# ID: svediakorp-gov663
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 139,901
# sentences: 5,209
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


PROTOCOLL,
HÅLLNA
nos
HÖGLOFLIGE
mm hidim*
VID
lagtima tliksiiagftt t 3T och ljulin
.4IS SS59-18BO.
Sjette ISieftet.
STOCKHOLM,
/
TYPOGRAFISKA,FÖRENINGENS BOKTRYCKERI,
- 1860.
I9«n 2 Maj*
3
Onsdagen den 2 Maj 1860.
Plenum kl. 2 e. m.
Just. ett prot.utdr. för d. 30 sistl. April.
Anmäldes och bordlädes;
Bevilln:sUtsk:s Betänk. N:o 22, ang. stämpelpappers-afgiften
samt afgiften för stämpling’ af tidningar, andra periodiska skrifter
och tryckta af handlingar;
Sammansatta Bevillrus- samt Allm. Besv.- och Ekon.Utsk:s
Betänkm;
N:o 7, i ani. af vackt motion om ändring i sättet att
expediera den s. k. kyrkoposten;
Nio 8, i ani, af väckt motion ang. förändrad grund för
uppskattning af bränvins värde vid partihandel.
H. Exc. Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att från BiksmarskalksEmbit
blifvit öfversända dels 70 inträdeskort till Storkyrkan,
afsedda för dem af lt. o. Ad:ns medlemmars familjer
och anhöriga, hvilka önskade öfvervara kroningsakten, och dels
45 biljetter för Ståndets ledamöter till det första galaspektaklet,
som komme att gifvas nästa Fredag d. 4 dennes; hvarefter H.
Exc. anmodade de medlemmar af Ståndet, som önskade erhålla
sådana inträdeskort och biljetter, att anmäla sig hos Biddarh.-  Fiskalen, och hemställde tillika, huruvida icke, för den händelse
att antalet af ledamöter, som komme att anteckna sig
för biljetters erhållande, skulle öfverskrida desammas antal,
utdelningen borde ske medelst lottning emellan alla de antecknade.
Hopades Ja.
Vidare hemställde H. Exc., att sådana lottningar skulle
få ega rum uti Biddarhussalen denna dag kl. 3 för erhållande
af inträdeskort till Storkyrkan, och nästa Fredag kl. 10 f. m.
Den 3 Och 5 Maj.
för bekommande af biljetter till nämnde dags galaspektakel;
hvilket äfven bifölls.
R. o Ad. åtskiljdes kl. !/g 3 e. m.
In fidem,
O. Brakel,
Thorsdagen den 3 Maj 1860.
Plenum kl. 9 f. m.
Sedan H. Exc. Hr Gr. o. Landtm, tillkännagifva, att som,
enligt hvad anmäldt blifvit, de ö'friga RiksStånden begifvit sig
från deras samlingsrum och gingo upp till Kongl. Slottet, tiden
vore inne för ®. o. Ad. att dit jemväl afgå, samt R. o. Ad.,
uppå derom gjord propos., beslutat att åtskiljas efter att hafva
från kyrkan med processionen återkommit till Slottet, afgick
H. Exc. Hr Gr. o. Landtm, samt R. o. Ad., företrädda af två
Härolder, kl. % 10 till Slottet, hvarifrån Ståndet uti procession
begaf sig till Storkyrkan och bevistade H. M. Konungens
och H. H. Drottningens höga kröning, efter hvilken ceremonis
slut R. o. Ad. i procession åtföljde D.D. M.M. till Slottet och
åtskiljdes der kl. % 3 e. m.
In fidem,
O. Brakel,
Lördagen den 5 Maj 1860.
Plenum kl. 11 f. m.
H.- Exc. Hr Gr. o. Landtm, anmälte, att från RiksmarskalksEmb:t
blifvit till H. Exc. öfverlemnade 45 biljetter till
det andra galaspektaklet, hvilket komme att gifvas nästa Mån
-
Den 7 AI aj.-
5
dag, och hemställde tillika, att, då antalet af dem, som antecknat
sig för biljetters erhållande, vöre flera gånger större än
biljetternas antal, lottning derom, på sätt förra gången skedde,
skulle få ega rum, dervid de, hvilka bekommit biljetter till
det första galaspektaklet, icke borde få i lottningen deltaga.
Sedan E. o. Ad. härtill lemnat bifall, föreslog H. Exc. att
ifrågavarande lottning skulle försiggå nästa Måndag kl. 9 f. m.
uti Riddarhussalen; hvartill Ståndet jemväl samtyckte.
TJplästes ett af Hr Nordenskjöld, Adolf Otto, inlemnadt,
så lydande Memorial:
Som jag nödgas på längre tid resa från Eiksdagsorten, så
får jag afsäga mig att vara Ledamot af Riddarh.Utsk:t, men
derjemte äran anhålla att vid min Riksdagsmannarätt varda
bibehållen.
Till denna anhållan lemnade R. o. Ad. sitt bifall; och
anmodade H. Exc. Hr Gr. o. Landtm. Ståndets Elektorer att
utse en Ledamot i Riddarh.Utsk:t efter Hr Nordenskjöld.
Sedan R. o. Ad., uppå framstäld propos., beslutat att, efter
det Ståndet bevistat Hyllningsceremonien och från Hyllningsplatsen
återgått till Riddarlut, derstädes åtskiljas, samt anmäldt
blifvit, att PresteStåndet ginge förbi Riddarh:t på väg till Kongl.
Slottet; afgick H. Exc. Hr Gr. o. Landtm, jemte R. o. Ad.,
företrädde af 2 Härolder, kl. ^2 12 till Slottet och derifrån i
procession till Hyllningsplatsen å Slottsbacken, hvarest R. St:r,
efter det H. M. Konungen i nåder behagat helsa dem med ett
tal, fingo aflägga deras hyllnings- och trohetsed.
Efter återkomsten till Riddarhuset åtskiljdes R. o. Ad'.,
kl. */4 2 e. m.
In fidem,
O. Brakel.
Mini dagen den 7 Maj 1860.
Plenum kl. 1ji_ 1 e. m.
H. Exc. Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att från K. M:ts:
tjenstförrättande Öfverste-Kammarherre ankommit underrättelse
derom, att R. o. Ad:s samtlige ledamöter äro inbjudne till bal
6
Den 9 Maj f. m.
hos D.D. M.M. Konungen och Drottningen å Kongl. Slottet i
morgon Tisdag d. 8 dennes kl. % 9 ©. m.
Uplästes ett utaf Hr Nauekhoff, Carl Henr. Gottlieb,
inlemnadt memorial af följande lydelse:
Som jag af tjenstegöromål vidare är förhindrad att vara
Ledamot uti Allm. Besv.- och Ekon.Utsk:t, hvartill Högl. R. o.
Ad:s förtroende kallat mig, får jag vörds. afsäga mig samma
befattning, samt derjemte anhålla, att vid min Riksdagsmannarätt
vara bibehållen.
Sedan R. o. Ad. härtill lemnat bifall, anmodades Ståndets
Elektorer att utse en Ledamot i Allm. Besv.- och Ekon.Ufsk:t
efter Hr Nauckhoff.
För att inför D.D. M.M. Konungen och Drottningen nedlägga
underd. lyckönskningar i ani. af D.D. M.M.:s höga kröning,
afgick H. Exc. Hr Gr. o. Landtm, samt R. o. Ad. kl. 3/4 1
till Kongl. Slottet, der R. o. Ad., sedan dess lyckönskningar
blifvit i nåder emottagne, enligt före afgången från Riddarh.
fattadt beslut, åtskiljdes kl. 1li 2 e. m.
In fidem,
O. Brakel.
Onsdagen den 9 Maj 1860.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades prot. för d. 10 sistl. Mars e. m.
Frih. Rålamb, Sigfrid: I anseende till vigtiga enskilda
angelägenheter får jag, under anhållan om att blifva vid min
Riksdagsmannarätt bibehållen, afsäga mig min plats i Itiddarb.-  Utsk:t.
Uppå framställd propos. lemnade R. o. Ad. till denna anhållan
sitt bifall.
Hr Munck, Carl Otto: Till följd af enskilda angelägenheter,
föranledes jag att afsäga mig min plats såsom
Den 9 Maj. 7
Bänkman; men önskar att varda vid min Riksdagsmannarätt
bibehållen.
Äfven denna anhållan bifölls.
Gr. Posse, Knut: Af tjenstgöring hindrad att fortfarande
vistas i Stockholm, får jag afsäga mig min plats i Riddarh.
TJtsk:t, under anhållan att varda vid min Riksdagsmannarätt
bibehållen.
Jemväl härtill lemnade R. o. Ad. sitt samtycke.
Uplästes ett afFrih. Silfverskjöld, Carl Otto, inlemnadt
Mern. af följande lydelse: På grund af enskilda vigtiga angelägenheter,
får jag härmed vördsammast afsäga mig min plats
som Ledamot utaf Höglofl. Bevilln:sUtsk:t, anhållande dock att
vid min rätt som Riksdagsman blifva bibehållen.
Denna anhållan blef af R. o. Ad. bifallen.
Hr Peres-vVetoff-Morath, Carl Wilh., hade ingifvit
en skrift, som upplästes och lydde sålunda:
Hindrad af enskilda angelägenheter att vistas i Stockholm,
får jag härmed äran afsäga mig förtroendet att vara Suppl. i
Riddarh.TJtsk:t.
Äfven denna begäran bifölls.
Härefter uplästes följande, af Hr Virgin, C hr. Adolf,
ingifne Mern.:
Då jag ämnar på någon tid aflägsna mig från hufvudstaden,
får jag vördsamt anhålla, att, med bibehållandet af min Riksdagsmannarätt,
få frånträda uppdraget att vara Bänkman inom
6:te Bänkmansafdelningen.
Bifölls.
Vidare uplästes ett af Frih. Leuhusen, Carl Herm.,
inlemnadt Mern. af följande innehåll:
Hindrad af tjenstegöromål att mig vid Riksd:n uppehålla,
får jag härmed äran afsäga mig det förtroende, jag haft, att
vara så val Bänkman som Ledam. af Höglofl. Bevilln:sITtsk:t,
under vörds. anhållan att få bibehålla min Riksdagsmannarätt.
Bifölls.
Slutligen uplästes ett utaf Frih. af Schmidt, Carl Johan
Georg, ingifvet, så lydande Mern.:
8
Den 9 M a j f. m .
Härmed får j'ag vördsamt afsäga mig förtroendet att vara
Ledamot i E. St:rs Höglofl. BevillmsUtsk., under vördsam anhållan
att få vara vid min riksdagsmannarätt Bibehållen.
Sedan E. o. Ad. bifallit jemväl denna anhållan, anmodade
H. Exe. Hr Gr. o. Landtm. Ståndets Hrr Elektorer, att vid
deras nästa sammanträde välja tre Ledamöter i BevillnrsUtskd
efter Frihme Silfverskjöld, Lenhusen och af Sehmidt, två Ledamöter
i Eiddarh.ITtsk:t efter Gr. Posse och Erih. Eålamb, samt
en Suppleant i sistn. Etsk. efter Hr Pereswetoff-Alorath.
Föredrogs, men begärdes af flere Ledamöter ånyo på bordet,
Exp.Utskrs den 28 sisth April bordlagde förslag N:o 12
till Eiksdagsbeslut ang:de Sveriges och Norriges ömsesidiga
förhållanden.
Föredrogs Bevilln:sUtsk:s den 21 och 23 sisth April på
bordet lagde Betänk. N:o 20, ang:de Allm. Bevillningen.
H. Exc. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, att med föredragningen
af detta Betänk, finge så tillgå, att Utsk:ts på sid. 18
förekommande hemställan i ani. af H. Exc. Hr Gr. Löwenhjelm»
motion om befrielse från bevilln. för Statens embets- och tjenstemäns
löner och pensioner, samt det näst derefter å samma
sida afgifna yttrandet beträffande åtskillige inom Borgare- och
BondeStånden väckte förslag, först särskildt föredrogos och
afgjordes; att derefter beslut fattades ang:de ingressen till
TJtskds förslag till ny Bevilln:sStadga, hvarom Utsk-.t i slutet af
sid. 19 sig yttrat, samt att sedermera Utsk:ts hemställanden i
Betänk:t och de tre förordmsförslagen, som funnos Betänkrt vidfogade,
genomgingos punktvis och paragrafvis på det sätt, att
Utsk:ts särskilda hemställanden och förslag hvar för sig underkastades
pröfning, hvaruppå, efter hvarje hemställan, den på
grund deraf redigerade texten gjordes till föremål för särskild
granskning, men att deremot de §§, i afseende hvarå några
hemställanden i Betänkt icke forekommo, omedelbart företogo»
till afgörande.
Sedan E. o. Ad. bifallit denna hemställan, anmälde sig och
yttrade
Gr. af Ugglas, Carl Ludvig: Jag förmodar att meningen
är att, vid §§mas genomgående, man får yttra sig ej allenast
öfver redaktionen, utan äfven diskutera och besluta öfver
de deri förekommande frågor, utan att vara bunden af
förut fattade beslut.
I ani. häraf yttrade H. Exe., att hans nyss gjorda framställning
ang:de sättet för föredragningen af nu förev:de Betänk.,
för så vidt Gr. af Ugglas derom sig yttrat, afsåge, att, sedan.
D e n 9' M a j f. m.
9»
II. o. Äd. beslutat öfver en hemställan i Betänkt, som lage till
grund för stadganden i någon eller några §§:r uti förslaget till
BevillmsStadga, samma § eller §§ derefter skulle särskildt föredragas
till afgörande, dervid, för så vidt beslut redan blifvit
fattadt ang:de §:ns hela innehåll, det naturligtvis blott blefve
fråga om redaktionen, men i motsatt fall så väl sjelfva stadganderne,
som deras redaktion, utgjorde föremål för Ståndets
beslut.
Sedan TJtsk:ts ofvan omnämnde, å sid. 18 förekommande
hemställan och yttrande härefter blifvit hvart för sig föredragne
och bifallne, anmälde sig och yttrade
Gr. Lagerbjelke, Gustaf: Då sådane förslag, som det
ifrågav:de, företagas till afgörande, brukar det vara vanligt att
B. o. Ad. på förhand beslutar att, i händelse några punkter blifva
återremitterade, Utsk:t må ega rätt att i de af Ståndet godkända
punkter vidtaga de redaktionsförändringar, som möjligen kunna
blifva en följd af återremisserna. Jag vågar derföre vördsamt
anhålla att Hr Gr. o. Landtm, täcktes föreslå Ståndet att i afseende
på detta Betänk, fatta ett så beskaffadt beslut.
H. Exc. Hr Gr. och Landtm, förmälte, hurusom Gr. Lagerbjelke
hade föreslagit, det B., o. Ad. skulle besluta, att för den
händelse, vid pröfningen af förev:de förordmsförslag, åtskilige
§§ komme att återremitteras, men andra deremot bifallas,
Utsk:t vid ärendets förnyade handläggning skulle ega för sig
öppet att jemväl i de af B. o. Ad. godkända §§:ne vidtaga de
förändringar, som ansåges behöfliga för att bringa dem till öfverensstämmelse
med de från Utsk:s nu afgifne förslag afvikande
stadganden, hvilka till följd af återremisserne kunde komma
att af Utsk:t föreslås; och hemställde H. Exc., huruvida B. o.
Ad. bifölle hvad sålunda föreslagits.
Bopades ja.
Härefter föredrogs TTtsktts å sid. 19 förekommande yttrande
angående ingressen till den nya Bevilln:sStadgan och i sammanhang
dermed texten till samma ingress.
Gr. Mörner. Carl Göran Detlof: Såsom bekant är,
har alltid i de äldre Bevilln:sförordn:ne stått utsatt det belopp,
hvartill B. St:r ansågo Allm. Bevillningen böra uppgå; men i detta
nu framlagda förslag är denna del af ingressen utesluten. Såsom
skäl härför har blifvit anfördt, att, ifall den BevillmsStadga, som
nu kan blifva antagen, skulle komma att gälla för flera Biksdagar,
det vore bättre att ej utsätta det beräknade Bevillmsbeloppet,
enär förhöjd^ inkomst af Bevillning kunde beredas endast
genom ändring af de uti 2:dra Art. bestämda procent-beräkningar
för bevillningens utgörande.
Eör min del tror jag ingalunda att det är likgiltigt för
allmänheten att veta, hvartill bristen i statsinkomsterna upp
-
10
Den 9 Maj f. m.
går och huru elen bör fyllas. Enligt min tanke vöre det derföre
lämpligt att i BevillmsStadgan bibehålla den ordning, som
i hittills gällande Bevilln:sförordn:ar varit antagen, nemi, att
i ingressen uptaga det belopp, hvartill man kalkulerar att Bevilln:n
hör upgå, på det att den större allmänheten, hvilken
ej kan hafva kännedom af Biksdagsförhandhne, likväl må
få veta, huru högt man ämnar beskatta den. Jag anhåller således,
på grund af hvad jag anfört, om återremiss af ifrågav:de
punkt.
Gr. Lagerbjelke, Gust.: Det är väl en allmängiltig regel
att man i hvarje förordning ej hör uptaga något, som är ändamålslöst,
och såsom sådant anser jag hvad Gr. Mörner föreslagit. Meningen
med bestämmandet af en viss Bevilln:s-summa är den,
att Beviilmsförordmen hör så inrättas att, såvida man på förhand
kan bestämma något, det är denna summa, man vill uptaga;
men något annat inflytande har den ej, och är således ändamålslöst
att nämna derom i Bevilln:sförordningen.
Det är vigtigt, säger Gr. Mörner, att de skattskyldige veta,
huru mycket, - som är afsedt att af dem uttagas; men äfven om
så vore, och jag instämmer deri, så är dock onödigt att intaga
denna uplysning i Bivilln:sförordn:en; ty de skattskyldige få
dock veta detta genom Riksdagsbeslutet, som i alla kyrkor skall
upläsas.
I följd häraf inser jag icke hvarför detta bör utsättas i
Bevilln:sförordn:en, och anhåller derföre om bifall till TJtsk:s
förslag.
Hr Printzensköld, Carl: Pör min del kan jag icke
finna det svar tillfredsställande, som Gr. Lagerbjelke till vederläggande
af Gr. Mörners anmärkningar afgifvit. Jag har allt sedan
1823 års Riksdag varit närvarande vid hvarje Riksmöte, och har
derunder vunnit den erfarenheten, att man alltid gått tillväga på
sätt Gr. Mörner anfört. Man har nemi. aldrig afslutat den del
af Bevilln:sförordn:en, som innefattat Bevillningens bestämmande
och fördelning de särskilda medborgareklasserna emellan, förrän
af StatsTTtsk. blifvit uppgifven den statsbrist, som genom
Allm, Bevilln:en borde fyllas. Det ligger också i sjelfva sakens
natur att man måste veta, hvad R. St:r vilja vid hvarje Riksdag
såsom särskild bevillning åtaga sig, och detta anser jag
vara äfven nu ovilkorligen nödvändigt.
Det är visserligen sannt, att Riksdagsbeslutet kommer att
upläsas i alla kyrkor och att detsamma innehåller upgift å den
summa, R. St:r såsom Allm. Bevillning sig åtagit. Men icke bör
man derföre underlåta att i sjelfva Bevilln:sFörordn:en utsätta
summan, hvilken derigenom blir vida mera allmänt känd af de
skattskyldige, än om den ensamt återfinnes i Riksdagsbeslutet.
Jag får på grund häraf anhålla om bifall till hvad Gr.
Möpner föreslagit,
Den 9 M aj f. m.
11
Gr. af Ugglas, Carl Ludv.: Hr Prinfzensköldsyttrande
tyckes hvila på ett förbiseende af hvad Utsk:t i sitt Utlåt, uppgifvit.
Utskrt har icke föreslagit några definitiva bestämmelser, utan endast
framställt grunder för bevillningens utgörande, uti sammanhang
med hvilka det nu, likasom alltid tillförene, visat sig nödigt
att framställa siffror, hvilkas enda betydenhet det är att utvisa
det förhållande de olika klasserna emellan, som vid bevillningens
erläggande skall uppstå, i öfverensstämmelse med hvad
Grundlagen bjuder.
Lika med Gr. Lagerbjelke anser jag att sjelfva bevillningssummans
utsättande uti ingressen icke är behöfligt, alldenstund
de skattskyldige, genom riksdagsbeslutets uppläsande i
alla kyrkor, få veta huru stor bevillning bör af dem utgöras.
Jag vill tillägga att jag anser införandet af denna summa
skadligt. Det har nemligen hittills visat sig, att, då lätt var
att finna att bevillningen till uti förordningen stadgad procent
årligt skulle utgå med vida större summa än det utförda bevillningsbeloppet
skulle inflyta, påpekandet af detta belopp
varit en af de kraftigaste orsaker, som verkat underslef vid
taxeringarna. Den Komité, som afgifvit det förslag, som ligger
till grund för Utsk:s förslag, har efter skedda beräkningar
kommit till den förmodan, att med 1 °/0 af all inkomst, der
denna ordentligt utgår, samma belopp skulle erhållas sorn hittills
med stadgade 2% %. Det är möjligt att beräkningen är
riktig, men skulle så icke vara, skulle äfven denna procent
lemna högre än påräknadt bevillningsbelopp, fruktar jag att
införandet af samma bevillning uti ingressen, på lika sätt
sorn förr, kunde locka till försök till underslef. Af denna orsak,
och då, såsom förut är anmärkt, bevillningsbeloppet uti
alla fall af den skattskyldige blifver kändt, förordar jag bifall
till Utsk:s förslag.
Hr Wolffelt, Maur. Constant.: Utan][attjag för min
del hyser sådane farhågor, som den‘siste värde tal:n, för summans
utsättande i sjelfva ingressen, anser jag likväl att detsamma ingalunda
är af behofvet påkalladt, och till och med onödigt, alldenstund
den bevilln.-förordning, som hädanefter kommer att uppgöras,
är generel och kommer att för alla tider tillämpas. Skulle
nu Gr. Mörners förslag vinna gehör, så behöfver i följd deraf
bevilln:s-förordningen vid hvarje Riksdag omtryckas. Det är
nemi. klart, att, om man begär att 1 °/0 skall utgå i bevillning,
skall denna 1 °/0 betäcka behofvet; men om nu statsutgifterna
skulle genom 3 millioner behöfva fyllas, måste denna
1 0/0 höjas till en och en half, och således en rubbning ske
i sjelfva förordningen, såvida summan i ingressen skall utsättas.
Jag ser således ingen anledning att antaga Gr. Mörners
förslag, utan förenar mig med Gr. Lagerbjelke i den anhållan
att Utsk:s tillstyrkande måtte bifallas.
12
Don 9 Maj f, m.
Gr. Mörner: Gr. af Ugglas har nyss sagt, att ingenting
skulle vinnas genom att i ingressen införa en sådan bestämmelse,
som jag föreslagit. För min del skulle jag likväl tro
att hvar och en, som hört Gr. af Ugglas’ sätt att deducera
detta, kommit till en motsatt åsigt. Vidare har blifvit sagdt,
att då i bevilln.-förordningens ingress stått utsatt huru mycket,
som ovilkorligen borde påräknas, har detta föranledt dertill,
att man ej af den skattdragande allmänheten uttagit allt hvad
som enligt bevil! ningsgrunderna i den gamla förordningen kunnat
utgå. För min del tror jag att man af de skattdragande
tagit ut tillräckligt, då man uttagit så mycket, som varit behöfligt
till fyllande af Statens behof.
Den af mig nu förfäktade åsigt är, enligt mitt förmenande,
af ganska stor vigt, då man ej torde böra ur bevillningsförordn.
utesluta något, som innebär en trygghet för den skattdragande
allmänheten, och då resultatet af de föreslagna nya
grundernas tillämpning ej kan på förhand vara känd, synes
den enda trygghet, som nu kan lemnäs allmänheten emot för
högt updrifvande af taxerings-beloppen, vara att i ingressen det
belopp utsättes, som bör genom allmän bevillning utgå. Det
är visserl. sannt att Riksdagsbeslutet talar om den summa, som
på detta sätt bör fyllas, och att Riksdagsbeslutet bör från predikstolarne
kungöras; men det är något helt annat då man
hör detta beslut mera eller mindre fragmentariskt upläsas
mot att finna summan omnämnd i ingressen till den bevilln.-  förordn., som af hvar och en bör vara känd. Jag tror för öfrigt
att mitt förslag är öfverensstämmande med 62 § Reg.-F.,
der det står uttryckligen bestämdt att den bevillning, som pålägges,
skall svara mot behofvet.
Jag kan således ej finna mig öfvertygad att saken är af
ringa vigt och anhåller derföre om återremiss af denna punkt.
Hr Printzensköld: Gr. af Ugglas har, till genmäle å
min anmärkn. mot det nu afgifna förslaget till bevilln.-förordn.,
anfört att detta förslag ej är af beskaffenhet att böra definitift
antagas, utan endast vöre att anse såsom en framställning, i afseende
på de grunder, som vid hevillningens bestämmande
borde följas. Detta föranleder mig att anmäla min allvarliga
protest mot Utsk:s förfarande^ i denna sak, då Utsk:t tillegnat
sig den maktfullkomligheten att upprätta och aflemna förslag
till bevillnings-författn., innan ännu de grunder, hvarpå den
hvilar, och som till största delen äro alldeles nya, blifvit af
R. S:r pröfvade, likasom skulle det vara Ständemes skyldighet
att obesedt godkänna desamma. Tillförene har likväl Devilln.-  Utsk:t vidjihvarje Riksdag till R. St:r inkommit med särkildt
Retänk. ang. bevilln.-grunderna, hvilka blifvit af Ständerna fastställda;
och först sedan detta skett, har Utsk:t upgifvit förslag till
förordningen. Jaglkan för ögonblicket ej erinra mig huruvida så
skedde vid sista Riksdagen eller den näst föreg., men att
(
I) e n 9 Maj f. m.
13
det alltid förut varit händelsen, derom är jag fullt förvissad;
och det har just varit vid pröfningen af dessa grunder, som
de maximi- och minimi-afgifter bestämdes, hvilka borde af de
skattskyldige erläggas. Det hade derföre varit med god ordning
öfverensstämmande, om Utsk:t, tvertemot hvad nu skett,
först hade afgifvit Betänk, rörande de grunder, TJtsk:t ansett böra
vid bevillningens uttaxerande följas, och afvaktat R. S:rs beslut
ang. desamma, innan förslaget till bev.-förordn. blifvit afgifvet.
Då hade bevilln.-grunderna långt fördetta kunnat vara
afgjorda utaf R. St. och det förhållande undvikas, som nu inträffat,
att Riksdagen .fortgått i 7 månader, innan man pröfvat ett
bland de vigtigaste ämnena för R. St:rs öfverläggningar.
Gr. Lagerbjelke: Såvida jag rätt fattat den siste värde
taks önskan, så är han missnöjd med Bevilln.-Dtsk:t, derföre
att TItsk:t gått tillväga, såsom han sjelf i sitt anförande yrkade.
Efter hvad jag har mig bekant, har Utsk:t vid alla föregående
Riksdagar först inkommit med grunderna jemte förslag till
bevilln.-förordn., hvarjemte Utsk:t i särskild anmälan framställt att
procenten ej må defmitift antagas, utan endast gälla såsom grund
för bevillningens bestämmande; så har hittills skett och äfven
vid denna Riksdag har man gått så tillväga.
Men nu vill jag öfvergå till sjelfva saken. Hvad man i
Betänkrt i första rummet bör afse, är att man talar sanning; hittills
har bevilln.-förordn. varit full med osanningar och en följd
deraf har varit att förmögenheten öfverallt upptagits lägre än
hvad den i sjelfva verket är, hvaremot procenten är högre
än den i sjelfva verket borde vara. Sålunda kommer man
till det afsedda resultatet genom en osanning. Denna nya förordning
vill komma till samma resultat genom sanning; den
vill beräkna förmögenheten sådan den verkligen är, men sätta
procenten så låg att man ej uttager mera än som behöfves.
Man åberopar ingressen till bevilln.-förordn. vid förra Riksdagen
och hvad der står; men det är icke heller sannt att R. St.
åtagit sig en bevillnings-summa af 2 millioner, utan de hafva
åtagit sigen så stor summa, som enl. de för bevilln.-förord, gällande
grunder kommer att utgå.
Jag kan således ingalunda anse det af Gr. Mörner väckta
förslag böra antagas, utan anhåller vördsamt om bifall till TTtsk:ts
Betänk, i denna del.
Hr v. Ehrenheim, Per Jac.: För min del kan jag ej
annat än instämma i Gr. Mörners yrkande. Flere tal. hafva visserligen
ansett att bevilln.-summan ej behöfver utsättas i ingressen,
då densamma i alla fäll kommer att intagas i Riksdagsbeslutet
och blir sålunda allmänt känd; men vi veta huru litet i allmänhet
Riksdagsbeslutet läses, under det Bevilln.-förordn. deremot
måste blifva föremål för en större uppmärksamhet, och —
skulle denna nya Bevilln.-förordn. verkligen antagas och således
14
l)en 9 Maj f. m.
väsendtligen nya grunder införas — så är det efter min öfvertygelse
ännu mera af vigt att den summa, som erfordras,
igenfinnes i Bevilln.-förordn. och blifver lika bekant som denna,
emedan allmänheten, som uti förändringen troligen kommer att
befara en afsigt att lioja bevillningen, genom att se summan,
som troligen ej blifver större än förut, kan lugnas för dessa
farhågor.
Hr Hjärne, Harald: Jag begärde egentligen ordet, för att
besvara Hr Printzenskölds sista yttrande, men har deruti blifvit
förekommen af Gr. Lagerbjelke. Hvad dessutom frågan om
summans utsättande i ingressen vidkommer, så delar jag i
detta afseende fullkomligt Gr. af Ugglas’ åsigter. IJtom den
allmänna bevillningen, som bestämmes af Bevilln.-förordn., hafva
vi äfven tullbevillning och bevillning af charta sigillata, hvilka
bestämmas genom särskilda förordningar; och då i dessa förordningar
den påräknade summan aldrig utsättes, vet jag ej
hvarföre man just i Bevilln.-förordn. skall behöfva fortfara dermed.
Här är nu meningen att söka åstadkomma sådane grunder
för bevillningens bestämmande, att en rättvis beräkning
må ega rum och att genom samla uppgifter måtte erhållas en
lika beskattning af all rörelse och inkomster. Det skulle sannerligen
icke hafva förundrat mig, om de af Utsk:t i detta Betänk,
föreslagna grunder af R. St:r blifvit med acklamation mottagna,
då man erinrar sig att vid föreg. Riksdagar en allmän klagan
hörts öfver det orättvisa och ojemna sätt, hvarpå bevillningen
utgått. Det var också derföre som R. St. ingingo till K. M.
med anhållan att en Komité måtte nedsättas för afgifvandet af
förslag till ny bevilln.-stadga. Jag anhåller att få förena mig
med dem, som yrka bifall till Utsk:s förslag.
Hr Tornerhj elm, Rudolf: Då R. o. Ad. beslutat att detta
Betänk, skall punktvis föredragas, vill jag ej utsträcka diskussionen
vidt och bredt. Jag tror blott att, hvad detta moment
vidkommer, man bort bestämma den erforderliga summan, ty
allmänheten kan, då den sväfvar i okunnighet om summans
belopp, med skäl frukta att densamma blir större än den förut
varit. Jag får derföre yrka återremiss af denna punkt.
Hr Printzensköld: Det är något för strängt af Gr.
Lagerbjelke att fälla ett sådant omdöme, som han här gjort om
dem, hvilka varit med om att stifta alla de alltsedan 1809 års
statshvälfning utkomna bevilln.-författningar, der bevilln.-summan
alltid uti ingressen blifvit utsatt. Man har i detta fall ej gjort
något annat än blott på ett fullkomligen riktigt sätt tillämpat
vår nu gällande grundlag. TJti 60 § af Reg.-F., hvilken innefattar
en specifikation å alla de särskildta slags inkomster, som
till bevillningar äro att hänföra, uppräknas nemi. till sist, såsom
orden lyda, »hvad R. St:r dessutom särskildt hvarje Riks
-
Den 9 Maj f". m.
15
dag såsom bevillning sig åtaga”. Och vidare heter det i 62 §
K. F., att sedan Statsverkets behof blifvit af Stats-Utak:t upgifne
och af It. St:r pröfvade, ankommer det på R. St:r att en
deremet svarande bevillning sig åtaga. Kan man nu icke bestrida,
att desse stadganden uppenbarligen förutsätta, att ifrågavarande
särskildta bevillning bör lämpas efter behofvet och
således äfven bör till beloppet vara känd, innan åtagandet
sker, så lärer uti dessa förhållanden ligga tillräckliga bevis på
oriktigheten af den ingress, som nu är under öfverläggning,
och att den således bör på det föreslagna sättet förändras.
Hr Flach, Johan Fredr. Philip: Då jag ber att få förena
mig i Gr. Mörners åsigter i denna fråga, anhåller jag tillika
att, såsom stöd för denna min mening, till de öfrige, af andre tal. i
enahanda syftning anförda skäl, tillägga ett, hvilket jag ej hört någon
af dem anföra. Då nemi. vid alla föreg. Riksdagar i ingressen
till Förordn. ang. allm. bevilln. alltid meddelats uppgift på beloppet
af den statsbristsumma, som genom bevilln. skolat fyllas,
hade det varit önskligt, att man äfven nu uti ingressen
till den föreslagna nya Förordn. om allm. bevillnm förfarit på enahanda
sätt, särdeles då man ej lärer kunna fökneka att allmänheten
med en viss spänning och oro motser verkningarne
af den tillämnade nya bevilln.-förordn., då den kommer att tillämpas.
En afvikelse vid innev. Riksdag från hvad i ofvannämnde
hänseende alltid tillförene varit iakttaget, skulle således,
enl. min öfvertygelse, lätteligen kunna hos menigheten
väcka och utbilda den åsigt, att genom de, till följd af R. S:rs
beslut, ökade Stats-utgifterna, statsbristsumman numera utgår till
ett så oerhördt belopp, att man ej ens vågar nämna densamma.
På grund af hvad jag nu anfört, anser jag det vara särdeles
nödvändigt att i ingressen till förordn. ang. allm. bevillnm
utsättes beloppet af nämnda summa och att i sådant ändamål
Betänk:t i denna del återremitteras.
Sedan öfverläggningen härmed förklarats fulländad samt
H. Exc. Hr Gr. och Landtm, yttrat, att derunder yrkats dels
bifall till och dels återremiss af Utsk:s förslug till ingress till
den nya Bevillms-stadgan, framställde H. Exc. först propos.
å bifall till nämnde förslag, dervid svarades många nej blandade
med ja, och sedermera propos. på återremiss deraf, då
svaren utföllo med starka ja jemte åtskilliga nej; och förklarades
ja nu hafva varit öfvervägande.
Utskottets på sid. 20 förekommande hemställan angående
den personliga skyddsafgiften.
Hr af Geijerstam, Olof: I öfre Dalarne, uti Öfre och
Nedre Siljans fögderi, har, sedan långliga tider tillbaka, befolkningen
åtnjutit en viss lindring i bevillning. Denna lindring har, så
Den 9 M aj f. ra.
vidt jag kunnat fatta, i nämnde orter förefunnits ända sedan
1600-talet, och jag tror att det vore ganska betänkligt, att nu
betaga invånarne i dessa trakter en forman, sorn så lång tid
varit deni medgifven. Utsk:t har gjort det af de skäl, att nemi.
i ett land, sådant som Sverige, cn generel beskattning bör ega
rum. Men det orättvisa i denna beskattning faller ännu mera
i ögonen, då man tager i betraktande de särskilda förhållanden,
hvarunder dessa lindringar utgingo. Såsom skäl för dessa lindringar
åberopades; mindre fruktbarhet och den starka frost,
för hvilken dessa orter äro utsatte. Dessa anledningar qvarstå
ännu och böra således hafva samma verkan som förr. Dertill
kommer, att denna trakt är mera än någon annan i förhållande till
sin fruktbarhet öfverbefolkad, och större delen af allmogen kan
ej uppehålla sig genom annat än biförtjenter, hvilka äfven bero
af klimatiska förhållanden.
Den summa, som utgår i bevillning af dessa orter, utgör
12,000 lbdr, hvilket belopp det blir ganska svårt att taga ut
af den fatttiga befolkningen. Jag måste nu derföre yrka att
denna lindring, som förut egt rum, måtte få fortfara; och anför,
såsom stöd för denna min anhållan, att frami. Landshöfdingen
i St. Kopparbergs län, Hans Järta, i en till K. M. i
detta afseende afgifyen berättelse, förordade bibehållandet af
denna lindring.
Jag får anhålla att detta mitt yttrande, i händelse af
återremiss, måtte få åtfölja till Utslct,
Gr. Lagerbjelke: Om en bevillning skall blifva nå
gorlunda
jemt fördelad på alla, är det väl väsendtligt att så
litet som möjligt göra undantag. TJtsk:t har derföre, lika med
Komiterade i Bevilln:sKomitén, ansett att den lindring i bevilln.
, som förefunnits för särskilda landsorter, borde borttagas.
Hvad nu ifrågav;dc förslag vidkommer, så skulle allmogen i Dalarne,
ifall Utsk:s förslag antages, komma i samma belägenhet, som,
enl. den till K. M. afgifna berättelsen af Landsh. Hans Järta,
före 1840, Vid 1840 års Itiksdag nedsattes personella skyddsafgiften
till hälften mot hvad den förut varit, och 1844 åter
till halfva beloppet; dock så att återstående hälften skulle begagnas
till folkskoleafgiftens utgörande.
För öfrigt lärer väl ej kunna bestridas, att tillfälle till
arbetsförtjenst är nu mycket lättare än förr, och att, till följd
deraf, det är mindre tryckande .för en man att nu betala 40
och en qvinna 20 öre i bevillning. I ani. deraf, anser jag icke
att man bör frångå principen om lika skatt, och anhåller derföre
om bifall till Utsk:ts Betänk.
Frih. Tersmeden: Den af Hr Geijerstam gjorda anmärkningen
vid diskussionen af denna § visar bäst, huru svårt det
är att behandla hvarje § för sig, utan att på en gång afhandla
åe §§,
Den 9 Maj £ ra.
17
de §§, som med hvarandra ega sammanhang. Jag för min
del hyser samma åsigt, som Hr Geijerstam, i hvad han föreslagit.
Gr. Lagerbjelke har talat om, att man bör söka göra
sådana jemkningar, att skatten blir lika fördelad på alla. Detta
kan af ingen bestridas vara till principen fullkomligt rikligt, men
jag tror ingalunda derföre att det är skäl att öka skatten i de
orter, der lindring sedan långliga tidor tillbaka varit medgifven.
Jag förenar mig således med Hr Geijerstam i anhållan om
återremiss af denna punkt.
Hr Reutersvärd, Patrik: För min del kan jag ej instämma
med Frih. Tersmeden och Hr af Geijerstam i deras yrkande
om lindring i beskattning för hela Vestra Dalarne. Deremot
skulle jag, lika med itiksdugsm. Bergström från Kopparbergs
län, vilja för en del af St. Kopparbergs län yrka den lindring
i bevillning, som densamma åtnjuter för ett dem, enl. K. Resolut.
d. 2 Dee. 1746, ålagdt och ännu utgående onus, som
kallas Kungsgårdshjelpen, bestående deri, att de skola hygga
och underhålla åbyggnaden å Näs Kungsgård samt deltaga i
stängselskyldigheten å dess egor. Då man ej var betänkt att
borttaga detta onus, så får jag yrka att denna lindring i bevillningens
erläggande måtte beviljas, till dess något blifvit gjordt
för afhjelpandet af detsamma; och yrkar jag således återremiss
i denna syftning.
Hr Printzensköld, Carl: För min del kan jag icke dela
Hr Geijerstams åsigter om bibehållandet af undantag från kapitationsafgift
för vissa delar af landet. Jag stödjer denna min
öfvertygelse på den erfarenhet, att den frihet eller lindring,
sorn under sednare riksdagar har blifvit tillagd de orter inom
Fahlu län, som Hr Geijerstam uppgifvit, härflutit mera af vana
än på grund af förut skeende pröfning af behofvet. Denna lindring
var behöflig och rättvis, så länge bevillningen var tryckande
och allmogens ekonomiska ställning derjemte ganska
klen; men nu, då bevillningen icke ens är en tredjedel af hvad
den förut varit och då dessutom välmågan bland allmogen blifvit
mora allmän, så anser jag det vara på tiden att dessa ifrågav:de
undantag böra försvinna. Jag kan således icke annat
än yrka bifall till Utsk:ts förslag i denna del.
Hr af Geijerstam: Det förundrar mig att en person,
som Hr Printzensköld, gjort invändningar mot mitt förslag,
då han, såsom tillhörande KammarRätten, borde derstädes haft
tillfälle att taga kännedom om befogenheten af min framställning.
För öfrigt fortfar jag i mitt yrkande af återremiss af
denna punkt.
Gr. af Ugglas: För min del tror jag att diskussionen
rörande lindringar här icke är pä sin rätta plats. Jag hade
visserligen tänkt mig, att de i gamla förf:en för åtskilliga
M it. 2
18
Den 9 M»J f. m.
personer omnämnda lindringar borde ega rum, men anser att
den derom handlande § borde få sin plats, såsom i nu gällande
förf:g, näst efter §:n om afkortningar. Skulle nu meningen vara
att i 1 § af denna Bevilln:sStadga intaga dessa undantag, får
jag derefter böja mig, och anhåller att rörande denna fråga få
yttra några ord.
Jag tror visserligen att ett visst afseende bör fästas vid
den i 145 § omnämnde allmogen, men i min tanke är det af
ännu större vigt att de i särskilda mom. af 141 § uppräk
nade
personer befrias från bevillning. Bland dessa mom. bör
isynnerhet det 4:de framför de andre uppmärksammas och oviikorligt
undantag för de der uppräknade göras. De i detta mom.
omnämnde äio nemi.: ”upptagna fattiga barn, till den genom
K. Legostadg, af d. 23 Nov. 1833 föreskrifne ålder, fattighjon,
sådane personer, som njuta understöd af barmhertighetsverk
och allmänna inrättningar, svagsinte, bräcklige och andre, som
äro fattige och ega så ringa arbetsförmåga, att de icke kunna
förvärfva nödtorftigt uppehälle för sig och de sina, äfvensom
medellöse fångar.” Hvad nu de i detta mom. nämnde fångar
särskildt beträffar, vet jag icke ens, huru bevillning af dem
skall kunna uttagas. Jag skulle således önska att, derest man
anser att, med anledning af de gjorda förslagen ang:de lindringar,
denna § bör återremitteras, Utsk:t då äfven fästade afseende
vid den af mig nämnde 141 § och särskildt vid det deri förekommande
4:de mom:t.
J ag får nu blott anhålla, att, i händelse af återremiss, detta
mitt yttrande måtte få medfölja till Utsk:t, och att det i sådant
fäll må af Utsk:t tagas i öfvervägande vid ärendets framtida
behandling.
Hr Blach, Johan Fredrik Philip: Det synes mig
särdeles betecknande i och för bedömandet af möjligheten att
tillämpa den nu föreslagna förf:gen, att, redan innan man kommer
till första punkten, sådane åsigter förekomma, att man, i
stället för att låta hvarje medborgare tillgodonjuta en viss nedsättning
i bevillningen, vill göra en förhöjning deri. Om man
vid granskning af motiveringen till Komiterades förslag i denna
del, jemför detsamma med hvad Hr af Geijerstam yttrat och
med den åberopade berättelsen af Landshöf:g Järta, ang:de lindringar
inom St. Kopparbergs län, skall man lätt inse, huru
välbetänkt det varit, om detta förslag, innan det framlades till
B. St:s pröfning, hänskjutits till vederbörande Landshöfdingar,
att deröfver yttra sig. Hvad särskildt Gr. Lagerbjelke anfört
derom, att allmogen i de nämnde delarne af St. Kopparbergs
län verkligen skulle, genom det föreslagna nya stadgandet, få
en nedsättning i bevillningen, tror jag är mera skenfagert än sannolikt
vid öfvervägande deraf, att nedsättningen i skyddsafgiften
för Bikets samtliga innebyggare föranleddes af skäl, som
voro lika giltiga öfver hela riket, och hvilka ej kunna verka
Den 9 Maj f. m.
19
till uphäfvande af den särskildt medgifna lindring för innevånurne
i särskilda delar af St. Kopparbergs län, utan att —
hvilket här likväl ej satts i fråga — underkänna behöfligheten
äfven för framtiden af dessas speciella lindring, motiverad af
förhållanden, som ännu fortfara.
Jag anhåller alltså om återremiss.
Gr. Lagerbjelke: Då frågan ang:de lindring gällde en
dast
de orter, hvarom Hr Geijerstam talat, sä kunde och borde
saken lämpligast företagas till pröfning vid denna §; men då
en annan talare väckt fråga om lindring i andra afseenden,
torde det vara förmånligare att företaga saken vid afbandlandet
af en af de följande §§:na. Den 91 § innnehåller upgift
pa de tillfällen, då lindring vid bevillms erläggande är tilläten,
och anser jag således att, hvad Gr. af Ugglas omnämnt, då bör
af handlas. Jag vågar derföre hemställa att, då inga andra anmärkningar
blifvit gjorda mot denna §, man bifölle densamma,
med förbehållen rätt för B. o. Ad. att framdeles pröfva och
företaga till öfverläggning de förslag till lindringar, som böra
tagas i betraktande.
Hr Fåhraeus, Olof Imman.: Det förhållande, hvarpå
Hr af Geijerstam fästat upmärusamhet, har sin motsvarighet
äfven i Bohus län. Enligt 145 § af nu gällande BevillniugsFörordning,
är nemi. befrielse till hälften af bevillning etter
l:a Art. medgifven fiskare i nämnde län, som icke ega jord,
idka näring eller hafva annat yrke.
Likhets-grundsatsen lemnar jag i sitt fulla värde, men jag
tror den dock egentligen vara tillämplig i afseende på den beskattning,
som utgår efter inkomst af näring och rörelse m.
m.; strängt kan den ej tillämpas på en kappskatt, hvarom här
är fråga, emedan den i detta täll kan leda till de känbaraste
orättvisor. Det är visserligen förhållandet, att personella skyddsafgifteu
blef vid 1840—41 årens riksdag till hälften nedsatt;
men det är ock ett faktum, att den medgifna lindringen länge
egt rum, och uphörandet deraf mäste alltså verka lika kännbart
för dem, det angår, som om den högre afgiften aldrig funnits,
{skillnaden kan för en hel familj upgå till liera rdr, som för
en medborgareklass i så torftiga vilkor utgör ett kapital.
Hvad angår den af Gr. Lagerbjelke gjorda hemställan, att
frågan om fortfarande lindringar hnge uppskjutas, tills 91 § till
behandling förekommer, så har jag deremot ej något att erinra,
men yrkar likväl att, i händelse af bifall å den nu föredragna
§;n, uttryckligen förbehålles, att frågan hålles öppen, eller, i
annat läll, att §:n varder till Utsk:t återremitterad.
Hr af Geijerstam: Jag vill icke ingå i någon vidlyf
tigare
diskussion och mera yttra mig öfver frågan, än hvad jag
redan gjort, utan blott nämna att, då jag ansåg det af mig
20
Den 9 Maj f. m.
väckta förslaget ega närmast sammanhang med denna §, jag
nu väckte frågan.
Skulle det anses lämpligare att frågan upskjöts till längre
fram, för att i förening med någon af de följande §§ föredragas,
vill jag ej motsätta mig ett dylikt förfaringssätt.
Hr von Koch, Nils Sam.: Såsom några af detta Husets
ledam:r kanske erinra sig, har jag uppträdt vid flere tillfällen mot
en personel afgifts erläggande, dag har äfven i Komitén uttryckt
den åsigt, att man borde så fort som möjligt afskaffa denna
orättvisa beskattningsgrund. Då nu all kapitationsafgift icke
kunde, såsom vi önskade det, fullkomligt afskaffas, så ansägo
vi dock att ett steg dertill var taget, då en inskränkning skedde
genom att endast erlägga mantalspenningar. Det är nemligen
undantag i vissa fall för mantalspenningars erläggande; men
det finnes tillfällen, då dessa undantag föranleda, såsom här
blifvit uppgifvet, till ganska stora svårigheter vid debitering.
Sedermera har det blifvit fråga om att några provinser
äro i det förhållande, att något undantag borde för dem ega
runi från skyddsafgifts erläggande, äfven om icke mantalspenningar
erlades. Hvad befolkningen i Dalarne vidkommer, så
tror jag att något hör göras för den i den syftning Hrr Reuter -  svärds och Bergströms reserv:n antyder; i afseende på Bohus
läns innevånare deremot får jag erinra, att vid sednaste
riksdag beviljades undantag i detta afseende för sådana trakter,
som varit utsatte för missväxt och andra olyckor, men
denna frihet skulle endast räcka till nästa riksdag.
Då föröfrigt frågan om lindring möjligen skall företagas
vid 91 §, vill jag ej yttra mig vidare, utan förenar mig i Gr.
Lagerbjelkes yttrande, att denna § måtte bifallas och det vid
denna punkt framställda lindringsförslaget uppskjutas till dess
90 § afgöres.
Erih. Tersmeden: I fall denna fråga bör återremitteras,
för att längre fram, i sammanhang med 91 § afhandlas, så anser
jag, att en återremiss af sjelfva hufvud-§, i ani. af hvilken
Hr Geijerstam väckt sitt förslag, är nödvändig.
Gr. Lagerbjelke: Den nu gällande Bevilln.Förordms
första § lyder sålunda:
l:o Personlig skyddsafgift erlägges af alla i mantalslängd
skattskrifne personer inom nedannämnde åldrar, utan afseende
på stånd och förmögenhet, nemligen:
Af hvarje mansperson från och med fyllda 18
till, och med fyllda 60 år 40 öre.
Af hvarje qvinna från och med fyllda 18 till och
med fyllda 60 år  20 öre.
2:o Denna afgift fortfar att årligen utgå, äfven efter fyllda
60 år. af alla dem, hvilka utaf tjenst eller rörelse, eller genom
undantagsbeting vid afhandliugur om öfverlåtelse af egen
-
Den 9 Maj f. m.
21
dom, ega 150 rdr rmts årlig inkomst, äfvensom af dem, hvilka
efter 2:dra Art. utgöra bevillning för fast egendom af öfver
300 rdr rmts värde.”
Sedermera förekommer i forfattms 140 och 141 §§ åtskilliga
undantag och lindringar, hvarigenom vissa personer äro befriade
från att erlägga bevilln. efter l:sta Art. Utsk:s nu föreslagna
1 § lyder sålunda:
”Utaf hvar och en i mantalslängd upptagen person, som,
enligt gällande författningar, skall utgöra mantalspenningar, erlägges
personlig skyddsafgift, för man med ... 40 öre
och för qvinna med 20 öre.”
Skilnaden emellan 1 § i Utsk:s förslag och samma § i
Bevilln:sförordn:n är således den, att i Utsk:s förslag yrkas, att
alla, som utgöra mantalspenningar, skola erlägga bevilln. efter
Usta Art. I nu gällande Bevillmsforordn. deremot utgör åldern
ett vilkor för, huruvida Usta Art. Bevilln. skall erläggas.
Frågan om undantag och lindring för åtskilliga orter förekommer,
såsom nämndt är, i nu gällande författning, i 140 och
141 §§; och man har i den föreslagna Eörordnm velat så mycket
som möjligt följa den nuvar:de Bevilln.Stadgan, och således i
första .§ endast bestämma hvilka, som i allmänhet skola erlägga
bevilln. efter Usta Art. Då vi komma till 90 §, få vi afgöra
hvilka lindringar och afkortningar, som skola ega rum. I ani.
häraf får jag anhålla om bifall till denna 1 §.
Hr ”Wolffelt, Mauritz Constantin: För min del vet
jag ej, hvarföre denna punkt återremitteras, då B. o. Ad. förbehållit
sig att framdeles upptaga till afgörande frågan om afkortningar
i de fall, som af Hr Geijerstam m. fl. blifvit föreslagna.
Jag får således, lika med Gr. Lagerbjelke, anhålla^om bifall till
denna punkt.
Frih. Tersmeden: Såsom ett ytterligare skäl för min
begäran om återremiss, vill jag fästa uppmärksamheten på den
omständigheten att i nu gällande Bevilln:sFörordn. finnes en
afdelning ang. undantag och lindringar i bevilln., hvilken icke
finnes upptagen eller antydd i Utsk:s Betänk. Jag anhåller
derföre förfarande om återremiss af denna punkt, på det att Utsk:t
må införa i Betänk, nödv. föreskrifter för undantag, afkortningar
och lindringar.
Hr Reutersvärd: Från mitt yrkande om återremiss
af denna punkt i den syftning att innebyggarne i Näsgårds
fögderi skulle erhålla de lindrmgsförmåner, de förut åtnjutit,
är jag villig att afstå, med förbehåll likväl, att då 91 § afhandlas,
få förnya min anhåll;!:: ang. samma undantag.
Gr. af Ugglas: Frih. T smeden tyckes icke hafva riktigt
uppfattat, hvad Gr. Lagerbjelke föreslagit. Detta innehöll just,
22
Den 9 Mai f. m.
att, med ani. af de gjorda anmärkningarne, och då somliga
anse, att undantag böra ske, föreskrifter derom borde fogas till
91 §. Då således endast afsetts, att undantag borde ske, såsom
förut, kan jag ej finna att återremiss är nödvändig; utan får jag
anhålla om bifall till denna §, samt att vid 91 § denna fråga
om undantag må af handlas.
HrvonKrsemer, Anders Robert: Redan vid flere föreg,
riksdagar har frågan ang. jemkningar i nu gällande Bevilln:sFörordn.
varit föremål för öfverläggning; men då ett nytt förslag
nu blifvit framlagdt, tyckes diskussionen gå derpå ut att bibehålla
det gamla. Vill man deremot hafva något nytt, måste man
eftergifva det gamla. Hvad särskildt denna § beträffar, äro
de deri omn:da skyddsafgifterna af 40 öre för man och 20 öre
för qvinna så ringa, att jag ingalunda tror att det skall möta
någon svårighet att erlägga dem; och jag tror icke att det är
öfverdrifvet att säga, att den, som kan betala 20 öre, kan
likaväl erlägga 40 öre. För öfrigt anser jag det vara lämpligare
att uppskjuta diskussionen ang. undantag, tilldess frågan om
afkortningar förekommer, och att, på sätt Gr. Lagerbjelke yrkat,
då afgöra hvad man vill bibehålla af det gamla. För min del
anhåller jag om bifall till denna §.
Hr Printzensköld: I fall de lindringar, man här yrkat,
ställdes i parité med de undantag, som författnme ang. mantalspenningars
utgörande stadga, tror jag att man kommer rättvisan
närmast; ty ostridigt är, att då lindringar i erläggandet
af mantalspenningar medgifvits, har denna åtgärd först vidtagits,
efter det vederbörande myndigheter i orten blifvit hörde ang.
behofvet af en lindrigare beskattning för innebyggarne derstädes.
Att på ett hugskott undantaga den eller den orten, torde icke
vara lämpligt; och jag håller Bevilln:sUtsk:t räkning för dess
sätt att gå tillväga i detta afseende. Undantagslagar skada i
allmänhet mera än de gagna.
För min del vill jag, i händelse af återremiss, endast fästa
Utsk:ts upmärksamhet derpå, att, om lindringar skola stadgas,
de böra ställas i harmoni med de undantag, som hittills egt rum.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad, 3rttrade H. Exc.
Hr Gr. o. Landtm., att någon anmärkning emot hvad TJtsk:t
föreslagit i afseende på den personliga skyddsafgiften icke förekommit,
men att några ledamöter yrkat, att befrielse från
eller lindring i bevilln:s erläggande fortfarande som hittills skulle
åtskillige af Rikets innebyggare tillgodokomma, med ani. af hvilka
yrkanden Gr. Lagerbjelke framställt det förslag, att punkten
måtte bifallas med förbehåll derom, att Ståndet skulle ega för
sig öppet, att vid behandlingen af 91 § i Stadgan pröfva och
afgöra de nu väckta frågorna om lindringar i eller undantag
från utgörande af be\ ilin.; och hade de liesta talare om detta
Den 9 Mi] t. m.
23
förslag sig förenat, men Frih. Tersmeden yrkat, att punkten
i dess helhet skulle till Utsk:t återremitteras.
Härefter framställde H. Exc. propos. å bifall till Utsk:ts
ifrågav:de hemställan, med det af Gr. Lagerbjelke föreslagna
förbehåll, och, då dertill svarades starka ja, blandade med nej,
förklarades ja hafva varit öfvervägande.
Herr Tornerhjelm, Rudolf, begärde votering, men,
innan voteringsproposm blifvit uppsatt, anmälde han sig och
yttrade:
Da Frih. Tersmc'den, hvilken egentligen yrkat återremiss af
denna punkt, icke öus^ar votering, afstår jag från min begäran derom.
TJtsk:s å sid. 20 förekommande hemställan i anledning af
Komiterades förslag om erläggande af s. k. yrkesafgift.
Frih. Tersmeden: Komiterade hafva föreslagit en viss
yrkesafgift, hvilket åter TJtsk:t i sitt Betänk, afslagit; och efter
den grundsats, som TJtsk:t följt, att endast beskatta inkomst,
kan det visserligen förefinnas skäl uti att icke stadga ifrågavarande
yrkesafgift. Hen då man är af samma tanke som jag, att
bevillning af rörelse bör vara tvåfaldig, bör också en bestämd
yrkesafgift erläggas. Jag vill visserligen icke med bestämdhet
säga att den afgift, Komiterade föreslagit, upfyller hvad jagåsyftar
; och då jag ännu icke vet hvad beslut, som kommer
att fattas i afs. på beskattning af näring och yrke, får jag
anhålla om återremiss af denna punkt.
Gr. Lagerbjelke: Den af Komiterade föreslagna afgiften
är ingalunda en minimiafgift, ty Komiterades förslag lyder sålunda:
”Hvar och en, som i stad eller å landet idkar handel, fabrik, handtverk
eller annat yrke, hvarom, före dess utöfvande, särskild anmälan
enligt gällande handels- eller fabriks- ochhaDdtverksordning
bör göras, skall såsom yrkesafgift erlägga, då yrket drifves
med biträde af annan mantalsskrifven person, än hustru och
hemmavarande harn, 3 rdr, och, då yrket drifves utan sådant
biträde, 1 rdr.’’ Deraf torde R. o. Ad. finna att denna yrkesafgift
skall erläggas äfven af den allra rikaste och att det
således är långt ifrån en minimiafgift. Det är en kapitationsafgift
af den, som drifver rörelse. Yrkesafgiften träffar alldeles
lika den största och minsta rörelse, endast med den skilnad
att afgiften är högre, om den bedrifves med biträde. Ku
kan väl icke nekas att det är ganska riktigt att kapitationsafgift
finnes, men att dessutom betala afgift för rörelse, utan
afseende på andra biomständigheter, än huruvida rörelsen drifves
med eller utan biträde, lärer väl icke vara rättvist. Enligt
Komiterades förslag, erlägges nemi. lika afgift, om jag i
min rörelse biträdes af en eller 100-tals gesäller, Enl. min
tanke vore det rättvist att, såvida yrkesafgift skulle erläggas,
24
Den 9 Maj f. m.
för all rörelse samina procent betalades, men icke samma
summa.
Jag vågar anhålla om bifall till Utsk:s förslag, alldenstund
jag, på grund af hvad jag nu anfört, anser Komiterades förslag
icke medföra någon nytta och fördel.
Gr. Mörner: Carl Göran Detlof: För min del kan jag
icke finna att den s. k. yrkesafgiften uppfyller det åsyftade lindamålet.
Dessutom kan den rättighen icke vara E. o. Ad. betagen, genom
ett bifall till Utsk:s framställning i denna punkt, att framdeles,
då bevillningen efter 2:dra Art. skall afgöras, i densamma företaga
de förändringar, E. o. Ad. anser vara af omständigheterna
påkallade. Jag skulle tro att det vore en stor vinst för
dem, som önska en jemkning i denna Art., att hafva denna
punkt på ren fot; och detta går i min tanke lättast genom
att bifalla TJtsk:s förslag, hvarom jag, lika med Gr. Lagerbjelke,
anhåller.
Sedan öfverläggningen ansetts afslutad samt 11. Exc. Hr Gr.
o. Landtm, yttrat, att derunder yrkats dels bifall till och dels
återremiss af Utsk:s ifrågavarande hemställan, framställde II.
Exc. propos. å bifall dertill och, då svaren utföllo med många
ja, jemte ett eller annat nej, förklarade ja hafva varit öfvervägande.
Efter det IL Exc. tillkännagifvit, att anslag blifvit utfärdadt
till fortsättande af Plenum kl. 6 e. m., föredrogs och
bifölls
Utsk:s å sid. 21 gjorda hemställan i fråga omdeafUtsk:t
föreslagne procentberäkningar för utgörande af bevillning enligt
2:dra Art.
Härefter yttrade H. Exc., att, innan E. o. Ad. öfverginge
till behandling af Utsk:s i afseende å 2:dra Art. framställda
förslag, texten till l:sta Art. borde pröfvas, hvaruppå och sedan
denna text blifvit uppläst, propos. å godkännande deraf,
med det af E. o. Ad. redan beslutade förbehåll, framställdes
och med ja besvarades.
Utsk:s å sid. 23 gjorda hemställan, att bevillningen för
fast egendom skall utgå:
l:o för jordbruksfastighet med tre öre för hvarje fulla 100
rdr af uppskattningsvärdet; och
2:o för ali annan fastighet med fem öre för hvarje fulla
100 rdr af samma värde.
Hr von Ehrenheim, Per Jakob: Då denna punkt
utgör en af de vigtigaste i hela Betänk, och då den innefattar
en förändring i förut gällande stadgar ang. bevillning af
fast egendom, torde det tillåtas mig att yttra mig något ang.
denna fråga. Utsk:t har nemi.. föreslagit en lägre procentafgift
Den 9 M aj f. m.
25
af fast egendom; och detta tror jag vara i hög grad betänkligt
att antaga, innan saken är i någon mån känd i landsorten.
För min del skulle jag derföre vilja yrka att Ii. St:r i
underd. skrifvelse till K. M. anhöllo, det K. M. täcktes aflåta
Nåd. Skrifvelse till Landsh:geEmb:na i Biket att sjelfve och genom
Hush.Sällskapma granska detta förslag, hvarom nu är fråga,
och sedermera derom afgifva yttrande, hvarefter förslaget
må vidare af B. St:r tagas i öfvervägande. På grund af detta
mitt yrkande, anhåller jag om återremiss af denna punkt.
Hr Wolffelt, Maur. Const.: Min mening var visserligen
att yttra mig öfver såväl ämnet i sin helhet som särskildt
denna punkt, men nu, då den siste värde talaren yrkat
återremiss, under önskan att ifrågavarande förslag borde granskas
af Landsh.Emb:t och Hush.Sällskapma, afstår jag frän inia
anhållan att få ha ordet, och förenar mig i yrkandet om återremiss.
Hr Hjärne, Harald: Hvad den förste värde talaren
yttrade, anser jag ingalunda borde hindra Ståndets öfriga ledamöter
att yttra sig äng. sjelfva saken, Den första frågan i
afseende på denna § är, huruvida inkomsterna skola läggas till
grund för beskattningen. Troligen finnes väl ingen, som förnekar
att icke någon rättvisare grund för beskattningen finnes;
och detta har äfven såväl i nu gällande som i alla föregående
förordningar uttalats; men det är äfven lika säkert
att tillämpning deraf hittills icke skett. Hufvudsakliga orsaken
dertill har troligen varit den olika procentfördelningen
mellan de olika samhällsklasserna; och för att förekomma detta
och äfven komma till en mera rättvis beskattning, hafva BevillningsKomitén
och äfven Utsk:t nu föreskrifvit alla nödvändiga
kontroller, på det icke ofullständiga och oriktiga uppgifter
må lemnäs.
I afseende på sjelfva §:n kan jag icke dela Bevilln.TTtsk:s
åsigter, då det frångått Komiténs förslag att all fastighet skall
beräknas lemna en årlig nettobchållning af 4 ()/0 af uppskattningsvärdet.
Det är visserligen sannt att många undantag finnas
i detta afseende. Det finnes nemi. många egendomar,
som under många år gifvit 5°/0 och deröfver; och det torde
icke kunna förnekas, att det kan anses såsom ett sällsynt undantag,
att en reel köpare betalar en egendom med en summa, för hvilken
han icke anser sig kunna hafva minst 5 °/0 behållning.
Och detsamma gäller äfven om fastighet i stad. Det är derföre
det rätta enl. min tanke att, utan afseende på hvad slag
af fastighet det är, bestämma en och samma grund för beskattning
af all sådan, och raan kan, efter min öfvertygelse,
vara förvissad om, att ingen orättvisa sker hvarken dea ena
eller andra klassen, om man, i närvarande fall, antager 4 °/o
26
Den 9 MsJ f. m.
för båda klasserna, i stället för 3 af den ena och 5 af den
andra.
För att visa hvad inflytande Utsk:s förslag skulle hafva
på nuvarande förhållanden, ber jag att i korthet få lemna några
statistiska uppgifter.
All fastighet på landet är, enligt senaste officiela upgifter,
taxerad till 410 millioner rmt, och all annan fastighet
till 251 millioner. Bevillning af begge klasserna fastighet
utgjorde för 1857 omkring 770,000 rdr enl. nu gällande
Bevilln:sFörordning. Af samma taxeringsbelopp skulle,
enligt Utsk:s förslag, komma att utgå: af fastighet på landet
å 3 öre pr 100 rdr - 123,000 rdr, och af all annan fastig
het
å 5 öre pr 100 rdr = 125,500 rdr. Således skulle 251
mill. taxeringsvärde erlägga 2,500 rdr mera i bevillning, än
410 mill., endast derföre att den förra är belägen i stad och
den senare på landet. Efter en och samma grund taxerad,
såsom Komitén föreslagit, efter 4 öre pr 100 rdr för all fastighet,
skulle bevillning af fastighet på landet komma att uppgå
till 164,000 rdr och af annan fastighet till 100,400 rdr.
Efter Utsk:s förslag skulle sål. landtfastigheterna, då 1857 års
taxering tages till grund för beräkningen, få en eftergift af
41,000 rdr, men all annan fastighet påläggas en förhöjd bevillning
af 25,100 rdr, vid jemförelse med Komiténs förslag.
En sådan omkastning af det relativa beloppet af bevillningen
å de olika klasserna fastighet, kan väl ej vara rättvis, och
kan ur ingen synpunkt motiveras. Om de kontroller mot
oriktiga uppgifter af Taxer:sKomitéernas godtycklighet, som detta
Betänk, föreslår, blifva af B. St:r antagna, så bör det blifva
lika lätt att bestämma värdet af den ena klassen fastighet som
af den andra, och deraf borde ovilkorligen följa, att de äfven
böra beskattas med en lika procent af värdet.
Att taxer:svärdet i stad för närv:de närmar sig mera det
verkliga värdet än taxer:svärdet på landet, är en känd sak,
och att sål. det senare kan antagas komma att förhöjas i relativt
högre proportion än fastighetsvärdet i stad; men derigenom
sker ingenting annat än den rättvisa fördelning af bevillnm, som
hittills saknats. Och då bevillnm hädanefter skulle utgå med
endast 1 proc. af värdet i stället för 2 !/2 proc., så lärer man
icke böra befara, att egare af fastighet på landet kommer att
erlägga effektivt högre bevilln. än för närvarande, emedan, för
att detta skulle inträffa, hans fastighet skulle blifva taxerad
till nära tre gånger högre värde, än hvartill den nu är taxerad.
År 1857 uppgick bevillnm af alla slags fastighet, som jag nyss
nämnde, till omkring 770,000 rdr. Efter närv:de taxensvärde
skulle den, med tillämpning af Komiténs förslag, eller 4 öre
pr 100 rdr af värdet, komma att utgå med endast 264,000
rdr, hvaraf synes, att ingen effectiv förhöjning i bevillningen
är att befara, förr än taxeringsvärdet å all fastighet blifvit
uppskattadt till nära 3 gånger dess nuvarande belopp, och om
Den 9 M»j f. m.
27
detta än kan i något enstaka fall antagas blifva en möjlighet,
måste ett sådant fall otvifvelaktigt komma att höra till mycket
sällsynta undantag, och rättvisan af en sådan taxering säkert
icke komma att af någon bestridas.
Den hittills gällande BevillningsFörordningen grundar sig
på förutsättningen af oärliga uppgifter och på godtycke hos
TaxeringsKomitéerne, och den ojemnhet i beskattningen, som
derigenom uppkommit, är allmänt erkänd. Komitén har, efter
min tanke, på ett särdeles förtjenstfullt sätt sökt i sitt förslag
undanrödja de öfverklagade felaktigheterna i förordningen,
och det är min öfvertygelse, att, om Beredn:s- och Taxe
rings-Komitéerna
med allvar och nit fullgöra deras grannlaga
uppdrag, med sträng tillämpning af den föreslagna förordna
föreskrifter, så bör hädanefter ingen rättvis klagan uppstå öfver
olikhet i beskattning emellan olika samhällsklasser. Men
dertill fordras ock att intet frö till godtycke qvarblifver i
förordnrn, och såsom ett sådant anser jag den åtskilnad, TJtsk:t
föreslagit emellan taxeringsgrunden för fastighet på landet
och den för annan fastighet.
På grund af hvad jag nu haft äran yttra, anser jag mig
böra understödja Komiténs förslag att beskatta all fastighet
lika, med 4 öre för hvarje fulla 100 rdr af uppskattningsvärdet,
och föreslår derföre att, i fall B. o. A. icke nu genast skulle
vara beredde att bifalla Komiténs förslag, denna § må blifva
till ITtsk:t återremitterad.
Hr von Koch, Nils Samuel: Jag har egentligen begärt
ordet med ani. af en talares framställning, att R. o. A.
borde återremittera denna punkt, i den syftning, att man skulle
ingå till K. M. med en und. anhållan, att K. M:s Bef:de måtte
afgifva ett förslag i ifrågavarande ämne, och att detsamma sedermera
måtte framställas till granskning vid en kommande
riksdag. Jag har flera gånger under de sednare dngarne erfarit,
att man, af flera särskilda skäl, önskar uppskof med
denna frågas behandling, och jag tager mig derföre friheten
yttra mig öfver de skäl, som derför blifvit framställda. Bland
dessa torde först böra nämnas det, att man anser förslaget
böra granskas, innan R. St:r bestämma sig för att antaga detsamma.
Vidare har jag funnit, att man är missnöjd med hela
förslaget och vill hafva flere detaljer rättade. Andre deremot
hafva ansett att man bör blifva vid det gamla förslaget.
Hvad nu forst angår uppskof med denna forfattnings antagande,
i den syftning, att förslaget först skulle ytterligare
granskas af offentliga myndigheter, så hafva R. St:r hittills
varit särdeles ömtåliga och Regeringen mycket grannlaga vid dylika
frågors behandling och icke velat att något embetsverk skulle
ingripa i R. St:rs rättigheter. Vid sista riksdag, då BcvillmsStadgan
antogs, ntbådo sig R. St:r hvarken något förslag af K.
28
Ben 9 Maj f. m
-
M. eller något, yttrande af vederbörande. De önskade att K.
M. skulle uise komiterade och att dessas förslag skulle framläggas
för K. $t:r. K. M. ansåg sig icke eller böra meddela
B,. St:r hvarken sina Egna eller StatsBådets tänkesätt ang.
denna fråga KammarBättens yttrande infordrades i afseende
å det formella, men icke öfver bevilln:s-grunderna. Jag vill
visst icke förneka att man skulle kunna begära sådane utredningar
i denna fråga, och att de kunde vara nyttiga, men af
hvilka önskar man dem? Jo! det är af K. M:s Bef:de ide särskilda
länen. Då man känner, huru mycket dessa äro sysselsatte
nied en mängd andra ämnen, fruktar jag, att man ej
kan af dem fordra några upplysningar af den tillförlitlighet,
att. man kan mpd fult säkerhet bygga derpå.
Här har äfven yrkats att Hush:ningsSällsk:na skulle höras i
ämnet. Det är visserligen mycket möjligt, att de äro lämpliga
dertill; men jag känner ej, huruvida dessa äro så sammansatta,
att man kan vänta att ledamöterne deraf kunna känna alla
särskilda omständigheter vid behandling af bevillningsfrågor.
Dessutom, då jag vet att ledamöter, som sutit i den komité,
der jag hade äran vara Ordf., funno det ganska svårt att efter
9 månaders temligen träget arbete komma till något resultat
i denna fråga, tror jag att ännu mindre man kan af
Hushålln:sSällsk:nas ledamöter, hvilka visserligen utgöras af
skicklige jordbrukare, men sorn väl sällan hafva erfarenhet i
sådane ämnen, som det ifrågavarande, vänta en på fullständig
sakkännedom grundad granskning af förslaget.
Man har vidare ansett att genom pressen en fortsatt
granskning borde ske. Det är väl möjligt att så kunde ega
rum, men ovisst är dock, huruvida den skall till nästa riksdag
hafva yttrat sig fullständigare än den hittills gjort. Nu var
ämnet i viss grad nytt, dä har det förlorat nyhetens behag
för våra tidningsläsare, och då torde man ej åtminstone af tidningsredaktionerne
kunna äska mer än hvad vi fått i anmärkningsväg
i ett dylikt ämne, nästan för kärft för de flesta. Det
enda, som återstår, är att man kunde vänta att enskilde Biksdagsmän
skulle sysselsätta sig med förslaget. En eller annan
Biksdagsman kunde visserligen hafva både lid och lust att, när
de komma hem, studera sig in i Komité- o. Utsk:.,Betänk:det; men
troligen är deras antal ganska ringa. Den enskilde Biksdagsmannen
behöfver i allmänhet att hemma egna sin tid åt helt andra
saker, och jag väntar mig således deraf icke något stort
resultat.
Detta förslag liar nu blifvit granskadt af 48 ledam:r i
1 Bevilln:s-Utsk:t, hvilka vid denna riksdag haft bättre tillfälle att
ingå i undersökningar än vid en kommande sannolikt kan ske.
Utsk:t har ock varit lyckligt nog att nu bland sina ledamöter räkna
många särdeles sakkunnige och specielt i detta ämne erfarne
män. Huruvida man vid en kommande riksdag kan på
-
Den 9 Maj f. m.
29
räkna detsamma, är tvifvel nnderkastadt, och dessutom är möjligen,
då intresset för saken mycket mindre än nu.
Varu det långt ifrån att jag vill antaga att den talare, som
här yrkat uppskof, dervid skulle hafva någon arriére-pensée,
eller att jag vill hänföra honom till någon af de kathegorier,
sorn antingen önska förändra allt eller också blifva qvarstående
vid det gamla. Men da sädane torde finnas, må det tillåtas
mig att nu yttra några ord med afseende härpå. Är man
missnöjd med allt och vill hafva nya grunder, så tror jag att
det är bäst att man uttalar, hvilka dessa gruuder äro, sä att
mun må lu tillfälle att diskutera dem och pröfva, om de äro
bättre än Utskits eller Komiterades förslag. Dessa grunder äro
hufvudsakligen öfverensstämmande med dem, som redan linnas.
Dessutom tror jag att förslaget innefattar hvad som vid sednare
riksdagar blifvit mest allmänt uttaladt ang. bevillnm, och
att dess syftning är i enlighet med opinionen. Är det åter
icke nya grunder, man vili hafva, utan blott förkasta un del
deraf, sä lat oss pröfva hvar sak för sig, och borttaga hvad
som är felaktigt och antaga något annat eiler förblifva vid det
gamla. Det torde möjligen äfven finnas någon, som helt enkelt
önskar att qvarblifva vid det gamla; men högst fa mäste dessa
personer vara, dä knappast en enda röst höjt sig lör dess bibehållande.
Förslaget tror jag vara i allmänhet så uppstäldt, att ingen
större klass af medborgare derigenom lår högre bevilln:s-utgift,
än förut. Enligt Komiterades förslag hade jordbrukaren kanske
kommit att betala något högre skatt än förut; men enl. det förslag,
Utsk:t framställt, nemi. af 3 öre för hvarje 100, anser jag
att totalinkomsten för beskattning af fast egendom minskas
med omkring 120,000 rdr. Näringsidkare, såsom klass butraklade,
fä snarare lindring än ökning af skatten. Jag medgifver
dock att, ehuru de större klasserna, såsom sådane betraktade,
ej komma att få ökad skatt, det likväl finnes individer, och
en mindre klass, som får en ökad tunga. Till dessas fosterlandskärlek
vädjar jag. Dessa personer äro sädane jordegare,
hvilka innehafva ärfda possessioner, hvilka lång tid varit inom
samma slägt och hvilka ej behöft belånas eller hvilkas uppskattningsvärde
af andra skäl icke blifvit förhöjdt; och för dem
blir skatteförhöjningen icke så obetydlig. Jag har vidare hört
framställas, att genom en skatt af 3 öre pä 100 rdr, fastighetsskatten
skulle kunna uppgå till 3 ä 4 gånger det nuvarande
beloppet; ett påstående, som icke kan härleda sig från
annat än högst ensidig erfarenhet.
Likväl och om nu en egendom, som varit länge i samma
slägt och är värd 100,000 rdr, är taxerad tili endast 10,000
rdr, så är det sannt, att, dä för denna egendom nu betalas endast
10 rdr, skulle afgiften derföre blifva enligt Komiterades förslag
40 rdr och efter TJtsk:ts 30; och egaren kommc således
att derigenom betala 3 å 4 gånger det belopp, lian iörut er
-
30
Den 9 Maj f. m.
lagt. Men då jag anser att alla de, som höra till denna klass,
äro de lyckligast lottade, vill jag älven vara öfvertygad att dé
skola gerna göra denna uppoffring för att bidraga till en rättvisare
fördelning af skatterna, samt att de ej skola Önska att
längre låta de fattigare betala hvad de bort betala.
Komiterade hafva antydt och Utsk:t fästat uppmärksamheten
på ett förhållande, som väsendtligen bör afses, nemligen
möjligheten af ett fredsbrott, då det icke är tänkbart att icke
bevilln.-summan skulle ökas. För sådant fall tror jag det vara
nödvändigt att en jemnare beskattningsgrund finnes. Jag vill
såsom stöd för mitt påstående nämna, att inom de rikaste samhällen
betalats en bevillning af ungefär 4 proc. och att det ej
är ur mannaminne, dä i England betalades 10 proc. Jag vili
nu icke upptaga tiden med att upprepa hvad som redan blifvit
antydt både af Komiterade och i Utsk:s Betänk.
En talare har ansett att det skulle vara särdeles svårt
att med den omängd olika grunder», som förefinnas, göra bestämmelser
i afseende pä beskattningen af fastigheter. Jag
vill då fästa uppmärksamheten derpå, att hvarken Komiterades
förslag eller det af Utsk:t afgifna innehåller att man nödvändigt
skall följa någon af dessa grunder; man har endast sagt, att
dessa uppgifter borde infordras, för att tjena till ledning, emedan
det egentliga värdet ej på annat sätt torde kunna bestämmas.
Man har vidare anmärkt, att det skulle vara särdeles besvärligt
att erhålla alla dessa af Utsk:t föreslagna upgilter. För
min del vill jag visst icke bestrida, att en del af de uppgifter,
som blifvit föreslagne, skulle kunna umbäras, äfvensom att,
om man sådant önskar, åtskillige förändringar skola kunna
ske.
Jag måste således, på grund af hvad jag nu anfört, motsätta
mig hvad Hr v. Ehrenheim framställt, och hoppas att K.
och Ad. fortgår i pröfningen af 2:dra punkten, om hvars antagande
jag anhåller om proposition.
Frih. von Kraemer, Hobert Fredr.: Visserligen har
det af Bevilln:sUtsk:t nu afgifna Betänk, åtskilliga brister,
mot hvilka anmärkningar rätteligen kunna göras, men grundtanken,
som genomgår den nya BevillmsStadgan, är, efter min
åsigt, riktigare och rättvisare, än i den hittills gällande.
Fråga har här väckts om upskof till nästa riksdag med
dess antagande, för att under tiden inhemta Landshöfdingarnes
och HushållningsSällskapernas yttranden, huruvida svårigheter
möta för Stadgans tillämpning, och för att insamla anmärkningar
mot densamma. — Min öfvertygelse är, att dessa sålunda infordrade
yttranden, hvilka icke kunna stödja sig på någon erfarenhet,
komma att blifva mot hvarandra ganska stridande,
och till och med vilseledande, samt sålunda utan all nytta för
ett blifvande BevillmsUtskott.
V
Don 9 Maj f. m.
31
Men att, då denna riksdag troligen icke kinner slutas
förr än i höst, tillämpa den nya Beyillms,Stadgan redan från
år 1861, anser jag vara ganska betänkligt, och tår derföre föreslå,
att, sedan nödiga rättelser vunnits genom återremiss, och
BevillmsStadgan slutligen af Ständerne antagits, tillämpningen
af densamma i sin helhet icke må vidtaga förr än från den
1 Januari 1862; men att BeredningsKomitéer, genom vederbörandes
försorg, bildas år 1861, för att insamla alla erforderliga
upgifter och uplysningar i och för taxeringen, samt för att
upgöra förslag dertill socknevis, hvilka förslag sedermera böra
underställas 1862 års Berednings-, Taxerings- och PrÖlhingsKomitéers
granskning och stadfästelse.
När BevillmsStadgan derefter under 1 å 2 år blifvit tilllämpad
före nästa Ständers sammanträde, blifva de då på erfarenhet
deremot möjligen riktade anmärkningar till en nyttig
ledning för rättelserss vinnande.
Ehuru jag icke har något att anmärka mot den nu föredragne
punkten 2, anhåller jag likväl om återremiss af densamma, på
det Bevilln:sTJtsk:t måtte sättas i tillfälle, om så ändamålsenligt
synes, att föreslå uppskof med BevillmsStadgans tillämpning
i sin helhet till den 1 Januari 1862, på sätt jag nu
antydt.
Erih. Rehbinder, Eredr. Wi 1 h.: Då en värd tal. här klandrat
att Bevilln.-Utsk:t i sitt förslag stadgat att i bevillning för jordbruksfastighet
skola utgå 3 öre på hvarje hundra af uppskattningsvärdet,
i stället för 4 öre, som blifvit af Bevilln.-komitén föreslaget,
och då samme tal. yrkat återremiss, på det att dessa
3 ören måtte förvandlas till 4, anser jag mig, då jag i Utsk:t
föreslog denna förändring, böra upplysa, hvarföre Utsk:t
antagit denna beräkning. Eörsta skälet var att, ifall Utsk:s
förslag antages, taxeringsvärdena komma att ofantligt höjas, i
vissa orter 2 å 3 gånger öfver hvad de förut varit, och i andra
vida mer. Det andra skälet, hvilket jag ej hört någon
omnämna, var att, då de, som idka rörelse, bafra rättighet att
afdraga allt, som afgår att betala räntorna på deras skulder,
det var betänkligt att gifva fastighetsegare samma fördel, och
att således för dem borde göras något, hvarigenom en rättvisare
och billigare beskattning skulle dem åläggas. Om nemi.
sådane afdrag, som tillåtas rörelseidkare, äfven stöde öppna
fär fastighetsegare, skulle desse kunna befria sig frän erläggandet
af ganska stor skatt genom att inteckna sin egendom,
men sedermera icke lemna ut dessa inteckningar, utan behålla
dem, blott för att ej behöfva betala skatt. Således just på det
att ej något sådant skulle ske och på det att likväl en rättvisare
beskattning skulle åstadkommas, föreslog jag nedsättning
af procm från 4 till 3, och anhåller derföre om bifall till
Utsk:s Betänk, i denna del.
32
Den !) Maj f. m.
Iir Tornerhjelm, Endolf: För min del tror jag det vore
lämpligast att återremittera denna fråga, oell a i t, pä satt Hr v.
Ehrenheim föreslagit, Landsh.-Emb:na i Riket äfvensom Hnsh.-  Sällskma afgifva sitt utlåt, i ämnet; med stöd af hvilka yttranden
R. St:r vid nästa Riksdag mä företaga frågan till slutligt afgörande.
Ett sådant uppskof har redan förut varit tillämpadt,
nemi. då stängsel-förordmn skulle antagas, och torde nu, likasom
då, medföra stor nytta vid frägans afgörande.
För öfrigt förenar jag mig i hvad Hr v. Ehrenheim anfört.
Hr Adelborg, And. Otto: Ingen lärer väl kunna förneka
att stora brister förefinnas i vårnu gällande Bevilln.-förordn., men
det är derföre oj sagdt, att allt, hvad den innehåller, är oriktigt.
Man kan icke helier bestrida att Bevilln.-komitéu meden berömvärd
omsorg sökt att sä mycket som möjligt nedsätta och jemna
skatternas fördelning. Då det nu är Svenska folkets urgamla
och t.U stridliga rätt att beskatta sig sjelft, torde man väl
böra granska denna författning, innan den autages. För min
del förenar jag mig med Hr v. Ehrenheim i hvad hatt yttrat
ang. denna fråga, och anhåller, i följd deraf, om återremiss.
(Jr. Lagerbjelke: Otn vi betrakta nuvar. Bevilln.-förordn.
och dess tillämpning, skola vi finna att oupphörliga orättvisor
der förekomma. Man har utsatt en ganska hög bevilln:s-proe.
både för rörelse och på fastighet, så hög att, om verkliga inkomsten
af rörelsen och rätta värdet ä fastigheten upptoges,
beloppet skulle komma att uppgå till vida högre belopp än det
nu gör, således till betydligt mera än 2 millioner. Derföre,
då man vill uttaga endast 2 millioner, har man genom tysta
förbehåll kommit derhän, att man, i anledning af den högre
procm, sätter värdet lägre. Härigenom uppkomma de största
orättvisor, emedan den ene bättre än den andre kati dölja sina
inkomster: Men icke nog dermed att man i praktiskt afs:de
kommit till orimligheter; det värsta är att man nästan på laglig
väg sanktionerar eluderingar. Dä man nu vill, för att undvika
detta, komma in på ett bättre system, så kan det icke
ske på annat sätt än att öfvergå från det gamla och nedsätta
proctn, så att man må betala en låg proc. på högre taxeringsvärde,
och icke, som förr, hög proc. på lågt taxeringsvärde.
Nu återstår att se efter, huru det skall låta sig göra att
i detta afs:de komma sanningen nära. Iitsk:tliar, hvad fastigheter
vidkommer, dervid föreslagit att man skall begagna de källor,
der egendomsvärdet med full säkerhet kan utrönas, sådane,
som jag går till, då jag vill köpa en egendom. TJtsk:t har äfven
pä samma gång uttryckt, att, om köpen gått till för höga
summor, man skall sätta det verkliga värdet under köpvärdet.
Vidare har Utsk:t föreslagit att, vid bestämmandet af egendomens
verkliga värde, bör tu.m ej upptaga andra byggnader itu
sädaue,
I> e ii 9 Maj f. m,
33
sädaue, som hafVa inflytande på egendomens afkastning. Hvad
som är ännu vigtigare och på hvilket det hela hvilar, är att
taxeringen ej skall uppgöras inom Taxens-komitén, utan ett färre
antal personer böra uppgöra förslag, på grund af hvilka Taxer: skomitén
bestämmer taxeringen. Dessa personer, som uppgöra
förslag, utgöra en s. k. Berednings-komité.
Då jag, såsom jag tror, har bevisat att man, med tillämpning
af Utsk:s ifrågavar. förslag, står på vida bät!re basis än
den nuvarande, ber jag att få öfvergå till don procent, som
TJtsk-.t anser lämplig. Hade man kunnat bestämma all bevilln.
efter inkomst, så hade det onekligen varit det enklaste. I
afs. pä näringsidkare har icke något annat kunnat komma i
fråga; men, hvad deremot vidkommer att beskatta jorden efter
den årliga inkomsten, så har detta mott stora svårigheter och
är till och med alldeles omöjligt, emedan jordbrukarne ej kunna
säga huru stora dess inkomster under året varit. Om jag t.
ex. frågar en jordbrukare hvad inkomsten är af en egendom i
grannskapet, svarar han vanligen att egendomen är så och så
mycket värd, då deremot fabriks-idkaren på samma fråga svarar,
att han haft i inkomst så och så mycket. Det ligger en
betydlig skillnad emellan rörelse och fastighet; ty vid rörelsen
talar man om årets inkomst, vid fastigheten deremot om kapitalvärdet.
Det är också derföre ingen inkonseqvens i de inom
landet rådande . åsigterna, då man beskattar jorden efter kapitalvärdet.
Den andra frågan, som uppstår, är huruvida man bör tillåta
jordbrukaren att göra afdrag för sina skulder. Detta kan
vara naturligt, då det är fråga om den årliga inkomsten; och
det vore skäl att äfven medgifva jordbrukaren dylika afdrag,
såvida icke den svårigheten mötte, att densamma kunde alldeles
stjäla sig från all bevillning till Staten. Ty om en näringsidkare
uppgifver, att han har så eller så stor skuld, hvars
ränta bör afdragas, så kan Taxer.s-komitén, ifall den har skäl
att tro att uppgifterna icke äro riktiga, låta bli att sätta tro
till dem, då deremot, om en jordegare vill bedraga Staten, han
företer ett gravationsbevis för att bestyrka att hans egendom
är intecknad, och tvingar sålunda Taxeris-komitén att afdraga
detta belopp, hvarpå gravationsbeviset lyder. Man säger måhända
att jordegaren bör uppgifva hvem som eger dessa skuldsedlar;
derpå svaras då blott, att det var s. k. löpande skuldsedlar,
och man vet ej hvem som har dem. På det att icke
på detta och flera dylika sätt må ske några underslef, tror jag
derföre att all jord bör beskattas utan afs. på inteckningar.
På grund af hvad jag nu yttrat kan jag således icke annat
än anhålla om bifall till TJtsk:s Betänk.
Frih. Raab, Adam C hr.: Då jag till största delen gil
lar
IJtsk:s förslag, och är förekommen af Gr. Lagerbjelke i det
af honom nyss afgifna yttrande, vill jag endast tillåta mig att
3
34
Den 9 Maj f. m.
yttra några ord. Vid föregående tillfällen, då ett förslag i
någon viss fråga blifvit utstäldt till Hush.-sällsk:ers och andra
auktoriteters hörande, har, så vidt jag kan erinra mig. detsamma
åtföljts af ett kontraförslag. Här har dock ingen af
dem, som gjort anmärkningar mot Utsk:s förslag, framlagt något
annat, — endast yrkat på uppskof, under åberopande af stängselförordningen,
som ej blef utfärdad förrän Hush.-sällskaperna
m. fl. blifvit hörde. Men, M. Hrr! i stängsel-frågan hade K.
St:r, genom 3 Stånds bifall till ett framlagdt förslag, fattat sitt
beslut, och detta beslut, beledsagadt af BondeStåndets särskilda
mening, var det som utställdes till vederbörandes utlåtande.
Man klagar öfver de svårigheter, som skulle komma att
uppstå, vid Berednings-komitéernas sammanträden, att kunna
noggrant uppgöra ett taxer:s-förslag. Af erfarenhet kan jag
förklara att dessa svårigheter icke böra blifva så stora. Inom
Halmar län i Ryssby socken, der jag i en lång följd af år
varit bosatt, beslöto församlingsboerna vid allmän sockenstämma
för några år sedan att anmoda de till Tax.-komitén utsedde
ledamöter att hålla förberedande sammankomster, för att
uppgöra förslag till en jemnare taxering. Det skedde, och med
ledning af köpeskilling och andra upplysningar uppgjorde
denna Beredn:s-komité ett förslag till ny taxering af alla hemman
i socknen, hvarvid så tillgick, att egendomarne först upptogos
till sina verkliga värden, hvarefter alla hemman nedsattes
i lika inbördes proportion till det belopp att socknens
hela taxeringsvärde blef ungefär lika med föreg:de års.
I afs. på den föreslagna § villjag endast säga, det jag anser
det icke vara billigt att bestämma så stor skillnad emellan afgifterna
för fastighet på landet och i stad; om man nödvändigt
vill att någon skillnad skall förefinnas, tror jag att det
vore lämpligare att antaga den till 4 och 3, än till 5 och 3,
helst vårt jordbruk ännu ej är så utveckladt.
Gr. Anckarsvärd, Carl Henrik: Utgångspunkten för
denna öfverläggning är B.. S:rs anhållan vid sista riksdagen hos
K. M., att en komité måtte tillsättas att uppgöra en Bevillmsförordn.
på billigare grunder än den nu gällande. Man erkänner
allmänt olägenheterna af den nu gäll. förordn.-n; och det
synes mig således temmeligen besynnerligt att, då ett nytt förslag
uppgifves, man ändock vill, under erkännande af det gamlas
orättvisa, bibehålla detsamma.
Andra Art, 2 § innehåller: »För all inom Riket belägen
fast egendom — med undantag af Statens — erlägges af egaren
bevillning efter fastighetens uppskattade värde». Då jag
är fullt öfvertygad, att ingen inom detta hus vill frånkänna
den i Utsk:s förslag angifna principen för fastighetsvärdenas
bestämmande och dess riktighet, vet jag ej, om det är rätt
och fördelaktigt att till nästa riksdag uppskjuta denna frågas behandling
i de delar, som möjligen kunna gifva anledning till
Den 9 Maj f. m.
35
anmärkningar och påkalla några förändringar. Ett totalt bortkastande
af detsamma kan jag icke tro ligger i majoritetens af
Huset mening. Jag kan icke föreställa mig att man från denna
till nästk. riksdag skall komma på säkrare grunder för sin
öfvertygelse än från den förflutna till nuvarande. Detta synes
mig således blott vara en skenbar anledning till uppskof och
således icke böra vara någon anledning dertill.
Här har af en tal. blifvit yttradt, såsom invändning mot
nu föreslagna förordning, att den skulle lemna en lättnad för
framtiden att öka bevillningen till så hög procent, som för
statens behof vore erforderlig. Hvad mig beträffar, så ligger
enligt min åsigt deri en af de största fördelarne, som kunna
tillräknas denna förordning, i det att den på säkrare grunder,
än nu är fallet, kan förhöja bevillningen. Den företer
dessutom den fördel, att man icke vid hvarje riksdag behöfver
förändra författningen, utan endast procenten.
Man har vidare invändt, att man genom tillämpning af den
föreslagna förordmn kan lika lätt komma upp till en bevillmssumma
af 3 å 4 millioner, sorn till 2, hvilka erfordras. Detta
är dock något, som i ännu högre grad lärer vidlåda nuvarande
Bevillms-förordn. För min del anser jag för öfrigt att någon åtgärd
borde vidtagas, hvarigenom, sedan det blifvit bestämdt
huru stort belopp, som skall erläggas, det öfverlemnades åt
något af B,. S:rs verk att fastställa och nedsätta proc:n till det
erforderliga beloppet.
Erih. Baab har nyss nämnt, att proportionen mellan beskattning
af stads- och jordegendom vore för hög. Detta är
äfven min åsigt. Jag tror att jordbruket är underkastadt vida
större chancer, samt att det är mycket svårare för jordbrukaren
att af sin fastighet uttaga 3 proc., än för husegaren att af sin
stadsegendom erhålla både 5, 6 och 8 proc. Vidare har man
gjort invändningar mot att afdrag ej få ske för skulder på
jordegendom. Men, M. Hrr! deri blefve en inkonseqvens. Man
frånträder då uppskattningsvärdet, öfvergår till inkomstberäkning
och förändrar enl. min tanke helt och hållet principen
för bevillnings utgörande. Och för att komma till en fullt säker
grund för uppskattningen af jordegendom, borde man låta
kadastrera landet; hvilket enl. min tanke ej vore omöjligt att
tillvägabringa, om man blott ville vidtaga åtgärder derför.
Under medgifvande från min sida, att man under nuvarande
förhållanden ej kan komma till något bättre resultat, än
nu föreslagna punkt angifver, tror jag att man bör bifalla Utsk:s
Det. i denna del; och får jag derföre anhålla om proposition
derpå.
H. Exc. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, att, som tiden nu
vore långt framskriden och flere talare anmält sig för att yttran
-
3C
Den 9 Maj e. m.
den i ämnet afgifva, fortsättningen af nu pågående öfverläggning
måtte uppskjutas till eftermidd:s plenum; och sedan E. o.
Ad. härtill lemnat bifall, åtskiljdes Ståndet kl. något öfver 3 e. m.
In fidem
O. Brakel.
Onsdagen den 9 Maj 1860
Plenum kl. 6 e. m.
Anmäldes och bordlädes:
Lag- samt Allm. Besvärs- och Ekon.-Utsk:s Bet. N:o 11,
i ani. af väckta motioner om upphäfvande af straffarterna prygel
och dagg samt om inrättandet, i stället derför, af strafflasser
inom alla regementen m. m.; samt
Allm. Besvärs- och Ekon.-TJtsk:s Betänk:n:
N:o 81, i ani. af väckt motion om befrielse för sockneprester
från skyldighet att åtfölja dödsfångar till afrättsplatsen;
N:o 82, i ani. af väckta motioner, dels ang:de Eotehållares
skyldighet att inställa sig vid Generalmönstring, dels om
rättighet för Eote- och Busthållare att, utan all inblandning
af Officerare, med soldat, hussar eller båtsman afsluta knektekontrakt
m. m.;
N:o 83, i ani. af väckt motion om upskof med tillämpandet
af Kongl. Kungör, d. 15 Juli 1859, ang:de laga skiftens
verkställande på Gottland;
N:o 84, i ani. af väckt motion om bestämmande af ersättning
åt Kronobetjent för försäljning af å landet utmätte lösören;
N:o 85, i ani. af väckt motion om skyldighet för åbo att
borthugga skog, som står för nära annan åbos åkerjord;
N:o 86, i ani. af väckt motion om makadamisering af de
genom Norr- och Koslagstullarne från Stockholm ledande vägar,
samt i fråga om erläggande af afgift för samma vägars begagnande
;
N:o 87, i ani. af väckt motion om afskaffande af fotmöten
vid Skånska kavalleriet eller deras ingående i regementsmötena.
Den 9 Maj e. m.
37
Uplästes ett utaf Hr Rosensvärd, Johan Henrik, inlemnadt
meni. af följande innehåll:
I anseende till förestående afresa från hufvudstaden, får
jag hos R. o. Ad. vördsamt anhålla, att, med bibehållande af min
riksdagsmannarätt, få afsäga mig updraget att vara ledamot
af Allm. Besvärs- och Ekon.Utsk:t.
Propos. å bifall till denna anhållan framställdes, och besvarades
med ja.
Yidare uplästes följande, af Hr Ribbing, Erling, ingifne
mern,:
Till följe af tjensteåligganden, anhåller jag att, med bibehållande
af min riksdagsmannarätt, få afsäga mig min plats
som suppleant i Ailm. Besvärs-och Ekon.Utsk:t.
Äfven denna anhållan bifölls.
Slutligen uplästes ett utaf Hr Rehnberg, Carl Gustaf,
inlemnadt, så lydande mern.:
Af tjenstegöromål nödgad att afresa från staden, får jag
härmed ödmjukast afsäga mig att vara suppleant i Allm. Besvärs-
och Ekon.TJtsk:t, under vördsam anhållan, att vid min
riksdagsmannarätt varda bibehållen.
Jemväl härtill lemnade R. o. Ad. sitt bifall; och anmodades
Ståndets Hrr Elektorer att välja en ledamot i Allm. Besvärs-
och Ekon.TJtsk:t efter Hr Rosensvärd, samt två suppleanter
i samma TJtsk. öfter Hrr Ribbing och Rehnberg.
H. Exc. Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att från Riksmarsk.
Emb:t ankommit 45 biljetter för Ståndets ledamöter till
det tredje galaspektaklet, som komme att gifvas nästa dag, och
hemställde, att lottning derom finge ske i morgon kl. 9 f. m.
emellan de ledamöter, som antecknat sig för erhållande af biljetter
och icke bekommit sådana till de två första galaspektaklen.
Ropades ja.
Uplästes och godkändes följande från Exp.Utsk:t ankomna
förslag till R. St:rs underd. skrifvelser till K. M., nemi.:
N:o 62, i ani. af motion om förändring i upbördssättet af
indelta räntor, anslagna till militära tjenstemän; och
N:o 63, i ani. af K. M:ts Nåd. Propos. med förslag till
Stadga ang:de Högsta Domstolens tjenstgöring på två afdelningar.
38
!>en 9 Maj e. m.
Fortsattes pröfningcn af Bevilln:sUtsk:s Betänk. N:o 20,
ang:de Adim. Bevillningen, dervid till ytterligare öfverläggning
förekom
TTtskds hemställan å sid. 23, angående bevillning för fast
egendom.
Hr Reutersvärd, Patrik; Då så få ledamöter nu äro
närvarande och ingen af dem, söm i förmidd:s plenum yrkade
på denna frågas upskjutande till en kommande riksdag; inskränker
jag mig till att, på det deras förslag ej måtte vinna
bifall, tillstyrka It. o. Ad. antagande af hvad Utsk:t i denna
punkt föreslagit.
Hr Wolffelt, Mauritz Constantin: Det är svårt att
upträda, då man icke ser någon af sina motståndare närvarande,
emedan hvad man säger, icke då kan på dem inverka, hvilket annars
möjligen blefve händelsen; men då jag begärt ordet, måste
jag naturligtvis förklara anledningen till en sådan begäran. Jag
vill då först yttra mig öfver förslaget att uppskjuta Betänk:s
behandling till nästa riksdag. Mig sjmes det något besynnerligt
att framkomma med ett sådant förslag midt under det diskussionen
om en punkt förekommer, och icke tillåta att den fortgår om
hela Betänk:t, så att Utsk:t och äfven Regeringen, till hvilken
man vill hänskjuta frågan, får något begrepp om hvad R. St:r
eller Ståndet, ifall dess beslut blir R. St:rs, tänka i denna sak.
Om nu Betänk:t skulle, på sätt föreslaget är, utan öfverläggning
återremitteras till Utsk:t, så får ju icke Regeringen någon kännedom
om, huruvida det har någon chance för sig att gå igenom eller
icke vid en kommande riksdag. Min åsigt är således, att, äfven
om Betänkit återremitteras med det af Hr von Ehrenheim
gjorda tillägg, bör det likväl föredragas, så att man blir i tillfälle
deröfver yttra sin tanke. Om man jemför det nya förslaget
med det gamla, så, ehuru jag inom TTtsk:t varit i flera
afseenden skiljaktig från TJtsk:ts majoritet, kan jag icke underlåta
att finna det nya förslaget vida bättre än det sednare,
och det har väckt min förundran att det blifvit så mycket klandradt.
Men det är förhållandet med menniskan i allmänhet,
att, när man är tillsammans med någon, så känner man olägenhet
af dess egenheter; men då man skiljes från honom, så
börjar man fatta förkärlek för honom och en prevention mot
de nya bekanta. Så är det äfven med alla reformer och speciel!
i datta fall. Men den princip, som man velat lägga till
grund för all bevilhns utgående, har man, ed. mitt omdöme,
afvikit från, der det icke behöfts, och jag skall be att få visa
att så är förhållandet med denna punkt. Denna princip är att
beskattning skall läggas på all inkomst, och Komitén har framhållit
den i så bjerta färger, att det skulle förefalla mig besynnerligt,
om mau, i frågan om jordbrukets beskattning, ville
Den 9 Maj e. m.
slå in på en annan väg. Jag har i Utskrt yrkat att jorden skulle
erlägga bevillning efter sin behållna inkomst. Härutinnan understöddes
jag af några få ledamöter, men majoriteten undertryckte
min tanke, hvilken jag likväl ansett mig böra underställa
Ståndets pröfning. Att den är principenlig, derom torde
icke vara tu tal; men man har sagt att den möter så stora
svårigheter, att man tvingas frångå principen i detta fall. Man
har föreslagit så väl inom Komitén som Utsk:t att grunda bevillningen
på ett visst värde, och, för att finna detta värde, har
man föreslagit åtskilliga utvägar', som förorsaka mer eller mindre
farhågor hos jordbrukaren. Man har föreslagit att detta
skulle ske på grund af köpeskillingen, på grund af arealen,
hypoteksvärdering och mångahanda sådana förhållanden; men
man har slutligen stannat dervid »att, då dessa sätt att gå till
väga icke kunde ega rum, så måste egendomen, jorden och
värdet derå bestämmas efter jordens afkastning.” Då kommer
man till det jag åsyftat. Man har gjort det inkast, att, då så
många af BondeStåndets ledamöter icke hafva kännedom af inkomsten
på sin jord, så vore omöjligt för dem att upge hvad
de hafva i inkomst. Men det är icke meningen att någon
taxeringsskyldig skall lemna upgift på sin inkomst, utan att
han skall lemna sådan upgift, som kan läggas till grund för
att få ett ungefärligt begrepp om en egendoms afkastning. Härtill
fordras, som de fleste känna, att hafva reda på en egendoms
utsäde, dess höafkastning eller framfödda kreatur, samt
med huru många arbetare den skötes. Det är de enda faktorer,
jag behöfver, för att få ett ungefärligt begrepp om hvad
en egendom lemnar i afkastning, och härigenom får jag ett lika
exakt värde, som om jag håller mig till köpeskillingen eller
någon annan af de upräknade beräkningsgrunderna. Jag har
äfven, i afseende å denna punkt, fästat mig dervid att den icke,
såsom en föreg:de talare yttrat, medger jordbrukaren afdrag på
sin skuld, men dertill kommer äfven att han icke eger rätt beräkna
något bevillningsafdrag, under det kapitalisten sjelf får
skatta för det han utlånar. Det är likväl en orättvisa, emedan
derigenom skattas två gånger för samma kapital. Om t.
ex. en person A. lånar till B., 10,000 rdr, och B. har 10,000
rdr sjelf samt köper en egendom på 20,C00 rdr, så får B.
betala bevillning för hela egendomen efter 20,000 rdrs värde,
på samma gång som A. får betala bevillning för det till B. utlånta
kapital. Följaktligen utgöres bevillning till staten två gånger
på kapitalet: 10,000 rdr, hvilket hvarken är billigt eller
rättvist, Man. har sagt, att procenten af tax:s-värdet, för att
lindra jordbrukaren, skulle utgå med 3 öre i stället för 4 af
hvarje 100 rdr. Jag medger att detta vore ganska billigt för
jordbrukaren, men jag skulle likväl icke vilja biträda detta förslag,
emedan man då genast frånträder idén om en lika beskattning.
Yi hafva sett huruledes Kommin. Beckman i sin
reservation ganska skarpt apostroferat jordbrukarne, derföre
tn
Den 9 Maj e. m.
att de tillskansat sig fördelar på de öfriges bekostnad. När
de redan vid denna riksdag höja sina röster mot en olika bevillning,
så är att befara, att då framdeles tillämpningen sker,
de andra samhällsklasserna komma att göra likaledes, och att,
då de se, det en kan undandraga sig beskattningen, de genom
en slags tyst öfverenskommelse anse att icke de behöfva betala
mera, och upge de faktorer, hvarpå beräkningen skall grunda
sig, lägre än de borde varn. Jag skulle således anse riktigare
att 4 öre sattes för 100, såsom Komitén föreslagit, emedan det
åtminstone är den beskattning, som tillämpas i andra fall, eller 1
proc. på behållna inkomsten, då man anser att jordbruket blott lemnar
4 proc. Hr v. Koch har talat om möjligheten att bevillningen
skulle kunna stiga till 2, 3, 4, ja 10 gånger den nuv:de, och
anförde exempel från England och Kina m. fl. ställen; om så
blir förhållandet, eller under sådana tider, är det naturligt att
alla de grenar af rörelsen inom landet, som lemna någon inkomst,
sina ut så småningom, handeln afst.annar, alla näringar
gä tillbaka, men statsbehofven måste fyllas. Då får icke jordegaren
säga: mina inkomster äro också minskade; ty under sådana
förhållanden tryckes visserligen jordbruket äfven, men man
får icke minskad bevillning såsom alla andra näringar, utan värdet
på egendomen qvarstår. Jag ser en fara för framtiden deruti
att sätta bevillning på jord efter taxerings-värdet och finner
det mera konseqvent att sätta den efter behållna inkomsten.
Man har äfven sagt att bevillningen borde sättas lägre för jordbrukaren,
såsom en ersättning derföre att han icke får afdrag för
sin skuld, att han är fri från ränta och förlagskapital. Det är
visserligen sannt att så är, men på samma gång jordbrukaren
är skuldsatt för sin egendom, måste han väl vara det för sitt
förlagskapital, och för hvarje kapital, jordegaren uplånar, är bevillning
af staten redan uttagen hos längifvaren eller kapitalisten.
Inom BondeStåndet har vice Talmannen ingifvit ett anförande,
deri samtliga ledamöterna instämde. Han uttryckte deri sina farhågor
öfver det sätt, hvarpå tax:s-värdena skulle bestämmas,
och uttalade derjemte den åsigt, att, då det sätt, som han ansett
lämpligt, underkändes af Utslct, funnes ingen annan utväg
än att grunda beräkningen på behfdlna inkomsten. Han säger,
hvilket äfven anföres i ITtsk:ts Betänk.:
»Om emellertid detta förslag icke vunne framgång, återstode
ingen annan utväg, än att med stor möda och kostnad
verkställa en fullständig uppskattning af all jord, till utrönande
af dess verkliga afkomst; och skulle en sådan uppskattning
lämpligast kunna verkställas af Kronofogden och två å sockenstämma
för hvarje socken eller taxerings-distrikt valde jordegare.
Såsom grunder för en sådan uppskattning borde stadgas:
att hvarje hemman, hemmansdel eller lägenhet värderades efter
dess afkastning i medeltal af spanmål, ladugårdsprodukter samt
andra förmåner; att spanmålsvärdet beräknades efter nästföregående
tio årens medel-markegång för länet och det öfriga ef
-
t
Den 9 Maj e. na. 41
ter ortens pris; samt att från de sålunda uppkomna brutto-inkomsterna
afräknades:
a) fem procents ränta för det till jordens brukning erforderliga
förlagskapital;
V) minst tio procent af brukningsredskapens inköpspris för
dess genom nötning årligen minskade värde;
c) hemmanets eller lägenhetens alla onera och utskylder,
äfvensom fördel eller undantag, så länge sådant fortfore;
d) byggnads- och underhålls-kostnad för till jordbruket erforderliga
hus; samt
e) jordens alia bruknings-kostnader;
efter hvilka afdrag den netto-behållning uppkomme, för hvilken
bevillningen borde utgöras efter samma grund, som för den
behållna inkomsten af andra näringar kunde varda bestämd.
Ville man derjemte efter fyra procent kapitalisera berörde nettobehållning,
uppkomme egendomens rätta kapitalvärde.”
Herrarne finna, att hvad jag yrkat, är i full öfverensstämmelse
med vice Talmans förslag. Jag får anhålla om återremiss
till Utsk:t, med hemställan att Utsk:t ville grunda bevillningen
på fastighet efter behållna inkomsten, på sätt den utgår
af alla andra näringar.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: Det var med särde
les
nöje jag i förmiddags hörde de skäl, Gr. Lagerbjelke framställde
för sin åsigt, och hvilka voro ganska svåra att bestrida,
så vida verkställigheten blir sådan, som man föreställer sig.
Detta fruktar jag likväl icke kommer att ske. Gr. Lagerbjelke
sade att de nuv:de stadg:ne äro orättvisa, jemförda med ITtsk:s
förslag. Jag vill icke egentligen gå in på att de äro så orättvisa,
men de hafva blifvit det genom det sätt, hvarpå de tilllämpats.
Föreskrifter finnas nog i den gamla Bevilln:sFörordn:n
för att Taxerings-nämnden skulle kunna tillvägagå äfven nu på
samma sätt vid upgifters infordrande, som Dtsk:t föreslagit; men
vi hafva sett att det icke lyckats. Ett af de hufvudsakligaste
skälen, hvarföre upskattningen i vissa orter har blifvit lägre än
verkliga värdet, ligger deruti, att så kallade minimi-tariffer
blifvit upgjorda för hvarje län, och att man ansett allt väl, endast
bevillningen upgått till den minimisumma, som blifvit länet
åsatt. Tag bort dessa minimitariffer, men bibehåll öfriga stadganden
rörande sättet för taxeringen, och jag är öfvertygad om
att man på ett enklare sätt skall komma till det mål, Dtsk:t söker.
Skulle deremot Dtsk:s förslag antagas, så blir följden deraf ett
ganska stort besvär för vederbörande inom de olika orterna,
först och främst för att upgöra sjelfva värderingen af en persons
inkomster och sedermera i och för tax:en. Så länge det är
fråga om en i det hela så obetydlig bevillning som denna, skyggar
man litet tillbaka för att ingå på ett förslag, hvarigenom
ett betydligt ökadt besvär skulle åstadkommas, isynnerhet när
man alldeles icke är öfvertygad om att någonting derigenom
42
Den 9 Maj e. m.
vinnes. Samma intresse finnes qvar i dessa Ivomitéer att få
upskattningen så låg som möjligt, och jag befarar således att följden
icke skulle blifva annan, än att man nedsätter beskattningsprocenten,
hvarigenom statsinkomsten minskas. Hvad vi nu
diskutera om är egentligen icke det, som innefattas i BevillmsFörordn:s
2 §, uti 2 till och med 5 §§:na af Utsk:s Betänk.
Jag vill egentligen icke motsätta mig det förslag, som i dessa
§§ innehålles, men jag fruktar det kan blifva vådligt, emedan
upskattningen möjligen icke kommer att falla så, som BevillmsTJtsk:t
och Hrr Komiterade beräknat. Om vi nu gå till den
gamla BevilhsFörordmn, så finna vi, i afseende på bevillning
för jordbruk, ett så lydande stadgande:
»Af fast egendom, hemman och lägenheter å landet, som
med eganderätt innehafvas, erlägges, utan afseende på deras
natur, bevillning med en rdr för hvarje tusende af det uppskattade
värdet, och i samma förhållande för värde derunder,”
Sedermera finnes en annan §, som uttrycker att jordegendom
skall uppskattas efter sitt verkliga värde, fastän orden
»verkliga värde» icke deri förekomma. Jag tror icke att man
genom den här föreslagna förändringen skall kunna vinna det
resultat, man åsyftar, utan det enda sättet att uppnå detta mål
vore, som jag förut sagt, att borttaga de så kallade minimivärdena
och låta taxeringen fortgå hädanefter som hittills, samt
tillse om icke derigenom en rättvisare beskattning kunde erhållas.
Att i sammanhang dermed någon nedsättning af den
nuv:de bevillningen, som är 1 proc., kunde ske, tror jag visserligen
låter sig göra, dock icke så långt, som Utsk:t föreslagit.
Allt det myckna bestyr, som här är föreskrifvet för att utröna
egendomars värde, tror jag då vore obehöfligt. På dessa grunder
anhåller jag om återremiss af ifrågav:de morn., med önskan
att nuv:de stadgande rörande taxering af tast egendom måtte
bibehållas, men med den förändring, att afgiften nedsättes till
50 Öre per 1000.
Gr. Mörner, Carl Göran Detlof: Att TJtsk:t, lika med
den af K. M. föreslagna Komité, vid upgörandet af nya beskattningsgrunder
utgått från den åsigten att bereda en på billigare
och rättvisare grunder byggd fördelning af denna beskattning,
lärer ingen förneka; men huruvida de åtgärder, som
i sådant hänseende blifvit föreslagna, komma att blifva praktiskt
tillämpliga, derom kunna möjligtvis tankarne i åtskilliga
fall vara delade. Jag för min del fruktar, att de många föreskrifter,
hvarmed allmänheten skulle besväras, icke blifva välkomna,
och att de afven till en stor del äro öfverflödiga. Hvad nu
särkildt angår förslaget om beskattning för jordbruksfastighet
med tre öre för hvarje fulla 100 rdr af upskattningsvärdet,
så har Utsk:t derigenom ailägsnat sig från den grund, som varit
följd af Komitén, till, som jag tror, föga fromma för saken.
Det är en afvikelse, som tycks innefatta ett erkännande af
Den 9 Maj e. ni.
43
Utsk:t sjelft, att det icke tror på tillämpningen af de principer,
som blifvit uttalade. Skulle nemi. Utsk:t hafva varit öfvertygadt
om att dessa grundsatser kunde konseqvent tillämpas, så
hade det icke behöft stadga olika procentberäkning för jordbruket
och för annan fastighet. Enär härtill kommer att någon
afgift icke erlägges för värdet af inventarier m. m., som
vid en landtegendom finnas, så ligger deri ytterligare skäl, hvarföre
olika procent-beräkning icke skulle behöfvas för ifrågav:de
fastigheter, emot hvad som för andra blifvit föreslaget. Jag
skulle således tro att Utsk:ts förslag i denna punkt borde återremitteras,
på det den af Gr. Lagerbjelke omnämnde grundsats, nemi.
att särskild beskattning ej skulle ifrågakomma för åbyggnader
och inventarier, äfven måtte blifva i Bevilln:sStadgan uttryckligen
uttalad. Tvifvelsmål om riktigheten af sjelfva den för beskattningen
antagna grundsats, kan dessutom äfven i öfrigt upstå,
då man ihågkommer att Svenska jorden är belastad med en
skuld af, som jag tror, omkring tre eller fyrahundra mill. rdr, och
att, då afdrag för skuld ej får ske, bevilln. för detta betydliga
belopp komme att två gånger erläggas, nemi. af jordinnehafvaren
och af långifvaren. Detta är ett ganska betänkligt förhållande,
men jag ser sannerligen icke huru det skall kunna förekommas.
Här har talats mycket om det obilliga i nu gällande
beskattningsgrunder, men Komitén har likväl på det mest tydliga
sätt uttalat sig för att denna förmenta obillighet i beskattningsgrunderna
icke existerar. Komiterade säga nemi. pag. 68
i sitt Betänk.: »Vid den jemförelse, Komiterade funnit sig pligtige
anställa mellan nu gällande och äldre BevillnrsFörfattningar
jemte utländska stadganden och framkastade förslagsmeningar,
hafva Komiterade med tillfredsställelse erfarit, att våra
egna förfigar innefatta vissa grunder för direkt beskattning,
hvilka föga torde ' öfverträffas af hvad på något annat ställe
gällt, gäller eller påyrkas. Deremot måste medgifvas, att dessa
grunder i allmänhet med ringa följdriktighet blifvit utvecklade
och tillämpade. Komiterade hafva derföre trott sig bäst motsvara
det dem lemnade förtroende, då Komiterade sökt att
sorgfälligt utvälja och bevara allt det rättvisa och goda, som
utgör hufvudtanken i nuvarande författning, men afskilja de
utväxter, hvarmed den, genom tillfälliga förbiseenden eller enskilda
intressen, möjligen någon gång öfvervägande inflytande,
blifvit belastad.»
Detta tycks vara det program, hvarefter TTtsk:t arbetat,
och det synes äfven hafva blifvit ganska konseqvent tillämpadt,
men jag tror att Komiterade, under omtanke för denna
konseqvens, tillagt åtskilliga detaljföreskrifter, som kunde vara
öfverflö diga. Hade man deremot kunnat gifva mera kraft och
eftertryck åt tillämpningen af det, som för närvarande är stadgadt,
skulle man sannolikt hafva på ett tjenligare sätt förfarit.
Det är redan i nu gällande Bevilln:sFörordn. ålagdt BeskattningsKommitéerne
att söka utröna egendomarnes beskaffenhet
44
Den 9 Maj e. m.
med ledning af de handlingar och upplysningar, som Komitén
samlat, och den lokala kännedom, som Komitén borde ega. Om
dessa föreskrifter ordentligt tillämpats, hade deri legat en tillräckligt
säker grund för att komma till en jemnare beskattning.
Det är också sagdt i 71 § af nu gällande Bevilln:sFörordning,
att vid den upskattning af fastigheter, som, efter de stadgade
grunder, först anställdes, skulle det åligga TaxeringsKomitéerne,
att lika noggrannt som allvarligt utreda och i
protokollet anteckna de orsaker, hvilka kunnat åstadkomma
förändring i fasiighetsvärdet, och att med omsorg tillse, att
alltid värdet så bestämmes, att alla medborgare i samhället,
i förhållande till deras egendom, lika beskattas.
Då alla medgifva, att den procentberäkning, som hittills
varit följd, är så högt tilltagen, att om egendomarne voro uppskattade
till deras högsta värde, skulle man hafva inbringat
en vida större summa, än som varit afsedd, men Taxeringsoch
PröfningsKomitéerna måst tillse, dels att ej bevilln:s-summan
skulle komma att allt för mycket öfverstiga hvad som
förslagsvis varit beräknadt, och dels att alla, med hänseende
till sin egendom, blefve i möjligaste måtto lika beskattade, så
har deraf varit en gifven följd, att man så litet som möjligt
kunnat rubba taxeringsvärdena. Jag skulle således vilja inskränka
mig till att, i likhet med Frih. Tersmeden, yrka återremiss,
på det, med bibehållande för öfrigt hufvudsakligen af
nu gällande föreskrifter, en lägre procentberäkning måtte fastställas
och, genom minimitariffens borttagande, jemnare fastighetsvärden
kunna erhållas.
Gr. af Ugglas, CarlLudv.: Diskuss:n har under förmidd:s
plenum gått ganska mycket utom don fråga, som nu är föremål
för E. o. Ad:ns pröfning. Sålunda har det yrkats, att uppskof
med hela denna författnings föredragning skulle ega rum intill
en kommande riksdag. Jag bekänner att detta yrkande har särdeles
förvånat mig. Det är bekant för hvar och en, att riksdag
efter riksdag klagomålen blifvit allt mer och mer högljudda
öfver den ojemnhet i beskattning, som nu gällande BevillmsFörordning
föranleder. Vi hafva visserligen här i dag hört
några talare påstå att så egentligen icke skulle vara förhållandet;
men hafva icke dessa talare sjelfva måst erkänna, att, under
det de vilja fritaga Bevilln:sFörordningen från skulden till
detta förhållande, kunna de likväl icke neka till de ojemnheter
och orättvisor, som i beskattningen egde rum? Jag vet äfven,
att, derest nuv:de BovillmsFÖrordning kunde tillämpas efter dess
anda och bokstaf, vore dermed ej så farligt bestäldt, men likväl
finnes i denna förordning stadganden, som i och för sig sjelfva
äro tillräckliga att bringa förordningens tillämpning till den
punkt, dit den kommit. Jag hehöfver blott, för att icke fördjupa
mig i en diskussion, som ej är särdeles nödvändig, hänvisa
på den olika procentberäkning, som enligt den gamla
BevillmsFörordningen är för olika klasser åsatt, — en procent
-
Den 9 Maj e. m.
45
beräkning, som bade sin gifna grund deri, att man ansåg sig
kunna af åtskilliga personer bättre få reda på deras inkomst
än af andra, ocb således för dessa satte procenten lägre. När
man ser sådant i sjelfva BevillmsFörordningen uttryckt, är det
icke underligt om sedermera vid tillämpningen hvar och en
söker göra sig till godo en slags medgörlighet, som synes vara
i författningen nedlagd; men hvad som förvånat mig är, att, '
sedan Bevilln:sTItsk:t vid tvenne föregående riksdagar gjort
framställning om behofvet af en fullkomligt omarbetad författning
och hemställt, att, då det vore omöjligt för BevillmsTJtsk:t
att kunna förskaffa sig alla de upplysningar, som erfordrades
i och för ett sådant arbetes förrättande, B. St:r måtte hos
K. M. anhålla om en Komités nedsättande, samt B. St:r vid
sista riksdagen erkänt riktigheten af denna åsigt och ingått
till K. M. med en dylik begäran, som K. M. nu villfarit, så
skulle man nu undanskjuta frågan till en obestämd framtid.
Flera skäl derför hafva blifvit anförda; sålunda har man sagt
att man icke hade tid pröfva förslaget. Jag får då fästa uppmärksamheten
på att Komiténs förslag, på hvilket Utsk:ts Betänk,
är grundadt, i flera månader hållits BiksStånden tillhanda.
Man har äfven anfört behofvet af Landsh:geEmbetenas hörande.
Jag har bläddrat i Grundlagen, men ingenstädes funnit, det
denne afser att göra stadgandet och tillämpningen af bevilln:sgrunderna
beroende på embetsmyndigheters omdöme. Deremot
har jag sett att Grundlagen ovillkorligen ålägger Bevilln:sTJtsk:t
att framlägga grunderna för bevilln:s rättvisa utgörande, hvilka
B. St:r sedermera pröfva och antaga. Det har äfven af en
Landshöfding på f. m. blifvit yttradt att ett sådant hänskjutande
skulle vara af föga nytta, emedan de icke på någon praktisk
erfarenhet kunde bygga ett utlåtande, som kunde tjena
till ledning för kommande B. Skr. Jag vill icke längre uppehålla
mig vid denna fråga, i synnerhet derföre, att, sedan det
en gång blifvit beslutadt det Betänk:t skall punktvis föredragas,
det är klart och gifvet, att någon sådan å priori uttalad tanke
rörande en mängd punkter, som ännu icke blifvit föredragne,
ej bör ifrågakomma.
Vidare har man under förmiddagens plenum sysselsatt sig
med åtskilliga andra §§ i Författningen, hvilka man ansett med
denna stå i temligen oskiljaktigt sammanhang. Man har talat
om beredningen, om uppgifterna o. s. v.; jag får fästa uppmärksamheten
på att, när B. o. Ad:n med sin pröfning af Utsk:ts
förslag kommer derhän, torde vara tid att tillse, huruvida dessa
uppgifter äro sådana, att Författningen derigenom blir ledd
något utom det syfte, som Komiterade afsett, eller icke. Äfven
får jag fästa uppmärksamheten på att, om B. o. Ad:n vid frågan
om beredningarne skulle anse att dessa icke borde tillsättas,
utan att först taxeringarne skola försiggå såsom hittills
genom en TaxeringsKomité, icke något hinder deruti ligger
för antagandet af detta förslag, så vida man nemligen förut
-
•10
Den 9 Maj e. m.
sätter — hvilket man väl bör göra •— det meningen är att
söka erhålla en sådan BevillmsFörordning, hvarigenom en rättvis
och jemn beskattning af alla skulle utgå. Då kan, visserligen
efter min tanke med mera besvär, samma arbete af Taxeringskomitén
öfvertagas, och något absolut hinder ligger icke
mot att pröfva samt i och för dessa skäl antaga TJtsk:ts förslag.
Jag skall nu öfvergå till den ifrågav:de punkten. Den
rörer dels l:o) att bevilln. för fast egendom skall utgå för
jordbruksfastighet med 3 öre för hvarje fulla 100 rdr af upskattningsvärdet,
och 2:o) för all annan fastighet med 5 öre.
Det har af någon talare anmärkts, att det sätt att gå tillväga
vid uppskattningen, som Utslct föreslagit, är, likasom nu gällande
BevillmsFörordnings stadgande i detta fall, oriktigt och
att man derigenom skulle frångå den princip, som genomgår
Komiténs och Utsk:ts Betänk., nemligen att räkna bevilln. endast
efter inkomst, äfven med afseende på fastighet. Hvad det
beträffar, tror jag likväl att det möter en särdeles stor motvilja.
Det förefaller mig nära nog omöjligt att kunna kontrollera
inkomst af fastighet på landet; i stad deremot, der
inkomsten hufvudsakligen beror på hyra, låter det sig naturligtvis
lättare göra. Jag tror derföre att man gör rättast uti att söka
finna den medelinkomst, som egendomen kan gifva, och det är
icke så särdeles svårt; jag tror till och med att det inom hvarje
BevillmsKomité skall vara temligen lätt att säga det värde,
som den egendomen i handel och vandel kan och bör ega.
Yidare har man sagt, att det är oriktigt att nedsätta procenten;
det förvånar mig likväl att samma talare, som det gjort,
dock framhållit att jordbruket skulle betala en slags dubbel
skatt, d. v. s. icke allenast betala för jordbruket, utan äfven
för det uplånade kapitalet. Skälet för nedsättning är likväl
temligen gifvet. För en mängd egendomar händer att upskattningen
af inkomsten grundar sig just på en förutsättning
att en del af jorden är intecknad. Efter den ziffra, som här
är satt, synes, att man föreställt sig det jorden skulle vara intecknad
till ungefärligen 25 °/0 af dess värde. Det är klart
och gifvet att, när man sålunda gått tillväga, så kommer tungan
att falla olika på olika egendomar. Den egendom, som icke
är intecknad, kan derigenom erhålla en efterskänkning af en
°/0, som den annars borde erlägga.
Men det är å andra sidan, efter min uppfattning, omöjligt
att komma till någon visshet om, till hvad belopp jorden verkligen
är intecknad. Gravationsbeviset betyder nemi. ingenting
och något annat bevis för att verkligen skuld häftar vid jorden,
kan icke framställas; ty, såsom hvar och en vet, många taga
en inteckning, utan att belåna densamma, men behålla den såsom
ett slags pant i sin egen byrå, för att vid förefallande behof
qnvända, och då tror jag att man icke på grund af gravationsbeviset
kan komma till någon säker kännedom om hvad
som egentligen för denna inteckning skall afdragas. Då åter
-
Den 9 Maj e. na.
47
står ju icke något annat än att gora ett öfverslag öfver de
jorden tillkommande räntor, ty att 25 % torde vara väl mycket,
är min öfvertygelse. Men dertill kommer likväl en sak, som
ingår i denna procent och hvarpå jag ber att få fästa upmärksamhet.
Det har anmärkts, att, då i TJtsk:ts förslag förlagsränta
fått afräknas för den, som drifver näring, och något sådant
icke tillgodokommer jordbrukaren, så skulle derigenom en
orättvisa ske. Jag tror deremot att skillnaden i dessa omnämnde
25%, hvartill man väl icke gerna kan antaga att Svenska jorden
är intecknad, utgöres af denna förlagsränta och att således
jordbruket kommer att hemfalla under samma beskattning, som
andra näringar i landet. Det finnes ett skäl, hvarföre jag icke
heller vill upträda mot dessa 3 öre pr 100 rdr, som af Utsk:t
äro föreslagne i beskattning för jordbruksfastighet, under det
den är satt högre för annan fastighet och för näringsidkare,
som ega afdraga räntan på sitt förlagskapital. Granskar man
de tabeller, som åtfölja Komiterades förslag, skall man finna,
att enl. de upgifter, som kommit IComitén tillhanda rörande
taxeringsvärdet å ena sidan och köpeskillingen å den andra,
ungefärligen samma beskattning kommer att drabba jordbrukarne
öfver hela riket, då beskattningen sättes efter 3 öre pr 100.
Jag medger att det icke är något absolut säkert; men förden,
hvilken lika med mig i så många riksdagar deltagit i förhandlingarna
och seft huru många svårigheter det möter, synnerligast
inom BondeStåndet, att komma till något slags kontroll
af jordvärdet, tror jag det vara klart att, äfven om det vore
rättsenligt att höja procenten något öfver dessa 3 öre, man
likväl bör låta dervid bero, för att vinna det mål, som nu
åsyftats. Deremot kan jag icke godkänna Utsk:ts förslag att
lägga 5 % bevilln. på annan fastighet. Det är gifvet, såsom
jag nyss nämnde, att dessa 3 öre pr 100 blifvit satte af Utsk:t
för att derigenom bereda en nedsättning för jordbruket på den
intecknade skulden, hvarå den icke får tillräkna sig något afdrag;
men jag skulle icke tro någon skilnad finnas emellan inteckningarne
i stadsfastighet och annan fastighet; det är möjligt
att stadsfastighet i allmänhet lemnar något större afkomst
än jordbruksfastighet, såsom varande mindre utsatt för tillfälliga
förluster, men att afkomsten af den förra fastigheten skulle
kunna beräknas till 2% högre än af den sednare, det tror jag
icke vara i enlighet med rätta förhållandet. Derföre skulle
jag önska att, med bibehållandet af dessa 3 öre per 100 för
jordbruksfastighet, beskattningen för all annan sattes till 4 öre.
Då jag nu yttrat mig öfver hvad som förekommer rörande 2:dra
punkten, hvilken äfven står i sammanhang med den 4:de, anhåller
jag att om denna sednare få säga några ord. Hvad som
gör att den 4 § inbegripes i denna är följande ord: »för all
annan fastighet etc.” Nu lyder 4 § sålunda: »på landet: å
hvarje särskildt hemman och hemmansdel samt från annan egendom
för alltid eller under viss tid afsöndrad eller mot bestämd
48
Don 9 Maj e. m.
afgift eller utan arbetsskyldighet eller tjenstbarhet upplåten lägenhet,
äfvensom å byggnader, hvilka antingen användas till
annat föremål, än jordbruket tillhörande näringar, eller äro upförda
på lustställen eller andra dermed jemförliga mindre lägenheter
och utgöra dessa ställens och lägenheters egentliga värde.»
Den ena afdelningen, nemligen dessa byggnader, som användas
till annat föremål, än jordbruket tillhörande näringar,
är en helt ny klass, som, olika med hvad i den gamla BevillmsFörordningen
eger rum, af Utsk:t blifvit upptagen. Jag tior
att så väl Komitén som TJtsk:t häri begått ett väsendtligt misstag.
Om man närmare undersöker författningen, så ser man
att meningen här är att ställa förhållandena lika emellan stad
och land, så att, då en fastighet i stad, den må användas till
boningshus eller fabrik, beskattas, så borde enahanda förhållande
ega rum med boningshus på landet. Man har likväl
dervid förbisett några förhållanden, till hvilka jag straxt skall
återkomma. Dessutom har Utsk:t längre fram föreslagit, att,
då afdrag får ega rum på ränta af förlag, så anses dessa
byggnader för näringar också för ett förlag eller, såsom Utsk:t
yttrar sig, skälig hyra för dessa byggnader får afdragas. Det
är således ett slags dubbelt konto, som här af Beredningen skall
föras, då å ena sidan upsättes taxeringsvärdet å byggnader och
inkomster af näringar och på den andra afdrages räntan på
taxeringsvärdet, såsom hyra o. s. v. samt förlagskostnader i
och för näringarne. Således tjenar hela denna taxering till
ingenting, då den endast är ett slags up- och afföring. Det
inträffar, att byggnader blifvit vid en egendom uppförda för
att t. ex. slå några 100,000 tegel, och att denna fabrikation
sedermera nedgår till 1/l0 af detta belopp. Är nu taxeringsvärdet
å dessa byggnader åsatt, så bör väl dock taxeringsvärdet
kunna sänkas, äfven om byggnaderna äro brandförsäkrade,
under brandförsäkringsvärdet. Men det är äfven möjligt
att hela denna näring upphör och byggnaderna stå qvar; jag
har t. ex. nära mitt bruk en masugn, som tillika med sitt kolhus
måste särskildt taxeras; denna masugn har likväl icke mer
än 6 månader sedan 1830 varit begagnad, och sål. icke tillika
med näringen gifvit mig den ringaste inkomst. Ett sådant
föreh:de är väl orimligt. Dertill kommer, att äfven då dessa
byggnader användas, jag trotsar någon att kunna uppge, hvilka
af dem som tillhöra en sådan näring på landet. I ett bruk
är klart att hammare och kolhus, som endast anläggas för lietta
ändamål, tillhöra näringen; sedermera har jag bostäder; i dessa
bo om hvarandra mina smeder och arbetare; huru skall då
taxeringen af dessa byggnader ega rum ? Min tanke är sålunda
att hela denna särskilda slags taxering utaf dessa byggnader
bör utgå. På grund af hvad jag sålunda anfört, anhåller jag
om bifall till nu föredragne lista punkt, äfvensom till punkten
2, med den förändring att 4 öre sättes i stället för 5, äfvensom
i afseende på 4 § att
Deli 9 Maj e. m.
49
Talaren afbröts bär utaf Hr Grin o. Landtm., som erinrade
att 4 § i Stadgan nu icke utgjorde färemål för öfverläggningen.
Gr. af Ugglas: Jag inskränker mig då till yrkande af
bifall till lista punkten och äfven till den 2:dra, med den skilnad
att 4 öre sättes i stället för 5; samt anhåller jag att hvardera
delen af Utskis förslag måtte blifva föremål för särskild
propos.
Hr Palmcrantz, Johan Mauritz: Den förevide frågan
är otvifvelaktigt en af de vigtigaste, som It. Stir behandla,
emedan den djupt ingriper i ganska många bestående förhiden.
Man har här anfört många skäl för att få Utskis förslag
bifallet; man har till och med sagt att de, som motsatt
sig detsamma, så gjort, emedan de principer, det innehåller,
skulle vara så nya. Jag hör icke till deras antal, ty jag anser
att, om äfven en sak är ny, så bör den antagas, blott den
är riktig. Så är likväl icke förhidet med den förevide, Man
har äfven sagt att, emedan K. Stir vid föregående riksdag i
särskilda skrifvelser hos K. M. begfcde nedsättande af en
Komité för utarbetande af ett förslag till ny bevis-stadga, borde
man antaga detta, såsom man påstår, förtjenstfulla arbete, utan
att vidgöra något i frågan. Jag tror dock icke att ett sådant
förfarande - varit afsedt med B. St:s skrifvelse, eller att antaga
ett af Komitén uppgjordt förslag i hvad skick det än måtte
vara. Det är icke af beskaffenhet att jag kan biträda det med
min röst, isynnerhet då Utskit yttrar att det icke kan dragas
i tvifvelsmål att ju detta förslag, om det antages, kommer att
leda till en betydlig förhöjning i närvarande beskattning; utan
hoppas jag att Komiténs och Utskis vidlyftiga arbeten måtte
användas vid nästa riksdag och frågan intilldess hvila. Jag
yrkar afslag å Betit i denna del, samt att samma taxering, som
nu eger rum å fastighet såväl i stad som å landet, må fortfara,
nemi. 1 rdr på 1,000, men, skulle man sätta den ännu
lägre, såsom Frih. Tersmeden föreslagit, så har jag ingenting
deremot. Blir icke denna punkt afslagen, så förenar jag mig
om återremiss.
Hr Printzensköld, Carl: Jag har vid åtskilliga fö
regående
riksdagar tagit mig friheten anmärka såsom en egenhet
hos den Svenska nationen att den ständigt vill förändra
de lagar, som finnas, i förhoppning om att få något bättre;
men erfarenheten har visat att så icke blifvit förhållandet.
Äfven under denna riksdag har jag vid några tillfällen tagit
mig friheten göra samma anmärkning, då man föreslog förändring
i en författning, som icke var 2 år gammal och icke ens
kommit till verkställighet. Ett synnerligen talande bevis på
sanningen af min anmärkning finner man, om man egnar nåVI
H. 4
0
D e n 9 M aj e. m.
gra ögonblicks upmärksamhet åt den förtjenstfulla historik,
som Bev:sKomitén updragit öfver Bev:slagstiftningen från äldre
tider tillbaka. Man ser deraf, huruledes B. St:r 1810 d. 2
Maj, sål. just i dessa dagar för 50 år sedan, förklarade »att
de funnit dittills gällande Bev:sFörfattningar hvarken medföra
ett efter hvarje medborgares förmåga och omständigheter lämpadt
beskattningssätt eller upfylla det afsedda ändamålet. Derföre
fordrades ovilkorligen ett nytt bevillmssystem, hvarigenom
de lägre och fattigare folkklasserna kunde vinna förskoning
och lindring samt den förmögnare, medelst en progressivt stigande
afgift, lemna åt staten ett desto verksammare och kraftigare
biträde.” Då införde man sål. alldeles nya beskattningsgrunder,
men dessa hade icke gällt mer än 2 år och några
dagar, innan de d. 18 Aug. 1812 helt och hållet uphäfdes,
och K. St:r återgingo till de beskattningsgrunder, som
funnos i 1766 och 1770 års bev:sförordningar, samt yttrade den
förhoppning, »att genom dessa grunder, sådana desamma uti
den nya Bevilln:sStadgan voro fastställda, en rättvis fördelning
af skattebördorna borde, i förening med både Kronans och
undersåtarnes basta, komma att utan någonderas förfång vårdas
och befrämjas.» Således trodde man sig äfven nu hafva
hittat på de vises sten, hvarigenom man kommit till en rättvis
beskattning alla medborgare emellan. Men denna vishet
räckte icke längre än tre år eller till 1815. Då fann man
att den der visheten icke medfört det tillfredsställande resultat,
som man väntat; man förklarade att 1812 års författning
i flera hänseenden alldeles icke var lämplig, och man frångick
den i många väsendtliga delar, samt införde just de beskattningsgrunder,
som alltsedan hufvudsakligen varit gällande. Således
var det egentligen 1815 års St:r, som egde den lyckan
att utfinna så kloka beskattningsgrunder, att de i 50 år kunnat
bestå. Det är förmodligen denna deras ålder, som gör,
att man nu icke kan vidare tåla dem, utan äflas med deras
torkås ande, för att i stället införa andra grunder, som man
förmenar vara lämpligare. Granskar man det sätt, hvarpå
Komitén i första rummet och Utsk:t i det andra velat komma
till detta mål, så tror jag, att, huru förtjenstfulla deras bemödanden
än varit, målet likväl icke vunnits. Man har utgått
från den grundsatsen att förkasta kapitalvärde såsom grund
för beskattningen och att i dess ställe taga en viss procent
af inkomsten. Detta skulle vara riktigt, om nemi. det vore
möjligt att genomföra grundsatsens tillämpning; och i detta
hänseende vill det sannerligen synas, som skulle Komiterade
i deras välmenta bemödande, hvilket jag ej nog kan berömma,
att få alla medborgare jemförelsevis lika beskattade, hafva trott
att menniskan till den grad undergått nya födelsens bad, att
icke det minsta af den gamla surdegen hos henne finnes qvar,
utan att det är idel englar, som hädanefter komma att blifva
ledamöter i BeskattningsKomitéerna. Men beklagligtvis är jag
Den 0 Maj e. ni.
51
af motsatt tanke. Jag hyser den öfvertygelse att menniskan
är, äfven om den nya Bev:sFörordningen blir antagen, densamma
som under den gamla. När så är förbudet och man
efter de föreskrifter för bevillms utgörande, som Komité rade
föreslagit, skall vara pligtig att framlägga sin ekonomiska ställning
offentligen, då har man ensamt i denna omständighet det
klaraste bevis på att författningen är omöjlig att sätta i verkställighet.
Jag frågar: hvem är det, som anser sig skyldig
att för annan man uppge sin ekonomiska ställning? Om någon
kommer till mig med en sådan förfrågan, så svarar jag
helt enkelt: det angår er icke. Idar jag gjort någon orätt, så
kan jag tilltalas för det; men så länge jag icke bedragit någon,
utan tvertom gjort alla rätt, så eger ingen komma till
mig och begära uplysning i detta fall, hvarken för beskattning
eller något annat ändamål. Således anser jag denna föreskrift
alldeles olämplig och såsom en sådan, hvilken till och med
efter moralitetens grundsatser ingen bör vara pligtig efterkomma.
I beskattningsväg, mine Hrr, synes mig ingen annan
grundsats böra följas än den, att den ene medborgaren skall
ega rätt att bestämma den skatt, som han anser den andra
böra i förhållande till sin kända ekonomiska ställning erlägga
till staten; är då den beskattade icke nöjd med hvad honom i
det hänseendet vederfares, då må det vara hans håde rättighet
och skyldighet att ådagalägga, det han undergått en orättvis
beskattning, Gör han icke det, är han skyldig åtnöja sig
med den beskattande myndighetens beslut. Så har också hufvudsakligen
den beskattningsförfattning, som alltsedan 1815
varit gällande, tillämpats, och det är den enda säkra utvägen
för Svenska folket att genom sina egna delegerade blifva rättvist
beskattadt. Man klagar öfver den orättvisa beskattningen,
som nu eger rum; men, mine Hrr, vi finna orsaken dertill
just i det förhållande, som Frih. Tersmeden sednast anförde.
Det är nemligen i sättet, hvarpå nu gällande BevillmsFörordning
tillämpas.
Hr von Koch har till försvar för TJtsk:s förslag anfört,
huru det varit för honom uprörande att erfara huruledes, när
fråga varit att uppgifva sin inkomst till BevillmsTaxering, män
äfven af sådan qvalitet att man i deras allmänna lif icke kunde
tilltro dem någon handling stridande mot hederns fordringar,
likväl kunnat glömma sig derhän att man nödgas erkänna det
de i detta fall icke så förfarit, och i sammanhang dermed anförde
han, huru samvetsnämnder blifvit i åtskilliga städer organiserade
för att uttaxera kommunalafgifter, och det med den
lyckliga följd att en rättvis beskattning i det fallet egt rum.
Just detta hans anförande innebär efter min öfvertygelse de största
bevis på att man ingalunda bör gå så tillväga som Komiterade
föreslagit, utan tvertom följa dessa kommuners exempel och
så sammansätta beskattningsmyndigheterna, att man af dem
med visshet kan påräkna samma oväld och rättvisa, som man
52
Den 9 Maj e. m.
ser dessa nämnder utöfva inom de kommuner, der de äro inrättade.
Således tror jag för min del att man gör bäst uti att icke antaga
de grunder, som här nu blifvit föreslagne. Man har väl
såsom försvar för TJtsk:s förslag anfört, huruledes E. St:r vid
sistlidne riksdag begärt att en Komité skulle tillsättas för att
föreslå nya beskattningsgrunder. En talare har före mig genmält
denna erinran och jag förenar mig med honom deri att,
om E. St:r å sin sida begärt en sak, som vid närmare eftersinnande
finnes mindre välbetänkt, så synes det mig vara en
förtjenst af E. St:r att afstå från vidare fullföljande af denna
sak. Det är alldeles icke någonting hvarföre de böra klandras.
En annan talare har, till försvar för Betänk:t, anfört att
bevillningen efter de grunder, som nu äro föreslagne, lätteligen
skulle kunna höjas till dubbelt belopp; men jag hemställer, om det
icke är lika lätt efter nu gällande beskattningsgrunder att
höja de summor, som äro bestämda i Bevilln:sEörordn:n? Jag
anser det ena vara lika lätt som det andra. Likaledes har
samme talare erinrat huruledes efter den beräkning, han gjort,
den bevillning, som skulle utgå efter förevarande förslag, komme
att blifva ungefärligen lika med den, som efter nu gällande
beskattningsgrunder utfaller. Jag måste förundra mig öfver
att man är så benägen att förkasta det gamla och antaga ett
nytt, då man genom detta sednare ingenting vinner, ty det
måtte väl icke vara någon vinst att genom tillämpning af en
ny författning komma till precist samma resultat som genom
den gamla. Men detta visar, som jag förut yttrat, den benägenhet,
Svensken har att förkasta allt gammalt och antaga det
nya blott för nyhetens behag, utan att besinna om det nya
är bättre än det gamla. Innan man antager någon ny författning,
bör man väl i första rummet söka att afhjelpa de olägenheter,
som genom den gamla författningen eller rättare genom
dess oriktiga tillämpning upkomma; och detta kunde, enligt
mitt omdöme, ske derigenom att man inrättade taxeringsmyndigheterna
på helt annat sätt än de nu äro sammansatta,
ty så som de -nu äro organiserade, anser jag det vara vida
bättre, om man toge Kronans tjenstemän till ledamöter i BeskattningsKomitéerna,
ty dessa tjenstemän äro åtminstone edsvurne
och kunna ställas till rätta för sina gerningar, hvilket
icke med nuvarande Beskattningsmyndigheter är förhållandet.
Med ledsnad, ja med förtrytelse har jag vid det embetsverk,
der jag är anställd, icke sällan sett af Pröfnings-Komitéerne
beslut, hvarigenom medborgare blifvit beskattade, utan att det
minsta skäl till stöd för beslutet blifvit anfördt. Likaså bruka
TaxeringsKomitéerna .äfven att förfara vid bevillningsafgifternås
bestämmande, så att protokollet är naket på allt annat
utom sjelfva beslutet. Låtom oss derföre förändra sammansättningen
af de myndigheter, som skola tillämpa den nu gällande
förordningen, låtom oss gifva dem så stränga föreskrifter
att de icke kunna åsidosätta sin skyldighet; då skall säkerli
-
Den 9 Maj e. m.
53
gen mindre klagan uppstå deröfver att den nuvarande beskattningen
är orättvis. — Jag instämmer i Hr v. Ehrenheims anhållan
ätt punkten måtte återremitteras och en begäran afgå
till K. M. derom att dessa Beskattnings-Komitéers beslut måtte
granskas af vederbörande mjmdigheter och deras TJtlåt:n i saken
infordras. Jag tror att en sådan åtgärd skulle vara ganska helsosam,
ty man ser till och med af det Utlåt., som KammarRätten
på Nåd. befallning afgifvit i fråga om tillämpningen af de
föreskrifter, som i instrnktionen äro gifne, huru vigtigt det är
att myndigheter, som. ega sakkännedom och som skola tilllämpa
författningarne, sedan dessa blifvit stiftade, sättas i tillfälle
att granska och utlåta sig öfver desamma, innan de till
allmän efterrättelse blifva utfärdade. •—-
Hr Stuart, Carl Gustaf: Då jag deltagit uti det ar
bete,
som nu blifvit underkastadt R. och Ad:s pröfning, torde
det icke finnas olämpligt, att äfven jag uttalar några ord i ani.
af de anmärkningar, som blifvit mot Bev.-komiténs förslag framställde.
Redan under flera riksdagar har erfarenheten visat,
att det ändamål, som åsyftats med bevilln:s-författningarne, i allmänhet
icke vunnits, enär den jemlikhet och rättvisa i be
skattning,
som man velat tillvägabringa, icke kunnat åstadkommas,
och man har funnit att de, tid efter annan gjorda,
jemkningar i förut gifne stadganden icke heller medfört något
lyckligt resultat, utan att sjelfva beskattningsgrunderna måste
ändras. Då R. St:r derföre vid sednaste riksdag begärde att
K. M. måtte nedsätta en komité för att uppgöra förslag till
ny bevilln:s-författn., så kunde ej någon äf komiténs ledamöter
föreställa sig, att meningen med komiténs nedsättande endast
var att ändra en och annan bestämmelse i förut gäll. bevilln.-  förordn., utan att, då författningar under ett halft sekel blifvit
tummade och tolkade på det oefterrättliga sätt, som de då gällande
bevillnings-stadgar, så vore det ovilkorligen nödvändigt
att upställa några andra grunder och några mera bestämda och
oförtydbara föreskrifter än de gamla författningarne innehålla.
De grunder, som komitén tillämpat i sitt förslag, utgöra inga
egentliga nyheter; de innefattas nästan alla i äldre bevillmsförfattningar,
synnerligast i den, som år 1712 utfärdades af Carl
XII. Jag måste derföre bestrida påståendet, att en mängd nyheter
skulle vara föreslagna, som helt och hållet komme att
undanrödja alla rörande ifrågavarande beskattning förut meddelade
bestämmelser. Det är egentligen sättet, att iillämpa de förra
stadganderne, som man sökt förändra. Det enda stadgande,
som i det nya förslaget möjligen skulle kunna häntyda på någon
nyhet, är det om kapital-beskattningen; nien äfven denna
beskattning har i förflutna tider varit påbjuden. Den siste tal.
har yttrat, att komitén helt och hållet öfvergifvit beskattningen
af kapitalvärde och endast velat hålla sig till inkomsten.
Så är likväl icke förhållandet. Komiténs förslag innehåller i
Den 9 Maj e. m.
fråga om bevillms-afgifternas bestämmande 3:ne hufvudgrunder,
nemi. den ena personal-afgift, den andra beskattning af fast
egendom eller synlig förmögenhet, och den tredje beskattning
af behållen inkomst. Sål. hafva taxeringsmännen, då fråga är
om beskattning af fast egendom, icke att fästa afseende på dess
tillfälliga afkastning, emedan denna är alltför prekär, utan
skola endast taga i betraktande egendomens verkliga värde och
derefter bestämma huru mycket bevilln.-afgiften för densamma bör
utgöra. "Uti Komiténs Betänk, talas visserl. om den inkomst, som
af fast egendom bör kunna påräknas, men sådant har egentligen
skett för att anställa en slags jemförelse mellan de stadgade
afgifterna för skattskyldiges synliga förmögenhet och
egande inkomster. Komitén har visserligen väntat att åtskilliga
invändningar skulle framställas mot dess förslag; men, såsom
ledamot af denna komité, har dot i sanning förefallit mig
oförmodadt att finna det man nu icke vill hafva några nya
bevilln:s-grunder, utan är fullkomligt belåten med den hittills
gällande författningen, samt derföre bekämpar hvarje förändring deruti.
De klagomål, som anförts öfver svårigheten att tolka och
tillämpa den gamla författningen, hafva emellertid varit nog allmänna,
och den erfarenhet man haft om de olika beslut, Born
blifvit af olika beskattningsmyndigheter vidtagna, har varit
nog i ögonen fallande, för att tillintetgöra verkan af de loftal';
man nu söker höja för stadganden, som i många fall och under
en längre tidsföljd visat sig, till följd af sin beskaffenhet,
icke kunna motsvara sitt ändamål.
Hvad som egentligen här väckt fruktan för det nya förslaget,
har varit den ökade beskattning, som derigenom skulle
ådragas jordbruket. Bev.-Utsk:t har likväl afvikit från komiterades
förslag i så måtto, att bevillningen för jordbr.-fastighet
skulle utgå med 3 i st. f. 4 öre af hvarje fulla 100 rdr utaf
landtegendoms uppslcattningsvärde. Jag kan dock för min del
icke finna de skäl, Utsk:t för denna afvikelse anfört, giltiga. Det
är ett obestridligt faktum, att ingen näring drager proportionsvis
så liten börda af allmänna bevillningen som jordbruket;
man ser t. ex. af de tabeller öfver bevillningen, hvilka äro
komiténs betänkande bifogade, att taxeringsvärdet för hemman
å landet under tiden från 1813 till 1857 nedgått från 320 till 292
mill. rdr bko, hvaremot värdet å hus, tomter och stadsjord
under samma tiderymd ökat sig fr. 44,762,000 till 126,795,700
rdr bko. Med kännedom af landets förkofran och jordegendomens
nuvarande verkliga värde kan väl icke någon påstå,
att det ligger någon billig proportion i en uppskattnig, dervid
hela den Svenska hemmantal åsätta jorden, med alla derå befintliga
åbyggnader, blott blifvit upptagen till något mer än
dubbla värdet af egendomarne i rikets städer.
Jag fortfar att anse Bevillnings-komiténs förslag uti ifrågavarande
hänseende både riktigare och med verkliga förhållandet
mera öfverensstämmande, än det Utsk:t afgifvit, ang. bev.-
Oen 9 M aj e. m.
55
procentens nedsättande för fast egendom på landet från 4 till 3
och densammas höjning deremot i städerne från 4 till 5, men
då jag här finner, att endast ett mindre antal af dem, som
skola afgöra frågorna härom, delar denna åsigt, och då man allmänt
fruktar att bevillningen för landtegendomen skulle blifva
alltför hög, om den af Komitén föreslagna procent af sådan
egendoms verkliga värde skulle komma att utgöra bevillms-afgiften
för densamma, så, och ehuru jag, på grund af den anställda
jemförelsen mellan de sednaste arens bevillms-taxeringslängder
samt erhållna uppgifter å betingade köpeskillingar och antagna
hypotheksvärderingar inom rikets flesta län, motser att förmögenhetsbevillningen
för egendom på landet i det hela kommer
att härigenom, till kännbar afsaknad för statskassan, ytterligare
nedsättes, vill jag dock, för att icke motverka framgången af
den nu ifrågavarande nyttiga reformen i Svenska bevillmsbeskattningen,
för det närvarande ej yrka antagandet af det afgiftsbelopp,
som Komitén för all fast egendom föreslagit.
Hr Liljenstolpe, A.xel Fredrik: Det är i afseende
å hvad som bör förstås med en fastighets upskattningsvärde uti
stad, jag begärt ordet, härtill äfven föranledd deraf, att jag
inom 1858 års Bevilln:s-taxerings-komité i Stockholm sökte få
den princip gällande, att icke uteslutande brandförsäkringsvärdet
och sista köpeskillingen, utan fastheldre hyrorna, böra utgöra
grunden för en stadsegendoms upskattningsvärde. Denna åsigt,
delad af flere bland Taxens-komiténs Hrr ledamöter, lyckades
dock icke vid anställd votering då tillvinna sig majoritet, men
vid sista årets taxering blef densamma genom tyst öfverenskommelse
antagen, hvaraf följden ock visat sig uti en fastigheternas
jemnare taxering. Det är denna åsigt jag vågade
önska skola blifva godkänd såsom en allmän princip.
Hyrorna synas mig i allmänhet utgöra den säkraste beräkningsgrunden
för taxeringen af ej mindre fastighet, än äfven
den förmögenhet, som icke på annat sätt kan till beskattande
åtkommas; dock anser jag den af Utsk:t projekterade
procent-beräkningen för hög, helst, efter de nu stegrade hyrorna,
5 å 600 rdr rmt är nära nog minimum, hvarför en —
ingalunda bemedlad familj måste bo.
Öfverståthållare-Embetets kungörelse föreskrifver ock bestämdt
(se derjemte 105 § af nu gällande Bevillms-förordning)
att hyresbeloppen skola uppgifvas. Dessa utgöra ju äfven den
egentliga grunden för taxeringen af ett hus, hvars minimitaxeringssumma
är brandförsäkrings-värdet, såsom jag tror mig riktigt
hafva anfört uti min inom 1858 års Taxer:s-komité d. 19
Juni afgifna reservation, deruti Hrrme Kaptenen Westfeldt, Kyrkoherden
Ekdahl samt Grosshandlarne Hedman och Norrbin
instämde.
Ifrån besagde reservation tager jag mig friheten citera
följande:
Deri 9 Maj e. m.
”Upgifvas icke hyresbeloppen, blifva ju dessutom alla hus,
som ej nyligen undergått köp eller högre brandförsäkring, lägre
taxerade, än de hus, hvilka undergått dessa förändringar.
De förras egare vinna ju på 2-faldigt sätt. De höja hyrorna
i allmänhet efter de stegrade prisen, men få taxeringen åsatt efter
gamla försäkringen eller köpeskillingen, Yet man deremot hyresbeloppen,
blir taxeringen i allmänhet mera rättvis och jemn”.
Då jag blifvit husegare härstädes under en tid då fastighetsvärdena
så betydligt updrifvits, har jag bäst varit i tillfälle
att erfara den nuvarande obilliga beskattnings-bestämmelsen,
icke derföre att mitt hus blifvit för högt taxeradt, då sista köpeskillingen
tagits till grund, men då detsamma jemföres med
vida större, för längre tid tillbaka köpta hus med låg brandförsäkring,
ehuru med förökad inkomst genom stegrade hyror.
Uppgifterna vid taxeringen äro ock, synes mig, öfverflödiga
efter den f. n. nästan på godtycke verkställande taxeringen.
Upbördskommissarierne anse äfvenledes dessa upgifter af enskilde
till föga gagn tjenande, och snart vet man ej hvarest
plats skall anskaffas till dessa onödiga handlingars bevarande.
Slutligen anhåller jag att få instämma uti Hr Printzenskölds
yttrande angående det nuvar. beskattningssättets föga
ändamålsenlighet; vida bättre det uti Götheborg och flerestädes
antagna af samvets-nämnd o. s. v.
Gr. af Ugglas: Hr Printzensköld har till mig ställt en
fråga, som jag anhåller att få med några ord besvara. Jag
har upgifvit att efter den beräkning, som komitén upgjort mellan
köpeskillings- och taxeringsvärde, borde bevillningen för
jordbruket komma att utgå ungef. till samma belopp, som hittills
varit fallet. Hr Printzensköld frågar då: hvartill skall
väl denna förändring tjena i så fall? och då han haft den godheten
tro mig i allmänhet rör. bevilln.-frågor vara något fallen
för nyheter, har han ansett detta härleda sig från vanan att
förkasta allt gammalt och antaga allt ,hvad som är nytt. Jag
får då fästa hans uppmärksamhet på någonting, som jag trodde
att han icke gerna kunde hafva förbisett, nemligen ojemnheten
af bevillningens utgörande inom olika provinser. Förhållandet
är nu t. ex. sådant, att då i somliga provinser utgöres
50 öre pr mille, utgå i andra icke mer än 20 å 15 öre i medeltal.
Yill man att den ena jordbrukaren skall på det sättet
draga så många procents högre bevillning i den ena provinsen
än denien annan, då må man bibehålla den gamla förordningen;
vill man åter att rättvisa skall skipas mellan alla, så att den
ene betalar efter sin inkomst likasom den andre, då måste
andra grunder följas.
I sammanhang härmed har hr Printzensköld också sagt,
att det skulle vara lika lätt att höja procenten efter den gamla
Bevilln.-förordn. som efter den nya. Men äfven här vid lag
ligger svårigheten i ojemnheten af beskattningen. Ju mer man
Den 9 Maj e. m.
57
okar bevilln.-procenten, desto större blir skillnaden mellan hvad
jordbrukare inom olika provinser skola erlägga. Medan jag
har ordet, vill jag endast med några ord vidröra det af Frih.
Tersmeden framställda förslag, att det gamla beräkningssättet
skulle stå qvar endast med den skillnad, att i stället för 1
rdr sättes 50 öre pr 1000. Antingen skulle i sådan händelse
den gamla ojemnheten och oriktiga taxeringen bibehållas,
och följden blefve då den, att bevillningen utginge blott
till hälften mot förut; eller om, hvilket är föga troligt, det
gamla beskattningssättet utbytes mot en rättvis taxering, blefve
då följden att bevillningen komme att utgå till dubbelt belopp
mot hvad man afsett att erhålla. Sålunda tror jag att, om
man önskar bevillningens jemna fördelande åtminstone inom
samma klasser, får man icke bibehålla de grunder, som möjligen
efter nuvarande bevilln.-förordnings bokstaf icke äro så
oriktiga, men som genom praxis utbildat sig till en tolkning,
hvilken, så länge nämnde förordning är gällande, kommer att
qvarstå orubbad.
Hr Printzensköld: Jag anhåller att endast med några
ord få bemöta Gr. Ugglas sista anförande. Gr:n har nemligen
velat försvara Ufsk:s Betänk, dermed att den olikhet, som
nu råder i beskattning inom olika provinser, skulle genom tillämpningen
af Utsk:s förslag försvinna. Men jag tillåter mig
då fråga den ädle Gr:n: är han säker på att de beskattningsmyndigheter,
som hädanefter komma att tillämpa författningen,
fullgöra detta sitt åliggande så, som Gr:n förmodat skola ske,
eller om icke möjligtvis samma förhållande kommer att ega
rum då som nu, nemligen att egendomsvärdena uptagas mycket
lägre i den ena provinsen än i den andra och sålunda
bevillningsprocenten af dessa egendomar äfven blir olika hög.
Sedan öfverläggningen härmed ansetts fulländad, yttrade
H. Exc. Hr Gr. o. Landtm., att, i afseende å Utsk:s ifrågavarande
förslag följande yrkanden blifvit framställda, nemligen:
att detsamma i dess helhet måtte bifallas; utaf Gr. af Ugglas,
att förra delen af förslaget, af innehåll att bevillning för jordbruksfastighet
skall utgå med 3 öre för hvarje fulla 100 rdr af
uppskattningsvärdet, måtte bifallas samt att sednare delen deraf
måtte på det sätt bifallas, att bevillningen för all annan fastighet
bestämdes till 4 öre för hvarje fulla 100 rdr af uppskattningsvärdet
; och hade Gr. af Ugglas tillika begärt, att hvardera
delen af Utsk:s förevarande förslag skulle blifva föremål
för särskild propos.; af flere talare, att förslaget i dess helhet
måtte återremitteras; och slutligen af Hr Palmcrantz, att Utsk:s
förslag måtte afslås och de i afseende å fastighetsbevillningen
nu gällande stadganden bibehållas.
Sedan H. Exc. härefter tillkännagifvit, att, till följd af
58
Den 9 Maj e. m.
Gr. af Ugglas’ begäran, särskilda propos:r komme att framställas
å förslagets båda delar, gjordes propos. först å bifall till förslagets
förra del och sedermera på återremiss deraf, hvilka
båda propos:r blefvo med blandade Ja och Nej besvarade;
hvarefter förnyad propos. å bifall till ifrågavarande del af
förslaget framställdes, samt besvarades jemväl med Ja och Nej
i blandning; och förklarade H. Exc., det han funne Ja nu
hafva varit öfvervägande.
Hr Printzensköld begärde votering och att kontrapropos.
måtte blifva återremiss af Utsk:s ifrågavarande förslag.
Uplästes och godkändes följande förslag till voterings
propos.
:
:>Den, som bifaller hvad Bevilln:sUtsk:t föreslagit uti första
Mom. af dess på sidan 23 i Betänk:t N:o 20 förekommande
hemställan, eller att bevillning för jordbruksfastighet ska11 utgå
med tre öre för hvarje fulla 100 rdr af upskattningsvärdet,
röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
vinner Nej, varder ifrågavarande förslag, på grund af deremot
gjorda anmärkningar, till Utsk:t återremitteradt.»
Vid voteringens slut hade rösterna utfallit sålunda:
Ja — 15.
Nej — 54.
H. Exc. Hr Gr. o.'Landtm, yttrade, att det återstode för
E. o. Ad. att fatta beslut angående sednare delen af Utsk:s
nu förevarande hemställan, deri föreslagits, att bevillningen
för all annan fastighet skall utgå med 5 öre för hvarje fulla 100
rdr af upskattningsvärdet; hvarefter, och sedan H. Exc. framställt
först propos. å bifall till nämnde förslag oförändradt, och
sedermera propos. å bifall dertill med den utaf Gr. af Ugglas
föreslagna förändring, eller att siffran 5 skulle utbytas emot
siffran 4, hvilka båda propos:r besvarades med många Nej
jemte några Ja, propos. gjordes på återremiss af samma förslag,
dervid svaren utföllo med starka Ja jemte några Nej;
och förklarades Ja nu hafva varite-öfvervägande.
Utsk:s å slutet af sid. 23 förekommande hemställan angående
bevillning för frälseränta.
Erih. Tersmeden: Sedan E. o. Ad. beslutat åtel remiss
af mom. 2, så torde äfven detta morn., som dermed står i sammanhang,
böra återremitteras.
Gr. af Ugglas: Jag hemställer huruvida meningen är att i
Den 9 Maj e. m.
59
sammanhang med detta mom. hyad som står om frälseränta
i 3:dje §:n äfven skall behandlas.
I anledning häraf yttrade H. Exe. Hr Gr. o. Landtm., att
uti förevarande hemställan och i 2 §:n af Stadgan endast vore fråga
om beloppet af den bevillning, som skulle för frälseränta erläggas,
samt att frågan om sättet för upskattningen af frälseräntas
kapitalvärde först förekomme uti 3:dje §:n; och kunde, enligt H.
Exc:s åsigt, dessa frågor oberoende af hvarandra pröfvas och afgöras.
Gr. af Ugglas: Det vill säga att, oaktadt Utsk:t här yttrat
de orden att ”frälseränta bör vara underkastad bevillning
såsom för fast egendom, hvarvid räntans kapitalisering bör ske
efter fem för hundra af det belopp, hvartill densamma efter
nästföregående års markegång upgått”, så skulle, derest det
blir en återremiss, likväl anmärkning vid dessa ord kunna
upstå, då de vid 3:dje §:n förekomma. Detta har jag velat
anmärka, för att hålla min talan öppen.
H. Exc. yttrade, att det utan tvifvel kunde så tillgå
som Gr. Ugglas ifrågasatt, men att en annan sak vore, huruvida
icke, för den händelse att Utsk:s förslag om bevillningsbeloppet
för frälseränta återremitterades, jemväl den sednare frågan om beräkningen
af frälseräntas kapitalvärde borde till Utsk:t återförvisas.
Sedan öfverläggningen härefter förklarats fulländad samt H.
Exc. yttrat, att, i afs:de å Utsk:ts förevande hemställan, endast
återremiss deraf yrkats, blef propos. å sagde yrkande framstäld
och med ja besvarad.
Härefter föredrogs:
texten till §:n 2 i den föreslagna Bevilln:s Stadgan.
Erih. Tersmeden: Sedan Ståndet nu återremitterat
Utsk:s tillstyrkande i afseende på bevillning af fast egendom,
torde det falla af sig sjelft att texten till §. 2 i den föredragna
BevillmsStadgan bör återremitteras.
Gr. Lagerbjelke: I likhet med den siste värde tala
ren,
bekänner jag visserligen att några delar af den nu uppläste
§:n måste återremitteras i följd af det förut fattade
beslutet, men ingalunda faller af sig sjelft att detta behöfver
ske med hela §:n. Eörsta delen deraf lyder nemligen så:
”Eör all inom riket belägen fast egendom — med undantag af
statens — erlägges af egaren bevillning efter fastighetens uppskattade
värde.” I afseende på denna del har jag icke hört
att några olika meningar förefunnits, icke heller lärer den
återremiss, som skett i afseende på sättet att bestämma bevillningens
belopp, hafva någonting med densamma gemensamt,
ty att det är egaren, som skall erlägga bevillningen, derom
äro väl alla ense. Ytterligare innehåller samma §: ”Likaledes erlägges
af vederbörande innehafvare bevillning:
60
D en 9 Maj e. ra.
a) för kronohemman och lägenheter, hvilka besittas med
åborätt;
b) för Staten tillhöriga hemmansdelar och lägenheter eller
särskilda byggnader, som antingen äro till boställen eller eljest
till lön anslagna eller ock till begagnande mot lifstidsstädja
uplåtna.» I afseende å detta mom. har icke eller någonting
skett genom den beslutade återremissen, som hindrar
detsammas antagande, och jag kan då icke inse hvartill en
återremiss deraf skulle tjena. De följ:de båda mom. deremot
måste naturl. återremitteras, hvarom jag vördsamt anhåller. Sedermera
förekommer ett så lydande morn.: »Från ofvanstående
bevillning befrias kommuner och fromma stiftelser för dem tillhöriga
byggnader, så framt de i hyror eller på annat sätt icke
lemna inkomst, men i motsatt fall upskattas sådane byggnader
till värde i förhållande till inkomstens belopp och utgöres bevillning
derför efter ofvan bestämda grund.” I afseende på
denna punkt behagade Ståndet finna att någon nödvändighet
till återremiss icke eger rum i förut fattade beslutet.
Hr Printzensköld, Carl: Jag anhåller om återremiss af
litt. b, l:a afdeln. i denna §. Der står nemligen bland annat,
att ”för Staten tillhöriga hemman etc., som antingen äro
till boställen eller eljest på lön anslagne” skall bevillning utgå
med tre öre för hvarje fulla 100 rdr af upskattningsvärdet.
Jag skulle tro att man borde närmare begrunda detta
fall. Enligt nu gällande Bevilln:sFörordning uptages i löntagares
inkomster efter vissa grunder den inkomst, han
kan hafva af sitt boställe och beskattas gemensamt med
den kontanta lönen, han kan ega. Nu återigen skulle han
heskattas särskildt för sin kontanta lön och särskildt för det
boställe, han kan innehafva. Detta synes mig icke vara
rättvist, ty om han också har bostället såsom en fördel, derföre
att han eger tjenst, så är det väl icke utan någon orsak
som man kallat den bevillning, hvarom här är fråga, för egande
rättsbevillning, enär den är ett slags bevis att den, som eger
jorden, har en högre fördel än den som, utan att ega jorden,
endast brukar densamma. Jag för min del tror således någon
skilnad mellan dessa håda slags hemmansinnehafvare böra göras,
så att den, som innehar ett boställe, icke bör beskattas efter
precist samma grunder, som den, hvilken är egare till jorden
eller ock å densamma har sådan besittningsrätt att den, icke
kan honom under hans lifstid fråntagas. På grund häraf anhåller
jag vördsamt att denna punkt måtte återremitteras.
Jag vill äfven tillägga att hvad byggnader beträffar, så innefattar
äfven stadgandet någon obestämdhet, emedan det inträffar,
hvilket Gr. Lagerbjelke såsom Landslag äfven måste känna,
att i boställshus lägenheter kunna finnas med embetsrum för
Statens räkning. Derföre synes mig att en särskild upskattning
af boställsrummen kunde ega rum och stadgandet deri
-
1) en 9 Maj e. m
Cl
genom gifvas, en bestämdare lydelse än den som här står,
hvilken .omförmäler »särskilda bygnader, som antingen äro till
boställen eller eljest på lön anslagna eller oek. till begagnande
mot lifstidsstädja uplåtna» Också stadgar just i följd häraf
nu gällande Bevilln:sFörordning att boställslägenheterna skola
särskildt upskattas, utan att sjelfva fastighetens upskattningsvärde
skall blifva grunden för boställsliafyarens bevillning. Jag
anhåller således att Utsk:t behagade benäget taga detta stadgande
i närmare öfvervägande och tillse om icke någon förändring
i ordalagen kunde ega rum.
*
Hr Tornerhjelm, Budolf: Äfven jag anser punkten 6
ganska sväfvande, emedan deri icke bestämmes hvilka de lägenheter
äro, som deri omtalas. Derföre tror jag rättast vara
att återremittera hela §:n, hvarå jag anhåller om H. Exc. Hr
Gr:s o. Landtm:s propos.
Gr. af Ugglas: Jag får äran uplysa att Hr Printzenskölds
upgift, det boställen för närvarande icke hafva någon beskattning,
ej är öfverensstämmande med hvad nu gällande boställsförordning
innehåller. Den säger nemligen i dess 26 §, att
boställen taxeras liksom all annan jord. I 82:dra §:n BevillmsEörordningen
foreskrifves huru dermed skall tillgå. Någon anmärkning
mot Utsk:t torde sål. icke böra förekomma i afseende
på ifrågavarande punkt, utan i 9:de §:n, der fråga är om hvar
bevillning skall påföras.
Er h. Tersmeden: Det är visserligen sannt att några
bestämmelser i denna § öfverensstämma i sjelfva saken med
nu gällande BevilksFörordning. Men hvad beträffar litt. b,
vill jag anmärka att »särskilda byggnader» för närvarande icke
äro beskattade. Om vi sålunda nu bifalla denna punkt, så
hafva vi med detsamma godkännt beskattningen af byggnader,
hvilket är något, som jag icke vill medgifva. Jag anhåller
följaktligen om återremiss af §:n i sin helhet.
Efter härmed slutad öfverläggning, yttrade H. Exc. Hr
Gr. o. Landtm., att derunder yrkats dels återremiss af §:n i
dess helhet, dels af Hr Printzensköld återremiss af mom. b.,
hvari stadgades, att bevillning af vederbörande innehafvare
skulle erläggas för Staten tillhöriga hemman, hemmansdelar
och lägenheter eller särskilda byggnader, som antingen äro till
boställen eller eljest på lön anslagna, eller ock till begagnande
mot lifstidsstädja uplåtna; och dels slutligen af Gr. Lagerbjelke,
att §:n måtte godkännas, med undantag af de delar
deraf, hvaröfver B. o. Ad. redan boslutat, eller dem, som innehöllo
stadganden om bevillningsbeloppen för fast egendom
samt frälseränta; och förklarade H. Exc., att, till följd af sist
-
62
D e 11 9 M aj e, m.
berörde yrkande, särskild propos. komme att framställas å
hvarje del af den förevarande §:n.
Uppå härefter framställda särskilda propos:r blefvo §:ns
samtlige delar återremitterade, hvaruppå H. Exc. hemställde,
huruvida R. o. Ad. behagade uppskjuta den vidare pröfningen
af Betänkrt till nästa plenum.
Ropades Ja.
Anmäldes och bordlädes Bevilln:sUtsk:s Mern. X:o 25, i
anledning af åt erremiss af Betänk:t N:o 18, angående PostBevillmn
och dermed sammanhang egande frågor; och samma
Utsk:s Utlåt. N:o 26, i anledning af RiksStåndens skiljaktiga
beslut i afseende å Betänk:t N:o 21, angående skatt för hundar.
R. o. Ad. åtskiljdes kl. 10 e. m,
In fidem,
O. Brakel.
Lördagen den 12 Maj 1860.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades prot. för den 14 sistlidne Mars f. m.
Frih. Sprengtporten, Jakob Wilhelm: Som jag för
enskilda angelägenheters vårdande måste under en längre tid
uppehålla mig utom riksdagsorten, anhåller jag att få afsäga
mig befattningen att vara Bänkman, med bibehållande af min
riksdagsmannarätt.
Uppå framställd propos., lemnade R. o. Ad. till denna anhållan
bifall.
Uplästes ett af Hr Thulstrup, Carl Magnus, inlemnadt
Mern. af följande lydelse:
Nödsakad att i tjensteärender på någon tid aflägsna mig
från hufvudstaden, anbåller jag vördsamt att, med bibehållande
af min riksdagsmannarätt, få afsäga mig den befattning såsom
Den 12 Maj f. m.
♦ 63
ledamot af StatsUtskrt, hvartill jag genom Höglofl. Ståndets
förtroende vid riksdagens början blef utsedd.
Denna begäran blef af E. o, Ad. bifallen.
Vidare uplästes ett af Hr Westfelt, Fredrik Philip,
ingifvet Mern. af följande innehåll:
Härmed får jag vördsammast afsäga mig min plats som
suppleant uti Allm, Besvärs- o. Ekon.Utsk:t, anhållande dock
att vid min rätt som riksdagsman varda bibehållen.
Äfven denna anhållan blef af K. o. Ad. bifallen.
Frih. von Platen, Carl Baltzar, hade inlemnat följande,
nu uplästa Mern.:
Till följe af tjensteåligganden nödgas jag afsäga mig den
plats såsom ledamot af Eiddarh.Utsk:t, hvilken jag hittills innehaft,
dock under vördsam anhållan att vid min riksdagsmannarättighet
fortfar:de få varda bibehållen.
Jemväl härtill lemnade K. o. Ad, sitt samtycke.
Hr Flach, Eric Gabriel, hade ingifvit en skrift, som
nu uplästes och lydde sålunda:
Utaf tjensteåliggande numera förhindrad att fortfar:de vara
ledamot i EiddarhusUtsk:t, får jag ödmjukeligen anhålla att
från nämnde befattning blifva endtledigad, med bibehållande
af min riksdagsmannarätt.
Sedan E. o. Ad bifallit jemväl sistnämnde anhållan, tillkännagaf
H. Exc. Hr Gr. o. Landtm., att en ledamotsplats uti
Allm Besvärs- o. Ekon.Utsk:t blifvit ledig till följd deraf, att
Hr von Troil, Samuel Gustaf, inlemnat sin riksdagsmannapolett,
samt anmodade Ståndets Hrr Elektorer att vid deras nästa
sammanträde välja en Ledamot i Stats-Utsk:t efter Hr Thulstrup,
en Ledamot i Allm. Besvärs- o. Ekon.Utsk:t efter Hr
von Troil, en Suppleant i samma Utsk:t efter Hr Westfelt, samt
två Ledamöter i EiddarhusUtsk:t efter Frih. yon Platen och
Hr Flach.
Föredrogs ånyo Exped.Utsk:s den 28 sistl April och den
9 dennes på bordet lagde förslag N:o 12 till Eiksdags-beslut, angående
Sveriges och Noriges ömsesidiga förhållanden.
Gr Lagerbjelke, Gustaf: Utom hvad som är i detta
förslag till § i Eiksdagsbeslutet intaget af E. St:rs underd.
skrifvelse till K. M. i Norska frågan, förekommer i nämnde
skrifvelse äfven en anhållan, att K. M ville låta vidtaga åtgärder
för ordnandet af frågan om domars exsekutiva
kraft samt af handelsförhållandena mellan de båda förenade ri
-
64
Den 12 Maj f. ra.
kena. Jag kan för min del ieke finna något skäl hvarföre
denna punkt skulle uteslutas, och får derföre anhålla om återremiss
af förslaget, på det rättelse härutinnan må komma att
ega rum.
Efter härmed slutad öfverläggning och sedan H Exc. Hr
Gr. o. Landtm, yttrat, att, i afseende på förevarande förslag,
endast återremiss deraf blifvit yrkad, blef propos. å nämnde
yrkande framställd och med ja besvarad.
Eortsattes pröfningen af Bevilln:stltsk:s Betänk. N:o 20,
angående Allmänna Bevilln:n.
§ 3, lista mom.
Gr. Mörner, Carl Göran Detlof: I en lag, som
skall tillämpas på medborgare finom bela landet, tror jag det
vara af största vigt, att föreskrifterna äro så enkla och lätta
att iakttaga som möjligt. Det tyckes derföre vara mindre
lämpligt att, såsom här är föreslaget, den fasta egendomens
värde skall bestämmas med ledning af en mängd särskilda
upräknade handlingar. Följden deraf är, att åt Komiténs godtfinnande
blifvit öfverlemnadt att vid ett tillfälle fästa afseende
företrädesvis vid det ena slaget af handlingar, och den andra
gången vid ett annat slag. Då man nu vill genomföra en grundlig
reform i afseende å fast egendoms beskattning på landet,
hade, efter min tanke, det enklaste varit, att indela landet i
vissa zoner efter olika klimatiska och bördighetsförhållanden,
och låta beskattningen hufvudsakligen utgå efter arealen, med
en viss, för hvarje zon bestämd afgift pr tunnland, hvilken afgift
dock inom vissa gränser borde kunna höjas eller sänkas.
Derigenom hade man kommit ifrån en stor mängd af de särskilda
pröfningsgrunder, som här äro föreslagna, och man hade,
så vidt sig göra låter, sluppit äfventyret af en mer eller
mindre godtycklig behandling af beskattningskomitéerne. Att
beskatta den ena högre, derföre att han förstår bättre än den
andra sköta sin jordegendom, anser jag lika litet rättvist, som
att låta den andre åtnjuta lindring i beskattningen, derföre
att han vårdslöst behandlar sin. På grund häraf, yrkar jag
återremiss af denna §, på det ITtsk:t måtte framlägga ett annat
förslag, i den syftning, som jag nu tagit mig friheten antyda.
Erih. Sprengtporten, Jakob Wilh.: Jag är förekommen
af Gr. Mörner i den anmärkning, jag velat framställa. Jag
tror, likasom han, den enda rigtiga grunden för jordens beskattning
vara arealen, med fästadt afseende på växtligheten
och jordens beskaffenhet. Detta har dock af Bevilln:sTJtsk:t
lemnats
Den 12 Ma] f. m.
Co
lemnats helt och hållet å sido, och jag får derföre förena mig med
Gr. Mörner i hans anhållan om återremiss af denna §. Det
kan visserligen invändas, att en upskattning af jorden efter
areal och växtlighet icke gerna låter sig göra, så länge man
icke har fullständiga kartor öfver Sveriges jord, men för en
stor del deraf finnas dock sådana, och det bör väl ej vara
omöjligt, att genom upgifter om areal och utsäde komma till
ett resultat i detta afseende.
Gr. Lagerbjelke: Den siste värde talaren har önskat,
att den fasta egendomens värde skulle upskattas efter areal,
men olika för olika zoner. Jag vågar dock hemställa, om detta
icke vore det aldra orättvisaste sorn kan tänkas. Det är oss
ganska väl bekant, att egendomar, som gränsa intill hvarandra,
knnna vara och ofta äro af högst olika beskaffenhet, huru den
ena består af den uslaste jord, och den andra af den yppersta
mergel-lerä, huru den enas mark är vattendränkt och sumpig,
utan affall för vattnet, under det med grannens jord ett motsatt
förhållande inträffar. Dessa, likasom en mängd andra dylika
förhållanden, göra, att det ena tunnlandet kan vara 100
gånger så mycket värdt som det andra, närgränsande. En
annan talare har äfven erkänt detta, då han ville derjemte taga
i betraktande växtligheten. Men äfven detta är ingalunda tillräckligt,
ty vid bedömandet af en egendoms verkliga värde
ingå långt flera faktorer än areal och växtlighet, och deraf
kommer man bäst i erfarenhet, om man vill köpa en egendom,
då det icke lärer gå an att inskränka sig till dessa båda. Detta
visar sig äfven vid laga skiften, då man får gå med spaden
i handen för att utröna växtligheten, och huru mycket mera
blir det icke då fallet inom en taxeringskomité! TJtsk:t har
derföre, enl. min tanke, ganska riktigt föreskrifvit, att man
skall taga ledning af köpeafhandlingar m. m., som i § 3 säges,
och taga i öfvervägande alla de omständigheter tillsammans,
som kunna på egendomens värde inverka.
Hr Palmcrantz, Johan Mauritz: Lika med de tvenne
föregående talarena, anser äfven jag, att det föreslagna sättet
att utröna jordegendomens verkliga värde ingalunda förer till
målet, utan blott skulle komma att föranleda stora kostnader
och mjmket besvär samt oro i hela vårt land. Jag anhåller
om återremiss af denna punkt, och att TJtsk:t dervid måtte
betänka nödvändigheten af att, vid upskattning af fastighet till
dess verkliga värde, först frånräkna de grundskatter och onera,
som äro densamma pålagda.
Hr von Koch, Nils Samuel: Jag tror, lika med Gr.
Lagerbjelke, att det blir alldeles omöjligt att taga, vare sig
den särskilda beräkningen efter tunnlandstal, eller någon annan
omständighet, för sig ensam, till absolut och uteslutande
uppskattningsgrund för en egendoms värde, utan det enda sät
VI
H. 5
66
Den 12 Maj f. m.
tet lärer väl vara genom en samvetsnämnd, som bestämmer
värdet efter afkastningen, under förutsättning nemligen, att
egendomen skötes någorlunda förståndigt. TJpskattningen efter
tunnlandstal möter först ocb främst den stora svårigheten, att
man icke har all jord här i Sverige uppmätt och kartlagd. För
det andra, kunna tvenne jordstycken, som ligga närmast intill
hvarandra, vara af högst olika godhet och värde. Icke heller
behöfver man, såsom någon här synes hafva trott, uteslutande
fästa sig vid de infordrade upgifterna, utan dessa skola blott
tjena till ledning vid taxeringen, som naturligtvis egentligen
skall grunda sig på nämndens kännedom af det värde egendomen
kan ega. Jag tror det vara omöjligt att påfinna någon
annan grund, som är rättvisare och hvarigenom man kan komma
ifrån det nuvarande oefterrättlighetstillståndet; ty att ett sådant
verkligen finnes, är tydligt deraf, att man ser somliga egendomar
säljas för taxeringsvärdet, under det köpeskillingen för
andra stiger till 30 å 40 gånger detsamma. Man har föreslagit,
att helt enkelt nedsätta bevilln.s-proc:n till ^ af hvad den
nu är, och trott, att derigenom en rättvisare beskattning skulle
kunna vinnas; men denna förhoppning tror jag dock ej håller
streck. Om så vore, och om man genom att helt enkelt utstryka
minimitariffen för länen, kunde få reda på egendomarnes
verkliga värde, så skulle jag vara den förste att yrka derpå.
Yisserligen hafva tarifferna till en viss grad verkat ondt, och
på sina ställen hindrat en rättvis beskattning, men så noga
har man dock icke följt dem, att man på dem kan skylla allting.
I Christianstads län t. ex. är minimitaxeringsvärdet 11
millioner, och bevillning har erlagts för 13; i Östergöthland
20 millioner, och bevilhr.n 21 millioner. Deremot utvisas
skillnaden emellan tariffens minimibelopp och taxermsvärdet
för år 1857 af följande ziffror:
i Westerbotten 1,469,000 och 3,742,000
i Norrbotten 1,219,000 och 3,293,000.
Häraf ser man, huru i de fattigaste nordliga länen taxeringsvärdena
och bevillningsafgifterna jemförelsevis äro höga.
I andra län har man hållit sig särdeles noga till minimitariffen,
t. ex. i Jönköpings och Kronobergs län, der endast
ett eller annat hundratusentals skillnad förefinnes. Om man
vid denna riksdag skulle endast borttaga minimitariffen, och
göra en nedsättning med % pr mille, så fruktar jag, att
man derigenom icke alls skulle vinna det åsyftade målet. Ett
af de två skulle då inträffa: antingen vore den förhoppning
grundad, att man finge de veikliga värdena. Men dessa äro
af Komiterade beräknade att vara 2 % gånger taxeringsvärdet,
hvarföre vi ock ansett bevillningsafgiften endast böra bli i va 40 öre
pr tusen. Bevilln:sUtsk:t, som satt afgiften till 30 öre, har beräknat,
att verkliga värdet skulle vara 3 !/g gånger nuvarande
taxer:svärdet. Inom Finanskomitén tror jag man beräknat
det till 5 gånger nuvarande taxeringsbeloppet. Om man, nu
Den 12 Maj f. m.
67
satte afgiften till 50 öre, hvad skulle då-inträffa? Jo, då skulle
vi, i fall Bevillningskomitén räknat rätt, få l/i eller 25 proe.
mera i skatt, än man egentligen åsyftar att få; om TJtskit räknat
rätt, finge man 2/3 eller 66 2/s proc. mera; om åter Finanskomitén
räknat rätt, så tager man 1 l/g gång eller 150 proc.
mera än man behöfver. För öfrigt tror jag icke erfarenheten
lärer, att derigenom, att bevillningsprocenten för jordbruket ned
sättes,
något högre taxeringsvärde komme att åsättas jorden.
Man har nemligen sett, att sedan 1855, då bevillningen ned
sattes
till 1/2, så blef resultatet, att den fasta egendomens
taxeringsvärde ökades ända till år 1857 endast från 267 millioner
till 273, under det att under samma tid bruken upgingo
från 29 till 40, fabrikerna från 13 till 22 millioner, samt den
beskattade inkomsten ökades för fabriksidkare från 762,800
till 1,736,080, för handlande m. fl. från 7,242,140 till 11,102,560.
Bevillningen af näringarna har således ganska betydligt höjt
sig, under det jordvärdet på landet stått nästan stilla.
Den beskattade inkomsten ökades nemligen för fabrikerna
med 127 proc., för handel och handtverkerier med 53 proc.,
då deremot taxeringsvärdet för jorden ökats blott med 2 proc.,
och det just under de år 1854—57, då spekulationsraseriet
var som störst. Jag tror således, att man endast af en ytter
ligare
procent-nedsättning icke kan vänta något för statsinkomsterna
gynnsamt resultat. Det sannolika vore, att med
bibehållande af det gamla maskineriet, men half afgift efter
Frih. Tersmedens förslag af alia enskilta hemman i stället för
1857 års bevillning ........... 407,650
1861 finge hälften eller  203,825.
Skulle det deremot lyckas att få upp värdena till verkliga beloppet,
så tror jag icke heller det vore bra, med så hög skatt,
ty det skulle hafva till följd, att jordbruket blefve ytterligare
betungadt, hvilket jag ingalunda vill. Det är nu ej heller fråga
om att lägga ett nytt onus på landet, utan blott att rättvisare
på do särskilda hemmanen fördela den beskattning, som skall
ingå till Staten.
Om, såsom jag fattat H. Exc. Hr Grins o. Landtmis föredragning,
det nu blott är fråga om lista morn., får jag således
anhålla om proposition å bifall dertill.
Frih. Sprengtporten: En samvetsnämnd må vara huru väl
sammansatt sorn helst, och må handla huru samvetsgrann! sorn
helst, så är det dock för densamma omöjligt att komma till något
fullt säkert resultat i afseende å beskattning, om den icke har
någon bestämd grund att gå efter vid värderande af den egendom,
den är tillsatt att beskatta. Den grund, som BevillmsDtskit i detta
afseende föreslagit, är nu, enligt denna §, köpeskillingar och
flera dylika omständigheter. Nu är det en känd sak, M. H.,
att spanmålspriserna på den sednare tiden betydligt fallit, under
det arbetslönerna deremot stigit, och deraf är en naturlig
C 8
Den 12 Maj f. ra.
följd, att egendomarnes värde betydligt nedgått. Jag frågar om
det då är rätt och billigt att beskatta jordegendomen på grund
af köpeafhandlingar ? Långt mera rättvisa skulle säkerligen
vinnas, om man gjorde uppskattningen efter arealen, med afseende
tillika å växtligheten. Då måste man dock åt taxeringsmännen
lemna en viss latitud. Att i detta afseende framställa
något förslag, är icke min afsigt, men jag tror att man
bör aflägsna sig från godtyckligheten och söka få någon viss och
fast princip, i stället för de obestämda och visserligen mera
beqväma grunder, som här äro föreslagna. På grund häraf får
jag förnya min anhållan om återremiss.
Hr Flach, Johan Fredrik Philip: Jag vill visst
icke bestrida, att ju under normala förhållanden det verkliga
värdet af fast egendom skulle kunna utfinnas på det af Utsk:t
föreslagna sätt. Men det är för ingen af oss okändt, i hvilken
enorm progession fastighetspriset, så väl i stad som på landet,
stigit på sednare tider, utan att dock värdet ökats i samma
mån. Man kan deremot nästan säga, att i samma mån som
värdet stigit, har priset fallit, och tvärtom. Prisstegringen gick
under en tid i så svindlande progression, att man knappt kunde
förlikna den med annat än rullandet af en lavin. Under denna
tid, då jorden ständigt och jemt bytte om egare, var det naturligtvis
icke möjligt, att dess värde kunde i verkligheten
stiga. Hade en egendom någon skog, så var detta en ytterligare
anledning att uppjaga priset, hvarefter skogen naturligtvis
nedhöggs af den nye köparen. Sammalunda är förhållandet med fastighet
i stad. Man tog sig nemligen för, att uppbygga nya hus
på så dålig grund, att de knappt hunnit komma under tak, innan
de började sätta sig. Då voro de emellertid redan belånade
nästan till fulla värdet. Huruvida dessa uppdrifna priser skola
komma att fortfara, är svårt att säga, men man har anledning
att tro, att de nu nått sin kulminationspunkt, och det är väl
då icke skäl att bygga taxeringen på köpeafhandlingar och dylikt.
På grund af dessa skäl får jag anhålla om återremiss.
Gr. Mörner: Det är icke så alldeles ovanligt, att man,
vid upfattningen af en olika tänkandes åsigt, åt densamma gifver
en alltför sträng, nära nog till orimlighet gränsande tolkning,
på det den må kunna desto lättare vederläggas. Så har
ungefär skett med den framställning, jag sednast gjorde och
hvilken egentligen innehöll, att jag ansåg arealen, med fästadt
afseende å klimatiska och bördighetsförhållanden, vara den säkraste
grunden för beräkning af jordegendomens verkliga värde.
Jag önskade återremiss af denna 3 §, på det att denna grund
för uppskattningen, som nu är alldeles utelemnad derur, måtte
komma att i densamma inflyta och ställas i främsta rummet.
Att vid tillämpningen modifikationer skola komma att behöfvas,
är naturligt, och att således, om landet skulle indelas i
D en 12 Maj f. m.
vissa zoner, det äfven blir nödigt att inom dessa liera mindre
underafdelningar göras, men att gå så i detalj, som Gr. Lagerbjelke
trott blifva erforderligt, eller att man skulle behöfva
särskildt gå öfver hvarje egendom och hvarje jordstycke af
densamma, kan ingalunda vara af nöden, just derföre att, såsom
Gr:n sjelf anmärkt, hvarje egendom i allmänhet består af
en blandning af bättre och sämre jord. Hr von Koch har sagt,
att icke arealen ensam bör läggas till grund; detta har icke
heller varit min mening, utan blott att arealen skulle utgöra
den hufvudsakliga grunden. Hvar och en, som hört Gr. Lagerbjelke
utveckla alla de olika omständigheter, som enligt TJtsk:ts
förslag kunna föranleda en högre eller lägre uppskattning af
en jordegendom, måste vara öfvertygad om nödvändigheten att
för denna uppskattning lägga en säkrare och mera allmänt giltig
grund, än den som innefattas i denna 3 §, såvida man vill
undvika, att de enskilda intressena skola alltför mycket kunna
göra sig gällande. — Hr von Koch har åberopat den stora förhöjning
af egendomsvärdet i stad, som på sednare tider egt
rum. Jag tror dock, att anledningen härtill ligger mycket
deruti, att i städerna finnes en mängd kommunala afgifter, som
utgå efter 2:dra artikelns bevillning, och derföre är det i beskattningsmännens
intresse att i städerna höja fastigheternas
värde så mycket som möjligt, icke för Statens skull, utan för
att fylla behofvet för kommunens egna utgifter. Man har äfven
på landsbygden ett talande bevis på att enahanda förhållanden
leda till samma påföljd, i den höjd, hvartill bränvinsminuteringsafgiften
nu mera i allmänhet blifvit updrifven. Så länge
denna afgift ingick till Staten, kunde det icke falla någon menniska
in att taxera en krögare till flera 1000 r:drs skatt, men,
sedan denna afgift anslagits till kommunerna sjelfva, är dock
detta ej utan exempel. Jag tror också, att om det hinder för
en grundligare revision af jordtaxeringsvärdena, som ligger
i de s. k. minimitarifferna för länen, icke förefunnits, så hade
redan för längesedan en jemkning af dessa värden egt rum,
och önskar jag derföre dessas borttagande såsom ett icke ovigtigt
medel att komma till något bättre. Jag fortfar i mitt yrkande
o m återremis.
Hr Beutersvärd, Patrik: Visserligen kunde man vänta
att ett förslag till så genomgripande förändringar som detta
skulle möta motstånd, men att detsamma skulle blifva så stort,
hade åtminstone jag icke föreställt mig. Här yrkas, än af den
ene och än af den andre, återremiss i olika syftningar, och
när Betänkandet kommer tillbaka till TJtskfl, vet man icke hvad
B. o. Ad:s tanka derom är, ty något beslut har icke blifvit
fattadt. Då deremot de öfriga Stånden gått tillväga på annat
sätt, blir naturligtvis följden, att B. o. Ad:s åsigt blir h. o. h.
undertryckt, just derföre att man icke känner den. -— Hvad
nu denna § beträffar, så har här blifvit yrkadt, att man borde
70
Den 12 Maj f. rn.
bland grunderna intaga äfven arealen. Denna är dock uptagen
i mom. 5 af instruktionen, såsom skolande tagas i beräkning.
Man bar också velat indela landet i vissa zoner efter fruktbarheten,
men jag fruktar att detta förslag är alldeles overkställbar!.
Jag får således anhålla om bifall till TJtsk:ts förslag,
så att B. o. Ad. åtminstone måtte komma till något beslut.
Hr Wolffelt, Mauritz Constantin: Af den debatt,
som här egt rum, visar sig tydligen, att vid bestämmandet
af en jordegendoms verkliga värde, så många faktorer ingå,
att det är nästan omöjligt att specificera dem alla och
insätta dem i denna 3 §, som derigenom blefve alltför vidlyftig
och intrasslad. Man har derföre infört dem på andra ställen,
nemi. dels i § 27 och dels i instruktionen. — Ytterst blir det
alltid nödvändigt, för att få ett begrepp om en egendoms verkliga
värde, att göra sig reda för beloppet af dess afkastning, såsom
ock hvar och en gör, hvilken tänker köpa en egendom. För
att sålunda gå Hr Eeutersvärds önskan till mötes, föreslår jag,
det Ståndet ville besluta, att värdet skall bestämmas efter medelafkastningen,
beräknad med afseende på de här i § antydda
omständigheter.
Hr Tornerhjelm, Eudolf: Hvad man egentligen har
emot den gamla Bevilln:sförordningcn, är den stora olikhet,
som, i afseende på taxer:nsvärdet, råder i olika län. Men man
måste besinna, på hvad sätt denna olikhet uppkommit. Från
början voro taxennsvärdena öfverallt mycket låga; men i samma
mån som man behöfde låna penningar, och då grunden för dessa
lån var jordens taxermsvärde, så upsattes detta. De deremot,
som icke behöft låna penningar, hafva bibehållit de gamla låga
värdena. Nu blir frågan: skall hela landet underkastas en
högre bevillning, derföre att några enskilda personer behöft
låna penningar ? — Skulle man nu lägga till grund köpeafhandlingar
o. d., så komme de största orättvisor att inträffa, emedan
priserna varit, i synnerhet på somliga orter, orimligt updrifna
under denna sednare tid, då man behandlat fastigheter snart
sagdt som ett lösöre, och genom nedhuggande af skog m. fl.
dylika åtgärder ofta förminskat dess värde. Köpeskillingen
står dock qvar oförändrad efter ödeläggelsen och angifver således
icke alls det rätta värdet. Den grund, som jag anser lämpligast,
såsom närmast ledande till det rätta, är arealen, åtminstone
för Skåne och det öfriga södra och medlersta Sverige. För
den norra delen torde den deremot svårligen kunna h. o. h. följas,
i anseende till de många impedimenta, som der finnas. — Man
har äfven velat upställa afkastningen såsom värdemätare, men
man har dervid icke tagit i betraktande de stora afbränningar,
som jordbruket får vidkännas. BondeStåndet har då varit klokare,
som velat antaga nettobehållningen, ty det kan väl icke
vara meningen att man skulle beskattas för en imaginär be
-
Den 12 Maj f. m.
71
hållning, för en inkomst, som man icke har haft. Hr lteutersvärd
har sagt, att R. o. Ad. borde fatta ett bestämdt beslut,
emedan dess åsigt eljest ej kunde komma under pröfning i
Utsk:t; men, förutsatt att Ståndets ledamöter i Utsk:t fästa något
afseende vid hvad här yttras, hoppas jag att så ej skall
blifva förhållandet och att nådens dörr ännu ej är tillsluten.
På grund af hvad jag nu yttrat, får jag yrka återremiss, med
anhållan, att TJtskit ville såsom beräkningsgrund uptaga arealen,
och tillika fästa afseende vid de utgifter och afbränningar, som
finnas vid jordbruket.
Hr von Koch: Om jag orätt uppfattat Gr. Mörners
yttrande, så har det åtminstone icke skett med afsigt, eller för
att desto lättare kunna vederlägga hans mening. Det gläder
mig emellertid att denna ej var sådan, som jag först fattade
den, utan sådan, som Hr Gr:n nu förklarat densamma, emedan
jag derigenom ser eu möjlighet att förlika de stridiga åsigterna.
Det kan ock ej hafva undgått Gr. Mörners uppmärksamhet, att
3 § hänvisar till instruktionen, der föreskrift lemnäs om infordrande
af uplysningar om arealen. — Enligt Hr Plachs yttrande,
synes som föreställde han sig meningen vara, att afseende
skulle fästas endast vid köpeskillingen. Så är dock icke
förhållandet, hvilket synes, såväl af denna §, som af slutet i
§ 4 af instruktionen. Att äfven köpeafhandlingar böra tagas
med i betraktande och till ledning för omdömet, torde väl icke
vara för mycket, dä köpeskillingen väl kan under vanliga förhållanden
antagas vara en egendoms värdemätare. Om deremot
till följd af särskilda förhållanden så icke är, utan man anser
sig böra afvika från det i köp åsätta värdet, så kan ju sådant
särskildt utsättas i protokollet. —• Hvad beträffar förhållandet
i Stockholm, så är det kändt, att här nästan aldrig någon
taxering sättes under sista köpeskillingen eller sista brandförsäkringsvärdet,
med undantag kanske för en och annan fastighet
nu efter krisen. — Här har ock blifvit yttradt, att man
borde tydligare uttrycka, att man hade att hålla sig till nettobehållningen
af egendom såsom ledning vid uppskattningen, och
icke till bruttoafkastningen, men detta påpekande torde näppeligen
behöfvas, då det väl ej kan komma i fråga, att någon
skulle vilja lägga den sednare till grund. — Jag vill nu icke
vara vidlyftigare, och önskar blott att man ej måtte alltför
mycket fördjupa sig i detaljer, emedan de andra Stånden då
få ett alltför stort försprång, och vi aldrig komma till något
resultat.
Gr. Lagerbjelke: Säkert har meningen med Bevillms
förordningen
från början varit, att egendomarne allesamman
skulle taxeras till deras verkliga värden. Så har dock ej skett,
troligen derföre, att man satt proc:n så hög, att, om taxeringen
skett riktigt, hade en mycket större summa kommit att
72
Pen 12 Maj f. tn.
utgå, än sorn man åsyftat. Anledningen till den ojemnhet, sorn
förefunnits, har varit obestämdheten i Bevillmsförordningens
föreskrifter. Då nu en ny skulle uppgöras, sökte man att
vinna det i den gamla afsedda målet och undvika de fel, som
gjort, att detta mål ej kunnat upnås. Man har derföre borttagit
minimi-taritferna, man har gjort stadganderna bestämdare, man
har nedsatt bevillningen från 100 öre pr tusen till 30 öre.
Man har också i sjelfva denna 3:dje § hänvisat till instruktionen,
och det är deraf klart, att föreskrifterna i denna sednare
ega samma giltighet som stöde de i den förra. Man synes här
vara särdeles förskräckt för den åsigt, att köpeskillingen skulle
läggas till grund för upskattningen, men jag fruktar att de
Herrar, som hysa en sådan farhåga, icke med tillräcklig upmärksamhet
läst instruktionen, ty der står i l:amom:t af § 4:
»den för sådan, under loppet af nästföregängna tio år, försåld
egendom sednast betingade köpeskilling, så vida icke derunder
inbegripits godtgörelse för inventarier eller växande gröda, eller
köpet afslutats mellan nära anhöriga, eller vid försäljning förbehåll
gjorts om så kallade undan tags-förmåner, eller dervid
förekommit andra särskilda omständigheter, som skäligen anses
hafva inverkat på köpeskillingens bestämmande utöfver eller
under egendomens verkliga värde; hörande vid bestämmande af
detta värde afseende icke fästas å beskaffenheten af sådane
byggnader, som på egendomens afkastning icke hafva något
egentligt inflytande»; och längre fram föreskrifves att, då någon
afvikelse från salupriset eger rum, hör anledningen dertill
särskildt uppgifvas. Det är således klart att, ehuru författmn
förcskrifver att köpeskillingen skall tagas som en bland grunderna,
hör dock afseende fästas vid de särskilda omständigheter,
som kunna göra den förra grunden omöjlig att tillämpa. I
5:te och 6:te mom/n nämnes vidare såsom uppgifter, hvilka böra
infordras, arealen och läget m. m., och dermed föreställer jag
mig att Gr. Mörner bör vara fullt tillfredsställd. Ytterligare
förekommer i § 5:
”Vid de fäll, då förevarande taxering af fast egendom icke
kan grunda sig på köpeskilling, hyra eller arrende, hypotheksvärdering
eller brandförsäkring, hör, på det en jemlik och rättvis
taxering samt författningsenlig beskattning må tillvägabringas,
egendomens värde upptagas till ett belopp, som, med hänsigt
till densammas storlek, beskaffenhet, förmåner, läge och
afsättningstillfälle samt öfriga kända eller upplysta förhållanden,
motsvarar uppskattningsvärdet å andra i närheten belägna, jemförliga
egendomar, derå ofvan uppgifna taxerings-grunder kunnat
tillämpas; åliggande det för Öfrigt vederbörande taxeringsmän att,
enligt deras på förut egande kännedom eller under taxeringsförrättningen
vunna uplysningar grundade öfvertygelse, uppskatta
hvarje egendom till dess verkliga värde»;
och sedermera omtalas i påföljande § att, då fast egendoms
värde beräknas efter dess afkastning, — hvarigenom Hr
Den 12 Maj f. m.
73
Tornerhjelm får sin önskan upfylld, — bör behörigt afseende
fästas å grundskatterna m. m., hvarigenom Hr Palmcrantz får
hvad han önskar. Herrarne behagade sålunda finna att, om
man gör sig besvär att genomläsa, alltsammans, så förfalla de
många anmärkningar, som har blifvit gjorda, emedan de blifvit
framställda på den grund, att man ansett stadganden icke i
författningen finnas, hvilka dock, vid noggrannare granskning
af författningen i sin helhet, derstädes återfinnas. Hvar och en
af oss vet att, när man skall söka göra sig ett klart begrepp
om en egendoms verkliga värde, så är det ingalunda nog att
göra sig underrättad om en eller annan omständighet, såsom
köpeskillingen, eller ensamt arealen, utan man måste då taga
i betraktande alla de faktorer tillsammans, af hvilka detta
värde är beroende. Då TJtsk:t också i instruktionen antydt
detta, kan jag icke annat finna än att TJtsk:t riktigt förfarit,
och jag vågar hoppas, att på detta sätt det rätta värdet skall
utfinnas, samt att derigenom en verklig fördel skall tillskyndas
den jordhrukande. Men, säger man, om egendomarne blefve
upskattade till deras rätta värde, så skulle jordbrukaren blifva
för tungt beskattad. Då emellertid f. n. betalas 100 för hvarje
tusen, vid och efter det nya förslaget man ej skulle erlägga
mera än 30 öre, skulle således, om samma belopp som hittills
komme att utgå, egendomens värde upptagas 3 i/g gånger högre
än för närvarande. Sådant torde ungefär förhållandet vara
mellan det verkliga och taxerings-värdet, och således kommer,
enligt all beräkning, den jordhrukande klassen att betala lika
mycket som nu; hela skilnaden blir en rättvisare fördelning.
Äfven för den, som nu i anseende till låg upskattning erlägger
en ringa bevillning, blir förlusten ganska obetydlig. Om
t. ex. en egendom, genom att upskattas till 3 !/3 gånger sitt
nuvarande taxeringsvärde, dessutom vinner en tillökning af
i/2 million, så kommer dock förökningen af. bevillningen för
densamma icke att utgöra mera än 150 rdr. Jag tror således
att man ej hehöfver hysa så stor fruktan för detta förslag, och
anhåller om bifall till §:n.
H. Exc. Hr Gr. och Landtmarskalken tillkännagaf, att anslag
blifvit utfärdadt till fortsättande af plenum kl. 6 e. m.
Gr. af Ugglas, Carl Ludvig: Den siste talaren har
redan till besvarande uptagit åtskilliga anmärkningar, som
blifvit gjorda mot detta förslag, och genom anförande af
flera ställen ur instruktionen uplyst, att alla de upgifter,
som kunna anses behöfliga, äro i densamma föreskrifna.
Jag skulle således hafva afstått från ordet, om jag icke hade
andra särskilda skal emot att uptaga arealen. Bland de fel,
som förefinnas i det af Komitén framlagda förslaget, är att enl.
§ 27 skola infordras en mängd upgifter, hvilka komma att förorsaka
såväl de skattskyldige ganska mycket besvär, som ett
7 i
Den 12 Ma] f. m.
ännu större för dem, af hvilka dessa upgifter skola granskas.
Bland dessa upgifter är äfven den om arealen. Det är dock
tydligt, att en sådan upgift måste blifva alldeles vilseledande,
såvida den icke åtföljes af en särskild gradering. Det skulle
således åligga Beredms-komitén att tillse, det en sadan gradering
finnes, och att jemföra de olika upgifterna med hvarardra.
Beredn-.s-komiténs egentliga ändamål var enligt förslaget, att
såsom en samvetsnämnd uppgöra förslag till beskattningen,
men Bevilln:s-komitén har, genom de speciella föreskrifterna
om de uplysningar, som skola af de skattskyldige infordras —
hvaremot jag visserligen för öfrigt icke har något att invända —
gått så långt, att Beredms-komiténs egenskap af samvetsnämnd
blifvit väsendtligen modifierad och försvagad. Jag ber om förlåtelse,
att jag här något yttrar mig om Beredms-komitén och
det sätt, hvarpå denna rätteligen bör betraktas; men som hela
förslaget beror derpå, om man tror att denna komité, i egenskap
af samvetsnämnd, kan och skall fullgöra sitt åliggande,
är det nödvändigt att derom stadga sin öfvertygelse. Man har
härom framkastat många tvifvelsmål, och hr Printzensköld har
sagt, att det icke skulle blifva något annat än hvad det hittills
varit; en annan ledamot åter har befarat, att dessa komitéer
skulle komma att klå oss in på bara benen. Dessa olika
åsigter tyckas antyda, att sanningen icke är att finna på någondera
af de ytterligt motsatta sidorna, utan snarare torde
ligga midt emellan. Så tror jag äfven vara fallet. Jag har
under några veckor egnat en allvarlig granskning åt detta förslag,
och dervid kommit till den öfvertygelse, att de saker,
som böra derutur utgå, ganska väl kunna borttagas, utan att
förslaget derigenom sönderryckes. I afseende å den hårda och
orättvisa beskattning, som man befarat att dessa komitéer skulle
komma att vålla, har Gr. Lagerbjelke redan fästat upmärksamheten
derpå, att visserligen i en och annan landsort den skattskyldige
kunde komma att för sin jord betala litet mera än under
nuvarande förhållanden, men att sådant endast kan komma att
ske till följd af en rättvisare fördelning af bördorna, så att den,
som hittills sluppit undan med en i förhållande till det verkliga
värdet alltför ringa afgift, blefve upflyttad, och derigenom
den, som för närvarande erlägger en jemförelsevis för
dryg bevillning, deri erhölle lindring. Något skäl emot en sådan
jemnare fördelning kan åtminstone icke jag för min del
inse. Att åter dessa Komitéer skulle komma att sätta värdena för
låga, tror jag ganska lätt kan visas icke böra blifva förhållandet. En
sådan Komité bör nemligen,, såvida den icke alltför mycket öfverlastas
med speciella bindande föreskrifter, kunna taga reda
på de inom samma kommun boende jordegares förmögenhet,
och emot för stor slapphet dervid har man i sjelfva stadgan
goda garantier, då det är föreskrifvet att, derest någon afvikelse
från de bestämda grunderna eger rum, skälen dertill
skola särskildt i protokollet angifvas. Det finnes således, om
Den 12 Maj f. m.
75
sådant inträffar, ingen möjligliet att skylla ifrån sig hvarken
på någon annan eller på obekantskap med personer och förhållanden.
Det finnes också i Beredningen ett Kronans ombud,
nemligen Ordföranden, som är skyldig att sedan uti Taxenskomitén
uppträda och svara för hvad som inom den förra blifvit
afgjordt, eller, i händelse af förfall att personligen infinna
sig i Komitén, dock bär ansvaret, då han nemligen är skyldig
att i protokollet särskildt anteckna, när han varit af en från
de öfriga Berednings-ledamöternes afvikande mening. Det finnes
således en mängd korrektiver, som göra, att taxeringen
icke kan blifva så slapp som för närvarande, då, som man hört
omtalas, taxeringen för en hel socken kan uppgöras på en förmiddag.
Yill man således komma till något bättre, så måste man
helt och hållet gå ifrån de gamla grunderna, ty, oaktadt jag
vill medgifva att sjelfva ordalagen i den nuvarande Bevilln:sförordningen
icke egentligen äro skulden dertill, har dock vid
tillämpningen utbildat sig en praxis vid sidan af den skrifna
lagen, med hvilken man måste bryta helt och hållet.
Hvad nu den förevarande §:n beträffar, önskar jag att deri
ej må inflyta några ytterligare föreskrifter, emedan det endast
skulle komma att hindra Beredn:s-komitén från att blifva hvad
den är afsedd till, nemi. en samvetsnämnd. Jag önskar således
bifall lill 3:dje §:s l:a mom.
Medan jag nu har ordet, vill jag fästa E. o. Ad:s uppmärksamhet
på det praktiska af detta Betänk:s behandling. De öfriga
3 Stånden hafva deröfver dels fattat bestämda beslut, dels vid
inträffande återremisser uttalat en särskild och bestämd tanka.
Då E. o. Ad. återremitterar §§, sker det åter utan något sådant
uttalande af en gemensam öfvertygelse, och ITtsk:t kan
derföre, då frågan dit återkommer, icke vid E. o. Ad:s åtgöranden
fästa det ringaste afseende, utan måste endast söka
sammanjemka de åsigter, som af de 3 öfriga Stånden blifvit
framställda. Tvenne af dessa Stånd omfatta, såsom vi sett,
med värma förslaget, och äfven det 3:dje hyser sympathier
derför. Eesultatet blir då att, när frågan efter återremissen
kommer tillbaka ijrån Utsk:t, och voter:s-propositioner skola
upställas, så har E. o. Ad. svårt att få fram sin mening till
kontraproposition, och Ståndet har då låtit sig betagas möjligheten
att förbättra förslaget i vissa delar, deruti en eller annan
omständighet kan hafva blifvit af de öfriga Stånden förbisedd.
Jag skall genom ett exempel förtydliga detta. Vi hafra
nu redan afgjort den 2:dra paragrafen om bevillning för fastighet
Inom BondeStåndet har man bestämt 3 öre för den behållna
afkastningen, och 5 öre för stadsfastighet. BorgareSt:t
åter har satt 4 öre för båda. PresteStåndet har antagit 4 öre
för landet, och 5 öre för stad. Då nu E. o. Ad. icke fattat
något bestämdt beslut eller uttalat någon viss åsigt, är det klart,
att TJtsk:t upställer propositionerna till votering i förstärkt
Utsk. så, att man får att välja emellan hvad Utsk:t först föreslå
-
70
Den 12 Maj f. m.
git, och hvad som blifvit af '2 Stånd omfattadt. Jag her om
ursäkt, att jag kanske gått något utom det egentliga föremålet
för öfverläggningen och så länge uptagit R. o. Ad:s tid, men jag
har ansett för min pligt att på denna omständighet fästa upmärksamheten,
och jag anser det vara af aldrastörsta vigt, att
man noga granskar och pröfvar förslaget, samt icke af en slags
tankelättja, då man stöter på svårigheter, blott rifver sönder och
kastar åsido hela förslaget, hvarigenom det blir omöjligt att få en
på rigtiga grunder byggd och i sina detaljer sammanhängande
Bevillmsförordning, sådan som R. St:r hafva begärt af K. M.
Hr Adelborg, Anders Otto: En talare, Ilr Torner
hjelm,
har utvecklat de olägenheter, detta förslag skulle medföra.
En annan talare, Gr. Lagerbjelke, har åter bemött dessa
anmärkningar, och försvarat Utsk:ts förslag. Jag inser ganska väl
vådan af den princip, som i 3:dje §:n blifvit antagen, men jag
erkänner gerna, att tillämpningen deraf icke alls är farlig, när
man en gång kommer underfund dermed. Vådan af § 3 ligger
deruti att, om man vill beskatta jorden efter dess verkliga
värde, så sätter man i och med detsamma en ny grundskatt,
och verkar således i rak motsats mot den princip, man
på sednare tider sökt göra gällande, nemi. att så småningom
borttaga alla grundskatter och i stället för dessa införa en rättvis
bevillning, som enligt min tanke icke är annat än en personel
skatt, lagd på inkomsten. I samma mån som hvar och
en kan draga en större inkomst af sin egendom, är han också
skyldig att till staten betala mera för det skydd han af densamma
åtnjuter. — Man har talat om att indela vårt land i
vissa zoner, men jag hemställer, huru sådant skall kunna blifva
möjligt i ett land, sådant som vårt. Zonernas antal måste då
blifva nära på lika stort som de särskilda egendomarnes. Om
man emellertid skulle beskatta jorden efter dess verkliga värde,
hvarföre går man icke på samma sätt tillväga i afseende å
fabriker och näringar ? Man borde då taga i beräkning fabriksrummets
storlek, arbetarnes och maskinernas antal, m. m. Så
sker dock icke, utan man pålägger bevillning efter nettobehållningen,
ty det kan hända, att en fabrik, med en stor mängd
arbetare dock lemnar en högst betydlig nettobehållning.
Jag medgifver för öfrigt gerna, att Gr. af Ugglas i visst
afseende har rätt, och att det vore lyckligare, om R. o. Ad.
kunnat fatta bestämda bslut; men jag hemställer tillika om
icke Bevillningsförordningen är en af de aldra vigtigaste saker,
som Ståndet har att öfverlägga om. Det gäller nemi. icke
mindre än sättet för beskattningens utgående. Jag tror således
att, om R. o. Ad. här söker genomtränga ämnet och noga
undersöka det, så må resultatet sedan blifva hvilket som helst, —-  R. o. Ad. har då fyllt sin pligt. Då jag emellertid anser förslaget
icke vara af natur att kunna oförändradt antagas, får
jag anhålla om proposition på återremiss.
Den 12 Maj f. m.
77
Gr. Anckarsvärd', Carl Henrik: Gr:ne Lager
bjelke
och af Ugglas hafva, enligt min tanke, redan så fullständigt
yttrat sig ofver 3:dje §:ns l:a morn., att jag skulle
mycket missbruka E. o. Ad:ns tid, om jag sökte ingå i alla
frågans detaljer. Jag har således blott att sluta mig till deras
sida, hvilka önska ett framskridande på beskattningsvägen i
vårt land, och att, i likhet med dem, yrka bifall till Utsk:ts
förslag.
Gr. af Ugglas har derjemte visat, hvilka olägenheter skulle
komma att upstå af en återremiss, som jag dessutom för min
del tror icke skulle tjena till någonting. Bevilln:sUtsk:t utgöres,
såsom vi veta, af 48 ledamöter, således en liten nätt representation
för sig sjelf, och det är icke troligt, att de skulle ändra
sina redan för E. St:r framlagda åsigter, blott till följe af en
återremiss från E. o. Ad. Hvad åter angår do betänkligheter,
som här blifvit yttrade i afseende å svårigheten att tillämpa
de här lemnade föreskrifter, samt att den, som hade mindre
förmåga att af sin egendom draga inkomst och fördel, skulle
komma att skatta lika med den, som visste bättre draga parti
af sin jord, så anser jag häri icke ligga någon orättvisa, emedan
det är en statsförlust, om egendomen blir illa skött. För
öfrigt är det icke värdt att söka genom stadganden och föreskrifter
i detta fall komma till fullständig noggrannhet, ty ett sträfvande
derhän skulle blott leda till upskof, hvarigenom man riskerade
att icke alls komma till något resultat. Det är också
gifvet, att, då vårt land, och hvarje särskild del deraf, icke
ännu är så fullständigt lagdt på karta, att BeredningsKomitén
af sådana uppgifter, som derigenom kunna vinnas, kan hemta
tillräcklig ledning för sitt omdöme om fastighetens verkliga
värde, de öfriga omständigheterna, hvilka såväl i stadgan som
i instruktionen äro ganska vidlyftigt angifna, måste tagas i
betraktande, och då inträder BeredningsKomitén i egenskap
af samvetsnämnd.
Jag finner icke något antagligt skäl att upskjuta förslagets
afgörande, men vill icke nu uptaga lt. o. Ad:ns tid med en närmare
utveckling af skälen deremot, utan inskränker mig till
att instämma med Gr:ne Lagerbjelke och af Ugglas i deras anhållan
om proposition å bifall till mom. 1 af §:n 3.
Gr. Mörner: Jag anhåller att få med några ord bemöta
några, af föregående talare gjorda, anmärkningar. Gr. Lagerbjelke
har erinrat att §:n 67 i nu gällande Bevilhnsförordning
skulle vara öfverensstämmande med den nu förev:de 3:dje §:n.
Mellan dessa båda §§ företer sig likväl den väsendtliga olikhet, att
bland de föremål, hvarpå §:n 67 i nuvarande förordning föreskrifver
att man vid fast egendoms upskattning bör fästa afseende,
uptages i första rummet egendomens utrymme, hvilket
uttryck i det nu förevarande förslaget är alldeles utelemnadt,
utan att något motsvarande finnes deruti insatt. Det är just
78
Den 12 Maj f. m.
på detta uteslutande jag velat fästa E. o. Ad:ns upmärksamhet.
En annan talare har antydt, att de föreskrifter om uplysningars
infordrande, som innefattas i förslaget till stadga § 27,
och i instruktionen § 4, vöre alltför vidlyftiga, samt att han
deruti önskade inskränkningar; men då han förmodligen ej kan
vilja borttaga de föreskrifter, som stå i harmoni med den nu
föredragna, af honom förordade §:n, så skulle han sannolikt
komma att föreslå uteslutande af just de upgifter, som, enligt
min tanke, äro af den störta vigt, nemi. dem om arealen. Man
har lagt mycken vigt derpå, att §:n begynner dermed, att fast
egendom skall upskattas till sitt verkliga värde. Jag skulle
vilja sätta de Herrar, som mest hålla på denna bestämmelse,
på prof. Jag skulle vilja sätta dem i hvar sitt rum med alla
de föreskrifna upgifterna framför sig, för att verkställa en egendoms
upskattning, och jag är fullt säker, att knappast två af
dem skulle komma till fullkomligt samma resultat. Om det
verkligen vore så lätt att utfinna det verkliga värdet af en
egendom, huru kommer det då till, att, vid egendomsköp, priserna
på samma fastighet kunna utfalla så olika? Då således
erfarenheten visat, att särskilda personer, när det är fråga om
att köpa en egendom och det således på det aldranärmaste gäller
deras egen fördel, ofta bedöma egendomens värde så ytterst
olika, så måste väl kunna såsom sannolikt antagas att detta
förhållande skall så mycket lättare komma att inträffa, när det
blir fråga om att för bevillnings påläggande upskatta denna
samma egendom, — som mångfaldiga förhållanden då lägga
hinder i vägen för en lika noggrann undersökning af alla på
värdets bestämmande inverkande omständigheter. Man har vidare
anfört, att genom förslaget icke skulle åstadkommas någon
högre beskattning på det hela, utan blott en öfverflyttning
och rättvisare fördelning af det bevillningsbelopp, som nu utgår,
så att den, som hittills gjort en oskälig förlust, skulle få
lindring, och deremot den, som hittills haft en oskälig fördel,
finge betala något mera. Jag erkänner mycket gerna riktigheten
af detta sträfvande, och det är ingalunda i motsatt syftning
deras önskningar gå, hvilka, lika med med mig, yrka
på uptagande af arealen, såsom en af faktorerna vid fastighets
upskattning, utan är deras hufvudändamål att söka skydda
såväl den ene som den andre för godtycklig behandling. Gr. af
Dgglas har lagt särdeles vigt uppå, att man skalle underka'
stas beskattning af en samvetsnämnd. Hvad äro då de nuvarande
TaxeringsKomitéerna, om icke samvetsnämnder, ehuru
de äro sammansatta på olika sätt, än de nya, som af Utsk:t
blifvit föreslagna? — Enligt detta förslag, skall BeredningsKomitén
sammansättas så, att Kronofogden, eller annan af Konungens
Befalln:shafv:de förordnad person, blir sjelfskrifven ordförande,
med tvenne valda ledamöter sig till biträde; och den
mening, som af ordföranden framställes, skall alltid antecknas i
protokollet, såvida den ej kan göra sig gällande genom biträde
Den 12 Maj f. m.
79
af endera af de valda ledamöterna. De skattskyldige skulle
således, emot hvad nu är förhållandet, icke ens få sjelfva tillsätta
den främste ledamoten i den samvetsnämnd, som har till
updrag att beskatta dem! —- Man har, såsom ett ytterligare
skäl för bifall till förslaget, anfört, att Utsk:t icke skulle fästa
något afseende vid en återremiss af E. o. Ad. i denna fråga,
men jag kan icke föreställa mig möjligheten af ett sådant förfaringssätt.
Förrän E. o. Ad. fattat sitt baslut i bevillningsfrågan,
kan icke grundlagsenligt någon sammanjemkning af de
särskilda besluten komma i fråga att af Utskit göras; och jag
vågar hysa det förtroende till Bevilln:sUtsk:t, att, om grundade
skäl till jemkningar i förslaget finnas angifna i det med
återremissen följaktiga diskussions-protokoll, dessa också komma
att vinna afseende hos Utsk:t i detta, likasom det redan
visat sig att förhållandet varit i andra fall. Yid behandling
inom detta rum af frågan om postbevillningen, åberopades
af en ledamot precist samma skäl, nemi. att TJtskit ej
skulle kunna fästa afseende vid de gjorda anmärkningarna, utan
att förslaget skulle återkomma i oförändradt skick. Af Utskits
nu redan utdelade nya Betänk, i denna fråga finner man dock,
att så icke blifvit fallet. .Hvad E. o. Ad. vid detta ärendes
behandling bör uteslutande afse, är landets sanna nytta och
fördel, äfven om derigenom skulle förorsakas en något långsammare
handläggning och något upskof med afgörandet komma
att upstå. Jag får, på grund häraf, fortfarande anhålla om
återremiss af 3:dje §:ns lista mom.
Hr Printzensköld, Carl: Gr. Anckarsvärd har yttrat,
att detta förslag skulle innebära ett framåtskridande i lagstiftningsväg.
Jag vågar dock vara af en alldeles motsatt åsigt; ty man
skrider icke framåt på det sätt, att man bryter ned och förstör
det gamla, som redan finnes, utan snarare genom att bygga
på det, och rätta de fel, som möjligen deri kunna förefinnas.
Man vill nu insätta och stadga, att egendomarne skola upskattas
till sitt verkliga värde; men detta är en föreskrift, som
blir omöjlig att verkställa, emedan ingen kan känna en egendoms
verkliga värde, hvilket bäst bevisas af de olika köpeskillingar,
som på sednare tider erlagts för samma egendom inom
loppet af mycket kort tid. Om man genomgår Utskits historik
öfver BevillmsEörordningarnes tillkomst och beskaffenhet på
olika tider, skall man finna, att nu flera föresnrifter blifvit
återuptagna, som vid föregående riksdagar ur förordningen uteslutits.
Isynnerhet var detta fallet vid 1818 års riksdag, och jag
måste dock förutsätta, att E. St:r äfven då bestodo af förnuftigt
folk. Hvarföre uteslötos då dessa föreskrifter, om icke
derföre, att man, af föregående tiders erfarenhet, visste, att de
dels icke kunde följas, dels i alla fall icke alls iakttogos. Man
80
Den 12 Maj f. m
beslöt då också att intaga ett ganska lämpligt stadgande, nemi.
att egendomarne icke skulle äsättas lägre värde, än man ansåg
att de kunde försäljas till. — Vid 1810 års riksdag, då en alldeles
ny BevillmsFörordning utfärdades, trodde man sig också
hafva gjort ett framsteg; men man fann rätt snart, att det i
stället var ett felsteg, och gick derföre tillbaka till de äldre
grunderna från 1770. Jag fruktar att det kommer att blifva
på samma sätt nu. Jag tager mig friheten påminna huru det
gått, i afseende å militär-boställena, hvilkas _ ”verkliga värde”
också' en gång skulle utrönas, då man tillika skulle taga reda
på deras afkastning. Har man icke ständigt fått höra klagomål
öfver den oriktiga uppskattning, som då egde rum? Detta tal
om det verkliga värdet låter mycket bra i theorien, men är
alldeles opraktiskt. Någon jemnare beskattning lärer väl icke
heller kunna deraf följa, ty icke vinnes en sådan genom införandet
af en ny grund. Den nya lagen kan naturligtvis eluderas
lika väl som den gamla, så mycket heldre, som deraf
vinnes den fördelen, att erlägga mindre summa i bevillning
till staten. Jag tror, att förhållandet blir detsamma, som nu,
utom det, att den gamla lagen lemnar mycket mindre utrymme
för godtycket än den nya nu föreslagna. Jag tillstyrker således
återremiss af denna §, troende att Utsk:t skall finna det
högst nödvändigt att omredigera densamma.
Hr Gripenstedt, Johan August: Här har redan blif
vit
så mycket yttradt i detta ämne, att jag icke skall besvära
R. o. Ad. med någon vidlyftigare utredning deraf. Jag vill
blott i korthet uttrycka min tacksamhet för så väl Komiténs
som TJtsk:ts vackra bemödanden att införa mera rättvisa i vårt
beskattnings-system, och nämna, att jag i det hela gillar det
förslag, som blifvit framlagdt. Jag vill visserligen icke bestrida,
att åtskilliga jemkningar deruti kunna vara nödiga; men tror,
att den lämpligaste utvägen att en gång komma till något
bättre i detta hänseende, är, att nu antaga åtminstone hufvudgrunderna
af förslaget, och att framdeles, sedan någon erfarenhet
blifvit vunnen, vidtaga de ändringar, som kunna visa sig
vara af behofvet påkallade. Jag får derföre, hufvudsakligen på
de skäl, som Gr, Lagerbjelke anfört, yrka bifall till 3:dje §:n.
Man har sagt, att det skulle vara inkonseqvent, att nu fatta
beslut i denna punkt, sedan R. o. Ad. redan återremitterat §
2; men då jag förmodar, att man, i alla händelser, icke vill
helt och hållet borttaga bevillningen för fastighet, så lärer väl
R. o. Ad. nu ganska väl kunna besluta öfver grunden, hvarefter
denna beskattning bör utgå, utan hinder deraf, att sjelfva procenten
icke ännu blifvit genom stadgande i § 2 fixerad.
Frih. Tersmeden, Wilhelm Fredr.: Jag, för min del,
har visserligen icke så mycket att anmärka mot 3:dje §:n; men i
motsats mot den siste talaren, tror jag, att, då R. o. Ad. redan återremitterat
-
Oell 12 Maj f. m.
remitterat 2:dra §:n, som börjar med dessa ord: »För all inom
”riket belägen fast egendom — med undantag af statens —-  ”erlägges af egaren bevillning efter fastighetens upskattade
”värde”, så vore det väl särdeles besynnerligt, om Ståndet
straxt derefter bifölle den §, som stadgar huru denna upskattning
bor ske. Jag förenar mig derföre med dem, sorn begärt
återrcmiss.
Många ledamöter hördes ropa på proposition.
Gr. Anckarsvärd: För min del kan jag alldeles icke
finna, att det skulle ligga någon inkonseqvens deruti, att Ii.
o. Ad. bifölle 3:dje §:ns i:a morn., sedan 2:dra §:n blifvit återremitterad;
ty, sä vidt jag förstår, finnes mellan dessa båda på
intet sätt något oskiljaktigt sammanhang. Den 3:dje §:n står
helt och hållet isolerad, och handlar om de grunder, som böra
följas vid upskattningen af fastigheters värde, då deremot den
2:öra bestämmer den procent, hvarmed bevillningen skall utgå.
Om denna procent fixeras till 3, 4, 5, eller 6, så inverkar
detta i ingen mån på sättet för upskattningen. Jag tror således,
att man kan ganska väl bifalla l:a mom:t af den förevarande
3:dje §:n.
Hr Tornerhjelm: Det påstående, som här blifvit
framstäldt, att man icke för konseqvensens skull behöfde
återremittera denna §, sedan den 2:dra §:n redan blifvit på
sådant sätt behandlad, tror jag ej håller streck. Då det opraktiska
och olämpliga af det här föreslagna sättet för värderingen
torde vara till fullo bevist, måste jag således yrka återremiss.
I likhet med Hr Gripenstedt, erkänner jag gerna det nit, som
både Komitéen och Utsk-.t inlagt vid upgörandet och utarbetandet
af detta Betänk.; men deremot kan jag ingalunda gilla
hans uttalade åsigt, att man bör göra landet till ett experimentalfält
för nya theorier i lagstiftningsväg. En sådan åsigt
är af största våda, och isynnerhet, när den uttalas af en person,
i den värde ledamotens ställning. Yi hafva redan lidit nog
genom sådana experimenter, och det bör nu vara slut dermed.
Jag yrkar fortfarande återremiss.
Gr. Lagerbjelke: Huru olika än tankarne inom detta
hus äro i nu förevarande fråga, torde dock alla vara ense derom,
att för fastighet bevillning bör erläggas med en viss procent
af dess värde, vid vissa tillfällen af egaren, vid andra af
innehafvareu, samt att man måste göra en värdering af fastigheten,
för att veta, efter hvilket värde denna procent skall beräknas.
Nu har man vid behandlingen af § 2 icke godkänt
förslaget, att bestämma 30 öre för tusen rdr, och äfven återremitterat
frågan, om bevillning skulle erläggas af egaren eiler
innehafvaren. Men det kan väl ingen påstå, att dessa båda
VI II. 6
82
Den 12 Maj f. m.
speciella frågor omedelbart inverka på den, som i denna § omhandlas,
nemi. frågan om grunderna för fastighets värdering;
och jag fortfar derföre i min anhållan om bifall till 3:dje §:n.
Hr Adelborg: Det ar, eller åtminstone bör vara för hvar
och en tydligt, att det vigtigaste i hela denna förordning är
sättet, hvarpå värderingen skall verkställas, ty derpå beror
naturligtvis också hvilken procent, som bör fastställas. Om
man då, efter att hafva återremitterat frågan om beloppet, bifaller
definitivt den följande §:n, som med den förra står i
närmasle samband, så tror jag, att ett sådant satt att gå tillväga
måste komma att väcka ogillande och förvåning hos de
öfriga Stunden. Jag förenar mig med dem, som yrkat återremiss.
Hopen på proposition förnyades.
Hr Wolffelt: Då staten vill af fastighetsegare uttaga
en gifven del af statsbrist-summan, så måste man naturligtvis
först bestämma värdet af de fastigheter, hvarifrån denna fyllnadsbevillning
skall utgå, innan man bestämmer den procent,
hvarmed densamma bör erläggas. Jag anser således fullkomligt
rätt, att 3:dje §:n afgöres före den 2 :dra,och finner sålunda
i detta skäl, som af Frih. Tersmeden anförts, icke någon anledning
till äterremiss.
Hr Palmcrantz: Man har här sagt, att Bevilln:sUtsk:t
ej skulle kunna fästa afseende vid H. o. Ad:ns åsigt i denna
fråga, såvida ej Ståndet fattar bestämdt beslut; men sådant kan
jag för ingen del tro, utan hoppas tvärtom, att Utsk:t må, såvida
denna punkt nu blir återremitterad, fästa upmärksamhet
vid otydligheten af de här begagnade ordalag, och i §:n införa
ett stadgande derom, att det är den behållna afkastningen,
hvarefter bevillningen bör utgå. Jag anhåller om återremiss i
denna syftning.
Sedan öfverläggningen nu förklarats fulländad samt H.
Exc. Hr Gr. o. Landtm, yttrat, att, i afseende på det förevarande
l:sta mom:t af 3:dje §:n, yrkats dels bifall dertill, och dels
äterremiss deraf, samt utaf Hr Wolffelt, det R. o. Ad. mätte
besluta, att fast egendom skall upskattas till sitt verkliga värde,
beräknadt på grund af egendomens medelafkastning, vid hvars
utrönande de af Utsk:t upgifne faktorer skola tjena till ledning;
framställde H. Exc. först propos. å bifall till det ifrågavarande
mom:t, dervid svarades många ja och nej i blandning;
samt sedermera propos. på återremiss af samma morn., då svaren
utföllo med starka ja, tillika med många nej; och förklarade
H. Exc. sig nu hafva funnit ja öfvervägande.
Den 12 Maj f. m.
83
Gr. Lagerbjelke begärde votering, hvarefter anmälde sig
och yttrade
Hr Wolffelt: Hå kontraproposition här skall upställas,
får jag hemställa, att dertill måtte antagas mitt förslag, så lydande:
”Vid jordegendoms värdering, bör den behållna årliga
medelinkomsten tagas till beräkningsgrund.”
Hr Flach: Jag anhåller, att återremiss må blifva kon
traproposition.
I anledning häraf yttrade H. Exc. Hr Gr. o. Landtm., att,
då han förklarat sig hafva funnit propos. om momentets återremitterande
vara med ja besvarad, måste återremiss af mom:t
blifva en af propos:ne vid den begärda voteringen.
Gr. Lagerbjelke: Då, såsom H. Exc. Hr Gr. o. Landtm,
redan förklarat, återremiss skall blifva ja-propos., återstår att
till kontrapropos. antaga bifall till antingen Utsk:ts förslag
eller till HrWolffelts framställning. Jag, för min del, anhåller,
att dertill måtte tagas bifall å Utsk:ts förslag.
Hr Tornerhjelm: Då Hr Wolffelts förslag går derpå
ut, att behållna afkomsten af fastighet skulle läggas till grund,
får jag förklara, att jag anser ett sådant tillägg i högsta grad
lämpligt, och förenar mig med honom.
Gr. af Ugglas: Jag vill blott fästa upmärksamhetcn på
det besynnerliga och oegentliga deruti, att samme talare upträder
för två olika propos:ner. Hr Tornerhjelm yttrade nemi.
i slutet af sitt första anförande, att han önskade återremiss, och
det synes mig, som borde han låta sig nöja med att hafva
framställt detta yrkande.
Hr Wolffelt: Då jag först framställde mitt förslag, var
det för att gå till mötes den uttryckta önskan, att vi skulle
här verkligen uttala en bestämd åsigt i detta fall, och dä blef
min anhållan, att Ståndet måtte återremittera §:n, med förklarande,
att behållna inkomsten borde ingå såsom beräkningsgrund.
Ett sådant tillägg låter sig ganska väl göra vid återremissen,
åtminstone kan jag, för min del, icke inse något hinder
derför.
H. Exc. Hr Gr. o. Landtm, förmälde, att, på sätt han redan
tillkännagifvit, till följd af den förklaring, H. Exc. afgifvit
rörande sin upfattning af svaren å framställningen om momentets
återremitterande, den ena proposm vid den blifvande
voteringen ovilkorligen måste innehålla återremiss af mom:t,
samt att, då två yrkanden i afseende å den andra propos:ns
84
Den 12 M aj f. m.
innehåll blifvit framställda, det berodde på K. o. Ad. att afgöra,
hvilketdera af dem skulle i sistnämnda propos. inrymmas,
hvarföre H. Exc. nu komme att inhemta E. o. Ad:ns tanke,
huruvida bifall till mom:t eller bifall till Hr Wolffelts ofvanomförmälde
förslag borde i den andra proposm ingå.
Härefter hemställde H. Exe., huruvida E. o. Ad. till kontrapropos.
vid den blifvande voteringen om återremiss af 1 :sta
mom:t i 3:dje §:n af Bevilln:sUtsk:ts förslag till Bevilln:sStadga,
antoge bifall till samma morn., och, då dervid svarades starka
ja, jemte några nej, förklarades ja haft öfvervigten.
Uplästes och godkändes följande voterings-proposition:
”Den, sorn bifaller lista mom;t af 3:dje §:n i BevillmsUtsk:ts
uti Betänkt N:o 20 framställda förslag till BevillmsStadga,
röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
Tinner nej, varder förenämnde moment, på grund af deremot
gjorda anmärkningar, till Utsk:t återremitteradt.»
Yid voteringens slut hade rösterna utfallit sålunda-.
Ja—39.
Nej— 49.
§ 3, 2:dra momentet.
Gr. af Ugglas: Detta mom. anhåller jag måtte, likasom
det förra, återremitteras, emedan redaktionen deraf är sådan,
att det icke uttrycker hvad dermed åsyftas. Det lyder nemi.,
att »frälseränta upskattas till kapitalvärde, motsvarande 5 provcent
af det belopp, hvartill räntan efter nästföregående års
»markegång upgått», hvilket vill efter vanligt språkbruk säga,
att räntan skall vara 5 procent. Meningen är dock, att det
skall vara ett kapitalvärde, hvarå räntan utgår med 5 procent.
Gr. Mörner, Carl Göran Detlof: Till den anmärk
ning,
Gr. af Ugglas redan gjort mot detta morn., anhåller jag
att få ytterligare lägga en annan. Enligt §:n 14 i K. Kungörelsen
den 11 Maj 1855, kan frälseränta utgå efter medelmarkegångspris,
och icke blott efter årets markegång. Det tyckes
då vara orätt, att ovilkorligt föreskrifva, det kapitaliseringen
hör ske efter årets markegångspris, om verkliga inkomsten åtnjutes
efter en annan grund. Jag anhåller således om återremiss,
samt att Utsk:t dervid måtte taga i betraktande hvad i
detta afseende stadgas i den nämnda kungörelsen.
Hr Hjärne, Harald: Den anmärkning, som Gr. af Ugglas
gjort, tror jag icke böra föranleda till mom:ts återremitterande.
Det är i sin nuvarande form upsatt under förutsättning, att 2:dra
Den 12 M aj f. m.
sr,
§:n blcfve antagen; och då der stadgas, att frälseränta skall
anses på samma sätt som fastighet, och upskattas efter värdet,
hvaraf bevillning skall utgå med 5 procent, så synes mig redaktionen
icke kunna föranleda minsta tvetydighet. Jag anhåller
derföre, att mom:t måtte varda bifallet.
Hr von Koch: I denna fråga har jag inom Komitén va
rit
af den tanke, att frälseränta borde betraktas alldeles som
fast egendom, och beskattas lika som sådan. Jag anhåller, att
IJtsk:t måtte vid återremissen, som jag anser alldeles nödvändig,
taga i öfvervägande, huruvida frälseränta kan anses böra
beskattas högre än annan egendom.
Sedan öfverläggningen ansetts afslutad, samt H. Exc. Hr
Gr. o. Landtm, uptagit de derunder gjorda yrkanden å bifall
till och återremiss nf det ifrågavarande mom:t; framställdes
först propos. å bifall till samma morn., dervid svarades nej, och,
då sedermera propos. på återremiss deraf gjordes, blef densamma
med ja besvarad.
§ 4, l:sta momentet
Gr. Sparre, Erik: Då de begge föregående §§, som
handla om taxering af fast egendom, nemi. 2:dra och 3:dje, blifvit
återremitterade, hemställer jag, om det icke vore skäl att
låta 4:de och 5:te §§:na följa med.
Gr. af Ugglas: Jag vill visserligen icke mycket för
länga
diskussionen, synnerligen i detta fall; men jag kan ej
underlåta att uttala den mening, att, om återremiss från R. o.
Ad. skall ske af denna §, borde Utsk-.t åtminstone kunna af
det medföljande diskussionsprotokollet inhemta hvad denned
varit åsyftadt. Jag hemställer derföre till Gr. Sparre, om
han har någonting emot den grund, efter hvilken taxeringen
skulle ske, i hvilket fall han bör upgifva sina skäl, så att
Utsk:t må komma att taga dem i öfvervägande. I annat fall
har Utsk:t ingenting att rätta sig efter.
Gr. Sparre: Jag har redan uppgifvit orsaken, hvarföre
jag begärt återremiss. Dä här är fråga om en helt och hållet
ny Bevilln:sEdrordning, och man redan återremitterat de 2:ne
§§, som innehålla det egentliga nya, så kan jag icke finna,
hvartill det skulle tjena att bifalla några af de följande. Då
Utsk:t i alla fall skall taga detta kapitel i förnyadt öfvervägande,
anser jag lämpligast vara, att TJtskrt då har fria händer
att göra de ändringar i de följande §§na, som af återremissen af
de föregående kunna föranledas.
Efter härmed slutad öfverläggning, yttrade H. Exc. Hr
Gr. o. Landtm., att derunder yrkats dels bifall till och dels
86
Den 12 Maj e. m.
återremiss af ifrågavarande morn., hvarefter H. Exg. framställde
proposition å bifall till momentet, och då dervid svarades åtskilliga
både ja och nej, förklarade sig hafva funnit ja öfvervägande.
Gr. Hamilton, Malcolm 'Walter, begärde votering.
Uplästes och godkändes följande förslag till voteringsproposition
:
»Den som bifaller hvad Bevilln:sUtsk:t uti 4:de § lista mom.
af Utskts förslag till BevillmsStadga föreslagit, rörande särskildta
värden å fast egendom i stad, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Yinner Nej, varder förenämnde mom. till Utskit återremitteradt.
»
Yid voteringens slut hade rösterna utfallit sålunda:
Ja—20.
Nej—21.
Enligt före den sista voteringen fattadt beslut, upskjöts
den vidare pröfningen af Betänkt till e. m:ns plenum, och åtskiljdes
R. o. Ad. kl. t/g 3 e. m.
In fidem,
0. Brakel.
Lördagen den 12 Maj 1860.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades ett Protokolls-utdrag för förmiddagens plenum.
Uplästes och lades till handlingarne från MedStånden ankomne
Protokolls-utdrag, nemligen från PresteStåndet för tiden
från och med den 25 sistl. Fehr. till och med den 28 sisth
April, från BorgareStåndet för tiden från och med den 29 sisth
Fehr. till och med den 2 dennes samt från BondeStåndet för
tiden från och med den 29 nästl. Febr. till och med den 30
sisth April.
Den 12 Maj e. m.
e Hr Björnstjerna, Osear Magnus, hade inlemnat en
skrift, som uplästes och lydde sålunda:
Af tjensteåligganden hindrad att fortfarande vistas i hufvudstaden,
får jag vördsamt anhålla, att, med bibehållande af
min riksdagsmannarätt, blifva entledigad från de förtroenden,
jag har haft äran åtnjuta såsom Elektor samt ledamot af Höglofliga
Banko-Utskottet.
Sedan K. o. A., uppå framställd proposition, härtill lemnat
bifall, anmodades Ståndets Hrr Elektorer att utse en Ledamot
i Banko-Utskottet efter Hr Björnstjerna.
Anmäldes och bordlädes nedannämnde från Utsk:n inkomne
Utlåtm, nemi. från
Stats-Utskottet:
N:o 93, angående regleringen af utgifterna under Riksstatens
Sjette Hufvudtitel;
N:o 94, angående regleringen af utgifterna under Riksstatens
Sjunde Hufvudtitel;
N:o 95, i anledning af väckta motioner om försäljning af
de för Statsverkets räkning utarrenderade egendomar;
N:o 96, i anledning af väckt motion angående uplåtelse till
Uddevalla stad af qvarvarande delen utaf ett derstädes afbrunnet
kronomagasin;
N:o 97, i anledning af väckt motion om rättelse i de s.
k. Ofrimans Erälsehemmans i Bohuslän beskattningsförhållanden;
Nio
98, i anledning af K. M:ts Nåd. Proposition, angående
förkortning af den tid, hvarpå Kronans egendomar utarrenderas;
N:o 99, i anledning af väckt motion, angående afstående
af jord till Marstrands stad och dess Elementar-läroverk;
N:o 100, i anledning af väckta motioner, angående förutvarande
arrendatorers företrädesrätt vid förnyad uturrendering af
boställshemman;
N:o 101, dels i anledning af K. M:ts Nådiga Skrifvelse i
fråga om förändrade grunder för mjöl- -och sågqvarnars beskattning,
dels angående enskild motionärs framställning i ämnet;
N:o 102, i anledning af K. M:ts Nådiga Proposition, ang.
försäljning till skatte af de Danviks Hospital tillhöriga, med
ständig städje- och besittningsrätt på innehafvarne uplåtna hemman
och lägenheter.
Banko-Utskottet:
N:o 19, i anledning af ett utaf Enkan Carolina Löfgren
gjordt ackordsanbud;
N:o 20, öfver ett af Enkan A. W. Holmberg framstäldt
ackordsanbud;
N:o 21, i anledning af ett utaf Kanslisten Fr. W. Bonté
gjordt ackordsanbud;
88
Den 12 Maj p. m.
N:o 22, i anledning af ett å f. d. Ityttmästaren J. A. Björkenstams
vägnar framstäldt ackordsanbud;
N:o 23, i anledning af ett utaf Handlanden i Götheborg,
C. A. Dahlgren gjordt ackordsanbud.
Lag-Utskottet:
N:o 26, i anledning af återremiss utaf Lag-Utsk:ts Betänk.
N:o 15, i fråga om giftomannarättens uphörande.
Fortsattes pröfningen af Bevilln:s-Utsk:ts Betänkande N:o
20, angående allmänna bevillningen.
§ 4, 2:dra momentet.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: Få samma skäl, som
jag tagit mig friheten yrka återremiss af 3 §:u, anser jag mig
äfven böra begära återremiss af 2 mom:t 4 §:n. Då nemligen
R. o. A. återremitterat alla föregående bestämmelser för bevillning
å fast egendom, synes mig ieke vara skäl att nu bifalla
ifrågavarande moment, sorn säger, att vid upskattning af
fast egendom å landet utsättes särskilda värden å hvarje särskildt
hemman och hemmansdel samt från annan egendom för
alltid eller under viss tid afsöndrad eller mot bestämd afgift
och utan arbetsskyldighet eller tjenstbarhet uplåten lägenhet,
äfvensom å byggnader, hvilka antingen användas till annat föremal,
än jordbruket tillhörande näringar, eller äro upförda på
lustställen eller andra dermed jemförliga mindre lägenheter och
utgöra dessa ställens och lägenheters egentliga värde.
Det uptages uti Benna punkt en alldeles ny taxering,
nemligen å särskild egendom. Detta anser jag icke vara med
billighet och rättvisa öfverensstämmande; hållande i öfrigt före,
att det af mig först andragna skäl torde tillräckligt ådagalägga
behöfligheten af återremiss.
Hr Palmcrantz, Johan Mauritz: Den föreg. tal:n
har ganska riktigt fästat upmärksamheten derpå, att detta nya
förslag att beskatta byggnader, som synas öfverflödiga, är af
beskaffenhet, att icke böra vinna Rikets Ständers bifall. Sa
mycket mindre skäl finnes att bifalla detta förslag, som en §
i nu gällande lag, nemi. 1 §:n 2 kap. Byggninga-Balken, föreskrifver,
huru tomt bör byggas till mangård och ladugård.
Bevillningsförordningen lägger icke något absolut hinder i
vägen för hvar och en att bygga huru han vill; men nog är
det på sätt och vis ett indirekt hinder deri, att denna beskattning
äsättes. Huru jord blifvit bebyggd har, som förut nämndt
är, aldrig förut utgjort föremål för beskattning. Man har nemi.
ansett tillräckligt, att det betalas bevillning och skatt för sjelfva
Il e n 12 M a j e. m.
80
jorden, hvarå bygges. Att Tt. o. Ad. afslår denna punkt, är I
öfrigt fullkomligt öfverensstämmande med Högloft. Ståndets
under förmiddrs plenum, rörande beskattning af tomter i staden,
fattade beslut. Jag anser således att den nu föredragna
punkten bör återremitteras, med förklarande, att dessa föremål
böra vara fria från beskattning. Genom detta stadgande öpnas
dessutom ett nästan vidt och farligt fält för en bevillmsauktoritet
att kunna bedöma, hvilka byggnader, som äro
nödvändiga för jordbruksrörelsen. Jag fruktar, att, genom tilllämpningen
häraf, skulle kunna upstå ganska obehagliga förvecklingar;
och skulle således önska, att det stadgande i §:n,
som säger, att sådana lägenheter, som äro för viss tid afsöndrade,
skola undergå särskild taxering, komme att borttagas.
De lägenheter, som tillhöra denna qvalifikation, äro afsöndrade
på grund af kontrakt mellan egaren och innehafvaren af den
fastighet, hvarifrån de äro afsöndrade. Jag skulle tro, att det
borde hädanefter gå till på samma sätt, som hittills, eller att
kontraktet komme att efterlefvas och lända till efterrättelse,
och att det således blefve beroende på det aftal, som skett,
hvilken som skulle betala bevillningen, antingen egaren eller
innehafvaren af fastigheten. Bevillnings-stadgan åter bör i
detta hänseende icke ingripa.
På de skäl jag, nu anfört, hemställer jag, att denna del af
§:n icke ma bifallas, utan återremitteras.
Efter härmed slutad öfverläggning och uppå framställd
proposition, blef momentet till Utsk:t återremitteradt.
H. Exc. Hr Gr. och Landtmarskalken yttrade, att sedan
It. o. Ad. nu pröfvat 3:dje och 4:de §§:a i förslaget till Bevilln:sStadga,
torde TJtsk:ts öfverst å sid. 24 i Betänkandet förekommande
hemställan i anledning af H. Exc. Hr Gr. Löwenhjelms
och vice Talmannen Ola Svenssons förslag till jordegendomens
beskattning böra företagas till afgörande.
Sedan berörde hemställan härefter blifvit upläst, anmälde
sig och yttrade
Gr. Lagerbjelke, Gustaf: Utskottet har visserligen fö
reslagit
att Gr. Löwenhjelms och vice Talman Ola Svenssons
förslag till jordegendoms beskattning icke böra till någon åtgärd
föranleda. Detta har dock skett under förutsättning af
bifall till hvad Utsk:t för egen del föreslagit; men då dessa
förslag i alla fall torde vara af beskaffenhet att böra erhålla
den dora, Utskottet, under förutsättning af bifall till dess förslag,
deröfver fällt, så får jag vördsamt hemställa att, oaktadt
den förutsättning, Utsk:t uti berörde hänseende gjort, nu icke
gått i fullbordan, Iiidd. och Ad. likväl behagade bifalla det
slut, hvartill Utsk:t härutinnan kommit.
Den 12 Ma] e. m.
Efter härmed slutad öfverläggning och uppå framställd
proposition, beslöt Ridd. och Ad. att gilla det slut, hvartill
Utsk:t i frågan kommit.
§ 5.
Denna § blef af R. o. Ad. bifallen.
§ 6, l:sta momentet.
Erih. Tersmeden: Jag tror det skulle vara rättast, att
TTtsk:ts Betänk, först uplästes, på sätt förut vid fråga om bevillning
å fast egendom egt rum.
I anledning häraf yttrade H. Exc. Hr Gr. o. Landtm., att i
afseende å 6:te §:n förekommo uti Utsk:ts Betänk, två hemställanden,
hvilka erfordrade beslut, den ena angående det s.
k. bevillningsafdragets uphörande och den andra angående kronoarrendatorers
bevillning för deras arrendeinkomst. Den förstnämnde
hemställan torde lämpligast bora företagas till behandling,
sedan It. o. Ad. afgjort Irsta mom:t, och den sednare föredragas
i sammanhang med det sista momit af §:n, i afseende
å hvars öfriga innehåll Betänkrt endast innehölle yttranden, som
icke föranledde till särskild framställning.
Erih. Tersmeden: Här har TJtsk:t uti ett sammanfört
all inkomst, vare sig af kapital eller arbete, och bestämt en
lika beskattning för dessa inkomster. Att detta dock egentligen
gäller en alldeles ny beskattning, nemi. å kapital, är ett
förhållande, som icke så mycket visar sig af den föredragne
punkten, som uti det efterföljande af TJtsk:ts förslag. Jag vill
icke förneka sanningen deraf, att det skulle vara ganska Önskvärdt,
om man genom en ny beskattning skulle kunna, som
man säger, komma åt kapitalisten, eller, med andra ord, att
denne skulle skatta likaväl, som näringsikdaren m. fl.; men jag
befarar, att detta svårligen låter sig göra. Det sätt, TJtsk:t föreslagit
för att utröna, huruvida man är kapitalist eller icke,
samt till huru stort belopp ens kapital kan beräknas, är, jag
erkänner det, ganska sinnrikt. Det är diverse olika faktorer,
som der skola verka, för att komma till det åsyftade resultatet;
men, detta oaktadt, fruktar jag, att detta svårligen kommer
att med någon rättvisa drabba kapitalisten, Det är nemligen
egentligen de kapitalister, hvilka man, med hänsigt till deras
hyror och några andra omständigheter, kan anse depensera utöfver
de af dem upgifna inkomster, som man på det sättet
kommer åt. Med de större kapitalisterna åter, blir detta icke
händelsen. Desse, hvilka årligen lägga upp stora summor, kommer
man icke åt. Till den förstnämnde kategorien kunna egentligen
de hänföras, som på ena eller andra sättet förtära sina
Den 12 Maj e. m.
91
inkomster, och hvilka drabbas af en långt hårdare bevillning,
än de sist omnämnda. Jag kan icke finna, att detta är i något
afseende riktigt.
På sätt, jag i början af detta mitt anförande omnämnt,
finnes kapital och arbete sammanförda under en beskattningsklass,
— ett förhållande, hvilket jag, för min del, ingalunda
kan gilla. Jag föreställer mig att det varit rättare, om man
bestämt beskattningen för näringsidkaren, och utgått från en
alldeles särskild grund vid bestämmandet af kapitalets beskattning.
Så har förut tillgått. Här åter har man borttagit minimi-beskakattning
för näringarne, och skall all beskattning utgå
efter särskild taxation. Att detta kommer att ofantligt mycket
öka besväret vid utöfningen af denna beskattning, är klart.
Såsom nu förhållandet är, finnes åtminstone ett visst minimum,
för hvilket hvar och en skall skatta. Till denna kategori hörer
den stora mängden. Detta lättar naturligtvis alla TaxeringsKomiténs
tillgöranden. Genom nu föreslagna åtgärder upkommer
deremot uti ifrågavarande hänseende ett ganska vidlyftigt
arbete; och det är just detta vidlyftiga arbete, som jag
från första stunden fruktat för skulle alltför mycket försvåra
upnåendet af det åsyftade målet. Jag befarar nemligen, att
man får ganska svårt att finna personer, hvilka vilja och kunna
uteslutande egna sig åt detta beskattningsyrke. Enhvar
måste inse, att ehuru, enligt förslaget, icke någon utgift härför
direkte drabbar staten, så kommer dock en icke obetydlig kostnad
jemte uppoffring af tid och möda att ådragas de enskilda
personel, ‘hvilka skola åtaga sig detta arbete. Huruvida allt
detta motsvarar det resultat af en beskattning, som dock endast
kan beräknas upgå till ungefärligen två millioner, underställer
jag eder, mine Herrar!
Uppå dessa skäl anhåller jag om återremiss af denna punkt,
samt att, för den händelse samma grund framdeles kommer
att följas, man då kommer att skilja, hvad Utsk:t här kallar
kapital och arbete.
Gr. Lagerbjelke: Att det skulle vara rättvist att ka
pitalet
blef med jordförmögenheten lika beskattadt, lärer väl
ingen kunna förneka. De motståndare, denna beskattning har,
hör man vanligen invända: ”Det är mycket svårt att (som man
säger) få rätt på kapitalet”. Detta påstående vill jag icke helt
och hållet bestrida; men, om man ock vidgår riktigheten af
detsamma, så måste man dock derjemte hafva en annan, ganska
vigtig, omständighet i minnet. Den är, att, om en rättvis
fördelning af den allmänna bevillningen skall blifva en sanning,
så är det, för att göra den dertill, synnerligen vigtigt och ändamålsenligt,
att, såvidt möjligt är, ställa så till, att kommunalskatter
och kommunalrättigheter grunda sig på bevillningen.
Det blir först då en nödvändighet för kommunen, särdeles
städerna, att tillse, det denna allmänna bevillning blir rig
-
92
Den 12 Maj e. tn.
tigt tillämpad, i den mån möjlighet dertill förefinnes. — Man
skulle äfven derigenom kunna komma derhän, att politiska rättigheter
ställdes i samband med afgifter till staten, — hvilket,
i annat fall, icke i samma grad kan ega rum, men — onekligen
— i många hänseenden är ganska önskligt. Men — för
att återgå till kommunalskatterna — så är oss bekant, att
man uti, som jag tror, 40 städer företagit sig att inrätta s. k.
Samvetsnämnder, hvilka i och för kommunalskatterna taxera
städernas innebyggare med afseende å de af dem egande inkomster,
dessa må nu härleda sig från kapitaltillgångar eller
rörelse. I allmänhet har detta sätt slagit sig väl ut, Om nu
allmänna bevillningen stått tillsamman med städernas egen beskattning,
så hade sannolikt bevillningen der blifvit någorlunda
rättvist uttagen, Det är väl ock en orättvisa, hvilken väl ingen
lärer kunna bestrida, att en person, kanske den rikaste i staden,
— derföre att han eger endast kapitaler, men dock kapitaler
af ganska stort belopp, -— är befriad från alla afgifter, så väl
till staten som staden. Äfvenså är det väl icke heller rätt att samme
person i afseende å stadens angelägenheter skall allt framgent vara
utan alla rättigheter. Sålunda skulle det, från alla sidor sedt,
vara särdeles önskvärdt, om man kunde erhålla en någorlunda
tillförlitlig beskattning på kapital; och att man det kan, synnerligast
om denna sak sammanbindes med kommunalrättigheter,
hyser jag intet tvifvel om. Det må nu vara en sanning, att
det är ganska svårt, att bestämt upskatta en persons kapital;
men det är icke heller lätt att upskatta en persons inkomst
af rörelse. Då man likväl efter bästa förstånd och samvete
upskattar näringsidkaren, så vet jag icke, hvarföre man ej skulle
kunna gripa sig an och upskatta en persons inkomst af kapitalförmögenhet.
Utsk:t har längre fram angifvit åtskilliga grunder
för en sådan beskattning. Om nu dessa tagas till hjelp,
så bör väl ingen tveka att uppskatta en kapitalist, hvars stora
förmögenhet är allmänt känd, hvars lefnadskostnader gifva å
denna förmögenhet tydligt prof. Lika liten tvekan synes mig
uti berörde hänseende böra ifrågakomma, då det gäller att upskatta
honom till hvad han i allmänhet anses ungefärligen med
skäl ega, som då man skall bestämma beskattningen för hans
granne, fabrikanten, med hänsigt till dennes skäligen beräknade
inkomst. Det är en sanning, att man icke kan vara fullkomligt
säker, att på öret träffa kapitalisten med denna beskattning
uti bestämdt förhållande till hans egendom; men om denna
invändning skulle gälla tillräckligt mycket för att göra hela
beskattningen om intet, så skulle samma skäl äfven kunna anföras
mot all annan beskattning, der man icke bestämdt kan säga på
Öret, hvartill en persons inkomst upgår. Man kan, i afseende
å beskattning, icke komma till säkrare visshet än den, som af
den ärliga öfvertygelsen beredes.
Men, säger man, om en kapitalbeskattning skall införas,
så bör den ställas särskildt för sig och icke i sammanhang
Den 12 Maj e. m.
93
med beskattning för rörelse och arbete. Just detta sätt att
sammanföra dem, föreställer jag mig dock, i motsats till den
siste värde talaren, vara det enda möjliga sätt att kunna komma
till en sådan beskattning, med någorlunda säkerhet; ty,
oaktadt det visserligen finnes personer, som lefva endast af sina
kapitaler, och andra, som allenast hafva industri och rörelse
till sitt uppehälle, så och vid det förhållande, att likväl en
stor mängd lefver dels å räntan af utlånta kapital, dels på industriell
rörelse, skulle det sannerligen blifva ganska svårt för
en Komité att yttra sig, huru mycket de särskildt hafva af den ena
eller andra inkomsten. Deremot är det obestridligen vida lättare
för denna Komité att göra sig begrepp om, huru mycket
en person i allmänhet kan anses ega som behållen inkomst.
Således, långt ifrån att göra frågan enklare, skulle man, genom
att uptaga kapital och arbete särskildt, hvar för sig, endast
ännu mer inveckla densamma. Det har varit just för att förenkla
saken, som Utsk:t föreslagit att kapital och arbete skulle
sammanföras.
Slutligen har man klandrat, att minimiafgifter icke här
finnas uptagne. Angående denna sak, kunde här vara mycket
att anföra; men det är icke rätta stället att derom nu tala,
utan blir det vid 8:de §:n, der undantagen förekomma och föreskrift
är gifven att ”bevillning för inkomst af kapital eller
”arbete eger icke rum, när alla de utaf kapital eller arbete
”upkomna årsinkomster, sammanräknade, icke öfverstiga 4 00
”rdr.” Skulle K. o. Ad. finna lämpligt att införa minimi-afgift,
så torde man företaga denna fråga i sammanhang med
den af mig nu omförmälda §:n. — Likväl och för den händelse,
K. o. Ad. skulle anse ytterligare säkerhet uti ifrågavarande
fall vara erforderlig, får jag vördsammast anhålla om proposition
på bifall till denna §, med öppen rätt att vid 8:de §:n
pröfva frågan om införande af minimiafgift för kapitals och arbetes
beskattning.
Gr. Mörner, Carl Göran Detlof: Jag har varit tveksam,
huruvida man vid den nu föredragne punkten rätteligen
borde göra de erinringar, hvartill Utsk:ts förslag om bevillning
å kapital och arbete kunde finnas böra föranleda. Om det undantag
beviljas, hvarom den siste talaren väckt fråga, så skulle
det äfven kunna vara öfverflödigt att vid den nu föredragne
punkten göra någon framställning om ändring; men då i denna
punkt uttalats den allmänna regeln, att för all inkomst skall
erläggas i bevillning 1 procent af behållna inkomstbeloppet,
så skulle det kunna anses innefatta en motsägelse, att, om
denna § blir oförändrad antagen, sedermera längre fram påyrka
undantag derifrån. Af detta skäl tror jag mig böra nu framställa
några af de betänkligheter, jag hyser mot Utsk:ts förslag
i fråga om inkomst-beskattningen. Efter det förslag, man
här framställt, skulle hvarje år, sä till sägandes, bo-utredning
<
94
Den 12 Maj e. ni.
verkställas öfver hvarje innevånares i Sverige tillgångar, till
utrönande af hans inkomster. Detta företag är, i och för sig, af
den stora omfattning, att jag tror något hvar skall inse, hvilket
ofantligt arbete derigenom skall komma att åläggas BevillningsKomiterade,
äfvensom det stora obehag, som genom ett sådant
stadgande kommer att beredas allmänheten, I detta sistnämnda
hänseende beder jag att få erinra, att efter TJtsk:ts förslag
skulle hvar och en, som af kapital eller arbete har en inkomst,
öfverstigande 400 rdr, vara skyldig meddela alla de upgifter,
som här äro upgifne för att underkastas beskattning. Men,
mine Herrar, lätt skönjes, hvartill detta i praktiken skulle leda;
och med ett exempel anhåller jag få visa, till hvilken obillighet
stadgandet vid tillämpningen kan leda. Då man nemligen
läser 7:de §:n, der det heter, att afdrag icke får ske för den
skattskyldiges och hans familjs lefnadskostnader, eller dertill
hänförliga utgifter, så finner man, att, när det t. ex. blir fråga
om att beskatta en fattig handtverkare, eller till jordbruksarbatare
icke hänförlig inhysesman pä landet, har man uti BevillningsKomitéen
att till sig framställa den frågan, huruvida
han har 400 rdrs inkomst eller icke. Då frågar man tilläfventjTs:
”Är han gift? Har han många barn?» »Han har hustru och
7 barn. Således 9 personers hushåll!” Nå väl! ”Omöjligen”,
säger man, »kan en person, som har en så talrik familj att
försörja, finna utväg dertill utan att han eger öfver 400 rdrs
inkomst.” Men möjligen svälter mannen med familjen, fastän
han ej anlitat fattigvården, och, detta oaktadt, skall han beskattas.
Är detta billighet? Är det rättvisa? Jag tror detta
exempel vara tillräckligt för att ådagalägga, hvarthän en sådan
beskattning, som den ifrågavarande, i praktiken kan leda; men
låtom oss fortsätta exemplet. Någon invänder således kanske,
att grannen till den nyss omnämnde personen är i bättre ekonomiska
omständigheter, än han. BevillmsKomitéen skall då
pröfva detta. Det är, säger man, en ensam person, som arbetar
ganska flitigt, och derföre kan antagas ega åtminstone
lika stor inkomst. Härpå svaras: En ensam person på landet
kan berga sig ganska bra, fastän han icke eger 400 rdrs inkomst.
Denne slipper beskattning. Alltså! Man beskattar den
fattige, med den talrika familjen, derföre, att han har denna
familj, under det man från beskattning fritager den andre,
hvilken dock uppenbarligen har en bättre ställning. Det är
denna i förslaget påbjudna, i detalj gående granskning af nästan
hvarje enskild persons i landet ställning, hvilken jag fruktar
skall lemna lika litet tillfredsställande resultat, som den, enligt
min tanke, blir, för den stora massan, oroande och besvärlig.
Att af denna stora massa större delen icke en gång är
skrifkunnig, väcker afven hos mig en väsendtlig betänklighet
mot förslaget.
Ytterligare gifves längre fram i förslaget, i 27:de §:n, den
föreskrift, att man skall upgifva beloppet af de löner, som man
Den 12 Maj c. m.
<J5
gifver sina tjenare, så vida man anser dessa kunna ega en inkomst,
öfverstigande 400 rdr. Derigenom skulle således en
husbonde komma ett framstå såsom en slags angifvare mot sina
tjenare för att ådraga dem beskattning, Jag hemställer till
eder, mine Herrar! är denna ställning synnerligen angenäm
för en husbonde. Denne har t. ex. flere tjenare. Den ene al desse
är en ordentlig man, som han vet, eller åtminstone tror, ega
några 100 rdr, insatta i sparbanken. Då han lägger räntan
härå till det han ger denne tjenare i aflöning, linner han, att
desse inkomster, sammanlagde, kunna upgå till öfver 400 rdr.
Då måste aflöningsbeloppet upgifvas. En annan af hans tjenare
är en slarf och supare. Denne har ingen sparpenning, och
behöfver således icke upgifvas till beskattning. Reflexionerna
göra sig sjelfva.
Jag frågar eder, mine Herrar! är det välbetänkt att på
detta sätt söka liksom anställa boupteckning hos snart sagdt
hvarje person i landet, som ej är att till tiggare hänföra. Det
blir en mängd af personer, i rätt små omständigheter, hvilka
komma att genom detta förslags tillämpning oroas och besvä
ras.
Enligt nu gällande BevillmsFörordning, är man befriad
från en stor del af detta besvär. Gesäller, sjömän, betjenter,
kuskar, hushållerskor, m. fl. erlägga en viss, bestämd mindre
betydlig afgift, och denna påföres af Taxerings- och PröfningsKomitéerne,
utan vidare undersökning, om den ene af desse
personer skulle hafva en 20, 30 till 40 rdr mer än den andre
i inkomst. Om enahanda föreskrift äfven hädanefter får blifva
gällande och afgiften bestämmes så lag, som skäligt kan finnas,
så blir man befriad från allt undersöknings- och pröfningsbestyr,
hvad alla dessa personer angår, och detta är, enligt min
tanke, mycket bättre, än att af denna mängd personer fordra
detaljerade upgifter om deras ställning. Det är nemligen icke
nog dermed, att husbonden, eller den, som har personen hos
sig anställd, skall lemna den ofvanomförmäldta upgiften, utan
samma onus åligger äfven tjenaren, ty hvar och en person,
som har öfver 400 rdrs inkomst, skall derå meddela skriftlig
upgift, hvilken skall aflemna?, vid äfventyr att böta 3 rdr första
gången, samt derefter ett belopp, svarande mot 10 procent
af den bevillning, som, efter 2:dra artikeln, varder den skattskyldige
påförd.
Vill man således inskränka sig till ett stadgande, som visat
sig vara praktiskt verkställbar samt hittills icke befunnits
för den stora allmänheten alltför obehagligt, så måste man,
för hela den stora mängd personer, som kunna hänföras till
den tjenande arbetsklassen, bibehålla vissa bestämda, men låga
afgifter. Den skillnad, som kan vara mellan dessa personers
inkomster, då de höra till samma afdelning, är alltför ringa
och obetydlig, att staten behöfver eller bör fasta något afseende
dervid. Skulle åter staten behöfva den tillökning i inkomst,
som, genom en strängare och noggrannare beskattning af be
-
5)6
l)«n 12 Maj e. m.
malde personer, möjligen skulle kunna erhållas, sä må den, enligt
min åsigt, snarare utkräfva något mera af dem, som hafva
rikligare tillgångar.
För vinnande af ändring i TJtsk:ts förslag i nu antydda
syftning anhåller jag om återremiss.
Frih. Sprengtporten: Jag vill egentligen blott yttra
mig om beskattningen å kapital, och tillåter mig att i afseende
derå erinra, att en indirekt beskattning af kapitalet redan
finnes uti nu gällande lag, som förbjuder kapitalist, att på sitt
kapital upbära ränta, utöfver en viss höjd. Det är visserligen
en sanning, att icke någon direkt inkomst härigenom tillflyter
Staten, men likväl tillfaller fördelen utaf att icke behöfva erlägga
högre ränta industrien; och industrien är sedermera den,
som beskattar. Så länge vi bibehålla den lagstiftning, som
stadgar en viss, låg ränta, så tror jag icke vara rätt eller billigt
att införa en beskattning å kapital. Hvad åter lagbestämmelserna
för räntan beträffar, så tror jag icke att tiden
ännu är inne att afskaffa dem.
På dessa skäl kan jag icke instämma uti Utsk:ts förslag
rörande denna punk, och anhåller fördenskull om återremiss
deraf.
Hr Stuart, Carl Gustaf: Utsk:t har uti nu föredragne
punkt gjort betydliga afvikelser från hvad det af komiterade
utarbetade förslaget, rörande samma ämne, innehåller. TTtsk:t
har nemligen sammanfört kapitalbeskattningen med beskattning
af annan inkomst, och derigenom invecklat frågan, samt måhända
uppväckt ökadt motstånd mot den nya beskattningsgrunden, som
likväl uti en mängd afseenden har flera ganska goda skäl för
sig. — Det är gifvet, att då en ny skatt, sådan som kapitalbeskattningen,
skall införas, måste man vara särdeles samvetsgrann
vid dess första tillämpning. Komitén ansåg derföre
synnerligen olämpligt att genast beskatta de mindre kapitalerna,
helst det äfven i stats-ekonomiskt hänseende icke
kan vara nyttigt att motverka hågen hos näringsidkaren eller
löntagaren att bespara och afsätta en del af dess egande inkomster
samt förvandla en del deraf till räntebärande kapital.
Detta var orsaken, hvarföre Komitéen i sitt förslag icke ville
fästa sig vid andra kapital än dem, som redan vunnit någon
betydenhet. Med afseende härå, föreslog ock Komitéen, att
vid beskattningen borde alla de små kapital, å hvilka räntan
icke uppgick till ett belopp, öfverstigande 200 rdr, helt och
hållet lemnäs å sido samt vara från bevillning befriade. Af
Utsk:ts förslag blir deremot en följd, att de, som med hänsigt
till beloppet af deras inkomst af tjenst, näring eller rörelse,1 äro
från beskattning fria, likväl, på grund af en ringa kapitalbehållning,
måste erlägga bevillning för den sammanlagda ränte
och
-
I) e 11 12 M aj e. jn.
97
Och arbetsinkomsten. I betraktande af dessa omständigheter,
finner jag Komiténs förslag uti ifrågavarande hänseende bättre,
samt anser derföre, att, såvidt man vill beskatta kapitalen, särskildt
stadgande derför bör meddelas. Att åter sjelfva frågan
om kapitalbeskattnings utgörande, icke bör möta något allmänt
motstånd, är jag öfvertygad; ty den stora pluraliteten kan icke
gilla och vilja för framtiden behålla ett beskattningssätt, enligt
hvilket mycket förmögna personer ej betala någon annan afgift till
Staten, än ett par rdr för antingen cn kusk, en betjent eller en
husmamsell, på samma gång de likväl ega en årlig inkomst af
många 1000 rdr. Det förefaller mig icke böra blifva så svårt,
att vid beskattningens påförande hafva reda på de större och
betydligare kapitalisterna, samt att någorlunda lämpa de afgifter,
som de i bevillningsväg böra utgöra, efter det lefnadssätt
de föra, samt den allmänt kända rörelse, som de idka Såsom
ett exempel, huru man kan undgå kapital-beskattning, ber jag
att få erinra, huru för omkring 15 år sedan en kapitalist fanns
här i Stockholm, som vid bouppteckningen efterlemnade en
förmögenhet af mer än 1,500,000 rdr banko, och under sednare
delen af sin lifstid icke betalt eller vidkännt någon bevillning,
som kunde hänföras till inkomst- eller rörelseafgift.
Det gamla stadgandet, att för utlånadt kapital skall vidkännas
bevillnings-afdrag, då räntan öfverstiger 5 proc., kommer vanligtvis
nu mera icke i fråga att tillämpas vid andra tillfällen,
än då liqviden med allmänna inrättningar eger rum. Hvad
deremot beträffar de s. k. diskontörerna, hvilka i allmänhet
draga största fördelen af sina kapitaler, påföras dessa, på grund
af nu gällande författningar, icke något bevillningsafdrag eller
någon afgift till Staten. Då, genom antagande af Komiténs
förslag, bevillningar skulle i många hänseenden komma att nedsättas,
så ansåg man sig böra angifva några nya inkomstkällor,
för att fylla de brister, hvilka härigenom uppkomme, och bland
dessa inkomstkällor, som skulle kunna betäcka den för statsverket
motsedda bristen, ansåg man kapital-beskattningen särdeles
lämplig. För den händelse detta förslag nu skulle lyckas
vinna It. St:rs bifall, så kommer det snart att visa sig, huruvida
Komitén missräknat sig i sina förutsättningar. För min del
fortfar jag att vara öfvertygad, att icke obetydliga tillgångar
skola beredas genom den föreslagna kapital-beskattningén. Dock
erfordras möjligen närmare bestämmelser, än dem Utsk:t föreslagit
i detta afseende. Beträffande den ränta, som en person
måste utbetala för upplånta kapital, hvilken sjelf åtnjuter ränta
för utlånta; synes afdrag ovillkorligen böra medgifvas. I sådant
hänseende, och för den händelse förslaget äfven i denna punkt
skulle blifva återremitteradt, tar jag mig friheten att vid ärendets
förnyade behandling hos Utsk:t fästa uppmärksamheten på
den reservation, som jag afgifvit mot Komiténs betänkande, och
hvilken finnes å pag. 166, samt innehåller: v Vid den för in
komst
af kapital nu stadgade bevillningsafgifts beräkning och
VI B. 7
98
Den 12 Maj e. in.
utgörande, skall få afdragas, ej mindre de ränteutgifter, som
den skattskyldige måste vidkännas, än de för honom vid samma
kapitals förräntning uppkomna förluster och kostnader.” Detta
stadgande anser jag vara ett nödvändigt tillägg, och öfverlemnar
jag till Utsk:t, huruvida det bör införas i den nu föredragna
§:n, eller i den §, som handlar om undantagen. Uti
samma § bör äfven intagas ett stadgande, som bestämmer minimibeloppet
för det kapital, hvilket är underkastadt beskattning.
Gr. Mörner liar uti sitt sednaste yttrande förordat bibehållandet
af de minimiafgifter, som i långliga tider tillhört
vår bevillningsstadga. Dessa minimiafgifters afskaffande är
dock en af de reformer i bevillnings-beskattningen, vid hvilka
Komiterade fästat största vigt. Det har nemligen visat sig,
att bevillningsafgiften för näringsidkare med större förmögenhet
och betydligare rörelse icke öfverstigit det stadgade
lägsta beloppet eller den bestämda minimiafgiften, och således
utgjort alldeles samma belopp, som det obemedlade handlande
och handtverkare, hvilkas rörelse varit mycket inskränkt, och
hvilka icke utan svårighet kunnat lifnära sig och familj, måst
utgöra. Öfverallt och under alla tider hafva dylika minimiafgifter
medfört de största orättvisor. Yid sista riksdagen
förhöjdes minimiafgiften för städernas innevånare till dubbla
beloppet af hvad dessa afgifter enligt dittills gällande bevillmsstadga
utgjorde. Minimiafgiften för en handtverkare i liufvudstaden
är för närvarande 15 rdr. Samma afgift fastställdes
vid 1854 års riksdag till 5 rdr b:ko för de i l:sta klassens städer
bosatte handtverkare, samt till dels 4, dels 2 rdr för enahanda
näringsidkare i rikets öfrige städer. Minimiafgifts-systemet har
haft den ledsamma påföljden, att bevillningsnämnder ansett sig
uppfylla sina åligganden, då de för hvar och en tillämpat den
utsatta minimisiifran, utan att fästa något afseende vid det
obestridliga förhållande, att den påförda afgiften varit alltför
låg för den ene, men deremot alltför hög för den andre. Det
missnöje, som onekligen skulle uppkomma derigenom, att personer,
med en inkomst, obetydligt öfverstigande 400 rdr, finge
betala för (lenna inkomst bevillning efter samma beräkningsgrund
som de, hvilka hafva 1000:tals rdrs inkomst, komme
hufvudsakligen att undanrödjas, samt tillämpningen af bevillningsbeskattningen
blifva både rättvisare och lättare, om det
förslag bifölles, som jag inom Komitén framställde, men hvilket,
såsom stridande mot den utrikes införda jemlikhetsprincipen,
icke kunde tillvinna sig framgång inom Komitén, och inom
Utsk:t blifvit förbisedt. Detta förslag afsag fastställandet af
en graderad skala för inkomst, understigande 1000 rdr. Till
stöd för samma förslag kan dock anföras, att det öfverensstämmer
med hvad som hittills iakttagits i afseende å tjenstemännens
lönebevillning. Sagde å sid. 166—167 af Komiterades
betänkande anförda förslag innehåller nemligen, att bevillning
skall erläggas med 50 öre för hvarje 100 rdr, då den samman
-
Deli 12 Maj e. 111.
99
räknade behållna inkomsten uppgår till 400, men icke utgör
700 rdr, med 70 öre för hvarje 100 rdr, då inkomsten uppgår
till 700, men icke utgör 1000 rdr, samt 1 rdr för hvarje 100,
då inkomsten uppgår till eller öfverstiger 1000 rdr; och borde dessa
beräkningsgrunder jemväl tillämpas vid bevilln:safgiftens bestämmande
för inkomstbelopp, som öfverstiger jemna 100 rdr.
Om en dylik skala antoges, tror jag inga grundade klagomål
öfver förhöjning i den förut påbjudna bevillningen skulle kunna
anföras, hvartill deremot tjenstemän med smärre löner, i händelse
TTtsk:ts framställning godkännes, icke komma att sakna
anledning.
Det torde föröfrigt tillåtas mig tillägga några ord i anledning
af Gr. Mörners yttrande. Hvarken Komitén eller Utsk:t
har föreslagit såsom någon ovilkorlig skyldighet för näringsidkaren,
att lemna annan uppgift, än angående beskaffenheten
af den rörelse han idkar, och de biträden han dervid begagnar.
Således behöfver man, enligt förslaget, icke uppgifva den inkomst
man har af sin rörelse, utan blott, »den eller den rörelsen
idkas”, »så och så många arbetare begagnas”; och derefter
eger Bevilln:skomitén att, med hänsigt till dessa uppgifter
och andra bestyrkta eller kända förhållanden, lämpa den
afgift, som den anser böra den ifrågavarande personen påföras.
Jag erinrar mig, att man ytterligare anmärkt, att antagandet
af det uppgjorda bevillningsförslaget skulle medföra ett
alltför vidlyftigt arbete, i förhållande till det dermed åsyftade
ändamålet, eller uttaxeringen af en summa, som likväl möjligen
icke komme att uppgå till större belopp för hela riket än
2,000,000 rdr. Jag kan icke annat än erkänna befogenheten
af denna anmärkning, och skulle ansett det för mig såsom ledamot
af Bevillningskomitén hafva varit jemförelsevis vida mer
tillfredsställande, om Komitén haft i updrag att i annan beskattningsväg
uttaga det afgiftsbelopp, som genom nu ifrågavarande
bevillning skall upbäras, och icke erhållit till sin upgift att
föreslå nya grunder för allmänna bevillningens utgörande; men
då man önskar och kanske måste bibehålla en sådan allmän
bevillning, som den, hvilken under århundraden af Svenska
folket utgjorts, så bör man väl ingalunda, äfven om det, isynnerhet
första gången, kan blifva förenadt med betydligt besvär
och jemförelsevis ansenliga kostnader att få samma grunder
rätt bestämda och noggrannt tillämpade, rygga tillbaka för
dessa svårigheter.
Det är från denna synpunkt Komiterade utgått vid upgörande
af sitt förslag; och jag är öfvertygad, att då en gång
en sådan uppskattning, som Komitén föreslagit, skett för första
året, skall det, hvad såväl landsbj^gden som de mindre städerna
beträffar, sedermera blifva ganska lätt att för hvarje efterföljande
år förnya och jemka eller förändra de påförda beskattningsbeloppen.
loo
Den 12 Maj e. m.
På grund af mina nu anförda åsigter och för den vigtiga
frågans ytterligare bedömande, anser jag mig böra instämma
uti de talares yrkanden, som begärt återremiss.
HrBildt, Didrik Gillis: Den grundsats, som, så välKomiterade
som TTtsk:t uttalat, eller att sjelfva grunden för beskattningens
utgörande bör vara sjelfva inkomsten, som hvarje individ eger,
är obestridligen riktig; men då man biträder riktigheten af denna
grundsats’ tillämpning, bör man väl tillse, att man icke, för att få
densamma genomförd, begår verkliga orättvisor. Bland de orättvisor,
som vid denna punkt kunna ifrågakomma, synes mig en,
som lätt kan tänkas och ligger temligen nära för handen. Det
finnes knappast någon större affärsman, som, på samma gång
han har fordringar, icke äfven eger skulder. Den, som t. ex.
har en betydlig jordegendom, men har den intecknad till högt
belopp, han får, vid beskattning af sin jordegendom, densamma
beskattad, lika som om den varit skuldfri. Således beskattas
äfven de i jordegendomen intecknade kapital. Om ytterligare
samme jordegare tillika är fordringsegare och han har nedlagt
de uti egendomen intecknade penningar på aktieföretag m. m.
dylikt, så kommer han att för samma kapital ännu en gång
beskattas. Att på detta^ sätt, allenast för att få en princip
erkänd, ett kapital skall tvenne gånger beskattas, är en bestämd
orättvisa. Hr Stuart har härom yttrat sig samt påpekat
ett yttrande, som förekommer i hans reservation och skall
innebära en förklaring eller rättelse uti förberörde hänseende.
Por öfrigt synes mig äfven ganska vanskligt att bestämma egentliga
inkomsten af kapital, så länge icke kapitalets rätt är erkänd i vårt
land. Så länge icke räntan är fri, synes mig oriktigt att låta
kapitalet på detta sätt undergå en bestämd fix beskattning, ty en
kapitalist, som endast åtnjuter 5 proc. af sina penningar, han
skattar icke; men en annan kapitalist, som får 6 proc., den
drabbas af en ganska dryg beskattning, enär han då, som vi
känna, skattar 5 proc. å räntan. Ett dylikt sätt att beskatta
kapitalet kan icke vara grundadt på någon annan rätt än tyckets
eller maktens och bör således borttagas. Utsk:ts förslag
synes mig visserligen här vara närmare det rätta, men det ligger
i afseende på uttrycket ”kapital”, hvad dermed menas, så
mycken tvetydighet, att det torde fordras, att, då en författning
första gången utfärdas, den bör vara fullt tydlig. I det fallet
tror jag Komiténs förslag vara något fullständigare och exaktare,
ehuru äfven sistnämnde förslag icke synes mig fullt tydligt.
Det säges visserligen uti instruktionen för Taxeringskomité^
att ett kapital eller en inkomst icke får beskattas
mera än en gång, men vi kunna lätt föreställa oss, hvilket
trassel det måste blifva för en person att bevisa, att det är
hans kapital, som är ute, äfvensom för Taxeringskomitén att
pröfva, huruvida det är just detta kapital, som är uti annan
egendom utlånt, eller som han upger vara användt uti ett fö
-
Den 12 Maj e. m.
101
retag. Jag har icke kunnat underlåta att framkasta denna anmärkning
och jag anser att, om man tager i betraktande jemväl
de öfriga skäl, hvilka blifvit mot denna punkt anförda, desamma
måtte till punktens återremitterande föranleda.
Hr Prytz, Lars Adolf: Af de flere talare, hvilka re
dan
yttrat sig öfver denna punkt, har dock ingen fästat sig
vid en omständighet, hvilken jag anser förtjena särskild upmärksamhet.
För att vidhålla en princip har nemligen Utsk:t
gått alltför långt, och dervid förgätit den rättvisa, man är skyldig
en stor del af vår tjenstemanna-personal. Hittills hafva
alla lägre tjenstemän erlagt bevillning efter den graderade skala,
som nu finnes i nu gällande bevillnings-förordning. Det
är denna graderada skala, som gifvit tjenstemannen en behöflig
nedsättning i bevillningen, så att de, som haft löner af
belopp till och med 1 800 Kdr, fått erlägga mindre afgift än
1 0/Q. på sätt de reservationer utvisa, hvilka finnas Betänk:t
bifogade och blifvit afgifue af Hrr Fåhraeus, Lindeström och
Schwartz, skulle deremot alla lägre löntagare, för den händelse
TJtsk:ts förslag antages, komma att af bevillningen tryckas
långt hårdare än hitintills. Så t. ex. skulle de, som nu erlägga
3 rdr 50 öre för löneinkomst af 900 rdr, härefter betala
9 rdr, eller nära 3 gånger så mycket.
För min del önskar jag det undantag i den allmänna regeln
af en procents bevillning för all inkomst, att den nuvarande
graderade skalan må bibehållas för all löneinkomst till
och med 1500 rdr.
Talaren afbröts här utaf H. Exc. Hr Gr. och Landtmm med
erinran, att den fråga, hvarom Hr Prytz sednast sig yttrat,
först förekom vid pröfningen af 8 §.
Hr Prytz: Jag har nu endast velat fästa upmärksam
heten
häruppå, ty om äfven rätta tiden att i detta afseende
framställa ett yrkande är då den 8:de § företages till behandling,
så skulle undantag ej mera kunna ifrågasättas, för den
händelse i °/0 nu bestämmes såsom en ovilkorligt gällande regel.
Det är således endast reservationsvis jag yttrat mig, instämmande
uti Gr:ne Mörners och Lagerbjelkes yrkanden,
att bifall till förevarande punkt icke måtte lägga något hinder
i vägen för de undantag, hvilka vid den 8 § kunna anses vara
af behofvet påkallade.
Hr von Koch, Nils Samuel: Här har egentligen nu
endast 1 mom. af 6 § blifvit föredraget. Detta moment lyder:
”För all inkomst, vare sig af kapital eller arbete, erlägges bevillning
med 1 procent, beräknad å behållna inkomst-beloppet.
” Det är således detta vi nu hafva att afhandla;
men om man nu på samma gång vill diskutera åtskilliga
102
Den 12 Maj e. m.
andra ämnen, som förekomma i efterföljande §, så blir tydligen
deflaf följden, att man endast invecklar frågan och sedermera
får svårt att decidera sig, huruvida man med Ja eller
Nej skall besvara densamma. Jag sjelf t. ex. är fullt bestämd,
att, när vi komma till 8:de §, yrka på ändringar; och för den,
som vill bibehålla minimi-afgiften eller önskar några andra undantag,
är nämnde § 8 rätta stället, att derom göra hemställan,
Der har man fullkomlig rätt reserverad att göra undantag.
På samma sätt, om jag nu skulle finna för godt bifalla
1 mom. af denna §, anser jag mig alldeles oförhindrad, att afslå
de efterfölj.mommisamma §, med hvilka jag, för mindel, ingalunda
finner mig tillfredsställd. Det som nu egentligen här är fråga om,
är, om man vill fastställa en lika skatt för kapital och arbete.
Ingen har ifrågasatt att vi skola slippa betala bevillning
för vår verksamhet, för vårt arbete; men deremot hafva vi här
hört förklaras, att det skulle vara orättvist att beskatta kapitalet.
Man har sagt, att den skatt, som för närvarande finnes,
ar orättvis, samt att man icke kan eller bör beskatta kapitalet,
så länge räntan är bunden. Por att icke inlåta mig på andra
ämnen än här egentligen är fråga om, vill jag endast, med
anledning af nyssnämnde anmärkning, erinra, att kapitalet på
många ställen beskattas och tillförene beskattats, innan man
frigjort räntan. Min tro är i öfrigt, att man icke kan komma
derhän, att alldeles efterskänka kapital-beskattningen; utan i
en eller (jpnan form måste denna beskattning finnas. Prågan
blir således, huruvida man är nöjd med det gamla sättet
med bevillnings-afdrag, eller om man kan upfinna något annat,
ännu bättre sätt. Yi, Ivomitéens Ledamöter, hafva
icke kunnat angifva något lämpligare förslag i denna rigtning,
än det, som af oss blifvit för R,. St:r framlagdt. TTtsk:t
har häruti gjort en modifikation, och ehuru jag icke
anser mig kunna densamma till alla delar gilla, håller jag likväl
före, att äfven detta förslag skulle vara ett steg på den
rätta vägen, samt åtminstone är bättre än det närvarande. Här
förfäktar man nu den satsen, att kapitalet ej bör drabbas af
någon särskild beskattning; men på andra ställen, der man är
van vid inkomstskatten, drifver man en alldeles motsatt. Der
hör man egentligen klagan deröfver, att kapitalet beskattas för
litet. De hufvudsakligaste klagomål, som blifvit anförde mot
den Engelska inkomsttaxan, hafva ock gått ut härpå. I afseende
å den sednare af Mr Peel införda, har anmärkts, att man
endast beskattat inkomst af kapital lika med inkomst af arbete.
En komité nedsattes år 1851, för att undersöka verkningarne
af inkomst-skatten samt möjligheten att förbättra densamma.
Uti denna komité, af hvars utlåtande jag här har
2:ne volumer, deltogo en del af Englands yppersta statsmän,
den dåvarande skattkammarkansleren samt flera andra, hvilka
äfven beklädt samma embete. Ordföranden i denna komité var
den gamle, hedervärde sparsamhets-ifraren Joseph Hume, Den
Den 12 Maj e. m.
103
räknade bland sig sådana namn, som Ricardo, Baring, Romilly,
Roebuck, Wilson, D’Israeli, Cobden m. fl. Rå sätt jag förut
nämnt, var den egentliga klagan, som då förspordes, att man
icke nog kom åt kapitalet. Komitén gick tillväga på sätt vanligt
är i England, att man nemligen hörde en mängd både
praktiska personer och vetenskapsmän. På grund af dessa
vittnesmål vill jag i korthet nämna de egentliga 3 hufvudsakligen
skiljaktiga meningar, hvilka då gjorde sig gällande. Den
ena af föutnämnda 3:ne meningar, den mest radikala, var att
all inkomst från hvad håll som helst, vare sig från kapital eller
arbete, borde alldeles lika beskattas. Den enda gräns, man
dervid hade att iakttaga, skulle vara, om inkomsten vore så
låg, att det icke lönte sig att upptaga skatten; men deremot,
så snart detta lönade sig, borde man uptaga deu. De förnämsta
representanterna för denna opinion var den särdeles namnkunnige
Charles Babbage och H. Warburton. Detta var den
yttersta tanken å ena sidan. Den andra ytterligheten var den
åsigt, som ansåg att inkomst-beskattning egentligen icke borde
finnas, utan att kapitalet borde vara det enda, som skulle beskattas.
Arbetet äter beskattades endast på det sätt, att man
evalverade det till ett slags kapital. Den således, som icke hade
något annat kapital än sitt arbete, hans arbetsförmåga upskattades
till, om jag så får säga, ett kapital-värde. Representanterna
för denna opinion voro de så kallade Actuarierna. Det
är en aktad klass i England, som sysselsätter sig med att uträkna
premier på assuraneer. De framlade ett förslag, som
var mycket ingeniöst. Det tillvann sig ganska stora sympathier
hos Underhusets komiterade. Likväl måste de medgifva,
att verkställigheten skulle möta betydliga hinder. Den 3:dje
och medlande opinionen och som närmast ansluter sig till hvad
som i England för närvarande praktiseras, var den, som representerades
af Englands, kanske Europas förnämsta statsekonom
John Stuart Mill. Han uttalade den åsigt, att grunden för
beskattning skall vara den behållna inkomsten. Derifrån skall
dock alltid afdragas så mycket, som erfordras för en familjs
nödvändiga lefnadskostnad. Dessutom skall en ytterligare modifikation
grundas derå, att hvar och en fattig man, som icke
har något samladt kapital, utan endast lefver på hvad han forsenar
för dagen, alltid bör afsätta något för den kommandetiden
och ålderdomen. Det är naturligtvis icke så lätt att säga,
huru stort detta belopp skäligen bör vara. Det blir en arbiträr
siffra. Mill ville för all beskattning å arbete fritaga en
fjerdedel eller möjligen en tredjedel.
Då det är dessa 3 opinioner, hvilka, vid bestämmande af
kapitalskatt, egentligen gjort sig gällande, har komitén haft
att mellan dem välja. Komiterade, som icke kunde känna R.
St:rs åsigter i denna fråga, ansågo som en skyldighet att upställa
förslaget så, att det skulle innefatta en möjlighet för R.
St:r, att, om de ville, göra skillnad mellan skatt å kapital och
104
Den 12 Maj e. ro.
arbete, samt att K. St:r sålunda skulle erhålla, om jag så får
uttrycka mig, ett skelett att ifylla. TJtskit åter har väsendtligen
frångått detta förfaringssätt, då det här sammanfattat inkomst
af kapital och arbete samt sammanlagt dem. Härigenom
har oek TTtsk:t kommit till en mycket hårdare beskattning än
den, som vi ansett oss böra föreslå. Komitén har undvikit all
kapitalbeskattning å belopp, som understigit 200 rdr, enär Komiterade
icke velat lägga hinder i vägen för kapitalsamlingar i
smått.
Ehuru jag således önskat, att man icke skulle sammanblanda
frågan om kapital och arbete, så anser jag dock, att
man, vid nuvarande förhållanden, bör bestämma sig för att
taga 1 proc. af behållna inkomsten, kapital eller annat, till
allmän regel. Uti öfverensstämmelse härmed, hemställer jag
till de Hrr, sorn yrkat på återremiss och dervid afsett förhållanden,
som först längre fram förekomma, huruvida de icke
skulle vilja, för den händelse öppen rätt dem lemnäs att framdeles
återkomma till detta ämne, för närvarande förena sig
om att bifalla det nu föredragna Usta momentet.
Gr. Mörner: Jag skulle icke hafva tagit mig friheten
att nu åter begära ordet, om icke en föregående talares yttrande
dertill uppkallat mig.
Då man nemligen här yttrat, att det icke vore nödigt för
idkare af rörelse att uppgifva annat än att han drifver ”den
eller den rörelsen» torde jag få hänvisa till pag. 14 af Utsk;s
förslag till Bevillnings-stadga, der det heter: att hvar och en
som, enligt denna stadgas 2 Art., bör erlägga bevillning för
inkomst af rörelse, näring eller yrke, skall lemna upgift å antalet
af de vid hvarje verk och inrättning eller annan rörelse
och näring eller yrke begagnade biträden och ständiga arbetare
samt deras löneförmåner, äfvensom antalet dagsverken, utförda
af tillfälliga arbetare, utan ock å beloppet och värdet af
de varor, som vid bruk, fabrik eller annan inrättning och rörelse
blifvit under sednast förlidna år tillverkade eller förädlade,
så vida sådant af förda räkenskaper ådagalades, m. m.
Detta torde bäst bevisa, att enhvar,. som kan hänföras till den
ifrågavarande kategorien, är skyldig att lemna en ej obetydlig
mängd upplysningar. Jag har fästat mig vid denna omständighet,
för att visa, till hvilka trakasserier det kan leda, om
föreskriften, rörande upgifter ang:de hvarje individ, kommer
att i sin helhet och med den af Utsk:t antagna utsträckning
tillämpas; och har jag i mitt föregående anförande andragit
åtskilliga exempel härpå. Att kapitalet kommer att beskattas,
har jag, för min del, ingenting mot; blott man dervid har i
minnet den gamla regeln: ”De minimis non curat prastor.”
Må man endast inskränka sig till att söka beskatta kapitaler
af den betydenhet, att de kunna förtjena detta namn.
Ilen 12 Maj e. m.
105
Vill man åter söka att till beskattning framleta sådana hos
den enskilde befintliga obetydliga belopp, att tilläfventyrs äfven
den minsta sparpenning skall kunna komma i fråga att drabbas
af beskattning, så kommer man ovillkorligen att, så vidt
jag kan fatta, kasta sig in uti oberäkneliga svårigheter.
Gr. Lagerbjelke: Den fråga, som. nu utgör föremål
för våra öfverläggningar, är ganska enkel och lyder som följer:
”Lör all inkomst, vare sig af kapital eller arbete, erlägges
”bevillning med 1 proc., beräknad å behållna inkomstbeloppet.”
Detta är frågan. Ingenting annat! Detta oaktadt, har diskussionen
vändt sig kring mycket annat. — Man har här talat om
minimiafgifterna. Dessa skola dock förekomma vid § 8, der
det afhandlas, hvilka inkomster skola befrias från bevillning,
samt huru man, vid sådana smärre inkomster, skall gå tillväga.
Till yttermera visso har jag dock äfven tagit mig friheten anhålla,
att ett bestämdt vilkor skulle i propositionen intagas,
rörande förbehållen öppen rättighet att vid förutnämnde § 8
uti denna sak tatta beslut. — Vidare har här ordats om den
mängd uppgifter, man skulle blifva tvungen infordra. Denna
fråga förekommer i 27 §. Det torde vid denna §:s föredragning
vara tillfället att afhandla denna fråga. — Ytterligare
har man talat om, att beskattningen af kapital och arbete måtte
få särskiljas, och icke uti en § sammanföras. Denna fråga hör
till 8 §, der det heter: ”Bevillning för inkomst af kapital eller
”arbete eger icke rum, när alla de utaf kapital eller arbete
”uppkomna årsinkomster, sammanräknade” etc. Jag anhåller,
att den frågan måtte på det stället afgöras. — Man har ock
talat om, att, ifall man beskattar kapitalet, skulle det blifva
derå en dubbel beskattning, först å kapitalisten och sedermera
å låntagaren vid beskattningen af dennes rörelse. Denna fråga
hör dels till fastighetsbevillningen, hvilken redan är återremitterad,
dels till 7 § 1 mom. litt. a, hvilket undantages från beskattning,
enligt ordalagen, ”ränta å det för rörelses bedrifvande
uplånade kapital.” Jag anhåller alltså att denna fråga der
måtte afhandlas.
Då således alla dessa frågor antingen redan utgjort föremål
för R. o. Ad:s pröfning eller ock framdeles komma att
blifva det, så anhåller jag vördsamt, att man måtte få återgå
till hvad som nu är föredraget eller huruvida Utsk:ts förevarande
förslag uti 6 § 2 mom. skall bifallas eller icke, om 1
proc. bevillning skall erläggas eller ej. I detta afseende har
jag icke hört några anmärkningar framställas.
Jag fortfar i min vördsamma anhållan om bifall till hvad
nu är föredraget.
Gr. Hamilton, Malcolm Walter: Då här är före
slaget
att beskatta kapitalet, så vill jag upgifva de skäl, på
grund af hvilka jag icke kan ett sådant beslut biträda. Jag
s 106 Den 12 Ma] e. m.
anser nemligen, att det är orättvist, att direkte beskatta kapitalet.
Såsom exempel uppå, huru orättvis en sådan lag i sin
tillämpning skulle blifva, får jag anföra följande: Tvenne per
soner
ega tillsammans en egendom, värd en summa penningar.
De finna sig likväl icke uti att längre vara i bolag. Den ene
utfärdar då till den andre en förbindelse, motsvarande hälften af
egendomens värde. Medan de egde egendomen tillsamman, erlades
derför en viss summa i bevillning. Sedan de skiljt sig
åt, betalar den, som behåller egendomen, fortfarande lika stor
bevillning, som förut. Den åter, som fått skuldförbindelsen af
den andre, får äfven betala bevillning för sin fordran, likasom
för ett kapital. Denna fordran är dock icke egentligen ett
kapital, utan en slags öfverenskommelse, båda dessa personer
emellan. Uti angifna fall kommer man således att beskatta
kapitalet tvenne gånger. Här är dock att märka, att ifrågav:de
kapital kan ännu en gång blifva beskattadt, om så
händer, att t. ex. sistnämnde person skänker en del af detta
s. k. kapital till något af sina barn. Då blir detta, sedan
denna förändring inträdt, ytterligare en gång till beskattadt,
enär det uptages såsom en kapital-inkomst, ungefärligen motsvarande
hvad man anser den nu sist omförmälda personen
till lefnadskostnad behöfva. Således blir då samma kapital 3
gånger beskattadt.
Dessa förhållanden oansedt, skulle jag dock icke motsätta
mig den direkta beskattningen af kapitalet, för den händelse
jag uti förevarande förordning funnit en tillfredsställande lösning
af det problem, som uti berörde hänseende blifvit oss
förelagdt; men detta har icke varit mig möjligt. Det föreskrifves
nemi. att den, som har inkomst af kapital, skall upgifva
att han har inkomst af kapital, utan att omnämna beloppet
deraf. Då han icke behöfver upgifva beloppet, så inträffar,
att, om t. ex. en person har både egendom och kapital, taxeringsmännen
icke kunna hafva någon grund för bestämmandet
af huru stort kapital han har. Jag kan icke finna, att den
grund uti detta fall kan anses tillförlitlig, som man fotar på den
lefnadskostnad, hvartill man anser hans vivre upgå. Man kan
visserligen säga, att personen icke kan lefva, så som han lefver,
utan att han eger en inkomst af så eller så stort belopp; men
man stannar dock på det hela uti fullkomlig osäkerhet härom.
Jag tviflar uppå, att taxeringsmännen kunna, ens i aflägsnaste
mån, riktigt bedöma, huruvida kapitalet, som antages, är annat
än sannolikt det eller det. Säkerligen blir ofta händelsen,
att personer, som alls icke ega något kapital, komma att
åläggas bevillning för kapital, liksom om de egde sådant. Skall
kapitalet beskattas, så måste detta ske efter rättvisa grunder,
der det användes, samt alltså den, som använder kapitalet,
ega rättighet att, på sätt uti viss grad hittills egt rum, återfå
den bevillning, han erlägger, utaf den, som försträcker honom
penningarne.
Den 12 Maj e. m.
107
På dessa skäl får jag anhålla^ om propos. på återremiss
af denna fråga i den syftning, att den direkta beskattningen
måtte förkastas; och hemställer jag, i sammanhang härmed,
att möjligen äfven Bevilln:sTJtsk:t måtte inkomma med förslag
till en indirekt beskattning, i ungefärlig likhet med hvad hittills
härutinnan egt rum.
Hr Palmcrantz: Jag har endast begärt ordet med an
ledning
af Gr. Lagerbjelkes argumentation, att här icke skulle
vara fråga om annat, än att förkasta förslaget eller att antaga
detsamma, samt att man icke borde fördjupa sig i några bestämmelser
utöfver detta ämne. Med afseende härå ber jag
dock att få fästa uppmärksamheten deruppå, att, uti sednare
mom:na af den nu föredranga §:n finnas förklaringar gifna
rör:de livad man med inkomst, dels af kapital, dels af arbete,
bör förstå. Detta har gifvit anledning till att dessa frågor nu
under K. o. Ad:ns öfverläggningar hafva afhandlats; och är orsaken,
att det varit en omöjlighet att åtskilja dessa momenter
ifrån hvarandra. Man har väl icke kunnat annat, än på en och
samma gång ingå uti undersökning af dem. Hvad den första
delen af mom:t beträffar, ber jag att få förena mig uti det
af flera talare framställda yrkandet om återremiss; äfvensom
att, hvad inkomsten af arbete beträffar, särskildt fa yttra mig
vid efterföljande mom. Det synes mig dock ■— jag kan
icke neka derför —• bra hårdt att man vill beskatta till och
med undantagsförmåner. Så t. ex, se vi, att då, som en hvar,
hvilken vistats på landet, nogsamt känner, brukligt är, att allmogen
vanligen, redan under sin lifstid, öfverlemnar sina hemman
till sina barn, mot vissa undantagsförmåner, så hafva hittills
aldrig dessa undantagsförmåner blifvit beskattade, utan
staten har ansett sig nöjd att erhålla skatt af sjelfva hemmanen.
Då man nu här synes söka upp nya föremål för beskatt
ning,
blir naturligtvis förhållandet, att, då sådana här bevillningsgrunder
skola tillämpas, så komma de otvifvelaktigt att
väcka mycken sensation bland hela vår befolkning.
Jag yrkar på återremiss.
Hr Wolffelt, Mauritz Constantin: Då Gr. Lager
bjelke
så tydligt påpekat, hvad denna fråga egentligen rör,
torde diskussionen härefter icke behöfva uttänjas så mycket
som hittills skett. De fleste talare, som här yttrat sig, hafva,
som mig synes, gått utom ämnet. Det är här icke fråga
om någonting annat, än huruvida kapitaler skola beskattas.
Detta är ju icke någon nyhet, Det har ju så hos oss skett i
långliga tider, nemligen genom de s. k. bevillmngsafdragen;
men när räntan går ner till 5 proc., och denna proc. blir
den vanliga, kunde kapitalet icke åtkommas, på det sätt, förut
egt rum, utan man hörde öfverklagas, att den inkomst, ett kapital
bereder, icke bidroge till fyllande af statsbehofven. Då
108
I) en 12 Maj e. m.
väcktes fråga om att kapitalistens inkomst måtte på någöt annat
sätt beskattas. Sättet, man ifrågaställa må vara oriktigt^
derom kan man yara af olika tankar; men i afseende på sjelfva
principen, att kapitalet skall beskattas, förutsattes det, att man
derom borde vara ense. En af de sednare talarne, som upträdt,
har trott sig anföra ett bevis för den åsigt, att kapitalet
icke borde beskattas, då ban sagt, att det framdeles, efter
denna förändring, komme att draga bevillning tvenne gånger.
Tillfälle blir, då dessa frågor på sitt ställe skola afhandlas, att
ordna förhållandena så, att detta på något sätt må rättas; men
sjelfva principen att kapitalet skall beskattas, tror jag vara
fullkomligt riktig, anseende sålunda att det bör beskattas. Denna
åsigt uttalades vid föregående riksdag, och var till en del
orsaken till E. Stirs anhållan, att komitén skulle nedsättas.
Jag har ingenting annat att tillägga, än tillstyrkan af bifall
till denna del af den nu föredragna punkten.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad, yttrade H. Exc.
Hr Gr. o. Landtm., att, i afseende på det förevarande lista mom:t
af 6:te §:n, blifvit yrkadt dels bifall dertill, samt dels återremiss
deraf; och hade Gr. Lagerbjelke, som anhållit om bifall till
momit, derjemte föreslagit, att förbehåll skulle göras om öppen
rätt för Ståndet, att, vid behandlingen af § 8, pröfva frågan om
minimiafgifter af inkomst utaf kapital eller arbete, i afseende
å hvilket förslag II. Exc. anhöll att få yttra, att, då det läge
i sakens natur, att lt. o. Ad. egde för sig öppen den rätt,
hvarom särskildt förbehåll nu skulle göras, någon propos. å
Gr. Lagerbjelkes omnämnde förslag icke torde vara behöflig.
Gr. Lagerbjelke: Den anhållan jag gjort om ett till
lägg,
framställdes endast, på det att de personer, som möjligtvis
kunde frukta att blifva fastlästa i sina beslut, skulle inse,
att detta icke på något sätt vore meningen. Efter den förklaring,
Hr Gr. o. Landtm, nu afgifvit, afstår jag från ifrågavarande
hemställan.
Efter framställda, samt med blandade ja och nej besvarade
proposir först å bifall till och sedermera på återremiss af ifrågavide
morn., gjordes förnyad propos. å bifall till momit;
och då dervid svaradas starka ja, jemte ganska många nej, förklarade
H. Exc. sig nu hafva funnit ja öfvervägande.
Sedan votering blifvit begärd, upsattes och justerades följande
voteris-propos.:
»Den, som bifaller första momit af 6:te §:n i BevillmsUtskits
förslag till BevillmsStadga, röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
vinner nej, varder nämnde morn., på grund af deremot gjorda
anmir, till Utskit återremitteradt.”
Den 12 Maj e. m.
109
Yid yoter:s slut, och. sedan den förseglade sedeln blifvit
öpnad, befunnos rösterna hafva utfallit sålunda:
Ja—27.
Nej—28.
Emot detta beslut anmälde Hr Hjärne, Harald, sin reservation,
Härefter föredrogs:
Utsk:ts, å sid. 24 i Betänk:t förekommande hemställan, i
anledning af väckta motioner om uphörande af det s. k. bevillningsafdraget.
H. Exc. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, huruvida R. o.
Ad. behagade gilla det beslut, hvari Utsk:t beträffande förevarande
fråga stannat; dertill svarades ja.
§ 6, 2:dra mom:t.
Hr von Koch: Det ifrågav:de 2:dra mom:t af 6:te
§:n är så upstaldt, att det synes vara ett slags definition. Skulle
det vara en definition, så tror jag den icke vara alldeles riktig.
Af de upräknade inkomsterna skulle en del, t. ex. vinst
å aktier, kunna hänföras till inkomst af arbete. Jag tror dock
detta afhjelpt, om första raden får följande lydelse: ”Till inkomst
af kapital räknas: ränta” etc.
Erih. Tersmeden: Sedan Ståndet återremitterat den
första punkten af denna §, torde de efterföljande punkterna
deraf böra få gå samma väg. Jag inser icke, huru man skall
kunna definiera, hvad med inkomst af kapital förstås, innan
det är afgjordt, huruvida kapital skall beskattas. Dessutom
tager jag mig friheten fästa uppmärksamheten på en annan omständighet,
hvarom någon af Bevilln:sTTtsk:ts ledamöter torde
kunna lemna närmare uplysning. Det heter nemligen: ”Ränta
och vinst å aktier i bolag, der aktieutdelningen icke kan inbegripas
under benämningen inkomst af arbete.” Jag kan icke
fatta annat, än att det skulle blifva en dubbel beskattning, som
träffar, dels den, som innehar .en aktie, dels don, som är delegare
i bolaget. Detta är likväl kanske ett misstag af mig,
hvilket, i enlighet med den af mig förut gjorda framställning,
för sådant fall torde rättas.
Gr Mörner, Carl Göran Detlof: Yid den nu före
dragna
punkten tillåter jag mig att fästa upmärksamheten på
en skiljaktighet, som förefinnes mellan Htsk:ts förslag och det
af komitén upgjorda. Utsk:t uptager, att, hvad som förstås
med inkomst af kapital, är: »ränta af utlånade eller i ränte»bärande
obligationer nedlagde, eller hos penningeförvaltande
110
Den 12 Maj e. m.
”verk eller enskilde insatte penningar, äfvensom ranta och vinst
”å aktier i bolag, der aktieutdelningen icke kan inbegripas un”der
benämning inkomst af arbete.” Men, då Komiterade, i 7:de §:n
af sitt förslag, tala om bevillning för inkomst af kapital, tillägga de:
»när inkomst beräknas af ränta å utlånadt kapital, tår afdrag
»ske för ränta, som utbetalts af den skattskyldige å uplånadt
”kapital, jemte de förluster och kostnader, som genom kapitalets
förräntande förorsakats.” Komitén har således trott,
att det icke vore tillräckligt, att kunna säga en person, att
han i det eller det företaget insatt ett så och så stort kapital,
för att kunna beskatta honom derför; utan, om personen
bevisade, att han lant upp penningar på annat håll, så egde
han derför göra afdrag, samt skulle endast beskattas för så
mycket, som räntan å det utlånta kapitalet kunde öfverskjuta
hvad till afdrag medgifvits.
Härom förekommer icke något i TTtsk:ts förslag. Jag tror
likväl, att detta är en vigtig omständighet, som väl kan förtjena
att behjertas, då man beträder den nya banan, att beskatta
kapitalet. En sådan liqvid kan isynnerhet vara vigtig,
då fråga är om personer, som idka bankirrörelse och taga mot
andras penningar, för att åter lemna ut dem. Jag befarar, att,
om ingen sådan föreskrift meddelas, som Komiterades förslag
innehåller, man möjligtvis skall kunna komma till resultater,
som icke blifva fullt billiga; och hemställer, i öfverensstämmelse
härmed, att jemväl den nu föredragna punkten torde få
återremitteras.
Hr von Koch: Jag instämmer i, hvad den siste talaren
yttrat derom, att det är alldeles nödvändigt få in något, som
hänför sig till 3:dje mom:t, 7:de §:n af Komiterades Betänk.,
att nemi. kapitalist skall vara berättigad att göra afdrag för
ränta, som utbetalts af den skattskyldige å uplånadt kapital,
m. m. Anledningen, hvarföre jag icke, när jag förra gången
hade ordet, framställde samma anmärkning, är, att jag föreställt
mig, att, med den upställning, som nu af TTtsk:t blifvit
gjord, det skulle vara lämpligare att införa det såsom ett lista
mom. i 7:de §:n. I sjelfva saken instämmer jag alltså med
den siste talaren; och är, vid sådant förhållande, af den åsigt,
att det kan vara ungefärligen detsamma, hvar denna anmärkning
kommer att infogas.
Gr. Lagerbjelke: Då man gör anmärkning mot en pa
ragraf
derföre, att dersammastädes icke uptages ett förhållande,
hvilket Htsk:t ansett böra ha stått på annat ställe, så är väl
TJtsk:t temligen oskyldigt, då TJtsk:t velat precist detsamma,
som de värde anmärkarne, att nemi. den, som utlånt kapital,
får åtnjuta afdrag för ränta, som utbetalts af den skattskyldige
å uplånadt kapital. Detta har oek varit Utsk:ts mening.
Utsk:t har ju också uttryckt detta i 7:de §:n, som handlar om
D en 12 Maj e. m.
lil
grunderna för inkomstberäkning. Om denna mening der befinnes
illa upställd eller skrifven, så må den ook der rättas; men
icke kan man ändra i den 6:te §:n, hvad som förekommer i den
7:de. Emellertid, och då föregående mom. blifvit af B. o.
Ad. återremitteradt, får jag, till följd af dessa mom:ts sammanhang
med hvarandra, förklara, att jag icke motsätter mig,
att äfven detta mom. må följa med samma väg, vore det ock,
i och för sig, aldrig så riktigt.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad, samt Hr von
Koch, med ani. af H. Exc. Hr Gr:ns o. Landtm:ns uptagande
af Hr von Köchs, under diskussionen framställde, yrkande,
begärt ordet och förklarat, att han afstod från samma yrkande,
framställdes propos. på mom:ts återremitterande och blef
med ja besvarad.
§ 6, 3:dje mom.
Hr von Koch: Äfven vid detta mom. inträffar sam
ma
fall, som vid det föreg:de blifvit anmärkt, att nemligen
detta mom. är upstäldt såsom en definition, men som icke
egentligen passar till det följande. Så t. ex. kan man väl rätteligen
icke säga, att en lifränta, som man köpt, är ”inkomst
af arbete”, ehuru det ibland händer, att man får lifränta i
följd af arbete. Samma förhållande är med undantagsförmåner,
som man erhåller vid försäljning af egendom. Jag inskränker
mig dock äfven härvid, att endast yrka på en omredigering
af detta morn.; samt att det sålunda måtte uti dess början
erhålla följande lydelse: ”Till inkomst af arbete räknas” etc.
— På grund af denna anm., och enär jag anser det rättare,
att, då man återremitterat ett morn., man äfven återremitterar
alla de efterföljande, som dermed ega omedelbart
sammanhang, får jag anhålla om propos. på återremiss.
Mom:t återremitterades.
§ 6, 4:de mom:t.
Hr von Koch: Oberäknadt att det icke förefaller mig
vara riktigt bra, eller lämpligt, att införa Norrmännen under
en särskild rubrik i BevillmsEörordningen, så är detta mom.
icke så redigeradt, att man dermed lyckats uttrycka den åsigt,
som, enligt motiverna, synes hafva legat till grund för ITtsk:ts
förslag i denna del. Hetta är nemi. ett alldeles nytt tillägg af
Utsk:t. Uphofvet dertill från början är, att vid 1845 års
riksdag väckte Hr Eosenblad en motion, att den aflöning, som
utgick till Svenska diplomater från Norska statskassan, skulle
befrias från bevillning. Erågan härom väcktes i sammanhang
med några andra ämnen; men Bevilln:sUtsk:t förbigick densam
-
112
Pen 12 M i j e. ra.
ma uti dess förslag till Beyilln:sStadga. Detta föranledde Hr
Rosenblad att häröfver sig beskärma. Gr. Björnstjerna instämde
äfven i sjelfva saken med Hr Rosenblad samt yrkade att ett
»ådant undantag skulle ega rum. Bevilln:sUtsk:t svarade häruppå
uti ett Betänk., som, om mitt minne icke vilseleder mig,
var dateradt den 2 Januari samma år. TJtsk:t yttrade deruti,
dels att frågorna uti denna motion varit så sammanblandade,
att det icke varit godt att taga reda på, hvad Hr Rosenblad
egentligen afsett, dels att Utsk:t, för dess del, ansåge det
alldeles olämpligt, att i en Svensk Bevilln sStadga införa, att
icke någon bevillning skulle utgå af Norska statsmedlen. Det
vore en sak, hvarom det endast berodde på K. M:t att förständiga
StatsKontoret att vid lönernas utfallande iakttaga. Under
åberopande af Bevilln:sUtsk:ts, af R. St:r bifallna, Mern.,
utfärdade K. M:t år 1847 en föreskrift i denna syftning; och
alltsedan har BevillmsStadgan på detta sätt blifvit tillämpad.
När nu meningen är, att framgent som hittills befria de Svenska
diplomaterna från bevillning af hvad de åtnjuta från Norska
statskassan, så föreställer jag mig, att det vore bättre, att
redigera detta moment så, att denna åsigt blir tydligen uttryckt,
utan att Norrmännen deri behöfde omnämnas. Till följd
häraf tager jag mig friheten upgifva följande förslag i ämnet
: »Yid de förenade rikenas beskickningar hos utländska
makter anställda, jemte alla öfriga under UtrikesDepar:tet
lydande embets- och tjenstemän erlägga inkomstbevillning för
den aflöning, de från Svenska statskassan upbära.» Jag hemställer,
att R. o. Ad. ville bifalla detta förslag, dock med förbehåll,
att man icke är bunden vid sjelfva verba formalia deri,
utan endast vid den deri uttryckta grundtanke.
Gr. Mörner, Carl Göran Detlof: Då jag anmälde
mig, hade Hr von Koch icke framställt sitt förslag till redaktion
i ämnet. Det var egentligen för att anmärka en ofullständighet
i Utsk:ts förslag, som jag begärde ordet. Utsk:t
talar nemi. om Norrmän, anställde vid de förenade rikenas beskickningar
hos utländska makter, men omnämner alldeles icke
de Norrmän, som i öfrigt äro i rikets tjenst anställde, nemi. i
UtrikesDepar:tet. Äfven dessa åtnjuta dock, till en del,
aflöning af Svenska statsmedel. Jag förmodar att anledningen,
hvarföre Utsk:t intagit detta morn., härleder sig derifrån, att
Komiterade i deras förslag, pag. 104, infört ett stadgande af
innehåll, att Norrmän, tjenstgörande eller anställda här i riket,
skulle vara från all beskattning för inkomst fria. Det var sannolikt
emedan Utsk:t icke kunde dela denna Komiterades mening,
som Utsk:t velat uttrycka den åsigt, att Norrmän, hvilka
åtnjuta aflöning af Svenska statskassan, icke skulle ega åtnjuta
större fördelar, än som under enahanda förhållanden tillkom
Svenskar. Om nu ett stadgande intages i Utsk:ts förslag ungefär
-
Den 12 Maj e. m.
113
gefår i enlighet med den ordalydelse, Hr von Koch föreslagit,
synes mig, att man uttalat en riktig grund, hvarifrån man utgår
vid tillämpning af bevillning å Svenska statsverkets embetsman,
utan afseende å nationalitet; samt att derigenom äfven den
af mig anmärkta ofullständighet i Utsk:ts förslag blifvit afhjelpt.
Gr. af Ugglas: Äfven jag medgifver, att det af Hr von
Koch framställda förslag ar bättre än Utsk:ts; men jag kan likväl
icke frångå, att jag finner det ligga något liksom litet stötande
uti den beskattning, som uti förevarande fall är ifrågaställd
för Norrmännen. Skola Norrmännen erlägga bevillning .till Svenska
statsverket för de bidrag, eller de löner, de af Svenska
statsverket erhålla, så förefaller det mig, som om Norska staten
skulle kunna på samma sätt hafva anspråk uppå att erhålla
något bidrag för sig från de Svenska embetsman, uti hvilkas
löner, till en viss del, Norska statsmedel ingå. Jag tror att den
tanken, att Norrmän böra vara befriade från att erlägga sådane
afgifter, är riktig; och får, på grund deraf, hemställa om återremiss
af denna punkt i Bet:t.
Hr von Koch: Om jag rätt uppfattat hvad Gr. af
Ugglas nyss i ämnet anfört, synes mig att Gr:n missförstått
Utsk:ts yttrande. Utsk:t föreslår nemligen, att Norrmännen
skola betala bevillning för de medel, de från Svenska statsverket
upbära. Hvad de förenade rikenas ministrar t. ex. i
Petersburg, Wien och Konstantinopel beträffar, så erlägga de
bevillning här i Nikolai församling; och jag anser icke något
skäl att fritaga dem derifrån, så länge de äro Svenska tjenstemän.
Skulle man vilja tillvägabringa någon ändring i rigtning,
att få större befrielse, än den nuvarande, så tviflar jag
dock, att sådant har någon utsigt att vinna framgång i de öfriga
Stånden, der denna fråga redan varit före.
Jag får således anhålla om bifall till det af mig framställda
förslag samt att frågan icke återremitteras.
Efter härmed slutad öfverläggning yttrade H. Exc. Hr Gr.
o. Landtm., att derunder blifvit yrkadt af Hr von Koch, att
det ifrågavarande mom:t skulle erhålla följande förändrade
lydeise: "Vid de förenade rikenas beskickningar hos
utländska makter anställda, jemte alla öfriga under Utrikes-Depart:t
lydande embets- och tjenstemän, erlägga inkomstbevillning
för den aflöning, de från Svenska statskassan
upbära»; samt utaf Gr. af Ugglas, att mom:t måtte återremitteras;
hvarefter, och sedan propos:r blifvit framställda å såväl
Hr von Köchs förslag som återremiss af mom:t, samt med
blandade ja och nej besvarade, förnyad propos. å bifall till Hr
von Köchs förlag gjordes, dervid svaren utföllo med starka ja,
jemte några nej; och förklarades ja nu hafva varit öfvervägande.
§ 6, 5:te mom:t, och i sammanhang dermed Utsk:ts å slutet
af sid. 24 i Betänk:t gjorda hemställan.
Vt H. 8
11-1
Den 12 Maj e. m.
Hr von Koch: Ehuru jag, bland Komiterade, förfäktat
den åsigt, att rättast vore, att hänföra afgiften af arrendatorer
till fastighetsbevillningen, vill jag dock, med afseende å nu
förhanden varande förhållanden, icke i det fallet göra några
ytterligare påståenden; men anser, att förslaget, sådant det
här är upstäldt, kan föranleda till tvetydigheter. Det heter
nemligen derstädes: ”Arrendatorer af Kronan tillhörig fast
egendom”. Man skulle till följd häraf kunna ifrågasätta, huruvida
icke äfven en arrendator af ett boställe — hvilket väl
ocbtå är en Kronan tillhörig egendom — bör betala en sådan
bevillning. Detta lärer dock icke vara TTtsk:ts mening, då det
icke vill att bevillning skall betalas för annan egendom, än
sådan, som är fri från eganderätts-afgift. Det enda undantag,
enligt 2:dra Art. 2:dra §:n af gällande BevillmsFörordning, från
skjddighet att utgöra bevillning, är för statens egendom.
Med stöd af hvad anfördt blifvit, får jag föreslå, att momentet
måtte erhålla följande lydelse: ”Arrendatorer af staten
tillhörig, från bevillning befriad egendom” etc.
Det är likväl kanske rättast att återremittera detta mom.
Gr. Hamilton, Malcolm Walter: Då Kronan skall
upbära inkomst af arrenden, och denna fastställas med afseende
å de onera, som egendomen är underkastad, så är det
väl temligen gifvet , att om Kronan tager bevillning på denna
inkomst af arrendatorn, blir ock inkomsten af arrendet otvifvelaktigt
så mycket mindre, som denna bevillnings belopp. Jag
finner således icke något rimligt skäl att ålägga bevillning, att
utgå af arrendatorn af en statens egendom; utan anser jag, att
man, vid arrendets bestämmande, endast har att tillse, hvad
egendomen kan gifva, samt att derjemte arrendatorn må derå
kunna hafva sin behöriga utkomst; samt härmed punkt!
Som jag befarar, att staten skulle förlora mer på denna
inkomst, än den vinst, man synes påräkna, får jag anhålla om
propos. å afslag på detta mom.
Hr Hjärne, Harald: Det är temligen allmänt kändt»
att en mängd statens egendomar, hvilka icke äro uti någon indelningshafvares
hand, utan hvaraf inkomsterna gå direkte till
Statskontoret, att, säger jag, sådana större arrenden gifva ganska
stora inkomster åt sina arrendatorer. Dessa arrendatorer
af Kronans hemman hafva, enligt äldre Bevilln:sEörordningar,
varit ålagda bevilln. Det fanns då bestämd för dem en viss
minimiafgift i berörda hänseende. Jag har sjelf för längre tid
sedan varit arrendator af en Kronans egendom, och derför, såsom
sådan, blifvit beskattad. Då de flesta arrendatorer af
kungsgårdar och annan Kronans egendom hafva ganska betydliga
inkomster, så torde ingen obillighet ligga deruti, att beskatta
dessa inkomster. Man kan vid detta tillfälle endast
erinra sig åtskilliga ganska betydliga Kronans arrenden, som
finnas i hufvudstadens granskap och hvilkas beskaffenhet der
-
Dun 12 Maj e. m.
före är mera allmänt känd. För egen del känner jag ganska
noga till ett af dem, emedan jag varit på detta ställe flera
gånger. Då för några år sedan detta ställe ånyo utarrenderades
på 30 år, så erbjöds arrendatorn icke mindre än 100,000
rdr i afträde; men denne arrendator bibehöll likväl arrendet.
Låt nu vara, att den af mig omtalta summan kan hafva blifvit
något tilltagen i vexten, emedan jag erhållit denna upgift kon*
versationsvis, så är det dock lika säkert, som allmänt kändt,
att ifrågavarande arrendator kan, i afseende på behållningen
af arrendet, anse sig såsom egare af denna egendom, isynnerhet,
sedan han, till följd af gällande föreskrift, eger optionsrätt
vid en blifvande ny arrendeauktion.
Yid sådant förhållande kan det icke annat än förundra
mig, om man skulle fritaga dessa arrendatorer från all slags
bevillning; och kan jag således för min del icke annat än tillstyrka
bifall till ifrågavarande förslag.
Gr. Lagerbjelke: Uti förra tider och till 1840 års
riksdag betalades inkomstbevillning af arrendatorer i allmänhet.
Yid nämnde riksdag borttogs dock nämnde bevillning,
emedan man ansåg att, dä jordegare betalade bevillning för den
inkomst, som kunde af egendomen dragas, så skulle man taga
dubbel bevillning, om man jemväl ålade arrendatorn en sådan
för hans inkomst. Egentligen hade man bort dela bevillningen,
t)^ då det är gifvet , att ingen arrendator lärer vilja arrendera
en egendom för sitt blotta nöje skull, utan vill deraf
jemväl hafva inkomst, så måste jordegaren till arrendatorn
afstå någon del af sin inkomst. Ostridigt vore väl rättast,
att en del af fastighetsbevillningen erlades af jordegaren och
en del af arrendatorn; men man har funnit detta sätt för inveckladt
och derföre, på samma gång man uphäft all bevillning
för arrendatorn, nöjt sig med att låta jordegaren ansvara derför,
Detta system kunde likväl icke tillämpas på Kronans arrendatorer,
och detta så mycket mindre, då man tager i betraktande
en ytterligare omständighet, hvilken bestämde Utsk:t
att upställa sitt förslag på sätt skett. Denna omständighet
var, att fastighetsegaren borde betala bevillning utan afseende
på den skuld, hvartill egendomen var intecknad. Yid sådant
förållande att fastighetsegare fick betala äfven för inteckningar,
ansåg man sig likväl böra bereda fastighetsegaren någon fördel,
som skulle kunna upväga nämnde orättvisa; och såsom
sådan gaf man honom, bland annat, frihet från bevillning för
de till jordbruket använda inventarier och öfrigt rörelsekapital.
Då nn en kungsgård är utarrenderad, så har Kronan icke
lemnat hvarken inventarier elier något förlagskapital, och
då Kronan icke betalar någon bevillning för sig, så ansåg man
den icke böra hafva någon ersättning för den möjligen intecknade
skulden i den förmögenhet, för hvilken bevillning skulle
betalas. Det skäl, hvarföre inventarier och förlagskapital skulle
116
Den 12 Maj e. m.
vara fria från bevillning, vid Kronans egendomar, förefinnes således
ieke, och man ansåg derföre så mycket riktigare att sistnämnde
arrendatorer skola erlägga bevillning. Då i öfrigt riktigheten
af denna allmänna sats väl icke lärer kunna bestridas,
att en hvar bör betala bevillning för den inkomst han åtnjuter,
så finnes väl icke någon anledning att från bevillning
befria Kronans arrendatorer, då det skäl, som i afseende å enskilde
dertill föranleder, icke finnes till.
Jag kan således icke finna annat än att den här föredragna
§:s 2:dra mom. är riktigt, ehuru onekligt är, att redaktionen
icke är fullt tydlig, ty ordalydelsen är: ”arrendatorer af Kronan
tillhörig fast egendom”; men Kronan eger mycken fast
egendom, för hvilken fastighetsbevillning verkligen erläggges;
och för sådan egendom har det åtminstone varit Utsk:ts mening
att någon bevillning af arrendatorn skulle erläggas.
Jag får således yrka bifall till detta mom. med den förändrade
redaktion deraf, att orden »ifrån bevillning befriade” tilläggas.
Hr von Koch: Utom öfriga skäl, som blifvit anförda
derför, att arrendatorer af Kronans egendomar icke må vara
fullkomligt skattfiia, anser jag mig böra påpeka, att det väl
bör finnas någon grund för deras kommunal-afgifters beräknande.
—r Ilen invändning, Gr. Hamilton framställt, att nemligen
man ger med den ena handen och tar med den andra, synes
väl hafva sin riktighet, men bevisar väl icke mycket, enär detta
argument med samma skäl kan anföras i afseende å statens förhållande
till alla våra embetsmän, hvad löner m. m. dylikt beträffar.
Sedan äfven Gr. Lagerbjelke nu framställt ett förslag
till redaktion i samma syftning med det af mig afgifna, så, och
för den händelse R. o. Ad, skulle finna för godt det sistnämnde
bifalla, vill jag, för min del, äfven detsamma biträda;
men underställer likväl Höglofl. Ståndet, huruvida icke, uti frågans
nuvarande skick, mest lämpligt är att återremittera mom.
Gr. Hamilton: Kör den händelse, sådana förhållanden,
som Hr Hjärne omnämnt, egt rum, så bevisar det, efter mitt
förmenande, allenast, att vederbörande auktoriteter icke i behörig
ordning bevakat Kronans rätt och bästa; ty skäligen bör
väl kunna antagas att, om icke något i detta hänseende brustit,
så icke kunnat förfaras. Det är väl, på sätt jag nyss
nämnde, temligen gifvet, att en arrendator af Kronans egendom,
i likhet med hvarje annan person, mäste noga öfverväga, icke
allenast de inkomster, han kan förvänta sig af arrendet, utan
äfven de derför belöpande utgifter. Till dessa sednare skall
naturligtvis hänföras de utskjdder, hvilka han har att för den
arrenderade egendomen utgöra. Alltså! Hvad Kronan får i
ena fallet, förloras i det andra.
Hvad för öfrigt beträffar anmärkningen, att enahanda
förhållande egde rum med statens löntagare, så skulle densamma
vara rigtig, för det fall, att dessa tjenster utställdes på
Deri 12 Maj e. in.
117
auktion; men, som vi känna, är icke förfaringssättet vid tjensters
tillsättande, att desamma utbjudas på auktion till den
lägstbjudande. Således blir äfven denna jemförelse haltande.
Då jag fördenskull icke anser de mot den af mig uttryckta
åsigt framställda anmärkningar hafva vederlagt densammas befogenhet,
får jag fortfarande yrka afslag.
Erih, Tersmeden: Jag hemställer, huruvida det, uti
frågans ännu outredda skick, kan vara lämpligt att antaga, vare
sig det ena eller andra af de i ämnet framställda förslag; samt
anser mig, vid sådant förhållande, böra yrka att Hr Gr. o.
Landtm, måtte framställa propos. på återremiss
Gr.
Mörner, Carl Göran Detlof: Hvad afgiften af
Kronans arrendatorer angår, måste jag i hufvudsaken förena
mig med Gr. Lagerbjelke och Hr von Koch; men, för min
del, anser jag likväl icke frågan tillräckligt utredd, för att nu
kunna bestämdt antaga ett redaktionsförslag i ämnet. Som dertill
skulle erfordras en närmare granskning af ordalydelsen, och
ändamålet kanske ändå ej vunnes, torde tiden nu kunna bättre
användas, än med en sådan granskning. Enligt min tanke
måste man härvid taga i betraktande att under arrendetiden
många omständigheter förändra sig, så att ett arrende, som
är öfvertaget på vilkor, hvilka vid kontraktets ingående ej lemnade
utsigt till någon särdeles vinst, kan mot slutet af arrende-tiden
blifva högst fördelaktigt; äfvensom det ej torde böra
lemnäs utan uppmärksamhet att dessa arrendatorer sedermera
vid fråga om nytt arrendekontrakts uprättande hafva optionsrätt
till arrendets öfvertagande
Under sådana förhållanden kan det väl icke finnas obilligt,
att ifrågavarande arrendatorer erlägga någon skatt till samhället;
och förenar jag mig alltså uti yrkandet på återremiss,
på det att ett förtydligande måtte i berörde hänseende kunna
ega rum.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad, yttrade H. Exc.
Hr Gr, o. Landtm., att derunder yrkats, dels bifall till Utsfcts
förslag, dels bifall dertill med tillägg af orden ”från bevillning
befriad» föro orden ”fast egendom”, dels återremiss af förslaget,
och dels slutligen afslag derå.
Härefter framställdes först propos. å bifall till Utsk:ts förslag
oförändrad t, dervid svarades nej, och sedermera propos.
på bifall dertill med ofvannämnde tillägg, då svaren utföllo
med ja och nej i blandning, samt slutligen propos. på förslagets
återremitterande; och då denna sednaste propos. besvarades
med starka ja jemte åtskilliga nej, förklarades ja hafva varit
öfvervägande.
Den vidare pröfningen af förevarande Bet:de upskjöts till
nästa plenum.
118
Den 15 M aj.
Hr Tornerhjelm; Rudolf: Sorn jag nu står i bered
skap
att lemna Riksdagen, anhåller jag att få afsäga mig min
befattning såsom ledamot i Stats-TJtsk:t, samt att vara Elektor
vid detta riksmöte.
Sedan propos. å bifall härtill blifvit framställd, samt besvarad
med blandade ja och nej, förklarade H. Exc. Hr Gr.
o. Län ;tm. sig hafva funnit ja öfvervägande, och anmodade
Ståndets Hr Elektorer att utse en ledamot i StatsUtsk:t efter
Hr Tornerhjelm.
R. o. Ad. åtskiljdes kl. J/2 10 e. m.
In fidem,
0. Brakel.
Tisdagen den 15 Maj 1860.
Plenum kl. 6 e. m.
Öpnades Hrr Elektorers lista vid val af två ledamöter uti
StatsTJtsk:t efter
N:o 254 Hr Lilliencrona, fullm. Hr Tornerhjelm, Rudolf; och
» 2329 Hr Thulstrup, Carl Magnus;
och befunnos dertill hafva blifvit utsedde
N:o 778 Hr Leijonancker, Predrik Wilhelm Erik Carl;
” 2183 Hr Gripensvärd, Jakob Olof.
Öpnades Hrr Elektorers lista vid val af tre ledamöter uti
BevillningsUtsk:t efter
N:o 140 Erih. Leuhusen, Carl Herman;
” 283 Erih. Silfversköld, Carl Otto, och
” 393 Erih. af Schmidt, Carl Johan Georg;
och befunnos dertill hafva blifvit utsedde
N:o 150 Erih. von Otter, fullm. Erih. Leijonhufvud, Carl Gustaf;
» 702 Hr Prytz, Lars Adolf;
» 2322 Hr Sandströmer, Carl Johan Albert.
Öpnades Hrr Elektorers lista vid val af två ledamöter uti
BankoTJtsk:t efter
Den 15 Maj.
119
N:o 1011 Hr Lagercrantz, Carl Gustaf; ®eh
» 2017 Hr Björnstjerna, Oscar Magnus;
och befunnos dertill hafva blifvit utsedde
» 189 Hr Eääf i Småland, fullm. Gr. Lewenhaupt, Carl
Magnus Casimir;
” 1386 B. Hr Adlercreutz, Axel Gustaf.
Öpnades Hrr Elektorers lista vid val af fyra ledamöter
och fyra suppleanter uti Allmänna Besv:s- och Ekon Utsk:t
efter
Ledamöterne
N:o 848 Hr Wattrang, Nils Adolf;
» 2120 A. Hr Nauckhoff, Carl Henrik Gottlieb;
” 2039 Hr von Troil, Samuel Gustaf;
» 2144 Hr Rosensvärd, Johan Henrik;
Suppleanterne
N:r 25 Hr Walkendorff, fullm. Hr Wästfelt, Fredrik Philip;
» 2088 Hr af Chapman, fullm. Hr Ribbing, Erling;
» 839 Hr Rehnberg, Carl Gustaf; och
« 848 Hr Wattrang, Nils Adolf;
och befunnos hafva blifvit utsedde till
Ledamöter
N:o 304 Frih. Fock, Alexander Georg;
» 357 Hr Tornérefelt, fullm. Hr Montgomery, Gustaf;
» 2001 Hr af Sillén, Lars Gabriel;
» 2309 Hr af Dalström, Gustaf Jakob;
Suppleanter
N:o 833 Hr Werdenhoff, fullm. Hr Tham, Sebastian Mathias;
» 1956 Hr Clementeoff, fullm. Hr von Knorring, Erik Oscar;
« 2035 Hr Cederbaum, Pehr Fredrik;
» 2227 Hr dorchimont, fullm. Hr Törnebladh, Carl Ottomar;
Öpnades Hrr Elektorers lista vid val af sex ledamöter och
en suppleant i RiddarLusUtsk:t efter
N:o 44 Frih. Wrangel af Lindeberg, fullm. Frih. Leijonhufvud,
Sten;
” 59 Frih. Rålamb, Sigfrid;
» 313 Frih. von Platen, Carl Baltzar;
» 172 Hr Rosenstjerna, fullm. Hr Flach, Erik Gabriel;
« 1912 B. Hr Nordenskjöld, Adolf Otto;
» 1974 Hr Granfelt, fullm. Gr. Posse, Knut; samt
» 559 Hr Pereswetoff-Morath, Carl Wilhelm;
och befunnos hafva blifvit utsedde till
Den 15 Maj.
Ledamöter
N:o 110 Frih. Taube, Carl Evert Bernhard;
v 484 Hr Breitholtz, Claes Gustaf;
» 1481 Hr König, fullm. Gr. Taube, Henning Eduard;
» 1911 B. Hr Psilanderskjöld, Johan Ferdinand;
» 1981 Hr Nordenstolpe, fullm. Frih. Falkenberg, Carl Melcher;
» 2259 Hr af Wåhlberg, Göran;
Suppleant
N:o 262 Frih. Klinckowström, Wilhelm Leonhard Agathon.
TJplästes ett utaf Hr Wahlfelt, Carl Adam, ingifvet
Mern. af följande innehåll:
Som jag i tjensteärender måste från staden afresa, får jag
härmed afsäga mig min plats såsom ledamot af Höglofl. RiddarhusTJtsk:t,
men får vördsamt anhålla, att vid min Riksdagsmannarätt
varda bibehållen.
Sedan R. o. Ad., uppå framställd propos., härtill lemnat
bifall, samt H. Exc. Hr Gr. o. Landtm, anmodat Ståndets Hrr
Elektorer att utse en ledamot i RiddarhusTJtsk:t efter Hr Wahlfelt,
tillkännagaf IL Exc. att utaf BeviilningsIJtsk:ts Ordförande
anmälan gjorts om behofvet af två ytterligare suppleanter
från R. o. Ad. i samma Utsk., samt hemställde, huruvida
Ståndet bifölle, att ifrågavarande suppleantplatser finge
tillsättas; och sedan härtill svarats ja, anmodade H. Exc. Elektorerne
att vid deras nästa sammanträde välja två ytterligare
suppleanter i BevillningsUtsk:t.
Från Frih. af Schmidt, Carl Johan Georg, hade inkommit
följande, nu uplästa Mern.:
Härmed får jag vördsamt, under anhållan om bibehållen
Riksdagsmannarätt, afsäga mig förtroendet att vara Elektor,
hvarmed R. o. Ad. mig hedrat under innevarande Riksdag.
Bifölls.
Fortsattes pröfningen af Bevilln:sITtsk:ts Betänkide N:o
20, ang:de Allmänna Bevillningen.
§ 7.
Hr von Koch, Nils Samuel: Som R. o. Ad. åter
remitterat
den föregående 6:te punkten, som handlar om ”Bevillning
för inkomst af kapital eller arbete», tager jag för gifvet,
att R. o. Ad. fattar enahanda beslut i afseende på den nu
föredragna 7:de punkten, som angår »grunder för inkomsternas
beräknande.» Jag upprepar, hvad jag redan vid 6:te punkten an
-
Deli 15 Maj.
121
märkt, att det för tydlighets skull borde insättas något i denna
7 §, som motsvarar det stadgande, som finnes i 7 §:n 3 mom.
af komiterades förslag, ty, enligt det nu af Utskit framställda
förslag, skulle intet afdrag få ske för ränta, som utbetalts af
den skattskyldige å upplånadt kapital, när nemligen inkomsten
beräknas af ränta å utlånadt kapital. Jag skulle således för
min del önska, att ett särskildt mom. infördes under lista
mom. af ifrågavarande §, som stöde i öfverensstämmelse med
det, som finnes i 7 § 3 mom. af Komitébetänkidet. Införes
detta, tror jag ingen ändring sedermera beböfves förr än man
kommer till den punkt, som lyder: »Näringsidkare, som under
året näst före det, för hvilket bevillning påföres, gjort sådana
förluster etc. etc.” Detta morn., som det nu är uppstäldt,
förefaller mig stötande, emedan det kan tolkas så, som skulle
man betala bevillning äfven på hvad man hade förlorat. Ordalydelsen
är alltför obestämd, och jag tror, att man lätt skulle
kunna visa, att TJtskits Betide kunde förstås så, att den,
som gjort mindre förluster, skulle få betala mindre i bevillning,
än den som gjort större. Jag skulle derföre vilja föreslå, att
den af mig nyss antydda strofen måtte, der den står, helt och
hållet utgå, och att i stället ett tillägg gjordes till det sist
på sidan 4 förekommande morn., som egentligen talar om
bevillningsgrunder och som börjar med orden: »Inkomst genom
bruks-, fabriks- och handelsrörelse, sjöfart, handtverk eller annat
yrke, etc. etc.» Till detta mom. ville jag vid slutet foga
en mening, så lydande: ”Har under året näst före det, för
hvilket bevillning skall påföras, sådana särkildta förhållanden
inträffat, antingen i afseende å gjord betydligare vinst eller
större förlust för skattskyldig, att det löpande årets inkomst
icke derefter skäligen kan beräknas, eller har den skattskyldige
näst föregående året icke drifvit lika beskaffad rörelse, då skall
taxering ske efter hvad en rörelse, jemförlig med den skattskyldiges,
anses i allmänhet afkasta.»
Hvad vidare beträffar den på midten af sidan 4 förekommande
punkt som lyder: ”Förluster, af hvilka kapital drab
bats,
afräknas från egarens kapitalförmögenhet etc. etc.”, så
förefaller den mig äfven stötande, mea när man går till 21 §
af Utskits förslag till Instruktion för taxeringsförrättningarne,
så ser man hvad TJtskit menat, och att det är blott fråga om
beräkningsgrunderna. Jag anser denna § af instruktionen vara
så redigerad, att om densamma bibehålies, man mycket väl
kan låta utgå den af mig nyss påpekade punkt af TTtskits 7:de
§ lista mom. i förslag till Bevillms-Stadga.
På grund af dessa skäl, anhåller jag, att den ifrågavide
§:n måtte blifva återremitterad.
Gr. Mörner, Carl Göran Detlof: I afseende å den
nu föredragne § är jag i väsendtlig mån förekommen af Hr
von Koch. Lika med honom anser äfven jag, att, om bevillning
122
Den 15 Maj.
af kapital som en särskildt bevillningstitel skall komma att ega
rum ock man dervid tager räntan af det utlånade kapitalet
till grund för beskattningen, dot äfven är billigt att räntan ä
det uplånade kapitalet afdrages och att skatt endast erlägges
för skilnaden dessa begge summor emellan. Hvad vidare beträtfar
anmärkningen derom, att näringsidkare, som gjort sådana
förluster, att någon behållning å rörelsen icke upkommit, icke
desto mindre skola erlägga bevillning, så instämmer jag med
den siste värde talaren deruti, att ett sådant stadgande strider
mot den princip, som är antagen i det ifrågavarande förslaget,
nemligen att man endast skall skatta för verkliga inkomster.
Orsaken till en sådan beskattning har af Utsk:t blifvit uppgifven
vara den, att, då med rörelses utöfvande i stad är förenad
förmåner af åtskilliga borgerliga rättigheters utöfning, så
skulle, om hvarje rörelse, som gatt med förlust ett år, blefve
skattfri, personer, hvilka således ej till Statsverket erlagt
någon skatt, likväl tillgodonjuta alla fördelar, som tillkomme
honom derföre, att han anmält sig till utöfvande af samma rörelse.
Utsk:t har derföre ansett det nödvändigt att äfven i
detta fall bestämma en afgift. Då Utsk:t beslutit sig härtill
på, som jag tror, ganska goda grunder, så har likväl ITtsk:t i
en efterföljande § infört ett stadgande, som till det förstnämnde
står i den mest skärande motsats. Det heter nemligen
i lista mom. af 8:de §: »Bevillning för inkomst af kapital
eller arbete eger icke rum, när alla de utaf kapital eller arbete
uppkomna årsinkomster, sammanräknade, icke öfverstiga
400 rdr.” Man inser lätt hvilken motsägelse, som ligger i
dessa begge stadganden. Förhållandet blefve ju tydligen, att,
under det den ena personen, som ej har någon den minsta inkomst
af sin rörelse, skulle få erlägga till staten vissa afgifter,
för att fortfarande få vara i åtnjutande af sina borgerliga rättigheter,
så går den andra personen, som verkligen på sin rörelse
haft behållning, ehuru denna ej uppgått till 400 rdr, fri
från dessa afgifters erläggande och får likväl fortfarande åtnjuta
och utöfva samma borgerliga rättigheter. Jag har trott
mig böra fästa uppmärksamhet, på denna motsägelse, för att
ådagalägga, att en förändring af förslaget är af behofvet påkallad.
Ett sådant förhållande, som det nu omförmälda, har,
med tillämpning af hittills gällande Bevillmsförordning, ej kunnat
ega rum, emedan det för alla dessa näringsidkare finnes
en bestämd föreskrifven afgift, som de äro skyldiga att underkasta
sig. Så hafva t. ex. hammarsmeder sig ålagde vissa afgifter,
likaså sjömän, handtverkare m. fl. För att befria BevillmsKomitéerna
från det stora besväret att ingå i undersökning om
hvarje sådan persons inkomster, hoppas jag, att TJtsk:t, vid förnyad
behandling af denna fråga, derest den kommer att ega
rum, må söka, så vidt lämpligen kan ske, inskränka behofvet
af dylika undersökningar och befria de skattskyldige från en
mängd upgifter, som i sjelfva verket ej torde tjena till någonting.
Den 15 Maj.
123
I 2:dra mom. af denna § finnes, bland de poster, för hvilka
afdrag skola ske, äfven upräknade aflöning eller annan ersättning
till vikarie eller tjenstebiträde, utan att rättigheten till
detta afdrag är på något sätt begränsad. I nn gällande Bevilln:sförordning
är en motsatt grund antagen. Hvarje tjensteman,
som har lön på Stat, är nemligen, enligt nu gällande Bevilln:sstadga,
nödsakad att vidkännas bevillning för alla med tjensten
följaktiga löneinkomster, hvaremot biträdet är fritt från bevillning.
Bör min del skulle jag tro, att, i afseende å den praktiska
tillämpningen, detta förfaringssätt äfven är vida enklare
än det nu föreslagna. En tjensteman kan under årets lopp
hafva haft flera vikarier. Dessa kunna äfven hafva haft förordnanden
på längre och kortare tider och på olika vilkor.
När nu bevillms-taxeringen skall försiggå, kan det hända, att
icke någon af vikarierne finnes inom det distrikt, der tjenstemannens
skattskrifning skall ega rum. TJpgifter från vikarierne
blifva således ej derstädes att tillgå öfver hvad de af tjenstemannens
löneförmåner åtnjutit. Till kontroll derå, att allt blir
riktigt uppgifvet, måste vid sådant förhållande BeredningsKomitéerna
kommunicera sig med hvarandra, och man kan lätt
inse, att ökadt besvär kommer derigenom att tillskyndas komitcrade,
utan att man ändock har visshet om, att full utredning
kommer att vinnas. Ytterligare kan det förhållande inträffa,
att tjenstemannen genom alla dessa afdrag blifvit i mistning
af så mycket af sin ordinarie lön, att återstoden ej uppgår till
belopp att böra underkastas någon bevillms-afgift, under det å
andra sidan vikarierna hvar för sig ej kommit i åtnjutande af
så stora lönevilkor, att bevillning derföre kan dem åläggas. Således
skulle, genom ett sådant stadgande, som det af Utsk:t
föreslagna, Staten möjligen kunna gå förlustig om en inkomst,
som rätteligen bort tillkomma densamma.
I 3:dje mom. af denna § säges: ”Inkomst genom bruks-,
fabriks- och handelsrörelse, sjöfart, handtverk eller annat yrke,
samt de med tjenstebefattning förenade obestämda eller extra
inkomster taxeras för det löpande året och böra i allmänhet
beräknas på grund af förhållandet under nästföregångna året.”
Denna grundsats är visserligen ganska riktig, men, Mine Hrr!
huru skall det gå till när en rörelse börjar, — när man ej
har något föregående år att stödja sig vid i afseende på beräkningen
af inkomsterna ? I sådant fall finnes för närvarande
vissa grunder, som tillämpas, och en praxis har utbildat sig,
hvarigenom man påfört en så beskaffad rörelse en minimibevillning.
Börelsen har således åtminstone ej blifvit helt och
hållet skattfri. Enligt nu framställda förslag kan inträffa att
en rörelse, fortsatt med afbrott hvartannat år, aldrig blir beskattad.
Jag vill närmare utveckla, huru detta skall kunna
gå till. En bruksrörelse drifves t. ex. under ett år. Under
nuvarande förhållanden eger man rättighet att nedlägga densamma
när man behagar. Börelsen nedlägges således efter
124
Den lf> Maj.
första året, hyilar ett år och upptages åter året derefter. Nälden
nu skall beskattas, finnes naturligtvis ej något föregående
års tillverkningsbelopp att åberopa, och på det sättet skulle,
med en ordagrann tillämpning af detta stadgande, all bevilln:staxering
för bruksrörelsen på detta ställe kunna undvikas.
I sista punkten af 3:dje mom. förekommer afven en oegentlighet;
det heter nemligen: »Indelta, likasom andra i spanmål
eller persedlar utgående, löner uptagas till det kontanta belopp,
de efter sednast för orten faststäldt markegångspris utgöra.»
Det är nemligen ej gifvet, att det skall vara det s. k. markegångspriset,
hvarefter spanmålen eller persedlarne skola lösas,
utan händer kanske oftare, att de blifvit lösta efter medelmarkegångspriset.
Med anledning af dessa anmärkningar, vågar jag vördsamt
anhålla om återremiss af ifrågav:de 7:de § af Utsk:ts
Bet:de.
Gr. af Ugglas, Carl Ludvig: I likhet med de föreg:de
värde talarne, yrkar äfven jag återremiss på den förevarande
7:de §:n. I afseende på Gr. Mörners anmärkning derå, att en
rörelse skulle, enligt Utsk:ts förslag, kunna drifvas skattfri,
vill jag hänvisa den värde Gr:n till 72:dra § af nu gällande
Bevilln:s-stadga, der det är föreskrifvet, huru med bruks- och
bergverksvärdering skall försiggå. Jemför man dermed 8:de §
i instruktionen för taxerings-förrättningarne, så synes tydligen,
att någon skattefrihet icke kan uppstå deraf, att rörelsen endast
drifves hvartannat år. Hvad jag egentligen mot denna §
har att anmärka, rörer l:o) mom. a), der det heter, att bevilln:safdrag
får ske för ränta å det för rörelses bedrifvande uplånade
kapital.
Yidare hvad beträffar 6:te punkten af denna §:s l:sta morn.,
anser jag den stå i fullkomlig strid med 15:de § i instruktionen
för Taxerings-Komitén. Enligt Ulsk:ts förslag skulle
nemligen näringsidkare blifva påförde skatt, äfven om de drifvit
sin rörelse med förlust. Jag frågar, huru ett sådant stadgande
kan stå i öfverensstämmelse med den åsigt, på hvilken
hela författningen stödjer sig, att det är inkomsterna, som skola
bestämma bevillningssummans utgörande.
Gr. Lagerbjelke, Gustaf: Den nu föredragna §:n står
i ett allt för nära sammanhang med den närmast föregående,
för att nu af R. o. Ad. bifallas. Jag anser således, att något
annat beslut i afseende å 7:de §:n ej kan fattas, än att återremittera
densamma. Oaktadt jag således framställer min önskan
om återremiss, vill jag dock icke erkänna, att alla mot
denna § riktade anmärkningar hafva varit fullt befogade. Men
som punkten förmodligen blifver återremitterad, vill jag icke
nu förlänga diskussionen genom att upptaga desamma till besvarande,
hvarföre jag inskränker mig till den anhållan,
Deli 15 Maj.
125
att H.r Gr:n o. Landtm:n måtte framställa propos. på återremiss.
Efter härmed slutad öfverläggning och uppå framställd
propos. blef § återremitterad.
§ 8 lista mom.
Hr Fåhreeus, Johan Fredrik: Den nu föredragna
punkten i förslaget till ny Bevillms-stadga lemnar rum för tre
väsendtliga anmärkningar.
Såsom jag i ett vid Utsk:ts Bet:de fogadt särskildt
yttrande ådagalagt, skulle, genom Utskits förslag, inkomstskatten
för löntagare, hvilkas vilkor äro beiäknade blott för lifvets
tarfligaste behof, komma att ökas ända till 4 å 4 !/2 gånger
nuvarande bevillms-belopp.
En annan icke mindre vigtig omständighet möter deruti,
att, då maximum af inkomst, för hvilket föreslagits skattfrihet,
ovilkorligen blifvit bestämdt så högt som 400 r:dr, det lätteligen
kunde inträffa, att en stor mängd till arbetsklassen hörande
personer, såsom gesäller och sjömän, hvilka nu erlägga
stadgade minimiafgifter, komme att från all bevillning befrias.
Den tredje erinran, som i saken förekommer, afser behofvet
af lindring i skatten för sådana mindre bemedlade personer,
som befinna sig i äktenskap och hafva minderåriga barn att
försörja, en lindring, hvilken synes innefatta en billig gärd åt
humanitetens fordringar.
Det är på grund af dessa omständigheter, mera fullständigt
utvecklade, som en af Bevilln:sUtsk:ts ledamöter, Hr Lindeström,
i afgifven reservation 3rrkat, att TJtsk:ts förslag i förevarande
punkt måtte utbytas mot ett så lydande stadgande:
”Den skattskyldige, hvars alla årsinkomster sammanräknade
icke öfverstiga 1,500 r:dr, vare fri från bevillms erläggande
enligt § G för följande del af inkomsternas belopp, nemligen
ogift man eller enkling, för 250 r:dr, ogift qvinna eller
enka, för 150 r:dr, äkta makar gemensamt för 400 r:dr samt
föräldrar dessutom för 50 r:dr för hvarje eget äkta barn under
tolf år, som af dom uppfostras.”
Att ett bifall till detta Hr Lindeströms förslag i allmänhet
icke skulle leda till något äfventyr med hänsigt till statens påräknade
inkomst, utber jag mig att få lägga i dagen genom
följande jemförelse:
126
Ilen 15 Maj
Enl. 1858
Enl. Hr Lindeströms förslag.
års bevillms-
Makar
Makar
förordning
Ugnt man.
utan barn.
med barn.
för löneinkomst till
belopp af 450 rdr
1
—
o
—
50
—
dito 600
1
50
3
50
2
—
50
dito 750 n
9
50
5
—
3
50
2
—
dito 900 »
3
50
6
50
5
—
3
50
dito 1050 r>
5
—
8
—
6
50
5
—
dito 1200 »
6
50
9
50
8
6
50
I följd häraf anser jag mig böra vördsamt tillstyrka att
R. o. Ad. måtte frångå Utsk:ts förslag i denna punkt, och i
stället antaga, hvad Hr Lindeström i sin reservation föreslagit.
Hr von Koch: Jag kan ej neka för, att jag vid första
genomläsandet verkligen hlef frapperad af Hr Lindeströms nyss
omförmälda förslag. Det utmärker sig såsom särdeles välvilligt,
och dessutom fann jag äfven, på sätt här blifvit antydt, att
enligt detsamma någon statsförlust sannolikt ej borde komma
att uppstå. Men då jag närmare betraktade följderna deraf,
föreföll det mig som skulle förslaget vid tillämpningen möta
ganska stora svårigheter, emedan man vore nödsakad att vid
skeende beskattning beräkna en mangd personers inkomster,
som hittills varit och jemväl höra vara fria från inkomstbevillning.
Man finge lof att gå ned ända till den tjenande klassen,
ty man skulle nemligen, enligt hans förslag, till och med taga
skatt af hvarje qvinna, som hade 150 r:drs inkomst. Jag tror
dock, att man kunde afhjelpa detta genom att antaga den modifikation
af TJtsk:ts förslag, Hr Sondén framställt, hvilken äfven
lärer lyckats vinna sympatier inom PresteStåndet,, att nemligen
bestämma minimibeloppet till 300 rdr, både för man och qvinna.
Men äfven detta förslag skulle komma att möta vissa praktiska
svårigheter, med afseende å det stora antal, som äfven då skulle
beläggas med inkomstskatt, och den vidlyftiga bokföringen angående
giftermåls ingående, upplösniug, harns födsel, död, ålder,
flyttning m. m. Dessutom och derest, som önskvärdt vore, man
kunde lägga bevillningen till grund för kommunala både rättigheter
och skyldigheter, så skulle, enligt dessa förslag, det förhållande
kunna uppstå, att, om en person, som betalar inkomstskatt
till Staten och kommunen, och i följd deraf kommer i åtnjutande
af vissa medborgerliga rättigheter, gifter sig, så, ehuruväl
hans inkomster äro lika stora som förut, sä mister han,
till följe af den mindre bevillning han sorn . gift skulle utgöra,
vissa af de medborgerliga rättigheter han förut åtnjöt. Jag
tror, som sagdt är, att stora praktiska svårigheter komma att
uppstå; men skulle man blott kunna öfvervinna dessa svårigheter,
så vore jag böjd att antaga Hr Lindeströms förslag, med
den af mig nyss antydda modifikation af Hr Sondén. Men sa
länge jag hyser denna fruktan, är jag mer böjd att antaga det
Den 15 Maj.
127
förslag, Hr Schwartz i sin reservation afgifvit. Det öfverensstämmer
hufvudsakligen med det af komiterade framställda,
ehuru med några förändrade summor. Komiterade hafva utgått
från den synpunkten, att man borde från inkomstbevillningen
undantaga livad som för en familjs nödvändiga uppehälle
vore behöfligt. Det har man, efter nuvarande priser, ansett
vara 400 rdr, hvilken summa för alla borde vara skattfri.
Men till följd af den konsideration, som inom komitén gjorde
sig gällande, att man i främsta rummet borde tillse, att ej någon
betydlig minskning i statsinkomsterna skulle upstå, var
det som komiterade bestämde, att endast af de mindre förmögna
eller då årsinkomsternas belopp ej öfversteg 1,000 r:dr, afdrag
skulle få ske för 400 rdr. Man vågade ej heller föreslå högre
skatt än 1 proc. Men enligt hvad jag nu hört, skall förhållandet
inom Riksgäldskontoret vara sådant, att man ej i fråga
om statsinkomsterna behöfver vara så rädd om ett eller annat
1000:detal rdr minskad bevillning. Dertill kommer ytterligare,
att Utsk:t uppställt en annan beräkningsgrund än komiterade.
Utsk:t har nemligen under samma rubrik hänfört inkomst af
kapital och arbete, och på denna väg kommer man snarare till
bevillning af den lägre förmögenheten. Men som jag är mycket
rädd, att på densamma åstadkomma någon sorts tryckning,
så skulle jag för min del tro, att, om Utsk:ts förslag, att gemensamt
beskatta kapital och arbete, går igenom, man mycket
väl skulle kunna fixera det årliga inkomstbelopp, af hvilket afdrag
får ske, till 1,500 r:dr i stället för till 1,200 rdr, som
Hr Schwartz föreslagit.
Jag nämnde, att jag hyste betänkligheter att kasta för hög
beskattning på dem, som hade smärre inkomster. Jag har
gjort upp en beräkning öfver beskattningsbeloppen i några af
hufvudstadens församlingar och har eftersett hvad i den fattigaste
församlingen, som obestridligen är Katarin®, den fattigaste
handtverkare, som är i den kategorien, att han, enligt Bevilln:sstadgans
ordalydelse, »mäktar betala sina utskylder», betalar.
Jag har för jemförelse skull tagit en arbetarefamilj, som
jag kände, och hvars skattsedel för 1852 jag här har i handen.
Det är nemligen en fattig skräddare, som bodde i Adolf Fredriks
församling och som hade hustru och sex barn, hvaraf
2:ne då voro mantalsskrifna. 1852 skattade denne person,
som ansågs ega 300 r:drs r:mt inkomst, 31 r:dr 36 sk.
Hade nämnde familj varit år 1858 boende i Katarina? församling,
så hade den fått betala i personliga afgifter för
2 män å 3: 76 och för 2 qvinnor å 3: 16, tillsammans
13 r:dr 84 öre; derefter skulle betalas minimiafgift för handtverkeriets
utöfvande 15 r:dr; derefter i kommunalskatt 1 r:dr
89 öre på hvarje bevilln:sriksdaler efter 2:dra artikelns bevillning,
hvilket utgör 28 r:dr 35 öre. Det hela skulle komma
att utgöra 57 rdr 19 öre, som denne man, som anses hafva i
inkomst 300, skulle betala i utskylder; deraf ser man, huru
Den 15 Maj.
de lägre handtverkarne äro betungade. Just i följd deraf, att
de ej kunna betala sina utskylder, mista de ofta sitt burskap.
Om jag nu antager, att en dylik handtverkare verkligen torde
hafva 800 r:drs inkomst, och att bevillmsafgiften blir sådan, att
man kan uptaga inkomsten till verkliga beloppet, — som nu
är omöjligt, ■—• så skulle han, enligt Utsk:ts förslag, få betala
8 r:dr bevillning, 15 r:dr 12 öre tillägg å 1: 89 pr r:dr efter
2:dra artikeln samt 13: 34 personella afgifte eller 36 r:dr 96
öre. Enligt Hr Schwartz’ förslag blefve bevillningen 4 r:dr,
tillägg enligt 2:dra artikeln 7: 56 och personlig skatt 13: 34.
summa 25 r:dr 40 öre af 800 r:dr, hvilket synes nog. Jag
skulle således helst önska, att K,, o. Ad., för att komma till
något beslut, antoge det af Hr Schwartz framställda förslag med
den skillnad, att högsta beloppet, deraf afdrag får ske, från
1,200 förändras till 1,800 r:dr. Jag vill fästa det Höglofl.
Ståndets uppmärksamhet på nödvändigheten för TJtsk:t att, i
händelse af återremiss, veta hvilken af de uttalade åsigterna
mest öfverensstämmer med E. o. Ad:s. Som det blifvit mig
sagdt, har BorgarStåndet antagit Hr Schwartz’ förslag. Bönderna
hafva nedsatt skattefriheten till 300 r:dr. Presterna äro
de enda, som återremitterat punkten, hufvudsakligen i det syftemål,
att få Hr Sondéns reservation antagen. K. o. Ad. inser
behofvet af att uttala sig för en viss åsigt, för att Utsk:t skall,
vid sitt jemkningsförsök, hafva något att rätta sig efter.
Hr Eeutersvärd, Patrik: Som E. o. Ad. torde finna,
har detta varit en af de punkter, om hvilka tankarne varit
mest delade. Komiterades förslag lyder: ”När alla de utaf arbete
eller genom rörelse, yrke eller tjenst upkomna årsinkomster,
sammanräknade, icke öfverstiga 1000' rdr, äro
400 rdr derutaf fria från bevillning.” TJtsk:ts: ”Bevillning för
inkomst af kapital eller arbete eger icke rum, när alla de af
kapital eller arbete uppkomne årsinkomster, sammanräknade, ej
öfverstiga 400 rdr.” Dessutom finna vi af de till Betänkandet
fogade reservationerna en mängd andra förslag framställda.
Af dessa anser jag det af Hr Lindeström vara det
billigaste och rättvisaste, dels med hänsigt till de särskildta kategorierna,
i hvilka reservanten ställt de skattdragande, och dels
derför, att han bestämt att afdrag får ega rum, såvida inkomstbeloppet
icke öfverstiger 1,500 rdr.
Detta förslag anser jag hufvudsakligen vara det rättvisaste,
derför att den skattskyldiges förmåga att lemna bidrag
till staten måste naturligtvis vara beroende deraf, huruvida han
har blott sin egen person, eller äfven hustru och barn att försörja,
och det billigaste, af den orsaken, att för de personer,
hvilkas inkomster ej öfverstiga 1,500 rdr, förhållandet blir i det
närmaste enahanda med hvad det för närvarande är. Jag skulle
således helst önska, att hr Lindeströms förslag vunne bifall.
Men
Ben 15 M a j.
129
Men, då de öfriga Stånden ej antagit detta förslag, vågar jag
ej påyrka, att It. o. Ad. skulle oförändradt bifalla detsamma,
helst som jag befarar, att samma invändningar, som inom Utsk:t
gjort sig gällande, äfven här skulle framhållas, att nemi.
det skulle förorsaka ett betydligt ökadt besvär för de tjenstemän,
som hade sig uppdraget att uppgöra taxeringslängderna,
ithy att de måste fästa afseende på kön och familjeförhållanden,
och då mången befarar, att tjenstefolk derigenom skulle
kunna åläggas att erlägga beskattning för sina löner. För att
således undanrödja dessa olägenheter, vågar jag framställa ett
förslag, till hvilket jag anhåller att K. o, Åd. täcktes låna ett
ögonblicks uppmärksamhet. Det är af följande ordalydelse: »När
alla de utaf kapital eller arbete upkomna årsinkomster, sammanräknade,
icke öfverstiga 1,500 rdr, äro 300 rdr derutaf fria
från bevillning.” Som jag af tidningarne sett, lärer BondeStåndet
bestämt den från beskattning fritagne summan till 300
rdr och det vore således önskligt, att K. o. Ad. fattade ett
dermed i någon mån öfverensstämmande beslut. Jag anhåller
derför om propos. å det af mig framställda förslag.
Gr. Mörner, Carl Göran Detlof: I afseende på den
nu föredragna §:n, anser jag man antagit en beskattningsgrund,
som vid tillämpningen kommer att föranleda alltför mycken
vidlyftighet och omgång. Jag tror äfven, man gått mycket
strängare till väga, än hvad som varit af behofvet pålcalladt.
Enligt Utsk:ts förslag skulle alla af kapital och arbete upkomna
årsinkomster, hvilka, sammanräknade, ej öfverstiga 400 rdr, fritagas
från bevillning. Jag frågar Eder, Mine Hrr. hvilken
närmaste följden af 'ett sådant stadgande skulle blifva, om icke
den, att den aldra minsta summa är tillräcklig att föranleda
beskattning, så snart genom tillägg deraf hela beloppet öfverskjuter
400 r:dr. Man kan tänka sig att en person eger 401
rulr i årlig inkomst, en annan 399 r:dr 99 öre. Då skall
den förre årligen lemna en del af sin inkomst till Staten, under
det den sednare är fri från all beskattning. Kan man under
sådane förhållanden undgå att finna det något hårdt att,
derföre att inkomsterne skilja sig på några få ören, den ena
skall erlägga bevillning för hela sitt inkomstbelopp, under det
att den andra går helt och hållet skattfri. Jag finner åtminstone,
för min del, detta förslag särdeles strängt. — Yill man,
med bibehållande af Utsk:ts hufvudgrunder, söka åstadkomma
en lindring för de mindre bemedlade bland de skattskyldige,
tror jag det vara mera praktiskt att följa den princip, Hr
Schwartz i sin reservation antagit, att nemligen, när alla de
utaf kapital och arbete uppkomna års-inkomster, sammanräknade,
icke öfverstiga ett visst belopp, hvilket Hr Schwartz
föreslagit till 1,200 r:dr, skola 400 r:dr derutaf vara från bevillning
fria. Derigenom skulle taxevingsmännens, redan förut
så betungande, arbete i väsendtlig mån förminskas, på samma
VI B. 9
130
Den 15 Maj.
gång, som man skulle kunna försäkra sig om ett noggrannare
utförande af ett på taxering af inkomst grundadt bcskattningssystem.
Huruvida gränsen, då fråga om lindring skulle upphöra,
bör bestämmas vid ett inkomstbelopp af 1200 r:dr, eller
af 1,000 r:dr, såsom Hrr Komiterade föreslagit, eller af
1,500 r:dr, på sätt Hr Lindeström m. fl. påyrkat, — är, så
vidt jag kan finna, en smaksak och lärer svårligen kunna anses
af några egentliga rättsgrunder beroende. Härvid skulle
jag tro, att det enda motiv, som man egentligen har att fästa
afseende på, är hvad man anser Staten utan alltför stora
uppoffringar kunna i detta hänseende medgifva, och det bör
naturligtvis Utsk:t vara närmare i tillfälle att bedöma än en
enskild ståndsledamot. Jag anhåller derföre, att punkten måtte
blifva till Htsk:t återremitterad.
Gr. Lagerbjelke, Gustaf: Den siste värde talaren, Gr.
Mörner, har klandrande fäst sig vid TJtskrts förslag att fastställa en
viss summa, hvilken under alla förhållanden skulle blifva skattfri.
Den värde talaren har förgätit, att samma förhållande
existerar under nuvarande förhållande. I nu gällande Bevillmgs
Stadgas 142 § heter det nemi.:
”Befrielse efter 2:dra Art. åtnjuta
l:o) Innehafvare af en eller flere tjenster, antingen utan
lön eller inkomst, eller hvars sammanräknade belopp ej öfverstiger
300 rdr rmt etc. etc.” — Den värde talaren finner således,
att samma princip, som hittills blifvit följd, äfven legat
till grund för Utsk:ts framställning. Ehuru väl jag ingalunda
kan gilla den i detta hänseende framkastade anmärkning, vill
jag dock, på grund af R. o. Ad:ns beslut i afseende på den 6:te
punkten, äfven anhålla, att det Höglofl. Ståndet måtte återremittera
den nu förevarande 8:de punkten.
Hr Prytz, Lars Adolf: På grund af mina vid 6:te §
gjorda anmärkningar, ber jag, att nu få instämma i det af Hr
von Koch framställda förslag, att nemi, R. o. Ad. antingen
måtte bifalla Hr Schwartz reservation med den af Hr von Koch
begärda utsträckning af inkomstbeloppet från ',200 till 1,800
rdr eller att B. o. Ad. måtte återremittera den förevarande 8
§ i syftemål att få anmärkningarna under Utsk:ts pröfning.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad, yttrade II. Exc.
Hr Gr:n o. Landtm:n, att i afseende på 1 mom. af § 8
följande yrkanden blifvit framställda, nemi.: af Gr. Mörner
m. fl., att mom. måtte återremitteras; af Hr Fåhraeus, att B.
o, Ad., med afslag å morn., skulle i stället antaga ett så lydande
stadgande: ”Den skattskyldige, hvars alla årsinkomster
sammanräknade icke öfverstiga 1,500 rdr, vare fri från bevillnings
erläggande enligt § 6 för följande del af inkomsternas
belopp, nemi. ogift man eller enkling för 250 rdr, ogift qvinna
Den 15 Maj.
131
eller enka för 150 rdr, äkta makar gemensamt för 400 rdr
samt föräldrar dessutom för 50 rdr för hvarje eget äkta barn
under 12 år, som af dem uppfostras”; af Hr von Koch, att
mom. skulle erhålla följande lydelse: ”När alla de utaf kapital
eller arbete uppkomna årsinkomster, sammanräknade, icke öfverstiga
1,800 rdr, äro 400 rdr derutaf fria från bevillning”;
samt slutligen af Hr Beutersvärd, att mom:ts innehåll skulle
blifva följande: ”När alla de utaf kapital eller arbete uppkomna
årsinkomster, sammanräknade, icke öfverstiga 1,500 rdr,
äro 300 rdr derutaf fria från bevillning.”
Härefter framställdes propos, på återremiss af förevarande
mom. i § 8 och besvarades med ja.
Den öfriga delen af § 8.
Hr Palmerantz, Johan Mauritz: Enligt mitt förmenande,
har Bevilln:sTTtsk:t vid uppställandet af denna § uteglömt
en art., som efter förslagets nuvarande ordalydelse skulle
komma att erlägga bevillning, nemi. husbehofsqvarnar och sågverk.
Som jag hoppas, blifvcr äfven denna del af §:n återremitterad,
hvarföre jag blott i förbigående velat fästa Utsk;ts
uppmärksamhet på detta förbiseende. Jag anhåller om återremiss,
Gr. af Ugglas: Ehuru jag äfven för min del fästat mig
vid, att, i olikhet med gamla BcvillnrsStadgans föreskrifter,
många verk och inrättningar äro fritagna från bevillning, tror
jag dock, att den af Hr Palmcrantz framkastade anmärkning
om befrielse för husbehofsqvarnar och sågverk att erlägga bevillning,
hade varit mera på sin plats vid 4 §, der det talas
om uppskattning af fast egendom å landet, som användes till
annat föremål än jordbruket tillhörande näring. Det beror för
öfrigt alldeles på huru man tolkar §:n, om man icke kan anse
att dessa husbehofsinrättningar kunna räknas tillsammans med
jordbruksnäringariie. Jag för min del tror, att stadgandet härom
borde haft sin plats vid 4 §.
Hr Palmcrantz: I anledning af Gr. Ugglas’ yttrande
får jag göra den anmärkning, att jag ej kan finna, att stadganden
om dessa husbehofsinrättningar kunna hänföras under
någon annan än nu förevarande 8 §, Här är nemi. fråga om
hvilka verk och inrättningar, som äro befriade från skatt, och
jag skulle således tro att mitt yrkande är på sin plats, hvarföre
jag fortfarande anhåller om återremiss.
Gr. Lagerbjelke: I 6 § 3 mom. talas om hvad med
inkomst af arbete förstås. Det heter der nemi.: ”ali den inkomst,
som erliållcs af rörelse, yrke eller tjenst, såsom vinst
132
Den 15 Maj.
af bergsbruk jemte dertill hörande verk, inrättningar och näringar,
af mjöl- och sågqvarnar, fabriker, mekaniska verkstäder,
samt andra för varors tillverkning eller förädling anlagda
inrättningar, handelsrörelse, skeppsrederi eller sjöfart, handtverk
eller annan, jordbruket icke tillhörande, näring, samt
hvad utöfver dermed förenade kostnader förvärfvas genom utöfning
af vetenskap, konst eller handaslöjd, äfvensom aflöning,
arfvoden och traktamenten, sportler eller andra med allmän eller
enskild tjenstebefattning förenade förmåner, samt pension,
årligt understöd (gratifikation), lifränta eller undantags-förmån.»
Det synes ju tydligen, att man antagit att husbehofsqvarnarne
på landet tillhöra jordbruket så nära som möjligt, och
då inkomst af allt sådant arbete, som tillhör jordbruket, beskattas
efter den 2:a §, så kan jag åtminstone icke finna, hvarföre,
som Hr Palmcrantz yrkat, det vore skäl att i denna §
låta inflyta något stadgande i detta hänseende. Jag anhåller
om bifall å Bet:det.
Frih. Tersmeden, Wilhelm Fredrik: Som K. o. Ad.
återremitterat 6 §, som handlar om bevillning för inkomst af
kapital och arbete, och denna § innehåller undantag från 6 §,
så förefaller det mig temligen tydligt att dessa stadganden i
8 § äfven böra återremitteras, enär man väl ej kan besluta
Öfver undantagen, innan man beslutat öfver regeln.
Hr Palmcrantz: Till hvad Frih. Tersmeden yttrat, vill
jag endast lägga ett ytterligare skäl, hvarföre jag anser, att
det vore obilligt, om bevillning skulle påföras husbehofsinrättningarne.
Hvar och en eger nemi. rättighet att uppbygga så
många inrättningar honom lyster, utan att någon beskattning
derför kommer i fråga. Hvarföre skulle Ständerna då ålägga
innehafvarne att för sådane inrättningar utgöra bevillning.
Jag anhåller fortfarande om återremiss.
Återremitterades.
§ 9 och i sammanhang dermed Utsk:ts å sid. 27 i Betänkt
förekommande förslag, »att handlande i Stockholm skola, för
den handelsrörelse de derstädes idka, taxeras inom den församling,
der de äro mantalsskrifne.»
Gr. Mörner: Yid denna §:s andra mom. anhåller jag att
fa fästa uppmärksamheten på ett der förekommande stadgande
af denna lydelse: »Fabriksegare, handlande eller annan näringsidkare,
der fabriken är belägen eller handeln, yrket eller näringen
idkas, såvida den behållna inkomsten deraf öfverstiger
40.0 rdr.» Enligt detta stadgande skall det vara beloppet,
hvartill den behållna inkomsten uppgår, som bestämmer stället,
hvarest rörelsen skall beskattas, men häraf kunna flere olägen
-
Den 15 Maj.
133
heter uppstå dels derigenom att större svårighet möter för
Beskattnings-Komitécrne i den ort, hvarest fabriken är belägen,
att öfvervalla det bevillning verkligen blir den ifrågavarande
rörelsen påförd, då inga uppgifter rörande nämnda rörelse behöfva
till dessa komitéer ingifvas, dels ock derigenom att, i
händelse berörda komitéer, det oaktadt, taga befattning med
samma rörelses beskattning, dubbel sådan kan komma att, ega
rum. Låtom oss t. ex. antaga att fabriksegaren sjelf uti sin
egen mantalsskrifningsort uppgifver den behållna inkomsten af
rörelsen till ett belopp understigande 400 rdr och blir i förhållande
dertill taxerad till bevillning af BeskattmgsKomitéerne
uti sagde ort, men att deremot Komitéen i den ort, der fabriken
finnes och rörelsen drifves, anser densamma böra upptagas
högre än till 400 rdr, och till följd deraf, sin pligt likmätigt,
äfven påför egaren bevilln:gs-afgift och derutöfver tilläfventyrs
anmäler honom till böter för uteblifven taxerings-upgift. Yid
sådaut förhållande kan, efter mitt förmenande, följden blifva, att
fabriksegaren varder påförd bevillning på två ställen, nemi. både
der fabriken är belägen och der egaren sjelf bor. Om han nu
hos PröfningsKomitéen öfverklagar TaxeringsKomitéens beslut,
men PröfningsKomitéen finner, lika med TaxeringsKomitéen, att
hans inkomster böra antagas uppgå till högre belopp än 400
rdr, så finnes sedermera ingen utväg för honom att vinna rättelse,
emedan enligt TJtsk:ts förslag PröfningsKomitéernes beslut
ej få öfverklagas. Jag skulle således för min del önska, att
B. o. Ad. ville besluta, att fabriksrörelse må beskattas på det
ställe, der den utöfvas, utan afseende å det belopp, hvartill
behållna inkomsten kan uppgå, och härigenom vunnes äfven
större säkerhet om en jemn och rättvis beskattning, ty huru
är det t. ex. möjligt för en beredningskomité i Stockholm att
bedöma, hvilka inkomster en person har af en fabriksrörelse,
bedrifven i en aflägsen landsort.
Gr, Lagerbjelke: Då, på sätt jag vid det föregående
mom. anmärkte, återremiss af detsamma borde ega rum,
på grund deraf, att R. o. Ad. återremitterat första mom. af 6
§, som bestämmer att bevillning af kapital och arbete skall
ega rum, och detta mom. handlar om hvarest de skola taxeras,
inses tydligen, att till följe deraf återremiss af det nu förevarande
mom. bor beslutas, hvarom jag vördsamt anhåller om propos.
Gr. af Ugglas: Den princip, som i 2:a mom. af 9 § blifvit
uttalad, att nemi. bevillning för inkomst af kapital eller arbete
påföres »fabrik segare, handlande eller annan n äringsidkare,
der fabriken är belägen, eller handeln, yrket eller näringen
idkas, såvida den behållna inkomsten deraf öfverstiger
400 r:dr etc. etc.”, är densamma som för närvarande eger rum.
Återremitterades.
134
Den 15 Maj.
§ 10-
Gr. Mörner: Som R. o. Ad. redan återremitterat åtskil
liga
föregående §§, på hvilka den nu föredragna i väsendtlig
män stödjer sig, skulle jag, för min del, önska, att enahanda
beslut i afseende på den nu förevarande måtte fattas, hvarom
jag anhåller om propos.
§:n återremitterades.
§ II
Hr
Palmcrantz: Som Utsk:t i denna § aldeles följt, hvad
som finnes stadgadt i nuvarande BevillmsFörfattning, är det
med särdeles tillfredsställelse jag understödjer densamma, och
hoppas jag, att K, o. Ad. måtte lemna sitt bifall till §:ns antagande.
§:n bifölls.
§ 12, och i sammanhang dermed Utsk:ts å sid. 28 i Betänkt
gjorda hemställan med afseende å samma §.
Biföllos.
§ 13-
Bifölls.
§ 14, och i sammanhang dermed Utsk:ts å sid. 27 och 28
i Betänk:t förekommande hemställan rörande ifrågavarande §.
Biföllos.
§ 15-
Gr. Mörner: Jag för min del har ej varit i tillfälle att
bedöma, hvad verkan den föreslagna förändringen kommer att
utöfva i afseende å de enskilta bankernas afgifter till Staten.
Men så mycket tror jag mig kunna upplysa om, att, efter de
beskattningsgrunder, som för närvarande finnas fastställda, ej
obetydliga summor inflyta till Statsverket från dessa kreditinrättningar.
Jag, för min del, tviflar således på att beloppet
efter dessa grunder kan komma att uppgå till lika betydliga
summor, som förut.
Frih. Tersmeden: Den exceptionella beskattning, som
Btänderna påfört de enskilda bankerna, har beständigt utgjort
föremål för tvister inom representationen. Det oaktadt har
D en 15 Maj.
135
Utsk:t framkommit med ett nytt förslag till denna beskattnings
utgörande, nemi. att enskild bank, som eger sedelutgifningsrätt,
skall erlägga, utom bevillning enligt andra artikeln, en afgift
af 2 r:dr för hvarje tusende r:dr af det högsta belopp af
bankens sedlar, som på en gång under nästföregående året varit
utlemnade i rörelsen. Den förra bevillningen var visserligen
ganska dryg och kanske utgjorde den i det hela en större inkomst
för Staten, än den nu föreslagne, men den hade åtminstone
det för sig att den var rättvis bankerna emellan, emedan
hvarje bank skattade i förhållande till sin årliga inkomst. Deremot
genom denna beskattning på sedelutgifning efter 2 r:dr
per tusende, komma de banker, hvilka ej behöfva röra sig så
mycket med egna sedlar, att tillskyndas stora fördelar, under
det att en annan bank, belägen i en aflägsen landsort, der det
alltid är nödvändigt att röra sig mera med egna sedlar och
med mycket större grundkapital, blir betydligt mycket högre
heskattad. Förhållandet är nemi. det, att en större enskild
bankinrättning, såsom t. ex. enskilda banken i Stockholm, har,
i förhållande till sitt vidsträckta rörelsekapital, ett ganska obetydligt
grundkapital, och behöfver till följe deraf ej anlita denna
sedelutgifningsrätt, hvarföre densamma i obetydlig mån
kommer att vidkännas den nu föreslagna beskattningen, då
deremot andra bankinrättningar, hvilka, med vida mindre rörelsekapital,
äro nödsakade att i högre grad begagna sedelutgifningsrätten,
äro egentligen de, som blifva drabbade af denna,
enligt mitt förmenande, i högsta grad orättvisa bevillnings påförande.
Jag anser hela den exceptionella heskattningen å dessa
banker vara orättvis, men då vi ej kunna ega förhoppning, att
ännu blifva frigjorda från densamma, så må det väl ej vara
skäl, att nu antaga ett förslag, hvarigenom beskattningen än
orättvisare komme att fördelas på de olika privatbankerna.
Jag anhåller om afslag å förevarande 15 §.
Gr. Lagerbjelke: I likhet med den siste värde tala
ren,
anser äfven jag det nuvarande sättet att beskatta de sedelutgifvande
bankerna, vara i högsta grad orättvist. Utsk:t har
äfven i sitt förslag afskaffat denna högre beskattning genom
att föreslå, att bankrörelse, i likhet med andra näringar, skall
påföras en bevillning af en proc. af den behållna årliga inkomsten,
så att, om inkomsten blir större, blir äfven skatten i
samma förhållande större. Men jemte det att en sedelutgifvande
bank drifver en bankirrörelse, som står alla medborgare
fritt, har den ock ett sig ensamt förbehållet privilegium,
det nemi. att få röra sig med kreditsedlar, och det är just
till följe af detta beviljade mOnopolmm, som Utsk:t föreslagit,
att de sedelutgifvande bankerna skola, utom bevillningen enligt
2:a artik., äfven erlägga en afgift af 2 r:dr för hvarje tusende
r:dr af det högsta belopp af bankens sedlar, som på en gång
under nästföreg:de året varit utlemnade i rörelsen. Man har
136
D e n 15 Maj.
mot Utsfcts förslag framkastat den anmärkning, att den påyrkade
bevillningen vore orättvis, på grund deraf, att densamma
företrädesvis komme att drabba de mindre bankrörelserna. Jag
föreställer mig deremot, att, då denna sedelutgifningsrätt mera
begagnas af den ena än af den andra banken, så sker det derföre,
att densamma på den ena bankens ställning utöfvar ett
fördelaktigare inflytande, än på den andras. Då sålunda denna
rättighet är af större värde för den ena än för den andra banken,
så anser jag, för min del, åtminstone ganska billigt, att
de, som i högre mån begagna densamma, betala något mera än
de, som ej anse med sin fördel förenligt att af densamma göra
bruk. Det är således, enligt min uppfattning, visst ingen orättvisa
i den nya beskattningen, hvaremot i den gamla stora
oegentligheter förekomma. Jag, för min del, får derföre vördsamt
anhålla att Högh Ståndet matte bifalla hvad ITtskit i
förevarande § föreslagit.
Hr von Koch: Jag är till största delen redan förekom
men
af Gr. Lagerbjelke. Komiterade hyste den åsigten, att
den exceptionella beskattningen å de sedelutgifvande bankerna
vore ett ondt, som man borde söka afskaffa. Men man befarade,
att K. S:r ej skulle vilja eftergifva den inkomst, som en
längre tid tagits af dessa banker, föga populära hos icke-lottegare.
Att taga 6 eller 9 procent af den ena för samma rörelse
-—- upp- och utlåning — som alla andra •— filialbanker,
bankirer, mäklare m. fl. — kunna drifva och drifva mot skatt
nu af 2l/2, framdeles måhända mot 1 proc:ts bevillning, ansågs
för godtycklig plundring eiler konfiskation. Så är det. Der
emot
är privilegiet att utgifva sedlar en beskattbar rätt, som
kan taxeras lika på alla dem, hvilka sig deraf begagna. Frågan
var då att uppfinna något sätt, som kunde försvaras. Man
kom då i allmänhet till den åsigten, att bankrörelse rätteligen
borde beskattas lika med hvarje annan rörelse, eller betala
1 procent af den årligen behållna inkomsten, men att derjemte
för det monopolium, att nemligen få röra sig med kreditsedlar,
som vore sedelutgifvande bank ensamt förbehållet,
en afgift af 2 rdr för hvarje 1000 rdr af det högsta belopp
af under föregående året i rörelsen utlemnade sedlar, borde
erläggas.
Jemte de skäl, som af Gr. Lagerbjelke, för bemötande af
åtskilliga af Frih. Tersmeden mot förslaget gjorda anmärkningar,
blifvit anförda, vill jag fästa uppmärksamheten derpå
att, om man skulle fortfara att beskatta privatbankerna på
samma sätt som hittills och som bifall till Frih. Tersmedens
förslag skulle innebära, finnes ej något skäl, hvarföre man ej
på samma grund skulle heskatta filialbankerna, hvilka på somliga
ställen gifva mycket större utdelning än privatbankerna.
Skulle man således pålägga beskattning efter största vinsten,
sa borde man visserligen ej lemna filialbankerna ur sigte. Som
Den 15 Maj*
137
jag för min del anser, att forslaget utmärker sig genom öfvergång
till rättvisare beskattning -— anhåller jag, att det Högl.
Ståndet åt detsamma måtte lemna sitt bifall.
Gr. Mörner: Då, som vi veta, bankrörelse ej utan K.
M:ts nådiga tillstånd får utöfvas, och således har egenskapen
af ett privilegium, tyckes det mig ej vara ur vägen, att en
'viss årlig afgift erlägges för denna tillåtelse, denna afgift må
för öfrigt bestå i en påförd skatt eller, som i åtskilliga andra
länder lärer vara brukligt, deruti att man årligen löser tillåtelse-bref.
Den afgift, som bankerna erlägga, är i sjelfva verket
ej annat än en patent-afgift, hvilken synes mig vara dem
rättvisligen ålagd. Ty det kan väl ej anses obilligt, att, sedan
delegarne i ett bankbolag tillgodonjutit minst 6 procent af
sina insatte medel, de äfven af öfverskottet derutöfver dela
något med sig åt staten. Om man åter skulle anse, att filialbankerna
äfven böra vidkännas något högre bidrag, så är det
en särskild fråga, som af Utsk:t först torde böra tagas i
betraktande. Jag för min del hemställer således, att denna
punkt ej må, på sätt Frih. Tersmeden yrkat, blifva afslagen,
utan återremitterad.
Frih. Tersmeden: Privatbankerna äro uppkomna på
grund af en K. M:ts förordning och till följe afen dem lemnad
oktrov. Tinder sådana förhållanden hemställer jag. om det är
rättvist, att de vid hvarje kommande riksdag skola riskera
att få sig högre exceptionella beskattningar ålagde. Att beskattningar
i allmänhet kunna förändras, det får man lof att
underkasta sig; men att sädane exceptionella beskattningar påläggas
en, enligt våra lagar och författningar tillåten rörelsegren,
anser jag ej vara öfverensstämmande med rättvisans och
billighetens fordringar. Det kunde ju hända, att K. St:r behagade
pålägga bankerna en sådan beskattning, att de mäste
upphöra, ehuru de på viss tid blifvit af K. M. oktroyerade. Att
så behandla en del af landets näringsidkare tror jag ej ‘är
riktigt. — Gr. Lagerbjelke medgaf nyss, att en bank, som
upstår i Stockholm, har lättare att röra sig, behöfver ej så
stort grundkapital och förtjenar i allmänhet mera än de på aflägsna
orter belägna bankerna. Jag frågar då, om det icke
blifver en gifven följd deraf, att det rättvisaste vore att ålägga
beskattning efter inkomsterna. Hvad blir resultatet af det nu
framställda förslaget, ett resultat, som jag visserligen ej tror
varit Ständernas mening; jo, M. Hrr, att penningerörelsen
blir helt och hållet koncentrerad i hufvudstaden, och att
de mindre bankerna blifva nödsakade att i alltjemt stigande
mått begagna sedehiögifningsrätten, för att kunna upprätthålla
sin ställning. Staten kommer visserligen derigenom att tillskyndas
stora fördelar, men vi kunna vara förvissade om, att.
138
Den 15 Maj.
en lagstiftning, byggd på så obilliga grunder, ej länge blifver
beståndande.
Jag anhåller om afslag å 15:de punkten.
Gr. Lagerbjelke: Den siste värde talaren bar ansett
privatbankerna vara mycket illa åtgångne enligt Utsk:ts förslag,
och att de exceptionella skatterna skulle rentaf tillintetgöra
desamma. Det bör likväl ej lemnäs ur sigte, att den nu
föreslagna beskattningen sannolikt kommer att medföra en mindre
skatt från bankerna till Staten, än under nuv:de förhållanden
eger rum; åtminstone visade det sig så af de uträkningar,
som inom Utsk:t i detta afseende verkställdes. Ehuru Utsk:t
ansåg, att det vore illa, om Staten skulle komma att förlora
något af sina inkomster, så trodde TJtsk:t likväl, att denna olägenhet
ej upvägde den, att privatbankerna skulle beskattas
högre än andra rörelsegrenar. Men man ansåg tillika, att, då
privatbankerna egde en rättighet, sorn ej för andra rörelsegrenar
vore tillåten, att nemligen röra sig med kreditsedlar, borde
äfven dessa erlägga någon skatt för ett sådant monopolium.
Då således bankerna, i stället för den gamla, orättvisa beskattningen,
få sig uppgjord en ny rättvis, kunna de väl ej klaga
öfver att hafva blifvit illa behandlade. Man har sagt, att följden
af detta förslag skulle blifva att penningerörelsen skulle
koncentreras i Stockholm, samt att härvarande bankinrättningar
skulle tillskyndas de största fördelar, derigenom att de komme
att skatta mindre. Sannerligen jag kan förstå huru detta skall
tillgå. Enligt Utsk:ts förslag skulle alla banker skatta en procent
af sin behållna årliga inkomst. Således om en bank i
landsorten förtjenar 10,000 rdr, skattar den sina 100 rdr,
och om banken i Stockholm förtjenar 20,000 rdr, skattar den
sina 200 rdr. Förhållandet blir ju tydligen detsamma för
alla; sedan tillkommer den särskilda afgift, som hvar och en
måste, i den mån han anser för sin ställning nödvändigt att
begagna sedelutgifningsrätten, erlägga. Att den blir olika efter
olika förhållanden, det är klart.
Jag anhåller vördsamt om bifall å Utsk:ts förslag.
Gr. Mörner: Om man äfven skulle vilja gå in på den
grund, som har af Utsk:t blifvit föreslagen, så förekommer likväl,
enligt mitt förmenande, i upställningen af §:n en oegentlighet,
som ej med tystnad bör förbigås, nemi. om huru tiden
skall beräknas. Som alla privatbanker ej hafva sina räkenskaper
inrättade efter kalender-år, utan många hafva andra tider
bestämda för räkenskapernas afslutande, så kan fråga blifva,
om de skola afgifva upgift på de utelöpande sedlarnes antal
under kalenderåret eller räkenskapsåret. I Utl:det talas
nemi. om de sedlar, som under nästföregående året varit på
en gång i rörelsen utlemnade; menas nu härmed det föregående
kalender-året eller privatbankens räkenskapsår? Jag har
I) e n 15 M a j.
139
blott velat anmärka, att något förtydligande i detta hänseende
iifven är af behofvet påkalladt, hvarföre jag fortfarande anhåller
om §:ns återremitterande.
Hr von Koch: Jag begärde ordet egentligen i anledning
af Gr. Mörners framkastade anmärkning om svårigheterna, som
skulle möta i afseende derå, att Utsk:ts förslag ej gifver vid
handen, huruvida beskattningen af utelöpande sedlar skulle beräknas
efter kalender- eller räkenskaps-år. Jag anser icke, att
denna anmärkning bör föranleda till någon återremiss af §:n,
alldenstund vi veta, att man i allmänhet öfverallt i förslaget
och för all bevillning beräknar kalender-år. För öfrigt finnes
vid hvarje privatbank ett ombud förordnadt, för hvilket det ej
kan vara särdeles svårt, att efter årets slut upge det högsta
belopp sedlar, som under årets lopp varit i rörelsen utlemnade.
Jag föreställer mig nemi., att alla privatbanker föra sina
böcker så ordentligt, att det af dessa lätt visar sig, huru stort
beloppet af sedlar under året högst varit utelöpande.
Då inga mera talande skäl för §:ns återremitterande blifvit
åberopade, anhåller jag fortfarande hos Hr Gr. och Landtm,
om propos. å dess bifallande.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad samt de derunder
gjorda yrkanden å bifall till och återremiss af ifrågavarande
§ blifvit uyptagne, framställdes först propos. å bifall
till §:n, dervid svarades nej och ja i blandning, samt sedermera
propos. på §:ns återremitterande, och då svaren derpå
utföllo med starka ja jemte åtskilliga nej, förklarades ja
hafva varit öfvervägande.
§ 16-
Gr. Sparre, Erik: Jag anser mig höra fästa upmärksamheten
derpå, att, då E. St:r redan tillkännagifvit sin
önskan, att skyldigheten att hafva pass för resor inom landet
måtte uphäfvas, det icke vore konseqvent att nu utan förändring
antaga denna §, alldenstund det föreskrifves här, att det
skulle åligga utlänning att ”i poliskammaren upvisa sitt pass».
Som jag tror att en redaktionsförändring vore af nöden påkallad,
anhåller jag om propos. å §:ns återremitterande.
Hr Palmcrantz: Jag ber att få förena mig med Gr.
Sparre om propos. å återremiss af förevarande §. Jag vill
blott till de af honom åberopade skäl lägga det, att det synes
mig som om Bevilln:s-TJtsk:t varit särdeles afvogt sinnadt mot
dessa s. k. ”probenreuter” och vid denna riksdag hårdare behandlat
dem, än någonsin förut varit händelsen. Det vore önskligt,
att Utsk:t vid skeende återremiss fästade något afseende
vid denna af mig gjorda anmärkning.
140
Den 15 Maj.
Hr von Koch: Sorn jag ej till alla delar kan gilla up
ställningen
af denna §, och som jag hört sägas, att BorgarcSt.
redan återremitterat densamma, skulle jag föreslå att
B,, o. Adin förenade sig om samma beslut. Hvad sjelfva den
föreslagna skatten beträffar, så tror jag, att, om man ej kunde
komma derhän att helt och hållet afskaffa särskild bevillning
för dessa resande expediter, man åtminstone icke borde höja
den till den grad, som nu är föreslaget, utan i stället bibehålla
den i likhet med komiterades förslag. Utom det att
§ är så uppställd, att det ser ut som personerna sjelfva skulle
förtullas, innehåller den också åtskilliga detaljer, hvilka jag ej
nu vill yttra mig öfver, då § förmodligen blifver återremitterad.
Jag anhåller om återremiss å §:n.
Gr. Lagerbjelke: Jag är till största delen förekommen
af Gr. Sparre.
Sedan B. St:r hafva till K. M:t framställt anhållan, att
undersökas borde, huruvida det ej vore möjligt att i författningarne
upphäfva skyldigheten för resande att inom landet
förevisa pass, så vore det väl ej formenligt att nu antaga en
paragraf, der ett sådant stadgande är föreskrifvet. På grund
af detta skäl anhåller jag om återremiss å förev:de 16 §.
Gr. af Ugglas: På samma gång jag förenar mig med
de Hrr, som ansett det vara obilligt att ålägga resande,
hvarom i denna § fråga är, dubbel afgift mot hvad de förut
erlagt för rättigheten att inom landet utbjuda utländska varor,
så vill jag äfven fästa upmärksamheten på en otydlighet,
som i §:n förekommer. Det heter nemi.: ”— — — och
åligger det jemväl utlänning, vid bot af 100 rdr, att, innan
han inom riket bjuder ut eller sluter handel om utländska
varor, upvisa sitt pass i poliskammaren, der sådan finnes, och
eljest hos magistraten eller borgmästare-embetet, samt styrka
att afgiften blifvit betald. Den utlänning, som utan att hafva
sådant fullgjort eller den stadgade afgiften behörigen erlagt,
beträdes med att bjuda ut eller sluta handel om utländska varor,
skall, jemte afgiftens erläggande, böta 500 rdr.» Efter
denna redaktion af punkten kan det lätteligen hända, att en
resande kan åläggas böter tvenne gånger, först de af 100 rdr
och sedan de af 500 rdr. .
§:n återremitterades.
§ 17.
Gr. Lagerbjelke: Mot den nu föredragne §:n gäller
samma anmärkning, som mot de närmast föregående, att nemi.
jemväl här passet blifvit taget som kontroll att afgiften veder
-
Den 15 Maj
141
börligen blifvit erlagd. Vidare finnes ej föreskrifvet, huru mycket
som .skall erläggas för representationer, gifna å landsbygden,
eller hvilka som derstädes skola förrätta uppbörden. För att
förändring i dessa begge mom. måtte åstadkommas, anhåller
jag om äterremiss.
Gr. af Ugglas: Jag är till största delen förekommen af
den siste värde talaren. — Jag vill blott fästa uppmärksamheten
på en obetydlighet, som i afseende på redaktionen af nu
ifrågavarande § eger rum. Det förekommer nemi. först i början
af §:n: — —- — ”då skådespel gifves i Stockholm och
Götheborg, erlägges 3 r:dr, och å annan ort inom riket, 1 r:dr
50 öre.” Längre ned förekommer: — — — ”skolande det
åligga i stad fiskaler och i köping länsman eller den, som der
innehar motsvarande befattning etc. etc.” Jemför man dessa
begge punkter, så finner man, att ordet köping måtte motsvara
det i föregående strofen begagnade uttrycket ”annan ort inom
riket", hvadan ingen föreskrift lemnäs om huru med representationerna
å landsbygden skall förhållas, hvarken i afseende
på afgift eller uppbörd.
På grund af denna min anmärkning, anhåller jag om propos.
å punktens återremitterande.
Hr von Koch: Jemte det jag anser, att de af de före
gående
värde talarne åberopade skäl böra föranleda till återremiss,
anhåller jag få fästa Bevilln:s-Utsk:ts upmärksamhet på,
om det kunde låta sig göra att utesluta sista delen af §:ns
andra mom. Det förefaller mig nemi. som det skulle blifva
ganska främmande för dem, som ej egentligen äro upbördsmän,
att öfvervaka en sådan kontroll i beskattningsväg, förutan
det myckna besvär, som naturligtvis blir en följd af att
hålla reda på alla dessa kringresande theatersällskaper. De
af Utsk:t i detta hänseende föreslagna embetsmän äro tillräckligt
sysselsatte förut, hvarföre det vore önskligt, om Utsk:t
ville uptänka något annat sätt för kontrollens handhafvande.
Jag anhåller om åtcrremiss.
Återremitterades.
§ 18.
Gr. Mörner: Det är visserligen en vacker tanke, som
ligger till grund derför, att gåfvor till akademier, kyrkor, vetenskapliga
samfund, skolor, pensions-anstalter samt sjuk- och
fattigvårdsanstalter m. fl. i litt. d af 5:te mom. upräknade inrättningar
och fonder skola vara fria från de i denna § stadgade
bevillnings-afgifter, men jag kan dock ej neka, det jag
hyser vissa betänkligheter i afseende på denna föreskrift. Man
kan nemi. föreställa sig, att, till följd af dylika gåfvor, allt
142
Den 15 Maj.
för mycken fastighet kan i en framtid komma på död hand,
och, utan att vara fiende till en fri religionsutöfning, har det
dock icke kunnat undfalla mig, att vissa religiösa sekter gå
väl långt i sitt nit att samla gafvor och skänker. Mig vill
det således synas, att det ej vore så nyttigt att desamma upmuntrades
i denna sin sträfvan, derigenom att, på det allmännas
bekostnad, frihet från bevillnings erläggande dem beviljas,
och skulle jag derföre tro, att denna § borde i någon mån
jemkas, hvarföre jag anhåller om densammas återremitterande.
Hr von Koch: Jag tror ej, att här är någon ändring
gjord i nuvarande Bevillms-Stadgas 36:te §. Hvad beträffar
Gr. Mörners yttrade betänkligheter derom, att fastigheter i allt
för betydlig mån skulle genom detta stadgande kunna öfvergå
i så kallad ”död hand”, så ber jag få fästa den värde Gr:ns
upmärksamhet derpå, att detta ej mer nu än förr skulle ega
rum. Jag medgifver dock, att alltid borde fordras K. M:ts
nådiga tillstånd för ett dylikt öfvergående. Derom är ock i
nya civil-lagförslaget fråga väckt och bör i sådan ordning behandlas.
Skulle K. o. Ad:n anse en redaktionsförändring vara
af behofvet påkallad, vill jag visst icke motsätta mig att §:n
blifver återremitterad.
Gr. Hamilton, Malcolm Walter: Lika med Gr. Mör
ner
yrkar jag, att förevarande § måtte blifva återremitterad,
och skulle jag önska, att, då Utsk:t tager denna fråga under
förnyad öfverläggning, det måtte tillse, huruvida det ej gifves
möjlighet att nedsätta bevillnings-procenten för tillträdande
fideikommissarie. Man kan nemi. föreställa sig, att en fideikommissarie,
såvida han icke eger särskild förmögenhet, kan blifva
försatt i ganska svåra omständigheter, om han vid tillträdandet
af sin egendom icke blott måste lösa till sig inventarier och
lös egendom, som ofta upgår till ganska betydliga summor,
utan äfven blifva nödsakad att betala en så hög procent, som
Utsk:t här föreslagit. Jag förenar mig således med Gr. Mörner
om återremiss af förevarande §.
Gr. Sparre, Erik: För min del vill jag ingalunda mot
sätta
mig den af Gr. Mörner begärda återremissen, för såvidt
densamma alser öde mom. Deremot tager jag mig friheten
yrka bifall till de 4 första morn., med den förändring, att i
mom. 1, 2 och 3 orden ”fyra för hundra” måtte utbytas mot
orden »en för hundra”, samt att i 4:de mom. i st. för orden
”en half för hundra” måtte införas orden ”två för hundra”.
Gr. Lagerbjelke: Lika med Gr. Mörner anser äfven
jag, att det ej borde finnas en så obegränsad frihet att skänka
fastighets egendom till död hand. Men också, om friheten
verkligen i detta afseende är mer än tillbörligt stor, så kan
Den 15 Maj.
113
väl korrektivet härför ej sökas i Bevilln:s-Stadgan, utan måste
man i detta fall söka åvägabringa en ändring i civil-lagen.
Men som frihet från testaments-bevillning hittills i detta afseende
egt rum, så torde det vara svårt att nu göra någon ändring
i densammaj synnerligast om R. o. Ad. är af den åsigten,
den siste värde tal:n, Gr. Hamilton, framställt, att bevillning
af testamente i allmänhet ej borde ega rum. För öfrigt
om, som jag hoppas skall lyckas, taxeringsvärdena komma att
förhöjas, så skulle detta förslag i allra flesta fall komma att
åstadkomma en betydligare förhöjning, än meningen dermed
någonsin varit. Jag skulle således för min del vilja förena
mig med Gr. Sparre i den anhållan, att de i mom. 1, 2 och 3
omtalade 4 proc. måtte förvandlas till 1 proc., samt att de i
mom. 4 föreslagne 2 proc. måtte förvandlas till J/2 proc.
Gr. Mörner: För min del kan jag ej instämma i de af
de föregående värde talarne uttalade åsigter. Enligt TTtsk:ts
förslag skulle nedannämnde personer blifva befriade från de i
denna § stadgade bevillnings-afgifter, nemi. a) efterlefvande
maka; b) skyldeman i rätt upp- eller nedstigande led, äfvensom
syskon eller deras afkomlingar; och c) annan fjermare arfvinge,
för sin lagliga arfslott och allt hvad derutöfver är gifvet och
som icke uppgår till 1000 rdrs kapital. Således finna vi, att
bevillms-afgift endast ifrågakommer för mera aflägsna slägtingar,
och under sådana förhållanden kan man väl ej anse det
obilligt, att de få vidkännas den ringa afgift, som här är föreslagen;
och hvad särskildt fideikommissarier beträffar, kan jag
ej se någon orättvisa deruti, att dc, vid tillträdandet af egendomar,
som ej sällan äro ganska betydliga, äfven få skatta i
någon mån till det allmänna, och i sjelfva verket, hvad är
denna hevillning för fideikommiss, om icke en ersättning till
staten för den charta sigillata, som, då andra egendomar genom
försäljningar ombyta egare, tillfaller densamma, men hvilken
aldrig ifrågakommer så länge ett fideikommiss behåller
denna sin egenskap. Jag måste deremot vidblifva mitt förra
yrkande i fråga derom, att bevillmsfrihet icke måtte åtnjutas
för den egendom, som bortgifves till död hand. Jag anser att
detta slag af gåfvor ingalunda bör uppmuntras, utan tror att
de, likasom alla andra, böra betala skatt till staten. På det
att den af Utsk:t föreslagna frihet från bevillning i detta
fall måtte åtminstone blifva något mera begränsad, får jag vördsammast
förnya min anhållan om återremiss å den förevarande
18:do §:n.
Gr. Hamilton: Jag vill visst ej längre tvista med Gr.
Mörner i afseende å billigheten för fideikommiss-tillträdare att
erlägga så hög bevillning, som här är föreslagen, utan jag har
endast begärt ordet i afsigt att få förena mig med Gr. Sparre
144
Oen 15 Maj.
1 den anhållan, att de i mom. 1, 2 och 3 omtalade 4 proc.
måtte förvandlas till 1 proc., samt att de i mom. 4 föreslagna
2 proc. måtte förvandlas till 1/2" proc.
Gr. Lagerbjelke: Då olika meningar gjort sig gållan
de
i afseende å de olika delarne af denna § 18, så vågar jag
vördsammast anhålla, att Hr Gr. och Landtm, behagade framställa
propos. först å de 4 första mom. och sedan å det
5:te mom. särskildt.
Hvad beträffar Gr. Mörners yttrande, att bevillning på
fideikommiss skulle vara en ersättning för charta sigillata, vill
jag blott fästa upmärksamheten dera, att, ifall staten skulle
betrakta denna charta sigillata för en ordinarie inkomst, så
borde väl en sådan ersättning lemnäs staten ej blott af fideikommiss,
utan äfven af hvarje annan egendom, som under längre
tid ej gått i köp. Om vi blott kasta den ytligaste blick
öfver vårt lands statistik, skola vi finna, att det gifves egendomar,
som i hundradetals år gått i samma slägt. Jag skulle
likväl knappast tro, att någon ville belasta dessa egendomar
med någon skatt, hvarföre jag äfven föreställer mig, att det
af Gr. Mörner, i afseende å fideikommisser, framkastade skäl
måste förfalla.
Hr von Koch: I händelse Höglofl. Ståndet icke skulle
genast fatta det beslut att återremittera hela §:n, hvilket jag
för min del skulle tro vara det lämpligaste, så förenar jag mig
med Gr. Lagerbjelke i afseende å de af honom föreslagne 2:ne
propos:nas framställande.
Gr. Sparre: För min del har jag icke kunnat af de
här under diskussionen förebragte skälen blifva rubbad i den
öfvertygelsen, att det vore det klokaste, att nu, då fråga är
om den beskattning, om skall utgå, äfven bestämma den procent,
som bör åläggas gåfva och testamente för ifrågavarande
öfvergång. Jag kan således ej annat än fortfarande vidblifva
min i början af diskussionen vördsamt framställda anhållan
om propos. derå, att de i de 3:ne första mom. omtalade 4 proc.
måtte förvandlas till 1, samt de i 4:de föreslagna 2 proc. måtte
förvandlas till en half proc.
Hr Hjärne, Harald: Om Gr. Sparres afsigt är, att
bevillnings-afgiften för fideikommiss skall nedsättas till lägre
belopp än hvad den gamla förordningen stadgar, så är det visserligen
konseqvent, att nu påyrka ett ögonblickligt beslut om
en sådan åtgärd. Men, M. Hrr, då vi ännu sväfva i ovisshet
om hvilka grunder, som i allmänhet blifva antagna för den
nya bevillningens utgörande, så frågar jag Eder, om det icke
vöre lämpligast att Itikets första stånd, då det återremitterat
nästan
De :i 15 Maj.
nästaii alla föregående, af någon vigt varande punkter, nu i
afseende å denna punkt, som nästan uteslutande rörer Ridd.
och Ad. (emedan fideikommisser nästan ensamt innehafves af
ledamöter af detta Stånd), icke genast fattar ett beslut, som
skulle gå ut på att nedsätta bevillning af egendom af sådan
natur. Jag vill ej med min röst hafva bidragit att utsätta
Ståndet för ett mindre godt omdöme, hvartill ett bifall å Gr.
Sparres förslag otvifvelaktigen skulle leda, och på grund deraf
röstar jag för §:ns återremitterande.
Gr. Mörner: I sammanhang med de skäl för återremiss,
som blifvit af den siste värde tal:n anförda, ber jag att
få tillägga, det jag äfven på grund af de, i ett -från Bevilln:s-IItsk:t
nyligen inkommet Betrde ang:de stämpelpappersafgiftens
utgörande, föreslagne förändringar, hvilka gå derpå
ut, att ifrågav:de handlingar icke framdeles skola behöfva
med stämpladt papper förses, anser det vore i hög grad förhastadt,
att nu fatta något definitivt beslut i afs:de å procentens
nedsättning, hvarförutan ett sådant brådstörtadt tillvägagående
i denna fråga vill synas mig stå i allt för mycken
strid med den varsamhet, som det Högloft. Ståndet vid föregående
§§:s behandling iakttagit
Gr. Hamilton: Äfven jag ber att få förena mig med
Gr. Lagerbjelke i den anhållan, att propos. framställes först
å de 4 första mom;na och sedan särskildt å det 5:te mom:t.
Gr. Lagerbjelke: Jag tager mig friheten återupprepa,
hvad jag förut haft äran tillkännagifva, att jag nemi. önskar
nedsättningen af proeenten på grund deraf, att densamma verkeligen
blifvit, enligt kommitterades nedsättning från 6 till 4,
förhöjd i stället för förminskad, till följe af de sannolikt förhöjda
taxeringsvärdena. Således äfven för dem, som önska,
att man skall höja bevillningen samtidigt med chartans borttagande,
är det ej heller skäl att vänta på blifvande beslut i
denna del. Jag fortfar således i min vördsamma anhållan om
bifall å Gr. Sparres förslag.
H. Exc. Hr Gr:n o. Landtmm yttrade, att, innan öfverläggningen
förklarades fulländad, torde få föredragas Utskits
å sid. 30 i Befcdet förekommande yttrande om ett förbehåll,
som borde fästas vid antagande af Utsk:ts förslag i afseende å
procentberäkningen vid bevillning för testamenten.
Sedan ofvanberörde yttrande härefter blifvit upläst, förklarades
öfverläggningen afslutad, hvaruppå H. Exc. Hr Gr:n
o. Landtmm yttrade, att Gr. Mörner m. fl. yrkat återremiss
af hela den ifrågav:de 18:de §:n, hvaremot Gr. Sparre och åtskilliga
andra ledamöter, hvilka icke bestridt den begärda återremissen,
för så vidt den afsåge 5:to mom:t, anhållit om bifall
VI B. l()
148
Den 15 Maj.
till de fyra första mom:ten med den förändring, att i mom. 1,2
och 3 orden »fyra för hundra” utbyttes emot orden ”en för hundra”
samt att i 4:de mom:t orden ren half för hundra” infördes i st. för
orden ”två för hundra”; och skulle, med anledning af dessa
yrkanden, de fyra första mom:ten samt det 5:te mom:t göras
till föremål för särskilda propos:r.
Härefter framställde H. Exc. propos. å bifall till de 4
första mom:ten af § 18 med de deri af Gr. Sparre föreslagna
förändringar samt under det af TJtsk:t tillstyrkta förbehåll, och,
då dervid svarades blandade ja och nej, förklarade H. Exc.
sig hafva funnit ja öfvervägande.
Gr. Mörner hegärde votering.
TJplästes och godkändes följande voter:s-propos.:
”Den som bifaller de 4 första mom:ten af 18:de § i BevillmsTJtsk:ts
förslag till Bevilln:s-stadga med den förändring, att i
mom:ten 1, 2 och 3 orden ”fyra för hundra” utbytas emot orden
”en för hundra” samt att i 4:de mom:t orden ”en half för hundra”
införas i stället för orden ”två för hundra”, dock med det i
Utsk:ts Bet:de pag. 30 vid 4:de punkten föreslagna förbehåll,
röstar
Ja;
den det icke vill, röstar
Nej;
vinner Nej, varder förenämnde 4 mom:ter, på grund af
gjorda anmärkningar, till TJtsk:t återremitterade.”
Vid voterms slut och sedan den förseglade sedeln blifvit öpnad,
befunnos rösterna hafva utfallit sålunda:
Ja—16.
Nej—15.
Efter det propos. på återremiss af 5:te mom:t i § 18 blifvit
framställd samt med ja besvarad, åtskiljdes B. o. Ad:n
kl. 1I2 11 e. m.
In fidem,
O. Brakel.
Onsdagen den 16 Maj 1860.
Plenum kl. 10 f. m.
TJplästes följande, utaf Hr Cederbaum, Per Predrik,
ingifne memorial:
Den 16 Maj f. m.
149
Med stöd af 23:dje § af Riddarhus-ordningen, och då jag
såsom suppleant redan tjenstgör i Banko-Utsk:t, får jag anmäla
hinder att emottaga det mig lemnade och i gårdagens plenum
tillkännagifna uppdrag, att vara suppleant i Allm. Besvärs- och
Ekon,-Utsk:t.
H. Exc. Hr Gr:n o. Landtm:n anmodade R. o. Ad:ns Hrr
Elektorer att utse en suppleant i Allm. Besv:s- och Ekon.-  Utsk:t efter Hr Cederbaum.
Gr. Taubo, Henning Eduard: Inför Riddarhus-TJtsk:t
har i dag blifvit företedd en af Kaptenen Frih. J. G. Uggla
utfärdad fullmakt att intaga säte och stämma å Riddarhuset för
Kaptenen Frih. C. R. Adelsvärd, hvaruti denne förpligtas att
ställa sig till efterrättelse »den af K. M:t och R. Sfer antagna
och besvurna Reger:s-Form af den 6:te Juni 1809 jemte Riksdagsordningen
af den 10:de Febr. 1810 och öfriga gällande
grundlagar.» Som denna fullmakt icke är ordagrannt lika lydande
med det föreskrifna formuläret, får jag på begäran af Frih.
Adelsvärd hemställa, huruvida R. o. Ad:n, i likhet med hvad
förut egt rum vid likartade fall, vill förklara den giltig, då
meningen och innehållet af densamma äro fullt öfverensstämmande
med formulärets.
Hr Hjärne, Harald: Då R. o. Ad:n redan förut vid
tvenne dylika tillfällen under loppet af denna Riksdag godkänt
fullmakter af denna art, anhåller jag, att enahanda beslut nu
måtte fattas.
Uppå härefter framställd propos. godkände R. o. Ad:n den
ifrågav:de fullmakten och förordnade, att pollet skulle till innehafvaren
deraf utlemnas.
Hr Montgomery, Robert Nils Germund, anförde
skriftligen: Under förtröstansfull bön till Gud, att Han ville
sträcka sin skyddande hand öfver ett älskadt fädernesland, har
det betydelsefulla förbund, som förenar Sveriges Konung med
Sveriges folk, blifvit besegladt genom H. M:t Konung Carl XV:s
och dess Höga Gemåls kröning. Orubbligt fasta äro de förpligtelser,
R. St:r, såsom folkets lagliga ombud, med liflig ed sig
åtagit; löftesrika de förhoppningar om en lycklig och ärofull
framtid för Svea land, som äro grundade på öfvertygelsen om
den djupa aktningen för lag och lagbunden frihet hos en Konung,
som till valspråk tagit: »Land skall med lag byggas.»
Men minnet af denna för samtiden fröjdrika tilldragelse bör
jemväl hringas till en aflägsen framtid, på sätt äfven förut varit
öfligt, och jag får således vördsamt hemställa att en skådepenning
af lämplig storlek med passande inskrift och sinnebild
150
en 16 Maj f. m.
må genom BankoStyrelsens försorg och på II. St:rs Banks bekostnad
blifva präglad till åminnelse af D.D. M.M. Konungens
oell Drottningens kröning den 3 Maj innev:de år.
Om remiss till vederbörligt IJtsk. anhålles. jv
Denna motion remitterades till BankoUtsk:t.
Fortsattes pröfningen af Bevilln:sTJtsk:ts Bet:de N:o 20,
aug:de Alimina Bevillmen.
§ 19.
Gr. Lagerbjelke, Gustaf: I sednaste plenum beslöt
R.. o. Ad:n att bevilln. för gåfva, testamente m. m. skulle
nedsättas från 2 till en % proc.; (Jet torde då falla af sig sjelft,
att bevilln. för arf bör bestämmas efter samma regel, hvadan
jag anhåller om propos. å bifall till samma §, med förändring
af orden »två af hundra” till »en half af hundra.”
Uppå härom framställd propos., godkändes §:n med den
förändring, att orden »två af hundra” utbyttes emot orden ”en
half af hundra.»
§ 20.
Gr. Lagerbjelke: I 2:dra mom. af denna §, som innehåller
förslag till kontroll öfver det verkliga erläggandet af
föreskrifven bevilln., har Utsk:t ingripit på civil-lagstiftningens
område, hvilket torde vara nog att, utan vidare utveckling, för
It. o. Ad:n påpeka. Jag inskränker mig derföre till att anhålla
om afslag å detta 2:dra mom. Om denna anhållan bifalles,
går det emellertid icke an att börja det följande mom.
med orden »För öfrigt”, utan torde dessa ord böra utgå, samt
ordet ”kommer”, sorn följer omedelbart derefter, insättas näst
framför orden ”att iakttagas”; å hvilka förändringar jag vördsamt
anhåller om propos.
Hr von Koch, Kils Samuel: Såsom den siste talaren
redan anmärkt, är 2:dra mom. oantagligt, derföre att det ingår
på civil-lagstiftningens område. Det ifrågav:de stadgandet torde
också icke vara nödigt, såvida 1811 års författn. noggrannt
iakttages. Skulle något i detta afseende åtgöras, så borde det
snarare afse att lätta den ifrågav:de afgiftens erläggande för
fideikomissarier, som i allmänhet icke kunna antagas ega stora
kapitaler. Jag skulle derföre anse §:n böra återremitteras; men
vinner denna mening intet understöd, så instämmer jag med
Gr. Lagerbjelke i begäran om afslag.
Efter härmed slutad öfverläggning, yttrade H. Exc. Hr
Gr:n o. Landtmm, att emot lista mom:t af förevarande § någon
Den 16 Maj f. m.
151
anmärkning ej förekommit; att afslag å det 2:dra mom:t yrkats,
samt att, under förutsättning att 2:dra mom:t komme att utgå,
en förändrad redaktion af 3:dje mom:t föreslagits, enligt hvilken
detsamma skulle lyda sålunda: ”1 afseende på kontrollen af all
gåfvo-, testaments- och arfs-bevilln:s vederbörliga beräkning,
erläggande och redovisande kommer att iakttagas hvad i derom
särskildt utfärdad författning är stadgadt;” hvarefter, uppå särskilda
propos:r. l:sta mom;t bifölls, 2:dra mom:t afslogs samt
3:dje mom:t erhöll ofvanomförmälde lydelse.
§ 21.
Gr. Lagerbjelke: Af samma skäl, som jag anförde vid
19:de §:n, anhåller jag, att R. o. Ad:n ville bifalla den 21:sta
med den förändring, att i stället för orden ”fyra för hundra”
insättes ”en för hundra.”
§:n bifölls med den förändring, att orden ”en för hundra”
infördes i stället för orden ”fyra för hundra.”
§§:na 22, 23 oeh 24, äfvensom TJtsk:ts yttrande å sid. 31
i Bet:det, med anledning af en utaf Frih. Creutz, Steffan, väckt
motion.
Biföllos.
§ 25.
Hr Fåhraeus, Johan Fredrik: Emot Bevilln:sTTtsk:ts
förslag i litt. b. 5:o af den nu föredragna §:n, att af vederbörande
tullkammare skall lemnäs ”uppgift ang:de värdet af
hvarje handlandes export och import”, har jag anmält min reservation,
hvilken förekommer pag. 48—49 i Bet:det. Jag har
der visat, att föreskriften är föga ändamålsenlig, och att den
derjemte skulle blifva nästan overkställbar, enär några varuvärden
numera icke finnas i tulltaxan uptagna och tulltjenstemannen
alltså blefve föranlåten antaga värden efter eget mer
eller mindre godtyckligt omdöme, så vida han ej skall begära
uplysning af trafikanten sjelf, hvilken man har för afsigt att
kontrollera. Helst hade jag derföre önskat, att berörde föreskrift
ur författningen uteslutits; men i reservationen har jag
alternatift föreslagit, att någon upgift å ”värdet” ej måtte anbefallas,
utan tullkamrarna i stället åläggas att meddela ”summariska
upgifter å hvarje handlandes export och import af varor,
till slag och myckenhet.” Och då, efter hvad jag försport,
detta förslag blifvit af de tre öfriga RiksStånden godkändt,
hemställer jag nu att detsamma måtte äfven af R. o. Ad:n
antagas.
Hr Hjärne, Harald: Jemte det jag instämmer i den
siste värde talarens vttrande, anhåller jag att få göra ännu er
152
Den 16 Maj f. m.
anmärkning vid denna §. Ehuru jag ieke är jurist, kan jag
nemligen klart fatta hvad besvär, som deraf kommer att förorsakas
domare å landet genom de mångfaldiga uppgifter, hvilka
de enligt l:o i afdelning a) åläggas att ingifva. Det finnes
nemi. många domsagor inom landet, der fastigheterna ofta
ombyta egare, och särskildt vet jag en i Wermland, der i medeltal
omkring 600 lagfarter årligen ega rum. Man måste också
besinna, att det knappt finnes något slags embetsmän i riket,
som äro så öfverhopade med göromål, som domarena å landet.
Jag kan icke heller anse alla dessa uppgifter nödvändiga, ty
vanligen är en egendoms försäljningspris kändt i orten, och i
annat fall kan ju Beredningens Ordförande af Domaren särskildt
infordra upgift derom; men att föreskrifva detta som regel för
Domaren anser jag vara för långt gånget. Jag anhåller derföre
att denna § måtte till Utsk:t återremitteras.
Gr. Mörner, Carl Göran Detlof: Till en början ber
jag att få instämma i Hr Fåhrasi yttrande ang:de 5:te punkten.
Hvad beträffar l:sta afdelningen, tror jag, att de der föreslagna
upgifter skola blifva ganska nyttiga. I afs:de ä litt. b. mom:t
1, synes det, då detta nya förslag går derpå ut att jordvärdet
skall blifva oförändradt för 3 år, vara onödigt besvär att för
hvarje år infordra dylika upgifter. Komitén får ju då en massa
handlingar, hvaraf den ieke kan och icke får göra något bruk,
hvadan jag tror, att dessa årliga upgifter, såsom onödigt betungande
för vederb:de, kunna undvaras. Detsamma torde
också kunna gälla om 3:dje mom:t litt. b). Dervid förekommer
likväl att, då i städerna alltjemt nya hus upföras, upgifter å
brandförsäkringsvärdet kunna vara nödvändiga äfven under
mellantiden, hvadan det torde vara lämpligt att göra en modifikation
af sistnämnde mom. I allmänhet tror jag det vara
bättre att infordra nödiga upgifter från de officiella myndigheterna
än från de skattskyldige sjelfva, men man får dock ej
göra det i sådan utsträckning, att man begär upgifter, af hvilka
ingen nytta är att hemta. Jag anhåller således på nu anförda
skäl, att afdelningen litt. b) måtte återremitteras.
Gr. Lagerbjelke: Med anledning af den siste talarens
anförande, får jag fästa upmärksamheten pä, att det för Beredningskomitén
är nödvändigt att hafva några materialier att
gå efter, och att det är sådana man nu för första gången ålagt
vederb:de att anskaffa. Hvad domstolarne och hypotheksföreningarne
skulle vinna på att afgifva dessa upgifter hvart
3:dje år i stället för hvarje år, är åtminstone för mig svårt att
fatta, och jag vågar sålunda anhålla om bifall till denna §, med
den ändring i öde mom:t, som Hr Fåhraeus föreslagit.
Gr. Mörner: Med anledning af den siste talarens yt
trande,
får jag erinra, att i hela detta Bet:de förekommer icke
Den 16 Maj f. m.
153
något enda stadgande, som antyder derpå, att de upgifter, som
blifvit inlemnade till en komité, skola förvaras för att ligga
till grund för en följande komités arbeten. Det erfordrades
således en särskild föreskrift, att dessa årligen inkommande
upgifter skola läggas afsides, för att till behandling förekomma
hvart 3:dje år. Att det deremot för domaren blir långt besvärligare
att årligen afgifva uplysningarne än att hvart 3:dje år
göra ett sammandrag deraf, är tydligt, då samma egendom kan
på den tiden hafva gått igenom många händer, och det väl
vore nog, om den sista köpeskillingen blefve känd. Jag fortfar
i mitt yrkande.
Hr von Koch: Man har anmärkt, att vederb:de myndigheter,
och isynnerhet domare å landet, skulle blifva alltför
mycket betungade, om alla de här foreskrifna upgifterna verkligen
skola inlemnas. Men i 76:te §:n har TJtsk:t också föreslagit
en icke obetydlig summa till ersättning för vederb:des
arbete och möda i detta afseende. För öfrigt hade jag, lika
med Hr Fåhreeus, helst sett, om 5:te mom:t i denna § blifvit
helt och hållet uteslutet, men då nu 3 Stånd förenat sig om
hans reservation, så instämmer jag äfven i densamma. I 4:de
mom:t har man vidtagit en förändring af komitérades förslag,
hvilken jag ingalunda anser lämplig, då man nemi. föreskrifvit,
att från embetsverken skola uppgifvas alla, som hafva
icke blott lön utan äfven gratifikationer, i stället för att enligt
komiténs förslag blott de skulle uptagas, som hade minst 400
rdr; hvarföre jag anhåller, att detta 4:de mom. må erhålla
följande tillägg: ”dock att uppgift icke fordras angrie någon,
hvars alla årsinkomster sammanlagda icke anses upgå till
400 rdr.”
Gr. Lagerbjelke: Det är verkligen Utsk:ts mening, att
hvarje särskild försäljning skall af domstolen upgifvas. Det
kan ju hända, att den sista försäljningen skett till mycket öfverdrifvet
eller ock orimligt lågt pris, och det är då af mycken
vigt för komitén att få kännedom af äfven de föregående försäljningsbeloppen.
Skulle åter domstolen lemna upgifter för
alla 3 åren på en gång, så blir arbetet precist 3 gånger så
stort, som ifall det göres för hvarje år särskildt. Likaledes
blefve det i sådant fall ganska svårt att bestämma huru vedergällningen
derföre skulle utgå, om den skulle falla uteslutande
på ett år eller fördelas på alla tre. — Hvad åter beträffar Hr
von Köchs hemställan, att inga upgifter skulle lemnäs angrie
tjenstemän, som hafva mindre än 400 rdr om året, stadnade
TJtsk:t efter mogen öfverläggning i det slut, som Betriet utvisar.
För det första lärer det väl knappt finnas någon tjensteman,
som har mindre än 400 rrir — till och med vaktmästare
hafva vanligen mera — och för det andra kunna samma per
-
154
Den 16 Maj f. m.
söner hafva på olika håll åtskilliga inkomster, hvilka bora af
komitén sammanräknas. Jag anhåller vördsamt om bifall.
Häruti instämde Gr. Anckarsvärd, Carl Henrik.
Hr Hjärne: Då hvarje komité skall arbeta inom ett
ganska litet distrikt, så torde väl i allmänhet vara förhållandet,
att dess ledamöter ganska väl känna till försäljningspriserna;
och om i något särskildt fall så ieke är, går det ju mycket väl
an att då infordra upgift från domstolen derom. Man bör dessutom
betänka under hvad förhållanden dessa komitéer skola arbeta,
och med afseende derå icke alltför mycket betunga dem.
Jag fortfar i anhållan om återremiss.
Hr Palmcrantz, Johan Mauritz: Huruvida genom
denna nya lagstiftning det afsedda ändamålet, att öka Statens
intrader, kommer att vinnas, är högst tvifvelaktigt, isynnerhet
om, såsom här föreslås, lemnandet af de föreslcrifna upgifterna
skall särskildt ersättas af bevilln:s-summan. På det hela §:n
måtte blifva fullständigt omarbetad, anhåller jag, i likhet med
föregående talare, om återremiss.
Sedan Öfverläggningen förklarats fulländad, yttrade H. Exe.
Hr Grrn o. Landtrmn, att, i afseende å den förevarande §:n,
följande yrkanden blifvit framställda, nemi. af Hr Hjärne,
att Irsta momrt i afdelningen litt. a) måtte återremitteras; af
Hr von Koch, att 4:de momrt i afdelningen litt. b) måtte erhålla
följande tilläggr ”dock att uppgift icke fordras angrde
någon, hvars alla årsinkomster sammanlagda icke anses upgå
till 400 rrdr»; af Hr Fåhreeus, att 5rte momrt i sistnämnde afdelning
skulle förändras till följande lydelser »Afvederbörande
tullkammare summarisk upgift å hvarje handlandes export och
import; af varor, till slag och myckenhet»; af Gr. Lagerbjelke,
att hela §:n måtte bifallas, med undantag af örte momrt i afdelningen
litt. b), i afseende hvarå Hr Fåhrsei förslag förordats;
samt slutligen af Gr. Mörner, hvilken äfven förklarat sig gilla
Hr Fåhrsei ofvanberörde förslag, att afdelningen litt. b) måtte
återremitteras.
Uppå härefter, till följd af nyssomförmälde yrkanden, framställda
särskilda proposrr, afslogs det af Hr von Koch föreslagna,
ofvanomnämnda tillägg, samt biföllos §rns samtliga
momrter, endast med undantag af örte momrt i afdelningen
litt. b), som erhöll den af Hr Fåhraeus föreslagna lydelse.
§ 26.
Gr. Mörnerr Denna § visar äfven, hvad jag vid de föregående
§§:na anmärkt, nemi. att sådane upgifter, som blott
hvart tredje år komma i fråga att tillämpas, likväl böra årligen
afiemnas till den komité, som då skall sammanträda, men hvil
-
Den 16 Maj f. m.
155
ken det icke tillkommer att vidare handlägga desamma. Det
står vidare i §:n, att dessa upgifter skola inom stadgad tid aflemnas.
Då det är fråga om upgifter, som först 3 år sednare
skola tillämpas, tyckes det mig vara öfverflödigt och till intet
gagnande, om dessa upgifter inkomma inom den bestämda tiden
af Mars månad eller icke, helst de sedan skola hvila hos
Kronofogden eller i något arkiv under en tid af 3 år. Genom
detta hopsamlande af upgifter under en tid af tre år, kunna
en massa handlingar komma att begrafvas, hvilka möjligen
kunna för den komitén, som vid de 3 arens förlopp sammanträder,
hafva värde. Skola nu således handlingar årligen
insamlas, för möjligheten deraf, att de efter 3 års förlopp
kunna komma till nytta, så bör man åtminstone meddela bestämd
föreskrift om att dessa upgifter under tiden förvaras
och sedermera tillhandahållas den på 3:dje året sammanträdande
beredningskomitén, då de kunna, behöfvas. Jag skulle således
tro, att ett förtydligande af denna § vore nödigt, och
får derföre anhålla om dess återremitterande till Bevilln:s-Utsk:t.
Återremitterades.
§ 27.
Hr Hjärne: Yid denna Bevillnings-stadgas upgörande
har man sökt att hufvudsakligen göra sådane förbättringar,
hvarigenom Beredms-komitéerna skulle erhålla en säker grund
för bevillnings påförande och en kontroll mot oriktiga upgifter.
Dessa förbättringars åstadkommande är det, som denna §
egentligen åsyftar. För min del våll jag med några undantag
bifalla denna §. Bland de anmärkningar, jag har att anföra,
mot densamma, torde tillåtas mig först att nämna, det jag an-'
ser hvarken rätt eller nödvändigt att infordra en del af de
upgifter, som i flere af denna paragrafs momenter äro föreskrifne.
Mig synes, att man i flere fall gått enskilda personers
affärsförhållanden allt för nära, hvilka derigenom blifva
offentliga. Yisserligen har Htsk:t föreslagit, att vissa upgifter,
sedan de blifvit aflemnade, skulle förstöras, men icke desto
mindre anser jag att dessa upgifter ej böra lemnäs.
Det har blifvit ålagdt egare af fast egendom att upgifva
brandförsäkringsvärdet och försäljningspriset, samt egare af egendom
i stad att upge Myrornas belopp, hvilka årligen upbäras,
äfvensom upgift fordras å det årliga arrendet eller hyran för
hvarje på landet belägen utarrenderad eller förhyrd fastighet.
Dessa upgifter anser jag ingalunda tillfyllestgörande, alldenstund
erfarenheten visat, att de i de flesta fall ej äro tillförlitliga.
Det är derföre lika lätt för Bevillms-komitéens ledamöter
att sjelfve skaffa sig dessa upgiftar, som för egaren att
lemna dem. Ett annat skäl hvarföre jag ej anser dem vara
nödvändiga, är det, att de ej skola ligga till grund för Bevillnings-komiténs
beräkningar, utan endast tjena till ledning för
komiténs omdöme.
156
Den 16 Maj f. m.
I afs:de å de upgifter, sorn fordras af fartygs egare, förefalla
mig dessa föreskrifter sådana, att detta mom. ej kan
bifallas. Af fartygsegare fordras upgift å hvarje honom tillhörigt,
under sednast förlidna år begagnadt eller färdigbygdt
fartyg af minst 5 lästers drägtighet, och å sådant fartygs lästetal,
byggnads- och förhydnings-material samt drifkraften af
derå anbringad ångmachin, hvarjemte bör uplysas, huru fartyget
under samma år varit användt. På samma gång som dessa
upgifter äro vidlyftiga, tror jag att de äro ganska ofullständiga,
och det är derföre högst nödvändigt att Beredn:s-komitén
hör sig före, att den fått riktiga upgifter, och för min del anser
jag att det varit tillräckligt att infordra upgifter å lästetalet.
Hvad bruks- och fabriks-byggnader beträffar, anser jag att
man icke bör infordra alla de upgifter, som förefinnas i 2:dra
mom:t, utan endast på försäljningssumman å der tillverkade
och försålde varor. I afs:de på bolag, förekommer en sak,
som går enskild persons angelägenheter allt för nära; ty man
fordrar, att bolaget skall lemna utdrag af sina sednast afslutade
räkenskaper, hvarigenom ådagalägges den, under det
år dessa räkenskaper omfatta, för bolagets delegare upkomna
vinst och till dem verkställda utdelningar, samt bolagets vid
samma års slut egande behållning. För min del ser jag icke
hvad nytta Beredms-komitén har af att veta ett bolags'.behållning
efter sista bokslutet, och föreskriften är således både obehöflig
och obehörig.
6:te och 7:de punkterna anser jag böra helt och hållet afslås,
ty, oaktadt flere försök gjorts att af husegare infordra upgifter
öfver hyrornas belopp, hafva sådane vanligen icke erhållits,
och hafva sådana inkommit, hafva de vanligen icke varit tillförlitlige.
Jag anser derföre, att Beredms-komitén bör under hand förskaffa
sig erforderliga uplysningar, men att ingalunda det bör
åläggas husegare såsom en skyldighet att dermed inkomma.
På grund af hvad jag nu anfört, får jag anhålla om återremiss
af denna §.
Gr. Mörner: Den nu föredragna 27:de §:n sönderfaller,
lika som den föregående 25:te, i 2 afdelningar. Den första
innefattar sådana upgifter, som böra aflemnas det år, då allmänna
bevillningen första gången kommer att, enligt denna
stadga, påföras, och derefter hvart tredje år; den andra deremot
de upgifter, som skola lemnäs hvarje år. I afseende på
de föreskrifter, som såväl i denna första, som i följande afdelning
förefinnas, och hvilka innefatta de upgifter, som hvarje
år skola meddelas, finnes, enligt min åsigt, mycket att erinra.
De gå nemi., enligt min tanke, för mycket i detalj och
blifva derföre dels icke meddelade, dels ofullständiga och dels
vilseledande. För att förekomma sådane vilseledande upgifter,
har Utsk:t, lika med Bevillms-komitén, ansett att man ej borde
affordra den skattskyldige bestämda upgifter ang:de hans in
-
Den 16 Maj f.m.
157
komster, utan endast begära vissa allmänna meddelanden, af
hvilka komitéerne sedermera skulle kunna draga sina slutsatser.
Men, M. Hrr! om man granskar dessa allmänna meddelanden,
så äro de af beskaffenhet, att de i de flesta fall
tvinga den skattskyldige att, såvida han vill betrygga sig mot
en alltför sträng beskattning, gå vida längre än Utsk:t fordrat.
Man begär t. ex. att en handlande skall uppgifva försäljningssumman
för de vid idkad handelsrörelse under sednast förlidna
år föryttrade varor. Försäljningssumman är väl dock icke någon
sådan, förhållandena fullständigt uplysande faktor, att, på
grund ensamt af denna, handelsrörelsen kan rättvist bedömas.
Den ene kan nemi. sälja sina varor med betydlig vinst, under
det den andre har föga eller ingen behållning af det han
försäljer. Inköpspriset af varorna och många andra omständigheter
inverka äfven i betydlig mån på denna vinst, och genom
de af TJtsk:t föreslagna upgifter kan den skattskyldige,
äfven om hans ställning är nära förtviflad, nödgas att, för att
ej blotta densamma, lemna en osannfärdig framställning deraf.
Hvar och en vet nogsamt af huru grannlaga natur den saken är
för en person, som har vidlyftig rörelse, att årligen offentligen
framlägga en tablå öfver densamma. Bland dem, som komma att
granska dessa upgifter, skulle vidare kunna finnas en eller annan,
som hade speciel kännedom om några en sådan persons
ställning rörande affärsförhållanden, utöfver hvad upgifterna
utvisade, och härigenom skulle äfven ej ringa skada kunna för
rörelseidkaren upstå.
Man har sagt, att man, genom att affordra rörelse-idkaren
upgift om hans inkomster, skulle tvinga honom att aflemna
osannfärdiga och oriktiga uplysningar. För min del skulle jag
vilja påstå motsatsen, ty man kan mycket väl upgifva slutsumman
af sina inkomster, utan att derföre behöfva blotta sin
ekonomiska ställning, hvilket man ovilkorligen nödgas göra genom
att följa hvad Utsk:t föreslagit, och den som ej hyser betänklighet
vid att osannfärdigt upgifva inkomsbeloppet, lärer
svårligen tveka att efter sina syften justera upgiften om försäljningssumman.
För öfrigt tror jag att det skulle medföra allt för stor
vidlyftighet att ingå i en mera detaljerad granskning af alla
de morn., som förekomma i den 27:de §:n. Men hvad som är
säkert, är att, oaktadt alla dessa i detalj gående föreskrifter,
finnas ganska betydliga och lönande rörelsegrenar, hvilkas idkare,
med fullkomligt iakttagande af föreskrifterna i denna §,
blifva frikallade från att lemna någon den ringaste uplysning
om den af dem bedrifna rörelse. Till dessa rörelsegrenar räknar
jag vexel- och bankrörelse, hvilka icke under någon rubrik
finnas upräknade.
Jag har hört berättas, att hela denna § skall inom något
af de andra Stånden afslagits. Detta är i sanning ett radikalt
sätt att gå tillväga, men jag tror ingalunda att det är försig
-
158
Den 16 Maj f.m.
tigt. Icke bör man lemna sig på nåd och onåd åt Bevillmsberedningarnes
behandling, utan att de ega några underrättelser
om den skattskyldiges ställning att gå efter. Jag tror att
man deraf kan hafva anledning befara ganska obehagliga följder
; ty det är omöjligt att en sådan Beredn:s-komité kan ega
den speciella kännedom om hvarje individs inom distriktet
egendom och förmögenhets-vilkor, att den endast på grund
deraf kan rättvist bedöma dem. Helt annorlunda är det deremot,
om komitén får upgift af den skattskyldige, ehuru affattad
i allmän riktning. Man kan då, utan att gå grannlagenheten
för nära, genom en jemförelse af de upgifter, som
särskilda idkare af samma yrke eller rörelse lemna, och den
kännedom, som Bevillnts-Beredningen sjelf kan ega om förhållandet
dem emellan, få den speciella kännedom om yrkets eller
rörelsens omfattning, som för dess bedömande kan varä nödvändig.
Får man då t. ex. en sanningsenlig npgift från en
handlande, kan man rätta sig derefter och dermed jemföra
den andres upgifter.
Att på ett billigt och rättvist sätt verkställa den beskattning,
som blifvit Beskattn:s-komitén updragen, är ett ganska
svårt problem att lösa, och tror jag derföre, att denna § bör
återremitteras, för att af Utsk:t ånyo behandlas.
Hr von Koch: I afs:de å denna punkt instämmer
jag med dem, som yrkat densammes återremitterande. Hvad
sjelfva upgifterna vidkommer, bör jag uprepa hvad jag vid flera
föregående tillfällen yttrat, nemi. att jag väsendtligen åsyftade
inom Beskattms-komitén, att man borde undvika att påbjuda något,
hvarigenom den skattskyldige skulle blifva frestad att
meddela osanna upgifter. Man öfverenskom då, att inga andra
upgifter skulle den skattskyldige affordras än de som
genom offentliga handlingar kunna kontrolleras. Jag lyckades
dock icke att få denna grundsats så strängt vidhållen, t. ex. i
afs:de på försäljningsbeloppet af handlandes varor, som jag
tror kunna ske.
För min del skulle jag anse önskvärdt, att de skattskjddige
ej besvärades med några upgifter till Taxer:s-komitéerna,
och ännu mindre att genom böter och andra tvångsmedel förnya
desamma. Min öfvertygelse är också, att detta är ett
onus, som af mången anses svårare än sjelfva skatten. Genom
några mindre betydliga tillägg vid upgifterna till mantalsskrifningen,
torde man kunna komma till samma resultat som Borgare-Ståndet,
af hvilket hela paragrafen blifvit afslagen. Jag
skulle tro, att det klokaste nu vore att återremittera §:n, hvarvid
jag slutligen vill hafva uttryckt den önskan, att TJtsk:t
skulle försöka att, om man ej kan utesluta dessa upgifter, åtminstone
bespara de skattskyldige, så mycket sig göra låter,
allt besvär i den vägen.
Den 16 Maj f. ra.
159
Gr. Lagerbjelke: Titan att vilja instämma i alla de
anmärkningar, som blifvit riktade mot 27:de §:n, anser jag
likväl mycket vara anmärkningsvärdt, och då hela §:n är upställd
i ett sammanhang, hvilket det torde vara vådligt att
sönderrycka, är det lämpligast att återremittera §:n i sin helhet,
och får jag derföre hos Hr Gr:n och Landtinm anhålla
om propos. derå.
§:n återremitterades.
§ 28.
Hr von Koch: It. o. Ad. torde finna, att denna § står
i det sammanhang med den föregående, att den äfven bör återremitteras.
Återremitterades.
§:n 29 och i sammanhang dermed Utsk:ts yttrande sid.
33 i Bet:det, med anledning af väckta motioner om borttagande
af ansvar för underlåtenhet att lemna upgifter till Bevilln:s-taxeringen.
Gr. Hörner: Då bevilln:s-beredningen fått sig den mak
ten
genom 29:de §:n lemnad, att utan hinder af uteblifven upgift
föreslå, samt taxerings- och pröfnings-komitéerna att påföra
och fastställa den bevillning, som anses böra af skattskyldig
utgöras, skulle jag tro att häri ligger ett så starkt vapen,
att man ej behöfver de särskilda föreskrifterna ang:de
förökade böter, derest saknade upgifter ej inlemnas.
För min del skulle jag således vilja föreslå, att sista punkten
af l:sta mom. af denna §, och hvilken punkt börjar med
orden ” skulle dylik upgift”, borde utgå.
Hr von Koch: Skulle Bevilln:s-TJtsk:t tilltro sig att, i
likhet med BorgareStåndet, kunna borttaga stadgandet ang:de
upgifters infordrande af de skattskyldige, skulle naturligtvis
inga böter komma att ega rum; men då jag är oviss huru härmed
kan komma att gå och i den förhoppning att vi skola slippa
dessa upgifter, samt då jag dessutom anser denna § ega sammanhang
med den föregående, anser jag det vara lämpligast
att den återremitteras.
Hr Palmcrantz: För min del kan jag ej finna hvar
före
denna § skall återremitteras, utan skulle jag, lika med Gr.
Mörner, önska, att den punkt af l:sta mom:t i 29:de §:n, som
börjar med »dylik upgift”, utginge; hvarjemte jag anser att i
den nu föreslagna bevillmsordningen korrektiv för uraktlåtenhet
med upgifters aflemuande numera synes öfverflödigt, på
160
Deli 16 Maj f. m.
grund af hvad Utsk:t föreslagit ang:de bevillnings påförande
utan hinder af uteblifven upgift.
Då denna § således ej medför åsyftad nytta och till och
med ej är behöflig, får jag anhålla om propos. derpå att den
måtte utgå.
Gr. Lagerbjelke: I afs:de å första delen af l:sta
mom:t torde väl någon tvekan upstå att dertill lemna bifall.
Att några af de upgifter, som förekomma i 20:de och 25:te
§§:na, skola ingifvas, lärer väl svårligen betviflas, och icke heller
bör man borttaga alla böter för uraktlåtenhet att afgifva
erforderliga upgifter; men att, på sätt Gr. Mörner yrkat, borttaga
alla bötesbestämmelser, torde vara olämpligt, ehuru jag
medgifver, att ett bötesbelopp, svarande mot 10 proc. af en
persons bevillning efter 2:dra art., är något för högt tilltaget,
isynnerhet som Taxer:s-komitén i alla fall eger att fastställa bevillnigen.
Enligt mitt förmenande, skulle det derföre icke
vara lämpligt att afslå denna del af l:sta mom:t., utan föreslår
jag att densamma måtte återremitteras.
Hvad det sednare mom:t vidkommer, så har jag deremot
ingenting att anmärka, utan anhåller om bifall dertill.
Hr B,eutersvärd, Patrik: Då E. o. A. återremitte
rat
den 27:de §:n, tror jag det vara nödvändigt att, om man
anser att sådane upgifter, som i nämnde § förekomma, böra
aflemnas, man äfven bör stadga ett visst bötesbelopp för uraktlåtenhet
deraf, och anhåller jag derföre om 29:de §:ns återremitterande.
Efter det öfverläggningen förklarats afslutad, yttrade H.
Exc. Hr Gr. o. Landtm., att, i afseende å förevarande §, följande
yrkanden blifvit gjorda, nemi. af Gr. Mörner, att från
l:sta mom:t måtte uteslutas den sista meningen, som hade
följande lydelse: »Skulle dylik upgift, oaktadt derom gjord
erinran, icke inom då förelagd tid aflemnas, skall den försumlige
eller tredskande böta ett belopp, svarande mot 10 proc:t
af den bevillning efter 2:dra art., som varder honom påförd
; dock skall detta bötesbelopp utgöra minst sex riksd:r»;
af Hrr von Koch och Eeutersvärd, att §:n skulle återremitteras;
af Hr Palmcrantz, att K. o. Ad. måtte afslå §:n i dess
helhet; samt slutligen af Gr. Lagerbjelke, att den del af Irsta
mom:t, hvars uteslutande Gr. Mörner påyrkat, måtte återremitteras,
men §:n i öfrigt bifallas.
Sedan ej mindre Gr. Mörner förklarat sig afstå från sitt
särskildta förslag och instämma i yrkandet om återremiss af
l:sta mom:t, än äfven Hr Palmcrantz återkallat sin begäran
om §:ns afslående, blefvo, uppå särskilda propos:r, l:sta mom:t
och yttrandet sid. 33 i Bet:det återremitterade, hvaremot 2:dra
mom:t bifölls.
Den 16 Maj f. m.
161
H. Exc. Hr Gr:n o. Landtm:n tillkännagaf, att anslag blifvit
utfärdadt till fortsättande af plenum kl. 6 e. m.
§ 30.
Hr Hjärne: Då denna § enligt mitt förmenande utgör
en fortsättning af de nästföregående, och då alla de §§, som
ega sammanhang sinsemellan, blifvit återremitterade, tager jag
mig friheten föreslå att äfven så sker med denna §.
Gr. Lagerbjelke: Det första mom. af denna § är helt
och hållet fristående och ej beroende af B,, o. Ad:ns beslut i föregående
§. Den skattskyldige har nemi. rättighet att lemna
de upplysningar ang:de sina inkomster och tillgångar han
vill, men har tillika rättighet att fordra att de hemlighållas,
ifall han anser dem af den beskaffenhet att de icke böra offentliggöras.
Då således, som jag nyss nämnde, detta mom. är
alldeles fristående och utan sammanhang med föregående §,
anhåller jag om bifall till detsamma.
Hvad åter det andra mom. angår, så, då detta rörer en
redan förut återremitterad fråga, torde detta mom. böra återremitteras.
Hr Hjärne: Jag är böjd för att instämma i hvad Gr.
Lagerbjelke sagt i afs:de å denna §. Men då detta mom.
innehåller bestämmelser, som röra uppgifter i och för bevillnings
påförande, och alla de föregående §§, som handla om,
huruvida och hvilka uppgifter skola lemnäs, blifvit återremitterade,
fortfar jag att anhålla om återremiss af 30:de §:n i sin helhet.
Erih. Tersmeden, Wilhelm Fredrik: För min del
får jag anhålla om återremiss af denna § i sin helhet, derföre
att, sedan B. o. Ad. återremitterat 27:de §:n, Ståndet ännu ej
beslutat att uppgifter af enskilta personer skulle afgifvas;
och torde således icke dessa uppgifter kunna åberopas såsom
stöd för denna §. Vidare anhåller jag om återremiss af denna
§ på grund deraf, att det står åberopadt, att dessa upplysningar
endast vid beredningen böra ömpröfvas, och E. o. Ad. har
ännu ej beslutat sig för, huruvida sådane beredningar skola
finnas. Slutliga skälet för min anhållan om återremiss är det,
att, då nu visserligen är tillätet att lemna upplysningar, men
man på samma gång har rättighet att fordra att dessa upplysningar
hemlighållas, jag ej tror att ungefär 30 personer kunna
hemlighålla allt, hvarom de få upplysningar.
Hr Eeutersvärd: Lika med Gr. Lagerbjelke anser jag
det första mom. af §:n 30 alldeles fristående och utan sammanhang
med det föregående, hvarföre jag anhåller om bifall till
detta morn., men deremot återremiss på andra mom. af samma §.
102
Don IG Maj f. m.
Gr. Lagerbjelke: Frih. Tersmeden har anfört trenne
skäl för återremiss, hvilka jag anhåller att med några ord fa
bemöta. Hr Frih:n har först sagt att, då den 27:de §:n är återremitterad,
kan man ej veta, huruvida stadgandet ang:de
uppgifters meddelande kommer att tillämpas. Det är visserligen
sannt att denna 27:de § behöfver dels omarbetas dels inskränkas,
men att det skulle kunna gå derhän att inga uppgifter
skulle lemnäs, torde ligga utom möjlighetens område. En
egare af ett fartyg t. ex. måste väl åtminstone uppgifva att
han eger ett fartyg, om han för öfrigt ej behöfver lemna några
upplysningar.
Den andra anmärkningen, Frih. Tersmeden gjorde, var att,
då Ståndet, ännu icke antagit att Bevillnings-beredningar skola
finnas, vore det för tidigt att nu omnämna dem. Man behöfver
dock ej gå längre tillbaka än till 29:de §:n, der det talas om
bevillningsberedningar, ty der heter det: ”titan hinder af uteblifven
uppgift, eger bevillningsberedningen att föreslå samt
taxerings- och pröfningskomitéerna att påföra och fastställa
den bevillning, som anses böra af skattskyldig utgöras.” B,, o.
Ad. torde således finna att, hvad som nu, enligt Frih. Tersmedens
åsigt om saken, ej kan tillämpas på 30:de §:n, redan är föreskrifvet
i den 29:de och att alla betänkligheter i detta afseende således
torde förfalla. För öfrigt har B. o. Ad. fattat ett beslut,
hvarigenom förändringar till följd af återremisser i vissa afseenden
kunna göras af TJtsk:t i afseende på fattade beslut.
Yidare har Frih. Tersmeden ansett att denna § borde återremitteras
derföre att, då den skattskyldige har eu viss rättighet
att få sina uppgifter hemlighållna, detta ej kan ske, då 30
personer få del af upplysningarne. Detta inser jag ingalunda
bora utgöra något skäl för yrkande af återremiss, alldenstund
det heror på den. skattskyldige sjelf att låta uppgifterna komma
längre än till beredningen, som består af 4 personer, och derefter
till taxeringskomitéen, som består endast af 9 personer.
Vidare är det en betydlig skilnad mellan att en ledamot
af dessa beredningar omtalar något, som ej hör offentliggöras,
och hvad som genom den rättighet, Tryckfrihets-fÖrordningen gifver
hvar och en, att nemi. på trycket utgifva dessa upplysningar,
kan blifva allmänt bekant; hvilket sednare naturligtvis
pa inga vilkor kan vara medgifvet. Jag anhåller om bifall till
denna 30:de §.
Hr von Koch: Då jag i allo är förekommen af Gr. La
gerbjelke
och instämmer till alla delar i hvad han yttrat, afstår
jag från ordet.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad, yttrade H. Exc.
Hr Gr. o. Landtm., att, i afs:de å förevarande §, blifvit yrkadt,
af Hr Reutersvärd bifall till §:n i dess helhet, af Gr. Lager
-
I)en 16 Maj f. m.
163
bjelke och Hr von Koch bifall till lista morn. och återremiss
af det andra; samt af Frih. Tersmeden och Hr Hjärne återremiss
af hela §:n.
Sedan Hr Reutersvärd förklarat, det han afstode från sitt
yrkande å bifall till §:n i dess helhet, och förenade sig med
Gr. Lagerbjelke, samt H. Exc. tillkännagifvit, att, till följd af
de gjorda yrkanderne, särskilda proposir komme att framställas
å lista och 2:dra morn., gjordes först propos. å bifall till lista
morn., dervid svarades ja och nej i blandning, samt sedermera
propos. på återremiss af samma morn., då svaren utföllo med
många ja jemte åtskilliga nej; och förklarades ja nu hafva varit
öfvervägande.
Gr. Lagerbjelke begärde votering.
Upplästes och godkändes följande voteris-propos.:
*>Den som bifaller lista mom. af 30 §in uti BevillmsUtskits
förslag till BevillmsStadga, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner nej, varder nämnde morn., på grund af deremot
gjorda anmir, till Utskit återremitteradt.”
Vid voteringens slut hade rösterna utfallit sålunda:
Ja—20.
Nej—31.
Härefter framställdes propos. på återremiss af 2:dra momit
i 30:de §:n och besvarades med ja.
§ Slör.
Hamilton, Malcolm Walter: Då dessaberedningari
denna 31 § första gången nu förekomma och de skulle komma att
öfver hela riket utgöra ett sammanlagdt antal af 3000, hvilkas
komiterade ej hafva någon aflöning, men i alla fall få en sysselsättning,
som varar flera veckor och således en uppoffring göres
af dem, som blifva utvalde att deltaga i dessa beredningskomitéer,
så får jag, då, dessa kostnader, efter en ganska låg
beräkningsgrund af högst 3 rdr om dagen, likväl uppgå till
10,000 rdr om dagen och, om komiterades verksamhet räcker
under 30 dagar, till omkring 300,000 rdr, på grund af dessa
dryga och enligt min tanke onödiga utgifter, yrka afslag å denna §.
Gr. Anckarsvärd: För min del förstår jag sannerligen
icke huru man vid inträdandet på ett nytt system skall komma
till något resultat med mindre än att dessa beredningar förefinnas;
äfvensom jag icke anser att de kostnader, Gr. Hamilton
påpekat, kunna blifva så dryga, som han påstår. Enligt mitt
förmenande är denna § så sammanhängande med det system,
VI B. 11
Pen 16 Maj f. m.
sorn genomgår hela författningen, att jag ej kan annat än anhålla
om bifall till §.
Hr Hjärne: En yard talare har påstått att inga bered
ningskomitéer
behöfvas, och har derföre begärt afslag å denna
§. Han anser att taxeringskomitéen i första hand bör behandla
taxeringen. Men hvar och en, som känner till taxeringskomitéernas
göromål, vet att, just derföre att antalet personer
är större och distriktet vidsträcktare än beredningskomitéernas,
de ej kunna gå till väga med den sakkännedom, som bör ega
rum vid bevillmstaxeringen. Jag anser derföre, att Utsk:t handlat
ganska riktigt, då det föreslagit en förberedande komité
för förslags afgifvande i detta hänseende. Beredningskomitéen
skall nemligen föreslå och tax:skomitéen påföra den bevillning,
som hvarje skattskyldig bör utgöra. Det är ju tcmligen tydligt,
att en komité af 3 å 4 personer skall hafva mycket lättare att
komma till något resultat än ett större antal.
Den värde talaren har isynnerhet framhållit den stora kostnad,
som dessa komitéer förorsaka. Eör min del kan jag ej
inse, att det behöfver kosta Staten en enda skilling.
Här kunde visserligen vara mycket att vidare besvara,
men då diskussionen redan är så vidlyftig, så inskränker jag
mig till att anhålla om bifall till §:n.
Gr. Hamilton: Jag beklagar i sanning, att jag icke
kunnat göra mig förstådd vid mitt sista yttrande. Min mening
var ingalunda att dessa ifrågav:de komitéer skulle förorsaka Staten
några större kostnader, utan endast att man borde afse de utgifter,
ett dylikt uppdrag förorsakade för den enskilde. Äfven finnes
ett annat skäl hvarföre jag ej vill hafva dessa beredningskomitéer,
ett skäl, hvilket visserligen egentligen först nästa § vidrörer,
men som jag nu ej kan underlåta att påpeka. Det är
nemligen sammansättningen af dessa komitéer. Det är föreskrifvet
att K. M:ts Beftde skall utnämna till ordförande
antingen kronofogden eller annan dertill lämplig person. Denna
ordförandes instruktion ålägger honom att, derest hans
mening ej blir gällande, anföra denna sin mening till protokollet,
hvarjemte, då rösterna utfalla lika vid en votering, ordföranden
har votum decisivum. Det blifver enligt min uppfattning
således icke Svenska folket, som beskattar sig, utan i
stället K. M:ts Beftde, som beskattar folket.
Det är vidare för mig stötande att man bildar en sådan
massa komitéer, hvilka alla gå ut på att en längre tid sysselsätta
30 å 40,000 personer hvart tredje år, för att icke nämna
allt omak och onödigt besvär man förorsakar samhällsmedlemmarue.
Eör min del får jag derföre fortfarande anhålla om afslag
å denna §.
Den 16 Maj f. m.
165
Gr. Mörner: I fall upplysningar ang:de hvarje individs
ekonomiska ställning, hvilket i ITtsk:ts förslag är antaget, årligen
skola lemnäs, lärer ett sådant arbete icke kunna verkställas,
utan att en mängd beredningskomitéer dermed sysselsättas.
Jag tror således att det är nödvändigt att hafva dessa
bevillnings-beredningar, ehuru det är oafgjordt, huruvida en så
i detalj gående uplysning om hvarje individs ställning bör ega
rum. K. o. Ad. har återremitterat de föregående punkterna,
som stadga härom, och jag tror derföre att det vore iämpligast
att lemna denna § oafgjord, till dess de föregående punkterna i
samma syftning tagas i förnyadt öfvervägnde.
Men det är äfven en annan sak, hvarpå jag vill fästa Höglofl.
Ståndets uppmärksamhet. När det är fråga om beskattning,
innefattar denna 2:ne särskilda operationer. Den ena är
taxeringen, upplysningen om sjelfva inkomstbeloppet. Den andra
är debiteringen för samma inkomsthelopp. Denna debitering
har det tillhört häradsskrifvaren på landet och uppbördsmännen
i staden att verkställa. Taxeringskomitéen har bestämt
densamma. Nu står i Betänk:t att beredningskomitéen
skall föreslå den blifvande bevillningsafgiften, som af hvarje
skattskyldig bör utgöras. Enligt min tanke blir detta förslag
det taxeringsbelopp, efter hvilket hvar och en bör erlägga bevillning.
Detta är nu en debiteringsåtgärd, som tillhör vederbörande
tjenstemän. Jag lägger vigt på denna sak, ty om
TTtsk:ts förslag att man ej får klaga öfver hvad taxerings- och
pröfnings-komitéerna gjort, skulle vinna R. St:rs bifall, kan icke
holler klagomål öfver debitering få ega rum, hvilket hittills ansetts
böra stå öppet för dem, som föra Kronans talan.
Jag skulle derföre vilja hafva den förändring i denna §,
att bevillningsberedningen skulle på samma sätt, som vid frågan
om fastighet, äfven i afseende på rörelse, endast föreslå
sjelfva taxeringsbeloppet; och får jag derföre, med anledning
af hvad jag nu yttrat, anhålla om återremiss af denna §.
Hr von Koch: Om man verkligen med allvar vill be
stämma
sig för att upskatta egendom till sitt verkliga värde
och på grund häraf medgifva nedsättning i afgifter för fideikomiss,
arf och testamenterad egendom, så blir det nödvändigt
att göra sig den mödan att söka utröna det verkliga värdet,
hvilket väl ingen vill påstå nu förefinnes. Antingen man vill
hafva qvar det gamla machineriet eller ett nytt skall träda i
verket, så är det nödvändigt, att de personer, som skola taxera
hvarandra, taga reda på förhållandena. Ser man nu efter
huru många dessa personer äro, skall man finna, att, enligt
gamla författningen, skall i hvarje pastorat finnas ett antal af
12 personer, oberäknadt pastor, hvilken alltid är sjelfskrifven,
hvilka skola verkställa de förberedande åtgärderna. Det minsta
antal, som af dessa bör vara tillstädes, är 9 med pastor.
Enligt nya förslaget skall det blifva en beredning, hvil
-
166
Deri 16 Maj f. m.
ken dock icke, såsom Gr. Hamilton åtminstone i sitt första
anförande påstod, men hvilket han sedan modifierade, utöfvar
Svenska folkets beskattningsrätt, genom kronobetjeningen, utan
endast afgifver ett förslag i den vägen till taxerrs-komitéen.
Om nu 4 personer uppgöra detta förslag, hvilket måste vara
särdeles noggrannt, så besparas derigenom mera tid, än om 13
eller minst 9 personer skulle dermed sysselsättas. Att dessa
4 personer skulle behöfva sysselsätta sig i 10 veckor härmed,
såsom Gr. Hamilton påstått, tror jag vara en orimlig förutsättning,
och med den orimlighetens försvinnande förfaller äfven
den af samme talare gjorda kalkyl angående de stora utgifterna
under denna berednings verkningstid.
Om nu en person vid dessa beredningar förefinnes, som
har votum decisivum, är han dock kontrollerad af 3 personer,
som äro utsedde af kommunen, och detta votum har han endast
i afseende på förslagets afgifvande till taxer:skomitéen;
dessutom är komitéen ej bunden af detta förslag. Hvarje ledamot
är ock berättigad att inlemna till komitéen det förslag, han
anser lämpligt.
En anmärkning har blifvit framställd mot redaktionen af
denna §, eller, rättare sagdt, mot de bestämmelser, som deri
innefattas.
I Bevillms-komitéen voro vi i beråd huruvida man borde
antaga ett sådant stadgande, men några af ledamöterna, som
voro förtrolige med bevillmsväsendet, ansågo det vara rättast
att åtminstone i början låta det blifva sådant.
Jag får anhålla om bifall till denna §.
Gr. Anckarsvärd: Då It. St:r vid sednaste Riksdag
begärde att till den nuvarande ett förslag till ny bevillningsstadga
skulle utarbetas, stödde sig otvifvelaktigt denna anhållan
på öfvertygelsen om ofullständigheten af hittills gällande
grunder för bevillnings utgörande. Han var öfverens om behofvet
af en noggrannare och rättvisare taxering på de skattskyldige.
Dervid måste man söka att genom en noggrann
taxering komma de verkliga värdena så nära som möjligt. För
dessa noggrannare upplysningars vinnande här derföre Utsk:t
föreslagit att allt för stora socknar skulle kunna delas i 2 eller
flere beredningsdistrikter.
Tvistefrågan i detta afs:de är huruvida man bör antaga
det nya förslaget eller bibehålla det gamla. För min del är
jag bland dem, som anse att en noggrannare beskattning är af
nöden. Kunde denna ske med den noggrannhet inom hvarje
socken, som det skulle påkalla, föreställer jag mig att man öfver
vårt land utan någon kostnad skulle kunna få en ganska
värderik statistik äfver förhållandena, och det är på denna
grund jag sluter mig till dem, som yrka bifalla till ifrågavarande
§.
Den 16 Maj f. m.
167
Gr. Lagerbjelke: Antingen den nuvarande Bevilln:s
Fdrordningen
bibehålies oförändrad eller den nya antages, är
det lika angeläget att beredningar införas. Det har nemligen
visat sig att taxer:s-komitéerna, såsom första instansen, äro
odugliga. Detta är ganska naturligt, ty antalet personer i dessa
komitéer är allt för talrikt, för att i första hand utarbeta
ett förslag. Dessa personer böra, då förslaget är utarbetadt,
pröfva och fastställa detsamma.
Det är i afs:de på taxer:s-komitéerna i detta fall som
med en lagstiftande församling, att förslaget bör vara på förhand
uppgjordt af ett mindre antal, innan det förekommer till
slutligt afgörande. Då vidare tiden, inom hvilken taxer:skomitéerna
skola fullgöra sitt arbete, är så kort, blir den naturliga
följden, att ärendernas behandling måste blifva slarfvig
och mindre noggrann, ifall de äfven skola åläggas beredningarnes
göromål.
Allt utvisar att någon förbättring måste vidtagas, man må
antaga en ny förordning eller bibehålla den gamla.
För min del anser jag, att bevillms-komitéen har ganska
riktigt föreslagit bibehållandet af taxens-komitéerna, med något
förändrad organisation, såsom en granskande och beslutande
myndighet; men innan denna deras verksamhet börjar, skall
förslag dertill vara uppgjordt. I denna beredning anser man
att både den skättskyldige och Kronan böra hafva rättighet att
yttra sig. Kronan på det sätt att K. M:ts Bef:de utväljer
ett ombud, som i beredningen är ordförande; och de skattskyldige
derigenom att de utvälja ledamöter i denna komité, hvilken
har tillfälle att arbeta en längre tid, så att deras arbete
blir med noggranhet fullgjordt. Mången torde dock säga att
ett intrång på K. St:rs beskattningsrätt lätteligen sker derigenom
att K. H:t.s Bef:de utnämner ordföranden, och man
har dervid stödt sig vid den bestämmelsen att kronofogden
dertill vore lämplig. Jag tror att detta utnämnande af kronofogden
bör uteslutas; men att likväl Kronan alltid skall hafva
sitt ombud, för att bevaka sin rätt, anser jag vara alldeles nödvändigt.
Detta ombud har visserligen votum decisivum, men
jag tror ingalunda att någon obehörig tryckning i skatternas
påförande härigenom kan ske, då det står hvarje ledamot fritt
att inkomma med förslag i den riktning, han anser lämpligt,
och taxens-komitéen således har rättighet att välja mellan majoritetens
och minoritetens förslag.
Yidare har man klandrat att bevilln:sberedningen skulle
icke allenast utföra hvad den ansåg den skattskyldige ega i
årlig inkomst utan jemväl sjelfva bevillmsafgiften. Detta har
TJtsk:t gjort af välvilja för den skättskyldige, alldenstund det
ansåg att det för en mängd mindre bemedlade personer vore af
vigt att veta till hvad belopp deras egendom var taxerad, och
ej allenast hvad de anses ega i inkomster. Icke heller skall
detta medföra något besvär för bevillmsberedningen, att, med
168
Ben 16 Maj f. m.
någon kunskap i räknekonsten, uträkna hvad en proe:t på en
inkomst gör.
För min del får jag, på grund af hvad jag anfört, vördsamt
anhålla om bifall till denna punkt.
Gr. Hamilton: Det är visserligen sannt hvad Gr. Mörner
sade, att, om en rättvis taxering skall kunna ega rum, en
mängd komitéer måste dermed sysselsätta sig; men nog tyoker
jag att 2,000 komitéer för detta ändamål är väl mycket, så
mycket mera som förr hafva funnits bevillms-komitéer, men
hvilka ansågos onyttiga och derföre afskaffades. De båda sista
talarne började sina anföranden med att säga att kronobetjeningen
ingalunda utöfvade beskattningsrätten; men erkände dock
att det är angeläget att någon bevakar Kronans rättigheter,
samt att någon sådan rättighet således förefinnes, som bör utöfvas,
och denna kan ej vara annat än beskattningsrätten. Jag
är fullt öfvertygad att, om detta ifrågavarande förslag sättes i
verket, det blir kronobetjeningen, som kommer att beskatta
Svenska folket.
För min del anser jag lika praktiskt att de personer, som
skola utgöra ledamöter i beredn:s-komitéerna, betala bevilln:ssumman;
det blir alldeles detsamma. Frågan är blott att få
2 millioner för att fylla statsbristen, och detta vinnes på sådant
sätt fullkomligt lika väl. Jag skulle önska att en viss
del af bevillms-summan fördelades på hvarje län eller härad och
att tax:s-komitéen sedermera måtte distribuera denna summa.
Jag anhåller fortfarande om afslag å den 31 §:n.
Gr. Mörner: För min del tror jag visserligen att man
icke skulle behöfva dessa beredningskomitéer; ty det finnes
intet hinder för, att tax:s-komitéerna fördela sig sins emellan
på divisioner och företaga den preliminära granskningen; samt
sedermera sammanträda och gemensamt besluta bevillningen.
Då nu desse tax:s-komitéer omfatta samma distrikter, som
socknarne, kan jag ej inse att det blir svårare för ledamöter
af taxerings- än för berednings-komitéen att komma tillsammans.
Ledamöterna skola nemi. tagas af invånarne inom samma distrikt
och äfven derstädes sammanträda. Denna fördelning af
tax:s-komitéens arbete på sådant sätt, att det förberedande arbetet
göres på afdelningar, medför den stora nytta, att sedermera
in pleno alla de olika meningarne, som förefunnits inom
de särskilda distrikterna, ega sin målsman och der kunna göra
sig gällande; hvaremot enl. detta Utsk:ts förslag endast ordföranden
i komitéen skulle vara i tillfälle att få sm mening
gällande. Yisserligen eger man att enl. 37 §:n få sin mening
till protokollet anmäld och att den anmäles för tax:s-komitéen;
men att denna § sällan följes, kan man taga för gifvet. Jagtror
således, att dessa bevilln:sberedningar äro nödvändiga endast
i det fall, att man vill hafva det nya systemet genomfördt
Den J6 M-a,j f. m.
i den utsträckning, som Utsk:ts och komitérades förslag åsyfta.
Jag kan icke annat än anhålla om återremiss af denna §, med
anledning af hvad jag haft tillfälle yttra.
Gr. af Ugglas: Med undantag af Gr. Hamilton hafva
alla erkänt nyttan och nödvändigheten af bevillms-beredningars
införande. För min del får jag förena mig med Gr. Lagerbjelke
att, för den händelse man vill att taxeringens fördelning
medborgare mellan skall blifva rättvis, dessa beredningar,
äfven om den gamla bevillms-förordningen antages, böra införas.
Här har nämnts att derigenom skulle förorsakas så mycken
tidsspillan och kostnad. Det beror dock helt och hållet på
huru man vill att tax:s-komitéerna skola gå till väga. Skola
de fullgöra sina åligganden på samma sätt som hittills, d. v. s.
att på en förmiddag afsluta sitt arbete, då tror jag visserligen
att beredms-komitéernas arbete blir ganska långvarigt och besvärligt.
Gr. Hamilton har särskildt fäst sig dervid att kronofogden,
såsom ordförande, skulle hafva votum deeisivum, då meningarne
äro delade. Härvid har Gr;n glömt att detta endast
är ett förslag,- och vidare att det i tax:s-komitéen heter att, i
händelse rösterna äro lika, den gäller, som är till fördel för
den skattskyldige.
För min del kan jag icke annat än yrka blifall till Utslcts
förslag i denna del.
Hr v. Koch: Jag begärde egentligen ordet, för att be
svara
Gr. Hamilton, hvilken framställt det förslag att, om beredningarne
skulle bestå af 4 å 5 personer, man borde nedsätta
antalet af tax:s-komitéens ledamöter till ett så litet antal,
som beredningarne nu utgöra. I afs:de härå vill jag svara
att man icke tilltrott sig att kunna öfverlemna beslutande rätten
i beskattningsväg åt ett så ringa antal som dessa 3, 4 å 5
personer. Det vore en allt för vådlig Öfvergång från det nuvarande.
Så mycket mindre kan man nu göra det, som man
ännu icke bestämt huru dessa komitéer, som f. n. äro sammansatte
efter stånd, böra organiseras.
Man har sagt att vid hvarje tax:s-komité borde såväl
fastighetsegare som andra kathegorier vara representerade, på
det att de särskilda klassernas inkomster och skatter må kunna
samvetsgrannt bedömas. Detta bör just ske genom beredningarne,
hvilka göra det svåraste af arbetet; oeh man blir derigenom
i tillfälle att i möjligaste måtto inskränka antalet af
ledamöterna i tarscs-komitéen. Det bör nemi. vara 9 ledamöter
i tax:s-komitéen, då den omfattar endast en socken, och
då flere församlingar slas tillsammans, kan det blifva till och
med 3 ledamöter från hvarje socken.
Man har vidare sagt att beredningarne hafva allt för mycket
inflytande af kronofogden. Jag vill i afs:de härå nämna
170
I)en 16 Maj f. m.
att, jemte det kronofogden skall vara tillstädes, är det uttryckligen
uttaladt att bland tax:s-komitéens ledamöter äfven bör
vara åtminstone en af beredningens ledamöter, hvarigenom
den skattdragande har den garantien att ej blifva öfverröstad
af den, som bevakar Kronans rätt.
För min del kan jag icke annat än yrka bifall till hvad
TJtsk;t föreslagit.
Gr. Hamilton: För min del anser jag fortfarande att
berednings-komitéerna ej gagna till något, utan att tax:s-komitéerna
kunna uträtta allt hvad som ålegat dessa komitéer hvar
för sig. Beredningsdistriktena äro så små, att de nära nog sammanfalla
med hvarandra, och tax:s-komitéerna hafva också inom pastoratet
sitt distrikt, hvilket gör att dessa komitéer sällan hafva
sig uppdragen taxeringen inom större distrikt än tvenne berednings-distrikt.
För min del anhåller jag fortfarande om afslag
å Utsk:ts Bet:de i denna del.
Hr Palmcrantz: Det är allmänt kändt att synnerli
gast
i landsorten hafva i sednare tider en mängd komunal-befattningar
ålagts innebyggarne derstädes. Mångenstädes har det
gått så långt att hvarje bonde har något kommunalt uppdrag.
Detta sätt, på hvilket Bevilln:s-Utsk:t sökt lösa det svåra problemet
att utföra beskattningen, kommer också att öka kommunal-tjenstemännens
antal. Det lär väl vara oemotsägligt att
inrättandet af dessa beredningskomitéer kommer att förorsaka
allmogen stort besvär. Jag har genomläst detta Bet:de och
för mig är det ingalunda klart, huruvida föreskrifterna ang:de
beredningarne kunna stå tillsammans med föreskrifterna ang:de
tax:s-komitéernas organisation. Ang:de dessa sednare finnes
föreskrifvet att de skola bestå af 9 personer, och att af dessa
9 en från hvarje beredningsdistrikt skall infinna sig. Då torde
det hända att vid flere tillfällen antalet 9 kommer att betydligt
öfverskridas.
Jag medgifver att det kan vara ganska nyttigt att, då
tax:s-komitéen sammanträder, man har på papperet uppgjordt
förslag på hvad hvarje skattskyldig bör erlägga, men jag tror
att, om arbetssättet för tax:s-komitéerna blefve annorlunda organiseradt
än hittills varit fallet, skulle det gå lika lätt för sig
för komiteen att fullgöra sitt arbete soih nu genom alla dessa
omgångar med beredningskomitéer o. s. v.
Jag förenar mig med dem, som yrka afslag å denna §.
Hr Eeutersvärd: För min del kan jag ej fatta hvar
ken
den siste värde talarens eller Gr. Hamiltons åsigter om
beredningskomitéernas obehöflighet, äfvensom deras föreställning
om sammansättningen af tax:s-komitéerna. Jag behöfver
ej ingå i någon vidlyftigare diskussion öfver detta, utan hänvisar
till 46 §:n af denna föreslagna bevillningsstadga och tror
Den 16 Maj £ m.
171
att de deraf kunna sluta till möjligheten af det, mot hvilket
de förut hyst mycken betänklighet. Denna 46 § lyder sålunda:
»Antalet af hvarje tax:s-komitées ledamöter bör vara nio,
då tax:s-distriktet icke utgöres af mer än en församling. Omfattar
åter tax:s-distriktet två församlingar, skall tax:s-komitéen
bestå af tio ledamöter, bland hvilka fem utses af hvardera
församlingen; och om tre eller flere församlingar tillhöra
samma tax:s-distrikt, bör hvarje församling utse i förra fallet
fyra och i det sednare tre ledamöter i detta distriktets tax:skomité”.
Hr Flach, Johan Fredrik Philip: Ehuru diskus
sionen
redan länge fortfarit, anhåller jag att några ögonblick
få taga K., o. A:s uppmärksamhet i anspråk, föranledd dertill
af ett yttrande utaf Bev:s-Utsk:ts ordförande, hvaruti
han påstod att nuvarande tax:s-komitéer på landet ej motsvarade
sitt ändamål, särdeles som dess bestyr afslutades på en
förmiddag, och att det således vore nödvändigt åter införa dessa
bevilln:sberedningar, hvilka funnits ända till 1840. Med
anledning deraf har jag tagit kännedom af Bev:s-TTtsk:ts
vid 1840—41 årens Biksdag afgifna Bet:de N:o 12, angående
grUnderne för allmänna bevillningen, och dervid funnit, bland
annat, att uti 2:ne af Gr. Spens väckte och till Bevilln:s-Utsk:t
remitterade motioner han föreslog dels att, uti blifvande bevillms-förordning,
berednings-komitéerne icke måtte bibehållas,
utan beskattningsbestyret å landet, likasom i städerne, åt tax:skomitéerne
öfverlemnas, hvarvid likväl, till förekommande af
för stora tax:s-distrikter, det borde ankomma på Konungens
Bef:de att, med häradets eller häradernes bifall, om distriktens
fördelande enligt lokala förhållanden bestämma, samt
dels att först sammanträdande tax:s-komitéer skola med noggrannhet
uppskatta hvarje jordegendom till det värde densamma
med säkerhet ansåges ega, hvilket värde sedermera i 5 år
borde ligga till grund för afgifternes utgörande, utom i händelse
någon egendoms värde genom olyckshändelser varder förringgadt,
då, uppå egarens derom skeende anhållan, nedsättning
deruti må beviljas och efter nämnde tids förlopp ny uppskattning,
enligt berörde grunder, anställas, till rättelse för påföljande
5 år. TTtsk:ts
förslag angående förändrad Organisation af tax:s-komitéerne
innehåller: ”Under den längrk tid, som förflutit sedan nu
gällande bevilln:s-system först itifördes och tillämpades, har
visserligen den närmare kunskap om detta beskattnirigssätt hunnit
grundläggas, att en förenkling i verkställighets-åtgärderne
dervid numera synes båda kunna och böra ega rum; men i fråga
om den förändring, som, i afseende härpå, utan olägenhet
kan vidtagas, anser Utsk:t hufvudsakligen böra tillses, att bevillms-taxeringen
i möjligaste måtto grundas på en tillförlitlig
172
Den 16 Maj f. ra.
kännedom af de förhållanden, som rätteligen böra vägleda taxeringsmännens
omdömen”.
»I sådant hänseende visar sig ock nödvändigheten att företrädesvis
bibehålla berednings-komitéerne, såsom närmast svarande
mot ändamålet; hvar emot Utsk:t anser tax:s-komitéerne på
landet kunna indragas. Derigenom vunnes likhet till formen
emellan landet och städerne, utan uppoffring af den beskattningsrätt,
som ytterst tillkommit och äfven framgent synes höra tillkomma
sjelfva socknarne eller kommunerne;” och hemställde,
på grund häraf, Utsk:t att tax:s-komitéerne på landet, sådane
de hittills varit, må indragas och förenas med beredms-komitéerne,
likväl under gemensam benämning af: tax:s-komité på
landet.
Denna Utsk:ts hemställan, hvilken, i ani. af deremot inom
åtskilliga af Riks-St:n gjorda anm:r, uti det på grund deraf afgifne
Bet:de N:o 27 af Utsk:t förnyades, hlef af R. St:r derefter
hufvudsakligen bifallen.
Då nu häraf inhemtas att tax:s-komitéerne, hvilkas verksamhet
af Gr. Lagerbjelke må hända med skäl klandras, egentligen,
fastän under benämning af tax:s-komitéer, varit beredn:s-komitéer
med den afsedda verksamhet, som de nu ånyo föreslagna
bevillms-beredningarne åsyfta, föreställer jag mig att missbelåtenheten
med de förstnämnde egentligen är föranledd af en i
tillämpningen af gällande föreskrifter, under tidens lopp måhända
oriktig eller ofullständig uppfattning af desamma, men
ej af sjelfva föreskrifterne; och vill det således synas, som den
nu föreslagne förändringen härutinnan ej vore egnad att leda
till större säkerhet och ordning i afs:de å taxeringen; hvadan
jag af denna betänklighet hemtar en, efter min åsigt, giltig
anledning att påyrka återremiss af denna §.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad samt H. Exc.
Hr Gr:n o. Landtm, yttrat, att derunder yrkats dels bifall till,
dels återremiss af och dels afslag å förevarande §, framställde
H. Exc. propos. å bifall till §:n och, då dervid svarades starka
ja jemte ganska många nej, förklarade sig hafva funnit ja öfvervägande.
Härvid begärdes votering af flere ledamöter; och anhöll
Gr. Hamilton, att kontra-propos:n vid voteringen måtte innefatta
afslag å den ifrågav:de §:n.
H. Exc. Hr Gr:n o. Landtm, förmälte att han, till följd
af de under diskussionen gjorda yrkanden, ansåg sig böra inhemta
R. o. Ad:ns mening, huruvida återremiss af 31 §:n eller
afslag derå skulle blifva kontra-propos. vid voteringen om bifall
till samma §; hvarefter propos. gjordes derå, att kontrapropos.
vid den blifvande voteringen skulle innefatta återremiss
af §:n, dervid svarades många ja jemte åtskilliga nej; och
förklarades ja hafva varit öfvervägande.
Deli 16 Maj f. m.
173
Sedan Gr. Hamilton begärt votering om kontra-propos:ns
innehåll, npplästes och godkändes följande voter:s-propos.:
»Den som vill, att vid blifvande votering om bifall till
31 §:n i Bevilln:s-Utsk:ts förslag till BevillmsStadga, kontrapropos.
skall blifva återremiss af samma §, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
"Vinner nej, kommer kontra-propos. vid förenämnde votering
att blifva afslag å den ifrågavarande §:n.”
Vid voteringens slut hade rösterna utfallit sålunda:
Ja—30.
Nej —18.
Härefter justerades följande voter:s-propos. i hufvudfrågan:
”Den som bifaller 31 §:n i Bevilln:sUtsk:ts förslag till
BevillmsStadga, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner nej, varder nämde §, på grund af deremot gjorda
anmärkningar, till Utslct återremitterad».
Vid slutet af denna votering befunnos rösterna hafva utfallit
som följer:
Ja—23.
Nej —19.
R. o. Ad. åtskiljdes kl. 3 e. m.
In fidem,
0. Brakel.
Onsdagen den 16 Maj 1860.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades ett protok:s-utdrag för f. m:ns plenum.
Upplästes följande, utaf Hr af Sillén, Lars Gabriel,
ingifne mern.:
Hög ålder och sjuklighet föranlåta mig att fransäga mig
det förtroende, som R. o. Ad:ns Hrr Elektorer lemnat mig,
att vara ledamot af Allm. Besv:s- o. Ekon,- Utsk:t.
174
Den 16 Maj e. m.
Äfvenledes upplästes ett af Hr Montgomery, Gustaf, inlemnadt
mern. af följande innehåll:
Ehuru jag är tacksam för det mig bevista förtroendet att
nyligen hafva blifvit vald till ledamot i Besv:s- o. Ekon.-  TTtsk:t, så nödgas jag dock härmed vördsamt afsäga mig detsamma.
Med anledning af dessa afsägelser anmodades Ståndes Hrr
Elektorer att vid deras nästa sammanträde välja två ledamöter
uti Allm. Besv:s- o. Ekon.-TJtsk:t efter Hrr af Sillén och
Montgomery.
Fortsattes pröfningen af Bevilln:s-TJtsk:ts Bet:de N:o 20,
ang:de Allmänna Bevillmn.
§ 32.
Gr. Anckarsvärd, Carl Henrik: Angående denna §:s
föreskrifter har redan temligen mycket blifvit ordadt; men det
oaktadt utbeder jag mig att deröfver få yttra några ord. Först
och främst förefaller det mig helt och hållet olämpligt, att
kronofogden skall af K. M:s Bef:de kunna förordnas till ordförande
i bevilln:s-beredningen. Det stöter åtminstone mitt
konstitutionella öra att, när fråga är om utöfningen af folkets
sjelfbeskattningsrätt, åt en så beskaffad tjensteman uppdraga
att vara ordförande och ledare af en dylik berednings förhandlingar.
Men förslaget har derjemte det opraktiska med sig, att
det icke vore någon möjlighet för kronofogden att uppfylla
sitt kall. Beredningarne böra naturligtvis arbeta samtidigt öfver
hela riket och så att deras förslag kunna inlemnas på, en gång
till tax:s-komitéen, på det denna med ledning häraf må kunna
företaga sina arbeten. Härtill kommer ännu en annan sak,
som jag tror är hinderlig för förslagets genomförande, nemligen
att berednings-komitéerne skola sammanträda på samma
tid som uppbördsstämmorna försiggå. Då det icke kan låta sig
göra att samma person är ordförande i alla dessa beredningar,
så blefve det antingen en orättvisa för dem, som icke finge
honom till ordförande, eller också ett obehag för dem, som erhölle
honom.
TItsk:t har föreslagit att bevillms-beredningen skall bestå
af 2 eller 3 ledamöter, utom ordföranden. Jag anser dock,
att den inom de större socknarne bör utgöras af 5 eller 6 ledamöter,
emedan arbetet, enligt min förmening, blir så vidsträckt,
att det nära nog blir omöjligt för blott två eller tre personer
att verkställa detsamma så grundligt, som jag anser och hoppas
att det måtte ske. För öfrigt har jag visserligen ingenting
emot, att K. M:s Befide förordnar ordförande, blott det icke
blir en krono-betjent. Emot sjelfva §:n har jag dessutom i
Dell 16 Maj e. m.
175
öfrigt intet att anmärka, utan vill gerna bifalla densamma med
de förändringar, jag nu tagit mig friheten påpeka.
Gr. Mörner, Carl Göran Detlof: I afseende på denna
§ måste jag gå något längre, än den siste värde talaren.
Jag anser nemligen för min del, att beredningsförslaget bör
uppgöras af de skattskyldige sjelfva och att Kronan visserligen
har ett ombud för att framställa nödiga erinringar, men alldeles
icke för att fungera såsom ordförande hvarken ex officio
eller förordnad af K. M:s Bef:de. Jag har visserligen under
f. m:ns plenum hört sägas, att Svenska folkets rätt att sig sjelft
beskatta skulle genom TJtsk:ts föslag vara fullt betryggad. Det
är möjligt, men för mig dock ofattligt, då man sätter Kronans
egna uppbördsman till ordförande och förbjuder den skattskyldige
att klaga längre än hos pröfnings-komitéen. Bland de skäl,
som anförts för nödvändigheten af bevilln:s-beredningen, är äfven
det att underlätta taxeringarne. Då det förslag, beredningen
uppgör, först i tax:s-komitéen erhåller en noggrann granskning,
torde det vara så mycket mer angeläget att grunden, som
skall tjena till ledning vid beskattningens bestämmande, lägges
af ojäfviga personer, och derföre tror jag, att samtliga ledamöter
i bovillms-beredningen böra utses genom val. Vidare tror jag
att det icke vore olämpligt att det tillägg i denna § infördes,
som finnes i fråga om tax:s-och pröfnings-komitéerna, nemligen
att i berednings-komitéen icke någon ledamot må deltaga, då
det är fråga om att uppgöra förslag till hans egen beskattning.
Enligt Utsk:ts förslag kommer något sådant icke i fråga, utan
de tre ledamöterna, hvaraf beredningen utgöres, kunna komma
öfverens om grunderna för sin egen beskattning. Jag tror att
häruti ligger en icke oväsendtlig ofullständighet i TJtsk:ts förslag,
och om äfven de andra Stånden i detta hänseende antagit
TJtsk:ts förslag oförändradt, tror jag icke att K. o. Ad. bör
underlåta att derpå fästa uppmärksamheten. Slutligen ber jag
att få anmärka, att öfverallt i författmn begagnas ordet ”mantalsskrifven”,
utom i denna §. Jag tror att det bör begagnas äfven
här, på det att tvist om rätta förståndet icke måtte uppstå.
På grund af dessa skäl anhåller jag om återremiss af §:n
Hr Adelborg, Anders Otto: Den 32 §:n har jag för
min del funnit med samma noggranhet och prisvärda eftertanka
uppgjord, som de föregående. Men det påminner mig ännu ytterligare
om, huru nödigt det hade varit, om man kunnat uppskjuta pröfningen
af förslaget till dess det kunnat granskas i afseende på
sin tillämpning; ty denna § innehåller ytterligare svårigheter, och
torde möjligen komma att möta mycket motstånd inom landet. Väl
vet jag, att det är mycket svårt att finna en passande och med
förhållanderna inom orten förtrogen ordförande. Den, som är
lämplig på ett ställe, är det icke på ett annat, och tvertom.
Kronofogdarne skulle måhända i vissa orter vara ganska tjen
-
176
I> e 11 16 Maj c. m,
liga, ty de hafva i allmänhet folkets förtroende och kunna alltså
på en gång bevaka folkets och Kronans intresse. Men det
är, såsom en talare nämnt, fullkomligt inkonstitutionel^ att sätta
en Kronans tjensteman att fördela de allmänna skatterna,
synnerligen en sådan skatt som den ifrågavarande. Min öfvertygelse
är att, om förslaget också till en början vore lämpligt,
skulle det dock möta så allmänt motstånd och så stor motvilja,
att det skulle i högsta måtto försvåra sakens hringande i
verket. Deremot må det vara en rättighet för kronofogden
att tillika med häradsskrifvaren pröfva förslaget, när det kommer
till tax:s-komitéen.
På grund häraf får jag, i likhet med föregående talare,
anhålla att TJtsk:ts förslag i detta hänseende måtte afslås, samt
yrkar att K. M:s Bef:de må vara ordförande.
Gr. Lagerbjelke, Gustaf: Att afslå denna § lärer väl
svårligen låta sig göra, sedan B. o. Ad. redan beslutat, att
bevillms-beredningar skola finnas. Ty är detta en gång beslutadt,
så går det väl ej an, att helt enkelt stryka ut 32 §:n,
som just handlar om dessa beredningar och huru de skola vara
sammansatta. Det återstår då att efterse, huruvida §:n kan
vara lämplig i den form, den här är uppställd. De flesta anmärkningar,
som blifvit gjorda deremot, synas hafva uppkommit
deraf, att man icke gjort sig full reda för hvad som med
dessa beredningar afses. Man tyckes antaga att de skola på
ett eller annat sätt fastställa bevilbn. Men så är alldeles icke
förhållandet; meningen är nemligen blott att de skola upprätta
ett preliminärt förslag dertill, hvilket sedermera skulle af
tax:s-komitéen pröfvas och fastställas. Det torde då icke vara
så alldeles ur vägen att så väl de skattskyldige som Kronan få
deltaga i uppgörandet af detta förslag, särdeles som det ändock
slutligen blir de skattskyldige ensamne, som afgöra sjelfva taxeringen.
Att det är nödvändigt atf Kronans ombud är med,
har erfarenheten visat. Nu då dessa ombud icke hafva någon
rösträtt i tax:s-komitéerna, utan allenast rättighet att meddela
upplysningar, har man sett, att det ganska ofta händer, att komitéens
bemödande endast går ut på att så mycket som möjligt
nedbringa bevillmn. Sådant kan icke var lämpligt, och det
torde derföre vara ganska rätt, att så väl Kronans som de skattskyldiges
ombud tillsammans uppgöra förslaget. Äfven om en
minoritet skulle bilda sig vid dess uppgörande, står det den i
alla fall fritt, att på samma gång som majoritetens förslag insändes
till tax:s-komitéen, äfven medskicka sitt, så att båda
förslagen kunna komma under komitéens pröfning. Jag anser
således att TJtsk:ts förslag i denna del är ganska riktigt; men
vill dock gerna medgifva att det är otjenligt att intaga något
stadgande ang:de kronofogdarne, hvarföre jag anhåller om bifall
till §:n med den förändring att nämnde stadgande derifrån utgår.
Den 16 Maj e. m.
177
Vidare har man sagt, att den besvärsrätt, som för närvarande
vore de skattskyldige medgifven, skulle enligt förslaget
blifva dem betagen. Detta är dock, M. Hrr! alldeles ieke förhållandet.
Ty om man blott läser så långt, som till 39 §:n,
skall man finna, att de skattskyldige hafva rätt att klaga öfver
taxeringen. Den rätt, som är dem betagen, är allenast den
att klaga öfver pröfnings-komitéens beslut. Ifrågavarande anmärkning
gäller dock icke 32:dra §:n, utan en följande, och att på
denna grund återremittera 32:dra §:n, kan jag icke gilla.
Man har ytterligare såsom ett skäl för återremiss anfort,
att det vore föreskrifvet, att ledamot i bevilln:s-beredningen
skulle vara boende inom orten, i stället för derstädes mantalsskrifven.
lag medgifver villigt, att det kunde stå mantalsskrifven;
men jag anser det betyda alldeles ingenting, om dessa
uttryck nu nyttjas vice versa, emedan genom ett prejudikat är
afgjordt,. att med mantalsskrifven och boende inom orten menas
detsamma.
Slutligen har en ledamot ansett antalet ledamöter i bevillnrsberedningen
icke vara tillräckligt, utan trott, att det borde förhöjas
med en eller ett par ledamöter. Jag anser dock att det
föreslagna antalet i alla mindre socknar är tillräckligt. Äro deremot
socknarne mycket stora, och man icke vill hjelpa detta
derigenom att de indelas i distrikter, så möter icke något hinder
att förstärka beredningen med de valda suppleanterna. För
öfrigt torde icke kunna bestridas, att erfarenheten ådagalagt
att, just vid uppgörandet af ett preliminärt förslag, likasom vid
anställandet af en utredning, ett allt för stort antal ledamöter
visat sig vara mera till hinder än gagn.
Jag fortsätter mitt yrkande om bifall till § med den förändring,
som jag nj^ss tog mig friheten framställa.
Hr Hjärne, Harald: I likhet med den siste värde
talaren anser äfven jag, att hvad man egentligen bör fästa sig
vid i denna §, är ändamålet med berednings-komitéerna. Detta
ändamål har redan blifvit definieradt, nemligen att det blott
afser uppgörandet af förslag till taxering, och icke faställandet
deraf. Yid sådant förhållande och om dessa komitéer skola
kunna uppfylla sin bestämmelse, måste man i främsta rummet
tillse, att bland ledamöterna deri finnes åtminstone en, som
är van vid dylika göromål. Han bör dessutom hafva någon öfning
i att föra pennan och att arbeta med siffror. Det är icke
inom alla socknar, man kan påräkna att genom val erhålla en
sådan person. Denna person bör också enligt min öfvertygelse
vara ordförande och leda förhandlingarne, emedan han kan bäst
befordra ärendernas skyndsamma gång. Jag kan visserligen
icke neka, att de skäl, som emot kronofogdens ordförandeskap
blifvit anförda, nemligen att det vore stötande emot det konstitutionella
statsskicket, i visst afseende kunna vara berättigade.
Men då här icke är fråga om att uppgöra någon defi
-
173
Deri 16 Maj e. m.
nitiv bevillning, utan blott ett förslag dertill, så tror jag att
man gerna kan förbise _det stötande i förhållandet. Äfven tror
jag, lika med Gr. Lagerbjelke, att man ganska väl kunde utesluta
detta stadgande ur §:n, emedan det är alldeles tillräckligt
att öfverlemna denna angelägenhet åt K. M:s Befide. Finnes
icke inom socknen en fullt qualificerad person, tror jag att
K. M:s Befide bör taga kronofogden. Jag skulle således i afseende
på denna § vilja förena mig med Gr. Lagerbjelke. Men
framför allt önskar jag icke återremiss, af det skäl, att man
möjligen skulle komma att bestämma, det kronofogden icke under
några omständigheter må kunna tagas till ordförande, hvilket
jag föreställer mig vara deras mening, som yrkat återremiss.
Gr. Hamilton, Malcolm Walter: Jag kan icke finna
den ifrågaställa bevillms-beredningens uppdrag vara så oskyldigt,
som Gr. Lagerbjelke velat låta förstå; ty jag är öfvertygad
att, om dylika beredningar någon gång komma till stånd,
så blifva de i sjelfva verket beskattms-komitéer, och jag kan
icke förlika mig med den tanken, att K. M:s Befide skulle ega
utse en ordförande, som jemte rösträtt äfven vore berättigad,
att, derest han icke lyckades göra sin mening gällande, särskildt
anföra den till protokollet. Yid sådant förhållande kan
man väl icke neka att bevilln:n de facto kommer att i denna
beredning bestämmas, d. v. s. att tax:s-komitéen kommer att
fastställa det derstädes uppgjorda förslaget. Jag kan således för
min del omöjligen ingå på en sådan organisation, som här är
föreslagen. Men då jag är emot hela förslaget och icke här kan
på stående fot uppgöra något nytt, får jag anhålla om återremiss.
Hr Adelborg: Jag har icke yrkat, att hela denna §
skulle afslås, utan blott den del deraf, som handlar om ordföranden;
för öfrigt går jag in på Gr. Lagerbjelkes förslag, emedan
K. M:s Bef:de då sättas i tillfälle, att, om ingen annan
ordförande kan erhållas, förordna kronofogden. Jag finner nemligen
ingenting stötande i att han fungerar som ordförande, då
han har vederbörande myndighets förtroende. Jag har öfver
20 år sutit som ledamot i tax:s-komitéer, och jag har aldrig
funnit, att, oaktadt kronofogden icke haft något annat att säga
än såsom Kronans ombud, man nedsatt tax:n. Tvertom har
man, der så varit nödigt, höjt den för bruk, qvarnar m. m.
Jag tror således att i detta afseende icke någon fara kan vara
för handen att ej bifalla ITtsk:ts förslag. Jag tror, att man för
mycket misstänker Svenska folket för snikenhet, om man söker
inrätta bevilln:s-beredningen så, som TJtsk:t gjort. Då här
gäller allas skinn, tro jag att man nog skall bevaka hvarandra
och en rättvis värdering af egendomen deraf blifva en följd.
Jag tror att bevilln:s-beredningarne skola komma att uppfylla
hvad man med dem afser, nemligen att de skola blifva samvetsrnätnnder.
Det måste vara på samvetet som bevillmn be
-
De» 16 Maj e. m.
stämmes, och det är egentligen den enda grund, på hvilken
man kan söka få rättvisa. Om man således låter ur §:n utgå
de ord, som handla om kronofogdens ordförandeskap, tror jag
att man ingenting riskerar.
Man har klandrat, att här icke blifvit begagnadt ordet
”mantalsskrifven”. Jag anser det dock icke orätt, emedan jag
förmodar, att komiterade valt detta uttryck just på det att man
må kunna välja samma pierson på två ställen.
Gr. Mörner: Det har af en föregående talare blifvit an
märkt,
att jag skulle hafva misstagit mig, då jag påstått, att
det icke skulle vara tillåtet att genom besvär fullfölja talan
mot beskattnings-komités åtgärder. Jag har aldrig yttrat, att
man skulle få klaga öfver berednings-komitéens förslag, emedan
icke några beslut der fattas; men jag har sagt, att det hörde
till det sätt, hvarpå man påstått beskattn:s-rätten vara i detta
förslag bättre iakttagen, än i nu gällande lag, att på samma gång
som man satte en Kronans lägre tjensteman till ordförande,
stadgande man, att klagomål icke finge anföras öfver pröfmskomitéens
beslut, ehuru man nu får deröfver anföra besvär
hos K. M:t.
På min, förra gången jag hade ordet, framställda anmärkning
om det olämpliga deruti, att personer skulle i beredmskomitéen
sitta och uppgöra förslag till sin egen beskattning,
har icke något svar iemnats. Jag förmodar således, att man
anser det vara en obetydlighet, att ledamöter sitta i en komité
och uppgöra sin egen beskattning; jag tror deremot motsatsen
och att det är af vigt att så icke sker.
Man har sagt, att ordet ”boende” borde uteslutas och utbytas
emot ”mantalsskrifven”. Den talare, som yttrat detta,
har troligen förbisett, att efter Utsk:ts förslag intet hinder möter
för K. M:ts Bef:de att utse en resande ordförande i bevillms-beredningen,
hvilken före omkring och fungerade sorn
ordförande i flere komitéer efter hvarandra. Skulle mitt förslag
vinna framgång, att ordföranden skulle utses af de valde,
så anser jag det vara af vigt att detta val icke inskränkes inom
distriktet, hvilket utan tvifvel skulle ske, derest ordet ”mantalsskrifven”
begagnas.
Man har \ idare sagt, att det skulle möta mycken svårighet
för K. M:s Bef:de att få en ordförande i dessa beredn:skomitéer.
Det torde dock för den, som befarer detta, vara
något lugnande att denne ordförande, enligt författningen,
kan få resekostnads-ersättning och dagtraktamente. På sådana
vilkor torde det väl alltid blifva någon, som vill åtaga sig detta
besvär. Om det blir till båtnad för allmänheten, det torde
framtiden komma att utvisa. Jag fortfar att yrka återremiss.
Gr. Anckarsvärd: Jag trodde,vid början af Hr Adel
borgs
anförande, att vi voro ense om det mindre lämpliga i att
VI B 19
180
I>en 16 Maj e. in.
kronofogden vöre ordförande i bevillms-beredningen, men jag
finner af fortgången af hans yttrande, att jag misstagit mig. §:n
bjuder pasitivt att på landet bör bevillms-beredningen utgöras
af kronofogden eller annan af K. H:s Bef:de förordnad person
såsom ordförande. Det vill säga, att, i brist på möjlighet för
kronofogden att fullgöra detta uppdrag, eger K. M:s Befide att
förordna en annan person. Jag anser detta strida emot sjelfva
beskattms-principen, och jag hade derföre, i likhet med Gr.
Mörner, önskat, att §:n måtte erhålla en så beskaffad lydelse, att
bevillms-beredningen på landet komme att bestå af 2 eller 3
eller högst 5 i orten bosatte personer, hvilka sig emellan
utse ordförande. Jag vill under ingen förevändning, att K. H:s
Befide skall kunna tillförordna kronofogden till ordförande;
men jag får dertill säga att, efter livad Gr. Lagerbjelke yttrat,
äfven jag anser det var af nöden att ett Kronans ombud är
närvarande för att tillse, det icke alltför mycken ojemnhet sker.
Det förefaller mig som en slags kontradiktion, att ej bevillms-beredningens
ledamöter sjelfva få välja sin ordförande,
då deremot, enligt 48:de §:n, tax:s-komitéen, som är den vigtigaste,
eger denna rätt och K. M:s Bef:de blott är berättigad att
deltaga i öfverläggningarne, men alldeles icke i besluten.
På dessa skäl fortfar jag i min begäran om bifall till sjelfva
§:n, med de undantag, som jag omnämnt.
Gr. Lagerbjelke: Den olikhet, som, enligt den siste
värde talarens utsago, eger rum emellan tax:s-och beredn:s-komitéerna,
har sin grund deruti, att den sednare blott föreslår,
men den föra beslutar bevillmn. Vid sådant förhållande har
man icke velat att någon annan, än de skattskj-ldige, skola deri
deltaga, och derföre har man ställt Kronans ombud bredvid,
utan beslutande-rätt. Beredningarne deremot hafva icke annat
att göra, än bereda ärenderna och till följd deraf har man ansett
att Kronans ombud der kunde leda förhandlingarna.
Eli annan talare, Gr. Mörner, har i sitt sista anförande
förnyat sin anmärkning derom, att de skattskyldiges rätt skulle
vara för nära trädd, hufvudsakligen derföre, att, sedan Kronans
ombud kommit med i första instansen, hade man afskurit
all möjlighet till klagomål hos högsta instansen. Men, M.
Hrr! icke kan man väl säga att man trädt Svenska folkets rätt
att sig sjelf beskatta för nära, derföre att man borttagit rättigheten
att klaga hos Kammar-Kätten, en domstol, som är tillsatt
af K. M:t, och i stället förflyttat den till pröfms-komitéen,
som är tillsatt af Svenska folket. Pör min del tror jag också,
att denna rätt till klagomål bör återställas, men icke tror jag
att i dess borttagande ligger någon förnärmelse mot Svenska
folkets sjelfbeskattnings-rätt.
Gr. Mörner har äfven fästat sig vid ordet boende, och i
detta fall får jag endast hänvisa till mitt förra yttrande.
P eli 16 Maj e. m.
181
Slutligen har Hr Gr:n anmärkt att ingen gjort afseende på
■och besvarat hans anmärkning dorom, -att <le, som sitta i beredningen,
ieke böra deltaga i öfverläggning och beslut, då det
år fråga om att föreslå beloppet af deras egen bevillning. Det
är ganska sann t, att denna anmärkning ieke blifvit upptagen;
men, hvad mig beträffar, kommer det deraf, -att jag icke tror
.att den hör tili denna §, utan till en följande, och om Gr:n
derföre, när vi komma till denna §, vill fullfölja sin anmärkning,
så skall jag gerna understödja honom.
Hr Adelborg: Det är utan fråga att Gr. Anckarsvärd
har fullkomligt rätt i afseende på den princip, som han här
förfäktar. Man kan nemligen icke såsom regel gilla, att en
Kronans embetsman är ordförande i en beskattn:s-nämnd; men
det hindrar doek icke, just på grund af den skilnad, som Gr.
Lagerbjelke anmärkt ligga emellan beredn:s-oeh tax:s-komitéer,
na, att ej, när det är total brist på ordförande, K. M:s Beftde
sättes i tillfälle, att till ordförande förordna en Kronans embetsman.
Jag har också i öfverensstämmelse härmed framställt
mitt yrkande. Jag tror, att K. M:s Bef:de väl skola se sig
före att icke annat än i nödfall nämna kronofogden, men i nödfall
kan väl denne vara så tjenlig som någon annan och som
hvarje statens embetsman, hvilken väl troligen kommer att inväljas
i dylika komitéer, då de äro boende innm orten och der
hafva egendom.
Hvad beträffar anmärkningen, att man i denna <§ halkat
förbi stadgandet i 55:te §:n, att ”Ledamot af tax:s-komité bör
afträda, då hans egen beskattnig kommer i fråga,” så anser äfven
jag detta vara en ofullständig-het i förslaget. Jag anser derföre
att en dylik föreskrift bör i §:n inflyta, eller, om icke i
denna §, åtminstone i den 37:de, der den måhända är mera
på sin plats.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad, yttrade, H. Exc.
Hr Gr:n o. Landtm:n att i afseende å den förevarande 32:dra §:n
följande yrkanden blifvit framstälda, nemi. af Gr. Anckarsvärd,
att §:n måtte bifallas, med undantag af 3:dje meningen, som
lydde sålunda-. ”På landet bör bevillms-beredningen utgöras af
kronofogden eller annan af K. H:ts Bef:de förodnad person, som eger
tillförlitlig kännedom om ortens ekonomiska ställning och industriella
förhållanden och hvilken skall vara ordförande och föredragande,
samt tva eller tre på allmän sockenstämma utsedde,
i orten bosatte personer, af hvilka under sistlidne år bevillning
inom samma socken eller pastorat blifvit erlagd efter då gällande
bevillms-stadgas 2:dra artikel”; i stället för hvilken mening
skulle införas fäljande stadganden: ”På landet bör bevillmsberedningen
utgöras af fem,på allmän sockenstämma utsedde, i
orten bosatte personer, af hvilka under sistförlidne år bevillning
inom samma socken eller pastorat blifvit erlagd, efter då
182
Den 16 Maj e. m.
gällande bevillms-stadgas 2:dra artikel; och välje desse sig
emellan ordförande. För den händelse, att inom socknen icke
finnes till ordförandeskap och berednings-ärendenas föredragning
lämplig person, ege K. M:ts Befide att, på derom från sådan
socken gjord anmälan, med undantag af kronobetjent, till ordförande
förordna annan person, som anses ega kännedom om
ortens ekonomiska ställning och industriella förhålanden;”—af
Gr. Lagerbjelke m. 11., att §:n måtte bifallas endast med den
förändring, att de i början af tredje meningen förekommande
orden ”kronofogden eller annan af” utbyttes emot orden ”någon
utaf”; samt af Gr:ne Mörner och Hamilton, att §:n i dess helhet
skulle återremitteras.
Härefter framställde H. Exc. först propos. å bifall till §:n
med den af Gr. Anckarsvärd deri föreslagna förändring, hvarvid
svarades nej, och sedermera propos. på antagande af §:n med
den redaktions-förändring, Gr. Lagerbjelke föreslagit, då svaren
utföllo med många ja jemte åtskilliga nej; och förklarades ja
hafva varit öfvervägande.
Sedan votering blifvit begärd, hemställde H. Exc. huruvida
E. o. Ad:n till kontra-propos. vid den blifvande voteringen antoge
Gr. Anckarsvärds ofvanomförmälde förslag, dervid svarades
många nej och några ja; hvaruppå H. Exc. föreslog, att kontrapropos:n
skulle innefatta återremiss af den ifrågavarande §:n,
och, då svaren derå utföllo med många ja jemte åtskilliga nej,
förklarade ja haft öfvervigten.
Härefter upplästes och godkändes följande voterings-propos.:
”Den som bifaller 32:dra §:n i Bev:s-Utsk:ts förslag till
bev:s-stadga med den förändring, att de i tredje meningen
förekommande orden ”kronofogden eller annan” utbytas emot ordet
»någon», röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner nej, varder nämnde §, på grund af deremot gjorda
anmärkningar, till Utsk:t återremitterad.”
Vid voteringens slut hade rösterna utfallit sålunda:
Ja—21.
Nej—15.
§§ 33 och 34.
Biföllos.
§ 35.
Gr. Mörner: Då jag nu begärt ordet, är det mindre
för att framställa något yrkande, än för att för min egen del
få i protokollet antecknadt den omtanka om Svenska folkets
beskattningsrätt, som i Utsk:ts förslag framlyser. Enligt denna
Den 18 Maj e. ».
I8S
| åligger det ordföranden i bevillms-beredningen, att af de skattskyldige
infordra nödiga eller saknade upplysningar. I 29:de
§:n åter stadgas, att den, som icke fullgör sin' skjddighet i detta
hänseende, skall pliktfällas. Det är således kronofogden,
hvilken, såsom ordförande i komitéen, på en gång eger att anklaga
och pliktfälla den felande.
Gr. Anckarsvärd: I likhet med Gr. Mörner anser äf
ven
jag anmärkningsvärdt vid denna § att den, enligt min uppfattning,
är alldeles overkställbar. Jag anser det nemligen helt
och hållet vara stridande mot förmågan hos vår allmoge att
kunna lemna dessa uppgifter. Det finnes socknar, der så få
skrifkunnige finnas, och der man icke heller har reda på hvad
författningarne innehålla, att det nära nog blir omöjligt att bringa
det föreslagna stadgandet i verkställighet. Jag tror derföre
att det vore mycket olyckligt, om ordföranden skulle kunna
bestämma dessa ansvars-påföljder. På sådant sätt vinner man
icke det afsedda ändamålet, utan jag tror att man allenast genom
välvilja kan hoppas framkalla sanningsenliga uppgifter.
På denna grund anser jag, att §:n bör helt och hållet uteslutas,
och att äfven de §§, som vidröra bötes-förhållandeD, böra
undergå någon modifikation. Att böter böra finnas för dem,
som icke tillstädeskomma, anser jag vara billigt; men att bestämma
sådana för underlåtenhet att inlemna skriftliga uppgifter,
tror jag icke låter sig göra, utan skulle snarare komma att
framkalla mera ovilja, än eljest.
Gr. Lagerbjelke: De anmärkningar, som blifvit rikta
de
emot denna §, angå, så vidt jag förstår, helt andra §§. Beträffande
först och främst den af den siste talaren framställda
anmärknigen, huruledes det skulle vara omöjligt för större delen
af vår allmoge att afgifva de i §:n omnämnda uppgifterna, ber
jag att få erinra att denna fråga icke utgör föremål för närvarande
§, utan för den 27:de, der det föreskrifves, hvilka uppgifter,
som skola lemnäs. Denna § är redan af It. o. Ad. återremitterad
och det blir således TJtsk:ts pligt att vid behandlingen
deraf iakttaga hvad som deremot blifvit anmärkt, eller
huruvida det må anses bättre, att det alltid finnes en skriftlig
uppgift, eller om de må kunna lemnäs muntligen. Mycket vore
härom att säga; men då det tillhör en annan §, vill jag icke
upptaga tiden dermed.
Likaledes tror jag, att det icke är så farligt med böterna,
som en värd ledamot trott. Här är nemligen icke något annat
föreskrifvet, än hvem som skall exsequera beslutet. Man
har dervid åberopat 28:de §:n, der det talas om skyldigheten
att aflemna uppgifterna. Den 29:de §:n handlar om ansvar för
försumlighet i detta fall, men ingenstädes finnes i hela Betänk:det
något, som gifver ordföranden makt att ensam ålägga
böter. Han eger blott att infordra uppgifter m. m. dylikt;
I8t
Den K) Maj e. ni.
men deraf foijer alldeles icke, att han skulle utan komitéens instämmande
företaga sådana vågade åtgärder, sorn. Gr. Mörner
antagit..
Hr Hjärne: Henna § handlar endast om hvad som bör
innehållas i den kungörelse, hvilken af K. M:ts Bef:de bör utfärdas,
och deruti de skattskyldige skola påminnas att ingifva
sina uppgifter. De anmärkningar, som emot §:n blifvit gjorda*
röra endast den 27:de §:n, hvilken redan är af it. o. Ad. åter'remitterad.
Der voro dessa anmärkningar på sin plats; men
då denna § just handlar om de ifrågav:de uppgifterna, hvilka
jemväl beröras i nu föredragna §, torde det vara nödigt att
äfven denna sednare återremitteras. Det kan inträffa, antingen
att Bev:s-TJtsk:t i sitt nästa förslag utesluter åtskilliga
saker, men bibehåller andra, eller också att Utsk:t föreslår och
14. St:r bifalla det förslaget, att de skattskyldige icke skola
inkomma med några bestämda uppgifter, och i sådant fall blifver
denna § öfverflödig. Då man nu icke kan veta hvilkendera
af dessa händelser, som kan komma att inträffa, tror jag
att rättast voro att återremittera §:n.
Beträffande den af Gr. Mörner gjorda anmärkningen, att
ordföranden icke borde hafva rätt att ensam infordra uppgifterna,
sa delar jag: till en viss grad hans åsigt. Jag anser dock
att det bör tillhöra ordföranden att insamla de uppgifter, som
äro på förhand bestämda, oeh, om några sådana fattas, då infordra
dem.
Hr Adelborg: I likhet med Gr. Anckarsvärd, anserjag
denna §:s föreskrift för närvarande vara overkställbar, enär det
blir ytterst svårt för en mängd mindre åboer, som icke kunna
skrifva, att fullgöra det åliggande, som enligt §:n skulle tillhöra
dem.. Jag tror för öfrigt, att, då(27:de §:n är återremitterad,
det är bäst att äfven denna får medfölja; hvarföre jag anhåller
om återremiss.
Gr. Mörner: Af Gr. Lagerbjelkes yttrande finner jag;
att jag misstagit mig om meningen med denna §. Men jag
skulle hos Hr Gr:n stadna i mycken förbindelse, om han ville
underrätta mig om hvem som skall ålägga dessa böter, huru
man får underrättelse om att man blifvit bötfälld och hvar man
får klaga. Jag har icke kunnat finna något derom i TJtskds
Betänk., och anhåller derföre, att Hr Gr:n ville derom gifva mig
upplysning.
Hr Stuart, Carl Gustaf: I anledning af Gr. Mörners
anmärkning, att det icke skulle på något ställe i författningen
vara tillkännagifvet, huru man skall klaga öfver ålagda böter, anser
jag mig böra upplysa, att i 80:de §:n är föreskrifvet, huru man
dervid skall förhålla sig.
L en 10 Maj e. m.
185
Hvad nu förevarande § beträffar, har det redan af Hr
Hjärne blifvit upplyst, att den innehåller föreskrift om hvad
som i kungörelsen till de skattskyldige bör innehållas. Om
uppgifter skola aflemnas, så bör väl också någon erinran derom
till vederbörande göras, och jag kan icke tänka mig, att
uppgifter, som af de enskilde skola afg-ifvas, böra efterskänkas.
Frågan om huru de skola vara affattade, tillhör ett helt annat
lagrum, än det nu föredragna. Komitéen har med detta förslag
åsyftat, att bevilln:s-beredningen skulle genast vid sitt första
sammanträde kunna börja sina arbeten, hvilket icke skulle kunna
ske, derest icke de nödiga handlingarne vore anskaffade,
emedan dessa just utgöra vilkoret för arbetet.
Gr. af Ugglas, Carl Ludvig: I afseende på den af
Gr. Anckarsvärd gjorda anmärkningen, har redan erinrats, att
densamma icke hörde till denna §, utan till 27:de §:n, der det
är föreskrifvet, hvilka uppgifter, som skola inlemnas. Kättaste
stället för dessa anmärkningar är 7:de mom. 5:te §:n iförslaget
till förordning ang:de mantals-och skattskrifningarne. Der
står: ”dock må allmogen och till arbetsklassen hörande, mindre
skrifkunnige personer vid förrättnings-tillfället muntligen
meddela sina uppgifter.”
Beträffande Hr Hjärnes anmärkning, ang:de beredn:s-ordförandens
förmenta rätt att på förhand inhemta dessa uppgifter,
torde jag få upplysa, att sådant alldeles icke är meningen.
I början af 27:de §:n står nemligen: ”Hed hänsigt till före
stående
bevilln:s-tax:g skola följande uppgifter af de skattskyldige
meddelas och före den 15:de Mars nedannämndeår inlemnas,
inom stad” etc. Nu är icke på något ställe i författningen
nämndt, att om dessa upplysningar på förhand lemnäs till
någon af ledamöterna, denne bör lemna dem till ordföranden.
Det kan således icke vara författningens mening, annat än att, då
beredningen sammanträder, dessa uppgifter skola tagas under
pröfning. Om det dervid befinnes, att uppgifterna antingen äro
ofullständiga eller oriktiga, då beslutar komitéen, huruvida andra
och fullständiga skola infordras; och genom någon person
skall väl detta ske, och härtill har Utsk:t föreslagit ordföranden.
Det står också icke »utaf”, utan »genom» honom.
På grund af dessa skäl får jag, i likhet med Gr. Lagerbjelke,
anhålla om bifall till §:n.
Gr. Hamilton, Malcolm Walter: Så vidt jag kan läsa
hvad här står tryckt, så lyder det ingalunda så som Gr. af
Ugglas nämnt. Han yttrade nemligen, att det icke är i författningen
föreskrifvet att uppgifterna skola infordras af ordföranden,
utan genom honom, I 35:te §:n står dock: ”åliggande det
beredningens ordförande att, der sådan uppgift eller annan för
bestämmande af bevilln:s-afgiftens belopp behöflig upplysning
saknas, på sätt § 28 stadgar, densamma från vederbörande an
-
t) en 16 Maj c. se.
skaffa.» Således utgör 35:te §:n enligt min uppfattning en förklaring
af den 28:de. Förslaget innebär, på sätt jag nyss yttrade,
att beredningens valde ledamöter äro der blott för syns
skull, under det att ordföranden har allt att göra. Det föreförfaller
mig dock ganska olämpligt, att i en författn. stadga
något, sora i verkställigheten hlir omöjligt, och sådant ar ordförandens
åliggande i detta fall. Han kan visserligen begära
de erforderliga upplysningarne; men det är icke sagdt, att han
erhåller dem. För öfrigt förefaller det mig som om ordföranden
erhållit för mycket makt att, så att säga, plåga de skattskyldige
med frågor, om han dertill har lust. Ena gången begär
han att få veta hvad min ladugårdspiga har i lön, andra
gången min bokhållares inkomst, en annan hvad mat och kost
kunna vara värda o. s, v. Jag yrkar återremiss.
Gr. Lagerbjelke: Den siste värde talaren har frågat,
huru ordföranden skall bära sig åt, då någon skattskyldig icke
bryr sig om att efterkomma hans begäran om upplyningars afgifvande.
Mitt råd till den värde talaren är att skyndsamt
läsa 80:de §:n, der det finnes föreskrifvet att ordföranden i
sådant fall skall vända sig till K. Mits Befäle, som då eger
vidtaga nödiga åtgärder.
Hvad beträffar samme talares anmärkning derom, att en
kittslig ordförande skulle kunna plåga en person med ständiga
frågor, så förefaller det mig temligen lätt att förekomma sådant
genom att icke svara på de framställda frågorna, och i
sådant fall blir det väl budskickaren och icke den, till hvilken
buden sändas, som plågas. Jag fortfar i min anhållan om
bifall.
Sedan öfverläggningen ansetts afslutad, samt H. Exc. Hr
Gr. o. Landtm, upptagit de derunder gjorda yrkanden å bifall,
återremiss oeh afslag å §:n, framställde H. Exc. propos. å bifall
till densamma och, då dervid svarades starka ja jemte åtskilliga
nej, förklarade ja haft öfver vigt en.
§ 36.
Gr. Mörner: Det är åt bevillms-beredningens ordförande
uppdraget att bestämma tid och ställe för beredningens sammanträde.
Jag vågar ställa den fråga till Utsk:ts ordförande:
Får han efter eget godtfinnande bestämma stället, eller skall
det vara inom distriktet? Det är möjligt att om till ordförande
tages en person, som icke är boende inom distriktet, så kan
han bestämma orten efter som det för honom är beqvämast,
men mindre beqvämt för ledamöterna.
Gr. af Ugglas: Jag kan icke neka att det icke ligger
något skäl för den anmärkning, som Gr. Mörner gjort; men
fron 16 Maj e. m
1 87
meningen är tydlig, då man öfvergår till 40:de §:n, der det i
afseende på dem, som skola deltaga i beredningen, står föreskrifvet
att utom ordföranden ingen annan är skyldig att deruti
deltaga, än den som bor inom distriktet. Yid sådant förhållande
är det väl klart att beredningen skall hållas inom
det distrikt, som den eger att taxera. Såsom jag förut nämnde,
kan jag likväl icke neka att ordalagen borde på ett mera
tydligt sätt uttrycka meningen.
Gr. Lagerbjelke: Ehuru jag visserligen är fullkomligt
öfvertygad om att det icke skulle kunna låta sig göra för någon
ordförande att, utan de öfriga ledamöternas samtycke, hålla
sammanträden annorstädes än i distriktet, så och då man har
så mycket nöje af att sätta pricken öfver i på alla ställen,
vill jag icke motsätta mig att gå Gr. Mörners önskan om en
återremiss till mötes.
§:n återremitterades.
§ 37.
Gr. Hamilton: Här förekommer i tredje stycket följan
de:
»och åligger det ordföranden att i do fall, då hans mening
icke gjort sig gällande, uti förslaget särskildt upptaga de belopp,
han ansett böra de skattskyldige påföras; varande det jemväl
hvar och en af de öfriga berednings-ledamöterna obetaget
att få sin särskilda mening för tax:s-komitéen anmäld.” Hvad
första afdelningen häraf beträffar, så innehåller den att det är
ordförandens pligt att, derest han icke lyckas genomdrifva
sin mening, uttrycka den till protokollet. Jag motsätter mig
detta stadgande, emedan det allt för mycket utgör ett åliggande
för ordföranden att genom alla möjliga medel söka inverka på
ledamöterna i beredningen, hvilket jag anser vara desto mera
opassande, som han icke är vald, utan förordnad af K. M:ts
Bef:de. Den sednare delen af meningen anser jag vara fullkomligt
obehöflig, emedan jag icke kan tänka mig en komité,
der icke ledamöterna skulle hafva rösträtt, och ej heller kan
förstå huru denna rätt kan dem betagas, äfven om man skulle
vilja det. Jag anser jemväl det stadgande att ordföranden skall
hafva votum decisivum, högst oriktigt, enär det lemnar allt
för stort inflytande åt en af K. H:ts Bef:de förordnad person.
Jag skulle helst vilja att han icke egde någon rösträtt, utan blott
att leda öfverläggningarne, och i hopp att TJtsk:t möjligen kan
taga dessa mina anmärkningar i öfvervägande samt inkomma
med nytt förslag, som är bättre, får jag anhålla om propos. på
återremiss af tredje stycket i denna §.
Gr. Lagerbjelke: Om jag rätt fattade den siste talarens
anmärkningar, så var det tre saker i detta morn., hvarmed han
188
Den lf> Ma.»_c. ra.
var missnöjd, nemi. dels att ordföranden har votum deeisivum,
dels att han skall anmäla sin särskilda mening till prot., då
han blir öfverröstad, och dels att ledamöterna få anmäla sina
särskilda meningar. A intetdera af dessa skäl kan jag biträda
hans begäran om återremiss. Bet har alltid varit vanligt i
alla komitéer att ordföranden har votum deeisivum, och hvad
fara, som deraf kan uppstå, är för mig omöjligt att fatta. Det
har mångfaldiga gånger blifvit här upplyst att bevilln:s-beredningens
uppgift ingalunda är att uppgöra en defmitif taxering,
utan detta tillhör tax:s-komitéen. Det enda, som i afseende på den
andra anmärkningen kan inträffa, är att tvenne särskilda meningar
inkomma till ! ax:s-komitéen, hvilket naturligtvis endast kan leda
till upplysning af frågan. Den talaren, som gjorde de ifrågavarande
anmärkningarne, sade slutligen att rättighet till reservation
i alla fall icke kan ledmöterna förmenas; det är väl
möjligt att så är förhållandet, men icke kan det vara något
fel i lagen att den upptager en sådan rättighet. — Då jag således
icke kan godkänna de gjorda anmärkningarne, anhåller
jag om propos. på bifall till tredje morn., likasom till det första.
I afseende deremot på det andra, ber jag att få göra en
anmärkning rörande den felaktighet eller underlåtenhet i förslaget,
att man icke föreskrifvit, det ledamot icke får deltaga i
besluten, när hans egen taxering förekommer, samt anhåller
fördenskull om återremiss på andra mom. i 37:de §:n.
Hr Adelborg: Då i 37:de §:n ingår en mängd frågor,
som röra redan återremitterade §§, så tror jag för min del att
det rättaste är att återremittera hela §:n. Här förekommer t. ex.
frågan om räntebärande kapital, hvilken redan är återremitterad,
och man kan icke veta om icke möjl. kapitalbevilln:n kommer att ur
författningen försvinna. Hvad beträffar andra morn., skulle jag tro
att vid återremissen borde ett tillägg ega rum i enlighet med den af
mig förut upplästa 55:te §:n, nemi. att den ledamot, hvars egendom
är under behandling inom beredningen, bör afträda, så att
han icke deltager i sin egen beskattning.
Gr. Hamilton: Jag trodde att jag tillräckligt tydligt
uttryckt mig för att icke Gr. Lagerbjelke skulle lägga mig ord
i munnen, som jag aldrig haft, nemi. att jag skulle hafva uttryckt
missnöje dermed att öfriga ledamöterna inom beredningen
hade rätt att reservera sig. Jag sade tvärtom att det var
öfverflödigt att insätta detta stadgande i §:n, emedan det faller
af sig sjelft. Åtskilliga gånger har Gr. Lagerbjelke upplyst
11. o. Ad. derom att dessa beredningar icke skola besluta,
utan allenast föreslå, men jag har icke blifvit öfvertygad om
att ej det faktiska blir att man blir beskattad af en utaf K.
M:ts Bef:de tillsatt person. Jag för min del vill ingalunda underkasta
mig något sådant, ty då kan jag lika gerna blifva beskattad
af en på landskansliet tillsatt person.
Den 16 Maj e. m.
189
Gr. Mörner: Den af Hr Adelborg gjorda erinran i af
seende
på denna § bar visserligen mycket skäl för sig, menjag
får dock hemställa till honom att, ifall han icke vinner understöd
af den för tillfället närvarande majoriteten, han icke besvärar
oss med en votering.
Hr v. Koch: Denna § består af tre särskilda mom. I
afseende på det första, kan jag icke annat än gilla den anmärkning,
som Hr Adelborg gjort, nemi. att, då det handlar om kapitalbeskattning
och K. o. Ad. redan återremitterat en annan
§ rörande samma ämne, så bör äfven första mom. i denna
§ återremitteras.
I afseende på andra morn., är yrkande om återremiss framställdt
endast för att i sammanhang dermed få infördt ett stadgande
om att ledamot i beredning bör afträda, då förslag om
hans egen beskattning skall uppgöras. I afseende åter på tredje
morn., har en anm. blifvit gjord af Gr. Hamilton, hvilken jag
ej kan för min del godkänna, och jag yrkar derföre bifall till
de båda mom:n. Anledningen hvarföre denna § erhållit den nu
varande
redaktionen är att man icke velat besvära beredningen
med att föra något protokoll. Man har äfven stadgat att af de
valda ledamöterna alltid en skall hafva varit ledamot i tax:skomitéen,
och vid sådant förhållande kommer ju också dessa
ledamöters mening att göra sig gällande på ett mycket kraftigare
sätt än ordförandens, och således är ju allan rättfärdighet
uppfyld i afseende på att få allas tankar kända, när man
icke vill föra några vidlyftiga protokoll i beredningen, hvilket
minst bör vara Gr. Hamilton emot, som är så rädd för att många
dagsverken skola förspillas utan ändamål.
Gr. Lagerbjelke: Hr Adelborgs anmärkning i afseende
på första mom. är enligt min öfvertygelse fullt befogad, och
jag anhåller för den skull att få förena mig med honom i be
gäran
om återremiss. I afseende på sista morn., fortfar jag i
min anhållan om bifall.
Hr Adelborg: Jag hemställer till E. o. Ad. huruvida,
om man återremitterar första mom. på de skäl jag uppgifvit,
det är möjligt att bibehålla det tredje, hvars början lyder sålunda:
”derest vid föreslående af fastighetsvärde eller inkomst-beräkning.
” Denna inkomst-beräkning måtte väl också vara grundad
på kapital, och jag anhåller derföre att äfven detta mom.
måtte få återremitteras.
Gr. Lagerbjelke: Det sista mom. börjar visserligen
med orden: ”derest vid föreslående af fastighetsvärde eller inkomst-beräkning”
; men de föregående §§ må få hvilket öde
som helst, så låter det väl icke tänka sig att vi icke skola få
bestämda taxeringar för fastighets-värde och inkomst, och då man
190
Den 16 Maj e. m.
kan vara öfvertygad om att sådana stadganden slutligen blifva
gjorda, så måste de i alla händelser passa lika väl på detta
mom. Jag kan derföre icke finna att man, till följd af föregående
beslut, behöfver återremittera detta mom.
Hr Adelborg: Jag medgifver gerna att man kan taga
saken på det sätt, som Gr. Lagerbjelke gjort; men jag hemställer
till R. o. Ad. huruvida icke, vid en omredigering af denna
§, det är bättre för dem, som skola verkställa denna redaktions-förändring,
om de få hela §:n tillbaka. Por min del förefaller
det mig något eget att i så liten § som denna återremittera
tvenne mom. och bifalla det tredje; om det icke blir förändradt,
så kan ju TJtsk:t återsända det sådant det är.
Efter härmed slutad öfverläggning yttrade II. Exc. Hr Gr.
o. Landtm., att i afseende å l:sta och 2:dra mom. af den förevarande
37:de §:n endast återremiss yrkats, hvaremot så väl
bifall till som återremiss af 3:dje morn. blifvit begärd; och komme,
till följd af dessa 3n'kanden, de två första mom. samt det
tredje mom. att göras till föremål för särskilda propos:r.
Sedan härefter propos. på återremiss af de två första mom. i
37:de §:u blifvit framstäld och med ja besvarad, gjordes propos.
å bifall till 3:dje morn., dervid svarades ja och nej i blandning,
hvarefter propos. på återremiss af samma mom. framställdes,
då svaren utföllo med flere ja jemte några nej; och förklarades
ja nu hafva varit öfvervägande.
§§ 38 och 39.
Biföllos.
§ 40, sådan den fanns uppställd å sid. 71 i Bet:det.
Gr. Hamilton, Malcolm Walter: Jag har emot denna
§ ingenting annat att anmärka, än att ordet »bosatt” blifvit
begagnadt. Jag anser nemligen att »mantalsskrifven» är
bättre och tydligare, hvarför jag får anhålla om ändring derutinnan.
Hr Hjärne: Då R. o. Ad. i 32:dra §:n infört den för
ändring,
att, i stället för ordet »kronofogde,» skulle införas
»någon af K. M:ts Bef:de förordnad person,» så torde det vara
nödvändigt att äfven i denna § samma rättelse iakttages.
Jag föreslår derföre att §:n mätte erhålla följande lydelse:
»Magistrats-person eller den af K. M:ts Befide förordnade ordföranden
etc.»
Gr. Lagerbjelke: Den förändring, som R. o. Ad. vidtagit
i 32:dra §:n, genom att utesluta ordet »kronofogde», må
-
ben 16 Maj e. m.
191
ste jag naturligtvis anse så mycket mera ändamålsenlig, sorn
det just var på af mig framställdt förslag som densamma gjordes.
Att åter utesluta detta ord ur nu förevarande § kan jag
icke anse nödvändigt. Att något missbruk i afseende å kronofogdes
alltför ofta förordnande derigenom skulle kunna uppstå,
finnes redan förebygdt deruti, att beredningen skulle sammanträda
samtidigt med den första uppbördstiden. Att således K.
Mits Bef:de icke utan nödtvång skulle välja kronofogden, faller
af sig sjelft. Men ett sådant nödtvång kan dock någon gång
inträffa, då nemligen inom församlingen icke finnes någon skrifkunnig
person utom presten. Det är således ganska riktigt
att icke föreskrifva, det kronofogden under alla förhållanden
skall vara ordförande; men mellan detta och ett absolut förbud
är en stor skillnad.
Beträffande Gr. Hamiltons anmärkning rörande ordet »bosatt»,
har jag redan förut nämnt att det är alldeles likgiltigt,
antingen man begagnar detta ord eller »mantalsskrifven, emedan
det nyligen blifvit afgjordt, att man skall anses vara bosatt,
der man är mantalsskrifven. Då B. o. Ad. fann detta skäl
tillfyllestgörande vid 32:dra §:n, torde det äfven få gälla vid
den 40:de.
Gr. Mörner: Jag hade visserligen trott att det varit i
närmaste harmoni med det beslut, It. o. Ad. fattade vid 32:dra
§:n, att derur utesluta ordet »kronofogde», om detta ord äfven
i 40:de §:n utginge. Men efter den förklaring, Gr. Lagerbjelke
afgifvit, anser äfven jag det vara lämpligt att ordet här
qvarstår.
Hr Adelborg: Jag för min del kan icke annat än fin
na
att denna § beträffande kronofogden står i fullkomlig öfverenstämmelse
med 32:dra §:n, och att således beslutet bör blifva
enahanda i afseende å beggedera. Jag tror derföre att ordalydelsen
bör ändras sålunda: »Ordförande i bev:s-beredning
må icke utan laga förfall etc.»
Hr Reutersvärd, Patrik: Hr Hjärne har, i likhet
med den siste värde talaren, velat göra det ifrågavarande stadgandet
strängare, än Utsk:t ansett det böra vara. Man ansåg
nemi. inom Utsk:t att denna strängare föreskrift endast borde
gälla kronofogde eller magistratsperson, som af K. M:ts Befide
utsåges till ordförande, men icke någon annan.
Gr. af Ugglas: Jag är i ett fall förekommen af den siste
värde talaren. I ett annat, eller hvad kronofogden beträffar,
har Hr Adelborg anmärkt, att det skulle stå i fullkomlig strid
med det föregående beslutet i 32:dra §:n, om icke den 40:de
ändrades. Så vidt jag fattade R. o. Ad-.ns beslut, innebar det
blott att kronofogdes utseende till ordförande icke skulle vara
192
Den 16 Maj e. m.
förbjudet. För den händelse således att meningen icke är att
helt och hållet utestänga K. Mits Bef:de från att kunna utnämna
kronofogden, måste man hafva ett stadgande, som ålägger
honom att åtaga sig besväret. Jag tror således att §:s lydelse
är riktig.
Frih. v. Paykull, Johan Gustaf: Det är emot 2:ne
punkter i denna § som jag anhåller att få göra en anmärkning.
Det förundrar mig visserligen icke, att LTtsk:t ansett nödvändigt,
att icke en ledamot i bev:s-beredningen får afsäga sig
detta uppdrag; ty om sa icke vore, skulle man alltid afsäga
sig en sådan mindre angenäm befattning. Men det synes mig
som om man åtminstone vid en viss upphunnen ålder borde
vara fri från detta bestyr, och jag skulle derföre vilja föreslå att
man åtminstone vid 60 års ålder bör anses befriad från mottagande
af ifrågavarande ledamotskap. Så är redan föreskrifvet
i författningarna ang:de fattigvården och sockenstämmonämnder.
Hr Hjärne: Jag har begärt ordet för att återtaga mitt
förslag och instämma med Hr Adelborg. Jag anser det nemligen
ligga mycken vigt uppå, i synnerhet vid tillämpningen
af den nya författningen, att bev:s-beredningarne få skickliga
och lämpliga ordförande. Jag har alltid ansett som en medborgerlig
pligt att icke afsäga sig något kommunalt förtroende,
utan att hafva verkliga skäl derför, och för min del har jag
både på landet och här i Stockholm varit ledamot i tax:s-komitéer.
Att sitta i berednings-komité tror jag är ett så beskaffadt
förtroende, som hvar och en bör sätta värde på. Jag
tager äfven för afgjordt, att K. M:ts Bef:de icke kommer att
missbruka sin makt att tillsätta ordföranden genom att dertill
nämna någon, som derigenom komme att förorsakas något större
besvär eller uppoffring. Hufvudsakligen anser jag dock, att
det är en medborgerlig pligt att icke afsäga sig detta förtroende;
ty i annat fäll skulle på många ställen, med den ringa
utveckling i kommunala ärendens behandling, som här förefinnes,
det komma att inträffa, att det blefve alldeles omöjligt
att få en ordförande. Jag instämmer således med Hr Adelborg.
Gr. Hamilton: Vid noggrannare genomläsande af denna
§ finner jag, att den icke är rätt tydlig. Här står nemligen:
»Kronofogde eller magistratsperson må ej utan laga förfall kunna
afsäga sig erhållet förordnande att vara ordförande i bev:sberedning”.
Derefter kommer: »Hvarje annan inom borod
nings-distriktet
bosatt person vare skyldig att, så vida han
icke de 2:ne nästföregående åren deltagit i distriktets bev:sberedning
eller är af laga förfall hindrad, emottaga förordnande
att vara ordförande eller ledamot i beredningen;» och sist
står: »Utom distriktet bosatt person är icke, utan sitt eget
Den 16 Maj e. ui.
193
medgifvande, skyldig att sådan befattning sig åtaga.” Detta
sista mom. är uppenbart stridande mot det första; ty om kronofogden
är boende utom distriktet, så är han ju genom denna
generella föreskrift frikallad från att vara ordförande. §:n kan
äfven läsas så, att kronofogdens skyldighet skiljer sig från andras
deruti, att han är skyldig att åtaga sig förtroendet hvarje
år, under det att andra blott hvart tredje år dertill äro skyldige.
Det ligger således en tvetydighet i §:n, som bör rättas,
hvarföre jag anhåller om återremiss.
Gr. Lagerbjelke: Sannolikt har den siste värde tala
ren
läst ifrågav:de §, sådan den förekommer pag. 20, och icke
iakttagit den rättelse, som pag. 71 deruti blifvit gjord. Så
snart man läser denna förändrade lydelse, finner man att §:n
är delad i 2 morn., och då förfaller den af Gr. Hamilton gjor
da
anmärkningen. Då jag emellertid nu har ordet, ber jag att
få fästa uppmärksamheten på, att när man vill inrätta dehär
åsyftande beredningarna, måste man ställa så till, att de kunna
komma till stånd i alla händelser. Jag tror, att det skall
blifva lätt för K. M:ts Befide att öfvertala personer att åtaga
sig detta besvär, men det kan verkligen inträffa inom en eller
annan socken att icke mer än en enda person är lämplig till
ordförande. Om nu denna person icke kan eller vill åtaga sig
saken, så finnes det ingen annan utväg, än att medgifva, det
kronofogden må vara ordförande. Det är således en ultima
ratio, på det att lagen må under alla omständigheter städse
kunna bringas till verkställighet. Jag anhåller om bifall.
Hr lteutersvärd: Gr. Hamilton har tolkat denna § så,
att både kronofogden och andra personer skulle, derest de icke
äro inom distriktet bosatte, kunna afsäga sig förtroendet att vara
ordförande. Gr. Lagerbjelke har redan upplyst, att §:n är delad i 2
morn., deraf det sista utgör regeln och det andra undantaget.
Man har såsom regel velat stadga att ingen, som icke är inom distriktet
bosatt, behöfver åtaga sig nämnde förtroende, men kronofogden
får icke förebära ett sådant skäl. Äfven jag anhåller om bifall.
Gr. Hamilton: Jag är tacksam för den upplysning, Gr.
Lagerbjelke gifvit mig; men jag ber att få förklara, det jag
ingalunda förbisett den rättelse, §:n erhållit pag. 71. Icke desto
mindre vidhåller jag påståendet att §:n är otydlig; ty när
kronofogden bor utom distriktet, kan han med full rätt säga
att han icke är skyldig att mottaga förtroendet. Det är visserligen
sannt att detta icke är meningen, men då man skall
skrifva lagar, bör det väl ske så, att de icke kunna misstydas.
Jag fortfar i mitt yrkande om återremiss.
Hr Adelborg: Jag får hemställa till Gr. Hamilton,
om han icke misstagit sig. 2:dra mora.i §:n börjar sålunda: ”Hval'-
I) e n 10 Maj e. in.
je annan inom berednings-distriktet bosatt person vare skyldig
att etc.” Det är således hvarje annan person utom kronofogden
och magistrats-person. För min del kan jag icke finna
någon otydlighet häruti. Jag vill dock hemställa till Gr.
Lagerbjelke, om icke det vore lämpligt att låta ett tillägg till
§:n inflyta, hvarigenom kronofogde och magistrats-person tillädes
rätt att afsäga sig förtroendet. Göres detta tillägg, anser
jag min förut framstälda önskan uppfylld.
Gr, Hamilton: Jag nödgas utbedja mig öfverseende för
att jag så ofta uppträder; men jag undrar om icke Hr Adelborg
missförstått eller icke rätt läst §:n. Ty just det att detstår:
”hvarje annan inom distriktet bosatt person”, förutsätter
att kronofogden skall vara boendes inom distriktet. Och om
han icke är inom distriktet bosatt, så kan jag för min del icke
finna annat, än att han kan säga nej, och om han klagar hos
vederbörande myndighet, är jag öfvertygad att han får rätt.
Gr. Lagerbjelke: Just på det att kronofogden icke
skall kunna svara på det sätt, som Gr. Hamilton trott, är §:n
delad i 2 morn., och jag tror således fortfarande att den är
tydlig. Jag skulle emellertid icke hafva uppträdt ånyo, så framt
ej Hr Adelborg framställt sitt förslag. Detta förslag är precist
detsamma, som Utsk:s, utom det att i hans står kronofogden
sist och här står detta ord först. Det är för mig alldeles
likgiltigt hvar ordet står, blott §:s innehåll icke rubbas.
Jag fortfar att yrka bifall.
Gr. Mörner: Af hvad som här blifvit yttradt, vill det
synas som om den omständigheten att en kronofogde eller magistratsperson
icke är bosatt inom distriktet skulle utgöra skäl för
honom att afsäga sig ordförandeskap. Jag får då fråga de Hrr,
som närmare känna meningen härmed, om den är att en magistrats-person
skall kunna skickas ut på landet för att resa omkring
och vara ordförande i beredningarne på landsbygden, och
om samma förhållande eger rum med kronofogden? Jag ser
visserligen icke något ondt deruti; tvertom tror jag att det skulle
vara ganska bra, om så skedde. Ty meningen är ju att få dessa
beredningar utförda efter samma princip, och det låter sig bäst
göra, om samma person dermed eger befattning, ehuru oangenäm
denna må vara.
Hr Adelborg: Jag ber Gr. Lagerbjelke gå tillbaka med
mig till 32:dra §:n, och jag är då förvissad att han, med sin
vanliga redighet, skall inse skälet, hvarför jag önskar, att kronofogden
skall sättas sist och icke först, I nämnde § är han
satt främst såsom den lämpligaste person till ordförande. Kan
man icke få honom, så får man se sig om efter någon annan.
Vi hafva nu förändrat detta stadgande och uteslutit kronofog
-
Don 16 Maj e m.
195
den, och vid sådant förhållande bör väl 40:de §:n ändras i öfverensstämmelse
dermed.
Hr Reutersvärd: Yill man ur författningen lösrycka en
eller annan § och läsa den särskildt, så kan man möjligen komma
till det resultat, som Gr. Mörner gjort, eller att K. Mits
Bef:de kunde befalla en magistrats-person att resa land och
rike omkring. Men om Hr Gr:n läser 32:dra §:n, så finnér
han der stadgadt huru i stad särskildt och på landet särskildt
skall tillgå med utseende af ordföranden, och då visar sig att
så icke kan cga rum som Gr:n antagit.
Medan jag har ordet, hemställer jag till Gr. Lagerbjelke,
om det icke kunde gå an att omflytta de båda morn., så att
det första blefve det sednare. Jag tror, i likhet med Hr
Adelborg, att en sådan förändring bör göras till följd af ändringen
i 32:dra §:n.
Gr. Mörner: Jag nödgas bestrida den gjorda anmärkningen
emot mig. I 32:dra §:n står: På landet bör bevis-bered
ningen
utgöras af kronofogden eller annan af K. Mits Befide
förordnad person, »som eger» etc. Jag kan alldeles icke tro
att ej en magistrats-person kan hänföras under rubriken »annan»,
och då må han väl kunna utses till ordförande. Pinnes
han inom de lefvandes antal, så måste han väl vara någon.
Gr. Lagerbjelke: Med anledning af Hr Beutersvärds
hemställan till mig, ber jag att få förklara, att jag gerna går
in på hans förslag. Så vida B. o. Ad. beslutar en sådan förändring,
bör ordet »annan» i det då blifvande lista mom. utgå,
hvarom jag anhåller att propos. måtte framställas.
Hr Beutersvärd: Jag är förekommen af Gr. Lagerbjel
ke.
Om ordet »annan» borttages, tror jag att äfven Gr. Mörner
skall finna §:n tydlig.
Gr. Mörner: Jag har aldrig funnit denna § otydlig,
utom tvertom ganska tydlig i den mening, jag uppfattat densamma,
nemligen att det kan blifva uppdraget åt kronofogde
eller magistrats-person att resa omkring för att fungera som
ordförande. Emellertid skulle jag hemställa, om icke Erih. Paykulls
anmärkning, att ett visst åldersmått må anses befria från
mottagandet af detta uppdrag, förtjenar någon uppmärksamhet.
Då det i åtskilliga andra författningar är stadgadt att man
vid 60 år är befriad från dylika uppdrag, torde det icke sakna
skäl att ett dylikt stadgande äfven införes här.
Sedan öfverläggnigen förklarats fulländad samt, med anledning
af H. Exc. Hr Grins o. Landtmms framställning af de
derunder gjorda yrkanden, så väl Gr. af Ugglas samt Hrr Adelborg
VI B. 13
196
1)en 16 Maj e. m.
och Hjarne förklarat sig instämma uti det af Gr. Lagerbjelke gjorda
förslag, att Irsta mom. skulle bibehållas oförändradt, men nedflyttas
under det 2:dra morn., samt att från början af sistnämnde
morn., hvilket i öfrigt borde bifallas, skulle uteslutas ordet ”annan,
” som ock Gr. Hamilton tillkännagifvit. att han ej åsyftade
någon annan förändring i §:n, än att ordet ”bosatt” i 2:dra mom.
utbyttes emot ordet ”mantalsskrifven” ; gjordes först propos. å
bifall till Irsta morn., med förbehåll att förslaget om dess nedflyttning
under det 2:dra mom. skulle särskildt pröfvas; hvarefter
och sedan denna propos. blifvit med ja besvarad, propos.
framställdes å bifall till 2rdra mom. med uteslutande af ordet ”annan”,
dervid svarades flere ja jemte ett eller annat nej; och
förklarades ja hafva varit öfvervägande.
Slutligen gjordes propos. å den föreslagne omkastningen
af §:ns momrter och besvarades med ja; hvarefter den vidare
pröfningen af Betrdet uppskjöts till nästa plenum, samt E. o. Ad.
åtskiljdes kl. nära */2 10 e. m.
In fidem,
O. Brakel.
Fredagen den 18 Maj 1860.
Plenum kl. 10 f. m.
Upplästes följande, af Hr Silfverstolpe, Predrik Otto,
ingifne mern.:
Nödsakad att för längre tid afresa från Eiksdagen, får jag
vördsammeligen afsäga mig den befattning, hvarmed jag varit
hedrad, att vara ledamot i Allmänna Besv.- o. Ekon.-Utsk:t, under
anhållan att det oaktadt blifva bibehållen vid min Riksdagsmanna-rätt.
R. o. Ad. lemnade härtill bifall.
Sedermera föredrogs ett af Hr v. K r u s e n s tj e r n a, E d v a r d
Wilhelm, inlemnadt, så lydande mern.:
Som jag, till bevakande af enskilda angelägenheter, måste
lemna hufvudstaden, så får jag, med anhållan om bibehållande
af min Riksdagsmanna-rätt, afsäga mig att vara suppleant i
Bev:s-Utsk:t.
Den 18 Maj f, m.
197
Afven denna anhållan bifölls; Och anmodade H, Exc. Hr
Gr. o. Landtm. Ståndets Hrr Elektorer att icke allenast utse
en ledamot i Allmänna Besv.- o. Ekon. Utsk:t efter Hr Silfverstolpe,
samt en suppleant i Bev:s-Utsk:t efter Hr v. Krusenstjerna,
utan äfven återbesätta följande suppleant-platser, ledigblifna
genom innehafvarnes inväljande till Utsfcs-ledamöter,
nemi. tva i Stats-Utsk:t efter Hrr Leijonancker och Gripensvärd,
en i Banko-Utsk:t efter Gr. Lewenhaupt, Carl Magnus Casimir,
samt tva i ltiddarhus-Utsk:t efter Hr Breitholtz, Claes Gustafj
och Erih. Falkenberg, Carl Melcher.
Fortsattes pröfningen af Bev:s-Utsk:ts Betänk. K:o 20, ang;de
Allmänna Bevilln:n.
§ 41.
Gr. af Ugglas, Carl Ludvig: Beträffande detafUtskst
i den nu föredragna § afgifne förslag till bötes-bestämmelser
finner man, att desamma upptagits till dubbelt belopp emot
hvad för uteblifvande från tax;s-komitéer blifvit föreslaget. Jag
för min del anser att det bötes-belopp, som här blifvit utsatt,
torde vara väl strängt, synnerligast då man, i sammanhang
härmed, tager uti betraktande att Utsk:t, i afseende uppå de
böter, hvilka ledamot i tax:s-komité eger att för uteblifvande
från komitéens sammanträde erlägga, vidtagit den åtgärd, att
uti 47:de §:n icke obetydligt nedsätta dessa bötes-belopp under
dem, hvilka den gamla bev:s-förordningen uti samma fall föreskrifver.
Sistnämnde bev:s-förordnings 56:te § stadgar visserligen
för uteblifvande från tax:s-komitéen samma böter eller
det vite af 5 rdr, hvilket uti Utsk:ts 47:de § blifvit föreslaget;
men skillnaden ligger uti den tillförene jemväl utgående
resekostnads-ersättning samt dagtraktamente efter 3 rdr per
dag. Då nu Utskrt alltså sänkt bötes-beloppet för tax:s-komitéens
ledamöter, måste jag, på sätt jag förut yttrat, vidhålla,
att det är nästan obilligt, att fördubbla ifrågavarande ansvars-bestämmelse
för ledamöterne af bev:s-beredningen.
I öfrigt tror jag, att den princip, som finnes uttalad i den
gamla bev:s-förordningen, eller att den uteblifvande eger betala
utgifterne, som den inkallade suppleanten måste vidkännas, är ganska
riktig och måhända ändamälsenligare än tillämpning af förevarande
bötes-bestämmelser.
På dessa skal anhåller jag om återremiss af denna §.
Gr. Lagerbjelke, Gustaf: Det är den stora skilnaden
mellan bev:s-beredningen och tax:n, att om ledamot i tax:n
uteblifver, så kan förrättningen i alla fall försiggå. Detta är
icke i samma grad förhållandet med bev:s-beredningen. En
sanning är visserligen, att. man kan inkalla suppleant i leda
-
199
Den 18 Maj f. m.
mots ställe; men, då frågan är att uppgöra ett förslag, medför
det likväl stora olägenheter, om detta förslag skall gemensamt
uppgöras, att personer uti detta arbete deltaga, hvilka ständigt
omvexla. Hvad särskildt ordföranden beträffar, är det väl aldeles
gifvet, att hans tillfälliga frånvaro icke kan annat än i
högsta grad oförmånligt inverka på förslagets upprättande.
Den högre ansvarsbestämmelsen, eller 60 rdr, är endast ut-fäst
för det fall, att ordföranden icke utsätter tid för beredningens
sammanträde; och uraktlåtenheten häraf sjmes mig verkligen
vara ett så groft fel, att det bör med temligen dryga böter
näpsas, enär följden deraf blifver, att då tax:s-komitéen träder
tillsamman, intet förslag från bev:s-beredningen nkommit.
Om t. ex. K. M:ts Bef:de nämner en person till ordförande i bev:sberedningen
och denna person, i stället för att anmäla förfall,
finner för godt att lemna kallelse-brefvet obesvaradt samt aldrig
sammankallar beredningen, så inträffar just det fel, man
här förutsatt och hvilket väl är ett bland de svårare man kan
göra sig skyldig till i kommunalt hänseende. Denne person
behöfver ju, för att fria sig från ansvaret, tills vidare icke annat,
än antingen sammankalla beredningen eller ock styrka laga
förfall. Den andra ansvars-bestämmelsen af 30 rdr är stadgad
för det fall att ordföranden icke infinner sig -å den af honom
för sammanträde utsatta ort och tid. Detta är väl ock
ett fel; men ofantligt mycket mindre, ty genom ett sådant uteblifvande
blir icke hela arbetet omöjligt. Uti detta fall är bötesbeloppet
bestämdt i förhållande till de böter, hvilka för uteblifvande
utgå af prester och vid mantalsskrifningar af häradsskrifvare,
med hvilka man ansett ordföranden kunna närmast
uti förevarande fall jemnföras.
För ledamots frånvaro är visserligen ett strängt vite utfäst;
men, på sätt jag förut nämnt, är en svårare påföljd stadgad,
om ledamot i bev:s-beredningen uteblifver, än om enahanda
förhållande inträffar i afs:de å tax:s-komités ledamot. Skillnaden
uti denna påföljd skulle blifva ännu större genom ett
stadgande, att bev:s-berednings ledamot skulle ersätta dagtraktamente
till den uti dess ställe inkallade, utan att åtnjuta någon
godtgörelse för egen inställelse.
Jag anhåller derföre vördsamt om bifall till §:n.
Gr. af Ugglas: Gr. Lagerbjelke har anmärkt, att det
högre vitesbeloppet endast vore utsatt för det fall att ordföranden
i bev:s-beredning icke vidtoge erforderliga åtgärder för
beredningens sammanträde; men att deremot den lägre ansvarsbestämmelsen
af 30 rdr allenast afsåge det förhållande att
ordföranden icke infunne sig å den af honom för nämnde sammanträde
utsatta ort och tid; samt i öfrigt förklarat att mellan
dessa båda förseelser vore en betydlig skilnad.
Jag tror dock, att denna Gr:ns åsigt hvilar på ett förbiseende
utaf hvad 37:de §:ns 2:dra mom. stadgar. Det heter nemi.
Den 18 Maj f. m.
199
der: ”Beslut må icke af bev:s-beredningen kunna fattas med
mindre ordföranden och minst två ledamöter äro närvarande».
Alltså kan icke någon bev:s-beredning hållas, om icke ordföranden
infinner sig; och i begge fallen, antingen ordföranden icke
utsätter sammanträde eller icke infinner sig, uppstår alldeles
samma påföljd eller att bev:s-beredningens verksamhet tillintetgöres.
Att då på detta sätt skilja mellan bötesbeloppen, samt
att TJtsk:t anser 30 rdr böter tillräckligt för den ena försummelsen,
på samma gång Utsk:t belägger det andra fallet med
dubbelt så stort vite, synes mig nog strängt och obilligt samt
förtjena ändring.
Beträffande derefter Grins anmärkning, att det icke skulle
vara lämpligt, att ^utsätta någon ersättning af dagtraktamente
för en ledamot, som blifvit tillfälligtvis inkallad, emedan en
ordinarie ledamot af bev:s-beredningen icke får åtnjuta något sådant
traktamente, får jag dock fästa uppmärksamheten deruppå,
att, om jag icke alldeles missminner mig, så har tax:s-komités
ledamot icke heller förut, enl. gamla bev:s-förordningen,
fått något dagtraktamente; men då suppleant måste inkallas
och särskildt biträdt, emedan den ordinarie icke fullgjort sina
åligganden, har sådant traktamente blifvit denna suppleant tillerkändt.
Jag anser således att äfven i detta fall Gr:ns anmärkning
förfaller. Detta är en väsendtlig brist i förslaget, som
måste på något sätt afhjelpas. Det kan nemi. hända att, om
ordföranden icke infinner sig, så står beredningen, som man
säger, rakt af stilla. TJti alla händelser bör stadgas, att, vid
det förhållande att förfall uti ett eller annat hänseende för
ordföranden eger rum, sådant må oförtöfvadt hos IL Mits Befide
anmälas, på det att åtgärder må kunna vidtagas för beredningens
sammanträde.
På grund häraf anser jag icke att §:n, sådan den nu är,
bör bifallas, utan hemställer att densamma måtte till TJtskit
återremitteras.
Gr. Lagerbjelke: Med anledning af den siste värde
talarens yttrande, afstar jag från min förut framställda begäran
om bifall till denna §, samt förenar mig uti den af honom
uttryckta önskan om återremiss deraf,
Hr Reutersvärd, Patrik: Jag vill icke bestrida att
den utaf Gr. af Ugglas andragna omständighet är rigtig. Gr:n
har nemi. upplyst att 37:de §:n, för de fall då ordföranden i
bev:s-beredningen icke är närvarande, lägger hinder i vägen
att beslut dersammastädes kunna fattas, enär 2:dra mom. af förutnämnde
§ föreskrifver: »Beslut må icke af bev:s-beredning
kunna fattas med mindre ordföranden, och minst 2 ledamöter
äro närvarande". Likväl synes mig att åberopade § icke uppställer
något hinder derför, att ledamöter af denna beredning,
för händelse af ordförandens frånvaro, sjelfve kunna vidtaga
T)en IS Maj f. bi.
erforderliga förberedande åtgärder, samt att sålnnda yäl rätteligen
någon skilnad borde vara mellan det bötesbelopp, som åläggas
ordföranden för antingen ut aktlåten inställelse, eller
fullkomligt åsidosättande utaf att utfärda kallelse till sammanträde.
Då flere ledamöter af B., o. Ad., hvilka före mig yttrat
sig i ämnet, förenat sig uti yrkandet på återremiss, vill icke
heller jag vidare motsätta mig densamma.
§:n återremitterades,
§ 42.
Gr. Mörner, Carl Göran Detlof: Mig synes, att om
tax:s-komitéen erhållit från beredningen ifrågavarande uppgifter
och handlingar, skulle komitéen kunna reda sig dermed, utan
att behöfva ytterligare en, så att säga, mundtlig undervisare,
som ordföranden i bev:s-beredningen skulle blifva. Särdeles,
om icke skiljaktiga åsigter inom beredningen gjort sig gällande,
torde vara aldeles onödigt att besvära vederbörande med
denna resa. Om likväl ordföranden skall företaga en sådan
resa, som här är föreslagen, så lärer han väl icke, för den händelse
tax:s-sammanträdena skulle räcka något längre, behöfva
allt fortfarande uppehålla sig å den ort, hvarest tax:s-komitéen
sammanträder, hela den tid detta sammanträde räcker, utan
åtminstone ega att återvända, sedan detta distrikts angelägenheter
blifvit afslutade, med hvilka han har att skaffa.
Jag anhåller om återremiss.
Gr. Lagerbjelke: Befattningen att vara ordförande i
bev:s-beredningen blir säkerligen ganska besvärlig. Skulle man
nu dessutom ålägga honom att föra så vidlyftiga och motiverade
protokoll, att någon personlig inställelse för att förklara
besluten vore alldeles obehöflig, komme naturligtvis ifrågavarande
befattning att blifva ännu besvärligare. Det må visserligen
vara ganska rigtigt, som den siste talaren anförde, att
det kan hända, att beredningarne mången gång äro fullkomligt
enhälliga; men om ock dessa beredningar fattat aldeles
enhälliga beslut, kan dock lätteligen inträffa, att, detta oaktadt,
tvekan uppstår hos tax:s-komitéen att godkänna dessa beslut;
och, för sådant fall, är väl af obestridlig vigt, att det antingen
gifves en skriftlig, bestämdt genomförd, motivering eller
ock att det finnes en person, som roundtligen kan förklara saken.
Hafva åter meningarne varit delade, behöfves detta vida
mindre, ty de, som blifvit öfverröstade, hafva då haft tillfälle
att bifoga sina reservationer och äfven är det, för detta fall,
sannolikt, att majoriteten kommer att något mer motivera sitt
beslut i ämnet. För hvilken händelse som helst lärer det väl
ej kunna bestridas att det icke kan vara annat än ledande till
Deri 18 Maj f. m.
201
reda och upplysning att ordföranden skall vara med vid bevistax:n;
och då här afseende är gjordt uppå, att få saken från
början väl utredd, innan taxin fattar sitt beslut, så kan jag
icke finna annat än att det måtte vara nyttigt och ändamålsenligt
att taxin jemväl har säkerhet att erhålla tillgång till de
mundtliga upplysningar, denna förrättning kan finna erforderliga.
Detta med så mycket mer skäl, som det icke kan låta sig
göra att återremittera saken, om en eller annan fråga är dunkel.
Vidkommande derefter den sednare anmärkningen eller att
bevis-beredningens ordförande icke måtte behöfva vara närvarande
längre än de till hans distrikt hörande göromål och angelägenheter
äro föremål för taxis-komitéens öfverläggning, synes
det mig, att det icke tjenar något till att införa detta i texten.
Skulle man införa sådana småsaker, kunde en lag aldrig
blifva färdig.
Jag anhåller vördsamt om bifall.
Gr. Mörner: Då jag tog mig friheten uti mitt förra
anförande framställa anmärkning vid denna §, ansåg jag ej anmärkningen
vara af den vigt, som jag nu, efter Gr. Lagerbjelkes
yttrande i ämnet, finner den ega. Grin säger nemi, att
bevis-beredningens förslag icke kan ega den fullständighet, att
taxis-komitéen uteslutande deruppå kan basera något omdöme,
såvida icke jemväl ordföranden i nämnde beredning kommer
tillstädes för att lemna upplysningar, hvilka icke utaf de från
beredningen öfverlemnade uppgifter och öfrige handlingar kunna
inhemtas. Det skulle dock vara temligen illa bestäldt, om detta
förslag, hvilket af bevis-beredningen blifvit uppgjordt och
som meddelas de skattskyldige, på det att de måtte ega tillfälle
att deröfver hos taxis-komitéen sig besvära —, icke innefattade
bevis-beredningens skäl, utan dessa skulle blifva en hemlighet
för dem, som vilja förslaget öfverklaga. Beskaffenheten
af dessa skäl skulle således icke blifva känd af de skattskyldige,
utan endast kunna fås reda på genom de mundtliga
meddelanden, som uti förevarande fall skulle ega rum mellan
ordföranden i bevis-berdningen och taxis-komitéens ledamöter. Om
detta varit meningen med nyssnämnde ordförandes besök vid
taxis-komitéen, eller att upplysningar hufvusakligen skulle på
denna väg till komitéen framkomma, upplyningar, rörande hvilka
den skattskyldige icke fått något tillfälle att framlåga sina
motskäl; då, långt ifrån att inskränka mig till hvad jag hittills
yrkat i denna fråga, skulle jag vara benägen att påyrka förbud
för denna ordförande att resa till taxis-komitéens sammanträde,
såvida han icke blifvit utsedd till ledamot i taxis-komitéen.
Följaktligen kan jag ej heller finna skäl att bestå denna
ordförandes resekostnader ersättning af allmänna medel.
Gr. Lagerbjelke: Jag har aldrig, på sätt den siste
värde talaren påstått, yttrat, att bevis-beredningens förslag icke
202
Deri 18 Maj f. ra.
skulle vara fullständigt; utan jag har sagt, att det vore omöjligt,
att så vidlyftigt motivera detsamma, att icke mången gång
muntliga upplysningar kunna vara behöfliga. Den värde talaren
har troligen, — oansedt det förhållande, att vid rättegångar
skriftvexlingen är ganska fullständig, — sjelf ganska ofta
vid sådana tillfällen begärt muntligt förhör. Såvida man ej
vill ingå uti de allra minsta småsaker, kan aldrig förekommas,
att, huru än motiveringen må vara uppställd, dock personer,
som icke förut deltagit i frågans behandling, vid ett eller annat
tillfälle känna sig tveksamme. Yid en domstol går det an
att begära mundtligt förhör, men vid en tax:s-komité blir detta
omöjligt. Frågorna måste uti sednare fallet genast afgöras
utan skriftvexling, utan vidare upplysningars inhemtande; och
då kan det vara nödigt att hafva någon närvarande af dem,
som deltagit uti sakens första behandling.
Hr Hjärne, Harald: Uti bev:s-beredningen blir antag
ligen
förfaringssättet, att uti de flesta fall kommer denna berednings
ledamöter att hafva alldeles lika åsigter; och, i sådant
fall, föreställer jag mig, att icke något annat än sjelfva
tax:s-beloppet blir uti protokollet infördt. För de fall åter, då
nämnde berednings ledamöter äro af olika tanke, är stadgadt,
att ordföranden, uti händelse han blir öfverröstad, eger uti protokollet
låta införa sin mening i frågan. Sistnämnde fall, eller
att ordföranden uti protokollet får sin åsigt införd, då sådant
af honom äskas, kan äfven tillämpas, då öfriga ledamöter icke
äro af någon skiljaktig mening med ordföranden. Jag är öfvertygad
att, då alla ledamöterne äro eniga om beslutet, icke
någon motivering är af behofvet påkallad, samt icke heller kommer
att ega rum. Då nu en tax:s-komité sammanträder, hafva
de skattskyldige uti åtskilliga afseenden öfverklagat bevrs-'
beredningens åtgärder. Tax:s-komitéen får då läsa en utförlig
motivering af den skattskyldige, hvilken motivering skall ådagalägga
det obefogade uti beredningens förfarande. Deremot
finnes icke uti protokollet någon utförligare motivering för beredningens
åtgärder. Yid sådant förhållande anser jag det vara
ganska välbetänkt, att beredningens ordförande bör vara
närvarande vid tax:s-komitéens sammanträde, för att, uti de
fall, der icke en utförligare motivering för beredningens åtgärder
blifvit i protokollet intagen, svara för densamma.
På dessa skäl anser jag nödigt att, som Utsk:t föreslagit,
bev:s-beredningens ordförande måtte inställa sig vid tax:s-komitéens
sammanträde; samt anhåller således om bifall till den
nu föredragna punkten.
Gr. af Ugglas: Det är redan af en föregående talare an
märkt,
att motiverna för ett bev:s-beredningsförslag icke kunna
blifva särdeles fullständiga eller utförliga. Detta har äfven författningen
uti 52:dra §:n afsett, ty der stadgas: ”Skulle tax:s
-
D e ti 18 Maj f. m.
203
komitéen, vid granskningen och pröfningen af bev:s-berednin
gens
tax:s-förslag jemte dertill hörande uppgifter och de mot
samma förslag framställda erinringar, finna sig föranlåten att
från embetsverk och myndigheter eller skattskyldige inhemta
ytterligare uppgifter och upplysningar rörande sådana förhållanden,
som vederbörande, med hänsigt till bev:s-taxeringen,
skola uppgifva, förfares på enahanda sätt, som i afseende å
uppgifters eller upplysningars införskaffande åt bev:s-beredningar
i § 35 är stadgadt.-) Jag hemställer likväl, huruvida det
icke för sådant fall är ännu ändamålsenligare, att dessa upplysningar
direkte från orten infordras, samt om någon är närmare
att meddela desamma än bev:s-beredningens ordförande,
hvilken väl bäst är i tillfälle att kunna detta fullgöra.
Då Gr. Mörner, i afs:de härå, yttrat den förmodan, att
meningen härmed skulle vara, att genom hemliga uppgifter
taxera den skattskyldige utan att denne hade någon kännedom
derom, anser jag mig böra fästa uppmärksamhet å stadgandet
uti 55:te §:n. Uti nämnde § heter det visserligen: »Tax:s
komitéernas
sammankomster hållas inom slutna dörrar»; men
der står äfven att de skattskyldige aro berättigade att inför
komitéen företräda för att meddela upplysningar i afs:de å de
bev:s-afgifter, som af dem böra erläggas. Om nu således äfven
bev:s-beredningens ordförande är närvarande och lemnar de der
uppgifterna, som Gr. Mörner anser skola vara mot den skattskyldige,
så har likväl alltid den skattskyldige sin rätt öppen
att inför komitéen företräda och meddela erforderliga upplysningar.
Jag kan således icke finna, att någon orättvisa mot den
skattskyldige blifvit begången genom detta stadgande; men
deremot lärer väl icke kunna nekas, att tax:s-komitéens arbete
skall mycket underlättas derigenom, att man på stället har
den person, som kan lemna upplysningar om de åsigter, hvilka
ledt bev:s-beredningen. I öfrigt, och då afven denna ordförande
är närvarande i bev:s-beredningen såsom ett Kronans
ombud, kan det icke vara annat än nyttigt att samma person
jemväl har talan öppen för att meddela upplysningar åt tax:skomitéen.
Jag anser att TJtsk:ts förslag bör bifallas.
Gr. Mörner: Jag har endast med anledning af den siste
talarens yttrande velat erinra, att jag icke sagt, att förfigens
mening uti förev:de fall vore, att hemliga uppgifter skulle meddelas,
men att deremot, enligt den tydning, som åt densamma
blifvit gifven, följden af detta stadgande kan blifva, att sådana
hemliga uppgifter komma att meddelas.
Fördenskull anser jag mig böra fortfarande vidhålla mitt
yrkande.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad, samt H. Exc.
Hr Gr. o. Landtm, upptagit de derunder gjorda yrkanden om
204
Den 18 Maj f.m.
bifall till och återremiss af den förevrde §:n, blef propos. å
bifall dertill framställd och besvarad med flera ja jemte ett
eller annat nej; och förklarades ja hafva varit öfvervägande.
Gr. af Ugglas: Innan vi ifrån berednings- till tax:s
komitéerna
öfvergå, önskar jag yttra några ord rörande en
fråga, som under nu pågående öfverläggningar, synnerligast af
Gr. Mörner, blifvit vidrörd. Han har nemi. anmärkt, att, då
förf:gen afser att beskatta all inkomst öfverstigande 400 rdr,
äfven om denna inkomst, endast genom sammanläggning af
hvad inom särskilda tax:s-distrikt åtnjutes, uppstår, detta mål
svårligen torde ernås med de föreskrifter förslaget innehåller.
Jemför man § 27, enligt hvilken uppgift endast skall lemnäs
öfver lön, pension m. m., som utbetalas åt inom beredningsdistriktet
boende personer (7:de punkten c), med § 37, enligt
hvilken endast beskattningsbar inkomst (öfver 400 rdr) af beredningen
uppskattas, kan man ej neka, att anmärkningen har
sin grund. Vill man ofvannämnda mål, måste således andra
föreskrifter tilläggas. Såsom sådana vill jag uppgifva:
l:o) Att för hvarje utom beredningsdistriktet bosatt person
uppgift lemnäs på det belopp i lön, pension m. m. (äfven
understigande 400 rdr), sorn åt sådan utbetalas.
2:o) Att, om af utom berednings-distriktet boende person
rörelse bedrifves, denna, till huru ringa belopp den än må gå,
uppskattas.
3:o) Att beredningen ålägges att uti särskild längd uppföra
ofvannämnda taxering och uppgift, hvilken längd, jemte
uppgift om ort der den taxerade m. m. är boende, öfversändes
till Kon:gens Bef:de, som skyndsamligen skall sända utdrag
derutur till tax:s-komitéen uti nämnde ort. På denna komité
må sedan ankomma, antingen att inom sitt distrikt infordra
möjligen nödiga upplysningar, för så framt den person, som
inhändigad uppgift rörer, icke, såsom ej inom distriktet åtnjutande
400 rdrs inkomst, af beredning till inkomst-beskattnings
erläggande blifvit upptagen, eller att påföra honom skälig bevillning.
Jag framställer icke detta såsom ett bestämdt förslag, men
har dock, innan föreskrifterna för beredningens verksamhet
lemnäs å sido, velat anföra min tanke om ett sätt att afhjelpa
den brist uti författningen, man anmärkt, på det att Utsk:t vid
den förnyade behandling af frågan, hvartill återremisserna föranleda,
må åter fästa uppmärksamhet vid frågans ändamålsenliga
lösning.
Gr. Mörner: Den nu af Gr. Ugglas under föredragnin
gen
gjorda framställning, hvars syftning och ändamål jag icke
varit i tillfälle att rätt fatta, får jag, med stöd af 49:de §:n
Riksdagsordningen, begära på bordet.
f) e 11 18 M a j f. m.
20)
Gr. af Ugglas: Jag tror visserligen icke att det kan
nekas Gr. Mörner att begära mitt yttrande pa bordet. Likväl
vill jag hemställa, huruvida, och då icke något förslag blifvit
i ämnet afgifvet, utan blott en framställning rörande bev:sberedningarne
af mig egt rum, huruvida, säger jag, detta yttrande
skall kunna lösryckas från diskussionen och begäras på
bordet. Jag anser mig icke en gång skyldig att skriftligen
affatta detsamma, hvilket icke, på sätt jag förut nämnt, är
något förslag, utan ett yttrande till protokollet om bev:s-bereduingarnes
verksamhet. Skulle likväl Hr Landtm:s tanke
vara, att ett yttrande i ämnet, — jag upprepar detta ord ännu
en gång, — ty ett yttrande i ämnet är och blir det, —
skall kunna på nu föreslagna sätt lösryckas, så vill jag ej
motsätta mig.
Uti förslaget finnes i närvarande stund uti berörde hänseende
en väsendtlig brist, som kan och bör afhjelpas; och
mitt nu omhandlade yttrande har endast varit afsedt att fästa
Utsk:ts uppmärksamhet uppå ifrågavarande bristfällighet.
H. Exc. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att, då det utaf Gr.
af Ugglas nu afgifna anförande, hvilket, så vidt H. Exc. uppfattat
detsamma, hade afseende å den af B,, o. Ad. förut behandlade
27:de §:n och måhända rätteligen bordt vid samma
§:s pröfning hafva blifvit framstäldt, utaf en ledamot begärts
på bordet, och bifall till denna begäran icke kunde förvägras,
komme samma anförande att hvila på bordet.
§ 43-
Gr. Hamilton, Malcolm Walter: Då frågan om
beredningen nu blifvit så afgjord, att dessa beredningar komma
till stånd, anser jag, att, då afsigten är att erhålla en fullständig
beredning af frågorna samt ett på sakförhållanderna
grundadt förslag till bevillningens fördelande, det är för detta
ändamåls vinnande alldeles öfverflödigt att hafva en bev:staxering
i hvarje pastorat. Det vore långt ändamålsenligare,
att bestämma hvarje tax:s-komitées distrikt större, hvarigenom
dessa komitéers antal n^cket kunnat förminskas. Då nu landet
blifvit hugnadt med 3 till 4,000 bev:s-beredningar, finner
jag det vara nog mycket att ytterligare belasta oss med ett
ungefärligen lika stort antal tax:s-komitéer. Att dessa komitéers
antal skulle kunna reduceras betydligt, ar min öfvertygelse.
Jag vill dock icke framställa något direkt yrkande pa ett
sådant beslut; men önskar en återremiss af denna § uti nämnde
syftning. — I öfrigt finner jag i denna § samma tanke, som genomgår
hela förslaget, att nemi. det skall vara Kon:gens Bef:de,f som
skall bestämma allting. Komgens Bef:de skall bestämma, om det
skall höra flera eller färre^socknar till ett tax:s-distrikt. Förut har
det varit socknarne, hvilka haft sig öppet att, om de sådant
206
tion 18 Maj f, m.
önskat förena sig öm en tax:s-komité; men nu skall det vara
Komgens Bef:de, som bestämmer detta. Hittills har ock varit en
gällande regel, att, såvida icke flera församlingar slagit sig
tillsammans till bildande af en tax:s-komité, dessa komitéer
hållits inom distriktets område. Äfven i detta hänseende skiljer
sig förslaget från det förfaringssätt, som härutinnan tillförene
egt rum. Det heter visserligen i §:n: ”Dock må för
landet utsedd tax:s-komité äfven sammanträda i nära intill belägen
stad” ; men der står icke, hvem som skall bestämma detta.
Förmodligen måtte det vara Komgens Beftde, som skall bestämma
äfven detta, som allt annat.
På grund af dessa anmärkningar, anhåller jag om återremiss.
Hr Hjärne: Jag anser mig böra yrka bifall till denna
§. Den siste värde talaren har hufvudsakligen stödt sitt ogillande
derpå, att tillämpningen af denna § skulle förorsaka allt
för mycket besvär. Min öfvertygelse är deremot, att förhållandet
blir alldeles motsatt. Ju flera tax:s-komitéer och följaktligen
ju mindre distrikter för hvardera af dessa, desto mindre
bör ock besväret blifva för tax:s-ledamöterna. Minskar
man antalet tax:s-komitéer, så behöfves väl ett färre antal
personer; men på samma gång inträffar ock, att detta mindre
antal behöfver sä mycket längre tid för arbetets verkställande.
Det är väl äfven obestridligt, att den kännedom, som ledamöterna
uti en tax:s-komité böra hafva om hvar och en skattskyldigs
enskilda förhållanden, är mer att påräkna inom ett mindre distrikt,
än då de skola, så att säga, breda ut sin verksamhet
öfver ett större. Framför allt anser jag orimligt att begära,
att hvarje tax:s-distrikt skulle utgöras af ett härad eller fögderi,
ty på så sätt skulle ju de flesta af ledamöterna komma
att famla alldeles i mörkret, samt nödgas att sätta en blind
tro till de uppgifter, som de erhålla till ledning för sina omdömen
om ställningar och förhållanden. Det är dessutom medgifvet,
att Komgens Bef:de eger, att i mån af förefallande behof
minska eller utvidga distrikternas storlek. Församlingar och
pastorater äro tagna till norm. Man eger sedan rättighet att,
på grund af ett pastorats alltför stora vidd, fördela detsamma
uti tvenne tax:s-komitéer; äfvensom att, då flera smärre pastorater
ligga nära till hvarandra samt förhållanderna i öfrigt
dertill sig lämpa, sammanslå dem till ett enda gemensamt
tax:s-distrikt.
På dessa skäl anser jag, för min del, denna § vara ganska
riktigt uppställd, samt anhåller, på sätt jag förut nämnt, om
bifall till densamma.
Frih. Hermelin, Carl Samuel: Intill 1840 års riks
dag
hade man s. k. berednings-komitéer, om icke uti hvarje
socken, dock i hvarje pastorat. Detta befanns då mindre lämp
-
Deli 18 Maj f. m.
207
ligt, utan man sammanförde dessa komitéer till större distrikter,
Min tro är, att man i allmänhet dermed varit ganska belåten.
I öfverensstämmelse härmed, skulle jag ook helst önskat,
att dessa s. k. bevillms-beredningar, isynnerhet på slättbygderna,
der socknarnes arealer vanligen äro ringare och folkmängden
mindre, kunnat vara större än föreslaget blifvit; men vill dock
icke nu derom orda, utan förenar mig med de Herrar, som yrkat
återremiss i nämnde syftning.
Man har sagt, att, om distrikterna blifva mindre, så skola
ock svårigheterna att bedöma enskilda personers ställning i
samma mån minskas.
Jag anhåller att härjemte få yttra den öfvertygelse, att
häradsskrifvarne troligast vore lämpligare än kronofogdarne
att använda vid de förberedande taxeringarne, såsom äfven
förhållandet varit före 1840, bland andra och flera skäl äfven
derföre, att kronofogdarne höras ofta, om cck med mera eller
mindre skäl, beklaga sig öfver sina många och efterhängande
göromål.
När ledamöterna väljas från hvarje socken, hvarje pastorat,
och den större komitéen sålunda sammansättes, kan man ock
förutsätta, att de skola kunna ega all den kännedom, som är
behöflig för att bedömma ställningar och förhållanden.
Gr. Lagerbjelke: Mot det nu föredragna förslaget har
blifvit anmärkt, att genom detsamma skulle kunna hända, att
på många orter distrikterna skulle blifva gemensamma för
bev:s-beredningarne och taxerings-komitéerna; men om ock detta,
hvilket jag håller ganska troligt, skulle på många ställen blifva
händelsen, så anser jag likväl, att dermed ingen skada skett,
ty sammansättningen af båda dessa komitéer är helt olika.
Hedan har på många ställen bev:s-beredningarne bestått af ombud,
så väl från Kronan, som de skattskyldige. Taxeringsförrättningen
afgör likväl sedan saken; och således beror frågan
likväl ytterst på de skattskyldiges ombud. Jag kan således
icke finna, att det i något hänseende skulle vara skadligt, om
områdena för båda dessa komitéers verksamhet sammanfalla.
Härtill kommer det af Hr Hjärne förut anförda skäl, rörande
den närmare bekantskap med enskildas ställningar och förhållanden,
hvilken ovedersägligen ledamöterna mer komma i
tillfälle att ega, om distrikterna icke äro af alltför stor vidd.
Att tillfälle till längre tids sammanträden skulle nu mer än
förr beredas taxerings-komitéer, tviflar jag ock uppå. Det är
visserligen sannt att komitéens göromål betydligt kommer att
lättas derigenom, att dess arbete till en stor del blifvit af beredningen
undangjordt; men i alla fall skulle arbetet ovilkorligen
blifva större, om distrikternas storlek allt för mycket
utsträcktes. Det har redan nu visat sig, att man hittills verkställt
arbetet alltför forti taxerings-komitéerna; och, ännu mer
2D8
Don 18 Maj f. m.
är att befara, att detta hädanefter skulle blifva händelsen, lindet
fall taxerings-komitéens distrikter ytterligare förstoras.
Jag ber att i öfrigt få fästa uppmärksamheten deruppå,
att ju större man gör taxerings-distrikten, desto större inflytande
bereder man ock bev:s-beredningarne, ty det är gifvet,
att ju större dessa distrikt äro, desto mer måste ock taxeringsledamöterna
lita på bev:s-beredningarne.
Det är jemväl uti denna § stadgadt, att pastorat kunna
till taxerings-distrikt sammanslås; och på många ställen kommer
sådant otvifvelaktigt att ske. För sådant fall är förutsatt,
att ledamöterna må kunna, för större beqvämlighets skull,
sammanträda uti en närbelägen stad.
Jag anhåller vördsamt om bifall till denna §.
Gr. Mörner: Af de mot denna § gjorda anmärkningar
äro egentligen tvenne, vid hvilka jag fäster hufvudsaklig vigt.
Först och främst, att genom densamma beslutanderätten,
i afs:de å tax:s-distriktens större eller mindre omfattning, öfverflyttas
från kommunerna, hvilka rättigheten nu tillhör, att,
om de så vilja, förena sig om en tax:s-komité, till JComgens vederbörande
Bef:de, hvilka för närv:de ingenting hafva att med
denna angelägenhet skaffa. Denna anmärkning finner jag
vara den vigtigaste, och tror, att man icke, utan fullt giltiga
grunder, bort fråntaga menigheterna den rätt att besluta i detta
hänseende, som de för närv:de ega. Denna omständighet anser
jag för mig utgöra tillräcklig grund, att förena mig med
dem, som yrkat på återremiss.
Man har vidare framställt anmärkningar mot rättigheten
för Komgens Bef:de att i flera fax:s-distrikt fördela en stad eller
ett pastorat, och således föranleda bildandet af flera tax:s-komitéer.
Då nu till hvarje berednings-komité på landet ett antal
af minst 3 ledamöter erfordras, och väl icke flera tax:s-komitéer
kunna tillskapas, än man har berednings-komitéer, så kunna
vi antaga, att, om fördelning af ett pastorat eller en stad uti
flera tax:s-distrikt ifrågakommer, antalet berednings- och tax:skomitéer
derstädes åtminstone blir lika, och att följaktligen,
om ett pastorat blir deladt i flera tax:s-distrikter, så har det
äfven förut varit deladt uti flera bev:s-beredningsdistrikt. Således,
om det t. ex. skulle vara 3 bev:s-beredningar och lika
många tax:s-komitéer inom ett pastorat, så skulle till de förra,
eller bev:s-beredningarne, 9 personer erfordras, och enär antalet
af hvarje tax:s-komités ledamöter bör vara 9, då tax:s-distriktet
icke utgöres af mer än en församling, tillsammans 27
personer behöfvas för tax:s-komitéerna i denna församling.
Visserligen är härvid att anmärka, att, enligt 47:äe §:n,
skall, åtminstone en af dem, som utses till ledamöter i tax:skomitéen,
hafva förut erhållit vederbörligt uppdrag att å kommunens
vägnar deltaga i samma års bev:s-beredning, och att man
Deli 18 Maj f. m.
20!)
således från sammanräknade antalet af ledamöter i bev:s-beredningarne
och tax:s-komitéerna kan afdraga en person för hvardera
af dessa beredningar, oeb således får man bela antalet
nedsatt till 33 personer. Men, Mine Herrar! Har man i allmänhet
å landet så god tillgång på personer, lämpliga att fullgöra
ett sådant uppdrag, som det ifrågav:de, att man, utan äfventyr
att kommunerna skola nödgas dertill använda mindre
lämpliga personer, kan utfärda ett sådant stadgande, som det
af mig nu omnämnda? Jag för min del tror, att försigtigheten
bjuder, att pastoraten å landet icke sönderdelas i flera
tax:s-distrikter, — en sak, som icke i nu gällande bev:s-förordning
finnes medgifven, utan att, så vidt jag känner, man
hittills ej rönt någon olägenhet af det förhållande, som, i berörde
hänseende, för närv:de eger rum. Det synes mig alldeles
gifvet, att om man nu kunnat fullgöra hvad man med de
tax:s-komitéer, hvilka hittills varit inrättade, åsyftat, så bör
man hädanefter så mycket fullständigare kunna upphinna det
föresätta målet, då man erhåller bev:s-beredningarne, hvilka
förbereda frågorna för tax:s-komitéerna.
Här har ytterligare af en talare yttrats, att, genom större
tax:s-distrikter, skulle bev:s-beredningarnes inflytande på taxeringen
ökas. Att detta i viss mån blifver händelsen, vill jag
icke heller bestrida, men om bildandet af dessa större distrikter,
derigenom att flera pastorater förena sig till ett distrikt,
blir kommunernas, så att säga, ensak, så hafva de ju icke
någon skälig anledning att klaga öfver hvad de sjelfva beslutat.
Skulle det åter blifva Komgens Bef:de, som kommer att utöfva
den beslutande rätten i denna angelägenhet, så erkänner
jag, att kommunerna möjligen kunde någon gång finna anledning
till missnöje dermed, och ega fog att öfverklaga den omständighet,
som af den värde talaren blifvit påpekad. Samme talare
har likväl, då frågan om bev.s-beredningarne var före,
andragit, att dessa beredningar skulle vara nödvändiga, emedan
tax:s-komitéerna omöjligen skulle kunna medhinna den
noggranna granskning af alla uppgifter och förhållanden, hvilken
uti förevarande fall vore erforderlig. Om nu detta argument
vid det tillfället var rigtigt, så får jag fästa uppmärksamheten
uppå, att, till följd deraf, borde ock vara af mindre
vigt, om tax:s-distrikten blifva något större eller mindre. Hufvudsaken
är och blir, att taxeringen verkställes af personer,
för hvilka de skattskyldige ega förtroende, och på det sätt,
som de sjelfva anse för sig mest lämpligt.
Jag tror äfven att påståendet att för närvarande tax:s-komité
kan sammanträda i stad, om den oekså“ligger utom distriktet,
icke eger något stöd i en rätt tolkning af den § i nu
gällande bev:s-förordning, som handlar om rätt ställe för bemälda
komitéers sammanträden. Om staden åter ligger inom
distriktet, måtte det väl icke strida mot ordalagen i §:n, att
sammanträdet sker derstädes; — men att det skall bero på
2io
Den 18 Maj f. m.
Komgens Bef:de att utsätta sammanträden i stad, som ligger utom
distriktet, det tror jag vara en onödig och mindre tjenlig föreskrift.
— Jag har hört klagas deröfver, att då tax:s-sammanträden
egt rum här i hufvudstaden, för beskattning af den
omgifvande landsorten, så har det understundom varit ganska
svårt att hålla komitéens ledamöter tillsamman, emedan de haft
så myeket annat, att, under vistandet i staden, syssla med.
Sådana distraktioner inträffa mindre lätt, då ledamöterna för
dessa angelägenheters skull samlas på landet.
Jag fortfar således i mitt yrkande på återremiss.
Gr. Hamilton: Jag kan icke neka att det af Gr. La
gerbjelke
mot mig använda skäl, var särdeles väl valdt, ty han
vet ganska väl, att jag anser dessa beredningars arbete, med
den sammasättning de nu få, blifva mycket otillförlitligt; men
i alla fall tror jag icke att detta skall hjelpas derigenom, att
man har tax:s-komitéer i hvarje församling. Gr:n har vidare
yttrat, att det vore fara värdt, att dessa komitéer skulle komma
att arbeta för fort, för den händelse , de nemligen finge
en större utsträckning. Det tror jag äfven att de skulle komma
att göra, på det att de, så hastigt som möjligt, måtte komma
ifrån det obehagliga uppdrag, som blifvit dem gifvet.
I öfrigt instämmer jag uti hvad Gr. Mörner i ämnet yttrat,
och förenar mig med honom uti yrkande på återremiss.
Hr von Koch: Jag har endast begärt ordet, för att be
svara
de anmärkningar, som äro gjorda deremot, att man har
fråntagit kommunerna den rättighet, de förut egt, att bestämma,
hvar sammanträdena för tax:s-komitéerna skulle ega rum,
samt öfverlemnat detta bestämmande till Komgens Befide. Då jag
inom komitéen tillstyrkt detta förslag, anser jag mig skyldig
uppgifva skälen derför, Nu gällande stadgande återfinnes i 53:dje
§:n af 1858 års bev:s-stadga, som tillåter att »flera pastorat
förena sig om en tax:s-komité.»
Bev:s-komitéen ansåg ock sådant vara alldeles nödvändigt,
på det att icke folket skulle komma att besväras af allt för många
och onödiga tax:s-komitéer å de orter, der pastoraterna voro
särdeles små. Men man har icke rätt vetat, hvem som nu
skulle taga initiativet uti det fallet. Man ansåg då uti komitéen,
att det nu föreslagna sättet vore bättre; och fann icke
några vådor uti, att öfverlemna denna rättighet att bestämma
tax:s-distrikten till Komgens Befcde. Vi föreställde oss nemi., att
Kon:gens Befide skulle vara bäst uti tillfälle att afgöra, huru stora
ungefärligen distrikten borde vara, samt att icke någon skälig
anledning funnes att antaga, det Komgens Befide skulle missbruka
denna sin makt, för att på något sätt plåga folket.
Sannerligen vi kunde föreställa oss detta. Jag tror ock
icke, att man har någon skälig anledning att tänka sig, det
Komgens
Deii 18 Maj f. m.
211
Kon:s Befide äro så oförnuftiga och. tyranniska. Skulle de åter
vara det, så finnes det likväl medel deremot i vårt samhälle.
Man kan anlita offentligheten och man har vägen öppen att
klaga. Jag för min del hyser inga sådana farhågor för missbruk
af Kon:s Bef:de; och med denna öfvertygelse tror jag
man näppeligen kan tänka sig, att någon annan myndighet
skall bättre vara i tillfälle än Koms Befide att göra ifrågavide
fördelning.
Beträffande åter sammanträdes-stället, så har, äfven under
den tid närvarande bev.-s-författn. varit gällande, någon gång
inträffat, att taxis-komité för landet sammanträdt i stad, och
således utom distriktet, hvilket dock strider emot föreskriften
i 59:de §:n. I allmänhet tror jag taxis-komitéerna samlats vid
tingsställena; oeh åtskilliga härader finnas, som hafva sina
tingsställen i stad. Det var för att legalisera detta bruk, som
vi ansågo det nödigt att stadga, det sammanträde kunde ega
rum uti en närbelägen stad.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad, samt H. Exc.
Hr Gr. o. Landtm, yttrat, att derunder yrkats dels bifall till
och dels återremiss af den förev:de §:n, framställde H. Exc.
först propos. å bifall dertill, hvarvid svarades blandade ja och
nej; samt sedermera propos, på §;ns återremitterande, då svaren
jemväl utföllo med ja och nej i blandning; hvaruppå, och
sedan berörde propos:r i samma ordning förnyats och på enahanda
sätt besvarats, H. Exc. förklarade, att han trott sig finna
den sista proposm om återremiss af §;n vara med öfvervägande
ja besvarad.
§§ 44, 45 och 46,
Biföllos.
§ 47.
Hr von Koch: Jag har endast begärt ordet, för att anhålla,
det ordet »Stockholm" uti andra raden, andra momentet
af denna §, måtte få ändras till »Staden.» Det synes påtagligen
vara ett tryckfel, som här tillkommit.
Gr. af Ugglas: Uti 3:dje mom:t af den nu föredragna 47:de
§:n stadgas, att »inträffadt förfall bör ofördröjligen anmälas för
magistraten, kronofogden eller Kronans ombud vid den förestående
bev:s-taxeringen, så att före tax:s-komiténs sammanträde suppleant
hinner inkallas.” Jag skulle för min del tro att ordet "Kronans ombud”
icke här är på sin plats. Kronans ombud på landet vid tax:sförrättningarne
är nemi. kronofogde. Således kunde det vara detsamma,
om det i denna § stöde »Kronans ombud» eller »kronofode”;
men till en början möter härvid den omständigheten,
att jag åtminstone icke kan finna, att personen, som är detta
VI B. 14
212
Den 18 Maj f. m.
Kronans ombud, med någon säkerhet kan antagas vara af taxrskomiténs
ledamöter känd förr, än komitén sammanträder. Jag
anser derföre att detta ord ”Kronans ombud” bör utgå; äfvensom
att, då det står uti denna §:s 2:dra moment: ”Genom
magistratens eller kronofogdens försorg meddelas de valda ledamöterna
och suppleanterna underrättelse om deras erhållna
uppdrag,” det jemväl bör vara till dessa myndigheter, magistraten
eller kronofogden, som inträffadt förfall bör anmälas
Likaledes bör det ook, i öfverensstämmelse härmed, vara genom
magistrats eller kronofogdes försorg, som suppleant må inkallas.
Jag upprepar min förut gjorda anhållan, att ordet ”Kronans
ombud” här måtte få utgå.
Gr. Lagerbjelke: Den anmärkning, som den förste
värde talaren gjort i afseende å andra momentet af denna §,
torde sakna all grund. Det har nemi. af honom yttrats, att
ordet ”Stockholm” skulle här vara oriktigt, samt att man i
dess ställe skulle införa ”staden.” Momentet skulle då få
följande lydelse: ”Efter valets förrättande bör den, som dervid
fört ordet, om detsammas utgång skyndsamt underrätta i
städerna magistraten etc.” Men nu är förhållandet, att det är
magistraten, som för ordet i städerna utom i Stockholm. Derstädes
är det deremot icke magistraten, utan valen ske, jemlikt
45:te §:n, på allmän sockenstämma. Det förslag, som i 2:dra
mom:t är uppstäldt, är således rigtigt; och Hr von Köchs anmärkning
har sannolikt tillkommit af ett misstag.
Vidkommande åter det 3:dje mom:t, skulle äfven den anmärkningen
kunna göras, att, sedan R. o. Ad. numera återremitterat
frågan om ansvar för den som uteblifver från ber:sr
beredningar utan laga förfall, man äfven borde återremittera
denna §, som rör ansvar för dem, som uteblifva från tax:skomitéernas
sammanträden, enär, i händelse någon ändring i
denna § voro behöflig, den borde sättas i sammanhang och
utarbetas gemensamt med förändringarne i den förstnämnda
§:n. Eör sådant fall torde ock måhända något afseende böra
fästas vid den omständighet, hvarom Gr. af Ugglas uti ett
före ående yttrande erinrat, eller att, enligt nuvarande bev:sförordning,
den, som uteblifver från tax:s-komitén, jemväl måste
ersätta kostnaden för deras inställelse, som inträda i följd
af den ordinaries uteblifvande.
Jag anhåller således vördsamt om återremiss å 3:dje mom:t
af denna §; men om bifall till l:sta och 2:dra mom:n af densamma.
Hr von Koch: Det af Gr. Lagerbjelke uti berörde hänseende
uppgifna förhållande eger sin fullkomliga riktighet.
Min anmärkning åter har tillkommit deraf, att Utsk:t vid 45:te
Den 18 Maj f.m.
2-13
§:n företagit en ändring uti hvad komitén förslagit. På grund
utaf hvad anfört blifvit, torde min anmärkning fa förfalla.
Frih. Hermelin, Carl Samuel: Jag vill endst erinra,
att å sista raderna, l:sta mom:t af 49:de §:n, förekomma följande
ord: »På landet är kronofogden i orten sjelfskrifvet ombud
vid bev:s-taxeringarne». Yid sådant förhållande synes mig onödigt
att här efter ordet »kronofogden» tillägga orden »eller
Kronans ombud», ty egentligen är ju kronofogden Kronans
ombud.
Gr. af Ugglas: Det skulle vara fullkomligt öfverflödigt
att vidtaga denna ändring, så vida icke i mom:t äfven staden
vore sammanblandad samt magistraten. Således är ett annat
Kronans ombud i denna § särskidt omnämdt.
Då emellertid en återremiss af 3:dje mom:t uti denna
§ blifvit begärd, afstår jag från mitt yrkande om särskild propos.
att dessa ord »Kronans ombud» måtte få utgå, samt förenar
mig med dem, som önska återremiss.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad, samt H. Exo.
Hr Gr. o. Landtm, yttrat, att derunder yrkats bifall till l:sta,
2:dra och 4:dc mom:n, samt återremiss af det 3:dje mom:t uti
förev.de §, blefvo uppå särskilda propos:r mom:n 1, 2 och 4
bifallna, samt mom:t 3 återr.emitteradt.
§ 48..
Bifölls.
§ 49.
Frih. Hermelin, Carl Samuel: Min mening är icke
att bestrida, det vederbörande kronofogde skall vid tax:s-koténs
sammanträden vara tillstädes; men på samma gång anser
jag mig böra nämna, att den person, jag anser lämpligast att
i egenskap af Kronans ombud uti berörde fall bevaka det allmännas
rätt och meddela de i sådant afseende erforderliga upplysningar,
är häradsskrifvaren. Jemlikt förev:de förslag till
bev:s-Bfadga, tillhör det kronofogden, icke allenast att vara ordförande
och föredragande uti bev:s-beredning, utan att derefter
uppträda såsom en slags referent vid tax:s-komiténs sammanträden;
och jag kan, i betraktande af nämnde förhållanden, icke
undgå att hysa vissa betänkligheter att ytterligare ålägga kronofogden
att vid sistnämnda förrättning vara Kronans ombud.
Gr. Lagerbjelke: Den siste talarens anmärkning synes
helt och hållet grunda sig på ett misstag. Kronofogden är
alldeles ieke föreslagen att vara sjelfskrifvet Krono-ombud, och
214
Den 18 Maj f. m.
kommer icke i annan händelse att blifva ordförande i bev:sberedningen,
än om Kon:s Bef:de finner för godt att honom
dertill förordna.
Jag anhåller om bifall till denna §.
Frih. Hermelin: Jag tager mig friheten erinra, att om
de öfriga RiksStånden jemväl skulle stanna uti det beslut, Gr.
Lagerbjelke i detta hänseende förordat, skulle det dock komma
att bero på Homs Beftde, huruvida kronofogdarne skulle
blifva betungade med alla dessa olikartade åligganden; samt
att min anmärkning således icke varit så obefogad, som den
ädle Gr:n velat antyda. •— Det bör nemi. icke vara någon bär
obekant, med hvilket besvär ensamt ett referentskap skall vara
förenadt, om de dermed förenade åligganden skola med sorgfällighet
ombesörjas.
Gr. Lagerbjelke: Jag finner mig nödsakad att ytter
ligare
fästa den siste värde talarens uppmärksamhet å det förhållande,
att en person, väl icke derföre att han skall vara
tillstädes och meddela upplysningar, kan kallas för en referent.
§:n bifölls.
§ 50.
Bifölls.
§ 51.
Gr. Mörner: Uti denna § heter det, att det åligger
hvar och en ledamot af tax:s-komitén, att, med noggrant iakttagande
af instruktionens föreskrifter och efter bästa förstånd,
på beder och samvete tillämpa bev:s-stadgan, samt bestämma
och påföra den afgift, hvarje efter samma stadgas 2:dra artikels
bevillning underkastad person inom tax:s-distriktet bör rätteligen
utgöra. Det har redan förut framställts anmärkningar
deremot, att det blifvit gjordt till ett åliggande för tax:s-komiten,
att bestämma och påföra den afgift, som efter 2:dra artikelns
bevillning borde ega rum, utan har man önskat få den
mening uttryckt, att tax:s-komitéens åtgärder borde inskränkas till
att endast bestämma tax:s-beloppet, d. v. s. det belopp, hvarefter
afgiften skall uträknas och påföras den skattskyldige. Det bör
väl icke skäligen kunna åläggas hvarje ledamot i tax:s-komitéen
att sitta och räkna ut detta, vid äfventyr att, om missräkning
i något fall skulle sedermera finnas hafva egt rum, tilläfventyrs
anses hafva handlat mindre samvetsgrant och hederligt.
Det finnes dessutom i en föregående § föreskrifvet, atl det är
häradsskrifvaren, som skall göra de anteckningar i taxerings
-
Den 18 Maj f. m.
215
längden, sorn blifvit af tax:s-komiténs beslut föranledde. Då
jag i öfrigt erinrar mig att de §§, som innehålla, att dessa
afgifter skola af bev:s-beredningarne föreslås, men af tax:s-komitén
bestämmas, blifvit af B. o. Ad. återremitterade, får jag
hemställa, att jemväl denna § måtte återremitteras, på det att
den förändring måtte deruti blifva gjord, att ledamöterna endast
skola bestämma det tax:s-belopp, hvarefter 2:dra artikelns
bevillning underkastad person bör utgöra afgift, men icke uträkna
och påföra denna afgift.
Gr. Lagerbjelke: Den siste värde talaren har miss
tagit
sig deruti, att den §, der föreskrift är lemnad, att
bev:s-beredningarne skola uppgöra bev:s-beloppet, blifvit återremitterad.
Det är nemi. den 31 §:n; och nämnde § har af
Ståndet blifvit bifallen. Likväl kan icke nekas, att redaktionen
i denna § är mindre riktig, emedan det verkligen ser ut,
som om hvarje ledamot skulle sitta och räkna ut beloppet,
hvilket naturligtvis aldrig varit meningen. Jag vili således icke
motsätta mig återremiss af denna §.
Återremitterades.
§ 52.
Gr. Mörner: De §§, som uti den 52:dra §:n åberopas,
äro af B. o. Ad. återremitterade.
Yid sådant förhållande torde äfven denna § böra återremitteras,
hvarom jag alltså vördsamt anhåller.
Äfven denna § återremitterades.
§ 53.
Gr. Mörner: Genom det i denna § föreslagna stad
gande,
har, enligt min åsigt, tax:s-komitéen fått sig en ny
funktion tilldelad, hvilken för närvarande icke af denna komité
utöfvas. Att tax:s-komitéen skall, så att säga, på fri hand,
utan någon föregången undersökning, ingå uti granskning af
mantalslängder m. m., och således göra sig till en sorts afkortningskomission,
anser jag alldeles icke vara lämpligt; och
hemställer för den skull, att bestämmelsen ang:de öfverlemnande
af ett sådant uppdrag till tax:s-komitéen måtte få ur
förslaget utgå.
Hr von Koch: Det vill synas, som om Gr. Mörner för
bisett
innehållet af nu gällande bev:s-stadgas 77 §, hvilken är
af följande lydelse: »Skulle, efter föregången noggrann gransk
ning
af mantalslängderne samt de så väl vid mantalsskrifningen
som vid längdens uppläsande eller företeende å sockenstämma
gjorda anmärkningar derå, anledning förekomma, att
någon utan laga skäl blifvit från skatt utesluten, böra utskyl
-
Pen 18 Maj f. ni.
derna honom ovilkorligen påföras. Har ål er, af hvad orsak
som heldst, en person blifvit skattskrifven, hvilken, oförmögen
att draga de ålagde utskylderna, för sin nödställda och
ntblottado belägenhet hade bort frikallas, ege då tax:s-komitéen
att rättelse meddela, hvilken likväl, med de skäl sorn
dertill föränledt, i protokollet intages.” Efter uppläsandet
häraf bör för en hvar vara tydligt att afsigten ingalunda varit att
medelst den nya §:n på något sätt ändra det uti den äldre
§:n förekommande stadgande. Det är visserligen en sanning
att detta stadgande mycket sällan lärer komma att tillämpas
i afsrde å bevillningen, om åen skulle blifva sådan, som komiterade
och TJtsk:t föreslagit; men sådana fall kunna doek inträffa,
t. ex. rörande mantalspenningarne. Både komiterade
oeh XJtsk:t hafva föreslagit, att mantalspenningarne skola utgå
efter samma grund som tillförene; men dervid har man ansett
skäligt foga det stadgande, att då gemenskap af arméen för
ålderdom eller kroppsbräcklighet tagit afsked samt följaktligen
bör antagas ieke kunna erlägga denna afgift, så skall nämnde
gemenskap derifrån befrias. Hittills har oek uti angifne
fall alltid tax:s-komitéen tillämpat samma förfaringssätt samt,
ehuru egentligen tillsatt endast för att bestämma bevillningen,
likväl utöfvat äfven denna rätt. Detta har derjemte egt rum
ieke allenast i afside å mantalspenningarne utan äfven med
öfriga kronoutskylder.
Gr. Mörner: Stadgandet uti nu gällande bev:s-förordning
har afseende på den rättighet, hvilken isynnerhet i städerna
är medgifven åt tax:s-komitéen, att nedsätta afgiften under
minimum för sådana skattskyldige, hvilka deraf verkligen
är o i behof och i afs:de å hvilka detta behof kan på föreskrifvet
sätt styrkas; men, detta oafsedt, är det äfven i ordalagen
någon olikhet mellan nu gällande stadgande och hvad som
blifvit al' Utsk:t föreslaget, emedan, enligt det förra, skall det vara
styrkt, att persona qusestionis är oförmögen att draga afgiften,
hvilket åter icke, enligt Utsk:ts förslag, är nödigt. Jag anser
således fortfarande, att denna § innefattar en utsträckning af
de tax:s-komitéen förut gifne åligganden samt att denna komité
således får en ny bestämmelse sig tillagd.
Hr Hjärne: Att denna §, på sätt den förre talaren
anmärkt, innefattar en utsträckning af hvad som uti bemälde
hänseende förekommer uti nu gällande bev:s-stadga, kan jag
för min del åtminstone icke finna, enär detta nu under öfverläggning
varande stadgande är uti nästan ordagrann enlighet
med det uti gamla bev:s-förordningen befintliga. Den här
yttrade meningen, att sistnämnde stadgande skulle hafva afseende
å de nedsatta minimi-afgifterna, anser jag svårligen
kunna, med någon utsigt till framgång, försvaras, ty då förhållandet
ang:de rättighet för tax:s-komitéen att i vissa fall
t)en 18 M aj f. m.
217
nedsätta minimi-afgiften under det bestämda beloppet afhandlas
i en särskild §, så talas här endast om nödställda och
utblottade personer; och man har i denna § icke afsett några
andra personer än desse.
Då det stadgande, som här framställes, således hvarken
är nytt eller erhållit någon större utsträckning än förut, kan
jag icke fatta, hvarföre man icke skulle bifalla detsamma, som
dessutom verkligen är af behofvet påkalladt.
Hr Stuart, Carl Gustaf: Det har redan af flere före
gående
talare blifvit upplyst, att stadgandet uti förevarande
53 § är alldeles detsamma, som det hvilket förekommer uti
1858 års bev:s-förordnings 77 §; och jag har således endast
velat, med anledning af Gr. Mörners anmärkning, att med
stadgandet i nuvarande 77 § afsåges nedsättningen af bev:safgiften
för skattskyldige i städerna, tillägga, att detta så
mycket mindre kunnat åsyftas med omförmälda stadgande, som
denna § tillhör den afdelning af nu gällande bev:s-förordning,
hvilken handlar om tax:s-komitéer på landet.
Den enda, fastän föga väsendtliga skillnad, som vid jemnförelse
mellan den föreslagna 53 och den åberopade 77 §:n
visar sig, är att orden »å sockenstämma” finnas uteslutna uti
det afgifna nya författnings-förslaget; hvaremot derstädes omnämnes
de vid mantalslängden)as granskning förekommande
anmärkningar, utan att stället, hvarest en sådan granskning
skall ega rum, uti nu ifrågavarande § särskildt uppgifves.
Anledningen dertill är åter, att sagda omständighet icke egentligen
tillhör bev:s-förordningens bestämmelser.
På dessa skäl anhåller jag om propos. på bifall till den
nu föredragna §:n.
Sedan öfverläggningen ansetts afslutad samt H. Exc. Hr Gr,
o. Landtm, yttrat, att derunder yrkats dels bifall till §:n och
dels af Gr. Mörner bifall dertill med uteslutande af sista meningen
deri; anmälte sig Gr. Mörner och förklarade, att han
med sitt yttrande afsett återremiss af §:ns sednare del.
Uppå härefter framställda särskilda propos:r å §:ns förra
och sednare del, blef §:n i dess helhet af It. o. Ad. bifallen,
§§ 54 och 55.
Biföllos.
§ 56.
Gr. Mörner: Denna §:s begynnelseord innefatta en be
stämd
inskränkning uti de skattskyldiges hittills åtnjutna rättigheter.
Det heter der nemligen: ”Såvidt utan hinder för taxisförrättningens
fortgång sig göra låter, bör begärd upplysning
5J8
Oen 18 .Maj {. m.
om den af tax:s-komitéen påförda bev:s-afgift skattskyldig på
stället meddelas.” Tager man hävid i betraktande, att81:sta§:n
af nu gällande bey:s-förordning är af följande lydelse: »En
hvar, som det åstundar, varder berättigad att på stället erhålla
underrättelser om beloppet af den bevillning, honom blifvit
påförd,” finner man att, enligt nu gällande bev:s-förordning,
den skattskyldige eger ovilkorlig rätt, att, då han finnes
på stället, erhålla undeiTättelse om beloppet af den honom
påförda bevillning. Deremot är, enligt XJtsk:ts och komiterades
förslag, denna rätt beroende utaf, huruvida komitéen finner
att sådant ”utan hinder för tax:s-förrättningens fortgång”
kan ske eller sig göra låter. Den skattskyldige kan således
nödgas att afresa från stället utan erhållen kännedom om det
belopp, hvartill hans beskattning blifvit bestämd, samt, till
följd deraf, måhända komma att få vidkännas kostnaden och
besväret af en ytterligare resa, för att derom erhålla underrättelse.
Jag frågar Eder, Mina Herrar! Kan detta vara billigt?
kan det anses rätt? Jag för min del finner billigt att
den skattskyldige uti förevarande fall måtte bibehållas vid
samma rättigheter som hittills; och om icke K. o. Ad. skulle,
genom ett bestämdt beslut, härtill vilja lemna sitt bifall, anhåller
jag om återremiss af den nu föredragna §:n.
Hr Hjärne: Jag anser mig böra instämma uti den af
Gr. Mörner nu framställda anmärkning, enär jag icke kan finna,
hvarföre man skall betaga den skattskyldige den rättighet,
hvilken han i detta afseende eger. Komitéen och IJtsk:t hafva
möjligen föreställt sig att dessa upplysningar skulle kunna föranleda
till något uppehåll i tax:s-förrättningens fortgång; men
nlin öfvertygelse är, att det icke skall leda till någon sådan
tidsutdrägt eller annat hinder, enär den skattskyldige ju icke
hehöfver skriftligen erhålla dessa upplysningar, utan kan hafva
samma nytta af mundtliga meddelanden i ämnet. Om meningen
vore att dessa upplysningar skriftligen borde afgifvas,
skulle jag kunna finna något skäl, hvarför TJtsk:t föreslagit
denna förändring; men då, på sätt jag förut nämnt, dessa uppgifter
endast lemnäs mundtligen, anser jag att all anledning
till farhågor för uppehåll bör vara undanröjd.
Som Gr. Mörner nu icke afgifvit något förslag till förändrad
redaktion i ämnet, utan endast yrkat återremiss, så
vill jag, äfven i detta fall, förena mig med honom, ehuru jag
anser, att man lätteligen genast skulle kunna verkställa en slik
redaktions-förändring.
Gr. Lagerbjelke: Hvad sjelfva saken beträffar, är jag
af alldeles samma tanke som de begge sista talarne; men kan
deremot icke finna i något hänseende skäligt, att för denna
högst enkla sak besluta en återremiss, hvilken kommer att
medföra, dels utskrifning af diskussions-protokollet, dels nya
ben 18 Maj f. m.
2ig
arbeten inom Utsk:t, dels ook nya beslut i Stånden. På dessa
skäl anser jag mig böra föreslå, att B. o. Ad. måtte bifalla
denna §, med den förändring, att första mom:t af nu föredragne
56 §:n måtte komma att erhålla följande lydelse: «En hvar,
som det åstundar, vare berättigad att af tax:s-komitéen på stället
erhålla upplysning om denna påförda bev:s-afgift.”
Hr von Koch: Äfven jag anser att denna § bör, i enlig
het
med den sista talarens derom gjorda framställning, förändras.
Hedan inom komitéen yttrade jag denna åsigt, men ansåg
likväl icke saken vara af så stor vigt, att jag fann skäligt
reservera mig mot det beslut, hvilket i ämnet fattades.
Gr. Mörner: Jag kan icke annat än yttra min tillfreds
ställelse
deröfver, att föregående talare instämt uti den af mig
i ämnet yttrade åsigt och att således det mundtliga ordet denna
gång befunnits hafva kraftigare verkan, än det tryckta. Ifrågavarande
förhållande finnes nemligen anmärkt i det af K.
KammarHätten i ämnet afgifne utlåtande, hvilket varit för
Utsk:t tillgängligt.
Hr Stuart: Då jag inom komitéen tillhört den plura
litet,
som föreslagit den §, hvarom nu är fråga, anser jag mig
böra, såsom skäl för min åsigt i detta fall, anföra, att jag ansett
mig ega anledning befara både betydligt uppehåll och
flera andra olägenheter, som skulle kunna förorsakas, i fall en
mängd personer under tax:s-förrättningen vore berättigade att
genast på stället önska upplysningar om de dem påförda bev:safgifter.
Mig synes nemligen att man har allt skäl befara, det
förrättningen derigenom allt för mycket skulle komma att hindras
uti sina göromål. Komitéens pluralitet ansåg så mycket
lämpligare, att det vilkor, den föreslagna § innehåller, fastades
vid den i detta fall meddelade rättighet att erhålla upplysningar,
som de skattskyldige beredts den stora förmånen att
inom fjorton dagar, sedan tax:s-förrättningen blifvit afslutad,
i stad hos magistraten och på landet hos pastor, taga kännedom
om församlingsvis utskrifna utdrag af komitéens protokoll,
utvisande alla af komitéen beslutade förändringar uti och
tillägg till beredningens afgifna förslag, så att de skattskyldige
alltid skulle kunna i behörig ordning anmäla och fullfölja
sina klagomål öfver tax:s-komitéens tillgöranden. Då jag
fortfarande tror mig kunna antaga, att, i de större städerna
åtminstone, mycken tidsutdrägt för tax:s-förrättningen skall
föranledas, i fall förrättningen måste^ gång efter annan, afbrytas
för meddelande af åtskilliga upplysningar, hvilkas tillhandahållande
omedelbart vid dessa tillfällen icke kan vara af någon
synnerlig vigt för den skattskyldige, får jag för min del
hemställa, att E. o. Ad. måtte lemna sitt bifall till denna §,
220
Den 18 Maj f. m.
sådan densamma af bev:s-komitéen föreslagits och i TJtsk:s
författnings-förslag intagits.
ffr Hjärne: Som jag, då jag förra gången yttrade mig,
icke hade den nu gällande bey:s-förordningen till hands, var
jag då icke heller" i tillfälle att uppgifva ordalydelsen till en
förändrad redaktion af denna §; men sedan Gr. Lagerbjelke nu
fullgjort detta, anser jag mig böra frångå mitt förra yrkande
om återremiss samt instämma uti det af Gr:n afgifna förslag
till förändrad redaktion af §:n.
Hr Adelborg: Jag får erinra, att som numera besvärs
rätten
skulle inskränka sig endast till pröfnings-komitéen, så
är det nödvändigt, att dessa upplysningar i tax:s-komitéen
lemnäs så fort sire kan; och, med hänsigt dertill, är det väl
skäligt, att, på sätt tillförene egt rum, den skattskyldige erhåller
rätt att på stället erhålla underrättelse om beloppet af
den bevillning, hvilken blifvit honom i tax:s-komitéen påförd.
Med anledning häraf anser jag mig /böra till Gr. Lagerbjelke
hemställa, huruvida icke ifrågavarande redaktionsförändring helt
enkelt kunde på så sätt verkställas, att man borttager den
första meningen i detta mom:t och låter den följande delen
deraf erhålla denna lydelse: ”Begärd upplysning om den
af tax:s-komitéen påförda bev:s-afgift må skattskyldig på
stället meddelas”.
Gr. Lagerbjelke: Jag uppställde mitt förslag i enlig
het
med nu gällande bev:s-förordnings föreskrift; men har ingenting
emot propos. å det af Hr Adelborg framställda förslag,
så vida allenast nämnde talare medgifver att ordet »må”
får förändras till ordet ”skall”.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad, yttrade H. Exc.
Hr Gr. o. Landtm., att i afseende å den förevarande §:n följande
yrkanden blifvit framställda, nemi. af Hr Stuart, att §:n
måtte bifallas; af Gr. Lagerbjelke, att i stället för §:ns första
mom. måtte antagas det stadgande, som linnes i nu gällande
bev:s-förordnings 81 §, med tillägg af orden ”af tax:s-komitéen”
emellan ordet »att” och orden ”på stället”; af Hr Adelborg, att
l:sta mom:t skulle erhålla följande lydelse: ”Begärd upplys
ning
om den af tax:s-komitéen påförda bev:s-afgift skall skattskyldig
på stället meddelas.”
Härvid anmälte sig Gr:ne Lagerbjelke och Mörner samt
tillkännagåfvo, att de förenade sig om det förslag till l:sta
mom:ts lydelse, Hr Adelborg afgifvit.
Sedan H. Exc. förmält, att Hr Hjärne instämt uti Gr.
Lagerbjelkes första yrkande, framställde H. Exc. först proposå
bifall till l:sta mom. i 56 §, dervid svarades nej, och seder
Den 18 Maj f. m.
221
mera å bifall till Hr Adelborgs ofvanomförmälda förslag, hvilken
sednare propos. besvarades med ja.
Härefter blef propos. å bifall till 2:dra mom:t framställd
och med ja besvarad.
§ 57-
Gr. Mörner: Mot denna § har jag samma erinran att
framställa, som tillförene af mig blifvit yttrad i afseende på
föregående §§, att man nemligen förflyttat på tax:s-komitéen
'bestyr, som egentligen tillhöra häradsskrifvarne. Likväl och
då Ståndet redan förut gillat ett likartadt stadgande, torde
icke vara skäl, att, med anledning häraf, göra någon särskild
framställning; utan har jag endast med dessa ord velat nedlägga
min reservation mot ett dylikt förfaringssätt.
Bifölls.
§§ 58, 59 och 60, äfvensom TTtsk:ts hemställan å sid. 37
i Bet:det, med anledning af en utaf Riksdagsfullmäktigen
Anders Andersson väckt motion, samt § 61.
Biföllos.
H. Exc. Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att anslag blifvit
utfärdadt till fortsättande af plenum kl. 6 e. m.
§ 62.
Hr Adelborg: Jag finner att jag i denna fråga kommer,
som man' säger, post festum, samt att sasken sålunda nu
icke vidare kan hjelpas, men anser mig dock böra fästa Ståndets
uppmärksamhet på ett förhållande, hvilket med förevarande
fråga eger nära sammanhang. Då det nemi. i denna
§ stadgas, att ”bland ledamöterna i pröfms-komitéen minst
hälften skall vara egare af fast egendom”, så synes mig, att
någon föreskrift, i enlighet härmed, jemväl borde hafva influtit
uti den 60 §:n. Der heter det endast, ”att tax:s-komitépn
skall bland sina medlemmar föreslå fyra personer i samma års
pröfms-komité”, utan att något vilkor fastställes, att större
eller mindre antal af nämnde personer skall vara fastighetsegare.
Följden häraf kan lätteligen blifva, att man, vid ifrågavarande
förslags uppgörande, icke tillser att hälften af uppgifna
antalet blir egare af fast egendom.
Gr. Lagerbjelke: På sätt äfven den siste värde tala
ren
sjelf anmärkt, kommer den af honom framställda erinran
något för sent. Detta oansedt, anser jag icke något vådligt
resultat uti något hänseende vara af berörde förhållande att
222
1) e n 18 Maj f. m.
befara, ithy att man. val skäligen kan antaga, att bland de
föreslagna kommer att finnas ett betydligt större antal jordbrukare
och fastighetsegare, än som är af behofvet påkalladt
för pröfms-komitéen.
Hr von Koch: Utsk:t har uti förevarande § vidtagit en
ändring uti komiterades förslag, hvilken jag befarar kan föranleda
åtskilliga olägenheter för dem, som vilja med allmänna
posten insända sina besvär öfver den dem af tax:s-komitéen
påförda bev:s-afgift. Han har uttryckligen dervid fästat det
vilkor, att, för sådant fall, skall »genom intyg af Borgmästare
eller Magistratssekreterare i stad samt af inom församlingen
tjenstgörande prest eller kronobetjent å landet styrkas, att
den klagande egenhändigt undertecknat besvärsskriften eller
att densamma på hans begäran eller med hans samtycke blifvit
uppsatt.” Detta stadgande har af TJtsk:t blifvit tillagdt,
på det att ingen måtte obehörigen skicka in sådana besvärsskrift^;
men jag för min del måste tillstå, det jag icke kan
föreställa mig, att någon skulle kunna finna något nöje uti
att befatta sig med slika tilltag. Den befarade vådan anser
jag således vara högst otrolig; men är deremot öfvertygad, att
olägenheterna af detta stadgande skulle blifva temligen stora,
enär säkerligen ganska många skulle, för det besvär som vore
förenadt med dylika betygs anskaffande, icke anse skäl vara
att begagna sig af denna utväg att insända sina besvärsskrifter.
Detta antagande är så mycket mer sannolikt, som en
hvar känner, att i allmänhet personer, hvilka skola anföra
klagomål, dermed dröja till sista stunden, och, till följd häraf,
väl ofta nog kunna få rätt svårt att i yttersta tiden taga
reda på, hvar vederbörande borgmästare, magistratsperson, prest
eller kronobetjent kan anträffas.
På dessa skäl hemställer jag att ifrågavarande tillägg eller
vilkor måtte få utgå.
Gr. Lagerbjelke: Den bana, som blifvit beträdd ge
nom
tillåtelse att inskicka besvärsskrift^ på posten direkte
till embetsverk, eller här pröfms-komitéen, är, enligt min åsigt,
ganska vådlig samt, i öfrigt, icke heller för närvarande godkänd
eller rigtig. Om det skulle låta sig göra, att, med laga
kraft och verkan, inkasta en besvärsskrift i en postlåda och
dervid endast iakttaga att konvulutet vore med postmärke för
-
§:n bifölls.
8 63.
Bifölls.
§ 64.
D e ii 18 M aj f. m.
223
sedt, kan man ganska väl tänka sig, att några kitsliga personer
af någon anledning, den må nu vara bättre eller sämre,
företagit sig att uti annans namn sammanfatta ifrågavarande
skrift och deruti inlägga de motiver, de för tillfället kunna
finna passande, samt derefter insända denna handling till en
auktoritet. Att äfven pröfms-komitéen på så sätt kommer att
erhålla åtskilliga besvärsskrifter kan mycket lätt hända; och
likväl måste sådana obehöriga skrifter i behörig ordning behandlas.
Då sedermera den skattskyldige framdeles en gång
sjelf meddelas beslutet, kan man föreställa sig den förvånade
och missnöjda uppsyn, som han skall förete vid underrättelsen
om allt detta. Slika tilltag skulle man dock vara urståndsatt
att lagligen beifra, ty då det bref, som innehåller en sådan
handling, endast behöfver inkastas i en postlåda, kommer
det, så vidt icke några särskilda tillfälligheter inträffa, att
blifva rent utaf omöjligt att öfverbevisa den uti ifrågavarande
hänseende skyldige om dess delaktighet i dådet. Att utsätta
vederbörande auktoriteter för sådana händelser, tror jag skulle
vara ganska betänkligt. Det går dock, som man säger, ”någorlunda
an”, så länge den härutinnan befarade våda endast
gäller pröfms-komitéen; men kommer man blott in på denna
bana och sedermera vill utsträcka den äfven till embetsverken,
är lätt att inse, det man kunde utsätta sig för svåra förvecklingar.
Mig synes likväl nödigt, att, äfven för pröfms-komitéens
skydd, söka ett korrektiv mot dylika missbruk på så
sätt, att den skattskjddige får skaffa intyg om riktigheten af
den företedda namnteckningen. Yi böra ock märka, att den
skattskyldige, genom den nu införda föreskriften, fått en betydlig
lindring och lättnad uti ifrågavarande fall, hvilken han
förut icke haft; men att nu ytterligare leda denna lindring
ända derhän, att man derigenom verkligen sätter det allmänna
i våda, det kan åtminstone jag icke tillstyrka. ”Men” — invänder
man —• ”äfven dessa vidimationer skulle kunna förfalskas!
Detta bevisar hela åtgärdens olämplighet,” Jag får
dock fästa uppmärksamheten deruppå, att det åtminstone är
svårare att förfalska namnteckningar, hvilka för vederbörande
auktoriteter äro kände, än namnteckningar, som tillhöra en
massa personer (skattskyldige), hvilka antagligen till allra
största delen äro alldeles okände för dem, som skola mottaga
desamma.
Vid sådant förhållande skulle jag helst önska afslag å
den del af punkten, som innehåller det nya förslaget. Skulle
likväl icke någon annan ledamot med mig framställa påstående
derom, vill jag icke uti ett sådant yrkande framhärda, utan
endast anhålla om bifall till TJtsk:s förslag uti dess nuvarande
skick samt utan den af Hr von Koch deruti ifrågaställde
förändring. Detta är alldeles ovilkorligen nödigt, för
att erhålla något korrektiv mot de uti berörde fall möjligen
förekommande missbruk.
224
Deli 18 Maj f. lu.
Gr. Hamilton: Det är visserligen sannt, att en lätt
nad
blifvit den skattskyldige beredd genom förevarande §;
men detta är i det förslag till bev:s-stadga, hvilket nu utgör
föremål för R. o. Ad:ns öfverläggning, något så ovanligt, att
man kunnat haft skäl att vänta sig, att denna lindring icke
bort tillintetgöras genom åläggande af skyldigheten att söka
vidimation af andra personer, hvilka sjelfve äro öfverhopade
med göromål och måhända till och med skulle fordra särskild
lösen för desse vidimationer. Den omtalta vådan, att
kitsliga personer skulle insända besvärsskrifter, innefattande
klagomål öfver andra personer af tax:s-komitéen påförd bevillning,
tror jag verkligen är bra litet att befara. K. Akts
Bef:de och vederbörande kronofogdar; hvilka skola deltaga uti
it'rågav:de tax:s-förrättningar, borde sannerligen ieke frukta för
några häraf uppkommande vådor, om nemi., som förslaget innehåller,
den skattskyldige skulle få med posten insända sina
besvärsskrifter. Min tro är, att besvär för sådan händelse ganska
ofta skulle komma att anföras; men man skulle, nära nog,
beröfvas tillfälle härtill, om man fråntoges möjligheten, att,
utan vidare åtgärd, fortskaffa dem med post.
På dessa skäl instämmer jag uti det af Hr von Koch i
ämnet afgifna förslag.
Sedan undertecknad, uppå förfrågan af Gr. Mörner, upplyst,
att Bonde-St:t bifallit den ifrågav:de §:n, men att underrättelse
om de öfriga Ståndens beslut ej ankommit, yttrade
Gr. Mörner: Jag anser icke vara skäl att i denna fråga
nu fatta ett bestämdt beslut, endast med anledning af ett
MedStånds i ämnet yttrade mening; och då jag i öfrigt finner
det vara alldeles öfverflödigt att föreskrifva, att gällande intyg
endast kan meddelas af i förev.de § särskildt uppräknade
personer, utan är öfvertygad att, om namnteckningens egenhändighet
bestyrktes af i allmänhet såsom trovärdiga ansedda
män, samma gagn skulle deraf kunna hemtas, som af ifrågav:de
på sätt och vis officiella intyg, så får jemväl jag nu instämma
uti yrkande på återremiss.
Hr Reutersvärd: Genom det uti förevarande § gifne
stadgande har den skattskyldige erhållit en lättnad vid anförandet
af sine besvär, hvilken jag för min del anser att R. o.
Ad. skäligen bör bifalla. Den skattskyldige skulle nemi., för
den händelse förslaget antages, blifva befriad från att, för
framförande af sina besvär, hålla kommissionär i hufvudstaden.
Så långt har man ansett sig kunna gå, men icke vidare,
enär man, på sätt Gr. Lagerbjelke äfven anmärkt, ansåg,
att någon kontroll uti detta fall vore nödig; och då Bondeståndet,
för dess del, icke motsatt sig tillämpningen af denna
kontroll, sä har jag, i betraktande deraf, att nämnde Stånd
väl skulle hafva den egentliga olägenheten deraf, uti berörde
förhållande funnit ett ytterligare skäl att förorda antagandet
af detta förslag.
Ben 18 Maj f. m.
225
Häruti instämde Gr. Anckarsvärd.
Gr. Lagerbjelke: Jag är hufvudsakligen förekommen af
den siste värde talaren. Det skulle väl egentligen vara Bonde-Ståndet,
som skulle hafva den största olägenheten af den
uti förevarande § stadgade kontroll; och då nämnde Stånd
finner sig nöjdt med den uppställning, §:n et hållit, synes mig
sannerligen att 11. o. Ad. kunde låta dervid bere. Jag kan
verkligen icke finna att det är någon så stor svårighet för
den person, som vill med posten insända sin besvärsskrift, att
derå af någon kronobetjent eller prest begära vidimation för
sitt namn; men deremot är det en bestämd vinst för det allmänna.
Här är ju endast fråga om att vilja utsträcka förmånerna
för den skattskyldige, men att dock dervid söka bibehålla
nödig kontroll och säkerhet.
Jag anhåller vördsamt om bifall till §:n.
Hr v. Koch: Sedan Itiddarhus-Sekreteraren meddelat oss
kännedom om Bonde-Ståndets i frågan fattade beslut, samt de
referater af Kiksdagens förhandlingar, tidningarne gifva vid
handen, innehålla, att jemväl de öfriga Stånden godkänt den
nu föredragna §, anser jag mig, vid det förhållande, att således
ingenting derpå vidare kan vinnas, böra från mitt förut
gjorda yrkande afstå; men vill dock uttrycka den åsigt, att
man, för sådant fall, borde utsträcka rättigheten till bestyrkande
i enlighet med det af Gr. Mörner i ämnet afgifna
förslag.
Gr. Mörner: Det är visserligen sannt, att den personal,
som kan komma att röna de största olägenheter af detta stadgande,
sannolikt tillhör Bonde-Ståndet; men deraf följer dock
icke att denna sak skall vara utan allt intresse äfven för de
öfrige Stånden, emedan mången annan äfven kan få göra ganska
långa resor, för att förskaffa sig den ifrågavarande vidimationen.
Här i vårt land äro nemi. pastoraten i allmänhet
så vidsträckta och kronobetjeningens distrikter jemväl af den
stora vidd, att flere mils resor kunna ifrågakomma för att anträffa
antingen vederbörande pastor eller kronobetjent; och då
i öfrigt jag icke kan föreställa mig, att äfventyret för det allmänna
blir större, om man insänder handlingarne, försedda med
underskrifter, hvilkas egenhändighet är bestyrkt af trovärdiga
män, till landtränteriet, än om man öfverskiekar dem till en
i residensstaden bosatt person, hvilken sedermera går och aflemnar
dessa icke af någon bestyrkta handlingar pä landskontoret,
hvarest de måste pröfvas, enär någon föreskrift icke är
gifven att vid deras inlemnande fullmagt skall företes, så är
jag fortfarande af den öfvertygelsen, att intyg af 2:ne trovärdiga
personer är all den kontroll, som, uti förevarande fall,
skäligen bör påyrkas.
Gr. Hamilton: Jag instämmer uti det af Gr. Mörner
nyss afgifna yttrande; och vill, i öfrigt, innan K. o. Ad. fat
-
226
Ben 18 Maj f. m.
tar beslut i denna fråga, fästa det Högloft. Ståndets uppmärksamhet
på den omständighet, att det möjligen kan vara ganska
ovisst, huruvida det skäligen kan åläggas presterskapet
att vidimera underskrifter.
Gr. Lagerbjelke: Gr. Mörner har jemnfört ifrågavarande
förhållande med det, då en person utan fullmakt inlemnar
en handling å landskontoret. Jag ber dock Gr:n taga
i betraktande att i angifne fall har man utom handlingen likväl
en person att hålla sig till; uti det andra åter endast ett
postmärke och utanskriften på ett bref.
Man skulle af denna diskussion kunna tro, att den skattskyldiges
rätt blifvit trädd mycket för nära; men förhållandet
är likväl att man i detta fall verkligen utsträckt den skattskyldiges
rättigheter. Förut skulle den skattskyldige sjelf
eller genom annan person inlemna sin besvärsskrift till pröfnings-komitén.
Enligt nu förevarande förslag kan han
nedlägga en sådan skrift i postlådan, allenast han gjort sig
det besväret att förskaffa sig intyg af någon af de uti §:n uppräknade
personer.
På detta sätt blir den skattskyldiges rättigheter uti berörde
hänseende icke så obetydligt utvidgade; och om då
dertill fogas någon kontroll, på det allt måtte komma att gå
rätt till, så föreställer jag mig, att man deruti icke borde söka
finna något så himmelsskriande.
Hr Reutersvärd: Åtskilliga ledamöter hafva uttalat
den mening, att det uti förevarande fall skulle beredas tillräcklig
kontroll medelst trovärdiga personers underskrift eller
intyg rörande den egenhändiga namnteckningen. Man har äfven
anfört, att den, som vill förfalska andras namn, kan också
sammanfatta en falsk vidimation; men, på sätt redan Gr. Lagerbjelke
nämnt, låter detta sig icke så lätt verkställa. För
att anskaffa berörde vidimation af presten i församlingen, erfordras
ju endast att den sökande begifver sig till kyrkan en
stund före gudstjenstens början, för att af presten erhålla
nämnde intyg; och det synes mig sannerligen att man under
den långa tid, som förflyter mellan taxerings- och pröfningskomiténs
sammanträden, har ganska godt rådrum dertill. I betraktande
af dessa omständigheter och då jag, för min del,
verkligen icke kan finna att det så mycket omtalta besväret är
af den betydenhet att det förtjenar omtalas, anser jag mig
fortfarande böra yrka på bifall.
Gr. Mörner: Då besvärsskrifter nu inlemnas på landskontoret,
skulle jag icke tro, att man i allmänhet derstädes
antecknar inlemnarens namn. Jag förmodar, att man vanligen
vid sådana tillfällen knappt finner skäligt att efterfråga detta
namn; men, om man också skulle göra detta, — hvem kan
Den 18 Maj f. m.
227
hindra en okänd inlemnare af en sådan besvärsskrift att uppgifva
ett oriktigt namn; och på sådant sätt kan ju, äfven under
nuvarande förhållanden, den så mycket befarade förfalskningen
inträffa.
A andra sidan kan jag icke finna i något hänseende sannolikt,
att någon skulle roa sig med att uti annan skattskyldig
persons namn sammanfatta en besvärsskrift. Till ett sådant
förfaringssätt är svårt att utfinna någon rimlig anledning.
Det skulle utmärka en håg att belasta sig med onödigt besvär,
som förefaller mig i högsta grad osannolik. Min öfvertygelse
är således att den omtanke och försigtighet, som man
uti detta fall iakttagit, är temligen öfverflödig. I alla händelser
bör den ej sträckas längre, än nödigt är. Jag vill icke
bestrida, att ju en lättnad genom TJtsk:ts förevarande förslag
blifvit åsyftad för den skattdragande allmänheten; men på
samma gång jag medgifver detta, tror jag dock man bör taga
sig till vara att icke gå så långt uti uppställande af försigtighetsmått,
att den åsyftade lättnaden derigenom tillintetgöres;
och om man tror att det sökta målet kan uppnås på ett enklare
sätt än Utsk:t föreslagit, synes det mig icke böra klandras,
om man vill fästa uppmärksamheten deruppå.
På dessa skäl vidhåller jag mitt jakande om återremiss.
Pri h. Hermelin, Carl S a m u e 1: Det har här blifvit yttradt,
att man med lätthet kan vid kyrkan af vederbörande prest erhålla
den ifrägav:de vidimationen. Med anledning häraf anser jag
mig dock böra fästa uppmärksamheten derå, att man redan nu
hör presterskapet i allmänhet beklaga sig öfver mängden af
dem i närvarande tid tilldelade och åliggande göromål, samt
att det, till följd deraf, kan antagas såsom temligen sannolikt,
att de skulle blifva ganska missnöjda öfver den tillökning i
göromål, som bereddes dem, om en mängd personer inställde
sig vid kyrkan eller i deras hem, för att uti ifrågavarande
fall begära deras biträde. Hvad åter beträffar den del af allmänheten,
som uti detta ärende infunne sig hos Borgmästare,
Magistratspersoner eller Kronobetjente, är min förmodan, att
de af nämnde tjenstemän skulle affordras lösen eller betalning
för deras härmed hafde besvär.
Ur. Mörner: Då det under diskussionens lopp kommit
till it. o. Ad:s kännedom att de öfrige Stånden redan i ämnet
fattat beslut, anser jag mig böra frångå mitt förra yrkande
på återremiss samt hemställa att 11. o. Ad. måtte bestämma
sig för en gifven åsigt i frågan. I öfverensstämmelse härmed
anhåller jag om H. Exc. Hr Gr:ns och Landtm:ns propos. derå,
att i st. f. meningen: ”dock skall i sådant fall genom intyg
af Borgmästare eller Magistratssekreterare i stad samt af
inom församlingen tjenstgörande Prest eller Kronobetjent å
landet styrkas”, må uti förevarande § införas orden: ”dock
VI. 15
228
£
D e n 18 M aj f. m.
skall i sådant fall genom intyg af 2:ne trovärdige personer
styrkas.”
Efter härmed slutad öfverläggning, yttrade H, Exc. Hr
Gr. o. Landtm., att derunder yrkats dels bifall till den förevarande
§:n och dels bifall dertill med den förändring, att i
st. f. orden: ”Borgmästare eller Magistratssekreterare i stad
samt af inom församlingen tjenstgörande Prest eller Kronobetjent
ä landet”, skulle införas orden: ”två trovärdige män.”
Härefter framställde H. Exc. propos. å bifall till §:n
oförändrad och, dä dertill svarades många ja jemte åtskilliga
nej, förklarade sig hafva funnit ja öfvervägande.
§ 65.
Hr Hjärne: Efter mitt förmenande böra alla omröstningar
i de komitéer, om hvilka denna författning handlar, ske
med slutna sedlar. Het kan icke annat än vara förenadt med
obehag, att i en komité, vare sig berednings-, taxerings- elier
pröfnings-, uppträda och påyrka högre beskattning ä en person,
än den, tor hvilken majoriteten bestämt sig; och jag ar
öfvertygad, att just det obebag, som ett slikt mått oell steg
oftast medför, afnailer mangen trän att, som man säger, ”stå
pä det allmännas rätt och bästa.” Het är med hänsigt härtill,
som jag anser, att man bör vid dessa frågors behandling
antaga som princip, att alla omröstningar böra ske med slutna
sedlar.
På detta skäl anhåller jag om äterremiss; och anser mig
ega ytterligare anledning härtill uti den i tidningarne meddelade
uppgift, att Högv. Preste-lStåndet redan återremitterat den
nu föredragna §;n.
Gr. Anckarsvärd: Med anledning af den siste talarens
yttrande i afseende ä sjelfva voteriugssättet, vill jag blott i
korthet uttrycka den mening, jag i detta hänseende hyser,
elier att jag, för min del, icke kan hnna någon olägenhet af
att omröstningen är öppen.
Uti samma mom. af den nu föredragnai §:n förekommer
äfven en annan omständighet, hvilken torde erfordra någon
förklaring. Het är nemi. den olikhet, som räder mellan siutmeningarne
uti denna och föregående 54:de §, jemförda med
hvarandra. Uti förevarande mom. stadgas, att om, vid anställd
omröstning, rösterna utfalla lika, skall den mening blifva
gällande, som för det allmänna är förmånligast. 54:de g:n åter
föreskrifver för enahanda förhållande under de omröstningar,
hvilka i taxerings-komitéen förekomma, att, i sådant fall, dea
mening skall blifva gällande, som länder till den skattskyldig
ges förmän. Alt denna olikhet tillkommit med afsigt antager
jag lör gifvet; men anser att det bör vara verkligen talande
skäl, hvilka hertor ligga till grund och som föranledt afvikelse
frän den i detta täll uti 54:de §:n antagna princip, hvilken
Den 18 Maj f. m*
229
jag, i närvarande stund och intilldess klara och tydliga skäl
för denna förändrings nödvändighet blifvit andragne, icke kan
annat än föredraga.
Hr Adelborg: Jag är förekommen af Gr. Anckarsvärd
i denna fråga. Hvad som egentligen är meningen med de i
slutet af detta mom. förekommande ord: ”sorn för det allmänna
är förmånligast» är icke lätt att inse. Uttrycket synes mig i
alla hänseenden sväfvande och obestämdt. Jag tror i öfrigt
att det både mest konseqventa och rättsenliga varit, att man,
i öfverensstämmelse med den uti 54:de §:n uttryckta åsigt,
stadgat, att vid paria vota den mening skall blifva gällande,
som länder till den skattskyldiges förmån.
Hr Reutersvärd: Hed anledning af den siste talaren,
Hr Adelborgs, anmärkning vid det i Adra mom. af den nu
föredragne §:n förekommande ord ”det allmänna», får jag förklara,
att detsamma med bestämd afsigt i §:n influtit. Rör
enhvar torde väl vara klart, hvad som med det allmänna förstas
; och man har ansett att äfven dettas rätt borde vid något
tillfälle bevakas. Het har således varit efter mogen öfverläggning,
som man beslutat, att, vid omröstningar inom taxeringskomitén,
den mening skall blifva gällande, som, vid lika röster,
länder till den skattskyldiges förmån; men, vid lika röster
i pröfnings-komitén, den mening, som för det allmänna är
förmånligast.
Att, pä sätt Hr Hjärne yrkat, anställa votering med slutna
sedlar, torde väl ej vara behöfligt, utan blott föranleda tidsutdrägt.
Uti beslutande församlingar, som icke bestå af större
antal personer än dessa komitéer, sä yttrar sig väl hvar och
en vid frågor af någon större vigt; så att en sluten votering
härvidlag skulle blifva detsamma som en icke sluten.
Rör min del har jag ingenting emot att voteringen är
öppen; och dä jag i öfrigt alldeles icke anser detta förhållande
ega samma menliga inverkan, som Hr Hjärne, röstar jag för
bifall till §:n.
Hr v. Koch: Hvad först beträffar frågan, huruvida omröstningen
bör vara öppen eller sluten, anser jag mig ega allt
skäl att förorda den förra meningen. Min åsigt är nemi., att
i allmänhet, när kommunalbestyr lemnäs ät valde personer,
bör ett sådant förfaringssätt tillämpas, på det att de väljande
må kunna lära känna, huru de valde tilivägagä.
Vidkommande derefter det här afhandlade ämne, hvilken
mening skall blifva gällande, när rösterna äro lika, så anser
äfven jag, i likhet med Hr Adelborg och Gr. Anckarsvärd, att,
uti förevarande fäll, pä samma sätt som i taxerings-komitén,
deu mening bör göra sig gällande, som är till den skattskyldiges
förmån; ty den skattskyldige är, i förhållande till Staten,
230
Den 18 Maj f. m.
den svagare. Då jag dessutom, vid 7l:sta §:ns behandling,
ämnar föreslå, att klagorätt må äfven Kronans ombud beredas,
och, för den händelse detta bifalles, anser tillfälle sålunda lemnäs,
att i behörig ordning bevaka Kronans rätt, vill jag hemställa,
att R. o. Ad. bifaller denna § med den förändring, att
dess slutmening uppställes i enlighet med de uti 54:de §:n
förekommande ord: ”eller, om rösterna utfalla lika, den som
länder till den skattskyldiges förmån.”
Gr. Lagerbjelke: Mot den nu föredragna §:n hafva 2:ne
anmärkningar blifvit framställde, den ena i afseende å sättet
för voteringen, antingen den skall blifva öppen eller sluten,
den andra, huruvida, då rösterna utfalla lika, den mening, som
länder till Kronans eller den skattskyldiges förmån, skall blifva
gällande.
Rörande den förstnämnda frågan eller voteringen, var en
både liflig och långvarig öfverläggning inom Utsk:t. Man erkände
visserligen äfven den slutna voteringens fördelar, samt
att det, i motsatt fall, ganska ofta skulle kunna hända, att,
då det gällde enskilda personers rätt, en eller annan ledamot
i komitén funne obehagligt att deltaga uti inkomst-beräkningen,
emedan han derigenom möjligtvis skulle kunna stöta en eller
annan person; men å andra sidan fruktade man, att, om voteringen
blefve sluten, det lättare skulle kunna inträffa, dels
att en del personer, då de ansåge sig icke längre behöfva »stå
för” sitt votum, kunde för vänskaps eller frändskaps skull
ännu mer komma i frestelse att nedsätta beskattningen, dels
att personer bland de taxerade, hvilka inom länet kunde vara,
ehuru utan allt skäl, mindre väl omtyckta eller mot hvilka
för en eller annan orsak afundsjuka rådde, möjligen skulle
kunna blifva öfver all höfva onererade. Dessa fall böra likväl
icke kunna inträffa, då voteringen är öppen och hvar och en
får stå för sitt votum. På sätt jag nyss nämnt, skulle det
deremot alldeles icke vara omöjligt att en eller annan gångnågon
person genom sluten votering komme att ganska orättvist
blifva ålagd en beskattning, hvilken han icke förmådde
bära. Det synes mig således vara vida större garantier uti
den öppna voteringen, hvilken ock blifvit af Utsk:t förordad.
Hvad åter den andra frågan beträffar eller att vid lika
röstantal, enligt Utskits förslag, den mening skall blifva gällande
som är till Kronans fördel, har detta stadgande tillkommit
derföre, att Landshöfdingen, hvilken är tillstädes å Kronans
vägnar, uti närvarande stund eger rösträtt; men skulle,
jeml. Utsk:ts förslag, förlora denna rösträtt. Pä samma gång
skulle ock således Kronan gå miste om den fördel, som möjligen
hittills kunnat, genom tillvaron af ifrågavarande rösträtt,
henne beredas; och, vid sådant förhållande, ansåg man sig
böra sätta något i stället, hvilket man ansåg bäst kunna låta
sig verkställa på så sätt, att vid lika röster den mening blefve
Pen 18 Maj f. m.
231
gällande, som vore till Kronans fördel, Här är således icke
egentligen fråga om något annat, än att från Landshöfdi agens
rösträtt till utgången vid paria vota öfverflytta den fördel,
hvilken tillförene uti förev. fall tillhört Kronan. Det är visserligen
sannt, att K.
ter; men man får härvid icke förbise, att detta val likväl är
bundet ingra de personer, som af taxerings komitén blifvit
föreslagna och hvilka alla äro skattskyldiga. Att uti en sålunda
sammansatt komité kalla de skattskyldiga ”de svagare”,
måste jag erkänna är nästan nog långt drifven svaghet för
dem.
Med stöd af hvad nu i ämnet blifvit anfördt, synes mig
denna §:s stadgande väl motiveradt; och jag anser mig fördenskull
böra vördsamt hemställa om bifall till detsamma.
Gr. Mörner: I afseende å denna punkt är jag hufvudsakligen
förekommen genom det yttrande, som af Gr. Lagerbjelke
sednast blifvit afgifvet. Jag anser att den åsigten har goda
skäl för sig, som förfäktar, dels att ifrågavarande omröstningar
höra vara öppna, dels att, vid lika röstantal, den meningen
skall gälla, som är för Kronan förmånligast, •—• Orden
”för Kronan förmånligast” skulle jag nemi. önska måtte komma
att intagas i st. f. orden rför det allmänna förmånligast.”
Ett ytterligare skäl för den åsigten, att den för Kronan
förmånligaste åsigten vid lika röster bör göras gällande, finner
jag deruti, att, ehuru Utsk:t uti följande 71:sta § föreslagit
att besvär öfver pröfnings-komiténs beslut icke må anföras,
så är det dock icke sannolikt eller antagligt att en sådan
åsigt kommer att hos K. St:r gå igenom. — Om nu tidningarnes
uppgifter äro rigtiga deruti, att besvärsrätt blifvit af
de öfrige Stånden de skattskyldige medgifven för den händelse
att skattebeloppet förhöjes, då måste man, under förutsättning
att någon sådan besvärsrätt icke kommer att Kronan tillerkännas,
inse, att ställningen uti berörde hänseende blifvit för
Kronan eller det allmänna ännu ofördclaktigare än förut, enligt
Utsk:ts förslag. Min åsigt är att man bör något jemna detta
förhållande; och då man ännu icke har någon säker kännedom
om mer än ett Stånds i ämnet fattade beslut, förenar jag mig
uti det af Gr. Lagerbjelke afgifne förslag, deruti jag dock, på
sätt jag förut nämnt, skulle vilja göra ett utbyte af ordet
”Kronan” i st. f. orden ”det allmänna.”
Hr Hjärne: Af de 3:ne ledamöter, hvilka bestridt mitt
yrkande i afseende å sluten omröstning, har hvar och en
till stöd derför anfört olika skäl.
Eörst och främst har man anfört att man, genom den
slutna voteringen, skulle kunna komma att i en ort förfölja
en person, hvilken möjligen vöre mindre väl omtyckt, genom
att pålägga honom en orättvis beskattning; men att de taxe
-
232
Den 18 Maj f. m.
rande, för den händelse voteringen blir öppen, ovilkorligen
skulle blygas för att på så sätt tillvägagå. Med anledning häraf
får jag omnämna, att mitt yrkande på sluten omröstning stöder
sig på deri erfarenhet, jag uti slika fall inhcmtat, bland
annat som ledamot i Stockholms taxerings-komité, der till och
med den af den värde talaren beprisade öppna voteringen icke
kunnat hindra att det vid många tillfällen gått tillväga just
på det sätt nämnde talare anfört. Utan att citera namn, vill
jag berätta, att en gång der var det alldeles påtagligt, att
man begick icke allenast en orättvisa utan nära nog en skandal
mot en person; och detta efter öppen omröstning. Det
gällde då en hög embetsman här i staden, hvilken ålades beskattning
för extra inkomst, som han påtagligen icke kunde
hafva. Alltså anser jag att det är fullkomligt orätt att anföra
detta skäl för sluten och mot öppen votering.
Vidare har yttrats att, uti så fåtaliga komitéer som dessa,
skulle troligen vid de fall, som vore af den vigt att votering
kunde ifrågakomma, hvar och en före voteringen någon gång
i ämnet hafva haft ordet; samt att man således, redan före
denna omröstning, borde känna, hvad hvar och en i frågan
hade för mening. Jag får dock erinra, att pröfnings-komitéen
består af minst 20 ledamöter, hvilket antal kan förökas
till 30.
Erfarenheten gifver vid handen, att vid de flesta derstädes
förekommande frågor är det en 8 å 10 personer, hvilka
pläga yttra sig. Dessa äro nästan alltid desamma. De
öfrige äro egentligen åhörare samt. säga på det hela taget icke
mer än; ”ja” eller ”nej.” Så är förhållandet nu; och så
kommer det troligen ock framgent att tillgå uti de blifvande
komitéerna, att nemi. några få — de som hafva ordet i sin
magt — tala och att de öfrige endast yttra ”ja” eller ”nej”,
då propos. i frågan blifvit framställd. Äfven med detta skäl kan
jag således icke finna, att man lyckats åstadkomma någon
bevisning.
Ytterligare har man andragit såsom skäl för den öppna
omröstningens föredragande, att på så sätt lärde den väljande
allmänheten sig att känna, huru de valde omhuden tillvägagå.
Skulle detta vara en gifven följd, så borde ock alla andra allmänna
omröstningar, deri valde ombud deltaga — således äfven
inom representationen — ske öppna; men detta är ju
icke händelsen. Det har vid många Riksmöten väckts fråga
om att öppna omröstningar derstädes skulle ega rum; men
detta förslag har städse mött ett bestämdt motstånd. Hvarföre
detta? Det vill jag icke inlåta mig uti att nu utreda.
Man kan å andra sidan tänka sig att en person icke har så
klar föreställning om hvad som i frågan är rätt eller orätt,
att han vill högt yttra sin mening; men att han likväl icke
drar i betänkande att inkasta en voteringssedel, som hans
bekanta sticker honom i handom. Äfven jag tror, att den
Den 18 Maj f. m.
233
öppna voteringen i sjelfva principen är rigtig; men deremot
icke i tillämpningen rätt lämplig, -— ett förhållande, hvilket
ock vid liera tillfällen blifvit konstaterad! och som jag tror
af de liesta erkännes. Detta ämne skulle kunna föranleda till
ganska vidlyftiga filosofiska deduktioner, men tid och ställe äro
dertill icke nu lämpliga.
Vill man således hafva en rättvis beskattning i pröfningskomité^
så tror jag att det är klokast att låta omröstningen
försiggå med slutna sedlar; och får fördenskull, med frångående
af mitt förra yrkande på återremiss, hemställa att uti förevarande
§ den förändring måtte vidtagas, att orden ”vara öppen”
utbytas, mot orden ”med slutna sedlar.”
Gr. Anckarsvärd: Ifall den åsigt, hvilken jag för min
del omfattar, att nemi. den öppna voteringen har företräde
framför den slutna, skulle vara i behof af något ytterligare
stöd, har allt hvad Hr Hjärne i ämnet andragit verkligen, efter
min uppfattning, endast ländt till att ännu mer styrka
denna min mening. Min öfvertygelse är att den öppna voteringen
uti ifrågavarande fall är icke allenast den mest lämpliga
utan en bestämmelse, hvilken, från ingen synpunkt, hör
eftergifvas, ty om, såsom Hr Hjärne yttrat, skandaler kunna
inträffa vid den öppna voteringen, så lärer dock erfarenheten,
att ett ojemförligt vidsträcktare fåll boredes för dessa skandaler
genom den slutna än genom den öppna voteringen.
Jag måste således vidhålla mitt förut framställda yrkande,
att, på sätt jemväl TJtsk:t föreslagit, endast den öppna voteringen
i detta fall må ifrågakomma.
Hr v. Koch: Då Gr. Anckarsvärd icke uti sitt sednaste
yttrande omnämnde frågan, huruvida, vid lika röster, den mening,
som är till det allmännas eller den skattskyldiges förmån,
skall göra sig gällande, samt man, med anledning deraf,
har skäl att förmoda, det Gr:n afstått från fullföljandet af dess
i detta ämne först yttrade åsigt, kan jag likväl icke finna
skäl att i detta hänseende träda uti den ädle Gr.ns fotspår,
utan fortfar i mitt förra yrkande, att, för ofvanuppgifne fall,
den mening, som är till den skattskyldiges förmån, skall göra
sig gällande.
Här har anförts, det man ansett, att, när rösterna utfalla
lika, den mening bör blifva gällande, som för det allmänna
(Kronan) är förmånligast, emedan, enl. förslaget, Landshöfding
numera endast eger rättighet att i komiténs öfverläggningar,
men icke i dess beslut, deltaga, samt tillförene antagits, såsom
bevakande Kronans talan, alltid rösta för dess bästa. Jag kan
icke gilla denna åsigt, utan är öfvertygad att nuvarande Landshöfdingar,
i likhet med öfrige ledamöter i komitén, skulle rösta
för den mening, som de ansåge vara den rättaste, den må
sedan lända till Kronans eller den skattskyldiges fromma.
234
Den 18 Maj f. m.
Då i öfrigt uti cn komité af 20—30 personer en fråga
liksom står och väger, samt man icke med säkerhet vet, på
hvilken sida do lyngsta och vigtigaste skälen finnas, anser
jag, isynnerhet när denna fråga gäller att taga ut penningar,
att det är mer lämpligt och värdigt att det allmänna gör en
uppoffring än att begära en sådan af den enskilda.
På dessa skäl vidhåller jag mitt förra yrkande.
Gr. Lagerbjelke: Jag instämmer till alla delar uti den
af Hr v. Koch uttalade åsigt om det sätt, hvaruppå Landshöfdingarne,
nu som tillförene, skulle begagna ifrågavarande rösträtt;
och om den värde talaren velat föreslå, att denna rösträtt
jemväl hädanefter skulle få bibehållas, skulle jag icke
hafva något emot att förena mig uti det af honom väckta förslag,
att nemi. det blir den skattskyldiges förmån, som, vid
paria vota, blir gällande; men så länge nämnde rösträtt är
Landshöfdingarne fråntagen, kan jag icke annat än förorda bifall
till ITtsk:ts förslag i denna del af frågan, med en förändring
i afseende å ordatydelsen, till hvilken jag nu öfvergår.
Egentliga anledningen, hvarför jag nu begärt ordet, har nemi.
varit den af Gr. Mörner föreslagna redaktionsförändring, att
man i stället för orden »det allmänna'-’ skulle införa ordet
”Kronan.” Som äfven jag anser denna ordalydelse vara rigtigare
och bättre än den af Utsk:t föreslagna, får äfven jag,
för min del, anhålla att denna redaktionsförändring måtte
bifallas.
Sedan öfverläggningen nu ansetts afslutad, yttrade H. Exc.
Hr Gr. o. Landtm., att någon anmärkning emot lista mom. af
förevarande § icke förekommit, men att, hvad åter det 2:dra
mom. beträffade, följande yrkanden blifvit framställda, nemi.
af Hr Hjärne, att orden ”vara öppen” skulle utbytas emot orden
»ske med slutna sedlar»; af Gr:ne Mörner o. Lagerbjelke, att i
st. f. orden »det allmänna» skulle införas ordet »Kronan» ; af Hr
v. Koch, att slutorden »den som för det allmänna är förmånligast"
måtte förändras till orden »den som länder till den skattskyldiges
förmån»; samt slutligen af Hr Reutersvärd, att mom.
oförändradt måtte bifallas.
Härvid anmälte sig Hr Reutersvärd och förklarade att
han förenade sig med Gr:ne Mörner och Lagerbjelke.
Sedan propos. å bifall till lista mom. blifvit framställd
och med ja besvarad, hemställde H. Exc., huruvida R. o. Ad.
bifölle hvad Utskit i 2:dra mom. föreslagit derom, att omröstning
i pröfnings-komité skall vara öppen, och då dervid svarades
många ja jemte ett eller annat nej, förklarade sig hafva
funnit ja öfvervägande.
Sedermera gjordes propos. å bifall till Gr. Mörners förslag,
att slutmeningen skulle erhålla följande lydelse: »den som
för Kronan är förmånligast», hvilken propos. besvarades med
Den 18 Maj f. m.
235
blandade ja och nej; hvarefter propos. framställdes om antagande
af Hr v. Köchs förslag till ifrågavarande menings lydelse,
och sedan svaren derå jemväl utfallit med blandade ja
och nej, förklarade H. Exc., det han nu funnit ja öfvervägande.
Gr. Lagerbjelke begärde votering.
Upplästes och godkändes följande voterings-propos. t
»Deli som bifaller 2:dra mom. i 65:te §:n af Bev:s-Utsk:ts förslag
till Bevis-stadga med den förändring, att de å sista raden
förekommande orden »det allmänna» utbytas emot ordet »Kronan”,
röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Yinner nej, bifalles samma mom. med den förändring, att
slutorden »den som för det allmänna är förmånligast» utbytas
emot orden »den som länder till den skattskyldiges förmån.»
Vid voteringens slut hade rösterna utfallit sålunda:
Ja—16.
Nej—17.
§ 66.
Bifölls.
§ 67.
Hr Adelborg: Det synes mig verkligen att denna §
bort kunna något kortare redigeras, ty i dess närvarande
skick är den sannerligen nog mycket tungläst, och innehållet
deri är så tillkrångladt som möjligt. Till följd häraf skulle
jag vilja föreslå följande ordalydelse: »Kon:s Bef:de eger att
för upplysningars meddelande till pröfnings-komitén inkalla en
eller flere af ordföranderne i bev:s-beredningarne.» Samma
mening skulle på så sätt uttryckas; men man erhölle derjemte
en enkel, ehuru tydlig, uppställning af §:n.
Efter härmed slutad öfverläggning och uppå framställd
propos., beslöt R. o. Ad., att §:n skulle erhålla följande ljrdelse:
»Kon:s Beflde eger att för upplysningars meddelande
till pröfnings-komitén inkalla en eller flere af ordföranderne
i bev:s-beredningarne.»
§§:ne 68, 69 och 70.
Biföllos.
§71 och Utsk:ts tillstyrkande å sid. 41 i Betänkt.
236
Den 18 Maj f. m.
Gr. Mörner: Jaar kan icke godkänna Htsk:ts uppfattning
af Kammar-Rättens Utlåt:de i frågan. Kammar-Rätten har
sökt ådagalägga att i vissa frågor kunde klagan öfver komiténs
beslut svårligen hos Kammar-Rätten föranleda till ändring i
komiténs åtgärder samt anfört skäl för denna sin åsigt. Kammar-Rätten
slutar dock med att erinra om de betänkligheter,
R. St:r vid Riksdagarne 1840 1841 och 1847 —1848 utta
lat
mot inskränkning i Kammar-Rättens pröfningsrätt, samt de
skäl, som anförts lill försvar för rättigheten att söka ändring
i pröfnings-komiténs åtgöranden. Med särskildt fästadt afseende
å denna Kammar-Rattens slutliga mening anhåller jag
att, med afslag å Utsk:ts förslag i denna del, R. o. Ad. måtto besluta
att, i enlighet med 122:dra §:n i nu gällande Bev:s-förordning,
besvär måtte få anföras på enahanda sätt som hittills egt rum.
Att nu uppgöra ett redaktionsförslag torde icke vara lämpligt,
hvarföre jag får anhålla att det måtte öfvcrlcmnas åt TTtsk:t
att derom gå i författning.
Gr, Hamilton: Jag har svårt att fatta huru TTtsk:t kunnat
komma derhän att föreslå R. St:r att betaga de skattskyldige
klagorätten öfver pröfnings-komiténs beslut. Jag tror att
detta" verkligen är ett sätt, som skulle kunna hafva de betänkligaste
följder samt träda de skattskyldiges rätt allt för
nära på lifvet. T)å detta förslags syfte är, att få beredningar
indelade öfver hela riket, finner jag det högst märkvärdigt,
att man vill borttaga den öfver-rätts pröfning, som hittills
egt rum. Min öfvertygelse är, att, för den händelse en sadan
förändring verkställes, det skall komma att uppväcka en allmän
förtrytelse inom hela landet och att man skall anse sig
hafva förlorat en ganska vigtig rättighet, som man hittills egt.
Jag anser derföre att bev:s-komiténs åsigter i detta fall äro
fullkomligt välgrundade, och får föreslå att R. o. Ad. behagade
i st. f. denna § antaga 75:te §:n uti bev:s-komiténs till
K. M:t afgifna underd. betänkande.
Hr v. Koch: Komitén har uti förev:de hänseende föreslagit
en medelväg. TTtsk:t åter har ansett sig hora tillstyrka,
att inga besvär öfver pröfms-komiténs beslut må fä anföras.
Ehuru, på sätt jag förut nämnt, komiterade ansågo sig hafva
gått en beskedlig medelväg medelst framställning af sitt förslag
i ämnet, finner man dock att äfven den i deras förslag
ifrågaställda inskränkning i klagorätten åstadkommit en stor
skrämsel, både att Kronan icke skulle få, hvad den borde
hafva, samt, å andra sidan, att icke den skattskyldige skulle
fä klaga så mycket han behagade, då nemi. hans afgift icke
blifvit förhöjd. Man har ansett äfven detta vara en betydlig
inskränkning i don skattskyldiges rättigheter.
Man kan icke undgå att medgifva, att det bör vara gagneligt,
att någon enhet gör sig gällande derigenom, att alla
Den 18 Maj f. m.
237
dylika, mål kunna på ett ställe komma att pröfvas; och då
äfven komitén ovedersägligen understödt. en sådan åsigt, anser
jag mig höra frångå den tanke, jag förut i ämnet yttrat, samt
medgifva, att hädanefter eller åtminstone under nästa sfatsregleringsperiod
klagan må som tillförene ega rum.
.Tåg instämmer således uti det af Gr. Mörner framställda
yrkande att §:n uti berörde syftning måtte få af Bev:s-Utsk:t
omredigeras.
Gr. Lagerbjelke: Efter mitt förmenande är denna §,
sådan den blifvit uppställd, ganska vådlig, såväl för Kronans
inkomster som för den skattskyldige. Man må söka att uppgöra
berednings-, taxerings- och pröfnings-komiténs sammansättning
så väl som möjligt, och deruti verkligen lyckas, så kan
det likväl ganska väl hända, att orättvisor der blifva begångna.
Derjemte kan, på sätt hittills ganska ofta erfarenheten bevittnat,
inträffa, att bestämda misstag der ega rum. Man kan
väl icke bestrida, att det, för sådana fall, vore särdeles orätt,
att ingen hjelp skulle kunna gifvas mot ett slikt förfaringssätt.
Jag anser fördenskull, att det rättaste vore, att bibehålla besvärsrätten
uti dess hittills befintliga skick. Komitén har visserligen
föreslagit, att denna besvärsrätt skulle bibehållas för
den skattskyldige, men icke för Kronan. Detta är dock den
sämsta af alla utvägar. Man måste väl medgifva, att icke allenast
det allmänna, genom frånvaron af denna besvärsrätt,
icke skulle komma att blifva tillräckligt betryggadt. enär somlige
skattskyldige kunde blifva för lågt beskattade, utan att
detta äfven lomme att gälla de öfrige skatt skyldige, ty det
är gifvet, att när åtskilliga klasser orättvist blifva för lågt beskattade,
så få de öfrige klasserna också orättvist betala för
de andra, när slutligen Kronan måste hafva penningar att
upprätthålla statsbestyren med. Det finnes således icke något
giltigt skäl, hvarföre, då man medger klagorätt åt den
skattskyldige, man icke skulle gifva en sådan åt Kronan. Det
är så mycket mer anledning dertill, som, om man betraktar
huru hittills tillgått, man finner, att det icke gifves skäl att
beklaga sig öfver det sätt, på hvilket Kammar-Rätten hittills
afgjort. dessa mål. Man hör ofta klagan öfver Kammar-Rättens
hårdhändthet, men icke beträffande här ifrågav:de mål. Denna
hårdhändhet skulle i allmänhet gälla anmärkningsmål; men
vid klagomål öfver pröfnings-komiténs beslut har jag aldrig
hört omtalas, att Kammar-Rätten skulle hafva gått hårdhändt
tillväga. Utan att särdeles klara och ovederläggliga skäl dertill
förekomma, hör man icke, att Kammar-Rätten höjer bevil!
nin gsbeloppen.
I öfverensstämmelse med den af Gr. Mörner förut i ämnet
gjorda framställning anhåller jag således, att R. o. A.,
med afslag å den af Utsfct föreslagna 7lista §:n, måtte uttrycka
den åsigt, att hittills gällande rättighet att öfverklaga
238
D«n 18 Ma] f. m.
pröfnjngs-komiténs beslut, bör äfven hädanefter bibehållas, samt
att Bev:s-Utsk:t måtte erhålla uppdrag, att inkomma med förslag
lill ny redaktion af denna §, uppställd i enlighet med
det beslut i ämnet, R. o. Ad. sålunda fattat.
Hr Reutersvärd: Rå sätt af den Betankit bifogade
reservation inhemtas, har jag mot TTtsk:ts i denna § afgifna
förslag uttalat en åsigt, hvilken är uti hufvudsaklig Öfverensstämmelse
med det af komiterade i frågan föreslagne stadgande.
Dervid har jag likväl ansett skäligt bifoga ett tillägg
af följande lydelse: ”Samma rätt att besvär anföra, ege alltid
rum, då skattskyldig eller Kronans ombud i pröfnings-komitén
tilltror sig kunna visa, att taxering blifvit verkställd efter sådana
beräkningsgrunder, som med. bev:s-stadgan ej öfverensstämma,
eller att taxerad afgift blifvit ålagd, der sådan bevillning
icke bort förekomma.” Detta tillägg anser jag vara så mycket
nödvändigare, som, om alla dessa komitéer origtigt tillämpat
författningen, det väl bör finnas en öfverdomstol, hvilken
kan bestämma, huru denna författning öfver hela riket skall
tolkas och tillämpas. Flere talare hafva yrkat, att besvärsrättigheten
fortfarande skall hafva lika stor utsträckning som
hittills. Detta anser jag hvarken vara förenligt med den skattskyldiges
eller Kronans fördel, ty det torde väl icke vara troligt
att, om alla dessa komitéer, berednings-, taxerings- och
pröfnings-, äro ense om ett beslut, den skattskyldige, om han
häröfver anför klagomål, vinner någon ändring, så vida icke
något formfel egt rum. Det skulle endast lända till onödiga
kostnader för den sökande; och det är egentl. detta, som jag
sökt afklippa genom det stadgande, att den skattskyldige endast
eger rätt att klaga, då pröfnings-komitén höjt någon bevillnings-afgift
öfver dess af taxerings-komitén bestämda belopp
eller ålagt bevillning, som sistbemälda komité ansett icke böra
utgöras. Jag kan icke heller rätt fatta, på hvad grund pröfnings-komitén
skulle tilltro sig att göra ändringar i de taxeringar,
som blifvit bestämda af de Öfrige förberedande komitéerna,
enär det väl är svårt att antaga, det de personer, som
sitta i pröfnings-komitén, skulle anse sig ega bättre kännedom
om förhållandena inom en kommun än denna kommun sjelf.
Jag anhåller fördenskull om bifall till den reservation,
som af mig blifvit afgifven och förekommer pag. 46 iBetänk:t.
Hr Stuart: Då en författning, som innehåller så många
stadganden, som den förev:de, på en gång skall tillämpas inom
rikets alla delar, då dessa stadganden äro nya och till en del
kanhända icke så bestämda och tydliga, som möjligen erfordras,
anser jag särdeles vigtigt, att en öfverdomstol finnes, der enhet
i författningens tillämpning kan åstadkommas.
Det är på detta skäl som jag, för min del, instämmer uti
det af Gr:no Mörner och Lagerbjelke afgifna förslag till beslut i
Den 18 Maj f. m.
239
ämnet. Att framdeles en sådan inskränkning i besvärsrätten,
som bevillnings-komitén påyrkat, kan blifva både rigtig och
lämplig, är min öfvertygelse; men i början af författningens
tillämpning och verkställighet anser jag det deremot vara särdeles
nödvändigt att en oinskränkt besvärsrätt medgifves såväl
för Kronan som för de skattskyldige, och får jag derföre,
under åberopande för öfrigt af de uti komiterades Bet:de och
Kammar-ftättens Utlåt, i afseende å denna § uttalade åsigter,
begära återremiss å Utsk:ts förslag i nu förev:de §.
Gr. Mörner: Hvad en föregående talare befarat, att
nemi. olägenheter skulle föranledas deraf, att besvärsrätten
skulle komma att stå öppen, emedan derigenom vållades
tidsutdrägt, hvilar på ett misstag, enär, som bekant är, komiténs
beslut går i verkställighet utan afseende å besvären. Således
blir det den skattskyldige sjelf, som olägenheten drabbar
jemte besväret; och vill han utsätta sig derför, sedan han
genomgått alla föregående instanser, så synes mig att det väl
bör vara honom tillåtet. Troligen upptager handläggningen af ett
sådant ärende icke heller så särdeles lång tid.
Jag anser mig, i sammanhang härmed, böra fästa det
HÖglofl. Ståndets uppmärksamhet derå, att ett ytterligare skäl
till antagande af den föreslagna förändringen af §:n förefinnes
uti det af 11. o. Ad. fattade beslut, att vid lika röster i pröfnings-komitén
den mening skall gälla, som är för den skattskyldige
förmånligast. Denna omständighet synes mig gifva
ett bestämdt stöd åt den åsigt att Kronans besvärsrätt bör
stå öppen; liksom, i händelse af ett motsatt beslut, det bort
vara en oeftergiflig följd, att den skattskyldiges besvärsrätt
blifvit i vidsträcktaste mån omhuldad.
Jag fortsätter således mitt yrkande att besvärsrätten, hädanefter
som hittills, måtte å ömse sidor stå öppen.
Hr Iteuter svärd: Jag har endast begärt ordet för att
besvara ett yttrande af den siste värde talaren, hvilket synes
riktadt mot ett anförande i ämnet, som af mig förut blifvit afgifvet.
Med ”tids-utdrägt”, ifall jag verkligen begagnade detta
ord, — ett förhållande, hvarom jäg sjelf är oviss, — kunde
jag så mycket mindre afse att i allmänhet lägga något hinder
i vägen för den skattskyldigé att sig besvära, sorn min reservation
just anger den Önskan, att en hvar, »som lidit eller
tror sig hafva lidit orättvisa, bör få sin sak pröfvad i sista
instansen genom en för hela riket gemensam myndighet”; utan
jag har genom den föreslagna inskränkningen endast sökt förekomma
onödiga kostnader för den skattskyldige, hvilka hän
visserligen skulle sjelf ådraga sig, men som dock, efter all
sannolikhet, icke skulle föranleda till någon lyckad påföljd för
honom och således vore ändamålslöst bortkastade. Här har
240 Den 18 Maj f. m.
i
visserligen blifvit sagdt, att man i allmänhet icke i Kammarrätten
finner dessa besvär vara af den beskaffenhet, att man
deruppå behöfver fästa något afseende; men antagligt är, att,
om detta förslag blir lag, iangt liera klagomål komma att afgifvas;
och jag är öfvertygad derom, att Kammar-Hatten sålunda
blir ganska mycket ofverhopad med dylika göromål.
Jag yrkar fortfarande på bifall till den af mig i ämnet
atgifna reservation.
(Jr. Lagerbjelke: Just det af den siste talaren omnämnde
förhållande, att framdeles troligen ännu flere klagomal öfver
pröfnings-komiténs beslut skulle komma att anföras, gör i mm
tanke ännu angelägnare, att beslutet blir fattadt i enlighet med
det af mig afgifne förslag.
Ln föreg:de talare äter har påpekat, huruledes det kan
hända och troligen händer, att den nya författningen blir uti
olika kommuner olika tolkad. Det är, för sådant fall, särdeles
nödigt, ali det finues en conti al-auktoritet, der en praxis kan
utbilda sig för elt lika tolkningssätt. Det är annars sannolikt,
att uti 2o olilia pröfnings-komitéer denna författning kommer
att, åtminstone lili en början, pa alldeles olika sätt tillämpas.
Då det aidrig kan patvingas någon att anföra besvär, utan detta
står i hvars och ens eget fria skön, samt uppbörden i allt fall
går för sig efter pröfnings-komiténs beslut, sa har den enskildte
icke något men skett derigenom, att denna besvärsrätt star
honom öppen, utan det bör alltid vara för honom en fördel.
Att åter Kronan eger denna besvärsrätt är äfven en fördel,
just med anledning af dessa olika tolkningar, ty icke kan ett
sådant förhållande för det allmänna vara likgiltigt, äfven om
man för öfrigt skulle kunna tåla sig vid det tolkningssätt, som
egt rum. Att i afseende ä en sä ny författning, åtminstone
till en början, detta tolkningssätt blir skiftande och svälvande
är alldeles oundvikligt, äfven om denna författning vore med
största sorgfällighet skrifven samt dess sammansättning till alla
delar lyckad.
Jag vidhåller det yrkande, som al mig förut blifvit
framstäidt.
Hr Reutersvärd: Om författningen olika tolkas, — ett
förhållande, hvilket efter all sannolikhet kommer att ganska
ofta inträffa, -— har jag, för nämnde fall, just i den af mig
afgifna, Det:det vidfogade, reservation påpekat, huruledes Kronans
ombud skall, under de i reservationen omförmäide omständigheter,
ega rätt att hos K. M:ts och Rikets Kammar-Rätt
öfverklaga pröfnings-komiténs i ämnet meddelade beslut. Det
är endast i afseende a den påförda bevillning, hvarom alla 8
komitéerna äro ense, som jag anser, att det länder tili föga
förman för den skattskyldige, att deruti få söka ändring eller
rättelse, enär någon sadan sannolikt aldrig kommer att ega rum.
Den 18 Maj 1. m
241
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad, yttrade H.
Exc. Hr Gr. o. Landtm., att derunder yrkats: af Gr. Hörner,
att 11. o. Ad., med afslag å Utsk:ts förslag, måtte besluta, det
rätt att ölVerklaga pröfnings-komités beslut fortfarande skall
medgifvas, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med hvad derom i
122:dra §:n af nu gällande bevilln:s-förordning finnes föreskrifvet,
till följd hvaraf §:n skulle till Utsk:t återremitteras, pä det att
Utsk:t måtte blifva i tillfälle att föreslå en ny, med detta beslut
öfverensstämmande redaktion af §:n.
Härvid anmälde sig och yttrade
Gr, Lagerbjelke: Jag hemställer, om det skall be
höfvas,
att, i enlighet med den propos., som blifvit begärd af
Gr. Mörner, efter äterremiss uppdraga at Utsk:t att ga i författning
om uppgörande af redaktionsförslag. Om JStändet beslutar
att det skall vara på det eller det sättet samt uppdrar
ät Utsk:t att dertill göra en redaktionsförändring, sä behöfves,
enligt mitt förmenande, ingen äterremiss, utan endast det vanliga
protokolls-utdraget. Han undgår derigenom jemväl utskrifningar
af hela diskussionen öfver denna §.
Gr. Mörner: Om det kan tjena till förkortande af ären
dets
handlägning, sä har jag, för min del, ingenting att erinra
mot det förslag, som af Gr. Lagerbjelke nu blifvit framstäldt.
H. Exc, framställde vidare, att Gr. Hamilton hade yrkat
antagande af 7 öde §:n i komiterades förslag, dervid dock den
derstädes citerade § 88 borde ändras till § 84; att Hr .Reutersvärd
hade påyrkat bifall till det i hans reservation framlagda
förslag till §:ns lydelse, samt att slutligen Hr Stuart anhäilit
om äterremiss af §:u.
Hr Stuart anmälde sig nu och yttrade: Hå jag med
min begäran om äterremiss endast åsyftat att få ifrågavarande
förändring åstadkommen genom Utsk:t, och samma ändamål vinnes
genom det beslut, uti hvilket Gr:ne Mörner och Lagerbjelke
sig förenat, anhåller äfven jag att få instämma uti den propos.,
nämnde ledamöter yrkat.
Härefter framställde 11. Exc. propos. derå, att R. o. Ad.,
med afslag å Utsk:ts förslag, skulle besluta, att, i hufvudsaklig
öfverensstämmelse med hvad uti 122:dra §:n af nu gällande
Bevis-förordning funnes stadgadt, rätt att öfverklaga pröfningskomités
beslut fortfarande må medgifvas, samt derjemte anmoda
Bev:s-Utsk:t att uppgöra ny, med Ståndets beslut öfverensstämmande
redaktion af den ifrågavarande 7lista §:n; och sedan
denna propos. blifvit med manga ja jemte ett eller annat
nej besvarad, förklarades ja hafva varit öfvervägande,
242
Dan 18 Maj f. ni.
§§ 72, 73 och 74.
Biföllos.
§ 75.
Hr v. Koch: Du E. o. Ad. beslutat återremiss af §§:na
30 och 27, torde- det äfven vara lämpligast att återremittera
den nu föredragne 75:té §:n.
§:n återremitterades.
§ 76 och Utsk:ts å sid. 42 i Bet:det gjorda hemställan i
afseende å en utaf Kiksdags-fullmäktigen Måns Månsson väckt
motion.
Hr Stuart: Bev:s-Utsk:t har förhöjt det belopp, som
komiléen föreslagit att användas till de kostnader, om hvilka
den 76:t:e §:n handlar. Dessa utgifter äro visserligen ganska
betydliga; men jag förmodar att de likväl icke skola öfverstiga
de belopp, hvarmed komitéen föreslagit att de skulle komma
att utgå. För närvarande utgör den s. k. bev:s-procenten,
eller den del af allm. bev:n, som får användas till
kostnadernas bestridande, 3 °/0 af hvarje läns samt 2 J/2 °/0
af Stockholms stads hela bev:s-summa. Enligt ett dokument,
som jag nu håller i min hand, synes Stockholms stads pröfnings-komité
för sednast förflutna år verkligen hafva varit i
bekymmer, huru den skulle kunna lyckas använda hela den
till dess disposition befintliga summa. Utom de egentliga arfvodena,
som bemiilde komité bestämt och af hvilka arfvodet
för en enda tjensteman öfverstigit 1,500 rdr, har komitéen
utaf ifrågavarande medel lemnat understöd ät en afliden tjenstemans
fästeqvinna samt anslagit arfvoden åt krono-uppbördskommissarier,
hvilka under hela tax:s-tiden åtnjutit tjenstledighet.
Vid sådant förhållande hemställer jag, huruvida det kan
vara skäl, att, då summan af 2 J/2 % till dessa kostnaders bestridande
i hufvudstadcn för närvarande redan visat sig vara
för stor, öka samma summa till 6 °/0, äfvensom att för landsorterna
höja ifrågavarande arfvodes-summa till 10 °/0.
Erfarenheten har visat, och det vid många tillfällen, att
dylika maximi summor nästan alltid betraktas och behandlas
såsom minimi-summor; och man anser snart sagdt som en samvetssak,
att till yttersta styfvern disponera de medgifna beloppen.
På dessa skäl får jag yrka, att förevarande § måtte till
Utsk:t återremitteras, på det att den af Utsk:t föreslagna procent-beräkning
må kunna nedsättas till de belopp, som bev:skomitéens
förslag innehåller.
Hr E eu t er svärd : Äfven jag finner denna summa vara
temligen högt tilltagen; men ansåg mig likväl icke böra der
-
Den 18 Maj f. m.
243
emot mig reservera, emedan man ville att härför ifrågakommande
belopp skulle bestämmas så rundeligt, att det med säkerhet
räckte till. I öfrigt får jag verkligen bekänna, att då Utsk:t
bestämde ett minimi-belopp, hvilket icke får öfverstigas, så
trodde jag, för min del, sannerligen icke, att man skulle gä
tillväga på sätt den siste talaren andragit, eller att ett maximi-belopp
städse blir ett minimi-belopp. Det blir naturligtvis
svårt, att alltid kunna på förhand bestämma, huru mycket som
erfordras till bestridande af kostnaderna för insamlande af de
materialier, hvilka, enl. TTtsk:ts förslag, äro nödige för de uti
föregående § omnämnde upplysningars meddelande; men då R.
o. Ad., för dess del, tyckes vilja besluta en återremiss i syftning
att en stor del af detta belopp icke skulle vara för ändamålet
erforderligt, får jag, med tillkännagifvande att jag anser
detta maximi-belopp af 6 °/0 vara något högt tilltaget, likväl
hemställa till den siste värde talaren, huruvida han icke skulle
vilja frångå sitt förra yrkande på återremiss, enär det har all
sannolikhet för sig, att TTtsk:t, för ändamålets vinnande, fortfarande
vidhåller de af detsamma en gång härför bestämda belopp.
Gr. Mörner: Äfven jag tror att de af TTtsk:t här före
slagna
procent-belopp kanske äro betydligare än behofvet kräfver;
men då i afs:de å denna punkt några andra förslag icke
tyckas vara att välja emellan, än att antaga Utsk:ts eller korniterades
förslag, och då några upplysningar icke genom en
återremiss synas kunna vinnas, får jag hemställa, det Hr Stuart
ville så moderera sitt förslag, att man nu genast fastställde det
belopp, som komiterade föreslagit.
Hr Stuart: Då ändamålet med den återremiss, hvilken
af mig blifvit begärd, vinnes derigenom, att R. o. Ad. nu antager
de bestämmelser i ämnet, komitéens förslag innehåller, så
får jag, i öfverensstämmelse med den sista talarens derom gjorda
framställning, i så måtto modifiera mitt förut afgifna yrkande,
att jag anhåller om propos. på bifall till komitéens uti ifrågavarande
hänseende afgifna förslag, hvilket förekommer uti
80:de §:n af komiterades bet:de.
Efter härmed slutad öfverläggning och uppå framställd
propos., bifölls så väl Utsk:ts ofvanomförmälde hemställan som
ock den ifrågavarande §:n, dock med förbehåll derom, att de
uti §:n förekommande procent-beräkningar skulle utbytas emot
dem, som funnos intagna uti § 80 af komiterades förslag
till bev:s-stadga.
§ 77.
Gr. Mörner: Sedan R. o. Ad. beslutat att besvär skola
medgifvas äfven öfver pröfnings-komités beslut, så torde denVI
B. 16
244
Den 18 Maj f. m.
na § böra så förändras, att man derstädes efter orden: »Den
som vill öfver tax:s-” tillägger orden: »eller pröfnings-»; hvarefter
§:n skulle erhålla följande lydelse: »Den som vill öfver
tax:s- eller pröfnings-komités beslut etc.”
Uppå framställd propos. bifölls §:n med den förändring,
-att början deraf erhöll följande lydelse: »Den som vill öfver
tax:s- eller pröfnings-komités beslut etc.”
§ 78.
Bifölls.
§ 79.
Gr. Mörner: Jag skulle tro att förra delen af denna §
är fullt rigtig, att nemi. mot de tax:s- eller inkomst-belopp, som
tax:s- eller pröfnings-komitéerna, på grund af den dessa komitéer
tillhörande taxering, fastställt, anmärkningar under kronoräkenskapernas
granskning icke må göras; men är derjemte af
den åsigt, att den sednare punkten, som stadgar detsamma i
afs:de å ”de af bemälda komitéer för öfrigt vidtagna beslut”,
går något för långt, då dessa komitéer, efter Utsk:ts förslag,
fått sig uppdraget, att äfven verkställa debitering och granska
mantalslängderne. Vid debiteringen kan nemligen missräkning
hafva egt rum, och vid mantalslängdernas granskning
misstag; och om detta befunnits vara fallet, bör väl rättelse
derutinnan kunna verkställas.
Jag anhåller således att de sista orden i denna § »eller
emot de af bemälda komitéer för Öfrigt vidtagna beslut” målte
få uteslutas.
§:n bifölls med borttagande af slutorden: »eller emot de
af bemälda komitéer för öfrigt vidtagna beslut.»
§ 80.
Bifölls.
Den vidare pröfningen af detta Bet:de uppskjöts till eftermiddagens
plenum och E. o. Ad. åtskiljdes kl. */4 4 e. m.
In fidem,
0. Brakel.
Don 18 Maj e. m.
515
Fredagen den 18 Maj 1860.
Plenum kl. 6 e. m.
Upplästes ett utaf Hr Uggla, Carl Gustaf, inlemnadt
mern. af följande innehåll:
Jag anhåller, att, med bibehållande af min riksdagsmannarätt,
få afsäga mig förtroendet att vara ledamot af Allm.
Besv.- och Ekon.-Utsk:t.
Sedan R. o. Ad, härtill lemnat bifall, anmodades Ståndets
Hrr Elektorer att välja en ledamot i Allm. Besv.- och Ekon.
Utsk:t efter Hr Uggla.
H. Exc. Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att Direktionen
för Svenska Slöjd-föreningens Söndags- och Aftonskola inbjudit
B. o. Ad. att nästa måndag den 21 dennes, å den tid Ståndet
behagade utsätta, taga i betraktande den utställning af skolans
elevers arbeten under nyss tilländalupna läseår, som i skolans
lokal N:o 39 Mäster-Samuels-gatan vore föranstaltad; och hemställde
H. Exc., att då riksdagsgöromälen icke torde medgifva
att någon del af nämnde dags f. m. användes till ifrågavarande
utställnings beskådande, till svar finge meddelas, att de af
Ståndets ledamöter, hvilka önskade begagna sig af inbjudningen,
skulle infinna sig efter kl. 6 e. m; hvilket bifölls.
Föredrogs ett från Högvörd. Preste-Ståndet ankommet
prot.-utdr. N:o 263, innefattande dels bemälde Riks-Stånds
beslut ang:de förändrad lydelse af Exped.-Utsk:ts förslag N:o
12 till § i Riksdags-beslutet ronde Sveriges och Noriges ömsesidiga
förhållanden, dels ock inbjudning till MedStånden att uti
samma beslut instämma.
Begärdes på bordet.
Fortsattes pröfningen af Bev:s-Utsk:ts Bet:de N:o 20, ang:de
Allm. Bevillningen.
§ 81.
Bifölls.
§ 82.
246
Den 18 Maj e. in.
Gr. Mörner, Carl Göran Detlof: Vid denna § har
jag tvenne anmärkningar att framställa, den ena i afs:de å litt.
b., som säger, att debetsedeln bör uptaga ”bev:s-afgiften för den
skattskyldiges inkomst af kapital eller arbete.” Mig synes, att
den äfven borde uptaga sjelfva beloppet, hvar,på denna afgift
är beräknad, samt de särskilda slag af inkomst, hvarifrån den
härleder sig, så att den skattskyldige må kunna hafva detta för
ögonen. Den andra anmärkningen gäller slutet af §:n, om besvärshänvisningen.
Eörut fanns nemi. inskränkning i rättigheten
att besvära sig öfver påförd bev:s-afgift, men sedan denna
inskränkning numera blifvit af K. o. Ad. borttagen, synes mig
att mellanmeningen ”deruti ändring genom besvär kan vinnas”
bör utgå. Då emellertid mina båda anmärkningar torde föranleda
ändringar i redaktionen, hvilka ej gerna kunna vidtagas
nu utan närmare granskning, anhåller jag om återremiss af
denna §.
Gr. Lagerbjelke, Gustaf: I afs:de å den redaktions
förändring,
Gr. Mörner önskat i det sista stycket af denna §, i
fråga om besvärshänvisning, instämmer jag gerna med Hr Gr:n.
Beträffande stadgandet i litt. b, medgifver jag också, att för
bevilln. af kapital eller arbete kunde, lika väl som för fastighet,
utsättas det beskattade inkomstbeloppet; men att skilja mellan
de olika slagen af inkomster låter sig väl icke göra. Emedlertid,
dels för vinnande af en annan redaktion i sista mom:tet,
dels emedan B. o. Ad. ännu icke fattat sitt beslut om det skall
blifva någon bevilln. på kapital och inkomst, instämmer jag i Gr.
Mörners begäran om återremiss.
§:n återremitterades.
§ 83.
Gr. Mörner: Vid denna § har jag endast att anmärka
ett tryckfel. Här står nemi. på 4:de raden: ”men, vid ansvar
såsom för tjenstefel, får icke mer än en debetsedel utfärdas för
de skattskyldige inom samma tax:s-distrikt åliggande bev:s-afgifter.
” Om man tager detta efter orden, så blir deraf en följd,
att det icke skulle få utgifvas mer än en enda debetsedel för
alla skattskyldiga inom distriktet. Detta kan dock hjelpas derigenom,
att man stryker ut den plurala ändeisen eller e’t uti
ordet skatt skyldige, hvadan jag får anhålla om propos. på ett
sådant beslut.
Häruti instämde Gr. Lagerbjelke.
Gr. af Ugglas, Carl Ludvig: Eör min del undrar jag
om icke denna § måste återremitteras, på den grund, att det
ännu icke blifvit bestämdt, af hvilka uppgifterna skola göras.
Den 18 M a j e. m
247
I denna § står nu, att det skall blifva särskild sedel för hvarje
person, som betalar bevilln. efter 2:dra art., således äfven för
hvarje betjent eller dräng, som har mera än 400 rdr. Efter
den gamla författn. fick tjenaren åtminstone uptagas på husbondens
debetsedel, dock med rättighet för denne att kunna erhålla
särskild sedel för den förre. Då det nu icke är afgjordt
huruvida upgiften får lemnäs af husbonden eller icke, torde ej
heller vara skäl att bestämma, huruvida särskild sedel ovilkorligen
skall finnas för hvarje person, ty om det blir bestämdt,
att en tjenare får af husbonden till bevilln. upgifvas, så bör ban
också kunna på dennes debetsedel uptagas. Jag tror således
att denna §, såsom sammanhänganden med frågan om upgifterna,
bör till Utsk:t återremitteras.
Efter härmed slutad öfverläggning, yttrade H. Exe. Hr Gr.
o. Landtm., att derunder yrkats dels bifall till §:n med förän
dring
af ordet skattskyldige till ordet skattskyldig, och dels
§:ns återremitterande; hvaruppå H. Exc. framställde först propos.
å bifall till §:n med omförmälde förändring, dervid svarades
ja och nej i blandning, samt sedermera propos. på återremiss
af §:n, då svaren utföllo med flere ja jemte ett eller annat
nej; och förklarades ja nu hafva varit äfvervägande.
§ 84.
Gr, Hörner: I denna § är den förändring vidtagen, att
tiden, inom hvilken debetsedlarne skola vara af vederb. tjenstemän
aflemnade, är inskränkt från 4 veckor till fjorton dagar.
Jag vet icke rätt anfin till denna olikhet; mendet är tydligt,
att den något längre tiden alltid är en fördel och leder till
lättnad. Jag skulle derföre helst önskat, att den nu gällande
föreskriften i detta afs:de blifvit bibehållen.
Gr, Lagerbjelke: Anl:n till denna förändring är att,
ehuru nu gällande författn. föreskrifver, att debetsedlarne skola
vara aflemnade fyra veckor före upbördstidens början, sådant
på många orter varit omöjligt att verkställa. Komitéen och
TJtsk:t ansågo då bättre att införa ett stadgande, som kan efterlefvas,
än att bibehålla det nu varande, som erfarenheten visat
måste öfverträdas. Jag anhåller derföre om bifall till Utsk:ts
förslag.
Erih. Hermelin, Carl Samuel: Det torde icke kunna
nekas, att detta sena utlemnande af debetsedlarne är en stor
olägenhet, som endast vållar att man kommer på restlängd och
får betala böter. Det torde också bero på långsamhet och försumlighet
hos häradsskrifvarne; och jag får derföre instämma i Gr.
Mörners begäran om bibehållande af det nu gällande stadgandet.
Deri 18 Maj o. m.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad, samt H. Exc.
Hr Gr. o, Landtm, upptagit de derunder gjorda yrkanden å
bifall till §:n oförändrad, samt å bifall dertill med förändring
af orden fjorton dagar till fyra veckor; framställde H. Exo.
först propos. å bifall till §:n oförändrad, dervid svarades både
ja och nej, samt sedermera propos. å §:ns antagande med förenämnde
förändring, då svaren utföllo med några ja jemte ett
eller annat nej; och förklarades ja nu hafva varit öfvervägande.
§ 85.
Bifölls.
§ 86.
Gr. Mörner: Jag kan icke ratt fatta, hvarföre i denna §
föreskrifves, att upbörden af Allm. Bevillmn skall ske vid samma
tillfälle som af andra kronoutskylder, och hvarföre Utsk:t,
i olikhet med hvad förut är stadgadt, här sammanfört den förra
med de sednare. Icke trode man väl kunna påstå att det är
en fördel att alla utskylder erläggas på engång; snarare skulle
jag tro det vara tvärtom.
Gr. Lagerbjelke: Det vore visserligen ganska bra, om
man kunde här, likasom i andra länder, fördela upbörden på
hela året, såsom t. ex. i Frankrike, der den erlägges en gång
i månaden. Hos oss är dock sådant ogörligt och låter sig
åtminstone icke verkställa genom en naken föreskrift, utan skulle
dertill erfordras ganska stora förändringar i många afseenden.
Man skulle visst också blifva mycket förvånad på landet,
om man, i stället för en upbördsstämma, finge två eller
flere. Jag anhåller om bifall till Utslcts förslag.
Hr v. Koch: I afs:de härå får jag nämna, att man inom
komitéen icke afsäg att göra någon förändring i hvad som nu.
eger rum; man ville endast utesluta alla sådana föreskrifter,
som stå i de allmänna författningarna, emedan man derigenom
lättare kan vidtaga nödiga reformer, utan att behöfva vidröra
bevilln:s-förordn:n.
Gr. Mörner: Syftemålet med min anmärkning var just,
att man icke skulle onödigtvis i denna författn. införa en föreskrift,
som gör upbörd på samma gång af alla utskylder till
en nödvändighet, hvilket den nu icke är. Jag önskade derföre
återremiss af denna §, på det, i afseende å restantiernas indrifvande,
måtte införas ett sådant stadgande, som nu finnes i
132:dra §:n.
Hr v. Koch: Vill man framdeles göra flera upbördsstäm
mov
i stället för en, så torde vara bäst att göra det så, att
Den 18 M aj e m.
alla utskylder fordelas i vissa portioner. Man ville dock icke
i frågan om bevillnm inblanda frågan om denria reform, hvilken
också låter sig mycket väl verkställa, utan hinder af denna
§, sådan Utsk:t föreslagit densamma. Jag anhåller om bifall.
Gr. Lagerbjelke: Till hvad den siste talaren anfört,
vill jag ytterligare lägga, att enligt Gr. Mörners förslag skulle
det komma att bero på häradsskrifvarne, om de ville uptaga
bevillnm på samma gång som öfriga utskylder; ty enligt § 87
är det upbördsmannen, som anmäler och kungör dagen för upbörden.
Jag fortfar i min anhållan om bifall
Gr. af Ugglas: Jag tror för min del det vara en gan
ska
stor fördel för den skattskyldige att stadgandet står i författarn,
ty eljest blir det beroende på upbördsmannen, och
han kan utsätta upbörden 3 å 4 månader tidigare än nödigt
är, och det kan icke vara den skattskyldige likgiltigt, om han
får betala ut sina penningar i otid. Jag anhåller om bifall till
Utsk:ts förslag.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad samt II. Exc.
Hr Gr. o. Landtm, upptagit de derunder gjorda yrkanden å
bifall till och återremiss af den ifrågavarande §:n, framställde
H. Exc. propos. & bifall dertill och, då dervid svarades några
ja, jemte ett eller annat nej, förklarade sig hafva funnit ja öfvervägande.
§ 87.
Bifölls.
§ 88.
Hr v. Koch: I denna § har Utsk:t i väsendtlig mån för
ändrat
komitéens förslag, genom att i början af första stycket
bland de afgifter, som skola af skepps-ombudsmannen i Stockholm
och sjömanshusens förestådare upbäras, intaga »öfriga
personela utskylder”. I allmänhet har man i denna författning
icke talat om dessa; ett sådant stadgande kunde också möjligen
passa i den förra, men icke i den, hvarom vi nu hålla på
att besluta. Jag skulle derföre önska att dessa ord kunde utgå.
Gr. Mörner: Den siste värde talaren har trott sig fin
na,
att man i denna § gatt för långt i sina fordringar; jag deremot
finner motsatsen. Enligt nu gällande förordning åligger
det skepps-ombudsmannen i Stockholm och föreståndarne för sjömanshusen
i de öfriga städerna alt debitera och upbära hela
den sjöfolk åliggande bevillnm Enligt Utsk:ts förslag skulle det
2öo
Den 18 Maj e. m.
deremot åligga dem att upbära bevilln. blott efter Irsta artikelm
Nu säger 13:de §:n i förslaget till Instruktion:
»Skeppare, ångfartygs-befälhafvare, styrmän, machinister samt
matroser oell andre sjömän taxeras till bevillning för sina inkomster
genom arfvoden och så kallade hyror m. m. efter enahanda
beräkningsgrunder, som äro stadgade för den vid industriel
företag eller i enskild tjenst anställda personals inkomstbevillning”,
■— men hvem som skall verkställa denna taxering, och
huru man skall få ut denna afgift, derom säger författn:n icke
ett ord. Efter den gamla författmn voro sjömännen underkastade
en viss bestämd afgift, och då gick det ganska lätt att påföra
dem densamma; nu deremot skall det göras en granskning
och upskattning af deras hyror och månadspenningar m. m.,
och huru skall man få reda härpå? Sjömnänen äro stundom under
flera år ute på sina resor, och under denna tid lemnäs för
dem ingen upgift till komitéerna. Jag anför detta som ett
exempel på svårigheten att tillämpa den uppställda theorien. Då
den punkt, som härmed har sammanhang, är återremitterad,
anhåller jag att samma åtgärd måtte vidtagas med den nu föredragna
§:n. Hvad åter beträffar Hr von Köchs anmärkning, tror
jag den omnämnde föreskriften ingalunda vara öfverflödig, då
man vet att sjömännen äro, likasom alla andra, underkastade
kurhus- och folkskole-afgifter m. m., och jag har svårt att fatta,
åt hvem uppbärandet af dessa afgifter skulle uppdragas,
om icke åt föreståndarne för sjömanshusen. Jag anser således
§:n i detta afs:de riktig, men anhåller, på grund af hvad jag
nyss förut anmärkt, om återremiss.
Hr von Koch: Få paragrafer i förordnm. hafva kostat
komitéen så mycken möda som den förevarande, och dock synes
det som vi misslyckats. Orsaken hvarföre vi omredigerade
§:n, var de upplysningar, som meddelades af landskamreraren
i Stockholms län rörande de stora svårigheter, som det nuvarande
förhållandet medför. Med min anmärkning åsyftade
jag ej att kommunala afgifter för person icke skulle kunna
på samma gång som bevillmn upptagas af sjömännen, men jag ansåg
ett stadgapde härom icke böra insättas i denna förordning,
då densamma för öfrig icke talar om dylika afgifter. Jag vill
emellertid icke motsätta mig den begärda återremissen.
§:n återremitterades.
§ 89-
Gr. Mörner: Då i l:sta mom. af denna § talas om hand
landes
m. fl:s ansvarighet för erläggandet af deras underlydandes
bevilln. och deruti omnämnes såsom undantag den bevilln.,
som bör utgöras »för fast egendom eller inkomst af kapital,
med mera», men B. o Ad., i afs:de å bevilln. härför, icke ännu
ben 18 Maj e. m.
251
fattat beslut, anser jag detta moni. böra återremitteras. Likaså
anhåller jag om återremiss af mom. 2, emedan bevis öfver
verklig erlagd bevillning der stadgas såsom vilkor för utfående
af pass till annan ort, hvilket stadgande torde vara mindre
lämpligt, sedan It. St:r heslutat att hos K. M:t anhålla om
upphörande af hela det inrikes passväsendet. Emot 3:dje och
4;de mom:na har jag ingenting att anmärka.
Hr von Koch: Jag har ingenting emot att l:sta och
2:dra momma återremitteras, hemställande dervid, om TJtsk:t
icke kunde, i stället för orden »pass för att till annan ort sig
begifva», insätta ordet »prestbetyg". Då nu sannolikt återremiss
kommer att ega rum, vill jag på samma gång fästa uppmärksamheten
derpå, att i 2;dra mom. talas äfven om »kronoutskylder»
och icke blott om bevillningen.
Gr. af Ugglas: Jag skulle tro det vara skäl att åter
remittera
äfven 3:dje mom:t i denna §, emedan äfven der omnämnas
de afgifter, hvarom Hr von Kock vid den förra §:n
talat. De uttryck, som här hegagnas, äro högst sväfvande,
och jag vet, att man trott sig kunna på grund häraf utsträcka husbondes
ansvar äfven till kommunala utskylder, och, om en sådan
utsträckning verkligen bör ega rum, så bör den väl stödja
sig på någon annan grund än ett obestämdt uttryck i förordnm.
— Dessutom förekommer också i samma mom. ett stadgande
om befrielse från sådan ansvarighet, så vida det kan styrkas
att de ifrågav:de arhetarne äro i nödställd belägenhet. Detta
yttrande har i hela förordmn ingen annan motsvarighet än i
§ 53, och det kunde ganska väl passa i den gamla förordnm,
men ur den nu ifrågav:de anser jag att det borde utgå. Pa
grund af allt detta, anhåller jag om återremiss af så väl l:sta
och 2:dra, som äfven 3:dje mom:n.
Gr. Mörner: Jag anhåller att fa instämma i det yrkande,
Gr. af Ugglas nu framställt.
Äfven denna § återremitterades.
§ 90.
Bifölls.
§ 91.
Hr Keutersvärd: Bland de i denna § upptagna un
dantag
anser jag höra inflyta äfven de innebyggare i Stora
Kopparbergs län, hvilka erlägga den s. k. Kungsgårds-hjelpen,
och som torde höra förskonas från en fjerdedel af bevillningen
efter Usta och 2:dra artikeln; hvadan jag anhåller om §:ns återre
-
252
Den 18 Maj e. ru.
mitterande till Utsk:t, på det denna ändring måtte blifva iakttagen.
Gr. af Ugglas: Då diskussionen om lista §:n af denna
fdrfattn. pågick, hänvisade jag till hvad 4:de mom:t af nu gällande
141:sta § innehåller. Jag vet icke rätt, huruvida sådana
personer, som der omtalas, skola enligt denna nya törfattn.
erlägga mantalspenningar eller derifrån äro befriade. Äro de
redan genom något annat stadgande förklarade fria derifrån,
så är allt godt och väl; hvarom icke, borde de väl här upptagas,
emedan hvar och en bör inse, att de äro i en sådan
belägenhet, att af dem icke kan fordras någon afgift ens efter
Lsta artikeln.
Gr. Lagerbjelke: Då numera, enligt R. o. Ad:s beslut,
Lsta artikelns bevillning skall betalas endast af dem, som erlägga
mantalspenningar, och detta icke är fallet med de personer,
hvarom Gr. af Ugglas talat, så behöfyes för dem icke något
särskildt undantag här införas. Hvad beträffar Hr Ilou t ersvärds
anmärkning, torde den icke böra föranleda återremiss,
utan, om R. o. Ad. vill derpå fästa afseende, och anser ett
sådant undantag böra ega rum, kan detta lämpligen inrymmas
i en ny §. Jag anhåller derföre att, i händelse Hr Reutersvärds
framställning vinner bifall, hans yttrande måtte särskildt
öfverlemnas till Utsk:t.
Hr Reutersvärd: Jag skulle visserligen icke hafva nå
got
synnerligt emot Gr. Lagerbjelkes framställning om bifall
till §:n och remiss till Utsk:t af mitt yttrande; men R. o. Ad.
behagade påminna sig att, då Lsta §:n här handlades, åtskilliga
ledamöter, och bland dem Hr Fåhreeus, O. I., förklarade
sig vara af den mening, jag här uttalat, hvadan jag tror det
bästa vara att återremittera §:n.
Gr. Mörner: De nu gjorda anmärkningarna hafva fram
kommit
på orätt ställe, alldenstund de höra till lindringar och
icke till afkortningar. Jag tror derföre, att man ganska väl kan bifalla
§:u, sådan den är, och remittera Hr Reuters värds yttrande
särskildt till Utsk:t. Samma åtgärd vill jag föreslå måtte vidtagas
med 6:te mom:t i nu gällande § 141, samt § 144, hvilken
talar om den lindring, som beredes en mängd personer,
med afseende å ett stort antal barn.
Hr von Koch: Ehuru jag icke satt mig emot att hän
visa
undantag till denna §, tror jag dock att dessa icke höra
hit, utan till lindringarne, hvadan det vore bäst att de beslut,
som nu kunna komma att fattas, blefve införda under sina respektive
artiklar. Man kan derföre, som Gr. Mörner yrkat,
nu bifalla denna §, sådan den är, och sedan tillse hvad un
-
I>cn 18 Maj e. ra.
253
dantag och lindringar som må ega rum. Hvad sedan beträffar
sjelfva lindringarna, så vill jag nämna att de af Gr. af
Ugglas omtalade ''fattiga fosterbarn m. fl,”, äro re
dan
genom K. KammarCollegii cirkulär af 1815 i åtnjutande
af den afsedda befrielsen. Vidare, i fråga om lindring förvissa
fattiga orter, förekommer först sådan för innevånarne i Särna,
hvilka för närv:de äro befriade från afgifter efter både l:sta
och 2:dra artikeln. Att befria hemmanen från erläggande af
afgiften tror jag icke vara skäl, då dessa blifva uppskattade
till sitt verkliga värde, men befrielsen från de personella utskylderna
skulle jag icke vilja beröfva dem. Sedan förekomma
innevånarne i Herjeådalen, hvilka icke äro befriade från mantalspenningarne,
men deremot från hälften af bevillningen, och
hvilka jag skulle önska linge dervid bibehållas. Till Johan
Bergströms reservationsvis framställda förslag om lindring för
dem, som utgöra den s. k. Kungsgårdshjelpen, önskar jag äfven
bifall. Helst skulle jag önska, att K. o. Ad. ville nu genast
besluta dessa lindringar, nemi. för innebyggarne i Särna
enligt 5:te monut af § 141, för allmogen i Herjeådalen enligt
§ 145, samt slutligen för dem i Stora Kopparbergs län, som
utgöra den s. k. Kungsgårds-hjelpen, befrielse från en fjerdedel
af bevillningen efter l:sta artikeln; samt åt Utsk:t öfverlemna
redaktionen af de stadganden,' som till följe deraf böra inflyta.
Hr Reutersvärd: Jag är visserligen tacksam för Hr
von Köchs understöd, men får dock anmärka, att han yrkat
endast befrielse från en fjerdedel af bevillningen efter Usta
artikeln, hvilket skulle göra blott 4 eller 5 års afkortning. Jag
föreställer mig dock, att ingen kan vilja pålägga någon viss
del af folket en beskattning, som icke förut egt rum, och så
länge det ifrågav:de onus qvarstår, bör ock lindringen ega rum.
Jag fortfar derföre att yrka återremiss.
Gr. Lagerbjelke: I)e här ifrågasatta lindringar voro
af långt större betydelse då de infördes, än de nu kunna vara,
emedan bevillningen efter l:sta artikeln var mycket högre förr
än nu. De beviljades med afseende å befolkningens i vissa
orter fattigdom, men lika fattigt folk torde icke vara svårt att
påträffa i hvilken landsända som helst. Beträffande Gr. Mörners
framställning om befrielse för dem, som hafva ett större
antal barn, sä äro de åsyftade personerna redan befriade från
mantalspenningarne och dymedelst äfven från bevillning efter
l:sta artikeln. De åtnjuta således ,en lindring af 60 öre, eller
lika mycket, som om de hade 6 barn, då nemi., efter nu gällande
författa., de egde afdraga 10 öre för hvarje barn. Det enda,
som härvidlag förtjenar någon uppmärksamhet, är frågan om
befrielse för dem, som utgöra Kungsgårdshjelpen; men detta
borde snarare ske genom efterskänkande af denna skyldighet,
än genom eftergift af bevillningen. Mot öfverlemnande till
254
Den 18 Maj e. m.
(Jtsk:t af denna fråga har jag ingenting att invända, men anhåller
om bifall till §:n i öfrigt.
Gr. Mörner: Mitt yrkande i afseende å § 144 får jag
härmed frånträda. Beträffande öfriga ifrågasatta lindringar, får
jag hemställa att, om frågan återförvisas till TJtsk:t, detsamma
måtte undersöka, huruvida icke de orter, för hvilka dessa lindringar
varit medgifna, på sednare tider kommit i en bättre ekonomisk
belägenhet. Så är åtminstone förhållandet med åtskilliga
af Dal-socknarne, der K. M:t skänkt till kommunen flera
tusen tunnland mark, och der äfven skogarne blifvit fritt upplåtna
till afverkning. Likadant är förhållandet med Herjeådalen,
hvilket kan finnas, om man går tillbaka till riksdagsförhandlingarne
för åren 1850—51. Det torde då vara skäl att
betänka, om dessa eftergifter, som blifvit beviljade under helt
andra förhållanden, nu böra fortfarande qvarstå.
Hr von Koch: Jag har begärt ordet för att upplysa, att
innebyggarne uti ifrågav:de trakter af Herjeådalen verkligen
äro befriade från alla dessa utskylder. Jag föreställer mig
derföre att det vore nog att göra undantag för vissa andra
orter, som nämnas i början af § 145.
Gr. Lagerbjelke: Det tyckes genom diskussionen vara
utredt, att några lindringar icke behöfva särskildt ifrågakomma
för andra än dem, som utgöra den s. k. aKungsgårdsbjelpen.
» Hr von Koch och Gr. Mörner hafva upplyst, huruledes
stora förmåner kommit öfriga ifrågavide orters innebyggare
till godo; och det återstår då icke något skäl att återremittera
frågan till Utsk:t. Jag vågar derföre anhålla om bifall
till Utsk:ts framställning i denna punkt och dess åtgörande
att ur bev:s-stadgan utesluta alla hittills varande lindringar,
så vida ej B,, o. Ad. anser nödigt att till särskild handläggning
af Utsk:t öfverlemna frågan om lindring för dem, som
utgöra Kungsgårdshjelpen.
Hr Eeutersvärd: Mitt yrkande gick endast ut på att
från bevillning befria dem, som hafva ett motsvarande onus
sig ålagdt. Jag förenar mig således helt och hållet med Gr.
Lagerbjelke i anhållan, att R. o. Ad. ville bifalla §:n, och öfverlemna
till TJtsk:ts behandling frågan om lindring för de innebyggare
i Dalarne, som utgöra den s. k. Kungsgårdshjelpen.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad, yttrade H. Exc.
Hr Gr. o. Landtm., att någon anmärkning icke blifvit gjord
emot den ifrågav:de §:n, hvartill Gr. Lagerbjelke yrkat bifall,
men att, i enlighet med det förbehåll, som fästats vid R. o.
Ad:ns bifall till den l:sta §:n, åtskilliga yrkanden i afseende
å undantag eller lindringar från bevillnings utgörande blifvit
Den 18 Maj e. m.
255
framställda och borde blifva föremål för B. o. Ad:ns beslut.
Uti berörda hänseende hade nemi. Hr Beutersvärd yrkat, att
de innebyggare i Kopparbergs län, hvilka utgjorde den s. k.
Kungsgårdshjelpen, måtte förskonas från en fjerdedel af bevillningen
efter lista och 2:dra artikeln, så länge nyssnämnde
onus fortfore; och hade Hr Beutersvärd i sådan syftning anhållit
om återremiss af berörde fråga. Vidare hade Hr von
Koch föreslagit, att åtskilliga af de lindringar från bevillnings
utgörande, som i nu gällande bevis-förordning finnas medgifna,
nemi. enligt 141:sta §:n 5:te momit för innevånarne i Särna
socken med Idre kapell af Öster-Dalarne, samt jemlikt 145:te
§:n för allmogen i Herjeådalen samt Oster- och Wester-Dalarne,
nemi. Ofvan- och Nedan-Siljans samt 'VVester-Dals fögderi,
och Gagnefs socken af Säthers fögderi, äfvensom i
Elfdals och Erykdals finnskog i Carlstads län, samt för dem
af allmogen i Kopparbergs län, som afbörda sig mantalspenningarne
med kol till Stora Kopparbergs bergslag, jemväl hädanefter
skulle få ega rum.
Härvid anmälde sig och yttrade
Hr von Koch: Jag kanske uttryckte mig otydligt, då
jag sednast hade ordet; men det var icke min mening att befrielsen
skulle gå längre än från första artikeln.
H. Exc. fortsatte sin framställning med förmälan, att Hr
von Koch hade yrkat, att frågan om de af honom föreslagne
lindringarne skulle återförvisas till BevillmsUtskit, så vida B. o,
Ad. icke funne för godt att deröfver genast besluta; hvaremot
Gr. Lagerbjelke anhållit om godkännande af Utskits förfarande,
att från den nya bevis-förordningen utesluta stadganderne
om de lindringar, Hr von Koch velat bibehålla; och
skulle H. Exc., med anledning af hvad sålunda blifvit yrkadt,
framställa särskilda proposir å den ifrågavide §:n, å Hr von
Köchs förslag samt å Hr Beuters\ärds förslag.
Sedan härefter propos. å bifall till den förevide 91:sta§:n
blifvit framställd och med ja besvarad, gjordes först propos. å
godkännande af Utskits åtgärd, att från förordnings-förslaget
utesluta nu gällande stadganden om de af Hr von Koch påyrkade
lindringar, dervid svarades blandade ja och nej, samt sedermera
propos. derå, att frågan om merberörda lindringar
skulle till Utskit återremitteras; och sedan denna sednare propos.
jemväl blifvit med både ja och nej besvarad, förklarades
ja nu hafva varit öfvervägande.
Gr. Lagerbjelke begärde votering.
Upplästes och godkändes följande voterings-propos.i
»Den som godkänner BevillnisUtskits åtgärd, att i förslaget
till bevillms-stadga icke upptaga de uti nuvide bevillms-förordning
256
Den 18 Maj e. m.
förekommande stadganden om lindringar från bevillning efter
l:sta artikeln för dels innebyggare i Särna socken med Idre
kapell, dels allmogen i Herjeådalen, i Öster- och Wester-Dalarne,
samt i Elfdals och Eryksdals församlingar, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
vinner nej, varder frågan om ofvanberörde lindringar till TJtsk:t
återremitterad.”
"Vid voteringens slut hade rösterna utfallit sålunda:
Ja —17.
Nej—15.
Slutligen blef propos. på återremiss af frågan om lindring
i bevillnings erläggande för de innebyggare i Dalarne, som utgöra
den s. k. Kungsgårdshjelpen, framställd och med ja besvarad.
§ 92.
Hr von Koch: Jag vill blott fästa uppmärksamheten
derpå att § 89, som redan blifvit af R. o. Ad. till Utsk:t återförvisad,
åberopas i denna §; dock torde sådant icke utgöra
hinder för bifall, då, genom ett föregående beslut, Utsk:t fatt
befogenhet att vidtaga sådana redaktionsförändringar i de bifallna
§§:na, som kunna blifva nödiga till följd af återremisser
eller vidtagna ändringar.
§:n bifölls.
§ 93.
Äfven denna § bifölls.
§ 94.
Gr. Mörner: Emot denna § har jag egentligen ingen
väsendtlig anmärkning att göra; men det måste medgifvas, att
man kommer i ett besynnerligt förhållande, då man skall gilla
formulärer och blanketter, som man ännu icke sett. Då de
framdeles inkomma, torde det ock blifva svårt att i dem göra
rättelser; men redan på förhand kan jag anmärka, att, genom
sammanförandet af liera särskilda inkomst-titlar, man går miste
om en mängd högst intressanta statistiska uppgifter. Jag
har blott velat fästa de härvarande medlemmarnes af Utsk:t
uppmärksamhet härpå.
Gr. Lagerbjelke: Genom denna § blir endast bestämdt,
att formulärer skola finnas, men icke huru de skola vara beskaffade,
hvilket kommer att bero af framdeles blifvande be
-
I>en 18 Maj e. m.
slut. Jag tror således att intet hinder bör möta att bifalla
denna §.
Uppå härefter framställd propos., blef §:n bifallen.
§§ 95 och 96.
Biföllos.
Härefter Öfvergick E. o. Ad. till pröfning af Utsk.-ts förslag
till instruktion för tax:s-förrättningarne, dervid först förekom
§
1-
Hr von Krmmer, Anders Eobert: Sedan så många
stadganden blifvit återremitterade, som varit affattade i liknande
redaktion med den i denna instruktion förekommande,
och det knappast är möjligt att för tillfället säga hvad som
af instruktionen bör utgå eller bibehållas, i öfverensstämmelse
med E. o. Ad:ns föregående beslut, samt jag dessutom är reservant
beträffande en del af densamma, heratar jag deraf anledning
att föreslå hela §:ns återremitterande, icke i syftning
att den må förkastas, utan att den framdeles komme att ställas
i öfverensstämmelse med det afgörande beslut, som E. St:r
skola fatta i afseende på författningen.
Gr. Lagerbjelke: E. o. Ad. har redan fattat beslutet
att dessa förslag skola punktvis föredragas, och jag kan icke
inse att detta låter sig svårare göra med hänseende till instruktionen
än författntn. Kunde man vid behandlingen af
författningens sednare §§ ihågkomma hvad som beslutats i de
föregående, så kan detta lika väl ske vid instruktionen. Jag
anhåller således att föredragningen måtte fortsättas.
Häruti instämde Hr Hjärne.
H. Exe. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att då E. o. Ad. redan
beslutat, att så väl Betänk:det som de dervid fogade
förslag skulle punktvis och paragrafvis föredragas, kunde H.
Exc. ej framställa propos. på Hr von Kraniers yrkande om
återremiss af det ifrågav:de förslaget i dess helhet, hvarefter
H. Exc. hemställde, huruvida E. o. Ad. behagade godkänna
den föredragna och utan anmärkning lemnade lista §:n.
Eopades ja.
§ 2,
Gr. Mörner: Då den §, hvarigenom fastighets- och in
komst-bevillning
skulle fastställas, blifvit af Ståndet återremitterad,
tror jag att äfven så bör ske med den nu ifrågav:de,
258
Den 18 Maj e. m.
Gr. Lagerbjelke: Om det kunde vara något tvifvel om
att både fastighets- och inkomst-bevillning skola komma att
finnas, medger jag att §:n borde återremitteras; men då det
är gifvet att, hur man än återremitterar, och hvilket beslut
Ståndet än fattar, fastighets- och inkomst-bevillningen likväl
kommer att finnas, kan jag icke inse, hvarföre §:n skall undergå
en sådan behandling. Jag anhåller om bifall till tj:n.
Efter härmed slutad öfverläggning, och sedan H. Exc. Hr
Gr. o. Landtm, upptagit de derunder gjorda yrkanden om bifall
till och återremiss af förev:de §, framställde H. Exc. propos.
å bifall till densamma, och då svaren utföllo med några ja,
jemte ett eller annat nej, förklarades ja hafva varit öfvervägande.
§ 3.
Bifölls.
§ 4.
Hr Hjärne: Jag anhåller om återremiss af denna §,
emedan den är af en öfverflödig vidlyftighet. Den börjar med
orden: ”Värdet af fast egendom föreslås och bestämmes med
ledning af”, och derefter upprepas punktvis alla de utgifter,
som äro omtalade i 25:te och 27:de §§:na af författnm, hvilka
röra bestämmandet af fast egendoms värde. Detta uppräknande
är öfverflödigt, hvartill kommer att utom sjelfva dessa §§:rs
innehåll äfven ett onödigt tillägg blifvit gjordt. Det står nemi.
i fråga om taxerings-, hypotheks- och brandförsäkrings-värdet
att de skola tjena till ledning, så vida icke de och de felen
begås; men hvilket af dessa tre värden, som skola vara mest
bestämmande, derom talas icke. När det dessutom endast skall
tjena till ledning för tax:s-männens omdöme, vore det rättast
att icke vidare uppställa någon instruktion för dessa, utan låta
dem efter eget bevåg begagna detta omdöme, synnerligast sorn
påpekningar äro vilseledande. Jag yrkar således, att hela sid.
2, äfvensom de 2:ne första raderna sid. 3, som innehålla dessa
uppgifter, måtte uteslutas, och i stället sättas till ingressen
dessa orden: »de uppgifter, som i 25:te och 27:de §§:na af författnm
äro bestämda”, och sedermera införes anledningen hvarföre
man bestämt värdet högre eller lägre än den föregående tax:gen.
Gr. af Ugglas: Jag är af motsatt tanke mot den siste
talaren, ty jag tror det vara nödvändigt att i instruktionen påpekas
för tax:s-männen att de icke skola vara ovilkorligen
bundna vid de uppgifter, som skola tjena till ledning, utan må
kunna i förev:de fall höja eller sänka bevillningen. Jag vill
dock icke tvista om denna sak, enär denna § måste återremitteras,
Den 18 Maj e. m.
259
mitteras, sedan § 34 och åtskilliga andra blifvit återremitterade.
Men jag har begärt ordet för att fästa mig vid mom. 4
i densamma. Der står att »brandförsäkrings-värdet å de i stad
oell på dess område eller i köping befintliga egendomars åbyggnad
samt å bruks-, qvarn- och fabriks-byggnader pålandet, äfvensom
å andra der uppförda hus och byggnader, hvilka icke
begagnas för jordbruket och dess binäringar tillhörande rörelse
etc., skall tjena till ledning.—» Först och främst måtte detta
stadgande blifva beroende af huruvida It. St:r, i strid mot
hvad som yrkas vid 4:de §:n, anse att någon särskild taxering
å byggnader på landet skall ske; men äfven om så blir förhållandet,
så förekommer det att, då bruks-, qvarn- och fabriksbyggnader
å landet, äfvensom andra der uppförda hus och
byggnader, som icke begagnas för jordbruket och dess binäringar
tillhörande rörelse, äro skiljda från hvarandra i den här
gjorda uppställningen, skulle det kunna tolkas så, att bruks-,
qvarn- och fabriks-byggnader ovilkorligen skulle taxeras, följaktligen
äfven husbehofs-qvarnar blifva föremål för särskild
taxering. Jag har fästat mig dervid, att i författmn ingenting
är nämndt om husbehofsqvarnar, och det har blifvit sagdt, att
man med flit undvikit röra vid dem, emedan sådana finnas,
som mala för tull, men deremot åtskilliga andra finnas, som
icke mala mot tull. Jag skulle dock tro, att i författmn bör
intagas om undantag för husbehofs-inrättningar från taxering,
hvilket stadgande äfven funnits i den gamla författmn. Af sådan
anledning yrkar jag att §:n åter måtte blifva pröfvad.
Hr Stuart: Jag har ingalunda begärt ordet för att be
strida
återremiss af 4:de §:n, ty den står i sådant samband
med åtskilliga i författmn förekommande §§, som blifvit återremitterade,
att jag anser nödvändigt att lemna Utsk:t fria
händer att lämpa de i instruktionen förekommande stadganden
efter dem, som TJtsk:t i afseende på författmn kan finna förmånligt
uppställa. Men då Hr Hjärne yrkat, att denna § skulle
innehålla snart sagdt ingenting, så får jag förklara, att vill
man icke hafva någon instruktion, då må man säga, att bev:stax:s-komitécn
har endast att ställa sig till efterrättelse beredningens
uppgifter; vill man återigen hafva en instruktion, och
komitéen är af den tanke, att för undvikande af allt för stor
vidlyftighet, vore särdeles fördelaktigt, om stadganden, som
icke berodde af bev:s-afgifternas belopp, iufördes i en särskild
författa., som kunde för en längre tid blifva gällande, så måste
den innehålla någonting, och de vigtigare föremålen för denna
författa, måste väl vara påpekade, äfvensom de omständigheter,
som vid taxeringen å den synlige förmögenheten böra i första
rummet tagas i betraktande. Då man besinnar, att bev:s-förordningen
kommer att tillämpas af åtskilliga personer, för hvilka
en sådan fingervisning ingalunda kan anses öfverflödig, så tror
VI B. IV
260
Dun 18 Maj e. ra.
jag man måste medgifva att det erfordras att närmare uppgifva
grunderna för den fasta egendomens beskattning.
Hr Hjärne liar sagt, att man i vissa fall icke uttalat sig
tillräckligt bestämdt i denna §. Jag skulle gerna önska veta
i hvilket fall så är förhållandet, ty mig synes, att man uppletat
alla de omständigheter, på hvilka uppmärksamhet vid
tax:s-förrättningarne bör fästas. Beträffande Gr. Ugglas’ erinran
att husbehofsqvarnar borde vara fria från särskild bevillning
och att detta borde särkildt utsättas, så har jag icke trott
det vara nödvändigt, då det står: ”hvilka icke begagnas för
jordbruket eller dess binäringar tillhörande rörelse”; men då
meningen är sådan, har jag visserligen ingenting deremot. Då
jag således medgifver återremiss, önskar jag dock att Utsk:t
icke måtte så helt och hållet utstryka S:n, som Hr Hjärne
föreslagit.
Gr Hamilton: Jag instämmer med de Hrr, som yrkat
återremiss af denna §. Hvad jag isynnerhet fästat mig vid,
är det 4:de mom:t i denna §. Jag tror det vara högst olämpligt,
om bevillning skulle åläggas sådana byggnader på landet,
som icke afkasta någon inkomst, hvilket äfven är stridande
mot hela författnms princip, som är att inkomst skall beskattas.
Jag önskar således §:ns återremiss, så att Utsk:t må kunna utesluta
ur densamma, hvad som rörer åbyggnader å landet.
Gr. Mö rner: Då det hufvudsakligaste, som kan vara
att vid denna § erinra, redan vid föregående diskussion, rörande
Bev:s-Utsk:ts förslag till bev:s-stadga, anförts, vill jag icke
upptaga tiden med att återupprepa detsamma. Jag önskar
dock, i ani af Hr Stuarts yttrande, få anmärka, att, efter mitt
omdöme, ligger felet hos denna § egentligen i den ordning,
hvari de ämnen blifvit afhandlade, som böra tjena till ledning
vid bestämmandet af fast egendoms värde. Först hade, enligt
min tanke, bort förekomma hvad i 5:te mom:t säges om egendomens
areal, dess läge och öfriga förmåner, samt sedermera om
de i öfriga mom:n förekommande bestämmelser, emedan af mig
omnämnda omständigheter sjmas mig böra vara dé egentligen
bestämmande faktorerna och de andra åter endast anses såsom
modifierande. Jag förenar mig således i anhållan om återremiss.
Hr Hjärne: Då denna § förmodligen blir återremitte
rad,
vill jag icke besvära K. o. Ad. med något längre anförande,
men måste dock till besvarande upptaga Hr Stuarts
yttrande ang:de påpekningarne, som han ansett nödvändiga.
Jag vill då citera 3:dje mcnr.t. Der står: ”egendomens vid
verkställd värdering för erhållande af lån från hypotheksinrättning
antagna värde, såvida sådan värdering skett under nästföregående
tio år»; detta är ordagrannt citeradt ur 25:te §:n i
stadgan; men derefter kommer Utsk:ts påpekning: »och det
Den 18 Maj e. m.
egendomen dervid åsätta värde sedermera icke blifvit i väsendtlig
mån förändradt.” Jag hemställer, om en sådan anvisning
är nödvändig. Jag föreställer mig nemi., att en tax:s-komité
icke är så enfaldig, att den tager till ledning för omdömet ett
hypotheksvärde, som den vet är i väsendtlig mån föränderligt.
Om det är förändradt, få de icke veta, utan att derom skaffa
sig underrättelse. Derföre har jag också velat öfverlemna dem
åt deras eget omdöme. Jag fortfar i mitt yrkande på återremiss.
Efter härmed slutad öfverläggning och uppå framställd
propos. hlef §:n återremitterad.
§ 5-
Gr. Mö rner: Med afseende på det sammanhang, hvari
denna § står till de af B. o. Ad. redan återremitterade §§
om fastigheters uppskattning, får jag yrka densammas återremitterande
till Utsk:t, och tinner jag ytterligare skäl dertill
uti det förhållande, att, enligt min tanke, misstag är begånget
i afseende på ordningen vid uppräknandet af de faktorer,
hvarpå tax:s-komitén skall grunda sitt omdöme.
A terremitterades.
§ 6.
Gr. Mörner: I följd af den olika grund, som blifvit be
stämd
för uppskattning af frälseränta jemförd med annan fastighet,
skulle genom det i Esta mom:t af denna § gjorda tilllägget
kunna hända, att om frälseränta blir af jordinnehafvaren
inlöst, särskilda grunder vid uppskattningen af hans egendom
komme att följas, nemi. den lägre för den andrå fastigheten,
och den högre för frälseräntans värde. Detta torde vara
mindre lämpligt, och med afseende såväl härå, som å det sammanhang,
i hvilket denna § står till de öfriga förut återremitterade,
anhåller jag om återremiss.
Återremitterades.
§ 7.
Gr. Hamilton: Här föreskrifves att fast egendom skall
hvart tredje år ånyo värderas. Jag tror dock att densamma
icke så varierar i värde, att värdering så ofta bör ifrågakomma ;
hvarföre jag anhåller om återremiss af §:n.
Gr. af Ugglas: För min del tror jag äfven att åter
remiss
af denna § måste ske, i sammanhang med öfrige ater
-
262
Den 18 Maj e. m.
remisser i afseende på tax:s-f'örrättningarne. Jag vill äfven
fästa uppmärksamhet på ett redaktionsfel, nemi. att å 4:de raden
i §:n står ”taxerings-värde”,hvilket naturligtvis ej kan vara
meningen, utan skall det vara endast »värde.” För öfrigt anser
jag, i olikhet med siste talaren, att uppskattning bör ega
rum hvart tredje år, och det torde vara riktigare, emedan
hvart tredje år äfven blir en ny bev:s-förordning. Men deremot
är jag icke säker på, att i alla andra än här uppräknade
fall, taxeringsvärdet bör hafva bestånd under tre år. Jag föreställer
mig nemi., att om en stadsfastighet under en viss tid
varit till ganska ringa belopp uthyrd och sedermera, hvilket
lätt inträffar, under ett par års tid förändring inträffar, så
att hyrorna stegras, hör detta vara en omständighet, som äfven
under loppet af 2 år utöfvar inflytande på taxeringens
bestämmande. Jag har blott i förbigående velat yttra detta,
då i alla fall, enligt min förmodan, återremiss måste ske i
sammanhang med föregående §§.
Återremitterades.
§ 8.
Gr. af Ugglas: Jag tror äfven att denna § står i så
dant
förhållande med de förut behandlade, att en återremiss
äfven af den bör ega rum.
Återremitterades.
§ 9, och i sammanhang dermed Utskits yttrande, pag. 43
i Betänkt, ang:de samma §.
Gr. af Ugglas: Utom det att jag af samma skäl, som
jag vid föreg:de § anförde, anser äfven denna böra återremitteras,
får jag förklara, att jag finner §:ns lydelse något dunkel,
då jag sammanställer den med åtskilliga andra af de föreslagne
§§:na. Det står nemi. här, att, till ledning vid bestämmandet
af värdet å stångjernsbrukens samt masugnarnes tillverkningar,
skall antagas det sednast fastställda lösningspris för Kronans
hammarskattsjern, med afdrag sedermera af transportkostnader.
Är det således meningen att hammarskattspriset fortfarande,
såjom hittills, skall vara det bestämmande i afseende på varans
värde? Det har man ändock svårt att tänka sig, då man
förut läst § 27 i stadgan, der det heter att uppgift skall lemnäs
på värdet af tillverkningen. Man stannar således i villrådighet,
hvilket värde som bör vara norm för tax:s-männen.
För öfrigt skulle jag önska, att man, samtidigt med denna instruktion
för beskattningen af bruk, måtte fästa uppmärksamhet
på hvad jag vid 9:de §:n af författmn redan nämnt, nemi.
den bättre tax:s-metod, som nu eger rum för masugnar och
Den 18 Maj e. m.
263
grufvor, nemi. att taxeras tillsammans med bruk, der samme
person är egare till alla tre och kan använda den enas produkt
i den andras tillverkning. Jag förenar mig således om
återremiss.
§:n och yttrandet återremitterades.
§ 10.
Gr, af Ugglas: I sammanhang med hvad jag nyss yttrat i
afs:de på taxeringen af grufvor och masugnar, anhåller jag om
återremiss af denna §.
Återremitterades.
§ 11 och yttrandet derom pag. 43 i Bet:det.
Biföllos.
§ 12-
Gr. Mörner: Här föreskrifves, att då fartyg under hela
årets lopp icke varit upptackladt eller utrustadt och begagnadt
samt följaktligen icke för dess egare medfört någon inkomst
bör ej någon bevillning påtoras. Men då taxeringen för det
löpande året sker vid årets början, så lärer man icke vid den
tiden veta om icke fartyget blir upptackladt under årets lopp.
Jag anhåller således om återremiss.
Frih. Hermelin, Carl Samuel: Jag anhåller så mycket
heldre om återremiss på denna §, som densamma tager för alldeles
afgjordt att ett fartyg skall beskattas för hvad det ger i inkomst
eller fraktförtjenst; men det är otvifvelaktigt att fall kunna
inträffa, då ett fartyg för löpande året icke ger någon inkomst,
utan i stället förorsakar förlust.
Hr Eeutersvärd: Den anmärkning, Gr. Mörner gjorde,
torde förfalla, helst meningen här är, att om fartyg icke under
årets lopp varit upptackladt eller utrustadt, beskattningen gäller
det år, för hvilket det taxeras, och således icke har afseende
på det år, under hvilket taxeringen sker.
Gr. Hamilton: Denna § börjar sålunda: »Med ledning
af de i afseende på fartyg föreskrifna uppgifter ang. lästetal
&c.» Då nu 27:de §:n i författningen, som rörer dessa uppgifter,
blifvit återremitterad, tror jag vara nödvändigt att så
sker med denne, hvarföre jag yrkar på återremiss.
Hr v. Koch: Jag tror verkligen att sista punkten i denna
I) o ii 18 Maj c. m.
§ fordrar ett förtydligande. Det är, på sätt Gr. Mörner anfört,
förhållandet att taxeringarne ske i början af året för
hela det året och icke för det förflutna. Fastän 1 :sta punkten
säger att uppskattning skall ske efter nästföregångna året, så
heter det i sista punkten »dä fartyg under hela årets
lopp icke varit uppfackladt &c., bör ej heller bevillning påföras.»
Denna bestämning borde således egentligen referera sig till
föregående året, men måhända är det bäst att sätta »då fartyg
under nästföregående år eller under det löpande året varit
aftackladt &c.»
Hr Reutersvärd: Huruvida meningen blir tydligare
genom det förslag, Hr v. Koch framställt, betviflar jag, ty man
skulle kunna göra den slutsatsen, att det fordrades 2:ne år
innan bevillningen finge påföras, och detta är ju icke meningen.
Hr v. Koch: I början af året blir man taxerad och sedermera
får man debetsedel efter denna uppskattning samt
betalar den. Denna taxering sker efter nästföregående årets
förhållanden; sålunda kan man icke erhålla någon lindring i
början af året, äfven om fartyget icke blir utrustadt. Jag anhåller
om återremiss.
Gr. af Ugglas: För min del skulle jag tro, att då det står
uttrjmkligen i en föregående § att taxeringen för löpande året
skall grundas på förhållanden näst föregående, någon tvekan i
detta fall icke bör uppstå. Om man börjar låta ett fartyg gå
ett år, så taxeras man först året derpå för detsamma, och så
går det unnan för unnan. Här är icke fråga om någon lindring,
utan helt simpelt att man icke skall blifva taxerad för
inkomst, som man icke haft under nästföregående året.
Hr Stuart: Då man här begagnat uttrycket »hela årets
lopp», så kunde man icke afse det året, taxeringen sker, utan
det förflutna året, och om det icke är tydligt, som jag tror det
redan är, så instämmer jag deruti att uttrycket »då fartyg under
förflutna året icke varit upptackladt &c.” är tillfyllestgörande,
och hvilken förändring jag hemställer att B. o. Ad.
måtte bifalla.
Hr Hjärne: Jag anhåller äfven att, om förändring skall
ske, den måtte verkställas på sätt den siste talaren hemställt, men
om §:n skulle förblifva oförändrad, tror jag icke det skulle
leda till någon svårighet för taxeringsmännen, likasom icke
heller till någon orättvis beskattning för egaren till fartyg, emedan
den föreskrift, som finnes i sista punkten af denna §, icke
kan tillämpas utaf någon annan af de i bev:s-förordningen omnämnde
komitéer än pröfnings-komitén. I berednings-komitén,
D e n 18 M a j e. m.
!65
som sitter i Mars och April månader, skulle man, dä ännu
icke fartyget vöre i sjön, alltid nödgas påföra bevillningen efter
dess storlek. Taxerings-komitén, som det tillkommer att
pröfva och fastställa afgifter och som sitter först i September,
vet icke om fartyget blifvit begagnadt eller icke; sålunda är
det klart att det blir pröfnings-komitén, som egentligen kommer
att tillämpa denna §, och blir egaren af ett fartyg för
mycket beskattad, så är det klart att lian anför besvär. Har
då fartyget icke blifvit begagnadt, så är det gifvet att någon
afgift icke ifrågakommer.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad samt H. Exc.
Hr Gr. o. Landtm, yttrat, att derunder yrkats dels bifall till
§:n med den förändring, att orden ”det förflutna” infördes emellan
ordet »hela» och ordet ”årets», dels §:ns återremitterande,
framställde H. Exc. propos. å bifall till §:n med ofvannämnda
förändring och, då dervid svarades flere ja jemte ett eller annat
nej, förklarade ja hafva varit öfvervägande.
§ 13.
Gr. Mörner: Då det ännu icke är af Ståndet beslutadt,
huruvida skeppare, m. fl. uti denna § uppgifne personer, skola
på ifrågav:de sätt taxeras, får jag anhålla att denna § måtte
återremitteras.
Återremitterades.
§ i4.
Gr. Mörner: Då jemväl den §, som bestämmer alla här uppräknade
personers beskattning, är vorden af Ii. o. Ad. återremitterad,
torde äfven samma åtgärd i afseende å nu föredragne § böra
vidtagas. Tilläfventyrs skulle största antalet af de uppgifter,
hvilka skola vederbörande handlande eller näringsidkare affordras,
blifva öfverflödiga, om man, i likhet med hvad i några
andra länder redan är påbjudet och eger rum, stadgade, att,
sedan beskattning i behörig ordning blifvit verkställd, resultatet
deraf allmängjordes genom tidningarne eller genom anslag
å börsen.
Återremitterades.
§ 15-
Gr. af Ugglas: 2:dra mom:t af den nu föredragna 15:de
§:n är härstädes upptagen uti ordagrann likhet med Adje mom.
litt. d. af 7:de §:n, rörande förslag till bevillning för inkomst
af kapital eller arbete. Stadgandet uti sistnämnde mom. upp
-
R * n 18 Maj (Mit.
kallade mycken strid, då 7:de §:n föredrogs och följden blef,
att hela denna § återremitterades. Med hänsigt härtill torde
det ock vara nödigt, att nu förevrde § äfven återremitteras, på
det att dessa båda §§ måtte kunna uti ett sammanhang till
förnyad behandling företagas.
Hr Stuart: Jag anser mig böra upplysa, att detta sednare
mom. blifvit tillagdt af TJtsk:t, samt att det icke förekommer
i komiterades förslag. Jag har, då jag nu begärt ordet,
velat yrka att Utsk:t måtte detsamma, vid förnyad öfverläggning,
utesluta.
Återremitterades.
§§:ne 16 och 17.
Biföllos.
§ 18.
Gr. af Ugglas: Denna § vidrör ett förhållande, hvilket —
— jag kan icke neka derför — alltjemt synts mig något dunkelt
i förordningen, hvar nemi. tjenstemän mantalsskrifvas
och taxeras. På grund af 3:djc mom. 8:de §:n mantalsförordningen
för taxeringar, jemförd med 9:de §:n af förslaget, skulle
man antaga, att här borde stå, att tjenstemannen bör erlägga
bevillning efter skattskrifning och taxering i tjenstgöringsorten
d. v. s. embetsverket. Då man åter läser denna §, finner man
att det skall ske med stöd af de uppgifter, hvilka infordras
från vederbörande embetsverk till taxerings-distriktet. Jag
kan icke undgå att finna, att det legat liksom en broglio i
tanken, då man redigerat detta. Huruvida således tjenstemännen
skola taxeras i embetsverken eller af taxerings-komitéerna,
är ännu för mig outredt; och synes mig fördenskull nödigt att
uppställa §:n och redaktionen deraf i ett sådant sammanhang,
att meningen kan blifva för den, som icke är förut invigd
deri, klar och tydlig. För min del anser jag att embetsverken
vore rätta stället att behandla denna fråga; men att i hvilket
fall som helst E. o. Ad. bör återremittera denna §, emedan 6
§:n om bevillning för löner tillförene blifvit återremitterad, och
följaktligen jemväl denna §, som afhandlar sättet för dessa
löners uppskattning, torde böra få åtfölja.
Hr v. Koch: Med afseende å hvad Gr. af Ugglas yttrat,
vill jag endast nämna, att embetsverken tillhör att meddela
ifrågav:de uppgifter, men icke taxerings-komitéerna.
Gr. Mörner: Lika med Hr v. Koch anser jag att den
debitering af bevillnings-afgiften, som hittills egt rum vid re
-
D t n 18 Maj e. m.
267
gementerna, bör, efter tillämpning af nu ifrågavarande bevilln:sförordnings
stadganden, upphöra.
Hvad i öfrigt beträffar nu föredragne 18:de §, måsteman
taga i betraktande att der ifrågakommer uppskattning icke allenast
af de i allmän, utan äfven i enskild tjenst anställde
personers inkomster; och på det att omfattningen af denna §:s
stadgande må kunna närmare bestämmas, anser jag mig böra
instämma uti de talares yrkande, som begärt återremiss.
Gr. af Ugglas: Jag är tacksam för den upplysning i
ämnet, som uppå min begäran blifvit meddelad; men måste
dock vidhålla att författningen säger helt annat.
Om det nemi. icke är meningen att jag skall taxeras, der
jag är mantalsskrifven, hvarföre heter det då uti 9:de §:n:
”Bevillning för inkomst af kapital eller arbete påföres
bolag, fabriksegare, handlande m. fl., åtskillige egare af fartyg”
samt slutligen ”hvar och en annan skattskyldig, der han är
mantalsskrifven.”
Hr Stuart: Jag har med uppmärksamhet afhört den anmärkning,
Gr. af Ugglas framställt mot den nu föredragne 18:de
§:n; men har likväl icke lyckats fatta hvad som föranledt densamma.
Då, såsom Hr v. Koch yttrat, hvarje tjensteman skall
mantalsskrifvas, der han har sin tjenst, så förefaller det mig
vara temligen klart och tydligt, att en fullständig bestämmelse
meddelats rörande den ort, hvarest taxeringen af en tjenstemans
inkomster skall ega rum, hvilken således bör ske der
han har sin tjenst. Likväl, och ehuru jag sålunda icke finner
den framställda anmärkningen böra till något afseende föranleda,
vill jag dock icke motsätta mig en återremiss äfven
af denna §, på det att Utsk:t måtte komma i tillfälle att företaga
densamma till förnyad behandling i sammanhang med
åtskilliga förut återremitterade §§ af samma förordning.
Hr Hjärne: Då omständigheter uti denna § förekomma,
hvilka std uti omedelbart sammanhang med förut återremitterade
§§, instämmer jag med Gr. Mörner uti dess yrkande
om återremiss.
Efter härmed slutad öfverläggning och uppå framställd
propos. blef §:n återremitterad.
§ 19.
Gr. Mörner: I afseende å sportlerna och deras beräkning
hafva olika åsigter vid denna fråga gjort sig gällande,
hvilka torde, i frågans ännu icke fullt utredda skick, böra till
densammas återremitterande föranleda.
208
lien 18 Maj e. ra.
Återremitterades.
§ 20.
Gr. Mörner: Då denna § refererar sig till den sednast
af Ståndet återremitterade, torde äfven denna § böra återremitteras.
Återremitterades.
§ 21.
Hr v. Kraemer, Anders Kober t: Jag anser mig icke
behöfva anföra vidlyftiga skäl för att ådagalägga behöfligheten
utaf att nu föredragne punkt må återremitteras. Då nemi. l:sta
mom. 6:te §:n blifvit återremitteradt, tinnes det väl ieke annat
mått och steg, än att återremittera hela denna §.
Hvad jag egentligen reserverar mig mot, är beräkningssättet
samt den grund, som derför af Utsk:t blifvit lagd.
Detta oansedt, anser jag dock att uti K. o. Ad:s föregående
beslut finnas skäl nog, på sätt jag förut anfört, för mitt
yrkande på återremiss.
Hr v. Koch: De skäl, Hr v. Krmmer anfört emot TJtsk:ts
beslut rörande den nu föredragne 2lista §:n, har uppkallat
mig att begära ordet. Hr v. Kraemer har ansett att man har
inkommit pa det progressiva beskattningssättets område. Trodde
jag det, skulle ingen lifligare än jag motsätta sig sådant. Men
de utmärktaste statsekonomer, hvilka icke vilja veta af progressiv
beskattning, hafva dock antagit nu föreslagna beräkningsgrund
efter hyran, hvarmed man ingalunda åsyftar, att
beskatta högre inkomst med högre procent. Man åsyftar endast,
att, genom beräkning efter hyresbeloppet, utröna lefnadskostnaden,
hvarefter man åter uppskattar minsta inkomsten.
Den stigande multiplikatorn af hyran antager man på grund
af allmän erfarenhet att hyran alltid utgör en större andel af
den fattigares än af den förmögnares lefnadskostnad. På grund
häraf och utan att vilja beskatta inkomst olika, men för att
utröna inkomst efter lefnadskostnad, har man, om jag rätt minnes,
uti Paris och Sardinien antagit att hyran ibland utgiir
| ibland blott af lefnadskostnaden. I sådan proportion
eller från 2 t. o. m. 12 har man, hvad de rikares ställning
i förhållande lill de fattiga beträffar, derstädes ett multipliceradt
hyresbelopp.
Huruvida koraitén träffat de rätta multiplikatorerna för
Sverige, derom vill jag icke nu bestämdt afgifva något omdöme;
men komitén har dock sökt samla uppgifter i afseende
å de personer, hvars ställning man kände, rörande de hyror
de utbetala m. m., samt, på grund deraf, anställt jemförelser;
Den 18 Maj f. m.
och det har icke varit mer än uti ett enda fall, som komitén
funnit, att den i detta fall gått för högt. Det är egentligen
derför man bör söka taga sig till vara. Särskildt hvad vår
hufvudstad beträffar, skulle jag dock vilja medgifva att hyrorna
på den aldra sednaste tiden stigit så mycket, att kanske multiplikatorn
uti berörde hänseende är för hög.
Dessa förhållanden har jag endast velal i korthet antyda
till Utsk:ts närmare bepröfvande.
Hr Stuart: Komiterades förslag i denna punkt har blifvit
godkändt af Utsk:t. Jag kan icke neka riktigheten af den
anmärkning, som Hr v. Krsemer gjort, och jag anser att detta
verkligen blir ett både kännbart och obehagligt beskattningssätt,
som troligen kommer att föranleda så mycket missnöje,
att en ordagrann tillämpning af en sådan beskattningsgrund,
som komiténs likasom Utsk:ts pluralitet sökt få införd, blir
förr eller sednare förkastad. Jag skulle derföre önska att
mera tydliga föreskrifter i förev:de hänseende blifva meddelade;
och då jag dessutom anser åtskilliga föga upplysande
fraser och resonncmenter vara mindre lämpliga att intaga i en
allmän författning, hoppas och förutsätter jag, att den föreslagna §:n
blir af R. o. Ad. återremitterad eller förändrad, liksom af ett
annat Stånd redan lärer skett. Jag får derföre fästa uppmärksamheten
på ett annat förslag till stadgande i stället för det
af bev:s-komiténs pluralitet framlagda och af Utsk:t förordade,
hvilket förslag synes hafva varit af Utsk:t alldeles förbisedt,
ehuru det influtit i de reservationer, som äro bifogade komiténs
betänkande. Uti dessa reservationer förekommer nemi. pag.
75 ett så lydande förslag till 2:ne §§ af taxerings-instruktionen,
hvilka skulle motsvara den nu föredragne 2 l:sta §:n.
§•
”För dem, som, enligt gällande bevillningsstadga, äro
skyldige erlägga bevillning för ränta eller inkomst af utlånadt
eller på annat sätt fruktbärande kapital, bestämmes bev:s-afgiftens
belopp enligt taxeringsmänneus kännedom om det kapital
och den årliga ränteinkomst, den skattskyldige eger, eller, i
saknad af tillförlitlig kännedom härom, enligt den skattskyldiges
sannolika årliga lefnadskostnader och dessas förhållande till
sammanräknade beloppet af alla hans kända och vid taxeringen
uppskattade inkomster af fast egendom, rörelse eller näring
samt tjenst eller annan särskild, bevillning underkastad, inkomstkälla.
”
”Då vederbörande bolags eller inrättnings direktion eller
styrelse skall erlägga stadgad bev:s-afgift för samma bolags
eller inrättnings rörelsevinst eller till utdelning afsedda behållning,
så kommer, vid påförandet af den för inkomst af
kapital belöpande bevillning, afkastningen af det i sådant bolag
eller dylik inrättning nedlagda aktiekapital eller dertill eljest
gjordt tillskott icke att beräknas.”
270
Den 18 Maj e. lii.
§■
”Beräkningen af skattskyldiges lefnadskostnader och. de
inkomster, han för sagda kostnaders bestridande måste ega,
bör, derest lefnadskostnaderna, efter hvad skäligen kan antagas,
öfverstiga de inkomster, för hvilka fastighets- och inkomsteller
annan bevillning, med tillämpning äf derom meddelade
särskilda stadganden, blifvit påförd, grunda sig på den hyra,
som i stad, köping eller i stads grannskap bosatt skattskyldig
erlägger för sina och sin familjs boningsrum, så vida denna
hyra, efter helt år räknadt, uppgår till minst trehundra riksdaler
i stad, hvars invånares antal öfverstigcr 5,000, och till
minst tvåhundra riksdaler i annan stad eller köping eller i
grannskapet af stad; börande, i nu angifna fall och derest icke
särskilda, på hyresafgiftens belopp inverkande, förhållanden
härvid förekomma, den skattskyldiges årliga inkomster vid bevillningstaxeringen
icke beräknas lägre än 4 gånger hyrans
belopp i städer med minst 5,000 invånare och 5 gånger hyresbeloppet
i andra städer och i köpingar eller i stads grannskap.
”
Jag har ansett alldeles nödvändigt att hafva olika beräkningsgrunder
för hyresafgifter i större och mindre städer,
ty det är klart att i sådana städer som Stockholm och Götheborg,
der hyran är högt uppdrifven, dennas belopp icke står i samma
förhållande till de öfriga lefnadskostnaderna eller den skattskyldiges
inkomster, som i Trosa eller Mariefred, der hyran
jemförelsevis är mycket låg. Det är så många omständigheter,
som inverka på hj-resafgiften, att dennas kategoriska tillämpning
såsom beskattningsgrund måste föranleda i flerfaldiga hänseenden
anmärkningsvärda och orättvisa resultat er. Jag anhåller
att dessa anmärkmr få åtfölja den yrkade återremissen
till Utsk:t.
Gr. Hamilton: Jag kan icke gilla att taxerings-komitéerna
skola taxera personer till en inkomst, beräknad efter deras
lefnadskostnader. Det är ett svagt försök att realisera
hvad Htsk:t i början af sitt Bet:de föreslagit, nemi. att beskatta
kapitaler. Men, såsom sagdt är, detta förslag är temligen
svagt, ty på något annat ställe finnes icke antydt derom huru
taxerings-komitéerna skola få någon kännedom om kapitalets
belopp. Detta förutsätter att ingen har större inkomst af kapital
än han lefver upp och det tror jag icke slår in. Hvad
beträffar den, som har både fast egendom och kapital, så
kan han, om inkomsten af egendomen, för hvilken betalas bevillning,
räcker till lefnadskostnaderna, hafva huru stort kapital
som helst, hvarom ingen menniska behöfver hafva aning. Jag
tror, att om detta skall tillämpas, blir resultatet att bevillningsberedningskomitén
kommer att påföra en mängd menniskor
* bevillning för inkomster, som de icke ega, äfvensom andra be
villning
för inkomster, som de visserligen ega, men hvarför
jag icke tror meningen är att de skola påläggas bevillning.
Den 18 Maj e. m.
271
Så t. ex. om föräldrar gifva sina fullvuxna gifta barn ett årsunderhåll,
så tviflar jag att det är författningens mening att
denna gåfva af föräldrar till sina barn skall åsättas bevillning,
men det blir dock resultatet, om deras lefnadskostnad skall
vara grunden för att bedöma den bevillning underkastade inkomst,
som de skola hafva. Här förekommer i författningen
äfven ett onödigt resonncment. Det heter ”det måste alltid,
då skattskyldig söker dölja sin ställning, antagas att han under
året har minst lika stor inkomst som utgift.” Det är icke
sannt, ty det kan ofta hända att någon söker dölja sin inkomst,
emedan han lefver öfver sina tillgångar. Jag kan icke
annat än på det högsta ogilla liela §:n och yrkar afslag å
densamma.
Hr v. Koch: Om jag rätt förstår den siste talaren, så trodde
han att man skulle uppge sitt kapital. Detta är likväl någonting,
som aldrig blifvit begärdt. Beträffande det förslag, som
Hr Stuart anfört, så tror jag det blifva orättvisare än det andra,
ty att taga en fix summa och multiplicera för alla, kan
ej innebära någon rättvisa, och man har aldrig lyckats, utan
att taga en ‘tigande skala för att finna bevillningsbeloppet.
För dem, som hafva lägre inkomst, blefve det för mycket att
multiplicera med 4 eller 5.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad samt H. Exc.
Hr Gr. o. Landtm, upptagit de derunder gjorde yrkanden på
återreiniss och afslag å den ifrågavarande §:n, framställde H.
Exc. propos. på §:ns återremitterande och, dä dervid svarades
många ja jemte ett eller annat nej, förklarade ja hafva varit
öfvervägande.
Härefter föredrogos och biföllos så väl TJtsk:ts yttrande
nederst å sid. 43 i Bet:det ang. formulärer för debetsedlar
m. m., som ock TJtsk:ts öfverst å sid. 44 gjorda hemställan ang.
öfverlemnande, af bev:s-stadgan och instruktionen för taxeringsförräftningarne
till K. M:ts nådiga fastställelse.
Sedermera företogs till pröfning Utsk:ts förslag till förordning
ang. mantals- och skattskrifningarnes förrättande.
Ingressen,
Bifölls.
§ 1.
Gr. Mörner: Jag vill endast i afs:de på förekommande
föreskrift, att skattskrifningarne icke skola taga sin början förrän
i medio af November, anmärka, att de kunna utsättas hvilken
dag som helst i medio af Nov. Denna månad har blifvit antagen,
emedan flyttningarne om hösten då försiggått, och man således,
när November månad inträdt, kan börja skattskrifningarne
när sorn helst.
272
Den 18 Maj o. m.
Gr. af Ugglas: Jag vill icke orda om huruvida det kan
vara bättre att börja tidigt i November elier icke med skattskrifningen,
men någon förändring har icke här blifvit införd, utan
hvad som här är föreslaget öfverensstämmer fullkomligt med
hvad nu gällande bev:s-förordning föreskrifver.
Hr Stuart: Jag ämnade just meddela den upplysning,
som Gr. Ugglas lemnat. och specielt vill jag nämna att orsaken
hvarför tiden i förekommande bevilln:s-förordning blef utsatt till
medio af November, var den, att dä flyttningstiden framflyttades
till slutet af Oktober, ansåg man att tiden till den 15:de November
behöfdes för att få tlyttningarne rangerade och prestbetygen
ordnade. Jag anhåller om bifall till §:n.
Gr. Mörner: Min anmärkning gällde egentligen det, som
i afs:de på tiden åberopas i ingressen, men jag medger att förändringen
har skäl för sig, derföre att husförhören skola hållas
innan mantalsskrifningarne egt rum.
Efter härmed slutad öfverläggning och uppå framställd propos.
blef §:n bifallen.
§§ 2 och 3.
Biföllos.
§ 4.
Gr. Hamilton: Uti 3:dje mom. förekommer ett stad
gande,
som faller sig väl besvärligt, nemi. att husbonden skall
vara pligtig att, ”derest tjenstehjon icke redan till pastor aflemnat
prestbevis, vid vite af 2 rdr 50 öre, inom 14 dagar, sedan
tjenstehjonet inträdt i tjenst, affordra och till pastor aflemna
sådant betj^g.” Jag kan icke inse hvarföre husbonden
bör göra detta, utan kan det väl vara tjenstehjonets ensak att
betala pligten, ifall det underlåter skyldig-hpten att aflemna
prestbetyg, och vid hvilken skyldighet de äro vana. Äfven heter det
”att vederb:de disponent af fast egendom i stad eller på landet
vare ock, vid enahanda vite, förbunden att af hvarje till honom
eller hans egendom inflyttad husbonde, som sjelf icke till pastor
aflemnat prestbevis från utflyttningsorten, inom ofvan bestämda
tid affordra etc.” För dem, som äro värdar, egare eller
vicevärdar i större hus i Stockholm, der 2 gånger om året
ganska många personer ut- och inflytta, blir väl för mycket
besvär, om de skulle gä och fråga hvar och en om de aflemnat
prestbevis, affordra dem detsamma och dermed gå till pastor.
De äro ju sjelfve fullmyndige personer, som sjelfve kunna
bära ansvaret, om de underlåta fullgöra hvad dem åligger.
Jag anhåller om afslag å 3:dje mom.
Den 18 Maj e. m.
273
Gr. Lagerbjelke: Det morn., som den siste talaren här
angripit, härstammar egentligen från statistiska byrån, ehuru det,
sådant det derifrån kom till Utsk:t, var strängare affattadt. Såsom
det nu är uppstäldt, godkändes det, och för dess antagande
ifrades mycket af ledamöterne från PresteStåndet. Desse
ledamöter intygade huru svårt det är att få stadganderne om
tjenstebjonens skyldigheter efterlefda; dessutom skylla tjenstehjonen
på att husbonden icke låter dem upptaga tiden med att
gå till presten i laga tid, och i alla fall är säkert att nuvarande
föreskrifter icke efterlefvas som sig borde. Man kunde då
icke utfinna något bättre sätt än det nu föreslagna, hvarföre
jag derå ju'kar bifall.
Gr. Hamilton: Jag är förbunden för upplysningen, hva
ifrån
detta mom. förskrifver sig; men för min del tjmker jag
det är tillräckligt, om hvarje husbonde ärligt uppgifver alla de
personers namn och födelseort m. m., som äro i hans tjenst.
Iian sedermera icke presterskapet genom K. M:ts Behde eller
polisbetjeningen förskaffa sig deras prestbevis, så får det skylla
sig sjelft. Jag inser icke att af detta stadgande några fördelar
kunna uppstå, men väl odrägligt bestyr för alla husbönder
och husegare. Jag vidhåller yrkande på afslag.
Hr Stuart: Jag anser betänkligt att införa ett såbeskaf
fadt
stadgande i författningen, som 3:dje mom. i denna 4:de §
innehåller, emedan det sannolikt komme att föranleda obehagliga
anspråk och trakasserier, helst stadgandet är nytt och något
motsvarande åliggande icke finnes föreskrifvet i nu gällande
mantalsförfattning. Om således detta mom. icke nu kan
blifva helt och hållet förkastadt, yrkar ja dock att det måtte
återremitteras, för att tagas i närmare skärskådande. Prågan
är af stor vigt, och bifallandet af hvad härutinnan blifvit föreslaget,
kan åstadkomma många olägenheter.
Gr. Lagerbjelke: Pörslaget, sådant det framställdes från
statistiska byrån, var, som jag nyss nämnde, strängare. Det innehöll
nemi. att icke allenast husbonden skulle aflemna dessa
prestbetyg, utan äfven jordegaren vara ansvarig för alla dem,
som bodde på hans egor. Att sådant mötte betänkligheter undrar
jag icke på, ty det lärer väl vara omöjligt för en jordegare,
som icke bebor eller sjelf förvaltar sin egendom, att
uppfylla detta åliggande. Skulle K. o. Ad. vilja återremittera
punkten, har jag ingenting deremot, likväl får jag säga, att jag
svårligen tror, det Utsk:t kan på grund af en sådan återremiss
komma till synnerligen annat resultat än det redan anförda,
åtminstone måste flere skäl åberopas än det Hr Stuart framlagt,
eller att stadgandet skulle vara nytt. Hvad som är gammalt
är att föreskriften om prestbevisen alldeles icke efterlefves,
såsom presterskapet intygat, och att någonting mäste göras,
kan ej förnekas. Jag anhåller fortfarande om bifall.
27-1
Den 18 Maj e. m.
Gr. Mörner: Jag får förena mig med dem, som yrkat af
slag
på denna punkt. Jag tror icke att detta stadgande är af
nöden för mantalsskrifningames behöriga förrättande; men om
det vore erforderligt, så är det en ekonomisk föreskrift, hvarom
K. M:t kan besluta. Ej heller tror jag att man skäligen bör
ålägga husbonde att till pastor i församling aflemna prestbetyg
för alla i hans tjenst varande personer, då ett sådant aflemnande
af prestbetyg äfven skulle kunna fordras, i fall tjenarne
vore bekännare af främmande religion. Således torde denna punkt
kunna utan skada ur §:n borttagas.
Hr Nordenfelt, Enar: Då presterskapet skall vid mantalsskrifningarne
tillhandahålla husförhörsböckerna, hvari personers
namn och ålder böra vara upptagna, så lärer icke en sådan
förteckning vara möjlig, såvida de icke för hvarje person erhålla
betyg, som utvisar förhållandet. Att pastor skulle af hvarje
tjenare infordra betyg, lärer hans tid icke medgifva, och att
han skulle vända sig till K. M:ts Bef:de, tyckes icke vara riktigt
praktiskt. Deremot är det mycket lätt för en husbonde
att känna de tjenare, som finnas i hans hus; husbonden kan
skaffa detta prestbetyg, men tjenarne icke. Derföre att det är
för mantalsskrifningarne növändigt att hafva ordentliga uppgifter,
får jag rösta för bifall till Bet:det.
Gr. Hamilton: Det är möjligt att jag gjort mig skyl
dig
till den beskyllning för opraktiskhet, som den siste talaren
framkastat; men åtminstone måtte det icke vara oriktigt yttradt
af mig, att hvar och en fullmyndig person bör svara för sig
sjelf i detta afseende, och jag tror icke att det möter någon
svårighet, hvarigenom man slipper besvära husbonden och församlingens
pastor med onödig polisuppsigt.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad, yttrade H.
Exc. Hr Gr. o. Landtm., att någon anmärkning icke förekommit
emot l:sta, 2:dra och 4:de mom. af förevarande §, men att
i afseende å det 3:dje mom. yrkats dels bifall dels afslag och
dels återremiss deraf; hvarefter och sedan propos. å bifall till
mom. 1, 2 och 4. blifvit framställd och med ja besvarad, propos.
gjordes först å bifall till 3:dje morn., dervid svarades flere
nej jemte ett eller annat ja, och sedermera på återremiss
deraf, då svaren utföllo med mångå ja, tillika med några nej;
och förklarades ja hafva varit öfvervägande.
§ 5 och i sammanhang dermed TTtsk:ts å 45:te sid. af
Betänk, förekommande hemställan i anledning af en utaf Riksdags-fullmäktigen
Johan Lönn väckt motion.
Gr. Mörner: Ett mom. i denna § innefattar det stad
gande,
att der man är bosatt och skall vara mantalsskrifven,
Den 18 Maj e. ni.
275
der skall äfven all den å annan ort belägna egendom, som man
besitter, samt den deri idkade rörelse eller innehafvande befattning
uppgifvas. Jag kan icke förstå hvarföre man skall behöfva
dessa uppgifter vid mantalsskrifningar, då det är ålagdt den
skattskyldige att till bev:s-beredningen uppgifva dem. Dessutom
belastas derigenom den skattskyldige med att flera gånger
om året omskrifva dessa uppgifter, hvilka kunna vara ganska
vidlyftiga. Jag anser således tillräckligt att man ålägges
uppgifva hvad man eger inom socknen.
Gr. Hamilton: Jag instämmer fullkomligt med Gr. Mör
ner
samt får dessutom göra anmärkning mot 3:dje punkten, deri
det står: »Hvar och en, som eger eller förvaltar fast egendom,
skall dessutom meddela uppgift å alla der boende personer’'’.
Om denna uppgift skall bestå i annat än att hopsamla deras
mantalsförteckningar och aflemna dem jemte sina till vederb:de,
så måste jag motsätta mig detta stadgande, ty det skulle för
mången medföra icke obetydligt besvär. Jag vet att personer
i början då de varit husegare här i Stockholm, tolkat författningen
sa, att de trott det vara deras skyldighet lemna en sådan
uppgift; jag har sjelf sett en sådan på 100 personer och
det var intet lätt arbete att göra ett sammandrag öfver deras
mantalsförteckningar. Jag anhåller således att denna punkt
måtte återremitteras, för att få en lydelse så att den icke kan
missförstås. Jag vill dessutom anmärka att i denna § förekommer
om uppgifter på fartygs lästetal, ångkraft och machiner
o. s. v., som jag tycker har litet med mantalsskrifningarne
att skaffa.
Hr v. Hoch: Jag vill medge att, ifall man skulle hafva
antagit 27:de §:n i stadgan, skulle åtskilliga uppgifter blifvit dubbla;
men denna § har af K. o. Ad. blifvit återremitterad. Jag
hade dervid särskildt önskat att IJtsk:t kunde komma till det
resultat, att de skattskyldige sluppe alla uppgifter till tax:g,
men då blir nödigt att hafva vissa andra uppgifter till mantals-
och skattskrifning. Jag får fästa uppmärksamheten på
att det är icke fråga blott om en mantalsskrifning, utan ock
om en skattskrifning, hvilket synes af rubriken. I afseende
på anmärkningen mot 3:dje morn., så tror jag icke att man kan
missförstå det så, att man skulle tro det vara någonting annat
än personen som skall uppges. Just för att vi må komma
till det gynnsamma resultatet att icke 2:ne gånger om året
besväras med uppgifter, anser jag nödvändigt att uppgifterna
till mantals- och skattskrifningarne blifva någorlunda fullständiga.
Stadgandet att man skall uppgifva äfven sådana egendomar,
som ligga på andra ställen än der man är bosatt, är en
följd af det system, som i allmänhet blifvit antaget, att man
skall beskattas på mantalsskrifningsorten.
VI B.
276
D e n 18 Maj e. in.
Gr. af Ugglas: För min del har jag äfven fästat mig
vid obehöfligheten af dubbla uppgifter, men får fästa uppmärksamheten
på att så äfven nu finnes stadgadt. Jag har
också många gånger förut undrat, hvartill det skulle tjena. Jag
tror att alla uppgifter, som höra gå till bev:s-komitén, skulle
genast vid mantals- och skattskrifningen lemnäs. Då sedermera
beredningen får del af mantalslängden, erhåller den samtidigt
alla dessa uppgifter. Då det likväl icke är bestämdt, hvilka
uppgifter man anser erforderliga, skulle jag tro att denna
punkt bör, i sammanhang med 27:de §:n i stadgan, återremitteras,
på det att vid mantals- och skattskrifning må upptagas
allt som man anser behöfligt. Då vunne man äfven att stadgandet
»dock ma allmogen och till arbetsklassen hörande mindre
skrifkunniga personer vid förrättningstillfället muntligen
meddela sina uppgifter”, som icke blifvit föreslaget till intagande
vid 27:de §:n och ej heller finnes i den gamla förordningen
blefve infördt. Jag anhåller således om återremiss.
Gr. Hamilton: Jag medger att i afseende pä 3:dje mom.
jag blifvit öfvertygad om att det icke afser sådana uppgifter,
som jag föreställt mig skulle kunna ifrågakomma. Deremot
har den siste talarens yttrande öfvertygat mig om nödvändigheten
af att återremittera hela §:n, så att beslut derom kan fattas,
då det blir afgjordt, hvilka uppgifter som skola inlemnas till
tax:s-komitéen. Ty, såsom sagdt är, det är alldeles orimligt
att behöfva 2:ne gånger om året inge dessa uppgifter. Deremot
kan jag icke rätt förstå, hvartill det skall tjena att der
man är mantalsskrifven uppgifva all den egendom, man eger
på andra ställen. Det tycks vara nog att man vet hvad man
eger på hvart ställe. Jag anhåller om §:ns återremitterande.
Hr Stuart: Jag instämmer i Gr. Ugglas yrkande att 3:dje
mom. må återremitteras, för att tagas i betraktande af Utsk:t i
sammanhang med 27:de §:n af bev:s-stadgan. Det är obestridigt,
att dubbla uppgifter, till följd af några stadganden i den
föreslagna bev:s-stadgan, måste aflemnas. Jag vill för öfrigt, i
anledning af Gr. Hamiltons erinran deremot att all egendom på
ett ställe skall uppgifvas, endast tillägga den upplysning, att detta
stadgande har samband med inkomstbeskattningen. Man
kan omöjligen få reda på rätta beloppet af den bevillning, som
bör påföras för den inkomst skattskyldig eger, såvida man icke
får veta hvad han uppgifvit till beskattning på andra ställen
och den honom der åliggande bev:s-afgift. I annat fall måste
tax:s-männen alltid vara underkastade äfventyret att påföra dubbel
beskattning eller inkomstafgift för egendom, hvarför dylik
skatt på annat ställe skall utgöras. Jag instämmer i yrkandet
på återremiss.
Hr v. Koch: På de skäl, Gr. Ugglas anfört, för att få
så fullständiga uppgifter till skattskrifningen, att några särskilda
Den 18 Maj e. m.
277
sådana till taxeringen icke matte behöfvas, afstår jag från yrkandet
om bifall, och förenar mig om återremiss.
Efter härmed slutad öfverläggning och uppå framställd propos.
blefvo så väl §:n som ofvanberörde hemställan till Utsk:t
återremitterade.
§ 6.
Gr. Mörner: I andra mom. af denna § står: »Uti man
talslängden
upptages hvart och ett särskildt hemman antingen
i alfabetisk eller i nummerordning, utan afseende på hemmanets
natur, dock med iakttagande och utsättande af dess jordeboksnummer.
» Jag tror denna föreskrift vara alldeles onödig
och till en början medföra många olägenheter. Skall det nemligen
gå efter alfabetisk eller i nummerordning, så blir det att bläddra
fram och tillbaka i mantalslängden, då den skall jemföras
med prestens anteckningar. Efter min åsigt vore bäst att ieke
härom intaga någon föreskrift i författningen.
Hr. Stuart: Anledningen tili det förslag, som i 2:dra
mom. förekommer, är att man ansett nödvändigt att underlätta
jemförelsen mellan mantaklängderna och jordeboken och att
man borde hafva ej allenast en säker kontroll derå att något hemman
eller någon lägenhet ej vid mantalsskrifningen förbigåtts, utan
äfven tillfälle att erhålla upplysningar om den å hvarje särskildt
ställe skattskrifna personalen. Jag tillstyrker således
bifall.
Sedan öfverläggningen ansetts slutad, yttrade H. Exo. Hr
Gr. o. Landm., att Gr. Mörner yrkat uteslutande af lista meningen
i 2:dra mom. af förevarande §, hvartill Hr Stuart yrkat
bifall i dess helhet; och blef, efter det propos. å bifall till lista
mom. blifvit framstäld och med ja besvarad, propos. gjorde å
bifall till 2:dra mom. oförändradt, dervid svarades flere ja och
ett eller annat nej; hvaruppå ja förklarades hafva varit öfvervägande.
§§ 7, 8, 9 och 10.
Biföllos.
§ 11.
Gr. af Ugglas: I 6:te punkten af denna § stadgas: ”Dem
genom hvars oriktiga eller ofullständiga uppgift någon skattskyldig
kommer att ur mantalslängden uteslutas och undgå att
stadgade skattebidrag erlägga, skall böta 2 rdr och ersätta hela
det belopp, den uteslutne personens skattebidrag utgöra.» Jag.
278
Den 18 Maj e. m.
känner icke orsaken hvarföre detta förslag så mycket mildrat
det ansvar, som enligt gamla författnm för detta fel är stadgadt,
der det heter att han skall ersätta den uteslutna personens
skattebidrag och höta dess dubbla belopp. För min del
skulle jag tro, att då en förordning på nya grunder skall utfärdas,
torde det icke vara skäl att genom mildare ansvarsbestämmelser
söka möjligtvis befordra slapphet i handhafvandet
af hvad författnm föreskrifter. Således skulle jag anhålla
om återremiss af 6:te punkten, men bifall till §:n i öfrigt.
Hr Stuart: Att den, som genom oriktig uppgift åstad
kommit
att någon blifvit ur mantalslängden utesluten, vidkännes
ersättningsskyldighet för hvad staten derigenom förlorar,
synes billigt och rätt, men att han skall erlägga lika stort belopp,
som denna skatt utgör, i böter, förefaller väl hårdt, helst
påföljden af ett förbiseende eller en mindre noggrannhet vid
ifrågav:de förteckningars uppgörande kan i sådant fall någon gång
blifva alltför kännbar för en obemedlad person. Det skäl, som
Gr. Ugglas anförde för den högre straffbestämmelsen eller att
författnm vore nj^, utgjorde just för komitén en anledning att
föreslå den lägre. Den nya och förändrade förordningens stadganden
kunna nemligen af den skattskyldige lätt förbises. Det
torde derföre vara obilligt att i detta hänseende bibehålla enahanda
bötesbestämmelser som vid de fall, då under en längre
tid hvar och en blifvit hemmastadd med och van vid iakttagandet
af allmänt känd författms föreskrifter. Jag får yrka bifall
äfven till 6:te mom.
Gr. Mörner: Då K. 0. Ad. återremitterat 5:te §:n, skul
le
jag tro att äfven 5:te mom. i denna 1 Ute §, deri hänvisning
sker till nyssnämnde 5:te §, hör röna samma öde. En annan
anmärkning har jag att göra vid 9:de mom:t. Deri föreskrifves,
att den, som icke åtnöjes med K. M:ts Bef:des i fråga om stadgade
böter meddelade heslut, eger att deröfver hos Kammarrätten
sig besvära inom eller senast å 45:te dagen efter erhållen
del af samma beslut, dervid hvad angående höters nedsättande,
då ändring i meddelade beslut sökes, är i allmänhet föreskrifvet,
hör iakttagas. Det är temligen vilseledande hvad i
samma författn. rörande olika besvärstider föreskrifves. Kammarrätten
har också i sitt utlåtande om förslaget till bevilln:s-förordning,
pag. 40, fästat uppmärksamheten på att den utsatta tid
af 45 dagar i några fall, och 30 i andra, synes kunna för alla
bestämmas lika.
Jag önskar således att detta 9:de mom. måtte till Utsk:t blifva
återremitteradt, för att ställas i öfverensstämmelse med hvad
som finnes stadgadt i 9:de §:n.
Gr. Lagerbjelke: För min del har jag ingenting att
invända mot den återremiss, hvilken blifvit begärd i afs:de på
Den 18 Maj e. m.
279
6:te och 9:de momma, men i afs:de på 5:te kan jag icke finna
den behöfl. g. Det har åberopats som skäl att 5:te §:n blifvit
återremitterad, men då väl icke kan betviflas att ju ganska
många uppgifter komma att genom 5:te §:n föreskrifvas och således
den hänvisning, som i 5:te mom. förekommer, i allt fall
lärer ega sin riktighet, samt något annat skäl icke blifvit förebragt,
anhåller jag om bifall till 5:te mom.
Hr von Koch: I afs:de på återremiss af 9:de mom. har
jag ingenting att erinra. Körande 6:te mom. skulle jag önska
att det icke måtte komma att återremitteras, när det enda skälet
derför är att få bötesansvaret förhöjdt, hvilket, på det skäl Hr
Stuart anfört, icke vore lämpligt, och det ganska lätt kan hända,
att man genom en ofullständig uppgift gör sig skyldig till
en sådan förseelse. Ansvaret är dessutom tillräckligt, då man
får betala hela den skattskyldiges skattebelopp och derjemte en
liten bötessumma. Jag finner således icke att punkten bör
återremitteras. \
Hr Stuart: R. o. Ad. har redan bifallit 9:de §:n, deri
besvärstiden ar bestämd till 30 dagar. Om nu 9:de mom.
skall återremitteras, bör det väl ske i ändamål att förkorta den
deruti bestämda tiden för besvärs anförande; men det är redan
erinradt, att om för rättigheten att få anförda besvär pröfvade
föreskriften om nedsättandet af ifrågakommande böter måste först
vara fullgjord, behöfves vanligen en längre tid för den besvärande
än i de fall då några böter icke ega rum. Äfven ett
annat skäl finnes till den anmärkta olikheten i besvärstiderna
9:de §:n handlar nemi. om bestämmandet af mantals-skrifningsorten,
och det måste i allmänhet anses vara vigtigare att få
denna fråga snart utredd, än att få ett bötesbelopp slutligen
bestämdt. Jag yrkar bifall till §:n i sin helhet.
Gr. af Ugglas: Jag får fästa deras uppmärksamhet, som
bestridt nödvändigheten af en återremiss, derpå, att här är icke
fråga om blott och bart on oriktig uppgift, ty derom talar 29:de
§:u i stadgan, utan fråga om att genom falska uppgifter vilseleda,
och derföre bör man strängt straffas. Jag yrkar återremiss.
Gr. Mörner: För min del lägger jag icke mycken vigt
på frångan om återremiss. Egentliga orsaken hvarföre jag
uppträdde var den, att detta mom. är1 utaf BondeStåndet återremitteradt.
Beträffande 9:de mom. måste jag dock yrka återremiss.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad samt H. Esc.
Hr Gr. o. Landtm, yttrat, att l:sta till och med 5:te samt 7:de,
8:de och 10:de morna af förevarande § blifvit lemnade utan
anmärkning, men att, i afs:de å 6:te och 9:de morna, yrkanden
280
Ben 19 Maj f. m.
om återremiss deraf afgifvits; blefvo, uppå särskilda proposn*,
de förstberörde mom:n bifallna samt mom:n 6 och 9 återremitterade.
§§ 12 och 13.
Biföllos.
Slutligen föredrogos och bifollos så väl Utsfct» å sid. 44
i Betänkt gjorda hemställan ang:de öfverlemnande till K. M:t
af det sednaste förordnings-förslaget, som ock yttrandet pag.
45, i anledning af en utaf Riksdags-fullmäktigen C. A. Larsson
väckt motion; hvarefter B. o. Ad. åtskiljdes kl. nära 12 på
natten.
In fidem,
O. Brakel.
Lördagen den 19 Maj 1860.
Plenum kl. 10 f. m.
Upplästes ett utaf Hr Bogeman, Carl Adolf, inlemnadt
mern. af följande lydelse:
Hindrad att vid Riksdagen längre närvara, får jag afsäga
mig det förtroende, hvarmed R. o. Ad. behagat hedra mig såsom
Elektor och Ledamot af Banko-Utsk:t; Och anhåller jag
vördsamt att vid min Riksdagsmannarätt varda bibehållen.
Sedan R. o. Ad. bifallit denna anhållan, anmodade H. Exu.
Hr Gr. o. Landtm. Ståndets Hrr Elektorer att utse en ledamot
i Banko-Utskt efter Hr Bogeman.
Med förmälan att till följd af dödsfall, inlemnande af polletter
och afsägelser följande ledigheter inom R. o. Ad:ns Hrr
Bänkman uppstått, nemi:
en uti Börsta Bänkm. Afdeln. efter N:o 41. Gr. Bonde;
n » Tredje ” ” >> N:o 133. Gr. Snoilsky;
« » Bern te » ” » N:o 140. Frih. Leuhusen;
Deli 19 Maj f. m.
281
två uti Sjette Bänkm. Afdeln. efter Mo 226. Frih. Gyllengranat,
fullm. Hr Virgin;
Mo 275. Frih. Sprengtporten;
en ” Monde » ” » Mo 130. Hr Munck;
» »> Mttonde ” « ” Mo 1,920. Hr Fieandt, fullm.
Hr Lode;
hemställde H. Exe. Hr. Gr. o. Landtm., att till återbesättande
af nämnde ledigheter val skulle förrättas i början af det plenum,
som komme att hållas nästa Onsdag den 23:dje dennes;
hvilket bifölls.
Anmäldes och bordlädes nedannämnde från Utsk:n inkomne
Mern., Utlåtin och Betänk:n nemi. från
Konstitutionsutskottet:
N:o 20, i anledn. af ett Stånds återremiss af Mern. Mo 9,
innehållande förslag till ändring i 85:te §:n Beg.-Form.;
Mo 21, i anledn. af EiksStåndens beslut rörande det i
Mern. Mo 11 framställda förslaget till ändring i 15:de §:n
Eiksd.-Ordn. om hemmansegares representationsrätt;
Mo 22, med förslag till den ändring i 31:sta §:n Beg.-  Form., att äfven andra af städernas innevånare, än borgerskapet,
må ega att deltaga i val till Borgmästare;
Mo 23, med förslag till tillägg i 109:de §:n Beg.-Form.
och 80:de §:n Biksd.-Ordn., ang:de uppskof i Biksdag.
StatsUtskottet:
Mo 109, i anledn. af BiksStåndens beslut i de uti StatsUtsk:ts
Utlåt. Mo 86 behandlade frågor ang:de fortsatt utförande
af jernvägsarbeten för statens räkning och anvisande
af dertill erforderlige medel.
Sammansatta Bevilln.-,Lag-samt Allm. Besvärs- och Ekon. Utsk:t:
Mo 9, i anledn. af dels gjorda anmärkningar emot vissa
delar, dels ock BiksStåndens skiljaktiga beslut i afs:de å andra
delar af Betänk. Mo 4, ang:de vilkoren för bränvins tillverkning.
Allm. Besvärs- och Ekon.Utskottet:
Mo 88, i anledn. af väckt motion i fråga om rättighet
till fri försäljning å landet af hembrygdt öl och svagdricka;
Mo 89, i anledn. af väckt motion om förändrade bestämmelser
huru kostnad vid laga skifte skall af boställe utgå;
Mo 90, i anledn. af väckta motioner om ordnande af militär-undervisningen
i Biket samt om införande af passande
krigsöfningar vid rikets alla offentliga undervisnings-anstalter;
282
Den 19 Maj f. m.
N:o 91, i anledn. af väckt motion om utgifvande af ett
sammandrag utaf gällande författningar rörande rusthållare» åligganden
samt deras och manskapets vid indelta kavalleriet ömsesidiga
rättigheter och skyldigheter, och om planpenningars
utgörande för kavalleri-torpen;
N:o 92, i anledn. af återremiss af Betänk. N:o 29.
Föredrogs, men blef, på flere ledamöters begäran, ytterligare
bordlagdt, PresteStåndets prot.-utdr. N:o 263, med inbjudning
till MedStånden att godkänna en af nämnde Riksstånd beslutad
förändrad lydelse af Expeditions-Utsk:ts förslag N:o 12 till §
i Biksdags-belutet, ang:de Sveriges och Noriges ömsesidiga förhållanden.
Föredrogs Gr. af Ugglas’, Carl Ludvig, i gårdagens plenum
afgifne och då bordlagde anförande med hänsigt till 27:de
§:n i Bevilln:s-Utsk:ts förslag till Bevillms-Stadga.
Hr von Koch, Nils Samuel: dag anhåller, att Gr. af
Ugglas’ motion måtte remitteras till Bevilln:s-Utsk:t, för att tagas
i öfvervägande på samma gång, som 27:de §:n i Bevilln:sStadgan.
Härefter blef, uppå framställd propos., ifråg:de anförande
remitteradt till Bevilln:sUtsk:t.
Föredrogs och företogs punktvis till afgörande BevillmsUtsk:ts
den 21:sta och 23:dje sistl. April på bordet lagde Utlåt:de
N:o 24, i anledning af väckta motioner ang:de folkskoleafgiftens
utgörande.
Utsk:ts första hemställan i afside å folkskoleafgiftens utgående
och belopp.
Gr. Mörner, Carl Göran Detlof: Anledningen till
det Betänk., Bevilln:s-Utsk:t i denna fråga afgifvit, är en inom
Högv. PresteStåndet af Hr Kontrakts-prosten Tegnér väckt
motion om förhöjning af folkskoleafgiften till lika belopp med
den personliga skyddsafgiften. Genom det förslag, Utsk:t framställt,
skulle emellertid en mängd personer blifva befriade från
erläggande af denna afgift, hvilket ej med motionen varit åsyftadt.
Förhållandet är nemligen nu sådant, att sedan R. St:r
beslutat, att den personliga skyddsafgiften skulle nedsättas
till hälften, men att ett deremot svarande belopp skulle anslås
till folkundervisningens befrämjande, så har, i öfverensstämmelse
med B. St:rB omförmäldta beslut, blifvit genom Kongl. Kung.
O en 19 Maj f. in.
den. 13 Mars 1846 stadgadt att afgiften till folkundervisningens
befrämjande skulle utgå af alla till skyddsafgifts erläggande
förbundne personer jemte den ej värfvade delen af gemenskapen
vid Arméen och Flottan, hvilken, såsom bekant ar, åtnjuter
befrielse från mantals-penningars samt skydds-afgifts utgörande.
Då nu Utk:ts förslag innefattar, att folkskoleafgiften
må utgå endast af hvar och en i mantalslängd upptagen person,
som enligt gällande författa, skall utgöra mantalspenningar,
så skulle följden af detta stadgande blifva, att alla till den ej
värfvade delen af Arméens och Flottans gemenskap hänförliga
personer, till ett antal af omkring 30,000, skulle befrias från sådan
afgifts erläggande. Att detta ej kunnat vara motionärens mening,
synes tydligen, och då denna förändring i nu gällande föreskrifter
troligen ej heller af Utsk:t åsyftats, vågar jag anhålla, att
denna punkt af Bevilln:s-Utsk:ts Utlåt, måtte blifva återremitterad.
Gr. Lagerbjelke, Gustaf: Den af Gr. Mörner mot
detta Bevilln:s-Utsk:ts Betänk, framkastade anmärkning, anser
jag vara fullt befogad, hvarföre jag i allo förenar mig med honom
i den anhållan, att B,, o. Ad. måtte återremittera den förevarande
l:sta punkten af Utsk:ts Utlåt.
Efter härmed slutad öfverläggning och uppå framställd propos.
, blef ifrågavarande hemställan till Utsk:t återremitterad.
Utsk:ts sednare hemställan i anledn. af en utaf Komminister
Svartengren väckt motion.
Bifölls.
Föredrogs ånyo LagUtsk:ts den 21:sta och 23:dje sistl. April
på bordet lagde Betänk. N:o 21, i anledning af ej mindre K.
M:ts Nådiga Propos. med förslag till förordningar ang:de dels
ändring i gällande bestämmelser om ansvar för den, som träder
till eller utsprider villfarande lära, dels ock främmande
trosbekännare och deras religionsöfning, än äfven enskilda motioner
i samma ämnen.
Gr. Sparre, Erik: Jag hemställer, att med föredragnin
gen
af detta Betänk, må tillgå på samma sätt, som vid föregående
tillfällen egt rum, då vidlyftigare Betänk:n från LagUtsk:t
företagits till pröfning, att nemi. detsamma må punktvis
föredragas, med bemyndigande för Utsk:t, att, om, med anledning
af någon återremiss, som Ståndet kan komma att besluta,
förändring i någon §, som redan är afgjord, anses nödvändig,
densamma få verkställa. Jag anhåller äfven att ingressen
må sist företagas till pröfning, d. v. s. straxt efter
sista paragrafen.
281
Den 19 Maj f. m.
Hr Tersmeden, Nils: Jag har ingenting mot det
förslag, Gr. Sparre framställt, men anhåller likvisst, att detsamma
i så måtto må förändras, att hvar och en må ega rättighet,
att, oberoende af den föredragna punkten, få yttra sig öfver
frågan i sin helhet.
Hr Estenberg, Karl Kristian: Jag förenar mig med
Erih. Tersmeden i den anhållan, att hvar och en måtte ega rättighet,
att, oberoende af den föredragne punkten, få yttra sig
öfver frågan i sin helhet. Helst skulle jag dock önska, till
vinnande af besparing i protokolls-föringen, att R. o. Ad. genast
beslutade sig för antagandet af K. M:ts Nådiga Propos.
Gr. Hamilton, Henning: I afseende å föredragnings
sättet
af detta Betänk., anhåller jag att detsamma måtte, i
öfverensstämmelse med hvad som vid föregående tillfällen egt
rum, få punktvis föredragas, dock med för hvarje ledamot förbehållen
rättighet, att, utan afseende å den föredragna §:n, äfvenf
å yttra sig öfver frågan i sin helhet.
H. Exc. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att, beträffande sättet
för föredragningen af ifrågav:de Betänk., blifvit föreslaget,
att hvartdera af de utaf Utsk:t afgifne förordnings-förslag skulle
genomgås paragrafvis samt att efter den sista §:ns pröfning
ingressen till förslaget skulle förekomma; hvarjemte anhållits
derom, att R. o. Ad. skulle bemyndiga Utsk:t att, för den händelse
åtskilliga §§ blefve återremitterade, men andra åter bifallna,
vid förslagens förnyade granskning vidtaga sådana jemkningar
i de bifallna §§:nes innehåll, som kunde finnas behöflige
till följd af de förändringar, de återremitterade §§:ne måhända
komme att undergå; Och hade dessutom af flere ledamöter blifvit
yrkadt, att, ehuru föredragningen skedde punktvis, det skulle
vara Ståndets medlemmar medgifvet att under öfverläggnin- gen
om en föredragen §:s innehåll yttra sig öfver ämnet i dess helhet.
Sedan R. o. Ad., uppå framställd propos., lemnat sitt samtycke
åt hvad sålunda i afseende å formen för Betänkts behanling
blifvit yrkadt, samt H. Exc. Hr Gr. o. Landtm, tillkännagifvit,
att, med anledning af Gr. Hamiltons begäran, efter skedd
uppläsning af hvarje § i TJtsk:ts förslag, den motsvarande §:n
uti M. M:ts förslag komme att uppläsas, börjades föredragningen
med
Utsk:ts förslag till författn. ang:de ändring i gällande bestämmelser
om ansvar för den, som träder till eller utsprider
villfarande lära.
§ I
Frih.
Posse, Johan August, anförde dels muntligen
dels skriftligen: Under den nyligen i Högv. PresteSt:t håll
na
öfverläggning rörande förevarande ämne har äfven det
Den 19 Maj f. m.
285
spörsmål blifvit framstäldt, huruvida religionsfriheten vore
ett ondt eller ett godt. Denna fråga, hvilken jag tager tili
utgångspunkt för mitt yttrande i föreliggande vigtiga och
svårlösta ärende, besvarar jag på det sätt, att uti ett land, der
en sann kristlig bekännelse är den rådande, der är den religiösa
enheten ett godt, hvarföre man måste vara tacksam;
ty parti och söndringar äro ett ondt. Men då olika religiösa
meningar uppstå, vinna utbredning och befästa sig; så kunna
icke längre de lagar vara tillfyllestgörande, som gälde under
enhetstiden. Att uppkomne nya förhållanden ordnas och regleras
blir då en nödvändighet, således ett godt. I afseende
vidare på den frågan, huru lagskipningen skall förhålla sig
emot dessa nya skiljoläror, som upplösa den i landet förut
rådande enheten; så har jag icke kunnat tillstyrka tillämpning
af det enda straff, som i gällande lagar funnits emot öfvergång
till annan bekännelse eller utspridande af villoläror, nemligen
landsförvisning. Jag har ansett att åtal icke borde ega
rum, och att, om emot de högsta myndigheternas vilja, sådana
likväl blifvit anställda, all påföljd deraf bort genom benådningsmakten
tillintetgöras.
Men under det jag sålunda, med ogillande af den nuvarande
strafflagen, uti lagskipningen förordat den största mildhet;
så har jag deremot, i fråga om lagstiftningen i ämnet,
då jag vid föregående riksdagar derom yttrat mig, icke ansett
nödigt att den genast borde blifva mera omfattande, utan att
man der endast steg för steg vidtoge de förfoganden, som förhållandena
i hvarje tidpunkt utvisade. Det har synts mig,
att, i detta liksom i alla andra fall, den borgerliga lagen måste
rätta sig efter och afse endast det i verkligheten gifna och
uppkommande, och icke behöfver, då den utgår ifrån en viss
grundsats, tillämpa denna i alla sina konseqvenser, eller blifva
mera omfattande och allmän än det förhanden varande behofvet
kräfver. Eeligionsfrihetens grundsats måste i lagarne fullt uttalas
och tillämpas i länder, der, såsom i Förenta Staterna,
dit invandrande folk bestodo af olika sekter, eller der, såsom
i Preussen, befolkningen i hela provinser är katholsk, under
det den öfriga delen af landet är protestantisk. Men der,
såsom hos oss, hela folket omfattat en viss bekännelse, och
lagt denna till grund för sin både borgerliga och kyrkliga lagstiftning,
der var det ej nödvändigt att vid uppkommande söndringar
genast stifta en omfattande dissenterlag för förhållanden,
som icke funnos. Är man förvissad om att vår Svenska
kyrka uttalar den sannaste och bästa uppfattning af kristendomen,
så kan man icke göra sig skyldig dertill att genom en
fullständig lagstiftning utöfver hvad behofvet kräfver för medlemmar
af andra bekännelser, liksom bereda dem de mest beqväma
bostäder i vårt land, inbjuda främlingar hit och locka
våra egna landsmän att, ifall de i någon mon finna sig missbelåtna
med våra åldriga tempel, genast inflytta i dessa ny
-
286
Den 19 Maj f. ni.
byggda, friare och luftigare kapell. En sådan omfattande lagstiftning
var för några år sedan desto mindre nödig, som de,
hvilka vaknat upp till en allvarlig religiös omtanka, icke egentligen
drefvo några ifrån vår kyrka skiljaktiga läror, utan förnämligast
fordrade större frihet inom densamma; önskade förbättringar
af vår kyrkoförfattning. Det är väl bekant hvilka
de måttliga anspråk voro, som för några tiotal af år sedan
framställdes. Man ville i de norra orterna få begagna vår kyrkas
äldre handbok, kateches och psalmbok, och öfverallt i landet
önskade man frihet att sammankomma till gemensam andakt.
Hade man då samtyckt till dessa rättvisa ford; ingar, så hade
kanske icke några dissenters uppstått. Om, då deras antal
blef allt färre, hvilka ville egna sig åt det presterliga kallet,
man förstått att begagna de lekmannakrafter, som fritt erbjödo
sin tjenst, så kanske vår kyrka hastigt kunnat blomstra upp
till ett kraftfullt lif, så att de flestas andliga behof inom den
funnit tillfredsställande näring. Då det ju är en tänkbar möjlighet
att förhållandena så utvecklat sig, hvartill skulle det då
tjenat att lagstifta för förhållanden, sorn icke funnos, att stifta
en fullständig dissenterlag för några få personer, hvilka möjligen
utträdt utur liyrkan, och hvilkas borgerliga och religiösa
ställning väl kunnat ordnas genom särskilda af Regeringen vidtagne
förfoganden ? Allt detta, såsom jag förut yttrat, under
förutsättning af en klok och mild lagskipning.
Det är likväl alltför väl bekant att proceduren ej blifvit
sådan. I stället för förbättringar uti kyrkoförfattningen i friare
anda, stiftades den s. k. sakramentallagen; det dröjde flera
riksdagar innan den gamla konventikellagen blef afskaffad;
tillåtelsen till de gamla böckernas begagnande är ännu icke
beviljad, och äfven landsförvisningsstraffet har blifvit tillämpadt.
Under sådana förhållanden har söndringen tillväxt, och utträdet
utur vår kyrka blifvit allmännare, så att Regeringen fann sig
nödsakad att vid sistlidne riksdag framlägga ett lagförslag angående
utvidgad religionsfrihet. Då detta förslag framkom
oförberedt, och de flesta representanter voro främmande för
en sådan mera omfattande lag i ämnet, så gjordes åtskilliga
anmärkningar deremot, och under sådana förhållanden trodde
jag för min del det hade varit bäst att äfven då söka tillämpa
de ofvan af mig antydda åsigter, nemligen att framför allt söka
genom förbättringar utaf vår kyrkoförfattn. tillfredsställa det
stora flertalets behof och rättvisa önskuingar, och sålunda minska
begäret till separation, samt att genom speciella undantagslagar
ordna de dissenterförsamlingar, som bildat sig. Af förhandlingarne
vid förra riksdagen synes, att högst få omfattade
denna mening; men att deremot, ehuru någon bestämd
pluralitet icke kunde vinnas för de då framlagda förslagen,
emedan de voro bristfälliga och ofullständiga, likväl flertalet
var af den åsigt att, med ändring af gällande lagar, en fullständig
toleranslag borde urarbetas. Jag anser, att man bör
Den 19 Maj f.m.
287
vara Regeringen tacksam för att det förslag, den nu framlagt,
är väl utarbetadt och, med undantag af 7 § i den nu först
föredragna förordn:n, så vidt jag rätt uppfattat tänkesättet,
ett uttryck af den opinion, som vid förra riksdagen af flertalet
omfattades.
Enligt hvad jag ofvan sökt visa, är min enskilda öfvertygelse
den, att man så länge som möjligt, till dess förhållandena
gjort det oundvikligt, bort dröja med att stifta en
fullständig dissenterlag; men då man beslutat sig för detta
steg, så torde man i toleransens tillämpning hafva bort gå
längre, och åtskilliga anmärkningar kunna visserligen i denna
syftning framställas såväl emot karakteristiken af de förbrytelser,
som uti första förfat!n:n beskrifvas, som emot. de för
dem utsatte straff. Men oaktadt en dylik åsigt, anser jag
dock att Regeringen icke kunnat vänta framgång för sitt förslag,
om hon icke rättat sig efter flertalets härutinnan vid förra
riksdagen uttalade mening; och äfven Preste- och BondeStms
nu redan fattade beslut visa, att nämnde opinion icke sedan
förra riksdagen undergått någon förändring.
Flera af dem, som med mig öfverensstämma deruti att
borgerliga straff icke äro tillämpliga på förvillelser af rent religiös
art, vilja på denna grund ogilla både Regeringens och
LagUtsk:s förslag; emedan, säga de, det är bättre att qvarblifva
vid den närvarande gamla lagen, som icke kan verkställas,
än att ersätta en sträng lag med något mildare, men
ändock oriktiga straff, hvilka blifva tillämpade. Jag vågar icke
instämma i och efterfölja denna åsigt, enär det förelagda
Kongl. Förslaget dock är ett stort steg framåt; ty dels upphäfves
derigenom allt straff för omfattandet af ifrån vår kyrkolära
skiljaktiga meningar, och samvets- och bekännelsefrihet
medgifves, dels kunna dissenters ställning i samhället derigenom
blifva ordnad. Vidare måste ibågkommas, att erfarenheten
ifrån förra riksdagen erinrar varnande derom att det
i detta ämne är svårt för Ständerna att blifva ense, samt att,
om man qvarblifver vid det bestående, man löper fara att blottställa
sig för tillämpningen af nu gällande lagar. Sålunda har
sedan sista riksdagen landsförvisningsstraffet blifvit tillämpadt,
och helt nyligen lär Högsta Domstolen hafva fällt det
utslag, att en person, som genom dop blifvit upptagen i Baptistförsamlingen,
borde derföre bestraffas enligt sakramentallagen.
Jag vågar således icke, genom att ogilla den Kongl.
Propos:n eller söka få den omarbetad i åtskilliga dess hufvudbestämningar,
föranleda möjligheten af att qvarblifva vid
nu befintliga lagar och fortfarande se dem tillämpade. Sist
får jag ännu en gång erinra derom, att man vid stiftande af
ny lag icke kan komma längre än dit den upplysta allmänna
meningen i landet för närvarande hunnit; och det synes mig
alltså förgäfves att söka framföra denna fråga till någon annan
lösning än den i Regeringens förslag erhållit. Med denna åsigt
288
Den 19 Maj f. m.
synes mig vidare att de väsendtliga sldljaktigheterna emellan
Regeringens och LagUtsk:s förslag icke äro af den betydenhet
att det är skäl frångå Regeringens förslag, och derigenom splittra
meningarne. Endast i afseende på den 7 § i den första författningen
anser jag, att en förändring icke kan undvikas;
hvarom jag anhåller att fä yttra mig då denna § i ordningen
föredrages.
Erih Cederström, Thure: I likhet med den föregående
värde talaren, anhåller äfven jag, att få yttra mig öfver Betänk:t
i sin helhet och skall jag söka ådagalägga grunderna, hvarföre
jag för min del ej obetingadt kan antaga, hvarken K. M:s Nåd.
Propos. eller LagUtsk:s förslag. Ehuruväl jag vid de allmänna
öfverläggningarne fått förebråelser af Hr StatsRådet Gr. Hamilton
derföie, att jag vid flera tillfällen sökt ådagalägga, att
sådane förslag, som de, hvilka nu utgöra föremål för R. o. Ad:ns
ompröfning, stå i strid med 16 §:n af nu gällande R. E., så,
enär min uppfattning af R. F:s oförtydbara stadganden icke i
någon mån blifvit rubbad af de utaf mina motståndare framställda
invändningar, anser jag mig böra ånya framhålla denna
omständighet, såsom hufvudmotivet för mina uttalade åsigter,
dervid återkallande i den värde Gr:ns minne det gamla latinska
ordspråket, som säger: »Gutta cavat lapidem non vi sed
saepe cadendo.» Då jag således anser, att de lagförslag, hvarom
nu öfverliigges, stå i fullkomlig strid med 16§:nafnu gällande
R. E., hvilken jag, likasom hvarje annan Svensk embetsman svurit
att med lif och blod upprätthålla och försvara, så utgör den omständigheten
för mig tillräcklig anledning att samma förslag bekämpa.
Men för att nu ådagalägga, det fullgiltiga skäl för
mitt förfarande finnes, så tillhör det mig nu bevisa, att, enligt
16 § R. F., hvarje Svensk innebyggare har blifvit tillförsäkrad
rättigheten att sjelf välja den religion, till hvilken han vill bekänna
sig samt skydd i utöfningen af densamma. Utom det att
orden uti åberopade § af R. E.: »Konungen skall ingens
samvete tvinga eller tvinga låta, utan skydda hvar och en
vid en fri utöfning af sin religion” etc. etc., måste, derest
någon mening uti desamma finnes, tydas såsom jag påstått,
förekommer, att denna § blifvit tolkad af den härtill mest
kompetente auktoritet nemligen grundlagens egen stiftare, 1809
års Konst.Utsk., samt att den tolkning Utsk:t sjelft åt-§:n gifvit,
och hvilken tydning i allo öfverensstämmer med hvad jag derom
yttrat, blifvit i grundlagsenlig form af Ständerna gillad.
Till ådagaläggande häraf måste jag återgå till förhandlingarne
vid 1809 års riksdag, hvarom enligt protokollen för
samma riksdag inhemtas: att sedan, efter R. F:s antagande
den 6 Juni, R. St:r till Konst.Utsk:t inkommit med anm:r
mot särskilda §§ i densamma, så har Konst.Utsk:t, uti dess
den 29 November samma år till St:rna öfver de gjorda anm:ne
afgifna Mern,, sig utlåtit, hvilket Konst.Utsk:ts Utlåt., i hvad.
Den 19 Maj f. ra.
289
det rörer den sak, hvarom fråga nu är, eller huruvida grundlagen
medgifver hvarje Svensk medborgare rättighet till fri
religionsutöfning, lyder som följer: ”Hos Högv. PresteSt:t hafva
följande anmärkningar förekommit:
”Uti § 2 har man yrkat det stadgande att äfven Konungahuset
borde vara af den rena evangeliska läran».
»Detta stadgande är, så vidt det beträffar de Kongl, personerne
uti Success:sOrdn:n intaget, och man lärer ej kunna föreställa
sig, det en Begent skulle underlåta att uppfostra sina söner
i den lära, som är ett hufvudsakligt vilkor för thronföljden. Det
vore kanhända på en gång opolitiskt och onyttigt att än vidare
utsträcka denna föreskrift. Det är endast Konungens
böjelse i förening med afseende på fäderneslandets fördelar, som
torde böra bestämma hans val af gemål. Prinsessorna åter
ega ingen arfsrätt till thronen och kunna således ej af några
statsskäl beröfvas den hvarje undersåte tillagda religionsfrihet”.
»§ 16. Att det hägn, som landets religion bör njuta,
måtte i §:n utmärkas genom följande tillägg: så vidt derigenom
icke tillskyndas mehn och skada för den rena evangeliska läran,
icke störer samhällets lugn.» etc.
»Då alla band på samvetet snarare tjena att tillskapa
skrymtare än rätta kristne; då tvånget långt ifrån att skänka
Öfvertygelse och förbättra hjertat, ofta födt af sig fanatiska
sekter och blodiga förföljelser; då ändteligen religionen säkrast
försvaras genom sin egen gudomliga kraft, anser Utsk:t en fri
religionsöfning, med iakttagande af de i §:u föreskrifna förbindelser,
ej vore vådlig för religionens sanning, ej kunna betagas
ett samhälle, der hvarje nyttig, lugn och laglydig medlem njuter
skydd.»
Detta Konst.Utsk:ts Utlåt, blef, såsom BiksStms Prot. utvisa,
af samtl. KiksStm godkändt vid 1815 års riksdag, dit behandlingen
af samtlige de vid 1809 års riksdag, enl. Konst.Utsk:ts
förberörde Mern., föreslagna grundlagsförändringar blifvit uppskjutna;
dervid orden i BorgareSt:s Prot. lyda: »sedan, enl. Konst.
Utsk:ts Betänk, af den 29 Nov. 1809, Högv. PresteSt:t vid B.
P:s godkännande anmärkt ett nödigt tillägg uti 16 §:ns stadgande
rörande en fri religionsutöfning, så framställde Hr Talmannen
propos. till anm:ns antagande, men som sådant med nej besvarades,
kommer samma § att i grundlagen förblifva oförändrad,
Jemför man nu 1809 års B. P. med den af 1772, så finner
man att 16:dé §:n är densamma som 2:a §:n i 1772 års B. P., endast
med det undantag, att der icke förekomma orden det Konungen
icke bör någons samvete tvinga eller tvinga låta, men att deremot
uti §:n af 1772 påbjudes, att alla Svenska innebyggare skola bekänna
sig till den rena evangeliska läran; ett förhållande, som
äfven ådagalägger att stadgandet uti 16:de §:n icke, såsom från ve- 4
derdelosidan påstås, tillkommit utan att grundlagens stiftare deri
-
Den 19 Maj f. m.
genom velat tillägga Sveriges innebyggare ratt till fri religionsutöfning,
utan fast helldre bevisar att stiftarne af 1809
års grundlag, då de återställde den lagbundna friheten i Sverige,
äfven uti 16:de §:n nedlagt ett skyddsvärn för andliga frihetens
utöfning.
Utan att nu ingå i någon granskning af de särskilde §£:ne
i det nu förevarande lagförslaget, vill jag endast anmärka, att
detsamma, såsom inskränkande den religionsfrihet, som enligt
besvuren grundlag är medgifven, icke i min tanka är antagligt,
samt att rubriken till författmn ang:de gällande bestämmelser
om ansvar för den, som träder till eller utsprider villfarande
lära, är högst olämplig och origtig, emedan jag öppet bekänner
att jag ej är nog katholsk för att anse hvar och en, som hyser
annan tro än den jag sjelf omfattar, vara villfarande. I öfrigt
vill jag anmärka att ordet affälling, hvarmed författmn utmärker
den, som i vissa fall skiljer sig från den hos oss anantagna
läran, är ett otillbörligt och okristligt uttryck, emedan
jag ej vet hvad rätt man har att såsom kättare brännmärka
den, som i något eller några fall hyser olika religiösa åsigter
med dem, man sjelf bekänner.
Jag vill ej nu längre upptaga det Högloft St:s tid, utan
inskränker mig att förklara, att Kongl. Maj:ts nu förev:de Nåd.
Propos., om den antages, i stället att lindra trostvånget här i
landet, tvertom blefve en författa, om och på hvad sätt religionstvånget
måtte på det mest systematiska sätt ordnas.
Frih. Cederström, Budolf: Som jag redan vid flera
föreg:de tillfällen uttalat mina åsigter i detta vigtiga ämne, som nu
utgör föremål för B. o. Ad:ns öfverläggning, skall jag nu söka,
att i största korthet yttra mig öfver Betänk:t i sin helhet.
Man har framställt frågan, om religionsfriheten är något godt
eller ondt. Jag tror, a: t roan i detta hänseende kan svara,
att det är med den samma förhållande, som med solljuset och
elden: ”det kan åstadkomma värme och lif, men dess verkningar
måste noga afpassas.” Ur sådane synpunkter tror jag,
att nationen med upprigtig tacksamhet mottagit det lagförslag,
Begeringen framställt. LagUtsk:t har ansett sig böra förbättra
detsamma, men för min del tror jag ej att denna förbättring
varit lycklig, ej ens erforderlig. Syftemålet med denna förbättring
har varit att kunna sammanjemka meningsskiljaktigheterna,
betrygga samhällsordningen, hämma proselytmakeriet,
samt återhålla lättsinnet; alla dessa motiver äro otvifvelaktigt
sanna och rätta; men det återstår att visa, huru Utsk:t skulle
kunnat fullfölja och tillämpa desamma. I detta hänseende innefattar
just det Kongl, förslaget de mest tillfredsställande
bestämmelser. Genom detsamma skulle proselytmakeriet hammas
i sina mest framstående verkningar. Skulle det väl vara
önskligt och öfverensstämmande med den omvårdnad om folkets
väl, som tillhör representanten, att tillåta offentligt för
-
Den 19 Maj f. m.
kunnande på gator och torg af villfarande lärosatser eller förledande
och tubbande i alla de fall, der den uppsåtliga afsigten
icke en gång erkändes af proselytmakaren sjelf. Jag
skulle således tro, att R. o. Ad. har ganska giltiga skäl att
förena sig med Preste- och BondeSt:n om antagandet af K.
M:s Nåd. Propos. i ämnet.
Hr Tersmeden, Nils: I öfverensstämmelse med hvad
jag sednast anfört, ber jag att få yttra mig öfver lagförslaget
i sin helhet.
I 300 år och deröfver har Sverige varit lyckliggjordt af
enhet i andlig tro och känt sig starkt genom denna sin fasthet.
Det har väl under denna tid någon gång kunnat känna sig
oroadt af både sekterism och separatism, men aldrig så att man
behöft lossa de band, som bevarat denna enhet, eller att de
väckt något medhåll från en tänkande allmänhets sida, än mindre
skakat vår kyrkas grundval. Sverige har till sin everdeliga
ära offrat sina söners blod oeh sin störste Konungs lif för
att försvara sina trosförvandter i främmande land. Det har
till och med skördat allmänt loford, ja från sjelfva påfveväldet
för det skydd, den fördragsamhet och den religiösa frihet, som
lemnats främmande af annan lära inom vårt land. Man skulle
då svårligen ana att i denna frid, i detta lugn, som vi förvärfvat
och bevarat, skulle kunna sökas en förebråelse mot
vårt Evangeliskt Lutherska samfund. Nu vill man i våra inre
rörelser, uti en orolig och sjuklig tids tilldragelser se en utveckling
af protestantismens välgörande kraft och till och med
lägga dem till last, som vilja bevara vår religiösa enhet, att de
skulle söka motarbeta en andlig utveckling och lägga band på
den religionsfrihet, som skulle vara oss i vår grundlag tillförsäkrad.
Yi hafva till och med hört att denna religionsfrihet
ej skulle hafva kommit oss till godo, derföre att allm nna lagens
förbud och straffbestämmelser för affall qvarstode. Domstolar
och Regering skulle då hafva dömt mot grundlag. Jag
tror tvertom, med mindre man vill frånkänna 1809 års lagstiftare,
dessa grundläggare af vår politiska frihet, allt sundt
förstånd, att just denna stränghet mot affall med afsigt bibehållits
på samma gång man velat i grundlag lemna bekännare
af annan lära en borgen för redan genom förordningar beviljade
rättigheter. Jag vill ej tvista med Frih. Th. Cederström
om tolkningen af 16 § R. F. Den af honom nu åter framställda
upptogs redan vid sista Riksdag omständligen till besvarande.
Ett måtte Frih:n dock medgifva att uti ingen handling
af år 1809 finues ordet »affall» ens nämndt. Jag anser således
att man aldrig med denna § velat tillstädja affall från
vår lära, eller skydda dem i sin religion, som den ena dagen
bekänna en och en annan en annan lära, eller, hvad TJtsk:ts
förslag tycks innebära, lemna ett skydd för eget fritänkeri eller
hedendom. Allt hvilar på olika begrepp om ordet frihet och
VT B. 39
292
Den 19 Maj f. m.
derpå, huruvida obegränsad frihet kan i något afseende ega
rum i ett lagbundet samhälle. Genom eftergifter i lagens skipande,
vekliga fllantrofiska begrepp om den enskildes rätt, genom
främmande bearbetningar och stiftande af andlig oro har
man lyckats att i samhället inympa en motvilja mot alla band
till bevarande af dess andliga sjelfständighet. Dessa band anses
nu ej mera tidsenliga; de skola bort,— och de må borttagas.
Yår kyrka vinner ej derpå, ej heller vår politiska sjelfständighet,
ty med kyrkans undergräfvande förlorar ock samhället
i styrka. Under dessa förhållanden har vår nuvarande Regering
ansett sig nödsakad att för lugnets bibehållande söka att
liksom legalisera en oordning. Den har ej heller kunnat göra
något annat. Den har velat ställa en borgen för denna oordnings
bringande under lag, på det att Staten af den måtte lida
så litet mehn som möjligt, under det den enskilde skulle njuta
den rätt, hvartill man vill anse honom vara berättigad. Man
emottog detta Regeringens förslag med tacksamhet och fäste
dervid ett godt hopp. I detta hopp har nu LagUtsk:t låtit oss
komma på skam, då det ansett sig bättre se fäderneslandets
väl tillgodo med att omarbeta detta förslag på ett sätt, som
dock väcker oro hos alla sansade. Jag behöfver ej längre
uppehålla mig vid detta Utsk:ts förslag. Det har i veckor legat
pä Ständernas bord. Reservanternas dervid gjorda förtjenstfulla
anmärkningar äro nogsamt kända. De visa oss den våda,
hvarför Utsk:t vill • blottställa oss i att ej lemna ett verkligt
skydd mot falsk läras predikande och lössläppa individer, utan
att de lemna någon borgen för en kristlig tro, likasom medborgares
tro vore samhället likgiltig, på samma gång dess grundlag
binder Konungen och hans embetsman vid fädernas lära. Skulle
då denna deras bekännelse vara af så vida större vigt för samhällets
bestånd än den enskildes, hvars inflytande i det allämnna mången
gång kan vara ganska stort ? Att dessa frihetsidéer kunna
i en orolig tid vinna medhåll bland en skara enthousiaster, för
hvilka ordet frihet, hvarhelst begagnadt, har en magisk kraft,
äfven der Herran skänkt både lag och evangelium i sitt uppenbarade
Ord, att begränsa vår tro, —■ detta kan vara begripligt;
men att personer, eljest begafvade med ett ljust förstånd och
hos hvilka man, helst då de äro embetsmän och dertill högre
sådana, kunde förutsätta mera upphöjda tänkesätt om samhällets
kraf, -— detta är bedröfligt. En bearbetning i denna riktning
från en sådan sida kunde gifva kyrka och stat obotliga
sår. Yi skola dock hoppas att utgången af denna fråga skall
aflägsna alla bekymmer i detta afseende.
I afseende å den föredragna Usta §:n, biträder jag den, sådan
den i K. M:s förslag är uppfattad. Om ock Utsk:ts förslag i en
en eller annan mindre del kan ega företräde, det jag villigt
medgifver, anhåller jag dock om propos. å antagande af
K. M:s förslag rörande båda förordn:ne, till fullkomlig enhets
vinnande i 2:ne Stånds redan fattade enhälliga beslut.
Den 19 Maj f. ir.
293
Hr Estenberg: Redan vid flere föregående tillfälllen
liar jag haft äran inför det Höglofl. Ståndet uttala mina åsigter
i afs:de på det vigtiga lagförslag, som nu åter är under
öfverläggning, så att jag skall blott vid detta tillfälle söka att
i största korthet yttra några ord öfver Bet:det i sin helhet. —
Hvad jag vid de gemensamma öfverläggningarna i denna fråga
förut haft äran anföra, har hufvudsakligen afsett religionsfriheten
uti sin idé, med afs:de på ett kristeligt samhälle, som
redan länge stått bland de civiliserade folkens antal; och jag
skulle icke våga nu, då frågan skall aigöras, vika en hårsmån
ifrån hvad jag förut i detta ämne yrkat, om jag såsom obetingad
sanning kunde antaga det yttrande, som i TJtsk:ts Bet:de
pag. 16 förekommer så lydande: »Det gudomliga ordet är icke
mäktigt af någon utveckling, ty det behöfver ingen, utan förblifver
i evighet detsamma.” En närmare kännedom af sjelfva
detta det gudomliga ordet visar, att äfven det evigt lefvande
och oföränderliga ordet sjelft, för att lämpa sig efter den
menskliga forskningens och uppfattningens utveckling, uti en
bestämd framåtgående utveeklings-serie uppenbarar sig sjelft
och sina eviga sanningar progressivt från den ena klarheten
och fullkomligheten till den andra. Anden, ljuset, lifvet, der
de inom tidsförhållandernas och fenomenernas verld taga form
och gestalt, måste ovilkorligen och oafbrutet löpa framåt, ty
det eviga tröttnar aldrig, somnar aldrig, afsigkommer aldrig
inom tidens sfer. Att icke hvarje folk är moget för friheten
i sin oinskränktaste form, är ganska gifvet; således måste denna
frihet lämpas efter tidsandan, om den hos ett folk skall kunna
frambringa välsignelserika frukter. Derför tror jag äfven, att,
i afs:de på detta vigtiga ämne, som nu utgör föremål för öfverläggning,
det är högst angeläget, att eftersinna, huruvida
verkligen den Svenska nationen är mogen för religionsfriheten
i sin oinskränktaste form. Por min del skulle jag tro, att
redan ett betydligt steg till detta så eftersträfvansvärda mål
skulle tagas derigenom, att vi nu antoge E. M:ts Nåd. Propos.,
och enär Preste-Ståndet rent ut förklarat, att kriminal-lagen
ånnu måste stå vid sidan af den gudomliga lagen, för att de
skola kunna hålla sitt embete vid makt, och enär allmogens
representanter vid ir.nev:de riksdag äfven erkännt, att de ej
äro mogna att emottaga en obegränsad frihet i detta afs:de,
synes det mig vara ett tecken, att ej vi skola i afgörandets
stund skilja oss från dessa 2:ne, så betydelsefulla Stånd och
beträda en bana, hvars resultater kunna blifva ganska tvifvelaktiga.
Vi måste, för att vinna vårt mål, gå steg för steg,
och, under sådane förhållanden, tror jag denna vigtiga fråga
skulle lösas på ett med civilisationens och samhällsordningens
fordringar mest öfverensstämmande sätt derigenom, att vi nu
antoge K. Akts nåd. förslag, hvarom jag vördsamligen anhåller
om propos..
294
Den 19 Maj f. m.
H, Exc. Hr Gr. o. Landtm:n tillkännagaf, att anslag blifvit
utfärdadt till fortsättande af plenum kl. 6 e. m.
Erih. Hamilton, Hugo: Som jag redan vid de allmänna
öfverläggningarne haft tillfälle uttala mina äsigter i det vigtiga
ämne, som nu utgör föremål för B,, o. Ad:ns öfverläggning, anser
jag det vara obehotligt att nu åter ingå i någon vidlyftigare
behandling af frågan, hvarföre jag i största korthet skall
yttra mig öfver Bet:det i sin helhet. — Om man jemför den
frihet, som genom det kongl, förslaget medgifves, med den
stränga lagstiftning, som hittills gällt och ännu är gällande,
måste man medge, att det steg man här vill taga, är större
än något annat folks lagstiftande församling på en gång uttagit,
såvida icke en omstörtande revolution föregått, sådan som
den i England under medlet af 17:de århundradet, och i
Frankrike under slutet af det 18:de. Då uppställdes visserligen
principer af allmän och fullständig religionsfrihet, men
huru de tillämpades i dessa länder utvisar historien. I Sverige
uttalades första gången principen af allmän religionsfrihet år
1809, dock med 2:ne vigtiga förbehåll; vid förra riksdagen
väcktes åter förslag derom; frågan förföll och hvarföre? Jo
derföre, att den ej öfverensstämde med Svenska folkets åsigter.
Det är under sådane förhållanden jag anser, att man, i afs:de
på det önskvärda mål, som nu eftersträfvas, icke bör gå brådstörtande
tillväga, utan tvertom taga blott ett steg i sender.
Hvad beträffar Frih. Cederströms yttrande, att såväl Htsk:ts
Befcde, som K. M:ts förslag, skulle stå i strid med 16:de §:n
Reg.-Form., ber jag få erinra, att genom densamma § medges
visserligen individuel religiös frihet, men icke rättighet till ett
sådant proselytmakeri, som i sednare tider uppstått, ty det
heter att ”samhällets lugn får icke störas eller allmän förargelse
åstadkommas.” K. M:ts förslag eger, enligt mitt förmenande,
ett obetingadt företräde framför Utsk:ts, just deruti att
det söker åt Svenska kyrkan bevara något skydd i denna väg. — I
afs:de på de i Esta §:n af K. M:ts förslag förekommande orden
»offentligen förkunna”, anser jag desamma visst icke kunna
leda till den mening, att en lärare derigenom skulle vara hindrad
att föredraga t. ex. kyrkohistorien, utan kunna dessa
ord ej förstås på annat sätt, än att offentligen predika. —
Lag-Utsk:t har visserligen med mycket skäl ur sitt förslag
uteslutit orden »dock sker ej härigenom någon inskränkning
i den frihet i religionsöfning och undervisning, som bekännare
af annan lärare, än den rena evangeliska, medgifven är», emedan
de äro en tydlig följd af 16:de § Reg:s-Form:, men å andra
sidan hafva dessa ord, icke utan skäl, influtit i K. M:ts
förslag, emedan de kunna bidraga till att lugna dem, som möjligen
kunna tro, att ett intrång i den personliga friheten ändå
kan ske genom denna lag.
Den 19 Maj f, m
295
Jag anhåller om bifall till K. M:ts i ämnet afgifna nåd.
förslag.
Gr. Sparre, Erik: Det är nu 4:de riksdagen som jag,
ej frivilligt, utan som ledamot af Lag-Utsk:t, måste uppträda
i denna fråga, oell samma åsigt i ämnet, jag redan första gången
yttrade, har sedan blifvit bekräftad, så väl genom de
teoretiska studier som genom den praktiska erfarenhet, jag
under tiden hunnit förvärfva. —- Lika litet, som någon annan,
kan jag undgå att uppskatta förmånen af en kyrklig enhet,
icke allenast såsom sammanhållande, på sätt Utsk:t nämnt, »Kyrkans
leder i farans ögonblick”, utan äfven såsom förekommande
förvirring i begreppet; men å andra sidan kan väl icke heller
nekas, att Statskyrkans rätt, att inskränka individens frihet i
bekännelse, forskning och rättighet att meddela sig med andra,
möter vissa betänkligheter. Protestantismen har framgått under
striden mellan den enskiltes frihet och kyrkans påstådda
rätt. Protestantismen segrade; under reformationen togo Stat
och Regering saken om hand och bekämpade ofta ur politiska
ändamål Statskyrkans enhet. Inom den protestantiska kyrkan
uppstod snart en enhet i samma syftning, som inom den katholska.
Det var möjligen en nödvändighet under kampen,
men så snart fruktan för öfvermakten upphörde, gjorde naturligtvis
protestantismens princip sig gällande, oaktadt de lagar,
hvarmed kyrkan omgaf sig för att skydda mot affall. Hvem
kan väl pa3tå, att den gudomliga lära, vi hylla, icke skall vidare
utveckla sig, eller att dess dogmer äro af beskaffenhet,
att. de, som afvika från dem, skola beläggas med straff? Yi
veta tiden och sättet nar hvar och en af dessa dogmer tillkommit;
jag fruktar då, att det vore för raskt och djerft att
bestraffa hvarje förkunnande af en lärosats, som strider mot
någon af dessa. Jag tror således, att vår kyrka och troslära,
på den utvecklingsperiod de för närv:de befinna sig, icke längre
kunna bestå, utan att medgifva frihet i forskning, och på den
grund vill jag icke låta i lagen inflyta förbud, som motverka
denna frihet. Man har, som försvar för den i K. M:ts förslag
begagnade ordalydelsen ”offentligen förkunna”, anfört, att dessa
ord voro liktydiga med orden »offentligen predika”, men om
så varit förhållandet, hvarför tvekar man då att gifva saken
sitt rätta namn. Hvad hetyder frihet i forskning, om man
icke får meddela resultaten deraf? Med ett ord, hvarför använda
ordalag, som äro så mångtydiga? Man har äfven talat
för bifall af K. Mits förslag på den grund, att detsamma, mer
än Utskits, stod i öfverensstämmelse med nationens önskan.
Jag måste dervid erinra, att, då detta förslag vid sistl. riksdag
förelädes representationen, vann detsamma 2:ne, ja! hardt nära
3:ne Stånds bifall, ehuru detsamma var mindre strängt än
Utskits nu förev:de, emedan der stod ”lärosatser”, som strida
mot evangeliska lärans ”grundsanningar”, och genom tillägg
290
I> e ii 19 Maj f. nr.
af detta ordet ” grundsanningar” kan tydligen icke hvaije
mindre afvikelse från evangeliska lärans dogmer beläggas med.
straff. Under sådane förhållanden anser jag, man nu ej borde
tveka att antaga Utsk:ts förslag. Den fria forskningen anser
jag nemi. vara enda sättet att bekämpa vantro och irrläror,
som genom en sträng lag blott tvingas att smyga omkring på
omvägar, för att finna sitt mål; och hvad kan väl tänkas förmånligare
för dessa falska lärors utspridare, än just det, att
få vara omsvepta i en sorts martyr-gloria. Yid ett föregående
tillfälle, nemi. vid en af de gemensamma öfverläggningarne,
hörde jag af 2:ne Konungens rådgifvare den åsigten uttalas,
att de religiösa oroligheterna på sednare tider snarare af- än.
tilltagit, och att detta aftagande hade sin grund deri, att man
ej använde förföljelse. Om detta erkännes, hvarför skall man
i lagen stadga straff mot offentligt förkunnande af villfarande
lärosatser? Det är ganska svårt för den mindre insigtsfull®
att göra sig reda för vår kyrkas bekännelseskrifter, och således
kan han lättligen begå fel mot denna §. Hittills har
lagen föreskrifvit, att man först efter föregången varning kunde
tilltalas; nu ar denna varning utesluten och man kan genom
orden ”offentligen förkunna” ådragas böter och fängelse. Detta
tyckes åtminstone ej vara någon fredlig väg att vinna målet,
då man äfven besinnar, att de höga böterna locka till åtal,
utan afsrde å följderna, och att domkapitlet bestämmer om åtalen.
Utsk:t har utbytt orden ”den som offentligen förkunnar»'
&e. &c. mot ”den som i afsigt'- &c. &c. Utsk.-t har nemi. ansett
lagstiftarens förnämsta uppgift vara att noga karakterisera
brottet, och icke genom sväfvande ordalag möjliggöra åtal, der
de ej böra ega rum, och har Utskit på den grund icke kunnat
gilla ordalagen i K. M:ts propos. Beträffande den uttalade
farhågan för svärmare, som kunde åstadkomma förargelse inom
kyrkan, eller främmande trosförvandter, som söka åstadkomma
proselyter, så finnes redan för dessa en lag stiftad, nemi. i
1858 års konventikel-plakat. Men huru skall denna § i konventikel-plakatet
kunna sammanställas med lista §:n af K.
Mits förslag? Det är nemi. klart, att om åtal mot en person
anställes, säger han: jag är icke skyldig efter sistnämnde §,
utan efter konventikel-plakatet, och då skall jag först varnas
af kyrkorådet.
Eörande slutligen prest, som blifvit beträdd med villfarande
lärosatsers utspridande, så finnes derom redan stadgadt
i kyrkolagen, der det heter, att presten i sådan händelse skall
först varnas, och rättar han sig icke derefter, mister han embetet.
Således skulle en prest, som bättre än andra bör vara
i tillfälle att känna den lära, som honom åligger predika, förut
varnas och sedermera hemfalla under lagen, men den mera
okunnige genast lagforas. Bör icke inför lagen alla njuta
samma skydd? Det är icke på grund deraf, att Lag-Utsk:t,
sorn det i allmänhet under diskussionen blifvit antydt, tilltrott
Den 19 Maj f. m.
297
sig att bättre än Regeringen kunna framställa lagförslag, som
Utsk:t afvikit från det af Regeringen afgifna, men på den
grund, att TTtsk:t ansåg för sin pligt att tillse, att de lagförändringar,
som framställas till R. St:rs pröfning, hänga tillsammans
med hvarandra och med de ännu gällande.
På alla dessa skäl tillstyrker jag bifall till Utsk:ts i denna
punkt gjorda hemställan.
Hr Olivecrona, Knut: Som jag i afs:de på l:sta §:n
af Lag-Utsk:ts nu förev:de Bet:de varit af olika tanke med
majoriteten, och fördenskull reserverat mig mot det beslut,
densamma fattat, vill jag nu med några ord vidare utveckla
de skäl, som legat till grund för denna reservation. TJtsk:t
ansåg sig böra förändra §:ns ordalydelse, för att derigenom
åstadkomma mera tydlighet i lagens ord. Pör min del kan
jag ingalunda anse att förändringen varit lycklig, jag tror
tvärtom motsatsen; vill man upprätthålla den Svenska evangeliska
k3Tkan, till hvilken, enligt grundlagens ord, Svenska
Konungen och embetsmännen skola sig bekänna, måste det
»offentliga förkunnandet” af en afvikande lära beläggas med
någon ansvarspåföljd. Det är nemi., enligt mitt förmenande,
alldeles icke för samhället likgiltigt, om möjligen lärosatser
predikas, som så småningom kunna undergräfva sedligheten
och derigenom äfven samhällets bestånd, såsom t. ex. mormonismen,
hvarför jag på det högsta förordar, att orden »offentligen
förkunna" måtte i §:n få bibehålla sin plats. Genom
desammas qvarstående kunna, enligt min öfvertygelse, inga
hinder läggas i vägen för vetenskaplig forskning. Ty man
har i våra dagar sett den största frihet i detta afs:de lemnäs
vid våra Universiteter. Enligt Utsk:ts förslag skulle §:ns ordalydelse
blifva: Den som »med afsigt” m.m.,— men man kangenast
inse olämpligheten af ett sådant uttryck, när man besinnar,
att det blir omöjligt för domaren, att fa juridisk viss
het om en sådan ”afsigt”, med mindre den tilltalade sjelf erkänner
densamma eller han itererade gånger fortsatt sitt predikande.
Men utan tvifvel skall han akta sig för ett sådant
erkännande, utan hellre förebära att han talat till följd af
”andens» ingifvelse eller på högre befallning, men utan ändamål
att förleda någon att frångå sin tro. Och erhåller icke
domaren full juridisk visshet om det, som just utgör hufvudkarakteren
af brottet, kan han icke heller sakfälla den anklagade.
Man har påstått, att, om blott dessa s. k. vinkelpredikanter
lemnades i fred, skulle de snart tystna af sig sjelfva;
jag deremot betvitlar sådant och är fortfarande af den öfvertygelse,
att Staten är pligtig att skydda i första rummet alla
dem, som bekänna sig till den evangeliska läran, från den förargelse,
som ett dylikt offentligt predikande åstadkommer.
Hvad beträffar Gr. Sparres yttrande, att denna § skulle vara
öfverflödig, emedan man redan i nu gällande konventikel-plakat
293
Don 19 Maj f. m.
har tillräckliga ansvarsbestämmelser mot ett dylikt missbruk, ber
jag få erinra, att detta plakat egentligen afser de fall, när någon
nppträder för att åstadkomma söndring inom evangeliska kyrkan,
vanligen i liturgiskt häne:de, men icke predikandet af någon främmande
lära. Som jag för min del således anser, att K. M:s Propos. i
afs:de å den l:a §:n eger ett obetingadt företräde framför Utsk:s, förslag,
anhåller jag, att R. o. Ad. måtte till densamma lemna sitt bifall.
Frih. Creutz, Steffan: Som jag redan vid de allmänna
öfverläggningarne haft tillfälle yttra mina åsigter i afseende på det
nu för handen varande ämnet, vill jag nu endast i största
korthet yttra mig om sjelfva principen i allmänhet. Det gifves
en sträfvan, som är gemensam för hela samhället och för individen,
nemi. den, att vara fri. Denna frihet har i afseende
på religionen i alla tider varit motverkad inom vårt land, derigenom
att ett enhetssträfvande inom kyrkan alltid gjort sig
gällande. Denna enhet blef hos Svenska kyrkan rotfästad genom
Upsala mötes beslut 1593. Denna sä mycket beprisade
kyrkliga enhet, vågar jag påstå, icke i längden kan existera,
emedan den är fullkomligt stridande mot begreppet kristendom.
Gå vi till historien, så finna vi hvilka blodiga strider
denna grandfalska princip framkallat; vi behöfva blott kasta
en blick på Hugenotterna i Frankrike och på de många varelser,
som i Spanien blifvit offrade på inqvisitionens altare.
Vi behöfva blott gå till de dagliga förhållendena, för att finna
olämpligheten af en sådan sträfvan; det finnes nemi. icke inom
vårt fädernesland 2:ne personer, som hafva samma religiösa
mening. Kan det väl anses öfverensstämmande med en på
billiga grunder uppgjord samhällsförfattning, att, för att bevara
den kyrkliga enheten, uppställa de strängaste lagar, och kalla
det sjelfsvåld, när någon uppträder för att afskudda sig ett
sådant ok? Kan det väl med fog kallas sjelfsvåld, att lyda
sitt samvetes röst; jag frågar Eder, Mine Hrr! om det icke snarare
kan kallas våld, att, i följd af uppställda konventioner, tvinga
och föreskrifva en menniska, att tro det ena eller andra? Det sednare
ar enligt min uppfattning ett sjelfcaget våld af kyrkan och det
är detta våld, som ligger till grund för den s. k. kyrkliga enheten.
Ehuruväl jag icke i allo kan dela Utsk:ts åsigter, synnerligen
i afseende å det resultat, hvartill det kommit, är jag dock
Utsk:t på det högsta tacksam, för de tankar, Utsk:t i sin motivering
uttalat. Då dessa till äfventyrs ej äro särdeles kända,
ber jag få uppläsa några rader.
”För några skolformler, hvarmed de skriftlärde i alla tider
kastat boll sins emellan, drager icke en man som Gustaf Adolf
sitt svärd, för dylika obetydligheter sätter han icke på spel
sitt eget lif och sitt rikes välfärd; och de, som betrakta hans
krig från cn sådan synpunkt, begripa i sanning ingenting af
hans stora och klarsinnade ande. Utan hufvudsaken i protestantiska
trosbekännelsen, den ledande tanken i hela dess läro
-
Den 19 Maj f. m.
299
begrepp, är ju den, att ingen mensklig myndighet, ingen mensklig
sägen kan binda vår tro, att tanken skall vara fri inom de
vidsträckta gränser, sorn uppenbarelsen utstakat, att forskningen
skall släppas lös i alla riktningar, och menskliga förnuftet,
som också är en uppenbarelse, ha sin pröfningsrätt oförkränkt.
Denna tanke är mensklighetens stora fribref, den är GUds
kungaförsäkran till jorden, den är kristendomens innersta merg
och kärna. Utan den tanken är ingen utveckling möjlig af
menniskoslägtets bästa anlag; menniskobildningeu slår still sorn
ett förruttnadt vatten, eller också öfvcrgSr den endast till ett
förfinadt och flärdfullt barbari; och der andens frihet saknas,
der kan ej heller någon borgerlig frihet trifvas.”
Dessa ord uttala allt, åtminstone vida mer, än jag kunde
säga; jag beklagar blott, att Utsk:t ej kommit till det resultat,
Hr Waern uttalat, hvilkens tänkesätt i detta hänseende äro
hela den civiliserade verldens.
Jag har med glädje åhört, ej mindre i dag än vid flerfaldiga
andra tillfällen, Erih. Cederström på sitt vanliga talentfulla
sätt bekämpa den satsen, att religionsfrihet är Svenska
folket medgifven genom 16 §:n lt. E. Hr Tersmeden deremot
har påstått, att §:n tillkommit endast för att skydda främmande
trosförvandter och att man i 1809 års förhandlingar ej på något
enda ställe återfinner ordet ”affall.” Detta bevisar ju tydligen
att 1809 års Ständer erkände fullständig religionsfrihet, alldenstund
i deras förhandlingar aldrig förekom ordet ”affall.';
På grund af dessa mina anförda skäl skulle jag helst
önska bifall till Hr Rosenqvists förslag, som är i nära öfverensstämmelse
med den Norska dissenterlagen, hvarmed Norrmännen
äro så nöjde, att de äro beredde att gå ännu längre;
men under nuvarande förhållanden vore detta steg kanske alltför
långt uttaget, hvarföre jag inskränker mig, att i afseende å Usta
§:n yrka bifall till Ustk:ts i detta hänseende gjorda framställning.
Hr Löwenhjelm, Gustaf Samuel: Som jag af dis
kussionen
förnummit, att mina åsigter, i afseende å det förevarande
ämnet, i väsendtlig mån skilja sig från dem, som af
åtskilliga talare redan blifvit uttalade, ber jag att i korthet
få framställa de motiver, som legat till grund för mitt omdöme.
Om man jemför K. M:s och Utsk:ts i ämnet afgifna förslag,
finner man, att de båda bibehålla verkliga straffbestämmelser,
som böter och fängelse, för sådane, som offentligen förkunna
eller, i afsigt att förmå annan till affall från den rena evangeliska
läran, utsprida villfarande lärosatser. Enligt min öfvertygelse
är användandet af borgerliga straff för andliga förbrytelser,
både origtigt och otjenligt. Det är origtigt, emedan
det strider mot Guds ord, att på det sättet beifra andliga villfarelser,
och jag anser det af högsta vigt för vår kyrka, att
den kommer att ställas på rent biblisk ståndpunkt, sa att, från
den synpunkten sedt, anser jag mig böra protestera mot an
-
300
Deri 19 Maj f. m.
vändandet af verdsliga medel till upprätthållande af kyrkans
bestånd. Otjenligheten af deras användande bevisas bäst derigenom,
ett de gifvit anledning till de separatistiska rörelserna
i vårt land, alldenstund de dissenterande tagit detta steg, icke
så mycket genom öfvertygelse om oriktigheter i vår lära, som
icke så mycket mer genom misstroende för densamma, emedan
de ansett, att den kyrka, der en sammanblandning af andliga
och verldsliga elementer behöfde ega rum, icke kunde stå i
rätt öfverensstämmelse med Guds ord. Om således kyrkans
medlemmar förlora förtroendet till kyrkan, så komma de slutligen
att anse densamma blott såsom en politisk anstalt för att
bålla massan i ordning, och jag frågar Eder, Mine Hrr! om
detta väl kan anses vara kyrkans bestämmelse och ändamål.
Man kan visserligen göra den invändning, att det vore
bättre att få någon af dessa njra lagar, än att längre qvarblifva
vid de gamla; detta vore mycket rigtigt anmärkt, om de
gamla lagarne tillämpades och kunde tillämpas, men som det
visat sig, att detta icke egt rum i någon betydlig utsträckning,
och då man har allt skäl att befara, att de nya lagarne
deremot med mera strängbet komma att handbafvas, så vore
det så mycket beklagligare, att i detta afseende vidtage någon
förändring, helst som de gamla lagarne hufvudsakligen blifvit
använda mot katoliker, men de nya äfven komma att drabba
baptister, hvilka, trots deras i något hänseende afvikande åsigter,
dock måste erkännas vara protestanter. Man kan väl lätt
inse obehöfligbeten af dessa verdsliga strafflagar, då man blott
besinnar, hvem det är, som uppehållit kyrkan ända sedan dess
stiftelse för 1800 år sedan, och hvem det är, som lofvat uppehålla
densamma intill dagarnes ända; månne icke Hans ord,
som utlofvat detta, är det säkraste skyddsvärn mot allt intrång
och förfång på dess rättigheter? Kyrkan har nemi. Guds ord
att försvara sig med, och, äfven om den icke kan petitionera
om skydd till den jordiska Konungen, så har den dock en vida
mäktigare Konung att vända sig till, nemi. den Himmelska.
Yi skola ej inbilla oss att kyrkan behöfver Staten för sitt bestånd,
det är alldelas tvertom, nemi. Staten, som behöfver kyrkan,
och man kan i detta afseende förena sig med hvad Luther
yttrade, då han lemnade Slottet Warthburg.
Som jag således anser det vara af aldra största vigt att
kyrkan må ställas på en rent biblisk ståndpunkt, så kan jag
med min röst hvarken biträda K. M:s eller TJtskits i detta hänseende
afgifna förslag, utan skulle jag helst önska, att den af
Hr Eosenqvist väckta motion om en lags antagande, som i
det närmaste öfverensstämmer med den Norska dissenterlagen,
måtte vinna framgång, hvarföre jag för min del yrkar, att den
förevar:de l:sta §:n måtte till TTtsk:t återremitteras.
Gr. Hamilton, Henning: I öfverensstämmelse med
det förbehåll, jag tog mig friheten göra i början af denna öf
-
Den 19 M aj f. m.
301
verläggning, anhåller jag, innan jag öfvergår till l:sta §:n särskildt.
att få yttra några ord om frågan i sin helhet, eller kanske
först, att få besvara ett yttrande, som blifvit framstäldt
direkte mot mig. En värd talare, Erih. Cederström, har mot
mig framkastat den anmärkning, att jag vid de gemensamma
öfverläggningarne skulle hafva förebrått honom derföre, att han
städse, då denna fråga förevarit, åberopat den brist på öfverensstämmelse,
som förefinnes mellan 16:de §:n Eeg.-Eorm. och
* förhanden varande lagförslag. Jag vädjar till hvar och en, som
varit närvarande vid dessa öfverläggningar, huruvida jag i detta
hänseende rigtat någon förebråelse mot den värde Frihtn; jag
blott erinrade derom, att samma framställning nästan ”ordagrannt”
blifvit vid flere föregående riksdagar af honom afgifven,
och hvilken framställning redan då så fullkomligen blifvit
vederlagd, att jag icke ansåg mig böra upptaga tiden med att
ingå i någon ytterligare bevisning om oriktigheten af Hr Erih:ns
åsigt. — För att öfvergå till frågan i sin helhet, ber jag att
.• få återkalla i minnet några af de åsigter, jag uttalade vid de
gemensamma öfverläggningarne. Jag sökte nemi. då fästa uppmärksamheten
på de svårigheter, K. M:t hade att bekämpa vid
framställandet af en propos., som skulle förena de allmänna
meningarne i en fråga af sådan vigt, som den förevarande.
Het visade sig vid förra riksdagen, att det förslag, som då
framställdes, ej blef af representationen antaget; och ehuruväl
en talare i dag anmärkt, att den majoritet, som förkastade förslaget,
t. ex. här på Riddarhuset och äfven i ett annat Stånd,
var ganska knapp, vågar jag dock påstå, att majoriteten inom
landet, der öfvertygelsen ej hunnit stadga sig om behofvet af
en sådan förändring, var ganska stark. Att en förändring i
våra lagar rörande affall från den evangeliska läran i närvarande
ögonblick verkligen är af behofvet påkallad, torde finnas
af 2:ne omständigheter, den första att lagen allmänt öfverklagas,
den andra att den omöjligen numera kan tillämpas. Så
länge det blott förekom ett eller annat affall, kanske hvart
10:de eller 20:de år, var det möjligt att tillämpa denna lag;
men då nu för tiden det tidt och ofta händer, att personer
framträda och säga att de ej tillhöra den evangeliska kyrkan,
så är det en omöjlighet att tillämpa lagen och landsförvisa
dem. Under sådane förhållanden måste ett förslag framställas,
och man hade ingen annan vägledning för detsamma än den,
att det förslag, som vid förra Riksdagen framställdes, ej godkändes,
och detta hufvudsakligen derföre, att man fruktade att
en allt för stor splittring inom kyrkan skulle uppstå. Man hade
då ingen annan väg att beträda än den, att ur lagarne borttaga
det straff för affall, som ej vidare kunde tillämpas, och
för öfrigt att i den nya förordningen införa så litet nytt som
möjligt, på det att Svenska folkets representanter skulle kunna,
utan allt för stora meningsstridigheter, taga ett, om än aldrig
så obetydligt, steg på denna så länge önskade bana. Sådan
302
Den 19 Maj f. ni.
var hufvudsakligen den åsigt, som legat till grund för K. H:ts
Propos. — Man har så väl under dagens diskussion, som synnerligast
vid de allmänna öfverläggningarne sökt nedsätta dess
värde. Det har nemi. blifvit yttradt, att, till följe af K. M:ts
Propos., det ej vore fråga om antagande af något, hvarmed
man i den öfriga civiliserade verld en förstod religionsfrihet.
Jag sökte vederlägga detta påstående genom att framdraga
Frankrikes exempel och göra en jemförelse mellan dess lagstiftning
i detta hänseende och vår blifvande. Jag trodde icke,
då j.ig valde Frankrike som exempel, att jag skulle blifva bemött
med det svar, att detta land vore högst olämpligt för
jemförelsen, emedan det vore enväldigt styrdt, och att dess
lagar ej borde tjena till mönster för oss. Man sade, att jag
hade bordt välja i stället England, Danmark eller Norge, för
att finna, huru mycket vi i detta afseende stå tillbaka för dem.
Att jag ej valde England var derföre, att jag icke ansåg detta
land vara passande för min bevisning. Eeligionsfriheten i England
är nemi. utan tvifvel längre utsträckt, än K. M:t för vårt
land föreslagit. En annan fråga kan vara, om dess lagstiftning
varit lycklig, hvarom tankarne kunna vara och äro delade. För
att visa. huru katolikernas antal i England ökats, har jag antecknat
några ganska betecknande siffror. Mellan åren 1824—53
ökades katolikernas antal med 87 2/3 °/y. Mellan åren 1841 — 54
Ökades de romerskt-katolska presternas antal från 557 till 875,
antalet af kloster från 17 till 88. År 1852 uppgick antalet
af baptisternas kyrkor i England (utom "Wales) till 1,126, och
år 1851 till 2,349, således mer än dubbelt. — — — Om jag
förbigick förhållandet i våra grannländer, der religionsfriheten
blifvit utsträckt vida längre än hos oss, så var det ej derföre,
att jag förgätit dem, men af grannlagenhet. Jag vill blott inskränka
mig, att i detta afseende upptaga ett yttrande af Frih.
Creutz. Den värde Frilen påstod, att man i Norge är betänkt
på, att än ytterligare lossa på de band, som i disscnterlagen
förefinnas. Det är verkligen förhållandet, att den Norska dissenterlagen,
efter så få års tillvaro, är föremål för en förändring,
hvilket torde afskräcka från dess begagnande såsom mönster.
Huruvida förändringen blir en utvidgning eller begränsning af
religionsfriheten, torde ännu ej vara afgjordt. Jag vet ej, huruvida
det i Danmark är fråga om att göra några förändringar i
den lagstiftning, som i sednare tider der blifvit antagen; men
hvad jag med bestämdhet tror mig känna, är att frukterna af
densamma icke af alla anses goda. Jag vill med afseende härpå
omförmäla en berättelse, som nyligen blifvit mig meddelad,
och hvars sannfärdighet jag har allt skäl att antaga. Min sagesman
är af alla härvarande känd, om ej för ögonblicket tillstädes.
Det lärer nemi. för någon tid sedan handt, att en Dansk
prest på en Söndag resto öfver till Skåne. På förfrågan, huru
han kunde lemna sin kyrka på en helgedag, svarade han, att
