# ID: svediakorp-gov664
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 137,595
# sentences: 5,001
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


I
Den 19 Maj f. ro. 303
detta lätteligen kunde gå för sig, emedan han var nästan säker
på, att ingen menniska komme i kyrkan, och skulle någon
komma, fanns alltid klockaren till hands, som kunde »uppläsa
ett stycke” för de tillstädesvarande. Detta är en frihet, som
jag för min del ingalunda skulle vilja se införd i vårt land.
Hvad beträffar de mot den Kongl. Propos. framkastade
anmärkningar, så har Frih. Cederström, Thure, klandrande fäst
sig vid det i ingressen förekommande ordet ”villfarande". Jag
för min del kan icke finna något stötande i detta ord, ty om
man tror, att den evangeliska läran är den rätta, så måste
man äfven erkänna, att en deremot afvikande är villfarande,
och uttalar man detta till och med i lagen, så uttalar man
dermed endast sin lifliga öfvertygelse. Meningen med detta
ord har aldrig varit att rigta någon förebråelse mot olika tankande.
— Vidare har Frih. Cederström tolkat ordet ”affälling»
såsom liktydigt med ordet kättare. Detta sednare ord kan,
enligt vårt språkbruk, icke begagnas i denna betydelse. En,
som är född i en annan religion, skulle möjligen kunna kallas
”kättare», men han kan omöjligt kallas affälling, om han alltid
vidhåller den religion, i hvilken han blifvit uppfostrad. Om
åter en person, som är född i den Lutherska läran, antager
annan religion, så har han ju obestridligen affallit från den
religion, han först tillhörde. Har han af fullkomlig öfvertygelse
omfattat den nya läran, så må man beklaga, men ej klandra
honom derför. Ordet "affälling» innebär således det begrepp,
vi fästat vid hans handling, men icke hvarken hån eller klander.
— Man har vidare befarat stora olägenheter för friheten
af de i l:sta §:n förekommande orden: »Den, som offentligen
förkunnar eller till annans förledande o. s. v.» Efter något
öfvervägande tyckes det dock mig böra för en hvar vara ganska
klart, aft dessa ord endast kunna tillämpas, då någon uppenbart
förleder till affall från den rena evangeliska läran, och
icke då någon blott uttalar sin egen öfvertygelse. För öfrigt
äro deras rättigheter, hvilka inskränka sig att i viss ordning
utöfva sin egen lära, i §:n så uttryckligen förbehållna, att
Utsk:t t. o. m. ansett förbehållet öfverflödigt.
På grund af dessa mina anförda skäl tager jag mig friheten
tillstyrka, att K. o. Ad. täcktes lemna sitt bifall till den
ifrågavarande lista §:n af K. M:ts Nåd. Propos., ett yrkande,
som jag ser mig nödsakad att göra äfven vid de följande §§:na;
ty äfven om jag för min enskilta del skulle finna Utsk:ts förslag
i en eller annan § ega företräde framför K. M:ts Propos.,
så vidhåller jag dock alltid denna sednare, emedan densamma
redan vunnit tvenne Stånds bifall, hvari jag finner en trygghet
för, att den äfven af Svenska folket skall komma att med
glädje emottagas.
Frih. Cederström, Thure: Jag får förbereda Hrr:ne
derpå, att de lifliga ropen på propos. ej i ringaste män komma
301
Den 19 Maj f. m.
att afskräcka mig från att begagna mig af min grundlagsenliga
rätt att mig i saken yttra, sami att besvara de mot mig framkastade
anmärkningarne. Det har blifvit yttradt af Hr Tersmeden,
Nils, att, om det varit 1809 års lagstiftares mening
att gifva en större religionsfrihet än som förut funnes, och icke
endast att garantera den, som redan var olika bekännare medgifven,
så skulle man icke låtit stadgarne om affall stå qvar i
Missgernings- och Ärfda-balken. Jag vill som genmäle mot
denna anmärkning fästa den värde talarens uppmärksamhet
derpå, att tidpunkten, då 1809 års Reg.-Dorm antogs, var sådan,
att det icke gafs tillfälle att ändra alla lagar, som till
följd af grundlagens antagande bort ändras. Såsom exempel
hvarpå jag nu endast vill anmärka, att slutmomentet i ll:te
§:n 10:de kap. Rättegångsbalken äfven genom 16:de §:n Reg:sFormen
förlorat all kraft och verkan. Men det är icke blott i
Sverige, utan äfven i andra länder, som det har inträffat, att,
i följd af nya grundlagars antagande, kriminal-lagens stadganden
om straff för affall blifvit till ali verkan upphäfna; såsom
exempel hvarå jag får omnämna Portugal, der 143:dje art. uti
Konstitutionen stadgar: »Ingen skall af religiösa motiver anklagas,
» Men i Portugal äro domstolarne långt mera liberala
än Sveriges Ständer, ty när för omkring 20 år tillbaka en
Engelsman, Doktor Kullees, offentligen predikade protestantismen
midt ibland den katolska befolkningen, samt i följd deraf
2:ne i Portugal födde katoliker öfvergingo till metodismen,
framkallade väl detta åtal emot både Doktorn och de 2:ne affällingarne,
men åtalet afvisades dock af General-prokuratorn
med följande ord: »Rörande det, som lägges den anklagade
Doktorn till last, så upptäcker jag intet, som kan hänföras till
hädelse eller kätteri. Ej heller finner jag något, som kan föranleda
beskyllningen att hafva uppmanat till affall, alldenstund
i kraft af art. 143 i den konstitutionella grundlagen affall
icke vidare är något brott ibland oss. En vidsträckt religionsfrihet
är garanterad Portugals medborgare i följande grundlagsord:
»Ingen skall af religiösa motiver anklagas.» Den uteslutande
termen »ingen» tillåter icke något undantag af personer,
medan det vidsträckta uttrycket »af religiösa motiver”
inbegriper tydligen allt, som afser hvars och ens religiösa tro.
Följaktligen när de 2:ne individerna affallit ifrån den katolska
bekännelsen, så hafva de, äfven om de tagit skada till sin
själ, likväl icke begått något civilt brott, för hvilket de kunna
straffas. — Beträffande vidare Hr Tersmedens yttrande, att
strafflagar kunna värna kj^rkan, så ber jag få erinra derom,
att denna erfarenhet alldeles icke står i öfverensstämmelse med
hvad historien i dylika fall gifver vid handen; den vittnar
tvärtom, att alla straffbestämmelser, som man mot olika tänkande
uppställt, långt ifrån att skydda kyrkans enhet, tvärtom
ökat söndringen inom densamma. Den värde talaren har som
skäl för sitt biträdande af K. M:ts Propos. äfven åberopat, att
Den 19 Maj f. m.
30.1
densamma redan blifvit af Preste- och BondeStånden bifallen;
enligt mitt förmenande deremot, bör man i lagstiftningsfrågor
hufvudsakligen fästa afseende vid hvad man anser nyttigt,
klokt och rättvist, men ej låta leda sig af andras omdömen. —
Hr Erih. Hamilton har yttrat, att icke något land utan revolution
på en gång gatt så långt i medgifvande af religionsfrihet,
som Sverige skulle göra, ora det Kongl, förslaget antoges.
Jag får i afseende härå fästa hans uppmärksamhet derpå, att
Norska dissenterlagen, som är mycket liberalare än det Kongl, förslaget,
utan all revolution har tillkommit genom en af Konung
Oscar I afgifven Nåd. Propos. Ja! äfven i Danmark och Österrike,
der man i religiöst hänseende uti lagstiftningen varit så
frisinnad, att icke något mera rimligtvis finnes att önska, blefvo
lagarne ang. religionsfriheten stiftade utan revolution. — Det
har hos mig väckt särdeles stor förundran, att EeclesiastikMinistern
Hr Gr. Hamilton velat förnya sitt vid de gemensamma
öfverläggningarne fällda yttrande, att man i Sverige
vore uti religiöst hänseende vida mera liberal än i Frankrike,
fastän detta yttrande vid nämnde tillfälle blifvit så fullständigt
af Hr Lallerstedt vederlagdt. Jag vet mycket väl, att den
värde Gr:n stödjer sitt förebärande på en art. i Code pénale,
som förbjuder mera än 20 personer att, utan polisens särskildta
tillstånd, på en gång sammanträda; men man måste väl ihågkomma,
att detta stadgande gäller för alla trosbekännare, såväl
katoliker som dissenter, samt att det icke är mera rigtadt mot
olika tänkande än emot katolikerna, Deremot torde såsom bevis
för religionsfrihetens betydligare utsträckning i Frankrike
än hos oss kunna åberopas icke allenast den omständigheten,
att det icke är förbjudet för någon, till hvad religion han sig
än bekänner, att bekläda hvad embete som helst eller att inrätta
skolor och hålla offentliga och enskilda föredrag i religionssaker,
utan ock att Frankrike under Ludvig Philips tid
en lång tid styrdes af Guizot, samt att, ehuru de mest olikartade
beskyllningar emot honom blifvit gjorda, icke någon
enda tillvitelse mot honom framställts derför, att han var
protestant.
Oansedt jag lemnat all uppmärksamhet åt mina motståndares
förklaringar, kan jag dock omöjligen finna mig öfverbevisad
derom, att det icke är orätt att kalla olika tänkande
”villfarande”. Jag måste, trots Gr. Hamiltons försök till vederläggning,
fortfarande ogilla ett sådant uttryck och påminna den
värde Gr:n om Bibelns ord: »Domen icke, så vardén I icke
dömde.” Ehuruväl jag för den värde Gr:n hyser den största
aktning och vördnad, så kan jag dock ej anse honom såsom
en annan Pythagoras, hvars ord utan vidare pröfning antogos
såsom grundsanningar, endast derför att han så yttrat sig
(ävroc ecpa). Enligt mitt förmenande är nemi. ett fel, som
vidlåder alla statskyrkor, att anse sin tro för den enda rätta;
och jag anser derför i hög grad olämpligt att benämna andra
30'’,
Deri 19 Maj f. m.
kristna religionslaror villfarande, hvadan man i stället för
villfarande bort begagna »afvikande». Slutligen får jag anmärka,
att derest hvar och en, som afvikit från den rena evangeliska
läran, sådan den finnes affattad i våra symboliska böcker:
»Den oförändrade Augsburgiska Bekännelsen samt försvaret
derför, Apologia confessionis Auguston®», skulle v%ra förfallen
till landsflykt, så borde icke allenast största delen af
befolkningen i landet, utan större delen af Presterskapet samt
sjelfva Svea Bikets Erkebiskop laudsförvisas. —- Jag vill ej
längre uppehålla B,, o. Ad:ns tid, utan får, på grund af de af
mig nu och vid flera föregående tillfällen anförda skäl, tillstyrka,
att B. o. Ad. behagade förkasta Esta §:n utaf K. M:ts
Propos., samt i stället antaga Esta §:n af Lag-Utsk:ts förslag.
Gr. Anckarsvärd, Carl Henrik: Helt och hållet anslutande
mig till Gr. Hamiltons nyss afgifna yttrande, skulle
jag visst icke begärt ordet för att längre upptaga B. o. Ad:ns
tid, särdeles som de fleste af husets ledamöter torde, efter inhemtandet
af så mycken själaföda, väl behöfva uppfriska sig
med någon mera materiel föda, om jag icke ansett frågan vara
af allt för vigtig beskaffenhet för att uraktlåta att begagna
tillfället att öfver densamma i få ord uttala mina åsigter. —
Jag får helt öppet bekänna, att jag ej tillhör dem, som hysa
den tron, att vår rena evangeliska lära är den enda saliggörande,
ty detta begrepp skulle komma mig att förutsätta det
bedröfliga tillståndet, att hela öfriga delen af menniskoslägte!,
nemi. de, som ej bekände sig till denna lära, skulle blifva
fördömd. Som jag aldrig sjelf haft någon böjelse eller kännt
något behof att affalla från den lära, i hvilken jag blifvit uppfostrad,
har jag något svårt att föreställa mig, huru detta behof
kan uppstå hos andra; men icke desto mindre anser jag
ett sådant affall, långt ifrån att vara fördömligt, tvärtom ganska
ursäktligt. — Att lagarne, i afseende på affall från den
rena evangeliska läran, mäste undergå en förändring, är ganska
gifvet, på den grund, att de nu gällande, i anseende till det
med hvarje år stigande antalet affällingar, icke längre kunna
tillämpas; allmänna ordningen fordrar äfven, att något stadgande
för sådane fall finnes. Hvad beträffar de begge nu afgifna
förslagen till förändrade lagförfattuingar i detta hänseende,
nemi. K. M:ts och TJtsk:ts, så, ehuruväl jag finner det
förra, i afseende å den nu under öfverläggning varande Esta
§:n, vara affattadt i allt för sväfvande ordalag, och ehuru jag
i detta hänseende gifver Utsk:ts förslag ett obetingadt företräde,
vill jag dock, för att ej sönderslita hela förslaget, önska,
att E. o. Ad. måtte lemna sitt bifall till Esta §:n, sådan
den blifvit i K M:ts Propos. föreslagen, emedan densamma
redan blifvit af 2:ne Stånd bifallen. — Frih. Cederström har
sagt, att hela vårt presterskap och större delen af oss sjelfva
skulle, i fall de symboliska böckerna tolkades efter bokstafven,
Ben 19 Maj e. m.
307
hemfalla under landsforvisningsstraffet; i så fall anser jag vi
ega mycket skäl att antaga denna författning, som åtminstone
skulle hindra en fullkomlig folkvandring från vårt gamla
Sverige.
Jag yrkar bifall till K. M:ts Propos.
Öfverlaggningen uppskjöts till e. hus plenum och R. o. Ad.
åtskiljdes kl. J 4 e. m.
In fidem,
O. Brakel.
lördagen den 19 Maj 1860.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades ett prot.-utdrag för den 9, 12, 15, 16 och 18
dennes samt 2 prot.-utdrag för förmiddagens plenum.
Upplästes ett af Hr von Celsing, Lars Gustaf, inlemnadt,
så lydande mern.:
Hos Högloft. R. o. Ad. anhålles om befrielse ifrån mig
lemnadt uppdrag som Elektor med bibehållande af min Riksdagsmannarätt.
Uppå framställd propos. blef denna anhållan af R. o. Adbifallen.
Eortsattes profningen af Lag-Utsk:ts Bet:de N:o 21 och
l:sta §:n i författmsförslaget, ang:de ändring i gällande bestämmelser
om ansvar för den, som träder till eller utsprider
villfarande lära.
H. Exc. Hr Erih. De Geer, Louis: Afsigten med de i
K. M:ts Propos. valda ordalag för redaktionen af denna § har
varit, såsom jag vid de gemensamma öfverläggningarne haft
tillfälle nämna, att icke lägga något band på den fria vetenskapliga
forskningen, och detta icke blott om den uppträder
i katedern, såsom Erih. Cederström föreställt sig, utan hvar
helst en sådan vetenskaplig undersökning må anställas. Men
detta är likväl något annat än ett offentligt predikande af en
troslära, hvars sanningar icke ifrågasättas, utan antagas såsom
gifna eller rent af uppenbarade. Det är ett sådant predikande
VI. 20
Den 19 Maj o. rn.
af främmande läror, som man velat i den K. Propos. i allmänhet
förbjuda, men som Utsk:t deremot velat tillåta, såframt
det icke sker i bestämd afsigt att förmå någon till atfall från
den rena evangeliska läran. Deri ligger egentligen skillnaden
mellan K. M:ts Propos. och Lag-Utsk:ts Bet:de i denna §.
Man har såväl nu, som vid de gemensamma öfverläggningarne
sagt, att den af Utsk:t föreslagne utsträckningen skulle erfordras
för konseqvensens skull, och att, så snart man i lagstiftningen
vill införa en ny grundsats, måste man på en gång
införa den fullständigt, emedan den allmänna meningen i allt
fall kommer att oblidkeligen utkräfva dessa konseqvenser, och
man måste då omgöra lagen. Detta må vara sannt, men ett
sådant utkräfvande sker icke alltid ögonblickligen; stundom
är det seklers verk. TJtsk:t har sjelft påpekat, huruledes genom
1781 års kungörelse första steget togs på religionsfrihetens
bana här i Sverige, och vi hafva sett huru vid sista riksdagen
ännu var omöjligt, att på densamma göra något ytterligare
steg framåt. Någon gång händer det till och med i lagstiftningen,
att man vid tillämpningen af en grundsats finner
dess yttersta konseqvenser leda till ett mål, för hvilket man hafvar
tillbaka, och derför öfverger hela grundsatsen. Men om
man skall antaga alla konseqvenserna af den religionsfrihetens
grundsats, som vi nu vilja inympa på vår lagstiftning, då
hemställer jag om icke hela den l:sta §:n i detta lagförslag
måste utgå, emedan icke heller, efter TJtsk:ts förslag, grundsatsen
lärer vara på långt när genomförd, såsom vi här hafva
hört förklaras utaf anhängarne till en fullständig religionsfrihet.
Prån dessas ståndpunkt är ock detta resonnement fullkomligt
riktigt; men frän Utsk:ts synpunkt torde det icke ega
full giltighet. Jag tror icke att tidpunkten ännu är inne för
genomförandet af en alldeles fullständig religionsfrihet; och
om staten skall således fortfarande hålla någon uppsigt öfver
främmande trosbekännare, så är det väl företrädesvis öfver
deras offentliga religionsöfning. Gr, Sparre har yttrat, att
detta förbud mot ett offentligt förkunnande af villfarande lärosatser
icke skulle stå i harmoni med gällande lagstiftning
i öfrigt och deribland nämnt nya konventikel-förordningen, äfvensom
8:de §:n 2:dra mom. i den nu föreslagna dissenterlagen.
Mig synes som förhållandet snarare är tvertom: att Utsk:ts
förslag i denna del icke står väl tillsammans med nämnde lagstiftning.
Då det nemi. i förordn, af den 26:te Oktober 1848
om konventiklar är stadgadt förbud och i vissa fall straff mot
hållande af andliga föredrag, som kunna leda till söndring i
kyrkligt hänseende, äfven om dessa föredrag icke egentligen
afvika från statskyrkans lära, sa synes mig härmed föga öfverensstämma,
om det icke skulle finnas något förbud, såsom
enligt Utsk:ts förslag, för ett offentligt predikande af rent
villfarande meningar, l ikaså synes mig vara besynnerligt att
då i 8:de §:n 2:dra morn. uti den af K. M:t föreslagna, dis
-
Den 19 Maj e. m.
309
senterlagen det förbjudes främmande trosbekännare att vid
sammankomst till andaktsöfning för Svenska kyrkans medlemmar
hålla äfven renläriga föredrag, det icke skulle vara dem
förbjudet, att vid offentliga sammankomster, blott de icke äro
bestämdt afsedda till andaktsöfning för Svenska kyrkans bekännare,
men der sådane likväl kunna vara tillstädes i huru
stor mängd som helst, hålla föredrag, som innefatta villfarande
meningar. Gr. Sparre anmärkte, att han icke kunde inse huru
2:dra mom:t 8:de §m af den föreslagna dissenterlagen skulle
kunna tillämpas på samma gång som den nu ifrågavide af
K. M:t föreslagne lista §:n. Mig synes likväl att tillämpningen
icke kan vara svårare än i de flesta andra fall, då kollision
af brott uppstår, och då det är öfverlemnadt åt domaren
att pröfva huruvida straffpåföljder skola sammanläggas, eller
det ena brottet anses endast såsom försvårande omständighet
vid det andra. I detta fall förefaller mig klart, att det större
i 'lista §in heskrifna brottet skulle inbegripa det preventiva
polisstadgandet, som finnes i 8 §in. Men utom denna § finnas
äfven andra, med hvilka jag finner K. Mits Propos. sfå bättre i
öfverensstämmelse än Utskits förslag. Då t. ex i. lista §:n af
dissenterlagen är förbjudet för främmande religionsbekännare,
som tillhöra tillåtet samfund, att på andra ställen än egen
kyrka, bönehus eller kyrkogård hålla offentliga religionsöfningar,
så skulle, enligt TJtskits förslag, vara tillåtet för sådan
främmande religionsbekännare, som icke tillhör tillåtet samfund,
att hvar som helst predika sin villfarande lära. Desse skulle
således få större frihet, än de som tillhöra tillåtna samfund.
Icke heller finner jag Utskits förslag stå fullkomligt väl tillsammans
med gällande tryckfrihetsförordning, som stadgar ansvar
för den, som i tryck förnekar den rena evangeliska läran,
utan afside på om det sker i afsigt att förmå någon till affall.
Gr. Sparre har vidare anmärkt, att redaktionen i den K. Propos.
skulle vara olika och strängare än den af Lag-Utskit vid sista
riksdagen föreslagna, emedan nemi. den K. Propos. belägger
med ansvar utspridandet af lärosatser, som strida mot den
evangeliska läran, då deremot i Utskits förslag, vid sista riksdagen,
endast talades om sådana föredrag, som strida mot evangeliska
lärans grundsanningar. Obestämdheten af ordet grundsanning,
torde dock genast falla i ögonen. Den anmärktes
äfven, då förslaget granskades i II. Domstolen, och denna anmärkn.
bemötes i statsrådsprot. sålunda, att man med detta
ord ansett sig kunna benämna sådana sanningar, om hvilka
icke något tvifvel är, att lärarne äro ense. Jag hemställer
hvad vinst eller hvilken större frihet med en sådan tolkning
skulle uppstå genom detta ords tilläggande, och någon annan
tolkning har jag icke hört uppgifvas. Det är vidare sagdt,
att K. Mits Propos. är strängare än nu gällande lagstiftning,
i det hänseende, att nu är föreskrifvet, det straffbestämmelserna
för ifrågavide förbrytelse icke skola tillämpas förrän varningar
310
Den 19 Maj e. m.
egt rum; hvaremot sådana varningar icke behöfva föregå, enligt
K M:ts förslag. Men just för att införa något eqvivalent med
denna varning, är det som K. M:t föreslaget i sin Propos., att
sådant åtal icke må anställas med mindre än att vederb:de
domkapitel tillåter det. Samma makt, som sålunda domkapitlet
hittills egt att förhindra åtal för villfarande mening derigenom,
att det underlåter gifva de formella varningsgrader, som äro föreskrifne,
samma makt skulle nu tilldelas domkapitlet derigenom,
att det egde undertrycka sådana åtal, som åklagaren
skulle vilja anställa. Det har nemi. icke, såsom en talare
här framställde, om jag fattade rätt, hittills berott på justitiekanslern
att undertrycka åtal för villfarande meningar, utan
det var endast i fråga om olaga sammankomster, der icke
villfarande läror utspridas, som justitie-kansleren, enligt det
gamla konventikel-plakatet, egde denna pröfning. Och de få
åtal, som hittills blifvit anställde, torde sål. i främsta rummet
böra tillskrifvas den omständighet, att domkapitel och själasörjare
icke velat väcka sådana, och derför underlåtit att gifva
officiella varningar. Jag ser således ingen våda af att det
fortfarande lemnäs dem en sådan rättighet; och då det icke
ansetts behöfligt, att frågan om dessa åtal skulle hänskjutas
till justitie-kanslern, medan straffen voro strängare än nu,
finner jag det mindre behöfligt, då straffen blifva mildare.
Ytterligare anmärktes mot den K. Propos. såsom en brist, att
enligt densamma prest, som blifvit beträdd med utspridande af
villfarande lärosatser, icke drabbas af någon annan påföljd än
embetots förlust, då Utsk:t deremot tillagt, att han utom denna
påföljd skall äfven dömas till den, som är i §:n stadgad. Man
har velat finna skälet härför i den omständighet, att den prest,
som är undervisad och aflagt kunskapsprof i den kristna lärans
sanningar, är dubbelt straffbar mot den, som icke njutit
samma undervisning. Jag hemställer likväl, huruvida icke det
jemväl bör tagas i betraktande, att en prest, som har skyldighet
att dagligen och stundligen predika läran, och icke alltid
har tillfälle att dertill bereda sig, kan vara ursägtligare
om en mindre villomenings ouppsåtliga uttalande kommer honom
till last, än den . om icke har skyldighet att uppträda
såsom lärare, och som derför icke bör göra det offentligen,
utan att noga öfvertänka hvad han har att säga.
Här har blifvit framstoldt af flere talare, att den Norska
dissenterlagen är i alla afs:den mycket förtjenstfullare och mera
frisinnad än det IC. förslaget, och man har uttryckt den önskan,
att den Norska dissenterlagen här bort blifva nästan
oförändrad antagen. Det är sannt, att om man läser den
Norska dissenterlagen ensamt, innehåller den färre inskränkningar
än det förslag till dissenterlag, som K. M:t framställt;
men man tycks likväl hafva förbisett, att den Norska dissenterlagen
utgör icke hela den Norska lagstiftningen i ämnet.
Det finnes t. ex. i Norska grundlagen stadganden, som suppleera
Den 19 M.\j e. m.
351
dissenterlagen, och derför icke behöft i densamma intagas;
der är t. ex. stadgadt, att den evangeliskt-lutherska läran skall
vara statens religion, som det åligger Konungen att handhafva
och beskydda; att icke något statens embete får uppdragas åt
någon annan än den rena evangeliska lärans bekännare; att
desse bekännare icke få uppfostra sina barn i annan lära än
deras egen; och vidare att icke allenast ingen munkorden får
inrättas, utan icke en gång Jesuiter tålas i landet. Men utom
desse stadganden i Norska grundlagen, som äro strängare än i
vår grundlag, är att märka att den Norska dissenterlagen gäller
endast för kristna dhsenter, och för alla andra är ännu i
gällande kraft Kristian den ödes gamla lagbok, hvilken innehåller
förbud mot alla sammankomster för religiösa ändamål. Denna
lagbok qvarstår icke blott såsom en död bokstaf, utan den har
blifvit tillämpad, efter det dissenterlagen utkom. Sålunda inträffade
1853, att Mormoner inom Norge började predika sin
lära och ville utöfva sin religion, samt gjorde anmälan derom
hos vederbörande Amtman, med uppgift å den föreståndare,
som de antagit för att ansvara - för församlingens angelägenheter
i öfverensstämmelse med dissenterlagen. Denna myndighet
förklarade sig likväl icke kunna erkänna denne föreståndare,
emedan Mormonerne icke kunde anses vara kristna; hvadan
Amtmannen förbjöd dem att utöfva sin religion intill dess
Regeringens åsigt i ämnet hunnit inhemtas; och då de icke ville
afgifva löfte att afstå från religionsöfning under tiden, så häktades
de och ställdes under tilltal efter Kristian den ödes lakbok
samt fälldes af underrätt till böter derför, att de såsom icke
varande kristna haft religionsöfningar för sig. Ofverrätten
ansåg Mormonerne såsom kristna, men dömde dem icke desto
mindre till straff, derför att de utöfvat sin religion, utan att
hafva en erkänd föreståndare. Men Iiöieste Ret ansåg, lika
med underrätten, Mormonerne icke vara kristna, och dömde
derför hvar och en af de sakfällde till 10 spcciedalers böter.
Sammanhåller man nu Norska grundlagen med dissenterlagen
och Kristian den ödes lagbok, så tror jag att Norska lagstiftningens
större liberalitet, som Erih. Cederström uppskattat, om jag
hörde rätt, till 700-fallt,, skall reducera sig till ganska små
dimensioner. Då jag vid de gemensamma öfverläggningarne
redan vidlyftigt yttrat mig i detta ämne, vågar jag icke nu
upptaga R. o. Ad. med något vidare bemötande af de framställda
anmärkningarne, utan får blott anhålla om bifall till
§:n, sådan den af K. M:t blifvit föreslagen.
Hr Carleson, Edvard Henrik: Af Gr. Sparre har
blifvit anmärkt att denna §, efter den redaktion den har i K.
M:ts Propos., skulle komma i kollision dels med 8:de §:n 2:dra
mom:t i den föreslagna lagen ang. främmande trosbekännare
och deras religionsöfning, och dels med K. förordningen den
26:te Okt. 1858, ang. särskilda sammankomster för andaktsöf
-
Den 19 Maj e. m.
ningar. Denna kollision är likväl ingen annan än den som
eljest kan uppkomma emellan de i allmänna brottmålslagen
för hvarjehanda rättskränkningar upptagne straffbestämmelser,
samt de till förekommande af dylika rättskränkningar särskildt
gifne ordnings- eller polisstadganden, och det förhållande att
någon genom en handling öfverträdde på en gång den ifrågav:de
§:n ang:de villomeningars utspridande och tillika den omförmälde
föreskriften i lagförslaget, angtde främmande trosbekännare,
eller den åsyftade bestämmelsen i 1858 års konventikelplakat
blefve icke svårare att bedöma än något annat fall,
då en person genom en handling på en gång gjort sig skyldig
till en af allmänna lagen bestraffad rättskränkning och tillika
öfverträdt ett polisstadgande, gifvet att förekomma en sådan
rättskränkning. Dylika fall skulle jag tro hafva mångfaldiga
gånger förekommit i Gr. Sparres praktik och äro alldeles icke
sällsymte. Don förmenta svårigheten härutinnan är således,
efter min tanke, af ringa vigt. Icke heller torde vara ur vägen
att fästa uppmärksamheten derpå, att 1858 års nyssomförmälde
förordning ang:de konventiklar redigerades af samma
Lag-Utsk., som förordade ett lagstadgande om villfarande
meningars utspridande, hvilket i hufvudsaken var öfverensstämmande
med det i K. M:ts Nåd. Propos. nu upptagne, och att
en sådan kollision, som den af Gr. Sparre anmärkte, hvarken
hort undfalla nyssnämnde Lag-TJtsk., hvaraf Gr:n sjelf var
medlem, eller sedermera H. Domstolen, som granskat den af
K. M:t föreslagne lagen. Yid detta tillfälle må det tillåtas
mig att jemväl erinra, att i det förslag till författning ang:de
en utvidgad religionsfrihet, sorn låg till grund för K. M:ts vid
förra riksdagen aflåtna Propos. i ämnet, och blef H. Domstolen
till granskning förelagdt, fanns ett stadgande så tydande: »Hvar
som annorstädes, än inom sudan församling, hvilken icke tillhör
Svenska kyrkan, offentligen framställer eller på annat sätt
utsprider lärosats, som mot den rena evangeliska lärans grundsanningar
stridande är, straffes med böter.” —- •—- Yid granskningen
af detta lagförslag anmärktes i H. Domstolen bland annat
att redaktionen af nyssberörde stadgande var sådan att
derigenom möjligen skulle kunna läggas något hinder i vägen
för den offentliga undervisningen, och, till förekommande af
en sådan misstydning, erhöll detta stadgande en förändrad
redaktion i öfverensstämme se med den, som i K. M:ts Propos.
vid denna riksdag blifvit antagen. Den härvid begagnade
ordalydelsen lemnades ock vid förra riksdagen af
Lag-Utsk:t utan anm., och, så vidt jag kan påminna mig,
yttrades icke heller under ärendets behandling i EiksStånden
någon betänklighet deremot. När nu sedermera samma uttryck
blifvit godkändt af samtlige H. Domstolens ledamöter, hvilka
granskat det vid innev:de riksdag framlagda Nåd. lagförslaget,
och bland dessa ledamöter åtminstone en, om icke två, deltagit
i så väl granskningen af det förra förslaget som omförmälde
Den 19 Maj e. m.
313
anm. deremot, så torde de inkast, som Lag-Utsk:t vid
denna riksdag framställt mot §:ns redaktion, kunna skäligen
lemnäs utan afs:de. Till hvad af H. Exe. Justitie-Statsministern
i denna fråga anförts, har jag för öfrigt ingenting att tillägga,
utan anhåller endast att, med afslag å Lag-Utsk:ts förslag, K.
M:ts Propos. i denna del matte bifallas.
Erih. Alströmer, Jonas: Då jag icke haft tillfälle deltaga
uti de gemensamma öfverläggningarne rör:de denna fråga,
torde det tillåtas mig att anmäla de allmänna skäl, som hindra
mig att antaga, så väl det ena som det andra förslaget. Jag
vill nemi. hvarken den lössläppta frihet, som baserar sig på de
menskliga begärelsernas och passionernas kraf, eller det tvång,
som genom menskliga lagar i mer eller mindre mån söker
hämma all frihet. Bland de motiver, som TJtsk:t anfört, äro
åtskillige, som jag icke kan gilla. Först förekomma motiverna
för införandet af ordet »afsigt” i don l:sta §:n, hvarigenom
Utsk:t ansett sig hafva undantagit sådana offentliga förkunnanden,
som möjligen stå i strid med vår antagna lära, men som
framställas från en kateder. Jag anser ingalunda detta ord i
ringaste mån befria, tvertom binda dem, som tltskrt önskade
dervid ställa utan ansvar inför denna lag. Tjr, man bör väl
ej föreställa sig, att en Professor termin efter termin arbetar
med och föreläser sådant, som han anser såsom lögn; men,
tror han det vara sanning, så måste det ligga i hans intresse
att inskärpa det och göra det trodt och antaget såsom sanning
af sina lärjungar. Det blir då hans »afsigt», i fall han lärer
det, som är lögn, att utsprida villfarande lära.
Men, då icke blott Utskrt, utan många andra anse, att
ordet »afsigt» på detta ställe kunde medföra den åsyftade befrielsen,
skulle det i tillämpningen troligen blifva så användt;
och ett lagförslag, som i sina motiver stödjer sig på principer,
så stridande emot rätt och sanning, och redan i sin födelse
visar sig kunna leda till sådana missbruk, innebär för mig
tillräckligt skäl till förkastelse. * Jag skulle tro att en person,
som aflagt ed på att lära enligt vår evangeliska trosbekännelse,
och sitter på sin plats för att undervisa ungdom, bör drabbas
af ett vida strängare ansvar för förkunnandet af villfarande
lärosatser, än någon annan, och icke dertill liksom bemyndigas
af en Kungl, fullmakt. Man har yttrat att den fria forskningen
icke bör hindras, men det är väl en himmelsvid skillnad mellan
att tillåta fri forskning och att legalisera förkunnandet af
uppenbara lögner från en kateder. Här är icke fraga om dogmer,
utan de djupaste sanningar i vår lära. Jag kan således
icke gilla Utsk:ts förslag, och då det väl egentligen lärer blifva
fråga om antagande af den K. Propos., vill jag nu vända mig
mot denna. Här står i l:a §:n att ”den som offentligen förkunnar
&c. straffas med böter från och med 50 till och med
300 rdr, eller fängelse från och med 2 månader till och med
314
Den 19 Maj e. nr.
1 år.” De förseelser, som äro belagde med desse straffbestämmelser,
kallas sedermera längre fram i förordningen för ”brott.”
Jag trotsar likväl någon att kunna utfinna en qvalifikation,
som kan gifva den här ifrågav:de handlingen karakteren af
brott. Det är väl alldeles orimligt att stifta en förordning för
något, som icke är sanning, ty det blir i allmänhet svårt att
bevisa en menniska hafva utspridt lärosatser för att förleda
någon annan. Yidare heter det: ”Yarder prest beträdd med
utspridande af villfarande lärosats, derom är särskildt stadgadt.”
Nu lärer val ingen vilja bestrida att presten äfven såsom enskild
person blifvit beträdd med utspridande af villfarande
lära, och då bör han väl vara skyldig att stånda samma ansvar
som andra: underkastas böter och fängelse och icke ett
ringare straff, derför att hans brott är qvalificeradt. Detta är
åtminstone tvärtemot all annan lagstiftningsprincip. Ser man
efter hvad som nu är stadgadt rör:de prest, så finner man att
det först är varning, så embetets förlust och landsförvisning.
Således behandlas den, som icke allenast såsom enskild man,
utan dertill, så att säga, å embetets vägnar och tvertemot aflagd
embetsed begår ett brott, vida mildare än den, som möjligen
i värsta fäll icke begått det ifrågasatta brottet. Ty i
denna fråga kan en misstydning, om ej något värre, ofta blifva
det, som bestämmer handlingens egenskap af brott.
Yidare, då nu landsförvisningsstraffet är borta, så återstår
af prestens, enligt detta lagförslag tillagda straff intet annat,
än att han får lemna ett embete, som han redan de facto öfvergifvit,
då han predikat en annan lära. Då han likväl, enligt
min åsigt, borde straffas vida hårdare än någon annan, och jag
dessutom finner sådana inkonseqvenser i detta förslag för öfrigt,
och ovilkorligen skulle fordra 7:de i$:ns förändring, jemte
de redan nämnda, men en sådan fordran här ej synes hafva
några utsigter till framgång; får jag förena mig med dem, som
icke antaga det K. förslaget.
Men, medan jag ännu har ordet, känner jag mig manad
att äfven yttra något i anledning af TJtskrts motiver, som till
en del tydligen röra sig omkring en af mig vid denna riksdag
väckt motion, ang:de den, i vårt så kallade kristna land, sammansatta
högsta maktens öfver stat och kyrka ovilkorliga pligt
att vaka öfver att en okristlig rationalism icke får fritt utbreda
sig, vare sig inom högre eller lägre läroverk.
Utsk:t utbreder sig i stora ord öfver den fria forskningens
rätt vid Universiteterna, samt vådan af att lägga band på
denna och dess frihet att uttala sig. Något är detta redan
vidrördt, men jag måste tillägga: hvarför är man så mån om
att häfda denna rätt åt lögnen, när den på offentiige lärostolar,
under skydd af statens autorisation, söker draga ungdomen
bort ifrån den tro, som man härmed vill tvinga den att ena
dagen i en examen afsäga sig, för att den andra dagen, vid
inträde i ett embete, framskrymta en mened, hvarmed man
Den 19 Maj e. m.
315
fortfarande pro forma låtsas förbinda den att tro, bekänna och
försvara en lära, som man under åratal lärt den att förneka ?
Hvarföre förgäter man sina principer om forskningens frihet
och dess yttranderätt, när fråga är om den enskilda menniskans
verkliga och oförytterliga rätt att pröfva Guds ord och uttala
sitt hjertås och samvetes bekännelse? Hvarföre söker man
så långt det är möjligt strida emot den på Guds ord stödda
och derigenom häfdvunna sanningens påtryckande makt (emot
hvilken det är svårt att spjerna), för att kringskära den enskilda
rätten, under det man söker inkräkta och värna denna
rätt åt det offentliga, dit den ingalunda hörer, emedan det offentliga
måste bindas af offentligen antagen lära och bekännelse ?
Till många sådana frågor gifva Utsk:ts motiver anledning, och
icke mindre riksdagens förhandlingar i öfrigt; men för denna
gång må dessa vara nog.
Phariseernas, de Skriftlärdas och Saduceernas historia lemnar
svar på allt detta ”hvarföre»; — för lögnen kämpas, sanningen
bekämpas.
Skenbart går detta an till en tid. Men de, som härtill
bidragit, vare sig i handling, eller ock stillatigande, då det
varit deras pligt att, antingen på en upphöjdare eller ringare
plats i samhället, vaka öfver det uppväxande slägtets uppfostran,
undervisning och värd, samt att i samhället låta gälla och
göra gällande hvad Guds ord lärer om sanning och rätt; — vilja
de icke låta öppna sig ögonen, i tid inse och i Christi blod
aftvå så väl denna, som andra synder, — så kommer dock en
dag, som, men för sent, skall öppna dem ögonen, den stora
räkenskapsdagen, hvilken, med den förfärliga domsbasunen,
skall tillropa dem: ”hvar är din broder Abel?» Förfärligt
skall denna fråga skalla öfver allt detta själamord, som man
i bildningens namn velat försvara, på de unga själarnes, på
sanningens, på himmelrikets bekostnad. Det duger icke att
stifta lagar under okunnighet om och liknöjdhet för Guds ord.
En sådan lagstiftning drager förbannelse öfver lagstiftarne och
sprider förbannelse rundt omkring sig. Härmed är nu en
protest nedlagd emot, så väl förev:de lagstiftnings försök, som
all lagstiftning i allmänhet, som icke är tillkommen under inflytande
af Guds ord och bönen.
Gr. Hamilton, Henning: Jag ber om ursäkt att jag
ännu en gång upträder rör:de denna §. Det sker alldeles icke
af något rätthafveri eller för att bemöta yttranden, i någon
af de punkter, som jag förut vidrört; men då en talare här
uppgifvet, att jag under de gemensamma öfverläggningarne haft
ett påstående, som då blifvit fullt vederlagdt, men som jag likväl
i dag förnyat, anser jag, med den ställning jag i denna
fråga intar, för en pligt att redogöra för detta mitt påstående
samt ådagalägga att jag alldeles icke blifvit vederlagd. Med
ani. deraf, att under en viss tiderymd, som vi alla väl
Den 19 Maj o. m.
minnas, åtskillige förebråelser framställdes mot Sverige och
den Svenska lagstiftningen, och dessa förebråelser isynnerhet
gjordes från Frankrike, tog jag mig friheten anföra detta land
såsom exempel på att icke alla civiliserade länders lagstifning
ifråga om religiösa förhållanden vore mera frisinnad än
vår skulle blifva det, i händelse K. M:ts Propos. blefve antagen.
Jag erkänner visserligen att Hr Lallerstedt sagt, det han
vederlagt mig, men sjelfva detta faktum måste jag bestrida och
anser det icke bevisadt, derföre att jag vid de gemensamma öfverläggningarne,
då tiden redan var långt framskriden och 10
å 12 personer endast närvarande, icke upptog till besvarande
hvad han yttrade. Nu finnes icke öfver dessa gemensamma
sammanträden något protokoll fördt, hvaremot E. o. Ad:s protokoll
således skulle förvara ett dylikt påstående, somjag genom
min tystnad skulle synas medgifva. Jag nödgas derföre
i största sammandrag förnya hvad jag då yttrade, för att dermed
ådagalägga att jag icke blott icke blifvit vederlagd, utan icke en
gång kunnat vederläggas, emedan mitt yttrande var grundadt på offentliga
handlingar. Jag började dermed: att likasom i den
Svenska Reg.-Eormens 16:de § religionsfrihet vore oss tillförsäkrad,
så innehåller i ännu vidlyftigare måtto den Franska
grundlagen en försäkran otr religionsfrihet för alla Franska
medborgare. I detta afs:de är friheten i Frankrike sä obegränsad,
som den kan vara, men man har der förstått att genom
andra lagar helt och hållet tillintetgöra den frihet, som genom
grundlagen är medborgaren tillförsäkrad. Början dermed skedde
då code pénale antogs. Jag citerade ur den lagen 291 :sta artikeln,
som säger att ingen samling af mer än 20 personer, hvars
ändamål är att sammankomma på alla eller bestämda dagar för
att sysselsätta sig med religion, litteratur, politik elier andra
ämnen, får bildas utan särskildt tillstånd af styrelsen samt endast
under vilkor att de underkasta sig de fordringar, som
vederb:de myndigheter finna för godt föreskrifva dem. 294:de artikeln
tillägger derefter: hvarje individ, som utan särskildt tillstånd
öfverlemnar sitt hus eller särskilda delar deraf till hållande
af sammankomster, äfven annars tillåtne, eller till religionsöfningar,
fälles från 16 till 200 frs böter. Genom denna lag
är således bestämdt och tydligt utsatt att den rör äfven religions-öfningar
af icke mer än 20 personer, som sammankomma
utan ortmyndigheternas tillstånd eller iakttagit underkasta sig
de fordringar, som på dem ställas; äfvensom att för upplåtande
af sina rum straffas husegarne. Genom detta stadgande blef
en möjlighet för den verkställande makten att i långt vidlyftigare
mån, än här för närvarande är eller genom antagande af
det K. förslaget skulle blifva förhållandet, afgöra huruvida några
bekännare af en lära, icke öfverensstämmande med den rätta eller
med den som dessa ortnyyndigheter för sin del icke hyllade,
skulle få sammanträda, såvida deras antal öfversteg 20 personer,
och straffet drabbade icke blott deltagarne utan äfven hus
-
Dea li) Maj e. in.
317
egarne, sorn uppläto sina rum för sådant sammanträdande. Emellertid
fann man ieke ens detta tillräckligt strängt. Ar 1840 antogs
associationslagen, hvarigenom bestämdes att 29 Esta artikeln
skulle vara gällande, såväl om det vöre ett mindre antal deltagare
än 20 personer, som äfven om de icke samlas dagligen
eller på bestämda tider. Således, såvidt denna lag var tillämplig
på religions-sammanträden, så skärptes ytterligare för dem
strängheten, så att ringare antal än 20 personer fick icke samlas
utan tillåtelse. Förut var det blott påbjudet för bestämda
dagar och tider; nu finge de icke mera detta, och äfven om
en församling hade fått styrelsens tillåtelse att sammanträda,
kunde sådan tillåtelse hvarje ögonblick återtagas. Jag anförde vidare
att under diskussionen öfver detta lagförslag mötte det
motstånd såväl i Deputerade- som Pärs-kammaren, då man fruktade
att derigenom skulle blifva inskränkt den hvarje medborgare
genom lagen tillförsäkrade religiösa friheten; men i följd
af yttrande af ministéren, att det naturligtvis icke kunde vara
frågan om någon inskränkning i sådan frihet, föll det amendement,
som var gjordt för att i denna klubbla gfå en mellau-mening,
hvarigenom sammankomster för religiösa ändamål undantogos
från denna lagstiftning; och på förkastande af detta
amendement hafva domstolarne grundat sina domar, emedan, heter
det, så mycket säkrare lagen kunde tillämpas på religions-sammankomster,
som de framställningar, hvilka i kammaren blifvit
gjorda, för att få in ett undantag för dem, blifvit förkastade.
De hafva icke uppgifvit skälet, hvarföre de förkastades, utan
endast sagt, att, som det undantag, hvilkat blifvit föreslaget för
religions-friheten, förkastats, så bevisar det att 1834 års lag
bör tillämpas äfven på religiösa sammankomster; hvarigenom
dessa således blefvo ytterligare begränsade. Derefter har vidare
kommit ett dekret af den 25 Mars 1852, som i 2:dra
artikeln säger att 291, 292 o. 294 art:ne af code pénale och
1, 2 o. 3 artme af klubblagen äro användbara emot alla sammankomster
af hvad beskaffenhet som helst. Derigenom togs
sista steget, som möjligen i den riktningen kunde tagas, nemi.
att tillåtelsen till sammankomster är lagd i ortmyndighets händer.
När de samlas, till hvilket antal som helst och under hvilka
omständigheter det sker, så beror det alltid på en ortmyndighet
att skingra dem och att straffa deltagarne. Tillämpas
nu detta på religiösa sammankomster, måste jag hafva rätt deri
att det icke är möjligt att komma längre i religiöst tvång; ty
det är naturligtvis ingenting att tacka för, det katholiker, som
utgöra det största antalet i landet, icke hindras i sin religionsutöfning.
Men om lagen tillämpas på alla andra sådana religiösa
samfund, äfven dem hvilkas religion är af staten erkänd,
då måste jag hafva rätt. Nu veta vi att genom särskilde lagar
äro i Frankrike erkände, utom katholicismen, den augsburgiska
o. den reformerta bekännelsen, äfvensom judarnes; alla
andra äro blott tolererade, d. v. s. der de hälla sig inom
I
3l8 Den 19 Maj e. m.
hus, der de icke framträda i det offentliga, der ortmyudigheten
icke ens vet att de existera, då gör man icke något vid
dem; men så snart de önska att framträda, att hålla sammanträden
på bestämda tider, så beror det på bifall af dessa underordnade
auktoriteter, hvilka under många omständigheter förvägra
sammanträden. Man vet också att det icke finnes i Frankrike
några statistiska tabeller öfver der befintliga afvikande
sekter; man tror att der finnas några baptister, men man känner
icke huru stort deras antal är. Så förhåller det sig med
nästan alla de andra sekterna. Detta angående lagstiftningen.
Nu återstår att visa huruvida lagskipningen satt sig i opposition
mot denna lagskiftning, som i sjelfva verket är vida hårdare
än, såvidt jag vet, de flesta andra civiliserade länders. Jag
har under en längre tid sökt följa med lagskipningen i denna väg
och har här en uppsats, sorn vore för vidlyftig ätt för It. o.
Ad. uppläsa, och jag vill icke dermed taga Ståndets tålamod i
anspråk; men den innehåller en redogörelse för åtskilliga rättegångar,
som på sednare åren egt rum ifråga om hufvudsakligast
religiösa sammankomster eller i allmänhet förbrytelser mot här
anförde stadganden, begångne af dem som fredligt samlat sig
för utöfvande af sin religion, och det är att märka, att, såvidt
jag vet, alla dessa exempel röra bekännare af trosläror, som
äro af staten erkände, nemligen reformerta och lutheraner. Det
beror nemligen helt och hållet på ortmyndigheten om han vill
tillåta en protestantisk församling att samlas och hålla sin gudstjenst.
Det är ganska sannt att till viss grad är auktoritetens
bifall till bildande af församling nödvändigt, nemligen såvida
den gör anspråk på att dess prester skola lönas af staten;
då är det klart att det icke kan ske utan bemyndigande, ty
då kan det icke ske utan ett kejserligt dekret att i den och
den kommunen skall blifva en luthersk kyrka och dess presterskap
skall lönas af staten. Men det är icke fråga om sådana
omständigheter nu, utan blott sådana tillfälligheter, då några
få protestanter hafva på egen bekostnad uppfört ett kapell eller
bönehus, der de vilja samlas, Understundom få de ortmyndigheternas
tillstånd, understundom icke, och om de ändock samlas,
har deras gustjenst ofta blifvit afbruten genom våldsamma
uppträden. Deras sammankomster hafva blifvit afslutade och
presten vanligtvis, liksom andra deltagare, straffad. Åtskilliga
af dessa rättegångar hafva en ganska stor märkvärdighet och
jag beklagar att jag icke vågar besvära med uppläsandet deraf;
de skulle på det fullständigaste bevisa hvad jag yttrat. Äfven i
åtskilliga andra fall, der frihet och tolerans sedan 1781 års författning
varit rådande här i Sverige, kan man icke alltid påräkna
dem i Frankrike, såsom t. ex. att olika trosbekännare
få begrafvas på våra kyrkogårdar. Bland de af mig åberopade
rättegångar finnes en, som jag vill i korthet anföra. En protestant
dog, den protestantiske presten fick i uppdrag att begrafva
honom; men dagen derpå blef liket på prefektens befall
-
]>imi 19 Ma; e. m
319
ning upptaget och begrafvet bland de afrättade, oaktadt personen
lefvat fullkomligt väl känd, såsom sedan vid rättegången
upplystes. Det är på dessa fakta, hvilka, jag vågar ånyo påstå
det, icke hafva sitt motstycke i Sverige,: sorn jag grundat
mitt yttrande, att jag icke af hvad Hr Lallerstedt anfört, finner
mig öfverbevisad, och jag vågar tro att, med undantag af
Frih. Cederström, den öfriga fåtaliga samlingen, som var närv:de,
då vi båda yttrade oss, delade min åsigt. Det var mig angeläget
att få framställa detta, då, som sagdt är, jag eljest i R.
o. Ad:s protokoll skulle stått såsom den der haft ett ganska
vigtigt yttrande, utan att för detsamma kunna framställa några
skäl, och då jag med så mycken smärta hört åtskilliga Svenska
medborgare triumferande anföra det klander, som mot vår intolerans
blifvit framstäldt, har jag ä min sida gerna velat begagna
första tillfälle, som erbjöds mig, att offentligen, såvidt
på mig berodde, rentvå oss från detsamma.
Hr af Sillén, Abraham Wilhelm: Som jag blifvit
till stor del förekommen af åtskilliga talare, hade jag tänkt afstå
från ordet; men anser mig nu likväl med anledning af en
talares yttrande uppmanad att säga några ord. Här står i l:sta
§:u af K. M:ts Propos., hvilken jag i öfrigt gillar såsom beviljande
all den frihet jag önskar: ”Den, som offentligen förkun
nar
eller till annans förledande annorledes utsprider lärosatser,
som mot den rena evangeliska läran stridande äro etc.”
Fråga är om der icke efter orden ”den rena evangeliska lärai}”
borde göras tillägget ”eller på annat sätt förargelse väckande”.
Vi veta t. ex., att om denna § efterlefves, det icke
är svårt att reda sig mot sådana dissenters, som äro kompletta
dissenters. Det finnes ett parti inom vår Svenska kyrka, hvilket
man icke kan påbörda något egentligt dogmatiskt afvikande,
men som dock åstadkommer mycken oreda, kanske lika
mycken sorn de s. k. läsarne. Det finnes visserligen många
af dessa, som äro ganska aktningsvärde och som endast genom
sin bibel-läsning skilja sig från mängden och jag skulle önska,
att alla sekter bestode af sådana, som äro de stilla i landet;
men vi hafva en annan ytterlighet, som jag här syftar på och
som bildar en öfvergång till baptister och mormoner, de som
icke tillhöra någon viss sekt, men genom sin frénésie och sina
predikningar åstadkomma mycket ondt. De hafva kommit till
den slutsats, att deras gerningar äro af ingen betydelse. Det
har gått sa långt att mödrar mördat sina barn, på det de icke
skulle blifva fördömda m. m., och det är sådana slags personer,
mot hvilka man icke kail bevisa något afvikande från den ortodoxa
läran. Med afs:de härpå skulle man kunna invända att
man med denna § icke uträttar mycket. Hvad beträffar en
talares yttrande om den vetenskapliga forskningen, så har i allmänhet
i alla tider det religiösa och det vetenskapliga stått
på olika ståndpunkt. Om man t. ex. går några 100 år till
-
320
Den 19-Maj ©. m.
baka, så var det ostridigt mindre tankefrihet, men då skrefs väl
inom den lärda verlden fullt ut så kätterska saker som nu,
men deremot var den religiösa intoleransen fullt ut så sträng,
som i denna stund; och det kan hafva sin förklaringsgrund
deri, att man väntar mera förnuftighet af den publik, som
åhör ett vetenskapligt föredrag, mera förmåga att sofra det
odugliga från det dugliga. Kristendomen är öfver förnuftet,
men den är icke så mot förnuftet, att icke logiskt sammanhang
kan tänkas i ett andligt föredrag; men ofta är det af kringresande
predikanter hållet utan sammanhang, och deruti ligger
det vådliga af en sådan frihet. Emellertid skulle jag tro att
den I :a §:n är för framtiden tillräcklig; bchöfves något mer,
så är det en mera till massan spridd civilisation, så att den
kan bära en större frihet. Jag röstar således för bifall till
det K. förslaget i denna del.
Erih. Hamilton, Hugo: Jag har än en gång måst be
gära
ordet, för att bemöta den förebråelse, som jag under förmiddagens
plenum erhöll af Erih. Cederström, den nemi. att
jag skulle alldeles oriktigt hafva andragit, att det framsteg i
religiös frihet, som ligger i den K. Proposm, jemförd med den
lagstiftning, som nu är i fråga att afskaffns, vore större än det
som blifvit gjordt i något annat land, utan att en verklig samhällsomstörtande
revolution gått emellan och banat väg för densamma.
Den ädle klassikern yttrade med ani. deraf a;t jag
»mirabile dictu” glömt först och främst Danmark, sedan Norge
och sist det ädla Österrike och dess liberalitet i denna väg.
Hvad då först beträffar Danmark, så tycker jag icke att det
bevisar stort prof på minne hos talaren, då han sjelf glömt
att der var en revolution år 1848 och att det var från denna
som den der befintliga oinskränkta religiösa friheten utgått.
Det är äfven en annan omständighet, som dervid måste anmärkas,
nemi. att der tyvärr förefanns en sådan liknöjdhet för
rolig ösa frågor och religiöst lif i allmänhet, att det derigenom
blef mer än lätt att derstädes införa en oinskränkt religionsfrihet,
emedan icke något motstånd fanns, bygdt på en sådan
verklig öfvertygelse, som lyckligtvis ännu finnes här i landet,
eller den att den Evangeliskt-Lutherska läran verkligen hvilar
på den Hel. Skrift, och deri har ett stort företräde framför
andra läror, mer eller mindre stödjande sig på menniskofunder.
Jag tillåter mig vid detta tillfälle anföra, att jag gjort en särskild
resa till Danmark för att af någon af Köpenhamns presterskap
inhemta, hvilka följder den religiösa frihet, som der
blifvit införd, haft på det religiösa lifvet i landet. Då jag,
liksom jag förut öppet tillstått, hyser den tro att det är lyckligt
om ett land kan få åtnjuta enhet i religiöst hänseende
och att man icke utan mäktiga skäl bör upoffra densamma,
om den finnes, för första rop från andra håll, så önskade jag
få veta af någon prestman der i landet, huruvida den sedan
10 år der herrskande oinskränkta religionsfriheten hade väckt
Den 19 Maj e. m.
321
ett mera lefvande nit för den Lutlierskt-Evangeliska lärans
upprätthållande hos presterskapet och en större värme derför
hos folket i allmänhet.
Om så varit fallet, hade jag nemi. för min del ansett detta
vara ett sådant mäktigt skäl för mig, att antaga den äfven hos
oss nu förordade utvidgningen af den religiösa friheten.
Jag vände mig då till en man, väl känd äfven i vårt land
sedan den tid, han förestod Stockholms reformerta församling,
Hr Pastor Kraimbuhl, af hvilken, såsom sjelf stående utom den
Lutherska kyrkan, jag hade att vänta ett fullt oparliskt svar.
Jag fick tyvärr detta svar utan någon betänketid, detta
nemligen: nej, absolut nej. I den riktningen har religionsfriheten
icke det aldra ringaste verkat.
Af andra personer, som jag vidare tillsporde i ämnet, fick
jag äfven det nedslående svar, att liknöjdheten i andliga ämnen
var så stor, att rätt många föräldrar ej taga det mera till
sinnes, om ett barn, t ex. en dotter, öfvergick från den Evangeliskt-Lutherska
kyrkan till en främmande sekt, såsom den
s. k. nykyrkan eller den baptistiska, ja t. o. m. till den ohyggliga,
snart sagdt mer än hedniska mormonläran, än om hon
valde hvilket verldsligt yrke som helst, det af symamsell eller
något dylikt.
Detta visar åtminstone efter min åsigt, att det andliga
tillståndet der i landet < j förtjenar att framställas såsom något
exempel värdt att efterfölja.
Hvad angår Norge, så vore jag beredd att medgifva, att
jag i afseende derpå begått ett misstag, emedan det är sannt,
att ingen revolution der föregick förändringen, men lyckligtvis
för mig har en ganska god auktoritet i afton anfört, att när
man sammanställer de lagar, som i Norge finnas, med den nu
föreslagna, friheten der icke blir större än här.
Beträffande Österrike, så förundrar det mig, att den värde
ledamoten glömt hvad de allmänna tidningarne från Tyskland
omnämnt, att då den religiösa frihet för protestanterne, som
talaren anförde, genom ltegeringen förkunnades för några månader
sedan, den möttes med det mest enstämmiga motstånd
af alla protestantiska församlingar i landet.
Orsaken dertill finnes utredd i ett Marshäfte för innevarande
år af Revue des deux Mondes. Der säges, att Österrikes
finanser icke kunna upphjclpas på annat sätt, än att genom
återgifvande till en viss grad af kommunal och religiös
frihet åt de olika folkslag, som lyda under denna monarki, få
dem mera medgörlig» i skatteväg.
Såsom ingående i detta system, sorn i alla fall snart åter
öfvergafs, var det som det Kejserliga patentet af den 1 Sept.
1859 utfärdades rörande de protestantiska nndersåtarnes kyrkliga
förhållanden.
Man hade skäl förmoda, att meningen dermed var att afhjelpa
rättvisa klagomål, men detta patent besvarades redan
322
Den 19 Maj o. m.
den 27 i samma Sept. månad med en petition till Kejsaren,
hvari begärdes att patentets verkställighet skalle uppskjutas,
till dess en lagligt vald synod blifvit sammankallad. Detta
beviljades ej, och blef följden att af tre millioner protestanter
blott 32,000 underkastat sig detta patent. Man kan således
nästan säga att Österrikes protestanter enhälligt nekade att erkänna
en lag, som åt samma Regering, som utfärdat det beryktade
konkordatet med Påfven, öfverlemnar uppsigten och
öfvervakandet i ärenden, som rora religionen och undervisningsverket
hos protestanterna, undarkastar dess gillande valen af
kyrkliga embetsman, och i korthet beröfvar protestanterne de
åt dem efter hundraåriga strider genom traktaterna i Wien oeh
Lintz garanterade rättigheter.
Man gaf sålunda protestanterne nominelt en större frihet,
men upphäfde å andra sidan de stadgar, som skyddade den
de förut egde. Det är deröfver de högljudt klaga, och kan
jag då icke anse det rätt att säga: det är ledsamt att vi icke
kunna få ens så mycken religionsfrihet som den Österrikes
Kejsare beviljat.
Hvad slutligen angår en värd talares yttrande om det
vådliga i K. Proposm, ithy att de deri föreslagna straff kunna
drabba mången kringvandrande lärare eller s. k. kolportör, ehuru
han ofta icke lärer sämre än våra prester, som dock gå fria
från straff, så kan jag icke begripa huru talaren kan säga att
de skola straffas efter den nya lagen, om de verkligen lära
Guds rena ord, ty der står: om det är en villfarande lära, som
predikas, så blir‘den, som utsprider sådan, bestraffad. Härvid
kan jag icke alldeles förtiga en sak, som väckt min uppmärksamhet.
Först och främst måste jag erkänna, att ehuru meningen
i min ort med skäl varit mycket stämd emot de s.
k. kolportörerne, derföre att en mängd af dem uppfyllt det län
der jag bor, och vilsefort mången enfaldig, så har dock den religiösa
lekmannaverksamheten äfven gjort mycket gagn der.
Men det var endast så länge de ostördt fingo predika i konventiklar,
der de i allmänhet förde ett strängt språk emot vårt
presterskap, som de omtalta kolportörerna hördes af. Nu har
ett nytt uppslag skett i denna fråga, nu är det egentligen
baptisterna, som husera, och till och med i min hemort har
handt för kort tid sedan att de nedstoppat 13 personer i en å
på Ro egor, för att rentvå dem från vår kyrkas besmittelse.
Nu kunde det vara godt, om vårt presterskap i striden
mot dessa irrlärare erhölle ett val behöfiigt stöd af verkligt
duglige s. k. kolportörer, men nu, då det gäller en verklig strid
och gåfvorna af en lockad allmoge ej som förr flyta in i deras
ficka, då äro de som bortblåsta och höras ej mera af. Den
värda ledamoten, som tagit deras försvar, borde kunna upplysa
huru dermed förhåller sig.
D e 11 19 Maj e. tn,
323
Gr. Sparre, Erik: Jag har i ani. af Hr Silléns an
märkning
att såväl i K. M:s Propos. som i TJtsk:ts förslag skulle
saknas något stadgande till förekommande af de söndringar,
som af vinkelpredikanter och skälmar åstadkommas inom församlingarne,
velat anmärka att ett sådant stadgande redan finnes
i K. M:s Förordn. af år 1858, som föreskrifver, att om sådana
personer finnas, som uppträda med föredrag, hvilka tjena till
oro eller söndring e ler eljest leda till undergräfvande af församlingarne,
ega vederb:de förbjuda hållande af dessa föredrag,
och om de icke ställa sig till efterrättelse detta förbud,
så kunna de pliktfällas. Således är den värde talarens anmärkning
i detta hänseende öfverflödig. Medan jag har ordet,
må det tillåtas mig att i korthet bemöta en vederläggning, som
blifvit på f. m. gjord med hänseende till den kollision, som jag
ansåg vara att befara mellan såväl sista konventikelplakatet
samt 8:de §:n i den sednare Förordnm och Esta §:n i den första.
Det har blifvit sagdt att dessa tvänne, såväl konventikelplakatet
som 8:de §:n, skulle vara polisstadganden, men den ifrågavarande
Esta §:n deremot ett kriminelt stadgande. Jag vill då
hemställa: hvad är ett förbud att offentligt förkunna en villfarande
lärosats, om icke ett polisstadgande? Det måtte väl
vara med afseende på de skador, det kan åstadkomma, som det förbjudes.
Icke kan man säga, att ett offentligt förkunnande är
ett kriminelt brott, ty något ondt är ju icke skedt, utan det
är blott med afseende på att förhindra affall från läran, som
lagen förbjuder det. Jag tror således att såväl detta stadgande
som det i konventikelplakatet och 8:de §:n, alla tre äro
polisstadganden, och jag har icke kunnat finna annat än att en
kollision kunde uppkomma, ty om en person tilltalas efter
denna §, kan han möjligen invända: jag har icke fått det förbud,
som kyrkorådet skall meddela mig; men jag bötfälles, jag
ställer mig sålunda under konventikelplakatet. Det är sannt
att man afhugger denna svårighet genom att lägga konventplakatet
åsido och endast tillämpa ifrågavar:de lag, men onekligt
är att båda dessa lagbud kunna tillämpas på samma fall.
Hittills har man tält i den syftning, att LagUtsk:ts förslag, likasom
K, M:s Propos, skulle innebära en större, mera obegränsad
religionsfrihet. Jag har yttrat att skillnaden mellan dem är
ganska obetydlig; den är egentligen, att i Utsk:ts förslag är i
bestämda ordalag uttryckt hvad som afses med K. M:s Propos.,
nemi. proselytvcrksamheten, och Utsk:t har varit af den öfvertygelsen
att det är med andliga vapen och icke med svärdet
som presterskapet skall bekämpa villomeningar, och ju mer
verldsliga makten lemnar dem svärdet i handen, desto mer
försvinna de andliga vapnen. Det är åtminstone den erfarenhet,
som vi hittills haft. Man klagar med skäl öfver de religiösa
oroligheter, som uppstått i vårt land; det är sådana rörelser,
som tid efter annan ge sig tillkänna och omöjligen kunna undvikas.
Den enda utvägen att undanrödja dem är att låta frihet
VI B. 21
324
Den 19 Maj e. m.
i diskussion uppträda mot dom. Den liar också gjort sig verksam
och min öfvertygelse är, att om, såsom jag hoppas, 7:de §:n
blir ändrad och Kegeringen kommer att bibehålla makten att
bestämma huruvida åtal bör ega rum eller icke, så skall l:sta §:n
här tillämpas i den syftning, som Utsk:t önskat, och i det afseendet
kan det vara oskadligt om den står qvar. Här har af flera
talare blifvit yttrad den åsigt, att ehurn de anse de af LagUtsk:t
förordade ordalagen vara jemförelsevis vida bättre, de
likväl, med afseende derpå att 2:ne Stånd antagit K. M:s Propos.
, vore benägna att bifalla denna. Vid sådant förhållande
anser jag icke lämpligt att vidlyftigt orda om saken. Vill man
således hafva en lag, har man den öfverty gelsen att den icke
annat än efter stängaste nöden kommer att tillämpas, och ställer
man genom tillämpningen af 7:de §:n att så sker, då kan lagen
vara oskadlig; men om man med antagande af de ordalag, som
lemna rum för användandet af de verldsliga vapnen, straffar
endast föredraget af villfarande lärosatser, med öfverlemnande
åt domkapitlen att bestämma om åtal skall ega rum, då skulle
jag anse att lagen är vådlig.
Många ledamöter ropade nu på propos.
Erih. Creutz, Steffan: Då jag redan på f. m. uttalat
mina tänkesätt i frågan, hade jag icke ämnat ytterligare begära
ordet, men den näst siste talaren, Frih. Hamilton, har
upkallat mig ännu en gång. Erih:n har i denna diskussion,
som egentligen åsyftar att införa en toleranslag i landet, efter
min tanka angripit sjelfva religionsprincipen Denna princip
lärer likväl förgäfves kunna kullslås. På grund af densamma
har katholska påfvedömet nödgats vika från vårt land. Erih:n
har yttrat att han gjort en resa till Danmark för att höra
hvad intryck religionsfriheten derstädes gjort, och fått det svar,
att den icke medfört den ringaste verkan. Då jag velat försvara
religionsfrihetens princip, har detta gifvit mig anledning
att äfven tillfråga presterskapet i angränsande länder och de
hafva förklarat att de äro fullt tillfredsställde med religionsfrihetens
införande. Jag har visserligen icke personligen tält
med någon Dansk, men jag har läst åtskilliga-Danska skrifter
af högst aktningsvärda författare, som förklara att religions^
frihetens införande är en välsignelse för Danmark. Jag har
trott mig böra upptaga detta, och har jag misstagit mig om
Frihms yttrande, ber jag om förlåtelse.
Frih. De Geer har yttrat att den IC. Proposm icke är
mindre liberal än Norska dissenterlagen. Det kan jag icke biträda;
jag är fullt öfvertygad att den, som genomläser Norska
dissenterlagen, skall finna en himmelsvid åtskillnad mot den
liberalitet, som K. M:s förslag innehåller. Såsom jag på f. m.
yttrade, kan denna lag icke tillfredsställa de liberala tänkesätt,
som i religiöst och politiskt hänseende gjort sig gällande; på
J>eu 19 Maj e. m.
325
grund deraf har jag också yrkat att LagUtskrfs l:sta författn.
måtte blifva antagen af E. o. Ad., ehuru jag helst skulle velat
instämma i Hr Rosenqvists förslag, som uttalar hvad Norska
dissenterlagen innehåller till alla delar, hvarjemte jag äfven
önskat återremiss på den andra af LagUtsk:t föreslagna författning,
specielt med afseende på denna punkt.
Talrika rop på propos. hördes ånyo.
Hr von Qvanten, Emil; Det har blifvit sagdt att de
uttryck, som förekomma i Utsk:ts förslag, skulle kunna hafva
afseende på den vetenskapliga forskningen, och icke uteslutande
komma att tillämpas på de religiösa lärorna. En sådan
skillnad finnes dock verkligen icke i förslaget. I §:n står endast
»den som offentligen förkunnar», och sedan »villfarande
lära»; således kan denna bestämmelse mjmket väl tillämpas på
alla, som förkunna hvad lära som helst, som icke öfverensstämmer
med Svenska kyrkans. Yi hafva i afton hört denna §
tolkas sålunda, att derigenom skulle fås en större frihet vid
universitetet. Man önskar naturligtvis att komma till något
beslut i denna fråga, och mången, som förklarat att han annars
skulle halla på LagUtsk:ts förslag, vill likväl biträda K. M:s
Eropos., för att få saken afgjord. Jag hyser dock den öfvertygelsen,
att det är bättre om man icke kommer till något afgörande
alls i denna punkt, än att antaga en lag, som är sämre
än hvad man nu har, en lag, som måste anses som ett tillbakaskridande;
ty det är ett tillbakaskridande i senare hälften
af nittonde seklet, att antaga en lag, som är så mot den vetenskapliga
forskningen som denna, Jag tror också att om R.
.o. Ad. icke skulle antaga Utsk:ts förslag, en utväg skulle
kunna ega rum för att hindra det saken förfaller; det kunde
nemligen hänskjutas till samma LagUtsk:s Betänk:de. Då Gr.
Hamilton tält om den religionsfrihet, som skulle finnas i
Frankrike, vill jag påminna om att i detta land funnits Ministrarne
Necker och Guizot, som voro protestanter och detta
vittnar om en frihet och tolerans, som är mer än något af
dessa förslag tillstyrker. Således anhåller jag att LagUtsk:ts
förslag måtte bifallas och K. M:s Propos. förkastas.
Sedan öfverläggningen härefter förklarats fulländad, yttrade
H. Exe. Hr Gr. o. Landtm., att, i afseende å den nu förevarande
§:n, blifvit yrkadt dels bifall till densamma, sådan
den lyder i Utsluts förslag, dels afslag derå och antagande af
den motsvarande l:sta §:n i K. M:s förslag, och dels §:ns återremitterande
; hvarefter och sedan propos. blifvit framställd å
bifall till den af Utsk:t föreslagne Irsta §:n, samt med starka
nej jemte åtskilliga ja besvarad, propos. gjordes om afslag
derå och antagande af den motsvarande §:n uti K. Mrs förslag,
326
Den 19 Maj e. m.
dervid svaren utföllo med starka ja, blandade med några nej;
och förklarades ja nu hafva varit öfvervägande.
Frih. Cederström, Thure, begärde votering.
Upplästes och godkändes följande voter:s-propos.:
”Den som bifaller § 1 uti det af LagUtsk:t i Betänkt
Nio 21 framställda förslag till författn. angående ändring i gällande
bestämmelser om ansvar för den, som träder till eller
utsprider villfarande lära, röstar
Jaj
Den det ej vill, röstar
Nej;
Tinner nej, afslår B., o. Ad. förenämnde § och antager
lista §:n uti den af K. Mit föreslagna Förordn i ofvanberörde
ämne.”
Vid voteringens slut hade rösterna utfallit sålunda:
Ja — 9.
Nej 70.
§ 2.
H. Exc. Hr Frih. De Geer: Enda skillnaden mellan
Utskits förslag och den K. Proposin, beträffande denna §, är den
att Utskit utsatt maximum af straffpåföljden i första mom. till
2 år, i st. för att K. M:s Propos. har 1 år. Den K. Proposin
är affattad i öfverensstämmelse såväl med den K. Proposin i ämnet
vid förra Riksdagen som LagUtskits då framställda förslag.
Jag vill icke neka, att Utskis nu afgifna förslag kan hafva
skäl för sig, men jag kan icke Auna förändringen af sådan be
tydenhet,
att den bör föranleda till förkastande af den K.
Proposin, desto heldre, som, på sätt jag haft äran anföra vid
de gemensamma öfverläggningarne, maximum i fråga om 2:dra
§:n kan blifva förhöjdt derigenom att brottet i sina gröfre
arter kan hemfalla under den särskilda lagen om bedrägeri, der
strängare straff är stadgadt. Jag anhåller derföre att, med afslag
å Utskits förslag, K M:s Propos. angide denna § måtte
bifallas.
Gr. Sparre: Det är naturligt, att om jag förutsett, det
den af LagUtskit föreslagna förändring i lista §:n icke skulle
vinna bifall, hade jag icke kunnat tillstyrka bifall till den föreslagna
förändringen i den 2:dra, emedan de i så fall icke
stå i den harmoni till hvarandra, som hegge §§:na fordra, ty det
är klart att om minimum är större efter denna §, mäste äfven
maximum vara större. Men med den åsigt, som gjort sig gällande
hos R. o. Ad., att man skulle biträda K. M:s Propos., för
att icke fa splittrade meningar, är jag icke envis, utan fogar
mig i det beslut, R. o. Ad. fattar.p
I) e n 19 M aj e. m,
327
Efter härmed slutad öfverläggning och uppå framställd
propos., blef §:n afslagen och den motsvarande 2:dra §:n i K.
M:s förslag i stället antagen.
§ 3.
Bifölls.
§ 4.
Hr Carleson: Den ifrågav:de §:n i Utsk:ts förslag öf
verensstämmer
med 4:de §:n i K. Proposm, med den skillnad att
orden »som minderårig är» blifvit utbytta mot orden »sorn
ej fyllt 21 år.”
Det är sannt att TJtsk:ts förslag innefattar en närmare bestämning
än K. H:s Propos.; men enl. min föreställning är just
denna närmare bestämning otjenlig. Med ordet minderårig förstås
i K. M:s förslag, efter min föreställning, den som ännu
icke uppnått den ålder att förmågan af sjelfbestämning kan
anses vara hos honom utvecklad, ett förhållande, som är olika
hos olika individer och derföre bör öfverlemnas till bedömande
i konkreta fall. För att genom exempel visa konseqyensen af
TJtsk:ts förslag, vill jag endast erinra derom, att en främmande trosbekännare,
som öfvertalade sin till Evangeliskt-Lutherska kyrkan
hörande hustru att åtfölja honom till en andaktsöfning af hans
trosförvandter, skulle derföre ådömas ansvar, derest hustrun vore
yngre än 21 år. En enka anses af lagen myndig och mäktig
att råda öfver sina handlingar, fastän hon ej uppnått 21 år,
men den, som före denna tid öfvertalade henne att bevista en andaktsöfning
af främmande trosbekännare, gjorde sig förfallen
till straff. Uppenbarligen vore en sådan lag orimlig, och så
framt den af Utsk:t åsyftade tydligheten ej står att vinna utan en
uppoffring af förnuftets och rättvisans kraf, så måste det mera obestämda
uttryck, som blifvit begagnadt i den K. Proposm, tilläggas
företrädet, hvarföre jag anhåller att, med afslagåUtsk:ts
förslag, måtte antagas 4:de § i K. M:s Propos.
Gr. Sparre: Om denna § gäller detsamma, som jag yt
trade
om den förra. Utsk:t hade utan tvifvel, om Utsk:t icke
tillstyrkt ändring i en vigtigare fråga eller lista §:u, icke ansett
lämpligt tillstyrka någon förändring i denna §; och jag
vill, af det skäl, som jag redan nämnt i fråga om näst föreg.
§, icke vidhålla Utsk:ts förslag i denna del.
Sedan öfverläggningen ansetts fulländad, blef propos. pa
afslag å förevarande § och antagande i stället af § 4 i K.
M:ts förslag framställd samt med ja besvarad.
5 och 6.
Bi föllos
Den 19 M aj «. m.
§ 7-
Frih. Cederström, Thure: Ehuru jag, efter den ut
gång,
frågan först fått, icke vågar hoppas att de åsigter, jag i
detta fall hyser, skola vinna bifall, kan jag dock icke undgå
att mot K. M:ts Propos. i förevarande 7:de punkt anmärka, att
den obestridligen står efter hvad Lag-Utsk:t föreslagit. Utsk:ts
förslag tyder så: ”För villfarande lärosatsers utspridande, efter
thy i l:sta §:n sägs, må ej åtal ega rum, med mindre Konungens
Justitie-Kanslor, efter erhållen underrättelse om saken
och dess sammanhang, förklarat skäl till åtals anställande vara
för handen.” Detta stadgande är enligt med hvad som hittills
är gällande, och jag tror icke man kan påstå, att hvarken det
allmänna eller den enskilda lidit något mehn af det, sorn i
detta afseende varit stadgadt. För min del tror jag, att man
i alla möjliga fall hör söka få så mycken enhet som möjligt 1
lagskipningen. Den är möjlig att åstadkomma just derigenom,
att nämnde makt ligger i Just.-Kanslerns hand. Ilen om det
nu skulle öfverlemnas åt 13 domkapitel, som äro sammansatte
af olika personer, dels andlige, dels verldslige, så är lätt att
förutse, att det kommer att inträffa, att det ena domkapitlet
remitterar till åtal hvad det andra icke upptar, samt att en
mängd åtal komma att ega rum, som aldrig blifvit väckte, ifall
det berott på Konungens Just.-Kansler. Det är jemväl ett
annat förhållande, som äfven bör tagas i betraktande, att enligt
don grundsats, som i iag är gällande, bör icke rättigheten att
bestämma åtal lemnäs åt den, sorn kan anses vara part i saken
eller deri intresserad; och svårligen kan man neka, att presterskapet
icke är intresseradt uti sådane frågor, som angå
öfverträdelse!- af religionsförfattningarne.
Ifall denna § i K. M:ts Propos. antages, blir följden den,
att hvar och en, som i religiösa frågor yttrar något, som är
stridande emot den godtyckliga uppfattning, som är rådande
hos pluraliteten, af Consistorii ledamöter genast ställes under
åtal. Jag tror derföre, att detta uppdrag icke bör åt domkapitlen
öfverlemnas. Vidare anser jag, för min del, att det
verkligen icke är med andan af det presterliga kallet öfverensstämmande,
att göra presterskapet till fiskaler; jag får således
hemställa, att Ståndet måtte, med afslag å nu föredragne
7:de punkt i K. Proposm, bifalla hvad Lag-(Jtsk:t här välbetänkt
föreslagit.
Frih. Posse, Johan August: Då jag i början af denna
diskussion nämnde i korthet do skäl, som förmådde mig att
förorda K. M:ts Propos., så förklarade jag likväl, att i afs:dc
pa denna § torde en redaktionsförändring icke kunna undvikas,
hvilket likväl kunde ske utan någon vidare rubbning uti lagförslaget,
och att det vore antagligt, att de öfriga Stånden
skulle gilla en sadan förändring, så att ett gemensamt beslut
Den 19 M a j e. m.
af Stånden kunde erhållas. Det har också visat sig, att jem\
äl inom PresteStåndet betänkligheter uppstått emot denna
7:de §; ty ehuru detta Stånd önskat att oförändrad antaga den
K. propos:n, och derföre godkännt §:ne enligt redaktionen i densamma,
äfven i fall då det erkännt att Lag-Utsk:ts var bättre,
så framställdes dock af flere talare anmärkningar emot denna
7;de §, hvilken var den enda, som föranledde votering, dervid
15 röster voro för ändring i densamma. Det synes af denna
§:s redaktion, att meningen visserligen varit, det domkapitlet
derigenom skulle fa en rättighet att undertrycka åtal, och det
har äfven inom PresteStåndet åberopats såsom skäl att §:n
borde godkännas; men det inses dock lätteligen, att sedan
man åt domkapitlet öfverlemnat 'en sådan rättighet att förhindra
åtal, så skall i verkligheten, i alla de fall, då domkapitlet
förklarat sig anse att skäl till åtals anställande äro för handen,
detsamma anses såsom den egentliga orsaken till att målet
blifvit anhängiggjordt, och domkapitlet skall alltså i främsta
rummet drabbas af allt det förhatliga, som merändels åtföljer
en religionsprocess. Det förevarande lagförslaget är icke någon
kyrkostadga, utan en borgerlig lag, i kraft af hvilken staten
bestämmer do olika religiösa bekännelsernas olika berättigande,
och det är alltså principvidrigt att låta de kyrkliga
myndigheterna deltaga i handhafvandet af en borgerlig lag.
Kyrkans målsmän hafva ock alltid framhållit den grundsatsen,
att religionsproeesser anställas icke af kyrkan och för kyrkans
skull, hvilken eger att begagna endast andeliga vapen, utan af
staten, på grund af politiska skäl. Emot en sådan grundsats
strider förevarande 7:de §. Beservanterne utaf PresteStåndet i
Lag-Utsk:t hafva visserligen yttrat, att ”stiftets domkapitel,
hvilket egde och kunde erhålla vida fullständigare och tillförlitligare
underrättelser om verkliga förhållandet, än dem Just.-  Kansleren genom sina underordnade kunde inhemta, och som
härvid måste betrakta frågan ur eu högre synpunkt än endast
den borgerliga ordningens vidmakthållande, skulle, såsom ock
erfarenheten under de sednare åren nogsamt bestyrker, anse
anställande af åtal vara obehöfligt och skadligt verkande, samt
att andra medel, såsom undervisning och förmaning m. m.,
vore de rättaste och tillfyllestgörande.” Men samme reservanter
hafva likväl derjemte uppgifvit ett annat skäl för bibehållandet
af ordalvsen i den K. Propos:n, då de emot ITtskits
förslag yttra: ”Man vill förneka kyrkan tillfälle att söka lagens
skydd emot obehörigt inträng inom dess fridlysta onmide,
såvida icke hos Konungens Just.-Kansler benägenhet förefinnes
att det lemna.”
Häraf synes, att reservanterne jemväl haft andra skäl för
bibehållandet af denna §, än det, att derigenom för domkapitlet
bereda en möjlighet att tillintetgöra åtal. Äfven jag för
min del tror visserligen att domkapitlen skola begagna denna
makt, isynnerhet för att förhindra åtal, men jag anser den
330
Den 19 Maj e. m.
dock alltför vådlig och förhatlig, för att jag skulle vilja öfverlemna
den till kyrkans målsmän. Jag får alltså föreslå att
§:n måtte få följande lydelse:
»För villfarande lärosatsers utspridande, efter thy i l:sta
§:n sägs, må ej åtal ega rum, med mindre, sedan domkapitlet
i orten, efter erhållen underrättelse och inhemtad närmare kännedom
om saken och dess sammanhang, yttrande deröfver afgifvit,
och Konungens Just.-Kansler förordnat allmän åklagare
att åtal i laga ordning utföra.”
H. Exc. Hr Frih. De Geer: För min del tror jag icke
det ligger så stor vigt på skilnaden mellan M. M:ts förslag
och Lag-Utsk:ts Bet:de i denna §, som man här synes vilja
dervid fästa. Min tro är nemi., att om en dissenterlag kommer
till stånd, hvarigenom separatister erhålla rättighet att
bilda egna församlingar och fritt öfva sin religion, så skall
det fall ganska sällan förekomma, då villfarande lära utsprides
på det sätt, att vare sig Just-Kanslern eller Domkapitel skall
finna någon fördel för sig eller kyrkan att derför anställa åtal.
Hvad jag emellertid anser hehöfligt är, att sådana åtal icke
må anställas, utan att en sakkunnig eller kyrklig auktoritet
pröfvar, huruvida en villfarande mening verkligen är utspridd;
och för att vinna detta mål, har K. M:t föreslagit, att åtal icke
må anställas, med mindre än att domkapitel verkligen funnit
brottet vara begånget. Det förhåller sig icke såsom Frih. Cederström
uppgifvit, att TJtsk:t bibehållit hvad som hittills blifvit
stadgadt, eller att sådana åtal hittills varit beroende endast
af Just.-Kanslerns förordnande. Ett stadgande i denna
syftning fanns endast i det gamla konvent.-plakatet i afs:de
på sådana sammankomster af Svenska kyrkans bekännare, som,
utan att der uttalats någon bestämd villfarande mening, dock
ansågos olofliga. Nu har man i det nya konvent.-plakatet af
den 26:te Oktober 1858 funnit sig föranledd att taga hort
Just.-Kanslerns åliggande att ensam förordna om åtal i dessa
mål, och i stället öfverlemnat åt en kyrklig auktoritet, ehuruväl
visserligen den lägsta, nemi. Kyrkorådet, att förbjuda hållande
af andliga föredrag vid sådana religiösa sammankomster,
och först sedan detta förbud öfverträdes, får åtal ske. Det
skulle då förefalla mig nästan såsom en anomali, att i detta
fall, der Just.-Kanslern icke tillförene haft ett sådant uppdrag,
man skulle anse nödigt att lemna honom det nu, då straffbestämmelserna
i så betydlig grad minskas. I nu gällande
lagbestämmelser är undantag i 4:de kap. l:a §:n Missg.-Balken
gjordt för dem, om hvilkas mening lärarne af den rätta trosbekännelsen
icke äro eniga. Någon ersättning af detta stadgande
har ansetts erforderlig, och man har trott detta kunna
ske genom den i K. Proposm Domkapitlen lemnade pröfning.
I händelse ett sådant förslag, som af Frih. Posse blifvit väckt,
skulle med någon säkerhet kunna påräkna framgång, finner jag
Den 19 Maj e, m.
331
ingen betänklighet vid att biträda detsamma; men då man
ingalunda kan vara säker derom, och jag icke anser väsendtligt,
om denna ändring vinnes eller icke, kan jag icke deraf
tinna tillräcklig anledning att frångå K. Mits Propos., utan
anhåller äfven vid denna §, att K, o. Ad., med afslag å TJtsk:ts
Bet:de, måtte bifalla hvad K. M:t föreslagit.
Hr Estenberg: Lika med den föregående talaren anser
jag icke den nu förev:de frågan af så stor vigt, att jag derföre
skulle vilja sätta på spel det hopp, som nu tycks förefinnas,
att få åtminstone det K. förslaget godkändt. Het torde
också vara temligen ovisst, om ifrågaviae § i nämnde förslag
är så alldeles förkastlig. För min del tror jag det icke, nålman
besinnar, hvilka stora andliga rörelser, som uppstått på
sednare tider i landet, och den betydliga förökning i Just.-  Kanslerns embetsförvaltning, som honom derigenom skulle tillsk}mdas.
Dessutom torde icke vara säkert, att Just.-Kanslern
skulle vilja åtaga sig ett sådant bestyr, utan torde det vara
skäl att utminutera detta åliggande till Domkapitlen i landet,
som väl kunna tåla vid att, om det blir fråga om åtal, lida
någon liten smälek för den saken. För öfrigt inser jag, att
det kan vara flera, som hysa olika åsigter i detta afs:de; men
det mål, hvartill vi syfta, är af så stor vigt, att man bör
lemna de individuela åsigterna a sido, för att taga ut steget
fullt på den väg, vi börjat beträda. Jag tillstyrker således
bifall till K. M:ts Propos. i denna del.
Frih. Cederström, Rudolf: Mig synes jemväl i detta
fall K. M:ts Propos. ega ett bestämdt företräde framför LagUtsk:ts
förslag. Det måste i hvarje fall vara en vinst, att den
speciela sakkunskapen blir den, som skall afgöra, om åtal. må
ega rum eller icke. En värd talare har före mig förklarat,
att Domkapitlen skulle göra sig förhatliga, derest de tillstadde
ett eller annat åtal. För min del tror jag, att hvarje embetsman
måste, under medvetande af sina afsigters renhet, veta
att uppfylla sin pligt, oberoende af de större eller mindre vådor,
som derigenom skulle kunna honom drabba; men icke nog
dermed; jag skulle tro, att den stora laglydiga pluraliteten af
nationen skall hålla en embetsman räkning för ett sådant förfarande,
så att han, om han med insigt och omsorg fullgör
sitt åliggande, han derföre skördar välförtjent heder. Reservanten
har för öfrigt ytterligare utvecklat de hänsigter, i hvilka K.
M:ts förslag har företräde framför TJtsk:ts, huruledes Just.-  Kanslcrn, såsom boende i hufvudstaden, svårligen kan känna
förhållandena så noga som de inom orterna förlagde Domkapitel;
jag fruktar för min del, att derest man skulle åt en
enda embetsman, Just.-Kanslern, öfverlåta, huruvida åtal skall
ega rum eller icke, så kunde anordningen i detta fall bära
allt för mycken form af en enda menniskas subjektivitet. Det
Unn 11) Maj e. öl.
later tänka sig, att en embetsman den ena gången har mycket
stränga åsigter, en annan gång att han har mildare: jag skulle
tro att man i Domkapitlen eger en bättre garanti för ett tillfredsställande
resultat. På grund af dessa skäl uttalar jag
den vördsamma anhållan att II. o. Ad., med afslag å Lag-TJtsk:ts
Bet:de, ville antaga K. M:ts Propos. i 7:de §:n.
Hr Olivecrona: Yid behandlingen af den 7:de §:n i LagTJtsk:ts
förslag, var jag af skiljaktig mening med Utsk:ts majoritet.
Jag hade trott och tror fortfarande att, på sätt K.
M:t föreslagit, det vore ändamålsenligast att Domkapitlet, såsom
ett Konsistorium af sakkunnige personer, må först afgifva ett
yttrande, innan den allmänna åklagaren uppträder, huruvida
verkligen något skäl förefinnes för åtals anställande eller icke.
Man kan i allmänhet icke antaga att allmänna åklagaren i
landsorten kan ega den speciela sakkunskap, att han skulle
kunna på eget bevåg anställa åtal mot villfarande lärors utspridande,
utan att en auktoritet skulle förut yttra sig, huruvida
skäl dertill förefinnes. Då synes mig, att när det åligger
Domkapitlet, enligt kyrkolag, att inom stiftet vårda den kyrkliga
ordningen, också Domkapitlet borde vara den auktoritet,
som mest lämpar sig att afgifva ett sådant yttrande. Man
har anmärkt, att emedan Domkapitlen äro så många, skulle
stridiga åsigter göra sig gällande, och att således en större
enhet i tillämpningen skulle uppstå, om frågans afgörande alltid
komme att bero af en enda person. Men som för denne
ende person den speciela sakkunskapen mången gång torde
komma att saknas, och deremot hos Domkapitlen, just med
afs:de på förh:dena i orten, dessutom en speciel kännedom
kunde förväntas, så vore det för ändamålet nyttigt i hvarje
särskildt fall, om detta åliggande uppdroges åt den sednare auktoriteten.
Man har äfven anmärkt, att Domkapitlet derigenom
skulle förvandlas till åklagare. Det är alldeles icke meningen
; i K. Proposm star endast att Domkapitlen skola yttra sig
huruvida skäl förefinnes till åtals anställande eller icke. Domkapitlet
kan icke under något vilkor anbefalla åklagaren att
anställa åtal och derföre icke på något sätt uppträda såsom fiskal,
såsom här blifvit yttradt. För öfrigt skulle jag tro, att
det icke ligger någon särdeles vigt på den förändring, som
blifvit af Lag-Utsk:t föreslagen, så att man skulle anse den
vara af den vigt, att man nu borde frångå det K. förslaget i
ämnet. Jag föreställer mig, att om man antar den K. Proposm
till 7:de §:n, och det skulle befinnas, att Domkapitlen på något
sätt missbrukade den makt, som lemnades dem genom
denna lag, så att de så väl i tid som otid afgåfve yttranden,
sådana, att åtal komme att anställas oftare än vederbörligt
vore, blefve det lätt att vid en kommande riksdag få den 7:de
§:n ändrad. För att nu komma till ett slut, synes mig bäst
vara, »sedan nu både Bonde- och PresteStånden antagit författmii,
Ten 19 Maj e. m.
333
att lt. o. Ad. tortur pä samma sätt, hvarföre jag, för min del,
vågar anhålla om propos. på bifall till K. M:ts förslag till 7:de
§:n. Jag har visserligen under diskussionen i Lag-Utsk:t framlagt
ett förmedlingsförslag, som synes i min reservation pag.
40 i Bet:det, men detta förslag mötte ett sådant motstånd af
PresteStåndets ledamöter, att jag förutser, att om detsamma
än en gång framlades, skulle det från samma sida röna motstånd,
och jag vill således icke yrka på dess antagande.
Gr. Sparre: Jag har i föreg:de £, med afs:de på K. o.
Ad:s önskan att komma till ett slut i denna sak och icke på
något sätt åstadkomma splittring, underordnat min mening majoritetens,
men denna § finner jag vara af sådan vigt, att den
förtjenar tagas i betraktande; hvarjemte torde bemärkas att
ett beslut, fattadt i ena eller andra syftningen, icke kan åstadkomma
någon sönderryckning af det hela. Det finnes ingenting
lättare, i händelse R. o. Ad. i detta fall fattar ett annat
beslut än Preste- och BondeStånden, hvilket förstnämnde äfven
voterat om denna §, och således icke funnit några synnerliga
betänkligheter dervid uppstå öfver någon förändring i
förslaget, än att genom en inbjudning eller votering i förstärkt
Utsk. åstadkomma en sådan ändring. Det förhålhde att saken
skulle ånyo behöfva föredragas inför Konungens konselj, tör
ijenade
ieke tagas i betraktande, om saken i och för sig sjelf
är riktig. Jag har den erfarenheten, att den §, som man i
vissa kretsar lagt mesta vigten på, är just denna. Orsaken
dertill är den, att man förargat sig öfver dessa religions-processers
anställande, emedan de onekligen verkat skadligt.
Hvarje sådan process bereder sympati för den tilltalade; något
godt uträttar man derigenom aldrig. Man har sagt, att det
skulle vara sakkunnige personer, åt hvilka skulle öfverlemnas
att bedöma om åtal skola ega rum eller ej. I hvad måtto
bestå Domkapitlen af sakkunnige personer? I många Domkapitel,
der Domprost icke finnes, består det af 2:ne prester och
för öfrigt af lekmän, lektorer, som alldeles icke kunna förutsättas
hafva mer kännedom, än hvilken annan som helst, i religionsfrågor.
Det vore således på dessa 2 eller 3 prestmän,
som saken skulle bero. Jag yttrade på f. m. och vidblifver
denna åsigt, att det är en stor princip, som här är i fråga.
Det är icke möjligt att Konungamakten ger från sig en så
vigtig rättighet som denna. Det är en högst väsendtlig del af
benådningsrätten. Man har deremot invändt, att benadningsrätten
står alltid qvar, att Konungen eger rätt alt, genom användande
af densamma, tillintetgöra verkan af åtal. Det är
sannt, men rättigheten att förbjuda åtal, bör ingen annan än
den högsta instansen eller af honom nedsatt embetsman ega,
och 13 särskilda auktoriteter äro efter min öfvertygelse ett
förbiseende af den makt, som tillkommer Begeringen och som
icke i något samhälle i verlden blifvit lagd i någon annans
331
Den 19 Maj e. m.
hand. Det är en vigtig sak, att förbjuda ett åtal, der ett sådant
kan ega rum af politiska skäl, åsom t. ex. i en landsort,
der rörelsen skridit till en viss öfverdrift, såsom i Dalarne för
icke längesedan. Yi hafva också sett någon gång att Domkapitlen
antingen icke fullgjort sina skyldigheter eller att de
gått för långt af missförstådt nit. Om nu den politiska klokheten
skulle bjuda att icke genom anställande af åtal i en sådan
af oroligheter redan splittrad provins, ytterligare öka dessa
rörelser, så skulle Konungens händer vara bundna och icke
vara möjligt hindra dessa åtal, derföre att lagen lägger denna
makt i Domkapitlets hand. Med all aktning för denna auktoritet
— den politiska klokheten vågar jag icke tillägga den.
Det har blifvit sagdt, att fåtalet af anställde åtal hittills bevisat
att Domkapitlen icke missbruka denna rätt. Det är
icke så; hvad som alstrat fåtalet af åtal är landsförvisningsstraffet;
det är att lagen varit så sträng, att man icke kunnat
sätta i fråga att åtala. Det är fara värdt, att om, i st. f.
landsförvisn:sstraffet, böter blifva stadgade, detta innebure en
stor frestelse för åklagare att anställa åtal, och att Domkapitlen
af öfverdrifvet nit och med den benägenhet att angripa
verldsliga makten, som finnes hos dessa auktoriteter, de skulle
åstadkomma flere religions-processer än önskligt vore. Det
har äfven yttrats att straffbestämmelserna äro lindrade. Ja,
det är sannt, men varningarne äro borttagne och denna omständighet
skall otvifvelaktigt föranleda vida flere processer.
Jemväl har det yttrats, att Domkapitlen alldeles icke utöfva
åklagaremakten, att de blott ega rätt att åtala, men ega icke
makt att anbefalla åklagaren att uppträda. Mine Hrr! det
behöfs icke någon makt att anbefalla åklagaren att uppträda,
de 2 å 300 rdr äro dertill en tillräcklig uppmaning; hvad
som behöfs, är att kunna lägga band på nitet, som dessa höga
böter skulle åstadkomma och denna makt böra ltegeringen och
dess organer ega. Det kan icke bestridas, att, ehvad lydelse
man än ger åt denna §, och med den lydelse den innehar i
K. M:ts Propos., skall allmänna meningen vara, att det är
Domkapitlet, som anställer åtal, ty det hade icke blifvit utaf,
såvida icke Domkapitlet medgifvit det. Jag är således af den
öfvertygelse att i denna del någon förändring i K. M:ts Propos.
måste vidtagas. Jag har redan hyllat den åsigt, att om åklagaremakten
med behörig grannlagenhet utöfvas, så kan det innehåll,
som l:sta §:n genom E. o. Ad:s beslut skulle ega, vara
mindre vådligt; men om deremot denna rättighet skall bero af
13 myndigheter, som ganska ofta hafva en viss benägenhet att
använda den verldsliga makten, så fruktar jag att det skall
gifva anledning till processer, som man sedan önskade icke blifvit
väckte. Dessa processer medföra det onda, att de åt predikanten
ådrager en uppmärksamhet, som annars aldrig ifrågakommit.
Jag hade icke varit särdeles skiljaktig från den mening,
som Frih. Posse framställt, om han vidhåller den, men
Den 19 Maj e. m.
33ö
jag antar för gifvet att Just.-Kanslem i alla fall hör sig före
med Domkapitlen, innan han anställer åtal; då dessutom ett
Stånd, redan antagit §:n, sådan som TJtsk:t föreslagit den, så
hemställer jag, om icke lämpligt vöre att K. o. Ad. godkände
densamma.
Gr. Hamilton, Henning: Jag har från början icke
vid denna § fästat den stora vigt som åtskillige ledamöter
inom Ståndet synes anse den ega, och jag måste erkänna att
icke ens Gr. Sparres värma har i det fallet kunnat förändra
min åsigt om saken. Det väsendtliga i denna § skulle naturligtvis
vara, om genom densamma i Domkapitlets hand blefve
lagd en makt att anställa åtal vid förbrytelser mot lista §:n,
och man skulle kunna ega anledning befara, att dels denna
rättighet af Domkapitlet med begärlighet begagnades, dels att
inom de olika Domkapitlen olika grundsatser gjorde sig gällande,
och således förbrytelser i den ena orten ostraffadt kunde
begås, under det de i den andra åtalades; men frågan är då i
första hand, om det verkligen är fråga om att lägga en sådan
makt i Domkapitlets händer och i det häns:det har jag förut
yttrat att frågan är i sjelfva verket icke något annat i K. Mits
Propos. än hvad Prih. Posse och Gr. Sparre velat bibehålla,
nemi. att Domkapitlet skulle yttra sig öfver saken. Skillnaden
är blott den att yttrandet, afges i ena fallet till Just.-Kanslern,
i andra fallet till en lägre åklagare, och att Domkapitlet, enligt
det ena förslaget, eger makt förhindra åtalet, hvilken rätt skulle
tillkomma Just.-Kanslern, enligt det andra. Men det är klart,
att i båda fallen skulle, så snart Just.-Kanslern anställde åtal,
öfver hvilkas rättmätighet Domkapitlet yttrat sig, samma makt
i sjelfva verket vara lagd i Domkapitlets hand, och således
samma förhatlighet alltid drabba Domkapitlet. Hvad särskildt
beträffar denna förhatlighet, så är det tydligt, att om någon
ovilja blir följden deraf, att Domkapitlet, med all den hofsamhet,
som man förutsätter en sådan myndighet skola använda,
tillstyrkte åtal, så vore en sådan ovilja obillig, och jag kan
då icke dervid fästa något afside. Det vore endast i det fall,
att denna makt missbrukades, som ovilja kunde uppstå, och
ett sådant missbruk tror jag icke böra ifrågakomma. Vidare
har man mot denna § anmärkt att brist på enhet skulle uppstå
om sjelfva frågan skulle -behandlas vid 13 olika Domkapitel
och således vara beroende på deras subjektiva uppfattning
af saken. Till en början kan naturligtvis ingenting så mycket
åstadkomma en ojemnhet i tillämpning, som om den, hvilken
skall utöfva en viss makt, i följd af hela sin ställning har
svårt och kanske alldeles är ur stånd att riktigt pröfva sjelfva
frågan, och Just.-Kanslern kan vara den aldra skickligaste
Jurist, den samvetsgrannaste person i alla hänseenden, men
dock icke vara så fullkomligt hemma i dogmerna, att icke ett
misstag af honom kan göras. Lätteligen kan inträffa att vid
336
Den l!) Maj e. in.
ombyten af Just.-Kansler, olika meningar kunna göra sig gällande,
hvaremot det är att antaga, det större kontinuitet i
åsigter finnes hos Domkapitel, der sakkunnige personer sitta
och icke ombytas på en gång, och der man således har utsigt
att lika åsigter kunna göra sig gällande. Den enhet, man
hoppas vinna genom sakens öfverlemnande till Just.-Kanslcrsembetet,
öfverensstämmer icke med min erfarenhet såsom Chef
för Ecklesiastik-Dep:fet. K. M:t hade infordrat ett yttrande
från Just.-Kanslern uti ett religionsmål; jag erhöll detsamma,
men måste några månader derefter, då Just.-Kanslern var borta
på embetsresa, till samma myndighet remittera ett mål af alldeles
lika beskaffenhet, och erhöll af hans vikarie ett utlåtande,
som var det förra alldeles motsatt. Det syfte, man ur sådan
synpunkt skulle vilja vinna genom sakens öfverlemnande till
Just.-Kanslern, skulle således icke vinnas. Gr. Sparre har
särdeles fastat sig vid att Konungen skulle afsäga sig rättigheten
att anbefalla åtals nedläggande i dessa frågor. Det är
en rättighet, sorn Konungen f. n. icke har, och som han således
alldeles icke behöfver afsäga sig. Erih. De Geer har redan
fästat uppmärksamheten på det efter min tanke i detta fall
högst vigtiga förhållande, att åtal måste ju i högst väsendtlig
måtto upphöra, då det blir möjligt för personer, som i ett eli.
annat afs:de icke godkänna den evangeliskt-lutherska läran,
sådan den af Statskyrkan uppfattas, att konstituera sig till ett
annat religions-samfund. Skilja de sig från vår troslära, öfvergå
de naturligtvis till en, som de erkänna såsom den rätta,
och då kan icke fråga blifva om åtal mot dem. Om någon
gång obetänkt åtal skulle anställas, så har man sökt skydd
deremot i 6:te §:n.
Slutligen har man ansett att saken vore så högst enkel,
att It. o. Ad. behagade blott fatta ett fränden K. Proposm afvikande
beslut och inbjuda de öfrige Stånden, så skulle de efter
all sannolikhet gå in derpå. BondeSt:t vet jag icke om det
fattat sitt beslut med eli. utan votering; jag tror det sednare
och har följaktligen ani. förmoda att de verkligen godkänna
förslaget i enkhet med K. M:ts Propos.; i PresteSt:t var det
visserligen en votering, men med en minoritet af endast 15
röster. Jag vet visserligen icke bestämdt, men förmodar dock
att PresteSfct har den mening, som jag inom K. o. Ad. förfäktat,
eli. att man vid inbjudning icke skall frångå sådana beslut,
som man genom votering fattat, ty i så fall finnes ingen
säkerhet för Ståndens beslut. Man diskuterar en fråga
hela dagen, man voterar, det blir en liten minoritet, men under
tiden kommer en inbjudning och beslutet kullkastas. Att
behandla en så vigtig fråga som denna på detta sätt, det anser
jag icke vara riktigt, och tror det vara högst tvifvelaktigt
om PresteSt:t vill antaga en sådan inbjudning. Under sådana
omständigheter, och ehuru man visserligen kan vara af delade
åsigter om fördelen af Frih. Posses förslag och det K. förslaget
Boil 19 Maj c. ni
-
337
i donna punkt, anser jag dock icke frågan vara af sådan vigt
att den K. Propos:n bör frånträdas, hvarföre jag, i likhet med
flere- föreg:de talare, yrkar bifall till den K. Propos:n, hvarigenom
hela denna förordning vore af R. St:r antagen och således
kunde snart få stiftas om lag, hvilket jag efterlängtar, då den
utgör ett ganska stort steg framåt i vår religions-lagstiftning.
Hr C ari heim - Gy llenskj öl d, Henrik Adolf Oscar:
Då denna § obestridligen är den i båda do K. författn:s-förslagen,
mot hvilken de flesta anmärkn:r nn blifvit gjorda, och då
jag vet, att många, som här icke yttra sig, hysa de största
betänkligheter mot dess antagande, och äfven jag hyser sådana
och skulle, derest andra förändringar blefve afR. St:r beslutade,
så att författn:nes antagande icke vore med sådan säkerhet
som nu att motse, hafva ingått i öfvervägande huruvida en
förändring af denna § vore en förbättring, så får jag, då jag
anser högst vigtigt att vi nu erhålla någon lag i detta häns:de,
men det är tvifvelaktigt om detta blir händelsen, ifall den K.
Proposin afslås, hos R. o. Ad. utveckla skälen hvarföre jag, oaktadt
jag hyser betänklighet och oaktadt verkliga grunder för sådan
finnas, likväl tillstyrker R. o. Ad. att äfven antaga denna
§. Jag ber först att få fästa mig vid det inkast, som för mig
har största vigt; det är, att om, på sätt det K. förslaget innehåller,
makten att förhindra åtal lägges i Domkapitlets hand,
så kan det, om Domkapitlet icke förhindrar åtalet, sägas att
det är Kyrkans målsmän som åtala. Man har anmärkt, att
det är icke Kyrkan, utan Staten som förföljer, men sådan blir
icke den allmänna meningen. Skulle jag likväl befara att
Domkapitlet verkligen begagnade denna makt, så att det derigenom
ådroge sig beskyllning för förföljelse, ville jag icke tillstyrka
R. o. Ad. att antaga denna författa., men, liksom kontrasignanten
af detta förslag, anser jag icke någon våda i detta
fall böra cga rum. Jag har i det fallet olika åsigt med Gr.
Sparre, som säger att Domkapitlen i allmänhet äro benägna att
begagna nu gällande lagar till förföljelser mot dissenters. Jag
tror att äfven de Domkapitel, som hafva skenet mot sig, gjort
detta med motvilja, ehuru med öfvertygelse att sådant åtal
borde ske. Det är måhända lättare att befara, det i en kor
poration,
en yerldslig myndighet, som består af flere personer,
inflytande utifrån skall under en längre tid göra sig gällande;
sådant är deremot icke att befara med afs:de på Just.-Kanslern,
som är Konungens högste målsman, som är don, genom hvilken
Konungen låter en stor del af sin vilja komma tillgodo.
Deremot är mera att frukta, om det t. ex. funnes en Regent,
som ville förfölja en viss sekt, att Just.-Kanslern finge en
vink derom, att det vore behagligt om åtal mot dem så ofta
som möjligt anställdes, och i detta afs:de är större frihet att
vänta hos Domkapitlet. Jag anser således vådan deraf att
denne makt ligger i den andliga myndighetens händer icke
338
Och 19 Maj c. m.
vara så stor, att man icke kan rösta mot antagande af den K. Proposm
i denna del; jag anser icke heller vinsten deraf att den lemnäs
i Just.-Kanslerns hand så stor, att jag på den grund skulle
vilja önska förändring och äfventyra lagens förkastande helt
och hållet vid denna riksdag. Jag ber att få fästa uppmärksamhet
på den olika effekten af att antaga denna § och förkasta
den Såvidt jag kan förstå 87 §:n Eeg:s-Form., hafva E. St:r
ingen annan utväg att besvara dea K Propos:n än att antaga
den oförändrad eli. också att förkasta den. Antages den oförändrad,
så svaras derpå, och Konungen kan icke vägra sin
sanktion; om deremot R. St:r förkasta den, huru annorlunda
ser man då saken. För det första är det ganska osäkert att
inbjuda de andra Stånden om förändringen. Både af reservationer
och af de yttranden, som afgifvits inom PresteSt:t, kan
man se huru mycken vigt majoriteten fäster vid denna §;
minoriteten inom PresteSt:t kan visserligen anses som stor i
vissa häns:den, men i andra ganska ringa. Skulle frågan komma
till förstärkt Lag-Utsk., så är framgången högst osäker,
emedan det är ovisst om BorgareSt:t vill ingå på förändringen.
TJtsk:ts förslag vill jag för min del icke biträda, och följaktligen
fäster jag icke heller mycket afs:de vid Frih. Posses förslag;
men äfven om E. St:r antoge detta sednare, är tvifvelaktigt
om högsta Domstolen eli. Statsrådets ledamöter skulle
biträda detsamma. Således tror jag det klokaste vara att antaga
K. Propos:n, derå jag anhåller om propos.
Flere ledamöter hördes nu ropa på propos.
Frih. Creutz, Steffen: Då 1781 års konvention egde
rum, var Konungens Just.-Kansler den som borde bedöma om
åtal efter konventikel-plakatet skulle ega rum. Man ansåg då
att Domkapitlet vore mera part i saken och att Just.-Kanslern
skulle inträda just för att i den religiösa frågan vaka öfver
att icke för mycken stränghet skulle användas. Jag vet ej
hvarföre icke samma stadgande kunde qvarstå nu, då de religiösa
rörelserna äro så mycket större. Jag förenar mig med dem,
som önska att Lag-Utsk:ts Befcde framför K. Proposm skall bifallas.
En talare har velat gifva äran af åtalet åt Domkapitlet,
en annan önskat att det derför skulle bära hundhufvudet. Jag
missunnar dem ingendera delen, men jag anser af stor vigt att
Just.-Kanslern mellankommer. Jag fruktar storligen att Presterskapet
skall hylla alltför restriktiva åtgärder.
Eopen på propos. förnyades.
Frih. Armfelt, Magnus: Ehuru jag i förut afgjorda
punkt var och fortfarande är af den åsigt att Lag-Utsk:ts förslag
har företräde framför det Kongl., har jag dock ansett
mig skyldig att respektera de åsigter, som synts hufvudsak
-
Den 19 Maj e. m.
339
ligen göra sig gällande, nemi. att då 2:ne Stånd redan antagit
den K. Propos:n, vi äfven borde bifalla den, för att derigenom
få en lag, som genast kunde träda i verkställighet, men i denne
nu förev:de punkten tillstår jag, att jag anser den af Utsk:t
föreslagna förändring af sådan vigt, att jag icke kan underlåta,
oaktadt det förlänger diskussionen, deröfver yttra mig.
Det väsendtligaste skäl, som förmått mig inom Utsk:t biträda
förslaget till förändringen, att i st. f. Domkapitlens lägga uti
Just.-Kanslerns händer rättigheten att förordna om åtal, har
varit att jag icke kunnat undgå märka, det hvarje gång ett
åtal anställes, hvilket icke blifvit af Domkapitlet förhindrad!,
kommer det att af allmänheten anses såsom ett af Domkapitlet anstäldt
åtal. Nu är, efter min öfvertygelse, ingenting sorn i allmänhetens
och isynnerhet den dissenterande allmänhetens ögon
gör kyrkan mera skada än förföljelse mot olika tänkande. Jag
■skulle således önska att den icke så framstode, utan att hon
alldeles fri fiuge gå sin väg fram, samt att den allmänna åklagaremakten
vore den som anställde åtal. Jag skulle åtminstone
önska, att kyrkan icke blefve misstänkt för förföljelselusta.
Jag anser mig icke böra åter upprepa den önskliga enhet,
som man skulle snarare kunna vänta hos en auktoritet än hos
flera. Jag erkänner, att om den ordinarie Just.-Kanslern är
frånv:de och har en vikarie, så är allt för möjligt att denne
har en helt annan åsigt än den förre, på sätt Gr. Hamilton
anmärkt att han erfarit; det är ganska illa och kan icke undvikas,
så länge hvar och en följer sin öfvertygelse, men nekas
kan väl icke, att det är mera chance för att enhet skall bibehållas
hos Just.-Kanslern och dess åsigt i denna saken än hos
Domkapitel. Kör att slutligen tillägga några ord i afside på
formen, så har Hr Gyllenskjöld nämnt, att han betviflar, det
BorgareStd, som antagit detta förslag, skulle vara villigt att
ingå på den modifikation, Frih. Posse föreslagit. För min del
får jag förklara, att det icke är denna modifikation sorn jag,
hos Hr Gr:n och Landtm, skulle anhålla föreslås till antagande,
utan förslaget, sådant det lyder i TJtsk:ts Bet:de och blifvit
af BorgareSfct antaget; dels derföre att det är af BorgareSt:t
antaget, och dels emedan jag anser öfverflödigt göra något
tillägg. Just.-Kanslern lärer väl icke komma att anställa åtal,
utan att hafva hört Domkapitlet. Om således Ståndet skulle
besluta att antaga Bet-.det i denna del, så vore det 2:ne Stånd
som biträd! detsamma, och jag kan då icke se att något hinder
möter för sakens afgörande i förstärkt Utsk,
Hvad beträffar den saken, om K. M:ts Propos. skulle antagas,
så hade samma mål uppnåtts, om ett Stånd antagit den
K. Propos:n. Beslutes åter i förstärkt TJtsk., att Lag-Htsk:ts
Bet:de i denna del skulle antagas med den lilla af Frih. Posse
föreslagna förändring, så tillstår jag, att jag icke tror, det H.
Domstolen eli. Konungens konselj, i ani. af denna förändring,
tillstyrker afslag å ett förslag, som vi alla inse, är så nödvänVI
B. 22
340
Deri 19 Maj e. m.
digt. Således anhåller jag om Hr Grins och Landtnäs Propos.
på bifall S Utskits förslag.
Hr Estenberg: Jag kan icke dela den förskräckelse,
som jag hört uttalas öfver den K. Proposm. Man bar i allmänhet
yttrat att Domkapitlen skulle missbruka sitt förtroende.
Om någon skulle inse olägenheterna af att religiösa oroligheter
blifva åtalade inför domstolen, så är det väl Domkapitlen.
Jag är öfvertygad, att de insigter, som prester böra haf' a, finnas
åtminstone i Domkapitlet, så att derigenom man inser
otillräckligheten af att anlita lagens arm. Således, då jag tillstyrker
bifall till den K. Proposm, hoppas jag, att man blir i
tillfälle utsläcka den vådeld, som skulle blifva en följd af förföljelser
mot olika tänkande. Inom Domkapitlen har man så
mycken teoretisk kunskap och insigt i kyrkohistorien, att man
vet det förföljelser icke gagna kyrkan, och ör jag således öfvertygad,
att Domkapitlen med moderation skola begagna denna
makt.
Hr Carlheim-Gyllenskjöld: Det måste väcka förvåning
att höra Frih. Armfelt säga att han ämnar icke, derest
Frih. Posses förslag blir föremål för K. o. Adms omröstning,
rösta för detsamma, ehuru det uttalar just hvad Frihm önskar
skulle vara uttryckt. Det är likväl icke denna förundran endast
som uppkallat mig, utan jag anhåller att, såsom en fortsättning
af hvad som förut blifvit sagdt, få nämna, att jag
anser som den Största brist i Utsk:ts förslag, att TJtsk:t icke
uttalat att den sakkunniga myndigheten skall höras innan
Just.-Kanslern får förordna om åtal, och det är just uteblifvandet
af ett sådant stadgande som gör det lättare för Just.-  Kanslern eli. den som står öfver honom att begagna lagen till
förföljelser. Frih. Armfelt ansåg såsom sannolikt att kyrkan
skulle vid begagnandet af denna § uppträda som förföljande.
Jag får säga, att om det skulle visa sig, att denna § på det
sätt begagnas af den kyrkliga myndigheten, skulle jag vara
den sista som röstade för förändring af nuv:de lag.
Frih. Armfelt: Det förvånar mig att hafva blifvit så
missförstådd af Hr Gyllenskjöld. Jag yttrade nemi. att jag önskade
bifall till TTtsk:ts förslag och icke till Frih. Posses; men
jag sade derföre icke att, om votering skulle uppstå mellan
Frih. Posses förslag och det Kongl., jag icke skulle föredraga
det förra.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad, yttrade H.
Exc. Hr Gr:n o. Landtm., att, i afs:de å den förev:de §:n,
blifvit yrkadt dels bifall till densamma, dels afslag derå och
antagande i stället af den motsvarande 7:de §:n i K. M:ts förslag,
samt dels slutligen af Frih. Posse, att §:n malte erhålla
Den 19 Maj e. m.
341
följande lydelse: ”För villfarande lärosatsers utspridande, efter
ty i § 1 sägs, må ej åtal ega rum, med mindre, sedan
Domkapitlet i orten, efter erhållen underrättelse och. inhemtad
närmare kännedom om saken och dess sammanhang, yttrande
deröfver afgifvit, Konungens Just.-Kansler förordnat allmän
åklagare att åtal i laga ordning utföra.”
Härefter framställdes propos. å bifall till den af Utsk:t
föreslagne 7:de §:n, dervid svarades starka nej jemte åtskilliga
ja; hvaruppå propos. gjordes om afslag å §:n och bifall till
den motsvarande 7:de §:n i K. M:ts förslag, då svaren utföllo
med starka ja, blandade med åtskilliga nej ; och förklarades ja
nu hafva varit öfvervägande.
Frih. Creutz anhöll om votering.
Upplästes och godkändes följande voteringspropos.:
”Den som bifaller § 7 uti det af Lag-Utsk:t i Bet:det
N:o 21 framställda förslag till författning ang:de ändring i gällande
bestämmelser om ansvar för den, som träder till eller
utsprider villfarande lära, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner nej, afslår K. o. Ad. förenämnde § och antager
7:de §:n uti den af K. M:t föreslagne förordning i ofvanberorde
ämne.”
Efter voteringens slut befunnos rösterna hafva utfallit sålunda
:
Ja—15.
Nej—42.
Slutligen föredrogs och bifölls rubriken jemte ingressen
till det nu genomgångne författningsförslaget; hvarefter den
vidare pröfningen af förev:de Bet:de uppskjöts till nästa plenum
och B. o. Ad. åtskiljdes kl. 11 e. m.
In fidem,
0. Brakel.
Tisdagen den 22 Maj 1860.
Plenum kl. 6 e. m.
Föredrogs Högv. PresteStåndets den 18:de och 19:de dennes
på bordet lagde prot.-utdr. N:o 263, med inbjudning till
342
Den 22 Maj.
MedStånden att godkänna en af nämnde Riksstånd beslutad
förändrad lydelse af Exped.-TTtsk:ts förslag N:o 12 till § i Riksdagsbeslutet
ang:de Sveriges och Noriges ömsesidiga förhållanden.
Gr. Lagerbjelke, Gustaf: Det Exped:s-Utsk:ts skrifvelse-förslag,
i afs:de å hvilket den nuv:de inbjudningen blifvit
gjord, har af K. o. Ad. blifvit återremitteradt. Det torde väl
derföre också vara lämpligt, att R. o. Ad. afvaktar hvad TJtsk:t
på denna återremiss svarar. Jag får till följd häraf vördsamt
föreslå, att R. o. Ad. ville uppskjuta behandlingen af denna
inbjudning, intilldess Exped.-Htskits förslag med anledning af
återremissen inkommer.
Häruti instämde Gr. Anckarsvärd, Carl Henrik.
Till hvad sålunda föreslagits, lemnade R. o. Ad., uppå
framställd propos., sitt bifall.
Eortsattes pröfningen af Lag-Utsk:ts Bet:de N:o 21, dervid
nu till behandling förekom:
Eörfattningsförslaget ang. främmande trosbekännare och
deras religionsöfning.
§ I
H.
Exc. Hr Frih. De Geer, Louis: Den enda skiljaktighet,
som förefinnes emellan denna § i TTtsk:ts förslag och
motsvarande § i K. M:ts Propos., består deruti, att i det förra
orden »tillåten församling» blifvit införda i stället för de i den
Nåd. Propos:n begagnade orden »tillåtet främmande trossamfund.»
Då emellertid uttrycket främmande trossamfund förekommer i
enahanda betydelse på andra ställen i författn:n, äfven efter
Utskrts redaktion, så, ehuru jag anser båda benämningarna vara
lika riktiga, får jag dock, under förhoppning att JC. M:ts Propos.
i öfrigt varder af R. o. Ad. bifallen, hemställa, det R. o.
Ad., med afs:de å nu anmärkte obetydliga skiljaktighet, behagade
bifalla lista §:n, sådan den förekommer i den Nåd. Proposm.
Frih. Creutz, Steffen: Under den förra diskussionen
i detta ämne, yttrade jag mig i den syftning, att ifrågav:de
författmsförslag måtte till Lag-TJtsk:t varda återremitteradt, på
det att Utsk:t må komma i tillfälle att afgifva ett förslag i
närmaste öfverensstämmelse med Norska dissenterlagen.
Den nu förevide §:n synes mig gifva K. M:t temligen
stor makt öfver främmande trosbekännare, enär det skulle bero
på hans godtfinnande, om sådana finge finnas i landet eller
ej. Jag förmodar att stadgandet tillkommit till följd deraf, att
Den 22 Maj.
345
Konungen är Svenska kyrkans högsta öfverhufvud eller Summus
Episeopus Eoclesise; men mig synes, att det går alltför
långt i skyddandet af statskyrkan, hvilken i och för sig ändock
har så mycket skydd, att jag tror det vore lämpligt att
lemna något mera frihet åt dissenters och mindre utsätta dem
för godtycket. I lista mom. borde orden ”rena evangeliska»
utbydas mot »lutherska.” Då det kan vara fråga om, huruvida
det är öfverensstämmande med tidens tänkesätt att absolut
förklara den Svenska statskyrkan vara den rena evangeliska,
torde det icke vara skäl att i en författning begagna
ett sådant uttryck. Jag får fördenskull anhålla om propos. på
återremiss af denna §, samt att TTtskit måtte taga saken i noggrannt
öfvervägande och tillse, det författnin, på sätt Hr Rosenqvist
yrkat, varder satt i öfverensstämmelse med Norska
dissenterlagen.
Hr von Qvanten, Emil: Då det synes mig klart, hvilken
riktning, som vid denna riksdag, är den rådande i denna
fråga, anser jag det icke tjena till något, att söka förfäkta en
motsatt åsigt, och jag inskränker mig derföre blott till att gifva
tillkänna, det jag hvarken gillar Lag-Htsk:ts eller K. Mits förslag
till författning, utan helst önskar återremiss å hela förslaget
i öfverensstämmelse med Hr Rosenqvists reservation.
Jag vill dock icke framställa denna önskan såsom någon begäran,
emedan jag är förvissad att den icke vinner bifall.
Man har här yttrat, att en verklig religionsfrihet är en
utopi, ett i och för sig mycket vackert ideal, men opraktiskt.
Helt annat lärer dock Kristus sjelf, då han säger: »mitt rike
är icke af denna verlden”, dermed förklarande, att inga menskliga
föreskrifter, inga verldsliga stadgar uppehålla religionen.
Det torde icke behöfvas mycken blick för att upptäcka, att
hela andan i vår religion består deruti, att menniskan befinner
sig i ett visst förhållande till Gud, och att detta förhållande
är helt och hållet fritt. Och denna ställning skulle vi vilja
afsäga oss. Hvad kan sådant kallas? Är det icke misströstan
till Kristi lära? I alla händelser är det en mycket grof och
materialistisk uppfattning af vår frihet. Man anser kristendomen
alltför idealistisk för oss; man tror att samhället genast
skall brista, om denna frihet i förhållandet till Gud, som religionen
bjuder, skulle utsträckas.
Man har äfven här sagt, att en vis lagstiftning bör rätta
sig efter den ståndpunkt, hvarpå folket befinner sig, och att
man borde antaga K. Mits Propos, derföre att folket icke kan
bära en högre grad af religiös frihet. Eör min del tror jag,
att hvarje lag bör vittna om lagstifta ngens egen ståndpunkt i
afside på upplysning, och jag tror att lagen redan såsom sådan
har en stor förmåga att förädla och upplyfta sjelfva folket.
Jag önskar af hjertat att Regeringen och representationen hade
utgått från denna synpunkt, då de velat stifta den lag, sorn
Deii 22 Maj.
här är i fråga. Jag tror, att om de, i stället för att förvandla
landsförvisningsstraffet i böter m. m., hade stadgat full frihet,
skulle folket hafva förstått och vetat med tacksamhet sådant
uppskatta.
Frih. Cederström, Eudolf: I afs:de på den, emot
ifrågav:de §:s första rad gjorda anmärkning, att nemi. der icke
borde stå »den rena evangeliska läran”, utan blott den ”lutherska»,
ber jag att få erinra, att den lära, vi bekänna, är
ju grundad på de i evangelierna innehållna berättelserna om
Kristi lefnad och lärdomar; och hvad Luther gjorde, var ju
blott att framdraga detta evangelium inför menniskornas blickar
ur det dunkel, hvari, till följe af katholicismens mörka
politik, det dittills befunnit sig. Dessutom torde det vara
bekant, att Luther sjelf, med den blygsamhet, som höfves en
stor och ädel man, ja hvarje, äfven den rikast begåfvade menniska,
aldrig ville, att hans lärjungar skulle efter honom uppkallas.
Ur denna synpunkt anser jag, att här icke heller bör
nyttjas någon annan benämning, än den Lag-Utsk:t, i detta fall
med K. M:t öfverensstämmande, har användt.
Hvad åter beträffar den ändring, som Lag-Utsk:t gjort i
afs:de å begagnandet af ordet »församling» i stället för ”främmande
tros-samfund», torde K. M:ts Propos. säkerligen framför
detta ordval här ega företrädet. Med församling tänker man
sig här i Sverige i allmänhet, vid så beskaffade frågor som
denna, en kyrkosocken, invånarne af en territorialförsamling;
hvaremot vid ifrågavrde tillfälle är fråga om ett kyrkosamfund,
hvars medlemmar kunna lefva spridda öfver hela landet, från
Haparanda till Ystad. Jag tror således för min del, att E. o.
Ad. gör väl uti att antaga K. M:ts Propos., sådan den är, och
att den ringa af Lag-Utsk:t vidtagna förändringen icke utgör
en förbättring, utan i bästa fall en likgiltig variation; men
möjligen en försämring.
Hr Olivecrona, Knut: Den nu föreslagna andra afdelningen
af Lag-Utsk:ts Bet:de, som innehåller förslag till författning
ang. främmande trosbekännare och deras religions-utöfning,
utgör, enligt min tanke, en förbättring af den hittills
varande lagstiftningen rör. detta ämne, och hvilken grundlädes
genom 1781 års förordning. Den innehåller två hufvud-principer,
den ena uttalad i den 14:de §:n och den andra i lista,
om de vilkor, under hvilka främmande trosbekännare må kunna
förena sig i församlingar.
I afs:de på den princip, som uttalas i sednare delen af
förev:de §, har en talare sagt, att det vöre obehörigt, att K.
M:t afgjorde, huruvida dissenters finge förena sig i församlingar.
Han har visserligen förmodat, att detta härflutit deraf,
att Konungen är Svenska kyrkans öfverhufvud, och det lärer
icke vara svårt att finna, det denna förmodan är fullkomligt
Den 22 Maj.
3-15
riktig; ty så vida Svenska kyrkan skåll upprätthållas, måste
det vara i sin ordning, att, om dissenters vilja bilda särskilda
församlingar, de böra derom ansöka hos den, som är i spetsen
för styrelsen, och det är då ej heller för mycket hvarken att
de uppgifva sin trosbekännelse, på det man må få veta om de
äro kristne eller icke, eller den församlingsordning, efter hvilken
de ämna lefva. Jag tror således att K. M:ts Propos. i
detta afs:de är riktig.
Den andra anmärkningen, som samme talare gjorde rör:de
benämningen ”rena evangeliska läran”, är redan af Erih. Cederström
besvarad. Denna benämning förekommer i våra grundlagar,
och torde således vara fullkomligt befogad.
H. Exc. Erih. De Geer har nämnt, att den enda olikhet
emellan K. H:ts Propos. i denna § och Utsk:ts förslag, är att i
2:dra mom. ordet tros-samfund är utbytt emot tillåten församling.
Jag tror visserligen för min del, att Lag-Utsk:ts uttryck
måhända är riktigare; men jag vill icke lägga någon vigt derpå,
då jag tror att man icke bör kunna missförstå meningen. Då
dessutom l:sta §:n i K. M:ts Propos. redan är af BondeStit antagen,
anhåller jag att B. o. Ad., med afslag å TJtsk:ts förslag,
mätte bifalla K. H:ts Propos.
Gr. Hamilton, Henning: Hufvudsakligen är jag förekommen
af Hr Olivecrona, och kan således vid besvarandet
af en här gjord anmärkning yttra mig kort. Man har sagt,
att främmande trosbekännare skulle vara alltför mycket begränsade
genom den föreslagna författmn. Deraf skulle kunna
dragas den slutsats, att genom ifrågav:de lista § någon inskränkning
skett i den frihet, som hittills varit dessa bekännare
medgifven. Detta är dock alldeles icke förhållandet. Då
nemi. numera något straff för affall från den rena evangeliska
läran icke är stadgadt, och då det således är att antaga, det
sådana kristna församlingar, som icke hafva den af oss antagna
trosformen, skola vilja bilda egna samfund, har man för dem
velat bestämma en ordning, hvarigenom de kunna få den rätt
att utöfva sin religion, som förut varit vissa bekännelser medgifven
genom 1781 års kungörelse. Erih. Creutz har yttrat,
att det vore hårdt, att öfverlemna dom åt K. M:ts godtycke,
och att det skulle bero af K. M:ts godtfinnande att bestämma,
huruvida de skulle få bilda religionssamfund eller ej. Det är
dock, enligt min tanke, ett misstag, att K. Mits beslut i detta
hänside kan vara beroende af ett godtycke. Det är redan
uppgifvet, att K. Mit, efter vederbörandes hörande, pröfvar ansökningen,
och antingen blir den då bifallen elier afslagen;
men detta beslut grundar sig ingalunda på godtycke, utan pa
de upplysningar, som erhållits ang. de sökandes bekännelse
och samfundsordning Och dessutom är det klart att Konungens
rådgifvare, med den ansvarighet, som åligger dem, skola
yttra sig, hvilket naturligtvis ännu mera minskar det befarade
Den 2? Maj'.
godtycket. Den inskränkning, som här förefinnes i så måtto
att offentliga kyrkobruk och andaktsöfningar af främmande
tros-samfund endast må förrättas inom dylik församlings kyrka,
bönehus eller kyrkogård, är blott en annan form af hvad som
redan i 1781 års författa, finnes stadgadt, och åsyftar allenast
att icke ådraga dessa församlingar någon allmännare uppmärksamhet.
Det är således långt ifrån att vara någon inskränkning
i nuv:de förhållanden, utan tvärtom blott ett ordnande
af föreskrifterna i 1781 års religionsst.adga.
Beträffande förändringen af orden ”främmande tros-samfnnd»
till »tillåten församling», så är den derom gjorda anmärkningen
redan besvarad. Jag får dock fästa uppmärksamheten
på att Lag-Utsk:t sjelft i §§ma 7, 8 och 9 begagnat
samma uttryck, och det är således svårt att finna, hvarföre
det skulle gifva anledning till någon tvetydighet i den lista,
utan anhåller jag att It. o. Ad. ville bifalla denna §, sådan
den förefinnes i IL M:t,s Propos.
Frih. Cederström, Thure: Jag kan visserligen icke
hoppas, att Utskits förslag eller K. Mits Propos. ang. lag för
dissenters varda afslagne; men jag finner mig uppkallad af ett
yttrande af Gr. Hamilton, att genom ifrågavide lista § i K.
Mits förslag icke någon inskränkning skulle vara gjord i hvad
sorn redan är stadgadt, ulan blott ett ordnande deraf. Hr
Grin måtte väl ända icke kunna förneka, att denna § verkligen
innehåller en inskränkning i hvad som är medgifvet genom
1781 års religionsstadga. Mig förefaller det besynnerligt, att,
då man säger sig vilja gora liberal lagstiftning, man vidtager
inskränkande åtgärder. Enligt 1781 års författn. är det tillåtet
för vissa kristna trosbekännare, katoliker, reformerta och
greker, att få bilda samfund här i landet utan K. Mits tillstånd.
Det är visserligen icke medgifvet Svenskar att göra
det, men utländningar hafva denna rätt sig tillerkänd. Efter
det här föreslagna stadgandet åter är denna rättighet dem fråntagen.
Jag vill icke påstå, att Regeringens beslut i dylika fall
skola grundas på godtycke, men hvad jag finner högst olämpligt
är uttrycket »efter vederbörandes hörande», hvilket i allmänhet
är ett ganska obestämdt uttryck, ty man vet icke
hvilka vederbörande äro. Förstår man dermed, såsom anledning
är att förmoda, Domkapitlen, så är det temligen gifvet,
att, om K. Mits beslut i allmänhet kommer att grundas på deras
utlåtin, afslag att bilda församlingar skulle följa för sådana religiösa
samfund, som icke äro Domkapitlen behagliga. Jag skulle
således vilja anhålla om afslag så väl på K. Mits Propos. som
Lag-TTtskits förslag, samt om bifall till lista §:n i Hr Rosenqvists
förslag.
Gr. Sparre, Erik: Efter den erfarenhet, jag vid sista
plenum inhemtat, har jag icke ämnat förfäkta min mening,
Den 22 Maj.
hvilken jag finner icke vara öfverensstämmande med B. o. Ad:s.
Jag inskränker mig således till att i afs:de å Irsta §:n förklara,
det jag icke kan i de väsendtligaste delarne instämma med
K. M:ts Propos. Då jag erfor, att B. o. Ad. ville åt Domkapitlet
öfverlemna att bestämma, huruvida åtal bör ske eller
icke, ansåg jag det vara så långt gånget, att någon ändring
af hvad beskaffenhet som helst icke kunde komma till stånd.
Dessutom ber jag att få nämna, att då, enligt Utskrts åsigt,
det skulle vara tillåtet för hvem som helst att utträda ur kyrkan,
utan afsrde på, huruvida han ingår i annat samfund
eller ej, så synes mig också att man kan öfverlemna åt K.
Mrt att pröfva om främmande trosbekännare kunna få bilda
religons-samfund eller icke. Att konstituera sig till en församling,
det medgifves icke ens den evangeliska lärans bekännare
ovilkorligen, och staten har både rätt och pligt att
öfvervälta, det icke andra samfund bilda sig, med ändamål, dem
man icke känner. Den bör således vid sådana tillfällen ega
rätt att pröfva både bekännelsen och församlings-ordningen.
Jag för min del finner detta vara fullkomligt riktigt. Då
deremot fråga är om rättighet att utträda ur församling och
öfvergå till någon annan trosbekännelse, som förut icke funnits
i landet, då är jag af den meningen att sådant icke bör bero
på K. M:t att tillåta.
Beträffande Utsk:ts förändring af ordet samfund till församling,
så har den samma grund, som flere andra af Utsk:t
vidtagne förändringar, nemi. statskyrkans intresse. Ty ehuru
jag må betraktas såsom en alltför stor frihetsälskare i denna
fråga, har jag dock inom Utsk:t sökt se statskyrkan så mycket
till godo som möjligt; men jag har möjligen misstagit mig om
medlen.
Man har fästat sig dervid att Utsk:t förändrat orden
»•-främmande tros-samfund»» till »'tillåten församling.” Orsaken
till denna förändring är den, att Utsk:t fruktade, att det kunde
leda derhän, att om någon baptistisk församling bildat sig, så
kunde den existera öfver hela Sverige' och utgrena sig öfverallt.
För att förekomma detta och för att icke den en gång
gifna tillåtelsen skulle kunna utsträckas, var det som Btsk:t införde
den ifrågavtde förändringen, emedan derigenom hvarje församling,
hvarhelst den ville bilda sig, måste särskildt begära K.
M:ts tillstånd dertill.
Frih. Creutz: Då jag förra gången yttrade mig öfver
denna §, var det visserligen icke under förhoppning, .att jag
skulle vinna någon framgång i min önskan att §:n måtte återremitteras,
utan blott för att sauvera de principer, hvilka jag alltid
trott mig böra förfäkta och hvilka äfven af andra ledamöter
här blifvit uttalade. I fråga om den ”rena evangeliska
läran”, kan jag icke undgå att nämna, att under sista plenum,
då det första förslaget till förordning antogs, kunde jag icke
318
Den 22 Maj.
gilla det; men jag ville då icke uppehålla R. o. Ad:s tid, emedan
timman var sen. Jag ber dock att nu få tillkännagifva, att
jag icke kan godkänna ett uttryck, hvarigenom man låter förstå,
att alla, som omfatta en annan trosbekännelse, tillhöra en
villfarande lära.
Med afsale å hvad Frih. Cederström, Rudolf, yttrat derom
att benämningen ”evangeliska läran” har sin grund deruti, att
denna lära är byggd på evangelium, så ber jag att få anmärka,
det detta är händelsen med alla andra kristna bekännelser.
Alla stödja sig uppå evangelium, men hvem som är den rätta,
torde vara svårt att säga.
Hvad åter angår Hr Olivecronas yttrande, att K. M:t med
rätta är kyrkans öfverhufvud, så vågar jag protestera deremot
på grund af kyrkans symboliska böcker, hvilka blott erkänna
Kristus såsom öfverhufvud. Så snart en kyrka vill börja att
stödja sig på menniskor och menniskoverk, fruktar jag, att hon
icke längre blir någon kristlig kyrka, och hon eger då icke
särdeles stor förhoppning att länge kunna ega bestånd samt
allraminst någon fortfarande enhet.
Såsom jag förut nämnt, har jag blott för att skydda principen
anhållit om återremiss å denna §, på det Utsk:t måtte
kunna komma i tillfälle att taga saken i öfvervägande och
framställa ett förslag, öfverensstämmande med Hr Rosenqvists
reservation. Jag tror, att om man från början något mera följt
Horska dissenterlagcn, så hade man bättre motsvarat tidens
fordringar och det allmännas önskningar, än nu.
Hr Carleson, Edvard Henrik: I anledning af den anmärkning,
som blifvit gjord emot det i lista §:n förekommande ordet
tros-samfund, ber jag att få erinra, att denna lag icke bör förstås
på annat sätt, än lagar i allmänhet, och att den således icke bör
läsas annat än i sammanhang med följande §§. I lista mom.
af närvarande § förekomma orden ”kristna trosbekännare af
annan lära, än den rena evangeliska», och i 2:dra mom. orden
”sålunda tillåtet främmande tros-samfund.” Jag tror, att när
man jemför dessa båda mom. med hvarandra, skall det finnas
klart att med »främmande tros-samfund” icke kan förstås annat
än de i lista mom. förekommande orden ”kristna trosbekännare
af annan lära, än den rena evangeliska.” En föregide
talare har anmärkt, att genom detta stadgande skulle rättigheten
att organisera församlingar hafva blifvit inskränkt, i jemförelse
med hvad hittills egt rum. Jag vill för min del icke
bestrida, att så är förhållandet; men det blir enligt min öfvertygelse
alldeles nödvändigt, att göra en sådan inskränkning.
Ty då man måste antaga, att antalet af främmande trosbekännare
hädanefter kommer att blifva betydligt större, än hittills,
så lärer också kunna antagas att svårigheten att bibehålla ordningen
utom kyrkan äfven skall mångdubblas. Att för öfrigt
genom denna lag icke någon inskränkning kommer att ske för
Den 22 Maj.
34!»
dem, som tillhöra främmande religionssamfund, är tydligt, och
utländingar böra väl dessutom icke vara berättigade till någon
större förmån, än landets egna barn.
Hr Estenberg, Karl Kristian: Sedan nu det första
förslaget, som K. M:t i denna fråga framställt, blifvit afgjordt,
synes det mig som om man, med afs:de å det andra,
bor med ali sorgfällighet fästa sig vid det felaktiga så väl i
K. M:ts eget som Utsk:ts något förändrade förslag. Det lärer
icke kunna förnekas, att -orden i begge dessa förslag ”annan
än den rena evangeliska läran” äro mycket tvetydiga. Dessa
ord förutsätta nemi., att de trosbekännare, som tillhöra den
evangeliskt-lutherska församlingen i Sverige, anse sig verkligen
hafva i sina religiösa förhållanden uppnått det mål, hvartill
hvarje religions-samfund bör sträfva, samt vara frikallade från
hvarje framåtskridande i religiöst hänseende. I och med detsamma
som vi nyttja denna benämning, så vilja vi likasom
kasta en skugga på alla andra evangeliska bekännelser. Mig
synes som om denna redaktion icke kan stå tillsammans med
den kristliga ödmjukhet, som individen likasom samhället bör
iakttaga. Det smakar något af den romerskt-katolska kyrkan,
som säger sig vara den enda saliggörande. Jag anser att ingen,
vare sig jordisk eller himmelsk, makt bör inbjuda till affall
; men då vi begagna det ifrågav:de uttrycket, så göra vi
en sådan inbjudning. Yi måste nödvändigt derigenom uttala,
att vi, trosbekännare af den allmänt antagna religionen i Sverige,
söka detta mål, nemi. den rena evangeliska läran och inbjuda
andra, som möjligen kunna vara längre komna, än vi, att bilda
församlingar, under förutsättning, att dessa församlingar möjligen
kunna vara oss till hjelp att vinna det mål vi söka. Under
någon annan förutsättning inser jag icke att någon inbjudning
till affall kan göras. Det måste också vara meningen
med denna §, att sökande efter den enhet, som är vårt mål,
måtte vara så talrika som möjligt. Jag kan icke instämma
med Erih. Creutz deruti, att den kristna kyrkan skulle vara
en sådan kyrka, der enhet icke borde finnas. Den apostoliska
tron, sådan den uti Symbolum Hierosolymitanum blifvit i bekännelseform
uppställd af Cyrillus, Biskop i Jerusalem, bestämmer
kyrkans egenskaper sålunda, att hon är »en, helig, allmännelig.
” Dessa kyrkans tvenne egenskaper ligga således redan
i vår trosbekännelse; och att denna uppfattning äfven allmänt
delas af den evangeliskt-lutherska kyrkans medlemmar, synes
uttryckligen uti Luthers lilla katekes, der samma bestämmelse
förekommer uti 3:dje trosartikeln. Ordet ”en” är således icke
att betrakta som den obestämda artikeln, utan detta ord ger
tillkänna kyrkans egenskap af att vara en. Att vår Svenska
församling så fattar saken, synes tydligen, då uti förklaringen
till lilla katekesen särskilda frågor förekomma så lydande:
Hvarföre kallas denna kyrka en? Hvarföre kallas hon helig?
D en 22 Ma j.
Hvarföre kallas hon allmännelig? Kristi kyrka är således ämnad
att vara en enig och fridlyst kyrka, der tro och kärlek,
rättfärdighet och endrägt skola blifva segrande, och det var
också vår Frälsares löfte, <’å han profeterade om en herde och
ett fårahus. Profeterna tala också derom, och således bestrider
jag på det högsta den åsigt, som vill i den kristna församlingen
blott se idel strid och kif. Dessa strider måste
kanske föregå och jag strider gerna på lif och död, — men
blott för att vinnna det sköna målet, som är frid och endrägt.
Ty i sjelfva striden ser jag blott och bart en öfvergång till
det mål jag söker. Derföre anser jag, att en dissenterlag bör
vara uttrycket af en allmän kristlig folkrätt, en lag, hvilken
så mycket som möjligt kan innesluta alla kristna öfver hela
verlden inom en församling. Den svåraste uppgift för lagstiftaren
måste otvifvelaktigt vara, att stifta en sådan lag. Det
förutsätter en kunskap om andra folks lagar i detta läll; en
kunskap om Guds mening med folken, för att låta dem komma
till endrägt och allmän frid. Om vårt folk menar sig ega den
rena evangeliska läran och — likasom Romarne kallade alla
andra barbarer, och Judarne alla andra för goijim-hedningar,
samt de katolska kristna alla andra för kättare — detta folk
skulle anse alla andra trosbekännare vilsefarande; så fruktar
jag att mycket kif deraf skall uppstå och mycket olyckligt för
alla de utländningar, som komma hit. Yi skulle eljest måhända
kunna.skörda vinst af att sådana utländningar, som möjligen
kunnat hafva hunnit längre än vi i sannt kristlig kunskap
och sannt kristligt tros-lif, komme hit. Derföre skulle
jag för min del högeligen önska, att lista §:n blefve återremitterad,
för att erhålla en redaktion öfverensstämmande med
den kristna lärans fordringar om ödmjukhet.
Frih. Creutz: Jag ber R. o. Ad. om ursäkt för det jag
åter tager till ordet. Men jag anser mig uppkallad af den siste
talaren. Jag har nemi. sagt, att statskyrklig enhet icke
vore öfverensstämmande med evangelii lära, och ej heller med
kjmkans symboliska böcker. Hr Estenberg åter har sagt, att
det står i vår trosbekännelse, att kyrkan är »en”, och på denna
grund vill han försvara statskyrkan. Jag vågar bestrida detta.
I vår bekännelse betecknas nemi. kyrkan såsom »helig, allmännelig,
de heligas samfund.” Det är på samma sätt med vetenskapsmän,
— de inregistrera i sina samfund inga andra,
än dem, som förstå vetenskapen. Det är blott detta jag velat
anmärka. Hr Estenberg har sagt, att en dissenterlag bör
vara uttrycket af en allmän folkrätt. Men i begreppet af en
sådan rätt ligger rättigheten att tänka fritt och att följa med
den allmänna utvecklingen i alla riktningar, vare sig i det
materiella, eller det intellektuella, eller det rent spirituella.
När således Hr Estenberg talar om folkrätt, så är det icke
tänkbart att alla skola kunna innesluta sig i samma form. Gud
D eri 22. Maj.
361
är så mångfaldig i sin storhet, att menniskorna måste inrymmas
i de mest olikartade former.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad, yttrade H.
Exc. Hr Gr. o. Landtm., att derunder yrkats dels afslag å §:n
och antagande i stället af den motsvarande l:sta §:n uti IL
M:ts förslag, dels §:ns återremitterande, och dels slutligen af
Erih. Cederström, Thure, att, med ogillande af § n, sådan den
blifvit af TTtskit föreslagen, §:n 1 uti det af Hr Rosenqvist
framlagda förslag till dissenterlag måtte af R. o. Ad. antagas.
Sedan Erih, Cederström härvid begärt ordet och förklarat
sig afstå från sitt särskildta yrkande och instämma uti den
gjorda begäran om §:ns återremitterande; framställdes propos.
på afslag å den förevale §:n och bifall till den motsvarande
lista §:n uti K. Mits förslag, dervid svarades starka ja jemte
några nej; och förklarades ja hafva varit öfvervägande.
§ 2.
Bifölls.
§ 3.
Erih. Cederström', Thure: Jag ber blott att i korthet
få nämna, det jag för min del anser stadgandet i denna § vara
alltför strängt. TJtom det att uttrycket »varder rättigheten till
fri religions-öfning missbrukad» är alltför obestämdt, samt lemnar
rum för godtycke vid tillämpningen, finner jag för min
del det vara en drakonisk stränghet att upplösa en församling,
derföre att ett sådant formfel, som i 2:dra §:n omförmäles, blifvit
begånget.
§:n bifölls.
§ 4.
Erih. Cederström, Rudolf: Den skiljaktighet, som i
denna § förefinnes emellan K. M:ts Propos. och Lag-Htslcts
förslag, synes visserligen vara ganska ringa, och består blott
deruti, att på 5:te raden orden »sannt» och »eller» blifvit uteslutna
och ersatta af ordet »och.» Man kan visserligen säga,
att denna skillnad är i sig sjelf temligen obetydlig, dock icke
derföre likgiltig; ty att, för en så ringa sak, frångå IL M:ts
Propos., kan jag så mycket mindre finna tjenligt, som man
ganska väl kan föreställa sig, att, inom ett sådant samhälle,
som här är i fråga, den ena af de i §:n antydda omständigheterna
kan inträffa, men utan att samtidigt dermed den andra
inträffar; och i sådant fall synes mig det disjunktiva ordet
»eller» vara bättre användt, än konjunktionen »och.» Jag
352
Den 22 Maj.
anhåller fördenskull om bifall till K. M:ts Propos. jemväl i
denna §, på sätt Högv. PresteStåndet redan beviljat.
Prih. Cederström, Thure: Jag ber blott att få anmärka,
att, sedan man i §:n uppräknat allt hvad föreståndaren
har att iakttaga, så tillägger man: »samt att för öfrigt ställa
sig till efterrättelse lag och de särskilda föreskrifter, som af
vederbörande honom meddelas.» Jag förstår icke hvad man
här menar med »vederbörande.» Man borde väl hafva förtydligat
detta, äfvensom sagt hvilka slags föreskrifter det är fråga
om. Jag vill icke begära någon propos. på afslag, utan anhåller
blott att detta mitt yttrande måtte komma att i protok.
antecknas.
Prih. Creutz: Då jag redan tillkännagifvit, att jag blott
velat fästa mig vid den princip, som genomgår författmn, anhåller
jag att få anmäi ka, att det åligger föreståndaren att
inom en månad efter hvarje års slut »aflemna förteckning å
församlingens medlemmar samt under årets lopp ingångna äktenskap
eller inträffade födelser eller dödsfall.» Det har visserligen
inom Svenska kyrkan varit lagligt bruk, att presterskapet
i afs:de å äktenskapsförhållanden har öfverinseendet:
men då det är fråga om en dissenterlag, tror jag att sådant
icke kan ega rum; ty det gifves församlingar, som alldeles
icke erkänna äktenskapet såsom någon presterlig eller kyrklig
sak, utan betrakta det såsom en borgerlig inrättning, och äfven
inom den äldsta Romerska församlingen var det borgerliga
äktenskapet det enda antagna,
Hr Rosenqvist har i 5:te §:n af sitt förslag föreskrifvit,
att dissenters »höra för pastor loci anmäla harns födelse och
dödsfall inom en månad sedan de hafva inträffat, vid vite af
20 rdr för hvar vecka, anmälningen derefter uteblifver.» Detta
är i enlighet med Norska dissenterlagen. Det är således föräldrarne,
som straffas, i fall de underlåta att uppgifva sådana
förhållanden, som de verldsliga mjmdigheterna hafva rätt och
skäl att fordra af dem. Derföre hade det också varit väl, om
äfven denna § blifvit återremitterad; men jag inskränker mig
till att blott uttala min önskan i detta häns:de, och är för öfrigt
öfvertygad, att det slutligen blir en nödvändighet att införa
det borgerliga äktenskapet; ty det finnes redan nu ganska
många, som icke på något vilkor vilja ingå äktenskap, hvilka
äro förknippade med kyrkliga lysningar, benediktioner &c. &c.
Hr Olivecrona: Den obetydliga skiljaktighet, som förefinnes
emellan K. M:ts Propos. och TItsk:ts förslag, heror blott
på hvad man kan anse vara mer eller mindre språkriktigt. Den
är dock så obetydlig, att den icke bör kunna föranleda en
splittring i meningarna, då K. M:ts Propos. i denna del redan
blifvit af 2 Stånd antagen. Jag förenar mig derföre i begäran
Den 22 Maj.
om bifall till §:n. Jag ber derjemte att få besvara en anmärkning
af Frih. Thure Cederström, då han klandrat, att en föreskrift
finnes derom, att föreståndaren skall vara skyldig att ställa
sig till efterrättelse lag och de särskilda föreskrifter, som af
vederbörande kunna varda honom meddelade. Att han skall
ställa sig till efterrättelse lag, lärer väl icke vara öfverflödigt,
och de särskilda föreskrifter, som här omtalas, måste vara sådana,
som K. Mits Befide kunna finna sig bofogade att meddela.
Sådana finnas öfver allt för att uppehålla god ordning. Det
kan derföre icke på något sätt anses obehörigt, om äfven dissenter-
församlings föreståndare ålägges att iakttaga hvad som gäller
för den Lutherska församlingen.
Efter härmed slutad öfverläggning och uppå framställd
propos., afslogs den förevarande §:n och antogs i stället den
4:de §:n uti K. M:ts förslag.
§ 5.
Frih. Cederström, Budolf: Vid behandlingen af 5:te
§:n har Lag-Utsk:t varit något strängare, än K. M:t. TJtsk:t har
velat, att gudstjenst inom tillåten församling ej skall få hållas
för slutna dörrar. K. M:t åter har inskränkt sig dertill, att
den offentliga myndigheten ej må vägras tillträde till sådan
gudstjenst. Jag kan för min del icke annat än tillerkänna K.
H:ts Propos. ett företräde i denna del. Jag ser icke någon
nödvändighet, att ålägga den främmande församlingen annat, än
den öfvervakning, som ligger deruti, att den offentliga myndigheten
har fritt tillträde till dess gudstjenst. Detta är en
rättighet, som icke kan, utan våda för det allmänna, lagligen
frånkännas samhällsmakten. Huruvida det åter må vara • enskild
person tillåtet, att till främmande trossamfund, vid dess gudstjenst,
intränga, och genom sin närvaro möjligen äfventyra att
störande inverka på andaktskänslan hos de närvarande, det torde
trossamfundet sjelft få afgöra. Önskar någon sådant tillträde,
så må det bero på trossamfundets eller dess föreståndares
gifna tillstånd dertill.
Utsk:ts förslag skiljer sig jemväl i afseende på böterna
från K. M:ts, der sådana icke finnas omnämnda. Mig synes icke
nödvändigt, att dessa böter äro på förhand stadgade i sjelfva
lagen. Det kan ju vara nog med lagbudet, enär det står sedan
i den offentliga myndighetens skön, att stadga vitén, om sådana
visa sig behöfves, hvarvid vitesbeloppet lättare kan rättas
efter tidsförhållandet, än för närvarande torde låta sig bestämmas.
Då således de gjorda förändringarne icke synas mig vara
af något verkligt behof påkallade, och då det för öfrigt icke
torde vara skäl, att, i oträngdt mål, skilja sig från K. M:ts
Propos., får jag anhålla om afslag å TJtsk:ts och bifall till K.
M:ts förslag.
354
Den 22 Maj.
Hr Estenberg: I likhet med föregående talare, anser
äfven jag denna Utsk:ts stränghet vara alldeles obehörig, hvarföre
jag äfven gillar K. M:ts Propos. i denna §. Att icke främmande
församlingar skulle hafva samma rätt som våra egna,
att kunna stänga sina dörrar, förstår jag icke. Våra kyrkoherdar
och kyrkoföreståndare hafva ju sig öppet att tillsluta
dörrarne. Här t. ex. en prest, som hela Stockholms stad vill
höra predika, någonstädes i staden komme att predika uti högmässan,
och skriftermål uti samma kyrka skulle hållas före högmässan,
så skulle, derest icke denna rätt vore medgifven, att
tillsluta dörrarna under skriftermålet, det för högmässan plats
sökande folket under pågående skriftermål komma att intränga
ända fram till altaret, hvilket vore högst störande, särdeles om
nattvardsgång samma dag skulle ega rum, då det kunde hända
att mången församlingsbo, för trängsel skull, finge aflägsna sig
från både skriftermål och nattvardsgång och gå hem igen med
oförrättadt ärende. Hvad för öfrigt beträffar dissenters, så veta
vi ganska väl, att det understundom uppstår bitterhet emellan
olika trosförvandtcr, som kan föranleda begär att störa hvarandra.
Sådant har också handt för någon tid sedan, då pastor
Scott predikade i Engelska kyrkan, och man inträngde dit sjungande
bacchanaliska visor. Skulle i sådant fall en sålunda störd
församling icke ega rätt att vid en följande gudstjenst, medelst
dörrarnas tillslutande, freda sig emot dylika objudna gäster, så
synes mig derigenom ett allt för stort ingrepp göras uti en
religionsfrihet, som dem omöjligen kan bestridas. Jag kan således
icke finna, att ett sådant stadgande är förenligt med det
rätta, hvarföre jag förenar mig med föregående talare i anhållan
om afslag å Utsk:ts förslag-och bifall till K. M:ts Propos.
Gr. Sparre: Ingen enda Svensk församling i vårt land
får hälla sin gudstjenst för slutna dörrar. Det synes mig då
vara högst besynnerligt, att man anser som en öfverdrifven
stränghet att stadga för främmande trosbekännare detsamma
som gäller för oss sjelfva. Hen hvad som kan vara klokt är att
på landet, der understundom länsmannen har flere mil till
kyrkan, stadga att gudstjensten skall hållas för öppna dörrar.
Det kan också vara nyttigt ur den synpunkten, att församlingens
själasörjare må ega tillfälle att åhöra de läror, som predikas,
för att under samtal med sina församlingsboer kunna
upptaga, bemöta och vederlägga dessa läror. Det är icke ens
territorial-församlingarnes kyrkoherdar tillåtet att inkomma i
den främmande kyrkan, och om en annan främmande trosbekännelses
anhängare skulle vilja sprida ut sina läror, så kan kyrkoherden
icke hindra detta, eller känna dessa läror, emedan
han icke slipper in i kyrkan. Jag hemställer, om det kan vara
klokt och i statskyrkans intresse att stadga något sådant.
Jag tror det icke.
Den 22 Maj.
Beträffande Frih. Cederströms förmodan i afseende å böterna,
sa hvilar den pä ett misstag, enär samma böter äro
stadgade i 4:de § för föreståndaren. Utsk:ts föreslagna stadgande
är bade i kyrkans och den allmänna ordningens intresse,
hvilket svårligen lärer kunna bevakas af den på flere mils afstånd
boende kronobetjeningen. Jag anhåller på dessa skäl om
bifall till Utskffs förslag.
Frih. Creutz: För min del finner jag Utsk:ts förslag i
denna del vida bättre, än K. M:ts Fropos. Ty, såsom Gr.
Fparre nyssnämnt, är det allmänt, att hvarest gudstjenst hålles,
sker det för öppna dörrar. Mig synes att man i K. M:ts Propos.
velat utgjuta sin ovilja emot olika tänkande. Då statskyrkan
lemnar enhvar tillträde till sin gudstjenst, inser jag
icke hvarför man skall göra ett motsatt stadgande för en dissenter-församling.
Jag kan dessutom icke gilla den åsigten att
polismyndigheten ensam skall ega tillträde till dissenters gudstjenst,
så framt ej något uppträde der försiggår, och då får den
intränga äfven i våra kyrkor. Jag kan således icke inse anledningen
till detta stadgande, så vida den icke är att statskyrkan
äfven härutinnan vill visa sin absolutistiska makt.
Frih. Hamilton, Hugo: Jag har begärt ordet blott
för att upplysa om hvad som verkligen är kändt för något
hvar, åtminstone på landet, nemligen att det är en allmän sed
att stänga kyrkan, på det icke gudstjensten måtte störas. Denna
frihet har alldrig varit förvägrad, och jag kan då ej inse, hvarföre
icke äfven främmande trosbekännare må få ega en sådan.
Hvad åter beträffar, att den offentliga myndigheten der skall
hafva tillträde, så får jag bekänna, att jag icke vet hvad den
har der att göra, så vida icke några våldsamma uppträden ega
rum, och sådant kan väl icke gerna inträffa, då kyrkan är stängd.
Då emedlertid den offenliga myndighetens rätt icke gerna bör
kunna missbrukas, anhåller jag om bifall till K. M:ts Propos.
Häruti instämde Gr. Anckarsvärd.
Hr af Sillén, Abraham Wilhelm: Jag vill blott med
några få ord anmäla, att jag i detta fall anser Utsk:ts förslag
bättre än K. M:ts Propos. Om nemligen dissentierande församlings
gudstjenst alltid skall hållas för öppna dörrar, så blifva
dess läror på det bästa och mest pålitliga sätt kontrollerade
af allmänna opinionen, och derpå kunna båda parterna icke
annat än vinna. Äro dissenters’ läror sådana, att de kunna
trotsa motståndare, så är ju det en fördel att de blifva kända;
är deremot förhållandet motsatt, så är det en vinst för den
kristna församlingen i allmänhet att dylika läror så fort som
möjligt varda dräpta genom opinionens makt. ^
356
Den 22 Maj.
Hr Estenberg: Att Frih. Creutz så lifligt yrkar på Ut
sk:ls
förslag i denna punkt, undrar jag ej på. Ty vi känna
ganska val, att han önskar den Norska dissenter-lagens antagande
i vår Svenska lagstiftning. Han vet dock att till och
med Norrmännen sjelfva erkänna, att denna lag är behäftad med
fel, hvilka de vilja hafva afhulpna. Då nu troligen Regeringen
varit i ganska godt tillfälle att pröfva äfven dessa oegentligheter
och framställa ett förslag, deruti sådana blifvit uteslutna,
så ser jag äfven deruti ett skäl för Frih. Creutz att öfvergå på
vår sida. Yi önska ju här att stifta en dissenterlag, som passar
för våra förhållanden; hvarför skola vi då i en så obetydlig
sak, som om dörrarna skola vara öppna eller icke, lägga oss
i dessa dissenters’ angelägenheter? Det enda, som jag har att
anmärka emot de öppna dörrarna, är lättheten att göra proselyter;
men som jag nyss nämnde, sjelfva saken anser jag vara
så obetydlig, att vi gerna kunna nöja oss med K. H:ts Propos.
Hr Carleson: Till stöd för ITtskds förslag har åbero
pats
den omständighet, att äfven Svenska statskyrkans församlingar
äro underkastade samma bestämmelse, som här ar stadgad.
Med anledning häraf ber jag att få nämna, att enligt författningen
af den 11 Oktober 1848 äro främmande trosbekännare,
när de samlas till andakts-öfning, icke skyldiga att insläppa
andra än kyrkoherden, kyrkorådet och den offentliga myndigheten.
Jag yrkar bifall till K. M:ts Propos.
Frih. Hamilton: Jag begärde ordet med anledning af
ett yttrande, som här fälldes att dorrarne skulle stå öppna vid
dissenters’ gudstjenst, på det att deras läror mätte allmänt få
höras, och den allmänna opinionen derigenom komma i tillfälle
att deröfver fälla sitt omdöme. Detta låter visserligen ganska
bra; men då vi nu en gång kommit derhän, att församlingar
få bildas och bygga kyrkor, så böra vi väl också laga att de
åtnjuta det skydd, som bör dem tillkomma, och då säkerligen
många sådana kyrkor komma att byggas i landsorten, så befarar
jag i sanning, att, med den anda som der råder, deras
andakts-öfningar skola komma att störas af en mängd mer eller
mindre rå ungdom. För att anföra ett exempel, så finnes det
en afdelning inom den reformerta kju-kan, der man begår Nattvarden
medelst stående omkring ett bord med hattarna på sig
och vanligt bröds brytande. Det är vanligt hos dem och väcker
ingen uppmärksamhet; men att det här skulle väcka dels
åtlöje, dels förargelse, och andakten sålunda blifva störd, är klart,
och då böra de också hafva rätt att tillsluta dorrarne. Jag vet
väl, att en kyrka kallas Guds hus; men den är också den för
samlings
hus, som byggt den, och derföre ämnar jag rösta för
K. H:ts Propos.
Frih. Creutz: Jag hade föreställt mig att både Lag-TTt
gk:t
och K. M:t i sin Propos. hade kunnat låta detta stadgan
-
Den 22 Maj.
357
de helt och hållet uteblifva. Jag tror ej att det är af behofvet
påkalladt; ty det faller af sig sjelft, att de, som byggt
en kyrka, hålla sin gudstjenst för öppna dörrar och inbjuda
till att afhöra den. Hvad åter beträffar Frih. Hamiltons yttrande,
att det är bruket att stänga dörrarna i våra kyrkor, när
predikan hålles, så tror jag att detta bruk i allmänhet är afskaffadt,
och att det uppkommit deraf att man ville qvarhålla
folket under predikan. I denna fråga mäste jag sluta mig till
dem, som anse att dörrarna böra vara öppna, eljest blir det
ett slags frimureri, som jag icke kan anse vara rätt och nyttigt
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad samt H. Exe.
Hr Gr. o. Landtm, upptagit de derunder gjorda yrkanden å
dels bifall till §:n och dels afslag derå, samt antagande i stället
af § 5 uti K. M:ts förslag; framställdes först propos. å bifall
till §:n, dervid svarades starka nej jemte några ja, och sedermera
propos. å §:ns afslående samt bifall till den motsvarande
§:n i K. H:ts förslag, då svaren utföllo med starka ja,
blandade med åtskilliga nej ; Och förklarades ja nu hafva varit
öfvervägande.
§ 6.
Bifölls.
§ 7-
Frih. Cederström, Thure: Jag vill för min del blott
inskränka mig dertill att anmärka, det denna § innefattar en
inskränkning i den religionsfrihet, som för närvarande är medgifven.
Förhållandet är nemligen, att enligt nu gällande lag
är det icke förbjudet för främmande trosbekännare, så snart de
äro Svenske medborgare, att förvärfva sig fast egendom.
Afven denna § bifölls.
§ 8.
Frih. Cederström, Thure: Hvar och en, som upp
märksamt
jemför den af Utsk:t föreslagna 8:de §:n med motsvarande
§ i K. M:ts Propos., måste finna att TJtsk:ts förslag har
ett obestridligt företräde framför K. M:ts. Skillnaden består deruti,
att enlig K. M:ts Propos. är det alldeles förbjudet för bekännare
af främmande troslära att hafva skola för andra än
egna trosförvandter. LagUtsk:t har deremot tillagt, att de skulle
få hafva läroanstalter för undervisning i särskilda öfningar
och slöjder. Om man också vill gå så långt att anse vådligt
för statskyrkan att skolor, der andra religiösa läror, än den
statskyrkan bekänner, predikas, få af dess medlemmar besökas.
3 .'8
Den 22 Maj.
gå måste det väl icke vara farligt för denna kyrka att en dansmästare
eller fäktmästare eller annan dylik lärare, af främmande
trosbekännelse, meddelar undervisning. Icke heller vore det
väl så vådligt att en utmärkt språkmästare med K. M:ts tillstånd
gåfve undervisning i sitt fack, ehuru han tillhörde annan
trosbekännelse. Men så intolerant anser man sig i 19:de seklet
böra vara, att man icke ens medgifver en främmande trosbekännare
att undervisa i musik, dans eller gymnastik m. m.
Huru långt man i detta hänseende gått tillbaka är lätt att inse,
då man besinnar att Konung Gustaf I antog en Calvinist, Dionysius
Beurreus, till lärare för sin son Erik den XIV. Detta
skedde dock i en tid, då Protestantiska läran nyss var införd.
Jag anser således K. M:ts Propos. gå alltför långt i illiberalitet
eller, att jag så må säga, i sitt odium theologicum. Hittills
har det icke varit förbjudet för främmande trosbekännare att
meddela undervisning i vissa ämnen, och ännu mindre har K.
H:t varit betagen rättigheten att medgifva tillstånd dertill. På
grund af hvad jag nu yttrat, får jag hemställa att R. o. Ad.
behagade bifalla 8:de §:n i LagIJtsk:ts Betänk.
Erih. Cederström, Rudolf: I olikhet med Frih. Cederström,
Thure, anhåller jag, att E. o. Ad. ville antaga K. M:ts
Propos. Hr Olivecrona har i sin förtjenstfull och sakrika reservation
jemväl egnat denna afdelning af ärendet en uppmärksamhet,
som jag vill hoppas att äfven E. o. Ad. skall åt det
vigtiga ärendet förunna. Reservanten har ganska riktigt antydt
huruledes K. M:t med denna § åsyftat att skydda vår kyrka
emot det katholska proselytmakeriets intrång. Erih. Cederström
har talat om nyttan för vårt land af undervisning i dans, fäktkonst,
musik m. m. Jag tviflar ej att man skall få ganska
stora dansmästare i bade en och annan mening hit utifrån. Jag
tviflar icke, att det skall finnas katholska musici, som skola vara
villiga att, med en omklädnad af de behagligaste toner, sätta
i musik hela den katholska lärans innehåll, och sålunda innöta
den på ljufligaste vis i Svenska folkets öron. Jag betviflar ej
heller, att fäktmästare, vanda vid de skickligaste finter i sin
konst, skola begagna de mest lyckade sådana, för att insmyga
sina katholska lärosatser i unga Svenska sinnen. Jag betviflar
lika litel, att, i fråga om de sköna konsterna, målaren och
bildhuggaren af nyssnämnde trosbekännelse, alltför ofta, skola
söka vinna samma ändamål. Det är just detta, som K. M:ts
Propos. sökt undanrödja; och äfven lag-Utsk:t har velat undanrödja
faran, men på annat sätt. Utskrt har trott sig kunna hjelpa
saken genom att endast omfatta de undervisningsanstalter,
der undervisning meddelas i särskilda öfningar och slöjder. Men
det förefaller mig dock, med den erfarenhet, verlden eger om
tillämpningen inom ett visst ordenssamfund af satsen »ändamålet
helgar medlen», som om äfven med dessa »öfningar och
slöjder” kunde, i väsendtllig mån, för oss vådligen förknippas,
Don 22 M a
359
under hemlighetens slöja, ett ganska verksamt nit för utbredandet
af katholicismen. På dessa grunder anser jag K. Mits
Propos. vara mera välbetänkt, och anhåller om bifall dertill.
H. Exc. Hr Erih. De Geer: Utsk:t yttrar pag. 28 i sitt
Betänkande: "Erfarenheten lärer, att de, som mest oförtrutet
hängifva sig åt proselytmakarens yrke och såsom fält för sin
verksamhet inrätta skolor, derstädes sällan, om ens någonsin,
genom direkt religions-undervisning sträfva till sitt mål, utan
sker sådant nästan alltid under sken af undervisning i andra
ämnen, såsom historia, antiqviteter m. m." Detta har också
varit motivet, hvarföre man ansett nödvändigt, att i K. M:ts
Propos. införa så stränga stadganden, som här skett. Jag kan
icke neka till att jag anser beklagligt, att dylika stadganden
skola behöfvas, emedan derigenom, på samma gång som man
vill förqväfva något ondt, man äfven kan förhindra något godt,
som kan uppstå genom dylika skolors inrättande. Då det emellertid
torde kunna antagas, att en katholsk skolas undervisning
i sanning kan verka lika mycket för proselytmakeriet som undervisningen
i antiqviteter, hvilket TJtsk:t tagit till exempel, så
tror jag att det är ganska välbetänkt, att sådana skolor blott
skulle få inrättas, der undervisning meddelades i särskilda "öfningar
och slöjder". Att åter K. M:t skulle hafva dispensations-rätt
att tillåta främlingar inrätta dylika skolor, synes mig
icke stå väl tillsammans med 28:de §:n B. E., så länge denna förbjuder
K. M:t att till lärare, äfven dem, som undervisa i konst
och slöjd, antaga andra, än bekännare af den rena evangeliska
läran. Förslag är visserligen vid denna riksdag väckt, att gifva
K. H:t en sådan rätt; men intilldess det visar sig, om det blir
gällande lag, förefaller det mig som om det vore en anomali,
att K. M:t, som icke har rätt att utnämna en enda sådan lärare,
skulle hafva rätt att tillåta en hel dylik skola. Jag
skulle för min del tro, att det tryckande, som denna § kan
anses innefatta, kan till väsendtlig mån minskas, om en sadan
främmande lärare, som här vill undervisa, ställer sig under ledning
af någon bekännare af Svenska k}ukan, hvilket naturligtvis
alltid står honom öppet. Jag anser således K. M:ts Pr°'
pos. i detta fall vara bättre, än Lag-Utsk:ts förslag, och anhaller
derföre om bifall till den förra.
Hr Olivecrona: Jag är till hufvudsaklig del förekom
men
af H. Exc. Hr Frih. De Geer. Då frågan rör: le denna §
förevar i Lag-Utsk:t, var jag af skiljaktig tanke med Utsk:ts
pluralitet, och jag har också reserverat mig emot TJtsk:ts beslut.
Jag tror att den tanke, som uttalas i K. H:ts Propos., ^är under
närvarande förhållanden den riktiga. Da det är fraga om
att motverka det proselytmakeri, som på sednare tider här
gjort sig gällande, måste man taga utländska förhallanden till
ledning och den erfarenhet, som der vunnits. Den säger oss
360
Den 22 Maj.
att det är just genom skolor som katholicismen söker göra p:oselyter
bland det uppväxande slägtet. Frih. Thure Cederström
har talat om att det skulle vara en intolerans, alldeles oerhörd
i det 19:de seklet. Jag vill besvara detta yttrande blott dermed,
att äfven inom de länder i Europa, der man anser den
största tolerans förefinnas, existera stadganden, som äro lika
stränga som det ifrågavarande. Jag vill allenast anföra Englands
exempel. Der får ingen antagas såsom student vid Universitetet
i Oxford, utan att bekänna anglikanska kyrkan. På
samma sätt vid Universitetet i Cambridge, der ingen får taga
någon grad eller komma i åtnjutande af stipendium, som ej
bekänner samma tro.
På dessa och de af H. Exc. Hr Frih. De Geer anförda
skäl, anhåller jag om bifall till 8:de §:n i K. M:ts Propos.
Hr Estenberg: Jag anser att det försigtighetsmått emot
proselytmakeriet, som finnes i 1 mom. af 8:de §:n i båda förslagen,
är alldeles tillräckligt. Hvad åter sednare mom. beträffar,
så anser jag det innefatta ett obehörigt ingrepp i samhällslifvet.
Det afser att förbjuda främmande trosbekännare
att äfven i en sluten krets hålla uppbyggelse-föredrag. I en
dissenterlag anser jag det högst opassande; det förutsätter bestämdt,
att vi Svenskar alldeles icke behöfva tillegna oss någon
erfarenhet utifrån. Nu är dock händelsen, att det finnes samfund,
i hvilka de schismatiska dogmerna icke spela hufvudrollen,
utan man har alldeles gått ifrån det gamla spelet inom
kyrkan. Det finnes sådana trossamfund, der man just är förenad
i kärlekens och trons grundelement, och till följd deraf
icke sysselsätter sig med bokstäfver och dogmer. Om det nu
skulle hända, att en person, som vore känd såsom en upplyst
andlig, eller som hade oändligt mycket att lära oss, och som
med sina föredrag verkade otroligt till själarnes förbättring och
uppbyggelse, huru vill man i en dissenterlag förbjuda honom
att i enskilda kretsar hålla andliga föredrag? Han kan ju möjligtvis
vara sänd af Gud sjelf. Det är icke omöjligt för vår
Herre att göra hvad Han behagar, och således också att sända
oss en sådan man, som upplyser oss om hvad vi ännu icke
veta. I en dissenterlag bör den husliga kretsen vara alldeles
fredad. Har man förtroende inom en sådan krets, synes det
mig ganska betänkligt att låta fiskaler intränga deri och ålägga
böter. Om åter en bedragare skulle innästla sig inom en sådan
krets, så måste det vara hvarje husfaders och familjs enskilda
sak att utestänga honom. En dissenterlag bör vara alldeles
fri från sådana band, hvarigenom man på obehörigt sätt
förhindrar den utveckling, hvartill kyrkan har rätt att komma.
Jag anhåller om återremiss å det sednare mom. i 8:de §:n.
Frih. Creutz: Jag ber att få förena mig i det yrkande,
sorn Frih. Cederström, Thure, framställt. Jag ber äfven att få
Deri 22 Maj.
»61
nämna några ord i afseende på ett af Frih. Rudolf Cederström
fäldt yttrande rör:de Hr Olivecronas reservation. Hr Frih:n
har kallat den sakrik och förtjenstfull. Jag kan icke neka att
den är sakrik, men det sednare hestrider jag; ty denna reservation
synes försätta oss tillbaka ett sekel i tiden. Jag skulle
beklaga, om den utgjorde ett tecken på den ståndpunkt, hvarpå
den juridiska bildningen befinner sig i vårt land; men denna
reservation är offentligen afgifven, och lärer väl också komma
att uppskattas till sitt rätta värde.
Gr. Sparre: Jag tager för gifvet, att R. o. Ad. bifaller
äfven denna §. Jag vill blott tillkännagifva, att jag icke kan
i detta fall instämma i Ståndets åsigt. Jag anser att Utsk:ts
förslag är det minsta, man kan medgifva. Jag tror, hvilket äfven
Frih. De Geer medgifvit, att §:n skulle gifva anledning till
eludering, och jag anser det icke kunna vara lyckligt, att ansvaringar
införas äfven på detta fält. Det lärer dessutom icke
kunna förhindras enskilda personer, som t. ex. hafva pensionsanstalter,
att begagna främmande trosbekännare såsom lärare.
Någon våda, till följd af TJtsk:ts förslag, kan jag icke inse, lika
litet som att det skulle strida emot 28:de §:n R. F.
Sedan öfverläggningen nu ansetts afslutad, yttrade H. Exc.
Hr Gr. o. Landtm., att derunder yrkats dels bifall till förevarande
§, dels afslag derå och antagande i stället af 8:de §:n
uti Kongl. Maj:ts förslag, samt dels slutligen af Hr Estenberg,
att 1:sta morn., sådant detsamma lyder uti Kongl. Maj:ts förslag,
måtte godkännas, men det sednare mom. återremitteras;
och skulle, till följd af sistnämnde yrkande, §:ns båda momenter
göras till föremål för särskilda propos:r.
Härefter framställdes propos. å bifall till lista mom. af
förevarande §, dervid svarades många nej och några ja; hvarefter
gjordes propos. om afslag derå och bifall till det motsvarande
lista mom. af 8:de §:n i Kongl. Majits förslag, då svaren
utföllo med starka ja jemte några nej; och förklarades ja nu
hafva varit öfvervägande.
Efter framställda och på enahanda sätt hesvarade proposir
i afseende å det 2:dra morn., blef, med afslag å den af
Utskit föreslagna lydelse deraf, 2:dra mom. i 8:de §:n af Kongl.
Majits förslag utaf R. o. Ad. bifallet.
Gr. Sparre: Då innehållet af 9ide §:n i någon del beror af
den 14:de, och samma förhållande eger rum med 1 Oide §:n, anhåller
jag att 14 ide §:n först må blifva föredragen.
Sedan R. o. Ad., uppå framställd propos , till detta förslag
lemnat bifall, föredrogs till följd häraf
§ 14.
3C:2 Den 22 Maj.
Frih. Hamilton: I denna § förekommer en fråga, som
en reservation af Biksdagsfullmäktigen Johan Lekberg berör,
och anhåller jag derföre att få uppläsa, hvad han i detta hänseende
anfört:
”Vidkommande härnäst förordningen angående främmande
trosbekännare och dess religionsöfning, så får jag
slutligen afgifva min reservation emot den förändring, TTtsk;t
vidtagit uti 14:de §:n. Denna S, sådan den lyder i det Kongl,
förslaget, innehåller en sann och riktig grundprincip: nemligen
den att för affall ifrån vår Svenska kyrka fordras det vilkor,
att den, som affallen- derifrån, är pligtig ingå i ett annat tillåtet
religions-samfund; detta vilkor har Utsk:t behagat borttaga och i
stället lemnat fritt åt den affallna att ställa sig utom all religion.
Medvetet eller omedvetet synes mig Utsk:t sträckt denna
sin frihetsidé långt utöfver en tillbörlig gräns, så vidt
icke meningen dermed är, att helt och hållet omintetgöra religionsfrågans
lösning v'd denna riksdag, då Utsk:t med oförtydbara
ord uttalat den åsigt, att det kan vara sak samma
räkna sig till hedning eller bekänna sig till en kristen religion.
Betraktar man hvarthän en sådan frihetsidé kan leda,
finner man genast det den undergräfver all sann kristlig religion,
hvilken är den enda grundval, hvarpå samhällets bestånd
och välbefinnande hvilar, så i religiöst, moraliskt, som medborgerligt
hänseende; ja, den rubbar ock allmänna säkerheten
i så väsendtlig del, att de största brott kunna saklöst begås.
För att visa det, behöfves blott erinras, det vår gällande Bättegångs-ordning
bjuder, det ingen är vittnesgild, med mindre han
kan sin kristendom, synnerligen uti de stycken, som angå edens
vigt; häraf följer tydligen, att den som utträder utur vår kyrka
och icke ingär i något annat tillåtet religionssamfund, icke får
vittne bära; denna i Utsk:t framställda sats har majoriteten
icke kunnat förneka. Mycket mera kunde emot TTtsk:ts beslut
anföras, men jag har ansett mig sagt nog för lättande af
mitt samvete.
På grund häraf hemställes, att TTtsk:ts beslut i ofvan
anförda delar må afslås; och att B.. St:r antaga så väl
lista §:n i första förordmn, som 14:de §:n i den sednare, sådana de
lyda i Kongl. Maj:ts nådiga förslag, samt i öfrigt återremittera
Betänk.-t, med förständigande för Lag-Utsk:t att rätta de
bestämmelser, som häraf blifva en följd.»
Utan att vilja instämma i de stränga beskyllningar, reservanten
framkastar emot Utsk:ts majoritet i denna fråga, kan jag icke
annat än för min del instämma i sjelfva hufvudsaken i hans reservation
Jag tror att språnget vore alltför häftigt. Den tanke, som
hittills utgjort grunden för vårt samhälle, nemi. att Svenska folket
är ett kristligt folk och dess Begent en kristlig husfader, pligtig
att vaka öfver att landets barn uppväxa i kristlig anda och
åtminstone icke derpå kunna skylla, om de sedan ej lefva i
öfverensstämmelse med densamma, — denna tanke skulle helt
Den 22 Maj
303
och hållet gå forlorad, om Regering och representation nu skulle
förklara och legalisera, att man egde rätt att utträda ur den
Lutherska församlingen, utan att ens hafva gjort sig reda för
till hvilken annan kyrka man ville höra. Har man så litet
gjort sig reda derför, synes , det mig icke vara någon våda, att
man stannar qvar, tilldess man stadgat sin öfvertygelse. "Vilja
de åter förneka hela kristna lärans grundsanningar, bibelns ord
och allt hvad Svenska folket håller heligt, så vet jag icke hvad
K. M:t skall kunna dervid åtgöra; men det skulle i sanning
vara ett bedröfligt tidens tecken. Por min del får jag derföre
anhålla om bifall till K. Mits Propos.
Frih. Creutz: Med afseende å den af Frih. Hamilton
nyss upplästa reservation af Johan Lekberg, har jag redan.vid
de gemensamma öfverläggningarne uttalat min mening. Jag
ber nu blott att få fästa mig vid ett par ord i denna reservation.
Der står: ”att en sådan frihetsidé undergräfter all sann
religion, hvilken är den enda grundval, hvarpå samhällets bestånd
och välbefinnande hvilar, så i religiöst, moraliskt, som
medborgerligt hänseende”. Detta är icke sannt. Den kristna
religionen är alldeles icke någon grundval för samhället. De
antika folken, hvilka icke kände kristendomen, bildade dock
samhällen, som bestodo i många tusen år. Redan detta bevisar
att kristendomen icke är samhällets grundval, ty det är
de naturliga rättsbegrepp, som äro medskapade i hvarje menniskas
bröst, och hvilka icke kunna utrotas genom annat än
vilseledande läror och derigenom att man vill påtruga individer
och nationer religioner, som de i hjertat icke kunna gilla
Derföre påstår jag att grundvalen för statens bestånd är den
naturliga lagen i menniskans hjerta.
Hvad sedermera beträffar religionen i allmänhet, så blir
den en individuel sak. Den kan icke annammas af milliontal
på en gång, utan den annammas på samma sätt som annat, nemligen
på ett individuelt sätt. Man kan alldrig säga så som i
Upsala mötes beslut: ”Nu är Svenska folket i religiöst hän
seende
såsom en man”. Ty kristendomen har varit individuel
från dess begynnelse och skall förblifva det så länge verlden
står.
Jag öfvergår nu till 14:de §:n i Utsk:ts Betänk, och jemför den
med motsvarande § i K. M:ts Propos. Utsk:t är enligt min
tanke så mycket liberalare än K. M:t, att man har all anledning
att vara tacksam för att en sådan princip blifvit uttalad
och jag är fullt öfvertygad att denna princip, äfven om den
nu icke vinner framgång, alldrig skall kunna förqväfvas. Ty
hvad har den rena evangeliska läran för gagn af att bibehålla
tusental af individer, som icke bekänna dess läror, utan tilläfventyrs
bekämpa dem? Är det värdigt en kyrka att vilja
truga och tvinga personer att stanna qvar i sitt sköte? \ore
det då icke bättre att tillstädja, det personer, som icke vilja
364
Don 22 Maj.
vara i denna kyrka, få gå derifrån? Och om de icke vilja inregistrera
sig i någon af de för handen varande församlingarna,
så må de få vara frie. Så är förhållandet i Amerika, och der
är det religiösa tillståndet vida bättre, än hos oss, oaktadt äfven
der finnes nacken villfarelse. Hr Olivecrona har med afseende
härpå äfven behagat anföra åtskilligt, som är temligen
strängt mot personer, som icke vilja förena sig i församlingar,
hvilka deras samveten icke kunna gilla. Jag skulle snarare
vilja säga, att det är Staten värdigt att tillerkänna hvarje individ
rättighet och frihet att tro, bekänna och dyrka Gud efter
sitt samvetes röst, och icke tvinga menniskor att blifva skrymtare.
Det är visserligen sannt, såsom Hr Olivecrona i sin reservation
säger, att Staten bör hafva garanti för menniskors
moralitet, ehuru blott i verldsligt afseende. Hen beträffande
deras religiösa öfvertygelse, så har Staten dermed ingenting att
skaffa, utan så snart en menniska uppför sig ärligt och redligt,
så är det tillräckligt Att kalla nonconformister lösdrifvare, är
temligen hardt, och jag tror icke att det skall af allmänna meningen
delas, lika litet som Hr Olivecronas reservation i sin
helhet.
Beträffande särskildt några uttryck i TTtsk:ts förslag, så
inser jag väl att Utsk:t nödgats bibehålla dem för att derigenom
bibehålla likheten med K. M:ts Propos. Det heter t. ex. ”att
han skall förmanas af själasörjaren”. Jag återfinner icke i
Skriften att en korporation skall afskiljas för att vara själasörjare
Jag känner icke mer än en enda sådan, och till honom
vill jag hålla mig i lif och död; men någon annan erkänner
jag icke. Att indela menskligheten i lekmän och prester,
står ej i öfverensstämmelse med kristendomen. Ty man vet
att det blott är i judendomen, som man finner prester. Vi
skola vara våra egna själasörjare. Vidare talas det om ”affälling”.
Det är ett skymford, som jag icke hade föreställt mig
skulle insmyga sig i en författning. Det är sannt, att. det står
i öfverensstämmelse med den anda af ofelbarhet och prestvälde,
som genomgår hela författningen. Men jag- måste dock kalla
det ett oqvädingsord och jag föreställer mig att hvar och en,
som icke delar den Svenska kyrkans åsigt, skall säga detsamma,
Jag anhåller om bifall till 14:de §:n i Utsk:ts förslag.
Hr Olivecrona: Den nu föredragna 14:de §:n är utan tvifvel
den vigtigastc i hela detta förslag till dissenterlag. Den
innehåller den hufvudsakliga princip, att det må stå enhvar,
sorn enligt sitt samvete icke vill qvarblifva inom Svenska kyrkan,
fritt att derifrån utträda. Men likasom hvarje obegränsad
frihet är skadlig, så bör äfven friheten i detta afseende vara
något bunden. En sådan gräns är uttalad i 14:de §:n, nemligen
att den, som utträder ur Svenska kyrkan, måste inträda i någon
tillåten och erkänd kyrka Det är, enligt min öfvertygelse,
icke utan vigt, att samhällets medlemmar bekänna sig till nå
-
Dell 22 Maj.
365
gon troslära, som är bestående och har rätt att bestå, och det
är således från samhällets sida betraktadt fullt riktigt, att, om
någon finner sig böra frånträda Svenska kyrkan, bör han också
ingå i något annat trossamfund. Det bör icke stå honom fritt
att helt och hållet emancipera sig från all religion. Man har
sagt, att det icke skulle vara Svenska kyrkan värdigt att söka
qvarhålla sina egna medlemmar inom densamma. Jag her att
härpå fä svara hvad en reservant af PresteSt,. pag. 47 yttrar,
nemi.: »En stor och väsendtlig åtskilnad är emellan att för
klara
någon vara helt och hållet skiljd ifrån kyrkan, och att
anse honom utesluten från åtnjutande af större eller mindre del
af dess förmåner. Han står i sednare fallet dock qvar inom
kyrkans råmärken, om ock utanför dess helgedom. Sjelfva det
större bannet har alltid så väl i den äldre som i den protestantiska
kyrkan varit betraktadt endast såsom en temporär åtgärd
till upprättelse, icke till förkastelse. Och att ålägga Domkapitlen
och Svenska kyrkans presterskap att, såsom 14:de §:n i
det af Utsk:t framlagda lagförslaget innehåller, i der nämnda
fall förklara någon vara från Svenska kyrkan skiljd, således
ställd utom dess tillsyn och omvårdnad, utan att vara upptagen
i annat kristligt religionssamfund, är att af dem fordra
hvad de svårligen skola kunna förena med det begrepp om
kyrka, som finnes i Guds ord och evangeliskt-lutherska kyrkans
bekännelseskrifter.» Jag tror att dessa ord äro fullt riktiga
och antyda den rätta uppfattningen i afseende på kyrkans
förhållande till menniskan. Kyrkan bör betrakta dem såsom
qvarstående inom dess råmärke, till dess kyrkan genom sina
tjenare kan återvinna dem till delaktighet i alla de förmåner,
som hon kan erbjuda. Jag instämmer med Prih. Hamilton i
afseende på alla de skäl, som tala för afslag å Lag-IJtsk:ts förslag
och antagande af K. M:ts Propos.
Hvad Prih. Creutz anfört emot min reservation, anser jag
icke förtjena något svar och vill derföre icke dermed upptaga
tiden. Det är blott på en allmän sats, af honom uttalad, som
jag önskar få fästa uppmärksamheten. Han har nemligen sagt,
att kristna religionen icke är att anse såsom en samhällets
grundval. Så vida samhället skall vara ett kristligt samhälle,
tror jag att kristendomen måste anses vara en af dess grundvalar.
Jag slutar med att anhålla om bifall till K. M:ts Propos..
Frih. Cederström, Kudolf: I likhet och i öfverensstämmelse
med de åsigter, som, i början af diskussionen rör:de denna
§, Frih. Hamilton så kraftigt uttalat, är det med verklig
bedröfvelse, som jag genomläst Utsk:ts motiver för det häruti
föreslagna stadgandet. Jag hade trott, att det nu var fråga
om införande af ''religionsfrihet», och icke af »religionslöshet».
Eedan med anledning af det stora språng, som en lagstiftning
af sistnämnde beskaffenhet innefattar, skulle jag anse den be
-
Den 22 Mai
tänklig; men så mycket mera, då jag pröfvar dess inre halt
och väsende.
Det finnes, såsom erfarenheten visar, både inom och utom
Europa, så många för samhället högst vådliga och mot dess
lifs-principer så stridande sekter och åsigter, som insvepa sig
i religionens täckmantel, att man måste vara synnerligen väl
på sin vakt deremot. De bedragne inhöljas i sjelfförvillelser
och svärmerier, samt föras i ledband, dem de ej ana, till mål,
dit ej de sjelfve tänka komma, och som äro dem till skada.
Under sådana förhållanden kan jag icke anse annat än särdeles
klokt, att stadga, det man icke må ega utträda ur Statskyrkan,
så vida man icke ingår i annat tillåtet religionssamfund.
Må vi ihågkomma, huruledes i sanitärt hänseende den
Svenska Regeringen under den allvarsamme Carl XI genom en
förordning af 1683 stadgade stränga straff mot obehörigt idkande
af läkarekonst genom s. k. qvacksalveri Det heter
nemi. i Kgl. Priv. för Apotheken i riket af den 28 Juni sagde
år, ord för ord på följande sätt: "Ingo qvacksalvare, okulister,
bruchsnidare, operatörer och materialister skola understå och
fördrista sig, att sälja några sådane medicinska saker, som
egentligen höra till Apotheken, hvarken hemligen i husen, eller
uppenbarligen, vid straff och confiscation af alla deras varor;
skolandes Landshöfdingarne, så snart några qvacksalva; e ankomma
till lands eller vatten, straxt befalla dem att packa sig
sin kos utur landet, eller hafva att vänta, att de, som andra
landsstrykare, skola fasttagas och såsom Konungens förbudsbrytare
afstraffas”. Så bistert är lagens arm utsträckt mot
dem, som, under sken af läkedom, äfventyra att förderfva medborgares
kroppsliga välfärd. Och denna skarpa förordning eger
ännu, om jag ej bedrager mig, full gällande kraft. Och nu
skulle man i en fråga af så oändligt mycket högre betydelse,
en fråga af så omätlig vigt, som den om samhällets helsa i
religiöst hänseende, släppa det andeliga qvacksalveriet och materialismen
löse, och blottställa samhällets stilla och trogna
medborgare för alla de vådor, som kunna och kanhända äfven
måste blifva en följd af en sådan lagstiftning! Jag kan för
min del aldrig derpå ingå, utan anhåller om bifall till K. Mits
Propos., så mycket mera som Lag-Utsk:t trott sig kunna, i form
af en förmedling, förbättra det Kongl, förslaget. Utskits ordförande
har också vid de allmänna öfverläggningarna påstått,
att K. M:ts Propos. borde förkastas såsom en »half-mesyr”.
Om jag icke älskade att vara så öfvertygad, som jag också bör
vara, om den verkliga välmening, som måste ligga till grund
för Lag-Utsk:ts förslag, skulle jag nödgas anse sora en Nemesis
divina, att Utskits förslag blifvit förkastadt i 2 Stånd, och
att äfven i BorgareStit har inträffat, det den nu föreliggande
författningen icke blifvit godkänd, utan återremitterad,
och dervid hafva män, utmärkta för sin lågande frihetskänsla,
Den 22 Maj.
307
yttrat, att Lag-Utsk:ts förslag icke kunde antagas, emedan det
innefattade ”en half rättvisa”, hvilket vore ”det samma som
en half orättvisa”. Den åsyftade förmedlingen af stridiga åsigter
har alltså ingenting förmedlat, ingenting sammanhållit. Jag
måste således, oaktadt allt erkännande af Utsk:ts goda välmening
och af all den osparda, trägna flit och moda, det nedlagt
på sitt förslag, afstyrka bifall dertill, under hemställan, såsom
ofvan är sagdt, att R. o. Ad. behagade antaga K. M:ts förslag
i detta ämne.
Hr Estenberg: Jag har icke kunnat undertrycka min
åstundan att besvara ett af Frih. Creutz fäldt yttrande derom,
att den kristna religionen icke skulle vara en af samhällets
grundvalar. I sammanhang med en sådan lära har han
förklarat, att det icke är någon kristlig grundval, utan idel natur,
på hvilken staten hvilar. På det Hr Frih:n icke må tro,
att någon allmän förtjusning finnes incm detta Ständ öfver en
sådan sats, anser jag mig skyldig uttala den öfvertygelse, att
hvarken jag eller någon annan inom vårt Stånd gillar en sådan
materialismens princip. Jag har blott velat fästa uppmärksamheten
på hvad en sådan lära innebär, på det att man icke må
taga den för kontant.
Frih. Cederström, Thure: För min del får jag för
klara,
att jag icke, i likhet med åtskilliga andra talare, kan fästa
någon särdeles vigt vid de stadganden, som förekomma i, vare
sig K. M:ts Propos. eller Htsk:ts förslag, och att det kan vara
temligen likgiltigt, hvilketdera af dem man antager. Jag kan
icke finna någon svårighet lör den person, sorn utträder ur ett
samfund, att tillkännagifva, det han inträder i ett annat; sådant
må höra till god ordning. Men å andra sidan kan jag icke
heller finna, att det iir för den Svenska kyrkan af vigt att en
person, som förklarat, att lian icke vill tillhöra henne och att
han icke tror hennes dogmer, skall qvarhållas inom densamma.
' Detta anser jag ingalunda kunna lända till kyrkans
anseende eller förkofran. Hvad som för mig gör att jag anser
Lag-Utsk:ts förslag ega företräde framför K. M:ts Propos., är
att det är föreskrifvet i det förra, att om man vill utträda ur
Statskyrkan, så skall man anmäla sig hos sin själasörjare, sorn
då ålägger en kortare betänketid. Enligt K. M:ts förslag skall
man deremot personligen inställa sig hos sin själasörjare, hvarigenom
tillfälle lian öppna sig att chikanera och trakassera.
Då dessutom en viss ålder af 21 år är föreskrifven, kan det
vara öfverflödigt att befalla dem att personligen inställa sig.
I likhet med Hr Estenberg, får äfven jag högeligen protestera
emot Frih. Creutz’s yttrande, att kristendomen icke
skulle vara samhällets grundval. Ett sedligt samhälle kan icke
ens ega bestånd utan att kristendomen utgör den grund, hvarpå
det är bygdt.
368
Den 22 Maj.
Derjemte ber jag att fä nämna, det jag hade önskat att
i Lag-TJtsk:ts förslag ordet »affälling’-1 icke hade förekommit.
Denna benämning innefattar någonting brännmärkande och lika
med »kättare». Jag tror att ett annat ord kunnat väljas.
Ehuru jag således anser Lag-Utsk:ts förslag bättre än K.
M:ts Propos., skall jag dock icke begära någon votering, i händelse
det sednare varder af R. o. Ad. antaget.
Gr. Sparre: Jag har redan vid början af diskussionen
i dag tillkännagifva, att jag icke ämnar med någon ifver förfäkta
det förslag, som blifvit af Utsk:t framställdt. Men det
synes mig i sanning, att Utsk:t i alla fall kunde vara fritaget
från sådana anfall och olämpliga uttryck, som här förekommit.
Jag anser det verkligen icke såsom någon Nemesis divina, att
IT. sk:ts förslag icke vunnit erkännande. Utsk:t har sin mening,
och att den icke delas af It. o. Ad. kan man icke hjelpa. Hvad
det kan tjena till, att åberopa qvaeksalvare-förordningen af
1683, da det är fråga om religionslagar, kan jag sannerligen
icke förstå; men kanske det hör till saken.
Beträffande sjelfva frågan, kan man hafva olika meningar
om kyrkans sanna intresse. En talare har sagt, att
Utsk:t alldeles icke sett kyrkan till godo, utan det skulle vara
samhällsupplösande läror, som innehållas i Htsk:ts förslag.
Utsk:t har icke skrifvit någon lösdrifvare-förordning; hvad som
utgjort hufvudtanken i Utsk:ts förslag, har varit, att det icke
kan vara någon nytta för Statskyrkan att med våld qvarhålla
sådana personer, som frångått dess dogmer. Hvad kan det
medföra för gagn, att man släpper ut ur kyrkan baptister, som
äro kristna, men icke mormoner, derföre att de icke kunna
konstituera sig till samfund? Man släpper icke ut dem, som
äro så qvalificerade att ingen annan vill taga emot dem, och
Statskyrkan blir således en samlingsort för alla, som ingen annan
vill bibehålla, och ett fängelse för dem, som vilja gå derifrån.
Att skylla Utsk:t för brist på religiositet, derföre att det
vill förekomma sådant, kan jag icke tinna vara rättvist. Denna
åsigt kan vara oriktig; men jag anhåller, att man icke derföre
må betraktas såsom hade man icke religion eller någonting.
Jag ansåg, att man tjenade kyrkan bäst genom att släppa ut
ur densamma det, som icke var värdigt att der finnas, och som
idre ville stanna qvar der. Man ansåg detta vara mest i öfverensstämmelse
med andan i 16:de §:n H. E.
Likaså har TJtsk:t ansett klokt, att något fördröja den tidpunkt
i afseende å åldern, då det skall vara tillåtet att utträda
ur kyrkan. TTtsk:t har bestämt denna ålder till 21 år, emedan
man vid 18 år är så tillgänglig för intryck och exaltation, att
kyrkan derigenom skulle förlora alltför mycket. Då man genom
utträdandet ur kyrkan förlorar sina medborgerliga rättigheter,
bör man också uppskjuta denna tid, till dess man verkligen
vet hvad man förlorar. Dessa hafva varit TTtsk:ts åsig
-
Den 22 Maj.
360
ter. De må hafva varit oriktiga; men jag tror dock icke att
man bor beskylla TJtslct för allt hvad man gjort. Jag tror också,
att ju mer man bidrager till att konstituera sådana främmande
samfund, desto svårare blir det att återvinna dessa medlemmar
till Statskyrkan, och jag tror att Utsk:t icke alldeles
saknat skäl för denna åsigt. Jag har också hört många af de
mest högkyrkligt tänkande, som ansett att det varit bäst, om
en sådan föreskrift alldeles icke funnits. Jag har dock ansett
åsigten vara riktig, särskildt derföre att jag tror att man mycket
lättare återvinner en person, som utträdt ur kyrkan, utan
att ingå i annat trossamfund, än om han stannar utanför. Ty
den förre skall man alltid söka qvarhålla inom det samfund,
der han ingått. Det kan också icke förnekas, att ett tvifvel
åtminstone kan uppstå om denna §:s öfverensstämmelse med
16:de §:n R. F. Ty onekligen qvarstår en mängd straff och påföljder
inom kyrkolagen, som innebära ett tvång och icke stå
i full öfverensstämmelse med nämnda § i R. F. Då kunna t.
ex. dessa personer sättas i bann; de få icke tilldelas Nattvarden,
icke gifta sig; med ett ord, det finnes onekligen åtskilliga
tvångslagar, och jag har trott att man borde stifta en lag,
som öfverensstämde med andan i 16:de §:n R. F.
Gr. Hamilton, Henning: Tvenne talare, som i sjelfva
verket icke lagt särdeles vigt vid denna §, hafva dock, för att
ådagalägga att Dtsk:ts förslag vore i någon mån bättre än K.
H:ts Propos., framställt den frågan, hvad vinst kyrkan kunde
hafva deraf, att personer, som icke längre ville omfatta dess
bekännelse, blefve tvungna att inom densamma qvarstå. Det
torde för dessa talare sjelfve icke vara främmande, att de ofta
ansett sig böra göra saker, af hvilka de vetat sig icke skola
skörda någon vinst, eller att de af sitt samvete och pligt ansett
sig manade till en handling, som för dem personligen varit
likgiltig. Så är nu också förhållandet. Det är icke fråga'
om hvad som är vinst för kyrkan, utan hvad som är hennes
pligt, och jag anser verkligen att om någon är så olycklig, att
han affaller ifrån kyrkans troslära, utan att med full öfvertygelse
omfatta en bekännelse, som blifvit erkänd af annat kristligt
samhälle, så bör han ändock få inom kyrkan qvarstå, på
det att dess tjenare matte kunna, så vidt möjligt är, återföra
honom till den tro, han från sin barndom omfattat. Denna
pligt erkänner jag just derföre, att jag, i motsats till en annan
talare, anser kyrkan och stalén stå i ett nödvändigt inbördes
sammanhang med hvarandra, om också ej ur theoretislc synpunkt,
likväl i verkligheten. Likasom man kan säga att en
sten utgör grunden för ett hus, oaktadt det finnes hus, som
icke hafva stengrund, likaså kan man säga att kristendomen är
samhällets grundval, oaktadt det funnits och finnas samhällen,
som icke hvila på denna grund. Om vi å ena sidan måste
medgifva, att samhällen funnits, hvilka, utan att hvila på kri
-
Veu 22 Maj.
stendomens grund, dock uppnått en viss grad af civilisation,
så mäste vi också å andra sidan, om vi jemföra dessa samhällen
med dem, som grunda sig på kristna läran, erkänna att de
sednare gå med sin civilisation i en sannare riktning och till
ett skönare mål, som de förra ej kännt, men hvilket vi böra
befordra.
De anmärkningar, som af Frih. Thure Cederström blifvit
gjorda emot denna §, aro i första rummet, att han linner den
personliga inställelsen hos kyrkoherden kunna gifva anledning
till chikaner, och således böra ur §:n uteslutas. Det finnes
likväl ingen möjlighet att blifva af kyrkoherden varnad, utan
personlig inställelse, ty varningen kan väl icke ske genom korrespondens.
Kan sådant, enl. TTtsk:ts förslag, ske utan chikaner,
så lärer det väl äfven kunna låta sig göra enl. K. M:ts
Propos. Dessutom fordras redan personlig inställelse hos prestön
vid t. ex. lysning, utan att det gifvit anledning till chikaner,
och slutligen ber jag att få anmärka något, som måhända
kan försona Frih. Cederström med förslaget, nemi. alt
just denna rad är ordagrannt hemtad ur Korska dissenterlagen.
Jag är fullt förvissad, att alla de ledamöter af R. o.
Ad., som här motsätta sig 14:de §:n i K. M:ts Propos., icke gjort
det derföre, att de ju icke önska, att alla personer, som finnas
i värt fädernesland, böra fortfarande bekänna sig till en kristlig
lära, och att således deras yrkande icke haft för afsigt att
befordra ett sådant utträdande; utan de hafva utgått från religionsfriheten
såsom en grundsats, hvilken icke tål någon begränsning,
och derföre måste de konseqvent motsätta sig hvarje
lagbestämmelse, som derutinnan kan göra någon inskränkning.
Men lika nödvändigt måste det vara, i konseqvens med de beslut
K. o. Ad. i öfrigt i denna fråga fattat, att vidhålla den
åsigt, att Staten verkligen är berättigad att för den allmänna
ordningens skull, och så vidt kyrkan kail för sina ändamål
vara i behof af Statens medverkan, vidtaga sådana åtgärder,
som här föreslagits. Och då jag tror, att det för en kristen
statskyrka är en pligt att icke öfvergifva de personer, som icke
förklarat sig skola inträda i annat kristligt religionssamfund,
der de kunna erhålla den ledning, som hvarje menniska i samma
läge behöfver, så och då härtill kommer, att de skiljaktiga
åsigterna hos R. o. Ad. i detta fall icke synas hafva varit af
någon väsendtligare beskaffenhet, anhåller jag om bifall till
K. M:ts Propos.
Hvad beträffar Gr. Sparres anmärkning, att 14:de §:n skulle
stå i strid med 16:de §:n R. F., så är det visserligen sanni, att
en person kan enligt kyrkolagen sättas i bann och derigenom
uteslutas från de förmåner, kyrkan erbjuder; men det är alldeles
klart, att den, som förklarat sig alldeles icke godkänna
denna kyrkas grundsanningar och som således icke känner något
behof af dess sakramenter m. m., han lider också ingenting
deraf, att kyrkan för någon viss tid utesluter honom från
Den 22 Maj.
371
dessa förmåner. Han har genom denna lagstiftning fått full
frihet att ostraffadt uttala sin öfvertygelse, och han är oförhindrad,
att om han på något annat sätt behöfver dyrka sin
Gud och umgås med honom i bönen, då få göra det, så vida
han icke dermed stör allmän ordning. Något annat tror jag
icke vara afsedt med 16:de §:n K. F.
Hr af Sillén, Abraham Wilhelm: Jag vill endast i
korthet framställa hvad jag tror blifva konseqvensen af LagTJtsk:ts
förslag. Det är kändt, att det icke finnes två menskliga
individer, som äro hvarandra fullkomligt lika, hvarken i
samhällsställning, bildning, vanor eller annat. Likaså kan man
bestämdt påstå, att det icke gifves två menniskor, som hafva
i alla detaljer samma religion. Således är rätten till samvetsfrihet
klar; men om man läte denna rätt vara obegränsad, kunde
man komma ända derhän, att det måhända i tidernas längd
blefve en särskild kyrka för hvarje individ. Hvart skulle det
taga vägen? Då vore naturligtvis icke fråga om att ensamt
inskränka sig till tänkesättet, utan det skulle yttra sig i kulten.
Huru skulle sådant förlika sig med statens bestånd? Han säger
då att staten och kyrkan hafva ingenting gemensamt med
hvarandra. Men det är nödvändigt för uppehållandet af ordningen.
Man har talat om de gamla staterna och sagt, att
samhället kan bära sig utan kristendom. Detta är sannt; men
icke kan det bära sig utan religion. Om vi se på de gamla
staterna, hvad hade det blifvit af Grekland och liom, om man
icke der så strängt och konseqvent hade hållit sig till sin religion?
När detta gäller om dessa samhällen, så måste det i
ännu högre grad gälla de kristna. Om enhvar skulle få bekänna
sig till hvilken lära som helst, hvilken babylonisk förbistring
skulle ej deraf uppstå? Och likasom despotismen uppstod
ur jakobinismen, så skulle katholicismen följa på ett sådant
tillstånd.
Man har uttalat åtskilliga fördömelser öfver presterlighet,
och fattat det lutherska presterskapet såsom det judiska eller
katholska. Detta är alldeles orätt; ty den lutherska prestön
är blott en embetsman, och lika litet som man vill inlåta sig
med en mäklare, utan att man har förtroende för honom, lika
litet vill man väl för sin själs angelägenheter inlåta sig med
en person, den man icke hyser förtroende för.
Jag instämmer i K. M:ts Propos. i afseende å denna del,
som afser förekommande af splittring. Men i en annan del
förenar jag mig med Utsk:t, nemi. beträffande den föreslagna
åldern af 21 år. Yid 18 års ålder tror jag icke att det är
många, som äro mogna i detta afseende. Man skulle kunna
bestämma sig för utträdandet, rent af för att slippa vissa medborgerliga
pligter eller katekes-läsningen.
Hr Carleson: Sannolikt har hvar och en af B. o. Ad:s
ledamöter redan bestämt sin mening i afseende på den vigtiga
VI B 21
372
Den 22 Maj.
fråga, hvaruti K. M:ts Propos. skiljer sig från Lag-Utsk:ts förslag,
eller huruvida det må vara en medlem af lutherska kyrkan
medgifvet att skilja sig derifrån, utan att inträda i annat
tillåtet religions-samfund. Med förbigående derföre af denna
fråga, vill jag fästa mig vid de andra väsendtliga skiljaktigheterna
i 14:de §:n. Den vigtigaste ibland dem är att Utsk:t föreskrifvit,
att man skall af Domkapitlet skiljas från kyrkan.
Detta förslag framlades vid förra riksdagen af Lag-Utsk:t; men
då anmärkte PresteSt:t, att en sådan actus icke vore öfverensstämmande
hvarken med Guds ord eller den evangelisktlutherska
kyrkans grundsanningar. Dylika åsigter yttras nu af
PresteSt:ts samtliga ledamöter i Lag-Utsk:t. De skäl, som
af dem förebringas, torde vara svåra att vederlägga, och så
länge förhållandet är sådant, lärer det väl vara uppenbart, att
icke Svenska kyrkans öfverhufvud, som är K. M;t, kan gifva
sin sanktion åt en lag, så beskaffad som den här föreslagna.
Yidare skiljer sig ITtskrt från K. M:ts Propos. i afseende
på tiden, då det skulle vara tillåtet att utträda ur kyrkan.
Yid förra riksdagen föreslogs 18 år; vid denna ålder är det i
allmänhet som medlemmar af Svenska statskyrkan beredas till
sin första nattvardsgång. Denna ålder är emellertid måhända
nog tidig; men den är vald af det skäl, som jag nyss nämnde.
19 år är i Norska dissenterlagen antagna, och det torde vara
af mindre vigt, antingen det ena eller andra antages.
En tredje skiljaktighet, som man har fastat sig mindre
vid, än vid åldern, är varningstiden. För hvar och en, som
tänker närmare på saken, skall det befinnas, att i konkreta fall
blir tiden af en månad antingen för lång eller för kort. Att
således utsätta en konskriptions-tid, torde derföre vara lämpligt.
Ingen af de anmärkningar, som blifvit framställda i fråga
om skiljaktigheterna mellan K. H;ts Propos. och ITtsk:ts förslag,
anser jag således vara af någon vigt, och jag anhåller derföre
att K. Mits Propos. i denna § måtte bifallas.
Frih. Creutz: Jag anhåller att med några ord fa be
svara
en värd talare, som. upptagit några af mina yttranden,
nemi. Hr Estenberg. Mitt yttrande, att staten hvilar på naturliga
rättsgrunder och icke på kristendomen, har han bestridt.
Att denna åsigt dock stödjer sig på den Hel. Skrift, visas deraf,
att vår Frälsare säger: ”Gifver kejsaren det kejsaren tillhö
rer,
och Gudi det Gudi tillhörer». I afseende på Hr Estenbergs
anmärkning, att jag jemt vill skilja, ber jag att få nämna,
att jag stödjer mig på kristendomens egna sanningar. Frälsaren
säger sjelf, att menniskans förbannelse är att hon skall
lefva i strid och split. Jag har icke yttrat några lösa tänkesätt,
utan jag har uttalat hvad som är kyrkans och kristendomens
egentliga lära, och jag trotsar någon att kunna vederlägga det.
Beträffande Hr Estenbergs påstående, att jag skulle hafva
framställt materialistiska satser, så ber jag att få anmärka, att
D en 22 Maj.
373
i så verldsliga forhållanden sorn en stat, måste man hålla sig
till de naturliga lagarna, d. y. s. tio Guds hud. Men vi försöka
att lagstifta efter Evangelium, som talar om syndernas
förlåtelse. Det är något helt annat. Jag vidhlifver således
mina åsigter, tilldess man med Skriftens ord kan bevisa mig
motsatsen. Jag har icke velat framställa något, som står i
strid emot kristendomen, och jag ämnar icke heller göra det.
Många ledamöter ropade nu på propos.
Hr Estenberg: På Erih. Creutz’s anförande ber jag
blott att i korthet få svara med det ordet ur bibeln: "En annan
grund kan ingen lägga, än den, som lagd är, hvilken är
Jesus Christus». (1 Cor. 3: 11.)
Gr. Sparre: Jag har hort åtskilliga ledamöter yttra, att
de fästa mycken vigt vid förändringen af 18 års ålder till 21,
såsom TJtsk:t föreslagit. Jag anhåller derföre, att propos. måtte
särskildt framställas på K. M:ts Propos. och TJtsk;ts förslag,
samt särskildt på åldren.
Gr. Hamilton: Jag tager för gifvet, att den framställ-'’
ning, Gr. Sparre nu gjort, skall hos R. o. Ad. vinna sympathi,
och detta så mycket heldre, som äfven jag, om åldern förut
varit föreslagen till 21 år i stället för 18, icke skulle hafva
haft något deremot. Men jag hemställer, huruvida R. o. Ad.
skulle vilja blott af detta skäl förkasta K. M:ts Propos., som, i
fall denna § bifalles, förmodligen blir 3 Stånds beslut. För
min del tror och hoppas jag att det föreslagna stadgandet icke
skall medföra några menliga följder. Det är visserligen sannt,
att vid 18 års ålder är menniskans sinne rörligt och mottagligt
för intryck, kanske mer än vid någon annan; men å en
annan sida bör också vid 18 års ålder, och det i de flesta fall,
minnet af den första religionsundervisningen qvarstå så lifligt,
att det måhända skall utgöra ett värn för den unge, att icke
affalla ifrån den tro, han från början omfattat och så nyss besvurit.
Dessutom må man ihågkomma, att om man, såsom Utsk:t
föreslagit, lemnat åt hvars och ens skön att skilja sig ifrån kyrkan,
utan att öfvergå i annat samfund, då medgifver jag att
man, till följd af en känsla af fruktan att hafva gått något för
långt, gjorde rätt uti att framflytta åldern, för att derigenom
möjligen minska olägenheterna af hvad man beslutat. Men i
K. M:ts Propos. är icke fråga om detta. Man har blott sökt
åstadkomma något, för att hindra öfvergången från vår kyrka.
Detta måste ske genom undervisning, dels i folkskolorna, dels
vid beredelsen till första nattvardsgången, och slutligen genom
presterskapets nit och bemödande. Lyckas man ändock icke
att förhindra affallen, icke lyckas det genom en lagparagraf.
Jag har medgifvit, att om 21 års ålder från början varit be
-
374
Den 22 Maj.
stämd, män icke bort derifrån afvika; men under nuvarande
omständigheter, tror jag att man, för att få en lag i denna
vigtiga fråga antagen, bör afstå från den ringa tillfredsställelsen
att hafva medverkat till förkastande af K. M:ts Propos.
H. Exc. Hr Erih. De Geer: I likhet med Utsk:t tror jag,
att 21 års ålder möjligen skulle vara den rätta tiden att bestämma
såsom den, vid hvilken man i allmänhet må ega rätt
att utträda ur kyrkan, om det på samma gång vore K. M:t
medgifvet, att, i likhet med hvad förhållandet är i Norska dissenterlagen,
i särskilda fall bevilja sådant tillstånd vid tidigare
ålder. Så snart en sådan dispensationsrätt för K. M:t icke finnes,
befarar jag att det blir alltför sent att stadga 21 år, i synnerhet
med afs. å den första tillämpningen af den nya författn:n,
då troligen föräldrar, som redan hafva barn, komma att öfvergå
till främmande religionssamfund; dervid det vore hårdt att
tvinga barnen att tillhöra en annan kyrka än den, hvartill både
föräldrarne och barnen bekänna sig. Då dessutom 18 år icke
inträffa förr, än den religiösa undervisningen i allmänhet anses
fullbordad, och då man, efter första nattvardsgången, betraktas
såsom i religiöst hänseende myndig, tror jag, att det icke ligger
någon -ara uti att stadga denna ålder.
Gr. Sparre: Jag ber att få försäkra, att jag för mindel
icke känner den minsta tillfredsställelse att hafva måst medverka
till afslag å K. M:ts Propos. Men min åsigt är, att om
man en gång bestämt åldern till 18 år, så är det omöjligt att
sedan få den förändrad, och jag anser det derföre försigtigt att
bestämma åldern något sednare, med möjlighet att sedan kunna
framflytta den. Emellertid anser jag denna sak af mindre vigt,
och den hör väl icke försvåra framgången af lagen. Skulle R. o.
Ad. vara af Hr Just. Stats-Ministerns mening, att K. M:t borde
medgifvas dispensrätt i detta fall, så kan ju §:n återremitteras
och Utsk:t inkomma med förnyadt förslag.
y
Erih. Cederström Rudolf: Gr. Sparre har yttrat, att,,
om R. o. Ad. nu skulle stadga den för utträdande ur Statskyrkan
lofgifna åldern till 18 år, så vore det sedan omöjligt
att höja den, änskönt det visade sig att så skulle behöfvas.
Sådant påstående står dock i strid med hvad erfarenheten i
andra fall lärer; enär t. ex., i afseende å giftermål, har i vissa
fall en ålder af 18 år varit, såsom den yngsta lofgifna, i lag
för män stadgad, hvilken ålder sedermera höjts till 21 år. Eör
min del tror jag, i likhet med Hr Erih. De Geer och flere talare,
att detta höjande för närvarande fall skall visst icke behöfvas,
vid betraktande deraf t. ex. huruledes man vid 18 år
får blifva officer och inträda å flere andra, i Statens tjenst öppnade
lefnadsbanor, samt att qvinna redan vid 15 år får ingå
äktenskap. Jag anser det således icke vara orätt, eller obehö
-
Den 22 Maj.
tigt att, då utträde ur statskyrkan blifver lofgifvet, individen
får jemväl i religiöst hänseende vid besagda ålder stadga sin
öfvertygelse, Jag anhåller derföre om bifall till K. M:ts Propos.
Sedan öfverläggningen förklarats afslutad, yttrade H. Exc.
Hr Gr. o. Landtm., att derunder yrkats dels bifall till §in och
dels afslag derå samt antagande af den motsvarande Hide §:n uti
Kongl. Majits förslag; hvarförutan Gr. Sparre, som anhållit om
godkännande af §:n, sådan densamma blifvit af Utskit föreslagen)
tillika begärt, att frågan om den ålder, efter hvars uppnående
en medlem af den Svenska Statskyrkan skulle kunna
derifrån utträda, måtte göras till föremål för särskild propos.,
sedan beslut öfver §:ns öfriga innehåll blifvit fattadt; och finge
H. Exc., med anledning af sistberörde begäran, förklara, att då
under öfverläggningen om den ifrågavide §:n några andra
yrkanden icke blifvit framställda, än om bifall till densamma
i dess helhet samt om afslag derå och obetingadt antagande af
den motsvarande §:n uti Kongl. Majits förslag, så att något
särskildt påstående om förändring af §:n, hvad åldersbestämmelsen
beträffade, icke förekommit, funnes ej heller någon giltig
anledning till den delning af propos:n, som Gr. Sparre begärt.
Härefter framställde H. Exc. först propos. å bifall till den
af Utskit foreslagne Hide §:n, dervid svarades starka nej jemte
några ja, och sedermera propos. på afslag derå samt antagande
af 14:de §:n uti Kongl. Majits förslag, då svaren utföllo med
starka ja, blandade med åtskilliga nej; och förklarades ja nu
hafva varit öfvervägande.
I enlighet med hvad R. o. Ad, förut beslutat, återgick
Ståndet härefter till pröfning af
§ 9-
Erih, Cederström, Thure: Jag skall endast lie att få
nämna, det jag anser äfven denna § innefatta en inskränkning
1 den religionsfrihet, som varit främmande trosförvandter hittills
medgifven. Förhållandet är nemligen, att nu är stadgadt,
att lysning till äktenskap endast skall afkunnas i den församling,
der bruden är boende. Jag har blott velat nämna detta,
för att ytterligare ådagalägga, huruledes man tager igen med
ena handen hvad man ger med den andra.
Gr. Hamilton, Henning: Erih. Cederström har ansett
9:de §:n innebära en inskränkning i den religionsfrihet, som förut
varit medgifven. Jag kan alldeles icke förstå att någon är hindrad
eller inskränkt att tänka, bekänna och uttala sin tro derföre,
att hans äktenskap med en annan person skall tillkännagifvas.
Erih. Cederström, Thure: Jag kan, med anledning af
Gr. Hamiltons yttrande, icke underlåta att afgifva ett svaf. Han
376
Den 22 Maj.
har sagt, att det, till följd af 9:de §:n, icke är någon förmenadt
att tänka och tro hvad han vili. För detta Hr Gr:ns förklarande
torde icke någon af religionsfrihetens vänner anse sig
till Hr Gr:n stadna i någon förbindelse, enär det icke beror af
någon mensklig makt att förhindra en person att tänka och
tro hvad han vill. Men om man uppställer alla möjliga hinderliga
stadganden för ingående af giftermål med dissenters,
så, ehuru sådant icke lägger band på yttrandet af den fria öfvertygelsen,
måste det i alla fall anses innefatta ett tvång. Så
till exempel, om man stadgade att, innan lysning till äktenskap
finge ega rum emellan en medlem af stats-kyrkan samt en medlem
af ett främmande trossamfund, borde kontrahenterna först
gå 5,000 gånger från Skanstull till Norrtull, så kan man väl ej
neka att det vore ett tvång, som blifvit dem ålagdt. Som det
gifves religiösa bekännelser, hvilka icke gilla lysning utom deras
eget samfund, kan man icke neka att detta stadgande för
dem innebär ett tvång.
Frih. Cederström, Rudolf: Frih. Thure Cederströms
sednaste yttrande synes mig egentligen vara rigtadt emot LagTJtsk:ts
Betänk:de och blott i ringa mån angå K. Mits Propos.
För min del yrkar jag bifall till samma Propos. Yi läsa i reservationerna
en redogörelse för, huru oformligt det blefve, att
ålägga Svenska presterskapet att sammanviga personer, hvaraf
kanske icke någondera tillhörde Svenska kyrkan. Jag vill icke
upptaga tiden med att uppläsa denna redogörelse, enär jag är
öfvertygad, att de ledamöter, som intressera sig för detta ämne,
tagit en fullständig kännedom derom. Jag tillåter mig blott,
under hänvisning till innehållet deraf, vördsamt tillstyrka bifall
till K. M:ts Propos.
H. Exc. Hr Frih. De Geer: Just derföre, att det kan
finnas sådana religionssamfund, hvilka anse att lysning icke bör
ske, har stadgandet här blifvit infördt, emedan det i allmän
Svensk lag är anbefalldt att lysning till äktenskap skall ega
rum. Jag lemnar för öfrigt derhän, huruvida det nu är en laglig
rättighet att verkställa lysning uteslutande inom främmande
församlings kyrka; derom kunna meningarna vara delade, och
jag för min del känner icke någon lag, på hvilken en sådan
rättighet stödjer sig. Då för öfrigt den förändring, LagTJtsk:t
här gjort i K. M:ts Propos., står i förbindelse med den, som
vidtagits i afseende å 14:de §:n, hemställer jäg, att sedan R. o. Ad.
nu antagit denna §, sådan den förekommer i K. M;ts Propos.,
R. o. Ad. äfven måtte godkänna den af K. M:t föreslagna 9:de §:n.
Efter härmed slutad öfverläggning och uppå framställd propos.
, afslogs §:n och antogs i stället den 9:de §:n uti K. M:ts
förslag.
§ 10.
ben 22 Maj.
H; Exc. Hr Erih. De Geer: I sednare mom. af denna
§ förekomma åtskilliga skiljaktigheter emellan Utsk:ts förslag
och K. Mits Propos. Den sista meningen i detta mom. är beroende
af den förändring, Dtskit vidtagit i 14:de §:n, och torde
derföre, enär K. Mits Propos. i denna § är af R. o. Ad. godkänd,
höra afslås. Eör öfrigt har Utskit utsträckt det stadgande
till barn i allmänhet, som i K. Mits Propos. blott gäller oäkta
barn, och hvilket är hemtadt tlr 1 ?81 års kungörelse. Möjligen
skulle också denna utsträkning i enstaka fall blifva något
hård. I öfrigt kan jag icke neka att Utskit gjort en förbättrad
redaktion, i så måtto att Utskit tydligare uttryckt att med
underhåll af allmänna medel afses äfven underhåll af församlingens
medel. Då det emellertid är att hoppas, att §in i denna
del, sådan den lyder i K. Mits Propos., skall komma att tolkas
på enahanda sätt, som derest Utskits redaktion antages,
hemställer jag, huruvida R. o. Ad. ej skulle finna skäl att bifalla
densamma.
Frih. Cederström, Thure: Det är icke min mening,
att motsätta mig ifrågavide § af K. Mits Propos., men jag
ber att för min del få förklara, att jag måste bekänna, att, derest
makar äro af olika bekännelser, skulle det vara hårdt för
en moder att icke få uppfostra sina döttrar i den tro hon bekänner.
Vi hafva verkligen haft exempel på att ett motsatt
förhållande egt rum, och då det icke kan vara huset obekant,
att män, som heklädt rikets högsta värdigheter, låtit uppfostra
sina döttrar i den religion, till hvilken modren hörde, så anser
jag att man deraf bort hemta någon ledning, då man icke
sett att någon våda deraf uppstått. Tvertom påminner jag mig
att fröken von Engeström var ett så förträffligt fruntimmer, att
en af våra största skalder egnat henne en minnes-sång. Jag
vill dessutom anmärka en tvetydighet, nemligen att ordet barn
nyttjas i singularis och icke i pluralis. Finnas flera harn,
så, om man vill hålla sig blott till hokstafven, skulle man
ej vara skyldig att uppfostra mer än ett i Svenska kyrkans
religion.
Propos. på afslag å §:n och bifall till den motsvarande
1 Oide §:n uti K. Mits förslag hlef härefter framställd saint med
ja besvatad.
§ ii.
H. Exc. Hr Frih. De Geer: Äfven i denna § är den
ändring, Utskit gjort, beroende af den, som blifvit vidtagen i
14:de §:n, hvadan jag anhåller om bifall till K. Mits Propos. och
afslag å Utskits förslag.
578
D«n 22 Maj.
Äfven denna § afslogs och den motsvarande ll:te §:n uti
K. M:ts förslag bifölls,
§ 12.
H. Exc. Hr Frih. De Geer: I denna § skiljer sig K.
M:ts Propos. och T7tsk:ts förslag icke i saken. Det är endast
én redaktions-förändring, jemte ett omflyttande af en del af 13: de
§:n, i sammanhang med den 12:te. Orsaken till förändringen i dessa
§§ uppgifver XJtsk:t vara, att K. M:ts Propos. vore tvetydig, i
händelse fråga uppstode huruvida medlemmar af främmande
trossamfund skulle vara pligtige att betala likstol, hvilken afgift
TJtsk:t anser vara af annan natur än de för barndop och
vigsel, som blott utgå till den prest, som verkställer dessa förrättningar.
Men om således likstol icke är en betalning, som
utgår för viss förrättning, utan snarare är att anse såsom en
afgift vid hvarje dödsfall till presten, tror jag att någon förändring
i K. M:ts Propos. icke är af behofvet påkallad, för att
vinna den tillämpning, som är af Utsk:t afsedd.
Frih, Cederström, Thure: Jag vill för min del en
dast
förklara, att jag icke finner förevarande § vara rättvis.
Det betyder visserligen ingenting att betala afgifter till presterskapet
för den rike; men för den fattige är det tryckande att
betala på två håll; och då det är tillåtet att utträda ur Svenska
kyrkan, så borde man också vara befriad från de afgifter,
sorn åligga en såsom medlem af denna kyrka. Det förekommer
mig vidare något besynnerligt, då det står: ”De för sär
skilda
kyrkliga förrättningar stadgade afgifter till Svenska kyrkan
eller hennes presterskap eller betjening vare ej medlem
af tillåtet främmande religions-samfund pligtig att gälda” etc.
Skulle således en utländning, som aldrig tillhört Svenska statskyrkan,
äfven vara pligtig att betala afgifter åt dess presterskap?
Det tror jag kan komma att leda till ganska obehagliga
förvecklingar, hvarföre jag anser att det bästa hade varit att
återremittera §:n, för att få bestämdt, att icke sådana personer,
som aldrig tillhört Svenska stats-kyrkan, behöfva betala afgifter
till hennes presterskap.
H. Exc. Hr Frih. De Geer: Om Frih. Cederström hade
vändt sig direkte till någon i landet har boende utländning, i
stället för till mig, så skulle han fått veta, att de redan nU
betala afgifter för sina egendomar till Svenska presterskapet.
Efter härmed slutad öfverläggning och upptagande af de
derunder gjorda yrkanden dels om afslag å §:n och antagande
af 12:te §:n uti K. M:ts förslag, och dels om §:ns återremitterande,
blef propos. å förstberörde yrkande framställd samt med
ja besvarad.
§ 13.
Den 22 Mej.
379
H. Exc. Hr Frih. De Geer: Utsk:t har uteslutit l:sta mom. i
13:de §:n af K. M:ts Propos., icke derföre att Utsk:t velat beröfva
dissenters någon af de rättigheter eller frikalla dem från någon
af de skyldigheter, hvarom K. M:ts Propos. talar, utan derföre
att Utsk:t ansett ett sådant stadgande öfverflödigt. Det finnes
dock i nu gällande lag, och har icke heller i Norska dissenterlagen
ansetts öfverflödigt. Jag finner detta stadgande vara en
prydnad för författningen, och tror, att deruti ligger en säkerhet,
om den också sannolikt icke ofta behöfver anlitas, för främmande
bekännare mot möjligheten af alla slags intrång, vare sig
genom den ekonomiska lagstiftningen eller myndigheters trakasserier.
Jag anhåller om bifall till K. M:ts Propos.
§:n afslogs och den 13;de §:n uti K. M:ts förslag antogs.
§§ 15 och 16.
Biföllos.
§ 17-
Hr Estenberg: Utan att egentligen tillstyrka någon förändring
i K. M:ts Propos. i denna §, kan jag dock icke återhålla
att uttala min öfvertygelse i afseende på dessa böter. Att
jag är en fiende till allt hvad böter heter uti ifrågav:de
slags lag, är redan kändt; men då det är fråga om hvem som
skall taga dessa böter, så borde det snarare vara skolkassan,
än åklagaren, som borde med de fattiga dela dessa böter. Att
på detta sätt framkalla en åklagaremakt med förespeglingar att
derpå kunna rikta sig, är icke rätt, och jag skulle önska att
de, som på detta sätt älska att tvista i religionssaker, åtminstone
icke må vinna något för sitt besvär. Jag har nämnt detta, icke
för att denna gången vinna någon ändring, utan blott för att
hafva uttalat en princip, som jag anser riktig och framdeles
icke böra undertryckas.
Härefter blef §:n, uppå framställd propos., af E. o. Ad.
bifallen.
Sedan rubriken jemte ingressen till det nu genomgångna
författningsförslaget blifvit föredragen och godkänd, yttrade H.
Exc. Hr Gr. o. Landtm., det E. o. Ad. torde finna, att Hrr
Eibbings, Kontraktsprosten Eundgrens och Eosenquists framställningar
i ämnet, den sistnämnde i hvad den icke öfverensstämde
med K. Mds, af Ståndet nu antagne Nåd. Propos., måste
anses såsom förkastade.
Eopädes ja.
380
Den 22 Maj.
Frih. Cederström, Thure: På grund af de åsigter,
som jag såväl nu som under de allmänna öfverläggningarne
uttalat, ber jag att till protok. få nedlägga min reservation mot
de beslut, E. o. Ad. i denna fråga fattat. Jag vill endast dervid
tillägga, att jag djupt beklagar, att då E. o. Ad. under en
tid af 8 sekler bland Eikes Ständer varit de främsta i sann
upplysning, kunskap, bildning och fosterlandskärlek, så bar Ståndet
genom de beslut, det nu fattat, gifvit ett vittnesbörd derom
att denna roll hädanefter tillhör Sveriges Borgare-Stånd.
Frih. Creutz: Jag ber att till alla delar få instämma i
den reservation, som af Frih. Thure Cederström här blifvit afgifven.
Den uppmärksamhet, som åt denna fråga under flera
är egnats i andra länder, har äfven kommit vårt land till godo.
Men jag tror, att den författning, som nu blifvit antagen, icke
medgifver en sann religionsfrihet för Svenska innebyggare.
Gr. Lagerbjelke, Gustaf: Bland den stora mängd
frågor, som förekomma på föredragnings-listan, äro blott tvenne
2:dra gången bordlagda. Den ena är angående beväringen, och
förekommer troligen i morgondagens plenum. Den andra åter
rörer tullen, och skall således förekomma i sista plenum i denna
vecka, hvilket icke torde vara så lämpligt, emedan denna
fråga troligen icke då hinner att afslutas. Det har hittills
varit vanligt att E. o. Ad. utsätter särskild dag för sådana frågor,
och jag anhåller derföre, att E. o. Ad. måtte utsätta dagen
för tullfrågans behandling till Onsdagen i veckan näst efter Pingst.
Utom dessa båda frågor, som äro bordlagda tvenne gånger,
finnes en stor mängd andra, som äro det blott en gång. Bland
dessa äro åtskilliga, som hafva inflytande på Eiksdagens snara
afslutande, och andra som icke hafva det. Det är derföre nödvändigt
att nu leta ut sådana, som tillhöra den första kategorien,
och tillse att de blifva så snart som möjligt föredragna. Jag
får derföre anhålla, det E. o. Ad. täcktes besluta att uppföra
följande 7 mål främst på föredragningslistan för nästa plenum,
dock så, att om de från den dagen icke hinna blifva afgjorda,
sådant icke må lägga hinder i vägen för tullfrågans behandling
på den derför föreslagna dagen.
Nämnde 7 mål blefvo härefter af Gr. Lagerbjelke uppgifna.
I ani. häraf hemställde H. Exc. Hr Gr. o. Landtm.,
huruvida E. o. Ad. behagade besluta att, på sätt Gr. Lagerbjelke
i början af sitt yttrande föreslagit, till afgörande företaga
Bevilln:sUtsk:ts Betänk. N:o 23 angående tullbevillningen
Onsdagen den 30:de dennes; och sedan denna hemställan af
E. o. Ad. bifallits, lemnade Ståndet, uppå framställd pTopos.,
jemväl sitt samtycke åt hvad Gr. Lagerbjelke ytterligare före
-
Den 23 M aj f. m.
381
slagit i afseende å uppflyttningen å bordslistan af de utaf honom
uppgifne 7 målen; hvarefter E. o. Ad. åtskiljdes kl */2 12 på
natten.
In fidem,
O. Brakel.
Onsdagen den 23 Maj 1860.
Plenum kl. 10 f. m,
Justerades ett prot.-utdr. för den 19 och 22 dennes.
Frih. Paykull, Johan Gustaf: Då det torde vara
nödvändigt att öka antalet af Suppleanter inom Konstit.-Utsk:t,
får jag hemställa att E. o. Ad. utsåge trenne sådane.
IJppå H. Exc. Hr Gr:ns o. Landtm.-s i anledn. häraf framställda
propös., beslöt R. o. Ad., att ytterligare tre Suppleanter
uti Konstit.-Utsk:t skulle utses; hvarefter H. Exc. anmodade
Ståndets Hrr Elektorer att vid deras nästa sammanträde
företaga val af dessa Suppleanter.
Anmäldes och bordlädes Stats-TJtsk:ts nedannämde. Utlåt:n,
nemi.:
Nio 103, äng. väckta frågor om ytterligare statsbidrag för
reparationsarbeten å Westerås domkyrka;
N:o 104, i anledn. af Kongl. Maj:ts Propos. ang. ytterligare
anslag till iståndsättande af Linköpings domkyrka;
N:o 105, i anledn. af gjorda framställn:r, ang. ytterligare
låne-understöd för kyrkobyggnaden i Christinehamn;
Nio 106, i anledn. af väckt motion om låne-understöd till
kyrkobyggnad i ITllerfvads församling i Skara Stift;
N:o 107, i anledn. af väckt motion om bidrag af allmänna
medel till kyrkobyggnad i Kungsbacka;
N:o 108, i anledn. af väckt motion om låneunderstöd till
skolbyggnad i Luleå; samt
Nio 110, ang. aflöningens bestämmande för den hos RiksStånden
och Utsk:n anstälda Kansli- och Yaktbetjening.
Gr. Lagerbjelke, Gustaf: Då det på ganska lätt be
gripliga
skäl vore önskligt, att det sista Betänk:t blefve så snart
382
Den 23 Maj f. m.
sota möjligt afgjordt, anhåller jag att detsamma uppföres på
föredragningslistan näst efter StatsUtsk:s Betänk. Nio 101, hvars
plats under gårdagens plenum bestämdes.
Till detta förslag lemnade K. o. Ad. sitt bifall.
Yid härefter företaget Bänkmans-val utsagos till Bänk*
män inom
lista Bankmans-Afdelningen: »
Nio 80 Gr. von Duben, fullm. Hr Skjöldebrand, Erik Bogislaus,
med 2 röster;
3:dje Bänkmans-Afdelningen:
Nio 41 Frih. Wrangel af Lindeberg, fullm. Frih. Leijonhufvud,
Sten, med 2 röster;
5:te Bänkmans-Afdelningen:
Nio 211 Frih. Cederström, Claes Henrik, med 1 röst;
6:te Bänkmans-Afdelningen i
Nio 236 Frih. Stjerneld, Gustaf Nils Algernon, och
Nio 262 Frih. Klinckowström, Wilhelm Leonard Agathon,
hvardera med 1 röst;
19:de Bänkmans-Afdelningen:
Nio 1,848 Hr Virgin, Carl Philip, med 1 röst.
Som vid upprop af 9:de Bänkmans-Afdelningen, inom hvilken
en Bänkman skulle utses, någon dertill hörande ledamot
icke sig infunnit, hemställde H. Exc. Hr Gr. o. Landtm., att
nytt val inom nämnde afdelning skulle utsättas till nästa lördag
den 26:te dennes, samt att en Bänkmansplats inom 21 ista
afdelningen då jemväl finge tillsättas efter Nio 1988 Hr Adlersparre,
fullm. Hr Blomstedt, Carl Eeinhold, hvilken inlemnat
in pollett; och lemnade E. o. Ad. härtill sitt bifall.
Föredrogs och företogs punktvis till afgörande StatsUtskits
den 19:de dennes bordlagda Mern. Nio 109, i ani. af Pikets
Ständers beslut i de uti StatsTJtskits Utlåtande Nio 86
behandlade frågor, äng. fortsatt utförande af jernvägsarbeten
för Statens räkning och anvisande af dertill erforderlige
medel.
Utskits yttrande i anledning af E. o. Adins återremiss af
5:te punkten i Utlåt. Nio 86, äfvensom Utskits hemställan till
BorgareStit att antaga Utskits uti 1 lite punkten af samma
Den 23 Maj f. m.
383
Utlåt, afgifne, utaf R. o. Ad. samt PresteSt:t bifallna förslag,
lades till handlingarne.
Utsk:ts hemställan i ani. af RiksSt:ns vid behandling af
17:de punkten i meranämnde Utlåt, fattade beslut bifölls.
Föredrogs, men begärdes af flere ledamöter ånyo på bordet,
följande den 2:dra, 9:de, 12:te och 19:de dennes för första gången
bordlagde Betänk., Utlåt, och Mern., nemi.:
Bevilln:s-Utsk:ts Betänk. N:o 22, ang. stämpel-pappersafgiften
samt afgiften för stämpling af tidningar, andra periodiska
skrifter och tryckta afhandlingar;
Sammansatta Bevillms-, Lag- samt Allm. Besv:s- och Ekon.
Utsk:ts Utlåt. N:o 9, i ani. af dels gjorda anmärkningar emot
vissa delar, dels ook RiksStåndens skiljaktiga beslut i afg:de
å andra delar af Betänk:t N:o 4, ang. vilkoren för hränvins
tillverkning;
Bevilln:s-Utsk:ts Mern. N:o 25, i ani. af återremiss utaf
Betänkt N:o 18, ang. postbevilln:n och dermed sammahang
egande frågor;
Stats-Utsk:ts Utlåt. N:o 93, ang. regleringen af utgifterna
under RiksStatens Sjette Hufvudtitel;
Samma Utsk:ts Utlåt. N:o 94, ang. regleringen af utgifterna
under RiksStatens Sjunde Hufvudtitel; och
Samma Utskts Utlåt. K:o 101, dels i ani. af K. M:ts
Nåd. Skrifvelse i fråga om förändrade grunder för mjöl- och
såg-qvarnars beskattning, dels ang. enskild motionärs framställning
i ämnet.
Föredrogs Sammansatta Stats-, Lag- samt Allm. Besv:soch
Ekon.-Utskts den 25:te och 28:de sistl. April på bordet
lagde Betänk. N:o 7, i ani. af dels K. M:ts Nåd. Propos.
ang. förnyad författning om utskrifningssättet och inrättningen
af allmänna Beväringsmanskapet, dels ock enskilda motioner
i samma ämne; i sammanhang hvarmed anmältes och upplästes
ett från Hederv. Bonde-St:t ankommet prot.-utdr. N:o
281, innefattande dels bemälde RiksStånds vid pröfningen af
ifrågav:de Betänk, fattade beslut och dels inbjudning till MedStånden
att i samma beslut instämma.
Gr. Lagerbjelke, Gustaf: Jag hemställer att R. o.
Ad. måtte sålunda behandla ifrågav:de inbjudning, att den
tages i öfvervägande på sådant sätt, att vid hvarje § såväl Utskts
Betänk, som inbjudningen afgöras.
Gr. Sparre, Erik: Jag förmodar att Gr. Lagerbjelkes
mening är att inbjudningen icke behöfver omr ämnas vid hvar
-
381
Den 23 Maj f. m.
je §, samt att samma inbjudning afgöres, då Betänkt paragrafvis
föredrages.
k Gr. Lagerbjelke: Jag måtte hafva uttryckt mig särdeles
otydligt, men får förklara att min mening just var sådan, som
I Gr. Sparre framställt.
I H. Exc, Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att E. o. Ad. torde
I finna det vara lämpligast att, på sätt föreslaget blifvit, den nu
" föredragne inbjudningen icke gjordes till föremål för någon särskild
öfverläggning och beslut, utan att, vid pröfningen af
Utsk:ts författmsförslag, jemväl finge tagas i öfvervägande,
hvad afs:de borde fästas å BondeSt:ts beslut i frågan,
fiopades ja.
Sedan, uppå H. Exc:s härefter gjorda hemställan, E. o. Ad.
beslutat, att författn:sförslaget skulle paragrafvis pröfvas och
ingressen ej förekomma till granskning förr än hela förslaget
blifvit genomgånget, samt att Utsk:ts i slutet af Bet:det gjorda
hemställanden derefter skulle punktvis företagas till afgörande;
började föredragningen med författn:sförslagets
§ I
Hr
Björnstjerna, Johan Magnus: Då förslaget till
den K. Propos., som ligger till grund för det Bet:de, Utsk:t
afgifvit, uppgjordes, ansågs lämpligast och bäst, att så litet
som möjligt ändra de uttryck, hvilka voro begagnade i äldre
författningar, på hvilka utskrifningssättet och fullgörandet af
beväringsskyldigheten stödja sig. Man trodde att det för allmänheten
skulle vara mera välkommet att igenfinna de §§
oförändrade, vid hvilkas verkställighet de förut voro vande, och
just derigenom de nya §§:na mera tydligt framträda. Etsk:t
har, vid uppgörandet af sitt förslag, vidtagit åtskilliga förändringar
i afs:de på redaktionen; i följd hvaraf jag ansett mig böra tillkännagifva
att, der så beskaffade förändringar ej i hufvudsak
inverka eller eljest förorsaka en rubbning, jag icke vill motsätta
mig Utsk:ts förslag, på det att ärendets behandling ej
måtte alltför mycket dragas ut på tiden, så mycket mer som
redan 2 Stånd afgjort detsamma. Detta har jag velat omnämna,
för att ej behöfva vid hvarje § återkomma till en dylik framställning.
Härefter blef §:n, uppå framställd propos., at E. o. Ad.
bifallen.
►
§§ 2-6.
Den 23 Mej f, ra
385
Biföllos.
§ 7.
Gr. Sparre: I mom. 2 af denna § förekommer ett
tryckfel; der står nemi. ''uppgift å antalet af de till staden
skattskrifne”, hvilket bör vara »de i staden skattskrifne.” Detta
endast ville jag för It. o. Ad. tillkännagifva, och anhåller för
öfrigt om bifall till §:n.
§:n bifölls med den förändring, att ordet ”till” å 3:dje
raden i 2:dra mom, utbyttes emot ordet ”i,”
§§ 8—10.
Biföllos.
§ 11.
Gr. Sparre: Enligt utdrag af BorgareShts protokoll
har detta Stånd beslutat den ändring i 2:dra mom. af ll:te
§:n, att den ålder, som borde utgöra det maximum, inom hvilken
en machinist eller sjöman får taga lega, bör vara 45 i
st. f. 40 är, hvilket sednare blifvit i K. M:ts Propos. föreslaget
och af Utsk:t äfven bibehållits. För att åstadkomma enhet
i beslutet och då det kan vara ändamålsenligt att icke för
mycken inskränkning göres i afs:de på åldern, och då det dessutom
i vanliga fall kan antagas, att en sjöman vid 45 års
ålder kan vara fullkomligt tjenstbar, isynnerhet till en sådan
befattning som att vara machinist, hemställer jag till B. o. Ad.,
om B. o. Ad. ej ville, lika med BorgareSt:t, bestämma 45 år
såsom maximum.
Hr Björnstjerna: Man kan visserligen säga, att, om
rättigheten att insätta en sjöman i en beväringsskyldigs ställe
skulle utsträckas till 45 år, detta ej skulle medföra något synnerligt
hinder, då det tillika finnes stadgadt att han skall vara
duglig. Men man bör äfven taga i betraktande att han efter
5 år skall vara tjenstbar, i händelse han då behöfver inträda;
och det torde vara tydligt för hvar och en, att närmare 50-  talet äro krafterna i viss mån förminskade och således denne
beväringsskyldige mindre lämplig till tjenstgöring. Skulle dock
någon fördel uppstå genom antagande af BorgareSt:ts beslut,
vill jag visst icke motsätta mig detsamma.
Uppå framställd propos. bifölls §:n med den förändring,
att siifran 40 i slutet af 2:dra mom. utbyttes emot siffran 45.
§ 12
386
Dea 23 Maj f. m.
Bifölls.
§ 13.
Hr Björnstjerna: Utsk:t har i denna § gjort en afvikelse
från hvad i K. H:ts Propos. finnes stadgadt, enär i samma
Nåd. Propos. finnes närmare bestämdt, huru tillgå skall,
i händelse en legokarl tagit lega af tvenne eller flere beväringsskyldige.
Likväl och då det, som Utsk:t föreslagit, är
en strängare ansvarspåföljd än hvad K. M:t ansett lämpligt,
och då dessutom denna strängare bestämmelse blifvit af 2 Stånd
antagen, så finner jag icke skäl att yrka någon lindring deri,
ehuru jag anser, hvad K. M:ts Propos. stadgar, vara tillfyllestgörande.
§:n bifölls.
§ 14.
Frih. Creutz, Steffan: Denna §, ang. 2:ne års beväringsraöten,
har redan af BondeSt:t blifvit förkastad och, såsom
mig synes, på goda grunder. Jag tror nemi. att de sedan ett
år påbegynta två-åriga beväringsexerciserne icke motsvara de
stora uppoffringar, som nationen måste vidkännas för deras uppfyllande,
och är jag fullt förvissad, på grund af det allmänna
missnöje, som häröfver i landet förspörjs, att beslutet härom,
huru det än tillkommit, icke skett med nationens goda minne.
Emellertid har man derigenom kommit till en erfarenhet, som
skulle, efter hvad mig synes, göra dessa två-års-exerciser umbärliga
och böra reducera den sista Itiksdagens beslut härom
åter till det förra tillståndet igen, och landet vara fullt betryggadt
med beväringens exercerande blott för ett år. Man har
nemi. funnit att beväringsmanskapet, redan vid början af andra
årets exercis, har så mycket minne af hvad det året förut
lärt, att detta manskap föga eftergifver stamtruppens första
samling efter de 3:ne års hvila mellan regementsmötena, som
förr egde rum. ”Vid slutet af detta andra beväringsmöte har
man desslikes erfarit huru denna 2:dra klassens beväring exercerar,
icke allenast kompagni-exercis, utan äfven går i bataljoner
ganska oklanderligt, och kan då anses såsom temligen väl
exerceradt manskap. Och jag ber att få tillägga, att dessa icke
äro mina individuela tänkesätt allenast, utan de äro uttalade
utaf inspektörer vid de vanliga slutuppvisningarne. Då, i händelse
af krig, beväringsklasser uppbådas, hvilka fullgjort första
årets vapenöfningar, och då exerceras lika lång tid som nu
andra klassens beväring, eller i sådant fall någon vecka längre,
eller inalles en månad, samt derunder instickas i stamtruppens
leder och der öfvas, så motsvarar detta fullt fordringarne af
ett väl ordnadt försvar. Kommer dertill skjutskolor i orterna
Den 23 M aj f. m.
387
och yngliugarnes militäriska danande redan ifrån skolan, så
torde tilläfventyrs icke så särdeles mycket mera vara att önska,
än krigsvanan, hvilken man svårligen lärer inöfva sig på exercisfältet.
Under förutsättning af skjutskolor och militäriska
öfningar i allmänhet redan i skolan, så skulle jag hålla för att
till och med ettårs-exereiserne kunde upphöra och ynglingarne,
vid nu bestämda år, endast stå inrulierade i regementerne.
Detta skulle, efter mitt förmenande, fullt motsvara ändamålet,
då, i händelse af krig, en sammandragning och tillbörlig öfning
egde rum, hvilket i alla fall måste ske, äfven efter tvenne års
förutgången exercis i beväringsklasserne. Men då nu, sedan
längre tid, ett-års-exercisefne varat, så torde lämpligast under
nuvarande förhållanden desamma höra qvarstå, men andra årets
exercis upphöra. Då jag i korthet sökt ådagalägga min tanka
om obehöfligheten af andra årets bevärings-exerciser, så har
det varit med fästadt afseende på det rent militäriska af saken.
Skulle detta erkännas såsom riktigt, så måste likaledes
erkännas de ofantliga fördelar i rent ekonomiskt hänseende och
med afseende å arbetskraft, som derigenom skulle tillskyndas
landet. De kontanta statsanslagen oberäknadt, går nu landet
i mistning af, beräknadt i dagsverken, en arbetskraft under den
brådaste tiden af året, hvilket för blott ett enda möte bör kunna
anses som en nationalförlust.
För min del är jag i allmänhet bland dem, som ogilla detta
myckna och öfverflödiga exercerande, som stundom urartat till
hvad man lämpligast kunde kalla exercisvurm, och i sanning
icke är militäriskt. Jag anser det således fullkomligt tillfyllestgörande.
att beväringen öfvas blott ett år, med den tid, som
för närvarande dertill är anslagen, och får hos Hr Gr. o.
Landtm, anhålla om propos. på återremiss af denna § i den
af mig uttalade syftning, detta så mycket mer, som redan ett
EiksStånd fattat enahanda beslut.
Gr. Sparre: Det var mig temligen oväntadt att höra,
det den siste värde talaren, sjelf officer af indelta arméen, gjort
en sådan erfarenhet af en 2-årig exercis. Såväl af de militärer,
jag vidtalat ang. denna fråga, som äfven vid de besök, jag,
i egenskap af Landshöfding, gjort vid åtskilliga mötesplatser
inom Elfsborgs län, har den största tillfredsställelse yttrats med
denna anordning i beväringsmanskapets exercis. Samme talare
har äfven yttrat, att den under ett år öfvade beväringsynglingen,
efter 14 dagars å 3 veckors exercis, skall hafva vunnit
den skicklighet och färdighet, att han kan insättas i arméens
leder. Men den värde tal. inser icke, med hvilken hastighet
en fiende medelst ångkraft kan landsätta sig på våra kuster,
och att en god del af vårt land kan vara intaget redan, innan
dessa för beväringens öfvande erforderlige 14 dagar förlupit.
Hvad de stora kostnader af denna 2-åriga exercis beträffar,
så anser jag att dessa icke i något afs. kunna anses för stora,
VI B. 25
388
Den 23 Maj f. m.
då de hafva till ändamål att bilda vår ungdom i vapenforing,
för att i händelse af krig kunna försvara vårt fosterland. Jag
anhåller derföre om bifall till Utsk:ts förslag.
Hr Hjärne, Harald: Om jag riktigt uppfattade Frih.
Creutz' anförande, innehöll det att det vore alldeles nog med
ett års exercis. Detta var så mycket mera förvånande, som
det är en så enhällig opinion bland officerarne af indelta arméen,
att ett års exercis på 14 dagar icke är tillräcklig för
att manskapet sedermera vid framtida behof, i händelse af krig,
skall, äfven med flere veckors exercis, blifva så öfvadt, att det
kan deltaga i manövrer. Frih. Creutz torde således kunna
inom detta hus anse sig temligen ensam i sin opinion ang.
denna fråga.
För min del får jag anhålla om bifall till IJtsk:ts förslag.
Hr Björnstjerna: Då man vill fatta ett omdöme öfver
vårt beväringsmanskaps förmåga att inlära sig det yrke, hvartill
det kallas att samlas på de särskilda mötesplatserna, ma
man taga sig i akt att icke för ofta tala om den stora fallenhet,
dessa ynglingar ådagalägga. Man kan ganska lätt bedraga
sig i sin förmodan och tro, att de kunna uträtta mera än det
vid närmare skärskådande är fallet. Det är ganska klart att
den, som icke synnerligen känner, hvad som erfordras, af en
soldat, skall, då han ser ett beväringsmanskap uppställdt i leder,
säga att dess exercis går ganska bra. Förhållandet är dock
ofta helt annorlunda. Den ytterliga osäkerhet, som råder hos
hvar och en af dem; den rädsla, som finnes hos litet hvar af
dem, att göra orätt, bevisar nogsamt, att desse beväringsskyldige
äro helt och hållet i barnaåren, hvad angår deras vapenöfningar.
Det är dessutom välbekant, att vid 20 å 21 års ålder
ynglingarnes kroppskrafter icke äro tillräckligt utbildade.
I K. M:ts Propos. har derföre det förslag blifvit framställdt,
att beväringsåldern skulle inträffa ett år sednare. Då har en
större utveckling i fysiskt hänseende skett. Andra året är förhållandet
helt annorlunda. De hafva då icke blott mera utvecklat
sig i styrka och krafter, de hafva besinnat hvad de
förut lärt, och återkomma med mognadt förstånd till fortsatta
vapenöfningar.
Man har vidare sagt att det skulle vara möjligen en del,
som skulle andra året vara särdeles försigkomne och utmärkta
framför alla andra. Jag har visserligen icke sjelf varit i tillfälle
att bedöma detta, men vill icke bestrida att så kan vara
fallet. Yidare har man framställt såsom obilligt, att de bevär
ngsskyldige ens sammankallas till vapenöfning, men skulle det
ske, vore det tillräckligt med en något längre tid första året;
manskapet skulle mycket väl under en månad före början af
ett krig kunna uppexerceras. Kan man sålunda på förhand
beräkna dagen för ett fiendtligt anfall, är det möjligt att andra
Den 23 Maj f. m.
369
årets exercis är onödig. Beväringsmanskapet utgör arméens
rekryter; dessa måste under fredsbrott uppkallas och. då ej
behöfva öfvas mer än hvad som möjligen kan bibringas dem
under marscher och bivouaker; ty att föreställa sig att under
sådane förhållanden särskildta öfningsmöten skola hållas, torde
i allmänhet icke kunna tagas för gifvet.
För min del anhåller jag om bifall till K. M:ts Nåd.
Propos.
Frih. Creutz: Jag föreställer mig visserligen, att ett
fiendtligt anfall kan ske så hastigt, att man icke kan få tid att
uppöfva beväringen, så att den blir fullt tjenstbar; men detta
lärer vara ett förhållande, som mer och mindre torde vidlåda
alla arméer, och jag har blott exempelvis nämnt en månad såsom
erforderlig för manskapets exercerande före ett sådant anfall.
Vid ett så brådstörtadt anfall, står ju alltid den indelta
och värfvade arméen till buds, emedan densamma, såsom stående
armée, har till sin uppgift och sitt ändamål att möta en fiende,
när och hvarhelst. den uppenbarar sig. Då, vid ett fiendtligt
anfall, det skulle vara orimligt att tänka hela arméen koncentrerad
på en punkt och så upptagen att icke någon del af såväl befälet
som truppen skulle finnas öfrig för beväringsmanskapets
öfvande i landsorterne, — och denna öfning lärer dock komma
att anses oundgänglig, äfven under bibehållande af de tvååriga
bevärings-exerciserne, — så har jag trott att en månads
sådan öfning vid ett så olyckligt fiendtligt anfall vore allt hvad
som behöfdes, för att efter blott ett års förutgången beväringsexercis
kunna föra landets beväring, tillsammans med den stående
arméen, mot fienden. Att antalet af arméens befäl deremot
är alldeles för ringa, synes mig klart, då man betraktar
möjligheterna af ett hastigt och oförutsedt anfall, med dermed
förenade stående arméens tjenstbarhet i dylika fall, såväl sorn
beväringens samtida öfning. Jag vidhåller således min mening
om beväringens exercerande under blott ett år, såsom förut
varit fallet, och tror mig'hafva någon rätt att fälla ett omdöme,
då jag grundar det på en 20 års erfarenhet af exercis,
såväl med beväring som stamtrupp.
Hvad arméens öfriga officerare vidkommer, så äro meningarne
angående nyttan af denna tvååriga exercis hos dem temligen
delade, och jag är öfvertygad, ja till och med säker om,
att jag på detta rum icke är ensam i afs. på dessa af mig
yttrade tänkesätt. Jag vidblifver således mitt förra yrkande
och anhåller om återremiss.
Gr. Mörner, Carl Göran Detlof: Otvifvelaktigt är
en ökad öfning för beväring af stor nytta, för att göra densamma
mera tjenstbar. I sådant hänseende tror jag icke att
meningarne kunna vara delade. En olägenhet kan jag dock
icke underlåta att påpeka, nemi. det tvång, hvarunder en ar
-
390
D b n 23 M a j f. in.
betare kommer att stå under två år, genom denna exercisskyldighet.
Det har redan hittills varit rätt svårt för en yngling
att erhålla tjenst under sin beväringstid, emedan landtmannen
heldre har en tjenare, på hvars biträde han kan räkna
hela året. Nu skulle ynglingen under 2:ne år blifva underkastad
denna svårighet. Månne icke denna olägenhet kunde afhjelpas
på det sättet, att exercistiden förlängdes under första
året med så lång tid, som nu för samma ändamål användts det
följande året? För min del tror jag att exercisen på sådant
sätt ej skulle blifva sä betungande för ynglingarne.
En annan omständighet, på hvilken jag icke kan underlåta
att fästa uppmärksamheten, är den olika beräkningsgrund,
som följes vid utgörandet af beväringsskyldigheten, antingen
in natura eller med penningar. Fördelen i det sednare fallet
är, enl. Utsk:ts förslag, så i ögonen fallande, att derom icke kan
tvistas. Den ene slipper från all exercis mot en afgift af 100
rdr, hvilket belopp kan ökas eller minskas med 20 rdr; den
andre skall fullgöra två års exercisskyldighet, och kan under
tiden vara nödsakad att lefva af tillfällig arbetsförtjenst. Dertill
kommer att, om han skulle uteblifva från exercisen, gör
det för honom en ökad beväringsskyldighet; ett äfventyr, från
hvilket den är befriad, som genom penningar kan lösa sig från
beväringspligten. Då jag för min del icke kan särdeles högt
uppskatta den åtgärden, att med penningar lösa sig från fullgörandet
af en medborgares pligter, tror jag det så mycket
mindre vara skäl att dertill uppmuntra, genom att bereda större
lättnader å ena sidan, under det man å andra sidan lägger icke
obetydliga tyngder i vågskålen.
Jag skulle således tro, att det vore skäl att Utsk:t toge i
förnyadt öfvervägande, huruvida det icke vore tillräckligt med
en förlängd exercistid under första året i st. f. densammas fördelning
på 2:ne år. Jag anhåller derföre om återremiss i den
af mig yttrade syftning.
Hr Hjärne: Frih. Creutz har i sitt sista yttrande medgifvit,
att ett års exercis ej vore tillräcklig för att göra beväringsmanskapet
fullt tjenstbart i händelse af krigsoroligheter;
men att detsamma efter några veckors öfningar vid fredsbrott
skulle blifva till krigstjenst dugligt. Han har vidare sagt, att
den stående arméen vore tillräcklig att möta fienden och uppehålla
densamma, tilldess beväringen blifvit tillräckligt uppöfvad.
Frih. Creutz har troligen icke erinrat sig, att den indelta arméen
f. n. består endast af 18,000 man och att om, i händelse
af uppbrott, desse 18,000 man skulle sammandragas inom sitt
stånd, det ej kunde återstå tillräckligt antal befäl och korporaler
ett exercera beväringen. Skulle deremot befäl och underbefäl
tagas från arméen, blefve den förminskad till 14 å 15,000
man, med hvilka man måste möta en på en punkt landsatt
fiende.
1) e n 23 M a.) f. m.
301
Hvad de ekonomiska skälen beträffar, eå bör man ihågkomma,
och det kan ingalunda bestridas, att det är en ganska
stor uppoffring af personer, som icke särskildt egnat sig åt
krigareyrket, att under 2 års tid vara skyldige att exercera;
men denna pligt är så nödvändig för landet, att hvar och en
måste underkasta sig densamma. Dessutom anser jag, att vi,
hvad beväringsskyldigheten vidkommer, äro vida lyckligare än
de liesta andra länder, såsom t. ex. Preussen, Danmark,
Frankrike.
För min del tror jag att nyttan af en 2-årig exercis är
för landet af stor vigt och betydelse samt att, ehuru visserligen
olägenheter uppstå genom denna 2-åriga exercis, dessa olägenheter
icke uppväga de i ögonen särdeles fallande fördelarne
deraf. Jag anhåller således om bifall till K. M:ts Propos.
Gr. Anckarsvärd, Carl Henrik: Ehuru ogerna jag
uppträder i en fråga, der jag vet att flertalet af krigareståndets
ledamöter äro af motsatt mening med mig, anser jag dock, då
denna min åsigt blifvit af en af dess medlemmar väckt, mindre
passande att förtiga min öfvertygelse i denna fråga. Visserligen
torde en erfarenhet, hvilken räknar sin tillvaro sedan 45
år tillbaka, icke kunna innebära någon särdeles stor bevisning
för den nu exercerande generationen, men jag vill likväl taga
mig friheten att i korthet yttra, det min öfvertygelse är att
för soldat bildningen uträttar 14 dagars exercis lika mycket eller
lika litet som 2:ne års vapenöfningar. Då jag år 1813 gick
till Tyskland med Kongl. Nerikes reg:te, bestod regementet till
mer än hälften af beväring och genom extra rotering antagna
ynglingar, och då jag efter tre veckors stillaliggande i Stralsund
hade lyckan att uppvisa reg:tet för H. K. H. Kronprinsen,
ansåg jag detsamma fullt ut lika godt som Södra Skånska
Infanteriet, hvilket jag år 1812 i egenskap af Bataljons-Chef
biträdde att uppsätta med endast rekryter.
Hvad Nerikes reg:te vidkom, hade det sin gamla nummerstyrka,
hvilket i sanning var en ganska god hjelp.
Jag är fullt öfvertygad, att första årets beväringsexercis
är nödvändig, ingalunda för dess inverkan på soldatbildningen,
men som ett medel att hos allmänheten bibehålla hågkomsten
af beväringspligten M. Hrr! jag tror att knappast någon infanteriofficer
skall kunna jäfva mig i denna min åsigt att den
beväring, som stickes in ibland stamtrupper, inom 6 veckors
tid skall vara vida mera försigkommen, vida mera tjenlig aft
gå i fält, än den någonsin kan blifva genom dessa 2:ne års
exercerande. Jag har med detta mitt yttrande ingalunda velat
inverka på opinionen och ämnar icke heller motsätta mig det
beslut, som här fattas; men ansett såsom min pligt att yttra
mina åsigter i frågan, på det att man må finna att den talare,
som yttrat sig i enahanda syftning som jag, icke är ensam i
sin öfvertygelse, utan att den äfven delas af andra
392
nen 23 Maj f. m.
De medel, som utgifvas för denna dubbla beväringsexercis,
vore enl. mitt förmenande mycket lämpligare att använda på
uppköpandet och upphjelpandet af krigsmaterielen, hvarpå hittills
vid våra krigsrustningar varit en ofantlig och i högsta
måtto kännbar brist. "Vidare anhåller jag att på förhand få
upptaga ett inkast, som säkerligen kommer att göras, nemi. att
man icke har dessa 6 veckor till sin disposition. Hvarken någon
viss erfarenhet eller historiens vittnesbörd gifva vid handen
att den tid, under hvilken ett krig varar, är så kort att
icke sex veckor finnas tillgänglige, för att exercera den uppbådade
beväringen så mycket att den blir fullt tjenstbar, äfven
sorn att det kan ske med vida mindre kostnad, än som den nuvarande
beväringsexercisen förorsakar.
Ännu en sak, hvilken visserligen icke egentligen hörer till
denna punkt, men som jag dock tager mig friheten vidröra,
är den, att jag anser årtalet för inträde i beväringsåldern, räknadt
från 20 år, vara för lågt, och att skäl vore att antaga
densamma, såsom i Norige är fallet, till 22 år.
Gr. Sparre: Jag har begärt ordet med anledning äf det
yttrande, en talare här fällt, ang. olägenheterna för de unge
männen af 2:ne års exercis. Jag har sjelf någon erfarenhet af
dessa saker, såsom egande temligen stora egendomar, der naturligtvis
en mängd i beväringsåldern varande unge män förefinnas.
Dock har jag aldrig hört någon tveka att emottaga
en dräng, derföre att han är i beväringsåren och under 2 år
måste exercera. Deremot tror jag att sådan tvekan hos en
husbonde möjligen kunde uppstå, ifall ynglingen måste vara på
exercisplatsen under en hel månad under ett och samma år.
Hvad vidare angår de olikheter i förmåner och skyldigheter,
som förslaget skulle medgifva den beväringsskyldige, som löser
sig derifrån, och den, som sjelf utgör sin skyldighet, vill jag
blott anmärka, att, då man hittills vanligen, genom en summa
af 50 b:ko å 100 rdr, löst sig icke allenast från skyldigheten
att exercera utan äfven från att gå i fält, man nu mot en afgift
af 100 rdr kan befria sig från vapenöfningarne, men måste
i händelse af krig sjelf inställa sig. Jag skulle således tro,
att förslaget innehåller en inskränkning i deras rättigheter,
hvilka betala, och att således denna omständighet icke må vara
någon anledn. till anmärkning om skillnad mellan rättigheter
och förmåner.
Hvad beträffar de talares yttranden, hvilka påstå att historiens
vittnesbörd gifver vid handen att en tidrymd af ungefär
6 veckor alltid vid krigets början förefinnes, under hvilken beväringen
kan uppexcrceras, så att den blir fullt tjenstbar, så
får jag säga att både 1808 års krig och sednast krigshändelserna
i Italien sista året motsäga riktigheten af dessa yttranden.
Vid intetdera af dessa krig medgafs någon tid af 6 veckor
att ordna trupperna.
Den 23 Maj f. m.
393
Det är vidare temligen naturligt, att en vapenöfningstid
af en månad skulle för ynglingarne vara vida tröttsammare,
och man skulle icke heller kunna anstränga dem så mycket, i
synnerhet som flere af dem vid fyllda 22 år äro af den svaga
kroppskonstitution att de icke kunna strapsera. Det är klart,
att då de beväringsskyldige andra året komma till vapenöfningarne
med friska krafter, de af befälet mottagas med mera tillfredsställelse
och att de under denna korta tid kunna bättre
uthärda alla ansträngningar. Är det meningen att bibringa de
beväringsskyldige en militärisk anda, är det naturligt att densamma
bättre bibehålles, om de veta att de under 2:ne år höra
under vapenyrket.
Under alla synpunkter finner jag förslaget ang. 2-årig exercis
innefatta fördelar, och anser detsamma derföre böra antagas;
så mycket mera, som B. St. vid sednaste riksdag antogo
det. Det skulle se besynnerligt ut, om K. St. nu förnekade
den åsigt, de då uttalade, och hvilken en sednare erfarenhet
bekräftat vara riktig.
Erih. Creutz: Man har visserligen sagt, att det skulle
vara förenadt mod de största svårigheter, att vid inträffande
krig uppöfva beväringsmanskapet så, som om de exercerade i
2:ne år. Gr. Anckarsvärd har dock visat motsatsen, och jag
ber att blott få tillägga några ord till hvad han yttrat. Eör
min del tror jag att, om de stora och ökade utgifter, som andra
årets beväringsexercis medför, i stället användes på förökandet
af befäl och korporaler inom arméen, tillräckligt befäl
skulle finnas för den del af arméen, som vid hastigt anfall
skulle möta fienden, och dessutom befäl i reserv för den hemmavarande
beväringens exercis. Det vore således, efter mitt
förmenande, framför allt annat af vigt att bereda arméen ett
förökadt befäl, hvilket förenade de kunskaper, den öfning,
skicklighet och intelligence, som erfordrades för att grundligt
undervisa och öfva den vapenföra ungdomen och i farans stund
ingifva den en tillförsigt, som allena kan föra till seger. Ty
hvart vill en soldatesk, till och med den bästa, taga vägen utan
kunnigt och tillräckligt antal befäl; hvart sådant leder, hafva
vi för ögonen uti 1808 och 1809 års bedröfliga krig. Eör min
del vill jag icke utsätta landets ungdom för vådorne af sådana
anordningar, och hvartill det ringa antal befäl, som nu förefinnes,
till en så stor armée som den stående och beväringen tillsammans,
måste leda. Svenska arméen behöfver, efter mitt
förmenande, ett dubbelt så stort antal befäl, som det vi nu
hafva, af officerare, underofficerare och korporaler. Ett sålunda
tillökadt befäl med löner på stat, kunnigt och väl öfvadt,
skall vara arméens största intellektuella styrka. Detta befäl,
deladt i tvenne hälfter, att alternativt tjenstgöra i den stående
arméen, under det att den andra delen ställes, t. ex. såsom i
England, ’>på half sold” under de bestämda antal år, då den
I) .>ii 23 Maj f ni
icke är uti aktiv tjenst, bor under denna tid icke tillkomma
mera än hälften mot den lön, som tillkommer den del, hvilken
står uti den aktiva tjensten. Landet har då fördelarne af ett
tillräckligt och stort antal befäl för godt pris, och den del af
befälet, som står på half sold, fördelarne af att kunna egna sig
åt produktiva företag. Denna del af befälet skulle i första
hand vara de, som vid inträlfande krig skulle exercera landets
beväring, för att tillsammans med denna instickas i den stående
arméen, att då gemensamt möta fienden. Det att genom
de s. k. bevärings-eliterna kunna uppexercera den öfriga beväringen,
tror jag icke visar sig i tillämpningen ändamålsenligt.
Jag tycker det säger sig sjelft, att vid militäryrket så föga
vana personer icke kunna användas till befäl.
Hvad åter beträffar mitt yttrande, att det skulle vara tillfyllestgörande
för beväringens exercis, att den skedde under
blott ett år, synes likväl Utsk:t på sätt och vis redan gått in
derpå, då det i nästa § säger att hälften af beväringsklassen
kan friköpa sig från all exercis. För min del får jag säga, att
jag visserligen icke gillar den praxis, som dock alltid i vårt
land varit tillåten, att man får lega för sig, men vill dock för
närvarande icke motsätta mig detsamma.
Hvad beträffar Gr. Sparres yttrande, att han aldrig hört
någon tveka att i tjenst mottaga en dräng, som är i beväringsåldern,
så har jag sjelf en helt annan erfarenhet, och har äfven
hört af många bland allmogen att, ifall detta kommer att
fortfara, det blir en allmän klagan häröfver och en stor svårighet
för dem, som stå i beväringsåren, att få tjenst. Jag anhåller
fortfarande om återremiss af denna §.
H. Exc. Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att anslag blifvit
utfärdadt till fortsättande af plenum kl. 6 e. m.
Hr Wrangel, Erik Fredrik: Jag hade visserligen icke
tänkt begära ordet i en fråga, som redan blifvit så grundligt
behandlad, såvida icke en så aktad medlem af detta hus, som
Gr. Anckarsvärd, delat Frih. Creutz’s mening ang. obehöfligheten
af 2:ne års exercis.
Gr. Anckarsvärd säger, att för soldatbildningen verkar
denna 2-åriga exercis lika mycket eller lika litet som 14 dagars
öfning under 1 år. Motsatsen bar dock på detta rum blifvit
sa tydligen ådagalagd, att dervid ingenting är att tillägga.
Vidare säger Gr:n att genom 6 veckors exercis vid inträffande
krig, beväringen blir fullt ut lika tjenstbar, som, enl.
TJtsk:ts förslag, genom 2 års exercis. Jag ber blott att i detta
afs. få nämna, alt det vid sådane tillfällen hvarken är eller kan
blifva fråga om sex veckors exercis; ty månader eller åtminstone
veckor åtgå, innan beväringen kan blifva sammandragen,
och innan således öfningarne kunna börja. Det kan för öfrigt
hända att, om man än har 6 veckor till exercis på sig före ett
ft p n ?S 51 aj f. rn,
39-
krig och dessutom tid till marscher o. s. v., ynglingen blir uttröttad
och förlorar både kraft och håg för sitt yrke. Ett bevis
för n5rttan af don 2-åriga exercisen har Gr:n sjelf anfört,
då han påstår, att ynglingen vid 20 år är för svag och hans
krafter för litet utbildade att uthärda exercisens mödor.
Eör min del anhåller jag om bifall till K. M:ts Propos.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad samt H. Exc. Hr
Gr. o. Landtm, upptagit de derunder gjorda yrkanden å bifall
till och återremiss af den förevarande §:n, framställde H. Exc.
propos. å bifall dertill och, då svaren utföllo med många ja
jemte ett eller annat nej, förklarade ja hafva varit öfvervägande.
§ 15.
Hr Mannerskantz, Carl Axel: Det torde visserligen
vara utan ändamål att söka åstadkomma någon ändring i hvad
denna punkt innehåller; men då jag anser det ämne, som denna
punkt afser, vara af den vigt att den icke bör med tystnad
förbigås, anhåller jag att få yttra några ord, för att tillkännagifva
mina åsigter om ifrågav:de §.
För min del anser jag att alla böra erhålla militärisk utveckling
i krigareyrket. För att detta ändamål må vinnas, bör
man icke medgifva att någon befrias från att förvärfva sig denna
färdighet. Jag tror således att det vore orätt att medgifva
friköpandet från beväringspligt, på sätt här är föreslaget, och
aldra minst i den stora skala, att endast halfva antalet af de
beväringsskyldige behöfver exercera. Skulle nu denna rätt utsträckas
så långt, som Utsk:t föreslagit, kunde den medföra stor
fara för hela landet och i synnerhet för de norra länen, hvilka
äro glest befolkade, med svåra kommunikationer, och dessutom
mest utsatte för ett fiendtligt anfall. Ehuru det visserligen
icke hörer till denna §, tager jag mig dock friheten påpeka
att den följande §:n, som bestämmer hvartill denna afgift, som
erlägges, bör användas, innefattar något högst vanskligt, i det
att befäl för beväringen skulle bildas genom dessa afgifter för
friköpning; ty på samma gång som man vill att så få som
möjligt friköpa sig, måste man äfven vilja att tillräckligt befäl
finnes, men dessa håda ändamål motverka hvarandra i så fall.
Då, såsom jag förut nämnt, jag icke kan hoppas någon
ändring i frågan, och då genom en sådan hela förslaget måste
förändras, har jag endast velat yttra min enskilda mening ang.
denna punkt.
Gr. Sparre: Med anledn. af den siste värde talis an
märkningar,
hvilka möjligen kunna vara grundade, vill jag endast
anföra, att det icke är möjligt att förutse verkningarne
af de stadganden, som förekomma i lagen. Det är således möj
-
396
Den 23 Maj f. ra.
ligt, att man i detta ifrågav:de afseende måste vidtaga några
modifikationer; men då hittills icke visat sig att legningar
i större mån förekommit i Norrland än på andra ställen, så
ansåg man icke anledningar förefinnas till undantag i afs. på
de norra provinserna. I allmänhet har, åtminstone inom Utsk:t,
den åsigten yttrats, att den bestämda friköpningssumman vore
ganska hög, och att i följd deraf ganska sällan denna friköpning
skulle användas. Detsamma har äfven yttrats af åtskilliga
riksdagsmän från landsorterna, hvarföre Utsk:t ej ansåg sig
höra göra några modifikationer i ett eller annat afseende. För
min del anhåller jag om bifall till Utsk:ts förslag.
Gr. Anckarsvärd: Jag kan icke underlåta att här an
märka,
att åtminstone för mitt omdöme visar sig en ganska
stor inkonseqvens i ett stadgande af en dubbel exercis för
bildandet af tjenstbar beväring och ett antagande af rättighet
att få friköpa sig derifrån. Detta är fullkomligt stridande mot
grundtankarne äng. pligten att försvara fäderneslandet. Utsk:ts
förslag innehåller att antalet af dem, hvilka vid mönstringarne
må erhålla tillåtelse att sålunda befria sig från vapenöfning,
får inom hvarje mönstringsdistrikt icke öfverstiga hälften af de
för året approberade beväringsskyldige. Sålunda skall halfva
styrkan kunna förblifva utan deD öfning, som man anser så
nödvändig och af stor betydelse på manskapets stridsfärdighet
vid inträffande behof.
Ehuru jag har föga tillfredsställelse af de åsigter, jag inom
detta rum tagit mig friheten yttra, i afs. på vårt lands försvarsanstalter,
så inträffar dock det för mig särdeles glädjande
förhållande, att jag i många afs:den ser dyka upp de åsigter, som
jag här för 32 år sedan tog mig friheten yttra om sjelfva folkbildningen
i och för krigsväsendet.
Erih. Creutz: Med anledn. af hvad jag yttrat ang. fö
regående
§, kan jag icke underlåta att instämma i hvad de
sista båda talarne anfört. Jag anser det vara högst oriktigt,
att man skall kunna friköpa sig från en pligt, som borde vara
alla landets medborgare kär, nemi. att få försvara sitt fädernesland.
Hittills har man haft ratt att lega sig fri från beväringsskyldigheten,
hvarigenom beväringens leder blifvit rekryterade
med dessa legokarlar, som i allmänhet göra föga heder
åt truppen, men att nu utveckla denna legning till system,
deråt kan jag icke lemna min röst. Begagnar man sig nu af
den ifrågav:de friköpningen, för att bereda penningar till,
för nationen ovissa ändamål, så förminskar man derigenom arméens
leder och kastar hela tungan af det egentliga försvaret
på den fattigare delen af befolkningen. Ehuru utan förhoppning
att på detta rum vinna någon ändring i denna §, har
jag endast med några ord velat tillkännagifva mina tänkesätt.
Emellertid, om nu denna friköpning skall komma till stånd, så
D e n 23 Maj f. m.
397
vore väl, om man genom de insamlade medlen kunde få lägga
grund till en fond för aflönande af ett förökadt antal befäl,
hvilket, synnerligast för beväringens exercis, vore högligen af
behofvet påkalladt.
Hr Björnstjerna: Ehuru man visserligen icke egent
ligen
yrkat _afslag å den nu föredragna punkten, hafva dock
framställningar gjorts, hvilka icke kunna med tystnad förbigås.
Man har nemi. sagt att det är nödvändigt, att alla beväringsskyldige
öfvas i vapentjenst, så att de, vid förefallande behof,
kunna uppkallas till fäderneslandets försvar. Denna åsigt är
otvifvelaktigt i och för sig sjelf ganska riktig; men man måste
på samma gång taga i betraktande för handen varande förhållanden,
hvilka erfarenheten visat icke kunna rubbas. Det är
nemi. ganska väl kändt, att åtskilliga personer äro genom sina
befattningar, andre till följd af särskildt stadgande, befriade
från beväringsskyldighet. Vidare inträder det förhållande, att
åtskillige kunna genom lega undgå all exercis. Vid föreg, riksdagar
har visserligen framställning gjorts om dess upphörande,
men har alltid af B. St:r blifvit afslagen. Dessutom torde man
erinra sig, att då Svenska folket vid sista riksdagen genom
sina ombud åtog sig en 2-årig vapenöfning, det visserligen skedde
icke utan att dervid framställdes åtskilliga invändningar och
föreställningar om den tunga, den utsträckta exercistiden förorsakade,
men man ansåg att det förefanns grundade skäl att,
i den mån det kunde ske, lätta utöfvandet af denna börda.
Dervid togs först i betraktande huru stor styrka, som skulle
kunna uppkallas, för att genast träda under vapen, och hvilken
var så vand att den genast kunde föras mot fienden. Med
anledn. af dels de tillgångar, vi ega på vapen, dels de tillgångar,
vi med ansträngning kunna skaffa, för underhållandet af en
armé, kom man då till det resultat, att om hälften af beväringen
exercerades, detta antal skulle vara tillräckligt att förstärka
arméen. Det öfriga antalet skulle samlas i depöterna, för
att der bildas till krigstjenst. Jag finner ett ytterligare skäl
för denna åsigts riktighet i den saken, att 1812 beväringen
efter några få veckors exercis var så uppöfvad, att den kunde
anses såsom när som helst lämplig att stickas in bland soldaterna.
Då fråga nu är om erläggande af denna friköpningssumma,
får jag nämna, att man ansåg att Staten borde tillgodogöra
sig denna fördel, och att en bestämd summa borde erläg
gas
i friköpningsafgift; men att på samma gång antalet af dem,
som kunde befrias från beväringsskyldigheten, ej fick uppgå till
mer än hälften af de mönstrades antal. Derefter uppstod en
stor svårighet att finna den summa, som vid detta fall
borde bestämmas. Detta kunde ej ske på annat sätt, än att i
K. M:ts Propos. en viss latitud för legningssumman bestämdes.
Derigenom kom man derhän att, ifall den nuvarande legningssumman
af ,100 rdr var för låg, densamma af K. M:t kunde
Den 23 Maj f. m.
okas med 20 rdr, äfvensom i motsatt fall den kunde minskas
med 20 rdr Derefter förekom fråga om huru dessa penningar
skulle användas; men du denna fråga icke är föredragen,
vill jag icke nu sysselsätta mig dermed
Jag anser mig vid detta tillfälle böra uttrycka den min
öfvertygelse, att i den händelse Svenska ungdomen kunde invänjas
vid militärisk ordning, hvad militärisk hörsamhet oell
skick beträtfar, så vore sådant ganska nyttigt och önskligt,
men jag hyser likväl föga hopp derom, att man vid skolorna
skall dermed sysselsätta sig. Hela denna sak tillhör också icke
krigsförvaltningen, utan den allmänna undervisningen.
Den fara, man förespeglat, att ifall i de Norrländska provinserna
de beväringsskyldige skulle vilja befrias från exercis,
dessa provinser skulle blifva blottade på försvar, tror jag- icke
vara så betydande, som man föreställer sig; ty i dessa glest
befolkade trakter finnes under intet förhållande så stor truppstyrka
att hopsamla, att den ensam kan försvara kusten.
På grund af hvad jag nu yttrat, anhåller jag om bifall till
K. M:ts Propos
Hr Hjärne: Det kan icke nekas att det förslag, som
är framställdt i den nu föredragna §:n, är stridande mot den princip,
som ligger till grund för hela beväringen, äfven som att
den strider mot skälen för den 2-åriga beväringsskyldigheten.
Jag kan derföre för min del icke gilla denna princip, annat än
ur praktisk synpunkt, d. v. s. att man vill gå en inom landet
uttalad opinion till mötes. Det kan icke heller bestridas, att
detta förslag strider mot principen om legning, hvilken redan
är tillåten och, så vidt jag vet, eger rum i andra länder med
konstitutionellt styrelsesätt.
Jag förutser, att den, som vill friköpa sig från beväringsexercisen,
gerna vill vara fri när krig inträffar, och derföre synes
mig bättre att man hade bestämt en lösningssumma för
allt på en gång. Man hade derigenom icke lemnat tillfälle för
en så stor mängd att friköpa sig, som nu är förhållandet; ty
ehuru 100 rdr för begge årens vapenöfningar icke är en obetydlig
summa för de mindre bemedlade, fruktar jag dock att
ganska många skola begagna sig af denna, dem genom denna §
gifna rättighet. Efter min tanke vore det önskligt, att så få
som möjligt friköpte sig från exercisen; men då denna fråga
tyckes hafva utgått från en ekonomisk synpunkt, så ligger naturligtvis
deri den förhoppning, att denna hälft af beväringsmanskapet
skall friköpa sig, och att man genom dessa medel
skall kunna, utan att begära anslag af K. St:r, bilda underbefäl
för beväringens exercerande. Jag, tror dock att, om man bestämt
en viss friköpningsafgift, hvarigenom man vore fri både
från exercis och att vid inträffande krig gå i fält, man vunnit
ett bättre ändamål. Men som det ej är värdt att framställa
detta förslag, hvilket, likasom andra modifikationer i bevärings
-
Den 23 Mij f. m.
39!»
stadgan, behöfver förberedas inom allmänna opinionen, innan
den framställes i representationen, och då jag dessutom erfarit
att 2:ne Stånd antagit denna §, tror jag det vara lämpligast
att B, o. Ad. äfven antager densamma. Man kan då under
några år få tillfälle att bedöma nyttan eller skadan af förslaget,
och med ani. deraf göra de modifikationer, som kunna anses
nödvändiga. Eör min del anhåller jag om bifall till Utskrts
förslag.
Hr Mannerskantz: En talare har nämnt, att det vore
önskligt, att någon förberedande utveckling i krigiska öfningar
kunde ske inom socknarne vid skolorne; men att detta icke
kan drifvas derhän, att den på detta sätt öfvade ynglingen blir
tillräckligt skicklig för att möta fiendeu. Eör min del tror jag
likvisst att, om man icke kan anse honom så fullkomligt utbildad,
som han behöfver vara, då han skall gå i krig, han
dock kan ernå nära nog så stor skicklighet, som han förvärfvar
genom 2 års exercis, med blott 15 dagars öfning hvarje
år. Här i landet finnas 2,400 socknar; och det behöfves endast
att i hvardera af dem det finnes en person, hvilken kan
bibringa den uppväxande ungdomen undervisning i vapenyrket.
Utan tvifvel kan derigenom lemnäs ungdomen en sådan utbildning
att, då deras beväringsålder inträffar, de kunna vara lika
utvecklade som genom 2-årig exercis.
Antalet af beväringsynglingar inom landet utgör årligen
ungef. 20,000; detta blir således icke mer än ungef. 10 på
hvarje socken.
Eör min del är jag öfvertygad, att en skicklig vapenmästare
skulle kunna bibringa dessa 10 ynglingar under de år,
som föregå deras inträde i beväringsåldern, så stor skicklighet
som någonsin genom beväringsexercisen. Detta går ändå lättare
för sig, om den uppväxande ungdomen erhållit en tillräcklig
gymnastisk utbildning, innan vapenöfningarne börjas. Det
fordras äfven icke något annat i detta afs. än att skaffa tillräcklig
tillgång på personer, hvilka kunna meddela undervisning
i militära ämnen inom socknarne; och jag skulle för min del
anse lämpligast att dertill utsåges personer, hvilka tillhöra den
indelta arméen, hvilka, då de utgå ur regementena, kunna dertill
användas. Jag medgifver att, då ynglingarne sålunda erhållit
en viss förberedande öfning, de böra insättas i arméens
leder, för att vänja sig vid att vara tillsammans med den stam,
med hvilken de böra strida, och dertill fordras 15 dagars exercis
det ena året.
Eör min del tror jag att man alldeles frångått hvad man
borde göra; ty hufvudsaken är nemi. att söka bibringa ynglingarne
en militärisk anda, och utvecklingen deraf är sannerligen
mera värd, än allt annat man kan göra för landets försvar,
hvilket man ingalunda bör försumma. Eå grund af hvad
jag nu yttrat, motsätter jag mig förslaget.
400
Den 23 M a j f. m.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad samt H. Exc.
Hr Gr. o. Landtm, yttrat, att derunder icke blifvit framställdt
något annat bestämdt yrkande än å bifall till §:n, gjordes
propos. å §:ns antagande samt besvarades med ja.
§ 16.
Hr Wrangel: Då jag erfarit att Borgare-St:t ändrat det
i denna § förekommande ordet »Magistratsperson” till ordet
”Uppbördsman”, hemställer jag huruvida icke K. o. Ad. borde
instämma i Borgare-St:ts beslut; hvarföre jag anhåller om Hr
Gr:s o. Landtrms propos. derpå.
Uppå härefter framställd propos. bifölls §:n med den förändring,
att i stället för ordet ”Magistratsperson” infördes ordet
”Kronouppbördsman”.
§ 17.
Hr Björnstjerna: I denna af Utsk:t föreslagna redak
tionen
finnes en ändring, som är något mera omfattande än
hvad K. M:t föreslagit. K. M:t har nemi. föreslagit att beväringsskyldig
af andra klassen, som erlagt vapenöfningsfrihetsafgift,
men till krigstjenstgöring uppbådas innan årets vapenöfningar
försiggått, skall återbekomma hälften af den inbetalda
afgiften. Utsk:ts förslag innehåller deremot att beväringsskyldig,
som erlagt afgift för vapenöfningsfrihet, men uppbådas till
sådan tjenstgöring, som i 10:de §:n omförmäles, innan vapenöfning
med den klass han tillhör försiggått, återbekommer, om
han tillhör första klassen, hela afgiften och, om han tillhör
andra klassen, hälften af densamma. Då detta Utsk:ts förslag
icke inverkar störande på det hela, vill jag likväl icke motsätta
mig detsamma.
§:n bifölls.
§§:ne 18- 27.
Biföllos.
§ as.
Frih. Baab, Adam Christian: Redan då K. M:ts
Nåd. Propos. förevar i Ståndet, tog jag mig friheten yttra vissa
betänkligheter mot det förslaget, att de penningar, hvilka kunde
inflyta af personer, hvilka friköpa sig från skyldigheten att
exercera, skulle uteslutande användas till bildande af elitkarlar.
Jag erkänner allt för väl riktigheten af den grundsatsen
att denna penning behöfves för att anskaffa befäl. Det är
Den 23 Maj f. m.
401
också med anledning deraf, som jag med tystnad kunnat förbigå
den §, som handlar om friköpningsrätten; och jag erkänner
den omsorg, K. M:t tyckes hafva haft, då han velat låta
de beväringsskyldige avancera till eliter. För min del får jag
dock säga att jag betviflar att desse kunna fullgöra det åsyftade
ändamålet och utgöra ett pålitligt underbefäl. Man skulle
då genom ett års exercis under 15 dagar kunna utröna, hvilka
af beväringen som vore bäst passande till underbefäl.
Enligt mitt förmenande fordras i allmänhet en vida längre
tid, innan man kan utforska sådane fallenheter hos de unge
männen, och då bland desse de, hvilka hafva den bästa
uppfostran och största fallenhet att lära sig något nytt, troligen
begagnat friköpningsrätten, föreställer jag mig att det
icke kan blifva möjligt att finna duglige ynglingar, hvilka vilja
underkasta sig de årliga vapenöfningarne; och om äfven sådane
skulle finnas, tviflar jag likväl att desse kunna blifva så pålitlige
som underbefäl af den indelta arméen, dag tror deremot
att en ganska nyttig förbättring vore, om genom desse friköpningspenningar
ett visst antal vice-korporaler_ finge en tillökning
af 25 rdr i sina löneförmåner, om ordinarie korporaler erhölle
samma förmåner och äfven om desse sednares antal ökades.
Derigenom skulle i hvarje kompagni erhållas större antal
underbefäl. Dessutom tror jag att man af återstoden af
dessa på sådant sätt anskaffade medel kunde bilda officersbefäl
till en 4:de bataljon. För min del anhåller jag om återremiss
af denna § i den syftning att det belopp, som kan erhållas
genom friköpning, måtte ställas till K. M:ts disposition,
för att, på sätt K. M:t finner lämpligast, användas till bildande
af befäl för arméen.
Hr Björnstjerna: Att utur beväringsmanskapets leder
uttaga män, hvilka man förmodar vara tjenlige att vidare utbildas
för att tjenstgöra såsom befäl, tror jag vara ett steg,
som ingifver mera förtroende för den åliggande tjenstepligten,
enär de beväringsskyldige genast komma i tillfälle att erfara
det de kunna blifva använda såsom befäl. Det är ett förtroende,
efter hvilket hvar och en bör sträfva, och hvilket
också bör stå öppet för hvar och en att ernå, i mån dess fallenhet,
duglighet och egenskaper i öfrigt dertill lemna tillfälle.
Man eger skäl att förvänta, att då bland de beväringsskyldige
inträda personer af alla slags bildningsgrader och
vilkor, det skall finnas några, hvars fallenhet gifva vid handen
att desse med vederbörlig bildning kunna användas till befäl.
Det kan visserligen icke nekås, att bland indelta arméens manskap
finnas personer, af hvilka befäl kan uttagas, men man
måste på samma gång ihogkomma, att i den mån man minskar
arméens manskap, måste nya der i de bortgångnes ställe insättas,
och det blir mycket svårare att fylla dessa platser.
Om, såsom en ledamot af detta Stånd föreslog, hela denna
I>8n 23 Maj t\ m.
friköpningssumma ställdes till K. M:ts disposition, utan något
annat uppifvet ändamål än att skaffa befäl, så finnes ingenting
sorn hindrar K. M:t att beträda denna bana, hvarigenom K.
M:t uppmuntrar landets ungdom till kärlek för vapenjn-ket och
eftertanke om nyttan och nödvändigheten af ett val ordnadt
försvarssystem.
Jag anhåller om bifall till den nu föredragna punkten.
Frih. Creutz: Det föreslagna elitsystemet tror jag i allmänhet
kommer att förorsaka landet en ökad tunga. Det är
icke nog med att beväringsmanskapet skall exercera 2:ne år,
utan af andra klassens beväring skola eliter uttagas, hvilka
skola hafva en förökad öfningstid. Det vore ytterligare ett
sätt att draga landets ungdom från arbetet, och tvifvel underkastadt
är äfven, huruvida dessa eliter sedermera blifva så
hugade att åter träda tillbaka till det mera besvärliga yrket
att köra plogen. Om detta system motsvarade de fördelar,
som man väntar sig deraf, och uppvägde de olägenheter, hvilka
i nationelt hänseende komma att ega rum, då landet derigenom
kommer att vidare beröfvas sill behöfliga arbetskraft, skulle
jag ingalunda sätta mig emot detsamma; men då min öfvertygelse
är att så icke är fallet, kan jag ej biträda förslaget.
För min del tror jag, såsom jag äfven haft äran uttala, att all
omsorg bör egnas deråt att föröka arméens befäl till ett dubbelt
antal, med fordringar att de hafva lika öfning och skicklighet,
samt att detta befäl har löner på stat, och sålunda
har rätteligen egnat sig åt militäryrket; ty jag fruktar att,
i händelse af krig, man icke kan sätta tillit till dessa eliter.
För öfrigt förenar jag mig i de af Frih. Haab yttrade
åsigter och anhåller lika med honom om återremiss.
Hr Hjärne: Man har yrkat återremiss af denna § i den
syftning, att de genom friköpning inflytande medel skulle användas
till förökande af befäl för indelta arméen, hvarvid man
hufvudsakligen fästade afs:de på behofvet af ett ökadt antal
officerare, i händelse af krig. Jag instämmer visserligen med
dem, som yrkat att officerarnes antal måtte förökas, men anser
att sådane platser ej kunna uppsättas med så prekär tillgång
på medel, som nu är föreslaget. Det är nemi. osäkert huru
mänga som friköpa sig, och hvartill således den årliga friköpningssumman
skall uppgå. Den är visserligen beräknad till
300,000 rdr, men detta i fall hälften af de beväringsskyldige
friköper sig.
För min del tror jag visserligen icke att denna elitcorps
kommer att lemna så lyckliga resultater, som man skulle önska,
men det är likväl en början att söka åstadkomma befälsämnen
ur beväringsåldern; och jag skulle derföre önska att
Ii. o. Ad. bifölle Utsk:ts förslag Skulle det visa sig att friköpningen
blefve så allmän att hälften begagnade sig deraf,
Den 23 Maj f. m.
kan man vid kommando öfverläggningar tänka på att använda
medlen till andra ändamål. Jag anhåller, på grund af hvad
jag anfört, om bifall till Utsk:ts förslag.
Gr. Sparre: Det kan icke för de unge männen vara annat
än särdeles uppmuntrande att se att de utmärktaste af
dem sjelfve utses till dera förmän, för att öfva dem, och detta
måste underhålla den krigiska andan hos dem och gifva dem
lust att göra framsteg i sitt yrke. Och som jag är öf. ertygad
att till desse eliter skola utväljas de mera lofvande bland do
unge männen, så kan jag för min del icke annat än anse att
inrättandet af denna elitkorps bör och kan verka ganska mycket
godt. Skulle åter sådane farhågor vara grundade, som af
åtskillige talare här blifvit framställde, finnes redan i förslaget,
sådant det nu är, icke något hinder för K. M. att använda
beväringsfonden äfven på annat sätt; ty 37:de §:n, som handlar
om denna beväringsfond, lj-der sålunda: ”Af de i §:n 15
omförmälde afgifter skall, under benämning ”Allmänna boväringsfonden-',
bildas en särskild tillgång, att af K. M:t användas
till beväringens eller en allmän folkbeväpnings organiserande.
” K. M:t oger således att använda dessa tillgångar på
sätt som lör beväringens vårdande synes honom lämpligast;
men förslaget innehåller icke att beväringsfonden skall uteslutande,
användas till ordnandet af elitkorps, utan om det skulle
visa sig att icke tillräckligt antal personer med de insigter,
som erfordras, förefinnas, så är K. M:t oförhindrad att på annat
lämpligt sätt arrangera saken.
För min del anhåller jag om bifall till Utsk:ts förslag.
Frih. Raab: Vid sammanställningen af 28:de och 37:de
§§:nc och då man erinrar sig K. M:ts Propos. och beväringskomiténs
bet:de, kan man icke föreställa sig annat än att de
penningar, som genom friköpning inflöte, skulle användas till
bildande af eliter. 37:de §:n innebär nemi. endast ett bemyndigande
för K. M:t att till beväringens oller en allmän folkbeväpnings
organiserande använda den s. k. beväringsfonden,
men lemnar icke-K. M:t tillfälle att begagna dessa penningar,
huru han vill. Utgången af saken ma blifva hvilken som
helst, så är jag likväl glad att hafva väckt frågan, då ingen
af de talare, som yttrat sig derom, ansett sig kunna obetingadt
förorda elitsystemet. Gr. Sparre har sjelf antydt att
ifrågav:de åtgärd vidtagits för att gira beväringspligten så
mycket mera begärlig; och jag är likväl öfvertygad att han
icke kan hysa fullt förtroende till desse eliter, hvilka icke få
någon längre öfning, och då, sedan de erhållit densamma och
gjort 4 möten, kan man icke längre påräkna tjenstgöring af
dom. Sådane, som skola användas såsom eliter, böra ega en
afgjord håg för krigareyrket; och hvad hindrar dem att, såvida
do vilja det, ingå vid ett värfvadt eller indeldt regemente,' eller
VI B. 26
404
Oen 23 Maj f. m.
också, om så lyckligt vöre att större antal befäl antages, ingå
bland detta befäl. Hvad jag åsyftat, har visserligen icke varit
att afslå hela förslaget om eliter, utan jag vill blott att ett
försök skall anställas och icke 4,800 personer för detta försök
användas. För öfrigt anser jag att den summa, som genom
friköpning inflyter, bör ställas till K. M:ts disposition för åstadkommande
af befäl, och att inga särskilda föreskrifter i öfrigt
göras, huruvida penningarne skola användas till eliters uppsättande
eller icke.
Gr. Sparre: Det är i sanning ganska svårt att kunna bevisa
att elitsystemet skall lyckas, då det blott är ett försök.
Jag ber dock emedlertid att få anmärka det jag fruktar att
Frih. Raab icke läst 37:de §:n i Bet:det, då han säger att beväringsfonden
skall användas till eliters uppsättande. Det
står alldeles icke bestämdt föreskrifvet, och då jag vågar säga
att jag känner sammansättningen af förslaget bättre än Frih.
Raab, vågar jag äfven påstå att utaf denna 37:de § icke någon
slutsats kan dragas, hvarigenom K. M:t bindes i afs:de på
användandet af denna ifrågav:de fond till eliterna. Summan
har blifvit uppgifven, och approximatift framstäldt huru densamma
borde användas, men Ständernas yttrande ang. sjelfva
saken har icke blifvit begärdt; hvarföre man bör noga akta
sig att framställa något om densamma, emedan TJtsk:t anser
saken endast som en kalkyl, huru medlen skola kunna användas.
Just derföre att förslaget är nytt och man i följd deraf
icke kunnat fälla något omdöme derom, har TJtsk:t afhållit sig
från allt utlåtande öfver användandet af dessa medel. I fall
nu detta förslag ej i verkligheten skulle vara lämpligt, så är
K. M:t oförhindrad att använda penningarne till beväringens
ökande på annat sätt, och jag föreställer mig derföre att förslaget
är uppsatt med den försigtighet att intet band är lagdt
på K. M:ts disposition i detta fall; och jag anhåller derföre
fortfarande om bifall till Utsk:ts förslag.
Hr Wrangel: Jag är af Gr. Sparre förekommen genom
det anförande, han nyss hade, och vill derföre endast i största
korthet yttra mig. Dervid får jag först fästa de Hrr:s
uppmärksamhet, som yttrat sig mot denna §, på de stora skäl
till tacksamhet, de hafva, att Hr Gr. och Landtm icke genom
klubbslag afbrutit dem, då de i sina anföranden sammanblandat
28:de och 37:de §§:na, oaktadt den sednare ännu icke är
föredragen. I afs:de på sjelfva elitsystemet har Frih. Creutz
först yttrat att all beväringsexercis är onödig, och sedermera
att man ej kan hafva samma tillit till desse, till eliter utsedde
ynglingar, som till underbefäl af arméen. Hvad konseqvens
det ligger i detta kan jag icke inse och torde vara svårt för
någon att utfundera.
Frih. Raab säger att man borde anställa ett litet försök,
Den 23 M aj f. rn.
huruvida det kan anses lämpligt att antaga förslaget. Deri
har Frihrn ganska rätt, och det är derföre här endast fråga om
4,000 man, af hvilka 4 till 500 man skulle blifva befäl. För
öfrigt borde det väl icke vara fara att till elit antaga en yngling,
som gjort 2:ne års exercis, då man betänker att större
delen af Under-Officerarne inom den stående arméen hafva, innan
de antagits till Under-Officerare, tjenstgjort blott 5 år och
många kanske till och med endast ett år. Dessutom beror ju
allt på detta första försök; och man har, såsom Gr. Sparre
antydt, icke bundit händerna på sig, utan man kan framdeles
göra de förändringar, som anses nödige. För min del anhåller
jag om bifall till Utsk:ts Bet:de.
Frih. Creutz: Yid betraktande af denna § kan man icke
underlåta att kasta en blick på den 37:de §:n, hvarför, då här
är fråga om att bilda eliter ur beväringen, jag icke kunnat annat
än uttala en princip, hvilken jag anser vara mycket lämpligare
och af hvilken resultatet borde blifva mycket mera tillfredsställande
än genom detta ifrågav:de förslag. Enligt mitt
förmenande borde befälet, såsom jag redan flere gånger antydt,
förökas med så stort antal, som kan anses behöfligt för sammandragning
af både stamtrupp och beväring; äfvensom lön
på stat anslås åt detta tillökta antal. Jag tror nemi. att af
de medel, som kunna inflyta, man skulle kunna anslå bestämda
löner för ett sålunda förökadt befäl, hvaraf man med skäl anser
Svenska arméen vara i behof, i händelse af krig. Då nu
den 37:de §:n innehåller, att K. M:t är oförhindrad att använda
penningarne till det eller det ändamålet, tror jag att
det vore skäl att återremittera denna §, med önskan att medlen
måtte användas till det ändamål, jag här påpekat.
Frih. “Raab: Ehuru Hr Wrangel påstått, att både jag och
flere andre talare ingått i diskussion öfver en punkt, som ännu
icke var föredragen, och att vi borde hafva blifvit af Landtm,
genom klubbslag afbrutne, har han dock sjelf yttrat sig om
samma ämne. Jag frågar nu Hr Wrangel, huruvida han kan
förneka att af tvenne vigtiga ting, nemi. att få dugligt befäl
eller öfvad linietrupp, det förra är vigtigare än det sednare.
Jag vill för öfrigt icke längre uppehålla tiden, men jag har
velat nu yttra mig ang. elitsystemet, emedan jag icke vet något
annat tillfälle att orda derom än just vid denna punkt.
Om således E. o. Ad. skulle vilja fästa något afs:de vid hvad
jag här framställt, hemställer jag att §:n återremitteras, icke
med önskan att TJtskct skall framkomma med något nytt förslag,
utan att summan skall öfverlemnas till K. M:ts disposition,
hvarvid ordställningen af denna § må blifva ungefär densamma
som i
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad samt H. Exc.
406
Den 23 Maj e. m.
Hr Gr. o. Landtm, upptagit de derunder gjorda yrkanden å
bifall till och återremiss af den förev:de §:n, framställde H.
Exc. propos. å bifall till densamma och, då dervid svarades
starka ja jemte ett eller annat nej, förklarade ja hafva varit
öfvervägande.
Den vidare pröfningen af förevrde Bet:de uppskjöts till
e. m:ns plenum och R. o. Ad. åtskiljdes kl. nära 3 e. m.
In fidem,
O. Brakel.
Onsdagen den 23 Maj 1860.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades ett prot.-utdr. för förmiddagens plenum.
Öppnades Hrr Bänkmäns lista vid val af Åtta Elektorer
efter N:o 57 Erih. Posse af Säby, Carl Fredrik; N:o 220
Erih. Palmstjerna, Carl Otto; N:o 393 Erih. af Schmidt, Carl
Johan Georg; N:o 254 Hr Lilliecrona, fullm. Hr Tornerhjelm,
Rudolf; N:o 1,038 Hr Bogeman, Carl Adolf; N:o 1,560 C
Hr Celsing, Lars Gustaf; N:o 1,600 Hr Braunerhjelm, Ferdinand;
N:o 1,871 Hr Ehrenpohl, fullm. Hr Stjernsvärd, Rudolf
Hodder; och N:o 2,017 Hr Björnstjerna, Oscar Magnus; och
befunnos följande hafva bl fvit utsedde, nemi.:
N:o 60. Gr. Mörner, Carl Göran Detlof.
” 1. Hr Lilliehöök af Fårdala, Johan.
*> 119. ” Duse, fullm. Erih. Palmstjerna, Carl Fredrik.
” 645. » Möllersvärd, Carl Henrik.
” 1,877. r Carleson, Edvard Henrik.
” 1,092. » Leijonmark, Evald Gustaf.
” 1,721. ” Ingelotz, fullm. Frih. Manderström, Carl Adolf; och
» 1,992. » Lagerstråle, Carl Erik.
D e n 23 Maj e. m. 407
Upplästes ett utaf Gr. Hamilton, Hugo Bengt Archibald,
inlemnadt mern. af följande innehåll:
Härmed får jag vördsamt afsäga mig förtroendet att vara
Bänkman och Suppleant uti BankoUtsk:t, under anhållan att,
det oaktadt, vara bibehållen vid min riksdagsmannarätt.
Sedan B. o. Ad., uppå framställd propos., bifallit denna
anhållan, anmodade H. Exc. Hr Gr. o. Landtm. Ståndets Hrr
Elektorer att utse en Suppleant i BankoUtsk:t efter Gr. Hamilton;
hvarjemte H. Exc. hemställde, att då, enligt förut fattadt
beslut, Bänkmansval komme att ega rum nästa Lördag,
den efter Gr. Hamilton ledigblifna Bänkmansplatsen jemväl vid
samma tillfälle ånge återbesättas.
Ropades ja.
Fortsattes pröfningen af sammansatta Stats-, Lag- samt
Allm. Besvärs- och Ekon.-Utsk:ts Bet:de N:o 7, dervid nu i
ordningen förekommo:
§§ 29 -32.
Biföllos.
§ 33.
Hr von Koch, Nils Samuel: Förev:de § stadgar, att
om någon beväringskarl eller legokarl, i afsigt att undandraga
sig bevaringspligten, rymmer eller afs*junpar sig någon lem,
skall lian straffas enligt krigslagarne. Det är väl stridande
mot all praxis att straffas enligt krigslagarne, innan man svurit
fanan; och med hänsigt härtill röstar jag för återremiss.
Hr Björnstjerna, Johan Magnus: Det är väl alldeles
obestridligt, att hvar och en, som ingår i krigstjenst, bör
fullgöra ' detta åliggande, och att samme person, derest han olofligen
söker att undandraga sig detta åliggande, derföre bör
straffas. Be äringsskyldige och legokarlar äro personer, hvilka
böra ingå i krigstjenst, äro dertill afsedde samt till denna
krigstjenst i vanlig och stadgad ordning utskrifvas. Derföre
måste ock desse personer, såvida de genom rymning eller afstympning
af någon lem undandraga sig krigstjensten, ovilkorligen
derföre bestraffas. Någon annan bestraffning än efter
krigslagarne kan, efter mitt förmenande, i förev:de fall icke
tillämpas, ty annars måste man tillskapa en särskild strafflag
för dessa personer. Då kan hända, att somlige vilja anses
tillhöra krigsståndet, andra åter icke. Mig synes, att det är
Den 23 Maj e. m.
alldeles gifvet, att de beväringsskyldige, som icke blifvit inmönstrade,
liro i alldeles samma ställning, som hvar och en
krigsman, som på permission i landsorter sig befinner, utan att
för tillfället vara i tjenst. Att en beväringsskyldig icke svurit
fanan synes mig icke böra lägga hinder i vägen för hans
möjliga straffskyldighet. Det är nemi. ett vedertaget bruk,
att den, som antages till krigstjenst, skall aflägga en viss
ed, hvilken nödgar honom till krigstjenst, denna må nu vara
frivillig eller genom lag stadgad; men den som sålunda svnrit,
är otvifvelaktigt, så snart han undertecknat sitt kontrakt
och redan innan han aflagt denna ed, underkastad de lagar,
som för krigsmakten äro utfärdade.
På de skäl, jag nu anfört, hemställer jag att denna §
måtte bifallas.
Gr. Sparre, Erik: Till hvad den siste talaren anfört, anser
jag mig blott böra, med anledning af den nästföregående talaren,
Hr von Köchs anmärkning, att det skulle strida mot all
paxis att dömas efter krigslagarne innan man svurit fanan,
erinra, att 25:te §:n af Kongl. kung. den 27:de Okt. 1812 ang.
utskrifningssättet och inrättningen af allm. beväringsmanskapet,
hvilken för närv:de är gällande, har följande lydelse: ”Om någon,
som är skyldig att förstärka arméen, i afsigt att sig derifrån
undandraga, antingen rymmer eller afstympar sig någon lem,
skall han med vanära anses och dessutom straffas enligt krigslagarno;
och bör tillika, ifall han eger förmögenhet, så stor
del deraf, som nödig blifver, användas till legande af en duglig
ersättningskarl i hans ställe.” Det sjmes således att detta
brott icke befunnits tillräckligt bestraffadt dermed, att det
skulle med vanära anses, utan att man jemväl ansett nödigt
att tillägga straff ”enligt krigslagarne.” Jag instämmer med
den siste talaren uti dess yrkande om bifall till §:n.
Hr von Koch: Det är sannt, att ett analogt stadgande
med detta finnes uti vår nuv:de beväringslag; men jag kar
verkligen icke trott, att det varit praxis att tillämpa nämnde
lag på det sättet, att en s. k. beväringsskyldig, åtminstone
förrän han svurit fanan och blifvit inmönstrad, dömes efter
krigslagarne.
Jag har icke kunnat undgå att finna detta ordet ”beväringsskyldig”
något obestämdt och sväfyande till sin betydelse.
Hvilken är nemi. beväringsskyldig? Är man beväringsskyldig
först sedan man inträdt i beväringsledet, eller kan man såsom
en sådan anses, om man några dagar, innan man blifvit beväringsskyldig,
afstympar sig någon lem? Skall man då dömas
efter denna § eller icke? Min mening är naturligtvis icke att
ej ett sådant brott skall bestraffas; men jag anser att §:n
skulle kunna förtydligas, så att icke tvifvelsmål måtte uppstå
vid tillämpningen deraf, eller, med andra ord, att det måtte
Den 23 Maj o. ra.
109
blifva alldeles bestämdt, när en beväringsskyldig gör sig förfallen
till detta ansvar.
Hr Björnstjerna: Det förefaller mig dock, som om påståendet
att denna § skulle vara så otydlig, i icke ringa mån
vederlägges af den omständighet, att denna § qvarstått uti nära
50 års tid, utan att, så vidt jag känner, hafva orsakat några
olägenheter. Otvifvelaktigt är, att, om någon så synnerlig
tvetydighet deruti förefunnits rörande sättet för dess tillämpning,
anmälan derom egt rum från vederb:de; men då all
sådan anmälan uteblifvit, anser jag berörde förhållande gifva
ett ytterligare stöd åt min anhållan att §:n måtte bifallas.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad samt H. Exc.
Hr Gr. o. Landtm, upptagit de derunder gjorda yrkanden å
dels bifall till och dels återremiss af den ifrågav:de §:n, framställde
H. Exc. propos. å bifall till densamma och, då dervid
svarades många ja jemte ett eller annat nej, förklarade sig
hafva funnit ja öfvervägande.
§ 34.
Bifölls.
§ 35.
Hr Wrangel, Erik Fredrik: Då BorgareSt:t i Irsta
raden, Irsta mom. af denna § tillagt ordet »personlig” till bevillning,
i förmodan att sådan här afses, och jag äfven är af
denna tanke, hemställer jag om ej skäl vore till en sådan
redaktionsförändring. Om punkten återremitteras, vinnes naturligtvis
samma ändamål.
Gr. Sparre: Denna § är till innehållet lika med 23:dje
§:n i nu gällande beväringsförordning, der det heter: »Beväringsmanskap
befrias i krigstid från erläggande af bevillning
och mantalspenningar etc.» Det har icke kunnat falla Utsk:t
in att bevillning kunde här fattas annat än som personlig, men
då jag erkänner, att något förtydligande möjligen är af nöden
och §:n redan blifvit af ett Stånd återremitterad, torde måhända
lämpligast vara att densamma af B. o. Ad. på samma
sätt behandlas.
§ återremitterades.
§ 36.
Bifölls.
§ 37.
Ben 23 Maj e. m.
Hr Björnstjerna: Utsk:t har i denna § vidtagit en för
ändring,
som i väsendtlig mån afviken irån det af K. H:t, uti
12:te >,:n af dess Nåd. Propos. i ämnet, uti berörde hänseende
föreslagne stadgande. Denna förändring är af beskaffenhet,
att lemna oss uti ovisshet, rörande hvad som egentligen
dermed af ses. — Ulbk:t säger, att ifrågav:de medel skola
af K. AI:t användas ”till beväringens eller en allmän folkbeväpnings
organiserande.” — Betyder nu detta att ”beväring”
oell ’ en allmän folkbeväpning” kro detsamma, ehuru här upptagna
under olika benämningar; eller, att K. Akt må antingen
använda denna tillgång till beväringen, eller, om så synes lämpligare,
till en allmäu folkbeväpnings organiserande; eller oell
slutligen, att båda delarna böra komma i fråga? Då likväl en
hvar bor kunna inse, att, för den händelse en allmän folkbeväpning
skall bringas till stånd, en sådan måste erhålla icke
allenast vapen utan äfven åtskillig öfrig krigsmateriel, så och
vid det förhållande, att, som bekant är, denna tillgång icke
kau blifva så särdeles betydlig, tror jag mig endast behöfva anföra
dessa omständigheter, för att ådagalägga, att man icke kan
förutsätta något så utsträckt fält för dess användande. Skall
man åter i främsta rummet använda dessa medel för beväringen
och derefter disponera återstoden för en s. k. folkbeväpnings
organiserande, så liar man allt skäl att antaga, att den
tillgång, som finnes, är helt och hållet behöflig för det förra
ändamålet.
Pn dessa skäl anhåller jag att Ii. o. Ad., med afslag å
denna §, måtte antaga den 12:te §:n utaf K. Akts Nåd. Propos.
1 cilli liGt».
Gr. Sparre: Dessa ord ”cn allmän folkbeväpnings orga
niserande”
tillkommo i Utsk:t genom votering. Jag får upprigtigt
tillstå att jag, för min enskilda del, icke varit särdeles
böjd för detta tillägg; men inom Utsk:t i öfrigt rådde deremot
mycken sympathie derför, enär man ansåg att det läge icke allenast
inom möjlighetens utan äfven trolighetens område att den
ifrågav:de beväringsfonden skulle kunna blifva större än behofvet
för beväringens organiserande erfordrade, samt att således
äfven något kunde blifva öfver att använda till den omtalta
folkbeväpningen, hvilken i allmänhet i Utsk:t mycket förordades.
Ehuru jag visst icke väll ifrigt förfäkta detta tillägg, tror
jag dock icke, att det skadar, om detta står qvar; ty det beror
ju sedan på K. Akt att använda medlen, hvarest lämpligast
finnes. — Ledd af denna åsigt i frågan kommer jag hvarken att
begära propos. å den ena eller andra framställningen i ämnet;
utan instämmer i det beslut B. o. Ad. i detta afseende fattar.
Hr Wrangel: Jag har reserverat mig mot det beslut,
som Ltsk:t i denna fråga fattat; och får, i öfverensstämmelse
med de uti nämnda reservation uttryckta åsigter, till alla delar
instämma uti den första talarens yrkande.
Den 23 Maj e. m.
411
Om någon förändring skulle vidtagas uti lydelsen af motsvarande
12:te § i K. M:ts Nåd. Tropos,, så kunde den möjligen
ske genom införande af orden »allmän folkbeväpning” i
st. för ordet ”beväring”, men alldeles icke genom att använda
begge dessa uttryck, dels emedan det sednare helt och hållet
ingår i begreppet om det förra, dels emedan man icke kan tänka
sig den ena institutionen eller vår nuvarande bevärings-inrättning
ega bestånd för att lemna medel till den andras utbildande.
Meningen skulle vara alldeles tillräckligt tydligt uttryckt,
om ordalydelsen komme att blifva ”till beväringens
fullständiga ordnande.”
Emellertid och då jag finner ändamålet med dessa medels
användande fullständigt angifvet uti 12:te §:n af K. M:ts Nåd.
Propos., anhålller jag om bifall till densamma.
Att pluraliteten i Utsk:t stadnat uti ett motsatt beslut,
berodde utaf 2:ne af dess ledamöters tillfälliga frånvaro vid
beslutets fattande. Utgången skulle, i annat fall, sannolikt icke
blifvit denna.
Erih. Raab, Adam Christian: Hr Björnstjerna har
förordat, att, med underkännande af ordställningen uti 37:de §:n
af Utskrts förslag, den 12:te §:n i K. M:ts Nåd. Propos. måtte
antagas. ■— Sistnämnde § lyder som följer: ”Af de sålunda
influtna afgifterna skall, under benämning af allm. beväringsfonden,
bildas en särskild tillgång, att efter K. M:ts disposition
och emot vanlig redovisning användas till befälsämnens danande
bland beväringsmanskapet.” Jag hemställer till de ledamöter,
som yrka på förändring af den 37:de §:n, huruvida
det icke är tillräckligt, att denna ändring inskrankes dertill,
att man, i stället för orden ”bland beväringsmanskapet”, inför
orden ”för beväringsmanskapet." Detta skulle icke lägga något
hinder derför, att dessa befälsämnen kunde tagas bland beväringsmanskapet;
samt lemnar ingen latitud för Krigsministern
att använda dessa medel för andra ändamål än beväringsmanskapet.
Jag anhåller om H. Exc. Hr Gr:ns o. Land.mais propos.
på detta förslag.
Hr Björnstjerna: Den redaktion, som af den siste värde
talaren blifvit föreslagen, kan visserligen i och för sig sjelf icke
sägas vara oriktig eller otjenlig; men synes mig likväl icke
vara uti fullkomlig öfverensstämmelse med det, som detta
Höglofl. Btånd förut i ämnet beslutat. Jag erkänner, att det
kau vara alldeles likgiltigt, huru och på hvad sätt man anskaffar
befäl, allenast befäl erhålles. Då man likväl nu vill uttaga
en del af beväringen för att blifva befäl, har man ock velat
tillse, att detta befäl sedermera kunde öfvas; och det är derpå
man med ordställningen uti ifrågav:de 12:te § häusyftat.
Det är ock ganska säkert, att tillräckligt befäl icke snarligen
412
Den 23 Maj e. ni.
kan på annat sätt erhållas, för så vida icke K. M:t skulle ega
att ytterligare på stat uppföra åtskilliga officers-platser, — en
åtgärd, hvilken dock K. St:r, åtminstone hittils, icke synts
vilja understödja. — Man har uti det Kongl, förslaget icke velat
utsträcka rättigheten att disponera öfver dessa medel längre,
än att de skulle användas i och för beväringsmanskapet; och
dermed trott sig hafva gått en K. Sfcrs önskan till mötes.
Frih. Haab: Den lilla redaktionsförändring, hvarom jag
tagit mig friheten väcka förslag, utesluter ingalunda rättigheten
för vederb:de att disponera öfver dessa medel; men har
deremot det företräde, att densamma utsträcker samma rättighet
derhän, att, för den händelse icke det första försöket i denna
riktning blifvit så gynnsamt som man hoppats, man skulle
ega använda dessa medel på något annat sätt för samma ändamål.
— Med bibehållande af den uti den Kongl. Proposm förekommande
ordställning skulle man icke t. ex. vid exercis-kompagnierna,
der man likväl utbildar soldaterna till befälsämnen,
kunna använda dessa medel.
På detta skäl får jag, med särskildt fästadt afseende deruppå,
att Hr Björnstjerna medgifvit att den af mig föreslagna
redaktions-förändring icke är hinderlig för ändamålet, hemställa,
huruvida det icke är lämpligare att antaga denna förändring,
hvilken lemnar en större latitud för ändamålets vinnande än
den ifrågav:de 12:te §:n, genom hvars antagande det afsedda
ändamålet skulle blifva i flera afseenden begränsadt.
Frih. Cederström, Budolf: Den åsigt, hvilken Frih. Baab
uti den af honom föreslagna lilla redaktions-förändring framställt,
torde lämpligen kunna besvaras med citerandet af några ord,
hvilka Utsk:t pag. 23 uttalat med afseende å ifrågav:de befälsämnens
tagande ur beväringslederna. De lyda som följer:
”Det erbjuder sig derföre ingen annan utväg, än att inom sjelfva
beväringen söka erhålla ett tillräckligt antal reserv-befäl.
Denna utväg bör så mycket hellre omfattas, som uppmuntran
att få tjenstgöra öfver soldatgraden måste i hög grad bidraga
att åt bevärings-institutionen gifva en lyftn ng, hvars första
frukter skola visa sig i en allmännare åtrå och täflan, att genom
hyfsning i seder, ordning och bildning göra sig förtjent af befordran,
på samma gång beväringsskyldigbeten måste komma
att kännas lättare, då uppmuntran går i bredd med pligten.”
Dessa ord äro onekligen mycket väl sagda samt öfvertygande i
sak. — Yårt syftemål bör väl nu egentligen vara, att arbeta
uti denna, af B. o. Ad. redan med sitt bifall omfattade, riktning;
och utgör detta, i korthet sammanfattade förhållande,
åtminstone efter mitt förmenande, tillräckligt skäl, för att tillstyrka
bifall till 12:te §:n af K. M:ts Nåd. Propos. i ämnet.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad, yttrade H. Exc.
Hr Gr. o. Landtm., att derunder yrkatB dels bifall till den före
-
Deli 23 Maj e. m.
413
varande 87:de §:n, dels afslag derå och antagande i stället af
I2:te §:n uti K. Mits förslag, och dels slutligen af Frih, Baab,
att sistnämnde § måtte antagas med den förändring att ordet
”bland» utbytes emot ordet vför.”
Sedan propos. å bifall till den af Utskit föreslagna 37:de
§:n härefter blifvit framställd, men med nej besvarad, gjordes
propos. på afslag derå och antagande af 12:te Sjm uti K. Mits
förslag utan förändring, dervid svarades många ja jemte ett eller
annat nej; och förklarades ja hafva varit öfvervägande.
§§ 38 och 39.
Biföllos.
§ 40.
Hr Björnstjerna: Utskit har uti dess förslag till redak
tion
af den nu föreslagna 40:de §:n uteslutit en del af den uti
K. Mits Nåd. Propos. förekommande 36:te §:n, som skulle motsvara
förstnämnde 40:de §. —IJtskit har nemi. alldeles borttagit
följande slutmening: ”1 öfrigt ankommer på rikets invånare sjelf
»ve,
att genom frivilliga sammanskott samla invalid-kassor, helst
■•inom små distrikt till j^tterligare understöd för blesserade af
»beväringsmanskapet, samt de i krig aflidnes enkor och barn».
Om jag ock vill vidgå, att Utskit så till vida haft skäl att utesluta
denna mening, som man, öfver hufrud taget, kan antaga,
att allmänheten icke är så synnerligen benägen att göra sammanskott
på förhand, hvilka i en framtid skola användas, så
måste jag ock på samma gång uttala den bestämda öfvertygelse,
att det är en i alla hänseenden riktig åtgärd, att rikets innebyggare
i tid uppmanas att vidtaga några mått och steg, på
det att deras söner, ifall de med skadade lemmar återvända
från kriget, måtte komma i åtnjutande af något underhåll. Det
är ock med hänsigt härtill som K. Mit ansett att denna påminnelse
eller uppmaning, hvilken äfven förefinnes uti äldre
författningar, icke borde ur den nya beväringslagen uteslutas.
Då man likväl i allmänhet synes vilja framskjuta denna
sak till de tider, då densamma kan närmare varda afbehofvet
påkallad, vill jag icke ytterligare påyrka bifall till K. Mits Nåd.
Propos. i denna del, isynnerhet som jag har mig bekant att
2:ne af MedStånden redan godkänt Utskits förslag; men har
dock ansett mig böra angifva de omständigheter, hvilka legat
till grund för K. Mits förevarande förslag, enär desamma synas
mig i alla afseenden förtjenta af uppmärksamhet.
§:n bifölls.
§ 41, äfvensom slutmeningen.
Biföllos.
Den 23 Maj e. ra.
Sedan, uppå H. Exc. Hr Gr:s o. Landtnäs framställning,
de uti bilagorna Litt. A. och B. upptagne formulärer blifvit
godkända, föredrogs och bifölls ingressen till det nu genomgångna
författningsförslaget; hvarefter H. Exc. yttrade, det R.
o. Ad. torde finna, att, till följd af de beslut, som i afseende
å förslaget nu blifvit fattade, BondeSfcts i frågan aflåtna inbjudning
icke kunde föranleda till annan åtgärd än att läggas
till handlingarne.
Ropades ja.
Sedermera föredrogs och bifölls Utsk:ts under punkten N:o
2 gjorda hemställan, »att R. St:r måtte bifalla, att mötes-:
underhållet och beklädnadskostnaden för beväringseliterna, med
undantag af beväringsunderofficerare, få bestridas, det förra af
anslaget på Fjerde Hufvudtiteln till beväringsmanskapets vapenöfningar,
och den sednare utaf de för anskaffning och underhåll
af beväringsmanskapets beklädnad i allmänhet afsedda
medel”.
Utsk:ts hemställan uti punkten N:o 3, ”att R. St:r måtte
hos K. M:t i underd. anhålla, att K. M:t täcktes, till lättnad
för de beväringsskyldige i sådana orter, der de hafva särdeles
lång väg till öfningsplatserna, vara betänkt uppå medel, hvarigenom
det blefve möjligt, att i dessa orter första klassen af
hvarje års beväringsskyldige kunde få i mindre afdelningar vapem
ifvås”.
Hr Björnstjerna: Att R. St:r hos K. M:t framställa
ifråga v: de und. anhållan, synes mig icke skäl att sig motsätta;
men de svårigheter, som uppställa sig mot förslagets utförande,
torde dock icke härmed vara undanröjda. Då nemi.
hittills frågor förevarit ang. förflyttning af mötesplatser för beväringsmanskap
och stam samt dessa mötesplatsers förläggande
på annat ställe, som kunde vara lämpligare för samlingar af detta
manskap, hafva särdeles betänkliga och stora svårigheter uppstått.
Att utfinna en plats, der exercis kan verkställas, är icke
nog. På denna plats måste ock finna förrådshus, uti hvilka
manskapets munderingar kunna förvaras. Uti dessa förrådshus
skola beväringsynglingarnes egna persedlar hopsamlas och vårdas
under mötestiden och till dess slut, då ynglingarne återkomma
och ikläda sig dessa sina egna drägter. Derifrån utlemnas
ock Kronans munderingar Man måste ock derstädes
hafva åtskillige personer, hvilka egna särskild tillsyn och vård
åt dessa munderingar samt hafva uppbörden om hand och ansvara
derför, att dessa persedlar icke förfaras och försämras
under den tid af året, då klädespersedlar i allmänhet mest äro
utsatta för förstörelse. —• Dessutom bör man ock ihågkomma,
att der så stort antal trupper sammandrages, måste man äfven
hafva någon anstalt, der man kan vårda de sjuka. Det är
Den 23 Maj e. m.
415
visserligen möjligt, att under den tid, då dessa trupper äro
sammandragne, icke så synnerligen svåra sjukdomar yppas;
men det kan dock hända; och för sådant fall böra lägenheter
finnas, der sådana sjuka kunna vårdas. Om man ock kan få
hyra lägenheter uti en nära intill belägen by, så är dock nödigt
att anskaffa läkare, hvilka städse kunna påräknas att för ifrågav:de
ändamål vara att tillgå. Dessa läkare måste naturligtvis
hafva sin aflöning, äfven om den styrka, hvilken de
skola vårda, är ringa och obetydlig, ty de äro dock af denna
befattning upptagne. — Då man ser, att så många svårigheter
uppställt sig mot vidtagande af mindre förändringar i denna
riktning, kan man lätt föreställa sig, huru stora de skulle blifva
för en förändring, hvilken skulle utsträckas så långt, att
möten, kompagnivis, för beväringsmanskapet skulle hållas.
Skulle dock R. Sf:rs åsigt vara, att und. skrifvele i ämnet
bör till K. M:t aflåtas, så vill jag icke motsätta mig detsamma;
men har likväl ansett skäligt att framhålla de svårigheter,
hvilka vid en sådan framställning ifrågakomma.
Gr. Sparre: Denna framställning afser, efter TJtsk:ts mening,
egentligen de Norrländska provinserna. — Det uppgafs
att inom vissa kretsar skulle de heva ringsskyldige derstädes
hafva till och med 20 å 30 mil till sina mötesplatsar. Detta
förhållande utgjorde ock ett bland de skäl, som anfördes mot
den 2-åriga exercisen, enär nemi. sålunda de beväringsskyldige
skulle nödgas att 2:ne gånger marschera denna långa väg fram
och åter. Det var med afs. härpå, som Utsk:t beslöt, att till
R. St:r hemställa ang. aåatande till K. M:t af en und. skrifvelse
i ämnet. På K. M:t beror ju sedan, att deruppå fasta
det afseende, Han finner skäligt. Det kan uti detta hänseende
naturligtvis icke blifva fråga om andra än förutnämnde, icke
till antalet så särdeles många provinser; — eller att icke låta'
verkställa ifrågav:de exercis bataljonsvis, utan i mindre kompagnier.
På så sätt skulle det dock möjligen kunna låta sig
gora, samt till stor del undanrödja det missnöje, hvilket det
uti detta fall nu rådande förhållande i nordligare delen af vårt
land säges hafva framkallat.
Jag har ansett mig böra redogöra för de åsigter, som i
denna fråga ledt Utsk:ts beslut, och behagade R. o. Ad. dervid
sedermera fästa det afseende, som detta Höglofl. Stånd kan
finna skäligt.
Prih. Raab: Äfven jag anser mig böra förorda Utsk:ts
förev:de förslag. De svårigheter, hvilka Hr Björnstjerna mot
förslagets verkställighet anfört, låta visserligen tänka sig; men
jag vill dock omnämna den erfarenhet, jag uti detta hänseende
medfört från det län, der jag förut, för ett tiotal af år
sedan, hade min bostad. Der fördelades mötesplatsen uti 2:ne.
Jag har ännu uti friskt minne det lifliga bifall, med hvilket
Den 23 Maj e. m.
såväl trupp som allmänheten i orten emottog denna förändring.
Med kännedom härom tror jag mig kunna våga försäkra, att
länets innevånare ansågo de uppoffringar, hvilka för denna
förändring måste göras, fullt ersatte genom den fördel, som
vanns genom erhållandet af denna nya exercis-plats. Samma
tillfredsställelse skulle ock, — jag är derom öfvertygad, — gifva
sig tillkänna öfver vidtagande i andra län, der behofvet sådant
påkallar, af de åtgärder, hvilka för undanrödjande af de
i denna riktning öfverklagade olägenheter äro nödige.
Jag röstar således för bifall.
Hr Björnstjerna: Jag har endast ansett mig böra upplysa,
att, då frågan om fördelning af den af Erih. Baab omnämnda
mötesplats afhandlades, var förhållandet följande:
Till ifrågav:de mötesplats skulle dragas beväring, som
hade t. o. m. 18 mil att marschera samt derjemte beväringsmanskap
från Öland. Då uppstod fråga, att erhålla en mötesplats
uti Södra Möre härad; samt att för sagde ändamål dersammastädes
afröja tillräcklig mark för exercisen, uppbygga förrådshus
m. m. Detta företags fullbordande var verkligen af
den angelägna beskaffenhet, att man hade allt skäl att derför
göra uppoffringar, — uppoffringar, hvilka i sjelfva verket rikligen
ersattes genom besparing af marche-kostnader. I följd
häraf blef ock Kulltorps slätt bestämd till mötesplats.
Det nu framlagda förslaget är deremot af helt annan natur,
enär afsigten dermed är, att tillskapa särskilda mötesplatser
för mindre afdelningar af beväringsmanskapet. På sätt jag
redan förut nämnt, är ingalunda min mening, att motsätta mig,
det K. M:ts beslut i ämnet må inhemtas; men jag har dock
ansett såsom en skyldighet, att icke förtiga de betänkligheter,
hvilka jag hyser i afs. å verkställigheten af en åtgärd att fördela
våra mötesplatser på så många ställen.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad samt H. Exc.
Hr Gr. o. Landtm, yttrat, att derunder icke framställts något
annat bestämdt yrkande än å bifall till TJtsk:ts förevarande
hemställan, gjordes propos. derå och besvarades med ja.
TJtsk:ts uti 4:de punkten gjorda hemställan, »att B. St:r
måtte hos K. M:t göra underd. framställning derom, att K. M:t
täcktes tillse, på hvad sätt en mera allmänt utbredd färdighet
i vapenkonst och andra milit äriska öfningar må, till gagn i en
framtid för fäderneslandets försvar, kunna genom undervisning
i skolorna bibringas det uppväxande slägtet», äfvensom TTtsk:ts
sista hemställan att de i ämnet afgifna motionerne icke måtte
till vidare åtgärd föranleda, blefvo utaf B. o. Ad. bifallna.
Frih. Creutz: Jag får till prot. nedlägga min reservation
mot beslutet rör:de 14:de §:n, ang. den 2-åriga exercisen; och
Den 23 Maj e. ra.
•117
förmenar att såväl friköpningen som lottnings- oell elit-system
dertill gifva skälig anledning.
Föredrogs, men begärdes af flera ledamöter ånyo på bordet,
Lag-TJtsk:ts d. 28 sistl. April bordlagda Bctänk:de N:o25,
i ani. af väckta motioner om förändring i Kongl. Förordn. ang.
handelsböcker och handelsräkningar d. 4 Jfaj 1855.
Föredrogs ånyo och företogs punktvis till afgörande samt
bifölls Sammansatta Lag- samt Allm Besvärs- och Ekon.-TJtsk:ts
d. 28 sistl. April bordlagda Betänk:de N:o 8, i ani. af väckta
motioner om ändring eller förklaring af nu gällande stadganden,
ang. skyldighet att deltaga i kyrko-, prestgårds- och andra allmänna
byggnader.
Föredrogs samma TJtsk:s d. 28 sistl. April bordlagda
Bet:de N:o 9, i ani. af väckta förslag om Krigs-Hof-Bättens indragning.
Frih. Creutz, Steffan: Den af mig nu väckta motion
har redan förut vid föreg, riksmöten blifvit framställd. Det
har i allmänhet på sednare tider visat sig vara onödigt, att
bibehålla alla dessa special-domstolar. Man har beslutit indragning
af Slotts-Rätten, Kämners-Bätten m. fl.och tid tycks
nu verkligen vara inne, att inse nödvändigheten af, att jemväl
krigsmännen komma att dömas af sakkunnige och opartiska domare.
Om ock nuvar:de ledamöter i Krigs-Hof-Rätten hafva
den aldra bästa vilja, så ega de likväl icke, — jag är derom
fullt öfvertygad, — till flertalet någon insigt i lagfarenheten.
Obestridligen är Juridiken en af de allra vigtigaste kunskapsämnen
samt eger det största inflytande på mensklighetens utveckling.
För att kunna såsom ledamot i en domstol deltaga,
måste man i vår tid göra sig med denna vetenskap fullt förtrolig.
Yid sådant förhållande synes det vara ett olyckligt öde,
som skulle hvila öfver krigsmakten, om endast denna korporation
fortfar:de icke skulle kunna anse sig skyddad för tilläfventyrs
påkommande väld och partisinne. Hvad Utsk:t anfört,
att det vore oundgängligt att i en militär-domstol hafva ledamöter
af yrket, för att kunna döma öfver de vid arméen eller
flottan ifrågakömmande förseelser, så måste jag förklara, att det är
min oförgripliga öfvertygelse, det nämnde påstående eller sats
icke kan hålla streck. — Då det nemi. visar sig, att några
svårigheter icke uppställa sig deremot, att vid allmänna domstolar
döma alla andra samhällsklasser utom militärer, så inser
jag icke, hvarföre icke samma domstolar (Hof-Rätterna) skulle
kunna upptaga äfven militär-mål, i likhet med andra mål. —
Hvad beträffar den special-sak-kännedom, hvilken man städse
-118
I)eu 23 Maj e. m
hör Utsk:t i denna fråga åberopa, så är min tro, att för inhemtande
deraf fordras mer grundlighet och skarpsinnighet än
som kan ådagaläggas vid en examen i krigsartiklarna inför
Krigs-Akademien. Om man ock känner dessa krigsartiklar, som
man säger, på sina 5 fingrar, har man dock icke dermed någon
verklig kännedom om de juridiska grunderna derför, eller om
den utveckling, lagkunskapen tid efter annan erhållit. Man
eger dessutom icke den vana att kunna bedöma dylika sakförhållanden,
som den person, hvilken är jurist ex professo. —
Utsk:t har vidare ansett, att det vore nödvändigt att gifva HofEätterna,
för den händelse någon reform i denna riktning skulle
ifrågakomma, biträde af en eller flera ledamöter af militärståDdet.
Detta anser jag, för min del, alldeles öfverflödigt, ty alla
upplysningar, hvilka skulle vara för en dom af behofvet påkallade,
kunde ju inhemtas från Krigs-Rätterna vid regemcnterna.
I följd häraf kan jag icke inse något skäl, hvarföre
man nödvändigt skall påyrka, att militär-ledamöter för behandlingen
af sådana mål, som angå de till krigsståndet hörande
personer, skola inrymmas i Hof-Rätterna. Man skulle kunna
åberopa enahanda förhållanden för intagande af militär-ledamöter
uti Högsta Domstolen —, en åtgärd, hvarom jag dock ännu
icke försport några påståenden.
Jag hemställer till Eder, Mine Hrr! Ar icke den princip
gammalmodig, för att icke säga, alldeles föråldrad, att särskilda
korporationer skola dömas af särskilda ledamöter af samma
klass, som den, hvilken de tillhöra. Detta tror jag alstrar å
ena sidan för mycken mannamån och å den andra verklig väld.
Det skulle kunna tänkas fall, då militären hade allt att frukta,
men ingenting att hoppas. Ett sådant förhållande kan icke
ingifva militärståndet den aktning och förtroende till yrket,
hvilken borde vara oskiljaktig från detsamma.
Förra riksmötet beslöto likväl R. St:r, för dess del, att
Krigs-Hofrätten skulle indragas. Detta oaktadt har vid denna
riksdag derför begärts och erhållits samma anslag som tillförene,
12,850 rdr. Om ock nämnde anslag icke är stort i förhållande till
Statens öfrige utgifter, så är det likväl i och för sig ganska betydligt,
och dess disposition anser jag i öfrigt icke lända till någon
fromma eller båtnad, utan att dessa medel äro nära nog onödigt
bortkastade. Jag står icke allena med denna min åsigt;
utan äfven eu ledamot af Hederv. BondeSt:t, Riksdagsfullmäktigen
S. Heurlin fr. Kronobergs län, har afgifvit en motion uti
enahanda riktning. Att, på sätt nu syne ifrågakomma, bibehålla
denna Krigs-Hofrätt, skulle således vara, icke något
framåtskridande, utan tvertom, ett bestämdt tillbakagående. Mot
ett sådant steg får jag härmedelst nedlägga till protok:t min
reservation, samt slutligen, i egenskap af motionär, anhålla,
det detta Betänk:de måtte till Utsk:t varda återremitteradt.
Hr Björnstjerna, Johan Magnus: Det torde vara
Pen 23 Maj e. na.
•O!)
hvar och en härvarande bekant, att inom alla krigshärar, som
tillhöra den civiliserade verlden, finnas krigsdomstolar, hvilka
äro nödvändiga för bibehållande af krigsmaktens disciplin och
ordning. Af detta skäl anser jag nödvändigheten af den ifrågav:de
särskilda krigsdomstolens andra instans vara tillräckligt
ådagalagd, för att icke, till stöd för samma åsigt, behöfva
anföra de mångå öfriga omständigheter, hvilka vid flera
föregående tillfällen blifvit å detta rum åberopade för denna
Krigs-Hof-Rätts bibehållande; samt får derföre endast hemställa,
att It. o. Ad. måtte bifalla, hvad Utsk:t i detta Bet:de tillstyrkt.
Hr Olivecrona, Knut: Utsk:t har uti förevarande
Bettde, som mig synes, så fullständigt framlagt alla skäl, hvilka
tala för afslag å de af Frih. Creutz och Itiksdagsfullm.-n S.
Heurlin i detta ämne väckta motioner, att föga numera behöfver
tilläggas. För hvar och en, som har någon bekantskap
med ärendernas handläggning i Hofi Rätterna, bör vara tydligt,
att vinsten af dessa förslags genomförande skulle blifva ingen;
men olägenheterna deremot många. Frih. Creutz har anfört,
att flera domstolar under sednare tider blifvit indragna; samt
pä den grund yrkat, att jemväl Krigs-Hof-Rätten skulle indragas;
— men med ifrägav:de domstolar har förhållandet varit
helt annorlunda. Då gällde nemi. frågan åtskilliga privilegierade
domstolar, hvilka med ringa eller alldeles ingen olägenhet
kunde indragas, sedan de nämnde domstolar tillhörande
göromål blifvit å andra domstolar öfverflyttade. Hvad åter
Krigs-Hof-Rätten beträffar, fordras oundgängligen att flera af
dess ledamöter ega special-sakkunskap uti do till krigsmannayrket
hörande förhållanden; och det är just med hänsigt till
denna special-sakkunskap, som det är ovilkorligen nödvändigt
att bibehålla denna domstol. Jag tillåter mig i öfrigt fästa
uppmärksamheten deruppå, att vi hafva flera andra sådana
domstolar, t. ex. Egod elni ngsrätt en, der man också bos ledamöterna
måste fordra en special-sakkunskap uti dithörande ämnen,
hvilken gör nödvändigt att bibehålla äfven denna domstol.
Jag röstar för bifall till Bet:det.
Frih. Creutz: Då jag nyss hört Statsrådet Björnstjerna
anföra, att man uti främmande länder fortfarande bibehåller
krigsdomstolar uti 2:dra instansen, får jag dock förklara, det
jag, för min del, icke. finner uppgifna skäl fullgiltigt för att
jemväl uti vårt land på enahanda sätt förfara. I öfrigt anser
jag det vara tcmligen ovisst, huruvida verkligen i alla civiliserade
länder nämnde förhållande eger rum; och vågar till och
med betvifla, att så är händelsen. Jag har till grund för denna
min öfvertygelse skäl, dem jag dock nu finner vara för vidlyftiga
att anföra. Jag tillåter mig likväl att i förbigående fästa
uppmärksamhet déruppå, att då man har Krigs-Rätter^, som
420
Den 23 Maj e. m.
kunna pröfva dessa mål, samt under krigstid handhafva den
militäriska jurisdiktion, som kan vara af behofvet påkallad, hör
man väl i fredstid taga den militära lagskipningen i litet
närmare skärskådande.
Hr Olivecrona har sagt, att det fordrades i en domstol
sakkännedom af några ledamöter. Detta synes mig eget nog,
enär jag hittills förmenat, att sakkännedom erfordrades hos alla
en domstols ledamöter. Kan man anse att någon egentlig sakkännedom
innehafves af de få personer af militärståndet, hvilka
för tillfället kommenderas till en sådan domstol? Jag för
min del tvillar uppå, att någon verklig sakkunskap kan vid
påkommande fall vara att hos dem påräkna; ty dessa militärpersoner
hafva icke varit i tillfälle att inhemta någon verklig
sakkännedom, annat än uti de speciella fall, som röra hvarje
regemente särskildt. Vid sådant förhållande, och då det ofta
här likväl ifrågakommer att döma öfver lif, ära eller gods,
tror jag icke Hr Olivecrona bör kunna förneka, att det, för att
kunna ingå uti specialiteterna och döma uti dessa fall, fordras
djupa och grundliga insigter i lagfarenheten. Att allenast
hafva genomläst krigsartiklarne, kallar jag ingen sakkännedom
i dessa styeken.
Då jag är förvissad att detta förslag inom Bonde- och
BorgareStm har för stora sympathier, för att kunna derstädes
falla, anser jag mig, med stöd i öfrigt af de utaf åtskilliga
Utsk:s-ledamöter i ämnet afgifna reservationer, böra anhålla
om återremiss af Bet:det.
Hr Skogman, Carljohan Alfred: Jag har varit något
tvehågsen, huruvida jag skulle begära ordet i detta ämne,
då nemi. förevar:de motioner synas egentligen hafva afsett arméen
och icke flottan; men har dock velat uttala min tanke
öfver förslaget i allmänhet.
Jag förbigår den del af frågan, huruvida det skulle kunna
låta verkställa sig, att öfverflytta Krigs-Hof-Rätten till en division
på Hof-B.ätten; samt vill endast yttra några ord i afs.
å motionärens yrkande, att icke några militärer skulle vidare
komma att såsom ledamöter uti 2:dra instansens Krigs-Domstol
deltaga. Motionären anför, att någon särskild insigt uti de till
krigsmannaj^rket hörande ämnen icke vore oundgängligen nödig,
för att kunna bedöma dylika frågor, då de vid domstolen förekomma.
Det finnes dock mål, hvilka tillhöra Krigs-Hof-Rättens
pröfning, och i afs. å hvilka en hvar måste inse, att special-sakkännedom
ovilkorligen fordras hos den, som handlägger
dessa mål. Såsom exempel härpå får jag andraga det fall, att
lots satt fartyg på grund. Att någon juridisk forskning skall
blifva tillräcklig för att sätta en person i stånd att bedöma,
huruledes en rask sjöman fullgjort sina åligganden, det vågar
jag fortfarande tvifla uppå. Det är visserligen en sanning, att
man är i tillfälle att inhemta vederb:de Krigsrätts häröfver
Den 23 Maj e. m.
421
förda protokoll; men äfven detta anser jag icke tillräckligt, för
att skapa den insigt, som vore erforderlig för att alla, som
handlade dessa mål, skulle kunna bedöma desamma.
På dessa skäl yrkar jag bifall till Bet:det.
Hr Lilliehöök, Bertil: Jag är i hufvudsaken före
kommen
af Hr Skogman, och vill således endast i korthet uttala
samma åsigt, att nemi. ett undersökningsprotokoll, hvilket
rör allt hvad till ett fartygs manövrerande hörer, svårligen lärer
kunna af någon jurist förstås, för så vida icke särskilda
studier blifvit åt dessa ämnen egnade. Att vissa slags mål fordra
särskildt sammansatta domstolar, torde äfven vara Erih.
Creutz bekant. En sanning är, att här i Sverige ännu icke
finnas handels-domstolar; men den tid torde icke vara så långt
aflägsen, då de komma att inrättas. Sådana domstolar ega att
döma uti de slags mål, hvilka icke kunna falla under den
kännedom, som jurister i allmänhet anses innehafva. De reglementen
och författningar, som röra sjövapnet, äro sannerligen
så många och svåra att förstå för den, som icke haft någon
erfarenhet af sjön, att jag tror, det de fleste jurister skulle rätt
ofta komma, som man säger, »uti bryderi» i afs. å deras riktiga
tillämpning.
Jag instämmer uti yrkandet på bifall till Bet:det.
Erih. Creutz: Utaf de argumenter, Hr Skogman och
åtskilliga andra mina vederparter i ämnet andragit, har jag likväl
icke kunnat finna mig vederlagd, enär dessa särskildta förhållanden,
som röra flottan, ju äro af beskaffenhet, att ligga
inom omkretsen af en handels-domstols domsgebiet. Sådana
mål ega ock sin motsvarighet uti de mål, som afdömas till följd
af de mellan skiljda länder knutna handelstraktater. Om sålunda
vid främmande kust ett fartyg stöter på grund genom
lots’ förvållande, hvad blir följden? Jo, att frågan till en början
kommer till vederbörlig domstol, hvarest, sedan ransakning
i behörig ordning försiggått, dömes af lagkunnige, som hvarken
känna segling eller navigation i allmänhet. Så har tillgått i
alla tider och tillgår ännu. Äfven vid dessa handels-domstolar
anser jag att allmänna lagen kan tiliämpas. Jag kan icke
öfvertygas af Hr Lilliehöök, att kännedomen om dessa ämnen
skulle utgöra ett sådant, så att säga, »perlstickeri”, eller att
man, för att döma öfver en sjöman eller militär, måste nödvändigt
vara antingen sjöman eller militär.
Hr Skogman: Jag har verkligen icke gjort någon be
räkning
uppå eller väntat att de af mig anförda skäl skulle i
någon mån kunna på Erih. Creutz inverka. Likväl har jag ytterligare
on gång begärt ordet, för att erinra den värde tal:n,
att då lots sätter handelsfartyg på grund, dömes det enl.
krigsrätt.
422
Den 23 Maj e. m.
Hvad i öfrigt beträffar yttrandet, att sjömän endast'dömas
af sjömän o. s. v., så är detta ett påstående, som endast är,
som man säger, taget i luften. Något slikt kommer aldrig i
fråga i andra fall, än då frågan specielt rör yrket och då man
icke kan utan speciel sakkännedom i ämnet sig utlåta. Det
torde i öfrigt icke vara obekant att åtskilliga mål rörande sjömän
handläggas vid denna rådstufvurätt.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad samt H. Exc.
Hr Gr. o. Landtm, upptagit de derunder gjorda yrkanden å bifall
till samt återremiss af ifrfigav:de Bet:de, framställde H.
Exc. propos. å bifall till detsamma och, då dervid svarades
många ja jemte ett eller annat nej, förklarades ja hafva varit
öfvervägande.
Efter föredragning af Sammansatta Lag- samt Allm. Besvärs-
och Ekon.-Utsk:ts d 28 sistl. April bordlagda Mern.
N:o 10, i ani. af RiksStms beslut öfver Utsk:ts Bet:de N:o 1,
ang. K. M:ts Nåd. Skrifvelse med öfverlemnande af förslag till
två nya årgångar predikotexter och till ny kyrkohandbok; beslöt
R. o. Ad. att, med frångående af förut fattadt beslut, bifalla
hvad Utsk:t uti ifrågav:de Mern. hemställt.
Föredrogs Allm. Besvärs- o. Ekon.-Utsk:ts d. 28 sistl. April
bordlagde Betänk. N:o 74, i ani. af väckt motion om rättighet
för den indelta arméens befäl och manskap att emellan mötestiderne
vistas hvar som helst inom riket.
Frih. Creutz: Jag har väckt förev:de motion med hän
sigt
dertill, att den indelta arméen, som är stationerad på roten,
är likasom på en "halfgarnisonering”. Detta kan hvarken
vara fördelaktigt för dess ekonomiska eller intellektuela utveckling.
Olägenheterna af berörde förhållande drabba icke
allenast manskapet utan äfven befälet. Hvad särskildt manskapet
beträffar, måste detsamma derigenom blifva förhindradt
att deltaga såväl uti de nationella som enskilda arbetsföretag,
hvilka det i annat fall skulle fritt kunna egna sig åt. Vidkommande
åter befälet, kan en hvar, som vill opartiskt bedöma
frågan, icke annat än medgifva, att status quo i detta
fall icke bidrager till någon intellektuel utveckling hos vårt
befäl, utan fastmer motverkar densamma, ty det nuv:de förhållandet
är, att om en officer vill lemna reg:tets stånd, så är
detta förenadt med en sådan mängd minutiösa svårigheter, att
det i allmänhet knappt gifves honom tillfälle, att ens egna åt
sina affärer den omsorg, som är oundgängligen nödig. Huru
skall man vid sådant förhållande kunna göra sig räkning uppå
att fritt få företaga några resor, för att utveckla sin intellek
-
Den 23 Maj e. m.
423
tuela bildning? Jag antager t. ex. att en officer är jordbrukare.
Han är för denna sin näring tvungen att uppgöra en
affär uti ett angränsande län. Hå blir detta förenadt med större
svårigheter än den uti förhållanderna oinvigde kan föreställa
sig. Man måste först gå in med en skrifvelse till mnjors-cxpeditionen;
och derefter skall nämnda skrifvelse inmissiveras till
regementets chef. Är åter fråga om någon resa längre bort,
skall skrifvelse i ämnet ailåtas till Högsta ort. Allt detta skrifveri
orsakar så mycken tidsutdrägt, att den fördel, man kunnat
hafva af en sudan resa, lätteligen göres till intet. Och
hvartill, Mine Hit! tjenar egentl. detta, så att säga, stationära
förhållande, eller, att hela indelta arméen skall ligga på sina
rotar under den djupaste fredstid? Jag, för min del, kan sannerligen
icke inse det. Jo, svarar man, officeren skall ligga
der för att föra denna s. k. expedition, hvilken egentligen består
deruti, att man är förlagd uti en bond- eller gästgifvaregård
för att göra intet. Jag måste nemi. kalla skrifvandet af
dessa månadsrapporter för ”att göra intet”. Följden blir emellertid,
att indelta arméens befäl måste ”ligga på roten” för att
handhafva de allra största petitesser, — jag kan icke kalla
dessa göromål för annat. Hvad som i öfrigt ökar betänkligheten
af berörde förhållande är, att fordringarne uti detta hänseende
synas år efter annat blifva allt större ocdi större, ilan
bör jemväl ihågkomma de icke obetydliga kostnader, detta ”liggande
på roten” ådrager indelta arméens befäl, då man i och
för ”förandet af expeditionen” nödgas taga sin bostad antingen
i en småstad, der likväl priset på lefnad sförnödenheter kan
vara ganska högt uppdrifvet, eller ock i en landsort, der likväl
icke gifves tillfälle att egna den öfverflödiga tiden till något
nyttigt, t. ex. jordbruk. Bet är nemi. icke så lätt, som
kanske mången föreställer sig, att förskaffa sig ett jordbruk
inom en viss, bestämd ort. Måste icke ovilkorligen en sådan
”sakernas ordning” hafva en menlig inverkan på det unga befälets
intelligens? Betta synes mig vara alldeles obestridligt.
Och skall icke detta i ännu högre grad numera vara händelsen,
sedan subaltern-officerarne efter 1833 års lönereglering icke vidare
hafva några boställen? Sistnämnde förhållande sj-nes mig
vara ett ytterligare bevekande skäl, att icke vidhålla ifrågav:de af
mig öfverklagade och, efter mitt förmenande, så öfverflödiga
garnisonerings-system. Benna tjenstgöring tillhörde ursprungligen
kompagni-eheferna; men numera har man funnit för godt
att lägga denna tunga på de yngre offieerarne. Man kan icke
undgå att kalla detta åliggande ”betungande”, då man tager i
betraktande, att detsamma med thy åtföljande, af mig förut
antydda, kostnader pålägges t. ex. en under-löjtnant, som måhända
saknar all annan tillgång, än den lön af 380 rdr, hvilken
han af Staten erhåller. Nu är dock praxis, att ehuru en
kompagni-chef för befälet, så skall likväl en annan officer föra
expeditionen. Kompagni-eheferna hafva dock förut varit för
-
424
Pi-n 23 Maj ». m.
bundna att föra expeditionen, och äro det rätteligen äfven i
närvarande tid. Då likväl detta ieke nu eger rum, utan andra
officerare dertill beordras, hvilka, för den händelse de icke ega
något jordbruk att egna sig åt, icke heller hafva något tillfälle
att inom detta gifna territorium evertuera sig, så försätter man
arméens indelta officerare härigenom uti den ställning, att de
— oafsedt det förhållande, som jag i förbigående vill nämna,
eller att de måste, såsom sysslolösa, hafva särdeles tråkigt —
hvarken kunna bereda det allmänna eller enskilda det gagn,
som i annat fall skulle kunna vara att af dem påräkna.
På grund af dessa förhållanden anser jag, att åtminstone
hälften af den indelta arméens såväl befäl som manskap borde
emellan mötestiderna och den aktiva tjenstgöringen kunna permitteras
samt, utan särskildt dertill lemnadt tillstånd, fa vistas
hvar som helst inom riket, mot skyldighet att uppå kallelse
sig inställa. En sådan fordran synes mig i alla afseenden stödja
sig på billighet och rättvisa; — och jag är Öfvertygad, att en
uti denna riktning vidtagen förändring skulle lända indelta arméen
till stort gagn, både uti ekonomiskt och intellektuelt
hänseende.
Hr Björnstjerna, Johan Magnus: Det nu föredrag
na
Betänk:t företer den egenhet, att ingen enda reservation blifvit
afgifven emot det beslut, uti hvilket Utsk:t stannat. Med
afseende å omnämnde enhällighet i beslutet, skulle jag kunna
inskränka mitt yttrande dertill, att, uppå de af TJtsk:t anförde
skäl, endast yrka, att R. o. Ad. måtte bifalla Utsk:ts förslag i
frågan; men anser mig dock, med anledn. af den siste talms
anförande, böra tillägga några ord i ämnet.
Erih. Creutz har beklagat sig deröfver, att man icke kan
sköta sina affärer, då man är en officer vid indelta arméen.
Ett sådant yttrande utvisar ett fullkomligt misstag uti uppfattningen
af en officers åligganden. Man erhåller nemi. anställning
såsom officer vid indelta arméen, icke uti hufvudsakligt
ändamål att sköta sina affärer, utan för att sköta Kongl Haj:ts
och Kronans tjenst. Ku händer, att man kan tycka att något
annat kan vara beqvämligare; men så beskaffade tycken öfverensstämma
icke med hvad en krigsman bör iakttaga, då han
inträder uti de förhållanden, som ställa honom under krigstjenstens
lagar. Det blir då fråga om att uppfylla sina tjensteåligganden,
och icke att i första rummet eftertrakta det, som
för hvarje inditid särskildt kan vara mest hugnesamt eller tillfredsställande.
Samme talare har vidare påstått, att offieerarne ingenting
hafva att göra, då de voro tvungna att vissa tider uppehålla
sig på ett eller annat bestämdt ställe. Det lärer väl, efter mitt
förmenande, bero uppå hvar och en individ sjelf, huruvida han
vill förskaffa sig någon sysselsättning eller icke. Jag tror verk
-
Deri 23 Msj e. m.
42ö
ligen att det ligger inom möjlighetens område, om man det
önskar.
Uti samma anförande har ytterligare blifvit uttaladt ett
missnöje deröfver, att befälet har särdeles tråkigt, då det måste
qvarblifva på roten. Man kan dock icke neka att det ligger
en nästan nog stor pretention deruti, att fordra, det K. M:t
skall så beställa, att några särskilda nöjen beredas det befäl,
som är förlagdt på landet. Det synes mig böra vara för en
hvar det största nöje att uppfylla sina tjensteåligganden.
Jag anhåller om bifall till Betänkidet.
Frih. Creutz: Då den siste värde talin erinrat, att en
person, som i egenskap af officer ingått uti K. M:ts och Kronans
tjenst, icke får hafva andra tycken, än att enl. reglemente
och krigsartiklar uppfylla sina tjensteåligganden, så vill jag till
svar genmäla, att som jag uti berörde afside är af alldeles samma
tanke med den värde talin, har jag icke behöft om ifrågav:de
förhållande underrättas. Jag är nemi. öfvertygad att
en hvar, som känner sin pligt, ganska väl inser nödvändigheten
häraf.
På samma gång anser jag mig likväl böra fästa uppmärksamheten
deruppå, att här icke är fråga om någon disciplinärsak,
utan om en af Svenska folkets representanter eger rätt
att framställa förslag till ändring af den eller den författningen.
Det lärer väl icke kunna af den värde talin bestridas,
att indelningsverkets idé är, att icke allenast befäl utan äfven
manskap skall under fredstid kunna egna sig åt jordbruket.
Att staten till en början anslagit boställen till hela arméen
ställer ju detta förhållande utom allt tvifvel.
Beträffande åter mitt yttrande att befälet, som ligger på
roten, utan att kunna förskaffa sig någon sysselsättning, måste
hafva tråkigt, så kan visserligen detta uttryckssätt upptagas
och utläggas i akt och mening, att bevisa, det jag sökt olägenheter,
der inga verkliga sådana finnas, samt för att sålunda
kasta en skugga först på min framställning och sedermera, i
sammanhang dermed, på sjelfva förslaget; men en sanning är
och blir det likväl att indelta arméens befäl, genom detta liggande
på roten, oftast saknar allt annat tillfälle till nyttig sysselsättning
än att egna sig åt studier, samt att den öfverflödiga
tiden, till följd häraf, icke sällan måste kännas lång.
Huru nyttiga ock dessa studier i och för sig sjelfva kunna
vara, är det dock Osäkert, om desamma komma att gifva bröd,
då man genom liggandet på roten ofta blir satt ur tillfälle att
praktiskt tillgodogöra sig, hvad man på studiernas väg inhemtat.
Jag anhåller fortfarande om återremiss.
Frih. Cederström, Rudolf: Frih. Creutz har erinrat
om hvarje representants rätt att framkomma med de förslag,
423
Oen 23 Maj e. m.
sorn kunna synas honom tjenliga. Mig synes, att vi i detta
och flere andra Bet:dcn, uti hvilka den ädle Frihms motioner
behandlas, erhållit kännedom nog om denna rätt; men om
denna rätt sålunda lemnats obestridd, torde viii älven bora
medgifvas följdriktigheten deraf, att de ledamöter, hvilka icke
instämma uti den värde motionärens åsigter, hafva rättighet,
att, för den händelse de icke finna de uti ifrågavule motioner
framställde förslag lämpliga, desamma förkasta.
Jag anser mig ieke behöfva vara mångordig för att ådagalägga
att tjenstgöringen å roten kan medföra ganska stora
fördelar, bland annat uti den omständighet, alt befälet sålunda
kan göra sig fullt förtroget med manskapet och dess förhållanden
samt beredas ti Ifälle att personligen hålla hand öfver
samt inverka på krigstukten, om den i en eller annan mån
skulle slappas.
Härefter ville jag, med anledning af den värde motionärens
yttrande, att det hvarken är beqvämt eller roligt, att
ligga på roten, göra den frågan, huruvida man i allmänhet får
anse beqvämlighet och nöje här i lifvets förhållanden såsom
hufvudsak och regel, och motsatsen deraf såsom undantag?
Besvaras, mot min förmodan, denna fråga jakande, då ville jag
derå genmäla, att den som tagit kännedom om f. ex. de af
Erih. Creutz vid detta riksmöte väckta motioner, och öfvervarit
deras utförliga försvar vid handläggning af de dem berörande
Bet:den, ieke kan komma till annan föreställning, än
att den värde motionären, vid det trägna författandet och ihärdiga
försvarandet af alla dessa mångartade förslag, visserligen,
icke för vur beqvämlighet och vårt nöje kunnat hafva eller
haft denna regel i sigte. Vare långt från mig, att härmed
åsyfta något förmenande för den värde Frih:n att dessa sina
rättigheter utöfva, i huru vidsträckt grad, som befogenheten
medgifyer. Jag har endast volat tydliggöra huruledes den af
honom uppställda fordran icke kunnat af honom sjelf iakttagas.
Så mycket mindre bör han kunna vidhålla den å landsförsvarsstyrelsens
sida. För öfrigt och oberoende af denna lilla nu
yppade tvistefråga, anhåller jag att Bet:det måtte af B. o. Ad.
bifallas.
Frih. Creutz: I)å en talare ånyo sökt draga vexel på
mitt yttrande att »det icke är roligt” att ligga på roten, och
deruti sökt anledning till skämt, får jag förklara, att ehuru
jag finner detta skämt i och för sig olämpligt, enär det ligger
ett djnpt allvar uti detta mitt yttrande, så måste det dock
vara det möjligen ofullständiga i mitt framställningssätt som
framkallat detsamma, men icke sjelfva saken.
Man har i öfrigt med åtskilliga argumenter sökt förmå
mig att taga tillbaka mina ord i ämnet; men jag måste fortfarande
vidhålla, att så länge den indelta arméen är med sådan
stränghet fästad vid särskilda små territorier, kan berörde för
-
Den 23 Maj e. m.
427
hållande icke annat än i väsendtlig mån skadligt inverka på
arméens ieke allenast ekonomiska utan äfven intellektuella utveckling.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad samt H. Exe.
Hr Gr. o. Landtm, upptagit de derunder gjorda yrkanden om
bifall till och återremiss af förev:de Bet:de, framställde H. Exc.
propos. å bifall till detsamma och, då dervid svarades många
ja jemte ett eller annat nej, förklarade ja hafva varit öfvervägande.
Föredrogs Allm. Besvärs- och Ekon.-TJtsk:ts den 28 sisth
April på bordet lagde Bet:de N:o 75, i anledn. af väckt motion
om upphäfvande af stadgandet i arméens tjenstgöringsreglemente,
ronde skyldighet för soldaten att söndagligen bevista
den allmänna gudstjensten.
Frih. Creutz: Ehuru föga framgång jag tror mig hafva
att för denna min motion härstädes förvänta, har jag dock
ansett mig höra yttra några ord i ämnet. I allmänhet tror
jag det vara obestridligt, att menniskor icke skola tvingas till
utöfning af sin andakt eller att höra Guds ord. Att bibehålla
ett så bcskaffadt stadgande, som det tjenstgöringsreglementet
uti berörde hänseende innehåller, synes mig följaktligen icke
vara rätt lämpligt; och jag är öfvertygad att de flesta, som
tänka närmare på denna sak, samt icke dervid låta sitt omdöme
förvillas af föråldrade och fördomsfulla åsigter, skola
inse oriktigheten och obehöfligheten deraf. Jag vet icke hvarföre
soldaten skall tvingas i kyrkan mer än någon annan.
Hvarföre mer än befälet? Ben ena själen måtte väl vara lika
dyrbar som den andra. Befälet är endast tillstädes för att
tillse att manskapet inställer sig i kyrkan för att höra en
prest, som det kanske alls icke är hågadt att afhöra. Försummar
manskap denna inställelse, så blir det uppkalladt till
kompagni-chefen; och jag har mig bekant, att soldater blifvit
öfverhopade med de svåraste bannor, emedan de gjort sig
skyldige till en slik uraktlåtelse. Ifrågav:de stadgande måste
förefalla så mycket underligare, då man tager i betraktande,
att det finnes officerare, hvilka aldrig gå i kyrkan och som
sjelfva erkänna detta. Jag är personligen bekant med officerare,
hvilka tillhöra nämnde kategori.
Jag hemställer till Eder, Mine Herrar! Skall man vid
sådant förhållande bibehålla en gammandags författning, hvars
egentliga styrka ligger deruti, att den daterar sig från en,
så att säga, försvunnen tid?
Då jag i öfrigt uti motionen utvecklat mina tankar i ämnet,
vill jag icke nu, genom ett vidlyftigare ordande, längre
upptaga E. o. Ad:s tid. Om ock detta mitt förslag icke nu
428
Dun 23 Maj f. ni.
skall lyckas vinna E. St:rs bifall, så vågar jag dock med full
tillförsigt motse af en rättvis framtid, att dessa tvångsåtgärder
då skola borttagas; men anser mig dock böra, om möjligt, redan
vid detta riksmöte söka förskaffa frågan en lycklig lösning
genom begäran om återremiss.
Frih. Cederström, Eudolf: Äfven med det af Frih.
Creutz ant}rdda äfventyr, att anses ega ett föråldradt och fördomsfullt
omdöme (hvilket ur hans synpunkt har en helt annan
betydelse, än ur min) anhåller jag likväl, på grund af de
utaf TJtsk:t anförde skäl, om bifall till Bet:det.
Efter det öfverläggningen härmed ansetts afslutad samt
ET. Esc. Hr Gr. o. Landtm, yttrat, att derunder yrkats dels
bifall till och dels återremiss af förev:de Bet:de; framställdes
propos. å bifall dertill samt besvarades med många ja jemte
ett eller annat nej; och förklarades ja hafva varit öfvervägande.
Föredrogos och biföllos Allm. Besvärs- och Ekon.-Utsk:ts
den 28:de sistl. April bordlagde Bet:den:
Nio 76, i anleda, af väckt motion, huru förfaras skall,
när prest, som saknar medhjelpare, önskar begå Herrans nattvard,
eller vid nattvardsgång behöfver embetsbiträde; samt
N:o 78, i anledn. af väckt motion om rättighet för rusthållare
att medelst kronoskjuts få soldatmunderingarne transporterade
till och från möten;
hvaremot samma Utsk s Bet:de N:o 77, i anledn. af väckta motioner
om inskränkande eller upphäfvande af den allmogen i
sju härader af Elfsborgs Län samt städerna Borås och Ulricehamn
beviljade särskilda handelsfrihet, blef, på flere ledamöters
begäran, ånyo bordlagdt.
Föredrogos och lades till handlingarne Allm. Besvärs- och
Ekon.-Utsk:ts den 28:de sistl. April bordlagde Hem. N:o 79,
i anledn. af återremiss utaf Befcdet N:o 57,- samt N:o 80,
i anledn. af återremiss utaf Befcdet N:o 59.
Föredrogos och biföllos Exped.-Utsk:ts den 28:de sistl.
April bordlagda Utlåtm:
N:o 7, ang. bestämmande af dag för nästa lagtima riksdags
början; samt
Den 23 Maj e. m.
429
N:o 8, ang. vackt fråga om utskrifning af ett exemplar
till hvarje Riksstånd af Utsk:ts förslag till underd. skrifvelser.
Böredrogos, men begärdes af flere ledamöter ånyo på bordet,
Sammansatta Bevillms- samt Allm. Besvärs- och Elcon.-  Utsk:ts den 2:dra dennes bordlagda Bet:den:
N:o 7, i anledn. af väckt motion om ändring i sättet att
expediera den s. k. kyrkoposten; samt
N:o 8, i anledn. af väckt motion ang. förändrad grund
för uppskattning af bränvins värde vid partihandel.
Böredrogos och lades till handlingarne Bevilln:s-TJtsk:ts
den 9:de d:s bordlagda Utlåt. N:o 26, i anledn. af RiksStms
skiljaktiga beslut i afs:de å Bet:det N:o 21, ang. skatt för
hundar.
Böredrogos, men begärdes af flere ledamöter ånyo på bordet,
Lag- samt Allm. Besvärs- och Ekon.-Utsk:ts den 9:de d:s
bordlagda Bet:de N:o 11, i anledn. af väckta motioner om upphäfvande
af straffarterne prygel och dagg samt om inrättandet,
i st. derför, af straffklasser inom alla regementen m. m.
Böredrogos och biföllos Allm. Besvärs- och Ekon.-Utsk:ts
den 9:de d:s bordlagda Bet:den:
N:o 81, i anledn. af väckt motion om befrielse för sockneprester
från skyldigheten att åtfölja dödsfångar till afrättsplatsen;
N:o
83, i anledn. af väckt motion om uppskof med tillämpandet
af Kongl, kungörelsen den 15:de Juli 1859, ang. laga
skiftens verkställande på Gottland;
N:o 84, i anledn. af väckt motion om bestämmande af
ersättning åt kronobetjent för försäljning af å lande.t utmätte
lösören;
N:o 85, i anledn. af väckt motion om skjddighet för åbo
att borthugga skog, som står för nära annan åbos åkerjord;
N:o 86, i anledn. af väckt motion om makademisering af
de genom Norr- och Roslagstullar från Stockholm ledande vägar,
samt i fråga om erläggande af afgift för samma vägars
begagnande; och
N:o 87, i anledn. af väckt motion om afskaffande af fot
-
Den 23 Maj c. m.
möten vid Skånska Kavalleriet eller deras ingående i regements-m
otena;
hvaremot samma Utsk:s Bet:de N:o 82, i anledn. af väckta
motioner dels ang. rotehållares skyldighet att inställa sig vid
generalmönstring, dels om rättighet för rote- och rusthållare
att, utan all inblandning af officerare, med soldat, hussar eller
båtsman afslnta knektekontrakt m. m., blef, på flere ledamöters
begäran, ånyo bordlagdt.
Vid föredragning af Stats-Utsk:ts nedannämnde, den l‘2:te
d:s på bordet lagde TJtlåt:n, blefvo, på flere ledamöters begäran,
ånyo bordlagde:
N:o 95, i anledn, af vackla motioner om försäljning af de
för statsverkets räkning utarrenderade egendomar;
N:o 97, i anledn. af väckt motion om rättelse i de s. k.
ofrimans frälsehemmans i Bohus län beskattuings-förhållanden;
N:o 99, i anledn. af väckt motion ang. afstående af jord
till Marstrands stad och dess elementarläroverk; och
N:o 102, i anledn. af K. M:ts Nåd. Propos. ang. försäljning
till skatte af de Danviks hospital tillhöriga, med ständig
städje- och besittningsrätt på innehafvarne upplåtne hemman
och lägenheter;
samt bi föllos:
N:o 90, i anledn. af väckt motion ang. upplåtelse till
Uddevalla stad af qvarvarande delen af ett derstädes afbrnnnet
kronomagasin ;
N:o 98, i anledn. af K. M:ts Nåd. Propos. ang. förkortning
af den tid, hvarå Kronans egendomar utarrenderas; och
N:o 100, i anledn. af väckta motioner ang. förutv:de arrendatorers
företrädesrätt vid förnyad utarrendering af boställshemman.
Eöredrogos och biföllos Banko-Utsk:ts nodannämnde, den
12:te d:s på bordet lagde Utlåt:n, nemi.:
N:o 19, i anledn. af ett utaf Enkan Carolina Löfgren gjordt
ackordsanbud;
N:o 20, öfver ett af Enkan A. \V. Holmberg framstäldt
ackordsanbud;
N:o 21, i anledn. af ett utaf Kanslisten Er. W. Bonté
gjordt ackordsanbud;
N:o 22, i anledn. af ett å f. d. Ryttmästaren E. A. Björkenstams
vägnar framstäldt ackordsanbud;
samt
N:o 23, i anledn. af ett utaf Handlanden i Göteborg, C.
A. Dahlgren, gjordt ackordsanbud.
Den 23 Maj e. m. 431
Föredrogs, men begärdes af flere ledamöter ånyo på bordet,
Lag-(Jtsk:ts den 12:te d:s bordlagde Utlåt. N:o 26, i anledn.
af återremiss utaf Lag-Utsk:ts Bet:de N:o 15, i fråga om giftomannarättens
upphörande.
Föredrogos och lades till handlingarne I£onst:s-Utsk:ts den
19 d:s bordlagde Mern.:
N:o 20, i anledn. af ett Stånds återremiss af Mern.
N:o 9, innhållande förslag till ändring i 85:te §:n Beg.-  Form.; samt
N:o 21, i anledn. af BiksStåndens beslut, ronde det i Memorialet
N:o 11 framställda förslaget till ändring i 15:de §:n
B.O., om hemmansegares representationsrätt.
Efter föredragning af samma Utsk:s Mern.
N:o 22, med förslag till den ändring i 3Usta §:n Beg.-  Form., att äfven andra af städernas innevånare, än borgerskapet,
må ega att deltaga i val till borgmästare; samt
N:o, 23, med förslag till tillägg i 109:de §:n Beg.-Form.
och 80:de §:n B.O., ang. uppskof i riksdag; förklarades de
i berörde Mern. framställda grundlags-ändringsförslag skola
hvila till grundlagsenlig behandling vid nästa riksdag.
Föredrogos och biföllos Allm. Besvärs- och Ekon.-Utsk:ts
den 19:de d:s bordlagde Betrden:
N:o 88, i anledn. af väckt motion i fråga om rättighet
till fri försäljning å landet af hembrygdt öl och svagdricka;
N:o 89, i anledn. af väckt motion om förändrade bestämmelser
huru kostnad vid laga skifte skall af boställe utgå;
och
N:o 91, i anledn. af väckt motion om utgifvande af ett
sammandrag utaf gällande författn:r rör. rusthållares åligganden
samt deras och manskapets vid indelta kavalleriet ömsesidiga
rättigheter och skyldigheter, samt om planpenningars utgörande
vid kavalleritorpen.
Samma Utsk:s Bet:de N:o 90, i anledn. af väckta motioner
om ordnande af milifärundervisningen i riket samt om införande
af passande krigsöfningar vid rikets alla offentliga undervisningsanstalter,
blef, på flere ledamöters begäran, ånyo
bordlagdt.
432
Den 25 Maj.
Slutligen föredrogs och lades till handlingarne samma
Utsk:s Mern. N:o 92, i anledn. af återremiss utaf Bet:det
N:o 29.
B. o. Ad. åtskiljdes kl. ^ 10 e. m.
In fidem,
O. Brakel.
Fredagen den 25 Maj 1860.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades 9 prot.-utdr. för den 23 dennes.
Anmäldes och bordlädes:
Sammansatta Stats- samt Allm. Besvärs- och Ekon.-TJtsk:ts
Utlåt. N:o 8, i anledn. af dels K. M:ts Nåd. Skrifvelse med
det af komiterade afgifna underd. Bet:de och förslag ang.
skjutsningsbesvärets ordnande, dels ock väckta motioner i
samma ämne.
Öppnades Hrr Elektorers lista vid val af ytterligare tre
Suppleanter i Konst.-Utsk:t; och befunnos dertill hafva blifvit
utsedde:
N:o 15 Hr Bibbing, Gustaf.
” 1,255 » von Schantz, Malcolm Gustaf.
” 2,243 ’> Hadorph, Daniel.
Öppnades Hrr Elektorers lista vid val af två Suppleanter
i Stats-Utsk:t efter N:o 778 Hr Leijonancker, Predrik Wilholm,
och N:o 2,183 Hr Gripensvärd, Jacob Olof; och belunnos
följande dertill hafva blifvit utsedde, nemi.:
N:o 2,272 Hr Diedrichs, fullm. Hr Lilliehöök, Carl Bertil.
» 1,481 » König, fullm. Gr. Taube, Henning Edvard,
Dm 25 Maj.
433
Öppnades Hrr Elektorers lista vid val af tre Suppleanter
i Bevilln:s-Utsk:t; och befunnos följande dertill hafva blifvit
utsedde, nemi.:
N:o 1,092 Hr Leijonmark, Evald Gustaf.
» 40 » Erih. Ribbing, Axel.
» 875 » Gripenwald, Carl Ulrik.
Öppnades Hrr Elektorers lista vid val af en ledamot i
Banko-Utsk:t efter N:o 1,038 Hr Bogeman, Carl Adolf, samt
tvenne Suppleanter i samma Utsk. efter N:o 189 Hr Rääf i
Småland, fullm. Gr. Lewenhaupt, Carl Magnus Casimir, och N:o
49 Hr Bratt af Höglunda, fullm. Gr. Hamilton, Hugo Bengt
Archibald; och befunnos hafva blifvit utsedde till
Ledamot
N:o 86 Hr Stuart, Carl Gustaf;
arnt till
Suppleanter
N:o 1,582 Hr Steuch, Mathias.
» 1,555 » Dahlfelt, fullm. Gr. Lagerberg, Carl Sven Axel,
Öppnades Hrr Elektorers lista vid val af fyra ledamöter
i Allm. Besvärs- och Ekon.-Utsk:t efter N:o 357 Hr Tornérefelt,
fullm. Hr Montgomery, Gustaf; N:o 1,196 Hr Bäärenhjelm,
fullm. Hr Uggla, Carl Gustaf; N:o 2,001 Hr af Sillén, Lars
Gabriel, och N:o 2,142 Hr Liljensparre, fullm. Hr Silfverstolpe,
Fredrik Otto; samt en Suppleant i samma Utsk. efter N:o 2,035
Hr Cederbaum, Pehr Fredrik; och befunnos hafva blifvit ut
sedde till
Ledamöter
N:o 833 Hr Werdenhoff, fullm. Hr Tham, Sebastian Mathias
» 1,149 » Hjärne, Harald.
» 1,417 » Ehrenhoff, Gustaf Herrman.
» 1,956 » Clementcoff, fullm. Hr von Knorring, Eric
Oscar;
samt till
Suppleant
N:o 272 Frih. Hermelin, Carl Samuel.
434
Den 25 Maj.
Hr Ehrenhoff, Gustaf Herman: Om jag körde rätt,
tyckte jag att mitt namn upplästes bland dem, som blifvit valde
till ledamöter af det Högloft. Allm. Besvärs- och Ekon.-Utsk:t.
Om så varit förhållandet, anhåller jag, i stöd af 23:dje §:n
K.O., att få afsäga mig nämnde förtroende.
Med anledn. häraf anmodade H. Exo. Hr Gr. o. Landtm.
Ståndets Hrr Elektorer att utse en annan ledamot uti Allm.
Besvärs- och Ekon.-Utsk:t efter Hr Ehrenhoff.
Öppnades Hrr Elektorers lista vid val af en ledamot i
Biddarhus-Utsk:t efter N:o 1,930 Hr Wahlfelt, Carl Adam, och
två Suppleanter derstädes efter N:o 484 Hr Breitholtz, Claes
Gustaf, och N:o 1,981 Hr Nordenstolpe, fullm. Frih. Falkenberg,
Carl Melcher; och befunnos hafva blifvit utsedde till
Ledamot
N:o 262 Frih. Klinckowström, Wilhelm Leonhard Agathon;
samt till
Suppleanter
N:o 211 Frih. Cederström, Claes Henrik.
” 136 Hr Crusebjörn, fullm. Hr Stråle, Nils Gustaf.
Upplästes ett utaf Gr. Lewenhaupt, Mauritz, inlemnadt
Mern. af följande lydelse:
Med anledning af fjökommendering. nödgas jag afsäga
mig R. o. Ad:s förtroende att vara ledamot af Riddarhus-Utsk:t,
anhållande derjemte att vid min riksdagsmannarätt få vara
bibehållen.
Sedan R. o. Ad., uppå framställd propos., till denna anhållan
lemnat bifall, anmodade H. Exc. Hr Gr. o. Landtm.
Ståndets Hrr Elektorer att vid deras nästa sammanträde välja
en ledamot i Riddarhus-Utskit efter Gr. Lewenhaupt,
Föredrogs Bevilln:s-Utsk:ts den 2:dra och 23:dje d:s på
bordet lagda Betulo N:o 22, ang. stämpelpappersafgiften samt
afgiften för stämpling af tidningar, audra periodiska skrifter
och tryckta afhandlingar.
D en 25 Maj.
435
Hr von Koch, Nils Samuel: Som det nu föredragna
Betänk:t är af ganska vidlyftig beskaffenhet, i anseende dertill
att man i det nya förslaget, ang. stämpelpappers-afgiften, i
maDga delar afskrifvit den gamla författningen, vågar jag vördsammeligen
föreslå, att det Högloft. St:t täcktes besluta, att,
för tidens vinnande, endast de nya §§:na måtte helt och hållet
uppläsas, under det att de gamla endast med nummer antydas.
Gr. Mörner, Carl Göran Detlof: Det är visserligen
sannt, att den nu upplästa författningen i många delar innefattar
en omskrifning af den gamla, men jag tviflar att efter den
redaktions-förändring, som blifvit vidtagen, någon vid första påseendet
känner igen sig. hvarför jag för min del hemställer,
att §§:na i sin helhet måtte uppläsas.
H. Exc. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att då det blifvit yrkadt,
att vid pröfningen af de ifrågav:de författnings-förslagen paragrafernes
text skulle uppläsas, måste en sådan uppläsning
ega rum. Hvad åter föredragningssättet beträffade, torde det,
på sätt Hr von Koch föreslagit, vara lämpligast, att Utsk:ts
uti sjelfva Bet:det gjorda hemställanden punktvis genomgingos,
med iakttagande deraf, att sedan de hemställanden, som hade
afseende å någon §, blifvit afgjorda, paragrafens text omedelbart
derefter företoges till granskning; hvarförutan det äfven
torde böra beslutas, att, för den händelse åtskilliga §§ eller delar
deraf ltomme att återremitteras, men andra åter bifölles,
Utsk:t skulle ega för sig öppet att vid frågans förnyade handläggning
vidtaga sådana ändringar uti de af St:t godkända §§,
som kunde finnas behöfliga till följd af de förändrade stadganden
i andra delar af förslaget, hvartill återremisserne möjligen
föranledde.
Sedan R. o. Ad., uppå härefter framställd propos., bifallit
hvad sålunda föreslagits, börjades föredragningen med
TJtsk:ts hemställan sid. 2., ”att alla stadganden, som röra
stämpling af tidningar, andra periodiska skrifter och tryckta
afhandlingar, böra utur stämpelpappers-förordningen utgå och
i en särskild författning sammanföras.”
Bifölls.
Utsk:ts hemställan sid. 4. ang. upphörande af skyldigheten
att med stämpel förse lysnings-sedlar.
Gr. Mörner: Det förefaller mig ganska eget, att man
vid denna riksdag anser sig hafva råd att efterskänka hela
stämpel-afgiften för lysningssedlar, då man vid föregående riksdag
gjorde så stora svårigheter, då det blott var fråga om att
efterskänka en del af densamma. — I en vid förra riksdaVI
n. 23
Den 25 Maj.
gen i detta ämne från K. M:t framstäld Nåd. Propos. föreslogs,
att beloppet skulle nedsättas till hälften af hvad det dittills
varit, samt att en enklare beräknings-grund skulle antagas,
nemi. att i stället för förhållandet af 1 för 5 skulle bevilhn
utgå med 1 för 10; samt hvad som ej uppgick till fullt 1 O-tal,
skulle lemnäs utan afseende. Genom denna enklare beräkningsgrund
trodde man sig kunna förekomma de i detta hänseende
från kammarrätten ständigt afgifna anmärkningarne. På ansåg
sig statsverket ej ega tillgång att efterskänka ens något i detta
afseende, nu deremot anser man sig vara i tillfälle att kunna
efterskänka hela summan. Man tyckes antaga att penningeställningen
är förmånligare nu, än vid förra riksdagen; något
annat skäl för < en ifrågav:de efterskänkningen kan jag åt
minstone
icke inse. Som jag för min del ingalunda gillar ett
sådant förfaringssätt, att på omotiveradt sätt afhända staten
någon af dess tillkommande rättigheter, yrkar jag på återremiss
af den nu föredragna punkten.
Hr Printzensköld, Carl: När man granskar de skäl,
TJtsk:t anfört för sitt tillstyrkande af stämpelpappersafgiftens å
ljrsningssedlarne borttagande, kommer man ovilkorligen till det
resultatet, att samma skäl kunna förebäras för borttagande af
hvarje annan statens inkomst. TJtsk:t har nemi. företrädesvis
fäst sig vid det stora besvär, som denna afgifts inkasserande
skulle föranleda. Jag hemställer till Utsk:t, hvad det är för
statsinkomst, hvars uppbärande ej medför besvär för statens tjenstemän.
Uti Utsk:ts i förevarande hänseende framställda motivering
åberopar Utsk:t först de tjenstemän och auktoriteter, som för
vinnande af denna inkomst tillskyndas besvär; det talas vidare
om olämpligheten af att göra kyrkoherdar till uppbördsman af
statsmedel; att lysningssedlarnes insändande från kyrkoherdarne
till kontraktsprostarne och från dessa till landskontoren,
samt slutligen från detta kontor till kammarrätten, icke blott
betungar posterna, utan ock medförer icke obetydliga kostnader;
att vidare granskningen hos K. kammarrätten sysselsätter
särskild tjensteman under nära 3 månader om året etc. etc.
Jag frågar Eder, M. Hrr! om dessa äro skäl att anföra för afskaffande
af en statsinkomst? Will man i detta hänseende göra
någon förändring, borde man väl åtminstone se till, att inkomsten
öfverflyttas på andra titlar, särdeles under sådane tider,
i hvilka vi nu lefva. Men då detta ej varit förhållandet, utan
då Utsk:t blott föreslagit att afskrifva 9,000 rdr af stämpelpappers-bevillningen
och ej framställt något enda förslag om
att på annat håll kunna godtgöra stats-verket för en sådan förlust,
kan jag ej underlåta att förklara, det jag funnit Utsk:t
hafva förfarit på ett högst oriktigt sätt, hvarföre jag i likhet
med Gr. Mörner anhåller, att den nu föredragna punkten måtte
få återremitteras.
Den 2.) Maj.
437
Ilr Cederschiöld, Gustaf: Ehuru jag icke kan såsom
grundsats antaga, att hvarje skatt, hvars uppbörd medför besvär
för statens tjenstemän, skall afskaffas; tror jag dock att något
afseende hör fästas å förhållandet emellan totalsumman af en
beskattning samt den kostnad och det besvär, som drabba det
allmänna och de enskilde i och för samma afgifts indrifvande
och kontrollerande. När dessa sednare, uppskattade i penningar
uppgå till vida större belopp, än det, som genom skattens
erläggande tillfaller staten, tror jag en sund statshushållning
bjuda, att en sådan afgift afskaffas. Detta förhållande inträffar,
i min tanke, på ifrågav:de afgift. Äfven om man icke beräknar
det besvär, de resor och de kostnader, som den skattskyldige
stundom måste underkasta sig för att styrka det belopp,
hvarefter det stämplade papperet bör beräknas, och man
icke heller fäster något afseende å det besvär, som i och för
kontrollen ädrages konsistorier, kronofogdar oell kammarrätten,
utan om man endast fäster sig vid sjelfva uppbördsmännen; så
skall det orimliga i hela tillställningen ganska bjert falla i ögonen.
Jag känner väl icke (ill ziffran antalet på pastorerne i
riket, men tror icke att det kan vara mindre än 3,000.
Om man nu härmed dividerar den summa, som, enligt BevillmsUtsk:ts
uppgift, årligen tillfaller staten af ifrågav:de beskattning,
eller 9,680 rdr, så får man något, öfver 3 rdr för hvarje uppbördsman.
Nu frågar jag, om det kan vara rimligt, att för en
sådan obetydlighets skull förvandla själasörjaren till uppbördsman?
Jag är äfven fullt öfvertygad derom, att presterskapet
skulle med uppräckta händer sjelfva betala hela beloppet, om
de derigenom kunde friköpa sig från uppbörds-och redovisnings-besväret.
Under en tid, då man allmänt klagar deröfper,
att presterskapet, genom vorldsliga bestyr, allt för mycket
drages från utöfningen af sitt egentliga och höga kall, och
då dess andliga verksamhet är så högt påkallad af den religiösa
rörelse, som nu genomgår vårt land, under en sådan tid
måste det vara af yttersta vigt för stateD, att den sjelf icke må lägga
hinder i vägen för presterskapet att egna sin tid och sina
sträfvanden åt det håll, dit det af embetet manas. Jag för min del
kan således icke annat, än tillstyrka bifall till Utsk:ts förslag.
Gr. Lagerbjelke, Gustaf: En föregående värd talare,
Hr Printzensköld, har framställt den onekligen riktiga grundsatsen,
att hvarje statsinkomsts inkasserande förorsakar alltid
något besvär för statens embets-och tjenste-män. Men för att
visa Hr Printzensköld, hvilka betydliga omvägar och besvärligheter
man måste vidkännas för att vinna den ifrågav:de, jemförelsevis
så ringa inkomst-summan, ber jag få uppläsa Utsk:ts
i detta hänseende gjorda framställning:
”En annan väsendtlig förändring, som Utsk:t funnit sig
böra föreslå, angår upphörandet af stämpel-afgiften för lysningssedlar,
och i följd deraf uteslutande ur författningen af alla de
-138
D e n 25 M a j.
många och vidlyftiga stadganden, som_ derpå hafva afseende.
Dessa stadganden, hvilka igenfinnas uti lista, 9:de, 12:te och
13:de §§, samt i 2:dra mom. af 20:de § uti nu gällande författning,
innehålla hufvudsakligen: att hvar och en, som begär
lysning till äktenskap, skall hos pastor förete sin debetsedel
för föregående året, samt aflemna en bestyrkt afskrift deraf
tillika med »lysnings-chartre-beloppet», antingen ikontant eller
i stämpel-papper, beräknadt till ^idel af bevillnin efter 2:dra
artikeln; att den som betalar bevillning efter nämnde artikel,
men är uppförd på annan persons debetsedel, skall, till grund
för ”lysnings-chartans” belopp, förete antingen ett styrkt utdrag
af debetsedeln eller betyg från häradsskrifvare-kontoret; att för
alla sådane personer, som ej betala bevillning efter 2:dra artikeln,
stämpel-afgiften utgår med 25 öre, till hvilket belopp äfven
stämpeln beräknas å lysnings-sedlarne för allmogens söner
eller drängar, hvilka veterligen icke hafva fast egendom; att
alla lysnings-sedlar, jemte de, såsom bevis, dervid afiemnade
debetsedlar eller bestyrkta afskrifter deraf, böra af vederbide
presterskap noga förvaras och stämpelbeloppet sammanslås i
en eller flera »chartor", utgörande samfällda summan af alla
särskilda lysnings-sedlarne, på hvilka i sådant fall hvars och ens
belopp skall antecknas; att de sammanslagna stämpel-papperen
eller lysnings-sedlarne, ifall de äro skrifne på sådant papper,
samt debetsedlarne skola inom Januari månads slut det påföljande
året ingifvas i Stockholm till konsistorierna, men i de öfriga
städerna och på landet till kontrakts-prostarne; att dessa handlingar
böra vara åtföljde af en in duplo upprättad och af pastor
eller den, hans tjenst förrättar, underskrifven förteckning, utvisande
ej allenast alla under det förflutna året inom församlingen
förefallna äktenskaps-lysningar, utan ock tj-dligen den bevillning,
brudgummen under det förflutna året efter andra artikeln
erlagt; att vidare do till konsistorierna eller kontraktsprostarno
inlemnade förteckningar böra af dem med de åtföljande
debetsedlarne noga jemföras och med underskrift besannas,
hvarefter det ena exemplaret af förteckningen, jemte debetsedlarne,
återställes pastor, för att förvaras, men det andra
insändes, jemte 2:ne af konsistorium eller kontrakts-prostarne
upprättade förteckningar, i Stockholm till K. Mits och Rikets
kammar-rätt inom Mars månads slut, och i landsorterne till
land s-kontoren före påföljande Maj månads utgång, vid vite af
5 rdr för den, sådant försummar, och emot recipisse å duplett-förteckningen,
som genast återställes; att ytterligare landskontoren
skola författa ett sammandrag öfver sistnämnde förteckningar,
med utförande af stämpel-beloppets summa för hvarje
kontrakt, samt med bifogande af alla från prosterierna inkomna
förteckningar; att dessa handlingar skola med landsboks-räkenskaperna
insändas samt till kammar-rättens granskning öfverlemnas;
varande derjemte stadgadt, att den som åtalar underslef
emot eller öfverträdelse af författningen, skall, då åtalet
Den 25 Maj.
-139
rörer af vedorb:de presterskap uraktlåten tillsyn å charteringen
af lysningssedlar, erhålla % af bötesbeloppet.”
När man således jemför den obetydliga inkomstsumman
med det orimliga besvär, som tillskyndas presterskapet, torde
man inse, att Utsk:t ej helt och hållet saknat skäl för sin gjorda
framställning.
Hr von Ehrenheim, Per Jakob: Den siste värde tala
ren
har enligt mitt förmenande ganska riktigt fästat uppmärksamheten
på det mångdubbla besvär, uppbörden af ifrågav:de
stämpel-afgift åstadkommer mot det belopp, som genom densamma
inflyter till staten, men det är ej nog att afgiften är
till stort besvär för statens embets-och tjenstemän; dess utgörande
medför äfven för dem, som skola betala, förberedande åtgärder,
som af Utsk:ts Betänk, kunna närmare inhemtas, och
som förosaka en, emot sjelfva afgiften ofta mångdubbel kostnad,
både genom utgift och tidspillan. Om det är en riktig grundsats
att undvika afgifter, som gifva litet, men kosta de skattdragande
mycket, så finner denna grundsats här, om någonsin,
sin tillämpning.
Man har sagt, att en brist i statsverkets påräknade inkomster
skulle uppstå genom denna indragning, men för min
del tror jag icke att statens inkomster äro så beräknade att
ett så ringa belopp, som ifrågav:de afgift inbringar, icke lätteligen
kan från annat håll ersättas.
Jag anhåller om bifall till Utsk:ts Utlåt.
Hr Reutersvärd, Patrik: Jag är till största delen
förekommen af Gr. Lagerbjelke, som redan så tydligen ådagalagt
fördelen af att afskaffa den ifrågav:de afgiften för stämpelpapper
å lysnings-sedlar. Jag anser lika med honom, att
man bör fästa afseende på det orimliga besvär, som, i och för
dessa medels inkasserande, förorsakas presterskapet i förhållande
till den obetydliga inkomst, som i sjelfva verket kommer
staten till godo. Inom afdelningen yttrade några ledamöter
af det Högvörd. Ståndet, att de hellre ville blifva påförda en beskattning
motsvarande den förlust, som skulle drabba statsverket,
ifall ifrågav:de afgift borttages, hvilken skulle ungefär belöpa
sig på hvarje kyrkoherde inom riket till 3 å 4 rdr, än
fortfarande betungas med denna uppbörd för statens räkning.
Fäster man vidare afseende på det besvär och den ej obetydliga
kostnad, den enskilte måste vidkännas för anskaffande
af de handlingar, hvilka skola ligga till grund för afgiftens bestämmande,
så inser man lätteligen olämpligheten af att längre
bibehålla en afgift, som både för uppbördsmännen och för
de skattdragande åstadkommer sådana besvärligheter.
Jag yrkar bifall till TJtsk:ts i denna punkt gjorda framställning.
Den 25 Maj.
Hr Printzensköld: Som jag sjelf har den äran att
vara civil tjensteman och just bekläder ett embete inom det
embetsverk, som har att skaffa med granskningen af lysningssedlarne,
och till och med är referent för de anmärkningar, som
göras, så kan det naturligtvis ej vara annat än ganska glädjande
för mig att erfara, att man är så ömsint mot statens
embetsman att man vill rent af befria dem från en skyldighet,
som hittills varit dem ålagd. Under den långa följd af år,
som jag innehaft embete i statens tjenst, har jag städse antagit
såsom regel att en embetsman icke är berättigad att göra
afseende på sitt besvär, utan i första rummet tänka bå befrämjandet
af statens fördelar. Det var således något för mig
helt och hållet oväntadt, att Ständerna skulle här vara till den
grad ömsinte om tjenstemännen, att de, blott för att bespara
dem något besvär, skulle besluta borttaga en afgift, som obestridligen
bildar staten en inkomst. Vore frågan om att ålägga
vissa statens embetsman en tillökning i deras nuvarande
göromål, så medger jag gerna att åtskilliga betänkligheter för
och emot kunna uppstå, men nu är ej fråga om annat, än att
bibehålla ett besvär, som i mångfaldiga år förefunnits, och då
synes det mig något lättsinnigt handladt att blott och hart för
besvärets skull tillskynda staten en förminskning i dess rättmätiga
inkomster. Jag medgifver gerna, att det kan vara billigt,
att den stora hopen af lysningssökande personer blifva
befriade från en sådan afgifts erläggande. Men under sådana
förhållanden anser jag det varit det Höglofl. Bevilln:s-Utsk:ts
pligt att på annat sätt söka fylla denna lucka, helst som Utsk:t
uttalat den grundsatsen, att den, som har något, skall betala
till staten, men den, som har intet, skall slippa. Utsk:t hade
t. ex. kunnat uppgöra en slags tariff, hvaruti de uteslötos från
afgiftens erläggande, som ej hafva sig bevilln. efter andra artikeln
påförd, eller att de, som i bevilln. betalte så eller så mycket,
borde.erlägga en viss högre procent, som ersatte det indragna
lysnings-karte-beloppet. Då hade man vunnit ändamålet,
nemi. man hade både minskat besväret för uppbordsmännen
och bibehållit statens inkomster. Som jag således ej af de skäl,
som här blifvit anförda, kan finna att Utsk:t haft något enda
giltigt stöd för sin tillstyrkta åtgärd, får jag för min del anhålla,
att R. o. Ad. ville till Utsk:t återremittera förev:de 2:dra
punkt.
Gr. Mörner: Den redogörelse öfver förhållandet med
uppbörden, som Gr. Lagerbjelke nyss framställt, upptager visserligen
åtskilligt, som kunde bibringa allmänheten den åsigten
att den ifrågav:de uppbörden vore särdeles betungande,
men drager man sig till minnes hvad en sednare talare anförde,
att hela uppbörden belöper sig till 4 å 5 rdr för hvarje
kyrkoherde i riket, så torde föreställningen om det stora besväret
icke längre kunna göra sig gällande. För att bevisa huru
Den 25 M aj.
441
olika, samma Utsk:t kan anse samma sak vid olika riksdagar,
får jag hänvisa till Bevilln:s-Utsk:ts vid förra riksdagen afgifna
Utlåt, öfver icke blott K. M:ts i ämnet väckta fråga om ändring
i stadgandet i denna del, utan äfven Hr Henschens väckta
motion derom, att hela kartan å lysnings-sedlar skulle försvinna.
Utsk:t säger nemi.: — •— — »Då nuvarande karte-afgift torde
vara en af de få beskattningstitlar, som minst öfverlclagas, samt
antagandet af K. .Mits förslag skulle medföra en icke obetydlig
minskning af stats-inkomsten, har Utsk:t icke kunnat biträda
Hög! tberörda förslag, och ännu mindre Hr Henschens yrkande,
i vidsträcktare mån än att nu utgående karte-afgift, 12 sk. b:ko,
för dem, som icke betala bevilln. efter andra artiklen, blifvit
nedsatt till 25 öre. —” Yi se således tydligt att presterskapets
ledamöter i Utsk:t ej ännu vid det tillfället kommit under
fund med det stora besväret, som denna uppbörd förorsakade.
Förmodligen har vid denna riksdag hela förslaget tillkommit
på det sättet, att någon ledamot af PresteSt:t inom Utsk:t yttrat
den önskan, att presterskapet måtte blifva befriadt från
detta, enligt hans åsigt, för deras embete främmande göromål,
att vara uppbördsman för staten. Men jag frågar, om denna
anledning kan vara tillräcklig för efterskänkande af en afgift
till statsverket på flera tusende rdr?
Jag yrkar fortfarande återremiss.
Frih. Cederström, Rudolf: Om denna vördnadsvärda
Stånds-församling tillåter mig att få citera åldriga ordspråk, så
känner jag ett, som i afseende på denna fråga med fördel kan
användas, nemi.: ”Smulor äro också bröd.” Företaga sig Rikets
St:r, att, på lika lösliga skäl, som de ifrågav:de synas mig vara,
efterskänka den ena summan efter den andra, förminskas statens
inkomster på allt för vårligt sätt. Man har bland annat talat
om det betungande i denna afgift Het förefaller mig besynnerligt,
att höra något sådant Är det icke oftast fallet, att
de, som tänka gifta sig, äro ”glada som gigor;” skulle de icke
i ett sådant lyckligt ögonblick betala gerna en utgift af denna
beskaffenhet ? Jag för min del kan ingalunda finna Utsk;ts
gjorda framställning vara grundad på giltiga skäl; hvarföre jag
förenar mig med Gr Mörner i det af honom framställda yrkande
i afseende å ifråga v: de punkt.
Frih. Hermelin, Carl Samuel: När, efter hvad städ
se
uppgifves, statens tillgångar äro så florerande, så tror jag,
att en fråga om ett så ringa belopp, som det förhanden varande,
icke bör tagas så mycket i betraktande. Jag hemställer,
om det är öfverensstämmande med billighet och rättvisa att
betunga lagliga giftermål med skatt, ty med hvad annat namn
kan denna stämpel-pappers-afgit å lysnings-sedlar benämnas?
Jag för min del önskar, att denna, så väl för uppbördstnännen'
4-12
Den 25 Maj.
sorn för de skattdragande så betungande afgift måtte försvinna,
hvarföre jag röstar bifall till Utskrts Betänk.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad samt H. Exc.
Hr Gr. o. Landtm, yttrat, att derunder yrkats dels bifall till
och dels återremiss af TJtsk:ts ifrågav:de hemställan, framställde
H. Exc. propos. å bifall till densamma och, då svaren utföllo
med starka ja, blandade med nej, förklarade sig hafva
funnit ja öfvervägande.
Hr Printzensköld begärde votering
Upplästes och godkändes följande voter.-propos.:
»Den som bifaller Bevilln:sUtsk:ts uti Betänk. N:o 22
pag. 4 gjorda hemställan om upphörande af skyldigheten att
med stämpel belägga lysningssedel-, röstar
Ju;
Ben det ej vill, röstar
Nej;
Vinner nej, varder nämnde hemställan, på grund af deremot
gjorda anmärkmr, till Utsk:t återremitterad.”
Vid voteringens slut hade rösterna utfallit sålunda:
Ja — 28.
Nej—11.
Utsk:ts hemställan sid. 6, äng. dels bevilln. för fideikommiss,
gåfva af fastighet samt testamente af fast och lös egendom,
med full egande rätt till sjelfva egendomen, dels ock befrielse
från skyldigheten att erlägga stämpel-afgift för testamenten
och fideikommissbref.
Gr. Lagerbjelke: Vid bestämmandet af bevilln:n för
gåfvor och testamenten nedsatte K. o. Ad. densamma från 4
till 1 %. Jag vågar derföre hemställa att It. o. Ad., i likhet
med sitt förra beslut, nu måtte besluta att ofvannämnde l°/0
måtte förhöjas till, 2°/0, hvarigenom testamenten och fideikomissbref
då kunde från all stämpelafgift befrias.
Gr. Mörner: Jag beklagar att jag äfven i denna punkt
måste uppträda mot Utsk:ts förslag.
Ett testamente är en handling, hvarigenom eganderätten
till en egendom, den må vara fast eller lös, bestyrkes. Är
det nu ett köpebref på lös egendom, så lägges det på stämpladt
papper; är det på fast, är förhållandet enahanda. Hvarföre,
under sådane förhållanden, skall en handling, som händelsevis råkar
heta »testamente”, vara utau stämpladt papper. Är det skäl,
frågar jag, att göra denna förändring, då 11. o. Ad. redan, på
sätt den siste värde talaren upplyste, har nedsatt bevillnm för
gåfvor och testamenten från 4 till 1 procent. Jag, för min
del, tror att detta förslag är alldeles öfverflödigt och onödigt;
det förorsakar åtminstone ej presterskapet något besvär, och får
Den 25 Maj.
jag derföre yrka, att R. o. Ad. måtte återremittera den ifrågav:de
punkten.
Hr Printzensköld: I förev:de 3:djo punkt hemställer
Utsk:t, ”att den uti Utsk:ts förslag till bevilln.-stadga för fideikommiss,
äfvensom för gåfva af fastighet samt för testamente
af fast eller lös egendom med full egande rätt till sjelfva egendomen,
måtte förhöjas från 4 till 5 °/q etc. etc.” Således skall
man i detta Bet:de, som rörer stämpel-pappers-afgiften, yttra sig
om sådant, som egentl. hör till bevilln.-stadgan. Jag kan ej
undgå att anmärka, att det är ett fel i formen för ärendernas
behandling inom TJtskrt. Hvad åter sjelfva saken beträffar, skulle
jag velat tillstyrka bifall å Utsk:ts förslag, nemi. om R. o. Ad.
ej redan så oskäligt hade förminskat proc:n, som bör utgå af
testamenten; men sedan denna är nedsatt till 1 af hundrade
och det skulle blifva en ytterligare minskning i statens inkomster,
att helt och hållet borttaga kartan, hvarmed testamenten
böra beläggas, så förenar jag mig med Gr. Mörner i den anhållan,
att punkten måtte till TJtsk:t återremitteras
Gr. Lagerbjelke: Orsaken hvarföre Utsk:t särskildt fö
reslagit,
att kartan på testamenten och fideikommiss-bref helt
och hållet skulle bortgå, har varit den, att Utsk:t ansett det
alldeles öfverflödigt att lägga på samma sak både karta och bevilln.
Utsk:t har nemi. föreställt sig, att genom den ena postens
förhöjande 6n betydlig förenkling i räkenskaperna skulle
åstadkommas. Men någon nedsättning eller förminskning i
statsinkomsterna har så mycket mindre skett, som den gamla
kartan var 3/4 °/0 på full egande rätt, då deremot den nya eller
förhöjningen är föreslagen till 1 °/0. Således är der ingen nedsättning,
utan */4 O/o förhöjning i stället åstadkommen. Utsk:t
har icke kunnat föreställa sig hvartill det kunde tjena, att taga
både karte- och bevilln:s-afgift af samma sak, då de så lätteligen
kunde förenas. Ej heller kan man, på saft Hr Printzensköld
gjort, förebrå Utsk:t derföre, att det framställt förslaget
härom på orätt ställe, ty Utsk:t hade, när allm. bevillmn förekom,
förbehållit sig rättighet att, vid afgifvandet af sitt förslag
om kartans borttagande, äfven få framställa förslag om testaments-bevilliim.
Det är på grund deraf jag föreslår, att R. o.
Ad. nu, i öfverensstämmelse med sitt förut fattade beslut,
måtte besluta att procenten förhöjes från 1 till 2 °/0, hvarigenom
statens inkomster icke skulle förminskas, utom tvärtom
förökas.
Hr Printzensköld: Anledn:n . till mitt förra yttrande
hade sin grund deri, att jag uppfattade Gr. Lagerbjelkes första
yttrande såsom skulle den värde Gr:n åsyftat att helt och hållet
borttaga stämpel-karte-afgiften å testamenten och fideikommiss-bref,
utan att söka åstadkomma någon ersättning åt stats
-
4-tt
Den 25 Maj
verket tillbaka. Det yar till följe deraf jag yttrade att, ehuru
jag under andra förhållanden gerna skulle hafva röstat för stämpel-pappers-afgiftens
borttagande, jag dock ej nu kunde med
min röst biträda ett sådant förslag, alldenstund K. o. Ad. redan
så betydligt nedsatt procm af dylika handlingar. Men som
jag af ett sednare yttrande hört, att den värde Grin föreslagit,
att den redan beslutade procm skulle förhöjas till 2 °/0, hvarigenom
chartEe-sigillatse-afgiften, som förut utgick af testamenten,
skulle blifva ersatt med ett t. o. m. högre belopp, än som
nu utgöres, kan jag ej annat än erkänna riktigheten af en sådan
åtgärd. Jag får på dessa skäl förklara, det jag förenar
mig i den anhållan, Gr. Lagerbjelke nyss framställt.
Hr Ribbing, Arvid: Som Gr. Lagerbjelke så tydligen
ådagalagt, att ingen minskning i statens inkomster kommer
genom den föreslagna förändringen att ega rum, ber jag äfven
att få förena mig med honom om bifall till hans nyss framställda
förslag.
Sedan öfverläggir.n ansetts afslutad, yttrade H. Exc. Hr
Gr. o. Landtm., att derunder yrkats dels bifall till Utsk:ts förev:de
hemställan, med den förändring, att orden ”från fyra
till fem procent” utbyttes emot orden ”från en till tvä procent”,
och dels återremiss af samma hemställan; hvarefter propos.
å bifall till Utsk:ts förslag med ofvanberörde förändring
framställdes och med ja besvarades.
Utsk:ts hemställan sid. 7, i anledn. af en utaf H. Exc. Hr
Gr. Löwenhjelm väckt motion ang. utsträckning af skyldigheten
att med stämpelpapper förse skrifter och handlingar.
H. Exc. Hr Gr. Löwenhjelm hade inlemnat ett skriftligt
anförande, som nu upplästes och lydde sålunda:
Då, enl. min öfvertygelse, Högloft. Bevilln.-Utsk:t dragit en
icke tillfredsställande nytta af chartse-sigillatse-intraden, isynnerhet
vid frågan om penninge-kapitalers beskattande, finner jag
mig föranlåten att inför R. o. Ad. framlägga mina tankar i
ämnet.
Det kan likväl ej nu vara min afsigt att, under en redan
så långt framskriden riksdag, vilja förelägga R. St:r en helt ny
stats-lära i detta ämne, utan inskränker mig här till användande
af enda möjliga, men säkra sättet att beskatta kapitalisten,
och tvinga honom att äfven bära sin andel af beskattmn,
— och torde kapitaler böra beskattas, lika som fast egendom,
af 1 pr mille.
Härvid förekommer, att då intecknade lån ega laga kraft
under 10 års tid, skulle intecknings-egaren endast betala
men man bör då genast vid första årets användande af författ
-
Den 25 Maj.
415
ningen låta honom erlägga 3 å 4 pr mille, hvarigenom differencen
någorlunda jernnäs
Den hufvudsakliga förtjensten af detta mitt förslag är, att
alla nu i Utskrts Mern. uppstaplade redogörelse-former blefvo
fullkomligt obehöflig», då man inskränker sig dervid, att
hålla dem, som vilja drifva handel med kartors försäljning, mot
den af Utsk:t föreslagna eftergiften af 4 °/0 i Stockholm och
5 % för landsorten, sådane tillhanda, då hela redogörelse-verket
bestod uti inkassering af utreqvirerade kartor.
Uti det ännu ofullständiga skick, hvaruti vår statistik ligger,
Saknar man fullt säkra uppgifter om massan af de kapitaler,
som representeras af lån på inteckning och lån på skuldsedlar,
— och det är endast presumtivt jag tillåter mig antaga
3 å 400 mill. intecknade lån, och minst 100 mill. utlånade
mot skuldsedel. Jag bedrager mig kanske i denna min beräkning,
och jag låter hvar och en gifva mig nödig rättelse, —
men, hvad som alltid qvarstår är, att det är orättvist emot öfrige
skatte-belagde titlar, att låta kapitalisten ensam, i all maklighet,
skörda sina räntor, hvilka aldrig lida af missväxt.
Karta, lagd på hvarje utlånad penningesumma, är enda säkra
sättet att vinna ofvannämnde ändamål, och detta sker, såvida
Höglofl. Bevilln.-Utsk:t ville föreslå K. Skr antagande af
följande:
l:o) Att hvarken domstol eller exsekutor tillåtes lemna lagens
bistånd till indrifvande af sådane lån, som icke äro skrifna
på karteradt papper, hvarvid observeras, att, der låne-handlingen
skulle erfordra mera än 1 ark, endast det första bör
ovilkorligen vara skrifvet på karteradt papper.
2:o) Att, till följe häraf, alla nu gällande lånehandlingar
böra inora ett års tid vara på karteradt papper omskrifne, då
beläggnings-kartor icke böra tolereras, i anseende till de missbruk
dermed kan drifvas. Man skall härigenom komma till
fullständig kännedom om hela massan af cirkulerande inteckningar
och skuldsedlar, hvilka jag hoppas skola bevisa, att Sverige
icke är det Europeiska fattighuset, som så många älska att
framställa det, — och denna statistik har äfven sitt stora värde
för statsmannen.
3:o) Att accepterade räkningar, hvilka, i stöd af acceptet,
erhålla egenskap af skuldsedel, böra jemväl vara skrifne på karteradt
papper. Dock bör man, för att ej alltför mycket betunga
den mindre bemedlade allmogen, samt städers handtverkerier
och lägre industri-grenar, fastställa ett minimum af t. ex.
100 rdr rmt, hvilket ej behöfver karteras.
4:o) Att alla staten tillhörige lån böra, likasom privatas,
skrifvas på karteradt papper, med undantag endast för kassor,
stiftade ”ad pios usus".
Jag skulle visserligen vilja gå långt vidare uti detta ämne,
men anser tiden dertill ej vara inne, och inskränker mig
således nu att ödmjukligen anhålla om remiss så väl till våra
Den 25 Maj.
MedStänder sorn till Högh Bevilln.-Utsk:t af detta mitt yttrande.
Skulle, som jag förmodar, denna stats-intrad öfverstiga livad
Utsk:t beräknat, må öfverskottet nedsättas uti liiksg.-Kont:s
vård, att hållas B. St:r, vid nästblifvande riksdag, tillhanda.
Jag får härvid slutligen observera, att hela den massan af
kontroller, som TTtsk:t bemödat sig att uttänka, — en kontroll,
som skulle fordra nya tjenstemäns tillsättande i en tid, då man
tvärtom sträfvar att i möjligaste måtto minska deras. antal —
hela denna massa är då alldeles ej af nöden, då hela kontrollen
inskränker sig till hufvudkontorets försäljning, mot insättningsbevis
i banken, af nödige kartor efter skeende reqvisitioner.
Hr Reutersvärd: H. Exc. Hr Gr. Löwenhjelm har i
detta sitt nu afgifna skriftliga yttrande i det närmaste åberopat
de åsigter, han i sin motion redan uttalat; den enda skiljaktigheten
jag kunnat förmärka består deri, att han i sitt sednare
yttrande i någon mån inskränkt antalet af de handlingar,
som skulle med charta sigillata beläggas. Skulle, på sätt motionären
yrkat, alla räkningar och skuldförbindelser beläggas
med charta sig., blefve följden ovilkorligen den, att ett hämmande
i affärslifvet komme att uppstå, och på grund af detta
skäl anhåller jag om bifall till Utsk:ts förslag.
Härefter blef propos. å bifall till TJtskits ifrågav:de hemställan
framställd och med ja besvarad.
H. Exc. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att den del af Betänk.,
som nu vore i ordningen att förekomma, innefattade dels motiver
till och dels. hemställanden i afseende å Utsk:ts förslag
till ny förordning ang. stämpelpappersafgiften, samt att, då någon
särskild hemställan rör:de den l:sta §:n i nämnde förslag
icke afgifvits, sjelfva texten dertill torde fä uppläsas.
Efter det §:n härefter blifvit uppläst, anmälte sig och
yttrade
Hr Printzensköld: I afs. på redaktionen af nu förer
dragne l:sta §, tror jag att Utsk:t af förbiseende uteglömt ett
ganska vigtigt ord. §:n lyder som följer: Alla här omförmälda
skrifter och handlingar skola med stämpel förses till det
belopp, på det sätt, med de undantag och vid det ansvar för
underlåtenhet eller försummelse, som denna författning närmare
bestämmer. Jag skulle tro, att, för vinnande af bättre svenska,
ordet »härvid” borde efter ordet ”försummelse” inskjutas.
Gr. Lagerbjelke: I afs. på redaktionen af l:sta §:n har
Hr Printzensköld yrkat att ordet ”härvid” måtte inskjutas efter
ordet »försummelse”. Jag tror, att en sådan förändring är
alldeles onödig, om man faster afseende på den efterföljande
Den 25 Maj,
447
relativ-satsen ”sorn denna författning närmare bestämmer”. Afslutar
man ieke meningen vid ordet ”försummelse”, utan ger
sig äfven lid att läsa den efterföljande satsen, kunna inga misstag
komma att uppstå. Jag yrkar bifall å §:n oförändrad.
§:n bifölls.
Sedan H. Exe. Hr Gr. o. Landtm, tillkännagifvit, att i
afseende å den 2:dra §:n förekommo två hemställanden i Betänkt,
föredrogs
Utsk:ts hemställan sid. 9 ang. upphörande af all tillverkning
utaf stämpelpapper å hela ark m. m.
Gr. Taube, Henning Edvard, anförde skriftligen:
Enl. alla, såväl äldre, som yngre charta-sigillata-förordningar,
har det hittills varit föreskrifvet, att alla rätteg.- och andra
skrifter, som af rätter, embetsverk eller andra offentliga myndigheter
till parter eller sökande utgifvas, skola, med vissa i
författningarne uppgifna undantag, skrifvas på stämpladt papper.
Derigenom hafva vederböride exped.-hafvande vid underdomstolarne,
samt hos K. M:ts Befh:de, hvilka utgifva största
antalet af de handlingar, som skola skrifvas på stämpladt papper,
samt icke på det allmännas bekostnad erhålla de skrifmaterialier,
som för deras embetsverksamhet erfordras, varit befriade,
icke allenast från att bekosta till dessa handlingar erforderligt
papper, utan äfven från besväret att förse dem med
påbjudet stämpladt papper. Nuv:de Bevilln.-Utsk., som uträknat
att statsverket, derigenom att stämpladt papper på hela
ark användes, gör en förlust af 32,492 rdr 36 öre rmt, har
dock icke aktat för rof, att hos R. St:r hemställa, att kasta
denna utgift på ofvanomförmälde embetsmän. Ehuru jag icke
kan anse det staten värdigt, att bespara sig en utgift, genom
att taga den kostnad, som skall besparas, af en del embetsmäns
med träget arbete förvärfvade inkomster, skulle jag dock
kanske hafva underlåtit göra någon anmärkning emot detta tilltag,
sä framt följden deraf icke hade varit, att, jemte den ekonomiska
förlusten, tillskynda de expeditionshafvande stort besvär,
enär uti l:sta mom. 8:de §:n af författn:s-förslaget föreskrifves,
ej mindre att beläggms-stämpel skall vid sjelfva handlingen
så häftas eller fästas, att den ej kan derifrån skiljas
utan att värdestämpcln derigenom skadas, än äfven att stämpeln
skall genom en lämplig påteckning annulleras, och detta
allt, jemlikt sista punkten, 2:dra morn., samma §, utan någon
godtgörelse till exped.-hafvanden. Det af mig klandrade nya
påfundet visar nogsamt, att, uti denna frågas behandling i Bevilln:s-Utsk:t,
icke någon deltagit, som sjelf lagt hand vid expedierandet
af ett lagtima ting, eller har den ringaste kännedom
om dermed förenadt besvär och tidsutdrägt. Hade nemi.
en sakkunnig man deltagit uti målets pröfning, kunde han icke
Den 2,") Maj.
hafva underlåtit, att för Utsk:t utreda, huru svårt det, under
en redan mången gång kort expeditionstid, blifver att på ofta
flere hundrade från en häradsrätt utgående protokoll och utslag,
af olika arktal, jemte redan förut stadgade påskrifter, medhinna
att på nu föreslaget sätt fästa behörigt stämpladt papper
och detsamma makulera; samt om TJtsk:t derå icke fästat uppmärksamhet,
genom reservation emot beslutet underställa sin
särskilta mening R. St:rs pröfning.
I stöd af allt detta får jag föreslå, det behagade R. o. Ad.
till förnyad behandling af Bevilln:s-Utsk:t återremittera ej mindre
2:dra §:n af författn:s-förslaget, än äfven Utsk:ts yttranden
vid samma §, 9:de sid. af Betänk., hvarom jag ödmjukast anhåller,
det behagade H. Exc. Hr Gr. o. Landtm, framställa
propos.
Hr Printzensköld: Lika med den tal:n, som sist hade
ordet, kan jag ej annat än beklaga, att det inom Utsk:t ej funnits
personer, som egt tillräcklig sakkännedom för att kunna
bedöma följderna af det nu under öfverläggning varande förslaget,
men det går vanligtvis på det sättet, när personer, som ej
hafva någon bekantskap med det praktiska i lifvet, skola utöfva
det maktpåliggande lagstiftarekallet. Utsk:t har som hufvudmotiv
för sitt framställda förslag åberopat den stora besparing
i statens utgifter, som ovilkorligen genom detsamma skulle
åstadkommas. Detta skenbarligen så vackra motiv föranleder
mig att fråga TJtsk:t, hvem det är som kommer i åtnjutande
af denna statsutgift. ITtsk:t lärer väl ej kunna föneka, att den
ifrågav:de utgiftssumman, eller de 32,492 rdr, i första händ tillfaller
Tumba pappersbruk. När man vidare frågar, hvem det
är som rår om detta pappersbruk, så blir svaret, R. St:rs bank;
hvem är det slutligen, som eger R. St:rs bank, om icke staten
sjelf; hvem blir det således som förtjenar på detta papper?
Af denna min deduktion finner man tjRligen, att det är staten,
som vinner af staten. Hvad således staten med ena handen
gifver, tager den tillbaka med den andra. Det hade derföre
ej varit mer än lämpligt och rättvist, om denna statsutgift
fortfarit, för att derigenom bereda en annan afdelning utaf staten
en inkomst, hvaraf ej denna afdelning för sig, utan staten
sjelf hemtat nyttan. Tager man derjemte i betraktande hvad
Gr. Taube mycket riktigt anmärkt, nemi. den förökning i göromålen
vid alla underrätter, som genom ett bifall till Utsk:ts
förslag skulle åstadkommas, — dessa göromål, som redan nu
äro så betungande för domhafvanden och som i anseende till
den massa af expeditioner, som ständigt behöfva utskrifvas, t.
ex. vid häradsrätterna, taga såväl domarens egen, som en mängd
honom biträdande personers hela tid i anspråk, — tror jag man
lätteligen skall finna obilligheten deraf, att, för det att staten
skall få åtnjuta en besparing af några tusende riksdaler, domrarne
skola ytterligare öfverhopas med göromål, som af mån
-
Den 2 ii Maj.
419
gen kanhända anses vara af vida besvärligare natur, än sjelfva
utskrifvande! af expeditionerna. Ja! det är otvifvelaktig! ett
ganska tråkigt och besvärligt bestyr, att, sedan massor af expeditioner
äro utskrifna, å hvar och en af dem sammanräkna
ark-antalet och sedan karte-heloppet, med hvilket hvarje expedition
skall beläggas. Utsk:t har ej med ett enda ord antydt
detta förhållande, hvilket synes mig -sä mymket mer förundransvärd!,
som dess ordfrde, Hr Gr. Lagerbjelke, nyss uppläste ur
gällande författningar, hvilket besvär som tillskyndades vederbörande
prester och andra embetsman vid uppbärandet af en
annan statsintrad, af samma beskaffenhet, som den nu ifrågav:de.
För att ådagalägga konseqvens i sitt förfaringssätt, borde
väl den ädle Gr:n visa sig lika mån om dessa som om de
nyss ifrågav:de tjenstemännen, helst som desamma komma
att tillskyndas en ganska kännbar förlust å sina inkomster derigenom,
att de skola sjelfva bekosta det papper, som skall utgå
till expeditioner. Mot detta sednare mot v torde visserligen
kunna invändas, att domrarne, enär de i expeditionslösen fått
en ganska betydlig tillökning i sina inkomster, gerna kunna
vidkännas denna utgift. Jag ber då att, i min ordning, få göra
den erinran, att när denna tillökning bestämdes, så togs alldeles
ej i beräkning, att de skulle sjelfva anskaffa det papper,
som erfordrades för alla ifrån häradsrätten utgående expeditioner,
utan antog man i det stället för gifvet, att skrifkartor
skulle fortfarande som hittills komma att begagnas. Således
är det rent af orättvist, att hemta grunden för detta åläggande
ifrån sådana förhållanden, och jag kommer alltid att bestrida
rättvisan af en sådan handling. Då sålunda, på sätt jag här
sökt visa, staten på det hela ingenting förlorar genom ifrågav:de
utgift, utan densamma går till en annan del af staten,
som använder den till statens bästa, anser jag den af Utsk:t
föreslagna förändring ej vara af behofvet påkallad, hvarföre jag
vördsamligen anhåller om propos. a afslag å Utsk:ts i denna punkt
gjorda framställning.
Gr. Lagerbjelke: Som den siste värde tal:n förklarat
Levdin.-Utsk:t sakna alla insigter, så tyckes det ej behöfva någon
förklaring, att en ledamot af detsamma ej kunnat förstå
den värde taks eget resonnement; jag bekänner öppet att det
öfvergått min, kanhända alltför inskränkta fattningsförmåga.
Den värde lahn anser ingen förlust kunna uppstå för statsverket
genom ett fortsatt tillverkande af skrifkartor, på den
grund, att man vid Tumba pappersbruk förtjenade på dessa kartor.
Jag frågar den värde takn, om det verkligen är skäl att
företaga sig en större utgift, för att ”möjligen” på annat håll
kunna förtjena igen någon del af densamma. Hvad särskildt
detta förhållande beträffar, skall man dessutom väl ihågkomma
att pappersmassan och arbetskraften ej vid Tumba, mer än på
något annat ställe, fås för intet, så att den stora förtjensten,
I) en 25 Maj.
sorn staten skulle göra på omvägen till Tumba, är visst af den
beskaffenheten att den till stor del går bort på vägen. Man
säger, att i synnerhet häradsrätterna skulle, ifall stämpelpapperet
borttoges, tillskyndas ett stort besvär. Det vore knappt
möjligt, säger man, för dem att hinna kartera papperen, till
följe af den massa expeditioner, som ständigt från desamma
måste utgå. Denna invändning torde dock i betydlig mån förlora
sitt värde, då man tager i betraktande ITtsk:ts i nästföljande
punkt gjorda förslag, eller att E. Skr skulle i underd.
hemställan till K. H:t anhålla, att K. M:t täcktes taga under
Nåd. öfvervägande om och hvilka förändringar i afs. å beläggningsstämplarnes
storlek och utseende må finnas af behofvet
påkallade. Utsk:t har t. o. m. fäst E. St:rs uppmärksamhet
på den besparing och beqvämlighet vid begagnandet, som skulle
uppkomma genom införandet af beläggningsstämplar af ungefär
samma beskaffenhet, som de Engelska, hvilka äro föga större
än vanliga postfrimärken. Man har äfven fäst sig vid den stora
minskning i inkomster, som skulle drabba domaren derigenom,
att han finge bekosta papper till expeditionen sjelf. Jag ber
då få fästa uppmärksamheten på den förhöjning i inkomsterna, som
genom expeditionslösen för ej lång tid tillbaka tilldelades dessa
embetsman, och ehuru väl jag är den första, som önskar, att
man, i möjligaste mån, må se embetsmannen till godo, så kan
jag dock för ingen del gilla att statens fördel helt och hållet
förbises; och dä staten förskaffat dessa embetsmän en så betydlig
ekonomisk fördel, kan det väl ej nu vara så obilligt, att
något göres för att åter skaffa staten i sin tur någon fördel.
Jag kan således för min del ej finna annat, än att detta förslag
innebär en ganska önskvärd förändring, hvarföre jag anhåller
om bifall å Utsk:ts gjorda hemställan.
Hr Eeutersvärd: Då jag inom Utsk:t varit en bland
dem, som bifallit denna punkt, så må det ursäktas mig, att äfven
jag uppträder till försvar mot några mot TJtsk:ts förslag
framkastade anmärkningar. Man säger att embetsmännen och
synnerligast domhafvanderna vid häradsrätterna skulle komma
att vidkännas betydliga förluster i sina inkomster, derigenom
att de skulle, genom stämpelpapperets borttagande, komma att
-få sjelfva bekosta det för de utgående expeditionerna erforderliga
papper. Jag frågar den värde tal:n, som framkastat denna
anmärkning, hvar det står skrifvet, att staten alltid skall hålla
dem tillhanda med skrifkartor; det vore särdeles intressant att
af någon embetsman få inhemta upplysning om, med hvad rättighet
de ens kunna fordra något sådant. Hr Printzensköld
har äfven yttrat, att det vore staten ovärdigt att se på några
tusende rdr, då derigenom vissa embetsmäns göromål i väsendtlig
mån skulle betungas. Jag anser Hr Printzensköld genom
detta yttrande besegrat sig med sina egna vapen. Nyss,
då det var fråga om 9000 rdr, då ansåg Hr Printzensköld, att
Oell 25 Maj.
451
man för ingen del borde åstadkomma statsverket denna förlust, nu
då det är fråga om nästan 4 gånger så mycket, då talas det
om lappri-summor för staten etc. etc. Som för öfrigt Gr. Lagerbjelke
så öfvertygande vederlagt den värde talarens anförda skäl,
vill jag ej längre uppehålla tiden, utan inskränker mig endast,
i anhållan om bifall å Utsk:ts förslag.
Gr. Mörner: Det enda skäl, Utsk:t anfört för dess nu
afgifna förslag om skrifkartornas borttagande, har varit den
ekonomiska vinst, som derigenom skulle tillskyndas statsverket.
För min del är jag öfvertygad, att en sådan förändring skall,
i stället för någon vinst, bereda staten en förlust, ej obetydligt
större, än den kalkylerade besparingen på kostnaden för kartornas
tillverkning. Skrifkartorna användas hufvudsakligen dels
af embetsman i statens embetsverk här i hufvudstaden och några
andra städer och dels af domare i orterne och landsortsstäderne
samt af tjenstemän, anställda vid landshöfdinge-embetena. Om
den föreslagna indragningen af skrifkartorna skulle verkställas,
måste naturligtvis behofvet för expeditionernas utskrifning komma
att afhjelpas genom användandet dertill af annat papper,
som ej vore stämpladt. Under nuv:de förhållanden förses statens
embetsverk med papper på det allmännas bekostnad. Följden
skulle således blifva, hvad dessa embetsverk angår, att
tjenstemännen, i stället för att nyttja stämpladt papper, komme
att begagna sig af annat papper, som skulle uppköpas för expens-medlen,
och i detta fall skulle naturligtvis ej ringaste
besparing för statsverket kunna uppstå, såvida ej det inköpta
skrifpapperet skulle råka att fås för billigare pris, än hvartill
papperet till skrifkartorne kan tillverkas, hvilket knappast
är troligt, om härvid förutsättes att båda slagen af papper
skola vara af lika god beskaffenhet.
Domrarne på landet och i landsortsstäderna samt tjenstemännen
vid landshöfdinge-embetena förses deremot ej med papper
på det allmännas bekostnad. De, på hvilka staten komme
att förtjena, skulle således vara dessa sistnämnda. Man
säger, att dessa embetsmän nyligen genom den förnyade expeditions-taxan
fått så stor förhöjning i sina inkomster, att de
gerna kunna vidkännas en, såsom man förmenar, så obetjrdlig
utgift, som den, att sjelfva bekosta papperet för sina expeditioner.
Men den åt bemälde tjenstemän nu bestådda expeditionslösen
var beräknad efter hittills varande förhållanden.
Alägger man dem nu en mångdubbelt större utgift, än som f.
n. drabbar dem, så kommer sannolikt samma omständighet att
åter inträffa, som förut egt rum, eller att expeditionslösen befinnes
ej motsvara dessa tjenstemäns kostnader och besvär. Om
man då blifver nödsakad att ytterligare höja expeditionstaxan,
hvem kommer då denna utgift att drabba i sista hand, om ej
allmänheten? Således i ena fallet är det statens egna medel,
som skola utgå för att fylla den genom, den åsyftade besparin
VI
B . - ‘29
Den 25 Maj.
gen uppkomna bristen, och i andra fallet blir det dem, som
nödgas anlita de ifrågavide embetsmyndigheterna, hvilka kostnaden
kommer att drabba. Jag vill nu vidare betrakta frågan nr
allmänhetens intresse. Eör närv:de får allmänheten sina mera
angelägna och dyrbara handlingar skrifna på stämpladt papper,
hvilket vi måste erkänna är af en ganska god beskaffenhet.
Man behöfver således ej frukta att handlingen hastigt af ålder
eller andra omständigheter förstöres eller försättes i obrukbart
skick. Om deremot embetsmännen skola sjelfva förse sig med
papper, kan staten ej utöfva någon kontroll öfver beskaffenheten
af detsamma, utan komma tjenstemännen då sannolikt att
begagna den sorts papper, som kan fås för bästa pris. Den
enskilte kommer i sådant fall påtagligen att få sitta emellan,
ty ehuru han får betala sina expeditioner lika dyrt, om ej dyrare,
än hittills, så har han likväl ingen säkerhet för att icke
hans dyrbara dokument efter några års förlopp, till följe af
papperets dåliga beskaffenhet, sönderfaller i bitar. Allmänheten
kan således, enligt mitt förmenande, blifva i dubbelt hänseende
lidande på denna reform, genom ökad kostnad och till
materien sämre valuta. Den största vådan, som jag af förändringen
befarar, är dock att staten, i samma ögonblick, som
man föreskrifver att alla utgående expeditioner och andra mindre
handlingar icke behöfva skrifvas på chartse-sigillatse-papper,
förlorar möjligheten att kontrollera vederb:de embetsmäns åtgöranden
härvid. Det är ej för så många år sedan, att det
bort hafva fallit Bevilln.-Utsk:t ur minnet, som man fann sig
nödsakad att vidtaga särskilda åtgärder för att försäkra sig om
att lagfarts- och intecknings- samt åtskilliga andra handlingar,
som skulle med stämpladt papper beläggas, verkligen blefvo
med det föreskrifna stämplade papperet försedde. Man stadgade
till den ändan, att alla biläggningskartor, som till dessa
handlingar skulle användas, skulle vara dubbla och att de sedan
skulle ituklippas, för att den ena hälften sedan skulle insändas
till vederb:de hofrätt, jemte det protokoll, hvartill kartan
hörde. I följd af denna anordning är nu inom hvarje hofrätt
en särskild tjensteman sysselsatt med att genomgå alla
dessa lappar och jemföra dom med protokollen, för att tillse
det alla handlingar äro rätt karterade. Statens inkomst af
charta sigillata steg ganska betydligt genom denna förändring,
— en omständighet, som Utsk:t alldeles icke tagit i betraktande.
I stället blir nu en följd af den utaf Utsk:t föreslagna förändring,
att man aldrig skall kunna göra sig förvissad om att det
stadgade karte-beloppet verkligen blifvit expeditionerna åsatt.
Då erfarenheten redan visat, hvilka betydliga underslef, som
före införandet af nuv:de stränga kontroller, i afs. på karteringen
af köpe-, bytes- och gåfvobref med flere handlingar, egt
rum, skulle, om T7tsk:ts förslag vinner framgång, ett nytt fält
för möjligheten af underslef komma att erbjudas.
Den ‘25 Maj.
453
På grund af dessa mina nu anförda betänkligheter, skulle
jag helst önska att E. o. Ad. ville afslå Utsk:s i ifrågav:de
häns:de framställda förslag; men då denna min hemställan tilläfventyrs
ej skulle röna framgång, hoppas jag, att E. o. Ad.
åtminstone ville återremittera förslaget.
Hr Cederschiöld, Gustaf-. Det är obestridligt, att
statsverket komme att tillskyndas en stor fördel, om Utsk:ts
förslag i denna punkt antoges. Jag för min del skulle dock
tveka att dertill tillstyrka bifall, om jag icke förutsatte, att
jemväl nästa punkt i Utsk:ts Bet:de komme att bifallas. Under
nuv:de förhållanden och så länge våra biläggningskartor
hafva sin närvarande form, tror jag icke att man skäligen kunde
ålägga uuderdomaren ett så stort extra besvär, som det att
med dylika biläggningskartor förse alla de expeditioner, hvilka
för närv:de skrifvas å stämpladt papper. Men om, på sätt
Utsk:t föreslagit, de mindre biläggningskartorna erhålla ungefärligen
den form, som postfrimärkena, blefve besväret med
deras biläggande i betj‘dlig mån förminskadt och icke större,
än att man utan fara kunde våga påbjuda sådant. Hvad beträffar
invändningen om besväret med uträkningen af beloppet
stämpladt papper för hvarje expedition, så måste den äfven
under nu gällande förhållanden verkställas, och beloppet tecknas
nu alltid på expeditionen jemte lösen. Således finnes redan
nu alltid utsatt det belopp stämpladt papper, som en dylik
expedition innehåller.
Hr Gr. Mörner har mjmket riktigt anmärkt, att karteförsnillningen
aftog i betydlig mån sedan de dubbla biläggningskartorna
blifvit införde. Men jag tror likväl icke hans fruktan
vara grundad, att borttagande af skrifkartorna skulle gifva anledn.
till dylika underslef, som förr egde rum med beläggningskartorna.
Dels skola alla sådana expeditioner, hvilka för
närv:de skrifvas å stämpladt papper, utlemnas till vederb:de
parter eller sökande, hvarigenom en hvar embetsman, som utlemnade
en dylik expedition, hvilken, enligt påskriften, borde
vara karterad, utan att förse den med karta, — utsatte sig
för möjligheten af åtal, när det folie parten in att sådant mot
honom anhängiggöra; — dels ock att bland de valörer, om
hvilka fråga nu är, den högta uppgår till 50 öre. Frestelsen
till underslef är således ojemförligt ringare, än den var under
de förhållanden, som Gr. Mörner påpekade, då frågan ofta gällde
ganska betydliga belopp. Deremot blefve risken för den, som
vågade någon försnillning, mycket stor, enär en sådan försnillning
icke kunde ske utan att den folie i ögonen på en hvar,
som finge se. en dylik expedition, hvilken nästan alltid skulle
lemnäs i allmänhetens händer.
Då jag således icke fruktar att antagandet af förslaget
skall kunna föranleda hvarken till försnillning, icke heller till
särdeles stort besvär för vederb:de expeditionshafvande, men
Den 25 Maj.
deremot motser fördel för statsverket, röstar jag för bifall till
Utsk:ts framställning.
Hr von Koch: I likhet med den siste värde talaren anser
äfven jag, att all fara af den af Utsk:t föreslagna förändring
i väsendtlig mån blifvit undanröjd genom Utsk:ts i nästföljande
punkt gjorda förslag derom, att beläggningskartorna skulle förändras
till likhet med de nuv:de poststämplarne.
I afs:de på den framställda anmärkningen, att staten icke
skulle hafva någon kontroll, om de större kartorna borttagas,
så vill jag uppgifva ett sätt, hvarigenom håde kontroll skulle
vinnas och annulleringsbesväret skulle förminskas; man kunde
nemi. meddela den föreskrift, att hvarje utgående expedition
skulle vara försedd med ett stämplingsmärke, som icke blott
skulle gå tvärs öfver hela kartan, utan äfven på båda sidor
öfver en del af expeditionen. Sålunda kunde lätteligen förnimmas,
huruvida expeditionen varit karterad eller ej, äfven
om kartan affallit. I afs:de på den befarade försnillningen,
tror jag ej densamma kommer att ega rum; detta ofog bedrefs
i betydligare mån förr, emedan de stora summorna dertill
gåfvo frestelse. Vi erinra oss att det skedde dels på de stora
beloppen å köpebref, som under lagfarten lago i arkiverna
förvarade, dels på inlemnade handlingar, som då måste vara
karterade.
Det är äfven anmärkt, att den föreslagna förändringen
skulle tillskynda domarena en ökad utgift, derigenom att de i
sådant fall skulle sjelfva få betala sitt expeditionspapper, som
hittills utgjorts af charta sigillata. Jag får mot denna anmärkning
invända, att staten alldeles icke förbundit sig att
hålla domare med skrifpapper. Dessutom hafva dessa embetsmän
nyligen, genom dem beviljad förhöjd expeditionslösen, fått
en så betydlig tillökning i sina inkomster, att det alldeles icke
är för mycket, att de betala papperet, som erfordras för de
expeditioner, för hvilka de åtnjuta lösen.
Det har äfven blifvit anmärkt, att allmänheten skulle af
ännu en anledning blifva lidande af förändringen, nemi. derigenom,
att den skulle få sämre papper i sina expeditioner. Det
är ganska svårt att på förhand bestämma, hvad papper domare
skola komma att betjena sig af, men jag vill blott fästa uppmärksamhe
en derpå, att denna förändring icke kommer att
hafva minsta inverkan på beskaffenheten af papperet, som erfordras
för dokumenter af en dyrbarare och för individen vigtigare
natur, alldenstund dessa handlingar, efter nu gällande
charta-sigillata-förordning, icke skrifvas på karteradt papper.
Alla från Konungens Kansli utgående expeditioner, faste- och
köpebref m. m. skrifvas på icke-karteradt papper; med ett ord
det stämplade papperet användes egentligen för rättegångshandlingar,
så att Gr. Mörners i detta hänseende uttalade farhåga
eller att allmänhetens vigtigaste handlingar möjligen kunde,
Den 25 Maj.
genom papperets dåliga beskaffenhet, komma att lida allt för
mycket mehn, anser jag icke böra föranleda till något afslag
ä Utsk:ts förslag, hvilket jag tvertom i allo förordar, anhållande
om bifall till Utsk:ts i denna pqnkt gjorda hemställan.
Hr Printzensköld: Ehurn jag med bestämdhet förutser,
att vid en skeende votering beslutet i afs:de på denna
fråga blir af samma beskaffenhet, som vid den föregående
punkten, nemi. att TJtskits föreslagna förändring, utan afs:de på
kommande följder, vinner framgång, (ty jag har gjort den erfarenheten
vid innev:de riksdag att man ej behöfver mer än
framkasta förslag till en s. k. reform, huru oduglig den än
må vara, förr än detsamma med största ifver omfattas och
förordas), anser jag likväl mig ej böra med tystnad förbigå
de anmärkningar, som blifvit riktade mot mitt förra anförande,
utan vill jag med några ord bemöta de genmälen, jag fått
emottaga för mina mot Utsk:ts förslag uttalade åsigter. Gr.
Lagerbjelke har sökt ådagalägga, att det verkligen vöre en besparing
för staten, om denna utgift kunde undvikas; jag för
min del anser, att det snarare är en penninge-transaktion, än
en utgift för staten, emedan densamma går till en annan afdelning
af statsverket och kommer till följd deraf staten alltid
till godo. Väl har den värde ordföranden i Bevilln:s-Utsk:t
förklarat, såsom hans ord föllo, att den mesta förtjensten går
bort under vägen, men jag har under den tid jag med honom
deltagit i bankens öfverstyrelse, kommit till den erfarenhet,
att banken tillskyndats ganska stor fördel af denna inkomst
och att ingenting af densamma »försvunnit”, som den värde
Gr:n uttryckte sig; så att i denna del torde Gr. Lagerbjelkes
anmärkning ej vara så alldeles riktig; och man eger dessutom
ingen rättighet att oskäligt betunga tjenstemännen, blott för att
bespara staten en utgift, aldra minst när, såsom här, staten
får utgiften på annat håll tillbaka. Man har vidare genmält,
att de ifrågav:de tjenstemännen, eller domrarne på landet, alldeles
icke äro berättigade att af staten påräkna det för deras
expeditioner erforderliga beloppet skrifkartor. Jag vill visserligen
medgifva, att det ej finnes någon lag,- som berättigar dem
dertill, men det är dock stridande mot vanlig praxis, om staten
skulle fråntaga en tjensteman hans sportler, utan att på
annat sätt söka godtgöra honom derför. Jag anser, under sådana
förhållanden, åtminstone de nuv:de domrarne obestridligen
berättigade, att hos K. M:t söka ersättning för det qvantum
papper, som de måste bestå till expeditioner, hvilka hittills
skrifvits på stämpelpapper, äfvensom för det särskildta besvär,
som det nya karteringssättet ock skulle medföra, och jag
föreställer mig att TL M:t svårligen skulle kunna undgå att
en sadan ersättning bevilja. Man har vidare åberopat, att
dessa kartor äro af så ringa värden, att det ej skulle löna
mödan att med dem oriktigt förfara. Jäv vill i detta häns:de
Ilen 25 Maj.
återföra i Hrnnes minne den omständighet, som för några
år sedan inträffade, att man nemi. upptäckte en hel fabrik,
hvars uppgift var att förfärdiga falska kartor på äfven ganska
små valörer; hade ej d^tta yrke varit indrägtigt, varén förvissade
om, att fabriken aldrig kommit till stånd Denna omständighet
är således tillräcklig för att ådagalägga det oriktiga
i den förutsättning, att kartornas ringa värdebelopp ej skulle
innefatta någon lockelse att försnilla desamma. När det beklagligen
ligger i mången menniskas natur, att, då tillfälle
yppas, bereda sig egen fördel, särdeles der det kan ske på
statens bekostnad, så synes det mig vara ganska betänkligt
att stadga föreskrifter, hvarigenom man skulle öppna vägen
för dylika missbruks bedrifvande, hvilket ovilkorligen skulle
blifva en följd, i händelse Utsk:ts förslag vunne framgång.
Slutligen får jag anmärka, att, äfven om man måste erkänna,
att den bästa statshushållning är att bespara staten utgifter,
så har det dock mången gång handt, att man gått så långt i
tillämpningen af denna princip, att man, likasom ordspråket
säger, »silat myggor och sväljt kameler», och det är af fruktan
att vi skola göra oss skyldiga till denna falska uppfattning af
en sann statshushållning, som jag åtminstone i min ringa mån
vill motverka ett sådant steg, och det är på grund deraf jag
fortfar i min vördsamma anhållan om denna punkts återremitterande.
Hr von Kraemer, Anders Robert: Då jag inom Dtsk:t
deltagit i behandlingen af hela detta ärende, torde det
äfven ursäktas att jag yttrar några ord.
Jag vågar ej smickra mig med att ega samma, på
erfarenhet grundade, kännedom om embetsverkens organisation,
som den siste värde talaren,. men det skulle likväl på det högsta
förundra mig, om taflan i sjelfva verket vore så mörk, som
han utmålat densamma. Jag kan nemi. ingalunda dela hans
åsigter deruti, att man skulle hafva anledn. att befara underslef
hos domrarne på landet, derföre att man i någon mån
ville lossa på den stränga kontrollen, som hittills egt rum i
afs:de på beläggningskartorna. Jag tror t. o. m. att det är
mindre grannlaga att hysa och att uttala sådane åsigter om
en så upphöjd embetsmannakår. Man har vidare framkastat
den anmärkningen, att allmänheten i så måtto kunde blifva
lidande af den nu föreslagna förändringen, att domrarne skulle,
om skyldighet för dem uppstode att bekosta papper sjelfva,
begagna sig af det som ficks för bästa priset, hvaraf kunde
lätt hända, att dyrbara dokumenter hastigt förderfvades. Denna
anmärkning torde i någon mån förlora sitt värde, då, som bekant
är, just de vigtigaste dokumenterna, såsom t. ex. bouppteckningar
och alla från K. M:ts Kansli utgående expeditioner,
aldrig skrifvits på stämpladt papper. Hvad för öfrigt det dåliga
papperet beträffar, så vet jag ingenting som hindrar, att,
Deri 25 Maj.
ifall missbruket skulle drifvas allt för långt, stadga föreskrift
derom, att den eller den sortens papper får begagnas och ej
någon annan. Jag begärde egentligen ordet för att framställa
en ny sida af saken, som jag ej hört påpekas. Yåra skrifkartor
och stämpelpapper på hela ark härleda sig från bruket
i andra länder. Hela vår gamla stämpelpappers-förordning är
ursprungligen afskriften från den, som då var gällande i
Preussen Förmodligen har bruket att kartan skulle vara på
helt ark, kommit derifrån, att man ansett kontrollen under
sådane förhållanden vara i hög grad betryggad. I andra länder,
som legat allt för långt från vår synkrets, när vår stämpelförfattning
sammanskrefs, har man icke ansett detta bruk
nödvändigt. I Frankrike föreskrefs endast att det skulle finnas
papper af två storlekar; en handling, hvars innehåll ej
närmare kunde specificeras, beskattades efter sin längd; alla
andra äro med ett visst afgiftshelopp belagde, hvilket tillgår
på det sättet, att domaren, genom ett slags sigill eller stämpel,
som alltid finnes i domstolens förvar, märker den utgående
handlingen. Huru mycket mera.skulle ej underslef der kunna
ega rum, der det blott erfordras en sådan påtryckning. Ej
heller i England har man ansett det vara farligt att försöka
denna lättnad i kontrollen.
Egentliga orsaken hvarföre jag skulle önska att beläggningskartorna
i sin nuv:de form underginge någon förändring,
är derföre att de för framtiden med mera lätthet må kunna
begagnas. Jag anser nemi. detta slag af bevilln. i hög grad
användbart och kan man med skäl säga, att det har framtiden
för sig, och derföre måste första vilkoret vara att söka göra
dem lätt handterliga. Det är således på grund deraf, att jag
önskar, att detta slag af bevilln. måtte, när behofvet för staten
gör sig kännbart, kunna utsträckas äfven till andra handlingar,
än de hittills med stämpelafgift belagde, som jag på det högsta
förordar Utsk:ts i denna punkt gjorda hemställan. Jag anhåller
vördsamt om bifall å Utsk:ts framställda förslag.
Hr von Koch: Jag hade ej ännu en gång begärt ordet,
om det ej förefallit mig att man under debatten framställt
satser och yttrat farhågor, hvilka synas mig kasta en oförtjent
skugga på vår domaremakts moralitet Jag anser visserligen
öfverflödigt att taga densamma i försvar, men vill dock förklara
att erfarenheten lärt mig att hvad man kunde frukta af
vår domarekår för 30 å 40 år sedan, behöfver man nu alldeles
ej befara. Om det då kunde gifvas ett och annat exempel
på domare, som gjort sig misstänkta för egennytta eller vrångsinthet,
så torde det vara svårt att nu för tiden framleta ett
enda sådant exempel. Jag har blott i förbigående velat anmärka
detta till svar å de insinuationer, som enligt mitt förmenande
utan ringaste anledning blifvit riktade mot vara domare,
särdeles mot dem på landet.
Den 25 Maj.
Frih. Rehbinder-, Fredr. Wilh.: Jag hade visserligen
ej ämnat yttra mig i denna fråga, der jag på visst sätt kan
auses som part, men ett yttrande af Gr. Mörner har uppkallat
mig att begära ordet. Den värde Gr:n har ej velat bifalla Utsk:ts
förslag, hufvudsakligen al den orsaken att det nemi.
skulle blifva omöjligt för staten att sedan- riktigt kunna kontrollera
vederb:de embetsmäns åtgöranden i afs:de på charta-sigillata-afgiftens
erläggande, och att genom den nya förändringen
alltför fria händer skulle lemnäs dessa tjenstemän. Jag vågar
i det fallet taga domare-kårens försvar och påstå, att det för
nämde ej finnes någon enda domare i Sverige, som skulle
vilja göra sig skyldig till den af Gr. Mörner befarade förseelsen,
att nemi. vilja försnilla något af statens medel. Om man
äfven någon gång i fordna dagar kunde finna exempel härpå,
så vågar jag dock påstå, att nu för tiden något sådant aldrig
skulle kunna ega rum. Ehuruväl jag således till följd af andra
orsaker skulle vilja yrka afslag å Utsk:ts Bet:de, tillstyrker
jag nu i stället bifall å detsamma, emedan jag anser, det
skulle vara ovärdigt det Högloft. Ståndet, att, på grund af
detta af Gr. Mörner åberopade skäl, så väl yrka afslag, som
att återremittera Bet:det.
Gr. Mörner: Den siste värde talarens yttrande har verkligen
förvånat mig, och får jag förklara den värde Frih:n, att
han i hög grad missförstått mitt yttrande, om han tror sig
behöfva taga Svenska domarekåren i försvar mot mig, lika litet
som jag tror sådant behöfvas emot dem, som yttrat sig i samma
syftning med mig. Det är för mig alldeles obegripligt, att
man kan heldre önska införandet af en sådan inrättning, som
kan lemna rum för misstankar om embetsmäns oegennytta och
redlighet, än bibehållandet af en sådan ordning, hvarigenom det
är förebygdt, att en sådan misstanka någonsin kan komma att
uppstå. Jag har visserligen ej beskyllt domrarne för underslef,
utan endast sagt, att ”tillfälle’-’ dertill skulle kunna yppas,
om den föreslagna förändringen vunne framgång. Det är således
på grund deraf, att icke ens någon möjlighet till försnillning
må kunna uppstå, som jag röstar mot Utsk:ts förslag.
Hvad beträffar Hr von Köchs anmärkning, att åtskilliga
af de för den enskilte mest vigtiga dokumenter nu skrifvas på
papper, som ej är stämpladt, ber jag få fästa uppmärksamheten
på att dessa handlingar utfärdas från sådane embetsverk, der
papperet bekostas på statens räkning och man således har anledning
antaga, att endast sådant, som är af fullgod beskaffenhet,
anskaffas; men för att visa, att, äfven till dessa vigtiga
expeditioner, papper af ganska dålig beskaffenhet understundom
kommit att användas, vill jag stå Hr von Koch tillhanda med
förevisandet af en handling, just från justitie-revisionen, hvilken,
ehuru ingalunda gammal, dock redan är så trasig, att jag,
1) e 11 '25 M aj.
459
för att säkrare bevara innehållet af densamma, funnit mig föranlåten
att deraf taga afskrift.
Af en annan talares yttrande har jag inhemtat att meningen
med den åsyftade förändringen lärer vara att bereda
tillfälle att i framtiden kunna utsträcka stämpelpapperets användande
till åtskilliga handlingar, som nu äro derifrån fria, och
således göra denna beskattningskälla mera gifvande. Det är
möjligt att detta kan vara ett framtidsmål för framtidsmän,
och då är det äfven lätt förklarligt, hvarföre den föreslagna
förändringen med så mycken ifver omfattas och påyrkas, men
jag, som icke vill anticipera på framtiden och derföre ej heller
nu anser tillfället lämpligt att häröfver yttra mig, inskränker
mig till den vördsamma anhållan, att Utsk:ts framställning
måtte återremitteras.
Hr Printzensköld: Frih. Behbinders nyss afgifna
yttrande har hos mig väckt icke mindre förundran än det
gjort hos Gr. Mörner. Jag vädjar till protokollet, om, i något
af mina föregående yttranden, ens en aflägsen tanke till misstroende
mot domarekåren finnes uttalad. Hvarföre jag ansett
kontrollen böra bibehållas, är på grund af den erfarenhet, jag
under min 40-åriga tjenstemannabana hunnit förvärfva, att man
aldrig skall, såvidt man vill motarbeta förseelsen, lemna rum
åt densamma. Det är för att betaga den svagare karakteren
möjligheten att blifva frestad till brott, sorn jag uttalat mig
för kontrollens vidmakthållande; menniskan, hon må vara i
hvilken samhällsställning som helst, felar aldrig så lätt, som
när hon dertill blir frestad. På grund deraf har jag i likhet
med Gr. Mörner bestridt Utsk:ts förslag och fortfar ännu i min
vördsamma anhållan om punktens återremitterande.
Många ledamöter hördes nu påyrka propos.
Hr von Kraemer: Ofantligt smickrad, att af en sa kompetent
person, som Gr. Mörner, benämnas framtidsman, kan
jag dock ej underlåta att förklara, det den värde Gr:n alldeles
misstagit sig om det framtidsmål, jag valt. Då jag talade om,
att det ifrågav:de beskattningssättet hade framtid för sig, så
var det naturligtvis under den förutsättning, att det med mera
beq ämlighet kunde användas, än en del andra, som då skulle
upphäfvas. Att beskattningen är ett nödvändigt ondt, det
torde vara en temligen erkänd sats; frågan blir da att inrätta
denna beskattning på det för staten ändamålsenligaste och beqvämligaste
sättet, och det är på denna grund jag skulle önska,
att de nuv:de beläggningsstämplarne. måtte förvandlas till
samma beskaffenhet, som de Engelska, hvarför jag fortfarande
vidblifver min vördsamma anhållan om bifall å Utsk:ts förslag.
Hopen på propos. förnyades.
460
Ben 25 Maj.
Frih. Kell bi n der: Jag är tacksam för den förklaring,
Hr Printzensköld nyss atgifvit, men jag vill med anledn. af
den förvåning, Hr Printzensköld påstod sig hafva erfarit vid
afhörandet af mitt yttrande, hafva äran upplysa deronj,, att
jag ej varit den enda, sorn uppfattat Hr Printzenskölds yttrande
såsom ett uttaladt misstroende mot under-domare-kåren. Jag
har nemi. talat vid flera, som i detta fall delade fullkomligt
mina åsigter; så att Hr Printzensköld får ej fortfarande förundra
sig öfver, att jag tagit mina frånv:de embetsbröders
parti.
H. Ex c. Hr Gr. o. Landtm yttrade, att innan han framställde
propos. om öfverläggningens afslutande, torde texten till
§:n 2 i författms-förslaget få föredragas, dels derföre att Utsk:t
uti sin förev:de hemställan hänvisat till samma §, och dels
emedan en ledamot, som yrkat återremiss af Utsk:ts hemställan,
jemväl begärt återremiss af sjelfva §:n.
Sedan den ifrågav:de 2:dra §:n härefter blifvit uppläst, förklarades
öfverläggningen vara fulländad; hvarefter och sedan
H. Exc. yttrat, att, i afs:de å så väl Utsk:ts hemställan som
§ 2 i förslaget, yrkats dels bifall och dels återremiss, H. Exc.
framställde propos. derå, att K. o. Ad., med bifall till Utsk:ts
förevrde hemställan, måtte godkänna den 2:dra §:n i förordningsförslaget;
och sedan denna propos. blifvit med ja och nej
i blandning besvarad, förklarades ja hafva varit öfvervägande.
Hr Printzensköld begärde votering.
Upplästes och godkändes följande voteringspropos.:
»Den som, med bifall till hvad Bevilln:s-TJtsk:t på sid. 9
i Befcdet N:o 22 föreslagit ang. upphörande af tillverkning utaf
stämpelpapper å hela ark m. m., godkänner §2 i detafUtsk:t
framställda förslag lill författa, ang. stämpelpappersafgiften,
röstar
Ja;
Den det ej vill, rösta
Nej;
Vinner nej, anser R. o. Ad. de mot nämnde förslag och
§ gjorda anmärkningar föranleda till återremiss deraf.”
Vid voteringens slut hade rösterna utfallit sålunda:
Ja—13.
Nej —21.
Härefter föredrogs och bifölls:
Htsk:ts å slutet af sid. 9 förekommande hemställan rör:de
förändrad beskaffenhet af beläggningsstämplarne.
Sedermera föredrogos och biföllos följande hemställanden
i afs:de å § 3, nemi.:
å sid. 11, »att de uti 5:te §:n af nu gällande författn.
på flere ställen förekommande anteckningar derom, att kansligebiihr,
sigillpenningar samt afgifter till Wadstena krigsmans
-
Den 25 Maj.
hus och till amiralitets-krigsmanskassan äro uti stämpelbeloppen
inbegripna, böra ur den njm författnm utgå;”
å sid. 12, ang. erläggande af stämpelafgift, i stället för
expeditionslösen, för fullmakter, konstitutorialer och förordnanden,
som från K. M:ts Kansli expedieras;
å sid. 14, ang. från hofexpeditionen utgående fullmakters
m. fl. handlingars förseende med stämpel; i sammanhang hvarmed
sjelfva stadgandet härom uti 3:dje §:n föredrogs och godkändes;
å
sid. 15, ang. stämpelbeloppet för fullmakter eller öppna
bref å högre namn, heder och värdighet af embete eller tjenst;
å samma sida, ang. stämpelbeloppet för doktorsbref; samt
slutligen
å samma sida, äng. stämpelbeloppet för fullmakt å indelt
lön.
Sedan sjelfva texten till 3:dje §:n härefter blifvit föredragen
och uppläst, anmälte sig och yttrade
Hr von Koch: På sidan 2 af Utsk:ts förslag till författn.
ang. stämpclpappersafgiften läse : — — — »1 detta fall eller
då lönen är underkastad förändring, beräknas stämpelbeloppet
efter medeltalet af de sista 5 åren tjensten åtföljande och till
taxering uppgifne löneförmåner, för hvilka bevilln. efter 2:dra
artikeln blifvit erlagd.” I fall nu Ständernas beslut i afs:de å
bevilln. efter 2:dra artikeln icke skulle blifva sådant, som med
återremissen åsyftadt varit, så vore dessa ofvan förekommande
orden ”och till taxering uppgifna” alldeles icke på sin plats,
hvarföre jag anhåller, att B. o. Ad. ville, med uteslutande af
dessa af mig nu antydda orden, bifalla denna punkt.
Gr. Lagerbjelke: Lika med Hr von Koch, anser äfven
jag, att orden "och till taxering uppgifna” äio vilseledande,
hvarföre jag, på af honom anförda skäl, äfven vördsamt yrkar
att desamma måtte uteslutas.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad, framställde H.
Exc. Hr Gr. o. Landtm, propos. å bifall till den 3:dje §:n,
med undantag af de delar deraf, som redan blifvit af K. o. Ad.
pröfvade och afgjorde, samt med uteslutande af de i mom. 3
förekommande orden ”och till taxering uppgifna”; hvilken
propos. med ja besvarades.
Den vidare pröfningen af förev:de Bet:de uppskjöts till
nästa plenum och B. o. Ad. åtskiljdes kl. J 11 e. m.
In fidem,
O. Brakel.
Den 26 Maj f. m.
Lördagen den 26 Maj 1860.
Plenum kl. 10 f. m.
Anmäldes och bordlädes:
Konstit.-Utsk:ts Mern. N:o 24, dels med Utlåt, om K. Mets
Nåd. Propos. ang. ändring i Reg.-Form:s och Riksdags-Ordningens
föreskrifter om Riksstyrelsens förande i vissa fall, och
dels med ett särskildt upprättadt förslag till grundlagsändringar
i berörde hänseende;
äfvensom Lag-Utsk:ts Bet:den
N:o 27, i anledn. af väckt motion om förklaring af K.
förordningen äng. ej mindre lifstidsstädja och undantagsaftal
än ock all annan afhandling om nyttjanderätt till fast egendom
å landet den 9 November 1844; oell
N:o 28, i anledn. af väckta motioner om dels upphäfvande,
dels ock inskränkning af rättigheten att börda jord å landet.
Företogs val till ersättande af ledigheter bland Hrr Bänkman,
nemi. inom:
9:de Bänkmansafdelningen
efter N:o 49 Hr Bratt af Höglunda, fullm. Gr. Hamilton,
Hugo Bengt Archibald, och
” ” 130 ” Munck af Fulkila, Carl Otto;
21:sta Bänkmansafdelningen
efter N:o 1,988 Hr Adlersparre, fullm. Hr Blomstedt, Carl
Reinhold; och befunnos, ePer valförrättningens slut, hafva blifvit
utsedde inom
9:de Bänkmansafdelningen
N:o 87 Hr Stråle af Ekna, Wilhelm;
» 137 » Eketrä, Johan Gabriel, hvardera med 1 röst;
2 Usta Bänkmansafdelningen
N:o 2,006 Hr Sandels, Per Benjamin, nied 4 röster.
Fortsattes pröfningen af _ Bevilln:s-Utsk:ts Bet:de N:o 22,
ang. stämpelpappersafgiften samt afgiften för stämpling af tidningar,
andra periodiska skrifter och tryckta afhandlingar.
D e ii 26 M aj f. in.
463
Härvid förekom nu i ordningen:
TJtsk:ts hemställan sid. 17 om borttagande af additionella
afgifter för konsistoriella kyrkoherde-fullmakter.
Bifölls.
Sedermera föredrogs och bifölls texten till § 4 i författningsförslaget.
§ 5.
Hr Cederschiöld, Gustaf: Utsk:t har här föreslagit
en förhöjning i stämpeln för de K. M:ts domar, uti hvilka
summan af det omtvistade är bestämd. Detta stadgande, som
med någon förändring förskrifver sig från 1821 års taxa, är
både orättvis och olämplig. Orättvis i så måtto, att afgiften
för en dom, deri det omtvistade vore till värdet bestämdt,
skulle, ehuru detta värde vida understege det, som utgjorde
föremålet för en annan dom, men icke vore till siffran uppgifvet,
—• blifva vida större för den förra, än för den sednare.
Olämplig, enär det alltid blir svårt att afgöra, på hvilka fall
föreskriften vore tillämplig.
Vidare nämnas här ”lejde- och pardonsbref.” Hvad som
menas med lejda bref, känner jag väl; men deremot kan jag
icke fatta hvad man förstår under ordet ”pardonsbref.” Då
det likväl tillkommit mig under loppet af flera år att tillämpa
stadgandet härom, kunde det icke skada om någon af Utskrts
ledamöter ville upplysa, huruvida hans kunskap i detta hänseende
är större, än min. Men om, såsom jag förmodar, TJtsk:ts
ledamöter sväfva i samma okunnighet som jag, samt Utsk:t,
utan att närmare göra sig redo för ordets betydelse, endast
afskrifvit den nu gällande förordningen, hemställer jag
att ordet ”pardons-” måtte ur förslaget utgå.
Helst skulle jag önska, att all kartering af K. M:ts domar
efter värdet måtte upphöra; men, om sådänt ej kan vinna
framgång, yrkar jag att närmare bestämmelser i detta hänseende
måtte stadgas.
Jag anhåller således om återremiss af denna §.
Hr von Ehrenheim, Per Jakob: Por min del tror jag
det bästa vore att borttaga hela detta stadgande om kartering
efter värdet af K. M:ts domar m. m., emedan i de flesta fall
detta värde icke kan rättvist bestämmas, och i alla fall det
belopp, som på detta sätt inflyter, icke är af någon betydenhet.
Ersättning derför kunde äfven vinnas derigenom, att man
något höjde karteriugsafgiften i andra fall. För vinnande af
detta ändamål anhåller jag om återremiss af denna del af §:n.
Hr Printzensköld, Carl: Man ser i allmänhet, huru
401
>en 2fi Maj f. m.
litet hvar ofta och gerna försöker alla möjliga utvägar för att
vinna den största beqvämlighet, för att slippa hvarje äfven den
minsta ansträngning af eftertanke och arbete. Den person
inom Just.-Stats-Exped:en, sorn skall belägga de ifragav:de
K. M:ts domar med karta, måste nu uträkna, efter hvad värde
denna skall beräknas, och det är detta besvär han vill komma
ifrån. Jag kan icke annat än beklaga, att svårigheterna vid
denna uträkning skola vara stora, men tror dock att, om sådana
verkligen yppas, ban bör kunna infordra upplysningar
och i värsta fall hos K. M:t söka förklaring huru författnm
skall tillämpas. Då jag emedlertid icke anser, att man för en
tjenstemans beqvämlighet bör uppoffra en nu befintlig statsinkomst,
och det är första gången man hör något klagomål öfver
detta förh:de, anhåller jag, det stadgandet måtte få qvarstå
oförändradt.
Hr Cederschiöld: Som pojke fick jag till uppgift ett
problem, som jag ännu icke lärt att lösa, nemi.: »när enmark
smör kostar 12 sk., hvad kostar då ett lass hö?” Så ungefär
förhåller sig med det problem, man har att lösa, då man skall
sätta värde å dessa domar. Det tvistas t. ex. om bättre rätt
till börd, om rätt till arrende, och många dylika saker; huru
skall då värdet bestämmas? Jag kan det icke, och mina föregångare
i embetct hafva icke kunnat det heller. Att det icke
skulle varit öfverklagadt förut, är ett misstag, ehuru förh:det
icke är af natur att kunna blifva allmänt öfverklagadt. Det
är icke för min egen beqvämlighet jag gjort mitt yrkande,
utan emedan det ej är lämpligt att en underordnad embetsman
fattar beslut, som endast domaren bör ega rätt att fatta. På
denna grund förenar jag mig aldrahelst med Hr Ehrenheim i anhållan
om återremiss, på det hela detta mom. måtte utgå, äfvensom
på det stadgandet om pardonsbref måtte uteslutas.
Någon har framställt den förmodan, att dermed skulle menas
pardon åt soldater; men om K. M:t under krigstid meddelar
sådan, så blir det utan lösen.
Gr. Lagerbjelke, Gustaf: Tvenne talare hafva här begärt
förändring af Utsk:ts förslag, derföre att det skulle vara
otydligt. Der står dock, först att det skall erläggas 13 rdr
för K M:ts domar, då värdet icke är bestämdt eller icke öfverstiger
3,000 rdr; och sedan kommer det särskilda stadgandet
med graderade belopp för de fall, då ett bestämdt värde
är i fråga. Om man således blott följer ordatydelsen, torde
ingen otydlighet kunna uppstå, hvadan jag anhåller om bifall
till hvad TJtsk:t föreslagit.
Gr. Mörner, Carl Göran Detlof: Jag är af den siste
värde talaren förekommen. Yi hafva haft alltför många prof
på den nästföregående talarens skarpsinnighet, för att icke
Den 26 Maj f. m.
-165
enhvar skulle finna, det han gör sig sjelf den största orätt,
då han påstår sig icke kunna reda sig med tillämpningen af
detta stadgande. I afs:de åter å sådana problemer, som samme
talare framställde under polemiken mot Hr Printzensköld,
får jag blott anmärka, att en tok kan fråga långt mera än
många kloka kunna svara på. Jag tror för min del, att stadgandet
mycket väl kan tillämpas sådant det är, och anhåller
derföre om bifall.
Hr Printzensköld: Hr Cederschiöld har redan blifvit
af Gr:ne Mörner och Lagerbjelke så fullständigt ' ederlagd, att
jag har ingenting att tillägga, utom i afs:de å pardonsbref,
hvilka Hr Cederschiöld icke tyckes känna till Det är visser
ligen
sannt, att sådane icke blifvit på sednare tider utfärdade,
men detta hör icke utgöra något skäl för att borttaga stadgandet
derom, då de ju framdeles kunna komma i fråga. Jag
anliåller om bifall.
Hr von Ehrenheim: Jag har ingalunda påstått, att
ifrågav:de föreskrift skulle vara otydlig, utan endast orättvis,
emedan enligt densamma vissa, och det minsta antalet, K. M:ts
domar komma att karteras efter värdet, då deremot andra,
som kunna gälla långt större intressen, skola taxeras till 13
rdr. Det är på denna grund jag önskar, att hela detta stadgande
måtte utgå ur ITtsk:ts för öfrigt så förtjenstfulla arbete.
Detta anförande hade blifvit afbrutet genom ankomsten af
Hr StatsRådet och Kommendören af Kongl. Nordstjerne-Orden
Carl Johan Malmsten, hvilken å K. M:ts höga vägnar öfverlemnade
Dess Nåd. Propos. till R. St:r, äng. pension a allmänna
indragningsstaten åt aflidne professoren Anders Retzii enka,
Emilia Sofia Wahlberg.
Hr Cederschiöld: När man talar om ett lagstadgande
i dess allmännelighet, synes det vanligen vara mycket enkelt
att tillämpa detsamma; men förh:det blir ofta helt annorlunda,
när man jemför stadgandet med något visst konkret fall. I
fråga om föreskriften, det K. M:ts domar skulle karteras efter
värdet, när detta värde är bestämdt, vill jag framställa ett
enda af de många exempel, som kunde anföras pä svårigheten
af dess tillämpning, I en konkurs bevakas en fordran å
100,000 rdr; emot bevakningen göras anmärkningar, och fordringen
bestrides. När nu K. M:ts dom härom skall utfärdas,
frågas: skall den karteras efter beloppet på den omtvistade
summan eller icke? Ett bestämdt svar å denna fråga skulle
jag högligen önska. Dervid får jag dock fästa uppmärksamheten
derå, att, i fall frågan jakande besvaras, det ofta skulle
inträffa att lösen för domen öfverstege det belopp, som vid
l)en 26 Maj f. m.
utdelning i konkursen kunde tillfalla fordringsegare, fastän
hans fordran i allo blefve fastställd.
Hr Printzensköld: Af Hr Cederschiölds exempel skulle
man nära nog kunna vara frestad att tro, det på honom inträffar
motsatsen af det omdöme, hvarföre han af Gr. Mörner
nyss var föremål. Det är nemi. tydligt och bör af enhvar
med största lätthet kunna inses att. om tvenne personer tvista
om förmånsrätt till egendom, tvisten icke gäller sjelfva egendomens
värde, utan hvem som har rätt till densamma. Jag
fortfar i min anhållan om bifall.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad, yttrade H.
Exc. Hr Gr. o Landtm., att, beträffande den förev:de 5:te §:n,
följande yrkanden blifvit framställda, nemi. af Hrr Cederschiöld
och von Ehrenheim, att den del af §:n, som handlar om stämpel
å K. Mits resolutioner och domar m. m., måtte återremitteras,
samt dessutom af Hr Cederschiöld, att den näst derefter
förekommande rubriken ”ledje- och pardonsbref” måtte förändras
till ”ledjebref”; hvilka yrkanden åter blifvit bestridda af
andre ledamöter, under anhållan om bifall till TJtsk:ts förslag
i nyssnämnde delar; och hade emot §:ns innehåll i öfrigt någon
anmärkning ej förekommit; skolande, till följd af hvad sålunda
yrkats, först hvar och en af de delar utaf §:n, hvaremot
anmärkningar blifvit framställda, samt derefter §:ns öfriga
innehåll göras till föremål för särskilda propos:r.
Härefter framställdes först propos. å bifall till den del af
§:n, som afsåg K. M:ts resolutioner och domar m. m., dervid
svarades många ja jemte några nej; och förklarades ja hafva
varit öfvervägande.
Sedermera gjordes propos. å godkännande af Utsk:ts förslag
i afs:de å rubriken ”lejde- och pardonsbref”, och då svaren
dervid utföllo med många ja tillika med åtskilliga nej,
förklarades ja haft öfvervigten.
Slutligen blef, uppå derom gjord propos., §:ns öfriga innehåll
af K. o. Ad. jemväl bifallet.
Gr. Mörner, Carl Göran Detlof: Då ingen annan an
jag yrkat §§:nes uppläsande, och jag kommit i erfarenhet af
den tidsutdrägt, som deraf förorsakas, får jag nu afstå från
detta mitt i går gjorda yrkande och, i likhet med hvad Hr
von Koch i går föreslog, anhålla att någon sådan uppläsning
icke vidare måtte ega rum, såvida den ej särskildt för någon
§ begäres.
I anledn. häraf hemställde H. Exc. Hr Gr. o. Landtm.,
huruvida E. o. Ad. samtyckte dertill, att någon uppläsning af
texten till de återstående §§:ne icke skulle ega rum, såvida
ej någon ledamot sådant äskade.
Den 26 Maj f. m.
467
Hopades ja.
Härefter föredrogos och biföllos:
Utsk;ts hemställanden å sid. 19, att bouppteckningar skola
förses med stämpel efter den författn., som gäller, då de till
domstol ingifvas; samt att rubriken »certifikater” skall ur
författmn uteslutas.
Utsk:ts hemställan sid. 21, i afside å kartering af kontrakter
om fast egendom å landet och i städerne.
Hr Printzensköld; Den hufvudsakliga grunden för
den föreslagna förändringen består deri, att författnm, sådan
den nu är, skall utan svårighet kunna eluderas eller gäckas
såsom det äfven heter. Om ett sådant skäl kunde anses giltigt,
vore det så godt att upphäfva alla möjliga författn:ar, tj
erfarenheten har visat, att förhållandet är enahanda med dem
alla. Den kontroll, som hittills varit föreskrifven i afs:de å
karteringen af kontrakter, har också visat sig ganska ändamålsenlig,
ehuru det visserligen någon gång kan inträffa, att
ett eller annat sådant kan undandragas vederb:des uppmärksamhet.
Icke bör dock denna möjlighet vara en giltig anledning
till fullkomligt afskaffande af en statens inkomst. Eöljden
af don föreslagna förändringen skulle ock förmodligen blifva,
att på landet sådana kontrakter, som eljest intecknas, icke
blefve till inteckning anmälda, emedan man derigenom undveke
karteringen; i nu befintliga stadgande finnes deremot ett
medel att hindra den, som vill undandraga sig karteringen,
att härutinnan fullfölja sin afsigt. Hvad hyreskontrakter i
städerna beträffar, så vet man, att äfven sådana numera kunna
intecknas, ehuru sådant sker sällan eller aldrig, och jag tror
för min del, att upphäfvandet af karteringsskyldigheten för
hvad kontrakter som helst skulle derföre åstadkomma en betydlig
minskning i de inkomster, som till staten f. n. ingå,
åtminstone från Stockholm och Göteborg samt öfriga större
städer. Jag kan således icke annat än på det högsta bestrida
Utsk:s förslag i denna punkt, och får tillika fästa uppmärksamheten
derpå, att det blifvit framlagdt, utan att TJtsk:t kunnat
ens förslagsvis uppgifva huru stor förlusten kan komma
att blifva. Det hade under sådant förhållande varit bättre,
om Utsk:t icke gått så hastigt till väga, utan föreslagit en
underd. skrifvelse till K. H:t, med anhållan om infordrande
af uppgifter, med ledning af hvilka man kunnat beräkna förlustens
belopp. Man hade då kommit i tillfälle att bedöma,
huruvida det vore skäl att vidtaga den ifrågav:de åtgärden.
Som frågan nu står, anhåller jag om ogillande af TJtsk:ts
förslag.
Gr. Lagerbjelke: I motsats till den siste värde talaren
anser jag det föreslagna stadgandet ganska lämpligt, emedan
VJ B. 30
-168
Den 26 Maj f. m.
det nu gällande icke föranleder någon fullständig kontroll.
Man kan visserligen, såsom nu är förhållandet, föreskrifva att
kontrakter skola karteras; men det är naturligtvis omöjligt att
öfvervaka verkställigheten deraf, så länge ett kontrakt icke behöfver
inför domstol företes; isynnerhet som öfverenskommelser
och aftal kunna med fullkomligt bindande kraft ingås mundtligen,
då derpå finnas vittnen. Man har antagit som en allmän
regel, att sådana afgifter, som icke låta sig kontrollera,
böra, om möiligt, icke föreskrifvas; och sådant är, på sätt jag
haft äran visa, förh:det med den ifrågav:de. Återstår då att
■ efterse, om genom förändringen någon egentlig olägenhet skulle
uppstå för staten. Detta tror jag icke blifva fallet, emedan
kontrakter vanligen inför domare uppvisas, för att vinna förmånen
af inteckning, hvilken förmån numera meddelas äfven
för hyreskontrakter i städerna. Dör undantagskontrakter å
landet är t. o. m. föreskrifvet, att de, för att hafva gällande
kraft, skola vara intecknade. Då man således genom det föreslagna
stadgandet vinner en fullständigt kontrollerad beskattning
på de kontrakter, som inför offentlig myndighet företes,
och deremot kommer ifrån de öfriga, som icke kunna kontrolleras,
tror jag denna fördel, som leder till enkelhet och reda,
vara tillräckligt stor, för att uppväga den ringa förlust, som
deraf kan uppstå. Den värde talaren har ock uttryckt den
önskan, att man uppskjutit detta ärendes afgörande, till dess
man kunnat få någon uppgift å den minskning i statsinkomst,
förändringen skulle medföra; men han har dervid förbisett att,
om regeringen skulle infordra uppgifter på huru mycket som
hittills influtit på detta sätt, man derigenom ingalunda finge
veta huru mycket som komrne att inflyta enligt den nya författrnn.
Ett sådant uppskof vore således icke annat än ett behändigt
sätt att komma ifrån hela saken. Jag anhåller på
grund af dessa skäl vördsamt om bifall till Utsk:ts hemställan
i denna punkt.
Gr. Mörner: Då E. o Ad. handlade frågan om Allm.
Bevillmn, lades med rätta mycken vigt på sådana uppgifter,
som kunna behörigen kontrolleras. Bland föreskrifter, som då
inflöto, var äfven i afs:de å hyresbeloppen af fastighet i stad
och på landet, och man trodde sig i fråga derom kunna komma
till någon visshet genom föreskriften i denna förordning
om kontrakternas kartering. Nu hafva vi emedlertid från
Utsk:t fått ett förslag, som går ut på motsatsen, nemi. att
kontrakter icke skulle i allmänhet behöfva karteras. Detta
sätt att gå tillväga kan jag ingalunda anse konseqvent. Det
har af den siste värde talaren blifvit sagdt, att minskningen
i statens inkomster till följd häraf icke skulle blifva särdeles
betydlig. I detta häns:de vill jag blott hänvisa till Utsk:s egen
motivering, der såsom skäl just anföres att, då åtskilliga husegare
i sfäderna ofta ombyta hyresgäster, dessa få vidkännas
Den 26 Maj f. m.
-169
en högre eller, rättare sagdt, oftare återkommande afgift än
andra, som hafva sina hyresgäster längre qvar. Hvad vill
detta säga, om ieke att, om man tager bort den nu befintliga
föreskriften, desse husegare komma att göra en besparing,
derigenom att staten gör en förlust. Naturligtvis skola husegarne
då icke vidare låta kartera sina kontrakter, emedan de
ej behöfva uppvisa dem, såvida de icke vilja lagsöka sina hyresgäster
för utfående af hyran; och denna nödvändighet sätta
de sig äfven i säkerhet för, derigenom att de låta hyresbeloppet
erläggas i förskott. Resultatet blir således, att husegarne
blifva alldeles befriade från denna afgift, och jag är öfvertygad,
att denna minskning i intrader kommer att blott för
Stockholms stad uppgå till kanske hundra tusen rdr. Jag
tror det derföre vara bäst att i detta fall bibehålla den hittills
varande föreskriften, och yrkar derföre afslag på detta Utsk:ts
förslag.
Hr Printzensköld: Jag har icke kunnat finna mig
öfvertygad af hvad Gr. Lagerbjelke till Utsk:ts försvar sednast
anfört. Att arrenden af fastighet å landet ofta intecknas, må
vara en sanning, men jag vågar påstå, att de arrende- och
uudantagskontrakter, som afslutas å landet, äro utan jemförelse
af vida mindre betydenhet än de hyreskontrakter, som afslutas
i städerna. Icke heller har erfarenheten visat, att man i allmänhet
begagnat sig af den numera medgifna rättigheten att
inteckna äfven dessa sednare, utan hörer sådant till undantagen,
emedan en hyresgäst vanligen icke bor så länge qvar på
samma ställe, att han anser kontraktets intecknande löna mödan.
Gr. Mörner har för öfrigt så fullständigt ådagalagt behofvet
af det gamla stadgandets bibehållande, att jag icke har
något vidare att tillägga, utan blott förenar mig med honom
i anhållan härom samt att E. o. Ad. måtte afslå TJtsk:ts framställning.
Hr Cederschiöld, Gustaf: Enligt nu gällande föreskrift,
karteras hyreskontrakter endast en gång. Deraf uppkommer
den orättvisan, att den husegare, som årligen ombyter
hyresgäster, måste årligen erlägga en afgift, hvilken åter
den, som på Hera år uthyrer sina lägenheter, får vidkännas
endast en gång för alla dessa åren. En förändring i föreskriften
torde således vara af nöden; men deraf följer dock icke,
att man nödvändigt måste välja den utväg, TJtsk:t föreslagit,
eller att helt och hållet borttaga skyldigheten att med stämpladt
papper förse hyreskontrakter. Den inkomst, staten af
denna beskattning tillskyndas, är för betydlig, för att med ett
enda penndrag utstrykas. Man torde således gerna kunna bibehålla
denna skattetitel, endast man undanrödjer den anledn.
till orättvisa, som finnes uti nu gällande stadgande. Sådant
tror jag äfven kunna med lätthet verkställas. Utsk:t har fö
-
470
Den 26 Maj f. ra.
reslagit, att, i st. f. nuv:de beläggningskartor, små stämpelmärken
skulle införas. Under förutsättning att Utsk:ts hemställan
i denna del kommer att vinna bifall, får jag afgifva
följande förslag: att hyreskontrakter årligen, vid mantalsskrifningen,
med stämpel beläggasatt sådant sker ieke blott med
hyresvärdens, utan äfven med hyresgästens exemplar af kontraktet;
att en minskning i den nuv:de afgiftens storlek göres;
samt att det må tillkomma vederb:de mantalsskrifvare, att tillse
det karteringen behörigen verkställes. Jag anhåller om återremiss
på förev:de punkt, med uppmaning till Utsk:t att vid
återremissens behandling taga mitt förslag i öfvervägande.
Hr Bibbing, Arvid: Jag instämmer med Gr. Lagerbjelke
i anhållan om bifall till Utsk:ts förslag, såsom ledande
till större rättvisa; ty f. n. undgå de flesta den föreskrifna
afgiften. Med samma skäl som man vill föreskrifva att alla
kontrakter skola beläggas med stämpladt papper, kunde man
ju också yrka detsamma i afs:de å skuldsedlar, med hvilka nu
är samma förh:de som med kontrakter, att de ej behöfva karteras
förr än man vill lagsöka den, som utfärdat dem. För att
således vinna mera rättvisa och jemnhet, måste man, enligt
min tanke, bifalla förslaget, ehuru det kommer att medföra en
uppoffring af inkomst.
Frih. von Paykull, Joban Gustaf: För min del är
jag höjd att bifalla Utsk:ts förslag, emedan jag tror det komma
att medföra väsendtliga fördelar, hvad landet beträffar. Öfver
förhållandet i städerna vill jag icke utlåta mig. Den föreskriften,
att kontrakterna skola uppvisas, kan ganska lätt eluderas,
ty man behöfver blott säga att man icke har något kontrakt,
utan att öfverenskommelsen är träffad genom mundtligt aftal.
Dessutom är den nuv:de förordningen otydlig derutinnan, att
arrendator är skyldig att uppvisa sitt kontrakt, då deremot
ingen sådan skyldighet är föreskrifven för en landtbonde,
ehuru det är ganska svårt att uppdraga en bestämd skilnad
mellan den förre och den sednare. Jag får således för min
del tillsty^rka bifall till Utsk:ts förslag, men anhåller dock att,
i den händelse B. o Ad. skulle besluta återremiss, Utsk:t
behagade fästa uppmärksamhet vid den af mig i min motion
anmärkta bristfälligheten i nuv:de stadgande.
Hr Gripenstedt, Johan August: Det torde visserligen
vara en sanning, att tillämpningen af det ifrågav:de stadgandet
möter ganska stora svårigheter. Men å andra sidan
kan icke heller förnekas att, om detsamma h. o. h„ försvunne,
staten ginge i mistning af en ingalunda obetydlig inkomst,
sorn nu tillflyter, isynnerhet från städerna. Då just för dessa
svårigheten af kontroll är mindre, och det är å landet de
största ojemnheterna förefinnas, tror jag det klokaste vore att
Den 26 Mij f. m.
-171
göra en distinktion mellan land och stad, och får jag derföre
anhålla om återremiss af denna punkt, på det Utsk:t må taga
i betraktande, om man icke kunde genom bestämdare föreskrifter
undgå de svårigheter, som nu förefinnas, utan att föranleda
alltför stor uppoffring å statens sida.
Hr von Koch, Nils Samuel: För min del skulle jag
visserligen önska bifall till TJtskits förslag, emedan den ifrågav:de
afgiften drabbar särdeles ojemnt och är svår att kontrollera.
Skulle betänkligheter möta att genast bifalla förslaget, anhåller
jag att ärendet måtte återremitteras. I de gamla föreskrifterna
råder den största otydlighet, och en föreg:de talare har
äfven anmärkt densamma, då det nemi. är nästan omöjligt att
säga skilnaden mellan en arrendator och en landtbonde, hvilket
förorsakar stora svårigheter å landet. För öfrigt tror jag
mig veta, att denna skatt utgår mycket ojemnt, och det har
länge varit egentligen i Stockholm som den blifvit erlagd.
Inom Stockholms län tror jag att det först är på sednare åren
man börjat fordra arrendekontrakternas företeende vid mantalsskrifningarne.
På flera orter sker sådant alldeles icke. Om
ärendet nu återremitteras och ITtskrt finner sig ej böra vidhålla
sitt nu gjorda tillstyrkande, så vore det önskvärdt, att man
åtminstone utfunne något sätt att ställa så till, att denna skatt,
om äfven något nedsatt, komme att utgå mera jemnt, och således
i städerna de husegare, som oftare ombyta hyresgäster,
ej finge bära hela tungan. Men äfven den af Utsk:t föreslagna
redaktionen kan leda till orättvisa och missförstånd. Det är
nemi. på annat ställe stadgadt, att vid konkurser bilagorna
icke skola karteras, och det kan v ara ganska kinkigt att bestämma,
om vid ett såda.it tillfälle ett arrendekontrakt, som
eljest skulle vara belagdt med stämpelpapper, kan anses och
behandlas som bilaga till konkurshandlingarne, samt således
vara friadt från kartering. Yill man gå i den riktning, Utsk:t
ås}Ltat, och som jag anser mest önskvärd, såvida statens tillgångar
sådant medgifva, så borde man föreskrifva, att kontrakter
skola karteras endast då de intecknas, hvarigenom man
undveke den olägenhet, som nu inträffar, att mången underlåter
att upprätta skriftligt aftal, utan i st. blott gör det mundtligen,
för att undvika den föreskrifua karteringen. Jag anhåller
om återremiss.
Hr Printzensköld: Som bevis på olämpligheten af mitt
förslag om uppskof med detta ärende och en underd. framställning
hos K. M:t, för att kunna med visshet bestämma
hvad påföljd förändringen kunde medföra i afs:de å statens
tillgångar, har Gr. Lagerbjelke anmärkt, att man visserligen
kunde erfara hvad belopp, som hittills under denna titel
utgått, men icke hvad som komme att för framtiden enligt det
nya stadgandet utgå. Deri har Hr Gr:n mycket rätt, men det
472
Den 2fi Maj f. m.
är klart att man i detta fall, likasom i andra, sluter från det
förflutna till hvad som skall framdeles blifva förh:det, och den
enda riktiga grunden för vidtagande af dylika åtgärder, tror
jag vara att hemta från föreg:de tiders erfarenhet. Jag tillåter
mig äfven bestrida Hr Gripenstedts framställning om befrielse
från kartering för kontrakter, som upprättas å landet,
icke blott derföre, att sådant skulle medföra betydlig förlust,
utan hufvudsakligen derföre, att i sådant fall städerna snart
skulle också .göra anspråk på en dylik befrielse. Hr von Koch
har förordat Htsk:ts förslag, och tillika anmärkt, att nu gällande
föreskrifter icke lära allestädes tillämpas. Om så är förh:det,
så är detta häradsskrifvarnes fel, som äro skyldige att vaka
öfver förordningens tillämpning. Hå vara att denna skatt
tynger något ojemnt på husegare i städerna, men sådant härrör
mest från dessa sjelfva. Det lärer väl icke finnas någon,
som otvungen flyttar hvart i-år, ty, som man säger, 5 eller
6 flyttningar äro lika ruinerande som en eldsvåda, utan de
täta flyttningarna äro en följd deraf, att husegaren behandlar
sina hyresgäster illa, eller uppsätter hyran till ett öfverdrifvet
belopp. Jag kan således icke finna något skäl hvarken till afskaffande
eller nedsättning af den ifrågav:de afgiften. Man
har här i st. f. afslag yrkat återremiss, och j^g medgifver ätt
denna åtgärd torde vara den lämpligaste, hvarföre jag, med
frånträdande af mitt förra jakande, anhåller om återremiss,
då Utsk:t icke lärer underlåta att äfven taga i öfvervägande
den otydlighet, hvarpå Frih. von Paykull fästat uppmärksamheten.
Gr. Mörner: Jag har begärt ordet, för att afstå från min
begäran om afslag och förena mig med dem, som anhållit om
återremiss. I händelse Utsk:t, för att undanrödja den af Frih.
von Paykull anmärkta otydlighet, skulle komma till det resultat,
att äfven landtbo-kontrakter böra beläggas med stämpladt
papper, skulle jag anse detta ingalunda otjenligt, likaså om
Utsk:t vill föreslå någon nedsättning i kartans belopp.
Hr Cederschiöld: När jag förra gången yttrade mig>
förmodade jag icke att så många talare skulle förena sig uti
yrkandet om återremiss, som nu har skett; men då det nu
synes som skulle ifrågav:de punkt komma att blifva till Utsk:t
återremitteradt, anhåller jag att till mitt förra anförande få
foga ytterligare några ord. Mitt då framställda förslag åsyftade,
att undanrödja den ojemnhet och orättvisa, som för närv:de
finnes uti denna beskattning. Jag föreslog i detta afs:de
att hyreskontrakterna skulle karteras årligen, samt icke blott
af husegaren, utan äfven af hyresgästen. Derigenom kunde en
betydlig nedsättning ske uti den nu bestämda afgiften, utan
att staten förlorade något af sin påräknade inkomst. Skatten
blefve äfven för den skattskyldige mindre betungande såsom
Don 26 Maj f. ra.
476
utgående i smärre poster. Äfvenledes torde större säkerhet i
kontrollen kunna påräknas, enär det ena årets inkomst någorlunda
borde motsvara det föreg:de årets. Då man yttrat så
stor farhåga att kontroll icke skulle vara möjlig, vill jag i
detta häns:de endast antyda en utväg, som torde leda till det
önskade målet. För vederb:de mantalsskrifvare borde icke blott
husegarens, utan äfven hyresgästens exemplar af kontraktet
uppvisas. Dervid skulle det åligga mantalsskrifvaren att tillse
det en icke makulerad karta vidfästades kontraktet, hvilken
karta derefter makulerades af mantalsskrifvaren med en stamp,
hvari det löpande årets siffra vore utsatt. På detta sätt skulle,
enligt min tanka, erforderlig kontroll uppkomma, och ehuru
åtgärden är högst enkel, torde den likväl böra komma under
Utslcts ompröfning vid behandlingen af den återremiss, som jag
nu ytterligare påyrkar.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad samt H. Exc.
Hr Gr. o. Landtm, yttrat, att derunder yrkats dels bifall till
och dels återremiss af TJtsk:ts förev:de hemställan, framställde
H. Exc. först propos. å bifall till densamma, dervid svarades
nej; hvarefter propos. på återremiss deraf gjordes och besvarades
med ja.
Härefter föredrogs:
texten till § 6.
Hr von Koch: I texten till denna § förekommer, bland
annat, å pag. 15 följande stadgande:
»Köpe-, bytes- och gåfvobref om skepp, fartyg och båtar
af öfver 10 lästers drägt, samt köpe-afhandlingar om andra
lösören, hvilka i säljarens vård qvarstanna, äfvensom afhandlingar,
hvarigenom skog från hemman på viss tid föryttras,
böra jemväl, för att var a gällande, beläggas med stämpel i förhållande
till värdet, efter ofvanstående beräkning.”
Detta stadgande är visserligen icke nytt, utan finnes äfven
i den gamla förordningen; men der hafva insmugit sig,
jag vet ej huru, de orden »för att vara gällande”, genom hvilka
E. St:r inlåta sig på civil-lagstiftningens område och således
gå utom gränserna för sin befogenhet. Denna författn. underställes
visserligen K. M:ts pröfning, men sådant sker egentligen
i ändamål att få de utsatta bötesbeloppen sanktionerade.
För öfrigt är det, såsom förut blifvit här yttradt, icke rätt att
förklara, det ett kontrakt, som kan upprättas mundtligen, måste,
om detsamma skriftligen affattas, beläggas med karta, för
att vara gällande. Jag anhåller derföre, att denna punkt måtte
återremitteras, på det en annan redaktion matte vinnas.
Hr Cederschiöld, Gustaf: Det är emot den första
471
Den 26 Maj f. m.
raden af hvad sora här stadgas om bouppteckningar, som jag
anhåller att få göra en anmärkning. Der står nemi., att kartan
skall beräknas efter behållningen i boet. Men då grunden
för beskattningen icke gerna kan vara annan, än den att eganderätten
öfvergår från en person till en annan, så synes icke
eller större del af egendomen böra vara underkastad cn sådan
beskattning, än den, hvari någon öfverflyttning af eganderätt
verkligen eger rum. Men då bouppteckning sker efter en person,
som varit gift och efterlemnar lefvande maka, är det endast
den atlidnas andel i boet, som förändrar egare, och borde
således äfven e.idast denna del i boet vara föremål för ifrugav:de
karteafgift. Annars kommer samma egendom att två särskilda
gånger beskattas. Det torde således böra bestämmas, att karteafgiften
beräknas efter den atlidnas behållna andel i boet.
Eör vinnande af en redaktionsförändring i denna syftning, anhåller
jag om återremiss af detta mom.
H. Exc. Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att anslag blifvit
utfärdadt till fortsättande af plenum kl. 6 e. m.
Hr Eeutersvärd: Af alla de olika skatter, som staten
af sina medlemmar uttager, finnes ingen, som förefaller mig så
obillig som den, hvilken utgår ur sterbhus vid dödsfall. Då
enhvar får till staten bidraga för hvad han under lifvet kan
förtjena, synes det mig icke vara staten fullt värdigt att ytterligare
göra anspråk på någon del af arfvet. Då emedlertid
K. St:r väl icke skulle bifalla ett förslag om fullkomligt borttagande
af ifrågav:de afgifter, vill jag åtminstone fästa uppmärksamheten
på det obilliga i de progressiva beskattningsgrundcrna.
Jag kan icke inse hvarföre det ena tusentalet rdr
skall beläggas med högre bevilln. än det andra, och för att
undvika de orättvisor, som kunna härigenom uppkomma, anhåller
jag om afslag å TJtsk:ts framställning härutinnan, samt
om bifall till det förslag, jag i min reservation framlagt, att
dels en lika °/0-beräkning, nemi, j:dels, måtte införas, hvilket
måste erkännas för det enda rättvisa, och dels att »efterlefvande
make befrias från stämpelafgift å den andel i boet,
som densamma tillfaller»; hvilket synes mig så mycket billigare,
som staten ju får åtnjuta karta på samma egendom, när
den andra makan sedermera afiider. Då man i allmänhet söker
borttaga alla orättvisa stadganden i afs:de å såväl denna
som annan slags bevilln., synes mig att man kunde utan någon
risk för det allmänna äfven bifalla detta förslag.
Gr. Mörner: Det är egentligen den följande punkten
om certepartier, som jag anser vara af vigt att få underkastad
ny behandling, sedan R. o. Ad. nu återremitterat den föregående
§ om arrende-och hyreskontrakter, hvarmed densamma
står i närmaste sammanhang. Hvad bouppteckningar beträffar
Den 26 Maj f. m.
175
och den i afs:de på deras beläggande med stämpladt papper
ifrågasatta förändring, torde Hrr:ne erinra sig, att i sådana
sterbhus, der efterlefvande maka har enskild fast egendom,
denna upptages inom linien, och således i afs:de å kartering ej
tages med i beräkning. I fråga åter om boets gemensamma
egendom, så vet man först när ordentligt arfskifte är uppgjordt,
huru stor andel i skulden som kan på den ene eller den andra
belöpa, och hvad som efter skuldens gäldande kan komma att
utgöra hvardera makans behållna lott. Om man gjorde ett sådant
stadgande att kartan skulle utgå blott efter den del, som
tillfaller den aflidnes arfvingar och således verkligen öfvergår
från en egare till annan, skulle man få lof att afvakta tiden, då
arfskifte i boet hunnit förrättas, men så länge kan man icke
dröja med att med stämpladt papper belägga en bouppteckning.
Detta förslag är således enligt min tanka opraktiskt. Om för
öfrigt den efterlefvande makan fått någon fördel sig genom testamente
tillagd, huru skall dermed förfaras? Skall för värdet
deraf stämpladt papper erläggas eller ej? Sådane svårigheter
synas mig vara med den ifrågasatta förändringen förenade, att
man torde göra bättre uti att låta en temligen låg karta utan
alla omständigheter utgå efter hela behållningen i boet, hvadan
jag anhåller om bifall till TJtsk:ts förslag i afs:de å bouppteckningar.
Hr Printzensköld: Hr Keutersvärds förslag är efter
min tanke till den grad opraktiskt, att, om det blefve antaget,
staten ofta nog skulle allt för länge nödgas vänta uppå, kanske
också alldeles förlora den stämpelpappers-inkomst, hvartill den
är berättigad. Många orsaker finnas nemi., som kunna föranleda
dertill, att ett arfskifte icke genast kan företagas, utan
måste ganska länge, understundom flera år, fördröjas, hvarigenom
skulle kunna inträffa, att erläggandet af stämpelafgiften
råkade i glömska. Det säges visserligen, att dylik afgift icke
b'«;'r utgå af den efterlefvande makens lott i boet, ehuru denna
lott intages i bouppteckningen, emedan den eljest blir 2:ne
gångor med ifrågav:de afgift betungad; men skall man gå till
väga på detta sätt vid bestämmande af alla statens inkomster,
så vet jag sannerligen icke hvar man skall stadna. Por min
del tror jag så mycket heldre denna afgift vara lämplig, som i
sjelfva verket ingen arfsrätt finnes till, utan har sin grund endast
uti ett konventionellt stadgande, vid hvilket förhållande
det icke torde vara obilligt att staten förbehåller sig någon obetydlig
0/0 af den efterlemnade förmögenheten. Hvad beträffar
den efterlefvande makens enskilda egendom, har Gr. Mörner
redan anmärkt, att densamma icke upptages. Jag yrkar pa sådana
grunder afslag på Hr Keutersvärds framställning. I den
tariff, Utsk:t föreslagit, och der Dtsk:t visserligen haft för afsigt
att åstadkomma större tydlighet, finnes dock en ganska
grav anmärkning att göra. Afgifterna äro nemi. upptagna i
Den 2G Maj f. m.
progression, så att, då bouppteckningen går till och med 5,000
rdr, erlägges för hvarje fullt hundratal 20 öre, men deremot
25, då den stiger derutöfver till och med 10,000 rdr, o. s. v.
Således, om den slutar sig på en summa af 4,999 rdr, så skall
för hvarje fullt hundratal blott erläggas 20 öre. Jag kan icke
inse rättvisan häraf, utan skulle heldre önska bibehållande af
det gamla stadgandet, och anhåller derföre om återremiss af
denna punkt.
Hr von Ehrenheim: Jag vill visserligen icke bestrida,
att Hr Reutersvärds åsigt om en icke progressiv beskattning
är den riktiga, men det är dock betänkligt att sätta afgiften
så lågt, som han föreslagit, och jag kan derföre icke förorda
hans reservation i denna del. Det sednare mom. deraf, om
efterlefvande makes befrielse från stämpelafgiften, anser jag deremot
så med rättvisa och billighet öfverensstämmande, att jag
icke kan annat än deruti instämma. Hr Printzensköld har visserligen
bestridt detta, på den grund att arfsrätten icke skulle
hvila på någon rättsgrund; men den värde talaren torde väl
dock medgifva, att efterlefvande make har rätt till andel i
boet. Deremot tror jag att, om ett dylikt stadgande införes,
man måste tillika bestämma något enklare sätt, hvarpå beloppet
af den efterlefvandes andel må utrönas. Jag anhåller, för
vinnande af ändring i den syftning, om återremiss.
Hr Fåhraeus, Johan Predrik: Hvad som föranledde
mig att begära ordet, var Gr. Hörners yrkande att, i sammanhang
med den beslutade återremissen af den del i Beridet, som
rörer stämpling å hyreskontrakter, äfven frågan om certepartiers
stämpling måtte till TJtsk:t återremitteras. Den kartering,
som i detta hänseende nu är föreskrifven, gäller endast fraktslut
till utrikes orter. Tillförene var karte-afgift bestämd äfven
för fraktslut mellan inrikes orter; men stadgandet derom
upphäfdes redan för 30 år sedan i ans:de till de stora praktiska
svårigheterna vid tillämpningen och för kontrollen. Jag
är i tillfälle att upplysa, att enahanda svårigheter med hänsigt till
den ännu gällande föreskriften äro för handen. Certepartier för
varuutskeppning från Sverige afslutas ofta å utrikes ort och upprättas
då på främmande språk och med tillämpning af utländska
myntslag. För dokumenternas granskning, kontrollerande
och kartering, är, synnerligast i Stockholm och Göteborg, en
särskild tullkamare-tjcnsteman vissa tider af året fullt sysselsatt;
och likväl har karteinkomsten för certepartier i dessa 2:ne
större handelsstäder per medium utgjort endast omkring 3,000
rdr årligen. Jag bör i öfrigt icke tillbakahålla den väsendtliga
anmärkning, att den ifrågav:de skatten drabbar, icke varuimporten,
utan endast utförseln af Sveriges produkter, hvilken
dock synes förtjent af all möjlig lindring. — Vid sådana förhållanden
och då frågan om certepartier alldeles icke står i
Den 26 Maj f. m.
477
oskiljaktigt sammanhang med den om hyreskontrakter, hemställer
jag, att, hvad eertepartier angår, Utsk:ts förslag måtte
vinna It. o. Ad:s bifall.
Hr Reuter svärd: Som skäl emot mig har blifvit an
fördt,
att 1/i proc., som jag föreslagit, skulle vara för lågt,
och kanske komma att inbringa en för ringa statsinkomst, äfvensom
att afgiften blefve för hög för de sterbhus, der tillgångarne
äro obetydliga. Då jag emellertid i mitt förslag utsträckt
friheten ända till 400 rdr, och derigenom sett de mindre bemedlade
till godo, är denna sista omständighet häfd. Man har
också sagt, att det skulle möta svårigheter vid tillämpningen
att utröna hvad som tillhör den efterlefvande eller icke, men
dessa svårigheter torde kunna betydligt minskas, om man ville
dels något utsträcka tiden för inlemnande af bouppteckning,
dels ock inskränka den tid, inom hvilken arfskifte skall vara
förrättadt. —- Det är visserligen sannt att, om efterlefvande
make har enskild fas ighet, densamma föres inom linien och
således :cke kommer i fråga att karteras, men så är icke förhållandet
med den förmögenhet, som kan ligga i reverser m. m.
Hr Printzensköld har sagt, att arfsrätten icke hvilar på någon
rättsgrund; men sålänge våra lagar och författmr säga, att
barn ärfva föräldrar, må vi väl anse detta stadgande hvila på
en verklig rättsgrund. Jag förnyar min förut framställda anhållan.
Hr Ribbing: Den siste värde talaren har, som vilkor
för sitt förslag om efterlefvande makes befrielse från stämpelafgiften,
ansett nödvändigt att förändring vidtages i afs:de å
tiden dels för bouppteckningars inlemnande, och dels för arfskiftets
afslutande. Således kan hans förslag icke antagas, utan
en föregående lagförändring. Han har också föreslagit att befrielse
skulle ega rum, då behållningen ej uppgår till 400 rdr.
Men äfven detta stadgande kan jag icke förorda, då man vet,
att vid sterbhus-värderingar allting upptages så lågt, att det,
som är värdt 400 rdr, sättes till 100 o. s. v.
Hr Reutersvärd: Det är i allmänhet icke förh:det så
som
den siste talaren påstått, att värderingen är så låg vid
bouppteckningar. Silfver t. ex. väges och upptages till sitt
verkliga värde, och på samma sätt är det med en stor del andra
egodelar. Om en bouppteckning inlemnades, som upptoge
1 /4 af det verkliga värdet, skulle den säkert föranleda anmärkning
af vederb:de domstol.
Sedan öfverläggningen härefter ansetts afslutad, yttrade H.
Exc. Hr Gr. o. Landtm., att, i afs:de å den nu förev:de 6:te
§:n, följande yrkanden blifvit framställda, nemi. hvad först beträffade
rubriken bouppteckningar, att Utsk:ts förslag måtte bi
-
Deri 5:6 Maj f. m.
fållås; att detsamma måtte återremitteras, samt af Hr Reutersvärd,
att det förslag, som uti hans vid Betänk:t fogade reservation
funnes framlagdt, måtte af R. o. Ad. antagas.
Härvid anmälte sig Hr Reutersvärd och förklarade, att han
afstode från sitt särskildta yrkande samt förenade sig med dem,
som begärt återremiss af IJtskds förslag rörande rubriken bouppteckningar.
Sedan H. Exc. fästat R. o. Adms uppmärksamhet derå, att
Ståndet, i enlighet med Htsk:ts redan afgjorda hemställan sid.
19, bifallit det under rubriken bouppteckningar förekommande
stadgandet, ”att bouppteckningar förses med stämpel enligt den
författning, som gäller då de till domstol ingifvas”, så att nu
endast vore fråga om punktens öfriga innehåll; fortsatte H. Exc.
sin framställning med förmälan, att i afs:de å rubriken certepartier
yrkats dels bifall till och dels återremiss af Utsk:ts
förslag, samt att, hvad slutligen beträffade stadgandet om kartering
af köpe-, bytes-och gåfvo-bref om skepp, fartyg och båtar
m. m„ återremiss deraf blifvit af Hr von Koch äskad; Och
komme, till följd af hvad sålunda yrkats, delning af proposme
att ega rum.
Härefter framställde H. Exc. först propos. å bifall till Utsk:ts
förslag rörande rubriken bouppteckningar, med undantag
af den del deraf, hvaröfver beslut redan blifvit fattadt, dervid
svarades flere nej jemte ett eller annat ja; hvaruppå propos.
gjordes om återremiss af samma förslag, då svaren utföllo med
många ja jemte några nej; och förklarades ja hafva varit öfvervägande.
Sedermera framställdes först propos. å bifall till Utsk:ts
förslag ang:de certepartier, dervid svarades flere nej jemte ett
eller annat ja, och derefter propos. på återremiss af samma förslag,
då svaren utföllo med många ja tillika med några nej; och
förklarades ja nu haft öfvervigten.
Vidare framställdes först propos. å bifall till Ctsk:ts förslag
ang. kartering af köpe,-bytes-och gåfvobref om skepp, fartyg och
båtar m m., samt besvarades med flere nej jemte ett eller annat
ja; hvarefter propos. gjordes om återremiss af samma förslag
och blef med ja besvarad.
Sedan H. Exc. härefter erinrat derom, att, i afs:de å rubriken
kontrakter, beslut om återremiss deraf redan blifvit af
R. o. Ad. fattadt, framställde H. Exc propos. å bifall till den
förev:de 6:te §:n, med undantag af de fyra delar deraf, hvaröfver
förut beslutats; och blef denna propos. med ja besvarad.
§ 7-
Hr Cederschiöld, Gustaf: Jag hemställer, om icke
denna § kunde till Utsk:t i så måtto återremitteras, att bland
dessa undantag infördes ännu ett, nemi. för K. M:ts utslag
ang. tillstånd till giftermål mellan besvågrade personer, då des
-
Den 26 Haj f. m.
47<J
sa tillhöra allmogen, eller sådana, som icke tillhöra ståndspersons-
klassen.
Denna beskattning är nemi. för allmogen ganska kännbar,
och så mycket mer olämplig, som någon egentlig pröfning af
sådana ansökningar icke eger rum, utan K. M:t till sådana ansökningar
helt enkelt lemnar sitt bifall.
Gr. Lagerbjelke: I vår beskattning har af ålder gjorts
skilnad mellan ståndspersoner och allmoge. Denna skilnad har
dock så småningom mer och mer försvunnit i vår lagstiftning, som
dervid icke gjort annat än följt det verkliga förhållandet, ty i
vår tid är det ganska svårt att uppdraga gränsen mellan dessa
båda klasser. Jag kan då icke finna hvarföre man nu skulle
göra ett afsteg från detta sätt att gå tillväga, utan får vördsamt
anhålla om bifall till §:n oförändrad.
Efter härmed slutad öfverläggning, yttrade H. Exc. Hr
Gr. o. Landtm., att någon anmärkning icke förekommit emot
den ifrågav:de 7:de §:n, hvari finnes uppräknade en mängd undantag
från stadganderne i 3, 4, 5 och 6:te §§:ne, men att Hr
Cederschiöld, som ansett att ibland dessa undantag borde intagas
ett stadgande derom, att giftermåls-resolutioner för besvågrade
utaf allmogen skola från stämpel befrias, yrkat återremiss
af denna fråga till Utsk:t; hvilket yrkande blifvit af Gr. Lagerbjelke
best.ridt; och skulle särskilda propos:r framställas å
den af TJtsk:t förslagne 7:de §:n och Hr Cederschiölds ofvanberörde
yrkande.
Sedan propos. å bifall till den ifrågav:de 7:de §:n härefter
blifvit framstäld och med ja besvarad, hemställde H. Exc.,
huruvida B. o. Ad., på sätt Hr Cederschiöld yrkat, ånsåge frågan
om befrielse från stämpel å giftermåls-resolutioner för besvågrade
bland allmogen böra till Utsk:t återremitteras; och då
dervid svarades många nej jemte ett eller annat ja, förklarades
nej hafva varit öfvervägande.
§ 8.
Gr. Lagerbjelke: På denna § anhåller jag vördsamt
om bifall, med undantag af mom. 17, som torde böra återremitteras,
då E. o. Ad. förut redan vidtagit sådan åtgärd med
frågan om upphörande af skrif-kartorna.
Uppå härefter framställda särskilda proposu-, hlef 17:de mom.
af förevarande § återremitteradt och §:n i öfrigt bifallen.
Utsk:ts hemställan sid. 24, ang. uteslutande ur författningen
af åtskilliga nu gällande föreskrifter i fråga om embetsverks
och tjenstemäns reqvisitioner af stämpelpapper, äfvensom
texten till § 9.
Biföllos.
480
Den 26 Maj f. m.
Utslcts hemställan sid. 25, ang. inrättande i Stockholm
af flere kontor för försäljning af stämpel-papper.
Hr Cederschiöld, Gustaf: Het är egentligen ett ut
tryck
i denna punkt jag vill fästa mig vid. Det låter nemi. som
vöre meningen att göra försäljnings-männen till verkliga tjenstemän,
som kunde hafva anspråk på ordinarie lön, tillräckligt
stor att lefva på. Detta vore dock högst oriktigt, då det besvär,
som förorsakas af denna försäljning, är så obetydligt och
dessutom kan bestridas af en hvar, som för uppbörden ställer
behörig säkerhet. Jag anhåller om återremiss af denna punkt,
på det rättelse härutinnan må vinnas, och i så måtto, att man
icke bestämdt uttrycker, att det bör vara egentliga kontor,
som StatsKontoret må ega inrätta, utan att föreskriften så redigeras,
att deraf blir tydligt, att man endast åsyftar, det må
StatsKontoret antaga flere försäljningsmän, som ega lokal, öppen
för allmänheten, då således en sådan försäljning kunde ega
rum äfven i vanliga handelsbodar.
Gr. Lagerbjelke: Då intet anslag är af K. St:r gifvet
till aflönande af tjenstemän i dessa kontor, och icke någon annan
anledning finnes att såsom embets-eller tjenstemän betrakta
dessa försäljningsmän, kan jag icke finna annat än att StatsKontoret
är inskränkt till att aflöna dem med den inkomst, som
kan för försäljningen inflyta. Om sådant icke låter sig göra,
får naturligtvis saken förblifva vid det gamla. Jag tror således
att Utsk:ts förslag måste leda till fördel för allmänheten,
och anhåller om bifall dertill.
Hr Cederschiöld: Jag motsätter mig aldeles icke sjelf
va
hufvudsaken, utan önskade blott, att ordet kontor icke skulle
begagnas, emedan sådant kunde föranleda anspråk hos tjenstemännen
på lön och löneförhöjningar, anspråk, som redan blifvit
framstäldt af försäljningsmanren i nuvarande kontoret
i Stockholm. Karte-försäljningen kan mycket väl anförtros åt
personer, som redan i och för egen rörelse ega lokal, öppen
för allmänheten. En sådan person är belåten med vida ringare
arfvode, än den, som förordnas att ständigt hålla vakt i
ett kontor, hvilket endast har karte-försäljning till föremål.
Gr. Lagerbjelke: Det förekommer på intet ställe i
TJtsk:ts Betänk, att de nya kontoren skulle upprättas på samma
sätt och under samma vilkor som det hittillsvarande, utan
här är endast uttryckt, att Stats-Kontoret bör, om sådant låter
sig göra, draga försorg om att vederbörliga kartor hållas allmänheten
tillhanda på flera olika ställen här i Stockholm.
Efter härmed slutad öfverläggning och upptagande af de
derunder gjorda yrkanden om bifall till och återremiss af Ut
-
Den 26 Haj f. m.
481
sk:ts förevarande hemställan, framställdes propos. å bifall dertill
och blef med ja besvarad
§§ 10 och 11.
Biföllos.
§ 12-
Hr Cederschiöld, Gustaf: Utsk:t synes hafva före
ställt
sig, att makulering icke kan inträffa annat än till följd
af miss-skrifning. Det kan dock hända, och händer äfven icke
så sällan, att t. ex. K. Mds utslag och resolutioner, hvilka
det åligger redogöraren att åsätta karta och lösen derföre indrifva,
komma tillbaka olösta i anseende till vederb:des oförmåga
att desamma lösa. I sådant fäll skulle då redogöraren
erlägga dessa 3 öre i makulerings-afgift, och jag har blifvit af
Kammar-rätten ålagd utgifva makulerings-afgift för kartor, bilagda
K. Mds utslag, hvilka blifvit öfversända till K. Mds Bef:hde
för indrifvande af lösen, men hvilka till mig återkommit, emedan
vederb:de saknade tillgång till lösens erläggande. Detta
Kammar-Kättens beslut blef väl, uppå af mig anförda besvär,
af K. M:t upphäfdt; men då detta beslut endast gäller ett specielt
fall, torde föreskriften böra atfattas i sådana ordalag, att
den icke kan vidare föranleda till misstydning.
Jag yrkar således på bestämd föreskrift derom att makulerings-afgift
skall erläggas endast då en karta blifvit genom
misskrifning eller annan förseelse makulerad; men alldeles icke
då makuleringen skett till följd af embetspligt. Man kan ju
icke tänka sig något orimligare, än att en tjensteman, å ena
sidan, dlagges att makulera kartor; men, å andra s dan, hotas,
att, i händelse det icke lyckas honom indrifva lösen derför,
han skall underkastas ersättnings-skyldighet för det han fullgjort
sin pligt.
Jag äskar återremiss.
Hr Printzensköld: Något särskildt stadgande i afs:de
å embets- eller tjenstemän, som äro pligtiga att makulera kartor,
tror jag icke behöfves, då här står: ”miss-skrifning eller annan
orsak,” hvarunder väl äfven detta fall torde inbegripas. Att
Kammar-Katten skulle ålagt Hr Cederschiöld eller någon annan
redogörare att erlägga sådan makulerings-afgift, förefaller mig
högst besynnerligt, och dertill måtte hafva medverkat äfven andra
särskilda omständigheter.
Jag anhåller om bifall till §:n oförändrad.
Gr. Lagerbjelke: Jag är af den siste värde talaren förekommen,
och får blott vördsamt anhålla om bifall till TJtsk:ts förslag.
m
Den 26 Maj f. m.
Hr Cederschiöld: Hed den uppfattning af det parla
mentariskt
skickliga, som synes vara Hr Printzensköld ensam
förbehållen, har han icke dragit i betänk, att yttra tvifvels-mål
om sannfärdigheten af ett utaf mig omnämndt förhållande.
Pligten emot mig sjelf, håde såsom medborgare och representant,
bjuder mig att allvarligen protestera emot dylika yttranden.
Och om den värde talaren ytterligare fortfar i sina
omotiverade tvifvelsmål om riktigheten af min uppgift, kan han
i Kammar-Rätten erhålla kännedom om rätta förhållandet.
Enär kartor kunna komma att makulerade återställas, utan
att miss-skrifning eller annan förseelse af vederb:de expeditions-hafvande
egt rum; men stadgandet om erläggandet af
makulerings-afgift är allmänt, samt icke gifver anledning till
något undantag, fortfar jag i min anhållan om återremiss.
Hr Printzensköld: Jag har sagt, att det förefaller be
synnerligt,
att Kammar-Rätten skulle hafva ålagt Hr Cederschiöld
att erlägga makulerings-afgiften. Såvidt jag nu kan förstå, har
Kammar-Rätten, innan ännu Stats-Kontoret yttrat sig, gjort ett
sådant åläggande blott med tillämpning af författarns ordalydelse,
och då är allt hvad man kan säga, att denna domstol möjligt
gått för långt i nit. Jag anhåller om bifall till mom:t
oforändradt.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad, yttrade H.
Exc. Hr Gr. o. Landtm., att, i afs:de å l:sta mom. af förev:de
§, blifvit yrkadt återremiss af Hr Cederschiöld, men bifall af
Gr. Lagerbjelke och Hr Printzensköld, samt att någon anmärkning
emot 2:dra mom. af samma § icke förekommit; hvarefter
H. Exc. framställde propos. å bifall till §:ns l:sta mom. och,
då dervid svarades många ja jemte åtskilliga nej, förklarade
sig hafva funnit ja öfvervägande.
Sedermera hlef 2:dra mom. af förev:de §, uppå derom
gjord propos., af R. o. Ad. jemväl bifallet.
§§ 13 — 17, äfvensom slutmeningen.
Biföllos.
Slutligen föredrogos och biföllos:
Utsk:ts hemställan sid. 27, i ani. af väckta motioner utaf
Frih. Rehbinder, Fredrik Wilhelm, samt Riksd:s-fullm. Sven
Rosenberg från ‘ Christianstads län;
Utsk:s förslag till författning ang. stämpling af tidningar
samt andra periodiska skrifter och trykta afhandlingar; samt
Utsk:ts hemställan sid. 28, ang. de ifrågav:de författningsförslagens
öfverlemnande till K. M:t.
Den 2(5 M aj f. in.
483
Föredrogs ooli remitterades till StatsUtsk:t K. M:ts denne
dag öfverlemnade Nåd. Propos. till K. Stir ang. pension å allm.
indragnings-staten åt aflidne Professoren Anders Petrii enka,
Emilia Sofia Wahlberg.
Föredrogs ånyo och företogs punktvis till afgörande sammansatta
Bevillms-, Lag- samt Allm. Besvärs- och Ekon. Utskits
den ! 9:de och 23:dje d:s på bordet lagde TTtlåt. N:o 9, i anledn.
af dels gjorda anmärkningar emot vissa delar, dels ook
PiksStms skiljaktiga beslut i afside å andra delar af Betänk.
N:o 4, ang. vilkoren för bränvins tillverkning.
Utskits yttrande i ani. af BondeStits från de öfriga PiksStms
skiljaktiga beslut ang. tillverkning af bränvin i mindre
brännerier.
Lades till handlmgarne.
Utskits inbjudning till P. o. Adin samt BondeSfit att instämma
uti de öfriga PiksStms beslut, att artikeln Y. i den
nu gällande förordningen, ang. försegling af redskap för bränvins
tillverkning och distillering, skall från den nya författningen
uteslutas.
Hr Hjärne, Harald: Hå denna fråga är af ekono
misk
natur, och således 3 Stånds beslut utgör P. Slirs, får jag
föreslå P. o. Ad. att antaga inbjudningen, emedan jag tror att
detta beslut är vid den numera förändrade lagstiftningen ändamålsenligare
än det, hvari B. o. Ad. förra gången stadnade. Jag
anhåller således om bifall till Utskits hemställan.
Gr. Mörner, Carl Göran Detlof: I afside å denna
fråga bör visserligen den siste värde talarens anförande vara
af vigt, då han har en längre tids erfarenhet af förordningens
handhafvande; men jag befarar dock, att det ifrågavide stadgandets
borttagande skulle innebära ett alltför vådligt steg,
och vågar derföre hemställa, det P. o. Ad. behagade vidblifva
sitt förut fattade beslut i detta afside.
Gr. Lagerbjelke: Det torde visserligen å ena sidan
kunna med skäl sägas, att förseglingen i och för sig sjelf icke
är någon kontroll på bränvins-tillverkningen, men den bidrager
emellertid dertill; och då nu genom de smärre bränneriernas
upphäfvande en mängd redskap blir till laglig bränvins-bränning
obrukbar, så blir också frestelsen att olofligt begagna densamma
mycket stor, och då torde förseglingen blifva af nytta.
Då P. o. Ad. förra gången icke vidtog anuan åtgärd än att återremittera
Betänkit i denna punkt, får jag anhålla, det B. o. Ad.
yi b, 3t
484
Den 2G Maj f. m.
nu måtte besluta bibehållande af det gamla stadgandet i detta
fall.
Hr Hjärne: Den siste värde talaren har sjelfmedgifvit,
att förseglingen icke innebär någon egentlig kontroll emot lönnbränning,
och detta är äfven alldeles tydligt, ty den som icke
skyr att öfverträda förbudet emot sådan, lär icke heller draga
i betänk, att bryta förseglingen. Den enda åtgärd, som kunde
vidtagas såsom korrektiv emot lönnbränning, torde vara tillsättande
af flera fiskaler, hvilket äfven lärer blifva nödigt, åtminstone
i vissa län. Jag fortfar i anhållan om återremiss.
Frih. Cederström, Budolf: Då 2 Stånd bifallit TJtsk:ts
förslag, är det till följe af antagen praxis klart, att Utsk:t ånyo
framställt detsamma; men då B. o. Ad., förra gången frågan
förevar, efter mogen öfverläggning, beslöt att icke godkänna
det, och då det icke kan vara rätt att bibehålla en frestelse till
lagbrott, får jag förena mig i det af Gr. Lagerbjelke gjorda
yrkande.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad, yttrade H.
Exe. Hr Gr. o. Landtm., att derunder yrkats dels att inbjudningen
måtte antagas, och dels att R. o. Ad., med afslag derå,
skulle besluta, att nu gällande stadganden ang. försegling af redskap
för bränvins tillverkning och distillering fortfarande skola
bibehållas; hvarefter och sedan propos. å inbjudningens antagande
blifvit framställd, men med nej besvarad, propos. gjordes
om afslag derå samt bibehållande af nu gällande föreskrifter
uti berörde hänseende; och blcf denna sednare propos. med ja
besvarad.
TTtsk:ts yttrande i anledn. af B. o. Ad:ns beslut i fråga
om öfverkontrollörernas arfvode och resekostnads-ersättning.
Lades till handlingarne.
Utsk:ts inbjudning till B. o. Ad. samt PresteSLt att biträda
Utsk:ts af de Öfriga RiksSt:n godkända förslag i fråga om
den tid, hvarunder bränvins tillverkning må ega rum.
Hr Hjärne: Då B. o. Ad. i detta fall står ensamt om
sitt beslut, och jag anser det, hvari de båda andra Stånden
stadnat, bättre än PresteSt:ts särskilda, anhåller jag, det B. o.
Ad. ville biträda Borgare- och BondeSt:ns beslut och således
antaga inbjudningen.
Hr von Koch: I motsats till den siste värde talaren
anhåller jag att B. o. Ad. måtte, med vidblifvande af sitt förut
fattade, yäl grundade beslut, afslå TTtsk:ts inbjudning.
Dan 26 Maj f. ro.
435
Efter härmed slutad öfverläggning samt upptagande af de
derunder gjorda yrkanden om inbjudningens antagande samt
om afslag derå och vidblifvande af förut fattadt beslut i frågan,
framställdes först propos. om bifall till inbjudningen, men
besvarades med nej; hvarefter propos. gjordes om afslag derå
och vidhållande af It. o. Ad:ns förra beslut i frågan, dervid
svarades ja.
TTtsk:ts yttrande att, derest inbjudningen i sistberörde hänseende
antoges, It. o. Ad:ns återremiss af de §§, som stodo i
oskiljaktigt sammanhang med Ståndets beslut i afs:de å tiden
då bränvins-tillverkare må handteringen utöfva, icke torde till
någon åtgärd föranleda.
Gr. Mörner: Då E. o. Ad. nyss afslagit inbjudningen,
torde denna framställning icke heller kunna röna ett annat öde.
Gr. Lagerbjelke: Att endast afslå denna punkt lärer
väl icke gå an, då den innehåller, att återremissen af åtskilliga
§§, som stå i samband med det nyss vidblifna beslutet, icke
skulle föranleda någon åtgärd. Jag hemställer derföre, det E.
o. Ad. ville antaga de ifrågav:de §§:na i TTtsk:ts förslag med de
förändringar, som blifva en nödvändig följd af den af E. o.
Ad. fastställda förändrade tidsbestämmelse för bränvins-tillverkningen.
Efter härmed slutad öfverläggning och uppå framställd propos.
beslöt E. o. Ad. att bifalla de delar af författnings-förslaget,
som stodo i sammanhang med bestämmelsen om tiden för
bränvinsbrännings bedrifvande, dock med de förändringar deri,
som blefve en följd af E. o. Ad:ns från Dtsk:ts förslag afvikande
beslut.
Utsk:ts inbjudning till Borgare- och BondeStm att instämma
uti de öfriga EiksSt:ns beslut rörande minimum af bränvins
tillverkning på dygn.
Lades till handlingarne.
TJtsk:ts inbjudning till E. o. Ad. samt PresteSt:t att förena
sig i de öfriga EiksSt:ns beslut ang. tillverkningsafgiftens
belopp.
Hr Gripenstedt, Johan August: På de skäl, som
vid den föregående behandlingen af denna fråga anfördes för bifall
till den af K. M:t föreslagna högre afgiften af 7 5 öre, och
då denna utväg att vinna en betydlig statsinkomst torde vara
den billigaste man kan påfinna, får jag anhålla, det E. o. Ad.
ville vidblifva sitt i afs:de å denna punkt förut fattade beslut.
480
D e n 26 M aj f. m.
Häruti instämde Frih. Cederström, Rudolf, och Hr Printzensköld,
Carl.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad, framställde H
Exc. Hr Gr. o. Landtm, propos. derå, att R. o. Ad., med afslag
å inbjudningen, skulle vidblifva sitt förut i frågan fattade
beslut; och sedan denna propos. blifvit med många ja samtett
eller annat nej besvarad, förklarades ja hafva varit öfvervägande.
Utsk:ts inbjudning till R. o. Ad. att förena sig uti do
öfriga RiksStms beslut ang. lydelsen af 22:dra §:n 1 morn. i
författningsförslaget.
Hr Hjärne, Harald: Jag anhåller, att R. o. Ad. ville
vidhålla det välgrundade beslut, som R o. Ad. förra gången
fattade i afs:de å denna punkt; och efter hvad jag hört af flera
ledamöter af de öfriga S::n, tror jag att dessa, åtminstone
tvenne af dem, kunde genom inbjudningen förmås att gå
in på R. o. Ad:ns åsigt.
Uppå härefter framställd propos., blef Utsk:ts inbjudning
afslagen och det förra beslutet vidhållet.
Utsk:ts yttranden ang. 22:dra §:n 4:de mom. samt rubriken
till Art. IV.; 28:de §:n; 34:de §:n; samt 35:te §:n l:sta mom.
Lades till handlingarne.
Utskrts ytrande ang. § 40.
Godkändes.
Utsk:ts yttrande ang. 46:te §:n l:sta mom.
Lades till handlingarne.
Utsk:ts inbjudning till Borgare- och BondeStm att förena
sig i de öfriga RiksStms beslut ang. lydelsen af 72;dra §:n.
Lades till handlingarne.
Föredrogs ånyo och företogs punktvis till afgörande Bevillnrs
Utsk:ts den 9 och 23 dennes på bordet lagde- Mern.
N:o 25, i anledn. af återremiss utaf Betänk. N:o 18, ang. postbevillnm
och dermed sammanhang egande frågor.
Utsk:ts hemställan ang. brefvigten för inrikes bref, portomoderation
m. m.
Den 26 Maj f. m.
487
Hr Gripenstedt: Utsk:t har här gått en medelväg mel
lan
de olika meningar, som vid frågans förra behandling yttrades,
i det Utsk:t antagit 3 ort till enkel portosats, men icke
låter den dubbla vidtaga förr, än vigten uppgår till fulla 4 ort.
För min del tror jag, att Utsk:t i detta afs:de på ett lämpligt
sätt sökt förena de skiljaktiga meningarne, hvadan jag anhåller,
att Ii. o. Ad. ville bifalla den här af Utsk:t gjorda
framställning.
Hr von Kraemer, Anders Robert: Då den, som för
ra
gången förde motsidans talan, nu förklarat sig nöjd med
den medelväg, Utsk:t funnit, finner jag mig uppkallad att följa
hans exempel, och anhåller således om bifall till denna Utsk:ts
framställning.
Efter härmed slutad öfverläggning och uppå framställd
propos., blef Utsk:ts förevarande hemställan bifallen.
Utsk:ts förnyade hemställan, att K. M:ts förslag rörande
vigtbestämmelserna för utrikes bref samt för lösbref oeh lokalbref
måtte gillas.
Bifölls.
Utsk:ts yttrande ang. väckt förslag om nedsättning till 10
öre af enkla porto-afgiften för inrikes bref.
H. Exc. Hr Gr, o. Landtm, förmälte, att då R. o. Ad.
vid behandlingen af Betänk:t N:o 18 gillat LTtsk:ts nu vidhållna
hemställan uti ifrågav:de hänseende, torde den förevarande
punkten ej erfordra annan åtgärd än att läggas till handlingarne.
Ropades ja.
TJtsk:ts hemställanden: att väckt förslag om undersökning
i fråga om porto-afgifterne för till utlandet afgående och derifrån
ankommande bref icke måtte till någon R. St:rs åtgärd
föranleda; samt att framstäldt yrkande om nedsättning af portot
för utländska tidningar icke påkallade något särskildt
beslut.
Biföllos.
Sedan H. Exc. Hr Gr. o. Landtm, tillkännagifvit, att från
Sekreteraren vid K. Musikaliska Akademien blifvit till utdelning
bland R. o. Ad:ns Hrr ledamöter öfverlemnadt ett antal
biljetter till en s. k. Elev-matinée i Akademiens lokal vid
J88
Dan 26 Maj c. m.
Clara Strandgata N:o 8, samt anmodat dem af Ståndets medlemmar,
hvilka af dessa biljetter önskade sig begagna, att anmäla
sig hos Riddarhus-Fiskalen; åtskiljdes Ståndet kl. ^3
e. m.
In fidem,
O. Brakel.
Lördagen dea 26 Maj 1860.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades ett prot.-utdrag för den 25:te ooh 26:te dennes
samt 3 prot.-utdrag för f. m:s plenum.
Frih. Hermelin, Carl Samuel: Jag får härmed vördsamt
afsäga mig min plats som Suppleant i Allm. Besvärsoch
Ekon.-Utsk:t.
Till följd af denna afsägelse anmodades R. o. Ad:ns Hrr
Elektorer att välja en Suppleant i Allm. Besvärs- och Ekon.-  Utsk:t efter Frih. Hermelin.
Föredrogs ånyo ooh företogs punktvis till afgörande StatsUtsk:ts
den 12:te och 23:dje dennes bordlagda Etlåt. N:o 93,
ang. regleringen af utgifterne under Riksstatens Sjette Hufvudtitel.
I
lista punkten.
Mom. litt. a.
Frih. Cederström, Rudolf: Vid föregide tillfällen
hafva Exped.-Chefernas löner blifvit bestämda till 5,500 rdr i
enlighet med K. H:s derom afgifne Propos. Hvar och en inom
detta Stånd lärer lätteligen inse, att Exped.-Chefens bestyr
inom detta vigtiga departement, som behandlar inrikes administrationen,
måste vara förenade med minst sagdt lika mycken
Den 26 Maj e. m.
489
skicklighet, som den, hvilken erfordras hos Exped.-Cheferne
vid hvart och ett af de öfrige departementen. Jag skulle således
tro mig fela i grannlagenhet mot It. o. Ad., derest jag
utförligare behandlade denna sak, utan inskränker jag mig till
att hemställa, det R. o. Ad., i öfverensstämmelse med sina
i likartade fall fattade beslut, täcktes fastställa aflönmgen för
Exped.-Chefen inom civildep:tet till 5,500 rdr, hvarå jag anhåller
om H. Exc. Hr Gr:ns o. Landtmms propos.
Erih. Åkerhjelm, Johan Carl: Jag är förekommen
af Frih. Cederström och förenar mig med honom.
Efter härmed slutad öfverläggning och sedan framställd
propos. å bifall till TJtsk:s förev.de hemställan blifvit med nej
besvarad, gjordes propos. om afslag derå samt att aflöningen
för Exped.-Chefen vid civildepartementets expedition skulle
bestämmas till 5,500 rdr rmt; hvilken sednare propos. med ja
besvarades.
Mom. litt. b.
Frih. Cederström, Rudolf: Jag vågar anhålla, att R. o.
Ad., i enlighet med sitt, i likartade fall förut iakttagna behandlingssätt,
behagade afslå hvad Stats-TJtsk:t härvid hemställt, och
bifalla K. M:ts i detta ämne afgifne Propos., utgående derpå,
att lönerna för Exped.-sekreterarne måtte bestämmas till 4,500
rdr. Enär jag varit personligen, under mer än några och tjugu
år, anställd i civildepartementets expedition, hvilken statens tjenst
jag nu mera lemnat bakom mig, är det för mig en särskild
tillfredsställelse, att, under vördsamt vitsordande af det trägna
arbete, dessa tjenstemän äro underkastade, få förorda det förslag,
som nu blifvit R. o. Ad:s bepröfvande understäldt.
Frih. Åkerhjelm: Äfven i denna punkt förekommen af
Frih. Cederström, förenar jag mig med honom.
Efter framställd, men med nej besvarad propos. å bifall
till Utsk:s ifrågav:de förslag, gjordes propos. om afslag derå
och bestämmande af lönen fär hvar och en af Exped.-sekreterarne
uti civildepartementets expedition till 4,500 rdr rmt,
dervid svarades ja.
Mom. litt. c, d och e.
Utsk:ts hemställanden biföllos.
2:dra punkten.
TJtsk:ts hemställan bifölls.
Den 2 ti Maj e. m.
3:dje punk ten.
Frih. Åkerhjelm: Enär, enligt min uppfattning, Chefens
för statistiska kommissionens centralbyrå befattning torde i
vigt och ansvarsfullhet kunna jemföras med Exped.-Chefens i
civildepartementet och öfrige Exped.-Chefers, tager jag mig
friheten hemställa att B,. o. Ad., med afslag å hvad TJtsk:t föreslagit,
måtte bestämma den förres lön till 5,000 rdr, hvarå
jag anhåller om Hr Gr:s o. Landtm:s propos.
Hr Printzensköld, Carl: Jag vill icke anställa någon,
jemförelse med hvarken den ena eller andra Exped.-Chefens
befattning och Chefens för statistiska centralbj^rån, för att
derifrån leda mig till ett tillstyrkande af bifall till K. M:ts
Propos.; jag utgår från den grundsatsen, sorn jag här tror är
riktig, att man bör bestämma aflöningen i förh:de till arbetet
och beskaffenheten af det arbete, som den ifrågav:de tjenstemannen
har sig ålagdt. I detta afs:de förekommer att han är
en af de få Chefer, som äro nödsakade att personligen lägga
hand vid de flesta och vigtigaste arbeten inom verket. Man
vet äfven att dessa arbeten äro af mycket vidlyftig och svårartad
beskaffenhet. Om man, på sätt här är händelsen, skall
bringa de olika handlingarne till ett helt, som lemnar ett tillfredsställande
resultat, fordras således af honom manga sådana
egenskaper, som måhända företrädesvis göra honom berättigad
till den aflöning, som är af Ii. M:t föreslagen; och på dessa
grunder anhåller jag att, med afslag å Stats-Utsk:ts Bet:de, K.
H:ts Propos. måtte bifallas.
Efter härmed slutad öfverläggning framställdes först propos.
å bifall till TJtskrts hemställan, dervid svarades många nej, blandade
med ja, och sedermera propos. om afslag derå samt att
Chefens för statistiska tabellkommissionens centralbyrå aflöning
skulle bestämmas till 5,000 rdr rmt, då svaren utföllo med
många ja tillika med åtskilliga nej; och förklarades ja hafva
varit öfvervägande.
4:de punkten.
Mom. litt. a.
Utsk:ts hemställan bifölls.
Mom. litt. b.
Erih. Bonde, Knut: Må det förlåtas mig, att jag helt
oförbehållsamt förklarar det af Höglofl. Stats-Utsk:t här under
öfverläggning varande Bet:de för obilligt! Ty obilligt är det
att minska lönen för Sekreteraren i statistiska centralbyrån, för
Den 2(3 Maj c. m.
att af det öfverskott, som genom denna nedsättning erhålles,
öka de öfrige tjenstemännens arfvoden. Frågan, man här måste
göra sig, är, om denne embetsmans arbetsskicklighet eller
haus verksamhet minskats i proportion till den föreslagna lönenedsättningen
oell om detta minskade arbete blifvit lagdt på
öfrige i nämnde embetsverk anställde tjenstemän. Har så icke
skett, men man endast anser att lönevilkoren för dessa sednare
äro alltför ringa, då tillhör det Regeringen att hos R. St:r
föreslå denna tillökning, men alldeles icke att, såsom här är föreslaget,
beröfva en af Sveriges mest utmärkte statistiske författare
den tarfliga utkomst, han med rätta kan fordra i utbyte
för ett träget arbete och erkända kunskaper, som han å sin
sida lemnar staten och det allmänna.
Må man icke förglömma, att oaktadt redan för öfver hundra
år sedan, eller långt före andra nationer, Svenska styrelsen
egnade sin uppmärksamhet åt den officiella statistiken genom
det på 1740-talet inrättade tabellverket, och ur hvilket den
utmärkte Wargentin på sin tid lemuade värderika meddelanden
i Vetenskaps-Akademiens handlingar, så har denna vetenskap,
oumbärlig för hvarje Regering, dock under sednare
tider så litet uppmärksammats, att ganska få personer inom
vårt land deråt egnat sina studier och sin verksamhet. Detta
har Hr Ljungberg gjort, och han har haft utmärkelsen att få
sätta sitt namn bredvid ett af Sveriges mest frejdade, C. A.
Agardhs, emedan dessa begge författare gemensamt utgifvit
det af oss alla kände verk: Försök till Statsekonomisk Statistik.
Jag vill icke afgifva något omdöme öfver denne s. k. organisation,
och jag vill t. o. m. villigt erkänna, att en Regering
bör vida bättre än den enskilde kunna förstå hvilka förändringar
i statens ganska complicerade administrations-machineri
böra företagas, för att det hela skall gå bättre och lättare,
men här tyckes det vara fråga om att beröfva staten en duglig
embetsman, genom att fråntaga honom hans en gång fastställda
lön.
Skall man, coute qu’il coute, skaffa 2,500 rdr åt öfrige
tjenstemän inom detta embetsverk, då motsätter jag mig alldeles
icke denna tillökning, men deremot afstyrker jag alla
subtraktionsexempel med den nuv:de Sekreterarelönen af 4000
rdr.
Frih. Åkerhjelm: I motsats till den siste talaren yrkar
jag bifall till K. M:ts Propos. De skäl, som uttalats
för att ställa hela anslaget af 9,000 rdr till styrelsens disposition
att-fördelas bland tjenstemännen, tror jag grunda sig på
riktiga förutsättningar och antaganden, som finnas närmare antydda
i K. M:ts Nåd. Propos.; och man kan väl icke föreställa
sig, att det blifver nödigt hafva en bestämd sekreterareplats i
detta verk, t}' de åligganden, som en sekreterare skulle ut
-
492
Den 26 Maj e. m.
föra, kunna yäl icke fullt sysselsätta en person, hvarföre synes
lämpligt att hans verksamhet tages i anspråk för andra ärenders
handläggning inom verket. Då B. St:r beviljade anslag till
en statistisk centralbyrå, skedde det med vilkor att tjenstemännen
skulle underkasta sig de förändringar, som af framdeles
skeende reorganisation af embetsverket kunde blifva
en följd. K. M:t har äfven sedermera i ett K. Bref af den
22:dra Juli 1858 gillat Chefens för centralbyrån underd. framställning
i den syftning, att arbetets fördelning skulle enligt
Chefens anordning, ega rum, och de skäl, som tala härför, finnas
angifne i K. H:ts Nåd. Propos., och hvarutur jag tager
mig friheten anföra, att arbetet inom en statistisk byrå, ehuru
väsendtligen skiljande sig från det inom administrativa verk,
derför likväl ingalunda, och minst för det närvrde, kunde ställas
i jemnbredd med vanlig författare-verksamhet och forskning';
att byråns ständiga, mångsidiga och i visst häns:de ganska
grannlaga beröring med de flesta myndigheter gjorde den routinerade
embets- och tjenstemannens färdighet och takt lika
oumbärliga, som vetenskapsmannens insigter och outtröttliga
nit för sanningens utredande; samt att då på möjligheten att
inom den fåtaliga tjenstepersonalen kunna förena dessa egenskaper
med en oförtröttad flit och ihärdighet berodde det
statistiska embetsverkets framgång, hade det, under sådant förhållande,
synts för detta embetsverk vara oundgängligen nödigt,
att dess arbetsordning, såvidt möjligt, sträfvade till förenklande
af allt hvad som skulle kunna hänföras under benämningen af kansliformer;
att det arbete, som af en person med största tidsvinst
kunde utföras, aldrig delades på flera, men att alla gemensamt
delade sådana grenar af arbetet, som kräfde en större personal
och en skyndsammare handläggning.
Jag får anhålla om H.Exc. o. Landtm:s propos. på bifall till
TTtsk:ts framställning.
Hr von Qvanten, Emil: Jag anhåller att fä instämma i det
yrkande, som blifvit gjordt i den punkten vidfogade reservationen,
Det heter deri bland annat:
^Göromålen fördela sig naturligen i 2:ne arter, sådane som
fordra insigt i statistiken och dess lijelpvetenskaper, och andra,
som äro rent mekaniska, såsom räkna, skrifva, mottaga
handlingar och böcker, registrera och katalogisera dessa m. m.
Om nu endast föreståndaren skulle vara hemmastadd i de
egentliga göromålen och om all torkning skulle hero af honom
och han ensam skulle anordna bearbetning af materialierne,
är det mera än sannolikt, att åtminstone vissa grenar af arbetet
skulle blifva eftersatte, såsom de obestridligen redan blifvit
det; men dessutom skulle insigterna i och kännedomen om
göromålen icke kunna blifva särdeles utvecklade inom embetsverket,
hvilket ock vid föreståndarens bortgång skulle befinnas
redlöst. Om det derföre är af vigt att minst tvenne insigts
-
Den 26 Maj e. m.
•193
fulla statistici uppehålla byråns verksamhet, så äro materialierna
för en, på verklig insigt grundad, bearbetning af de grenar
utaf statistiken, som icke afse befolkningen, för närv:de och
under en måhända lång framtid alltför ringa att de kunna taga
i anspråk mera än en person, förutsatt att Chefen äfven uteslutande
egnade sig åt befolknings-statistiken; och om på ena
sidan icke endast denna sednare bör utgöra föremål för byråns
verksamhet, så är å den andra denna i hela sin omfattning
uppenbarligen icke i behof af en större personal än 2 personer.
Men i den mån materialierne ökas torde ock dessas
arbetskrafter tagas i anspråk, om byrån skall uppfylla de densamma
ålagde förbindelser. Under tiden möter icke det ringaste
hinder att anordna det gemensamma arbetet på enahanda
sätt, som hittills, emedan Sekreteraren är skyldig att deri deltaga
och arbetsprodukten kan således blifva lika stor, hvaremot
den otvifvelaktigt skulle blifva mera mångsidig, om man återgår
till komitéens förslag och statsmakternas en gång fattade
beslut. Att afvikelsen från detta icke, såsom Utslct sökt göra,
låter försvara sig med åberopande af lösryckta ställen ur komitéens
egen framställning, som ledde till ett motsatt resultat,
behöfver icke visas; hvarföre ock det icke må vara nödigt att,
vidare än som skett, till vederläggning upptaga de af Utsk:t
anförda skäl.
I afs:de på kostnaderna inser en hvar, att tre likställde
personer, af hvilka alla fordras vetenskaplig bildning och särskild
insigt i mindre allmänna grenar af vetande, skola fordra
en större aflöning, än som är behöflig för en sådan person
och för tvenne Kanslister eller med dem jemförliga tjenstemän;
och att kostnaden nu kunnat inskränkas till enahanda belopp,
som vid sista riksdagen anslogos, härrör deraf, att anslaget i
verkligheten var vida högre, än som vederborde. De framtida
anspråken skola dock snart visa att den nu gjorda anordningen
af einbetsverket medför en vida betydligare kostnad, än om
B. St:rs beslut blifvit i verket satt. Det är vidhållandet af
detta, med ogillande af den Kongl. Propos:n, som afses genom
denna reservation.»
Dessa skäl förekomma mig ganska talande. Det synes
mig fullkomligt klart, att statistiska centralbyrån behöfver mer
än en person, som har insigt i den statistiska vetenskapen.
Statistiska centralbyrån är nemi. icke ett embetsverk i vanlig
mening, der man till stor del endast genom rutin kan sätta
sig in i göromålen och sköta dem oklanderligt. Till tjenstgöring
i ett verk af sådan beskaffenhet som det ifrågav:de fordras
ganska omfattande theoretiska insigter i den sak, som genom
detsamma skall befrämjas. Att, såsom regeringen föreslagit,
fördela göromålen lika mellan Sekreteraren och Arkivarien
och låta dem båda äfven deltaga i de mera mekaniska
göromålen, anser jag derföre alldeles icke lämpligt. Det är
en allmänt erkänd grundsats att fördelning af arbetet är för
-
Den 26 Maj e. m.
manlig; man får derigenom både mera och bättre arbete, enär
hvar och en då kommer att utföra det, hvartill han eger
största anlag och skicklighet. Genom den nu föreslagna nedsättningen
skulle dessutom Sekreteraren i statistiska centralbyrån
få mindre aflöning än Sekreterarne i andra verk. På
dessa skäl och dem, som Prih. Bonde anfört, anhåller jag om
återremiss af denna punkt.
Hr Printzensköld: När den K. Propos:n och StatsUtsk:ts
Bet:de vid sisth riksdag rör:de just denna fråga här
förekom, tog jag mig friheten anmärka olämpligheten deraf att
på stat uppföra de löner, som äskades för statistiska byråns
tjenstemän. Jag förklarade nemi. då, att saken, enl. min åsigt,
vore så ny, att man ännu egde så liten erfarenhet om beskaffenheten
och ändamålet med donna statistiska byrå, att den
väl kunde tåla vid att någon tid stå obestämd i afs:de på aflöningen,
och att man i dess ställe borde öfverlemna till K.
H:ts Nåd. disposition det belopp, som K. M:t begärt att på
stat matte uppföras. Nu har genom K. M:ts vid denna riksdag
aflåtne Nåd. Propos. de anmärk:r, som jag då tog mig friheten
göra, blifvit till riktigheten fullkomligt bekräftade, och
det vore önskligt att man af detta exempel måtte låta varna
sig och för framtiden taga sig till rättelse att icke alltför hastigt
uppföra på stat anslag, som, huru nyttiga de kunna anses
vara, likväl i afs:de på lämpligheten att bestämma åt den
och den tjenstemannen så och så mycket äro ganska problematiska.
Hvad åter denna fråga beträffar, så synes mig att
just genom det förhastade sätt, på hvilket Regeringen vid sistl.
riksdag gick tillväga genom att föreslå dessa löners uppförande
på stat och genom det lika förhastade sätt, hvarpå Stats-Utsk:t
först och R. St:r sedan biföllo K. M:ts Propos., har man råkat
i en slags dilemma. Jag föreställer mig att den nuv:de Sekreteraren
mottagit den ifrågav:de platsen med K. M:ts af R. St:r
fastställde stat för ögonen, att nemi. denna Sekreterarebefattning
skulle gifva honom en årlig inkomst af 4,000 rdr. Jag
känner icke om K. M:t täckts utnämna Sekreterare och öfrige
tjenstemän inom detta verk; möjligt är att K. M:t, oaktadt
lönerna varit uppförda på stat, likväl icke har, med anledn.
af Byråchefens framställning, verkställt R. Stms beslut i afs:de
på besättandet af de ordinarie tjensterna i byrån, utan i stället
ställt medlen till Bjmächefens disposition, för att mellan
tjenstemännen fördelas; men om nu Sekreteraren verkligen har
inträdt i tjenstgöring med öfvertygelse att den på stat för Sekreteraren
uppförda lönen skulle komma honom till godo, så
frågar jag om icke genom ett sådant förfogande en bestämd
orättvisa blifvit begången, och jag måste i så fall bestrida bifall
till K. M:ts Propos. Skulle återigen förh:det vara sådant,
att K. M:t på Byråchefens förslag icke ansett lämpligt att befordra
eller tillsätta ordinarie tjenstemän, utan blott antagit
Deri 26 Maj e. m.
dem på förordnande med tjenstgöringsskyldighet, mot det lönebelopp,
som blifver hvar och en anvisadt, och detta belopp utgör
för de 3:ne hvardera ^:del af det, hvartill hela aflöningssumman
för tjenstemannapersonalen uppgår, då har jag så mycket
mindre att erinra mot hvad K. M:t nu föreslagit, som jag
nyss hade äran anmärka, att detta förslag öfverensstämmer bokstafligen
med hvad jag vid förra riksdagen hade äran föreslå.
Hr Cederschiöld, Gustaf: I förmiddags erhöll jag en
förebråelse för bristande skarpsinnighet, och dä jag icke heller
lyckades att hos K. o. Ad. vinna något bifall i den framställning,
jag då gjorde, kunde det synas förmätet att nu åter uppträda;
men ehuru jag icke hyser precist den föreställning, som
blifvit yttrad af en utmärkt författare, eller att afgörande rätten
i la stiftande församlingar borde snarare öfverlemnas åt
minoriteten, än majoriteten, kan jag dock icke af den erfarenhet,
jag på Riddarhuset inhemtat, medgifva att majoriteten alltid
obestridligen är den som har rätt. Till denna reflexion
kommer jag vid tanken på hvad som tilldrog sig vid förra
riksdagen, då detta ärende af R. o. Ad behandlades. Äfven
då fick jag mottaga förebråelse för oriktiga åsigter; men erfarenheten
har visat, just med afs:de på det förslag som nu är
före, att jag icke hade så orätt. Jag uttalade då den åsigten,
som jag jemväl yttrat vid flere föreg:de tillfällen, eller att det
vore en oriktig princip att Ständerna uppgöra specialstater och
derigenom binda händerna på K. M:t i ordnandet af embetsverkens
angelägenheter. Jag yttrade då, att R. St:r icke äro
lämpliga att uppgöra organisationsplaner för embetsverk; att
denna olämplighet vore desto större, när fråga vore att inrätta
ett nytt embetsverk, om hvars verksamhet man icke kunde
göra sig någon, klar föreställning. På grund af en sådan åsigt
yrkade jag jemväl, då Proposm om statistiska centralbyrån var
före, att icke något specialförslag skulle upprättas, utan att
medlen måtte ställas till K. M:ts disposition, på det de måtte
på lämpligaste sätt fördelas. Hade R. o. Ad. då bifallit mitt förslag,
hade ej R. St:r blifvit nödsakade att nu vid denna riksdag,
sedan embetsverket kommit till verkställighet, frångå sitt
då fattade beslut. Då jag nu fortfarande är af denna åsigt,
kan jag icke annat än yrka bifall till Htsk:ts förslag.
Hr Skogman, Carl Johan Alfred: Med anledn. af
Hr Printzenskölds yttrande får jag fästa uppmärksamheten på,
att längre fram, på sid. 8 af Bet:det, är statistiska byrån blifven
undantagen från de embetsverk, hvilkas uppförande på ordinarie
stat är äskad. Då skälen till denna organisation för
öfrigt äro i statsrådsprot. angifne och dessutom finnas i
Bet:det, inskränker jag mig till att anhålla om bifall till Utsk:ts
förslag.
Don 26 Maj e. m.
Erih. Åkerhjelm: Med anledn. af en talares yttrande
att han vöre oviss huruvida Sekreteraren vid statistiska centralbyrån
voro antagen under förutsättning att erhålla en viss
bestämd lön af 4,000 rdr för en viss tjenst, så får jag upplysa
att, såsom det synes af statsrådsprot., har Chefen för nämnde
byrå i underd. mern. den 10:de Juni 1858 hos K. M:t föreslagit
”att de Nåd. förordnanden för byråns 3:ne tjenstemän icke
måtte erhålla lydelse på viss tjenst, och i närmaste sammanhang
dermed att hela den summa, som å riksstaten blifvit för
dessa tjenstemän uppförd, måtte dem emellan delas till lika
belopp hvardera”, och hvilken underd. framställning genom
K. Br. gillades. Således har han verkligen icke tillträdt
tjensten under förutsättning af någon viss bestämd lön. I öfrigt
ber jag få anföra de skäl, som Chefen för centralbyrån
framställt och som synas mig ganska välgrundade för den organisationsplan,
som är föreslagen och K. M:t sedermera framställt
till R. Stms bepröfvande. Han säger nemi. ”att någon
Sekreterareverksamhet af den beskaffenhet, som i flertalet af
andra embetsverk fordrades, ej tages i anspråk inom en statistisk
centralbyrå, som ledes blott af en Chef och der några
förhandlingar inför prot. ej förekomma; — då utan gemensamhet
i arbetet detta skulle blifva högst ojemnt fördeladt och
ofta, exempelvis för Revisorn och den så kallade Sekreteraren,
alldeles öfverväldigande, men för Arkivarien för ringa; — då
den nya plan för befolknings-statistikens bearbetande, hvilken
vid sistförflutna riksdag blifvit af PresteSt:t antagen och som
snart komme att K. H:ts Nåd. pröfning underställas, toge centralbyråns
verksamhet i det strängaste anspråk på ett sätt,
som i den statistiska komitéens Bet:de ej'var beräknadt; samt
slutligen då R. St:r, vid medgifvandet att centralbyråns tjenstemän
linge på stat uppföras, bland annat, fästat det vilkor,
att tjenstemännen skulle underkasta sig den förändrade tjenstgörings-skyldighet,
som af framdeles tilläfventyrs skeende jemkningar
i organisationen kunde blifva en följd; hade, af dessa
skäl, t. f. Chefen redan uti det underd. mern., som den 10:de
Juli 1858 af honom afgifvits, föreslagit, att de Nåd. förordnandena
för byråns trenne tjenstemän icke måtte erhålla lydelse
på viss tjenst, och, i närmaste sammanhang dermed, att
hela den summa, som d riksstaten blifvit för dessa tjenstemän
uppförd, måtte dem emellan delas till lika belopp för hvardera.”
Hr Gripenstedt, Johan August: Jag har blifvit af
Frih. Åkerhjelm förekommen i meddelandet af den upplysning,
som påkallades af Hr Printzenskölds yttrande, nemi. att den
jemnkning, som egt rum i organisationen af ifrågav:de embetsverk,
föregick utnämningen eller tillförordnandet af tjenstemännen
derstädes, och att således icke nugot hvarken juridiskt eller
moraliskt anspråk för dessa tjenstemän kunde finnas, att komma
i åtnjutande af de för vissa platser först tilltänkta lönebe
-
Den 26 Maj e. m.
497
loppen, något som derföre ej heller för dem kunnat vara annat
än en förväntan eller förhoppning. Och att detta är förledet
synes äfven deraf, att enligt Stats-Kalendern icke någon Sekreterare
eller annan person med särskild tjenstebefattning
blifvit tillsatt, utan endast samfäldt tillförordnats 3:ne ”tjenstemän”,
nemi. Ljungberg, Fåhreeus och Seth, hvilka ega samma
tjenstgörings-skyldighet, och mellan hvilka således också rättvisligen
den samfälda allöningssumman blifvit lika fördelad.
Jag önskar visserligen Hr Ljungberg allt möjligt godt, men
jag kan icke finna att under sådana förleden det ginge an att
undantagsvis tillägga honom en högre aflöning än de öfrige på
dessas bekostnad. Dessutom begick Frih. Bonde ett misstag,
då han sade att aflöningen skulle nedsättas till 2,500 rdr; ty
det är ju tydligen sagdt att en summa af 9,000 rdr skall fördelas
årligen mellan 3:ne tjenstemän, hvilket således gör 3,000
rdr, och icke 2,500, för hvardera. Jag tillstyrker bifall till
TJtsk:ts förslag.
Hr Printzensköld: Sedan jag nu genom de upplysningar,
som dels oidfiden i Stats-TJtsk:t dels Chefen för K. M:ts
Finansdepartem:t afgifvit, blifvit öfvertygad derom att den antagne
s. k. Sekreteraren verkligen icke blifvit anförtrodd denna
befattning under någon slags förespegling att han skulle komma
i åtnjutande af hela den lön, som R. St:r, i öfverensstämmelse
med K. M:ts Nåd. förslag, uppfört på stat, så kan jag
så mycket mindre hafva något att anmärka mot K. M:ts af
Utsk:t tillstyrkta förslag, som den K. Propos:n fullkomligt öfverensstämmer
med den åsigt, jag lika med Hr Cederschiöld
vid förra riksdagen yttrade, och jag önskar att denna åsigt då
hade gjort sig gällande, hvarigenom allt det besvär, som nu
måste ega rum att omgöra hvad man då gjorde, hade varit
helt och hållet besparadt. Jag tillstyrker således bifall till
K. M-.ts Propos.
Frih. Bonde: Jag finner till min ledsnad att jag mindre
tydligt uttryckt mig, då jag sednast hade ordet, ty jag kan
omöjligen föreställa mig, att den utmärkte talaren, som behagat
corrigera min uppgift om löneförvandlingarne, om jag så
får säga, icke förmått riktigt uppfatta meningen af mitt anförande.
Jag tillräknar icke honom felet, utan ensamt mig!
Jag trodde och tror mig hafva yttrat, att man ämnade
öka öfriga tjenstemäns löner till 3,000 rdr genom att minska
Sekreterarens med 1,000 rdr. Har jag deremot sagt 2,500
rdr, så har jag begått ett misstag, en lapsus linguas, och då
har den utmärkte talaren onekligen rätt. Det är för öfrigt
icke om dessa lönebelopp jag talar, utan jag fäster mig uteslutande
vid Sekreterarens lön och protesterar emot dess nedsättning.
Denna min åsigt har t. o. m. icke kunnat rubbas
af sjelfva Statskalendern, hvilken den utmärkte talaren beha
-
498
Den 26 Maj e. m.
gat citera. Jag har icke denna bok tillhands och erkänner
dessutom oförbehållsamt, att jag åt detta för mången säkerligen
intressanta opus egnat ringa studier, men antar såsom
alldeles riktigt den passage, som den värde talaren behagade
uppläsa, eller att under artikeln statistisk centralbyrå tre t. f.
tjenstemän finnas uppförda, utan någon vidare klassifikation
dem emellan. Hvad jag dock med säkerhet vet, är att Hr
Ljungberg för det närvarande uppbär Sekreterare-lönen af
4,000 rdr rmt.
Då jag förordar att denne man skall få bibehålla dessa
löneförmåner, tyckes det, som om jag stridde för ett enskildt
intresse, men så är det ej. Jag söker att i denna fråga endast
bevaka det allmännas gagn och fördel. Ty, som jag förut
haft äran yttra, statistiken är såsom vetenskap ganska litet
odlad i vårt land och således är det ganska svårt att till Sekreterareplatsen
i centralbyrån få en man, som jemte embetsmanna-routine
förenar vetenskapsmannens studier, och då jag
anser att staten funnit i den närv:de t. f. Sekreteraren en så
qvalificerad embetsman, så tror jag att man bör bibehålla honom
och icke genom dylika löneafprutningar drifva honom
ifrån en för det allmänna gagnelig verksamhet. Se der skälet
hvarföre jag deltar i denna diskussion.
Jag vet alltför väl, att då hela detta embetsverk endast
är grundadt på ett tillförordnande, så äro R. St:r fullt berättigade
att förändra dessa lönesummor huru de för godt finna;
det är också icke om laglig rätt jag talar, utan jag stödjer
mina åsigter endast på billighet och rättvisa!
Hr von Qvanten: Det var icke blott med afs:de åden
person, som f. n. bestrider sekreterare-tjensten i statistiska central-
byrån, jag förra gången begärde ordet, ehuru det väl ock
måste förefalla besynnerligt, att, på samma gång det äskas löneförhöjning
för chefen och de öfriga tjenstemännen, man vill nedsätta
lönen för sekreteraren, en erkänd utmärkt förmåga; utan
var det derföre, emedan jag är öfvertygad att, ifall den organisation,
som Regeringen föreslagit, skulle bifallas, statistiska
byrån kommer att derigenom förlamas i sin verksamhet. Man
har icke kunnat bestrida hvad reservanterna sagt: att det är
af vigt att inom ett sådant verk finnes tillgång på åtminstone
2:ne vetenskapliga förmågor. Men ingen vetenskapsman lärer
vilja åtaga sig sekreterarebefattningen, då han hotas med att
förvandlas till endast en räkenmachin. Om derföre ingen annan
plats, än chefsplatsen, reserveras åt de vetenskapliga insigterna
i statistiken, hotar hela den ifrågav:de inrättningen
att snart sjunka långt under sin sanna bestämmelse. Att låta
inrättningens chef godtyckligt bestämma de särskildta tjenstemännens
föremål, är äfven, till principen, föga riktigt och säkert
icke lämpligaste sättet att fästa vid statiska centalbyrån
Deri 26 Maj e. m
499
sjelfständigare förmågor. Jag fortfar derföre att yrka äterremiss.
Sedan öfVerläggningen förklarats fulländad, yttrade EL
Exc.' Hr Gr. o. Landtm., att derunder yrkats dels bifall till
Dtsk:ts hemställan, dels återremiss deraf och dels af Frih. Bonde,
att ...
Härvid begärde Frih. Bonde ordet och förklarade, att
han afstode från sitt särskildta yrkande oeh förenade sig med
den ledamot, som anhållit om återremiss af Utsk:ts förslag.
Då härefter propos. å bifall till ITtsk:ts ifrågav:de hemställan
gjordes, blef densamma med många ja jemte åtskilliga nej
besvarad; och förklarades ja hafva varit öfvervägande.
öde punkten.
Utsk:ts hemställan bifölls, under erinran om iakttagande
af den förändring i anslagsbeloppet, som påkallades utaf B,, o.
Ad:ns vid 3:dje punktens behandling fattade beslut.
6:te — 16;de punkterne.
Utsk:ts hemställanden biföllos.
17:de punkten.
Lades till handlingarne.
18:de punkten.
Utslcts hemställan bifölls.
19:de punkten.
Frih. Åkerhjelm: Det skäl, som af StatsUtskds majori*
tet blifvit anfördt mot bifall till K. Mds Nåd. Propos., synes vara
väl lösligt. Utskd säger nemi. att det skulle vara för besvärligt
att göra den föreslagna fördelningen af landstatens löner
dels provisoriskt dels på definitiv stat. Denna åtgärd är dock
särdeles simpel, såsom hvar och en torde finna. Dessutom är
väl i högsta måtto obilligt, att sedan genom B. St:rs beslut öfrige
landstats-tjenstemän gått i mistning om sina boställen och
räntor, deras löner icke skola fa uppföras pa definitiv stat,
derföre att kronofogdar, häradsskrifvare och länsmän skola vänta
på värdering af sina boställen, innan lönereglering för dem
skett. Det finnes väl ingen rimlighet i ett sådant förfaringssätt.
Jag får dessutom fästa uppmärksamhet derpå, att om B.
St:r hafva för afsigt att söka underlätta indragning af boställen
för landstatstjenstemän, sä skulle, om B. St:r nu vägra uppföra
de landstats-tjenstemän, som mistat sina boställen, pa stat,
VI B 32
f>00
Den 26 Maj e. m.
lätt kunna hända att de öfriga, som hafva sina boställen i behåll,
skulle blifva mindre benägne att gå It. St:rs önskan till
mötes att afsäga sig rättigheten till desamma. På grund af
hvad jag anfört, anhåller jag att E. o. Ad., med afslag å StatsUtsk:ts
framställning, mätte bifalla att, på sätt K. M:t föreslagit,
anslaget för landstaterna i länen vid skeende statsreglering
må å definitiv stat uppföras.
Sedan propos. å bifall till TJtsk:ts hemställan blifvit framställd,
men med nej besvarad, gjordes propos. derå, att E. o.
Ad., med afslag å samma hemställan, skulle besluta, att på
sätt K. M:t föreslagit, landstats-tjenstemännens löner skola på
stat definitift uppföras, med undantag af kronofogdarnes, häradsskrifvarnes
och länsmännens lönestat, hvilken jemväl under instundande
statsregleringsperiod skulle blifva provisoriskt gällande;
och blef denna sednare propos. med ja besvarad.
20:de — 27:de punkterna.
Utsk:ts hemställanden biföllos.
28.-de punkten.
Mom. litt. a.
Gr. Mörner, Carl Göran Detlof: Por min del kan
jag icke finna mig fullkomligt öfvertygad genom de af Utsk:t
anförde skäl för afstyrkande af frågan om inrättande af försöks-stationer
vid Ultuna och Alnarp, mén då ett väsendtligt
hinder för tillvägabringandet af sådana anstalter åtminstone vid
Ultuna ligger deri att ännu icke de erforderliga byggnaderna
der finnas för att bringa institutet i det skick, som önskas, och
denna fråga är i följd af K. M:ts Nåd. Propos. hvilande hos
StatsUtsk:t till afgörande, och den, enligt min tanke, är företrädesvis
angelägen, vill jag för min del icke yrka någon ändring
i hvad Utsk:t uti denna punkt föreslagit.
Propos. å bifall till Utsk:ts hemställan blef härefter framställd
och med ja besvarad.
Mom. litt. b.
Utsk:ts hemställan bifölls.
29:de — 33:dje punkterna.
Utsk:ts tillstyrkanden biföllos.
34:de punkten.
ilen 2 G Maje. m.
501
Gr. Mörner: Vid sistlidne riksdag afstyrkte II. St:r den
då af K. M:t gjorda framställningen om anslag för upphjelpande
af statens schäferier, af det skäl, att det ansågs att genom
försäljning af utgallrade får ur dessa hjordar man skulle få tillfälle
inköpa afvels-djur i stället. Detta slog så ut att, sedan
landtbr.- akademien efter befallning detta verkställt, fick akademien
en behållning derpå af 1,782 rdr 46 sk. rgs. Att med
denna summa upphjelpa statens stam-schäferier var naturligtvis
icke möjligt. Man gjorde likväl hvad man kunde, och några
baggar af southdowns-racen inköptes och lemnades till de schäferier,
som finnas med sådana försedde, men med elektoral-sehäferierna
kunde ingenting åstadkommas. Efter hvad Hr Hoffman-
Bang uppgifvit ang. förhållandet med dessa schäferier,
Lafva de icke på något sätt degenererat; de hafva samma,fina
ull som förut; de äro väl haline, men konjunkturerna hafva
förändrats. Numera anser man icke tillräckligt att hafva den
finaste ull, utan man önskar äfven att djuren skola hafva kött.
I denna riktning hafva äfven i andra länder de finare stamhjordarne
blifvit förbättrade; man har utomlands stamracer, som,
utom att de hafva ull, äfven äro köttrika. Det var meningen
att fa några baggar från utlänska schäferier för att dermed
upphjelpa stamschäferierne, Att desse för närv:de icke äro i
dåligt skick, derpå hade man för icke längesedan ett talande
bevis, då nemi. ull, skickad från Ultuna och Skåne, erhöll belöning
på den stora expositionen i Paris. Så hade väl icke skett,
om schäferierne varit i dåligt skick. Men det var en belöning
blott, och afsättning för fåren inom landet saknas, och den är
för de personer, som hafva dessa hjordar, af största vigt. Man
kan icke begära att den enskilde, som haft dessa hjordar sig
upplåtne, men sorn icke är egare till dem, skall bestå utgifterna
till deras upphjelpande och förbättrande. Hvad således
StatsUtsk:t vid förra riksdagen yttrade, att saken skulle öfverlennäs
åt den enskilda företagsamheten, skulle väl vara nog
långt sträckt, om man icke vill att den skall taga sig för att
endast vidmakthålla och icke förädla stamdjuren. Det torde
derföre vara skäl att söka bringa elektoral- stamschäferierna i
det bättre tillstånd man önskar, och som är nödvändigt, såvida
man icke vill äfventyra att de skola uppsägas och, i stället
för att hafva dem på stallen, der de äro väl skötte och vårdade,
hålla till godo med dem på sådana, der det går med dem
sorn på ett schäferi, hvilket inköptes af ett hushållssällskap och
som, i följd af den omständigheten att man ingenting ville
göra för att upphjelpa detsamma, måste flytta från ena stället
till det andra, intilldess schäferiet dog ut. Hellre än att utsätta
sig för något dylikt här, tycks mig vara skäl att bevilja
de 8,000 rdr, som behöfvas för att inskaffa baggar. De kosta
i allmänhet öfver 1,000 å 1,200 rdr frän Tyskland och Frankrike.
Således får jag anhåller att dessa 8,000 rdr för upphjelpande
af elektoral-schäferierna måtte beviljas, och vidare
502
Den 20 Maj e m.
för att fortsätta förbättringen af southdowns-hjordarne, hvilka
från början, derföre att man icke lemnade tillräckliga medel,
utan anslog en viss summa, för hvilken den, som verkställde
uppköpet, måsto anskaffa det bästa han kunde, stått på en jemförelsevis
lägre ståndpunkt än de andra, och derföre äro mera
i behof att upphjelpa». Derföre har också af landtbruks-akademien
blifvit föreslaget, att likaledes ett belopp af 8,000 rdr för
detta ändamål skulle boviljas. Vill staten icke upphjelpa dessa,
vore bäst att E. St:r rent af förklarade inför K. M:t att de måste
försäljas, emedan det icke är skäl att för statens räkning hafva
någonting som är dåligt, och så är förhidet med southowns-racen.
Det tar sig illa ut att statens schäferier äro i detta
klena skick, då jag känner en possessionat i Skåne, som har en
sådan hjord, för hvilken haD inköpte baggar, och jag har mig
bekant att han denna vår försålt till slagtare i Köpenhamn
från denna hjord till 15 å 20 rdr stycket. Kunde statens schäferier
uppgå till något dylikt, är det klart att de komme att löna
sig ganska väl, och att den kostnad, som derpå nedlades, blefve
rikligen lÖDad. Jag får således anhålla, att för detta behof
8,000 rdr måtte af E. o. Ad. beviljas. I min motion har jag
äfven väckt fråga om att en ny stam af cotswoldsfår skulle
uppställas, men i det häns:det vill jag icke väcka någon fråga, då
E. St:r uttalat den åsigten, att det måtte öfverlemnas till den
enskildes omdöme och staten icke redan har beträdt den banan
att inrätta några schäferier af detta slags får. Jag får
dock upplysa att saken icke skulle vara så ruinerande; landtbruks-
akademien har några får, och de bagg-lam, som i våras
tillkommo, äro allesammans försålde mot 80 rdr per stycke.
Det bevisar, att om man har sådana djur, som äro af god beskaffenhet,
så få de afsättning; men har man dåliga, får man
dåligt betaldt. Men att staten icke skall kunna hålla schäferier, är
icke god uträkning och lemnar dåligt exempel. Således anhåller
jag att, med afslag å Utskff s framställning i denna punkt,
E. o. Ad. behagade, för att upphjelpa statens elcktoral-scbäferier
och hjordar af southdowns-race, bevilja 16,000 rdr.
Hr von Printzencreutz, Bernhard Wilhelm: Om
jag sett att motionären varit närvarande, skulle jag icke begärt
ordet; men då Gr. Mörner sä fullständigt utvecklat hvad som
talar för den mening, jag inom ITtsk:t förfäktat, får jag med honom
instämma.
Frih. Åkerhjelm: Utan att vilja förneka hvad Gr. Mör
ner
anfört, anhåller jag få fästa uppmärksamheten på att enahanda
framställning, som Gr. Mörner i sin motion gjort och nu
närmare utvecklat, har af landtbruks-akademien till K. M:t blifvit
framställd, och att K. M:t vid föredragningen af det und.
ärendet funnit att, »ehuru kraftigare åtgärder för fårafvelns upphjelpande
syntes erforderliga, K. M:t likväl, med afs:de derå
I)rn 2ti Maj i\ ni.
503
att Rikets sednast församlade Skr funnit sådant lämpligast böra
utgöra föremål för de enskildas omtanke, ansett akademiens framställning
icke böra till någon åtgärd föranleda.» StatsTJtsk:t,
hvars pligt det tillhör att tillse det statens tillgångar användas
för de ändamål, som kunna hafva att fordra något afhjelpande
af för handen varande olägenheter, har ansett sig' böra hufvudsakligen
följa de framställningar, som af K. M:t blifvit gjorda,
hvilken, det måste man erkänna, då han har en öfversigt af
det hela, är den auktoritet, till hvars bedömande man i sådant
fall bör hafva det största förtroende. Jag ber dessutom att få
för R. o. Ad. tillkännage att Preste-St:t bifallit denna punkt,
och af de yttranden, som egde rum inom Borgare- och BondeSkns
ledamöter af StatsUtsk:t, vill det synas som icke någon
förhoppning förefinnes att de skola bevilja något anslag till de
ändamål, som Gr. Mörner begärt, och att således R. o. Ad.
gjorde bäst i att bifalla TJtsk:ts förslag, derom jag anhåller.
Gr. Mörner: Den siste talaren har oriktigt uppfattat
meningen med K. M:ts Nåd. yttrande. Jag tillstår att, ehuru
K. M:t deri icke utsatt någon viss summa, kunde jag icke ur
detsamma läsa annat, än att det var en indirekt rekommendation
för saken, oaktadt K. M:t icke, mot R. Skrs vid förra riksdagen
uttalade åsigt, vill göra någon direkt framställning i ämnet.
Man kan väl icke tro, att då K. M:t säger »att ehuru kraftigare
åtgärder för färafvelns upphjelpande syntes erforderliga,
likväl, med a:s:de derå, att Rikets sednast församlade Skr
funnit sådant lämpligast böra utgöra föremål för den enskildes
omtanke, ansett akademiens omförmälda framställning icke böra
till någon K. M:ts åtgärd föranleda», han icke dermed velat
gifva oss en rekommendalion för saken, ehuru K. M:t icke, mot
R. Skrs uttalade åsigt, velat göra en direkt framställning med
yrkande på anslag och således för andra gången utsätta sin
Propos. för att icke antagas af R. Skr. Jag, såsom motionär,
behöfver icke vara lika grannlaga; jag får hålla till godo med
hvad R. Skr behaga besluta; men jag anser dock icke, derföre
att PresteSkt afslagit en sak, skäl vara för R. o. Ad. att
göra likaledes, ifall R. o. Ad. icke äfven finner saken vara af
beskaffenhet att höra så behandlas. Jag hoppas, att om R.
o. Ad. nu föregår de andra Stånden med sitt exempel, komma
dessa väl i sinom tid att följa efter. Jäg anhåller att
R. o. Ad., med afslag å TTtsk:ts framställning, mätte bevilja de
16,000 rdr:ne.
Hr Printzensköld: Det skäl för tillstyrkande af bi
fall
till TJtsk:ts förslag, som Frih. Åkerhjelm hemtat från K.
M:ts Nåd. svar till landtbruks-akademien på dess underd. framställning
rörande förev:de fråga, kan jag omöjligen godkänna, der
-
Deli 26 Maj e. rn.
före att K. M:t verkligen alldeles icke flir sin del anfört något
enda skäl för sitt beslut. Tvertom har K. M:t varit ända derhän
undfallande för 11. St:rs åsigt, att K. M:t för denna åsigts
skull icke ansett sig böra fasta något afs:de på landtbruks-akademiens
förslag. Jag måste beklaga detta förhållande och önskar
på det högsta att icke sådana händelser å nyo måtte inträffa,
emedan följden blefve den att man finge de facto införd
en ständer-regering, hvilket vore det olyckligaste som kunde
hända. Det må väl vara att 11. St:r vid en riksdag yttrat den
eller den åsigten, men att ringaste giltiga anledning för K. M:t
att lemna utan afs:de en embetsmyndighets förslag, om än alldrig
så nyttigt, blott derföre att K. St:r behagat vara af annan
tanke vid föreg:de tillfällen, är någonting, som omöjligen
kan ingå i mina begrepp om Konungamaktens både rättigheter
och skyldigheter. Tvärtom förekommer det mig såsom en oeftergiflig
pligt af Ilegeringen att hon sätter sig i det förlnde att,
oaktadt K. Skr yttrat en åsigt, som Regeringen icke finner sig
kunna godkänna, K. M:t fullföljer de åsigter, han anser för riktiga.
Om detta skett i förev:de fall, så att den åsigt ifrån Regeringen
vunnit understöd, som landtbruks-akadamien framställt
och som K. H:t äfven sjelf här har yttrat genom erkännande
att kraftigare åtgärder behöfdes för fårafvelns upphjelpande, så
skulle otvifvelaktigt inträffa, att denna åsigt kommit att göra
sig gällande och således vunnit framgång, i stället för den måhända
blott tillfälligtvis uppkomna mening, som den R. St:r uttalade
vid sednaste riksdag. Jag kan icke annat än understödja
det förslag, som Gr. Mörners motion innehåller, och yrkar
att detsamma måtte af R. o. Ad. bifallas, om äfven ingenting
annat derigenom skulle vinnas än blott en åsigt, uttalad af ett
Riksstånd.
Hr Ribbing, Arvid: I näst foregrde punkt ang. stam
holländerierna
hafva R. St:r bifallit ett anslag af 30,000 rdr
för 3:ne nästföljande år till upprätthållande af icke blott redan
inrättade stamholländerier, utan äfven uppställande af nya i
den mån sådant lämpligen kan verkställas. Det skulle vara
besynnerligt om, då här är begärdt endast upprätthållandet af
redan inrättade stamschäferier, nemi. elektoral- och southdowns-,
man icke skulle för dessa vilja bevilja anslag, ehuru de äro lika
vigtiga och af nöden som en hjord af kor. På de skäl, som
Gr. Mörner anfört, och då det tillika är kändt att de med mycken
kostnad införda finulliga fåren numera icke löna sig att
hafva, och det är fara värdt att de utgå, anhåller jag om bifall
till Utsk:ts förslag.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad, yttrade H. Exc.
Hr Gr. o. Landtm., att derunder yrkats dels bifall till TJtsk:ts
hemställan och dels att R. o. Ad., med afslag derå, måtte be
-
I) 6 ii 26 M a.j e. m.
vilja ett anslag för en gång af 16,000 rdr rmt till upphjelpande
af statens elektoral-schäferier och till förbättrande af kronans
stammar af southdown-race.
Gr Mörner: Det kanske finge i propos:n föreslås 8,000
rdr för hvardera, såsom jag i motionen föreslagit.
Sedan propos. å bifall till Utsk:ts hemställan härefter blifvit
framställd samt med ja och nej i blandning besvarad, gjordes
propos. om afslag derå samt att 11. o. Ad. måtte, såsom
anslag för en gång, bevilja dels 8,000 rdr för att, till uppbringande
af stålens elektoral-schäferier, användas till inköp
af 6 å 8 de ädlaste baggar ur de bästa i Tyskland och Frankrike
befintliga hjordar, och dels enahanda belopp, eller 8,000
rdr, för att, till förbättrande af kronans stammar af southdown-race,
från England inhandla erforderligt antal baggar och
tackor af nämnde slag; och sedan denna propos. blifvit med
många ja jemte åtskilliga nej besvarad, förklarades ja nu hafva
varit öfvervägande.
35:te och 36:te punkterna.
De af Utsk:t i dessa punkter gjorda hemställanden biföllos.
37:de punkten.
Hr von Printzencreutz: Visserligen delar jag TJt
sk:ts
åsigt att de vid sistl. riksdag för Teknologiska Institutet
provisoriskt beviljade förhöjda aflönings-anslag icke heller
nu må på stat definitivt uppföras; men för ett sådant tillstyrkande
hade kunnat hemtas tillräckligt skäl af den omständighet,
att förslag blifvit väckt och ännu är på pröfning beroende
om Fahlu bergsskolas förflyttning till Stockholm och förening
med Teknologiska Institutet, i de motiver, som af Utsk:t
nu anförts, kan jag deremot icke instämma, och detta så
mycket mindre, som deribland förekomma uppgifter, hvilka,
enligt hvad jag inhemtat, icke öfverensstämma med verkliga
förhållandet.
Så uppgifves t. ex. att i utlandet vore allmänt antagen
den grundsats, att föreståndaren vid tekniska läroanstalter tillika
ovilkorligen skall deltaga i undervisningen eller vara en
bland lärarne derstädes.
Härmed förhåller sig nu sålunda: I Frankrike finnes egentligen
blott en teknisk läroanstalt, som kan jemföras med Teknologiska
Institutet, nemi. ”Ecole centrale des arts et manufactures”,
och vid denna anstalt undervisar icke föreståndaren
eller direktören. Den s. k. »Ecole polytechnique” är väl icke
egentligen ett tekniskt läroverk, men direktören undervisar lika
506
Den 26 Maj e. nr.
litet der som vid de högre tillämpnings-skolorna i Paris. Vid
Belgiens tekniska läroverk i Liége är direktören icke heller
lärare. Vid det stora Polytekniska Institutet i Wien, äfvensom
vid de tekniska Instituten i Lemberg och Krakau hafva
föreståndarne icke heller någon undervisnings-skyldighet. Samma
förhållande eger rum vid Preussens enda högre tekniska
läroverk. — Så litet håller Utskits uppgift i den delen streck!
Utskits uppgift sedermera att föreståndaren vid Institutet
härstädes hittills i de flesta fall hänskjutit besvarandet af remisser
och förfrågningar till lärarne är icke heller exact, ty,
enligt de upplysningar jag tror mig hafva från tillförlitligt håll
emottagit, visar det sig att under tiden frän Institutets sednaste
organisation intill sistlidne års slut föreståndarne sjelfve
besvarat dubbelt sä många remisser som alla lärarne tillsammans.
Ehuru mycket mera skulle kunna vara att anmärka mot
hvad i motivérne till den af Utskit föreslagna skrifvelsen blifvit
nedlagdt, hoppas jag att det nu anförda må af B. o. Ad.
finnas vara tillräckligt talande för min inom Utskit af flera ledamöter
delade åsigt, att ifrågavide skrifvelse, åtminstone icke
i det skick den nu föreslagits att afgå, hör godkännas.
Jag anhåller derföre om H. Exc. Hr Grins o. Landtmis propos.
på bifall till Utskits tillstyrkande, utom hvad det angår
den särskilda skrifvelsen.
Sedan öfverläggningen härmed ansetts afslutad, yttrade H.
Exc. Hr Gr. o. Landtm., att Hr von Printzencreutz hade yrkat,
att Utskits hemställan, att anslaget till Teknologiska Institutet
måtte under instundande statsregleringsperiod endast provisoriskt
uppföras, väl skulle bifallas, men att hvad Utskit i
öfrigt föreslagit, skulle afslås; och komme, till följd af detta
yrkande, delning af proposin att ega rum.
Sedan härefter propos. å bifall till Utskits hemställan om
det ifrågavide anslagets provisoriska beviljande blifvit framställd
och med ja besvarad, gjordes propos. å bifall till hvad Utskit
uti punkten för öfrigt föreslagit, dervid svarades många ja jemte
några nej; och förklarades ja haft öfvervigten.
38ide — 48ide punkterna.
Utskits hemställanden biföllos.
49:de punkten.
Lades till handlingame.
50ide punkten.
Den 26 Maj e. ro.
507
Utsk:ts hemställan bifölls; hvarjemte erinrades om iakttagande
af de rättelser i afs:de å anslagsheloppen, hvilka påkallades
utaf E. o. A.dms från Utsk:ts förslag afvikande beslut.
5lista punkten.
Utskits hemställan bifölls, doek med förbehåll om iakttagande
af E. o. Adins vid den 19:de punktens behandling fattade
beslut.
52:dra punkten.
Ansågs ej föranleda till något annat yttrande, än en erinran
om iakttagande af E. o. Ad:ns beslut i alside å 34:de
punkten.
53:dje — 55:te punkterna.
Utskits hemställanden biföllos.
Föredrogs ånyo och företogs punktvis till afgörade StatsUtskits
den 12 och 23 dennes på bordet lagde Utlåt. Nio 94,
ang. regleringen af utgifterna under EiksStatens sjunde hufvudtitel.
lista punkten.
Mom. litt. a.
Frih. Akerhjelmi I likhet med hvad E. o. Ad. bestämt
för expms-cheferne inom öfrige departement, hemställer jag att
lönen för expms-chefen i Finans- Depitet måtte bestämmas till
5,500 rdr, på sätt K. Mits Nåd. Propos. innehåller.
Hr Gripenstedt, Johan August, förklarade sig häruti
instämma.
Efter härmed slutad öfverläggning och framställd, men med
nej besvarad propos. å bifall till Utskits förevide hemställan, gjordes
propos. om afslag derå och att aflöningen för expins- chefen
i Finans-Depitets expm skulle bestämmas till 5,500 rdr rmt,
dervid svarades ja.
Mom. litt. b.
Frih. Akerhjelmi Jag hemställer att E. o. Ad. behagade
bestämma lönen för expins- sekreterarne i Finans- Dcpitet
till 4,500 rdr, liksom för öfrige expins- sekreterare.
508
!> e n 20 M a j e. m.
Sedan propos. å bifall till Utsk:ts hemställan blifvit framställd,
men med nej besvarad, gjordes propos. derå, att R. o.
Ad., med afslag å samma hemställan, skulle bestämma lönen
för exp:ns-sekreterarne i Finans-Dep:tets cxp:n till 4,500 rdr
rmt för hvardera; och blef denna sednare propos. med ja besvarad.
Mom. litt. c.
TJtsk:ts hemställan bifölls.
2:dra, 3:dje och 4:de punkterna.
Utsk:ts tillyrkanden biföllos.
5:te punkten.
Mom. litt. a.
Utsk:ts hemställan bifölls.
Mom. litt. b.
Hr Printzensköld, Carl: Då jag tog mig friheten
väcka ifrågav:de motion, insåg jag nogsamt att den skulle få
det resultat, som här finnes i Utsk:ts Betänk. Jag ansåg mig
likväl pligtig, likasom min rättskänsla fordrade, att göra denna
framställning, emedan, jag upprepar det nu och jag skall bevisa
för hvar och en, som behagar taga kännedom om förh:det,
adv.- fiskalen vid den för detta verk föreslagna lönereglering
blifvit på ett högst orättvist sätt behandlad. Jag vet af egen
erfarenhet att denne tjensteman är den, som inom hela Kammar-itätten
har de vigtigaste och mest ansvarsfulla göromålen.
Till och med den embetspligten åligger honom att, om
så erfordras, underkasta sig det obehag att anklaga sina egna
förmän för tjensteförseelse. Det synes då icke vara mer än
billigt om man skulle aflöna denna tjensteman bättre än hittills
skett. Man åberopar som skäl för afslag af motionen att
adv.-fiskalen i KammarRätten har samma aflöning som adv.-  fiskalerna i Göta Hof-Rätt samt Hof-Rätten öfver Skåne och
Blekinge, äfvensom utom denna lön vites- och ensaksböter
samt aktorats-arfvode; men man glömmer, ang. vites- och ensaks-böter,
att om dessa falla i ymnigt mått i HofRätten,
så höra de till sällsyntheterna i K. KammarRätten. Man glömmer
äfven beträffande aktorats-procenten, att det är rent af
en tillfällighet om en sådan kommer att finnas. Man har åberopat
det betydliga belopp af aktorats-procent, som skulle tillkomma
honom; jag medger att denna sportelinkomst under en
yiss förfluten tidsperiod icke varit obetydlig, men detta är ett
Den 2ö Maj o. m.
509
undantag från det normala förhållandet, och de Hrr, som uppgjort
nämnde beräkning, hafva med eller utan afsigt, snarare
det förra än det sednare, behagat taga ett förhållande till utgångspunkt
för bedömandet af advokatfiskalens sportler, som
aldrig hort komma med i räkningen, enär det härleder sig
från en uppbördsbalans, hvars belopp är så stort, att sekler
tvifvelsutan skola förflyta, innan en sådan åter kan uppstå. Här
man skall reglera en lön, bör man väl lägga till grund derför
medeltalet af vanliga förh:den, men icke fästa sig vid perioder,
som höra till undantagen, och derpå bygga resultater. Så har
likväl KammarRätten gjort nti sitt afgifna förslag ang. advokat-flskalens
lön. Men icke nog dermed att advokat-flskalens ställning,
hvad löneförmånerne beträffar, jemförelsevis med dem som
föreslogos för verkets öfriga tjenstemän, försämrades, man beröfvade
honom äfven det biträde, hvaraf han hade ett verkligt
behof, nemi. vice advokat-flskalen, hvilken hade ansetts nödig
under det ärendena voro färre än nu för tiden; och hvad som
än ytterligare vittnar om den stora välvilja, som KammarRätten
visade sin dåvarande advokat, hvilken man förmodade skulle
qvarblifva på platsen för att skörda frukterna af denna välvilja,
- man föreslog icke större lön åt den kanslist, som skulle
utgöra advokat-flskalens biträde, än den som åtnjutes af en
vanlig kanslist, hvars göromål hufvudsakligen består uti att
skrifva rent. När man så förhållit sig mot denne tjensteman i
KammarRätten, då må man ursäkta om jag förklarar att K.
KammarRätten begått den grofsta orättvisa, och att jag, då jag
kommit från denna plats, åt hvars innehafvare man sökt och
lyckats bereda så förträffliga förmåner, nu har uppträdt för att
åt min efterträdare söka förskaffa de lönevilkor, som i någon
mån motsvara de högst betungande och ansvarsfulla göromål,
som tillhöra denne tjensteman. För att visa huru falska beräkningarne
äro om beloppet af advokat-flskalens sportler, torde
det göra tillfyllest att tillkännagifva, det nuvarande advokatflskalen,
alltsedan han utnämndes eller under circa 2:ne års tid,
har i aktorats-procent uppburit allenast 30 rdr, under det
att han icke åtnjutit mer än 3,000 rdr i lön, medan andre tjenstemän
inom verket, som stå på samma plan som han, hafva i
lön 3,500, utan att hafva f/4:del eller */8:del så mycket att göra,
som han. Om StatsTJtsk:t behagat göra sig den mödan att genom
KammarRättens egne ledamöter, och jag vågar säga genom
verkets nuv:de fiskal, inhemta närmare underrättelse om de högst
betydliga göromål, som nu åligga denne tjenstman, så hade tvifvelsutan
Utsk:t kommit till ett helt annat resultat, och det kan
så mycket mindre undgå att väcka min förvåning att StatsTJtsk:t
visat en sådan njugghet, som jag i ett Betänk., hvilket
snart lärer förekomma ang. Utsk:ts kanslipersonal, funnit Utsk;t
hafva visat den största frikostighet. Jag skulle Önskat att Utsk:t
der sparat på frikostigheten och i dess ställe ådagalagt
något mera rättvisa mot den ifrågav:de tjenstemannen. Men det
Den 20 Maj e. m.
är så: man är frikostig i ett fall, under det man tvertom vid
verkliga behof visar njugghet. Man kan icke begära att ifrågavrde
tjensteman skall kunna med den uppmärksamhet och
ihärdighet, som rätteligen vederbör, egna sig åt alla sina vigtiga
göromål, då han icke ser sig hafva motsvarande lön för
sin möda; och jag kan ej undgå att vid detta tillfälle uttrycka
min glädje deröfver, att det slag, som syftades mot min person,
enär jag, den tid löneregleringen skedde, var advokat-fiskal i
KammarRätten, icke träffade mig, utan att jag kom ifrån denna
plats just då regleringens följder skulle upphemtas, och hvilka
således råkat träffa en annan person, än man åtminstone för
den närmaste framtiden hade påräknat. — StatsUtsk:t hade
endast fullgjort en af rättvisans och billighetens enklaste fordringar,
om det tillstyrkt bifall till min motion, och jag skulleför
min del ej tveka att yrka afslag på Utlåt:t; men då jag förmodar
att Ståndet snarare fäster afs:de vid hvad Utsk:t här yttrat,
så återstår för mig ingenting annat än att beklaga, att man på
detta sätt behandlat ifrågav:de tjensteman, för hvilken man,
under det löneregleringsfrågan förehades inom K. KammarRätten,
derstädes så omsorgsfullt förhemligade alla sina tillgöranden,
att advokat-fiskals- kontorets då varande föreståndare
derigenom betogs möjligheten att uppträda med några slags
upplysningar, som skulle kunnat leda till en förändrad åsigt
om grunderna för bestämmandet af advokat-fiskalens lönevilkor,
än den som KammarRätten ljkades att hos K. M:t göra
gällande.
Sedan öfverläggningen härmed ansetts fulländad, framställdes
propos. å bifall till Utsk:ts förev:de hemställan, dervid svarades
många ja jemte ett eller annat nej; och förklarades ja
hafva varit öfvervägande.
6:te och 7:de punkterna.
Utsk:ts hemställanden biföllos.
8:de punkten.
Hr Fåhreeus, Johan Fredrik: Till grund för sitt förslag
om en underd. skrifvelse till vinnande af inskränkning i
tullverkets utgifter, har Stats-TJtsk:t anfört, att »Utsk:t ej kunnat
undgå att egna uppmärksamhet åt den omständigheten, att
dessa utgifter på de sednare åren i betänklig grad stigit», och
att, »ehuru orsaken härtill i viss mån kunde tillskrifvas den
lifligare in- och utförseln af varor, som varit en följd af landets
i allmänhet utvidgade handelsrörelse”, det likväl »syntes
TJtsk:t, att den till lättnad i trafik och minskade kontroller
ledande förändring i tull-lagstiftningen, som samtidigt härmed
egt rum, borde icke allenast motväga berörde anledn. till ut
-
Den 26 Maj e. m.
511
gifternas ökande, utan äfven genom inskränkning i den för
kontrollen afsedda verksamhet föranleda besparing i förvaltningskostnaderna.
”
Jag finner mig af min pligt uppmanad att i detta häns:de
meddela några upplysningar; hvarefter It. o. Ad. torde komma
i tillfälle att pröfva, huruvida Utsk:t verkligen haft skäl till
denna sin framställning.
Att man i tullverkets förvaltning under sednaste tiden
varit mån att, till lättnad för staten, iakttaga all möjlig sparsamhet,
torde vara ådagalagt redan derigenom att man från
och med 1857, vid de årliga regleringarne af verkets utgiftsstater,
med bibehållande af erforderlig bevakningsstyrka på
sjösidan, gjort indragning af alla de bevakningssysslor inom
landet, hvilka efter antagandet af ett liberalare tullsystem ansetts
kunna umbäras. Jemföres aflöningsstaten för år 1860
med den för år 1856, tinner man således, att de ordinarie
tjensternas antal minskats med icke mindre än 160, eller nära
10 procent, ehuru under tiden å platser, som erhållit stapelfrihet
eller eljest utvidgade handelsrättigheter, tullpersonalen
behöft ökas.
Af de nämnda indragningarne var emellertid en naturlig
följd att de indragne tjenstemännens ordinarie löneanslag måste,
under afvaktan af de användbara personernas återflyttning
till passande ledigblifvande tjenster, uppföras på indragningsstat,
hvilken således vid den omfattande regleringen år 1 57
ökades med omkring 45,000 rdr, afsedda att suceessift besparas.
Yid statsregleringen för det nyssnämnda året 1857 beviljade
K. M:t tullverkets tjenstemän erforderlig löntillökning
efter ungefär lika grunder, som i K. M:ts Propos. om statsverkets
tillstånd och behof blifvit för rikets öfriga embets- och
tjenstemän föreslagne. Deraf föranleddes en förhöjning i tullverkets
aflöningsstat af något mer än 20 procent eller omkring
220,000 rdr.
Det ligger för öfrigt i sakens natur, att en stigande tulluppbörd
skall föranleda tillväxt i den uppbördsprovision, hvari
tullkammarepersonalens aflöning, här såsom i Norge, till en
del består.
Allt detta oaktadt, visar sig vid jemförelse af tullverkets
utgifter under sistförflutna 3 år med dem för det nästföreg:de
året 1856, följande resultat :
Afkortningar, bestående hufvudsakligen af drawback och
restitutioner af oriktigt erlagd tull, samt för öfrigt af beslags-,
aktorats- och observationsprocenter:
År 1856  rdr 279,785: 87.
» 1857  >’ 188,056: 88.
» 1858  ” 151,743: 79.
» 1859  ” 121,426: 50.
512
Den 26 Maj e. m.
Effektiva aflöningar och andra förvaltnings-omkostnader:
År 1856  rdr 1,721,650: 90.
” 1857 inberäknade ofvannämnde på in
dragningsstaten
tills vidare uppförde
circa 45,000 och löntillökningsbeloppet
omkring 220,000
rdr » 1,820,088: 53.
» 1858  » 1,771,139: 92.
» 1859 inberäknad den af betydligen för
höjd
tulluppbörd föranledda tillökning
i uppbördsprovision med
39,182: 59  » 1,809,999: 91.
De af K. H:t innev:de år 1860 fastställda utgiftsstater
för tullverket sluta med en summa, som understiger det nästföreg:de
årets med 4,350: 20.
Tullverkets nu afslutade hufvudbok för det sistförlidna
året visar, att hela bruttouppbörden då utgjorde:
af tull rdr 13,007,343: 21.
af fyr- och båkmedel .
” 428,328: 33.
Tillsammans rdr 13,435,671: 54.
Nettoinkomsten har öfverstigit E. St:rs beräkning:
af tullmedel med rdr 1,475,064: 83.
af fyr- och båkmedel med » 234,721: 58.
Å berörde bruttointrader 13,435,671: 54 utgöra omkostnaderna
icke fullt 13 * procent.
Afräknar man från nämnde bruttobelopp de utgångna ersättningarna
för handels- och sjöfarts- samt tolagsumgälderna,
tillsammans rdr 1,714,458: 72,
finner man å återstoden,
nemi. tullmedel ” 11,292,884: 4 9.
» båkmedel » 428,328: 33.
Tillsammans rdr 11,721,212: 82
Omkostnaderna ändock inskränka sig till något mindre än 15|
procent.
Enligt en tryckt officiel »Oversigt över Statskassens indtregter
og udgifter for ethvert af aarene fra l:ste Juli 1857
till l:ste Juli 1860 efter de af Storthinget des angaaende fattede
beslutninger”,
beräknas för närv:de i Norge tullintraderna till. 2,550,000 Spd.
samt aflöningar och omkostnader i och för tullväsendet
till  428,534 Spd.
Ehuru i sistnämnde summa icke ingår aflöning för tullverkets
öfverstyrelse, hvilken innefattas uti K. Norska Eegeringens
Finans- och Tulldepartement, utgör den likväl, relatift till de
påräknade bruttointraderne, 16| procent. I Svenskt riksmynt
motsvarar den 1,714,136 rdr, som alltså endast med 95,863
Den 20 Maj e. m.
513
rdr 91 öre understiger hela beloppet af löne-, pensions- och
omkostnadsutgifterna för tullverket i Sverige, sådane de enligt
den afslutade hufvudboken för år 1859 i verkligheten utgått.
Vid granskning af tullverkets förvaltning och räkenskaper
under sednaste 3 år har någon anmärkning af E. St:rs revisorer
eller af Kammar-Rätten icke blifvit gjord, hvarken emot
administrationen eller mot redogörelsen.
Med stöd af hvad jag nu haft äran anföra, vågar jag anhålla,
att R. o. Ad. måtte förklara en underd. skrifvelse i den
af Stats-Utsk:t omförmälda syftning icke vara af omständigheterna
påkallad, samt således förkasta Utsk:ts derom väckta
förslag.
Erih. Åkerhjelm: Jag får tillkännage, att jag inom TJtsk:t
tillhörde den minoritet, som yrkade att det sednare mom. af
denna underd. skrifvelse icke måtte afgå, äfvensom jag får
vitsorda att af de handlingar, som förevarit och granskats inom
Stats-TJtsk:t, har man nogsamt funnit att åtskilliga indragningar
och förminskningar i arfvoden, der de verkligen kunnat
ske, egt rum; så att jag anser hela denna skrifvelse obehörig
och anhåller att lista mom. måtte bifallas och den del, som
innehåller förslag till skrifvelse, afslås.
Hr Printzensköld: Äfven vid detta tillfälle får jag
anledn. anmärka, huru Stats-TJtsk:t, när alldeles icke behof
göres, utan tvertom förh:det är på det mest öfvertygande sätt
framlagdt sådant det i verkligheten sig befinner, ändock kommer
fram med förslag och hemställaudcn, som åsyfta att man
skall bereda besparingar i statsutgifter. Jag skulle verkligen
vara hugad att fråga Stats-Utsk:t, huru långt besparingarne skola
gå i detta häns:de, efter man oupphörligen yrkar på sådana,
under det man å andra sidan oupphörligen anser bchöfligt att
erhålla någon inkomst för statsverket. Jag skulle tro att utan
att använda passande tjenstemän får man föga eller ingen inkomst,
oell utan att aflöna de kontrollerande tjenstemännen
väl, får man inga sådana som äro dugliga. Således synes mig
som ifrågav:de framställning är i högsta måtto opåkallad; skälen
derför äro jemväl af Hr Fåhraeus temligen fullständigt
framlagde och jag instämmer med honom och Erih. Åkerhjelm
i anhållan om afslag å sista delen af frågan.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad, yttrade H. Exc.
Hr Gr. o. Landtm., att derunder blifvit yrkadt bifall till den
del af Utskits förev:de hemställan, som afsåg anvisande för nästkommande
statsreglerings-period af det förslags-anslag, 1,800,000
rdr, K. M:t äskat till Tullverkets stat och omkostnader, men
afslag å hvad Utsk:t i öfrigt föreslagit; och ansåg H. Exc. sig, med
514
Den 26 M a j e. m.
anledn. af detta yrkande, böra framställa särskilda propos:r å
nämnde delar af Utsk:ts förslag.
Sedan härefter propos. å bifall till TTtsk:ts hemställan om
ofvanberörde förslags-anslags beviljande blifvit framställd och
med ja besvarad, gjordes först propos. å bifall till den öfriga
delen af Utsk:ts förslag, dervid svarades många nej jemte ett
eller annat ja, och sedermera propos. om afslag å samma del
af förslaget, då svaren ntföllo med många ja och ett eller annat
nej; hvarpå ja förklarades hafva varit öfvervägande.
9:de punkten.
Utsk:ts hemställan bifölls.
10:de punkten.
Hr Gripenstedt: StatsTJtsk:t har här visserligen tillstyrkt
ett fortfarande beviljande af reservations-anslag å 75,000
rdr för undervisning i skogsplantering, men hemställt att de
besparingar, som på detta anslag under nuvarande statsreglering
uppkomme, skulle indragas.
Detta anslag, 75,000 rdr, är ganska litet mot hvad den
s. k. skogskomitéen ansåg nödigt för fullständigt ordnande af
skogsförvaltningen.
Men det ligger i sakens natur att ännu icke alla anstalter
kunna vidtagas, som för framtiden kunde erfordras, och således
har man kommit till icke obetydliga besparingar på detta
anslag. Likväl ber jag dervid få upplysa, att det återstår en
ganska betydlig utgiftspost, nemi. de kostnader, som blifva en
följd af de nya skogsskolorna. Kostnaden uppgår till mer än
42,000 rdr, men då reservationen är ganska betjMlig och en
stor del af dessa kostnader till skogsskolorna komma att utgå
under dessa år, och Utsk:ts förslag går endast ut på att
besparingarne af nuv:de anslaget skulle indrogas, får jag förklara
att det är min öfvertygelse att dessa kostnader utan
skada kunde betäckas med det, öfverskott, som då förefinnes,
alldenstund äfven under närmast kommande åren de anslagna
75,000 rdr måste lemna något öfverskolt. Emellertid
vill jag icke motsätta mig Utsk:ts förslag, utan tillstyrker bifall
dertill.
Uppå härefter framställd propos. blef Utsk:ts ifrågav:de
hemställan af E. o. Ad. -bifallen.
11 :te punkten.
Mom, litt. a,
Ben 2G Maj e. m.
515
Utsk:ts hemställan bifölls.
Morn. litt. b.
Hr Printzensköld: Mig synes som skulle motiverin*
gen för ifrågav:de framställning vara ganska svag. Man har här
förklarat att stora utgifter för theatern skulle föranleda till antagande
att förvaltningen af denna anstalt i ekonomiskt afs:de
icke tord.e vara på fullt ändamålsenligt sätt ordnad etc. Icke
kan det vara ett skäl att till K. M:t ingå med ifrågav:de anhållan,
blott derföre att man supponerar att det är så eller så,
då man derom icke vet något med säkerhet. Vidare talar man
om att flera omständigheter skola vara för handen att K. theaterns
verksamhet icke motsvarat de anspråk etc; hvaruti bestå
då dessa omständigheter ? är det väl lämpligt för R. St:r att
skrifva till sin Konung och omtala att omständigheter finnas,
som äro anmärkningsvärde, men som man icke vill närmare angifva?
Hvad rätt hafva R. St:r att till K. M:t frambära anmärkningar
af sådan beskaffenhet? Det synes mig åtminstone
vara R. St:rs pligt att föra, som man säger, rent spel och till K. M:t
frambära de anmärkn:r, som man finner eller tror sig finna mot
den eller den institutionen, men icke slå omkring sig med tomma
fraser. Icke eller kan jag finna att R. St:r hafva här framställt
något slags bevis derför att theaterns verksamhet till konstens
utbildning icke motsvarat de anspråk, som med afs:de på
theaterns anvisade betydliga tillgångar skäligen kunna derå framställas,
ty något bevis härför finnes icke; och skulle man åberopa
hvad man haft tillfälle se och höra, då theaterns chef inbjudet
R. St:r att åskåda en föreställning, som egde rum af
theaterns elev-personal, så mäste jag bekänna, det mitt ringa
konstsinne uppmanar mig att bestrida sanningen af hvad StatsUtsk:t
har anfört; ty då visade sig, hvad d eeleverna beträffar,
att konstens utbildning gått ganska långt och väl kunde sägas
motsvara de anspråk, man med fog eger både på lyriska scenen
och talscenen. Jag skulle således anse lämpligast, om en sådan
framställning som denna helt och hållet uteblefve, och det
så mycket heldre som, ehuru R. St:r beviljat 75,000 rdr och
dertill kommer recetterna af theaterns representationer, inkomsterna
dock ej äro tillräckliga, utan K. M:t måste för theaterns
bestånd bidraga med en ganska ansenlig summa; hvaraf naturligtvis
blir en följd, att K. M:t, om också icke något annat skäl
vore för handen, men som jag icke vill antaga vara förh:det,
skulle, af ren önskan att minska sitt egna tillskott till denna
institution, försöka vidtaga alla möjliga utvägar för att inskränka
utgifterna, utan att derigenom förstöra institutionen. Jag
tillstyrker att ifrågav:de punkt måtte afslås.
Efter härmed slutad öfverläggning, gjordes först propos. å
bifall till Utsk:ts förslag, dervid svarades ja och nej i blandning,
och sedermera propos. på afslag derå, då svaren utföllo
VI B. 33 _
516
D e n 26 M »j e. m.
med flere ja jemte några nej; och förklarades ja nu hafva varit
öfvervägande.
12:te punkten.
Utsk:ts hemställan bifölls med förbehåll om den förändring
i afs:de å summorna, som påkallades af de beslut, R. o. Ad. i
strid mot Utsk:ts förslag fattat.
13:de, 14:de och 15:de punkterna.
Utsk:ts hemställanden biföllos.
16:de punkten.
Hr Gripenstedt: Utsk:t har tillstyrkt, på förslag af
enskild motionär, att det anslag, som K. M:t äskat fortfarande
skulle hållas honom tillhanda, skulle ökas med 24,000 rdr.
Det kan icke vara annat än kärt att Utsk:t tillstyrkt detta
anslag, ty derigenom skulle kunna undvikas en ganska långvarig
process med staden ang. dess skyldigheter i detta afs:de,
och jag får således tillstyrka bifall.
TTtsk:ts förev:de hemställan blef härefter, uppå framställd
propos., af R. o. Ad. bifallen.
Föredrogs StatsTJtsk:ts den 12 och 23 dennes bordlagde
Utlåt. Nio 101, dels i anledn. af K. M:ts Nåd. Skrifvelse i fråga
om förändrade grunder för mjöl- och sågqvarnars beskattning,
dels ang. enskild motionärs framställning i ämnet.
Frih. Åkerhjelm: Inom Utsk:t sökte jag göra den åsigt
gällande att denna K. M:ts Skrifvelse borde behandlas icke
ensamt af StatsUtsk:t utan af sammansatt Stats- och BevillmsUtsk:t,
eftersom här var fråga om att, sedan man beslutat sig
för att qvarn- och sågränta skall uppbäras och ersättas genom
bevilln., uppgöra ett förslag på hvad sätt detta skall tillgå.
Detta förslag kan icke uppgöras af StatsUtsk:t, utan måste af
Bevilln:s-Utsk:t behandlas, och som jag för min del anser af
högsta vigt, att innan man beslutar uppgörande af dessa räntor,
man tillika tillser, huruvida stats-verket verkligen kan få någon
ersättning genom bevilln. och att man har något bestämdt
förslag uppgjordt innan man fattar det definitiva beslutet, finner
jag af vigt att dessa båda frågor blifva behandlade samtid
gt, hvilket icke kan ega rum, om de icke behandlas i sammansatt
Stats- och Bevilln:s-Utsk.
Hr Gripenstedt: Det synes tydligen af K. M:ts skrif
velse
i detta ämne att K. M:t ansåg dessa frågor böra behand
-
I>en 2<i M aj e. m.
517
las i ett sammanhang, nemi. frågan om afskaffande af nu vide
grundränta på såg- och mjölqvarnar och denna bevillning. Det
torde vara nödvändigt med afside på den ersättning, som skulle
tillkomma statsverket för en icke obetydlig inkomst, som skulle
försvinna, och blir ännu hufvudsakligare med afside på den rättvisa
och billighet, som bör iakttagas af enskilde, så att den nya
bevillmn, som skall läggas på dessa inrättningar, ställes i riktigt
förhållande till den beskattning, som nu finnes, på det icke de
qvarnar, som hittills varit alldeles befriade från grundränta, åläggas
en bevilln., som de nu icke hafva. Man torde således finna att
det icke går an besluta om den ena delen af frågan utan att
känna bestämdt hvad som ankommer i afside på den andra,
och jag instämmer således i den konklusion, som Erih. Åkerhjelm
framställt.
Gr. Lagerbjelkei StatsUtskit har i föreliggande Betänk,
föreslagit qvarnräntans upphörande under förutsättning att kronan
skulle kunna genom denna bevilln. beredas ersättning för
den förlust, den gjort genom eftergift af qvarnräntan. Denna
förändring af qvarnräntan till bevilln., hvilken skulle utgå till
ungefärligen samma belopp som den gamla qvarnräntan, företer
dock ganska stora svårigheter. Don har icke, såvidt jag kan
finna, låtit sig göra på annat än 2:ne sätti derigenom att befintliga
qvarnar komma att hädanefter betala, hvar qvarn för
sig särskildt, detsamma som man hittills i grundränta betalar, och
då har man icke vunnit annat än att skatten, i stället för grundränta,
kallas bevilln., hvilket vore ungefär detsamma; eller
också derigenom att de 130,000 rdr, som nu utgå från qvarnarna
såsom grundränta, komma att efter någon annan grund
på samtliga qvarnar förblifva. Men derigenom skulle den orättvisa
uppkomma, att, på det dessa qvarnar skulle kunna lindras,
lika mycket skulle påläggas de andra. Det synes således
att den der ersättningen för uppgående qvarnräta har sina
stora svårigheter, och då så är, torde väl vara rätt och nödvändigt
att, innan man fattar definitivt beslut om dess upphörande,
man på samma gång betraktar frågan om bevillmn, så att
man icke måhända först fattar ett beslut, som sedermera icke
låter sig realisera. Jag är derföre af samma tanke som föregående
talare, att denna fråga bör behandlas i sammansatt Statsoch
Bevilln.- Utskt., och anhåller att propos. derom måtte af H.
Exc. Hr Gr. o. Landtm, till Ståndet framställas.
Hr Printzensköld: Bland de utgifter, som tillförene
egt rum för att bereda inkomster åt Wadstena samt amiralitetskrigsmanshuskassorna,
voro enligt äldre förordningar de så kallade
af- och tillträdes-afgifterna vid rusthålls försäljning eller
transporterande från en till annan, och hvilka afgifter erlades
till statens uppbördsman, som redovisade dem direkte till kassorna.
Por några riksdagar tillbaka föreslogs att dessa af
-
518
Den 26 Maj e. m.
gifter skulle ingå till statsverket mot ersättning derifrån till
kassorna. Detta skedde, och för att de ifrågavarande afgifterne
skulle komma statsverket till godo, så förvandlade man
dem i Ch. Sigil, hvarmed köpe- och transportafhandlingar om
rusthåll skulle beläggas utöfver det belopp, som i dylik Ch.
Sigil. för dylika handlingar förut var bestämdt; men huru
länge varade detta? Jo jemt till påföljande riksdag. Sedan
man väl fått saken under den form att utgiften från statsverket
i st. f. rusthållen skulle utgå, förklarades det vara alldeles
obilligt att rusthållen skulle belastas med sådan särskild
stämpelafgift, och på detta sätt tog man bort den beskattning,
som ålåg vissa hemman, och för hvilka äfven köpeskillingen
i förh:de dertill var beräknad, och öfverflyttade den ersättning,
som kassorna skulle hafva, på alla andra skattdragande medborgare.
Så har det tillgått med denna afgift; så äfven med
flere andra, som varit anslagne till vissa ändamål. Otvifvelaktigt
skulle så äfven nu komma att gå med qvarnräntorna;
man behöfver icke mer än förvandla dem till en bevillning,
och vid nästa riksdag skulle man säga: är det rimligt att
alla qvarnar skola så hårdt beskattas, när andra inrättningar,
som väl gifva lika stor inkomst, som de ifrågav:de, icke betala
mer än så och så hög bevillning; och på detta sätt skulle
man befria qvarnar både de jure och de facto från de
räntor, som de förut dragit och öfverflytta skyldigheten att
ersätta dessa räntor på andra skattdragande medborgare, och
skänka Hrr qvarnegare jemt så stort kapital som dessa räntor,
förvandlade efter 5 eller 6 °/0, i verkligheten utgöra. När
detta blir hela vinsten af den förändring, man här föreslagit,
så torde det vara klokast att låta räntorna qvarstå sådana de
äro, så mycket heldre, som de icke förorsaka någon olägenhet
i kronans räkenskaper. De äro visserligen ganska tunga att
draga för vederb:de qvarnegare, och det är så förh:det med alla
afgifter, man skall betala, men man måste dock ihågkomma
att dessa qvarnegare varit skyldiga utgifva nämnde räntor
och att eftergiften af dem endast skulle innefatta en förmån,
som komme att tillflyta nuv:de qvarnegare allena, enär desse
nog veta, att sedan det lyckats dem att blifva qvitt beskattningen,
som skulle sättas i stället, de äfven i förh:de derefter
höja värdet af sina qvarnar vid fråga om köp rörande
desamma. På dessa grunder yrkar jag afslag å ifrågav:de
Bet:de, och det så mycket heldre, som någon Propos. från K.
M:t i ämnet icke blifvit aflemnad, utan detta är ett påfund af
>StatsUtsk:t, i likhet med många andra förslag, som kommit
derifrån och som varit mycket liberala till ytan, men högst
skadliga i sina följder.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad, yttrade H.
Exc. Hr Gr. o. Landtm., att derunder yrkats dels återremiss
af Utlåt:t med föreläggande för StatsUtsk:t att gemensamt med
Den 26 Maj e. m.
519
Bevilln.Utsk:t till behandling företaga det ifrågav:de ärendet, och
dels afslag å Utlåfct; hvarefter H. Exc. framställde propos.
på återremiss af meranämnde Utlåt, med ofvanberörde föreläggande
och, då dervid svarades många ja jemte ett eller
annat nej, förklarade sig hafva funnit ja öfvervägande.
Föredrogs och företogs punktvis till afgörande StatsUtsk:ts
den 23:dje dennes bovdlagde Meni. N:o 110, ang:de aflöningens
bestämmande för den hos KiksSt:n och Utsk:n anställda
kansli- och vaktbetjening.
Utsk:ts första hemställan ang:de aflöningens belopp.
Hr Printzensköld: Då Utsk:t afgaf ifrågav:de förslag,
begärdes från Exped Utsk:t uppgift dels på tjenstemännen derstädes,
dels äfven den tid då de inträdde i tjenstgöring. Jag
tog mig friheten sjelf aflemna en promemoria, deri jag upptog
icke allenast tjenstemännens antal, utan äfven hvad slags
befattning hvarje af dem innehade, äfvensom det särskilda
arfvodesbelopp, som Utsk:t hade ansett böra hvar och en af
dem tillkomma, och hvilken promemoria i afs:de på beräkningen
slutade med att en besparing af de i Exped.Utsk:ts Mern.
N:o 1 begärda anslag vore åstadkommen, uppgående till 3 rdr
om dagen. Men jag hemställde derjemte i denna promemoria,
att StatsUtsk:t skulle täckas tillstyrka att den sålunda uppkomne
besparingen, äfvensom hvad som vore besparadt af
kanslist- och notariearfvodena från riksdagens början, skulle
ställas till Utsk:ts disposition, för att användas vid den tid,
då ökade göromål inom Utsk:t sådant fordrade. Denna promemoria
måtte icke hafva kommit till StatsUtsk:ts kännedom,
emedan Utsk:t icke omförmält densamma, utan tillstyrker de
arfvoden åt 1 sekreterare, 1 notarie, 1 föreståndare för tryckeri-afdelningen
samt 13 kanslister, som efter förra vanligheten
varit åt Exped.Utsk:t anvisade. Jag skulle likväl Iro, att
den upplysning, jag i denna promemoria meddelade ang:de
kansliets sammansättnig inom Exped.Utsk:t, verkligen var af
beskaffenhet att den förtjenat StatsUtsk:ts uppmärksamhet,
och det så mycket heldre, som ett alldeles särskildt förhide
eger rum med Exped.Utsk:ts kansli emot i de öfrige kanslierne,
nemi. att dettas kansli är indeladt i 2:ne särskilda afdelningar,
hvaraf den ena har att göra med riksdagshandlingarnes
tryckning, under det att den andra afdelningen har sig anförtrodd
uppsättning och utskrifning af R. St:s alla underd.
skrifvelser och af riksdagsbeslutet. Under sådana omständigheter,
och då ofvannämnde promemoria visade, det åtskilliga befattningar
inom Utsk:ts bägge kansliafdelniugar äro af den
trägna beskaffenhet, att deras innehafvare äro berättigade till
högre aflöning per dag, än den af ett vanligt kanslistarfvode,
520
I) o n 26 M a j <■. m
tillåter jag mig göra det vördsamma förbehåll, att Utsk:t må
vara berättigadt att hos Riksg Kont. få reqvirera de besparingar,
som genom den förändrade organisationen af Utskrts kansli
hafva blifvit beredde och hvarigenom jag vill förmoda, såsom
jag i promemorian yttrade, att något slags tillskott i betalning
för ökade göromål vid riksdagens slut icke skulle kunna
ifrågakomma
Frih. Åkerhjelm: Detta ärende ärberedt på riksg.afdelm
och dä det förekom i StatsUtsk:ts plenum, nämndes icke om
Hr Printzenskölds promemoria. StatsTTtsk.t kunde naturligtvis
icke taga i betraktande något annat än hvad som officielt
kommit StatsTJtsk:t till godo. Det är på grund af de
från talmanskonferensen nu komne förslag som StatsUtsk:t
uppgjorde det nu förevarande, men som Hr Printzensköld
upplyst att genom detsamma icke skulle föranledas ökade utgifter
i och för aflöningen, så anser jag icke hinder böra
möta att detsamma bifalla. Dessutom får jag fästa uppmärksamhet
derpå, att det står här i slutet — — -—• ”ställde
till TJtsk:ts förfogande att utgå i män af etc.” Det synes
mig genom detta tillägg, såsom verkligen" vore afsedt det som
Hr Printzensköld omnämnde, så att något hinder bör icke
möta för bifall till förslaget.
Hr Printzensköld: Jag får betyga SfatsTJtskds ordförande
min tacksamhet för den tolkning, ban täckts gifva åt
Utsk:ts Mern., hvilken tolkning jag icke kunnat mig tillåta, då
jag derföre ej finner något stöd i de ordalag, Utsk:t begagnat.
Jag skall icke heller underlåta att, på ordförandens ord reqvirera
de besparingar, som genom den vidtagne förändringen
i XJtsk:s-kansliets organisation blifvit beredd, för att dermed
gifva en lämplig vedergällning åt de TJtsk:ts tjenstemän, hvilka
genom ökade arbeten deraf gjort sig förtjente.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad, yttrade H.
Exc. Hr Gr. o. Landtm., att, i afs:de å den förev:de delen
af Utlåfct, endast yrkats bifall till Utsk:ts förslag, dervid dock
Hr Printzensköld ansett böra fästas det förbehåll, att Exped.-  Utsk:t skulle ega för sig öppet att efter omständigheterna förfoga
öfver de medel, som inom det till Utsk:ts kansli anslagna
aflöningsbeloppet kunde komma att besparas.
Härefter framställdes propos. å bifall till Utskds förslag
utan något tillägg och besvarades med ja.
Utsk:ts två sednare hemställanden.
Biföllos.
Den ‘29 Maj.
521
Sedan ett prot.utdrag ang:de det sist förchafde TJtlåt:det
blifvit justeradt, åtskiljdes E. o. Ad. kl. 1 11 e. m.
In fidem,
O. Brakel.
Tisdagen den 29 Maj 1860.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades tre prot.-utdrag för den 26:te dennes e. m.
Föredrogs ånyo och företogs punktvis tili afgörande Lag.
Utsk:ts den 28:de sistl. April och den 23:dje dennes på bordet
lagde Betänk. N:o 25, i anledn. af väckta motioner om
förändring i K. Förordn:n ang. handelsböcker och handelsräkningar
den 4:de Maj 1855.
lista och 2:dra punkterne, deruti afstyrkes bifall till två
inom BorgareStit af Hrr Björck och Eydin väckta motioner.
TJtskits hemställanden biföllos.
3:dje punkten, innehållande ett af IJtskit framstäldt författningsförslag.
H. Exc. Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att Högv. PresteSt:t
uti prot.-utdrag N:o 269 inbjudit de öfriga BiksStin att
förena sig uti ett af PresteStit vid den ifrågavarande punktens
behandling fattadt beslut, hvilket prot.-utdrag nu torde få inför
K. o. Ad. föredragas.
Sedan uppläsning af det anmäldta prot.-utdraget härefter
egt rum, uppropades och yttrade
Frih. Armfelt, Magnus: Då det af PresteSfct fattade
beslut, långt ifrån att förenkla saken, tvärtom skulle komplicera
densamma, emedan derigenom hvarje handlande, i st. f.
att nu en gång om året nödgas förrätta uppteckning af sitt debet
och kredit, blefve tvungen att uppgöra och till indrifvande utskicka
sina räkningar hvarje dag af året, får jag anhålla, det E. o.
522
Oeii 29 Maj
Ad. ville, med afslag å den gjorda inbjudningen, bifalla hvad
Utskt föreslagit.
Efter härmed slutad öfverläggning och uppå framställd
propos., blef PresteS:ts inbjudning afslagen och Utskits förslag
antaget.
Frih. Armfelt: Sedan E. o. Ad. nu antagit TJtsk:ts
förslag, vågar jag anhålla, det E. o. Ad. ville besluta att
inbju da Preste- o. BorgareSt:n att i detta E. o. Ad:s beslut
sig förena, så mycket heldre som frågan hos PresteSt:t
afgjordes med endast 2 rösters majoritet.
H. Exc. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att Erih. Armfelt
hade föreslagit, att Preste- o. BorgareStrn skulle inbjudas att
instämma uti E. o. Ad:s n}rss fattade beslut om godkännande
af LagUtskts uti Betänk:t N:o 25 framlagda författningsförslag,
och hemställde, huruvida Ståndet behagade härtill lemna bifall.
Eopades ja.
Föredrogs Allm. Besv. o. Ekon.TJtsk:ts den 28:de sistl.
April och den 23:dje dennes bordlagde Betänk. N:o 77, i
anledning af väckta motioner om inskränkande eller uppliäfvande
af den allmogen i sju härader af Elfsborgs län samt
städerne Borås och Ulricehamn beviljade särskilda handelsfrihet.
Frih. Cederström, Eudolf: Olägenheterna af gård
farihandeln
har man bemödat sig, att med de bjertaste färger
utmåla, och jag fruktar, att man dervid gjort sig skyldig till
betydlig öfverdrift. Man måste betänka, att det område, som
dessa personer genomresa, numera är ganska inskränkt, men
jag tror deremot det nuvarande stadgandet vara af ganska
stort och välgörande inflytande på den nyttiga industri, som
i dessa trakter sedan långliga tider tillbaka utvecklat sig. Ur
dessa synpunkter anhåller jag, att E. o. Ad. ville afslå det
nu föredragna Betänk:t. Skulle det Höglofl. St. se detta ärende
på annat sätt, befarar jag af ett bifall till Betänkt skadliga
påföljder för en ort, som förtjcnar omhuldas, och jag önskar i
sådant fall endast få fritaga mig från att hafva dertill medverkat,
eller att hafva underlåtit fästa uppmärksamheten å sakens
vigt och beskaffenhet.
Sedan öfverläggningen härmed ansetts afslutad samt H.
Exc. Hr Gr. o. Landtm, yttrat, att endast afslag å förevarande
Betänk, blifvit yrkadt, framställde H. Exc. propos. om afslag
å Betänkt, dervid svarades flere nej jemte ett eller annat ja;
med ani. hvaraf propos. å bifall till Betänkt framställdes, och
Den 29 Maj.
523
då svaren nu utföllo med många ja jemte ett eller annat nej,
förklarades ja hafva varit öfvervägande.
Föredrogs och bifölls Sammansatta Bevilln:s- samt Allm.
Besv. o. Ekon.Utsk:ts den 2:dra och 23:dje dennes bordlagde
Betänk. N:o 7, i ani. af vackt motion om ändring i sättet att
expediera den s. k. kyrkoposten.
Föredrogs ånyo Sammansatta Bevillms- samt Allm. Besv.
o. Ekon.Utsk:ts den 2:dra och 23:dje dennes bordlagde Betänk.
N:o 8, i ani. af väckt motion angående förändrad grund för
uppskattning af bränvins värde vid partihandel.
Hr Hjärne, Harald: På de skäl, Utsk:t anfört, anhåller
jag om bifall till detta Betänk., dock med den af de mindre
bränneriernas afskaffando föranledda ändring, att slutorden
i 2:dra mom. måtte förändras från ”efter de vid de
större brännerierna följda grunder” till ”efter de vid brännerierna
för bestämmande af tillverkningsafgiftens belopp följda
grunder.”
Efter härmed slutad öfverläggning och uppå framställd
propos., blef Utsk:ts förslag bifallet med den förändring, att
slutorden i 2:dra mom. »efter de vid de större brännerierna
följda grunder” utbyttes emot orden »efter de vid brännerierna
för bestämmande af tillverkningsafgiftens belopp följda
grunder.”
Hr Hjärne: I händelse, — som jag tror vara för
hållandet,
— ett eller annat Stånd skulle hafva bifallit Betänk:t
oförändradt, hemställer jag, om icke B. o. Ad. ville inbjuda
det eller dem att i det nyss fattade beslutet instämma.
Propos. å bifall till detta förslag framställdes och besvarades
med ja.
Föredrogs ånyo Lag- samt Allm. Besv. o. Ekon.TJtsk:ts den
9:de och 23:dje dennes bordlagde Betänk. N:o 11, i ani. af
väckta motioner om uphäfvande af straffarterna prygel och
dagg samt om inrättandet, i stället derför, af straffklasser
inom alla regementen m. m.
Gr. Adlersparre, Carl August, anförde skriftligen:
Enär jag inom detta BiksSt. varit den, hvilken väckt
motionen om prygelsträffets borttagande ur våra krigslagar,
524
Den 29 M aj.
torde det vara i sin ordning att jag nu äfven framträder, för
att, så godt jag förmår, söka till vederläggning upptaga de
väsendtligaste anmärkningar, berörde motion framkallat så inom
som utom Riddarhuset.
Eget och betecknande är förhållandet att alla dessa mig
delgifna anmärkningar blifvit uttalade af endera i tjenst befintliga
eller ock afskedade militärer; jag bör likväl skynda
att göra det tillägg, att äfven inom dessa tvenne klasser af aktade
medborgare flertalet af dem jag vandt mig till, för att begära
upplysningar, delat min åsigt. Innan jag väckte motionen, talade
jag i ämnet med åtskilliga af vårt lands skarpsinnigaste
domare, och hvilka alla med en mun öfverensstämde deruti,
att prygelstraffet borde utdömas, såsom till sin natur eller
egenskap af förbättringsmedel fiendtligt till de rättsprinciper,
som nu gjort och alltjemt fortfara att göra sig gällande. Jag
gör mig en särdeles heder af att särskildt anföra följande rader
ur ett nyligen bekommet bref, skrifvet af en man, den
der på vårt lagväsende utöfvat det största inflytande och inom
lagskipningens gebit länge hos oss varit erkänd såsom en
auktoritet af första ordningen. ”Det gjorde mig ■— skrifver
han — en särdeles glädje, att i tidningarne få läsa Hr Grins
motion vid Riksdagens början om prygelstraffets afskaffande.
Allt som kan sägas till skäl för sakens framgång har Hr Grin
sagt på ett, efter mitt omdöme, klart och öfvertygande sätt;
och när nu LagUtskit lagt sin tunga hand i den rätta sidans
vågskål, borde det ej kunna betviflas, att denna sida skall
behålla öfvervigten. I sjelfva sin princip har saken längesedan
blifvit erkänd, dels uti det förslag till förnyade krigsartiklar
för arméen och flottorna, som var utarbetadt redan 1811
och som omtalas i K. Brefvet af den 2 lista Mars samma år
(Backmans lagsamling, 2:dra del. pag. 200), och dels genom
hvad detta Bref innehåller om nationalbeväringen på Gotland,
för hvars upprättande det utgjorde ett bestämdt vilkor, att
manskapet ej skulle vara underkastadt några skymfande bestraffningar.
Bifallet härtill var en af de första åtgärder,
med hvilka Carl Johan inträdde i riksstyrelsen, och om han
sedermera ej tilltrodde sig att taga steget fullt ut, omgifven,
som han var, af de gamla slentrianernas målsmän, kan det
likväl ej nekas, att han städse sökte hos krigaren inplanta
och göra gällande hederskänslan och vördnaden, icke för käppen,
utan för lagarne. Också var det han, som här i landet
upplyfte krigarståndet från den råhet, det öfversitteri och det
förakt för andra samhällsklasser, särdeles de lägre, som fordom,
efter hvad gammalt folk ganska väl minnes, så stötande
utmärkte detta stånd, till den punkt af bildning, af sann medborgerlighet
och af aktning för allas rätt och menniskovärde,
hvarpå det för närvarande" befinner sig. Det skulle storligen
förundra mig, om Svenska krigsbefälet i allmänhet ännu i dag
funne sig värdigt att taga käppen till medhjelpare i discipli
-
Den 29 M aj.
525
nena, hos vårt folk visst icke svåra upprätthållande. Sedan de
grymma och afskyvärda bestraffningarne af spö och ris andeligen
måst, efter en seg, femtioårig strid, falla för tidens åverkan
och civilisationens framsteg; sedan den skymfliga, Guds
hus vanhelgande, uppenbara kjukoplikten ej längre kunnat af
dess anhängare värjas; och sedan äfven den förhatliga husagan
i det närmaste försvunnit ur våra legostadgar, böra ej många
dagar och kunna ej många år gå förbi, innan det för hvarje
ädelt sinne vedervärdiga prygelstraffet också genom lag offentligen
aflyses. Snart har ett halft sekel förflutit sedan frågan
derom först väcktes (1811). De betänkligheter, som då tillbakahöllo
en förståndig åtgärd, äro långt före detta utplånade
hos hvarje klok menniska.”
När jag här afgaf den motion, hvarom nu är fråga, framkastade
en värd ledamot ett påstående, som jag sedermera af
andra hört flitigt upprepas, under förklaring, att det hade karakteren
af ett axiom. Detta påstående var följande: att «då
man yrkar en förändring i det bestående, bör man äfven föreslå
hvad som bör komma i det klandrades ställe.” Såsom
sköld, för att mottaga det ät motionären i denna fras riktade
hugget, anhåller jag att få återupprepa följande ord ur mitt
anförande: ”då jag nu, liksom så mången annan, fördömer och
utdömer prygelstraffet, sker det, emedan min rättskänsla ålägger
mig denna handling och emedan jag anser straffet hederskränkande
för den som dömes, och sårande för den som dömer,
ehuru jag gerna erkänner min oförmåga att uppgifva ett
lämpligare straff, öfverlemnande det arbetet åt våra rättslärde.”
Denna strof ur min motion intygar åtminstone, att jag ej tillhör
dem, som anse sig pligtskyldiga att finna sig belåtna med
allt, äfven det sämsta, så snart man ej känner sig utrustad
att åvägabringa en af behofvet högeligen påkallad förändring
af det, som är rådande, och att jag, i så fall, funnit det
bättre att vädja till andras bepröfvade krafter än att förblifva
helt och hållet passiv.
Dock låtom oss, Mine Hrr, se till huru med det ifrågavarande
påståendet sig rätteligen förhåller, eller att man ej
bör utmönstra något, förrän man har något bättre i beredskap
att bjuda på. Min öfvertygelse är, att, om denna åsigt underkastas
en närmare analys, premisser och konklusion befinnas
stå i ett mindre analogt förhållande till hvarandra, åtminstone
för att döma af en mängd faktiska förhållanden.
Jag hemställer till en och hvar på detta rum, om det ej
händt honom mer än en gång, att han funnit en sak sä bristfällig
eller på sin plats så olämplig, ja rakt oanvändbar, att
bruket af densamma verkat mera ondt än godt, och att han
sålunda haft allt skäl i verlden att utmönstra det^otjenliga,
änskönt han likväl kännt sig sjelf oförmögen eller ej ega behörig
insigt och erfarenhet att sätta något ändamålsenligare i
stället? Om det ej händt honom, att han funnit antagna prin
-
626
De ii 29 Maj.
ciper, fastställda stadgar och författningar så ofullständiga och
haltande, att de mera ledt ifrån än till det åsyftade målet
och således gifvit honom full rätt att här påyrka en förändring,
utan att derföre sjelf behöfva vara så qvalificerad, att
kunna uppgifva huru denna förändring lämpligast borde ske?
Exempel, till stöd för hvad jag här yttrat, ligga nära till
hands. En husegare finner grunden, på hvilkens hans byggnad
står, plötsligen försvagad, så att han har all anledning
befara hu3ets fall. Omtankan lör eget och andras väl uppmanar
honom att rifva bostaden; men icke förutsätter denna
skyldiga uppmärksamhet mot sig sjelf och det samhälle han
tillhör, att han ej bör företaga rifningen förr än han ser sig
istånd att med detsamma kunna förstärka grunden och på densamma
uppföra ett nytt hus? Utsträcker jag liknelsen och tilllämpar
den på mera allmänna förhållanden, så se vi ju understundom
kommunalstyrelsen i städerna döma ut hela husrader,
hvarigenom icke blott, framkallas en skönare och friare
utsigt, utan jemväl ett sundare klimat. Och efter nu här endast
är fråga om en lagstiftningsåtgärd, låtom oss, Mine Hrr,
gå in på brottmålslagstiftningens gebit och efterse om man
alltid inom detsamma gått så försigtigt fram, att ingenting
här blifvit utgallradt, utan att man haft till hands något, endera
blott förmenadt eller ock i sjelfva verket påtagligt bättre, för
att dermed fylla det genom åtgärden framkallade tomrummet.
Då jag finner att det Betänk., som nu är föremål för
R. o. Ad:ns behandling, är åtföljdt af en reservation, uti
hvilken en högkyrkans man instämt, så är det måhända i sin
ordning att först framleta ett och annat litet drag ur kyrkans
häfder, hvilka mer än några andra förete bevis, att då detvarit
fråga om samhällets befrielse ur det verldsliga förtryckets
fjettrar, så hafva de sig sjelfve så kallande »Kristi tjenare»
varit de, som ifrigast motarbetat och förhindrat reformen och
till och med i sin mån bidragit att kasta sten på börda eller
göra tillståndet ännu odrägligare. Så är kändt, att en
det heliga ordets förkunnare, biskopen Johan Henricus, drifven
förmodligen dertill af sitt fromma nit, i samråd med en
Tysk äfventyrare uttänkte och sedermera införde det i Sverige
begagnade spiktunnestraffet. Det ansågs helt säkert på sin
tid såsom ganska ändamålsenligt och tillfyllestgörande, utan
att hvarken såra moralen eller befinnas i strid med allmänna
tänkesättet. Andra åsigter kommo och gjorde sig gällande —
spiktunnan utdömdes såsom ett barbariskt straff — utan att
något annat sattes i det borttagnas ställe. Det var en annan
tid, då den upplyste och fördomsfrie domaren dömde förmenta
trollpackor till bålet, ehuru han sjelf var öfvertygad att ingen
trolldom fanns. Han dömde på grund af en, från vidskepelsens
råaste epoker qvarstående, orimlig lag. Upplysningens
ljus spriddes — straffet försvann — utan all annan
ersättning än trösten att hafva blifvit qvitt en förnedring.
Den 29 Maj.
527
Men vi behöfva ej gå så långt tillbaka för att hemta
exempel. Såsom bevis, att åtskilliga slaga straff, hvilka i
Svensk lag varit stadgade, kunnat upphöra att tillämpas, utan
att något annat blifvit satt i stället, åberopas: 1) De s. k.
qvalificerade dödsstraffen; a) rådbråkning (enl. kap. 21, § 3
missgerningsbalken gällde ända till 1835) och b) stegling för
man och qvinnas brännande å bål samt mistande af högra
hand, hvilket allt borttogs 1841. 2) Spöstraffet (enl. en mängd
lagrum, dels ovilkorligt, dels alternativt med motsvarande
fängelse vid vatten och bröd, dels såsom förvandling af böter)
blef till sin tillämpning så småningom inskränkt genom tid
efter annan utkomna författningar, tilldess att det slutligen
helt och hållet upphäfdes genom K. Förordningen af den 4:de
Maj 1855. I dess ställe kom visserligen vatten- och brödstraffet,
men detta fanns förut tillika med spö. 3) Skamstraff
(med en stäfva i handen utanför tingsdörren, för den, som
mjölkat annans ko, får eller get; med en tagelsvans för den,
som af lefvande hästar stulit deras mahn eller svans, m. m.
dyl.) upphäfdes i sammanhang med hela den föråldrade lagstiftningen
i afseende på stöld genom K. Förordningen den
4:de Maj 1855. 4) Uppenbar kyrkoplikt. Detta straff, som
fanns stadgadt såsom ett appendix till straffen för stölder,
förbrytelser mot anförvanter, förseelser mot kyrkan o. s. v.,
upphäfdes genom nyssnämnde K. Förordning, utan att något
annat sattes i stället. Detta är det mest bevisande af de anförda
exemplen, emedan t. ex. kyrkoplikten för sådana förseelser,
som oljud i kyrka, nattvardsgång utan skriftermål, m. m.
dyl, var det enda egentliga straff, som följde på förseelsen och,
enligt den rådande allmänna föreställningen, af en vanärande
beskaffenhet, då för öfrigt endast funnos stadgade obetydliga
penningeböter, hvilka oföriindradt qvarstå, utan någon förhöjning
i stället för kyrkoplikten. De flesta af oss här närvarande
hafva säkerligen ej glömt de långa och lifliga diskussionerna
rörande kyrkopliktens borttagande, och huru derunder
kyrkans män protesterade af alla krafter mot ett sådant
beslut, ja med samma nit, som de förut hade stridt för prygelstraffets
bibehållande, förmenande, att om kyrkoplikten försvann,
skulle ett sådant steg framkalla mycken oreda och förargelse.
Men den allmänna opinionen var starkare än de
kortsyntes motstånd; den förhatliga kyrkoplikten utgick ur vår
lag, der den alltför länge sutit, ej olik en smutsfläck, af råheten
stänkt på en bildstod af rättvisan.
Låtom oss endast i förbigående kasta en blick in uti
vår militärlagstiftningshistoria. Gutuloppsstraffet för militärer
afskaffades genom K. cikuläret den 26:te Nov. 1812. Det
utbyttes visserligen mot prygel; men äfven detta straff fanns
förut tillika med det förra. 1798 års krigsartiklar, yttrade
Hr Mannerskantz under 1840 års riksdag, om ock ej skrifna
med blod som Drakos lagar, äro dock nära nog lika grymma
528
Den 2'J Maj.
sorn dessa; om hängning aller halshuggning, om spö eller gatulopp
talar mest hvartannat stycke. Till deras ursäkt måste
dock ihågkommas, att när de utfärdades, bestod en stor del af
arméen, nemi. nästan hela den värfvade, af ett från alla trakter
af landet hopslcrapadt afskum; de, som nu fylla korrektionshus
och arbetskurer, stodo då i dess leder. Nära samma
förhållande egde rum 18(2; och det var väl derföre som
K. M:t, —- när R. St:r detta år till honom afgåfvo sitt samtj^cke
till ett förslag om en allmän utskrifnings åtagande, som till
dem hade blifvit framställd, och dervid nara som ett vilkor
läto detta sitt samtycke åtföljas af den önskan, att K. M:t
täcktes genom bestämd lag föreskrifva, att beväringsmanskapet
ej, i och för fel i tjensten eller utan föregången laglig
dom, må kunna bestraffas med nesliga eller kroppstraff af hvad
beskaffenhet som helst, och ej underkastas andra militäriska
bestraffningar än arrest, korrektion och dödsstraff, — då icke
till denna önskan kunde lemna sitt nådiga bifall; ty det hade
varit svårt att stifta särskild lag för beväringskarl, som för
samma sak skulle gå att strida i samma led med den värfvade
soldaten. Men för det den värfvade härens sammansättning
då var sådan, att, för dess skull, äfven den bättre soldaten
måste underkastas möjligheten af en mycket för hård,
ja för grym behandling, följer deraf alldeles icke, att ännu
samma förhållande eger rum; ty de strängare vilkoren för antagandet
hafva nu redan sedan längre tid bestått; de soldaten
erbjudna förmånerna hafva derunder blifvit vida större, behandlingen
vida mildare än förr; derigenom äro lederna vordna
mera sofrade från oduglingar och vanartingar och deremot
mera fyllda med godt och ordentligt folk; och jag känner kårer,
som äro nästan uteslutande sammansatta af sådant. Säkert
skulle det vara ännu bättre, blott de tvenne orden ”kapitulation
och prygel” kunde helt oeh hållet strykas bort ur den
Svenska militärnomenklaturen, ty det låder smutsfläckar fast,
sedan gemmalt, vid håda dessa ord. Det är sannt, att många
fel inom alla dessa kårer, huru de än må vara sammansatta,
dagligen begås, och allt framgent skall så ske, men att fela
är menskligt, och det kan derföre aldrig förekommas. Relen
måste dessutom inom militären alltid blifva talrikare; ty der
förbuden äro mångfaldigade, blifva öfverträdelserna det naturligtvis
också. Att hvar som helst, och huru de ock visa sig,
minska dessa sednare så mycket som möjligt, blir alltid hvarje
lagstiftares hufvudsyfte; om målet äro alla ense, men om sättet
att vinna det äro tankarna deremot vidt åtskilda. Sedan
fordom har man länge utgifyit — arfskräcka och bestraffa —•
vara det enda sättet; sednare liberala åsigter sätta — förekomma
och förbättra i stället. — -— Äfven detta ohyggliga gamla
hade sina försvarare; många då herrskande exercis- och tjenstepedanter
trodde ingen exercis möjlig, utan profossen skulle
vara tillstädes med spöknipporna, — ingen disciplin, utan gat
-
Den 29 Maj.
529
loppens undergörande kraft skulle vidmakthålla den; påstodo
dessutom, att det gjorde värfvade soldaten godt att svälta,
han skulle derigenom bättre uthärda krigets strapatser; och
att, om han som en trashank stundom vandrade utåt landsbygden,
så kom han ju en annan gång så mycket grannare
dit, då han som värfvare skulle söka locka de enfaldige, som
kunde låta narra sig af fåfängligt prål. Allt detta är nu förändradt;
men den spådda faran har icke visat sig, utan tvärtom
i stället allt godt deraf härflutit. Svenska värfvade arméen är
vorden bättre, icke sämre. Månne ej samma lyckliga resultat
skulle visa sig, om vi ginge ännu ett steg längre och nu
alldeles afskaffade prygel, så väl som år 1812 spö och gatlopp;
månne icke de, som i dag ifra för det förra straffets fortfarande,
nödvändiga bibehållande, skulle blifva lika olyckliga
profeter, som de, hvilka fordomdags af alla krafter talade
emot de sednares utstrykande ur våra krigslagar?
Jag har nu ådagalagt ihåligheten hos den med så mycken
tvärsäkerhet och tillförsigt åberopade frasen, att då man
yrkar en förändring i det bestående, bör man äfven föreslå
hvad sorn hör komma i det klandrades ställe; jag har vidare
antydt, huru man redan för 20 år tillbaka och på välgrundade
skäl fordrade prygelstraffets försvinnande. Det ville då
ej lyckas; men man fann* likväl rådligast att så mycket gifva
med sig eller frångå slentrianen, att icke, som förr, med förnämt
förakt bortvisa frågan, utan i stället inregistrera henne
bland dem, som den närmaste framtiden skulle på ett nöjaktigt
sätt lösa.
Några af de argumenter, som år 1840 gjorde sig gällande
och bidrogo att göra prygelstraffets afskaffande till en
framtidsfråga, må här framhållas, såsom bidragande att teckna
andan hos den riddarhus-majoritet, hvilken icke fann det under
sin värdighet att offentligen framträda som käppväldets
målsman. Så framhölls: att när Fredrik Wilhelm III ville humanisera
strafflagarna i sin armé, och åt en komité af erfarna
generaler uppdragit författandet af reformförslaget, befanns
bland dessa en gammal utmärkt och tapper krigare,
som upptjenat. sig från musköten och nu var generalguvernör i
Schlesien. I)å turen kom till honom att i konungens närvaro
definitivt rösta, sade han: »Prygel! E. M:t! deraf har jag
först mycket erhållit, sedan mycket utdelt — det har alltid
förträffligen bekommit.» Yidare: Romerska soldater, som eröfrade
verlden, stodo under prygel. Centurionens kommandostaf
var en vinranka, den han flitigt brukade. Fredrik den
Stores soldater pryglades strängt och Engelska matroser daggas.
Yill någon påstå att alla dessa under kroppsaga stående
män så länge, så ofta och så ärorikt kunnat segra, om denna
aga hos dem utplånat hederskänslan ? Emot de argumenter,
som bemtats utur Preussiska arméns segrar 1812, 13, 14, och
15, ställer jag sjuåriga kriget, då prygelkäppen som högst
530
Den 29 Maj.
florerade i de Preussiska lederna, och synnerligast den oförgätliga
bataljen vid Bossbach, hvilken de under denna disciplin
stående Preussarne vunno öfver en armé, i hvilken icke
en enda käpp förefanns, nemi. »den Franska” o. s. v. Det
kan väl tagas för alldeles gifvet, att detta argumentationssätt
väckte på sin tid mycket bifall inom detta hus, ja, lika säkert
—' som att det, begagnadt i våra dagar, skulle framkalla en
motsatt verkan, tack vare en stigande upplysning.
Liksom det skett under denna riksdag, vädjades under
den nyss åberopade till andra länders disciplinära bestraffningssätt.
Man anförde, och med någon skymt af ogillande,
den fuktel, som ständigt och jemnt utdelades i Preussiska armén,
liksom skulle den haft en helsosam verkan, och vidrörde
endast med lätt hand att något sådant icke vågades i Frankrike.
Yi veta, Mine Hrr, att när krigsministern Gr. S:t Germain
för omkring 80 år sedan försökte införa fuktel — hvilket
ej lyckades — och en generalinspektör vid en mönstring
föreställde en gammal grenadier, att sabeln vore ett. militäriskt
instrument, erhöll han till svar: att ”endast eggen är
militärisk.” Det anfördes under samma riksdag: huru i det
Engelska underhuset fråga blifvit väckt om dekorporella straffens
afskaffande, fast förgäfves. Detta var också verkliga förhållandet,
och hade man sanningsenligt kunnat tillägga att
blotta frågan om prygelstraffets borttagande eröfrade inga
Egentliga sympatier, men framkallade så många flera stormar
af missbelåtenhet och störtskurar af speglosor och giftiga sarkasmer.
Men, Mine Hrr, samma fråga har i England oupphörligt
uppdykt och nu sednast under de mest gynnande förebud.
Den har, i stället för att väcka harm och löje, blifvit
med värma omfattad och föranledt till beslut, som tyckes temligen
tydligt låta oss förstå, att prygelstraffets tid snart är ute
uti detta fria land. Hvad som der nyligen blifvit genomdrifvet
— har här i landet redan skett, och att, i fall som
detta, hafva tagit försprånget af det stolta Albion, anser jag
vara en ära för Sverige. Men arbetet är och förblir, åtminstone
i mina ögon, halfgjordt, tills att prygelstraffet helt och
hållet försvinner. Måtte Svenska folkets representanter i, ett
sådant radikalt beslut äfven taga initiativet af Englands.
Att den majoritet, om hvilken jag nyss nämnt, skulle,
under sitt envisa fasthållande vid det gamla oskicket, erinras,
ehuru förgäfves, om hvad rätt och billighet fordrade, derom
upplysa tillräckligt protokollerna, och ber jag att särskildt få
taga fasta på följande citat ur dem. Så yttrade en gammal
förtjent krigare, som ännu tillhör vår krets: ”Jag hyser den
öfvertygelse och önskan, att den dag snart måtte randas, då prygelstraffet
afskaffas.” En annan representant, äfven officer,
förklarade: — ”Jag hoppas, att största delen och kanske hela
Svenska arméns befäl önskar, att prygelstraffets utdelande
måtte inskränkas så mycket som möjligt, ja, alldeles bortläg
-
1) o n '29 M o j.
‘<31
gas skyndsamligen; då kan jag icke undertrycka den öfvertygelsen,
att det måtte vara hvarje befälhafvares skjddighet att
söka hes soldaten inplanta den tanke: att prygelstraffet är
vanhedrande; ty detta är enda sättet att göra detta straff obehöfligt.
Jag sjelf anser äfven detta straff vanhedrande.” En
3:dje uttalade sålunda sin opinion : ”Jag vill visserligen ogerna förlänga
denna diskussion, men måste säga att under de 30 år,
sorn jag tjent i Svenska armén, har jag mången gång önskat
att prygelstraffet måtte afskaffa». Af alla befattningar, jag
haft, har den förefallit, mig svårast och mest smärtande, från
den stund jag blef löjtnant och fick befallning att låta kalla
den och den soldaten till undergående af prygel och tilldess
jag -blef major, då jag måste öfvervara dessa executioner.
Mången gång påminte jag mig Norrbys ord i pjesen Gustaf
"Wasa: ”Jag är soldat och kan ej bödel vara.» Jag önskar
afskaffandet af detta straff och skulle förebrå mig, om jag ej
gifvit denna tanke tillkänna. Jag anser straffet vanhederligt
och tror ej att det verkar till förbättring hos den be
straffade.
»
En medlem af Riddarhuset yttrade under 1840 års riksdag,
att han visserligen önskade att prygelstraffet skulle försvinna,
men att, hvad det vanärande i straffet angick, så kunde
det ej vara mera vanärande för soldaten att stå i samma
förhållande till sitt befäl, än som tjenaren stod till sin husbonde.
Då jag särskildt har mig bekant att detta argument
gjorde sig gällande hos många och medverkade i sin mån att
motionen föll, synes mig, att hvad då inom ett visst parti
ansågs som fullkomligt riktigt, nemi. sammanställningen emellan
soldaten och tjenaren, att denna jemförelse borde äfven nu
inom samma läger anses på enahanda sätt. Yi komma då
alla till den slutsatsen, att när tjenaren genom lag befriades
från husagan, borde soldaten samtidigt hafva blifvit befriad
från prj-gelstraffet. Men när nu denna sammanställning framhalles,
heter det, att jemförelsen betydligt haltar; ty, säger
man, dä tjenaren oftast i husbonden hade både sin anklagare
och domare, bchöfver aldrig soldaten frukta att se dessa i en
och samma person förenade. Och dock är just detta fallet;
t. ex. då en regementschef ertappar en soldat under något
brottsligt förehafvande, så hemställer jag om icke soldaten i
denna sin förman både har sin angifvare och domare ?
En af de anmärkningar emot min motion, som gifvit
sig luft, såväl inom sorn utom detta rum, har varit den, att
prygelstraffets totala försvinnande skulle, om ej undergräfva,
dock menligt inverka på den militära disciplinen. Är det väl
tänkbart, Mine Hrr, att detta lilla liudstrykningsinstrument,
som kallas hasselkäppen, och som nära nog, åtminstone på
flera ställen, räknas till ogräset i skogen — att detta lilla
spö, afskuret från sin rot eller gren, skulle tillerkännas äran
att räknas bland bildningsmedel, och ännu mera att det skulle
VI. B. 34
532
De n 29 Maj.
till någon aldrig så liten del hafva egenskapen att underhålla
vid lif den militära andan, hvilken, så föreställer jag mig, har
sin rot i känslan för det rätta och i kärleken till äran, men
alldeles icke i fruktan för svedan i skinnet. Yåra lagstiftare
hafva nyligen borttagit spöstralfet, emedan de ansågo det rått
och grymt. Det lyckades menniskokär'eken att, sent omsider,
få detta straff utträngdt ur lagen, n. b. dd dess användande
gällde öfverbevista tjufvar; men såsom korrektionsmedel för
hederligt folk qvarstår det ännu i våra krigslagar. Emellan
spöstraffet och prygelstraffet finns ingen väsendtlig
åtskilnad; håda utgå på hudstrykning och beteckna ofta sin
väg med blodviten. Något skäl, hvarföre det sednare straffet
fortfarande skall ega sin tillämplighet, inser jag icke, såvida
man ej får draga den slutsats, att soldatens natur är helt annorlunda
sammansatt än andra syndares.
Men, invänder man, emellan spö och prygel förefinns alldeles
icke denna nyss förmenta öfverensstämmelse, och gör
man således orätt uti att göra några jemförelser. Till bevis
för en sådan åsigt andrages, bland annat, att då det förstnämnde
var ett straff af offentlig natur, tillhör det andra
mera kategorien af husaga eller s. k. faderliga varningar.
Men nu har ju husagan för fullväxt folk försvunnit; och hvad
den mer eller mindre offentliga tillämpningen af ett straff
vidkommer, så hyser jag för min del den öfvertygelsen, att
ju hemlighetsfullare en domstol och dess verkställare handla,
ju mera får hela uppträdet en anstrykning af inqvisition. När
tio- och tremannarådens domar skulle verkställas, visste ofta
ingen mera derom än bödeln.
Nu vill det sig emellertid ej bättre än att prygelstraffet
är, liksom spöstraffet, ett straff af offentlig natur, det kan ej
bestridas; samt att den väsendtligaste skillnaden mellan dem
består deri, aft soldaten i liggande ställning emottager de föreskrifna
käpprappen, och att brottslingen, som skulle spöas,
upphängdes på en påle och piskades. Det är visserligen sannt,
att hvem, som det önskade, kunde bevittna det sednare; men
jag frågar: då prygel utdelas i närvaro af den dömdes kompanikamrater,
månne ej denna publik är tillräcklig, för att kalla
straffet offentligt? Ett träffande ordspråk säger dessutom: hvad
trenne veta, det vet verlden.
Jag bör här icke förbigå att jag af sakkunnige och allmänt
värderade militärer visserligen hört yttras att det vore
en välgerning, cm prygelstraffet afskafiades, att det ej hade
med militärdisciplin att göra, att det ej bidroge till någon
moralisk förbättring, utan kunde med allt skäl betraktas som
en skam för vår militärlagstifning. Med begärdt och erhållet
samtycke får jag nämna, att då jag ej längesedan i ämnet talade
med öfversten Gr. Björnstjerna, yttrade han dessa ord:
”Hvad den snart till afgörande förekommande motionen om prygelstraffets
afskaffande beträffar, så är jag rätt ledsen öfver
lien 29 Maj.
533
att då nödgas vara borta. Jag hade eljest skänkt motionen min
röst, och dervid bland annat kunnat tillägga att, under de
25 år jag tjenstgjort sorn garnisonsofficer, jag ingen enda
gång funnit att prygelstraffet uträttat något godt, men väl
tvärtom.» Jag bör härtill bifoga ett icke oväsendtligt faktum,
det nemi.; att, oaktadt en regementschef befinner sig i Ekon.
Utsk:t och der deltagit i ärendets behandling, han ej funnit
skäligt att sluta sig till reservanternas antal, hvilket troligen
skett, om han delat de sednares öfvertygelse om lämpligheten
af prygelstraffets bibehållande.
Hur ofta hafva vi ej hört Svenskarne benämnas »Nordens
Fransman», och då verkligen i lynne och beteenden så mycken
likhet finns mellan dessa nationer, är det värdt att behjerta
hvad redan Carl IX sade om sina Franska soldater, och till
lämpa
det på våra Svenska, nemi, att »de äro ett käckt folk,
som bör behandlas med godhet, icke med hugg och slag.»
Hvad som borde sättas i käppens ställe är sannerligen
ingen sfinxgåta att lösa. Redan för flera hundrade år tillbaka
visste man understundom att använda korrektionsmedel, som
skulle gjort heder åt vårt tidehvarf. Man lofordar de s. k.
hedersdomstolarne i främmande länder, under önskan att de
hos oss måtte införas. Sker så, måtte de då ej endast gälla
befäl, utan jemväl trupp; fruktan för detta vädjande till den
allmänna meningen bland kamraterna vore mången gång ett
säkert sätt att uppväcka den i den simpla krigarens bröst
domnade hederskänslan. Vi veta att redan under Erik XIV
var detta vad brukligt; och att blifva dömd af sina kamrater
ansågs redan då som ett lämpligt straff. Sannt är att denna
domstol var endast tillfinnandes under krigstid, och då bestående
af 12 eller 24 bisittare, icke af officerare, utan af underofficerare
och gemena. I fredstid voro trupperna underkastade
ordentliga borgerliga lagar. Onder den store Gustaf
Adolf blefvo soldater, som begått skymflig handling, förlaggda
utom lägret och dömda att hålla detta rent, tilldess de genom
en heroisk bedrift aftvagit sin skymf. Riihs säger, att
under denna tid bestodo de vanliga straffen i lifvets förlust
eller fängelse på vatten och bröd eller i jern; nedriga och
skändliga brott voro belagda med skymfliga straff, såsom att
springa gatlopp eller att rida på trähäst; men prygel och
andra slafviska straff voro bannlysta.
Flera förfäktare af prygel straffets bibehållande hafva till
stöd för sin mening åberopat K. M:ts Förordn. af den 29:de
Mars 1859, såsom varande en till sin princip lyckad öfvergång
till en tidsenligare extrajudiciel bestraffningsrätt, der vi
kunde se morgonrodnan inbryta till ett alldeles nytt straffsystem.
Jag bekänner min oförmåga att i det omnämnda tillgörandet
kunna upptäcka det ringaste, som berättigar mig att
af den förmenta morgonrodnan till ett bättre rättstillstånd
inom vår militärlagstiftning kunna hoppas en derpå följande
534
Den 29 Maj.
dag af klart, mildt och välgörande sken. Det synes mig som
man blott åtnöjde sig med att på den gamla surdegen bortskära
en och annan möglad kant, för att sedermera i denna
deg inknåda nytt bakverk af palliativer och halfmesurer. Den
råhet, den grymhet, det förakt för menniskovärdet, som stämplade
våra gamla krigslagar, finnas, ehuru något förmildrade, i
denna förordning och skola först försvinna med den utdömda,
sista prygelkäppen. Tid och ställe tillåta mig ej nu att egna
denna K. Författa, en omständligt genomförd granskning, men
hänvisar jag till §§ 23, 24, 25, 27, 36 m. il.- Särdeles naiv
är föreskriften i 37:de §:n, ”att bestraffningen skall lämpas
efter förseelsens mer eller mindre svåra art”, och alldeles oförklarligt
förefaller mig att man i den 15:de §:n räknar exercis
till de korrektionella straffen, hvilket ju är detsamma som att
nedsätta soldatens yrke i hans egna ögon, borttaga hans lust
för tjensten och tvinga honom att befrakta exercisen som en
förödmjukelse, ett nödvändigt ondt?
Utmärkt lyckadt, så väl för sin logiska skärpa som för
en sann uppfattning af fosterlandsförsvararens herrliga kall,
förefaller mig detta Hr Hobert Teophron Cederschiölds yttrande
under 1840 års riksdag: ”Om det är en sanning, hvad
man numera synes allmänt medgifva, att inga straff äro så
ändamålsenliga att använda för militärståndets medlemmar, som
ambitionsstraffen, så lärer det ej kunna bestridas, att prygelstraffet
bör utur krigslagarna helt och hållet borttagas; ty att
detta skulle kunna räknas till ambitionsstraffen, förmodar jag
ingen vilja påstå.” -— Under samtal med en gammal förtjent
militär, med tapperhetsmedaljen på bröstet, om den så mycket
åberopade svårigheten att ersätta prygel, svarade han: »Vilja
blott vederbörande ärligt ett slut på det barbariska käppväldet
— så går nog resten af sig sjelf.” Förslagsvis uppgaf
han att i prygelstraffets ställe inom garnisoner man till en
början kunde göra försök med följande trenne straffgrader:
Den första utvisas genom ett tecken å uniformen att soldaten
lider straff. Tiden för tecknets qvarsittande kan af tjenstgörande
majoren bestämmas från två till sex dagar, under
hvilka knekten är nekad permission. Den andra flyttas
karlen i en straffklass, der han underkastas 1 å 2 timmars
daglig straffexercis, nekas permission, förbigås vid extra gratifikationers
utdelande och erhåller å uniformen tvenne strafftecken.
Tiden för straffet bestämmes af tjenstgörande majoren
från 1 till 4 veckor. Tredje graden sättes trenne strafftecken
på uniformen, soldaten ådömes under bestraffningstiden,
som af tjenstgörande majoren bestämmes från 1 till 3
månader, att inom kasernen eller lägerplatsen förrätta allehanda
sysslor, såsom rummens och tältgatornas städning, rengöring
af kompaniets klädespersedlar, daglig straffexercis, med tillägg
af vissa straffvakter. Från 3:dje graden ötvergås till mörk
arrest på kortare och längre tid, och då soldaten sålunda va
-
Dou 29 Maj.
535
rit 6 gånger bestraffad och vidare straff måste förekomma,
skalle detta bestå deruti: att soldaten genast ur rullorna afföres
och öfverlemnas endera i civilauktoriteternas händer
eller till de s. k. straffkompanierna, allt efter förseelsens eller
brottets beskaffenhet. Jag har anfört detta utan att sjelf anse
mig berättigad att gilla eller förkasta förslaget.
En värd medlem af detta St. har yttrat: "Möjligen skulle
prygel kunna utbytas emot ett annat straff vid värfvad, egentligen
garnisonerad trupp, men vid vår beprisade indelta armé
samt under marscher oell tåg kan detta ej ske.” Samme talare
tillägger: »Skulle prygel utbytas mot annat, så är detta
för indelta arméen nära nog omöjligt att tillämpa, Yi veta
alla, att hvarken regements- eller kompaniarrester finnas vid
indelta arméen» o. s. v. Hvad sednare delen af detta yttrande
så synes, för att döma af vissa företeelser, som Regeringen
nu vore betänkt att fylla densamma. Det är bekant att regements-
och kårehefer redan erhållit befallning att ingifva
förslag rörande kompaniarresters uppförande inom deras
distrikter. En af dessa kårehefer berättade mig sjelf häromdagen,
att han uträknat kostnaden för ifrågav:de samtliga arrester,
och att om frenne kompanier förenade sig om en arrest,
trodde han att kostnadsförslaget ej skulle öfverstiga 400,000
rdr rmt — en ju ganska obetydlig summa,. då fråga är om
genomförandet af ett nytt straffsystem ? Om mot principen, att
på detta satt sammanslå irenne kompanier, af någon ifrare
för prygelstraffets qvarstående skulle invändas, att vandringen
emellan arresten och roten härigenom blefve nog tidsödande
och mödosam, kunde man ju svara: att som de anförda olägenheterna
endast drabbade den brottslige, borde dessa i sin
mån bidraga att gora straffet så mycket mera afskräckande.
Hvad åter omöjligheten angår att »under marscher och tåg”
vara utan hasselkäppen, så ber jag att, såsom dräpande svar
på invändningar af detta slag, få anföra följande rader ur ett
bref från en man, den der uppväxt i krig, blödt för sitt land
och skurit lagrar, icke under lustläger — utan på valplatsen.
Så här skrifver han till mig: »Hr Gr:n ber mig upplysa om
min erfarenhet under krigsåren i afs:de på det förnedrande och
ingalunda förbättrande prygelstraffets användande. Jag skyndar
att derå svara: att detta straff under ett aktivt fälttåg
sällan eller aldrig, så vidt jag minnes, kom i fråga. De mindre
förseelserna straffades med soldatens kommendering till
trossen, som den tappre ansåg för en hård dom, värd att
undvikas genom ett uppmärksamt och godt uppförande Eör
olydnad eller orderbrott finns under krig blott ett straff: skjutas.
Stölder och andra vanhederliga brott hade den tiden till
följd det afskyvärda spöstraffet. Att väcka soldatens hederskänsla,
är att göra honom angelägen om att i alla hänseenden
uppfylla sina pligter, och dertill bidrager ingalunda prygel
-
536
Den ‘29 Maj.
straffet, utan tvärtom gör det honom känslolös för ärans anspråk.
Att flyttas från lista till 2:dra ledet eller bära andras
persedlar och packning, eller g*öra dubbel vakt, begagnades
under 1808 och 1809 årens krig med mycken fördel, näst
det att ställas bland trosskuskarne, hvilket soldaten allmänneligen
fruktade, emedan dessa kuskar vanligtvis utgjordes af ett
slags utskum bland supiga soldater eller dertill för tillfället
legda personer. Min öfvertygelse är, att ambitionsstraff äro
de enda ändamålsenliga för ett manskap, sorn bär ärans vapen
och utgör fäderneslandets sanna försvar. All förnedrande
bestraffning härdar sinnet och känslan till förakt af menniskovärdet,
hvilket deremot bör upprätthållas i jemnbred med
gudsfruktan och disciplin, en god och tapper stridsmans bästa
igenkänningstecken och roten till alla dygder.» Gustaf Montgomery.
Men, Mine Hrr, att möta alla de inkast, som blifvit gjorda
och helt säkert skola ytterligare göras, i akt och mening'
att förhindra prygelstraffets afskaffande, dertill erfordras stilistens
tålamod och lättingens öfverflöd på tid, och ingendera
har blifvit min lott. Men då de flesta argumentationer, som
utgått på detta straffs bibehållande, egt enahanda karakter af
envist fastblifvande vid det gamla, för öfrigt vittnande om
föga styrka i bevisningskonst, men väl ett då och då understucket
begär att nedsabla en rättmätig fordran — torde vara
fullt tillräckligt att genomgå en af dem, för att ådagalägga
halten hos hela denna opposition. Jag vänder mig då till den
af mina motståndare, som på detta rum först behagade egna
min motion en granskning eller, kanske rättare sagdt, ansåg
sig af mitt anförande uppmanad att yttra sig i frågan. Eget
att detta anförande skulle, hvad antalet af rader angår, upptaga
det förargliga siffertalet »fem och tjugo» — ett i sanning
passande emblem åt innehållet. Låtom oss nu, Mine Hrr,
taga reda på sjelfva kärnan i denna produkt af erfarenhetsrön
och närmare kännedom om egna och andra länders militära
förhållanden.
Han yttrar: »Borttaga vi det, som numera i sjelfva verket
blott Annes till namnet (nemi. prygel), så måste vi sätta
något annat i stället.» Lämpligaste svaret på detta, om den
mest otyglade fantasi vittnande påstående, vore visserligen
att tillråda författaren att något grundligare, än som skett, genomgå
arméens afstraffningstabeller för de tvenne sista åren.
Han skulle då få erfara, att det »numera», för att nyttja
hans eget ord, pryglas ganska mycket inom arméen, särdeles
den värfvade.
Vidare: »Alla främmande nationer, som borttagit detta
straff (prygel), hafva likväl måst införa andra. Så hafva Norrmän
och Danskar» o. s. v. Orden »så hafva» synas uttrycka
en förmodan att prygelstraffet i Norge och Danmark är borttaget,
men detta är ett fullkomligt misstag.
Den 29 Mai.
537
Vidare: »Vi (Svenskar) kunna i alla fall trosta oss öfver
att ej hafva fått bort detta straff (prygel) ännu, då England,
verldens största och upplystaste nation, ännu har detsamma
qvar.” I sanning, M. Hrr, en egen slags tröst, nemi. att i andras
fel eller missbruk finna en ursäkt för sina egna! Det
var ej så särdeles längesedan England g3mnade slafhandeln.
Hade vi då gjort på samma sätt, och någon representant funnit
sig uppmanad att ifra mot handeln med menniskor, så, om
hans motion fallit, hade man kunnat trösta sig med att detta
köpslående bedrefs »af verldens största och upplystaste nation”.
Det har hos våra beifrare för prygelstraffets bibehållande
hört till taktiken att framdraga käppväldets florerande inom
den Engelska armén. Men man tyckes härunder hafva förbisett
de stora förändringar, som nyligen skett inom den Engelska
militär-lagstiftningen, och huru bruket att styra soldater
med käppen af allmänna opinionen der blifvit utdömdt. En
nyligen till fäderneslandet hemkommen Svensk officer och som
med utmärkt heder bevistat Indiska kriget, hr löjtnant Lind
af Hageby, meddelar mig följande intressanta notiser: ”Till
svar på brefvet får jag upplysa, att under den tid af ett år,
som jag tjenstgjorde med Engelska armén uti Indiska kampagnen,
dels som kompani- och dels som batteri-chef, ej inom
min afdelning prygel utdelades. Orsaken härtill tillskrifver
jag i första rummet, att befälet i allmänhet gjorde sig en ära
af att vid alla möjliga tillfällen väcka soldatens eller sjömannens
ambitionskänsla och att göra honom uppmärksam på att
han, liksom vi officerare, måste beflita sig om att hedra sitt
fosterland, för att i sin ordning hedras af detta. Af erfarenhet
påstår jag, att ingenting är lättare, än för en duglig officer
att göra soldaten till ett villigt redskap, men att sämst lyckas
det med våldsamma medel. Den hörsamhet, som framkallas
genom fruktan, den ger jag ej mycket för. Den hund, som
skall piskas till skogen, biter ej något villebråd, är ett gammalt
ordspråk . . . Under färden från och till Kina hände att
matroser afstraffades med ofvannämnde straff, men syntes mig
det blott förhärda och förbittra emottagaren, och gjorde således
ej den åsyftade verkan, som de s. k. ambitionsstraffen, bland
hvilka jag särskildt nämner det att dömas ovärdig att intaga
sin måltid tillsammans med kamrater, eller att ej vara ledig
på vanliga fritimmar, att få sin romportion uppspädd med vatten
m. m. Särskildt vill jag nämna, att den kapten, som förde
oss till England och fick befälet öfver fregatten efter sir William
Peel, ej fick befordran, af skäl, man hade anledning tro,
att han pryglade sin besättning, hvilket ej skedde så obetydligt,
men alltid enligt författningarne. De Engelska tidningarne
skrefvo mycket härom. En gång hände mig, att en officer
ombord svarade mig på min förfrågan, om han ej ämnade sig
på däck för att åse bestraffningen, vid hvilken alla man borde
vara närvarande, det han, oaktadt flera års tjenstetid, ännu ej
Dun 29 Maj.
sett en dylik afstraffning och hoppades att aldrig behöfva
det.» — Så långt ,ur brefvet. Jemföras de Engelska parlamentsdebatterna
för år 1836 med de sednast derstädes hållna,
rörande prygelstraffpts ufskaffande, så får mun se, huru i England
tankarne om straffets behöflighet betydligt förändrat sig.
(Iti den anförda skrifvelsen från premierlöjtnant Lind af Hageby
påpekas jemväl detta omslag i allmänna tänkesättet, under
följande tillägg: ”Det är för dig ej obekant, att Englands
krigsartiklar blifvit nu, sedan jag lemnaöe tjensten der, så
ändrade, att prygelstraffet sällan användes, och tror man att
det snart skall alldeles försvinna.”
Vidare säger min motståndare: »Vill man bibehålla ett
straff som varning åt dem, som icke annorlunda låta sig rätta,
så är intet lämpligare än prygelstraffet.” Häraf tjockes följa:
att då den inre menniskan sjunkit så djupt, att hon blifvit
oemottaglig för alla ädlare ingifvelse!- eller intryck, med ett
ord blifvit invärtes förstenad, så skulle några käppslängar vara
tillräckliga att uppväcka den andligt bortdomnade, försätta
hennes halft förruttnade och halft afstannade blodmassa i en
lifligare cirkulation, återgifva krafterna den förlorade spänstigheten
m. m. Jag för min del tror, att, der denna andeliga
depravation hunnit så långt som här blifvit antydt, det är
bättre att afskeda det oförbätterliga-subjektet, än att förvandla
det till en spötafla, i den förhoppning, att ur detsamma frampiska
en — fosterlandsförsvarare!
Slutligen yttrar han: »Öfver hufvud taget torde inom indelta
armén ej utdelas mer än 40 å 50 prygel om äret ” För
att ådagalägga, hurusom denne min motståndare är sväfvande
i sina beräkningar, anhåller jag att få upplysa honom, att under
do tvenne sista åren eller
Ar 1858 utdelades inom indelta armén:
Första haltåret  1,202 prygel.
Andra halfåret  979 »
o Summa 2,281 prygel.
Ar 1859 utdelades inom indelta armén:
Första halfåret  1,790 prygel.
Andra halfåret  922 »
Summa 2,712 prygel.
Hvaraf inhemta?, att 1859 eller det sist förflutna året
var käpprappens antal, jemfördt med det för året förut, i ett
stigande så betydligt, att endast tillväxten af slag visar en
summa, 9 gånger större än den, som uppgafs utgöra antalet
af de prygel, som inom den indelta armén utdelades under
hela årets lopp.
Innan jag slutar detta anförande, vill jag framlägga några,
för nu förevarande fråga ej ovigtiga jemförelser, af hvilka man
kan tydligt inhemta, huru under de sista åren en allt mer och
mer stigande upplysning och humanitet gjort sitt bästa att i
D«n 20 Maj.
allmänna opinionen få prygelstraffet brännmärkt såsom en barbarisk
qvarlefva från råhetens tidehvarf.
Då Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk:ns Betänkande
år 1841, rörande väckt fråga om prygelstraffets afskaffande,
afgafs, innehöll detsamma ett förkastande af motionen, utan
att en enda reservant anmälte sitt missnöje med utlåtandet —
oaktadt — märken det väl, M. Hrr, — Utskm i detta Bet:de gemensamt
förklara att de »ogilla användandet af sådana kroppsstraff,
som förnedra menniskan samt verka icke till den brottsliges
förbättring, utan till hans förhärdelse», och derefter uttala
sitt förmenande, att prygel »hörer onekligen till ofvannämnde
art af straff.”
Behöfver jag påminna Eder, M. Hrr, att det var detta Utsk.,
hvilket gjorde sig så sorgligt ryktbart genom att motarbeta
spö- och risstraffens afskaffande, och som till stöd för sitt utlåtande
i prygelfrågan naivt bekänner: »att IJtsk:t ej skulle
tveka att föreslå dess afskaffande helt och hållet, om ej Utsk:t
funne åtskilliga betänkligheter deremot miila, hvilka till en
stor del ävo af samma beskaffenhet som de, hvilka hindrat
Utsk:t att tillstyrka spö- och risstraffens försvinnande ur allmänna
strafflagen.» De »betänkligheter», vid hvilka fästades
så mycken vigt, reducerade sig slutligen till blotta hjernspöken,
åtminstone för att döma af frågans slutliga behandling och lösning.
Jag lemnar osagd t, om det var för att mildra intrycket
af ett afslag eller smeka en opinion, hvars påtryckning hade
någon likhet med atmosferens nyss före ett åskväder —- som
Utsk:t, sedan det förklarat sig ej kunna för det närvarande
tillstyrka prygelstraffets afskaffande, likväl ansåg sig skyldigt
uttala denna sin mening, »att denna svåra och kränkande
straffart icke bör annorlunda än efter domstols utslag få tillämpas
och följaktligen icke må kunna af förman eller befälhafvare
åläggas.»
Detta var visserligen att beträda en medelväg, upptrampad
af »teckenförbidande neutrer». Likväl måste medgifvas,
att i afsigten med denna gång på sidan om det stora målet,
låg ett aktningsvärd! bemödande att sätta en gräns för förmannaväldets
godtycklighet. Men huru, M. Hrr, upptogs väl
denna menniskovänliga åsigt? Jo, den framkallade endast inom
TJtsk:t sex (säger 6) reservationer. Dock :— låtom oss kasta
ett sorgflor öfver dessa tilldragelser.
Annorlunda och fullt tillfredsställande för menniskovännen
är innehållet uti det Bet:de, som nu utgör föremål för IL o.
Ad:s allvarliga pröfning. Värdigt fria Svenskar yttras häruti:
»Bibehållandet för krigareståndet af de fysiskt affliktiva straffen,
sedan desamma såsom bestraffning för gröfre förbrytelser
blifvit af allmänna meningen utdömda, torde likväl icke kunna
försvaras. Utom de inkast, som med afseende å ifrågavarande
straffärters vanärande karakter framställas emot dem, liksom
emot spö- och risstraffen, möta emot deras rättmätighet andra
Den 29 Maj,
vigtiga betänkligheter, hvilka fbranledt afskaffandet af sistnämnde
straff, nemi. dels att allt afseende å menniskans förnuftiga
natur åsidosattes, dels att dervid uppgifves ett af ändamålen
med straff, eller den felandes förbättring, dels ock att
det icke låter sig beräkna, i livad mån dylika straff kunna
verka menligt på den bestraffades helsa. Dessa omständigheter
måste, efter Utsk:ts omdöme, gälla mer än förebärandet, att
prygel- och daggstraffen äro för krigstuktens upprätthållande
oumbärliga, ett påstående, som i allt fall icke eger något stöd,
hvarken i de länders erfarenhet, der dessa straff sedan lång tid
tillbaka varit afskaffade, utan att sådant derstädes menligt inverkat
på krigslydnaden, icke heller i den erfarenhet från närmare
håll, som vunnits genom upphäfvandet af dessa straff,
hvad angår Gotlands nationalbeväring. Det har blifvit sagdt
att, då prygel- och dagsstraffen endast såsom extrajudiciel bestraffning
bibehölles, deras vanärande egenskap derigenom skulle
upphöra. Men den allmänna meningen, som ogillar sjelfva bestraffningssättet,
skiljer icke mellan de former, under hvilka
tillämpningen eger rum, och fattar ej af hvad skäl det straff,
som anses för det grymmaste, bör extrajudicialiter tilldelas fölen
mindre förseelse, då för större förbrytelser det mildare
straffet endast efter ransakning och dom kan ega rum. Då
nemi. kroppslig aga för den mognade mannen anses förnedrande,
bör denna aga lika litet af förmannen som af domaren kunna
krigaren åläggas.”
Så, M. Hrr, har då den nu förevarande, så mycket omtvistade
och vigtiga frågan vunnit terräng under de sistför flutna
20 åren. Och hvarföre har hon det? Jo, låtom oss vara
uppriktiga och tillstå, att det skett mycket deraf att hon haft
värdiga målsmän, som icke tillåtit att man kastat henne öfver
bord eller till skräphögen af s. k. fromma, men fruktlösa önskningar.
Det var en af dessa riddersmän, hr Mannerskantz,
som dristade den 14:de Mars 1840 till sjelfva arméns befäl
adressera dessa betydelsefulla ord: »Må vi Svenske officerare
så förstå den vackra röle, vi hafva att spela, och vårt förut
sköna kall skall blifva ännu afundsvärdare; vi skola då blifva
den Svenska ungdomens ledare, i fred till de framgångar, som
aldrig trytande arbetslust, väl ordnad, rätt använd, ihärdig
kraft aldrig underlåta att skänka; i krig till dem, som blott
köpas med de ädlaste ansträngningar, den mest oegennyttiga,
blinda sjelfuppoffring af den härdade, starke mannen. Ja, låtom
oss blifva vårt folks lärare till allt godt, nyttigt och vackert;
och vi skola få fuller nog af dem, som icke behöfva
pryglas för att väl uppfylla sina skyldigheter. Den slafviska
lydnaden, den går kanske förlorad; den till ytterlighet drifna
pedantiska punktligheten kanske också; men hvad dermed sker
för skada, vet jag icke, ty den förra står möjligen stundom
lugn midt i hetaste striden — men ej kastar den sig glad
med entusiasmens lågande hänförelse hvarje fara till möte —
Den 29 Maj.
541
och den sednare lossar kanske sin generalsalva just i rätta
torsta hundradelen af sekunden, men ej skjuter han i pricken
på 600 stegs afstånd. Ordnad, samlad måste den lefvande
kraften vara, men ej gjord blott till död maskin, och minst af
allt går det an att qväfva den fria andens friska lifsfläkt i
den krigshär, som uteslutande egnas åt eget lands försvar; ty
der måste patriotismens heliga låga brinna så skär och ren
inom hvarje bröst, att hvarenda krigare offrar hela sin varelse,
alla sina tankar, ord och gerningar för den gemensamma goda
saken; och då måste han också kunna någon gång fa hafya en
egen tanke, säga ett fritt ord och göra en tapper gerning utom
på kommando.”
Hvad är det, M. Hrr, som förnämligast bidragit att ställa
Franska armén på den höga och lysande ståndpunkt af militäriskt
anseende, der den nu står? Helt säkert den medborgerliga
anda, hvilken man förstått att ingjuta i dessHeder och
som så fast sammanhåller det hela, från generalen ända ner
till den ringaste soldaten. Der denna anda fritt fått utveckla
sig, der dröjer den ej att framkalla de herrligaste frukter, af
hvilka jag särskildt vill nämna en, som heter aktningen för
eget och andras menniskovärde. Först när menniskan rätt
uppfattar denna aktning och gör den till en lefvande tro, efter
hvilken hon handlar, först då — men icke förr — har hon
höjt sig öfver djuret och upphört att vara maskin. Jag har
någonstädes läst, att bakom Persiska hären under Darii tid
gingo profosser med spöknippor, för att med dessa instrument
drifva soldaten fram och hålla honom så till sägandes i tygeln.
Detta må vara en sanning eller dikt, men säkert är, att inom
de leder, som fördes af Tell, Engelbreckt eller Washington,
var det en hel annan makt, som uppehöll krigstukten, än —
hasselkäppens.
Man har visserligen mer än vid ett tillfälle åberopat på
detta rum de grymma straff, som icke längesedan varit brukliga
inom Franska armén, förmodligen i hopp att med dessa
mörka vittnesbörd om ett rådande Franskt barbari ge en slags
relief åt det Svenska; men för att döma efter sednaste uppgifter
från Frankrike, eger man rätt till den förmodan, att
inom dess landtarmé all tortyr upphört; helt säkert en följd
af påtryckningen utaf den opinion, som med upplysningens
fackla i sin hand gått i sednare tider uti Frankrike fram öfver
mensklighetens höjder, predikat mildare seder och om brödrakärlek
samt om jemnlikhet inför lag, förespeglande den stora,
trälande massan vådan af dess medgörlighet att längre låta sig
förvexlas med den oskäliga fanaden. Sednast häromdagen sade
mig en Svensk officer, hvilken med utmärkelse tjenat under
Franska fanan och nyligen återkommit till sitt fädernesland,
att han under hela denna tjenstetid aldrig såg en Fransk soldat
undergå kroppslig aga, och att det nu vore rådligast att
ej mera försöka den kuren. Men väl hade han sett s. k.
542
Den 29 Maj.
ambitionsstraff tillämpas, såsom att afsprätta galonerna o. s. v.
Mine Herrar-, då vi, Svenskar, så ofta göra oss löjliga genom
att efterapa Fransmännens olater och svaghetssynder, månne ej
för ombytes skull och för att rättvisa vår oss så ofta påbördade
likhet med verldens ridderligaste folk, det nu vore skäl
att äfven likna dem i aktningsvärda idrotter, framförallt sådana,
som afse att stärka och höja sjelfständighetsbegreppet
hos individen?
Det understundom förnimbara påståendet att andan hos
Svenska soldatesken ej ännu vore så purifierad, att ett vädjande
till hederskänslan skulle såsom förbättringsmedel ersätta
fruktan för kroppsmarter m. m.', synes mig vara en bitande
sarkasm, utslungad på måfå — men som mindre träffar de
”djupa lederna” som ej mera de personer, hvilka haft och
ännu hafva till uppgift att utföra reningsprocessen, men —-  uraktlåtit det. Min öfvertygelse är dock, att man med det
anförda utlåtandet gör Svenska soldatesken och det Svenska
armébefälet stor orätt, och att ingen soldat i verlden öfverträffar
den Svenska i mannamod och ädelt sinnelag.
En förmodan, som på de sednare dagarna gifvit sig luft,
den nemi. att H. M:t Konungen sannolikt skulle afslå Ständernas
underd. anhållan att få prygelstraffet afskaffadt, på grund
deraf, att Högstdensamme helt nyligen afslagit Norska Storthingets
begäran i samma väg, är en slutsats med många slägtdrag
af en villfarelse. Jag hade ej fästat mig- vid detta taskspeleri
att kalla fram olycksbådande spöken midt på ljusa dagen,
om jag ej så väl hade mig bekant, att fruktan för dessa
spöken varit tillräckliga att mången gång afskrämma rättänkande
men klentrogne från att tjena en god sak. Hvad nu
den Norska militärlagstiftningen angår, så står den ännu ej på
samma grad af rättstillstånd som vår. Det har varit vår förbehållet
att så gradvis lyftas ur mörker och barbari, och troligen
afser afsiaget att så äfven skall ske i grannriket. Må
nu vara härmed huru som helst, så har prygelstraffets bibehållande
i Norge ingenting att göra med prygelstraffets afskaffande
i Sverige. Och hyser jag det fasta hopp, att om Svenska
folkets representanter vända sig till sin ridderlige Konung
med den önskan, att han måtte göra ett efterlängtadt slut på
käppväldet inom armén, så samtycker han nog till en så billig
och sitt , fria folk värdig begäran. Liksom den ärorika bragdens
utförande var Konung Oscar förbehållen att sanktionera
afskaffandet af en lag, som anbefallde att öfverbevista brottslingar
skulle piskas; så skall det förunnas Konung Carl XY
att utföra det ännu ärorikare värfvet att aflysa en lag, som
anbefaller att hederliga medborgare kunna piskas, endast pä
grund deraf att de tillböra fäderneslandets försvar.
Jag har i denna fråga ingenting vidare att tillägga, och
slutar derföre att, i likhet med en värd representant af BondeSt:t,
betyga IJtsk:t min tacksamhet för dess åtgörande att
Den 29 Maj.
543
hafva understödt en mening, redan af allmänna opinionen i
landet antagen som dess egen. Jag anhåller vördsammast, att
Hr Gr. och Landtm, täcktes framställa propos. om bifall till
TJtsk:ts Betänk.
Hr Skogman, Carl Johan Alfred: Bå jag icke som
den siste värde talaren är författare till yrket, är det med
största misstroende till mig sjelf, som jag här begärt ordet.
Gr. Adlersparre har också genom vidlyftigheten af sitt anförande
nästan satt sig i säkerhet för alla anmärkningar; det
förekommer mig dock, som om hans målning varit gjord med
nog bjerta färger. Uti den sednaste K. Författa, öfver ifrågavarande
ämne, nemi. den af 1859, förekommer stadgadt i §:n
37: att 4:de gradens bestraffning icke må i fredlig tid åläggas,
med mindre den brottslige, efter att hafva undergått 3:dje
gradens straff, ånyo beträdes med enahanda eller annan svär
förbrytelse; och man finner således, att denna straffart icke är
eller begagnas såsom annat än ett nödfallsmedel. I andra länder,
såsom t. ex. Frankrike, der man afskaffat densamma, har
man på örlogsfartyg måst vidtaga den utvägen, att låta karlarne
sitta fängslade med fotterna fästade vid jernstång, hvilket
väl måste anses icke mindre förnedrande. — Hvad nu beträffar
Utsk:ts Bet:de, så är det redan bifallet af 2 Stånd, och blir
det troligen äfven af det 3:dje, så att det tjenar icke mycket
till att sätta sig deremot; för öfrigt är det affättadt i sådan
form, att det väl icke lärer leda till något särdeles resultat.
Det torde dock i alla fall vara skäl, att B. o. Ad. icke derföre
bifaller Bet:det, då nu, till följe af redan befintliga stadganden,
prygel får användas endast i 2:ne fall, nemi. dels då
andra straff visat sig otillräckliga, dels då sådana icke kunna
genast användas, och det är af vigt, att felet eller brottet
omedelbart bestraffas. Hvar och en, som har någon reda på
hvad till krigsväsendet hörer, torde också utan svårighet kunna
inse nödvändigheten deraf. Till för öfrigt en befälhafvare plåga
sin trupp, har han visserligen andra medel att göra det, såsom
t. ex. att pålägga densamma ökade arbeten m. m., men dervid
inträffar oftast, att den oskyldige får lida med den skyldige.
På större fartyg möter visst ingen svårighet att tillämpa fängelsestraff,
men på mindre fartyg, t. ex. kanonjollar, är sådant
omöjligt, emedan der icke finnes något fängelserum. Bet återsfode
då ingenting annat än att införa ambitionsstraff; men,
huruvida båtsmanshållet i allmänhet är moget för sådana, vill
jag dock lemna derhän. På handelsfartyg lemnar vanligen
befälhafvaren åt besättningen att sjelf tillrättavisa den late
eller felaktige, men på ett örlogsfartyg lärer väl detta icke gå
an, Att för öfrigt vid ådömandet. af detta straff all möjlig
kontroll bör iakttagas, så att ingen öfverilning må kunna ega
rum, är tydligt, och jag försäkrar, att hvarken jag eller någon
annan flottans officer betraktar skyldigheten att ådöma prygel
544
Den 29 Maj.
annorlunda än som en tung tjenstepligt. Prih. Armfelt har i
sin reservation omnämnt den åtgärd, som jag skulle anse vara
den lämpligaste, nemi. borttagande af denna straffärt vid alla
de tillfällen, då den af domstol ådömes, och då i alla händelser
straffet ej kommer att följa straxt på hrottet. Vid frågans
närv:de ståndpunkt får jag helt och hållet instämma i denna
af Frih. Armfelt afgifna reservation.
Hr af Funck, Carl Oscar, uppläste följande skriftliga
anförande:
Med nöje skulle jag önskat kunna understödja Utsk:ts
Bet:de, men om man vill verka för en god sak — för ordningens
upprätthållande — måste man framförallt se denna fråga
från flera sidor, oell icke endast låta känslorna tala, utan äfven
taga praktiken i beräkning med den erfarenhet, - man derutaf
kunnat inhemta. Jag ser visserligen,, att i denna fråga
knappast giltiga skäl blifva tillräckliga åt dem, som önska prygelstraffets
afskaffande, och detta synnerligast för den allmänna
påtryckningen, som lätt förvillar mången. Att det har uppstått
en majoritet, som bildar den allmänna opinionen emot
prygelstraffet eller för dess afskaffande, är ganska klart och
naturligt. — Här blifver då frågan: Har denna majoritet t^git
erfarenheten och praktiken i beräkning, och utgår denna majoritets
röstantal från sakkunnige personer? Till besvarande
af denna fråga får jag endast hänvisa hvar och en till Frih.
Armfelts reservation, der man finner det uthdet, som är afgifvet
från en af K. M:t tillförordnad komité af sakkunnige personer,
med ett gillande deraf, såväl från Högsta Domstolen
som K. Krigsliofrätten. Den, som vill stödja sig på sanning,
erfarenhet och grundade skäl, bör väl icke sky att öppet uttala
sin åsigt eller öfvertygelse, af fruktan för att stanna i
minoriteten och strida emot den starka påtryckningen från
majoritetens sida eller den s. k. allmänna opinionen. De fleste,
som lemna eller afgifva sina röster, tillhöra ju icke militärståndet,
mängden har icke haft kommando eller befäl öfver
trupp och saknar således deruti erfarenhet; då nu detta saknas
hos mängden, måste det vara andra talande eller bevekande
skäl, som bilda en majoritet. Det är äfven lätt att lemna sin
röst — om man icke sjelf behöfver taga uti med hårdhandsken.
Jag frågar derföre: Hvilka äro de, som bäst behöfva
bevaka denna fråga? Jo! Militärer; men de äro få och komma
således troligen i minoriteten — likvisst understödda af trånga
lagkunnige personer. — Hvad motionen beträffar, tror jag den
kommit allt'för tidigt — ty hade motionären väntat ännu ett
par år, tills K. M:ts Förordning, ang. extra-judiciel bestraffningsrätt
vid krigsmakten af den 29:de Mars 1859, blifvit en
tid tillämpad, skulle snart hvar och en finna, att prygel —
om icke bort! aget — nästan helt och hållet försvunnit uti
dess användande; men att det bör finnas, såsom K. M:ts För
-
Den 29 Maj.
545
ordning nu föreskrifver, är min öfvertygelse, äfvensom att
denna förordning är den rätta för nutiden. Borttåg prygelstraffet
helt och hållet, så uppstår i det stället penalismen,
ty inom en väl disciplinerad trupp kunna småfel öfverses och
fördragas, men de större lidas ej. — Hjelpa inga varningar,
inga förmansbestraffningar, så får slutligen en dålig karl, då
icke mera det lagliga pryglet finnes, troligen näpst af sina
kamrater — och hvar detta slutar, vet man ej, förr än det
öfvergår till penalism. — Är det mindre onaturligt att svälta
en karl, att sätta honom på vatten och bröd, då detta äfven
skadar karlens helsa och dessutom gör honom en längre tid
otjenstbar, hvarigenom tjensten kommer att lida, och, om han
är gift, äfven hustru och barn komma i större knapphet, genom
karlens oförmåga att på arbete förtjena till sin familjs
bergning. Det är icke dessa, som skola lida för karlens dåligheter,
det är endast han sjelf, som hellre må lida en utvertes
plåga, genom en kortare sveda, än genom en längre invertes
plåga, som mera kan skada karlens helsa. Hvad är
ändamålet med ett straff, om icke att inskränka den felandes
frihet, eller att gifva åt honom en smärta eller plåga; men då
ständiga och långvariga plågor icke äro annat än ett barbari,
tror jag för min del, att, om ett strängt straff finnes, detta
snarare afhåller menniskan ifrån förnyade förseelser —- och
således bör vara till, för att icke införa barbariet eller de långa
och ofta förnyade plågorna. — Jag vill här citera ett yttrande
af en bland våra mest lärde och civiliserade militärer till sina
kamrater.
”Man bör icke tro eller missförstå denna fråga, att prygelstraffet
bör bort för det vanhederliga, utan för civilisationens
framsteg.” — Denna sats är, efter min öfvertygelse, ganska
riktig. Då den tiden kommer, att de mera upplyste, för
civilisationens framsteg, söka förekomma, att bränvinsbränningen
inom landet icke blifver i så stor qvantitet, då kan ock
tiden vara inne att afskaffa detta straff, ty det är just bränvinet,
dryckenskapen, detta onda, som inom vårt land skapar
de flesta och de största brott samt hindrar civilisationens framsteg.
Den, som har genomläst K. Börordn:n af den 29:de Mars
1859, ang. extra-judiciel bestraffningsrätt, skall lätt finna, att
prygelstraffet numera icke är för andra än sådana, som genomgått
flera grader af bestraffningar och då ingenting annat mera
hjelper. Jag tror derföre, att nämnde K. Förordn. ännu en tid
behöfver tillämpas, och får derföre till alla delar instämma i
Frih. Armfelts reservation, att de i detta ämne väckta motianer
icke må till någon åtgärd föranleda.
Hr Cederschiöld, Gustaf: Sverige är ett folkfattigt
land, utsatt för påtryckning af en öfvermäktig granne. Förr
eller sednare måste således den tidpunkt inträffa, då vi blifva
uppkallade att med vapen i hand värja vår sjelfständighet.
Den 29 Maj;
Huru skall det gå, om prygelstraffet qvarstår? Kunde roan
då verkligen hoppas, att nationen skulle känna sig lifvad af
sannt och verkligt hjeltemod, då den visste att bakom lederna
hotade den förnedrande hasselkäppen? Kunde vi utan tvekan
sända våra söner mot fienden, om vi utsatte dem för möjligheten
att kunna blifva föremål för ett så vanhedrande straff?
Och hvad är det väl för väsendtlig skillnad emellan knut och
prygel? Det synes i sanning, som kunna de komma på ett
ut. Då man, enligt nya bevärings-förordningen, skulle kunna
lösa sig från bevärings-skyldigheten, blefve ju deraf en följd,
att Svenska folket komme att sönderfalla i två klasser, nemi.
de, som vore underkastade prygel, och de, som icke kunde få
prygel. Är det lämpligt att bibehålla en bestraffning, som
ger anledning till en sådan ståndsolikhet ?
Man har öfvergifvit hoppet att kunna risa in snille och
lärdom i barnet. Äfvenledes har man misströstat om att kunna
piska in trohet och tillgifvenhet hos tjenaren, eller att spöa
in ärlighet och rättsinnighet hos tjufveri. Under sådana förhållanden
blir frågan den, huruvida det icke gifves annat medel,
än hasselkäppen, att ingifva krigaren mod och fosterlandskärlek?
Härvid framstår det förunderliga deri, att man samtidigt
fordrar af soldaten, att han skall vara oförfärad för
fiendens kulor och vapen, men hysa skräck för korporalens
käpp. I allmänhet påstår man, att lagen skall vara lika för
alla. Om nu disciplinen bland militären verkligen icke kan
upprättas annat än genom prygel, så skulle ju deraf äfven
följa, att detta straff borde tillämpas icke blott på gemenskapen.
En sådan slutsats vill man dock icke erkänna. För att
undvika motsägelse, låter man påskina, att hos befälet skulle
finnas en hederskänsla, som saknas hos gemenskapen. Detta
är likväl ett påstående, som icke kan bevisas. Men om det
ändock vore sannt, så visar sådant endast, att menniskan blir
sådan, som hon behandlas. Behandla menniskorna såsom hundar
och de skola äfven blifva såsom hundar.
Synnerligast med afseende å beväringen, är det icke blott
å mina egna söners vägnar, utan äfven för sönerne till samtlige
Riddarhusets ledamöter, som jag yrkar bifall till Bet:det
Hr Lilliehöök, Bertil: Jag tror, att de här uppdragna
taflor äro målade med för bjerta färger, och vill tillåta mig
att, i afs:de å användande i sednare tiden af prygel för militären,
såsom enskilda exempel anföra 2:ne förhållanden. 1846—47
tjenstgjorde jag på en fregatt i Östersjön och Medelhafvet.
Under 16 månader utdelades icke kroppsstraff mera än 2 gånger;
detta var dock för mera än 10 år sedan. För 4 år sedan
förde jag sjelf en korvett med 140 mans besättning, och under
10 månader, som expeditionen varade, blef jag blott 2:ne
gånger tvungen att använda det ifrågav:de straffet; den ena
gången för vid flera tillfällen begånget snatteri, och den andra,
Oen 29 Maj.
då en karl öfverfallit en annan och slagit honom, så att blod
flöt. Jag vet verkligen icke, hvad annat straff jag vid dessa
tillfällen skulle hafva användt, och icke heller medgifva krigslagarne
något annat. Det är icke angenämt att uppträda till
försvar för prygelstraffet, men tyvärr stå icke alla menniskor
på en sådan ståndpunkt och bildningsgrad, att detsamma kan
undvaras. Detta omdöme torde icke kunna jäfvas af någon,
som haft befäl ombord på fartyg; i land torde det lättare
kunna undvaras. Man måste betänka, huru inskränkt utrymmet
är ombord, hvilket gör användande af arrest, såsom verksamt
straff för den, hos hvilken känsla för heder icke eller
endast i ringa grad finnes, omöjligt. Om hela besättningen
skulle ligga på en gång,, så skulle platsen för hvarje karl blifva
endast 3 alnar i längd och 18 tum i bredd. En arrest ombord
skulle också af många icke betraktas som något straff,
utan snarare tvärtom, emedan den innefattar fullkomlig hvila
och befrielse från det arbete, som då måste åläggas de öfriga
af besättningen, hvilka sålunda betungas i samma mån som
antalet af arresterade ökas. På grund af allt detta tror jag,
att det straff, som man här önskar få upphäfdt, bur fortfarande
qvarstå såsom en skräck, och att i nödfall tillgripa, ehuru dess
användande bör så vidt möjligt inskränkas. Om fråga vore att
upphäfva prygelstraffet vid de tillfällen, då det i land af domstol
ådömes, skulle jag möjligen kunna biträda ett sådant förslag,
men som frågan nu står, måste jag, i likhet med Hr
Skogman och Erih. Armfelt, yrka afslag å TTtsk:ts Befcde.
Erih. Armfelt, Magnus: Lika med Hr Skogman måste
jag tillstå, att Gr. Adlersparres anförande var för långt, för att
jag skulle kunna nu bemöta detsamma på ett något så när tillfredsställande
sätt. Jag måste dock söka besvara någon del af
hvad jag lyckades deraf uppfatta. Till en början yttrade Hr
Gr:n, att han tager sig fri från den förebråelsen att, oaktadt
han yrkat afskaffande af prygel, dock icke hafva föreslagit något
annat i stället, derföre att han öfverlemnat åt de rättslärde
att uppgöra den saken. Härpå får jag svara, att K. M:t
nyligen haft församlad en komité just af rättslärda personer,
som öfverlagt om denna fråga, och resultatet deraf blef, att,
huru gerna de än önskade borttaga prygelstraffet, så ansago
de dock sådant för närv:de icke låta sig göra. Vidare har Gr:n
åberopat, att man numera afskaffat en mängd olika straffärter,
som förr här funnos stadgade, såsom qvalificerade dödsstraff,
gatulopp, spö och ris, kyrkoplikt m. m. I stället för spö- och
risstraffen har man nu satt vatten och bröd; men detta är en
straffart, som ej kan användas till ersättning för extra-judieielt
prygel, emedan den ej låter sig verkställas vid de allraflesta
sådana tillfällen, då detta sednare nu ådömes. Sjelfva karalcteren
af ett extra-judicielt straff består deri, att detsamma
verkställes genast, utan ringaste uppskof; och om man nu
VI B. 35
518
Den 29 Maj.
skulle borttaga prygelstraffet, så återstode, t. ex. under marscher,
ingen annan utväg, än att antingen döma karlen först sedan
tåget är slutadt, eller också att genast skicka honom hem igen
för att undergå bestraffningen. Båda dessa utvägar äro högst
olämpliga, och detta torde vara så klart, att jag icke behöfver
derför anföra något vidare bevis. Yidare är sagdt, att en aktad
militär såsom ett substitut för de nu föreskrifna straffen
föreslagit att utmärka bestraffningen genom särskilda tecken
på kläderna, och att efter en viss mängd af förseelser karlen
skulle nedflyttas i en särskild traffklass. Om detta sätt att
gå tillväga är lämpligt, så ser jag alls icke, att K. Mits sednaste
författning derför lägger något binder i vägen, utan snarare
tvärtom. — Man har också påstått, att äfven under sednare
år en icke obetydlig massa prygel utdelats vid garnisonsregementena
i Stockholm; jag har någon erfarenhet af detta
förhide, emedan jag varit auditör vid ett sådant, och jag kan
försäkra, att från berjan af Juli 1859 till samma tid detta år
har prygelstraffet vid ifrågavide regemente icke tillämpats
mera än 2 å 3 gånger; och hädanefter kommer det utan tvifvel
att blifva ännu sällsyntare genom den nya stadgan oro
extra-judiciel bestraffning samt den deruti lemnade föreskrift,
att 4:de gradens bestraffning ej får, då annorledes ske kan,
ådömas förr än den felande förut genomgått de tre lindrigare
gradernes bestraffningar. Hr Grin har också sagt, att prygel
skulle vara menligt för helsan. Vatten och bröd torde dock
icke kunna anses helsosamtnare. och det undergås likväl af
personer af alla åldrar och kön, sedan läkare förklarat dem i
stånd dertill. Personer, tillhörande arméen, och som således
böra ega icke obetydliga kroppskrafter, böra väl då också kunna
tåla vid prygel, åtminstone synes för mig detta fullt tydligt.
Hr Grin har också åberopat förlndet med Pranska arméen, som
utan tvifvel är en ärofull armé; men dervid förekommer, att
inom Franska marinen, der hederskänslan väl dock må anses
lika stark som inom Franska arméen, ehuru begreppen om å
ena sidan det för nämnde känsla sårande och å den andra sidan
det för disciplinens vidmakthållande nödvändiga något olika
utbildats, bibehölls daggstraffet anda till 1849, då under uppbrusningen
af de revolutionära passionerna alla kroppsstraff
borttogos, utan att man satte något annat i stället.
Sedan jag nu sökt i någon mån besvara en del af de
argumenter, Gr. Adlersparre i sitt långa anförande framställde,
får jag hemställa, huruvida det är med känslan eller med förståndet
man bor stifta lagar. I förra fallet borman visserligen
genast utan betänkande afskaffa allt prygel, men i det sednare
vore det skäl att börja med att utfinna något medel, som
kunde ersätta detsamma. Då jag för öfrigt hyser den säkra
öfvertygelse, att K. Mit icke kan bifalla en R. Sf.rs framställning
af sådant innehåll, som här blifvit af Utskit föreslagen,
förr än ett helt nytt system blifvit antaget, och då jag icke
l)e» A) Maj.
anser det vara skäl att R. St:r ingå till K. M:t med ansökningar,
som man på förhand ganska väl vet icke kunna vinna
afs:de, så hade jag helst önskat, det ifrågav:de förslag aldrig
framkommit. Nu har detsamma visserligen redan blifvit af 2
Stånd antaget, och 'förmodligen kommer äfven det 8:dje att
följa exemplet; men jag tror det dock vara R. o. Åd. värdigt
att icke deltaga i ett sådant beslut, utan tvärtom genom förslagets
förkastande lemna det moraliska stödet af sin bestämdt
uttalade åsigt åt K. M:t, hvilken i egenskap af krigsmaktens
högste befälhafvare icke lärer nu, mera än nasti, år, gilla
dessa straffarters absoluta afskaffande, och för hvilken, vid
meddelande af svar å R. fhirs skrifvelse i ämnet, det borde
ligga cn stark anledning till afslag derå i den omständighet,
att den icke blifvit gillad inom det Stånd, der onekligen den
största förmågan måste finnas att bedonia verkningarne på
krigshärens och flottans disciplin af kroppsstraffens borttagande.
Det är visserligen icke behagligt att uppträda till försvar fölen
åsigt, som både nu är och allt framgent troligen blifver
förkättrad, men man måste i detta som i alla andra fall uteslutande
följa sin öfvertygelse, och jag kan derföre ej annat
än anhålla, det R. o. Ad. måtte afslå den hemställan, som
Utsk.-t uti detta sitt Bet:de gjort, om en underd. skrifvelse till
K. H:t.
Gr. af Ugglas, Carl Ludvig: För min del hade jag
önskat, att motionen icke blifvit vid innev:de riksdag framställd.
Då nemi. så nyligen en K. Förordn. utkommit, åsyftande
att förminska användandet af prygel, och hvilken ännu
ej kunnat, i brist på arrester för arméen, vinna full tillämpning,
så att man kan döma om dess resultater, så förefaller
det mig nästan omöjligt, att K. M:t nu skulle kunna lemna
sitt bifall till en sådan R. Stus anhållan, som här blifvit ifrågasatt,
eller att prygel skulle helt och hållet afskaffas. Jag tror
också att, om man blott låter några år gå förbi, så skall prygel
af sig sjelf sa småningom dö ut. Hvarje officer, som är
nog gammal att kunna påminna sig förh:det för 20 år sedan,
måste erkänna, att detta straff, hvarom nu är fråga, då mycket
och ojemnförligt oftare användes. Om jag går i mina minnen
tillbaka till för 25 år sedan, så kunde efter regeln icke en
trupp vara sammandragen, äfven under kortare tid, utan att
prygel måste utdelas; nu deremot har det funnits år, då vid
det regemente, för hvilket jag har äran vara Chef, icke ett
euda slag blifvit utdeladt. Andan bland soldaterna var förr
sådan, att prygel behöfdes; men sedan man nu börjat vända
sig till truppens ambition och egen hederskänsla, har förh:det
betydligt förändrat sig. Att det är motbjudande att anbefalla
detta slag af straff och förnärmande för den, som detsamma
undergår, är tydligt och låter sig icke förneka, så mycket
mindre som truppen kommer till insigt deraf, att det icke är
550
O o 11 29 Maj.
en husbonde tillåtet att handgripligen tukta sina tjenare. Detta
oaktadt vill jag icke nu med min röst biträda förslaget att
helt och hållet afskaffa prygelstraffet, ty ehuru jag vet, att
det stora flertalet af manskapet kan genom goda ord ledas
nästan hvart befälet vill, så finnas dock individer, hvilka härifrån
göra undantag. Dör dessa måste dock ett straff finnas,
och jag vet sannerligen icke, hvad som nu skulle kunna remplacera
prygel. Arrest är egentligen icke något särdeles straff
för den indelta arméen; under vapenöfningstiden förfar man
vanligen så, att karlen arresteras, men med tjenstgöringsskyldighet,
och det är då endast en obetydlig tid, som han kommer
att tillbringa i arresten. Jag kan icke heller inse, mot
hvad prygelstraffet skulle kunna utbytas i krigstid, då straffet
naturl. måste kunna tillämpas långt hastigare än under fredstid.
Gr. Adlersparre har talat om, att de, som begå förseelser,
kunde nedflyttas till att tjena vid trossen, men jagtviflar
att detta medel skulle befinnas verksamt. Det är bland andra
förbrytelser en, som alltid måste allvarsamt beifras, nemi.
plundring. För sådan i större skala finnes naturl. icke annan
utväg än att fusillera den eller de skyldige; men om en karl
går förbi en trädgård och bryter ned en gren för att taga
några äpplen, eller om han tillgriper ett stycke kött eller dylikt,
så kan man lika litet härför fusillera honom som lemna
dessa förbrytelser obestraffade. Jag tror således, att TJtsk:t
gått något för häftigt tillväga, och att man mäste vara fullt
beredd att sätta något annat i stället, innan man besluter sig
för att borttaga prygel- och daggstraffen helt och hållet; men
då denna fråga nu en gång blifvit framställd, anser jag icke
heller lämpligt, att It. o. Ad. helt tvärt afslår densamma. Jag
vill derföre för min del hos H. Exc. Hr Gr. o. Landtm, anhålla
om propos. å bifall till TTtsk:ts framställning med den
förändring, att beslutet komme att lyda: »att B. St:r i underd.
»skrifvelse hos K. M:t anhålla, det K. M:t matte täckas i sam»mauhang
med förväntad omarbetning af krigsartiklarne, för
»hvilken något hinder i behofvet af nödiga reformer i krimi»nal-lagstiftningen,
efter de i densamma vidtagna förändringar,
»numera icke torde förefinnas, taga i nåd. öfvervägande, huru»vida
icke prygel- och daggstraffen kunde emot andra lämpli»gare
straff utbytas.»
Hr Printzensköld, Carl: När man, såsom Hr Ce
derschiöld
vill genom exklamationer ådagalägga det oriktiga i
en straffart, så bör man åtminstone icke i dessa åberopa förh:den,
som ej äro med sanningen öfverensstämmande. Hr Cederschiöld
yttrade nemi., att man kan köpa sig fri från prygelstraffet,
ehuru, mig veterligen, den nya beväringslagen icke innehåller
något dylikt. Likaledes har han yttrat, att det vore orimligt
att bibehålla prygel, da man fran skolorna bannlyst hasselkäppen.
I skollagen stadgas dock uttryckligen, både att och
Den 29 Maj.
551
viel hvilka tillfällen Skol-Collegium eger döma lärjungen att
nedflyttas i stryk-klassen, och då lärer han väl få smaka käppen,
nu som förut. Hvad saken i sig sjelf beträffar, tillåter
jag mig icke att vidare yttra några skäl för afstyrkande af
TJtsk:ts framställning, emedan dessa redan blifvit af Frih. Armfelt
tillräckligen fullständigt anförda; men på grund af dessa
samma skäl kan jag icke annat än på det högsta afstyrka allt
afs:de å det förslag, som Gr. af Ugglas framställt. Vi veta ju,
att komiterade redan utlåtit, sig i detta ämne, och att K. M:t
icke kunnat finna någon utväg att i förev:de afs:de göra någon
förändring. Jag anhåller derföre endast om afslag å Utsk:ts
hemställan.
Hr Cederschiöld, Fredrik August: Jag vill äfven
lägga min röst till deras, som begärt bifall till Utsk:ts hemställan.
Man säger, att prygel måste bibehållas för discipli
nens
skull; men man måste besinna, att vid en trupp har befälet
skyldighet icke allenast att vidmakthålla disciplinen, utan
äfven att befrämja dess moraliska förädling. Detta syftemål
torde icke kunna vinnas genom fruktan för käppen, utan snarare
derigenom, att befälet litet mera ginge in uti och intresserade
sig för manskapets enskilda förh:den, samt genom sitt
eget beteende så inom som utom tjonsten söker tillvinna sig
dess aktning och förtroende. Icke tror jag man skall kunna
säga, att sådana regementen eller kårer, inom hvilka prygel
oftare utdelas, företrädesvis utmärka sig för duglighet och god
militärisk esprit; och då det visat sig, att denna kan ganska
väl förefinnas inom andra armeer, som redan öfvergifvit prygelstraffet
som korrektiv, torde äfven inom den Svenska resultatet
af dess afskaffande ej vara att frukta. Jag anhåller sål.
om bifall till hvad Utsk:t föreslagit.
Hr Dalman, Wilhelm Fredrik: Prygelstraffet liar
utan tvifvel uppkommit på den tid, då krigshärarne utgjordes
af sammanrafsadt folk, och det kunde då vara af behofvet påkalladt.
Men då det nu är och anses för en ära, i st. f. ett
tvång, att försvara sitt land, torde bibehållandet deraf vara
föga lämpligt; och det användes också i största utsträckning
vid sådana trupper, som anses för de mest oförbätterliga. Då
E. St:r vid förra riksdagen hos K. M:t anhållit om borttagande
af husbondes rätt att till sitt tjenstefolk utdela husaga, och
K. M:t dertill lemnat sitt bifall, så hemställer jag, huruvida
det kan vara konseqvent och rätt att bibehålla prygelstraffet
och käppväldet inom arméen. Det torde så mycket heldre
böra afskaffas, som icke blott de egentliga soldaterna, utan
hela befolkningen är genom skyldigheten att tjena som beväring
utsatt för en så förnedrande behandling. Denna fråga
har dessutom en så stark opinion för sig, att det icke torde
vara klokt af R. o. Ad., likasom det säkerligen ej vore för
552
Den 29 Ma
Ståndet rekommenderande att sätta sig deremot. Jag anhåller
om bifall till Utsk:ts framställning.
Sedan öfverläggningen härefter förklarats fulländad, yttrade
H. Exc. Hr Gr. o. Landtm , att derunder yrkats dels bifall
till Utsk:ts förslag oförändradt, dels utaf Gr. af Ugglas, att
förslaget måtte godkännas med följande förändrade lydelse: ”att
It. St:r i underd. skrifvelse till K. M:t anhålla, det K. M:t
måtte täckas, i sammanhang med förväntad omarbetning af
krigsartiklarne, för hvilken något hinder i behofvet af nödiga
reformer i kriminal-lagstiftningen, efter de i densamma vidtagna
förändringar, numera icke torde förefinnas, taga i nåd.
öfvervägande, huruvida icke prygel- och daggstraffen kunde
emot andra lämpligare straff utbytas.”
Härvid anmälte sig Hr Lilliehöök, Bertil, och förklarade,
det han förenade sig om det förslag, Gr. af Ugglas framställt.
Efter det H. Exc. vidare omförmält, att afslag å förev:de
Bet:de blifvit af flere ledamöter yrkadt, fränntälldes propos:r
å såväl bifall tili Bet:det som ock godkännande af det förslag
till underd. skrifvelse, Gr. af Ugglas afgifvit, hvilka båda propos:r
med blandade ja och nej besvarades; hvarefter propos.
gjordes på afslag å Bet:det, och då svaren dervid utföllo med
starka ja blandade med många nej, förklarades ja nu hafva
varit öfvervägande.
Hrr Dalman och Cederschiöld, Gustaf, begärde votering,
hvarjemte Gr. af Ugglas anmälte sig och anhöll, att hans förslag
måtte antagas såsom kontrapropos. vid den blifvande voteringen.
H. Exc. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att, till följd af den
förklaring rör. uppfattningen af R. o. Ad;s svar, som H. Exc.
afgifvit, afslag ä Bet:det komme att utgöra den ena proposm
vid den blifvande voteringen, samt att det återstode för 11. o.
Ad. att bestämma, hvilket dera af de två öfriga yrkanderne
skulle uti den andra proposm inrymmas; hvaruppå H. Exc, törst
hemställde, huruvida 11 o. Ad. ansåge, att bifall till Utsk:ts
förslag skulle utgöra kontraproposm vid meranämnde votering,
dervid svarades ja och nej i blandning, och sedermera föreslog,
att bifall, till Gr. af Ugglas' förslag skulle uti kontraproposm
intagas, då svaren utföllo med starka ja, blandade med många
nej; och förklarade H. Exc. sig nu hafva funnit ja öfvervägande.
Hedan Hr Dalman begärt votering om kontraproposms innehall,
men kort derefter förklarat, att han från denna begäran
ville afstå, uppsattes och justerades följande voteringspropos
:
”Den som afsiår Lag- samt Allm.. Besvärs- o. Ekon.-Utsk:ts
Bet:de N:o 11, i anledning af väckta motioner om upphäfvande
Den 30 Maj.
503
af straffarterna prygel och dagg samt inrättandet, i stället derför,
af straffklasser inom alla regementen m. m., röstar
Ja;
Don det ej vill, röstar
Nej;
Tinner Nej, bifaller E. o. Ad. Gr. af Ugglas’ förslag, »att
E. St:r i underd. skrifvelse till K. M:t anhålla, det K. M:t
måtte täckas i sammanhang med förväntad omarbetning af
krigsartiklarne, för hvilken något hinder i behofvet af nödiga
reformer i kriminal lagstiftningen, efter de i densamma vidtagna
förändringar, numera icke torde förefinnas, taga i nådigt
öfvervägande, huruvida icke prygel- och dagg-straffen kunde
emot andra lämpligare straff utbytas.»
Vid voteringens slut hade rösterna utfallit sålunda:
Ja - 27.
Nej - 25.
Hr Dalman: Jag anhåller att få i prof. nedlägga min
reservation mot det af E. o. Ad. nu fattade beslut. Jag beklagar
på det högsta frågans utgång här, men vågar hoppas,
att, då de tre öfrige St:n redan bifallit Utsk:ts hemställan, K. M:t
icke fäster något afs:de vid den ringa majoritet, som inom
E. o. Ad. understödt den motsatta åsigten.
E. o. Ad. åtskiljdes kl. j 11 e. m.
In fidem,
O. Brakel.
Onsdagen den 30 Maj 1860.
Plenum kl. 10 f. m
Justerades 4 prot.-utdrag för den 29:de dennes.
Hr Lagerhjelm, Gustaf Eeinhold: Som jag för
tjensteåligganden under en längre tid nödgas lemna hufvudstaden,
anhåller jag hos E. o. Ad. att få afsäga mig att vara
ledamot i Eev.Utsk:t.
Sedan E. o. Ad., uppå framställd propos., till denna anhållan
lemnat bifall, anmodade H. Exc. Hr Gr. o. Landtm.
554 Peil 30 Maj.
St:s Hrr Elektorer att utse en ledamot i Bev.Utsk:t efter Hr
Lagerhjelm.
Upplästes ett af Erih. von Sehwerin, Carl Julius,
inlemnadt mern. af följande lydelse:
Undertecknad får vörsammast anhålla att, med bibehållande
af min riksdagsmannarätt, få afsäga mig förtroendet att
vara ledamot i Bev.Utsk:t.
Äfven denna anhållan bifölls; hvarefter Elektorerne anmodades
att välja en ledamot i Bev.Utsk:t efter Frih. von
Schwerin
Hr Gripenwaldt, Carl Ulrik Berthold, hade inlemnat
följande, nu uppläste mern.:
Sedan Höglofl. B. o. Åd:s Hrr Elektorer utsett mig till
suppleant i Bev.Utsk:t, men jag af tjenstegöromål är hindrad
att detta förtroende emottaga; så får jag härmed nämnde
suppleantsplats mig vördsamt afsäga; anhållande dock att vid
min riksdagsmannarätt varda bibehållen.
Efter det B. o. Ad. jemväl härtill lemnat sitt samtycke,
blefvo St:s Elektorer anmodade att utse en annan suppleant
uti Bev.Utsk:t efter Hr Gripenwaldt.
Föredrogs ett från Hederv. BondeSbt ankommet prot.-  utdrag N:o 307, innehållande inbjudning till MedStm att förena
sig uti BondeSt:ts fattade beslut derom, att uti 8:de §:n
af Bev.Utsk:ts förslag till Bev.-stadga, eller på annat lämpligt
ställe i samma stadga, borde införas stadgande om så beskaffade
lindringar, som uti 145:te §:n af gällande Bev.-förordn.
förekomma, så vidt nemi. skälen för dessa lindringar icke äro
eller förblifva under ingående statsregleringsperiod undanröjda.
Gr. Lagerbjelke, Gustaf: Den fråga, hvarom BondeSt:ts
nu föredragne inbjudning handlar, var hos B. o. Ad. föremål
för en långvarig öfverläggning och afgjordes genom votering.
Ståndet återremitterade endast frågan om lindring i
utgörande af bevilln. för innebyggarne i Näsgårds och Westerbergslags
fögderi af St. Kopparbergs län, så länge de utgöra
den s. k. kungsgårdshjelpen vid Näs kungsgård, men afslog
alla öfriga förslag om de nu gällande lindringarnes bibehållande.
Då något skäl att frånträda detta B. o. Ad:s beslut, i
D e n 30 M aj.
min tanke, icke förefinnes, får jag vördsamt anhålla om afslag
å den ifrågav:de inbjudningen.
Häruti instämde Gr. Anckarsvärd, Carl Henrik.
Efter härmed slutad öfverläggning och uppå framställd
propos., blef ifrågav:de inbjudningen af K. o. Ad. afslagen.
Eöredrogs, men begärdes af flere ledamöter på bordet,
Exp.TJtsk:ts under N:o 64 afgifne förslag till 11. St:s underd.
skrifvelse till K. M:t, ang:de fortsatt utförande af jern vägsarbeten
för Statens räkning och anvisande af dertill erforderlige
medel.
Anmäldes och bordlädes:
StatsTJtsk:ts Utlåfcde N:o lil, ang:de det afslutade nya
lånet för Statens jern' ägsbyggnader och det för samma län
erforderliga ränte- och amorteringsanslag; äfvensom
Sammansatta Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.TJtsk:ts
Betänkm:
N:o 12, i anledn. af väckta motioner om nedsättning i
expeditionslösen; och
N:o 13, i anledn. af väckt förslag om åläggande för domare
på landet, att kostnadsfritt tillställa rättssökande de expeditioner,
som ej i behörig tid varit tillgängliga att lösas.
Eöredrogs Bev.IJtskds den 25:te och 28:de sistl. April på
bordet lagde Bet:de N:o 23, ang:de tullbevillningen.
H. Exc. Hr Gr. och Landtm, förmälte, att innan han till
11. o. Ad. gjorde hemställan om det sätt för föredragningen
af ifrågav:de vidlyftiga Bet:de, sorn H. Exc. funne lämpligast
och hvilket äfven, efter hvad H. Exc. förnummit, blifvit iakttaget
vid ärendets behandling i ett eller två af de öfriga
KiksSfcn, H. Exc. ansäge nödigt att i korthet redogöra för
Bet:dets uppställning.
Sedan Utsk:t upptagit hufvudsakliga innehållet af åtskilliga
inom BiksStm väckta motioner, åsyftande i allmänhet
dels upph öfvande af tullfrihet på spannmål och andra landtmannaprodukter,
äfvensom å öfriga nu tullfria varor, och dels
höjande af importtullsatserna för en mängd utländska konsumtionsartiklar,
samt öfver dessa i mera allmän syftning afgifna
motioner sig yttrat, hemställer Utsk:t på sid. 22 i Betänk:t,
att — utom hvad artiklarne »oarbetad tobak, jern- och ståltråd
samt bränvin” beträffade — de ifrågav:de motionerne icke
måtte till någon ändring i nu gällande tullbestämmelser för
-
l.)en 30 Maj.
anleda. Derefter förekomma under rubriken »Tarifen för Införseltullen»,
å sid. 23—53, en mängd hemsfällanden ang:de
dels de tre nyssnämnde artiklarne och dels ett stort antal
andra artiklar, i afs:de hvarå Utsk:t föreslagit till större delen
mindre väsendtliga förändringar i nu gällande tulltaxa, hufvudsakligen
i öfverensstämmelse med det af GeneralTulistyrelsen
till K. M:t afgifne och af K. M:t till It. St:r öfvcrlemnade
förslag i ämnet. Efter slutet af denna afdelning, deri
Utsk:t jemväl besvarat åtskilige motioner i mera inskänkt
syftning än de ofvan omförmälde, följa ITtskts framställningar
under rubrikerne »'larifen för utförseltullen, Tarifen för
kreditupplaget och trausitoafgiften samt underrättelserne till
tulltaxan.” H. Exc. finge nu föreslå, att Utsk:ts ofvanomförmälde
hemställanden pag. 23 53 rörande Tarifen för inför
seltullen
först skulle punktvis föredragas och afgöras, samt att
It. o. Ad. derefter skulle till behandling företaga Utsk:ts å
sid. 22 gjorda mera allmänna hemställan. Derest detta föredragningssätt
blefve af It. o. Ad. antaget, skulle det, vid
föredragningen af Dtsk:ts sistberörde hemställan, blifva tillfälle
för de ledamöter, af Ståndet, hvilka i mer, eller mindre
mån gillade de motioner, Utsk:t afstyrkt, att, på grund af
dessa motioner, framställa sina yrkanden rörande alla de i
motionerne omhandlade artiklar, i ats:de hvarå från Utsk:t.s
förslag afvikande bestämmelser ansågos böra ega rum, naturligtvis
med undantag af dem, hvilka redan varit föremål för
Ståndets beslut. Sedan dessa yrkanden blifvit pröfvade, vore
Tarifen för införseltullen behandlad, hvarefter Utsk:ts hemställanden
i öfriga delar af Betänkt torde böra företagas till
afgörande i den ordning de förekomma.
Gr. Anckarsvärd, Carl Henrik: Mot det af Landtm,
nu föreslagna föredragningssätt har jag för min del icke något
att anmärka, enär, till följd deraf, de ledamöter af Ståndet,
hvilka i mer eller mindre mån gilla de motioner, Dtsk:t afstyrkt,
jemväl ega rätt öppen att framdeles under detta Bet:des
behandling, uttala sina tankar i ämnet.
Hr Ehrenhoff, Gustaf Herman: För säkerhet skull
får jag yrka det förbehåll, att då min motion rörande exportförbud
å silfver förekommer, densamma måtte få skiljas från
Gr. Löwenhjelms motion om export-tull samt särskildt föredragas
och afgöras.
I anledning häraf yttrade H. Exc., att frågan om behandlingen
af den utaf Hr Ehrenhoff omnämda särskilda punkt i
Betänkt torde böra uppskjutas, till dess samma punkt till pröfning
förekomme.
Härefter hemställde H. Exc., huruvida K. o. Ad. behaga'
Den 3 ) Maj.
de gilla det sätt för Betänk:ts föredragning, som II. Exe.
föreslagit.
ltopades ja.
Till följd häraf började föredragningen med
»Utsk:ts hemställan rörande artikeln alabaster.
Denna hemställan bifölls; hvarefter föredrogos och biföllos
Utsk:ts förslag ang:de nedannämnde artiklar, nemi.:
Antimonium, Assa foetida m. m., Band, Bayerskt- eller
Tyroler-beck, Bilder, Blommor, Blomster, Bokspån, Bronspulver,
Bränvin och Sprit, Bärsaft, Böcker, Cigarretter, Dukar m. m.
IJtsk:ts hemställan angtde artikeln Eisk. saltad Sill.
Hr von Koch, Nils Samuel: Jag har i afs:de å denna
artikel vid flere föreg:de riksdagar yrkat tullfrihet. Eörh:det
var likväl då uti så fall olika, att Staten, efter mitt förmenande.
vid nämnde tillfällen kunde efterskänka den för denna
artikel inflytande tullinkomst. TJti närvarande tidpunkt är
likväl förh:det sannolikt icke sådant, isynnerhet som frågan
om andra skattelindringar, hvilka torde vara mer af behofvet
påkallade, jemväl är å bane. — Af dessa skäl kan jag för
narv:de icke medgifva borttagandet af införsels-tull å denna
artikel, ehuru jag dock för en framtid vill hålla denna fråga
öppen. Det kan i öfrigt icke vara rättvist, att på samma
gång som artikeln smör är tullfri, bibehålla införseltullen på
sill, såvida nemi. icke särskilda omständigheter mellankomma;
och sådana anser jag nu vara för handen. Det gifves ett
ytterligare skäl, att för närv:de bibehålla denna införselstull
uti det sig företeende förhållande, att arbetslönerna nu, iföljd
af de stora allmänna arbetena, äro ganska höga, så höga, att
de kunna sägas hafva hunnit en nästan onaturlig grad. Under
en sådan period kan den prisförhöjning, som vållas af bibehållandet
utaf ifrågav:de införsels-tull, lättare bäras; men
som berörde förh:de måste antagas vara abnormt, blir deraf
äfven en gifven följd, att denna införsels-tull bör borttagas,
när Statens tillgångar sådant medgifva.
Hr von Ehrenheim, Per Jakob: Den nästföregående
talaren har uttalat den åsigten, att lifsförnödenheter i allmänhet
böra vara fria från tnll. Jag går dock ett steg längre,
då jag uttrycker den bestämda önskan, att artikeln »saltad
sill» måtte från införsels-tull befrias. Man har nu föreslagit
tullfrihet för spanmål, kött, ost, smör o. s. v. Skall denna
tullfrihet bibehållas, så blir det väl en nödvändighet att jern
-
558
Ds n 30 Maj
väl borttaga tullen ä den utifrån importerade artikeln saltad
sill.
Jag yrkar således tullfrihet för ifrågav:de artikel.
Hr Fåhreeus, Johan Fredrik: Gerna erkänner jag, att
då andra hufvudsakliga födoämnen åtnjuta tullfrihet vid införsel,
det må anses inkonseqvent att bibehålla införsels-tull å
saltad sill. Förra riksdagen röstade jag oek för tullfrihet å
denna vara. Men alldenstund förslaget derom då icke vann
E. St:s bifall, och jag i allmänhet tror det vara lämpligt att
nu så mycket oom möjligt söka undvika rubbning af tullbestämmelserna
för inkommande varor, hemställer jag, att R. o.
Ad. behagade vid den nu gällande tullsatsen för saltad sill
lata bero, helst den deraf härflvtande tullinkomsten årligen
utgör omkring 50,000 rdr, ehuru varan, som nära uteslutande
införes från Norge, dervid, jemlikt mellanriks-författningen, drager
endast half tull. Sveriges förnämsta importartikel till
Norige är spanmål, och denna är der, såsom vi veta, tull underkastad
: det synes icke otjenligt att vi bibehålla fisk-tullen,
till dess den länge påtänkta revisionen af författningen om
handelsgemenskapen de förenade rikena emellan lyckats gå i
fullbordan.
Jag anhåller således om bifall till TJtskts Betänk:de i denna
punkt.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad, yttrade H.
Exc. Hr Gr. o. Landtm., att, beträffande den nu förev:de artikeln,
hade yrkats af Hr von Ehrenheim, att ”saltad sill”
skulle vara från införseltull befriad; hvaremot Hr Fåhraeus anhållit
om bifall till TTtsk:ts hemställan, att den i nu gällande
taxa stadgade införseltull å nämnde vara må fortfarande bibehållas
; och hade någon anmärkning emot TTtskfis förslag i öfrigt
icke förekommit.
Sedan H. Exc. härefter framställt särskild propos. å bifall
till TJtsk:ts förslag rörande ”saltad sill” samt, då dervid
svarades många ja jemte ett eller annat nej, förklarat ja haft
öfvervigten, gjordes propos. å godkännande af TJtsk:ts förslag
i öfrigt och besvarades med ja.
lJtsk:ts hemställanden rörande artiklarne: Garn, Glas, Gräs,
Hattar, Ister, Jern, Jäst, Karduan, Kitt, Klorkalk, Kläder,
Kopie-pressar, Kulör, Krut, Liar, Marometrar, Maskin- och
Vagnssmörja, Mjöl, Mössfoder, Olja, Pastiller, Papper, Pomada,
Potatesmjöl, Stärkelse, Redskap och Maskinerier, Rigabalsam,
Ris, Salpeter.
Biföllos.
Artikeln Salt.
De» 30 Maj.
Utskds hemställan, att nuvarande införseltull å kok- och
berg-salt måtte bibehållas oförändrad.
Hr von Ehrenheim: I likhet med hvad jäg yrkat i afs:de
å artikeln »Saltad sill» anhåller jag äfven att artikeln »Salt»
måtte få tullfritt införas. Härtill tycks vara det största skäl,
då salt, i anseende till sitt låga pris, utgör en bland de oundgängligaste
förnödenhetsvaror för alla samhällsklasser samt ingår
uti all landtbrukarens handtering. Att man, med afs:de
å den inkomst, hvilken genom denna införsels-tull tillflyter
statskassan, hyser åtskilliga betänkligheter att densamma borttaga,
kan jag icke förundra mig öfver; men anser dock, att
man dervid icke bör förbise, att tull-uppbördens storlek likväl
egentl. beror på den större oller mindre liflighet en af export
och import i sin helhet.
Slutligen återstår mig endast att tillägga, att det skäl,
Hr Fåhraeus åberopat för bibehållande af införsels-tullen å artikeln
»Saltad sill», att nemi. denna artikel, af uppgifven
anledning, tillsvidare icke borde från tull befrias, icke eger
sin tillämpning å den nu förev:de artikeln Salt.
Hr Fåhreeus: Hvad jag nyss hade äran anföra i frågan
om »Saltad sill”, har i vissa delar sin tillämplighet äfven på
artikeln »Salt.» Tullafgiften derå har i sednare tid blifvit
betydligt nedsatt, och är nu så ringa att den i detaljhandeln
icke kan på priset utöfva något märkligt inflytande. Likväl
uppgår den årliga tull-inkomsten för denna artikel till omkring
180,000 rdr.
Mitt vördsamma tillstyrkande är alltså, att äfven i denna
punkt Utsk:ts förslag må godkännas.
Hr von Ehrenheim: Jag har redan erkänt att denna
artikel är en kassa-artikel; men på samma gång likväl ansett
mig böra erinra, att, om äfven, på sätt den siste talaren upplyst,
densamma inbringar 180,000 rdr, tull-uppbördens belopp
dock i sin helhet allt för mycket beror på rörelsens liflighet,
för att till och med nämnda, i och för sig ganska betjriiga,
summa skulle hafva någon väsendtlig inverkan på ifrågav:de
uppbörd. Om man ock antager, att denna tull icke så synnerligen
mycket inverkar på de särskilda varuprisen för den
fattigare delen af befolkningen, så bör man dock ihågkomma
att det icke är uti så obetydliga qvantiteter, som jordbrukaren
måste köpa denna artikel.
Utgående från den åsigt att tulluppbörden framför allt
bör vara rättvis, yrkar jag fortfarande på tullfrihet för artikeln
Salt.
Frih. Hermelin, Carl Samuel: Jag yrkar bifall till
Utsk:ts förslag i denna punkt, emedan staten i närvarande
Den 30 Maj.
stund behöfvor inkomst och detta är en af de .'torre tullinkomsterna.
Om staten framdeles kommer i behof af ännu större
inkomster, tror jag att man skulle, utan att allmänheten dermed
i känbar grad betungades, kunna ytterligare förhöja denna
tull till 2 öre per kappe. — Under nuvarande ställningar
och förhållanden synes mig således vara allt skäl att' bifalla,
det införselstullen för salt må bibehållas oförändrad.
Gr. Anckarsvärd: I likhet med Hr Fåhraeus anser äf
ven
jag betänkligt att efterskänka en Statsinkomst af 180,000
rdr. — Man måste nemi. hafva i minnet alla de vid detta riksmöte
beslutade utgifter; hvartill ytterligare komma de som återstå
att före de! sammas afslutande bifalla. — Det kan i öfrigt
icke förnekas att en tullsats af 10 öre per kubikfot salt blir,
i den mån densamma fördelas på hvarje person, högst obetydlig,
ty en kubikfot af nämde vara är tillräcklig för många personer.
Äfven jag anhåller således om bifall till Utsk:ts Betänk.
i denna punkt.
Sedan öfverläggningen nu ansetts afslutad samt H. Exc.
Hr Gr. o. Landtm, yttrat, att derunder yrkats dels bifall till
Utsk:ts hemställan och dels att artikeln kok- och bergsalt skall
vara från införsel-tull befriad, framställde H. Exc. propos. å
bifall till Utsk:ts ifrågav:de hemställan och, då dervid svarades
många ja jemte ett eller annat nej, förklarade sig hafva
funnit ja öfvervägande.
Utsk:ts två öfriga hemställanden rörande artikeln Salt blefvo
härefter föredragne och bifallne.
Vidare föredrogos och biföllos Utskrts förslag rörande artiklarne
Silke, Skor: af yllefilt, Skyfflar m. m.
Utsk:ts hemställan ang. artikeln Socker.
Hr Björnstjerna, Oskar Magnus: Om jag icke re
dan
förut varit öfvertygad om riktigheten af de uti min motion
i ämnet uttalade åsigter, skulle jag dock blifvit det efter genomläsning
af Utsk:ts försök till vederläggning deraf. Jag har
nemligen bland de af Utsk:t, till stöd för dess beslut i frågau,
anförda skäl icke funnit något enda, hvad man kallar, hållbart.
Utsk:t förklarar, att våra finanser befinna sig uti ett så
lyckligt skick, att landets ställning i allmänhet är så god, att
man icke behöfver vidtaga några särskilda mått och steg, för
att förbättra dessa förhållanden. — Vårt åkerbruk, säger Utsk:t,
har på sednare tiden gjort så ofantliga framsteg, att vi numera
årligen kunna exportera i medeltal en million tunnor spanmål.
Det är visserligen sannt att vår spanmålsutförsel under
de sednaste åren betydligt förökats, men ingalunda kunna vi
smickra oss, att vårt åkerbruk förkofrats i samma fårhållande,
Den 30 Maj.
561
utan måste den ökade exporten hufvudsakligast tillskrifvas den
förbättrade brännvin slags tiftnin gen. Enligt den beräkning, man
finner i K. M:ts Nåd. Skrifvelse med förslag 111 ändringar i
författningen rörande brännvins-tillverkningen, skulle årligen,
eller sednaste tiden, 17 millioner kannor mindre än förr blifvit
tillverkade, och dessa 17 millioner kannor brännvin motsvara
ungefär jemnt den million tunnor spanmål, som nu exporteras.
Häraf torde följa, att om icke bränvins-lagstiftningen
blifvit förbättrad, skulle vi nn, oaktadt vårt landtbruks
framsteg, kunnat utföra föga eller ingen spanmål, måhända
knappast så mycket som på 1600-talet, då utförseln beräknades
till omkring 200,000 tunnor om året. Att spanmåls-produktionen
ej stigit på långt nar i samma förhållande som exporten,
lärer häraf vara tydligt. En annan fråga är, huruvida
denna spanmålsexport verkligen är så fördelaktig för landet.
Jag för min del tror, att det skulle vara lyckligare, om samma
spanmål användes till en förbättrad utfodring. Man skulle
i sådant fall kunna slippa importen af en sådan mängd ladugårdsprodukter,
som nu; man skulle t. o. m. kunna komma till
det önskvärda mål att utföra denna spanmål förädlad, i skepnad
af kreatur, smör, ost, ull o. s. v.
Det anföres ytterligare af TJtskrt, att våra fabriker vunnit
den hastigaste tillväxt, synnerligen under de sistförflutne 15
åren. Jag vill icke nu trötta med uppläsandet af den tabell,
som jag håller i min hand, enär de uppgifter, som deruti innehållas,
redan en gång tillförene blifvit af mig å detta rum meddelade;
jag vill blott återupprepa att införseln af alla möjliga
fabriksvaror ständigt ökats så, att t. o. m. af de fabriksalster,
som inom Sverige tillverkas, finnes blott den enda artikeln
papper, hvaraf införseln för närvarande är lägre än 10 år tillbaka;
att deremot utförseln af Svenska fabriksvaror, hvilken 10
år tillbaka var, om ej betydlig, dock någon, nu deremot kan
anses vara ingen. Det torde häraf kunna slutas att de framsteg,
våra fabriker gjort, ej äro så tillfredställande, som Utsk:t
synes föreställa sig.
XTtsk:t säger vidare att exporten under de 25 åren 1835-  1858 öfverstigit importen med 48,729,000 rdr. — Detta är,
så vidt slutas kan af Commers-Collegii tabeller, en sanning;
men om man efterser huru det förhåller sig sedan vår nuvarande
liberala tullagstiftning infördes, skall man finna att under
de 3 sistförflutne åren 1856- 1858 har deremot importen
öfverstigit exporten med icke mindre än 40,735,000 rdr. Det
var således, före den tid, då den liberala tullagstiftningen infördes,
som exporten öfversteg importen. — Jag får likväl tillägga
att jag icke hyser något synnerligt förtroende för de resultater,
till hvilka man kommer genom dessa beräkningar af export
och import, ty huru de än uppställas, kunna de dock aldrig blifva
mer än jemförelsevis riktiga. Hvad som långt säkrare utvisar
landets ställning uti förevarande fall är bankens metalliska kas
-
562
1)0 11 30 Maj.
sa. Hörande denna läses pag. 20 uti Utsk:ts Betänk.: ”Att i öfrigt
Itiks-bankens metalliska kassa icke varit i ett ständigt aftagande,
utan tvärtom tidtals visar sig uti ett betydligt stigande,
kan inbemtas af följande sammandrag ur bankens trykta uppgifter”.
Den derefter följande tableaun uppgifver bankens metalliska
kassas ställning under tiden från år 1834 till och med
sistl. år.
Häraf företer sig att nämnda metalliska kassa, som d. 31
Dec. 1834 uppgick i jemna tusental till 25,924,000 rdr, utgjorde
vid samma tid 1859 allenast 16,557,000 rdr eller 9,367,000
mindre än förstnämnde år. Ofantliga summor hafva under denna
tid från utlandet upplånats, hvaraf hypotheks-föreningarnes
vid 1858 års slut återstående skuld, enligt Finance-komiténs
uppgifter, uppgick till 63,000,000; Statens jernvägslån till
20,000,000 och Statslånefondens återstående utländska skuld
till 8,800,000 rdr. Således har, under dessa 25 åren, ensamt
i och för dessa inrättningar en summa af mer än 90,000,000
rdr lanta penningar inkommit till landet, idan hade väl då
haft anledning hoppas att den metalliska kassan skolat kunna
bibehållas åtminstone vid samma belopp som år 1834. Detta
har dock, såsom vi se, ej varit händelsen, utan de 25 millionerne
hafva nedgått till 16. Uti min motion uppgifves, att ltiksbankens
guld- och silfver- tillgång under samma år minskats med
nära II millioner; skillnaden mellan denna siffra och den af
Utsk:t uppgifna härleder sig deraf, att en annan tidpunkt under
år 1834 blifvit tagen till början för min beräkning, nemi. den då
banko-luckan återöppnades för silfverutvexling. Jag har dersammastädes
anfört att af dessa 11 millionerna har en del blifvit
inom riket spridd i form af mynt, samt att återstoden ungefärligen
motsvarar hvad som utgått till Finland för inlösen af
Svenska bankens sedlar. Ställningen kunde således anses vara
oförändrad, om vi ej under tiden iråkat en utländsk skuld, många
gånger större än hela vårt förråd af ädla metaller. Såsom
redan blifvit aufördt, uppgår för närvule hypotheks-föreningarnes,
jernvägarnes och statslånefondens utländska lån till mer
än 90,000,000 rdr, obcräknadt hvad vi för öfrigt kunna vara
skyldige till utlandet. Om man förutsätter, att dels till inköp
af jernvägsmateriel och annat, som icke ännu kunnat blifva fruktbärande,
dels till ränta å det lånta kapitalet, ända till 50 af
dessa millioner utgått, så återstår dock ännu 40 millioner, för
hvilka svårligen lärer kunna redogöras på annat sätt än att de
utgått till betäckande af Sveriges undervigt i handeln, eller,
med andra ord, för en alltför stor import.
Utsk:t yttrar att ”Englands och Frankrikes handelspolitik
af ålder fordrat, att genom absoluta förbud eller differential-tuliar
monopolisera handeln med deras kolonier», samt
att följaktligen dessa länders föredöme i detta fall »saknar all
tillämplighet på Sverige». — Det är i sanning beklagansvärdt
att inom det Utsk., som har sig uppdraget utarbetandet af
Oell 30 Ma
£63
Tar tulltaxa, obekantskapen med Europas förnämsta länders tullagstiftning
skall vara så stor, att ingen enda röst der funnits,
som kunnat upplysa, att om än, på sätt Utsk:t yttrar, det »af
ålder» varit brukligt i England' att stifta sådana undantagslagar,
detta dock tillhör den gamla historien, ty sedan flera år
äro alla differential-tullar till förmån för kolonierna der afskaffade,
men tullarne på kolonial-yaror likafullt vida högre
än i Sverige. Det enda land, hvarest tullen på socker är så
låg som -här, än Danmark. Tili Belgien, Frankrike, Österrike,
Tyska tullföreningen, Holland, Ryssland, med ett ord öfverallt
annorstädes är den högre. Uti Norige var tullen på såväl raffinad
som råsocker redan högre än här; men K. M:t fann likväl
skäligt att hos nuvarande storthing föreslå ytterligare förhöjning
deraf. Jag känner ie.ke, huruvida detta förslag gått igenom
eller ej. — I England var, såsom jag vid motionens väckande
uppgifvit, redan länge sedan beslutadt att tullen på socker,
från och med den 1 April detta år, skulle komma att nedsättas.
Såsom bekant, har det nuv:de parlamentet visat sig
mera frisinnadt än något föreg:de i handelsväg, så att tullarne
å de flesta artiklar blifvit dels borttagne dels betydligt nedsatta,
men detta oaktadt frångicks den redan flere år sedan
fastställda bestämmelsen rörande nedsättningen i sockertullen,
så att denna förblifvit lika hög som förr, och detta på förslag
af frihandelns väldigaste kämpe i det Engelka parlamentet,
Cancelleren Gladstone. I det tal, hvarmed han i underhuset
uppträdde i denna fråga, säger han bland mycket annat
som jag skulle önska för Hrrne uppläsa, om jag ej fruktade att
trötta: »jag fäster mig hufvudsakligast dervid att thé- och socker-
tullarne ' utgöra finance- tullar» . — såsom bekant kan théet
i England anses motsvara kaffet i Sverige, enär ofantliga qvantiteter
deraf förbrukas —»dessa tullar»—fortfar han — »medföra
ingen svårighet vid tullbehandlingen. -— Jag tvekar ej att
beteckna det såsom ett misstag, när man tror sig finna det
bästa sättet att bereda de arbetande klassernas lättnad deruti
att nedsätta tullarna å sådana varor, som af dem till större
mängd förbrukas. Den största tjensten gör man dem genom
att verka på sådana artiklar, som förskaffa dem arbete. Det
är icke genom borttagandet af 1 eller 2 pence på ii. å vissa
varor, som af dessa klasser förbrukas, som deras ställning de
sednare åren blifvit så mycket förbättrad, utan genom handelns
och näringarnes frigifvande, till följd hvaraf deras arbete kunnat
bättre betalas. — Detta är grunden för sund statshushållning
oell det är på denna jag föreslår eder att fortgå”. — Så
långt den Engelska ministerns ord.
Genom den af mig föreslagna tullförhöjningen af 2 öre
skålpundet å socker, skulle, med samma import som hittills, erhållas
en ökad statsinkomst af omkring J/2 million rdr årligen
och tullen blefve likafullt lägre än nära nog i alla andra länder.
Det torde vara så mycket större skäl att hoppas samVI
B. 30
D e n 30 M ii j.
tycke till detta mitt förslag, då vi så ofta i Sfats-TTtsk:ts Betänk:den
återfinna uttrycken om otillräckligheten af statens
hardt anlitade tillgångar. — På grund af dessa skäl får jag
anhålla om propos. på bifall till min motion i denna del.
Hr Lagerhjelm, Gustaf Beinhold: Jag hade trott,
att sedan Hr Gr:ns o. Landtm:ns propos. om föredragnings-sättet
för Bevilln.-Utsk:ts Betänk. N:o 23 ang. TullbevillningeD,
blifvit af R. o. Ad. bifallen, nu endast skulle blifva föremål
för diskussion de af K. M:t i nåder föreslagne redaktions-förändringar
i tulltaxan; men då Hr Björnstjerna, i anledning af
den nu föredragne förändringen af redaktion i afs:de på artikeln
socker ingått i sjelfva hjertpunkten af systemet för tullagstiftningen,
samt dervid äfven berört åtskilliga förhållanden ang.
Sveriges financiella ställning, anhåller jag vördsamt att äfven
få uttala de åsigter, som jag inom TTtsk:t i detta afs:de sökt
att utveckla, ehuru jag dervid löper fara att gå utom det ämne,
som nu är under B. o. Adms pröfning. — Jag finner mig
härtill så mycket mera föranlåten, som vid början af innevarande
riksdag motioner blifvit inom alla RiksStm framställde,
till ganska genomgripande förändringar i nu gällande Tullagstiftning,
och dessutom en värd motionär, Hr Erih. Sprengtporten,
framställt deri önskan under form af motion »att Bevilln:sUtsk:t
må på det bestämdaste uttala sin mening, huruvida tulltaxan
uteslutande skall betraktas som en financelag, hvars enda
ändamål är, att bereda staten inkomster, eller om densamme
derjemte bör anses ega egenskapen af en lagstiftning, som
har för ändamål att, i hvad behöflig! är, beskydda den inhemska
näringsfliten och befordra jemnvigt och likstämmighet i
handelsförhållanden emellan Sverige och andra länder, så att
landet må veta, om det hyllar ett frihandels- eller ett skyddssystem.
Da R. St:r vid sistförflutne riksdag, genom den nu gällande
tulltaxans antagande, ganska otvetydigt uttalat de grundsatser,
hvilka enligt dess åsigter böra ligga till grund för tulllagstiftningen,
bör det icke kunna uppstå någon tvekan för hvem
som helst att besvara dessa frågor, eller någon ovisshet ega
rum på hvilketdera af de båda systemerna tullagstiftningen
nu hvilar.
Tullinrättningens ändamål har i Sverige ursprungligen varit
endast financiell, d. v. s. afsedd att bereda staten inkomster;
men såväl i följd af den, efter Konung Carl XII:s krig
rådande stora oredan i penninge-forhållandena, och det deraf
föranledda försöket, att genom restrictiva åtgärder styra handelsvägen
för att förhindra silfrets utströmmande ur landet, som
under förhoppning att kunna genom förbud göra landet alldeles
oafhängigt af all utländsk industri, för att framlocka och
framtvinga en inhemsk, en föreställning, som till och med i våra
dagar lik en vålnad visar sin skepnad, utvecklade sig vid
Den 30 Maj.
565
1739 års riksdag ett fulländadt prohibitif^stem. I 85 hela år
utöfvade detta system ett så stort och mäktig skydd för Svenska
industrien och näringarne, att vid 1823 års riksdag K. St:r
ändtligen började att inse nödvändigheten att lossa på de band,
hvilka till den grad skyddade näringarne, att de ej allenast
hämmade, utan nära nog qväfde ail utveckling och förkofran. —
Det är således från denna riksdag, som de första ljusstrimmorna
utgick, hvilka skulle gifva ett nytt tidehvarf åt Svensk industri,
och år 1839 nedsatte K. M:t i nåder en komité för
att utarbeta förslag till förändringar i tulltaxan, i spetsen för
hvilken framlidne Presidenten Skogman stod. — I det underdåniga
Betänkule, som al denna komité till K. M:t afgafs, förekommer
äfven följande jemförelse-tabell af fabriks-tillverkningen
å nedannämnda alster tor följande år.
Kläden.
Sidenväfnader.
Stångjern.
Alnar
Alnar
Skepp.
i Ar 1780
437,121.
367,060.
370,575.
” 1820
375,835.
114,007.
350,445.
» 1837
646,021.
145,863.
450,247.
Samtlige fabrikernas tillverknings-värde:
År 1830
» 1837
. . . . 12,731,805 » ”
« 1855
. . . . 53,296,911 « rmt.
” 1858
.... 52,709,571 ” »
Jag hemställer om icke dessa siffror tydligen visa, att under
den tid, prohibitif-systemet herrskade, aftynade näringarne,
men att de börjat att repa sig i den mån, som ett friare tullsystem
gjort sig gällande och som de blifvit befriade från ett
skydd, som ingenting annat är än tvång. Uti ofvannämnde Betänk:de
yttras äfven: ”Då emellertid gilltigheten af sådane
restrictions- grundsatser beror af det allmänna förståndets erkännande,
att det verkligen är samhällets sak, som de angå,
kunna de endast såläuge bevara sitt moraliska rotfäste i allmänna
tänkesättet, tills det uppenbarat sig eller allmännare
inses, att en uppoffring eller försakelse af ifrågav:de art i sjelfva
verket icke leder till det åsyftade målet af samhällets båtnad,
om ock till äfventyrs till särskilta mcdborgareklassers.
Uti den Nåd. Propos. om tullagstiftningen, som K. M:t vid
sistfördutne riksdag under den 13 Pcb. 1857 afgaf till It. St:r,
yttras: ”Det hos oss redan öfvergifna prohibitif-system, lika
som
det förmedlande skydds-system, som trädt i det förras ställe,
utgöra begge afvikelser från tullagstiftningens ursprungliga
och enda riktiga ändamål, en skattereglering. Hvad derutöfver
med denna lagstiftning varit afsedt och ännu af de enskilta
intressena yrkas, till uppmuntran eller så kalladt skydd för särskilte
näringar, är i sjelfva verkat ingenting annat än en konst
-
566
Den 30 Maj
lad utväg att uppstegra varornas pris, visserligen till fordel för
dem, som sysselsätta sig med dessa varors beredning, men till
skada för dem, som deraf äro i behof, och leder således alltid
till en beskattning, orättvis mot förbrukaren, och förnärmande
det medbogerliga anspråket på jemnlik fördelnig af bidragen
till statsbehofvens fyllande”.
Då E. St:r uti sin underdåniga skrifvelse till K. M:t af
den 2 Dec. 1857 förklarat sig öfverenstämma med ofvannämnde
åsigter, så synes det mig alldeles uppenbart, att Svenska
nationen icke bor vara i okunnighet om, att efter ett mångårigt,
ganska ihärdigt, motstånd det slutligen lyckats Sveriges
statsmän att genomdrifva ett mera frisinnadt system i tullagstiftningen,
ett system, som är grundadt på allmän och lika
rätt, och som visat de mest välgörande frukter i afs:de på
industri och näringar. Det är också alldeles ofelbart, att då
uti ett fritt land, likhet inför lagen är ett hufvndvilkor för ali
lagstiftning, denna rättsgrund icke kan vara Undantagen för den
lagstiftning, som afser att bereda hvar och en medborgares
välbefinnande och förkofran, och det är genom förnekelsen af
denna rätt, så ytterst vigtig i alla lagar och författningar, sorn
prohibitif- eller skyddssystemet- saknar ålit stöd, ej allenast
af intelligensen utan ännu mera af moralen. Vi lefva uti en
tid, då den stora befolkningens, sjelfva flertalets fortgående utveckling,
så i materiellt som intellektuellt hänseende, utgör föremål
för statsmannens djupaste betraktelser och måhända det
förnämsta af hans sträfvanden; men, man måste dervid noga
besinna, att deras materiella utveckling står i det intimaste
sammanhang med deras moraliska och intellektuella.
Jag har förut nämnt, att vid denna riksdag tiora motioner äro
framställde till åstadkommande af ganska väsendtliga förändringar
i nu gällande tullagstiftning och till och med för att få en fullkomlig
återgång till prohibitif-systemet. Det är likväl anmärkningsvärdt,
och då till 1839 års tullkomité från samtlige fabriks-societeterna
i Stockholm, Götheborg och Norrköping m. fl. ganska enträgna
föreställningar gjordes, att såsom ett oeftergifligt villkor
för deras bergning och utkomst, dels förbud till införsel, dels höga
tullsatser å de varuartiklar, som af dem åstadkommas, måtte af
komitén bestämmas, icke från någon af dessa industri-idkare
någon motion vid innevarande riksdag blifvit gjord, till vinnande
af förändring i nu gällande tullsatser,, med undantag för
artikeln ”Väfnader”, hvilka yrkats blifva bibehållna vid samma
tullsats som för åren 1858—1859 är bestämd, samt för Gunnenbo
ståltråds-tillverkning i Småland. Det är egentligen det
Svenska jordbrukets förmenta behof af skydd, och det svåra
betryck, hvari denna modernäring anses befinna sig, som blifvit
aberopad, för att vid denna riksdag åter införa prohibitifva
grundsatser i tullagstiftningen, och man har derföre yrkat
tullfrihetens upphörande på spanmål och ladugårdsprodukter.
Den 30 Maj.
567
Utom det rättsvidrig^ i den. principen att, för att understödja
den klass af medborgare, som producera dessa varor,
tvinga konsumenten att betala ett högre pris än varans verkliga
värde, hvilket blott kan bestämmas af konkurrensen, som
upphör att verka, då den icke är fri, så torde med skäl kunna
bestridas, att jordbruket verkligen befinner sig i en sådan
ställning, att någon annan åtgärd till dess förbättande fordras,
än hvad E. St:r redan beslutat: »kommunikationernas förbättrande
genom jernvägar och kanaler samt direkta anslag och
låneunderstöd under vissa förhållanden.”
Den säkraste gradmätare på näringarnes och jordbrukets
framsteg är folkmängdens tillväxt, arbetsklassens materiella
och intellektuella förkofran, samt förhållandet mellan export
och imkort af jordbrukets produkter och arbetsklassens förnödenhetsartiklar.
Jag vågar anhålla om E. o. A.d:ns öfverseende, om jag nu,
vid behandlingen af Hr Björnstjernas motion, går måhända längre
utom det nu föredragna ämnot, än som kan anses lämpligt,
men sakens vigt fordrar en utredning i alla sina detaljer, hvilket
icke kan ske utan att dervid röra vid en del frågor, hvilka
ega sammanhang med tullagstiftningen. Uti Statistiska Centralbyråns
underdåniga berättelse för åren 1851—-1855 befinnes,
att folkmängden i Sverige var:
År 1805
2,412,772 personer.
” 1830
2,888,081 »
» 1855
3,639,332 »
den hade således ökat sig på 25 är:
från 1805—1830 med  475,310 »
men från 1830 —1855
751,250 ”
samt såledas på 50 år med  1,226,560
Vill man vidare följa samma underdåniga berättelse och
undersöka i hvilket förhållande denna befolknings ekon. villkor,
deras bergning och välbefinnande står under sista decennium
till början och medium af detta århundrade, så torde följande
utdrag vara af intresse.
568 Den 30 Maj.
Hushåll eller matlag till antal, storlek och bergningsvilkor den 31 Dec. 1855
samt jemförelse med åren 1830 och 1805.
I hela riket.
hsta klassen
2:<lra klassen
3:dje klassen
4;de klassen
Anmärkningar.
sorn af egna till-  gångar anses ega
mer än hrad sorn
fordras till uppe-  hälle
som af egne me-  del eller arbe:e
anses kunna ega
till uppehälle.
sorn af egna me-  del eller arbete
anses blott ega en
del af sitt uppe-  hälle.
som äro helt och
hållet försörjde
genom allmän el-  ler enskild väl-  görenhet.
År . . . 1805.
«... 1830.
«... 1855.
Deraf på landsbygden.
År . . . 1805.
«... 1830.
» . . . 1855.
13,257
36,532
94,427
10,291
32,130
87,012
115,381
460,584
103,347
411,628
245,711
109,444
222,590
98,611
73,943
22,500
64,054
19,723
Således har på 50 år förhållandet i afs:de
på välmågans tillväxt, förändrat sig så, att
då af hushållens antal 1805 lista klas. ut-  gjorde 2 par, 2:dra klas. 25 par, 3:dje klas.
54 par och 4:de klas. 16 par, så blirproport.
1855 lista klas. 13 par, 2:dra klas. 67 par,
3:dje klas. 15 par, 4:de klas. 3 par, 100-de-  lar oberäknade.
Jemförelse mellan diverse import-artiklar under de sednaste 25 åren.
Artiklar.
1835-1839.
18-10-1844.
1845-1849.
1850—1854.
1855-1859.
Anmärkningar.
Smör £ft
440,784
342,463
10,579
13,998
399,265
Tullsats (1835) 2: 24 sk. nu fri.
Kött Jfa
219,187
220,412
56,500
81,700
204,320
» » 1:16 sk. » »
år 1835
år 1845
år 1858
Hudar o. Skin 1 b.
oberedda torra
2,085,943
1,699,752
2,501,600
år 1835
år 1845
år 1858
uii a
1,500,617
1,663,103
1,082,242
Ost Jm
89,281
45,108
41,507
95,170
300,640
Kläsk Jji
36,510
46,298
3,187
5,905
132,710
1833—1842
1843—1851
1852—1858
Bomull ti.
850,887
3,3(12,525
9,953,063
1835
1858
Socker ti.
14,783,142
29,649,843
Förbrukn. pr person 1835 5 it.
1849
1858
n » " 185 8 8®.
Sirap it.
4,065
376,292
1849
1858
Fönsterglas ti.
605,000
1,568,919
Kaffe a
3,870,483
14,302,106
Förbrnkn pr pers. 18351% ti.
n v 1858 33/4 ti.
w- -s & &. B
p . ■
CD CO
P
P
KU
O
ri CO
02
Po r
P
L,’cw" B
B? <T I: "
o* o'
K P: ,1 » ^
CD B
CO 02
® o?
■- a ' P:
l°|o
p-^ B
O , B
pT t—;
r-f- O: vT*
P zl
cr* J"*' o)
CD O 0
• c r
B*-5
p
EP
“ S?^
o* n.
CD m
c+ Po,
C:
b P
O
Esr &=°
— ~ 0 ~
tfl Dj CD
P co CD ^
CD ^ 1—
co b
o
p
co
►O
O
. P
J. P .
^ P HT. ■.
>£ S® 3. b
t? © <1
O
O
,. P*
PT ]
5‘
c
o
o
cr
e-t- £b P
O: <-+
p p
02
B
- CD
^ rj
• ■ »Sia ° ^
P Ox ~ £ r-f- O
05 £ C
c? J0O tb f3 P ^
r-S b Cfl
» a g »g,
P° POj_,.
^ O
•-i
<r+- i—1 CT
P i-i
as © b
p B pr
0
1- p i ^ I' S- ®
pC 02 O Cr h.
Ef'* £ B CD a? B
CD ö B b r-K p B
”rllll
j?ÖS^
® ? S,?*® T5-®
- « B
m»
Vj
CD
• * B
pr B
02
STO Pen 30 Maj.
Hvad åter beträffar exporten af spanmål, så har den varit nti ett jemnt tilltagande och står så vida öfver importen
deraf, att den jemförelsevis ringa import, som varit, förnämligast varit föranledd af behofvet af utsäde samt
till fyllande af vissa ögonblickliga behof, på vissa handelsplatser. Jag måste härvid fästa B. o. Ad:ns uppmärksamhet
på de högst skiljaktiga slutsatser, de stridande åsigterne i afs:de på tullagstiftningen hämta ur KommersCollegii underdåniga
berättelser, enär den ena funnit ur dessa officiella handlingar en öfvervägande export af spanmål, på samma
gång som den andra funnit importen deraf vida öfverstigande exporten. Förhållandet är likväl, att år 1856
skörden i Sverige blef i högsta grad förstörd af frost och regn, som förorsakade en stor import af oskadad spanmål
så väl till föda som till utsäde, och hvilken import äfven gaf anledning till en allt för liflig spekulation på dessa artiklar,
vida öfverstigande behofvet. Om således beräkningen öfver exporten och importen af spanmål i Sverige endast
sträcker sig till den ringa tiderymd af fem år, så blir visserligen importen Öfvervägande, men mig synes det
nödvändigt, för att icke blifva vilseledd i sina undersökningar om sitt fäderneslands ekonomiska förhållanden, att sträcka
dem öfver en längre tiderymd, och om t. ex. 25 år tagas till norm härför, så blifva resultaterna helt annorlunda. Af
denna tabell kan inhämtas huru det sig förhåller med exporten af spanmål under de sednaste 25 åren.
Export af spanmål från Sverige under nedanstående år:
1 35—1839.
1840 —1844. 1845—1849.
1
1850 1854.
1855—1859.
Omalen Hvete T:r
« Båg . ' »
» Korn
»
» Hafra
»
» Ärter
”
3,147
14,936
57,450
125,380
10,491
28,410
20,096
270,353
427,893
20,314
75,008
248,284
406,724
1,208,437
95,488
102,075
360,473
263,976
1,280,196
30,122
248,514
1,350,476
1,112,023
3,673,738
88,332
Den 30 M >j.
Då således importen af spanmål på de sednaste 25 åren
är långt mindre än exporten, samt med undantag afåren 1856
och 1857 visar sig vara uti ett successivt aftagande, men exporten
uti ett jemt tilltagande, och importen af ladugårdsprodukter,
oaktadt folkmängdens stora tillväxt under ofvannämnde
tiderymd, icke ökats, utan tvertom, med undantag för artiklen
ost, verkligen minskats, samt dessutom dessa jordbrukets produkter
fortfarande bibehålla sig i ett högre pris, sedan de blefvo
tullfria, än under den tid, de voro belagde med import-tull,
så finnes det för mig ej något rimligt skäl att, om äfven sjelfva
grundsatsen vore riktig, nu med min röst tillstyrka It St:r, att
gå tillbaka till ett system i tullagstiftningen, som ej allenast
är oriktigt och orätt, utan saknar ali praktisk fördel för samhället.
Jag anhåller slutligen att i största korthet få yttra mig
öfver en motion, hvilken blifvit af Hr 0. Björnstjerna framställd
och som har till föremål, ätt, i anledning af den metalliska
valutans benägenhet, att, alltsedan 1834 års realisation,
strömma ur landet, hvartill, enligt motionärens åsigt, orsaken
förnämligast bör tillskrifvas den öfverhandtagande importen och
densammas stora öfvervigt öfver exporten, förhöja tullsatserna
på socker, kaffe, bränvin och tobak, och derigenom bereda staten,
antingen förhöjda inkomster eller en minskad import af dessa
artiklar, för att förekomma en verklig våda för Sveriges ekonomiska
välstånd.
Jag har förut sökt ådagalägga, huru erfarenheten redan
under en tiderymd af nära 100 år visat omöjligheten af att genom
tulltaxans bemedling kunna reglera handeln eller bringa
handelsvågen i jemnvigt — ett försök, som alltid verkat menligt
ej allenast för den inhemska industrien utan äfven haft
olyckliga följder i moraliskt hänseende, enär detsamma uppmuntrat
till lagöfverträdelser och brott, hvilka nu mera nästan
upphört och endast äro att anse hafva tillhört en förfluten
tiderymd.
Jag skall således endast här upptaga hvad som uti ifrågav:de
motion rörer Sveriges financiella förhållanden, och förutskickar
dervid den bekännelsen, att jag, i strid med motionären,
tror, att Sveriges ekonomiska ställning är uti en ganska
jemn och lycklig utveckling.
IlommersCollegii Berättelser visa nemligen att från
1833 1842
Varuutförseln öfverstiger införseln med 26,027,540 rdr rmt.
1843—1851,» » » » 30,511,500 » »
men understiger från 1852—1858 » 8,698,000 » »
utförseln har således frän 1833—1858 öfverstigit införseln med
47,841,040 rdr rmt. Den undervigt, som på de sednaste 5 åren
visat sig, härleder sig dels från 1856 års missväxt, och dels
från de oförmånliga förhållanden, som inträffade under åren
1857—1858 inom handelsverlden, och äro helt och hållet att
•fe K 08 "aCI
betrakta sorn undantags-förhållanden. Men! låtom oss med motionären göra en närmare undersökning om den så mycket
öfVerklagade importen, och dervid i främsta rummet fästa oss vid i hvad sammanhang den står med vår egen
industris utveckling och våra näringars framsteg. Man finner då af KommersCollegii underdåniga berättelser för de
sednaste 25 åren att importen af alla sådane artiklar, hvilka tagas i anspråk af en fortgående allt större liflighet och
rörelse inom näringarne, och hvilka antingen icke kunna produceras inom landet eller blott till en del, ökats i hög
grad, såsom stenkol, färger, redskap och maschinerier, bomull, oljor, tran och späck, saltade och råa hudar, glas, talg;
men deremot att importen af spanmål, smör, kött, hudar och skinn, oberedda torra, ull minskats, oaktadt det större
behof deraf, som en ökad befolkning ovillkorligen tager i anspråk.
Jemförelse mellan importen å nedanstående artiklar.
1835
1845 ; 1858
Stenkol T:r
Färger U.
Redskap och maschinerier
rdr rmt.
Oljor tt.
Tran och Späck . . . U.
Bomull tfi.
Hudar, saltade och råa. U.
Talg M
110,998
824,077
91,552
1,026,775
812,705
850,887
30,086
1825—1839
447,902
298,444
896,892
60,315
3,342,525
509,834
1845 — 1849
675,484
1,394,457
623,991
667,061
2,906,008
1,626,211
9,953,063
766,800
1855—1859
841,740
Samt för 666,095 rdr rmt.
Import af denna artikel på 10 år
7,980,493 rdr rmt.
f'-
»O
Dea 30 Maj
673
Att Sverige, med ott jemförelsevis så litet rörelsekapital,
som motsvarar en så ringa del, ej allenast af dess nationalförmögenhet
utan af dess stora naturliga hjelpkällor, måste anlita
upplånta kapitaler, för att tillgodogöra desamma och gifva
lif åt arbetet, torde ej förundra någon, ehuru Hr Björnstjerna
deruti ser ganska mörka utsigter för Sveriges framtid och för
dess financiella tillstånd. Hr Björnstjerna säger nemligen att
den utländska skulden utgjorde vid slutet af 1858 ö8,800,000
rdr rmt. Deraf vill lian afdraga till statens jernvägar 20,000,000
s. m. och till räntor samt industriella företag 18,000,000 s. m.,
men anser, att en balance uppkommer, som icke lemnat spår
efter sig af 50,000.000 rdr rmt, hvarvid han gör den frågan
»hvart hafva dessa pengar tagit vägen?”
Jag erkänner att det i allmänhet är mycket svårt, att
uppskatta endast i siffra den enskilta företagsamheten och
ännu mera en hel nations, emedan arbetet i sig sjelft icke kan
till fullo värderas och, om det saknades, deraf skulle uppstå
en oberäknelig skada för samhället; men icke bör det förundra
motionären eller väcka hans förvåning, att Sverige till upphjelpande
af sin industri och sina näringar användt en summa
af 50,000,000 rdr under 25 år, så mycket mindre, som
efter all anledning vida större summor blifvit nedlagde så väl
i vår jord som att tillgodogöra de stora tillgångar, vi ega uti
våra skogar och i våra berg. Genom den komité, som af K.
M:t i Nåder blifvit tillsatt att undersöka dessa förhållanden,
kan blifva snart utredt, hvilka kapitaler som äro nedlagde uti
alla enskilta jern vägsföretag, alla kanalanläggningar, odlingar,
sjösänkningar, förbättringar inom jernhandteringen, i byggnader,
verkstäder, masugnar, alla fabriksanläggningar, vägomläggningar
etc. etc., hvilka blifvit under de sednaste 25 åren
med sådan rastlös ifver verkstälde och som visst icke gifva
anledning till några bekymmer för nationens förmåga att uppfylla
sina förbindelser eller upprätthålla sitt ekonomiska välstånd.
Enligt af mig begärd upplysning uti Finance-komitéen,
som är mig benäget meddelad, har Skiftesverket under de sednaste
25 åren för 24,863 tnantal kostat 20,248,845 rdr rmt, d. v. s.
i arfvode till Landtmätare och gode män för åren 1834—1857
rdr öre
för laga skiften  7,538,383 50.
för hemmans klyfning  953,817 —
Hela den beräknade odlingsersättningen 3,065,662 50.
Utflyttningsersättningar  8,690,982 50.
Summa rdr 20,248,845 —
Redskap och maskinerier till näringarnes behof äro under
de sednaste 25 åren införskrifne för . . 7,980,493 rdr rmt.
Svenska handelsflottan var
år 1835 1,740 st. fartyg med lästetal .... 65,490.
år 1858 3,300 st. ” » » .... 150,831.
574
D.-n 30 Maj.
utom hela ångbåtsliottan, som till en förvånande grad växt
upp inom Sverige under den korta tidrymd af 25 år och som
kan vara ett talande bevis på landets ovilkorlig^, behof af
underlättade kommunikationer och dess stora tillgångar af
rå-ämnen i alla riktnigar inom sig. Jag har alltför länge pröfvat
B. o. Ad:s tålamod och skall derför sluta. Jag vågar likväl
hysa den förhoppning, att R. St:r icke vid denna riksdag
frångår det sjästern till tull-lagstiftning, som blef vid sistförflutne
riksdag antaget, som redan utöfvat en lycklig och välgörande
verkan på näringarnes lif och befolkningens välstånd,
som gör den största heder åt Sveriges statsmän, och som visar,
att Svenska nationen till hela sin vidd öppet erkänner
arbetets frihet, hvilken är den ädlaste frukt af civilisationens
stora arbete. Då jag nu vördsamt afstyrker Hr Björnstjernas
motion i sin helhet och spccielt med afseende på det nu föreslagna
ämnet, artikeln socker, ber jag, för att icke onödigtvis
upptaga tiden, att dermed få förena den önskan att E. o.
Ad. skänker sitt bifall till det förslag till tull-lagstiftning,
som Bevilln.Utskd nu framställt, hvarå jag anhåller om Hr
Gr:ns o. Landtmms propos.
Flere ledamöter yttrade härtill bifall.
Gr. af Ugglas, Carl Ludvig: I betraktande deraf att
man vid föredragningen af den l:sta punkten lärer kunna
motse diskussion rörande de allmänna principerna i denna
fråga, vill jag icke nu ingå i någon särskild pröfning af hvad
Hr Björnstjerna uti berörde hänseende nj^ss anfört. Likväl
tillåter jag mig fästa uppmärksamheten uppå, att man, vid
skärskådande af den utaf samme talare framställda beräkning
i afs. å vårt lands financiella ställning, samt tull-lagstiftningens
inverkan derpå, icke får förbise åtskilliga dermed sammanhang
egande omständigheter, hvilka kunna förklara och verkligen
förklara den i vissa fall mindre fördelaktiga balance,
som i närv:de stund företer sig.
Fästande mig således nu endast vid den föredragna punkten,
får jag först med osökt anledning af föregående talares
yttranden, påpeka den stora svårighet, som företer sig att väl
och rättvist afväga och fastställa tullsatser, enär en mängd
förhållanden, måste tagas i betraktande, så vida man ej genom
lagstiftningen skall frambringa verkningar, vida skilda ifrån
den man egentligen afsett.
Jemlikt de af B. St:r vid nästl. riksdag godkända bestämmelser
är tullsatsen för närvarande å raffinadsocker 13 öre,
samt å råvaran 8 öre per ti., uti hvilka tullsatser Utsk:t icke
föreslagit någon förändring. Härvid är likväl att bemärka, att råvaran
endast lemnar ungefärligen 80 °/0 raffinad, så att för en tillverkning
af 100 ti. raffinad 125 ti. råvara mäste importeras.
Till följd häraf måste, för att utröna det skydd raffinering åt
-
Den 30 Maj.
575
njuter, vid jemförelse emellan tullsatserna, den å råvaran höjas
med 25 °/0. Jag nämnde nyss, att tullen å denna råvara
är 8 öre per ti. Tilläges härtill 25 °/0, finner jag att 10 öre
är den tull, som måste erläggas för import af det qvantum
råvara, hvaraf 1 ti. raffinad erhålles. Då nu tullen för ett ii.
raffinad är 13 öre, blifver således det skydd, raffineringen nu
åtnjuter, 3 öre per ti.
Då jag förut förklarat att jag nu icke ämnar ingå uti
någon allmännare granskning af vår tull-lagstiftning och dess
inverkan på våra näringar, vill jag endast i förbigående nämna,
att du det skydd, dessa näringar af tull-lagstiftningen åtnjuta,
i allmänhet uppgår till 20 å 30 °/0 och för åtskilliga
artiklar vida derutöfver, denna proportion för artikeln socker,
genom föregående riksdagsåtgöranden, blifvit högst betydligt
nedsatt, hvarutaf äfven följt att utländsk raffinad till icke
obetydligt belopp under nästföregående år hit importerats. Då
nemi. sockerpriset kail antagas till 45 öre, uppgår ett skydd
af 3 öre endast till t/15:del af värdet eller 6 2/3 °/0. Skulle
nu Hr Björnstjernas förslag, hvilket besynnerligt nog understödjes
af en utaf detta Höglofl. Stånds skarpaste protektionister,
vinna framgång, blefve detta redan särdeles knappa skydd ännu
ytterligare nedsatt. Enligt detta förslag skulle nemi. en förhöjning
af 2 öre ega rum för såväl råvara som raffinad,
och tullsatscn således för den förra blifva 10, för den sednare
15 öre. Ser man nu till hvad skydd för raffineringen med
dessa tullsatser uppstår, finner man att detta endast blifver
2t/2 öre, eller skillnaden emellan tullen för raffinad 15 öre
och tullen å råvara 10 öre, med dertill på ofvan anförda skäl
tillagda 25 °/0 eller 2^2 öre, summa, 12^2 öre. Således en
minskning af det närvarande med */2 öre, hvilken sänker
skyddet till 50/9 °/0 af varans värde. Jag tvifiar uppå,
och har ej af Hr Björnstjernas förslag kunnat fin
na,
att han åsjfftat ett sådant resultat. Detta förslag
afser endast att genom höjda financetullar öka statens inkomster.
Obekant med de socker-raffineringen tillhörande förhållanden,
har han trott sig kunna, utan men för densamma, ernå
sitt syftemål genom en förhöjning af 2 öre på tullsatsen
å så väl råvara som raffinad. Hvad verkan samma förslag
skulle medföra, har jag likväl nu visat. Må han och
andra med honom häruti finna ett bevis.
Hvad tullsatserna i öfrigt beträffar, skulle jag visserligen,
i likhet med hvad jag vid torra riksdagen — härvid understödd
af Hr GeneralTullDirektören Fåhreeus — yrkade, önska,
om tullsatsen å raffinad, till af erfarenheten vitsordadt behöfligt
skydd för raffineringen, kunde höjas. Då likväl ingen utsigt
förefinnes att lt. St:r härtill skulle lemna bifall, afstår jag
ifrån ett sådant yrkande, anhållande endast att tullsatserna
må lemnäs oförändrade, och att icke genom en lika förhöjning
af såväl den ena som den andra tullsatsen, det närvä
-
576
Den 30 Maj.
rande ringa skyddet måtte nedsättas. Något skäl för en
sådan höjning torde icke heller uti statsbchofven förefinnas. Väl
är sannt, att StatsUtsk:t, sedan beräkning blifvit gjord
af de vid början utaf denne riksdag kända tillgångar till fyllande
af statsbehofven, stundom påpekat bristande sådana, såsom
skäl för afstyrkande af begärda anslag. Ulan har dock
sedermera inhemtat, att Biksg.-kont egde en behållning med
närmare 2 mill. öfverstigande hvad förut klindt var. Skäl torde
således ej finnas att befara, det icke statens inkomster under
kommande statsregleringsperiod skola kunna fullt ut betacka
do utgifter, hvilka B. St:r finna skäligt anvisa.
På dessa skäl anhåller jag om bifall till de af Utsk:t
föreslagna tullsatser.
Hvad derefter beträffar det sätt, Utsk:t föreslagit att
skilja mellan råvara och raffinad, anser jag mig icke ega tillräcklig
sakkännedom för att uti berörde hänseende afgifva något
bestämdt yttrande. Då jag likväl försport att det finnes
ett nära nog hvitt pudersocker, hvilket är en slags råvara
och innehåller särdeles litet sockerhalt samt följaktligen borde
förtullas som råvara, har jag i ämnet rådfrågat en i detta
fack fullt hemmastadd person. Af nämnde person har jag
visserligen erhållit bekräftelse å riktigheten af ofvannämnda
förhållande, men detta oaktadt ansåg samma person att, äfven om
det af TIt.sk:t föreslagna sätt uti detta fall kunde hafva någon
liten olägenhet, så vore det likväl i allmänhet taget det af alla
försökta mest lämpliga, och såsom sådant äfven uti de flesta
andra länder, ifrån hvilka erfarenhet bör kunna hemtas, antaget.
Med hänsigt härtill, tror jag att Utsk:ts förslag äfven i
denna del bör godkännas.
Hr Fåhrasus, Johan Fredrik: Redan vid tvenne
föreg:de tillfällen under innev:de riksdag har jag å detta rum
yttrat mina betänkligheter emot tullförhöjning för ifrågav:de
artikel, hvilken numera antagit egenskapen af en allmännare
förnödenhetsvara. Genom antagande af de tullsatser för raffinad-
och råsocker, som i Hr Björnstjernas motion äro föreslagne,
skulle, såsom äfven Gr. af Ugglas anmärkt, den proportion,
som i nu gällande tariff förefinnes mellan raffinadoch
råsocker-tullarne, komma att rubbas. Det torde likväl
ännu vara i friskt minne, hurusom man nästl. riksdag gick
de' inhemske fabrikanternas intresse så nära som möjligt.
Då för öfrigt de nu bestämda tullafgifterne för särskilda
slag af socker desto mindre böra anses för låga, som t. o. m.
den för råvaran utgör mer än 33^3 °/0 å värdet, finner jag
mig böra, lika med Gr. af Ugglas, tillstyrka bifall å Utsk:ts
förslag.
Hr Gripenstedt, Johan August: Man skulle i sanning
af några föreg:de talares exempel lätt kunna förledas att
I)cn 30 M aj.
57 7
ingå i en vidlyftig controvers i afs:de å de principer, hvilka
af dem blifvit utförligt avhandlade; och jag finner mig verkligen så
mycket mer hågad härtill, som jag har ganska mycket att anmärka,
synnerligen mot de satser, som af Hr Björnstjerna blifvit
framställde. Men då jag befarar, att man på sådant sätt
endast skulle onödigt framkalla en lång diskussion i denna
stora fråga, utan något positivt ändamål, så vill jag uppskjuta
till ett annat tillfälle att yttra mig om de allmänna grundsatserna
och skall nu blott hålla mig till den punkt, som här
blifvit föredragen, nemi. tullen på artikeln socker.
Mot den förändrade redaktion af rubriken, som TJfsk:t
föreslagit, har jag icke hört någon anmärkning uttalas; och
då jag tror, att den föreslagna uppställningen af denna rubrik
är bättre och lämpligare än den nu gällande, får jag till en
början vördsamt tillstyrka bifall till Utsk:ts förslag i denna
del.
Yidkommande derefter beloppet af den tullsats, som skall
åsättas artikeln socker, har Hr Björnstjerna uti dess motion
samt nu afgifne anförande 3’rkat, att densamma måtte höjas
med 2 öre per fl. Då härmed icke egentligen kan åsyftas
något annat, än att vinna en ökad statsinkomst, synes det mig
vid sådaDt, förh:de vara vigtigt att tillse, huruvida den tillökning
i statsinkomst, som härigenom skulle erhållas (ifall en sådan
tillökning är nödvändig) icke lämpligare skulle kunna vinnas,
på något annat sätt, än genom förhöjande af denna tullsats. Då
man vill bedöma denna fråga, måste man först och främst
erinra sig, att den tull, hvilken redan nu finnes åsatt artikeln
socker, alldeles icke är obetydlig. Gr. af Ugglas har nyss
upplyst, huru sockrets värde i °/q förhåller sig till tullen. Jag
ber att få tillägga några uppgifter i ämnet. Då artikeln socker
importeras, ökes naturligtvis det pris, denna vara i och
för sig sjelf redan eger, med den tull, som derför måste utbetalas.
Den som förskjutit tullen, måste hafva den åter Han höjer följaktligen
priset på sockret med ett motsvarande belopp och konsumenten
får sålunda återbetala tullen jemte värdet på varan och
öfriga import-kostnader. Tullen på raffinad är, som vi känna, för
närv:de 13 öre, och priset på det raffinad-socker, som här köpes
och konsumeras, blir således genom tull-beskattningen
fördyradt med 13 öre per fl.. hvilket gäller icke blott för det
direkt inkomna och förtullade raffinad-sockret, utan äfven för
den härstädes raffinerade varan, enär priset är lika för begge
slagen. Allt detta är sa uppenbart, att härom icke kan tvistas.
Örn man nu, enligt en särdeles låg beräkning, antager
af t af 100 fl. råsocker tillgodogörcs 80 fl. raffinad, och således
af 35 milt importeradt råsocker uppkommit 28 mill. fl. raffinad,
så utgör den af socker-konsumenterna härstädes utgående
beskattning (å 13 öre per fl.) årligen 3,640,000 rdr. Detta
är onekligen en ganska stor summa, och den nuv:de sockerskatten
således ingen obetydlighet. Men hvart går nu denna
578 lien 30 Maj.
dryga beskattning? Har man åtminstone den trösten, att medlen
komma Staten oafkortad! tillgodo ? Hej, ingalunda! Staten
har uppburit tull för 35 mill. råsocker å 8 öre per ti., (eller
hvad som är detsamma, för deraf tillverkade 28 mill. ii. raffinad
å 10 öre per ti.) 2,800,000 rdr. Konsumenterna hafva,
såsom nyss blifvit visadt, genom förhöjdt pris fått betala
3,640,000 rdr. Skilnaden mellan dessa summor, eller 840,000
rdr, hafva såsom ett premium kommit raffinadörerna tillgodo.
Eller för att taga ett exempel: ett hushåll, som förbrukar
100 tt. socker om året, måste således i skatt härför erlägga
till Staten 10 rdr,, och till fabriksegarne 3 rdr, summa 13 rdr.
Om denna skatt direkt utginge, tror jag icke att man så tåligt
skulle underkasta sig densamma; men derföre att den nu
så oförmärkt genom ett öfverpris utbetalas, låter man dervid
bero. Om för närv:de något oundvikligt behof af ökade statsinkomster
förefunnes, skulle jag också vilja medgifva lämpligheten
af att, hellre än att öka den direkta beskattningen,
söka förskaffa sig de erforderlige medlen genom förhöjd tull
på några stora komsumtions-artiklar hvilka äro af egenskap
att icke kunna genom lurendräjeri i landet inforslas, och den
na
egenskap har onekligen artikeln socker. Men jag hemställer,
huruvida det kan vara rätt att ytterligare höja denna redan
så dryga beskattning med ungefärligen l/g mill. om året,
då man har en annan i min tanke vida lämpligare utväg att
anskaffa den behöfliga stats-inkomsten, nemi. genom cn ringa
tillökning i den nuv:de bränvins-skatten. Att något högre
beskatta sistnämnda vara synes mig vara så mycket mer skäl,
som derför gifves ett moraliskt motiv, och då jag hoppas att
E. Skr inom kort skola vidtaga en sådan åtgärd, anser jag
icke behöfligt att, på sätt Hr Björnstjerna nu föreslagit, ytterligare
söka uppdrifva stats-inkomsterna genom förhöjning i
sockertullen.
På dessa skäl anhåller jag att E. o. Ad. äfven måtte
godkänna de af Utsk:t uti ifrågav:de fall föreslagna tullsatser.
Hr Björnstjerna: Da de af mig uttalade åsigter icke
här synas vinna understöd, anser jag icke skäl att längre
upptaga E. o. Ad:s tid. Jag måste dock med några ord besvara
en föregående talares anmärkningar. De af Hr Lagerhjelm
meddelade uppgifter rörande fabrikernas ställning, nära
nog från hedenhös, kunna visserligen vara rätt intressanta
a+t afhöra; jag är af samma öfvertygelse, .sorn den värde talaren,
att det har funnits och ännu måhända finnes manga
skadliga band, som fjättra våra näringar, samt att alla sådana
band böra försvinna; men jag kan sannerligen icke inse, att
detta allt har det ringaste att skaffa, med sockertullen, som nu
diskuteras. Samme talare har återupprepat åtskilliga af de i
Utsk:ts Betänk:de anförda skäl, hvilka jag uti mitt föreg:de
anförande trott mig hafva vederlagt. Jag vill så mycket min
-
Den 30 M aj.
579
dre trötta det Högloft. Ståndet med att nu äterbörja en ny
vederläggning af desamma, som de icke synas mig hafva blifvit
mera bevisande nu än förra gången, då jag hade ordet.
Hr Lagerhjelm återkommer dertill, att vår utförsel betydligt öfverstigit
vår införsel, oaktadt jag nyss visat att förhållandet upphört
att vara sådant, och att under de sista 3:ne åren, för
hvilka Kommers-Collegii berättelse blifvit offentliggjord, eller
åren 1856 -1858, hafva vi importerat för 40,000,000 högre
värde än vi exporterat, när in- och utförsel af ädla metaller
frånräknas.
Med afs:de å samma talares utsago, att vår ladugårdsskötsel
gjört så stora framsteg, kan jag icke nu med siffror
bevisa, att ett motsatt förh:de eger rum, när jag icke hit medtagit
den tabell, hvilken jag uti R. 0. Ad:s plenum den 3:dje
December nasti, år uppläste. Denna tabell, som är uppgjord
efter Landshöfdingarnes fem-årsberättelser, utvisar att antalet
af alla slag kreatur, såväl hästar som hornboskap, får, getter
och svin, var betydligt större i förhållande till folkmängden
år 1822 än år 1850. Såsom bekant, har äfven införseln af
alla sorters ladugårdsproduktor på ett förvånande sätt tilltagit
under de sedqaste åren, hvilket allt ej synes antyda, att
vår ladugårdsskötsel tagit några jättesteg framåt. Går man, på
sätt Hr Lagerhjelm gjort, så långt tillbaka i tiden som till åren
1772 eller 1780, och tager dessa år till utgångspunkt för
sina beräkningar, så lärer man väl finna, att hvilket land
som heldst i den civiliserade vcrlden skall hafva gjort betydliga
framsteg uti såväl ett som annat bäuseende.
”Man bör icke förvåna sig”, yttrade samme talare, »att,
fastän ett så stort belopp silfver blifvit uti rån upplånadt, detsamma
icke finnes qvar i landet, ty, säger han, ”dessa 90,000,000
rdr finnas i vår jord.” Jag vill gerna antaga, att dessa 90
mill., och många flere dertill, blifvit utgifna för att förbättra
vårt åkerbruk under loppet af de sist förflutna 25 åren, men
detta är intet skäl, hvarför silfvertackorna eller specieriksdalerna
skola försvinna, såvidt man ej gräfver ned sjelfva metallen,
hvilket jag hittills ej hört tillhöra den rationella landthushållningen.
Visserligen är det ett talesätt, att man nedlagt
så eller så mycket på ett eller annat företag, men om
beräkningarna iiro väl gjorda och företagen vinstgifvande, försvinna
ingalunda derigenom penningarne ur landet, utan tvärtom
vinnes på sådant sätt nya tillgångar. Om ej myntet utskeppas
antingen för att betala skuld till utlandet, eller för
att der placeras, säger oss ju sunda förnuftet att det mäste
qvarstanna här hemma, och ju mer deraf vi fa behålla, desto
större rörelsekapital ega vi och desto bättre kunna vi följaktligen
odla vår jord.
Gr. af Ugglas’ anmärkning att den af mig föreslagna
tullförhöjning skulle blifva ofördelaktig för socker-raffinaderierna,
måste jag erkänna såsom riktig. Jag kan ej neka att
VI B 37
580
Den 30 M aj.
det vöre obilligt, om dessa nu åter skulle blifva lidande genom
en ny tullförändring, och ville således gerna medgifva
en återremiss af frågan i afsigt att få tullen på billigare sätt
jemkad mellan raffineradt- och råsocker, om någon utsigt funnes
att vid innevarande riksdag erhålla en rättelse deruti.
Af ett Hr Fåhrséi yttrande skulle man kunna föranledas
tro, det jag misstagit mig i uppgiften, att, med undantag
af Danmark, intet land finnes, der socker drager så låg
tull som i Sverige. Jag tror mig dock deruti hafva fullkomligt
rätt, så mycket mer, som jag hemtat mina uppgifter ur den
bok, jag ser liggande framför Hr Fåhreeus i detta ögonblick,
och den han nyss förklarat sig anse såsom tillförlitlig. Visserligen
är i Holland och Belgien den afgift, som uppbäres
under namn af tullmedel, lägre än hos oss, men jemte densamma
uppbäres vid förtullandet andra, stundom vida högre
afgifter än sjelfva tullen, under namn af centimes additionnelles
och accis. Läggas dessa afgifter, från hvilka vi i
Sverige äro helt och hållet fritagne, till sjelfva tullen, så
skall man finna att förhållandet verkligen är sådant som jag
uppgifvit, nemi. att i intet land i norra eller mellersta Europa
är sockertullen så låg som i Sverige^ med undantag af
Danmark.
För att komma till en riktig föreställning om den beskattning,
som i andra länder drabbar socker och andra lifsförnödenheter,
måste man taga i betraktande de ofantliga belopp,
hvilka nästan öfverallt, utom Sverige, uppbäras under
namn af accis. I England uppgick t. ex. accisen det år, som
slutades med den 31:sta Mars 1856. till 173,000,000 rdr
eller 2 gånger hela tulluppbörden; i Holland beräknades den
år 1858 till 36,000,000 rdr eller 4 gånger samma uppbörd;
i Belgien år 1859 till 17,000,000 rdr eller nära 2 gånger
tullinkomsten; Österrike uppbar af consumtions-, tobaks- och
salt-skatterna samt accisen är 1857 tillsammans 174,000,000
rdr eller mer än 5 gånger tulluppbörden. Frankrikes budget
för år 1859 beräknar ensamt af tobaksmonopoliet 128,000,000
rdr, samt af consumtions-skatt å salt 26,000,000 rdr. Dylika
skatter äro, såsom vi veta, fullkomligt okända hos oss, men,
detta oaktadt, äro våra tullar å de förnämsta kassa-artiklarne
såsom socker, kaffe och tobak i allmänhet vida lägre än andra
länders. Om vi stå framför Europas öfriga länder i rikedom
och makt, kunna vi med skäl gå vår egen väg, utan
att fråga efter hvad andra göra, men, om detta icke är händelsen,
tror jag vi göra klokast i att något litet rätta oss efter
den lagstiftning, som visat sig välgörande hos andra.
Jag anhåller således fortfarande om propos. på bifall till
de uti min motion framställda yrkanden.
Hr Lagerhjelm: Jag har endast begärt ordet för att
besvara några af de utaf Hr Björnstjerna framställde anmärk
-
t)cn 30 Maj.
681
ningar. Jag ber, att till en början få förklara, det jag icke
velat mot Hr Björnstjerna framkasta någon beskyllning för
prohibitifva åsigter, utan allenast med mitt anförande sökt
bevisa, att den värde talarens åsigter i ämnet icke stödja sig
pä riktiga grunder. Conclusionerna kunna sedan göra sig
sjelfva.
Under åren 1852 —1855 var importen af spannmål högst
obetydlig, men uppgick år 1856 för hvete till 62,574 tunnor;
år 1857, till 39,654 tunnor, samt år 1858 till 17,027 tunnor
och 1859 till endast 2,148 tunnor. Med artikeln råg är förhållandet
ändå mera bevisande; ty 1856 införskrefä 173,440
tunnor, 1857 174,169 tunnor, 1858 49,646 tunnor samt 1859
ej mera än 32,876 tunnor.
Jag framställer till hvar och en af eder, Mine Hrr, huruvida
icke de resultat, som dragas af slika undantagsförhållanden,
måste anses högst otillförlitliga.
Hvad derefter vidkommer samme talares yttrande, att
kreaturens antal icke ökats i samma proportion som folkmängdens
tillväxt, vill jag icke bestämdt bestrida riktigheten deraf;
men får dock upplysa, att uti den provins, jag har min
bostad, har hornboskapen på sednare åren ökats. Antalet af
får och svin har deremot dersammastädes aftagit. En omständighet,
som man i öfrigt icke bör förbise, är att alla kreatur
uti vårt land nu utfodras bättre än förr; men man bör
dervid noga märka, att, om kreaturens antal inom Sverige
minskats, det skulle i följd af denna bättre utfodring vara ett
bevis på, att man skänker kreaturen en bättre vård än som
förr varit dem beskärd. Att den stora sädesproduktionen inom
landet verkar menligt på ladugårdarne, är en sanning; men
stora arealer hafva under de sednare åren blifvit lagde i gräs,
och det skulle vara ganska upplysande i sak, att erhålla kännedom
om, huru stora arealer under de sistförflutna åren blifvit
i stället för ängarne lagde i gräs; men jag har icke lyckats
att någonstädes finna uppgifter i detta hänseende meddelade.
Man har framhållit som en olycka för landet den stora
export af hafre, som under de sednare åren egt rum; förutom
det säkra factum, att genom jordbrukets förkofran hö-produktionén
förlcofrat sig i samma proportion som hafre-produktionen,
måste jag uttala den åsigt, att det icke kan vara riktigt af
Staten att hindra den enskilte att föryttra hvilket slag af
spanmål, honom lyster, och uppträda som förmyndare i den
enskiltes ekonomi, så mycket mindre, som all export, af hvad
slag som helst, alltid är en nationalvinst, emedan det just är
exporten som gifver oss silfver i utbyte.
Dessutom visa Kommers-Collegii underd. berättelser,
att, oaktadt befolkningens tillväxt, ladugårdsprodukterna ökat
sig märkbart i produktion, om också icke ännu till fyllandet
af hela behofvet, och erkänner jag villigt att mycket återstår
582
Den 30 Maj.
att önska i afseende på ladugårds-skötseln inom Sverige, hvilken
likväl efter min förmening ingalunda kan upphjelpas genom
tull-taxan. Jag yrkar fortfarande bifall till Utsk:ts
förslag.
Hr Flach, Johan Fredrik Fhilip: Den punkt, hvilken
nu utgör föremål för B,, o. Ad:ns öfverläggning, kan, med
hänsigt till formen för dess uppställning och dess innehåll,
indelas i 2:ne frågor, nemi. den l:sta ang:de redaktionen, och
den 2:dra beträffande tullsatserna. Då i förstnämnda hänseendet
ingen anmärkning, åsyftande ändring i Utsk:ts förslag,
blifvit framställd, föreställer jag mig, att Utlåt:det i denna
del obetingadt vinner Ståndets bifall. I afs:de å sednare frågan
eller den om tullsatsens bestämmande förekommer nu till
behörigt öfvervägande och beslut den af Hr Björnstjerna väckta
motion om en, i följd af hans åsigt om landets mindre lyckliga
financiella ställning och Statsverkets behof af ökade inkomster,
förhöjd tullbevillning å särskilda varuartiklar, deribland
socker. Ehuru numera hvarje förslag, hvilket, liksom Hr Björnstjernas
ifrågav:de, ville ås3’fta en rubbning i den tull-lagstiftnings
grundprincip, hvilken, från och med det sistförflutna
årtiondet af Regeringen med förkärlek blifvit omfattad och af
representationen, i följd häraf, under nämnde tidrymd så
småningom accepterad, att vid sistl. riksdag reformen i denna
riktning blifvit fullständigt genomförd och förmodligen dermed
för framtiden betryggad, således synes ega föga hopp om framgång
vid denna riksdag, kan det likväl ej undfalla en uppmärksam
betraktares blick, att en redan vid sistlidne riksmöte
under tullbevillningens behandling här på Riddarhuset
timad tilldragelse, hvilken, efter hvad jag förmodar, till dess
rätta vigt och betydelse blifvit af Hr Björnstjerna uppskattad,
i så fall kan anses såsom fullgiltigt motiv för hans framställning
om förhöjning i tullbevillningen åtminstone å artikeln
socker. För att således nu ådagalägga, i hvilket sammanhang
motionen i denna del står till frågan om sockertullens behandling
vid förra riksdagen, vill jag i möjligaste korthet återupplifva
minnet af förloppet dermed. Uti det underd. Betänk,
med förslag till förordning ang:de Sveriges och Norges ömsesidiga
handels- och sjöfartsförhållanden, som den af K. M:t i
nåder förordnude sammansatta komité den 5:tc Mars 1856
afgifvit, hade komitén närmare utvecklat, hurusom den betydliga
skiljaktigheten emellan de förenade rikenas tulltariffer utgjorde
väsendtligt hinder för tillvägabringande af den friare
handelsgemenskap emellan rikena, som i flera synpunkter vore
så önskvärd; hvadan, till undanrödjande af detta hinder, de
Svenske medlemmarne af nämnde komité ansett sig, i följd af
sitt erhållna nådiga uppdrag, icke blott befogade, utan äfven
pligtige att utarbeta förslag till sådana förändringar i den
Svenska tull-lagstiftningen, som närmandet till den Norska tull
-
Deri 30 Maj.
583
tariffen betingade. Jemte underd. Utlåtide af den 2:dra nästpåföljde
Maj hade alltså nyssbemälde medlemmar öfverlemna!,
bland annat, en omsorgsfullt utarbetad, fullständig tulltaxa,
under benämning »Tarif för införseltullen”, deruti föreslås, för
råsocker, alla slag, en tull of 8 öre, för raffinerad!, alla slag,
såsom topp-, kandi- och kak-, äfvensom krossadt eller pulveriseradt
socker, 13 öre, samt för sirap, alla slag, 6 öre, allt
per <tt.
Vid underd. föredragning i StatsRådet af de Svenske
komiterades ofvanbemälde Utlåtide och tulltaxeförslag, i sammanhang
hvarmed då ock anmälts, jemte andra underd. framställningar,
en af sockerbruksidkare i Stockholm och Götheborg,
med anhållan att vissa af dem föreslagne bestämmelser, i afs:de å
tull-lagstiftningen å artikeln socker, matte i nåder varda fastställde,
hade Statsltådet och Chefen för Financc-departementet,
på sätt det vid K. Mits Nådiga Propos. till R. St:r (under Nio
51) fogade utdrag af det i StatsRådet den 27:de Januari
1857 öfver finance-ärendcr förda prot. vidlyftigt omförmäler,
efter förklarande, att det hos oss redan öfvergifna prohibitivsystemet,
likasom det förmedlande skydds-system, som trädt i
det förras ställe, begge utejorde afvikelscr frän tull-lagstiftningens
ursprungliga — han vågade säga enda riktiga — ändamål, en
skadereglering; samt att han visserligen icke heller misstoge
sig deri, att den allmänna meningen inom landet numera utdömt
det äfven i andra länder mer och mer underkända skyddssystemet;
— och sedan han vidare, i anledning af redan förut
af K. M.t beviljad och derefter i deu K. Proposin föreslagen
fortfarande tullfrihet å en annan större import-artikel,
yttrat i »Uppoffringen för statskassan är visserligen betydlig;
men innefattar den, såsom jag vågar tro, en af rättvisa och
billighet påkallad eftergift, så lärer denna eftergift icke böra
återtagas med mindre Statens behof sådant oundgängligen
kräfver; ett sådant behof är dock icke nu för handen, och
lyckligtvis förekommer icke heller anledning att befara sådant
för nästinstundande statsregleringsperiod;” — har han, beträffande
den föreslagna sockertullen, med framställning om en nödig ansedd
förändring i redaktionen, tillika, uppå anförda skäl, i
underduighet hemställt, att, med afslag å sockerbruksidltarnes
anhållan om raffinadsocker-tullens bestämmande till 15 öre,
de af komiterade föreslagne tullsatser måtte af K. Mit gillas.
Uti det af Bevilln.Utskit afgifna Betänkide angide tullbevillningen
hemställdes att tullen å socker, raffineradt, alla slag,
såsom topp-, kandi- och kak-, samt krossadt eller pulveriseradt
socker, äfvensom Havanna-, Terres- och dermed till sockerhalten
lika slag måtte bestämma3 till . ... 13 öre pr tt.
andra slag 8 d:o
samt sirap, alla slag .  6 d:o
DennaUtskits hemställan, så vidt den rörde tullsatserna å socker,
bifölls af Borgare- och BondeStm; hvaremot R. o. Ad.
584
Deu 30 Maj.
”för raffineradt af alla slag» m. m. bestämde afgiften till 15
öre, och för ”andra slag” till 9 öre och PrestSt-.t för
»rafineradt alla slag” m. m. fastställde afgiften till 14 öre;
men antog för ”andra slag» den af Utsk:t föreslagna tullsats,
8 öre ti. Den af Utskrt gjorda hemställan, angrde införseltullen
å sirap, antogs af R. o. Ad. samt Preste-och BorgareSt:n,
hvaremot BondeSt. bestämde tullsatsen å sirap till 4 öre ti.
I anledning af RiksStåndens skiljaktiga beslut ang:de tulllagstiftningen,
afgaf derefter Bevilln.Utsk:t, i dess Mern. N:o
27, förslag till sammanjemkningar och voter:s-propos:r. Vid
detta Mem:s behandling hos K. o. Ad. och då derunder till
afgörande förekommo voter;s-propos:ne N:ris 57, 58 och
59, ang:de artiklarne socker och sirap, jemte de i sammanhang
dermed framställde inbjudningar, yttrade Hr Gripenstedt,
I. A., bland annat, följande: ”Då K. H:t afgaf sin Nåd.
Propos., ansågs det icke nödvändigt att på socker lägga en
ökad konsumtions-skatt; men, såsom statsregleringen för närvarande
synes ordna sig, torde det vara af behofvet påkalladt
att, i afs:de å en så vigtig kassaartikel, icke lemna ur händerna
det tillfälle att vinna en ökad inkomst, som här erbjuder
sig. Det är således ur rent financiel synpunkt jag betraktar
frågan, då jag icke afstyrker R. o. Ad. att vidblifva
sitt förra beslut, oaktadt den derigenom åsätta tullen med ett
öre öfverstiger hvad K. Mit föreslagit.”
I samma mån detta yttrande måste befinnas stå i uppenbar
strid mot Hr Finance-Ministerns nyss förut af mig ur
StatsRåds-prot. citerade förklarande' i afs:de på financernes
tillstånd för det dåvarande och hans skimrande förutsägelse
derom äfven för då näst förestående statsregleringsperiod, i
lika grad måste det synas för oss alla tydligt, hvilket mäktigt
stöd Hr Gripenstedts här pä detta rum under sistl. riksdag
afgifne, äfven af mig återgifne yttrande måste innefatta
för Hr Björnstjernas nu ifrågav:de yrkande, motiveradt, som
äfven det är, af Statsverkets behof, ökadt sedan sista riksdag
åtminstone i lika proportion som den då beslutade och säkerligen
äfven vid denna riksdag förestående utländska skuldsättningen.
Emellertid och då jag hyser den fasta öfvertygelse att
ofta förändrade bestämmelser i afs:de å tull-lagstiftningen äro
för industrien lika skadliga, som vacklande åsigter i allmänhet
synas mig föga egnade att ingifva förtroende, får jag vördsamt
anhålla, att R. o. Ad., beträffande tullsatserna i nu foredragne
punkt, måtte, med afslag å Hr Björnstjernas motion i
denna del, vidblifva hvad R. St:r vid sistl. riksdag i detta
hänseendet bestämt.
Hr Ribbing, Arvid: Mig synes, att nödvändighetsva
ran
salt är en artikel, som är ännu mer oundgänglig för allmänhetens
behof, än artikeln socker. Fråga var likväl nyss,
Den 30 Maj.
58ä
att förstnämnde artikel skulle åsättas tull. Man har Jock
knappt hunnit medgifva tullfrihet för artikeln salt, innan man
vill vidtaga en åtgärd för att med en ytterligare tullförhöjning
belägga artikeln socker, — en nödvändighetsvara, hvilken
jag dock anser med dess rätta namn böra i många afseenden
kunna kallas en öfverflödsvara. •— Dessa resultater hafva tillvägabragts
af ifvern hos de olika åsigternas förfäktare att
befrämja hvar sin sat , den ena frihandelns, den andra prohibitismens.
Yid sådane förhållanden finner man, huruledes de
interessen, som ligga midt imellan, ofta komma att förbises.
Jag är fullt öfvertygad att en konsumtion af 4, ja 40 gånger
så myckelt salt vore välgörande för riket, ty, för att icke
tala om don nytta, denna artikel kan medföra till förökande
af jordens kraft, vill jag egentligen erinra om det gagn, man
deraf kan hafva i vår ladugårdsskötsel. Samma vitsord kan
icke gifvas sockret, som till och med är skadligt för helsan
och hvaraf i förh:de till folkmängden större qvantiteter troligen
förbrukas här i Sverige, än i något annat land.
Man hyser visserligen hopp att genom beskattning på
artikeln bränvin inbringa de belopp, som kunna vara för Statens
behof erforderliga; men det torde dock vara ganska
ovisst, huruvida en sådan åtgärd kan genomföras. Jag anser
tvenne omständigheter förefinnas, hvilka kunna utgöra
skäl emot ifrågav:de förhöjning. Först och främst, att i Norge
tullen på socker är lägre än här; enär, för den händelse ett
sådant förh:de skulle fortfara, detsamma kunde lemna tillfälle
för våra grannar att hitföra socker, oss till skada. Vidare att
man i andra länder kan odla hvitbetor, hvilket åter i vårt
land icke rätt velat lyckats.
Jag har endast velat yttra dessa anmärkningar i frågan.
Hr Fåhraeus: Då en föreg:de talare, till stöd för yr
kandet
om förhöjning i tullafgifterna för socker, anfört öfverdriften
af Sveriges sockerkonsumtion, hvilken han synes anse
hafva uppgått till högre belopp, relativt till folkmängden, än
i något annat land, får jag upplysa, atf, enligt tryckta officiella
handlingar, som jag har här framför mig, sockerimporten i
Norge beräknas till 1 1,312,000 Norska, d. v. s. 13,193,000
Svenska €6. Vore förbrukningen lika i Sverige, borde för
dess större folkmängd åtgå 38,000,000. Importen här uppgår
likväl föga Öfver 30,000,000.
Hr Ribbing: Med ani. af den siste talarens jemförelse
mellan Sveriges och Norges socker-import, skulle jag dock,
för fullständighotens skull, anse såsom ganska upplysande i
sak, att möjligen kunna erhålla uppgift, huru stor del af
detta till Norge importerade socker kan antagas sedermera
blifva öfver gränsen införd uti vårt land.
586
Den ,30 Maj
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad samt H. Exc.
Hr Gr. o. Landtm, yttrat, att derunder yrkats dels bifall
till Utsk:ts förslag, enligt hvilket rubriken socker skulle erhålla
en förändrad lydelse, men de nu gällande tullsatser,m
bibehållas, och dels af Hr Björnstjerna, att tullsatserna måtte
förhöjas från 13 och 8 öre, till 15 och 10 öre; framställde
H, Exc. propos. å bifall till Utsk:ts förslag, och då dervid
svarades med många ja jemte några nej, förklarade sig hafva
funnit ja öfvervägande.
Härefter blef Utskds sednare hemställan, rörande ifrågav:de
artikel, föredragen och bifallen.
Utsk:ts hemställanden ang:de artiklame Strumpor, Sågblad,
Sågor, Tennsalt, Tidningar, Tobak, oarbetad.
Biföllos.
Artikeln Tråd, jern- och stål-,
TJtskits första hemställan, att en införseltull af 6 öre per
ii. må nämnde artikel åsättas.
Hr Fåhreeus: Jag har, i fråga om denna artikel, icke
biträdt Utsk:ts mening, utan fördenskull vid dess Betänk:de
fogat ett derifrån afvikande yttrande, hvilket jag anhåller få
uppläsa: »Sedan It. St:r nasti, riksdag beslutat tullfrihet för
inkommande Jern- och Ståltråd, finner jag mig förpligtad anmäla
min reservation emot Utsk:ts genom omröstning nu tillkomna
förslag att åter med införseltull belägga denna allmänt erforderliga
och nyttiga artikel, tillika utgörande ett material, som
flera industrigrenar användes. Efter ärendets behandling å
Hörra riksdagen hafva, mig veterligen, omständigheterna härutinnan
icke på annat sätt förändrats än att, vid en fabriksanläggning
här i landet, tillverkning af sådan vara kommit i
gång, hvilket, helst då detta kunnat ske tullfriheten oaktadt,
synes mig icke innefatta tillfyllestgörande skäl till förändring
af tull-lagstiftningen. Den föreslagna afgiften är oek, för en
vara af sådan beskaffenhet, alltför hög, såsom i vissa fall motsvarande
ända till 33i/3 % värdet. Genom bifall till förslaget
skulle dessutom ett anmärkningsvärd! missförhållande
uppstå, i det att IJtsk:t icke desto mindre bibehållit tullfriheten
för koppar och annan ej specificerad metalltråd, »andra
slag» (än förgyld, försilfrad eller pläterad), hvilken artikel
dragit högre tull än jern- och ståltråd, men, vid samma tillfälle
som denna, från tull befriades.”
Under åberopande af de skäl, jag sålunda anfört, och med
tillägg af den upplysning, att varan, sedan 7 år tillbaka, till
hufvudsaklig del inkommit för de elektriska telegrafinrättnin
-
Den 30 Maj.
587
garnes behof och då enl. K. M:ts nåd. förordnande varit från
tull frikallad, äfven under den tid sådan afgift var i tariffen
bestämd, hemställer jag, att K. o. Ad. måtte, med afslag å
Utslets Betänk:de i denna del, låta vid nu gällande tullfrihet
förblifva.
Gr. Liljencrants, Gustaf Fredrik: Ehuruväl den
fråga, som nu är under öfverläggning, icke kun anses vara
af någon särdeles betydenhet, så, och vid det förhållande att
ingen väl med skäl lärer kunna förebrå denna riksdags
Bevilln.Utsk. att hafva gjort sig saker till någon probibitism,
skulle det förefalla mig minst sagdt underligt, om man i denna
fråga och efter den utredning, densamma erhållit, skulle motsätta
sig det af Utsk:t i ämnet afgifna förslag. Man kan nemi.
vara öfvertygad om, att innan TJtsk:t stadnat uti det beslut,
som Betänk:det utvisar, har XJtsk:t noggrant pröfvat denna
fråga. Till nämnde antagande har man så mycket mera skäl,
som den siste värde talaren, jemlikt den Betänk:det bifogade
reservationen, icke synes hafva uraktlåtit något för att framdraga
motskäl, som skulle kunna göra den af honom förfäktade
mening gällande. Utsk:t åter har förklarat, att anledning
till den ifrågaställde tullbestämmelsen gifves uti det sig företeende
förhållande, att förevarande njdtiga industrigren behöfde skydd
och uppmuntran. Jag tror att man icke kan göra något större
misstag än att icke, som sig vederbör, uppskatta vigten deraf,
att söka bibehålla de tillfällen till arbetsfört jent, som
inom ett land kunna förefinnas. Förbiser man delta, så
har man icke gjort sig reda för, hvad ordet ”kapital” betyder,
att ali kapital-bildning härflyter från ökadt arbete, samt
att således ett lands rikedom hufvudsakligen grundar sig derpå,
att samma lands lagstiftning jemväl bereder landets innevånare
tillfälle att förädla samma varor, som landet förbrukar.
Nu är här fråga om att bibehålla en näring, hvilken nyligen
uppblomstrat. Med hänsigt dertill, har ock TJtsk:t föreslagit
en ganska medelmåttig tull.
Då jag känner mig alldeles förvissad derom, att TJtsk:t
icke föreslagit denna införselstull utan att fullgiltiga skäl dertill
förefunnits, — en omständighet, till stöd hvarför man endast
behöfver ytterligare anföra, att det blott är 2:ne artiklar,
i afs:de å hvilka Utsk:t föreslagit ny införselstull eller förhöjd
tullsats, samt att artikeln ”Jern- och Ståltråd” är den
ena af dessa artiklar, — tillstyrker jag B,, o. Ad. att bifalla
den nu föreslagna punkten.
Hr Wolffelt, Mauritz Canstantin: Bland de skäl,
uppå hvilka Utsk:t grundat sitt beslut, finnes ett, hvilket, underligt
nog, icke blifvit tillagdt de till stöd härför i Bef:det
uppräknade motiver. Det är att denna tråddragning utgör en
stor och väsendtlig hus-slöjd inom en betyglig del i provin
-
I)en 30 Maj.
sen Smålands fattigaste trakter. Om nu denna tråd skall, genom
borttagande af införselstull derå, utifrån indragas i landet,
så blir det rent af en omöjlighet för hela denna medellösa
befolkning att vidare kunna med ifrågav:de handtering
sysselsätta sig. Det var engentl. detta skäl, sora förmådde
majoriteten inom Utskh att åtminstone i detta fall rösta för
en högre tullsats.
Man hör har stundeligen upprepas, att tullar på lifsförnödenheter
skola borttagas, på det att den fattige skall kunna
erhålla sin föda för bättre pris, men jag hemställer till Eder,
Mine Hrr! huruvida det icke är klokare, att ställa så till,
att den fattige har något att köpa mat för, än att han ingenting
dertill har, med möjlighet på samma gång att kunna
få köpa sig sina lifsförnödenheter till ett tilläfventyrs något
billigare pris.
Det är således på det att denna fattiga befolkning må
kunna fortfarande sysselsätta sig med ifrågav:de handtering,
af hvilken ett stort antal personer nu redan uti flere decennier
haft sin näring, som jag för min del yrkar bifall till
Utsk:ts förslag.
Gr. Lagerbjelke: Man har vid denna fråga ordat om
nyttan och nödvändigheten af att bereda en hjelp och ett
skydd för ståltrådsfabrikörerna, men dervid förbisett, att en
sådan hjelp skulle komma att gifvas på andra medborgares
bekostnad. Det är i allmänhet antaget samt äfven af de
Stånds-ledamöter, som gilla åtskilliga prohibitiva åtgärder, erkändt
att, så vidt möjligt är, råvaror icke böra med kännbar
tull beläggas. Om ock ståltrådsdragning kan sägas vara
en förädling af jern, så är och blir väl ändock ståltråden en
råvara. Man kan icke bestrida detta, då man besinnar de
ändamål, hvartill ståltråden begagnas, t. ex. skrufvar, ty denna
artikel är väl ändock till största delen tillverkad af ståltråd.
Alltså lärer ståltråden i landet icke kunna fördyras
utan att på samma gång nämnde nödvändighetsartikel jemväl
måste stiga i värde. Det skydd, som skulle beredas ståltrådsfabrikörerna,
skulle således gifvas på de fabrikers bekostnad,
som begagna ståltråden som en råvara; men jag kan, för min
del, icke inse att det ligger någon hushållning deruti, att
låta en slags fabriksanläggning i landet grunda sig på förhållanden,
som äro till ett annat slags af fabriksanläggning bestämda
skada.
Om nu händelsen vore, att denna stål trådsfabrik blifvit
anlagd under skydd, så skulle man kunna invända, att de
personer, som i förlitande på detta skydd anlagt fabriker, icke
borde narras; men, Mine Hrr! detta är icke förh:det. Denna
artikel är för närv:de tullfri, och det ifrågav:de skyddet vill
man nu skänka på andras bekostnad. Det är obestridligen
rätt, att en hvar får söka att i möjligaste måtto skaffa sig
I) e n 30 M a,j.
583
förtjenst; — men. lika rätt detta är, lika orätt är det ook,
att derföre, att en vill förtjena, skall tillfälle dertill honom
beredas på andras bekostnad.
På dessa skäl anhåller jag om afslag å Utsk:ts hemställan
i denna punkt.
Gr. Anckarsvärd: Mig synes att Gr. Liljencrants och
Hr Wolffelt på ett sätt, som åtminstone för mig är tillfredsställande,
utvecklat denna fråga; ty då det gäller en folknäring,
är det icke några fabrikanters, utan en hel orts fördelar och
intressen, som stå på spel. En stor mängd personer skola
nemi. gå i mistning om arbetsförtjenst, så vida icke ifrågav:de
lilla skydd lemnäs. Jag tror således att man, utan att frångå frihandels-systemet,
tryggt kan vidblifva hvad TJtsk:t föreslagit; och
yrkar på dessa skäl bifall till den nu föredragna punkten.
Hr Ribbing: De skäl, den siste talaren anfört för bi
behållande
af den ifrågav:de tullsatsen, synas mig till alla delar
vara grundade på billighet och rättvisa. Hvad Utsk:t i
näst föreg:de punkt ang:de artikeln tobak andragit, att man
nemi. jemväl borde vara betänkt uppå, att på något lämpligt
sätt söka motväga den minskning i tullinkomsterna, hvilken
af andra föreslagne nedsättningar i tullen skulle blifva en
följd, synes mig med allt skäl kunna på ifrågav:de artikel
tillämpas. Den införselstull, hvarom här är fråga, utgör i Öfrigt
endast 6 öre per U.
Hvad derefter beträffar den nästföreg:de talaren, Gr. Lagerbjelkes
anmärkning, att en hvar skruf i landet tillverkas af
ståltråd, får jag tillkännagifva att berörde förhållande är åtminstone
för mig, ehuru boende just i den ort, der skrufvar
tillverkas, en fullkomlig nyhet. Detta kan jag med
säkerhet intyga i afs:de å den ståltråd, som derstädes tillverkas;
ty ifrågav:de ståltråd är icke så grof, att några skrufvar
deraf kunna förfärdigas. Häraf synes mig ock samma talares
påstående, att ståltråden skulle vara en råvara, hafva blifvit
vederlagdt. Jemlikt 1854 år 3 tulltaxa var ifrågav:de artikel
belagd med en införsels-tull af 4 sk. 6 rst. b:ko per &5. Då
man nu endast vill bibehålla en tull af 6 öre per ti., synes
mig, att det skulle vara en stor obillighet, om man icke skulle vilja
bereda dessa ståltrådsdragerier, hvilka nästan kunna kallas en
allmän hus-slöjd, detta ringa skydd. Man bör ock ihågkomma
att dessa ståltrådsdragerier gått miste om den fördel, som de
skulle kunnat erhålla genom jernvägens sträckning åt den
trakten, samt att de följaktligen måste fortfarande forsla sina
tunga varor på svåra vägar. Afven sistnämnde omständighet
anser jag vara ett ytterligare skäl att bereda dem denna lilla
uppmuntran.
På dessa skäl instämmer jag uti Gr. Anckarsvärds yrkande
på bifall till den nu föredragna punkten.
D e n 30 M aj.
Gr. Lagerbjelke: Om den siste värde talaren varit
närvarande i Bevilln.Utsk:t, hade han fått tillfälle att se prof
på ståltråd, ämnad till skrufvar, samt sknlfvar tillverkade af
ståltråd. Hvad jag i detta hänseende uppgifvit grundar sig
således icke på något misstag.
Vidkommande detta så mycket omordade beskydd, synes
nu här gil till ungefärligen på samma sätt som i Bevilln Utsk:t.
Afven der talades fdrst om dessa fattiga ståltrådsdragare, som
icke hade något annat förvärf till sin näring, samt att deras
handtering icke utan ifrågay:de skydds-tull skulle kunna bära
sig, enär densamma derförutan icke skulle kunna uthärda täflan
med de utländska fabrikanterna. Till en början yttrades
allena-t farhåga derför, att denna folknäring icke skulle kunna
konkurrera med maschiner; men sedermera fick man höra talas
derom, att en fabrik inom landet för denna tillverkning uppstått
samt att denna fabrik skulle gå under, såvida den icke erhöll
skydd och sålunda kundo täfla med de utländska fabrikerna.
Men huru skulle nu den först omtalta folknäringen kunna
täfla med den sålunda omhuldade fabriken? Inkonseqvensen i
den bevisning, man velat åvägabringa, synes mig sålunda vara
temligen tydligt ådagalagd. Det ena sättet för denna inhemska
näring måste nemi. ovilkorligen strypa det andra; och resultatet
skulle endast blifva, att den fordel, hvilken vederbörande
genom denna skydds-tull komme att åtnjuta, bereddes
på deras bekostnad, som begagna produkten.
På dessa skäl anhåller jag fortfarande om afslag å
Utsk:ts hemställan i denna del, samt att de uti ifrågav:de hänseende
gjorda framställningar icke måtte till någon förändring
i tulltaxan föranleda.
Hr von Ehrenheim: En reservant, Hr StatsRådet
Fåhreeus, har redan fästat uppmärksamheten deruppå, att det
är sedan jern- oell ståltråd blifvit tullfria, som ifrågav:de fabrik
uppstått. Ett verkligt skäl att bibehålla den nu gällande
tullfriheten synes mig således vara, att indusiri-idkarne
utan densamma kunnat tillverka varan. I öfrigt lära väl de
inhemska fabrikerna vara lika farliga medtäflare för denna
folknäring, som de utländska. Hvad vidare beträffar den
ersättning, hvilken genom denna skydds-tull skulle ståltrådsdragarne
beredas, hemställer jag, huruvida det icke är ett
vådligt prejudikat, att söka, medelst skydd s-tullar, ersätta alla
de missräkningar, hvilka uti ena eller andra hänseendet möjligen
kunna hafva egt rum.
Jag röstar således för att tulltaxan uti detta fall måtte
blifva oförändrad.
Hr Hjärne: Då jag redan blifvit förekommen af Gr.
Lagerbjelke, som upplyst, att det vid frågans första behandling
i TTtsk:t egentligen icke var någon fråga om skydd för
Den 30 M a j.
591
fabrikerna utan för folknäringen, kan jag affatta mig i största
korthet. Man hörde då der mest talas om den folkmängd,
hvars intressen på denna frågas afgörande stodo på spel; men
som nu likväl denna näring kunnat bestå uti många år, under
hvilka denna vara varit fri till införsel, kan jag för min del
icke fatta, hvarföre den icke, äfven under nuv:de förhållanden,
skulle kunna med samma tullfrihet ega bestånd. Om jag
nu antager att det för ifrågav:de fabriker, sedan de erhållit
ett sådant skydd, skulle vara möjligt att uppdrifva sin rörelse
derhän, att de kunde täfla med de utländska fabrikerna, så
blir dock i och med detsamma deraf en oundgänglig följd, att
den inhemska folknäringen kommer att undertryckas. Det åsyftade
ändamålet, så vida det är att understödja .den ifrågav:de
folknäringen, vinnes således icke genom nu ifrågasatte medel.
Detta förhållande bestämmer hufvudsakligen mitt votum. I
öfrigt vill jag uttrycka en åsigt," som är af manga statistiska
uppgifter konstaterad, att ju mer man söker upprätthålla näringar
medelet skydds-tullar m. m., desto mindre komma de
både att förkofra sig och fullända sina fabrikationer. Detta
faktum lägger jag till grund för mina beslut i tullfrågor, och
anhåller således äfven i denna speciella fråga om afslag å
Utsk:ts Betänk, och bibehållande af den tullfrihet, som för
närv:de eger rum.
Ifr Bibbing: Genom hvad nu sednast under denna dis
kussion
anförts har för mig blifvit tydligt, att saker och förhållanden
gestalta sig helt olika, dä man ser dem uti ett Utskott
eller i verkligheten. Man har ock från det förhållande,
att en enda fabrik uppstått efter den tid, då skyddstullen för
denna husslöjd upphäfdes, velat sluta sig till, att denna handtering
kan hålla sig lika väl uppe utan denna skyddstull; men
dervid tar jag mig dock friheten erinra, att ifrågav:de fabrik
icke kan vara den. som tillverkar sådan ståltråd, hvaraf skrufvar
förfädigas; ty någon sådan fabrik finnes icke i den ort,
som af mig blifvit omtalad och der tillverkningen tillhör befolkningen.
Till stöd för min mening att fabriker kunna tillåta
en folknäring blomstra vid sin sida, får jag såsom exempel anföra,
att våra klädesfabriker icke i den ort der jag bor kunnat
utrota tillverkningen af vadmall.
Jag anhåller om bifall till det lilla skydd, som är föreslaget.
Gr. Liljencrants: Det är ganska vanligt, att man i
frågor, sådano som denna, skjuter för sig konsumenterna, likasom
om det i ett land icke funnes annat intresse än konsumenternas.
Jag borde dock ej behöfva erinra om, att det finnes
ytterligare ett intresse, nemligen producenternas. Jag begagnar
detta tillfälle att nedlägga min allvarliga protest mot
det föga fosterländska sinnelag, som framträder uti detta stan
-
5112 Den 30 Maj
diga tal om konsumenternas rätt. Det är svårt nog att lagga
vigterna uti en vågskål så, att den ena samhällsmedlemmen
står uti fullkomligt lika förhållande till den andra; men för
min enskilta del får jag förklara, att det är mig alldeles likgiltigt,
om jag iår betala 24 skillingar alnen mer för t. ex.
schirting, då jag vet, att jag med denna obetydliga uppoffring
bidrager dertill, att tusentals personer i mitt fädernesland linna
utkomst af sitt arbete. Den välmåga, dessa arbetare åtnjuta,
blir nemligen en kapitalbehållning för landet. Jag är öfvertygad,
att om man betraktade, hvilket oskiljaktigt förhållande
producenten och konsumenten ega sins emellan samt erinrade
sig en snillrik författares yttranden rörande angelägenheten
utaf att närma dessa båda parter till hvarandra, så skulle man
icke vidare blifva så benägen att yrka på detta borttagande af
allt skydd. Det ligger i naturen hos detta folk, att öfvergå
till ytterligheter; och dessa "framkalla sedan reaktion. Jag kan
icke finna att det i denna fråga kan för sjelfva systemet vara
af någon synnerlig vigt, om man medger hvad Utsk:t föreslagit.
Jag kan ännu mindre öfvertyga mig om, att det ligger
någon sanning uti en talares yttrande, att det sydd, som sålunda
skulle komma att beredas de inhemska fabrikerna, måste
strypa husfliten. Förhållandet kan icke antagas blifva detfa;
ty ett kapitalfattigt land, som vårt, behöfver skydd både för sina
fabriker och sin folknäring. Att icke de resultater, den värde
talaren förutsätter, ovilkorligen framkallas af likartade åtgärder,
visar sig t. ex. deraf, att tillverkningen af hvarjehanda
bomullsvaror i lång tid egt rum samt att således fabrikstillverkning
icke utesluter husflitens verksamhet, så vida nemligen
båda dessa handteringar äro omgärdade med något lämpligt
skydd. Jag yrkar således fortfarande bifall till Utsk:ts förslag.
Hr Gripenstedt: Då man här talar om behöfligheten
eller obehöfligheten af en tullsats å den ifrågav:de varan, torde
det kanske vara skäl att tillse, huru förhållandet varit med
samma varas export och import. Man finner då, att år 1858,
när denna vara var tullfri, infördes deraf emellan 7 och 800
centner och utfördes emellan 3 och 400 centner. Häraf synes
mig kunna dragas den slutsats, att det måtte vara vissa slags
jerntråd, som man med mera framgång tillverkar här i landet
än i andra länder, då man nemligen med fördel kan exportera
densamma, men att det deremot finnes vissa andra slag deraf,
som man icke finner någon räkning uti att sjelf tillverka, utan
derföre heldre införskrifver. Enligt min åsigt är detta ett förhållande,
som alldeles icke är onaturligt eller skadligt, och hvilket
man således ganska gerna kan låta. fortfara. Hvad som
tillverkas i den omnämnda orten, är i öfrigt en obetydlighet
mot den massa af jerntråd, som användes inom landet till mångfalldiga
vigtiga behof, der denna vara ingår som ett nödvändigt
material. Vid sådant förhållande hemställer jag till Eder,
Den 30 M a j.
Mine Hrr, huruvida det kan vara skäl, att genom en tullsats
förhöja priset på all den ståltråd, som inom landet förbrukas.
För min del åtminstone kan jag icke anse ett sådant förfaringssätt
vara lämpligt eller stå i ett rimligt förhållande till sitt
eget ändamål, enär derigenom skulle fördyras all ståltråd, till
förmån för blott en ganska obetydlig qvantitet, som här tillverkas.
Dessutom bör man besinna en omständighet, som redan
förut blifvit omnämnd, nemi. att just under denna tid, då tullfrihet
egt rum, har en fabrik uppblomstrat här i landet utan
behof af något skydd. Denna fabrik lärer väl i allt fall komma
att uppsluka den mindre industrien i samma väg; hvadan
ett premium för denna handtering, i händelse det skulle gifvas,
egentligen komme denna fabrik till godo, och således på
det hela taget blott underlättar dess seger öfver den folknäring,
som man vill skydda. Då man i öfrigt städse hört talas
om, huru omkastningar uti tullsatser äro skadliga, anser jag
mig, med jemväl fästadt afs:de derå, böra förena mig med de
ledamöter af detta Högloft. Stånd, hvilka yrkat att nuv:de tullfrihet
måtte bibehållas.
Hr Ribbing: Att denna näring uppstått under den tid
tullfrihet å denna tillverkning varit gällande, är väl icke så
egentligen riktigt; ty jag tror icke, att detta förhållande eger
rum med mer än en enda fabrik. En svala gör dock ingen
sommar. Den siste värde talaren har fäst synnerlig uppmärksamhet
deruppå, att man icke, medelst denna tullsats, bör fördyra
denna vara för landets innevånare; men jag anser mig
böra dervid erinra, att varan stannar icke allenast uti landet,
utan personer, som tillverka den i Småland, forsla den med
dragare uppåt fjellen långt in i Norge samt till och med till
Finland. Jag är således fortfarande af den öfvertygelse att det
är för den ifrågav:de husfliten och icke för fabriken, som man
skall lagstifta. Med hänsigt härtill och då jag i öfrigt tror,
att jag, såsom boende i den omhandlade orten, bör ega mer
sakkännedom i denna fråga än de fleste af detta Höglofl. Stånds
ledamöter, kommer jag att fortfarande påyrka bifall till Utsk:ts
förslag.
Hr Wolffelt: Med anledning af Hr Hjärnes yttrande
får jag nämna, att då jag anfört att ståltrådsdragningen i Småland
egt rum under en lång tid, så stödjer sig denna min uppgift
på ett allmänt kändt faktum. Denna näring har blomstrat
under det skydd, som tillförene fanns; och först då detta skydd
borttogs, började den aftyna. Här har äfven af Hr Fåhraeus
blifvit yttradt, att en ståltråds-tillverkning, troligen den vid
Gunnarbo, tillkommit sedan 1858 års tulltaxa blef gällande.
Jag tillåter mig härvid anmärka, att ståltråds-fabrikationen derstädes
började år 1857. På sätt jag nyss nämnt, blef tulltaxan
först år 1858 tillämpad. Hr Stats-Rådet Gripenstedt åter har
594
Den 30 Maj.
andragit, att det icke vore skäl att genom en tullsats höja priset
för alla konsumenter i landet, enär denna vara i så stor
qvantitet härstädes förbrukades; men man får efter mitt begrepp,
då man betraktar saken frän stats-ekonomisk synpunkt, icke
så uteslutande fästa sig vid individen, att man derföre förbiser
landet i sin helhet. Om det nu bär sig att konsumera stab
tråd efter ett visst värde, så är det väl gifvet, att ju högre
detta värde sättes, desto högre värde får ock denna landets
produkt. Jag anser således icke denna omständighet utgöra något
bevis derför, att man skall borttaga tullen för denna vara.
Till en del skulle således landet kunna få sitt behof uppfyldt
genom den inhemska tillverkningen; och då detta behof icke
uppgår till mer än några och fyratio tusen skålpund, så lärer
icke denna artikel kunna tynga sä särdeles mycket på handelsvågen.
Jag yrkar fortfarande på bifall till den nu föredragno
punkten.
Hr von Ehrenheim: Jag har endast velat fästa uppmärksamheten
deruppå, att den siste talaren sjelf vidgått att ståltrådstillverkningen
först under de sednare åren kommit i gång;
och anser detta förhållande utgöra ett väsendtligt skäl, att för
denna artikel fortfarande begära tullfrihet.
Gr. af Ugglas: Jag skulle önska att fästa uppmärk
samheten
hos de Hrr, som för husslöjdens bevarande yrka på
bibehållande af denna tullsats, på det förhållande, att de genom
sitt yrkande komma till ett resultat, rent af motsatt det,
som af dem blifvit åsyftadt. Det är redan omnämnt, att en fa
brik,
under den tid tullfriheten egt rum, uppstått. Om nu full
åsättes denna vara, så är det väl gifvet, att detta skall blifva
en lockelse för nya fabriker att uppstiga. Det lärer väl ock vara
klart att en sådan rörélse, drifven fabriks-messigt, skall drifvas
för bättre pris än husslöjden. Följden deraf, att man sätter
skydds-tullar, som icke förut finnas, skulle således endast
blifva den, att ifrågav:de husslöjd komrae att blifva så mycket
fortare undertryckt. Jag har nemligen aldrig hört någon
påstå, att husslöjden kan i produktionspris täfla med fabriken;
och vid sådant förhållande skall ju otvifvelaktig! den husslöjd,
som finnes, qväfvas. Till följd häraf kan jag icke finna
annat, än att denna åtgärd, just med afs:de å husslöjdens intresse,
skulle vara en ovis åtgärd; och får på dessa skäl förena
mig med de ledamöter, som yrkat bifall till den tullfrihet,
som i närv:de stund är rådande.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad samt H. Exc.
Hr Gr. o. Landtm, yttrat, att derunder yrkats dels bifall till
Utsk:ts förslag och dels att E. o. Ad,, med afslag derå, måtte
besluta, att ifrågav:de artikel fortfarande skall vara från inför
-
Den BO Maj.
selstull befriad, framställde H. Exo. först propos. på bifall till
Utsk:ts förslag, dervid svarades ja och nej i blandning, samt
sedermera propos. om afslag å samma förslag samt bibehållande
af den nu gällande tullfrihet för merberörde artikel, då svaren
utföllo med starka ja, blandade med ganska många nej; Och
förklarades ja nu hafva varit öfvervägande.
Sedan votering blifvit af flere ledamöter begärd, justerades
följande voter:s-propos.:
MDeu som bifaller Bevilln.-TJtsk:ts uti Betänk:det N:o 23
framställda förslag, att en införselstull af 6 öre per it. må artikeln
jern- och ståltråd åsättas, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej; o
Vinner nej, beslutar It. _o. Ad., med afslag a nämnde förslag,
att ifrågav:de artikel fortfarande skall vara från införselstull
befriad.'-
Vid voteringens slut hade rösterna utfallit salunda:
Ja —21.
Nej -27.
Sedan Utsk:ts sednare hemställan rörande oftanämnde artikel
blifvit föredragen och bifallen, åtskiljdes R. o. Ad. kl.
3/4 3 e. m.
In fidem,
O. Brakel.
\ I li.
/
38
