# ID: svediakorp-gov665
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 155,590
# sentences: 5,349
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


HÅLLNA
HO®
HÖGLOFLIGE
MBMDllESa&EasI mil &2)llLm»
VID
lagtima ttiksfcageu i ^tockljolm
ÅK 1859—1860.
STOCKHOLM,
TYPOGRAFISKA FÖRENINGENS BOKTRYCKERI,
1860.
Lördagen den 2 Juni 186(h
Ulenum kl. 10 F. m.
justerades ett prot.u*dr. för den 30 sisth Maj och pieniprot:t
för den 14 nästförutgångne Mars e. m.
Uplästes ett af Hr von Strokirch, Joh an Pa ul Fred ri k
Otto, inlemnadt Mern. af följande lydelse:
Af enskilda angelägenheter förhindrad att vidare bevista riksdagen
får jag härmed afsäga mig mitt plats inom Bevil)u.Utsk:t.
Till följd häraf anmodade H. Exc. Hr Gr. o. Landtm. R. o.
Ad:s Hrr Elektorer att välja en ledamot i Bevilln.Utskrt efter Hr
von Strokirch.
Gr. Hamilton, Malcolm Walter, hadeingifvit ett Mern.,
Som nu uplästes och lydde sålunda:
Då jag nu i tjensteärender afreser från hufvudstaden på längre
tid, så får jag vördsamt afsäga mig förtroendet att vara Bänkman,
under anhållan att varda vid min riksdagsmannarätt bibehållen.
Till denna anhållan lemnade R. o. Ad., uppå framställd propos.,
sitt bifall.
Öpnades Hrr Elektorers lista vid val af två ledamöter i Bevilin.
Utsk:t efter N:o 792 Hr Lagerhjelm, Gustaf Reinhold, och
N;o 1,629 Hr Wulfcrona, fullm. Frih. von Schwerin, Carl Julius,
samt en suppleant i samma Utsk:t efter N:o 875 Hr Gripenwald',
Carl Ulrik; och befunnos följande hafva blifvit utsedde till
Ledamöter
N:o 1,877 A. Hr Carleson, Edvard Henrik;
» 2,109 B. Hr Anckarsvärd, Wilhelm Theodor;
samt till
Suppleant
N:o 390 Frih. Nordenfalk, Johan.
Öpnades Érr Elektorers lista vid val af en ledamot i Allm.
Besv.- o. Ekou.Utsk:t efter N:o 1,417 Hr EhreuhofF, Gustaf
Herman, samt frenne suppleanter derstädes efter N:o 833 HrWer
-
4
Den 2 Juni f. m.
denhoff, fullm. Hr Tham, Sebastian Mathias, N:o 1,956 Hr Clementcoff,
fullm. Hr von Knorring, Erik Oscar, och N:o 272 Frih.
Hermelin, Carl Samuel; och befunnos nedannämnde hafva blifvit
utsedde till
Ledamot
N:o 2,227 Ilr Dorchimont, fullm. Hr Törnebladh, Carl Ottomar;
samt till
Suppleanter
N:o 2,195 Hr Edelstam, Carl Fabian;
» 2,022 » von Axelson, Georg Julius;
» 184 » Silfversvärd, Conrad Georg.
Öpnades Hrr Elektorers lista vid val af en ledamot i Riddarh.-  Utsk:t efter N:o 1,352 Hr Bongenhjelm, fullm. Gr. Lewenhaupt,
Mauritz, samt en suppleant derstädes efter N:o 262 Frih. Klinkowström,
Wilhelm Leonhard Agathon; och befunnos följande hafva
blifvit utsedde, nemligen till
Ledamot
N:o 211 Frih. Cederström, Claes Henrik; och till
Suppleant
N:o 227 Frih. Rudenschöld, Thorsten.
Anmäldes och bordlädes nedannämnde från Utsk:n inkomna
Mern. och Betänkm, nemi. från
Konstitutionsutskottet:
N:0 25, i anledn. af RiksStms beslut rörande det i Konst.-  Utskrts Mern. N:o 13 afgifne förslag till ändring i 11 och 12 §§
Reg.Formen;
N:o 26, i anledn. af RiksSt:ns beslut rörande det i Konst.-  Utskrts Mern. N:o 14 framställda förslag till ändring i 21 § R. O.;
N:o 27, i anledn. af RiksSt:ns beslut rörande den i Konst.-  Utskits Mern. N:o 15 föreslagna ändring i 28 § R. F.;
N:o 28, i anledn. af RiksSt:ns beslut om det i Konst.Utsbts
Mern. N:o 16 framställda förslag till ändring i 18 $ R. O.;
N:o 29, i anledn. af RiksStms beslut rörande den af Konst.-  Utsk:t i Mern. N;o 17 föreslagna ändring i 5 § 3 mom. TryckfrihetsFörordn.
;
N:o 30, i anledn. af RiksStms beslut angående det i Konst.-  Utsk:t.s Mern. N:o 19 framställda förslag till ändring i53§R. O.;
N:o 31, med förslag till ändring i 30 § R. O.;
N:o 32, med förslag till ändring i 14 § 3 mora. R. O.;
Sammansatta Stats- samt Allm. Besv.- o. Ekon.Utskit:
N:o 9, i anledn. af väckt motion om antagande, öfver hela
riket, af- mantalet såsom enhet vid skatteberäkningen och om re
ducerande
af mantalsbråken till decimalbråk;
N:o 10, i anledn. af väckt motion om lindring i soldatroteringen;
-
Den 2 Juni f. m.
5
N:o 11, i anledn. af väckta motioner angående lättnader i
rustningsskyldigheten genom kavalleris afsittande och förvandlande
till infanteri;
Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:t;
N.-o 93, i anledn. af väckta motioner i fråga om förändring
i sättet för auktioners hållande i städerna samt om nedsättning af
auktions-provision;
N:o 94, i anledn. af väekt motion i fråga om ändring af
22 g i Fiskeri-stadgan den 29 Juni 1852;
N:o 95, i anledn. af väckt motion om tillsättande af en komité
för omarbetande af Krigslagarue;
N:o 96, i anledn. af väckt motion derom, att lagstadd dräng,
som till båtsman antage3, inåtle genast komma i åtnjutande af lön
och rättigheter såsom båtsman, samt om ersättning till AmiralitetsKrigsmansKassan
för de inkomster, hvaraf kassan derigenom skulle
gå i mistning;
N:o 97, i anledn. af väckt motion om uphäfvande af de stadganden,
enligt hvilka båtsman, sedan han i tjenst inträdt, förverkar
sin lön till AmiralitetsKrigsmansKassan;
N:o 98, i anledn. af väckt motion om förändring i föreskrifterna
rörande hästarnes färg vid artilleri-och kavalleri-regementena;
N:o 99, i anledn. af väckt motion att sökande till musiklärareplats
vid lägre Elementar läroverk eller Organist-beställning skall
förete betyg om examen inför Kongl. Musikaliska Akademien;
N:o 100, i anledn. af väckt motion om de båda fotgardesregementenas
förening till ett regemente;
N:o 101, i anledn. af väckt motion om uphäfvande af förbudet
för gemenskapen att gifta sig utan vederbörande befäls samtycke;
samt
N:o 102, i anledn. af väckt motion om bildande af föreningar
för ersättande af förluster, upkomna genom hagelskador..
Föredrogs ånyo och godkändes Exped.Utsk:ts den 30 sisth Maj,
bordlagde Skrifvelse-förslag N:o 64, angående fortsatt utförande
af jernvägsarbeten för Statens räkning och anvisande af dertill erforderliga
medel.
Fortsattes pröfningen af Bevilln.-Utskits Betänk. N:o 23, angående
Tullbevillningen, dervid nu i ordningen förekommo:
Utsk:ts hemställanden angående artik larne trävaror (skopligg),
tumstockar, tungspat, vagnar, vantar, vaxarbeten.
Biföllos.
Föredragningen blef härefter afbruten genom ankomsten utaf
en deputation från Hederv. BondeSt:t, anförd af riksdagsfullmiiktigen
Nils Larsson från Jemtlands län, hvilken yttrade följande:
G
Pen 2 Juni f. m.
Eders Exc. Högvälborne Hr Gr. o. Landtm.! Högloft,
Ridderskap och Adel!
Under en följd af riksdagar hafva R. St:r sträfvat att i frisin-t
nåd anda reformera, hvad sorn i de särskildta grenarne af vår lagstiftning
befunnits föråldradt och ej öfverensstämmande med en
mera framskriden civilisations, fordringar. Med högsinnad frikostighet
hafva de också städse arbetat för handelns och näringarnes uphjelpande
samt för statens embets- och tjänstemäns försättande i
en mera tryggad ekonomisk ställning- Men allt har icke kunnat
vinnas eller åstadkommas på en gång. Derföre hvilar också, ännu
skjutsningsskyldigheten såsom ett onus på Svenska jordbruket och
qvarhåller den s, k. frie Svenska bonden i ett slafveri, som, enligt
hittills gällande lagstiftning i ämnet, på sin höjd kunnat förmildras
till skattskyldighet under andra medborgareklasser. BondeSt:t, som
närmast känner tyngden oph o,lideligheten af ett sådant tvång, har,
med tacksamt erkännande af de högsinnade tänkesätt, sorn, rörande
denna angelägenhet, af R. 8t:r vid sistförflutne riksdag uttalades
och som legat till grund för Sammansätta Stats- samt Allm. Besv.-  o. Ekon.Utsk:ts nu afgifna Utlåt, i ämnet, godkänt, nämnde Utlåt,
i dess helhet och derjemte beslutat att vördsamligep inbjuda respektive
MedStånden att sig i enahanda beslut förena.
I egenskap af BondeStits deputerade få vi derföre till Högloft.
R. o. Ad. nämnde inbjudning öfverlemna, jemte det vi anhålla att
BondeStit fortfarande mätte få, vara inneslutet i Högloft. R. o. Ad:ns
välvilja och förtroende.
Sedan (Jet prot.-utdr,, som innehöll BondeSt:ts ifrågav:de beslut
och inbjudning, härefter blifvit till H. Exc. Hr Gr. o. Landtm,
öfverlemnadt, samt H. Exc. till svar yttrat, att R. o. Ad., så snart
tiden det medgåfve, skulle taga inbjudningen i noggrannt öfvervägande
och anhöll, att deputerade behagade till Hederv. BondeSt:t
frambära uttrycken af R. o. Ad:s aktning och förtroende; blef deputationen
på vanligt sätt utbeledsagad.
Den afbrutna föredragningen fortsattes nu med
Artikeln väfnader och Utsk:ts första hemställan derom.
Gr. Sparre, Erik: Sorn Hrrme veta, fanns ännu år 1855,
förbud på införsel af en stor del af dessa väfnader. På samma gång,
som förbudet borttogs, stadgades för dessa artiklar en tull, som i,
allmänhet ansågs kunna beskydda industrien mot den svåra konkurrensen
med utlandet, Jag behöfver ej säga i hvilka afseenden denna
industri i utlandet har företräde. Emellertid ådagalägges tydligen
genom KommersGoliegii berättelser, att, sedan, nedsättning af tullen
å denna vara börjat ega rum, fabrikationen deraf i betydlig män
minskats. Så har t. ex. under åren 1856 —1858 tillverkningen
minskats med 10 mill. alnar.
För min del är jag fullt öfvertygad, att den konkurrens med
utlandet, som upkommit genom tullnedsättningen, väsendtligen bidragit
att försvåra och lägga hinder i vägen för näringens fortgång.
Deii 2 Juni f. m.
7
inora vårt land och isynnerhet inom det län, hvars förvaltning jag
i nåder fått mig anförtrodd. Jag inser ej hvarföre man behöfver
brådstörta med tullnedsättningen, och tror att det vore fördelaktigare
att åtminstone ännu någon tid afbida hvad verkan lättade
kommunikationer kunna medföra. På grund af dessa skäl tager
jag mig friheten yrka, att samma tullsatser, som i afseende på väfnader
voro gällande under åren 1858 och 1859, måtte i den nya
tulltaxan ånyo dem åsättas.
Gr. af Ugglas: Den siste värde talaren har upträdt såsom
målsman för en betydlig industrigren inom det län, som blifvit
honom anförtrodt. Deröfver må ingen förundra sig; men jag har
skäl tro att Hr Gr:n, som på den korta tid han beklädt sitt nu
innehafvande embete, icke kunnat medhinna att tränga till djupet
af alla länets inre förhållanden, uti för mörk dager ser följden af den
tullbestämmelse, hvarom nu afhandlas.
Innan jag dock anför skälen för denna min åsigt, skall jag om
frågan i allmänhet yttra några ord.
Hvad jag först anmärker är, att Hr Gr:n, uti sitt yrkande om
återgång till den högre tullsats, som förl. år var gällande, sammanfört
så väl alla bomulls- som sidenväfnader, ehuru Hr Gr:n uti sin
deduktion till försvar för nämnde tullsats icke ens vidrört förhållandet
med sistnämnda väfnader. Jag skall i korthet yttra mig
om hvardera särskildt.
Tager man bomullsfabrikation uti sin helhet, torde ingen industrigren
uti vårt land visa så märkbara framsteg som denna.
Enl. KommersColhii tabeller tillverkades år 1845 af den 2,878,000
fot; år 1858 steg produktionen till nära 20,676,000. Dertill är
att märka, att då industrien synes hafva tagit en något olika riktning,
och större mängd stycken nu än förr tillverkas, en ytterligare
stegring uti fabrikationen härigenom kan beräknas. Sannt är att
samma fabrikation vid krisen nedgick högst betydligt. Men ingen
torde kunna finna annat än naturligt att denna industri, under så
svåra förhållanden, med öfriga delade lika öde. Kändt är dessutom
att den ånyo fullt upblomstrat till sitt förra starka utveeklingslif.
Intet mera torde derföre behöfva anföras, för att ådagalägga att
samma industri uti sin helhet tagen ingalunda är uti den betryckta
ställning, att den behöfver det ökade skyddet.
Annorlunda synes vid första ögonkastet förhållandet med sidenfabrikationen.
Ser man till samma tabeller, finner man, att värdet
å dess produkter ej obetydligt nedgått. Min önskan att taga
reda på orsaken härtill, har dock bibringat mig uplysningar, hvilka
ställa saken uti annan dager. En af våra största sidenfabrikanter,
till hvilken jag, för att erhålla sådana, vände mig, meddelade nemi.,
att, då större delen af de sidenvaror, hvilka på sednare år importerats,
oeh de, hvilka funnit lättaste afsättning, voro af en jemförelsevis
tunn och mindre god qvalitet, den inhemska producenten sett
sig tvungen att hufvudsakligen tillverka liknande vara, hvarutaf
följt, att, oaktadt tillverkningen icke blifvit minskad — under
sednaste tid tvertom varit ganska lifvad —, produktionsvärdet dock
8
Den 2 Joni f. m
nedgått. Samma man, tillfrågad af mig huruvida han ansåg någon
våda för fabrikationen ligga uti den tullsats, som med innev:de år
i n träd t, svarade, att, oaktadt han väl visste att lians åsigt bestreds
utaf flera hans yrkesförvandter, han dock för egen del ej hyst fruktan
för denna tullsats. Säkert är åtminstone, tilläde han, att denna
tullsats är vida att föredraga framför en ögonblicklig stegring af
densamma, der denna möjligen och troligen kunde föranleda en
nedsättning tili osäkert belopp vid kommande riksdag, och sålunda
äfventyra® den längre stadga uti tull-lagstiftningen, hvilken framför
allt annat är fabrikanten dyrbar.
J tordén finna, Mine Hrr, att skäl ieke här heller synas tala
för någon förändring ronde sidenväfnader uti för dem nu gällande
tullsats.
Jag återgår nu till den husslöjd, för hvilkens skydd Gr. Sparre
hufvudsakligen ifrat.
Förut underrättad att sådant yrkande, som det nu här framställda,
skulle göras, har jag sökt taga reda på, om skäl till sådant
verkligen förefanns. Uti sådan afsigt sände jag bud till en af dem,
hvilka under längsta tid här drifvit handel med dylika Westgötbaprodukter,
bedjande honom komma till mig med profver på åtskilliga
sådana varor. Jag frågade honom huruvida, till följd af utländsk
jnport, den inhemska bomulls-husslöjdens alster funno svårare
afsättning eller blifvit nedtryckta till pris. Hans svar uplyste,
att utländsk vara, af den art, som hufvudsakligen utgjorde föremåf
för husslöjden, aldrig hit införts; att, med undantag för en sorts
slätt tyg, minskad efterfrågan ej försports och att priserna å dem
voro oförändrade desamma, som då han började sälja dessa varor.
Jag tog derefter, sedan jag efterhört prisen å dem, och vägde de
olika slag han medförde, för att utröna, så väl den tullsats, dylika
utifrån införda skulle draga, som det proc.-förhållande, uti hvilket
denna tull till priset å hvarje stod. Kesultatet blef att för de 3
elika slags väfnader, jag vägde, denna proc. utföll med respektive
27 proc., 30 proc. och 42 proc., eller i medeltal 33 proc. Skäl
att öfverklaga bristande skydd synes sålunda ej förefinnas.
Ett, ord till. Gr. Sparre har, vid anförande af de siffror, med
hvilka han ville styrka husslöjdens förfall, oegentligt förfarit, enär
han uti dessa sammanfört så väl bommulls- som ylle- och linneslöiden.
Dessa sednare höra ej till det ämne nu afhandlas; dock vill
jag ej undandraga mig att om dem yttra några ord. •— Att ylleslöjden
nedgått, kan ej bestridas, men den konkurrens, som åstadkommit
detta, äro de, så till godhet som pris, på sednare år be
tydligt
förbättrade gröfre yllevaror, hvilka ifrån våra egna fabriker
utgå. — Linneslöjden har äfven nedgått, dock i sjelfva verket ej
så betydligt som anförda siffror synas utvisa. Ty, när under det
för all fabrikation och försäljning så ogynnsamma året 1858 till
verkningen
endast upgiek till 18,136,784 fot, emot 23,270,000
år 1 857 oell 27,000,000 det föregide året, har likväl under det
sistförflutna fabrikationen åter stigit till ungefärlig likhet med den
år 1857, öfvergående således den för 1854 (då 20,000,000) tillverkades
med några milhr.
Den 2 Juni f. m.
9
På grund af hvad jag nu anfört anhåller jag om bibehållande
för bomulls- och sideuviilnader utaf i år gällande tullsats.
Hr Ehrenhoff, Gustaf Herman: Hufvudsakligen in
stämmande
med Gr._ Sparre önskar jag dock begagna detta tillfälleatt
något vidröra de statsekonomiska principer, som man här sökt
göra gällande. Det är ej första gången man på detta rum drifver
den satsen, att näringarne aftyna i mån af skyddets ökande. Dettaär
att gå längre än hvad andra länders frihandels-ifrare vågat, ty
Say säger, att skydd, meddeladt i afsigt att gifva arbetet en lämplig
riktning, kan för samhället verka ganska välgörande. — Kossi:
att omständigheter kunna vara förhanden, som göra en afvikelse
från frihan dels-systemet nödvändig. — Mill: tid erfordras för införande
af en ny idoghet sgren,, och att en skyddstull då ofta är nyttig.
— Chevalier går än längre. Han yttrar bland annat, att »det
är nödvändigt att hafva, icke blott en enda idoghetsgren, utan hvarje
sådan måste i landet idkas»; »Att hvarje nation, som med en
stor folkmängd intager ett vidsträckt landområde, gör väl uti att.
förskaffa sig en måuglalld af industriella yrken; att det är i civilisationens
intresse nödvändigt, att hos folket acklimatisera de
förnämsta arterna af industri m. m.» Vid ett föreg:de plenum har
äfven blifvit yttradt, att då man skyddar näringarne, lägger man
otillbörlig skatt på konsumenten. Detta yttrande måtte dock hafva
härledt sig från ett oriktigt begrepp om den värde talarens ställning
till sig sjelf och till sina medmenniskor. — Till sig sjelf
står han både såsom producent och konsument, ty alla verksamma
menniskor producera något; t. o. m. tjenstemannen kan räknas
till producenterna, enär han pruducerar ett arbete, som är nödigt
för statsmaskinens gång, således ett nödvändigt arbete. Vill man
då i sin egenskap af konsument nedtvinga producentens arbete, så
blifver ju den naturliga följden, att man såsom producent förlorar,,
hvad man tror sig vinna i en motsatt egenskap. Om ock en och.
annan individ finner sin uträkning vid ett sådant system, så förlorar
dock det hela derpå; ty ett oafvisligt vilkor för ett samhälles
fortgång i utveckling är, att hvar och en i sin mån gifver stöd
och skydd åt den andras sträfvande till ett ärliat förvärf. Inbördes
skydd framkallar mångfald i arbete, och ger tillfälle åt alla
att söka sin utkomst på den väg, naturen anvisat honom. Såsom
samhällsmedlem är detta hans ställning till sina medmenniskor.
I brist på verkliga skäl, tager man sin tillflykt till fraser, och
en af de allmännaste är, att »man skall köpa der man får för bästa
priset.» Detta känner hvilken hushållerska som helst,, men så
enfaldig är hon dock icke, att om hon har fullt upp med mat i.
skafferiet, hon går på torget för att ytterligare köpa, derföre att
priset för den dagen är billigare, än hvad hon betalt för hvad hon.
redan har.
Sveriges skafferi är väl försedt, och våra statsekonomer gjorde
bättre att, likasom hushållerskor, taga våra behofver ur egna visthus,
än att på det stora torget, verldsmarknaden, jaga efter det »bästa
priset»; ty den som fordrar att endast köpa för godt köp, måste
10
Den 2 Juni f. m.
äfven sälja frukten af sitt eget arbete för samma låga pris; men
om hans arbete kostar honom mer än hvartill han kan sälja det,
så blir den naturliga följden, att han slutligen icke har något att
köpa för, äfven om priset blir aldrig så lågt. — Jag anhåller få
framställa ett exempel:
Om t. ex. en skomakare säger åt skräddaren: jag vill ej köpa
edra kläder, ty jag får dem utomlands för bättre pris, och skräddaren
har samma tanka om den förres arbete, så är det ju följdriktigt,
att då ingendera får sälja sitt arbete inom landet, och det
goda priset utomlands förhindrar dem att derstädes afyttra något,
begge måste uphöra med sitt yrke, och då de icke förtjena något,
kunna de ej heller köpa. — Men om begge öfverenskomma att
köpa hvarandras arbete till ett högre pris, så förlora de icke allenast
icke något, enär hvad de köpa högt, hafva de igen för hvad
de sälja högre, utan de kunna äfven fortsätta hvar och en sitt yrke
och derpå lefva. I samma ställning och förhållande stå alla ett
samhälles medlemmar, den ena till den andra.
Dessa äro mina tankar om det system, man kallar frihandel,
och hvilket system man i Sverige gifvit en utsträckning, som efter
mitt omdöme icke kan vara i mitt fäderneslands intresse.
Gr. Sparre: Jag har blott ett par ord att svara på Gr. af
Ugglas’ yttrande. Jag är icke ibland dem, sorn bestrida den fria
handelns företräden; tvertom, tror jag att detta system småningom
bör vinna insteg, men med behöriga modifikationer, framför allt i
ett land, der förbuds-svstemet hittills varit regeln. Dock förekommer
det mig i sanning besynnerligt, att Gr. af Ugglas, hvilken äfvenledes
hyllar samina system, har tagit till utgångspunkt året
1845, då vi hade ett i högsta grad prohibitistiskt system, och jemfört
detta år roed 1857, då vi just beträdde det friare systemet,
celi då han sagt att bomullsindustrien ökats sedan Ar 184 5, då vi
hade förbud, så bevisar detta sannerligen ingenting för frihandelssystemet.
Hans siffror betyda emellertid ganska litet, om vi jemföra
förhållandet i andra länder, ty den fördubbling, hvarom han
talat, är utan tvifvel ieke synnerligen stor på en tidrymd af 12 Ar,
hvarföre vi också icke skola alltför mycket glädja oss deröfver. Hr
Gr:n begick derföre ett misstag, då han valde 1845 till utgångspunkt,
och lian gaf dermed sitt eget system en svår stöt.
Hr Gr:n har äfven sagt att jag sammanblandat alla slags väfnader.
Det är sannt; men bomulisväfnaderna utgöra dock flertalet.
Jag tog dem emellertid tillsammans, för att göra saken enklare.
Grin har vidare yttrat, att väfnaderna minskats med 10 milbr
fot, men i år åter ökats; det, är en sanning, att, de ökats under
sista året; men det är temligen naturligt, att just den stagnation
i rörelsen, den kris, som inträffade i penningeroarknaden, och deu
svårighet att komma i beröring med utlandet, som under de sednare
åren egt rum, skulle hafva till följd att importen af väfnader
minskats, och detta äter har gjort att den inhemska fabrikationen
något ökats, ehuru den långt ifrån återkommit på samma punkt,,
som Ar 1856, ty dertill fattas äuuu 4 milbr.
Dt* ii 2 J uii i f. m.
11
Slutligen liar Gr. af Ugglas berättat ett samtal med en Vest-,
göte och åtskilliga undersökningar, sorn denne gjort med ifrågav.-de
varor. Hvad Vestgötarne beträffar, tror jag mig någorlunda känna
deni, och tror mig också vara i tillfälle att litet närmare känna
förhållandena än Gr. af Ugglas,
I alside på linneproduktionen har jag funnit Hr Grins beräkningar
nog märkbara. Han har nemi. tagit de hemmaproducerade
varorna, och kommit till det resultat, att de väga vida mera, än
jag upgifvit. Men det förhåller sig med denna upgift som med
en mängd andra i dessa frågor. Det kan väl nemi. icke komma
i fråga att väga de inhemska varorna, då de icke vägas i tullen.
De varor, jag vägt, och efter hvilka jag gjort mina beräkningar,
äro utländska. Det är dessa, sorn betala lull, och om Gr. af Ugglas,
vill göra mig det nöjet att väga ett stycke fin sits, så är jag fullt
öfvertygad att han skall finna skillnaden liten. Jag kommer sale»
des till helt olika siffror, om jag väger det ena eller andra. Det
är husslöjden, som mest lider af de låga tullsatserna, och det är
derföre jag påyrkat återinförandet af de förut gällande tullsatserna.
Hr Printzensköld, Carli Beklagligtvis hafva de diskussioner,
sorn, här hos R. o. Ad. i afside på tullbevillningen
blifvit förda, ej influtit i R, o. Adis protokoll. Om så varit förhållandet,
så skulle det för mig ingalunda blifvit svårt att visa, huru
de Hrr, hvilka, »caute qui conte», vilja ytterligare genomdrifva det
olyckliga frihandelssj stenget, från riksdag till riksdag ridit på sam-,
ma käpphästar. Dessa Hrr frihandlare framhålla nemi. städse den
satsen, att emedan tillverkningen af inhemska manufakturer ouphörligen
ökas, sa tarfva dessa industrigrenar ej det skydd, sorn
Ständerna likväl en gång beviljat dem, utan tullen skall i stället
nedsättas. Jag deremot står på deras sida, som förfäkta den satsen,
alt en inhemsk manufakturgren icke kan utveckla sig och nå
någon särdeles höjd, utan att den samtidigt åtnjuter skydd af tullen,
och, M. Hrr, det vågar jag påstå, att orsaken hvarföre industrien
nått. den höjd, hvarpå den för närvarande befinner sig i vårt land,
består just deri, att den hittills åtnjutit skydd genom tull-lagstiftningen.
Skulle industrigrenar finnas i landet, hvilka gått framåt underdel
att importtullen på lika beskaffade utländska alster ouphörligen
blifvit nedsatt, så kan man sanningsenligt säga, att detta inträffat,
icke för skyddstullens skull, utan oaktadt densamma blifvit
borttagen. Det är ganska lyckligt om så är; men om man tänker
aldrig sä litet på våra klimatiska förhållanden, så skall väl
den mest hårdnackade frihandlare nödgas medgifva, det dessa förhållanden
äro sådana att arbetaren i vårt land, der vintern herrskar,
nära 6 månader af året, har vida större behofver att fylla,
än hans likar i de flesta andra länder, hvarigenom det hos oss
blir en fysisk omöjlighet att nedtvinga arbetslön'rna till det oerhördt
låga belopp, som eger rum i utlandet, så att de inhemska
varutillverkningarne alltid måste blifva något dyrare än utlandets.
Men ligger väl häri något giltigt skäl att så nedsätta importInUame,
att våra, inhemska varuförädiare skola kun,na undersälja®.
12
Den 2 Juni f. in.
af utlänningen? Skall ej häraf helt naturligt följa, att vår egen
industri måste råka i vanmakt och förfall, så att många tusen af
landets barn, som nu^Vid fabrikerna förtjena sitt uppehälle,, omsider
skola råka i armod och elände.
Man känner, att på de sednare tiderna importen med 7 mill.
öfverstigit exporten. Att landet verkligen skuldsatt sig för dessa
7 milhr, lär man väl icke vilja bestrida. Och hvad är det väl
som egentligen verkat till denna skuldsättning? Jo, den så mycket
prisade frihandeln, hvilken lockat importörerna att införskrifva
en oerhörd massa utländskt kram, som man nogsamt vet att Svensken
har den olyckliga svagheten att älska. Jag är öfvertygad,
det resultaterna skola hädanefter blifva enahanda, och om man
blott behagar läsa dagens tidningar ang:de handeln här på Stockholms
börs, skall man finna, huruledes importen af öfverflödsartiklar,
hvilka Sverige ganska väl kan undvara, blifvit till den
grad förökad, att man knappast under den föreg:de tiden sett något
dylikt, och detta, fastän penninge-ställningen är så tryckt, att
det nästan är omöjligt att få belåna äfven de bästa inteckningar.
Det bör också noga bemärkas, att det varit först sedan frihandelssystemet
tnlördes här i landet, som importen nästan hvarteuda år
öfverstigit exporten. Hvarföre skedde icke så förut? Deruti ligger
väl ett bevis, att den höga tullen på öfverflöds-artiklar fördyrade
dem så, att de icke kunde, i saknad utaf afnämare, till
någon större mängd importeras. Ty, säga hvad man vill, förhållandet
i afs:de på konsumtionen af dessa varor är enahanda med
bränvinet. Så länge det var godt pris derpå, söps det oerhördt,
men när det blef dyrare, minskades åtgången, genast ganska betydligt,
så att just den verkan inträffat, som lagstiftaren genom briinvinets
fördyrande åsyftade. Skulle man uplefva det lyckliga ögonblick,
då man kunde få på utländska öfverflödsartiklar tillämpa en
lag som i afseende på dem och deras förbrukning hade lika syftning
med lagarne om bränvins tillverkning och försäljning, så är jag öfvertygad,
att vi snart skulle återkomma till det gynnsamma förhållande,
att aldrig hafva några underbalanser i handeln, men väl
ett öfverskott, hvarigenom penningeställningen äfven blefve förbättrad.
På grund af det nu anförda tillstyrker jag för min del, alt
R. o. Ad. ville förena sig i det beslut, sorn BondeStåndet i afseende
å artikeln väfnader fattat.
Hr Fåhraeus, Johan Fred-rikt Vid början af innevrde
riksdag utarbetade jag en tablå för att framlägga det relativa förhållandet
mellan tullsatserna i Sverige och dem i andra Europeiska
länder, till hvilkas tulltariffer vi ega tillgång å större delen af sådana
varor, som iner eller mindre kunna hänföras till öfverflödsartiklar.
Af denna tablå, hvilken jag förl. Dec. månad till
en del hade äran på detta rum föredraga och som sedermera legat
på Bevilln.Utskrts bord, visar sig, att,, för så beskaffade varor,
tullafgifterne hos oss i allmänhet öfverstiga de andra ländernas,
med undantag af Frankrike och Ryssland, hvilka, såsom vi veta,
Dan 2 J (i n i f. m.
13
annu bibehålla ett ultraprohibitift system. Vid jemförelse med öfriga
främmande länder är, i fråga om art. väfnader, förhållandet
sådant att, da för helsiden-väfnader införselstullen i Sverige utgör
öOO rdr pr centner eller 100 Svenska skålpund, betalas för lika
qvantitet af denna vara i Norge 453: 33, i Österrike 205: 87 å
341: 13, i Tyska tulllörbundsstaterna 249: 33, i Belgien 183:60
h, 367: 20, i Nederländerna blott .127: 50 och i Danmark 255
rdr. Då för halfsiden väfnader införselstullen i Sverige utgör 300
rdr pr centner, betalas i Norge 283: 33, i Österrike 205: 87 å
341: 13, i Tyska tulllörbundsstaterna 124: 67 och i Danmark
25 5; hvarjemte tullen beräknas ad valorem i Belgien med 18 och
i Nederländerna med blott 6 proc. I England har tullen för heloch
balfsidenväfnader hittills utgått med belopp svarande mot 434:
62 ä 1,043: 10 pr Sv. centner, således högre än de Svenska tullsatserna;
men dessa prohibitiftullar hafva tillkommit af politiska
skäl såsom represalier mot Frankrike, och vi veta, att nyligen genom
traktats-öfverenskommelse en väsendtlig början blifvit gjord till
reduktion af detta abnorma förhållande. Vidare ådalägger den
nämnda tablåen, att då, för bomullsväfnader, införselstullen i Sverige
utgör 40 å 90 rdr pr centner, erlägges för samma vara i Norge
56: 67, i Österrike 54: 90 ä 137: 25, i Tyska tullförbundsstaterna
113: 33, i Belgien 51: 41 ä 110: 16, i Danmark 25:
50 å 56: 67 pr centner, samt i England blott 5 proc. och i Nederländerna
4 proc. ad valorem, äfvensom att då för ylleväfnader
inf.tulien i Sverige upgår tijl 150 rdr pr centner, utgör den i
Norge 45: 33 å 70: 83, i Österrike 1: 38 å 137: 25, i Tyska
tulllörbundsstaterna 68 ä 113: 33, i Nederländerna 19: 13, i
Danmark 21: 25 ä 113: 33 pr centner, i Belgien 18 proc. och
i England blott 5 proc. å värdet.
Af detta referat håfven J utan tvifvel förnummit, M. Hrr,
att skiljaktigheten mellan ne Svenska och de främmande tullsatserna
är större för helsiden- och ylle-, men mindre betydlig för
halfsiden- och bomulls-väfnader. För dessa senare har jag fördenskull
sökt utröna den Svenska inf.tullens förhållande till värdet,
beräknadt efter utländska inköpspriset, med tillägg af frakt och
omkostnader, d. v. s. det belopp, hvartill varan står importören
vid ankomsten till Svensk hamn. Jag förutskickar den anmärkning,
att för gods af sådan beskaffenhet tullafgiften, om man vill
någurlunda betrygga sig mot oloflig varuinförsel, icke bör synnerligen
öfverstiga 15 proc., emedan man af äldre erfarenhet vet, att
det s. k. smuggelpremium upgått till detta belopp. Efter de noggranna
uträkningar, som jag på grund af företedda fakturor låtit
verkställa, utgöra de för året 1860 gällande tullsatserna: för halfsiden
väfnader af olika slag 15, 18, 22 ä 39 proc., och för bomullsväfnader
likaledes 2 2, 45 å 47 proc. af värdet.
Låtom oss nu tillse, huruvida införseln af väfnader varit i
tilltagande, sedan efter äret 1857 tullnedsättning egde rum. Tullverkets
persedelsammandrag äro nyligen afslutade äfven för 1859,
och jag är således i tillfälle att upställa en jemförelse mellan det
årets import och den som egde rum 1856. Jag utesluter från
14
I> e n 2 Jahi f. m.
beräkningen de 2:ne mellanliggande åren, emedan penningekriseh
då utöfvade ett störande inflytande på haudels-lörhållandena. Af
nämnde jemförelse visar sig, att importen utgjorde af »ej specificerade»
Helsiden-viifnader år 1856 24,561 €1., år 1859 19.779.
Halfsiden- » » 38,559 » » 33,214.
Bomulls- » » 1,241,734 » » 680,870.
Ylle- » » 1.236,691 » » 917,254.
Det förekom mig sannolikt att införseln under innev. år af
sidentyg skulle komma att betydligen öfverstiga det ordinära beloppet,
i anseende till bebofvet af denna vara för högtidligheterna vid den
kgl. kröningen. Af en officiel upgift, som jag här har i mina händer,
befinnes likväl, att, intill föl l. gårdag, införseln d. å. till Stockholm
af alla slags siden- och halfsiden-väfnader sammanräknadt upgår
blott till 11,210 skålp., i tull värde motsvarande 266,929 rdr.
Af de 2:ne motionärer, som innevtde riksdag framställt positiva
förslag om återgång till högre tullsatser för väfnader, har blott den
ena, en riksdagsfullmäktig för BondeStit från Elfsborgs län, yrkat
tullförhöjning för sidenfabrikater. Hvad praktisk insigt, som han kan
ega i detta afseende, är mig obekant. Kändt är, att inom hans
ort sidentillverkning icke eger rum. Den andra motionären, sjelf
fabrikant, har föreslagit tullens förhöjande endast å bomulls- och
trikå-väfnader, När frågan i Bevilln.Utsk:ts tullafdelning föredrogs;
yttrade sig också ett par ledamöter för återgång till förra årets
tullsatser för bomullsväfnader ; men en annan ledamot upträdde då
med det förklarande, att han är delegare i Strömsbro betydliga
bomullsväfnadsfabrik, och alt han vore viss derom att bomullsväfnadsindustrien
icke är i behof af någon förändring i gällande
tullbestämmelser, till följd hvaraf tullförhöjuings-lörslaget förföll.
Då sedermera ärendet förekom i Utskrts plenum, höjde sig icke en
enda röst i detta ämne, och likväl var bland Utsk:ts mangrannt
församlade ledamöter äfven närv:de den uplyste och aktade man;
som är representant för Norrköpings stad.
Jag unnar våra aktningsvärda Svenska fabrikanter allt godt;
men jag är öfvertygad att det, som i fråga om tull-lagstiftningeii
mest göres deni behof, är stadga i denna lagstiftning, och jag röstar
följaktligen för bibehållande af nu gällande tullsatser, på sätt
Utsk:t tillstyrkt.
Hr Printzensköld: Den siste värde talaren, Hr Fåhraeus,
har, genom anställande af jemförelse mellan detta och främmande
länders tulltaxor, sökt ådagalägga, att tullen här är snarare högre
än lägre, än den bör vara, och till stöd härför har han ytterligare
åberopat handelsförhållandet mellan åren 1856 —1 859, hvaraf han
dragit den slutsatsen, att, då importen det sistnämnde året ej öfversteg
importen under det förstnämnda, den låga tullen ej heller
åstadkom någon förhöjd import af utländska varor. Att andra
länders tulltaxor skola hos oss tagas till rättesnöre för tullagstiftningen,
utan alt vårt lands industri dervid bör vinna afseende, är en
lära, som jag förkastar och som icke heller kan drifvas af andra
än frihandelssystemets, förfäktare, och hvad beträffar jemförelsen
1-
-Sj
D e n 2 J ii ni f. m. 15
emellan importen åren 1856 och 1859, så synes den värde talaren
hafva glömt, att år 1856 fanns ett öfverflöd på penningar,
som lockade till många onödiga företag, men att slika företag måj
ste betydligen inskränkas 1859, såsom en oundviklig följd af den
brist på kredit, som de tvänne nästföregående årens penningekris
förorsakade. När man vill göra jemförelser, synes det mig vara
billigt och rättvist, att man fäster afseende icke blott på de resultater,
som framstått under olika perioder, utan äfven på de orsaker,
som framkallat desamma, Jag anser mig icke på ringaste
sätt vara vederlagd af Hr Fåhraeus, utan yrkar fortfarande att R.
o. Ad. måtte förena sig med Hederv. BondeSt:t i dess beslut ang,
artikeln väfnader.
Gr. af Ugglas: Upkallad af Gr. Sparre* kan jag dock ej
neka mig nöjet att svara Hr Printzensköld på hans anfall några
ord. Uti vanlig ifver har han förebrått mig och med mig liktänkande,
att vi undan för undan, riksdag efter riksdag, framhållit
samma sats: »fabrikernas goda bestånd, industriens bättre ordnande
och drift, med sänkta och måttliga tullsatser», eller, att begagna
hans egna ord, »rida samma käpphäst.» Sannt. Men känner
ej Hr Printzensköld en annan ryttare, som sadlat en käpphäst
mycket olika den ofvannämnda, och på hvilkens schabrak med
stora bokstäfver stått skrifvet: »fabrikernas, industriens undergång)
en följd af det minskade skyddet.» Uti ett å halftannat tiotal af
år hafva dessa ryttare kilat fram; men hvilken är väl närmast det
mål, der erfarenheten utdelar priset. Månne ej Hr Printzensköld
kunde finna skäl uti att tilbåda den sistnämnde ryttaren, att, åtminstone
tills vidare, aflägga det schabrak, som så illa synes vittna
om hans djupare blick uti statsekonomiska frågor.
Nu till Gr. Sparre. Han bar förebrått mig, att jag till ut
gångspunkt
för raina beräkningar tagit året 1845. Anmärkningen
var oväntad. Tvisten, som här utkämpas, är ju den, huruvida
för industrien en prohibitif eller en liberalare tullagstiftning är
den gynnsammaste. På hvad sätt bättre utröna detta, än att undersöka
förhållandet med densamma vid slutet af längre tidskiften,
under hvilka den ena eller den andra varit herrskande. Nu har
på detta rum flera gånger blifvit sagdt, att med 1847 års riksdag
det s. k. frihandelssystemet gjorde sitt intåg. Ar 1845 är
ju då vid slutpunkten af den prohibitiva aeran, och den ståndpunkt,
till hvilken då industrien lyftat sig, den för prohibitismens
anhängare sjelfva lämpligaste och gynnsammaste, som kan tagas.
Vid närmare eftersinnande torde Hr Gr. Sparre sjelf inse och erkänna
den bona fides, jag vid valet af jemförelsepunkter ådagalagt.
Hr Fåhraeus: Hr Printzensköld har lagt mig till last, att
jag icke tillsporde den ledamot af Bev.Utsk:t, som, enligt mitt
förra anförande, förklarade bomullsväfnadsindustrien icke vara i behof
af någon förändring i gällande tullbestämmelser, huruvida härmed
ej afsåges de, som gällt åren 1858 och 1859. Då frågan i
Utsk:t afhandlades under loppet af 1860 och de olika meniugarne
16
Den 2 Juni f. m.
gingo derpå ut, huruvida man skulle vidhålla detta årets tullsats
eller återgå till dé 2:ne nästförlidna årens, förekommer det mig
som att det skulle inneburit ett hån mot sunda förnuftet, om jag
frågat bemälde Utskottsledamot, huruvida lian menade annat än
hvad lian yttrade, eller att ingen ändring af gällande tullsats vöre
af nöden.
Hr Gripenstedt, Johan August: Jag för min del hade
föreställt mig att frågan om principerna i detta hänseende borde
vara i det närmaste undangjord, men då den nu åter blifvit af
flere talare vidrörd, anser äfven jag mig skyldig att derom yttra
några ord. Man har härvid på motsidan alltid iakttagit en regel,
som i allmänhet är ganska nyttig, då det gäller tvistefrågor, nemi.
att ge den sak man förfäktar en benämning, som i sig sjelf innebär
något tilldragande. Sålunda har man alltid i fråga om tullafgifters
påläggande begagnat ordet skydd. Det ligger någonting
så vackert i det allmänna begreppet att skydda, och när dessutom
skyddet påstås gälla nationalindustrien och ännu mer den del deraf,
som kallas husslöjder, så är klart att man redan derigenom har
lättare att föra sinnena på sin sida. Man bör dock icke låta förvilla
sig blott af namnet, utan i stället taga saken i fullständigt
betraktande och se hvad den innebär. Detta skydd är i sjelfva
verket icke något annat än ett fördyrande af en vara genom en
afgift eller beskattning, lagd på förbrukaren. Att skydda är således,
prosaiskt taladt, helt enkelt blott att beskatta och derigenom
höja priset på en sak. Huruvida en sådan operation är i och för
sig någonting önskligt, torde dock vara skäl att taga i närmare
öfvervägande. Till en början får jag i detta hänseende påminna
derom, att detta s. k. skyddssystem eller effekternas fördyrande
genom tull, då sjelfva fördyrandet betraktas såsom mål (ty endast
derigenom upkommer skyddet), är af exklusif beskaffenhet, d. v. s.
verkar till förmån för några få, på bekostnad af mängden, och
sålunda till sin natur är af samma art som privilegier. Enligt
forna tiders statskonst var det ganska vanligt, när man ville befordra
en sak, att begagna den beqväma utvägen och genast tilldela denna
sak någon särskild förmåns men hvart detta system ledde, och
hvilka svårigheter det i tidernas längd skulle medföra, torde hvar
och en lätt kunna inse. Min erfarenhet under den tid jag varit
medlem af Regeringen, har varit ganska bitter i afseende på de
olägenheter, dylika undantagsförmåner medfört; man har invecklat
sig i svårigheter, ur hvilka man sedan endast med största möda
och betydliga upoffringar kunnat hjelpa sig. Jag vill i detta hänseende
endast påminna om det slags privilegium, som förr meddelats
städerna, att upbära tolag till ganska olika belopp, och hvad
det kostat Staten att sedermera återköpa denna rätt, för att handeln
skulle kunna ordna sig på ett naturligt sätt. Man bör dessutom
aldrig glömma, att då man sålunda beviljar en förmån för
en, måste detta alltid, mer eller mindre direkt, ske på en annans
bekostnad. Den fördel, som producenten af en viss vara har af
denna
I) e n 2 Juni f. in.
1?
denna varas fördyrande, får derföre också allmänheten betala. Men
hvad gör man val då? Jo, man pålägger en beskattning, som
icke kommer staten till godo, utan man låter den ena klassen beskatta
den andra. En talare har nyss sagt, att detta just vore
som sig bör och att på det sättet underhjelpt.e de hvarandra. Men
om man nu också antager, hvad som i verkligheten aldrig inträffar
eller kan inträffa, nemligen att detta ömsesidiga beskattande
sker rättvist, d. v. s. att de upoffringar, som den ene får göra
åt alla andra, jemnt motsvaras af de fördelar han sjelf åtnjuter,
hvad vore väl, under sådane förhållanden, hela tillställningen annat
än en mystifikation, hvilken dock icke aflupe utan väsendtliga olägenheter?
Förhållandet vore alldeles enahanda, som om 4 personer,
hvilka spelade tillsammans, vunne hvar sitt parti, så att differensen
blefve ingen. Hvad händer då? Jo, att alla förlora, ty
de måste samfäldt betala kortpengarne. Och så går det äfven här,
ty administrationskostnaderna för denna ömsesidiga beskattningsanstalt
måste betalas, oell dessa äro, scm vi veta, ej obetydliga.
Men nu tillgår det ingalunda på ett så rättvist sätt, som nyss
förutsattes, ty förutom många näringsgrenar, hvilka ej åtnjuta något
s. k. skydd, finnes det många klasser, som visserligen äro i
andlig måtto producerande, såsom embetsman, litteratörer, artister
m. m., men hvilkas produkter dock äro af sådan art, att de omöjligen
kunna fördyras genom tullbeskattning. Följaktligen införes
en orättvisa genom en sådan raedborgarues beskattning sinsemellan,
som vore till grundsatsen falsk, ty ingen annan allmän skatt borde
utgå, än den som kommer det allmänna till godo. För öfrigt är,
enligt min öfvertygelse, de naturliga näringarne icke i behof af
det skydd, man bär påyrkat. Det är visserligen sannt, att sedan
åtskilliga näringar under en längre tid åtnjutit stora förmåner och
förhållandena derefter utvecklat sig, så är det hvarken billigt eller
nyttigt att häruti vidtaga några brådstörtande förändringar, utan
bör alltid öfvergången till ett sundare system ske med mycken
varsamhet, och tillbörligt afseende göras på bestående förhållanden.
Så har äfven tillgått. Mera än 20 års tid har det varit fråga
om de ovilkorliga förbudens bortfallande; de tullsatser, som sedermera
sattes i stället för dessa förbud, hafva varit ganska betydliga
för alla industrigrenar, och nu är ej fråga om några nedsättniugar,
utan- blott att bibehålla hvad som är.
När så är förhållandet, bör man icke klaga att. industriens
skäliga anspråk ej' äro upfylIda, så mycket hellre som den på flera
sätt åtnjutit ganska stora fördelar. Så har t. ex. råämnen, hvilka
förut varit belagde med tull, blifvit derifrån befriade; på ull och
färgämnen t. ex. har varit ganska höga tullsatser, och dertill kommer
alt lifsförnödenheter icke mer fördyras genom tull, hvilken
omständighet äfven länder industrien till godo. Men, säger man,
det är egentligen det inhemska arbetet som är hufvudsak, och det
är detta som bör upmuntras. Visserligen, men hvilket arbete?
Bör allt slags arbete skyddas utan afseende på om det är mer eller
mindre produktift? Skall man väl ställa så till, att man, i stället
H. VII. 2
18
Deri S Jrin i f. ro.
för att begagna plogen, använder spaden P att maskinerna förbjudas,
för att skydda arbetet? och fabrikerna förhindras, för att upmuntra
husslöjden? Något sådant torde val knappast någon påyrka,
noén jag vill genom exempel visa, att om man går för långt i
gynnande af det mindre produktiva arbetet, motverkar man utvecklingen
af ett mera produktiv. Då man således säger att den eller
den näringen nödvändigt behöfver ett skydd, för att kunna bestå.t
så betyder detta, i fall premissen vore riktig, att det arbete, som
härvid nedlägges, icke lönar sig nog, eller lönar sig mindre, än om arbetet
riktas åt andra håll. Är det då skäl att med stora npoffringar
just inleda arbetet i de riktningar, som enligt egen upgift påstås
vara mindre produktiva än andra? Jag åtminstone tror icke detta,
och då jag medgaf bibehållandet af vissa rätt betydliga skyddstullar,
skedde det icke derföre att jag ansåg grundvalen vara riktig,
utan dels derföre att dessa tullar på samma gång voro finanstullar.
dels emedan, på grund af bestående förhållanden, man vore
skyldig att icke alltför hastigt rubba de vilkor, hvarunder dessa
näringar upstått.
Vidkommande den speciella frågan, som nu är före, nemi.
siden- och bomullsväfnader, så torde man möjligtvis kunna hylla
den mening, att den ena sorten borde beläggas med den tull, Utsk:t
föreslagit, men den andra med någon annan, såsom det också
af åtskillige ledamöter yrkats. Jag tror således att det vore rättast
om opinionen finge tillfälle yttra sig särskildt om hvardera
punkten och proposm delades. Man har icke hittills vidrört tullen
pä siden, och det tyckes således som icke någon förändring deri
anses behöflig, hvilken åsigt äfven jag delar, men, i afseende på
bomull, har man yrkat en återgång från nu gällande tull till den
som förut var åsatt. Det har likväl visat sig, som Gr. af Ugglas
fullständigt upiyst, att någon minskning i denna industri ingalunda
egt rum. Tvärtom har fabriksrörelsen alltjemt varit i en högst
betydlig tillväxt, som icke något år minskats. Sålunda bar bomulls
och linnefabrikernas tillverkningsvärde, som 1854 utgjorde
1,236,000 rdr bko, 1855 stigit till 1,631,000, 1856 till 2,21 1,000,
1857 till 2,209,000 rdr bko och år 1858, det sista för hvilket
man har upgifter, upgått till 3,637,000 rdr rmt. Men kanhända
.tror man att det friare handelssystemet och de minskade tullarne
åtminstone bidragit till förökande af importen af dessa varor på
den sista tiden. Så är dock icke förhållandet, Då förbudet å
vissa bomullsvaror år 1855 uphörde. steg visserligen importen
1 856 från 948.000 //. till 1,004,000 <tt. å 300,000 rdr, men
1857 föll den åter till 557,000 <ti. och 1 858 nedgick den ytterligare
till något öfver 300,000 <U. Dessa siffror visa ovederläggligt,
å ena sidan att importen varit i nedgående, å andra att den
inhemska tillverkningen varit i stigande. Jag kan således icke
finna något skäl till förändring eller återgång i detta fall, utan
bör man viii en gång se till, att någon stadga får ega rum i vår
tullagstiftning, och derföre också vidblifva de bestämmelser, som
nu finnas, hvarföre jag yrkar bifall till Utskrts förslag. t
Den 2 J 11 n i. f. m.
H. Exc. Hr Grin oell Landtm. tillkännat>af, att anslag blifvit
ntfiirdndt till, fortsättande af plenum kl. 6 e. m.
Erill. Bonde, Knut: Ett friare handels- och tullsystem,
eller den statsekonomiska teoli, sorn vanligen kallas frce trade,
har under diskussionen blifvit alltför orättvist, klandrad, men också,
som vanligt på detta rum. funnit sin öfvrrlägsna försvarare i Hr
FinansMinistern. Men denna lära har redan vunnit så stora och
afgörande segrar på statshushållningens fält, att den alltför gerna
kan tåla vid detta missnöje oell ändå gå lugnt, sin bana framåt.
Faran för dess framgång är nu mera ej att söka hos dess motståndare,
utan i dess eget läger; faran för dess framtid ligger
i det sätt, på hvilket de segrande veta att hädanefter upträda, och
i deras anspråk efter framgången; derföre vågar jag fästa våra
egna itänners upmärksamhet. på nödvändigheten af moderation.
Missbrukad framgång framkallar lätt en reaktion, och för frihetens
sanna vänner är intet så farligt som reaktionen Och i statshushållningen
och den sociala ekonomien framkallar öfverdrifven lika
lätt en reaktion sora någonsin i det politiska Iifvet.
Men, Mine Hrr. i det af Hr Gr. Sparre afgifna förslag ligger
ingen obenägenhet emot den friare tull-lagstiftningen, ty om fåfängan
skattar ett par riksdaler till statskassan för rättigheten att
bärn en sidenklädning af ett par hundra riksdalers värde, så ligger
häri intet intrång i ett fritt handels- och tullsystem. Idén med frihandeln
är ju rättigheten lör en nation att få tillhandla sig ifrån
utlandet de varor, som saknas inom landet, och för denna införsel
lemna i liqvid öfverskottet af dess egna produkter, hvärlöre också
detta utbyte icke får förhindras genom förbud eller förbud liknande
skyddstullar. Men icke vill man dermed säga, att. den rike
skall ega rättighet att ifrån utlandet införa allt, som tillfredsställer
hans fåfänga eller behagar hans veklighet, utan att för dessa njutningar
behöfva betala en tribut till Staten, genom tuilafgifter.
Grundtanken i denna lära är icke att vara lättjans stöd, utan arbetets
vän och bundsförvandt.
Frihandelns upgift är att i utbyte mot arbetarens flit, hans
möda, hans arbetskraft, förskaffa honom största möjliga qvantitet
födoämnen för sig och de sina, varma kläder och en sund bostad.
Derföre söker man också att i tulltariffen, om möjligt, befria alla
lifsförnödenheter ifrån all tullafgilt, och förnödenhetsvaroma, hvartill
kolonialvarorna numera mäste räknas, beläggas med så låg tullafgift,
som statskassan kan tillåta. Jag kan också försäkra, att
hade här varit fråga om spanmål, ost och smör, i stället för sidentyger
och bomullsväfnader, så hade jag yrkat på tullfrihet, i stället
att, som nu, kämpa i motsatt läger. En värd talare, med hvilken jag
i allo instämmer, yttrade i sista plenum, att man icke borde lägga
tull på sill och salt, men lian fick det svar af Hr Gén.Tulldirektöreu,
att denna statsinkomst kunde icke undvaras, och att för
öfiigt ej vore skäl uphiifva tullen derå, förrän Sveriges och Norges
ömsesidiga handelsförhållanden vöre reglerade.
llå jag nu vågar förorda bibehållandet i nästa tulltaxa af
20
D e n 2 J n ii i. !. m.
samma tullnfgifter för väfnader, 90m voro gällande under åren
1858 och 1 859, så är det af samma skäl som Hr Gen .Tu Ildirektören
afgaf för den närv:de tullafgiften på sill. Jag önskar, att
denna tull på sidenvaror må nedsättas genom en handelstraktat
med Frankrike, men icke förr. England har afslutit en dylik
traktat för kort tid sedan och då nedsatt tullafgiften på Franska
sidentyger i stället för de 15 proc. ad valorem, som ännu qvarstå
i den Engelska tariffen. Och då det rika England, med sin
utvecklade industri, sina hopade kapital och sitt beundransvärda
nät af kommunikationer icke försmår deritia utväg att förskaffa
Engelska handeln förmåner; månne det är statsmannamessigt, att
Sverige försmår det, för att härigenom förskaffa ökad afsättning af
Svenska trävaror och Svenskt jern eller lättnad för vår sjöfart i
Franska hamnar. Denna punkt är numera vigtigare än man tror,
sedan England uphäfde navigationsakten, hvadan också Belgien,
Spanien, Sardinien och Danmark ingått traktater, och deras flaggor
äro vida förmånligare behandlade i Frankrike än den Svenska ; och om
jag icke missminnes, äro Portugal och Sverige de två minst favoriserade
nationer i Franska hamnarne.
Men för att frihaudeln skall kunna existera och ej tillintetgöra
fabrikernas tillvaro, måste fabrikatets rudimateria (matiére
brute, rohwaare) vara befriad ifrån all tullafgift. Denna åsigt har
hos oss äfven utsträckts så långt, att man i förra plenum beslöt
tullfrihet på ståltråd, ett vigtigt föremål för folknäringen i en del
af Småland, — emedan stål- eller jerntråd var rudimaterien till
skrufvar, som tillverkades af denna tråd. Men då frågar jag vördsamt,
om icke garnet är rudimaterien till väfnader, och vill man
nedsätta tullafgiften på bomullstyger, så är det mera logiskt att
börja med bomullsgarnet, som nu drager 12 öre tull på skålpundet,
äu bibehålla denna skyddstull och beröfva husslöjden, fattigdomens
arbete, detta obetydliga tullskydd. Jag tror derföre, att
det icke ligger något orimligt i Hr Gr. E. Sparres förslag.
Men man har talat om konsumentens beskattning till förmån
för den enskilde, och man glömmer då skatten till bomullsspinnerierna.
I Sverige importeras årligen omkring 10 millioner skålpund
bomull, och om den förarbetas till bomullsgarn, så halva
dessa tio millioner skålp. garn ett tullskydd af 120 milkr öre
eller 1,200,000 rdr rmt, hvilka, fördelade på Sveriges 20 bomullsspinnerier,
gifva hvarje spinneri en årlig skatt af 60,000 rdr
rmt. Det vore kanske större skäl att minska denna konsumentens
skatt, som rikedomen upbär, helst som utomdess spinneriegaren
har förmåga att försvara sig emot utlandets konkurrens, än att genom
afslag på Gr. Sparres förslag neka detta skydd åt husslöjden,
fattigdomens industri, en så vigtig näring i betraktande af vårt
hårda klimat och våra långa vinteraftnar.
Men så går det, då man vill införa statsekonomiska reformer
och icke låta dem framkomma i ett helt system, utan sön
derstyckade,
i ofullständiga fragmenter. Varén förvissade, att så
har man icke gått till väga i andra länder, utan först förberedt
jordmånen, der denna civilisationens planta skulle nedsättas. Sir
Den 2 Juni f. m.
21
Robert Peel framkastade icke sin reform utan att först hafva lagt
grunden till den byggnad, som skulle upföras. Han genomdref
först sin bankreorganisation af år 1844, oell sedan den var i full
verksamhet, eller två år sednare, utförde han tullreformen af år
1846.
Men Sir Robert Peel hade säkerligen ändock icke vågat taga
steget ut, om icke förändringen varit förberedd i det allmänna
tänkesättet och årligen vunnit styrka, alltsedan den kraftfulle Huskissou
på 1820-talet för den Engelska sjöfarten införde differential-tullsystemet
och äfven uphäfde införselförbudet på flera artiklar.
Det var vid samma tid, som R. St:r i 1823 års riksdags
beslut
förklarade sig hafva antagit den grundsats, »att en allmän
frihet må ega rum att, emot afpassad tull, införa alla utländska
varor,» och då redan genom 1824 års tulltaxa ett väsendtligt steg
togs i denna riktning. Eget är, att vid samma tid som England
hade kallat den store statsmannen Huskisson till president för handelsdepartementet
(Board of trade), var Sverige lyckligt nog att
se en utmärkt man — ja, en Statsman — bekläda Stats-Sekreterare-embetet
för handels- och finans-ärendena; jag menar den uplyste,
lärde och praktiske C. D. Skogman. Om begge desse män
kan man med skäl säga, att de voro ä la huuteur de leur places
& la hauteur de leur temps.
Sverige har fortgått på den år 1823 beträdda riktiga vägen,
och i tulltaxan af den 1 Jan. 1856 borttogos äfven förbuden.
Men denna tulltaxa hade knappast varit tillämpad, förrän R. St:r
hösten samma år sammanträdde, då Regeringen redan beslutit utarbetandet
af en ny tulltaxa, dock mindre ur statsekonomisk än ur
politisk synpunkt, emedan man då hoppades kunna åstadkomma
en närmare handelsförening med Norge, och skulle naturligtvis den
Norska taxan tagas till mönster och den Svenska belt beskedligt
omskapas efter Norsk modell. Men icke nog härmed, man ville
äfven på förhoppningar om en blifvande tullförening införa nedsättningar
i Svenska tariffen, allt i förhoppning att Norge framdeles
skulle antaga samma tullsatser. Och i afseende på bomullsväfnader
finner jag i Hr FinansMinisterns uthde, som åtföljer K. M:s
Nåd. Propos. till tulltaxeförslag, följande ord:
»Som jag dessutom icke saknar anledning förmoda, att Norska
Reg:n hos nästk:de Storthing kommer att föreslå nedsättande
af tullafgifterna å blekta eller färgade, å tryckta eller pressade etc.
etc.» — I förhoppning härpå ville man införa förändring i befintliga
tullsatser. Jag känner icke, huru denna förhoppning om en
förändring i Norska tulltaxan gått i fullbordan, men hvad vi alla
veta är, att Norska Storthinget helt simpelt afslog det lagförslag,
som afsåg regleringen af livartdera rikets handelsförhållanden inom
det andras område, och påminner jag mig särskildt, att en Storthingsman
yttrade under öfverläggningen härom inom thinget:
»vore indre ekonomiske og financielle Sager maa vi raade över
uden att vende Blicket mod Naboen.»
Jag tycker, att äfven vi kunde numera sköta dessa angelägenheter,
utan att behöfva vända blicken till Naboen, och, om så
D e ii 2 J u 11 i f. m.
sker, torde det endast vara för att se till, att K. Förordmn af d.
24 Maj 1825, — som berättigar Norrmännen att föra in utländska
varor emot half lull, da de komma till lands, — icke må
göra allt för stort intrång i vår egen statshushållning. Denna punkt
torde förtjena Högh Ståndets upmärksamhet, särskildt vid behandlingen
af artikeln siden väfnader. I Norska taxan draga sidentyger
verkligen en lägre tull än i Sverige; men deremot är Englands
tullsats vida högre än den Svenska.
Den procentberäkning öfver tullafgiften på sidenvaror, som
Hr Gen.Tulldirektören meddelat oss, måste väl vara grundad på
officiella upgifter; derföre anser jag det icke tillständig! att motsäga
dem; men jag har äfven beräkningar, som jag fått af ett
högt aktadt handelshus, hvilket i år införskrifvit sidenvaror från
en af de större Tyska sidenfabrikerna, och efter denna upgift skulle
tullen på sidentyger nedgå ända till 10 %, i fäll tullsiffran fastställdes
till 6 ldr rint pr skalp. Beräkningen är följande:
12 st. blommerade sidendukar —- kosta på stället, enligt
factura, 6 mk bko pr st., gör i Svenskt 8 rdr pr st. Suna 96: —-  Dessa 12 dukar väga 1 fö. 14 lod, som, efter 6 rdrs tull pr fö.,
gör 8 rdr 62 öre, alltså c:a 9 %.
1 2 st. blommerade 5/4 sidendukar kosta på stället, enligt factura,
4 mk 4 sk. H. bko, gör i Svenskt 5 rdr 67 öre pr st. 8:ma 68: —-  Dessa 12 dukar väga f fö. 1 lod, som, efter 6 rdrs tull pr fö„ gör
6 rdr 19 öre, alltså circa 10 %.
Häraf synes, att tullafgiften icke skulle blifva mera än 10 %
ad valorem, då England ännu bibehåller 15 proc., oaktadt förbudet
på sidenvaror redan uphäldes för omkring 34 år sedan. Det
var nemi. under Canuings ministére»eller den 1 Juli 1826 detta
förbud borttogs. Hos oss bortgick det på släta siden varor icke
förr än ifrån d. 1 Jan. 1856, således för 4 år sedan, och nu vill
man nedsätta tullsiffran lägre än Englands. Det är endast ur synpunkten,
att lyxen och öfverflödet gerna kan skatta några rdr till
statskassan, och äfven för att kunna genom en traktat med Frankrike
bereda andra näringar förmåner, som de nu sakna, som jag
förordar denna tullsats, ty skydd för sjelfva sidenfabrikationen är
numera öfverflödigt, sedan man lyckats förstöra denna förr så blomstrande
näring. Af KommersColhii officiella berättelser om landets
fabriker och manufakturer ser man, att då samtliga sidenfabrikernas
tillverkningsvärde år 1856 var 1,574,364 rdr rrut, nedgick
det under följande året (1857) till 916,392 rdr och år 1858, det
sista af KommersColhii berättelser, ända till 557,353 rdr eller endast
Vj af hvad det var 2 &r förut. Af samma källa får man
äfven den sorgliga uplysningen, att ensamt under året 1858 2 sidenfabriker
här i Stockholm blifvit nedlagda. Som ingen annan af
Sveriges öfriga städer idkar sidenindustrien,, så förtjena dessa upgifter
framför allt Stockholms stads styrelses och alla Stockholmsboars
synnerliga behjertande.
Men har Svenska arbetsfiiten träffats af dessa hårda slag, så
har införseln florerat så mycket bättre. Ar 1854 importerades sideuvaror
för ett värde af 480,301 rdr rmt, men 2 år sednare eller
Den 2 .T 11 n i f. m.
9't
år 1850 hade denna införsel af en utländsk lyxartikel stigit till
1,736,502 rdr rmt, eller en ökad import af omkring 1,300,000
rdr, hvilka, evalverade i spanmål, motsvara ungefär 1 50,000 t:r
hafre. Af Bevilln.Utsk:ts här under öfverläggning varande Betänk,
finner man en uplysning, som med stolthet blifvit citerad, att Sverige
numera årligen kan exportera omkring 1 mill. t:r spanmål,
d. v. s. häraf 700,000 tar hafre; men ensamt till liqvid för sidenklädningar
erfordras en export af 150,000 t:r. För mig är det
en olöst gåta, hvarifrån dessa 150,‘000 t:r skola tagas, då, eril. min
öfvertygelse, Sveriges hela spanmålsexport icke förslår till liqvid af
räntor och amortissement på våra utländska skulder. Jag har funnit
ytterligare stöd för denna af mig förut inom detta Stånd uttryckta
åsigt om landets finansiella ställning i de upgifter, som
återfinnas i Betänk:t öfver hypothekskassornas reorganisation, och
som blifvit af Finanskomitéen för några veckor sedan afgifvet. Jag
hade ämnat fullständigare yttra mig öfver husslöjden eller väfnadsindustrien
i Marks, Kinds och As härad af Elfsborgs län, men då
Hr Gr. E. Sparre, länets utmärkte styresman, med stor sak- och
lokalkännedom utvecklat - den af mig här understödda åsigten, så
inskränker jag mig blott till att förena mig med honom i begäran om
bibehållandet i tulltaxan för nästk:de statsregleringsperiod af samma
tullsatser för artikeln väfnader, som voro gällande under åren 1858
och 1859. Jag anser denna begäran billig och rättvis, och derföre
ryggar jag icke tillbaka att högt uttala den, äfven underkastande
mig motståndares anklagelse att i detta fall vara inkonseqvent.
Lika vigtigt för en statsekonomisk läras framgång är både
sättet och tidpunkten, då den träder i verket. Enl. min upfattning
är tidpunkten till en nedsättning i tariffen icke lyckligt vald. då
näringen ännu är nedtryckt under finansiella och industriella motgångar.
Att dessa bekymmer ännu menligt inverka på landets alla
näringar, och framför allt på väfnadsindustrien, synes af den förut
citerade KommersColhii berättelse, der man finner, att samtliga fabrikernas
tillverkningsvärde upgick år 1 857 till 64 nnilhr och året
derpå eller år 1858 endast till 5 2 milhr, och att tusentals arbetare
afskedades ifrån dessa fabriker. Ett minskadt arbetsvärde af
ända till 12 milhr rdr rmt under ett enda år! I denna siffra ligger
svaret för dem, som jubla öfver näringarnas blomstrande tillstånd
och dessas förvånande utveckling under sednaste åren !
Hr Printzensköld: Jag ber om ursäkt, att jag än en
gång begärt ordet, roen jag har ansett mig böra med några ord
genmäla de teorier, Hr Gripenstedt nyss på ett så vidlyftigt sätt
utvecklat. Jag vill förutskicka den aum:n, att jag anser teorien
vara ett farligt fält att inlåta sig på, och jag vill i detta afs:de
icke följa Hr Gripenstedts exempel. Hr Gripenstedt har sagt att
tullsatser medföra skada för vissa och förmån för andra och vore
i allmänhet, att sätta i lika kategori med privilegier. Men huru
kan väl en tullsats, som åsyftar att icke allt för mycket upmuntra
import af utländska fabrikater, tåla någon jemförelse med ett pri
'24
Den 2 Juni f. m.
vilegium, som tilldelas någon af landets innevånare? Detta sednare
liar ju till föremål, att utesluta andra från rättigheten att idka en
viss rörelse eller industri, hvars innehafvare således kan, vid försäljningen
af sina fabrikater, huru högt som helst beskatta andra
medborgare. Tullsatsen åter har till syfte, icke att monopolisera,
utan endast att hindra ntländningen att, genom uudersäljning af
våra egna tillverkningar, förstöra den inhemska industrien. Hr
Gripenstedt känner säkerligen lika väl som jag, att allt sedan vårt
nuvide statsskick inträdde, något privilegium i den mening Hr Gripenstedt
tagit detta ord, här aldrig blifvit utfärdadt, utan att konkurrensen
inom landet är så vidsträckt att alla individer ega, i den ordning
lag och författn:r stadga, med hvarandra täfla i allt som utgör
föremål för mensklig kunskap och verksamhet. Tillfälle till täflan
finnes således redan i landet, men att låta utländningen intränga
och fråntaga oss frukten af vårt arbete, det kallar jag att utöfva
våld mot landets inbyggare.
Beträffande den af Hr Gripenstedt åberopade fördelen, som
blifvit beredd genom tullfrihet för alla råämnen, så är den enl. mitt
förmenande ej särdeles stor, ty det är egentligen först, då råämnet
blifvit bearbetadt som det erhåller något värde.
Hr Gripenstedt har sagt, att man företrädesvis borde gynna
det mera produktiva arbetet; men hvilket slags arbete tillägger Hr
Gripenstedt egenskapen att vara det mest produktiva? Det har
Hr Gripenstedt ej funnit nödigt att upgifva; och skulle han mena
landets bufvudnäringar, jordbruket och jerntillverkningen. så svaras,
det jag svårligen kunnat föreställa mig, att Hr Gripenstedt skulle,
för frihandels systemets skull, vilja låta Svenska folket, trån den
icke låga ståndpunkt, hvarpå det i industriell utveckling sig befinner,
nedsjunka i ett tillstånd, som nära gränsar till det nomadiska
lefnadssättet, och dermed äfven försätta det i en icke ringa grad
af fattigdom.
Man måste af frihandelslärorna vara temligen förblindad, då
man icke vill inse, att alla slags arbeten i ett land, hvilka tillhöra
industrien, äro produktiva, och att det just är industriens
mångfald, som utgör den enda säkra grundvalen för ett folks trefnad
och välbefinnande.
Jag vidblifver mitt förra yrkande om bifall till BondeSt:ts i
förev:de hänseende fattade beslut.
Gr. Lagerbjelke: I ett ämne, så omtvistadt, som det nu
föreliggande, nemi. om tull-lagstiftningen, finnes likväl några punkter,
om hvilka meningarna ej äro delade. En sådan punkt är verkligen
den, der stadga är välgörande och nödvändig, och det var
just detta skäl, som mest inverkade på Utsk:t vid upställandet af
dass nu afgifna förslag. Man skall i förev:de hänseende icke föreställa
sig, att det är fråga om att genomdrifva någon reform; det
enda syftemålet med Utsk:ts förslag i afs:de på artikeln väfnader
har varit att söka qvarhålla den gamla tull-lagstiftningen. Att
stabilitet är nödvändig för näringarnes utveckling tror jag icke kan
betviflas, när man besinnar, att en fabriksanläggning icke är af
-
D en 2 Juni f. m
2S
slutad på så kort tid. Man måste der räkna för framtiden, och
vet man icke hvad man har att rätta sig efter i ett så vigtigt
mom. sorn tull-lagstiftningen, huru stora svårigheter skall man ej
då hafva att öfvervinna. Dessa äro de skäl, som bestämt Bevilln.-  Utsk:t, och Utsk:t ansåg således, att man borde bibehålla de gamla
tullsatserna öfver allt, der icke behof af förändring förefanns. U t sk: t
har derföre, i afs:de på väfnads industrien, undersökt, huruvida förhöjda
tullsatser skyddade densamma. Visserligen fann man, att en
återgång egt rum; men den var förorsakad hf den finansiella krisen.
Skedde också denna lilla återgång till följd af krisen, så kan
väl icke nekas, att industrien sedermera höjt sig. Vi hafva olyckligtvis
icke några siffror att tillgå för åren 1859 och 1860; men
vi kunna väl veta, att industrien i allmänhet gått framåt. Man
kan väl icke då säga, att den nu bestående tulltaxan genom sina
nya bestämmelser, hvilka dels redan äro kända och dels redan visat
sin inverkan på fabrikationen, har menligt inverkat derpå, och
lika litet bör man väl då kunna påyrka en förhöjning i tullen.
Man har sagt, att det vore önskvärdt att få en hög tulltaxa för
att lyckas få en handelstraktat upgjord med Frankrike. KommersKoll.
har i sin berättelse för 1858 visat, att införseln af sidentyger
från detta land varit nästan ingen, då deremot från Lubeck inkommit
betydliga qvantiteter deraf.
Man har äfven sagt, att då det finnes tull på garn, borde
sådan äfven finnas på väfnader. Men, Mine Hrr, här är ej fråga
om att förändra tullen på väfnader; ty vi hafva redan en med andra
länders fullt jemförlig. Vi hafva faktiska data att stödja oss
vid, hvilka bevisa att en förändring härutinnan icke är afbehofvet
påkallad, och väfuadsindustriens egna representanter önska den ej
heller. De föredraga att hoppas på ett orubbadl bibehållande af
bestående förhållanden. Det är visserligen sannt, att det finnes en
åsigt, som anser höga tullar i allmänhet såsom någonting godt i
och för sig. Denna åsigt hyllades af den talare, som hade ordet
före mig. Men i allmänhet torde man få antaga att meningarna
härutinnan icke äro särdeles delade. Ty man måste erkänna, att
tullen icke är mål i och för sig sjelf, utan blott medel. Af dessa
skäl vägar jag anhålla om bifall till Utskits förslag.
Gr. af Ugglas: Såsom skäl för en förhöjning af tullsatsen,
särskildt på sidenväfnader, har Frih. Bonde anfört att förhoppningen
på en reduktion af hög sådan tullsats skulle underlätta en
för Sverige gynnsam handelstraktat med Frankrike. Häremot är
redan af Gr. Lagerbjelke anmärkt, att större delen af införda sidenvaror
komma ifrån Tyskland, ej från Frankrike. Onödigt är att
för den ädle Frih:n, så hemmastadd uti alla handels- och ekonomiska
frågor, bestyrka delta; onödigt äfven att för honom påpeka
att helt andra fördelar måste bjudas, oro sådana skulle blifva en
lockelse för Frankrike att sluta dylik traktat.
Hr Gripenstedt: Hr Printzensköld har icke kunnat gilla
den af mig yttrade åsigten att tullsatser åstadkomma någon be
-
26
1) eii 2 Juni i. m,
skattning på de inhemska industrialstren. Detta torde dock vara
tern ligen klart, och för att icke inveckla frågan, vill jag taga just
det exempel i skärskådande, som var under öfverläggning, nemi.
sidenvaror. Nu är ett €1. af denna vara belagdt med 6 nirs tull;
således är det alldeles uppenbart, att när ett utländskt sidentyg inkommer,
så måste genom förtullningen dess pris stiga med motsvarande
summa, eller 6 rdr pr H, som af köparen måste godt
göras.
Men nu lärer ingen kunna neka, att de som tillverka siden
i Sverige, ställa sitt pris efter det pris, tili hvilket det utländska
sidenet af samma slag kan säljas; konkurrensen är ingalunda så
stor inom landet, att denna konkurrens nedsätter priset under det
utländska med tillagd tull, och beviset att de icke undersälja den
utländska varan ligger deruti, att denna kan komma in och säljas
här, oaktadt den är belagd med tull. Således fördyras äfven det
Svenska sidenet med en summa motsvarande den belagde tullen eller
6 rdr, d. v. s. att för allt siden, som konsumeras här i Sverige,
betalas en konsumtionsafgift af 6 rdr. Man har sagt, att det icke
yore mer än tillbörligt att den, som nyttjar siden, derföre erlägger
en afgift af 6 rdr för €(. Må vara! jag medger det. Men kominer
då denna afgift Staten till godo? Ja. för den utländska varan,
som förtullas, men för all sådan, som tillverkas inom landet, får
Staten icke ett, öre, utan utgår skatten visserligen af förbrukaren
i form af öfverpris (hvarigenom han ej så noga märker huru han
beskattas), men hålles till godo af tillverkaren. Allt detta torde
omöjligen kunna bestridas, och huru pass betydlig den beskattning
är, som af allmänheten erlägges endast åt denna näring, som likväl
ej sysselsatt mera än 3 till 400 personer, är lätt att finna, om
tillverkningen, uttryckt i //., multipliceras ined 6. Man har sagt
att det är oriktigt att. hängifva sig ensamt åt teorier och att, om
man mera afsåge det praktiska, skulle resultaten utfalla annorlunda
än de, hvartill jag kommit. I detta fall får jag likväl påminna,
att jag alldeles icke gjort någon tillämpning af de rena teoretiska
satserna, hvilka endast blifvit framställda i motsats till andra teorier,
hvilka jag ansåg oriktiga, utan att jag tvärtom uttryckligen
sagt, att lagstiftningen i utförandet borde lämpa sig efter faktiska
förhållanden. Och hvad nn dessa beträffar, vill jag direkt öfvergå
till dem och undersöka om den nuvide klandrade lagstiftningen
verkligen är så ruinerande för våra näringar, som man från vissa
håll påstår. Hurudant är då förhållandet, om man först tager i
betraktande våra handtverkerier eller de yrken, som sysselsätta sig
med slöjdalster? Månne icke erfarenheten sagt andra, hvad den
sagt mig, eller att om man går till en handtverkare, är det ganska
svårt att få en bestallning utförd; vanligen visar sig föga ifver
att mottaga arbetet och sällan blir detta enl. löfte färdigt på utsatt
tid. Beklagar man sig då häröfver, så har det ofta handt
mig åtminstone att erhålla till svar: »Ni har ju icke påmint».
Detta mätte dock bevisa, att det i allmänhet icke är så ondt om
arbetsförtjenst, utan fast hellre tvärtom. I afs:de på verkstädernes
beskaffenhet ber jag för öfrigt att få åberopa KommersColhii berättelse,
som visar att inom Rikets städer — köpingar uptagas ej
Den 2 Juni f. m.
*— verkstadsegarnes antal utgör 7,423, gesällernes 7,541 och liirlingarnes
8,000. Det vora ju klart, att när verkstäderne äro så
små, att der i allmänhet ej finues mera än 1 gesäll och 1 lärling
i hvarje, och då likväl ett helt hushåll skall lefva på den förtjenst,
som dessa Sine arbetare jemte mästaren sjelf skola åstadkomma, så
måste arbetet göras dyrare och vinsten på den ringa produkten
vara större än som behöfde vara förhållandet, derest yrket bedrefs
på ett ändamålsenligare sätt, d. v. s i större skala. Sammalunda
har också förhållandet förut varit i alside på fabrikerna. Vi känna
alla att så länge förbudssystemet ännu florerade, fanns verkligen
det anspråk att en fabrikant skulle kunna lefva temligen stort och
rikligt på ett så ringa antal väfstolar, att den s. k. fabriken alldeles
ej förtjenade detta namn. Den dryga beskattning, som genom
oskäligt updrifna pris på dessa produkter var lagd på allmänheten,
utgick således egentligen blott för att kunna bibehålla industrien i
en form, som aila mäste erkänna såsom otjenlig. Nu har detta
förhållande lyckligtvis, såsom följd af en klokare lagstiftning, ändrat
sig. och resullatet har också blifvit, att våra nya, större fabriker
kunna både med alside på pris och varans godhet fullkomligt
uthärda jemförelse med de utländska. Qch för att visa, hurusom
äfven fabriksrörelsen ganska väl lönar sig, vill jag åberopa
ett särskildt exempel. Jag har i min hand ett af offentlig myn
dighet
bestyrkt utdrag af räkenskaperna för en bomullsväfnadsfabrik,
omfattande 3:ne nr. Fabriken blef färdig om hösten 1854
och har sedermera fortgått. Med början af 1858 inträffade ett
nytt förhållande, som gör att det året icke kan tagas med i beräkningen,
nemi. att grundkapitalet fördubblades och derigenom dividenden
måste blifva olika. De 3 åren 1855 — 57, hvarom här
är fråga, hafva lemnat det resultat, att nettovinsten var 1855
72,000 rdr, 1856 64,000 rdr och 1 857 66,000 rdr, summa 202,000
rdr, eller i medeltal nettovinst 68,000 rdr, och på ett aktiekapital
af 240,000 rdr utgör detta en nettovinst af 28 proc. om året..
Man klagar ofta öfver att räntan är hög här i landet, men synes
mig detta vara lätt förklarligt, ty det torde vara temligen naturligt,
att mangen, så länge han kan använda sina pengar i aktier
med sådan utdelning, som den nyss anförda, just icke är hågad att
låna ut dem mot 5 eller 6 proc. Med detta vill jag likväl för
ingen del hafva yttrat någon den ringaste känsla af missundsamhet
emot de industrigrenar, som gifvit sina idkare riklig inkomst.
Tvärtom, framgången gläder mig af hjertat, men jag vill visa att
det icke varit ulan ledning af praktiska förhållanden och upgifter,
som jag kommit till den öfvertygelse, att skyddstullarne f. n. äro
tillräckligt stora hos oss och att icke skäl finnes att nu återgå
till ett system, som just f. ti. håller på att öfvergifvas äfven der
det hittills blifvit mest hårdnackadt försvaradt.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad, yttrade H. Exc.
Hr Grin o. Landtm., att derunder yrkats dels bifall till Utskits
hemställan och dels afslag derå, samt att de tullsatser, som under
åren 1858 och 1859 voro för ifrågavide slag af väfnader gällande,
28
Den 2 Juni e. m.
skulle ånyo dem åsättas; blefvo propos:r först å bifall till Utsk:ts
hemställan och sedermera om afslag derå samt återinförande af ofvanomförmiilde
tullsatser framställda samt med blandade ja och nej
besvarade; hvarefter förnyad propos. å bifall till Utsk:ts hemställan
gjordes, och då svaren derå utföllo med starka ja, blandade med
många nej, förklarades ja nu hafva varit öfvervägande.
Sedan votering blifvit begärd, justerades följande voter.-propos.:
»Den som bifaller hvad Bevilln.Utskit i Betänkit N:o 23 föreslagit
i alside å bibehållande af nu gällande tullbestämmelser för
följande varor, nemi.:
Väfnader,
Helsiden, andra slag, Guld-och Silfvertyg derunder inbegripna,
Halfsiden, andra slag,
Bomulls, andra slag, oblekta och ofärgade, blekta eller färgade,
tryckta eller pressade; röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej; ^
Vinner nej, afslår R. o. Ad. Utskits förslag och beslutar, att
de tullsatser, som under åren 1858 och 1859 voro för nämnde
varor gällande, skola i den blifvande tulltaxan ånyo dem åsättas.»
Vid voteringens slut hade rösterna utfallit sålunda:
Ja — 39.
Nej — 28.
Utsk:ts sednare hemställan, ang:de Artikeln Väfnader, äfvensom
tillstyrkanderne rör:de Art:ne Zink och Attika, blefvo härefter
föredragne och bifallne, hvaruppå Betänkits vidare pröfning upskjöts
till e. rins plenum och R. o. Ad. åtskiljdes kl. i/2 3 e. m.
In fidem,
O. brakel.
Lördagen den 2 Juni 1860.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades pleni prot. för den 17 sistl. Mars f. och e. m.
Uplästes ett af Hr Anckarsvärd, Theodor, ingifvet Mern.
af följande lydelse:
Den 2 Juni e, m.
2!)
Sorn tjensteåligganden om en kort tid härefter kalla mig från
hufvudstaden, får jag härmed vördsamt afsäga mig det hedrande förtroendet
att vara ledamot i Bevilln.Utsk:t.
Till följd af denna afsägelse anmodades Ii. o. Ad:;;s Hrr Elektorer
att välja en ledamot i Bevilln.Utsk:t efter Hr Anckarsvärd.
Hr Lilliehöök, Erik Gustaf, hade inlemnat en skrift,
som nu uplästes och lydde sålunda:
Af angelägna tjenstegöromål nödsakad att afresa från riksdagen,
får jag härmed vördsamt afsäga mig det hedrande förtroendet
att vara en bland B. o. Adms Elektorer, äfvensom att vara ledamot
i Höglofl. StatsUtsk:t, hvarjemte jag lika vördsamt anhåller
att vid min riksdagsmannarätt varda bibehållen.
Sedan B. o. Ad., uppå framställd propos., till denna anhållan
lemnat bifall, anmodade H. Exc. Hr Gr. o. Landtm, så väl Hrr
Bänkman att välja en Elektor, som ock Hrr Elektorer att litse en
ledamot i StatsUtsk:t efter Hr Lilliehöök.
Uplästes och godkändes Exped.Utsk:s Skrifvelseförslag:
N:o 65, rörande postbevillningen och dermed sammanhängande
ämnen; samt
N:o 66, arigrde skatt för hundar.
Sedan härefter samma Utskits Skrifvelseförslag N:o 67, om
befrielse för åtskilliga stapelstäder att hålla ständigt uplag af salt,
blifvit föredraget, anmälde sig och yttrade
Gr. Lagerbjelke, Gustaf: I afseende på det nu föredragna
skrifvelseförslaget förekommer, att vid afgörandet af sjelfva saken,
som rörde huruvida författningen ang:de salt uplag skulle uphäfvas
i sin helhet eller icke, 2:iie Stånd beslöto författningens uphäfvaude,
men de 2:tie andra allenast borttagandet af 2:dra §:n. Frågan var
sålunda för denna riksdag förfallen. Men Exped.Utskit har antagit,
att de Stånd, som velat uphäfva hela författningen, äfven velat
uphäfva 2:dra g:n ensam. Det är dock ett ganska farligt prejudikat
att följa. Två Stånd hafva uphäft en skyldighet, men bibehållit
en rättighet. Huru kan sådant förklaras? Jag tror således,
att då två Stånd velat antaga författningen i sin helhet, måste man
hafva ett Betänk, derom från Ekon.Utsk:t, enligt hvilket dessa två
Stånd få förklara sin mening. Jag anhåller derför, att B. o. Ad.
ville återremittera skrifvelseförslaget till Utsk:t, samt genom prot.-  utdr. uptnana Ekon.Utskrt att inkomma med Betänk, i ämnet.
Hr Printzensköld, Carl: Allt hvad Gr. Lagerbjelke nu
anfört, har, innan förslaget expedierades, varit föremål för öfverläggningar
inom Exped.Utsk:t. Der ansåg man verkligen förhållandet
vara af den beskaffenhet, som Gr. Lagerbjelke anfört, nemi. att
Ben 2 Juni e. tö.
man icke borde antaga, att derföre att 2 Stånd beslutat hela forfat.
tningens uphäfvande. detta beslut kunde inskränkas till blott en
del af förfat t :n. Imedlertid hade Exped.Utskit.allt sedan Januari månad,
då ärendet afgjordes hos R. St:r, väntat att Ekon.Utskit. som
handlagt frågan, skulle, i anledn. af de olika besluten* inkomma med
jemkningsförslag; men då denna väntan ej blef upfylld, trodde Exped.*
Ut.skit sig ej längre böra fördröja med aflåtnnde af skrifvelseföralag,
för att derigenom få saken i gång oell dermed äfven slut i densamma.
Detta syftemål har vunnits, då nu Gr. Lagerbjelke hemställt,
att ett prot.-utdr. må från R. o. Ad, afgå till Ekon.*
Utskit angide förklaring i frågan; och jag kan således icke, hafva
någonting emot att skrifvelse förslaget återremitteras; utan är tvärt*
om dermed ganska belåten.
Efter härmed slutad öfverläggning och uppå framställd propos.,
blef det ifrågav:de skrifvelseförslaget till Exped.Utskit återremitteradt;
och skulle Allm. Besv.- o. Ekon Utskrt, förständigas att inkomma
med Utlåt, i anledn. af RiksStms olika beslut rörande Betänk. Nio 25*
Sedermera uplästes och godkändes Exped.Utskits förslag Nio 1 3
till slutparagraf i riksdagsbeslutet.
Fortsattes pröfningen af Be vi!! n. Utskrt s Betänk. N:o 23, an*
gående tullbevillningen.
H. Exc. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att sedan R. o. Ad. i
sednaste plenum afslutat behandlingen af den del utaf Betänkit,
som innehöll Utskits hemställanden rörande tariffen för införsel*
tullen, komme nu, i enlighet med Ståndets beslut, angide sättet för
Betänkits föredragning, Utskits allmänna hemställan på sid. 22 att
företagas till afgörande; hvarefter och sedan ifrågavide hemställan
blifvit upläst, H. Exc erinrade derom, att alla de medlemmar af
Ståndet, hvilka icke gillade Utskits nu föredragne hemställan, utan, på
grund af de i ämnet afgifne motioner, ville hafva förändringar i
Utskits förslag, egde för sig öppet att framställa sina yrkanden rö*
rande alla de artiklar, som motionerna omfattade och hvilka icke
redan varit, föremål för R. o. Adis beslut,
Gr. Liljencrants, Gustaf Fredrik: Med anleda, af
H. Exc. Hr Grins o. Landtmis nu gjorda erinran, grundad på det
beslut, som R. o. Ad. föregide plenum lättat, får jag anmäla, det
jag, för min del, ämnar föreslå några mindre betydliga tullsatser
å följande varor, nemi. fläsk, ost, smör, spanmål. malen och omalen,
samt tackjern; och som jag förmodar, att, alla dessa artiklar
ej komma att föredragas på en gång, anhåller jag att få vid hvar
och en särskildt göra den framställning, jag finner af nöden.
1 afseende fi den första af de nämnda artiklarne, eller fläsk,
ber jag att få erinra, att då en vara, hvilken som helst, så vida
den skall kunna produceras, nödvändigt måste stå i visst förhållande
Den 2 Juni e. m.
31
till produktiöns-kostnaden, så anser jag att fläsk icke står i något
sådant förhållande. Vi hafva i Stockholm under sednaste vinter haft
erfarenhet deraf att fläsk af god beskaffenhet sålts till 5 å högst
6 rdr Lisp. Detta är ett pris. till hvilket det icke kan af någon
landtbrukare med fördel produceras. Jeni (ores detta pris med pri
set
å kött, så visar sig det förhållande, att köttet, som varit sämre
än vanligt, lill följd af betets beskaffenhet, och ehuru kreaturen
sålts till vanpris, dock i Stockholm icke stått Ingre, än 6 rdr 32 sk.,
och i närvide stund 7 rdr 5 0 öre pr Lisp. Att under sådana förhållanden
importen af fläsk skall årligen tilltaga är otvifvelaktigt,
ty en klok landthushållare upföder icke svin under utsigt att få
köttet dåligt, betaldt. Vi kunna icke, enligt min öfvertygelse, i
detta, lika litet som i något annat fall, förbise de ofördelaktiga
konjunkturer, hvarunder Sveriges landtbrukare stå i fråga om all
produktion. I andra länder, der m^n har stora bok- och ekskogar,
upföder man svin, utan att det kostar någonting. Så icke här; ty
äfven der bokskogar finnas, veta vi, att de icke lemna tillgång på
förenämde gödningsmedel, annat än under vissa år. Följden blir
då naturligtvis, att, utländningen kan sälja sitt fläsk för bättre pris,
än i Sverige, men allmogen såväl som mången annan landtbrukare
måste sälja det för hvad pris sorn helst, för att förskaffa sig penningar.
Så gör icke den mera beräknande jordbrukaren. Han slår
sig icke på en näring, som är så litet lönande Under nr 185 5
importerades 1,755 Lisp. fläsk, men 1858 hade importen stigit till
35,860 Lisp., d. v. s. 17 till 18 gånger så mycket. Under sådana
förhållanden och då det utan tvifvel icke är något skadligt, om genom
en måttlig tullsats den alltjemt sig ökande importen af ifrågavnde
vara kan i någon mån förekornmas, vågar jag föreslå den
visserligen icke öfverdrifva tullen af 3 öre pr eller 60 öre pr
Lisp. å fläsk. Något förnärmande af den arbetande klassen kan
härigenom icke komma i fråga, ty 60 öre på ett Lisp. fläsk är sannerligen
icke af den betydelse, att någon betydlig prissteggring deraf
kan upsla.
Gr. Lagerbjelke, Gustaf: Jag hemställer till R. o. Ad.,
om det ej skulle leda till större ordning och reda i öfverläggningen.
orri man något sammanfogade de olika artiklarna. LJär har nemi.
blifvit föreslagen tull på fläsk, ost, smör, spanmål. malen och omalen,
samt tackjern. Nu är sannolikt, att om man skulle öfverlägga
särskildt om hvarje af dessa artiklar, så skulle man få säga detsamma,
åtminstone i väsentlig mån, som man sagt i ena eller andra
fallet, såsom t. ex. hvete och råg, malen och omalen spanmål. Om
man i stället öfverlade om hela artikeln spanmål och derefter om
alla ladugårds-produkter på en gång samt vidare om tackjern, så
tror jag att man hade besparat betydlig tid och kommit till mera
reda. Jag anser således att man bör börja med spanmål, som till
en viss grad är rudimaterie!] för ladugårdsprodukterna.
Gr. Liljencrants: För min del har jag ingenting emot
Gr. Lagerbjelkes förslag, för så vidt man kan antaga, att P. o. Ad:ns
32
Den 2 J 11 n i e. m.
ledamöter, om de vilja biträda förslaget att sätta tull på en af
dessa ladugårds-produkter, äfven vilja besluta att sätta tull på de
andra. Jag får dock reservera både min och andra ledamöters
rätt, att, om någon sådant yrkar, få skilja Irågorna, och framställa
förslag i afseende på hvar och en artikel särskildt.
Gr. Lagerbjelke: För den händelse B. o. Ad.antager mitt
förslag, föreställer jag mig, att det faller alldeles af sig sjelft, att
när t. ex. ladugårds-produkterna blifva föremål för öfverläggningen,
så komma propositia att delas för hvarje särskild artikel, på sätt
som i vanliga fall sker. Men man har haft den fördelen att få
diskutera saken i sin helhet.
Hr Printzensköld, Garl: Jag anser för min del lämp
ligt
att., på sätt Gr. Lagerbjelke föreslagit, hvarje artikel diskuteras
i sin helhet, emedan det kommer att underlätta frågans afgörande.
Jag får dessutom förklara, att ehuru jag har föga hopp att
vinna framgång för något., som afser skydd för landtmännen, ämnar
.jag dock understödja de motioner,1 som blifvit i sådant afseende
väckta och hvilka jag anser ingalunda vara af Utsk:t nöjaktigt
behandlade.
H. Exc. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att sedan Gr. Liljencrants
tillkännagifvit, att lian ville hafva förändringar i Utskits förslag
rörande artiklarne fläsk, ost, smör. spantnål malen och omalen, samt
tackjern, hade Gr. Lagerbjelke föreslagit att, till undvikande af onödig
vidlyftighet och åstadkommande af reda och sammanhang i
diskussionen, först, artikeln spanmål malen och omalen, sedermera
ladugårds-produkterne och slutligen artikeln tackjern skulle göras
till föremål för särskilda öfverläggningar och beslut; och ansåge
H. Exc., at.t något hinder för ett slikt förfaringssätt ej mötte; kommande
det alltid att bero af de yrkanden, som under öfverjäggningarne
biefvo framställda, huruvida proposm komme att omfatta
alla de varuslag, som varit föremål för en och samma öfverläggning,
eller om delning af propos:n måste ega rum.
Sedan B. o. Ad., uppå härefter gjord propos., gillat det af
Gr. Lagerbjelke föreslagne föredragningssättet, anmälde H. Exc. såsom
föremål för öfverläggningen
Artikeln spanmål, malen och ornalen.
Gr. Liljencrants: Jag hade föreställt mig, att när man
afvek från ett i alla afseenden prohibitiv! tullsystem, hvilket jag
är långt ifrån hvarken att gilla eller förorda, hade man icke bort
gå så radikalt till väga i afseende på spanmål och ladugårdsprodukter,
som man gjort. Jag anser att man i detta fall bort följa
alla andra länders exempel och bibehålla någon tull, en så kallad
inregistrerings-tull, som, obetydlig i afseende på inverkan på spanmålspriserna,
likväl har den egenskapen att i någon mån motverka
de
Den 2 Juni e. m.
33
de betydliga prisskilnader, sora här ega rum. Att spanmål i Sverige
måste blifva dyrare, än i något annat land, förefaller mig alldeles
naturligt, när man besinnar, huru kort arbetstid vi hafva att egna
åt jordbruket emot hvad man har i andra länder. Jag lemnar å
sido frågan om bördigheten, men det säkra är, att här i landet är
arbetstiden för jordbrukaren mycket kortare än i andra sydligare
länder. Det blir således, enligt min öfvertygelse, en nödvändighet
att pröfva hvad produktionsvärdet på en tunna spanmål i Sverige
kan i sjelfva verket vara. Att säga något bestämdt i den saken
är naturligtvis omöjligt, emedan det vexlar efter olika orter och
olika förhållanden. Men att man med nu gällande arbetspriser och
öfrige förhållanden icke kan producera en tunna spanmål för 11 rdr,
det påstår jag. Det har dock under föregide och äfven innev:de
år handt i vissa delar af riket, att råg, vägande öfver 14 Lisp., icke
kunnat säljas till 11 rdr. Jag har en egendom, der kommunikationen
är temligen svår, och der är förhållandet såsom jag nyss
sagt. Det är sannt att det återstår att forsla sill säd till en hamn;
men om händelsen är så på den orten, och äfven stora trakter,
t. ex. omkring Jönköping och Ekesjö, att det är 6 å 7 mil till
en hamn. så, då, forslingslegan för 7 mil upgår till 3 rdr, har jordbrukaren
8 rdr i behåll på tunnan. Under sådana förhållanden
är det icke underligt, att en stor del af våra jordbrukare årligen
öfvergå från producering af de ädlare sädesslagen till sådana, som
fördra mycket mindre omsorg vid odlingen, nemi. hafre, som alltid
är säljbar oell utgör föremål för export och finner afnämare för
god betalning. Ut,sk:t säger, såsom skäl för sitt bestridande af tull
på spanmål, att de lättade kommunikationerna torde föranleda,
att någon ojemnhet i pris icke kommer att ega rum. Men jag
hemställer till Eder, Mine Hrr! i hvad ställning en jordbrukare
befinner sig, då han här i Stockholm får 10 ä 11 rdr för en tunna
spanmål! Då emellertid ställningen i allmänhet i landet icke bör
föranleda till ett återgående till 1847 års tulltaxa, vågar jag föreslå
att för hvete och råg, omalen, måtte sattas en tull af 12 öre
pr kubikfot eller 7 5 öre pr tuuua, samt för malen 30 öre pr cent.
Gr. Lagerbjelke: Under förmiddagens öfverläggning an
fördes
bland andra skäl för bifall till Utsk:ts förslag, den nytta,
som medfördes genom stadga i tull-lagstiftningen. Detta skäl var
ganska riktigt i afseeude på den artikel, som då förevar, men i
ännu högre grad i afseende på artikeln spanmål. Tullfriheten för
spanmål förskrifver sig från 1855; således kan man vara i tillfälle
att bedöma dess verkningar och de hafva visat sig välgörande. Vårt
land är sädesexporterande, och det lärer då icke kunna nekas att
prisen här äro beroende utaf det sädesproducerande utlandets. Under
vanliga förhållanden står naturligtvis priset lägre här än i de
länder, dit spanmål skickas, ty annars blefve den icke exporterad,
och jag frågar då hvilken prisförhöjning en tullsats på spanmål
skulle åstadkomma? Jo, jernt och rätt ingen. Vid missväxt-år
skulle möjligen tull kunna ifrågakomma, men den är äfven då utan
H. VII. 3
3i
Den 2 Juni e. m.
nytta. Då spanmålstullen fanns, sökte man motverka missväxten
dels genom nedsättning i tullsatsen dels genom exportförbud. Men
då jordbrukaren i goda år vill hafva en lagstiftning, som häller
priset uppe, så är det en enkel rättvisans fordran att lagstiftaren
under dåliga är gör något för att hålla det nere, oell långt ifrån
att spanmålstullen gör någon nytta åt jordbrukaren, skadar den honom,
emedan derigenom all praktisk spanmålshandel blir omintetgjord.
När importförbud här i Sverige fanns, gaf det också spanmålshandeln
en stöt, att den en längre tid var nästan alldeles död.
Hr Printzensköld: Jag förutser, att hvarje försök, att
kunna åter införa åtminstone någon importtull på spanmål med
tillhörande mjölsorter, skall blifva fruktlöst. Men jag kan icke
undgå, att i alla fall använda mina yttersta krafter för att up
i
iitt hälla den grundsats, som jag anser vara den enda riktiga, nemi.
att jordbrukaren, lika väl som någon annan, eger rätt att fordra
skydd tor sin näring. Det anförande, som Gr. Lagerbjelke haft,
har icke mer än ett enda fel, nemi. att, om det bevisar något i
saken, så är det att Regeringen förfarit oklokt. Ty var Sverige
är 1847 i behof af ett exportförbud inom landet, så är det ju
gifvet, att om aldrig ett enda öre införselstull varit åsatt på spanmål,
så hade ju förbudet i allt fall kunnat komma. Derföre verkar
tullen ingalunda 3a mycken olägenhet som ett exportförbud.
Att detta skedde, innebar således ett oförstånd af Regeringen. Om
bon deremot vidtagit den åtgärd, som nu så mycket prisas, att
nemi. uphäfva då gällande importtull på spanmål, så hade en
mängd olyckor uteblifvit. Jag vill i detta fall, att man skall följa
exempel från andra länder, hvilka hafva importtull pä spanmål och
der statsmän finnas, hvilka jag tror i skarpsinnighet, i förmåga
att bedöma landets ställning och de fördelar, som landets producerande
innevånare böra ega, intaga lika högt rum som våra egna
statsmän. Jag kommer, vid betraktandet af dessa länder, till det
resultat, att, med undantag af England, det blott är Sverige, som
följt theorien att borttaga all import-tull på spannmål. 1 Ryssland,
Tyskland, Frankrike, Neapel, Sicilien, Spanien och Portugal
finues deremot sådan tull; ty eljest skulle man väl icke få läsa i
tidningarna att sådan tull under viss tid blifvit uphäfd. Hvarföre
skulle vi icke följa detta föredöme; vi, som bo i ett kallt klimat,
äro vi lyckligare än Spanien och Portugal? Jag tror det icke,
och tror att det är billigt att landtmannen får njuta skydd för
det, som utgör vilkoret för hans existens. Man talar om de olägenheter,
som tullen skulle medföra i händelse af missväxt. Sådant
hör till undantagen, och för dessa mäste någon gång en undantagslagstiftning
ega rum. Jag tror, att Sverige, såsom sädesproducerande
land, numera är i den lyckliga belägenhet, att man
icke behöfver frukta att någon import af spanmål till följd af missväxt
skall i betydligare mån inträffa. Man har sagt, att erfarenheten
visat, att det icke varit af någon betydenhet att tullsatserna
borttagits. Men om de blifvit bibehållna, så frågar jag Gr. Lagerbjelke,
hvar ligger beviset, att det icke ledt till ännu fördelakti
-
1>8ii 2 Juni e. ui.
gurt: resultat? Det vissa är, att Sveiige då halt några milhr mera
i sin kassa. Man synes glömma den stora qvantitet Kyskt rågmjöl,
sorn hit importerats, och hvilken dragit mångå mill-.r ur landet.
Under sednare tider hafva jemväl stora leverantörer inköpt
ofantliga qvantiteter råg från Ryssland, emedan varah der fås för
bättre pris. Nu frågar jag om sådant är billigt, och om det är
rättvist att på detta sätt låta den inhemska producenten lida? Att
tullfriheten skall utgöra en säker grundval för att reglera handeln,
kan jag icke inse. Då skulle i de nyss upräknade länderna en
sådan frihet blifvit införd, emedan jag är ölvertygad att deras statsmän
liro lika angelägna som Sveriges att befordra deras länders
bytta så väl i afseende på spanmålshandel som i alla andra hänseenden.
Jag anhåller således, att, med afslag å Bevilln.Utskits
Betänk, i denua del, en sådan tull måtte åsättas så väl malen sorn
omalen spanmål, som Gr. Liljencrants föreslagit.
Gr. Liljencrants: En talare har här framställt obehöflig
heten
af att sätta tull på spanmål, derföre att Sverige numera är
ett sädesexporterande land. Detta är visserligen sannt, men exporten
omfattar icke de 2 siidesslag, på hvilka jag anser tull böra
sättas. En af Hr Wolffelt gjord utredning bevisar, att, om jäg
undantager åren 1854—55, då nästan ingen import af dessa sädesslag
egde rum, liar Sverige i medeltal importerat årligen omkring
330,000 tunnor råg. Man talar om att Sverige numera är ett
sädesexporterande land, och man augifver såsom skäl dertill den
olantliga utveckling, som jordbruket vunnit i sednare tider. Att
så är förhållandet är något, hvaröfver både jag och andra fröjda
sig. Men att den million tunnor, sora nu exporteras, är en produkt
af seduaste tider, måste jag helt och hållet bestrida. Vi veta
nemligen, att innan den nya bränvinslagstiftningen infördes, tillverkade
Sverige 30 till 40, ja 50 milhr kannor bränvin. Nu till*
verkas deremot blott 14 milhr, således en skilnad af mer än 16
milhr. Der få vi kanske reda på den spanmål, som nu exporteras.
Man talar med mycken säkerhet om den vishet, sorn ligger
i Bevilln.Utskits Betänk., särskildt hvad beträffar spanmål, Jag
skulle vilja, liksom den siste talaren, säga, att andra länder också
hafva män, som kunna bedöma saken, och det sednaste exemplet
derpå är att, när skattkammar-katisleru i England nyligen föreslog
borttagandet al tull på spanmål, sä kom dock icke i fråga att
borttaga inregistreringstullen. England har tull på spanmål, ehuru
det årligen impoterar omkring ? k 11 milhr lisp. mjöl. Icke förthy
har England bibehållit tullen ännu i denna stund. Frankrike
har visserligen genom dekretet af år 1853 försöksvis eftergifvit
tullen på spanmål; men jag har läst en broöhyr af Michel
Chévalier, en af de ifrigaste frihandelsmännen, deruti han förklarar,
det han icke skulle anse det obilligt, om man satte en införselstull
af 30 Cent. och en utförsels-tu 11 af 40 Cent. När en sådan
författare icke anser det orimligt, bör man väl anse det så, om
man sätter eli så obetydlig tull som jag föreslagit. Då dessutom
här importeras så betydliga qvantiteter, ser jag icke hvarföre vi
36
Den 2 Juni e. m.
skulle skänka bort den inkomst, som deraf kan upstå. Gr. Lagerbjelke
anförde såsom skäl den skada, sorn skulle åstadkommas för
spanmålshandeln genom tullen. En föreg:de talare yttrade, att lian
icke fattade hvari denna skada skulle bestå. Jag säger detsamma.
Om tullen är mycket hög, då erkänner jag att man lägger otjenliga
och vådliga band på handeln; men om man bestämmer en
så låg tull, som här är i fråga, då kan inverkan icke blifva stor,
och om fråga blir att under missväxtår borttaga den, så blifva
nog vederbörande underrättade derom så långt förut, att köpmännen
icke komma att lida derpå. På alla dessa af mig anförda
skäl vågar jag tro, att, utan att äfventyra någon skada för andra
klasser, man tvertom endast skall tillskynda jordbruket något skydd
och tillika tillförsäkra statskassan om en inkomst, derest man beviljar
den af mig föreslagna tullen på spanmål.
Hr Fåhraeus, Johan Fredrik: Ingen tänkande varelse
kan vara så oförnuftig, att han icke önskar framgång åt landets
modernäring. Ingen bör heller misstänka mig, på min nuvarande
samhällsplats, för att med likgiltighet betrakta hvad som kan föranleda
tillväxt af statens tullupbörd. Men vid behandling af det
förevide ämnet har jag ansett mig pligtig att, till grund för mitt
omdöme, uptaga och besvara tvenne hufvudfrågor, den ena: är
det såsom statsekonomisk grundsats riktigt att på et.t eller annat
sätt motverka eller försvåra tillförseln af menniskans förnämsta
lifsförnödenheter och sålunda bidraga till höjande af deras försäljningspris?
Och den andra: är det, till skydd mot utländsk
medtäflan, för det Svenska landtbruket behöfligt och gagneligt att
belägga införseln af främmande jordbruksalster med tull?
Det äldsta tullsystem, häfderna veta att omtala, hade icke till
syfte att i någon mån förhindra införseln af hvad som tjenade till
lifvets nödtorft. Deremot voro på den tiden absoluta förbud mot
utförsel af födoämnen så vanliga, att de utgjorde nära nog bestående
regel. Man afsåg icke då behofvel af skydd för den in
hemska
produktionen; man utgick från synpunkten af förbrukarmes,
det vill här säga allas gemensamma rätt, och fördel.
Nationalekonomerne införde sedermera andra åsigter, och man
öfvergick, i följd deraf, från en isoleringsprincip till en annan, —
den förra alldeles motsatt. Under den i allmänhet riktiga förutsättning
att ett lands ekonomiska välstånd är beroende af de inhemska
näringarnas och företrädesvis jordbruksnäringens styrka, antog
man såsom allmän grundsats, att hvarje land borde skydda
sin marknad mot främmande konkurrens; och likasom i medeltiden
det ansågs nödigt att belästa hvarje köpstad mot yttre politiskt
eller militäriskt angrepp, tog man ock nu sina mått och steg till
afvärjande af kominerciella fiender.
Men denna skyddsgrundsats blef det, hvad lifsförnödenheter
beträffar, icke möjligt att konseqvent vidhålla. När skördarna slogo
felt, sågo sig regeringarne nödsakade att undantagsvis låta tullskyddet
för någon tid bortfalla, ja äfven ånyo använda exportförbud.
De tillfälliga kastningar fram och åter, för hvilka lagstift
-
Den 2 Juni e, m
37
ningen såmedelst blef föremål, kunde icke undgå att medföra skadliga
eller rent af förstörande verkningar, ömsom för producenter,
ömsom för konsumenter, och nästan alltid för dem, som med landtmannavaror
idkade handel.
Det dröjde ock icke mycket länge, innan på den st.atsekonomiska
vetenskapens område röster läto höra sig emot de restriktiva
åsigternas vidare tillämpning; men en fullkomlig återgång motverkades
af mäktiga intressen. Man uttänkte då, — på det att
förändringarne i tull-lagstiftningen åtminstone måtte undandragas
styrelsens tillfälliga godtfinnande, — en s. k. rörlig skala, efter
hvilken, en gång för alla faststäld, spanmålstullen skulle successift
höjas eller sänkas, eller utbytas mot förbud,, allt i förhållande till
sädesprisen å vissa hufvudpunkter inom landet. Denna plan, först
adopterad i det Brittiska riket, antogs sedermera i Frankrike och
har der, ehuru föremål för mångens klagan, bibehållit sig intill
våra dagar. I England åter insåg man snart, att äfven denna
skyddsförfattning, oberäknadt de stora praktiska svårigheterna i
tillämpningen, icke ledde till det mål man sökte.
I flera samhällen hade emellertid, hos de öfver ämnet tänkande,
, den mening mer och mer vunnit insteg, att för det hela,
och således äfven för jordbrukarne sjelfve, den enda ändamålsenliga
lagstiftning i detta hänseende är att låta handeln med lifsmedel
utöfvas under oinskränkt, alltid orubbad frihet. Det var denna
stora tanke, som ledde Sir Robert Peel, då han utförde tullreformen
i England. Han ville fullkomlig frihet för både in- oeR utförsel
af födoämnen; men vid det att den rörliga skalan uphäfdes,,
medgaf linn för vissa slag, såsom en öfvergångsåtgärd, måttliga fixa
tullsatser vid införseln
Jag
antydde, att handelsfrihetens grundsats, med hänsigt till
lifsmedel, under tidens lopp vunnit allt flera anhängare; och jag.
vågar tillägga, att en hvar, • som egnar någon upmärksamhet åt
statsekonomiens historiska utveckling, sådan den inom särskilda samhällen
uppenbarat sig i lagstiftning och litteratur, skall deruti,, i
bredd med den framgående civilisationen, varseblifva en oemotståndlig
tendens till förverkligande af den på en gång kristliga och sannt
liberala principen, att ingen konstlad åtgärd må vidtagas, som för
varor, hvilka utgöra lifvets första behof, kan föranleda högre pris
än de ega på den allmänna verldsmarknadetr. För min del hyser
jag i detta afseende en så stark öfvertygelse, att det skulle mycket
förundra mig, om icke denna princip, redan i en ej aflägsen framtid,
blefve bragt till utförande äfven i de Europeiska länder, der
det icke redan skett.
Vid särskilda tillfällen under innevtde riksdag, och sednast i
dag, har af talare å detta rum blifvit såsom auktoritet åberopad
en Nordamerikansk författare i nationalekonomien, Hr Carey, som
förut lärer varit anhängare af »frihandels-grundsatser», men nu
frångått dem och i stället förordar skyddssystemet. Jag måste
bekänna, att jag icke baft tillfälle att af denne författares litterära
verksamhet inhemta annan kännedom än sora vunnits genom en
liten till Bevilln.lftskds ledamöter utdelad brochyr, deri finnas ci
-
3»
,I> bii 2 Juni b. m.
terade hvarjehanda utdrag ur ett/ af honom utgifvet arbete. Här
förekomma, bland annat, dessa yttranden: »Följden deraf att Frankrike
konseqvent vidhåller skyddssystemet har blifvit, att detta land
går i spetsen för civilisationen, deruti efterföljd! af Tyskland, Ryssland,
Danmark och Sverige, hvilka stater alla antagit skvddssystemet
och ouphörligt, stiga i rikedom, makt och civilisation». »Med
England i spetsen gå Irland, Portugal, Turkiet och Indien ständigt
tillbaka i makt och rikedom, och närma sig barbariet.» —
Jag lemriar nu den värde förfrns national-ekonomiska teorier derhän;
men då han med Frankrikes tnllförfattningssystem såsom likartade
sammanställer Danmarks och Sveriges, och då han påstår,
att England ständigt går tillbaka i makt och rikedom och närmar
sig harbarisro, må det förlåtas mig, om jag icke särdeles högt upskattar
hans statistiska insigter beträffande de faktiska förhållandena
i Europa.
I stället utbeder jag mig att få hänvisa till en annan bland
samtidens författare, hvars namn såsom statsman och nationalekonom
är kändt öfver hela den bildade verlden, och hvars ord i det
nu omhandlade ämnet äro af desto större betydenhet, som de utgått
från sjelfva prohibitismens förlofvade land, Frankrike. Denne
man är Michel Chevalier. I ett förb år utgifvet, arbete, kalladt
»LTechelle mobile et le commerce des céréales», hvilket sannolikt
för flere af Eder, Mine Hrr, är bekant, har den frejdade författaren
uttalat sin .förkastelse öfver protektionist-systemet i allmänhet,
och, hvad särskildt angår spanmålstullen, anfört åtskilligt, hvaraf
jag icke kan underlåta att här i öfversättning återgifva några hufvuddrag.
.Tåg bör till en början erinra, att jag i det nämnda arbetet
icke kunnat igenfinna något posit.ift förslag i den syftning,
som den nästföreg:de värde talaren omförmäit. Författaren förordar
fullkomlig frihet i spanmålshandeln. och derefter yttrar han:
»Det kan visserligen ej sägas, att lagstiftningen ingenting har
att göra för jordbrukarne, men lagens mellankomst bör icke vara
en sådan, som uppenbarar sig genom restriktioner eller angrepp
mot ömsom producentens, ömsom förbrukarens frihet. Den bör
vara alldeles motsatt, eller en som egnar åt friheten sin hyllning,
eller som deråt lemnar sitt biträde. Låtom oss genom upfostran
i vidsträcktare mån bereda odlarne erforderliga insigter; må vi
genom kreditanstalter förskaffa jordbrukarne lättare tillgång tilt
kapital; låtom oss förmildra eller alldeles utplåna de föreskrifter i
vår tulltariff, som för åkerbruket fördyra jernet, guanon och åtskilliga
andra nyttiga materialier: tillåtom jordbrukaren att, från
hvilken punkt af jordklotet som helst, afgiftsfritt inbekomma de
maskiner och redskap, af hvilka han kan hafva behof; må vi uphäfva
de accessoriska och efter utseendet likgiltiga, men i verkligheten
prohibitiva förbehåll, hvilka införseln af dessa maskiner eller
redskap är underkastad; och må jernvägarne öfvertaga forslingen
af säd och mjöl på billiga vilkor. Det är genom dessa medel,
som åkerbruket skall finna ett verksamt skydd; allt hvad derut
öfver
göres, är för denna näring ett bedrägeri (une déception)».
I) e ii 2 Juni e. ra.
39
Till dessa märkliga ord fogar jag, för egen del, blott den
reflexion, att Sverige under den sednaste tiden ingalunda underlåtit
att i den af författaren antydda riktning se jordbruket till
godo. Hvem af oss, Mine, Hrr. känner icke hvad Konung och
Ständer under sistförflutna 20 år tillgjort för bildandet af landtbrnksinstitiiter,
rättareskolor och andra agronomiska undervisningsanstalter,
— af hypotheksinrättningar och af lättade kommunikationer?
— Redskap och maskinerier och vissa andra för landtbruket
erforderliga maferialier hafva derjemte under tiden från all
införselstull befriats.
Det är en sanning, att i Norge för inkommande kornvaror
är stadgad tull, på hvilken till och med förhöjning blifvit till sednaste
Storthing föreslagen. Men Norge är ett sädes-imporferande
land, och dess mot vårt skiljaktiga finanssystem har, då Staten
kräfver ökade tillgångar, gjort en sådan taxation till en hård nödvändighet,
hvilket Norska FinansDepartemitet i förhöjning3förslaget
också uttryckligen beklagar.
I Danmark har tullfrihet redan Ilinge varit medgifven för inkommande
omalen spanmål, potates, färskt kött, kreatur och fläsk.
I det. förslag till ny tulltariff, som för 2 år sedan af Gen.Tulldirektörsembetet
utarbetades och ännu är beroende på Danska
Riksförsamlingens afgörande, blef tullfriheten utsträckt till malen
spanmål, bröd, potatesmjöl, smör, rökt och saltadt kött samt oberedda
hudar. Den föreslagna nya tariffen underkastades till en
början granskning af en tillförordnad kommission, bestående af 18
sakkunnige män. nära uteslutande tillhörande de industriella klasserna;
och ehuru bland dem äfven befunnos jordegare, finner jag
af de tryckta handlingarne, som blifvit mig benäget tillsända, att
inom kommissionen ingen enda röst höjt sig emot bibehållande af
redan befintlig tullfrihet, eller mot dess utsträckning till öfriga nu
upräknade landtmannaprodukter.
Då från Svenska jordbrukares sida nu påyrkas återställandet
af införseltull å lifsmedel, framhåller man bland motiven, att jordbruksindustrien
är berättigad till lika skydd mot intrång på den
Svenska marknaden, som landets öfriga näringar. Härå kan till
en början svaras, att vår tulltariff numera icke nr byggd på egentliga
protektionsmotiv; men om ock så vore, torde det böra medgifvas
a 1.1, då en vara, såsom fallet är med spanmål, icke kan importeras
utan en fraktkostnad, svarande mot minst 10 å 15 proc.
af värdet, redan deruti ligger ett skydd mot främmande medtäflare,
hvilket icke i lika män eger rum för dyrbara fabrikat af relatift
ringa materielt, omfång.
Våra statistiska tabellsammandrag vittna icke heller, att, efter
det tullfriheten för landtmannavaror vidtog, den Svenska jordbruksnäringen
blifvit lidande genom öfverdrifven konkurrens. Spanmålsexporten
har under de sista åren varitijemnt stigande, medan importen
endast undantagsvis de 2:ne åren 1850 och 1857 varit af
någon större betydenhet. Hufvudsakliga anledningen till dessa
2:ne års betydligare import var, att terminerne för bränvinsfabrikationen
i vårt land voro så bestämda, att före höstterminens in
-
40
Den 2 Juni e. m.
gång inhemsk säd af Arets skord icke hann uttröskas, och att deremot
massor af magasineradt Kyskt mjöl, som nyss förut från de
blokerade Ryska hamnarne icke funno väg till främmande land, nu,
efter biokadens uphörande, voro att tillgå till nedsatta pris. Det
var en del af detta Kyska mjöl, som en värd talare, Hr Printzensköld,
nyss höll oss för ögonen. — Föreskrifterna i afseende
på bränningstiderna hafva sedermera undergått erforderlig förändring,
hvarefter sädesinförselu nedgått till en relatif obetydlighet.
Att råg ännu i någon mån införes, bör tillskrifvas dels behofvet
för utsäde och dels den omständighet, att säd, som erfordras för
Kronans förråd, företrädesvis måste vara af ri-torr beskaffenhet.
Att tullens borttagande må, under vanliga törhäilanden, kunna
inverka på varupriset inom landet, är naturligt. Likväl är det
ett märkligt faktum, att medelprisen för spanmål i Stockholm året
1859 stått högre än 9 år förut, då varan ännu var med tull belagd.
Sålunda var medelpriset:
å hvete år 1850 17% rdr, Ar 1859 19 rdr.
» råg ■ » 12% » » 12% »
b korn » 9 » »12 »
» hafre » 6% » » 8 % »
allt riksmynt. — Att spanmälsprisen sedermera ytterligare ökat
sig, är en känd sak.
Hr Wolffelt har i sin af en föreg:de talare åberopade, vid
Bevilln.Utsk:ts Betänk, fogade reservation uppställt en jemförelse
mellan in- och utförseln af spanmål, hvars resultat icke instämmer
med det sammandrag, hvilket Utsk:t bilagt sitt Betänk:de. Anledningen
härtill är till en del att finna i den omständighet, att de
skiljaktiga beräkningarna omfatta olika tidsperioder; men en ganska
väsendtlig orsak ligger ock deruti, att den värde reservanten
uti importen jemväl uptagit »ris eller paddy» och »gryn, utom af
spanmål», artiklar, hvilka, med hänsigt till förev:de fråga, befinna
sig i helt annan kategori än spanmålen, dels emedan de icke produceras
inom Sverige, dels emedan de, hvad grynen angår, äro i
gällande taxa belagda med tull. Jag är ledsen att behöfva göra
denna erinran emot en eljest, som det synes, sumvetsgrannt uppgjord
beräkning; men anmärkningen är af desto större vigt, som i
den tid, beräkningen omfattar, ingår ett år, nemligen 1850, då införseln
till Sverige af risgryn upgiek till icke mindre än 16 milhr
skålp., det vill säga 15 till 20 gånger mer än under vanliga år,
— hvilket härrörde derifrån att till England då inkommit ofantliga
partier sådana gryn för att användas åt trupperna i det orientaliska
kriget, men som, när detta hastigt afslutades, blefvo till
billiga pris afvttrade åt andra Europeiska länder.
Vid slutet af sin reservation har Hr Wolffelt framlagt en
tablå, utvisande hurusom tullbestämmelserna för spanmål och åtskilliga
andra landtmannavaror sedan 1841 -gradvis minskats, tiil
dess nu existerande tullfrihet inträdde; och anser den värde reservanten
häraf visa sig, »i hvad mån den så ofta inom Utsk:t framhållna
grundsatsen af stabilité i tull-lagstiftningen gjort sig gällande.
» Mig synes det böra räknas den lagstiftande makten till för
-
Den 2 Juni e. m.
41
tjenst, att den nyttig ansedda förändringen icke i ett steg, utan
successift blifvit utförd; och ingen torde viii nied fog kunna påstå,
att stadga i lagstiftning 8r att önska, så länge denna ännu befinner
sig i ett mindre ändamålsenligt skick, eller innan den kommit
i ett stadium, som kan anses normalt.
Om spanmål och andra jordbruks-alster skulle åter beläggas
med tull, ina det visserligen kunna antagas, att denna komme att i
motsvarig mån öka prisen å inhemska landtmanna-produkter och
såmedelst tillskynda landtbrukaren en högre inkomst vid dessas
afsättning; men härigenom skulle äfven föranledas stegring i dagsverks-
och materialkostnader, samt vidare i prisen å andra förnödenheter,
hvilket allt, i den mån det drabbar landtbrukaren, bör L
debet af haus kalkyl intagas.
Den motvilja, som röjer sig mot främmande konkurrens, kan
i sjelfva verket betraktas såsom en fiktion. Man skådar nu med
förtrytelse, att spanmål och ladugårdsprodukter få t. ex. från Finland
inkomma utan tull; men om Finland i en lycklig stund blefve
åter införlifvadt med Sverige, och således tullbarriéren bortfölle,
skulle ju importen icke vidare gifva anledning till klagan, — Ja,
invänder man, ty då blifva icke heller de Svenska laudtmannaprodukterna
såsom nu underkastade tull i Finland'. Visserligen!
Men härvid tillåter jag mig den anmärkning, att, om införseltullen
bör antagas föranleda motsvarande stegring i varupriset inom det
främmande land, hvarest tullsatsen är gällande, och tullens upfaäfvande
således bör leda dertill att äfven prisstegringen försvinner,
torde häraf böra anses vara en följd, att våra produkter der blifva
lika litet eller lika mycket afsättliga, ehvad tullen fortfar eller
icke. Skilnaden är blott, att varan i förra fället måste al konsumenterne
i det landet betalas högre, — hvilket lärer finnas vara
deras ensak.
Jag Ivar redan nämnt, att införseln af spanmål är underkastad
betydlig fraktkostnad. Antages denna t. ex. till l'/2 eller 2
rdr pr tunna, är det klart att varan icke med någon fördel kan
till Sverige importeras, så vida icke priset här med mer än detta
belopp öfverstiger det å verldsmarkuaden gällande. Men om en
betydligare prisstegring å denna nödvändighetsvara i. vårt land inträffade,
kunde Regeringen, såsom vi i föregången tid erfarit, begagna
sin rätt att, till skyddande mot dyr tid, tillfälligt inhibera
tullafgiften, derest en sådan vore i tariffen bestämd, — Alltså är,
i förra fallet, en tull, äfven från skvddsprincipen» synpunkt, obehöflig
; i det senare skulle den stå på papperet, utan ali effekt.
Hvad som deremot icke är obehöfligt eller likgiltigt för vårt jordbruk,
är en reglerad spanmålshandel. En sådan var under det
förra osäkerhetstillståndet, såsom erfarenheten lart oss, ieke möjlig
att åstadkomma; men sedan K. St:r förra riksdagen fattat beslut
rörande spaninålstuHen, äro synnerligast å rikets södra och vestra
kustorter anstalter för spanmäls-exporthandeln bragta till stånd,
hvilka lofva framgång åt afsättningen af den Svenska jordens alster..
Genom rubbning af stadgan i tull-lagstiftningen kunde denna för?
42
Den 2 Juni e. m.
jordbrukets förkofran så utomordentligt vigtiga fördel lätteligen
åter sättas på spel.
Mångå ledamöter yttrade härtill bifall.
Hr Wolffelt, Mauritz Constantin: Då jag nu går,
att med mip röst söka bidraga till rättande af det felsteg, som
enl. min öfvertygelse vid sista riksdagen begicks genom spanmåls
tullarnes
borttagande, ber jag att, likasom Hr Lagerbjelke i föreg:de
plenum, få något utförligare yttra mig icke blott rör:de de
ämnen, som nu äro under öfverläggning, utan jemväl om den lämpligaste
tull-lagstiftning i allmänhet, äfvensom jag ber att få framställa
några antmr mot åtskilliga talares yttranden samt slutligen
uttala mitt omdöme om landets financiella ställning i allmänhet.
Det är samma ordning, som en talare i ett föreg:de plenum iakttagit.
Innan jag börjar härmed anhåller jag likväl att, då IJtslct
icke lemnat något svar på Frih. Sprengtportens fråga, huruvida
Sverige f. n. hyllar frihandels- eller skvdds-systemet, få förklara,
huru jag, med ledning dels af de inom Utsk:t förde diskussioner,
dels af de föreslagne tullbestämmelserna ansett mig finna det hvarken
det ena eller andra systemet, såsom system betraktadt, inora
vår tull-lagstiftning är till finnandes. Inom LTtsk:t fanns icke mer
än en ledamot, som vidhöll ett konseqvent system, nemi. Hr Lagerhjelm.
Han utgick helt och hållet från frihandels-systetnets
grunder, och han gick dervid så långt, att, då det mot honom anmärktes
att icke något land följt denna princip utan undantag, han
svarade, att det skulle vara en ära för Sverige att i detta fall
hafva tagit första steget.
Ett annat intresse, som vid tullbestämmelserne gjorde sig gällande
inom Utsk:f, var handels- och köpmannaintresset. Då t. ex.
vid frågan om att neka nederlagsfrihet för en del spritvaror, fann
man detta visserligen hafva skäl för sig, men förkastade förslaget
derom, emedan man påstod att det skulle skada den transatlantiska
handeln och inskränka vår handelsflottas befraktning. Ehuru man
i allmänhet yttrade sig för fria åsigter i tull-lagstiftningen, saknades
ej heller tillfällen då dessa åsigter lemnades å sido för starkt
prohibitiva, såsom t. ex. vid tullbehandlingen af socker. Vidare
sade man, att man borde följa ett system, som hade afs:de på den
större eller mindre lättnaden vid tullbehandlingen. Så var förhållandet
t. ex. med tobak, å hvilken artikel man yrkade olika tullsatser,
af det skäl att tobak har så olika värde, beroende af dess
qvalité, så att. t. ex. Virginiablad hafva ett värde af omkring 9 å
10 rdr pr 0, men ‘tobaks-stjelk blott 9 å 10 öre pr //. Ehuru
man medgaf olämpligheten af att varor af så olika värden skulle
bära lika tullsats, måste dock denna olämplighet qvarstå för att ej
försvåra tullbehandlingen. Man ser sålunda, att något egentligt
system icke gjort sig gällande i Utsk:ts förhandlingar. Granskar
man tullbestämmelserna, finner man detsamma; så t. ex. äro såväl
jordbrukets som andra näringars förädlade alster tullfria på samma
gång som man finner höga tullsatser åsätta en mängd artiklar, så
-
Den 2 Juni e. m.
sorn vannar, fortepianos m. fl.; ja porslin skyddas med 70 k 80
proc:s tull. Det system, jag hvllar. eller skvdds-systemet, omfattades
blott af några få ledamöter. Vi lågo således alltid under vid
omröstningarne och blott i några få frågor, t., ex. ang:de ståltråd,
förenade man sig med oss. Hvad jag emellertid för min del ifrigast
sökte verka för inom Utskit, var att visa nödvändigheten af
att belägga jordbrukets alster med tull. Man måste medgifva att
jag för detta ändamål gjorde allt hvad på mig ankom oeh verkligen
kämpade väldeliga. Jag bar fått upbära förebråelser för att i
mitt försvar hafva varit ensidig och utgått från egennyttan. Dessa
förebråelser häfva yttrats till mig både offentligt och enskildt, och
11. o. Ad. torde derföre ursäkta mig, om jag ber att få begagna
detta tillfälle för att. offentligen försvara mig.
Landtbrukets vigt och värde samt dess inflytande på utvecklingen
af våra krafter och vårt välstånd äro så i ögonen fallande,
att de icke behöfva blifva föremål för många ord. Jag behöfver
blott påminna derom, att den befolkning, som sysselsätter sig med
jordbruk i Sverige, förhåller sig till den öfriga som 9 till 1. Jag
ber vidare att få citera hvad en utländsk nationalekonom yttrar,
då det numera blifvit en vana att ställa sig under dylika författares
banér. Jag vill åberopa Passy, hvilken sjelfva Hr Gripenstedt
en gång citerat. Han yttrar i sanning sublima saker om jordbruket,
och säger på ett ställe följande vackra och sanna ord: »Visserligen
hafva alla näringar sin nytta; alla bidraga genom sina
verkningar till menniskoslägtets välbefinnande; alla hjelpas åt, understödja
och lifva hvarandra ömsesidigt, men att rangera dem efter
ordningen af deras särskilda vigt, ges intet tvifvel att icke åkerbruket
med full rätt intager första platsen. Det är icke för det
stora antal armar det sysselsätter, det är isynnerhet för det mål,
hvartill dess ansträngningar sträfva. Det är åkerbruket, som kraf
tigast
bidrager till fyllande af den menskliga tillvarelsens nödvändigaste
behofver; det är det, som förser folken med medel för sitt
uppehälle, hvarförutom de icke kunna berga sig; det är äfven det,
som förskaffar dem största delen af de ämnen, hvilka, förarbetade,
ensamt förmå bevara dem från en mängd af lidanden, knappast
mindre mördande än hungern, och samhällena blomstra endast i
den mån som det bereder tillfredsställelse af deras behofver. Två
omständigheter bestämma graden af nationernas makt och rikedom;
den ena är deras numeriska styrka, den andra utsträckningen och
mängden af de medel till uppehälle, hvaraf de njuta, och dessa två
omständigheter bero helt och hållet pä åkerbrukets mer eller mindre
blomstrande tillstånd, ty åkerbruket, som föder menniskorna,
reglerar äfven deras antal».
Ett annat skäl, hvarföre jag inom Utskrt företrädesvis sysselsatt
mig med jordbruket, har varit att jag efter en lång praktik i
denna näring tror mig ega så fullständig kännedom af denna näring,
i äfven dess detaljer, i dess brister och dess behof, att jag
kunnat yttra mig med full sakkännedom. Vid hvarje lagstiftning
anser jag, att man bör taga till utgångspunkt vissa moraliska och
ekonomiska grundsanningar och med dessas konseqvenser sedermera
44
Den 2 Juni e. m.
utveckla och bestämma det system, den riktning, hvari lagstiftningen
bör gå. Men då objektet för lagstiftningen är menniskan och
hon med sina egendomliga, från de olika nationaliteterne oskiljaktiga,
fallenheter och lynnen tarfvar olika lagar, så måste också vissa
afvikelser från lagstiftningens konseqventa riktning till följe deraf
ega rum. Dessa ökas genom landets och klimatets beskaffenhet,
genom särskilda förhållanden och egenheter inom de länder, med
hvilka man kommer i handel och vandel, och i fråga om tull-lagstiftning
måste alla dessa förhållanden jemte de särskilda näringarnes
och dess idkares egendomligheter observeras. Att nu veta beloppet
af den tull, som bör åsättas hvarje artikel, dertill fordras
en detaljkännedom, hvilken jag för min del, blott hvad jordbruksnäringen
beträffar, anser mig ega. En näring må vara aldrig så
ringa i jemförelse med andra, så är dock en på noggrann detaljkännedom
grundad tull-lagstiftning för dess idkare af yttersta vigt,
emedan man genom den minsta förändring i denna lagstiftning
kan inverka på deras ekonomiska välstånd. Utan detaljkännedom
i dessa ämnen kan det eljest möjligen hända såsom med en talare
inom detta luis, hvilken stundom med sina tredäekade fartyg och
sin stora flotta skjuter ut i det vida fjerran, och när han ställer
sig vid rodret, så visar det sig att lian icke förstår sköta det och
icke begriper kompassens hvarken visning eller missvisning..
Så iångt historien går tillbaka, har i alla samhällen, hvilka hunnit
någon högre grad af kultur, varu-utbytet, vare sig man och
man eller olika länder emellan, framkallat vissa lagstadganden. Man
återfinner sådana hos de äldsta folkslag, Egyptier, Phaenicier, Greker,
Romare m. fl. Dessa lagar voro ofta ganska utvecklade, och
man finner t. ex. acciser, restriktioner ra, m., hvilka fortlefvat i
den nyare tidens tull-lagstiltningar. Då historiens ljus efter det
mörker, som höljde medeltiden, åter började lysa, finna vi, huru
de olika folkstammarna grupperade sig i samhällen oell började lagstifta
för handeln. Den siste värde talaren har ordat om tull-lagstiftningens
gång i allmänhet under den nyare tiden-. Jag skall
utbedja mig att få hän ty da på, huru det tillgått i Sverige, för så
vidt det är mig bekant; ty litteraturen i denna del är ganska fattig,
så framt man ej vill forska i de gamla författmne. Under
Kalmar-Uuionens tid var det några få städer, sorn-slagit under sig
handeln. När Gustaf I ville återuprätta sitt sjunkna rike, var en
bland hans angelägnaste omsorger, genom att skydda och upmuntra
de Svenska näringarne och den Svenska handeln, att afskudda sig
Hansens olidliga öfvervälde, och för verkställandet så väl häraf
som af andra företag måste lian t. o. m. sälja klockorna i kyrkorna
och sillret från altarne. Alla konungar af Wasshuset sökte befordra
städernas och näringarnes upkomst, men misstogo sig deruti,
att de alltför mycket gynnade dessa på landets bekostnad. Konungarne
af Pfalz-Zweibruckiska huset egnade stor upmärksamhet åt
finansernas ordnande. Under frihetstiden införde Mössorna ett nytt
system, som grundade sig derpå, att Sverige efter sina lidanden
skulle, likt trädet, sorn får sköta sig sjelft, så småningom slå ut
sina grenar; men detta syntes i Svenska nationens ögon gå alltför
D en 2 Ju n i e. m.
långsamt. Då Hattarne derefter kommo till styret, sökte de genom
ett utbildadt skydds-system hastigt återföra välståndet. Såsom
Hrr:ne veta, lyckades också detta förträffligt; systemet hänförde
nationen och den fördes framåt på ett otroligt sätt. Deras system
skildrar en snillrik författare sålunda. »För att upmuntra produktionen
och näringarne, använde man dels understöd för nya företag
utur manufakturfonden, dels lån ur rikets bank, så väl på fastigheter
som på tillverkade produkter, dels införselförbud, dels premier,
dels privilegier. Dertill kom såsom tillfälligt hjelpmedel det
genom krigen förorsakade stigandet af vexelkursen, hvilket, om än
förderfligt i annat afs:de, minskade skatterna, stäfjade importen af
utländska varor och gynnade utförseln af inhemska. Men hvad
som mer än allt annat befordrade det nya systemet var folkets allmänna
öfvertygelse att det var patriotiskt. Hvarje odladt tunnland,
hvarje planteradt träd, hvarje anlagd väfstol ansågs för en patriotisk
handling och en vinst för fäderneslandet. Detta system lyftade
således nationalkänslan och tillfredsställde nationalstoltheten i en
helt annan riktning än förut, under det att det gaf vinst åt den
enskilde och denna känsla af välbehag och trefnad, som endast
verksamhet kan väcka och underhålla.» Hattarnes system föll genom
deras egna misstag. Fabrikernas blomstrande tillstånd försvann,
emedan man icke längre kunde lemna dem det understöd, som de
dittills erhållit. Men systemet af skydd i tull-lagstiftningen fortgick,
och vida längre än till år 1823, ty det har fortfarit nära
nog till 1853 och fortfar för vissa artiklar ännu. Omvårdnad och
skydd åt industrien och näringarne är sålunda sekelgammal i vårt
och andra länder; hvarthän det leder att för Sverigeshufvudnäring
jordbruket borttaga allt tullskydd, dä andra länder, der bildningen
är stor och framåtskridandet i ekonomiskt välstånd synbart, bibehållit
detsamma, skall jag be få åberopa min vid tullbetänkit fogade reservation.
Med ani. af Hr Fåhrsei yttrande, att den Franska spamnålslagstiftningen
fortfar i protektionistisk anda till allmänt beklagande, ber jag att
få åberopa en författare, som möjligen bör kunna hafva samma rätt
till upmnrksamhet som den värde talaren, nemi. Biskop Agardh i
sin Statistik. Efter en resumé af de olika systemerna i finansläran,
yttrar författaren: »Exporten (spanmåls-) förblef förbjuden ända till
Bourbonernas återkomst, då, genom lagen af d. 26 Juli 1814, man
äudtligen införde ett system liknande det Engelska. Detta system
åsyftade att halla sädespriset emellan 2:ne gränser, att det ej skulle
stiga öfver eller falla under vissa belopp. Denna lag vidhölls sedermera
till principen alltjemt, och hade i sjelfva verket ett godt
inflytande på åkerbruket, som derefter betydligt steg i Frankrike.
Men emellertid hade uti södra Ryssland bildat sig en ny
ofantlig spanmåislillgång, som genom Odessa utbjöds öfver hela
Europa till priser vida understigande de vanliga, som åkerbrukaren
i Frankrike fordrade. Ar 1820 infördes derifrån till Frankrike
7 00,000 hectoliter öfver exporten. Detta föranledde lagen af år
1821, hvarigenom importtullen fördubblades, och då detta icke tillfredsställde
åkerbrukaren, utkom ännu en lag af år 1831 i samma
riktning.
46
I)en 2 Jlin e. lii.
Hvilka fel dessa sednare lagar än mä Ani va liaft har alltsedah
1814 jordbruket städse gått framåt i Frankrike, och det låter icke
betvifla sig att den orsak, som dertill mest bidragit, har varit ex
portens
frihet och den rörliga import-tullen jemte dess minimum,
hvarigenom ett jemnare pris blifvit föranledt och prisets fall under
produktionskostnaden förhindradl.»
Det tyckes således som om det vore möjligt, att den åsigt,
som talaren framställt, icke är så positivt gällande, att icke en
annan åsigt kan ställa sig bredvid hans med lika anspråk på tillförlitlighet
och sanning som denna.
De olika Systemet- i tull-lagstiftuingen, som under närvtde
tid gjort sig gällande, öro, såsom vi känna, skydds- och frihandelssystemet.
'
Det förra afser nationaliteterile och staternas konsoliderande
och välstånd, — för det senare bortfalla alla gränser emellan stater
och antager en kosmopolitisk rigtning; det förra afser konsumentens
och producentens närmande till hvarandra, åstadkommande höjning
i råvarans och sänkning i fabrikatets pris, genom borttagande
af transportens och melianhandelns tunga; det senare afser individens
rätt att köpa der det Annes för bästa pris och sälja der det
betalar sig högst, ställande individens rätt framför nationens. Det
förra afser att genom råvarans förädling inom landet updrifva konstfärdigheten
och konstskickligheten samt upväcka och höja menskliga
intelligensen. Det senare betraktar hela jorden som en stor nation,
bekymrande sig ej om de särskildta staternas förhållande och ej
aktande på det välgörande inflytande, som nationaliteterna hafva på
menniskoslägtets förädling och civilisationens fortgång. Det förra
har omfattats och omfattas ännu af alla lauder, som kommit längst
i civilisation samt fysisk och moralisk styrka. För närv:de hylla
alla Europas länder med få undantag principen af skydd för inhemsk
produktion och varu-förädling, och i det land, der deuna princip
följdrigtigast och med oafbruten stadga tillämpats, är välmågan,
styrkan, frihetskänslan, smaken och intelligensen som störst.
Om man nu betraktar frihandeln såsom en fri täflan emellan
alla inom hela verlden, med rätt för hvar och en att köpa öfverallt,
der varan fås för bästa priset, och att sälja, der den högst
betalas, så vill jag söka visa, hvart sådant kommer att leda. I
stället för att hålla mig till abstrakta theorier, skall jag be att få
med exempel ådagalägga detta. Om t. ex. en Svensk skulle vilja
etablera en klädesfabrik här i landet och en Tysk en i Sachsen,
samt jag förutsätter, att de hafva lika kapitalstyrka och att de få
sina råvaror till samma’ godhet, sina maskiner till samma priser,
så finna vi genast, när de börja sin rörelse, dea olikheten emellan
dem båda, att den, som bor i det mildare klimatet, bygger ett
billigare korsvirkeshus, hvaremot den andra nödgas upföra ett solidare
och dyrare af sten. Om jag vidare förutsätter, att ändamålet
med fabrikernas verksamhet är dels att förvärfva egarens och hans
familjs uppehälle, och dels att åstadkomma en sparpenning för kommande
dagar till rörelsens utveckling och för oförutsedda händelser,
så upstår ju genast en minskning häruti för den som bor i Sverige,
I) e 11 2 J a n i 6. m.
47
lill följd af den högre kostnaden för huset. Så kominer den mörka
årstiden, då det åtgår mycket mera lyse och då den Svenska fabri
kanten
måste offra betydliga kostnader på att förskaffa värme så
viii i fabriken som åt sina arbetare. Afven deraf upstår en stor
minskning för den Svenska fabrikanten i den beräknade afkastningen.
Slutligen kommer afsättningen; om då den Tyske fabrikanten
inom en periferi med en radie af 10 mil har ett konsument-antal
af t. ex. 1 mill., så har den Svenske samma antal inom en periferi,
hvars radie är måhända 20 mil. Om nu ytorna förhålla sig
sorn radiernas qvadrater, så finner man lätt olikheten mellan fördelarne
för de båda fabrikanterna. Alla dessa, jemte mångfaldiga andra
förhållanden, som grunda sig på landets natur och beskaffenhet,
göra att den Svenske fabrikanten icke kan beräkna sin nettobehållning
vid årets slut lika stor med den med honom jemförde Tyskes.
Låtom oss uttrycka denna olikhet sålunda att den förres nettobehållning
vore 500 och den sen ares 1,000 rdr. Antager man nu att
en väfstol kostar 1,000 rdr, så kan redan följande året den Tyske
fabrikanten utvidga sin rörelse med en sådan till, som först följande
året blir möjligt för den Svenske. Peo förre kan sålunda
något minska sitt pris å produkten; den senare måste, om täflan
ur fri, äfven sänka sitt pris, hvarigenom dennes behållning än mera
minskas, dä deremot den andres ökas. På sådant sätt stiger den
enes välstånd på samma gång som den andres sjunker, tills denne
icke längre kan bestå. Hvad blir dä dennes lott? Jo, att medtagande
en hand full jord till minne från sine läders land vandra
ut att blifva den andras tjenare, — med arbetaren går ock näringen.
Hvarthän den fria täflan leder, har jag genom detta exempel
visat och dess verkan blifver ständigt lika.
Allt som icke alstras af den råa naturen i dess vilda tillstånd,
utan skall framtvingas medelst mensklig intelligens, liknar i mer
eller mindre mån en ädel planta, som måste skyddas, omhuldas och
vårdas, för att slå rot, ftodas och trifvas, och sällan är det som
offret af detta skydd icke mer än ersättes af tillfredsställandet at
sina behofver, af det. bildande, af det förädlande, sorn omvårdaren,
skyddaren häraf njuter. Skydd, sade en talare på förmiddagen, är
ett förföriskt ord, som systemets vänner sätta framför sig för att
vinna sympatier; men skydd, sade han, är icke annat, än en skatt
på konsumenten. Men, huru är verkligen förhållandet? Är icke
skydd grundadt i samhällets idé? Är det icke en följd af samhällets
natur? Skyddar icke lagen individen, den ene den audre,
och allt detta, Mine Hrr, med upoffriugar? Kan man då, med
den värde talaren, säga att det skydd, som lagen skänker, är en
orättvisa, en beskattning? Nej, det är icke någon orättvisa; ty
skyddar lagen mig, så skyddar den äfven andra, och skyddas den
ena näringen, sfi eger samma förhållande rum med den andra. Men,
säger den värde talaren, vi tjenstemän, sorn icke producera sådant
arbete, på hvilket vi kunna sätta exporttull, vi blifva lidande. Om
detta innebär någon sanning, så må man väl säga att för detta lidande
hafva 11. St:r med stora upoffringar och skatter ganska frikostigt
skyddat dem. I Sverige är det få näringar, som icke alstrats
48
Den 2 Juni e. m.
genom skydd, och många hafva deraf ännu behof; — några gifvas
dock, hvilka icke behöfva detta skydd och på dem kan möjligen
talarens tankegång ledas — och hvilka äro de? Jo, de som icke
behöfva tänka på någon konkurrens med utländningen, de som med
ringa eller ingen konst ur jorden och elementerna framdraga råvaror,
som fiska på våra kuster, bryta malm ur våra berg och hugga
ved, samt i 'åra skogar jaga villebråd. Dessa behöfva icke något
skydd. Men huru skulle Sverige se ut, om här icke producerades
något annat, än sjelfva råvaran? Förädlingsprocessen blir här alltid
underlägsen de mera lyckligt lottade länderna. Men just derför
behöfver den skydd, och den högre kultur, som alltid medföljer en
utvecklad industri, måste väl vara en ersättning för detta skydd.
Ty menniskans mål är icke att samla rikedom, utan att bidraga
till slägtets förädling.
Det är naturligt, att man noga måste afväga detaljerna och
de förhållanden, som bestämma skyddets storlek, och så varm vän
jag än är al skyddssystemet, finner jag dock, att tullen aldrig bör
sättas så hög, att den befordrar lojhet hos arbetaren, utan så låg,
att denne känner behof af att arbeta för sin industris utveckling.
Detta om systemet i allmänhet.
Mina åsigter om tulllagstiftningen för jordbruket och våra spanmåls-förhållanden
har jag uttryckt i min, tullbetänkandet vidfogade
reservation; jag öfvergår derföre till besvarande af några talares
anmärkningar. Jag får då fästa Gr. Lagerbjelkes upmärksamhet på,
att när jag begär tull på de ädlare sädesslagen, så är det derföre
att vi icke befinna oss i något (med afseende å dessa sädesslag)
spanmålsexporterande land, hvadan också hela Grrns derpå grundade
deduktion förfaller. Hr Printzensköld har besvarat den fråga,
angtde spanmälsförbudets inverkan, som Gr. Lagerbjelke framställt.
Hr Fåhraeus har ansett min beräkning med afseende å export och
import i så måtto oriktig, att jag afdragit gryn af ris och andra
slag. Men det är ju gifvet, att när jag ville bedöma landets förhållande
med afseende å export och import af lefnadsför nöden heter
och jag importerar en vara, sorn surrogerar exporteradt korngryn,
så måste jag ju beräkna, att exporten af den senare blifvit så mycket
mindre som importen af den förre blifvit större; ty om vi icke
importerat risgryn, så hade vi i stället konsumerat korngryn, och
förhållandet hade således blifvit detsamma som nu. Med afseende
å sjelfva tullbestämmelserna, har jag visserligen i min reservation
yrkat en annan tullsats, än den Gr. Liljencrants begärt; men då
BondeStrt antagit dessa senare, så vill jag frångå mitt yrkande och
anhålla om bifall till hvad Gr. Liljencrants föreslagit, nemi. 12 öre
pr kubikfot råg och hvete och 30 öre pr cent. mjöl. Jag skulle
önskat, att få till besvarande uptaga åtskilliga af de anmärkningar,
som Hr Lagerhjelm framställde i förra plenum; men då han icke
nu är närv:de, anhåller jag blott att få nämna några få ord. Såsom
ett bevis på landets välstånd anförde han den tillökning i lästetal,
som handelsflottan erhållit. Detta kan bevisa något; men
kan också bevisa ingenting; ty om man t. ex. vill exportera en
mill.
)>en 2 Joni e. ui.
4M
mill. tunnor hafre, hvartill erfordras 1.000 fartyg, så kan jag, om
jag vill förvandla dessa tunnor till smör och ost tn. in., exportera
samina värde på 200 fartyg, och således använda mycket mindre
transport-medel, hvilket alltid är en fördel för landet. Adam Smith
upställde också såsom ett vilkor, att man alltid borde förvandla
råvaran i sådana, som fordra minsta transportkostnaden.
Hr Fåhraeus har anfört åtskilligt, som visserligen förtjenade
att, så vidt det står i min förmåga, bemöta. Han har i sitt sätt
att citera Carey tillåtit sig förlöjliga författaren, derföre att denne
yttrat några oriktiga fakta om Svenska förhållandena. Men jaghoppas,
att då Carey i alla fall är en författare af Europeiskt rykte,
den frejdade talaren skall något närmare studera hans sednast utgifna
arbete, emedan der finnes sanningar, som icke kunna jäfvas.
Då Carey säger, att England går barbariet till mötes, så gör han
det på den grund, att han säger, att detta land nu mer och mer
öfvergår till frihandels-systemet, som han visar förr eller senare leder
till barbari.
Hr Fåhraeus yttrade vidare på f. m. i dag, att hvad de Svenska
näringarne göres behof af, icke är det af tull, utan af stadga i tulllagstiftningen.
Detta är en sanning; men jag hemställer, huruvida
stadga i tull-lagstiftningen varit gällande, eller huruvida den ännu
grundar sig på något fast system, eller om icke ombytlighet egt
rum under loppet af 10 å 12 år, sedan Hr Gripenstedt å ena sidan
och Hr Fåhrieus å den andra inverkat på densamma? Jag liar
såsom särskildt exempel härpå framdragit jordbruks-tulltaxorna, och
det är visserligen en sanning, att de konseqvent gått utföre; men
icke har det visat någon konseqvens att man hvart tredje år eller
ock hvarje riksdag tagit bort den ena tullen efter den andra. Kan
sådant utvisa någon stadga? Den långa tid, jag redan tagit husets
upmärksamhet i anspråk, tvingar mig att afbryta granskningen af
föregide talares yttranden, utan beder jag nu att få uptaga till besvarande
den frågan huruvida Sverige verkligen befinner sig i den lyckliga
ställning, som man här så ofta i hänförande färger hör afmålas. .lag
vill i detta afseende upställa en liten kalkyl öfver jordbrukets för*
måga, att med föda förse landets innebyggare. Det visar sig då,
att vi exporterat spanmål och andra jordbruksalster till ett värde '
af 36 å 37 millioner. Men se vi på utgifterna, fiuna vi, att vi
importerat för öfver 3,338,000 rdr mera, än vi exporterat. Besultatet,
häraf är att inkomsterna understiga utgifterna. Vi måste också
härvid ihågkomma, att vi årligen importera ett solvelsurrogat, nemi.
sill, som bör-tilläggas utgifterna för jordens förmåga att föda Svenska
folket. Då i andra länder födan mera består af fläsk och kött
m. m., så har Svenska allmänheten icke råd att äta sådant, utan
måste ersätta det med sill. Lägger jag värdet af importerad sill
tillsammans med de föreg:de utgifterna, så komina dessa att belöpa
sig till öfver 44 mill., hvilket resultat åtrninstore för mig är ovedersägligt.
Jag har hedt andra visa, om dessa siffror liro oriktiga;
men de hafva icke kunnat det. Dertill kommer att fordom begagnades
talg till lyse, hvaremot nu en betydlig qvantitet olja imporH.
VII. * 4
so
Den 2 Juni e. tn.
terås för detta ändamål, sorn tillförene ansågs böra utgå från ladugårdsprodukterna.
Sådan är jordbrukets ställning. Taflan är nedslående,
emedan Sveriges välstånd ytterst hvilar på dess jordbruk.
Är nu detta icke blomstrande och förmår det ej alstra rikedom, så
frågar jag, hvarifrån välstånd och rikedom skola komma? Ej äro
de heller att vänta från jernproduktionen, ty exporten af jern har
föga ökat sig. Eti statsekonom, som Hr Fåhraeus icke gillar, ehuru
han säger sig icke läst den, men som åberopar en annan, skall jag
be att få citera. Hume säger: »ingenting anses för ett sakrare tecken
till en nations blomstrande tillstånd än en låg ränta, eller, med andra
ord, en billig hyra för begagnande af detta det vigtigaste af
alla samhällsredskap, som vi kalla penning. En låg penningeränta
utvisar nemi. tillvaron af denna känsla af trygghet, som alltid är
en fortskridande hyfsnings följeslagarinna; ty räntan är alltid mycket
högre i alla länder, i hvilka osäkerhet till egendom råder, och
faller oafbrutet i alla sådana, i hvilka menniskorna mer och iner
komma i tillfälle att förena sina bemödanden till befordrande af
allas väl, i hvilka folkmängd och välstånd tillväxa, i hvilka jorden
blir allt mer och mer bördig, i hvilka prisen på råalstren visa benägenhet
att stiga och prisen på slöjdalstren benägenhet att falla,
och i hvilka, följaktligen, förmågan att köpa de ädla metallerue
ökas med hvarje år.» Om i dessa ord ligger sanning, så frågar jag,
om välståndet hos oss har förbättrats. Om vi granska tiden efter
realisationen, då skydds-systemet i Sverige icke ännu lidit intrång
på onaturligt sätt af frihandeln, så fortgick all utveckling harmoniskt;
räntan tenderade så ouphörligt att falla och vi gingo framåt
i civilisation. Huru Sr det deremot nu pä de sednaste tiderna?
Jo, räntan är 14 å 20 % i närv:de stund. De säkraste papper
kunna icke belånas, och osäkerhet råder öfverallt. Hr Björnstjerna
talade i ett föreg:de plenum om den skuldsättning, hvaruti vi satt
oss på de sista tre åren. Om jag ser efter, huru det förhåller sig
med export och import under åren 1850 —1858, så visar sig att
värdet af den förra upgår till 203 mill. och af den senare till
244 mill. Det är dock svårt att i detta läll framdraga positiva
bevis; men det ligger likväl i känslan hos landets innevånare någonting,
som öfvertygar dem, ehuru de icke hafva det klart för sig,
att vi lefva i en kritisk tid. Man vågar icke entamera någon affär,
emedan förtroende saknas. Ar sådant välstånd? Visar det välstånd,
när både stat och individer öka sin utländska skuld, när
konsumtionen är större än produktionen, när real-säkerheter icke
kunna användas, när, oaktadt ständigt inköp af vexlar i silfver pä
kredit, banken blir allt fattigare på ädla metaller? —jag tror motsatsen.
Hr Gripenstedt har i ett föregide plenum sagt, att han
lefver och dör i den tron, att han har rätt i sin upfaitning af
Sveriges lysande ställning. Detta yttrande innebär en stor själs
högsinthet, och skänker en stark förtröstan åt dem, som tro på
honom, utan att sjelfva kunna göra sig reda för verkliga förhållandet.
Yttrandet ökar ock hans snilles glans med martyrens skimmer,
då man betänker det stora ansvar han bär inför konung och folk,
inför samtid och efterverld, då han åtagit sig att styra statsskeppet
iian 2 Juni fe in.
51
fram pä finansernas, af otaliga skär upfvllda liaf. Om jag säger,
att jag lefver och dör i den tron, att han far vilse, så kan detta
yttrande af mig icke förläna något skimmer, då jag icke bär ansvar
annat än inför mitt eget samvete, .lag begagnar också icke
den utmärkte talarens egna ord, för att på något sätt jemföra storhetens
af lians och ringheten af min individualitet; men jag gör
det, för att med hans jemlöra värman af min öfvertygelse. Ja, M.
Hrr! vi må lefva och vi må dö, men må vi, medan vi lefva, lagstifta
så att medborgares ekonomiska välstånd befordras, och, när
vi en gång gå ur tiden, vi i efterkommandes minne må njuta någon
tacksamhet derföre, att vi lort lagstiftningen in på en väg.
som leder till det gamla Svenska folkets välstånd, lycka, ära och
storhet!
Hr Brakel, Mauritz; Jag ber att få gifva tillkänna, det
jag icke varit i tillfälle att deltaga i R. o. Ad:ns debatter i tullfrågan,
och kommer ej heller att vidare vara det. Men vid detta
tillfälle kari jag icke underlåta, när så väldiga talare upstått emot
den fria handeln, att utbedja mig att få tor några ögonblick taga
R. o. Adrns tid anspråk.
När jag upkom hit, hade Hr Printzensköld ordet och yttrade
bland annat, att de enda länder, som icke hade tull på spanmål,
voro England och Sverige, men att alla andra länder, Schweitz,
Spanien, Portugal, Italien etc. hade tull å densamma och att dessa
länder dock voro gynnade med ett mera lyckligt klimat än vi.
Utom förhållandet med Schweitz, som ej har någon spanmålstull,
käuner jag ej till tullförhållandena i de öfriga af Hr Printzensköld
nämnda länder, och kan således ej bestämdt kontrollera sanningen
af hans upgift, men troligtvis är den icke tillförlitligare än hans
upgifter om Schweitz, som icke har spanmålstull, och om England,
som deremot har en sådan. T den Engelska nya tulltaxan ar tullen
för spanmål upförd till 1 sh. qvartera. Spanmålstull finnes således
i England, men denna tull är icke på något sätt en skyddstull,
utan man har blott åsatt densamma för att förskaffa Staten
en inkomst.
Hr Wolffelt har i sitt långa föredrag yttrat åtskilligt rörande
England och dess fordna välgörande spanmålstull. I afseende på
detta land och det af Hr Wolffelt omtalade välgörande inflytandet
af spanmfilstullen der. är jag i tillfälle att uplysa, huru dermed
förhåller sig. Under de sista åren af det stora kriget med Napoleon
stod spanmålen i England från 106 ända till 122 sh. pr qvarter;
men straxt efter krigets slut år 1815 föll den till 63 sh. Då
blefvo de Engelska landtbrukarne, aristokraterna, förskräckta och
säde: »vi måste stifta en lag, hvarigenom spanmålspriset hålles uppe.»
Då gjordes 1815 års lag, som bestämde, att införsel icke fick ske,
om spanmålen föll under 80 sh. qvartera. Följden häraf blef, att
alla möjliga slags kapitaler lockades, af utsigten om stor vinst, till
jordbruket. Alla ville odla jorden, konkurrensen om densamma
blef allt större och större och dess värde likaså. Det utlofvade
höga priset på spanmål, icke regleradt efter landets behof, gjorde
»2
O en 2 Juni e. m.
att allt sämre och sämre jord odlades,, att man gödde och brukade
ljunghedar och kärr.
Men hurudan blef till följe af denna lagstiftning Engelska
jordbrukets ställning. Först betalade det tillkonstlade högre räntor
till landtlorderna, jordegarne, så lånade det kapitalen till hög ränta
för att nedläggas på all slags jord. Följden af allt detta blef att
spanmålsproduktion updrefs till den höjd att spanmålen inom England
föll 1819 till 72 sh. per qvartern
1820 » 65 »
1 8 X? i »54 »
1$22 » 45 »
Och märken, Mina Hrr! att produktionen af denna spanmål, som
man var nödsakad att nu sälja till 45 sh. qvartera, stod jordbruket
ytterst högt till följe af jordvärdets konstlade stigande och den
oerhörda kostnaden för ytterst dålig jords brukande.
Allt slutades med en förfärlig jordbrukskris. Arrendatorerna
blefvo ruinerade och lorderna kunde ej få ut sina räntor. Man
förbannade hveteodlingen, man började lägga den plöjda jorden till
betesmarker, man nedref till och med hela byar och förjagade dess
innevånare för att substituera fårslägtet i ställe för menniskoslägte!.
Företagsandan fick en hel annan rigtning. Kapitalet flyktade i massa
fråu jordbruket till industrien. Man kastade det i Mexikos grufvor
och andra obetänkta företag, i hvilka det ofta för alltid gick
förloradt.
En reaktion följde naturligtvis. När kapitalerna blifvit dragna
från sädesodlingen, minskades spanmålsproduktion och denna steg
äter allt efter som brist på densamma mer och mer upstod,
1823 till 51 sh. per qvartera
1824 » 62 »
1 8 2 5 » 6 6 »
vid hvilket pris den bibehöll sig till 1831.
Priset hade således åter betydligt stigit; men var det till fördel
för Engelska jordbruket? Nej. Mina Hrr! Det nya höga priset
hade upkommit genom kapitalernas dragning från jordbruket
och genom den derigenom upkommande minskning i spanmålsproduktion
och behof af spanmål. Utländniugen gjorde sig till godo
det höga priset, ty under åren 1829, 1830 och 1831 importerades
till England spanmål för 350,000,000 francs, under det att under
åren 1821 och 1822, då spanmålen stod så lågt i pris, det
endast importerades 6 hektoliter. Sorn spanmålspriset under en längre
tid nu hållit sig kring 66 sh., bestämdes dessa 66 sh. till dess normal-pris,
d. v. s. till det pris, vid hvilket och derunder spanmål
icke skulle få importeras.
Samma fenomen, som jag nyss omtalat, inträffade ånyo. Kapitaler
började ånyo dragas till jordbruket under förhoppning att
66 sh. per qvartern skulle blifva ett beståndande pris, men
1832 föll spanmålen till 58 sh.
1833 » 52»
1834 » 46 »
1835 » 30 ...
Den 2 Juni e. m.
iVy jordbrukskris, nya bankrutter, nytt ruinerande, kapitalets förnyade
bortströmmande från jorden till industrien, öfverdrifna jernvägs-
och andra industri-spekulationer.
Spanmålen började åter att stiga
183li till 48 sh.
1837 » 55 »
1838 » 64 »
1839 » 70 ».
Importen af spanmål upgår under 1S3S—1839, när spånlinden
stod ända till 70 sh., till 4,500,000 qvarter, under det att
importen under 1835 och 1836 endast varit 95,000 qvarter.
Nu ingicks i Manchester en förening af 7 personer, sorn beslöto
att trots lagstiftning, parlament, bördens och rikedomens och
troslärans makt, trots aristokrati, presterskap och den allmänna
opinionen, tiphälva spanmålslagarna och det endast under de vapen,
som heta sanning och talang. Man vann mer och mer terräng,
mer och mer opinionen inom landet och, inom tio Ar efter föreningens
ingide, måste de onaturliga Engelska spanmålslagarna uphäfvas.
Hr Wolffelt har äfven mycket vackert och bevekande talat om
huru i Sverige den jordbrukande befolkningen förhåller sig till landets
öfriga innevånare och det såsom 9 till 1. Och deraf vill han förmodligen
draga den slutsats att det iir billigt att genom spaumålstullens
tillhjelp de 9 få plundra den ena.
Till börja med måste jag utbedja mig att något litet få korrigera
hans upgift om förhållandet, 9 till 1. De, hvilka en förhöjd
tull på spanmål kommer till godo, måtte väl icke vara andra,
än de sorn ega jord och de, till hvilka jord är såsom lön anslagen,
ty arbetaren, den som grafver, plöjer och sår för jordegarens räkning,
han kan väl icke lika litet som rikets öfriga innebyggare hafva
någon fördel deraf. Då visar sig förhållandet så, att de, som ega
jord i Sverige utgöra ungefär 200,000, och de, som äro boställshafvare
emellan 4 och 5,000, således omkring 205,000. De som
icke ega jord, äro till antalet 3,300,00u och således blir förhållandet
emellan dem sorn hafva fördel af en spanraalslag och dem som icke
hafva det, icke som 9 till 1, utan som .2 till 33. Det är i
de förras, fåtalets och den förmögnaste delens intresse, som Hr
Wolffelt vill genom en spanmälstull roffa från rikets öfriga innevånare,
från flertalet, som äro oberaedlade och fattiga, en del af
hvad de genom flit, omtanka och arbete kunna förtjena. Hr Wolffelt
har äfven talat om klädesfabrikationen i Sverige och jemfört
den med samma fabrikation i Tyskland, hvarjemte han fästat upmärksamheten
på huru, till följe af åtskilliga förhållanden, klädestillverkningen
är billigare i Tyskland och att derföre en klädestull
bör finnas, som bidrager att utestänga Tyskt kläde och hålla det
Svenska i högt pris, hvilket höga pris var nödvändigt i och för att
kapitalen med fördel skulle kunna nedläggas på klädestillverkning.
Det är möjligt. Mina Hrr! att man kan göra kläde for bättre
pris i Tyskland än i Sverige, men är det derföre skäl för Sverige
att säga: »Ehuru vi kunna få kläde utifrån för vida bättre pris,
vilja vi dock icke begagna oss deraf, utan köpa det inhemska klädet
Den 2 Joni e. m.
till vida högre pris oell derigenom endera locka kapitalen till en
industri, som icke af sig sjelf bär sig, eller ock på vår egen bekostnad
oskäligt rikta några kapitalister, sorn lyckats att lura oss.»
Jag kan icke förstå, att man genom en lag, det må vara hvilken
som helst, kan göra ett land rikare, utan det måste vara kraften,
arbetet, ihärdigheten, o tu tankan, förståndet, välberäknad företagsamhet,
som gör det. Jag tror att den person, som sjelf vill nedlägga
kapital och arbete på något företag, också förstår att sjelf
bäst bedöma, om det lönar sig eller icke. Hr Wolffelt lia jemväl
talat om tredäckare och en amiral, som styrer utan kompass. Jag
vet icke, Mine Hrr! hvilken han egentligen menat härmed; jag
har någon gång här på detta rum sökt efter bästa förstånd och
öfvertygelse betrygga Sveriges sjöförsvar, och är det således kan
ske
mig som Hr Wolffelt åsyftar. Om så är, skall jag gerna medgifva,
att, ehuru Hr Wolffelt ej skulle lyckas att lura kompassen
från mig, jag dock skulle vara en dålig amiral. Jag har aldrig
gjort anspråk på att vara amiral, men jag gör anspråk på att vara
så mycket aristokrat, att jag aldrig skulle gifva någon skäl ait utbrista:
Hr Brakel säljer smör, ost, spanmål m. m. och bestämmer
sjelf i den lagstiftande församlingen för höga priser derå, samt tvingar
sedan hela det öfriga Sverige att betala dessa nödvändighetsvaror
mera, än de äro värda. Vidare har Ilr Wolffelt utbredt sig
vidlyftigt öfver skyddssystemet och den lycka, som samhällena deraf
i allmänhet njuta, hvarvid han sökt vederlägga Hr Gripenstedts
anförande i förmiddagens plenum. Jag hyser i detta fall fullkomligt
samma öfvertygelse, som Hr Gripenstedt. Skydds-systemet är
helt och hållet grundadt på egennyttan, på individens fördel, —
frihandels-svstemet deremot på mensklighetens fördel; ty enligt detsamma
har hvar och en rätt att få förtjensten af sitt eget arbete.
Skydds-systemet vill, till producentens bästa, brist; frihaudels-systemet,
till konsumentens bästa, öfverflöd. Konsumentens fördel är mensklighetens
fördel och detta i allt. En läkare t. ex. är producent
af hälsa. Hans fördel är att menniskorna skola vara sjuka och att
så få läkare som möjligt finnas. Men denna läkarens, producentens
fördel, är icke mensklighetens. Den konsumerar läkarens arbete
och vill och bör ega det för så godt pris som möjligt. En soldat
är producent af ett lands försvar, hans fördel är att så ofta
som möjligt hafva krig, men icke är det mensklighetens, som viii
konsumera resultatet af soldatens arbete eller freden. Så i allt
annat. Spanmålsproducenten vill ha höga priser på spanmål, konsumenten,
menskligheten, låga. Brukspatronen, jernproducenten,
höga pris å jern, menskligheten, konsumenten, låga.
Jag har hört berättas, att en talare på f. m. har varit nog djerf
att påstå, det den berömde Eranske national ekonomen Bastiat allenast
är en simpel frasmakare. Jag anser hans förmenade fraser
vara obestridliga sanningar, och hvad Hr Ehrenhoff, sorn gjorde
detta påstående, anser vara sanningar, tror och vet jag vara blott
fraser. Jag utbeder mig att få för Eder, Mina Hrr! förtälja om
ett litet stycke af Bastiat, som han kallar »Lhndiscret.» J k unnen
deraf döma, hurudana denna författares fraser äro och om icke
I) eii 2 Juni «. m.
Hr Ehrenhoff skulle vinna på bytet, om lian ville låta sina egna
sanningar få leka låna eld med Bastiats fraser. »L’ind*scret», deu
ogranlaga pratmakaren, yttrar sig ungefärligen som följer: »Efter
att hafva mycket studerat, djupt begrundat, ordnat talrika iakttagelser,
följt vecka för vecka de vexlande prisen i min hembygd,
flitigt brefvexlat med hundrade handlande, har jag kommit till den
bestämda öfvertygelsen att följande sats är sann:
»När det är brist på en vara, höjer sig dess pris.» Från denna
sats har jag trott mig kunna utan all för stor djerfhet draga denna
slutföljd.
»Priset höjer sig på en vara, när och emedan det är brist på
denna vara.»
Stark genom denna uptäckt instälde jag mig hos en rik egendomsherre
och frågade honom:
»Ville ni vara af godheten och säga mig hvarföre ni så mycket
fäster er vid det beslut, som deputerade kammaren af år 1822
fattat angående spanmåls-införseln?»
»Saken är, tyckes mig, tydlig nog; derföre att jag får förmånligare
sälja min spanmål.»
»Tror ni då att från 1822 till 1847 spanmåispriset har varit
i Frankrike i allmänhet högre till följe af denna lag, än det hade
varit utan densamma?»
»Ja visst; annars skulle jag ej bry mig om att söka bibehålla
densamma.»
»Om priset på spanmål har varit högre, så måste det hafva funnits,
till följe af denna lag, mindre spanmål i Frankrike än det.
skulle hafva funnits, om denna lag ej blifvit stiftad; ty om den
icke hade inverkat på qvantiteten af spanmål, hade den ej inverkat
på priset deraf.»
»Det förstås af sig sjelft.»
Nu tog jag upp min annotationsbok och antecknade:
Enligt egendomsherrarnes medgifvande, har det under de 25
år, som spanmåls-lagen gällt, funnits mindre med spanmål i Frankrike,
än det skulle hafva funnits utan denna lag.
Derefter gick jag till en oxhandlare.
»Min Herre, var af den godheten och säg mig af hvad orsak
ni så mycket håller på tullen på främmande oxars införande i vårt
land?»
»Derföre att jag får mer för mina oxar.»
»Om ni får mer för edra oxar till följe af 1822 års tull, är
det ett säkert tecken att det funnits ett mindre antal oxar att
sälja, slagta och lefva af under de 25 år, som tullen varit?»
»En superb fråga? Vi hafva ju just derföre voterat tullen.»
Jag upskref nu i min annotationsbok dessa ord:
»Enligt oxhandlarens medgifvande har det, till följe af tullen
på oxar, funnits färre sådana i Frankrike, än det hade funnits, om
tullen på dem ej blifvit satt.»
Derefter gick jag till en jernbrukspatron:
»Var så artig och säg mig hvarföre ni så ifrigt försvarat den
skyddstull på jern, som deputerade kammaren voterat.»
Den 2 Jani e. m.
»Derföre att, tack vare denna tull, jag säljer mitt jern till
högre pris.»
»Men då måste ju det på marknaden ej hafva varit, till följe
af tullen, så mycket jern som annars, eljest kunde ej priset hafva
hållit sig uppe?»
»Det är klart, ty det är just tullens förtjenst att hafva utestängt
det främmande jernet.»
Jag skref i min bok:
»Enligt brukspatrons medgifvande har under de 25 år, som
förflutit sedan tullen stiftades, funnits mindre jern att tillgå i Frankrike.
»
Derefter gick jag till en klädeshandlare:
»Skulle ni vilja gifva mig en liten uplysning. Hvarföre har
deputerade kammaren af år 1822 förbjudit klädes-införsel?»
»Ahl Det är derföre att jag skall vinna mer på mitt kläde.»
»Jag förmodade det. Men är ni säker på att ni lyckats och
att priset på kläde sedan 1822 varit högre?»
»Derpå kan man ej tvifla. Utan detta förbud hade Frankrike
varit öfversvämmat af kläde och priset derpå hade varit lågt
och det hade varit en förfärlig olycka.»
»Jag bryr mig icke om, om det hade varit en olycka. Ni
erkänner att följden af förbudet har varit den att det funnits mindre
kläde i Frankrike än annars?»
»Detta har icke allenast varit följden af förbudet, utan sjelfva
ändamålet med detsamma.»
Bra, sade jag, och skref i min bok:
»Enligt klädesfabrikantens medgifvande har det sedan 25 år
och till följe af 1822 års förbud funnits mindre kläde att tillgå
i Frankrike.»
Det skulle vara alltför långt och enformigt att redogöra för
min vandring; alltnog jag gick till en ullhandlare, en sockerbrukspatron,
en ljusstöpare, en maskin- och instrumentmakare, en stenkolsgrufegare,
en krukmakare m. fl.
Öfverallt fick jag samma svar och fick göra enahanda anteckningar.
När jag kom hem, ordnade jag dessa och lät publicera:
»Sedan 25 år tillbaka och till följe af den tull-lag, som 1822
stiftades i Frankrike, har det der funnits mindre tillgång
På spanmål,
» kött,
» ull,
» stenkol,
» lyse,
» jern,
» stål,
» maskiner,
» åkerbruksredskap,
» kläde,
» lärft,
» tråd,
Den 2 Juni e. m.
ft7
pS salt,
» socker,
» bomullsväfnader,
» smör,
» ost,
det har funnits mindre tillgång på allt, som tjenar till att föda,
kläda, herbergera, värma, uplysa, förnöja och styrka meuuiskan».
Vid himmelens allsmäktige Gud! utropade jag, när förhållandet
varit sådant, så -har också Frankrike varit mindre rikt.
Och på ära och samvete, inför Gud och menniskor, vid min
faders och moders minne, vid mitt eviga väl, vid allt som jag har
kärt och dyrbart och heligt i denna och i en annan verld, har jag
trott att min slutsats varit sann.»
Mina Hrr! på ära och samvete är ock jag öfvertygad att mensklighetens,
samhällenas välgång befordras derigenom att man borttager
alla de författningar, som åsyfta att fördyra menniskans existens,
som minska hennes förmåga att tillgodogöra allt, som länder
till hennes fysiska välstånd, ty det är det som lemnar henne tid,
ledighet och sinneslugn till själens odlande, på hvilket dock ytterst
hvilar hennes moraliska utveckling.
Hr Printzensköld: Det är en egen företeelse hos frihan
dels-systemets
försvarare, att de, till stöd för sina påståenden, alltid
åberopa idel theorier, utländska författare och de läror dessa i
sina afhandlingar framställt, men att de deremot i praktiskt hänseende
alltid blifva skyldiga bevisningen. Ty jag anser denna bevisning
ingalunda vara åstadkommen derigenom, att man åberopar,
hvad vårt land särskildt beträffar, att någon synbar skadlig verkan
ännu icke visat sig af deras grundsatsers införande, enär de icke
äro af den ålder, att följderna kunna tillräckligt hafva uppenbarat
sig. När dessa Herrars motståndare åberopa Frankrike såsom exempel
på skydds-systemets gagn, då komma de fram med Michel
Chévaliers satser och läror samt huru man föreslagit Frankrike att
frånträda det derstädes hittdls oafbrutet följda systemet. Men när
frågan är att försvara saken med upvisandet af praktiska resultater,
då glömmer man att uplysa derom, att när t. ex. nuvrde Kejsaren
ville införa ett friare tullsystem i Frankrike, för hvilket Gr.
Walewsky var en ifrig kämpe, så afstyrktes det af InrikesMinistern
Fould. När frågan sedermera öfverlemnades till StatsRådet, mötte
den der ett så enhälligt motstånd, att kejsaren fann för godt att
låta hela saken förfalla. Utan att frånkänna våra StatsRåd deras
höga värde, vågar jag dock tro att Frankrikes StatsRåd icke äro
personer, till den grad okunniga och enfaldiga, att de skulle motsätta
sig införandet af ett system, som strider mot det nuv:de, om
de icke efter den noggrannaste pröfning funnit detta sednare vara
gagneligast för landet. När raan ålleropar Robert Peel, såsom den
der till största delen afskafifat spanmålstullarna i England, så ihogkommer
man icke, att den store mannen icke handlade som man
gjort i vårt land, nemi. med ett penndrag borttog tullen, utan
afs:de på det lidande, som derigenom tillskyndades landtmannen,
Den 2 Juni e. ra.
hvilken ej fick rådrum att bereda sig på förändringen. Han förklarade
nemi., då han lyckats genomdrifva reformen, uttryckligen
att den först, efter ett visst antal år, jag tror 10, skulle i sin helhet
träda i verkställighet, samt att spanmålstulleu skulle årligen
med något visst belopp förminskas. Visserligen har jag hört Hr
Fåhraeus räkna Sveriges lagstiftare till förtjenst, att de gått
tillväga på samma sätt; men när jag ser pä tabellen rör:de spanmålstullen,
så finner jag att den. som var gällande 1842, fortfor
till 1849, hvarefter den tull, som bestämdes 1848, bibehölls till
1858. då den på en gång borttogs och sädesimporten gjordes alldeles
fri. Hade man då följt den store Engelske statsmannens
exempel och föreslagit en årlig minskning i tulltariffen, så hade
dess försvinnande blifvit nästan omärkligt; men nu har man deremot
gått hals öfver hufvud till väga, hvilket Robert Peel aktade
sig att göra. Vi veta i allmänhet, Mine Hrr, att det icke finnes
något farligare i det praktiska lifvet, än att hålla sig till blotta
theorier. Kejsar Joseph i Österrike, en man med ett högst uplyst
förstånd och som hade förmåga att inse hvad som var nyttigt samt
måhända i detta afs:de gick ett helt sekel före sin tid, han var
nog oklok att, derföre att han ansåg sina åsigter vara de rätta,
söka i allt göra dera gällande. Men det dröjde dock icke länge
innan han måste återtaga sina nya lagar, ehuru de voro i theorien
riktiga. Till theorier räknar jag den, som Hr Fåhraeus anfört,
nemi. att det vore högst orättvist att högt beskatta de vigtigaste
förnödenheterna för lifvet. Denna sats i och för sig låter ganska
vacker, men i verkligheten tål den så många modifikationer, att af
sjelfva satsen, såsom sådan, ingenting blir öfrigt. Jag var år 1844
ledamot i Bevilln.Utsk:t, och då på den tiden frågan om spanmålstullarne
förekom, ansåg Utsk:t sig böra höra åtskilliga sak-kunniga
män, ibland andra nuv:de Sekretm i K. LandtbruksAkademien,
Hr Nathorst, emedan han rest vidt omkring och mycket vistats
utrikes. Man ansåg att de uplysningar, som dessa personer hade
att meddela, borde vara verkande på Utsk:ts beslut. Då Hr Nathorst
tillfrågades ronde spanmålstullarne. yttrade han, att det alldeles
icke bevisar någou olycka för ett land, att lifsförnödenheterna
stå högt i pris, och såsom exempel derpå åberopade han det förhållande,
att i Bessarabien och andra delar af Ryska riket stod
spanmålen mycket lågt, hvaremot i Belgien den gällde högre, än
i något annat land. Och ändå var fattigdomen hos folket ytterlig
i Bessarabien, under det att i Belgien välmåga rådde öfver allt.
Således håller Hr Fåhraei yttrande om vigten af låga pris på lifsförnödenheterna
alldeles icke stånd. Det måste ju också vara helt
naturligt, att om den, som producerar dylika artiklar, får dem någorlunda
väl betalda, så beredes honom tillfälle att anlita andras
arbetskraft, och således har den arbetande klassen en fördel, som
den eljest kommer att sakna. Dessutom är det en af erfarenheten
styrkt sanning, att i samma mån lifsförnödenheterna falla, stiga
arbetslönerna, så att det blir stor svårighet att erhålla arbetare för
en måttlig dagspenning. Detta åter har till följd att arbetaren,
då han på 2 eller 3 dagar förtjena!- så mycket att han deraf kan
Den 2 J n n i e. m.
59
lefva hela den öfriga delen af veckan, under dessa sednare dagar
gör ingenting, hvadan jordbrukaren icke kan rakna på att få sina
sysslor uträttade. Hr Fåhraeus har vidare sagt. att röster alltid
låta höra sig emot restriktiva lagstiftningsåtgärder, hvad lifsförnödenheter
beträffar. Jag frågar, om icke i alla lagstiftningsåtgärder
röster höja sig dels för och dels emot desamma, och derlöre att
restriktioner af somliga anses skadliga, så må det väl förlåtas, om
andra tänka tvertom. — Hr Fåhraeus har vidare, som ett bevis på
den stora nyttan af borttagandet af tull på spanmål, åberopat, huruledes
i Skåne en ordnad och utvidgad exporthandel vore i gång.
Detta faktum vill han således härleda derifrån, att import-tullen
blifvit uphäfd? Jag får dock bekänna, att det för mig hittills varit
fullkomligen obekant, likasom att jag är alldeles för enfaldig för
att någonsin lära mig begripa, att import-tull på en vara utgör
något hinder för exporten af densamma. Jag tillåter mig i detta
afs:de fråga Hr Fåhraeus, om den 1857 gällande import-tullen på
spanmålen föranledde den stora exporten deraf, eller om icke denna
export hade varit lika stor. äfven om ingen import-tull någonsin
funnits? Kan Hr Fåhraeus ej nöjaktigt besvara denna fråga, utan
måste medgifva, det exporten gått lika raskt, vare sig att importtull
funnits eller ej, då får jag förklara, att det skäl för importtullens
borttagande, som Hr Fåhraeus veiat hemta från den stadga,
som för nftrv:de råder i exporten af spanmål från åtskilliga provinser,
alldeles icke eger någon giltighet.
Hr Brakel har haft åtskilligt att yttra till vederläggning af
hvad dels jag, dels Hr Wolffelt anfört. Han har bland annat sagt,
att det är jordegaren, som har fördelen af tullen på spanmål. Men
derigenom berndes han ju tillfälle att dela med sig åt arbetaren,
hvilken han då begagnar i sin tjenst. Hr Brakel har vidare sagt,
att man icke kan genom tull-lagstiftningen göra ett land rikare
elier lyckligare. Jag frågar dä Hr Brakel, om icke den lagstiftning
är lyckliggörande, som bereder jordbrukaren tillfälle att utvidga
sin näring, och om icke detta utgör ett medel till rikedom
så väl för honom sjelf som för hela landet. Hr Brakel har ytterligare
sagt, att skydds-systemct härleder sig från det enskilda intresset.
Det förefaller mig högst besynnerligt, att en man, utrustad
med så mycket skarpsinne som Hr Brakel, kan framkomma
med ett sådant påstående. Ar icke hela samhället en sammansättning
af enskilda intressen? Hvad förer It. St:r tillsammans, om
icke de enskilda intressen, som skola bevakas och tillika verka till
samma mål. Det är dessa enskilda intressen, som skola sammanjemkas
och endast derigenom kan det stora allmänna intresset slutligen
på ett ändamålsenligt sätt befrämjas. Lagar stiftas för att
förena det ena intresset med det andra, och så vill jag gå tillväga
i tull-lagstiftningen, i st. f. att utgå från utopiska idéer, som ovilkorligen
skola leda till följder, hvilka äro allt annat än båtande
för fosterlandet.
Gr, af Ugglas: Åtskilliga röster hafva vid denna riksdag
60
n 2 Juni e. m.
förnummits, framhållande behofvet af skydd för jordbruket och des
alster. Låtom oss undersöka befogenheten af dessa anspråk.
Att jordbruket, synnerligen uti ett land med dg förhållanden
som Sverige, hvarest det stora flertalet af innevånare åt denna näring
egna sig och som till följd af geografiskt läge under flera
månader af året ifrån andra länder är afskiljdt, företrädesvis krafvel-
att upmärksammas och omhuldas, är ostridigt. A andra sidan
torde ingen vilja förneka den icke allenast sunda, utan äfven, såsom
Hr Fåhraeus så riktigt anmärkt, sannt kristliga grundsats, att
Staten icke utan nödtvång bör genom någon sin åtgärd fördyra
lifvets första förnödenheter. Frågan blifver då den: finnes här
detta nödtvång? Kan jordbruket ej utan skyddstull för dess alster
bestå och förkofra sig?
Det första svaret på denna fråga torde kunna sökas uti det
pris å dem, sorn f. n. erhålles. Har, sedan skyddstull på spanmål
borttogs, priset på denna vara fallit? Ja, svarar man, med minnet
ännu lifligt fyldt af de näst föreg:de årens höga pris. Detta är
sannt. I förhållande till hvad under dessa år betalades, är priset
lågt, allt för lågt, synnerligen för de spekulanter, hvilka, under blind
förtröstan på stadga uti de samma år oerhördt upjaaade priser,
upgjorde egendomshandel. Men vänder man blicken ifrån denna
af tillfälliga orsaker föranledda prisstegring och efterforskar huru
medelprisen å spanmål för 15, 20 å 30 år sedan gestaltade sig,
utfäller omdömet helt olika, och det framstår obestridligen att de
pris, som nu erhållas, äro vida fördelaktigare än de som då kunde
betingas. Men, säger man, dyrare arbetslöner och de till jordbrukets
förbättrande nedlagda större kapitaler hafva, stegrande produktionskostnaden,
gjort omöjligt för jordbrukaren att till samma pris
som förr kunna sälja spanmålen. Det är svårt att härom tvista.
Erfarenheter hafva kunnat utfalla olika, och dessutom torde för
mången jordbrukare nyligen nedlagda kostnader ej ännu hunnit
bära full ränta. Påtagligt är dock, att om denna ränta ej utfaller,
om jorden ej uti ökad bördighet och alstrad varas större godhet
minst återgäldar ej allenast denna utan äfven någorlunda hastig
amortering af det nedlagda kapitalet, har samma kapital oklokt
blifvit användt,. Mycket synes äfven bevisa att hvarje farhåga i
detta fall är oriktig, och att de stora ansträngningar, jordbruket på
sednare år gjort, skola åt jordbrukaren skänka en vinst, icke allenast
upvägande dessa, utan derutöfver fullt betäckande det dyrare
arbetsförlag, han ostridigt f. n. ser sig underkastad. Att så redau
skett och sker, bevisas bäst af det pris, till hvilket äfven under
nuv-.de tryckta penningeförhållanden ett tunnlands jord upskattas,
jemfördt med det, som för 10 ä 20 år sedan för dylikt tunnland
betalades.
Tydligast framstår tomheten af de farhågor, att det Svenska
jordbruket icke utan skydd skulle kunna bestå, då man betraktar
den betydliga export af spanmål. som ifrån Sverige eger rum. Kan
den Svenska sädesproducenten på utländsk marknad, med en vara
belastad med de dryga kostnader transport m. m. medföra, uthärda
täflan, skulle han då icke inom landet uti sådan kunna bestå, då
Den 2 Juni e. m.
«1
lians vara är fritagen ifrån samma kostnader, hvilka endast träffa
den utländska producentens. För att jäfva detta bevis, liar man
sökt bestrida vigten af Sveriges export, förebärande att sådan endast
eger rum af de mindre dyrbara sädesslagen, under det att import
af de ädlare sker. Försöket har dock icke utfallit särdeles
lyckligt. Visserligen är exporten af bafra betydligt öfvervägande
den, som af andra sädesslag eger rum; trien då en reservant, i strid
emot den öfversigt af export och import, som Bevilln.TJtskit upgjort,
och hvilken utvisar en öfvervigt af export för alla sädesslag, framlagt
en annan beräkning, hvilken för hvete lemnar ett särdeles nedsatt
och för råg ett alldeles motsatt, resultat, tarfvar denna beräkning
en belysning. Orsaken till skiljaktigheter emellan de båda
ligger nemi. deruti, att då Utskits upgifter omfatta åren 1854 —
185!), har reservanten till dessa lågt ytterligare åren 1849—1853.
Granskar man nu särskildt förhållandet under hvardera af dessa
tidsperioder, så framstår detta som följer.
Åren 1849 — 1853.
Import öfverskjutande export . . Hvete kub.-fot 295,801.
» » » Båg » 4,730.825.
I medeltal pr år Hvete » 59,170 */5 .
»  Eåg » 946,105.
Åren 1854—1859,
Export öfverskjutande import . . Hvete kub.-fot 672,502.
» » » . . Eåg » 3,972,799.
I medeltal pr år Hvete » 1 12,000 l/3.
»  Eåg » 662,133.
Då man jemför dessa båda perioder, visar sig för elen sednare,
i förhållande till den förra, en högst betydlig tillväxt af export mot
import, äfven af de båda omtvistade ädlare sädesslagen. Det må
vara att. hvardera af dem innefattar en för kort tidrymd, för att
kunna för omdömet lägga säker grund. Något, och ej så litet,
bevisar dock jemförelse!!; och då man dertill lägger den rastlösa
ifver, hvarmed odling och förbättring af vår jord fortgår, beiiöfver
man ej vara siare för att förespå, att Sverige, redan nu ett i stort
sädesexporteraude land, innan kort skall se denna export så tillväxa,
att den mäktigt, kanhända främst på vår handelsvåg skall
väga.
Jag har nu sökt ådagalägga att hvarken behof eller billighet
tala lör de auspråk, jordbruket framställt, att genom å säd satt
tull skyddas emot import. Härtill må anmärkas, att de hvilka
förmena att dymedelst en prisförhöjning skulle komma den inhemska
sädesproducenten till godo, hängifva sig åt en synnerlig villfarelse.
Det gifves nemi. några satser uti statsekonomi, hvilkas
sanning är axiomatisk. En af dessa är, att pris å vara betingas
genom förhållandet emellan efterfrågan och tillgång. En annan,
att efterfrågan till viss grad af priset är beroende. Då nu uti värt
land, under vanliga förhållanden, tillgången vida öfverstiger efterfrågan.
huru kan man då föreställa sig att skyddstullen skulle på
priset kunna utöfva någon verkan. Jag åtminstone kan icke fatta
att uti denna tullsats skulle kunna ligga någon trollformel, hvilken
62
I)6n 2 Juni e. öi.
vore mäktig att, framkalla orsaken till all prisstegring, nemi. okad
efterfrågan. Den producent, hvilken, föremenande sådant, skulle
förhöja sitt pris. tomine snart att erfara, att han, under ofvan anförda
förhållande mellan tillgång och efterfrågan, icke för konsumenten
förmådde stifta lag. Endast då, genom tillfälliga orsaker,
under något tidsögonbliek och på någon ort brist upstår, blefve
producenten den som egde makten i sin hand. Och i förbigående
sagdt, till sådana ögonblick och sädann orter kommer, med undantag
af det behof af ritorr spanmål till utsäde eller magasinering,
som kan förefinnas, den utländska importen att inskränka sig, då
denna icke kan förutsättas företrädesvis söka en redan öfver tv 11(1
marknad. I dessa fall åter verkar den välgörande, och föga riktigt
af Staten vore, att, då brist trycker, prisgifva denna åt speku»
lation. Det samma kan sägas om det enda fall, uti hvilket en
tullsats skulle kunna utöfva någon varaktigare inverkan, det nemi.:
om producenten, lockad af höga priser å utländsk marknad, skulle
dit utöfver vanlig export utföra en del af hvad som utgör landets
vanliga konsumtion. Vore det i så fäll billigt, om Staten, lemnande
åt producenten sin frihet och den derutaf skördade vinst, skulle
genom en mot importen riktad tullsats ytterligare förtunga konsumenten,
på hvars bekostnad producenten inhändigat nyssnämnda
vinst. _
Annu en sida af frågan förtjenar att allvarligen betraktas.
Autagom för ett ögonblick att, såsom skydds-systemets anhängare
påstå, en å säd satt tull skulle hos oss höja dess pris. Hvad
blefve härutaf följden? Månne ökad allmän välmåga? Ser man till
hvad välmåga är och skarpt begränsar detta begrepp, skail man
lätt finna, att välmågan är beroende utaf det qvantum behof, materiella
eller intellektuella, som genom ett visst qvantum arbete
kau fyllas; kommande denna välmåga att stiga eller falla allt efter
som flera eller färre behof genom samma arbete kunna tillfredsställas.
Sålunda upfattad, höjes väl dä, jag förnyar min fråga, genom
nyssnämnda prisförhöjning den allmänna välmågan? Utan tvifvel
svara skydds systemets förfäktare. Genom den högre betalning, sädesproducenten
för sin vara erhåller, bl i f ver han mäktig af en ökad
mångartad konsumtion, hvilken åter kommer mångfaldiga producenter
till godo. Det ligger dock ett misstag, ett förbiseende uti
detta påstående. Väl är saunt att sädesproducentens välmåga stiger,
att han för samma qvantum säd, alstrad med samma arbete,
uti utbyte erhåller mera produkter, eller dessas värde, än han förut
förbrukade. Men sträcker man undersökningen längre, skall man
finna, att precist uti samma proportion som jordbrukarens välmåga
sålunda höjes, sänkes välmågan hos alla konsumenter af hans vara.
Det ökade qvantum af sina produkter, som desse för samma qvantum
säd få utgifva, måste nemi. tagas ifrån hvad som till öfriga
behöfliga utbyten förr var afsedt, hvadan följer att åtskilliga deras
behof lemnäs otillfredsställda. Den välmåga, spanmålsproducenteu
genom prisstegringen skördar, blifver således ingen ökad, ingen ny,
utan endast en öfverflyttad välmåga. Men, säger man, dessa förhållanden
jemna sig snart. Då högre pris lör säden måste ering
-
i)en 2 Juni e. tn.
G3
gas, få konsumenterna derutaf, genom stegradt pris å egna produkter,
derför göra sig skadeslösa. Om så allmänt kunde ske, hvar
toge då vinsten vägen? Jordbrukaren fick med den ena handen
återgälda hvad han med den andra inhändigat, och hela frukten
af den prisstegring, tullen skulle åstadkomma, blefve endast den, att
en ökad afgift till Staten af alla komme att utgå. Men lätt är
att inse att icke allmänt så kan tillgå. Det beror nemi. pä produktens
större eller mindre egenskap af förnödenhetsvara, af den
stadgade efterfrågan af den, som behof eller sed betingar, huruvida
producenten derutaf kan å varan bestämma det pris, som skall ut-*
göra hans skadestånd. Kan lian det ej, upstår för honom alltid
ett. lidande, större eller mindre, men i båda fallen oförskyldt och
orättvist, ett lidande, hvilket kan stegras ända derhän, att han finner
sig föranlåten att uphöra med ett arbete, hvars produkt icke
ersätter honom det på detsamma nedlagda arbetsförlag.
Mine Hrr, det finnes endast en väg till höjande af den allmänna
välmågan, den nemi. att genom samma arbete åstadkomma
högre produkt. Der så genom ett klokare ordnadt eller ett förbättrad
t arbetssätt sker, der beredes åt det allmänna en ny tillgäng
till nya utbyten beqvämlig. Jag sade åt det allmänna. Ty
orri än den skickliga producenten, som sålunda fraindrifvit sin röröl
se, uti första hand derutaf skördar vinsten, utströmmar denna
dock snart uti hela samhällskroppen. Det lägre pris, tili hvilket
han genom lägre arbetskostnad kan utlemna sin vara, blifver allas
vinst, och här och hvar, och snart öfverallt framstå genom det
sänkta priset otaliga små sparpenningar, hvilka antingen tillåta nya
utbyten, eller kunna användas såsom förlag till skapande af ökad
framtida rikedom.
Gr. Hamilton, Henning: Hr Printzensköld har, med
mycken artighet i öfrigt mot dem, som f. n. utgöra Konungens
rådgifvare, velat göra en jemförelse mellan dem och Franska Kejsarens
statsråd. Dessa må såsom statsmän och älven i många andia
afsulen vara öfverlägsnaj men jag tror dock icke, att exemplet
var lyckligt, valdt. Det iir en sanning, att Kejsar Napoleon en
gång var betänkt på att göra en förändring i Frankrikes tull-lagstiftning,
och att han dervid gal efter till följd af statsrådets motstånd:
hvilket stödde sig mindre derpå, att man ansåg en friare
t.ull-lagstiltning i allmänhet vara för Frankrike skadlig, ari snarare
på medvetandet, att en sådan lagstiftning, då införd i landet, skulle
emot Kejsaren och hans regering framkalla en storm, som man
möjligen fruktade. Att denna sednare förklaring var den riktiga,
visas deraf, att Napoleon nu börjat genomföra denna förändring,
och det just med tillstyrkande af statsrådet, som första gången
motsatte sig densamma. Det vill således synas som skulle detta
bevisa, att man i Sverige varit litet tidigare, hvilket jag icke kan
räkna mig till förtjenst, emedan jag då hvarken var statsråd eller
representant vid det tillfälle, då den friare tull-lagstiftningen i
Sverige i synnerhet genomfördes. Då jag vid 1840 års riksdag
hade äran att af R. o. Ad:s Hrr Elektorer insättas till Ordf:de i
0 e n 2 Juni e. ib
Bevilln.Utskit. var jag bland de få inom Utsk:t, som önskade gå
något långsammare tillväga, än de andra. En ibland mina mot*
ståndare var nuv:de Chefen för FinansDepartit. som både inom
Utsk:t och i Ståndet med framgång förfäktade den friare lagstiftningen.
Samma förhållande egde rum 2 år sednare. Jag röstade
visserligen då lör någon nedsättning i tullarna; men jag trodde att
förändringen gick något för hastigt. Jag var således då i minoriteten
inom Otskrt och understundom äfven i Ståndet, der då fanns
en väldig kämpe, som ansåg äfven mig gå för långt. Emellertid
är nu ställningen ganska betydligt förändrad. De förändringar, jag
då ansåg vara alltför stora, hafva blifvit genomförda, och jag erkänner,
att jag deraf icke sett något men för landet. Bland annat
har tollen på spanmål blifvit helt och hållet borttagen, och det
är nu blott fråga om den skall åsättas, om icke tull, åtminstone
blott någon afgift. Man har, såsom ett bevis på faran af att borttaga
spanmålstullen, anfört den olägenhet vi år 1857 hade deraf,
att eri mängd Ryskt rågmjöl infördes hit och nedtryckte våra priser.
Jag är dock öfvertygad om att en tull af 6 öre pr Lisp. icke
hade motverkat det onda; ty man införskref det Ryska mjölet för
att tillverka bränvin, hvilket man ansåg sig kunna sälja ined fördel,
och det är klart att den nämnde tullen icke skulle haft rin
gaste
inflytande på denna vinst. En annan omständighet, som också
bevisar, att tullen icke är för jordbrukaren af någon större vigt,
är att rågpriset ofta varierar i hög grad, så att man på hösten
fått sälja för 12 rdr tunnan, oaktadt den nu gäller 14 till 16
rdr. Skillnaden i priser, som landtbrukaren till följd af tillfälliga
omständigheter måste underkasta sig, synes således vara så stor, att
den föreslagna tullen icke kan inverka på sjelfva näringen. Jag
tror också att Sveriges jordbruk icke behöfver det ifrågasatta skyddet,
utan att det är stadt i en sådan utveckling, att det gerna kan
undvara detsamma. Man har velat upgifva, att den stora tillökningen
i spanmålsexporten icke existerat, utan att hvad som utförts
förut brändes upp i bränvinspannan. Jag tror också att detta kan
hafva varit förhållandet; men härvid måste man taga i betraktande
två omständigheter, hvilka visserligen då icke voro för handen,
men som dock måste vara så stora, att de just derföre att behofvet
kunde af egen produktion fyllas, bevisa en stor tillväxt i denna
produktion. Den ena af dessa omständigheter är den, att sedan
arbetslönerna stigit, konsumtionen af spanmål otvifvelaktigt tilltagit;
ty icke blott antalet af dem, som hafva bröd, har betydligt tillväxt,
utan äfven af dem, som hafva tillräckligt med bröd. Annu större
är tillökningen för ladugårdarnes behof, som, då förut drank i större
mängd användes för kreaturens utfodring, nu erfordra stora qvantiteter
spanmål. Dessa båda omständigheter synas mig bevisa att
vi verkligen fortskridit ganska betydligt. Det är härvid att märka,
att denna utveckling försiggått under en tid, då jordbruket icke
varit skyddadt af någon spanmålstull. Vore det nu så, att vi i
öfrigt i vår tull-lagstiftning hade qvarstått på samma punkt som
före 1847, då hade det varit en orättvisa, en obillighet att borttaga
-
Den 2 Juni e. m.
taga span målst ullen; men nu har tullen dels borttagits dels nedsatts
på en mängd andra förnödenhetsartiklar, och då hemställer
jag, huruvida det kau vara rättvist, att låta den ena njuta det
skydd, som förmenas den andra? Det är klart att om fabrikanten
skall kunna bära sig med de låga tullar, som nu finnas, och om
det varit honom möjligt att göra det, så är det blott derföre, att
systemet varit konseqvent genomfördt, så att, om han nu för sin
tillverkning får något mindre betald t än förr, han till ersättning
får för bättre pris både hvad han sjelf och haus arbetare behöfva
Jag tror således att man icke nu kan åsätta lefnadsförnödenheternn
någon tull, utan att äfven göra det med andra artiklar. — En
talare har sagt, att vi befunne oss i en så oförmånlig ställning,
att produktionskostnaden för en tunna spanmål vore större, än i
andra länder. Jag tror, att det är alldeles omöjligt att noggrannt
uträkna denna kostnad, och om det läte sig göra, skulle det visa
sig, att den vore högst olika i Norrland, Upland och Skåne. För
att vara rättvis, måste man således hafva särskilda tulldistrikter
inom landet, och jag är viss på, att skillnaden mellan produktionskostnaden
i olika delar af Sverige är betydligt större, än mellan
den I Skåne och Tyskland. Dessutom är det mycket ovisst, huruvida
vi i detta hänseende stå efter. Jernlöf jag med norra Tyskland,
så stå vi ovilkorligen före större delen af Hannover, Braunschweig
m. fl. länder. Ett annat förhållande eger rum i afs:de å
Ryssland. Der fås arbetet visserligen för godt pris; men varorna
äro också derefter. Dessutom är det klart, att om det finnes et}
egendom, t. ex. i England, der spanmål kan produceras för bättre
pris, än i Sverige, så har också egendomen blifvit bättre betald,
och egarens ställning är således icke förmånligare än i Sverige,
der han fått sin egendom för bättre pris. Då man för öfrigt tager
i betraktande, att oaktadt tull icke funnits på spanmål, produktionen
deraf likväl tilltagit så, att vi kunnat exportera, så bevisar
detta att priset varit lägre hos oss, än på den utländska marknaden.
Men skulle jordbrukaren, (och jag räknar mig ibland dem,
som hafva intresse af att få den högre tullen), nu begära att få
priset höjdt till det, som i allmänhet på verldsmarknaden gäller,
så måste vi äfven vara beredda på att någon åtgärd från lagstiftningens
sida vidtoges för att skydda andra näringsidkare. Men i
vårt kapital fattiga land är det dock vida vigtigare för jordbrukaren
att alltid blifva af med sin vara, än att få 75 öre mera pr
tunna. Om således spanmålshandel!) i allmänhet befordras, tror
jag det är vida förmånligare, än ett så obetydligt skydd som den
närande tullen. Om emellertid en tull verkligen skulle åsättas
spantnålen och priset derå följaktligen stege med 7 5 öre, så skulle
närmaste följden blifva, att arbetaren, sorn behöfde betala mera för
sin tunna spanmål än nu, icke kunde lefva på sin dagspenning,
hvarigenom missnöje upstode och man finge det obehaget att se
sina underordnade komma i en sämre ställning, trots det, att tidens
riktning i allmänhet är att så mycket som möjligt befordra
den arbetande klassens utveckling i moraliskt och ekonomiskt nihl.
VII. 5
I) en 2 Ju ni e. m.
seende. För öfrigt frågar jag om icke egendomarne nu stå så högt
i värde här i Sverige, att vi ieke böra ytterligare stegra detsamma?
Huru jag således än betraktar saken, kan jag ieke finna något skäl
att bifalla den ifrågasatta tullsatsen, öfvertygad att stabilitet i tulllagstiftningen
är af den största vigt för näringarnes bestånd, äfvensom
att det säkraste sättet att i all lagstiftning gå tillväga är att
långsamt gå framåt, men aldrig taga ett steg tillbaka.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad, yttrade H. Exc.
Hr Gr:n o. Landtm., att derunder yrkats dels att, i enlighet med
Bevilln.Utsk;ts förslag, hvete och råg samt mjöl af nämnde sädesslag
fortfarande skola vara från införseltull befriade, och dels att
samma sädes-sorter skola beläggas med en införseltull af 12 öre
för kubikfoten, samt att mjöl deraf skall åsättas en tullsats af 30
öre för centnern.
Härefter framställde H. Exc. propos. å bifall till Utsk:ts förslag
om tullfrihet för ifrågav:de födoämnen och, då dervid svarades
starka ja jemte åtskilliga nej, förklarade sig hafva funnit ja öfvervägande.
Sedan votering blifvit begärd, justerades följande voter.-propos.:
»Den som vill att, i enlighet med Bevilln.Utsk:ts förslag till
tulltaxa, hvete och råg samt mjöl af nämnde sädes-slag fortfarande
skola vara från införseltull befriade, röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner nej, beslutar R. o. Ad., att å hvete och råg skall sättas
en införseltull af 12 öre för kubikfoten, samt att en tullsats
af 30 öre för centnern skall åsättas mjöl af samma sädes-sorter».
Vid voteringens slut hade rösterna utfallit sålunda:
Ja — 36.
Nej — 13.
R. o. Ad, åtskiljdes kl. 3/4 till 11 e. m.
In fidem,
O. brakel
O e n 4 -jrn lii.
47
Måndagen den 4 Juni 1860.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades ett protokolls-utdrag för den 2 dennes samt pleniprot.
för den 21 sist]. Mars f. och e. m.
Uplästes ett utaf Hr Wolffelt, Mauritz Constantin,
lnlemnadt mern. af följade lydelse:
Med vördsam anhållan om bibehållande af min riksdagsmannarätt,
får jag ödmjukligen afsäga mig förtroendet att vara ledamot af
Bevilln.Utsk:t, enär jag, till företagande af en i denna månad
mig föreskrifven brunsdriekning, måste lemna hufvudstaden.
Sedan R. o. Ad., uppå framstäld propos., till denna anhållan
lemnat bifall, anmodade H. Exc. Hr Gr. o. Landtm. Ståndets
Hrr Elektorer att utse en ledamot i Bevilln.Utsk:t efter Hr Wolffelt.
Fortsattes föredragningen af Bevilln.Utskrts Betänk. N:o 23,
ang:de Tullbevillnihgen.
H. Exc. Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att Utsk:ts hemställan
sid. 22. fortfarande utgjorde föremål för R. o. Ad:ns pröfning,
samt att, efter det Ståndet i sednaste plenum fattat beslut i
afs:de å artikeln spanmål, föredragningen nu komme att omfatta
de af Gr. Liljencrants i förra plenum uppgifne ladugårdsprodukterne
Fläsk, Ost och Smör.
Gr. Liljencrants: Innan jag ingår i den till diskussion
föredragna punkten, anhåller jag att med några ord få besvara
några under förra plenum fällde yttranden, men hvilka jag då icke
ansåg lämpligt att besvara. En talare yttrade då, att det tvifvelsutan
vore det kristligaste att bibehålla tullfrihet för lifsförnödenhetsvaror.
Om jag kunde öfvertygas derom att så verkligen
är förhållandet, skulle jag otvifvelaktigt instämma med honora;
men jag föreställer mig att samhällets ändamål måste vara att beskydda
alla medborgares rätt och laga så att deras rättigheter stå
i rättvist förhållande till hvarandra. Arbetarens behof är otvifvelaktigt
att få arbetsförtjenst och denna betingas af möjligheten
68
Den 4 Juni.
att finna arbetsgivare. Sakuas arbete och är det så dyrt, att arbetsgifvarne
måste draga sig tillbaka, följer deraf att arbetaren befinner
sig i vida sämre tillstånd än om förhållandet vore motsatt.
Det är för arbetaren, likasom för hvarje annan medborgare, en
ganska önskvärd sak, att befinna sig i så oberoende ställning som
möjligt. En sådan ställning företer företrädesvis jordtorparen framför
stattorpare»'.
Att helt och hållet vilja frigöra sig från att i någon mån
bidraga till samhällets bestånd, tror jag ingalunda vara rätt, och
jag anser det icke vara kristligt, art vilja, på sätt här är föresla
get,
undandraga arbetaren all möjlighet, att deltaga i samhällets
uprätthållande; äfvensom man icke bör betaga honom det vigtigaste
af allt, nemi. arbetsgifvaren. Dessutom har samme talare begått
ett misstag, då han påstod att jag sagt att Michel Chevalier
förordat tull på spanmål i en af honom förledet år utgifven brochyr,
der han redogör för en strid mellan dem som hylla och icke
hylla spanmålstull; hvilket sednare han för sin del icke ansåg
orimligt, om man nemi. satte så beskaffade tullar, som jag upgaf.
En talare har behagat invända mot en person, som i förra
plenum yttrade sig, att hans framställning vore gjord af egennytta
från jordegarens sida. Det är naturligt att t. ex. det ej kan falla
en gelbgjutare in att utan ovanliga anledningar tala om jordbruket
och dess intressen eller tvertom. Så vida icke de samhällsmedlemmar,
som frågan närmast rörer, framhålla densamma, kan
den väl ej komma till tals eller bringas till något för landet och
de i saken intresserade lyckligt resultat. Derföre har ingen rät
tighet
att yttra, det bevekelsegrunderna voro egennyttiga.
En talare har påstått att en fortgående långvarig reaktion
i tullsystemet icke kan förutsättas. Jag är också helt och-hållet
af samma tanke och> jag skulle på intet sätt önska en sådan
reaktion.
Nu anhåller jag att få öfvergå till ämnet och hvad då först
art. fläsk vidkommer, yttrade jag mig derom i sista plenum tillräckligt,
och vill derföre blott nämna, att jag hufvudsakligen framstälde
den tanken, att fläsket säljes till ett sådant pris, att det ej
1 större skala kan produceras. Det är allmogen, som försäljer derutaf;
de behöfva penningar och sälja då för hvad pris som helst,
blott för penningens skull. Den vigtigaste artikel bland de ifrågavarande
är dock osten. Tillverkandet deraf är en alldeles oeftergiflig
binäring till smörproduktionen. Derföre anser jag att på
osten bör sättas tull, på det att man icke må öfversvämmas af
den s. k. Holländska kumminosten, hvilken säljes till 12 sk. skålp.,
men hvilken sannerligen är sämre än vår vanliga skummjölksost
och hvilkens företräde jag alltså icke kan inse. Att undertrycka
den för smörproduktionen så nödvändiga ostberedningen är ofelbart
att sätta Svenska mejeri-idkarnes rörelse oändligen mycket
tillbaka, och då denna rörelse företrädesvis synes erfordra upmuntran,
måste det vara mindre väl betänkt att utsätta den för en
täflan, som den ej kan bestå. Importen af fläsk utgjorde 1854
1,755 lisp., men 1858 36,000 lisp., således 20 gånger så mycket
Den 4 Juni.
söm 1854. Detta sednare tyckea visa att det lönar mödan att införa
fläsk; och i följd deraf torde fläskproduktionen i Sverige så
småningom komma att aftaga.
Hvad smör beträffar, tror jag det vara riktigt att bibehålla
detsamma fritt från tull, emedan smöret i Sverige betalas ganska
tillräckligt. Men på fläsk torde en tull af 3 öre pr skålp. böra
sättas, äfvensom på ost en tull af 5 öre pr skålp.
Hr Fåhraeus, Johan Fredrik: Den förste värde talaren,
Gr. Liljencrants, har framställt ett par anmärkningar i anledn. af
mitt anförande i 11. o. Adois nästföregående plenisammanträde. Jag
säger »i anledning af»; ty jag kan icke inse, att de egentligen
strida emot hvad jag yttrat.
Hr Grui beklagar, att arbetslönerne äfven på landet blifvit
så updrifne, att det naturliga och önskliga förhållandet mellan arbetsgivare
och arbetstagare derigenom rubbats. Mig synes emellertid
ovedersägligt, att, om genom återställande af tull på lifsmedel,
dessas pris i motsvarande mån stegras, såmedelst ny anledning skulle
beredas den arbetande klassen att höja sina anspråk, såsom jag
ock i mitt förut nämnde anförande yttrat. Den andra anmärkningen
rörer min ftpfatfning af Hr Grins ord vid citerandet af
M, Chévalier. Då jag nu erfår, att Hr Grin i sjelfva verket icke
velat lägga honom i munnen andra yttranden, än som öfverensstämma
med min framställning, är jag glad, att någon anledning
till tvist oss emellan i detta stycke icke vidare är för handen.
Hvad nu angår sjelfva den fråga, som är under öfverläggning,
ber jag att få upställa och besvara 2:ne spörsmål: Har den utländska
importen af ifrågavide ladugårdsprodukter på et,t för de
iuhemske produceuterne oroande sätt tilltagit under den tid tullfriheten
egt rum? och hafva prisen inom landet fallit i jemförelse
med en föregående tid, då varorne voro med tull belagde? I förra
hänseendet inhemtas af officiella handlingar, att införseln utgjorde
år 1857 af Fläsk 37,700 och år 1859 blott 19,400 L&.
» Ost 90,200 » 63,400 »
» Smör 104,400 » 91,200 »
Angide prisen å Fläsk, liar jag här ingen upgift till hands;
dock är det en känd sak, att varan betalas högre nu än för 10
år sedan.
Priset i Stockholm å s. k. prima Svensk sötmjölksost var år
1850, oaktadt inf.-tullen, endast 8 rdr lisp., men under det sistlörlidna
året 10'/2 rdr.
A art. Smör utgjorde medelpriset här i staden blott 9l/3
rdr lisp. år 1850, då varan var underkastad tull, upgående med
tilläggsafgiften till 2 rdr 20 öre, — 1859, efter 4 års tullfrihet,
upgick medelpriset ända till 12 rdr lisp.
Under sådana förhållanden och med åberopande af hvad jag
i fråga om tull å lifsmedel förut anfört, hemställer jag att Utskit»
tillstyrkande äfven i denna döl må af R. o. Ad. godkännas.
Gr. Liljencrants: Med anledn. af hvad den siste talaren
79
Ben 4 Juni.
yttrade, får jag förklara att, hvad art. Ost vidkommer, vi talade
om olika saker. Den slags ost, jag talade om, har aldrig haft anspråk
att betalas med 8 rdr lisp. Den ost, jag menat, är s. k.
skummjölksost. För öfrigt, och då ännu icke någon officiel upgift
ang:de 1859 års införsel utkommit, må det ursäktas mig att jag
ej uti ifrågav:de afseende kunnat utsträcka mina beräkningar längre
än till 1858.
Gr. af Ugglas, Carl Ludvig: Den talare, som tinder nu
pågående öfverläggning, rörande ladugårdens produkter, först upträdde,
har framhållit, att art. skummjölksost med särskild upmärksamhet
bör behandlas. Han har härutinnan till viss grad
rätt, enär alla öfriga, smör, kött, m. fl. på sednare år betingat ett
vida högre pris än för dem erlades under den tid, då å dessa artiklar
höga skyddstullar voro satta; en tidsperiod, hvilken sålunda,
enligt de åsigter, som städse framhållas af skydds-systemets anhängare,
för produktionen måste antagas såsom gynsam. Att under
sådana förhållanden genom ånyo åsätta tullar, söka ytterligare fördyra
dem, torde svårligen någon på fullt allvar kunna anse behöfligt
eller billigt. Jag torde derföre kunna lemna dem åsido. Dock
anhåller jag, att i största korthet få framhålla några data rörande
importen af en af dem, nemi. smör, enär dessa data, tydligare än
förhållandet med någon annan importartikel mig veterligen gör,
ådagalägga hvilka följder ett öfverdrifvet och illa beräknadt skyddssystem
medförer.
Anda till år 1849 var tullen å smör pr lisp. 3:75, eller närmare
50 proc. af varans då gällande pris. Undantag ifrån denna
höga tull egde dock, till följd af en särskild traktat, rum för Finland,
hvilken traktat först med utgången af år 1844 uphörde. Under
den tid. samma traktat räckte, upgick årliga tillförseln af smör ifrån
Finland till öfver 100,000 lisp.; år 1838 till 1 11,755. lisp. Är
1845, då samma tull, som i allmänhet för smör var bestämd, äfven
för det ifrån Finland importerade blef gällande, sjönk denna import
till lisp. 1,135, och nedgick ytterligare år 1846 till 150 lisp.
Samtidigt härmed förmärktes dock, att uti vår till Finland närmast
gränsande ort, Haparanda, smörtillverkningen ögonblickligen
steg uti samma proportion, som importen föll, så att sammanräknade
beh ppet af hvad som ifrån Finland och Haparanda skeppades,
blef i det närmaste oförändradt. I akt och mening att förekomma
det uppenbara lurendrejeri, som sålunda bedrefs, sänktes år
1849 tullsatsen till 2 rdr. Försök gjordes genast till ärlig import,
hvilken sistnämnde år steg till 8,871 lisp. Tullsatsen befanns
dock för hög, lurendrejeriet ännu för lönande; hvadan importen
åter småningom sjönk till föga öfver 1,000 lisp. Då sänktes ytterligare
1855 tullen till 1 rdr, och den 26 Sept. 1855 blef af K.
M:t all tull å smör uphäfd. Följden visade sig genast. Importen
1855 blef 42,761 och steg år 1856 till 70,452 lisp., under det
att samtidigt tillverkningen uti Haparanda återgick till sitt notmala
belopp.
0 en 4 Ju ni.
71
Dessa data behöfva ingen utläggning, för att till full klarhet
ådagalägga huru på en gång fåfängt och demoraliserande hvarje
försök aflöper att genom tullsatser öfver höfvan fördyra hvad ett
mer eller mindre allmänt spridt behof efterfrågar.
Med skummjölksost eger — såsom redan förut är anmärkt —
ett uti viss mån för öfriga ladugårdsprodukter främmande förhållande
rum. Den arbetande klassens under sednaste tiotal af år
högt stegrade förmåga att förbruka, har nemligen framkallat en
ganska betydlig import af sådan ost. Klagomål öfver svårigheten,
att icke säga omöjligheten — synnerligen för den mindre jordbrukaren
— att uthålla täflan med den importerade varan, fötljudes
från flera håll, och såsom bevis på dessas giltighet anföres att
den Svenska skummjölksosten blifvit mer och mer nedtryckt till pris.
Uti viss mån kunna dessa klagomål vara grundade; men frågan
blifver dock den, huruvida desamma genom en å ost satt tull
allijelpas. Om den mindre jordbrukaren icke för sin ost förmår betinga
samma pris, som importören tillgodonjuter, är orsaken härtill påtagligen
den, att den förres vara icke med den sednares är jemngod; och
detta förhållande kan ingen tullsats förändra. Detsamma ligger
uti sjelfva osttillverkningens natur, som ovilkorligen kräfver — derest
osten skall blifva god — att ny, och synnerligen lika gammal,
mjölk till ostgöring användes. Detta vilkor åter förmå våra mindre
jordbrukare, med den ringa lyftning ladugårdsskötsel!! beklagligen
hos dem ännu erhållit, icke att fylla, och derutaf härleder
sig det sänkta priset å deras vara. Om nu tull sattes å ost., tor
de
väl detta äfven till deras förmån något på priset inverka, men
den sämre varan blefve alltid trögsåld, och kunde icke uthärda
täflan hvarkeu med den utländska eller med den inhemska, som
omsorgsfullt af egare till större ladugård tillverkas. Ser man rätt
till saken, blefve det dessa sistnämnda, som af den ifrågasatta tullsatsen
komme att skörda fördel, och för min del tror jag hvarken
nödigt eller billigt vara, att åt dem skänka denna på de förbrukandes
bekostnad. Man säger visserligen, att den Svenska ladugårdsskötseln
icke, till följd af ogynsammare klimatiska förhållanden,
kortare betestid m. m., kan uthärda fri täflan med den utländska.
Detta skäl torde först och främst icke på hela Sverige hafva tilllämpni.
ng, då för södra delen derutaf någon synnerlig olikhet uti
klimat icke kan ega rum med Danmark, hvarifrån ladugårdsprodukter
uti särdeles stor skala utföras. Men om än med afseende på medlersta
och nordligaste delarne af Sverige, en sanning ligger deruti,
måste man dock fråga sig, huruvida icke sagda ogynsamma förhållanden
kunna fullt motviigas genom den transportkostnad m. m.,
så ock importörens skäliga vinst, som betunga den vara, som från
utlandet förskrifves. Att så verkligen förhåller sig har jag full anledning
tro. Jag känner nemligen med visshet, att skummjölksost
tillverkad uti ett mejeri, som för 20 år sedan anlades uti norra
delen af mellersta Sverige, ännu jemt efterfrågas och betalas med
samma pris, som allt ifrån den första försäljningen ansågs skäligt
åsätta varan; ett pris, hvilket befinnes vara jemt upp detsamma
som nu för dan Holländska här betalas.
72
Ii e n 1 Juni.
Då sålunda tillverkningen af skummjölksost redan nu leranar
skälig vinst åt dem, hvilka under normala förhållanden omsorgsfullt
drifva densamma, finnes enligt min upfattning intet giltigt
skäl att, genom åsatt tull, för arbetaren fördyra ett af de för honom
naturligaste födoämnen. Det mål, man med en sådan tull
afser, torde i alla fall icke upnås, förr än åt ladugårdsskötsel lifligare
och omsorgsfullare upmärksamhet riktas. Oell har detta väl
inträffat, då stiger äfven sjelfmant osttillverkningen, framkallad af
behofvet att tillgodogöra en ymnigare tillgång på mjölk.
Då öfverläggningarne rörande tullagstiftningen nu i det närmaste
äro afslutade, och jag troligen ieke finner mig upkallad att
uti"den vidare deltaga, känner jag mig skyldig att i korthet bemöta
de anfall emot denna lagstiftnings principer, hvilka med oväntad
liflighet inom detta Stånd blifvit gjorda. Eli förkämpe vid
dessa anfall har nu, såsom fordom, Hr Printzensköld varit. Det
är således emot honom jag särskildt vänder mig. Uti ett skall
jag likväl gå honom till mötes. Då han nemligen under föreg:de
öfverläggningar särdeles misstyckt' de citater utur frejdade statsekonomiska
författares arbeten, hvilka af hans motståndare en eller
annan gång blifvit gjorda, vill jag gerna lemna sådana åsido. Der
fakta tala så tydligt som hos oss, behöfves icke att ifrån dem hemta
bevisning. Anmärkningsvärd! är dock, att, oaktadt denna motvilja,
Hr Printzensköld sjelf, med ledsnad troligen erkännande auktoritetens
inflytelse, icke försmått att på sådan stödja sig. De namn,
han anfört, tillhörde visserligen icke lumpna författare eller vanliga
tänkande menniskor, ej heller män af det yngre slägtet. Kejsar
Joseph och den store Engelska statsmannen Pitt, ehuru dessa personligheter
icke synnerligen väl sammanstå, voro nemligen de hvilka
Pir Printzensköld framhöll. Emellertid, då jag hörde dessa,
enligt hans åsigt förmodligen all motsägelse förkrossande namn
tätt och ofta framdragas, rann det mig i sinnet, att det för den
sednare troligen var en lycka att hans död inträffade så tidigt
som skedde. Han hade möjligen eljest kommit att dela Sir Kobert
Peels öde, hvilken sistnämnde säkerligen äfven var föremål
för Hr Printzenskölds beundran löre den tidpunkt då han för England
bröt dess nya framgångsrika bana. Hvad som på den sanna
statsmannen sätter prägel är nemligen det, att han, med öppen
blick för sin tids förhållanden, efter den lämpar sin statskonst.
Han känner sitt mål, och dröjer lika litet att framgå emot detsamma,
så fort inre utveckling sådant medgifver, som han å andra
sidan upförer framtidsbyggnader, för hvilka samma utveckling icke
lemnar stöd. Dock detta i förbigående.
Man säger att den frihandel, som påstås ligga till grnnd för
vår tull-lagstiftning, undergräfver vår industri och Statens finanser;
och man begär skydd för den förra, att de sednare äfven må upblomstra.
Innan jag svarar häruppå, önskar jag, för att undvika
sväfvande uttryck, å min sida få veta hvad med frihandel menas,
och hvad med skydd. — Det finnes en frejdad författare, Carey,
hvilken för 2:ne år sedan af trycket utgifvit åtskilliga bref till
Presidenten uti Nord-Amerika, ett arbete, som gerna af det stränga
Den 1 Jun i.
skydds-systemets anhängare anföres. Jag har noga genomläst detsamma,
dels för att erhålla uplysning om skälet till den förändring
uti författarens princip, dessa bref ådagalägga, dels för att tillse
huruvida den tillämpning af den på vära förhållanden, som uti en
brochyr blifvit gjord, eger giltigt stöd. Hvad detta sednare beträffar,
tror jag att brochyrens författare fullkomligen förbisett,
eller åtminstone allt för mycket underskattat brefvens hufvudsakliga
karakter. Denna är nemi. skarpt framstående polemisk. Polemisk
emot England, emot Federalstyrelsen, och snart sagdt emot
allt, utom det, hvaremot en Amerikanare icke polemiserar, nemi.
folklynnet och landets egendomliga förhållanden. Och dock vore
det emot dessa som polemiken företrädesvis holde riktas, om bot
för det enda. författaren skildrar, skulle kunna beredas. Att denna
sanning icke af honom fullkomligt blifvit förbisedd, synes äfven
utaf på ett par ställen flyktigt anförde, och upmärksamheten liksom
undanhållna, meningar. Sålunda framskymtar det uti utdrag
af ett bref ifrån Clay. Men då, såsom nyss nämndt är, det föreföll
sig svårt att allvarligen framhålla yttersta grunden till det
onda, och författarens mål icke heller derigenom skulle blifvit upnåddt,
måste andra syndabockar upletas. Följden härutaf har likväl
blifvit, att, oaktadt författarens onekligt stora talang, inkonseqvenser
uti bevisning, och påtagliga öfverdrifter, att ej säga mera,
uti upgifter. uti haus många gånger nämnde bref öfverflöda. —
Här är likväl ej stället att ingå uti en bevisande kritisk granskning
af detta arbete, en granskning, ifrån hvilken jag å annor tid
och ort ingalunda skall rygga tillbaka. Blott en anm. vill jag
göra; den nemi., att om, med hänsyn till Sverige, någon slutsats
af hvad författaren anfört skulle dragas, denna sannerligen icke utfaller
ofördelaktigt för den tull-lagstiftning vi uti närvide stund
ega. Icke nog med att författaren på åtskilliga ställen uttalar sitt
gillande af denna; den indirekta slutledningen af hans yttranden
uttalar ännu mera bestämdt i samma syfte. Då han nemi. framställer
såsom ovilkorlig följd af frihandel, sådan han upfattar denna,
industriens snabba undergång, och åter, såsom ett osvikligt tecken
att ett skydds-systern är tillämpadt, samma industris blomstrande
tillstånd, följer oafvisligen härutaf — då ingen torde vilja påstå
att vår industri visar något aftynande — att ett skydds-system,
enl. hvad författaren med ett sådant förstår, för vår lagstiftning
ligger till grund.
Om detta arbete må emellertid omdömet utfalla aldrig så olika,
en obestridlig förtjenst har dock författaren, den att noggrannt
och klart bestämma hvad han med sina uttryck förstår. Begagnande
ordet frihandel, säger han äfven hvad frihandel, enl. hans
upfattning af en sådan, är. Hans definition på frihandel lyder:
inga skyddstullar. Nu må det väl vara möjligt att på Hr Printzensköld,
och några få med honom liktänkande, det misshagliga
ordet »fri», hvilket obestridligen på många ställen uti vår tulltaxa
förekommer, så bländar ögat att det ej uti taxan förmår skönja
något annat, och att dessa Hrr sålunda finna nyss anförda definition
fullt tillämplig på densamma. De åter, som både kunna och
74
Den i Jani.
vilja närmare granska nämnda tulltaxa, skola snart finna att ofvan
anförda lilla ord ingalunda på vinst och förlust är omkringkastadt,
utan att tvertom ett noga följdt och väl afvägdt system ligger
till grund för dess användande. Och hvilket är väl detta system?
A ena sidan tullfrihet vid import af förnödeuhetsvaror och råämnen.
A andra sidan skyddstullen för de artiklar, som äro föremål
för inhemsk produktion, äfvensom finanstullen på åtskilliga andra
utländska förädlade varor, de förstnämnda så afvägda att de ej
medgifva att denna produktion med lojhet och vårdslöshet handhafves,
men deremot, der industrien med kraft och omsorg bedrifves,
fullt motsvarar dennas behof; ett skydd således, som tvingar
och lifvar till täflan och manar till verksamhet.
Endast få undantag eger ifrån detta system rum, och dessa
föranledda af orsaker, som af hvar och en lätt kunna fattas. Statens
behof af tullinkomster har vållat att på några få af de förnödenhetsvaror,
som till största mängd införas, en låg tull blifvit
bibehållen. Tullfrihet åter eger rum för några förädlade artiklar,
der dessa i sin ordning såsom råvaror ingå och till myckenhet förbrukas
af andra industrigrenar och der den inhemska produktionen
af den väl utan skydd kan bestå. De betydligaste och nästan de
enda af dessa artiklar äro: fartyg och båtar med tillbehör, tackjern,
stångjern och stål, plåtar, bleck och spik till bearbetning och
förhydning, papper, förhydnings- och press-, samt redskap, machinerier,
ångmachiner och ångpannor. Om tullar å desea artiklar sattes,
blefve deli gifna följden att, hvad fartyg m. m. beträffar, frakthandeln
och, hvad de öfriga angår, all den industri, som i så hög
grad förbrukar eller betjenar sig af den, skulle antingen fördyras
eller med större svårighet bestå. Den inhemska produktion af dessa
anförda artiklar är äfven kraftig nog att kunna undvara allt skydd,
och vill jag endast såsom bevis häruppå anföra att t. ex. tillverkningen
af redskap och machinerier m. m., oaktadt brist på skydd,
stigit ifrån ett värde af eirka 700,000, hvartill den år 1845 upgick,
till det af nära 4,500,000, som den år 1857 utgjorde.
Man torde utan svårighet erkänna, att dessa nu anförda undantag
väl kunna sammanstå med det system, jag ofvan framhöll
såsom det, uppå hvilket vår tull-lagstiftning är byggd. Att detta
system åter åt en naturlig och kraftigt framåtsträfvande industri
bereder de fördelaktigaste vilkor, under hvilka en sådan kan arbeta,
lära få vilja förneka. Och om de äfven ville det, skulle erfarenheten
emot dem upträda. Ty huru har väl följden af detta systems
tillämpning hos oss visat sig. Inom en måhända exempellöst
kort tid har, i st. f. den lojhet, det haudtverksmessiga sätt,
hvaruppå större delen af vår industri bedrefs, friskt lif ingjutit sig
i densamma, associationer ingåtts, och förenade krafter gifvit åt
den en utveckling, som i sanning är förvånande.
Jag vill till stöd. för detta mitt påstående anföra några siffror.
Då Hr Printzensköld upgifvit att det af honom s. k. frihandelssystemet
med 1848 års tulltaxa tog sin början, vill jag till utgångspunkt
taga förhållandet några år förut eller år 1845, och
Den 4 Jani.
75
dermed jemföra det 10 år sednare, eller år 1854, hvartill jag slutligen
skall bifoga enahanda upgifter för år 1857.
Ser man nu först till samma tillverkningsvärde uti alla fabriker
uti riket, Motala mekaniska verkstad ibland dem inbegripen,
finner man att detta upgick till
1845 1854 1857
rdr rmt 25,957,692. 44,407,565. 65,764,150;
utvisande således på de första 10 åren en ökning af öfver 71
proc. och på de 13 af öfver 153 proc. På de sist anförda 3:ne
åren är ökningen 48 proc. I sanning ett resultat, som icke bör
afskräcka ifrån fortgången på den bana, som under dessa år varit
beträdd. Och må ingen säga att denna stegring uti produktion
endast varit en följd af en feberaktigt updrifven spekulationslusta,
oell ingalunda utvisande produktionens normala tillstånd. Äfven
uti detta påstående skulle man jäfvas af talande fakta. Ty om
man tillser huru förhållandet var år 1858, midt under den värsta
kris, Sverige, tillika med större delen af Europa, på länge genomgått,
en kris, som nödvändigt på all handel och industri måst verka
särdeles hämmande, så finner man visserligen att sagde år tillverkningsvärdet
nedgått till 5 4,143,328, men äfven denna siffra utvisar
dock en stegring emot 1845 af öfver 100 proc. och mot 185.4
af nära 22 proc.; ett resultat, som få andra länder torde hafva
att förete.
Annu mera lärorikt för bedömaude af industriens framsteg,
och det sätt hvaruppå den blifvit bedrifven, blifver ett mera specifikt
skärskådande af förhållandet vid olika fabriker. Uti nedanstående
tabell skall jag af detta lemna ett sammandrag, utvisande
antalet fabriker och tillverkningsvärdet vid särskilda industrigrenar.
1845 1854 1857
antal tillverkn. antal tillverka, antal tillverka,
fabriker värde fabriker värde fabriker värde
Born.- och Linne-fäbr.
. 34,
707,954.
•27,
1.854,645.
30,
3,435,437.
Klädes-fabriker . . .
128,
7,397,130.
109,
7,429,681.
105,
10,621,887.
Mek. born.-spinnerier .
9,
2,011,047.
14,
6,282,981.
20,
10,479,372.
Strump-fabriker . .
25,
59,229.
15,
261,147.
18,
447,216.
Tobaks-fabriker
89,
1.724,739.
87,
3,292.499.
95,
4,711,077.
Pappers-bruk . .
87,
1,097,020.
87,
1,586.090.
80,
1,946,349.
Läder-fabriker .
336,
1,071,738.
535,
2,808,837.
561,
3,700,419.
Glas-bruk . . . .
14.
536,939.
17,
1,133,085.
17,
1,305,572.
Porslins-bruk , . .
2,
425,660.
2,
563,865.
2.
874,879.
Oljeslagerier . . . .
49,
411,125.
60,
1,390,678.
49,
1,223,560.
Stearinljus-fabriker
s.
51,300.
•3,
261,000.
3,
458,475.
Såpsfjuderier . . .
17,
146,728.
10,
273,448.
9.
647,965.
Mekaniska verkstäder .
25,
706,581.
29,
2,087,638.
37,
4,454,450.
(Motala inbegripen)
Div. mindre fabriker .
919,
t 1,353,030.
629,
1,415,469.
598,
1,875,174.
Innan jag öfvergår till att påpeka de märkliga uplysningar,
ofvanstående tabell lemnar, önskar jag först tillägga upgift på antalet
arbetare under samma år vid samtliga fabriker, och det tillverkningsvärde,
som på hvar och en sådan sig belöper. Antalet
utgjorde (utom vid Motala, för hvilken verkstad upgift ej finnes):
7G
Den 4 Juni.
1845 1854 1857
16,826. 25,032. 27,433.
Delas nu förut upgifna tillverkningsvärde under nämnde 5r
med sagde antal arbetare, upstår för hvar och en ett tillverkningsvärde
af:
1845 1854 1857
1,522. 1,740. 2,355.
Granskas nu dessa tabeller, slår genast i ögonen icke allenast
den ofantliga tillväxt uti produktion, som upstått, utan änhu mera
kanhända att denna produktion på ett ganska märkligt Sätt omgestaltat
sig. Man finner nemi. af den att samtidigt med produktionens
stegring, antalet verkstäder eller fabriker, så ock arbetarenas
antal, betydligt nedgått uti förhållande till denna produktion.
Industrien, tvungen till täflan med utländska alster, har, för att
uti den kunna bestå, måst, såsom jag förut redan nämnt, afkasta
sig sin gamla lojhet, och tillämpa förbättrade arbetsmethoder. Det
gick ej mera an för t. ex. en ylleväfnads-fabrikant, att bedrifva
sin rörelse med några få gammalmodiga väfstolar, endast med handarbete
drifna. Detta dyra arbete måste, hvad möjligt var, emot
ett af maskiner förrättadt utbytas, och ångans, vattnets krafter tagas
till hjelp. Kapitalstyrka behöfdes i och för allt detta och
associationer skänkte en sådan. Vinsten af den såväl materiella
som intellektuella lyftning, industrien genom allt detta vunnit, är
påfallande. Se på förut anförda siffror. Industriens starka utveckling
visar dess trefnad och välbestånd. Och icke detta allenast.
Då kändt är att intet arbete är så dyrt som handarbete, och då
numera fullt Vj af det fordna handarbetet är emot maskiners arbete
utbytt, ett arbete som dessutom alltid är jemnare och bättre
(se här ofvan tillverkningsvärdet på arbetare åren 1845 och 1857),
följer härutaf att med samma, och äfven högre, vinst för producenten
än förr, varans pris för producenten kan blifva billigare,
på samma gång varan äfven biifver bättre.
Huru kan man väl, med dessa fakta för ögonen, påstå att vår
industri lider genom brist på skydd. Att den icke lider ligger för
öppen dag, och då för våra industriartiklar, tagna i deras allmänhet,
tullsatser äro fastställda af 12, 15 till 30 proc., och stundom
derutöfver, af varans värde — hvartill ytterligare bör läggas frakt
och andra omkostnader vid importen —, torde samma industri af
skydd ofta hafva snarare mer än mindre än den behöfver. Men,
säger Hr Printzensköld och några med honom, detta är icke deras
förtjenst, som genomdrifva den nya tulltaxan. Steget hafva dessa
ännu icke vågat taga fullt ut, men deras innersta sträfvande är
att uphäfva hvarje skydd. Jag svarar häruppå att ingenting berättigar
till ett sådant påstående. Hvarken jag, eller de som fäktat
i samma led med mig, hafva någonting yttrat, som gifver stöd
ät detsamma. Hvad mig beträffar, anser jag tvertom att under
vissa förhållanden ett skydd, och t. o. m. ett högst kraftigt sådant,
af statsklokhet betingas. På samma sätt som den enskilde, om han
vill grunda en rörelse, förbättra sitt jordbruk, göra en odling m.
m., på detta måste nedlägga ett förlag, som först efter åtskilliga
Den 4 Juni.
TT
år blifver räntebärande och vinstgifvande, på samma sätt måste
äfven Staten, om den önskar se en ny naturenlig industri hos sig
upstå, underhjelpa denna med ett förlag, enär, ofta åtminstone,
eljest den enskilde icke skulle våga på densamma nedlägga kapitaler
och ensam inlåta sig i strid och täflan med en främmande stats
fullvuxna industri, hvilken genom kapitalets och den redan förvärfvade
arbetsskicklighetens förenade krafter skulle blifva honom öfvermäktig.
Skyddet, eller — hvad som är detsamma — det högre
pris, Staten för en tid ålägger konsumenterna för samma industris
produkter, blifver detta förlag. Men — för att fullfölja min ofvan
gjorda liknelse — på samma sätt som den enskilde icke nedlägger
sitt förlag utan beräkning på framtida vinst, och hans företag, om
det icke gifver sådan, är oklokt och måste öfvergifvas, på samma
sätt bör Staten icke heller göra sin upofFring, utan att af den
emotse en framtida vinst. Och denna vinst består för henne deruti,
att ifrågav:de industris produkt erhålles för billigare pris än
då den ifrån utlandet, fördyrad genom transporten, måste införskrifvas.
Förlags-skyddet bör derföre i mån af industriens tillväxande
styrka inom kortare tid nedsättas och kunna försvinna. Der
så ej kan ske, har Staten handlat obetänkt, är upoffringen gagnlös,
och kan ej på bekostnad af nationalvälståndet fortsättas. Men härvidlag
bör man betänka att uti detta sednare fall för de enskilda
kapitaler, som uti denna industri blifvit nedlagda, följer ruin. Staten
bör derföre på det noggrannaste tillse att den icke genom sitt
åtgörande inlockar dessa kapital uti industriföretag, som ej för landet
äro naturliga. Och väl är att bemärka att alla icke äro det.
Jag riktar dessa ord till dem, hvilka, lika med Hr Printzensköld,
äflas att hos oss framkalla hvarje art af industri. Försöket skall
icke lyckas, äfven om Statens välstånd för detsamma upoffrades.
Och detta är sannerligen icke heller att beklaga. Det ligger
nemi. en, visserligen ofta förbisedd, men dock stor välgerning och
en djup tanke förborgad deruti, att egendomliga naturförhållanden
uti särskilda länder framkalla olika industri. Den beröring dem
emellan till tvungne utbyten, som derigenom framkallas, alstrar äfven
de idéernas och kunskapernas utbyten, hvilka mäktigare än något
annat, näst religionen, befrämja civilisationens framsteg. Ett motsatt
förhållande åter, en hvarje lands sjelftillräcklighet, skulle medföra
en barbari befordrande isolering. Må man derföre icke våldföra
försynens vägar. Ät arbetsam omtanka ger hvarje land föda
nog
Jag
nämnde nyss såsom ett desideratum, att förlagsskyddet.
inom kortare tid bör kunna uphöra, på det att genom sänkning af
pris å vara denna prisskillnad må komma tillfredsställandet af andra
behof till godo. Få länder äro likväl af naturförhållanden så
gynnade, att all deras, äfven naturliga, industri kan undvara ett
skydd, och Sverige tillhörer icke dessas antal. Industrien har hos
oss särskilda svårigheter att kämpa med. Jag alser här mindre
de tillfälliga, hvartill jag räknar den k redi t försa lj n ilig, som hos oss
beklagligtvis är så allmän, och som till en del af bristande inre
vexelrörelse uppehälles, men som för längre tid förhåller industri
-
78
Den 4 Juni.
idkarens rörelsekapital; den bundna räntan, som försvårar kapitaltillgången
; den ännu befintliga svårigheten att erhålla skickliga
arbetare uti hvarje särskildt fack, en svårighet som fördyrar arbetet
mindre genom de höga arbetslönerna, än derigenom att industri-idkaren,
äfven under en dålig konjunktur, måste behålla och
löna arbetaren för att vara säker uppå att, då konjunkturen förbättrar
sig, hafva arbetsskicklighet att tillgå. Dessa svårigheter äro
dels öfvergående, dels beroende af lagstiftningen att häfva. Men
det finnes andra, som uti vårt lands läge och klimat hafva sin
grund. Dit höra i första rummet länge stängda kommunikationer,
tvingande till å ena sidan tidiga och stora förlag och medförande
å den andra fördröjd afsättning af tillverkad vara. till följd af
hvilka båda icke allenast en betydlig ränteförlust upstår, utan äfven
större kapitaler behöfvas, än fallet vore, om rörelsekapitalet raskt
kunde omsättas. Sveriges aflägsna läge ifrån produktionsorten för
åtskilliga skrymmande råvaror — särskildt är ibland dem att nämna
stenkol — fördyrar äfven transportkostnaden. Dessa förhållanden
måste naturligtvis, om allt skydd uphiifdes. förlama mången industri
uti dess täflan med en utländsk af lyckligare naturförhållanden
gynnad, och detta icke allenast till mehn för henne sjelf, utan
äfven för annan industri, som uti henne fann en afnämare, men
nu på fjärmare marknad och med dyrare transportkostnader måste
söka sin afsättning. Ett måttligt tullskydd är således för åtskillig
hos oss varande industri af nöden. Men, såsom förut nämndt
är, endast fåkunnighet eller blindhet kunna förneka att vår tulltaxa
skänker ett sådant.
Mitt anförande har redan blifvit så långt, att jag endast roed
få ord vill bemöta det påstående, som göres, att vår liberalare än
förr tull-lagstiftning, genom en befordrad högre import, undergräfver
Statens finanser. Redan förut har blifvit anmärkt det vilseledande,
som ligger uti en jemförelse emellan KommersColbii upgifter
öfver importen nu, då lurendrejeriet nedsjunkit till en obetydlighet,
och förr, då endast af artikeln väfnader detta lurendrejeri
bevisligen upgick till många millioners värde. Det har äfven
blifvit påpekadt luiru litet tulltaxan, och ett af henne föranledt
fördyrande af vara, förmå inverka på importen, så länge kreditlagstiftningen
underlättar den alltför allmänna seden hos oss att lefva
på andras tillgångar och att icke efter egen inskränka sin förbrukning.
Väl vore om man allvarsamt behjertade detta förhållande
och icke envist löpte efter en tom skugga — reform i tull-lagstiftningen
— och derigenom lät roten af det onda oupryckt stå qvar.
Slutligen hafva äfven blifvit framhållna de många, många millioner,
som på sednaste år till vårt jordbruks förbättrande och till grundläggande
af nya fabriker blifvit nedlaggda. Till allt detta, hvarom
jag nu ej vill orda, skalk jag endast lägga ett förhållande, som allt
för litet blifvit upmärksammadt, och detta är arbetareklassens så
högst betydligt stegrade konsumtion. Det nya, friska, kraftfullt
sträfsamma lif, som inom hvarje rörelse utvecklat sig, har försatt
arbetaren uti en olika ställning emot förr. Arbetets ifriga efterfrågan
har högt upjagat arbetslönerna och dessa åter hafva hos ar
-
Den i Juni.
79
befaren framkallat en förbrukning, mångdubblad emot förr. Att
denna ökade förbrukning, att arbetarens högre välstånd, är ett godt,
torde blifva svårt att förneka, äfven under medgifvande utaf att
större sparsamhet, att tillgångarnas bättre användande än som vanligen
hos våra arbetare är fallet, vore att önska. Men detta mäktar
endast sed, ej lag, att åstadkomma. Emellertid ligger uti
denna förbrukning, äfvensom uti våra fabrikers, orsaken till den
förhöjda import, som eger rum, och lätt är att öfvertyga sig derom,
om man uti import-tabellerna tillser hvilka artiklar hafva den drygaste
andelen uti denna ökning. Endast af artiklarna kaffe, bomull
och stenkol stiger denna ökning på 20 år till cirka 20 railhr.
Skulle man derföre tilltro sig att genom tulltaxan verksamt kunna
reglera och nedsätta importen, då är det de för fabrikerna behöfliga
råvaror, då är det de artiklar, hvilka hufvudsakligen äro föremål
för arbetarens konsumtion, hvilka genom höga tullar skulle fördyras,
att importen af dem blefve förminskad. Om handelsbalansen
derigenom blefve förbättrad, känner jag ej; men säkert är, att välmågan
blefve mindre och framtiden stängd.
Hr Printzensköld, Carl: Jag borde visserligen tinna mig
i hög grad smickrad af den upmärksamhet, den siste värde talaren
egnat min obetydliga och ringa person. Likväl tillåter jag mig den
förmodan, att detta anförande egentligen gäller en annan ledamot
af detta Stånd, hvilken hyllar lika åsigter med dem, som af mig
blifvit uttalade. Imedlertid och eftersom Gr. af Ugglas nu för oss
hållit en föreläsning i national-ekonomien, i alla dess grenar, hvilken
föreläsning jag dock måste tillstå varit mig alldeles omöjligt
att följa i alla dess detaljer, vill jag genmäla några af de punkter,
på hvilka min upmärksamhet företrädesvis blifvit fästad. Jag vill
då lil! en början uplysa Hr Gr:n derom, att jag i de anföranden,
jag förut afgifvit, ieke åberopat M:r Peel som något exempel och
såsom bevis för mina påståenden; men jag ångrar verkligen att så
icke skett, emedan jag i hans förfarande tror mig finna ett af de
kraftigaste stöd för den grundsats jag hyser. Således tillåter jag
mig fråga Gr. af Ugglas, huruvida M:r Peel städse och alltid hade
varit af den åsigt, som föranledde honom att öfvergifva skyddstullsystemet
i afseende å spanmålslagarne? Nej! han hade tvertom
varit en bland de ifrigaste förfäktarne för spanmålslagarnes bestånd.
Och så stor var denne mans skarpsinnighet, att denna åsigt
tvifvelsutan af honom ej blifvit med sådan ifver, då han var ledamot
af Parlamentet, förfäktad och försvarad, så framt han icke ansett
Englands jordbrukare vara i behof af det skydd, som spanmålslagarne
för dem innefattade. Derföre skulle man mycket misstaga sig,
om man tror, att han öfvergifvit en så vigtig grundsats, som skyddet
för Englands jordbruk, om han ej först genom detta skydd hade
bragt upp spanmålsproduktioneu till en sådan höjd i England, att
den var öfverallt i behof att skyddas från täflan af andra länder. Och
så långt, som det Engelska jordbruket, lärer val ingen vilja påstå
att vårt jordbruk hunnit i fullkomlighet.
80
Don 4 Jani.
Gr. af Ugglas har frågat hvad frihandel och skydd betyda.
De difinitioner, Hr Gr:n upstiillt till svar på denna fråga, kan jag
lika litet gilla, som jag förmår begripa den djupa betydelse, som
naturligtvis skall ligga i Hr Gr:ns yttrande, att en skyddstull bör
vara så afvägd att den 1 ifvar och tvingar industrien till utveckling.
Det lärer vara den adle Gr:n ensamt förbehållet att veta, på hvilken
punkt skyddstullen bor befinna sig, för att ega denna förunderliga
egenskap. För min del ar jag nog enfaldig att tro, att
det är afsättnings-tillfällen, befrämjade genom skydd från allt för
stor utländsk täflan, som utgöra det säkraste medlet till industriens
utveckling och förkofran. Så tänkte man till dess frihandels-theorierna
hunno taga öfverhanden vid Hådsbordet; och frågar Hr Grin,
om väl vår industri, från den tid vårt nya statsskick infördes och
intill 1848, gått tillbaka, under hvilken tid skyddstullsystemet oafbrutet
var gällande? För min del vågar jag påstå, att just de
framsteg, industrien gjorde under den store Konung Carl Johans
regering, gifvit den en sådan stadga, att den kunnat bestå och vinna
ytterligare utveckling, oaktadt de svåra stormar, man genom frihandelssystemet
upväckt emot densamma. Man ingjuter friskt lif uti
industrien genom att, såsom det tillgår i England, Frankrike och
annorstädes, utdela premier för att åstadkomma täflan, men icke sker
det genom att förstöra alla de band, som kunna hindra utlänningen
att öfverfylla vår marknad med sina varor, helst när man nogsamt
vet att Englands fabriksidkare icke sky några medel för detta ändamål
och gerna upoflfra flere års inkomster för att förstöra andra
länders industri och sedan blifva uteslutande herrar öfver marknaden
derstädes. Portugal är derpå ett talande exempel och vårt land
blir väl lika lyckligt tänker jag, bara man låter frihandelssystemets
kämpar få utan återhåll drifva sitt spel.
Det är emedlertid besynnerligt, att, under det Gr. af Ugglas
hållit en så lång föreläsning, till ådagaläggande af frihandelssystemets
förträfflighet, så har han ändock frarfiställt. den grundsatsen
att man bör gifva skydd åt ett förlagskapital. Ar då icke jordbruket
ett företag, som krafvel- förlag? Innefattar icke detta Grins
yttrande en motsägelse mot hvad han förfäktat såsom öfverensstämmande
med frihandelssystemet? När Gr. af Ugglas medgifvit att
naturen danat olika industrier inom olika länder, så kan han väl
icke heller förneka, att det alltid är en fördel för ett fattigt, af
naturen mindre lyckligt lottadt land, när det söker genom varuförädling
med egna krafter fylla sina behofver och att sålunda inom
sig behålla qvar de arbetslöner, som eljest ovilkorligen måste komma
utlandet till godo. Gr. af Ugglas har, i anleda, af mitt åberopande
af M:r Carrey’s framställning angtde skyddstullens nödvändighet
för ett land, som vill gå framåt i industri af bildning, erindrat
att denne man just nämnt Sverige som ett land, hvilket bibehållit
skyddssystemet. Men Grin har härvid glömt, det Hr Carrey’s
bref till Presidenten i Förenta Staterna äro författade, innan
ännu vårt land blef med frihandelssystemets införande belyckligadt;
och just derföre hände att M:r Carrey, då han för kort tid sedan
besökte
Den 4 J ii n i.
SI
besökfe Sverige, yttrade sin stora förumlran deröfver att Sverige
öfvergifvit ett tullsystem, som det under så många år bibehållit
med så mycken konseqvens och så mycken framgång för sin industri.
För att förringa värdet af min anmärkning om det stora missförhållande,
som visat sig emellan import och export, alltsedan frihandelssvstemet
blef infördt, har Hr Grin yttrat att detta missförhållande
hufvudsakligen härrörde från de smugierier, som i så stor
skala och till så ofantliga varuvärden skulle hafva bedrifvits, och
hvilka smugierier numera, enligt Grins påstående, skulle hafva uphört,
sedan Sverige blifvit lyckliggjordt, med frihandelssystemet. Jag
förvånas högeligen att en person, som har siffran för ögonen, vågar
framkomma med ett sådant svar. Tror väl Gr. af Ugglas det ligga
inom möjligheten att en skilnad af flere millir, hvarmed importen
öfverskjuter exporten, skulle genom bivägars begagnande hafva upkommit?
Det är orimligt att ens tala om sådant, då upgiften, just
för sin orimlighets skull, innebär sin egen vederläggning. Gr. af
Ugglas har vidare talat om huruledes han af en 20-årig erfarenhet
hemtat stöd för sina påståenden, och hvarigenom han kommit till
sina nu anförda s& förträffliga resultater. Min erfarenhet i motsatt
syftning kan visst icke mäta sig med Hr Grins i anseende till åldern.
Den är bara 40 år gammal, och denna erfarenhet är det,
som stärkt min öfvertygelse om riktigheten af de åsigter, jag för
svarat.
Hr Fåhreeus har upläst en KommersCollegii Berättelse, för att
dermed visa att, sedan tullfrihet på en del varor blifvit medgifven,
importen deraf minskats emot förr. Om så är, hvilket jag icke vill
bestrida, så måste väl detta förhållande, om något, bevisa att en
skyddstull, som man här önskat införa, alldeles icke är skadlig.
Och hvarföre då med sådan ifver sätta sig deremot?
För min del kan jag icke annat än instämma med Gr. Liljencrants
i hans yrkande att importtullen på fläsk oeh -ost mätte, pä
sätt han föreslagit, af B. o. Ad. bifallas.
Hr Gripenstedt, Johan August: Jag skall icke följa
de begge sista talarnes exempel och inlåta mig i frågan om principerna
för industri och handelslagstiftning i allmänhet, utan endast
och allenast hålla mig till det nu förevide ämnet, eller huruvida
tullar böra finnas på ladugårdsprodukter eller icke. Vid bedömandet
af denna fråga gäller enl. mitt förmenande till stor del
samma skäl, som förebragtes för tullfriheten på spanmål. Jag måste
dock medgifva att härvid förekommer en olikhet, nemi. deruti, att,
fastän vi öfverhufvud taget Bro ett spanmålsexporterande land, så
är likväl i afs. på ladugårdsprodukter förhållandet omvändt. Men
om oekså till följe häraf det kan synas sorn vore det icke alldeles
lika ändamål slös t att lägga tullar på ladugårsprodukter som på spanmål,
måste jag dock påstå att ur en högre synpunkt är så väl det
ena som det audra förkastligt. Jag påstår nemi. att lifvets första
och vigtigaste nödvändighetsartiklar — hvaribland de allmänna födoämnena
i främsta rummet måste räknas — alldeles icke, med
II. VII. 6
Den 4 J uni.
iakttagande af rättvisa och billighet, böra göras till föremål för beskattning,
och att en så beskaffad beskattning, ifall den eger rum,
aldrig kan försvaras annat än på grund af ett tvingande financielt
behof, hvilket lyckligtvis hos oss icke är för handen. Må man blott
besinna på hvad salt en sålunda uttagen beskattning blifver fördelad.
Man torde vara allmänt ense derom, att skatternas fördelning
per capita, d. v. s. lika på hvarje person, fattig eller rik, nr
en uppenbar orättvisa, hvilken också i civiliserade samhällen knappast
mera förekommer. Men, Mina Hrr! huru förhåller det sig då
roed fördelningen af den beskattning, sorn liigges på de första lefnadsbeholven
f Blir den månne billigare än den nyssnämnda, förhatliga
capitat-ions-besknttningen? Nej tvertom! det är just motsatsen
som händer; den blir ännu mera orättvis. Ty, då kopfskatteu
å1 minstone ej drabbar den fattiga tyngre än den rike, så
inträffar detta i sjelfva verket med skatter på nödvändighets-varorna,
enär det är obestridligt att dessa varor i större qvantiteter konsumeras
af de fattige än af de rike.
Jag anser mig nu ej vidare behöfva utveckla denna del af
ämnet, helst samma fråga äfven förut blifvit af mig vidrörd; men
jag vill deremot som hastigast fästa upmärksamheten på en annan
Omständighet, som gör att, efter min åsigt, den tullbeskattning, som
lin yrkas, äfven ur industriell synpunkt är principvidrig och skadlig.
Det lärer nemi. icke kunna förnekas, att en af de vigtigaste
grundsatserna för näringslifvets förkofran består deruti, att den råvara,
som vid näringarna användes, bör göras så billig som möjligt.
Men hvad är nu den yttersta råvaran, som mer eller mindre ingår
i hvarje industri? Jo! det är menniskokraften; och dess råämne
åter äro lifsförnödenheterna, hvilka således utgöra, så att säga, råvarorna
par excellence. Att genom konstlade medel fördyra dessa,
är derföre detsamma som att fördyra lifselementet i all industri,
eller arbetskraften, oqh äfven ur denna synpunkt torde följaktligen
ett återuptagande af tullar på dessa ämnen icke väl kunna försvaras.
För öfrigt ber jag- att få hemställa, om det verkligen finnes
någon giltig anledn. att nu vidtaga en sådan åtgärd. Första frågan
blir då, huruvida prisen på de omförmälda födoämnena hafva
så nedgått, alt man derföre behöfver tillgripa den gamla tullbeskattningen
för att åter söka höja dem. Så väl Hr Fåhraeus, som
Gr. af Ugglas hafva genom siffror fullständigt ådagalagt att så icke
är förhållandet; tvertom befinna sig prisen för närv:de på en punkt,
som efter mitt förmenande (och jag är sjelf jordbrukare) bör tillfredsställa
alla skäliga anspråk. Hvad särskildt vidkommer de i
denna punkt upräknade artiklar, så har det blifvit yttradt att fläsk
icke kunde här i landet produceras med samma fördel som i andra
länder, der genom tillgång på bok- och ollon-skogar, fyrfotingarna
erhålla sin traktering gratis. I sådant fall får jag säga att det är
en stor misshushållning att bloit för nöjet att få producera sitt fläsk
sjelf låta fyrfotingarne få äta upp vår spanmål. Bättre vore då
att denna spanmål exporterades och att vi för en del af dessa medel
köpte det billigare utländska fläsket.
Vidare har yttrats att det väl kan bära sig att producera söt
-
Dei» 4 Jn ni.
33
mjölksost, men icke alt, göra skummjölksost. För min dei kan jag
icke finna hvarföre man så envist fortfar att tillverka skummjölksost,
och ej helldre sötmjölksosten, som betalar sig bättre.
Pä grund af hvad jag nu haft äran anföra, anhåller jag vördsamt
att R. o. Ad. ville i detta fall följa samma grund som i afs.
på spanmål, och att således alla dessa artiklar måtte förblifva tullfria.
Hr Brakel, Mauritz: Jag vill endast i korthet och helt
lösligt inlåta mig i svaromål på några af Hr Printzenskölds anmärkningar.
Hr Printzensköld har uptagit tiden med att påstå att
de, som försvara frihandeln, sysselsätta sig med theorier. Jag vågar
påstå, att detta Hr Printzenskölds yttrande endast är en tom
fras och att en praktik icke kan förefinnas utan theori, lika litet
som eu handling utan tanke.
E.n eller annan af K. o. Ad:ns ledamöter torde kanske ihågkomma
alt i Bibliska Historien omtalas, huruledes det regnade
manna ned till Israels folk i öknen. Jag frågar nu Hr Printzensköld,
om lian, i fall det skulle falla vår Herre in att låta skinkor
regna ned från himlen, skulle förbjuda folket att upptaga och
äta deni? Det vore måhända skäl att sätta upp ett skydd emot
vår Herres välmening, så att producenterna af fyrfota svin ej derpå
skulle förlora.
Jag anhåller om bifall till Utsk:ts förslag.
Gr. Lagerbjelke: Det ämne, som nu är föremål för It. o.
Ad:s öfverläggning, är genom flere föregide talare så uttömdt, att
det är föga att tillägga. Dessutom hafva vi en femårig erfarenhet
att stödja oss på. Icke kan man säga att ladugårdsskötsel under
den tiden gått tillbaka? Visar icke en resa genom hvilken provins
som helst, att kreaturen år från år blifva bättre födda, att
man använder mera spanmål i ladugårdarne, med ett ord att rörelsen
går framåt, visserligen icke med så stora steg, man kanske
önskat, men dock på ett ganska tillfredsställande sätt. Ser man
på importen, har man att beklaga sig öfver en ganska stor sådan;
men Hr Fåhraeus har visat, huru det förhåller sig med priserna på
ladugårdsprodukter, och detta ingifver inga farhågor. Vi hafva äfven
hört, att under det skyddet florerade, priserna voro lägre än
de nu äro. Hvad har raan då nu att beklaga sig öfver?
Det är visserligen sannt att skummjölksost betalas litet; men,
såsom en ledamot har sagt, smöret betalas ganska väl. Om biproduktionen
ej betalas så högt, så utgör det väl icke något hinder
för att hufvudproduktionen kan bära sig och betalas med temligen
högt pri . Jag har försökt att något höra mig före och har då
fått bekräftelse derpå, att man i temligen aflägsna landsorter anser
sig genom smör- och ostproduktipn kunna få 12 sk. kannan för
mjölken, och lyckas det, har man sannerligen sin vara betald hvad
den är värd. Då nu för öfrigt denna lagstiftning visat ganska
goda resultater, hvarföre skulle man då ändra den, och hvarföre
påstå att höga tullar i och för sig sjelfva äro något godt?
S4
»en i Juni.
Jag knn icke inse nyttan deraf, utan anhåller, lika med flere
föreg:de talare, om bifall till Utsk:ts förslag i denna del.
Många ledamöter hördes nu ropa på propos.
Hr Printzensköld: Då jag funnit mig smickrad af den
upniårksamhet, Gr. af Ugglas täcktes fästa på min obetydliga person,
så iir det helt naturligt att detta i ännu högre grad är fallet med
den upmärksamhet, hvarmed jag af en sådan man som Hr Brakel
blifvit hedrad, och, erkännande min underlägsenhet jemförelsevis med
honom både i vetande och i förmåga att bedöma en sak, hvari
han är så bevandrad, som i tull-lagstiftningen, vill jag icke uptaga
tiden med att besvara hans anförande
Orsaken hvarföre jag begärde ordet var den, att Hr Gripenstedt
yttrade, att om man icke kan producera fläsk till så godt
pris som utländningen, så bör man exportera sin spanmål och för
den erhållna betalningen köpa fläsk. Förmodligen saknar Hr Gripenstedt,
såsom landtbrukare, den erfarenheten att dessa fyrfotingar
lemna ett gödningsämne af ypperlig beskaffenhet och således särdeles
tjenligt såsom produktionsmedel för denna spanmål. Skulle
man förfara konseqvent efter Hr Gripenstedts åsigt, så borde man
ständigt producera spanmål, men aldrig hafva några djur, som i
ringaste man behöfva spanmål till föda. Men huru går det då
med jordens produktionskraft? Skall ej den, genom saknad gödning,
slutligen uphöra, sfi att man hvarken får spanmål att exportera
eller till föda åt svinkreaturen. Lärdomen lämpar sig väl
för frihandelssystemets förfäktare, men icke för andra. Afven jag
har under flera år sysselsatt mig med landtbruk, men skulle jag
gått tillväga på sätt här af Hr Gripenstedt blifvit framstäldt, så
hade säkerligen följden blifvit den, att jag ej fått skörda någon
spanmål, för att genom dess försäljning kunna köpa mig fläsk.
För min del vidblifver jag mitt framstalda yrkande om tull å
ladugårdsprodukter.
Ropen på propos. förnyades.
Hr Ribbing, Arvid: Jag har begärt ordet endast för att
anhålla, att särskild propos. måtte på hvar och en artikel framställas/
Gr.
Liljencrants: Med anledning af Hr Ribbings framställning,
anhåller jag att propos. måtte först framställas å artikeln
»ost.»
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad, yttrade H. Bxc
Hr Gr. o. Landtm., att derunder yrkats dels bifall till Utsk:ts förslag,
att artiklarne fläsk, ost och smör fortfarande skola vara-från
införseltull befriade, och dels att följande tullsatser måtte ifrågav:de
artiklar åsättas, nemi. fläsk 3 öre per <U,, ost 5 öre per och smör
I)e ii 4 J un i.
85
3 öre pr jft, hvarförutan yrkats, att livar och en af oftanämnde
artiklar skulle göras till föremål för särskild propos.
Härefter framstälde H. Exc. propos. å bifall till Utslcts förslag,
att artikeln ost skulle vara från införseltull fri och, då dervid
svarades starka ja jemte några nej, förklarade sig hafva funnit ja
öfvervägande.
Sedermera gjordes propos. å bifall till Utskits förslag rörande
artikeln fläsk, och då svaren derå utföllo med manga ja jemte ett
eller annat nej, förklarades ja haft öfvervigten.
Slutligen blef propos. å bifall till Utsk:ts förslag ang:de artikeln
smör frarastiild och med ja besvarad.
H ,ExC. Hr Gr:n o. Landtm, förmälde, att utaf de af Gr.
Liljencrants i sednaste plenum upgifne artiklar återstode.nu
Artikeln Tackjern.
Gr. Lagerbjelke: I afseende å den nu föredragna artikeln
»tackjern» har visserligen blifvit i allmänhet påyrkadt att densamma
skulle beläggas med tull, dock utan att någon bestämd siffra
blifvit uppgifven. Jag inskränker mig derföre att fästa upmärksainheten
derpå, att tackjern är en råvara, som icke alltid kan af
de eganskaper, som erfordras, anses egentligen befintlig i vårt land.
Det är nemi. till vissa produktioner, sora vårt Svenska jern är för
godt och dyrbart och dels har det icke i tillräcklig mån den behöfliga
egenskapen af flytbarhet. Det är således nödvändigt att
gjuterierna få råvaran till så godt pris som möjligt: och får jag
derföre vördsammast anhålla om bifall till Utskits förslag, hvarigenom
tullfrihet för tackjern beviljas.
Gr. Liljencrants: Som jag tog mig friheten att, bland
annat, yrka införseltull på tackjern, så är jag skyldig att redogöra
för min öfvertygelse angule lämpligheten af en så beskaffad tull.
Det är nemi. i vissa delar af Sverige, isynnerhet i Småland, öfverflöd
på myrmalm eller sjömalm; och uptagandet af dessa malmer
utgör en hufvudsaklig sysselsättning för allmogen i Småland, och
lernnar i följd deraf tillfälle till arbetsförtjenst åt denna allmoge.
Denna inkomstkälla har dock under de 2:ne eller 3:ne sednaste
åren betydligt aftagit, hvilket äfven visar sig deraf, att kolen högst
betydligt fallit. Då denna näring för den Småländska allmogen är
af största vigt, ansåg jag att densamma borde upmärksammas, och
att i följd deraf en viss införseltull på tackjern bör åsättas, så
mvcket mera som Bevilln.Utsk:t föreslagit en utförseltull af 25 öre
för hvarje centner tackjern. Detta är skälet hvarföre jag ansåg att
det vore i sin ordning att lika stor tull eller åtminstone någon
sådan sattes å tackjern.
Jag anhåller derföre hos Hr Gr:n o. Landtm, om propos. på
en införseltull af 25 öre per centner för tackjern.
Hr Eåhrmus: För K. M:ts i Propos. N:o 51 till förra riks
dagen
afgifna förslag om tullfrihet vid införsel af tackjern, finna vi,
86
Den i Juni.
i det vid Propos:n fogade statsrådsprotokoll, såsom motiv bland annat
anfördt, att »det för förbrukaren, så väl som för landets allmänna
hushållning, icke kan vara likgiltigt, om för ändamål, till
hvilka ett vida billigare råämne vore fullt lämpligt, någon gång
till och med tjenligare, än det dyrbarare Svenska jernet, detla ändock
måste dertill användas», och att »för särskilda, hvarken få eller
obetydliga behof dittills, fast undantagsvis, tullfri införsel blifvit
medgifven af tackjern för gjuterier och mekaniska verkstäder, af
gjutet jern för vatten och gasledningar o. s. v.», samt att sådan
tullfrihet »otvifvelaktigt skulle äfven fortfarande beviljas, enär den
snart sagdt utgjorde vilkor för möjligheten att åstadkomma och underhålla
anläggningar af omförmälda beskaffenhet.»
Emot tullfrihetens bibehållande liar jag hört åtskilliga anmärka,
att det lage en orättvisa uti att medgifva den utländska varans
afgiftsfria införande, när den Svenska af samma slag är vid
utförsel underkastad tull. Det är likväl en antagen grundsats, hvilande
på helt naturliga skäl, att lätta införseln af sådana artiklar,
hvilkas utförande man ur statsekonomiska hänsigter vill försvåra;
och åsättes tackjernet införseltull, blefve således detta den enda
bland alla i utförseltariffen såsom tullpligtige uptagna varor, som vid
införseln vore tull underkastad.
Jag anhåller, att Utsk:ts förslag jemväl i denna punkt måtte
af R. o. Ad. bilällas.
Frih. Raab, Adam Christian: I detta afseende får jag
förklara, att jag ej kan annat än instämma med Gr. Liljencrants.
Såsom gammal Småländning vet jag, att vid åtskilliga bruk begagnas
den s k. myrmalmen, hvilken har den egenskapen att vara
lika dålig som den utländska. Flere masugnar hafva i Småland
blifvit inrättade blott för att sysselsätta sig med tillgodogörande
af sådan malm; och jag tror att den minskning i malmens begagnande,
som under sednare år visat sig, härrör från den utländska
konkurrensen.
Hr von Koch, Nils Samuel: För min del vill jag icke
uptaga tiden med att vidlyftigt yttra mig ang:de tull å art. tackjern,
utan inskränker mig att anhålla om bifall till Utsk:ts förslag.
Efter härmed slutad öfverläggning, yttrade H. Exc. Hr Gr.
o. Landtm., att derunder yrkats dels bifall å Utsk:ts förslag, att
tackjern skall vid införsel vara tullfri, och dels att en tullsats af
15 öre för eentnern måtte samma artikel åsättas.
Propos. å bifall till ITtskits förslag blef härefter framstäld och,
då dervid svarades många ja jemte några nej, förklarades ja haft
öfvervigten.
Gr. Liljencrants begärde votering.
Uplästes och godkändes följande voteringspropos.:
»Den som bifaller Bevilln.Utsk.ts förslag, att artikeln Jern,
I) e n 4 Ju ii i.
87
gjutet, lack- och barlast u». in. fortfarande skall vara från införseltull
befriad, röstar
Ja;
Den det ei vill, röstar
Nej;
Vinner nej, beslutar R. o. Ad. att åsätta nämnde artikel eu
införseltull af 15 öre för centner».»
Vid voteringens slut hade rösterna utfallit sålunda:
Ja — 28.
Nej — Ii.
H. Exc. Hr Gr. o. Landtm, yttrade härefter, att några andra
yrkanden i anledning af Utsk:ts hemställan sid. 22, än de af Gr.
Liljencrants gjorda och af R. o. Ad. numera pröfvade, icke förekommit,
hvaruppå H. Exc. hemstälde, huruvida R. o. Ad. ausåge
öfverläggniugen ang:de oftaberörde hemställan afslutad.
Sedan härtill svarats ja, framstiilde H. Exc. propos. å bifall
till Utskits ifrågav:de hemställan i alla de delar, hvilka icke redan
utgjort föremål för R. o. Adis beslut; och blef denna propos. med
ja besvarad.
R. o. Ad. öivergick härefter till behandling af tariffen för U*-  förseitullern, dervid först förekom:
Utskits yttrande i fråga om fri export af alla handelsprodukter.
Bifölls.
Utskits hemställan i anledning af dels Hr Ehrenhoffs motion
om exportförbud å silfver och dels H. Exc. Hr Gr. Löwenhjelms
förslag om utförseltull å guld och silfver.
Hr Ehrenhoff, anförde dels, muntligen och dels skriftligen:
Att börja med, får jag nedlägga min protest mot Bevilln.-  Utsk:ts behörighet att behandla min motion om exportförbud å
silfver; ty då Utsk:t sjelft yttrar att min motion »förnämligast synes
afse, att betrygga myntvärdet inom landet», och 31 § R.O.
och 70 g R.F., den enda lag som bestämmer Hevilla.Utskits verksamhet,
icke tillåter Utsk:t att befatta sig med andra frågor lin
dem, sorn röra bevillnin, så frågar jag Eder, Mine Hrr, om Sveriges
myntväsende kan höra till dylika frågor. Likgiltigt tor Iragans
utgång vid denna riksdag, kan det visserligen hafva varit,
hvilket Utsk. som behandlat densamma; men då den uttalade alsigten
med motionens öfverlemnande till Bevilln.Utsk:t var, att derstädes
få saken med större säkerhet att falla, så synes det mig
som ett Bevilln.Utsk:t bevisadt förtroende af så tvetydig natur bort
gifva Utsk:t en ytterligare ani. att förvisa frågan dit hon grundlagsenligen
hörde, enar jag föreställt mig, att Bevilln.Utskit icke
kunde känna sig smickradt af att anses företrädesvis inom sig ega
den största skicklighet i en dylik manöver.
Den 4 Jani.
Efter de företeelser inom representationen, hvartill jag under
denna riksdag varit vittne, har jag än mer blifvit öfvertygad om
behofvet af sådana lagar, som begränsa egennyttans utsväfningar
på det allmännas bekostnad. Och enär förevMe motion icke har
något annat mål, än att söka framkalla sådana lagar, så torde E.
o. Åd. benäget ursäkta, om jag begagnar aila de medel, som ännu
återstå, att på grundlagsenlig väg göra mina åsigter gällande.
Bevilln.Utsk:t har än mer styrkt mig häruti genom sitt eget
Betänk., hvaruti Utsk:t omtalar, hurusom lagstiftningen, tid efter
annan, allt ifrån år 1491 egnat sina omsorger för att bibehålla
myntet inom riket, och då jag förmodar att en Gustaf Wasa och
en Carl XI, i förmåga att bedöma landets behofver, åtminstone
står i jemnhöjd med vår tids statsmän, och dessa Konungar fästat
synnerlig vigt vid de ädla metallernas bibehållande inom landet,
sä faller på Dem en del af det förnäma medlidande, min enfald
fått upbära. Delta iir åtminstone en tröst öfver det nederlag, som
väntar mig.
Man skall troligen bemöta mig med det vanliga inkastet, att
hvad sorn dugde för sekler sedan, icke är tillämpligt pä vår tid.
Men det är vissa samlingar, som följa inenniskoslägtel ifrån skapelsen
intill dess undergång, och en af dessa sanningar är menniskans
begär att förvärfva. Detta begär stiger i samma mån som
tillfälle dertill yppas, och dylika tillfällen ökas i bredd med ett
samhälles utveckling. Lika säkert är ock, att handeln, utaf alla
menskliga företag, företrädesvis är egnad att gifva näring åt denna
passion. Om det nu var en sanning under Gustaf Wasas och Carl
XLs tid, att köpmännens begär till förvärf öfverskred gränserna
för landets nytta, så är det väl icke antagligt, att det vidgade fält
för vinningslystnaden, som vår tids mer utbildade handelsrörelse
gifvit våra köpmän, gjort dem ömmare för fäderneslandets väl än
deras föregångare, och att vårt samhällsskick är så fullkornnadt,
att några försigtighetsmått emot det omtalade förvarfuingsbegäret
numera äro obehöfliga.
Då jag uti motiverna till min motion tydligen uttalat, att
ett af hufvudsyftena dermed var, att förekomma det importhandeln
ieke måtte förqväfva landets egen industriella utveckling, så synes
det mig, som Bevilln.Utsk:t, som åtagit sig att behandla frågan,
bort bevisa, att mina skäl voro obestyrkta och mina farhågor ogrundade;
men detta bar fallit sig alltför svårt, enär sakförhållanderna
bevisa motsatsen.
Utsk:t har visserligen framlagt tvenne slags bevis för skadligheten
af mitt förslag; det ena Sekreta Utsk:ts prot. af år 1765,
och det andra en jemförelsetabel! emellan ut- och införsel af silfver
de sednare 20 åren.
Hvad först beträffar Sekreta Utsk:ts prot., så har Bevilln.-  Utsk:t framställt detta alltför styrnpadt, för att man deraf kan
finna rätta orsaken tilj förvirringen i finanserna den tiden. —Bevilln.
Utsk:t citerar: »Aren 1742, 1744 och 1745 blef allt speciemynt,
samt myutadt och omyntadt koppar vid hardt straff till utförsel
förbudet» — — — Utsk:t fortfar; »Alla dessa författmr,
1)en i Juni.
8>J
hafva allt iner och mer bidragit till vexelkursens stegrande» in. m.
Men hvilka voro dessa författnir, derom uplyses intet. — Jag anhållet
att få fylla luckan. — Ar 1739 utkom en förordning, som
icke allenast tillät utförsel af den reela valutan, som den tiden för
nämligast
bestod af kopparplåtar, utan man gaf äfven ett premium
af 10 daler för skeppundet för sådana plåtars utförsel, så att vid
1742 års slut hade utförts plåtar till ett värde af 13 milbr daler.
Denna utförsel oaktadt utlåntes från banken 36 milbr daler, från
1743 —1747. utan att den metalliska valutan ökades.
Sannolikt har Bevilln.Utskit icke haft tid att taga reda på
dessa förhållanden, ty eljest skulle Utsk:t funnit, att de omtalade
förbuden voro en nödvändig följd af missbruken under de 3:ne år
utförselfriheten varade, och att således det icke var förbudet utan
friheten, tillsammans med utlåningen af 36 milbr daler utan motsvarande
valuta, som orsakade de »oredor», hvarom Sekreta Utskit
talar. Hvad åter beträffar vexelkursens stegrande oell de deraf följande
olyckor, så omtalar Lagerbring i sin historia om den tiden,
att det var kursens fall å vårt eget mynt, som framkallade omstörtningarna
i landet, och det är just denna myntförsämring, sora
äfven hotar vår tid, om köpmanna- och privatbanks-iutresset får
taga öfverhand.
Ett annat stöd för mina åsigter måste ligga deruti, att då
Liljencrants år 1773 öfvertog ledningen af finansväsendet, förbudet
fick qvarstå, hvilket en man sora Liljencrants icke tillåtit, om han
ansett det skadligt.
Nu är frågan denna: Ar det någon likhet med vår finansförvaltning,
och den som öfvades på 1740-talet? — Finnes en sådan
likhet, så torde vi hafva att motse samma oredor, hvarom Sekreta
Utsk:t talar.
Bevilln.Ut.sk:ts andra bevis, eller tabeller öfver in- och utförsel
af silfver, företer samma ofullständighet, som det föreg:de, enär
Utsk:t glömt att bland utförseln uptaga de mångfaldiga milbr, som
utgått ur landet genom vexelköp på den mängd af utländska lån,
som dels Staten dels enskilda uptagit. Att Utsk:t glömt detta
förhållande synes mig bevisa, att Utsk:ts dyrbara tid icke medgifvit
en genomläsning af min motion, ty i motsatt fall bör jag väl
kunna taga för gifvet, att dessa förhållanden, som i motionen omtalas,
i förbigående åtminstone, fått ett rum i Utsk:ts Betänk., och
att Utsk:t då icke kunnat påstå att skillnaden emellan ut- och införsel
af silfver de sednare 20 åren varit »jemförelsevis ringa».
Bevillu.Utskit, som rörer sig med gamla urkunder från t. o.
m. 1400-talet, har icke ansett nödigt, att ens vidröra de sakförhållanden
från vår egen tid, som framkallat motionen, och hvaraf
min skrift vidrört åtskilliga. Detta faktum är så mycket mer anmärkningsvärdt,
som, jag vill icke säga lag, men åtminstone gammal
häfd tillerkännt en motionär, i hvilket ämue som helst, att
få några af skälen till sin motion af Utsk:t uptagna och besvarade.
Månne orsaken härtill kan ligga deruti, att TJtsk:t möjligtvis åtagit
sig det updrag, sorn åtskilliga ledamöter vid remissen ville an
-
öö
Den 4 Juni.
förtro Bevilln.Utskit, nemi. att »begrafva motionen», och att Utsk:t
ansåg obehöflig! att deröfver hålla något liktal?
Utsk:t omtalar »de iidla metallernas utmärkande egenskap af
allmänna bytesmedel», och att »just denna deras egenskap synes
berättiga dem att, framför hvarje annan vara, få fritt in- och utföras».
Efter min tanka är det just denna deras egenskap, som
gör dess bibehållande inom landet företrädesvis nödvändigt, ty, för
att begagna en berömd författares ord, »de ädla metallerna liro
för samhällsorganismen detsamma, sorn den atmosferiska luften är
för menniskokroppen. Enär båda äro vilkor för lifsrörelsen, så alden
fysiska kroppens uplösning i elementen, till följd af brist på
luft, icke vissare, än samhällskroppens, till följd af brist på guld
och silfver». Det är denna samhällskroppens uplösning jag vill
förekomma, genom att åt landet bevara så mycket silfver, som är
nödigt, för att bibehålla pappersmyntet, silfrets, representant, och
alla andra derpå grundade kreditpapper i ett jemnt och orubbligt
värde.
Utskit söker att på sitt vis ådagalägga, att någon fara icke
är för handen, men Utskits bevisning grundar sig på förbiseenden
af verkliga fakta, ty Utskit säger att tillgången på silfver reglerar
sig sjelf efter behofvet. Har Utskit glömt — 12 millirs lånet?
— Har Utskit glömt alla andra milin- utländska lån, som försvunnit
ur landet, nära på liktidigt med deras uptagande? —År detta
ständiga behof af utländska lån ett bevis på sjelfreglerande?
Men, tycker man, det har ingen fara, ty såsom motvigt för
denna skuldsättning drager man in ett och annat tusental på tjenstemänuens
löner, och några hundra tusen rdr från Sveriges försvarsväsende,
och allt är regleradt.
Är det pä detta vis Sveriges finanser skola regleras, så beklagar
jag den ädle och högsinnade Furste, som fått i arf så dyra
pligter som dessa, att häfda Sveriges ära och sjelfständighet.
Enär jag uti den skrift, som innefattar motionen, tydligt förklarat,
att exportförbud å silfver endast borde blifva en tillfällig
säkerhetslag, intilldess kredit-, bank- och tull-lagstiftningen hunnit
så ordnas, att förbudet blefve öfverflödigt; och då jag äfven tillräckligt
angifvit de skäl, på hvilka behofvet af en skyndsam mellankomst
af lagstiftningen stödjer sig, så torde ett. återuprepande
deraf vara öfverflödigt för dem, som lika med mig känna detta
behof och icke missförstå dea fosterländska syftning, som vägledt
mig. För dem åter, sorn af fördom eller andra orsaker gjort sig
till lag att tillsluta sina öron för alla skäl, är ordandet fullkomligt
onyttigt.
Då jag nu vördsammast begär Hr Grins o. Landtmis propos.
till bifall å min motion, så anhåller jag att J, Mine Hrr af Sveriges
Ridderskap, som städse lifvas af känsla för fädernerlandets
väl, måtte lyssna till följande slutord i Förnämsta styrkan hos ett
folk ligger deruti, att det känner sig vara sig sjelft nog. Förutom
ett sådant ordnande af våra inre angelägenheter, att vi i nödens
stund kunna hemta våra förnödenheter ur egen jord och af egen
industri, finnes icke något oberoende; ty der vanan af att njuta
Den 4 Juni.
91
af utländsk vällefnad blifvit behof, der skall i farans stund och da
nöden kommer, sjelfständigheten vackla, äfven bakom de starkaste
murar och de tappraste arméer.
Sedan öfverläggning^ ansetts fulländad samt H. Exc. Hr
Gr. o. Landtm, yttrat, att Hr Ehrenhoff hade yrkat bifall till sin
motion, att utförsel af silfver i så väl myntad som omyntad form
skulle förbjudas, äfvensom begärt att särskild propos. å detta yrkande
måtte framställas; så och efter det H. Exc. förklarat, att
den begärda delningen af propos. skulle ega rum samt att H. Exc.
ansåge sig böra först framställa propos:u å bifall till Utsk:ts hemställan
om afslag å Hr EhrenhofFs ifrågav-.de motion, blef en sådan
propos. framställd och med ja besvarad.
Härefter gjordes propos. å bifall till hvad Utsk:t i afs:de å
H. Exc. Hr Gr. Löwenhjelms ofvanomförmäldte förslag hemställt
och besvarades likaledes med ja.
Sedermera blef jemväl bifallet Utsk:ts yttrande i ani. af sistbemälde
motionärs förslag om hamnumgälders erläggande uti metalliskt
mynt m. m.
Utsk:ts hemställan ang:de Art. Jern, gjutet.
Frih. Raab, Adam Christian; Då R. o. Ad. afslagit
Gr. Li]jencrants’s förslag att åsätta en viss tull vid import af tackjern,
hemställer jag, om icke R. o. Ad. borde borttaga den tull,
hvarmed export af tackjern är belagd. Jag yrkar således att jern
må tullfritt exporteras.
Hr Printzensköld, Carl: I motsats mot den siste värde
talaren är jag af den öfvertygelse att icke blott borttagandet af
all export-tull på jern utan äfven den nedsättning i tull, som
Bevilln.Utsk:t föreslagit, komrner att utöfva ett ganska vådligt inflytande
på stångjernshandteringen i vårt land. I fordna dagar,
då man också trodde sig kunna tänka och handla klokt, ansåg
man det nödvändigt att för stSngjernstillverkningen bibehålla rudimaterierna
inom landet, emedan denna tillverkning var för landet
en af de hufvudsakligaste näringarne, som också derföre borde
skyddas. Nu är förhållandet helt annorlunda, Man föreställer sig
att jerntillverkningen kan hjelpa sig sjelf, utan att. något särskildt
skydd för densamma behöfves, derigenom att rudimaterierna bibehållas
inom landet; men häruti bevisar sig en stor motsägelse.
Man försvarar nemi. de låga tullarne på åtskilliga af landets egna
tillverkningar, på den grund att man lemnar rudimaterierna tullfria.
Nu deremot, då det är fråga om att söka bibehålla rudimaterierna
inom landet, säger man att så icke behöfves. För min del
kan jag icke inse riktigheten deraf, utan tror att, eftersom jernförädlingen
är en" af Sveriges vigtigaste näringsgrenar, bör man också
söka bibehålla den rudimateria inom landet, som sätter vederb:de
jerntillverkare i tillfälle att uprätthålla näringsgrenen; hvilket icke
sker, när man på detta sätt bereder hvilken sorn helst, sorn har
Den 4 Juni.
tackjern, tillfälle att försälja detsamma till utländningen. Antalet
af de jernverk inom landet, som firo grundade på köpetackjern, är
icke ringa. Skola nu dessa verk oell inrättningar gå under derföre
att. man skall drifva frihandels-systemet till sin högsta potens.
Följden deiaf blir att ifrågav:de jernverk försvinna; och hvad landet
vinner derpå att inrättningar nedläggas, der tusentals arbetare
haft sin bergning, kan jag sannerligen icke fatta. Men väl förstår
jag, att alla dessa arbetare komma att, ligga fattigvården till last;
och den som, lika med de embetsmyndigheter, hvilka hafva till
pligt att afdöma fattigvårdstvister, lär att känna den oerhörda tunga,
som fattigvården förorsakar, skall säkerligen lika med mig yrka att
hvarje åtgärd måtte vidtagas, hvarigenom landet kan förskonas från
den stora olyckan att fattigantalet ökas öfver hvad som. i följd af
naturliga förhållanden, är oundvikligt.
På grund af hvad jag nu anfört, anhåller jag derföre, att den
af Utsk:t föreslagna nedsättningen af export-tullen för jern måtte
afslås.
Hr von Koch, Nils Samuel: Ehuru jag icke anser att
tackjernstillverkaren fått tillgodonjuta full rättvisa, nöjer jag mig
nit med Utsk:ts förslag. Enl. mitt förmenande borde tackjernstillverkaren
ega rättighet att fordra att, när han icke är skyddad
genom import tull, han icke skulle vara plågad genom export-tull.
Denna näring är efter mitt omdöme för oss lika naturlig på vissa orter
som stångjernsnäringen på andra, och jag vet icke hvarföre den
skall vara mindre omhuldad än den sednare. Emellertid och då
stångjernstillverkaren hyser farhåga för ett alltför brådstörtadt borttagande
af all export tull å tackjern, och denna reform kan ske
gradvis, vill jag inskränka mig till att anhålla om bifall till Utsk:ts
förslag.
Hr Fåhraeus: Jag anser visserligen ej omöjligt, att i detta
ämne opinionerne inom landet framdeles kunna utveckla sig derhän,
att Hr Frih. Raab då kan få sin önskan upfylld Men f. n.
tror jag det vara betänkligt att gå längre än Utsk:t gjort, då det
föreslagit utförseltullens nedsättning till hälften. Detta förslag, hvilket
äfven har sin grund i R. Stms vilkorligt fattade beslut i afs:de
på hammarskatten, tillstyrker jag således R. o. Ad. att bifalla.
Gr. Mörner, Carl Göran Detlof: Vid sista riksdagen
gjorde K. M. framställning till R. St:r om borttagande af hammarskatten
helt och hållet och af tackjernstionden för sådan jerntillverkning
utom bergslag; men R. St:r funnos då icke benägna
att härtill lemna bifall. Mig synes likväl att till grund för den
då gjorda framställningen låg en riktig princip. Det var nemi.
meningen att genom den lindring, som skulle beredas den inhemska
industrien, sätta densamma bättre i tillfälle att vid den förestående
förändringen i tull-lagstiftningen kunna uthärda täflan med
tillverkningen i andra länder. Nu deremot tyckes hufvudsyftet
med Utak:ts förslag vara att bereda köpare från främmande länder
Den 4 Juni.
93
tillfälle att för godt pris komma åt den Svenska rudimaterien och
att söka vinna den inhemska fabrikantens bifall härtill genom att
erbjuda honom lockelsen af förminskad skatt. Detta sätt att gå
utländska varutillverkares intresse till mötes kan jag för min del
ingalunda gilla. Jag tror det rättaste vara att först söka bereda
den inhemska fabrikanten alla de fördelar, som Staten anser sig
kunna erbjuda honom, men att man deremot hör undvika att sätta
den utländska medtäflaren i en bättre ställning än den förre innehar.
Det. är säkerligen utlänningen som kommer att af förändringen
skörda största vinsten, derigenom att företrädesvis det bättre
tackjernet, hvilket han betalar högst, blir föremål för export, och
vi få sjelfva behålla det sämsta. Det kan icke vara med billighet
öfverensstämmande att, under det den Svenska jernförädlaren nödgas
att med dryg kostnad och mycket besvär på hjul- eller släddon
samt ofta på långa vägar från Bergslagerne hemta tackjernet,
man skall företrädesvis vinnlägga sig om att ställa så tili att utländningen
må kunna få samma jern för möjligen billigaste pris,
så att det tilläfventyrs kan komma att kosta honom i hans hemort
mindre, än hvartill det skulle stå mången Svensk egare af jernförädlingsverk,
hvilket förhållande kan antagas kunna inträffa med
åtminstone åtskilligt af det tackjern, som kan komma att i st. f.
barlast utföras till England. Jag beklagar sannerligen att ett 15.
St:rs beslut finnes, som sammankedjar frågan om hammarskattens
borttagande med den, som nu är under öfverläggning. Man borde
icke söka att på sådant sätt genom köpslagare vinna den Svenska
jerntillverkarens samtycke till förslaget, utan man hade bort utan
allt förbehåll befria honom irån förstnämnde afgift, på samma gång
man lemnat honom tid att bereda sig på en konkurrens, mot hvilken
han ej hittills kunnat eller haft ani. att rusta sig. Jag tror
derföre att man ej behöfver vara så angelägen att minska Statens
inkomster genom vidtagande af åtgärder at den betänkliga beskaffenhet,
som de, hvilka nu blifvit ifrågasatte.
Här har blifvit upgifvet såsom angeläget att åstadkomma en
viss stadga i tullsatserna, men huru står detta tillsammans med
förfarandet i afs:de på tullen för art. tackjern? Då för icke längesedan
det var fråga om att tillåta exporten af tackjern, förespeglades,
att den tull, som då bestämdes, skulle blifva beståndande i
många år utan rubbning i det förhållande, som man då önskade
få infördt. Nedsättning af tullen skedde dock redan vid förra riksdagen
och nu är en ytterligare sådan föreslagen.
För min del anhåller jag att B. o. Ad. måtte fatta enahanda
beslut som PresteStåndet, nemi. att nuv:de export-tull ä tackjern
skall blifva oförändrad.
Frih. Raab: Om än min mening icke vinner understöd, kan
jag likväl icke underlåta att förundra mig öfver att man här endast
hållit sig vid den ene fabrikanten, utan att fästa afs:de på
den andra. Gr. Möruers farhåga, att allt för stora qvantiteter
tackjern komme att gå ur landet, synes mig sakna stöd af faktiska
!14
D en 4 Jun i.
förhållanden, enär, om jag ej misstager mig, utförseln af tackjern
ej stigit till mer än 70,000 centner.
Jag för min del vidblifver mitt förra yrkande.
Gr. Liljencrants, Gustaf Fredrik: Jag bekänner, ehuru
med smärta, att jag icke kan vara af samma tanke med Frih.
Raab i denna fråga. Jag förordade tull på myrmalm, derföre att.
jag ansåg det bättre att arbetsförtjensten stannar inom landet. Jag
är äfven af samma mening i detta och dylika fall. Hvad denna
fråga beträffar, finner jag det oriktigt, att man sätter i fråga att
nedsätta tull å tackjern, ty det finnes väl ingen handtering, som
är för Sverige mera naturlig än att förädla sitt jern. Det är också
den äldsta af alla handteringar. För min del kan jag icke begripa,
att det kan vara likgiltigt att förädlingen af råämnena öfverlemnas
åt utländningen. Man säger att man icke bör belägga råämnena
med tull. Här är det dock ett råämne, som man vill öfverlemna
åt utländningen.
Om samma väder blåser som nu, så är att hoppas, att inga
skrankor i den vägen skola finnas; men erfarenheten har lärt mig,
att här afgöres allt med passion, oell när den är öfver, har man
att vänta att det blåser en annan vind i motsatt riktning. Man
har särskildt vid detta tillfälle haft den skickligheten att sammanbinda
det enskilda intresset med denria fråga. Manga röster inom
detta Stånd hafva höjt sig för att sammanblanda denna fråga med
en annan, som ej tillhörde detta Utskott.
Jag får nu anhålla att få instämma med Gr. Mörner deri,
att R. o. Ad. borde besluta, att samma tull, eller 50 öre, måtte
bibehållas vid utförsel af tackjern.
Hr Printzensköld: Då Frih. Raab förordade bifall till
Utsk:ts ifrågav:de förslag, skedde det på den grund, att hans eget
förslag om import-tulls åsättande på tackjern ej vann afseende.
För min del måste jag ogilla ett handlingssätt, som går ut derpå
att, för det man icke vinner hvad man yrkar, man i harmen skall
fordra något annat, sorn är uppenbarligen stridande mot all sannskyldig.
nytta. Jag medgifver visserligen att tackjern är en slags
förädlad vara, men i sjelfva verket kan den icke betraktas annat
än som råämne; ty till dess frambringande behöfves icke den ringaste
arbetsskicklighet. Endast masmästare!) behöfver hafva någon
praktisk kännedom om saken. 1 följd deraf är äfven ett ganska ringa
antal af bergstatstjenstemännen sysselsati med laekjernstillverkningen,
då stångjernssmidet deremot fordrar en stor skicklighet och vida
större antal arbetare, för att åstadkomma ett lyckligt resultat.
Denna sednare handtering har äfven den stora fördelen att den
gifven bergning åt ett vida större antal arbetare. Jag frågar då,
om det är med statsklokhet öfverensstämmande att så gå tillväga,
att detta råämne försvinner ur landet, så att uugergång beredes åt
en näring sådan som den ifrågav:de.
Man tyckes icke taga i betraktande att det utländska tackjernet
är odugligt vid stångjernsverken. Vore det åter förhållan
-
Den 4 Juni.
>15
det, att detta tackjern kunde förädlas inom landet, så funnes anledning
till det förklarande att, efter det importen af utländskt
tackjern är tullfri, det, som exporteras, äfven borde vara det; men
då man vet, att man gynnar tackjernstillverkaren genom att nedsätta
export-tullen å hans vara, men att man ej gagnar stångjernsti
11 verkaren genom den importfrihet, man beviljar för utländskt tackjern,
får jag bekänna att jag icke kan fatta, att någon fördel för
staten upkommer derigenom att man handlar så, som Utskit föreslagit,
utan tvertom åstadkommer en skada, som ingalunda är godtgjord
dermed att man befriar stångjernsverken från den i sjelfva
verket ganska ringa hammarskatten. Huru jag betraktar saken,
kan jag icke finna någon rättvisa i Utskris förslag, hvarföre jag
anhåller om bifall till den af Gr. Mörner gjorda framställningen.
Gr. Mörner: Det har blifvit anmärkt, att man med lika mycken
fördel skulle kunna försälja tackjern som stångjern. För den
som är något hemmastadd med beskaffenheten af dessa särskilda
tillverkningar, torde dock saken ej förefalla alldeles så enkel. Skulle
tackjernstillverkningen ökas till den grad, att man genom export
af större qvantiteter skulle ersätta skilnaden i värde emellan tackjern
och stångjern, måste skogarne i bergslagerna så hardt anlitas,
att fara kunde upstå att de blefvo förstörda. Inträffar åter detta
och man således kommer derhän att man ej eller kan tillverka
tackjern i Sverige, så blir nästa steg att söka ställa så till att
våra malmer må finna afsättning å utrikes ort och blifva der förädlade.
De personer, som under hittills varande förhållanden föranledts
att i de orter, der tnckjerustiilverkning ej bedrifvits, anlägga
stångjernsbruk, skola sannolikt, så vida tullfri utförsel af
tackjern medgifves, framdeles finna sig nödsakade att nedlägga sina
verk. Efter de åsigter, sorn Bevilln.Ut,sk:t nu hyllar, må det kunna
anses för en olägenhet, ja kanske för en olycka, att dessa industriella
anläggningar någonsin blifvit till lif framkallade, men sedan
detta nu en gång skett och så många menniskors välfärd är
beroende af denna industris vidmakthållande, tror jag att det är
för det allmänna nödvändigt att undvika sådana åtgärder, som hota
att tillintetgöra densammas bestånd.
Jag fortsätter mitt yrkande, att någon förändring i tullen å
tackjern icke för närv:de må ega rum, så mycket hellre som jag
tror att någon sådan icke blifvit af K. M:t föreslagen.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad, yttrade H. Exc.
Hr Gr. o. Landtm , att derunder yrkats dels bifall till Utsk:ts
hemställan, dels afslag derå och bibehållande lif den nu gällande
tullsatsen, 50 öre för centner)), och dels slutligen af Frih. Raab,
att den ifrågav:de artikeln skall vid utförsel vara tullfri.
Härvid anmälde sig Frih. Raab och förklarade, att han afstod
från sitt särkilda yrkande och förenade sig med dem, som anhållit
om bifnll till Utsk:ts förslag.
Don 4 Jnni.
Propos. å bifall till sistnämnde förslag blef härefter framstäld
och med blandade ja oell nej besvarad; hvaruppå II. Exc. förklarade
sig hafva fnnnit ja öfvervägande.
Hr Printzensköld begärde votering.
Uplästes och godkändes följande voteringsproposition:
»Den som bifaller Bevi!ln.Utsk:t.s uti Betänk. N:o 23 gjorda
hemställan, att utförseltullen å Jern, gjutet, skall nedsättas från
50 till 25 öre för centnern, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner nej, afslår R. o. Ad. nämnde hemställan och beslutar,
att den nuvarande utförseltullen å berörde artikel fortfarande skall
blifva gällande.»
Vid voteringens slut hade rösterna utfallit sålunda:
Ja — 15.
N ej — 12.
Den vidare pröfningen af förev:de Betänk, upskjöts till nästa
plenum och R. o. Ad. åtskiljdes kl. 11 e. m.
In fidem.
O. Hrakcl.
Onsdagen den 6 Juni 1860.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades protok. för den 24 sistl. Mars f. och e. m.
Uplästes ett utaf Frih. Stjernstedt, August Wilhelm,
inlemnadt Mern. af följande lydelse:
Som jag för vårdande af min helsa måste lemna riksdagsorten,
får jag afsäga mig förtroendet att vara ledamot i Högloft. BankoUtskrt,
under vördsam anhållan att vid min riksdagsmannarätt i
öfrigt varda bibehållen.
Sedan R. o. Ad., uppå framställd propos., till denna anhållan
lemuat bifall, anmodades Ståndets Hrr Elektorer att välja en ledamot
i BankoUtsk:t efter Frih. Stjernstedt.
Anmäldes
0 eli 6 J u ut t. Bi.
Anmäldes och bordlädes:
StatsUtskottets Utlåtanden
N:o 112, i anledn. af väckt motion om inrättande af en lånebank
för jordbrukets och dess binäringars understödjande samt
beredande af dertill erforderliga tillgångar;
' N:o 113, i anledn. af väckt motion om statsanslag för uprättande
af hydrografiska kartor;
N:o 114, i anledn. af väckt motion om anslag af statsmedel
till befrämjande af täck-dikning;
N:o 115, ang:de bestämmandet af vesekostnads-ersiittning åt
K. St:rs deputerade vid H. M. Konungens och H. M. Drottningens
förestående kröning i Norige;
Sammansatta Stats- saint Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:ts -Betanien
N:o 12, i anledn. af väckta motioner om lindring i rustningsskyldigheten,
genom Statens öfvertagande af munderings- och utredningspersedlars
anskaffning och underhåll;
N:o 13, i anledn. af erhållen återremiss å Utlåt. N:o 6, om
befrielse för rotehållarne vid kavalleriet i Jemtland från skyldigheten
så väl att bidraga till sadelmunderingens anskaffande och underhåll
sorn att underhålla ryttarehästarne under marcherna emellan
mötes- och mönstrmgsst allena samt sqvadronernas samlingsplatser.
Bortsattes pröfuingen af Bevilln.Utskits Betänk. N:o 23, arig:de
tullbevillningen, dervid nu förekommo och biföllos
Utsk:ts hemställauden angide artiklarue koppar och lumpor.
Härefter föredrogs
Utsk:t,s hemställan angide artikeln malm.
Hr von Koch, Nils Samuel: Utsk:t har visserligen här
gått så långt att det föreslagit nedsättning till hälften af exporttull
på malm. Detta torde också vara allt som man nu bör begära
i afs. å artikeln jernmalm, för hvilken, såsom kändt är, jeruproducenterne
yrkat exporttull. Det anses nemi. farligt för närvide
för masugnar och isynnerhet stångjernsbruk, om jerumahneu skulle blifva
exportfri. Men i afs:de pä andra malmer och särskildt kopparmalm,
för hvilken jag förslagit exportfrihet, har Utsk:t icke anfört
något skäl för bibehållande af en tull, som mig veterligen icke någou
påyrkat. Här kan man icke säga att det ar för att ej skada
någon näring som detta råämne belägges med export-tull, emedan jag
icke tror att någon, som förädlar denna vara, yrkar på eu sådan
tull. Förhållandet är nemligen,- såsom jag nämnde, då jag väckte
min motion, att det finnes en mängd koppargrufvor längs efter
vår östra kust, men de aro icke tillräckligt stora för att det skulle
löna sig att der anlägga kopparverk, och icke eller tillräckligt rika
för att deras malmer kunna vara afsättlig» hos våra kopparverksH.
VII. 7
98
Deu 6 Jnili f. m.
egare, hvilka i allmänhet sjelfve hafva bättre mahn, äfvensom de
för öfrigt icke kunna bära transportkostnaderne inåt landet. Denna
kopparmalm är emellertid blandad med vissa audra bergarter, som
äro af den beskaffenhet att vara särdeles nyttiga och tjenliga för
beskickning af den rika Chilimaimen, på hvars smältning det stora
kopparverket i Hamburg är grundadt. Detta gör att, då Bergmästaren
Bredberg hade härom underrättat egaren och utverkat sig
tillstånd att från sina koppargrufvor utföra kopparmalm till Hamburg,
då fann egaren der anledning att betala Svensk kopparmalm
så högt, att man fick för den i Hamburg nästan hela kopparens
värde, hvarigenom man besparade sig den dyra processen af smältningen.
Den kunde då högt betalas på den grund, att jemte kopparen
erhöll köparen äfven dessa andra minerialier, sorn för oss icke
hafva värde, men för honom, emedan, som sagdt, den var nästan
nödvändig för blandning med den rika Chilimaimen, för hvilken
en stor mängd tnges i retur såsom barlast från Chili af Hrr
Godefroy & Son och några andra Hamburgerhus. Så länge det
gamla förbudet existerade mot export af kopparmalm, nekade icke
K. M. licenser för utförandet; det skedde på BergsCollegii tillstyrkande
och tullen bestämdes då nästan endast nominelt till 6 sk. per skepp,
viktualievigt. Med en sådan tull kunde kopparmalmen exporteras
och den exporterades och såldes med fördel. Men sedan R. St:r
beträdt, som det anses, en friare bana och tagit bort förbud och
1 stället satt tull, men bestämt den till 50 öre på centnern eller
2 rdr per skepp, viktualievigt, i stället för att man förut betalt
fi sk., så var det icke värdt vidare att söka licenser, emedan K.
M. anses nu mera icke bevilja sådana. Det har gjort att denna
exportartikel helt och hållet uphört att inbringa någonting och att
nu vid flera sådana grufvor ligga 2 å 3 års tillverkningar alldeles
onyttiga, ifall icke denna restriktion, som likväl var afsedd att
vara en frihet, borttages. Afven med nuv:de föreslagna nedsättning
af 25 öre per centner blir det en alltför dryg tull, att det
skulle löna sig utföra malmen, helst när fraktkostnaderna äro ofantligt
dyra, då man skall utföra en sådan massa alldeles onyttigt
gråberg, som deri finnes. Om man nu ock vill skydda de näringar,
som finnas, så synes åtminstone icke vara skäl att gå så
långt i sin protektionsifver, att man skänker opåkallade och efter
ail anledning onyttiga verkliga exportförbud, fast linder form af
tullsats, åt näringsidkare, som icke begära sådant, och derigenom
hindrar en nyttig tillverkning och tvingar folk att gå sysslolösa.
Jag känner t. ex. en grufva, i hvilken jag fordom haft del, nemi.
Gotterviks grufva, som drefs redan under biskop Brasks tid, men
den är numera så litet gifvande, att det icke lönar sig att på stället
smälta den koppar der finues. Malmen är ock till största delen
fattig. Inom landet kau den icke afsättas, utan har under
sista åren grufvan bearbetats endast under den förutsättningen att
man skulle få exportera malmen till Hamburg, hvilket, med 6 sk.
tull, lemnade någon vinst. Med 1 rdrs tull blir det troligen alldeles
omöjligt. Malmen håller sällan mera än 3 proc.; en centner
således 3 Dessas värde efter smältningen å 50 öre är 1
ben 6 Juni f. ra.
rdr 5 0 öre. Exporttull härå skulle nu blifva 25 öre eller 162/s
proc. af viirdet af all den koppar, som finnes i malmen. Grufarbetarne
måste då troligen afskedas.
På grund håraf anhåller jag om bifall till mili motion att
kopparmalmen må fritagas från export-tull.
Hr Printzensköld, Carl: Om bär endast vore fråga om
det slags kopparmalm, för hvars skull den siste talaren förordat
den föreslagna tulluedsättningen, kunde något skäl vara att fästa
afs:de på hans framställning, ehuru det förekommer mig högst be
synnerligt,
att man finner uträkning vid att offra exportkostnader
på en malm, som är så fattig, att man icke anser den värd att
bearbetas på stället, der man naturligtvis äfven måste ega dels
arbetare, efter talaren omförmält huruledes en mängd menniskor
skulle blifva sysslolösa, och dels äfven skogar till malmens förädling.
Men här gäller det icke sådan malm allena, ulan äfven den
bästa kopparmalm i riket, och talaren liar således, för att befrämja
export af en här i landet förmodligen af föga eller intet värde
ansedd rudimaterie, äfven förordat exporten af en af de vigtigaste
rudimaterie!-, som är afgjordt behöflig och eftersträfvansvärd för en
af landets vigtigaste niiriugar, nemligen kopparförädlingen. Att på
detta sätt skära allt öfver en kam, som ordspråket säger, torde
vara mindre väl betänkt. Jag skulle tro att klokheten bjuder, att
just för de rikhaltiga kopparmalmernas skull bibehålla den nuv:de
export-tullen, och jag vågar betvifla, hvad talaren tycks tro, alt
K. M. skulle vägra en licens i afseende på export af så beskaffad
malm, hvars utförande mot en obetydlig tull talaren ansett böra
medgifvas. Tvärtom är det min fasta öfvertygelse, att Regeringen
å ena sidan, viljande skydda rudimaterien för de^ kopparverk, hvilka
hafva sådan som det lönar sig att tillgodogöra, å andra sidan
äfven är mån om att bibringa landets barn någon inkomst af de
kopparmalmer, som äro så litet gifvande att man icke finner det
löna mödan att förädla desamma; och detta tror jag så mycket
mera, som just derigenom erfarenheten skulle komma att visa huruvida
det kan löna sig att exportera utrikes malmer, som kanske'icke
ge mer än 3 proc., under det att man här på några
famnars afstånd från malmfältet kari anlägga en kopparhytta och
tillgodogöra malmen med de skogar, som existera straxt i grannskapet.
Men kanske hör det till den s. k. stabiliteten i tull-lagstiftning,
som städse här blifvit åberopad såsom skäl till nedsättning
af både export- och import-tullar, att här bifalla Utsk:ts förslag,
ty när det var fråga om antingen att någon gång sätta högre
tull, än nu är bestämd, eller att, i stället för 1860 års tull, bibehålla
den tull, som gällde 185 9, dä beropade man sig på behofvet
af stabilitet i tull-lagstiftningen, men då det gäller att sätta ner
tullen, då synes man alldeles icke bry sig om denna stabilitet. Då
går man en annan bana, deri man då försvarar såsom riktig, och
detta påminner mig om theaterpjesen »Kronofogdarne», hvars författare
låter kronofogden Polycarpus vid ett tillfälle, dä fråga var
om oloflig förtäring, yttra: »När jag dricker, så är det rätt!» Jag
100
De ii 6 Jusi f. in.
tillstyrker afslag på Utskits förslug' oell anhåller att för stabilitetens
skull nu gillande lagstiftnig måtte bibehållas.
Hr von Koch: .Den siste talaren anförde ett skål, sorn jag
anser böra besvaras, emedan det kan synas »plausibelt.» Han sade
nemligen att det förefaller besynnerligt att man icke sjelf smatter
denna malm, efter man omtalar att arbetarne skulle vara sysslolösa.
Förhållandet år det, att det ieke är samma arbetare, som
från grufvan uphemta malmen oell sorn sedermera förädla den vid
kopparverken. Det fordras särskilda bruksanläggningar för att förädla
kopparen. Händelsen ar den, att när malmen aftagit tili den
grad, som t. ex. vid det bruk, jag nyss nämnde, så lönar sig ieke
mer att tillverka garkoppar, 1 öfrigt medger jag, att om det vöre
någon sannolikhet för att licenser hädanefter skulle meddelas, så
behöfdes icke någon nedsättning, men jag hemtar min sannolikhetsberäkning
från de upiysningar, jag fått från departementet, att sådana
licenser troligen icke skulle beviljas. Om förhållandena kunna
ändra sig är naturligtvis omöjligt att veta, och de upiysningar, jag
fatt, grunda sig måhända på ett misstag, men jag tror att den
uuv:de Regeringen icke är böjd för licens-systemet och endast under
serdeles egna omständigheter beviljar dem. För öfrigt tror jag,
att de rikare malmer, hvarom talaren nämnt, i allmänhet tillhört
egare af kopparverk. Såvidt mig är kändt, äro våra betydligare
kopparverk i allmänhet i händerna pä sjelfva fabrikanten och ligga
i öfrigt sä långt in i landet, att det icke gerna kan 'blifva fråga
om att exportera malmen.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: Under denna öfver
läggning
bar hittills endast blifvit tält om kopparmalm, men det
torde tillåtas mig att yttra några ord i afs:de på den föreslagna
uedsättningen af uiförseistulleu på malm i allmänhet och särskildt
jernmalm. Här har, såsom af Utskits Betänk, synes, icke någon
motion blifvit väckt om nedsättning af tullen på jernmalm. De
motioner, som finnas ronde denna fråga, än af Hrr Holmqvist &
Koch, af hvilka dea förre yrkat, att alla malmer, med undantag
af jernmalm, måtte befrias frän export-tull, och den sednare, att
export-tullen å kopparmalmen skulle borttagas. Det vill således synas
som skulle Bevilln Utsk:t, hvilket i allmänhet följt den enligt
min åsigt ganska berömvärda grundsatsen att icke föreslå någon
hufvudsaklig förändring i den beslående tulltaxan, här frångått
samma grundsats. Som nogsamt är bekant, var det först vid sista
riksdagen som malm biel' tillåten till export, således torde äfven i
det als:det, utan att inkasta sig på andra förhållanden, hafva varit
skäl alt låta den tull, som då sattes, vinna någon mera stadga.
Det iir* endast 3 år som malmen kunnat exporteras, således hafva
vj i detta fall ganska liten erfarenhet att åberopa. Vi veta att
malmen är råämnet för alla metalllåbrikationer inom landet. Man
har trott ända intill sednaste lider att våra Svenska jernmalmer
icke skulle kunna med fördel tillgodogöras med stenkol eller cokes,
ali de icke skulle kunna bibehålla den karakter, som de ge-åt jer
-
Den Ä Juni f. m.
101
net, nar rie bearbetas med träkol; man liar likväl nu fått. ani. tvifla
pa detta förhållande och nära nog kommit till visshet, att mati
verkligen med cokes af våra Svenska jernmalmer kan tillverka ett
tackjern likartadt med det medelst träkol bearbetade. Jag hemställer
om det under sådana förhållanden är skäl att ytterligare
genom tullnedsnttningar befordra jernmalmens export. Det är således
endast ett nog långt drifvet nit hos Bevilln.Utskit att söka
få exportera allt möjligt som inom Sverige kan finnas, icke allenast
livad som här förädlas, utan äfven hvad som jördeus innandöme
eger qvar, och hvilket vi så mycket som möjligt böra tillse
att det, såvidt det later sig göra med fördel, här inom landet må
tillgodogöras. Hvad vår jermnalmstillgång beträffar, så är den visserligen
i betydligare mån samlad på vissa punkter, hvilka ej ligga
så till, att någon export af malmen kan med fördel ega ruin, men
det finnes i andra trakter flera spridda malmtillgångar, som ligga
så till, att malmen lätt kan transporteras på Östersjön och således
nästan lika lätt föras till utlandet som till våra egna bruk.
Jag har här i min hand en kalkyl, som blifvit mig lemnad af en
fullt, pålitlig person, hvarigenom visar sig att äfven med denna
tull exporten af jernmalm med någon fördel skulle kunna göras.
På grund af hvad jag nu anfört, anser jag för min del det icke
vara ani. att, nu nedsätta export-tull på malm, utan får hos Hr
Grin o. Landtm, anhålla om propos. på bibehållande af den tull,
som f. n. nr gällande.
Hvad beträffar den af Hr v. Koch föreslagna tullfriheten för
kopparmalm, så bekänner jag att jag icke har den kännedom om
denna handtering att jag deröfver kan med säkerhet yttra mig;
likväl förefaller det mig något besynnerligt, att derföre att det finnes
några dåliga kopparslag på östra kusten, särskildt lagstifta för
dessa kopparmalmer. Man får väl lof att behandla denna fråga i
sin helhet, och att vi i vårt land hafva ganska god kopparmalm,
det vet man med säkerhet. Den siste talaren har sagt att de
bättre kopparmalmerna äro i samma egares händer, som hafva förädlingen.
Det må vara förhållandet f'. n., men det är icke säkert
att så alltid blir. Dessutom tror jag icke att så precist är, ty jag
vet med säkerhet att Fahlu grufva eges af ett bolag, hvilket alldeles
icke består af brukande bergsmän. Således tror jag icke att
det der experimentet är skäl att vidtaga, och måste äfven i det
afsidet motsätta mig ifrågav:de förslag.
Hr Printzensköld; Om Hr v. Koch icke kan bestrida
att qvantiteten af fattig kopparmalm här i landet jemförelsevis
med de goda och rika kopparmalmer, som hemtas från de större
koppargrufvorna, är ganska ringa och att. således dessa fattiga malmer
hörn till undantagen, så måste deraf blifva en naturlig följd
att Hr v. Koch söker göra undantag till regel, då han vill lagstifta
till förmån för de sämre malmerna på ett sätt, att äfven den
rikare kopparmalmen skulle kunna mot enahanda lägre tull
utföras. Detta må väl icke vara en grundsats, som skall följas i
lagstiftningsväg, och den omständigbetén. som han anfört till stöd
102
Den 6 Juni f. tu.
för sitt förslag, att linn skulle i något regeringsdepart. hafva fått
den underrättelse att det vore föga sannolikt, det Regeringen numera
beviljar några licenser, kan ieke eller inverka på min öfvertygelse,
ty om så olyckligt vore, hvad som under andra omständigheter
i alla lngskipningar och alla ekonomiska lagstiftningar egt
rum och måste ega rum, att undantag böra göras från regeln, då
kan man icke annat än beklaga ett sådant förhållande och endast
lefva i förhoppning att det omsider lör oss »par la force des choses»
skall uphöra. Frih. Tersmeden har ytterligare uttalat det statsekonomiskt
okloka i förslaget, så' att för mig återstår ingenting annat,
än att fullfölja min anhållan, att nuv:de tull afven på kopparmalm
måtte få ega bestånd, äfvensom att tullen på alla öfriga i
riket befintliga jernmalmer må fortfarande blifva gällande.
Hr Fåhraeus, Johan Fredrik: Sådana malmer, som här
äro i fråga, voro ända till slutet af 1857 i allmänhet förbjudne
att utföras. K. M. föreslog till nasti, riksdag exporträtt för tackjern
och malm, det förra mot 50 öre och den sednare mot 25 öre
pr cent. i tull; men R. St:r bestämde tullsatserna för begge till
50 öre. Att nu för någotdera slaget öfvergå till fullkomlig tullfrihet
anser jag icke råd ligt. Deremot tror jag Bevilln.Utsk:ts förslag
att äfven för malm nedsätta afgiften till 25 öre, har skäl
för sig. En föreg:de värd talare, Frih. Tersmeden, har visserligen
framkastat den invändning, att för en sådan nedsättning icke kan
åberopas någon motion; men Hr Frilun känner, lika väl som någon
af oss andra, att Ut sk :t sjelft eger motionsrätt. Sedan R. o.
Ad. i förra plenisammanträdet beslutat den af Utsk:t föreslagna
tullnedsättningen för tackjern, synes konseqvensen ock fordra, att
enahanda beslut fattas i frågan om malm. Genom bibehållande af
5 0 öres tull för den sednare artikeln, skulle tullsatserna för tackjern
och malm komma att försättas i alldeles omvändt förhållande
mot hvad K. M. under förra riksdagen föreslog.
Jag anhåller således om bifall till Utsk:ts förslag.
Frih. Tersmeden: I ani. af Hr Fåhrsei yttrande att han
anser skäl finnas för bifall till Utskrts förslag i afs:de på nedsättning
af tullen å malm, emedan R. o. Ad. bifallit Utsk:ts förslag
om nedsättning af tackjernstullen, får jag fästa upmärksamheten
på, att R. St:r redan vid nästföreg:de riksdag ansågo skäl för handen
att befrämja rättigheten till utförsel af tackjern mot tull, då
likväl malm blef förbjuden till utförsel. Af samma skäl skulle
jag tro att också nu ani. förefinnes, att, oaktadt R, o. Ad. nedsatt
tullen å tackjern enl. Utsk:t,s förslag till 25 öre, bibehålla den
nuv:de tullen på malm. Tackjern är likväl en bearbetad vara —
en fabrikation; för densamma råder således af många skäl en strid
mellan 2,:ne olika temligen stora intressen, nemi. stångjernstillverkare
och tackjernstillverkare. Deremot för malmen finnes, mig veterligen,
icke ett enda stort intresse, som kan vilja drifva på utförsel
deraf. Det kan vara, som sagdt är, en eller annan grufegare
vid kusten, sora tyoker att det kunde för honom vara fördelaktigt;
Dan 6 Juni f. m.
103
deremot finnes här ofantligt stora intressen, som icke önska att
malmen skall utföras, och deribland fäderneslandets intresse, ty det
är ganska gifvet att det icke kan vara nyttigt för landet att en
vara i den råa form, den nu har, skall kunna utföras, när den kan
med fördel i landet tillverkas. Således tror jag att det är helt
och hållet ett undantagsförhållande med malmen, som man icke får
jemföra med andra förädlade varor. Det är verkligen landets intresse
i det hela, att då man för principens skull ej vill att förbud
skola finnas, man åtminstone bibehåller en tull, som någorlunda
skyddar mot utförsel. Jag får således fortfarande yrka på bibehållande
af nuv:de tull.
Hr Printzensköld: När fråga om en förhöjd lull på brän
vin
här förevar, så bemötte frihandelsmännen sina motståndare dermed,
att man nu för tiden kommit derhän att vilja bringa tulllagstiftningen
i ett ordentligt system, att man ville bereda tillgång
på råvaror för så lågt pris som möjligt och att man derför borttagit
alla slags import-tullar på rudimaterien, för att kunna i förhållande
dertill nedsätta tullen på den förädlade varan. Ändamålet
med den fria importen måste således vara att hålla råvaran
fabrikanterne tillhanda. Denria åsigt biträddes äfven af Hr Fåhraeus
till försvar för den nedsättning i import-tullen på artikeln
väfnader, som han då föreslog. Nu återigen, då fråga är om samma
sak, nemi. att hålla råvaran i den råaste form fabrikanterne tillhanda,
genom att icke brådstörtadt tillåta dess utförsel ur landet,
nu åberopar man sig på det förhållande att den förädlade varan
nemi. stångjernet blifvit åsatt en lägre tull än förut, och att konseqvensen
skulle bjuda, det endast tull sattes på det råämne, som
begagnades till omförmälde förädlade vara, nemi. tackjern. Står
sådant tillsammans med logikens lagar? Jag skulle tvertom tro, att
om systemet skall konseqvent genomföras, skulle man, liksom man
söker underlätta importen af råvaran, bjuda till att förhindra export
af de råämnen, som äfven erfordras för varuförädling här i
landet. Deraf måste följa att det, långt ifrån att ligga någon inkonseqvens,
såsom Hr Fåhraeus sagt, i det beslut, som B. o. Ad.
fattat i frågan om nedsättning af tullen på tackjern, och det som
jag och Frih. Tersmeden tagit oss friheten tillstyrka i fråga om
export-tull på malm, dessa beslut tvärtom innefatta den fullkomligaste
konseqvens i afside på det system, Hr Fåhraeus städse drifvit
och sökt framhålla såsom det verksammaste medlet att genomdrifva
de satser, som jag m. fl. här sökt göra gällande. Af hvad
jag sålunda anfört måste följa, att jag tvertom skulle önska det
exportförbud på malm rent af komme till stånd, om icke detta
förbud väckte en sådan panisk förskräckelse hos alla Hrr frihandlare,
i st. f. att nedsätta tullen på samma vara, emedan man då
bar full säkerhet derför att råvaran finge stanna qvar i landet
för att förädlas. Jag fortfar således att tillstyrka bifall till hvad
Frih. Tersmeden i detta fall föreslagit.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad, yttrade Fl. Exc.
104
Den 6 Juni f. m.
Hr Gr:n o. Landtm., att derunder yrkats dels bifall till Utskds
förev:de hemställan om nedsättning af utförselstullen å malm från
50 till 25 öre för cent., dels afslag å sagde förslag samt bibehållande
af den nu gällande, nyssnämnde tullsatsen, och dels slutligen,
att kopparmalm skulle vid utförsel vara tullfri; kommande, till
följd af sistberörde yrkande, särskild propos. att framställas ronde
art. kopparmalm.
Elter framställda, samt med blandade ja och nej besvarade
proposrr å samtlige ofvanuptagne yrkanden, i hvad de afsågo kopparmalm,
gjordes förnyad propos. om bifall till hvad Utskd i afs:de
derå föreslagit; och sedan denna propos. blifvit med starka ja,
blandade med ganska många nej, besvarad, förklarades ja hafva
varit öfvervägande.
Sedan Hr Printzensköld begärt votering samt R. o. Ad., uppå
H. Exc. Hr Gr:ns o. Landtm:s framställning, beslutat, att kontrapropos.
vid voteringen skulle innehålla afslag å Utsk:ts förslag och
bibehållande af den nu för kopparmalm gällande utförseltullen, uplästes
och godkändes följande voter.-propos.:
»Den som bifaller Bevilln.Utskds förslag, att utförseltullen å
kopparmalm skall nedsättas från 50 öre till 25 öre för centnern,
röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner nej, afslår R. o. Ad. nämnde förslag och beslutar, att
den nu gällande utförseltullen för ifrågav:de art. skall bibehållas.»
Vid voteringens slut hade rösterna utfallit sålunda;
Ja — 25.
Nej — 20.
Sedan II. Exc. Hr Gr:n o. Landtm, härefter tillkännagifva,
att det återstode att besluta ang:de utförseltullen å alla andraslag
af malm, utom kopparmalm, framställde H. Exc. propos. å bifall
till hvad Utsk:t derom föreslagit och, då svaren utföllo med blandade
ja och nej, förklarade sig hafva funnit ja öfvervägande.
Efter det att votering blifvit begärd, justerades följande voter.-  propos. :
»Den som bifaller hvad Bevilln.Utskd föreslagit i afs:de å utförseltullen
å malm, med undantag af kopparmalm, hvaröfver redan
beslutats, röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner nej, afslår R. o. Ad. Utskds förslag och beslutar, att
nu gällande utförseltul) å alla slag af malm, utom kopparmalm,
skall bibehållas.»
Vid denna voterings slut hade rösterna utfallit sorn föijer:
Ja — 20.
Nej — 24.
Dan S Jnni f. in.
Art. trävaror.
Utsk;ts hemställan i ani. af väckta förslag om förhöjning i
utförseltullen å sparrar, läkter, plankor och bräder.
Frih. Raab: Ehuru jag ej föreställer mig att det låter sig
göra att få någon förändring i detta Utskits förslag derhän att
art. »9parrar» blefve fri från tull, kan jag dock icke underlåta att
hiir, i öfverensstämmelse med förut uttalad åsigt, yttra den mening
att det ligger en stor orimlighet i denna tullsats, då sparrar ej
blifvit utförda till större belopp än 230,000 st. under loppet af
sednaste år, en obetydlighet i jemförelse med den massa träd, som
åtgått till stängsel och andra behof inom landet. Jag vet icke
hvarföre man icke heldre tillskyndar skogsegarne en inkomst genom
deras skogs utförsel, än att genom tullen hindra skogens fördelaktiga
försäljning. Jag vill dock icke yrka någon tullfrihet, såvida
icke någon annan ledamot instämmer i den mening, som jag nu
yttrat.
Hr Fåhraeus: På de skäl, Utsk:t anfört, får jag anhålla
om bifall till Utsk:ts ifrågav:de hemställan.
Efter härmed slutad öfverläggning och uppå framställd propos.
blef Utsk:ts förev:de hemställan bifallen.
Utsk:ts hemställan ang:de nedsättning i utförseltullen å oarbetadt
virke.
Frih. Raab: Jag håller visserligen Utsk:t räkning derföre
att Utsk:t funnit skäl föreslå nedsättning i den nu gällande tullen
å oarbetadt virke, men jag anser ännu orimligare att lägga tull å
dessa artiklar än å sparrar. Jag vet att här i Stockholm utbjudas
dessa björkplankor till 10 å 12 rdr tolften, hvilket gör att
den som har bjelkar att sälja, hugger sönder dem till ved, derföre
att det icke annars lönar mödan att sälja dem. Hvarför lägga
hinder i vägen för export af sådant, som icke kan vara till någon
nytta? Det är en princip, som jag icke kan gilla. Jag vill icke
uptaga tiden med någon begäran om propos. eller votering; jag
yttrar denna mening och vinner den anklang, skall jag icke underlåta
derå yrka propos.
Gr. Anckarsvärd: Lika med Frih. Raab och på de grun
der,
han anfört, kan jag icke finna någon statsekonomisk grundsats
utgöra skäl till utförseltull på nu ifrågav:de artiklar, hvarföre jag
anhåller om afslag å Utsk:ts Betänk, i denna del.
Hr Fåhraeus: Anda intill år 1858 var sådant virke, som
det ifrågav:de. belagdt med utförseltull af 15 proc. å värdet. Derefter
har afgjften varit bestämd till 10 proc. Att nu så hastigt
borttaga denna afgift helt och hållet, syne» icke öfverensstämma
iofi
1) an ii J n ni f. m.
med den grundsats af varsamhet, som man vid dylika förändringar
vanligen anser sig böra iakttaga; och jag' hemställer äfven här,
om icke Utsk:t gått den rätta medelvägen genom afgiftens minskande
till hälften.
Hr von Koch: Lika med de första båda talarne, anser jag
mig böra yrka tullfrihet på virke. Jag tror, att då roan beträdt
banan att borttaga export-tullar, så är tiden inne att bevilja tullfrihet
äfven i detta fall. Jag tror icke att den nu åsätta tullen
i någon väsendtlig mån bereder fördel åt de personer, den afseratt
skydda, nemi. snickare och svarfvare, ty priset på råvaran lärer icke
i något betydligare afs:de fördyras för dem derigenom att något
kommer att exporteras. Deremot finnas många orter, der dessa
varor icke äro afsnttliga, derföre att tullen qvarstår. I södra delen
af Sverige växa många vackra trädslag, som missvårdas derföre att
man icke på förmånligt sätt kan göra sig dem tillgodo. När dessutom
våra snickare och svarfvare hafva tullfri införsel på de råvaror, som
de begagna, så böra de icke påfordra det särskilda skydd, som här
är afsedt. Jag anhåller om propos. på att virke måtte blifva tullfritt,
.
Gr. Anckarsvärd: Jag finner mig hafva begått ett miss
tag,
då jag blott yrkat afslag på Utsk:ts Betänk.; rnin mening var
att yrka tullfrihet på dessa artiklar.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad, yttrade B. Exc.
Hr Gr. o. Landtm., att derunder yrkats dels bifall till Utsk:ts förslag,
enligt hvilket utförseltullen å oarbetadt virke skulle nedsättas
från 10 till 5 rdr för 100 rdrs värde, och dels att nämnde artikel
skall vid utförsel vara från tull befriad. Hvad sistberörde yr
kande
beträffade, finge H. Exc. nämna, att någon motion om tullfri
utförsel af ifrågav:de artikel icke vore afgifven samt att Bevilln.-  Utsk:t, som sjellt enligt grundlagen eger motionsrätt, icke uti förevarande
fråga framställt något annat förslag, än att den nu gällande
utförseltullen skulle till hälften nedsättas:
Frih. Baab: Vördsamt böjande mig vid alla tillfällen under
Hr Gr:ns o. Landtm»- mening, vågar jag i detta afseende erinra om
Frih. Sprengtporten motion, som innefattar tullfrihet vid utförsel af
alla varuartiklar, hvadan således finnes ett initiativ taget för det
yrkande Gr. Anckarsvärd och jag gjort.
Hr von Koch: Jag är förekommen af Frih. Raab.
Hr Fåhraeus: I anledn. af Frih. Raabs anmärkning, ber
jag att få fästa upmärksamheten derpå, att Hr Frih. Sprengtporten
i fråga om utförseltullarna' icke afgifvit någon formlig motion, utan
endast reflexionsvis afgifvit sitt yttrande under diskussionen på detta
rum, då K. M:ts Nåd. Skrifvelse rörande tulltaxan till Bevilln.-
Den B Juni t. tn.
107
U(sk:t remitterades. Sådant oaktadt, har Utsk:t i sitt Betänk,
uptagit detta yttrande, för att icke lemna någon del af ämnet obesvarad.
Frih Raab: Jag vågar deremot föreställa mig, att om vid
remiss af en Kongl. Propos. yttranden beledsaga denna med yrkande
af det ena eller andra förslaget, dessa yrkanden icke kunna annorlunda
betraktas än som motioner.
Gr. Lagerbjelke: Vid remiss af motioner från Stånden till
vederbörligt Utsk. är ganska vanligt att vidlyftiga diskussioner utspinna
sig, hvilka dels beröra det ämne, som varit föremål för öfverläggning,
men stundom också ganska många derifrån vidt skiljda
frågor. Om nu allt det, som vid ett sådant tillfälle kan komma
att af någon ledamot yttras, skall anses såsom en i det ämnet väckt
motion — det ämne nemligen, som han i sitt yttrande kommit att
vidröra —, skulle en sådan längre diskussion måhända kunna i sig
innebära motioner i alla möjliga ämnen. Det blir då ingen gräns
för motionerandet och derföre får man icke antaga annat än att det
är motionen, hvilken såsom motion blifvit väckt, och icke alltsom
möjligtvis i en diskussion öfver densamma förekommer.
Frih. Baab: Om Gr. Lagerbjelke vill se efter, så har Frih.
Sprengtporten i sin framställning sagt hvad han önskar skall ske,
och således kan jag icke fatta annat än att han vill hafva ett
yttrande öfver sin framställning, och Utsk:t bar så mycket mer på
det sättet upfattat saken, som Utsk:t börjat med att besvara Frih.
Sprengtportens yttrande och sagt att Utsk:t icke i allmänhet kan
antaga den satsen att lemna allting tullfritt vid utförsel, utan vill
yttra sig öfver hvarje artikel särskildt. Således har Utsk:ts majoritet
åtminstone godkännt den mening att Frih. Sprengtportens
yttrande borde uptagas till besvarande.
Gr. Lagerbjelke: Vi äro alla ense om att Frih. Sprengt
porten
endast yttrat sig i frågan, samt i detta yttrande förklarat
och gifvit tillkänna hvad han ansett böra ske. Bevilln.Utsk:t. må
nu hafva uptagit detta resonnement med ett motresonnement eller
icke, så står fast att Frih. Sprengtporten endast vid tillfället af
remiss utaf en fråga rörande tull-lagstiftning yttrat sig öfver ämnet
och dervid framdragit åtskilliga saker, som han ansåg böra ske.
För att anföra ett exempel, så har det ju nyligen händt att man
vid en fråga om handelsboks vitsord, när den remitterades, kom att
yttra det liela handels- och kredit-lagstiftningen borde omgöras.
Icke kan man säga att, emedan en motion om handelsboks vitsord
bl il vi t remitterad till Ulskrt,, derföre motion om alla kredit-lagars
omgörande blifvit väckt.
Hr von Koch: Om man verkligen skulle så tolka grund
lagen,
att sedan vid remiss af en Kongl. Propos; i tullfrågor ett förslag
till modifikation blifvit framstäldt, ett sådant förslag alldeles icke
skulle kunna pröfvas, hvilket jag nu vill lemna derhän, så hemställer jag
1 os
Den 6 J n ni f. m.
lik viii om det kan vara rimligt, att. när Bevilln.Utskrt i ett. visst
ämne eller rörande en viss artikel föreslagit, en tullnedsättning, man
skall tolka Bevilln.Utsk:ts motionsrätt på det sätt, att R. St:r sedan
få gå endast jemnt så långt i nedsättning af t.ullprocenten som
Utskrt föreslagit, men icke längre. När Bevilln.Utsk:t begagnar sin
motionsrätt för att yrka förändring i tull på denna artikel, så förefaller
åtminstone mig, att man då, såsom annars när motion är väckt,
i ett, ämne om förändring af det bestående, bör an=e sig hafva fria
händer att behandla frågan först om förändring bör ske och sedan
huru den skall ske. på bästa och förnuftigaste sätt, utan att härutinnan
inskränkas af det. förslag till förändring, motionären påhittat. Jag
har derför förmenat, att mau således äfven här icke skulle vara
bunden till den grad, att när Utsk:t yrkat ändring i nuvrde tulltaxa,
men stannat vid en viss tull-siffra å denna artikel, man skulle
anse just det vara deras förslag men ingenting annat.
H. Exc. Hr Gr. o. Landtm, förmälte, att hvad Frih. Sprengtporten,
vid remissen till Bevilln.Utskrt af K. M:ts Nåd. Skrifvelse
med öfverlemnande af förslag till redaktions-förändringar och tillägg
i nuv:de tulltaxa, yttrat i fråga om borttagande af all exporttull,
ingalunda finge betraktas såsom innehållande ett bestämdt förslag
uti nämnde fråga; att det således, på sätt H. Exc. redan omnämnt,
ej funnes någon motion, hvaruppå det nu gjorda yrkandet om frihet.
från utförseltull för oarbetadt virke kunde stödja sig; samt att
H. Exc., med anledn. af hvad Hr von Koch sednast yttrat, finge
förklara, att uti förev:de fall Ståndets ledamöter väl egde för sig
öpp- t att icke allenast yrka bibehållande af nu gällande utförseltull
å oarbetadt virke eller antagande af Utsk:ts förslag om nedsättning
deraf, utan äfven föreslå någon tullsats emellan den nu gällande
och den af Utsk:t tillstyrkta, men deremot icke, enligt H. Exc:s
åsigt, hade befogenhet att. väcka påstående om vare sig tulisatsens
höjande utöfver dess nuv:de belopp eller sänkande under den af
Utsk:t föreslagna siffra eller fullkomliga afskaffande; och ansåge H.
Exc., på grund af nu anförda skäl, sig icke kunna framställa den
begärda proposm å bifall till yrkandet, om tullfrihet vid utförsel af
oarbetadt virke.
Härefter framställde H. Exc. propos. å bifall till Ut.sk:ts ifrågav:de
hemställan, och, då dervid svarades många ja jemte några nej,
förklarade sig hafva funnit ja öfvervägande.
Utskrts hemställanden angående rubrikerne furu- och gran-timmer
samt bandstakar.
Biföllos.
Utsk:ts förslag, att artikeln ved måtte vid utförsel från tull
befrias m. m.
Sedan undertecknad, uppå förfrågan af Hr Printzensköld, tillkännagifva,
att BorgareSt:t bifallit Utskds nu föredragne förslag,
yttrade
Den 6 Juni f. m.
109
Hr Printzensköld: Då Vällofl. BorgareSt:t frånträdt sin
åsigt om behof vet af export-tull på ved, så ehuru jag för min del
skulle trott att ett sådant förhållande icke bort ega rum, när skogsförödelsen
redan är sådan i landet, att till och med Regeringen ansett
nödvändigt att i viss män inskränka den enskilde egarens rättighet
att disponera öfver sina skogar, vill jag icke framkalla någon diskussion,
utan öfverlemnar åt R. o. Ad, att bifalla eller afslå förslaget.
Hr von Koch: Jag anhåller om bifall till Utsk:ts förslag.
Häruti instämde Frih. Raab.
Efter härmed slutad öfverläggning och uppå framställd propos.,
blef Utsk:ls förslag af E. o. Ad. bitaIlet.
Sedermera blelvo Utak:ts samtlige återstående hemställanden
och förslag föredragne och af Ståndet bifallne.
H. Exe. Hr Gr. o. Landtm, tillkänuagaf, att anslag blifvit
utfärdadt till fortsättande af plenum kl. 6 e. m.
Föredrogs, men begärdes af flere ledamöter på bordet, det af
BondeSt:ts deputerade öfverlemnade prot.-utdr., som innehöll nämnde
EiksStånds beslut i afseende å Sammansatta Stats- samt Allm. Besv.-  o. Ekon.Utsk:fs Betänk. N:o 8, ang:de skjutsningsbesvärets ordnande
samt inbjudning till MedStånden att i samma beslut sig förena.
Likaledes blef, på begäran af åtskilliga ledamöter, bordlagdt ett
från BorgareSt:t ankommet, nu föredraget prot.-utdr. N:o 291, innefattande
dels nämnde RiksStåuds beslut ang:de StatsUtslcts Utlåt.
N:o 105, i anledn. af gjorda framställningar ang:de ytterligare låneunderstöd
för kyrkobyggnaden i Christinehamn, dels ock inbjudning
lill de öfriga RiksStånden att uti samma beslut instämma.
Föredrogs ånyo och företogs punktvis till afgörande samt bifölls
Allm. Besv.- och Ekon.Utsk:ts den 9 och 23 sisth Maj bordlagde
Betänk, N:o 82, i anledn. af väckta motioner dels ang:de
rotehållares skyldighet att inställa sig vid generalmönstring, dels
orri rättighet för rote- och rusthållare att, utan all inblandning af officerare,
med soldat, hussar eller båtsman afsluta knektekontrakt m. in.
Föredrogs ånyo StatsUtsk:ts den 12 och 23 sisth Maj bordlagde
Utlät. N;o 95, i anledn. af väckta motioner om försäljning
af de för statsverkets räkning utarrenderade egendomar.
110
11 en 6 Juni f. m.
Hr von Koch: I detta ämne kan mycket vara att säga för
och emot, men efter hvad jag tror mig hafva inlumtat, har frågan
fallit genom 3 Stånds afslag å Betänk:t, och det tjenar till loga att
här inleda en diskussion, då åsigterna förut hår blifvit temligen utvecklade.
I alla fall torde medgifvas hvad en reservant, Hr Montgommery,
yttrat, att den nuv:de lidpunkten icke är lämplig för vidtagande
af försäljning utaf Statens egendomar, och anser jag mig
derför endast böra hemställa att lt. o. Ad. täcktes f. u. afslå Utsk:ts
Betänk, på de grunder Hr Montgommery anfört.
Hr Cederschiöld, Gustaf: Då jag nu hör att 3:ne Stånd
afslagit detta Betänk., inskränker jag mig till att äfven yrka afslag.
Frih. Cederström, Rudol I: De begge föreg:de talarne hafva
gifvit ett så godt exempel af korthet, att det vore orätt nial'
mig att frångå detsamma. Jag finner äfven Inkomstafdelms på en
särdeles välbetänkt grundval fotade afstvrkande ega mycken förtjenst,
och skulle jag redan på grund af dess innehåll hafva yrkat
det afslag, som jag nu blott behöfver biträda.
Frih. Raab: Då jag vid en föregrde riksdag motionerat just
hvad Utsk:t föreslagit, kan jag sannerligen icke, ehuru jag visserligen
icke hyser något hopp om framgång till förslaget, nu se detsamma
begrafvas, utan att säga några ord till dess fördel. Jag ina
likväl bekänna, att, såsom Hr Montgommery-Cederhjelm sagt, tidpunkten
visserligen icke är inne till försäljning, emedan priserna
nu äro tryckta; dock föreställer jag mig, att om ett sådant förslag
ifrågakommit, då min motion vid 1853 års riksdag förevar och
statens egendomar kunnat säljas under den fördelaktiga perioden,
som existerade 1856-1857, så skulle en betydlig del af den summa,
för hvilken vi skuldsatt oss i och för jernvägar, kunnat inbringas.
Det är således under öppen reservation att äfven få väcka samma
förslag till nästa riksdag, som jag villigt fogar mig i pluralitetens
beslut.
Hr Ehrenhoff, Gustaf Herman: Då jag anser tillfället
gynnande att en gång få stanna i majoriteten, ber jag att få förena
mig med de ledamöter, som yrkat afslag å Betänk:t.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad, samt H. Exc. Hr
Gr. och Landtm, yttrat, att derunder icke afgifvits något annat
bestämdt yrkande än om afslag å förev:de Utlåt., framstälde H.
Exc. först propos. å bifall till detsamma, dervid svarades nej, och
sedermera propos. om afskg derå, hvilken sednare propos. med ja
besvarades.
Föredrogos ånyo och biföllos StatsUtsk:ts den 12 och 23
sisth Maj bordlagde Utlåtm:
N:o 97, i anledning af väckt motion om rättelse i de s. k.
Ofrimaus Frälsehemmans i Bohus Län beskattuingsförhållaudsn; och
I) e ii 6 Jani f. m.
lil
N:o 99, i Hilledi], af väckt motion ang:de afstaende af jord till
Marstrands stad och dess Elementar-läroverk.
Föredrogs ånyo StatsUtskits den 12 och 23 sisth Maj bordlagda
Ut låt. N:o 102, i anleda, af K. Mits Nåd. Propos. ang-de
försäljning till skatte af de Danviks Hospital tillhörig», med ständig
städje- och besittnings-rätt på innehafvarue uplåtne hemman och lägenheter.
Hr Printzensköld: Jag anhåller att få veta huruvida
något prot.utdr. i denna fråga fiån de öfriga Stånden ankommit.
I anledning häraf uplyste undertecknad, att Preste8t:t afslagit,
meii Borgare- och BondeSt:n bifallit ifrågav:de Utlåt.
Hr Printzensköld: Jag vet att för ett halft sekel till
baka
var det på modet att afhända hospitalen de hemman och lägenheter,
som voro dem tillhöriga. Det begär, som räder att åtkomma
jord, sorn, med hänsigt till dess natur, iir nära beslägtad
med statens egendomar, har nogsamt uppenbarat sig genom den
framställning, som af StatsUtskit blifvit förordad. Jag kan emellertid
icke inse, att i en så beskaffad försäljning, som den tiu föreslagna,
ligger den ringaste fördel. Den ständiga besittningsrätt,
som en åbo har på ett hemman, är ju för honom en borgen att
icke blifva drifven från detsamma, om han ordentligen upfyller de
skyldigheter, som med besittningsrätten äro förenade; men det vill
synas, som hade man icke fästat tillräcklig upmiirksamhet på det
förhållande, hvari en åbo står till den, som är jordegare. Enligt
gällande författningar har jordegaren, så länge åborätt existerar, en
obestridlig rättighet att tillse huru haus hemman vårdas och förvaltas,
och ännu i dag står den lag fast, att om en kronans åbo
vanvårdar sitt hemman, så mister han värdskapet deröfver. Så
måste äfven vara förhållandet med Danviks hospitals hemman. Således
ligger häruti en garanti, att den jord, som hospitalet eger,
icke i någon mån vanvårdas. Dessutom bör man ihågkomma att,
om, vid inträffande åboledighet, det icke finnes någon, som kan
arfva åboräiten, så hemfaller hemmanet, liksom ett kronohemman,
till sjelfva jordegaren och lian kommer då i tillfälle att fritt disponera
öfver detta sitt hemman, hvaremot, om detsamma är för
såldt
till skatte-, jordegaren alldeles icke eger rätt att på desamma
göra anspråk, och detta må väl icke innefatta någon fördel för
den inrättning, sorn för närvide innehar jordeganderätteu till hemmanet.
Dessutom har erfarenheten visat, att skatteförsäljuing af
jordegendom, som tillhör vissa verk och inrättningar, aldrig ledt
till någon fördel för dessa, men väl till förlust, emedan det är en
känd sak, att jorden, långt ifrån att falla, tvärtom alltid hav tendens
att stiga i värde. Jag tror mig med visshet veta att under
den period, då samma begär och samma åsigt om nyttan för det
allinäuna att försälja dess egendom herrskade, så sålde man hospi
-
Den 6 Juni f, m.
talshernman dels i Skåne dels annorstädes, meli lyckades likväl icke
att så förfara med alla hemmanen. Nu har ei faren heten sedan den
tiden ådagalagt, att, under det dessa hemman gil va en fix ränta,
som aldrig ökas, så hafva deremot de öfrige hospitalshemmanen,
hvilka icke såldes, återgått under Serafimerordeus-gillets disposition
och blifvit utarrenderade, samt inbringa till hospital skassan betydligt
högre inkomster i jemförelse mot de hemman, hvilka man liksom
bortskänkt till enskilde personer. Icke kan det vara rättvist,
billigt eller ens klokt att förfara på sådant sätt? För min del
tror jag, att den säkraste tillgång, som en dylik inrättning eger,
är den jord, som är densamma tilldelad, och jag anser hvarje inrättning
handla i högsta måtto oförsigtigt, om den alliander sig den
jord, som en gång blifvit dess tillhörighet och som icke utan orättvisa
kan den afhundas. Jag tviflar icke på att K. M:ts Propos.
hvilar på de mest välmenta motiver, men är icke öfvertygad att
följderna af. förslaget skola blifva så nyttiga, som man måhända
iörespeglar sig. Tvertom vittnar fordna tiders erfarenhet om att
följderna skola blifva skadliga, ty samma orsaker åstadkomma alltid
samma verkningar. Jag anhåller att R. o. Ad. behagade instämma
i PresteStitji beslut samt afslå Utskits förslag.
Hr Montgommery, Robert Nils Germund: Att, på
sätt föregide talare gjort, jemföra denna fråga med en föregående,
eller om kronohemmanens försäljning, deri ligger ett betydligt misstag.
I ena hänseendet är fråga om en verklig försäljning af egendom,
till hvilken kronan har full äganderätt; i detta fall är eudast
fråga om afstående för hospitalernas räkning af så godt som
ingen rättighet, men det vinnes visserligen en ganska stor fördel
för köparen, och derföre skulle också flere begagna sig deraf, om
köp blefve dem medgifvet. Här möter dessutom att ifrågav:de åtgärd,
hvarigenom skulle tillskyndas hospitalen, enligt en kalkyl,
som här är uptagen, 43,800 rdr b:ko, blifvit tillstyrkt af hospitalsdirektionen,
om hvilken man kan förmoda att den står på hospitalernas
bästa; den har blifvit tillstyrkt af K. Mits KommersCollegium,
vidare af Just.Kanslers-embetet, och slutligen uti K. M:ts
Propos. framstäld tiil R. St. och tillstyrkt. Således finnes ingen
myndighet, sorn varit mot denna åtgärd. Beträffande PresteSt:ts
afslag, tror jag det kom sig deraf, att Ståndet ansåg, det man icke
nog stod på hospitalernas bästa, utan att en större lösningssumma
skulle kunna erhållas, än sorn här blifvit föreslagen; men i det fället
måste jag mera rätta mig efter hvad som af alla vederbörande ansetts
lämpligt. Hvarpå en sådan förmodan grundar sig, derom
har jag icke kunnat finna någon slags uplysning, mera än att man
anser att för denna försäljning skatteköpet bör updrifvas högre än
här är föreslaget. StatsUtskit har sökt bibehålla möjligheten för
hospitalen att erhålla så hög inkomst som möjligt, emedan, då i
den K. Proposm endast varit anmärkt, att skatteköpeskillingen
skulle motsvara hemmanets ränta för 10 år, så har Utskit löreslagit
att den skulle minst motsvara hemmanets ränta för 10 aloch
-
1>eri 6 Juni f. tu.
113
beli dessutom öfverlemnat pröfningsrätteu till öfverstyielsen, hvarigenom
således står öppet att kunna erhålla en högre skatteköpeskilling
lin den som är föreslagen i K. M:ts Propos. För öfrigt då,
såsom sagdt är, alla vederb:de, som frågan rör, äro ense om fördelen
af denna försäljning, kan jag icke annat iiti anhålla om bifall
till Utsk:ts Betänk.
Hr Printzensköld: Hr Montgommery har åberopat, de tillstyrkanden,
som af verderbsde blifvit gjorda; jag får i ani. deraf upiysa
att samma manöver egde rum under sednare hälften af 1700:talet. då
åtskilliga hospitalen tillhörige hemman försåldes till skatte. Emellertid
förändrade sig snart nog opinionen om nyttan af denna åtgärd
och skntteförsäljningen tog slut. Erfarenheten har ock sedan
dess visat fördelen häraf för hospitalen, hvilka i arrenden hafva
nu mångdubblad inkomst af sina qvarvarande hemman, emot den
obetydliga ränta, som de npbära af de till skatte försålda hemmanen.
Besynnerligt är, att då fråga väckes om åtgärder af sådan
beskaffenhet som denna, så ser man blott på nyttan för ögonblicket
och är strnxt färdig till bifall; så handlade 1812 års Ständer,
hvilka då beslöto att försälja så väl kungsgårdaroe, som andra
Staten tillhöriga oell ej till vissa ändamål anslagna egendomar, ehuru
Regeringen var nog klok att afslå en sådan försäljning. Det är mig
ingalunda obekant, att numera blifvit till skatte försålda nästan
alla i riket befintliga kronohemman, hvarå besittningsrätten tillhört
enskild person; men derföre att Kronan handlat på ett sätt, sorn
väl ledt till skada, men aldrig till något gagn för henne, bör det
väl icke vara skäl att hospitalen skola följa exemplet. Läser man
för öfrigt den reservation, som en af BondeSttts ledamöter anfört,
så finner man giltiga skäl mot bifall till Utsk:ts förslag. Att
KammarColhm tillstyrkt försäljningen, visar blott att nu varande
ledamöter i detta verk hafva helt andra åsigter, än de, som representerade
Collegiet för ett 2Ö:tal af år tillbaka. Hade dessa ledamöter
nu lefvat och verkat, så är det säkert, att en sådan tillstyrkan
icke kommit att ega rum. Jag erinrar mig huru detta
Colhm, då jae der var tjenstgörande, hade erhållit K. M:ts nåd.
remiss på E. Stms underd. hemställan att egare af ali skattejord
skulle få köpa sig fri dispositionsrätt öfver den på deras hemman
växande ekskog. Det fanns äfven den tiden en mycket liberal
ledamot i Colhtn, och han förklarade att det vore en alltför lumpen
sak och stridande emot Statens värdighet att taga lösen för
dessa ekskogar, men öfriga ledamöter inom embetsverket förstodo
sig icke på denna liberalitet, utan, med ögat fästadt på den fördel,
som det allmänna skulle tillskyndas genom att taga betalning för
hvad sorn var K M:ts och Kronans egendom, voro de af annan tanke
och tillstyrkte icke dispositionsrättens öfverlåtande på annat vilkor,
än att en lämplig lösen skulle gifvas. K. M,, hvars Regering den
tiden icke var så liberal som tiu, ansåg sig äfven böra tänka på
saken, och biföll pluralitetens inom Colhm underd. framställning.
Man må nu taga fram de räkenskaper, som visa resultatet af den
H.
VII. 3
314
Den 6 Juni f. m.
na åtgärd, så får man se att Staten, i fall den liberala Collegii
ledamotens
mening vunnit afseende, skulle gått miste om circa 3
å 400,000 rdr, som nu för skattehemmanens ekskog influtit till
stort gagn för ekeskogsplanteringarne, som med denna penningetillgång
blifvit ombesörjde, utan att Statsverket behöft med några
särskilda utgifter för detta ändamål belastas. När man vidare ser
af reservationen att de ifrågaställde hospitalshemmanen alldeles
icke innehafvas på grund af någon så beskaffad åborätt, som egt
rum å kronans hemman, utan att besittningen grundar sig på
arrendekontrakter, på hvilkas upfyllande det beror, huruvida de
emot hospitalet vidare skola gälla eller ej, så frågar jag om det är
klokt, eller vittnar om någon slags omtänksamhet för framtiden att
afhända hospitalet eganderätten till dessa hemman, för att lör tillfället
skaffa en kontant penningetillgång, som snart nog kan blifva
medtagen. Saken kan äfven i det hänseendet vara skadlig, att genom
bifall till förslaget man komme derhän, att afven vilja sälja
kronans egendomar, å hvilka besittningen också är grundad på
arrendekontrakter, och hvarigenom mati skulle tillskynda Staten en
oersättlig skada. Jag tillstyrker ytterligare afslag å Betänk:t.
Hr von Koch: Jag förmodar att den siste talaren icke
haft tillfälle att fullständigt taga del af handlingarne i detta mål,
aunars skulle han icke kunnat bygga konklusioner på premisser,
som icke förefinnas i verkligheten. Han har nemi. antagit att man
skulle kunna ytterligare upbringa arrendeinkomsterna för ifrågav:de
hemman. Nu är likvisst förhållandet att af de flere slags hemman,
som Danviks hospital eger, är här endast fråga om sådana som
blifvit uplåtne under ständig städje- och besittningsrätt och för
hvilka arrendet icke kan upbringas. Danviks hospital har åtskilliga
andra hemman, som liro utarrenderade för vissa tider och på hvilka
arrendena kunna höjas efter en viss tid. Det är icke händelsen
med dessa hemman. Så länge vilkoreu iakttagas, fortfar den ständiga
städje- och besittningsrätten och arrendeafgiften kan icke höjas.
Det är särskildt sagdt i Kamma: Colini Utlåt., som är citeradt
pag. 10 i Utsk:t.s Betänk., »att enar räntorna icke för alla de
ifrågav:de fastigheterna blifvit i behörig ordning fastställda, förhållandet
dermed borde i hvarje förekommande fall undersökas och
pröfvas, innan skatteköp beviljades, dervid de hemman och lägenheter,
hvilka ännu möjligen kunde till hospitalets fria disposition
återkallas, borde från skatteförsäljningen, i öfverensstämmelse med
ofvananmärkta nåd. bref, undantagas, för att i framtiden medelst utarrendering
öka hospitalets årliga inkomster». Här är således icke
frågan om sådana hemman, derå man kan få höjda arrenden; det
första hospitalet nu skulle afhända sig, vore rättigheten att, ifall
åboerne icke upfylla vilkoren, återfå besittningsrätten. Det
är en rätt, hvarigenom hospitalet skulle kunna vinna, men
det är också en rätt, som är temligen förhatlig för en barmhertighetsinrättning.
Den andra, som afhändes, är en vidsträcktare
dispositionsrätt öfver skogen än arrendatorerna hafva. Då detta
ärende var remitteradt af K. M. och till mitt embetsutlåtande, så
Den <5 Juni f. in.
11S
hemställde jag att inskränkning skaile göras, på det att hospitalen
måtte tillgodokomma en ökad skatteskilling för sådana hemman,
som hafva större skogstiilgång, än de som hafva mindre, men fästade
upmärksamheten derpå att det kanske vore nödigt att den
härjning af skogen förekoms, som vanligen eger rum, då jord, sora
varit under allmän eganderätt, blifvit uplåten till enskilde. Nu har,
efter hvad jag mhemtat af Utskits Utlåt,, Ulsk:t ytterligare skärpt
vilkoren, så att, i st. f. hvad förut var, har Utskrt tillstyrkt att
skalteköpeskilliogen skall motsvara minst 10 års ränta, hvarigenom
det således ligger i hospit a Is-styrelsens skön att tillse det hospitalet
må få allt hvad det skäligen kan erhålla. Det är äfven af
K. M. föreslaget och sedermera af StatsUtsk:t tillstyrkt att vissa
kontroller skola ega ruin på skogarne. När så är förhållandet och
hospitalet dessutom erhåller lösen och förbehåller sig alla rättigheter,
sorn det hittills haft, med undantag att den eftergifna dispositionen
af skogen, mea nu blifvit tillagdt ett stadgande, derigenom
hospitalet kan få den rätt, som det tillkommer, anser jag all rättfärdighet
vara upfylld och att man således bör i det allmännas intresse
bifalla Betänk:l.
Frih. Åkerlij elm, Johan Carl: Som den siste talaren
redan noga utred t ämnet, kan jag inskränka mig tili att endast
påpeka dep omständigheten, att då Danviks hospital med försäljningen
af hemmanen till skatte blir bibehållet vid de rättigheter,
det f. n. har, och endast afstår en äfventyrlig rätt med bibehållande
af ganska betydliga kapitaler, och då öfver denna transaktion
vederb:de auktoriteter och myndigheter blifvit hörde och dertill leranat
sitt bifall, synes mig att man icke borde hysa någon betänklighet
att dertill lemna sitt bifall. Hr Printzensköld säger att
Statens rätt äfven må dervid tillses; jag får fästa upmärksamheten
på att genom en så beskaffad transaktion tillskyndas verkligen
statsverket en fördel, som icke är så .ringa, nemi. att om Danviks
hospitalsdjrektm får detta kapital, så blir direktm i tillfälle att bidraga
med ett större och betydligare belopp till underhåll af det nya
hospitalet vid Konradsberg. Frågan om till hvad belopp det skall
bidraga, är nu under utredning, och följden blir, att om detta kapital
göres disponibelt, så kommer Danviks hospital i tillfälle att
bidraga med högre belopp, än om denna kapitaltillgång skulle saknas,
hvadan således äfven det allmänna skulle komma att njuta
fördel af den ifrågasatte transaktionen. Jag yrkar bifall till Betänk:t.
Hr Bildt, Didrik Gillis: Äfven jag har blifvit upkallad
af Hr Printzensköids yttrande, ett yttrande, sorn för mig åtminstone
ådagalade att den värde talaren icke har åt detta Betänk, egnat
den grundliga pröfning, som han i allmänhet egnar de ärenden, som
föredragas, emedan han här kunnat påstå att det var fråga om en
försäljning af Statens egendom, om en förlust, sorn Staten skulle
sig ådraga genom att bifalla K. M;s förslag. Det är ett fullkomligt
misstag, .på sätt den siste talaren uplyst. Danviks hospitalshemman
sönderfalla i 3 olika kategorier, sådana hemman, sorn äro
llfi
De 11 <i J «ni (. lii.
utarrenderade mot ständig; städja och mot för framtiden tryggad
besittning för innehafvärne, och hvilka icke kunna på något vilkor
till hospitalet återfalla, såvida icke kontraktet brvtes och då inträder
konfiskation. Dessutom finnas hemman, öfver hvilka hospitalet
har full dispositionsrätt; om dessa ar nu icke fråga. Afven
finnes det hemman, der städjepenningen en gång för alla är satt
och der icke besittningsrätten är tryggad; dessa hemman iifo icke
eller ifråga, och är det något, som är underkastadt tvist i afside
på städjepenningen, så skal! det särskildt pröfva». Hr Printzell*
sköld har yttrat., att det är besynnerligt att endast en och annat)
söker skatteköp, och att, om det vore något verkligt behof, så skulle
alla söka det. Men det har just handt att den ene efter den
andre sökt det, och det är till stor fördel för den enskilde, icke
allenast emedan han får en friare disposition öfver skogen än förut,
utan äfven får din fördelen att drifva sin jordegendom på fördelaktigaste
sätt. Dertill kommer att innehafvaren af ett sådant
hemman kan få inteckna detsamma. Det iir således lill fördel för
innehafvaren och Danviks hospital får kanske 40 å 50 rdr, utan
att Staten förlorar någonting, ty alla de fördelar, som nu finnas,
de äro bibehållne, och då vet jag icke hvarföre Hr Printzensköld
skall måla i så mörka färger, som lian gjort, de stora förluster, som
skulle upkomma genom en dylik transaktion som denna, som icke
är alls jemnförlig med den försäljning af Statens egendom, som
var ifråga för 40, 50 år tillbaka. Här är endast fråga om att
rangera saken på det för båda kontrahenterna fördelaktigaste sätt,
och således vågar jag bestrida de slutsatser, Hr Printzensköld gjort
på den omotiverade motionen, och stödja mig på embetsvei kens
mera motiverade upfattning.
Hr Printzensköld: Jag tackar Hr Bildt för de uplysningar,
bau lemnat mig om de skiljaktiga kategorierna hos Danvikshemmanen;
skada blott att jag, långt förrän jag hade den äran
att göra Hr Bildts bekantskap, var ganska nära bekant med beskaffenheten
af dessa hemman, så att jag i det hänseendet icke
hade behof af någon uplysning. Jag vet således, lika väl som Hr
Bildt, att till Danviks hospital lyda hemman, som innehafvas under
så kallad ständig besittningsrätt, enligt om dem afslutade kontrakter;
men det är just till dessa slags hemman, som jag anser skadligt för Danviks
hospital att afhända sig jordeganderätten, om jag också aldrig så
mycket medgifver, att den besittningsrätt, som för närv:de eges å dem,
icke kan afhäridas någon, annorlunda än på grund af brott mot det
arrendekontrakt, som för honom är gällande. Man säger, att tillämpningen
af ett dylikt vilkor skulle vara motbjudande för eti barmhertighets-inrättning
och att ett sådant vilkor derföre bör försvinna; men
när hospitalet har skyldigheter att upfytla, hvarföre bör det då icke få
behålla en rättighet, som sätter det i tillfälle att kunna med kraft
tillse att de hemman, som det har, icke vanvårdas. Det är besynnerligt,
att man vill förespegla huruledes fördelar för ögonblicket
kunna vinnas, utan att det ringaste taga i betraktande de menliga
verkningar-, som deraf i längden skola upstå. Hvad har kronan
De ii 6 J u n i f. na.
117
Vunnit på försäljningen af sina kronohemman? Hade denna försäljning
icke skett, så hade kronan vid många tillfällen, då behof
varit lör handen, kunnat öfver dessa hemman för egen räkning
disponera, i stället för att de nu icke äro för kronan åtkomliga
annorlunda än genom att återköpa dem tiil det pris, som högst
gäller. Hvarföre går man icke åtminstone hiir tillväga på samma
sätt som med kronobemmanen, efter man nödvändigt vill att skatteförsäljning
skall ske? Kronan förbehöll sig nemi. att värdera sinn
hemman. Här åter föreslås att 10 års ränta skall blifva köpe
skilling
för hemmanen, utan föregående skattevärdering. Man behöfde
blott försöka en sådan värdering, och man skulle få se ett
helt annat resultat i afseende på hemmansvärdet än allenast 10
Srs räntor! Att dessa antagas såsom köpeskilling för vanliga kronohemman,
är mig nogsamt bekant; och detfa åren praxis, som blifvit
införd af ren eftergifvenhet för hemmansåboer. Nu vill man,
då fråga är om Danvikshemmanen, göra denna praxis till lag, äfven
naturligtvis af artighet emot hemmanens innehafvare. Jag hör
ej till antalet af dem, som kunna vara med om ett sådant handlingssätt
; och den tid varder nog kommande, då man skall inse
det misstag, man nu begår, och då man skall, genom uphäfvande
af den föreskrift, man nu går att meddela, alldeles såsom det skett
tillförene, åt Danviks hospital rädda eganderätten till de få hemman,
som då ännu finnas qvar af dem, som man nu är så ange
lägen
om att försälja.
Gr. Lagerbjelke: Vi hafva här hört ganska uplysande
skildringar dels öfver ekskogar, dels öfver KammarCollegii ledamöter
m. m., utan tvifvel särdeles uplysande för Ståndet, men
svårt att veta i hvad sammanhang det står med ämnet. Jag skall
derföre söka att förbigå dessa utflykter, men vill dock bemöta en,
nemi. skogsförödelsen. Förhållandet är nemi. att dessa skogar såldes
på auktion, och dessa auktioner skedde icke på köpeskillingen
utan på högre ränta. Man har vidare sagt, att. kronan är åtminstone
sä förståndig, att hon vid föregående tillfallen, då skatteköp
varit i fråga på kronohemman, förbehållit sig att skattevärdera
hemmanen, och man har anfört såsom ett fel, att StatsUtslet icke
föreslagit något sådant hiir. Det är emellertid just hvad StatsUtsk:t
har gjort; de 10:års-räntorna sammanräknade äro blott ett
minimum, men det står i ötskits förslag, att det beror på olverstyrelsen
att, i händelse förefallande omständigheter ge anledning,
begära mera. Saken torde väl slutligen få bero på om vederläde
hospitalskassa af försäljningen har nytta eller skada. Att den
enskilde innehafvaren deraf har nytta, är redan visadt; den skada,
hospitalet skulle hafva af försäljningen, är ingen annan än den, att
hospitalet fått afstå att åtkomma hemmanet lör intet, ifall innehafvaren
icke upfylier sina skyldigheter. Denna rättighet förlorar
hospitalet, men hvad vinner det? Jo minst 05,000 rdrs kapital,
möjligtvis mer, derigenom att man kan skattevärdera hemmanet.
Nåväl, Mine Hrr! 65,000 rdr, det minsta som kan erhållas. Ar
det icke sannolikt, att den årliga räntan af detta kapital vida öf
-
lis
Del] G Jani t. tn
verstiger den fördel att kanske hvart 100:de Sr åtkomma ett hemmäfi
för intet. Det faller uppenbarligen af sig sjelft, att med det minsta
förstånd i skötsel af detta kapital, vinner man på saken ojemförligt
mera, än man kan preja sig till på andra sätt. Vinsten
för hospitalen faller klart i ögoneit; tycker man att den är för
liten, kan ju lösningssumman sättas högre; emellertid hafva alla
auktoriteter godkännt förslaget, således torde det icke vara taget
alldeles ur luften hvad som här nr anfördt.
Hr M on tgom mer ie: Den enda synpunkt, hvarut* man skulle
ogilla förslaget, vore om icke hospitalet finge ersättning fullt motsvarande
värdet af dess rätt till hemmanen. Det är likväl redan
af Gr. Lagerbjelke anmärkt, att mati sökt så mycket sorn
möjligt iakttaga hospitalens rätt och bästa, dels derföre att skätteköpeskillingen
skulle motsvara räntan för 10 ér til! det minsta,
och dels emedan det skulle bero på öfverstyrelse!! att bestämma
den högre lösningssumma, som kati ifrågakomma. Enligt 6:t,e punkten
har man tagit i betraktande, att såvida hemmanén hade skog,
som var betydligare än för deras framtida bestånd fordrades, skulle
ytterligare bero på hospitalsstyrelsen att med innehafvarne öfverenskomma,
om högre lösningssumma eller årlig afgäld borde för
sådant läll hospitalet tillkomma. Man har således på alla möjliga
sätt sökt förskaffa hospitalet så stor inkomst sorn möjligt, och då
detta är det enda skäl, hvarföre Hr Printzensköld ogillat denna
sak, kan jag icke finna annat än att man bör bifalla förslaget.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad, samt H. Exc. Hr
Gr. o. Landtm, yttrat, att derunder yrkats dels bifall till och dels
afslag å StatsUtsk:ts förevgle Utlåtrde, framstälde H, Exc. propos.
å bifall till detsamma och, då dervid svarades många ja jemte ett
eller annat nej, förklarade sig hafva funnit ja öfvervägande.
Hr Printzensköld: Jag reserverar mig root nu fattade
beslut.
Föredrogs ånyo LagUtskds den 12 och 23 sistl. Maj bordlagda
Utlåt, N:o 26; i anledning af återremiss utaf LagUtskds
-Betänk. N:o 15, i fråga om giftomannarättens upphörande.
Sedan undertecknad, uppå förfrågan af Hr Cederschiöld, Gustaf,
meddelat nplysning derom, att PresteStd afslagit, men Borgareoch
BondeStm bifallit förev:de Utlåt., yttrade
Hr Ced ersch i öl d: Efter erhållen uplystiing att tvenne Stånd
antagit Utsk.-ts förslag, får jag på de skäl, som af mig anfördes
förra gången frågan här förevar, yrka bifall till LagUtskds förevarande
framställning.
Hr von Ehrenheim, Per Jakob: Då detta ärende förra
gången förevar hos R. o. Ad., uttalade jag den åsigt, att giftoman
-
Den 6 Juni f. m.
119
nariitten borde uphöra; men ansåg likväl, att denna rätt borde bibehållas
för föräidrarne. Denna åsigt har jag sedermera icke funnit
skäl att frångå. Förhållandet emellan föräldrar och barn är
nemligen till silt väsende så fullkomligt olika alla andra förhållanden,
att jag icke kan finna någon inkonseqvens deruti, att man
vill bibehålla den rätt för föräidrarne, som obestridligen grundar
sig på ett verkligt pietets-lörhållande. Det gifves nemligen nedlagd
i barnens hjerta en vördnad för föräidrarne, hvilken icke blir
i samma grad gällande för de fall, då man vill påtvinga qvinnan
en rådgifvare, eller andra slägtingars samtycke.
Jag skulle således gerna understöd!, ett förslag, som åsyftat
giftommmarättens afskaffaride, så vida man allenast bibehållit denna
rätt för föräidrarne; men då detta Betänk, icke kan återremitteras
och för öfrigt ett skiljaktigt beslut i frågan endast skulle föranleda
dertill, att densamma kom till Förstärkt Utsk., så måste jag anhålla
om propos. å afslag.
Hr Olivecrona, Knut: I likhet med Hr von Ehrenheim
får äfven jag anhålla om afslag å LagUtsk:ts nu föredragna Betänk.
Denna anhållan föranledes af 2:ne skäl. Förse och främst yrkar jag
detta på den grund, att Utsk:ts majoritet, enligt min tanke, icke
byggt sitt förslag på någon bestämd princip. Ut.sk:ts majoritet anser
nemi., att qvinna, sorn fyllt 25 år, skall vara sin egen giftoman,
allenast hon anmält att hon vill sjelf utöfva myndigheten. Detta
tillägg om en dylik anmälan synes mig vara något helt och hållet
oväsendtligt, som alldeles icke har något att skaffa med giftomannarätten;
ty det erfordras naturligtvis andra egenskaper för att kunna
sjelf sköta sin förmögenhet, än som lagstiftaren förutsatt för möjligheten
att vara sin egen giftoman. Anmälan från en till myndig
ålder kommen qvinna, att hon sjelf vill utöfva förvaltningen af
sin egendom, sker ofta al en ren tillfällighet. Följden kan derföre
blifva, att en qvinna, som fyllt 25 år och möjligtvis förmodar,
att hennes giftoman har något att invända emot ett tilläm
nadt
äktenskap, gör en dylik anmälan till domstolen, att hon vill
sjelf utöfva myndigheten, allenast för att sedermera kunna, oberoende
af giftomannen, ingå äktenskap. Om deremot Utsk:t hade
bestämt en viss ålder, vid hvilken man kunde antaga att qvinnan
egde den tillräckliga mognad i omdömet, att man kunde åt henne
öfverlemna rättigheten att, utan inhemtande af andras råd, afsluta
äktenskapsaftal, så hade också Utsk:t utgått från en giltig och fast
princip. I sådant fall skulle äfven jag i berörda hänseende icke funnit
hinder att i Utsk:ts förslag instämma. Det andra hufvudskälet,
med anledn. hvaraf jag icke kan godkänna Utsk:ts förslag, är
detsamma, som Hr von Ehrenheim nyss autydt, eller att Utsk-.t
icke fästat något afseende deruppå, huruvida qvitinans föräldrar finnas
i lifvet och om de lemnat sitt bifall till det af henne åstundade
äktenskapet elier icke. Jag anser denna omständighet i hög
grad vigtig. Och enligt mitt förmenande vore det ganska stötande
och skulle verkligen innebära ett lossande af det vördnadslörhållande,
som bör existera mellan en dotter och hennes föräldrar, om
120
Den 6 Joni f. m.
det skulle vara i lag tillåtet, att dottern kunde låta lysa för sig
till äktenskap, utan att fader eller moder derom hade någon aning.
Det kunde, i så fall. lätt inträffa, att föräldrarna först genom lysningen
i kyrkan lingö underrättelse om den tillernade förbindelsen.
För öfrigt tillåter jag mig lästa upmärksarnheten derpå, att i de
flesta Europeiska lagar linnas bestämda föreskrifter i detta hänseende,
i temlig likhet med hvad vår lag i ämnet innehåller. För att förvissa
sig derom, behöfver man icke gå längre än till Norige eller
Danmark. Qvinnan är der myndig vid 25 års ålder, men vill hon
ingå äktenskap mäste hon dock anhålla om föräldrarnes eller »rsette
Vaerges» tillstånd dertill. Ett likartadt förhållande eger också rum
i Tyskland och Frankrike, i sistnämnde land verkligen strängare
än hos oss. I England eger visserligen den vid 21 ars ålder myndiga
q vin nan frihet att gifta sig oberoende af föräldrars samtycke.
Men sedens makt är der så stark, att ytterst sällan en qvinna vågar
förbigå sina föräldrars bifall, då hon skall afsluta äktenskap,
emedan föräldrarne genom testamente kunna utestänga henne ifrån
allt arf. Då förhållandet är sådant i utlandet, kan jag icke finna
hvarföre vi i vår lagstiftning skulle gå längre.
Då ärendet förevar i Utskit, framstälde jag ett förslag i den
riktning, att när qvinna kommit till viss ålder, skulle hon kunna
vara sin egen giftoman. Men jag fogade likväl dervid det uttryckliga
förbehåll, att då fader eller moder lefva, skulle qvinnan alltid
först inhemta deras råd i afseende på äktenskaps-förbindelsen. Utskits
majoritet ville dock icke lyssna till ett sådant förslag; hvadan jag
äfven nu vid detta förhållande finner mig föranlåten att yrka afslag
å Utskits il'rågav:de Betänk.
Frih. Cederström, Rudolf: Afven jag tillhör deras antal,
som vilja medgifva qvinna rättighet att vid 25 års ålder vara sin
egen giftoman. Härvid har jag likväl ansett lämpligt foga det
vilkor, att hon, för sådant fall, icke längre eger några föräldrar
i lifvet. Jag finner härå likväl intet afseende fästadt, lika litet
som vid den af mig till Utsk:ts benägne åtgärd hänskjutna omsorgen
att noggrannt upgifva de samtlige lagparagrafer, hvilkas
ändring blefve nödig i sammanhang med den ifrågasatta, vigtiga
modifikationen af vår hittills gällande lagstiftning. Denna omsorg
hade dock varit, särdeles angelägen, för beredande af ärendets framgång
å högre ort, enligt hvad jag föreställer mig.
Då nu emellertid saken kommit i det skick, att härutinnan
ingenting för det närvide synes kunna tillgöras, enär Betänk:t redan
blifvit af 2:ne MedStånd bifallet, får jag, ehuru uprigtigt. beklagande
denna utgång på en i sig sjelf så god och önskvärd lagförändring,
för min del, instämma med dem, som yrkat afslag å besagde Betänk.,
Hr Cederschiöld, Robert Teofron: LagUtsk:t har sannerligen
icke haft någon lätt upgift, att, vid besvarandet af det. från
alla fyra RiksStånden återremitterade Betänk:t, utleta, hvad som
månde varu majoritetens verkliga afsigt cch mening; ty många och
stridiga åsigter hafva i ämnet uttalats, och dessa har det ålegat
t>en 6 Juni !. m.
121
Utsk:t att förmedla. Man bör, i min tanke, verkligen bålla Utsk:t
räkning derför, att det försökt afgifva ett Betänk., något så när i
enlighet med den åsigt, sorn det förmodat utgöra ett uttryck af
majoritetens tanke, För egen del måste jag, nu som förr, uttala
den åsigt, ntt sedan qvinnan hunnit 25 års ålder oell anmält sin
önskan vara, att myndighetsriitt utöfva, man verkligen bör vidtaga
mått och steg i syftning, att bereda henne giftomannarätt; men det
gifves dock tvenne omständigheter, hvilka jag redan förra gången,
dä frågan här förevar, omnämnde, men på hvilka likväl Utsk-.t icke
funnit skäl fästa något afseende. Hvad jag först och främst, i likhet
med Professor Olivecrona, andragit, är, att så länge qvinnan
möjligtvis har föräldrar i lifvet, så bör hon äfven inhemta deras
råd i afseende på giftermålsförbindelser. Ett sådant föreläggande
för qvinnan har Ut sk: t likväl icke funnit skäligt vidfoga förslaget.
Vidare har jag yrkat, att de lagrum borde upräknas. som genom
ifrågav:de förslag skulle förändras. Jag har nemi- ansett, att det
icke är rigtigt till R. Stins pröfning och antagande framlägga ett
förslag till författning, uti hvilket det heter: »Med ändring af
»hvad i lag och särskildta författningar finnes stadgadt ang:de gif»fovnans
inseende öfver mö, förordnas som följer.» Utsk:t åter har
funnit skäligt, adoptera ifrågavide af Frih Armfelt föreslagna klausul.
Min öfvertygelse är, att man endast genom upräknande af ifrågav:de
lagrum kan betrygga frågans framgång, ty R. St:r kunna icke
billigt,vis lägga på K. M:ts Regering detta framletande af lagparagrafer.
Det tillhör ovilkorligen R. St:r, att uttryckligen upgifva,
hvilka lagrum och författningar, i följd af ifrågav:de stadgande, böra
ändras och uphäfvas. Utsk:t åter har, liksom på en slump, förklarat,
, att hvad som kan strida mot detta förslag skall ändras. Jag,
för min del, kan icke anse detta sätt riktigt; oell får, till stöd för
denna min åsgt, anföra, att detta icke är det sätt, på hvilket R.
St:r i slika fall pläga tillvägagå.
Det är på dessa skäl och med särskildt fästadt afseende å den
första af mig framstälda anmärkningen, som jag, ehuru okärt det
än mig är, måste instämma i Hr von Ehrenheims yrkande på afslag,
under förväntan att, vid en kommande riksdag, denna fråga
måtte bana sig väg till ett i alla afseenden tillfredsställande resultat.
Frih. Armfelt, Magnus: Man borde nästan kunna sluta
sig till, att förevjde Betänk, icke har ringa utsigt till framgång,
enär diskussionen gifver vid handen, att åsigter, hvilka stå i en
bestämd opposition emot hvarandra, upträdt emot förslaget. Den
ena sidan af förslagets motståndare påstår nemi. att Utslct gått
för långt, den andra sidan åter, att. Utsk:t. icke gått långt nog.
Vid sådant, förhållande brukar vanligen medelvägen vara den rätta
och den, som har mesta utsigten för sig att vinna framgång.
För att först besvara åsigten att Utsk:t. ej gått långt nog, då
det satt utöfuingen af giftomannarätten i sammanhang med myndigheten,
så har det. synts mig, att då en qvinna vill hafva rättighet
ntt, bestämma öfver sin hand samt att, utan andras tillstånd,
ingå äktenskap, så bör hon också gerna underkasta sig att, ulan
123
flen fi Jani f, m.
annan hjelp än den, sora godvilligt gifves henne, få sköta sin förmögenhet.
Jag anser, att om en qvinna icke vill höra sina bröders
råd i afseende å trädandet i äktenskap, så må hon ock kunna undvara
den fördelen att bröderna skola med förmyndare ansvar vårda
hennes egendom. Och har detta förhållande synts mig vara af den
vigt, att jag, till följd deraf, funnit myndigheten och rättigheten
att vara sin egen giftoman icke böra skiljas från hvarandra.
A andra sidan åter, så är det icke, på sätt Hrr von Ehrenheim,
Olivecrona och Cederschiöld anfört, med verkliga förhållandet
öfverensstämmande, att Utsk:t icke fäst något afseende vid den, hufvudsakligen
inom detta Stånd, förfäktade åsigt att giftomannarätten
för föräldrar borde qvarstå. Utsk:t har nemi. vid denna invändning
fäst så mycken upmärksamhet, att Utsk:t till och med bibehållit
detta förhållande såsom allmän regel. Att undantag derifrån
ansetts böra göras för myndig dotter, har varit en följd af Utskrts
upfattning af hvad som bör vara förhållandet emellan föräldrar och
barn. Utsk:t säger nemi.: »Der förhållandena inom familjen äro
»hvad de böra vara, der kan ock en fader eller moder vara viss
»att, öfver sin dotters beslut i förev:de hänseende utöfva ett infly
»tande,
vida större än lagen någonsin kan medgifva, och hvarifrån
»någon appel till domstol icke ifrngakommer. Det är derföre icke
»för att uprätthålia vördnadsbandet inom familjen, utan för att söka
»förhindra en ung oerfaren qvinna från att ingå ett olyckligt äk»tenskap,
som lagen bör bibehålla giftomannarätten såsom regel.»
Om ett annat förhållande uti ifråga vide fall, än jag tror, skulle
existera, så bör åtminstone icke lagstiftaren direkte förklara, att
han velat stifta en lag endast för sådane föräldrar, som icke förtjena
att en sådan lag för dem stiftas. Om nemi. föriildrarne, så
som
de bort, upfylit sin skyldighet, så kan man vara säker derom,
att föräldrarne icke behöfva frukta, att, först i kyrkan efter lysningen
och ännu mindre efter äktenskapet, (A höra talas om detsammas
afslutande.
Den siste talaren yttrade att man väl inom detta Stånd hade
föga anledning att befara slika giftermålsförbindelser, men att, hvad
allmogen beträffar, så mycket mer anledning dertill vore för handen.
I afseende härpå tillåter jag mig erinra, dels att BondeSt:t. som
teinligen noga bör känna till den saken, funnit skäl bifalla Betänk:t,
dels ock, att deri lipfostran, hvarom här är fråga, icke egentligen
så mycket är den s. k. in tel lekt uela, utan företrädesvis hjertats och
rättskänslans bildande; och jag kan icke, för min del, finna något
skäl, att antaga att vårt Bondestånd uti sistberörde hänseenden
skulle ligga under något annat Stånd.
Vidkommande slutligen Hr Cederschiölds anmärkning, att Utsk:t
icke fäst någon upmärksamhet vid den önskan, att Utsk:t måtte
förklara, hvilka stadganden i lag och författningar, i följd af förslaget,
böra uphäfvas, så har anledningen härtill varit att Utsk:t,
på sätt Betänktt utvisar, bibehållit giftomannarätten som regel för
alla qvinnor, hvilka icke äro öfver 25 ar, och förklarat sig ämna
myndigheten sjelf utöfva. Med hänsigt härtill har lagens stadgande
uti förevide fall måst qvststå. Med stöd af hvad nu aufördt blif
-
Den 6 Juni l. m.
123
vit oell ehuru icke bifall till Betiinkit af någon föreg:de talare blifvit
påyrkadt, tillåter jag mig dock hos H. Exc. Hr Gr. o. Landtm,
anhålla offi propos. derå; och hoppas, på satt jag förut nämnt. med
hänsigt till de mot förslaget framlagde, hvarandra bekämpande, skid,
mig kunna motse framgång åt frågan.
Hr Lagercrantz, Adolf Jakob: Då jag valt lagskip
ningen
till mitt vitas genus, torde det icke förtyckas att jag här
vågat upträda för att yttra några ord i en fråga rörande lagstiftningen.
Jag skulle likväl icke hafva begärt ordet, om den åsigt,
jag i förevtde ämne hyser, icke i allo öfverensstämde med en vid
Betänk:t fogad reservation, som jag för min del ämnar förorda.
Jag anhåller emellertid om B. o. Ad:s benägna öfverseende för den
stora bristfällighet, som utan tvifvel kommer att vidlåda mitt forsta
anförande på detta rum. Frågan huruvida giftomannarätten bör
oförändrad bibehållas i vår lag eller icke, har utfallit så, att de fleste
ansett den böra qvarstå, men att likväl någon förändring i densamma
vore nödig. Jag sluter mig utan tvekan till dessas antal;
men skall någon förändring ega rum, bör den ske på sådant sätt,
att den medför nytta och icke leder till inkonseqvens i lagstiftningen,
hvilket, såsom Hr Gr. Sparre i sin reservation tydligen ådagalagt,
skulle blifva en följd, om Utsk:ts förslag blefve antaget.
Då man såsom vilkor för qvinnans rätt att vara sin egen giftoman
bestämt en viss ålder af 25 år, tror jag det Vara onödigt
att göra detta vilkor beroende af något annat; och man bör icke
omfatta någon för vår lagstiftning okänd teori; det är tillräckligt
att hemta stöd af våra egna lagar. Hur är t, ex. förhrdet med
en enka? Hon får råda och bestämma öfver sig sjelf, och detta
utan afseende om hon, på egen begäran eller i följd af tvång, blifvit
under förmyndare-inseende ställd. På samma sätt förhåller det
sig med mannen. Han är och lörblir, efter upnådda 21 år, sin
egen giftoman, äfven om han blir förklarad omyndig. Sålunda är
myndigbetsförhållandet, enligt vår nu gällande lag, alldeles icke beroende
af giftomannarätten eller tvertom. Jag skulle derföre för
giftomannarättens uphörande helldre velat föreslå en tid af 24 år
och 11 månader, ty då hade icke denna lag kommit i kollision
med lagen om qvinnans myndighet. En qvinna, som upnått omförmälda
ålder, skulle då på den månad, som felas i de 25 åren,
hinna gifta sig och icke, på sätt nu måhända sker, tvirigas att mot
sin vilja först blifva myndig och under den korta tiden kanske
komma att ingå transaktioner, som för hennes framtid kunna blifva
skadliga. Men Utsk:t har sagt att det icke är så farligt att antaga
denna lag, emedan den blott är ett undantag och giftomannarätten
ändock alltid komme att qvarstå såsom regel. Deri har
likväl Utsk:t orätt, ty hvad Utsk:t kallar undantag, är regel, lika
väl som Utsk:ts regel är undantag. Jag vill då fråga om lagen
aug-.de qvinnans myndighet är en undantagslag? Ingalunda. Första
regeln är att qvinnan står under förmyndare-inseende; den andra
att hon vid 25 år är myndig; det beror blott på henne sjelf, om
hon vill begagna sig af denna rätt eller icke. Denna qvinnan med
-
12*
Den 6 Juni f. m.
gifna frihet att blifva myndig endast i det fall att hon sjelf önskade
det, var ett ganska visligt stadgande, enär det var lätt att förutse,
att qvinnan, ovan vid affärslifvet, icke alltid skulle vilja begagna
sin myndighetsrätt. Nu åter vill nian tvinga henne blifva myndig
genom förev:de lagförslag, ty utan allt tvifvel skulle hvarje 25-årig
qvinna vilja begagna sin rätt att råda öfver sin person, äfven om
hon först, ehuru mot sin vilja, måste blifva myndig. Hvartill tjenar
det sålunda att ställa giftomannarättens uphöraude i beroende af
myndigheten? För mången skulle det leda till ganska stora och onödiga
utgifter, andra skulle deremot kanske utestängas från möjligheten
att få fritt bestämma öfver deras hand och hjerta, ithv att
de först blefvo förklarade omyndige, ty det lärer väl icke kunna
förmenas föräldrar eller målsmän att, innan qvinnan upuått 25 år,
få, i likhet med hvad om sou finnes stadgadt, hos vederbörlig domstol
anhålla det hon fortfarande måtte förblifva under förmyndareinseende,
då lion visat att hon icke kan sköta den förmögenhet hon
måhända eger. Man finner lätt till hvilken inkonseqvens ifrågavide
lagförslag äfven i sitt anförda fall skulle leda. Dessutom är åtminstone
icke alldeles otänkbart att denna lag kunde ge anledning
till bedrägerier, något som lagstiftaren, så vidt möjligt är, bör förebygga.
Jag yrkar således att K. o. Ad., med förkastande af Utsk:ts
förslag, måtte antaga Hr Staafs reservation.
Hr Cederschiöld, Gustaf: Vid förra riksdagen yrkade jag,
när fråga var om qvinnans myndighet, att hon skulle erhålla den
henne tillkommande naturliga rättigheten att bestämma öfver sig
sjelf och sin egendom, men då nu ingen utsigt är att vinna det
målet, nöjer jag mig med det mindre, som Utsk:t föreslagit. Mot
detta Utskits förslag har blifvit anmärkt det oriktiga deruti att
qvinnan skulle kunna, mot föräldrars vilja, sig gifta. De talare, som
haft en sådan mening, synas alltid förutsätta att qvinna skall hafva
orätt mot föräldrar. Så är likvisst icke alltid fallet, utan det händer
äfven att föräldrar af helt och hållet, egennyttiga afsigter vilja
förhindra sina döttrars giftermål, hvarpå jag kan lemna tydliga
exempel. I allmänhet tror jag man måste anse att menniskan en
gång skall blifva myndig. Det begäret att reglementera och vara
förmyndare har ledt till mycken skada; hvar och en menniska kan
begå misstag och behöfva rådgifvare, men hvar skola då de der visa
männen eller förmyndarne finnas, som äro ofelbara? Dä jag verkligen
icke har eu så stor missaktning för qvinnan, som man skulle
kunna tro att en del talare här hysa, så fortfar jag att yrka bifall
till Utsk:ts förslag.
Frih. Creutz, Steffan: Då jag framställde denna motion,
så var det i betraktande af de många trängande förh:den, som i
detta läll egde rum. Jag yrkade då att qvinnan skulle förklaras
myndig vid 15 års ålder, på den grund att Svenska lagen anser
henne dertill qvalificerad och ger henne rätt att ingå äktenskap.
Jag har således för mitt yrkande ett prejudikat i lagen. Lagen
tillerkänner henne rätt att gifta sig i omyndighetstillståndet; man
t) en 6 3 u 11 i f. in.
liar lin Ivekats göra henne myndig vid ett visst antal är; det synes
då icke vara för tidigt att nu börja betänka vigten af att qvinnnn
blir myndig öfver sig; detta är hvarje menniskas högsta sträfvande,
icke allenast för den individuela, utan äfven för samhällets
utveckling. Man har i alla tider lagt band på äktenskapet, man
har uptagit aila möjliga restriktioner i de förleden, då personer vilja
inträda i äktenskap och gör det ännu i dag. Men hvartill leder
detta, månne till mensklighetens väl? Jag tviflar derpå, ty då man
upställer svårigheter för äktenskapets ingående, blir följden elände,
brott, och prostitution. Man har, för att behålla qvinnan i omvndighetstiilståndet,
förespeglat att det läge i sedlighetens intresse.
Jag påstår motsatsen och man behöfver icke gå långt., för att se
sanningen deraf. De naturligaste förhållandena kunna och böra icke
förkränkas, ty de äro som elden; om de förqväfvas, bryta de desto
våldsammare ut. Det. är ur denna synpunkt som jag betraktat frågan.
Det, tir glädjande att se med hvilket intresse den från första
stunden blifvit behandlad; man har hört allmänna tidningar uttala
sig att den är mensklighetens allmännaste lifslVåga. Man kan göra
den om intet vid denna riksdag, men länge kan icke qvinnan hållas
i denna förnedrande träldom. Hr Olivecrona har anfört främmande
länders exempel, att qvinnan der befinner sig på samma ståndpunkt,
men han har dock icke åberopat Förenta Staternas exempel. Der
finnes ingen lag stadgad i detta fall och det är äfven onödigt. Man
har framkastat de gamla fraserna örn pietetsförhållanden och familjerätt;
i hvad öfverensstämmelse står detta med de allmänna naturliga
rättsprinciperna, som livar och en återfinner i sitt bröst? Ar
icke qvinnan en fullmyndig menniska, skall hon vara fastkedjad vid
fader, moder, broder, så länge lion lefver? Jag kan icke frångå mitt
yrkande, emedan det är en naturlig rättighet.
Sedan öfverläggningen nu ansetts afslutad, yttrade H. Exc.
Hr Gr. o. Landtm., att derunder yrkats deL bifall till LagUtskits
förslag, dels utslag derå, dels antagande af det förslag, som finnes
framställdt uti Hr Staaffs reservation, och dels slutligen antagande
af sistnämnde förslag med den förändring, att siffran 25 utbyttes
emot siffran 15.
Härefter framställde H. Exc. först propos. å bifall till Utskits
förslag, dervid, svarades mångå nej och några ja, samt sedermera
propos. om afslag å samma förslag, då svaren utfölio med starka
ja tillika med åtskilliga nej; och förklarades ja nu hafva varit öfvervägande.
Frih. Armfelt och Hr Cederschiöld, Gustuf, begärde votering.
Sedan R. o. Ad., uppå H. Exc. Hr Grins o. Landtmis framställning,
beslutat, att kontraproposm vid den blifvande voteringen
skulle innehålla bifall till LagUtskits förslag, justerades följande
voterings-propos. :
»Den sorn bifaller LagUtskits Utlåt. Nio 26, i anleda, af aterremiss
utaf LagUtskits Betänk. H:e 15, i fråga om giftomaunarättens
uphörande, röstar
Ja;
l'2fi
Den 6 Juni e. m.
den det ej vill, röstar
Nej;
vinner nej, afslår lt. o. Ad. nämnde Utlåt.»
Vid voteringens slut hade rösterna utfallit sålunda:
Ja — 10.
Nej — 27.
Frih. Creutz: Jag anhåller att få anmäla min reservation
mot detta beslut, sora efter min tanke står i strid med menuiskans
yttersta rättigheter och friheter.
lt. o. Ad. åtskiljdes kl. '/, 4 e. m.
In fidem,
O. Krakel.
Onsdagen den 6 Juni 1860.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades ett prot.utdrag för den 30 sisth Maj och den 2,
4 och 6 dennes, samt 3 prot.utdrag för förmiddagens plenum.
Hr Silfverstolpe, David Ludvig, hade inlemnat ett
mern., som nu upplästes och lydde sålunda:
Sedan Läraren vid Veterinär-Inrättningen härstädes. Professorn
Eeinhold Dahlström, nyligen aflidit och i ytterst knappa omständigheter
efterlemnat sin hustru, vågar jag hos R. Högloft. Stro
ödmjuk, anhålla om, att en årlig pension af femhundrade (500) rdr
rmt måtte nämnda enkefru beviljas.
Uplysniugsvis tager jag mig friheten nämna:
1:0 att Professor Dahlström, enligt bifogadt betyg från K.
SundhetsCollegium *), varit i 26 år anstäld såsom Lärare vid
*) Att aflidne Professoren Reinhold Dahlström, enligt 1 K. Sundhets;
Collegii matrikel gjorda anteckningar, den 25 Mars 18.34 blef tredje
Lärare vid Veterinärinrättningen i Stockholm, och den 28 Mars 1835
tredje Professor derstädes, hvilken sednare tjenst han till sin död
Den 6 J u ii i e. m.
127
Veterinärinrättningen, der lian med nit och omtanka skötte sin
befattning;
2:o att lian, till slutet af år 1859. i likhet med de öfrige
Lärarne vid Inrättningen, var blott tillförordnad, och sålunda under
denna tid icke kunde bereda sin hustru rätt till pension af
Staten, och att hans ringa lön icke medgaf honom att för henne
ingå i någon annan pensions-anstalt; och
3:o att han insjuknade kort efter sedan han fått fullmagt
på tjensten, och dog vid den tid, då Lärarne vid Veterinärinrättningen,
på grund af K. M:ts Nåd. Propos. till Rikets nu församlade
Ständer, kunna hoppas att få sina knappa lönevilkor förhöjda.
Transumt af bouptecknings-protokollet efter Professor Dahlström
skall jag hafva äran till SlatsUtsk:t med det snaraste inlemna,
anhållande ödmjukast, att denna min motion måtte till
nämnde Utsk. blifva remitterad.
Remitterades till StatsUtskrt.
Hr von Qvanten, Emil: Jag anhåller alt få till prot.
antecknadt, att jag icke deltagit i 11. o. Ad.-s beslut på f. m. öfver
LagUtsk:ts Betänk, om giftomannarätten.
Eöredrogs ånyo och företogs punktvis till afgörande Allm.
Besv-, o. Ekon.Utsk:ts den 19 och 23 sisth Maj bordlagda Betänk.
N:o 90, i anledning af väckta motioner o,m ordnande af militärundervisningen
i Riket, samt om införande af passande krigsöluingar
vid Rikets alla offentliga undervisningsanstalter.
Utsk:ts hemställan, att Frih. Creutz’ motion om uphörande
af K. Krigsakademien, samt om inrättande af militärfakulteter vid
Universiteten måtte lemnäs utan afseende.
Frih. Creutz: Den motion, jag vid innev;de riksdag väckt
i denna fråga, har af Utsk:t blifvit alstyrkt, och Utsk:t har dervid
yttrat, att jag äfven som motionär i enahanda ämne vid förra
riksdagen icke vederlagt de skäl, som blifvit andragna i motsatt
syfte. Jag har dock ansett, att man vid afgifvande af motioner icke
bör vara alltför vidlyftig, utan lemna åt diskussionen att afhandla
om skälen för och emot. Jag har vid framställande af mitt förslag
haft tanken riktad på den tid, då universiteterna utan tvifvel komma
att sammanslås, och då man bör vara i tillfälle att der studera
alla vetenskapens olika grenar, således äfven krigsvetenskapens
theori och grunder. Tilli mpningen häraf torde åter böra inhemtas
vid regementen:», och erfarenheten har visat, att sådant hittills
skett med framgång. Då jag emellertid, som frågan nu står, icke
innehade, äfvensom att han sistnämnde år blef Byzantinsk stipendiat,
betygas. Stockholm den 31 Maj 1860.
J. F. G. KEYSER.
Kongl. SnndhetsCollegii Ombudsman.
1) e ii 6 J 11111 é. hl.
kan hoppas någon framgång åt mina åsigter, har jan har endast
velat i korthet uttala desamma, utan att framställa något yrkande,
öfverlåtande åt lt. o. Ad. att i frågan fatta beslut.
Efter härmed slutad öfverläggning och uppå främstäld propos.
blef Utsk:ts ifrågav:de hemställan af 11. o Ad. bifallen.
Utskits tillstyrkande i fråga om förändrad organisation af
Krigsskolan å Carlberg.
Hr Akrell, Carl Fredrik, anförde dels mundtiigen dels
skriftligen:
Såsom ett motstycke till Utskrts här gjorda framställning anhåller
jag att få framhålla Afdelningen» förslag till beslut, hvilket
lyder sålunda:
»För så vidt yrkandet om en förändrad organisation af Krigsakademien
på Carlberg går ut på att ställa fordringarne för inträde
derstädes i samband med undervisuingsmåttet vid allmänna
-Elementarläroverken, och att, i hvad ske kan, från Krigsakademien
afskilja dess hufvudsakligen för undervisning i humanistiska ämnen
afsedde delar, gillar U t sk :t motionens syftning. Men da, af hvad
anfördt blifvit, antagas måste, att en sålunda förändrad organisation
är af Krigsakad:s egen styrelse åsyftad, och de anförda skälen,
hvarför den hittills icke skett eller ännu bör ske, synas Utsk:t
fullt giltiga; då frågan om afskiljande från Krigsakad. af sjökadetternes
undervisning är, efter nådigt tipdrag, af sakkunnige pröfvad
och den nuv:de organisationen dervid godkänd; då en förening af
de båda Krigsläroverken vid Marieberg och Carlberg destomindre
synes vara af behofvet påkallad, som föremålen för deras verksamhet
är helt och hållet olika, i det att läroverket vid Carlberg har
att bilda ynglingar till officerare, under det vid Marieberg redan
varande officerare ega tillfälle till vidare utbildning för skiljda grenar
af krigsyrket; och då. under afvakta» på de förändrade förhållanden,
den väntade reorganisationen af Krigsakademien må medföra,
det icke torde vara lämpligt att ingå i bedömandet af .sådana
detaljfrågor, som fordringarne för utgångsexainen, kadetternas
rang m. m., hemställer Utskottet
att någon lt. Sttrs åtgärd, i anledning af de väckta
förslagen oin förändrad organisation af militärläroverken,
icke må företagas.»
Mig synes, att Afdeln. härmed uttryckt allt, som i detta afseende
kan åtgöras, och jag vill lägga särskild vigt dervid, emedan
Afdeln. varit i tillfälle att närmare, än sorn kunnat ske i Ut sk: ts
plenum, taga kännedom af de till ärendet hörande handlingar.
Bland dessa får jag särskildt åberopa det yttrande, sorn vid motionens
remiss afgafs af guvernören för Carlberg, oell hvilket fullständigt
pä förhand vederläde all den bevisning, man sedermera
sökt framkomma med. Detta yttrande blef då äfven af It. o. Ad.
med mycket bifall uptaget, och jag hoppas, att R. o. Åd. nu också
mätte
Den 6 Juni é. m.
12»
måtte vidblifva sin en gång uttalade åsigt. Det är för öfrigt bekant,
att redan för 40 år sedan blef dåvarande Kansler för Krigs*
Akad:n anbefalld att utarbeta förslag till dess orabildning, ocb
detta förslag blef af K. Mit uptaget, men måste öfvergifvas till
följd af bristande medel för dess genomförande. Sedermera hafva
betydliga förändringar blifvit, vidtagna och 1 :a klassen indragen,
och nu är frågan endast, om de hinder, som förut stått i vägen
för en ytterligare ombildning, numera blifvit undanröjda, samt om
tiden till en sådan nu är inne. Utsk:t besvarar visserligen denna
fråga med ja, men dock i ganska sväfvande och obestämda ordalag,
och lör min del tror jag, att erfarenheten af den nya skolstadgans
verkningar ännu är för otillräcklig, för att man skulle kunna
vidtaga en förändring, som i så väsendtlig mån deråt beror. Man
bör nemi. på förhand känna, huru stor portion kunskap kan i
hvarje särskild klass af de allmänna läroverken inhemtas, och vid hvad
ålder ynglingarne i hvar och en af dessa vanligen äro, för att kunna
med säkerhet bedöma, vid hvilket stadium de må anses fullt qvalificerade
för inträde vid KrigsAkad. Utsk:l har äfven uttryckt den
åsigt, att. till lölje af den åsyftade förändringen med KrigsAkad.,
de enskilda militärskolorna skulle komma att uphöra. Detärockså
ganska sannolikt att så komme att inträffa, så vida man nemligen
för dem, som utgått från KrigsAkad., förbehölle någon företrädesrätt
vid inträde i arméen; men sådant går an endast i de stater,
der krigsskolan är uplåten fritt, Hos oss, der hvar och en måste
sjelf betala för sitt underhåll och den undervisning han åtnjuter,
måste man deremot inskränka sig till att bestämma kunskapsmåttet.
På grund af hvad jag nu haft äran anföra, samt med åberopande
af så väl Guvernörens å Carlberg förut omnämnda anförande och
Afdelningens inom Utsk:t framställning, anhåller jag, att R. o. Ad.
behagade ogilla den nu föredragna punkten i förevrde Betänk.
Hr Adelborg, Auders Otto: Att en ombildning af KrigsAkad.
å Carlberg måste ega rum, torde icke kunna af någon förnekas,
och är äfven i allmänhet medgifvet; frågan är blott huruvida
tiden dertill ännu är inne. Man har i detta afseende andragit,
att 1859 års skolstadga ännu är för färsk, för att man skulle
kunna af dess verksamhet och inflytande draga några ankra resultater,
och att Carlberg måste ordnas så, att det kommer i ett
visst förhållande till de vaidiga offentliga läroverken. Det är dock
tydligt att, om R St:r nu besluta Carlbergs omorganisation, denna
i alla fall icke kan verkställas genast, utan fordrar ett år eller par,
innan de nödiga förberedelserna blifva träffade, och vid den tiden
torde äfven skolstadgan halva varit tillräckligt länge gällande, för
att erfarenheten derom skall hafva kunnat stadga sig. Det är utan
tvifvel att ynglingarne erhålla vid Carlberg en ganska god militärisk
upfostran, och bland de fel, som man kan förebrå denna anstalt,
är ett af de förnämsta, att den är för inskränkt, alldenstund
den icke kan mottaga mera än 200 officersämnen. Mea om man,
såsom här åsyftas, toge bort de 2 första klasserna, hvarigenom
H. VII. ' 9
130
!)«n B Juni e. m.
kursen förminskades till 2 å 3 år, så kunde man med skid fordra,
att alla officerare genomginge densamma, likasom för inträde på
civila tjenstemannabanan ovilkorligen fordras att hafva absolverat
en längre kurs vid universitetet. Under nuvrde förhållanden deremot
ligger det en orättvisa deruti, att blott den ena hälften af
arméens officerare har tillfälle att genomgå Carlberg, och äfven för
att häruti vinna ändring, är det nödigt att KrigsAkad. ombildas.
Detta skulle äfven medföra den fördel, att ynglingen icke behöfde
alltför tidigt bestämma sig för ett visst vitae genus, hvarigenom
han ofta riskerar att välja ett, som han vid mognare ålder finner
sig icke passa för. På dessa skäl får jag således anhålla om E.
o. Ad:ns bifall till Utskds framställning.
Hr Cederschiöld, Gustaf: Undervisnings-austalterna sönderfalla
i tvenne bestämdt skiijda klasser, nemi. allmänna elementarläroverk
och speciella eller tillämpnings-skolor, och det är af
största vigt, att de sednare ej belastas med sådane ämnen, som rätteligen
höra till de förra. Det är just en sådan sammanblandning,
som f. n. eger rum vid Carlberg, och som måste genom de båda lägsta
klassernas borttagande uridanrödjas. Deraf blefve också en naturlig
följd, att ynglingarne ej dit inkomme vid så tidig ålder, hvilket
vore en stor fördel, då den tidiga kaserneringen och lifvet »en gar9011»
i en så ung ålder, sorn nu eger rum, ingalunda kan hafva ett
godt inflytande på (lein. Afven skulle derigenom upkomma nödvändigheten
att vid vära elementar-läroverk införa vapenöfningar,
hvilket måste vara af största vigt, då vi väl slutligen skola nödgas
omfatta idéen om en natioual-beväpning. Jag anhåller om bifall
till Utsk:ts hemställan.
Hr von Ehrenheim, Per Jakob: Vid jemförande af det
* anförande, Hr Thulstrup vid remiss af motionen här afgat', med
Utsk:ts förevtde Betänk., kan jag icke annat finna än att samma
grundsatser göra sig gällande i dem båda, och jag kan således ej
se någon svårighet vid att bifalla den föreslagna skrifvelse!} till
K. M:t. Såväl Utsk:t som Hr Thulstrup åsyfta nemi., att ynglingen
icke skulle inträda vid Carlberg alltför tidigt: jag tror den
sednare nämnde 17 år såsom medel-ålder. Huruvida för öfrigt Carlberg
skulle blifva den euda tillämpnings-skolan för arméens officerare,
ma tillhöra K. M:t att bestämma, som bättre än B. St:r
torde vara i tillfälle att i detta afseende förfoga efter omständigheterna.
Jag anhåller orri bifall till denna puukt i Utsk:ts Betänk.
Hr Akrell: Hr Adelborg har påyrkat, att den und. skrif
velse!)
till K. M:t skulle vid denna riks’dag beslutas och afgå, af
fruktan för ett ytterligare dröjsmål och undanskjutande af frågan,
om man läte dermed anstå till nästa riksdag. Jag tror dock det
är nödvändigt att vänta tills man fått en noggrannare erfarenhet
af den nya skolstadgans inflytande, så att man må kuuna med någon
säkerhet mot misstag bestämma dels åldern, dels den period
af ett elementar-läroverks genomgående, hvarvid ynglingen bör in
-
!> f ii 6 Juni e. m.
131
tagas vid Carlberg. Man tiar liiir talat om olägenheten af att kasernera
ynglingar vid alltför tidig ålder, men detta hvilar till stor
del på ett misstag, ty de flesta inkomma numera till Carlberg vid
15 h 16 års ålder. Jag tror lör öfrigt, att det ej ligger stor vigt
uppå om skrifvelsen afgår eller icke, meu anser det ej lämpligt
att dermed f. n. besvära K. M:t, hvarföre jag får förnya min anhållan
om afslag A Utskits hemställan.
Hr Adelborg: Om också det vore förhållandet, såsom den
siste talaren anmärkt, att en ombildning af KrigsAkad. icke kan
nu genast verkställas, ulan man måste dermed dröja, tilldess man
fått närmare erfarenhet af resultaterna af 1859 års skolstadga. så
tolde dock den föreslagna und. skrifvelsen till K. M:t böra afgå
vid denna riksdag, för att tjena K. M:t till stöd och anledn. för
begäran vid deli nästa om anslag för det åsyftade ändamålet. Om
deremot vid innev:de riksdag ingenting åtgöres, är det möjligt, att
äfven vid den nästkommande man lemnar ur sigte det oafvislig»
beholvet af en bättre organiserad bildningsanstalt för arméens officerare.
Jag fortfar derföre i min anhållan om bifall.
Hr Lilliehöök, Bertil: Såsom Utsk:ts förslag till skrif
velse
här blifvit upstäldt, anser jag visserligen icke betänkligt att
bifalla detsamma, men deremot anser jag helt och hållet öfverflödigt
att nu dermed besvära K. M:t. Hvad sjelfva saken beträffar, så
har man här yrkat en skarp afslutning af de humanistiska studierna,
då nemi. sådana skulle idkas endas före inträdet vid Carlberg.
Jag tror dock att den humanistiska bildning, som inhemta»
i de 5 eller 6 första klasserna vid ett elementarläroverk, ingalunda
är tillräcklig, utan bör, såsom nu är förhållandet vid Carlberg, samtidigt
med specialstudierna, ytterligare repeteras och utvidgas. Jag
har blott velat fästa upmärksamheteu på denna omständighet, jemte
det jag förklarar, det jag anser skrifvelsen, såsom onödig, icke böra
nu till K. M:t aflåtas.
Hr Adelborg: Jag förstår icke, hvarifrån den siste värde
talaren fått den förmodan, att de humanistiska studierna skulle afslutas
före ynglingens inträde vid Carlberg. Naturligtvis kan ingen
hafva hyst en sådan afsigt, ulan tvärtom att de skola alltjemt fortsättas;
blott att ynglingen skall hafva af dem inhemtat mera än nu
är föl hållandet. Jag tror således, att hvad Hr Lilliehöök anfört,
icke bör på frågan anses verkande.
Hr Akrell: Jag instämmer helt och hållet i hvad Hr Lillie
höök
nyss yttrade. Det är vissa ämnen uti elementar-uudei visningen,
sorn äfven i 5:te och 6:te klasserna af ett vanligt läroverk
icke meddelas så fullständigt, som är nödvändigt för en officer att
känna. Skulle man åter låta alumnen genomgå alla klasserna, sä
komme det att inträffa, att officerarne blefve pensiousmessiga redan
i kaptensgradeu. Jag anhåller fortfarande, att K., o. Ad. måtte alsia
Utskits hemställan om en underd. skrifvelse, såsom alldelas obe
-
132
Den 6 Juni e. m.
höflig, då man vet, att K. M:t i alla fall lärer upgöra förslag i
detta ämne.
Hr Ce d e rsch iöld: Det är i anledn. af Hr Lilliehööks yttrande,
som jag begärt ordet. Jag tror, att hvad han anförde ang:de de
humanistiska studierna, syftade på mig. Jag har sagt, att om dessa
studier sammanblandas med special-studierna, förlora tillämpningsskolorna
sitt mål. Min mening var icke, att man vid KrigsAkademien
skulle nedgräfva sina humanistiska studier, utan tvertom att
de der skulle fortsättas, men så att deras hufvudriktning skulle
blifva beroende af ynglingens blifvande yrke. De studier, som således
blefve af vigt, vore de lefvande språken och matematik. Utan
att emellertid någon direkt undervisning i dessa ämnen meddelades
vid Carlberg, skulle ändock en fortgående undervisning deruti kunna
ega rum derigenom att vissa vetenskaper lästes på t. ex. franska
språket, på hvilket språk de bästa arbeten i fortifikation m. m. lära
vara författade. Min mening var således alldeles icke, att det skulle
blifva någon slags begrafnings-akt för de humanistiska studierna,
utan blott att hufvudsyftet blefve de tillämpande vetenskaperna.
Hvad jag deremot icke kan förstå, är att då styrelsen vid Carlberg
tyckes anse Utsk:ts motivering riktig, den kan motsätta sig en så
beskaffad skrifvelse, som blifvit föreslagen. Skulle denna skrifvelse
afslås, kunde det anses som om K. St:r ogillade hvad här blifvit
af Utsk:t framställdt. Vill llegeriugen deremot gå i samma riktning,
som Utsk:t, så har den ju ett stöd i E. Strrs uttalade åsigt;
och då för ö!rigt Utsk:ts förslag är uttryckt i så allmänna ordalag,
att dermed icke något bestämdt är föreskrifvet, så har Eegeringen
ej händerna bundna på uågot sätt. Jag fortsätter min begäran om
bifall till Utskds förslag.
Sedan öfveriäggningen förklarats fulländad samt H. Exe. Hr
Gr. o. Landtm, uptagit de derunder gjorda yrkanden om dels bifall
till, dels alslag ä Utsk:ts ifrågavtde tillstyrkande, framställde
H. Exc. propos. å bifall dertill och, då svaren utföllo med många
ja jemte några nej, förklarade sig hafva funnit ja öfvervägande.
Utsk:ts yttrande i fråga om införande af krigsöfningar i skolorna.
Bifölls.
Föredrogs och bifölls StatsUtsk:ts den 23 sisth Maj bordlagde
Utlåt. N:o 103, angrde väckta frågor om ytterligare statsbidrag för
reparationsarbeten fl Westerås domkyrka.
Föredrogs och företogs punktvis till afgörande StatsUtsk:ts den
23 sisll. Maj på bordet lagda Utlåt. N:o 104, i anledn. af K. M:ts
Nåd. Propos. ang:de ytterligare anslag till istflndsättande af Linköpings
domkyrka.
Utsk:ts första hemställan om anvisande för ifrågav:de ändamål
af 30,000 rdr, deraf hälften såsom anslag och andra hälften såsom lån.
1>eii 6 Juni e. m.
133
Frill. Åkerhjelm, Johan Carl: StatsUtsk:t har, såsom
detta Betänk, utvisar, såtillvida bifallit K. M:ts Propos. om ett
anslag af 30,000 rdr till ifrågav:de domkyrkas reparation, att hälften
af summan skulle lemnäs som lån och hälften som anslag Inom
Utsk:t tillhörde jag dock dem, som ans&go, att hela summan borde
lemnäs som anslag, alldenstund kommunerna icke kunna anses skyldiga
att underhålla så beskaffade kyrkor, som utgöra minnesmärken
af en aflägsen forntids byggnadskonst. Det torde då vara Statens
skyldighet att träda emellan, enär församlingen otvifvelaktig! icke
är i stånd att bära denna kostnad, och jag vågar derföre anhålla,
det E. o. Ad. ville för sin del besluta, att de af K. M:t för ändamålet
äskade 30,000 rdr skola utgå som anslag.
Efter härmed slutad öfverläggning, framställdes först propos.
å bifall till Utsk:ts hemställan, dervid svarades några ja och inånga
nej, samt sedermera propos. å bifall till samma hemställan på det
sätt, att hela den tillstyrkta summan, 30,000 rdr, beviljades såsom
anslag, då svaren utföllo med många ja jemte åtskilliga nej; och
förklarades ja nu hafva varit öfvervägande.
PI. Exc Hr Or. o. Landtm, yttrade härefter, det E. o. Ad.
torde finna, att hvad Utsk:t i den sednare punkten föreslagit, rörande
betalningsvilkoren för det tillstyrkta lånet, hade till följd af
Ståndets nyss lättade beslut förfallit.
Eopades ja.
Föredrogs, men begärdes af flere ledamöter ånyo på bordet,
StatsUsk:ts den 23 sisth Maj bordlagde Utlåt. N:o 105, i anledn.
af gjorda framställningar ang:de ytterligare låneunderstöd för kyrkobyggnaden
i Christinehamn.
Föredrogos och biföllos StatsUtskits den 23 sisth Maj bordlagde
Utlåtiden:
N:o 106, i anledn. af väckt motion om låneunderstöd till kyrkobyggnad
i Ullerfvads församling af Skara stift;
N;o 107, i anledn. af väckt motion om bidrag af allmänna
medel till kyrkobyggnad i Kungsbacka; samt
N:o 108, i anledn. af väckt motion om låneunderstöd till skolbyggnad
i Luleå.
Föredrogs, men begärdes ånyo på bordet af flere ledamöter,
Sammansatta Stats- samt Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:ts den 25 sisth
Maj bordlagde Utlåt. N:o 8, i anledn. af dels K. M:ts Nåd. Skrifvelse
med det af komiterade afgifna underd. betänk, och förslag
ang:de skjutsningsbesvärets ordnande, dels ock väckta motioner i
samma ämne.
Föredrogs, men blef, på flere ledamöters anhållan, ånyo bordlagdt,
Konst.Utsk:ts den 26 sisth Maj på bordet lagde Mern. N;o 24,
m
Den 6 Janl e. m
dels med utlåt, om K. M:ts Nåd. Propos. ang:de ändring i R.F:s
och R.O:s föreskrifter om RiksStyrelsens förande i vissa fall och
dels med ett särskildt uprättadt förslag till grundlagsändringar i
berörde hänseende,
Föredrogs och bifölls LagUtsk:ts den 26 sistl. Maj bordlagde
Betänk. N:o 27, i anledn. af väckt motion om förklaring af K.
Förordntn ang:de ej mindre lifstids-städja och uudantagsaftal än ock
all annan afhandling om nyttjanderätt till fast egendom å landet
den 9 Nov. 1844.
Föredrogs, men begärdes af flere ledamöter ånyo på bordet,
LagUtsk:ts den 26 sist 1. Maj bordlagde Betänk. N:o 28, i anledn.
af väckta motioner om dels uphäfvande dels ock inskränkning af
rättigheten att börda jord å landet.
Föredrogs och bifölls StatsUtskits den 30 sist!. Maj på bordet
lagde Mern. N:o lil, ang:de det afslutade nya lånet för Statens
jern vägsbyggnader och det för samma lån erforderliga ränte- och
amorf eringsanslag.
Föredrogs och företogs punktvis till afgörande Sammansatta
Lag- samt Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:ts den 30 sistl. Maj på bordet
lagde Betänk. N:o 12, i anledn. af väckta motioner om nedsättning
i exped.lösen.
Utsktts första yttrande rörande en af Frih. Hermelin, Carl
Samuel, väckt motion.
Frih. Hermelin: Jag var visserl. icke oberedd på, att den
af mig gjorda framställning ej skulle vinna sympathi, och det var
kanske ett fel af mig att icke göra den vidlyftigare och mera fullständig,
men jag anser att man i allmänhet bör vara så kort som
möjligt i sina yttranden. Det har visserl. icke, som Ftsk:t synes
hafva föreställt sig, varit min afsigt att åstadkomma någon genomgripande
reform i afseende å domarenas aflöning; men någon förändring
derutinnan tror jag dock borde göras. Lagen föreskrifver,
att domaren bör söka åstadkomma förlikning och upgörelse utan
process, och då bör man icke bibehålla sådana stadganden, som göra,
att det förra budets upfyllande blir i strid med domarens egen fördel.
Det är också tydligt, att det myckna upskjutande af mål från
det ena tinget till det andra, hvilket nu eger rum, ingalunda kan
vara en fördel. Jag vet t. o. m„ att det handt, att vid ett ting,
som vanligen räcker i flera dagar, en mängd parter icke varit tillstädes
för än andra dagen, och att deras mål då redan på första
dagen blifvit på denna grund upskjutna till följande ting.
Efter härmed slutad öfverläggning, och uppå framställd propos.,
blef Utskcts yttrande af R. o. Ad. bifallet.
D»n 6 Jani e. m.
135
Utsk:tä sednare hemställan i anledn. af riksdagsfullmäktigen
Sköldbergs motion.
Hr Printzensköld, Carl: Vid genomläsande af hvad det
Sammansatta Utsk:t här uptagit af motionen, har jag icke kunnat
finna hvar Utskzt hemtat anledn. att väcka fråga om nedsättning
i lösen för de af HäradsRätterna utfärdade förmyndare-förordnanden,
då nemi. motionen derom ingenting innehåller, samt Lag- o. Ekon.-  Utskzt hvarken samfäldt eller hvart för sig ega någon motionsrätt.
Domboksprot:er, som motionen omhandlar, äro något helt annat än
förmyndare-förordnanden; och Utsk:t kunde då, lika gerna som att
föreslå en åtgärd i afseende å dessa, hafva föreslagit någon förändring
i fråga om lösen för HofRätternes eller Högsta Domstolens
prötzer. Jag får protestera mot ett sådant sätt att hoppa från det
ena ämnet till det andra, och anhåller derföre om afslag fi Betänk:t.
Gr. Sparre, Erik: Jag finner beklagligen, att Hr Printzensköld
icke genomläst Utskzts Betänk,, då han kunnat göra en
sådan anmärkning. Der talas nemligen alls icke om domboksmål;
men deremot handlar Sköldbergs motion om nedsättning af prot.-  lösen i allmänhet, och då må det väl icke vara det Sammansatta
Utskzt förmeuadt att omfatta densamma, för så vidt den rörer sådana
prot:r, genom hvilka förmyndare tillsättas eller entledigas.
Att således det Sammansatta Utskzt, och särskildt Allm. Besvärso.
Ekon. Utsk:t, som handlagt detta ärende, varit behörigt att
göra ett sådant tillstyrkande som det af den värde talaren klandrade,
visar sig ytterligare af § 34 R.O., der det sägesz »Allm.
»Besv.- o. Ekon.-Utskzt, sammansatt af 48 medlemmar, skall, enl.
»53 och 89 §§:ne R.F., samt i anledn. af i Stånden väckta frå»gor,
anmärka brister i de allmänna hushållningsanstalterna och
»förändringar deruti föreslå,» etc. Det är således tydligt, att Utskzt
eger åtminstone tillräckligt vidsträckt motionsrätt, för att tillstyrka
den föreslagna nedsättningen, i anledn. af den af Sköldberg inom
sitt Stånd väckta frågan om förändring af expeditionstaxan. Denna
nedsättning har dessutom så mycket mera skäl för sig, sorn den
ifrågav:de afgiften träffar hvarje, äfven det fattigaste sterbhus. Det
händer också, att domaren, vid anmälan om behof af förmyndare,
först utfärdar en resolution för sökanden till svar på dennes anmälan,
och sedan en annan, som utgör den förordnade förmyndarens
konstitutorial; och om det sedan upstår nödvändighet att ombyta
förmyndare, så utfärdas ännu en tredje resolution, hvadan
sterbhuset får betala i förra fallet 4, och i det sednare 6 rdr, för
en åtgärd, till hvars vidtagande icke erfordras någon särskild skicklighet,
utan sora göres efter ett visst gifvet formulär. Denna beskattning
kan verkligen anses val dryg, och jag tror derföre, att
Utsk:t haft fullkomligt rätt uti sin framställning, hvartill jag anhåller
om R. o. Adzs benägna bifall.
Hr Printzensköld: Om också raan skulle kunna med
gifva,
att Gr. Sparre lyckats bevisa det Sammansatta Utskzts behörighet
att göra den ifrågavzde framställningen, torde dock till
-
D«n G Jnni e. m.
räck ligt skäl at t afstå densamma fiirefinnas. Det är nemligen icke
rätt att på detta sätt leka med tjenstemäns rättigheter och löneförmåner,
och att så betydligt förminska dessa för våra landtdomare,
endast derföre att det för en eller annan kan falla sig svårt
att erlägga den ifrågav:de afgiften, under det densamma för det
stora flertalet ingalunda kan vara särdeles kännbar. De obemedlade
kunna ju dessutom alltid skaffa sig fattigdomsbevis, hvarigenom
de slippa ifrån hela utgiften. Jag fortfar i min anhållan om
afslag.
Gr. Sparre: Det är visserligen sannt, att man ej bör leka
med tjenstemännens rättigheter och inkomster, men man bör icke
heller leka med folkets skyldigheter och utgifter; och det synes
mig vara väl mycket, att ett fattigt, sterbhus skall belastas med
en sådan utgift af 4—6 rdr endast i och för förmyndare-förordnande.
Jag tror för öfrigt, att domarena, efter den sista expeditionstaxans
utfärdande, icke hafva skäl att klaga öfver sina inkomster,
och att denna obetydliga nedsättning icke skall försätta
dem i en alltför olycklig belägenhet. Jag förnyar min begäran
om bifall.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad, samt H. Exc. Hr
Gr. o. Jjandtm. yttrat, att derunder yrkats dels bifall till och dels
afslag å Utsk:ts förev:de hemställan, framstälde H. Exc. propos. å
bifall dertill och, då svaren utföllo med många ja, jemte ett eller
annat nej. förklarade sig hafva funnit ja öfvervägande.
Föredrogs och bifölls Sammansatta Lag- samt Allm. Besvärso.
Ekon.Utsk:ts den 30 sistl. Maj på bordet lagde Betänk. N:o
13, i anleda, af väckt förslag om åläggande för domare på landet
att kostnadsfritt tillställa rättssökande de expeditioner, som ej i behörig
tid varit tillgängliga att lösa.
Föredrogos och iades till handlingarne Konst.Utsk:ts nedannämnde,
den 2 dennes bordlagde Mern., nemi.:
N:o 25, i anleda, af RiksStåndens beslut rörande det i Konst.-  Utsk:ts Mern. N:o 13 afgifna förslag till ändring i 11 och 12
§§:ne Reg.Form.;
N:o 26, i anledn. af RiksStåndens beslut rörande det i Konst.-
Utsk:ts Mein. N:o 14 framstälda förslag till ändring i 21 §
Riksd.Ordn.;
N;o 27, i anledn. af RiksStåndens beslut rörande den i Konst.-  Utsk:ts Mern. N:o 15 föreslagna ändring i 28 § Reg.Form.;
N:o 28, i anledn. af RiksStåndens beslut om det i Konst.-
Utsk:ts Mern. N:o 16 framstälda förslag till ändring i 18 §
Riksd.Ordn.
frén 6 juni e. m.
137
Föredrogs Konst.Utsk:ts den 2 dennes bordlagde Mein. N:o 29,
i anledn. af RiksStåndens beslut rörande den af Konst.Utsk:t i
Mern. N:o 17 föreslagna ändring i 5 g B mom. TryckfrihetsFörordmn.
Gr. Lagerbjelke, Gustaf: Då denna fråga förra gången
förevar, fattade R. o. Ad. deröfver sitt beslut efter en längre öfverläggning.
Något egentligt skäl, hvarför det Högloft. Ståndet
nu skulle tränga sitt beslut, finnes icke heller här anfördt, hvadan
jag anhåller, det R. o. Ad., med vidblifvande deraf, ville lägga
Betänk:t till handlingarne.
Efter härmed slutad öfverläggning och uppå framstäld propos.,
beslöt R. o Ad. att, med vidblifvande af förut fattadt beslut, lägga
förev-de Mern. till handlingarne.
Föredrogs Konst.-Utsk:ts den 2 dennes bordlagde Mern. N:o
30, i anledn. af RiksStåndens beslut ang:de det i Konst.Utsk:ts
Mern. N:o 19 framstälda förslag till ändring i 53 § Riksd.Ordn.
Frih. Cederström, Rudolf: I afs:de å detta Betänk,
finner jag icke skäl för R. o. Ad. vara för handen att frånträda
den tanka, som R. o. Ad. en gång förut efter en mogen öfverläggning
öfver samma fråga uttalat. Det Högloft. Ståndets fasthet i
grundsatser föranleder mig att våga hoppas, det R. o. Ad. skall
helt enkelt lägga Utsk:ts Mern. till handlingarne.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad, framstäldes propos.
derå, att R. o. Ad., med vidblifvande af sitt förra beslut, skulle
lägga Mem:t till handlingarne.
Ropades ja.
Efter föredragning af Konst.Ulsk:ts den 2 dennes bordlagde
Mern. N:o 31, med förslag till ändring i 30 § Riksd.Ordn., förklarades
berörde förslag, emot hvilket någon anmärkning ej gjordes,
skola hvila till grundlagsenlig behandling vid nästa riksdag.
Föredrogs, men begärdes af flere ledamöter ånyo på bordet,
Konst.Utsk:ts den 2 dennes bordlagde Mern. N:o 32, med förslag
till ändring i 14 § 3 mom. Riksd.Ordn.
Föredrogos och biföllos Sammansatta Stats- samt Allm. Besvärsoch
Ekon.Utsk:ts den 2 dennes bordlagde Betänk:n:
N:o 9, i anledn. af väckt motion om antagande, öfver hela
riket, af mantalet såsom enhet vid skatteberäkningen och om reducerande
af mantalsbråken till decimalbråk;
N:o 10, i anledn. af väckt motion om lindring i soldatroteringen;
samt
188
Den 4 J n h 1 e. m.
N:o 11, i anledn. af väckta motioner ang:de lättnader i
rustnings-skyldigheten genom kavalleris afsittande och förvandlande
till infanteri.
Föredrogs, men blef, på flera ledamöters begäran, ånyo bordlagdt
Allm. Besvärs- och Ekon.Utsk:t,s den 2 dennes på bordet
lagde Betänk. N:o 93, i anledn. af väckta motioner i fråga om
förändring i sättet för auktioners hållande i städerna samt om nedsättning
af auktionsprovision
Föredrogs och bifölls samma Ut,sk:s Betänk. N:o 94, i anledn.
af väckt motion i fråga om ändring af 22 § i FiskeriStadgan den
29 Juni 1852.
Föredrogs samma Utsk:s Betänk. N:o 95, i anledn. af väckt
motion om tillsättande af en komité för omarbetande af krigslåga
rne.
Frih. Creutz, Steffan: Det lärer väl icke kunna nekas,
att de nuv:de krigslagarne äro i största behof af omarbetning, och
att derom förefinnes en allmän önskan. Den princip, som dervid
bör läggas till grund, har jag i mina motioner vid denna och
föreg:de riksdag uttalat, nemi. att krigsmannen skall stå under
krigslagarne blott då han är i effektiv tjensteutöfning, men eljest
lyda under allmänna lagen som alla andra medborgare. Jag har
visserligen föga hopp om framgång för mina åsigter, sedan Utsk:t,
på sätt som skett, aflardat min motion; men jag måste dock anhålla
om återremiss af Betänk:t, för vinnande af det med motionen
afserida syfte, att arméen en gång måtte erhålla en verklig och
tidsenlig lagstiftning.
Frih. Cederström, Rudolf: För min del är jag fullt be
låten
med sista raden i Utsk:ts Betänk., der Utsk:t tillstyrker, att
R. St. icke må anse motionen till någon åtgärd föranleda. Den
princip, att krigaren skall lyda endast under den allmänna lagen,
då han icke är i tjenstgöring, har, så vidt mig kändt är, icke
blifvit antagen i andra länders lagstiftning, och aldrarainst torde
det höfvas den krigiska Svenska nationen att dermed göra början.
Jag anhåller således om bifall till Utsk:ts framställning.
Frih. Creutz: Då Frih. Cederström nämnt, att denna prin
cip
icke vore antagen i något annat land, får jag be honom blott
påminna sig England och Amerika, som under krigstid sammankalla
sin armée och under fredstid lemna den fri under utöfning af
andra yrken. Om man, såsom på sednare tider synes vara fallet,
vill verkliggöra tanken på en national beväpning, torde det också
blifva omöjligt att bibehålla krigsartiklarne, sådana de nu äro, och
låta hela nationen stå under dem. Jag tror således fortfarande att
en omarbetning deraf är nödvändig, och anhåller för detta ändamål
ånyo om återremiss.
Den 6 Jan) e. m.
13»
Frih. Armfelt, Magnus: Jag vågar, i motsats mot Frih.
Creutz, tro att Utsk:t haft fullt skäl alt icke fästa särdeles afseende
vid hans förev;de motion, då man vet, att en komité är af
K. M:t sammankallad för att afgifva betänk, öfver hithörande äm
nen.
De exempel, Frih:n åberopat från England och Amerika,
torde icke ega särdeles giltighet, då det sednare landets institutioner
äro så väsendtligen olika våra egna, och i det förra parlamentet
måste särskildt för hvarje år fatta beslut om bibehållande
af en särskild och strängare lagstiftning för arméen på krigsfot,
som kallas Meeting-Act och ungefär motsvarar våra krigsartiklar,
samt hvars antagande just visar att man äfven i England ej anser
de vanliga lagarna tillräckliga, då fråga är om militärer och de af
dem begångna förseelser. Jag är öfvertygad, att hvar och en,
som närmare tänker på nödvändigheten att uppehålla den militära
disciplinen, skall instämma med Utsk:l, och anhåller om bifall till
dess hemställan.
Frih. Creutz: Jag har icke kunnat finna mig öfvertygad
af Frih. Armfelts anförande, utan tror fortfarande det vara nödigt,
att krigslagarne underkastas en fullständig omarbetning. För närv:de
händer det ganska ofta att soldater för helt och hållet civila förseelser
dömas af krigsrätt, och jag har sjelf sutit som ledamot i
en sådan, då en soldat biet' dömd för civil förbrytelse. Hvarföre
man ej skulle kunna i förev:de fall åberopa Amerikas exempel,
lyckas jag ej fatta, och likaså i afseende å England. Jag fortfar
i mitt yrkande.
Frih. Armfelt: Hvad beträffar det af Frih. Creutz anförda
exempel, att en soldat blifvit af krigsrätt dömd för icke militäriskt
kriminalmål. antager jag för gifvet, att han jemte och under
rymning begått annat brott, och att, sedan ransakning vid allmän
domstol förevarit om det icke militäriska brottet och karlen blifvit
derför till ansvar fäld, krigsrätt, dit ransakningen om den militäriska
förbrytelsen hänvisats, efter afslutande deraf, utsatt det straff,
som för de olika brotten laglikmätigt borde i ett sammanhang
följa. Skulle förhållandet vara annorlunda, gjorde sannerligen Frih.
Creutz en god gerning, om Frihm ville för mig upgifva hvar och
när detta utomordentliga fall inträffat.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad, samt H. Exc. Hr
Gr. o. Landtm, uptagit de derunder gjorda yrkanden om dels bifall
till och dels återremiss af det ifrågav:de Betänk:t, framstälde
H. Exc. propos å bifall till detsamma och, då svaren utföllo med
många ja, jemte ett eller annat nej, förklarade sig hafva funnit ja
öfvervägande.
Föredrogos, men begärdes af flere ledamöter ånyo på bordet,
Allm. Besv.- och Ekon. Utsk:ts den 2 dennes bordlagde Betänkm:
N:o 96, i anledo. af väckt motion derom, att lagstadd dräng,
som till båtsman antages, måtte genast komma i åtnjutande af
140
Den 6 Juni e. m.
lön och rättigheter såsom båtsman, samt om ersättning till Amiralitets-krigsmanskassan
för de inkomster, hvaraf kassan derigenom
skulle gå i mistning; och
N:o 97, i anledn. af vackt motion om uphäfvaude af de
stadganden, enligt hvilka båtsman, sedan han i tjenst inträdt, förverkar
sin lön till Amiralitets-krigsmanskassan.
Föredrogs och bifölls samma Utsk:s Betänk. N:o 98, i anledn.
af viickt motion om förändring i föreskrifterna rörande hästarnes
färg vid artilleri- och kavalleri-regementena.
Föredrogs, men begärdes af flere ledamöter ånyo på bordet,
samma Utsk:s den 2 dennes bordlagde Betänk. N:o 99, i anledn.
af väckt motion, att sökande till Musiklärareplats vid lägre Elementarläroverk
eller Orgeinistbeställning skall förete betyg om examen
inför Kongl. Musikaliska Akademien.
Föredrogs och bifölls samma Utsk:s Betänk. N:o 100, i anledn.
af väckt motion om de båda fotgardes-regementenas förening
till ett reg:te.
Föredrogs, men blef, på flere ledamöters begäran, ånyo bordlagdt-,
samma Utsk:s den 2 dennes på bordet lagde Betänk. N:o
101, i anledn. af väckt motion om upbäfvande af förbudet för gemenskapen
att gifta sig utan vederb:de befäls samtycke.
Föredrogs och bifölls samma Utsk:s Betänk. N:o 102, i anledn.
af väckt motion om bildande af föreningar för ersättande af
förluster upkomna genom hagelskador.
R. o. Ad. åskiljdes kl. 3/4 10 e. m.
In fidem,
O. Brakel.
Den 9 Juni f. ».
Ml
Lördagen den 9 Juni 1860,
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades 8
Öpnades Hrr Elektorers lista vid val af en ledamot i Statsutsk:t
elter N:o 1,280 Hr Frölich, fullm. Hr Lilliehöök, Eric Gustaf;
och befanns dertill hafva blifvit utsedd:
N:o 2,282 Hr v. Prinzencreutz, Bernhard Wilhelm.
Öpnades Hrr Elektorers lista vid val af 3 ledamöter uti Bevilln.
Utsk:t elter N:o 1,233 Hr v. Strokirk, Johan Paul Fredrik
Otto, N:o 1,741 Hr Wolffelt, Mauritz Constantin, och N:o 2,109
B. Hr Anckarsvärd, Wilhelm Theodor; och befunnos dertill hafva
blifvit utsedde:
N:o 1,959 Hr v. Kraemer, Anders Robert.
N:o 2,078 C. Hr Toll, Eric Osvald.
N:o 2,319 Hr Westerstrand. Adil.
Öpnades Hrr Elektorers lista vid val af en ledamot i BankoUtsk:t
elter N:o 1,722 Hr v. Wulfschmidt, fullm. P’rih. Stjernstedt,
August Wilhelm; och befanns dertill hafva blifvit utsedd:
N:o 1,582 Hr Steuch, Mathias.
Öpnades Hrr Elektorers lista vid val af en Suppleant i Allm.
Besv.- o. Ekon.Utslct efter N:0 2,227 Hr d’Orehimout, fullm. Hr
Törnebladh, Carl Ottomar; och befanns dertill hafva blifvit utsedd:
N:o 7 34 Hr Taube, Otto Fredrik.
Öpnades Hrr Elektorers lista vid val af en Suppleant i Riddarb.
Utsk.t efter N:o 211 Frih. Cederström, Claés Henrik ; och befanns
dertill hafva blifvit utsedd:
N:o 1,011 Hr Lagercrantz, Adolph Jacob.
Uplästes följande af Hr Uagsbrömer, Johan Jakob, inlemnade
Mern.:
141
1) e n i) 3 d ii I f. m.
Sorn undertecknad nödgas för enskilda angelägenheter afresa
från hufvndstaden, får jag afsäga mig min plats som Suppleant i
StatsUtskrt, under vördsam anhållan att vid min riksdagsmannarätt
varda bibehållen.
B. o. Ad. lemnade härtill bifall; hvarefter H. Exc. Hr Grin
o. I andtm. anmodade Ståndets Hrr Elektorer att vid deras nästa
sammankomst välja en Suppleant i StatsUtsk:t efter Hr Hagströmer.
Hr Ramsay, Anders Henrik, hade inlemnat ett så lydande
Mern.:
Som jag för enskilda angelägenheter finner mig nödsakad att
till utrikes ort afresa, nödgas jag härmed afsäga mig min plats
såsom Bänkman inom Högloft. R. o. Ad. samt såsom Suppleant i
LagUtskrt, under vördsam anhållan att vid min riksdagsmannarätt
varda bibehållen.
Sedan äfven denna anhållan blifvit af B. o. Ad. bifallen, anmodades
Elektorerne att utse en Suppleant i LagTJtskit efter Hr
Ramsay.
Uplästes följande utaf Hr Liljenstolpe, Axel Fredrik,
ingifne skriftliga yttrande;
Jag anhåller vördsamt få till prot:t antecknadt, att jag, som
af tjenstegöromål var förhindrad ifrån att vid sista plenum tillstädesvara,
hvilket hinder fortfar för hvarje Onsdagsplenum under inncv:de
månad, således icke deltagit uti beslutet i fråga om giftomannarättens
uphörande för qvinna, som fyllt 25 år samt behörigen
anmält sig vilja varda myndig förklarad
LTplästes och godkändes Exped.Utsk;ts under N:o 69 afgifue
förslag till B. St:rs underd. skrifvelse till K. M. ang:de nya predikotexter
m. m.
Föredrogs, men begärdes på bordet, ett från Högv. PresteSt:t
ankommet prot.-utdr. N:o 295, med inbjudning till MedStm
att förena sig uti PresteStrts beslut om förändrad lydelse af
Exped.Utsk:ts förslag N:o 13 till slutparagraf i riksdagsbeslutet.
Anmäldes och bordlädes StatsUtsk:ts Utlåt:n:
N:o 116, i ani. af K. M:s Nåd. Propos. ang:de eftergift af
1857 och 1858 årens återstående arrende för Kungsladugården
Borgholm på Oland;
N:o 117, i ani. af K. M:s Nåd. Propos. i fråga om kostnadsfri
uplåtelse af Kronan tillhörig jord åt Gellivare blifvande bolag
för anläggning af en jernväg emellan Gellivare malmfält och Bottniska
Viken;
D.fr-9 J n nt f. m.
143
N:o 118, i ani. af väckta motioner ang:de uphörande af den
åtskilliga hemman och lägenheter åliggande arbetsskyldighet till
Kungsgårdar och boställen ; samt
N:o 119, i ani. af K. M:s Nåd. Propos. angille indragning
tili Kronan af det Kronofogden i Gottlands läns södra fögderi på
lön anslagna bostället Luxe, mot kontant ersättning till boställs-inn
e lia f varén.
Föredrogs StatsUtskits d. 23 sisth Maj och 6 dennes bordlagde
Utlåt. N:o 105, i ani. af gjorda framställningar ang:de ytterligare
låneunderstöd lör kyikobyggnnden i Christinehamn; äfvensom
i sammanhang dermed BorgareSWs d. 6 dennes på bordet lagde
prot. utdr. N:o 291, med inbjudning till MedStm att instämma
i BorgareStits beslut rör:de ifrågav:de Utlät.
Frih. Cederström, Rudolf: I detta ämne utbeder jag
mig att för R. o. Ad. få framställa några omständigheter, hvilka
synas mig behjertansvärda och talande för ett understöd åt Christinehamns
och Warnums församlingar, hvilka med berömlig kraftansträngning
arbetat på utförandet af det herrliga tempel, som
pryder deras stad och utgör nämnde församlingars sockenkyrka.
Vi se af Betänkit, att kostnadssumman upgått till 288,016 rdr.
Vid förra riksdagen beviljades visserligen ett låneunderstöd till
denna byggnad af 37,000 rdr, men hvilken summa R. o. Ad. torde
finna utgör en högst obetydlig del af det hela; och när man härtill
lagger, att detta understöd endast var ett lån, är det naturligt,
att summan i dess helhet mäste drabba församlingen. Också vill
jag häremot ej göra några invändningar; men hvad jag önskar,
är att R. o. Ad. nu ville förunna ett låneunderstöd, på sätt i
BorgareStits inbjudning omtalas. Vi se af Betänkit att StatsUtsk:t
egentligen fästat sig vid KammarColhii på något ensidiga
grunder lättade afstyrkande af allt bidrag ; jag tror att R, St:r
hafva ani. att se saken ur en något vidsträcktare synpunkt.
Man har hugnat med understöd åtskilliga andia monumentala
byggnader; och då detta är ett sådant, torde äfven afside å detsamma
böra fästas. Den utmärkte Arkitekten Professor Brunii namn
är oss en borgen för varaktigheten af denna byggnad, hvilken, enl.
hvad Utsk:t anmärker, kan anses ega lä motstycken inom vårt land.
Christinehamns och Warnums församlingar liesta till största delen
af mindre bemedlade personer; och deras antal, hvilka ega en betydligare
förmögenhet, är jemförelsevis ganska ringa, och dessa
hafva redan genom frivilliga bidrag till ett ganska betydligt belopp
visat sin nitälskan för utförandet af detta företag. Detta arbete
har blifvit vida kostsammare än man förmodade, och hvar och en
känner med hvilka svårigheter ett sådant arbete för öfrigt är förknippad!.
Förutom de upofifringar, arbetet kraft, har församlingen
beflitat sig om att utföra andra värderika företag, de der fordrat
utgifter till ett icke ringa belopp. Ett skäl till afstyrkande, hvilket
Utsk:t dock icke anför, men som torde ligga bakom och utgöra
•gentliga grunden derför, är det prejudikat, som möjligen kunde
144 Den !i juni f. m.
upsla för en kyrka, hvilken ej är stiftets domkyrka, att fä understöd;
men detta prejudikat hafva R. St:r redan gifvit genom bidrag
till upbyggande af Vallentuna celi Knäröds församlingars kyrkor.
Ingendera eger den arkitektoniska prydlighet, ingendera är
ett sådant minnesmärke af skönhet och stil, sorn Christinehamns
kyrka. Hvad som nu begäres, är blott ett lån, för att lättare
kunna befria sig från den betydliga skuldsumma, hvari församlingen
måst sätta sig, och på det att nuvide generation ej måtte för
mycket betungas af de gjorda utgifterna, utan äfven en kommande
deraf vidkännas sin andel. Jag anhåller derföre, med afslag å Utskits
förslag, om bifall till BorgareStits oss gjorda inbjudning.
Hr Montgomery, Robert Nils Germund: Ehuru jag
icke finnes antecknad såsom reservant i denna fråga, har jag dock
icke kunnat dela pluralitetens mening i denna sak. För min del
anser jag nemi. att många skäl finnas för bifallande af understöd
till ilrågavtde kyrkobyggnad. Man kan visserligen icke jemföra
denna kyrka med domkyrkorna, hvilka det tillkommer Staten att
underhålla och bygga; men genom ett bifall till lån för detta
ifrågav:de ändamål, har man icke heller gjort så stora upoffringar,
som då det rörer en domkyrka Här har visserligen anslag blifvit
beviljadt till reparationsarbeten på Westerås och Linköpings domkyrkor;
men jag får fästa uproärksamheten derpå att, då till dessa
kyrkor anslag lemnades, är här endast begiirdt. ett lån; och deruti
ar en ganska väsendtlig skillnad.
Då det nr fråga om anslag till företag, hvilka gifva någon
ekonomisk fördel, såsom kanal- eller sjösänkningsarbeten eller dylikt,
tvekar man icke att gifva äskade medel I)å nu här är fråga om
denna tempelbyggnad, tycker jag att man borde taga i betraktande
huruvida icke samma frikostighet borde bevisas detta företag, som
E. 8t:r skulle visa, om det vore fråga om sjösänkningar eller annat
sådant arbete.
För min del får jag således, på grund af hvad jag anfört, anhålla
om bifall till hvad Kontraktsprosten Arrhenius i sin reservation
antydt, eller att 50,000 rdr borde anvisas såsom låneunderstöd
till kyrkobyggnaden i Christinehamn.
Hr Stuart, Carl Gustaf: För min del anhåller afven jag
att få yttra några ord i denna för Christinehamns samhälle särdeles
vigtiga fråga. Det finnes väl icke inom Sverige någon jemförelsevis
till befolkning och tillgångar så obetydlig kommun, sorn
under sednare tider gjort så stora framsteg i både materielt och
iudustrielt hänseende som Christinehamn, och det är således icke
att undra på, om detta samhälle vänder sig till E. St:r för att
erhålla bidrag till fullgörande af ett företag, för hvilket många
andra samhällen skulle rygga tillbaka. Det är nemi. detta samhälles
förtjenst, och särdeles några framstående medlemmars, att
hafva fullbordat detta arbete, hvilket är en prydnad, ej blott för
samhället, utan hedrar äfven samtiden; ty det finnes icke någon
kyrko
-
i> e ii !# Juni f. hl
kyrkobyggnad, hvilken i förhållande till utseende oell beskaffenhet
kan jeni lorås nied denna nu ifVågavide.
Jag tror mig äfven böra fästa upmärksamlieten derpå, alt det
icke är något anslag man begärt, utan endast ett lån; oell jag
skulle således föreställa mig att någon betänklighet ej bör möta
att bifalla denna framställning, hvarom nu är fråga. Jag får således
för min del tillstyrka, att It. o. Ad. måtte antaga Borgare*
St:ts inbjudning, med den förändring, att lt. o. Ad. beviljar
detta lån på 50,000 rdr mot de betalningsvilkor, som finnas stadgade
i StatsUtskits Betiink. N:o 104 för anslaget till iståndsättande
af Linköpings domkyrka.
Gr. Lagerbjelke, Gustaf: Denna fråga, som bär före
kommer,
är en ganska vigtig principfråga. Det skulle nemi. vara
särdeles skadligt, orri det Liefve en städse följd princip, att stats*
verket skulle bispringa med låneunderstöd alla kyrkobyggnader.
Då kunde möjligen mångå andra kyrkor i landet, vid de dyrbara
reparationer, som derpå måste göras, framkomma med begäran om
betydliga summor för detta ändamål; och vid hvarje fall skulle
snmma skäl, sorn nu blifvit åberopat)t, kunna framställas, mången
gång kanske med större skäl än nu. Man säger att Christinehamns
och Warnums fölsamlingar äro fattiga. Jag hemställer likväl,
om icke dessa församlingar måste anses såsom bland de förmögnare
i riket. Om man anser Christinehamns och Warnums församlingar
för fattiga, huru många utfattiga församlingar skulle då
icke finnas i Sverige?
Man har sagt att vid detta tillfälle kostnaden vida öfverst!*
git, hvad beräknadt. blifvit, och anför detta såsom en orsak, hvarföre
nytt lån bör beviljas Jag hemställer då, huruvida ej samma
sak vid många byggnader inträffat. Se vi icke af ett Betänk, i
samma häfte huru en vida fattigare församling begär understöd af
förutnämnda orsak. Summan var visserligen icke lika stor, men
förmögenhetsviikoren också olika. Vidare stiger man att denna
ifrågav:de byggnad är vacker. Det är visserligen en bedröflig san*
ning, att man icke kan säga det om flertalet af byggnader; dock
bör det här föreslagna sättet väl icke vara rätta medlet, hvarige*
nom en bättre stil i byggnadskonsten införes.
Såsom ett ytterligare skäl till bifallande af förslaget har blifvit
anfördt att denna kyrkobyggnad blifvit så stor Det är visserligen
särdeles glädjande för Christinehamn att hafva upfört denna
monumentala byggnad; men jag kan icke föreställa mig, att, om
ett samhälle vill företaga sig sådane, u‘an att rådfråga Staten, det
bör ske på annat än samhällets bekostnad. Vilja de företaga sådane
byggnader med Statens hjelp, bör väl Slaten rådfrågas om
ritningarne och vara med om sjelfva byggtiadsplanens upgörande.
Ett enda skäl till bifall vore, att man kati åberopa präejlidikat af
domkyrkorna. Hvad dem vidkommer, äro de dock Statens egendom
och på många ställen ojemförligt mycket större, än att de
kunna underhållas af det lilla samhälle, hvarest de befinnas. Det
H. VII. 10
ne
Dan i) Ju lif f. ib.
ar icke långt från Stockholm en stad, som skulle förete en domkyrka
i ruin, såvida icke Staten varit till hands att hjelpa den
samma.
Som sairdt är, domkyrkorna ii ro Statens egendom, och
böra derföre af Staten underhållas, men så ar icke förhållandet med
Christinehamns kyrka. Jag vill visst icke neka, att man mången
gång understödt domkyrkorna, men om prejudikatet är vanskligt,
må man stadna vid domkyrkorna och ej utsträcka sig till andra
kyrkor. Någon gång har äfven understöd lemnats andra kyrkor,
men då har det alltid skett till följd af helt särskilda förhållanden.
Så t. ex. lemnades understöd till Knäröds kyrka i Halland, derföre
att, sedan församlingen på egen bekostnad fullbordat sin tornbyggnad,
på grund afen utaf OfverlnteudentsEmbetet godkänd ritning,
och densamma byggnaden ramlade, man ansåg, att det var en
olycka, sorn drabbade församlingen utan dess ringaste förskyllan,
samt att Staten, genom att godkänna den felaktiga ritningen, borde
få vidkännas ersättningen. Ytterligare har understöd lemnats till
Vallentuna kyrka, hvilken genom åskeld blef förstörd. Sålunda
har det åtminstone då varit särskilda förhållanden, hvilka icke
kunna tillämpas på Christinehamns kyrka. ] ett läll är Christinehamns
kyrka ett undantag. Staten har nemi. redan gifvit 37,000
rdr till kyrkobyggnaden; men just detta att Staten biträd) församlingen,
borde vara ett ytterligare skäl för alt Staten ej vidare
skulle lemna låneunderstöd. Orsaken hvarföre denna fråga blifvit
så understödd, kan väl icke vara den, att här finnas så många
Vermländningar, hvilka alla äro böjde för detta anslags beviljande.
Jag vågar anhålla att princip måtte få gälla, och att B. o Ad.,
med afslag å BorgareStits inbjudning, ville bifalla Ulskils förslag.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad, yttrade H Exc.
Hr Grin o. Landtm., att derunder yrkats dels bifall till Utskits
Utlåt, och afslag å BorgareStits inbjudning, dels afslag å Utlåtit
och bifall till inbjudningen; hvarförutan Hr Stuart, jemte yrkande
om afslag å Utlåtit, anhållit att inbjudningen måtte på det sätt
bitalius, att till Christinehamns och Warnums församlingar anvisades
ett låneunderstöd, stort 50,000 rdr, att utgå från liiksg.Kout.
under iakttagaude af de betalningsvilkor, StatsUtskit i Utlåtit Nio
104 föreslagit för ett lån till Linköpings domkyrka.
Sedan Frih. Cederström härefter begärt ordet och förklarat,
att han förenade sig i det förslag Hr Stuart framställt, gjordes
först propos. å bifall till StatsUtskits Utlåt, och afslag å BorgareStits
inbjudning, dervid svarades ja och nej i blandning, och
sedermera propos. på afslag å Utlåtit och bifall till Hr Stuarts
ofvnnomförmälda förslag, då svaren utföllo med många ja jemte
åtskilliga nej; och förklarades ja nu hafva varit öfvervägande.
Gr. Lagerbjelke begärde votering.
Uplästes och godkändes följande voter.-propos.:
»Den som vill, alt K. o. Ad., med afslag å från BorgareStit
gjord inbjudning, skall bifalla StatsUtskits Utlåt.. Nio 105, i ani.
Oell H Juni t', in.
UV
af gjorda framställningar angide ytterligare låneunderstöd för kyrkobyggnaden
i Christinehamn, löstalja;
den
det ej vill, röstar
Nej;
Vinner nej, varder StatsUtskits Utlåt, af R. o. Ad. afslaget
och Borga reStits inbjudning på det sätt Infallen, att R. o. Ad. beslutaV
anvisande till Christinehamns och Warnums församlingar af
ett låneunderstöd, stort 50,000 rdr, att utgå från Riksg.Kont. under
iakttagande af de betalningsvilkor, StatsUtskit i Utlåtit N:o
104 föreslagit för ett lån tdl Linköpings domkyrka».
Vid voteringens slut hade rösterna utfallit sålunda:
Ja — 11.
Nej -— 23.
Föredrogs Sammansatta Stats-samt Allm Besv.- o. Ekon.Utsk:ts
d. 25 sisth Maj och (5 dennes bordlagde Utlåt. N:o 8, i. ani. af
dels K. M:s Nåd. Skrifvelse med det af komiterade afgifna underdåniga
betänk, och förslag ang:de skjutsningsbesvurets ordnande,
dels ock väckta motioner i samma ämne; äfvensom i sammanhang
dermed BondeStits d. 6 dennes på bordet lagde prot. utdr. N-.o
3l2‘/2, Ine(i inbjudning till MedStin att instämma uti BondeStits
ronde ofvannämnde TJtlåt fattade beslut, enl. hvilket detsamma
blifvit i dess helhet bifallet.
H. Exc Hr Gnn o. Landtm, hemställde, huruvida R. o. Ad.,
beträffande sättet för föredragningen af ifrågavide Utlåt., behagade
besluta alt först till afgörande företaga Utskits å sid. 9 förekommande
hemställan, att gästgifveri-, håll- och reservskjutsen samt
postskjutsen skall skiljas från jordbruket och öfvertagas af Staten,
samt att, sedan beslut öfver detta förslag, hvarpå Utsk-ts alla öfriga
hemställande!! sig grundade, blifvit fattadt, företaga frågan om det
lämpligaste sättet för de öfrige punkternas föredragning.
Ropades ja.
Sedan, till följd häraf, Utskits ofvanomförmälde hemställan
blifvit föredragen, anmälde sig och yttrade
Hr von Koch, Nils Samuel: Då jag hvarken vill bifalla
komitéens eller Utskits förslag och ännu mindre anser lämpligt
eller ens möjligt att helt enkelt afslå Betiinkit och lemna den högst
vigtiga frågan obesvarad, mäste jag gå en medelväg, och torde derföre
icke kunna påräkna varma svmpathier åtminstone från de yttersta
sidorna. Jag skulle ock önskat fä höra hvad från dessa vidare
kan vara att andraga, innan jag framställer mitt förmedlande
förslag; men då ingen annan velat yttra sig, skall jag uu säga inih
tanke.
Jag hade förmodat att efter den utredning, ämnet redan erhållit,
särdeles genom förra riksdagens Ekon.Utsk. (Betänkit Nio
110), man ej vidare skulle få höra omtalas huruledes skyldigheten
att fortskaffa enskilde resande, — jag talar icke nu om kungs-,
14*
Ben H Juni 4. ni.
krono- oell postskjuts, — skulle vara att betrakta såsom en »grundräntan,
en »inteckning i hemmanen», med hvilken egaren torv firl vat
desamma o. m. d. Af yttranden i andra KiksSlånd, — så vida
referaten åro riktiga, — tinner jag dock, att detta falska föreställningssätt
äunu finnes hos eije st uplysta representanter. Ehuru jag
vid flera föreg:de tillfällen yttrat mig härom och protesterat mot
dessa åsigter, mäste jag derföre nu ytterligare, om jag hoppas lör
sista gången, på det uttryckligaste förnya denna protest, samt säga
hvad skyldigheten att fortskaffa enskilda resande enligt min tanke
egentligen är.
Uti hvarje civiliseradL samhälle är det en skyldighet att föda,
hysa och fortskaffa resande mot full betalning. Man kan icke låta
dem svälta, frysa eller qvarhållas från hem och sysslor. Men tesandes
rättighet inskränker sig ock till att erhålla föda rum och
fortskaffning mot skälig ersättning och att ej blifva prejade derutöfver,
Så länge statsanslag eller enskild företagsamhet icke iemnar
tillräcklig garanti häremot, bar det funnits nödigt och lämpligt
tillförbinda vid vägame boende jordega]e att lemna resande
dylika förnödenheter mot skälig ersättning. Innan konkurrens tipstår,
har man på de flesta ställen ansett nödvändigt uprätta taxor
äfven för hvad enskilde säljare erhålla af enskilde köpare. Uvlika
taxor finnas i samhällenas barndom nästan å alla förnödenheter.
För bröd, kött, dricka och dylikt försvinna de vanligen senast.
1 afseende å resande har man här ännu taxor för mat, ruin
m. m. En dylik taxa å skjuts filo skjutspenningar — intet annat.
Nu mera begär väl ingen, att taxan å mat eller rum skall sättas
under värdet. Man skulle skratta åt ett dylikt anspråk. Likasom
om en resande fordrade att på fartyg — på en ångbåt — fort*
skaffas för ett pris, som icke godtgjorde redaren Denne skulle
nu ej ens vilja underkasta sig en taxa. Men många hafva ännu
mod att äska, att skjjitspengarne skola vara först och främst, —
utan afseende derå om den skjutsande får ersättning för sin kostnad
å folk. dragare, foder m. m., — så låga. att den resande får
färdas för godt köp. och derjemte, — utan afseende å de olika förhållandena
de olika trakterna, — så jemna, att den resande icke
besväras med svåra kalkyler för resan, ja knappt med efterseende i
dagboken af skjutspengarnes belopp. Man skulle hafva svårt förklara
en dylik pretention, om man icke kände att våra lagstiftare
i afseende å denna angelägenhet sönderfalla uti två klasser, »skjutsande»
och »icke skjutsande», samt att den stora majoriteten utgöres
af den senare klassen. När nan tillika vet. att hvar och en
har en stor benägenhet att anse det för honom fördelaktiga vara
det rätta, att det naturligtvis är föidelaktigaie för de resande lagstiftarn
att betala låga lin höga skjutspengar, samt att det löga
interessanta ämnet fordrar forskning i gamla författningar och eftertanke;
så lärer man häruti finna förklaringsgrunden dertill att kloke,
hederlige och liberale män, i fullkomligt, god tro, anse hvarje förhöjning
i skjutspengarne, — dem många minnas hälften lägre än
nu, — såsom ett ingrepp i sina och alla resandes häldvunna rättigheter,
såsom ett obilligt tillskansande från de skjutsandes sida
Opit !i Juni f. m.
I4!l
celi en svag eftergift nf lagstiftaren åt det för mäktigt ansedda
jord bruk s-i ii tresset. Ja, så kan förklaras, att den resande klassen
slutligen ansett en grundränta, servitut eller inteckning till sin förmån
hvila på den skjutsande klassens jord.
En sammanblandning med kungs-, krono- oell postskjutsen liar
kanske oek föivillat begreppen. Med dessa verkliga onera för det
allmänna och statsändamålen har man förvexlat bestyret att fortskaffa
enskilda resande.
Om skjuts för det allmännas räkning nu här i landet skall
utgöras annat än mot full ersättning, är en fråga, hvars besvarande
beror på flera omständigheter, men som jag ej nu vill mycket beröra.
Den frågan måste emellertid, enligt min tanke, ibland besvaras
jakande, ibland nekande. Deremot måste det väl, när man
gör sig möda att reda begreppen, för hvar och en blifva klart, att
icke en viss klass kati eller bör åläggas att åtminstone utan full
ersättning fortskaffa ett obegränsadt stort eller litet antal enskilde
resande af alla klasser. Något positivt gällande stadgande härom
skall man ock förgäfves uti våra författningar efterleta, och något
lagligt skäl alt äska en aflösning utaf reserv- och hållskjutsskyldigheten
likasom af en grundränta finnes således icke. Väghållning,
vissa allmänna byggnaders itpförande och underhåll m. m. äro ock
onera af helt annan beskaffenhet, emedan för dessa onera ersättning
enligt lag aldrig utgått. Men det lagrum, man vanligen åberopar
atigide skjutsningsskyldigheten, nemligen 28 kap. 5 g byggn.balken,
innefattar intet annat än skyldighet att »till hjelp komma» gästgifvare,
när hans hästar ej räcka till. Gästgifvare åter skall enl. 7 §
samma kap. och balk hafva »hästlega», enligt hvad »å en tafla sättes
ut», likasom han enligt 3 g efter taxa skall hålla »husmanskost och
dricka, säng, ljus och hästfoder.»
De som tala om grundränta, inteckning i hemmanet m. m.,
borde ock besinna, att om skjutsskyldigheten varit afsedd att blifva
ett oneröst — d. v. s. förlustbritigande — åliggande för vissa hemman,
då kunde det väl ej, annat än uti ett alldeles laglöst samhällsskick.
hafva lemnats hufvudsakligen ät de administrativa myndigheterna
att bestämma, fördela, lindra, förflytta eller alldeles uphäfva
detta onus. Sådant sker dock vid hvarje ny skjutsreglering,
när skjutspenningarne icke bestämmas till just jrmnt hvad 28 kap.
B.B. benämner »skälig betalning.» Sättes taxan å skjutspenningar
högre eller lägre, göres orätt mot en eller annan och handlas godtyckligt.
Detta har aldrig varit lagstiftarens mening, utan är helt
enkelt missbruk, som måste rättas, när det uptäekes.
Följden blir annars den, att der skjutspenningarne så föga motsvara
kostnaden, att, för befrielse från skjuts till underpris, af 1
mantal betalas t. ex. 400 rdr årligen, motsvarande 8,000 rdrs kapital
å 5 %, der skulle genom flyttning af gästgifveri I mil, eller
kanske blott l/2 mil, ett sådant hemman a kunna få en present
af denna grundränta af 400 rdr årligen eller denna inteckning af
8,000 rdr och denna present tagss ur fickorna på egarne af hemmanet
b, som ligger invid den nya gästgifvaregården, om skjutskostnaden
der lika litet betäcktes af skjutspengarna och således vöre
IJe ii n Juni f. m.
lika betungande. Är det tänkbart att 17 34 ars lag afsett sådan
rättslöshet? Nej! Också voro skjutspenningarne då hvad de böra
vara nemi. »skälig betalning.» Endast myntförsämring och förstör
centralisation, för ringa upmärksamhet vid beloppens bestämmande,
de i senare tider särdeles olika lokalförhållandena under i allmänhet
för hela riket lika skjutspenningar hafva alstrat den nuvarande
orättvisan och ojemnheten. En gång känd, måste denna nu afhjelpa!.
Sådant är ännu mera nödvändigt, då med jernvägarne redan
påbörjats en fullkomlig omkastning af skjutsskyldigheten. Jernvägarne
komma att intaga gamla hulvudvägar, der trafiken varit störst.
Der försvinner skjutsen, som deremot nu fordras på de till dessa
ledande bivägarne. En stor omstörtning förestår således i detta
onus, der det nu fått växa till ett sådant, och om man vill såsom
sådant bibehålla det. Men då hänger äfven Damocles-svärdet och
omstörtningens faror öfver eganderälten till hvart och ett af våra
53,000 »skjutsningspligtiga» hemman. På missbruk böra emellertid
inga rättigheter eller skyldigheter grundas. Lagstiftarens skyldighet
är att, så snart ske kan, afskaffa dem.
Full rättvisa mot jordegare vinnes enligt min tanke icke förr
än han — lika som ångbåtsegaren — frikallas från tvånget att
fortskaffa enskilda resande äfven mot »skälig betalning.» Dit böra
alla lagstiftningsåtgärder syfta. Men efter en långvarig och stor afvikelse
kommer man ej på en gång till det rätta. Skyldigheten att
biträda med skjuts mot skälig ersättning måste sannolikt ännu, åtminstone
för vissa fall, en längre tid qvarstå. Detta har äfven
Utskit (43 g) medgifvit. Ja de nu lidande få sannolikt derjemte
ännu någon tid åtnöja sig med lindring i stället för befrielse från
tungan och förlusten.
Utan att nu inlåta mig i detaljerna, derom jag framdeles vill
yttra mig, bör jag nu upgifva den bana, jag tror att man måste
beträda.
Komiterades förslag till författning, såsom det af Utsk:t blifvit
amenderadt, är emellertid i de flesta punkter godt.
Lika med Utsk:t tror jag, att på de s. k. postviigarne försöken
att befordra post och resande böra ske i smått oeh utan att
några särskilda medel dertill nu anvisas. På bipostvägarne åter
anser jag Utskrts förslag, att Staten genom Koms Beflnde besörjer
skjutsen, böra vinna allmän tillämpning. Men i 3:ne omständigheter
skiljer jag mig från Utskit, nemi. i afseende å huru kostnaden
skall bestridas, angide högsta beloppet af skjutspenningarne
och angide bestyret med upgörande af entreprenad-kontrakten.
Beträffande först kostnaden för de tillskott, som utöfver skjutspenningarne
måste lemnäs entreprenörerne, så skulle denna kostnad
enligt komiterades förslag »för hela riket årligen fördelas och uttaxeras
på samtliga skjutsningspligtiga enl. de grunder, att hvarje
hemman efter förmedladt mantal betalar lika belopp samt att i städerna
hvarje fullt hundratal invånare anses motsvara lT/j mantal
på landet.»
Enligt Utskits förslag åter skulle statsverket betala hela denna
kostnad.
I) e ri S J ii 11 i f. m.
IM
Bifall till komiterades förslag skulle innebära R. St-rs erkiinnande
deraf, att eu klass — de jordegare, som nu kunna åläggas
»l ill hjelp komma» med enskilda resandes förskaffande, — vore skyldig
göra detta med bestämd upoffring oell således för annan än
full eller »skälig ersättning.» S.idant vore att gå dem till mötes,
som tala om »grundränta», och förmodligen ett steg att bilda en
ständig sådan. Derpå går jag, af förut anförda skäl, för min del
aldrig in. Dessutom är fördelningsgrunden efter hemmantalet' af
en ny pålaga (alldeles ny för 22,003 3/t mantal nu icke skjutsande
eller derför någon afgift erläggande) orättvis, orimlig och opraktisk.
Ett mantal uttrycker numera, ej allenast inom hela riket, utan
inom hvarje särskildt län, en så obestämd och olika qvantitet jord
och värde, att det aldrig hädanefter bör kunna ifrågakomma att
pålägga nya skatter efter mantal. Såsom bevis härpå behöfverjag
blott påminna derom, att enligt officiella uppgifter till representations-komitéen
var
i Norrbottens län 1 mantal frälse tax. till 6 rdr.
i dito 1 d:o d:o tax. till 12,400 rdr.
i Wermlands län 1 mantal skatte tax. till 100 rdr.
i d:o 1 d:o d:o tax. till 50,000 rdr.
i Götheborgs län 1 mantal krono tax. till 100 rdr.
i dito 1 d:o d:o tax. till 30,000 rdr, allt bnnko.
Jag frågar om det då kan anses rimligt att. pålägga nya skatter
efter en sådan lördelningsgrtind som mantalet?
Men slutligen har komiterades till grunden obilliga för
slag
äfven enahanda fel som Utskit.s till grunden mera rättvisa,
det nemligen, att vid verkställigheten blifva för dyrt. Antingen
entreprenadkostnaden skall drabba alla skjutsningspligtige i hela
riket eller alla skattskyldige i hela riket, d. v. s. Statsverket, så
inträffar emedlertid under nuvarande förhållanden och innan tillräckligt
antal konkurrenter tillkommit, prejeri genom sammansättning
ellei’ liknöjdhet vid entreprenad-auktionerna å de särskilda
stationerna. Blir nu första försöket för dyrt, väcker det
missnöje och öfvergifves. En reaktion inträffar i allmänna tänkesättet,
man talar om »obetänksamma reformer», och hela saken undanskjutes
för längre tid.
Jag sade att Utskits förslag är till grunden meta rättvist.
Det verkligen rätta har jag ansett vara, att. de resande betala allt
hvad deras förskaffande kostar. Men när man nu icke lärer
kunna hoppas bringa saken derhän, att. full rättvisa härutinnan
sker, sä är det mera rätt att lägga en börda på alla, än på några
af dem. som icke deraf nu betungas, eller deraf draga magön fördel.
Vill man derföre icke helt enkelt låta på hvar station skjutspenningarne
blifva bestämda af det belopp, för hvilket någon entreprenör
vill åtaga sig att skjutsa, anser man att resande derigenom
skulle oskäligen prejas och rörelsen förlamas, då måste Staten. —
ej några särskildt utvalda syndabockar, — träda emellan. Detta
kan emellertid ej ske på det sätt, Utskit föreslagit, först och främst
— och detta skäl är ensamt tillräckligt — emedan Utskits förslag
bestämdt icke bifalles af den »icke skjutsande» majoriteten. Men
Den U Juni f. ro.
också derföre att, som sagdt nr, det sannolikt blir så dyrt, att äfven
de, som vilja hjelpa de nu lidande, icke våga försöket.
Någon öfvergångsåtgärd måste då utfinnas. Öfvergång från
orätt till rätt, när den icke kan ske omedelbart, är dock alltid i
viss mån godtycklig. Det är omöjligt att fullt rättsenlig! bestämma
huru lange den lidande skall bära t. ex. hälften eller tredjedelen
af en orättvis tunga. Ett öfvergångsförslag kan derföre ej
hafva anspråk på annat jin att taga steget i den rätta riktningen
så långt som man kan göra det utan risk af återgång. Efter för
utskickande
af denna anmärkning, framställer jag nu mitt förmedlingsförslag,
i hopp att någon annan eller Utsk:t må kunna för-'
bättra detsamma, sedan allas meningar äro uttalade.
Jag föreslår, att kostnaden för godtgörelse af entreprenaderna
å bipostvägarna till en början 5,, 10 nr, eller egentligen till dess
en klass af konkurrerande entreprenörer hildas, fördelas emellan
staten, kommunen och de nu skjutsskyldige vid stationen.
Det är sannolikt nödigt, om saken skall gå, att de nu skjutsskyldige
icke genast befrias från sin börda, emedau många ej vilja
alldeles släppa den. Många finnas nemligen, sora anse orätt att
eftergifva äfven en erkändt orättvis pålaga å ett hemman, i synnerhet
om den filt,nits vid egarnes köp och således kunnat då tagaa
i beräkning. Sådant är i afseende å nu skjutsskyldiga hemman
tänkbart. Andra vilja lör sig och det allmänna taga fasta på det
erbjudande, vissa hemman gjort till komitéen att aflösa besväret.
Utskit har dock väl vederlagt dessa skenskäl. Men hufvudskälet
är att man genom nu skjutsskyldiges enskilda fördels eggande sannolikt
får den bästa kontroll emot prejeri vid nya entreprenadkontrakter,
och att man på sådant sätt, om någon höjning i legan
sker, å de flesta ställen bör kunna nedbringa kostnaden till en
relatif obetydlighet. Derföre och derest annat sätt att vinna reformens
genomförande för rimligt pris icke kan utfinnas, anser jag
denna ytterligare temporära upoflfring af de nu skjutsskyldige vara
ett nödvändigt vilkor för reformens genomförande och deras definitiva
befrielse från bördan.
Anledningen hvarför jag ville dela V3 af kostnaden emellan
kommunen och staten, hellre än att lägga båda tredjedelarna på
staten, är den, att jag deruti ville söka en ytterligare kontroll
emot prejeri af entreprenör och en dervid tänkbar hemlig öfverenskommelse
emellan denne och nu skjutsskyldige, särdeles der
desse äro få, för att skinna staten, om denna skulle betala s/3.
Kommun skulle, om den hade ett eget intresse att bevaka, kunna
förekomma sådant. Länskommuneu hade i detta fall kanske varit
den bästa, men då den ännu ej är organiserad, torde härads-eller
stadskommun böra väljas.
Ett skäl till dylik fördelning har jag ock hemtat deraf att
man nyligen i Norige, der nästan samma svårigheter möta vid
detta ärendes reglerande, beträdt ungefär den väg, jag nu vördsamt
tillstyrker. Lagen af den 21 Mars 1860 innefattar nemi. följande
stadgande uti
Den U J u 11 i f. m.
153
»g 7. Naar i tioget Landdistrikt det Tilskttd. sora udfordres
til Vedligeholdelse af faste Stationer, överstiger 12 sk. pr Skylddaler,
udredes '/* af d®1 Overskydende af Statskassen og */4 af
Amtseomramien. Forsaavidt Tilskuddet i en Kjöhstad eller et Ladested
befinnes trykkeiide for Kjöbstadens eller Ladestedets kasse,
kan Kongen rnidlertidig bevilge Udredet af Statskassen indtil */3
af Belöbet,, livorefter Sagen forelaegges naeste Storthing til Afgörelse
»
Bidragen från kommunen kunde utgå efter allmänna bevillningens
grund, genom tillägg af vissa ören pr rdr efter 2:dra artikeln,
derest ej kommunen kunde beredas andra mera lämpliga tillgångar
genom afgifter å bränvin eller tobak och dylikt. De nu skjutsskyldiges
tillskott borde för hvarje station dem emellan fördelas
efter alldeles enahanda grund, sora de senast utgjort skjutsskyldigliet
vid stationen eller vid gammal station, i hvars ställe den nya
inom en half mil från den gamla blifvit inrättad.
Jag upprepar, att hela mitt förslag är en öfvergångsåtgnrd,
och hoppas jag, om den antages och skjutsentreprenader nu allmänt
införas, att efter några år en talrik klass af entreprenörer bildats
för konkurrens, hvartfter skjutsen lika lätt som posten bör kunna
ordnas, utan tillskott af statsmedel, efter den enda rättvisa grund,
att då de korresponderande underhålla postanstalterna, de resande
underhålla skjutsanstalterna.
Min andra mindre vigtiga anmärkning mot Utsk:ts förslag
är, att jag äfven hufvudsakligen af det praktiska skäl, att motståndet
annars hos de »icke skjutsande» blir för starkt, anser att
skjutspenningarnas maximum å landet bör sänkas från 1: 50 till
1: 20 rmt pr mil. Deremot torde för stad maximum böra
faststalllas något högre, helst de äro högre än 1: 50 i Stockholm,
der skjutsen nu icke kostar staden eller de egentlige skjutsskyldige
något tillskott.
Det bör dock icke lemnäs oanmärkt, att ehuru man klagar
olver höga skjutspenningar, åtnjuta dock resande här i landet, jemte
lägre skjutspenningar än i fordna tider och i de flesta andra länder,
äfven åtskilliga andra fördelar. Vägpenningar, som erläggas
nästan å alla andra ställen, betalas här. sällan eller aldrig. Vägarnes
underhåll — ett ständigt växande onus — åligger jorden.
Här bvgger staten de flesta jernbanor. A dessa få resande fara
för afgift, sannolikt mycket lägre än dea verkliga kostnaden.
Slutligen är min tredje erinran, att jag anser att deputerade
från kommunen och de bidragdemnande skjutsskyldige borde biträda
K. Beflnde vid entreprenadernas ordnande.
Bedaktionsförslag vill jag framdeles lemna, sedan jag erfarit
hvad i saken må vara att erinra.
Jag anhåller om återremiss.
Hr Printzensköld, Carl: Om jag å ena sidan, lika med
den talare, som nyss hade ordet, anser en förändrad reglering af
skjutsväsendet vara af behofvet påkallad, såsom en följd at den
fullkomliga revolution i skjutsningsbesväret och sättet att färdas,
Den J11 n i f. m.
som är en oundviklig följd af jernvägarnes anläggning här i landet,
så kan jag dock å andra sidan icke med honora dela den öfvertygelse
att de resande ej hafva någon slags rättighet att blifva
fortskaffade, samt att det åliggande, som hittills varit fästad t vid
vissa hemman å landet att fortskaffa resande, är en uppenbar orättvisa.
För min del anser jag visserligen skyldigheten att bispringa
resande med fortskaffningsraedel vara ett onus lika väl som hvarje
annan skatt; och man finner äfven att så är fö]hällandet, då man
betänker, att åtskilliga hemman äro från detta onus befriacfe; men
örn raan vill anställa en jemförelse med andra onera, finner man
att detta är ett onus reale, likasom hvarje annan jorden ålagd servitut.
Nu återstår att se efter, huruvida detta onus bör utgå i egenskap
af skatt. I detta afseende måste jag bekänna att jag icke
tvekar att instämma med den siste värde talaren, äfvensom deri
att, om skjutspenningarne icke motsvara ersättning för det onus,
som åligger den skjutsande, så finnes ingen annan utväg än att,
såsom i allmänhet, då ett besvär ej blir fullt ersatt, höja betalningen,
till dess man kan anse sig skäligen ersatt för sin kostnad.
Men en sak är att vidtaga denna åtgärd och en annan att göra
hvad Utsk:t bär föreslagit, nemi. att skilja skjutsväsendet från jorden.
Detta är en åtgärd, som skulle medföra så stora svårigheter,
att den sista villan blefve värre än det närvide. _ För min del tror
jag att man i frågor af så genomgripande art, som denna, bör gå
med synnerlig varsamhet till väga. Jag anser, att om än de skjutsskyldige
hemmansegarne hafva laglig rättighet att fordra att få
sitt besvär fullt ersatt, så att skjutsskyldigheten ej må innefatta
egenskap af skatt till de resande, åtminstone det onus bör qvarstå
för de skjutsskyldige att fortskaffa de resande, på det att den resande
icke må bli utsatt för att få stanna på landsvägen eller att
betala mångdubbelt mot hvad skjutsen är värd, hvilket möjligen kunde
blifva en följd, såvida ingen skyldighet till den resandes fortskaffning
funnes och taxa saknades på de afgifter, som böra erläggas.
Annu är det alldeles för tidigt att öfverflytta skjutsskyldigheten
på staten, helst man ännu icke fullkomligt beredt en öfvergång.
Jag anser derföre att det förslag, Utsk:t tillstyrkt, icke är af beskaffenhet
att böra bifallas, utan får jag yrka återremiss deraf, på det
att Utskit måtte blifva i tillfälle att närmare öfverväga saken och
framställa ett ändamålsenligare sätt för skjutsens reglerande, så att
de skjutsskyldige hemmanen icke må klaga deröfver att de icke få
hetaldt, men skyldigheten att skjutsa iindå qvarstå.
H. Exc. Hr Gr. och Landtm, tillkännagaf att anslag blifvit
utfärdadt till fortsättande af plenum kl. 6 e. m.
Hr Montgomery, Robert Nils Germund: Då Sammansatta
Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskit företog till behandling
denna fråga ang:de skjutsningsbesvärets ordnande, har Utsk:t dervid
följt dels K. Mits till följd af konsiterades afgifna betänk, framställda
Nåd. Propos., dels en mängd enskilda motioner i samma ämne.
Deli fJ Juni f. tn.
[ afsale å (leii K. Propos:n, hvilken helt och hållet öfverensstämmer
med de af komiterade följde grunder och som hufvudsakligen går
ut derpå, alt kostnaden skall lika fördelas på alla skjutsningsskyldige
hemman i riket, mötte många betänkligheter, såsom att hemman,
hvilka nu ingenting betala för denna skjutsskyldighet, skulle
efter detta förslag komma att betala; att en ny grundskatt härigenom
komme alt läggas på jorden o. s. v. Inom Utskit höjde
sig icke en enda röst till förmån för den K. Proposm, och inom
representationen har jag icke heller hört den försvaras af någon
enda. Afven reservanten. Hr Fåhraeus, som visst icke sett detta
Betänk, med blida ögon, har dock icke ansett sig kunna tillstyrka
det af K. M:t föreslagna sältet för skjulsningsbeavärets ordnande.
Återstår nu att granska de enskilde motionerne i detta ämne.
Utskit har tagit dessa motioner i öfvervägande och kommit till den
slutsats, att den principen, att borttaga skjutsningsbesväret från jorden
och öfverflytta det på Staten, vore riktig. Vid den tidpunkt,
då detta besvär pålades jorden, var denna den enda förmögenhet,
som lanns och således den, som måste åtaga sig denna tunga likasom
de flesta andra samhällsbördorna; men förhållandena hafva nu
betydligt förändrats; genom förökad handel och industri har förmögenhet
upkommit äfven inom andra näringsgrenar, och då vore
det billigt att denna förmögenhet deltog i kostnaden för det, som
gagnar hela Staten. Jorden har dessutom tillräckligt bidragit i
skatteväg, och gör det allt framgent, nu sednast t. ex. med bränvinsskatten.
som blifvit från 600,000 rdr förhöjd till 6,000,000 rdr.
Vid sådane förhållanden tror jag icke att det är orimligt begärut
af jordbrukaren att få någon lindring i detta afs., då han så rikligen
fvller Statens behof genom andra skatter.
Ty här är nu icke fråga om att borttaga ett onus, en skatt,
utau att förändra sättet för dess utgörande, att ersätta den genom
bevillning, emedan raan anser att äfven de samhällsklasser, hvilka,
då delta besvär pålades jorden, ej ansågos kunna åtaga sig skjutsskvldighet.
, nu böra kunna deltaga i densamma genom erläggande
af bevillning. Denna åtgärd alt omflytta skatter från ett sätt för
deras utgörande till ett annat är icke ovanligt i andra länder, lika
litet som hos oss. Nuvide skattkammar-kauslern föreslog i denna
parlamentssession att pappersskatten skulle försvinna, hvaremot income
tax, som motsvarar vår bevillning, höjdes i stället. Då hos
oss vid förra riksdagen jorden befriades från beklädnads-bidraget, är
det tydligt att nämnde bidrag nu fylles från annat håll. Vidare
säger man att Utskits förslag är outförbart. I det fallet torde det icke
vara lämpligt alt ingå i utveckling och granskning af hvad Utskit
längre fram i Betänk:t anför; men jag är för min del öfvertygad
att saken ingalunda är så vådlig som man här förespeglat. Utskit
har för sina beräkningar följt de kalkyler, komiterade gjort och
genom förhöjande af skjutslegan m. fl. åtgärder, som finnas anförde
i Betiinkit pag, 19 och 20, hvartill jag hänvisar, kommit till den
i Betänkit angifna siffran. Om äfven densamma måste öfverskridas,
så hyser jag, då utan tvifvel principen är riktig, ingen betänklig
-
I) eu !* Juni f. iu.
Iiet ntt tillstyrka åtgärden, skulle det äfven blifva nödvändigt att
betydligt öka bevillningeu emot hvad den nu nr.
Nu återstår endast att betrakta saken ur en annan synpunkt,
nemi. billigheten och beqvämligheten för de resande. Efter Utsk:ts
förslag skulle skjutslegan höjas till 1 rdr 5 0 öre. Häremot invänder
Hr Fåhraeus i sin reservation pag 24: »att fördyra kommuni»kationerna
är i allmänhet att bryta mot en af de-enklaste grund»satser
i national ekonomien.» Det finnes likväl en annan grundsats
i national-ekonomien, att man bör betala en sak hvad den verkligen
är värd, och denna grundsats tror jag mycket val kunna jem
föras
med den grundsatsen att man icke bör fördyra kommunikationerne.
Det är således billigt att de resande betala hvad skjutsen
är värd, och jag hänvisar i detta afs. till utredningen i Betänkit
pag. 11 och 12, och jag är förvissad derom, att om detta onus blefve
så ordnadt, att Staten åtoge sig detsamma, vore det till de resandes
fromma; de finge måhända betala mera, men färdas på ett bättre
sätt. Kasta vi en blick på förhållandet i detta afs. i främmande
länder, finna vi att t. ex. i Preussen är befordringen af post och
resande ett regale och lemnar till och med en ganska stor inkomst.
I Schweitz har skjutsen öfvergått till ett regale ifrån att vara ett
kantonal åliggande, och resultatet af detta har visat sig särdeles
godt. På grund af hvad jag nu anfört, lår jag anhålla om bifall
till hvad Utsk:t tillstyrkt.
Gr. Liljencrants. Gustaf Fredrik: Man har fram
kastat
den frågan, hvarföre skjutsskyldigheten skall hvila på jordbrukaren;
svaret på denna fråga är helt enkelt det, att detta bestyr
ej kunnat utan jemförelsevis alltför stora kostnader fullgöras
af någon annan klass af medborgare. Svårt är att upgifva, när
denna skyldighet upkom, men lika svårt nr att upgifva någon tidpunkt,
när den icke existerat. Man tvistar om, huruvida den är
att anse såsom en grundränta eller icke. Mig synes benämningen
alldeles likgiltig, enär det ej kan bestridas att ifrågavrde onus hvilat
på jordbruket sedan urminnes tid. Jag kan icke neka, så jordbrukare
jag är, att jag anser jordbrukarens anspråk börjat stiga
nog mycket på sednare tider; särskildt i afseende på förminskning
af grundräntorne bör man ej förgäta att den så blygsamt ber amnda
skatteförenklingen derjemte var en verklig nedsättning i grundräntan,
hvilken, efter hvad gjorda uträkningar föranleda, torde belöpa
sig till 20 å 25 rdr per mantal, eller ännu mera. der dagsverken
till större mängd ingår i räntan Vid hvarje riksdag har
under en följd af år jordbruket blifvit befriadt från någon tunga,
och sednast vid förra riksdagen från soldatbeklädnaden och från
fouragepnssevolancen.
Man säger att det är ganska naturligt, att den resande betalar
sin fortkomst. Om denna sats ock kan tillämpas i andra
länder der större konkurrens är möjlig, måste den likväl anses
grundfalsk uti vårt vidsträckta och folkfattiga fosterland, och vore
det för öfrigt så, att samhället i sin mån icke hade någon olägenhet
deraf att skjutslegan updrifves till ett oerhördt högt belopp,
De ii H Juni f. bq.
15?
skulle jag hafva vida mindre att deremot invända; men då'uppenbart
är, att samhällets välbefinnande i väsendtlig mån heror deraf,
att kommunikationsmedlen underlättas, så måste det äfven för
delta samhälle vara af vigt att fortkomstsättet ej blir för dyrt.
En talare har här yttrat, att Stockholm är ett ställe, der skjut*
sen verkligen betalas af den resande till rätta värdet; men om man
frågar åkaren, går han ej in derpå, och berodde det på honom att
befria sig från denna skyldighet, skulle han icke underlåta att göra
det. Skjutslega!) är dock 1 rdr 69 öre milen och ersättningen för
ett par hästar, begagnade till exempel för 2 mil, gör verkligen alltså
ett litet kapital. Man torde ej heller hvarken kunna eller böra förbise
den inverkan, som den fördel, man sätter i fråga att gifva
jordbrukaren på andra medborgares bekostnad, särskildt utöfvar på
en stor del af embelsmännen, hvilkas löner högst väsendtligen minskas,
om, bland annat, skjutslega!) ouphörligt skall stegras. Under
sista riksdagen höjdes legan ganska betydligt, och det är visserligen
sannt, att, på grund af från K. St:r dertill gifven anledning,
från Regeringen ankom befallning till, bland andra, jemväl länsstyrelserna,
att, efter vederlädes hörande afgifva utlåtande angående
den kostnad, som af resor i tjensteväg ansågs förorsakas de
särskilda tjenstemännen, men, så vidt jag vet, har hitintills inget)
fråga blifvit väckt ens derom, att ersätta tjenstemännen den ökade
resekostnad, som af förenämnde stegring af skjutslegau redan drabbat
dem, än mindre att, såsom det hette vid förra riksdagen, pröfvadt
skulle blifva för hvilka, i sednare tider tillkomne, resekostnader,
ersättning borde lemnäs af statsmedlen. Det är t. ex. sannolikt,
att en subalternofficer vid ett landtregemente, hvilken får resa
kanske ända till 70 ä 80 mil under ett år, för att förrätta torpsvner,
reser upp större delen af sin löneinkomst, och sådane förhållanden
synes böra behjertas. innan man skrider till förhöjning
af en skjutslega, som kanske allaredan är nog hög
För min del får jag derföre förklara, att j; g icke kan instämma
hvarken i de för detta ämnes utredning särskildt komiterades
åsigter, men ännu mindre i Utsktts förslag, af det skäl,
att jag anser å ena sidan en lindring i skjutsningsbesväret verkligen
vara för vissa skjutsskyldige af behofvet påkallad, mea att å
andra det deremot är en oeftergiflig nödvändighet, att kommunerne
fortfarande blifva intresserade i det sätt, hvarpå frågan om skjutsbesvärets
utgörande behandlas. Jordbruket måste alltså fortfarande,
såsom en, sin egen angelägenhet, bekosta och bevaka skjutsbestyret,
men Staten kan understödja, der bördan trycker allt för
ojemnt, hvaremot, om Staten ovilkorligen öfvertoge bestyret, ej osannolikt
är, att, i allmänhet, jordbrukarne sjelfva skulle, i form af
bevillning, få vidkännas större omkostnad än de nu utgöra för oftaniimiide
besvär, så mycket mindre, som ingen på förhand kan beräkna
hvad -Staten, utan understöd af kommunernes enskilda intresse
i frågan, kunde komma att utgifva för denna nya budgetstitel.
Jag tror alltså att det vore lämpligt om, för skjutsningsbesvärets
underlättande, en mindre summa stäldes till Regeringens
disposition — beloppet öfverlemna!' jag till Utsk:t att, vid den åter
-
158
D en it Juni f. m.
remiss, som jag hoppas sker, bestämma — för att, efter derom gjord
framställning, kunna för ofvan antydda ändamål användas.
Ett stort hinder för ändamålsenliga ordnandet af skjutsentreprenader
utgöres ock af de s. k. gästgifveri-friheterna, hvarigenom
tvekan måste hos menigheterne upstå om lämpligheten och rättvisan
af gästgifvaregårdars fölflyttning för någon tid, då skyldigheten
fortfarande måste anses qvarstå för det till gästgifvaregård
indelade hemmanet, att, när ingen annan jordegare vidare finnes
hugad att uppehålla skjutstungan, då åter ikläda sig detta onus.
Komiterade för skjutsväsendets ordnande visa uti sitt afgifna betänkande,
tabellen 4. att gästgifverifriheterne för hela landet utgöra
35,500 rdr, men om dessa friheter indrogos emot befrielse från
deremot svarande, i allmänhet ganska tryckande skyldigheter, och
summan ställes till Regeringens disposition i och för underlättandet
af entreprenaders åvägabringande, så skulle derigenom tillfälle upkomma
att, der lokala förhållanden gör täflan emell,in flera spekulanter
omöjlig, uprätla skjutsstationer, staten tillhörige, dervid omständigheterna
komme att afgöra, huruvida större eller mindre
jordområden borde för ändamålet inköpas eller exproprieras. Såsom
saken nu är stäld, hindras entreprenaderne, och genom de besvär,
som vanligen vid tillfällen af gästgifveriet flyttning anföras
af den ordinarie gästgifvaren, hvarigenom årslånga upskof föranledas
innan den beslutade entreprenaden kommer till stånd. Detta
sistnämnda hinder undanröjdt och medel ställde till Regeringens
disposition, att med statens tillgångar bispringa de skjutsskyldige,
som företrädesvis tryckas af skjutstungan, skall, efter mitt förmenande,
tillfredsställa alla de billiga anspråk, som frän jordbrukets
sida kunna framställas i afseende å ifråga vide angelägenhet.
Af dessa skäl anhåller jag om återremiss af denna punkt, på
det att Utsk:t må taga i öfvervägande huruvida icke möjligt vore att
åstadkomma ett förslag, som, utan att o vil kori igt kasta tungan på
Statsverket, till stort mehn för andra samhällsklasser, dock beredde
jordbrukaren lindring uti nämnde tunga, der skäl dertill verkligen
förefinnes.
Gr. Anckarsvärd, Carl Henrik: Det tema, som af de
Sammansatta Utsk:n blifvit .oss tili öfverläggningsämne förelagdt,
innefattas uti Utsk:ns hemställan, att R. St:r må besluta att gästgifveri-,
håll- och reserv-skjutsen samt postskjutsen skiljas frän jordbruket
och öfvertagas af Staten
Detta de förenade Utsk:ns Bet:de har hos mig åstadkommit
den största tillfredsställelse, såsom utgånget ifrån grunds.itserne af
vid all lagstiftning erforderligt afseende å meuniskovärde, å den
likhet inför lagen, som af vår statsförfattning tillförsäkras hvarje
medborgare, å sanning, billighet och rättvisa.
Elter denna inledning, torde det finnas helt naturligt, att jag,
med alldeles motsatta känslor genomgått den vid Utskms Bet:de
vidfogade reservation till punkt och pricka, innefattande allt hvad
sorn bär blifvit vttradt, och hvad som troligen kunnat yttras, då
man vill försvara den tvångskjutsande — jordbrukande allmänhe
-
Deri U Juni f. m.
16»
tens fasthållande vid den ifrån alla synpunkter förhatliga skjutsningsskyldigheten.
Då Utsk:t i förväg fullständigt, och, efter min upfattning, på
ett högst tillfredsställande sätt vederlagt sina vedersakare, så skulle
det vara ett nära nog fruktlöst bemödande af mig att söka inverka
på den motsatta meningen, hvarifrån jag också skulle alhållit
mig, om jag icke hade haft något att tillägga, sora af Utsk:t icke
blifvit vidrördt.
Jag tager mig friheten att utur Utsk:ts Bet:de anföra dess
nptagande af komiterades uttalade åsigt, som i punkten litt. a af
K. M:s Nåd. Skrifvelse i ämnet finnes af K. M. biträdd, nemi.
»att skjutsningsbesväret för närvarande hvarken kan eller bör på
det sätt från jordbruket skiljas, att de skjutsningsskyldige från särskilda
utgifter för befordringsväsendet befrias.»
Då K. Öt:r vid sednast förflutna riksdag anhöllo om nedsättande
af en komité för den invecklade skjutsningsfrågans utredande,
var det säkerligen icke deras åsyftade mening, att åtgärden skulle
leda till den slutsats, att skjutsningsbesväret hvarken kan eller bör
från jordbruket skiljas.
Hvad som i detta afseende varit det mest nedslående, är att
K. M:s Regering instämmt i denna de komiterades åsigt. Jag vill
ingalunda dölja, att jag, ifrån denna höga ståndpunkt, hvarifrån
alla samhällsmedlemmarnes lika rätt bör utgöra föremålet för den
skarpaste uppfattning, hade väntat ett helt annat afseende å det
stora missförhållande emellan skyldigheter och rättigheter, som för
den skjutsskyldige jordegaren under ett långvarigt obilligt lidande
egt rum.
Utskit besvarar komiterades åsigter och uttalade satser i följande
yttrande:
»Om en del bland de skjutsningsskyldige, under misströstan
att annorlunda än genom friköpande blifva qvitt en börda, vid
hvars »flyttande så många svårigheter möta, erbjudit sig att dervid
med upoffringar biträda, så torde derifrån ej ovilkorligen böra
dragas slutsatsen, att desse skjutsningsskyldige ej anseit sig billigtvis
kunna fordra, att utan någon sådan upoffritig från denna börda
befrias; och om äfven bland åtskilliga skjutsningsskyldige en sådan
åsigt, som den af komiterade förutsatta, skulle hafva vunnit afseende,
så torde ej heller deraf böra dragas den ovilkorlig» slutsats,
att berörda åsigt är riktig. — Dä det först påtvingade skjutsningsbesväret
sedermera genom lag bestämdes, var sådant, på sätt förut
erinrats, ett polisstadgande till beredande af ömsesidiga fördelar,
och kan ej anses hafva utgjort någon laglig grund för påläggandet
af skatt. Vore den för skjutsentreprenaderna erforderliga summa
för stor för att bäras af statsverket i dess helhet, huru »lycket
för tung skulle den ej då vara att bäras ensamt af dem bland
Sveriges innevånare, på hvilka den för närvarande hvilar».
Jag utbedjer mig, att till hvad Utsk:t här yttrat, få i minnet
återföra hvilka åligganden och bördor, sorn, jemte den förhatliga
påtvingade skjutsningsskyldigheten, tynger de skjutsskyldige jordegarne,
utan de öfrige samhällsklassernas deltagande i dessa besvär.
1) o ii 9 Juni f. ni
Såsom nära sammanhängande med skjutsningsväsendet tili ater
jag mig nämna väghålluingsskyldigheten, som ensamt, hvilar på
jorden, till fördel för de öfriga samhällsklasserna. Till eli bevis
på, huru ojemn oell tillika hardt besvärande väghällningsskyldigheten
understundom drabbar jordegaren, torde det tillåtas mig att i
förbigående nämna det förhållande-, hvaruti jag, såsom jordegare-,
i detta afseende befinner mig.
Jag har ända till 7 mil till det vägstycke, jag, på den s. k.
kungsvägen, är skyldig att underhålla; dertill den bredaste och säkerligen
mest befarna landsväg inom landet, då den leder från
Södertelje stad till inemot gränsen af Nyköpings län, med ett aflägset
och ej särdeles ymnigt grustag, och sålunda ett besvär, som
i detta hänseende säkerligen företer ett af de mest tryckande. Jag
beklagar mig likväl ingalunda häröfver, emedan detta åliggande,
som i andra länder genom vägpenningar rikligen betalas af de vägfarande,
i ett så beskaffadt land som vårt utgör ett, till följd af
naturförhållanden och en gles befolkning, på en vidsträckt yta
oundvikligt ondt.
Jag beklagar mig ej deröfver, ty jag vet, att om det. stöde i
länsstyrelsens makt att afhjelpa missförhållandet, så hade det. skett
långt för detta. Jag beklagar mig ej deröfver, derföre att jag, beroende
af mig sjelf, kati upfylla detta åliggande för statens och för
det allmännas behof på de tider, sorn för mig dertill finnas lämpligast,
och med ett ord, efter min beqvämlighet, blott jag iakttager
att mitt åliggande är ordentligt fullgjordt.
Jag utbedjer mig att ytterligare, ibland den skjutsningsskvldige
jordbrukarens besvär, få nämna det röiliga försvarets, eller
rust- och rotehållets underhållande, utan de öfriga samhällsklassernas
deltagande. Jag beder att lä nämna kungs- och kronoskjutsen,
som mau aldrig satt i fråga att blifva qvitt, då den icke på
annat sätt, utan alltför stora svårigheter, torde kunna åstadkommas.
Jag beder att få tillägga den ordinarie ränta, hvarmed den skjutsningsskyldiga
jorden är betungad, upgående för skärgårdshemman,
särdeles inom Stockholms län, till mera än 300 rdr.
Men, Mine Hrr! ingen, hvarken K. Mis Kegering eller komiterade
eller någon annan bland dem, som här yttrat sig emot
Utsk:ts Bet:de eller till försvar derför, har ännu vidrört det barbari,
som innefattas uti jordegarens skyldighet att skjutsa.
Man må förundra sig, att efter de flera tusende år, som Sverige
troligen varit bebodt, samhällsutvecklingen gått så långsamt,
att den s. k. våldgästningen, med alla dess förfärliga bi förila I landen
blott för omkring 250 år tillbaka kunde utbytas emot dell
mera reglerade och ordentliga skjutsningsskyldighet, sorn då påtvingades
allmogen, som likväl då på långt när icke var så besvärad
som nu af ordinarie räntor, af knektehåll och af sådan väglagningsskyldighet,
som den närvarande. För dem, som önska ett
fullständigt begrepp om alla de med våldgästningen och med den
tidens skjutsningsbesvär förknippade gräsligheter samt oordningar
vid inqvarteringar m. m., kan derom vinnas en fullständig kännedom
uti Gustaf II Adolfs historia af Hallenberg.
Då
flen V Juni t. m.
161
DS (ienna ii nini beslående anordning tillviigabrngtes, var jorden
snart sagdt det enda värde, hvarifrån skatter såsom naturaprestationer
kunde nphemtas. Handeln var såsom inkomstkälla
obetydlig; Iullinkomsterna i följd deraf likaså; industrien var ingen;
fabriker funnos ej; briinvinsskatt till ett belopp, sorn för närvai ande,
var ej tänkbar; landets befolkning var föga iner lin en tredjedel
emot dea nuvarande; oell hvilka äro deremot nu dessa samhällsförhållanden?
Vi hafva vid riksdag efter riksdag, i de mest högtrafvande
ordalag, på detta rum hört vårt blomstrande tillstånd
ådagaläggas; och sådant oaktadt vill man att deli sk jutsningsskyldige
jordbrukaren skall qvarstå uti det slafviska förhållande, att
emot sill vilja och någon gång till sin stora skada, på skjutsrät
tarens
bud, vare sig watt eller dag, vare sig under hvilket väder
som helst, vara skyldig spänna sin häst ifrån plogen, ifrån hölasset,
frun det med oväder hotade sädeslasset, som understundom utgör
bans enda förhoppning för . utvägarne att bestrida kronoutlagorna
och försörjningen för sig och för de sina, och detta för att fortskaffa
en resande, utan att ens få bestämma den ersättning, lian
anser sig böra hafva för ett så orimligt och för den fria menni
skan
så förödmjukande besvär, som skjutsningsskyldigheten ålägger.
Under den tillväxt i rikedom, under det affärslif, som upstått
sedan det påtvingade skjutsbesväret ordnades, vill man att den
skjutsskyldige jordbrukaren allena icke skall tå blifva i åtnjutande
af några civilisationens fördelar.
Hvad menar man, under sådane förhållanden, när man benämner
sig ett fritt folk?
Ar friheten blott en ordlek? Gäller den blott eller har den
blott afseende å öfrige handels-, industri- och näringsidkande
medborgare, men icke å den till tvångskjuts skyldige jordegaren?
Ar den skjutsskyldige jordegaren en Paria eller en sämre menniska
än de öfrige folkklasserne, efter han fortfarande skall till dem stå
uti ett tvunget lin (lerd ån ig hetsförhåll ande? Att jordens frigörelse
ifrån tvångskjutsningen skulle utgöra en orättvisa emot de öfrige
samhällsklasserna, hvilka hitintills varit frikallnde från all kostnad
i och för detta oundgängliga samhällsbehof, har beklagligtvis vunnit
inflytelserika förfäktare inom BorgareStit, och eget nog,
deribland ifrån, sorn jag vill minnas, en fordom inom detta hus
ifrig och varm försvarare af folkets fri- och rättigheter.
Man kan ej undgå att finna anmärkningsvärd!, att affärsmannen.
som understundom genom sin resa inbringar tusendetals rdr,
skall vara den, som i frigast motsätter sig att såsom statsborgare,
genom ett ringa bidrag, medverka till jordens befriande ifrån en
ej allenast orättvis, men för dess egare förödmjukande och i alla
afseenden förhatlig börda. Hvilken är då den likhet inför lagen,
sora grundförfattningen tillerkänner hvarje Svensk medborgare utan
undantag?
Ar det icke ett gyckel och ett ganska förnärmande gyckel att
benämna ett folk fritt, som är till den grad inom en viss samhällsklass
nnderkastadt det mest slafviska lagstadgande? Den svarte
H. VII, 11
Be» 9 Ju n i f. m.
slafveri nr sftld af sin egare, oell sådant oaktadt har detta förbiilande
för lång tid tillbaka, genom en Wilberforce och andra med
honom outtröttlige ifrare mot slafveriet, hos Engelska folket räckt
ett deltagande, som kostat det troligen ända till en milliard i våra
penningar för slnfförsäljningens förhindrande. Det är en skam för
de Amerikanska fristaterna, hvilkas institutioner af våra frihetsifrare
understundom så mycket prisas, utan att måhända allt för nära
känna deras resultat; det är en skam, har jag yttrat, att dessa
fristater befinna sig nära nog till öppen fejd delade uti fri- och
slafstater.
Den Svenske friborne odalmannen eller bonden, eller den skjutsskyldige
jordegaren, huru man behagar nämna den, synes, om icke
såld, till följd af hvad här blifvit yttrad t, genom häfden underlagd
sina likars, sina andra näringsidkande medborgares, eller, med
ett ord. alla trafikerande samhällsklassers lydno, i skyldigheten att
fortskaffa dem emot sin vilja, och emot den ersättning, som statsmakten
utan den skjutsskyldiges rådfrågande behagar bestämma.
Den merkantilt plutokratiska tid, under hvilken vi lefva, synes
icke ega någon annan måttstock för uppskattandet af åligganden
och af besvär, än penningen; och att med denna allt det förnärmande
för menniskovärdet och för den fria medborgarens rätt,
som ligger uti den påtvungna skjutsningsskyldigheten, kan lösas.
Men med lösningen i detta hänseende förstår man endast en högre
skjutslega, såsom fullt tillfyllestgörande för den skjutsningsskyldiges
qvarstående uti det förnedrande bibehållandet af skjutsningsskyldigheten.
Det är derföre jag motsätter mig det förmedlingsförslag, som
här, ehuru erkännande dess goda mening och afsigt, af Hr von
Koch blifvit framstäldt. Det är genom tillfälliga begifvanden, af
temporära afgifter till olika föremål, våra grundskatter uppkommit.
Ett åtagande af en viss bestämd afgift ifrån de skjutsningsskyidige,
för exempel en tid af 10 år, som den åberopade talaren
föreslagit, om jag eljest rätt upfattat förslaget, befarar jag skulle
komma att leda till en ökad titel ibland de ordinarie räntorna,
och det är dertill jag ej vili bidraga, då jag anser den skjutsningsskyldige
jordegaren vara uti sin fulla rätt, när han yrkar, att såsom
ett särskildt åliggande blifva derifrån helt och hållet befriad
genom kostnadens fördelning på hela det skattdragande samhället.
Det förekommer mig anmärkningsvärdt, att Regeringen hyser
den åsigt, att skjutsningsbesvärel icke kan eller bör lyftas ifrån
jordbruket.
Jag erinrar mig härvid", huru K. M:t, genom Nåd. Propos.,
af R. St:r yrkade flere hundrade tusen rdr för friköpandet af några
svarta slafvar på ön S:t Barthelemy, som jag icke mäktat begripa
huru de någonsin såsom slafvar kunde förefinnas inom Svenskt område,
under Svensk styrelse, genom Svenska lagar.
De äskade medlen beviljades, och dessa sydländske slafegare
fingo presenten; men lör min upfattning förekommer det mig verkligen
besynnerligt, att samma Regering anser det slafförhållaude,
t> * a 5 Juul f. im .
simi i den påtvingade skjutsuingsskyldigheten trycker den skjutsuingsskyldige
jordegaren, hvarken kan eller bör ifrån honom lyftas.
Man har här yttrat, såsom en oeftergiflig statsekonomisk grundsats,
att fortskaffaingsmedleu för trafiken borde göras så litet kostsamma
sorn möjligt, och satsen har af en annan talare blifvit besvarad;
och jag tillägger blott, att till min kännedom icke kommit
någon lära i statsekonomien, som förordar att forts kaffningsbestyret
skall såsom en tvångslag åläggas en viss samhällsklass, och att det
ur denna, som bör betala fortskaffningens värde för dem, sorn begagna
sig af medlet.
Då man utgår ifrån den statsekonomiska grundsanningen, att
allt gäller hvad det kail gälla, så finner man, att skjutslegan måste
inom Sverige vara ojemförligt större än i andra länder.
Vår glesa befolkning, spridd på en jemförelsevis vidsträckt
yta, mäste inskränka trafiken, och just derigenom, på grund af
naturförhållanden, göra skjutsningsbesviiret ojemförligt dyrare än i
andra länder. Sådant oaktadt, finner man af Ekon. och BesvärsUtskits
Bettde vid förb riksdag ådagalagdt, att skjutsningsbesvärets
gäldande vid den ännu tili varande skjutsningsskyldighelens införande,
i anseende tili penningens dåvarande värde, skulle svara, om
jag ej missminner mig, emot 2 rdr efter nuvarande myntvärde.
Men oaktadt de 7 statsbankrutter ooh deraf följande myntförsämringar,
sorn under tiden till år 1800 egt rum, minnes jag mycket
val mig vid mitt första inträde i verideu hafva färdats för 8
sk. riksg:ds och många af husets medlemmar hafva säkert åkt för
18 sk. milen; och det är först, i sena-te tider man så småningom
funnit sig tvungeu, att genom skjutslegans höjande tysta det började
knotet från allmogens sida, som allt mera och mera hos den
börjat göra sig gällande, såsom en påtvingad orättvis och för dess
menniskovärde under närvarande tidsförhållanden förnedrande börda.
Jag återkommer lill Utsk:ts Bet:de, som yttrar: »Men förutom
hvad som sålunda företer sig till bemötande af de skäl, koni i terade
till stöd för sin åsigt anfört, tillkommer jemväl, att, dä medgifvas
måste det skjutsningeu blifvit jorden ålagd, icke såsom en skatt,
utan blott derföre, att jordbrukaren fordom varit den ende, som
kunnat detta bestyr verkställa, och då meningen med skjutsningsbesvärets
åläggande ej heller varit att detta bestyr skulle verkställas
utan motsvarig full ersättning, lärer, enligt Utskits tanke, åtminstone
de bland de skjutsningsskyldige, hvilka funnit sin fördel i densammas
utgörande in natura, eller hvilka derföre erlagt mindre afgift
än vare sig 10 rdr 33 öre på hemmanet, hvartill den, enligt
komiterades förslag pag. 52 komme att upgå, eller 14 rdr enligt
beräkningen pag. 27 i samma Betänk., siler hvdka, i anseende till sina
hemmans belägenhet, hittills sluppit all skjutsning, ej billigtvis
kunna förpligtas att hädanefter utgöra en årlig skatt till öfrige,
skjutsskyldiges friköpande från det desse åliggande onus.» -
Mun har ej tvekat att vid senaste riksdagar och att äfven vid
denne anslå millioner till åstadkommande af jernviigarue, och utan
någon särdeles beräkning hvad dessa jernvägar i en framtid kunna
komma att inbringa till statsverket, och utan beräkning å do följ
-
164
Deri !) Joni (. m.
fler. som otvifvelaktig!; måste tipstå af den så högst betydliga skuldsättning
till utlandet, hvaruti man synes så handlöst hafva kastill
sig.
Min orubbliga öfvertygelse är, att statsverket, sorn vill säga
det skattdragande folket, kommer att af denna jern vägsfeber få vid
kännas
-mångdubbelt högre kostnader än skjutsens lyftande från
jordbruket skulle mediört.
Vid dessa jern vägsfrågors behandling och bringande till ett för
d« intresserade nöjaktigt beslut, har man sett detta rum fyllas af
Ståndets medlemmar ifrån alla väderstreck; då hav man bearbetat
opinionen i alla riktningar, då har man lyckats att äfven inverka
på BondcSht oell vunnit dess majoritet för de kära förhoppningarna
att kunna iå en liten jernvägsbit, så nära som möjligt till
sitt eSel hem; men nu, när del gäller att särdeles för BondeSt:t
afhjelpa den odrägliga skjutsningsskyldigheten, då är hyset fåtaligt,
då förklarar man de praktiska svårigheterna öfverstiga möjlighetens
gräns att öfvervinna.
Den högt ärade talaren, som näst före mig hade ordet, yttrade
mycken betänklighet vid den föreslagna förändringen i anseende
till de förmodade verkningarne å de svagt lönade embetsmänneii;
men den ej mindre vid förra iin vid denna riksdag beviljade
förhöjning af embetsmannalönerne, äfvensom de nu varande
oell säkerligen med afside å tids- och sakförhållandena
blifvande resereglementen torde böra häfva farhågorna härutinnan.
Jag fattar ej, hvarföre en genomgripande förändring med skjutsväsendet.
inom vårt land, som allmänt erkännes vara af behofvet
så ytterst påkallad, skulle medföra så ofantliga kostnader, då de
resandes förskaffande här, ehuru möjligtvis med högre skjutspenningar
än i andra länder, borde kunna blifva en näringsgren.
Man ordar om de praktiska svårigheterna; och bibehållandet
af det närvarande är tvifvelsutan det beqvämaste för dem, som det
vederbör att genomföra den nya, med tidehvarfvets kraf mera öfverensstämmande
inrättningen.
Det är just vid sådana frågor den ordnande förmågan hos de
högre embetsmännen kommer att tagas i anspråk; och den goda
viljan gör den tyngsta börda lätt.
Alla betänkligheter, alla svårigheter böra, efter mitt sätt att
se, vika för rättvisans kraf, såsom grunden för all lagstiftning.
Att dagtinga med grundsatser har. för mig alltid företett en
nära nog oöfvervinneriig betänklighet; och jag har icke kunnat förlika
mig med den begäran om återremis.5, sopa af de fleste talare
blifvit förordad.
Jag ser i den ingenting annat än ett blifvande afslag,, då vid
remissens återkomst huset troligen kommer att blifva fåtaligare, än
det tor närvarande är.
v''- Om jag endast lår tillskrifva en faders förtjenster, att under
mera än ett halft århundrade haft äran att såsom medlem af detta
Stånd deltaga uti dess lagstiftningsåtgärder, så vill jag att den
skjutsskyldige Svenske bonden skall anse mig, som sig bör, hafva
upfyllt min förnämsta upgilt såsom vidders- och adelsman, att
Den 9 Juni f. m
skydda den svagares rätt emot de starkares förtryck; oell att vid
detta tillfälle hafva gjort hvad på mig ankommit, för biträdandet
af BondeSt:s begäran att K. o. Ad. måtte instämma i ders beslut
i afseende å deti förev:de skjutsningsfrågau.
Jag anhåller vördsamt om bifall till de förenade Utskms hemställan
att R. St:r må besluta, »att gästgifveri-, håll-och reserv-skjutsen
samt postskjutsen skiljas från jordbruket och öfvertagas af staten».
Hr von Ehrenheim, Per Jakob: Då flefe talare redan
förut uttalat samma betänkligheter emot Utslcts förslag, som jag
hyser, och då ingen talare motsatt sig återremiss för vinnande af
en förändring i det närv:de tillståndet, torde jag kunna genast öfvergå
till att yttra min åsigt om den medelväg, som äfven efter min
tanke bör beträdas till vinnande af något bättre. Genom skiut.skomitéens
Betänk, är utredt till hvilken grad olika skjutsbesvvret
tynger på olika ställen, så att hemman finnas, som i entreprenadafgift
betala ända till 480 rdr, under det vid vissa gnstgifvaregårdar
entreprenad kommit till stånd utan någon afgift af de skjutsskyldige.
Af samma Betänk, inhemtas äfven hvilka förändringar i
skjutsen redan framkallats af jernvägarne, och det är lätt att inse
att dessa förändringar skola blifva större och oftare förekommande
i samma mån, som jernvägarne blifva färdiga utefter längre sträckor,
hvarförutan den ökade efterfrågan elter arbete och dragkraft,
som följer en mera utvecklad industri, permanent verkar till fördyrande
af entreprenaderne. Det är denna ytterliga olikhet och
ännu mera denna vexling och denna benägenhet att förtynga, som
efter min tanke utgör skjutsbesvärets värsta olägenhet och som
följaktligen i främsta rummet bör afhjelpas eller mildras. Jag tror
att en utväg dertill finnes, utan Statens öfverdrifna betungande,
om det bestämmes, att de skjutsskyldige öro skyldige att uppehålla
entreprenaden, när afgiften ej öfverstiger ett visst belopp, t. ex. 10
rdr pr hemman, men att Staten, om högre afgift fordras, deltager
i skillnaden emellan hvad de skjuts-skyldige högst skola ensamma
betala och hvad som skall utgöras, med en viss del t. ex. 2/i.
Väl skulle större jemnhet vinnas, om maximialgiften sattes högre
och Staten öfvertog hela skilnaden, men då det otvifvelaktig), är
af vigt att de skjuts-skyldige under alla förhållanden hafva ett
intresse uti afgifternas nedtvingande, har jag trott nyssnämnde, af
andra talare jemväl förordade fördelning böra föredragas. Det synes
mig äfven att man på sådana ställen, der entreprenad ej erhålles
utan mycket hög afgift, skulle kunna minska Statens och
de skjuts-skyldiges bidrag genom förhöjande af skjutslegau till visst
belopp och uti en eller två grader. Skjutslegau är f. n. olik i
städerne och på landet, äfvensom vid gästgifvaregårdar med och
gästgifvaregårdar utan entreprenad, att ej tala om den högre lega,
som Stockholm och vissa andra städer åtnjuta, och olägenheten
häraf skulle ej märkbart ökas, öm skjutslega!) i följd af entreprenadkostnaden
vid ett mindre antal gästgifvaregårdar vore högre än
den allmänna.
Jag förenar mig med de Hrr, som yrkat återremiss.
IBS
Don * Juni f. m.
Gr. Lagerbjelke, Gustaf: Oin man betraktar de följder.
Ii v ilka ett bifall till Utsk:ts förslag skulle medföra, kati man icke
neka att det derigenom skulle blifva en ganska betydlig utgift för
statsverket, Det iir naturligt att ieke de enskilde, kring gästgifverierne
boende, jordbrukarne skulle få intresse af att. kostnaden
för skjuts blefve så låg som möjligt; och följden kunde blifva ari
de slå sig tillsammans och, i st. f. att tafla med hvarandra, söka
att preja Staten. Det är sannolikt att skjuts-skyldighetens åtagande
af Staten skulle blifva vida kostsammare än hvad den nu
är; och att vidtaga en åtgärd, hvarigenom samma sak erhålles för
vida högre pris, derföre att den, som egentligen bör utföra saken,
ej kan se densamma riktigt till godo, tror jag icke vara rätt.
Utsk:t utgår från den åsrgten att man skulle med större besparing
kunna åstadkomma entreprenader. Utsk:t har föreslagit
en kostnadssumma, approximatift beräknad till 600,000 rdr; men
denna summa anser jag vara alldeles för liten. Om man antoge
den till 1 mill , tror jag ändock att jag beräknat den för lågt.
Denna mill. borde, säger man, öfverflyttas pä bevillningen; denna
utgöres f. n. af 2 milhr, och om då ännu en mill. skall uttagas
af den skattdragande allmänheten, får den betala i bko, hvad den
förut erlagt i rgds. Enl. min tanke är hufvudvilkoret för denna
frågas tillfredsställande ordnande, att de skjutsnings-skyldige blifva
intresserade af att entreprenaden blir så litet kostsamt bestämd som
möjligt. Detta har Utsk:t underlåtit att taga i betraktande. Då
öfriga talare yrkat återremiss af denna punkt oell jag är af
samma tanke som desse, att nemi. en återremiss är nödvändig för
frågans närmare utredande, får jag vördsammast med dem instämma
i anhållan om återremiss.
Gr. Sparre, Erik; Om det å ena sidan ieke kan nekas
att Utsk:t gått något raskt, till väga, då det velat öfverflytta hela
skjutsningsbesvär på Staten, och att Statens utgifter för uprätthållandet
af skjutsen på det sättet, möjligen komme att upgå till
alltför höga belopp, då de skjuts-skyldige icke blefve intresserade
i att nedsätta entreprenadsumman, kan det å andra sidan icke nekas
att ett afslag å Betänk:t äfven vore nog raskt. Det kan icke
bestridas, att det onus, som skjutsen medför, är af beskaffenhet att
vara alldeles outhärdligt. Den omständighet att antalet, af utgående
hästar på en gästgifvaregård det ena året är ganska stort och
det andra året ganska ringa, i det, genom t. ex. en jernväg, skjutsen
öfverflyttas på ett håll der förut ingen skjuts utgått — hvarpå
jag inom Elfsborgs län skulle kunna anföra manga exempel —
och hvaraf inträffar att helt. oförmodadt en tillökning i de årliga
onera, upgående anda till 70 å 80 rdr, åsamkas ett, hemman, allt
detta gör att en förändring i nu varande skjutsordningar är nödvändig.
För att åstadkomma en lindring i detta onus, anser jag
det vore lämpligast att ett maximum för hvarje skjuts-skyldigt
hemman stadgades, såsoth afgift till skjutsentreprenad, af 10, 15 å
20 rdr årligen; om åter entreprenad ej kan åstadkommas mot
detta maximum per hemman, så borde Staten bidraga till en del
D# K 9 Juul f. Hl.
t. ax. */j #f hvad kostnaden öfversteg detta belopp pr hemman.
På detta sätt skulle ett öfverdrifvet prejeri af skjutsentreprenörerne
motverkas genom de skjuts-skyldige, hvilka egde ett intresse i, ieke
allenast att nedhålla afgiften under det maximum, som af de skjutsskyldige
hemmanen borde, utan biträde af Staten, erläggas, utan
ock, om afgiften öfverstiger detta maximum, att fortfarande ned
hålla
beloppet, hvari de jemväl komme att deltaga. Derjemte
borde man för vederb:de iandshöfdingar utvidga den makt, som
de visserligen redan till en del hafva, men hvars utöfvande genom
kamerala anordningar försvåras, att nemi. vidtaga de arrangementer,
som erfordras för gästgifvaregården flyttning m. m.
Jag förenar mig för öfrigt med dem, som anhålla om återremiss.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad samt H. Exc. Hr
Grm o. Landtm, yttrat, att derunder yrkats dels bifall till och
dels återremiss af Utskits ifrågav:de hemställan, framställde II. Exc.
först propos. å bifall till densamma, då svaren utföllo med många
nej jemte åtskilliga ja, och sedermera propos. om återremiss deraf
till Utsk:t, dervid svarades starka ja tillika med några nej; och
förklarades ja nu hafva varit öfvervägande.
Gr. Lagerbjelke: Sedan Lt. o. Ad. återremitterat den
första punkten, och då alla de öfriga stå i ett oafvisligt sammanhang
med densamma, vore det endast att onödigtvis slösa bort
tiden, att föredraga hvarje punkt särskildt. Jag föreslår derföre
att alla punkterna gemensamt föredragas och att derefter propos.
framställes på hvar och en af dem. äfvensom att någon upläsning
af alla dessa punkter icke må anses behöflig, såvida icke någon
ledamot särskildt derom anhåller.
Sedan It. o. Ad., uppå gjord propos., bifallit hvad Gr. Lagerbjelke
sålunda föreslagit, framställde H. Exc. Hr Grin o. Landtm,
såsom föremål för öfverläggningen Utslots samtlige öfrige hemställanden
uti förev:da Utlåt.
Hr Printzensköld: Då man genomläser de i fråga vide
punkterna, finner man att de äro omedelbart utgångne från den
af Utsk:t antagne grundsats i första punkten, att gästgifveri-, hålloch
reservskjutsen samt postskjutsen skola skiljas från jordbruket
och öfvertagas af Staten. Den diskussion, som här föregått, med
ani. af denna första punkt, visar bäst de betänkligheter, som förekommit
mot antagande af densamma. Om Utsk:t nu i ani. af
återremissen finner skäl att något, modifiera sina åsigter angide
först föredragna punkt, synes mig också deraf vara en följd attalia
öfriga punkter behöfva undergå en viss förändring. Jag tror dessutom
icke att någon diskussion öfver desamma är nödvändig, utan far
jag anhålla om dessas återremitterande.
Gr. Liljencrants: Jag bekänner upriktigt att, ehuru jag
f6'8
D en 9 Juni f. ta.
icke motsatt mig Gr. Lagerbjelkes förslag, hvilket jag i hufvudsak
anser riktigt, jag dock hyser vissa betänkligheter att. bland de
många förslag, Utskd framställt, man skall kunna ihågkomma,
hvilka punkter som behöfva rättas eller ieke. oell att således några
svårigheter kunna upstå vid Betänkds afgörande enl. delta föredragningssätt.
Jag får derföre anhålla att hela Betänk:*, varder
återremitleradt, för att, sedan Utskd tagit, de yttranden och åsigter,
som inom representationen gjort sig gällande, i närmare öfvervägande,
och i följd deraf upgjort ett bättre och ändamålsenligare
förslag än det nu framställda, detta nya förslag må, i sina blifvande
detaljbeslämnielser, i sinom tid granskas.
Hr Montgomery: Då B. o. Åd. beslutat återremiss af
första punkten i detta Betänk., så är det. äfven min tanke, att de
öfriga behöfva återremitteras. De ega alla ett så nära sammanhang
med den första punkten, att de deraf äro beroende. För öfrigt
innehåller Betänka detaljer, hvilka så mycket mindre böra granskas,
som, då Utsk:t inkommer med nytt förslag i detta ämne, det är
möjligt att ändringar i dessa detaljer kunna vara af nöden. Jag
anhåller derföre att hela Betänka återremitteras.
Hr von Koch: Afven jag anser att, sedan man återremit
terat
den första punkten, hvilken utgör grunden för hela Betänka,
böra äfven detaljbestämmelserna återremitteras. Jag har redan länge
nog uptagit B. o. Ad:s tid under mitt förra anförande och vill nu
derföre endast säga att jag skall till någon af Utskds ledamöter
öfverlemna det förslag, jag upgjort till ny redaktion af några §§.
Gr. Lagerbjelke: Lika med samtlige föreg:de talare, är
jag äfven af den tanken att de öfrige punkterna bära återremitteras.
Bland desse punkter innehåller en att, sedan posthemmanen
blifvit befriade från postskjutsens utgörande, böra dessa hemman
vara skyldige att utgöra de onera, hvarifrån de hittills varit i sin
egenskap af posthemman befriade. Denna reform kan ganska vä!
utföras, antingen förändring sker i gästgifveriskjuts eller ej. Denna
fråga är så till vida fristående, att den kan afgöras, om äfven de
andra punkterna ej blifva det. Ehuru jag visserligen anser att
hela Betänka bör återremitteras, har jag dock velat fästa .Utskds
upmärksamhet på, att man i denna punkt bör genom detta förslag
komma till ett tillfredsställande resultat.
Efter härmed slutad öfverläggning, och uppå framställd propos.
blef hela den ifrågav:de delen af Utlåta till Utsk:t återremitterad.
Gr. Sparre: På föredragningslistan i dag står LagUtskds
Betänk. N:o 28, ang:de viickla motioner om dels uphäfvande dels
ock inskränkning af rättigheten att börda jord å landet. Då det
vore tänkbart att., efter föredragning af andre på listan befintliga
mål, detta Betänk, först sent på afton företogs till behandling, och
f)en 9 Juni f. m.
da möjligen många af (lern, hvilka intressera sig för detta vigtiga
ämne, ej hafva tillfälle att öfvervara afgörandet deraf, får jag anhålla
att Betänk:t får främsta platsen pä föredragningslistan om
Onsdag, för att då genast vid början af plenum behandlas.
Hr von Ehrenheim: Då, som jag tror, intet större Be
tänk.
står framföre LagUtsk:ts Betänk. N:o 28, utom Konst.Utsk:ts
Betänk. ang:de RiksStyrelsens förande i vissa fall, synes mig intet
hinder löretinnas att LagUtsk:t.s Betänk, afgöres i den ordning det
förekommer till följe af sin plats på föredragningslistan.
Erih. Cederström, Budolf: En så vigtig fvåga, som den
ronde skjutsväsendet har, så vidt. jag kunnat förnimma, föranledt
den förmodan, att nämnda ärende skulle uptaga såväl förmiddagens
som aftonens plenum; och att således icke LagUtskds i fråga v: de
Betänk, tinder eftermiddagen skulle komma att föredragas. Då
derföre möjligen många af dem, hvilka intressera sig för afgörandet
af detta Betänk., icke i afton äro närvide, torde det vara lämpligast,
att först om Onsdag företaga detta ärende till behandling och
att detsamma då sättes först på föredragningslistan.
Gr. Lagerbjelke: Om det Höglofl. Ståndet f. n. vore
öfverhopadt med riksdagsgöromfil och således något npskof i ärendenas
gång icke vore möjligt, skulle jag med fullt skäl biträda
Hr von Ehrenheims förslag. Men då föredragningslistan är så
liten och då denna fråga är af ganska ster vigt och betydenhet,
vet jag icke, hvarföre man icke kan biträda Gr. Sparres förslag.
För min del anhåller jag om bifall till detsamma.
Sedan ölverläggningen om det af Gr. Sparre nu väckta förslag
ansetts fulländad, framställde H. Exc. Hr Gr:n o. Landtm,
propos. derå, att R. o. Ad. skulle besluta, att främst å föredragningslistan
för det nästa Onsdag d. 13 dennes inträffande plenum
skulle upföras LagUtsk:ts Betänk. N:o 28, i ani. af väckta motioner
om dels uphäfvande dels ock inskränkning af rättigheten att
börda jord å landet; och sedan denna propos. blifvit med många
ja jemte ett eller annat nej besvarad, förklarades ja hafva varit
öfvervägande.
R. o. Ad. åtskiljdes kl. J/4 till 3 e. m.
In (idem,
O. brakel.
170
l> • u 9 Juni r. in.
Lördagen den 9 Juni 1860-
Plenum kl. 6 e. m.
Justerade» 2 prot.-utdrag för förmiddagens plenum.
Uplästes neli godkändes Bxped.Utskits under N:o 70 nfgifne
förslag till R. St:rs underd. skrifvelse till K. M., i anledn. af Dess
Nåd. Propos. med förslag till förordningar, angide dels ändring i
giillande bestämmelser om ansvar för den, som träder till eller utsprider
villfarande lära, dels ock främmande trosbekännare och deras
religionsöfning.
Föredrogs ånyo oell företogs punktvis till afgörande Konst.-  Utskits den 27 sistl. Maj och den 6 dennes på bordet IagdeMem.
N:o 24, dels med utlåt, om K. Mits Nåd. Propos. angide ändring
i R.Fins och R.Oins föreskrifter om RiksStyrelsens förande i vissa
fall, och dels med ett särskildt uprättadt förslag till Grundlagsändringar
i berörde hänseende.
Utskits första hemställan, deri K. Mits ofvanberörde Nåd.
Propos. blifvit afstyrkt.
Frih. von Payk ul 1, Johan Gustafi Konst.Utskit har
visserligen ansett sig böra afstyrka K. Mits Nåd. Propos. i ämnet;
men detta har ingalunda varit derföre, att Utskit på något sätt
ogillat denna Proposins syftemål. Utskit har tvärtom i hufvudsaken
godkännt det deri gifna Nåd. förslag, och endast till följd af några
smärre bifrågor varit förhindradt att antaga detsamma i dess
helhet. Då den ifrågavide Nåd. Proposm måste i oförändradt skick
bifallas eller afslås, blef deraf en följd, att Utskit fann sig befogadt
att afstyrka densamma. Det var egentligen en enda omständighet,
som vållade detta afstyrkande, att det nemligen i den Nåd.
Proposm icke var föreslaget, att då Regent skulle inträda i utöfning
af konungamakten, han skulle styra »i Konungens namn.»
Uti det K. Förslaget fanns stadgadt, att StatsRådet skulle föra
styrelsen »i Konungens namn»; merr denna föreskrift hade icke blifvit
utsträckt till Regenten. Utskit, som icke ansåg sig böra lemna
tillfälle åt en Regent att föra styrelsen i eget namn, fann, uti
detta förhållande, på sätt jag förut omnämnt, ett skäl att till R.
Stirs grundlagsenliga behandling öfverlemna det förslag, hvilket nu
Ben H Jnni «. m.
lil
utgör förenaål för K. o. Adis pröfning. Utslct utgick härvid i frän
den Åsigt., att det var stridande emot den monarkiska principen och
den vördnad man var skyldig konungamakten, att icke städse regeringen
fördes »i Konungens namn.»
Den uti 42 § R.Ein vidtagne förändring är endast en följd
af de stadgande!), Utsk:t liar föreslagit. Det gifves slutligan en
liten skiljaktighet emellan den af K. M:t afgifna samt den at
Utslct föreslagna ordalydelse till 41 § R.Oin, hvilken olikhet
grundar sig på en uraktlåtenhet att i den K. Propos:n införa ett
stadgande, som är af Konungen och R. St:r gemensamt antaget:
att nemligen StatsRådets samtliga ledamöter äro berättigade att deltaga
i sådane gemensamma öfverläg_rningar af Riks8t:n, hvarom i
4fi g R.O.n omförmäles. Som det torde vara nödigt att vidtaga
de uti npgifne fall af Utsk:t föreslagna ändringar i den K. Propos:n,
får jag anhålla, det R. o. Ad. måtte antaga de af Utsk:t sålunda
föreslagna bestämmelser.
Sedan, uppå förfrågan af Gr. Lagerbjelke, undertecknad meddelat
den uplysning, att samtlige de öfrige RiksStm bifallit Utsk:ts
ifrågav:de hemställan, samt antagit det af Utsk:t uprättade förslaget
att hvila till grundlagsenlig behandling vid nästa riksdag, yttrade
Gr. Lagerbjelke: Af den uplysning i ämnet, som Riddarh.
Sekret:n nu meddelat, torde R. o. Ad. finna, att denna fråga nu
blifvit för denna riksdag med R. Stms rätt afgjord.
Då den förste talaren yttrat, att det hufvudsakligaste skälet,
hvarföre Utskrt afstyrkt K. M:ts Nåd. Propos., var, att uti denna
Propos. icke funnes bestämdt föreskrifvet, att Regent skulle styra
»i Konungens namn», så ber jag att få i Ståndets minne återkalla,
att, då K. M:t vid 1853—1854 årens riksdag aflat Propos. i ämnet,
ang:de bestämmelse att, då Konung vore antingen af sjukdom
eller resa utrikes förhindrad att sjelf varda regeringsärendena, den
till thronföljden närmast berättigade Prins, om han uppnått 18
år, skulle, i stället för StatsRådet, föra RiksStyrelsen, — det icke
heller i omförmäldte Nåd. Propos. blifvit föreskrifvet, att Regent
skall styra »i Konungens namn.» Icke desto mindre blef denna
Propos. hvilånde till riksdagen derpå. Vid sista riksdagen afslogs
nämnde K. Propos. Konst.Utsk:t upgjorde då ett nytt förslag i
frågan. R. St:r beslöto, att det sålunda upgjorda förslaget, som
icke innehöll någon föreskrift att Regent skulle styra i Konungens
namn, skulle blifva till derpå följande riksdag hvilånde. Då således
detta stadgande vid alla föregide tillfällen undgått R. Stms anmärkning,
borde man väl icke kunna säga, att detsamma föranledt
till afslag a den K. Propos:n.
Emellertid, och då tre Stånd godkännt Utsk:ts åsigt i detta
fall, samt Ut.sk:ts förslag, som i öfrigt är i fullkomlig öfverensstämmelse
med K. Mits Nåd. Propos., sålunda kan blifva hvilånde
till grundlagsenlig behandling vid nästa riksdag, har jag, för min
del, ingenting emot, att afven detta Stånd fattar samma beslut
som MedStånden.
172
Dan 9 J ani e. m.
Jag liar endast velat fästa upmärksamheteti derpå, att det fel,
som man här klandrat, icke är så stort, som man nu frii mati! llt.
Frih. Cederström, Rudolf: Jag får till en början för
klara,
att jag skall söka undvika all controvers, huruvida de uti
den K. Proposm saknade ord iiro af någon vigt eller icke.
Hvad derefter vidkommer den af Gr. Lagerbjelke meddelade
upgift rörande proceduren af dylika frågor, sä vill jag ej bestrida
riktigheten af densamma; men tillåter mig dock erinra, .att om
äfven R. o. Ad. vid denna och påföljande riksdagar skulle vara
hugadt att bifalla ifrågav:de K. Propos. i dess nuv:de skiek, så
synes likväl, vid det förhållande, att de 3 öfrige Stånden afslagit
samma Nåd. Propos. samt antagit Konst.Utsk:ts förslag i frågan,
sistnämnde åsigt utgöra det öfvervägande uttrycket af representationens
tanke, eller att, med andra ord, representationen lägger en
ganska stor vigt på de ifrågav:de orden; hvadan det är angeläget,
för ärendets slutliga framgång, att de stå der. Vid denna Nåd.
Propos:s behandling i Utsk:t, syntes ock berörde åsigt vara till
den grad rådande derstädes, att jag tror det kuapt fanns flera af
dess ledamöter än 3 eller 4, som icke gillade densamma. För
detta obestridligen högst vigtiga ärendes befrämjande ansåg Utsk:t
tjenligare, att vidtaga de nödige befunne förändringarne, samt till
R. St:rs grundlagsenliga behandling öfverlemna det nu förev:de förslaget,
än att söka vinna röstplural itet för den K. Proposm, hvilken
måhända sedermera icke blifvit af alla 4 Stånden antagen. Jag
har härmed velat vitsorda den verkliga benägenhet för saken, som
förefanns inom Utsk:t, samt önskat ådagalägga att det var en klok
beräkning af Utsk:t att icke oförändrad tillstyrka den K. Propos:s
antagande.
I öfverensstämmelse med Frih. Paykull anhåller således äfven
jag, att R. o. Ad. måtte bifalla den nu föredragna punkten, äfvensom
den derpå följande redaktionen.
Hr Carleson, Edvard Henrik: I anledn. af de utaf
Utsk:t anförda skäl får jag erinra, att det utaf syftemålet med
denna föreslagna grundlagsförändring uppenbarligen synes följa, att
Svenska och Norska gruudlagarne böra uti berörde hänseende, så
vidt möjligt är, vara uti fullkomlig öfverensstämmelse med hvarandra,
så till form som innehåll. Uti den Norska grundlagen ingår
en bestämmelse af den beskaffenhet, som blifvit följd uti den
af K. M:t föreslagna lydelse för 39 § R.F. Att det vid sådant
förhållande, och då vid 2:ne föreg:de riksdagar R. St., såvidt de
kunnat det göra, uttryckligen tillkännagifvit, att de ausågo merberörde
bestämmelse uti 39 §:n öfverflödig, sannolikt skulle hafva
lagts Regeringen mer till last, i händelse en bestämmelse af likartad
beskaffenhet blifvit i förslaget införd, än att, på sätt nu
egt rum, samma bestämmelse blifvit utesluten, tror jag att en
hvar, som med opartiskt öga vill bedöma förhållandena, skall kunna
öfvertyga sig om.
Den!) Juni e. m,
173
Vidare liar man anmärkt, att uti 41 g RO., vid transsumering,
den näst sista punkten blifvit utesluten. Detta är ett förhållande,
hvilket hr lätt att förklara, och som jag, för min del,
hvarken kan eller vill försvara. Anmärkningen är fullkomligt rigtig,
men får endast läggas Expeditionshafvanden till last. Man
bör dock märka, att i fall icke något annat förekommit, som lagt
hinder i vägen för förslagets antagande, så skulle.väl icke detta fel
varit så svårt att rätta. Att. vidtaga denna rättelse borde icke
hafva varit förenadt med större svårigheter än de, som förekommit
vid rättelser af lika beskaffade skrif- och collationerings-fel, som
förefwnnits uti flera föreg:de skrifvelser från R. St. och till li. St.
Det förslag, som Konst.Utsk:t här framlagt, är emellertid så
nära öfverensstämmande ined K. Mits Nåd. Propos., att det, efter
min föreställning, är temligen likgiltigt, antingen det ena eiler andra
antages. Om nemi. i den 39 gm denna bestämmelse införes
eller icke, är jag dock öfvertygad att thronföljaren eller regenten
kommer att regera »uti Konungens namn.» så länge det finnes en
fullmyndig konung; samt att det sålunda icke är af någon vigt,
om förevide bestämmelse finnes i förslaget intagen elier icke.
Likväl vill jag, vid det förhållande att detta förslag af Konst.-  Utskit nu blifvit framlagdt, icke bestrida bifall till detsamma.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad, yttrade H. Exc.
Hr Gr. o. Landtm., att han, med anledn. af hvad uti förevide
punkt föreslagits, samt under öfverläggningen yrkats, finge hemställa,
huruvida R. o. Ad. afsloge K. Mits ifrågavide Nåd. Propos.
Ropades ja.
Utskits uti sednare delen af Mern. framstälda grundlagsändringsförslag.
H. Exc. Hr Gr. o. Landtm, förklarade, att Utskits nu föredragna
förslag, hvaremot någon anmärkning icke blifvit gjord,
komme att, jemlikt. 81 § R.F., hvila till grundlagsenlig behandling
vid nästa riksdag.
Föredrogs Konst.Utskits den 2 och 6 dennes bordlagde Mein.
Nio 32, med förslag till ändring i 14 § 3 morn. R Om.
Frih. Cederström, Rudolfi Det är endast till följd af
ett missförstånd, som mitt namn finnes uptagnt bland de Utskoltsledamöters
antal, hvilka hafva reserverat sig mot förevide Mein.
Jag har inom Utskit allenast till dess protokoll velat tillkännagifva,
att jag varit af skiljaktig mening i als. å motiveringen,
hvilken, eldigt min tanke, icke behoft erhålla den utsträckning,
sorn nu blifvit åt. densamma gifven. Det heter nemi. pag. 10:
»Utskit anser sig desto mindre kunna vägra sitt bifall till detina
»nya utsträckning af representationsrätten, som sådant endast är
»fortsättning' på en bana, som redan blifvit af R. St. beträdd,» etc.
Efter detta ord »beträdda skulle jag vilja hafva punkt. Den efter
-
174
1)« n D Juni a. m.
följande motiveringen, som R. o. Ad. iir uti tillfälle att liisa uti
Mem:t, kan, efter mitt förmenande, blifva föremal för olika tydningar,
och synes mig. följaktligen vara i alla afset uden öfverflödig.
Hvad sjelfva saken beträffar, lärer det IlöHofl. Ståndet finna,
att då representationsrätt inom BorgareStit blifvit, tillerkänd de
i städerna bosatte icke burskapsegande personer, som drifva yrke,
äfvensom egare af hus och tomt, samt egare och innehafvare, med
ständig besittningsrätt, af jord under stadens domvärjo, hvilka icke
äro frälsemän eller tillhöra PresteSlit, men i öfrigt innehafva
förutnämnde qualificationer, så blir det en anomali, att icke samma
rättighet tillkommer de till sistnämnde kategori hörande personer,
i afs:de å val till Borgmästare. Det är urvägenrödjande af
denna anomali, som utgjort föremål för Konst.Utsk:s förslag i
ämnet.
På dessa skäl anhåller jag att R. o. Ad. ville låta delta förslag
hvila till grundlagsenlig behandling.
Efter härmed slutad öfverläggning, förklarades ifrågavrde förslag
skola hvila till grundlagsenlig behandling vid nästa riksdag
Föredrogs ånyo Allm. Besvärs- och Ekon.-Utskds den 2 och
6 dennes bordlagde Betänk.
N:o 93, i anledn. af väckta motioner i fråga om förändring
af sättet för auktioners hållande i städerna, samt om nedsättning
af auktionsprovision.
Frih. Creutz, Steffan: Den olikhet, som i dessa förhål
landen
framträder mellan de för land och stad gällande stadganden,
är temligen i ögonen fallande. På landsbygden har man rätt, att,
vid deraf sig företeende behof, lå fritt afyttra sina effekter samt
updraga åt hvem som helst att hvar sorn helst realisera desamma.
Säljaren eger derstädes att för auktions-medlens betalande bestämma
den tid honom lämpligast synes. I städerna åter, ligger allt
detta uti Magistratens händer. Af sistnämnde förhållande orsakas
ofta för säljaren ganska betydliga olägenheter, för att icke säga
förluster.
Utskit har, som mig synes, på temligen svaga skäl afstyrkt
de uti berörda hänseende väckta motioner. Det auföres, att som
dessa angelägenheter äro af kommunal beskaffenhet, så böra de äfven
af kommunen ombestyras; men det är just motsatsen, som motionärerna
yrkat, eller att kommunerna icke vidare måtte få taga
dessa åtgärder om hand, utan att det måtte bestämdt lagstiftas, huru
härmed bör tillgå. I annat fall kan icke den enskilda i städerna
erhålla den fördel af auktions förrättande, som motionärerna åsyftat.
Vid auktioner i städerna lärer icke sällan händt, att resultatet deraf,
till följd af proc. för förrättningen och medlens indrifvande, blifvit
verklig förlust för den, som afyttrat sina effekter. Mig har t. ex.
berättats, att en person nyligen nödgats inropa en gård i en småstad.
Detta skedde, utan att lian egt tillfälle alt förskaffa sig kän
-
Den 9 Juni «. m.
I7ft
nedom om alla speciel» förhållanden för det samhället; men, hvad
hände? Jo, att han vid auktionst ill fället blef averterad om den
inropet åtföljande skyldighet, att erlägga en ganska dryg summa
till stadsskolan, — en afgift, hvilken kommunen föreskrifvit. Man
måste vä! ändock medgifva, att slikt icke kan rubriceras annat än som
temligen egenmäktig åtgärd. Förev:de motioners syfte är att få
denna godtyckliga beskattning inskränkt, att R. St:r måtte deröfver
afgifva ett. bestämdt Utlåt., och, så vidt möjligt är, befria individen
såväl från dessa besvärliga och intrasslade omständigheter
som Irån de dermed följande kostnader.
Jag kan, för min del, icke inse hvarföre icke i detta fall i
afs. å slätterne samma förhållande bör tillämpas som i afs. ålandet.
Att möjligen något undantag för Stockholm i detta hänseende eger
rum, kan möjligen vara nödigt; men hvad särskildt småstäderna
beträffar, stödjer sig ilrågavule förhtde derstädes icke pä något stadgande,
utan endast på gammalt bruk eller föråldrad praxis. För
det täll, att stadskominunerna handhafva dessa bestyr, borde väl
ock, i sammanhang dermed, den för förrättningarne belöpande provision
icke gå till några enskilda Magistratspersoner, utan till StadsKassan;
— ehuru äfven detta är ett lörhtde, som jag skulle anse
lör oriktigt.
Som jag anser denna fråga vara en princip-fråga, katt jag ej
underlåta att begära återremiss derå, på det att Utsk:t måtte komma
i tillfälle att inkomma med ett nytt Betänk., deruti verkliga
skäl för eller mot återfinnas.
Or. Lagerbjelke: Den siste talaren har anmärkt, att det
är en väsendtlig skillnad mellan föreskrifterna för stad oell pä landet
rörande auktions hållande. Deri har han lika rätt som det är
välbetänkt, att en sådan skilnad förefinnes mellan i och för sig olika
grundlörh.-den. Det bör nemi. af en hvar med lätthet inses, att
det ligger en omöjlighet uti att på landet inrätta några auktionskammare.
Det är således icke derföre, att förhållanderne iiro bättre
gestaltade på landet, som en annan form för dessa förrättningars
verkställande derstädes iakttages, utan derföre, att det är rent af
en omöjlighet att få dessa förhållanden lika väl inrättade på landet
som i städerna, då man nemi. icke kunnat införa auktionskammare
på landet. Att bevisa detta torde ej tarfva någon vidlyftig motivering.
Vid sådant förhållande återstår ingenting annat än att låta
saken i detta fall hafva sin gäng på landet. Den som vill hålla
auktion, får derom, bäst han gitter, öfverenskomma med någon person;
men detta har ock den stora olägenheten, att då man ofta ser
personer, som hålla auktioner, komma på obestånd, så förlorar säl
jaren,
i följd deraf, vid sådana tillfällen dess hos kommissionären
innestående fordran. Detta inträffar icke i städerna, der auktionskammare
finnas. Icke heller är i allmänhet så mycket bättre pris
att förrätta auktioner på landet än i staden, ty dessa auktionshållare
på landet äro icke många i hvar ort och taga bra betaldt för sina
åtgöranden. Hvad åter städerna beträffar, finnes i allmänhet derstädes
auktionskammare; och den vinst* desse lemna, faller verkli
-
Den 9 Juni e. m.
gen, i eill. med den siste talarens önskan, staderna lill godo, dels
derföre att auktionskammarens inkomster gå direkte lill StndsKassan,
dels ock derföre, att ledamöterna af Magistraten »ro ullön tu
med dessa inkomster, hvilket ovedersägligen bereder stiiderna e»
besparing på annat håll, enär städerna i annat fall skulle med andra
medel aflöna sina rådmän oller hvad tjenstemännen kunna heta.
För deri händelse den ene staden har dessa förhållanden sämre ordnade
iin den andra, så är det upenbarligen den stadens fel, som
icke ställt till bättre för sig; ty det beror ju |rå staden sjelf att
ingå till K. M:t med ett förnyadt förslag till auktions-reglemente,
ifall nemi. icke samhället skulle finna sig nöjdt med det gamla.
Deremot tror jag att det skulle blifva ganska svårt att utfinna en
slik författning, som vore passande för alla Svenska stiider. Den
händelse, som samme talare andro», eller att en person, som inropat
en gård i en småstad, skulle sedermera fått betala en dryg afgift
till skolhuset, kan jag, då ifrågav:de upgift endast blifvit i allmänhet
meddelad, naturligtvis icke bestrida; men det synes vara
troligt att den beror på något misstag, ty vanligen är det säljaren
och icke köparen, som får betala auktions-proc:n.
Min öfvertygelse är således att dessa förleden icke kunna ordnas
bättre än de redan blifvit det; och då, i händelse af nödiga
befunna ändringar i speciella delar deraf, hvar och en stads-kommtin
kan, efter sina särskilda förleden, upgöra ett nytt och passande
reglemente samt derå begära K. Mits Nåd. fastställelse, anser
jag allt skäl förefinnes att yrka bifall till förevide Betänk.
.Sedan öfverläggningen förklarats fulländad samt de derunder
gjorda yrkanden om bifall till och återremiss af TJtskits i fråga vide
Betänk, blifvit af H. Exc. Hr Gr. o. Landtm, uptagne, framställde
H. Exc. propos. å bifall till Betänk, och, då dervid svarades många
ja jemte ett eller annat nej, förklarade ja hafva varit öfvervägande.
Föredrogs ånyo Allm. Besv.- o. Ekon.Utskifs den 2 och 6
dennes bordlagde Betänk. N:o 96, i anleda, af vackt motion derom,
att lagstadd dräng, som till båtsman antages, måtte genast komma
i åtnjutande af lön och rättigheter såsom båtsman samt om ersättning
till AmiralitetsKrigsmausKassan för de inkomster, hvaraf Kassan
derigenom skulle gå i mistning.
Hr Skogman, Carl Johan Alfred: Man måste erkänna
den goda meningen i denna motion, men likväl vågar jag att betvifla,
huruvida det åsyftade ändamålet någonsin kommer att genom
den nu föreslagna åtgärden vinnas. Då ersättning till AmiralitetsKrigsmanskassan
blifvit tillstyrkt, så lärer uti det hänseendet icke
något hinder för förslagets genomförande kunna möta; men beträffande
sjelfva saken, tror jag att man kan anmärka ett och annat.
Ekon.Utskit har nemi. förbisett skillnaden mellan soldatens och båtsmannens
ställning uti den omständighet, att då soldaten i allmänhet
-
Den 9 JhiiI e. 111
m
Sid oell egentligen icke har unnat iin sitt möte att göra, så upfor*
dras deremot båtsmannen för större delen af sin tid, dels för tjenstgöring
å stationen, dels för sjötjenst. Låtorn oss nu tillika oss att
detta förslag bifalles. Vi föreställa oss att ett större antal af våra
båtsmän kommer att, bestå af lagstadde drängar, hvilka icke inställa
sig lörsta gången de upbudades. Detta torde kunna medföra betydliga
olägenheter, för deri händelse, omedelbart efter deras antagande,
krig stöde för dörren, enär, uti så fall, vår båtsinansstvrka
skulle kunna blifva långt svagare iin påriiknadt varit. Hittills har
det icke funnits någon lockelse för rotehållaren att företrädesvis till
båtsmän fä lagstadde drängar antagna, emedan rotehållarne ej deraf
haft någon fördel; men genom det nu föreslagna stadgandet skulle
en ej obetydlig vinst kunna dem tillskyndas till skada för det allmänna.
Jag befarar nemi. att det skulle blifva särdeles svårt vaka
deröfver att båtsmannens rätt uti ifrågavide fall honom tillkomme
och fruktar att den omhandlade lönen oftast skulle stadna uti rotehållareus
fieka. Man skulle således liksom komma att utfästa ett
prremium för den, som undandroge K. M:t och Kronan ett års tjenst.
På dessa skäl anhåller jag om afslag å Utskits Betänk.
Gr. Lagerbjelke: Den siste talaren vttrade, att det skulle
vara osäkert, huruvida det med ifrågavide motion åsyftade ändamål
komme att vinnas. Jag lår, för min del, tillstå, att då det blifvit
föreslaget, att lönen, i stället för att gå till Amiralitets-Krigsmanskassan,
skulle tillfalla båtsmannen sjelf, så kan jag icke fatta, hvaruti
deli befarade osäkerheten skulle komma alt bestå, ty om karlen
erhållit rättighet att upbära hela sin lön, så lärer det viii ieke derigenom
beredas rotehållaren mer möjlighet att beröfva honom den
sednast tillkomna delen af lönen, än händelsen varit med den af
båtsmannen förut åtnjutna delen af samma lön. Förutsätter man
detta, så skulle det bero på någon föregule öfverenskommelse; men,
efter den kännedom jag har om ställningar och förhållanden uti
förevide fall, lärer icke rekryteringen nu för tiden låta så lätt värk»
ställa sig, att det icke snarare skulle vara rekryten sjelf, som komme
i tillfälle att göra en öfverenskommelse till sin förmån, än den andra
kontrahenten eller rotehållaren. Jag tror icke heller att det
skulle vara så särdeles att befara, det Kronans manskap, i följd af
detta stadgande, skulle komma att förminskas, ty det händer väl
temligen sällan, att så många nummer komma att på en gång inom
ett kompani på detta sätt rekryteras, att man deraf skulle kunna
draga den slutsats, att kompanierna komma att blifva inkompletta.
I öfrigt får jag tillägga att det i alla händelser väl svårligen
låter tänka sig, att rotehållaren för denna enda lilla fördel allenast
skulle rekrytera med sådana personer, som nyss inträdt i årstjenst.
Då man anställer jemförelse mellan soldatens och båtsmannens
åligganden, måste man ock ihågkomma, att om äfven soldaten i
allmänhet, har en kortare tids tjenstgöring på roten än båtsmannen,
så inträffar det så mycket oftare för soldaten att blifva skickad på
arbetskommenderingar, hvilka visserligen vid åtskilliga tillfällen kunna
VII H. 1 2
178
Den 9 Jani e. m.
vara lönande, men understundom äfven äro ganska besvärliga ocb
plågsamma för truppen. Ehuru man således äfven vid arméen
skulle kunna förutsätta, att, vid ett regementes upbud till en besvärlig
arbetskommendering, olägenheter, i följd af en slik rekrytering,
skulle kunna förete sig, så har dock, oaktadt man vid rekryterings-tillfället
ganska lätt bör kunna förutse, när en dylik arbetskommendering
är att vänta, någon klagan icke försports deröfver,
att vederb:de rotehållare begagnat ifrågav:de stadgande till egen
vinning. Jag kan icke inse, hvarföre man uti berörde hänseende
skulle frukta större vådor, om detta stadgande tillämpas på sjöhn
landt-folk. Lämpligt och rättvist synes mig vara, att båtsmannen
icke beröfvas de fördelar, som soldaten åtnjuter —, en fordran,
hvilken iir så mycket billigare, som båtsmannen i allmänhet verkligen
är sämre lottad än soldaten. Det kan väl icke bestridas att
rekryteringen blir lättare att verkställa, om rekryten erhåller en
större än en mindre fördel, och att ifrågav:de stadgande således
äfven kommer att bereda en, om oek ringa, lindring i rekryteringsåligganderna.
På dessa skäl och då de befarade olägenheterna bevisligen icke
förefinnas, men deremot mycken billighet talar för förslagets antagande,
anhåller jag om propos. på bifall till förev:de Betänk.
Hr Printzensköld: Det. tillhör nutiden att vilja mästra
och ändra alla lagar, utan att närmare undersöka de redan förut
bestående och bepröfvade lagarnes rätta orsak och grund. För att
emellertid komma till någon säker kännedom, huruvida i verkligheten
den der öfverklagade olämpligheten -och obilligheten i den
nuv:de lagen förefinnes, måste man göra sig bekant med förhållandena
på den tiden, då såväl båtsmansroteringen som roteringen vid
den indelta arméen infördes. Då, likasom nu, hade den enskilde
lagstadde tjenare. Lagstiftaren gjorde emellertid den skilnad mellan
rotering vid arméen och rotering vid båtsmanshållet. att då den
lagstadde drängen, som ingått i arméens leder, skulle från och med
den dag. han blifvit antagen till soldat, få åtnjuta sin rotelön; —
så ansågs deremot en sådan dräng, hvilken blifvit antagen till båtsman,
icke böra tillerkännas samma förmån, förrän han inträdt i
kronans tjenst. Ett sådant stadgande hade sin grund uti de olika
förhållanden, hvilka för dessa särskilda slag af krigsmän voro för
handen. Jag tror ock, att om man vill eftersöka de skäl, hvilka
härför lågo till grund, så skall man utan svårighet kunna finna dem.
Den indelte soldaten upfordras under fredstid egentligen endast
till möten, hvilka fortgå i några veckor, samt möjligen, vid ett
eller annat särskildt tillfälle, till s. k. »läger», som kan uptaga nå
got
längre tid. 1 öfrigt kan soldaten, med K. M:s dertill gifna
Nåd. bifall, kommenderas till arbeten för allmän eller enskild räkning,
samt, i följd af det nyinrättade fängelsesystemet, till vaktgöring
vid fängelserna, hvilken uptager 3 eller högst 4 månader.
Arbetskommenderingarne åter vara visserligen sommaren ut; men
bereda derjemte soldaten en icke obetydlig inkomst medelst dagspenning
eller annan elter bestämdt arbete betingad ersättning, sorn
I) e n 9 J ii ni e. m.
17»
ofta ställer en arbetsam oell hushållsaktig soldat i tillfälle att till
de sina kunna hemföra en icke så ringa summa. Då man således
af dessa förhållanden finner, dels att soldatens tjenstgöring utom
roten i allmänhet är under fred inskränkt till en kortare tid, dels
ock att den på någon längre tids kommendering beordrade soldaten
ofta derför åtnjuter skälig ersättning, så torde man inse, att
någon rimlig anledning icke gifves för soldaten, att söka uti årstjensten
ett skydd för inställelse till krigstjenst.
Hrad åter båtsmannen vidkommer, så är förhållandet, att de
dertill antagna personer ofta uplordras till kronans tjenst för hela
året och således äro skiljda från sin rote icke allenast i 4 månader,
som soldaten, utan i åratal. Vid sådant förhållande kan det
väl icke bestridas, att en större frestelse finnes för båtsmannen än
för soldaten att söka undandraga sig kronans tjenst; och att raan
genom nu föreslagna stadgande skulle gifva en slags upmuntran åt
lagstadd dräng, som tagit lega som båtsman, att, medelst förblifvande
i den enskildta tjensten, undgå den mer besvärliga och långvariga
sjötjensten. En sålunda nyantagen båtsman skulle nemi.
derigenom, att han tagit årstjenst, få samtidigt upbära lön både af
husbonden och kronan. Jag hemställer, huruvida det kan vara
skäl att gifva den, som låter lega sig till båtsman, ett premium
derföre, att han undandrager sig tjenstgöring sedan han tagit lega?
Det gifves dock ännu ett skäl, som synes hafva legat till
grund för ifrågavale lagstiftning, hvilken ännu i våra dagar har
gällande kraft. Det är den öfvertygelse, att om man gifver den
lagstadde drängen rättighet att upbära sin lön från och med den
dag han blifvit till båtsman antagen, så bereder man derigenom
en husbonde tillfälle att med en tjenare öfverenskomma derom att
åtaga sig den enskildta tjensten för lägre lön än förut. Det låter
ganska väl tänka sig, att en husbonde yttrar till sin tjenare:
»Du slipper att under denna tid tjenstgöra vid flottan, men
»erhåller dock båtsmanslönen; och derför bör du kunna nöja dig
»med en mindre dränglön». Sådana läll kunna inträffa och skola ofelbart
inträffa, om denna motion vinner framgång.
Jag liar blifvit något utförlig, emedan jag vekt tydligt ådagalägga,
att fordna dagars lagstiftare icke saknat skäl för de af
dem gillia bestämmelser; och jag tror att man ganska väl kan våga
uttala den öfvertygelse, att desse legstiltare hade lika godt förstånd
som nutidens, ehuru man, medelst försök att i alla riktningar ändra
våra lagar och författningar, synes vilja göra en annan åsigt gällande.
Jag tror således att man handlar klokast, om man bibehåller
detta stadgande, som i ingen mån förnärmar båtsmannens lagliga
rätt; ty då denne inträder i tjensten, erhåller han ock sin lön,
hvilket är allt hvad han har rätt att fordra.
Med jemväl fästadt afseende deruppå, att AmiralitetsKrigsmanskassan
skulle genom detta förslags antagande beröfvas en inkomst,
sorn nämnda kassa behöfver och till hvilken den är lagligen berättigad,
anser jag mig ega all anledning att afstyrka bifall tili
180
Don 9 Juni e. m.
Utskits, på lösa grunder och utan föregången tillräcklig undersökning
om orsaken till denna lagstiftning, meddelade tillstyrkan.
Ilr Hjarne, Harald: Den enda omständighet, som i min
tanke skulle kunna föranleda några betänkligheter i afs:de på antagandet
af förev:de förslag, vore, om det anslag, som fordras att
ersätta Amiral i UtsK rigsman sk assan den förlust, som genom ifrågav:de
stadgandes uphäfvande skulle densamma tillskyndas, upginge till
något betydligt belopp; men då den utgift, som för betäckandet
häraf, drabbar statsverket, . verkligen är högst ringa, tror jag att
det skälet åtminstone icke bör framkalla något afslag å Bet:det.
För öfrigt får jag, med ali aktning för den siste talarens kända
insigter i kameral-lagfarenhet och ekonomiska författningar, med
anledning af den utaf honom upställda jemförelse mellan de fördelar,
som åtnjutas af rekryten vid indelta arméen och båtsmansrekryten,
likväl nämna, att denna tablå icke är fullt öfverensstämmande
med verkliga förhållandet samt nu gällande författningar.
Efter min öfvertygelse torde bådas fordringar uti förev:de fall böra
vara alldeles lika. Det kan lika väl hända för den, som blifvit
antagen till rekryt vid indelta arméen, att lian icke kan eller behöfver
inträda uti krigstjensten, förrän 10 eller 11 månader efter
den tid, då han blifvit dertill antagen. Det är dock just denna
omständighet, som man åberopar såsom skäl derför, att båtsmansrekryten
icke skulle få upbära sin lön, då nemi. Kronan under
tiden skulle vara uti afsaknad af karlen, ifall han tjenar ut sitt år
i den enskildtes tjenst. Då den lagstadde drängen i November
eller December månad efter flyttningstiden blifvit antagen till rekryt
vid indelta arméen, så har reg:tet icke någon rättighet att kommendera
honom till någon tjenstgöring, icke ens ali göra rekrytmöte,
lort' än efter flyttningstiden året derpå om hösten. Likväl
kan han icke förnekas att genast, då han antages till rekryt, tillträda
sin lön och sitt boställe. Vid sådant förhållande kan jag
icke finna, hvarföre icke rekryt, tillhörande det andra vapnet, äfven
skulle få samma rättighet. Man kan icke förundra sig deröfver,
att detta förhållande, sora icke stöder sig på några jemlikhetsgrunder,
ådragit sig upmärksamhet och framkallat en motion i ämnet,
hvilken föranledt det förslag, som blifvit af Utsk:t framlagdt.
Då jag finner detta förslag i alla als:den billigt och rättvist,
tillstyrker jag, att li. o. Ad. måtte bifalla detsamma.
Gr. Liljencrants, Gust. Fredr.: Ehuruväl jag anser, aft
denna frågas utgång icke är af någon stor betydenhet, så kan jag
likväl icke undertrycka den åsigt, att förslaget är billigt och rättvist,
emedan Utsk:t endast velat bereda båtsmannen en fördel, till
hvilken denne är lika berättigad som öfrigt manskap af indelta
arméen. Anställer man nemi. en jemförelse mellan omsättning af
båtsmän och soldater af indelta infanteriet, så kommer man till en
bestämd visshet derom, att båtsmans'-rekryteringen inträffar ojemförligt
oftare än soldat-rekryteringen. Härtill bidrager i väsendtlig
mån att båtsmannen är uti långt strängare tjenstgöring än solda
-
Deli (i J un i e. m.
181
ten och sålunda utsatt för en mängd olägenheter, som icke drabba
den sednare; men derjemte måste man till någon del härleda detta
förhållande derifrån, att båtsmannen, detta oaktadt, är vida sämre
aflötiad. Då man ytterligare tager i betraktande, att båtsmannens
tjenstgöring så ofta pålordras, att han följaktligen måste beröfvas
tillfälle att använda sina arbetskrafter till sin egen och de sinas
utkomst, så synes det så mycket mer obilligt, att göra honom af
denna lilla fördel förlustig. Men, frågar man, hvarifrån härleder
sig då till en början, att denna s. k. »förverkade båtsmanslön» ingår
till AmiralitetsKrigsmansknssan? Skälet härtill är helt enkelt,
att då man, i likhet med hvad vid arméens pensionskassa egt rum,
fann sig i förlägenhet att utfinna medel för understödjande af förstnämnde
kassa, så tyckt.e man att detta var ett ganska nära vid
handeu liggande sätt, att, då den lagstadde drängen visserligen-'
blifvit såsom båtsman inskrifven, rilen icke- i tjenstgöring inträdt,
han icke skulle komma i åtnjutande af sina löneförmåner förrän
inträde i tjénsten egt rum. Det vore i öfrigt en verklig vinst,
att komma i/fån denna debitering af s. k. »förverkad båtsmanslön»,
hvilken icke medför obetydligt besvär samt den ytterligare olägenhet
för rotehålhwen, att om denne finner sig oriktigt debiterad, så
måste han öfver debiteringsåtgärden anföra besvär.
På dessa skäl och då afsigten är att bereda båtsmännen en
rättvis likställighet med indelta arméens soldater, utan att den institution,
som hittills åtnjutit denna inkomst, genom lörslagets antagande
blir lidande, så anser jag att man obetiugadt bör rösta
för bifall till Utsk:ts Betänk.
Hr Skogman: Oaktadt en föreg:de talare yttrat sin öfvertygelse
vara, att det icke är någon skilnad mellan soldaten och
båtsmannen, måste jag likväl fortfarande bibehålla den mening, att
det är en ganska väsendtlig skillnad dem emellan. Det är visserligen
en sanning, att båda dessa personer, så vida de tagit enskild
tjenst, icke inträda uti krigstjenst förrän påfölj:de Nov. månad.
Hvad den indelta infanteri-soldaten beträffar, sä är dock denna omständighet
icke af så mycken vigt. Följden är endast, att lian
kommer att göra sitt första rekrytmöte ett år sednare. Vidkommande
åter båtsmannen, kan verkligen med ani. häraf hända, att,
för den händelse kompagnierna för tillfället äro upbudade, K. M.
och Kronan går miste om hans arbetskrafter under loppet af ett
helt år, eller just den tid han varit påräknad; och, detta oaktadt,
upbär karlen sin lön.
Gr. Liljencrants har uttryckt deg åsigt, att båtsmannens ställning
är sämre än soldatens. Detta medger jag gerna och skulle
med största nöje se att någon väsendtligare förbättring i hans vilkor
bragtes till stånd, men befarar att den genom förevtde förslag
i båtsmannens ställning åsyftade förbättring, om den kan kallas så,
blir högst obetydlig. Af Utskits Betänk, finner mati nemi. att
ifrågavtde inkomst till AmiralitetsKrigsmauskassan endast upgått till
omkr. 1,500 rdr rint årligen.
182
f)« ii 9 J n n f e. m.
Med hänsigt till nu anförda förleden måste jag vidhålla mitt
förut gjorda yrkande.
Sedan öfverläggningen. förklarats fulländad samt H. Exe. Hr
Grin o. Landtm, uptagit de derunder gjorda yrkanden om dels bifall
till och dels afslag å förevide Betänk., framställde II. Exc.
propos. om bifall dertill och, då svaren utlöllo med många ja jemte
ett eller annat nej, förklarade sig hafva funnit ja öfvervägande.
Föredrogs ånyo och bifölls Allm. Besv.- o. Ekon.Utsknts den
2 och 6 dis bordlagda Betänk. Nio 97, i ani. af väckt motion om
nphäfvande af de stadgande!), enl. hvilka båtsman, sedan han i
tjenst inträdt, förverkar sin lön till AmiralitetsKrigsmanskassan.
Föredrogs ånyo Allm. Besv.- o. Ekon.Utskits d. 2 oell 6 dis
bordlagda Betänk. N.o 99, i ani. af väckt motion, att sökande till
musiklärareplats vid lägre elementar-läroverk eller organistbeställning
skall förete betyg om examen inför K. Musik. Akadm.
Hr von Knorring, Erik Oscar: Jag har icke reserverat mig
mot förevide Betänk., emedan jag icke alltid finnér det vara behöfligt
att reservera sig, då man stadnat i en bestämd minoritet. Samma
skäl har oek gjort, att jag icke reserverat mig mot åtskilliga efterföljande
beslut, uti hvilka jag likväl, för min del, icke kunnat instämma.
Beträffande särskildt detta Betänk., är min åsigt, att
Utskits afslag å motionärens förslag skulle, för den händelse R.
St:r icke fattade ett annat beslut, hafva ganska menliga följder,
enär motionärens syftemål, dels att uphjelpa kyrkomusiken, dels att
förskaffa skolorna skickliga musiklärare, sålunda omintetgjordes.
Bet är visserligen en sanning, att K. Mis förnyade Nåd. Stadga
för Rikets allmänna Elementar-läroverk af d. 29 Juni 1859 säger:
»att sökande till läraretjenst i musik vid de högre fullständiga elemen»tarläroverken
bör förete betyg af K. Musik. Akademien, att han eger
»åtminstone godkända kunskaper såväl i harmoni och sång, som i
»behandlingen af violin, violoncell och pianoforte»; men nämnde
stadga inverkar icke på förhållandet vid de lägre läroverken samt
Kautors- och Organistbeställningarne. Det är just med hänsigt
derå, som motionären väckt förevide förslag, på det att icke sökande
till närande platser må anmäla sig, hvilka endast hafva att
åberopa al enskilda personer dem meddelade betyg öfver deras musikaliska
kunskaper, samt att hädanefter endast fullt qvalifieerade
personer matte till dessa platser anställas. Motionärens förslag lyder
i »att alla, som hädanefter söka musiklärare-platser vid de
»lägre elementar-läroverken eller organist-platser, ovilkorligen
»böra hafva godkända betyg från K. Musik. Akadin i de ämnen,
»som erfordras i och för dessa platsers eihållande; sökande dock
»obetaget att, hvarest de finna lämpligast, förskaffa sig denna musikaliska
bildning». Det uti nu uplästa förslag förekide tillägg,
Den 9 Juni e. m.
183
att sökauderne skulle vara obetaget att. hvarest de vilja, förskaffa
sig den musikaliska bildningen, synes mig böra undanrödja alla
farhågor för de kostnader, det skulle medföra för en elev att en
längre tid nödgas vistas här i Stockholm, för att förskaffa sig
nämnda musikaliska bildning. Den som t. ex. ämnar taga studentexamen,
kan ju inhemta denna kunskap hvar som helst, allenast
han sedan får till akademien för erhållande af betyg om sin egande
skicklighet. Detta är också redan praxis med åtskilliga elever, som
taga examen vid Musik. Akadtn. Då jag ifrar för allt, hvad kunskaper
och bildning heter, kan jag icke anse som oväsendtligt, att
den, som erhåller en sådan musiklärareplats, jemväl bör hafva tillräcklig
kännedom uti dithörande ämnen, samt, hvad organister och
lfentorer beträffar, särskildt uti orgelverks underhåll och stämning
m. m.
Af dessa skäl kan jag icke annat än på det varmaste förorda
motionärens förslag. Till och med om en församling skulle få åtaga
sig kostnaden för en elevs resa till hufvudstaden. anser jag dock
att denna kostnad i rikt mått upvägdes af den fördel att samma
församling framdeles kunde med någon säkerhet motse att erhålla
en skicklig organist och musiklärare. Denna säkerhet är för närv:de
icke fullt betryggad.
Då man erinrar sig att t. ex. orgelverket i Jönköping kostar
18,000 rdr, blir det väl en tillräcklig ersättning för en sådan
större utgift, för organistens bildning, hvarom man talat, att kunna
förlita sig uppå att det dyra orgelverket tillbörligen blir vårdadt
och icke af en oskicklig och okunnig organist vanskötes och förslö
res.
På sätt jag förut nämnt, anhåller jag att B. o. Ad., rffed
afslag å Utsk:ts Betänk., måtte bifalla Kyrkoherden Ternströms i
ämnet väckta motion.
Hr von Schéele, Frans Adolf: Jag anser mig böra till
alla delar instämma med den siste värde talaren uti de af honom
uttalade åsigter om olämpligheten utaf att afslä Kyrkoherden Ternströms
i ämnet väckta motion. Utsk:t har yttrat, att om, såsom
nödvändigt vilkor för sökande till musikläraretjenster vid de lägre
läroverken, blefve påbjudet att förete betyg om aflagd examen inför
Musikaliska Akademien, skulle otvifvelaktig!, af brist på sökande,
många af dessa platser komma att blifva obesatta samt tonkonstens
förfall således såsom en följd häraf vara att befara. Jag tror deremot
att tonkonsten snarast och säkrast förfaller, om man får dåliga
lärare till denna undervisning. Kyrkomusiken kan hufvudsakligen
indelas i 2:ne klasser. Den ena, som rör psalmsången, för
hvilken meddelas undervisning i koralmusiken. Denna kan meddelas
af personer, hvilka icke bthöfva vara examinerade af Musikaliska
Akademien. Den andra utgöres af instrumentalmusiken.
Jag tror det vara vida bättre att ingen sådan undervisning meddelas,
än att den gifves af personer, som sakna kunskaper och förmåga
att häruti undervisa. Om t. o. m. denna instrumentalmusik
skulle en tid bortåt rent af ligga nere, anser jag sådant skulle
IS t
Hen !/ 3 u n i e. m.
vara långt lyckligare, lin följderna af en förvänd undervisning i
denna konst.
Här iir endast för kompetens till lärareplatserna i musik vid
de lägre elementarläroverken föreslaget, att de sökande skulle hafva
betyg från Musikaliska Akademien. Utsk:t har anfört, att detta
skulle föranleda en inskränkning »i kommunernas beslutanderätt
»i ett dem så enskildt rör-.de ämne»; men, Mine Hrr, en sådan
inskränkning eger ju rum i afside ä många andra befattningar,
hvilka kommunerna ega att tillsätta; och för att kunna bekläda
sådana befattningar, måste dock de sökande hafva tagit examen
inför någon auktoritet. Jag vill, som exempel härå, nämna barnmorskor.
Då äfven, dessa måste hafva undergått en examen och
hafva betyg, deröfver, innan de antagas, så lärer det väl icke vara
så farligt med den der s. k. inskränkningen i kommunernas beslutanderätt.
Examen kunna sökänderna få undergå vid hvilken tid
på året som helst; och kostnaden för resan hit till hufvudstaden
lärer väl icke kunna blifva så betydlig, då resan kan verkställas
med sjölägenhet under sommartiden. Jag skulle vilja gå
Utsk:ts önskningar så långt till mötes, att musiklärare vid de högre
läroverken kunde berättigas af Musikaliska Akademien att utfärda
dessa betyg; men befarar dock, att följden deraf skulle blifva ständiga
yrkanden, att, på den grund att den eller den personen är
dertill berättigad, jemväl andra skulle blifva med samma rättighet
försedda.
Då vi nu hafva en Musikalisk Akademi och denna Akademi
ådagalagt ett ganska berömviirdt sträfvande att upfylla sitt mål,
så anser jag, att det skulle vara särdeles anmiirkningsvärdt, om
man icke af denna Akademis verksamhet sökte draga all den nytta,
som står oss till buds.
På dessa skäl anhåller jag vördsamt att denna fråga måtte
af H. o. Ad. återremitteras; och anser så mycket större ani. härtill
förefinnas, som jag har sport, att densamma redan blifvit återremitterad
af Vällofl. BorgareSt:t.
Sedan öfverliiggningen förklarats fulländad samt Hr v. Knorring,
med ani af H. Exc. Hr Grins o. Landtmis uptagande af hans
under diskussionen framställda yrkande, förklarat sig derifrån afstå
och instämma uti Hr v. Schéeles begäran om återremiss af Betänkit,
framställdes propos. derå och, då dertill svarades flere ja jemte några
nej, förklarades ja hafva varit öfvervägande.
Eöredrogs ånyo Allm. Besv.- o. Ekon.Utskits d. 2 och 6
dennes bordlagda Betänk. N:o 101,, i ani. af väckt motion om
uphäfvande af förbudet för gemenskapen att gifta sig utan vederb:de
befäls samtycke.
Hr von Knorring, Erik Oscar: Äfven detta Betänk,
anser jag mig icke kunna med stillatigande förbigå.
Oeii 9 Juni e. ra.
185
Hedan förut liar jag vid denna inotions remitterande till vederbörligt
Utsk. vttrat mig emot densamma, samt inom Ulsk:t, efter
förmåga, sökt bekämpa det deri framlagda förslag. Vi känna, att
det såväl för Officerare som Underofficerare är stadgadt, alt de skola
hos förmän anmäla, då de ämna inträda i äktenskap. K. M:ssednaste
Nåd. tjenstgöringsreglemente af d. 12 April 1858 innehåller
äfven i afsrde på soldat och korporal ett stadgande, sorn jag,
äfven om jag icke vore af den öfvertygelse, att nyss utgifne författningar
icke utan högst tvingande omständigheter böra ändras,
anser i och för sig vara af den synnerliga nytta, att det ovilkorligen
bör qvarstå. Det är af följande lydelse: »Korporal eller Sol -  »dat begär kompanichefens tillstånd och npvisar dervid den per»sons
prestbetyg, med hvilken lian vill giftermål ingå. Vid värf»vadt
regemente bör äfven anmälan derom göras hos poliskammaren
i släden, der sådan finues inrättad. Finner ej kompanichefen
»skäl att söka afböja giftermålet och är intet emot hennes vandel
»att anmärka, eger karlen att af honom undfå till giftermålet skrift»ligt
samtycke, hvilket jemte hennes prestbetyg bör aflémnas till
»presten, då lysning begäres».
Jag anser detta stadgande så nödvändigt, att jag måste anhålla,
det K. o. Ad. må, med ogillande af motionen, afslå det i
Betiinkrt framställda förslag.
Gr, Liljencrants: Då man läser Ekon.Utsk:ts förev;de
Betänk., så påtvingas ovilkorligen läsaren den öfvertygelse, att
Utsk:t liksom befunnit sig i en slags vånda, att komma fram med
de svaga skäl, sorn blifvit anförda. Det är i öfrigt en, så att
säga, rabulist-tendeus, som genomgår samma Betänk.; och Utsk:t
har ovilkorligen, vid nedskrilvandet af detsamma, varit intaget af
en viss försmak för denna tendens. På sätt jag vill ådagalägga,
uppenbarar detta sig ovilkorligen uti motiveringen. Utsk:t säger
nemi.: »Ett sådant stadgande synes vara mindre ändamålsenligt,
»helst icke lärer vara möjligt för befälet, att, när soldaten begär
»tillåtelse att ingå äktenskap, kunna förutsäga eller veta om detta
»äktenskap skall blifva lyckosamt eller icke»; jag får tillstå, att om
man kände den trollkonsten, att kunna förutsäga detta, så skulle
sannerligen många äktenskap blifva oafslutade. Vidare fortfar
Utsk:t: »Enär detta stadgande således endast föranleder till besvär
»och kostnader samt till lindet kännande af de fri och rättigheter,
»hvilka soldaten, såsom myndig samhällsmedlem, böra tillkomma,
»torde det under nuv:de tidsförhållanden, då man i alla riktningar
»söker lossa på de band, som kunna kännas tryckande, ingalunda
»vara öfverensstämmande hvarken med billighetens eller rättvisans
»foidringar att vilja i krigslagstiftningen bibehålla ett stadgande,
»hvarigenom soldaten beröfvas den åt alla andra Svenska medbor»gare
förunnade rättigheten att efter eget val och bestämmande
»träda i gifte». Jag hemställer, huruvida det bör ådraga soldaten
någon »kostnad» att gå till sin kompani- eller sqvadronschef och
säga honom, att han önskar gifta sig. Det öfverklagade »besväret»
lärer väl icke heller kunna blifva så särdeles stort. Ytterligare får
18'i
Deti 9 Jnni e. m
jag förklara, att om Utsk:t verkligen gjort till sin upgift att »lossa
på alla de band», som kunna kännas tryckande för en eller annan
individ, så har sannerligen Utsk:t öfvertaga lösningen af ett problem,
som hittills i alla tider varit olöst. Jag har ännu icke hört,
att det finnes någon pligt, som icke för någon vid något tillfälle
varit tryckande.
Från dessa motiver, hvars hallt en hvar kan bedöma, öfvergår
jag till hufvudsaken. Dervid förekommer, att hela förslaget
synes mig, lindrigast sagdt. alldeles onödigt. Jag betviflar ock att
någon kan upgifva fall, då indelte soldater, titan skäl, blifvit hindrade
att gifta sig. Tvertom skulle jag tro, att de fleste kompanichefer
anse ganska fördelaktigt, att deras soldater erhålla ett hem,
så att, långt ifrån att man deremot skulle söka lägga något hinder,
är jag öfvertygad, att man snarare vill befordra ett godt giftermål.
Hvad särskildt den värfvade arméen beträffar, kan jag med
någon erfarenhet yttra mig i ämnet, emedan jag uti 17 år fört
en värfvad sqvadron. En hvar känner, hvilket otroligt ömt hjerta
qvinnan liar, då det är fråga om att gifta sig. Vid sådant förhållande
kan man icke undgå att finna den särdeles grannlagenhet,
som måste iakttagas, när fråga är om att förbjuda slika aftal. Då
likväl ett giftermål har alla utsigter för sig att blifva olyckligt,
skulle jag tro, att den, som talar emot detsamma, verkligen gör
båda kontrahenterne en ganska stor och väsendtlig tjenst. Deraf
följer dock alldeles icke, att äfven, i sådane fall, några bestämda
hinder upställas mot giftermålets afslutande. Saken är dock af
vida mer genomgripande art, än Utsk:t föreställt sig. Tillförne
fanns ett polisstadgande, att ingen värfvad soldat fick gifta sig,
utan att på samma gång ådagalades, att hustrun sjelf kunde föda
sig. På sätt oell vis var detta ett ganska nyttigt stadgande; ty
kändt var, att soldaten icke kunde föda henne: men efter Ståthållare
Wannqvists tid tror jag icke att någon tillämpning häraf
egt rum.
Hvad jag emellertid icke nog ofta kan uprepa är, att en stor
tjenst göres båda kontrahenterne, då man på grundade skäl föreställer
dem, att hvarken hustrun är i tillfälle att föda mannen
eiler mannen hustrun, samt att sådane äktenskap förnuftigtvis böra
upskjutas.
Då jag således omöjligt kan finna, att Utsk:t förmått framlägga
något enda antagligt skäl för förkastande af det uti förev:de
fall gällande stadgande; men deremot särdeles mångå omständigheter
tala derför, att saken måtte förblifva i dess nuv:de skick,
så anser jag, mig, vid sådant förhållande, ega all ani. att hemställa
det Betänka matte afslås.
Frih. Cederström, Rudolf: Jag tillåter mig att i afsale
å denna fråga anföra ett gammalt ordspråk af följande lydelse:
»Det händer att man kastar ut barnet med badvattnet». Jag fruktar,
att Utsk:t begått en sådan ofrivillig förseelse. Till en början
säger nemi. Utsk:t, att »soldaten för en viss ordnings skull må
»hafva sig ålagdt att för befälet anmäla nar han ämnar träda i
Den W Juni e. m.
18T
»äktenskap». Detta medgifver således Utsk:t; men tillägger derefter,
att »delta åliggande likväl icke bör utsträckas derhän att dét
»skulle vara en skyldighet för honom att af befälet begära tillåtelse
»dertill». Sedan Utsk:t derefter anfört några andra skäl, hvilka
den siste värde talaren grundligen vederlagt, slutar Utsk:t med
en hemställan »att R. St:r må i underd. skrifvelse hos K. M. an»hålla
om uphäfvande af förbudet för gemenskapen att gifta sig
»utan vederb:de befäls samtycke». — Här nämnes icke vidare något
ord om den af Utsk:t likväl så nödvändig ansedda »anmälan».
Af ordalagen i den punkt af nu gällande tjenstgöringsreglemente,
sora afhandlar ifrågav:de ämne och hvilken den förste talaren up
läst,
finnes, att det är endast i det fall, att någon betydande anm.
mot brudens vandel är att göra, sorn befälet eger vägra tillåtelse
till giftermålet. Det synes mig sannerligen vara i soldatens egna
intresse och för hans egen välfärd, som ett sådant stadgande är
gifvet. Det är verkligen mycket konseqvent af motionären, att
framställa ett sådant förslag som detta; ty han vill i allmänhet
icke hafva någon giftomannarätt, icke en gång för den 15-åriga
qvinnan, så oerfaren hon än må vara. Med så mycket mer skäl
måste han då, i öfverensstämmelse med desse sina förut uttryckte
åsigter, önska, att soldaten icke må komma att stå uti något slags
sonligt förhållande till sitt befäl eller att befälet måtte ställas uti
något faderligt, rådgifvande förhållande till soldaten.
Det synes mig eget nog att, då Utsk:t uti Betänk:t uttalar
den åsigt att »stadgandet är mindre ändamålsenligt, helst icke lärer
»vara möjligt för belälet, att, när soldaten begär tillåtelse att ingå
»äktenskap, kunna förutsäga eller veta om detta äktenskap skall
»blifva lyckosamt eller icke», kan verkligen detta skäl, ord för ord,
tillämpas på hvarje giftomans pröfning. Giftomannen pröfvar nemi.
äfven han, efter bästa förstånd och samvete: men på förhand.
Det är med tillit till faderlig välvilja å befälets sida samt
sonligt och förtroendefullt förhållande å soldatens, som jag anser,
att detta stadgande till den sednares egen fördel blifvit gifvet samt
att det så mycket omtalade »bandet» icke skall kännas tryckande.
På dessa skäl hemställer jag att R. o. Ad. måtte afslå förev:de
Betänk.
Frih. Creutz, Steffan: Med ani. deraf, att detta Höglofl.
Stånd redan, genom dess beslut i frågan om giftomannarätten, uttalat
sitt tänkesätt i ämnet, borde jag hafva förutsett, att man här
äfven skulle motsätta sig detta förslag; men då likväl de uti denna
motion framställda anspråk syntes mig så utomordentligt billiga,
hade jag icke kunnat föreställa mig, att åtskilliga ledamöter skulle
med sådan envishet uptriida emot densamma; och ansåg mig med
så mycket mera skäl kunna omfatta denna öfvertygelse, som Utsk:t
tillstyrkt motionen.
Hr v. Knorring, Oscar, androg såsom skäl hvarföre R. o. Ad.
skulle afslå detta Betänk., att ett nytt tjenstgöringsreglemente, utfärdadt
år 1858, innehåller detta stadgande i afs:de på soldats och
korporals giftermål, och att det, till följd deraf att nämnde regie
-
188
Den 9 Juni e. nr.
mente således icke kommit till någon hög Alder, skulle vara otjenligt
och olämpligt, att frångå de uti detsamma gifne föreskrifter.
Jag kan dock icke förmoda att II. o. Ad. på så lösa grunder förkastar
ett förslag, som Utsk:t på verkligen goda skäl tillstyrkt.
Under diskussionens lopp liar man hört talare mot förevide
Betänk, framkasta åtskilliga uttryck, hvilka oförtydligen gifva vid
handen, att man icke aktat för rof att liksom roa sig på Utskits
bekostnad. Jag kan dock icke undgå att uttrycka min förundran,
för att icke säga förvåning, öfver ett sådant argumentat.ionssätt.
Det synes böra vara klart för hvar och en, att Utsk:t här med
allt skäl 'framställt konseqvenserna af det nuv:de förhållandet, för
att derifrån härleda nödvändigheten deraf, att It. St:r må i underd.
skrifvelse hos K. M. anhålla om uphäfvande af förbudet för gemenskapen
att gifta sig utan vederbide befäls samtycke. Jag hemställer,
huruvida det kan vara öfverensstämmande med billighetens
fordringar, att en menniska, som är sin egen man, icke äfven skall
hafva rättighet att gifta sig med hvem han behagar.
Man har här hört Frih. Cederström säga, att det är samma
förhållande emellan befäl och soldater som mellan fäder och barn.
Min öfvertygelse är dock att denna jemförelse icke stöder sig på
någon riktig grund. Är det väl rimligt att en gammal soldat
skall inställa sig hos en nybakad underlöjtnant och tilltala honom
såsom ett barn sin fader.
Gr. Liljencrants åter har uttalat den åsigt, att Utsk:t liksom
gripits af en försmak och känsla för »rabulismen». Denna s. k.
släng måtte äfven till någon del falla på mig som motionär; och
jag uptager den derföre till besvarande med tilikännagifvande, att
mitt samvete icke dömer mig skyldig härtill, ehuru -jag ovilkorligen
känner mig föranlåten att yrka på dessa förändringar, enär
det uti ifrågav:de hänseende nu gällande förhållande icke kan nekas
vara tryckande för individens och den frie medborgarens mest heliga
rättigheter. Soldaten autages nemi. för lifstid. Från sitt 18:de
eller 20:de år tillhör han Staten så att siiga med krepp och själ,
hull och hår. Likväl skall han trugas i kyrkan för att göra bön,
sjunga psalmer och en mängd dylika saker; och allt detta på grund
af det så mycket beprisade pateruella förhållandet. Detta synes
mig verkligen vara ett pietetsförhållande mellan befäl och trupp,
som icke är synnerligen afundsvärd!. Hvad Gr-.n nu i detta ämne
yttrat, står uti fullkomlig harmoni med hvad Gr:n d. C uti denna
månad, vid giftomannarättens behandling, äfven då anförde atig:de
fördelen af ett paternelt eller pietetsförhållande mellan befäl och
soldater. Den ädle Gnn yttrade nemi. under diskussionen härstädes
öfver giftomanuarätten, att det vore alldeles nödvändigt, att
befälet föreställde de respektive parterne, d. v. s. soldaten och den
han vill taga till hustru, att han icke kan föda henne och hon
icke kan föda honom. Huru ett slikt förfaringssätt står tillsammans
med hvad uti berörde hänseende i andra länder eger rum, tror jag
mig ej behöfva uplysa. Skall man ega rättighet att i detta fall
tvinga soldaten, så bör man ock kunna, i samma fall, binda hvar
och en annan samhällsmedlem under dess närmaste förman. Hvar
-
1) en 9 J (i n.i e. m.
£ 10»
före bör icke på samma grund äfven en officer nödgas härom hos
sin chef anhålla? Samma skyldighet borde då äfven ega rum för
alla samhällsmedlemmar, äfven de som innehafva statens högsta
embeten, och äfven för de gode Hrr, som nu tala mot nphäfvandet
af detta stadgande. Det synes mig så mycket obilligare, att särskildt
för Svenska soldaten bibehålla detta tryckande band, som
nämnde soldat inträder uti arméen under förhållanden, hvilka beröfva
honom allt hopp oin karrier på sin bana, då har i de flesta
fall endast kan blifva korporal. Den Fransyska soldaten deremot
kan hafva fältmarskalksplatseu till sitt ögonmärke. Då man betraktar
dessa förhållanden, som göra ingrepp uti den Svenska soldatens
rent mensklig» rättigheter, och känner deni i detalj, kan
rättskänslan verkligen blifva revolterad. — Efter alhörande al Gr.
Liljencrants’ yttrande i ämnet, kan man icke undgå att tänka på
den bekanta satsen att »bland äktenskap är det bäst, sorn icke blir
af». Jag för min del kan dock icke öfvertyga mig om riktigheten
af denna åsigt. Vid lagstiftning måste man ovilkorligen till ögonmärke
hafva den yttersta rätta grunden i hvarje sak, samt desslikes
tillse, till hvilka lesultater. den ifrågav.de lagen kan leda. Hvarthän
det kan leda att befälet eger i sin makt att. hindra soldaten
inträda i äktenskap, det behöfver man icke gå långt för att blifva
underkunnig om. Sjukhusens mängd och det förhållande att af
det antal värlvade soldater, som ligga der, öfver hälften måst ditförpassas
för galanterisjukdomar, gifva derom tillräckligt vittnesbörd.
Sådan blir följden deraf att garnisonerade soldater förnekas inträda
i det naturligaste förhållande af alla. Vill man tala om sedlighet,
skall man också söka befrämja sådane lagar och institutioner, som
leda till det åsyftade målet; men jag tror icke att man åstadkommer
någon sedlighet derigenom, att man framkallar band, sorn hindra
afslutandet af äktenskapliga förbindelser.
På dessa skäl anhåller jag om bifall till Utsk:ts nu föredragna
Betänk.
Hr von Knorring: Jag vill af aktning för detta Stånds
ledamöter icke trötta med uptagande till vederläggning af alla de
besynnerliga satser, som af den siste värde talaren blifvit framkastade
ang:de militär-förhållanden; men anser likväl några af dessa
satser vara alltför vådliga, för att lemna dem utan svar. Motionären
har, bland annat, yttrat, att han tycker det vara obilligt att
manskapet skall trugas till att göra bön. Frih. Creutz synes icke
hafva sig bekant, alt det öfver allt anses såsom ett af de vackraste
bruk i den Svenska arméen, att densamma förenar sig till ge
mensam
bön. Jag för min del har tillförne aldrig hört något klander
mot vårt korum. I öfrigt anser samme Frih. det vara etl särdeles
tryckande band, att soldaten skall hos sin komp.chef anmäla
då han ämnar inträda i äktenskap. Jag hemställer dock till den
värde talaren, hvad ordning och skick det skulle blifva, om icke
detta förlede skulle ega rum. Med afs. på arméens förleden till
arméens pensions-kassa gifves dock ett ytterligare skäl för denna
anmälan, för den händelse Frilen icke vill godkänna det rent mi
-
190
Den 9 Inni e. m.
litiiriskä skälet. Jag tillåter mig vidare fiista motionärens upmarksamhet
deruppå, att redan Konung Carl XI yttrat, »det kompanichefen
skall vara kompaniets fader.» Frihai har äfven förmält, att
det är en aldeles förfärlig sak, att en nybakad underlöjtnant skall
uphäfva sig till domare, huruvida en soldat skall få gifta sig eller
icke. Jag får med anledn. deraf erinra, att underlöjtnanten skall
föra expeditionen under kaptenens tillsyn och att det är undantagsfall,
att icke kaptenen eller löjtnanten för expeditionen. Vanligen
vänder sig sålunda soldaten uti ifrågav:de fall till sin komp.chef
och icke till den nybakade underlöjtnanten. Så har åtminstone
brukligt varit vid det regemente, der jag har tjenstgjort; och så
tror jag äfven tillgår vid de fleste öfrige regementen. Om man,
på sätt Frih:n önskar, skall lossa på alla de helsosamma band, sora
finnas i vår armée, vet jag sannerligen icke, hvarthän sådant slutligen
skall leda.
På dessa skäl anhåller jag fortfarande om afslag.
Hr von Qvanten, Emil: Med anledn. af åtskillige talares
påståenden, att Utsk:t skulle, i dess Betänk., hafva framlagt få och
svaga skäl lör dess tillstyrkan af motionen, tillåter jag mig afgifva
den förklaring, att Utsk:t förmodligen funnit saken, i och för sig,
så enkel och klar, att det icke ansett några vidlyftiga deduktioner
i detta ämne vara af nöden.
Hvad särskildt Gr. Liljencrants beträffar, kan jag icke undgå
att finna det anmärkningsvärd!, att den ädle Gr:ti yttrar* det TJtsk:t
måste hafva varit ‘»rabulistiskt sinnadt», då det kunnat tillstyrka
ett sådant förslag, som detta. Jag får dock, för min del tillstå,
att jag aldrig funnit något af våra Utsk. vara rabulistiskt sinnadt,
såvida . man möjligen icke skulle vilja tillämpa detta uttryck på
1809 års Konst.Utsk. I afs. på intet annat Utsk. har jag funnit,
att ett slikt uttryck kan ega någon slags tillämplighet.
Man har vidare yttrat, att gemenskapen står i ett sådant förhållande
till befälet vid arméen, att officerarne skola utöfva en slags
paternel myndighet öfver soldaten. En sådan åsigt kan jag för
min del icke finna vara riktig. Soldaten tjenar staten och fäderneslandet,
och står icke i något annat förlnde till sina officerare
än det, som .tjensten ålägger honom. Det nu omhandlade äktenskapet
är ju en sak, som helt och hållet refererar sig till hans
egenskap af privatman. Det låter mycket vackert och filantropiskt,
att man, för den händelse soldaten vill gifta sig med en sämre
qvinna, skall hindra honora från att begå en dårskap, men att föreskrifva
soldaten som en skyldighet att begära tillstånd, — detta
kan väl icke påstås vara öfverensstämmande med rättvisans fordringar.
Med samma skäl skulle man äfven kunna föreskrifva att t. ex.
hans bror, som kan vara en hemmansegare, skall begära tillstånd
af en eller anitan auktoritet att få afsluta giftermål, emedan äfven
denne hemmansegare kan förutsättas komma att begå en likartad
dårskap. Godkänner man en lag, så får man äfven följa den i alla
dess inkonseqvenser. Det förefaller mig sannerligen högst besynnerligt,
att man endast i afs. på soldaten vill bibehålla ett sådant
Den 9 J n ni e. m.
191
här undantagsförhtde, flå likväl soldaten är skyldig, att, när det
gäller, upoffra sitt lif för fäderneslandet. Att nu vilja stadga inskränkningar
för honom uti de allmänna medborgerliga rättigheter,
som äro andra samhällsmedlemmar tillförsäkrade, synes mig, vid
sådant förhide, vara högst obilligt. Den punkt i- tjenstgörings-reglementet,
hvilken Hr v. Knorring nyss upläst, stadgar oförtvdligen
att komp.chefen eger förbjuda soldat eller korporal att gifta sig,
för det fall att komp.chefen anser sig ega skäl dertill och finner
sig hafva någonting att emot den ifrågav:de <|vinnans vandel anmärka.
Det har här blifvit sagdt att denna lag ytterst sällan, om någonsin,
tillämpas; men om en lag icke tillämpas, hvarföre finnes den då?
Bland andra invändningar mot soldatens rättighet att i detta fall
fritt öfver sig disponera, har man äfven hört framkastas, att man
ganska ofta gör en stor tjenst både åt soldaten, som vill gifta sig,
och åt den qvinna, med hvilken han vill gifta sig. om man afstyr
ett tillämundt giftermål. Men om i allmänhet detta »afstyrande»
skulle tillämpas, kan en hvar lätt nog inse, hvad följden skulle
blifva, nemligen ett sämre förlude än det, som kan upkomma genom
ett förhastadt giftermål.
För min del finner jag mig således befogad att hembära motionären
min tacksamhet för det förslag han bragt å bane, och hemställer.
på nu anförde skäl, att detsamma måtte af R. o. Ad. bifallas.
Hr Printzensköld: Den som med någon upmärksamhet
följt de motioner, hvilka Frih. Creutz under denna riksdag afgifvit,
skall det icke undfalla, huru nämnde ledamot på ett nära nog
systematiskt sätt sökt att lossa på alla möjliga band i staten, så
väl i religiöst som borgerligt hänseende. Till dessa försök att
systematiskt undergräfva alla samhällsband, hör äfven den motion,
som nu utgör föremål för R. o. Ad:ns pröfning. Frih. Creutz,
som likväl sjelf är militär och som således i detta ögonblick står
under krigslagarne, borde bättre än någon annan, och åtminstone
mycket bättre än den civile tjenstemannen, som aldrig lydt under
dessa lagar, veta, att krigsståndet fordrar i vissa förhållanden restriktioner,
hvilka ligga just i naturen af krigsyrket, och som, med
hänsigt dertill, icke kunna afskaffas. Det måste väl vara en stor
skilnad mellan den person, som svurit fanan och lydnad under
krigsartiklarne, och den vanlige medborgaren, hvilken endast står
under de lagar, som för samhället, såsom sådant, blifvit stiftade.
När nu detta är förhållandet, bör man väl ock inse deraf vara en
följd, att, i fråga om rättighet att ingå äktenskap, en slags inskränkning
i rättigheten härtill måste för gemenskapen inom arméen
ega rum. Man vet, att denna gemenskap har att uplylla
åtskilliga pligter, hvilka endast åligga dem, som tillhöra krigsståndet.
Då de inträda i äktenskap, komma de åter till krigsyrket
i en helt olika ställning mot den, som de förut i detta hänseende
innehaft. Jag hemställer till en hvar, om icke, vid sådant
förhållande, den allmännaste och nödvändigaste försigtighet bjuder,
att vidtaga sndane åtgärder, hvarigenom den förändrade ställning,
uti hvilken de genom äktenskapet blifvit försatte, icke må i någon
1!I2
O en ä Juni e. tn.
Väsendtligare män inverka på de förhållanden, hvari de förut varit,
etälde med afs:de på deras lydnad under krigslagarna.
Från berörde förhållanden måste man härleda det stadgande,
som funnits sedan långliga tider tillbaka, att. arméens gemenskap
skall, då äktenskap ingås, anmäla sig hos sin kompani- eller
sqvndronschef och begära dess tillstånd; utan att man dock derföre
bör vid detta ordet »tillstånd» fästa en sådan bemärkelse* som
det här i sjelfva verket icke eger. Att inlägga uti detta ord en
betydelse af förbud, synes emellertid vara Frih. Creutz afsigt, om
den ock är ofrivillig ; men en och annan person skulle dock af en
sådan tydning kunna missledas. Om man således täger frågan i
närmare betraktande,. finner man att detta ord »tillstånd» icke innebär
annat, är att sätta kompanichefen i tillfälle att bedöma, huruvida,
elter mensklig beräkning, den förening, som soldaten vill
ingå, kan för honom medföra sådana olyckliga följder, att det är
kompanichefens ovilkorliga skyldighet, att söka, så vidt möjligt är,
afstyra densamma. Kompanichefen har deremot, icke någon rättighet
att uptrlida med något slags kategoriskt förbud mot äktenskapet;
och om ett. slikt förbud skulle utfärdas, så veta- vi, att
soldaten, i likhet med den 15:åriga flickan, hvilken Frih:n ville
gifva rättighet att råda öfver sin hand, har lagen, som skyddar
honom, och kan, genom lagens åtgärd, erhålla det tillstånd, sora
giftomannen. om jag så skall benämna kompanichefen, är nog oförståndig
att vägra en karl, som har skäl för sin begäran. Det lärer
väl icke kunna bestridas, att det är klokt att så ordna samhällslag.
-,rne, att den förnuftigare kommer i tillfälle att inverka på
den som behöfver råd; och i detta fall må det vara nrsägtligt. om
man anser en kompanichef, med dess bildning och större erfarenhet,
böra hafva mer urskiljning att bedöma ställningar och för
hållanden,
än en måhända nyss antagen soldat, hvilken i allmänhet
af verlden har föga kännedom. På sätt erfarenheten ofta gifver
vid handen, kan i annat fall en soldat lätt nog blifva insnärjd
af en listig och elak qvinna och narrad att ingå ett äktenskap,
som han sedermera under hela sin lifstid får ångra. Fortfar åter
det förhållande, som nu eger rum, eller att soldaten skall anmäla
saken hos sin kompanichef, så kommer denne i tillfälle, att, efter
sökta och vunna uplysningar rörande den tillämnade bruden, kunna
framställa sådana skäl och betänkligheter mot den tilltänkta
föreningen, att soldaten sjelf finner sig föranlåten att afstå från
densamma, såsom alldeles förhastad.
Jag kau sannerligen icke inse, hvartill det skall gagna att,
på sätt Frih. Creutz sträfvar, lossa på alla möjliga samhällsband.
För min del tror jag, att samhället, befinner sig bäst vid den
ordning, hvilken varit och är gällande och som bevisat sig vara
nyttig att fortfarande bibehålla.
Man kan icke annat än beklaga att Utsk:t i förev:de fall fästat
något afseende vid berörde af Frih. Crentz famlagda motion.
Med afs:de å de af Utskit till stöd för dess tillstyrkan andragna
skäl, kan äfven jag, på sätt förut Gr. Liljencrants anmärkt, vid
gransk
-
Den 9 Juni e. m.
m
granskningen nf desamma icke undgå att finna, det de innebar»
nära nog ett slags hån Öfver hela motionen, samt antyda att denna
tillstyrkan icke skett på allvar; ty då Utsk:t kan tillåta sig
att för antagandet af motionen anföra såsom skäl den tendens,
hvarför den nuvarande tiden utmärker sig, att vilja lossa på alla
möjliga samlin llsband, så har sannerligen detta Utsk. gått så långt,
att man verkligen icke kan uttrycka någon glädje deröfver, att
någonsin detta Utsk. funnits. Jag tror det vara en pligt för så
väl Ekon.Utskit som andra förnuftiga institutioner, att noga tänka
sig före, innan de tillstyrka samliällsbandens lossande, samt att
icke andraga såsom stöd för sina tillstyrkanden en tendens att af>-  skaffa hvarje lag, så snart den möjligen af någon kan finnas tryckande
och besvärlig, enär, på sätt Gr. Liljencrants redan erinrat,
det viii knapt finnes någon individ, hvilken icke någon gång kommer
i den ställning att han anser de samhällsband, som honom
åligga, vara af tryckande beskaffenhet. Jag undrar verkligen, huru
ett samhälle skulle komma att se ut, om det dråpliga skäl, sorn Utsk:t
här anlört, konseqvent komme alt tillämpas.
På dessa skäl och med jemväl fristadt afseende å de erinringar,
hvilka Gr. Liljencrants framställt, med stöd af den erfarenhet.
Grin, såsom fordom sqvadronschef vid *‘tt värfvadt regemente, i
detta hänseende haft tillfälle inhemta, får jag afstyrka IL o. Ad.
att bifalla förevide Betänk.
Hr Hjärne, Harald:: Jag hade icke ämnat att yttra mig
öfver detta Betänk.; men då det visar sig, att frågan på detta
rum väckt mer upmärksamhet än jag väntat eller trott saken förtjena,
så torde det kanske för mig vara en pligt att yttra några
ord i ämnet, då jag sorn i mångå år tjenstgjort i egenskap af
KompagniChef vid ett indelt regde, väl kan antagas ega någon erfarenhet
i frågan. Jag vill dock dervid icke ingå i någon längre
vederläggning af Utskds premisser, ehuru jag anser dem tämligen
underhaltiga. Frill. Creutz har bär framkastat ett par allmänna
satser, i afs:de å hvilka mycket kunde ordas. Jag vill likväl deröfver
icke nu yttra mig, utan blott betrakta frågan från rent praktiskt
militärisk synpunkt. Med hänsigt härtill instämmer jag med
de talare, som anse, att det stadgande lrör qvarstå, som bestämmer,
att KompagniChefen eger pröfva soldatens anmälan och meddela
tillstånd till giftermålet. Jag anser högst angeläget, att dettn
stadgande icke uphäfves. Vid indelta arméen är nemi. förhållandet,
att soldaten oftast inträder i äktenskap vid ganska unga år. I de
flesta fall antages lian till rekryt vid 18 å 20 eller högst ett pär
och 20 års ålder. Man kan då icke anse honom ännu hafva vun
Jiit
den stadga och erfarenhet, att han, med fullt förtroende till
sitt eget omdöme, kan i alla afseenden inse sitt eget bästa. Åtminstone
i den provins, der det regde varit förlagdt, vid hvilket
jag tjenstgjort, anses den indelta unga soldaten, så snart han blifvit
antagen till rekryt, såsom en ganska väl dokumenterad friare
till allmogens döttrar i orten. Man vet nemi., att han får bibe
H.
VII. 13
194
Den 9 Juni e. m.
hälla sin anställning och sitt boställe sä länge lian lefver. Samma
förhållande, sorn iakttages bland de iner bildade klasserna, eger
dessutom gemenligen icke rinn bland allmogen, att nemligen
qvinuan har försyn för att sjelf upträda som friare; ty det händer,
att den unge soldaten, isynnerhet om han ser bra ut, genast erhåller
en hel mängd sådane friare; och de flesta af dessa ii ro vanligtvis
10 till och med 20 år äldre än han. Vid ett sådant förhållande
blir han ofta frestad att ingå äktenskap med en t. ex. 30
års enka, som gerna vill gifta sig med en 20 års pojke, isynnerhet
om denna enka eger någon liten förmögenhet till bidrag vid bosättningen
å soldattorpet.
Det nr under sådane förb:den. hvilka icke sällan inträffa, som
soldaten ofta lofvar att ingå äkteuskap och iuställer sig hos KompagniChefen
för att dertill begära tillstånd. KompagniChefen har
då visserligen ingen rättighet att godtyckligt häröfver besluta; utan
det är endast för det fall, att han har någon skälig anmärkning
mot qvinnans frejd, som han eger vägra sitt bifall. Egentliga fördelen
af detta stadgande är, att KompagniChefen vid ett sådant
tillfälle kan upträda som rådgifvare. För egen del får jag upriktigt
bekänna, att äfven jag vägrat tillstånd till sådane förhastade
giftermål, då qvinnans vandel varit misstänkt; men ännu har jag
aldrig försport några klagomål häröfver eller att soldaten ens funnit
sig missnöjd dermed;'ty det händer till och med, att soldaten
genast afiägger sin tacksägelse derför, att han erhåller ett skriftligt
betyg, att KompagniChefen, på upgifna skäl, vägrar sitt bifall till
ifrågavrde äktenskap. Andra KompagniChefer hafva äfven meddelat
mig, att de haft samma erfarenhet i ämnet. Isynnerhet, om man
känner, af huru stor vigt det är, särdeles för soldater af den indelta
armeén, att hafva en bra hustru, synes mig ganska betänkligt,
att borttaga ifrågavrde stadgande.
Man har här ordat om att detta stadgande är ett undantagsstadgande,
som derföre bör borttagas. Jag hade icke väntat mig,
att få höra ett sådant argument framkastas af en militär; ty en
sådan borde känna att både i våra Reglementen och KrigsArtiklar
finnes ett betydligt antal uudantagsstadgandeu, hvilka det icke
skulle gå an att föreskrifva för andra samhällsmedlemmar, men
som dock äro oeftergifiigt nödvändiga att bibehålla, så vida man
nemi. vill, att någon disciplin inom arméen skall fortfara. Till undantagsstadganden
af denna art hör äfven detta. Jag är öfvertygad,
att om man skulle borttaga detsamma, så skulle man inom
ganska få år höra talas om, att det ledt til) mindre goda resulta,
ter, synnerligen hvad sedligheten och soldatens uplöraude i allmänhet
beträffar; ty det är oftast hustrun, som inom den klassen, till
hvilken soldaten hör, bestämmer hurudan! det husliga lifvet blir.
Har karlen en bra hustru, så blir lian ock vanligen en bia soldat.
Har han åter en dålig hustru, så blir följden i de flesta fall, att
äfven lian i moraliskt hänseende förfaller och således blir en dålig
soldat.
Man kan åtminstone våga tio mot ett, att lian vid sådant
förhållande blir eu dålig moralisk person.
Den 9 Juni e. m.
Åf dessa skäl lagger jag synnerlig vigt uppå att ifrågavrde
stadgande måtte fortfarande qvarstå; och skulle tro, att det varit
tiii töjd af ett missförstånd, som motionären framkommit med detta
förslag. Jag antager med säkerhet, att detsamma icke blifvit framlagdt,
om motionären sjelf halt någon erfarenhet sorn Komp.Chef.
Frih. Creutz: Det motstånd, med hvilket detta förslag bekämpas,
påminner mig om den ihärdighet, med hvilken man motsatte
sig ett annat förslag, som för 2:ne riksdagar sedan af mig
framlades ang. kyrkostraffets uphörande. Då denna fråga förevar,
rustade man sig oek till den mest bistra strid deremot, hvilken
dock afslutades med det rättas seger. Jag hade knappast kunnat
göra mig föreställning derom, att ett så häftigt motstånd skulle
kunna ega rum mot så hilliga fordringar, som dessa.
Mot Hr Printzensköld är jag tacksam derföre, att han erkänt,
att ett system förefinnes uti det af mig framlagda förslag.
Jag kunde nogsamt vänta, att nämnde talare skulle finna detta
förslag vara af den beskaffenhet, att det skulle uplösa alla samhällsband.
Att ifrågavrde förslag syltar derhän, deremot protesterar
jag högtidligen och skulle göra det ännu allvarsammare, om
jag icke väl kände den godmodighet, som dock ligger på botten
af Hr Printzenskölds äfven mest omotiverade utgjutelser.
Med ani. af Hr Hjärnes yttrande att detta stadgande är nödvändigt
för indelningsverket, kommer man ovilkorligen till den slutsats,
att indelningsverket, i och för sig sjelft, är en föråldrad institution.
Samme talare påstår, att detta stadgande är nödvändigt
för disciplinens uprätthå!laude. Denna fråga eger likväl icke något
det ringaste sammanhang med disciplinen. Afven jag känner hvad
disciplinen fordrar; men jag anser dock nödigt att särskilja de vanliga
samhällsförhållanden, på hvilka soldaten kan göra anspråk, från
de förhållanden som tillhöra hans tjenstgöring. En annan talare
åter har yttrat att soldatens familjeförhållanden äro en privatsak.
Det är just detta anspråk, som jag genom min motion velat skaffa
framgång. Det gifves nemi. en bestämd gräns mellan de allmänna
medborgerliga förhållandena och de särskilda förhållanden, som åtfölja
tjensten. Då slutligen Hr von Knorring anfört, att det icke
är till UuderLöjtum utan till Komp.Chefen, som soldaten skall
vända sig med förfrågan, huruvida hau får inträda i äktenskap,
emedan UuderLöjtum skall föra expeditionen under Komp.Chefens
tillsyn, så tillåter jag mig att erinra den värde talaren, att något
stadgande om sistnämnde förhållande icke finnes gifvet uti det
gamla tjenstgÖringsreghtet, utan eger den, som för expeditionen,
att afgöra saken.
Jag anhåller fortfarande om bifall.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad samt H. Bxc. Hr
Grin o. Landtm, uptagit de derunder gjorda yrkanden om dels
bifall och dels afslag å ifrågavide Betänk., framställde H. Exc. först
propos. å bifall till detsamma, dervid svarades många nej jemte
några ja, och sedermera propos. om afslag å Betäukit, dä svaren
D 0 ii 9 Juni e. m.
utföllo med munga ja jemte eller annat nej; oell förklarades ja nti
liafvn varit öfvervägande.
Föredrogos oell bifölios StatsUtskits den 6 d:s bordlagda Utlåtanden
;
N:o 1 1.2, i ani. af väckt motion om inrättande af en länebank
för jordbrukets och dess binäringars understödjande samt beredande
af dertill erforderliga tillgångar;
Nio 113, i ani. af väckt, motion om statsanslag för upriittande
af hydrografiska kartor; samt
N:o lii, i ani. af väckt motion om anslag af statsmedel till
befrämjande af täckdikning.
Föredrogs och företogs punktvis till afgörande StatsUtskits d.
6 d:s bordlagda Utlåt. N:o 115, ang. bestämmandet af resekostjiadsersät.
tning åt R. St:rs Deputerade vid IT. M. Konungens och
H. M. Drottningens förestående kröning i Norige.
Utsk-.ts först förekommande, till BorgareStit gjorda hemställan.
H. Exc. Hr Grin o. Landtm, yttrade, att R. o. Ad. torde
finna, det berörde hemställan icke erfordrade någon åtgärd från R.
o. Adis sida.
Ropades ja.
lista punkten, ang. de Deputerades resekostnadsersiittning.
Hr von Francken, Georg Wolfgang: För mitt del anser
jag visserligen den af Utskit föreslagna ersättning hafva blifvit
uptagen till för ringa belopp; men då jag icke tror någon möjlighet.
gifvas till ändring, så får jag instämma med dem, som yrkat
bifall till Utlidet.
Hr M o n tgo m m er i e, Robert Nils Germund: Då Hr
von Francken icke påyrkat någon ändring i Utskits förslag, torde
icke vara nödigt, att orda mycket i ämnet. .lag får dock nämna,
alt det icke varit så lätt för- Utskit att upgörn, grunder för bestämmande
af denna ersättning, samt att, efter hvad jag försport,
äfven denna ersättning inom ett annat Stånd ansetts för hög och
följaktligen der blifvit nedsatt, hvad resekostnaden beträffar, till 500
rdr för hvar och en af Hrr Deputerade. Vid sådant förhållande
torde det vara lämpligast att bifalla hvad Utskit här föreslagit.
Hr Printzensköld, Carl: Om man betraktar den ställning
och de förhållanden, uti hvilka vederbörande Hrr Deputerade komma
att befinna sig, så kan man icke undgå att erkänna riktigheten af
Hr von Franckens anmärkning. Jag känner ganska väl, att Utskit
uti den efterföljande punkten föreslår ett traktamente af 25 rdr
Denä Juni e. m.
för dag; men afven med detta tillägg anser jag ersättningen vara
ganska ringa och skulle hafva önskat att vederbörande uti detta
fall gifvit prof på hälften af den frikostighet, som de ådagalägga i
fråga om beredande af ersättning till Utsk:ts sekreterare. Om Utsk:t
fästat tillräckligt afseende på de förhållanden, uti hvilka ifrågavide
Deputerade blifva ställda, så är jag öfvertygad derom, att Utskit
kommit till ett annat resultat, som någorlunda svarat mot behofvet,
— ett förhållande, hvilket jag, för min del, nu icke fidner
ega rum.
Efter härmed slutad öfverläggning och uppå framställd propos.
, blef Uts'k:ts ifrågav:de hemställan bifallen,
2:dra punkten, ang. de Deputerades dagtraktamente; och 3:dje
punkten, ang. ifrågavide medels utbetalning.
U‘tsk:ts hemställanden biföllos.
H. Exc. Hr Grin och Landtm, yttrade härefter, att H. Exc.
finge i 11. o. Adis minne återkalla, att vid det tillfälle, då motionen
om utväljande af Deputerade för bevistande af DD. MM. Konungens
och Drottningens kröning i Norige härstädes väcktes och
bifölls, Ståndet derjemte fann för godt att upskjuta frågan om sättet
för de Deputerades väljande, intill dess underrättelse ankommit om
de Öfriga RiksStåudens beslut rörande Deputationens afsändande;
och finge H. Exc. nu hemställa, huruvida R. o. Ad. behagade till
afgörande företaga nyssnämnda fråga nästa Onsdag d. 13 dis.
Ropades ja.
Föredrogs och bifölls Sammansatta Stats- samt Allm. Besv,-  o. Ekon.Utskits d. 0 dis på bordet lagda Betänk. Nio 12, i ani.
af väckta motioner om lindring i rustningsskyldigheteu genom
Statens öfvertagande af munderings- och utred,ningspersedlars anskaffning
och underhåll.
Förédrogs samma Utskis d. 6 dis bordlagde Betänk. Nio 13,
i aul. af erhållen återremiss å Utlidet Nio 6, om befrielse för rotehållarue
vid kavalleriet i Jemtland från skyldigheten så väl att bidraga
till sadelmunderingens anskaffande och underhåll, som att
underhålla ryttarehästarne under marscherna emellan inötes- och
mönstringsställena samt sqvadronernas samlingsplatser.
Hr Wrangel, Eric Fredrik: Då denna fråga förra gången
förevar hos Högloft. R. o. Ad, upljstes att Jemtlands Hästjägarekorps’
rusthållare verkligen äro mera lyckligt lottade än öf*.
rige rusthållare, och att det skulle vara ett vådligt prejudikat att
befria dem från skyldigheten att bidraga till sadelmunderingctr rn.
m. För sådant fall skulle man snart hafva att förvänta eu dylik
begäran från öfrige rusthållare.
19#
Den 13 Juni.
På denna grund och då frågan dessutom ganska val kan tåla
vid så långt upskof att man får se resultatet af K. M:s Nåd. Propos.
ang:de Jemtlands roteringskassas befrielse från allt bidrag till
anskaffning och underhåll af beklädnaden vid Hästjägarekorpsen,
får jag hemställa, att B. o. Ad. mätte vidblifva sitt förut i ämnet
fattade beslut.
Sedan H. Exc. Hr Gnn o. Landtm, fastat Hr Wrangels upmärksamhet
derå, att ifrågavide Betänk, icke innehöll någon inbjudning
till B. o. Ad. att frånträda Ståndets förut fattade beslut,
utan endast innefattade en anmälan till BorgareSt:t, att dess återremiss
af Utskrts Betänkit N:o 6 ej kunde till någon åtgärd föranleda,
framställde H. Exc. propos. derå, att Betänk:t skulle läggas
till handlingarne, hvartill svarades ja.
B, o. Åd. åskiljdes kl. 9 e. m.
In fidem,
O. Brakel.
Onsdagen den 13 Juni 1860.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades 5 prot.utdrag för den 9 dennes e. m., samt pleniprot.
för den 26 sisth Mars f. och e. m.
Uplästes följande af Hr Cederbaum, Per Fredrik, inlemnade
Mern.:
Med anledning af en tillämnad längre frånvaro från hufvudst8den,
får jag ödmjukast anhålla att blifva entledigad från förtroendet
att vara Suppleant i BankoUtskit; förbehållande mig i
öfrigt att få vara vid min riksdagsmannarätt bibehållen.
Sedan E. o. Ad., uppå framstäld propos., till denna anhållan
lemnat bifall, anmodades Ståndets Hr Elektorer att utse en Suppleant
i BankoUtskrt efter Hr Cederbaum.
Den 13 J uiii.
lits
Ånmiildes och bo relindes
Sammansatta Bevilln:s-, Lag- samt Allm. Besvärs- och EkonUtsk:ts
Mern. N:o 10, i anledn. af RiksStms olika beslut angide
vilkoren för bränvins tillverkning; samt
BankoUtsk:s Utlåtm;
N:o 24, i anledn. af väckt motion om präglande af en skådepenning
till .åminnelse af H. M. Konung Carl XV:s och Dess höga
Gemåls kröning; och
N:o 25, med förslag till reglering af bankens lane- och kreditivrörelse,
samt om användande af upplupen odisponerad bankovinst.
Föredrogs ånyo LagUtsk:ts den 20 sist!. Maj och den 6 dennes
bordlagda Betänk. N:o 28, i anledn. af väckta motioner om
dels uphäfvande, dels ock inskränkning af rättigheten att börda
jord å landet.
Hr Dalman, Wilh. Fredr.: Jag har begärt ordet för att
tillkännagifva att, då deri af mig väckta motion om inskränkning
af bördsrätten endast till barn och bröstarfvingar icke vunnit understöd
inom Utslct, jag i stället förenar mig om Paul Anderssons
reservation, hvilken jag anser vara så fullständig, att ingen
vidare utveckling deraf behöfves. Jag vill endast fästa npmärksamheten
på den inkonseqvens, hvartill man skulle göra sig skyldig,
om, sedan det gamla arfvejordssvstemet genom den nya lagen
om teslamentsfriheten kan anses hafva blifvit helt och hållet tiliintetgjordt,
R. St. bibehölle oförändrad en sådan institution som
bördsrätten.
Ilr Lagercrantz, Adolf Jacob: Då af LagUtskts 16
ledamöter icke mindre än halfva antalet reserverat sig mot det
framlagda förslaget, och då bland dessa reservanter 2:ne olika meningar
gjort sig gällande, torde det icke anses förmätet af mig
att vid detta tillfälle äfven uttala min åsigt;,jag anser det snarare
som en pligt för hvarje representant, som närmare begrundat
saken, att uttrycka sin mening. Vän af frihet och framåtskridande,
vän af förändringar i lagar och institutioner, då dessa tillika äro
förbättringar, kan jag icke biträda Utsk:s förslag att icke fästa något
afseende å de uti förev:de fråga framstälde motioner, men af
aktning för förfäderne och de institutioner, desse lemnat oss i arf,
vågar jag icke heller sluta mig till dem, som omfatta Paul Anderssons
reservation och hvilka vilja med ens kasta öfverända all
bördsrätt å landet. Deremot tror jag det förslag, Gr. Sparre i sin
reservation framlagt, vara egnadt att förlika de stridiga åsigterna;
och bördsrätten, på detta sätt inskränkt, bör icke vara särdeles
vådlig, då inga andra blifva bördemän än de, mellan hvilka ett så
nära familjförhållande är rådande, så att t. ex. om en person, som
har barn eller syskon, ämnar sälja en ärfd fastighet, dessa, åtminstone
i ganska många fall, komma att köpa fastigheten, innan den
hunnit föryttras till någon oskyld. Jag tror för min del, att kärleken
till fndernes jord är lika stor nu som förr; och man må
f) p n 13 Juni.
saga om bördsratten hvad som helst, sa ligger dock en vacker idi
till grund derför. Att testameutsfriheten vid sednaste riksdag ut*
vidgades, innebar ett ytterligare stöd för min åsigt. Om t. ex,
eu onaturlig far borttestamenterar af sin egendom till oskylda,
hvem år då närmare än testators barn att komma i besittning af
den borttestamenterade hälften. Denna rätt biet' dem afhand i
och nied detsamma bördsratten uphäfdes. Man talar aldrig om
bördsrättens goda sidor, utan blott om dess missbruk; dessa äro
dock föga farliga, om den så inskränkes som Gr. Sparre föreslagit.
Dessutom är ju lagfartstideu ingalunda lång; oell bördstvisterua
äro i allmänhet äfven af så enkel beskaffenhet, att de afgöras vid
första tinget, och om de sedermera i mänga år uttänjas, hvarige*
norn egendomen kommer att vanhäfdas, bör sådant icke tillskrifvas
bördsrätleu eller bördemannen, utan köparen, som tredskas att
afträda jorden. Det enda fall, då jag kan finna att bördsratten
kan anses innebära en obillighet, är om köparen af en egendom
icke lagfar densamma förrän flera år derefter och egendomen under
tiden alltför mycket stigit i värde; men i sådant fall får lian också
skylla sig sjelf, som ej i rätt tid lagfarit med köpet. Skulle
mau emellertid vilja göra en så genomgripande reform, som att
alldeles uphäfva bördsrätleu på landet, så borde man på samma
gång borttaga lösningsrätt och hembudsskyldighet, samt med detsamma
äfven borttaga eller åtminstone förkorta lagfartstiden. Jag
anhåller om bifall till Gr. Sparres reservation.
Hr Cederschiöld, Gustaf; När fråga upstår om att göra
förändringav i lagstiftningen, måste man se till, huruvida sådana
äro påkallade af något kraf hos nationen, i hvilket hänseende äfven
är nödigt att eftersöka lagens grund eller ratio legis. Hvad
särskildt beträffar bördsratten, så har den sitt ursprung från tider,
som äro vidt skilda från den närv:de, och under hvilka ett helt
annat rättssystem herrskade. Då gälde nemi. individen ganska obetydligt
i samhället, och det var egentligen ieke den enskilde, utan
snarare ätten eller familjen, som ansågs vara egare till jorden. Det
var då också helt naturligt, att medlemmar af samma familj hade
något medel att inom densamma bibehålla den af fäderne ärfda
jorden; oell först Sedan denna upfattning af idéen om egauderätt
till jorden nphört, aniog man kärleken till fädernes jord såsom
grund för lagen om börd. Numera har äfven detta skäl allt mer
och mer nphört, så att bördsratten nära nog öfvergått till ett medel
att tillskansa sig pekuniär förtjenst. Då denna rätt var som
starkast och mest utöfvades, var äfven fast egendom det, som
egentligen och företrädesvis egde något värde, då nu deremot densamma
skattas obetydligt högre än lösören, till hvars natur den allt
mer börjar närma sig. Reservanterne hafva ganska riktigt anmärkt
de svårigheter, som äro en följd af bördsrättens qvarstående i närvide
tid, osäkerheten för köparen oeh möjligheten för bördemännen att
preja den förre. Bland den mängd af händelser, som härpå utgöra
slående exempel, vill jag blott anföra ett enda, hvilket, ehuru aug:de
stadsegendom, i fråga om hvilken bördsrätten numera är uphäfd, dock
Den 13 Ju 11 f.
kati tjena till bevis på det sätt, hvarpå bordsrätten ofta blifvit begagnad.
Efter en af de mångfaldiga eldsvådor, som öfvergått
Wenersborgs stad, befanns bland de afbrända egendomarne en,
som var nyss såld, och som var brand försäkrad till ett belopp betydligt
öfverstigande dess värde. Arfvingarne efter den siste säljaren
bördade då det nedbrunna huset, oell genom att upbära
brandförsäkrings-beloppel förvärfvade de sig ett par tusen rdr. Icke
kan sådant vara på något sätt rätt eller passande. Man försvarar
bördsrätten med att säga, att den nr en ärevördig inrättning, emedan
den är så gammal, och att hvad förfädren stiftat, skola icke
deras efterkommande uphäfva. Men alla menskliga institutioner äro
underkastade samma lagar, som gälla allt annat i naturen, eiler
att börjas, utvecklas, hinna sin mognad och derefter aftyna och
bortdö. Institutioner och lagar kunna under en viss t ida period
vara särdeles goda och visa, men hvilka, sedan de förhållanden,
som framkallat lagarna, uphört eller förändrat sig, kunna blifva i
hög grad skadliga; och detta tror jag just är fallet med bördslagarne.
Genom alt ändra lagar, stiftade af fäderne, göres derigenom
icke något, klander emot deras vishet; man utsäger endast
att förhållanderne blifvit förändrade. Härvid kan jag icke underlåta
att fästa upmärksamliet å ett uttryck, som ofta begagnas.
När man talar om förfäderna, kallar man dem »de gamle.» Einnes
i detta uttryck någon förnuftig mening? Vid talet om »de gamle»,
så kau man icke mena individernas ålder, enär förfäderna i allmänhet
icke upnådde högre ålder än hvad som nu sker. Man måste
således åsyfta menskligheten i sin helhet. Men icke kan man kalla
mensklighelen i en tidigare period för äldre än den, som lefver i en
sednare tid. Detta strider mot allt sundt begrepp; de som stå närmare
menniskoslägtets barndom, kunna väl icke vara äldre än vi,
som äro längre ifrån densamma. Man talar äfven mycket om förfädrens
vishet. Jag tror dock att tnenniskortias vishet kan vara
densamma på en tid som på en annan, och den sanna visheten
ligger just uti att rätta och foga sig efter de bestående förhållandena.
Våra fäder må också hatva varit huru visa som helst, så
är detta dock icke ett bevis för att deras institutioner skola vara
passande för de under nuv:de tider förändrade förhållanden. Dö
jag finner att bördsrätten numera icke eger någon giltig grund eller
stödjer sig på någon särskild uplättning af äganderätt till fast egendom
på landet, utan endast föranleder osäkerhet i besittning af fast
egendom och prejerier; sä får jag för min del instämma tued den
motionär, som yrkat böröstat lens på landet afsk..ffande, och anhåller
jag hos H. Exc. Hr Gr. o. Landtm, om propos. derpå.
Gr. Sparre, Erik: Likasom ofta förut varit händelsen vid
behandling af frågor af denna beskaffenhet, som röra familjens eller
slägtens rätt, i afs. å eganderätten, måste jag äfven nu vara af olika
mening med de 2 sista talarena. Jag vill icke ingå i någon särdeles
vidlyftig undersökning eller jemförelse mellan förfädrens visdom
och nutidens: den eua torde vara lika god sorn deu andra;
men i det afstdet ha man verkl. skäl att prisa våra förfäders vis
-
202
Den 13 J u n i.
bet. Det iir icke eller uteslutande på den sednare de stödja sig,
sora yttra betänkligheter vid förändring af bestående lagar. Dea
omständighet, att en lag bestått och varit tillämpad genom århundraden,
torde gifva densamma en viss auktoritet och föranleder, att
man drager något i betänk, att aldeles uphäfva densamma. Hvad
nu särskildt beträffar bördsrätten, så är förhålet icke, såsom en talare
här antydt, att densamma oskiljaktigt sammanhang r med arfvejords-svstemet,
så att den borde med detta stå och falla, och att
derföre den förändring, som vid sista riksdagen vidtogs i afs. å
testamentsrätten, borde ovilkorligen medföra en förändring i fråga
om bördsrätten. Det må tillåtas mig att som bevis för detta mitt
påstående anföra, att de män, som först framkommo med förslag i
detta hänseende, nemi. LagKomitéens ledamöter, KommerceRådet
Stenius, Häradshöfding Richert och AdvokatFiskalen Staaff, förordade
bibelnde af bördsrätten, ehuru de tillstyrkte uphäfvande af
arfvejord ssystemet, och det på den grund, att bördsrätten Ii vilar
på slägtens kärlek tili fädernes jord, som dock icke bör hindra
borttestameiiterande af densamma, isynnerhet inom slägten. Man
kan om denna kärlek till jorden siiga mycket både för och emot;
men ovedersägligt, torde vara, att den är en ädel känsla. Man säger
att den grundar s:g blott på egoism, men om så är, så måste åtminstone
medgifvas, att det iir en ädel skiftning af egoism att älska
den jord, som förfädren innehaft. Det ina tillåtas mig att här upläsa
några rader af de yttranden, hvari de nämnde lagberedningens
ledamöter försvarade bördsriittens bibehållande, och jag börjar då
med Richert, som säger: »Det lefver ännu hos Svenska folket en
djupt rotad kärlek till den jord, lörfädren bebott. Denna kärlek —
ett. enkelt, och sanet uttryck af menighetens fosterlandskänsla —
skulle utplånas, om bördsrätten afskaffades; och jag fruktar, att den
stora idéen af statens enhet icke nog allmänt kan fattas, för att
tjena till ett fullkomligt surrogat.
Icke nekar jag, att börden varit, under någon sednare tidrymd,
framställd såsom en af de förhatligaste inrättningar, och att den
kanhända af lagskipningen någon gång blifvit missgynnad; men man
torde kunna härleda båda delarna från någon ensidig hänsigt till
ekonomiska kalkyler, dem man trodde öfveråndakastäs af en dylik
inskränkning i den fria egendomshandeln. Hade man litet mera
fästat sig vid det värde, vida högre än alla sådana kalkyler, sorn
ligger i en väl underhållen nationalanda, så hade man säkerligen
icke förgätit, att äfven börden kan hafva sin goda sida.
Det, verkligen förhatliga tinnes, efter min öfvertygelse, icke i
bördsrätten för sig sjelf, .utan i det egentliga arfvejordssystemet.
Friheten är föga hämmad deraf, att man ej kan bortlåta sin jord
utan lösningsrätt, då den, som löser, är pligtig att betala allt hvad
en annan köpare erbjuder eller jorden eljest dömes vara" värd; ty
för förra egaren, som ej längre vill eller kan behålla den, måtte
det vara likgiltigt, i hvars område jorden stannar, och han bör aldraminst
kitnna missunna en nära slägtinge att åtkomma deri; men
deremot är det obestridligen ett tryckande band på eganderätten,
att en aflägsen anförvandt, som man kanske i sin lifstid aldrig kännt,
Den 13 Jnni.
203
skall kunna, för intet, återkalla hvad man vid sin död vill öfverlåta
åt personer, dem man pröfvat värdige 9in välvilja.
Också lär det svårligen kunna motsägas, att, det just är af
detta sistnämnda tvång, som de flesta tvister haft sitt uphof. Alla
de oredor stå ej att beskrifva, som upkomma genom teslamentsklander,
då arfvejordslotter skola utbrytas eller vederlag mätas och
utgifvas. Deremot, om bördsrätten någon gång vållat krångliga
rättegångar, har det härrört hufvudaakligast af det sammanhang,
som hittills icke varit fullkomligen afbrutet, tnen icke heller fullkomligen
iakttaget, emellan denna rätt och det egentliga arfvejordssystemet.
Blefve börden hädanefter ett helt för sig sjelf, så skulle
tvisterne derom ofelbart blifva de lättaste att skyndsamt afgöra af
alla rättegångar. Då allt hvad man vill åtkomma måste betalas
efter sitt fulin värde, har egennyttan ingenting att räkna på. Det
är den oskyldiga kärleken till förfäders jord, som blir enda driffjädern
till begagnandet af lösningsrätten, börs v agas denna kärlek
hos nationen, så aftager ock börden af sig sjelf; och sktdle en tid
komma, då samma motiv ej anses af lika vigt, som nu, så står bördsrätten
helt och hållet isolerad, färdig att bortgå, utan minsta rubbning
af den öfriga lagstiftningen; en omständighet, hvars motsats
just inträffar med de andra påbuden om arfvejord, hvilka öfverallt
i lagsystemet måste inflickas och följaktligen ej kunna skiljas derifrån,
utan att lemna betydliga luckor i det hela.
På dessa och de Hera skäl, KommerceRådet Stenius anfört,
föreslår jag att nu allenast bördsrätten må bibehållas, — det vill
säga, rättigheten att, för slägtkärlekens skull, mot fulla värdet, lösa
sig till den jord, förfäder besutit, ehvad den genom köp, gafva eller
testamente blifvit bortlåten.
Odalförfattningen är, såsom jag förut anmärkt, längesedan bruten.
Svenska Bonde,St:t utgör ej mera någon egendomsadel; men
så länge bördsrätten varar, skall Sveriges allmoge säkert bibehålla
Sveriges mesta jord; och så länge skall ej eller Svenska bonden
förlora den rang, han eger framför de flesta, kanske alla, andra länders
jordbrukare.
Den bördsrätt, man nu föreslagit, är ej ett försök att återföda
den hårda slägtegoism, som fordom söndersplittrat samfumlsenheten,
som tiden redan krossat och som visst, icke förtjenar att bringas
till lif igen. Den nya bördsrätten blir blott ett uttryck af lagens
aktning för en känsla, som ej skall utslockna förr, iin de ställen,
der förfäders minnen lefva, ej mera ega något värde för Svenske
män.»
Vidare säger KommerceRådet Stenius: »Jag tror att den kär
lek,
som enskilde hysa för de föremål, som äro dem närmast, och
den tillgifvenhet, som lika stånd, seder och lefnadssätt upviicka hos
dem, sorn lefva inom en inskränktare krets, kunna lifva och underhålla
kärleken till den stat, som skyddar dem och deras medbroder
i besittningen af dessa föremål.
Om hos den allmdnne medborgaren kärleken till det hela
eller staten är och bör vara den första, hvarifrån kärleken till det
helas särskilda delar sig härleder, så utgår eller fostras deremot
Don 13 Juni.
hos den enskilde kärleken till det hela genom kärleken till en del,
hvarinnom föremålen lör hans känsla och personlighet ligga.
Försvagas hos någon af jordbrukande ståndet kärleken till fosterbygden,
kan han utan saknad den öfvergifva, och vänjer han sig
vid ständiga ombyten och flyttningar, så är det att befara, att kärleken
till fäderneslandet ej är särdeles djupt rotad i hans hjerta,
och att han vore snart färdig att flytta utur sjelfva landet, om han
egde att annorstädes påräkna fördelar, som voro lockande för hans
ombytliga sinne. Men staten vore ej särdeles belåten med medborgare,
hvilka tagit till valspråk: Patria ubi bene.
I blotta olikheten af de seder och vanor, som utmärka särskilda
landskapers innevånare, ligger ej eller något ondt, utan snarare —
efter min öfvertygelse — något godt; är en sed i sig sjelf förderflig,
så böra lagstiftaren och religionsläraren gemensamt arbeta på dess
afskaffande.
Men de för särskilda landskaper egna seder och vanor, enär
de i sig sjelfve ej äro onda, utgöra emellan deras innevånare särskilda
föreningsband, hvarigenom verkan af de starka föreningsbaudeu
med hela staten, gemensam religion, samma öfverhet och samma
lagar, ej i någon måtto förringas.
Den, som aflägger förfäders och landsmäns vanor och pliigse
der,
samt antager nya lika lätt som man bortkastar en gammal
och påkläder sig en ny rock, skall snart varn färdig att äfven ombyta
religion och öfverhet.
Då man anser för gifvet, att fasta egendomars rörlighet, d. v. s.
täta ombyten af deras egare, har ett skadligt inflytande på nationalvälmågan;
så har man ock, med förutsättning deraf att genom
bördsrätteu flere ombyten af egare skulle inträffa, velat finna denna
i sådant afseende skadlig. Men denna förmodan torde, vid närmare
granskning af ämnet, linnas ogrundad.
Det kan i allmänhet för fast antagas, att de skola med största
hug. och med största framgång bruka jord, som sjelfva dertill äro
egare.»
Jag vill icke här framkomma med några fraser om sliigtens
kärlek till den arida jorden; jag har i stället upliist några yttranden
af män, hvilkas ord äro erkända att ega högt värde, och om äfven
den ene af dessa män sedan modifierade sina åsigter, stå dock
dessa ord qvar, och ega, otti de äro sanna, deraf sin stora betydelse.
Eli talare har här sagt, att det vore hård t för en köpare att nödgas
lemna en egendom, vid hvilken lian fästat sina förhoppningar;
men huru mycket hårdare är det ej för en son eller en bror att
ej kunna, om han lör en familje-egendom vill betala aldeles detsamma
som en oskyld person gifvit, återfå denna jord, vid hvilken
han helt naturligt är fästad med sin tillgifvenhet och »sina förhoppningar»?!
Den omständigheten, att en rättighet kan missbrukas,
bör lör öfrigt icke utgöra något skäl för att helt och hållet låta
densamma försvinna, ty vi må vidtaga hvilka lagstiftningsåtgärder
som helst, så kunna aldrig missbruk förekommas. Jag vill tillägga
ett ytterligaie skäl, hvarföre jag icke kati annat än försvara denna
institution, och det ar, att hvilka bemödanden som ä*i må göras
Den 13 Juni.
alt uphäfvn densamma, sfi lärer det väl icke nu lyckas, oell jag iir
ogerna med om att framlägga sådana lagförslag, som icke hafva
utsigt att vinna framgång inom representationen. Det är nu 5:te
riksdagen, efter hvad jag tror, vid hvilken denna fråga förevarit,
och ändå har den ej kunnat vinna större terräng, än att. inom det
Stånd, som är företrädesvis jordhrukande och sål. mest intresseradt
af dess lösning, har den ojemförligt största delen af dem, som yttrat
sig, motsatt sig bördsiättens uphäfvande, hvaremot ganska många
förklarade sig nöjda med en inskränkning, sådan som jag i Ulin
reservation föreslagit, för att undanrödja en mängd anledningar till
klagomål och missnöje. Under den tid jag förestod domsaga på
landet, hade jag också tillfälle att erfara, hurusom bördsrätten, ehuru
den understundom lemnade rum för egennyttiga beräkningar, dock
ofta nog var, isynnerhet, för personer af BondeSt.-t, af en högst välgörande
och nyttig verkan. Det händer nemi. rätt ofta på landet,
der penuitigetillgången i allmänhet är ringa, att en utmätning helt
hastigt öfvergår den mindre jordegaren, och hans hemman auktioneras
bort på LandsKontoret, kanske 20 ä 30 mil från hans hemvist.
Bonden vet då nästan ingenting af, förrän den nye köparen
kommer och kör bort honom. Vid sådana tillfällen har jag ofta
sett bördsrätten användas, och då rönt en angenäm känsla och varit
glad öfver att lagen satte mig i stånd at.t afkunna en dom,
hvarigenom en lie! familj blifvit räddad, utan att köparen derpå
något förlorat, emedan han fått sina penningar tillbaka. Då nu
emellertid meningarna om bördsrätten Bro så delade, hemställer jag
om det icke är en passande förmedling att inskränka bördsrätten
på sätt jag i min reservation föreslagit. Jag har i detta afs. medgifvit
bibehållande af bördsrätten något längre än motionären Hr
Dalman, af det skäl. att det ofta händer, att den ene brodern löser
sig till egendomen af den andre, men icke kan länge behålla den,
utan säljer den till eu annan person. Samma förhide kan också
upstå mellan far och son. En hustru dör t ex, och hennes jord
öfvergår på sonen, som säljer densamma. Det vore då hardt för
fadern att blifva tvungen att gå ifrån den jord, på hvilken han alltid
bott förut, medan hans hustru lefde. Köparen af en fastighet
bör också icke hafva så mycket att säga, om densamma bördas af
en far eller son eller broder, likasom det ej kan blifva siirdeles svårt
för honom att på förhand skaffa sig visshet derom, huruvida de
kunna hafva sådant för afsigt, hvilket deremot nu är näsfan omöjligt,
då bördetnänuen äro så många. Om verkligen jordegendomen
kommer att fortfarande gå liksom lösören nr hand i hand. rörande
hvilket förhållandes fortvara och gagnelighet nationalekonomerne äro
af olika tankar, då medger jag det kunde vara tid att helt och
hållet uphäfva bördsrätten, men under liuvide omständigheter tror
jag man bör nöja sig med att inskränka den så till vida, att derigenom
undanrödjes en mängd anledningar till krångel och klagomål,
och får jag derföre anhålla om bifall lill det förslag, jag i min, ftetänkit
vidfogade reservation framställt.
Hr von Ehrenheim, Per Jakob: Det är visserl. icke
206
Ren 13 Jun).
första gången denna fråga utgör föremål för 1?. o. Ad:s öfverläggning
och de af des3 ledamöter, som deltagit i föregtde riksdagar,
torde erinia sig huru den framkommit nästan vid hvarenda sådan.
Att denna fråga så olla återkommer, synes mig utgöra ett bevis
på dess stora vigt och betydelse. Man vet också, att den ende af
LagKomitéens ledamöter, som sedermera fick tillfälle att deltaga i
Lagberedningens arbeten, då afstyrkte bördsrättens bibelnde, ehuru
han i den förra tillstyrkt detsamma. De båda andra ledamöterne
voro redan aflidna, då Beredningen nedsattes, och man kan således
icke veta. huru deras vota skulle hafva då utfallit. Gr. Sparre har
anfört, att bördsrätten, om den ock vid tillämpningen någon gång
kan föranleda svårigheter och obehag, dock hvilar på en känsla, som
är ädel och vacker; men om det är visadt, att tillämpning deraf
ofta göres endast för vinnande af egennyttiga afsigter, så torde man
också kunna vara ense derom, att densamma icke längre bör qvarstå
såsom ett af lagen stadgadt och skyddadt medel härför. Jag vill
icke åberopa min egen ringa erfarenhet, men jag har sökt vinna
nödiga uplysningar af män, som haft eti vidsträckt sådan af dylika
frågors behandling, och de hatva alla förklarat sig anse bördsrättens
uphäfvande nödvändigt. Jag tror derföre att denna institution, som
icke längre tjenar att förverkliga den känsla, hvilken lagstiftningen
alltid respekterat, icke längre är att hålla på. Dock kan jag icke
förena mig med Gr. Sparre om en inskränkning i densamma på sätt
han i sin reservation föreslagit, emedan sådant leder till de största
inkonseqveuser. Om t. ex. någon säljer en egendom till sitt barnbarn,
så vore dess farbroder icke berättigad att börda, emedan egendomen
blifvit sald inom bordén. Om sedan barnbarnet säljer egendomen,
så är farbrodern icke heller då berättigad att börda, emedan
han icke längre är bördeinan; och sål. vore denne i ett sådant
fall alldeles utesluten från den rättighet, sorn man åsyftar att för de
närmaste slägtingarne bibehålla. Om en egendom tillhör flera personer.
och en af dessa säljer en del deraf, huru skall det då gå?
Skall man då börda denna del särskildt? Gr. Sparre har vidare
anfört som exempel för att visa nyttan af bördsrätten, att vid utmätuingsauktion
en egendom kan gå bort för ganska ringa pris, och
att det då genom bördsrätten blifver för den fattige jordegaren en
möjlighet att återfå sitt sålda hemman. Hvar och en vet dock, att
utmätning och försäljning af fastighet icke går så fort, att icke en
slägtinge, som vill och kan hjelpa, har tillfälle dertill, utan att behöfva
börda. Då sål. genom Gr. Sparres förslag säkerhet i besittningen
icke kan fullständigt vinnas, utan sådant endast kan blifva
fallet, om bördsrätten helt och hållet borttages, men U. o. Ad. icke
torde kunna f. n. fatta ett. dylikt beslut, utan LagUtsk:t otvifvelaktig!
bör komma i tillfälle att granska de lagens rum, som skola
uphäfvas, vågar jag anhålla att Ståndet behagade till Utsk:t återremittera
detta ärende.
Hr Dalman: Då Gr. Sparre tagit K. o. Ad:s intresse och
upmärksamhet i anspråk för de anföranden, som blifvit afgifna inom
Lagkomitéeu, och genom hvilka han tror sig vinna ett stöd för
Den 13 Juni.
207
sina åsigter, torde det också tillåtas mig att gifva Ståndet del af
ett yttrande af en annan högre utmärkt jurist, som äfven var lemot
af Lagkomitéen, nemligen Juris Doctor Afzelius, hvilken, sedan
han redogjort för bördsrättens upkomst såsom egentligen endast
en rätt till hembud åt slägtiugen af arfvejord, som försäljes,
yttrar:
»Ifrån dessa enkla stadgandeu har lagstiftningen augtde bördslätten
och dess utöfning småningom i betydlig mån afvikit. Den
har blifvit ett medel i ehikanens hand, att försöka ett stundom
lyckadt prejeri, och att bereda köpare en långvarig osäkerhet i sin
eganderätt. Lagstiftaren har slutligen funnit nödvändigheten att
motarbeta det onda, och alla författningar, som under de sist förflutna
60 åren i detta ämne utkommit, förråda icke otvdligen den
afsigt, att, så mycket möjligt vore, försvåra anställandet af all
bördestalan. Jag torde icke misstaga mig, om jag yttrar den förmodan,
att lagskipningen, i afseende härpå, tagit samma gang,
och alt bördemauncn sällan, utan alt förut hafva genomgått många
svårigheter, vunnit sin afsigt. Hvilka äro då de orsaker, som
hindra, att man icke lagligen en gång för alla uphäfver en rättighet,
hvars utöfning man synes tro sig icke kunna försvara? Eller
hvarföre återställer man icke dess fordna enkla skick, och ålägger
säljaren hembudsskyldighet, och bördemannen den pligt, att inom
viss kort tid å hembudet svara?
Man har antagit den grundsats, att lagstifningen om arfvejord,
i allmänhet, och den om börd i synnerhet, äro med hvarannan
oskiljaktigt förenade, att den ena icke kan häfvas, och den andra
bestå, samt att lagstiftaren med begge haft en och samma afsigt,
nemligen att gynna och underhålla kärleken till den jord,
som tillhört en viss slägt, och såmedelst äfven kärleken till fäderneslandet.
Jag har förut anmärkt, att afsigten med inskränkning
i dispositionsrätten af arfvejord endast varit, den, att sölja för
omyndiga barn och obemedlade skyldeman, dem den aflidne, i händelse
han lefvat, sjelf varit skyldig att föda och underhålla. Afsigten
med bördsrätten har deremot icke varit någon annan, än den,
att fästa en viss qvantitet af förmögenhet inom en viss familj.
Lagstiftaren har, genom ett sådant stadgande! ådagalagt, at.t han
leddes af samma intresse, som i en annan form uppenbarar sig
hos grundläggaren af hvarje fideikommiss. Den enskilda fåfängans,
eiler den offentliga klohetens begär att gifva förenad varaktighet
ät ett namn och ät en dervid fästad betydligare förmögenhet, har
föranledt både det ena och det andra. Det torde förtjena en fullständigare
undersökning, om sådana stiftelser i allmänhet äro egnade
att befordra kärleken till fäderneslandet. Den skulle måhända
öfverstiga vidden af detta Bel:de; och jag vill derföre endast
i korthet framställa de tvifvelsmål, som derom hos mig upstått.
Om rättigheten att i börd lösa skyldemäns utom börden försålda
arfvejord skulle nära eller upväcka fosterlandskärleken hos
någon, så vore det utan tvifvel hos den, som vore i tillfälle att
sig af en sådan rättighet begagna. Men hvad älskar denne då
annat i bördsrätten, än sina egna personliga företräden och sin
208
Den 13 J aili.
enskilda båtnad? Och ligger det icke i sjelfva sakens natur, att
hvarje gång en sådan rättighet utöfvas, köparens harm uppviiger
bördemännens hugnad? Eller, hvilket bidrag till fosterlandskärlekens
främjande vill man hemta från en anstalt, som nödvändigt
måste bereda missnöje hos den ena, i samma stund som den bereder
tillfredsställelse hos den andra? Sannolikt är antalet af dem,
som icke äro i tillfälle att hörda, vida större, än af dem, som
dertill hafva rätt anledning eller förmåga. Bördsrätten skall således,
i utbyte emot det välbehag, hvarmed den af ett mindre antal
individer nyttjas till upfyllande af enskilde önskningar, alltid
väcka obehag hos ett ännu större antal, sorn genom densamma ser
sig stundligen hotade att förlora en eganderätt, den de ofta icke
utan största möda förväifvat.
Man påstår vidare, att bördsrätten skall bibehålla den egentliga
jordbrukaren vid sin jord, hindra, att icke, till det allmännas
skada, stora egendomsmassor i en hand sammanbringas, och förekomma,
att landets fastigheter må för ofta ombyta egare. Jag gör
härvid den af erfarenheten besannade anmärkning, att penningemannen,
genom begagnande af en annan obemedlad persons bördsrätt,
alltid finner utvägar att inkräkta hvad han behagar; att i
saknad af bördsrätt, svårigheten att hopa jord på jord skulle betydligen
förökas; samt att tankarne ännu äro mycket delade i afseende
på nyttan eller skadan af fasta egendomars rörlighet; men
att i alla fall, ett köp, som genom börd höfves, förutsätter en
egare mera, än som på lika tid funnits, om bördsrätten icke
egt rum.
Om bördsrätten antingen skulle hafva sitt uphof ifrån afsigten
att befordra kärleken till fäderneslandet, eller anses till ett så beskaffadt
ändamål bidraga, så är klart att denna kärlek alltid blefve
inskränkt inom dess egentliga föremål, det vill säga, inom en viss
del af det hela. Men gynnar hon den allmänna fosterlandskärleken,
en lagstiftning, sorn, då hon tager denna kärlek i anspråk
endast för det enskilda intresset och den enskilda båtnaden, tillika
genom denna söndring försvagar beredvilligheten till upoffringar
för det allmännas väl? Upstår icke, genom sjelfva brytningen
emellan de enskildas sålunda isolerade intressen, en strid, egnad
att, i det den gifver ett ökadt värde åt någon viss del, splittra
fosterlandskänslan för del hela? Oell månne den, sannolikt icke
utan allt skäl, af främlingar anmärkte afund, som så ofta söndrar
vårt fäderneslands innebyggare, månne ieke äfven denna, bemantlande
sig med drägten af kärlek till förfäders jord och utbredande
tvedrägt, missundsamhet och split, skall i bördsrätten ega ett,
sedan längre tid tillbaka bepröfvad! medel för tillfredsställandet
af sina så föga medborgerliga afsigter? Erfarenheten visar, att de
geografiska griinserne för en by, en socken, ett härad, äfven äro
det för enighet i tänkesätten, och att hatet emot egne medborgare
ilios mången är lifligare än emot den gemensamma fienden. Bör,
vid ett sådant förhållande, lagstiftningen bidraga, att genom en
offentlig hyllning åt de individuella anspråken pä fördelar, motarbeta
-
Oen 13 Juni.
203
beta det allmännas pä upoffring, eller bur den, genom undanrödjandet
af en anstalt, som endast gifver näring åt slägtegoismen,
småningom söka omskapa denna till veiki.g nationalstoltbet? Bördsråtten
erbjuder nu mera icke den dermed åsyftade särskilda garanti
för familjernas flor eller bestånd, emedan de penningar, som för
dess begagnande erfordras, äfven utan denna skulle kunna med
fördel bytas i jord. Det är oftast vinningslystnaden, afundsamheten,
och den enskilda fåfängan, sällan en upriktig åtrå efter förfädernes
jord, och jag vore frestad att påstå det, aldrig fosterlandskärleken,
som nu för tiden påkallar bördsrättens utöfning. Sådan
är min egen erfarenhet som domare, och det gifves delar af riket,
der den är alla underdomares, grundad på handläggningen vid
rättegångar, förenade med så mycket större obehag, som de treune
från hvarje sådan oskiljaktiga edgångar fruktansvärd! sällan red
ligen fullgöras.
Jag har upriktigt framställt mina tankar, och den tveksamhet,
som väckt dem. Jag har trott, att en nations styrka och kraft
läge förvarad i dess enhet, och att denna fullkomnades, i den mån
familjeintresset ginge under i fäderneslandets. Jag har föreställt
mig, att det vore under lagstiftningens värdighet, att tillbakahålla
uttrycket af ett ogillande, som förnyas, så ofta lagarne skola tillämpas;
jag har fästat upmärksamheten dervid, att de nationer, som i
verklig nationalitet och fosterlandskärlek öfverträffa andra; icke i
sina lagar gifvit sanktion åt bördsrätteu; och jag vågar yttra min
önskan, att den äfven hos oss må alldeles afskaffas.
Jag har icke i det löreg:de motiverat denna önskan på den
statsekonomiska skada, som upkommer af en för köparen länge fortfarande
ovisshet örn säker eganderätt. Den är emellertid ganska
betydlig och oftast ser man köparen, angripen af bördesauspråk,
bemöda sig att, genom användande af alla rättegångens chikaner,
i det längsta qvarhålla sig vid dispositionen af en jord, den han
på allt sätt plundrar och utarmar. Man fordrar att den allmänna
nyttan bör framför allt annat afses af lagarne såsom ett uttryck
af den allmänna viljan. Med all aktning lör denna fordran, tror
jag likväl att den kan missförstås, eller utsträckas för långt. Staten
har, lika som hvarje dess medlem, äfven sitt andliga lif. Man
skulle illa beräkna värdet af detta, om man ville upoffra det, i tanka
att derigenom gifva styrka åt det blott pbysiska. Ett folk lefver
icke allenast af bröd, om det tillåtes mig att nyttja detta uttryck;
det lefver i sina lagar, i sitt språk, i sina seder, i sina häfder och
i sina forntida minnen. Den bör då vårdas med omsorg, den heliga
låga, som tändes af kärleken till fosterlandet. Jag skulle hafva
försvarat bördsrätten, om jag kunnat öfvertyga mig att denna låga
närdes derifrån.»
Det är, M. H., snart 50 år sedan detta skrefs; och dä alla
förh:den sedan den tiden blifvit så väsendtligen löräudrade, dä lagstiftningen
och åsigterna i afs. å arfvejordssystemet så betydligt
blifvit ombytta, ja dä detta system rent af fallet med den nya testaments-lagen,
så hemställer jag, huruvida det numera icke är ännu
H. VII. 1*
210
Den 13 Juni
mer orimligt att bördsrätten qvarstår såsom fordom. Jag har länge
nog varit med i den juridiska praktiken, men Jag erinrar mig knappt
mer än ett enda fall, då jag funnit bördsanspråk väckt utan att
sådant haft sin grund i vinstbegär eller icke medfört chikaner och
krångel. Långvariga rättegångar hafva deraf upstått, hvarunder egendomarne,
merändels mindre hemmansdelar, legat för fäfot, enär först
efter 5 ä 6 år K. M:t afkunnat slutlig dom, och förklarat, hvem
jorden tillhörde. Hvad beträffar börden af större egendomar, så
upgöres den nästan alltid genom vänlig öfverenskommelse parterne
emellan och går icke till rättegång, emedan det numera nästan anses
skamligt för en hederlig karl att söka genom begagnande af
bördsrätten åtkomma en egendom. Ett annat skäl för dess afskaffaude
är att icke genom bibehållande deraf föranleda dels bedrägliga
köp dels bedrägliga bördestvi3ter, för annans räkning än den
synliga bördemannens. Gr. Sparre har som stöd för sin åsigt upläst
ett af Hr Richert i LagKomitéen afgifvit yttrande; jag får härvid
endast erinra, att då denne utmärkte jurist 20 år sednare satt
i Lagberedningen, han förändrat tanka samt ansåg bördsrätten böra
uphäfvas, och jag förmodar att de båda öfriga åberopade ledamöterna
af komitéen skulle hafva rönt samma inflytande af en vidsträcktare
erfarenhet, om de lefvat lika länge som, Hr Richert. Jag
vill icke besvära R. o. Ad. med upläsande af de motiver, Hr Richert
anfört för sin förändrade mening, då dessa i allmänhet öfverensstämma
med D:r Afzelii, utan får nu blott, med afstående från min
förut gjorda anhållan om bifall till Paul Anderssons reservation, förena
mig med dem, sorn begärt återremiss af Betänk:t.
Frih. Armfelt, Magnus: Jag är hufvudsakligen förekommen
af Hr von Ehrenheim, och det är blott några få omständigheter,
på hvilka jag anhåller att få fästa R. o. Ad:s upmärksamhet.
Man har som stöd för nödvändigheten att bibehålla bördsrätten
åberopat den omständigheten, att det Stånd, som är mest
intresseradt. i denna fråga, nemi. BondeSt:t, varmt och ifrigt uttalat
sig derför; men i afszde derå får jag endast anföra hvad en
reservant mot Utsk:ts Betänk, yttrar, nemi. att den remissen föregzde
diskussionen hos BondeSt:t »utvisar nemi. icke den ringaste före»ställning
hos de värde talarne derom att institutionen vore rätt»vis,
men väl derom att den vore gagnelig, enär enskilda perso»ner
genom densamma innehade medel att i vissa fall tillskynda
»sig slem vinning och i och med detsamma bereda minskadt anli»tande
af fattigvården, — grunder, utur hvilka hvarje slags för»värf
skulle kunna rättvisas.» Likadan som denne reservants var
äfven min upfattning af denna diskussion, som jag dels åhörde, dels
sedan läst i skrift; det yttrades nemi. af ganska många talare, att
bördsrätten medförde stora fördelar, emedan omyndiga barn kunde
derigenom åtkomma egendom för godt pris och sålunda räddas
från fattigdom och nöd; men ingen enda djerfdes säga rent ut,
att han ansåg bördsrätten vara grundad på rättvisa. Gr. Sparre
har här förordat den inskränkning i bördsrätten, som innehålles
det af honom vid Utskits Betänk, reservationsvis fogade förslag;
Den 13 Juni.
211
mern jag får häremot åberopa en auktoritet, som för mig alltid blir
en auktoritet, nemi. Hr Gr. Sparre sjelf. Han yttrade nemligen
vid de allmänna öfverläggningar, som föregingo it. Stms beslut i
religionsfrihetsfrågan, att en gammal lag, äfven om den liar sina
stora fel, dock kan bestå, ty den har åtminstone häfden för sig;
men en ny lag bör deremot ovilkorl. varn grundad på en riktig princip.
Uti denna mening instämmer jag fullkomligt, och vidhåller den
äfven i afseende å denna fråga. Den föråldrade institution, som
kallas bördsrätt, kan, ehuru orättvis den numera är, verkligen ännu
någon tid bestå, emedan den har häfden för sig; men att göra
en inskränkning deruti, att sålunda åstadkomma en ny lag, fullkomligt
lika principlös som den gamla, det är något som jag för min
del aldrig kan med min röst biträda. Jag får derföre, i likhet
med Hrr Dalman och von Ehrenheim yrka återremiss, på det bördsrätten
måtte helt och hållet uphäfvas.
Frih. Cederström, Rudolf: I detta gamla och af eröf
rares
besittning aldrig vanhelgade land, har tiilgifvenheten för den
fäderneärfda jorden alltid varit stark och liflig, och jag hoppas
att den städse skall så förblifva, ty den grundar sig på en känsla,
sora är ädel och aktningsvärd, och den uttalar sig äfven på ett
högst betydelsefullt sätt i den omvårdnad, egendomsherren egnar
det folk, som omedelbart använder sina krafter för denna jords
odlande. Ju mera jordfastigheten antager natur af handelsvara,
och ju oftare den ombyter egare, desto mindre kan arbetarebefolkningen
på densamma påräkna den välvilja och omvårdnad,
som är helt naturlig från deras sida, hvilkas förfäder i århundraden
utöfvat husbondeväldet öfver denna befolknings förfäder. Jag
hade också gerna velat biträda LagUtsk:ts Betänk, sådant det är,
om icke en omständighet mäktigt på mig inverkat, hvilken blifvit
af flere talare i ganska bjerta färger här framhållen, nemligen det
missbruk af bördsrätten, som lärer icke så sällan förekomma. Men
om man närmare granskar förhållandena, skall man finna, att sådana
missbruk utöfvas egentligen endast af aflägsnare slägtingar,
som icke öro födda och upfödda inom den egendoms område, sora
de börda, och hvilka icke kunna förmodas ega för jorden samma
djupt rotade kärlek som de, hvilkas barndoms- och upväxande ålders
minnen äro dermed på det närmaste förbundna. För att således
förekomma dessa missbruk, men dock icke helt och hållet
uphäfva en institution, som är vördnadsvärd och ofta välgörande,
förenar jag mig om Gr. Sparres och Hr Olivecrorias gemensamma
reservation, och anhåller att R. o. Ad. ville densamma biträda.
Hr Carleson, Edvard Henrik: Det förhåller sig med
bördsrätten ungefär som med en gammal bofällig byggnad, hvilken
icke tål vid någon reparation, men det oaktadt kan ännu
någon tid vara till större eller mindre nytta, om den får qvarstå
orubbad. Grunden till denna rätt är, såsom redan blifvit nämndt,
presumtionen af den jordbrukande befolkningens kärlek till fädernes
jord, och vid den minsta rubbning i denna grund ramlar hela
21-2
Den 13 Juni.
byggnaden. För min del skulle jag icke mycket beklaga en sådan
utgång; men när roan vill uphäfva en bestående institution af den
beskaffenhet, som den nu ifrågav:de, har man att tillse, icke så
mycket huruvida den hvilar på en rationell riktig grund, utan
mera huruvida den står i öfverensstämmelse med folkets föreställningssätt.
Då nu representant.erne af Svenska allmogen vid denna
riksdag icke kunnat erkänna nödvändigheten eller lämpligheten af
bördsrättens uphäfvande, och då vidare största delen af den jordbrukande
Svenska Adeln är för tillfället frånv:de från riksdagen,
anser jag att det under sådana omständigheter skulle vara ett politiskt
felsteg att begagna detta tillfälle till bördsrättens uphäfvande,
hvarföre jag anhåller att R. o. Ad. ville bifalla Utsk:ta Betänk.
Frih. Raab, Adam Christian: Den siste värde talaren
har förordat bifall till Utsk:ts Betänk, på den grund, att större
delen af R. o. Ad:s jordbrukande ledamöter nu äro frånvarande,
och att det vore en brist på grannlagenhet och ett politiskt felsteg
att vid sådant förhållande lätta definitivt beslut i denna fråga.
Jag får då fråga honom om icke en mängd af ärenden måste här
vid riksdagen afgöras, under det just de ledamöter, som äro mest
intresserade af dem, äro frånvarande? Så t. ex. skattefrågorna, som
ofta afgöras al en majoritet, som icke skattar särdeles mycket. Hvad
BoudeSt:ts opinion i denna fråga beträffar, har man visserligen erfarit
hvad i sagde Stånd yttrades vid remissen af motionerna i ämnet,
men beslut har BondeSttt ännu icke fattat i frågan, och man
kan således icke med full visshet döma om majoritetens opinion.
För min del får jag förklara, att det skulle efter min tanke vara
en håde nyttig och lycklig förändring i lagstiftningsväg, om bördsrätten
kunde afskaffas; och jag kan vitsorda att under den långa
tidsföljd, som jag haft affärer på landet, har jag snart sagdt hvarje
år hört omtalas större eller mindre missbruk af bördsrätten. Man
har här sagt att det vore egentligen blott aflägsnare slägtingar,
sorn gjorde sådana missbruk; men jag kan, som bevis att dylika
missbruk kunna komma från de närmaste, åberopa min egen erfarenhet.
Jag hade nemi. köpt en egendom, hvilken sedan af en
förmyndare för säljarens barn bördades i dessas namn och jag fick
betala några tusen rdr i mellangift, hvarmed förmyndarens ända
mål
var vunnet. För min del har jag icke något förtroende till
den mycket omfatta kärleken till jorden, och skulle helst se att
bördsrätten helt och hållet uphäfdes; men jag skiljer mig så tillvida
från Hr v. Ehrenheim, att jag, i händelse man icke kan få
bort den helt och hållet, anser det bättre att man lappar det
gamla huset, än att man later det stå i sitt närv:de bristfälliga
skick. Jag är således mera böjd för att antaga Gr. Sparres än
Utsk:ts förslag; men på det Utsk:t må komma i tillfälle att taga
i öfvervägande de anm:r, som blifvit här framställda, får jag, under
yrkande af bördsrättens totala uphäfvande, instämma i begäran om
återrem,iss.
Gr. Sparre: Det har här blifvit påstådt, att vid diskussi®-
Den 13 Juni.
213
neu inom BondeStit ingen vågat framkomma med den nalsén, att
böldsrätten skulle vara i grunden rättvis. Jag vågar då fråga den
värde talare, som framställt, detta, hvad lian sjelf anser vara i
detta afs:de absolut rättvist. Denna fråga är verkligen ganska
kinkig att besvara, när man kommer in på familjerättens område,
emedan inom detta gebit så mycket beror på folkets seder och
bruk samt de hos detsamma gängse traditioner; oell jag ämnar
således icke heller ingå i någon undersökning om hvar det absolut
rätta , i detta fall står att finna, — Man har också anmärkt, att
det varit inkonseqvent af mig att framlägga ett sådant förslag, som
min reservation innehåller, derföre att jag vid ett löregrde tillfälle
förfäktat den satsen, att hvarje ny lag ovilkorligen bör vara grundad
på en riktig princip. Jag får då anmärka, att jag ingalunda
föreslår en ny lag; ingalunda förordar införande af bördsrätten;
den är sekelgammal i Sverige och kommer väl troligen, trots allt
hvad här yttras, att ännu länge bestå i vårt land. Vore det frågan
om att grunda en ny institution af denna beskaffenhet, så ar
jag öfvertygad att sådant icke skulle låta sig göra; men helt annat
är att något inskränka sferen för en gammal och uråldrig institutions
verksamhet. Vi måste dessutom komma ihåg, att denna rätt
redan är betydligt inskränkt emot hvad den fordom var; den stad
nar
numera pä sliigt-taflan vid kusiner. Det förändrar då ieke i
någon väsendtlig mån grunderna för institutionen, om man flyttar
strecket litet längre up, emedan ett godtyckligt streck redan är
ditsatt. Jag kan således ingalunda finna någon inkonseqvens deruti,
att man borttager ett led och derigenom en mängd anhr till
krångel och klagomål, men dock bibehåller bördsrätten inom en
mindre sfer, der man kan antaga slägtkärlekeri till jorden vara
starkare. Man har mot det af mig framlagda förslag såsom inkonseqvent
anmärkt, att enl. detsamma jord icke skulle få bördas,
då den vore såld inom börden; jag vill deremot genmäla, att efter
1734 års lag gällde den åsigt, jag nu förordat, och just derföre
att den är fullt rationelt riktig. Meningen var nemi att man
skulle kunna till slägten återvinna den jord, sorn bl i I vi t utom slägten
föryttrad; men icke att den ena slägtingeu skulle kunna börda
den egendom, som genom en annan slägtings köp redan var i
samma familjs ego. — Vi veta att lagkunskapen stod här i Sve
rige
mycket högt i 17:de århundradet, men efter denna tid och
till följe af det förfall, hvari landet nedsjönk under Carl XlLs krig,
förföll äfven jurisprudensen i Sverige, och de flertaliga förlattmr,
som sedan utkommo, bära äfven vittne derom, ithy att de beklagligen
ådagalägga ett fullkomligt missförstånd om hvad lagstiftarens
mening förut var. Så t. ex. förordningen af 1702 om utvidgning
af bördsrätten; så äfven det K. Brit at d. 17 Sept. 17 56, som, i
strid med förut gällande åsigter, förklarade, att bördsrätt skulle ega
rum äfven då jord var såld inom slägten. Hvad jag nu föreslagit,
är således icke annat än en återgång till den tendens, som förr
varit erkänd och rådande, och jag förmodar att det kommer att
bära sig lika bra nu som då. — Man har äfven invändt: huru
skall det gå, om en egendom säljes till tvenne personer, af hvilka
214
Den 14 J lin i.
elen ena inom och den andra utom börden? — Det är ju ganska
naturligt, att i sådant fall kan den ena delen bördas och den andra
icke. Man har äfven sagt, att. nationer med verklig nationalitet
icke hafva denna institution; men, oafsedt att detta påstående
icke håller streck, så kan jag icke godkänna ett sådant bevisningssätt.
Om vi gå till vårt brödrafolk, Norrmännen, så finna vi der
en bördsrätt, som är mycket vidsträcktare än hos oss; den räcker
hos dem i 5 år, men deremot hos oss i allmänhet blott ett,. Hvad
andra länder beträffar, så veta vi att deras institutioner i detta
afside aro högst olika. I England t. ex. gar jorden genom testamente
från den ene till den andre. I flera delar af Tyskland går
den alltid till äldste sonen; i andra delar råda åter andra grundsatser.
Med ett ord: förhållandena i andra länder äro af så skiljaktig
och mångfaldig beskaffenhet, att från dem icke kan hemtas
något bevis hvarken för eller emot bördsrättens afskaffande hos oss.
Den enda olägenhet, man egentligen får röna, är att det kan draga
om någon tid innan fastigheten blir lagfaren, och derunder kan
man icke, börja några större arbeten eller odlingsföretag; men vanligen
sätter man i alla händelser icke sådana i gång genast sedan
man köpt en egendom. Slutligen har här blifvit anfördt ett exempel
på bördsrättens missbruk, hemtadt från Wenersborg, men sådana
missbruk kunna numera alldeles icke inträffa, emedan börds
rätten
i stad är redan uphäfd. — Slutligen får jag nämna, att jag
ej skulle våga så ifrigt yrka bifall till min reservation, om icke
detta förslag varit rédan vid förra riksdagen framstäldt af LagUtsk:t
och då vunnit 2 Stånds bifall; vid innevrde riksdag är det
också redan antaget af PresteSt:t. Om R. o. Ad. i stället, såsom
här blifvit yrkadt, återremitterar ärendet till Utsk:t, så blir det
ganska svårt att af de här afgifna yttrandena sluta till den åsigt,
som hos det Högloll. Ståndet varit öfvervägande, och i hvad syftning
B. o. Ad. önskar att LagUtsk:t må, med ani. af återremissen,
inkomma med nytt Betänk.
Frih. Hermelin, Carl Samuel: Jag vill endast fästa
upmärksamheten derpå, att sedan bördsrätten i stad blifvit afskaffad,
så qvarstår dock nabo- och viderborätten derstädes, och således
finnes dock i stad en slags lösningsrätt. Deremot skulle en
dylik lösningsrätt försvinna på landet, då t. ex. flere arfvingar erhållit
andelar uti en och samma egendom, uti ett och samma
hemman, i händelse bördsrätten helt och hållet borttoges. Vid all
lagstiftning bör afs:de fästas å den stora allmänhetens fördel, och
anser jag att bördsrätten åtminstone stundom kan vara till nytta,
— men hvarom man sällan talar, — utan deremot anför exempel
på dess missbruk eller olägenheter, hvilka tillhörer så väl lagstiftaren,
som lagskiparen att söka förekomma, utan att derföre all bördsrätt,
såsom skadlig och förkastlig, bör uphäfvas. Jag kan således
icke instämma med dem, som önska dess uphäfvande, utan förenar
mig med Hr Carleson i anhållan om bifall till Utsk:ts Betänk.
Hr C ed ers kiöld, Gustaf: Gr. Sparre har mot mitt yt
-
I) e n 13 Jun i .
»15
trande, att det vore hårdt för en köpare att nödgas frångå en
egendom, vid hvilken han fastat sig, anmärkt, att det vore ändå
hårdare för en medlem af den familj, som förut under långliga
tider varit i besittning deraf. Men jag afsåg icke så mycket att
köparen skulle vara bunden vid jorden af mer eller mindre ädla
känslor, utan fastmera att han derpå gjort financiella upoffringar
och nedlagt kapital, likasom jag tror, att anim till bördande! är
ganska sällan den så myeket omtalade kärleken till fädernes jord,
utan vanligen kärleken till vinst och penningar, hvilket afven visar
sig deraf, att bördemannen oftast nöjer sig med ett eller annat
tusental rdr i löseskilling. — Jag anhåller, att Betänkit måtte
återremitteras till Utsk:t.
Frih. Armfelt: Man säger, att inom familjerättens område
det icke är den absoluta rätten som är rådande, utan att den modifieras
af gängse seder och bruk. Någon undersökning härom
torde dock alls icke vara af nöden, för att man skall kunna inse
det absolut orättvisa af att det får tillgå som nu är förhållandet.
Gr. Sparre har sjelf vidrört sista mom. i g 1 af det förslag
han framlagt, som föreskrifver, att börd icke skulle vara tillåten,
då jorden är såld till bördeman, och upgifvit skälen hvarföre han
infört ett sådant stadgande. Jag medgifver gerna att ett dylikt
var gällande efter det 1734 års lag utkommit, men hemställer
huruvida detta icke härleder sig derifrån, att man den tiden ansåg
börden vara hufvudsakligen grundad på principen af familjens eganderätt
och individens blott besittningsrätt till jorden. Sedan man
nu måst frångå denna princip, torde det vara orättvist att förbjuda
börd mellan bördemän, då nemi. kärleken till slägtjorden måste
antagas vara starkare hos en närmare bördeman än hos en fjermare.
I öfrigt får jag med Gr. Sparre instämma i den önskan, att R. o.
Ad. måtte tydligt uttala sin åsigt i detta ämne, på det Utsk:t
måtte hafva någon ledning, i händelse återremiss beslutes. Om
hvarken Betänkit eller Gr. Sparres förslag bifallas, utan Ståndet
beslutar att återförvisa ärendet till ny behandling, torde väl Utskit
få antaga, att det sker för att vinna ett fullkomligt afskaffande af
hela institutionen. Jag fortfar i anhållan om återremiss.
Gr. Sparre: Jag anser att man icke får taga på hand jiå
åsigter, och vill blott nedlägga min protest mot Frih. Armfelts
supposition, att ett afslag å Utskits Betänk, samt å mitt reservationsvis
framställda förslag skulle vara liktydigt med en önskan
om fullkomligt borttagande af bördsrätten.
Frih. Armfelt: Jag kan i detta fall icke annat än till
kännagifva,
att jag kommer att inom LagUtskit på detta sätt tolka
R. o. Ad:s beslut, om det nemi. blir återremiss, — till den kraft
och verkan sådant kan medföra.
Hr Carleson: I ani. af Frih. Raabs anm. vill jag blott
tillkännagifva, att jag alldeles icke satt i fråga de här närvides
2ir>
Den 13 Juni.
rätt att fatta beslut i ämnet, utan endast hemställt huruvida det
kunde anses politiskt klokt att under de af mig påpekade förhållanden
göra gällande en åsigt, som möjligen står i strid med den
pluralitets, på hvilken beslutet egentligen kommer att hafva inflytande.
Frih. Cederström: Just med afs:de å hvad Hr Carleson
yttrat, hemställer jag om det kan vara politiskt klokt att genom
bifall till LagUtsk:ts Betänk, fast läsa denna fråga, då det är otvifvelaktig!,
att bördsriitten i sitt nnrvide skick föranleder många
missbruk, och då man genom antagande af Gr. Sparres förslag utesluter
alla fjermare anförvandter, samt dymedelst koncentrerar och
förstärker denna institution, hvars grund jag anser högst aktningsvärd.
— Hr Dalman har visserligen sagt, att den person, som i
närv:de tid begagnar sig af bördsriitten, icke skulle kunna åtnjuta
allmän aktning; men så är väl icke förhållandet; den som, i redlig
afsigt att väl utöfva en husbondes pligter, bördar sina fäders
jord, måtte väl icke derigenom hafva förverkat sina medborgares
ktning och iörtroende. Jag anhåller om bifall till Gr. Sparres
örslag.
Hr Dalman: I anledn. af deri siste talarens yttrande får
jag påminna, att det var under den förutsättning att, bördsrätteu
begagnades icke till följe af kärleken till fädernes jord, utål af egennyttiga
beräkningar, som jag sade att ett sådant begagnande vore
föga aktningsvärdt. Med anledn. af Hr Carlesons yttrande vill jag
erinra honom att 11. o. Ad. är på detta rum representant för Svenska
Folket och icke för Svenska Adeln, och hvad opinion inom den
sednare möjligen kan vara rådande, bör således icke hafva inflytande
på St:ts beslut. Inom landet äro åsigterna temligen odelade derom,
att bördsrättens fördelar försvunnit, och att eudast olägenheterna
qvarstå. Det är derföre, enl. min tanka, en pligt för K. o. Ad.,
såsom utgörande en del af Svenska Folkets representation, att bidraga
till undanrödjande af dessa olägenheter. Jag yrkar således
fortfarande återremiss och tror att, om denna mening blir segrande,
ingen lärer kunna misstaga sig om hvad som ar K. o. Ad:s tanka
i frågan.
Hr Carleson: Jag anhåller att få fästa Hr Dalmans up
märksamhet
derpå, att jag i mitt första yttrande utgick derifrån,
att det företrädesvis var den jordbrukande delen af Svenska folket,
sorn hade intresse vid denna frågas lösning. Då nu största delen
af Sveriges jord innehafves af BondeSt:t och Ad:n, samt BondeSt:t
idan uttalat sin tanke temligen tydligt för bibehållande af bördsrätten,
kunde det väl också vara af ganska stor vigt att få kännedom
om den jordbrukande Svenska Adms åsigt i ämnet.
Hr Cederschiöld: Jag får till den siste talaren hemställa,
om icke vi, sorn äro här församlade, f. n. utgöra Svenska Adeln
ooh föra dess talan. Förlorar någon frånvide derpå, så må han
Den 13 Juni.
skylla sig sjelf; det är hans rätt att vara närv:de och deltaga i
beslutet, och vi kunna icke vänta eller skicka bud på honom. Jag
vill ock fästa npmiirksamheten på en omständighet, som icke ännu
blifvit vidrörd, nemi. att bördeman skall svära, att han bördar för
sig och icke lör någon annan. Detta föranleder många tysta förbehåll,
då man nemi. ofta bördar, för att sedan sälja egendomen.
Jag fortfar i min anhållan om återremiss.
Frih. Creutz: Jag kan icke annat än finna det hardt och
obilligt, att en köpare skall kunna tvingas att gå ifrån sin välförvnrfvade
egendom, derföre att en fjermare eller närmare slägting
till säljaren bjuder samma summa, som den förre gifvit. Också tror
jag att allmänna meningen härom är iemligen ense, och att den
person, som begagnar sig af bördsrätten, gemenligen betraktas med
ganska sneda ögon. Jag förenar mig sål. med dem, som yrkat återremiss,
på det Utsk:t mätte inkomma med ett Betänk, i öfverensstämmelse
med Paul Anderssons motion.
Frih. Raab: På Hr Carlesons fortsatta förmenande, att det
skulle vara mindre grannlaga och politiskt klokt att nu fatta beslut
i denna fråga, får jag endast svara, att just genom återremiss
af Betänk:t hålles frågan öppen, och den hemresta jordbrukaude
Adeln kommer då i tillfälle att hit till riksdagen, återvända, för
att få uttala sig i frågan. Jag tror det vore större brist på grannlagenhet
mot de frånvnle, att nu genom bifall till Bet:det tvärt
afklippa möjligheten för dem att få deltaga i afgörandet.
Hr Dalman: Jag har begärt ordet blott fpr att skingra det
intryck, som ett yttrande af Hr Carleson möjligen kunnat göra.
Han har nemi. sagt, att BondeStrt skulle hafva tillkäunagifvit sin
åsigt i frågan. Sä torde dock icke kunna anses vara förhållandet,
dä BondeSt:t, i stället för att bifalla LagUtsk:ts förra Betänk.,
tvärtom återremitterade detsamma. Dessutom hafva tvenne ledamöter
af BondeSt:t väckt motioner om bördsrättens afskaffande,
och en dess ledamot inom Utsk:t, reserverat sig mot Bet:det. Häruti
kan åtminstone icke jag finna något bevis på BondeSt:ts förkärlek
för denna institution.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad samt H. Exc. Hr
Gr. o. Landtm, yttrat, att derunder yrkats dels bifall till LagUtskits
förev:de Betänk., dels återremiss deraf och dels afslag derå
samt antagande af det lagförslag, Gr. Sparre uti hans Betänk:e vidfogade
reservation afgifvit, framställde H. Exc. först propos. å bifall
till Betänk:t, dervid svarades många nej jemte några ja, och
sedermera propos. om återremiss deraf, då svaren ut föllo med starka
ja, blandade med nej; och förklarades ja nu hafva vaiit öfvervägande.
Sedan Gr. Sparre begärt votering, yttrade H. Exc. Hr Gr. o.
Landtm., att det ankomme på R. o. Ad. att besluta huruvida
bifall till Betänkt eller an tgande af Gr. Sparres förslag skulle
213
11 en 13 Jn ni.
blifva kontrapropo3. vid den begärda voteringen; hvarefter H. Exc.
framställde först propos. derå, att bifall till Betänkit skulle utgöra
kontraproposm, dervid svarades många nej jemte några ja, och
sedermera propos. om att Gr. Sparres förslag skulle innefattas uti
merberörde kontrapropos., då svaren utföllo med många ja tillika
med några nej; och förklarades ja nu haft öfvervigten.
Hr Carleson begärde votering om kontraproposms innehåll.
Uplästes och godkändes följande voteringspropos. :
»Den som vill att, vid blifvande votering om återremiss af
LagUtsk:ts Betänk. N:o 28, kontraproposrn skall blifva afslag å
samma Betänk, och antagande af Gr. Sparres dervid fogade reservation,
röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Hej;
vinner nej, beslutar B. o. Åd. att bifall till ifrågav:de Betänk,
skall blifva kontrapropos.-n vid den blifvande voteringen.»
Vid voteringens slut hade rösterna utfallit sålunda:
Ja — 44.
Nej — 6.
Härefter uplästes och godkändes följande voteringspropos. i
hufvudsaken:
»Den som vill, att LagUtsk:ts Betänk. N:o 28, i anledn. af
väckta motioner om dels uphäfvande, dels ock inskränkning af
rättigheten att börda jord på landet, skall, på grund af deremot
gjorda anmärkningar, till Utsk:t återremitteras, röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
vinner nej, afslår R. o. Ad. nämnde Betänk, och antager det förslag
till författning, Gr. Sparre uti hans Betänk:t vidfogade reservation
afgifvit.»
Vid denna voterings slut befunnos rösterna hafva utfallit som
följer:
Ja — 31.
Nej — 25.
Föredrogs PresteSt:ts den 9 d:s bordlagde prot.-utdr. N:o 295,
med inbjudning till MedStm att förena sig uti PresteSt:ts beslut
om förändrad lydelse af Exp.Utsk:ts förslag N:o 13 till slutparagraf
i Riksdagsbeslutet.
Frih. Hederström, Rudolf: Då denua fråga egentligen
torde vara temligen likgiltig, men PresteSt:t derpå lagt sådan vigt,
att det derom aflåtit inbjudning, som ock blifvit af ett annat Stånd
antagen, torde det vara skäl, att R. o. Ad. äfven biträder PresteSt:ts
beslut, hvarigenom icke annat än en högst obetydlig förändring
kommer att ega rum.
Den 13 Juni.
Hr Printzensköld, Carl: Jag anser mig böra uplysa, att
ifrågav:de g i Riksdagsbeslutet är ordagrannt afskrifven efter den,
sorn inflöt i förra riksdagens. Då emedlertid PresteSt:t ansett nödigt
att insätta en månad till, och härigenom icke sker någon
större förändring, anhåller jag, lika med Frih. Cederström, att R.
o. Ad. ville antaga den gjorda inbjudningen.
Efter härmed slutad öfverläggning och uppå framställd propos.
, beslöt R. o. Ad. att, med frånträdande af förut fattadt beslut,
antaga PresteSt:ts ifrågav:de inbjudning.
Föredrogs StatsUtsk:ts d. 9 d:s bordlagde Utlåt. N:o 116, i
ani. af K. M:s Nåd. Propos. ang:de eftergift af 1857 och 1858
årens återstående arrenden för kungsladugården Borgholm på Oland.
Gr. Mörner, Carl Göran Detlof: Jag tror det ingalunda
vara rätt att, på sätt i detta fall blifvit föreslaget, göra eftergifter
af Statens rätt. Det var en före 1840—41 arens riksdag icke
ovanlig åtgärd, men på sednare tiden hafva R. St. öfvergifvit en
sådan praxis. Dylika eftergifter å arrenden innefatta ju endast en
upmuntran till för höga anbud, och den, som skall ropa in ett
arrende på auktion, må sjelf på förhand se sig före, att han icke
bjuder för mycket. Jag nödgas således för principens skull yrka
afslag på den gjorda framställningen.
Hr Montgommerie, Robert Nils Germund: I likhet
med Gr. Mörner anser jag visserligen eftergifter å arrenden ingalunda
lämpliga, men tror dock att omständigheter kunna inträffa,
som böra föranleda bifall till en sadan framställning, äfvensom att
ett sådant fall nu är för handen. Den ifrågav:de arrendatorn mottog
nemi. arrendet år 1845 på grund af en transportresolution,
och måste frånträda det redan 1863. Han har under tiden nedlagt
betydlig kostnad såväl på jordens bättre häfdande som på upförande
af en ny, ganska dyrbar karaktersbyggnad, för hvilket allt
han icke har att påräkna någon ersättning, men som kommer Staten
till godo derigenom att, till följe af egendomens högre värde,
arreudesumman bör kunna förhöjas. Jag vågar således tro det
vara skäl att bifalla hvad K. M:t i Sin Nåd. Propos. föreslagit och
StatsUtsk:t äfven tillstyrkt.
Gr. Mörner: Då den ifrågav:de arrendatorn mottagit egendomen
genom transportresolution, har han naturligtvis icke åtagit
sig andra förbindelser än som redan förut ålågo den förre arrendatorn,
och om möjligheten af hvilkas fullgörande dennes erfarenhet
borde hafva satt honom i tillfälle att döma. Hvad den omtalade
nybyggnaden beträffar, så förmodar jag att den blifvit upförd
i öfverensstämmelse med kontraktets föreskrifter; och för öfrigt
visste han ju ganska väl också, att han derför ej skulle komma
220
D a ii 13 Joni.
i åtnjutande af någon ersättning. Jag kan således icke annat än
fortfara i min anhållan om afslag.
Frih. Cederström, Budolf: Då det är fråga om rätt och
orätt, går, det visserligen icke annat an, än att strängt följa vissa
grundreglor, men i afseende å sin egendom torde man kunna
förfära med mera afseende å omständigheterna, och en god hus£
bonde underlåter väl aldrig att, såvidt möjligt, se sina underhal
vande till godo, då de verkligen sådant förtjena. Att bevilja någon
eftergift åt en arrendator, som under tre på hvarandra följande
år blifvit lidande på sitt arrende, synes således, åtminstone
för mig, icke så särdeles farligt, då nemi., såsom här är händelsen,
icke blott K. M:s Befhrde i länet, utan äfven KammarKoll. och
StatsKontoret aapit slutligen K. M. sjelf vidsordat behofvet deraf
och de bevekande skälen dertill. Jag får således, i likhet med Hr
Montgommerie, tillstyrka K. o, Ad. att bifalla Utsk:ts här gjorda
framställning.
Sedan öfverlnggningen förklarats fulländad samt EL Exe. Hr
Gr. o. Landtm, uptagit de derunder gjorda yrkanden om dels
bifall till och dels afslag å förev:de Uthde, framställde EL Exc.
propos. å bifall till detsamma och, då svaren utföllo med många
ja jemte några nej, förklarade sig hafva funnit ja öfvervägande.
Föredrogs, men begärdes af flera ledamöter ånyo på bordet,
StatsUtsk:ts den 9 d:s bordlagde Utlåt. N:o 17, i ani. af K.
M:s Nåd. Propos. i fråga om kostnadsfri uplåtelse af Kronan tillhörig
jord åt Gellivare blifvande bolag, för anläggning af en jernväg
emellan Gellivare malmfält och Bottniska viken.
Föredrogos och biföllos StatsUtskits den 9 d:s bordlagde Utlåtanden:
N:o
118, i ani. af väckta motioner, ang:de uphörande af den
åtskilliga hemman och lägenheter åliggande arbetsskyldighet till
kungsgårdar och boställen; samt
N:o 119, i ani, af K. M:s Nåd. Propos. ang:de indragning
till Kronan af det Kronofogden i Gottlands Läns södra fögderi pa
lön anslagna bostället Luxe, mot kontant ersättning till boställsiunehafvaren.
H. Exc. Hr Gr. o. Landtm, förmälte, att iian, jemlikt R. o.
Ad:ns i förra plenum fattade beslut, nu finge till Ståndets afgörande
anmäla frågan om sättet för utseende af de tre ledamöter
utaf R. o. Ad., hvilka såsom Deputerade skulle bevista DD. MM.
Konungens och Drottningens förestående kröning i Norige, dervid
H. Exc. finge omnämna att vid det enda tillfälle, då en slik fråga
föru förevarit eller under 1818 års riksdag, R. o. Ad. beslutat,
Den 13 Jnni.
221
att en Grefve, en Friherre och en Adelsman skulle väljas samt
att valet skulle verkställas af Ståndets Elektorer.
Gr. Anckarsvärd, Carl Henrik: Då i allmänhet alla val,
med undantag af Utskotts-tillsättnintjarne, förrättas af R. o. Ad.
samfäldt in pleno, då derjemte vid innev:de riksdag beslut är fattadt
derom, att älven Elektorerna skola utses direkte, anser jag
för min del lämpligast, att R, o. Ad. in pleno omedelbart väljer
dessa deputerade. På det man emellertid icke må tro, att jag,
som under loppet af omkring 20 år icke lyckats vara i åtnjutande
af Hrr Elektorers förtroende, skulle anse mig hafva större utsigt
att komma i åtanka, om valet förrättas omedelbart, må jag bekänna,
att, i hvad händelse som helst, skulle, äfven om jag för
öfrigt ansåge mig valbar, för mig mota en ganska stor betänklighet
att mottaga ett sådant updrag som det ifrågavide, nemi.
deruti att, om till de Svenska deputerade komma att utdelas, för
ätt äf dem bätää, sådane minnespenningar, som vankades för de
Norske deputerade vid kröningen i Stockholm, sä kommer förmodligen
omskrilteu kring Konungens bröstbild på medaljens framsida
att blifva: »Carl XV, Norges, Sveriges, Gothes och Wendes Konting;»
och då R. St:r icke, mig veterligen, medgifvit ett så béskaffadt
Sveriges eftersättande, skulle det för mig möta svårighet
att mottaga och bära ett dylikt vedermäle af Kongl. Nåd. Jag
nämner detta äfven såsom ett föremål för deras upmärksamhet,
hvilka komma att resa till Norge, och får för öfrigt yrka, det
valet måtte förrättas af R. o. Ad. omedelbart.
Hr Printzensköld, Carl: Alven jag anhåller, det R. o.
Ad. icke måtte afsäga éig.den rättighet, St:t obestridligen eger,
att verkställa detta val omedelbarligen.
Hr Cederchiöld, Gustaf: Jag förenar mig med de båda
!'öreg:de talarne, och anhåller tillika, då nu R. o. Ad. utgör blott
en enda klass, att det icke måtte föreskri Ivas, att man skall välja
en Grefve, en Friherre och en Adelsman, utan att sådaht må få
bero på hvars och ens fria vilja.
Hr Dalman, Wilh. Fredr.: Jag anhåller blott att få förena
mig med !öreg:de talare i ani.allan om valets förrättande omedelbart
utan vilkor; och får äfven i likhet med Gr. Anckarsvärd nämna,
att, i händelse valet skulle falla på mig, jag icke skulle kunna
mottaga det ifrågav:de updraget.
Hr Printzensköld: I motsats till de tvänne sista talarne
vågar jag aubålla, det R, o. Ad. må besluta, att till Deputerade
skola utses en Grefve, en Friherre och en Adelsman, på det R. o.
Ad. må handla i fullkomlig öfverensstämmelse med den grundsats,
som gällde år 1818, då det lika litet som nu inom det Höglofl.
St:t fanns några klasser, men då man ansåg lämpligt, att de vär
-
222
Den 13 Jani
öigheter, sem obestridligen inom St:t förefinnas, blefvo representerade.
Sedan öfverläggningen nu ansetts afslutad, yttrade H. Exc.
Hr Gr. o. Landtm., att, beträffande sjelfva sättet för de deputerades
utväljande, endast det yrkande blifvit framstäldt, att R. o.
Ad. samfäldt in pleno skulls förrätta ifrågav:de val, men att deremot,
vidkommande frågan om meddelande af någon särskild bestämmelse
rörande valet, det blifvit yrkadt, dels att någon slik
bestämmelse icke skulle meddelas och dels att R. o. Ad. måtte
besluta, att en Grefve, en Friherre och en Adelsman skola till
deputerade utses; och komme, till följd af dessa yrkanden, delning
af propos:n att ega rum.
Sedan H. Exc. härefter framställt propos. derå, att R. o. Ad.
skulle samfäldt in pleno utse ifrågavide deputerade, hvartill svarades
ja, hemstälde H. Exc., huruvida R. o. Ad. behagade besluta,
att vid valet skulle utses en Grefve, en Friherre och en Adelsman;
och sedan denna propos. blifvit med blandade ja och nej
besvarad, hemstälde H. Exc., huruvida R. o. Ad. ansåge, att någon
bestämmelse rörande valet icke borde meddelas, hvartill svarades
mångå ja jemte några nej; och förklarades ja nu hafva varit
öfvervägande.
Sedan Hr Printzensköld begärt votering, men sedermera förklarat
sig vilja derifrån afstå, hemstälde H. Exc., att valet af deputerade
finge ega rum i början af det plenum, som komme att
hållas Onsdagen den 27 dennes; hvilket bifölls.
Slutligen tillkännagaf H. Exc. Hr Gr. o. Landtm., att, till
följd af Suppleanters inväljande såsom ordinarie Utsk:sLedamöter,
följande Suppleantplatser blifvit lediga, nemi. en i StatsUtsk:t efter
Hr von Printzencreutz, en i Bevilln.Utskit efter Hr von Kraemer,
samt en i BankoUtsk:t efter Hr Steuch; och anmodade H. Exc.
R. o. Adis Hrr Elektorer att vid deras nästa sammanträde dessa
Suppleantplatser återbesätta.
R. o. Ad. åtskiljdes kl. 8 e. m.
In fidem,
O. Brakel.
Dan 16 Juni
223
Lördagen den 16 Juni 1860-
Plenum kl. 11 f. m.
Justerades 3 prot.utdrag för den 13 dennes samt pleniprot.
för den 28 sistl. Mars f. ock e. m.
Hr Adelborg, Anders Otto: Nödsakad att för en län
gre
tid lemna Imfvudstaden, (år jag i ödmjukhet anhålla att få afsäga
mig förtroendet att vara ledamot i Allm. Besvärs- och Ekon.-  Utsk:t.
Sedan B. o. Ad., uppå framstäld propos., till denna anhållan
lemnat bifall, anmodade H. Exc. Hr Gr. o. Landtm. Ståndets Hrr
Elektorer att vid deras nästa sammanträde utse en ledamot i
Allm. Besvärs- och Ekon.Utsk:t efter Hr Adelborg.
Uplästes följande af Hr Stjerngranat, Gustaf Georg
Henrik, inlemnade Mern.:
Som jag för vigtiga enskilda angelägenheter nödgas en längre
tid från hufvudstaden bortresa, får jag ödmjukast anhålla att blifva
entledigad från updragen att vara ledamot i StatsUtsk:t och
Elektor, anhållande jag att varda vid min riksdagsmannarätt bibehållen.
Äfven denna anhållan bifölls; och anmodades Elektorerne att
utse en ledamot i Stats-Utsk:t efter Hr Stjerngranat.
Gr. Taube, Henning Edvard, hade ingifvit följande, nu
upläste Mern.:
Då jag blifvit af läkare ålagd att bada vid en utländsk badort
och i följd deraf inom några få dagar för en längre tid reser
till utlandet, nödgas jag afsäga mig förtroendet att vara ordinarie
ledamot i Riddarh.Utsk:t, samt suppleant i så väl Stats- som
LagUtsk:n; dock får jag ödmjukast anhålla, att blifva vid min riksdagsmannarätt
bibehållen.
Sedan R. o. Ad. härtill lemnat bifall, anmodades Elektorerne
att välja en ledamot i Riddarh.Utsk-.t samt en Suppleant i hvartdera
af Stats- och LagUtskm efter Gr. Taube.
224
D en 16 Jun t.
Anmäldes och bordlädes nedannämnde, från litslen inkomna
Mern., Utlåt:n och Betänkm, nemi. från
Konstitutionsutskottet:
N:o 33, med förslag till ändring i 14 §1 mom. RidsdOrdn.;
N:o 34, med förslag till tillägg uti 7 3 § Riksd.Ordn. ang:de
förstärkning af Sammansatt Utskott;
N:o 35, med förslag till åtskilliga ' ändringar i Riksd.Ordn.
ang:de R. o. Aths representationsrätt;
N:o 36, med voteringspropos. rörande det af Konst.Utskit uti
Mern. N:o 11 frarastälda förslag till ändring i 15 § Riksd.Ordn.
angide hemmansegares representationsrätt;
N:o 37, i anledn. af RiksSt:ns beslut rörande det af Konst.
Utskit i Mern. N:o 23 framstälda förslag till tillägg i 109 § Reg.-
Form. och 80 § Riks.Ordn.;
StatsUtskottet:
N:o 120, angide föreslagna statsbidrag för vägars anläggning
och förbättring, bro- och hamnbyggnader samt kanaler, äfvensom
sjösänkningar och andra vattenaftappningsföretag m. fl. dylika föremål;
N:o
121, med förslag till allmänna vilkor och sladganden i
afside på de under denna riksdag beviljade statsbidrag till viiganläggningar
och vägförbättringar, samt hamnbyggnader och vattenaftappuingar
m. fl. arbetsföretag;
Sammansatta Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.Utskit:
N o 14, i anledn. af väckt motion om rättighet för Vestra
Härad inom Jönköpings Län att, för underhållandet af Sunds bro,
upbära roterings-frihetsafgiften för hemmanet Hallsnäs inom Ramqvilla
socken;
N:o 15, i anledn. af väckt motion ora rusthållares befrielse
från underhållande af trossvagnar och från aflönande af trosskuskar;
Lagutskottet;
N:o 29, i anledn. af väckt motion om en lagförklaring af
innehåll, att föreskrifna upbud af fast egendom ä landet ovilkorligen
skola meddelas å ting, som å rad följa hvarandra;
N:o 30, i ani. af återremiss af Belänk:t N:o 21 olver ej mindre
K. M:s Nåd. Propos. med förslag till förordningar ang:de
dels ändringar i gällande bestämmelser om ansvar för den, som
träder till eller utsprider villfarande lära, dels ock främmande trosbekännare
och deras religionsöfning, än ock enskilde motioner i
samma ämne.
Föredrogs ånyo och bifölls StatsUtskits den 9 och 13 d:s
bordlagde Utlåt. N:o 117, i ani. af K. M:s Nåd. Propos. i fråga om
kost
-
I) « u 20 Juni f. m.
225
kostnadsfri uplåtelse af Kronan tillhörig jord åt Gellivare blifvande
bolag för anläggning af en jernväg mellan Gellivare malmfält och
Bottniska viken.
Vid punktvis skedd föredragning af Sammansatta Bevillms-,
Lag- samt Allm. Besvärs- och Ekon.tJtskds den 13 d:s bordlagde
Mera. N:o 10, i ani. af ltiksSt:ns olika beslut ang. vilkoren för
bran vilis tillverkning, blefto, med bifall till Utskits yttranden i afseende
å 19 §m och 22 g:n 1 mom. i Förordningsförslaget, de
af Utsk:t föreslagne voter.-propostr godkände; och lades Utsk:ts
öfriga yttranden och anmälanden till haudlingarne.
Föredrogs och bifölls BankoUlskds d. 13 d-.s bordlagde Uti.
N:o 24, i ani. af vackt motion om präglande af en skådepenning
till åminnelse af H. M. Konung Carl XV:s och Dess Höga Getnåls
kröning.
Föredrogs, men begärdes af flera ledamöter ånyo på bordet,
BankoUtskds d. 13 d:s bordlagde Uti. N:o 25, med förslag till
reglering af Bankens lane- och kreditiv-rörelse samt om användande
af uplupen odisponerad bankovinst.
Ii. o. Ad. åtskiljde» kl. 12 på dagen.
In fidem,
O. brake!..
Onsdagen den 20 Juni 1860,
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades 3 prot.-utdr. för den 16 dennes samt pleni-protm
för den 3 0 och 31 sisth Mars.
Uplästes och godkändes nedannämnde, från Exped.Utsk:t inkomna
förslag till lt. Strrs underd. skrifvelser till K. M:t, nemi.:
H. VII. 15
T> e n JO Juni f. m.
N:o 7i, sng:de rotehållares för båtsmän skyldighet att inställ®
sig vid generalmönstring;
N:o 72. ang:de sockneprests befrielse från skyldigheten att åtfölja
dödsfångar till afriittsplatsen ;
N:o 7 3, om uphäfvande af straffarterna prygel och dagg;
N:o 74, ang:de ändring i sättet att expediera den s. k. kvrkoposten
;
N:o 75, ang:de förändrad grund för upskattning af bränvins
värde vid partihandel;
N:o 7C, om antagande öfver hela riket af mantalet såsom enhet
vid skatteberäkningen och om reducerande af mantalsbråken till
decimalbråk ;
K:o 77, ang:de nedsättning i lösen för prot.-utdr. rörande förordnanden
eller entlediganden för förmyndare;
N:o 78, om rättelse i de s. k. ofrimans-frälsehemmans i Bohus
län beskattnings-förhållanden;
N:o 79, ang:de förkortning af den tid, hvarå Kronans egendomar
utarrenderas; samt
N:0 80, ang:de afstående af jord till Marstrands stad och dess
elementarläroverk.
Anmäldes och bordlädes:
Konst.Utskit.s Mern. N:o 38, med förslag till ändring i R. 0:s
föreskrifter om PresteSt:ts representationsrätt, och
Sammansatta Lag- samt Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:ts Betänk.
N:o 14, i anledn. af väckta motioner om ändringar i nu gällande
skiftes-stadga.
Uplästes följande af Hr Ter sm ed e n, N i 1 s, inlemnade Mern.:
Då jag för vården om andras och egna angelägenheter måste
för en längre tid lemna riksdagsorten, nödgas jag afsäga mig såväl
den plats inom Konst.Utsk:t som befattningen af Elektor, hvilka
jag genom R. o. Åd:s förtroende innehar; dock under den vördsamma
anhållan att blifva vid min riksdagsmannarätt bibehållen.
Sedan R. o. Ad., uppå framställd propos., till denna anhållan
lemnat bifall, anmodades Ståndets Hrr Elektorer att välja en ledamot
i Konst.Utsk:t efter Hr Tersmeden.
Föredrogs Vallöf! BorgareSt.-ts prot.-utdr. N:o 308, med inbjudning
till MedStm att förena sig uti BorgareSt:ts beslut om
tryckning och utdelning bland RiksStms ledamöter af det Betänk.,
sorn af K. M:t iörordnade komiterade afgifvit, ang de den medicinska
undervisningen i riket.
H. Exc. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, huruvida R. o. Ad.,
med antagande af BorgareSt:ts inbjudning, behagade fatta enahanda
beslut som nämnde Riksstånd fattat.
Ropades ja.
1) en 26 Jn ni f. m.
Föredrogs ånyo och företogs punktvis till afgörande BankoUlsk:ts
den 13 och 16 dennes bordlagde Betänk. N:o 25, med förslag
till reglering af Bankens lane- och kredit iv-rörelse samt om användande
af uplupen odisponerad bankovinst.
l:sta och 2:dra punkterna.
Utsk:ts hemställanden biföllos.
3:dje punkten.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredrik: I trqdje mom. af nu
föredragne 3;dje § förekommer en strof, som af misstag influtit, nemi.
om lånet till Landskrona stads kyrka. Jag skulle derföre anhålla,
att B. o. Ad. ville, med uteslutande af stadgandet härom, i öfrigt
bifalla §:n.
Efter härmed slutad öfverläggning och uppå framställd propos.,
bifölls Utsk:ts förslag med uteslutande af orden : »Landskrona stads
kyrka, enl. beslut vid samma riksdag . . . 12,000.»
4:de punkten.
Hr Ehrenhoff, Gust. Herm.: Det är en känd sak, att
dä man vill framkalla en opinionsyttring åt ett visst håll, så lag»
ger man i hvars mans mun ett ord eller en fras, som skall betyda
det klander t. ex. man vill sätta i omlopp; på detta sätt bildas de
flesta opinioner. På detta vis bar man lyckats skapa ett klander
mot RiksBanken, och för att få det nödiga ordet, har man förklarat
att RiksBanken icke är »bankmessig.» Af dem, som företrädesvis
begagnat detta ord, har jag sökt att få reda på ordets rätta
betydelse, och man har svarat mig att »bankmessighet» det är »bankmessighet.
» Att jag af detta svar icke blifvit särdeles uplyst, må
gärua läggas på räkningen af en mindre liflig upfattnings-lörmåga
å min sida. Jag har alltså sökt att på egen hand skapa mig ett
omdöme om detta ords rätta betydelse, och tror mig hafva funnit,
att om det funnes en slags grundlag, hvarefter alla banker ovilkorligen
skola bildas, så är en afvikelse från denna lag icke-bankmässigt.
Men då en sådan lag med gällande kraft icke finnes, utan
hvarje land, och ofta särskilda provinser, trott sig böra bilda banker
efter detta lands eller dessa provinsers särskilda behofver, så
har hvarje bank för sig sin egen bankmessighet, och ett icke upfyllande
af dessa behofver är en icke-bankmessighet. Sålunda har
Sverige uti RiksBanken en Bank, tillkommen i och för detta lands
egna förh:den. RiksBankens hufvudsakliga åligganden finnas i 72 §:n
R. F. Banken har der fått rättighet att utgifva sedlar, sorakskola
i riket såsom mynt gälla, men har äfven derjemte, fått sig en skyldighet
att upfylla, nemi. att ständigt hafva ett lager af metallisk
valuta, för att vid anfordran åt allmänheten infria sedelrepresentanterna.
För att kunna fullgöra denna skyldighet fordras ovilkorli
-
228
Den 20 Juni f. m.
gen för banken att hafva säkra inkomster, och dessa säkra inkomster
ligga förnämligast i fastighets-belåningen, sådan den af banken
bedrifves. Borttages denna säkerhet, så äfventyrar banken att icke
kunna upfylla sina förbindelser, och är icke mer bankmcssig efter
de grunder, på hvilka densamma är bygd. Utsk:t matte säkerligen
hafva ett för den stora allmänheten förborgadt syftemål, då detsamma
vill utesluta detta slag af utlåningar. Utsk:t yttrar i sitt
Betänk.: »Alt dessa förleden i och för sig må vara förtjent a af
behjertande, medgifver Utsk:t gerna, men, sammanställda med anspråk
på li. St:s Bank att afhjelpa den anmärkta bristen på nödiga
låneförlag till jordbrukets bedrifvande, förlora de till största
delen sin giltighet.» Jag trotsar någon att förstå meningen af
denna fras.
Utsk:t yttrar vidare: »lliksBauken har ett annat och för hela
landet vigtigare ändamål, än det olvan antydda, att i främsta rummet
upfylla, och att ernåendet af detta ändamål i väsendtlig mån
försvåras genom att för längre tid nedlägga Bankens kapital-tillgångar
i en lånerörelse af sådan beskaffenhet, som den ifrågnv:de, är
äfven en sanning, som mer och mer synes göra sig gällande.» Hvad
är detta ändamål? Det har Utsk:t ej uttryckt. Mig synes somen
plan skulle ligga fördold bakom detta yttrande. Men jag tror det
vara R. Stms o. Svenska folkets rätt, att först känna dessa planer,
innan man företager en så vigtig förändring, som den Utsk:t föreslår.
Man framkommer säkerligen mot mig med den invändningen
att olägenheten för banken att bibehålla denna lånerörelse beslår deruti
att kapitaierua fastlåsas uti 2i års tid. Detta är ett misstag,
ty uti hvarje sktddsedel förbinder sig låntagaren att »om banken
så fordrar, efter ett halft Ars förlopp återbetala hela skulden«, hvilket
gör att banken kan efter sex månader återfå dessa län, då deremot
de törsträekningar, som gifvas filialbankerne, först efter sex år
kunna äterbekommas. Likväl har Utsk:t icke tvekat att än ytterligare
utsträcka hjelpen åt desse senare. Tydligen visar sig, för
mig åtminstone, genom detta Utslcts förfarande, att hufvudmot i v et
för Utsk:ts tillvngagående har varit att i-möjligaste mån skydda
privat- och filialbankernas interesse, ty på annat sätt kan jag icke
uttyda den i Utsk:ts Betänk, uttalade åsigten, att det vore »mindre
bankmessigt» ueh med bankens ändamål mindre öfverensstämmande,
att han fortsätter en lånerörelse, sorn ger honom den största säkerhet.
Som jrg. för min del. anser Ulsk:ls förslag vara bygdt på allt
för vacklande skal, utbeder jag mig vördsammeligen Hr Gr.-ns o.
Laudtmis propos, på afslag ä i fråga vide Betänk., samt anhåller få
förena mig med en af reservanterna, Hr D:r Sandberg, i det förslag,
att fonden tor utlåning emot pant af fast egendom på landet
mä intill nästa riksdag bibehållas vid 7,500,000 rdr.
Hr Printzensköld, Carl: Innan jag inlåter mig i nå
got
yttrande öfver den ifrågav:de punkten, anhåller jag om tillstånd
att få upläsa en till Betank:t fogad, af Hr D;r Sandberg afgifven
reservation. Den lyder sålunda: »Under den rika penningetillgån
gen
vid sistförflutne riksdag, befunnos i denna fond 350,000 rdr
D e ii ‘20 Juni f. m.
220
obegagnade, hvarföre man ock då beslutade en successiv indragning
under trenne nr af 1,125,000 rdr, så att fonden, som förut var
9,750,000 rdr, för närvide utgör blott 8,6 25,000 rdr.
Nu iir likvö 1 förl idet helt annorlunda än det då var. Det
fordna öfverflödet. är förvandlat lill penningenöd. Svårigheten att
erhålla stående lån emot små inteckningar, om de ock äro aldrig
sfi säkra, är nu större än någonsin. Lånefonden är också nu otillräcklig,
och lånesökande få nu vänta 8 å 9 månader, och om ytterligare
indragning skall ske, blir väntetiden öfver ett är, sedan handlingarne
blifva godkända, innan lånen kunna utfalla. Derföre hafva
också en större eller mindre tillökning uti denna fond vid denna
riksdag blifvit begärd af flere motionärer inom BondeStit, hvars
ledamöter af dessa lån hafva den största nyttan.
Men i stället att gå dessa önskningar till mötes och i någon
man afhjelpa ett högt uttaladt behof, har Ut.skit tvärt deremot tillstyrkt.
en ytterligare förminskning på V2 mill. i iandt-fonden och
*/8 mill. i stads-fonden intill nästa riksdag.
Detta synes mig vara obilligt, att ej säga orättvist, särdeles
emot det stora antalet af mindre jordegare, lör hvilka så beskaffade
lån medföra en verklig fördel. Ty genom denna utväg kunna många
små upsäghara skulder förvandlas till amorteringslån; — mången
bror dermed utlösa syskon ur en liten ärfd jordlott; — och jordbruket
pä mångå små hemmansdelar förbättras. Men dessa lån
blifva aldrig så stora, att dermed kan, såsom det sker med flere
andra, spekuleras på ytterligare hemmansköp.
Mig förekommer det ock förmånligare för riket, att Svenska
hemman pantförskrifvas för lån i Svenska Banken, än att de genom
hypotheks-löreningarne medelbarligen sättas i pant hos utländska
kapitalister, hvilka derigenom suga till sig afkastningen af den
Svenska jorden.
Den stora olägenheten för RiksBanken att bibehålla denna lånerörelse
skall ligga deruti, alt dess kapitaler, som böra vara rörliga,
härigenom fastlåsas uti 21V2 år. Men Bankens grundfond skall
ju utgöra 15 mill. rdr. Och någon mera betryggad egendom i vårt
land kan väl icke finnas, än dessa lånedokumenter, för hvilka en
osviklig säkerhet är grundad på första inteckning i Svenska jorden
till endast hälften af dess låga taxeringsvärde. Och dessa säkra
papper gifva RiksBanken derjemte en ränte-inkomst af 4 proc., som
också förtjenar att tagas i betraktande.
Dessutom är det ett misstag att dessa lån äro mera än andra
under 21 års tid oupsägbara. Uti skuldsedeln förbinder sig låntagaren
uttryckligen, att »om Banken så fordrar, efter ett halft års
förlopp återbetala hela skulden.» Att sådant icke bör komma i fråga,
utan i det aldrastörsta nödfall, ligger i sakens natur, ehuru jag tror,
att för de hemmansegare, som icke hafva andra skulder än dessa
små inteckningar, återbetalningen ingalunda skulle blifva så äfventyrlig,
som man förespeglar. Men RiksBanken bör väl icke afhända
sig sina bästa och säkraste tillgångar, så länge han har något annat
att använda.
130
Don 20 Juni /. M.
Fördenskull torde mig tillåtas, både i RiksBankens och allmänhetens
intresse, få vördsamt föreslå:
att fonden för utlåning emot pant af fast egendom på
landet må intill nästa riksdag bibehållas vid 7,500,000
rdr.»
I denna reservation har Hr D:r Sandberg, enl. mitt förmenande,
på ett så förtjenstfullt sätt vederlagt alla Utsk:ts i förevide
punkt anförda skäl, att knappast något återstår för mig att tillägga.
Jag kan dock ej underlåta att äfven framställa några anmärkningar.
När man genomläser hela detta Betänk., kan man ej undgå, äfven
om man ej har särdeles stor skarpsinnighet, att finna, huruledes
ett särskildt interesse hos Utsk:t gjort sig gällande, nemi. det, att
i möjligaste mån omhulda filial- och privatbankerna. Utsk:t har
som motiv för sitt tillstyrkande för indragning af landtfastighetsfonden
åberopat, att ett sådant utlåningssätt ej vore »bankmessigt»
och att Banken hade ett annat för hela landet vigtigare ändamål
att upfylla än det, att fastläsa sina kapitaler på längre tid, hvilket
blefve förlndet, om Banken skulle afhjelpa den anmärkta bristen på
nödiga läneförlag till jordbrukets bedrifvande. När man vill skipa
rättvisa, måste man vara konseqvent och i främsta rummet söka
göra alla rätt. Här visas åter tydligen, att .man vill gynna den
ena låntagaren på den andras bekostnad, eller med andra ord, här
vill man gynna filialbankerna på jordbrukarens bekostnad. För öfrigt,
hvad det ofvan antydda argumentet beträffar, får jag, i likhet
med den första värde talaren, öppet förklara, att jag ännu aldrig
lyckats begripa hvad det ofta i BankoUtsk:ts Betänk:n förekommande
ordet' »bankraessighet» betyder, och jag upmanar Utsk:ts nuv:de
ordförande att han ville hafva den godheten att för mig och
hela denna församling på ett nöjaktigt sätt definiera både hvad som
menas med detta ord och äfven det på sid. 11 förekommande uttrycket:
»RiksBanken har ett annat vigtigare ändamål etc. etc.» I
afvaktan på denna förklaring, anhåller jag att R. o. Ad. ville, med
afslag å BankoUtsk:ts förevide, på intet enda giltigt skäl grundade
förslag, bibehålla fonden vid dess hittills stadgade belopp eller
7,500,000.
Hr Nordenfelt, Enar: Då det skarpa klander, de tvänne
sista talarne uttalat mot BaukoUtsk:ts förev:de Betänk., hufvudsakligen
härleder sig derifrån, att nuv:de Utsk. bibehållit och fullföljt
samma grundsatser, som sisth riksdags BankoUtsk. antagit och
hvilka äfven blefvo af samtlige RiksStånden godkända, så kan det
tyckas mig, att jag, som då deltog i detta beslut, kunde hafva
skäl att yttra några ord för att utreda den tankegång, som låg
till grund lör beslutets fattande. — På begäran af de tvenne
föreg:de värde talarne vill jag först söka lemna en redogörelse för
hvad med ordet »bankmässighet» förstås. Hvad beträffar ordet
»messig», så är detsamma ett Tyskt ord och kan närmast förklaras
med orden: »öfverensstämmande med grundidéen». Bankens grundidé
är ju att omsätta penningar, och ju hastigare detta går, desto
större blir fördelen för banken. Derföre söker hvarje bank att be
-
D • n 20 Juni f. m.
2)1
fordra hastighet i omsättandet af sina kapitaler, och hvarje förfarande,
som på längre tid betager eu bank möjligheten att förfoga
öfver sitt kapital, är derföre icke baukmessigt d. v. s. ej öfverensstämmande
med dess grundidé. Vid sisth riksdag förekom frågan
i afs:de å fastighetslånen. Man ansåg, att en lånerörelse, så inrättad,
att penningarne för 20 års tid fastlästes, ej öfverensstämde
med grundidéeu om hastig omsättning, och denna åsigt föranledde
det då fattade beslutet om indragning å den ifrågavrde fonden.
För att göra denna indragning så litet kännbar som möjligt, beslöts
att den skulle ske i smärre portioner. — Man har påstått
att indragningen å fastighetslånefonden skulle vara hvad man kallar
ett strypsystem. Denna anm. vore befogad, såvida banken begagnade
sin rätt att upsäga alla fastighetslånen, men derom är alldeles
icke fråga. Påståendet att man genom den föreslagna åtgärden
endast koimne att taga penningar från fastighetsfouden och åter
fastläsa dem i Filialbankerna, är icke heller riktigt, ty meningen
är ju ej att de sistnämnda bankerna skola skrinlägga medlen, utan
att de skola utlånas och sålunda komma den allmänna rörelsen till
godo. Det mäste väl medges, att raedelns spridande befordras
lättare derigenom att de utlånas af privatbankerna, än af R. St:rs
bank. Jag vill visst ej alldeles förneka, att filial- och privatbanksintresset
till en viss grad ligger till grund för den föreslagne åtgärden,
men man får derföre icke upfatta saken så, som skulle de
enskilda bankernas vinst i främsta rummet åsyftas, utan man bör
väl inse och erkänna, att hufvudändamålet är att derigenom befrämja
landsorternas, d. v. s. hela landets intresse. Jag vill belysa
hvad jag nu yttrat med ett exempel. Eu person, som drifver en
handelsrörelse och har en fullvuxen son, uptager honom till kompanjon
och gör honom sålunda delaktig af den vinst, som af rörelsen
skördas. Detta är ju ett förhållande, som inträffar ganska
ofta, och hvarföre skulle då Riksbanken vägra att gifva försträckningar
åt filialbankerna, hvilka kunna anses såsom Riksbankens
söner.
På grund af dessa mina skäl anser jag förslaget vara ganska
välbetänkt och i full konseqvens med de åsigter, som af R. St:r
vid förra riksdagen hyllades, hvarför jag tillstyrker bifall å detsamma.
Hr Printzensköld: Jag får hembära min stora tacksam
het
till Hr Nordenfelt för den definition på ordet »bankmässighet»,
han framställde, men på samma gång får jag beklagligen underrätta
den värde talaren derom, att denna definition ej alltid håller
streck vid tillämpningen. Om, på sätt den värde talaren säger,
det vore öfverensstämmande med en riksbanks grundidé, att så hastigt
som möjligt omsätta sina kapitaler — hufvudmotivet enl. den
värde talarens utsago för så väl förra som uuv:de BankoUtsk:s åtgärder
—, hvarföre hade man vid förra riksdagen en sådan ifver
att fastläsa bankens penningesummor vid bestämda föremål? Hvarföre
på ett håll fastläste man 7,500,000 rdr, hvarföre på ett annat
9,000,000 rdr? Hufvudsyftemålet med Riksbanksns tillvaro är
232
D eii 20 J u n f /. m
deremot, efter mitt begrepp om bankmessigheten, att uprätthålia
myntvärdet, hvarföre äfven banken skall ega en grundfond, som
ej får rubbas. Under sådana förhållanden frågar jag Eder, Mine
Hrr! hvar man väl kan antaga, att denna fond ligger säkrare placerad
än i den Svenska jorden, ty om äfven alla filialbanker gjorde
bankrutt, så vore det likviil en omöjlighet att fastighetsvärdet
kunde falla så lågt, att derigenom banken skulle äfventyra det ringaste
i afs:de på sin säkerhet. Eller är det kanske förmånligare
att Svenska hemman sättes i pant hos utländska kapitalister, hvilka
derigenom skola så småningom suga till sig afkast ningen af den
Svenska jorden? Vidare har man, enl. min upfattning, gjort sig
skyldig till en, den mest i ögonen fallande inkonseqvens deruti, att
man ej tillåter Riksbanken få meddela lån på samma säkerhetshandlingar
som i filialbankerna belånas. För filialbankerna äro de goda
nog, men för den Riksbank, som i sin ordning skall gifva försträckning
åt filialbankerna, duga de ej. Huru låter detta af den värde
talaren sig förklara? Säkert är, att i banken får man låna pavida
bättre vilkor, och jag tror, hvad möjligheten att erhålla lån beträffar,
det äfven denna är vida större i Riksbanken än i filialbankerna,
der för en låneansöknings framgång fordras temligen skarpa förord
och der alltid emot hvad som är förhållandet i Riksbanken enskildta
interessen i mer eller mindre mån göra sig gällande.
Den siste värde talaren förebar sora skäl, derföre att en def
af fonden vid sisth riksdag indrogs, den omständighet, att man ej
ansåg det vara öfverensstämmande med bankens grundidé att vidare
bevilja sådana lån, utan att man ville söka befordra utväg
för penningarnes hastigare omsättande. Jag åter tror, det orsaken
till denna åtgärd låg i den då för handen varande penningetillgången
inom landet, hvilken var så ymnig att, om den fortfarit,
man genia kunnat indraga betydligt mer, än hvad som skedde, af
denna fond. Men att vilja handla pä samma sätt nu, då penningeställningen
blifvit af alldeles motsatt beskaffenhet, och i sjelfva
verket är ganska betryckt, deri kan jag ej finna att det ligger
ens en skymt af bankmessighet. Jag bör äfven påminna derom,
att då man talar om privatbankerna och berömmer dem, så bör
man ihågkomma, att dessas vederhäftighet och förmåga att infria
sina penningerepreseutativer grunda sig på säkeihetshandlingar, intecknade
i Svensk jord; kan man nu ej förneka att den säkerhet,
banken har af filialbankerna, också grundar sig på enahanda slags
säkerhetshandlingar, hvilka likväl i godhet ej äro jemförliga med
dem riksbanken fordrar för låns meddelande, så må det med skäl
väcka förundran, att Utslct i sitt Betänk, likväl säger, att bankens
ändamål ej upfylles genom att bibehålla fastighetslånefonden.
Hvad slutligen ordet filialbank beträffar och den vackra jemförelse
Hr N ordenfelt framställde om det fader- och sonliga förhållandet,
som borde ega rum emellan Riksbanken och nämnde filialbanker,
så anser jag denna liknelse vara i högsta grad haltande, emedan
filialbankerna icke utgöra annat än enskilda korporationer, hvilka
slagit sig tillsammans, för att i möjligaste mån kunna »gagnera»
på Riksbankan; så att något »sonligt» förhållande af dessa banker
Rot) 20 Juni f. m.
till Riksbanken endast lärer finnas uti Hr Nordenfelts nog fantasirika
inbillning.
På grund af hvad jag nu anfört, fortfar jag i min vördsamma
anhållan om afslag å förev:de punkt samt om bifall till det i Hr
D:r Sandbergs reservation framställda förslag.
H. Exc. Hr Gr:n o. Landtm, tillkännagaf, att anslag blifvit
ntfärdadt till fortsättande af plenum kl. 6 e. m.
Frih. Tersmeden: Det är teraligen naturligt, att för en
så gammal institution som Riksbanken det skall finnas en mängd
bestämmelser qvar, hvilka väl voro passande för den tid, den organiserades,
men hvilka nu, till följd af förändrade förhållanden,
måste undergå vissa förändringar. Bland dessa äro otvifvelaktigt
bestämmelserna om fastighetslänefonden. Banken var långt in på
detta seklet den enda penningeaustalten i riket. Derilrån skulle
alla hemta sina förlagskapitai. Dessa tider äro likväl nu betydligt
förändrade, sedan nästan i alla provinser penningeanstalter äro organiserade,
hvilka belåna inteckningar å fast egendom. Att BankoUtsk:t
skulle, på sätt de förste värde talarne sökt insinuera, genom
den föreslagna åtgärden åsyftat filial- och privatbankernas intresse
på det allmännas bekostnad, anser jag vara en anin. af så simpel
natur att jag ej ens vill upoffra ett enda ord till dess besvarande.
Att ett sådant utlånings-sätt, som det nu ifrågavide, ej är lämpligt
för en Riksbank, är något som i tal och skrift redan blifvit så
fullkomligen bevisadt, att jag anser det vara onödigt att vidare
orda något härom.
För hvar och en, som med opartisk blick betraktar frågan,
skall det ovilkorligen visa sig att ändamålet med lånens ölverflyttande
på filialbankerna är att i någon mån underlätta utvägarna
för de från hufvudstaden aflägsnare orter att få låna penningar; att
dessa banker sedan på operationen förtjena något, ligger i sakens
natur. Det nu framställda förslaget är blott ett obetydligt steg
framåt på den af Ständerna vid förra riksdagen redan beträdda
banan. Vill man nu gå tillbaka igen, så tjenar det till ingenting
att jag sätter mig deremot, men min opinion om saken är den,
att en sådan åtgärd vore i högsta grad olycklig.
På grund af dessa skäl yrkar jag bifall å Utsk:ts förslag i
den nu förevide punkten.
Frih. Raab, Adam Christian: Likasom Frih. Tersmeden
önskar äfven jag, att R. o. Ad. ej måtte afvika från den bana R.
St:r vid förra riksdagen beträdde.
Hvad beträffar Hr Printzenskölds anm. att jordbrukaren tillskyndades
stora fördelar genom lånens bibehållande vid banken, så
vill jag deremot genmäla, att det är jordbrukaren i första hand,
som får nytta deraf att medeln öfverflyttas till filialbankerna. De
äro i tillfälle att sjelfve ombesörja s.ina låneangelägenheter, då banken
tilläfventyrs icke är mer än några timmars tid aflägsen från
deras hembygder, hvaremot ej obetydliga kostnader förorsakas den
234
Den 20 Joni f. m.
mindre bemedlade F landtmannen derigenom att i Stockholm måste
aflönas kommissionär för så väl lånens • uttagande, som omsättningar
m. m, Då härtill kommer, attjhan måste,ginnan låneansökningen
kommer i kommissionärens i Stockholm hand, vända sig
till länsman, kronofogden eller någon annan person för att få handlingarne
bragta i laga form, så är det klart, att mycket af lånesuminan
kommer att försvinna blott i koramisionskostnader. På
grund af detta skäl tillstyrker jag B. o. Ad. att lemna sitt bifall
till BankoUtsk:ts i förevide punkt gjorda anhållan.
Hr Nordenfelt: Hr Printzensköld har till genmäle å mitt
yttrande om filialbankernas stora fördel för allmänheten, behagat
yttra, att detta blott vore en fras, utan betydelse, och att isynnerhet
jordbrukarens nytta mer befrämjades genom att lånen bibehölles
som hittills vid E. St:rs bank. På förhand vill jag nämna
för Hr Printzensköld, att jag ej obetingadt gillar nuv:de filialbankers
organisation, utan är min åsigt den, att Eiksbanken borde
dela filialbankernas vinst. För öfrigt kan det väl ej nekas, att
det är för den mindre landtmannen i ekonomiskt afs:de en stor
fördel, att få sjelf i filialbankerna ombesörja sina penningetransaktioner,
i st. f. att behöfva betala ganska dryga kommisionsomkostnader
för att undfå en lånesumma från E. St:rs bank. Då personernas
ekonomiska förhållanden merändels äro kända inom den ort,
der de hafva sin bostad, kan just på grund af denna närmare
kännedom lån till dem meddelas, äfven om icke säkerhetshandlingarne
äro af så fullkomligt god beskaffenhet. Af allt detta inses
tydligen, att dessa lånesummor, disponerade af filialbankerna,. måste
medföra ojemförligt mycket större fördelar än hittills för Svenska
jordbrukaren.
Jag yrkar fortfarande bifall å Utsk:ts förslag.
Hr Printzensköld: Jag beklagar, att Frih/ Tersmeden
funnit sig så uttröttad af diskussionen, att han ej kunnat lemna
de äskade uplysningarne. Jag medger visst, på sätt den värde
Frih:n antydt, att tiden genom långa diskussioner går förlorad, men
lyckligtvis är Ständernas verksamhet under nuv:de tidpunkt tagen
så litet i anspråk, att jag visst icke gör mig samvete af, att jag
varit orsaken till att ett så vigtigt ämne, som detta, blifvit diskuteradt
under några timmars tid längre, än påräknadt varit; ty icke
kan man anse riksdagen derigenom hafva blifvit förlängd.
Frih. Tersmeden bar grundat sitt bestridande derpå, att ett
förslag till inrättande af en s. k. hypoteksbank redan skulle vara
under Ständernas pröfning. Men huru kan Hr Frih:n ens ifrågasätta,
att man skulle bygga sina beslut på stadganden eller institutioner,
som ännu sväfva i fria rymden, hvilket man med skäl
kan säga om Hypoteksbanken, då det ännu ej ens är bestämdt
att, och långt mindre på hvilka vilkor den skall komma till stånd.
Jag tror man först bör noga känna allt som kan inverka på stiftelsen
af en sådan anstalt, innan önan omtalar den såsom hade
den redan ^kommit till stånd, och hvar och en måste väl då er
-
t)en 20 Juni f. m.
236
känna, att det ligger en stor inkonseqvens i det argumentet, att
man bör indraga fastiglietslånefonden blott derför, att förslag till
hypoteksbank redan är Ständerna förelagdt. Jag uprepar än
en gång, hvad jag förut yttrat, att vid förra riksdagen var en sådan
indragning, som den nu ifrågavide, lätt verkställbar, enär penningeställningen
i landet då befann sig i ett blomstrande tillstånd;
men att under nuvarande förhållanden en sådan åtgärd, som
Utsk:t tillstyrkt, både komme att förminska vinsten för banken
och försämra jordbrukets ställning, det tror jag mig redan
tillfyllest hafva bevisat. Att förminska vår riksbanks rörelse är
dessutom en ganska farlig sak. Ty det är samma förhållande med
den, som med ett köpmans- eller bankirhus; i samma mån en så
beskaffad rörelse minskas, i samma mån den inskränkes år från år,
i samma mån sjunker ock dess anseende och förtroende; så är äfven
med hvilken annan institution som helst, och hvad banken
särskildt beträffar, så förglömmer man slutligen att det finnes en
riksbank, som har till ändamål att uprätthålla myntets värde.
Jag anhåller fprtfarande om afslag å Utsk:ts Betänk.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad samt H. Éxc. Hr
Gr. o. Landtm, yttrat, att derunder yrkats dels att Utsk:ts förslag
måtte bifallas och dels att E. o. Ad., med afslag derå, skulle besluta,
att fastiglietslånefonden skall bibehållas vid dess nuvarande
belopp, framställde H. Exc. propos. å bifall till Utsk:ts förslag
och då svaren utföllo med många ja jemte åtskilliga nej, förklarade
sig hafva funnit ja öfvervägande.
Hr Printzensköld begärde votering.
Uplästes och godkändes följande voteris-propos.:
»Den som bifaller BankoUtskits uti 4:de punkten af Betänk.
N:o 25 gjorda hemställan ang:de fortsatt indragning å fastighetslånefonden,
röstar
den det ej vill, röstar
Hej;
vinner nej, afslår R. o. Ad. nämnde hemställan och beslutar, att
ifrågav:de fond skall bibehållas vid det belopp, som för densamma
vid sednaste riksdag bestämdes».
Vid voteringens slut hade rösterna utfallit sålunda:
Ja — 17.
Nej — 19.
5:te och 6:te punkterna.
Utsk:ts hemställauden biföllos.
7:de punkten.
Hr Printzensköld: Sedan E. o. Ad. nyss genom votering
afslagit Utskits tillstyrkande i 4:de punkten, skulle jag hemställa,
236
Den 20 J n n t f. tu.
huruvida det ej vore skäl att, för erforderlig redaktionsförändring
af den 7:de nu föredragna punkten, återremittera densamma,
Frih. Tersmeden: Någon återremiss af förevide 7:de punkt
är alldeles ej af behofvet påkallad, alldenstund det af Hr Printzensköld
åsyftade målet kunde vinnas blott genom att helt och
hållet utesluta den sista meningen af 7:de punktens lista mom.
Hr Printzensköld: Jag erkänner tacksamt riktigheten af
den erinran, Frih. Tersmeden gjort, och afstår gerna från mitt yrkande
på återremiss, då det åsyftade ändamålet lika väl kari vinnas
genom att utesluta den del af punkten, som innehåller föreskrift
om indragningen.
Efter härmed slutad öfverläggning och uppå framställd propos.
, blef Utsk:ts förslag bifallet, med uteslutande från lista mom.
af följande mening: »likväl med åliggande för Fullmäktige att innehålla
af landtfastighetsfonden 125,000 rdr under hvartdera året
1860, 1861, 1862 och 1863 samt af stadsfastighetsfonden 40,000
rdr under hvartdera året 1861 och 1862 samt 45,000 rdr, allt
rmt, under år 1863.»
8:de—16:de punkternn.
Utskits hemställanden och förslag biföllos.
Utskits näst efter 16:de punkten afgifne yttrande i ani. af
Riksd:sFullmägtigen Anders Gudmundssons förslag om inrättande
af s. k. giro-rörelse.
Frih. Tersmeden: Som Utsk:t i denna punkt ej gjort någon
hemställan, torde densamma endast böra läggas till handlingarne.
Efter härmed slutad öfverläggning och uppå framställd propos.
, lades ifrågav:de yttrande till handlingarne
Utskrts å sid. 23 gjorda framställning ang:de fördelning på
de särskilda Diskontverken af Handels- och Närings-Diskontfonden.
Bifölls.
17:de punkten.
Hr Printzensköld: I likhet med hvad jag begärde vid
frågan om fastighetslånefondens förminskning, får jag äfven nu utbedja
mig det Höglofl. 8t:ts tillstånd, att få upläsa en i afs:de å
denna fråga af D:r Sandberg afgifven reservation. Den lyder
sålunda:
»Då den utelöpande sedelstocken är stor och penningetillgången
är ymnigare, än den nyttiga och gagneliga industrien för
tillfället behöfver, är det utan tvifvel i sin ordning att minska lånerörelsen
och äfven för en tid göra indragning på lånefonderna.
1) fr ii 20 J 11 n i f. m.
237
Sådan var ställningen vid 2:ne nästföreg:de riksdagar, hvadan
också då äfven denna allmänna diskontfond efter 1853 och 1854
årens riksdag förminskades ifrån 12,000,000 rdr r-mt, sorn den
lange hade varit, till 11.100,000 rdr, och sedermera ifrån sista
riksdag blifvit ytterligare förminskad, så att den vid 1860 årsslut
kommer att utgöra 10,200,000 rdr.
Men enär förhållandet nu är helt och hållet föräudradt och
lånebeliofvet större än någonsin, så att denna fond, sorn utgör en
tillflykt i behofvets stund för alla samhällsklasser, är för närv:de
så otillräcklig, att lånesökande med godkända dokumenter få vänta
i 5 å 6 veckor innan lånen utfalla, så synes sannerligen icke vara
skäl att nu tillstyrka en ytterligare förminskning.
Mig förekommer det till och med nästan otillbörligt, att man
icke fästat minsta afsrde på de motioner, som begärt tillökning i
denna fond, utan gått en alldeles motsatt väg; och ehuru äfven
Lånekontoret i Malmö beklagat sig öfver otillräckligheten af den
dit anvisade fond, och oaktadt BankoUtslct måste uttryckligen erkänna,
att närvarande förhållande icke är fördelaktigt för en fortsatt
indragning, samt derjemte förklara, att lånefonden i Wisby,
såsom otillräcklig för behofvet, icke kunde tåla någon förminskning;
så har likväl Utsk:ts majoriteten föreslagit en fortsatt indragning
af 200,000 rdr om året under påfölj:de 3:ne år, hvarigenom alltså
en förminskning skulle ske så väl vid Diskontverket i Stockholm,
hvarest, såsom förut nämndt, likasom i Wisby, den nuv:de fonden
är alldeles otillräcklig, som ock vid de öfriga Lånekontoren, der
samma förhållande eger rum.
Ibland skälen för denna indragning har man anfört, att Riksbanken
icke bör hafva sina kapitaler fästade för så lång tid som
2V2 å 3 år. Men detta är ingalunda förhållandet; ty en femtedel
deraf ingår ouphörligen hvar 6:te, hvar 7:de eller åtminstone hvar
8:de månad. Och det kan väl icke heller vara så allvarligen menadt
med förebärandet af en sådan orsak. Ty Filialbankerna göra
icke ringaste kapitala 1 betalning och få dock på ytterst billiga vilkor
behålla sina undfångna peuniugeförsträckningar, upgående till
9 millioner rdr, oförminskade uti 10 årstid; hvilka penningar endast
i yttersta nödfall kunna upsiigas till succesiv inbetalning på
fem år.
: Vidare har man sagt, att dessa omsättuingslån icke användas
för produktion och industriel verksamhet. Ehuru det icke kan
nekas, att mången lånar för att kunna fortsätta ett yppigt och öfverflödigt
lefnadssätt, så galler det lika mycket om all slags lånerörelse.
Ingenstädes kan långifvaren öfvervaka de utlånta penningarnes
användande. Att missbruket af lån ur denna fond skulle
vara större an ur andra, lärer väl icke kunna ådagaläggas. Det
torde lika ofta inträffa uti de rörelsegrenar, der stora lån meddelas,
och äfven i enskilda låneanstalter, der man, jemte säkerheten,
förnämligast alser lånegifvareus fördel.
Det vauliga förhållandet med ali skuldsättning torde väl i
allmänhet vara följande: man kommer i förlägenhet, antingen för
betalning af gammal skuld, eller för sina lefnadsbehof, eller för sin
333
Den 20 Juni t, m.
rörelse; raan söker och erhåller lån, der de lättast och billigast
kunna fås; stundens förlägenhet afhjelpes; och det beror sedan på
låntagarens omtanka huru lånet skall återgäldas.
Under den nuv:de tryckta penningeställningen, sora kännes
svårast för dem, som behöfva mindre lån på längre tid, och då
allmänna Diskonten gifver utväg att med icke alltför korta mellantider
få återbetala sin skuld, hvilket utgör en väsendtlig förmån
för det största antalet af landets lånebehöfvande innevånare, hvilkas
bästa R. St:rs bank både kan och bör afse, får jag fördenskull
vördsamt föreslå,
att Allmänna Diskontfonden till utlåning med omsättningsrätt
må, utan någon vidare förminskning, bibehållas
vid det belopp, som den utgör vid 1860 års
slut.»
Lika med D.r Sandbergs förut afgifna reservation inehåller
äfven denna många och vigtiga sanningar, hvilka på det ojäfaktigaste
vederlägga de åsigter, som hos Utsk:t gjort sig gällande.
Det är också märkligt att se, huru Utsk:t åberopar skälen för de
åtgärder, som vid sista riksdagen vidtogos för Disk.-lånefondens
förminskning, och anför huruledes dessa skäl synas kunna i'korthet
sammanfattas deruti, att en utlåning, hvilken lik denna verkställes
på minst .2l/2 års tid, är föga förenlig med en sedelutgifvande
banks ändamål och verksamhet, enär hvarje sådan bank bör ställa
sin rörelse så, att de utlånade medlen kunna utan uppehåll indragas,
om och när omständigheterna det påkalla, samt att de låneunderstöd,
som från ifrågavrde fond meddelas, efter hvad erfarenheten
visat, merändels icke användas till så beskaffade företag, hvarigenom
produktion och industriel verksamhet till allmänt och enskildt
gagn underlättas och befrämjas. Men samtidigt härmed
glömmer Utsk:t, att i slutet af sistförflutne år en sådan kris inträffade
i alla kreditförhållanden, som hotade med de vådligaste följder
för nästan alla affärsmän i samhället, vare sig jordbrukare eller
andra, samt att B. St:r derföre beslöto, att, till underlättande af
landets betryckta penningeställuing, uptaga ett utländskt lån, motsvarande
12 mill. rdr rmt. Annu hafva kreditförhållandena icke
blifvit förbättrade, utan ställningen fortfar att vara sådan, att det
nära nog är omöjligt att på drägliga vilkor erhålla penningar mot
de bästa papper. Och ändå vill Utsk:t ytterligare söka åvägabringa
en minskning af låneutvägarne! Jag hemställer till Eder, M.
Hrr, om det ligger konseqvens i ett dylikt förfarande och om väl
tidpunkten kan anses i ringaste mån lämplig för vidtagande af den
åtgärd, Utsk:t föreslagit.
Hvad beträffar Utsk:ts skäl, att erfarenheten visat att medeln
merändels icke användas till så beskaffade företag, hvarigenom produktion
och industriel verksamhet befrämjas, så kan jag icke finna
detsamma annat än i högsta grad oriktigt. Om händelsevis en
tjensteman, som rår om en egendom, skulle för förbättrandet af
densamma behöfva låna penningar, då skulle sådant honom förvägras,
på grund deraf, att lånet ej afsåge ett industriel företag,
utan hade till ändamål att skaffa medel för att kunna föra ett yp
-
I
L) en 50 Juni t. m.
539
pigt lefnadssätt. Skola väl sådane godtyckligt upkastade skäl
kunna läggas till grund för en förminskning af utvägarne att kunna
i behofvets stund få en försträckning af diskonten? Utsk:t säger
också: »Den grundsats St:rna omfattat till åstadkommande af ett
bättre ordnande af bankens lånerörelse är alltför vigtig att böra
öfvergifvas derföre att närvide penningeställning icke synes rätt fördelaktig
för verkställande af en fortsatt indragning på fonden.» Behöfver
jag väl ännu en gång påminna derom, att orsaken, hvarföre
man vid sista riksdag så ifrigt omfattade indragningssystemet,
låg uti ingenting annat än den rika penningetillgången, som »då»
var förhanden, men som »nu» icke mera förefinnes. Det ser verkligen
ut som Utsk:t haft den besynnerliga föreställningen, som
skulle Diskonten endast vara inrättad för industriens skull och att
andra samhällsmedlemmar än köpmän, fabrikanter och handtverkare
ej voro berättigade att någonsin der erhålla försträckning.
Då kan det icke vara ur vägen, att föra Utsk:t till minnes, att
anstalten äfven finnes till för tjenstemän och andre stackars va
relser,
som icke hafva den lyckan att vara hvarken brukspatroner
eller grosshandlare eller dylika storheter i samhället. Det är och
förblir en obetänksamhet af Utsk.-t att hafva tillstyrkt indragning
af en fond, som dels bereder banken den största reela vinst och
som dels mången gång räddar personer ifrån att, af brist på ut
vägar
till penningelån mot billiga vilkor, råka i den brydsammaste
belägenhet. Och säkert är, att den fattige tjenstemannen, genom
möjligheten att i BankoDiskonten kunna erhålla ett lån, mången
gång blifvit räddad från begagnandet af den utväg, som icke sällan
medfört de olyckligaste följder tor den unge mannen, nemi. att
vända sig till procentare.
På grund af dessa skäl, vågar jag yrka, det Utsk:ts framställning,
såsom ingalunda af behofvet påkallad eller till sin riktighet
motiverad, måtte afslås samt att allmänna diskontfonden
måtte bibehållas vid sitt hittills varande belopp.
Frih. Tersmeden: De skäl, som, enl. Utsk:ts förmenande,
i väsendtligaste mån talat för en, så småningom skeende, indragning
af den ifrågavtde fonden, hafva dels varit den för en riksbanks
verksamhet mindre öfverensstämmande rörelse, att befatta sig med
utlåning af penningar, som komma att ligga borta under 21/2 års
tid, dels det önskvärda ändamålet, att. få utroladt det så förhatliga
borgen ssystemet. Enligt min upfattnmg skulle, enär lån i denna
fond endast utlernnas mot borgen, om en hastig realisation af fonden
behöfde företagas, många och betydliga förluster derigenom komma
att drabba banken. Hvad har Utsk:t i detta sitt förslag framställt,
om icke blott ett fullföljande af de principer, R. St:r vid
föreg:de riksdagar antagit. Jag har redan, af den votering som
försiggått, funnit, att pluraliteten af R. o. Ad:s ledamöter i allmänhet
ej är böjd för den föreslagna indragningen, men det finnes vida
flera skäl för indragning af denna, än den nyss ifrågav:de fastighetsfonden.
Jag för min del får således anhålla, att R. o. Ad. mätte
lemna sitt bifall till ifrågavtde punkt, ooh skulle jag anse det vara
240
Den 20 Juni /. ra.
ganska bedröfligt, om Ständerna ej beslöto den ifrågav:de indragningen,
hvilket sannerligen vore att gå tillbaka på framåtskridandets
bana.
Hr Printzensköld: Frih. Tersmeden har som skäl för
den föreslagne åtgärden framdragit den olycka, som skulle ligga i
borgenssystemet. Jag medger, att detta system visserligen icke är
lyckligt, och ingen kan högre än jag önska, att det försvunne.
Men det finnes mycket ondt inom samhället, som ej med ens kati
utrotas, utan måste qvarstå, emedan det likasom sammanvuxit med
sjelfva samhället. Man är åtminstone nödsakad, att, vid införandet
af en reform i detta hänseende, med största varsamhet gå till vaara,
och ingalunda blir borgenssystemet uphäfdt derigenom, att en del
af diskontlånefonden indrages. Den fattige, men redbare tjenstemannen
har i denna anstalt en tillflykt vid inträffande behof; skulle
genom fondens bibehållande rika grosshandlare eller brukspatroner
ej kunna i densamma få lån, så anser jag det vara fullkomligen
likgiltigt. De kunna förskaffa sig penningar på tusende andra håll.
Min öfvertygelse är, att Ståndet handlade fullt i öfverensstämmelse
med tidens fordringar, om det nu beslutade att bibehålla fonden
vid dess närv;de belopp. Detta vore ej, som Frih. Tersmeden yttrade,
ett tiilbakagående, utan blott att stadna på framåtskridandets
bana, då omständigheterna dertill gifvit den mest giltiga anledning.
Hr Lilliehöök, Bertil: Ehuruväl jag, vid voteringen om
fastighets-fonden, röstade för densammas bibehållande vid dess uuv:de
storlek, får jag likväl bekänna, att jag, i afs. på frågan om allmänna
diskont-fonden, är af samma åsigt, som IJtskit hyllat, nemi.
att en indragning af densamma bör ega rum. Det synes mig vara
fullt skäl, att Banken, derigenom att den minskar lånerörelsen, un
danrödjer läran af de stora förluster, som, genom hastig realisation,
kunna komma att drabba många personer. Dessutom anser jag åtgärden
vara ganska välgrundad i det afs., att, det förhatliga borgenssystemet
derigenom småningom utrotas. Denna utväg, att genom
tvenne personers namn få inbillade behof ganska lätt tillfredsställda,
kommer alltid att på samhället utöfva de mest skadliga följder.
På grund af dessa skäl yrkar jag bifall å Utsk:ts förslag.
Hr Printzensköld: Jag ber om ursäkt, för det jag än
en gång begärt ordet, men jag vill blott, i atil. af Hr Lilliehööks
yttrande, påminna om, hvad jag redan tillförene yttrat, att nemi.
åtgärden vore ganska välbetänkt och välgrundad vid ett tillfälle då
peuningeställningen i landet var så blomstrande, som då indragningen
sist skedde, men att nu, då så stora svårigheter, att till och
med på utmärkt goda papper få låna penuingar, förefinnas, fortgå
på samma bana, det är emot det steget, som jag på det lifligaste
ansett mig böra protestera.
Jag yrkar fortfarande afslag å punkten.
Frih.
tten 20 Juni f. m.
24t
'Frill. Hermelin, Carl Samuel. I anseende till den tuiv;de
penningeställningen bör man, feni. min åsigt, med mycken försigtighet
gå till väga, och ej minska de tillgångar, söfn finnas, att
mot fullgod säkerhet fä låna penningar. Jag får således med min
röst biträda Hr Printzenskölds förslag om allmänna diskont-fondens
'bibehållande vid det belopp, den för uiirv:de utgör.
Hr Stuart, Carl Gustaf: I motsats mot Hr Printzen
sköld
ber jag alt lä instämma i de åsigter, 90m nyss blifvit af
J3ankoUtsk:ts ordförande uttalade. Jag anser nemi., att det är i
högsta grad vådligt att afvika från ett system, som en gång blifvit
antaget, helst då detsamma visat sig hafva medfört väsendtliga
fördelar för det allmänna, och att ett sådant afvikande isynnerhet
är skadligt i fråga om ett lands penningeförhiden. Hvad beträffar
■den så mycket öfverklagade betryckta penningeställningen, så tror
jag att man i allmänhet öfverdrifvet' detta förh:de mer, än tillbörligt
;är. Det är visserligen för nämde en massa lånehandlingar
inlemnade i diskonten, men ingenting är naturligare, än att allmänheten
söker lån i detta verk, der räntan är 5 %, under det att
den högsta lagliga räntan är .6. Sktdle räntan å lån från bankodiskonten
höjas till 6 %, tror jag att låneansökningsantalet betydligt
kommer att minskas, och att de tillgångar, som äro anslagna
'till denna lånerörelse, Liefve fullt tillräckliga.
På grund af dessa skäl får jag yrka bifall till Utskds framställning.
Sedan öfverläggoingen förklarats fulländad samt 11. Exc. Hr
:Gr. o. Landtm, yttrat, att derunder yrkats dels bifall till Utsk:ts
förslag och dels att IL o. Ad., med afslag derå, måtte besluta, att
allmänna diskontfonden skall bibehållas vid det belopp, som den
bör utgöra vid in(i*v,:de ars slut, framställde II. Exc. propos. å bifall
till Utsk:ts förslag och, då dervid svarades många jemte några
nej, förklarades ja hafva varit öfvervägande.
Sedan Hr Printzensköld begärt votering, upsattes odh justerades
följande votens-propos.:
»Den som bifaller BankoUtslcts uti 17,de punkten af dess
Betänk. N:o 25 gjorda hemställan om fortsatt indragning å Allm.
Diskontfonden, röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej.;
Vinner nej, afslår R. 0. Ad. förenämnde hemställan och beslutar
att ifrågav:de fond skall utan någon vidare förminskning bibehållas
vid det belopp, sorn den bör utgöra vid innevude års slut »
Efter voteringens slut hade rösterna utfallit sålunda:
Ja — 19.
Nej — 13.
Den vidare pröfningen af förevrde Betänk, upskjöts till e. m:ns
plenum och R. o. Ad. åtskiljdes kl. 3 8. m.
In fidem,
H. VII.
O. Brakel.
16
2.12
D en 20 J nn i e. m.
Onsdagen den 20 Juni 1860.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades ett prot.-utdrag för förmiddagens plenum samt pro*
tokollen leir den 2 och 4 sistl. April.
Upliistes följande, af Hr Virgin, Philip, inlemnade skrift:
I anseende till en förestående resa i tjensteåligganden, föranlåtes
jag ödmjukt afsäga mig förtroendet att vara ledamot i Högloft.
Riddarh.Utsk:!, samt. såsom vald bänkman; anhållandes att vid
min riksdagsmannarätt varda bibehållen.
11. o. Ad. lemnade härtill bifall; och anmodades Ståndets'^lektorer
att utse en ledamot i Hiddarh.Utsk:t efter Hr Virgin.
Portsattes pröfningen af BankoUtsk:ts Utlåt. N:o 25, med förslag
till reglering af Bankens lane- och krediti v rörelse samt om användande
af uplupen odisponerad bankovinst.
Utsk:ts å säl. 25 gjorda framställning ang.-de fördelning på
de särskilda diskon t verken af allm. diskontfonden.
Bifölls.
18:de och 19:de punkterna.
Utsk:ts hemställanden biföllos.
Utsk:ts å sid. 27 gjorda framställning ang:de räntan för lån
från allm. diskontfonden.
Hr Printzensköld, Carl: Det är visserl. en sanning,
att, på sätt Utsk:t i denna punkt förmäler, »allm. diskontfonden
»skall, äfven med den af Utsk:t nu föreslagna förhöjning i rante»foten,
komma att fortfarande, såsom hittills, af allmänheten med
»begärlighet anlitas.» Åtminstone kan man med säkerhet antaga
detta för så lång tid, som nuvule penninge-förh:den existera. En
hvar känner nemi., att det nära nog icke är en möjlighet att i
denna tidpunkt få låna några penningar, äfven om man har de
yppersta säkerheter att erbjuda, såvida man icke för lånet vill gifva
6 proc. Att likväl i dessa förhiden söka stöd för ett tillstyrkande
af den beskaffenhet, som det, hvilket nu utgör föremål för B. o,
I) « n 20 J n ni m.
243
Adis pröfning, på samma gång sorn Utskit. på ett annat ställe i
Betänkit yttrar, att bankens ändamål alldeles icke nr att i främsta
rummet skörda vinst, delta måste jag, lor min del, högeligen
ogilla. Oell Utskits lörlarande' kan således icke annat än väcka
mili förundran. De ledamöter af detta Höglofl. Stånd, som kafva
Betänk:!, till Ilands, kunna nemi. derstädes, pag. 48, återfinna följande
yttrande af Ut sk;t : »KiksBanken liar ej till sitt hufvudsyfte
»att bereda sig den största möjliga vinst på sin rörelse.» Jag hemställer
till de värde ledamöterna af Utsk:t, livad annat liar den nm
tillstyrkta åtgärden till syftemål, om icke det alt bereda banken
den största möjliga vinst på diskont-rörelsen.
Det bade varit önskligt, otti Utskit, före nedskrifvandet af
ifrngavide tillstyrkan, afgifvit lill 11. Stir en relation angide tillkomsten
af 5 procis-räntan. Det ixnde åtminstone icke vana Utskit
obekant, att diskonträntan primitivt varit 0 proc. oell att densamma
vid en riksdag för ett icke så ringa antal år tillbaka blifvit
nedsatt. Måhända liar dock Ut sk: t derom saknat kännedom. Man
föranledes till detta antagande deraf, alt Utskit icke meddelat några
uplysningar i ämnet, hvilka dock lör denna frågas bedömmande
varit ganska behöflig®. Från fordna tider skulle dock Utskit kunnat
hemta en ganska helsosam lärdom, huru Utskit nu bordt gå
till väga. Om Utskit. gjort sig den mödan att forska något uti
de äldre riksdagarnas förhandlingar, så skulle Utskit inhemtat, att
före 1818 och till år 1823 var diskont-räntan C för i 00. Pensiingeställningen
här i landet var då ungefär lika beskaffad med
den liuvide; ty just, vid den tiden hade privat-diskonterna ramlat
och en svår stockning i affnrslifvet blef deraf föranledd, så att pettr
ninge-förlägenheten var i allmänhet ganska stor. Då framställdes
vid 1823 års riksdag det förslag, att diskont,-räntan mätte nedsättas
från fi till 5 proc.; och långt ifrån, att, detta förslag behandlades
med den knapphändighet, hvarom BankoUtskits nuvide framställning
i alldeles motsatt syfte beklagligen allt för nogsamt vittnar, ansåg
man ärendet, vara af den vigt och inflytelse lör hela landet, att
detsamma handlades gemensamt af Stats- och BankoUtskm, hvilka
ät utredningen deraf egnade den största omsorg, såsom man kan
inhemta af deras i ämnet afgifne Utlåt., hvaraf jag anhåller att
få upinan den del, sova rörer diskont-räntans nedsättning.
Sedan nemi. de förenade Utslcn tillstyrkt diskont-lånerörelsens
fortsatta bedrifvande genom lliksBanken, bland annat, på den grund,
att tinder davide förb iden det enskildt» förtroendet var så betydligt
rubbad t och nästan försvunnet, — och jag hemställer om ej denna
skildring af den tidens kreditställning äfven inträffar på nitrvide tid,
— så omförmäla Utsk-.n huruledes 2sne hufvudsakliga omständigheter
ega sammanhang med diskonteringens verkställighet, och fortfara
derefter:
»Den ena af dessa omständigheter, som fästat Utskius upmiirksamhet,
iir bestämmandet af räntan, hvilken hittills vid utlåningar
från banko-diskonten beräknats, i likhet med högsta lagliga ränta,
till V2 för 100 i månaden eller 6 proc. för året, samt godtgjorts
244
l>eii 20 Juni e. m.
genom afdrag å lånesnmman vid des9 meddelande oell särskild inbetalning
pA förhand vid omsättningar; hvarförutan vid fördröjd inbetalning
utöfver förfallotideu, en särskild straffproc. varit stadgad
och med dubbel ränta eller efter 12 proc. för året utgått, fjån för—
fallodagen till dess betalning följt.
Utsk.:n hafva härvid trott särdeles «fs:de böra hafvas å de enskilda
penningeforhållamlernes närvarande ställning inom riket, enl.
hvilken den ena medborgarens skuldsättning till den andra numera
är snart sagdt det vigtigaste och till. sina följder mest afsedda af
deras inbördes samhäilsföf luden; och man i allmänhet kan antaga
att bedrifvandet af hvarje företag, hvartill större eller mindre penni
ngeförlayer erfordras, till vida större del sker genom användande
af anskaffade lånctillgångar, än ined näringsidkarnes egna samlade
kapitaler. Vid ett sådant allmänneligen erkändt förhållande, hafva
Utskrn funnit det vara af högsta vigt att de vilkor af betingad
säker kapitalafkastning, hvilka utgöra grunden för hvarje utlåning
af penningetiilgångar åt andre, till beredande af ömsesidig förkofran,
icke må vara sådana, att af kast »ingen af kapitalet öfverstiger elier
ens upgår till fulla beloppet af den högsta afkomst, som näringarnes
bedrifvande med säkerhet kan anses lemna. Anledningar för kapital-egare,
att låta sina fonder af andra användas, kunna vid en för
öfrigt rätt ordnad penningeställning aldrig sakrias, men anledningarije
för den idoge, men kapitalsaknande att till nyttigt användande
emottaga en främmande tillgång böra sorgfälligt bevaras; och sådant
hafva icke Utsk:n ansett kunna ske med bibehållande af deli
nu vanliga räntan till 6 för 100 årligen. Att i detta afseende
direkt något verka för adalen eiiskilde emellan, hafva (Jtskin likväl,
med bibehållet afsrde å alla öfriga statsförhiden, ansett fordra ett ganska
noga eftersinnande; och de väckta frågorna derom äro bland
de ämnen, dem Utskrn- gemensamt med LagUtsk-.t behandlat., samt
rörande hvilka de gemensamma åsigterne komma att uti ett med
nämnde Utsk. samfäldt, afgifvande Betänk, framdeles redovisas; irien
utvägen att dels. genom exemplet, dels genom en sammanstötande
täflan från den låneanstalt, hvarigenom banken så betydligt deltager
uti de egentligen till näringarnes bedrifvande ämnade lånens omsåttningsrörelse,
medverka till nedsättning af räntefoten i allmänhet,
har emellertid funnits så mycket mer lämplig och ingalunda
böra försummas. Då nu ytterligare härtill kommer att den hittills
vanliga diskonträntan, såsom erlagd på förhand och utan tillgodonjutet
afdrag för bevillrns-afgiften, verkligen upgått till (iproc.
för året, de kostnader oberäknade, hvilka för låntagare i diskonten,
särdeles för dem, hvilka uti landsorterne hafva sina hemvist, äro
merendels oundviklige; anse Utsk:n sig af allt, hvad sorn nu blifvit
anförd t, ega mer än tillräcklig anledning att till R. St:r framställa
det förslag; att räntan vid bankodiskontens utlåningar borde från och
med början af nästa år beräknas endast efter 5 för 100 om året.»
■■■ Jag frågar om icke detta Betänk, vittnar om den sorgfälligaste
granskning af den tidens förliden och om ett, icke på sjelfva nyttan
för bank-anstaltens utan på befrämjande af allmänt väl grundadt
omdöme i förev:de fråga. Såvida det nu ieke låter sig be
-
1 >‘e ii 20 Juni e. m'.
stridas att de förleden, som nu äro för handen, äro fullkomligt lika
med dem, sorn egde nini, (lii ifrågav:de Betänk, afgafs, så hemställer
jag, om man ieke snarare bort, ifall man tagit kännedom om detta
Betänk., finna sig ölvertygad om skadan och det högst olämplig»
8ti att nn tillstyrka en ränteförhöjning, hvilken medför den oundvikliga
följd att näppeligen någon räutenedsättning vidare kan komma
att egil runi. Jag mins mycket väl den tid, då ifrågavide Betänk,
afgafs; jag milis också' följden af detsamma, och den var att
penitingeräntan, ehuru långsamt* likväl föll, ty banken behandlades
just då såsom BankoUtskit nu sagt att den bör behandlas. Den
skäll hafva till syftemål icke allenast sin egen vinst, titan äfven
det allmänna' bästa, men höjer man denna ränta, sorn utgår nomiirelt
till 5 proc., ehuru den i sjelfva verket är minst 5'/2, och för
dem* sulu begagna ombud, fullt 6, så är klart, att ingen peimingearistalt
ffifwes här i landet, som ldinnar lån till lägre räntebelopp
än 6, och det skall också medföra svårighet att någonsin nedsätta
denna räntefot. Jag förutser (1en invändningen mot min anmärkt!.,
att vi nu hafva eu mängd penningeanstalter här i riket och att
.alla de kunna täfla med banken, men det är besynnerligt att dessa
banker icke haft kraft att täfla med RiksBanken i afs. på tillräakligt
kapital, åtminstone efter petiiiiugekrisen, oell ännu har man hos
dem icke funnit ringaste tillstymmelse till åstundan att sätta nér räntan
; tvertom, det är något särdeles välkommet för filial- och privatbanker
att’aldrig någonsin behöfva tänka på dylik nedsättning, utan
tvertom bibehålla räntan vid den höjd, den nu har, hvaremot, om penliingeställuiugeu
förbättrar sig, så att man kan få en lägre ränta, och
om man redan har en låneanstalt, sö.m lemnar försträckning mot
denna lägre ränta, så nödsakas man att ställa sig derefter. Om
banken deremot i detta fall föregår med exempel och höjer räntan,
så blir följden den, att de andre med största begärlighet följa detsbo
ma och tänka på möjligheten att medelst genomdrifvande af det
fria riiuteförslaget trakta efter första lägfiga tillfälle att göra sig icke
allenast till läueanstalte utan rent af till hvad man kallar procejttar-anstalter.
Det är något som icke synes mig vara banken värdigt,
utan det lärer väl höra till bankmessigheten att banken anser
det stridande mot sin värdighet att begagna sig af en tillfällig
penningeförlägenhet i landet för att rubba ett ränteförhide, som egt
rum nu i nära 40 år. Jag tillstyrker således på det högsta att
detta alls icke motiverade, utan tvertom mot bankens värdighet och
syftemål stridande förslag måtte af R. o. Ad. förkastas.
Hr Flach, Johan Fredrik Philip: Jag skall först
yttra mig angide andra mom. i denna punkt, sorn angår frågan
om diskonträntans höjande från 5 till 6 %, emedan jag särskildt
vill yttra mig öfver 3:eije moni. Det må bero på' tycke och smak
huruvida, såsom den siste talaren yttrade, det vittnar om särdeles
skarpsinnighet och klokhet i afs:de på en banks förvaltning att,
under äfvelityrliga och vacklande kreditförhållanden nedsätta diskonträntan.
Man anser emellertid i allmänhet att eu riksbank
bör i afssde på sin förvaltning vara en mätare af penningeställnin
-
0« h 20 J n ii t e. m
gen i landet genom det sätt, hvarpå den bestiiinmer räntefoten allt
elter penningemarknadens ställning, så att, vid ymnigare penningetillgång,
räntan nedsiittes, men deiemot, höjes, du ogynnsamma konjunkturer
göra försigtighet i bankens utlåning mera af behof och
omtanka påkallad.
För så vidt exempel från utlandet, i della hänseende kan vara
nplysunde, tillåter jag mig erinra otti det af Professor Agardh, i
hans reservation vid BankoUtskits Betänk, ang:de decharge lör
Bankofullm:ge anmärkta faktum, att då. i ani. af sista penniugekrisen,
Styrelsen af Englands bank hos Engelska Ministären hemställde
oro ökad sedelutgilning, lil! rörelsens underlättande, medgafs
denna utvägs lämplighet endast under det uttryckliga lörbehåll,
att banken samtidigt höjde diskonträntan, om jag rätt minnes,
till eller 10 proc., hvarvid den borde fixeras, så binge den vidtutseende
penningeställningen fortfor; — ett förbehåll, sorn, huru
nyttigt och nödvändigt lör bankens trygghet det än var, ej skulle
kunnat verkställas, derest ej bankens styrelse egt rätt, alt inom
vissa gränser höja eller sänka räntan, idit efter sig företeende omständigheter.
Då således den värde talaren nu motiverar sitt yrkande om
bifall till förslaget, bland annat, dermed, att ntskillige penningeiörvaltande
verk i sednare lider blifvit organiserade jemväl med
diskonteriugsrätt, synes mig detta argument mera egnadt rit t tjena
mot, lin för hans åsigt, så tillvida nemi. sorn riksdiskonten, efter
bvatl mig tyckes, af denna nya konkurrens om utlåningen, skulle
snarare anse sig manad att hålla räntan, om ej lägre, så åtminstone
ej högie lin hittills, derest ej andre dertill nödgande förhållanden
ferell ungs, och att således härutinnan borde af 11. St:r medgifvas
en större frihet, beträffande räntefoten. Jag föreställer mig
i detta hänseende lämpligast vara att ät. baukofullmtge öfverlemna
att, efter sig företeende omständigheter och i den mån penningeställningen
i landet sådant, medgilver, bestämma räntan inom en
viss gräns, t. ex. f. o. m. 5 t. o. m. 0 proc., samt anhåller följaktligen
vördsammast att 11. o. Ad. i denna punkt måtte sålunda
besluta, 3:dje morn., sorn lyder så här: »Någon särskild bestämmelse
i alside å bevillu. afdraga tillgodonjutande har Utsk:t ej funnit nödigt
att i efterföljande förslag tili »allmänna stadgande»» införa,
då, enl. gällande bevilln.-lörordning, diskontverken äro från skyldigheten
att dylikt afdrag godtgöra, beffiade», synes mig något .oegentlig!.
, ty, thuru det visserligen är sannt alt i den bevilln.-lörordning,
suni nu gäller, en sådan är medgifven befrielse, skulle dock för
framtiden denna befrielse grundas på den förordning: angule allmänna
bevillmu, hvarom 11. St:r likväl ännu ej definitivt beslutat.
Jag föreslår således att 11. o. Ad. behagade lägga detta morn. till
haudiingnrne samt att frågan om diskontverkets frihet från bevilln.
får ankomma pa hvad Ståndet i detta hänseende, vid handläggning
af Bevilln.Utskits Betänk, angul.e allm. bevillnm, kommer att besluta.
\> e il 20 J u nl e. m.
247
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: Det Sr nied penningar
seni nied alla andra varor här i verlden, att när det är ondt om
desamma, sä äro de dyra, och när det är godt om dem, så hållas
lie äfven tillhanda lör godt pris. I den tiden, som Hr Printzensköld
afmålat, måsjte varit ondt om penningar, och då är naturligt
att man tar den högsta lagliga ränta, sorn kan fås. I första mom.
af 27 §, sorn nu icke är föredragen, men der det stadgande, som
nu är i fråga, finnes inlördt, är föreskrifvet »att räntan vid diskontering
och utlåning lian handels- och närings-diskontfonden utgör
minst 4, högst ti proc.» Detta stadgande är tillkommet, såsom
Hrr.ne veta, på sednare tider. Förr var räntan äfven der fixerad.
Här har Utsk:t föreslagit en fixerad ränta för den allmänna diskonten
till ti proc. i den öfvertygelse att den är under nuv:de
förbiilande den rätta och att det icke är just troligt att detta
förhållande kommer att så hastigt uphöra. Likväl vill jag icke
f. n. motsätta mig. ulan tillstyrker förslaget alt samma rättighet,
sorni Lsta mom. är medgifveu åt bankofullmige att höja och siinka
räntan, äfven må införas i detta 2:dra mom. PresteStit har redan
beslutat, att sistnämnde morn skall hafva följande lydelse: »vid
utlåning frän allmänna diskontfonden bestämmes räntan, med afs:de
på de i föregtde mom. omnämnda förhållanden, af fullmrge till minst
5, högst. 6 proc.». Jag får hos Hr Gr:n o. Landtm, anhålla om
propus, till bifall på detta PresteSt:ts beslut. De underrättelser,
Hr Printzensköld lemnat, isynnerhet åt BankoUtsk:ts ledamöter, om
huru det gatt till 1818 och 1823 års riksdag, voro visserligen
ganska intressanta, men jag kan just icke se att de kunna hafva
någon inverkan på det beslut, vi nu skola fatta att bestämma räntan
för en viss lånerörelse, ty den skall visserligen bestämmas efter
de förhållanden, som f. n. äro, och icke efter de, som voro för
30 år sedan.
Frih. Hermelin, Carl Samuel: I händelse banken vore
i behof af högne ranta än ti proc., skulle jag icke. sätta mig emot
förslaget, nien jag tror icke att bankens ställning är sådan, helst
detta Betänk, jemväl innehåller förslag om öfverlemnande till statsverket
af up.lupeu bankovinst, hvadan det synes som skulle banken
ej vara i behof af att taga lien högsta möjliga ränta. Jag underställer
också 1!. o. Ad:s bepröfvande, om det är rätt att Ii. St:rs
bank skall söka på det sättet förkofra sig pä näririgarnes oell de
skuldsattes bekostnad. Det är visserligen sanet att närv:de ränta
är endast satt till 5 proc.; men ganska få af våra låntagande besörja
sina lån sjelfve, utan använda dertill biträde, och om jag
icke misstager mig, är det vanliga arfvodet y2 P>oc. för hvarje
gång. Det synes mig således vara en tillräcklig ränta, sorn näringsidkare
eller hvilken som helst, som der lånar, har att betala.
Då under f. m. åberopats och äfven blifvit upläst en reservation
af D:r Sandberg, skulle jag önska att äfven vid denna punkt tå
upläsa en sådan af honom algifven, i hvilken jag förenar mig. Dtn
lyder sålunda:
D e n 20 Ju ii i e. im .
»Det var eu hjelp och lättnad, sorn hittills stod öppen lör
alla samhällsklasser, alt i R. St:rs Bank erhålla lån till mindre
belopp på billiga vilkor. Räntan för sådana lån har Irån långa
tider tillbaka varit 5 proc., men nu skall den förhöjas till G proc.,
som äfven skola i förväg afdragns för Vi: år.
Att lånen i alla fall blifva begärliga, såsom Utsk-.t säger, är
val att förmoda, emedan lånebehofvet är stort »under en allmän
penningeförlägenhet, särdeles ibland allmogen.
Men icke kan det vara nyttigt för landet och dess näringar,
ej heller är det nödigt för Riksbanken, att. vara den som upstegrar
den allmänna- penningeräntan; ty det är just Riksbanken, som ensamt
eger förmåga att i någon mån motverka en alltför hög ränta,
hvilket ock hr dess åliggande, enl. stiftelseurkunden af år 1-66S(se
nu gällande Bankoreglemente, sid. 44):
Härvid- torde ock böra tagas i betraktande hvilka åtgärder
vid- sista riksdag blefvo vidtagne i afs:de på räntans bestämmande,
så vidt den skall inbetalas till Riksbanken, och dess fastställelse
för en lång följd af år. Man beviljade nemi. då, såsom bekant
är, åt alla Filialbanker, som ville bilda sig, en försträckning frånRiksbanken
af 9 milhr rdr eriiot högst 3- proc. ränta, utan att
likväl på förhand afdragas, hvilka banker, genom ett klokt begagnande
af sin krediti vrätt på Riksbanken, vanligen nedsätta sin
verkliga räntebetalning till- blött 2l/3 proc. på hela det kapital
förlag,
som hålles dem tillhanda; under det de sjelfva kunna ut
låna
penuingarne emot G proc. ränta, som i förväg afdrages, och
dessutom för den kredit i vrätt, som de bevilja ät andra, fordra tproc.
; oell dessa fördelaktiga vilkor komma att fortfarande åtnjutas,
utan att någon- förminskning eller den ringaste kapitalafbetalning,-  utom i yttersta nödfall, kan komma i fråga under hela deras 10-  åriga oktrojtid.
När man så liberalt och frikostigt gått till väga emot Filialbankerna
och deras delegare, hvilka val tillhöra landets bättre lottade
innevånare, så synes det mig vara i hög grad obilligt och
orättvist, att nu så hardt betunga de lånebehöfvande, som vända
sig till Riksbanken för att hjelpa sig ur penningeförlägenhet genom
erhållande af mindre lån, hvilka alltid inom 2l/2 högst 3:ne
år skola vara till fullo inbetaide: — det är efter min öfvertygelse
för hårdt at-t ålägga dera i förväg betala 6 proc. ränta för hvarje
hallar, jemte den halfårsvis skeende kapitalafbetalningen.
Sa länge oktrojtiden varar för de Filialbanker, som åtnjutaförenämnde
fördelaktiga vilkor, bör val Riksbanken icke upstegra
räntan för sina enskilde låntagare; fördenskull vågar jag vördsamt
föreslå, att åtminstone intill nästa riksdag uti Bankoreglementet
måtte få qvarstå det nu gällande stadgandet, så lvdande:
att vid utlåning från Allmänna Diskonten är räntan
hastställd till 5 proc., sådan den igenfinnes sid. 1-73 i
§ 154 mom. 2».
Hr Printzensköld: Man har till genmäle å min anm.
mot Utskd.s förslag erinrat att det stöd,jag hemtat från Sammans,
0 o il 20 Ju n i e. m.
Stals- oell BankoUtskils Betänk, vid 1823 års riksdag, icke skulle
passa in på närvide tid, emedan dea förra, säger man, skulle vara1
olika denna i väsendtlig måtto, livad peniiingeställningeii beträffar.
Det vore verkligen för mig af högt intresse att få veta hvari denna1
olikhet består. Jo, den finnes visserligen sfi* tillvida, att vi mr
hafva en stor mängd privata kreditanstalter, sorn icke finna sig generade
af att taga den högsta möjliga ränta, och sedan lägga uågonfing
dertill i sättet att beräkna räntan från vissa tider af äret
samt ännu ytterligare någonting till i provisionsväg; så att dessa
penninganstalter förstått att bereda sig alla möjliga fördelar. Meir
i afs.-de på sjelfva hufvudsaken: hvari består olikheten? Är peirningeställiiiiigen
nu en hårsmån bättre iin den var 1818 och 1823,
ifall någon af Hrnne erinra sig den tiden? Nej icke det ringaste.
Tvertom, jag vågar påstå, att den om möjligt är sämre, i följd af
den olyckliga penningekrisen och de anstalter, man här vidtagit för
att skaffa sig pengar för dyrare pris än förhållanderne påfordrat.
Men efter nu dessa olyckliga företag haft den olyckliga påföljd
att försätta oss i alldeles lika ställning, som vi befunno oss 1818
och 1823, hur kan man då tillåta sig att säga, det förhål-landet
icke nu är sådant sorn det då var. Jag skulle tro att samma orsak
har samma verkan; då skedde en- strypning i följd af 3:ne privat
d iskon t ers fall; nu har strypning skeft r följd deraf, att våra
pengar vandrat ur landet, d. v. s. den reela penningens representativ
liar, i utbyte mot silfver, sorn man skickat utrikes, vandrat
in i banken, hvarigenom man nu har, jemförelsevis till Sveriges
behof af rörelsekapital, vida mindre tillgäng på rörelsemedel än
man hade 1818. Man må upställa ett bevis på motsatsen. Detta
är nian likväl ännu skyldig. Jag har deremot bjudit bevis påmin
sats genom att, upläss det väl motiverade Betänk., sorn 1823
iirs Snrntnans. Stats- o. BankoUtsk. afgaf. Mine Tirri J som bestridt
riktigheten af hvad jag sagt, håfven deremot icke framdragit
några skid, utan J sägen blott, att förhållanderne då icke voro
enahanda med dem som nu äro för handen. Men om man för
5 0 år sedan hade ondt otn pengar och krediten du var förstörd,
om man i detta ögonblick äfven har ondt om pengar och krediten
är förstörd, så bl i iver ju förhållandet enahanda, och äfven om 200-  år vore mellan dessa båda perioder, så'blefve dock förhållandet
identiskt. Väl har en ledamot här till mig erinrat att jag sjelf
vederlagt de påståenden, jag haft, emedan jag väekt upmärksamhet
på alla de penningeanstalter, som finnas, men om det funnes 10
gånger så många penningeanstalter till, så hemställer jag till den
värde ledamoten, om förhållandet blifvit en smula bättre än det
skulle vararoin det icke funnes någon enda mer än 11. Stms bank t
Kan han bevisa mig att icke förhållandet nu är sådant som det
var 1818, oaktadt dessa penningeanstalters tillvaro, då är jag genast
beredd medgifva att han har rätt; men är det verkligen dea
nakna verkligheten som vi ailä här känna, som innebär något bevis,
då skall man efter min öfvertygelse nödgas erkänna att alla
de penningeanstalter, sorn finnas, likväl icke mäktat afvärja det
olyckliga förhållande, som f'. n. existerar och som framkallats genom
i» an 20 Juni a. ta.
anstalter, hvilka måhända hafva med mindre väl beräknad grund
för deras inrättande här triidt i verksamhet. Jag kan således ieke
tinna något skäl, hvarföre man skulle nu skrida till en förhöjning
af räntan. Jag har nyss pä enskild viig erhållit den underrättelse
att man i BorgareStd afslagit ifrågavule framställning från BanköUtsk:t
och hesta in t räntan till 5 proc.: hvaraf man ser alt äfven
affärsmän anse det ligga vigt uppå att icke diskontverket i detta
fall lider någon rubbning, och att Vällofl. BorgareStit tillämpat
den sats, soto nu Utsk:t sjelft har i så bestämda ordalag uttalat,
eller att bankens syftemål alldeles icke är ensaVnt att skörda den
största möjliga vinst på sin rörelse, utan tvertom att, så vidt sig
göra låter, icke upmuntra till höjande af en ränta, sorn alltid skall
i alla möjliga grpnar af det industriela 1 ifvet kännas tung och tryckande
och nära nog bereda återgång, förlamning och förstörelse af
den industri, som den under, en lyckligare period börjat upblomstra.
Jag skulle visserligen ingå på Frill. Tersmedens förslag att K. o.
Ad. skulle förena sig uti PresteSt:ts beslut att öfverlemna åt bankefulluuge
bestämmandet huruvida räntan skall blifva i eller 6 proc.,
men då ett RiksStåud redan förklarat att det skall blifva vid hvad
förut stadgadt, varit, finner jag så mycket mindre skäl tillstyrka
bifall till Friluiis förslag, som, derest man vill göra olikhet i diskontriinta
och öfverlemna åt bankens öfverstyrelse att bestämma
det högre och lägre beloppet, så bör man förklara att det står
bankofnllnnge öppet att bestämma -äfven diskohträntau i den allmänna
lånefonden från i till 6 proc, och jag stödjer denna mili
framställning på det begrepp, jag gör mig om konseqvens i administrativa
åtgärder, äfvensom på den omständigheten att, fastän penningeställningen
nu är i högsta grad bekymmersam, det likväl icke
bör ligga utom möjligheten, att densamma kan bättra sig och att
således ännu en gång ett förhållande kail inträffa, som förevar 1857
och före den tiden, att nemi. icke obetydliga summor af allmänna
diskontlånefonden funnos obegagnade, ehuru räntan då endast var
som nu eller 5 proc., och att således det väl kunde löna mödan
att updraga åt fulhmge att vid lägligt tillfälle nedsätta räntan till
ett belopp, som medförde den säkra påföljden att äfven denna diskontiånefoud
varder till hela sitt belopp förräntad. Jag förbi ifver
således vid mitt yrkande att räntan i allmänna diskonten måtte
hädanefter som hittills förblifva viii 5 proc. oell att 11. o. Ad.
måtte afstå BankoUtskits förslag i förevrde punkt.
Hr Lilliehöök, Bertil: Genom bankoreglemente!, äro
fulhmge bemyndigade att höja räntan i handels- och näringsdiskontfouden
efter för handen varande omständigheter. l'ä grund deraf
har också för icke så längesedan räntan blifvit höjd der frän 5 till
6 proc. Då man för lån. lein uade mot säkerhet af jern och metall,
får betala 6 proc. ränta, så synes det väl icke vara skäl, att
man endast skall erlägga ränta efter 5 proc. för lån med den säkerhet,
som i allmänna diskonten antages. PresteSt:ts förslag att
det skulle öfverlämnäs till fullimge att bestämma räntan till 5 eller
6 proe., torde måhända i tillämpningen möta svårighet, men denna
D e 11 20 J u ni e. in.
251
svårighet blefve viii ej större ii» ntt (len k unde öfvervinnas. Antalet
låntagare i Allmänna Diskonten nr nemi. så stort, i jemförelse
med det anta1, som hållar i skuld till Handels- och NäringsDiskonta»,
alt om, på sått Frih, Tersmeden föreslagit, räntan klefve
föränderlig, skulle verkan af en sådan förändring sträcka sig till
en vida större mängd personer, hvarföre en riintekonversion’ i allmänna
diskonten ej torde böra vidtagas så ofta sorn 1 Handelsoch
Näringsdiskouten. Jag fattar icke heller, huruvida meningen
är. att, derest räntan kornme att höjas, den högre räntan skall
gälla äfven för de äldre lånen, äfvensom jag ej finner bestämdt,
från hvilken tid en sådan höjning skall ega rum ; men allt detta
iir viii detaljer, som reglit närmare konuner att bestämma. Man
har liiir sagt, att banken ej bör ockra pä allmänheten genom den
högre räntan; men man bör viii ihågkomma, att den räntevinst,
som banken erhåller, icke tillfaller någon enskild, utan den återgår
till befordrande af Statens arbeten och Statens ändamål, och
det torde derföre icke böra så skarpt klandras att banken drager
största lagliga vinst af sin lånerörelse. Jag får instämma med
Frih. Tersmeden att det matte hero på fulhiuge att efter omständigheterna
höja räntan från 5 till 0 proc.
iir Pri ritzen s.k ö 1 d : Det var ett eget slut, hvari den siste
laimer, stadi ade, ty sflvidt jag kan förstå, öfverensstämmer det icke
med de premisser, hans anförande innehåller. Sålunda talte lian
om den stora svårigheten att göra en riintekonversion med den
allmänna diskonten i anside till det stora antal af låntagare, som
i den finnas, hvilket antal åter i handels- och uäringsdiskonteu
vöre ganska inskränkt, hvarföre man således der med vida större
lätthet än eljest skulle kunna åstadkomma riintekonversionen. Detta
hade väl bordt föranleda till en framställning att räntan borde
förblifva vid hvad den är, men jag kan naturligtvis icke annorlunda,
än efter hvad mitt förstånd medger, uplätta ett sådant yttrande,
som den vårda talaren bär algifvit. Jag lid ytterligare fästa
upniärksamhefen på livad jag äfven förut vidrört, att en räuteförhöjning
i allmänna diskonten ingalunda är väldig It. St:rs bank.
Det är väl sagdt att bankens vinst går till allmänna ändamål,
men om äfven så iir förhållandet, iir det vid derföre icke sagdt
att man skall skölda denna vinst genom att på ett, elter min öfvertygelse,
alldeles ovärdigt sätt behandla bankens guidehärer. För
min del synes det sorn om riksbanken tvertom skulle föregå de
öfrige penningeaustalterne i riket med exempel att icke vara hvad
man kallar någon blodsugare, utan i stället söka att just under
de svåra tider, som liro för handen, ådagalägga att riksbanken icke
är den penniugeanstalt, som vill lägga sten på börda och tillåta
sig handla lika tued åtskillige enskilde penningeanstalter och
personer, nemi. säga up sina lån, för att på. dem skörda största
möjliga ränta. Detta strider mot en riksbanks värdighet och den
är man väl isynnerhet skyldig att bibehålla, och när nu dertill
kommer att de Hrr, som tillstyrkt ifrågavide förslag på ett annat
ställe i Befänktt, då det gäller andra låneförhållanden, säga, att
f) e n 20 } un i e. ni.
banken iir icke till för att, endast skaffa sig den högsta möjliga
vinst, så svnes mig väl att här, om någonsin, just detta BankoUt.
sk
den skull fortfarande att, med afslag å förslaget, R. o. Ad. måtte
besluta- att det skall blifva vid hvad förut är stadgadt.
Frih. Tersmeden: Till svar å Hr Printzensköld* anm. får
jag uplysa att Hr Lilliehöök val fästade upmärksarnhet på den
större svårigheten att göra räntan föränderlig i ban-kodiskontenrän
i handels- och näriugsdiskonten, men att han icke ansåg denna
svårighet vara så stor, att mitt förslag ej borde antagas. Jag ored»
gifver visserligen, att det skulle medföra större svårighet än å handels-
och näritägsdiskonten, emedan der är ett mindre antal låntagare,
men jag tror ej att den föreslagna åtgärden skulle medföra
några särdeles stora svårigheter. Det skulle nemi. tillgå sålunda,
att bankofullnuge beslutade att från en viss dag räntan skulle höjas,
oell då blefve naturligtvis förhållandet det, att. alla både nya och
omsatta lån, som derefter utgåfvos, komme att drabbas af den högre
räntan. Hr Printzensköld anser icke förenligt med bankens
värdighet att höja räntan till 0 proc.; jag vet ieke hvad en i lag
bestämd ränta vill säga, om man icke med värdighet kan taga
denna ränta, när penningetillgången är sådan att den villigt erbjudes.
Jag tror icke att under dessa tider det är så godt att få
penningar för lägre ränta än 6 proc., äfven om fullgod säkerhet
erbjudes, och derom måste vi väl komina öfverens, att den säkerhet,
som erbjudes allmänna diskonten, icke är så särdeles stor. I
alla läll tycker jag det vöre mindre förenligt med rättvisan att,
då banken belånar de bästa panter, som kunna- erbjudas, såsom vågförde
effekter, till 6 proc., den skulle belåna skuldsedlar med ett
par personers borgen till 5 proc. Således får jag ytterligare anhålla
om bifall till det förslag jag framställt.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad, yttrade H. Exc.
Hr Gr:n o. Landtm., att den nu förev:de punkten innehöll 2 olika
delar, hvarom särskilda propos:r blifvit begärda och hvilka derlöte
borde särskildt företagas till afgörande. Uti den första delen hade
Utsk:t tillstyrkt, att räntan för lån från Allmänna Diskontfonden
skulle höjas från 5 till 6 proc., på sätt Utsk:t, i enlighet med
detta sitt tillstyrkande, uti 27:de punkten 2:dra mom. föreslagit;
och linde, i alside härå, blifvit yrkadt, dels att R. e. Ad. måtte
besluta, att räntan skall, med afs:de å de i 27:de punkten lista
mom. omnämnda förhållanden, af bankofullnuge bestämmas till minst
5, högst 6 proc., och dels att Utsk:ls förslag måtte afsläs samt
det nu gällande stadgandet, att räntan vid utlåning från Allmänna
Diskontfonden skall utgöra 5 proc., bibehållas.
Härefter framställde H. Exc. propos. å bifall till förstberörde
yrkande och, då dervid svarades många ja jemte några nej, förklarade
sig hafva funnit ja öfvervägande.
Hr Printzensköld begärde votering.
Uplästes och godkändes följande voter.-propos.:
©en 20 Juni a. m
»Den som bifaller Frih. Tersmedens förslag, att vid utlåning
från Allmänna Diskontfonden räntan, med afs:de å de i 27:de
punkten 1 ista mom. i BankoUtsk:ts Betänk. N:o 25 omnämnda
förhållanden, af bankoftillm-.ge skall bestämmas till .auust 5, högst 6
proc., röstar
Ja;
den <det ej vill, röstar
Nej;
Vinner nej, beslutar R. o. Ad., att räntan för lån från nämnde
'fond fortfarande skall utgöra 5 proc.»
Vid voteringens slut hade rösterna utfallit sålunda:
Ja — 25.
Nej — 11.
H. Exc. Hr finn o. Landtm, förmälte härefter, att, i afs:de
å den sednare delen af punkten, innehållande yttrande om s. k.
bevilln.-afdrag, endast blifvit yrkadt,, att berörde yttrande skulle
läggas till handlingarne; hvarefter propos. derå framställdes .och
med ja besvarades,
20:de punkten.
Utsk:ts hemställan bifölls.
21:sta punkten.
Hr Printzensköld: Det förefaller mig tvifvelaktigt huru
vida
BankoUtsk:t haft fullkomligt rätt. att här lagstifta för bankens
tjenstemän. Det är ett åliggande af alldeles egen och särskild
art, som här blifvit in forti t, och jag skulle således tro, att om
äfven full ni: ge gifvit vika för de ouphörliga yrkandena på all möjlig
lättnad för- allmänheten, så skulle väl Utek:t gjort en framställning
till 11, St:r om lämpligheten af en så beskaffad åtgärd och hemställt
att R. St:r måtte dertill lemna sitt bifall; ty det är otvifvelaktig!
att några månader icke skola förflyta, sedan denna ordning
blifvit vidtagen, förrän en anmälan från .diskontdirektrn kommer
att ingå till bankofullmige derom att en tillökning i tjenstemän
nens antal är nödvändig, så vida skyldigheten att upsätta anmälningsreversaler
till bankodiskontverket skall kunna behörigen
fullgöras. Om man hade tagit litet närmare kännedom om dessa
förhållanden, så skulle man fått veta, att det icke ligger så ringa
vigt på att en anmälnings-sedel skrifves ordentligt och pålitligt,
äfvensom att det icke ligger ringa vigt uppå för verkets styrelse
alt dessa lån, de må anmälas till omsättning eller vara nya, äro
på anmälnrags-sedeln försedde med det N:o i Diarium, som lånen
hafva, och jag får i öfrigt, hvad omsättningen af lånen beträffar,
erinra, att om denna förändring skall gå i verkställighet, så har
också bankens styrelse tillintetgjort möjligheten för bibehållande af
det beslut, som nu i mångå år har funnits och som har haft sina
goda följder, nemi. att vid omsättning skall den anmälande genast
erlägga icke blott den öfverränta, sora kan belöpa sig på det diskontlån,
hvars omsättning han söker, utan äfven den s. k. för
-
254
Den 20 Juni e. m.
skol tsrä utan, och att anteckningen om di-tla belopp sker just på
anmälnings-sedeln, så att lian vid lånehandlingens ingifvande till
vederb:de kamererare äfven får erlägga den s. k. öfverräntan, hvilken
förut icke redovisades såsom nu tillgår ottali det tillgå såsom
här iir anmäldt skola förfaras, nemi. all bunkens tjenstemän
skola författa anmälnings-sedlar, så blir följden den att desse tjenstemän
blifva de lånesökandes enskilda skrifvarebiträde'!!, och att,
gå så långt i artighet, emot, deli trafikerande allmänheten, är en sak,
hvarom jag icke kunde göra mig någon föreställning. Förslaget,
om det kommit från fiillmige, vittnar lika litet om sakkännedom på
det hållet, som bifallet dertill bevisar sakkännedom hos TJ t skit.
Det är mycket berömligt, och en grundsats, sorn iag ingalunda vill
gendrifva, utan tvärtom gilla, att man så mycket sorn möjligt går
den trafikerande allmänheten till mötes och lättar dess besvär, men
äfven detta bemödande mäste enl. sakeus natur hafva en erhis.
Går man för långt, så skadar man mer än man gagnar i dt t att
banken får vidkännas en utgift för tjeristens tillsättande, hvilken
den annars icke fått eller varit lagligen förbunden att vidkännas.
Detta har jag ansett mig böra till protit anföra och jag skulle
hafva önskat, att Utskit, för sakens skull, icke sjelft tagit, till sig
beslutande rätt i detta fall. titan öfverlemnat frågan till B. St:r;
kanske hade dessa icke varit sä artiga mot, den trafikerande allmänheten,
som med BankoUtskit och fullmtge nu varit händelsen.
Frih. Tersmeden: Det, är sannerligen att, gå väl laugt i
begäret att vilja hafva en mängd bestämmelser af R. Std, då man
t. o. tn. önskar att R. Std skola besluta om hvem sorn skall
skrifva anmälnings-sedeln på inlemnade lån Denna fråga är af
den beskaffenhet, att. jag är öfvertygad, det bankofulbmge kunnat utan
att rådfråga hvarken Ut.skd, eller B. St:r derom förordna. Den
ligger helt och hållet inom det administrerande området, således
ett stadgande, som icke under något vilkor kan eller bör blifva
föremål för B. St:rs pröfning. De vådor. Ilr Printzensköld fruktar,
kan jag icke inse; det är ju gifvet att anmälnings sedeln kan blifva
lika väl skrifven och troligtvis fullständigare af en tjensteman, sorn
har närmare reda på formen för en sådan sedels författande än
mängden af de lånesökande. Detta författande har utgjort föremål
för klagan och det lutr varit ett besvär, sorn lånesökande icke haft.
i någon annan bank. Bankofullmige torde för öfrigt likaväl som
förr efterse att något missbruk dervid icke må ske. Jag tror icke
denna sak bör blifva föremål för någon öfverläggning inom Stånden.
Hr Lilliehöök, Bertil; Den ifrågav:de förändringen alser
endast att anmälnings-sedeln skall skrifvas af en tjensteman i
verket i st. f. den lånsökande. I fråga om den motion, som står
omtalad i det föreg:de mom. af denna punkt, så hafva bankofullmige
öfver den inhemta t diskontdirektrns yttrande och denna afstyrkte
i flesta afsiden motionärens förslag, emedan det vore obilligt och
skulle leda till osäkerhet och förlust för diskonten, men genom
Den 20 Ju ni é. m.
diskont direkt :us ledamöter väcktes den fråga att man borde gå allmänhetens
önskningar till mötes så mycket, som möjligt, oell derföre
föreslogs af diskontens egna tjenstemän just hvad som bär är
framställdt, hvadan de sjelfve således icke ansett sina tjenstegöromål
derigenom blifva så betydligt ökade. Jag tror att frågan är
ganska enkel, då de lånesökande, som sjelfva ombesörja sina låneaffärer
i diskonten, äro få.
Sedan öfverbiggningen förklarats fulländad, blefvo, uppå särskilda
propostr, Utsktts hemställan i förevide punkt bifallen samt
det näst derefter förekommande yttrandet ronde s. k. nnmälnitigssedlars
författande lagde till liandlingarne.
Utsk:ts å sid. 29 och 30 gjorda framställning i ani. afLånekontorsDirektsns
i Göteborg hemställan om inskränkning i föreskriften
ronde obegränsadt emottagande vid diskontverken af låneansökningar
i Allmänna Diskontfonden.
H. Exc. Hr Gnn o. Landtm, yttrade, att Utsk.-t, i enlighet
med 3in här gjorda framställning, uti 2:dra mom. af 30:de punkten
afgifvit följande förslag till stadgande: »Ej heller ttiå vid något
tillfälle låneansökningar profves och beviljas till högre belopp,
än som kati genast utassignéras».
Frih. Haab, A d a m C li r i s t ia n : Jag erkänner riktigheten
af den sats, som Utsk:t. här uttalat, att det skulle strida mot god
ordning, orri lån beviljades, som icke förrän flere månader derefter
kunde utassignéras, emedan det möjligen kan hända att en lauehandling,
som vid beviljandet är god, under tiden försämras; men
å andra skian måste medges att för den lånesökande ingenting kan
vara vanskligare än det förfaringssätt, som här af Utsk:t blifvit föreslaget,
att nemi. den lånesökande icke skall få veta, huruvida de
inlemnade lånehandlingärne blifva godkände, förrän samma dag lånet
utfäller, hvilket, såsom sagdt är, kan draga ut flere månader.
Vida bättre synes mig då Vara, att när så mångå låneliandlingar
inlemnas att icke ansökningarne kunna beviljas på 3 eller flere
månader derefter, en allmän inställelse af utlåningen må ega rum;
men den föreskrift, som U t sk: t föreslagit, kan ej annat än leda till
stora svårigheter. Man yrkar å ena sidan precision; affärsmannen
måste å den andra veta hvår han skall taga sina pengar lör gifna
utgifter; han söker ett lån i diskonten, men vet icke om det bifalles;
under tiden måste han försöka sig på annat ställe; då llän
der antingen att lian får intetdera af dessa lån eller också att han
får dem båda två. Visshet och säkerhet huru han arrangerar sig
är för affärsmannen det vigtigaste; således önskar jag att detta
Utslcts förslag icke måtte bifallas; men då jag icke anser tillståndigt
att nu på fri hand upgöra något motsvarande, anhåller jag
om återremiss.
Hr Printzensköld: Det svar, Frih. Tersmeden afgaf på mitt
förra yttrande, tyckes utvisa, att de anmärkningar, jag tar mig tri
lieten
göra, äro af en för honom tröttande beskaffenhet och alt lian
25R
D dii 20 Jun) e'. m.
helst skulle se, det man aldeles icke befattade sig med att framkomma
med sådana mot något af hvad Utsk:t sagt.. Jag beklagar
-att den ädle Frilen finner sig generad eller tröttad af hvad jag
vågar yttra, men begagnande mig af min riksdagsmannarätt får jag
för Frilen förklara att jag anser alla punkter i detta Betänk, vara
föremål lör öfverläggningar och yttranden inom RiksStånden, och
att således den punkt, mot hvilken jag gjort anmärkn., var af den
beskaffenhet att jag var både berättigad och befogad, att om den■samma
mig yttra.
Hvad nu förevide fråga beträffar, så får jag påminna derom
.att redan vid flere föregide riksdagar ett dylikt stadgande som -det,
hvilket nuv:de BankoUtsk. föreslagit, varit i fråga att införas; att
däfven fordna BankoU.tsk., såvidt icke mitt minne allt, tor mycket
lelar, vid några tillfällen tillstyrkt detsamma, men att afslag blifvit
följden hos RiksStin. Man behöfver icke mycket begrunda detta
förhållande, för att "inse det högst obilliga uti att vidtaga en sådan
åtgärd, som BankoUtskit här föreslagit. Om någon lånebehöfvande,
försedd med de aldra bästa handlingar, anmäler sig hos banko-diskont
verket, men detta verk möjligtvis för en eller annan vecka
saknar tillgång att tillfredsställa lånebehofven, om också styrelsen
finner de inlemnade handlingarne fullkomligt motsvara sitt ändamål, —
så vore det, en uppenbar orättvisa och hårdhet mot den iånesökande,
om man icke berättigade direktionen att förklara det dessa handlingar
iiro goda, direktionen beviljar det sökta lånet och förklarar
att det skall utgå, så snart penningar blifva tillgängliga, om nemi,
linder tiden icke sådana förhållanden inträffa, som göra att direktionen
anser lånet icke böra utlemnas. Ty det, måtte icke vara BankoUtskit,
obekant, att när tillgång saknas och det till den grad
att till och med månader förflyta innan de beviljade lånens utassignering
kan ifrågakommma, så vidtager diskontdirektionen, innan
denna utassignering sker, en förnyad undersökning af lanehandli-ngarnes
.beskaffenhet, för att utröna om under tiden från beviljandet
och intill utassigneringsdagen några sådana förändrade omständigheter
inträffat, sorn föranleda direktionen att förklara, att, ehuru
förut bifall blifvit lemnadt, så hafva dock under tiden sådana omständigheter
inträffat, att icke lånet kan utgå. Om t. ex. den ene
löftesman nen dör innan utassigneringen sker, så äu' tydligt och klart
.att sådana omständigheter inträffat, som göra att lånet icke får utgifva®.
Om låntagaren t. ex. är så vederhäftig att han förmår gälda
diskontlånet .100 gånger, men händelsen gör att han har en löftesman,
som till äfventyra är mindre vederhäftig eller också denne
löftesman tillfälligtvis blir ställd under förmyndare, så är det straxt
ett hinder för att lånet skulle kunna utgå. Deremot lärer icke
kunna bestridas den af Frih. Raab anmärkta fördelen deraf, att ett
lån beviljas, om det också .icke för tillfället utfaller. Mig är äfven
nogsamt bekant, att hvad Frih. Raab i detta fall anfört, verkligen
inträffat, nemi. att, sedan ett lån på goda dokumenter blifvit, beviljad!,
så har, just på grund af detta beviljande, den Iånesökande,
-sorn i öfrigt kan vara en ganska vederhäftig man, beredt sig tillfälle
-
nen *iu Juni «. m.
2S7
fälle Rl’t på enskild hand erhålla åtminstone storsta delen af det
»frågavide länet och derigenom blifvit hulpen ur den förlägenhet,
hvari han för ögonblicket sig befunnit. Skulle man nu återigen vidtaga
den åtgärden, som at BankoUtskit. blifvit föreslagen, följer naturligtvis
deråt att en sådan affärsman eller hvilken annan individ
sorn helst,, sorn kunde vara i behof af understöd och är lagligen
berättigad till sådant, verkligen råkar i en förlägenhet, den han
icke så lätt kan afhjelpa, och detta måtte väl icke vara billigt. Jag
finner således att BankoUtsk:t har med ringa öfverläggning föreslagit
ett beslut, som till sina följder blir ganska skadligt. MA man,
såsom lånekontors direktionerne tillstyrkt, genom kungörelsen underrätta
allmänheten om -att diskontlånefonden är så hardt anlitad
att mångå månader förflyta innan redan beviljade lån knnna utassignei-as
och i' det fallet äfven varna allmänheten från att vidare
inkomma med några ansökningar, emedan de icke kunna tillfredsställas;
men må man lala bli att stifta en lag, som till sina följder,
långt ifrån alt medföra några fördelar för diskontverket, tvärtom
motverkar det ändamål, hvarför detsamma är inrättadt, nemi
att utgöra låneanstalt för dem, som äro i behof af först räckvingar
och vilja underkasta sig de vilkor, hvarpå dessa försträckningar fiån
diskontverket utlemnas. Jag tillstyrker således afslag på Utskits
förslag i förevide fall, och skall någon lagstiftning derom ega rum, så
önskar jag att den måtte ske på det sätt Götheborgs lånekontorsdirektion
föreslagit. Jag är icke i tillfälle att upgöra något förslag till stadgande
i detta fall och jag tror icke att Frih. Raab gjort det heller;
måhända skulle man, för att fä det formuleradt på ett vederbörligt
sätt, återremittera denna punkt till BankoUtskd. Jag hemställer
till Frih. Raab, som nu tycks vara af samma tanke, sällsynt nog,
med mig, om icke Frilen skulle vilja förena sig med mig i yrkandet
på återremiss, för att få denna punkt så inrättad som den bör
vara med a fa. på de lånesök, andes behof och omsorgen om dem.
Frih. Tersmeden; Innan detta förslag framställdes, diskuterades
detsamma ganska lifligt i I)tsk:t. Förledet är, såsom Hrrme
veta, att lånesökanderne få länge ligga inne både vid iånekontorena
och banken lör att få sina lån. När nu diskontdirektionen sammanträder,
är naturligt att densamma icke pröfvar andra ansökningar
än dem som svara mot det peuningebeiopp, som de kunna använda.
Att på förhand, 3 eller 4 månader innan lånen utfalla,
pröfva desamma, har till följd att en ny pröfning sedermera måste
ega rum, innan lånen kunna utfalla, enär förändrade för luden kunnat
under tiden hafva inträffat, som göra att den länehandling,
hvilken ansågs såsom god i Januari, kari vara ganska dålig i
April. Jag tror icke att i någon annan penningeanstalt man på
annat sätt går tillväga än att man bestämmer, för hvarje lånedag,
huru mycket penningar man kan lemna ut, och sedermera prölvar
■man ansökningarne i den ordning de inkommit, samt viri nästa sammanträde
de följande o. s. v. Det är det enkla och naturliga sättet
att gå tillväga, och om en sådan åtgärd vidtages, blir icke alill,
VM. 17
258
Don 20 J m h i e. m.
mänhetea så begärlig efter att lagga in en massa af låneansökningar.
Således tror jag att detta Stadgande är fullt förenligt med
god ordning, och det år verkligen, s-åvidt jag vet, antaget i alla öfrige
låneanstalter, och jag anser det ganska nyttigt håde för saken
och för den beslutande direktionen, om detsamma antages. Skulle
likväl R. o. Ad. anse nödigt att det förra oefterrättlighets-tiliståndet
fortfar, så gerna för mig; men min öfvertygelse lii' att det nu
föreslagne stadgande skulle leda till en vida bättre ordning.
Hvad beträffar den anmärkningen att den lånesökande icke
vet örn hans lån är beviljadt eller icke, så är det visserligen sannt,
men jag frågar, hvad ratt har han väl att få veta detta förrän det
utassigneras. Det är väl bra långt gånget i artighet mot de lånande;
det naturliga är väl att man söker pengar der de finnas och icke
der de ieke finnas. Resultatet af detta förslags antagande skulle
ovilkorligen blifva att direktionerne icke blelve så öfverlupne med
låneansökningar som de f. n. äro, och detta tror jag icke Vöre skadligt,
hvarföre jag anhåller om bifall till Utsk:ts Betänk, i denna del.
Hr Nordenfelt, Enar: Hufvudsakligen instämmande med
den siste talaren, vill jag uplysa att det precist gått till på det sätt
han nämnt, åtminstone inom direktionen i Smålands privatbank.
Der pröfvas aldrig något lån förrän dagen då det kan utassigneras.
Detta medför ingen olägenhet för den lånesökande, så suart han
inlemnat sina handlingar och fått dem antecknade att förekomma
i sin tur, ty hvarja någorlunda solid låntagare vet alltför väl om
hans borgesmäns namn äro så kände att han kan räkna på att utbekomma
lånet. Det är mycket lätt och brukas i allmänhet att en
tjensteman vid lönekontoret säger om något felar i formen eller
icke; är den fullständig och låntagaren väl känd, så kan han nästan
med samma visshet, som om beslutet vore fattadt, räkna på
att bans lån blir beviljadt. Det har således alldeles icke med sig
någon olägenhet, om detta stadgande intagas, men medför deremot
ofelbart en ganska riktig ordning och reda i saken och befriar direktionen
från den eljest nödvändigt upstående skyldigheten att 2:ne
särskilda gånger pröfva hvarje lån. Jag önskar således bifall till
Utskds förslag.
Erih. Raab: Eör det första får jag för Hr Printzensköld
nämna att jag har yrkat återremiss och således alldeles icke har
svårt att följa Hr Prinfzenskölds upmaning; för det andra ber jag
att få besvara den af Hr Nordenfelt gjorda invändning att privatbnnkerne
redan förfarit på sätt här är föreslaget för allmänna diskonten.
Det ligger likväl en betydlig skillnad uti förb:det med
privatbanken och med allmänna diskonten deruti, att i närgränsande
orter boende lånesökande kunna af direktörer eller tjenstemän
i privatbankerne med temlig säkerhet inhemta kännedom om huruvida
ett lån blifvit beviljadt elter icke; men för en lånesökande
boende i Småland är detta icke så lätt. Han har emellertid räknat
på detta lån, och oro det slutligen, då det förekommer, varder
afslaget, så stannar han i största förlägenhet. Man har här till
-
f»'8B 70 Juni e. ma.
torene i §§:»« åberopat D:r Snndliergs reservation; jng skulle äfven
kunna stödja mig på densamma:; men jag föreställer mig att B. o.
Ad. icke är trakterad af långa tal oell reservationer och vill derföre
ej upläsa dem Han tiar yrkat vidbliframte vid gamla föreskrifter.
dag erkänner att, om lånehandlingar, liksom det handt vid
Götheborgs lånekontor, hopat, sig under 4 4 5 månader, så är det
oformligt att på förhand bevilja lånen, men vi veta litet hvar att
i handels- och uäringadiskonten är förfcdet, att då penningar icke
finnas inne, så mottagas icke dylika låneansökuingar på en viss tid.
Hvarföre kunde icke detta ske äfven i allmänna diskonten? Då
ölefve det ingen oreda, ingen missleddes eller narrades. Man yrkade
å ena sidan precision och bör äfven yrka den; men å andra
sidan skall man för tå ansöka uden underlätta möjligheten att vara
preeis i sina utbetalningar. Detta motverkar man dock genom
den anordning, som här blifvit föreslagen. Den kan vara riktig ur
bankens synpunkt, men banken är icke till allenast för sin egen
fördels skull, utan äfven för det allmänna och ur sådan synpunkt
kan jag icke afstå från det yrkande, jag gjort, samt har en särdeles
tillfredsställelse af att denna gång få instämma med Hr Printzensköld.
Hr Printzensköld: Det ligger «n särdeles motsägelse i
Utsk.-ts uti den. Den ena gången tillstyrkas lagar i ändamål att
lindra de trafikerandes besvär, den andra tvekar man icke att föreslå
lagar, sorn för trafikanten äro i högsta måtto icke blott tryckande,
utan dertill försätta honom i en .pinsam, att icke säga ännu
värre belägenhet. Hvad kan väl vara pinsammare för den som
behöfver ett diskontlån, än att icke veta om det lån, han söker, katt
erhållas eller om direktionen afslår detsamma, ty direktionen eger
härvidlag en fullkomligt godtycklig beslutande rätt, Berni, så till
vida att det endast är ledamöternas öfvertygelse, utan att denna
behöfver grunda sig på några objektiva skäl, som skall utgöra
rättesnöret för dem vid beviljandet af ett diskontlån eller afslag å
detsamma; men att försätta den lånesökande i den ställning, att
han icke på veckor eller månader kan veta om han får detta Ian
eller icke, är väl högst obilligt; dessutom. Mine Hrr, hvad fördel
medför detta för diskontdirektionen ? Utsk:t har uplyst att i medeltal
utgöra nya låneansökmingar i allmänna diskontfonden 134 i
veckan. Om nu finnes tillgång för ungef. hälften af dessa 134,
så frågar jag: med hvad rätt skall man lägga åtskilliga ansökningar
fi sido, under det man beviljar andra? De kunna vara samtidigt,
fastän i olika ordning inkomna till diskontv-erket. Således
måste jag ega rättighet att få pröfvadt huruvida min ansökning,
•om den får ett sednare diariinummer, är bättre än en som har
ett diariinummer framför min. Men denna pröfningsrätt skulle
diskontdirektionen icke, enl. Utsk:ts förslag, tillkomma, utan sedan
direktionen pröfvat så mångå ansökningar som svara mot den förhandenvarande
penningetillgången, sä skulle det vara slut och de
andra an sokn ingar ne alldeles icke, ehuru ingifna på samma dag,
vara berättigade att blifva föremål för pröfning, utan dermed skulle
•upskjulas ända till dess möjligtvis penningetilägåog för lånens ut
-
Den 20 Juni ». m.
assigriering funnes. Men då vet raan ieke huruvida man erhåller
det sökta lånet eller ej, under hela den tid, som förflyter intill dess
en sådan utassignering kan ske. Kan detta vara med rättvisa och
billighet öfverensstämmande? När jag vid en föreg:de punkt anmärkte
huruledes man belastar diskontverkets tjenstemän med ett
besvär, som lånesökande sjelfve borde vidkännas, då bemöttes denna
anmärkning med det svaret, att man skulle underlätta den Irafikerandes
besvär och att det betydde ingenting att öka göromålen
för tjenstemiinuen; men nu, då man yrkar att diskontdirektiouen bör
tillse huruvida någon förändring inträffat uti säkerheten för ett
beviljadt län, när en längre tid förflyter innan länet kan utassigneras,
i hvilket fall ingen utbetalning af detsamma kan komma i
fråga, då heter det att detta är för mycket besvär för direktionen,
hvilken derigenom skulle 2:ne gånger pröfva ett och samma lån.
Jag vet sannerligen icke hvad system BaukoUtsk:t följt vid sitt
förslag, ty ena gången tar man tjensteroannen i anspråk onödigtvis,
den andra återigen vill man bespara tjenstemännen ett besvär,
som likväl för den trafikerande allmänheten är af yttersta
vigt att de äro underkastade. Det kan vara tillräckligt att göra
såsom diskontdirektionen i Götheborg föreslagit, att genom kungörelse
tillkännagifva för allmänheten att det icke finnes någon penningetillgång;
men alt betaga någon den naturliga rättigheten att
få veta om ens handlingar äro af beskaffenhet att kunna och
böra bifallas, det synes mig vara i högsta måtto obilligt. Att Hr
Nordenfelt funnit exemplet från den privatbank, som tillhör samma
provins, hvars styresman han är, böra lända till efterföljd för riksbanken,
är något hvari jag icke kan instämma; den förra rör sig
med den obetydliga summan af en million, under det att bankodiskontverket
rör sig med en 8 gånger större summa. Det är således
helt naturligt att de lanesökande i denna skola vara vida
flera till antalet än de kunna vara i en filialbank, och dessutom må
dea värde ledamoten ursäkta, om jag säger att frågan orri låns
beviljande i filialbanken tillgår på ett långt förtroligare sätt än i
de låneanstalter, som stå under statens styrelse. Till rättelse folden
lanesökande meddelas der månget enskildt löfte, som icke
vore rådligt af en Riksbankens tjensteman att lemna, oell detta
löfte måste upfyllas för att filialbankens öfrige tjenstemän icke må
i det fallet på något sätt, då turen kommer till dem att gifva
löften och upfylla deni, missbrukas. Jag tror således icke att det
bruk, som gäller för filialbankerna, bör tillämpas på diskontverket i
Stockholm elier lånekontoren. Jag förblifver derföre vid den åsigt,
jag yttrat, att ett sådant förbud, såsom varande olämpligt och
obilligt, icke bör meddelas utan endast en sådan varningsåtgärd
vidtagas, som den, hvilken lånekontorsdirektionen i Götheborg
föreslagit. Vid sådant förhide anhåller jag aU frågan blir ålerremilterad
till BankoUtsk.-t, såsom jag nu erfarit att Frih. Raab
redan första gången yrkade, ehuru det då undföll min upmiirksamhet.
Frih. Tersmeden: Om man genom antagande af detta stad
-
Ds!! 20 J tl IIi 8. ID.
linnde skulle la hira sig något nytt af enskilda bankinrättningar,
sä vore (let icke första gången, enär så liar tillgått nied flera af
riksbankens sedermera nyttiga befunna rörelser, t. ex. kreti it i vrörelsen,
öppnande af upp- oell afskrifningsräkning o. s. v. Dessa
hafva blifvit antagna i banken, sedan man sett att sätten både
för att låna ut och låna upp pengar i de enskilda bankerna varit
lämpligare, och derutinnan kan jag icke finna något ondt. Hr
Printzensköld sade nyss, att det skulle ske en orättvisa mot deti
låntagare, som t. ex. komme in på samma dag, men finge en sednare
nummer i listan på lånesökande, enär man möjligen på en
sådan låuedag kunde komma att afklippa låneansöknitigarne, så att
deri som stöde först på listan finge lån, men de som följde efter
först erhöllo sådane vid en sednare föredragning. Det nr alldeles
samma förhållande som nu; men här är frågan 0111 borttagandet
af dylika löften, att man framdeles skall få lån vid infeninnudet,
och ett sådant borttagande anser jag helsosamt. Hr Printzensköld
har vidare sagt, att mången låntagare på ett sådant löfte skulle få
låna på annat håll. Jag hemställer likväl om det är någonting
efterföljansvärdt. Den som icke har någon annan säkerhet än ett
gifvet löfte hos en bank på lån, månne den är så qvalificerad, att
han bör få låna på annat håll? Jag anser icke att detta löfte är
öfverensstämmande med god ordning; tvertom är jag öfvertvgad
att nu föreslague stadgande skulle både för den trafikerande allmänheten,
d. v. s. den ordentliga delen deraf, vara välkommet och
nyttigt samt åstadkommande reda för såväl banken som diskontrörelsen,
ty nekas kan väl ej att en låneanstalt ej bör bevilja flere
lån, än hvartill medel finnas inne. Någon annan mening har icke
med stadgandet åsyftats, än en bättre ordning, och jag anhåller
derföre örn bifall till detsamma.
Hr Lilliehöök: Hr Frih. Tersmeden hav förekommit mig i
en sak, som jag velat vidröra, nemi. att det skulle medföra reda i
affärer, om icke något löfte på erhållande af lån afgafs en längre
tid förut. Det är ganska sannolikt att man mot fullmakt att lyfta
ett i diskonten beviljadt lån kan få pengar genast, för hvilka man
erlägger både 6 och 12 proc. Det förslag, som af lånekontoret i
Götheborg framställes, att man skall annonsera, då pengar icke
finnas iuue, tror jag skulle leda till betydliga svårigheter och möjligen
oordeutligheter vid bankodiskonten och lånekontoren de dagar då
handlingarne skola emottagas. Exempelvis vill jag blott nämna,
att här i diskonten utfalla lån lin 4 veckor efter sedan de äro beviljade;
120 till 140 låneansökningar inkomma i veckan, således
skulle 4 gånger detta antal lånesökande inkomma på eli dag med
sina anmärkningar, och livar och en vara angelägen att komma
bland de första, så att det möjligen, för att kunna uprätthälla ordningen,
blefve nödigt att de lånesökande formerade kedja vid diskontdörren.
Hr Flach: Det kan icke bestridas att den olägenhet, som
BankoUtsktt velat undanrödja, är ganska stor; men oro åtgärden
ifren 20 Jilnf e. b».
ar så till vidn nödvändig, att olen befriar diskontdirektionen fr are
ett besvär, så sätter den deremot liela den lånehehöfvande allmänheten
i ovisshet om- huruvida de lån, hvarom ansökningar inkommit,
blifvit beviljade eller icke, oell i det hänseendet synes mig. sorn
lönekontoret i Götheborg förfarit med säkrare blick på de praktiska
förhållandena, då det gått e» medelväg, hvarigenom., titan diskont
verket» våda eller dess tjenstemän» betungande med alltför
stort besvär, libiesökande kunna vinna kännedom huruvida inom
viss tid ingifne lånehandlingar till diskontering godkännas eller ejNär
e» sådan konsideration blifvit iakttagen- af en* direktion inora
ett inskränktare låuedistrikt, huru myeket mera bebjertansvärd är
den icke med afseende på ett distrikt, sora sträeker sig från Blekinge
till Haparanda. Vid- sådant förhållande anser jag Utskits
förslag i denna, punkt böra återremitteras, på det Utskrt, sedan öfrige
låne-diskontdirektioner oeli bankofullmäktige blifvit hörde, må derefter
med Utlåt, i ämnet inkomma. Jag. förenar mig således med
dem som yrkat återremiss»
Hr Printzensköld: Het härrör förmodligen från inskränktheten
af raina begrepp att jag icke förmår inse att ett. förfarande,
sådant som detta, ej är med god ordning öfverensstämmande.
Hvad är ordning? Derom torde Frill. Tersmeden benäget uplysa
mig. Om det strider mot god ordning att en direktion pröfvar
de lånehandlingar, sora- blifva* till densamma ingifne- att den förklarar
dessa handlingar vara af beskaffenhet, att de både kunna*
och böra belånas,, men att penningar ieke för tillfället finnas att
tillgå, så vet jag sannerligen ieke och kommer aldrig att lära mig
hvad god ordning vill stiga. Är det åter gifvet, att sådant iek»
är mot god ordning stridande, utan tvert emi öfverensstäramer med
densamma, hvari ligger då den stora olägenheten af att hafva pröfvat
han dl ingar ne.. Man föregifver såsom orsak, att man ieke har
penningar. Men hvarföre har icke BankoUtskrt äfven vid fastiglietslånefouden-
föreslagit enahanda stadgande? Der drar det ut
åratal, innan lånen utassigneras på handlingar, som- dit blifvit inlemnade.
När man tillstyrker en sak i en lönegren-, sä bör man*
vara konseqvent och tillstyrka den äfven i en annan-, ty är det
mot god ordning stridande i allmänna diskonten, så är det väl så*
äfven att pröfva dylika handlingar, när de inkomma till fastighetslånefonden.
Men konseqvensen i Utsk:ts handlingssätt har jag.
förnummit ieke vara särdeles stor. Hvad Hr Lilliehöök behagat
yttra aug:de den olägenhet, som hani tror att det orataklta löftet
skulle hafva till sina följder eller att det icke vöre osannolikt att
man efter erhållet bi (afl till ett diskontlån, på grund deraf skulle
vända
sig åt håll, der man finge betala 6 ända till 1.2 proc. på
den lörskottssumina-, man erhåller, och att det skulle förekomma»
genom ett sådant stadgande, som det föreslagna, så tar jag mig
friheten påminna den värde talaren om att, i händelse man inför
detta- stadgande, så skulle tvifvelsutan med mera sannolikhet följden
blifva deu, att låutagarne, långt ifrån att möjligen befria sig
från skyldigheten att betala dessa 6 å 12 proc., måhäDda så ia
-
Den 20 Juni e. m.
203
trassla sig, att de blifva oförmögna att någonsin söka ett diskontlån.
Jag förbi ifver vid mitt vikande på återremiss, på det Utskit
måtte närmare öfverväga denna sak, och jag är då öfverlygad om
att det kommer till annat resultat, oaktadt Frih. Tersmeden yttrat
att frågan varit föremål för vidlyftig diskussion ino.m Utskit,
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad samt H. Exc. Hr
Gr. o. Landtm, yttrat, att derunder yrkats dels bifall, till och dels
återremiss af Utskits förevide framställning och det på grund deraf
i 30:de punkten 2:dra mom. afgifne förslag till stadgande, framställde
H. Exp. först propos. å bifall till hvad Utskit föreslagit,
dervid svarades ja och nej i blandning, och sedermera propos. på
återremiss deraf, då svaren utföllo med mångå ja jemte åtskilliga
nej; och förklararades ja nu hafva varit öfvervägande.
Utskits å sid. 30 och 31 gjorda framställning angide inskränkning
af den, låntagare i allmänna diskontfonden medgifna
s. k. respR-tid.
Frih. Tersmeden: Jag har endast begärt ordet,, för att anmärka
att här är ett tryckfel; här står nemi. punkt 31; skall
vara 43.
Hr Printzensköld: Då jag under handläggningen af detta
Betänk, icke kunnat godkänna de flesta af de åsigter, som hos
BankoUtsk-.t, i afside på bankens lånerörelse, uttalats, är det för
mig ett så mycket större nöje att nu åter förklara, det jag med
tillfredsställelse erfarit, huru BankoUtskit söker att tillvägabringa
ett mera noggrann! fullgörande af vederb. låntagares förbindelser
till diskontverket. Jag har aldrig varit af annan tauke i affärsiifvet,
än att den största ordning och punktlighet bör i detsamma
iakttagas och att utan dessa vilkor något förtroende icke är att
förvänta, vare sig i den ena eller andra låneanstalten, och. då det
nu framställda förslaget icke har det ringaste till föremål att skada
tånesökanden, utan blott att sätta honom ur tillfälle att icke punktligen
fullgöra sina skyldigheter, så hemställer jag, att 1!. o. Ad.
måtte till punkten lemna bifall.
Propos. å bifall till Utskits framställning blef härefter gjord
och med ja besvarad.
22idra—26:te punkterna,
Utskits förslag biföllos.
27:de punkten, t mom.
Bifölls.
H. Exc. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att, i afseende å 2:dra
mom. af förevide punkt, tt. o. Ad. redan beslutat, att det skulle
Öfverlämnäs till Bankofullmäktige att bestämma räntan för lån från
Ben JO Juni a. m.
allmänna diskontfonden till minst fem, högst 6 proc.; och finge
H. Exc. i ani. deraf hemställa, huruvida K. o. Ad. behagade antaga
följande redaktion af det i fråga v: de rnorurt:
»Vid utlåning från Allmänna Diskontfonden bestämmes räntan-,
med-alinde å de i föregide mom. omnämnd» för hiden, af Eullrarge
till minst fem, högst sex proc.»
Ropades ja.
Momma 3, 4 och 5.
Biföllos.
28;de oell 29:de punkterna’.
Utskits förslag biföll o».
30:de punkten.
lista. mom. bifölls,
H. Exc. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att det 5:dra mom.
forde, till följd af R. o. Ad.s beslut angide Utskits framställning
sid. 29 och 30, böra återremitteras.
Ropades ja.
3 lista punkten.
Utskits förslag bifölls.
Utskits ä sid. 36 gjorda framställning rörande förhöjning &l
Götha Kanalbolags aktiers belåningsvärde m. i».
Bifölls.
32:dra— i Olde punkterna,
Utskits förslag biföllos,
4lista punkten.
Hr Lilliehöök; Om man granskar motiverna till Utskits
förslag uti mom. e, att fullmige skulle bestämma, å huru stort påen
gång innestående belopp ränta skulle hvarje särskild räkiriirgshafvare
godtgöras, så finner man, att Utskit ansett, att då medlen
påräknades komma att under längre tid i banken qvarstå, kunde
beloppet vara större än i de fall, då medlen med kortare mellantider
insattes och åter uptogos. Men då det naturligtvis ej läte
sig göra, att DiskontDirektine i lånekontoren för hvarje gång skulle
hänskjuta sådana frågor till bankofullm., och det t. o. m. skulle
möta svårighet för DiskontDirektm här i Stockholm att så förfara,
hemställer jag att den ifrågavide rättigheten jemväl1 kunde få utöfva*
af DiskontDirektine, och får derföre föreslå, att efter orden i
mom. e: »utan äfven», skulle införas orden; »sjelfva eller genom DiskontDirektine».
Hr Printzensköld: Det vill synas mig som skulle pri
-
J>eir 20 Juni" e. m.
vatbarrkens intresse här i Stockholm i denna ptrnkt af Utskrts förslag
hafva gjort sig nog mycket gällande. Om icke mitt minne
alltför mveket felar, så står det i nu gällande baukoreglerms 16$
§ att rättigheten att bos ba nk odiskon t ver k et insätta penningar på
upp- oeh afskrifningsräkning endast tillkommer enskilde personer,
hvilket innefattar ett tydligt förbud för korporationer, sådana, som
Stockholms privatbank, att hos bankodiskontverket öpna dylik räkning.
Nu har man likväl utsträckt denna rätt ieke blott till enskilde
personer utan äfven till enskilde korporationer, bolag oeh
kassor, hvari naturligtvis också inbegripas alla slags enskilda banker.
Det kan emedlertid ej vara obekant att Stockholms enskilda
bank, hindrad att i sitt namn skaffa sig ränta på medel, som den
för någon tid icke behöft elfir kunnat göra fruktbärande, genom
sina tjenstemän beredt sig tilllälle alt ä upp- och afskrifningsräkning
i bankodiskontverket få dessa medel räntebärande, så att man
t. o. m. sett huruledes personer, om hvilkas ekonomiska ställning
man med visshet känner att de icke ega mer än som nödvändigt
erfordras för deras lefnadsbehofver, likväl hafva på sitt namn insatt
40 å 50,000 rdr och deröfver. Att förbudet på detta sätt blifvit
eluderadt af enskilda banken är uppenbart; men ligger det en
sådan förtjenst i detta förfarande att man skall medgifva denna
bank en förmån, som man för några fä år tillbaka icke fann lämplig
att bevilja, helst Där man besinnar, att den enskilda banken
söker alltid och städse att efter förmåga motverka hvarje tillfälle
för RiksBanken att på billiga vilkor skaffa sig lånetillgångar af
allmänheten; ty hvar och en, som läst tidningarne, har sannolikt
ej kunnat undgå att bemärka, att när IliksBanken erbjudit
sig att emottaga penningar på upp- oeh afskrifningsräkning mot t.
tx. 3 proc., så har enskilda banken straxt kommit fram med anbud,
att på dylik räkning emottaga penningar mot 4 proc. Det
är ju då helt naturligt att penninge-egaren insätter sina medel i
enskilda banken heldre än i RiksBanken, så att denna sednare har
föga eller intet i den vägen alt erhålla. Icke dess mindre skulle
nu enskilda banken tillerkännas den fördelen, såsom belöning för
den otjenst, han sålunda gör IliksBanken, att der få mot 3 proc.
insätta medel, dem han uptagit hos allmänheten mot 4 proc., och
att på detta sätt i sjelfva verket å dessa medel endast betala 1
proc., intilldess tillfälle yppar sig att utlåna dem emot 6 proc.,
under det att IliksBanken alltid får vidkännas fulla 3 proc. å de
der insatte penningar, ehvad dessa blifva utlåute eller icke. Jag
skulle tro att hvar och en, som är mån om RiksBankens fördelar,
bör söka att genom alla möjliga medel förekomma ett sådant oskick
och att icke den enskilda banken skall så till sågandes lefva på
RiksBankens bekostnad. Väl säger man att ett korrektiv häremot
är vunnet derigenom, att det öfverlemnas åt fulim-:ge att bestämma
det belopp, hvarå hvar oeh en får beräkna sig ränta, men det är
bara fraser och saken låter icke sig verkställa, ty hvem tror enskilda
bankens ledamöter vara nog enfaldiga att begagna bankens firma
vid insättuingarne på upp- och afskrifningsräkningen ? Rämpligare
hade det varit att söka utfinna något medel, hvarigenom Stock
-
2156
D en 20 Juni e. m
holms enskilda bank, som, sage hvad man vill, år ett oting bredvid
RiksBanken och aldrig borde finnas, må betagas all utväg att
inkräkta på RiksBanken, i st. f. att nu i sjelfva verket befrämja
detta förhållande. Må man då heldre nedsätta räntan till så lågt
belopp att det icke lönar mödan för banken att hafva denna uppoch
afskrifningsräkning, utan snarare öfverlemna den till enskilda
banken allena. Den utsträckning, som BankoUtsk:t här gjort af
rättigheten att insätta medel på upp-och afskrifningsräkning, anser
jag således böra försvinna och önskar att det mätte blifva vid hvad
som nu gällande bankoregkte innehåller, men likväl med rättighet
för bankofullm. att sedermera bestämma för huru stort belopp hvar
och en räkningshafvare får vara berättigad att beräkna sig ränta
till godo. Då äro bankofullm. i tillfälle att, när de se att enskilde
personer stå på upp- och afskrifningsräknings-listan för belopp så
stora, att det uppenbarligen synes att penningarne tillhöra enskilda
banken, förklara att af alla dessa enskilda personers insättningar endast
så och så stor del löpa med ränta. Då kan man förekomma
det missbruk, den enskilda banken nu bedrifver, att bereda sig vinst
på RiksBankens bekostnad. Jag har sjelf med ledsnad varit vittne
till, huru fråga hos bankstyrelsen blifvit väckt om nedsättning af
räntan på upp- och afskrifningsräknings-medlen, för att derigenom
möjligen kunna bereda en nedsättning på räntan i allmänhet, men
att man måste afstå från en så nyttig och önskvärd åtgärd blott
derföre att man visste, det enskilda banken icke såg något häldre
än en dylik ränteuedsättning af RiksBanken, emedan då alla der
på upp- och afskrifningsräkning stående medel ofelbart skulle vandra
till enskilda banken. Nu har BankoUtsk:t verkligen arbetat enskilda
banken i händerna, och om detta kan vara nyttigt för denna
bank, så är det likväl icke så tor RiksBanken, hvarföre jag för min
del yrkar att 41:sta mom:s första del måtte förblifva vid den lydelse,
den innehar i nu gällande bankoreghte.
Hr Lilliehöök: Skillnaden mellan det förslag som den
värde talaren här framställt och Utsk:ts ser jag icke kau blifva
annan än att de summor, som enskilde bolag eller kassor insatt,
komma att i deras eget namn stå i upp- och afskrifningsräkningen.
Det är visserligen både af den siste talaren och i Utsk:ts Utlåt,
åberopadt de missbruk, som egt rum med upp-och afskrifningsräkningen;
men det är icke blott den enskilda banken i Stockholm
utan många andra kassor som, då de icke hafva rätt att sjelfve
hafva pengar på upp- och afskrifningsräkning, lånat sina tjenstemäns
namn och sålunda fått medlen insatta. Nu har Utsk:t velat legalisera
ett sådant förfaringssätt och derföre föreslagit att enskilda
kassor och bolag skola få sätta in; men för att förekomma, att
de summor, som insättas, skolä blifva för stora, har Utsk:t derjemte
ansett, att på fullimge skulle bero att bestämma det högsta
belopp, för hvilket ränta finge beräknas. Jag erkänner att denna
fråga många gånger ventilerats och att man icke kan komma till
något annat slags korrektiv än som nu af Utsk:t är föreslaget;
jag tror också att det låter sig ganska väl användas; ty i allmän
-
Den 20 Juni e. m.
26 T
het är tillräckligt tor en person att hafva 75,000 rclr innestående;
men om man misstänker att det icke är egna pengar utan andras,
så säger man att han icke får hafva mer än 1,000 och då fordras
7 gånger så många personer för att samma belopp skall få vara
innestående, och naturligtvis växer svårigheterna för en bank att
arrangera sig på så sätt med ett så stort antal personer, sorn då
måste användas. Jag anser således skillnaden mellan Hr Printzenskökls
och Utsk:ts förslag icke större än att man ganska väl kan
antaga detta sednare, och man gör det utan någon farn för banken
och dess upp- och afskrifningsräkning. Jag yrkar således bifall
på den föreslagne punkten med den förändring, som jag haft
äran föreslå, nemi. att fullnuge skola kunna sjelfva eller genom vederlike
diskontdirekt.-na bestämma de belopp, för hvilka räkningshafvarne
högst finge åtnjuta vänta.
Frih. Tersmeden: Till en början vill jag förklara att jag
instämmer med Hr Lilliehöök i det föreslagne tillägget i mom.
litt. e, enär det lärer blifva svårt för fullmtge att för de särskilda
orterna lemna lämpliga bestämmelser, utan bör det öfverleronas åt
vederb:de myndigheter. Hvad beträffar Hr Printzenskölds anm,
derom att Utsk:t nu gått för långt, när det medgilvit äfven åt
enskilda korporationer oell kassor att halva up- och afskrifningsräkning,
så har Iitsk:t gjort det just derföre att Utsk:t funnit af
erfarenhet att det stadgande, som f. n. finnes att endast enskilde
personer få öppna sådan räkning, kan och bär eluderats oell att så
sker ännu i denna stund i största skala såväl af Stockholms enskilda
bank som af andra penmngeinrättningar. Jag finner nu i
det hela icke något skäl, hvarföre, om banken anser det för densamma
och rörelsen i det hela fördelaktigt, den icke skulle taga
på upp- och afskrifningsräkning såväl från enskilda penningeanstaller
som enskilda personer; men Utsk-.t har ansett bchöfligt att inlägga
ett korrektiv mot en alltför stor så beskaffad insättning,
hvarföre det lemnat bankefuliimge en rättighet, som ful lunge icke har
enl. fordna bestämmelser. Om man med upmärksamhet genomläser
detta mom. litt. e och jemnför det med motsvarande i nu
gällande bankoreghte, skall man genast finna hvari skillnaden består.
Det nu gällande lyder så: »A insatte mede) beräknas f. o.
in. första helgfria dag efter insättningen, högst 3 proc. ränta, med
rättighet för fullnuge att efter sig företeende omständigheter, icke
allenast vid samtlige eller något eller några af de särskilda diskontverken
räntan nedsätta, doek icke under 1 proc., utan äfven bestämma
å huru stort på e» gång innestående belopp ränta må
räknitigshafvare godtgöras etc.» Här i det nya heter det: »A insatte
medel beräknas, f. o. m. första helgfria dag efter insättningen,
högst 3 proc. ränta, med rättighet för fullnuge att, efter sig
företeende omständigheter, icke allenast vid samtlige eller något
eller några af de särskilda diskontverken räntan nedsätta, dock
ieke under t proe., utan äfven bestämma fl huru stort på en gång
innestående belopp ränta må hvarje särskild räknitigshafvare godtgöras
etc.» Egentliga olägenheten för banken af en sådan större
268
Den 20 Juni e. m.
upp- och afskrifningsräkning på en hand är att banken riskerar att
få en massa med penningar på en gång, och det är den olägenhe
ten
som RiksBanken åtminstone vid ett tillfälle fått erfara, och
det var meningen att genom detta stadgande förekomma att icke
något sådant må inträffa.
Deremot är här en annan fråga, på hvilken upmärksamheten
icke fästats; det är i afs:de på den ränta, som är medgifven att
betala. Erfarenheten har visat att åtminstone på sednare tider
banken verkligen betalat 3 proc. Det är efter min öfvertygelse
ingenting som så bidrager att hålla uppe räntan i landet som just
sådana upp- och afskrifningsräkningar. Hvad är det egentligen för
medel, som sättas in på upp-och afskrifningsräkning? Det är sådana
i kassor inneliggande medel, som kunna behöfvas i hvarje stund,
sådana som, innan upp och afskrifningsräkning icke fanns, ej gåfve
någon ränta. Det är visserligen sannt att genom höga räntor
hafva pengar inkommit på upp- och afskrifningsräkning, som man
för någon längre tid vet bestämdt hvartill de skola användas, men
det är sådana pengar, som, om räntan icke vore 3 proc., ovilkorligen
icke skulle gå dit. Hr Printzensköld har visserligen i sitt
anförande uplysl att enskilda banken gifvit 4 proc.; det vågar jag
dock bestrida, den har aldrig gifvit mer än 3 och det är naturligt,
att då RiksBanken ger 3 proc., så få andra banker ge lika
hög ränta, men å andra sidan är det också gifvet att en enskild
penuingeinrättning lärer icke betala 3 proc., om den får pengar för
2. Således om räntan blir nedsatt i RiksBanken till 2 proc., så
komma också de enskilde bankerna att nedsätta den. Det visar
sig att de flesta privatbanker i orterna betala icke mer än 2 proc.
på upp- och afskrifningsräkning. Denna rörelse är kanske också en
af de alidia farligaste för en bank; visserligen för RiksBanken i
mindre skala än för någon annan, men det är just sådana medel,
som, i händelse af en kris elier misstroende, af ett eller annat skäl
kunna genast tagas ut. Det har visat sig, som sagdt är, att bankofullm.
hållit den höga 3 proc. räntan en längre tid. Jag vet icke
hvarföre det skett; förmodligen var det någon fruktan att penningeräntan
skulle öfvergå till någon annan bank, men det är icke
tänkbart att någon annan bank skall fiuna det förenligt med sin
fördel att gifva 3 proc, då den icke är tvungen dertill. Hvad
enskilda banken beträffar, så har den redan en så betydlig upp-och
afskrifningsräkning att jag ej tror, det den vågar draga den längre.
Af alla dessa skäl får jag föreslå att maximum i ränta för uppoch
afskrifningsräkning bör nedsättas från 3 till 2.
Hr Printzensköld: Det förhållande är mig icke obekant,
som Hr Frihm upgifvit, eller att det försök, man gjort i nu gällande
baukoreghte att förekomma, det enskilda korporationer, bolag
och kassor skulle insätta penningar på upp- och afskrifningsräkning,
i viss mån misslyckats, men derföre att detta stadgande
bar, såsom händelsen är med alla möjliga menskliga föreskrifter,
blifvit eluderadt och kan eluderas, så anser jag dock icke detta
förhållande innefatta något giltigt skäl att rent af borttaga före
-
1) en 20 Jn ni e. m.
skritten, ty om en lag öfvertriides, så blir icke öfvertriidelsen något
skål att afskaffa lagen. Jag skulle tro att genom detta stad
gande
vinner enskilda banken ännu ett sätt att hos Riksbanken
få ränta pä sina penningar, enär banken sjelf då finge utgöra ett
plus i de personers antal, som insätta penningar, ty bankens styrelse
är icke så enfaldig att den sätter in 100,000 rdr på en gång,
när den ser i reghtet att fullm:ge ega rätt att säga dagen derpå:
vi betala icke mer än så och så stor ränta. Nej enskilda banken
fortlär, som nu, att dela sina tillgångar i smärre portioner och på
detta sätt inpraktisera deps pä upp- cch afskrifningsräkning i liiksBanken.
Således skulle jag tro att det vore lämpligare att, med
bibehållande af deti restriktiva föreskrift, sorn finnes i nuv:de reghte,
inlägga, såsom BankoUtsk-.t har föreslagit, rättighet för bankofullm.
att kunna bestämma ränteberäkningen blott på ett mindre belopp
af den summa, som blifvit iusatt i personers namn, om hvilka man
uppenbarligen vet eller har skäl att misstänka, det de icke ega dessa
penningar, utan att de tillhöra en penningeanstalt. Då kan denna
icke med visshet beräkna, att om A B, och C. insätta hvardera
50,000 rdr, han möjligen skall få beräkna ränta på den sig tillgodo,
utan tvertom, han kan äfventyra ätt få det förklarande att
A. B. och C. få kanske icke ränta på mer än '/« eHer V5 af hvad
de insatt, och derigenom har den penninginrältningen blifvit kurerad
för sitt försök att eludera lagen. Visserligen är här sagdt att
man icke ser något ondt i att enskilda banken och andra penningeanstalter
få insätta sina medel på upp- och afskrifningsräkning i
RiksBanken, men då man erkänner att denna rörelse år, allmänt
taget, af ganska farlig heskafifenhi t, ehuru man måste erkänna att
för RiksBanken den har mindre fara ari tor andra enskilda inrättningar,
så ligger det enl. min öfvertygelse en motsägelse i att man
då skall tillstädja de der penningeanstalterna, sorn hafva stora summor
att disponera, att begagna detta sätt att göra dem fruktbärande.
Tvertom bör man söka att på allt vis motverka ett sådant
förhållande, ty man må säga hvad man vill, icke är UiksBanken
till för att genom förräntning äf andras medel skaffa dem
inkomster, utan tvertom att se sig sjelf i det fallet så tillvida tillgodo,
att den icke blottställes att få förlust i st. f. vinst. Just
derföre att bankens upp-och afskrifningsriikningar upgingo till så betydligt
belopp, att man måste, vara leii beredd uppå, att större uttag
från desamma skulle ega rum, måste, under det jag var fullm.,
bankostyrclsen hålla större reservfond, än som eljest varit behöflig,
och jag vet äfven att en stor del af dessa summor tillhörde enskilda
banken, hvilken vid ett tillfälle uttog nära 1 mill. på den räkningen.
Man bör lagstifta för sjelfva saken och icke, derföre att
en föreskrift blifvit eluderad, genast vara färdig att afskaffa densamma.
Jag fullföljer således min anhållan i denna del. Deremot
anser jag hvad Utskrt tillstyrkt i mom. litt. e ändamålsenligt
och just befrämja hvad Utsk:t åsyftar, nemi. att förekomma det enskilda
banken i första rummet och en hop betydliga andra penningeassociationer
begagna denna rättighet att bereda sig en in-»
komst på Riksbankens bekostnad.
270
Ben 20 Juni e. m.
Hr Flach: Jag instämmer med Hr Lilliehöök och Frih.
Tersmeden i deras åsigt ronde l:a punkten af ifrågav;de 4l:sta §,
äfvensom i deras yttrade mening rörde mom. litt. e, för såvidt
det åsyftar att derigenom få en behöflig kontroll mot sådane korporationer
eller bankinrättningar, hvilka, eni. hvad man upgifvit,
hitintills brukat begagna sina tjenstemäns namn för att få sina
penningar placerade. Jag kan nemi. icke föreställa mig, att, på sätt
Hr Printzensköld påstått, rättigheten för korporationer att insätta
sina penningar i banken skulle kunna missbrukas enl. nu föreslagne
stadgande. Om, för att begagna samma exempel som Hr Printzensköld,
enskilda banken skulle insätta så betydliga summor, att
direkt:n i följd deraf funne sig föranlåten nedsätta räntan, kan
jag icke se det lönande för enskilda banken att hafva pengarne
der i och för räntevinsten; men val för att i Riksbankens vård
hafva ständigt disponibla medel, hvilkas belopp likväl, med iakttagande
af det i det föreslagna stadgandet afsedda försigtighetsmått,
aldrig derefter torde blifva så betydliga, att deras uttagande
kunde på Riksbankens rörelse menligt inverka. Deremot kan jag
icke instämma med en värd talare i hans yttrande att räntan enl.
mom. e skulle nedsättas till 2 proc., och detta af 2 skäl. Det
ena: att vid ert så låg räntefot såsom maximum, enskildas kapitaler
skulle vinna en förmånligare placering på annat håll, t. ex. i
enskilda banken, hvilken derigenom, med en friare bestämningsriitt
i afs:de å räntebeloppet, skulle konkurrera med Riksbanken, till
dennes skada. Det andra skälet hemtar jag af det beslut, R. o.
Ad. redan fattat att räntan på diskontlån må höjas ända till 6
proc:s maximum; i och genom hvilken bestämmelse väl kan motiveras
bibehållandet af räntan å de på upp- och afskrifningsräkning
insatte medel vid 3 proc:s maximum, då ränteskillnaden, diskontverket
till favör, alltid bör betrygga detsamma mot förluster på
denna lånerörelse. Jag yrkar alltså bifall till Utskits förslag i
detta mom.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad, yttrade H. Exc.
Hr Gr:n o. Landtm., att, i afs:de å nu föredragne punkt, följande
yrkanden blifvit framställda, nemi. att ifrån den första meningen
skulle uteslutas ordet »såväl» och orden »som enskilda korporationer,
bolag och kassor»; att den i mom. e omnämnde ränta
skulle nedsättas från 3 till 2 proc.; samt att efter de å 5:te raden
i samma mom. förekommande orden »utan äfven» skulle införas
orden »sjelfve eller genom diskontdirekhne»; och komme,
till följd af dessa yrkanden, delning af propos:n att ega rum.
H. Exc. framställde härefter propos. å bifall till punktens
första mening i oförändradt skick och, då dervid svarades flere ja
jemte ett eller annat nej, förklarade ja haft öfvervigten.
Sedermera gjordes propos. å bifall till de utan anm. ieinnade
mom. a, b, c och d, samt besvarades med ja.
Vidare framställdes propos. å bifall till Utsk:ts förslag, att
räntan å insatta medel skall utgöra högst 3 proc.; och blef äfven
denna propos. med ja besvarad.
I)en 22 J un i.
271
Ytterligare hemställdes, huruvida R. o. Ad. bifölle Hr Lilliehööks
förslag, att efter de i morn. e förekommande orden »utan
äfven» skulle införas orden »sjelfve eller genom diskontdirektme».
Ropades ja.
Slutligen blef propos. å bifall till öfriga innehållet i mom. e.
framställd och med ja besvarad.
42:dra punkten.
Utsk:ts hemställan bifölls.
Utsk-.ts näst derefter förekommande anmälan.
Lades till handlingarne.
Den vidare pröfningen af förev:de Betänk, upskjöts till nästa
plenum och R. o. Ad. åtskiljdes kl. 3/t till 11 e. m.
In fidem,
O. Vraket.
Fredagen den 22 Juni 1860.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades protok. för den 7 sisth April.
Anmäldes och bordlädes nedannämnde, från Utsk:n inkomna
Betänk:n, nemi. från
Sammansatta Stats- samt Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:t:
N:o 16, i anledn. af väckt motion om lindring i de båtsmansrotehållare
åliggande skyldigheter;
N':o 17, i anledn. af erhållne återremisser å Betänk:t N:o 3,
i fråga om anläggande af en fyr å klippan Bonden, om anslag till
fyrfartyg vid Sydost-brotten och vid Kallegrundet m. m.;
N:o 18, i anledn. af väckt motion om inrättande af en diligensförbindelse
emellan Stockholm och Carlskrona utefter östra kusten;
N:o 19, i fråga om förändring af bestämmelserna i K. Br. d.
5 Febr. 1808 och K. KammarCoHegii derpå grundade kungörelse
den 29 i samma månad, rörande företrädesrätt till besittning af
kronojord;
272
Ben 22 Janl.
Sammansatta Lag- samt Allm. Besv.- oell Ekon.Utskit:
N:o 15, i anledn. af vackt motion örn förändrade bestämmelser
rörande successionsrätten till rinder bruk skatteköpta hemman;
N;o 16, i anledn. af väckt motion om uphörande lör framtiden
af den stångjernsbruken åliggande skyldighet att deltaga i kyrkooch
prestg;! rd s by gg n ad;
N:o 17. i anledn. af väckt motion om utfärdande af förbud
emot elgjagt under 10 års tid;
N:o 18, i anledn. af väckta motioner om förändrade föreskrifter
rörande tillsättandet af klockare, organister och folkskolelärare
m. m.
Opnades Hrr Eföktorers lista vid val af en ledamot i Konst.-  Utsk:t efter N:o 1.398 Frih, Ihre, fullm. Hr Tersmeden, Nils;
och befanns dertill hafva blifvit utsedd;
N;o 1,702 Hr Törnebladh, Gustaf.
Opnades Hrr Elektorers lista vid val af en ledamot i StatsUtsk:t
efter N:o 1,506 Hr Stjerngranat, Georg Gustaf Henrik, och
3:ne suppleanter derstädes efter N:o 2,282 Hr von Printzencreutz,
Bernhard Wilhelm, N:o 2,230 Hr Hagströmer, Johan Jacob, och
N;o 1,481 Hr König, fullm. Gr. Taube, Henning Edvard; och befanns
hafva blifvit utsedd till
Ledamot
N:o 2,09 2 Hr Wrangel, Erik Fredrik; och till
Suppleanter
N:o 2,259 Hr af Wåhlberg, Göran;
a 1,702 >» Törnebladh, Gustaf; och
» 392 Frih. Peijron, Gustaf.
Opnades Hrr Elektorers lista vid val af en suppleant i Bevilln.-  Utsktt efter N:o 1,959 Hr von Ktasmer, Anders Robert; och befanns
dertill hafva blifvit utsedd;
N:o 2,285 Hr af Klintberg, Ludvig Ferdinand.
Opnades Hrr Elektorers lista vid val af två suppleanter i
BankoUtsk:t efter N:o 2,035 Hr Cederbaum, Pehr Fredrik, och
N:o 1,582 Hr Steuch, Mathias; och befanns dertilKhafva blifvit
utsedde:
N:o 327 Frih. af Wetterstedt, fullm. Hr af Wetterstedt, Carl
August Alfred; och
N:o 263 Hr Planting-Gyllenbåga, Casimir.
Opnades Hrr Elektorers lista vid val af två suppleanter uti
LagUtsk:t efter N:o 215 Hr Ramsay, Anders Henrik, och N:o 1,481
Hr König,
D en 22 Ju 11 i.
273
Hr König, follin. Gr. Taube, Henning Edvard; och hefanus hafva
blifvit dertill utsedde:
N:o 2,195 Hr Edelstam, Carl Fabian;
» 2,063 Hr Nordenfalk, Carl Olof Christian Johan.
Öpnades Hrr Elektorers lista vid val af en ledamot i Alim.
Besv.- o. Ekon.Utslct efter N:o 2,090 Hr Adelborg, Anders Otto;
och befanns dertill hafva blifvit utsedd:
N:o 1,113 Hr Treffenberg, fullm. Hr von Scheele, Frans Adolf.
Öpnades Hrr Elektorers lista vid val af tvä ledamöter i Riddarh.
Utskit efter N:., 1,481 Hr König, fullm. Gr. Taube, Henning
Edvard, och N:o 1.8 48 Hr Virgin, Carl Philip; och befanns dertill
hafva blifvit utsedde:
N:o 136 Hr Krusbjörn fullm. Hr Stråle, Nils Gustaf;
» 1,011 Hr Lagercrantz, Adolf Jacob.
Fortsattes pröfningen af BankoUtsk:ts Betänk. N:o 25, med
-förslag till reglering af Bankens laue- och kreditiv-rörelse samt om
användande af uplupen odisponerad bankovinst.
43:dje punkten.
Hr Lilliehöök, Bertil: I första mom. af de föreskrifter,
som skulle intagas i reglementet, har BankoUtskft, på grund af motiveringen
pag. 49, föreslagit den väsendtliga förändring i grunderna
för utlåning med omsättningsrätt, alt hädanefter såsom säkerhet
för lån skulle antagas inteckningar i fast egendom, samt att sådana
låueansökuingar företrädesvis skulle beviljas. Pag. 50—51 innehfdla
en redogörelse för bankoful!m:ges yttrande i denna fråga, och
R. o. Ad. torde deraf finna med hvilka svårigheter en utlåning på
dylik grund vore förenad. Pröfningen af inteckniugs-handlingarne
skulle blifva svårare, än af handlingar försedda med borgen, och
då 140 låne-ansökuingar öfverhufvud i hvarje vecka inkomma, skulle
diskont-direktionen icke kunna medhinna en sådan pröfning. Detta
är ett af de skäl jag har för att yrka afslag å den föreslagna förändringen.
Det andra är, att sannolikt skulle i en icke aflägsen
framtid hela denna fond komma att utgå mot inteckniugs säkerhet.
Då de lånebelopp, som sökas i diskouten, vanligen äro högst betydliga
i jemförelse med det disponibla utlåningsbeioppet, skulle troligen
ingenting blifva öfrigt till utlåning mot borgen. Men mati
må hafva hvilken åsigt som helst om borgensförbindelser, så måste
man dock medgifva, att följderna af nu ifrågasatta förändring
skulle blifva alltför våldsamma och menligt inverkande för en mängd
personer, som förlita sig på möjligheten att i diskouten fortfarande
kunna erhålla lån. Ett tredje skäl är alt inteoknings-lånen
H. VII 18
274
Deli 22 Jani.
ganska liitt skulle komma att blifva stående; man kunde nemligen
vid omsättningstiden betala in hela lånet, och sedermera söka på
nytt med samma säkerhet, oell då sådana lån företrädesvis skulle
beviljas, kunde sådant icke nekas. Man kan visserligen säga, att
om ordet »företrädesvis» ulginge ur morn., så vore faran icke så
stor och de följder, som jag antydt, koinme då att fördröjas. Men
jag tror dock icke att saken vore hjelpt dermed, hvarföre jag, på
nu anförda skäl, vördsamt föreslår, att det nu varande stadgandet
i banko-regementet måtte, på sätt l):r Sandberg i sin reservation
anfbit, vaida bibehållet. Jag anhåller alltså, att mom. måtte erhålla
följande lydelse: »Utlåning från denna fond sker mot lån
sökandens
förbindelse, försedd med borgen eller hypothek, bestående
af enskildas skuldsedlar af löpande egenskap.»
Hr Printzensköld, Carl: De skäl, som Hr Lilliehöök an
fört
emot det af BankoUtsk:t föreslagna nya stadgandet i bankoreglementet
rörande utlåning mot iulecknings-säkerhet ur diskontfonden,
äro visserligen ganska talande; men enligt min tanke äro
de dock icke af den beskaffenhet, att, om man ensamt fäster sig
vid dem, fullt giltiga orsaker förefinnas till förkastande af Utsk:ta
förslag. Jag tillåter mig derföre att komplettera bevisningen genom
att anföra en enda omständighet, sorn det varit önskligt att Utsk:ts
lagfarne ledamöter fästat upmärksamheten uppå. Man vet nemligen
att fast egendom, sora blir dömd till utmätning, skall först värderas.
Man vet också, att gäldenären har rätt, att inom viss tid
klaga öfver värderingen och derigenom fördröja utmätningens verkställighet.
Denna klagan kan fullföljas genom alla instanser. Vidare
är det bekant att när, efter ett eller par års förlopp, värderingen
blir fastställd, så kan lian klaga om igen öfver sjelfva försäljnings-auktionen,
och först sedan 3 till 4 år förlupit och auktionsförrättningen
slutligen blir faststäld, erbålles liqvidation. Meu
äfven i denna kunna felaktighet ega rum, och gäldenären klagar
då samt söker leda i bevis att olagligheter blifvit begångna. På
detta sätt kan en motvillig gäldenär uppehålla diskont direktionens
ratt i flere år, så att den icke förrän efter 3 å 4 år får ett enda
öre tillbaka af sin fordran. Nu vill jag fråga Utsk:t, som uttalat
den grundsats, att bankmessighet består deruti, att man skall kunna
återfå sina penningar när man behagar, om det är bankmessigt att
ur en rörlig fond utlåna penningar på detta sätt? Man antager,
att hela fonden råkar i händerna på låntagare mot intecknings-säkerhet;
låt vara att blott en fjerdedel af dem krångla, så ligger
dock denna fjerdedel af fonden bunden. Kan denna omständighet
hafva undfallit Utsk:ts upmärksamhet?
Går man åter till nu gällande stadgande, så är det klart, att
då man får låna emot skuldförbindelse och borgen, blott några veckor
åtgå, innan man återfår penuingarne, emedan auktoriteterna
icke få fördröja indrifningen af dylika fordringar. Dessa äro omständigheter,
som just företrädesvis böra tagas i betraktande och verka
till afslag. Man har ilär följt samma princip, sorn vid statslånefonden;
men Utsk:t tyckes hafva glömt att denna fond utlånades
De ii 22 Ju ri i.
27.%
på helt annat, sätt, och stor skillnad måste vara emellan att få en
inteckning, som står i 6 månader, och en, som står i flere år.
På grund af hvad jag nu haft äran anföra äfvensom på de
skäl, Hr Lilliehöök framställt, anhåller jag om afslag å U t sk: ts förslag
i detta mom. samt att detsamma måtte erhålla den lydelse,
D:r Sandberg i sin reservation föreslagit.
Gr. Lagerbjelke, Gustaf: Emot Utsk:ts förslag, att vid
utlåning ur diskontfouden, inteckningar skulle hafva företrädesrätt,
måste jag protestera. Detta förslag är nemi. icke behäftadt blott
med praktiska svårigheter, utan skulle jemväl blifva rent af skadligt.
Diskontens verksamhet har i allmänhet icke varit välgörande,
men i synnerhet har detta varit händelsen med diskontlånen till fastighetsegare.
Då sådant redan förut kunnat inträffa, huru mycket
mera hädanefter, då inteckningar skulle få företrädesrätt. Följden
blefve, att man förvandlade diskonten till fastighetslånearistalt af
sämsta slag.
Att förslaget derjemte skall möta många praktiska svårigheter,
är temligen klart, emedan tiden blefve så uptagen, att diskont-direktionerna
icke skulle medhinna att noggrann! pröfva hvarje ansökning,
utan en ganska dyrbar tillökning i tjenstepersonalen, som
man dock finge underkasta sig, derest förslaget eljest vore af nytta
för det allmänna. På grund häraf vågar jag anhålla att IL o. Ad.
måtte med afslag å Utsk:ts förslag besluta, att uuv:de stadgande må
blifva fortfarande gällande.
Hr Bildt, Didrik Gillis: Inom representationen har man
på de sista åren försökt föra bankens verksamhet till större enkelhet;
men i denna puukt har deremot Utsk:t gått en motsatt väg,
och gjort mera afs:de på några skuldsattas belägenhet, än på bankens
framtid. Diskontens ändamål kan icke vara annat än att bispringa
sådana personer, som kunna göra hastiga afbetalningar. Huru vill
man tänka sig att en jordegare, hvars nedlagda kapital fördrar många
år för att gifva frukt, skall kunna göra detta. För honom finnes
icke annat än stående lån. Meri den, som befinner sig i en oroad
affärsställning, som ligger i stora affärer, för honom kan det vara
fördelaktigt, att hafva diskonten att tillgå. Utsk:t har alldeles förbisett
naturen af kapitalernas belåning i landet. De fasta kapitalerna
upträda under förm af inteckningar och erhålla lägre ränta
med större säkerhet. De rörliga deremot gifva högre ränta och
dessa tillhöra diskonten. De föreg:de talarne hafva framställt manga
goda skäl för afslag å detta morn., och jag vågar derföre hoppas
att K. o. Ad. skall häruti instämma, särdeles som ingen upträdt
till förmån för förslaget. Jag vill alltså icke längre uppehålla R.
o. Ad., utan anhåller om bifall till Gr. Lagerbjelkes förslag.
Hr af Geijerstam, Carl: BaukoUtsk:ts förslag i denna
punkt har vackt mycket klander. Jag är visserl. icke den, som
vill bålla derpå och har ej heller fullständigt biträdt detsamma inom
Utsk:t. Men jag ber att få nämna, att orsaken, hvarföre detta
27B
I) « ii 22 J n ii f.
förslag väcktes, var den, att Utsk:t ansåg jordlirukaine vara i samma
ställning, som andra industri-idkare, att behöfva förlag för sin
rörelse. De vilja så mycket som möjligt undvika borgenssystemet
celi önska helst att få prestera den real-siikerhet de ega. Att kunna
gå detta behof til! mötes, derom var Utskit mycket angeläget, och
sålunda banade sig den åsigt väg, atl intecknings-säkerheter skulle
antagas för lån ur diskonten. Jag tror visserligen för min del, alt
förslaget icke skulle möta några särdeles stora praktiska svårigheter,
om man Idott borttager ordet »företrädesvis», emedan det då lemnäs
åt diskont-direktionens pröfning, att efter sig företeende omständigheter
bevilja lån, vare sig mot inteckning eller namn. Jag
får således anhålla att R. o. Ad. behagade godkänna morn., med
borttagande af ordet »företrädesvis.»
Hr Stuart, Carl Gustaf: Då diskussionen ronde denna
punkt tyckes lä en allt för stor utsträckning, har jag ansett mig böra
uplysa, att jag med tillfredsställelse af allmänna tidningarna erfarit,
att förevide förslag redan i två RiksStånd fallit, och att ett
Ständ bibehållit den nuvde ordalydelsen i l:a mom. af denna §.
Den af Utsk:t föreslagna förändringen är rakt stridande inot idéen
af en allmän diskont-inrättning och mot möjligheten att den skall
kunna upfylla det med densamma åsyftade ändamål. Jag anser
mig för öfrigt hafva föga att tillägga till de skäl, som förut blifvit
anförda för den åsigten, att R. o. Ad bör fatta enahanda beslut
som BorgareSt:!.
Hvad beträffar förslaget att borttaga ordet »företrädesvis» och
i öfrigt bifalla morn., ber jag att få erinra, att äfven om detta ord
borttages, stå dock orden »för öfrigt» qvar, hvarigenom i alla hän
delser
en företrädesrätt gifves åt belåningen af inteckningar. Jag
anhåller således att få förena mig i det förslag, som Gr. Lagerbjelke
framställt.
Hr Lilliehöök: I afs. å hvad en talare nämnt angide svå
righeten
att tillgodogöra inteckningar, ber jag att få uplysa, att
det icke sällan handt att fast egendom, som för diskontens räkning
blifvit utmätt, icke kunnat säljas i brist på köpare. I öfrigt anhåller
jag att få nämna, att derest R. o. Ad. skulle bifalla hvad
som här blifvit föreslaget, vore det i full konseqvens med de förut
lättade besluten. Vi hafva nemi. beslutat att fonden för landtfastigheter
skall fortfara, och att indragning af diskontfonden skall
ega rum.
I 6:te morn. förekomma några ord, på hvilka jag vill fästa
R. o. Adois upmärksamhet. Der står nemi. att ett dokument, hvilket
befunnits felaktigt, skall emot nytt fullständigt utbytas »sednast
inom en månad efter lånets förfallodag.» Detta dokument skall
följaktligen vara inlemnadt under samma månad, som omsättning
onder alla förleden får ske. Med den långsamma postgång, som
inom bankodiskont-verkets område till en del eger rum, särdeles
under vintertiden, fruktar jag att denna tid blir allt för knapp
Den 22 Juni.
277
och då penningarire äro insatta, och ett formfel icke innebär något
egentligt skäl alt frånkänna lånesökanilen omsättningsrätten, tror
jag att stadgandet är teniligen hardt, hvarföre jag får /öreslå, att
den tid, inom hvilken de nya säkerhets-handlingarne skola vara inlemnade,
må bestämmas till en månad efter sedan omsättuings-suuirnan
är inbetald.
Hr Ehrenhoff, Gustaf Herman: Sedan R. o. Ad. be
slutat,
att lästighetslåne-fondeu skall bibehållas vid sitt liuv:de belopp,
förfaller, enligt min öfvertygelse, de hufvudsakliga skälen för
den i lia mom. af förevide § gjorda förändringen, nemi. att understödja
den mindre (ästighets-egaren. Jag har visserl. i en motion
föreslagit, att diskontlåne-fonden skulle småningom indragas; men
aldrig har det fallit mig in, att hela denna fond skulle på engång
alldeles försvinna, hvilket dock skulle blifva händelsen, derest U.
St:r antoge BankoUtsk:ts förslag. Då Bankens fördelar i väsendtlig
mån sammanfalla med det allmännas och då BankoUtskits pligt,
efter mitt förmenande, är att i (rämsta rummet se på det allmännas
fördelar, förefaller det mig särdeles betecknande, att BankoUtskit
föreslår R. St:r att till säkerhet mottaga dokumenter, hvilka ingen
annan vill hafva, på sätt Utsk:t sjelft pag. 50 anlydt.
På dessa skäl anhåller jag att få förena mig i det förslag till
■redaktion, som Gr. Lagerbjelke framställt.
Hr Flach, J o h. Fredr. Philip: Åtskilliga talare hafva ganska
riktigt anmärkt det besynnerliga deruti, att när BaukoUtsk:t förklarat
sig stödja sitt, förslag ang.-de bankens lane- och kreditivrörelse på grundsatser,
som kallas »bankmessiga», och såsom tillämpning af dessa grundsatser
utdömt bankens nuv:de fastighetslåuerörelse, såsom icke bankmessig,
Utskrt icke desto mindre i denna punkt föreslagit ett stadgande,
helt och hållet afvikaude från samma grundsatser. Instämmande
med de talare, som funnit denna inkonseqvens anmärkningsvärd,
delar jag dock ieke deras förvåning deröfver, emedan det
förefaller mig ganska naturligt, att då man utgår från s. k. principer,
hvilka icke äro hållbara, man skall komma till sådana iukonseqvenser.
Det synes mig som Utsk:t, efter att hafva föreslagit
indragning af fastighets lånefonden, hastigare än vi, under sådana
omständigheter, kunnat hoppas och förmoda, fått göra erfarenhet
deraf och liksom under en slags ånger öfver sitt berörde
förslag, velat mildra de insedda menliga verkningarne deraf, genom
det kontraförslag, som innefattas i Utsk:ls nu gjorda hemställan,
att län ur diskonten skulle meddelas företrädesvis mot säkerhet
i fastighet. Emedlertid, utan att derigenom hafva undanröjt de
vådor, som genom fastighetslånefondens indragning otvifvelaktig!
skulle upkouima, har Utsk:t, genom sitt berörda kontraförslag,
derest detsamma, emot förmodan, skulle af R. St:r antagas, utsatt
Banken för äfventyr, som, om än af Utsk:t förbisedda, icke desto
mindre innan kort torde blifva kännbara. Om nemi. den fastighelslånerörelse,
hvilken, enligt §:n 31, mom. e) i Banko Reghtet,
åligger Bankens Lånekansli, skulle uphöra, och Lånekansliet, såsom
D eli 22 Ju ni\
derefter naturligtvis obeliöfligt, indragas, blefve deraf närmaste följden,
att alla lånebehöfvaude, hvilka kunde lemna säkerhet i fastighet,
skulle vända sig till Diskontverken, der de, enligt förslaget,
egde företrädesrätt till lån. Men nu redan äro de i Diskonten
anställde 2:ne Bankokoimnissarier, å hvilkas vårdnad hufvudsakliga
granskningen af inkomne lånehandlingar ligger, dermed så öfverhopade,
att de omöjligen kunna medhinna ytterligare bestyr med
undersökning af de mycket vidlyftigare handlingarne för fastighetslåneu,
hvilken omsorg hittills ålegat de i Lånekansliet anställde 4
Bankokommissarier. Att vid sådant förhållande förstnämnda 2:ne
Kommissarier skulle kunna egna endast ringa tid till pröfning af
dylika handlingar är alltså lika lätt att förutse, som den stora
risk Banken skulle löpa genom en blott ytlig granskning af
så vigtiga säkerhetshandlingar. Vore åter meningen att, till undvikande
af denna våda, förstärka antalet af granskande Ledamöter
i Diskonten, så torde denna åtgärd, för att fullständigt gagna,
komma att medföra hela Lånekansliets öfverflyttning till diskontverket,
i hvilket sednare fall dock hela den projekterade reformen
komme att reducera sig till ett mera löjligt än gagneligt spegelfäkteri.
På de skäl, jag nu anfört, får jag vördsamt yrka att, med afslag
å Utsk.-ts härutinnan afgifna förslag, R. o. Ad. måtte besluta,
att lista mom. i förevide g skall bibehållas sådant det i nu gällande
BankoReglemite lyder.
Hr Printzensköld: Jag hade med ani. af Pir Geijerstams
yttrande ämnat göra samma anmärkn. som Hr Flach, i afs:de å
det principenliga och bankmessiga i BankoUtsk:ts förevide Betänk.
Jag är således af honom förekommen och förenar mig i hvad han
yttrat, alldeles så som om jag sjelf hade framfört det. Men jag
iår i afside å behandlingen af denna 43:dje punkt, hvars alla momrr
blifvit uplästa, hemställa om icke just med hänsigt dertill, att hvarje
mom. innehåller en särskild fristående föreskrift, det vore lämpligt
att propos. om bifall, förändring eller afsfag framställdes särskildt
för hvarje morn., och att diskussionen finge, efter det hvarje mom.
blifvit afgjordt, fortgå röride det nästföljande. Jag föranledes till
denna hemställan, emedan det verkligen eljest blir ganska svårt
att icke sammanblanda de olika frågorna. Skulle H. Exc. Hr Gr.
o. Landtm, icke finna mitt förslag antagligt, nödgas jag ingå i
granskning äfven af de påföljande momme. Intill dess emedlertid
H. Exc. tillkännagifvit sin mening i detta fall, hvilken naturligtvis
kommer att lända till efterrättelse, inskränker jag mig till att yrka
afslag å l:a momit samt bibehållande af detsammas nuvide lydelse.
I ani. häraf erinrade H. Exc. Hr Gr. o. Landtm, derom, att
hela 43:dje punkten blifvit föredragen och således utgjorde föremål
för öfverläggningen: tilläggande H. Exc., att det naturligtvis berodde
af de yrkanden, som framställdes, huruvida delning af proposin
behöfde göras eller icke.
Hr Printzensköld: Sedan II. Exc. Hr Gr, o. Landtm, nu
Den 22 J u n f.
97*
gifvit siri mening tillkänna, hvilken länder så väl mig som R. o.
Ad. till efterrättelse, anhåller jag att få fortsätta mitt anförande.
I 2:dra morn. af 30:de punkten har Utsk:t tillstyrkt, att låneansökningar
icke skulle få pröfvas och beviljas till högre belopp,
än som genast kan utassigneras. Då vid behandlingen af denna
punkt It. o Ad. ansåg detta stadgande vara olämpligt, samt på
Frih. Itaabs och fleres yrkande beslöt att mom. skulle återremitteras,
torde det också vara lämpligt att 2ulra mom. i nu föredragna
punkt varder i öfverensstämmelse med sagde beslut återremitteradt.
Hvad Gite mom. beträffar, har Hr Lilliehöök redan anmärkt
det oriktiga deruti, att Utskit föreslagit en peremtorisk föreskrift
derom att, i händelse ett reversal finnes i formelt hänseende behäftadt
med något fel, nytt lånedokument ovilkorligen skall inom
respitmånadernas utgång vara inlemnadt, vid äfventyr att omsättning
eljest icke får ega rum. Den grundsats, som Utskit här uttalat,
ådagalägger, att Utsk:t handlat i uppenbar strid mot den
grundsats, sorn städse varit iakttagen, snart sagdt alltsedan Diskontlånefouden
stillades, nemligen att, för den händelse ett dokument
vore oriktigt, man, utan förlust af omsättningsrätten, skulle
kunna ånyo inlemna det inom en viss tid, äfven öfverskridande den
kortare respittiden. Stadgandet kunde försvaras, derest det gällde
personer, som upsåtligen inlemna felaktiga dokumenter för att derigenom
komma i åtnjutande af 2 respitmånader. Men sådant kommer
naturligtvis icke i fråga, då låntagaren redan gjort sin omsättning.
Jag instämmer med Hr Lilliehöök deruti, att respittiden
får räknas efter den dag, då insättning skedde; men deremot anser
jag, att om låntagare icke inom en månad från den första respitmånadens
slut anskaffat fullgoda dokumenter, han då skall vara
sin omsättningsrätt förlustig. Jag anhåller således om en sådan
ändring i det föreslagna stadgandet, att det blir öfverensstämmande
med den föreskrift, som i nu gällande reglemente förefinnes. Min
skyldighet vore, att aflemna ett förslag till sådant stadgande; men
jag erkänner att jag icke är dertill beredd, och då hela punkten
tarfvar en fullständig omarbetning, anhåller jag att densamma måtte
varda till Utskit återremitterad, på det Utskit måtte komma i tillfälle
att deråt gifva en redaktion, som öfverensstämmer med hvad
hittills i detta afseende är stadgadt.
Gr. Lagerbjelke: Jag anmälde mig för att göra ungefär
samma anmärkning mot 2:dra mom. som den siste talaren. Det
är nemi. gifvet, att då här hänvisas till 30:de gin, 2:dra momit,
men detta mom. blifvit af R.-o. Ad. återreraitteradt, så går det
icke an att antaga detta 2:dra morn. af nu föredragna §. Jag anhåller
således att få förändra mitt förra yrkande derhän, att lista
mom. måtte antagas sådant det nu förefinnes i gällande Bankoreglite,
men att 2:dra mora. måtte återremitteras samt de öfriga
niomina bifallas, med undantag af det 6:te, i afside å hvilket jag
förenar mig med Hr Lilliehöök,
f) e ii 22 Juni
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad, yttrade 11. Exc.
Hr Gr. o. Landtm, att derunder följande yrkanden blifvit framställda,
nemi.: i afs:de å lista momit, dels bifall dertill med uteslutande
af ordet »företrädesvis» oell dels afslag derå samt bibehållande
af stadgandet i 1 ista morait 171 :sta g;n af nu gällande
Banko-regl:te; beträffande lidra morn., att detsamma mätte återremitteras;
samt hvad det Gite mom. anginge, dels återremiss deraf
och dels bifall dertill med den förändring, att slutorden »sednast
inom en månad efter lånets förfallodag» utbyttes emot orden »sednast
inom en månad efter sådan inbetalnings fullgörande»; hvaremot
någon anmärkning vid 3idje, 4ide, 5ite och 7:de niomina ej
blifvit gjord; och skulle, med anledning af dessa yrkanden, lista,
2:dra och 6:te niomina blifva föremål för särskilda proposir samt
de öfriga utan anmärkning lemnade momina innefattas uti en och
samma propos.
Härefter framställde H. Exc. propos. å bifall till lista mom.
med uteslutande af ordet »företrädesvis», dervid svarades nej; hvarefter
propos. om afslag derå samt bibehållande af stadgandet i
171 :sfa §:n lista mom. uti nu gällande BankoReghuneute gjordes
och med ja besvarades. Sedermera blef 2:dra mom. uppå framställd
propos. flterremitteradt.
Vidare gjordes propos. å bifall till Gite mom. med ofvanberörde
förändring, dervid svarades ja och nej i blandning; hvarefter propos.
på återremiss deraf gjordes, och då svaren utföllo med många
ja jemte åtskilliga nej, förklarades ja haft öfvervigten.
Slutligen blefvo 3:dje, 4:de, Gite och 7:de niomina, uppå gjord
propos., af B. o. Ad. bifallne.
44:de och 45:te punkterna.
Utskits herastiillanden biföllos.
4 G:le punkten.
Hr Stuarti Jag har inom Utskit deltagit i upgörandet af
förevide förslag. Jag har dock skilj t mig från majoritetens åsigt i
ett fall, hvarom jag nu anhåller att få yttra några ord och i sammanhang
dermed få framställa förslag till förändring i Utskits hemställan.
I punkten litt. e) har nemligen Utskit föreslagit, att »för
de summor, som å kreditivet lyftas, erlägger Filialbank till Riksbanken
4 % ränta, hvilken alltid beräknas å högsta fulla 100-tal
i dr; dock så att minsta ränte-afkomst, som Riksbanken för kreditiv
påför, bl ifver 2 proc. af kreditivets hela belopp, efter år
räknadt.» Den vanliga kreditivriiutan är 5 proc., och det ligger i
naturen al kreditiv, att då ränta endast erlägges för den tid, det
begagnas, och det således ligger i kreditivegarens skön att när sorn
helst nyttja det, kan han äfven för detsamma vidkännas någon högre
ränta. En högre ränta är också derföre nyttig och ändamålsenlig,
att kréditivegaren derigenom upmanas att icke göra det
till stående lån, utan derå göra afbetalningar, som sålunda lemna
tillgång att bevilja kreditiv äfven åt andra berättigade kreditiv
-
I)cn 22 Juni.
281
tagare. Jag tror äfven att 'Filialbank bör kunna vidkännas 5 proc.
ränta, enär sådan bank åtnjuter en fördel, som icke andra ega.
nerrd. att icke behöfva betala kreditivafgift.
I sednare delen af samma mom. är deremot föreslaget ett
stadgande, sorn strider emot idéen af kreditiv, nemi. att en kre(iitivegande
filialbank, utan alside på hvad den begagnar af kredit
i vet, alltid skall godtgöra 2 proc. ränta å kreditivets bela belopp.
Är meningen att detta skal! vara en kreditivafgift, då är den allt
för hög, och skall det åter betraktas såsom en blott ranta, då är
den för låg. Detta stadgande skulle möjligen hafva den påföljd,
ntt filialbank vid kreti i ti v t idens slut, ulan att vara i behof deraf,
ändå begagnar kreditivet, för att åtminstone erhålla någon godtgörelse
för de 2 proc:n. För att förekomma en sådan olägenhet
och för att ställa dessa kreditiv i närmare öfverensstämmelse med
andra, lär jag vördsamt föreslå att mom. litt, e) måtte erhålla följande
förändrade lydelse: »För de summor, som å kreditivet lyftas,
erlägger Filialbank till Riksbanken högst fem proc. ränta, hvilken
alltid beräknas å högsta fulla 100-tal rdr». Det öfriga skulle utgå.
Jag anhåller således om bifall till 46:te punkten i sin helhet,
nied den förändring jag nu haft äran föreslå.
Hr Printzensköld: Pag. 61. i BankoUtsk:ts förev:de Betänk.
om förmäler, huruledes af den lånetillgång, som förra riksdagen
beviljades Filialbankerna, ännu återstå 817,500 rdr, hvilka
Utskit ansett böra dem emellan fördelas. Detta är i sin ordning,
men jag tillåter mig fråga: huru länge har Utsk:t varit af denna
tanke? De förra Bankofullmäktige hade nemi. i sin oskuld ansett
skäligt, att hvad sora de af de åt filialbankerne anslagne lånetillgångar
kunde disponera, borda emellan dessa banker lika fördelas,
och handlade äfven i öfverensstämmelse dermed, så att rättvisa
vederfors dem alla. Detta betraktade likväl BankoUtslct. såsom
ett groft fel af Fullmägtige och yttrade i sitt décliargebetänk.,
att Ulsk:t visserligen hade ansett, att det bättre gagnat rörelsen
om lånen gifvits på färre händer; men eftersom föreskrift saknades,
så lät Utsk:t nåd gå för rätt, samt förklarade att" Utskit icke
ville öfver Fbdlrmges i fråga v:de åtgärder uttala något klander. Nu
har Utskrt öppet frånlrädt denna sin åsigt och sjelft tillstyrkt att
nuv:de Pullunge skola formligen bemyndigas, att göra hvad som
skedde af deras företrädare, då Utskit säger, att Utsk:t ansett de
omförmälda 817,500 rdr böra till Filialbankerna »utlemnas efter
den fördelning dem emellan, som Fullmige pröfva skiiligt att bestämma».
Jag har velat påpeka detta förhållande, såsom bevis på
Utsk:ts sätt att gå till väga, när det gällt olika personer, ehuru
saken varit densamma. Och man kan icke undgå att i ett dylikt
förfarande af Utskit spåra motiver, som åsyftat mera person än
sak, samt alltså liro af beskaffenhet att om Utskit icke namkalla
något särdeles fördelaktigt omdöme.
I afs:de på sjelfva lnifvudfrågan instämmer jag med Ilr Stuart
deruti, att räntan för kreditiv bör blifva 5 och icke 4 proc. Jag
anser nemi. filialbankerna, hvilka icke hafva annat syftemål, än att,
5*2
Den 22 3 un i.
på det mest beqväma sätt, kunna förtjena penningar, ej böra åtnjuta
bättre vilkor, än de enskilda. Måhända att procenten för
hela tiden, då kreditivet är obegagnadt, kunde tåla någon nedsättning;
men jag tvekar att tillstyrka det, då man vet, att assignationer på
banken utelöpa icke blott dagar och månader, utan hela år, samt att
det handt, att dessa assignationer blifvit nedlagda såsom kontanta
tillgångar i åtskilliga privatbankers kassor. Man torde således
göra klokast uti, att bibehålla de föreslagna 2 proe. Jag tillstyrker,
att kreditivräntan må fastställas till 5 proc. på fulla 100 rdr,
och att minsta ränta, som Riksbanken skall erhålla, bestämmes
till 2 proc. Man har derigenom icke gjort filialbankerna någon
skada, utan blott försäkrat Riksbanken om en ränteinkomst, hvilken
torde vara af största billighet påkallad.
Hr Nordenfelt, Enar: Om BankoUtsk:ts förslag skulle
blifva antaget, och ännu mera om de sista värde talarnes hemställan
ronde ytterligare höjande af räntan skulle bifallas, hyser jag
mycken fruktan för att följden blefve den, att några nya filialbanker
icke skulle upstå och att de nuv:de icke skulle begagna
sig af förmånen att af banken erhålla penningar. Man kan icke
gerna antaga, att någon enskild ville gå in på att betala 5 proc.
för kreditivrätt. Det måste finnas något medel att betäcka de
kostnader, som upkomma derigenom, att en del af de ur Riksbanken
uttagna penningarne kominer att ligga räntelös, hvartill
kommer att äfven filialbanken måste hafva något att betäcka sin
förvaltningskostnad med, samt till ersättning för intressenternas
risk på rörelsen. Jag kan icke inse något skäl, hvarföre BankoUtsk:t
föreslagit en förändring i lagstiftningen för filialbankerna
just under nuvarande tidpunkt, då en förändring i deras oktroytid
förestår. Jag anser att det varit bättre, att föreslå en förändring
vid nästa riksdag, hvadan jag helst skulle vilja afslå hela Betänkit,
i hvad det rörer ifrågav:de ämne. Men då jag förutser att ett
sådant yrkande icke kan hafva särdeles stor framgång för sig, emedan
man tycker, och det med skäl, att filialbankernas vilkor äro
för goda, inskränker jag mig lill att anhålla om afslag å Utsk:ts
förslag och bifall till finansafdelningens, uti Hr D:r Björkmans reservation
uptagna förslag. Jag tror att man på detta sätt skulle
gå en lämplig medelväg, samt anhåller om propos:s framställande
på detta mitt yrkande.
Hr Stuart: Hr Nordenfelt har förbisett det yttrande, sora
förekommer i Utsk:s motiver, äfvensom innehållet af första raderna
i l:a mom. Det förslag, hvarom nu är fråga, afser icke de redan
oktroyerade filialbankerna. Dessa hafva redan afslutat ett kontrakt
med R. St:rs Bank, hvilket gäller för hela oktroy-tiden. De förändringar,
som här ifrågaställas, gälla således blott de filialbanker,
som hädanefter kunna blifva oktroyerade. Jag är äfven af olika
tanke med den värde talaren, att ingen filialbank under dessa
strängare vilkor skulle kunna upstå. De fördelar, som blifva filialbankerna
beredda, komme troligen att blifva mindre hädanefter än
Den 22 Juni
?**
hittills, raen deruti ser jag ingenting ondt, emedan de öfverdrifna
vinster, som åtskilliga dylika banker gjort, väl kunnat tåla vid någon
nedprutning, utan att man bellö!ver befara att icke delegare
komma att finnas. Som ett ytterligare skäl för den förhöjning jag
föreslagit, får jag erinra om det allmänt kända förhållandet, att
filialbankernas assignationer äro stälda på R. St:rs Bank och längre
tid löpa i allmänna rörelsen, så?om en följd af bankens inlösningsskyldigliet.
Under denna tid åtnjuta filialbankerna till och med
den högsta lagliga ränta för dessa assignationer, för hvilka någon
ränta icke af dessa banker betalas. Jag är således fullt öfvertygad
derom, att filialbankernas rörelse kommer att blifva fördelaktig
äfven med den högre räntebestämmelse, som jag föreslagit. Jag
har visserligen från början icke varit någon vän af dessa särskilda
hankinrättningar, men jag har alltid varit af den öfvertygelsen, att
de skulle kunna med vida mindre vinstgifvande lånevilkor, än hittills,
bestå. Men hvarje gång det varit fråga om att höja räntefoten,
har man alltid mötts med det inkast, att man derigenom
tillintetgör möjligheten af filialbankernas upkomst. De, som dock
varit i tillfälle att taga kännedom om de revisions-berättelser, som
öfver dessa inrättningars förvaltning äro författade, skola finna, att
den vinst, ifrågav:de inrättningar vinna, är så betydlig, att någon
nedprutning deruti kan ega rum, och det är verkligen ledsamt,
att dessa berättelser icke blifva offentliggjorda, på sätt som tillgår
med privatbankerna. Jag får derföre förnya mitt förslag om räntans
förhöjande till 5 proc., samt att sista delen af punkten c)
måtte utgå, emedan jag anser det rakt stridande emot naturen af
kreditiv att stadga en miuimi-afgift, emedan derigenom åstadkommes
att kreditiverna begagnas såsom stående lån.
Hr Printzensköld: Om det förslag, som Hr Nordenfelt
framställt, skulle vinna framgång, så blefve följden för filialbankerna,
att de fingo bibehålla en del af kreditiven såsom lån mot 3 proc,
och betala 5 proc. för kreditiven. Det är just försträckningar i
form af lån, som tillskynda bankerna så ofantlig vinst, emedan de
veta att dessa lån icke blifva upsagde, och om så oförmodadt skulle
ske, kunna de alltid rangera saken. Jag afstyrker derföre bifall
till Hr Nordenfelts förslag.
Deremot instämmer jag med Hr Stuart deruti, att R. o. Ad.
borde bestämma kreditiv-räntan till 5 proc., och på det att åtminstone
någon mera, än Hr Stuart, må tala för framgång häraf, vill
jag afstå från mitt yrkande af bifall till BankoUtskds förslag att
minimi-räntan skulle blifva 2 proc., emedan sannolikt är, att assignationerna
icke gerna kunna så länge utelöpa, att ej åtminstone
RiksBanken erhåller nämnde minimi-ränta på kreditivbeloppet, och
det synes mig då vara temligen öfverflödigt att derom i bankoreglementet
lagstifta. Jag anhåller om bifall till Hr Stuarts förslag
och är, lika med honom, fullkomligt öfvertygad derom, att
filialbankerna i alla fall skörda så stor vinst, att de mycket väl
kunna tåla vid en sådan förhöjning, som Hr Stuart föreslagit. Jag
minnes ganska väl att när privat-bankerna förlorade rättigheten att
284
D « n 22 Juni.
utgifva småsedlar ä 2 å 3 rdr, förespeglade man att de icke skull»
ega bestånd; men, oaktadt detta, har ingen enda sådan bank upliört,
utan de fortfara allesammans. Medan jag har ordet och då H.
Exc. Hr Gr. o. Landtm, föredragit hela punkten med alla sina nio
menter på en gång, af hvilka morn. det sista rörer den summa, som
fullunge skulle ega rått att till kreditiv åt filialbankerna öfverlemna,
vill jag deremot afven göra några anmärkningar. N Man Ilar nemi.
föreslagit, att fullrmge skulle utom de milhr, som finnas föreskrifne,
ega använda ] mill. såsom kreditiv åt sådane filialbanker, som hädanefter
kunna varda oktrojerade. 11. o. Ad. har i sista plenum
afslagit BankoUtskrts förslag att af fastighetslåne-fonden indraga
V2 mill., hvilken summa BankoUtskit, såsom jag tror, åsyftat skulle
ingå till reservfonden, för att sedermera kunna disponeias såsom
lån åt filialbankerna. Under sådana omständigheter synes det mig
icke vara välbetänkt, att, då ruan minskar reservfondens tillgångar,
dock medgifva att ett så stort belopp skall derifrån till filialbankerna
utleinnas. Då reservfondens tillgångar icke kunna beräknas
till det höga belopp, som Utsk:t gjort, tror jag att man bör närmare
öfverlägga om hvad som kan vara af behofvet påkalladt, och
får derföre yrka återremiss på mom. 3, så att Utskrt må ånyo och
med anledri. af det skick, hvaruti reservfonden kommer att till följd
af 11. St:rs beslut sig bifinna, taga i öfvervägande, huru mycket
som bör åt nya filialbanker ölverlemnas.
Gr. Lagerbjelke: Då nu gällande stadganden ang:de filialbankerna
gjordes, var man ännu i den gamla goda tiden, då penningar
kunde utan svårighet erhållas, och man hade då icke någon
aning om hvad komma skulle. Detta hade till följd, att deu
ränta, som bestämdes, och som var ganska riktig efter då varande
förhållanden, blef satt så låg, att den under nu varande penningekonjunkturer
gör vinsten för filial-bankerna större än behöfligt
vöre. Men utöfver denna oriktighet har man icke hört sägas, att
filialbanks-inrättningen är förfelad; tvärtom hafva de verkat mycket
godt i orterna, och varit omfattade med mycken värme, icke blott
för den förtjenst, som aktieegarne genom dem skördat, utan äfven
derföre, att man derigenom kan åstadkomma mycken nytta för affärsförhållandena
i landsorten. Då inrättningen i allmänhet verkat
nyttigt och välgörande, om också med större vinst för delegarne,
än sorn behölts, så bör man väl icke nu göra om alltsammans.
Det enda vore att föreskrifva, att Riksbanken icke skulle lemna
sina lån till dessa banker mot så låg ränta som hittills; men att
vilja helt och hållet vända upp och ned på en institution, som i
allmänhet verkat till landets nytta, tror jag icke vore riktigt. Jag
tror det äfven om man skulle kunna visa, att de nya stadgarne
egde företräde framför de gamla; ty äfven om så vore, så finnes
måhända icke mer än en enda filialbank, hvars oktroy går till ända
under den period, som här afses. Ty många sådane banker
finnas, hvilka tillkommit sedan sista riksdagen och af hvilka gan
ska
mångå redan trädt i verksamhet med mindre försträckuingar
från Riksbanken och under förhoppning att få något mera. Utan
Den 22 J u lil.
2 85
afseende på deni, måste i enlighet ined deras oktroyer de gamlastadgarne
bibehållas. Detta har Utsk:t också iakttagit genom bibehållande
af de 800,000 rdr, som återstå sedan sista riksdagen.
Det är ganska troligt, att med de under nuvide förhållanden ganska
hårda vilkoret! för filialbankers trädande i verkställighet, hvilka
Utsk:t föreslagit, penningarne icke af någon filialbank komma att
begagnas; åtminstone är det ganska osäkert och föga troligt. Ty
med den svårighet, som för närvide förefinnes inom penningeverlden,
torde det icke vara lätt att åstadkomma filialbanker, då hälften
af teckningssumman skall geuast inbetalas kontant. I alla händelser
är det väl en mindre godkänd Jagstiftnings-regel, att. så
vidt man kan, minst hvart tredje år företaga sig att göra om allt
hvad man förut gjort. En motsatt, åsigt torde väl hafva mycket
för sig, nemligen att sedan en sak blifvit gjord, låta densamma
lefva så länge förhållandena icke ådagalägga att något mycket
bättre kan göras. Men att vid hvarje riksdag göra om alltsammans
har till resultat, att man aldrig får någon mogen frukt. Jag
skulle derföre föreställa mig, att det varit klokare och nyttigare
för det allmänna, om BankoUtskit litet mera byggt på hvad som
finnes för filialbankerna stadgadt. Af dessa skäl anhåller jag om
återremiss af ifrågav:de punkt.
Hr Lilliehöök: Med anledning af den anmärkning, som
Gr. Lagerbjelke gjort, att de redan oktroyerade filialbankerna skulle
komma att lefva ett tynande lif derföre att de icke skulle få någon
annan försträckning, än hvartill de återstående 800,000 rdr
lemna tillgång, får jag anmärka, att när denna summa blir fördelad
på de banker, som redan finnas, hafva de fått nästan hela
det belopp, för hvilket de ställt säkerhet, och att således deruti
icke ligger något skäl att förändra de af BankoUtsict föreslagna
nya stadganden.
Gr. Lagerbjelke: Med anledn. af den siste värde talarens nu
lemnade uplysning, ber jag att få fästa upmärksamheten derpå, att
åtskilliga filialbanker, hvilka erhållit försträckningar af Banken, äro
så beskaffade, att deras kontrakter innehålla ett maximum och ett
minimum af teckningssumma. Nu hafva de flesta ingått till Riksbanken
med begäran om försträckning efter minimiteckningen, derföre
att de visste att de icke kunde erhålla mer, men icke derföre
att de icke behöfde mera.
Hr Stuart: Med anledn. af Gr. Lagerbjelkes yttrande, an
håller
jag att lå göra erinringar, på det att icke slutsatser deraf
må dragas, som äro stridande emot verkliga förhållandet. Hr Grin
har sagt, att grunden för de vilkor, hvarunder bidrag lemnats till
filialbankerna, bestämdes vid sista riksdagen. Det skedde dock vid
185 0—1851 års riksdag, och dessa vilkor hafva blifvit bibehållna
med nästan ingen förändring. Skulle man nu upskjuta att förändra
bestämmelser, hvilka man funnit icke vara med nuvide förhållanden
öfverensstämmande, så upstå ju alltjemt nya filialbanker, och
98*
1) e » 22 J u n i.
då kan det åtgå flere decennier, innan man kan vinna någon ändring.
Jag tror således, att den tidpunkt är inne, då en förändring bör
vidtagas, emedan ju längre man dröjer dermed, desto svårare blir
den att åstadkomma. Den äldsta bank, hvars oktroytid tilländagår
med nästa år, skall vara nödsakad att underkasta sig dessa strängare
vilkor. Ty då man under 10 år fått för så låga vilkor, sora
hittills varit gällande, begagna kreditivrätten, så är det icke för
mycket, om man sedan får betala något mer. Den förteckning,
som pag. 60—61 finnes öfver de summor, som filialbankerna fatt
emottaga såsom understöd, visar att beloppen icke äro obetydliga.
Jag tror, att, med undantag af banken i Wisby, de öfriga icke
kunna klaga öfver att de hafva för små understöd från det allmännas
sida. Jag får således ånyo fullfölja mitt yrkande att kreditivräutan
måtte bestämmas till 5 proc. Jag anser mig äfven
kunna med Hr Printzensköld instämma angide det belopp, som
skall användas till filialbankerna, emedan det har sammanhang med
II. Stirs beslut rörande lånesummorna i sin helhet, hvarföre jag tror
att det vore förmånligast om det 3:dje mom. återremitterades,
hvarom jag anhåller.
Hr Printzensköld: Den grundsats, som Gr. Lagerbjelke
uttalat, att man borde i all lagstiftning vara män om att icke
alltför hastigt förändra hvad man vid föregide tillfällen beslutat,
och sålunda göra denna lagstiftning osäker, är så riktig, att man
alltid bör söka göra den gällande, och jag ville önska, att Hr
Gr:rt för framtiden, då det blir fråga om att ändra så val våra
ekonomiska, som civila och kommunala lagar, vore mig behjelplig
att verka i den af honom autydda riktning. Men det finnes en
annan omständighet, som man ej heller bör förbise, nemi. att det
icke finnes någon regel utan undantag. Och om den regel, som
Gr. Lagerbjelke förfäktat, kan inrymma ett undantag, så bör också
en ändring ske. Det finnes ingenting, som är underkastadt så
stora förändringar, som penningerörelsen inom ett land. Ifrån det
att penningerörelsen under loppet af 15 år varit mycket lycklig
och alla haft den öfvertygelsen, att detta förhållande aldrig skulle
uphöra, har nu stormen brutit lös och välståndet försvunnit, samt
ett trångmål och en förlägenhet upkommit, som icke haft sitt motstycke
i vårt land. Sålunda har det blifvit en nödvändighet att
förändra penningelagstiftningen och så inrätta den, att den vid
vissa tillfällen tål vid ett och annat undantag. Jag, för min del,
tror lika med Hr Stuart, att, då filialbankerna redan njutit så stora
fördelar af de försträckningar, de erhållit af Riksbanken, denna
icke är skyldig att fortfarande gå dem tillhanda med dylika förmåner.
Man måste ihågkomma att de lagar, som legat till grund
för dessa bankinrättningar, tillkommo under en tidpunkt, då penningeställningen
i landet var i högsta måtto blomstrande och lycklig,
och då man till och med antog att filialbankerna icke skulle
erhålla mera än 5 proc., under det att nu bland dem troligtvis ingen
finues, som åtnjuter mindre än 6 proc. När förhållanderna sålunda
i detta fall undergått en högst väsendtlig förändring, så är det
Den 22 Juul.
287
väl också billigt, att Riksbanken gör någon förändring i vilkoren
för de lån, som framdeles kunna erhållas. Det är gifvet, 'att de
nuv-.de filialbankerna, så länge deras oktroytid fortfar, icke kunna
underkastas andra vilkor, än de erhållit vid deras stiftelse. Men
det kan väl hända, att man under en annan sådan period kan
stifta nya lagar för nya inrättningar, samt derigenom se Riksbanken
till godo. Att fästa afseende på det förhållande, som Gr. Lagerbjelke
anfört i afseende på sådana filialbanker, sorn icke erhållit
hela den summa de önskat, tror jag icke vara förenligt med hvar.
ken billighet eller rättvisa. Icke är Riksbanken skyldig att, derföre
att en korporation bildat sig med beräkning att erhålla lån
från denna bank, gifva större försträckningar, än dess egna tillgångar
medgifva. Det är ju helt naturligt, att banken måste hafva
rätt att säga: »Jag har inga penningar att vidare gifva er; och
viljen J icke nöjas med hvad J fått, så gif mig det tillbaka.» Man
måste betrakta rättigheterna på ena sidan och skyldigheterna på
den andra, och det måste vara bankens rätt att säga nej till filialbankerna,
så framt den icke får de vilkor den önskar. Jag kan
således icke underlåta att fortfarande instämma med Hr Stuart, samt
anhåller att 3:dje mom. af ifrågav:de punkt måtte återremitteras.
Hr Nordenfelt: Då en ledamot, Gr. Lagerbjelke, begärt
återremiss på ifrågavide punkt och det yrkande, jag framställt, säkerligen
vinner mera framgång genom en återremiss, helst finans-afdelningen
icke lärer underlåta att genomdrifva sitt förslag, förenar
jag mig med Gr. Lagerbjelke. Medan jag har ordet, kan jag icke
underlåta att vederlägga en talare här midt emot, som, under tal
om att vår finans-lagstiltning undergått så många förändringar, an
sett
att dessa icke gällt filialbankerne. Jag vill blott fästa upmärksamheten
på att ett nytt reglemente upgjordes år 1858, deruti
åtskilliga förändringar influtit i hvad som stadgades år 1851.
Gr. Mörner, Carl Göran Detlof: Rör min del kan jag
icke undgå att i hufvudsaken förena mig med de talare, som ansett
att man bör så litet som möjligt rubba de vilkor, som för närvarande
öro gällande i afseende på filialbankerna. Då vid 1850—
1851 års riksdag sådana banker först inrättades, utgick man från
den åsigten, att RiksBanken skulle lemna dtm försträckningar hufvudsakligen
såsom lån och endast till en mindre del i form af kreditiv.
Vid sista riksdagen öfvergick man mera på den motsatta
åsigten att inskränka beloppet af hvad som kunde erhållas såsom
lån och i stället göra kreditiven större. Vid innev:de riksdag åter
har man helt och hållet öfvergifvit förslaget att försträcka filialbankerne
lån och öfvergått till att blott lemna dem kreditiv. En
betydlig förändring i åsigter synes således hafva egt rum under
dessa 10 år. Den princip, som man nu föreslagit att följa, har
man motiverat dermed, att det skulle vara en betydlig fördel för
RiksBanken att få lemna kreditiv i stället för lån. Då den förändringen
skedde att kreditiv-rätten utvidgades och lönesummorna
minskades, motsatte sig åtskillige RiksBankens målsmän sådant just
288
I) c ii 22 Juni.
under åberopande af bankens intresse. Banken skulle nemligen icke
förtjena tillräckligt på kreditiv-rörelsen, utan den borde tvinga filialbankerna
alt taga lån, för att på sådant sätt erhålla rikligare ranta
på penningarne. Man bar således alltid utgått från samma åsigt,
att söka skaffa banken största möjliga inkomst, ehuru man kommit
(ill motsatta resultat, i fråga om medlen att vinna ändamålet. Sådant
är ej eller underligt, emedan förhållanderna äro ganska olika,
då ingen tillgång på odisponerade penningar i banken finnes och
då denna tillgång är stor. Vid den tid, då filialbankerna först inrättades,
bade RiksBanketi god tillgång pa penningar, sorn lago der
obegagnade, och banken hade derföre måst nedsätta räntan vid utlåning
i åtskilliga lånegrenar. Ställningen är nu icke sadan. Man
må dock väl icke behöfva antaga att den försvårade penninge-stailnilig,
som för närvide eger rum, skall blifva allt framgent bestående.
Det är derföre, enligt min tanke, mindre försigtigt att göra
sådana bestämmelser, hvarigenom det tilläfventyrs kan i en framtid
göras för filialbankerne omöjligt att fortsätta sin rörelse. Genom
sådana åtgärder skulle man kunna lyckas att göra permanent en
kris, som, om man går lindrigare till väga, kanske skulle kunna
bota sig sjelf. Det är ur två synpunkter, sora man nu gått strängare
till väga mot filialbankerna, än förr. Tillförene liar man nemi.
fordrat att af det tecknade beloppet blott 25 proc. skulle kontant
inbetalas, och tillåtit att för det öfriga lemnades säkerhet. För de
inbetaldta 25 proc. kunde delegaren dels dessutom erhålla lån, och
dels kreditiv från banken. Nu deremot föreskrifves att halfva tecknade
beloppet skall inbetalas i rikets gällande mynt. Om man,
under en tidpunkt, då penningetillgången anses vara knapp, vill
söka underlätta allmänna rörelsen, skulle jag icke tro, det vara rätta
sättet att föreskrifva intressenterna i ett sådant bank-bolag som det,
hvarom nu är fråga, att nedsätta det största belopp, man kan tänka.
Det är rätt möjligt, ja! kanske troligt att intressenterna kunna
hafva god tillgång på säkerheter, men ondt om kontanta medel.
Nödgas de nu att anskaffa dessa medel genom lån på hårda vilkor,
så minskas i samma mån allmänhetens benägenhet att ingå såsom
delegare i filialbanken och att der insätta sina penningar. Jag
skulle tro, att man kunde låta bero vid hvad med afseende häruppå
redan är stadgadt. Finna de enskilda delegarne med sin fördel
öfverensstämmande, att insätta mera än de nu föreskrifna 25
proc., så möter för dem icke något hinder att sådant göra; inea
man har åtminstone icke i sjelfva föreskriften införd en bestämmelse,
som kan försvåra upkomsten af filialbanker, — en inrättning,
hvilken säkerligen på många orter verkat mycket godt.
Utsk:t har vidare föreslagit att å de summor, som filialbankerna
lyftade, skulle till RiksBanketi erläggas 4 proc:s ränta, och har under
diskussionen härstädes yrkats, att denna ränta skulle böjas till
5 proc. Då allt understöd från RiksBanken till filialbankerne skulle
utgå i form af kreditiv, och banken icke, i likhet med hvad enskilda
banker göra, förskottsvis upbär någon efter kreditivets storlek bestämd
afgift, torde skäl förefinnas för att räntan icke må sättas allt
för
I) e n 22 J u n 1.
för lag, och jag skulle derföre vilja hemställa, att man i denna
punkt gjorde enahanda stadgande som i föreg:de punkt blef af R.
o. Ad. beslutndt, sä att man utsatte en maximi-ränta af 5 proc.,
men öfverlemnade åt fullmäktige att nedsätta densamma, derest omständigheterne
dertill föranledde. Slutligen hafva åtskilliga talare
yrkat återremiss af 3:dje morn., och stödt detta yrkande derpå, att
R. o. Ad. i åtskilliga andra delar ändrat Utsktts förslag och derigenom
rubbat de beräkningar, på grund af hvilka det varit möjligt
att anslå de åt filialbankerne afsedda mill:r. Det kan icke nekas,
att detta skäl eger giltighet; men om den revision af Utsktts förslag,
som blir en följd af R. Stms skiljaktiga beslut, skulle leda
derhän, att inga penningar komma att finnas att använda för filialbankernas
räkning, så synes det vara temligen ändamålslöst att
fastställa nya reglor för inrättningar, som ej kunna komma att upstå.
Jag tror således, att om denna punkt återremitteras, blir det
också nödvändigt att återremittera de öfriga.
Hr Lilliehöök: Med afseende på hvad Gr. Mörner sednast
yttrat om behofvet af någon lagstiftning i det fall att några medel
icke skulle finnas att tillgå för nybildade filialbanker, får jag lemna
den uplysnitig, att det åtminstone finnes en filialbank, hvars oktroj
går till ända under den nu instundande statsreglerings-perioden, och
att således de nya föreskrifterna kunna komma att på den vara
tillämpliga. Att det skulle öfverlemnas åt fullmäktige att bestämma
räntan i enlighet med tillgångarne, tror jag icke skulle vara
nyttigt för filialbankerna. Ty när de bilda sig, böra de kunna veta
mot huru hög ränta de kunna få penningar. Här har å ena sidan
yrkats, att de föreslagna stadganderna skulle vara särdeles hårda
och derföre vill man bibehålla det nuv:de. A andra sidan har
man sagt, att räntan skulle nedsättas. Jag hemställer om icke
Utsk:t då gått en medelväg, för att icke göra öfvergången alltför
skarp. I afs:de på en annan anmärkning, att medlen skulle komma
att ligga räntelösa i banken, i fall ej några filialbanker skulle efter
de nya grunderna kunna bildas, ber jag att få fästa upmärksamheten
derpå, att penningar utanordnas från bankens reservfond, och
om den icke lenniar tillgång, så hafva fullmäktige lätt att inkasta
dem i en sådan lånerörelse. I afsrde på återremiss af mom. 3, instämmer
jag i ett sådant yrkande, likasom äfven i begäran om de
andra punkternas återremitterande. Dessa punkter sammanhänga
nemi. så med hvarandra, att det torde vara svårt att sammanjemka
de olika besluten, utan att låta det bero af Utskit.
Gr. Mörner: Det är blott i anledn. af den siste värde tala
rens
gjorda erinran, att det icke skulle vara med filialbankernas
fördel öfverensstämmande, om en bestämd ränta funnes i reglementet
föreskrifven, som jag ber att få erinra, det min anmärkning
gick derpå ut, att beloppet af den högsta ränta, som dessa banker
kunde blifva underkastade, skulle stå i reglementet utsatt. Bankerne
skulle säkerligen icke vara missbelåtna dermed, om i en framtid
billigare vilkor kunde dem förunnas.
II VII. 19
290
Birn ?2 Jnni.
Hr von Koch, Nils Samuel: För det första ber jag att
få namna att, i afs:de på 3:dje morn., jag instämmer med dem, sorn
vrkat åferremiss. Beträffande åter de öfriga punkterna, tror jag att
det vore bättre, när diskussionen så långt framskridit, attil. o. Ad.
fattade sitt beslut, på det att Ut.sk:t måtte få veta hvad Ståndet
vill. Jag ber derjemte att få nämna att det icke är fråga om att
förändra något i vil koren för de banker, som redan erhållit oktroj,
förr än densamma utlupit. Men att under tiden vidtaga nödiga
förändringar i afs:de på de banker, som kunna erhålla nya oktrojer,
anser jag vara lämpligt både för det allmännas oeh i bankernas intresse.
En förändring, sorn jag anser vara väsendtligast, är den att
dessa banker skola, i stället för att de hittills fått lån och kreditiv
på en gång, nu få blott kreditiv. Detta är väl motiveradt och
har blifvit underatödt af andra ledamöter. Jag vill derföre icke
mycket orda derom, utan blott tillägga ett skäl. Man har här
mycket talat om hvad bankmessighet är. Jag vill icke här definiera
»bankmessighet.» Men man torde lätt medgifva att det icke
är bankmessigt,, att banken utlånar de penningar på längre tid,
dermed den sjelf har förbindelser att upfylla efter kort tid. I afsrde
på kreditivens belopp, anser jag också att Utskits Betänk, bör bifallas,
och, vidkommande vilkoret och räntan, instämmer jag med
Gr. Mörner, att räntan må bestämmas till högst 5 %. Vidare anser
jag »bankmessigt.» att man icke genom banker inleder folk i
spekulationer och sedan vidtager sådana åtgärder, som verka alltför
mycket störande och oroande på dessa spekulationer. Det har af
en talare blifvit anmärkt, att redan under denna riksdagsperiod kommer
åtminstone en filialbank, nemi. Gefle, att behöfva ny oktroj.
Vi veta att Utsk:t redan förordat understöd åt en bank, som håller
på att inrättas i vårt nordligaste landskap. Det är att förmoda
att om 50 % skola kontant inbetalas genast, denna bank icke kommer
till stånd. Då dertill kommer, att fördelarne blifva något minskade
derigenom att blott kreditiv, ej lån, får lemnäs, fruktar jag
att det blir väl mycken inskränkning på en gång Jag instämmer
derföre med Gr. Mörner och föreslår, att mom. a) måtte erhålla
den lydelse, det nu har. Jag tror, att om man gör dessa modifikationer,
skola de Hrr, som önska återremiss på första delen, finna
sig tillfredsställda, och man skulle sålunda kunna definitift besluta
rörande lista och 2:dra mom. samt återremittera det 3:dje.
Sedan öfverhiggningen förklarats fulländad, yttrade H. Exc.
Hr Gr. o. Landtm., att derunder följande yrkanden blifvit framställda,
nemi.: beträffande lista morn., dels af Hr Stuart m. fl. bifall
dertill med den förändring, att stadgandet under litt e skulle erhålla
följande lydelse: »För de summor, som å kreditivet lyftas,
erlägger filialbank till EiksBanken 5 % ränta, hvilken alltid beräknas
å högsta fulla 100-tal rdr»; dels af Hr von Koch, att mom.
måtte bifallas med undantag af stadganderne under litt:s a och e,
hvilka borde sålunda förändras, att det förra komme att lyda: »af
teckningssumman erlägges minst en fjerdedel eller 25 proc. i rikets
gällande mynt», samt det sednare finge följande lydelse: »För de
Den 22 Joni.
291
summor, som å kreditivet lyftas, erlägger filialbank till RiksBanken
högst 5 proc. ränta, hvilken alltid beräknas å högsta fulla 100-tal
rdr» ; samt slutligen af Gr. Lagerbjelke m. fl., att mom. i dess helhet
matte återremitteras; och bade, hvad de öfrige 2:dra och 3:dje
mom. anginge, endast återremiss deraf begärts.
Härefter framställde H. Exc. propos. å bifall till l:sta mom.
med den af Hr Stuart föreslagna förändring af stadgandet under
litt. e; och då dervid svarades många ja jemte åtskilliga nej, förklarades
ja hafva varit öfvervägande.
Gr. Lagerbjelke begärde votering.
H. Exc. Hr Gr. o. Landtm, förmälte, att R. o. Ad. hade att
afgöra, huruvida återremiss af mom. eller bifall dertill med de af
Hr von Koch föreslagna förändringar skulle blifva kontra-propos.
vid den begärda voteringen; hvarefter H. Exc. framställde propos.
derpå att kontra-proposm skulle innefatta återremiss af moni.; och
då dervid svarades många ja jemte ett eller annat nej, förklarades
ja hafva varit öfvervägande.
Härefter justerades följande votens-propos.;
»Den som bifaller lista mom. i 46:te punkten af BankoUtsk:ts
Betänk. N:o 25, med den förändring, att stadgandet under litt. e
erhåller följande lydelse: »För de summor, som å kreditivet lyftas,
erlägger filialbank till RiksBanken 5 proc. ränta, hvilken alltid be
räknas
å högsta fulla 100-tal rdr», röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Yinner nej, varder hela ifrågav:de morn., på grund af deremot
gjorda anmärkningar, till Utsk:t återremitteradt.»
Vid voteringens slut hade rösterna utfallit sålunda:
Ja — 19.
Nej — 15.
Härefter blefvo 2:dra och 3:dje morn., uppå framställda propos:r,
till Utsk:t återremitterade.
47:de punkten.
Hr Lilliehöök: Detta stadgande är visserligen ordagrannt
detsamma som det nu gällande, och någon särskild anm. är således
ej att deremot göra. Jag hemställer dock, huruvida ordställningen
ej är sådan, att man möjligen skulle tro, att mynt- och
medaljkabinettet hörde till bankens grundfond. Så är dock icke
förhållandet och jag hemställer derföre, om icke någon ändring
bör ske.
Utsk:ts förslag bifölls.
48:de och 49:de punkterna.
Utsk:ts hemställanden biföllos.
292
Ben 2} Jani.
5 0:de punkten.
Hr Bildt: Jag miiste upriktigt bekänna, att den bevisning,
BaukoUtsk:t bär förebragt för sitt förslag att öfverlemna 1 mill,
till Biksg.Kont., icke varit för mig tillfredsställande. Utsk:t stödjer
sitt förslag på den åsigten att dels genom beslutet att för 4
milbr rdr lätt realisabla obligationer skola upköpas och dels genom
andra vid denna riksdag vidtagne åtgärder det vore tillräckligt
sörjdt för bankens konsolidering. För att bedöma denna iir dock
icke tillräckligt att man framställer en stor siffra, utan der måste
ingå alla de financiela förhållanden, sorn verka på densamma. Den
sista krisen har i det fallet lemnat ett ojäfaktigt vittnesbörd, att
när banken utsträckt sin lånerörelse, har den visserligen på papperet
haft fullt tillgängliga penningesuinmor; men de hafva varit
oåtkomliga, då de verkligen behöft realiseras. Samma förhållande
har egt rum med Riksg.Kont. Detta bevisar ingenting annat, än
att man är van att fordra lån och bibehålla dem. Jag föreställer
mig, att man flågot allvarligare bör tänka på att: man kan gå
en kris till mötes, då vi verkligen veta huru våldsamt en sådan
kan inverka på banken; ty om icke Bankofullm:ge vidta
git
de åtgärder, som de gjorde, hade banken sannerligen lidit
betydliga förluster. Visserligen har på detta rum ett vackert
vitsord mundtligen blifvit lemnadt dessa åtgärder, men direkt
från BaukoUtskit har det icke kommit. Emellertid visar erfarenheten,
att man då måst vidtaga högst utomordentliga åtgärder
för att skydda banken från förluster. Nu har man ökat anslaget
till filialbankerna och utsträckt bankens lånerörelse; men
man har ingenting gjort för att underlätta bankens ställning genom
lätt realisabla valutor. Visserligen har man föreslagit 4 milbr
till upköp af obligationer; men vet man om det är tillräckligt?
Ar tiden verkligen inne att bestämma denna siffra, eller bör man
icke låta erfarenheten tala? Man borde åtminstone göra utredningen
fullständigare. Vidare synes mig oriktigt, att den summa,
som skall lemnäs till Biksg.Kont. för alt hållas allmänheten till
handa,
är otillräcklig. Ty otvifvelaktig! är, att det var ett fel att
öfverflytta diskontrörelsen från Biksg.Kont. till banken. Detta
kontor drifver sjelf en ganska betydlig diskontrörelse på grund af
en g i reglemit. Denna rörelse är lika stor som den i banken.
Denna oregelbundenhet i 11. St:rs egna penningeverk har med skäl
blifvit öfverklagad. Den är icke gammal, blott 10 till 12 år;
förut fanns den ej. Ur denna synpunkt syn^s det mig oriktigt
att öfverlemna ifrågav:de mill. till kontoret. Sedermera förefaller
det mig äfven orätt, att vilja härigenom understödja de fabriker,
som skulle tillverka räler m. m. Denna fråga hvilar ännu hos
StatsUtskit, och KommersKoll. har varit holdt öfver densamma.
Dess yttrande, äfvensom utlåtin af åtskilliga fabriksidkare, finnas i
StatsUtskit och komma der att snart behandlas. Då får man veta,
på hvad sätt man lämpligast och bäst kan upmuntra en dylik rörelse
genom användandet af denna mill. Jag finner således Utsk:ts
skäl mindre tillfredsställande, och jag anser, att det tillhör Banko
-
Dea 2J Juni.
Dtsk-.t att upgöra ett förslag till användande af denna mill. på
det sätt, att banken derigenom blir konsoliderad.
Hr Flach: Det ifrågav:de förslaget af BankoUtsk:t är redan
i och för sig i hög grad betänkligt; men jag anser det ännu vida
betänkligare i betraktande af den väg, Utskit derigenom beträdt.
Jag skall derföre först yttra mig om sjelfva förslaget, och sedermera
belysa hvarthän man kommit i fordna tider, då man beträdt
den väg, på hvilken Utsk:t nu vill inleda B. St:r.
Det är Hrnne bekant, att under det i och för pågående jernvägsanläggningar,
från utrikes orter, upköpas rails och annan jernvägsraateriel,
en opinion bildat sig om olämpligheten att till utlandet
betala högst betydliga summor för effekter, hvilka borde
kunna tillverkas inom landet, och man har derföre önskat, att åtgärder
måtte vidtagas för åstadkommande af en sådan produktion
inom landet. BankoUtsk:t har ganska skickligt begagnat sig af
denna opinion, för att, med densammas tillhjelp, få från banken
ytterligare 1 mill. öfverflyttad till Riksg.Kont:s disposition, sedan
hoppet att på annan väg vinna Statsverkets biträde för denna nya
industri synes förloradt.
De ständigt ökade anspråken på statsverkets mellankomst såsom
förläggare för den enskilda industrien — hvilka anspråk,
genom Utsk:ts tillstyrkan i denna punkt, vinna ökad upmuntran —
har jag ej kunnat obetingadt gilla, dels i och för den äfventyrlighet
för Statsverket, inblandningen i enskildas affärer måste medföra,
dels ock emedan jag anser tvifvelaktigt huruvida denna utväg
uteslutande kan anses föra till det dermed afsedda ändamålet: den
enskilda företagsamhetens utveckling till fullkomlig sjelfständighet
och styrka. Jemte det jag således härutinnan instämmer uti den
mot Utsk:ts beslut i denna punkt afgifne reservation, hyser jag
dessutom största betänklighet vid det föreslagna sättet tor låneunderstödets
beviljande. Det lärer väl i sinom tid visa sig huruvida,
pä sätt Utsk:t antager såsom alldeles gifvet, genom beslutet
att af bankens räntevinst utlemna till Riksg.Kont. 4 mill. rdr att
användas till pågående jernvägsbyggnader, blifvit tillräckligen sörjdt
för bankens konsoliderande; mig vill det emellertid synas som R.
St:rs nämnde beslut fattats under förutsättning, att den derefter
återstående bankovinsten varit för konsoliderandet alldeles nödvändig,
och att således ingen vidare förknappning derå borde komma
i fråga. Jag kan således, af dessa förenade skäl, ej gilla Utsk:ts
tillstyrkande i denna punkt, mot hvilken dessutom bör anmärkas
att, ehuru visserligen Utsk:ts hela argumentation härutinnan förutsätter
att den ifrågavide summan skall användas endast såsom lån
i och för ofvanberörde ändamål, Utsk:ts tillstyrkande likväl endast
innehåller föreskrifter om medlens öfverlemnande, men ingenting
om deras framtida återställande till banken och icke eller någon
bestämmelse, hvarigenom Statsverket tilllörbindes att stå den med
utlåningen förenade risk, hvaraf banken ej bör drabbas. I båda
dessa hänseenden synes mig alltså bestämda föreskrifter bordt vara
desto mera af behofvet påkallade, som utlåningen skulle komma
31)4
l)en 22 Juni
att besörjas af en myndighet, hvars verksamhet tyckes allt mer
afvika från dess ursprungliga bestämmelse, för att rigtas åt föremål,
hvarmed den, ur många skäl, ej borde ega någon befattning.
Sedan jag nu yttrat mig öfver Utsk:ts ilrågav.de förslag, å
hvilket jag yrkar afslag, vill jag korteligen framställa min öfvertygelse
i afs:de å den i allmänna hushållningen vådliga afväg, hvartill
samma förslag så förföriskt synes inbjuda; men, för att kunna
motivera min åsigt i detta hänseende, är det nödigt att, genom
en återblick på fordna förhållanden, visa, hvarthän den successiva
utvecklingen af ett förfaringssätt, liknande CJtsk:ts, tillförene iedt
och jemväl i en framtid kan leda. När vid 1738 års riksdag den
ministér föll, som under benämning Mössrådet hade ledt Rikets
styrelse alltifrån Carl XII-.s död, och Hattpartiet i stället kom till
väldet, kände det sig för sitt framtida bestånd och för utvecklingen
af sina planer så osäkert, att partiet, för att till sin fördel i
nämnde hänseenden vinna allmänna opinionen i landet, måste söka
utfinna och begagna alla möjliga medel, bland hvilka vädjandet till
den enskilda fördelen så hos individer som korporationer ansågs
och äfven befanns vara en för tillfället säker utväg att kaptivera,
om just icke allmänna opinionen, dock riksdagsmajoriteten. Under
sken således att befrämja och till en förut icke ens anad blomstring
höja de inhemska näringarne, öpnades Bankens och Statens
kassor för enskilde, att derutur hemta, i form af anslag, lån, premier
eller, under andra titlar, rikliga tillgångar att dermed lifva
spekulations- oell företagsamhetsandan i alla riktningar. I hvilken
svindlande höjd detta system utsträcktes, vill jag ådagalägga med
följande exempel: Genom en alia in- och utgående varor ålagd afgift
bildades eu fond, som sedan 1739 var ställd under styrelsen
af det s. k. manufakturkontoret. Ifrån sin inrättning t. o. m. år
17 64 hade detta kontor i lån, premier och understöd utgifvit öfver
117 t:r guld. »Men dessa upmuntringar» (enl. Geijer, i hans skildring
af frihetstiden) »hade snarare blifvit gifne åt gynnade personer
än åt näringarne, och mera tjeuat partiafsigter än saken».
Emellertid, äfven med befrämjandet af nämnde partisyfte, insågs
dock snart nog, att detta hushålls-system skulle i längden blifva
omöjligt, oaktadt man, sedan för dess uprätthållande banken och
öfrige publika kassor blifvit tömde, vidtog utvägen att genom up
tagande
af utländska lån i det längsta hjelpa sig fram; och när
slutligen hos massan af nationen allt mer utbildades den öfvertygelsen,
att Statsverkets ruinerande skulle blifva en säker följd af
detta system, var stafveu öfver detsamma bruten.
Om man än i det närv:de lika litet hyser någon farhåga för
banken och statsverket af dess allt. mer anlitade biträde åt spe
kulationsandan,
som man 1738 anade hvad 1765 skulle för alla
blifva uppenbart, står det dock fast, att i alla tider samma orsaker
bringa samma verkningar; och det är således i förkänslan
häraf, jag, vid mitt yrkande om afslag, vagar varnande erinra om
den allvarliga betydelsen af det gamla tänkespråket: »vestigia terrén
t».
M bii ‘22 Juni.
Hr Printzensköld: Man har på detta rum så väl vid
innev:dc riksdag som vid flere föreg:de tillfällen ofta omtalat, huruledes
banken hade till ändamål hufvudsakligen att uprätthålla
värdet af sina sedlar. Denna bankmessighet är också den, som i
främsta rummet bör afses, och sfi länge man bibehåller denna hufvudregel,
är jag också förvissad att man på ett lyckligt sätt skall
komma till målet. Vi hafva äfven sett att, under den svåra peuningekris,
sora här för icke längesedan inträffade, bankens förnämsta
syftemål icke blifvit förfeladt. Men då bör raan också, efter
mitt förmenande, använda alla de medel, som stå till buds för att
vinna detta ändamål, och dit räknar jag framför allt, att banken
får behålla och fritt för sig disponera alla de tillgångar, sora den
eger. Till dessa måste väl räknas den vinst, som banken skördar
på sin lånerörelse. Jag vet nogsamt, att sedan många riksdagar
tillbaka banken utgjort så att säga ett skafferi för Staten, derigenom
att deti måst afstå antingen någon del af sin vinst eller densamma
helt och hållet. Men om något strider emot bankmessigheten,
så är det ett dylikt förfarande. Ändtligen har man kommit
så långt, att man vili, att banken bibehåller någon del af denna
vinst i obligationer; men jag tror, att det syftemål, banken jemväl
bör ega att konsolidera sig, för att desto säkrare kunna upfylla
sina förbindelser emot allmänheten, icke kan vinnas på annat sätt,
än att banken får disponera hela den vinst, som den gör för
hvarje år. Detta är för mig ett tillräckligt skäl att yrka, att det
förhållande, som hittills egt rum, mätte uphöra. Om, såsom Utsk:t
sagt, det är af behofvet påkalladt, att upmuntra en industrigren,
och banken dertill eger tillgångar, så kan detta mål vinnas lika
väl derigenom, att banken direkt utlånar sina penningar, i st. f.
att handlöst kasta ut dem till ett annat verk, som har helt andra
syftemål.
På dessa och i öfrigt af så väl Hr Bildt som den siste värde
talaren anförda skäl, anhåller jag lika med dem om afslag å ifrågav:de
punkt; men jag stannar icke härvid. Om It. o. Ad. skulle
bifalla mitt och de föreg:de talarnes yrkande, så qvarstår dock en
fråga, nemi., huru denna mill., om den qvarblifver i banken, skall
användas. Skall den så till sägandes skrinläggas, d. v. s. att banken
förminskar sitt rörelsekapital med 1 mill.? Eller skall den utgå
i allmänna rörelsen på ett eller annat sätt? Derom bör föreskrift
meddelas, och på det BankoUtsk:t måtte komma i tillfälle
att i detta hänseende upgöra ett förslag, som kan blifva R. 8t.:rs
beslut, anhåller jag att R. o. Ad., med afslag å ifrågav:de punkt,
måtte åtterremittera frågan till BankolItsk:t.
Gr. Lagerbjelke: Genom det förslag, som nu hr i fråga,
har BankoUtsk:t ingått på en visserligen gammal, men derföre icke
alldeles godkänd väg. Man har många gånger inom vårt land
företagit sig att genom egna låneanstalter upmuntra vissa näringar.
Detta sätt har ända från 1700-talet burit temligen bittra frukter.
Det är knappt troligt, att ett förnyande deraf skulle nu lemna
bättre resultater. Det blefve också en ganska svår sak för ful lin: ge
236
Den 22 Jani.
I
i Riksg.Kout., att pä bästa sätt gynna ifrågav:de industrigren. Det
är otvifvelaktig!, att det vore mycket nyttigt och särdeles önskvärdt,
att en så beskaffad industrigren upkomme, om nemi. sådant
skee på naturlig väg. Men att särskildt upmuntra den genom
anslag, torde vara tvifvelaktigt, om det skulle bära några särdeles
goda frukter. Likaledes tror jag, att. det icke vore onyttigt, oin
man vid en riksdag, då man satt sig i en så betydlig skuldsättning,
som vid den
gångar, också gömde något för en kommande tid. Vi veta att de
nu befintliga tillgångarne ganska val räcka till för nuv:de statsregleringsperiod.
Men vi veta icke, hvad som kan finnas vid början
af nästa riksdag, och möjligen torde då en gjord besparing vara
ganska välkommen. Detta sista skäl finge naturligtvis icke gälla,
derest det ändamål, hvartill penningarne skola användas, vore nyttigt
oell fruktbärande; men då, såsom jag nyss försökte visa, ändamålets
nytta är mycket tvifvelaktig och erfarenheten talar deremot,
kan äfven det af mig senast anförda skäl förtjena att tagas
något i betraktande. Af dessa skäl och dem, som förut blifvit
anförda, anhåller jag att få instämma med de talare, som yrkat
afslag å ifrågav-.de punkt.
Hr Stuart: Redan i 1668 års bank förordning är det förutsatt
och stadgadt att bankens vinstmedel finge ad publicus usus
användas. Denna rättighet har visserligen under tidernas längd
blifvit öfver höfvan begagnad, och jag är icke ibland deni, som i
någon män vill gilla det sätt, på hvilket R. St:r under sekler utöfvat
denna rätt. Men då på sednare tider andra förhållanden inträffat,
och då man vid sina beslut om bankförvaltningen synes
oafvändt hafva i sigte bankens hufvudmål, att uppehålla myntvärdet,
så synes man nu vilja gå till en annan ytterlighet och lägga allt
på hög i banken, och hopa summor på suramor, hvarigenom bankens
förmåga att uprätthålla realisationen stärkes och den i hvarje
ögonblick kan, utan afseende på penningeställningen inom landet,
inlösa sina sedlar. Det är nemligen allmänt antaget, att sedan
penningar från banken blifvit anvisade i en eller annan låueväg,
äro de för banken nästan odisponibla. Hvarje låneberättigad anser
sig nemligen hafva obestridliga anspråk på att hafva sin andel i
bankens vinst, och om man äfven finner lånerörelsen vara för banken
ofördelaktig och för allmänheten onyttig, så är det ändock
med yttersta svårighet och nästan omöjligt, att kunna få denna
låueväg inrättad på ett mera bankmessigt sätt. Det är således
icke bankens styrka, som befordras derigenom att man ökar bankens
iånetillgängar. Det var vid realisationen mycken fråga derom,
att bankens lånerörelse skulle helt och hållet uphöra, och att
den i stället skulle blifva blott en giro- och vexelbank. Men man
ansåg att lånerörelsen borde bibehållas, emedan derigenom kostnaderna
för bankens förvaltning kunde betäckas, äfvensom någon tillgång
för statsbehofven beredas, och en sådan tillgång har äfven
varit beredd. De stora framsteg, som industrien gjort i alla möjliga
riktningar, de stora företag, som staten kunnat företaga, hafva
Den 22 J n n i.
297
(ill en viss del kunnat göras genom de ränternedel, som af banken
erhållits. Jag kan icke på något sått erkänna, att R. St. under
de sednare riksdagarne utan skäl användt bankovinsten. Banken
liar utvidgat sin lånerörelse och derigenom beredt sig ökade tillgångar.
Sista hufvudböken för hanken utvisar att bankens tillgångar
utöfver skulderna upgår till öfver 24 mill. rdr. Bagges nu
härtill bankens reserverade summa, som kan antagas till 3 mill., så
skulle banken hafva en tillgång af omkring 27 millioner. Af dessa 27
mill. äro 15 mill. grundfond, och det återstår således 12 mill. rdr,
hvilka för R. St. skulle vara disponibla. Af dessa 12 mill. äro 4 använda
att i låneväg hållas staten tillhanda emot Svenska statsobligationer,
och genom dessa obligationer är bankens ställning betryggad,
emidan de bereda banken tillfälle att i behofvets stund
kunna anskaffa metallisk valuta. Banken har också troligen deraf
en större räntevinst, än af någon annan bland de öfriga låne-inrättningarne.
Denna räntevinst tillfaller oafkortad banken och någon
förvaltningskostnad kommer icke att minska den. Att nu vid denna
riksdag vidtaga åtgärder, sorn äro ämnade att ytterligare stärka
och konsolidera banken, men ändock icke vilja gifva något af dess
vinst åt staten, anser jag vara att gå alltför långt. Man har länge
hört klagomål öfver statsverkets tillstånd, derföre att det icke finnes
tillgångar till alla utgifter, som äro i ständigt tillväxande till
följd af industriens och näringarnes utveckling. En tillgång af en
million rdr, till användande i och för statens allmänna behof, torde
onekligen vara bättre, än att utsprida samma tillgång i små särskilda
lån. Vi hafva vid denna riksdag läst så många utlåtm
från 8tatsUtsk:t, som sluta med ett vitsordande af nyttan af
företag, men att staten saknar tillgång att understödja dem. Det
kan då vara ganska nyttigt och väl att begagna en tillgång, som
banken mycket väl och utan minsta risk, att icke derför kunna uppehålla
myntvärdet, kan till statsverket öfverlemna. Jag fäste nyss
upmärksamheten på de stats obligationer, som banken kommer att
ega, och hvilka komma att bli t va ännu en inkomstkälla, hvarigenom
tillgångarne blefve större än de någonsin varit. Under sådana
förhållanden synes det väl icke möta några betänkligheter, om
banken af sina stora tillgångar afstår en million till sådana föremål,
som för det allmänna äro af en stor och obestridlig fördel.
Jag har icke inom Utsk:t deltagit, i utarbetandet af motiverna
för detta förslag, och är således oförhindrad att förklara mitt ogillande
deraf. Jag tror nemligen icke, att BaukoUtsk:t haft rättighet
att yttra sig om det sätt, på hvilket dessa penningar borde
användas, och jag delar i icke obetydlig mån den åsigt, som af
åtskilliga talare blifvit framhållen ang:de olämpligheten att genom
lånebidrag framkalla ett industrielt företag. Men det hindrar mig
icke att varmt förorda det resultat, hvartill Banko-Utsk:t kommit
och att tillstyrka R. St. ett beslut i öfverensstämmelse med Utsk:ts
hemställan. Det blir naturligtvis R. Stirs sak att-, på förslag af
StatsUtskd, besluta om användandet af denna million, och jag
tviflar icke på, att StatsUtsk:t skall finna utvägar dertill på ett
för det allmänna gagnande sätt.
298
Den 22 Juni.
Jag anhåller således om propos. på bifall till hvad BankoUtsk:t
föreslagit.
Hr Lilliehöök: Mitt yrkande blir afslag och jag ber blott
med några ord få motivera skälen dertill. Utsk:t har föreslagit att
en million skulle med l/3 hvarje år under 3 års tid öfverletnnas
till Riksgäldskontoret. Jag tror nemligen icke, att efter de
beslut, som här blifvit fattade, de tillgångar skola förefinnas disponibla,
som Utsk:t förutsatt.
Frih. Åkerhjelm, Johan Carl: Innan man blir i till
fälle,
att närmare än som nu är fallet kunna bedöma, huruvida för
handen varande tillgångar inom statsverket äro tillräckliga för de
ändamål, sorn kunna vara behöfliga, synes mig för tidigt att nu
besluta, huru man bör använda den af Utsk:t här föreslagna railhn;
äfven af det skäl att R. St:r ännu icke besvarat den del af K.
Mits Propos., som föreslår användande af 2 mill. för införande af
ett inhemskt fondsystem. Af dessa skäl anser jag det vara bättre
att återremittera punkten, än att genom ett i förtid fattadt beslut
binda händerna på sig.
Hr Printzensköld: Den af Hr Stuart anförda omstän
digheten,
att banken vid början af sin stiftelse bland andra föreskrifter
äfven hade den, att banken af sina vinstmedel skulle tillhandahålla
statsverket en del, är emellertid den, som är orsaken
till de mångfaldiga olyckor, som inträffat i vårt peuningeviisende.
Hade ej denna föreskrift funnits, utan det tvärtom varit
stadgadt, att ingen annan än banken sjelf skulle få använda något
af dess vinst, så är det min öfvertygelse, att de många myntförsämringar
genom bankens bankrutt-tillstånd icke kommit att ega
rum, som hittills varit förhållandet. Det bör en gång blifva slut
med denna hjelpsamhet från bankens sida, och det bör blifva eu
sanning, att banken är till för att uprätthålla penningevärdet i
landet, men alldeles icke för att bispringa statsverket, som har sin
verksamhet särskildt bestämd med tillgångar, som för denna verksamhet
böra vara särskildt anvisade. Att nu, derföre att statsverket
tilläfventyrs kan behöfva en förstärkning af 1 million, afstå denna,
kan jag icke anse billigt. Och hvad är det, som man skänker
bort? Jo, vinsten, säger man. Men det är icke någon vinst;
hvad banken förtjenar på sin penningerörelse är icke något annat
än en minskning i bankens sedelstock, så att allt hvad som ur
allmänhetens fickor går in i banken, icke är något annat, än de
myntrepreseutativer, för hvilka banken åtagit sig ansvaret. Vid
sådant förhållande frågar jag Eder, Mine Hrr, hvarföre kail ej R.
St:rs bank sjelf utgifva denna million i rörelsen och uphemta deraf
följande fördelar, i stället för att öfverlemna den åt Riksgäldskontoret?
Jag ser icke något hinder att bankostyrelsen kan förränta
dessa medel lika väl som Riksgäldskontoret. Det hufvudsakliga
är att skilja banken och statsverket från hvarandra, så att icke det
sednare gör anspråk på något understöd af hvad namn som helst från
Den 22 Juni.
29!)
den förra, oeii det är derföre jag yrkar afslag. Jag vet nog att
banken icke faller, om den afstår denna million; men det är för
grundsatsen, att man en gång må komma ifrån hvad som förstört
penuingeväsendet här i laudet, som jag yrkar att banken må blifva
befriad från att såsom en undsättningsanstalt skänka staten understöd
af sin s. k. vinst, hvilken jag påstår vara fiktiv. Då jag
deremot anser det af vigt, att när icke behofvet påkallar minskning
af sedelstocken, denna må bli oförändrad, bör Utsk:t föreslå
något sätt, hvarpå denna s. k. vinst bör förvaltas, på det att banken
deraf må draga nytta. Jag anhåller således om afslag å Utsk:ts
hemställan, men att frågan om förvaltningen af ifrågav:de million
måtte till Utsk:t återremitteras.
Gr. Lagerbjelke: I dubbelt afseende nödgas jag protestera
emot Frih. Akerhjeltns anförande. Först derföre, att han framställt
en sats, som, allmänt tillämpad, vore högst vådlig, nemi. att man
skall bedöma bankens skyldighet att öfverlemna medel till statsverket
efter detta sistnämndas behof. Det är just denna omständighet,
att banken fått betala till statsverket efter statsverkets
behof, som vållat aila våra förluster; ty det är icke statsverkets
behof, utan bankens förmåga, som måste härvid tagas i betraktande.
För det andra måste jag reservera mig emot hans yttrande,
att man måste upskjuta afgörandet af denna fråga derföre, att
K. M. föreslagit, att banken skulle upköpa för 1 million af inhemska
fondpapper. Ty om, såsom jag hoppas, K. o. Ad. afslår
den nu föredragna punkten, är BankoUtsk:t alldeles oförhindradt
att föreslå på hvad annat sätt dessa penningar skola användas.
Detta kan ske på många sätt och möjligen äfven derigenom att
man upköper obligationer. Det står då Frih. Åkerhjelm fritt att
göra sin mening gällande, emedan han då har sin talan öppen,
oaktadt vi afslagit det nu föreliggande förslaget.
Frih. Åkerhjelm: Jag anhåller, att få fästa upmärksamheten
derpå, att jag icke i frågan inblandat bankens förmåga att undvara
den ifrågavide millionen. Det är gifvet af sig sjelft, då mau föreslagit
att den skall aliemnas. Här är blott fråga om sättet huru
deu skall användas.
Sedan öfverläggningen nu ansetts afslutad, yttrade H. Exc.
Hr Gr. o. Landtm., att derunder yrkats dels bifall till, dels återreraiss
af och dels afslag å Utsk:ts förev:de hemställan, och hade
Hr Printzensköld vid det sednaste yrkandet föreslagit det tillägg,
att BankoUtslct skulle förständigas att inkomma med nytt l/thde
angtde användande af Bankens odisponerade vinstmedel.
Sedau härefter propos:r först å bi tall till Utsk:ts hemställan
och sedermera om återremiss deraf blifvit framställda samt med
starka nej jemte några ja besvarade, gjordes propos. om afslag å
berörde hemställan, med föreläggande för Utsk:t att inkomma med
nytt förslag ang:de användandet af Bankens uplupna odisponerade
vinst; och då dervid svarade» starka ja jemte några nej, förklarades
ja haft öfvervigten.
309
Dan 33 Juni.
Efter det Hr Stuart begärt votering samt B. O. Ad., uppå
gjord propos., beslutat, att bifall till Utsk:ts hemställan skulle utgöra
kontraproposm vid den blifvande voteringen, justerades följ;de
voter:s-propos.:
Den som afslår BankoUtsk:ts uti 50:de punkten af Betänk:t N:o 25
gjorda hemställan, med föreläggande för Utsk:t att inkomma med nytt
förslag ang:de användandet af Bankens odisponerade vinstmedel, röstar
J a ;
den det ej vill, röstar
Nej;
vinner nej, bifaller R. o. Ad. förev:de hemställan.
Vid voteringens slut hade rösterna utfallit sålunda:
Ja — 21.
Nej — 6.
5I:sta och sista punkten.
Gr. Lagerbjelke: Sedan R. o. Ad. för sin del dels beslutat
att någon indragning af fastighets-lånefonrien icke skall ske,
dels afslagit Utsk:ts hemställan i 7:de punkten, samt dels återremitterat
26:te punkten, torde R. o. Ad. finna, att nu föredragna punkt,
hvilken i flera delar står i sammanhang med dessa beslut, äfven
bör till Utsk:t återremitteras, hvarå jag vördsamt anhåller om propos.
Häruti instämde Hr Printzensköld.
Hr Stuart: I likhet med den siste värde talaren, anser
äfven jag nödvändigt, att denna punkt återremitteras, för att undergå
den omredigering, som af R. o. Adms föreg:de beslut blifver
en följd. Jag anhåller derjemte, att Utsk:t vid samma tillfälle
måtte i ett sammanhang yttra sig öfver alla väckta frågor om användande
af reservfonden, hvilken fråga står i oskiljaktigt samband
med denna punkt.
Hr Lilliehöök: Jag har föga att tillägga till yrkandet om
återremiss; men ber blott att få hemställa, att Utsk:t måtte vid
omarbetandet af denna g tillse, att icke följande oegentlighet måtte
komma att qvarstå. Ingressen till 51:sta punkten lyder nemligen:
»Det belopp, hvarmed bankens till sedelutgifning användbara tillgångar
öfverstiga de af R. St:r derå anvisade förbindelser, uptagas
i bankens räkenskaper såsom en särskild fond, benämnd bankens
reservfond.» Går man till en föregule sida, tinner man, att reservfonden
har en fordran hos Gravören Åkerbergs konkursmassa af
9000 rdr rmt. Detta skulle således vara ett belopp, lör hvilket
sedlar skulle utgifvas, men med temligen stor säkerhet kan antagas,
att utdelningen i sagde konkurs blir ganska ringa.
Jag anser att någon ändring härutinnan bör ega rum.
Efter härmed slutad öfverläggning och uppå framställd propos.
blef punkten till Utsk:t återremitterad.
