öfver en först sednare i Betänkit förekommande punkt eller i afseende
på frågan om anställande af förste provincialläkare, men
då diskussion härom blifvit inledd, kan jag ej underlåta att yttra,
att äfven jag för min del måste sätta den omständigheten, att
menniskorna ej må sakna läkarevård, framför den att SundhetsCollegium
skall erhålla fullständiga statistiska uppgifter. — Det är
i sanning sorgligt att se, det provincialläkaretjenster förnyade gånger
kungöras till ansökning lediga, utan att sökande till dem finnas;
men då Utsk:t, och i första hand Sundh.Coll., som måste
antagas hafva reda på hvilken tillgång på läkare är ätt påräkna,
ansett några svårigheter genom brist på sådane icke för framtiden
böra komma att ega rum, och det af Sundh.Coll. föreslagna antalet
af 48 nya provincial-läkare-befattningar blifvit nedsatt till
20, så tror jag för min del man ej bör hysa någon betänklighet
vid att antaga Utskits i denna punkt gjorda framställning.
Hr Wrangel, Erik Fredrik: Till största delen förekom
men
af den siste värde talaren, ber jag blott få tillägga, att jag
anser det i Stat,sUtsk:ts Betänk, föreslagna antal vara maximum
af de provincialläkare, sora böra antagas.
Efter härmed slutad öfverläggning och uppå framställd propos,,
blef Utsk:ts hemställan bifallen.
264
Den 21 Juli e. m.
65:te punkten.
Gr. Mörner: Mig synes vara temligen öfverflödigt att
Ständerna ingå till K. M:t med en lind. skrifvelse i en fråga
af så liten vigt som den för handen varande. De enskilte kunna
ju hos Regeringen göra de framställningar i ämnet, som de finna
af behofvet påkallade; men icke torde frågan om utseende af station
för en provincialläkare inom ett särskildt län vara af den
vigt att den kräfver Ständernas förord. På grund af detta skäl
yrkar jag afslag å Utsk:ts i förevrde punkt gjorda hemställan.
Hr Bildt: Jag har begärt ordet för att understödja Gr.
Mörners förslag. Afven jag anser den för handen varande frågan
icke vara af den vigt, att den kräfver en und. framställning hos
K. M:t, utan kan gerna den enskilte ingå med und. hemställan
om de åtgärder, som för ifrågav:de ändamål aro af behofvet påkallade.
Jag anhåller om afslag å Utsk:ts hemställan.
Propos. å bifall till Utsk:ts förev:de hemställan blef först framställd,
men med nej besvarad, hvarefter propos. pä afslag derå
gjordes och besvarades med ja.
66:te punkten.
Utskottets hemställan bifölls.
67:de punkten.
Hr Montgomery: Som jag anser det vara af särdeles
stor vigt för fäderneslandet att en fullständig organisation för
helsovården måtte inom en ej allt för aflägsen framtid komma till
stånd, så, ehuru jag röstade bifall till 64:de punkten, kan jag ej
göra annat nu, än att instämma i det af Gr. Hamilton nyss
väckta förslag, eller att R. o. Ad., med förkastande af hvad
Utsk:t föreslagit, måtte antaga K. Mits i ämnet gjorda framställning.
Gr. Hamilton: Som jag, vid behandlingen af en föreg:de
punkt, ansett mig nödsakad att äfven vidröra den nu ifrågav:de
och således redan haft tillfälle att uttala mina åsigter öfver densamma,
anser jag det nu vara onödigt att återupprepa samma
skäl, hvarföre jag inskränker mig i den anhållan, att R. o. Ad.
ville, med förkastande af Utsk:ts i ämnet gjorda framställning,
bifalla hvad K. M:t i detta hänseende föreslagit.
Frih. Alströmer, Carl Jonas Oscar: Utom de af Gr.
Hamilton i hans förra yttrande åberopade skäl, finnes äfven en
annan omständighet, som, enligt mitt förmenande, talar för bifall
å detta förslag. Jag föreställer mig nemi., att bifall till K. M:ts
förslag ovilkorligen borde leda derhän, att den så mycket öfver
-
Den 21 Juli e, m.
265
klagade bristen på sökande till de ifrågav:de provincialläkare-befattningarne
icke längre koinme att finnas. Den omständigheten,
att 24 platser på en gång ii ro lediga att tillsättas, tror jag bör
gifva anledning till att flera personer rigta sina tankar åt det
hållet, och derigenom skulle de konkurrérandes antal alltid hålla
sig på ungefär samma ståndpunkt. På grund af detta skäl anhåller
jag om bifall till K. Mits i detta ämne gjorda framställning.
Hr Skogman: Det kan visserligen ej förnekas att de ifrå
gav:de
förste provinciäl-iäkarebefattningarne iiro för medicinalväsendets
fullständiga ordnande inom riket af ganska vigtig beskaffenhet,
men å andra sidan kan viii ej heller förnekas, att, i närv:de
ögonblick, ett ökadt antal nya provincial-läkare är mera af behofvet
på kallad t. Under sådane omständigheter har Utskit ansett,
att de för detta ändamål afsedda medel lämpligare skulle användas
till inrättande af nya provincial-läkarebeställningar, hvarföre äfven
Utsk:t i föregide 64:de punkt tillstyrkt R. St:r beviljandet af anslag
för 8 sådane tjenster utöfver det antal, K. M. behagat föreslå.
I betraktande häraf får jag för min del tillstyrka det Höglofl.
Ståndet att icke fästa afsule vid K. M:s i detta ämne gjorda framställning,
utan i stället bifalla Utsk:ts förslag.
Sedan öfverlägguingen förklarats fulländad, samt H. Exc. Hr
Gr. o. Landtm, yttrat, att derunder yrkats dels bifall till Utskits
hemställan och dels att R. o. Ad., med afslag derå, måtte bevilja
det af K. M. äskade anslag af 12,000 rdr till arfvoden å 500
rdr för en förste provincial läkare uti hvarje län, framställde H.
Exc. först propos. å bifall till Utsk:ts hemställan, dervid svarades
många nej jemte ett eller annat ja, och sedermera propos. på afslag
å samma hemställan och beviljande af det ifrågavide anslaget,
hvartill svarades ja.
68:de—7 lista punkterna.
Utskits hemställanden bi föl los.
72idra punkten.
Mom. litt. a.
Utskits hemställan bifölls.
Mom. litt. b.
Hr Olivecrona: Jag får hemställa till det Höglofl. Stån
det,
huruvida det ej vore lämpligt att, i likhet med det beslut R.
o. Ad. i afs:de på 24:de punkten fattat, äfven vid de nu ifrågavide
läroplatsernas tillsättande fästa det vilkor, att de blifvande
lärarne skulle vara förpligtade att underkasta sig de förändringar
i tjenstgöringen, som af beslutet om medicinska undervisningens
ordnande blefve en följd.
266
Den 21 juli e. tu*
Gr. Hamilton: Redan vid remissen af Frih. Diibens mo
tion
tog jag mig friheten understödja densamma; jag gör det äfven
nu och utan något sådant tillägg, sorn blifvit af den siste värde
talaren påyrkadt, Som vi veta, äro endast 2;ne förslag om den
medicinska undervisningens ordnande i fråga, och enl. dessa begge
skulle en väsendtlig del af den kliniska undervisningsgrenen förläggas
till Stockholm. För hvilken händelse som helst, ehvad den
fortfarande kommer att förblifva i Upsala eller blifva förflyttad till
Stockholm, qvarstår dock alltid behofvet för Carolinska institutet
att få dessa adjunktsbefattningar tillsätta; jag kan således icke fatta
hvartill ett tillägg, i den syftning Hr Olivecrona påyrkat, skulle
tjena, hvarföre jag för min del anhåller om bifall till Utsk:ts hemställan
oförändrad.
Hr Cederschiöld, Gustaf: För min del tror jag äfven,
att den förste värde talaren gått något långt i sitt nit för universiteten,
då han påyrkat att samma vilkor, som vid 24:de punkten
utfästes, äfven skulle utfästas vid tillsättandet al de ifrågav:de
läroplatserna, eller att de blifvande lärarne skulle vara förpligtade
att underkasta sig de förändringar i tjenstgöringen, som af beslutet
om medicinska undervisningens ordnande blefve en följd. Jag
finner detta vilkor rent af löjligt, då Hr Olivecrona väl ej kan tro,
att det någonsin varit fråga om att förflytta Carolinska institutet
från Stockholm — kanske till Upsala?
Jag röstar bifall å Utsk:ts hemställan oförändrad.
Sedan öfverhiggningen förklarats fulländad, yttrade H. F.xc,
Hr Gr. o. Landtm., att derunder yrkats dels bifall till Utsk:ts
hemställan utan tillägg, och dels bifall till densamma med det vilkor,
att de blifvande adjunkterna skulle underkastas den förändrade
tjenstgöringsskyldighet, som kunde blifva en följd af K. M:s
beslut rör:de ordnandet af den medicinska undervisningen i riket;
hvarefter propos. å bifall till Utsk:ts hemställan utan tillägg framställdes
och besvarades med ja.
Mom. litt. c.
Utsk:ts hemställan bifölls.
73:dje—7 9:de punkterna.
Utsk:ts hemställanden biföllos.
80:de punkten.
Mom. litt. a.
Utsk:ts hemställan bifölls.
Mom. litt. b.
Hr Bildt: Timan R. o. Ad. öfvergår til! behandlingen af
nästk:de morn., anhåller jag att R. o. Ad. behagade besluta, att
Den 21 Juli e. ta.
267
ej företaga denna punkt förr än vid nästa plenum, då, efter all
ani., behandlingen af detta StatsUtsk:ts Utlåt, ännu kommer att
fortgå. Jag har nemi. blifvit upmärksamgjord på ett fel, sorn i
densamma skulle vara begånget och hvilket jag ej för tillfället kari
rätta.
Uppå H. Exc.'Hr Gr. o. Landlrms i ani. häraf gjorda framställning,
beslöt E. o. Ad. att upskjuta företagandet af Utsk:ts uti
förev.de mom. gjorda hemställan intilldes Utlåtit blifvit i öfriga
punkter genomgånget.
8lista punkten.
Mom. litt. a.
Utskits hemställan bifölls.
Mom. litt. b.
Gr. Mörner: Ett vanligt fel med våra samlingar här i
landet är, att sakerna blifva kringplockade på olika ställen, så att
man icke kan få fullständig kännedom om hvad som verkligen finnes.
För min del skulle jag tro att största värdet i de antiqvariska,
så väl som i de flesta andra samlingar ligger deruti, att de
äro så fullständiga som möjligt, och på denria grund skulle jag
tro, att det sätt att gå till väga, som Utskit här föreslagit, att
nemi. utdela till andra inrättningar åtskilliga exemplar af antiqvariska
föremål, som f. n. finnas samlade i Vitterhets-, Historie- och
Antiqvitets-Akademien, är mindre ändamålsenligt, hvarföre jag yrkar
afslag å Utskits i denna punkt gjorda hemställan.
Hr Skogmani Det ar utan tvifvel sannt, som den siste
värde talaren yttrade, att värdet i en samling ligger deruti, att
den, är så fullständig som möjligt. Men icke kan jag föreställa
mig att fullständigheten ligger deruti, att det finnes tjogtals exemplar
af samma pjes; fullständigheten bedömes naturligtvis efter det
större eller mindre antal olika pjeser, som sirö samlade. U t skit
har nemi. ansett det vara mindre lämpligt, att dessa samlingar på
detta sätt skulle erhålla större omfång än hvad som kan vara behöfligt,
helst som duplettexemplaren skulle komma till mera gagn,
om de fördelades på särskilda orter i riket.
Sorn jag för min del finner Utskits åberopade skäl vara fullkomligt
giltiga, får jag tillstyrka bifall å dess i denna punkt gjorda
framställning.
Gr. Hamilton: Beklagligtvis ser jag mig nödsökad, i af
side
på Utskits i denna punkt framställda förslag, att förena mig
med den förste välde talaren i den anhållan, att det Högloft. Ståndet
täcktes afslå detsamma.
För min del kan jag ej gilla det sätt att gå till väga, sorn
Utskit, i afside på ifrågavide akademis antiqvariska samlingar, före
-
268
I)en 21 Joli e. m.
slagit. Jag finner nemi. något högst oriktigt i det föreslagna förfaringssättet,
att plocka ut kring landet och splittra en antiqvarisk
konstsamling, hvars egentliga värde just ligger deruti, ätt den
är så fullständig som möjligt. För den ytlige betraktaren kan
det visserligen synas vara ändainålslöst att hafva en samling af
50 eller 100 exemplar af samma sak, t. ex. af en stenyxa. Oaktadt
dessa föremål vid första påseendet synas vara hvarandra temligen
lika, så kunna dock gifvas åtskilliga omständigheter, hvarigenom
dessa föremål skilja sig från hvarandra, t. ex. genom deras
storlek eller tyngd etc. etc. Dessa biomständigheter, som för det
ovana ögat synas vara af mindre vigtig beskaffenhet, kunna dock
för forn forskaren vara tillräckligt rättesnöre för att utröna huru
långt och till hvilka delar inom landet en viss kultur sträckte sig,
hvilka delar af landet, som voro bebyggda och odlade, hvarest inom
landet och huru länge sådane vapen företrädesvis begagnades, förutom
flera andra för vårt lands historia lika vigtiga rön. Man
kan sålunda lätt inse, huru väsendtligt, i och för vetenskapliga
ändamål, det är, att samlingen är sä fullständig som möjligt Dessutom
ber jag få fästa upmärksamheten på en annan omständighet,
som ej helt och hållet bör förbises, nemi. det obilliga i den hemställan,
att akademien skulle skänka till läroverken de exemplar,
som ej anses behöfliga för akademiens samlingar. Jag inser sannerligen
ej, hvilka de exemplar skulle vara, som kunde anses obehöflig»
för akademiens samlingar; jag hemställer om ej akademien,
genom att för duplettexemplaren tillbyta sig andra nya föremål och
derigenom komplettera sina egna samlingar, bör anses hafva mera
vinst än att, som Utsk:t föreslår, utdela duplettexemplaren till rikets
universiteter och elementarläroverk.
Som jag för min del sålunda icke kan inse lämpligheten af
den af Utskit i ifrågav:de hänseende föreslagna åtgärd, tager jag
mig friheten anhålla, att R. o. Ad. ville afslå den i denna punkt
af Utsk:t gjorda framställning.
Efter härmed slutad öfverläggning och uptagande af de derunder
gjorda yrkanden å dels bifall till och dels afslag å Utsk.-ls
ifrågav.-de hemställan, gjordes först propos. å bifall till densamma,
dervid svarades nej, och sedermera propos. på afslag derå, hvilken
sednare propos. med ja besvarades.
82-.dra—84:de punkterna.
Utsk:ts hemställanden biföllos.
85:te punkten.
Gr. Mörner: Som den af Utsk:t i nu föredragne punkt
omförmälda sifferupgift, genom R. o. Ad:ns beslut, undergått åtskilliga
förändringar, torde det vara gifvet, att den ej kan, till nu
föreslagna belopp, fastställas.
Uppå härefter gjord propos., bifölls Utsk:ts hemställan, med
Den 23 Juli.
•28»
förbehåll om vidtagande af de förändringar i afs:de å summorna,
hvartill it. o. Adms från Utsk:ts förslag afvikande beslut föranledde.
86:te punkten.
Utskits hemställan bifölls.
Den vidare pröfningen af förev:de Utlåt, upskjöts till nästa
plenum och R. o. Ad. åtskiljdes kl. l/2 11 e. m.
In fidem,
O. Krakel.
Måndagen den 23 Juli 1860-
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades pleni-prot:n för d. 30 sisth April samt den 2, 3,
5 och 7 nasti. Maj.
Uplästes följande, från Gr. Posse, Arvid Rutger, inkomne
skrift:
Nödsakad att, för vårdande af min helsa, företaga en resa
utom riket, får jag vördsamt anmäla mig förhindrad, att, å R. o.
Ad:ns vägnar, innev:de år deltaga i revision af Stats-, Banko- och
Riksg.-verken.
H. Exc. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att sedan Gr. Posse afsagt
sig befattningen att vara revisor vid iuuev:de års granskning
af Stats-, Banko- och Riksg.-verkens tillstånd, styrelse och förvaltning,
nytt val af en revisor i st. f. Gr. Posse måste anställas;
hvarefter H. Exc. föreslog, att detta val skulle förrättas i början
af det plenum, som komme att hållas nästa Lördag d. 28 dennes.
Ropades ja.
Anmäldes och bordlädes nedannämnde, från Allm. Besv.- och
Ekon.Utsk:t inkomne Betänkm, nemi.:
N:o 123, i ani. af väckt motion om förändrade föreskrifter
rör:de Lazaretternas styrelse och förvaltning;
N:o 124, i ani. af väckt motion om förändrade föreskrifter
270
Den 23 Juli.
i afs:de på de rusthållare åliggande skyldigheter, dels då manskapet
beordras till fångbevakning, dels under krig;
N:o 125, i ani. af viickt motion om förändrade föreskrifter
rör.de remonteriugen vid indelta kavalleriregementena;
N:o 126, i ani. af väckt motion om inrättande af hedersdomstolar
för arméens officerskorpser;
N:o 127, i ani. af väckt motion om uphörande af statsanslaget
till K. theatern och theaterns uplåtande åt enskilda; samt
N:o 128, i ani. af väckt motion om ändring i K. stadgan
ang:de fjerdingsmän.
Föredrogs Högv. PresteSttts uti prot.-utdr. N:o 354 till MedStånden
gjorda inbjudning att instämma uti förstnämnde RiksStånds
vid behandlingen af 20:de punkten i Stat,sUtsk:ts Utlåt. N:o 123
fattade beslut, »att ett årligt anslag af 1 41,000 rdr tills vidare
må anvisas till ett sådant understöd åt de svagast aflönade komministrarne
och kapellpredikanterne i riket, att hvarje komminister,
hvars behållna löneinkomst icke upgår till 1,000 rdr årligen, får
denna ökad tdl nämnda belopp, samt de kapellpredikanter, hvilkas
löneinkomster understiga 700 rdr, tilldelas en fyllnad i aflöningen,
så att denna upgår till sistberörda belopp».
Hr Bildt, Didrik Gillis: Då Ståndet så nyligen som
sista Lördagen pröfvat den ifrågavide punkten och som jag förmodar
noga granskat de skäl, StatsUtskit förebragt för sitt förslag till
beslut, som vunnit R. o. Åduis godkännande, samt Ståndet af det
upläste prot.-utdr:t icke inhemtat annat än att PresteSt:t fattat ett
motsatt beslut och önskar att Ståndet måtte sig med dem förena;
torde det icke vara skäl för R. o. Ad. att frångå sitt på särdeles
väl motiverade grunder fattade beslut, och jag anhåller derföre att
R. o. Ad. ville lägga PresteSt:ts förev:de prot.-utdr. till handlingarne.
Efter härmed slutad öfverläggning och uppå framställd propos.
, beslöt R. o. Ad. att, med vidblifvande af sitt förut i frågau
fattade beslut, afslå PresteSt:ts ofvanberörda inbjudning.
Fortsattes pröfningen af StatsUtsk:ts Utlåt. N:o 123. åtig:de
regleringen af utgifterna uuder RiksStatens Åttonde Hufvudtitel.
87:de punkten.
Utsk:ts tillstyrkande bifölls.
88:de punkten.
Gr. Hamilton, Henning: Jag är så mycket mera skyl
dig
att anhålla, det R. o. Ad. måtte, med afslag ä StatsUtsk:ts
hemställan i denna punkt, bifalla hvad K. M. begärt, eller 32,000
rdr rmt, för att förändra den byggnad, der det gamla kemiska in
-
D en 23 Juli.
271
stitutet varit beläget, till lokal för exercitiemästarne oell deras institutioner,
söm jag mahanda genom en bristande utförlighet i statsrådsprotit
gifvit ani. dertill, att StatsUtsk:t icke ansett sig ega
skäl tillstyrka K. M:s framställning i denna del. Utsk:t har såsom
motiv för sitt afstyrkande anfört, att innan frågan om den
medicinska undervisningens ordnande i sin helhet blifvit att K. M.
pröfvad, kunde R. 8t:r ej pröfva ändamålsenligheten af det väckta
förslaget. Detta är ett motiv, som äfven jag användt i prot:t såsom
skäl, hvarför K. M. icke till R. St:r gjort framställning i ani.
af det af consistorium begärda anslag för en ny sjukhusbyggnad,
ty det hade varit nog mycket begärd t, att. innan denna fråga ännu
var fullständigt utredd, innan öfver-inteudents embetet granskat
och pröfvat kostnadsförslaget till en sådan byggnad, R. St:r skulle
blott pä en af universitetet gjord framställning bevilja anslag till
ett så betydligt belopp. Det skälet gäller således enl. min tanke
mot det af consistorium begärda anslag för en sjukhusbyggnad, men
det gäller icke mot ett anslag för exercitielokalens flyttande till en
lämpligare lokal.
Vidare har Utsk:t anfört ett yttrande af mig, som äfven blifvit
afgifvet mot consistorii förslag, nemi. att ännu icke vore utredt
i hvad mån bidrag till ifrågav:de nya sjukhusbyggnad kunde af
länets innevånare eller redan befintlige medel beredas. Det är äfven
ett skäl, som jag tror kunna med full giltighet användas mot
bifall till consistorii förslag i sin helhet, men icke mot bifall till
den del af samma begäran, som varit af K. M. förordad. Denna
del innehåller endast begäran om anslag för att kunna till lokal
för exercitiemästarne inreda det gamla kemiska huset, som f. n.
icke är för universitetets behof till andra ändamål behöfligt, och
detta anslag är efter min tanke nödigt, äfven om R. _St:r icke
framdeles skulle behöfva anlitas om något anslag till nytt sjukhus,
derföre att de lokaler, som exercitiemästarne t', n. begagna, äro antingen
otjenliga eller i det bristfälliga skick, att om deras ändamålsenliga
inredande skulle ske, ett anslag i alla fall af R. St:r
måste begäras, så att någon besparing i sjelfva verket icke skulle
upstå. Detta anslag blir således i alla fall behöfligt, och det måste
jag förebrå mig, ehuru jag i allmänhet bemödade mig att göra
prot:t så utförligt att R. St:r deri skulle finna de nödiga uplys-1
Bingarne, att jag här icke tillräckligt framhållit den omständigheten
att sjelfva lokalerne i sitt tuiv:de skick äro sådane att de tarfva
dels en betydlig förändring dels en reparation, så att ett anslag,
i det närmaste åtminstone lika med det nu begärda, skulle
för lokalernas'ändamålsenliga inredande behöfvas. Då detta i allt
fall skulle ske, så ställdes det naturligtvis tillsammans med den
medicinska undervisningen, sådan den enl. universitetets åsigt borde
ordnas; men äfven om jag alser derifrån, så medger jag att mera
borde framhållits förr omnämnde omständighet, då StatsUtsk:t sannolikt
hade funnit skäl att befordra det ändamål, som med detta
anslag är afsedt., och dertill finna ytterligare motiv i den omständighet,
som åtminstone för mig varit fullt giltig, att om man genom;
tillräckligt bidrag från ortens sida kunde på ett ställe koncentrera;
272
1)en 29 Juli.
de nu splittrade sjukinrnttuingarne i Upsala, det måste blifva för
sjukvården af högsta vigt och stor fördel. Bifailes det af komiterade
upgjorda s. k. interimsförslag, hvarigenom en, ehuru visserligen
ringa del af den kliniska undervisningen skulle komma att
qvarstanna vid universitetet, bl i f ver sjukhusinrättningarnes sammanförande
ännu mera nödvändigt. Det finnes äfven ett ytterligare
skäl, hvarföre jag icke till R. St:r gjort framställning om anslag
till en ny sjukhusbyggnad, nemi. att ortens innevånare väl blifvit
hörde i afs:de på frågan om en sammanslagning af universitetets
och länets lazaretter, men icke i
vore erforderlige och aliraminst ronde det särskilda projekt, som
derom varit å bane. Ehuru jag icke kan upträda med någon sådan
visshet, att jag vill, det R. o. Ad. derpå skall grunda något
beslut, så är dock min öfvertygelse att med inkomsten af försäljningen
utaf de båda husen, som universitetet och länet för sine
sjukhusinrättningar redan ega, och med de medel, som till dessa
inrättningar blifvit donerade, det skall blifva möjligt att både folden
allmänna sjukvården och universitetets behof anordna den plats,
som uuv:de gamla exercitiehus uptager. Då emellertid frågan ännu
icke väsendtligen rör sjelfva sjukhusbyggnaderne, torde det vara
öfverflödigt och att på oriktigt sätt uptaga R. o. Ad:ns tid, om
jag inginge i närmare behandling af frågan om deras behöflighet,
hvilken naturligtvis står i andra rummet, då här är fråga om i
första rummet att bereda lokal åt exercitiemästarne. Jag anhåller
att R. o. Ad., med afslag å Utskds hemställan, måtte bifalla de af
K. M. äskade 32,000 rdr.
Hr Montgomery, Rob. Nils Germund: Akademien i
Upsala hade vid denna riksdag begärt ett anslag af nära 200,000
rdr för nybyggnad af ett sjukhus derstädes. Deraf uptages 32,000
rdr till nödig ombyggnad och förändring af den f. d. kemiska institutionens
lokal, som skulle diidanefter bebos af exercitiemästarne,
och hela den öfriga summan skulle användas till sjelfva sjukhusbyggnaden.
Då Utsk:t förehade denna fråga till behandling, tog
det i öfvervägande, hvilka olägenheter eller fördelar, som skulle
upstå af ett bifall eller afslag å K. M:ts Propos. I afs:de på den
olägenhet, som skulle upstå genom afslag på hvad K. M:t här föreslagit,
hyste Utsk:t den tanke, att den skulle vara nästan ingen.
Genom ett bifall till de 32,000 rdr, som begärts för inredande af
den kemiska institutionen för exercitiemästarnes räkning, hade man
naturligtvis icke på något sätt åstadkommit något lazarett; det
vore endast, såsom af K. M:ts Propos. äfven synes, en förberedande
åtgärd; men då återstår frågan, huruvida genom bifall till K.
M:ts Propos. skulle underlättas den åsyftade föreningen af länets
och universitetets sjukhus. Likväl är ganska lätt att finna, att
med detta anslag, när helst det beviljas, kan åstadkommas allt
hvad man önskar, och någon skada sker icke, om med detsammas
beviljande upskjutes. Då förefaller också den omständighet, som
talar för upskofvet, riktig, eller att hela frågan om den medicinska
under
-
Den 23 Juli.
273
undervisningens ordnande ännu icke är afgjord och att man derförinnan
icke bör inkasta slaten i någon ny, ganska stor utgift för
Upsala universitet. Det synes nemi. af handlingarne, att meningen
är, det staten skall bygga det nya sjukhuset och icke akademien,
samt att de tillgångar, som upstå genom försäljningen af
det gamla sjukhuset, endast kunna räcka till underhållande af det
ökade antalet sjuksängar i det nya. Man kan då möjligen förmoda
att meningen varit, att, innan frågan om den medicinska
undervisningens ordnande vore afgjord, ånyo öka byggnadernas antal
i Upsala, för att framdeles försvåra akademiens flyttning. Jag
har derföre ansett att i frågans nuv;de ställning, då man icke kan
tinna någon olägenhet vid att upskjuta beviljandet af detta anslag,
då statens tillgångar äro anlitade för en mängd andra utgifter och
då sjelfva hufvudfrågati eller den om medicinska undervisningens
ordnande är leni liad oafgjord, det icke vore skäl bifalla hvad K.
M. föreslagit, utan har jag funnit mig böra deltaga i Utskits beslut,
hvartill jag också anhåller om bifall.
Hr Bildt: Jag har hvarken af förhandlingarne inom Utsk:t
eller af nuv:de diskussion kunnat finna, att denna fråga är af så
invecklad beskaffenhet, som den siste talaren synes vilja låta påskina.
Jag säger: invecklad beskaffenhet., emedan Hr Montgomery
utgår från den förutsättning, att innan denna fråga kan afgöras,
böra båda statsmakterna hafva bestämt, på hvad sätt den medicinska
undervisningen skall ordnas. Den talare, som först hade
ordet, och som bättre än någon annan torde känna det prot.,
som åtföljde den K. Proposm, har tydligen ådagalagt, hvad jag
redan vid genomläsningen af prot:t trodde mig finna, att meningen
icke är att här fatta något definitivt beslut, som eger sammanhang
med den medicinska undervisningen, ty det finnes vid
akademien i Upsala ett annat behof, nemi. af en förbättrad lokal
för exercitiemästarne. Detta behof förefinnes, men hvad är naturligare
än att, då man söker tillfredsställa detta behof, man äfven
tänker sig, hvad nytta man deraf möjligen kan hafva i framtiden
vid afhjelpandet af andra behof, som man känner och lätt kan
förutse. Om man sålunda alltid tänker sig före vid bestämmandet
af statsutgifterna, så är påtagligt, att man bereder statsverket en
lättnad i dessa utgifter. Det synes mig således vara ganska förtänksamt
att, på samma gång mau fyller behofvet af en bättre
lokal för exercitiemästarne, raan äfven söker vinna en annan fördel.
Det återstår då att tillse, om en förening af sjukhusinrättningarne
i Upsala kan medföra någon fördel och om denna fråga eger något
omedelbart sammanhang med lösningen af den stora frågan om
den medicinska undervisningens ordnande i sin helhet. Vid ett
föreg:de tillfälle, då en dylik fråga förevar, nemi. sisth Lördasr,
uttalade jag rain åsigt, som måhända icke tillfredsstälde dem, hvilka
hafva stränga förutfattade opinioner ang:de den medicinska undervisningen,
utgående från antingen universitetens eller Karolinska
institutets synpunkt. Det rätta ligger, enl. min förmening, mellan
H. VILI. 18
274
I)eri 23 Juli.
dessa båda ytterligheter och består deruti, att bibehålla nämnde
undervisning sådan de komiterade föreslagit den i sitt interimsförslag.
Detta förslag förutsätter att undervisningen vid båda universiteten
skall utvidgas till temlig fullständighet och att Karolinska
institutet icke allenast skulle erhålla ett större antal lärarekrafter,
utan äfven bestämda undervisningstider, med ettord denna
undervisning blifva mera helgjuten så väl i dess början som dess
slut. Nu är påtagligt, att det för den kliniska undervisningen är
en stor fördel att vid akademien finnes ett väl ordnadt sjukhus, och
om detta sjukhus än icke är så fullständigt och företer så många
sjukdomsformer som Serafimerlazarettet i Stockholm, så eger det
åtminstone en annan fördel, nemi. att lemna mera tid åt undervisaren
att sysselsätta sig med eleverne, emedan dessas antal likasom
de sjukes är mindre. Således måste det vara en fördel för
medicinska undervisningen, att ett sjukhus så fullständigt som möjligt
inrättas i Upsala, utan att man derföre ger åt detsamma en
sådan utveckling, att man öfverfiyttar på detsamma uteslutande
den medicinska undervisningen, hvilket, efter min tro, vore oriktigt,
emedan staten i sjelfva verket icke har råd att upföra flera
dylika kostsamma läroanstalter. Lund eger redan ett sjukhus med
150 sängar och Upsala skulle efter de komiterades förslag få ett
liknande, och jag frågar: hvarföre skulle det vara farligare för den
medicinska undervisningens ordnande i sin helhet, att hafva ett
sjukhus med 150 sängar i Upsala än i Lund. För mig är det
åtmistone omöjligt att inse. Det måste för den, som ser saken
opartiskt, endast vara en förbättring af den medicinska undervisningen,
som åsyftas, mea alldeles icke att afskära frågan om denna
undervisnings ordnande i allmänhet. Vid föreg:de tillfällen, då
här varit fråga om den medicinska undervisningen, har jag yrkat
derpå, att Karolinska institutets lärarekrafter måtte förökas, alltid
utgående frén den synpunkt, att de komiterades interimsförslag
vore det rätta, och jag har icke funnit skäl frångå denna åsigt
på grund af den siste talarens anförande. Jag tror äfven, att om
man än skulle hysa syinpathier för den medicinska frågans ordnande
i öfverensstämmelse med det förslag, komiterade i främsta
rummet framlagt, bör man dock icke af förkärlek för detsamma
förbise, att här icke är meningen att nu afgöra frågan om ett
sjukhus, utan endast huruvida det är skäl att för exercitiemästarne
vid Upsala universitet och dess institutioner bereda lämpligare lokaler,
och på denna grund anhåller jag om afslag å hvad StatsUtsk:t
föreslagit och bifall till K. M:ts Propos. i denna del.
Gr. Hamilton: Jag har alltför oförbehållsamt uttalat min
mening om den medicinska undervisningens ordnande i allmänhet,
för att någon skulle kunna sätta ifråga, att jag med mitt förra
yttrande velat undandraga mig erkännandet, det jag för min enskilda
del, äfven med beviljandet af detta anslag, hade för afsigt
att underlätta frågan om sjukhusinrättningarnes lämpliga ordnande
på ett sådant sätt, som interimsförslaget innehåller, eller att en
del af den kliniska undervisningen skulle vid universiteten med
-
Den 23 J u 1 i.
275
delas. Detta haele jag Sfven som en tanke i bakgrunden; men då
man sagt att meningen med denna utgift vore att inleda B. St.
i ännu betydligare kostnader, sfi får jag säga, att om denna mening
hos någon finnes, så kari det omöjligen vara lins DeprtsChe
fen
eller K. M:t, som bifallit hans hemställan, emedan i prot.
säges, att man så mycket mindre kunde göra den af consistorium
begärda framställning, som det ännu icke vore utredt, huruvida
länets innevånare vore skyldige eller villige att deltaga i den nya
sjukhusbyggnadens bekostande. Det vore således icke fråga allenast
om länsinnevånarnes deltagande i sjukhussängarnes underhåll,
ty i denna kostnad måste de naturligtvis deltaga, då det är
länslazarett; meri man kan verkligen ieke säga, i livad mån de
kunna vara pligtige eller villige att deltaga i sjelfva sjukhusbyggnadens
bekostande. De hafva redan erbjudit det sjukhus de hafia
i Upsala, och hvilket vid försäljningen skulle kunna inbringa 40,000
b:ko, men jag anser äfven detta anbud otillräckligt, emedan det
skulle vara en så högst betydlig fördel att få icke blott ett ändamålsenligt
sjukhus i stället för det odugliga de nu hafva, utan
äfven att hafva sjukvården gemensam med Universitetet. Länet
bör således för sin del hafva en skyldighet att med ganska betydligt
belopp deltaga i slutsumman. Nu har det varit min afsigt,
att staten skulle fylla den summa, -som fordras utöfver den,
hvarmed länet skulle bidraga, så mycket mer som länet eger dertill
betydliga tillgångar. Det eger icke allenast sjukhuset, hvars
försäljande inbringar en stor summa, utan äfven donationsmedel,
för hvilka jag icke nu behöfver redogöra. Den utgångspunkt är
således oriktig, att man nu borde afslå det begärda anslaget, emedan
det endast vore ett förberedande steg till en större utgift,
som upgifves till 161,000 rdr.
Man har vidare sagt, att ingen skada sker genom att vänta
med anslagets beviljande. Jo, det skulle medföra 2:ne olägenheter;
den första upskjutandet af nödiga byggnaders uppförande
för exercitiemästarne under 3 år; den andra att, förrän Universitete.
t vet om det kan förflytta sina nuv:de dåliga sjukinrättningar
till en bättre tomt, kan det ingenting upgöra med länets innevånare.
Man måste kunna positivt framställa hvad man har att
disponera öfver och säga: Om vi för vår del använda våra tillgångar
på det sättet, hvad viljen J i så fall göra? Om således
den K. Proposm bifalles, är klart att man genast kan inträda i en
sådan underhandling och börja de åtgärder, som kunna för ändamålet
vara erforderlige. Det vore likväl alltid nödvändigt att vid
dessa åtgärder till någon del ingå i frågan om fakulteternas flyt
tande,
och jag måste så tillvida åter vidröra den, att jag uprepar.
att om man tänker sig K. M:ts bifall till det gjorda förslaget, så
har Stats-Utsk:t sjelft ådagalagt huru litet denna fråga är förberedd.
Utsk:t har begärt en utredning af kostnaderna, som jag
hoppas om 3 år kan vara färdig. Om man under tillen kan bereda
den kliniska undervisningen i Upsala de fördelar, som med
ett bättre sjukhus äro förenade, anser jag det som en så stor
vinst, att det väl lönar de ringa kostnader, som här äro ifråga,
276
I> e ii 23 Jul i.
synnerligast som staten förr eller sednare måste med denna Isostnåd
belastas. Jag fortfar i min förut gjorda anhållan.
Hr Cederschiöld, Gustaf: Hr Bildtsyttrande likasom deti
öfriga diskussionen har satt mig i förlägenhet, och jag finner verkligen
frågan vara af invecklad natur. StatsUtsk:t, som har närmare tillfälle
än jag att studera handlingarne, anser att K. Mits Propos.,
likasom förut consistorii skrifvelse, åsyftade egentligen och hufvudsakligast
inrättande af ett sjukhus. Nu har likväl Depart.Chefen
i sitt första yttrande upplyst, att frågan egentligen icke rör ett
sjukhus, utan en exercitie-lokal. Detta förefaller desto förunderligare
som någon utredning, luiru exercitie-byggnaderna aro beskaffade,
icke finnes i Betänkit omnämnd, och äfven under denna diskussion
har man mycket lösligt vidrört dessa byggnaders tillstånd,
h vil het dock är bufvudsaken. Hade consistorii framställning och
K. M:ts Propos. egentligen afsett exercitie-husen, så hade otvifvelaktig!
någon större utredning kommit att ega rum; men förhållandet
är i sjelfva verket, att frågan rörer huruvida den medicinska
fakulteten skall bibehållas i Upsala eller förflyttas till Stockholm.
Detta är hufvudfrågan, som ligger i bakgrunden. Man vill
med all makt bygga sig fast i Upsala. Jag kan vid detta tillfälle
icke underlåta att fästa upmärksamheten på en omständighet
i Hr Bildts sakrika anförande, som föreföll mig något besynnerlig.
Han sade att ett mindre sjukhus i Upsala skulle blifva mycket
fördelaktigare än ett större i Stockholm, enär lärarne kunde hafva
bättre tillfälle att vid det mindre sjukhuset lemna undervisning.
Ar denna princip riktig, så kunde lärarne i Upsala nu med ännu
mera omsorg följa lärjungarne än om sjukhuset blefve utvidgadt.
Här förekommer dessutom i consistorii framställning en sats, som
torde vara temligen tänkvärd. Det står att fördelningeu af sjuksängarne
på två särskilda sjukhus roed helt och hållet skiljd förvaltning
och ekonomi icke obetydligt fördyrade deras underhåll.
Således är det bättre att inrätta stora sjukhus än små. Att tillöka
serafimer-lazarettet skulle således blifva en större förde) än att
utvidga Upsala sjukhus. Då jag likvisst, oaktadt hvad här är försäkradt,
icke kan annat än fortfarande tro, att hufvudsaken här
gäller medicinska fakulteten, och alldeles icke exercitie-lokalerna,
och jag redan har uttalat min åsigt, att det skulle vara en väsendtlig
fördel, om vi finge hela den medicinska undervisningen,
så väl den theoretiska sorn den praktiska, hitfiyttad till Stockholm,
der ett större fält för iakttagelser i medicinskt afs:de erbjuder
sig, instämmer jag i den åsigten, Utsk:t uttalat, att innan ännu
afgjordt är, huru det skall gå med den medicinska undervisningens
ordnande, är det för tidigt att nu ytterligare bygga samma
undervisning fast i Upsala.
Hr 01 i ve c ro n a, Knut: Det synes mig uppenbart af den siste
talarens yttrande, att han icke riktigt upfattat den fråga, som nu
är föremål för öfverläggning. Efter den utredning, som Gr. Hamilton
gjort af densamma, torde likvisst för en hvar vara tydligt,
Den 23 Juli.
rn
att det anslag, som K. M:t begärt, allenast afser en ändamålsenligare
anordning af exercitie-husen i Upsala. I)es9a exercitie-hus
befinna sig för närv:de i ett ganska betänkligt, skick. Fäktsalen
t. ex. är så obetydlig att den knappt upptager så stort rum som
estraden inom skranket här i salen. De äro således otillräckliga
i afs:de på utrymme och förr elier sednare måste Staten ovilkorligen
bekosta medel för dessa byggnaders förflyttande till annat
ställe. Om så är förhållandet, hvilket synes mig tillräckligt utredt,
sä bör man, såsom den förste talaren yttrade, ej heller glömma
hvad som derjemte skulle kunna vinnas till underlättnad för hvad
som i alla händelser bör vara önskvärdt vid ett universitet, nemi.
tn klinisk anstalt. För närvide äro 2:ne sjukhus i Upsala, men
för att få undervisningen sådan den bör vara och redan är anordnad
i Lund, vore önskligt att få dem sammanflyttade på ett ställe,
och derigenom skulle icke allenast undervisningen, utan äfven orten
och staden vinna. Men hufvudsaken är dock att kunna bereda
en ändamålsenlig lokal för exercitie-mästarne. Det har blifvit
yttradt att man endast vill bygga sig fäst i Upsala. Ar det endast
fråga om byggnader, tror jag dock att flyttningen af akademien
skulle kunna försiggå, men andra hinder torde äfven finnas
och de hafva icke blifvit tillräckligt pröfvade. För öfrigt får jag
anmärka att hvad Staten anslagit till byggnader i Upsala är en
verklig obetydlighet mot hvad Staten bekostar på byggnader å andra
ställen. Jag kan lätt citera dessa anslag; 100,000 rdr till
det nya kemiska laboratorium, 37,500 till nya observatorium, 13,500
till nytt växthus; bibliotheket är byggd t på akademiens egna medel
och akademien har för detta ändamål haft ett lån i RiksgisKontoret.
för hvilket den betalar årligen 1,000 rdr i amortering.
Det är således ungefär 147,000 rdr som äro af Staten bekostade
för nämnde 3:ne byggnader. Till det nya anatomiska laboratoriet
och hvad som erfordras för att fullända observatorium, hvilket går
till dubbelt den summa, som It St:r anslagit, har akademien lemnat
af egna medel. Häraf synes att akademien icke på långt näterhållit
så mycket som på sednaste riksdag anslogs till skolhusbyggtiader
i städerna. Gr. Hamilton och Hr Bildt hafva visat, att
man mycket misstagit sig i den förmodan att meningen vore att inleda
Staten i något större byggnadsföretag, enär det är ganska troligt
att genom försäljnings summan för nuv:de sjukhus jemte akademiens
egna fonder och hvad länet och Upsala stad kunna komma att
tillskjuta, för att lå ett för ortens behof fullständigt organiseradt
sjukhus, tiligångarne blifva så stora, att Staten icke behöfver bidraga
med en skilling. Det har också blifvit sagdt, att dessa 32,000
rdr icke skulle öka antalet af sjuksängar det ringaste, utan endast
blifvit begärda för att kunna realisera förslaget om ett nytt
sjukhus. At.t de icke kunna öka antalet af sjuksängar faller af sig
sjelft, isynnerhet om man ställer frågan på sin rätta ståndpunkt,
så att det icke är fråga om att. göra något anslag till sjukhusbyggnaden.
utan endast till ett bättre anordnadt exercitie-hus. Jag
förenar mig i Gr. Hamiltons och Hr Bildts yrkande.
278
Den 23 Juli.
Frih. Creutz, Steffan: I motsats mot ilen siste talaren,
synes mig egentliga afsigten med detta anslag vara den kliniska
undervisningen, såsom äfven finnes i Utskrts Betänk, uttryckt. Det
heter nemi. : »Vid uuderd. föredragning inför K. M:t af delta ärende,
hade Depart.Chefen förklarat sig finna ådagalagdt att den ifrågasatte
sjukhusbyggnaden vore såväl för sjukvården i orten, sorn ock
för den kliniska undervisningen vid universitetet af behofvet högst
påkallad.» Således synes detta vara hufvudändamålet med nämnde
anslag. Det är besynnerligt, att man just i detta ögonblick framkommit
med begäran om ifrågav:de anslag, då man likväl har
ordat mycket derom att universitetet och särskildt den medicinska
undervisningen skulle komma att flyttas till hufvudstaden. Jag
måste instämma med Hr Cederschiöld deri, att meningen måtte
vara att bygga sig fast i Upsala, lör att derigenom liksom motverka
idéen om universitetets förflyttande, hvilket, enligt mitt förmenande
skulle i alla afs:den vara fördelaktigt. Jag röstar för
bifall till Utsk:ts Utlåt.
Hr Montgomery: Mycket gerna skulle jag vilja se denna
fråga så enkel som möjligt. Hr Bildt säger, att här icke är fråga
om annat än att använda 32.000 rdr för att aptera nuv:de kemiska
institution för exercitie-mästare och derjemte bereda plats
för det blifvande sjukhuset. Nu har visserligen Gr. Hamilton omnämnt
en ofullständighet i protokollet, som åtföljde propostn i denna
fråga, i så fall att det oundgängliga behofvet af en förbättring
utaf dessa exercitie-mästares lokaler vore mycket större än K. M:ts
Propos. antydt. Detta är ganska möjligt, men det kunde icke
StatsUtsk:t veta, och jag medger att det är en omständighet, som
talar för saken. Ser jag likväl densamma så enkel som möjligt,
så skulle man genom detta anslag af 32,000 rdr icke vinna annat
än en lokal, som kunde användas till sjukhus, och att kemiska
institutionens lokal förvandlades till lokal för exercitie-mästare.
Vid sådant förhållande kan man lämpligen fråga: hvad är det som
är så ofantligt angeläget? Exercitie-mästarnes lokal är dålig, men
man har icke anledning förmoda, att den är så dålig, att den icke
kan begagnas lör sitt ändamål. Sedan sålunda den enkla frågan
är afgjord, kommer man till den mera invecklade, som ovilkorligen
inleder Staten uti ett större byggnadsföretag, ty ingen lärer
väl rimligen vilja påstå, att man vinner något hvarken för den
kliniska undervisningen, länet eller sjukvården genom att få endast
en lokal lör ett sjukhus. Hvad man vunne, vore att jpå denna
lokal bygga ett sjukhus, till hvilket länets innevånare billigtvis
skulle bidraga. Om de oekså skulle komma att göra det, så är
för hvar och en tydligt, att den alldra största delen af kostnaden
skulle lemnäs af Staten. Vid sådant förhållande tror jag att man
omöjligen kan bestrida, att StatsUtsk:t haft skäl att yttra, det
man först borde afbida, huru beslutet rörande hela medicinska undervisningsväsendets
ordnande skulle utfalla. Man kommer härifrån
till sjelfva bufvudfrågan, den medicinska undervisningens förläggande
till hufvudstaden. För min del får jag säga, att då jag
Deli 23 Juli.
förleden sommar vistades i Berlin under sex veckors tid, hade jag
tillfälle att ofta vara tillsammans med flere af de utmärktaste läkare
derstädes, och jag fick der se ett nit, en praktisk verksamhet
hos läkare, hvarom jag icke kunnat göra mig begrepp. Så har
jag sedermera funnit vara förhållandet i andra Europas länder der
sjukyårds-anstaiterna varit förlagde till hufvudstäderna. I Frankrike,
ett land med 36 millioner invånare, finnes endast 3 medicinska
undervisnings-anstalter: i Paris, Montpellier och Strassburg.
Det synes mig verkligen vara ett vårdslösande af krafter, att
Sverige, med 3 V2 million innebyggare, skall söka underhålla ett lika
stort antal sådana anstalter som Frankrike. Dessutom är förhållandet
att den medicinska undervisningen, som ovilkorligen alltid
hufvudsakligast beror af empiriska kunskaper, fordrar en mängd
olika former för sin verksamhet. Hur skall man kunna vänta att
sådan kan vinnas i en småstad, en stad med 10,000 invånare —
en stad, der man, med kännedom om folklynnet, vet att högst få
febevsjuka vårdas på lazarettet. De sjukdomsformer, som der mest
förekomma, liro yttre skador och obetydliga invärtes sjukdomar. Jag
mins ganska väl huruledes jag 1847 hörde ett offentligt föredrag
af den ryktbare Cobden ang:de den täflan, som finnes mellan England
och Frankrike. Såsom ifrig anhängare af fredssystemet beklagade
han sig deröfver att, så snart ett krigsfartyg byggdes i
Frankrike, genast byggde man ett dylikt i England; så ofta en
krigsmachin upfanns i det ena landet, följde man med denna upfinning
i det andra, — allt med stora omkostnader för folket. Det
förefaller mig verkligen alt förhållandet, ehuru i mindre skala, är
ungefär enahanda mellan Stockholm och Upsala. Här finnes ett
barnbördshus, hvilket också kan vara behöfligt i en så stor stad
som Stockholm; genast hafva vederbörande i Upsala inrättat ett
litet barnbördshus på 4 sängar. Likaså har Stockholm ett serafimer-lazarett,
genast inrättar Upsala ett lazarett. På så sätt kan
man ouphörligen följa jemförelse!!. Då synes mig att, oaktadt man
gerna vill hålla sig opartisk, så är det omöjligt att abstrahera från
att derunder ligger ett tydligt sträfvande att genom ett större antal
byggnader fastnagla den medicinska undervisningen i Upsala.
Huruvida detta är ändamålenligt, derom vill jag nu icke yttra
mig, men innan ett beslut fattas, bör man icke låta binda sig
af ett sådaut anslag sorn det ifrågav;de, utan är det allt skäl att
vänta med bifall till en dylik förberedande åtgärd. Jag får fästa
upmärksamheten derpå att genom bifall till detta förslag vinnes
ingenting, ty ingen enda sjukhussäng kommer derigenom att upställas,
utan det är blott en förberedande åtgärd, som kan vidtagas
när som helst. Jag anhåller om bifall till Utsk:ts förslag.
Gr. Hamilton: Jag är ledsen att behöfva för 3:dje gången
upträda i denna fråga, men det är alldeles omöjligt att derifrån
afhålla sig, då en motståndare uprepar siffror och söker med dem
bevisa någonting, sedan man nyss förut användt samma siffror och
med dera bevisat, att motståndarens argumentation icke håller streck.
28 o
flen 23 Juft.
Hr Montgomery har uttryckligen sagt, det meningen vore,
att Staten skulle vid en kommande riksdag belastas, om icke med
hela, åtminstone med största delen af den summa, som erfordras
för ett nytt sjukhus’ inrättande. Jag tog mig friheten helt kort
förut nämna, att länets innevånare, då de i detta ämue blefvo hörde,
redan erbjudit sig att för ändamålet afstå sitt i Upsala egande hus,
oell som Hr Montgomery torde erinra sig, upskattas detta i consistorii
utlåtande till 40,000 rdr bko. Till samma summa, eller
något högre, skulle värdet upgå af de hus, som för närvule utgöra
lokaler för exercitiemästarne och som skola försäljas. Då hafva
vi redan 120,000 rdr. Ytterligare komma dertill de donationer,
som just äro skänkta i ändamål att utveckla sjukvårds-anstalterna
i Upsala, och då jag lägger dessa till de nyssnämnda 120,000 rdr,
så synes ju tydligen, att meningen ej kan vara att belasta Staten
med största delen af kostnaden. Tvärtom är jag fullt förvissad,
att, om något statsbidrag vid en kommande riksdag begäres, blir
det visserligen en ganska liten del af ifrågav:de summa. Det är
sannt att härom icke finnes ett enda ord i statsråds-protokollet,
och jag har redan medgifvit, att detsamma i detta afseende icke
är fullständigt, men till min ursäkt får jag anföra, utom den vidlyftighet
detta protokoll redan nått, att StatsUtsk:t fått sig alla
handlingar tillskickade, och om Utsk:t funnit något ofullständigt i
protokollet, så var det befogadt att söka uplysning i sjelfva handlingarne.
Det är icke tillständig! att nu uptaga R. o. Ad.ns tid
med ett försök att vederlägga några yttranden, som röra den medicinska
undervisningen i sin helhet; det skulle naturligtvis föra
oss utom ämnet, men det är nästan oemotståndligt att yttra sig,
då man hör sådana utlåtanden, som t. ex. att ett sjukhus aldrig
kan blifva nyttigt för undervisningen i en liten stad. Om vid ett
länslazarett i allmänhet icke funues andra patienter än från den
stad, der lazarettet är beläget, så vore påståendet visserligen ganska
sannt, men om ett länslazarett afser en ganska betydlig ort.
så är förhållandet annorlunda. Otvifvelaktigt är, att för den slutliga
kliniska undervisningen behölves ett större sjukhus, än det
som nu fiunes i Upsala, och i det fallet äro de tillgångar, som
Carolinska Institutet har att erbjuda, så ofantligt stora, att ett medicinskt
studium i Sverige aldrig kan tänkas fullständigt, ordnadt
utan institutets medverkan. Men af detta medgifvande oell af-den
sanning, som ligger i det påstående, att för en sådan fullständig
och slutlig läkarebildning icke är tillräckligt att hafva ett ringa
sj u k au tal, får man icke draga den slutsats, att ej vid ett mindre
sjukhus den första kliniska undervisningen kan meddelas, och man
skulle utaf Hr Montgomerys yttrande kunna göra den konklusion,
att det är högst olyckligt att i Sverige finnes mer än ett enda
sjukhus. Detta sjukhus borde då förläggas till Stockholm och
blifva så omättligt stort, att det kunde rymma 5 å 6,000 sjuka.
Ja väl! men följden skulle då blifva den, att andra städer komme
alldeles i saknad af sjukvård, och det är således för de sjukas skull
nödvändigt, att sjukhusen fördelas. Jag tror äfven, att för den
medicinska undervisningen det kan varn en fördel att hafva dem
Deri 5.3 Juli.
381
sålunda fördelade, emedan det är naturligt, att om man har 300
sjuka här, och 300 på andra ställen, de lemna en rikare omvexling
af sjukdomsformer. Jag förnyar mitt förut gjorda yrkande.
Hr Cederschiöld, Fredrik August: Då Gr. Hamilton,
efter mitt förmenande, byggt sitt yttrande på den förutsättning,
att de komiterades s. k. interimsförslag skulle för den medicinska
undervisningen vara det lämpligaste, så får jag uplysa att hvem
det än må tillfredsställa, icke tillfredsställer det läkarne, ty jag
har icke funnit någon hvarken i Stockholm eller landsorten, som
med detsamma varit belåten. Jag anser det såsom ett ganska
olyckligt försök att sammanjemka de olika åsigterna. Någon vinst
af förslaget har jag icke eller kunnat uptäcka, ty den egentliga
förändring, som deraf blefve en följd, vore att icke allenast de studerande
utan äfven professorerna finge resa fram och tillbaka mellan
Stockholm och Upsala. Någon annan förändring komme icke
att ega rum, ty samma olägenheter, som nu finnas, skulle äfven då
bibehålla sig. Skall den medicinska undervisningen ordnas, så måste
det ske på ett sätt, som för ett fattigt land är det enda rätta,
d. v. s. genom att koncentrera den på en punkt. Skall den splittras,
måste den fördelas lika på alla ställena. Vill man bibehålla
den medicinska undervisningen vid universiteten, så synes mig icke
vara rätt att, såsom skett den ena riksdagen efter den andra, bevilja
alla anslag för Carolinska institutet, men afslå dem för universitetet.
Det är numera nästan omöjligt att tala om en fullständig
medicinsk fakultet vid något af universiteten. Hufvudsaken
är att få de manga medicinska ämnena fördelade på ett tillräckligt
antal lärare, och vill man bibehålla medicinska undervisningen
i Upsala, är det en absolut nödvändighet att sätta universitetet
i stånd atf öka lärarnes antal. Beträffande en klinisk anstalt
i Upsala, så tror jag densamma under nuv:de förhållande
icke vara särdeles lämplig, ty så länge frågan, om det skall blifva
en enda medicinsk fakultet eller om krafterna skola splittras, ännu
är oafgjord, vore det en bortkastad möda. Betraktar man de komiterades
interimsförslag, finner man att det går derpå ut att den
egentligen praktiska undervisningen skulle här i Stockholm inhemtas.
Om nu en klinisk anstalt inrättas i Upsala, så lärer den icke
kunna uprätthnllas af det antal lärare, som der finnes, utan undervisningen
der komme att stå efter den. som meddelas här i Stockholm,
och då skulle de flesta studerande härstädes skaffa sig nödig
bildning. Det är, såsom Hr Montgomery sagt, icke så mycket
af vigt för den kliniska undervisningen att i Upsala finnas så och
så många sängar, utan att man kan göra ett urval af hvad som
kan lända undervisningen till fördel. Jag förenar mig om bifall
till Utsk:ts förslag.
Hr Bildt: Jag vågar bestrida den färg,man velat gifva åt
denna fråga, eller att, såsom Hr Cederschiöld yttrat, här egentliga
föremålet för öfverläggning icke är om någon lokal för exercitiemästare,
utan om den medicinska undervisningens eller rättare
m
Ueu 23 Juli.
liela universitetets förflyttande till, Stockholm. Hr Cederschiöld
har, för att styrka detta, uptagit ett yttrande af mig, som jag
antingen mycket oriktigt framställt, eller han oriktigt upfattat.
Han påstod nemi. att jag sagt, att om man har ett mindre sjukhus
i Upsala, vore det nyttigare för den medicinska undervisningen
än ett större i Stockholm. Så folio icke mina ord, utan jag
sade, att ett sjukhus i Upsala skulle vara af nytta för den kliniska
undervisningen, och det trotsar jag hvem sorn helst att kunna
bestrida; äfvensom att det för den medicinska undervisningen i
Stockholm, som är att betrakta såsom en medicinsk högskola, måste
vara af stor vigt att erhålla elever, som icke äro alldeles råa
i den s. k. kliniken. Det är äfven påtagligt, att då man har
jemförelsevis stora lärarekrafter vid sjuksängarne att disponera,
nämnde undervisning kan ske något fullständigare och således de
elever, som komma hit från Upsala, i sådant fall vara skickligare
än om intet sjukhus funnes der. Detta beträffande den medicinska
undervisningen.
Hvad åter beträffar den andra frågan, så förvånar det mig
alldeles icke, att man söker gifva åt densamma en sådan färg,
som här skett, då man redan i StatsUtsk:t sökt göra på samma
sätt. Jag tvekar alldeles icke att i afs:de på den medicinska undervisningen
uttala den åsigt, som jag tror vara den rätta, att
nemi. den bör, så länge akademierne finnas qvar i Upsala och
Lund, i sin början meddelas vid universiteten, på det att det
medicinska studiet icke måtte blifva alltför mycket isoleradt, icke
förlora allt för myeket i allmän filosofisk bildning. Deremot bör
den praktiska undervisningen förläggas till hufvudstaden, der lärarekrafterna
äro större och med lätthet kunna ökas. Denna
grundtanke återfinnes i komiterades interimsförslag. Det tillfredsställer
ingen läkare, säger Hr Cederschiöld. Det tror jag
nog; det tillfredsställer icke dem, som vilja gå till ytterlighet och
antingen förlägga hela den medicinska undervisningen till Upsala
och taga den från det Karolinska Institutet, eller ock rifva sönder
all undervisning i Upsala och föra den till Stockholm. Jag
tror likväl att det tillfredsställer allmänheten och det är väl
egentligen den, som bör afgöra frågan och betrakta den från en
lugn och opartisk synpunkt. Det har blifvit yttrad t, att man
vill bygga fäst Upsala akademi i Upsala. Detta yttrande • förefaller
ganska slående, men jag tror i motsats deremot, att man
icke bör låta akademiens byggnader förfalla så, att de ruttna ner
och man derföre måste flytta dem. Helt andra motiver böra
ligga till grund för en akademis flyttning, än att icke förse den
med dess för undervisningen nödiga materiel. Jag hyser alldeles
ingen antipati mot en förflyttning af akademien till Stockholm,
om sådant i öfrigt låter sig göra; men jag har verkligen, såsom
troligen flertalet af ledamöter i detta hus, allt för litet egnat
mig åt denna fråga, för att våga uttala någon opinion. Man kan
hafva sympatier i fråsan, men jag tror icke att man kan hafva
en verklig opinion, för hvilken man genast kan rösta ja eller
nej. Jag har åtminstone i afs:de på medicinska frågans lösning
I) en 23 J ali.
283
endast lått en klar åsigt, att man icke bör binda sig så, att man
förhindrar dess lösning, vare sig på ena eller andra sattet. Jag
ansåg derföre att rättast vore, om akademien i Upsala finge erforderliga
lokaler, som kunna i framtiden medgifva en förbättrad
klinisk undervisning, och ser ej hur man deri kan spåra afsigten
att vilja afgöra frågan om den medicinska undervisningens förflyttande
till ena eller andra stället. Emellertid har Gr. Hamilton
fullständigt ådagalagt att meningen icke ar att utkasta 161,000
rdr till sjukhus i Upsala; ty om också consistorium i Upsala
begärt att få 200,000 rdr, så har K, M:t alldeles icke bifallit
denna anhållan, utan Han har sagt att det är 32,000 rdr, som
behöfvas för erforderliga lokaler åt exercitiemästare. Det är ett
statsbehof, som nu bör och skall fyllas, och på samma gång har
consistorium sagt att det vore särdeles förträffligt, om man finge
använda samma summa, som fås för försålda hus, till utvidgadt
antal sjuksängar. Man kan således se denna sak helt och hållet
frånskiljd den medicinska frågans ordnande, och jag yrkar derföre
bifall till K. M:ts Propos.
Hr Montgomery; Med mycket mera skäl än Gr. Hamilton
får jag anhålla om öfverseende att jag begär ordet för 3:dje
gången, men jag har blifvit anfallen af Grin och äfven nästföregående
talare för min mening i en fråga, der jag ovilkorligen har
rätt, och måste derföre försvara mig. Gr:n har bestridt mitt påstående,
att här vore fråga om att inleda staten i ett nytt byggnadsföretag,
men jag kan med anförande af akademiska consistorii
egna ord försvara mig. I Utsk:ts Betänk, pag. 2 står: »Enär
det sålunda erforderliga kostnadsbelopp af tillsammans 193,161
rdr icke kunde al sjukinrättningarne eller universitetets tillgångar
bestridas, då de fonder, sorn sjukhusinrättningarne redan ega, jemte
försäljningssumman af deras nuv:de lokaler helt och hållet skulle
blifva tagne i anspråk för underhållet af det med omkring 50
proc. ökade antalet sängar, hade consistorium, på grund af hvad
ofvan blifvit anfördt, samt med liufvudsakligt afseende på den
fördel, som genom denna förändring skulle tillskyndas den kliniska
undervisningen, i uud. anhållit, att K. M:t ville til) R. St:r
aflåta Nåd. Propos. om beviljande af sistberörda belopp att för
ofvanomförmälda särskilda ändamål användas.» Sådan var consistorii
begäran. Det är alldeles omöjligt, man må använda hvilka
fraser och hvilken vältalighet som helst, att bortresonnera det den
väsendtligaste delen af kostnaden lör det nya sjukhuset skall bestridas
af staten. Jag har ovilkorligen rätt deruti, att genom
denna förberedande åtgärd har man tagit första steget för att få
ett sjukhus och att läneis invånare endast med en liten del
komma att bidraga till den nödiga summan. Då man säger att,
efter hvad jag i mitt förra yttrande sagt, konseqvensen skulle
blifva att bäst vore hafva ett sjukhus för 10,000 personer, så
får jag förklara att det är ett bevis ex absurdo, och dermed vinner
man ingenting. Jag fortfar i mitt yrkande.
584
Den 23 Juli.
Hr Cederschiöld, Gustaf: Med hänsigt till denna fråga
vill jag erinra om en händelse, som tilldrog sig i början af min
tjenstemannabana. En af mina kamrater blef nemligen uppdragen
att kollationera en dom på 10 ark. När domen var tillandaläst,
sade han: Nej, den måtte icke vara den rätta. Så är också för
hållandet
med denna fråga. Sedan den passerat consistorium.
K. M:t och StatsUtsk:t, så kommer man underfund med att det
icke var denna fråga, som skulle behandlas, utan en helt annan.
Hr Bildt nämnde, att läkarne skulle vara delade i 2:ne partier.
Jag har derom icke någon säker kännedom, men hvilka stå på
ena sidan och hvilka på den andra? Jo, å den ena Upsala professorer
och på den andra Sveriges Rikes läkarekorps. Kan man
väl kalla de förra för ett parti; är det icke snarare ett småintresse,
i strid mot det stora allmänna? Då jag fortfar i den åsigten
att det K. förslaget tillkommit icke lör hvad som uppgifves vara
ändamålet, utan för ett helt annat, yrkar jag bifall till Utsk:ts
framställning.
Gr. Taube, Henning Adolf: Jag för min del kan icke
finna annat än att frågan egentligen rör eli preliminärfråga — i
första haud att ordna exercitielokalen i Upsala och sedan möjliggöra
lokal för sjukhus. I stället hafva några talare här alhandlat
den större eller mindre fördelen af komiterades förslag till medicinska
undervisningens ordnande och sagt att det å ena sidan endast
äro Upsala professorer och adjunkter, som äro för den medicinska
fakultetens qvarhållande i Upsala, och att å motsatta sidan
står hela Svenska läkarekorpsen. Dn man hört ett sådant yttrande af
en allmänt aktad ledamot af läkarekorpsen, ber jag. enär andra
kunna vara lika tveksamma som jag om hvilken åsigt som är den
rätta, att få upläsa ett yttrande af en annan läkare. Hr Ekströmer,
hvilket afgafs under sista riksdagen, då det var fråga om akademiens
förflyttande från Upsala. Detta yttrande lyder så:
»Hvad nu sjelfva denna fråga beträffar, får jag förklara, att
jag i allmänhet erkänner riktigheten af de premisser, hvarpå
Utsk:t grundat sitt tillstyrkande, att den medicinska fakulteten i
Upsala och det Carolinska medico-chirurgiska Institutet här i
Stockholm skulle till en gemensam läroanstalt förenas; men detta
oaktadt, kan jag icke instämma uti konklusionen. Det är visserligen
en sanning, att Carolinska Institutet behöfver ännu flera lärareplatser
för att blifva, hvad det bör, ett mot tidens och vetenskapens
fordringar fullt svarande undervisningsverk för läkare, äfvensom
det icke kan nekas, att detta mål skulle, åtminstone i viss
mån, med minskning i utgifter kunna ernås genom förflyttning hit
af medicinska fakulteten i Upsala; men emot en sådan åtgärd
tala likväl flere icke obetydliga skäl och betänkligheter, hvilka
förtjena att tagas i öfvervägande. Frågar man sig först hvad inflytande
den medicinska fakultetens alskiljande från Universiteten
skall utöfva på dessas vetenskapliga rigtning och verksamhet, så
måste svaret väcka allvarliga tvifvelsmål om nyttan af den ifrågavarande
åtgärden. Ulsk:t har otvifvelaktigt rätt deruti, att de
Den 23 Juli.
285
studerande, som blifvit i medicinska fakulteten inskrifne, icke med
sina medstuderande af andra fakulteter ega någon egentlig vetenskaplig
beröring, till följe hvaraf de ej heller af kamratskapet
med dessa kunna draga väsendtlig nytta, och om man endast afser
medicinae studiosi, skulle man med skäl kunna påstå, att den
medicinska fakultetens flyttning till Stockholm, genom den beröring,
hvari de då skulle komma med de äldre och yngre naturforskare.
hvilka här i hufvudstaden samlas och hvilkas stödjepunkt
Vetenskaps-Akademien utgör, för deras allmänna vetenskapliga
utveckling vore af vida mera välgörande inflytande, än det
de kunde röna af samlefuaden med theologer, jurister och filosofer.
— Men här bör icke allenast vara fråga om läkarne; man
måste äfven betänka, huru medicinska fakultetens afskiljande från
de öfriga fakulteterne skulle verka på dessa och synnerligast på
den filosofiska. För min del är jag öfvertvgad derom, att derest
den medicinska fakulteten flyttades från Upsala, skulle inom kort
det natur-historiska studiet derstädes förtvina; ty det är ett obestridligt
faktum, att om än under sednare tider de professioner,
hvilka afse naturalhistoria», blifvit till filosofiska fakulteten öfverflyttade,
deras verksamhet egentligen afser den praeliminära undervisning,
som för blifvande läkare erfordras. Den medicinska fakultetens
tillvaro, vid sidan af den filosofiska, icke blott kontrollerar
de naturhistoriska professionernas verksamhet; — denna iifvas
och stödjes deraf. — Zoologen och Anatomin, Botanikern och
Pharmakologen t. ex. behöfver hvarandra, och deras gemensamma
intresse för de närslägtade vetenskapsgrenarne bidrager till dessas
upprätthållande vid Universitetet.»
Komitén har också, såsom vi veta, framställt ett förslag,
hvari de grundsatser äro uttalade, som Hr Ekströmer vid nyssnämnde
tillfälle framställt. Den nästföregtde talaren har frågat
hvad som vinnes genom bifall till det nu gjorda förslaget annat
än en blott förberedande åtgärd. Ja väl, men detta är redan
mycket. Chefen för Ecklesiastik-Dep;t har också sagt att länets
invånare svårligeu lära komma att förklara sig huruvida de vilja
bidraga till sjukhuset, förrän de med bestämdhet kunna veta, om
ändamålet vinnes eller icke. En talare har trott att länet endast
skulle bidraga med en högst obetydlig del af den nödiga summan.
Jag tror motsatsen. Behofvet af ett länslazarett är ganska allmänt
erkäudt. Litet hvar på landet har erfarenhet derom att det
är den största svårighet att få plats på lazarettet, och att de
sjuka ofta. endast i följd af läkarnes godhet, intagas på sjukhuset.
Således är det, efter mitt omdöme, sannolikt, att länets innevånare
i ganska betydlig mån komma att bidraga till fyllande af
den behöfliga summan. Jag instämmer med dem, som yrkat afslag
å Utsk.-ts framställning och bifall till K. M-.ts Propos.
Hr Bildt: Jag kan icke underlåta, att till svar på Hr Ce
derschiölds
anförande att läkarne voro delade i 2:ne klasser, hvaraf
den ena består af Upsala professorer och adjunkter och den andra
af hela Svenska läkarekorpsen, anmärka att det förefaller mig nog
28fi
Den 23 J ulf.
strängt att på detta sätt tro sig veta, huru det sig förhåller med
läkarekorpsen, då det är ett kändt faktum,- att SundhetsCollegium
tillstyrkt det s. k. interimsförslaget och således måste vara
af den åsigt, att detsamma för närv:de är det enda praktiska.
SundhetsCollegium rangeras således af Hr Cederschiöld till den s.
k. skråinrättning, som representeras af professorer och adjunkter i
Upsala, och anses icke böra tagas i betraktande, ehuru det utgör
den officiella läkaremyndigheten.
Man har här sökt gifva åt diskussionen en särdeles skarp
färgläggning genom det sätt att deducera, som en värd talare användt,
då han förklarat det vara påtagligt, att meningen är att
narra lt. St:r att votera ett mindre anslag, för att sedermera få
ett större. Man bör dock ihågkomma, att lt. St:r icke besluta
något annat än hvad K. M:ts Propos. innehåller, om de bifalla
hvad Gr. Hamilton påyrkat. Uen K. Proposm innehåller nemi.
att fråga är om beviljande af ett anslag för en gång af 32,000
rdr för erforderliga förändringar i husen på den Upsala universitet
tillhöriga gård, der kemiska institutet förut varit, äfvensom nybyggnader
för inrättande af en lokal för exercitiemästare och deras
institutioner. Detta är hvad som ifrågasattes, och alldeles icke
att bifalla något resonnement af SiatsUtsk:t, icke heller att fatta
något beslut i vidlyftigare syftning än nämnde ord, som förekomma
i den K. Proposm.
Hvad i öfrigt beträffar Hr Montgomerys deduktion och beräkningar,
då han sagt att påtagligt är, att genom detta anslags
beviljande E. St:r ovilkorligen få bifalla den summa, som erfordras
för att fylla behofvet af ett nytt sjukhus, så är det ganska på
tagligt
att R. St:r komme att så göra, om de obetingadt bi föl le
hvad Consistorium här yrkat. Här är endast fråga om lokal för
exercitiemästare, och anser R. o. Ad. att dermed bör upskjutas i
3 år, så går det väl an och fäderneslandet råkar derigenom icke
i någon fara; men jag kan ej finna att, så länge man vill hafva
en akademi i Upsala, det ligger något orätt deri, att den medicinska
undervisningen derstädes får en större utveckling.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad, yttrade H. Exc.
Hr Gr. o. Landtm., att derunder yrkats dels bifall till Utsk:ts
förev:de hemställan och dels att R. o. Ad , med afsiagderå, måtte
bevilja det af K. M:t äskade anslag, 3 2,000 rdr, för erforderliga
förändringar i husen på den Upsala universitet tillhöriga gård, der
Kemiska Institutet varit, och nybyggnader för inrättande af en
lokal för Exercitiemästarne och deras institutioner.
Härefter framstälde H. Exc. först propos. på bifall till Utsk:ts
hemställan, dervid svarades många ja och nej i blandning, samt
sedermera propos. på afslag å samma hemställan och beviljande af
ofvannämnde anslag, då svaren utföllo med starka ja jemte ganska
mångå nej; och förklarade II. Exc. sig nu hafva funnit ja öfvervägande.
Hrr Montgomery och Cederschiöld,-.Gustaf, begärde votering.
De,ii 23 Juli.
287
Upliistes oell godkändes följande voteringspropos.:
»Den som bifaller StatsUtskits hemställan uti 88:de punkten
af Utlåt. N:o 123, röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
vinner nej, afslår R. o. Ad. nämnde hemställan och beviljar det'
af K. M.t äskade anslag, 32,000 rdr, för erforderliga förändringar
i husen på den Upsala universitet tillhöriga gård, der Kemiska
Institutet varit, och nybyggnader för inrättande af en lokal för
Exercitiemästarrie och deras institutioner.»
Vid voteringens slut och sedan den förseglade sedeln blifvit
öppnad, befunnos rösterna hafva utfallit sålunda:
Ja — 30.
Nej — 29.
89:de och 90:de punkterna.
Utsk:ts hemställanden biföllos.
9 Usta punkten.
Morn. litt. a.
Utsk:ts tillstyrkande bifölls.
Mom litt. b.
Hr Bildt: Jag får anhålla om propos. på afslag å StatsUtskts
förslag om en underd. skrifvelse till K. M:t med anhållan
att han täcktes låta undersöka om donationen till Skara veterinärinrättning
lägger hinder i vägen för samma inrättnings förening
med veterinäranstalten i Stockholm, och grundar denna min begäran
om afslag på det beslut, som R. o. Ad. nyss fattade, att
anvisa 19,000 rdr till veterinärskolans i Skara fullständigande.
R. o. Ad. har nemi. bifallit hvad K. M:t föreslagit och StatsUtsk:t
tillstyrkt, att 19,000 rdr skulle användas till upförande vid i fråga
v:de inrättning af ett nytt sjukstall, samt ett mindre rid- och
motioneringshus. Om R. o. Ad. nu bifölle Utsk:ts hemställan i
denna del, skulle de båda besluten komma i strid med hvarandra,
hvarföre jag derå tillstyrker afslag.
Hr Wrangel, Erik Fredrik: Jag instämmer så mycket
hellre i Hr Bildts anhållan om afslag, som man af en inlemnad
promemoria rör:de Skara veterinärinrättning finner, att ifrågavide donation
blifvit gifven åt en för orten särskildt afsedd inrättning.
Hr Montgomery, Robert Nils Germund: Ehuru jag
icke finnes antecknad som reservant, har jag inom Utsk:t voterat
emot denna punkt och på de skäl, Hr Bildt anfört, anhåller jag
att R. o. Ad. måtte afslå densamma.
288
Den 23 Juli.
Efter härmed slutad öfverläggning, samt upptagande af det
derunder gjorda yrkandet om afslag å Utskits förslag, framstäldes
först propos på bifall till detsamma, dervid svarades nej, och sedermera
propos. på afslag derå, som med ja besvarades.
92:dra punkten.
Hr Cederschiöld, Gustaf: Vid förra riksdagen, då ena
handa
fråga förevar, föreslog iag i beslutet någon jemkning. Förhållandet
är nemi. att, oaktadt de anslag, R. St:r lemnat, så hinner
riksregistraturet aldrig blifva färdigt, och på grund af den
speciela kännedom, jag har om saken, hemstälde jag, att de medel,
som anslogos, skulle användas endast till att renovera sådana expeditioner,
som af föreriraganderne ansågos af större vigt. Om så
blefve händelsen, skulle deraf följa att inom hvart departement
funnes efter några års förlopp en prejudikatsamling af särdeles
nytta för så väl Depart:sChefen som för tjenstemännen. Jag hörde
då äfven en f. d. DepartisClief yttra, att han instämde i min
åsigt. Inom Just.revisious-expeditionen hafva länge fortgått renovationer
af registraturet, men att få dem kollationerade är nästan
omöjligt. Enligt den instruktion, som finnes lör Just.revision,
skulle egentligen alla Kopister vara ämnade till att renovera, men
sedan arbetet under de senaste decennierna blifvit så mycket förökadt,
hafva de fått helt andra sysselsättningar, och följden är att
de renovatiouer, som skett, icke hinna kollationeras och aldrig blifva
tillförlitliga, just emedan de, som verkställa dem, finna kollationeringen
öfverflödig och någon kontroll öfver dem icke eger rum.
Med dessa 3000 rdr kan ingenting uträttas; men om man, såsom
jag nyss nämnde, renoverade det som af föVedraganden påskrefs eller
tillsades vara af vigt att förtjena renovering, så fick man derigenom
en prejudikatsamling, som vore af intresse. Jag skulle derföre
anhålla, alt slutet af detta förslag finge följande lydelse: »att
»användas till fortsatt utskrifning inom de särskilda Departementen
»af K. M:ts Kansli af de delar utaf riksregistraturet, som kunna
»anses vara förtjeute af en sådan renovation.» Jag anhåller om
bifall till Utsk:ts förslag med en dylik modifikation.
Gr. Mörner, Carl Göran Detlof: Det skulle tilläfven
tyrs
varit uplysande för StatsUtsk:t, om den föreg:de talaren vid
remissen gjort de anmärkningar, hvarmed han nu framkommit.
Numera tyckas de komma väl sent, sedan ärendet är af Utsk:t
handlagdt och afgifvet i fullkomlig öfverensstämmelse med K. M:ts
framställning, som grundar sig på Riksarkivariens derom gjorda
förslag. Utsk:t har visserligen vid sitt förslag till beslut sagt,
att de 3,000 rdr skulle användas till fortsatt utskrifning inom de
särskilda afdelningarne af K. Mits Kansli af riksregistraturet till
och med år 1856. Jag tror emellertid att hittills tillgått så, att
denna renovation verkställts genom Riksarkivariens försorg och således
undergått granskning derstädes. Emellertid må beslutet blifva
-
Den 23 Juli.
289
va i hvad form som helst, så lagger det icke hinder i vägen för
K. M:t att besluta, det renovatiouen skall inskränkas till vissa
delar, i fall K. M:t linner så tjenligt, men att E. St:r skulle göra
framställning derom, alt åt DepartisChefen bör lemnäs en viss censur
att bestämma hvad som bör förvaras eller icke, det finner jag ingalunda
lämpligt. Jag anhåller att E. o. Ad. utan tillägg bifaller
Utskits förslag.
Hr Cederschiöld: Man klagar i allmänhet öfver för myc
ket
skrifveri och en hvar, som känner huru betungande och andedödande
det är för den unga tjenstemannen att sysselsätta sig med
renskrifning, finner huru mycken vigt ligger derpå, att borttaga
allt onödigt skrifvande. Hvad dessa registratur beträffar, så
finnas de i Statsråds-protin; de äro väl icke tillgängliga för allmänheten,
men likväl torde det, i fall någon expedition skulle
komma bort, icke möta något hinder att om dess innehåll taga
notis, så vidsträckt, som erfordras för en parts efterrättelse. Utom
att de finnas i Statsrådsprotm, äro de derjemte att tillgå i koncepterna,
och har man då tagit vara på koncepterna, hvilket icke
är omöjligt, torde man kunna erhålla en prejudikatsamling. Att
censuren skulle missbrukas af DepartisChefen eller fördraganden, har
jag icke anledning förmoda, och skulle den missbrukas, vore det
icke värre än att man ginge till koncepterna.
Gr. Hamilton: Jag kan icke förneka, att ju icke det för
slag,
Hr Cederschiöld här framställt, har åtskilliga skäl för sig, ty
det är otvifvelaktigt riktigt, att bland Eegeringens beslut och handlingar
i de särskilda departementen finnes åtskilligt, som icke är
af vigt att förvara till efterverlden, ännu mindre att derpå kosta någon
renskrifning. Det hade likväl varit önskvärdt att den värde
talaren, som sjelf är registrator i ett departement, hade om denna
sak gjort någon framställning, så att DepartisChefen fått pröfva
densamma, ty i sitt uuv.-de skick tvekar jag, liksom Gr. Mörner,
att bifalla saken, icke derföre att någon censur skulle vara af vådlig
beskaffenhet, då naturligtvis handlingarne icke försvinna derigenom
att de renoveras och jag dessutom icke tror att DepartisChefen
i allmänhet skulle hafva något intresse af att på ett eller
annat sätt undanhålla någon handling fran renovering; men olika
grundsatser skulle otvifvelaktigt i det hänseendet komma att göra
sig gällande. Jag tror likväl, att om ,en sådan åtgärd skulle vidtagas,
att endast vissa delar af registraturet renoverades, så borde det
ske efter en på förhand upstäld plan, så att åtminstone hvar och
en kunde, på grund af en sådan plan, veta hvad han hade att söka
i koncepthajidlingarne.
Hr Bildt: Jag har begärt ordet, för att förklara, att jag för
min del, med all skyldig aktning för de skäl Hr Cederschiöld anfört,
anser frågan för sent väckt för att kunna blifva föremål för
behandling vid denna riksdag. Lika med Gr. Mörner tycker
H. VIII. 19
290
Den 23 Juli.
jag det vara klart att om Hr Cederschiöld, som åt registratur egnat
en särskild upmärksamhet, önskat någon förändring i renoveringen,
han borde derom hafva väckt förslag vid början af riksdagen
i motionsform. Nu kan man väl icke begära, att StatsUtsk-.t
skall ingå i pröfning af sjelfva detaljen huru registraturet skall
på ändamålsenligt sätt ordnas. StatsUtsk:t har nu endast erkänt
vigteo och nödvändigheten af att ett registratur finnes så fullständigt
som möjligt. Icke böra väl R. St:r göra någFa bestämmelser,
huru administrations-detaljer böra vara beskaffade, utan det bör tillkomma
den verkställande makten. Således synes mig omöjligt att
för närv:de med någon sorts sakkännedan kunna vidtaga någon förändring
i nuv:de af Utsk:t gjorda hemställan, och jag har dertill
ökadt skäl i det alstyrkande, som Gr:ne Hamilton och Mörner gjort.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad samt H. Exc. Hr
Gr. o. Landtm, yttrat, att derunder yrkats dels bifall till Utsk:ts
hemställan oförändrad och dels bifall dertill med den förändring,
att slutorden: af riksregistraturet till och med år 1856, utbyttes
emot orden: af de delar utaf riksregistraturet, som kunna anses
förtjena renovation; gjordes propos. å bifall till [Ttsk:ts hemställan
utan förändring, dervid svarades ja.
93:dje—95:te punkterna.
Utsk:ts hemställandeu biföl los.
96:te punkten.
Utsk:ts yttrande lades till handliugarne.
97:de punkten.
Utsk:ts hemställan bifölls.
98:de punkten.
Mom. litt. a.
ötsk:ts tillstyrkande bifölls.
Mom. litt. b.
Gr. Mörner: Den ifrågav:de skrifvelsen skulle jag för min
del tro vara mindre af bebofvet påkallad. K. M:t tillhör att efterse,
huruvida dessa hospitaler må ställas under annan öfverstyrelse,
utan att R. St:r behöfva med någon särskild framställning i
detta ämne ingå. Jag tror äfven att det icke är särdeles längesedan
R. St:r ingingo med en så beskaffad anhållan. Jag tror
således att denna skrifvelse bör afslås.
Gr. Lagerbjelke: Jag ber att så mycket heldre få in
stämma
med Gr. Mörner om obehöfligheten af ifrågav:de skrifvelse,
sorn det väl icke lärer fela, att då K. M:t i alla fall, ilöljd af R.
St:rs underd. begäran vid förra riksdagen, tagit embetsverkens orga
-
D en 23 J ul t.
2» i
nisat.ion under ombepröfvande, afven detta embetsverks sak blifvit
pröfvad. Hvarföre man nu särskildt skall påpeka detta embetsverk,
då man förut tält om alla andra, kan jag icke inse. Jag instämmer
således med Gr. Mörner.
Efter framställd, men med nej besvarad propos. å bifall till
Utek:ts hemställan, gjordes propos. på afslag derå, hvartill svarades
ja.
99:de punkten.
Utsk:ts hemställan bifölls.
lOtbde punkten.
Gr. Mörner: Vid betraktande af det förslag, hvarmed U tsk :t
i denna punkt framkommit, förefaller mig åtminstone såsom en
ofullständighet, att då Utsk:t i den föregående punkten satt ifråga
Serafimerordens-gillets uphörande såsom öfverstyrelse öfver hospitalen,
Utskrt likväl förbisett att det ifrågavide hospitalet icke stålunder
någon öfverstyrelse. Skulle det vara någon, är det väl ÖfverStåthållaren,
som dermed har att göra, men det synes väl såsom
alla hospitalen borde hafva en gemensam styrelse.
Gr. Hamilton: Med anledn. af Gr. Mörners yttrande, får
jag uplysa, att då K. M:ts Nåd. Propos. i afs:de på denna fråga
upsattes, var ännu ingenting bestämdt ang:de öfverstyrelsen för
nya hospitalet vid Conradsberg. ÖfverStathållaren hade i det hänseendet
inkommit med förslag, men man företog först pröfning af
hvad som mest bråskade eller anslagsfrågan, och sedan Propos. derom
afgått till R. St:r, föredrogs OfverStåthållarens framställning,
och beslöt K. M:t att Conradsbergs hospital skulle ställas under
Serafimerordens-gillets öfverstyrelse.
Gr. Mörner: Efter den uplysning, som Chefen för Ecklesia
stik-Depart:tet
lemnat, har jag ingenting i afs:de på denna punkt
att erinra.
Hr Bildt: Då Gr. Mörners nyss gjorda anmärkning mot
StalsUtsk:t tycktes åsyfta att få StatsUtsk:t att framkomma med
ett förslag till underd. skrifvelse, som skulle utvidga Serafimerordensgillets
verksamhet, så synes hans yttrande icke påkalla något svar
från Stat8Utsk:ts sida, sedan Gr. Hamilton yttrat sig, hvarföre jag
anhåller om bifall till punkten.
Utsk:ts hemställan bifölls.
101:sta punkten.
Utsk:ts tillstyrkande bifölls.
102:dra punkten.
292
Den 23 J nii.
Frih. Tersmeden: Hiir har StatsUtsk:t å ena sidan varit
särdeles frikostigt, och å den andra handlat mindre konseqvent i
sina financiela tillgöranden. Utsk:t uttalar nemligen i en föregrde
punkt, den 39:de, den åsigt, att Staten ieke hör betungas med
kostnader för läroverkshus uppbyggande, men icke deslo mindre
har Utsk:t likväl nu tillstyrkt en betydlig summa för en iäroverksbyggnad
endast på en enskild motionärs framställning. För att
R. St:r skola bevilja anslag, bör väl behofvet af detsamma i sin
helhet vara fullständigt utredt. Så är icke förhållandet, ehuru det
visserligen är sannt, att Ofver-iutendents-embetet granskat ritningen
och lemnat den utan anmärkning; men om än detta ådagalägger,
att ritningen är ändamålsenlig, sä visar det ingalunda att
anslaget är behöfligt. Jag anhåller om afslag å den i ifrågav:de punkt
gjorda framställning, såsom icke varande i det skick att den för
närv:de bör bifallas.
Hr Skogman: Det kan icke nekas att StatsUtsk:t i denna
fråga gjort sig skyldigt till en viss inkonseqvens; men det torde
vid de allra flesta tillfällen blifva förhållandet, att äfven om man
upstäiler en grundsats, så måste likväl understundom undantag från
densamma ske. Att här nu fastställa grundsatsen att afslå allt
slags understöd till läroverks-byggnader, vare sig i form af anslag
eller lån, torde blifva svårt i längden. De skäl, som egentligen
tala för beviljandet af den ifrågav:de summan, som jag medger är hög,
äro att Strengnäs, såsom en ganska obetydlig stad, har ett läroverk,
som alldeles icke står i något förhållande till hvad en stiftstad
är skyldig att underhålla. Beträffande detta hus, kan ieke
förnekas, att det icke upfyller sitt ändamål Det är icke blott
trångt, utan illa inrättadt i flera andra fall, och särskildt ber jag
att få nämna några fakta i detta afs:de. Der finnas 2:ne lektionsrum,
l:sta klassens, som endast är en liten kammare, 6 alnar lång,
och 5 alnar bred, höjden 3'/2 aln, och ett annat, som är något
större, men höjden är densamma. I detta större rum äro de båda
öfversta klasserna inrymda och antalet af lärjungarne är ofta så
stort, att 4 och understundom 8 lärare måste der på en gång undervisa
i särskilda lexlag. Detta måste naturligtvis verka menligt
på undervisningen. För öfrigt är rummet så besväradt af fukt,
att en orgel icke kunnat der placeras, utan måst upställas i ett
annat rum. Alla dessa omständigheter torde bevisa, att det nuv:de
huset är olämpligt, och då Strengnäs icke har förmåga att bekosta
nybyggnad af iletta stora läroverkshus och stiftsbyggmadskassan
slutligen är i skuld, så finnes icke någon annan utväg än att bevilja
detta anslag, hvarom jag således vågar anhålla.
Gr. Mörner: I allmänhet måste väl anses med god ord
ning
öfverensstämmande, då fråga är om anslag till publika inrättningar,
för hvilka särskildta styrelser finnas tillförordnade, att dessa
göra sina framställningar först hos Regeringen för att få dem der
behörigen pröfvade och granskade, samt att framstållningarne sedermera
af Regeringen, om hon finner dem sådant förtjena, öfver
-
Den 23 Juli.
293
lemtius till It. St:rs bedömande. Jag förmodar att före innev:de
riksdag till Consistorium i Strengnäs afgått enahanda upmaning,
som i allmänhet till andra embetsverk i riket, att inom viss tid
inkomma till K. M:t med de förslag, som kunde vara att framställa.
Ifall så skett, förundrar det mig, att motionären förbisett
angelägenheten af att ställa sig en sådan upmaning till efterrättelse.
Det är icke något hastigt upkommet, förut ej anadt behof,
hvarom här ar fråga, och då behofvet stöder sig på förhållanden
af den beskaffenhet, som Hr Skogman anfört, och således varit
märkbart under en följd af år, synes något hinder icke hafva förefunnits
derföre, att frågan kunnat komma till R. St:r i den ordning,
sora något hvar torde finna vara den rätta. Vänder man
sig nu till sjelfva saken, så befinnes den i ett i högsta måtto outredt
skick. Strengnäs’ läroverk är för närv:de, på sätt en reservant
anmärkt, i besittning af flere byggnader, och ehuru det visserligen
är sannt att en ritning till ny läroverksbyggnad blifvit
företedd inför Ofver-intendents-embetet, hvilken lemnat densamma
utan anmärka , följer dock alldeles icke deraf att samma embete
erhållit den kännedom om beskaffenheten af läroverkets nu egande
byggnader, att Ofver-intendents-embetet kunnat i anledn. deraf uttala
något omdöme, huruvida genom förändrad inredning eller påbyggande
af de gamla husen, behofvet af förbättrad lokal kunnat med mindre
kostnad afhjelpas, än som blifvit af motionären ifrågasatt. Motionären
har icke heller yttrat sig om, hvartill de gamla byggnaderne
skulle, i händelse af bifall till hans framställning, användas;
om någon minskning i kostnaden skulle genom deras försäljning
kunna vinnas eller om materialierne deri äro tagna i beräkning
för upförandet af det nya huset. Med afs:de på det outredda skick,
hvari frågan enligt mitt förmenande för närv-.de befinner sig, anser
jag mig lör min del förhindrad att med min röst understödja det
väckta försbiget, men då det är möjligt att, om ärendet återkommer
till Utsk:t, motionären blir i tillfälle meddela sådana uplysningar,
som kunna vara nödiga, på det frågan må blifva på ett tillfredsställande
sätt utredd, och han möjligen äfven tilläfventyrs kan
anvisa någon utväg, hvarigenom ändamålet skulle kunna vinnas
med förminskad kostnad, anhåller jag att punkten måtte varda till
Utsk;t återremitterad.
Frih. Tersmeden: Jag är till stor del förekommen af Gr.
Mörner. Det må vara, att förhållandet är sådant som Hr Skogman
angifvit. men jag hemställer, det oaktadt, om det kan vara
skäl för II. St:r att, ehuru en fråga är så litet utredd som denna,
likväl bevilja ett så betydligt anslag, som här föreslås. Dessutom
tror jag just icke att Stals-verket vid denna riksdag har så öfverflödig
tillgäng utöfver de behof, som ovilkorligen måste fyllas, att
man på en så beskaffad framställning som denna kan och bör bevilja
ett anslag. Gr. Mörner har visserligen ansett att man borde
återremittera punkten, på det att motionären och Utsk:t må blifva
i tillfälle att lemna närmare uplysningar och möjligen framställa
ett sådant förslag, hvarigenom kostnaden skulle kunna minskas,
234
Den 23 J n 11
meu jag hemställer om det är särdeles troligt. Förmodligen har
motionären framställt allt hvad han i en fråga af den vigt som
denna kunnat åberopa, så att något mer i detta afs:de icke lärer
vara att förvänta; och då motionären icke gatt den väg, som i
detta fall är den enda rätta, nemligen till Begeringen, tror jag
icke att något i saken vid denna riksdag medhinnes, utan torde
vara bäst afstå punkten. Vi hafva icke så särdeles lång tid mellan
riksdagarne, att icke ett sådant förslag, om det befinnes vara
af behofvet påkalladt, inom en icke särdeles aflägsen tid kan realiseras.
Jag yrkar fortfarande afslag.
Hr Nordenfelt förklarade sig häruti instämma.
Gr. Hamilton: Den inkonseqvens, som en talare förebrått
Utsk:t i afs:de på dessa frågors behandling, kan i vissa fall äfven
tillvitas K. M:s Propcs. Der förekommer tillstyrkan af anslag för
reparation af ett läroverkshus, under det K. M. icke gjort framställning
om anslag för något af de öfrige, som under riksdagens
lopp kommit ifråga. Skälet dertill ligger deruti, att frågan om
anslag till Carlstads läroverksbyggnad väcktes redan vid sista riksdagen,
och då K. M., med al's:de derpå att riksdagen var så långt
framskriden, fann sig icke kunna framställa Propos. till H. St:r i
ämnet, antyddes likväl i K. M:s Nåd. svar på ansökningen en benägenhet
att befoidra Carlstads läroverks behof; så att Regeringen
verkligen haft ett ganska giltigt skäl att inkomma till R. St:r med
begäran om anslag till läroverksbvggnaden i Carlstad. Frågan
derom var jemväl alldeles fullkomligt, utredd. Deremot har jag
icke ansett mig kunna tillstyrka K. M. att begära anslag al R.
St:r till nya skolhusbyggnader i allmänhet taget, af det skäl att
jag fruktat att det skulle på dubbelt sätt framkalla stora utgifter
för statsverket. Till en början skulle nemi. dessa läroverkshus
göras större och vidlyftigare, och om alla städer sökte vid ena riksdagen
en tillökning af ett par tusen rdr för en lärare och vid
nästa ett par tusen för en annan, så att slutligen läroverket kunde
bringas up till 3- eller 5-klassigt, så skulle det aldrig finnas någon
gräns för önskningar i det fallet, helst om de hade att åberopa
det prejudikat, att R. St:r sjelfmant beviljade anslag till läroverkshus.
Man utvidgade sålunda skolorna och åtoge sig derigenom
en slags ansvarsskyldighet äfven för läroverkshusens utvidgning.
Ett tredje skäl för mig att i detta fall icke tillstyrka framställningen,
var, att det enl. min åsigt finnes ett sätt, hvarigenom stiftens
byggnadskassör slutligen måste sättas i tillfälle att bestrida
dessa kostnader sjelfve, nemi. att någon tillökning i terminsafgiften
eger rum. Undervisningen vid skolorna är f. n. så billig, att
denna afgift endast utgör 4 rdr 5 0 öre i terminen och dessutom
befrias från densamma alla, hvilkas medellösa belägenhet gör det
svårt för dem att betala den. Men påtagligt är att denna afgift
icke är i någon mån motsvarande fördelen för föräldrar att få sina
söner fullständigt undervisade, så att de kunna afgå till universitetet,
ehuru det jemväl alltid måste betraktas såsom en stor fördel,
att undervisningen kan vinnas af så stort antal medborgare som
Den 23 Jnli.
295
möjligt. Då vi nu undersöka, huru många som betala terminsafgifter
i riket, så utgöra de f. n. mellan 7 ä 8,000. Antar man
för jemnbetens skull deras antal till 8,000, och finge dessa sin
årsafgift ökad från 9 rdr till 15, sfi erhålles genast en tillgång
af nära 50,000 rdr om året för skolhusbyggnader, eller för en statsregleringsperiod
1 50,000 rdr. Skulle man nu vilja böja afgiften så
att dess totalbelopp upginge till 128,000 rdr om året eller nära
400,000 rdr på en statsregleringsperiod, skulle denna summa utan
allt tvifvel vara tillräcklig icke blott att fylla behofvet af skolhusbyggnader,
utan äfven förse skolorna med den yppersta materiel.
Detta tror jag är den enda väg, på hvilken man kau komma till
målet att få skolhusen ändamålsenligt byggde, och då skulle man
icke hafva något att säga om den utvidgning, skolväsendet tager,
när föräldrar och skyldemän sjelfve betala kostnaden derför. Frågan
skulle nu endast vara, huruvida en sådan förhöjd terminsafgift
kunde anses såsom någonting tryckande, och det är latt att
bevisa, att så icke är förhållandet, ty i alla de städer, der jemte
Statens allmänna undervisningsverk äfven enskilda sådana upstått,
d. v. s. läroanstalter der undervisning till samma vidd meddelas,
så ser man att jemte Statens läroverk desse sednare äro sa öfverfylide,
att de omöjligen kunna mottaga alla dem, som der anmäla
sig till inträde, oaktadt afgiften går till 100 å 150 rdr o. s. v.
Särskildt vill jag nämna förhållandet i Norrköping, der det var ett
på båda linierim fullständigt inrättadt läroverk, hvarest betalts 100
å 150 rdr och hållits öfver 200 lärjungar samt måst afvisas ett
betydligt antal, för hvilka icke funnits plats. Samma är förhållandet
med Slockholm, der vi hafva icke blott församlings-skolorna
och gymnasierna, utan äfven nya elementarskolan, nu utvidgad till
200 lärjungar, och äfven här äro enskilde läroanstalter alldeles
öfverhopade, oaktadt afgiften är ganska betydlig. Under sådana
förhållanden ser man, att det icke kan vara något för föräldrar i
allmänhet kännbart, om också terminsafgiften höjdes till det belopp,
jag nämnt, och då nu enl. skolordningen denna afgift går till byggnadskassan,
skulle genom denna enkla utväg Staten'icke ouphörligen
betungas, utan de, som äro intresserade af saken, få betala utgifterne.
Då jag sålunda redogjort för skälen, hvarföre jag icke ansett
mig kunna tillstyrka K. M. att i vidsträcktare måtto än som skett
förorda sådana framställningar, som den ifrågavide, måste jag likväl
säga, att jag, såsom Chef för Bckles.-Departit, icke kan önska
annat än att skolhusen komma i bästa möjliga skick, och således
icke för min del skulle rösta nej, om B,, o. Ad. beslöt att för
Strengnäs’ iäroverksbyggnad bevilja ett anslag. Onekligen är det
ett af de läroverk, som är i det största behof af en bättre lokal.
Den byggnad, läroverket nu har, är byggd dels på en klippa och
dels på annan botten, hvilket gjort att huset remnat midt uti, och
icke genom en reparation eller förändrad inredning kan göras bättre,
emedan raan icke kan rifva bort någon af de mellanväggar,
som göra rummen för undervisningen så högst otjenliga. Det är,
såsom Hr Skogman anfört, förhållandet, att i den enda sal af nå
-
296
Oen 23 Juli.
gon storlek, 22 alnar lång och icke särdeles bred, händer understundom
att 8 lärare få undervisa 88 lärjungar på en gång; det
är klart att undervisningen under sådana omständigheter skall lida
betydligt. Den öfre våningen är ännu dräglig, ehuru rummen der
äro mycket små, icke öfver 10 alnar långa och 8 alnar breda, med
höjd af 5 alnar; men i den undre, der rummen endast äro 3s/g
alnar höga, måste det vara i högsta grad osundt att vistas. Den
utväg, som en reservant föreslagit, eller att använda såsom bidrag
till läroverksbyggnaden i Strengnäs de andra husen, som stå till
läroverkets disposition, tror jag icke är antagligt, dels emedan sjelfva
skolstadgan föreskrifver att skolhuset skall vara så inrättadt, att
alla klasser kunna inrymmas deri med afs:de på den disciplin, som
tillkommer rektor att uprätthålla, och dels för att så mycket som
möjligt hålla lärjungarne tillsammans. För öfrigt är de andra husen
icke af den beskaffenhet, att någon förbättrad inredning genom
deras begagnande skulle vinnas, så att jag är långt från att underkänna
behofvet af ny läroverksbyggnad i Strengnäs, såväl med
afs:de på skolhusbyggnadens dåliga skick som faran för lärjungarne
att der vistas.
Hr Wrangel, Erik Fredrik: Ehuru med föga hopp om
framgång för detta anslag, ber jag dock att få lägga några ord
till de redan sagde. De 2:ne hufvudsakligaste skäl, som blifvit
anförde mot anslaget äro: dels att frågan icke skulle vara pröfvad
af K. M., dels att den skulle vara outredd eller litet utredd. Enl.
hvad i Utsk:t blifvit uplyst, har en mängd byggnadsarbeten på en
gång inom stiftet eller angränsande orter fortgått, och många civilingenjörer
blifvit anlitade, i synnerhet af staden Orebro, hvilket
gjort att man omöjligen kunnat få något kostnadsförslag eller ritning
så tidigt man önskat. Här har redan anmärkts omöjligheten
af att. kunna tillbygga eller förändra den nuv:de skolbyggnaden.
Den största salen är högst obetydligt längre, men smalare än StatsUtsk:ts
plenisal och mycket mindre hög; när den skall rymma
100 personer, kan man föreställa sig, hvilken ohelsosam atmosfer
der upstår. I motsats till hvad förut blifvit yttradt, kan jag påstå,
att det är få af dessa byggnadsfrågor, hvilka blifvit så utredde
som just denna, och att StatsUt.sk:t egriat ganska stor omsorg
åt upsättandet af sitt Betänk. Visserligen tror jag att man
genom en återremiss skulle erhålla en hop data och fäkta, men
icke flere än som redan blifvit inom Utsk:t angifne och som voro
fullt tillfredsställande. Här äro visserligen sagde några ord i reservationen
om denna sak, men de hafva blifvit vederlagde af föreg:de
talare. Det är sannt att Utsk:t varit frikostigt och att anslag
till skolbyggnader blott undantagsvis borde beviljas af Staten,
men man får lof att skilja frågan itu, sålunda, att till de högre
lärdomsskolorna lemnades bidrag af Staten, särdeles inom de kommuner,
som omöjligen hafva råd till denna utgift och hvilkas stiftskassa
dessutom är allt för mycket anlitad. Mot den ökade terminsafgiften
har man anfört: att den s. k. fria undervisningen
blifvit synnerligen populär och onekligen utgör en af vår skolord
-
Den 23 Juli.
297
nings vackraste idéer, att, om den uphäfdes, det Mefve svårt att
begränsa antalet friplatser, att dessa platser alltid skulle väcka
missunsamhet, och att man, om icke med förakt, dock med mindre
benägenhet och välvilja skulle se ned på sådana kamrater. Detta
sista tror jag icke blir fallet, men blotta föreställningen inverkar
mycket, och många fäder skulle säkerligen icke lemna sina söner
inträde i skolorna, om terminsafgiften förhöjdes. Att bestämma
gränsen mellan de betalande och icke betalande blir dessutom visserligen
ganska svårt. Man befarar äfven att derigenom utestänga
en stor del af landets barn från den undervisning, som enl. sednaste
skolstadga skall ega rum och af folket blifvit omfattad med
benägenhet. Men äfven om man antog detta system med terminsafgiften,
när skulle t. ex. skolbyggnaden kunna blifva färdig i
Strengnäs? Jo kanske om 100 år. Jag anhåller om bifall till
Utsk:ts förslag.
Hr von Ehrenheim, Per Jakob: Chefen för Ecklés.-
Depart:t har redan anvisat den väg, sorn läroverken böra följa för
att förse sig med bättre byggnader, nemi. genom förhöjde terminsafgifter.
De invändningar, som den siste talaren deremot framställt,
hafva åtminstone icke för mig varit tillfyllestgörande. Jag
kan icke föreställa mig art någon missunsamhet, ännu mindre förakt,
mot en kamrat skulle ega rum, derföre att denne njuter undervisning
mot mindre afgift. Icke eller tror jag att, på sätt den
siste talaren yttrat, ett läroverk skulle behöfva vänta 100 år för
att bygga en skolbyggnad med terminsafgiften. Denna lemnar icke
obetydlig inkomst och i sådan händelse kunde Staten, med visshet
om betalning af kapital och ränta, lemna amorteringslån. Jag ber
att få förena mig med Frih. Tersmeden.
Gr. Hamilton: Det har redan blifvit sagdt, att mau i Stats
Utsk:t
föreslagit att genom terminsafgiftens höjande bereda sig
tillgång till upförande af riva läroverksbyggnnder. Aro olägenheterna
icke större än de af den siste talaren anförde, då hafva de
icke på mig gjort något intryck; ty man har icke selt, att under
den tid terminsafgifterna varit 9 rdr, de ynglingar, som varit
betalande, föraktat sina kamrater derföre att de icke kunnat betala.
Vi hafva andra läroverk, der sådana friplatser förekomma, t. ex.
Krigs-akademien, och jag tror icke att man skall kunna upgifva
något exempel, att en frikadett blifvit behandlad med missaktning.
Samma förhållande skulle otvifvelaktig! ega rum vid läroverken.
Men för att nu återkomma till Strengnäs läroverk, ber jag
att få säga,, att det verkligen är i något olika ställning mot de
öfriga läroverken, i det hänseendet, att icke någon stad, som har
stiftsläroverk, torde befinna sig för egen del i så klent skick som
denna, härrörande till stor del derifrån, att de fleste andra stiftsstäderna
äro säten för länsstyrelserna, hvilket gifvit dessa städer
en större utveckling, under det Strengnäs endast är biskopssäte.
Då således åtskilliga omständigheter tala för Strengnäs, som i allmänhet
icke gälla för de öfrige, och således beslutet i detta hän
-
298
Den 2B J ali.
seende icke egentligen kan sägas utgöra ett prejudikat, skulle jag
vilja förena mig med Gr. Mörner om återremiss, (lock icke i förhoppning
att få saken bättre utredd, ty jag tror verkligen att behofvet
är tillräckligt erkändt, men då statens tillgångar äro så
skarpt medtagne, som de för närvide blifvit genom StatsUtsk:ts
förslag, så måste man tveka att bevilja en sådan utgift, äfven ur
synpunken af tillgångarnes tillräcklighet. Skulle man genom en återremiss,
sedan efter votering i förstärkt StatsUtsk. tillgångarne blifvit
bättre kända, finna att utväg för detta anslag gifves, erkänner jag
att Strengnäs’ läroverk står i en undantagsställning, så att anledning
vore att se det tillgodo. För närvtde vore kanske en återremiss
det enda, som till dess fördel kati vidtagas.
Gr. Mörner: Den siste talaren liar, i likhet med Hr Wran
gel,
icke trott att några särdeles uplysningar skulle genom en
återremiss vara att förvänta. Detta vore dock enl. min åsigt
att beklaga. Jag skulle tro att en framställning, sora icke redogör
för de närvide husens beskaffenhet, om de genom förändrad inredning
eller tillbyggnad kunna göras användbara, eller hvartill de
i motsatt fall äro ämnade att användas, om plats finnes för den
nya byggnaden, eller om meningen är att genom käp anskaffa en
sadan — och om ej läroverket är i tillfälle att genom amortering
framdeles återgälda åtminstone någon del 'af den för den nya
byggnaden äskade summa —• jag skulle tro att ett förslag i
detta outredda skick icke är för Stånden tillräckligt uplysande.
Jag har visserligeu icke tagit någon närmare kännedom om beskaffenheten
af läroverkshusen i Strengnäs, ehuru jag ofta farit, förbi
sjelfva staden, men så mycket, tror jag mig dock veta att det
nuv.de
Uti rez-de-chausséen lära rummen vara af den obetydliga höjd
sorn Hr Wrangel upgifvit, men så lärer ej förhållandet vara med
rummen i de båda öfre våningarne. Den öfversta skall jnu begagnas
till bibliothek och förvarande af åtskilliga samlingar, och om det äfven
för ungdomen vid läroverket är menligt att vistas i de låga rummen,
så synes denna brist hos rummen åtminstone icke kunna utöfva något
skadligt inflytande på samlingarne, och torde derföre böra tagas
i betraktande, huruvida ej en förändrad anordning i detta
hänseende är verkställbar. Man påstår ytterligare, att det skulle
hafva varit omöjligt för vederb:de i Strengnäs, att före riksdagens
början skaffa sig byggmästare, som kunnat undersöka de äldre husens
beskaffenhet, samt upgöra ritning och kostnadsförslag till det
nya, och om jag rätt fattat hvad i afstde häruppå blifvit yttradt,
har såsom skäl derför åberopats, att Orebro stael skulle hafva tagit
byggmästarne i så stort anspråk. För min del har jag svårt
att tro att Örebro, oaktadt allt sitt framåtskridande, skulle föror,
sakat en sådan brist på byggmästare, att icke någon skulle funnits
för vederbide i Strengnäs att tillgå. Fastmera skulle jag tro att
den förstnämnde staden varit fullt belåten med de två eller tre
byggmästare, som inom densamma funnits, och att den icke tagit
D e ii 23 J u I i
några andra byggmästarekrafter i anspråk. Man liar icke lagt
mycken vigt derpå att frågan icke genomgått granskning hos K.
M:t. Jag kan likväl icke underlåta att på denna omständighet
fästa synnerlig upmärksamhet. Otaliga exempel finnas på nyttan
och angelägenheten af en sådan granskning, och den omsorg, med
hvilken, efter hvad nu förev:de Betänk, utvisar, frågan om reparation
och förbättringar af byggnaderne vid Stockholms veterinärinrättning
blifvit behandlad, just under handlägningen inom Eckles.
Depitel, utgör ett ganska färskt bevis uppå att en sådan behandling
kan leda till ganska betydlig nedsättning i de kostnader, som
varit af de underordnade auktoriteterne såsom nödvändige framstäIda.
När man jemför det förslag, hvarmed dessa auktoriteter
framkommit, med det fullständiga och väl motiverade, som af depitschefen
blifvit framstäldt, måste man både erkänna förtjensten af
detta sednare och inse den trygghet för det allmänna, som ligger
deri att den högsta auktoriteten i landet icke förbigås. Jag för
min del kan icke frångå yrkandet på åter re miss.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad, samt H. Exc. Hr
Gr. o. Landtm, yttrat, att derunder yrkats dels bifall till, dels
återremiss af och dels afslag å Utskits förevrde hemställan; så och
efter det propos:r först å bifall till och sedermera om återremiss
af samma hemställan blifvit gjorda samt med blandade ja och nej
besvarade, framstäldes propos. på afslag å merberörde hemställan,
och då svaren nu utföllo med starka ja jemte ganska många nej,
förklarade H. Exc. sig hafva funnit ja öfvervägande.
Sedan Gr. Mörner begärt votering, yttrade H. Exc., det B.
o. Ad. egde att afgöra, huruvida bifall till Utsk:ts hemställan eller
återremiss deraf skulle innefattas i kontrapropos:n vid den begärda
voteringen ; hvarefter H. Exc. först hemstälde, om R. o. Ad. såsom
kontrapropos. antoge bifall till oftaberörde hemställan, dervid svarades
åtskilliga både ja och nej, samt sedermera föreslog, att kontraproposin
skulle innehålla återremiss af samma hemställan, då svaren
utföllo med många ja jemte några nej; och förklarades ja nu
haft öfvervigteu.
Sedermera uplästes och godkändes följande voteringspropos.:
»Den som afslår StatsUtskits uti 102:dra punkten af Utlåt.
N:o 123 gjorda hemställan om beviljandet af ett anslag, stort
136,000 rdr, till en ny läroverksbyggnad i Strengnäs, röstar
J a;
den det ej vill, röstar
Nej;
vinner nej, blifver nämnde hemställan till Utsk:t återremitterad.»
Vid voteringens slut hade rösterna utfallit sålunda;
Ja — 17.
Nej — 19.
103:dje punkten.
Gr. Lagerbjelke: Det nu här föreliggande förslaget är
300
Den 23 Juli.
visserligen i åtskilliga delar något mera utfördt jin det förra, likväl
torde konseqvensen fordra att äfven detta återremitteras. Åtskilliga
icke utredda punkter finnas äfven i detsamma. Så t. ex.
yttrades vid förra förslaget, att det icke vore lämpligt förlägga
skolan i flera särskilda hus, utan hurde (ten vara i ett enda. klär
är likväl föreslaget att hygga ett hus bredvid det gamla. Afven
är det icke så alldeles obestridligt, att detta läroverk framför öfrige
behöfver utvidgas. Men oafsedt dessa anmärkningar, som
jemförelsevis äro af mindre betydenhet, bör framför allt tagas i
betraktande, att då, såsom man ganska riktigt vid förra förslaget
anmärkte, läroverkshus väl behöfvas icke blott på de ställen, som
blifvit föreslagna att erhålla sådana, utan sannolikt äfven på flera
andra, der skolor finnas, så vore det kanske icke så välbetänkt af
lk. St:r att bevilja anslag dertill på ett eller annat ställe, utan
att på något sätt hafva upgjordt. huru det skall taga sin början.
Om man t. ex. började med detta läroverk, men sedan fann att
det behöfde byggas i hela Sverige, så finge man taga sin tillflykt
till den utväg, som af Chefen för Eckles.Dep:tet påpekades, nemi.
till terminsafgiften, och om man på detta sätt kunde upgöra en
reglering för det hela, vore det väl icke riktigt, att, utan särdeles
vigtiga skäl, på förhand bevilja det nu ifrågavide anslaget. Jag
anser att R. o. Ad., roed konseqvens al det beslut, som nyss fatta
des,
bör återremittera äfven denna puukt.
Efter framstäld, men med nej besvarad propus, på bifall till
Utsk:ts förev:de hemställan, gjordes propos. på återremiss deraf,
hvartill svarades ja.
104:de punkten.
Gr. Mörner: Det anslag, hvarom här är fråga, är af an
nan
beskaffenhet än det föreg:de. De förra afsågos för fullständiga
undervisningsverk. Med inrättandet af sådana äro alltid förenade
betydligare kostnader än med ett mindre och ofullständigare,
hvilket egentligen måste vara afsedt för sjelfva de närmaste orternas
behof. Jag vet icke att det varit erkändt, det staten skulle hafva
någon skyldighet att bidraga till dylika mindre betydande byggnaders
upförande, och tror derföre, i hvad angår Helsingborgs
skola, utom det skäl jag förut anfört, eller att man icke gått den
rätta vägen, att Helsingborgs skola icke bör erhålla något understöd,
hvarföre jag anhåller 0111 afslag å punkten.
Hr Bildt: Jag har icke yttrat mig, då fråga var om de
nu återremitterade punkterna ang:de anslag till skolorna i Strengnäs
oell Orebro, hufvudsakligen derföre att jag hyste mycken tvekan
om, såsom jag förut nämnt, man skulle kunna få budgeten
att gå väl ihop. Jag har äfven vid föreg:de tillfällen yttrat att
jag skulle för min del troligen komma att afstyrka åtskilliga utaf
StatsUtsk:t föreslagne anslagsposter på extra statsregleringen, derföre
att jag ansåg, att då R. St:r för den allmänna uudervisuin
-
