# ID: svediakorp-gov662
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 78,583
# sentences: 2,658
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Den 23 April f. m.
301
damålsenligt, så tror jag att man snart, t. o. m. inom ett par år,
skali fä erfara, att rörelsen ökat sig betydligt mot förr. Dermed
vill jag icke hafva sagt att våra jernvägar skola gifva så särdeles
lysande resulta ter; men jag tror icke att man, på grund af de
första årens erfarenhet, kan bedöma den framdeles blifvande större
eller mindre inkomsten.
På sätt jag förut nämnt, anhåller jag om Hr Grins o. Landtmis
propos. på bifall till den nu föredragna punkten.
Gr. Hamilton, Henning: I likhet med den siste värde
talaren, tror jag visserligen icke att jernvägarne, åtminstone under
en längre följd af år, komma att förete några särdeles lysande resultater;
och jag anser, att om R St;r vid denna riksdag våga
åtaga sig den ganska betydliga utgift, som för ifrågavide ändamål
är af K. M. föreslagen det likväl blir skäl att framdeles t i II vagagå
med något mer långsamhet, så att någon erfarenhet i detta
hänseende må itunna vinnas, innan Staten för dessa anläggningar
ikläder sig alltför stora skulder. Deremot får jag, med hänsigt
till 2:ne föregide talares skildring af ifrågavide förhållanden, förklara,
att, om jag verkligen sage saken så mörkt, som densamma
af dem blifvit framställd, så skulle jag icke våga tillstyrka upta
gande
af ett lån, så stort som det i fråga ställda. Jag tror dock
att deras förespeglingar uti detta fall gå något för långt. — Hr
Bildt har här afgifvit ett ganska uplysande föredrag röride våra
jernvägars dyrhet; meri dä slitningskostuaden derå måste i beräkningen
ingå såsom en hufvudsak och denna nu är omöjlig att bedöma,
kan man icke, förrän några år förflutit, med någon visshet
ens ana, hvad det slutliga resultatet skall blifva. Frih. Åkerhjelm
har ganska riktigt anmärkt, att man icke kan eller får beräkna
inkomsten af jernvägarne efter de sträckor, som nu äro färdigbyggda,
enär denna inkomst relativt ökar sig dels i och med jernvägarnes
utsträckning i längd, dels med alside å den tid de verkat och bi
dragit
såväl till ökad industri som att gifva rörelsen riktning åt
sig. Af samme talare är äfven upgifvet, huruledes inkomsten å
banan mellan Orebro och Arboga på sednare år stigit. Enahanda
upgift har ock Hr v. Troil meddelat röride förhållandet med södra
stambanan; och likväl äro båda dessa banor ännu ganska korta
samt kunna icke gifva något afgörande resultat. — I sammanhang
härmed ber jag att få yttra några ord om de utländska jernvägarne,
icke för att jemnföra inkomsten derå med det belopp, hvartill densamma
å våra banor kan upgå, utan för att i största korthet visa,
huru förhållanderna relativt gestalta sig. Uti Belgien t. ex. gåfvo
statsbanorna till en början endast 1 %. Inkomsten derå har sedermera
stigit så betydligt, att nettobehållningen på sednare åren
upgått till ganska nära 6 proc., d. v. s. 59/10 proc. Derigenom
att banan verkat en längre tid, har den sålunda sexdubblat sin
nettobehållning. Dervid har man dock att taga ytterligare några
omständigheter i betraktande, dels att, som de Belgiska banorna i
början byggdes mycket mindre omsorgsfullt än nu är händelsen, i
följd deraf ock anläggningskostnaderna för de sednare årens banor
Den 25 April m
-
blifvit mycket större än för de första årens, dels att jordbruket
derstädes, redan vid samma banors första anläggning:, hunnit deri
utveckling att något betydligare framåtgående deraf sedermera icke
kan siigas hafva egt rum. — I Sverige åter har man att hoppas
■att just jernvägarne skola framkalla en ny odling och ny industri
uti vida högre grad än hittills, samt således i ännu större proportion
än i utlandet öka inkomsten å jernvägarne. Ehuru jag således icke
vill förespegla, det vi, efter loppet af några år, skola kunna förvänta
oss någon nettobehållning af 5 eller 6 proc., så tror jag dock
icke att man får måla förlusten alldeles så stor, som vi nyss hört,
eller att man bör framställa en skildring uti så mörka färger som
den man här, på grund af StatsUtsk:ts upgifter i frågan, lemnat.
Dessa upgifters riktighet vill jag i öfrigt icke bestrida; men jag
har endast velat antyda, att man icke kan draga några säkra slutsatser
af de omstämdigheter, som f. n. förefinnas, samt att man
har temligen stor ani. att hoppas på något bättre. Först efter
nästa statsregleringsperiod, då vi fått våra banor utsträckta till
någon större längd samt dessa banor någon längre tid varit i verksamhet,
först då kan man bedöma om Staten gör klokt att i stor
skala fortgå med jemvägsbyggnader. Jag tror dock man handlar
klokast, om man i nästa statsregleringsperiod bygger jernvägar i
en mindre skala än som hittills skett. — Gr. Mörner började sitt
anförande med att andraga det otjenliga uti den jernväg, som före
sista riksdagen var föreslagen att gå norr om Mälaren åt Sala o.
s. v. Denna fråga är dock nu alldeles icke väckt. Den är icke
gjord till föremål för K. Stms pröfning; och jag behöfver alltså
icke ingå uti något bedömande af detta förslag, hvilket jag i öfrigt
verkligen icke tror har någon särdeles framtid för sig, åtmin
stone
icke någon nära liggande. Hvad äter den södra banan beträffar,
är dess sträckning, om jag icke misstager mig, fullkomligt
öfverensstämmande med den, som K. M., med tillstyrkan af Gr.
Mörner, föreslog Rikets sednast församlade Ständer, nemi. från
Katrineholm direkte på Götha kanal och Götheborg. Det har icke
heller, såvidt jag vet, upgifvits någon ani. att frångå denna åsgt,
som K. M. då framställde, R. St:r då godkände samt slutligen
StatsUtskit i hufvudsaken förordat såsom den tjenligaste. Jag tror
dessutom att den beräkning, Gr. Mörner gjort ronde olägenheterna
af den jernväg, som blifvit af Gr. v. Rosen föreslagen, icke är
fullkomligt riktig. Om nemi. mitt minne icke sviker, upgaf Gr.
Mörner att kroken för den, som skall resa ifrågav:de af Gr. v.
Rosen föreslagna väg, upgår till 2T/2 mil; hvaremellertid nämnde
krok, efter min beräkning, måste blifva större. — Vidkommande
derefter trafiken, på hvilken Gr. Mörner hufvudsakligen byggde sin
argumentation i ämnet, under antagande att denna trafik skulle
blifva vida betydligare på den af Grin föreslagna väg än på Katrineholms—Halsbergs
vägar, så är väl gifvet att den trafik, som
skall gå från Köping öfver Arboga till Orebro, i alla fall får sin
jernväg samt alldeles icke har någonting att göra med den väg,
som bygges öfver Katrineholm och Södertelje; egentliga frågan här,
är att anställa en jemnförelse mellan vägen Katrineholm—Wendle
Den 25 April f. m.
303
■samt Katrineholm—Halsberg. På en sådan jemnförelse skulle dock
ilen sistnämnde vägen icke kunna annat än i alla afs:den vinna,
ty jag är öfvert.ygad att det troligen icke finnes någon jernväg uti
hela vårt land, hvilken i förhållande till sin längd kommer att
gifva så stor inkomst, som just det lilla stycket mellan Katrineholm
och Halsberg, icke en gäng de stycken af jernvägen, som
ligga närmast Hufvudstaden eller Götheborg eller Malmö. Om vi
nemi. kasta en blick på den karta, som sitter här midt emot, samt
antaga att i en icke långt aflägsen framtid, äfven om systemet i
sin helhet icke blir ut förd t, likväl en jernväg mellan Norrköping
och Götheborg blir anlagd, — ett antagande, hvilket har all sannolikhet
för sig, enär Norrköping väl kan förtjena och behöfva sin
jernvägsföi bindelse med öfriga jernvägssystemet —, så finna vi, att
den der lilla biten mellan Katrineholm och Halsberg kommer att
befaras af alla personer och varor, sorn gå genom hela Södermanland
eller från Norrköping dels öfver Orebro till bergslagen, dels
till Götheborg. Mellan dessa orter är redan nu en ganska liflig
kommunikation. Derjemte kommer denna väg att begagnas af alla,
som fara i motsatt riktning, icke blott från Götheborg utan äfven
fran liela Westergöthland,samt jemväl af dem, sorn resa från största
delen af Nerike och Westergöthland till Stockholm. — Katrineholms—
Plalsbergsvägen blir således en liten väg, som kommer att
sammanbinda så manga andra vägar, att det sannerligen, efter min
öfvertygelse, på sätt jag förut nämnt, icke kommer att gifvas någon
del af hela jernbanssystemet, hvilken kommer att blifva så
lifligt befaren som den nu ifrågavrde, — ett stycke, hvilket i och
för sig sjelft icke eger någon betydelse, men sorn sammanbindningsbana
den stora vigt. att jag tror man icke behöfver hysa någon
ens den ringaste farhåga för den trafik, som der kommer att ega
rum. Vigten häraf är så stor, att jag äfven med afsrde derpå anser
man icke bör rubba ett system, som af R. St:r förut blifvit
godkändt och till hvilket jag anhåller R. o. Ad. äfven fortfarande
måtte gifva sitt bifall.
Beträffande slutligen sednare tillägget af StatsUtskrt, så anser
jag detsamma icke vara af synnerlig vigt, och vill icke inlåta mig
uti några vidlyftiga tvister, huruvida det skall stå qvar i beslutet
eller icke. Likväl kan jag icke underlåta att instämma uti Hr
Hjärnes åsigt i denna del, att nemi. detta tillägg är både onödigt
och otjeuligt, otjenligt derföre att StatsUtsk:t i en följande punkt
öfverlemnar åt K. M. att bestämma sådana mer eller mindre väsendtliga
afvikelser, samt onödigt, emedan den raka linien, som nu
är antydd på kartan, går genom en trakt, der anläggning af en
jernväg är särdeles billig, äfvensom trafikafgiften för personer och
varor, som derå passera, komma att derefter lämpas. Skillnaden i
öfrigt uti bördighet och distans båda dessa riktningar emellan blir
så obetydlig, att något skäl till en afvikelse knapt deruti bör
kunna framletas, ty om förhållandet ock skulle vara att i den
nordligare riktningen, på '/2 mils afstånd från jernvägen eller något
längre, skulle finnas något bördigare jord än uti de trakter,
den nu föreslagna banan genomlöper, så är det väl obestridligt att
Den 25 April t. m.
v2 mils transport af spanmål och varor betyder alldeles ingenting,
— om den ock skulle ske på axel — mot olägenheterna för hela
vårt lands befolkning att få göra en betydligare krok. — På sätt
jag förut yttrat, anser jag dock icke vara af någon så synnerlig
vigt, hvad beslut ronde denna till K. M. ifrågaställa underd. anhållan
fattas, och vill fördenskull icke heller längre uppehålla R.
o. Ad:s tid med ordande i ämnet.
Hr Bildt: Frågan om jernvägarnes kostnad är onekligen en
af de vigtigaste punkter för bedömandet utaf icke allenast hvar
jernväg skall anläggas utan äfven huru mycket jernväg skall byggas.
Denna grundsats har ock varit af alla talare här erkänd och
äfven af komitén uttalad, så att derom kan, efter min upfattning,
icke mycket tvistas. Såsom Ledamot af StatsUtsk:t har jag, allteftersom
frågan om jernvägarne här diskuterats, haft tillfälle att
visa mig såsom en varm vän af dessa kommunikationsanstalter,
hvilka på en gång befordra vårt lands industri, civilisation och politiska
sjelfbestånd ; men jäg har likväl i detta fall aldrig låtit mig
ledas af någonting annat än hvad jag ansett möjligt och rigtigt,
det vill med ett ord säga, det praktiska. Jag har i detta hänseende
trott att man borde se saken sådan, som den verkligen är,
den må sedan visa sig i ljusare eller mörkare färger, samt vid
min pröfning endast sökt sanningen. Det är från denna grund
jag utgått, då jag dragit mina slutsatser. Under strider, sådana
som de, hvilka frågan om jernvägarne framkallat, då icke allenast
det allmännas fördelar äro lagda i vågskålen utan äfven de enskildta
intressena äro vigter, som tynga kännbart nog i densamma,
— under sådana strider kan väl hända, att man icke städse befinner
sig i en så särdeles behaglig ställning. A ena sidan anses
man för ljum. för kall. A den andra åter för ifrig, för het; men
vid frågor, sådana som dessa, undergår man uti berörde hänseende
en särdeles nyttig luttringsprocess. Man bibehåller sig lugn under
sådana debatter. Detta har jag sökt iakttaga vid frågans behandling
i StatsUtskrt; och intet af hvad här blifvit andraget skall
komma mig att frångå detsamma under den kommande debatten i
frågan. Alltså vågar jag i denna sinnesstämning försäkra, att jag
icke i något fall sökt att lägga ljusare eller mörkare dagrar på de
siffror, hvilka härstädes blifvit af mig upgifna. Dessa siffror, äfvensom
alla dem, jag, hädanefter kommer att citera, äro sådana,
som dels JernvägsKomitén öfverlemnat i sitt bihang, dels Ofverste
Ericson eller Jernvägsstyrelsen delgifvit, dels ock sådana, som äro
hemtade ur godkända utländska författare. Bland annat har Frih.
Åkerhjelm yttrat att de siffror, som blifvit upgifna i StatsUtskits
Utl:de, borde underkastas en redaktionsförbättring, emedan trafiken
ökade sig ovilkorligen i en framtid; men, Mine Hrr! vi stå i detta
fall alldeles icke endast på en theoretisk ståndpunkt. Om vi ock
erkänna påtagligheten deraf, att jernvägar, så snart de funnits en
tid, komma att tilldraga sig en större trafik, att nya vägar, en ny
och förökad industri upstå, så befinna vi oss dock lyckligtvis i ett
mera
Ren 25 April f. ra.
mera praktiskt stadium. Vi hafva uti ifrågav:de hänseende utgångspunkter
för vår jemförelse, hvilka ligga nära nog för våra
ögon. Våra egna banor hafva varit öppna, somliga ett, andra
ett halft år. Vi kunna jemföra våra befolknings- och produktionsförhållanden
med hvad som finnes i utlandet samt deraf draga
rigtigare slutsatser än vid förra riksdagen. Vidare har samma talare
anfört att Köping-Hult-jernvägens inkomster ökats med 20 %
samt sannolikt komme att under nästa år stiga med ytterligare
samma belopp. Hvad har då nu denna jernväg egentligen gifvit uti
årlig inkomst? Detta är nödvändigt att känna, för att kunna rätt bedöma
förhållandet. Enligt de upgifter, jag erhållit, upgår bruttoinkomsten
på denna jernväg till icke fullt 30,000 rdr pr mil.
Detta under den fördelaktigaste tiden, som Frih. Åkerhjelm omtalat.
Denna summa understiger dock det belopp, hvartill årliga
underhållskostnaden för Statsbanorna upgår. Den utgör å vestra
stambanan 40.000 rdr pr mil, då jag likväl icke beräknar underhållet
af stationshus, vakthus och andra dylika byggnader, hvaraf
något underhåll ännu egentligen icke kunnat komma i fråga. Hvad
denna Köping-Huits jernvägsanläggning kostar bolaget, känner jag
icke och kan alltså ej upställa någon jemförelse i alla fall, men
har dock velat påpeka nyssnämnde omständighet. Den tillökning
i rörelse, man deraf förväntar sig, tror jag egentligen är att
hoppas från Nora-bibanan, som får produkter från ett ställe inuti
landel. Arboga, till en exportort, Orebro^ men att rörelsen skall
tilltaga i den proportion, Frih. Åkerhjelm framställt, kan jag omöjligen
föreställa mig. Aldrager man inkomsterna, som tillkomma
af Norabanan, så anser jag dan öfriga vägen inbringa ganska obetydligt
samt att inkomsten derå mest inflyter af passagerareafgifter
samt transportkostnaden för s. k. lätta (korta) varor.
För att nu återkomma till de siffror jag upgifvit och dera
man ansett för höga, ber jag att få nämna, att dessa siffror äro
grundade på trafiken å 153/4 mil. Dessa mil har jag erhållit på
det sätt, att jag tagit tiil jämförelsepunkter jernvägen från Falköping
till Götheborg samt från Höör till Malmö. Detta är särdeles
fördelaktiga jemförelsepunkter för dem, som önska fördelaktiga
resultater i sifferväg af värt jernbanesystem. Från Falköping till
Götheborg är befolkningens numerär 20.000 menniskor, på 3 mils
afstånd från vägen beräknadt, och i Skåne upgår den på många
ställen till 40,000. Då i öfrigt dessa punkter, Falköping och
Höör, ligga i hjertat af sina provinser, åstadkommes äfven deraf
det fördelaktigaste resultat, enär de upsamla ali den rörelse, deras
orter f. n. hafva samt utföra den till exportorten. Hr von Troil
har uttalat den åsigten att på samma gång den södra stambanan
erhållit större utsträckning, har ock inkomsten derå stigit i samma
mån våglängden ökats. I allmänhet har det varit svårt för StatsUtsk:t
att anställa jemförelse)' i detta fall, emedan de upgifter,
sorn StatsUtskrt erhållit, icke varit npställda för detta ändamål.
Likväl kan man, genom att hålla sig till samma värde, få en
temligen klar föreställning om det resultat, hvartill förlängningen
H. V. 20
Ren 25 April f. m.
såväl af södra som vestra stambanan, i afseende på trafikinkomsten,
föranledt, om vi nemi. gå till det sammandrag öfver inkomster
å södra stambanan, hvilket, litt. J, tinnes bifogadt StatsUt.sk:ts
fö re v-de Uti:de och som är afgifvet af Chefen för Statens jernvägsbyggnader.
Utaf våra jernvägar kunna vi säga att somliga äro nödvändiga
för vårt sjelfbestånd. Hit hän lör jag den bana, som förenar
vestern med östern, samt den bana, som från södern går till landets
hjerta, om jag så får kalla Wettern, ytterligare den bana, som förenar
den vestra banan med grannriket .Norige, samt slutligen den,
som från Stockholm söker sig väg upp åt norra delarne af Mälaredalen
samt Dalarne. Dessa sträckningar äro, på sätt jag förut
nämnt, nödvändiga för vårt sjelfbestånd, enär de sätta oss i tillfälle
att hastigt sammanföra våra trupper samt bereda oss förbindelse
icke allenast med våra egna hjelpkälior, utan äfven med utlandet.
Dessa banor äro sålunda politiska banor, och för dem finnes
ingen upoffring, som är för slör för ett sjelfständigt folk. Då
det deremot är fråga om de industriella banorna, bör man så gå tillväga,
att man icke anlägger dem utan att på samma gång taga i betraktande
kostnaden derför. Uti annat fall åsiadkotnmes säkerligen
här i Sverige, såsom i andra länder, en fruktansvärd reaktion,
hvilken kommer att fördöma sjelfva jernvägarne samt anse dem
sorn en olycka, utan att vilja tillerkänna dem de stora fördelar, som
de dock otvifvelaktigt hafva, och hvilka hvarje opartisk person icke
kan förneka. Man måste således, för att kunna bedöma landets
förmåga att bereda industrien sidogrenar, taga i betraktande hvad
de kosta. Detta har jag ock i StatsUtsk:t, efter bästa förmåga,
sökt iakttaga; och skall äfven uti detta Stånd vidhålla samma förfaringssätt.
H. Exc. Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att anslag blifvit
utfärdadt till fortsättande af plenum kl. 6 e. m.
Gr. Mörner: Jag anhåller om R. o. Ad:s öfverseende, derföre
att jag ännu en gång begärt ordet rörande denna punkt;
men jag har ansett mig dertill upkallad af en föreg:de talares antydan,
det jag, genom de af mig nu uttalade åsigter i ämnet,
skulle hafva gjort mig skyldig till en inkonseqvens. Denna talare
har nemi. yttrat, att K. M. skulle vid förra riksdagen hafva framställt
Sitt då afgifna förslag i enlighet med min tillstyrkan. Rätta
förhållandet är dock, som en hvar, hvilken tager kännedom om
ifrågav:de Nåd. Propos., kan öfvertyga sig om, att jag, vid denna
frågas föredragning inför K. M., icke var närvarande. Hindrad
af sjukdom kunde jag uti densammas behandling icke deltaga. Jag
ölvervar väl en af de flera preliminära öfverläggningar, som rör:de
detta ämne egde rum; men som något protokoll dervid icke fördes,
anser jag mig böra tillkännagifva, det min då uttalade åsigt
står i fullkomlig öfverensstämmelse med det af mig nu gjorda yrkande.
Min åsigt var äfven då, att det rigtigaste hade varit, att
draga den irån Westergöthland kommande jernvägen öfver Orebro
Deu 25 April f. m.
307
till Wendle samt vidare norr om Mälaren till Stockholm, och låta
östra stambanan ifrån Östergöthland gå förbi Katrineholm öfver
Qvicksund till Wendle oell der förena sig med den s. k. vestra,
hvarigenom de provinser, sorn ligga på båda sidor om Mälaren,
kunde hafva fått gagn af järnvägsanläggningen. Detta förslag ansågs
då icke antagligt och nu kan det icke vidare komma i fråga
att oförändradt utföras. Derföre har jag ansett mig vid detta tillfälle
böra påyrka det, som under nuvarande förhållanden har synts
mig lämpligast och med minsta kostnad kunna leda till samma
ändamål, som af mig då åsyftades, eller att den pågående jernvägsanläggningen
må tillskynda fördelar åt en så vidsträckt del af
landet, som möjligt. Jag har allenast velat i korthet nämna detta,
för att ådagalägga, det jag icke, på sätt den värde talaren antydf,
gjort mig skyldig till någon inkonseqvens eller någon motsägelse.
Likväl beder jag få tillägga, att, för elen händelse jag skulle hafva
kommit till en annan och rigtigare öfvertygelse, än den jag först
omfattat, skulle jag icke hafva blygts att detsamma erkänna. Jag
skulle icke hafva sökt den envishetens och halsstarrigbetens ära, att
emot min egen öfvertygelse hålla i med en åsigt, hvilken jag lärt
mig inse icke vara den riktigaste och bästa.
Samme talare har sökt bevisa, att jernvägen mellan Katrineholm
och Halsberg skulle blifva så inkomstgifvande, att den icke
en gång skulle öfverträffas af de delar utåt jernvägen, hvilka komma
att ligga närmast intill de båda stora städerna Stockholm och Götheborg;
och, såvida jag icke origtigt fattade bevisningen, stödde
den sig hufvudsakligen derpå, att, genom jernvägen emellan Katrineholm
och Halsberg, skulle förbindelsen emellan Örebro och
Östergöthland befordras. Alldeles enahanda fördel skulle äfven
vinnas för händelse mitt förslag aniages, endast att förbindelsen
komme att gå norr om Hjelmaren i stället för söder om densamma;
men utom den trafik, hvilken sålunda skulle kunna upstå
emellan Orebro och Östergöthland, skulle fördelar af rörelsen äfven
tillgodokomma provinsen Westmanland i och för dess utbyten med
så val Södermanland som Östergöthland. Häruti ligger just skilnaden
mellan dessa båda förslag, och jag är å min sida öfvertygad,
att den sträckning af jernvägen, hvarom jag väckt förslag, har all
utsigt att kunna antagas böra blifva mera och ej mindre fördelaktig,
än den andra.
En annan talare har andragit en vigtig omständighet, hvilken
han sagt hafva bestämt honom för hans mening i frågan, nemi.
afseendet å landets politiska sjelfbestånd. Jag har förut icke vidrört
denna fråga, enär jag icke ansett mitt ord i denna punkt
kunna väga särdeles mycket och aldrarninst att min mening deruti
kunde gälla såsom någon slags auktoritet, om jag äfven — jag
vill icke neka derför — tilltrott mig att med någorlunda säkerhet
kunna bedöma förhållandena med hänseende till industri och rörelse
uti en trakt, med hvilken jag från barndomen varit bekant. Likväl
och då förberörde ämne nu blifvit bragt å bane, skulle jag anse
det vara orätt af mig att ej roed några ord antyda mina betänkligheter
i denna fråga, som står uti så nära sammanhang med det
Den 25 April f. m.
af mia; väckta förslag. Hvar och en, som under den sednaste tiden
rest vägen förbi Södertelje, har derstädes haft tillfälle se, huru
Saltsjön sqvalpar på foten af jernvägen; och den, som på ångbåt
lnpit in uti kanalen derstädes, känner äfven att till Södertelje kan
man från Landsort komma in. ulan att nalkas eller hindras af någon
af de punkter, hvilka äro på Svenska kusten befästade. Jag
hemställer nu till eder. Mine Hrr! Ar det icke anledning att befara,
att, i händelse af ett fredsbrott, den genom Södermanland anlagda
jernvägen, hvilken går alldeles invid en så exponerad punkt,
som inloppet till Södertelje, skall blifva gjord oanvändbar, om icke
förstörd eller af fienden rent af tagen i besittning? Om nu ett
sådant fall skulle inträffa, vore det icke då at allra största vigt
för landet att hafva en jernväg, dragen tvärs öfver Mälaren vid
en punkt, sådan som Qvicksund, hvarigenom man kom uti tillfälle
att på kortaste tid och väg förflytta ilen stridbara sivi kan på hvilkendera
sidan af Mälarens stränder som man kunde finna mest
angeläget eller lämpligt? Vidare har man uti denna punkt ett
ställe, der man med ångbåtars tillhjelp kan inskeppa trupper och
föra dem direkte till Stockholm, sedan de från ömse sidor blifvit
hopsamlade. Man skulle nemi. på norra sidan hafva Köping-Hultjernvägen
och jernvägen från Köping till Qvicksund att tillgå för
sådant ändamål, och på södra sidan gjorde jernvägen från Katrineholm
samma gagn, särdeles sedan densamma blifvit till Östergöthland
utäträckt. Med ett ord, öfvergården öfver Mälaren vid Qvicksund
svnes mig vara en punkt, hvarifrån man med största lätthet
och fördel bör kunna sprida sina stridskrafter på hvilkendera sidan
om Mälaren, som behofvet kan fordra, samt att en öfver nämnda
punkt, i den af mig föreslagna riktning anlagd jernväg skulle till
någon del kunna förebygga de vådor, hvilka äro att förutse såsom
en löljd deraf att vestra stambanan, dragen genom Södermanland
förbi Södertelje, kan å detta ställe blifva afbruten och transporten
å densamma till eller ifrån hufvudstaden således omöjliggjord. Om
jag uti denna min åsigt misstager mig, må afgöras af personer,
hvilka bättre förstå det strategiska än jag, men nog förefaller mig
de af mig nu påpekade omständigheter vara af den vigt för den,
som vill betrakta saken från synpunkten af hvad landets betryggande
i händelse af ett fredsbrott kräfver, att man icke ett ögonblick
borde tveka att ensamt på denna grund, — hellre än att
draga en jernväg i rakaste riktningen genom landet, för att få
en timmas kortare färd beredd åt dem, som resa mellan Stockholm
och Götheborg, — föredraga antagandet af ett jernvägsförslag, som
för landet i det hela och för möjligheten af dess försvar, medförde
de stora, af mig antydda fördelar.
Likväl och då jag icke för min mening erhållit understöd af
någon inom detta Stånd, har jag föga hopp om framgång för densamma
och det är med en känsla af djup nedslagenhet, som jag
gör denna bekännelse. Förslaget må dock för min räkning qvarstå
i prot:t, och, om icke till gagn för det nuvarande, dock i en framtid
utgöra bevis uppå, att icke alla af detta Stånd betraktat frågan
på samma sätt som StatsUtsk:t, samt att åtminstone någon
Den 25 April t. ra.
tär funnits, sorn vädjat till Ståndet, för att åt en annan åsigt söka
bereda gehör och derigenom förekomma, att icke genom förbiseende
af densamma ett beslut måtte blifva fattadt, hvilket, jag anropar
Försynen derom, ej måtte i en framtid för landet medföra några
sorgliga tföljder!
Frih. Åkerhjelm: Rörande den beräkning af inkomst å våra
jernvägar, som Hr Bildt uti början af denna diskussion algifvit, har
samma talare nu, sedan jag sist hade ordet, vidgått att densamma
torde tåla någon jemkning samt erkänt rigtigheten af åtskilliga utaf
mig i ämnet anlörda omständigheter, såsom att det icke kan vara
annat än olämpligt, att för närv:de grunda dessa beräkningar på
den korta erfarenhet, våra jernvägar ännu gifva vid handen. Af
Gr. Hamilton hafva vi nyss erhållit ganska värderika uplysningar
i afs. å den erfarenhet, man i andra länder vunnit uti berörde hänseende.
Jag har förut omnämnt den trafik-tillökning, sora under
sednare åren egt rum på jernvägen mellan Orebro och Alboga, och
har ansett detta förhållande icke böra förbigås, enär det just är på
trafik-tillökningen som inkomst-tillökningen grundar sig. Till denna
upgift vill jag nu lägga ytterligare en annan, hemtad från erfarenhet
i vårt eget land, och som jemväl i sin man bör styrka den af
mig uttalade åsigten, att inkomsten af jernvägarne i Sverige skulle
stiga. En jernväg anlades för icke fullt 10 år sedan mellan Sjöändan
och Kristinehamn. Den byggdes först till hästbana, men
förändrades snart till lokomotiv-bana. Första året ansågs att marn
svårligen skulle kunna upbringa trafiken å denna bana till högre
belopp än 150,000 Sk&. Den lemnade då ingen behållning uti
utdelning. Sisth år upgick likväl trafiken å den banan till 217,000
SkÄ, samt lemnade i utdelning 6 proc., d. v. s. full ränta å förlags-kapitalet.
Hr von Troil: Hr Bildt har sökt vederlägga mitt yttrande,
att å den södra stambanan trafiken ungefärligen tilltagit i samma
förhållande som våglängden. Lyckligtvis har man dock uti Stats
Utsk:ts
Utlät, bevis för hvad jag sålunda påstått. Det visar sig
nemi., att under de 9 första månaderna af år 1858, då jernvägen
endast räknade 2!/2 mil från Malmö till Ortofta, alltså genom Skå
nes
rikaste trakt, upgick inkomsten pr månad till 6, 8, 9, 11, 12,
13, 12 eller i medeltal ungefärligen 11,000 rdr i månaden; hvaremot
denna inkomst, så snart banan blifvit öppnad till Höör, under
de sista månaderna al år 1859, steg från 13 och 18 ända till
23 och 24,000 rdr pr månad; och detta, Mine Hrr, likväl på en
bana, som i sin slutpunkt liksom hänger i luften. Detta oaktadt
finnes af ziffrorna i den bilagda tabellen att det förhållande inträffat,
som jag nyss omnämnt. Detta förhållande är så mycket mer anmärkningsvärd!,
som, på sätt jag förut erinrat, trakten mellan Malmö
och Lund ar utmärkt bördig, hvilket åter icke är händelsen
med de orter, som omgifva den sist fullbordade delan af banan;
men anledningen till ett sådant inkomst-resultat är att banan går
uti det inre af landet samt att den mer och mer nflägenar sig från
510
Deli 25 Ä p r i T f. m.
sin början. Hr Bildt har ytterligare åberopat den vestra 6anaa>
samt sagt att resultatet varit fördelaktigare mellan Götheborg och'
Falköping än mellan. Falköping och Töreboda. Detta är visserligen
sannt; men det är ett förhållande, som kommer att så i alla tider
förblifva. Hvarföre, Mine Hrr? Jo! derföre, att man å sträckan
melian Falköping oeh Töreboda har vattenkommunikationen alt täflamed,
å ena sidan Wenern, å den- andra Wettern och å den 3:dje
Götha kanal. Det visar sig tydligt, att de tider af året, då sjöfarten
är afstannad, blir trafiken a denna jernväg särdeles liflig;,
men ock att den genast aftager, då sjötrafiken åter börjar.
Gr.. Hamilton: Då jag sista gången hade ordet och dervid
yttrade mig rörande den af Gr. Mörner föreslagna nordligare riktning
af jernvägen, hade jag icke till hands K. Mrts vid förra riksmötet
aflåtna Nåd.. Propos. ang:de Statens jernvägar. Vid detta
förhållande och då jag icke i håg korn att Gr. Mörner var fränvide,
då nämnde Iråga inför K. M:t atgjordes, men jag likväl bestämdt
erinrade mig, att ingen af SlatsRådets dåvide ledamöter vid det
protok., sorn i ismnet fördes, bifogat någon derifrån afvikande mening,
blir denna sednare omständighet en lätt förklarlig ani. till
det af mig gjorda antagande. I öfrigt är jag öfvertygad och vågar
hoppas, att såväl Gr. Mörner sjelf som öfrige St:.ts ledamöter icke
kunna anse, att uti dessa af mig uttalade ord innefattats någon,
förebråelse. Jag har så mycket mindre kunnat göra någon antydan
uti sådan syftning, sorn jag ganska villigt erkänner, att man kan
under en sä lång tid som 3 år, uti en fråga sådan som denna, i
någon mån ändra sin öfvertygelse, — ett förhållande, hvilket jag
så mycket heldre vidgår, som jag icke känner, för egen del, någon
tvekan att tillstå, att de uplysningar, som under denna tid kunnat
inhemtas, den erfarenhet, som i frågan inom landet blifvit vunnen,
till någon del ändrat åsigter, som jag sjelf för 3 år sedan ansåg
rigtiga.. Då Gr. Mörner i öfrigt uttalat sin mening i form af reservation,
enär Gr;n ansett att berörde åsigt icke skulle här komma
att göra sig gällande, anser jag icke skäligt att längre uptaga
R. o. Ad:s tid med att ingå uti någon vidare vederläggning utaf
hvad Gr:n anfört.
Mig återstår således endast att, med ani. af Hr Bildts sednaste
yttrande, anmärka, att de ziffror, som efter en Fransysk förf.
af den värde talaren upgåfvos, utvisade .inkomsten af de Fransyska
jernvägarne under 4 upgifna år, hvilka år dock omfattade tiden för
kriget mellan Frankrike och England å ena sidan samt Ryssland å.
den andra, äfvensom den sista stora financiella krisen, hvilken skakade
hela Europa. En hvar inser, att omnämnda förhållanden ovilkorligen
haft betydligt inflytande på handel och rörelse i Frankrike.
Härtill har ytterligare kommit det sista kriket i Italien. Att under
sådana förhållanden inkomsten af jernvägarne skulle aftaga är ganska
lätt förklarligt; och det hade sannerligen icke erfordrats en så stor
statsekonomisk beräkning, som den Hr Bildt afgifvit, för att ådagalägga,
att så skulle blifva händelsen. Vi se att inkomsten af jernvägarne
redan år 1859 börjat stiga; och jag är förvissad att de
Den 25 April f. m.
Stil
efterföljande åren skola i detta hänseende gifva ett ännu fördelaktigare
resultat.
Hr Bildt: På grund deraf att jag är ledamot i StatsUtsk:t,
må det förlåtas mig, att jag ännu en gång begärt ordet, då de af
mig här upgifne ziffror blifvit utsatte för åtskilligt klander. Hr
von Troil har yttrat att mina upgifter väl kunde vara tillämpliga
i allmänhet, meri att desamma, hvad södra stambanan särskildt beträffade,
borde förkastas. Samme talare har anställt en jemförelse
med den tabell, som, litt. I, finues Utl:t bifogad, oell deraf sökt
ådagalägga, att inkomsten skulle, enligt hans upgift, hafva stigit
i samma mån sorn våglängden ökats, d. v. s. dubbelt. Uti
detta fall har han anfört, att, så snart banan öppnats till Höör,
steg inkomsten per månad i medeltal från 13 och 18 till 22,000
rdr per månad. Om man likväl tager gubben Seseman till hjelp,
efter hvilken åtminstone jag icke kan annat än rätta mig, finner
man, att 2 gånger 11 gör 22 samt 2 gånger 13 = 20; och att sålunda
den omtalta fördubblingen i inkomst något får reduceras.
Att södra banan har en liflig trafik säger sig sjelft, men att det
likväl icke står så väl till med södra banans inkomster, som uppgifvet
är, ber jag få visa. Södra banans drift- och underhållskostnader
äro på samma litt. uptagna till 41,000 rdr per mil; men
dertill bör, såsom jag nyss nämude, ytterligare läggas 1 1,000 rdr,
för underhåll af skärtjern, sleepers, rails samt den rörliga materielen.
Denna till 11,000 rdr beräknade underhållskostnad är ganska
låg, — ett förhållande, hvarpå jag är så mycket säkrare, sorn jag
underställt denna fråga den person, som i landet är mest kompetent
att derötver sig yttra. Alltså blir på södra banan verkliga
underhållet per mil 52,000 rdr om året eller för mil per månad
4,333V3 rdr. Som tabellerna äro stälda på månad, måste äfven
denna jemförelse i enlighet dermed upställas. Om nu detta tal
4,333V3 rdr multipliceras med afståndet till Sösdala 64/jo m'^
erhålles per månad till drift och underhåll 27,70 0 rdr. Högsta
hittills erhållna inkomsten var under Oktober månad sistlidet år,
23,315 rdr 50 öre. På denna månad utgjorde således förlusten
4,400 rdr. Lägsta inkomsten sista Januari var 17,27 9 rdr 36
öre, således förlusten på den månaden 10,000 rdr. Det. visar sig
således, att i det fallet står den södra stambanan långt efter målet
för våra önskningar. Den vestra banan är, såsom jag nyss nämnde,
i en mycket sämre ställning, ty der är underhållet per mil
upgifvet till 31,000 rdr. Lägges härtill förut upgifna siffra 11,000
rdr, blir verkliga underhållet per mil 42,000 rdr om året, eller
för mil per månad 3,500 rdr. Multipliceras detta tal med afståndet
till Töreboda, 17l5/ioo ,n*l» erhålles per månad till drift och
underhåll 60,000 rdr. Högsta hittills erhållna inkomst upgick under
sisth Mars månad till 43,775 rdr. Minsta förlusten har således
utgjort 17,000 rdr per månad. Denna bana är dock 17 mil
läng. Multiplicerar man afståndet till Sösdala med 3 gånger, så
erhåller man der en ungefärlig förlust af 15 till 16,000 rdr. Dif
-
31*
fren 25 April f. m.
feranseu blir följaktligeu s& obetydlig, att iwan ka» saga att forlusten
på båda banorna blir ungefär lika.
Fril). Åkerhjelm har trott att jag i följd af hans erinran gjort
något erkännande; men jag får tillstå, att jag icke kan fatta; hvari
detta bestått. Jag har aldrig förnekat ett förhållande, sorn jag
tror det väl ieke finnes någon, som bestrider, att nemligen dessa
kommunikationer, ju längre de vara, medföra en större vinst, men
denna likväl icke öfver en viss gräns. Detta är, så att säga, ett
odisputabelt faktum; men jag har icke velat utsträcka mina förhoppningar
så långt som Frih. Åkerhjelm. De siffror, jag i detta
fall herntat från en Fransysk författare rörande jernvägsförhållandena
derstädes, synas mig ganska talande. En sanning är att åren 1855
och 1856 kunna räknas till krigsåren, men inkomsten nämnde år
var verkligen större än åren 1857, 1858 och 1859; ty då föll
den egentligen, och detta oaktadt jag icke tror att Frankrike led
af krisens svåraste stormar. Dessa togo en nordligare riktning
och berörde Frankrike särdeles lätt. Jag medger ändock gerna,
att dessa förhållanden icke gifva något absulut bevis, utan endast
äro anförda såsom en ledning lör omdömet.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad, yttrade H. Exc.
Hr Gr. o. Landtm., att, i afstde å den nu förev:de punkten, yrkats
dels bifall till Utskits förslag, och dels af Hr Hjörne bifall
dertill med uteslutande af den sista perioden, som hade följande
lydelse »samt att 11. St:r måtte, i afseende på denna banas sträckning
genom Nerike, hos K. M. anhålla, att, derest, efter närmare
undersökning, visar sig att sådant, till fördel för rörelsen och utan
väsendtlig tillökning i den beräknade anläggningskostnaden, kan
ske, jernvägslinien mätte utstakas i något nordligare riktning genom
slättlandet af Nerike»; och hade slutligen Gr. Mörner yrkat
den förändring i Utsk:ts förslag, att, i stället för den tillstyrkta
banan emellan Katrineholm och Halsberg, hvilken banas byggande
Hr Grin ansett böra inställas, K. St:r måtte, i enlighet med Gr.
von Rosens, Adolf Eugéne, motion, besluta anläggandet af en jernväg
från Katrineholm öfver Qvicksund och Wendle till Köping,
äfvensom att till denna bansträckning skulle användas de medel,
sorn af Utskit blifvit föreslagna för banan mellan Katrineholm och
Halsberg.
Härefter framstälde H. Exc. propos. å bifall till StatsUtskits
ifrågavide förslag oförändradt, och, då dervid svarades särdeles starka
ja jemte ett eller anuat nej, förklarade sig. hafva funnit ja öfvervägande.
2:dra punkten.
Utskottets hemställan bifölls.
3:dje punkten.
Hr Bildt: Jag har, på sätt en Utlidet bifogad reservation
utvisar, icke kunnat instämma i StatsUtskrts beslut i denn»
Den 25 April f. ra.
»13
fråga. Jag bestrider ingalunda att banan från Örebro till Halsberg
är al' särdeles vigt så väl tor vestra banans trafik som äfvenlorden
ort, som har Örebro till slutpunkten för sin rörelse. Afven
anser jag att denna bana. från allmän synpunkt betraktad, bör
blifva ganska nyttig, emedan den sätter vestra stambanan i förbindelse
ined Mälaren; men å andra sidan kan jag ieke förbise de
högst betydliga utgifter för jernvägarna, som redan förut StatsUtskit
föreslagit. Man bör gifva akt uppå, att Staten icke må för dessa
hanor ensam draga bela tungan, utan att äfven de enskilda böra i
någon inån till deras utförande bidraga, så vida icke statsbanorna
äro af så ovilkorlig politisk nödvändighet, att de mäste, utan ahlde
pä enskildt bidrag, genast anläggas. Nu synes mig, att en jernväg
från Orebro till Halsberg icke för narv:de är af den stora
vigt och påtvingande nödvändighet, att densamma bör utföras utan
allt afseende på det bidrag, de enskilde dertdl lemna. Dä denna
fråga först på afdelningen behandlades, voro tankarne härom
knappt delade. Åtminstone var pluraliteten ganska betydlig för
den åsigt att denna bana skulle understödjas af Staten, men dock
erhålla detta understöd endast i form af ett lån. Man ville., genom
att gifva ett tillräckligt stort lån på billiga vilkor, framkalla
denna bana samt sålunda åt landet bereda denna kommunikation-y
men man ansåg, att Staten icke borde betungas meri den betydliga
utgiften af 1,657,470 rdr, utan att vissa vilkor derför bestämdes.
Likväl voro svmpathierne för denna bana ganska stora inom
Utsk;t, så att man yrkade, med en pluralitet, som var ganska betydlig,
att Staten skulle bekosta och utföra denna bana. Likväl
erkändes äfven då rigtigbeten af den princip, som jag lör min del
allt ifrån 1853—54 arens riksdag vidhållit, den nemligen, att äfven
enskilde borde bidraga till banans anläggning, om ock endast
genom att betala expropriationskostnaden. Denna mening delades
ock af ett större antal utaf Utsk:ts ledamöter, så att vid votering
derstädes pluralitetens öfvervigt endast bestod af 1 eller 8 röster.
Under sådana förhållanden har jag, för min del, icke trott, att
man kunde, med någon synuerlig förhoppning om framgång, utgå
frän den onekligen riktigare grundsatsen, att man borde låta frågan
om Orebro-Halsbergsvägen åtminstone för nä rude anstå uti
afvaktan, om det icke kunde vara möjligt att ett bolag bildade sig
för denna vägs anläggning. Om man nu tänkte sig, att, det bolag,
som redan finnes för vägen emellan Köping och Hult, kunde
sätta sig i förbindelse med det ifrågavide nya bolaget för vägen
emellan Orebro och Halsberg, så skulle sådant hafva kunnat lända
båda bolagen till ömsesidig båtnad. Detta förslag hade dock, såsom
jag nämnt, icke någon framtid för sig i Utsk:t, och då man
således icke uppå den, enligt min tanke, riktigare utvägen kan
åstadkomma denna banas anläggning, synes mig likväl att man icke
bör trånga den åsigten, att, om ett bidrag bör komma från dessa
orter, hvilka af banans anläggning ega fördel, en summa må tillskjutas,
som blir tillräcklig för bestridandet af de med denna anläggning
förenade expropiationskostnader, beräknade till högst
105,000 rdr rmt. Detta är en ganska hög beräkning, upiagen
314
Den 25 A pril t. m.
efter 800 rdr för inrösnings- och 300 rdr för afrösningsjordert.
Till och med i Skåne har expropriationskostnaden icke varit så
dyr. Det synes förvånande, att i Skåne, der jorden likväl är så
mycket dyrare lin i Nerike, expropriationskostnaden likväl kunnat
gå af för bättre pris. Härför har dock Staten till större delen att
tacka nitet hos Landshöfdingen i Malmöhus Län, som i detta fall
upträdt som medlare och visat Skåningarne, å ena sidan, hvad Staten
gifvit dem, och å den andra, hvad de voro skyldiga Staten.
På detta sätt blef expropriationskostnaden i Skåne, hvilken man
ansåg komma att blifva hög, jemförelsevis ganska ringa. Hvad
åter den summa beträffar, som är uptagen för expropriationskostnader
för vägen emellan Orebro—Halsberg, är den, enligt min
upfattning, ganska hög, och sannolikt skulle den kunna icke
obetydligt nedsättas. Nu föreställer jag mig, att om för denna
jernväg från Örebro till Halsberg beviljades tillräckliga medel,
och derifrån endast det belopp undantoges, sorn erfordrades till
expropriations-kostnaderna, så skulle de enskilda ganska säkert
tillskjuta hvad som behöfdes för att få denna bana i öfrigt
gratis för sin rörelse och industri. Att upoffringarne i detta
hänseende uti Nerike voro vida större, då det gälde Noravägen,
det veta vi alla samt aktie-egarne säkrast. De veta knappast
ännu hvad de komma att betala; ty expropriationskostnaden
för denna Noraväg har kostat 3 till 4 gånger mera äu beräknadt
varit. Min öfvertygelse är, att på det af raig föreslagna
sätt expropriationskostnaden blir ganska lätt betald. Hade denna
grundsats gjort sig gällande vid förra Riksdagen, skulle sannerligen
innebyggarne, såväl vid norra banan från Stockholm åt Westerås,
som i de vestra orterna, hafva tillskjutit och betalt expropriationskostnaderna,
så snart nemligen detta blifvit framstäldt såsom ett
alternativ och vilkor för banans anläggning. Så har det gått till
i Småland, på sätt Uthdet utvisar. Båda orterua hafva erbjudit
sig att betala expropriationskostnaderna. Summan, som genom ett
dylikt förfaringssätt bespares, är icke obetydlig. Jag har i min
reservation, på grund af de kalkyler, som lemnats af Jernvägsstyrelsen,
upgifvit det belopp, hvartill expropriationskostnaderna
efter all sannolikhet upgå, eller för båda linierna tillsammans 1,7 00,806
rdr, hvilket belopp varit Statsverket besparadt, om det nu ifrågasatta
förfaringssättet iakttagits. Uti förev:de fall är visserligen fråga
om en obetydlighet, i summan; men icke så i saken; ty del är
första gången det är fråga om en ny stambana, med undantag af
den vestra och södra. Vid sistnämnde banors anläggning har berörde
förfaringssätt naturligtvis icke kunnat ifrågakomma, emedan
dessa banor utan uppehåll måste ovilkorligen fullbordas; men nu,
då en ny Statsbana, i nfs:de å hvilken icke denna ovilkorliga nödvändighet
eger rum, skall anläggas, synes mig man bör försöka
få den grundsatsen införd, att enskilde böra i någon mån dertill
bidraga; och det är derför jag i min reservation hemställt att
»R. St:r, med bifall till K. M:ts Nåd. Propos., för anläggning
af en sammanbindningsbana från vestra stambanan
i trakten af Halsberg till Orebro, måtte bevilja
Den 25 April f. m.
315.
ecb anvisa erforderliga medel till belopp'af 1,657,470»
rdr rmt, med vilkor att byggnadstomt för bangården,
i Orebro varder, kostnadsfritt för Staten, uplålen. samt
under förutsättning att genom bidrag från de orter,,
hvilka af banans anläggning ega fördel, t il Iskj u tes en
summa, som blir tillräcklig för bestridandet af de med
denna anläggning förenade expropriationskostnader, beräkade
till högst 105,000 rdr rrni.»
Hr Mont gomer}’,. Robert Nils Germund:: Den grundsats,
som af Hr Bildt blifvit uttalad, att nemi. de! orter, som ligga
närmast intill jernvägen, skulle, medelst uplätande af jord, bidraga
till jernvägsanläggningar, kan visserligen sägas hafva mycket för
sig och jag vill icke bestrida, att otn densamma vunnit bifall af
R. Star från början af jernvägars anläggning i vårt land, en ganska
betydlig besparing för Statsverket skulle kunnat åstadkommas. Måhända
hade varit billigt och skäligt att så skett.; men förhållandet
är nu, att R. St:r icke förut antagit denna grundsats och att man
vid förutvarande banors byggande icke gjort afs:de uppå, att de
kringliggande orterna skulle bidraga till expropriationskostnaderna.
Det förefaller således något besynnerligt, att Hr Bddt just nu vid
denna bana kommer tillbaka till detla yrkande; och jag kan icke
finna något skäl, hvarför å denna bana en sådan grundsats skulle
göra sig gällande. Om nu denna bana skulle anses såsom en provineiel
bana, hvilket begrepp man dervid fästade å den afdelning
inom StatsUtsk:t, som med denna frågas utredning i främsta rummet
hade att göra, då kunde det visserligen vara lämpligt om provinsen
eller orten bidroge till kostnaden derför; men verkliga förhållandet
är, alt Orebro-Hallsbergs-banan icke bör eller kan anses
såsom en sådan bana, så vida man icke vill såsom sådane
anse alla öfriga banor. Kastar man en blick på kartan, visar sig
att denna bana, som bildar föreningen emellan södra banan och
Orebro, kommer att blifva gemensam för trafiken mellan orter,
mycket längre aflägsna från hvarandra än orter inom provinsen
Nerike, d. v. s. från Norrköping till Orebro och Bergslagen, lian
Götheborg till samma ställen, saint från norra Sverige åter tillbaka
genom Nora-Ervalla och Köping-Hult-banorna. Denna bana
kan således icke, från någon synpunkt betraktad, anses sorn endast
en provineiel bana. Det är väl i öfrigt icke skäligt att man ensamt
och ensidigt fasthåller vid den åsigt, som vid förra riksdagen
genomdref den vestra stambanans riktning. Denna banas sträckning
genom Södermanland anser jag visserligen riktig och har dertill
i min mån bidragit; men alltid afsedt att framdeles skulle
byggas en bana äfven norr om Mälaren. — Linien Orebro-Halsberg
är första steget att äfven en bana norr om Mälaren må
komma i fråga. Jag tror icke att det finnes någon, som vill bestrida,
att, om för en sådan bana norr om Mälaren tillgångar
skulle kunna beredas, icke äfven denna bana bör anläggas. Från
denna synpunkt anser jag icke man kan undgå att finna den ali
-
31S
Den 25 April f. m.
manna och vigtiga betydelsen af den korta banan mellan Örebro
och Halsberg.
Då Hr Bildt i öfrigt uti sin reservation yrkat att expropriationskostnaden,
1 05,000 rdr rmt, skulle tillskjutas af de orter,
hvilka af banans anläggning ega fördel, får jag anmärka, att delta
är ett ganska sväfvande uttryck och sorn lärer blifva ganska svårt
att bygga något uppå. Hvad betydelse skall detta uttryck hafva?
De orter, hvilka af banans anläggning ega fördel, äro nemi,, efter
min upfattning, »hela medlerst» Sverige» samt alldeles icke ensamt
provinsen Nerike. Det blir således icke så särdeles lätt att verkställa
denna al Hr Bildt ifrågaställa insamling. För den närmast
linien belägna orten åter, som ieke har mer än högst 2 mils afstånd
från antingen Örebro eller Halsberg, kan det väl icke blifva
någon så särdeles vinst, att föra sina produkter denna jernbansväg.
På grund häraf tror jag att denna bana kari med fullt skäl
anses vara af lika stor allmän vigt. som någon af öfriga föreslagna
stats-stambanor; och får således hemställa örn propos. ä bifall till
hvad Utskrt i denna del föreslagit.
Frih. Åkerhjelm: Då den talare, som först yttrat sig öfver
den lin föredragna punkten, uttalat några ord ronde det sätt, hvaruppå
pluraliteten inom StatsUtskrt behandlat denna fråga, anser
äfven jag mig skyldig att uti korthet redogöra derför. Denna pluralitet
ansåg icke, att det var skäl, att antaga det förslag till beslut,
som Biksg.Afdeln. framställde, eller att det skulle öfverlemna*
till den enskilda företagsamheten att bygga denna bana, samt att
detta företag skulle understödjas endast genom statslån, meddeladt,
som det upgafs, på samma grund som det lån, hvilket beviljades
för jernvägs byggande mellan Gefle och Fahlun. Yid behandlingen
af detta förslag inom Utsk:t ådagalades temligen tydligt den, —
jag vågar säga det —, ganska sannolika omöjligheten, att kunna
åstadkomma ett så beskaffadt bolag. Skälet härtill var, att man
arisåg, det en så kort bana. omgifven på ena sidan af KöpingHull-bolagets
bana samt å den andra af Statsbanan, skulle medföra
alltför dryga förvaltningskostnader, för att kunna ensamt för
sig sjelf bära sig. Man fann alltså, att icke något nytt bolag
kunde med fördel öfvertaga ett sådant företag, äfven om ett understöd
af Statslån beviljades. Då återstod en annan utväg, att
tillse nemi. huruvida det skulle kunna vara möjligt, att det bolag,
som redan funnes och egde jernvägen mellan Orebro och Alboga,
kunde öfvertaga detta lån oell dermed utföra den ifrågav;de bandelen.
Det förhållande, att detta bolags ekonomiska ställning ingalunda
är uti det tillstånd, att det kan ställa den för penuingarnes
lyftande och återbetalande erforderliga säkerhet, lärer dock vara
temligen allmänt kändt, och, enl. hvad dess Direkt:s Ordfide för
mig tillkännagifva, skall nämnde bolag, som till hufvudsakligaste
del består af Engelsmän, icke finnas hugadt att riskera en enda
skilling för ytterligare jernvägars byggande här i Sverige. Vid
sådant förhållande insåg man snarligen, att äfven sednast ifrågaställde
utväg för denna banas åstadkommande vore overkställbar,
Den 25 April f. m.
»yrmerligast som vid det låneunderstöd, hvilket af Riksg. A.fdeln:n
föreslogs, det befanns, att riintan derå var 2 % högre än å det
lån, som beviljats bolaget, hvilket byggt Gefle-Dala-jernvägen. Då
nu den minoritet, hvilken Hr Bildt tillhörde, slutligen icke vidare
fann någotdera af npgifne förslag lämpligt, öfvergick densamma till
det projekt, Ilr Bildt uti sin reservation framställt. Äfven detta
förslag diskuterades ganska lifligt inom Ut.sk:t; och jag anser mig
skyldig att äfven här omnämna hvad jag derstädes yttrade, eller
att jag erkände riktigheten och lämpligheten deraf, att de enskilde
jordegarne borde hafva på något sätt bidragit till anläggningen i
allmänhet af Statens stambanor; men att man ock, för sådant, fall,
borde Först hafva haft en lag derlör stadgad, samt visat möjligheten
alt kunna densamma tillämpa. Hr Bildt väckte redan vid 1851
års riksdag et,t förslag att enskilde borde till jernvägarne bidraga
och har sedan vid 1853, 1856 samt, äfven innev:de års riksdag
varit ledamot af StatsUtsk:t., och synes mig följaktligen hafva haft
hemligen god tid att genomtänka förberörde förslag och framställa
något enda utförbart sätt för dess verkställande. Detta har dock
icke skett; och anin dertill tror jag bör sökas deri, att det svårligen
eller kanske, rättare sagdt, omöjligen låter göra sig att stifta
och genomföra en lag, som bestämmer först och främst de fördelar,
hvilka jordegarne få genom jernvägens dragning öfver deras
egor, och sedermera de bidrag, som, i mån deraf, hvar och en jord
egare
bör till jernvägen lemna.
Hvad denna jernväg, som nu är i fråga, beträffar, anhåller
jag att få fästa upmärksamheten derå, att de, som bo på l/2 mil
nära Orebro och Halsberg, hafva en alltför ringa fördel af jernvägen,
såvida icke de (å en station alldeles i sin närhet, Deraf
synes mig följa en omöjlighet för det allmänna att debitera dem,
ty hafva de icke någon egentlig fördel af jernvägen, så böra de
viii icke åläggas någon skyldighet att utgöra några särskilda kostnader
derför. — Till de kringboende kan man derefter räkna dem,
sorn bo t/2 mil på ömse sidor om midten af denna jernbansdel;
men att utröna i hvad grad dessa hafva gagn af jernvägen samt
att verkställa en fördelning af den kostnad, de härför böra erlägga,
det tror jag gränsar till det omöjliga.
Hr Bildt yttrar uti sin reservation: »Någon svårighet att erhålla
dessa 105,000 rdr torde ej gerna kunna förutsättas. Om
nend. K. M., efter ett sådant R. Stms beslut, låter i nåder tillkännagifva
innevånarne i de orter, som erhålla den egentliga fördelen
af jernvägsanläggningen», . Jag ber Eder lägga märke till,
Mine Hrr, att Hr Bildt icke tilltrott sig att precisera, hvilka »de
orter» egentligen nro. — Det skulle nemi. blifva att upräkna orter
från halfva Sverige. Reservanten fortfar: — — »detta vilkor för
banans erhållande och tillika i nåder bestämmer, huru medlen, som
insamlas för detta ändamål, skola öfverlemnas till Statskassan, så
synes det. väl alldeles otvifvelaktigt, att den ifrågav.-de summan
sammanskjutes af dem, som hafva fördel af denna jernväg. Och
att dessa subskribenter blifva många, måste ock kunna antagas såsom
säkert, och följaktligen hvarje enskilds bidrag mindre betydande,
'313
De ii 1h April f. m.
då nemi. (lenna jernväg medför så stora och allmänna fördelar, som
man antagit oell som varit orsaken, hvarföre densamma skulle blifva
-en Statsbana». — Att man icke här kunnat upgifva hvilka de orter
äro, som hafva den egentligaste och hufvudsakligaste fördelen
af denna jernvägsanläggning, bevisar bäst, att banan är af den
-natur, att den är för hela medlersta Sverige fördelaktig. På grund
häraf är ock denna bana en Statsbana, som bör af Staten byggas.
Intresset för denna jernväg förefinnes inom större delen af medlersta
Sverige lika viii som i Nerike. Så hafva t. ex. bergslagsorterna
norr om sjöarne Hjelmaren och Mälaren genom denna sam•inanbindningsbana
mellan Orebro och Halsberg en möjlighet att
kunna lå begagna sig af vestra stambanan och komma ut till Götha
Kanal och Götheborg, samt att erhålla de varor, hvilka på Wenern
•och Wettern dem tillföras, med lätthet sig transporterade; Södermanland,
Westmanland och Östergöthland samt särskildt Norrköping
komma att skörda stora fördelar af denna jernväg. Då intresset
är så allmänt fördeladt, tror jag icke någon ort särskildt
anser sig företrädesvis förbunden att till en sådan insamling bidraga.
Utskit har i öfrigt ansett af vigt att anlägga denna föreiiingsbana
samtidigt med vestra banan, emedan betydlig besparing och
lättnad vid arbetet kan åstadkommas vid vestra stambanans anläggning
genom Nerike, emedan föreningsbanan då kan begagnas
för material-transporter från Hjelmaren till det inre al nämnde
provins. Äfven jernvägskomitéri har uppå denna omständighet fästat
upmärksamheten. Skulle åter Hr Bildts förslag antagas, så är
dock icke möjligt att utan en tidsutdrägt af åtminstone ett eller
annat år genomföra detsamma. Det kan nemi. icke i lyckligaste
fall, om det vore utförbart, låta sig göra att dessförinnan hopsamla
dessa medel; men genom en sådan tidsutdrägt skulle just omintetgöras
den fördel af denna banas snara anläggning, hvilken komitéu
påpekat och Utskit erkänt; i följd häraf befarar jag, att, i st. f.
en besparing lör Staten, måhända en förlust skulle blifva resultatet
af Hr Bildts förslags antagande.
På grund af hvad jag nu anfort, anhåller jag att B. o. Ad.
måtte bifalla StatsUtskits förslag i denna del.
Gr. Mörner. Carl Göran Detlof: Efter den siste värde
talaren, Frih. Äkerhjelms yttrande i ämnet, har jag föga att tillägga.
Hr Bildt har börjat sitt anförande dermed, att anläggningen af
banan mellan Orebro och Halsberg utan fara kunde upskjutas intilldess
ett bolag bildade sig, som öfvertoge densamma. Denna
åsigt grundar Hr Bildt uppå den förmodan, att man skulle kunna
finna ett sådant bolag uti det s. k. Köping-Hult-bolaget. . Jag
måste dock tillstå, att detta synes mig vara en nog sanguinisk
förhoppning. Skulle man verkligen kunna tro, att Köpimr-Hultbolaget,
efter den erfarenhet nämnde bolag vunnit om resultaten
af upgörelsen med Svenska Staten och om den liberalitet, som af
densamma visats bolaget, skulle vara hugadt att inlåta sig uti en
ny upgörelse i denna riktning. Jag för min del kan åtminstone
Den 25 April f. m.
-ingalunda vara af denria öfvertygelse. Här liar vidare blifvit sagdt,
att Riksgäldsafdelningens förslag hvilket Hr Bildt åberopar, vore
uprättadt i hufvudsaklig öfverensstämmelse med de grunder, som
1853 och 1854 åretis riksdag antagit i afseende på de beviljade
låneunderstöden för anläggning af jernvägen mellan Fahlun och
Oefle, samt att man, till följd deraf, ansett, sig böra för nu
ifrågav.de jernvägsanläggning göra en hemställan till B. St:r uti
enahanda syftning; men, på sätt en föregide talare redan anmärkt,
finner man emellan dessa förslag den icke oväsendtliga olikhet, att
under det Gefle-Dala-bolaget skulle ännu hafva lånet räntefritt
intilldess jernvägen blifvit färdigbyggd, hvarföre någon viss tid ej
var af B. St:r bestämd, så är deremot uti förslaget till låneunderstöd
för Orebro-Halsbergs-vägen uptaget att ränta och kapital -  afbetalning skulle efter 1803 års utgång taga sin början. Härtill
kommer vidare den betydliga skärpning i vilkor, att under det
Gefle-Dala jern vägsbolaget skulle betala 3 proc. å lånekapitalet,
hvarutaf skulle Beräknas för hvad af lånet återstod oguldet 2
procrs ränta och öfverskottet utgöra amortering, så skulle deremot
Orebro-Haisberg-bolaget årligen betala 5 proc. å lånekapitalet.
hvarutaf för hvad af lånet ej för hvarje betalningstermin godlgjorts,
skulle beräknas ränta efter 4 proc. samt återstoden utgöra
kapital-afbetalning. Huruvida verkligen öfverensstämmelse
finnes mellan dessa vilkor, lärer R. o. Ad. af det nu anförda
finna. Då det med afseende på nu anmärkte och flera andra omständigheter
icke ansetts sannolikt, att något bolag, för utförande
af jernvägen emellan Orebro och Halsberg, skulle komma till stånd,
hvilket äfven jag tror man icke kan antaga, så har man föreslagit
att, åtminstone ett sammanskott skulle göras inom orten, för att
betäcka kostnaderna för expropriation af den för jernvägsanläggningen
behöfliga mark. Om jordegarne i provinsen förut hade blifvit
öfver detta förslag hörde, anser jag ej omöjligt att inom denna
provins beredvilligheten till upoffringar för det allmänna bästa icke
heller denna gång skulle hafva förnekat sig, och att således provinsens
innevånare kanske äfven nu funnits benägna att på ett sådant
förslag ingå. Denna provins har medelst Statens medverkan,
men dock till betydlig del genom enskildas tillskott och nitfulla
upoffringar tillvägabragt, jernvägen mellan Nora och Ervalla. En
stor del af dess innevånare har äfven, utan något tillskott af Statsmedel,
endast lockade genom förhoppningen å en räntegaranti,
hvaraf de sedermera icke kommit i åtnjutande, ingått som delegare
för byggande af jernvägen mellan Orebro och Arboga. De äro således
vana vid upoffringar för befrämjande af allmänt nyttiga företag,
och de hafva sednast förb år gifvit ett ytterligare prof på
sin benägenhet i detta hänseende. Under det nemligen Staten ombesörjer
postbefordringen mellan fasta landet och Gottland, utan
någon den ringaste upoffring för denna ös innevånare och under
det Staten äfven med högst betydlig kostnad anlade en telegrafledning
från fasta landet till nämnde ö, så hade postverket icke
råd att påkosta två hundra rdr rmt, för att låta en postväska fran
Stockholm till Örebro samt åter följa med på Köping-Hult-jern
-
Den 25 April f. m
■vägen från Orebro till Arboga och vidare på de ångbåtar, som
underböllo daglig förbindelse emellan sistnämnde stad och Stockholm,
utan fordrade af innevänarne i Nerike, att de skulle genom
sammanskott anskaffa den behöfliga summan. Denna framställning
hade från K. Gen.-Post-Styrelsen icke väl blifvit gjord, förrän det
erforderliga beloppet genast bief sammanskjutet och till vederb:de
ölverlemnadt. Denna provins har således praktiskt, genom förut
gjorda upoffringar, visat, att den icke är obenägen att ingå på sådana
förslag; meri deraf, Mine Hrr, följer icke att man bör på
denna provins tillämpa samma regel, som bonden, då han lassade
hästen och sade; »tål du detta, så krin du nog tåla litet till», och
härmed fortfor intill dess det arma djuret icke kunde draga bör-,
dan, utan dignade under densamma. På samma gång jag således
erkänner riktigheten af deri grundsats, att det icke är för mycket
att de orter, som hafva närmaste och största fördel af de dyrbara
jernvägarnes anläggning, äfven i någon mån bidraga till minskande
af Starens kostnad för dessa anläggningar, skulle jag likväl icke
anse det fullt konseqvent, af R. St:r att just börja tillämpningen
af denna grundsats på den enda ort, som hittills gjort upoffringar
i sådan riktning. Hr Bildt har också upgjort beräkning af kostnaden
för den ifrågasatta jernvägen och trott, att denna kostnad vore så högt
tilltagen, att derå något öfverskott kunde upkomma. Som jag
hvarken granskat beräkningen öfver denna kostnad eller är i tillfälle
att verkställa en sådan granskning, kan jag icke häröfver afgifva
något yttrande, men mig vill det synas, att om förhållandet
verkligen skulle vara sådant, som Hr Bildt antydt. så blir det en
ren förtjenst för Staten att sjelf få behålla det blifvande öfverskotta.
Detsamma kunde kanske komma ganska väl till pass vid
sådana jernvägars utförande, för hvilka kostnaderna tilläfventyrs
blifvit för lågt beräknade. Utsk:t hemställer, att om något öfverskott
upstår på en bana, detsamma måtte få användas för att fylla
bristen å en annan ; och då iiro de medel, som kunna besparas
på banan mellan Halsberg och Orebro, alldeles icke för jervägsanläggningärne
förlorade. De kunna, som sagdt är, komma till
godo åtminstone i en framtid. Jag får derföre förena mig med
deni, som yrka bifall till Utsk:ts förslag i denna del.
Hr von Ehrenheim, Per Jakob: För min del kan ing
icke annat än beklaga, att R. St:r icke från början antagit den
grundsats, att orter, genom hvilka jernvägar anläggas, skola betala
ifrågakommande expropriationskostnader; och synes m;g, om nu
detta misstag en gång blifvit begånget och svårligen kan hjelpas,
hvad de stambanor beträffar, som redan äro under byggnad, det
dock vara af stor vigt, att inga banor vidare byggas, utan att den
riktiga grundsatsen vinner erkännande. På samma gång som stambanorna
gagna landet i sin helhet, så gagna de ock företrädesvis
de trakter, som de genomlöpa, och det är derföre billigt att dessa
trakter i någon mån företrädesvis till dem bidraga. Väl gäller
detta mindre för Orebro-Halsbergs-banan, som egentligen är en utfart
sbana
Den 25 April f. m.
331.
fartsbana för hela den norra delen af medlersta Sverige, men äfven
den har ett distrikt, som deraf i lörsta rummet drager nytta, och
det är nästan en fördel att hörja tillämpning af den nya grundsatsen
här, emedan det sedermera holde blifva omöjligt att frångå
den i fråga om andra banor. Det är för öfrigt alldeles otvifvelaktigt,
att expropriationskostnaderne, som nu upgå till ganska stora
summor, skulle betydligt minskas, om de erlades af de i jernvägen
närmast intresserade och icke af Staten. Jordegarne skulle minska
sina fordringar af omtanka både för sitt eget och sina grannar*
intressen.
Att svårigheter i praktiskt afseende skulle möta vid tillämpningen
af ifrågavide grundsats, vill jag väl ej bestrida, men otvifvelaktigt
skulle de kunna ölvervinnas på det enskildta altalets väg,
om expropriation, utan kostnad för Staten, blefve vilkor för jernvägsanläggningen.
Att deremot besluta en jernvägsanläggniug i
viss rigtning och på samma gång påbjuda sammanskott inom en
viss ort till expropriation, vore, efter min tanke, ett högst oriktigt
förfarande.
Jag förenar mig uti Hr Bildts reservation.
Hr Bildt: Den siste värde talaren, Hr Ehrenheim, har re
dan
besvarat den framställning af Frih. Åkerhjelm, med anledning
af hvilken jag begärt ordet. Hr Ehrenheim säger nemi. att han
aldrig tänkt sig dessa medels ingående till statsverket på annat
sätt än genom frivilliga tillskott. Om det nu blir tillkännagifvet
inom de orter, som hafva fördel af denna jernväg, att dylika tillskot
t böra ega runi för jernvägs-anläggningar, sä visar sig tydligen,
huruvida beliofvet af denna jernväg är nog starkt för att åstadkomma
målet. Detla är sättet att uttala opinionen. Kassans anlitande
är vida säkrare mätare af opinionens värde än skrifvandet
af brochure!- och artiklar i frågan, då det gäller att befrämja industriella
företag. På detta sätt anser jag således, att man bör
hopsamla medel; och att upgifva någon beskattningsniethod liar jag
redan vid föregående tillfällen ansett oriktigt; och tror äfven nu
alla andra sätt olämpliga, utom det, som upträder i forin af frivilliga
bidrag.
Frih. Åkerhjelm har dessutom anmärkt att vid sista riksdagen
förekom en sainmanbindnings-bana i jernvägssyslemet uti det
framlagda jern vägsförslaget, nemi. melian Halsberg och Orebro och
den norra stambanan, och att, då denna fråga var före, jag icke
befanns antecknad som reservant. Jag ber att med anledn. häraf
få yttra, att det är något helt annat att anse att en bana bör byggas
i en annan riktning och, då detta icke eger rum. yttra sm lifver,
huru stor summa dertill skall användas. Det var i detta hänseende,
som jag icke var antecknad som reservant. Jag har alltid
varit af den åsigten, att. enskilde borde i detta fall bidraga; och
denna åsigt har jag städse i Utsk:t uttalat, men då var icke annat
i fråga än votera anslagsbeloppet för en dylik bana. Hvad nu södra
och vestra stambauan beträffar, så. var minoriteten af den åsigt
H. V. 31
32J
Den 25 April f. m.
att enskilde borde betala och Sfven då yttrade jag mig i Utsk:t i
samma anda; men då jag vid 1 853—54 årens Riksdag framlagt
förslag på hvad satt enskilde skulle bidraga, lyckades jag blott att
få ett RiksStånds bifall till detta förslag, hvaremot detsamma af
öfriga RiksStånden blef afslaget. Då således detta förslag blef af
slaget
samt i StatsUtsk:t fallit med betydlig majoritet, syntes det
mig icke vara viirdt att under de många tvistefrågorna, som under
sista riksdagen förekommo, framlägga något vidare förslag i den
riktningen. Det nu förevrde förslaget synes mig deremot praktiskt1
kunna tillämpas i alla tider. Innevånarues begär att få en jernväg
har framkallat dessa frivilliga bidrag. Det är en frivillig gärd
af kommunen till det allmänna. Det fanns .2:ne alternativa banor
från Orebro. Den ena gick från Orebro i mera vestlig och den
andra i mera östlig riktning. Vid dessa båda förhållanden tror jag
att det är ganska sannolikt att den mera östliga linien, för att 1a
ett företräde framför den vestliga, gerna erbjuder sitt enskildta bidrag.
Emedlertid.förföll saken. Man frågar nu: hvilka äro egentligen
de orter, som hafva nytta af jernvägen? Det är en sanning
att de, som bo en half mil från Orebro och Halsberg, icke hafva
någon särdeles nytta deraf, men den rörelse och industri, som på
längre afstånd söker sig väg till Orebro, den skördar fördelen; och
detta uttalar sig genom frivilliga subskriptionslistor, som framläggas.
Jag ber i öfrigt endast att få nämna, att fyra femtedelar var den
utdelning af lånet, som StatslJtsk:ts afdelning ansåg sig böra föreslå.
Detta nedsattes till hälften af hvad jernvägen kostade. Här fanns
således en af afdelningen föreslagen stor summa, så stor, att den
verkligen var större än det belopp, hvartill anläggningskostnaden för
jernvägen skulle upgålt. Bolaget skulle visserligen fått erlägga större
ränta än Gefle-Dala bolaget, men deremot erhålla hela lånet, och
det är väl det som är den egentliga hufvudsaken. Svårigheten var
viii att samla det erforderliga kapitalet, ty om banan medför så
ofantliat stora ekonomiska fördelar, tror jag att enskilda bolag skulle
med. lätthet bilda sig. Jag anser i öfrigt att det är mycket lätt
för ett enskildt bolag att från Orebro söka sig väg ner till Halsberg.
då det finge begagna sig af Köping-Hult-bolagets materiel
och bangård. Likväl och då jag, oaktadt jag haft kännedom att
ett RiksSlånd redan antagit det af afdelningen gjorda förslag, anser
att, när 2:ne andra Riksstånd godkänt Utsk;ts förslag, någon
förhoppning icke under närvide förhållanden bör hvsas om framgång
för det af mig väckta förslag eller för principen i dess större
utsträckning, så har jag trott mig böra inskränka mig till den sednare
af mig i ämnet gjorda framställning. Denna princip skall icke
göra sig gällande denna riksdag, men jag är så öfvertygad om dess
sanning, att om den också faller vid detta riksmöte, skall deri dock,
likasom alla andra sanningar, hafva en säker framtid.
Det har af Gr. Mörner yttrats åtskilliga anspelningar på de
belopp, som provinsen Gottland kostar Staten. Detta förhållande
vill jag icke bestrida; men hvad egentligen provinsen Gottland
har med förev.-de ämne att göra, kan jag för min del sannerligen
icke fatta, om icke att jag för närv:de tillhör detta samhälle och
Den 25 April i. m.
nr omnämnde ian» Landshöfding samt har yttrat mig i detta ämne.
Jag får slutligen anhålla om bifall till den uti min reservation
gjorda hemställan.
Frih. Sprengtporten, Jakob Wilhelm: Så framt Stats
banorna
böra betraktas såsom en spekulation af Staten, emedan de
befordra lyftning af industri och handel i allmänhet, samt det sålunda
mäste anses vara af vigt att statsbanorna anläggas i den riktning,
sorn är den mest förmånliga, skaile jag icke tro att man bör
göra frågan, huruvida en statsbana skall anläggas eller icke, beroende
af den omständighet, om de orter, hvilka denna bana skall
genomgå, tinna sig hugade eller _ icke att bidraga till densamma.
Frågan nu är således, huruvida Örebro-Halsbergs-banan kan anses
såsom varande af den vigt för Staten att, man icke bör göra dess
utförande beroende af enskildes önskningar. Denna bana tillhör
dock, efter mitt förmenande, helt och hållet systemet af statsbanorna.
Den kommer nemi. att förbinda en redan befintlig statsbana
med en annan, som skall anläggas. Detta ar otvifvelaktigt
till Statens fördel och till gagn för trafiken. Jag kan alltså icke
tillämpa den grundsats, hvilken jag för öfrigt icke anser sakna billighet,
att nemi. orterna må något bidraga till jernbanornas utförande,
antingen nu detta svar alser en viss fördelningsgrund, hvilket jag likväl
för min del icke kan anse såsom det rättaste sättet, enär stora
svårigheter upställa sig mot dess rättvisa tillämpning, eller ock uti
form af frivilliga bidrag. Om ock Staten ålade orterna att lemna
bidrag, blefve dock fördelningen synnerligen svår. De orter, som
hafva den största fördelen af jernvägarna,, äro städerna ; och af dessa
erkänner man allmänt att de större städerna, vid ändpunkterna af
jernvägen, deraf hafva det mesta gagn. Uti hvad förhållande skulle
då städerna Stockholm och Götheborg bidraga?
Med stöd af hvad jag nu yttrat samt uppå de skäl, som blifvit
artdragna af flera föreg:de talare, får jag tillstyrka bifall till
StatsUtsk:ts förslag i denna del.
Frih. Hamilton, Hugo: Jag har roed tillfredsställelse hört
att den ledamot, som mest här ifrar för den åsigt att enskilda skola
deltaga i byggande af Hatsbergs-banan, nu uti sitt sednare anförande
icke fortsatt detta yrkande att ytterligare ett bolag borde derföre
bildas, — ehuru han likväl på samma gång uttalat den mening,
att det vore sannolikt, det ett sådant bolag skulle kunna bildas, —
ty jag kan, med den kännedom jag eger orri ifrågav:de läns förhållanden,
icke annat än i allo instämma i hvad dess höfding yttrat
derom, att det skulle vara rent af en omöjlighet att nu, på flora
år åtminstone, i provinsen Nerike Lilda ett så betydligt bolag,,som
skulle erfordras tor detta ändamål. Om man dervid skulle hafva
några förhoppningar på Orebro-Arboga bolaget, tror jag dock, att
jag, utan fitia att förnärma detta bolag, vågar försäkra, att detta
icke ligger i dems förmåga, i följd af olyckor, som måhända icke
berott på detta bolag sjellt att förekomma. Detta bolag har ju måst
öfvergifva fullföljandet af banan mellan Arboga och Köping, ehuru
Den 25 April t. m.
jag »kulle tro, att den var nära till hälften färdig. Det ligger
mycket uti fleras intresse att begagna sig af flen oktrov, de hafva,
att bygga till Kristinehamn, emedan först derigenom skulle den banan,
de redan b.vggt, kunna blifva fullt lönande. Detta har dock, af
lätt begripliga skäl. icke kunnat ske. Huru kan man tro eller lyssna
till förespeglingar att detta bolag skulle vara villigt öfvertaga (letia
nya företag? Den sorn säger att detta bolag skall åtaga sig denna
bana pä de vilkor, sorn varit omtaldta, känner sannerligen icke förhållanderna.
Min öfvertygelse är att, någon fråga derom aldrig kan
u.pstå. Då kommer man till den andra frågan, om provinsen rättvisligen
beböfver till någon del, otn icke helt oell hållet, bidraga till
denna bana. Det synes mig dock något sent nu, sedan vägen från
Stockholm till Götheborg är, om icke afslutad, dock helt och hållet
under arbete samt så många andra banor i Sverige iner eller
mindre färdigbyggda, att åter uplifva deli gamla striden otn rätta
sättet för jernvägars utförande här i landet. Jag skulle önskat
att kunna förena mig med dem, sorn uttalat den åsigt att de orter,
genom hvilka jernvägarna gå, borde dertill bidraga, dock icke genom
sådana har frivilliga skänker och gafvor, ulan på så sätt, att
enskilde skulle såsom aktieegare deltaga uti jernvägsanläggningarna
samt att Staten bildade likasom stora aktiebolag och lemnade lån
dertill. Derigenom erhölles först och främst det rättvisa intresse
för saken, som ligger i enskilda bolags natur, och Staten sjelf kunde
således hafva att påräkna kännedom och kunskaper vid förvaltningen
och räkenskapernas förande; men äfven delta är numera
för sent, såvida icke ett undantag skull göras för denna provins.
Jag liar svårt att fatta, att detta är rätt, ty jag kan, på sätt jag
förut nämnt, icke anse denna bana för uteslutande provinciel. Jag
kan icke inse hvarför just provinsen Nerike skall belastas ined större
tunga än öfriga delar af landet. Om denna bana verkligen vore
provinciel, skulle icke större delar af det öfriga landet hemta något
väsendtligt gagn deraf; ty med en provinciel bana menar man
en bana mellan två orter, hvilken är så önskvärd och nyttig för
dessa orter, att elen icke är det i samma mån för Staten. Ar det
förhållandet med denna bana? Enskilda motionärer hafva uttalat
en motsatt tanka. StatsUtskit har äfven instämt deruti. Regeringen
har uptagit denna bana uti sin propus, såsom nödvändig och
nyttig för det allmänna, och vid föreg:de diskussioner har detta
icke heller blifvit best ridt. Denna bana är bland annat nyttig derföre,
att den underlättar byggandet af de återstående delarna af
Götlieborgs-Stockliolms-banan. Den kommer dessutom att bli en af
de blista matare för denna bana. Jag är i tillfälle att i afseende
derpå upgifva ett förhållande rörande en jernväg, hvartill kartan
blifvit upniätt och ett förslag blifvit upställdt, ehuru detsamma nu
blifvit öfvergifven Då nemi. fråga var att uträkna trafiken på en
bana från Mjörn, så beräknades som säkert att på denna vägen
från Östergötliland till Örebro skulle föras cirka 400,000 Sk^l
gods och således ganska betydligt öka rörelsen äfven på den allmänna
statsbanan. Att den rörelse, som der eger rum, i stället
för att förökas, skulle fördubblas, är jag öfvertvgad om. Sådana
t)«B April t. m.
förhållanden har Regeringen vitsordat, hvad de öfriga banorna beträffar,
och detta skall säkerligen äfven här blifva händelsen. Jag
tror, i likhet med Gr, Hamilton, att det blir svårt att upleta någon
punkt på våra jernbanor, sorn kommer att hafva så liflig rörelse
som denna banas sträckning. Om nu så är, hvarföre bestrida
då länets innevånare att deltaga i detta företag? Jo just af det
skäl, som länets höfding anfört, att nemi. det dels skulle blifva ganska
svårt att verkställa fördelningen, dels vara orättvist, att, när
icke andra provinser blifvit pålagda detta, ensamt Nerike skulle
blifva det.
Vidkommande det exempel, som den siste värde talaren, under
åberopande af Småland, andragit, så medger jag att det der
gått för sig, att sätta saken likasom på auktion. Man har der bjudit
allt sitt till för att för den ena eller andra åsigten få tillsammans
en mängd namnteckningar; men jag frågar Er, Mina Hrr t
är det rätt och bör det ske framdeles?
Jag röstar för Ut,sk:ts förslag.
Hr Brakel, Mauritz: Jag instämmer uti den af Hr Bildt
uttalade åsigt, att enskilde böra i någon män bidraga till de jernvägar,
hvilka hädanefter komma att bygga9. Frih. Åkerhjelm har
talat om de svårigheter, som skulle komma att för åstadkommande
af detta bidrag upstå, till följd af de många olika intressen för
denna jernväg, som de, hvilka bo på längre eller kortare afstånd
från banan, måste ega. Jag är dock fullt öfvertygad att, om denna
bana icke skulle få byggas på Statens bekostnad på annat vilkor, än
att jorden kostnadsfritt öfverlemnades till Staten, skulle Landshöfdingen
i Orebro län hafva ganska lätt att bilda ett bolag, som exproprierade
jorden. Detta är nemi. ett bestyr, som icke egentligen
angår Staten, utan orten; och jag förmodar, att det icke skulle
medföra så stora svårigheter. Frih. Sprengtporten åter har yttrat,
att denna bana bör byggas efter samma grunder, sorn öfriga banor
här i landet, enär den står i sammanhang med hela norra jern vägssystemet.
När en gång banan norr om Mälaren blir beslutad, då
blir äfven ifrågav-.de bana nödvändig, men icke förr; och jag är
ganska säker, att om man skulle upskjuta byggandet al denna bana,
intill dess norra banan blir färdigbygd, så skola nog Nerikes innevånare
dessförinnan hafva hittat på medel att expropriera den jord,
som Staten behöfver.
Jag förenar mig i de af Hrr Bildt och Ehrenheim framställde
yrkanden.
Hr Montgomery: I afseende på den jemförelse, som af Hr
Bildtg upställdes mellan öfriga Statsbanor och denna bana, måste
jag uttala, att jag finner densamma oriktig. Den värde talaren
yttrade nemligen, att, som jordegare från flera härader i Småland
erbjudit sig bestrida expropriationskostnaden, så borde äfven vid
detta tillfälle på samma sätt förfaras. Dervid är dock den olikheten
att märka, att Småland, i hvilketdera fället som helst, nu
först får en jernväg, utan att provinsen förr haft någon, hvaremot
82*
Den 25 April f. m.
Nerike, äfven om den na ifrågavarande banan icke utföres, likväS
förut tiar trenne större banor, nemi. Nora-Ervalla- och KöpingHult-banan,
samt vestra stambanan. En hvar finner alltså att denna
fråga icke för provinsen Nerike, som för Småland, är en 1-ifsfråga*
och derföre tror jag icke heller, att dess innevånare äro lingade
att göra detta sammanskott, ty det är icke något verkligt provincielt
intresse, som derpå beror. Hr Bildt har äfven yttrat, att
dessa sainmanbiudningsbanor icke voro, ur allmän synpunkt betraktade,
nödvändiga. De stora statsbanorna, har han sagt, borde
fullbordas utan afseende å den förlust, det allmänna derpå koinme
att lida. Afven jag är af denna åsigt; men jag tror derjemte att,
om man på något siitt kan minska den förlust, som underhåll af
dessa banor m. m. förorsakar, så är allt skäl dertill. Orebro-Halsbergs-banan
kommer att i betydlig mån minska förlusten å den vestra
banan; och jag tror att denna bana blott och bart i delta
hänseende är af stor vigt, emedan den kommer att blifva en af
de bästa matare för vestra stambanan samt alltså en af de banor,
som komma att egentligen minska förlusten derå. Om nu It. o.
Ad. amager Hr Bildt* förslag, är sannolikt att denna liana icke
kommer till stånd. Anser man åter, i likhet med K. M., JernviigsKomitén
och SiatsUtskrt, att denna bana är af vigt och nytta,
tror jag att man bör tillstyrka den på sätt StatsUtsktt föreslagit;:
hvarom jag således lius Hr Gr., och Landtm, anhåller om propos.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: Om, när statsbanorna
först började byggas här i landet, de orter, genom hvilka desamma
fördes, betalt i fråga vide expropriationskostnad, tror jag, att ett sådant
förfaringssätt skulle varit både möjligt och nyttigt, samt besparat
Staten en icke ringa utgift; men numera, då 2:ne stora
banor redan äro under arbete och, som vi hoppas, kunna, till nästa
riksdag åtminstone, blifva färdiga, den ena helt och hållet, den
andra till större dejen; så och vid det förhållande, att II. St:r ickeännu
fastställt något, så beskaffadt förbehåll, hemställer jag huruvida
det icke skulle vara att begå en orättvisa mot de orter,
hvilka i alla fall senare komma i åtnjutande af jernvägarnes fördelar,
att nemi. dessutom ålägga (lein att bekosla denna expropriationsutgift.
Tillämpningen af denna åsigt, skall dock, efter mitt
förmenande, endast gillia Statsbanorna. Att denna baija äfven är
äf K.. M. uti Dess Nåd. Propos. i ämnet uptagen såsom en Statsbana,
känna vi. När man härtill hav kännedom om så väl den
K. Propos:n vid sednaste riksdag, som JernvägsKomiténs förslag,,
finner man. att denna bana emellan Orebro och Hallsberg är yttersta
ändan af dea samtnanbindningsbana, som, enligt ]{. St:rs
förut fattade beslut, skulle som Statsbana anses och bekostas af
Staten till förening mellan norra och vestra banorna. Det är således
fullkomligt en del af dessa stambanor. När man nu icke
antagit den grundsats, jag i början af mitt anförande omnämnt,
utan först på detta företag söker tillämpa den, så begår man, pä
sätt jag förut sagt, I dubbelt afseende en orättvisa mot dem, sorn
icke ännu kommit- i åtnjutande af fördelen att få jernvägar. Uti
Den 23 A p til f. a.
327
betraktande deraf anser jag det icke vara skäl att vidtaga den
ifrågaställa åtgärden, utan att, hvad Statsbanorna beträffar, Staten
hädanefter som hittills bör bekosta alla utgifter derför. Hvad särskildt
denna hana angår, har upmärksandielen redan förut under
diskussionen blifvit fästad på densamma, äfven såsom något helt
för sig. Hen kommer ock att betydligt öka trafiken på den vestra
hanan, när denna väl en gång hl i r färdig. Ytterligare skall
linder dea vestra hanans byggande, såvidt nemi. denna hana snart
skall blifva färdig, en stor lättnad uti ifrågavarande hänseende genom
denna hanas anläggning beredas, emedan man då på mycket
närmare håll än nu är i tillfälle att få de materialier rn. m. hvad
som till hanan behöfves, sedan man nemligen fört dem sjövägen
till Örebro och sedermera, med begagnande af Hallsbergs-banan,
kan komma midt på den vestra banan. I öfrigt känna vi, att
från flera delar af Bergslagen blir trafiken på denna hana säkert
ganska betydlig, äfvensom att detta är den första hana, som egentligen
bereder någon slags fördel åt öfre delen af Nerike. Afven
denna omständighet anser jag, att man icke, då man ser saken
från billighetens synpunkt, hör glömma. Jag anser således att det
icke är skäl att utan i förväg lägger något hinder för denna hanas
fullbordande. Södra delen af Sverige har redan nytta af jernvägarne.
Huruvida norra Sverige komtner snart af dessa fördelar i
åtnjutande, är ganska osäkert; och då man således nu är i tillfälle
att till någon del bereda lättnad för åstadkommande af jernvägar
i norra Sverige, så föreställer jag mig att 11. o. Ad. icke bör förkasta
detta förslag samt icke heller belasta detsamma med några
särskilda kostnader för de orter, som kunna deraf hemta något gagn.
Jag för min del tillstyrker således bifall till Utsk:ts förslag.
Frih. Åkerhjelm: Samtlige talare, som här yttrat sig för
Hr Bddts förslag, hafva, i likhet med honom, i afseende på sättet
för dessa bidrag, yrkat att desamma skulle åstadkommas genom
teckning. En talare, Hr Brakel, har förklarat, att, efter hans öfvertygelse,
skulle denna sak ganska lätt kunna åvägabringas af
Landshöfdingen i Örebro Län. Jag ber dock att få förklara, det
jag, med den kännedom om ställningar och förhållanden i Länet
jag anser mig ega, likväl hyser en alldeles olika öfvertygelse; och
jag är förvissad att, om teckningslistor utläggas på ett ställe, t.
ex. i södra Nerike, så svarar man der: Vi skola vänta och se
hvad norra Nerike, Götheborg, Södermanland, Wermland, Westergöthland,
Westmanland m. fl. provinser, som äro i denna benbyggnad
lika intresserade som vi, komma att göra. Man skulle sannolikt
på det sättet hänvisas från den ene till den andre och ingenting
uträtta. Riktigheten af sjelfva grunden för Hr Bildts förslag bestrider
jag ej, men att, innan en sådan lag finues och befunnits
utförbar, söka tillämpa den. finner jag olämpligt och opraktiskt.
Man har redan förut i åtskilliga länder försökt kostnadernas förminskande
vid jernvägsanläggniugarne i denna riktning, nemligen
år 1842 i Frankrike, men der hade saken ingen framgång på annat
sätt än att Staten så godt som tog den mark, der jernvägen
Den 2ft April f. m.
gick fram. Nägra hinder mötte väl ej på sådant, sätt; men jag
hemställer om något dylikt, med våra begrepp om egauderätt,
skulle kunna låta sig göra. Jag anhåller fortfarande örn bifall tilt
Utsk:ts förslag.
Gr. af Ugglas, Carl Ludvig: De talare, som nu uptriidt
emot Hr Bildt» förslag, hafva egentligen utgått från 2:»e åsigter,
den ena att denna ort icke skulle företrädesvis hafva något intresse
att ett jernväg, i följd af ett sådant bidrag, skulle kunna erhållas,
den andra att det vöre föga rättvist, att belasta den ort. der banan
skulle komma att framgå med en utgift, sorn icke drabbat de öfriga
delarne af landet. Jag tror dock att, i fall man vill fästa
sig vid Hr Bildt» förslag och icke läser det sorn nian önskar, skall
man icke kunna neka till, att en sådan ersättning lätteligen katr
Staten beredas, ty Hr Bildts förslag går icke ut. på, att de orter,
genom hvilka jernvägen bomme att gå. skulle lemna jord, utan
att, genom bidrag från de orter, hvilka af banans anläggning hafva
fördel, skulle sammanskjutas den härför erforderliga summan. Likväl
och dä de talare, som bestrid t Hr Bildts förslag, alltjemt framhållit,
at.t få banor skulle lemna så stor inkomst sorn denna, kan
man väl antaga såsom troligt, att stora intressen skulle af denna
jernväg halva sin fördel, och att följaktligen dessa intressen då
äfven skola veta att bevaka dessa fördelar derigenom, att de åt
Staten lemna delta bidrag af 105,000 ldr rrut, sorn för ändamålet
vore behöfiigt.
På sätt jag förut nämnt, är det andra skäl, man anför, »rättvisan».
De talare, sorn åberopat denna, hafva anställt jeinlörelser
mellan Orebro-Halsberg--banan och de banor, sorn redan blifvit byggda.
Skulle denna jemförelse vara riktig, kunde man tro. att med
fullbordandet af nu påbörjade banor, äfvensom Orebro Halsbergsvägen,
det skulle vara slut med våra statsbanor. Tore så förhållandet,
medger äfven jag lör mili del att det skulle vara en orättvisa
att pålägga Orebro • Halsbergs-banan en kostnad, som icke drabbat
de orter, genom hvilka jernvägar hittills blifvit förlagda, äfvensom
att Staten med nöje kunde för dessa 105,000 rdr köpa den
fördel, som sålunda skulle Staten genom detta köp beredas. Utgår
man åter icke från den äsigten att del. med denna Orebro-LlalsbersUbana
är slut med våra statsbanor, utan, i likhet med mig, dock
måste antaga att åtskilliga stambanor ännu af Staten här i landet
koinme att, byggas, då blir den jemförelse, som dessa talare upställt,
oriktig. Denna jemförelse skall nemi. anställas icke allenast med
de redan nu påbörjade jernbanor, utan äfven med dem, som framdeles
skola byggas. Då just denna bana. på sätt förut är visadt.
är en bana, som berör så stora intressen, — ett. förhållande, som
äfven dessa talare medgifvit —, torde tillämpningen af en princip,
hvilken olyckligtvis icke från lörsta början varit följd, rätteligen
ega turn och böra, just vid detta tillfälle, begynna tillämpas, enär
säkerligen deraf i en framtid skulle blifva följden, att ett sådant
vilkor, vid kommande anläggning af statsbanor, måste föreskrifvas.
Denna fråga är icke af så ringa vigt. Det belopp, hvartill dessa
Den SS April f. m.
expropriatiouskostnader hittills upgått för de stambanor, som varit
under byggande, utgör en sammanräknad summa af 1,760,806 rdr
rmt eller öfver 1 '/2 proc. af hela anläggningskostnaden.
Jag bestämmes att uttala denna åsigt af ytterligare ett skäl.
Jag kan nemi., då jag tänker på nästföregide riksdags strider rörande
dessa frågor, icke annat än önska att innevånarne i de orter,
genom hvilka jernvägarne skola dragas, komma att i någon mån
bidraga till de utgifter, som för dessa jernvägar drabba det allmänna,
emedan man då, åtminstone till någon del, kan blifva för
vissad,
att verkliga fördelar genom dessa1 banor beredas, samt att
icke de enskilde söka alt, endast och allenast för enskilda orters
fördelar, hvar och en åt sitt håll draga jernvägen. I detta hänseende
hyser man nemi. föga betänkligheter.
På det att sålunda en princip mätte stadgas, hvilken i framtiden
kommer att följas, får jag. med stöd af de skäl. sorn i ölrigt
af mig blifvit anförda, anhålla om bi fal I till Hr Bildts reservation.
Hr von Troil, Samuel Guataf: Om denna punkt är re
dan
så Hinge och så mycket ordadt, att jag för min del kan yttra
mig deröfver i största korthet; och börjar således med att anhålla
om bifall till hvad Stat.sUtsk:t i detta hänseende föreslagit. Afven
jag iir, i likhet med Frih. Åkerhjelm, fullt öfvertyitad, att det skulle
vara en omöjlighet att ninnera åvägabringa det ifrågaställda bidraget.
Ett helt annat förhållande hade varit, om denna Iråga upstått
innan denna jernväg blifvit dels af StatsUtskit tillstyrkt, dels af
2:ne Stånd bilailen. Enligt min öfvertygelse skall hvarje försök af
en Landshöfding att. sedan frågan redan blifvit i hnfvudsaken afgjord,
sammanbringa dessa 1 05,000 rdr, stranda. Jag har så mycket
mera skill att säga detta, som Hr Bildt, i sitt första anförande, behagat
med välvilja omtala mina bemödanden för att i Skäne nedsätta
expropriationskostnaden. Förhållandet var då helt annat, ty
frågan stod icke på samma ståndpunkt. Jag har sökt alt göra allt
hvad jag kunnat, lör att icke Kronan i detta hänseende skulle blifva
prejad; och jag tror att i det fallet kan eli Landshöfding uträtta
mycket, oin han vill. Jag iir säkert förvissad att, om eli dylik
fråga upstår i Orebro län, skall äfven Landshöfdingen derstädes åvägabringa
detsamma sorn jag i Skåne. Att åter, sedan frågan kan
sägas vara afgjord, hopsamla förutnämnda summa, anser jag omöjligt
och är i öfrigt af den öfvertygelse, att det icke heller vore
fullt rättvist, sedan man beslutat, att denna bandel anses som en
statsbana.
På dessa skäl tror jag, att det icke finnes någon annan utväg
än att bifalla hvad Statslitskit föreslagit; hvaruppå jag således anhåller
att Hr Grin o. Landtm, måtte framställa propos.
Gr. Hamilton, Henning: För att kunna fatta sitt. be
slut
mellan bilall till StatsUtsk:ts förslag eller Hr Bildts reservation,
är nödigt, att taga en noggrann kännedom om den sednare;
och jag ber således att få underkasta densamma en liten kort
granskning.
330
Den 25 April f. m.
Hr Bildt öfverensstämmer roed StatsUtskit deruti, att för denna
sammanbindningsbana ett anslag måtte beviljas, med vilkor att
byggnadstomt för bangård i Orebro varder kostnadsfritt för Staten
upläten. Detta villkor är, enl. livad man känner, redan npfyldt,
och således kan det icke vara någon betänklighet att antaga detsamma.
Sedermera tillkommer, utom detta vilkor, ett annat, nemi.
beviljandet af detta anslag »under förutsättning att genom bidrag
»från de orter, hvilka af banans anläggning ega fördel, t i Ilsk ju I ea
»en summa, som blir tillräcklig för bestridandet af de med denna
»anläggning förenade expropriationskortnader, beräknade till högst
»1 0 5, l) 0 0 i dr rmt». Nu stannar man i någon ovisshet hvad Hr
Bildt menar med denna förutsättning. Har han dermed velat uttrycka
ett bestämdt vilkor, sfi har han icke bordt använda detta
ord. Det ligger något så sväfvaude i detta uttryck, att man knappt
kan tro, att det är ett alldeles oeftergiflig! vilkor, hvarförutan icke
medlen få för ändamålet användas. Dock orri så är och för det
fall Hr Bildts förslag antages, kommer man till det besynnerliga
förhållande, att R. St:r anvisa ett anslag tor denna jernväg, men
penningarne skola ligga i Riksgäldskontoret och få icke användas
förr ii ii ifrågavrde 105.01)0 rdr blifvit insamlade. Nu är att märka,
att, för att denna bana skall göra nytta vid vestra stambanans byggande,
skall den likväl, enligt förslaget, genast börjas, så att materiel
må kunna föras från Örebro till stambanan; men orri dessa
105,000 rdr icke kunna pä ett eller annat år samlas, så är heia
den byggnadsplarien förstörd. Om det rut ock skulle kunna Ilända,
att man kunde samla 90 å 95 tusen rdr, så lijelpte det dock icke.
Kanske ändamålet kunde vinnas med 100,000 rdr? Nej! ingenting
lijelpte annat än 105,000 rdr. Detta belopp måste blifva Irån
orten hopsamiadt, annars förfaller hela förslaget. Dä nian naturligtvis
icke liar någon rättighet att uttaxera dessa 105,000 rdr,
blir förhållandet så mveket svårare. Det synes mig orimligt att
fästa ett sådant vilkor vid den bana, som nu är i fråga att beslutas.
Att medel af II. St:r skola anvisas, men endast begagnas i
den händelse, att, uti en alldeles oviss framtid, en annan summa kan
af enskilde samlas, ett sådant beslut kan jag åtminstone för min
del icke biträda.
En annan otydlighet uti reservationen är att det der heter, att
medel skola sammanskjutas »från de orter, hvilka af banans anläggning
ega fördel». Hvilka äro då dessa orter och hvem skall afgöra delta? Är
det K. M:t, sorn skall sägn att de och de orterna hafva fördel af denna
bana och inga andra orter ? Men, om nu K. M:t misstager sig. då dessa
orfer aldrig blifvit hörda i frågan? Man skulle således inlåta sig i en
mängd svårigheter, hvilka jag icke inser huru man skall kunna öfvervinna.
Jag vill upge ett exempel: Östergöthland i allmänhet kan väl icke
anses hafva fördel af Örebro Halsbergs-banan, ty det är vissa delar
af Östergöthland, t. ex. kuststräckan kring Waldemarsvik, Ydre härad
m. fl., som med Örebro hafva ringa förbindelse. Östergöthland
i sin helhet är således icke den ort, som skulle deltaga uti dessa
kostnader. Men huru långt sträcker sig den del af Östergöthland,
som det i första hand tillhörde. Det är en ganska betydlig del af
Tf r, ii 25 April t. ra.
331
denna provins, som skulle hafva fördel af den banan, nemi. den, sorn
afsänder sina varor till Norrköping, Utaf den trakten, som ligger
söder om Götha kanal, har den närmast der intill liggande icke
någon egentlig nytta deraf; men söder derom ligger en ort, sorn
tar sitt tackjern npifrån Nora, t. ex. Boxholms bruk. Således har
dettii bruk betydlig nytta af jernvägen. Men huruvida Boxholm
fortfarande kommer att hemta sitt tackjern derifrån, beror naturligtvis
på egaren, äfvensom att lemtia upgift derom. Man skall
således, genom antagandet af en sådan bestämmelse, inveckla sig
uti en mängd svårigheter. Hedan häruti ligger ett hinder mot antagandet
af Hr Bildts reservation ; men jag vill nämna ytterligare
thue svårigheter, som förete sig mot densammas antagande. Först
och främst att det icke finnes någon auktoritet med rättighet att
taxera den föreslagna afgiften. Om det ändå funnes en Länsnämnd,
eller någon annan auktoritet, som kunde fördela dessa 105,000 rdr
emellan vissa län, vissa orter, då kunde detta förslag möjligen antagas;
men att under omständigheter, då sådana bidrag äro frivilliga,
fastställa en summa, af hvilken hela företaget, skulle blifva
beroende, det kan jag omöjligt finna vara riktigt. Den andra svårigheten
är, alt, om det antages såsom en regel, att Staten vid
hvarje riksdag skall anslå medel lör stambanor, med vilkor att, orten
skall bidraga på ett eller annat sätt till kostnaden, så skall
sannolikt en täflan mellan orterna upsla att på förhand komma
fram med sina förlag. Det är verkligen för Stalén af mindre vigt,,
om Staten för en banas anläggning får betala en 1 00,000 rdr lör
mycket, tili om denna bana blir oriktigt anlagd. . llesultatet af
denna täflan skulle utan tvifvel blifva ett förryckande al banornas
rätta sträckning; och man skulle få svårt att undgå att förlägga
banorna på sådana ställen, der de framkallades af de särskilda orternas
intressen. Följden häraf blefve, att man sannolikt finge banor,
som icke uti det allmännas intresse voro riktiga oell således
genom sitt mindre fördelaktiga läge komme att gifva mindre inkomst
än om denna kostnad utgått af Staten. Med ett ord, jag
tror att detta för framtiden skall förrycka anläggningen af statsbanorna.
Ett annat hinder ligger deruti, att, ehuru detta förfaringssätt
möjligen, ehuru svårligen, låter sig tillämpas, då man anlägger
en bana genom en rik ort, så komma otvifvelaktig! ännu
större svårigheter att förete sig, då man skall företaga sådana anläggningar
uti de trakter, som äro mindre lyckligt lottade. Har
mati en gång fastställt detta vilkor, måste detsamma allt framgent
iakttagas; och huru skall det viii komma att gå, när man en gång
börjar att bygga banor norr ut t. ex. från Dalarne. Jag förmodar
att det väl icke lär bli så särdeles många, som der skulle vilja
deltaga i anläggningskostnaden; och jag skulle anse det vara betänkligt
för dessa orter, om de ensamma skulle få draga denria börda.
Få dessa skäl instämmer jag med dem, som yrka bifall till
StatsUtsk:ts Betänk.
Hr Bildt: Jag anhåller att endast få tillägga några ord
med anledning af hvad den siste talaren yttrat, att uti mitt för
-
Den 25 April f. m.
slag skulle finnas några sväfvande och obestämda uttryck. Jag tror
likväl, att den tolkning, som Gr;n sjelf gifvit åt de uti mitt förslag
förekommande ord »samt under förutsättning.» att dermed afses ett
oeftergifligt vilkor, är fullkomligt, riktig, samt att dessa ord icke
gerna kunna på annat sätt tolkas. I öfrigt får jag nämna, att
ined insamlandet af dessa 105.000 rdr afsetts, att man skulle
komma just till den summa, som erfordrades, samt att man icke
genom denna insamling skulle få tillsammans ett obestämdt högt
belopp. Denna summa. 1 05.000 rdr, hvilket belopp är den af JernvägsKomitén
beräknade expropriationskostnaden, är ganska högt
tilltagen, ty den är beräknad efter 800 rdr för inrösningsjorden,
och då man i Skåne fått detta pris nedsatt till 500 rdr, — en
följd af Malmöhus Läns nitiska Landshöfdings bemödanden, -— så
tror jag att, äfven under sakernas nuv.-de skick, delta kostnadsbelopp
sannolikt kan nedsättas. Min öfvertygelse är, att. det verkligen
icke skulle vara så svårt att få ihop dessa penningar, om
nian genom allmänna kungörelser gåfve vederbörande del af ändamålet,
samt att de uti företaget intresserade kunde medlen uti
Landtränteriet insätta. Sådana intressen finnas både uti Götheborg
och Norrköping, ty dessa begge orter nappas, så att säga,
om Orebro såsom handelsort. Funnes nu denna jernväg emellan
Norrköping och Cathrineholm, så är ganska påtagligt, att i Norrköping
skulle stora bemödanden göras för att åvägabringa denna
handelsförbindelse med Örebro. Det är lika sannolikt att äfven
Götheborg skulle skynda sig att söka få sitt handelsområde förflvttadt
upp till samma stad och detta med samma skyndsamhet
sorn Norrköping. Pä dessa skäl har jag ansett att de omnämnda
svårigheterna lätteligen skulle kunna undanrödjas, samt yrkar fördenskull
fortfarande bilall till mitt förslag.
Gr. Mörner: Det har redan så mycket blifvit taladt i denna
fråga, att det möjligen torde anses öfverflödigt att deruti sig vidare
yttra. Likväl kan jag icke undgå att påpeka de besynnerligheter,
hvartill Hr Biidts förslag skulle leda. De orter, som af denna
bana skulle hafva fördel, borde sammanskjuta elt belopp af 105,000
rdr, i ändamål att betala expropriationskostnaden. Enl. jernv,ägskomiténs
kalkyler upgår denna kostnad visserligen till nämnde belopp;
men det är dock icke gifvet, att densamma kommer att stiga
till denna summa, .lernvägskomitän har nemi. beräknat kostnaden
efter 800 rdr pr tunnland för inegor, under det att samma komité
vid de flesta öfriga banorna uptagit kostnaden för hvarje tunnland
inegor till 000 rdr. Jag vet icke af hvilken ani. värdet å inrösningsjorden
i denna trakt blifvit så mycket större, och ehuru en
annan linie finnes, der det är beräknadt ännu högre, nemi. i Småland,
emellan Nässjö och sjön Stråken, hvarest samma slags jord
är upskattad till 1,000 rdr för tunnlandet, så är likväl säkert att
jorden på linien Halsberg—Örebro är beräknad till högre pris än
på de flesta andra ställen. Skulle nu så hända sig, att, när den
egentliga upskattningen kommer att ega rum. jorden erhålles för
billigare pris, än den summa, hvartill den är förslagsvis beräknad,
Dea 25 A pril 1. ro.
M*
sfi skulle <let icke vara nog dermed att orten betalade expropriationskostnaden
med verkliga beloppet, utan Staten derutöfver erhålla
ett litet öfverskott genom det öfverflödigt stora sammanskottet.
Jag förenar mig med dem, som yrka bifall till Utsk:ts förslag.
Efter det öfverliiggningen nu ansetts afslutad, yttrade H. Exc.
Hr Gr:n o. Landtm., att beträffande den förevide 3:dje punkten
yrkats dels bifall till Utskits förslug och dels antagande af det uti
Hr Bildts reservation framställda förslag, hvilket lydde sålunda:
»alt K. Skr, med bitall till K. M:s Nåd. Propos., för anläggning
af en sammanbinduingsbana från vestra stambanan i trakten af
Halsberg till Orebro, måtte bevilja och anvisa erforderliga medel
till belopp af 1,057,470 rdr rint., med vilkor att byggnadstomt för
bangården i Örebro varder, kostnadsfritt för Staten, uplålen, samt
under förutsättning, att genom bidrag från de orter, hvilka af banans
anläggning ega fördel, tillskjutes en summa, som blir tillräcklig
tör bestridandet af de med denna anläggning förenade expropriationskostnader,
beräknade till högst 105.000 rdr rmt». Propos.
å bifall till Utskits förslag blef härefter framstalld samt med
starka ja jemte åtskilliga nej besvarad; och förklarades ja hafva
varit öfvervägande.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: Sorn 4:de och 5:te
punkterna af detta Utlåt, afhandla samma baita, den ena af dessa
punkter den ostligaste och den andra den f. n. nordligare delen
deraf, hemställer jag, huruvida icke lämpligast vore, att ötverläggningarne
företoges öfver bägge punkterna gemensamt, saint att sedermera,
då man kommit till bedutet, detta fattades först öfver den
5:te och sedan öfver den 4:de punkten. Den 4:de punkten är
nemi. i viss grad beroende utaf det anslag, som kommer att lemnäs
till den 5:le.
Jag är öfvertvgad, att flera ledamöter af detta Stånd uti detta
fall äro af lika åsigt med mig; och jag anhåller alltså om llr Gr.-ns
o. Landtmrs propos. på det af mig nu framställda förslag.
Hr von Troil, Samuel Gustaf: Jag vill icke bestrida,
att diskussionen öfver 4:de och 5:te punkterna må ske uti ett sammanhang;
men deremot får jag, hvad besluten beträffar, anhålla,
att de måtte föredragas i den ordning Utlåtit bestämmer, samt, att
således beslut måtte fattas först öfver den 4:de och sedan öfver'
den 5:te punkten.
Frih. Åkerhjelm, Johnn Carl: Jag anhåller att få för
ena
mig med den siste värde talaren. Äfven jag finnér riktigt,
att diskussionen må löretagas öfver den 4:de och 5:te punkten
gemensamt, men anser derjemte att beslut bör fattas först öfver
den 4:de och sedan öfver den 5:te punkten. De svårigheter häremot,
som den talare, hvilken först upträdt i ämnet, omförmalt,
anser jag icke böra till någon ändring uti föredragnings-sättet föranleda.
Sedan man fattat beslut öfver 4:de punkten, anser jag
3:«
Den 25 April f m.
tietnl. intet hinder förekomma att anslå medel till färdigbyggande
af jernvägen emellan Falköping oell Jönköping, om tillgång dertill
förefinnes. Genom att på nu ifrågasatta sätt omkasta punkterna,
skulle man enl. min upfattning endast mer intrassla frågans behandling
än reda densamma.
Jag anhåller fördenskull att, hvad besluten beträffar, punkterna
måtte föredragas i den ordning, uti hvilken de finnas i StatsUtskrts
Utlåt, uptagna.
Hr Hjärne, Harald: Jag Hr i denna fråga af samma
åsigt, som Frill. Tersmeden, som först yttrat sig i ämnet. Det har
flera gånger vid fö reg: de tillfallen på detta rum handt, att vid före*
dragning af tvenne punkter af ett UtskisBetänk., ]{. o. Ad. bifallit,
att Ståndet skulle först öfver den sednare punkten besluta.
Hvad särskildt dessa begge punkter i Utlåtit beträffar, känner man
på förhand säkert, att det finnes personer på detta runi, som ämna
yrka fullt anslag till färdigbyggande af jernvägen mellan Falköping
oell Jönköping samt lemna hvad som blir öfver på anslaget till
södra ändan af denna stambana. Skulle man först besluta öfver
4:de punkten, kunde man icke veta huru-stort anslag komme att
ges åt banan mellan Falköping och Jönköping. Detta synes mig
vara ett ganska gifvet skäl för R. o. Ad. att först besluta huru
stort anslag, som skall gifvas ät banan emellan Falköping och Jönköpins,
innan anslag beviljas åt, södra delen af denna stambana.
Det kan för öfrigt vara likgiltigt hvilken punkt först afgöres, enär
alla de ledamöter, som påyrka färdigbyggande af södra ändan af
banan, äro i tillfälle att subtrahera hvad som fordras för denna
del af banan; men detta är likväl en räkningsprocess, hvilken kan
medföra ett skiiligt klander af det sätt, hvarpå man afgjort frågan.
På sätt jag förut yttrat, instämmer jag i Frih. Tersmedens
yrkande.
Gr. Sparre, Erik: Afven jag, för min del, instämmer uti
Frih. Tersmedens yrkande. Jag kan icke inse i hvad mån frågan
skulle invecklas derigenom, att den 5:te punkten föredrages framför
den 4:de. Det förefaller mig tvertom redigare att bestämt veta,
huru mycket, efter afdrag af de 15 ini11 :r, sorn anslås till vestra
stambanan. Orebro-Hallsbergs-vägen oräknad, återstå. Detta belopp
skall naturligtvis efter allas mening användas på den södra banan.
Då upstår frågan: skall man först fullborda den påbörjade banan
från Falköping till Jönköping? Uti sådant fall måste tagas i beräkning,
huru mycket af dessa medel åtgå till denna bana; och
hvad sedermera återstår, får användas på den södra ändan. Det
är så klart, att meningarna derom icke böra vara delade. Jag
föreställer mig äfven, att pluraliteten af R. o. Ad. skall finna för
den vestra stambanan nödigt att vägen från Jönköping till Falköping
nu färdigbygges. Trafiken på den vestra banan skulle nemi.
i icke obetydlig mån härigenom ökas. Om nu R. o. Ad. på detta
skäl anser att banan emellan Falköping och Jönköping bör fullbordas,
anhåller jag om bifall till Frih. Tersmedens förslag; och när
Den 2ä April f. m.
•1SS
viii beslut först ronde nämnda bana blifvit fattadt, finner B. o.
Ad., huru mycket som återstår för färdigbyggande af vägen från
Skåne. Tillvägagår man icke på det af Frih. Tersmeden nu föreslagna
sätt, skall man på förhand göra en subtraktion och division
af summan; och då deremot föredragningen sannolikt blir enklare
och lättfattligare, om det af Frih. Tersmeden framställda förslag
antages, röstar jag fortfarande för bifall dertill.
Gr. Mörner, Carl Göran Detlof: För min del skulle
jag vilja instämma med dem, som yrka att 4:de och 5:te punkterna
må på en gång företagas till öfverläggning. Att nu på förhand
af, H. Exc. Hr Gr:u o. Landtm, äska propos. på den ordning,
uti hvilken proposma sedermera, efter fulländad diskussion,
böra framställas, anser jag vara mindre lämpligt, utan att det bör
åt IL. Exc. Hr Gr:u o. Landtm, öfverlemnas att framdeles göra
de framställningar, hvartill diskussionen kan föranleda. Under diskussionens
lopp kunna nemi. mångahanda frågor af olika art upstå,
hvilka kunna gifva ani. till framställande af propos:r, hvilka nu
ej kunna förutses. Det finnes ingenstädes stadgadt, att Utskms
förslag skola på en gång i sin helhet framställas till antagande
eller förkastande, utan kunna delade propos:r enl. ILO. framställas.
Det är vid sådant förhållande eid. mitt förmenande
oriktigt, att på förhand binda sig genom förklarande, att den ena
eller andra punkten bör vid beslutet först föredragas. På dessa
skäl anhåller jag, att Ståndet f. n. endast mätte bestämma att
4:de och 5:te punkterna skola på en gång till öfverläggning förekomma.
Hr von Ehrenheim, Per Jakob: Jag kan icke före
ställa
mig annat än att. Hr Gr:n o. Landtm., för den händelse
han finner sådant behöfligt, gör framställning om fördelning af de
propos:r, som komma att framställas; men att på förhand besluta
förändring i föredraguingssättet, anser jag alldeles onödigt.
Gr. Mörner, Carl: Det skäl, som Gr. Sparre anfört så
som
ledande till bättre reda i denna fråga, att nemligen 5:te
punkten skulle föredragas först, anser jag, dä jag tager fasta på
ordet »reda,» just vara ett skäl att börja med den 4:de punkten.
Gr:n säger nemi. att, om det för fullbordande af banan mellan
Falköping och Jönköping erforderliga anslag gifves, skulle derige*
nom den södra stambanan komma i mistning af hvad StatsUtsk:t
föreslagit. Just detta skäl anser jag vara tillräckligt lör mig att
yrka, det 4:de punkten måtte först föredragas, samt att den 5:te
punkten först derefter handlngges. Det är naturligt, att sedan 4:de
punkten är afgjord och 11. o. Ad. beslutat om det belopp, som
skall till södra stambanan beviljas, så blir en särskild fråga, om
E. St:r bifalla hvad StatsUtsk:t föreslagit för banan emellan Falköping
oell Jönköping, eller möjligen öka beloppet med de två
(nillina, som felas. Jag kan icke inse, att några svårigheter egentligen
kunna upstå deraf, att punkterna föredragas i den ordning
t)«n 2.1 April f. ro.
dr äro npstalde, och förenar mig således uti den anhållan, att först
den 4:de och sedan den 5:te punkten matte särskildt föredrages.
Frih. Åkerhjelm: .lag finner ganska naturligt, att Gr.
Sparre, som önskar att man först skall färdigbygga vägen mellan
Falköping och Jönköping, yrkar, att frågan må föredragas uti den
ordning, hvarom man gjort framställning; men sorn jag är af en
annan mening och, i likhet med StatsUtsk:t, anser att de 6 milhna
böra utgå tili södra banan, måste jag bestrida Gr. Sparres sätt
att här gå tillväga.
Jag fortfar således att yrka att 4:de och 5:te punkterna måtte
behandlas på sätt och i ordning de af StatsUtk:t blifvit framställda.
Gr. Hamilton, Henning: T vänne frågor hafva här blif
vit
väckta. Den ena, att, diskussionen skulle omfatta både 4:de
och 5:te punkterna på en gång: och har emot denna mening ingen
anmärkning blifvit framstäld. Den andra, att 11. o. Ad. skulle
besluta öfver den örte punkten före den 4:de. Ffter min upfattning
är det alldeles likgiltigt hvilket beslut R. o. Ad uti berörde
hänseenden lättar, ty man hav dock för jernvägar ännu att disponera
ett belopp af 7,-440,032 rdr rrut. De 2:ne åsigter, som nu
kunna uppstå, äro huruvida till den södra banan vid Finjasjön
bör gifvas 6 millri- och till den nordligare delen af södra stambanan
1,440,632 rdr rmt eller till den södra ändan omkring
7,000,000 rdr. Nu är klart, att om föredragningssiittet på ifrågasatt
sätt lörändras, kommer, i fäll den 4:de punkten föredrages
först, de som önska gifva 3,400,000 rdr åt banan mellan Falköping
och Jönköping, endast att votera 4,000,000 rdr åt den
andra banan. Börjar man åter med örte punkten, är lika tydligt
att de, som vilja gifva fullt åt den uti denria punkt omhandlade
bana, votera 3 400,000 rdr, och segrar deras åsigt, så finnes icke
mer för den andra delen af banan qvar än nyssnämnde 4 milhr.
Efter min föreställning är således alldeles likgiltigt hvilkendera
punkten som törst föredrages.
Hr von Troil: Jag kan icke för mig göra klart, hvarföre
de Hrr, som yttrat sig för att ö:te punkten skulle föredragas
framför den 4:de, anse att en sådan ordning skulle vara redigare.
Mig synes ovilkorligen redigaste föredragningssättet vara, att börja
i den ordning, StatslJtsk:t uppställt frågan. Gr. Mörner har redan,
enligt min tanke, ganska riktigt anmärkt, att om man önskar
sönderdelning af en propos., kan sådant icke förvägras, då man
kommer till punkternas afgörande. Här finnas de, som önska ett
större anslag åt banan mellan Falköping och Jönköping, samt ett
mindre åt södra delen af södra banan. Om nu dessa begära särskilda
voteringar öfver anslagsfrågan, så kommer naturligtvis den
4:de punktens afgörande att bero på den åsigt, man då bestämmer
sig för. Då detta är den vigtigaste punkten, och i öfrigt främst
i ordningen
ft«n 2S April f. m.
ÄST
i ordningen af dessa båda ifrågav:de punkter, kan jag icke medgifva
någon annan ordning, utan fortfar att yrka, det Hr Grin o.
Landtirnn behagade framställa propos. i enlighet med det af mig
förut gjorda förslag.
Gr, Sparre: Jag är verkligen, i det närmaste, uti denna
fråga af samina mening som Gr. Hamilton. Pä sjelfva saken anser
jag föredragningssättet icke ega synnerligt inflytande, enär jag
förmodar att den, som voterar, vet hvad han voterar.; men det är
likväl obestridligt, att^man undviker flera propos:r, om man börjar
i den ordning, Frih. Tersmeden föreslagit, ty, M. Hrr! det kan
inträffa, att om man börjar votera öfver den Skånska linien, meningar
finnas, dels att vägen skall gå åt Nässjö, dels åt Lagadalen,
samt åter andra, hvilka icke vilja gifva så mycket sorn 4
milhr. Då kunde det hända, att åtskilliga af dem, sorn vilja gifva
mindre än det belopp, som återstår, förenade sig derom; och
att, då man sedermera alprutat på den södra linien, mati icke heller
anser sig böra gifva anslag till fullbordande af banan mellan
Falköping och Jönköping, Har åter den frågan först blifvit afgjord,
och man således kommit till kännedom, huruvida hela beloppet,
3 millri-, kommer att dertill användas, så vet man, hvad
som återstår till Nässjö- eller Laga-linieu. Jag har börjat mitt
yttrande med alt säga min mening rent ut, att jag nemi. anser
klokast att fullborda banan mellan Falköping och Jönköping, för
att såluuda iå en matare åt vestra stambanan. På sätt jag förut
nämnt, anser jag denna fråga ang;de föredragningssättet icke vara
af så särdeles stor vigt, och jag tror derföre att man icke bör så
mycket tvista derom. Skulle likväl B. o. Ad. icke anse lämpligt
att företaga diskussionen öfver begge punkterna gemensamt, hemställer
jag, om R. o. Ad. medgifver att ä:te punkten får först
föredragas, samt frågan oru beslutet sedan afhandlas.
Pir Printzensköld, Carl: Jag anhåller, att man icke,
genom att göra diskussionen öfver dessa begge punkter gemensam,
sammanblandar frågorna. Otvifvelaktigt blir saken derigenom mera
invecklad. Skulle likväl R. o. Ad. anse, att den 5:te punkten
bör först föredragas, bör särskild diskussion blifva rörande denna
punkt och särskild öfver den fule punkten. Måhända man kommer
att iner tvista om, huru linierim skola sträckas än om sjelfva
anslagsbeloppen.
Hr Bildt: Jag anser mig böra upplysa att vid frågans pre
liminära
behandling ansågs nödigt att upställa proposma först med
afseende å banornas sträckning och sedan med anslagsbeloppen till
utgångspunkt. Då man derefter fattat beslut rörande den summa,
som skulle gifvas åt sodia stambanan, kom ordningen att besluta
hvad som skulle gifvas åt den nordligare eller sydligare delen af
samma bana, och raan voterade deröfver. Detta är väl den naturligaste
vägen för frågans lösning. Den ordning, som StatsUtsk:t
H. V. -n
338
Den 25 April f. m.
nu följt, finnes åter uti K. Mits Nåd. Propos. iakttagen. Detta
iir den enda orsak, hvarföre denna fråga blifvit på lörev:de sätt upstäld.
I praktiskt hänseende måsle nian alltså skilja på sjelfva
sträckningen samt anslagets fördelning på södra banan. Det är
oundgängligen nödigt, att livar och en, som voterar, får voteringen
klar för sig, så att man icke i något fall tvingas att votera
mot sin öfvertygelse, hvilket, ofta händer genom mängden af kontiaproposir.
Denna olägenhet förekom mes likväl derigenom, att man
först afgör ett i och för sig odisputabelt förhållande, nemi. det
belopp, som skall användas till södra banan. Detta är föreslaget
till 7,440.032 rdr rint, hvilket man nu åter fördelar så, att för
södra stambanans fortsättning anvisas en summa af 6 milhr rdr
rint, samt till samma banas nordligare del 1,440,63 2 rdr rmt.
5;te punkten afgör fördelningen af anslagsbeloppen. Deri talas icke
om sträckningen; men Utskit har dock uti 4:de punkten varit
tvunget att förena sträckningen med ett anslagsbelopp, och detta
af det enkla skäl, att det tillkommer R. St:r att bestämma medel
till de särskilda sträckningarna, hvaremot sjelfva sträckningen beror
på K. Mits Nåd. pröfning. Önskar man nu högre anslag åt
banan mellan Falköping och Jönköping, voterar man i enlighet
dermed. Vill man det icke, bifaller man hvad StatsUtskit föreslagit
i 5:te punkten. Jag är af samma tanke, som en föregide
talare, Frih. Tersmeden, yttrat, eller att man bör söka så mycket
som möjligt utreda frågan. Antingen man nu antager Frihis förslag
till föredragningssätt eller öfvergår till det af Gr. Sparre i
ämnet gjorda förslag, tror jag icke att någon sammanblandning af
frågorna är att befara. Frågan är helt enkel. Vill man komma
långt upp i Småland, skall man nemligen, utan afseende uppå om
arbetet på den nordligare delen af banan försinkas, votera för den
sydliga sträckningen o. s. v.
Hr v. Kraemer, Anders Robert; Jag har begärt ordet
för att fästa uptnärksamheten å en omständighet, hvilken jag icke
förut hört någon talare påyrka, eller den olägenhet, som skulle
blifva en följd deraf att R. o. Ad. företager 5:te punktens behandling
före den 4:de, att nemligen föredragningssättet möjligen
skulle kunna komma att uti förev.de fall afvika från föredragningssättet
i MedStånden. Med temlig säkerhet tror jag mig känna,
att alla de öfriga Stånden för närvide diskutera den 4:de
punkten, utan att hafva gjort någon omkastning, och derigenom
bestämt att den 5:te punkten skall i vanlig ordning företagas. I
öfrigt synes mig, att just denna långvariga diskussion om föredragningssättet
bäst visar, att det icke är så alldeles likgiltigt i hvad
ordning föredragningen eger rum. För mig framställer sig saken
så, att om de talare, som yrkat ett högre anslag för banan mellan
Falköping och Jönköping, lyckas göra sin mening gällande, så och
vid det förhållande att, till följd deraf, den södra banan icke kan
under denna statsregleringsperiod så långt framföras, kommer ock
striden emellau Lagaliniens och Nässjösidans intressen att nu blifva
oafgjord, en fråga, hvars slutliga afgörande i uärvide stund
Den 25 April f. m.
339
dock vore ganska önsklig. Det nr derföre sorn det Kr vigtigt alt
punkten ang:de Nässjölinien eller 4:de punkten föredrages först.
Utan att nemi. vilja nu ingå pä frågan örn hvilkendera af dessa
linier är att föredraga, kan jag dock ej underlåta uttala min bestämda
öfvertygelse derom, att det vore särdeles fördelaktigt om
frågan vid denna Riksdag blir afgjord.
Jag förenar mig med dem, sorn begära att punkterna må
föredragas i den ordning, StatsUtsktrt föreslagit.
Frih. Tersmeden: Den siste värde talaren har anfört sina
skäl mot mitt förslag att ställa den 5:te punkten framför dea
4:de. Han har sagt. att detta föredragningssätt icke vore antaget
inom de andra Stånden. Dea ordning, som följes vid punkternas
behandling i de andra Stånden, eger likväl icke det ringaste sammanhang
med den ordning, efter hvilken punkterna här föredragas.
Detta beror på smak och R. o. Ad. kan, likasom de öfriga.
Stånden, fatta beslut om, hvilkendera punkt Ståndet anser bättre att
först företaga. Sålunda kan detta skäl icke vora något hinder för
antagandet hos R. o. Ad. af det utaf mig föreslagna föredragningssätt.
Ytterligare har samme talare anmärkt ett förhållande, som
egentligen icke hör hit, men som jag dock äfven nu tager mig
friheten att besvara, att om nemligen man icke antager den summa,
som StatsUtsk:t föreslagit för den sydligare delens sträckning,
så kommer man icke vid denna riksdag från striden om de olika
sträckningarna deraf. Med anledning häraf ber jag den värde talaren
kasta en blick på kartan, då tydligen skönjes att straxt
ofvanför Finjasjön de för den södra banan föreslagna olika sträck
ningar skilja sig.
Jag slutar med att begära den ändring i mitt först afgifna
förslag — en ändring, som föranledes af åtskilliga talares yttranden
i ämnet — att Ståndet måtte besluta att den 5:te punkten före- '
tages till afgörande före den 4:de.
Sedan öfverläggningen om sättet för föredragningen och afgörandet
af de ifrågav:de -tale och 5:te punkterna nu förklarats fulländad,
yttrade H. Exc. Hr Gr. o. Landtm., att, i afs:de derå, af
Frih. Tersmeden föreslagits, att de båda ofvannämnde punkterna
matte i ett sammanhang komma under öfverläggning samt att,
efter öfverläggningens slut, först 5:te och sedermera 4:de punkten
skulle göras till föremål för R. o. Ad:s beslut, hvaruti flere ledamöter
förklarat sig instämma, men hvilket förslag vid slutet af
diskussionen af Frih. Tersmeden förändrats så tillvida, att han
yrkat, att föredragningen och afgörandet af 5:te punkten skulle
föregå den 4:de punkteus handläggning.
Härvid anmälde sig hvar efter annan Gr. Sparre, samt Hrr
Bildt, Hjärne och von Ehrenheim, samt förklarade att de förenade
sig uti Frih. Tersmedens sednaste yrkande.
34»
Ren 23 April e. m.
H. Exc. yttrade vidare, att sedan alla de ledamöter, som in*
stämt uti Frih. Tersmedens första förslag, numera slutit sig till
hans sednare yrkande, återstode det endast för R. o. Ad. att afgöra,
huruvida den 5:te punkten skall föredragas och afgöras framför den
4;de, eller om, på sätt al andra ledamöter yrkats, dessa punkter skola
i deras nummerordning förekomma till öfverläggning och beslut;
hvarefter H. Exc. först framstälde propos. derå, att den 5:te punkten
skulle föredragas och afgöras före den 4:de, dervid svarades
starka ja och nej i blandning, och sedermera hemstälde, huruvida
R. o. Ad. atisåge, att de ilrågav:de punkternas föredragning och
afgörande borde ske efter deras nummerordning; och då svaren å
denna sednare propos. utföllo med särdeles starka ja, blandade
med talrika nej, lörklarades ja nu haft öfvervigten.
Sedan flere ledamöter påyrkat votering, författades och juste
rades
följande voteringspropos.:
»Den som bifaller Frih. Tersmedens förslag, att 5:te punkten
i StatsUtsk:ts Uthde N:o 86 skall företagas till öfverläggning och
beslut före den 4:de punkten i samma Uthde, röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
vinner nej, afslår R. o. Ad. närande förslag, till följd hvaraf ofvanberörde
punkter komma att föredragas och afgöras i den ordning,
de i Uthdet innehafva.»
Vid voteringens slut hade rösterna utfallit sålunda:
Ja — 47.
Nej — 73.
R. o. Ad. åtskiljdes kl. */j * m.
In fidem,
O. braktl.
Onsdagen den 25 April 1860.
Plenum kl. 6 e. m.
Uplästes ett utaf Frih. Leijonhufvud, Sten, inlemnadt
Mein. af följande innehåll:
Hos E. Exc. får jag härmedelst äran anmäla, det jag afsäger
mig förtroendet att vara ledamot af Riddarb.Utsk:t, och får jag
Den 35 April e. m.
841
tillika hos E. Exc. ödmjukast anhålla om propos. till det Högloft.
Ståndet, det jag i öfrigt fortfarande måtte få bibehålla min Riksdagsmannarätt.
Propos. å bifall till denna anhållan framställdes och besvarades
med ja; hvarefter H. Exc. Hr Gr:n o. Landtm, anmodade
Ståndets Hrr Elektorer att utse en ledamot i Riddarh.Utsk:t efter
Frih. Leijonhufvud.
Anmäldes och bordlädes följande från Utsk:n inkomna Mern.
och Betänkm, nemi. från
Konstitutionsutskottet:
N:o 13, med förslag till ändring i ll:te och 12:te gg R.F.
ang:de StatsRådets hörande öfver förbund med främmande makter;
N:o 14, med förslag till ändring i 21 g R.O.;
N:o 15, med förslag till den ändring i 28 § R.F., att till
vissa' beställningar må kunna utnämnas bekännare af annan troslära,
än den rena Evangeliska;
N:o 16, mea förslag till den ändring uti 18 g R.O., att Mosaiske
trosbekännare må erhålla rättighet att deltaga i riksdags
mannaval;
N:o
17, med förslag till den ändring i 5 g 3 mom. TryckfrihetsFörordmn,
att hinder icke må vara för Mosaiske trosbekännare
att kunna till Jurymän utses;
N:o 18, med förslag till ändring i 90 g R.F.;
N:o 19, med förslag till den ändring i 53 g R.O., att beslut
icke må i något Stånd fattas, derest icke minst 30 ledamöter tillstädes
äro.
Sammans. Stats-, Lag- samt Allm. Besvärs- och Ekonomiutskottet:
N:o 7, i atil. af dels K. M:s Nåd. Propos. ang:de förnyad författn.
om utskrifningssättet och inrättningen af Allmänna Beväringsmanskapet,
dels ock enskilda motioner i samma ämne.
BevillningsUtskottet:
N:o 23, ang:de Tullbevillningen.
Fortsattes pröfningen af StatsUtskits Utlåt. N:o 86, ang:de
fortsatt utförande af jernvägsarbeteu för Statens räkning och anvisande
af dertill erforderliga medel.
4:de punkteu.
Hr von Troil, Samuel Gustaf: Ibland alla de punkter,
detta Betänk, innehåller, finnes utan tvifvel ingen af större vigt än
den nu föredragna — ingen som kommer att medföra ett större
inflytande på fäderneslandets framtida utveckling. — Det är illa
öm man af partiåsigter eller (nissförstådd hushållning hopar anslagen
342
Den 23 April e. in
-
på ett håll, under det man kargt vägrar dem på ett annat, der dir
kanske öro mera behöfliga; men detta iir ett fel, som kommande
Ständer kunna hjelpa. Begår man deremot ett misstag vid bestämmandet
af en stambanas hufvudriktning, så är ett dy ligt misstag
ohjelpligt, man må sedermera ångra det huru mycket man vill.
— Bet är ett sådant misstag jag anser StatsUtskit hafva begått,
då detsamma, med förkastande af södra stambanans utaf jeruvägskomitéen
föreslagna och af K. M. gillade riktning förbi sjön Salen
öfver Nässjö lill Tenhult, tillstyrkt R. 8t:r att iör sin del besluta
banans framdragande genom Lagadalen — och jag har ansett mig
sä mycket mera pligtig att här öppet uttala denna min åsigt, sour
jag, sjelf vid 1853 — 54 årens riksdag motionär i frågan och då
anseende ingen annan jernvägsförbindelse emellan Skåne oeh medlersta
Sverige tänkbar, än den igenom Lagadalen, likväl genom
noggranna forskningar i ämnet blifvit oåterkalleligen öfvertvgad om'
de stora, öfvervägande fördelar, sorn den af jernvägskomitéen sednast
föreslagna riktningen öfver Nässjö kommer att medföra, ej
blott för de provinser, banan skulle genomlöpa, utan framför allt
för landet i sin helhet.
Jag väntar mig att mina motståndare, för att försvaga vigtenaf
de skäl, jag för denna nu uttalade åsigt kommer att framlägga,
skola försöka att tillvita mig en skenbar ombytlighet i åsigter, då
Lagalinien verkligen tillförene blifvit af mig förordad, och det är
för atl genast ifrån början förebygga all verkan af ett dylikt argumentationssätt
som jag ber att i Edert minne,, Mine Hrr! få återkalla,
att då år 1852 behofvet af jernvägsförbindelser inom det
rika Skåne började att göra sig lifligt gällande och då jag, sättande
mig i spetsen för denna rörelse, lyckades att för undersökningars
verkställande sammanbringa en summa af nära 40,000 rdr
rmt, samt efter en vidlyftig brefvexling oeh oerhörda ansträngningar
lyckades förmå den utmärkte Engelske Civilingenjören Lionel
Gisbonne att utförandet af dessa undersökningar verkställa, borde
äfven denna ingeniör förses med nödiga instruktioner i afs:de på
undersökningarnes ändamål och hufvudriktning. — Jernvägsfrågam
var ännu vid denna tid allt för ny inom vårt land att man derom
kunde göra sig en klar föreställning, att man kunde eller vågade
för sig upkasta ett sammanhängande jernvägssystem.. Då såsom
alltid inskränkte man sig derföre att tvista om banans ändpunkt.
Hvarje stad åberopade i detta afs:de sina anspråk, sina företräden.
Bet var ingen lätt sak att sammanjemka dessa olika åsigter, att
göra frågan ifrån rent provinciel, såsom den ursprungligen varit,
till en Sveriges angelägenhet, till en lifsfräga för hela vårt land.
För att bringa den till en sådan ståndpunkt måste undersökningarna
icke inskränkas inom Skåne allena. Man måste äfven ådagalägga
möjligheten att sammanbinda de tilltänkta Skånska banorna
med det öfra Sverige. En blick på kartan visade, att om man
kunde lyckas att leda de Skånska undersökningarna in i Lagadalen,
skulle detta ändamål vara vunnet. Inga svårigheter företedde sig
då förr än vid nedstigandet i Wetterns vattenbäckar och dessa svårigheters
undanrödjande lemnade man åt framtiden-.
Den 25 April e. m.
313
Sådan var den tanke, som töresväfvnde mi» vid upgörandet af
instruktionen för de Engelska ingeniörerna: att genom. Lagadalen
nedföra en bana till någon lämplig punkt i midten af Skåne, helst
trakten af Ringsjön och derifrån låta densamma utgrena sig till
provinsens vigtigaste kuststäder; sådan var uprinnelsen af det s. k.
Lagadalsförslaget — och jag erkänner öppet att, utom lättheten att
i denna riktning framdraga en jernbana, bevekte mig dertill S:ne
andra ganska talande omständigheter, den ena att jag år 1852 icke
kunde föreställa mig att Svenska folket, skulle vilja eller mäkta,
om äfven småningom, bringa till utförande en systematiskt ordnad
jernvägsplan — hvarföre jag äfven då grundade min plan på
ett sammansatt vatten- oell jernvägssystem, på våra stora insjöars,
synnerligen Wetterns, förbindande med hafvet genom jernväg Det
andra skälet, hvarföre jag vid denna tidpunkt föreslog Lagalinien,
var den på kännedom om Smålands brutna oell bergiga naturbeskaffenhet
hos mig rådande öfvertygelse!! alt en jernbana utan oerhörda
kostnader annorstädes än i Lagadalen icke skulle kunna genom
denna provins framföras. — Förhållanderua hafva sedan dess
betydligt förändrat sig. .Jernvägskomitéen har, efter verkställda
noggranna undersökningar, lyckats framlägga en plan för den södra
stambanans framdragande genom Småland i en östligare riktning
än Lagadalen, och detta förslag medför i min tanka så stora, så
öfvervägande fördelar, att jag, med den kännedom om förhållantlerna
jag varit pligtig att förskaffa mig, skulle anse mig förråda
mitt fäderneslands sanna och vigtiga intressen, om jag icke här
upträdde för att lifligt förorda detsamma.
Jag ber om ursäkt, Mine Hrr! för denna kanske nog långa
inledning — men den har varit nödvändig, icke blott för att ådagalägga
min egen ståndpunkt i en fråga, uti hvilken jag hittills,
såsom det icke kan vara Eder obekant, tagit en verksam del, utan
äfven för att inför huset förklara upkomsten af det s. k. Lagadalsförslaget,
och jag öfvergår nu till sjelfva ämnet.
Frågan om södra stambanans framdragande öfver Nässjö eller
öfver Göthaström åt Tenhult kan ses såväl ur en högre, allmännelig
statssynpunkt, som utur en mera inskränkt, provinciel. StatsUtsk:t
har hufvudsakligen framhållit den sednare; jag deremot ber
att få egentligen fästa mig vid den förra. Men innan jag dertill
öfvergår, nödgas jag anhålla om några ögonblicks upmärksamhet
för att granska halten af de skäl, som af Utsk:t blifvit framställda
till fördel för Lagalinien. Dessa skäl äro med en stor talent sammanförda,
och de siffror, som kunnat hemtas utur jernvägskomitéens
statistiska berättelse, äro med så mycken skicklighet begagnade, att
den, som icke är med ämnet dess mera hemmastadd, lätteligen kan
låta sig deraf öfvertygas; men af hela upställningen vill det synas
— och jag ber mina motståndare inom Utsk:t och framför allt
min värde vän, Riksg.Afdelms Ordf:de, hvilken jag mer än väl vet
icke låter leda sig af någon annan bevekelsegrund än hvad han
anser rätt och sannt vara — jag ber dem icke anse detta
uttalaude såsom någon slags tillvitelse — det synes såsom om afdelningen
först fattat sitt beslut och derefter med ospard möda
Den Sä April e. m.
»ölet att derföre samla tillräckliga skäl. Utan annan synpunkt ka®
icke jag förklara den partiskhet för Lagalinien, som Utsk:ts Betänka
svnes mig ådagalägg».
Utskrt söker till en början visa a-tt förra Ständers beslut »fsett
alt södra stambanan skulle framdragas genom Lagadalen. Genom
de Betnnkrt vidfogade reservationer är likviil klarligen ådagalagdt
att »Ständerna, utan att i sin helhet antaga det af K. M. antagna
föi-slaget, anslogo vissa summor tilt delar deraf oell besiöto
att ny» undersökningar borde utföras, för att utröna förmånligaste
sträckningen af de jernvägar, sorn skäligen borde af Slaten i framtiden
bekostas». — Derigenom hafva äfven, efter min upfattning,
R. St:r klarligen ntlrvekt sin önskan a-tt jernvägsauläggningarna
borde ordnas efter en på landets gemensamma oeh framtida gagn
syftande plan, oell R. Strr äro nu fullkomligt oförhindrade att besluta,
så som de för fäderneslandet finna mest gagneligt.
Utskrt gör sig derefter mycken möda att bevisa, att om äfven
genom Lagaliniens antagande afståndet ifrån Skåne till de östliga
proviuserna oeh Imfvudstaden blefve förlängdt, så skulle deremot
väglängden derigenom blifva förkortad för alla be vestra och nordvestligare
provinserna, med en öfvervägande folkmängd. (Det stöter
nästan på det löjliga att Utskrt deruti inberäknat Dalarne och
Gefleborgs län). Detta skäl bevisar i min tanke alldeles ingenting.
Rörelsen på en jernväg fördelar sig i gods- oeh personal trafik.
För den förra är det af vigt att »('ståndet till exportorten förkortas
så mycket sorn möjligt, för personal-trafiken är deremot en eller
par mils längre jernväg, pår en förut ganska betydlig sträckning, en
fråga af underordnad betydelse. Men nu lärer väl ingen kunna
föreställa sig att godstrafiken ifrån våra vestra och nordvestra provinser
skulle sök» sig till Malmö. Götheborg är oeh förblifver
deras naturliga exportort. — Oeh äfven hvad- beträffar personaltrafik
emellan Götheborgstrakten och Skåne, som vår, sommar och
höst pr ångbåt erfordrar 1-2 timmar, lära väl få personer föredraga
den långt dyrare jern vägsresan, som erfordrar längre tid. Ar frågan
att komma ifrån de vestligare provinserna till Wexiö eller
Eksjö, ligger ju Nässjölinien fördelaktigare. I Wernamo eller
Ljungby stadna* vä! ingen. Det är endast lättare, mera värdefulla
manufakturvaror, sorn vintertiden kunna ifrån Malmö söka sig
up ät landet, och dessa väga ej nog i vågskålen, att man för deras
skull skulle gifva den södra stambanan en- »ndamålsvidrig riktning.
Jag tror derföre att jernvägskomitéen förfarit ganska riktigt, som
med- blicken fästad på framtiden alsett hvad som skulle vara gagnande
för Imfvudstaden och de östligare provinserna, hvilkas hamnar
tidigare tillfrysa.
Utskrt söker derefter visa att Lagalinien har mindre och lättare
stigningar ät» Nässjölinien. Detta är ganska naturligt, emedan
den förra är omkring 21/2 mil kortare än den sednare, inett otrv
jemförelse!) göres, såsom den bör göras, efter väglängden, så visar
sig att af de lutningar, som- egentligen äro afsevärda eller de af
J på 100, har Nässjölinien endast 23,6 proc., då Lagalinien har dylika
lutningar till 24,å- proc. af längden, samt att NässjölinieB»
I) e n 25 April e. m.
Si 5.
svåraste lutningar äro belägna på sträckningen emellan Nässjö och
Tenhult och således icke komma, då östra banan framdeles blifvit
anlagd, att besvära den slörre transitorörelsen emellan hufvudstaden
och Skåne; hvartill kommer, att om, såsom Utsk:t antyder, en blifvande
Östgöt habana skulle framdeles komma att ledas ifrån Tenhult
öfver Hebynäs till Linköping, skulle densamma blifva besvärad
af särdeles svåra lutningar, hvaremot den ifrån Nässjö utstakade
Ostgöthabanan genomgår en trakt, sorn företer ganska ringa svårigheter.
Utsk-.t kommer nu till sitt kardinalskäl, nemi. kostnaden,
och visar att Nässjölinien fordrar 3,126,136 rdr mera i anläggningskostnad
än Lagalinien. Detta förhållande kan ingalunda bestridas
— men det är ett ytterligare bevis på elen stora ensidighet,
hvarmed frågan i Utsk:t blifvit behandlad. Komitéens betänk., likasom
reservationerna, ådagalägga nemi. nied ovedersägliga siffror
att, så snart man tager i betraktande jernbanan» vidareförtsättning
genom Östergöthland, dessa .3,125,000 rdr inskränka sig till 554,210
rdr, eller något mera än '/2 mill. Det förefaller mig obegripligt
hurti detta förhållande kunnat af Utskrt förbises. Väl har man
hört sägas att majoriteten inom Kiksgäldsafdelningen genom Lagaliniens
förordande velat förhindra anläggningen af en stambana genom
Östergöthland, otur den synpunkt att landets financitlla krafter
icke skulle kunna medgifva Statsbanornas utsträckning utöfver
de redan beslutade vestra och södra. Jag vill icke nu ingå pä
denna fråga; jag vill icke bedöma huruvida, efter nämnde båda
banors fullbordande, Staten bör för någon tid uphöra med de omedelbara
jernbansanläggningarna, för att, om jag så må uttrycka
mig, pusta ut och hämta krafter. — Jag vill ej inlåta mig pä den
frågan huruvida blifvande banor ändamålsenligast böra byggas af
enskilta bolag med understöd af statsmedel —, men hvad1 jag vet
är att Östergöthland, Sveriges med Skåne i bördighet jern förliga
provins, inom en icke allt för aflägsen framtid måste genomkorsas
af en jernbana och att afs:de således derå bör fästas vid bestämmandet
af södra stambanans riktning. Då 1111 kotniléens betänk,
visar alt en jernbana, framdragen igenom Östergöthland ifrån Tenhult
såsom utgångspunkt, utom det att densamma, såsom närbelägen
Wetterin skulle medföra en jemförelsevis ringa nytta för den
sydligare delen af provinsen, komme att kosta 2,571,926 rdr mera
än en vida förmånligare belägen bana ifrån Nässjö, så kan jag för
min del äfven ur kostnadens synpunkt icke tveka om hvilken riktning
sorn bör föredragas —, ty förutsatt äfven att den blifvande
Ostgöthabanan komme att med understöd al Staten genom enskildes
försorg anläggas, så lärer väl ingen kunna neka alt 2'/2 milbr,
ändamålslöst bortkastade af enskilda, äro en ren statslörlust.
Om jag nu lyckats visa att den summa, Nässjölinien kostar
mera än Lagalinien, 3,126,000 rdr, ehuru under bvggnadsperioden
riktig, likväl kommer att reducera sig till 544,000 rdr i samma
ögonblick banbyggnaden fortsättes emot Östergöthland, så följer
deraf äfven att Utskits yttrande att Nässjölinien skulle gifva en
årlig inkomst af 186,000 rdr utöfver den som å Lagalinien kan
påräknas, så framt ej Stateu på anläggningen skulle förlora, är
3 48
Den 25 April e. m.
bygdt på falsk grund. Men äfven om denna beräkning vore riktig,
så är det den relativa inkomsten emellan de båda föreslagna riktningarna,
som bär vid lag skall gifva utslaget. Denna relativa inkomst
kan omöjligen på förband med säkerhet beräknas, men, på
grund af de uplysningar, jag lyckats förskaffa mig, är jag, i fullkomlig
motsats mot Utskit, af den bestämda öfvertygelse att jemförelsen
skall utfalla till Nässjöliniens fördel; och jag stöder denna
min öfvertygelse på den större landvidd, Nässjölinien genomlöper,
på dess talrikare folkmängd, dess fruktbarare jordmån och öfriga
naturliga företräden samt slutligen på närheten af de båda städerna
Wexiö och Eksjö. — Den olika rörelsen å de båda linierna synes
bäst, om man jemför å dem begge 2:ne gästgifvargårdar, som endast
skjutsa på den från norr till söder löpande hufvudvägen, då
vid Tönnö å Lagalinien utgått 752, vid Bo och Storhult å Nässjölinien
öfver 1,800 hästar.
Utsk:t, sorn i allmänhet synes hafva sträfvat att kunna upleta
fel i kotnitéens beräkningar, har sökt visa att folkmängden å ett
bälte af 3 mils bredd utgör på hvarje längdmil af Lagalinien 8,076
personer och på Nässjölinien 8,947, samt att således Lagaliniens
folkmängd på det hela med endast 10 % understiger Nässjöliniens.
Komitéens medlemmar bestrida denna beräkning och påstå att Nässjöliniens
befolkning på hvarje längdmil utgör 9,550 personer och
således med 19 proc. öfverstiger Lagaliniens, samt att om man antager
trakten emellan de båda linierna såsom gemensam och jemför
befolkningen 3 mil öster om Nässjölinien med den, som finnes 3
mil vester om Lagalinien, den förra skulle med 511/2 proc. öfverstiga
den sednare. Det är svårt, om icke omöjligt, att bedöma
hvilkendera af de båda parterna som har rätt, men så mycket
synes dock bestämdt häraf härflyta, att befolkningen, som tilltager
emot öster och aftager emot vester, är vida talrikare omkring Nässjö-
än omkring Lagalinien. Hvad som deremot af en hvar kan
kontrolleras är Utskits upgift om befolkningens tillvext på 3 mils
afstånd ifrån de båda banorna, så vida man endast håller sig, likasom
Utsk:t, till de härader, som höra till de båda liniernas trafikområde.
Till Lagalinien räknas då Till Nässjölinien
Sunnerbo härad med 37 % tillökning. Sunnerbo . . 37 %
Albo, efter Utsk:ts
rättade upgift... 29 » » Albo .... 29 »
Östbo  19 » » Kinnevald . 32 »
Vestbo  19 » » Norrvidinge 32 »
Vestra härad .... 30 » » Uppvidinge . 27 »
Mo  16 » » Vestra härad 30 »
Tveta  16 » » Östra härad 19 n
Östbo .... 19»
Södra Vedbo 14 »
Tveta .... 16 »
166 % 25 5 %
eller öfverhufvud 235/7 % eller öfverhufvud 255/I0 %
utan att inberäkna Konga
härad, som har den star-,
kaste tillökningen af alla.
Deli 25 April e. ro.
Det visar sig således häraf, att, i fullkomlig strid med Utskits
upgift, befolkningens tillvext i de orter, som omgifva den östra linien,
under sednaste 25 år varit nära 2 proc. större än vid den
vestra. — Då tiden icke tillåtit mig att enl. Statistiska Centralbyråns
berättelse granska Utskits upgift om folkräkningen på i
mils afstånd ifrån de begge linierna, bör jag anse denna upgift för
riktig, men påstår att hvad deruti omförmäles till fördel för Lagalinien
mer än väl upväges af förhållandet i sin helhet.
Hvad spanmålsproduktionen beträffar, har Utskit icke kunnat
bestrida att den är vida betydligare inom Nässjöliniens område än
inom Lagaliniens, men har likväl på anförda skäl tjckts förmoda
att en större transport af dessa alster icke skulle kunna komma
Nässjölinien till godo. Då likviil Lagadalens, öfverskott egande,
socknar hafva tätt invid siu sida ett vidsträckt spanmålsbehöfvande
område, lärer Väl ingen epanmå Istransport af betydenhet å en der
framdragen jernbana kunna antagas. Deremot utvisa komitéens beräkningar
att ifrån den trakt, som är belägeu inom 3 mil öster
om Nässjölinien, minst 30,000 trr spanraål årligen kunna aflätas.
Man behöfver för öfrigt endast hafva med någon upmärksamhet
genomrest dessa trakter, för att inse deras olika bördighet, den ena
ekens och bokens hemland, den andra ljungens och flygsandens.
Men ingenting är i detta hänseende mera talande än exempel, och
jag ber derföre att för Eder, Mine Hrr! få framlägga ett sådant.
Vid min upresa till hufvudstaden för 2:ne månader sedan tillbragte
jag natten vid den nära sjön Möckeln belägna Elmhults gästgifvaregård.
Man anmälte hos mig att en mängd Skånska bönder
ifrån Ostra Göinge härad voro närvide och önskade att genom deputerade
tala vid mig. Ändamålet var att bedja mig förorda Nässjölinien
och såsom skäl åberopades den liftiga rörelse, som emellan
dessa län egde rum. De bönder, som nu voro på återväg till Skåne,
hade i trakterna af sjön Salen tillhandlat sig 80 trr utsädes korn
och man berättade mig tillika att större delen af den vårsäd, som
utsås i Göinge, herotas ifrån samma trakt. Dessutom beror spanmålsproduktionen
icke blott af den odlade jordens vidd, utan ännu
mera af dess beskaffenhet.
Efter en granskning af de odiingslägenheter, som finnas inom
de båda banornas områden, yttrar Utskrt, att Lagalinien bör tillerkännas
en icke obetydlig öfvervigt. Afven denna upgift torde erfordra
någon rättelse. Om roan nemi. på kartan granskar belägenheten
af de odiingslägenheter, som af Utskit finnas angifna såsom
tillhörande Lagaliniens område, så befinnes att mossarna vid
Möckeln, Tutaryd och Kyssby ligga emellan de begge föreslagna
linierna och att sålunda deras alster kunna med ungefär samma
fördel begagna dem begge. Enahanda är förhållandet med den odlingsbara
mark, sorn' i Fjetteryds och Ljunga socknar erhälles genom
Vikssjöns och Skärsjöns sänkning. De nyodlingar, som i Hvitaryd,
Ljungby, Berga och Dönarps socknar kunna erhållas genom Kåtaåns
och Vid-Österns sänkning, äro visserligen belägna vester om
Lagalinien, men så nära intill densamma, att deras produkter äfven,
ehuru icke med samma fördel, kunna transporteras på Nässjölinien.
348
Den 25 April e. m.
Samina förhållande eger rum med Storemåsse, hvilken är belägen
på föga afstånd ifrån Lagalinien.
Odliiigslägenheterna i Hylletofta, Hjelmseryd, Wrigsta och Nydala
socknar af Vestra härad hafva kortare väg till östra än till
vestra banan, och det visar sig alltså att af alla de odlingslägenheter,
Utskit åberopat såsom skäl för Nässjöliniens förkastande, är
det endast de inom Vestbo härad belägna, hvilka svårligen af en
sådan banas riktning kunna draga någon nytta. Men Vestbo härad
har den sämsta jordmånen inom Jönköpings län, tor det mesta
bestående af ofruktbar sand och grusmylla. Det torde derföre med
mycket skäl kunna sättas i fråga, huruvida den derstädes odelbara
marken är af något synnerligt värde.
Helt olika är förhållandet med de odlingslägenheter, som hafva
ett mera östligt läge. De i Albo och äfven till en del i Kinnevalds
härader belägna kunna möjligen draga nytta af banans förläggande
i Lagalinien, men icke så de hvilka äro belägna i Ostra
härad samt Norra och Södra Vedbo, uptagna de förra till 8,000
och de sednare till 2,500 tid. Då mossar och myror i allmänhet
icke anses för någon sä fördelaktig mark, att man vid deras mängd
eller storlek bör fästa något synnerligt alside vid anläggandet af
en jernbana, är det naturligt att komitéen icke derom infordrat några
särskilda uplysningar. Från de orter, som angränsa Lagalinien,
äro likväl speciela upgifter derom inkomna och de hafva i komitéens
arbete fått inflyta. Icke så med odlingarna på östra sidan. Komitéeu
yttrar sig blott derom i allmänhet. Afven i dessa orter
finnas likväl torlmossar af ett särdeles stort omfång, såsom t. ex.
inom Albo härad Tagle myr, som, börjande vid Skånska gränsen,
genomlöper Irenne kyrksocknar och sträcker sig nära Wexiö; i Kinnevalds
härad den stora Djurlemyr m. fl. I sammanhang härmed
torde äfven några ord böra nämnas om Utskits yttrande att nära
invid Lagalinien förefinnas rika, om icke outtömliga förråd af bräntorf.
— Hvarifrån denna upgift blifvit hämtad är svårt att gissa.
Komitéens statistiska uplysningar innehålla derom ingenting, och
någon annan officiel källa är icke eller upgilven. Förmodligen ligger
derföre till grund någon afdelningen till förmån för Lagalinien
lemnad enskild promemoria. Jag har sökt göra mig underrättad
om förhållandet och sanningen är då, att inom nästan alla trakter
af Småland finnas större och mindre torfmossar. Någon undersökning
af deras godhet, mäktighet och lämplighet för beredande
af torfkol lärer lika litet hafva egt rum i de trakter, som angränsa
Lagalinien, som i de, hvilka tillhöra Nässjöliniens trafikområde, och
någon slutsats på grund häraf om företräde af den ena linien framför
den andra kan ej härifrån hemtas.
Efter denna sanningsenliga redogörelse för förhållanderna torde
en hvar inse, att om vid banans utläggning afs-.de bör fästas å odlingslägenheternas
belägenhet, företräde visserligen icke bör lemnäs
åt Lagalinien, utan kanske snarare åt Nässjöriktningen.
Hvad beträffar forsling på jernväg af skogseffekter, har Utskit
ansett att ett bestämdt företräde bör lemnäs åt Lagalinien, af skäl
att de i östligare delarna af Kronobergs och Jönköpings län be
-
Den 2S April e. m.
Ligna skogrika orter hädanefter såsom hittills otvifvelaktig komma
att söka Kalmar och andra Östersjöhamnar. Jag instämmer hufvudsakligen
i detta sistnämnda yttrande. Enl. de underrättelser,
jag kunnat förskaffa mig, lärer dock i anseende till de branta och
svåra backar, hvaraf dessa vägar besväras, längre och gröfre timmer
svårligen kunna deruppå forslas. Detta är orsaken hvarföre
Kalmar bräder och plank i allmänhet endast hafva 6 alnars längd.
Korame Nässjölinien till stånd, är det derföre troligt att en stor
del af det grofva virke, hvaraf nu stort öfverflöd finnes i Uppvidinge
härad, skulle vintertiden öfver de frusna sjöarna och kärren
kunna leta sig till jernbanan och derifrån vidare till Skåne. Men
då jag, såsom nyss sades, hufvudsakligen instämmer i Utsk:ts yttrande,
förvånar det mig dock att Utsk:t ej velat tillämpa samma
regel på de skogar, som sägas ligga inom Lagaliniens trafikområde.
Granskar man nemligen närmare förhållanderna, så finner man inom
Sunnerbo härad att alla de socknar, som ligga sydost och öster om
Bolmen, hafva brist på skog eller och deraf endast till husbehof.
Den vester om Bolmen belägna trakten har till Halmstad omkring
5 mil, har derstädes alltid afsatt sina skogsprodukter och kommer
säkerligen äfven att göra det af samma skäl, som Utsk:t åberopat
för de östliga trakternas rörelse på Kalmar. Enahanda blir förhållandet
med största delen af Vestbo härad, hvars vestligaste socknar
hafva t å 2 mil kortare afstånd till Falkenberg än till Lagalinien.
Deremot hafva norra och nordöstra delarna af Vestbo, hela
Ostbo härad och några få af de sydligare socknarna inom Sunnerbo
(Fjetteryd och Hallaryd af begge linierne) fördel al Lagalinieu.
Men då man tager i betraktande att Östbo och östra delen af
Vestbo härad använda större delen af sin skog till kolning lör
derv:de bruks behof, så inses lätt att någon synnerligen stor transport
af virke icke derifrån kan åberopas såsom skäl för Lagaliniens
antagande, oaktadt man måste medgifva att en del större virke
kunde på denna bana ifrån nämnda orter föras till Jönköping. —
Deremot komma de rika skogstrakterna i nordvestra delen af Östra
härad samt Norra och Södra Vedbo, hvilka nu sakna afsättningstillfällen,
skogarna omkring Asasjön i Norrvidinge härad, samt den
betydliga skog, sora ifrån Vestra härad kan aflåtas, att med fördel
transporteras på Nässjölinien. Då härtill kommer att sistnämnda
bana vida bättre än Lagalinien lämpar sig för transport till Jönköping
af Tveta härads rika skogstillgångar, så anser jag för min
del att det bör vara för en hvar klart att forslingen af trädvaror
kommer att blifva vida betydligare på Nässjö- än på Lagalinien.
Komitéen begår det fel att vid beräkningen af det jern, som skall
transporteras å jernvägen, uptaga såväl det tackjern, som på ett
ställe blåses, som äfven det stångjern, deraf utsmides. Nu är det
likväl tydligt att det förra icke finnes, sedan det sednare blifvit
till verkadt.
Att Lagaliniens läge för den Småländska bruksrörelsen erbjuder
större fördelar än Nässjölinien, kan icke bestridas, ehuru i min
tanka på långt när icke i den mån, Utskrt velat låta påskina. Vill
man i detta hänseende upgöra en noggrann beräkning, så måste
I)en ’2* April e. m.
man förut tillse hvilka bruk eller masugnar, som genom sitt läge
iiro förhindrade att begagna någondera af de föreslagna jernvägarna,
•och derefter fördela de öfrigas rörelse på dessa rivaliserande banor.
Det visar sig då att inom Kronobergs län Lindefors, Oremo,
Stenfors, Lessebo, Lunefors och Säfsjöström svårligen kunna begagna
jernbantransport på Nässjölinien, utan säkerligen komma att
hädanefter såsom hittills afsätta sin tillverkning i Kalmar eller å
Blekingskusten.
Likaså visar det sig att inom Jönköpings län Umnaryd, Spafors,
Nissafors och Gyllenfors ej med någon fördel kunna begagna
Lagalinien, utan att de hädanefter såsom hittills komma att landvågen
forsla sina produkter antingen till Jönköping eller Halmstad.
Bassjö och Lamsjö masugnar afsätta sitt tackjern till nyssnämnda
eller andra närgränsande bruk och kunna således ej heller begagna
jernvägen. — Hvad beträffar de vid Taberget belägna hyttor,
Norra och Södra Månsarp, Taberg, Mobro och Sandseryd, med en
tillverkning af 30,000 centner, komma de otvifvelaktigt att begagna
en i Lagadalen anlagd jernväg för den del af deras tillverkning,
hvilken upsmides å de utmed jernvägen belägna jernbruk, men ej
för den del, som användes vid Nissaverken eller andra på sidan om
Lagadalen belägna bruk.
Det är svårt att på förhand bestämma huru stor del af tackjernstillverkningen
vid Taberget på sådant sätt skulle komma Lagalinien
till godo. Man torde dock komma sanningen temligen nära,
om man anser att halfva beloppet skulle kunna föras på jernvägen.
Förhållandet blir då att på Lagalinien komma att forslas följande
qvantiteter:
Tackjern. Stångjern.
Från hyttorna vid Taberg . . . 15,000 Cent. — Cent.
Åminne  10,000 » 100 »
Ohs  4,500 » 2,000 »
Hörleverken  — » 10,000 »
Marieholm
— » 3,000 »
Elghammar  — » 1,400 »
Göthaström  — » 3,500 »
Göthafors  — » 3,000 »
Lindefors  — » 5,000 »
Ekersholm (?)  — » 3,000 »
Åsafors  — » 1,800 »
Delaryd  2,000 » 800 »
Diö  1.200 » 200 »
Summa 23,700 Cent. 33,800 Cent.
Å Nässjölinien skulle komma att forslas:
Tackjern. Stångjern.
Brusaholm  10.500 Cent. 2,000 Cent.
Ohs  4,500 » 2,000 »
Klafveström  1,000 » 3,000 »
Böksholm
— » 3,300 »
Åryd .
2,000 » 1,600 »
I) en 25 April e. m.
Tackjern. Stångjern.
Husaby  4,000 Cent. — Cent.
Diö  1,200 » 200 »
Delaryd
2,000 » 800 »
Smuma 21,200 Cent. 12,900 Cent.
Skilnaden utgör till förmån för Lagalinien 2,500 centner
tackjern och 22,90 0 centner stångjern, eller långt mindre än hvad
en enda af våra största bruksegare i medlersta Sverige årligen tillverkar
— och dervid är likväl icke taget i betraktande, att såväl
verken vid Lagalinien som äfven Lindefors skulle, ehuru med mindre
fördel , kunna på Nässjölinien försända en icke ringa del af
sin tillverkning
En blick på kartan visar att Nässjölinien skär långt flera
vägar än Lagalinien. Hvarifrån Utsk:t erhållit upgift om de sex
vägar, som sammanstöta i Vernamo, och de åtta, som förena sig vid
Ljungby, är svårt att utleta. Hvarken Hermelins karta eller dea
genom Komitéens försorg uprättade, utvisar något dylikt. I alside
på utgångna skjutshästar å de båda linierim, lemnäs ganska talande
uplysningar i en nyligen utkommen ströskrift pag. 11, — hvilka
jag här får åberopa.
M. Hrr! Jag ber eder ännu en gång ursäkta, att jag så
länge uppehållit eder med en mängd detaljförhållanden, hvilka det
för husets flesta medlemmar varit omöjligt att med sin upmärksamhet
följa, då de icke kunnat å kartan tydliggöras. Det har
likväl varit oundgängligen nödigt att vidröra dem, för att ådagalägga
att Utskits bevisning är fullkomligen oriktig, och att således
äfven utur en provinsiel synpunkt Nässjölinien har obestridliga
företräden framför Lagariktningen. Men, om äfven den trakt, som
Lagalinien genomlöper, skulle i hvarje afside kunna mäta sig med
den, som utgör Nässjöbanans trafikområde, så är det icke utur
den inskränkta provinsiella synpunkten frågan får bedömas, utan
efter dess större eller mindre gagnelighet för landet i sin helhet.
Jag tror då, att den första fråga man måste söka att besvara,
är den, huruvida Sverige nu eller framdeles har råd att bekosta
tvänne längdbanor igenom Småland. Besvaras denna fråga med
ja, så bör utan tvifvel Lagalinien nu antagas och den östra banan
komme då förmodligen att ifrån Eksjötrakten ledas rakt på
Carlskrona. För min del måste jag likväl obetingadt besvara denna
fråga med nej, och jag tror att huset nästan enhälligt skall
göra det. Vårt land mägtar och bör ej bygga mera än en längdbana
genom det sydligare Sverige. Men är man derom ense, då
tror jag äfven, att deraf naturligen följer att denna längdbana icke
bör läggas i den vestligaste delen af Småland, utan att den så
mycket som möjligt bör närma sig medellinien af denna vidsträckta
provins — och detta så mycket mera, som det öfverensstämmer
med det system för landets jernvägar, som blitvit upgjordt
och af Konungen gilladt. Detta system innebär äfven en bana
igenom Östergöthland. Man må med dess utförande dröja huru
länge som helst — så lärer väl ingen ibland Eder, M. Hrr, kunna
föreställa sig att den aldrig skall blifva bygd. Nå väl, bör man
Den 25 April e. m.
ej då vid n t st a k ni ngen af den södra banan deruppå göra afside?
Det finnes ingen enskild, klokt beräknande man, som icke på förband
för sig uppgör en plan för skötseln af sin egendom. Icke
odlar lian en bit här och en bit der utan afseende på det hela.
Icke anlägger han ett hus utan beräkning på huru framdeles byggande
hus skola ligga. — Hvad han sjelf icke mäktar utföra,
det få lians barn göra efter honom. Men hvad han gör, det
måste göras efter system. Och om den enskilde handlar på detta
sätt. huru mycket vigtigare är det ej att Staten så förfar, synnerligen
i ett ämne af den stora vigt och omfattning, som jernvägsfrågan.
Nassjölinien genomlöper obestridligen den bördigaste och folkrikaste
delen af det inre Småland; den kommer, efter allt hvad
menskligt förutseende kan beräkna, att gifva en vida större ränteinkomst
pä anläggningskapitalet än Lngalinien; den löper nära
förbi de begge städerna Wexiö och Eksjö, af hvilka den förra är
säte för Landshöfding och Biskop, och hvilka begge städer hafva
en icke obetydlig landthandel; den öppnar för den pä kommunikationer
ytterst vanlottade trakten omkring Eksjö, med en af jernvägskomitéen
beräknad befolkning af omkring 50,000 personer, en
liitt förbindelse med Jönköping och deröfver med Götheborg; den
lernnar utväg att i framtiden förbinda det inre af Småland med
Östergöthland, provinser, hvilka redan stå i så liflig beröring med
hvarandra; den kommer likaledes att utgöra den närmaste föreningslinien
mellan Malmö och Stockholm, och alla dessa fördelar
kunna vinnas med en ökad utgift af 544.000 rdr, och likväl sätter
man i fråga att förkasta denna riktning. Men icke nog dermed;
man vill med 3 å 4 mil förlänga de tvärbanor, som i en framtid
böra leda till Oscarshamn och till Kalmar och ifrån hvilken sednare
bibanan till Kailskrona troligen skulle komma att utgå —
allt banor, hvilka Utskit sjelft funnit för Smålands framtida utveckling
af synnerlig vigt. I sanning denna logik är svår att förklara.
Eör den, som genomläst de sakrika reservationer af Hr
Stjerngranat oeh Riksdagsmannen Jonas Andersson, hvilka äro
Betänk:det bifogade, behöfver vederläggningen af Utsk:ts slutsatser ej
heller blifva särdeles vidlyftig, men då J troligen icke alla, M. Hrr!
haft tid att åt detta ämne egna den noggranna skärskådning, som
är nödig, för att fullständigt sätta sig in uti detsamma, har jag
varit nödsakad att längre taga eder upmärksamhet i anspråk än jag
önskat och kanske bordt göra det. Jag ber derföre äfven att få
betrakta frågan både om bibanorna och om den rörelse, som på
stambanan kan förväntas, utur en synpunkt, sora jag ej funnit af
någon reservant framställd, jag menar utur synpunkten af landets
naturliga skaplynne.
Hvarje laud består, så snart vi betrakta detsamma i stort, af
ett visst antal större vattenbäcken, åtskiljda af mellanliggande höjdsträckningar.
Inora hvarje sådant vattenbäcken är kommunikationen,
om äfven understundom besvärad af mellanliggande höjder,
likväl i allmänhet vida lättare, än öfverfarten ifrån det ena
vatten
-
D-en 25 April e. m.
vattenbäckenet till det andra. Det är då man skall förflytta sig
utur den ena-stora dalbottnen i den andra, det är då som svårigheterna,
synnerligen vid transport af större och tyngre gods, egentligen
vidtaga. Huru är nu det Småländska höglandet, den trakt
hvarigenom så väl den ena sorn den andra af de båda omtvistade
banorna skulle framgå, huru är detta Småländska högland af Skaparens
hand bildad t. Jo! det är fördeladt i fyra sådana stora
vattenbäcken .- — Wetterdalen, Emmådalen, den stora bassin, som i
sig upptager Helgasjöns, Asnens och Möckelns vatten, och hvilken
bassin egentligen skulle kunna fördelas i 2 vattenbäcken, det vestra
som söker sig utlopp genom Helgeån förbi Christianstad, och det
estra som genom Mörrums å utrinner icke långt ifrån Carlshamn,
samt slutligen Lagadalen eller Bolmens, Vidösterns och Flårens
tn. fl. sjöars vattenområde. Wetterdalen begränsas i söder på omkring
2:ne mils afstånd af en höjdsträckning, hvars högsta punkt
befinner sig vid Almesåkra på omkring 1 mil sydost ifrån Nässjö.
Almesåkra-trakteu utgör den stora bergsknuten, hvarifrån de höjdsträckningar
utgå, som bilda alla de öfriga vattenbäckena. Sålunda
utgår derifrån i ost nordostlig riktning den bergskam, som skiljer
Wetterdalen ifrån Emmådalen. Ifiån AImesåkra sträcker sig ytterligare
en bergsrygg i sydlig riktning, som utgör gränsen emellan
Lagans och Emmåns vattenbäcken. Ungefärligen 2:ne mil ifrån
Almesåkra emellan Stockaryds och Hultsjö kyrkor fördelar sig denna
bergsrygg i tvänne grenar, af hvilka den ena går i ostlig, den
andra i sydvestlig rigtning. Den förra skiljer Emmådalen ifrån
Helgasjöns vattenbäcken; den sednare utgör gränsen emellan sistnämnde
vattenbäcken och Lagaådaieu.
Sådan, M. Hrr! är landets naturbeskaffenhet, och om, såsom
jag ofvan anmärkt, det icke kail bestridas att öfvergången ifrån
ett vattenbäcken till ett annat i allmänhet erbjuder de största svårigheterna
för transporten, så ber jag att med eder fä betrakta
huru i detta afseende de båda jernvägarna äro belägna.
Lagalinien genomskär sydvestra spetsen af det stora vattenbäcken,
hvartill sjön Möckelö räknas, inträder vid höjden af Hamneda
gästgifvaregård i Lagaådaieu, som följes till Stigarne, hvarest
jernvägen skulle inkomma i Wetterbassinen.
Nässjö-linien genomlöper Möckelns och Helgasjöns bassin till
höjden af Skarhults gästgifvaregård, inkommer derstädes i Lagadalens
vattenområde, hvars nordostligaste del den genomskär under
l*/a m'ls sträckning, lemnande Wrigsta köping på | mils afstånd
åt vester, inkommer vid Ryds gästgifvaregård i Emmådalen, afskär
dess nordvestra hörn under 1 */2 mils längd samt inträder vid Nässjö
i Wetterbassinen.
Nässjö-linien genomskär således alla de 4 stora vattenbäcken,
sorn utgöra det inre af Småland, då deremot Laga-linien egentligen
endast kan sägas fortlöpa igenom Lagaåns och Wetterns bäcken, ty
den del af Helgaåns bassin, som den genomskär, är af ringa betydenhet,
då den höjdsträckning, som delar vattenområdena i denna
sydliga trakt, sä aftagit i höjd att dess öfvergång företer föga svårigheter.
H. V. 23
354
Den 25 April e. m.
Det nr en särdeles lycklig händelse, som icke kan vara beräknad,
att den östra banan tinder 4 till 5 mi! al sin längd, att räkna
ifrån Nässjö söderut, genomlöper alla de 4 stora vattenområden,
hvaraf Småland utgöres. Denna banas vigt i strategiskt, hänseende
behöfver jag icke för detta hus utreda, i händelse att krig möjligen
framdeles skulle komma att föras i dessa trakter; deremot torde
det tillåtas mig att fästa Eder upmärksamhet pä den stora fördel,
Nässjö linien härigenom eger före Laga-linien vid möjliga bibanors
framtida utläggning, då de förnämsta svårigheterna, de som upstå
vid öfvergångeu af de stora land t höjderna, bär redan äro öfvervunna.
Då således bibanors anläggande åt östra kusten, de enda som
gerna kunna förekomma, härigenom högst betydligt underlättas, och
då dessa bibanor genom Nässjö-liniens antagande förkortas med 3
å 4 mil, kan jag svårligen inse huru man kan vara tveksam i valet.
Tager man derjemte i betraktande att under ett krig nied Ryssland
den östra kustens hamnar lätteligen kunna blifva blockerade,
då all rörelse måste verkställas å de kommunikations-liuier, sorn finnas
inom landet; besinnar man tillika att den östra kustens hamnar
långt tidigare tillfrysa än den vestrås, så finner jag i allt detta
nya anledningar att icke onödigtvis med 3 å 4 mil föröka afståndet
till denna kust, och jag ser således äfven deruti nya fördelar af
Nässjö-linieti.
Det gifves ännu en synpunkt, utur hvilken man ej må underlåta
att betrakta frågan, och denna synpunkt är rättvisans. Rättvisan
fordrar att, vid bestämmandet af ett jern vägs-system, man
må tillse att dessa viga kommunikations-anstalter må komma en så
stor del af befolkningen som möjligt till godo. Nå väl, Mine Hrr,
kasten endast en blick på kartan och betrakten de trapetsier, de
oregelbundna figurer, som inneslutas af jernvägarna Gölheborg-Fahlköping-Jönköping-Göthaslröm-Malmö,
eller Götheborg-FahlköpingJönköping-Nässjö-Malmö,
och J skole,n ej ett ögonblick ifrågasätta
att ej Nässjö-linien medför öfvervägande fördelar för ett långt större
territorium och en långt större folkmängd.
Det är svårt att göra sig en klar föreställning om de grundsatser,
som ledt Utsk:t vid val af riktning för södra banan. Om
Utskits hufvudsyfte varit att bygga densamma i den kortaste riktningen
och der hvarest terrainen erbjuder de minsta svårigheterna,
så borde krökningen åt Tenhult hafva undvikits och Utsk:t hade
då bordt föreslå R. St:r att antaga sträckningen Finjasjö Göthaström-Sandseryd-Stråken,
med en bibana ifrån Sandseryd till Jönköping.
Denna bana hade varit 1 mil 22,400 fot kortare jin Laga-linien,
den hade varit. 1, 1 5 2,979 rdr billigare, den hade haft
105,450 fot mindre lutningar af 1 på 100, ehuru 7,000 fot mera
krökningar af 1,000 fots radie. Utsk:t hade då kunnat framlägga
en ännu storståtligare beräkning öfver de bibanor, som med dessa
sålunda besparade medel hade kunnat tillvägabringas. Utsk:t har
likväl öfvergifvit denna, den mest konseqventa riktningen, för att
kunna leda banan igenom Jönköpings stad, och jag kan icke annat
än gilla denna åsigt på grund af de många, särdeles vigtiga skäl,
som tala derför. Men då en gång bartan blifvit dragen genom
Den 25 April e, m.
355
Jönköping, synes äfven deraf lika naturligt böra följa att den bör
fortsättas öfver Nässjö och icke genom Lagadalen.
På grund af hvad jag nu haft äran anföra, får jag vördsamt
anhålla, att, för södra stambanans fortsättning från Finjasjön förbi
och i närheten af sjön Salen åt Nässjö och vidare öfver Tenhult
till Jönköping, R. St:r mätte bevilja och till utgående från Riksgälds-Kontoret
anvisa en summa af 6,(JOD,000 rdr raat.
Många ledamöter yttrade härtill bifall.
Gr. Mörner, Larl, anförde skriftligen:
Då jag nu går att yttra mig i en fråga af högsta vigt, icke
blott för den ort, der länsstyrelsen är mig i nåder anförtrodd, utan
för hela södra och medlersta Sverige, skulle jag önska att så, som
sakens vigt fordrar, kunna åskådliggöra de skäl, som tala för ett
annat beslut än det, StatsUtsk:t i 4:de punkten tillstyrkt It. St:r
att antaga. Hr von Troil har fullständigt visat det felaktiga uti
StatsUtsk:ts beräkningar och på ett öfvertygande sätt ådagalagt det
företräde, sorn Nässjö-linien bör tillerkännas, och jag lyckönskar
mig och den goda saken att Hr Troil haft en så grundlig bekantskap
med förhållandena i Småland alt jag ej behöfver vara vidlyftig.
Jag ber till en början att få något beröra och utreda hufvudsakliga
anledningen till förslaget att .draga södra stambanan genom
Sunnerbo härad af Kronobergs län från Jönköping till Malmö. Redan
för omkring 20 år tillbaka hade en länsman i samma härad,
utrustad med ovanlig urskiljning och tankeförmåga, på resor mellan
Jönköping och Kristianstad verkställt lokala undersökningar och derunder
trptt sig firma vägen öfver Ljungby och Hallaryd åt. Skåne
vara fördelaktig för en jernvägsanläggning, hvarföre ock Gr. Adolf
v. Rosen, som lifligt intresserade sig för jernvägars anbringande i
Sverige, hösten 1845 efter återkomsten från England begärde del af
länsman Rundbergs undersökningar.
Svårigheten, för att icke säga omöjligheten, att den tiden få
medel till blotta undersökningar afskräckte dock icke llundberg att
fullfölja sin plau genom att af Kronobergs läns hushålIssällskap begära
understöd till företagande al en okulärundersökning.
Erkännande Rundbergs outtröttliga möda för ett så godt. ändamål,
ansåg likväl sällskapet sig icke kunna eller böra bevilja någon
andel i undersökningskostnaden, enär banan skulle komma, som
orden lyda, att genomskära en aflägsen och den mest tarfliga delen
af länet samt då först afgöras borde hvad närgränsande län ville
bekosta till dessa undersökningar.
Sedan omsider erforderliga medel genom Rundbergs förslag
blifvit samlade till den af Ingeniören Carl Tottie i Nov, 1850 verkställda
okulera undersökning emellan Jönköping och Malmö med
en linea till bron vid Kristianstad, hann Rundberg likväl icke utfärda
sin prospectus till bildande af ett aktie bolag för utförandet
af jernvägsanläggningen, innan han genom döden hindrades att fullfölja
denna plan.
Denna kom likväl dermed ej att förfalla, emedan länets hus
-
35B
I) en 29 April e. m.
hållnings-sällskap, som ansåg förslaget af en jernväg, hvilken hade till
föremål att lätta kommunikationen med öfriga delar af riket och
med utlandet, icke böra öfvergifva», beslöt inbjudning till hushållnings-sällskaperna
i Malmö, Kristianstad, Kalmar, Jönköping och
Halmstad, att utse ledamöter för nämnde län för att gemensamt
med deputerade inom Kronobergs län öfverlägga och tillse om och
hvilka åtgärder borde vidtagas för att bereda framgång åt förenämnde
förslag. Under diskussionen vid detta sammanträde den 3 Juni
1853 i Wexiö voro visserligen meningarne delade rörande banans
rätta ledning genom Småland; men sedan man föreställde sig att
bristande tillgångar skulle försvåra möjligheten att tillvägabringa
att fullständigt och ändamålsenligt jernvägs-nät i Sverige, förenade
man sig bland annat derom att bestämma jernbanan» ändpunkter,
Jönköping i norr och Malmö i söder.
IJti afgifvet underd. Betänk, d. 30 Sept. 1856 föreslår den
då förordnade komitéen att södra stambanan borde utgå från den
vestra etc. Häraf visar sig klart, att äfven under en tid, då man
ej vågar hoppas att södra stambanan skulle kunna få annan riktning
än den minst kostsamma från Finja-sjön öfver Ljungby och
Wernamo till Jönköping, icke blott jernvägs-komiterade utan äfven
alla de som med närmare lokal-kännedom yttrat sig i frågan,
ansett banan i mera ostlig riktning vara af större nytta och ändamålsenligare
än att förlägga densamma genom de vestliga delarne
af Småland.
Hvarken vid sednaste eller föreg:de riksdag bestämdes, på sätt
StatsUtsk:t förmenar, att södra stambanan skulle ovilkorligen följa
Laga-linien, derom 2:ne reservanter fullständigt uplyst, hvarföre ock
i det skick, jernvägsfrågan sig befinner, jag anser att man, aflägsnaude
all partiskhet, alla euskilta intressen, fördomsfri bör meddela
sitt omdöme öfver en vigtig angelägenhet, den der gäller hela
orters väl eller ve.
Då jag nu upträdt för att antyda de skäl, hvarpå jag grundar
mitt tillstyrkande att gifva företräde åt den sträckning af södra
stambanan genom Kronoborgs län, som K. M:t i sin Nåd.
Propos. framställt, är det med verkligt vemod jag nödgas lemna å
sido de fördelar, som en annan särdeles vanlottad del af samma ljin,
för hvilken jag lifligt intresserar mig, så väl behöfde och ganska
förlåtligt eftersträfvar. Jag anser för min pligt att, med åsidosättande
af alla konsiderationer, endast ur det allmänna gagnets synpunkt
och följande min innerligaste öfvertygelse, grundad på den
lokal-kännedom, jag under en mångårig embets-förvaltning hunnit
förvärfva, öppet uttala min mening.
Under åberopande af jernvägs-komitéens förtjenstfull! utarbetade
Betänk., hvaraf de flesta af B. o. Ad:s ledamöter säkert tagit
kännedom, och utan att fästa mig särdeles vid siffer-upgifter, som,
isynnerhet hvad anläggningskostnad och produktion angår, icke i
allmänhet kunna anses vara fullt tillförlitliga, om de också blifvit
uprättade med all möjlig noggrannhet och omsorg, inskränker
jag mig hufvudsakligen till några omständigheter, hvilka, efter min
Den 25 April e. m.
357
förmening tillfyllest utvisa ändamålsenligheten af södra banans ledning
i öfverensstämmelse med K. M:ts Nåd. Propos.
Hvad först angår den s. k. Laga-linien, som StatsUtskit förordat,
så genomskär den emellan Skånes och Jönköpings läne-gränser
det vidsträckta Sunnerbo härad, bestående af 23 socknar med
en folkmängd af omkring 37,000 personer. Odlingarne hafva visserligen
der som annorstädes betydligt tilltagit, hvarför äfven spanmål
derifrån afyttras till närmaste kuststäder, men några socknar
inom detta härad måste årligen köpa sina förnödenheter deraf. Utom
Toftaholms fideikommiss finnes der ingen betydligare egendom.
De flesta mindre possessioner äro belägna inom ltyssby och Agunnaryds
socknar, inom 3 mil från den i östlig riktning föreslagna
banan. Den folkfattigaste trakten är den emellan Ljungby, Köping
och Halländska gränsen och denna trakt består till stor del
af vidsträckta ljungbeväxta fält, som i anseende till deras sterila
beskaffenhet svårligen kunna odlas.
StatsUtsk:t har lagt vigt på mina upgifter i 1838 afgifna femårs-berättelser
att orten skulle i sädes-produktion kunna täfla med
öfriga härader etc. Sjösänkningar och mossodlingar hafva visser),
verkställts i de af komiterade omnämnda trakter af häradet, men
i de socknar, der af mig nyss åberopade ljung- och sandhedar framgå,
der blifver alla odlingsförsök onyttiga, då deremot komitéen,
sid. 12 i bihanget till Betänk:det, rättel. upgifver att inom Allbo
härads nästan alla socknar odlas högst betydliga vattendränkta områden,
äfvensom i öfriga härader af Kronobergslän, hvarigenom och
hvarintill södra banan efter verkställda undersökningar är af komitéeu
föreslagen att passera. Odlade fält omkring Ljungby köping
hade 'otvifvelaktig! blifvit ödelagde af flygsand, om icke för
omkring 30 år sedan dess verkningar, genom af Staten beviljade
frikostiga anslag till skogs-sådd, kunnat hämmas. Omkring 130
tunnland äro besådda och nu med rätt vacker skog beväxta.
Inom Sunnerbo härad kunna 14 socknar afyttra skogs-produkter,
men 9 äro så skoglösa, att deraf måste inom de skogrikare köpas.
Skogs-effekter afyttras på Helsingborg, Laholm och Halmstad,
dit mängden ej har öfver 3 å 4 mils väg, och till hvilka
städer dessa tunga effekter lättare transporteras än på jernväg. I
en både folkfattig och af naturen så missgynnad ort som Sunnerbo
härad kan produktionen af ladugårdens alster hvarken vara eller
under decennier blifva hvad man så gerna önskade och unnade dess
idoga befolkning, och äfven i detta afseende är denna trakt af
Småland så långt efter de öfriga i östligare riktning. Af binäringar
och fabriker är väfskeds-tillverkningen af egentlig betydenhet.
Deraf föryttras både inom och utom landet till värde af omkring
40,000 rdr. Der finnes blott ett enda jernbruk, som är beläget
inom 1V2 mil från den af komitén föreslagna banan. De flera bruk
inom Kronobergs län, som gränsa intill Nässjö-linien, torde desto
helldre böra framför bruken inom Laga-linieus område få någon
fördel af jernvägen, som tillverkningen vid de förra nu mäste föras
långa vägar på axel, då deremot bruken omkring Tabergs bergslag
hafva lätt och kort väg till Jönköping, hvarifrån jernet sjöle
-
35«
I>en 25 April e. m.
des med' minsta kostnad transporteras till Götheborg eller hvilken*
handelsplats som helst.
Man ser således att den aldre utstakningen af linien från*
Skåne genom Småland haft, på sätt jernvägs-komitéen äfven yttrat,
hufvudsakligen till föremål att söka den kortaste förbindelsen emellan
Malmö och Jönköping, utan afseende på det öfriga landet.
Beträffande åter den så kallade Nässjö-linien, så behöfvor man
blott kasta en blick på jernvägs-kartan, för att öfvertyga sig om
berörde linias företräde i alla afseenden, och denna bandel inom
Småland utgöres af Kronobergs och Jönköpings län —, och kommer
i grannskapet af Kronobergs läns enda stad Wexiö,- hvars handels-röreise
skulle alldeles gå under, om- banan komme att genomskära
det aflägsna Sunnerbo härad.
Från Finja-sjön genom östra Göinge härad i Skäne kommer
den östligt dragna banan att gå igenom Allbo och Norrviddinge
härader inom Kronobergs län och inkomma vid sistnämnde härad»
gräns i Westra härad af Jönköpings län. Till de fördelaktiga omdömen,
som jernvägs-komitéen lemnat om dessa trakter, bör jag lägga
att produktionsförmågan är, åtminstone inom de härader af Kronobergs
län der banan skulle genomgå, äfvensom i närgränsande Kinnevalds,
Konga och Upviddinge härader, i allmänhet omkring 40
proc. större än på Laga-linien, att hela trakten är skogsbygd, samt
under sista 15* åren blifvit betydligt upodlad, att genom sänkning
af sjön Möekeln i Allbo härad, belägen nära banan, hvartill Ständerna
beviljat anslag, 42,000 rdr, dels såsom lån, dels utan återbetalningsskyldighet,
omkring 1,500 tunnlund odlingsbar jord vunnits,
att trakterna omkring sjöarne Asnen, Salen och Helga-sjön äro defruktbaraste
i länet, att vidsträckta mossar och fält äro tjenlig»
till odling och beredning af bränntorf, deribland må nämnas den
så kallade Sogle myr, troligen af flera tusen tunnlands vidd, hvilken*
genomgår fyra folkrikare socknar i Allbo härad intill Skånska
gränsen, att 24 kyrksocknar af dem, som äro belägna inom 3 mil
på hvardera sidan af bandelen, som genomskär Kronobergs län,
kunna afyttra skogs-produkter; och att fabriks-tillverkningen, likasom
lin-odlingen, inbringar betydligt mera i dessa trakter än på*
Laga-linien, derom uplysa alla tillgängliga tabellariska upgifter och
officiella meddelanden.
StatsUtsk:! har föga eller icke vidrört de betydliga vattendragen
i närheten af östliga banan. Lagaiinien framgår visserligen
i granskapet af den vidsträckta sjön Bolmen, hvaremot öfriga
omnämnda sjöar i Sunnerbo härad icke äro att jemföra i vidd
eller omkrets med de betydliga insjöarna Asnen, Salen, Möckelö
och Helgasjön, som ligga invid Nässjölinien, dock alla inom Kronobergs
Län. Genom en förening af de båda sistnämnda med en
3 mils jernbana till Carlshamn, öpnas kommunikationen med denna
sjöstad, hvarigenom en högst betydlig både gods- och persontrafik
ökas på denna linie. Utsk:t säger likväl att jernvägskomitéen icke
tänkt sig systemet af bibanor ordnadt inom Småland, men sådant
måste hvila på ett misstag. I Bet.-det, yttrar komitéen pag. 41:
»att bibanornas rigtning icke bör bestämmas förr än den hufvud
-
Den 25 April e. m.
eller stambana blifvit anlagd och för allmänna rörelsen uplåten,
hvartill bibanor skola utgöra affluenter m. m.» Annorlunda synes
komitéeo ej hafva kunnat resonnera, då det borde afgöras forst
hvar stambanan kommer att anläggas och i hvilken rigtning den
ledes.
Utsk:t räknar såsom en obetydlig vinst att stambanan drages
närmare sådana orter som Kalmar och Karlskrona, men man tager
icke i betraktande huru högst vigtigt det är i militäriskt hänseende
att, i händelse af krig, dessa kuststäder, särdeles Karlskrona,
kommer skyndsamt i förbindelse med en östligare sträckning af
södra stambanan, derifrån lifsförnödenheter hastigt kunna erhällas,
och i hvars trakter en större truppstyrka finnes koncentrerad, hvilken
hastigt kan efter upbrotts-ordres transporteras dit den kan
behöfvas. Sådant bör i min tanka ej heller förbises vid fråga om
en stambanas ledning genom den ena eller andra orten.
En omständighet har icke varit vidrörd, rnen som är af stor
vigt och inverkar betydligt pä allmänna rörelsen inom landet. Det
är de årliga marknaderna, af hvilka de flesta och betydligaste inom
Småland förekomma pä Nassjö-liuien eller i närheten deraf. Endast
i Allbo härad äro 4 sådana tätt invid linien. Bland de 25
särskilda marknader, som hållas årligen dels invid linien, dels på
1 högst 2 mils afstånd derifrån, emellan Skånska gränsen och
Nässjö, må nämnas Wexiö, hvars vintermarknad är en af de mest
besökta i riket. Eksjö och Hvetlanda. Yid alla ställen råder mycken
liflighet i handelsväg, men till dessa sistnämnde 3:ne marknadsplatser
infinna sig fabrikanter och handlande från skiljda orter
att der föryttra varor och upköpa orternas produkter. Om jernvägar
anläggas i detina riktning, skall naturligtvis rörelsen mångdubblas
och en gods- och persontrafik upstå, sorn man af denna
rörelse aldrig tänkt sig. På Laga-linien finnes egentligen blott
Ljungby och Wernamo marknader, inom Smålands område, der någon
större handelsrörelse bedrifves.
I sednare tider har ett kopparverk blifvit anlagdt öster om
den af komitéu föreslagna banan. Grufvor med sina hyttor äro
belägna 1V4 ä 1V2 mil öster om linien, och då för en ång-machin
med årlig tillverkning af 5f)0 skepp, koppar erfordras 7,800 t:r
stenkol elier cookes, hvilka fördyra varan genom en lång laudttransport,
så skulle rörelsen ökas på Nässjölinien, om nämnde
kopparverk kunna för sina transporter begagna jernvägen i och för
de många skiljaktiga delarne af sin rörelse.
Särskildt bör anmärkas, att åtminstone 5 socknar i Sunnerbo
härad äro belägna så nära Nässjö-linien, att de med lätthet kunua
begagna den, då deremot Laga-linien till största delen går så nära
Halländska gränsen och Jönköpings län, att öfriga härader i Skaraborgs
län äfvensom Wexiö stad icke kunna draga synnerlig fördel
af denna jernvägs-sträckning.
Många andra fördelar af södra banans ledning genom den
bördiga och för rörelsen i landet särdeles förmånliga trakt, som i
min tanke har stort företräde, skulle uplysningsvis kunna anföras,
men, utom det att dessa finnas antydda s& val i komitéens Bettde
366
Den 2f> April e. ra.
sorn i K. M:ts Nåd. Propos., torde flera talare komma att ökaantalet
af skäl för denna mening.
K. Mit yttrar i aflåten Nåd. Propos. till R. St:r den 28
Nov. 1856 bland annat, »att de stambanor, som på statens bekostnad
byggas, böra framdragas genom de orter, hvilka, i anseende
till sin aflägsenhet från vattenkommunikationer, af dessa icke
kunna draga fördel,» och vidare, »att stambanor jemväl böra förena
de punkter, som i följd etc.»
Det är i sanning beklagligt, att man lägger så mycken vigt
på den ökade kostnad, som södra stambanans fortsättning från
Finja-sjön i mera östlig riktning sknlle komma att medföra, och
att man ej fäster afseende på deri större industri, som upkommer
på Nässjölinien och sona ovilkorligen alltid framkallas i orter der
fruktbarheten är störst.
Det är redan visadt så väl af Hr Troil som af reservanterna,
att denna kostnad ej torde blifva så farlig och att räntan kan
betäckas af den vida större trafik, som otvifvelaktig! är att förvänta
på Nässjölinien. När man i allt fall ieke ser på uplåning
af många millioner för jern vägsanläggningar i landet, så förstår
jag icke en sparsamhetsanda, hvarigenom man vill förekomma
Skånes förbindelse med Stockholm genaste vägen genom de medlersta
och mest befolkade delarne af Sverige, ty icke må man med
fullt allvar vilja påstå att Skåne och Småland har större fördel af
att komma i beröring med vestra orterna, då man större delen af
året har kommunikation emellan Skånska kusten och Götheborg.
Det gäller nu att afgöra om medlersta Sverige och förnämligast
den vestra delen af Småland skall, måhända för alltid, sakna
kommunikation med de bördigare orterna och utlandet, eller
om endast de vestra oeh norra orterna skola draga fördel af jernvägarna
i Sverige.
Jag vädjar i detta fall till R. o. Ad:s känsla, öfvertygad att,
skiljd från alla enskilda intressen, alla biafsigter, en hvar icke
förbiser det vigtiga målet, en i så många afseenden vanlottad och
hittills på lättade kommunikationer blottad landsorts billiga önskan
att komma i åtnjutande af de fördelar, som genom jernvägar
åstadkommas. Dessa fördelar befordras till hufvudsaklig del gegenom
det förslag, som K. M:t i Nåder framställt, och efter
att nu hafva pligtskyldigt äfven uttalat min mening rörande den
ena eller andra liniens företräde genom Småland, anser jag att R.
o. Ad., med afslag å StatsUtsk:t,s Utl.-de i Jule punkten, mätte
bestämma att södra “stambanan bör dragas från Finjasjön förbi och
i närheten af sjön Salen åt Nässjö samt derifrån öfver Tenhult
till Jönköping, och att R. St:r mätte för banans fortsättning i
denna riktning bevilja ett anslag af (i milkr att från RiksgäldsKontoret
utgå.
Frih. Åkerhjelm, Johan Carl, afgaf följande skriftliga
anförande :
StatsUtsk:ts majoritet synes mig vid behandlingen af södra
stambanans alternativa sträckning hafva nästan uteslutande fästat
Den 25 April e. m.
3fit
sig vid en mängd mindre detaljer oell lokala förhållanden, uta»
att för sin åsigt om Lagaliuiens företräden stödja sig på mer än
3:ne omständigheter af mera omfattande och allmän natur, nemi. r
1:0 att jernvägskomitéen grundat sitt förslag på ett system af
jernvägar, som B. St:r redan förkastat och ej heller finnes omnämudt
uti K. M:ts Nåd. Propos. vid inuevide riksdag, och
2:o att Nässjölinen förlänger jernvägen ifrån Götheborg, Vestergöthland,
Nerike och de norra landskaperna till Skåne och Malmö,
samt slutligen 3:o att antagandet af Nässjölinien skulle tillskynda
Staten en större utgift af 3,120,000 rdr.
Uti Ofverste Stjefngranats och Rikdagsfullmin Jonas Anderssons
reservationer äro visserligen de flesta af Utskitsmajoritetens
lokala skäl och trafikberäkningar temligén utförligt vederlagda, så att
löga derom återstår att yttra'; dock anser jag mig böra lästa upmärksamheteu
på några omständigheter.
Innan tanken på jernväg hela linien emellan Stockholm och
Malmö upstått eller hade utsigt, att komma till utförande, var det
naturligt att man måste söka den kortaste förbindelsen ifrån Malmö
till Wetterns södra ända, för att ändock, med tillhjelp af de inre
vattenkommunikationerna, tillvägabringa en åtminstone större delen
af året obehindrad förbindelse emellan hufvudstaden och de södra
orterna. Nu mera inser dock hvar och en de vigtiga politiska
och kommersiella skäl, som fordra 2:ne jernvägssträekniugar såsom
egentliga hufvudbanor för landet söder om Mälaren och Wenern,
nemligen från Stockholm till Götheborg och från Malmö till
Stockholm.
Härvid är det obestridligt en hufvudsak att söka anlägga
dessa hufvudbanor så, att post och passagerare om möjligt kunna
på en dag transporteras ej allenast emellan Stockholm och Götheborg
utan ock emellan Stockholm och Malmö, hvaröfver den lätta
kommunikationen med kontinenten är möjlig. Detta mål kan dock
ej upnås, om man afviker från den rakaste rigtningen emellan ändpunkterna,
som lokalen kan medgifva. Af komitéens Betide finner
man att, enligt dess förslag och K. Mits derpå grundade Nåd.
Propos., nämnde syftemål icke upfylles annorlunda än om de så
kallade östra och södra stambanorne förenas vid Nässjö. Afståndet
emellan Malmö och Stockholm blifver då det minsta, som lokala
förhållanden medgifva. Med alside derpå grundade också 11.
St:r vid sisth riksdag beslutet om vestra stambanans anläggning
söder om Mälaren på det förhållande, att 12 mil derigenom blef\e
gemensam väg för denna och den framdeles blifvande östra stambanan.
På samma gång, som R. Stir fattade detta beslut, anslogos
ock betydliga medel för nya undersökningar, i ändamål att derpå
grunda ett framtida jernvägssystem, ehuru det vid förra riksdagen
framstälda icke antogs för andra delar än sådana, hvartill anslag
vid samma riksdag beviljades.
Enahanda var förhållandet vid 1854 års riksdag, då E. Stix
af Regeringen begärde ett system för statens jernvägar sig före
-
362
Den 2a April e. m.
lagdt; tanken derpå har således 2:ne föreg:de riksdagars auktoritet
för sig och bör väl ej heller nu alldeles öfvergifvas.
Att, när statens tillgångar framdeles medgifva, icke utföra den
föreslagna östra stambanan, vore att afsäga sig en af de fördelaktigaste
sträckningar, som landet erbjuder. Östergöthland är ju ett
af rikets bördigaste och folkrikaste provinser, samt har den största
fabriksindustrien i landet. När nu tillika de förenade östra och
södra stambanorna ej allenast upfvlla det politiskt och kommersielt
vigtiga mälet af den kortaste järnvägsförbindelsen från rikets hufvudstad
och största fabriksort till Malmö oell utlandet, utan ock
genomgå de mellanliggande landskapernas bördigaste och folkrikaste
delar, anser jag landets gemensamma fördel fordra, det K. Sur
i denna fråga godkänna K. Mits Propos., och ej genom afvikelse
derifrån lägga hinder i vägen för detta stora syftemåls framlida
upfyllande.
Utskits majoritet har väl sagt, att en möjlighet till förening
af östra och södra stambanorna vid Tenhult i stället för Nässjö
förefinnes, om än Laga-linien antages, utan större krok an IV4
mil; men af kostnadsberäkningarne synes att östra stambanan från
Kathrineholm öfver Nobynäs till Tenhult kostar öfver 21/2 millin
mera än till Nässjö, och hvarje förlängning af den framtida direkta
hanan emellan Stockholm och Malmö försvårar naturligtvis
den beräknade trafiken emellan dessa hufvudpunkter.
Utskits majoritet lägger vidare en särdeles vigt vid den förlängning
af 2 mil, Nässjölinien åstadkommer för trafiken från
Malmö dels till Jönköping för vidare försändning på segel-lederna,
dels till Götheborg, Vestergöthland, Nerike, Vermland, Dalarne
och Gefleborgs län. Föremål för denna trafik skulle väl hufvudsakligen
vara import- och exportvaror, men då afståndet från Jönköping
till Götheborg nr 17 mil och till Malmö 26 ä 28 mil, samt
Götheborg dessutom har sjökommunikation med Jönköping, lärer
väl kunna antagas att samma Götheborg ock blifver både export-och
importhamn för en god del af trakten söder och öster om Jönköping,
innan dess affärer mötas af handeln från Malmö. Detta
gäller ännu mera om de norr om Wettern belägna orterna. Att
Götheborg, som med några lå månaders uppehåll, har daglig ångbåtskommunikation
med Köpenhamn och Malmö på 12 timmar,
skall lör sina affärer i_den 11a riktning betjena sig af en 44 mil
lång jernväg med större kostnad och utan tidsbesparing, är ej sannolikt
annat än i några få enstaka fall.
Det är svårt att fatta huru en jemförelse kan upställas mellan
behofven af snabb kommunikation med Malmö för vestra och
östra delarne af riket. Stockholm, såsom landets hufvudstad och
största konsumtionsort, måste onekligen komma att blifva den egentliga
drif-fjedern för transitorörelsen med både passagerare och gods
från och till södra orterna, i jemförelse hvarmed hela den vestra
sidans behof deraf omöjligen kan ställas. När dessutom folkmängden
fördelas emellan 2:ne linier dragne i öster och vester
genom Finjasjön och längs Wenerns norra kust till Stockholm, befinnas
vester om Laga-linien, Wettern och Örebro 936,000 och
Den 25 April e. m.
öster om samma sträckning 1,116,000 personer, hvaraf dtet syness
temligen tydligt hvilken sida af lasndet har största olägenhet af
en förlängd kommunikation med Malmö och deröfver med utlandet.
Det 3.dje hufvudsakfiga mom:t i Utskismajoritetens bevisning,
för Laga-liniens företräde Ur den dermed förenade lägre kostnader),,
som blifvit uträknad till 3,126,000 rdr. Sedan i och för sig
sjelf anser jag denna högre kostnad ej afskräckande, med afseende
endast på den större trafik, som banans böjning åt öster från Jönköping
genom Smålands bördigaste, foikrikaste oell mest industriella
trakter skall bereda densamma. Men hvarje tvifvel bör försvinna,
då man, såsom i Ofverste Stjerngranat» reservation är tydligen
ådagalagdt, finner att Laga-liniens antagande tillskyndar Staten,
en ökad framtida utgift af mer än 2'/2 milhr, hvadan Nässjöliniens
högre kostnad inskränker sig till omkr. 554,000 rdr, en
summa, som i sanning synes ringa i jemförelse med de fördelar,
som skola komma landet till godo, om K, M:ts Propos. om södra
stambanans riktning af K. St:r antages.
För ett så stort företag, som Sveriges stambanor, måste väl
en plan vara genomtänkt, som ligger till grund för deras utförande
i den mån tillgångarne kunna det medgifva. Om också endast
smärre delar i sender kunna fullbordas, så bör dock ingen sådan
del beslutas, som ej passar in i det hela och bidrager att ernå de
dermed afsedda syftemål. Så är förhållandet, enligt min upfattning,
med den södra stambanan, och den bör ej anläggas så att
den i framtiden beröfvar oss de fördelar, som dermed kunna up
nås,
om den erhåller den rätta rigtningen.
Med stöd af det jag nu haft äran anföra, yrkar jag. att R.
o. Ad., med afslag å StatsUtskrts förslag, malte i al's:de på riktningen
besluta
att för södra stambanans fortsättning, från Finjasjön,
förbi oell i närheten af sjön Salen åt Nässjö och vidare
öfver Tenhult till Jönköping, R, St:r måtte be
vilja
och till utgående från RiksgäldsKontoret anvisa
en summa af 6,000,000 rdr rmt.
Gr. Hamilton, Henning: Då jag i hufvud saken instäm
mer
med de trenne talare, hvilka sednast yttrat sig i denna punkt,
kan jag vara ganska kort, men anhåller dock att få yttra några
ord till försvar mot de anmrr, Utsk:t framställt. Den menjng, jag
vid remissen af K. Ma Propos. uttalade, har icke blifvit af Utsk:t
vederlagd, ehuru jag erkänner, att Utsk:t i denna del sökt samla
erforderliga upgifter med ganska mycken omsorg och derpå nedlagt
en icke vanlig möda. I allmänhet är det dock svårt att genom
blotta lösryckta siffror komma till någon bevisning i en fråga, sådan
som denna, emedan siffror måste begagnas med en viss varsamhet
och ofta, under vissa förbehåll nemi., kunna användas till
hvad man behagar. Att äfven StatsUtsk:t icke frigjort sig härifrån,
lärer väl knappast hafva undgått någons upmärksamhet,. Om
man t. ex. slår upp pag. 27, finner man att Utsk:t ansett 2'/2 mil,
sorn åtskillige personer skulle få längre att färdas, vara en ofant
-
3C4
Den 25 A pril e. m.
ligt stor distans; men på följande sida är det fråga om 1-| mils
krok, och det anses för en obetydlighet, ehuru skillnaden icke utgör
mera an J mil. Sid. 32 talar Utskit om befolkningen och
antager för hvarje mil jernväg å den vestra linien en summa af
8,076 och å den östra af 8,947, således ett öfverskott af 10 proc.
på den sednare; men detta betyder här föga. Deremot ökar sig
befolkningen, enl. Utskits mening, mycket mera på Lagalinien än
på Nässjölinien, nemi. på den förre med 26 proc. och på den sednare
med 24V2 proc. under 25 är, således en skillnad af 1V2 proc.,
eller 8/ioo Proc- 0111 året, men detta är dock, enl. Utskits upfattning,
en betydlig tillökning. Genom ett dylikt begagnande af siffror
kan man verkligen bevisa ungefär hvad man behagar. Jag
vill ogerna längre uptaga E. 0. Adis tid med detta ämne. En
punkt måste jag dock fästa mig vid, emedan den kan förefalla
såsom varande af en icke obetydlig vigt. Det är nemi. Utskits
upgift, att öfver 1 mill. raenniskor skulle komma att lida intrång
genom kroken åt Nässjö, under det att ett betydligt mindre antal
sk lille komma att lida af vägens förande genom Lagadalen. Emellertid
örn man efterser, hvilka dessa personer, som lida af Nässjölinien,
äro, så skall man finna, att de äro sådana, som alldeles icke
hafva det ringaste att skaffa med denna linie, emedan de bo i Dalarne,
i trakten af Orebro 0. s. v., och under sommartiden naturligtvis
hafva hela sin transport på Götheborg, utan att någonsin
komma lill Småland, så vida ej någon enskild vill resa dit, och
då kan väl kroken icke blifva af någon betydenhet. Men i hufvudsaken
borde kanske allt detta hafva ganska ringa inflytande,
väsendtligen derföre att Utskit i hvarje fall, utom ett enda, nemi.
beträffande tack- och stångjerns-tillverkningen, väl kommit till det
resultat, att Nässjölinien icke eger så betydlig öfvervigt framför
Lagalinien, som jernvägskomitéen trott sig finna; men det stannar
dock, äfven efter Utskits beräkningar, vid en liten öfvervigt. I
alside på kostnaden, är det klart, att den blir mindre, om jag går
från Malmö direkt till Jönköping, än om jag går öfver Nässjö till
samma stad; men vore detta afgörande, kan det icke annat än
väcka förundran, att man icke valt vägen öfver Sandseryd; ty vili
man hafva en väg för bästa priset, så måste man taga denna riktning.
Jag är dock för min del mycket tacksam för denna, enl.
min öfvertygelse, inkonseqvens fi Utskits sida, emedan den visar
att icke ens Utslct kunnat frigöra sig från den tanka, som utgjort
den hufvudsakligaste i K. M:s Propos, och som äfven förmodligen
ligger såsom en hufvudtanke för alla dem, som yrka på banans
sträckning öfver Nässjö. Man kan nemi. tro att efter nästa riksdag
jernvägsarbetena skola bedrifvas med vida mindre fart än nu;
man kan antaga att Staten icke vidare vill uptaga lån, utan blott
bygga med de öfverskott, som kunna förefinnas, och att således
högst få millir om året komma att användas för jernvägsarbetena;
men jag tror, att det är högst få, som föreställa sig att de skola
alldeles afstanna, utan, om också i någon obetydlig mån, fortsättas,
och då tror jag att man icke kan tänka sig något annat, än att
jernvägen skall fortsättas genom Östergöthland för att sammanbin
-
D en 25 April e. m.
(las med Katrineholm. Det är förmodligen under inflytelsen af
denna föreställning, som Utsk:t föreslagit banans dragning öfver
Tenhult och dymedelst letat sig en liten väg upåt Östergöthland.
Betraktar jag nu jernvägskartan och tänker mig att en bana skall
gå ifrån Katrineholm till Malmö, så lärer väl ingen vilja tro, att
den skall gå i en krok till Jönköping, utan i stället i den riktning,
som K M. föreslagit och måhända ännu något mera östligt, så att
Staten derigenom finge dels en ganska rak stambana till Götheborg,
dels en dylik från Katrineholm till Malmö och slutligen en
sammanbindningsbana emellan Jönköping och Falköping. Detta är
systemet, ehuru namnen äro olika. Anser man nu att i en aflägsen
framtid detta system är det rätta, då faller det också af sig
sjelft, att man icke bäfvar tillbaka för den af Utsk:t ganska riktigt
upgilna högre kostnaden, emedan den kommer att en gång betala
sig tillbaka. Utsk:t har väl, på sätt jag nyss nämnde, sökt att
få en sammanbindningsbana genom Östergöthland öfver Tenhult;
men jag ber att få fästa upmärksamheten derpå, att denna bana
är betydligt sämre, än den, som går öfver Nässjö, dels derföre att
den kommer att följa Wetterns strand mycket närmare, dels också
emedan den för den trakt af Östergöthland, sorn derigenom skulle
sättas i beröring med Småland, leder ifrån den väg, sora trafiken
är van att gå, nemi. åt Eksjö. Under den förutsättning således,
att E. St:r verkligen vilja, om också i en något aflägsen framtid,
långsamt fortgå till ett sådant fullbordande af systemet, sä förfaller
ju hela frågan om kostnaden och med den äfven det huf*
vudsakligaste motivet för Utsk:ts förslag.
Utsk:t har äfven ansett att skillnaden i inkomst skulle blifva
så obetydlig att den, under de första åren åtminstone, icke skulle
betäeka räntan på skillnaden i anläggningskostnaden. Men detta
förhållande uphör så snart man får vägen fortsatt genom Östergöthland.
I öfrigt är det klart att, om man föreställer sig möjligheten
af att Staten någonsin i framtiden skall på sin bekostnad
anlägga 2 banor genom Småland, då vore det visserligen skäl att
den ena leddes i Lagalinien, på det de begge banorna icke måtte
komma hvarandra alltför nära. Men detta befarar jag är en alltför
sanguinisk förhoppning för att i närv:de stund derpå bygga
sina planer, och då är det också naturligt, att banan lägges så
mycket som möjligt i den mellersta och bördigaste delen af provinsen.
De föregtde talarne hafva så fullständigt uptagit detaljerna af
frågan, att jag icke vill dermed trötta K. o. Ad. Jag ber dock
om ursäkt; att jag icke kan förbigå ett ämne, som säkert kommer
att snart utgöra föremål för diskussionen, nemi. om summan, och
jag gör det desto hellre som meningarne på f. m. syntes vara delade
äfven i afsrde på det belopp, som borde anslås för södra stambanan.
Jag kan således icke undgå att äfven beröra den 5:te
punkten. Då Utsk:t sjelft framställt 4:de och 5:te punkterna i ett
sammanhang, torde det förlåtas mig, om dpt för mig icke låter sig
göra att framlägga min bevisning, utan att äfven vidröra 5:te punkten.
Då Regeringen, på grund af beräkningarne öfver statsverkets
Den 25 Äipril e. m.
tillgångar, fann att det kapital, för hvilket arr.ortering fanna att
tillgå, utgjorde 25 milla- så gick man så tillväga, att man först
■eftersåg kostnaden för de sträckningar, om hvilkas fullbordande man
kunde antaga såsom visst att R. St:r skulle vilja förena sig, och
■derefter upgjorde man förslag om användande af öfverskottet. Vid
första påseendet erkänner jag, att det låg naturligt för mig, att
roan borde fullända banan till Jönköping, emedan Stråken alldeles
icke är någon ändamålsenlig ändpunkt. Men 2 omständigheter
mäste härvid tagas i betraktande, nemi. dels huruvida icke den
tillökning i trafik, som södra banan skulle erhålla genom att dragas
upp emot Jönköping, blefve större, än om vestra banan drages
flit. I detta hänseende gåfvo de uplysningar, som vi kunde förskaffa
oss, vid handen, att om man fortsatte södra stambanan endast
till Skånska gränsen, skulle den vid nästa riksdag stanna i
en så föga fruktbärande ort, att deraf icke någon vinst vore att
påräkna, så mycket mindre som den icke skulle leda till någon
lättad trafik inom Småland och ej heller någon egentlig transport
till Malmö kunde komma i fråga. Resultatet af dessa kalkyler
•blef således, att framdragningen af södra stambanan skulle i ekonomiskt
afs:de vara fördelaktigare än vestra banans dragning förbi
Stråken, och det så mycket naturligare, som hela den trafik, som
kommer från Småland till Malmö, måste begagna sig af jernväg,
hvaremot trafiken från Småland till Götheborg kan under sommartiden
begagna sjövägen genom Wettern och kanalen, samt till stor
del består af sådana varor, som nästan endast kunna föras sjöledes,
så vida det skall bära sig och gå med vinst. Vidare ansåg man
sig vara skyldig att taga i betraktande, att, då här, snart sagdt, ett
fritt val egde rum, vore det skäl att fästa afs:de på den ort, hvilken
i alside å kommunikationer vore mest vanlottad, och det kan
väl icke förnekas, att det inre af Småland befinner sig i detta hänseende
i en ganska dålig ställning, synnerligen i jemförelse med
Jönköpingstrakteu, som har lätta sjökommunikationer och dessutom
redan befinner sig i en fördelaktig ställning, derigenom att jernvägen
nu skulle stanna blott 3 mil derifrån. Dessutom uplystes det,
att de arbeten, som nu återstå emellan Stråken och Jönköping,
till stor del utgöras af sprängningar, murningar, kulvertar m. m.,
sorn icke kunna göras på en gång:; att ganska få arbetare kunna
användas på hvarje ställe; att, äfven med betydlig tillgång på penningar,
arbetet icke kunde gå särdeles fort, men att, när sjelfva
det förberedande arbetet väl en gång vore fullbordadt, det öfriga
komine att gå ganska hastigt. Om således R. St:r läte arbetet på
denna bana fortgå med de tillgångar, sorn förefinnas, och vid nästa
riksdag beviljade medel till dess slutliga fullbordande, så skulle
detta kunna ske på en ganska kort tid, hvadan någon stor förlust
i tid för Jönköping icke skulle upkomma.
Då jag vet, att flere talare komma att behandla denna fråga,
vill jag icke längre uppehålla mig dervid, utan slutar med att anhålla,
det R. o. Ad. måtte bifalla det förslag, som K. M. framställt,
nemi. att medel måtte anslås till jernvägens fortsättande
från Finjasjön till trakten af sjön Salen, för att sedan fortsättas i
Den 2f> April e. m.
367
nordlig riktning genom Kronobergs län. Jag tror, att det är tillräckligt
att beslutet så npställes, emedan blifvande undersökningar
framdeles kunna gifva vid banden att, elium Nässjö visserligen är
en punkt, i hvars närhet man bör komma, en annan dock kan
finnas, som är fördelaktigare att derifrån vända åt Jönköping.
Genom ett så beskaffad! beslut har man också icke bundit K. M.
vid bestämmandet af bansträckningens detaljer.
Hr Bildt, Didrik Gillis: Det har för mig icke kunnat
vara ovnntadt, att då StatsUtsk:t föreslagit en annan sträckning,
än den K. M:t, i öfverensstämmelse med jernvägs-komitéeus förslag,
framställt, sådant skulle på detta rum framkalla en ganska stor strid;
och det är desto mindre oväntadt som jag sjelf vid första genomläsandet
af komitéens Betänk, var af den åsigten, att Nussjö-linien
var fördelaktigare än Laga-linien. Men den granskning, som det
åligger StatsUtskit att i detalj gora, har fört mig på andra tankar,
och jag skall derföre söka redogöra för de skäl, på hvilka Utsk:t,
grundat sitt förslag.
Man har sagt, att de siffror, Utsk:t åberopat, icke äro så mycket
att hålla på eller kunna ligga till grund för ett afgörande
omdöme, emedan siffror äro elastiska. Jag medgifver det; men om
man icke kan grunda sin åsigt på statistiska upgifter, hvarpå skall
man då fota den, då det gäller en sådan fråga som den förev:de?
De siffror, som Utk:t här lipstadt, hafva i sanning kostat detsamma
ganska mycken möda, och jag må bekänna, att Utsk:t i detta
fall haft att kämpa med svårigheter, som man icke har så lätt att
föreställa sig. Då, såsom förhållandet var vid sista riksdagen, det
gäller att draga en jernväg norr eller söder om Mälaren, då är det
temligen lätt att kunna något så när för sig upgöra ett klart omdöme
om hvad som kan vara det rätta vid en så betydligt afvikande
riktning. Men när frågan är om att välja emellan två linier,
som ligga parallellt på ett afstånd af 3 mil ifrån hvarandra, då
är frågan af en vida finare beskaffenhet, då fordras det mycket
mera detalj-kännedom och specifika upgifter samt framför allt noggranna
kostnadsförslag, som äro upgjorda efter bestämda grunder.
Komitéen yttrar pag. 10 i sitt Betänk.: »Då anläggningskostnaden
utgör en säker måttstock för de af lokalen beroende större eller
mindre svårigheterna vid en jernbanas utförande, och likaså lutningsförhållandena
jemte krökningarnes radier utöfva ett väsendtligt inflytande
på banans framtida underhålls- och driftkostnad, så erhålles
genom jemförelse af de i denna tabell införda upgifter en säker ledning
för omdömet om de undersökta jernvägsliniernas fördelar och
olägenheter i så väl det ena som det andra hänseendet.» Komitéen
vitsordar således sjelf nödvändigheten af tillförlitligt upgjorda kostnadsförslag,
och StatsUtskit, som ansåg att man icke borde bibehålla
endast klumpsiffrorna, infordrade derföre sjelfva kostnadsförslagen,
hvilka såsom bilagor finnas vidfogade Utsk.-ts Utlåt. Hvar
och en, som sett dessa förslag, torde dock finna, att de icke äro
upgjorda efter alldeles samma system. För Laga-linien har nemi.
följts ett system till Göthaström, och för Nässjö-linien ett annat,
Den 25 April e. m.
likasom för sträckningen från Göthaström åt Tenhult till. StatsTJtskit
hegärde att få det kostnadsförslag, som legat till grund för
vägen från Finja sjön till Jönköping. Detta förslag har Utsk:t dock
icke erhållit, utan ett annat, sorn icke är mycket afvikande, emedan
det beräknar banan, dragen öfver Bogla till Jönköping. Förslagen
äro emellertid icke desamma, men man har ansett det mindre
vigtigt, hvilketdera, som togs, emedan det på slutsumman hade
så ringa inflytande. Vi veta att dessa kostnadsförslag äro mycket
väl upgjorda, -— det namn, som står under dem, är oss en borgen
derför. Men man kan dock icke vara nöjd med de runda summorna,
då det gäller att bedöma det relativa värdet emellan två linier; man
måste dervid söka reda på detalj-siffror. Detta har Utskit också
gjort, och Uts*k:t har, för att undgå beskyllningen att hafva orätt
och egenmäktigt behandlat dessa siffror, icke vågat uptaga andra,
än den beräknade skillnaden af 3,126,000 rdr. Jag mäste dock
säga, att jag tror, det skillnaden blir något större än denna summa,
hvilket jag grundar derpå, att differensen emellan kostnaden pr mil
för Nässjö- och Laga-linierna upgår till 47,000 rdr. Nässjö-linien
går genom en betydligt oländigare trakt, än den andra; den går
öfver 1 1 sjöar och en göl, hvilket gör att en sträckning af 18 till
19,000 fot blir högst dyrbar, då deremot på Laga-linien icke mera
an 4,500 fot är af denna beskaffenhet. Dessutom är det mycket
berg och stigningar på Nässjö-linien, men föga på Laga-linien.
Frih. De Géer uptog i sitt förslag kostnaderna för Laga-linien till
icke mer än 523,000 rdr pr mil, och således en skillnad af 70,000
rdr. Någon jemkning härutinnan har möjligen kunnat ske; men
det qvarstår dock för den, som jemför dessa omständigheter, något,
som visar att kostnaderna för Nässjö-linien varit något för lågt
beräknade. Jag måste också fästa mig dervid, att man, vid bestämmandet
af ballasteringen icke gjort afseende på huru långt man
haft efter grus. Vid granskning af kostnadsförslagen finner man
nemligen, att kostnaden för ballasten blifvit uptagen till samma
summa på alla linierna och så äfven med allt annat. Det är blott
för vägen från Göthaström öfver Bogla som ett annat system blif
vit
följdt. Körelse-materielen är på banorna Finja-sjön-Nässjö och
Finja-sjön-Göthaströrn beräknad till 60,000 rdr, men på linierim
Nässjö-Tenhult och Göthaström-Jönköping till 36,000 rdr. Ofverbyggnaden
på den förstnämnda linien är beräknad till 224,000 rdr,
men på de andra dels till 240,000 och dels till 250,000, hvarigenom
en skillnad upstår af 26,000 rdr på ena hållet och 16,000
rdr på det andra. Dylika abnormiteter förekomma i dessa kostnadsförslag.
och jag har nämnt det, icke för att klandra, utan derföre
att jag ansett det vara min skyldighet att söka reda på de
grunder, på hvilka dessa förslag blifvit upgjorda, särdeles som jernvägs-komitéen
sjelf angifvit anläggningskostnaden såsom en säker
mätare för svårigheterna vid en jernbanas utförande. Komitéen har
betraktat frågan från en mera allmän synpunkt—, så har äfven Utskit
gjort, och komitéen har derjemte talat om den politiska vigten samt
beräknat trafiken för en bana, dragen ifrån Stockholm förbi Katrineholm
-
Den 2ft April e. m.
neli olin genom Östergötland och till Niissjö. Den har jeinfört denna
trafik med den, som skulle upstå på hanan ifrån Stockholm genom
Westergötland och söder ut. StatsUtskit har icke kunnat undgå
att fasta upmärksamheten derpå, att man borde göra sig lull reda
för skälen, hvarföre man skall gå en längre och dyrare väg från
Jönköping till Malmö, innan man voterade för densamma. Och
på samina gång borde man jemväl göra sig fullständig reda för de
med en dylik bana förknippade kostnader, i afseende å vägsträckningen
blir deu 2V2 mil längre, om man går öfver Tenhult; men
man har sagt, att dessa 2l/2 milen icke betyda någonting, emedan
de 1,300,000 menniskor, som finnas i trakten, icke skulle resa på
denna väg. Detta skäl må gälla hvad det kail; men det faktum
qvarstår dock, att det är 2V2 mil längre, om man reser vester om
Wettern, än om man färdas öster om denna sjö.
Hr von Troil har sagt, att StatsUtskrt alldeles förbisett Östergöthlands
intresse. Utskit har icke betraktat saken ur denna synpunkt,
enär K. M:t förklarat frågan om huruvida Östergöthland
skall få en jernväg eller icke, nu ej böra förekomma till pröfning,
och den bör alltså icke heller kunna framkalla någon diskussion,
så mycket mindre som kostnadsförslagen i detta hänseende äro ganska
ofullständiga. »
Komitéen upger, att linien från Nässjö upp till Nobynäs skulle
utgöra en särdeles fördelaktig riktning för jernvägen, emedan, ehuru
der visserligen en tunnel skulle erfordras, hvilken komme att kosta
ungefär 250,000 rdr, det deremot icke finnes någon stigning högre
än 1 på 100, hvaremot 3/4:dels mil från Nobynäs finnes en stigning
af 1 på 80, hvilket är ganska ofördelaktigt, emedan ofantligt
mycken vigt ligger på stigningar. Huruvida man ej skulle kunna
gå på andra sidan om Sommen och således midt igenom landet,
derom finnas inga undersökningar, och sådana borde väl vara anställda,
innan man bestämmer riktningen af den östra stambanan.
StatsUtskit har kunnat antaga, att en jernväg kunde gå ifrån Nooynäs
till Tenhult, oaktadt Utskit icke haft några närmare undersöknings-handliugar
att tillgå. Utskit har visserligen fått emottaga
en karta med några knappa profiler updragna med blyerts, men
dermed har icke följt något kostnadsförslag. Jag tror att man måste
erkänna, att StatsUtskit i detta fall icke haft några fullständigt
utredda materialier för att framställa ett positivt omdöme, och
att det sökt draga de slutsatser, hvartill det genom handlingarnes
beskaffenhet varit berättigad!. Utskit har härvidlag icke för sina
upgifter lagt till grund något annat än hvad som förekommer i
sjelfva hillänget.
På en väg med mycket stigningar kominer dock drift- och
underhålls-kostnaden att upgå till dubbelt emot den på en slät
väg. Och äfven om raan icke vili fästa sig vid hvad en utländsk
författare härom yttrar, behöfver man blott gå till hvad Öfverste Ericson
sjelf yttrat i sin promemoria. Han säger nemligen: »Då det
är ett obestridligt faktum, att tyngdkraften utöfvar ett motstånd,
som vid rörelsen måste öfvervinnas, uttryckt i skålp. på en last
H. Y. ' 24
I) en 25 April e. m.
af 1 tons vigt, som skall dragas upför stigningar, i följande förhållande,
nemligen:
Stigningar. Tyngdkraftens motstånd i €t. på
1 tons vigt.
TiTBD
2,2
sno  2,80
3,70
5 60
ann  7,46
uW 11,20
TDU 22,40
5|j 28,00
r,n  37,30,
BO
så finner man häraf till hvilken grad kraften måste ökas i mån af
stigningarnes tilltagande, och att, då den kraft, som vid en stigning
af 1:300 erfordras för öfvervinnandet af tyngdens motstånd,
utgör 7,46, måste den redan vid 1:100 ökas till 22,40 samt vid
1:60 till 37,30 eller i förra fallen vara 3, och i sednare 5 gånger
större än den, som erfordras vid stigningen af 1:300». Häraf torde
man lätteligen finna hvilket stort inflytande stigningarne hafva på
drift- och underhållskostnaden, som också är en vigtig faktor att
laga i beräkning vid bestämmandet af sjelfva kostnadsbeloppet för
ifrågavide jernväg.
Man har vidare yttrat, att StalsUtsk-.t vid beräkningen af folkmängden
skulle utlåtit sig på ett sätt. som visar af hvilken ringa
betydenhet sififror öro. Då Utsk:t emellertid fann, att det kostade
öfver 3 millioner mera att föra vägen öfver Hässjö, emedan det
var 3V2 mil längre, än att gå genom Westergöthland, så ansåg
Utsk:t att man borde efterse, hvilka fördelar, som kunde vinnas
genom att välja nämnde riktning, och om man derigenom kunde
framkalla en större trafik och bereda Staten en större inkomst.
Dör att undersöka detta, har StatsUtsk:t, tagit i betraktande de
omständigheter, som komitéen sjelf åberopat, nemi. befolkningens fördelning,
landtbruket, skogsnäringen, bergsbruket, fabriks- och binäringar,
samt varuhandeln, kommunikations- och transport-kostnader.
Alla dessa förhållanden har Utsk:t underkastat en noggrann
granskning, för att undersöka i hvad mån de skulle kunna gifva
Staten någon ersättning för den förlust, som genom denna riktning
för densamma upkomme.
Hvad då först beträffar folkmängden, fann Utsk:t att komitéen
upgjort, sina beräkningar och behandlat siffrorna på ett sätt, som
väl kunde benämnas, hvad en talare kallat, icke fullt berättigadt.
Komitéen har nemi. beräknat folkmängden utan att laga i betraktande
den förändring, sorn genom banans dragande åt vester skulle
ankomma. Utsk:t har kommit till det resultat, som synes i Betänk.
. nemi. att befolkningen pr trafikmil utgör 8,947 på Nässjölinien
och 8,076 på Laga-linien, ett förhållande, som vissell, utvisar
en öfvervigt på den förra af nära 10 %, men dock icke ut!
öv mer än 900 personers skillnad pr mil. Hvad betyder väl 900
Den 25 A p r il e. m.
37 i
personer pr mil? Man kan härvid göra, som Hr von Troil gjorde,
nemi. fördela detta antal på hvarje dag, då det blott gör en inkomst
af I2V2 rdr. Det låter ganska litet; men hvarföre kan man
icke taga hvarje timme, så låter det ännu mera obetydligt? Man
bör dock icke räkna, utan jemföra trafikintraden på en redan öppnad
bana. Vi hafva en sådan, nemi. emellan Göteborg och Falköping,
hvilken går igenom en trakt, sorn saknar vatten-kommunikationer,
och således ar lämplig till jemförelse-linie. Man finner
dera! att inkomsten pn Nässjö-linien skulle blifva 350 rdr pr mil.
Det år långt derifrån och till 9,000 rdr, som erfordras för att Nässjö-banan
skall blifva jemngod med Götheborg-Falköping-banan ;
och då anlager man ändock att rörelsen der skall blifva lika stor
som på denna sednare, hvarest befolkningen utgör 20,000 personer
på hvarje mil.
1 afseende å jordbruket har komitéen antagit, at.t det skulle
finnas ett tunnland odlad jord för hvarje person på Nässjö-linien,
men blott 7/10:deIs på Laga-linien. Men om man antager denna
beräkning, så leder den derhän att skillnaden icke blir mer än 1
rdr rmt om dagen. I fråga nemi. om den odlade jordens vidd och
förhållandet emellan dennas areal å ena sidan och folkmängden å
den andra, upgilver komitéen, alt den odlade jorden vid linien Finjasjön-Niissjö
skulle utgöra 6 % af hela arealen inom 2 ndl på
ömse sidor om linien, men vid linien Finjasjön-Tenhult endast 4
proc., och att af den odlade jorden belöper sig vid Nässjö-linien
ett tunnland på person, och vid linien Finjasjön-Tenhult endast
?/i0-dsls tunnland, hvilket skulle gifva ett öfverskott till den torras
fördel af -j^dels tunnland för hvarje person. Denna upgift
grundar sig, enligt hvad en ledamot i komitéen för Utsk:t erkänt,
på ett förbiseende, så att nämnde öfverskott bl i f ver, i stället för
Tnn’dels, Tmpdeis tunnland på hvarje person. Det, som utgjorde
hörnstenen för Nässjö-linieus öfvervigt öfver Laga-linien, fick således
undergå en betydlig reduktion. En motsvarande förändring mäste
jemväl vidtagas i afseende på det upgifna förhållandet emellan den
odlade jordens vidd och hela arealen, hvilket förhållande omkring
Nässjö-linien fanns böra uptagas till 4,6 proc. och omkring Lagalinien
till 4,0 proc. Allt detta bevisar endast, att komitéen icke
tänkt sig en sådan på likartade grunder fotad undersökning af de
båda linierim, som Utskit ansett sig icke böra underlåta. Det
kan icke vara angenämt att upträda såsom anmärkare emot en komité,
sammansatt af så utmärkta och förtjenta män, som jernvägskorailéen;
men äfven dessa män kunna icke åstadkomma mer än en
viss produkt arbete på viss tid, och denna har varit alldeles för
knapp, för att. Betänk, skulle kunnat fä den utredning, som i andra
länder gjorts, t. ex. i Norige och i fråga om jernvägen emellan
Wien och Prag, dervid framlades icke mindre tiu 6 särskilda planritningar
och fullständiga kostnadsförslag. Della må dock galla
endast såsom en förklaringsgrund för det salt, hvarpå StntsUtskit
i denna fråga gatt till väga.
Då Utskit fann, att ett öfverskott i befolkningen på Nässjölitiien
egde rum, så tänkte Utskitj är detta öfverskott konstant?
37?
Deli 2n April e. m.
Kommer (let att alltid så vara på denna linie, eller kan icke Lagalinien
i en framtid inträda i samma förhållande? Om noggranna
undersökningar kunna gifva vid handen, att folkökningen är större
på Laga-linien än på Nässjö-linien, så måste detta utvisa, att folket
på den förra har större utvägar att föda sig, än på den andra.
StatsUtsk.-t företog alltså en granskning af befolkningens tillväxt
på båda linierim under en tid af 25 år, från och med 1831 till
och med 1855. Afven i detta fall ansåg sig Utsk:t icke böra ensamt
följa knmitéens upgifter, nian Utsk:t gick till sjelfva källan,
nemi. tabell-kommissionens och statistiska central-byråns nyligen
utkomma arbete. Äfven då upstodo olikheter. Det befanns, att
central-byråns beräkningar icke blifvit upgjorda enligt samma grunder
som tabell-kommissionens; men komitéen hade begagnat bådas
tabeller, utan att efterse, huruvida grunderna voro desamma, och
utan att göra de nödvändiga reduktionerna. StatsUtsk:t verkställde
dessa och uptäckte dymedelst felen i komitéens Betänk. Dessa fel,
som jag nu omtalat, hafva ingalunda blifvit gjorda för att på något
sätt gynna den ena eller andra jernvägs-linien. De hafva nemi.
blott upkommit deraf, att man icke haft tillräcklig tid att. med full
noggrannhet göra sina beräkningar. Då emellertid StatsUtsk:t anställde
en sadan jemförelse, uptäckte det, att folkökningen omkring
Laga-linien i allmänhet var större, än omkring Nässjö-linien; man
updrog nemi. ett område af i mil på ömse sidor om hvardera jernvägen,
och eftersåg sedan i tabell-kommissionens och central-byråns
arbeten, huru folk tillväxten förhöll sig inom dessa områden. Man
fann då att folkmängden omkring Nässjö-linien under 25 år, från
och med år 1831 til) och med 1 855, tillväxt med 24V2 proc.,
hvaremot den omkring Laga-linien under samma tid ökats med 26
proc. Denna, jag medgifver det, för närv:de obetydliga skillnad
ansåg dock Utsk:t vara någonting att bygga på för framtiden.
Man har förebrått Utsk:t att det icke gjort sig full reda för
spanmåls-produktionen. Utsk:t har dock icke kunnat finna någon
annan mätare derför, än den jag nyss nämnde, just emedan upgifterna
voro ofullständiga.
Vidkommande trafiken, fann man att densamma söker Blekinge-
och Kalmar-kusten, och det är således naturligt, att den
icke kommer att öfverflyttas på Nässjö-linien, såvida icke transportkostnaden
blir särdeles billig. Nu är emellertid förhållandet i hela
Småland, att kostnaden för spanmåls forslande utgör 9 öre på
axel, men på jernväg 6V4öre. Om jag nu tänker mig, att jag
befinner mig öster om jernvägen i Konga härad, så ligger detta
härad, utom vestra hörnet deraf, på ett afstånd af 3 mil från jernvägen.
Nu frågar jag, om det är troligt, att man skall föra sin
spanmål tiil jernbanan denna väg, för att söka en hamn i Jönköping
eller Malmö, då man icke har längre väg ned till östra kusten.
Det är icke sannolikt att. passionen att åka på jernväg blir
så stor, att man icke i någon mån tager kostnaden i betraktande.
Man måste härvid noga beräkna först kostnaden för transporten till
jernvägen, sedan forslingen på densamma och slutligen aflastningen
rn. m., och jag tror att man derefter kan utan tvekan säga, att
l)eu 25 April e. m.
373
inkomsterna af spanmålstrafiken på denna linie ingalunda skola
blifva större fin på Laga-linien. Gr. Mörner, som naturligtvis
känner denna trakt måhända bättre än någon annan här, har också
upplyst att spanmål verkligen forslas på Lagalinien, hvilket Hr v.
Troil icke velat erkänna. Odlingstillfälleua äro också större på
Laga-linien än på Nässjö-linieu; detta hafva vi dock icke kunnat
på siffran upgifva, emedan vi icke kunnat erhålla några närmare
upgifter i detta hänseende. De, som varit att tillgå, hafva dock
antydt att förhållandet är såsom det nämnda. Hr v. Troil har
visserligen sagt, att då man betraktar dessa odlingar, skall man
finna, att. stora mossar finnas på Lagalinien. I allmänhet öfverskattar
man dock, enligt min öfvertygelse, alltför mycket jernvägarnes
inflytande på produktionen, och detta låter lätt förklara
sig, emedan man icke har fullständiga tabeller öfver hvad som produceras
och hvad som kan transporteras m. m.
Jag öfvergår nu till jerntillverkningen. Den siffra, Utsk:t
framställt, visar en skillnad af 42,000 ctn:r stång- och tackjern på
de båda linierim. Hr v. Troil har sagt, att denna skillnad rätteligen
borde vara 35,000 centn. och att olikheten härrör deraf, att
StatsUtskit uptagit en summa tvenne gånger. Om detta är förhållandet
och StatsUtsk:t begått ett misstag, så är orsaken dertill ,
den, att komitéen gjort detsamma före Utsk:t. Man har vidare
klandrat Utsk:t derföre, att det icke upptagit åtskilliga uppgifna
härader, då det var fråga om att bedöma fabrikernas tillstånd; men
jag ber att få erinra, att man omöjligen kunnat uptaga dessa
härader i beräkningen, emedan de alldeles icke kunna utöfva något
inflytande på trafiken, såsom varande på 3 mils afstånd från
jernvägen.
Hr v. Troil har sagt, att det upgifna tillverkningsvärdet af
fabriker å landet, 424,037 rdr, borde så fördelas, att 207,103
rdr tillfölle Laga-linien och 216,941 rdr Nässjö-linien. Komitéen
har i detta fall endast upgifvit summor i klump, och ehuru Utsk:t
med mycken möda sökt förskaffa sig något mera speciella uplysningar,
har sådant dock icke lyckats, hvarföre det må förlåtas, om
Utsk:t härutinnan famlat i någon osäkerhet.
Vidare har man sagt, att det äfven borde tagas i betraktande,
huru bibanorna skola läggas. Det är också mycket rigtigt. StatsUtsk:t
har trott, att bibanorna borde läggas i den rigtning, trafiken
i allmänhet går, för att underlätta densamma; och då nu
trafiken går österut till kusten, borde också bibanorna gå samma
väg. 1 detta fäll tror jag att StatsUtsk-.t har sett rätt, emedan
det verkligen inom provinsen redan vid förra riksdagen väcktes
fråga om understöd från Statens sida för anläggande af en jernbana
från Oscarshamn till Hvetlanda, och om en dylik anlades
ännu mera i söder till östra kusten, skulle Staten med den öfverskjutande
kostnaden för Nässjölinien kunna på ett kraftigt sätt
understödja dessa båda bibanor. I detta fall kan jag icke godkänna
den af Gr. Mörner uttalade åsigten, att man genom en svängning
åt öster skulle göra den östra kusten någon tjenst; ty om man
skulle gå på, detta sätt till väga, skulle Statsverket slutligen blifva
374
D e ii 25 April e. m.
så utraattadt, att det icke förmådde understödja några bibanor,
hvarken i Småland eller på något annat ställe.
Då man här talat om hvilka utgifter Statsverket kommer att
binda sig vid, ber jag att i en summa få nämna hvad som är det
minsta, som kan komma i fråga. Den årliga utgift, som Staten
skulle vidkännas för jernvägen Falköping-Nässjö-Malmö, upgår til!
3.600.000 rdr; hvaremot, om banan drages öfver Lagadalen, summan
upgår till 3,416,000 rdr, sonri således utvisar en besparing af
nära 200,000 rdr om året. Det finnes också en annan sträckning
för jernvägen till Jönköping, nemligen förbi Götaström. Denna
bana skulle medföra en årlig minskning i utgifterna af omkring
30.000 rdr, och båda sammanräknade en besparing af 230,000
rdr om året, motsvarande ett kapital af 4,300,000 rdr. Nu måste
hvar och en fråga, om det kan vara skäl, att för de obetydliga
fördelar i jernbruk, jordbruk lii. m., som Nässjölinien eger, oell
som äfven af dess förfäktare erkännas vara ringa, samt då denna
bana icke kan gifva mera än 150 rdr i inkomst utöfver hvad
Lagalinien kan gifva, ikläda Staten en utgift af 4,300,000 rdr?
Vili man icke använda dessa millioner på bibanor i Småland, så
kunna de användas på vägen emellan Katrineholm oell Norrköping,
eller emellan Halsberg och Orebro, eller Falköping-Jönköping, och
jag tror att man med hvar och en af dessa banor skall åstadkomma
mycket större nytta, än om raan går till Småland öfver
Nässjö. Enligt min upfattning tror jag bestämdt att en reaktion
emot jernvägars anläggning kommer att inträda, och just för att
undvika denna reaktion, anser jag att man bör göra de politisk»
statsbanorna så billiga som möjligt, så att man sedermera må
ega förmågan att understödja de provinser, som ännu sucka efter
bibanor.
Dessa äro de grundsatser, som i allmänhet ledt mig vid biträdandet
af Utsk:ts förslag i denna punkt. Jag erkänner villigt,
att med samma fog, som anmärkningar kunnat göras emot komitéens
siffror, hafva de också kunnat framställas emot 8tatsUtsk:ts.
Men jag vågar försäkra, att dessa upgifter blifvit af Utsk:t gjorda
med fullkomlig opartiskhet, och blott i afsigt att söka upplysningar
och ingenting annat. Jag tror också att en hvar, som läser
Betärikrt, skall deraf finna, att det icke varit begär att klandra eller
att uttala sig ensidigt till förmån hvarken för den ena eller andra
åsigten, som ledt Utsk:t, äfvensom jag tror att åtminstone största
delen af den majoritet, som inom Utsk:t röstade för Lagalinien,
var skiljd från alla intressen i Småland, och således icke haft någon
förkärlek hvarken för den ena eller andra sträckningen.
Beträffande slutligen den summa, som borde falla på södra
stambanan, har jag delat Utskotts-majoritetens åsigt, att den borde
bestämmas till 6 millioner. Jag hade emellertid trott att vägen
Falköping-Jönköping borde fullbordas, emedan"'det för staten vore
fördelaktigt att arbetena på denna bana icke utsträcktes allt för
långt, hvarigenom möjligheten att’ tillgodonjuta fördelarna deraf i
samma mån aflägsnades. Jag får derföre vördsamt anhålla, att H.
Exc. Hr Gr. och Landtm, täcktes dela propositionen så, att man
Den 25 April e. m.
375
först får afgöra på hvilken sträckning penningarne skola få användas,
och sedermera till hvad belopp de för hvarje bana skola utgå.
I öfrigt anhåller jag om bifall till Utsk:ts förslag.
Slutligen ber jag att på förekommen anledning få nämna, att
orsaken, hvarföre ordet Tenhult influtit i Utsk:ts förslag, varit den,
att Utsk:t ansåg, det man icke kunde komma till Jönköping på
någon annan viig, än öfver detta ställe, då man nemligen ville gå
österut. Nu har det emellertid blifvit upgifvet, att man skulle
kunna komma på den väg, som Ofverste Ericson vid förra riksdagen
föreslog; men den af Utskrt nu upgifna riktningen är alldeles
densamma, som Utsk:t föreslog vid sista riksdagen, så att någon
afvikelse derutinnan icke egt rum. StatsUt.sk:t har dock
ansett, att man skulle kunna vinna j:dels mil, om riktningen dragés
öfver Kråkeboda, hvarigenom således vägen från Stockholm till
Malmö blefve ännu kortare. Men då man icke kunnat erhålla något
kostnadsförslag, och ingen tillförlitlig ritning finnes öfver denna
väg, får jag för min del anhålla, att frågan derom lemnäs öppen,
så mycket hellre, som man med de ifrågavarande 6 millionerna
icke Kommer längre än upp till Wernamo på Laga-linien och
till sjön Salen på Nässjö-liuien.
Hr Montgomery, Hobert Nils Germund: Med myc
ken
sakkännedom har den siste värde talaren försvarat StatsUtsk:ts
Betänk, i den nu förevarande punkten. Jag har dock hvarken nu
eller inom Utsk:t kunnat blifva öfvertygad om fördelarne af jernvägens
dragning genom Laga-dalen. Då emellertid tiden är så
långt framskriden, skall jag icke särdeles länge uppehålla mig vid
ämnet, eller ingå i granskning af alla de skäl, som, för eller emot,
anförts i denna fråga, både diskussionsvis och i den mängd af utgifna
skrifter, som afhandla saken. Om dessa sednare, ehuru till
en del uplysaode, torde man kunna använda det gamla latinska
ordspråket: »peccatur et extra muros et intra»!
Otn jag nu betraktar frågan ur en del af de synpunkter, hvarifrån
Utsk:t sett densamma, så finner jag, att Utsk:t påstår, det
sträckningen genom Lagadalen gör vägen kortare emellan Malmö
och Jönköping. Det är otvifvelaktig!; äfvensom att den förkortar
vägen emellan Malmö och Götheborg åt vestra Sverige. Men å andra
sidan måste man äfven medgifva, att kortaste sträckningen för en
jernvägslinie från Malmö åt Stockholm blifver. om den drages öfver
Nässjö med fortsättning genom Östergöthland. För att dock
förminska den vinst, som häraf skulle upstå, har Utsk:t, på sannolikheten
af att man skulle utfinna en linie från Tenhult i mera
rakt norrut gående riktning, nemligen öfver Nobynäs, byggt ett bestämdt
antagande (se Betänk, pag. 27), och detta anser jag vara
oriktigt, synnerligen som komitéen förklarat, att man efter åtskilliga
undersökningar icke lyckats påträffa någon tjenlig väg i denna
riktning. Emellertid har Utsk:t på denna grund byggt det påståendet,
att linierna Stockholm-Tenhult-Lagadalen-Malmö och Stockbolm-Nässjö-Malmö
blifva ungefärligen lika långa.
Vidare kommer man till förhållanderne med folkmängden.
Oen 25 A pr ft e. m.
Utsk:t reducerar så mycket som möjligt komitéens beräkningar;
men, oaktadt alla reduceringar, återstå dock till förmån för Nässjölinien
omkring 900 personer mer per mil jernväg. Utsk:t anser
visserligen detta antal vara ganska obetydligt; och detta må vara
en sanning; men hela landet Småland är i allmänhet föga befolkadt,
oell man kan med bestämdhet förutse, att de ekonomiska resultaterna
af en jernvägsanläggning derstädes skola blifva dåliga;
men i alla fall skola de blifva mindre dåliga på Nässjö-linien än
på Laga-linien, ty den förra har ändock en öfvervägande befolkning
af 900 personer per mil jernväg. Då säger emellertid Ftsk:t,
att om man undersöker dessa personers verkan på trafiken, skall man
finna, att den alldeles icke blir så stor, som man antager. Det är
likväl att märka, att trafiken bestämmes icke endast af den större
folkmängden, utan äfven af den större rörelsen, af de flera anledningarne
att resa eller att trafikera, och i detta afseende har man
en upgift, som talar till fördel för Nässjö-linien, Då Ekon.Ftskd.
vid sednaste riksdag sysselsatte sig med skjutsfrågan, så infordrades
uplysningar öfver antalet skjutshästar, som på olika orter inom
landet utgått. Man fann då, att under år 1855 2,100 hästar utgått
från de gästgifvaregåidar, som ligga på Nässjö-linien, men deremot
för samma år blott 1,335 st. på Laga-linien. Detta visar
således en betydligt större trafik (50 proc.) på den förra än på
den sednare linien.
Man talar vidare om arealen af odlad jord på ömse sidor om
de båda linierna. Det är erkändt, att arealen är större, ehuru icke
särdeles betydligt, på Nässjö-linien. Men man måste härvid icke
allenast fästa afseende på den qvantitativa skillnaden, utan äfven
på den qvalitativ»; och i detta afseende står också Nässjö-linien
framför Laga-linien.
Utsk:t har sagt, att odlingstillfällena »ro större på Laga-linien.
Jag ber att få nämna, det jag, sorn aldrig varit sydligare i Sverige
än i Jönköping, och för hvilken således Småland är temligen okändt,
för mig har det således varit omöjligt att göra mig en föreställning
derom annat än genom böcker. Jag skaffade mig till den
ändan, bland annat, en beskrifning öfver Westbo härad, af J. Allvin,
utgifven år 1846, och der säges om den trakt, som Jjagalinien
skulle komma att genomlöpa: »Finved är, som det ock an»ses
vara, en ibland Sveriges magraste orter. Vi skola längre fram
»tillse, om icke tilläfventyrs en tillfällighet, snarare än en naturens
»missgynsamhet, verkat densamma eller åtminstone i betydlig mån
»dertill bidragit. leke ensamt på de, vi tro, sednare tillkomna
»sandytorna, utan äfven på grusformationen har, under de årtusen»den,
som sedermera förflutit, matjordsskorpan icke hunnit blifva
»öfver decimaltum djup, och denna består ändå hufvudsakligen af
»halfuplöste rottrådar. Så beskaffad är hufvudsuroman af Finve»dens
jordyta — — —.»
Och vidare:
»Finvedens dalar äro, som förut är nämndt, upfyllda af mjäll»eller
mjöl-sand, hvilkens ytor för närvarande intagas af antingen
»ofantliga slätt-moss-sträckor eller stora furuskogar, hvarest någon
Den 25 April e. m.
»matjord knappt är att träffa. Byar och hemman hafva icke dess
»mindre blifvit till inegor grundade på detta slags jord, hvarest
»man också plöjer liksom i ren sand. Hundraåriga anstränga in»gar,
med gödning och tillblandning af växtförruttnelser, hafva
»förgäfves sökt gifva samma jord den svarta humusfärgen, o. s. v.»
— Jag skulle kunna ytterligare fortsättn med uppläsandet af denna
sorgliga beskrifning, men det anförda torde vara nog för att
visa att trakten är särdeles ofruktbar och har en i högsta måtto
otacksam jordmån. Deremot genomlöper eller angränsar Nässjölinien
de jemförelsevis bördigaste delarne af Småland.
Vidare har man sagt, att jerntillverkningen är större på Lagalinien
än på Nässjö-linien. Detta vill jag icke bestrida; men det
gifves dock förhållanden, som göra, att transporterna på Jjaga-linien
icke derför kunna antagas blifva af jerneffekter så stora, som man
föreställer sig, och jag tror för min del att man i detta afseende
icke kommer att särdeles mycket begagna sig af jernvägen. Jag
medgifver i alla fall, att nämnde tillverkning är större på Lagalinien;
men fabriksrörelsen är deremot större på Nässjö-linien.
En annan fördel för sistnämnda linie är jemväl den större
lättheten att från densamma kunna anlägga bibanor, och det kan
icke bestridas, att det är önskligt att sådane bibanor komma till
stånd, och att, såsom Hr Bildt yttrade, man bör spara Statens medel
så mycket som möjligt, för att hafva tillgång att understödja
anläggandet af bibanor. Hvar och en vet dock, huru svårt det i
vårt land är att åvägabringa bolag, särdeles för så improduktiva
företag, som jernvägar. De enda bibanor, som för Småland äro
tänkbara, äro österut, öfver Hvetlanda till Döderhultsvik samt till
Kalmar. — Man har visserligen talat om en bibana äfven vesterut
mot Halmstad; men den är tydligen af underordnad vigt., jemförd
med de förutnämnde. — Vid sådant förhållande är det verkligen
af stor vigt, att stanbanan lägges närmare Östersjön, och sålunda
underlättar anläggandet af bibanor genom att förkorta dem.
Der betyder en förkortning i afståndet af 'i till 3 mil synnerligen
mycket, emedan det i betydlig mån minskar anläggnings-kapitalet.
Vidare ber jag att få omnämna ett förhållande af ganska stor
vigt, nemi. att Nässjölinien beror eller går på icke långt afstånd
från de 3:ne städerna i det inre Småland, Jönköping, Wexiö och
Eksjö. Hr Bildt har sagt, att de upgjorda kostnadstorslagen icke
skulle vara så alldeles tillförlitliga. Förhållandet är emellertid att
undersökningarne i afs:de å linierna Finja-Götaström och FinjaNässjö
äro gjorda efter fullkomligt enahanda grunder. Deremot
äro undersökningarne af linierna omkring Jönköping verkställda af
andra personer och på andra grunder samt beräkningarne äro något
lägre, än de förra. Men dessa lägre kostnadsförslag äro verkligen
till förmån för Lagalinien, emedan afståndet från Göthaström till
Tenhult är större än afståndet från Nässjö till Tenhult, och således
om någon för låg beräkning här egt rum. så är deu till fördel
för nämnde linie och ingalunda för Nässjölinien.
Hr Bildt har vidare gjort ganska grava anm:r emot komitéen.
Det är ganska möjligt, att man kunnat önska fullständigare up
-
378
Dan 35 April e. in
-
gifter; men hvad är det, som Hr Bildt å sin sida fordrar? Jo,
han Och majoriteten inom 8tatsUtsk:t begära, att man skall satta
mera förtroende till deras arbete, hvilket de verkställt under loppet
af 2 månader, än till komitéens, som fortgått under 2 års tid.
Jag vill icke betvifla, att den afdelning, som inom Utsk:t haft
denna fråga att handlägga, derpå nedlagt ganska mycken moda;
men jag tror, att äfven det arbete, som jernvägskomitéen under 2
år nedlagt, har ganska mycket att betyda.
Jag resumerar mig. De skäl, som egentligen verkat på mig till
fördel för Nässjöiinien, hafva varit, att linien emellan Stockholm
och Malmö, med antagande af jernväg genom Östergöthland, blir
den kortaste öfver Nässjö; att i afs:de på folkmängden Nässjöiinien
har företräde; att spanmålsproduktionen och jordbruket både qvantitativt
och qvalitativt äro mycket betydligare på Nässjöiinien; att
denna linie underlättar möjligheten af anläggandet af de bibanor,
som utan all fråga för provinsen äro de vigtigaste, d. v. s. bibanor
österut; och slutligen att denna linie går närmast de 3:ne stä
der,
som finnas in i Småland. Deremot vill jag mot hvarandra
qvitta Lagaliniens företräde i afside på jerntillverkningen och Nässjöliniens
i afs:de å fabriksrörelsen.
På grund af de nu utaf mig i korthet anförda skäl, får jag
vördsamt anhålla om bifall till K. M:s Propos. på sätt Hr v. Troil
föreslagit.
Frih. Baab, Adam Christian: Då jag tillbringat 50 år
af min lefnad i Småland och således genomrest denna provins i
alla riktningar, är det klart att jag skall ega ganska noggrann
kännedom om densamma. Såsom representant ansåg jag mig också
pligtig att vid förra riksdagen tillgodogöra mig denna erfarenhet,
så att jag var en ibland dem, som togo initiativet och begärde
undersökning af den nu ifrågav.de vägen. Då jag således lifligt
intresserar mig för framgången deraf, hade jag ämnat att från början
nagelfara med Utskits Betänk.; men Hr v. Troil hade tidigare
anmält sig, hvilket jag tror var en lycka, emedan han så fullständigt
utredt frågan, att något vidare icke torde vara att i många
afsiden tillägga. Jag ber blott att få motivera mitt yrkande med
några ord.
Jag kan icke annat än beundra Hr Bildts skicklighet att variera
de skäl, Utsk:t framställt; men, ehuru jag är fullt öfvertygad
att Utsk:t velat göra sitt bästa, tror jag dock att Utsk:t icke tillräckligt
känner förhållandena och att det låtit missleda sig af en
opåkallad sparsamhetsanda. Hr Bildt säger, att änskönt man icke
helt och hållet kan fästa sig vid siffror, måste man likväl taga dem
i betraktande. Jag ber att få anföra några ovederläggliga siffror.
En representant har gjort sig möda med att uträkna arealen oeh
befolknings-förhållandena på båda sidor om de föreslagna vägarne,
och dervid har han funnit, att, om Lagaiinien antoges, skulle qvadratmilsantalet
på högra sidan blifva 250 emot 153 och således
2/5 Större. Folkmängden på högra sidan skulle upgå till 519,000
och på den andra till 318,000. Om åter B. Sl:r besluta sig för
Dea 25 April e. m.
S79
Nässjölinien, blifva qvadratmilen pä högra sidan 214 och pä den
venstra 189, och folkmängden på östra sidan 457,000 samt på
den vestra 380,000. Likväl torde Hrnne erinra sig, att StatsUtsk:t
i sitt Betänk, sökt försvara det omöjliga, eller att det vore
tvifvelaktigt, hvilkendera af dessa linier komme att gå mest i midten
af landet. Nu frågas dock, om icke Nässjölinien är dragen
så mycket vester i landet, att den kan anses gå midt derigenom.
Hr Bildt har sagt, att spanmålsproduktionen skulle grunda
sig hufvudsakligen på den på ena eiler andra linien befintliga åkervidd.
Jag vill icke fästa mig härvid, utan medgifver t. o. m. att
det må vara lika mycket åker på båda sidorna. Men det är allmänt
kändt, att grödans beskaffenhet är mycket bättre på östra
sidan, ja ända till 50 proc. bättre. En person, som i 12 år
vistats på orten, har sagt mig, att man kan antaga 6:te kornet i
de östra trakterna, men endast 4:de i de trakter, hvilka skulle
komma att genomlöpas af Lagalinien, och detta öfverensstämraer
också med den erfarenhet, jag eger. Det nr också en allmänt känd
sak att de vestra sidorna af Småland äro de sämsta, hvarföre också
denna del af provinsen fått namn af »Etter-Småland». Det är derföre
så mycket mera berömvärdt af det folk, som der bor, att
kunna berga sig och odla den jord, som derstädes finnes, och vill
man anlägga jernvägar för detta ändamål, så gör man visserligen
rätt att välja Lagalinien; men jag tror icke att det bär sig.
Hr Bildt har talat om folkmängdens tillväxt på Lagalinien.
Denna produktionsförmåga hos Lagaliniens befolkning värderar jag;
men Hr v. Troil torde bäst kunna med siffror bevisa, huru härmed
förhåller sig. Jag ber, då jag nämnde Hr v. Troil, att få
rätta ett af honom begånget misstag. Han sade nemi. att spanmålstrafiken
på östra sidan egentligen skulle komma ifrån Konga
härad, och att denna spanmål föres på axel till Karlskrona och
Karlshamn. Men Småland producerar spanmål jemväl på andra
orter. t. ex. i Wexiö-trakten. Der vet jag, att under sednare tider
producerats flere tusen t:r, sorn blifvit förda ända ned till
Malmö. Likaså vet jag att man i Kalmar län årligen hemtar hafre
till utsäde från Wexiötrakten. Jag tror att denna hafre skall få
en annan bättre afsättningsort på Kristianstad, än i Karlshamn.
Utsk:t har i sitt Betänk, velat förpassa den spanmål, som produceras
i Eksjötrakten, ända till kusten. Hvar och en vet dock att
det är 12 till 13 mil dit, och att det är en mycket svår transportväg
på axel. Denna spanmål går derföre till Jönköping.
Jag ber att få säga ett ord i afs:de på jernbruken. Det är
sannt, att Lagalinien i detta afs:de står framför. Menr, Mine Hrr,
Utsk:t har icke vidrört den så betydliga artikeln viktualier. Deraf
produceras i Allbo m. fl. härader årligen 17,390 L<tt. och 4,500
oxar säljas derifrån, då deremot Sunnerbo härad icke säljer mer än
1,200 oxar och 1 2,000 \jff. viktualier. Må härtill läggas den större
spanmålsproduktionen, icke till följd af det större antalet tunnland, utan
till följd af grödans bättre beskaffenhet. Yi skola t. ex. blott taga
de 60,000 tid, som Utsk:t omtalar, och antaga att hvarje tid producerar
T/j t:a mera på den bättre jorden, så tror jag att detta
380
Uen 20 April e. m.
fullt skall upväga den möjligen större jernfabrikationen på Lagalinien.
Hr Bildt tror icke, att de, som bo på östra sidan, skola hafva
någon större eller mindre fördel af, om denna jernväg, som i alla
fall kommer att ligga 10 mil ifrån kusten, kommer 3 mil längre
eller närmare. I detta fall tror jag att han bedrager sig; ty det
är af synnerlig vigt för alla resande i dessa trakter, och jag vill
blott taga Kalmar t. ex., der en stor mängd ångfartyg lägger till.
Ju närmare jernvägen kommer, ju förr komma de till den. Jag
vill icke tala om den stora svårigheten, som upstår att någonsin
få bibanor, emedan om en kommun tror sig kunna skrapa ihop så
mycket, som fordras för att anlägga en jernbana, torde det just
vara svårt att åstadkomma den, så vida stambanan ligger flere mil
längre bort.
Jag ber blott att få tillägga några ord. När man tager i betraktande,
att den utförsel, som skulle komma att ega rum från
trakterna omkring Lagadalen, består i norra delarne af trävaror och
i medlersta af jern, så är det sannolikt, att dessa tunga varor, som
i allmänhet icke kunna med fördel föras längre viig på jernbana,
i en framtid skola komma att transporteras båtledes. Vid Lagalinien
finnas nu Nissan, Ätran och Lagan, hvilka bilda fördelaktiga
transportvägar för nämnda slags varor. Alla dessa 3 åar kunna
nemi., enl. komitéens upgift, kanaliseras, och då blir också utvägen
att få de tunga varorna transporterade till hafvet lättare, än om
det skulle ske på jernväg.
Jag anser det vara att missbruka tiden att alltför mycket tala
i ett ämne, som redan är så mycket omordadt, och i hvilket jag
tror att majoriteten är gifven. Men i afs:de på formen för propos-.
n, anhåller jag att få instämma med dem, som yrkat, att den
måtte delas i 2:ne, nemi. i frågan om riktningen och om fördelningen
af anslaget. Ty ehuru varmt jag förordar Nässjöriktningen,
och huru varma sympathier jag har för mina fordna landsmän,
Småländningarna, kan jag dock icke neka, att det förekommer mig
som vore det mera statsekonomiskt klokt att fullborda banan från
Jönköping till Falköping; hvadan jag icke vill motsätta mig, att
ett större belopp användes för denna bana och ett mindre för Nässjövägen,
blott att denna kommer att byggas i den ändamålsenliga
riktning, att landet kan få nytta deraf. Och i detta afs:de instämmer
jag med Gr. Hamilton att riktningen icke bör bestämmas till
Nässjö, utan blott öfver sjön Salen.
Hr Dalman, Wilh. Fredr.: Redan då K. M:s Propos.,
ang:de fortsättning af Statens jernviigsarbeten, hos R. o. Ad. föredrogs
lill remiss, yttrade jag mig för den mera östliga riktning af
jernbanan från Finjasjön, som jernvägskomitéen förordat och K. M.
föreslagit. Under den lifligare debatt, som i tidningar och brochyrer
egt rum om företrädet emellan den s. k. Nässjölinien och Lagalinien,
har jag någon gång varit tveksam, men denna tveksamhet
har uphört, sedan jag liist Utsk:ts Betänk, och jemfört detta med
jernvägskömitéens framställning i ämnet samt de vid Betänk:t fo
-
Den 25 April e. rn.
.*81
gade reservationer. Jag har nemi. tyckt mig finna Utsk:ts invändningar
mot Nässjölinien vara till den grad småaktiga och advokatoriska,
som hade man först a priori antagit Lagalinieu såsom den
riktigaste och sedermera valt en sakförare, för att med hvilka medel
som helst genomdrifva saken. Jag vill likväl medgifva att försvararne
af Lagalinien anfört ett obestridligt skäl för densamma, nemi.
den mindre kostnaden, för den händelse att den egentligen södra
banan från Finjasjön aldrig skulle komma att fortsättas längre lin
till Jönköping. Men jag tycker det hade varit mycket bättre och
ärligare att öppet uttala den mening, att sedan man fått en vestra
bana från Stockholm till Götheborg och en bibana från Orebro till
Götheborg samt derefter en södra bana från Malmö till Jönköping,
Falköping och Götheborg, så ville man icke att Staten vidare skulle
gifva några anslag åt jernvägsarbetena, ty Götheborgs-intresset, som
allt från början spelat mästare i jern vägsfrågan, hade då fått nog.
Så öppenhjertig ville och vågade man likväl icke vara. Tvertom
och för att ändå nära hoppet om möjligheten af banans fortsättning
äfven genom Östergöthland till Stockholm, har Utsk:t föreslagit
att, för att komma till Jönköping, man skulle göra en ganska
dyr kroklinia öfver Tenhult, derifrån banan sedan kumle utsträckas
åt nordost. Ett sådant förfarande kan jag icke gilla. Ty jag är
öfvertygad, att om banan nu erhölle den vestligare riktningen genom
Lagaådalen, all förhoppning för framtiden blir afskuren att
erhålla en östra bana, hvilket likväl för landets allmänna intresse
är af en omätligt stor vigt. Jag vill nu ej tvista jned Utsk:t om
antalet oxar och kor eller tid jord, som nu finues på den ena eller
andra sidan om de föreslagna bansträckningarne. Men hvad jag
anser oemotsägligt är, att då den östra banan genomlöper både
bördigare och folkrikare trakter, är mera närbelägen 2:ne af Smålands
städer, Wexiö och Eksjö, båda med betydlig rörelse, samt
ligger nästan midt i östra delen af landet, med större lätthet till
bibanor både åt Kalmar, Karlskrona och Oscarshamn — ej mindre
trafiken ä denna bana ovilkorligen måste blifva större och. i följd
deraf äfven inkomsterna, än äfven denna bansträckning medföra de
största allmänna fördelarne för de mest fruktbara och bebodda delarne
af både Jönköpings, Kronobergs, Kalmar och Blekinge län,
hvilka i öfrigt ega de mest rättvisa anspråk att, sedan de vestra
provinserna och jemväl Skåne fått så rikliga fördelar af jernvägskommunikationen,
icke blifva alldeles blottade på sådane. Men
ännu ett vigtigt skäl finnes för företrädet af den östligare riktningen.
Det är kommunikationen med utlandet; ty nekas kan väl
icke, att en väsendtlig vinst af jernvägar här i Sverige blifver att
flytta oss närmare det öfriga Europa och befordra utländningars
besök i det inre af landet. Genom den östra banans fortsättning
från Finjasjön genom Skåne, Småland och Östergöthland samt derifrån
till Stockholm har man beredt möjligheten att på J 4 till
15 timmar komma från Malmö, på 16 timmar från Köpenhamn
och på 36 timmar från Hamburg till Sveriges sköna hufvudstad,
och allt detta genom till det mesta fruktbara och natursköna trakter,
i stället att vägen genom Lagaådalen öfver Jönköping och
382
Den 25 April e m.
Falköping åt Töreboda etc. till Stockholm för det första skulle
blifva 10 mil eller T/3 längre, och raan för det andra bade alt passera
nästan de fulaste trakterna af både Småland och Westergöthland.
Jag har visserligen i förmiddags hört Hr Bildt upställa den sats
att Staten icke bör bekosta andra än s. k. »politiska» banor, d. v. s.
sådana som äro nödiga för trupptransporter och landets försvar;
men detta är likväl ett temligen inskränkt föremål. Åtminstone
bör man icke börja med ett så dyrt försvar, innan man undangjort
en hel hop annat i afs:de på armée-organisationen, anskaffande
af materiel m. m., och jag fruktar att om Sverige, i händelse af
en föga sannolik fiendtlig invasion, icke i öfrigt egde andra väl
ordnade försvarsmedel, jernvägar skulle blifva ett alltför svagt skydd.
Derföre vill jag dock icke förbise dessa sednares äfven militäriska
och stategiska nytta i händelse af ett krig, men tror likväl med
förlof att dessa vägar äro hufvudsakligen beräknade för freden och
den omätliga lyftning, lättade kommunikationer gifva åt landets
både produktion och industri. Af denna mening synes äfven Hr
Bildt hafva varit vid förra riksdagen, då han så ifrigt arbetade för
Katrineholmsbanan, bland annat, just med hänseende till dennas
utsträckning åt Östergöthland samt medlersta och södra Sverige.
Jag var då af motsatt åsigt och önskade att vägen blifvit lagd på
norra sidan af Mälaren, men då denna min åsigt blifvit besegrad,
anser jag för min pligt att nu fullfölja det redan började systemet
och tror följaktligen att man icke nu bör förbise, hvad som då
framställdes såsom en hufvudsak och tvifvelsutan i det förstärkta
StatsUtskit afgjorde bansträckningen genom Södermanland, eller fördelarne
af det medlersta Sveriges och utlandets lättare förbindelser
med Stockholm. Möjligen kan jag, som sedan mer än 30 år varit
Stockholmsbo, anses en smula partisk för detta intresse, men jag
kan likväl icke öfvertyga mig om annat, än att här, som i andra
länder, ett bestämdt företräde bör lemnäs åt hufvudstaden med residenset
för landets regering, centralpunkten för dess administration
och dess högsta domaremakt, samlingsplatsen för dess representation,
för vetenskapliga samfund, anstalter för skön konst, med ett
ord brännpunkten för landets intelligens och dessutom en af de
skönast belägna hufvudstader i verlden.
Beträffande den ökade kostnaden för den nu ifrågav:de Nässjölinien,
så räknar man denna olika, allt efter som man är benägen
för den ena eller andra bansträckningen. Utsk:t har beräknat
denna högre kostnad till 3,120,000 rdr. En reservant har reducerat
den till endast 1,647,000 rdr och en tredje reservant påstått
att den icke komme att utgöra mer än 554,000 rdr, under förutsättning
likväl i begge dessa (all att banan utsträckes från Tenhult
till Linköping. Nu har jag likväl till min stora förvåning
uti en här utkommande tidning i går afton läst en artikel, undertecknad
»ledamot af StatsUtskit», hvari den högre kostnaden
för Nässjölinien mot Lagalinien beräknats till den oerhörda summan
af 10,815,170 rdr, hvartill skälet upgifves vara att jernvägskomitéen
skall hafva beräknat kostnaden dels på Lagalinien 1 mäll. högre
och dels på Nässjölinien för hvarje mil 160,000 rdr lägre,
Den 25 Ap ril e. m.
383
eller för 20 mil 3,200,000 rdr mindre an den verkligen skall
komma att utgöra. Till en sådan upgift finnes likväl icke spår i
StatsUtsk:ts Betänk, eller i någon reservation. Det måste således
icke nog förvåna, att en ledamot af Utsk:t ansett sig kunna för
Utsk:t undandölja uptiickten af ett så högst betänkligt misstag, att
det snart sagdt gränsar till bedrägeri, utan i stället framkastat den
skamlösa beskyllningen i en tidningsartikel aftonen förr än saken
skulle afgöras och således utan möjlighet för den anklagade att
försvara sig. Det vore verkligen intressant att veta, hvilken ledamot
af StatsUtslct som kunnat göra sig skyldig till ett så oförsvarligt
handlingssätt, vittnande om en alltför stor brist på hvad
man kallar politisk conduite och tillika om ett partisinne, som icke
ryggar tillbaka för något medel, då det gäller att vinna ett ändamål.
Jag förmodar att Utsk:ts ledamöter af 11. o. Ad. skola finna
angeläget att härom skaffa sig underrättelse.
Jag tillstyrker således bestämmande af banans sträckning från
Finjasjön i ostlig riktning; men då jag finner det vida mer allmänt
nyttigt att banan mellan Falköping och Jönköping ännu under
instundande statsregleringsperiod fullbordas, hvarigenom man
redan vid nästa riksdag kunde ega fullständiga kommunikationsleder
från Stockholm både till Götheborg och Jönköping, hvilket vore
vida angelägnare och äfven i afs:de på inkomsten fördelaktigare, än
att draga banan från Finjasjön några få mil längre in i Småland,
anser jag nu endast 4 milla- böra anslå3 för fortsättning af banan
från Finjasjön och de 2 miliam böra reserveras för färdigbyggande
af Falköpingsbanan till Jönköping. Ej heller finner jag nödigt,
att då man nu endast kan gifva ett mindre anslag till den ostliga
banan, man vid detta tillfälle bestämmer sträckningen längre, än
från Finjasjön genom Skåne och Småland till trakten kring sjön
Salen, hvarigenom man öfverlemna!- åt kommande Ständer att bestämma
banans vidare utsträckning åt norr.
Hr Hjärne, Harald: Det sätt, på hvilket Utsk:t, behandlat
denna fråga, har gjort det nödvändigt att ingå i alla de sifferförhållanden,
som Utsk:t gjort; men jag tackar Hr v. Troil, sorn genom
sitt sakrika anförande befriat 03s ifrån att vidröra dessa bifrågor.
Jag vill således endast hålla mig till sjelfva hufvudfrågan;
men innan jag yttrar min åsigt i frågan, ber jag att i största korthet
få besvara några yttranden af Hr Bildt, i afseende å de tein
ligen
allvarsamma anmärkningar, sorn han framställt emot jernvägskomitéens
kostnadsförslager, emedan det icke kan vara för B. o. Ad.
likgiltigt, vid bedömandet af denna fråga, att veta, huruvida de
kalkyler, på hvilka K. M:s Propos. är byggd, äro grundade på
verkliga förhållanden. Man har sagt, att kostnadsförslager) äro
olika för olika linier samt upgjorda efter olika grunder. Detta
inträffar verkligen och jag känner ganska väl till det. Så äro t.
ex. på ett par mindre linier omkring Jönköping materiel och redskap
uptagua till 36,000 rdr per mil, men på andra till 60,000
rdr. Detta är ett förhållande, hvaröfver alla, som äro obekanta
med sättet att upgöra dylika beräkningar, måste förvåna sig.
384
I> eii 23 April e. m.
Jag vande mig också med förfrågan derom till Ofverste Ericson
och erhöll då till svar, att orsaken, hvarföre nämnde effekter äro
på de korta banorna ifrån Tenhult till Jönköping uptagne till
36,000 rdr per mil, vore den, att den materiel, som kommer att
begagnas på dessa banor, redan är beställd, hvarföre en högst
obetydlig tillökning i kostnaden koinme i fråga, för att sätta denna
transportraateriel i behörigt skick. Jag tror att Hr Bildt kunnat
förskaffa sig denna förklaring lika så väl sorn jag.
Hr Bildt har vidare sagt, att StatsUtsk:t från komitéen infordrat
kostnadsförslag och ritningar, men att Utskit icke erhållit
dem, utan blott några knappa profiler, upritade med blyerts. Jag
vågar påstå, att detta icke är enligt med förhållandet. Jag begärde
också för några dagar sedan att få se dessa ritningar på
jernvägsbyrå!!, och erhöll då det svar, att de farinös i StatsUtskit.
Jag gick då dit, och ehuru jag ej fick något kostnadsförslag, erhöll
jag dock profilritningarne. De äro visserligen knappa, men de äro
updragna med både svart och rödt black, så att jag tror, att om
Utsk;t velat granska dem, hade det dertill haft tillfälle.
Jag har ansett mig böra i förbigående lemna en StatsUtsk:ts
ledamot dessa uplysningar; men då jag nu öfvergår till att yttra
mig öfver banans sträckning, måste jag på förhand förklara, att
jag föredrager Nässjö-linien. Hr v. Troil har frikallat mig från
att ingå i några slags sifferberiikningar, och jag anser dessutom
olla dessa siffror, åtminstone de. som röra det s. k. trafikområdet,
vara af ganska underordnad vigt. Ty det är klart att de omöj
ligen
kunna läggas till grund för någon beräkning öfver huru trafiken
skall gestalta sig. Jag ber att få återkalla i minnet, att
redan den första jernvägskomitéen, som år 1854 algaf sitt betänk.,
deruti inför K. M. framställt några af hufvndprinciperna för anläggande
af stambanor. Dessa principer äro inga andra, än dem
K. M. sjelf gillat, och äfven jag kan icke annat än deruti instämma.
Då här är fråga om att sammanbinda Malmö med Stockholm,
och endast göra sådana afvikningar, som erfordras för att upphemta
dea trafik, som är att förvänta från de bördigare delarne
af provinserna, då kan en hvar öfvertyga sig om att den östra
delen af Småland är mycket bättre än den vestra. Om jag drager
tvenne parallela liuier på ömse sidor om Laga-linien, så får
jag en folkmängd af 50,000 personer mera på östra sidan än på
den motsatta.
Utsk:ts hufvudskål är dock den drygare kostnaden för Nässjö-1
inieh; men om man jern för kostnadsförslagen, finner man att
vägen öfver Tenhult och Linköping är en million dyrare än vägen
öfver Tenhult och Nässjö.
Med afseende på frågan, huruvida denna linie är i midten af
Småland, bör man icke blott se på kartan, utan hufvudsakligen
hafva afseende på den folkmängd, sorn på ena eller andra sidan
finnes. Då skall man erfara, att om man gar Laga-linien upåt,
träffar man på 50 till 60 qvadratmil, som äro bland de sterilaste
i hela södra Sverige och som icke hafva mer än 500 å 1000 personer
-
Den April c. m.
385
söner på hvarje mil. Öster om Laga-linien finner man deremot
icke mindre jin 150,000 personer mera än på den vestra. Detta
i afseende på, huruvida Nässjö-linien går midt igenom landet. Jag
skall icke vidare söka deducera denna fråga, då It. o. Ad. börjar
tröttna vid densamma, utan slutar helt enkelt med att förorda
Nässjö-linien.
Beträffande åter sjelfva anslagssumman, så skiljer jag mig
från flere af de talare, som i afton yttrat sig. Jag anser det
nemi. vara af vigt, att man lemnar så stort anslag till Jönköping
Falköping-linien,
att den så fort sorn möjligt kan byggas färdig.
Jag kan visserligen icke förneka, att det iir ett ganska vigtig t. mål
man söker vinna, då man vill utan upskof draga södra banan
framåt; men om man jemför fördelen häraf med den att 3:ne år
tidigare få den andra banan färdig, så tror jag, att hvar och en,
som känner de stora handelsförbindelser, som alltid egt rum emellan
Götheborg och Jönköping, bör klart inse att fördelarne härvidlag
äro öfvervägande. Det är 3 års ränta på de på denna bans
nedlagda kostnader, som kommer att besparas. Jag finner dessutom,
att om alla, som komma på jernväg till Falköping och
skola fortsätta vägen till Skåne, finge 3 mil kortare jernväg, så
vore det icke någon så särdeles stor fördel för dem, då det deremot
vore en stor fördel att få 6 mil jernväg färdig å den andra
riktningen.
Då nu 4:de punkten först skall afgöras, får jag vördsamt
föreslå, att till banan från Finjasjön till sjön Salen lemnäs en
summa af 4,082,312 rdr. StatsUtsk:ts Betänk, innehåller visserligen
ett belopp af 412, men det är tryckfel och skall vara 312.
Jag anhåller om H. Exc. Hr Grins och Landtmis propos. på
detta mitt förslag.
Flere ledamöter hördes ropa på propos.
Hr Nordenfelt, Leonard Magnus: Jag finner mig i
flera delar förekommen af föregide talare och jag skall derföre vara
så kort som möjligt. Utskits innersta lanke synes hafva varit, att
man borde draga banan så nära Eksjö som möjligt, för att icke
taga på hand på banans sträckning genom Östergötland. Utsk:t
har visserligen dragit sig åt Tenhult, men borde hafva betänkt
att en bana förr eller sednare måste upstå i Östergöthland, och
de, som då lefva, torde icke komma att lacka oss, om vi nu lägga
banan i en sådan riktning, som försvårar den andras anläggande.
Hr Bildt har anmärkt att Utskit med mycket nit samlat sina siffror;
jag tror det, ty jag finner dem verkligen konstmessigt upstälda.
Hvad kostnadsförslauen beträffar, kan jag vitsorda Hr
Montgomerys upgift, att det nemi. finnes ett aldre förslag lör banan
öfver Götaström, och komitéen fann icke skäl att ändra detsamma,
emedan skiljaktigheterna voro ganska ringa. Men dessa
skiljaktigheter gynnade snarare Laga-linien än tvärtom. Dessutom
tror jag, att komitéen har ganska rätt, då den anmärkt att sådaH.
V. 25
Den 25 April e. m.
na undersökningar som den ifrågav:de fordra mycket arbete. Hvad
Frih. De Géers kostnadsförslag beträffar, härrör skiljaktigheten i
detsamma derifrån, att det upgjordes efter ett annat formulär. Jag
tror att det skulle vara väl värdt att gå öster om sjön Salen i
rät linea emot Sommen. Likaledes är det icke någon omöjlighet
att från Salen gå till Tenhult, men det fordrar närmare utredning.
Detta utgör dock icke något hinder för att till en början
draga bauan till Salen.
Hr Bildt har gjort anmärkning ang:de stigningarne; jag är
nu icke i tillfälle att derom lemna noggranna upgifter; men jag vet
att på samma gång de största och de flesta stigningarne finnas i
Lagatrakten.
Man har anmärkt att trafiken skulle komma att gå till Blekinge;
men jag får nämna, att man ofta får för sina fabriksalster
söka afsättning på sådana håll, dit de visserligen icke skulle komma
att gå, i fall jernvägen funnes.
Särskildt ber jag att få nämna ang:de folkmängden, att den
gifver det märkvärdiga resultat, att på östra sidan om Lagadalen
finnas 400,000 menniskor, hvaremot blott 200,000 finnas på vestra
sidan. Utskrt säger, att om det också skulle finnas större
befolkning och större godstrafik på Nässjölinien, så kan den dock
taga en annan väg; men den måste dock taga den väg, som finnes,
och erfarenheten visar att trafiken i allmänhet följer jernvägarna.
Hvad skogsrörelsen beträffar, har Utsk:t sagt, att den kommer
att blifva större på Lagalinien; men jag tror att förhållandet
är alldeles motsatt.
Jag slutar med att hos Hr Gr. o. Landtm, anhålla om propos.
att södra stambanans rigtning bestämmes till sjön Salen.
Köpen på propos. förnyades.
Gr. Björnstjerna, Garl Magnus: När Staten sjelf up
träder
som jernvägsbyggare, bör väl i första rummet tillses att
banorna få den för landets utveckling lämpligaste sträckning; man
får då ej betrakta hvarje del som ett helt för sig; man får då ej
lägga vägen der den kostar minst, utan der den gör största nytta;
man får då ej för ögonblickets besparing ådraga sig framtida
förluster; hos ett enskildt bolag kan detta allt ursäktas, ej hos
Staten; deri ligger just statsbanornas stora företräde. Man måste
derföre noga göra sig reda för huru det blifvande Svenska jernbansnätet
bör se ut och sedan ordna arbetet derefter, utan att
fästa sig vid om sammanbindningslinien mellan 2:ne punkter derigenom
blefve någon mil längre eller någon million dyrare. Det
är denna sanning Regeringen uttalat, då den, med afseende dels å
en rikare ort och lättade förbindelser med Östersjön, dels å nödvändigheten
af en blifvande Östgöthabana, hvarigenom afståndet
mellan Stockholm och Malmö förkortas med icke mindre än 8 mil,
föreslagit Ständerna att frångå den kortaste vägen mellan Finjasjön
ooh Wettern, samt förordat södra vägens dragande mera öst
-
Den 25 April e. m.
387
ligt genom Småland. StatsUtskrt förkastar denna Propos., dess
majoritet tyckes dock vara delad i 2:ne läger. Det ena anser
Statens finanser icke tillåta oss mer lin att afsluta de båda påbörjade
banorna; när de äro färdiga, gifva vi icke ett öre mera, säger
man; må sedan den enskilda företagsamheten öfvertaga arbete!. Är
en dylik tankegång riktig, då medgifver jag gerna Lagaliniens företräde,
men det är just denna tankegång jag bestrider. Kan man
hoppas att, i ett kapitalfattigt land som vårt. enskilda bolag kunna
utföra företag gående på 1 5,000,000 såsom Östgöthabanan,
eller skall, då detta icke låter sig göra, förbindelsen mellan Skåne
och hufvudstaden i all evighet förblifva 8 mil längre än den behöfde
vara; ännu mera, kan man verkligen inbilla sig, att den
största delen af landet, som ännu ingen jernväg fått, utan endast
betalat dertill, att denna del i all evighet skall nöja sig dermed;
nej den vill äfven, i sin tid, blifva delaktig af de fördelar, jernvägarne
erbjuda. Det bördiga Östergöthland, de malmrika och
fruktbara landskapen norr om Mälaren, den politiska förbindelsen
med Norige, alla dessa intressen skola med oemotståndlig makt
fordra att ej blifva bortglömde, de skola visa att vi med bränvinsskatten
allena lätteligen kunna förränta de milhr, som ännu
erfordras för att fullborda vårt jernvägsnät, de hafva rätt och billighet
på sin sida, de skola också segra. Jag vet väl att de finnas,
hvilka önska att Sverige skall, liksom snigeln, draga sig tillbaka
i sitt skal, förskräckt att åter en gång hafva vågat sig ut
på en bana, som gjort andra stater stora, rika och mäktiga. Jag
vet väl, säger jag, att dylika finansiella åsigter, påminnande om
Mössorna, bedröfliga i åminnelse, ännu af icke så få omfattas. Jag
vet att mången uplyst fosterlandsvän med bäfvan betraktar framtiden,
då det visar sig huru klent våra jernvägar bära sig; vi hafva
i dag hört, att deras nettovinst upgår blott till 4,800 rdr per mil
eller icke V3 proc. af anläggningskostnaden, och ännu har intet
behöft utgifvas för förslitne machiner, vagnar och rails; allt
detta vet jag, men jag vet äfven att den stat, som försummar att
hastigt tillegna sig industriens kraftigaste häfstång, jernvägarne,
den lemnäs allt längre och längre efter på civilisatiouens kapplöpningsbana,
förlorar Europas sympathier och förfaller slutligen i ett
relativt barbari. Jag är äfven öfvertygad att taflan öfver våra
jernvägars framtid är hållen i alltför mörk ton. Ännu är ju ingen
väg fullbordad, ännu är hvarken hufvudstaden förbunden med
vår största handelstad eller vårt rikaste landskap, ännu kunna
hvarken våra malmer eller våra än dybarare skogsprodukter framkomma
till jernbanan, ännu äro både taxor och driftkostnad för
höga, ännu har, framför allt, trafiken icke kunnat ordna sig efter
de nya förhållandena. Vi se dock huru hastigt detta pågår. På
södra banan t. ex. var trafiken första året 426 passagerare och
1000 cent. gods per dag; 2 år sednare var den 800 passagerare
och 2,350 cent. gods. Må man ihågkomma huru förhållandet var
på de bästa Tyska banorne de första åren; må man påminna sig
Gr. Hamiltons upgift i dag, att de nu så vinstgifvande Belgiska
vägarne de första åren endast gåfvo 1 proc., jag tror då att man
.188
Den 28 April e. in.
utan öfverdrift kan förespå de våra en rätt vacker framtid. De,
liksom andra, skola blott långsamt amortera sin anläggningskostnad,
det medgifver jag, men annat kan ej heller begäras; statens
ränteutgift upväges ju 100-fallt af den utveckling landets tillgångar
genom dessa vägar erhålla. Måtte således de förskräckta lugna
sig, eller åtminstone ej tillgripa utvägar liknande de Hr Hjerta
i sin reservation föreslagit. Han förordar nemligen att vi hädanefter
skola bygga mindre väl och åka mindre fort. allt lör att rädda
oss från undergång. Detta är åtminstone ett nytt sätt att betrakta
saken. I mitt konservativa mörker hade jag inbillat mig, att den
som bygger väl, snart får igen den ökade kostnaden genom besparade
reparationer; jag hade vidare trott att tid var mera värd
än allt annat, att detta just var en af 19:de seklets hufvudsatser,
att i vidsträckta länder, som vårt, hastighet var en nödvändighet
för att minska de stora afstånden. Hr Hjerta uplyser mig nu att
så ej är, att vi böra bygga våra vägar som i Amerika, der de
till stor del endast äro provisoriska, samt att vi böra vara nöjda och
tacka Gud. blott vi på våra banor komma något litet fortare än
efter K. M:ts Nåd. Skjutsordning, eller 1 mil på 6 qvart. Ehuru
egen, betviflar jag dock att denna åsigt kommer att delas af flertalet.
Jag öfvergår nu till den andra delen af Utsk:ts majoritet, den
som bestrider Niissjö-linien ur praktisk synpunkt; vägen kommer
ej att bära sig, säger man, den trakt, den genomgår, är ej fruktbarare
än Laga-linicn, dess malmtillgång är mindre, den kan således
ej inbringa mer, men dess högre stigningar förorsaka högre
driftkostnad; hvarföre då ej heldre hålla sig till den kortare och
billigare. Vid jemförelse de båda banorna emellan bör aldrig den
mellanliggande trakten tagas i beräkning; den sträcker sig icke
utöfver de 3 mil, man antager utgöra en jernvägs verkningskrets;
den är således gemensam för båda. Betrakta vi då landet vester
om Laga-linien, finna vi detta på 3 mils afstånd längs banan innehålla
00,000 innevånare, öster om Nässjö deremot upgår befolkningen
till 90,000, således bra litet på båda, dock 50 proc. mera
på Nässjö-linien. Vester om Laga finnes ingen spanmål att afyttra,
öster om Nässjö omkring 30,000 tunnor; af kreatur och
iadugårdsprodukter har' Nässjö mer än dubbelt mot Laga; vester
om denna sednare finnas inga städer, öster om Nässjö 2:ne med
öfver 200,000 rdrs tillverkningsvärde; vid Laga 28,000 tunnland
odlad jord, vid Nässjö 65,000, således öfver 100 proc. mera. Skog
finnes på båda linierim, dock torde mera deraf komma att forslas
på Nässjö, då Laga går så nära intill Hallandsåarne, hvilka erbjuda
ett långt billigare transportmedel. Laga-liniens enda fördel
skulle således ligga i bruksrörelsen, men äfven denna beror derpå
om Tabergsverken vilja begagna sig deraf. Till den närmaste stationen,
Tenhult, hafva de omkring 1 y2 mil eller lika långt som
till Jönköping; manne de skola forsla sitt jeru till jernvägen blott
för nöjet att der omlasta det. Äfven jerntransporten förefaller således
tvifvelaktig och i sådant fall vet jag sannerligen ej hvad
som återstår till fördel för Laga-linien utom ljung; detta finnes
Den 25 April e. in.
389
deremot i öfverflöd. Hvar och en, som rest denna väg, torde hafva
ett sorgligt minne deraf; milslånga öde fält utan ett träd,
utan en odlad täppa, utan en koja; man säger att befolkningen
der ökas hastigare än på andra ställen; jag lyckönskar dertill, det
behöfves i sanning, ty nu tyckes menskiiga varelser der höra till
sällsyntheterna. Väl påminner jag mig, att vid sista riksdagen
den satsen gjorde sig gällande, det jernvägarna just borde läggas
i dylika vanlottade trakter, för att der framlocka ett i annat fall
omöjligt välstånd, men tror doek att detta dyrbara odlingssätt nu
är af allmänna rösten utdömdt. Att anläggningskostnaden blir
ringare öfver mobackarne än öfver rikare fält, bestrider jag ej,
möjligen blir det dock på längden bättre hushållning att lägga
vägen, äfven med större kostnad, på ställen der den har någon
möjlighet att bära sig. Att driftkostnaden på Nässjövägen blir
högre än på Laga, kan ej nekas; den förra har 10l/3 mils branta
stigningar, den sednare blott 8, likväl äro de allrabrantaste, de
med 1 på 100, ungefärligen lika på båda vägarne, eller 43/j på
den ena och 4‘/s mil på den andra. Jag har dock svårt att tro
det .någorlunda trafik på den ena och klen på den andra vägen
icke skall mer än jemna driftkostnaden, och då återstår ju alltid
Nässjö-liniens stora fördel, att med minst l'/j nili förkorta afståndet
genom Östergöthland. Visserligen affärdas detta skäl ledigt
af Utsk:t, som säger att »ehtru jernvägskomitéen icke funnit annan
möjlighet att, utan alltför stor kostnad, leda Lagabanan in i
Östergöthland än öfver Tenhult och Nässjö, kommer dock säkerligen
en kortare väg att vid närmare undersökning uptäckas.» Ofvertygad
om Utsk:ts topografiska kunskap, har jag dock ännu
vissa tvifvel om utgången, hvilka jag hört nog allmänt delas af
de sora känna trakten. Detta leder mig till anläggningskostnaden.
Utsk:t, som ej vill höra talas om någon Östgöthabana, lägger hela
stycket Nässjö-Tenhult till östra banans nachdel, och får således
denna till öfver 3 mill. dyrare än Laga-linien. Jag åter, som är
öfvertygad att en Östgöthaväg både behöfves och kommer till
stånd, vill snarare räkna dessa ‘2 mil till den sednare banan. Hela
skilnaden i pris de, båda vägarne emellan, blir då omkring lV2
mill. eller en årlig ränteförlust af 90,000 rdr på Nässjö-linien i
stället för de af Utsk:t upgifne 186,000. Men jag vill icke räkna
så noga. Jag antager ränteförlusten till de omtalade 186,000 rdr,
då denna just är det grofva artilleri, hvarmed Utsk:t tänker nedskjuta
den stackars Nässjö-linien. De, hvilka hvarken vilja hafva
bibanor eller Östgöthabana, summera ihop sina 186,000 rdr år ifrån
år, och få slutligen ett kapital större än den Roosiska fonden. De
måste dock medgifva att förlusten icke under denna statsregleringsperiod
kommer att drabba oss, då vägen derunder i alla händelser
ej kan afslutas. Under statsregleringen 63 till 66 kan detta deremot
ske och således år 1866; ränteförlusten börja. Men tänk
om Östgöthavägen skulle, såsom jag hoppas, börjas år 1869,
huru stor blir då statens förlust? Med första spadtag på denna
väg försvinner ju hela olyckan. Den andra delen af Ulsk:t deremot
säger, »med dessa 186,000 rdr kunde de båda vigtiga biba
-
390
Den 2S April e. m.
norna till Oskarshamn och Kalmar understödjas.» Detta låter j«
förträffligt; lika med Utsk:t, erkänner jag villigt nyttan af nämnde
banor, men huru mycket längre blifva de ej, och huru mycket
dyrare således, om Laga-linieu följes i stället för Nässjö-? Jo, omkring
3 mil hvardera eller tillsammans 6 mil, hvilket med den vanliga
anläggningskostnaden, 800,000 per mil, gör 4,800,000 rdr, eller
en årlig ränteförlust af 288,000 rdr för staten eller den enskilde
gör här ingen skilnad. Jag fruktar nästan att Utsk-.ts artilleri
fallit i fiendens händer och nu som bäst nedskjuter den kära Lagalinien,
ty att spara 186,000 för att gifva ut 288,000, tyckes just
ej vara något mästerverk. Nu slutligen ett ord om dessa nyss
omnämde bibanor; just dessa gifva, enligt min tanke, utslaget till
Nässjöliniens fördel. Genom att draga vägen der, kommer den 3
mil närmare Östersjön ; den underlättar således otroligt bibanornas
anläggande; endast genom dessa kan Smålands stora skogstillgångar
tillgodogöras; endast genom dessa kan provinsen förvandlas
från ett fattigt till ett rikt landskap. En 3:dje förbindelse med
hafvet kan dessutom lätt öppnas från jernvägen, der denna vidrör
sjön Salen, genom nämnde sjö, Åsnen och Mörrums ån, således
från Wexiö till Karlshamn. Erbjuder Lagalinien något motsvarande?
Nej, bibanor till Hallands kuster tänker ingen på; transporten
dit går för billigt utför Nissaån. Således materiela så väl sorn
statsekonomiska skäl, alla tala de för Nässjölinien. Hvad vägsträckningea
angår, yrkar jag derföre bifall till K. Mits förslag); hvad
åter summan beträffar, förenar jag mig med dem, hvilka önska den
nedsatt till 4 milin-, för att använda de besparade 2 milhrna till
Jönköpingsvägens fullbordande.
Gr. Taube, Henning Adolf: Tiden är så långt framskriden,
att jag icke länge vill uppehålla B. o. Ad.; men då här på
f. m. yttrats, såsom skäl hvarföre den 5:te punkten icke skulle föredragas
framför den 4:de, att denna kunde sönderdelas i 2:ne, så
anhåller jag nu att få till alla delar instämma med de talare, som
yrkat denna sönderdelning, nemi. den eria angående sträckningen
och den andra rörande kostnaden eller anslagen. Vi veta att för
Statens jernvägar blifvit anslagne 23,000,000 rdr, äfvensom att
dessa medel äro beräknade för olika jernvägar. Vi veta äfven att
StatsUtskit så fördelat summorna, att 6,000,000 skulle användas
på södra stambanan från Einjasjön, samt 1,440,632 rdr till Jönköping-Falköpings-banan.
Om man nu bifaller hvad StatsUtskit i
4:de punkten föreslagit, så är det klart att man stänger sig ifrån
att bevilja något mera för det i 5:te punkten omförmälda ändamål.
Jag får derföre yrka att, i stället för de 6 millionerna, K.
o. Ad. ville anvisa 4 millioner till södra stambanan.
Beträffande lista morn., så hafva vi af jernviigskomitéens betänk.
inhemtat de stora fördelar, sora skulle upstå af jernvägens
anläggning öfver Nässjö. Vi hafva vidare sett huru Utskit äfvenledes
genom sifferberäkningar ådagalagt att det skulle vara fördelaktigt
för landet att anlägga en jernväg genom Lagadalen öfver
Tenhult. Båda dessa auktoriteter äro att lita på; jag hemställer
Den 25 April e. m.
591
då till eder, Mine Hrr, till hvem man bör hålla sig, ty båda ega
rättvisa anspråk på att blifva trodda. Vi hafva jemväl i dag hört
den förste värde talaren hafva ett anförande af mycket uplysande
beskaffenhet till fördel för Nässjölinien. Vi hörde sedermera Ordföranden
för Riksgäldsafdelningen inom StatsUtsk:t i ett mycket
värderikt anförande upvisa fördelarne af Lagalinien. Jag må bekänna
att jag sjelf sökt sätta mig in i jernvägsfrågorna och de
förhållanden, som för dem böra ligga till grund; men jag får förklara,
att när man måste taga kännedom om alla dessa siffror, som
man, så att säga, sticker i banden på en, så blir man villrådig. Jag
tror, att om vi gå litet till oss sjelfva, så hafva vi icke något stadgadt
omdöme om dessa båda banor. Jag får för min del bekänna, att
jag lutar åt Nässjölinien, emedan jag tror, att komitéen måste
hafva haft god grund för sitt förslag samt inhemtat goda uplys
ningar,
hvilka de erhållit dels från K. M:s Befh:de och dels
från orten. A andra sidan åter måste jag äfven sätta mycket för
troende
till Utsk:ts upgifter, ehuru jag tror att dessa äro grundade
på böcker och andra dylika källor, som Utsk:t kunnat förskaffa
sig. Jag tror att man icke ensamt bör efterse, huruvida
det produceras något mera spanmål invid den ena eller andra linien,
utan man måste betrakta banan ur en vidsträcktare synpunkt
eiler huru den bör iuflickas i jernvägssystemet i sin helhet. Utgående
från denna synpunkt, måste jag utan afseende på något
annat gifva Nässjölinien ett afgjordt företräde. Men då vi, enligt
min öfvertygelse, icke äro fullt säkra på vår sak och då Utsk:t
afsett den ögonblickliga ekonomiska fördelen af att draga banan
genom Lagadalen, tror jag att, då vi, så att säga, äro många parter
i detta ämne, vi böra öfverlemna åt en högre auktoritet, nemi.
Regeringen, att döma i frågan. Ty sedan vi här framställt våra
åsigter, tror jag att en myndighet, som står öfver alla partiintressen,
bör få afgöra hvar banan skall framgå. Jag hade velat gå
så långt att, hvad riktningen beträffar, helt och hållet öfverlemna
åt K. M. att efter ytterligare, undersökningar bestämma densamma
från Finjasjön och norr upåt. Ty, Mine Hrr, jag tror i sanning
att vi behöfva ytterligare undersökningar.
För denna jernväg har Utsk:t föreslagit en summa af 6 millioner,
men de räcka icke mer än halfva vägen, och då kunna ju
koramande R. St:r förändra såväl beslutet sora riktningen. Det
är derföre jag tror att R. St:r icke, innan man har undersökningarne
fullständiga, böra i första hand och på förhand söka bestämma
banans sträckning, likasom jag äfven tror att K. M. icke heller
skall göra det förr än dessa undersökningar äro gjorda. Jag tror
således att man vid denna Riksdag icke kan göra annat, än ansia
medel för fortsättande af jernvägsarbetena från Finjasjön i den
riktning, K. M. finner för godt att bestämma. Jag ber slutligen
att få uplysa att troligen en ytterligare petition kommer att till
K. M. ingifvas, med begäran att södra stambanan måtte dragas i
riktning, emot sjön Salen.
Talrika rop på propos. hördes ånyo och uprepades efter de
fleste af efterföljande yttranden.
Den 2f> April e. m.
Hr Skogman, Garl Johan Alfred, anförde skriftligen:
Ingalunda åstundande att förlänga den vidlyftiga diskussionen i ett
ämne, hvaruti hvar och en redan stadgat sin åsigt och fattat sitt
beslut, önskar jag endast få i största korthet anföra de skäl, som
förmått mig att inom StatsUtsk:t biträda tillstyrkandet af Lagabauan.
Om än Utsk:ts Uthde ej lyckats från de statistiska förhållandena
inom Småland härleda några afgörande bevis för Lagabanans
företräden, så har det dock tydligen ådagalagt, att de från samma
förhållanden af jeruvägskomitéen till Nässjöbanaus fördel härledda
sakna den noggranhet och den opartiskhet, man älskar att i en
komités betänk, finna. Den komitéens ledamot, som, enligt upgilt,
haft denna del af dess verksamhet sig anförtrodd, har sjelf
vidgått ett betydande misstag till Nässjö-liniens fördel af de flera,
som blifvit af StatsUtsk:ts Riksgälds-afdelning uptäckta. De för
denna linie anförda gynnsamma förhållandena hafva således visat
sig dels tåla betydlig nedprutning, dels böra öfverflvttas på Lagaliniens
räkning.
Under sådana omständigheter har jag ansett den genom den
sistnämnda liniens antagande upkommande besparing af öfver tre
millioner rdr rmt väl värd att tagas i betraktande. Det är sannt
att vid banans framtida fortsättning nordvestvart, denna besparade
summa till en betydande del eller kanske t. o. m. hel och hållen
måste anlitas; men äfven i detta sednare, mest missgynnande fallet
ar ju ingen skada skedd. Vägen från Malmö till Linköping blir
väl längre, men den från Malmö till Jönköping i stället kortare.
Dessa olägenheter kunna således qvittas mot hvarandra.
Utan att vilja försöka att förutsäga kommande händelser, kan
man dock våga framkasta såsom en möjlighet, att R. St-.r, till
följe af de ekonomiska resultat redan färdiga banor eller bandelar
gifvit, skulle finna sig föranlåtne på någon tid upskjuta byggandet
af banan från Småland genom Östergöthland till Katrineholm.
Hvad skulle i denna händelse blifva följden af Nässjöbanaus antagande?
Jo, att man med upoffring af tre millioner oell derå
löpande ränta för en tidrymd af måhända många år fått 2'/2 mil
onödigt lång väg från Skåne till banans pro tempore norra slut*
punkt, Jönköping, och således äfven till alla punkter af vestra
stambanan.
På dessa grunder anhåller jag om bifall till 4:de punkten af
StatsUtskrts Uthde, i hvad den afser södra stambanans riktning,
samt om särskild propos. angående anslagsbeloppet 4,082,41.2 rdr.
Frih. Tersmeden , Wilh. Fredr.: Då jag begärde ordet, hade
jag visserligen tänkt bjuda skäl för den åsigt jag ämnade framställa;
men då tiden är långt framskriden och flera talare före mig yttrat
sig i samma riktning som jag, får jag inskränka mig till att anhålla,
det proposma rörande denna punkt matte blifva tvänne, nemi.
först om sträckningen och sedan om anslaget. Beträffande den
förra, får jag förena mig med de talare, som yrkat att sträcknin
-
Den 25 April e. m.
393
gen måtte blifva från Finjasjön till Salen, och att anslaget för
denna väg måtte bestämmas till 4 millioner.
Frih. Hamilton, Hugo: Jagskall söka att vara så kort som
möjligt, och ber derföre blott att få instämma i Frih.aTersmedens
yttrande.
Hr von Troil: Det gör mig ondt, att jag här nödgas åter
beslå min värde vän, Hr Bildt, med ett groft misstag. Flan har
nemi. sagt, att på vägen tili Nobynäs finnes en ganska stark stigning
af ända till 1 på 80. Detta är alldeles icke riktigt. För
några månader sedan hade man nemligen icke lyckats finna någon
väg, der icke sådana stigningar mötte, men Chefen för Statens
jernvägsbyggnader detacherade 4 ingeniörer, hvilka lyckades finna
en alldeles ny väg, hvilken icke allenast var utan någon den ringaste
stigning, utan äfven lemnade en förkortning af ända till
2000 fot.
Jag vill för öfrigt icke uptaga K. o. Ad:s tid med besvarande
af några anmärkningar, men ber blott att få förklara, att det
synes underligt att man här framkastat en mängd ganska grava
anmärkningar, som grannlagenheten förbjuder mig att bemöta. Jag
anhåller blott att få nämna, att vägen från Götheborg till Töreboda
redan är utförd af den utmärkte man, åt hvilken statens
jernvägsbyggnader hittills varit anförtrodda, och det är ännu icke
bestämdt, huruvida kostnaden derför med 300,000 rdr öfver- eller
understiger det beräknade beloppet, men större skilnad blir det
icke. När man nu vet hvilka svårigheter han haft, tror jag att
man gör orätt i att klandra honom. För de hrr, som biträdt
mitt förslag, ber jag att få tillkännagifva, att jag ingenting har
emot att proposma så delas, att den ena framställes å riktningen
och den derpå följande å anslaget. Jag ber dock att få nämna,
att mitt förslag är upstäldt i fullkomlig öfverensstämmelse med K.
M:ts Propos., med den skilnad dock, att då K. M:ts Propos. är
framstäld norr ifrån, så har naturligtvis mitt förslag måst upställas
söder ifrån. Förslaget lyder sålunda »att för södra stambanans.
fortsättning från Finjasjön förbi och i närheten af sjön
Salen åt Nässjö och vidare öfver Tenhult till Jönköping, R. St:r
måtte bevilja oell till utgående ifrån RiksgäldsKontoret anvisa en
summa af 6 milhr rdr rmt.» Herrarne torde således finna att frågan
icke är så bestämd, att icke K. M:t kan i vissa mindre hänseenden
förändra riktningen, i fall förnyade undersökningar dertill
skulle gifva anledning. Deremot slippa vi härigenom vid nästa
riksdag en ny strid om riktningen. Dessutom får jag äran tillkännagifva
att mitt förslag är ordagrannt bifallet af PresteStåndet,
samt framstäldt i BorgareStåndet, som dock åtskiljts utan att i
afton fatta beslut i frågan, och då R. o. Ad. torde finna af hvilken
vigt det är att icke med ett enda ord ändra förslaget, emedan
frågan då komme till Förstärkt StatsUtsk., så vågar jag anhålla,
att så väl Gr. Flamilton, som öfrige ledamöter, hvilka dela
min åsigt, måtte förena sig i den af mig framstälda proposm, alltid
394
Den lii April e. m.
dock med öppen lemuad rätt att sedermera bestämma summan.
Hvad denna summa beträffar, ber jag att få fästa upmärksambeten
på de skäl, sora Gr. Hamilton anfört och hvilka voro särdeles talande.
Enligt min öfvertygelse, blir den rörelse, som kommer att
upstå på södra banan, i fall densamma framdrages i höjd med
Wexiö, vida större, än den skulle blifva på Jönköping-Falköpingsbanau,
och detta just derföre, att Jönköping har vattenkommunikationer.
Jag tror således, att den, som tänker på inkomsterna
för våra jernvägar, skall instämma i min propos.
Hr Reutersvärd, Patrik: Då frågor förekomma sådana
som denna, hvilka så nära beröra lokala intressen, är det naturligt,
att dessa intressen också skola söka att göra sig gällande. Jag
tror äfven att detta varit förhållandet hos en stor del af majoriteten
inom StatsUtsk:t, ehuru man här försäkrat att så icke varit
händelsen. Men då det allmännas rätt fordrar upoflfrandet af de
enskilda intressena, så måste dessa också någon gång gifva vika
för det allmänna, då de icke sammanfalla med hvarandra. För den
deremot, som opartiskt vill bedöma denna fråga, förefaller det besynnerligt
att man riksdag efter riksdag anslår stora summor för
att dermed anställa noggranna undersökningar; man ingår till K.
M. med begäran att K. M. måtte utse sakkunnige personer för
att undersöka och samla uplysningar; K. M. afgifver sin Propos.,
grundad på dessa undersökningar, och icke destomindre har StatsUtsk:t
gjort allt sitt till för att tillintetgöra och förringa värdet
af alla dessa uplysningar. Utsk:t har föreslagit en riktning, som
är helt och hållet stridande emot K. M:s Propos.; den grundar sig
visserligen på en föregide undersökning, men den s. k. Lagalinien
har af K. M. blifvit alldeles förkastad. Om icke någon undersökning
egt rum förut, så kunde det hafva varit en smakfråga, huruvida
en jernväg i Småland borde läggas i öster eller vester. Men
äfven i betraktande häraf, bör man enl. min öfvertygelse, helst när
det gäller en provins, hvilken såsom Småland är vanlottad på kom
munikationer, lägga en jernväg på det ställe, der den största folkmängden
finnes och der den största trafiken är att förvänta. Tager
man vidare i betraktande de 3 Småländska städerna Jönköping,
Eksjö och Grenna, så finner man att Jönköping, genom sitt fördelaktiga
läge vid vatten, redan har så stort företräde framför de
andra, att man icke borde fästa så stor vigt vid att sammanbinda
deuna stad med Malmö, isynnerhet då det skall ske på bekostnad
af det öfriga Småland. Dessutom anser jag det rättaste vara att,
då ett lands koramuuikationsanstalter skola ordnas, sådant öfverlemnas
åt en uplyst Regering, som är i bästa tillfälle att utse skickliga
och kunniga personer för undersökningarne samt sammanjemka
de stridiga åsigterna. Jag skulle derföre helst önskat ett upskof
med banans fortsättning åt norr, på det man under tiden måtte
komma i tillfälle att anställa ännu ytterligare undersökningar; men
då man ser huru litet dessa undersökningar aktas, särdeles inom
StatsUtsk:t, önskar jag afslag å Utsk:ts förslag och bifall till K.
M:s Propoe,
D en 25 April e. m
593
Hi- Bildt: Jag är upkallad af Hr v. Troila sista yttrande,
och måste på StatsUtsk:ts vägnar bestrida hans påstående att Utsk:t
och jag ingått i klander a! Ofverste Ericsons kostnadsförslag. Så
liar icke skett; tvertom sätter jag, lika med Hr v. Troil, det högsta
värde på Ofverste Ericsons förmåga icke allenast att bygga utan
älven att administrera den stora arbetspersonal, som vid jernvägarne
är anställd. Men jag har sagt att de kostnadsförslag, som blifvit
till Utsk:t inlemnade, och som innefattade en jemförelse emellan
2:ne paralela linier, icke varit upgjorda efter ett och samma system,
hvilket förhållande gjort att det varit omöjligt att derom bilda sig
ett klart omdöme. Hr v. Troil har dessutom öfverraskat mig med
en fullkomlig nyhet. Jag har sagt att anim hvarföre man skulle
gå till Nässjö var den, att man derigenom skulle få en lättare väg
sedan. Jag yttrade då, att man skulle få en stigning af 1 på 80,
hvilket synes af kartan, som utvisar att vägen stiger på | mils afstånd
från Nässjö. Nu säger Hr v. Troil att det finnes en annan
linia, der inga stigningar finnas. Men hvarifrån har han fått denna
upgilt. Har han fått den på enskild väg? Jag tror, att om den i
officiel väg kommit StatsUtsk:t tillhanda, hade sådant varit särdeles
lämpligt; ty jag måste i allmänhet på StatsUtskrts vägnar säga
att vi saknat materialier för frågans fullständiga bedömande, och
ehuru vi sökt förskaffa oss nödiga upgifter, hafva vi icke kunnat
erhålla dem.
Det är detta som jag ansett mig böra nämna med ani. af Hr
v. Troils sista yttrande. Jag kunde visserligen hafva mycket mer
att tillägga lör att uptaga de anm:r, som blifvit gjorda emot Utsk:ts
Betänk., men då tiden är långt framskriden och jag icke tror att
Betänka blifver bifallet, samt det dessutom vore mindre grannlaga
att fortsätta diskussionen, så afstår jag.
Gr. Hamilton: Utan att kunna täfla med min granne här
bredvid,
skall jag dock söka vara så kort som möjligt. Hr v. Troil
har begärt, att jag skulle afstå från min särskilda propos. och förena
mig med honom. Jag får härpå svara, att jag icke begärt
någon särskild propos., utan blott i allmänhet förklarat att jag yr
kade
bifall till K. M:s förslag samt anhölle, att icke få punkten
Nässjö så bestämdt uttalad, som jag förmodade att den var i Utsk:ts
Bstänk. — Jag har således, så snart det lemnäs öppet att på grund
af närmare undersökningar kunna draga jernvägen något mera åt
öster eller vester, ingenting att deremot anmärka.
Frih. Tersmeden: Äfven jag har ett par ord att nämna
emot Hr v. Troils sista yttrande. Han upläste sitt förslag och sade
att det var öfverensstämmande med K. M:s Propos. — Så vida
StatsUtsk:t riktigt citerat nämnda Propos., så öfverensstämmer den
med hvad jag föreslagit. K. M. har nemi. äskat »till banans fortsättning
från Finjasjön genom Skåne och Småland till trakten af
sjön Salen i Kronobergs län 6,000,000 rdr, och till jernvägsarbctena
emellan Falköping och Jönköping 1,440,632 rdr». Detta är,
396
Den 23 April e. m.
åtminstone hvad summorna beträffar, alldeles öfverensstämmande med
mitt förslag.
Sedan öfverläggningen nu förklarats fulländad, yttrade H. Exc.
Hr Grin o. Landtm., att, i afs:de å den förev:de 4:de punkten,
följande yrkanden blifvit gjorda, nemi. af Hr Skogman, att Utskits
förslag måtte i dess helhet bifallas; af Hr Bildt, att samma förslag
skulle antagas med uteslutande af orden »öfver Tenhult»; af
Hr v. Troil, att R. o. Ad., med afslag å Utskrts hemställan, måtte
besluta, att, för södra stambanans fortsättning från Finjasjön förbi
och i närheten af sjön Salen St Nässjö och vidare öfver Tenhult
till Jönköping, R. St:r skulle bevilja celi till utgående från kiksg.-  Kont. anvisa en summa af 6,000,000 rdr rmt; uti hvilket yrkande
flere ledamöter sig förenat; af Frih. Raab och åtskillige ledamöter
med honom, att, i afs:de å södra stambanans sträckning från Finjasjön,
det malte beslutas, att banan från nämnde sjö skulle framgå
genom Skåne och Småland till trakten af sjön Salen.
Härvid anmälde sig Hr Skogman och yttrade, att han afstode
från sitt yrkande om bifall till Utsk:ts förslag oförändradt och förenade
sig med Hr Bildt.
LI. Exc. fortsatte härefter sin framställning med förmälan, att
Frih. Raab hade jemväl yrkat, att endast 4 miihr rdr skulle beviljas
till fortsättning af södra stambanan från Finjasjön i den riktning
han förordat; och hade åtskillige andra ledamöter äfvenledes
påyrkat anslagets bestämmande till sistnämnde belopp, samt Hr
Hjärne, som gillat Frih. Raabs förslag i afs:de å jernvägens sträckning,
anhållit om propos. derå, alt anslagsbeloppet skulle bestämmas
till 4,082,1 12 rdr.
Sedan Hr Hjärne härvid anmält sig och förklarat, att han afstode
från sitt särskildta yrkande i afs:de å anslagssumman och
förenade sig med dem, som anhållit orri anslagets bestämmande
till 4 mill. rdr, fortfor H. Exc. alt framställa, hurusom Gr. Taube,
hvilken äfven yrkat beviljande af endast 4 mill. rdr till ifrågav:de
jernbana, i afs:de å dess sträckning föreslagit, att R. o. Ad. måtte
besluta, att jernbanan skulle dragas från Finjasjön norr ut i den
riktning K. M. behagade bestämma.
Gr. Taube, som nu begärde ordet, tillkännagaf, att han icke
vidhöll sitt särskildta förslag om banans sträckning, utan instämde
uti Frih. Raabs i afs:de derå framställda yrkande; hvarefter H.
Exc. förmälte, att flere ledamöter hade under öfverläggningen yrkat
att frågorna om jernvägens sträckning samt om anslagsbeloppet
skulle göras till föremål för särskilda propos:r, vid hvilket förhållande
R. o. Ad. torde finna, att en sådan delning af proposme
borde ega rum.
Ropades ja.
Sedermera yttrade H. Exc.. att, hvad först beträffade frågan
om jernbanans riktning, R. o. Ad., efter det Hr Skogman och Gr.
Taube afstått från sina särskilda derom gjorda yrkanden, hade att
pröfva 3 förslag, nemi. Hr Bildts, Hr v. Troils och Frih. Raabs;
hvarefter II. Exc. först framställde propos. derå, att R. o. Ad.
i)en 25 April e, tn.
stulle bifalla StatsUtskits förslag i afs:de å södra stambanans riktning
från Finjasjön, med uteslutande af orden »öfver Tenhult»,
dervid svarades starka nej blandade med åtskilliga ja, och sedermera
hemställde, huruvida R. o. Ad. antoge Hr v. Troils förslag,
att södra stambanan skulle fortsättas från Finjasjön förbi och i
närheten af sjön Salen åt Nässjö och vidare öfver Tenhult till
Jönköping; hvilken sednare propos. besvarades med starka ja blandade
med många nej; och förklarades ja nu hafva varit öfvervägande.
Sedan votering blifvit af flere ledamöter begärd, yttrade H.
Exc., att R. o. Ad., beträffande kontraproposm vid den nu äskade
voteringen, borde bestämma, huruvida Hr Bildts eller Frih. Raabs
förslag om jernbanans sträckning skulle i kontraproposm inrymmas,
hvarföre H. Exc. ville inhemta Ståndets mening derom; och sedan
propos. blifvit framställd derå, att kontraproposm vid voteringen
om bifall till Hr v. Troils ifrågav:de förslag skulle innefatta bifall
till StatsUtsk:ts hemställan med den af Hr Bildt deri föreslagna
förändring, samt denna propos. blifvit med starka nej jemte ganska
många ja besvarad, hemställde H. Exc., huruvida R. o. Ad. såsom
kontrapropos. vid meranämnde votering antoge Frih. Raabs förslag
om stambanans sträckning och, då dervid svarades starka ja och
många nej, förklarade sig nu hafva funnit ja öfvervägande.
Efter det Hr Bildt begärt votering, upsattes och justerades
följande voter.-propos.:
»Den som vill, att vid blifvande votering om bifall till Hr
v. Troils förslag i afs:de å riktningen af södra stambanan från Finjasjön,
kontra-propos:n skall blifva bifall till det förslag, Frih. Raab
m. fl. i afs:de å denna riktning afgifvit, eller från nämnde sjö till
trakten af sjön Salen, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner nej, beslutar R. o. Ad., att kontra-proposm vid nämnde
votering skall blifva bifall till hvad StatsUtsk:t i 4:de punkten af
Utlåt:t N:o 86 i afs:de å södra stambanans riktning föreslagit, med
uteslutande af orden »öfver Tenhult».
Vid voteringens slut hade rösterna utfallit sålunda;
Ja — 156.
Nej — 41.
Härefter uplästes och godkändes följande voter.-propos. i hufvudfrågan:
»Den
som bifaller Hr v. Troils förslag, att R. o. Ad., med
afslag å hvad StatsUtsk:t i 4:de punkten af Utlåt. N:o 86 i afside
å riktningen af södra stambanan föreslagit, må besluta, det nämnde
stambana skall fortsättas från Finjasjön förbi och i närheten af
sjön Salen åt Nässjö och vidare öfver Tenhult till Jönköping, röstar
Ja;
den
det ej vill, röstar
Nej;
398
Den 25 April e. m.
Vinner nej, beslutar R. o. Ad., att nämnde stambana skall
dragas från Finjasjön norr ut i sträckning mot trakten af sjön
Salen».
Vid denna voterings slut befunnos rösterna hafva utfallit som
följer;
Ja — 121.
Nej — 53.
H. Exc. Hr Gr:n o. Landtm, förmälte, att sedan R. o. Ad.
nu bestämt södra stambanans riktning, det återstode att fastställa
den anslagssumma, som för arbetena å den beslutade sträckningen
skulle beviljas; och hade i afs:de härå 2 yrkanden framställts, nemi.
af Hr v. Troil m. fl. ledamöter, att summan måtte bestämmas till
6 milkr rdr, samt af Frih. Raab och åtskillige andra talare, att
endast 4 milkr skulle anvisas för jernvägsarbetena å denna del at
södra stambanan.
Härefter framställde H. Exc. propos. derå, att för södra stambanans
fortsättning från Finjasjön i den af Ståndet redan beslutade
riktning skulle beviljas en summa af 6 milkr rdr rmt och, då dervid
svarades starka ja, blandade med ganska många nej, förklarade
sig hafva funnit ja öfvervägande.
Votering begärdes och följande voter.-propos. uplästes samt
godkändes:
»Den som vill, att för södra stambanans fortsättning från Finjasjön
i den af R. o. Ad. redan beslutade riktning skall beviljas
och till utgående från Riksg.Kont. anvisas en summa af 6 milkr
rdr rmt, röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner nej, beslutar R. o. Ad. att för ofvanberörde jernvägsanläggning
skall beviljas en summa af 4 milkr rdr nämnde mynt».
Vid voteringens slut befunnos rösterna hafva utfallit sålunda:
Ja — 74.
Nej — 62.
Enl. före den sednaste voteringen fattadt beslut, åtskiljdes R.
o. Ad. kl, 2 på natten.
In fidem,
O. Brakel.
Den 26 April.
Thorsdagen den 26 April 1860
Plenum kl. 6 e. m.
Portsattes föredragningen af StatsUtsk:ts Utlåt. N:o 86, ang:de
fortsatt utförande af jern vägsarbeten för Statens räkning och anvisande
af dertill erforderliga medel.
5:te punkten.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredrik: Ifrågav.-de jernvägs
sträckning
börjades redan under den tilländagångna statsregleringsperioden.
Skulle man vid denna Riksdag endast anslå den
af Utsk:t föreslagna summan, så blefve den icke heller fullbordad
under nästa statsregleringsperiod, utan skulle det ytterligare åtgå
ett eller annat år innan denna obetydliga vägsträckning blefve
fulländad. Enligt min tanke, är denna bansträckning af ganska
mycken vigt så väl i och för sig sjelf, som i och för den förening
emellan södra och vestra stambanorne, hvilken genom densamma
åstadkommes, och är det bestämdt misshushållning att hålla på så
länge med ett arbete af en jemförelsevis så ringa omfattning. Det
var ur denna synpunkt sedt, eller i öfvertygelse att det vore nödvändigt
att så fort som möjligt fullborda denna del af södra stambanan,
som jag i går på eftermiddagen bestred användandet af de
0 millma till fortsättning af den andra delen af denna bana. För
detta ändamåls vinnande, är det blott en sak, som afskräcker oss,
nemligen huru penningar skola kunna anskaffas. Dertill vågar jag
påstå finnes flera sätt. I den K. Propos:n är nemi. föreslaget, att
penningar i och för jernvägsarbelenas fortsättning äfven skulle uplånas
inom landet. Denna fråga är ännu ej af Utsk:t pröfvad.
Utsk:t har ansett, som synes af Betänk:t, att 22 milhr är den
summa, som för behofven erfordras, och att densamma borde uptagas
utomlands. Om behofven skulle visa sig större, vore det
väl i mångas tanke förmånligt att försöka med försäljning af statsobligationer
inom landet, och, fastän jag i allmänhet under nuv:de
förhållanden ej anser det vara nyttigt, att i någon större skala
staten upträder som låntagare inom landet, medgifver jag dock
att en så obetydlig summa, som här är i fråga, nemi. 2 milhr,
bör kunna uptagas, utan att våra näringar deraf få någon särdeles
känning. Detta är det ena sättet att anskaffa penningar. För
det andra veta vi, att ej mer än 4 mill. ännn äro använda af den
till en summa af 6 mill. upgående bankovinsten; således der äfven
en tillgång.
400
Den 26 April.
Jag anhåller derföre om Ilr Gr.-ns o. Landtnäs propos. på återremiss
af denna punkt, i det syftemål, att Utsk:t måtte tillse att
medel anskaffas till det belopp, som erfordras i och för fullbordandet
af jernvägsarbetena å södra stambanans nordliga del mellan
Falköping och Jönköping.
Hr Nordenfelt, Enar: Hufvudsakligen instämmande med
den siste värde talaren, tager jag mig dock ytterligare friheten
fästa upmärksamheten på den verkligen stora vigt, som ligger
derpå, att denna nordliga del af södra stambanan, nemi. emellan
Jönköping och Falköping, ju förr dess heldre blifver fullbordad.
Man har bestridt vigten häraf på den grund, att Jönköping med
sina valtenkommunikationer redan nu vore i tillfälle att sätta sig
i förbindelse så väl med Götheborg som med flerfaldiga andra för
varuafsättning vigtiga platser. Detta kan ej förnekas, så vida man
håller sig till sommartiden och förhösten, då vattnet ännu ej är
tillfruset. Likväl, hvad varutransporten beträffar, så är densamma
särdeles dyr melian Jönköping och Götheborg. Man skall nemi.
först gå till Södesund och sedan skall man passera den delen af
Götha kanal, som förenar nyssnämnde insjö med Wenern och som
sedermera genom Trollhättan leder till Götheborg. Det är således
för hvarje fartyg, som passerar denna väg, ganska betydliga kanalafgifter
att betala på tviinne ställen, och förblir detta ett för varutransporten
ganska kännbart förslingssätt.. Hvad åter den personliga
trafiken beträffar, är den nästan alldeles icke begagnad derför,
att det uptager både längre tid och drygare kostnad att resa sjövägen
till Götheborg, än att tillryggalägga denna korta väg öfver
landet, hvilket; mycket beqvämt kan göras på 1V2 dag. Skulle
nu denna bana ej bli färdig längre än till sjön Stråken, sä blir
säkerligen ej heller denna banbit mycket begagnad, i anseende till
det korta afståndet mellan Stråken och staden Falköping. Och
under sådana förhållanden inses ju tydligen, att det vore en stor
misshushållning med Statens medel, att nedlägga dem på ett företag,
som blott till hälften blir fullbordadt. Betrakta vi åter andra
tider på året, så finna vi, att enär småsjöarne och kanalen tillfrysa
ganska tidigt och då således isarne hindra trafiken från Östergöthland
och norra Småland, från Wadstena och Grenna, så blir
deraf en gifven följd, att hela denna trafik kommer att draga sig
till Jönköping, för att medelst den nya banan kunna med lätthet
upnå den naturliga exportorten Götheborg. Enligt mitt förmenande
anser jag denna bansträckning vara af särdeles stor vigt och
jag skulle beklaga, om ej K. St:r skulle anse sig kunna under denna
statsreglerings-period fullborda det påbörjade arbetet. Jag instämmer
för öfrigt, i afs:de på medels anskaffande, i det af den siste
värde talaren framstälda förslag, eller att öfverlemna till StatsUtsk:ts
pröfning, om de befintliga tiilgångarne kunna i detta hänseende
tillfredsställa b. hofven, eller om, för ändamålets vinnande, det vore
nödvändigt att anskaffa medel genom uplåning på inhemskt fondsystem.
Jag anhåller således, i likhet med Frih. Tersmeden, att
denna
Den 2® April.
m
denna 5:te punkten måtte blifva återremitterad, på det att StatsUtsk:t
framdeles måtte till R. St:r inkomma med förslag, huru
medel lättast må kunna anskaffas till fullbordande af jernvägsarbetena
å södra stambanans nordliga del mellan Falköping och
Jönköping,
Hr Bildt, Didrik Gillis: Ehuru väl man icke kan up
göra
annat än approximativa beräkningar öfver de blifvande trafikinkomsterna
på den ifrågav:de södra stambanans nordliga del mellan
Falköping och Jönköping, så har jag likväl kommit till det resultatet,
att jag i alio äfvere-nsstämmer med dem, som önska, att så
fort som möjligt få denna bana fullbordad. Som på den södra
stambanan redan äro nedlagda betydliga kapitaler och som med
allt skäl kan förmodas, att Ständerna komma att besluta att på
densamma nedlägga ytterligare stora summor, så synes det mig
vara fördelaktigt, att dessa penningar så fort som möjligt måtte
blifva afkastliga och att ej arbetstiden måtte allt för länge utsträckas.
Af dessa skäl har jag inom Utsk:t varit af deri öfvertygelsen
att medel böra gifvas. Denna min åsigt, som inom Riksgäldsafdelningen
delades af majoriteten, lyckades dock ej inom Ut.sk:t
vinna några sympatier. Oaktadt jag således ej antecknat mig sorn
reservant, befann jag mig likvisst i detta afseende inom Utsk:t i
minoriteten. Ehuru jag således både inom Utsk:t och här under
diskussionerna alltid förfäktat den åsigt, att denna nordliga del af
södra stambanan företrädesvis borde fullbordas, så kan jag dock
icke nu, efter det beslut Ridd. o. Åd. i afseende på den 4:de
punkten fattat, eller att 6 mill. skola användas i och för fortsättning
af arbetena å den södra banans södra del, biträda det förslag,
som här af Frih. Tersmeden blifvit framställdt, att, utöfver hvad
Utsk:t föreslagit, anslå en summa af 2 mill. till Falköping-Jönköping-banans
fullbordande. Jag anser nemi., att inga medel för
närvarande förefinnas till ett sådant ändamåls vinnande. Man har
visserligen häntydt derpå, att man genom ett inhemskt fondsystem
skulle kunna erhålla dertill erforderliga medel. Det är visserligen
möjligt, att det kunde lyckas. Men då R. St:r beslutade, att, t
och för arbetenas fortsättning å Statens jernvägsbyggnader, ett lån
på 23 mill. skulle utrikes uptagas, så skedde detta, enligt min
upfattning, under den förutsättning, att man derigenom skulle
undvika en påtvungen uplåning inom landet, som möjligen kunde
förorsaka äfventyrliga rubbningar på den Svenska penningemarknaden
och upprifva de sår, som efter den herrskande krisen ännu ej
voro läkta. Detta var orsaken hvarför Ständerna beslöto att lånet
utrikes skulle uptagas, och jag frågar, om det vore konseqvent,
att nu fatta ett beslut, som skulle stå rakt i strid med denna
inom representationen så nyligen uttalade åsigt. Skulle man nu
besluts, att dessa mill. skulle uptagas genom ett inhemskt fondsystem,
så skulle RiksgäldsKontoret ovilkorligen vara skyldigt att
anskaffa dessa medel, antingen genom en sådan uplåning eller
ock upköpa dem till hvad pris som helst, blott med afseende på
H. V. 26
402
Den 26 A piff.
livar det först kunde tinna dem, men ehuru jag visserligen önskar,
att denna bana måtte så fort som möjligt fullbordas, så kan jag
dock ej sträcka min önskan så långt, att det måtte ske med hvilka
uppoffringar som helst från Statsverkets sida. Det återstår således
att undersöka, om RiksgäldsKontoret skall kunna af sina disponibla
tillgångar lemna den erforderliga summan. StatsUtskit har ännu
ej inför 11. Stil* framlagt någon beräkning om RiksgäldsKontorets
tillstånd, men Utskrt har af Fullmäktige erhållit en tabell, innehållande
uppgift på sannolika utgifter och inkomster under nästa
Statsregleringsperiod. Hvad inkomsterna beträffar, voro de på siffran
bestämda, men utgiftsposterna är det omöjligt att ännu med
någon visshet kunna beräkna, då Ständerna ej afgjort mer an 5
hufvudtitlar och de öfriga jemte många andra motioner, hvari äfven
anslag äskas, ej ännu utgjort föremål för granskning. Men man
kan dock göra sig en bild öfver, huru hufvudutgifterna skola gestalta
sig. Om allt i K. M:ts Propos. bilalles. så återstår i behållning
en disponibel summa af 1,697,000 rdr. Men med dessa
penningar skall man belacka de utgifter, sorn vid denna riksdag
komma att göras för jernvägslånen. Dessa utgifter utgöras årligen
af 1,497,000 rdr; återstår således en disponibel summa af omkring
200,000, hvilken på tre år kommer att utgöra 600,000 rdr. Visserligen
är det sannt, att man ej med bestämdhet katt förutsätta
att allt hvad K. M. i sin nåd. Propos. begärt, blifver bifallet, men
man kan dock i de flesta fall antaga, att hvad af K. M. begäres,
slutligen blifver Ständernas beslut; men man skall dock taga i betraktande
det ej obetydliga antal anslag, som dels redan blifvit af
Ständerna bifallna, och de som inom kort komma att underställas
Ständernas pröfning. Jag ihfigkommer nu, att från den afdelning
inom StatsUtsk:t, som behandlar äreuder rörande allmänna arbeten,
kommer t. ex. ett förslag att underställas Ständernas pröfning om
en anslagssummas af 50,000 rdr beviljande för vägars förbättring.
Det är äfven föreslaget åtskilliga andra nya arbeten, såsom förbättring
af vägarne i norra delen af landet, och om blott dessa på
Riksgäldsafdelningen till bifallande framställda förslag af Ständerna
godkännas, så skulle jag tro, att största delen af de disponibla
600,000 rdr kommer att åtgå. Och under sådana förhållanden
synes det för mig ingalunda klart, huru medel skola kunna anskaffas.
Man har föreslagit äfven ett'annat sätt, nemi. att bankovinsten
dertill skulle användas. Hvad densamma vidkommer, så
har jag hört talas om andra sätt att begagna den, såsom till understöd
för sådane inhemska fabriker, som skulle tillverka jernvägsmateriel,
på det man derigenom skulle förekomma den ofantliga
import af denna vara, som nu eger rum från England och sorn
för nästa Statsregleringsperiod anses uppgå till 8 å 9 mill. rdr.
Dessutom bör ihågkommas, att anslag äro begärda för en del andra
företag, som ej kunna helt och hållet åsidosättas. Här är begärdt
understöd till åtskilliga bibanor. K. M. har visserligen i sin Nåd.
Propos. ej ansett sig böra tillstyrka bifall till någon af dessa begärda
summors lifgifvande, aldenstund K. M. ansett, att man med
de få tillgängliga medel, sorn förefinnas, bör koncentrera sina krafter
Den 25 April.
40:*
för att i möjligaste mån fortskynda fullbordandet af de påbegynta
stambanorna, men för min del anser jag, att man ej bör förbise
dessa bibanor. Genom att understödja desamma, vinner man kommunikationer
för vida bättre pris, jin om man skulle helt och hållet
uppoffra allt på stambanorna. Bibanorna hafva hittills erhållit lån
på 4 proc. ranta. Staten kan således ej förlora mer jin 1 proc.
Från åtskilliga håll inom riket hafva lån blifvit fiskade för anläggande
af bibanor. Här är t. ex. föreslaget en bibana-melian Borås
och vestra stambanan, som bevisligen skulle medföra väsendtliga
fördelar för provinsen; anslagslån hafva äfven blifvit äskade
för åtskilliga bibanor till Köping-Hult-banan, hvilka obestridligen
äfven inom distriktet komma att medföra mycken nytta; för att ej
tala om de många bibanor i provinsen Skåne och i norra Sverige.
Af dessa skäl anser jag således, att, enär Ridd. o. Ad. besiu
tat att ö mill. skola användas för arbetenas fortsättande å södra
stambanans södra del, och då således inga disponibla medel för
närvarande förefinnas, man ej vid detta tillfälle bör, utöfver hvad
Ulsk:t föreslagit, anslå några ytterligare medel till fortsättning af
jernviigsarbetena å södra stambanans nordliga del, mellan Falköping
och Jönköping, hvarföre jag för min del tillstyrker bifall till Utskits
i detta hänseende gjorda framställning.
Frih. Hamilton, Hugo: Oaktadt jag ej kan underkänna
en stor del af de skäl, den siste värde talaren, Hr Bildt, anfört,
anser jag mig ändock tvungen att instämma i det förslag, som
blifvit af Frih. Tersmeden framstäldt, eller att, utöfver hvad Utsk:t
föreslagit, en ytterligare anslagssumma af 2 mill. rdr måtte till
Falköping-Jönköping-banans fullbordande beviljas. Jag anser nemi.
att det är en uppenbar misshushållning med Statens medel, att ej
fullborda en bandel, som redan är påbörjad, ty derigenom komma
de deri nedlagda kapitalerna att fortfarande blifva allt för länge
räntelösa. I strid med hvad här af åtskilliga talare blifvit anfördt,
är jag af den öfvertygelsen, att, ehuru vattenkommunikationer från
Jönköping både till Vesterhafvets hamnar och till flera andra afsättningspunkter
förefinnas, de blifvande jernbanorna komma att
äfven under seglationstiden begagnas. Ty. såsom vi veta, äro våra
förnämsta exportartiklar tunga varor. Om Statens jernbanor ej
ställa sina taxor så lågt, att äfven dessa varor kunna lastas å dem
till ett pris, som ej mycket öfverstiger sjötransportens, få de åtminstone
på flera år föga att transporteia från de inre provinserna,
och blir jernvägsstyrelsen derföre nödsakad dertill, hvilket också
erfarenheten redan visat. Då dertill kommer, att fartyg äfven på
de inre lärvattnen icke sa sällan förolyckas, hvarföre afsändaren,-  medelst en ej obetydlig assurans, måste försäkra sina voror, om ej
i dylika bolag, åtmiostone i sin egen bok, så är jag för min del
öfvertygad otn att äfven under seglationstiden varuafsändare välja
det säkrare, skyndsammare och derigenom billigare sättet att fortskaffa
sina varor, hvilket obestridligen sker medelst jernbanorna. r—
Som vi veta, är äfven en samtnanbiudningsbana från vestra stambanan
i trakten af Hallsberg till Orebro föreslagen, hvarigenom, då
404
De n 26 April.
en gång denna såväl sora Falköping-Jönköping-linien blir färdig,
trupper och krigsförnödenheter från rikets vestra och södra provinser
kunna föras från Jönköping till Orebro och Arboga, samt vidare
på Mälaren till Stockholm, således en inre kommunikationsled,
som blir aldeles säker och oberoende, äfven om en fiende skulle
vara herre i Östersjön, hvilket lätt nog kan inträffa. Afven ur
både politisk och ekonomisk synpunkt tror jag derföre att det vore
af stor vigt att denna bandel blefve snart färdig.
De inkast, den siste värde talaren gjorde mot ett inhemskt
fondsystem, kan jag i allmänhet icke bestrida. Jag kan dock ej
inse, att skälen i afseende på vådan af ett sådant företag böra gälla
lika mycket nu, som då förslaget härom sista gången väcktes. Först
och främst är nemi. den nu ifrågavarande summan betydligt mindre
och dessutom hafva konjunkturerna sedan den tiden förbättrats.
Utsigterna för vårt finaneiella tillstånd hafva enligt mitt förmenande
börjat ljusna, bankens silfvervaluta har ökats med 4 mill.,
hopp är att exporten af trävaror skall i år lemna bättre resultater,
spannmålen bar stigit i pris, och mycket annat gör, att jag skulle
anse det vara ganska lämpligt, att nu göra en början till ett inhemskt
fondsystem med den föreslagna summan af 2 mill., som
icke borde vara farlig att undandraga den Svenska industrien och
som icke blefve svår att få uplånad. Hvad beträffar det framställda
förslaget om bankovinstens användande till detta ändamåls
viunande, vågar jag ej, bemöta de anmärkningar, den siste värde
talaren häremot framkastat, emedan han af mångårig erfarenhet bör
känna förhållandena bättre än jag, men jag skulle tro, att det vore
klokast att återremittera punkten till StatsUtsk:t, på det att Utsk:t
må pröfva saken en gång till, och afgifva Utlåt, om lämpligaste
sättet för medels anskaffande i och för Falköping-Jönköping-banans
fullbordande under denna Statsregleringsperiod.
Jag förenar mig således med dem, som yrka återremiss.
Frih, Sprengtporten, Jacob Wilh.: Jag, för min del,
finner de skäl, som af föreg:de talare blifvit anförda för nyttan att
unner denna Statsregleringsperiod fullborda den delen af södra stambanan,
som är belägen mellan Falköping och Jönköping, så talande,
att jag anser mig i allo böra understödja detta förslag. Jag skulle
likväl vilja göra detta eventuelt, alldenstund jag, i likhet med en af
Utsk:ts ledamöter, håller för troligt, att några medel för ett sådant
ändamåls vinnande ej för närvarande finnes i KiksgäldsKontoret
att tillgå. Derföre om förslaget vunne framgång, skulle jag önska,
att It. St:r lemnade RiksgäldsKontoret rättighet att, i händelse Kontoret
funne utväg att uptaga detta lån mot vilkor, som ej öfverstego
de, som för andra utom riket kontraherade lån blifvit antagne,
för fortsättande af denna bandel upptaga ett lån på 2
mill. rdr.
Jag anhåller att denna anmärkning måtte få åtfölja återremissen
till Utsk:t.
Frih. Åkerhjelm, Johan Carl: Som jag, så väl inom
Den 26 April.
405
TJtsk:t som under diskussionerna på detta rum, tillhört, den majoritet,
som röstat för att de 6 milhna skulle anslås till fortsättning
af arbetena å södra stambanans södra del, samt att de återstående
medlen borde beviljas till nämnde banas nordliga del, anser jag
mig med några ord böra redogöra för de skäl, som ledt mitt
beslut.
Sedan R. St:r beslutat uptagandet af ett utländskt lån på
25 mill. rdr till användande i och för fortsättning af arbetena å
statens jern vägsbyggnader, och Utsk:t af denna summa föreslagit,
att dels 15,7 96,889 rdr måtte anvisas för fullbordandet af vestra
stambanan från Stockholm öfver Katrineholm till Töreboda, dels
1,762,479 för anläggning af en sammaubindningsbana mellan vestra
stambanan frän Halsberg till Orebro, utgjorde återstoden en summa
af 7,440,632 rdr att ytterligare disponera. Man skulle nu tillse
huru dessa medel på det för Staten fördelaktigaste sättet skulle
kunna användas. Tvenne alternativa förslag gjorde sig gällande
inom Utsk:t, det ena, att företrädesvis fortskynda stambanans från
Finjasjön fullbordande, det andra att, med åsidosättande deraf, söka
åvägabringa en sammaubindningsbana i sin helhet mellan Jönköping
och Falköping. Med afs:de fästadt, på staden Jönköpings
fördelaktiga läge, hvarifrån varor af alla slag kunna, linder största
delen af året, med undantag af några månader under vintern, sjövägen
transporteras till så väl Westerhafvets hamnar, som till så
många andra för varuafsättningen fördelaktiga orter, och i betraktande
deraf, att den trakt, hvarigenom de trenne milen jernväg,
som kunde på södra banan byggas, hela året om vore i saknad af
lättare kommunikationsmedel, så väl för person- som varutrafiken,
ansåg jag, att det vore klokare och vigtigare både för nämnde
provins och för landet i allmänhet, att nedlägga penningarne på
byggande af jernvägen i Småland. Jag förnekar ingalunda vigten
och betydelsen af att fullborda Falköping-Jönköping-banan; men,
då man tager i betraktande, att, hvad som skulle återstå att färdigbygga
af denna bana efter förloppet af den nuvide Statsregleringsperioden,
icke skulle erfordra en längre tidrymd än ett år, för att
fullbordas, har jag äfven af detta skäl ansett, att vid sådant förhållande
de disponibla medlen företrädesvis borde användas i och
för fortsättning af den södra stambanans södra del genom Småland.
Ehuruväl jag ingalunda vill bestrida vigten af att äfven
Falköping-Jönköping-banan snarligen måtte fullbordas, så tror jag
likväl, att det för närv:de blifver svårt att bedöma huruvida Statsverket
kan bereda de 2 mill. rdr, sora till detta ändamål ytterligare
erlordras, hvarföre jag yrkar bifall till Utsk:ts i den förev:de
punkten gjorda framställning, dock med det förebehåll, att, i händelse
medel skulle under riksdagens lopp komma att förefinnas, R.
St:r må ega rättighet, om de för godt finna, att desamma till
fullbordande af södra stambanans nordliga del meilan Falköping
och Jönköping använda.
Gr. Sparre, Erik: Jag tillkännagaf redan i går, att min
åsigt var, att man redan under denna statsregleringsperiod borde
Ren 26 April.
söka åstadkomma fullbordandet af bansträckningen mellan Falköping
och Jönköping. Jag anser den vara af stor vigt för att öka trafiken
på den vestra banan, ty med den kännedom, jag om densamma
eger, behölver den alla möjliga matare, för att i någon man
kunna betacka de dryga omkostnader, som för dess uppehållande
erfordras. Det finnes likväl en annan bibana, nemi. Boråsbanan,
sorn i än högre grad skulle biträda till ökande af denna trafik, och
jag hoppas att Utsk:t skal! finna utvägar att till densamma lemna
understöd. Skulle sedan några medel återstå, så skulle jag för min
del gerna önska, att desamma användas till fullbordande af Falköping-Jönköping-banan.
Jag skulle derföre våga hemställa att. R.
o. Ad. ville, med bifallande af denna punkt, anmoda Stats(Jtsk:t,
att, derest tillgångarna medgåfve, inkomma med förslag om lämpligaste
sättet för medels anskaffande till denna bibanas fullbordande.
Gr. Hamilton, Henning: Under gårdagens diskussion
redogjorde jag till största delen för de skäl, som föranledt K. M.
att i sin Nåd. Propos. till R. St:r göra framställning om en sådan
fördelning af återstoden af de för Statens jernvägsarbeten anvisade
medel, att, 0,000,000 rdr måtte användas till fortsättning af arbetena
å Statens södra stambana från Finjasjön och vidare upåt Småland,
samt att 1.440,632 rdr måtte användas till nämnde banas
nordliga del mellan Falköping och Jönköping; jag vill således ej
nu ytterligare inlåta mig i någon diskussion deröfver, utan har jag
endast begärt ordet i afsigt att bemöta en af Frih. Hamilton framkastad
anm., angrde den betydliga trafik, sorn skulle ega rum på
den föreslagna bandelen melian Falköping och Jönköping. Jag kan
nemi. icke föreställa mig, att den kan blifva så synnerligen betydlig,
som han tyckes förmoda. Tänka vi oss, att en varutransport
skulle, under en tidpunkt af året, då kanalen vore tillfrusen, men
Wettern farbar, fortskaffas från någon hamn vid Wetterns nordliga
eiler östra sida till Jönköping och vidare på jernväg till Götheborg,
huru mycket besvär och omkostnad skulle ej dermed blifva förenadt.
Skulle man ens kunna föreställa sig, att en varuafsändare
ville underkasta sig alla de af- och pålastningar af varan, som deraf
skulle förorsakas, nemi. att först föra den till någon hamn, för att
få varan till Jönköping, och sedan lossa den der, för att åter vid
jernvägsslationerna både i Jönköping och Götheborg få förnya
samma besvär. Alla de omkostnader, som ett sådant fortskaffningssält
skulle medföra, gifva mig åtminstone anledning förmoda, att de flesta
varuafsändare heldre vänta några månader till vattenkommunikationen
blir fri, än de utsätta sig för det äfventyrliga och kostbara
sätt att fortskaffa sin vara, som jag nyss antydt. — Hvad beträffar
den föreslagna återremissen, tror jag i sjelfva verket man ingenting
dermed kan vinna. Jag grundar min öfvertygelse derpå,
att, om man, på sätt en värd talare anfört, jemför enl. K. M:s Nåd.
Propos. Statsverkets inkomster celi utgifter, så skall man finna, att,
sedan det nu kontraherade jernvägslånet blifvit amorteradt, de återstående
tillgångarne blifva ganska obetydliga. Återstoden skulle
kanske kunna belöpa sig till några hundra tusende rdr, men man
Den 26 April.
407
skall likväl ihågkomma det ej obetydliga antal enskilda motioner,
som blifvit väckta i syftemål att af Statsverket erhålla vissa anslagssummor,
hvilka sammanlagda upgå till flera rnilbr, och, oaktadt
det är ani. att hoppas, att största delen af dessa motioner blifva
afslagna, så är det alltid att förmoda, att så mycket qvarstår, som
medtager den lilla obetydliga behållning, rom här är i fråga. Det
är visserligen sannt, att den vestra banan mellan Götheborg och
Töreboda gifvit ganska ringa behållning och att således nu ifrågav:de
bandel, om den blefve fullbordad, skulle på densamma komma
att utöfva ett fördelaktigt inflytande; men vi måste äfven ihågkomma^
att inom denna staisregleringsperiod jernbanan mellan
Stockholm och Götheborg skall byggas färdig, och med afs:de fästadt
på den ojemförligt mycket betydligare trafik, som från de;' håll
kommer Töreboda-Götheborgs-linien till godo, kan jag icke tro, att
det vore af så särdeles stor betydelse att få äfven Jönköpings banan
färdig, att man t. o. m. skulle göra det med svårighet från
Statsverkets sida.
Jag anhåller om bifall till Utsk:ts i den förev:de 5:te punkten
gjorda hemställan.
Hr Bildt: Det förelag, Gr. Sparre i sin välvilja väckt, att
man nemi. skulle bifalla denna punkt och på samma gång gifva
StatsUtsk:t i updrag att inkomma med förslag om medels anskaffande
till fullbordande af arbetena å södra stambanans nordligadel
mellan Falköping och Jönköping, skulle jag ej vilja bestrida, såvida
jag ej med visshet kunde förutse, att en sådan åtgärd fruktlöst
skulle aflöpa; åtminstone anser jag mig redan hafva ådagalagt,
att det åsyftade resultatet icke kan, utan allt för stora upoffringar
från Statsverkets sida, vinnas. Hvar och en, som har haft någon
beröring med jeruvägsfrågors behandlande, har säkerligen vunnit
erfarenhet derom, att passionerna göra sig mer gällande i denna,
än i alla atulia frågor. Under sådana förhållanden inträffar det
alltid, att personer, som lifligt intressera sig för en sak, som de
anse nyttig, för upnående af sitt mål, helt och hållet åsidosätta
Statens och det allmännas nytta. Jag för min del skulle tro att
den lösning af frågan, Gr. Sparre åsyftat, skulle framkalla en mängd
tvister, så väl inom Utsk:t som inom representationen. Jag frågar
Eder, Mine Hrr! om det med rättvisans och billighetens fordringar
är öfverensstämmande, att med förbiseende af alla andra för landet
nyttiga företag, såsom vägförbättringar i de nordliga delarne af
riket, bibanors anläggande, skjutsningsväsendets omorganiserande
o. fl. a., använda alla disponibla medel, ända intill sista styfvern,
på fullbordandet af stambanorna. Det är åtminstone ett nytt sätt
att behandla statsregleringsfrågor, som är helt och hållet främmande
för mig. Jag tror således, att det varit bättre om Gr.
Sparre yrkat återremiss, ehuru väl ur praktisk synpunkt detta
skulle medföra den olägenheten, att arbetena i betydlig mån komma
att försinkas, alldenstund anslagsbeloppet ej ännu och kanske ej
inom 2:ne månader blifver af Ständerna beslutadt. Jag vidblifver
således mitt förra yrkande om bifall till den förevide punkten och
408
Den 28 A pr! 3.
reserverar jag mig högtidligen mot ett beslut, sorn i ena fallet
skulle försinka de påbörjade arbetena och i det andra komma att
förstöra en mängd andra nyttiga företags utförande, för att ej tala
om det tredje fallet, att det nemi. skulle åstadkomma ett menligt
inflytande på våra finanser.
Jag anhåller om bifall till Betiinkrt.
Gr. Taube, Arvid; Ben tillämnade bibanan emellan Falköping
och Jönköping anser jag vara en af de vigtigaste i Sverige,
ocb stöder jag denna roin åsigt äfven på jernviigskomitéens betänkande,
som uptager Jöuköping-Falköping-banans stora vigt äfven
för vestra stambanan. Skulle fullbordandet af denria bibana ytterligare
upskjutas, korume Statsverket att derigenom, endast uti fervaltuingsomkostnader
eller i aflöning tii) öfveringeniör och öfriga
tjenstemän, ärligen förlora omkring 12,000 rdr. Härtill kommer
att trafikskötseln på en så kort bandel, som den emellan Falköping
och sjön Stråken, blifver betydligt högre jemförd med den inkomst,
som på denna bana kan upkomma, än då trafiken kan utföras på
hela stycket från Falköping till Jönköping på en gång. Det är k
alla länder, som lia jernvägar, en känd sak, att om en kort jernväg
skall kunna bära sig, måste trafiken derå vara synnerligen liflig;
men kan någon liflig trafik förväntas upkomma emellan Falköping
och sjön Stråken, hvilken sednare ej gerna kan anses vara någoo
remarkabel ändpunkt för en jernväg? Det är föga sannolikt; hvartill
kommer att trafiken på de första milen af e» bibana ej heller
synnerligen bidrager till förökande af inkomsterna på sjelfva stambanan,
emedan de varor, som sålunda komma till sjelfva hufvud»-  banan, ändå komma den till godo från de 2 å 3 milen närmast
intill densamma. Det är först då en bibana erhåller större längd,
eller kommer i direkt förbindelse med någon annan kommunikationslinie,
sorn den kan sägas vara af något synnerligt gagn för
sjelfva hufvudbanan. Mau har visserligen hört det påståendet, att
om äfven medlen till banans fullbordande ej nu till fullo beviljades,
skulle detta likväl icke upskjuta banans öpnande för trafik mer
än 1 år; roen ba vi da besinnat att under detta enda år, som de
på bunau redan nedlagda kostnader derigenom ligga räntelösa, förorsakas
Staten en förlust af öfver 150,000 rdr, som kunna kallas
rent af bortkastade.
Af ofvannämnde skäl yrkar jag, i likhet roed Sera föreg.-de
talare, att der. förev:de punkten måtte till SiatsUtsk:t blifva återremitterad,
på det att, om möjligt är, medel till banans emellan
Falköping och Jönköping snara fullbordande måtte anskaffas.
Frih. Hermelin, Carl Samuel: Som stöd för Utskrts
förslag har af flere talare blifvit anfördt, att, enär vattenkommunikationen
mellan Jönköping och Götheborg (örelänns, jernvägen
mellan nämnde städer skulle i obetydlig mån i afs:de på varutransport
anlitas. Man har Ufven härför åberopat de drygare omkostnaderue,
och på grund deraf upgifvit att varuafsändarne under
vintertiden heldre, än att betala transportkostnaderna å jernväg,
Den 26 April.
409
skullé afbida tiden då farvattnen blifva fria från is, för att sjövägen
fortskaffa sina varor. Om detta också ofta kominer att inträffa
med vanliga tyngre Svenska produkter, så följer icke deraf
att jernvägen skall blifva obegagnad äfven der sjötransporten tinnes
eller att transportkostnaden blir afskräckande. Utaf en Westergöthlands
fastighets-egare tror jag mig nemi. med säkerhet veta att
under innevide vinter spannmål blifvit transporterad från trakten
af Töreboda till Götheborg, emot en afgift, jemte kommisionsarfvode,
af endast 1 rdr 25 öre rml. — Då afståndet från Jönköping
till Götheborg säkerligen icke är större, snarare kortare, än
emellan Töreboda och Götheborg, så bör också transportkostnaden
icke blifva större, utan snarare mindre. När, enl. tidningarnes upgifter,
priset å 1 t:a råg i Götheborg f. n. varit 16 rdr, men vid
blifvande sjötransports början från inre landet afslutats till 1 å 2
rdr lägre pris, så synes att en jernvägstransport äfven af en sådan
vara som spannmål kail med fördel utaf afsändare stundom begagnas,
då man betraktar en hastigare och säkrare försäljning, undviker
sjötransporten, möjlig risk, o. s. v. Hvad beträffar sjelfva anslagets
beviljande ur statsekonomisk synpunkt, anser jag, att det
t. o. m. vore en särdeles stor misshushållning, att icke söka anskaffa
medel till denna banas skyndsamma fullbordande, enär de på
detta företag förut nedlagda kapitalerna allt för länge kunna blifva
räntelösa, då ett hallgjordt arbete icke kan gifva den afkastning
som vederbör.
Med Ståndets tillåtelse anhåller jag också få framställa en liknelse.
Likasom till ett växande träds trefnad och förkofran en
enda eller s. k. hufvudrot sällan är tillräcklig för dess välbefinnande,
utan att sidorötterna, både mindre och större, väsendtligt bidraga
till trädets näring, så tilltror jag mig påstå att detta förhållande
äfven kan hänföras till jernbanorna. Jag är förvissad att jernbanans
fullbordande emellan Jönköping och Falköping, om hvars slutliga
verkställighet olika tankar icke finnas och hvartill återstående
anläggningskostnad icke är utaf afskräckande betydenhet, skall högst
betydligt bidraga till fördel äfven för den redan fullbordade banan
så väl till Götheborg, som åt Nerike. Ur alla synpunkter sedt,
anser jag R. o. Ad. borde återremittera punkten till StatsUtsk:t,
på det att detsamma måtte inkomma med förslag om lämpligaste
sättet för medels anskaffande till fullbordande af arbetena å södra
stambanans nordliga del mellan Falköping och Jönköping.
Sedan öfverläggningen ansetts afslutad samt H. Exc. Hr Gr:n
o. Landtm, yttrat, att derunder yrkats dels bifall till StatsUtskits
förslag, dels bifall derå med anmodan till Utsk:t att, derest Statsverkets
tillgångar befunnes sådant medgifva, framdeles inkomma
med förslag om medels anvisande till fullbordande under nästa
statsregleringsperiod af jernbanan emellan Falköping och Jönköping,
och dels slutligen att Utskits förslag måtte varda återremitteradt;
framställde H. Exc. först propos. å bifall till StatsUtsk:ts ifrågav:de
förslag, dervid svarades många nej, blandade med ja, och sedermera
propos. på bifall dertill med förutuämude tillägg, hvilken framställ
-
110
t)en 26 April,
ning jemväl besvarades med många nej och några ja, samt slutligen
propos. på förslagets återremitterande; och då svaren dervid utföllo
med starka ja, blandade med åtskilliga nej, förklarades ja nu hafva
varit öfvervägande.
fide punkten.
Frih. von Kraemer, Robert Fredrik: Jag ämnar ej
spilla ett enda ord på begäran om återremiss af den föredragne
punkten, utan är det endast reservationsvis jag nu yttrar mig.
Millionerna äVo redan använda vid denna riksdag, och, som mig
synes, ändamålsenligt till fortsättning af påbörjade stambanor i
vestlig och sydlig riktning. Min afsigt är således endast nu att
fästa upmärksamheten derpå, att billighet och rättvisa fordra, att
vid nästa riksdag de bördiga landskap, som ligga norr om Mälaren,
med sina rika malmtillgångar, sin betydliga jerntillverkning och
sitt vidsträckta jordbruk med den ypperligaste jordmån i allmänhet,
matte erhålla anslag till jernvägs-anläggningar. Den riktning, efter
min åsigt, som dessa banor böra få, då medel dertill kunna anslås,
är, i likhet med hvad jag vid sista riksdag yttrade, att en jernväg
bör anläggas från Stockholm till Upsala i rak linie öster om Sigtunafjärden,
men att till denna bana bör stöta en annan i trakten
af Odensala kyrka öfver Eriksund, förbi Ekolsund och öfver Sagan
in i Westmanland, samt att jemväl, på sätt Ilr Bildt i gårdagens
plenum förordat, en bana drages från Upsala norr ut till Gefle,
hvartill terrainen är särdeles lämplig, då på hela denna jemna
sträcka ej finnes någon enda svårighet, om ej Dalellven, hvilken
likväl är lätt att öfvergå, i anseende till deri befintliga många
holmar.
Att anföra motiver för dessa förslag är för tidigt, men jag
anser, att då dessa banor otvifvelaktigt böra komma att lemna en
ganska god inkomst, och en af dem, eller den emellan Stockholm
och Upsala, troligen den största möjliga behållning å en jernbana,
anser jag att samtliga dessa af mig föreslagna banor böra företrädesvis
bli Statens stambanor; så mycket heldre, som förluster påtagligen
upstå på redan under byggnad varande Statens jernvägar.
Må man derföre vid blifvande riksdag icke styfmoderligt behandla,
i detta afs:de, de norr om Mälaren belägna landskap, och
dervid erinra sig att rättvisan bär i sin hand 2:ne vigtskålar,
hvilka böra stå jemt. I detta fall är den ena redan nedtyngd af
millioner, då den andra är tom och lätt som en fjäril. Jag hoppas
att äfven denna i sinom iid blir fylld, så att jemnvigt må erhållas
-— icke blott i beskattning, utan äfven i fördelar!
Gr. Sparre, Erik: Det kan ej nekas, att provinserna norr
om Mälaren hade bort komma i åtanka hos Statsmakterna, då frågan
först förevar om medels anslående till Statens jernvägsbyggnader
inom riket. Att dessa bördiga och på malmfält rika landskaper,
hvilka både med afseende å folkmängd och areal bära en
särdeles tung beskattning, hittills i detta hänseende blifvit stjut
-
ben 26 April.
moderligt behandlade, är obestridligt. Ehuruväl jag sålunda fullkomligt
erkänner befogenheten af det missnöje, som ett sådant förbiseende
å Statsmakternas sida ovilkorligen hos innebyggarne inom
dessa landskaper skall framkalla, så anser jag, i likhet med Frih.
Kraemer, att det ej skulle löna mödan att påyrka en återremiss af
förevrde punkt, utan inskränker jag mig endast att reservationsvis
uttala den förhoppning, att näst sammanträdande Rikets Ständer
måtte anse som en dyrbar pligt att tänka på, att äfven de
norra provinserna måtte komma i åtnjutande af lättade kommunikationer.
Att nu updraga någon plan öfver den kommande stambanans
riktning, anser jag ej rätta tidpunkten vara inne. Jag ber
doek få förklara, det jag är i fullkomligt motsatt tanke med den
siste värde talaren i afseende på hans nyss framställda förslag om
jern vägens sträckning, och tror jag mig kunna försäkra, att dessa
hans åsigter aldra minst delas af provinsens innebyggare.
Hr Bildt, Didrik Gillis: Då så väl Frih. Kraemer som
Gr. Sparre euuast yttrat sig reservationsvis mot detr nu ifrågav:de
punkten, synes det möjligen öfverflödigt att jag upträder till försvar
af densamma. Men jag har egentligen begärt ordet i anledn.
af ett yrkande af Frih. Kraemer. Den värde Frilnn påstod
nemi. att jag under gårdagens diskussion uttalat mig för den stora
fördelen af jernbanans sträckning emellan Upsala och Gefle. En
sådan åsigt har jag, mig veterligen, ej uttalat. Jag yttrade, om
jag rätt vill påminna mig, att man borde från Stockholm draga
en jernväg norr ut, som »på någon ort» träffade Gefle-Dala-jernvägen.
Jag skulle visserligen ej hafva fäst mig vid detta obetydliga
misstag, om jag icke ansåg det för ganska vigtigt, att ens
yttranden, isynnerhet i jernvägsfrågorna, i protokollet blifva riktigt
upfattade, på det att man icke sedan må beskyllas att hafva ändrat
sina åsigter.
Frih. v. K raemer: Hvad först beträffar Hr Bildts anmärkning, är
väl möjligt, att jag missförstått hans yttrande vid sista plenum; men
då han nu medgifver, att han då förordat en bana från Stockholm norrut
till Gefle-Dala-banan, är förlåtligt om jag deraf dragit den slutsats,
att hans mening varit, att Stockholm-Upsala-banan borde, då den
kommer till stånd, fortsättas direkte till Gefle, hvarigenom den
kortaste sammanbindning vinnes emellan de af honora nämnda
ändpunkter. Gr. Sparre har yttrat, att han ej tror länets invånare
i allmänhet hylla den af mig yttrade åsigt om jernvägssträckningen
genom Upsala län. Jag kan deremot försäkra Hr Gr:n,
att så likväl är förhållandet. Jag känner ganska väl den liflighet,
ja snart sagdt hetsighet, hvarmed förfäktare af olika åsigter om
jernbanors sträckning genom Upland uttala dessa, men jag tror
att. deri af mig föreslagna banan från Odensala öfver Eriksund och
Ekolsund till Sagan, kommer att sammanjemka de stridiga åsigterne.
Visserligen blir ett och annat härad utan jernväg, såsom
t. ex. det lilla Bro härad, men detta har en fördelaktig sjökommunikation
på Mälaren med Stockholm en stor del af året och
413
Den 26 April.
iifven ej särdeles långt till den af mig föreslagna jernvägsstationen
Eriksund. Samma förhållande är med Håbo och Trögs härader
med Ekolsund till station. Huru pretentionerne kunna stiga och
förhoppnitigarne stegras, bevisas exempelvis af följande: Upsala
läns hush:s-sällskap infordrade af hush:s-nämnderna svar på de af
jernvägskomitéen framställda frågor. Elfkarleby nämnd svarade
(jag tror dock ej på fullt allvar), att Elfkarleby socken har visserligen
ett godt läge vid hafvet och vid Dalelfven, men, efter
önskningar få framställas, önska vi att få en jernväg lörbi våra
knutar och att Dalelfven må göras segelbar. Många förhoppningar
ha syskontycke med de sålunda uttryckta.
Frih. Tersmeden. Wilh. Fr.: Att döma af den diskussion,
som här förevarit, skulle man tro, att det vore fråga om, att anlägga
några jernvägar i Upland. Af Betänk:det syr.es tydligen att
derom alldeles ej är fråga, enär det heter: »— — — Utsk:t tillstyrker
att ofvanberörde framställningar må af R. 8t:r lemnäs utan
afseende». För min del kan jag ej, sorn de föreg:de värde talarne,
yrka någon förändring i Utsk:ts tillstyrkande, men kan derför ej
underlåta, att uttala den förhoppning, att kommande R. St:r måtte
behjerta behofvet äfven för provinserna norr om Mälaren af att
få liiltade kommunikationer.
Hr Oxehufvud, Anders Rolf: Uti min till Högloft. StataUtsk:t
remitterade motion har jag föreslagit att framdragningeu
af norra stambanan måtte under instundande Statsregleringsperiod
fullbordas tili Stäket. Jag har nemi. utgått från den synpunkten,
att jag ansett det allmännas nytta bäst afses derigenom,
att jernbanan drages raka vägen till Fahlun, ty det är väl ej fråga
om att anlägga stambanan endast och allenast för Upland, då
man samtidigt härmed kunde tillskynda provinsen Westmanland
stora fördelar. Först och främst skulle betydlig kostnad sparas
derigenom, att jernvägen droges direkte till Fahlun, alldenstund
denna väg blir 3 å 4 mil kortare, än om den skulle gå öfver Upsala
och Sala till Fahlun; derefter skulle jernbanan, på den af mig
föreslagna vägen, komma att gå genom den bördigaste delen af
provinsen Westmanland, då deremot Upsala-Sala-banan korome att
gå genom obebodda trakter och ödemarker. Ehuru tillfället visserligen
icke nu är lämpligt att ingå i någon vidlyftigare bevisning
härom, har jag dock ansett mig böra förutskicka dessa anmärkningar,
med uttalande af den förhoppning, att kommande R.
St:r måtte inse behofvet äfven för de norra provinserna af att få
lättade kommunikationer.
Efter härmed slutad öfverläggning blef Utsk:ts hemställan,
uppå gjord propos., af R. o. Ad. bifallen.
7:de punkten.
Utsk:ts hemställan bifölls.
Den 2fl A p ril.
413
8:de punkten.
Hr Lilliehöök, Erik Gust af: Som jag icke kan utforska
anledningen, hvarföre dessa orden på första raden, nemi. »till en början»,
inkommit i slutmeningen och hvartill de skola tjena, får jag
anhålla att R. o. Ad. måtte, med uteslutande af dessa ord, lemna
samtycke till punkten för öfrigt.
Efter härmed fulländad öfverläggning, framställdes Törst propos.
å bifall till Utskrts förslag oförändradt, dervid svarades några
både ja och nej, samt sedermera propos. å bifall till samma förslag,
med uteslutande af orden »till en början», hvilken sednare
propos. besvarades med åtskilliga ja samt ett eller annat nej; och
förklarades ja hafva varit öfvervägande.
9:de till och med 14:de punkterna.
Utsk:ts hemställanden biföllos.
15:de punkten.
Frih. v. Kr»mer. Robert Fredrik: Otvifvelaktig! är att
en egendom, öfver hvars egor en jernväg anlägges, i framtiden
deraf får fördelar, men huru Utsk:ts förslag i den nu föredragne
15:de punkten skall rättvisligen kunna realiseras, då förlusterna
under pågående jernvägsanläggning äro af så olika tryckande beskaffenhet,
kan jag ej inse. För att göra denna min åsigt mera
åskådlig, får jag framställa en jemförelse, kanhända i bjerta färger,
men som likväl icke saknar verklighet. Man utstakar en jernvägslinie
öfver egorna till egendomen A. Egaren protesterar, enär
riktningen blir för hans gods högst menlig, men mötes med ett
välvilligt, men bestämdt afslag, nemligen: jernvägen måste bli rak.
Till följd häraf genomskäras hans goda ängar och hagar, hvarigenom
begagnande af bete äfven försvåras; hans bördiga, underdikade
åkerjord får djupa remmor, hvarigenom vexelbruket störes;
trädgården kan ej heller skonas; åtskilliga byggnader måste rifvas
och flyttas; — men, värst af allt, som knappast kan med penningar
ersättas, egendomens prydnad, en mängd ståtliga ekar och
bokar nedhuggas. Till alla dessa förluster kommer, att in- och
utkörsvägarne till egendomen förlängas och försvåras, och att en
flerårig inqvartering tynger godset, icke endast af indelta soldater,
det går nog an, men äfven af en mängd lösa perssner, som söka
arbete vid jernvägsbyggnaden, och hvilka, oaktadt all berömlig
iakttagen tillsyn af befäl, likväl göra ohägn och demoralisera godsets
underhafvande.
Men, säger man, egendomen A. får fördelar i framtiden af
jernvägen; dessa måste upskattas och afdragas ersättningsanspråken.
Men egendomar!» B. C. D. o. 3. v. stöta med sina egor i
närheten af jernvägen, utan att denna, eller också högst obetydligt,
skadar desamma. De ha sålunda alla fördelar af jernvägen, utan
någon olägenhet, och äro kanhända belägna närmare en station än
egendomen A; dessa äro befriade från alla anspråk, då deremot
414
O en 26 A pril.
den sönderstyckade och svårt behandlade egendomen A. måste vidkännas
äfven sådana.
Jag har hört siigas, att meningen möjligen kunde vara att
borttaga ur den ganska hårda expropriationslagen stadgandet om
50 proc. förhöjning i ersättning för Statens jernbanor. Denna
procentförhöjning är likväl ett skydd mot att lili orättvist behandlad
; tages detta bort. hvarföre ej så gerna taga steget raskt ut,
genom borttagande af all rätt till ersättning; bättre så, än att
underkastas deri förhatligaste af all behandling — godtyckets.
Af dessa nu anförda skäl yrkar jag afslag pa denna punkt
af Betidet.
Hr Nordenfelt, Leonard Magnus: Afven jag finner, i
likhet med den siste värde talaren, Utskds förslag vara i högsta
grad opraktiskt. Men jag grundar icke mitt omdöme i detta hänseende
på samma motiver, som den värde talaren. Det kan visst
vara möjligt att jordegaren tillskyndas en kännbar förlust derigenom,
att man anlägger jernbanan öfver hans egor, d. v. s. på bans
ängar och betesmarker, att man nedhugger hans vackraste ekar
etc.; men tänka vi på de stora fördelar, han genom dessa upoffringar
kommer i åtnjutande af, tror jag de i fullt mått upväga de
nyss antydda olägenheterna, hvilka i sjelfva verket ej kunna anses
mer än för ögonblicket lända honom till någon skada. Med hvilken
lätthet kan han icke sedermera afsätta sina landtmannaprodukter,
i hvilken betydlig mån stiger icke hans egendom i värde, med
hvilka ofantliga summor hafva icke dessa hans jordrimsor blifvit
af Staten inköpte. Jag har nemi. flera gånger varit i tillfälle att
deltaga i de nämnder, som nedsättas för att för Statens räkning
inköpa de för jern vägssträckningar erforderliga jordtomter, och jag
vet med hvilket afseende på jordegarens bästa dessa köp afslutas.
I de flesta fall kan man säga, att dessa nämnder verkligen handla,
som om de varit jordegarens ombud. De värdera ej allenast jorden,
utan äfven fästes afseende på de omvägar, som jordegaren
skulle få köra, i händelse jernbanan anlades i den ena eller andra
riktningen, på nerhuggningar af träd, som för samma orsak erfordras
o. m. d. Med på erfarenhet grundad kännedom derom,
att nämnden värderar jorden till öfverpris, och med afseende fästadt
på alla de väsentliga fördelar, sorn genom jernvägsanläggningar
tillskyndas jordegaren, så skulle jag för min del yrka den förändring
af nu ifrågav:de §, att den fick följande ordalydelse: »Att
R. St:r måtte i und. skrifvelse hos K. M. anhålla, att förslag
måtte utarbetas till en sådan förändring af K. Förordnar d. .20
Nov. 1845, ang. upiåtande af jord till allmänt behof, att 5 0-proc.-  förhöjningen ur densamma måtte uteslutas».
Hr von Ehrenheim, Per Jakob: I likhet med den förste
värde talaren får äfven jag yrka afslag å StatsUlskds i förev:de
punkt gjorda hemställan. Det förefaller mig nemi. ingalunda öfverensstämmande
med den vanliga formen för ärendernas behandling,
att. StatsUtsk:t framkommer med förslag derom, att R. St:r
I)eii 26 April.
skola ingå till K. M. med begäran om förslag till en viss förändring
i en gällande lag. Jag anser att ett sådant förslag bordt
behandlas af LagUtsk:t., antingen på grund af enskild motion eller
af K. M. framställd Propos. I sjelfva saken delar jag ej heller Utsk:ts
åsigt, emedan den jordegare, öfver hvars egor en jernväg går,
icke har mer nytta af jernvägen, än den öfriga kringliggande
trakten, och således ej bör förbindas til! en upoffring, som ej utsträckes
till de öfriga i saken intresserade. Min åsigt, att orten
borde bekosta expropriationen samfäldt, har jag vid ett föreg:de
tillfälle uttalat, men det är något helt annat, än hvad här är
föreslaget.
Hr Bildt, Didrik Gillis: I motsats till den förste värde
talaren kan jag, för min del, ej annat än tillstyrka bifall till
Utsk:ts i denna § gjorda hemställan. Hvar och en, som i någon
mån tagit kännedom om de missbruk, som vid expropriationslagens
tillämpning gjort sig gällande, kan ej annat än inse nödvändigheten
af införandet i densamma af en sådan stadga, Utsk:t föreslagit.
Vi veta nemi. allt för väl att jordegare, öfver hvilkas mark jernvägen
skall dragas, icke blott åtnjuta en ganska högt beräknad ersättning
lör den jord, de i detta afseende afstå till Staten, utan
äfven tillskyndas betydliga fördelar derigenom, att deras egendom,
utan någon deras åtgärd eller kostnad, ögonblickligen stiger i värde
med 50, ja! mången gång med 100 %. Jag frågar eder då, Mine
Hrr, om man väl med skäl kan klandra Utsk:t derför, att det i
så måtto velat se Statens fördel till godo, att, vid värderingen af
den mark, som borde för jernvägen uplåtas, afseende borde fästas
icke blott på den förlust, sorn genom uplåtande af marken tillskyndades
jordegarne, utan ock på den betydliga fördel, som den
ifrågaställda jeruvägsanläggningen komme att för egendomsinnehafvarne
medföra. En värd talare har mot Utsk:ts förslag framställt
den anmärkningen, att det icke vore med vanliga formen för
ärendernas behandling öfverensstämmande, att StatsUtsk:t framkommit
med hemställan om utarbetande af vissa förändringar i en
gällande lagförfattning, utan att delta vore en fråga, som bort.
tillhöra LagUtskit att utreda. Jag vill i afseende härå fästa upmärksamheten
på,- att det alldeles ej är fråga om att fatta något
beslut i hufvudsak, utan endast om uttalande af en önskan till K.
M., som blifvit föranledd af ett ärende, som utgjort föremål för
StatsUtsk.-s behandling. I händelse K. M. i nåder fäster afseende
vid denna anhållan, då blir det först en lagfråga, som vid en kommande
riksdag blir föremål för LagUtsk:ts och sedan för Ständernas
pröfning och beslut. Det är verkligen med stor förvåning
jag erfarit det motstånd, med hvilket Utsk:ts förslag i detta hänseende
blifvit bemött; ty en bland de vigtigare åtgärder, sora
måste vidtagas, i fall meningen är att vidare fortsätta utförandet
af arbetena å Statens jernvägsbyggnader, är väl den, att expropriationslagen
sättes i någon sorts öfverensstämmelse med detta
nya system för kommunikationsmedlen. Man skall icke föreställa
sig, att beloppet för expropriationskostnaderna upgår till så obe
-
Den 28 April.
tydliga summor; för den södra stambanan hafva redan i och för
detta andamål blifvit nedlagda 1,700,000 rdr och med säkerhet
vågar jag påstå, att åtminstone 600,000 rdr hafva blifvit bortslösade
till följe af den allt för högt tilltagna upskattningen. Utskottet,
som haft tillfälle granska dessa förhållanden på nära håll,
har derföre ansett som en pligt, att fästa It. St:rs upmärksamhet
på det missbruk, som inom denna förvaltningsgren utöfvas, ty,
fastän det endast gäller Statens skinn, så är det väl ej mer än tillbörligt,
att Ständerna tillse, att individerna af detsamma ej skära allt
för breda remmar. Det är på dessa grunder Utskrt föreslagit, att
Ständerna måtte hos K. M. anhålla om en sådan förändring af
nu gällande expropriationslag, att vid värdering af den mark, som
för jernvägsanläggningar erfordras, det måtte tagas i betraktande
icke blott den förlust, som derigenom tillskyndas jordegaren, utan
äfven å andra sidan huruvida genom jernvägsanläggningen några
fördelar upkomma för den fastighet, hvarifrån uplåtelsen sker.
Jag anhåller om bifall å Utsk:ts Uthde.
Hr von Kraemer, Anders Robert: Det är en gammal
princip, att en rote består af två man, en öfver- och en underrotmästare;
vare detta ett försvar för mitt upträdande. De motiver,
Utsk:t till stöd för sitt förslag anfört, bevisa, enligt mitt förmenande,
oriktigheten af det resultat, hvartill Utsk:t kommit. Utsk:t
säger nemligen i motiveringen, att i anseende till de stora kostnader,
hvartill jernvägsanläggningar i vårt land måste stiga, det
vore billigt om de närmast kringboende i så måtto bidrogo till
kostnaderna för deras anläggning, att vid värderingen af den mark
etc. etc. Utsk:t antog således, till börja med, en princip för sitt
tillvägagående, hvilken jag anser i allo riktig. Derefter i sjelfva
beslutet anhåller Utskrt, att Ständerna måtte hos K. M:t framställa
önskan om en sådan förändring i expropriationslagen, att
vid värderingen af den mark, som för jernvägsanläggningar erfordras,
måtte tagas i betraktande icke blott den förlust, som derigenom
tillskyndas jordegaren, utan äfven å andra sidan, huruvida
genom jernvägsanläggningen några fördelar upkomma för den fastighet,
hvarifrån uplåtelsen sker. Utsk:t har således i fullföljandet
af sitt förslag gjort sig skyldigt till en inkonseqvens, då Utsk:t
hemställer, att, af de närmast kringboende, endast den närmaste
eller den, öfver hvilkens egor jernvägen kommer att sträcka sig,
skall vidkännas vissa utgifter. Det är enligt mitt förmenande
icke mer än billigt, att alla de i närheten kringboende, hvilka,
fastän jernvägen icke öfverkorsar deras egor, likväl af densamma
hafva lika stora, ja mången gång större fördelar än de, hvilka
för detta ändamål uplåtit sin mark, och ingen olägenhet, skola
i någon mån bidraga till kostnaderna för jernvägens anläggning, i
stället för att, som nu föreslaget är, gå alldeles fria från alla utbetalningar
i detta hänseende.
Hvad beträffar Hr Nordenfelts framstälda förslag att §:n i så
måtto skulle förändras, att man skulle hos K. M:t i underd:het
anhålla
O en 2K April.
417
anlinda derom, att 5O-proc.-förhöjningen mätte ur expropriationslagen
bo: l tagas, kan jag ej finna, hvarför expropriationslagen skall
upsUilias annorlunda för det ena, än för det andra ändamålet. Är
då anläggandet af jernvägar det enda, som kan tillskynda en ort
fördelar. Tillskyndar ej anläggandet af en landsväg, öpnandet af
en kanal Ufven stora fördelar för kringboende egendomsinnehafvare.
Jag för min del skulle således önska, att förhöjningen i allmänhet
borttages ur expropriationslagen.
Hr von Koch, Nils Samuel: I likhet med den siste
värde talaren anser äfven jag. att Utslct i fullföljandet af sitt förslag
gjort sig skyldigt till en inkonseqvens. I motiveringen säger
Utsk:t nemi. att, i anseende till de dryga omkostnaderna för jernvägars
anläggande, det vore billigt, att de närmast kringboende i så
målto bidrogo till deras anläggning ete. etc. I beslutet åter synes
ej vara fråga olli annat än den ersättning, de skulle komma i
åtnjutande af, öfver hvilkas egor jernvägen komme att. gå fram,
samt de bidrag, desamma genom deraf möjligen upkommande fördelar
skulle i anläggnings-omkostnader tillskjuta. Då sålunda Utsk:t
i motiveringen talar om alla de närmast kringboende orterna, så
liar jag med förundran erfarit att det ej finnes i beslutet ett enda
ord, som kan hafva häntydning på desamma, utan der talas endast
om de orter, öfver hvilka jeruvägslinierna komma att dragas.
Jag för min del skulle således anse det vara önskvärd!, att kunna
utfinna något rättvist medel, för att alla de kringboende skulle i
ein mån bidraga till kostnaderna för jernvägsanläggningarnes bestridande,
men af de många förslag, som här blifvit framstälda,
har jag icke kunnat finna något, som, i min tanke, med fördel
kan tillämpas. Hvad Utsk;ts förslag i öfrigt angår, vill jag ej
underlåta, att till Utsk:t hembära min tacksamhet, för det Utsk:t
gjort Ständerna upmärksamma på de missbruk, sorn vid expropriations-lagens
tillämpning utöfvas.
Jag har nemi. sjelf varit i tillfälle att granska dessa förhållanden
och vet huru egendomsinnehafvare, då fråga är att uplåta
jord till allmänt behof, alltid söka rikta sig på Statens bekostnad.
Fastän jag således i alla afseetiden förordar och inser behofvet af
vissa förändringar i denna lagförfattning, tror jag dock det vore
oriktigt af Ständerna, att hos K. M:t begära utarbetande af ett
lagförslag i den riktning, Utsk:t åsyftat. Jag fruktar nemi. att
det vore omöjligt, att i en allmän författning utstaka gränserna
för de fördelar, hvar och en särskild jordegare kan få af jernvägsanläggningar
öfver sina egor, och de bidrag, som hart, till följe
deraf, skulle blifva ålagd att utbetala. Hvad åter ersättning till
jordegare vidkommer, tror jag det enklaste vöre att sänka den
stora 5 Oprocents-för höj ningen, så vida man ej helt och hållet ville
borttaga den. 1 så läll får jag nämna, att det redan finnes ett
förslag i detta afseende utarbetadt af lagberedningen, sorn nemi. i
3 kap. Jordabalken föreslår åtskilliga förändringar i expropriationslagen,
der bland annat äfven förekommer ett tillstyrkande, att
H. V. ' 27
418
Den 26 April.
SO-proc.-förhöjoingen helt och hållet skulle borttagas, och detta
för all expropriation för allmänt behof. Vill man ej gå så långt,
som lagberedningen, vet jag dock ej något hinder för att nedsätta
beloppet till t. ex. 20 proc. Som jag sjelf deltagit i lagberedningens
beslut, skulle jag helst önska, att hela 5 0-proc.-  förhöjningen bortfölle och att jordegarne ersattes efter det högsta
i orten gångbara värderingspris för jord. Till följd af hvad jag
sålunda yttrat, tror jag ett förslag i den riktningen, som här af
Utsk:t blifvit frarostäldt, vöre olämpligt och obehöfligt, alldenstund
redan ett sådant förslag finnes af lagberedningen utarbetadt. Skulle
man vilja vidtaga någon åtgärd i det fallet, tror jag man skulle
inskränka sig till att möjligen begära förslag ang:de bestämmande
af de belopp, med hvilka de orter skulle till jernvägsanläggningar*
nes fullbordande bidraga, genom hvilka desamma komme att en
gång framgå.
Hr v. Troil, Samuel Gustaf: Frånv:de vid diskussionens
början erkänner jag, att jag ej har hört alla de skäl, som blifvit
framstälda till kullkastande af Utsk:ts förslag, men det oaktadt
vågar jag påstå, att jag finner denna punkt så billig och rättvis,
att det i högsta grad förvånat mig, att den eus kunnat möta något
motstånd Jag för min del skulle önska en omarbetning af
expropriationslagen, icke blott för hvad nu särskildt rörer jernvägsanläggningarne,
utan för alla ändamål, der jord skall till allmänt
behof uplåtas. Jag tror således, att det är af högsta vigt att en
skrifvelse i den syftning, Utsk:l föreslagit, komme att från Ständerna
i underd:het K. M:t underställas. Man har visserligen mot förslaget
anmärkt, att en sådan anhållan bort hafva utgått från LagUtsk:t,
alldenstund den åsyftar en omarbetning af en gällande
lagförfattning; ehuruväl jag i viss mån delar denna åsigt, anser
jag dock alltid StatsUtskrt oförhindradt att framkomma med en
sådan anhållan, i hvad den uteslutande rörer en omarbetning af ex‘
propriationslagen i och för jern vägsarbetena. Då jag sålunda icke
kari finna en sådan åtgärd i ringaste mån formvidrig, och jag tror,
att det icke behöfs mera än en sådan påstötning från Ständernas
sida, för att åstadkomma en omarbetning af expropriationslagen i
sin helhet, så vill jag åtminstone med min röst bidraga till att
StatsUtsk:ts i denna punkt gjorda hemställan måtte vinna framgång.
Jag anhåller således om bifall till förevtde 1 5;de g.
Hr Carlheim-Gyllenskjöld, Henrik Adolf Oscar:
Jag anhåller att genast få förklara, att jag för min del instämmer
i det af Hr von Koch gjorda yrkande. Till en början anser jag
ganska tvifvelaktigt, huruvida StatsUtsk:t eger motionsrätt i en
fråga som denna; äfven om jag antager, att Utskd sådan eger, anser
jag ej det vore formenligt af Ständerna, att, på grnnd af en sådan
från StatsUtskit gjord framställning om förändring af en nu
gällande lagförfattning, genast besluta en underd. skrifvelse till K.
M:t, utan anser jag, att frågan borde af StatsUtsk:t först hänskju
-
Den 26 April.
tns iill LägUts1c:t. Huruvida det vid nuv:de ståndpunkt af riksdagen
vore lagligt, det lemnar jag till Hr Gr. och Landtm, att
bedöma.
På grund af de stora missbruk, som vid expropriationslagens
tillämpning utöfvas, anser jag visserligen att det vore af högsta
vigt att densamma i väsendtlig mån omarbetas. Utom det att
Staten vanligtvis vid sådana köps afslutande får sitta emellan, så
vill jag fästa upmärksamlieten på en annan omständighet, hvarför
jag tror den är till skada för samhället. Med de stadganderi, som
för narvide i expropriationslagen förefinnas, är det nära nog en
nödvändighet för medlemmarne af den nämnd, som skall bestämma
expropriationssumman, att begå mened. Att jag ej är den enda;
sorn påstår att missbruk vid expropriation verkligen egt rum, har
under 'diskussionens lopp blifvit ådagalagdt; jag hemställer derför
till Eder, M. Hrr! om ej de män, som utgjort medlemmar
af en sådan nämnd verkligen äro att beklaga, och skulle det icke
löna mödan att endast för den orsakehs skull ifra för att en omarbetning
af expropriationslagen måtte åstadkommas.
Hvad sjelfva förslaget innehåller, eller att vid värdering åf
den mark, som för jernvagsanläggningar erfordras, äfven måtte tagas
i betraktande den fördel, sorn för uplåtelse af fastighet tillskyndas
jordegare, anser jag detsamma vara i högsta grad opraktiskt,
och det vöre omöjligt för nämnden att åtaga sig ett sådant
Updrag.
Hr Bildt: Det är en ganska vanlig företeelse inom debat
terande
församlingar att, då det är fråga om förslag, man ej vill
bifalla desamma på grund af dess inskränkthet; de måste, säger
man, vara vidlvfligare, för att man skall kunna hoppas på någon
lösning af detsamma. Andra åter göra den invändningen, att de
äro alltför vidlyftiga, för att med ens kunna antagas. Hvad nu
Särskildt det ifrågavrde vidkommer, så, ehuru man dock i allmänhet
tyckes inse nödvändigheten af en omarbetning af expropriationslagen,
hafva somliga ansett, att man tagit ut steget allt för långt,
då man föreslagit, att vid värdering af märk skulle tagas i betraktande
både jordegarens fördel och skada; andra åter, hvilka företrädesvis
representerats af hrr jurister, hafva ansett, att StatsUtskit
åter varit för inskränkt i sin framställning och att förslaget hade
bort omfatta hela expropriationslagen. Jag frågar Eder, M. Hrr,
om det ens kan anses vara möjligt, att tillfredsställa allas önskningar
i detta hänseende. Det tillhör val icke StatsUtskit, att
ingå i en juridisk analys om allt hvad som bör förändras i den
nu gällande expropriationslagen. StatsUtskit har endast vidrört
de föreskrifter i densamma, som haft någön gemenskap meri deri
frågan, som utgjort föremål för Utskits behandling, nemi. i alside
på jernvägsanläggningars fullbordande i rikrit, och defVid åberopat
den praktiskt erkända sanning, att i alla ändrå länder finnes särskild
lagstiftning i och för jern vägsän lägga i ngarne. Vill K. Mit
sedan utsträcka frågan till omarbetande af ailä i expropriationslagen
förekommande stadganden ang:de uplåtande af jord till all
-
420
Den 2G A piil.
mänt behof, så kan ingen i (letia hänseende vara mer belåten
än jag.
Jag anhåller fortfarande om bifall till Utskits hemställan.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad, yttrade H. Exc.
Hr Gr. o. Landtm., att derunder yrkats dels af Hrr Bildt och v.
Troil bifall till Utskits förslag oförandradt och dels af Hr Nordenfelt,
att detsamma skulle erhålla följande lydelse: »att R. St:r
måtte genom underd. skrifvelse hos K. M:t anhålla, att förslag
måtte utarbetas till en sådan förändring af K. Förordningen den
20 Nov. 1845, angide uplåtande af jord till allmänt behof, att i
följd deraf ersättning för den jord eller lägenhet, som för Statens
jernvägsbyggnader erfordras, så väl som tor den skada eller intrång,
någon deraf kan lida, endast måtte utgå till lulla värdet
utan den förhöjning af hälften derutöfver, sorn samma K. Förordning
föreskrifver»; hvaremot andre talare yrkat afslag å Utskrts
förslag.
Efter framstäld propos. å bifall till Utskits förslag oförandradt,
dervid svarades ja och nej i blandning, gjordes propos. fi bifall
till Hr Nordenfelts förslag och besvarades med mångå nej jemte
ett eller annat ja; hvarefter framstäldes propos. på afslag å Utskits
förslag, och då svaren dervid utlollo med starka ja blandade med
ganska många nej, förklarades ja nu hafva varit öfvervägande.
Sedan Hr Bildt begärt votering, uplästes och godkändes följande
voterings-propos.i
»l)eu som bifaller StatsUtskits uti 15ide punkten af Utlåt.
Nio 80 gjorda hemställan, röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
vinner nej, afslår R. o. Ad. förenämnde hemställan.»
Vid voteringens slut hade rösterna utfallit sålunda:
Ja — 31.
Nej — 23.
1 6:de punkten.
Gr. Taube, Arvid: Emot 1 Gide punkten kan anmärkas,
att örn StatsUtskit funnit organisationen af jernvägs-stvrelsen numera
vara mindre lämplig, (och att Utskit haft något skäl till
denna förmodan kan man äfven inse, då man vid granskningen af
de bifogade bilagorna uptäcker att vid jernvägarne ingen ledande
hand synes vid hvarje afdelning hafva funnits, hvilket ibland annat
äfven uptäckes derigenom, att då på vestra stambanen det finnes
7 stationsinspektorer med 90 rdr i månaden och 1 med 6 2: 50,
finnes deremot ingen på södra stambanan, som har under 113
rdr, och detta oaktadt lefnadskostnaden är högre i Götheborg och
dess grannskap än i Malmö) hade det uti varit rättast, att gående
på sak yttra detta, och i följd af de uplysningar, som inhemtats,
föreslå att Ständerna ingingo med en underd. anhållan om ändring
Den 2G April.
m
uti hvad Utsk:t sålunda ansåg tarfva en förändring. Har Utsk:t
deremot funnit att nuv:de organisation af jernvägs-styrelsen är den
rätta, vore det ju ingenting att yttra derom. .Tåg anser derföre,
att antingen skall R. St:r, hädanefter som hittills, öfverlemna åt
K. M:ts godtfinnande att besluta och bestämma i denna sak, då
det är ganska naturligt att H. M:t, då tiden dertill befinnes lämplig,
kommer att föreslå en styrelse; eller också skpll il, St:r, om
det nu gällande systemet befinnes olämpligt i anseende till den
längre bansträcka, som redan finnes för trafik öppnad, hvarigenom
trafikskötseln och underhållet af den färdiga banan bör vnra något
mera oberoende och afskiljd från byggnadsafdelningen, underd.
anhålla
att K. M:t täcktes med det snaraste organisera styrelsen
för jernvägarne, så vidt möjligt är, efter system,
som är i öfverensstämmelse med hvad å jernvägar i
andra länder är brukligt och der anses praktiskt nyttigt
och användbart.
Hr Bildt: Det är visserligen ganska svårt, att när man
hör ett förslag första gången upläsas, genast kun-na yttra sig derom
; likvisst ber jag få förklara, att jag ingalunda kan inse, hvaruti
det af Gr. Taube nyss framstälda skulle ega något företräde
framför det af Utskrt afgifna. Den värde Gral önskade, att man,
med anledning af chefens för statens jernvägsbvggnader vid föreg:de
tillfällen yttrade åsigt att en trafik-öfverstyrelse borde bildas, med
bestämdare ordalag, än Utsk:t valt, måtte uttala sig för cn sådan
ötverstyrelses införande. Det tror jag för min del ej vore riktigt.
Jag anser, att Ständerna ingalunda böra operera i en riktning,
hvarigenom man skulle påskynda, att den nuv:de chefen för statens
jernvägsbyggnader skulle lemna sin befattning. Det sätt, på
hvilket han upfyllt detta sitt åliggande, lur i sanning varit så lysande,
så utmärkt, att man i stället borde göra allt för att få bibehålla
honom vid denna plats. En annan fråga blir den, att, då
trafiken blifvit öpnad på södra delen af stambanan och snarligen
kommer att öpnas på flera andra ställen, och till toije deraf en
utvidgad styrelseförvaltuing är af behofvet påkallad, söka åstadkomma
en sådan förändring i densamma, att trafik- och byggnadsstyrelserna
blifva tvänne särskilda förvaltningsgrenar, antingen under
öfverinseende af dess nuv:de chef, eller ock att de blifva helt, och
hållet hvarandra frånskiljda. Man finner ju tydligen, att, enär jernvägarne
med hvarje dag skrida till sitt fullbordande, till följe hvaraf
en större arbets- och tjenstemanna-personal erfordras så väl för den
trafikerande allmänhetens beqvämlighet, som ock för inkasserande
och förvaltande af de deraf inflytande inkomst medlen, det. är nödvändigt
att en från jernvägsbyggnads förvaltningen afskiljd styrelse
blifver organiserad. Till närmare belysande af detta ämne har
Utsk:t i sitt Bet:de meddelat upgifter, huru med den ifrågavide
förvaltningen tillgår i främmande länder. Öfverallt hvar jernvägar
finnas äro dessa begge styrelsegrenar skiljda från hvarandra,
och jag hoppas, att 11. Stur äfven måtte inse nödvändigheten af
4.22.
Den 26 April.
att detta äfven med snaraste möjliga måtte blifva förhållandet i
vårt land.
Jag yrkar bifall å Betänka.
Gr. Mörner, Carl Göran Detlof: För min del gillar
jag hufvudsakligen U(sk:ts i denna § gjorda hemställan. Jag anser
nemi., att det tillväxande omfånget af arbetena å Statens jern*
vägsbyggnader gör det nödvändigt att den förvaltning, sora afser
trafiken å Statens jernvägar, blifver helt oqh hållet skiljd från byggnadsförvaltningen.
I alla andra länder eger äfven detta förhållande
rum. Sedan en jernväg blifvit färdigbyggd, och uplåten till den
trafikerande allmänheten, öfver,lemnäs genast administrationen af
densamma åt en helt och hållet särskild auktoritet. Enahanda
ordning skulle jag tro, äfven böra införas i förvaltningen af våra
jernbanor, nemi. att en redovisande och en kontrollerande auktori-,
tet blifver organiserad.
Jag skulle derföre i allo vilja biträda Utsk:ts förslag, om icke
det lage något allt för sväfvande i beslutet. Utsk:t säger nemi.,
»— — så snart sådpnt lämpligen kan ske r? —». Det vill med
andra ord säga, att raan ej. vilt hafva något gjordt mellan denna
och nästa riksdag.; man vill ej ens. ha/va något förslag till nästa
riksdag, såvida K. M. ej finner sådant lämpligt. Ett sådant beslut
synes mig kunna gifva ani. till att allt för mycket aflägsna
tidpunkten för den ifrågav:de åtgärdens vidtagande i afs:de å förvaltningen
af trafikinkomsterna å Statens jernvägar, och skulle jag
derföre tillstyrka, att B. o. Ad. ville, med uteslutande af orden,
»så snart sådant lämpligen kan ske», gifva sitt samtycke till Utsk:ts
i denna § gjorda hemställan.
Gr. Taube: Hvad Hr Bildts anm. angår, att ett antagande
af mitt förslag möjligen skulle kunna hafva den påföljd, att Öfver-,
ste Ericson skulle lemna sin befattning, vili jag endast fästa den
värde talarens upmärksamhet derå, att Öfverste Ericson sjelf, i ett
till K. M. afgifvet underd, Utlåt., ingifvit förslag till en ny jernvägsstyrelses
organisation, i enlighet med hvad jag i mitt anförande
påyrkat. Jag kan således icke för min del inse befogenheten af
Hr Bildts i detta afs:de mot mig riktadp anm., och får derför fort-,
farande vidblifva mitt förra yrkande.
Frih. Sprengtporten: Jag skulle föreställa mig, att, så
länge byggnadsarbetena pågå, en viss sammanbindningslänk bör förena
trafik- och byggnadsförvaltningarne, och, såvidt jag känner till
förhållandena, bör man hafva ani. att vara tillfredsställd med den
administration, som hittills skett. En annan fråga blir, då jernvägsarbetena
blifva fullkomligt färdiga; då inser jag allt för väl,
att man måste vidtaga en förändring i förvaltnings-styrelsen af desamma,
men dittills anser jag det vara bäst att bibehålla den styrelse,
som f. n. finnes. Jag tillstyrker således bifall till Utsk:ts
framställning.
Den 26 April.
423
Gr. Mörner: Jag tror ej, att, i den framställning, jag ta
git
mig friheten påyrka, man kan urskönja någon ani. till misstroende
mot den nuv:de jernvägsstyrelsen. Jag är tvertom lifligt
öfvertvgad om, att den vidsträckta makt, som blifvit Chefen för
Statens jernvägsbyggnader, Hr Ofverste Ericson, tilldelad, svårligen
kunnat blifva på ett mera talentfullt och utmärkt sätt utöfvad, än
af sin tiuv:de innehafvare. Men, Mine Hrr! man måste väl erkänna,
att byggandet af jernvägar är en sak och administrationen
deraf en annan. Dessa begge förvaltningsgrenar hafva visserligen
hittills kunnat förenas under öfverinseende af en enda person, då
det blott varit fråga om några få mils jernväg, men som arbetena
fortskrida med hvarje dag och som det inom några år blir fråga
om administration af järnvägssträckor af några och SO mil, så tror
jag det är nödvändigt att öfverlemna denna förvaltningsgren åt en
särskild styrelse. Det är för öfrigt just på grund deraf, att jag
lifligt önskar, att vi så länge som möjligt måtte få behålla den
nuv:de byggnadschefen och att han derå måtte använda hela sin
tid och sin kraft och blifva befriad från att äfven samtidigt ingå
i detaljer rör:de administrationen, som jag fortfarande vidblifver
min förut framställda önskan att en särskild trafikstyrelse måtte
med första möjliga organiseras.
Hr Bildt: Lika med Gr. Mörner anser äfven jag, att en
vakande styrelse erfordras för trafikförvaltningen, för att några inkomster
af densamma skola kunna påräknas, men orsaken hvarföre
Utsk:t valt varsamma ordalag för sin anhållan och i densamma
låtit inflyta det af Gr. Mörner öfverklagade mom:t »när sådant
lämpligt kan ske», var den, att Utsk:t ej, med afs:de å den styrelseorganisation,
som f. n. finnes, ansåg det lämpligt, att Ständerna
skulle bestämma tidpunkten för den önskade åtgärdens vidtagande,
utan att K. M. sjelf borde pröfva och förelägga Ständerna förslag
om huru denna reform lämpligast kunde verkställas. Utsk:t ansåg
nemi. att, med fästadt afs:de på det utmärkta och talentfulla sätt,
på hvilket dessa angelägenheter hittills blifvit, under öfverinseende
af Hr Öfverste Ericson, förvaltade, och i betraktande deraf, att
han icke förr än helt nyligen tillkännagifvit sin önskan, att berörde
updrag i dess närv:de omfattning måtte uphöra, under sådana förhållanden
man ej borde gå allt för brådstörtande tillväga, utan visa
som denna anhållan blott i förbigående blifvit K. M:s Nåd. pröfning
underställd. Jag för min del anser, att Utsk:t i detta hänseende
valt den rätta medelvägen, hvarföre jag vördsammast anhåller om
Hr Gr:ns o. Landtmis propos. på bifall å Utsk:ts i förev:de 10 §
framställda förslag.
Erih. Sprengtporten: I motsats til! Gr. Mörner yrkar
jag, att orden »— — så snart sådant lämpligen kan ske» bör i
Utskits förslag qvarstå, alldenstund, i fall dessa ord borttagas, jag
anser, att R. St:rs till K. M. framställda anhållan icke skulle uttrycka
det förtroende, som man med tacksam erkänsla måste hysa
för den nuv-.de styrelsen öfver Statens jernvägsbyggnader.
Jag anhåller om bifall till §:n oförändrad.
*24
Den 26 April
Gr. Mörner: Jag liar ej t', n. tillhands K. M:s Propos. i
fråga om jernvägsarbetena, inen jag vill erinra mig, att der förekommer
eller åtminstone att jag läst någonstädes, att K. M. beslutat,
i ani. af Ofverste Ericsons förslag till ny organisation af
jern vägsstyrelse i riket, att taga ärendet i öfvervägande. I sådant
fall är det väl alldeles onödigt att i beslutet låta inflyta orden
»när sådant lämpligt kan ske». Jag tror, att denna mening helt
och hållet bör utgå, hvarom jag vördsammast anhåller om propos.
Hr Lilliehöök, Erik Gustaf: Hvad beträffar den mot
Utsk:t riktade anm. derför, att Utsk:t ej inkommit med förslag om
en ny styrelse-organisation vid Statens jern vägsbyggnader, ber jag
få uplysa derom att K. M. i sin Nåd. Propos. så tydligt förklarar,
att, i ani. af Chefens för Statens jernvägsbyggnader afgifna förslag,
K. M. ämnar taga saken i öfvervägande och derom afgifva Nåd.
Fropos. till IL St:r. Jag får på grund deraf tillstyrka bifall till
Utsk:ts förslag.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad, yttrade H. Exc.
Hr Gr:n o. Landtm., att derunder yrkats dels bifall till Utsk:ts
förslag, dels af Gr. Mörner bifall dertill, med uteslutande af orden
»så snart sådant lämpligen kan ske», och dels slutligen af Gr. Taube,
att förslaget måtte förändras till följande lydelse: »att K. M. täcktes
med det snaraste organisera styrelsen för jeruvägarne, så vidt
möjligt är, efter något system, som är i öfverensstämmelse med
hvad å jernvägar i andra länder är brukligt och der anses praktiskt
nyttigt och användbart».
Härefter gjordes propos. å bifall till Utsk:ts förslag oförändradt,
och då dervid svarades många ja jemte ett eller annat nej, förklarades
ja haft öfvervigten.
17:de punkten.
Hr Bildt: Då denna punkt förutsätter, att södra stambanans
riktning blifver sådan, som Utsk:t föreslagit, så torde R. o.
Ad. finna, att, på grund deraf att en annan jernvägslinie blifvit
bestämd, hvad som här blifvit föreslaget om Ostbo m. fl. härader,
som genomlöpas af Lagalinien, måste förfalla. Men då alla de
härader, som genomlöpas af Nässjölinien hafva åtagit sig att uplåta
sin jord kostnadsfritt, så hemställer jag, att R. o. Ad. i så
måtto ville bifalla denna g, att de af jordegarne utfäste bidragen
endast måtte afse de härader, som genomlöpas af Nässjölinien.
Efter härmed slutad öfverläggning, yttrade H. Exc. Hr Gr:n
o. Landtm., att, i afs:de å lörev:de punkt, endast yrkats, att Utsk:ts
förslag måtte på det sätt bifallas, att beslutas skulle, det de sockenstämmoprot.
och förbindelser, hvilka inkommit från jordegare i
Småland kring den s. k. Nässjölinien, måtte blifva till K. M. öfyerlemnade
för det ändamål, som i Utskds förslag finnes omnämndt.
Den '28 April.
425
Härefter framställdes först propos. fl bifall till Utskds förslag
oförändradi, men besvarades med nej; hvaruppå det af Hr Jdiildfc
afgifna förslag till beslut, efter derå gjord propos., af R. o. Ad,
antogs,
18:de och sista punkten.
Utsk:ts hemställan bifölls.
R. o. Ad, åtskiljdes kl. */2 11 e. m.
I n fidem,
O. Brakel.
Lördagen den 28 April 1860-
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades ett prot.-utdr. för d. 25 och 26 dennes.
Uplästes ett af Hr Lagercrantz, Carl Gustaf, inlemnadt
Mein. af följande innehåll:
Hos Eders Exc. får jag härmedelst vördsammast anmäla, att
jag till följe af tjenstegöromål nödgas afsäga mig förtroendet att
vara ledamot af BankoUtsk:t; och får jag lika vördsamt anhålla
om propos. till det Högloft. Ståndet att jag i öfrigt fortfarande
måtte få bibehålla min riksdagsmannarätt.
Efter det R. o. Ad., uppå gjord propos., till denna anhållan
lemnat bifall, anmodade H. Exc. Hr Gr:n o. Landtm. Ståndets
Hrr Elektorer att utse en ledamot i BankoUtsk:t efter Hr Lagercrantz.
Hr Lefrén, Johan Pehr, väckte följande motion:
Vördsammast vågar jag hos Högloft. R,. o. Ad. samt R. St:r
till erhållande af en årlig pension å allmänna indragningsstaten
al 4 å 500 rdr anmäla Enkan efter nyligen aflidne Ofverste-Löjtnanten,
Intendenten vid Arméetis Utredningsförråd i Stockholm,
R. S. O. Otto Magnus v. Fieandt, Hedvig v. Fieandt, född Ami
-
42fi Dell 28 April.
A
noff, som, jemte 3:ne oförsörjda barn, befinner sig i knappa, om
icke torftiga omständigheter.
Att framlidne Ofverste-Löjtnanten v. Fieandt icke är oförtjent
af Höglofl. R. 8t:rs bevågenhet och välvilja torde framgå af efterföljande
korta lefnadsteckning.
Otto Magnus v. Fieandt var son af den under 1808 års fälttåg
mot Ryssland för tapperhet och ihärdighet utmärkte OfversteLöjtnanten
Otto v. Fieandt. Sonen bestämdes tidigt för krigareyrket
och intogs vid KrigsAkademien, derifrån han redan vid IG
års ålder utexaminerades och befordrades till officer. Af sina i
obemedlade omständigheter
stund icke något understöd eller annat arf än den hos honom inplantade
grundsatsen: att endast lita på sig sjelf. Denna följde
han troget under hela sitt lif. Lyckan gynnade honom i detta
afs:de, i det han, med det regemente, dervid han erhöll sin första
officersbefordran, genast fick deltaga i 1813 och 1814 årens Tyska
och Norska fälttåg, som för honom tillika blef den enda och rätta
gradpasseriugen. Den 10 Okt. 1813 förunnades den då 17-årige
ynglingen att högtidligt fira sin födelsedag vid Leipzig och att omkring
'/a år derefter göra sig förtjent af guldmedaljen för tapperhet
i fält. Hans bemödanden att efter fälttågens slut kunna,
utan skuldsättning, med den lilla 200 rdrs fändrikslönen lifnära
sig lyckades endast genom umbäranden af alla slag. De underlättades
i betydlig mån sedermera, dels genom den anställning, han
år 1821 lyckades erhålla såsom Adjutant, med 240 rdr bko årligt
arfvode, hos Presidenten i K. KrigsKolh, dels ock hufvudsakligen genom
de sommarkommenderingar till tjenstgöring vid Topografiska Korpsens
rekognoseringar, i hvilka han i sammanlagda 13 år deltog.
År 1833 tillförordnades han till Intendent öfver Arméens Utredningsförråd
i Stockholm och blef följande året utnämnd och konstituerad
till samma tjenst, som han till sin död innehade. Han
tjenade Staten sålunda i 47 år.
Den aflidne var under hela sitt lif en redlig samt i sin tjenstebefattning
ordentlig och verksam man. R. St:rs Hrr Revisorer
hafva, under den långa tid han förestått Utredningsförrådet i Stockholm,
haft tillfälle på nära håll kontrollera hans tjensteutöfning
och varsna den ordning, han städse ådagalagt i denna ansvarsfulla,
vidlyftiga befattning och som nu a,f KrigsColl.-ii anbefallda
inventering nogsamt blifvit bekräftad.
Fadren född i Finland, detta Sverige trogna och tillgifna land,
som det med kärlek och saknad ihågkommer, har, såsom sjelf fattig,
icke kunnat lemna sonen annat arf än kärlek och trohet till
det gamla älskade moderlandet. Att jag, som är född i samma
sorgligt förlorade land och i 16 år varit den nu aflidne sonens
förman, upträder bönfallande för den aflidnes enka och barn, hoppas
jag Höglofl. R. St:r skola med deltagande och välvilja uptaga.
Få af Finlands barn äro qvar af dem, som bärgades undan
stormen, men alla äro vi lifvade af djup tacksamhet för det skydd
och den välvilja, vi fortfarande njutit i det gamla moderlandets
hägn och sköte.
Den 28 April. 427
Jag anhåller vördsamt om remiss af denna motion till Högl.
StatsUtsk-.t.
Remitterades till StatsUtskit.
Uplästes Exped.Utsk:ts under N:ris 11 och 12 afgifna förslag
till riksdagsbeslut, ang:de B. St:rs sorgbetygelse hos H. M. Enkedrottning
Josefina samt ang:de Sveriges och Noriges ömsesidiga
förhållanden; och blef det förstnämnda förslaget godkiindt samt det
sednare bordlagdt..
Vidare uplåstes och godkändes samma Utsk:s nedannämnde
förslag till B. St:rs underd. skrifvelser till K. M., nemi.:
N:o 57, ang:de anslag till förberedande arbeten å Statens jernvägsbyggnader;
N:o
58, ora uphnfvande af den enskilde skådespelare och konstidkare
m. fl. ålagde skyldighet att för sina representationer erlägga
afgifter till K. Theaterns och Ho/kapellets pensionskassa;
N:o 59, om anslående af ett mantal Låstad Jägaregården jemte
V16 mantal Grönetomt till boställe åt Kronofogden i Södra Wadsbo
Fögderi af Skaraborgs län ; och
N:o 60, i fråga om ändring utaf den för Westerbottens och
Norrbottens län gällande skattläggningsmethod; äfvensom Utsk:ts
under N:o 61 afgifna förslag till förordnanden för ledamöterne uti
tryckfrihetskomitén.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredry Bevilln.Utskits Betänk.
N:o 20, ang:de Allm. Bevillningen, hvilket i dag står främst å
föredragningslistan, är af en särdeles stor vigt. Nämnde frågas
behandling är vid denna riksdag så mycket mer maktpåliggande,
som detta Betänk, till allra största delen innehåller förändrade
grunder för denna lagstiftning mot dem, hvilka hittills i berörde
hänseende varit gällande. Till följd häraf är det oundgängligen
nödvändigt, att hvar och en får tillfälle, att noggrannt genomläsa
och begrunda detta Betänk. R. o. Ad. torde, med afs:de härå,
finna, att, då ifrågav:de Betänk, endast legat på bordet sedan i
dag 8 dagar samt under den förflutna veckan jernvägsfrågan tagit
allas tankar och upmärksamhet i anspråk, — vi känna nemi. att
denna fråga först i förrgår afslutades —, tiden varit alldeles för
knapp att studera sig in, uti detta Betänk. För min egen del
måste jag åtminstone erkänna att jag ännu icke anser mig tillräckligt
beredd att behandla denna fråga, och jag är öfvertygad att
förhållandet är enahanda med de flesta af Ståndets öfriga ledamöter.
Alltså och då jag tror att frågan skulle vinna på ett upskof,
anser jag mig uti anförda omständigheter hafva tillräckligt skäl för
min hemställan, det Hr Grin o. Landtm, måtte framställa propos.,
att detta Betäuk. måtte sättas främst på föredragningslistan för
Onsdagen d. 9 Maj, samt att Folkskole-Betänk:t måtte näst der-,
efter i ordningen förekomma.
428
Den 28 April
Häruti instämde Hr Montgomery, Gustaf.
Hr Bildt, Didrik Gillis: Jag liar begärt ordet för att
med min röst söka understödja den af Frih. Tersmeden nu gjorda
framställning rör:de förändring af dag för föredragning afBevilln.-  Utsk:ts främst på föredragningslistan förekommande Betänk. I
likhet med Frih:n anser jag icke heller mig ännu tillräckligt beredd
att deröfver votera; och är öfvertygad att pluraliteten af
Ståndets ledamöter med oss dela samma öde uti detta fall. Uti
betraktande deraf att denna fråga är en af de vigtigaste, hvilka
under denna riksdag föreläggas 1?. St.-.r, samt att det är ett alldeles
nytt systern, som dervid underställes 11. Stms pröfning, finner
jag mig, vid sådant förhållande, så mycket mer upkallad att begära
bifall till den uti berörde hänseende gjorda framställning, som den
sistförflutua tiden helt och hållet uptagits af jern vägsfrågans behandling.
På dessa skäl anhåller jag att R. o, Ad. måtte bifalla Frih.
Tersmedens förslag.
Hr Arnell, Gustaf Fredrik: Då jag förmodar att det
är åtskilliga andra af Ståndets ledamöter, hvilka jemte mig rest
hit till hufvudstaden för att öfvervara behandlingen af detta Betänk.,
så hemställer jag att föredragningen af detsamma icke måtte framskjutas
till en så långt aflägsen tid, utan att någon närmare dag
dertill måtte bestämmas.
Hr Hjärne, Harald: Jag måste, i likhet med Frih. Ter
smeden,
erkänna, att jag anser mig behöfva ytterligare tid för att
kunna göra mig fullt hemmastadd med detta Betänk,, och jag tror
att förhållandet är enahanda med de flesta af Ståndets öfriga ledamöter,
ty, som vi känna, hafva de sista veckorna helt och hållet
uptagits af jernvägsfrågans behandling. Af detta skäl anser jagomöjligt
för Ståndet att kunna med den grundlighet, som erfordras,
nu företaga Betänk:t. Då jag i öfrigt städse hyst intresse
derför, att de till bevillningen hörande frågor måtte med all grundlighet
och noggrannhet blifva behandlade, så kan jag, vid det
förhållande, att tiden, på sätt jag omnämnt, omöjligen inedgifvit
fullständig genomläsning af detta Betänk., icke annat än instämma
uti begäran om någon tids upskof med föredragningen häraf. Man
hade tänkt att denna fråga skulle kunna förekomma tidigt nästa
Lördag, men de högtidligheter, som blifva en oundgänglig följd
af H. M:s kröning, omintetgöra möjligheten deraf, att den dagen
plenum i Stånden kan hållas. Alltså och då frågan icke förr än
derpåföljande Tisdags f. m. kan förekomma, anser jag allt skäl, att
Ståndet bifaller den af Frih. Tersmeden uti berörde hänseende
gjorda hemställan.
Att åtskilliga ledamöter af Ståndet, på sätt Hr Arnell andragit,
hitrest för att öfvervara behandlingen af denna fråga, är ganska
möjligt. Jag vill icke heller klandra dem derför, att de under
sådana förhållanden önska att frågan måtte så snart som möjligt
I) e il 28 A p r i 1.
företagas, enär deras härvaro bevisar intresse för saken; men likväl
kan jag icke finna att berörde omständighet bör inverka på
det beslut, K. o. Ad. ronde denna fråga skall fatta. Med hänsigt
härtill föranlåtes jag ovilkorligen att beklaga, att icke intresset
för öfriga ärenden är större, än att man drager uti betänk., huruvida
man under nuvide förhållanden skall uppehålla sig här en eller annan
vecka längre.
Jag röstar för bifall till Frih. Tersmedens förslag.
Sedan öfverläggningen förklarats afslutad, yttrade H. Exc. Hr
Grin o. Landtm., att Frih. Tersmeden hade föreslagit, att med behandlingen
af de främst å dagens föredragningslista uplörda mål,
eller Bevilln.Utskits Betänkin N:o 20, angide Allmänna Bevil 1 ningen,
samt N:o 24, i ani. af väckta motioner angide fol k skolén fgiftens
utgörande, skulle anstå samt nämnde Betänkm efter deras
nummerordning sättas först på föredragningslistan till det plenum,
som komme att hållas Onsdagen d. 9 nästkide Maj; med ani. af
hvilket förslag, deruti flere ledamöter instämt, Hr Arnell uttryckt
den önskan, att frågan om den Allm. Bevilln:n måtte förekomma
något tidigare än nu blifvit föreslaget.
Propos. å bifall till Frih. Tersmedens ofvannämnde förslag blef
härefter framställd och med ja besvarad.
Gr. Lagerbjelke, Gustaf: I följd af det beslut, lt. o.
Ad. nu fattat, står numera främst på föredragningslistan LagUtskits
Utlåt. N:o 21 om religions friheten, oclr då det icke torde vara
lämpligt att företaga detta Utlåt, till slutligt afgörande denna förmiddag,
får jag vördsamt föreslå det B. o. Ad. måtte besluta att
upskjiita med behandlingen af detsamma till dess de beslutade gemensamma
öfverlngguingarne försiggått.
Äfven till detta förslag lemnade B. o. Ad., uppå framställd
propos., sitt bifall.
Företogs val af Ord fide i Biddarh.Direktm efter OfversleKammarjunkaren
m. m. Gr. Eric August Lewenhaupt, som nämnde
befattning sig afsagt; och befanns vid valförrättningens slut dertill
hafva blifvit utsedd:
Gr. Mörner, Gar 1 Göran Detlof, f. d. StatsBåd, President i
K. KammarB,ätten, K. m. Sl. K. af K. N O., med 58 röster.
Föredrogs Konst.Utsk:ts d. 25 dennes bordlagde Mern. N:o
13, med förslag till ändring i 11 och 12 §§ B.F., angide StatsBådet.
s hörande öfver förbund med främmande makter; och förklarades
ifrågavide förslag, emot hvilket någon anm. ej gjordes, jemlikt
81 § B.F., skola hvila till grundlagsenlig behandling vid nästa
riksdag.
430
I> en 28 A pri].
Vidare föredrogs samma Utsk:s Mern. N:o 14, med förslag
till ändring i 21 g R.O.
Frill. Cederström, Rudolf: För de ledamöter af Ståndet,
sorn tilläfventyrs icke hafva följt med den föregående riksdagens
vigtiga öfverläggningar om detta amne, och genomläst Konst.Utsktts
nu föredragne Mern. N:o 14, tager jag mig friheten ånmäla-, hvad
jag äfven har i min Betänk, bifogade reservation ftndragit, nemi.
att den i Irsta delen af Mern. föreslagne ändring synes vara ganska
nyttig och af behofvet påkallad, eller att Preste- och BondeStånden
få enahanda rätt att pröfva sina ledamöters befogenhet,
sota, enl. grundlagens nuvrde lydelse, tillkommer BorgareStåndet.
Deremot har jag icke kunnat öfverensstämma med Utsk:ts majoritet
uti att derutöfver föreslå någon ändring af 21 § R. O.; meri
denna fråga är inom R. o. Ad. vid ett föregrde tillfälle mycket
utförligt afhandlad, och jag anser derföre icke lämpligt, att, vid
detta tillfälle, härom förnya diskussionen; hvad jag ämnar anhålla
om, är endast, att H. Exc. Hr Gr. o. Landtm, täcktes dela proposm
på detta förslags antagande såsom hvilande. Jag anser nemi. af
en obestridlig vigt och nytta att den i 1 :sta delen af Utsk:ts Mern.
afgifne hemställan om 13 och 15 §§:nes omnämnande i 21 § R. O.
bör blifva hvilande till grundlagsenlig behandling vid nästa riksdag;
hvarå jag anhåller om H. Exc. Hr Gr:ns o. Landtnäs propos.
Hvad den 2:dra delen beträffar, så underlåter jag nu att yttra mig
derom, för att icke onödigtvis inveckla mig i en meningsstrid,
men vill jag, för min del, hafva i prot. lörvaradt, att jag icke
begärt denna delens hvilande till grundlagsenlig behandling.
Gr. Lagerbjelke* Gustaf: Den grundlagsförändring, som
här blifvit föreslagen, tyckes väl, om någon, vara genom erfarenheten
ådagalagd behöfligk Ått grundlagen i sin nuv:de lydelse är
otydlig och att en otydlig grundlag så fort sig göra låter bör ändras,
lärer väl ingen vilja förneka, och att det sätt Konst.Utsk:t
föreslagit till förtydligande är det rätta, tror jag ej eller kan bestridas.
Man kan, och det har också blifvit påstådt att grundlagen
för närv:de bör tydas på annat sätt än här är föreslaget,
men man måste väl medge, att då grundlagen skall förtydligas, det
bör ske på sådant sätt att domaremaktens beslut icke kunna dra^
gas under ett Stånds ompröfning och sålunda möjligen tiphäfvas.
Jag anhåller att R. o. Ad. måtte afstå alla förslag till afslag eller
gemensam tanke i denna punkt, så att den må blifva hvilande till
grundlagsenlig behandling nästa riksdag.
Hrih. Cederström: Då jag enskildt af H. Exc. haft tillfälle
inhemta, att den af mig föreslagne delningen icke är enlig med H,
Exc:s upfattning af detta ärendes formela behandling, så vill jag
från denna min yrkade propos. afstå; åtuöjande mig med att, vid
detta tillfälle, hafva antydt, likasom i reservationen, min individufela
åsigt i denna fråga. Jag är endast föranlåten att beklaga, om
den nyttiga första delen af förslaget vid nästa riksdag folie,
ben 28 April.
431
genom dess sammanbindning med den i min tanke icke lämpliga
sednare delen; men törhända kan detta ännu hjelpas genom någon
å Utsk:ts sida vidtagande åtgärd.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad, yttrade H. Éxc.
Hr Gr. o. Landtm., att då Frill. Cederström afstått från sitt först
gjorda yrkande och således någon anmärkning emot ifrågav:de grundlagsändrings-förslag
ej blifvit framställd, komme detsamma att hvila
till grundlagsenlig behandling vid nästa riksdag.
Efter skedd föredragning af Konst.Utskits Mern. N:o 15, med
förslag till den ändring i 28 g It. F., att till vissa beställningar må
kunna utnämnas bekännare af annan troslära, än den rena evangeliska,
förklarades samma förslag skola hvila till grundlagsenlig behandling
vid nästa riksdag.
Föredrogs samma Utsk:ts Mern. N:o 16, med förslag till den
ändring uti 18 § It. O., att Mosaiske trosbekännare må erhålla
rättighet att deltaga i riksdagsmannaval.
Frih. Cederström, Rudolf: På sätt jag i min afgifne*
Mermt bifogade reservation haft äran andraga, synes mig att man,
med afseende på de Mosaiske trosbekännarnes vitsordade goda upförande
och denna folkstams kända skicklighet för nedanstående
lefnadsyrken, ej bör vägra dem tillträde till lärare- och andra tjenster
vid inrättningar för slöjd och skön konst, äfvensom till läkarebefattningar,
emedan dessa befattningar äro af en mera kosmopolitisk
natur; utan att derföre vilja, genom att förunna dem rätt
till riksdagsmannaval, sträcka förmånerne för dem så långt som
Utsk:t föreslagit. Man måste väl alltid, enl. min tanke, taga i betraktande,
huruvida verkligen en rättsinnig jude, hvilken vidhåller sina
fäders tro, kan känna sig så fullkomligt införlifvad med det land, der
han bor, som händelsen måste vara med landets innevånare af kristna
bekännelsen. Den sina fäders tro vidhållande juden måste alltid lefva
i det hoppet, att Kanaan skall blifva hans rätta fädernesland; och
det land, der han tillfälligtvis är bosatt, blir alltid en mellanliggande
station. Detta hindrar icke att hvarje land, som inom sig
uptagit judar, bör behandla dem med aktning och välvilja, i den
mån, de deraf göra sig förtjente; och ingen gren af den judiska
stammen har i högre grad deraf gjort sig förtjent, än just den i
Sverige bosatta; sådan är min öfvertygelse. Jag ville blott, att
man i ett fall, som så nära berörer nationalitetskänslan, icke må
tillerkänna Mosaiske trosbekännare en rättighet, som ensamt tillkommer
Svenska kyrkans bekännare; hittills har begreppet om valrätt
varit sådant. Det andra skälet, hvarföre jag afstyrker bifall
å Konst.Utsk:ts hemställan i denna del, är att, ehuruväl Utsk:t
har stannat vid att endast tillerkänna Mosaiske trosbekännare valrätt,
och icke beviljat dem valbarhet, så torde dock vara klart, att,
har man beviljat valrätt, så lärer man svårligen framdeles kunna
Heil '28 April
förvägra dem rätten till valbarhet. Att bevilja dem denna rätt
liar åter Utsk :t. icke ansett lämpligt; och jag har derföre velat fästa
upmärksainheten på hvad följden kan blifva, då man tror sig kunna
stanna på halfva vägen, nemi. den, att det påföljande steget snart
äfven kommer att tagas. För att ieke ytterligare taga R. o. Ad:s
tid i anspråk och då för öfrigt reservationen finnes för alla tillgänglig,
inskränker jag mig till att begära afslag å denna grundlagsförändring.
Hr Liljenstolpe, Axel Fredrik: Då jag vid flere före
gående
riksdagar väckt fråga om denna sak och det är min öfvertygelse
att detta stadgande är med den största rättvisa och billighet
öfverensstämmande, anhåller jag om bifall till detsamma. Här
är blott fråga om sådana judar, hvilkas förfäder i flere generationer
vistats i landet eller ock sjelfve blifvit naturaiiserade och sålunda
äro med detsamma fullkomligt in för I ifvade.
Jag förundrar mig i sanning, lika med den, hvilkens ord jag
ämnar taga mig friheten citera, att man vid fråga om de Svenska
judarnes likställighet med öfrige landets barn — så snart det rörer
deras politiska rättigheter, förklarar, att dessa Svenska medborgare
böra först tillerkännas lika rättigheter i ekonomiskt hänseende och
tvärtom. Man ser ju tydligen att denna argumentering är endast
svepskäl.
Att framdraga de förut vid hvarje riksdag åberopade talande
skäl för bifall af denna likställighet, landets barn emellan, oberoende
af den religiösa bekännelsen, då deraf kollisioner icke inträffa,
såsom att en jude skulle befatta sig med kristligt kyrkliga saker,
få blifva Theologie Professor o. s. v., — anser jag härvid vara öfverflödigt.
Frågan synes nära nog vara utkämpad; jag beder dock
få citera ett yttrande af Hr Gr. Liljencrants den 23 Februari 1854
hos Höglofl. It. o. Ad., nemi.:
»Jag förundrar mig i sanning, att de, som ifra för utvidgade
rättigheter för judarne, icke fästat sig vid en orättvisa, nemi. att.
de icke ega något tillfälle att tillgodogöra sina andliga krafter.
Detta folk besitter stora själsförmögenheter, mycken skarpsinnighet,
men något tillfälle att låta den komma till fäderneslandets (märken,
Mina Hrr! judarnes fädernesland — äfven så väl som öfriga
Svenska medborgares) båtnad saknas. Jag kan icke finna att det
för samhället vore vådligt, att tillåta dem blifva t. ex. lärare vid
Akademier o. s. v. Vore nu tiden att väcka en sådan fråga, skulle
jag visserligen icke underlåta det, och jag rekommenderar till deras
åtanke, hvilka hafva bättre tid dertill än jag, att vid en kommande
riksdag göra framställning härom».
Jag åberopar i detta fall en persons yttrande, nemi. Landshöfdingen
i Stockholms län, Gr. Liljencrants, hvilken bör vara en
auktoritet i denna fråga. Jag yrkar bifall till Utsk:ts förslag.
IIr Munck af Rosenschöld, Thomas: I likhet med
den siste talaren, anhåller jag att R. o. Ad. behagade bifalla den
föreslagna
ben 28 April.
föreslagne grundlagsförändringen. Jag erkänner visserligen att den
rättighet, raan derigenom skulle tillägga Mosaiske trosbekännare, icke
för dera är af synnerlig vigt, då de, i anseende till sitt ringa antal,
icke torde kunna väsentligen inverka på riksdagsraannavaiet
inom något enda valdistrikt: men beviljandet af denna rättighet
skulle dock i det afseendet för dem vara af värde, att det innefattade
ett erkännande från Statens sida af de goda medborgerliga
egenskaper, de ådagalagt. Konseqvensen synes mig äfven fordra, att
då Ii. o. Ad. nyss meddelat dem rättighet bekläda vissa embeten,
man äfven beviljar den nu ifrågavide, Frih. Cederström har yttrat
att Mosaiske trosbekännare icke skulle ega lika stor fosterlandskänsla
som Sveriges öfrige innebyggare. Om detta är förhållandet,
hvilket dock icke i någon mån är bevist, kan orsaken dertill icke
vara någon annan, än den att de hittills blifvit styfmoderligt be
handlade,
och meddelandet åt dem af samma rättigheter som öfrige
medborgare skall otvifvelaktig! närmare fästa dem vid fosterlandet.
Det har äfven blifvit anmärkt, att om dem nu beviljades valrätt,
skulle man snart blifva nödsakad tillerkänna dem valbarhet. Nå
väl! Jag är fullt öfvertygad om att detta framdelas skall blifva
händelsen och ser deri ingen våda för Staten. Har en Mosaisk
trosbekännare tillvunnit sig så allmänt förtroende att han kallas
till riksdagsman, skall han säkert värdigt motsvara det,
Gr. Lagerbjelke, Gustaf: Lika med den siste talaren
erkänner jag visserligen, att någon synnerlig olägenhet eller fara
icke kan upkomma genom bifall till ifrågav:de förslag, men i mina
ögon är det icke tillräckligt, att ett förslag till ändring af grundlagen
icke kan medföra någon olägenhet; det bör visas att det
medför icke allenast någon nytta, utan en ganska betydlig sådan,
ty att ändra grundlagen är dock icke en sådan obetydlighet, och
då det svårligen låter bevisa sig, att för det allmänna det skulle
vara af någon egentlig vigt att detta förslag blefve antaget, synes
mig mindre lämpligt att godkänna detsamma. Jag anhåller således
att få instämma i den af den förste talaren redan begärda
propos:n eller afslag på detta förslag.
Hr Carlheim-Gyllenskjöld, Henrik Adolf Oscar: Jag
kan icke annat än förena mig i den förste och sista talarens an
hållan
om K. o. Ad:ns afslag på förev:de Mern. Lika med Gr. Lagerbjelke
erinrar jag mig att grundlagen bjuder det inga andra grundlagsförändringar
må af Konst.Utsk:t föreslås än de som äro högst
nödvändiga och nyttiga. Hvad denna beträffar, så har Utsk:t icke
anfört några skäl hvarföre den skulle vara högst nödig, och, i afs:de
på nyttan, ganska litet, utan har (Jtsk:t förnämligast talat om
billigheten. Jag anser följaktligen detta förslag grundlagsvidrigt.
Jag vill ingalunda förneka Judarne, hvad dem såsom medborgare
tillkommer; jag vill icke säga att de äro sämre än andra, men da
dessa medborgare hafva en religion, som förnekar sanningen af vår
lära, anser jag dem mindre lämpliga än andra att deltaga i sådana
V. *8
434
De» 28 April.
angelägenheter, sorn röra särskilda samhällsförhållanden. Jag tviflar
icke att den tiden snart kan vara inne, då det blir nödvändigt
att medgifva hvad jag nu bestrider, då nemi. en allmän valfrihet
erkännes; men i uärv:de stund anser jag bäst att icke så göra, för
att ej rubba den kristliga princip, som utgör vår trosgrund.
Frih. Creutz, Steffan; I motsats mot såväl den siste
talaren som Frih. Cederström, anhåller jag om bifall till Konst.-  Ut.sk:ts Betänk. Be Hrr, som här yttrat sig, hafva i min tanke
icke nog motiverat sina anföranden, då fråga är om att helt och
hållet utesluta Judarne från en allmänt mensklig rättighet, som bör
vara hvar och en, de må nu kalla sig Judar eller hvad som helst,
medgifven. Det är nu så mycket mer förvånande, som i våra dagar
den allmänna toleransen skänkt sitt välgörande inflytande icke
blott till oss utan äfven alla civiliserade länder. Frih. Cederström
har sagt, att Judarne icke kunna anses för så goda medborgare
som andra, derföre att de icke betrakta det land, i hvilket de blifvit
uptagne, såsom sitt eget, utan längta efter sitt rätta fädernesland,
Kanaan. Jag får då fästa upmärksamheten på, att Kanaan
är en figurlig bemärkelse, föreställande det ställe på jorden, hvarest
menniskan finner sig väl, på samma sätt som man skulle kalla
det för ett Eldorado, hvarest individer eller korporationer i frid hafva
nedslagit sina bopålar och sin husliga härd. Då Judarne nu äro
uptagne samt bo och vistas här i landet, vore det väl alltför inskränkt.
att endast för Judarne vilja hänvisa det lyckliga tillstånd
i lifvet. af] den allmänna frihet och menniskorätt, som vi åtnjuta
nu, till det problematiska återfinnandet af ett land, som Judarne
för årtusenden sedan besutit, och sålunda vilja förneka dem samma
medborgerliga rättigheter, som hvilken annan Svensk tillkommer.
De äro Svenskar och heta Svenskar, fastän de icke upfatta
de rent andliga sakerna på samma sätt som vi. Jag är för öfrigt
fullt öfvertygad, att hvarken bland prester eller lekmän skall inom
vår förmenta Evangeliskt-Lulherska kyrka finnas 2:ne, som hafva
samma religiösa begrepp.
En prestman, Hr llundgren, har i sin reservation yttrat, att
när vårt samhällsskick är baseradt på kristlig princip, så vill han
förneka Judarne att få medborgerliga rättigheter. Jag frågar om
det är kristligt, att en person, som utger sig för lärare i kristendomen,
framställer sådana tänkesätt, att man skall förneka oförvitliga
samhällsmedlemmar rättigheter, som annars endast förnekas
den sakfälde brottslingen. Kristendomen lärer dock: »Hvad J
viljen menniskorna skola göra eder, det görer J ock dem.» Detta
gäller i alla omständigheter, icke minst då man äflas att framställa,
huru Staten skulle vara byggd på kristliga principer. Jag anhåller
om bifall.
Hr v. Ehrenheim, Per Jacob: Jag är egentligen upkallari
af Gr. Lagerbjelkes yttrande, som sagt att inga grundlagsförändringar
böra antagas än de som äro högst nyttiga, och från
hvilken åsigt Gr:n dragit den slutsats att denna grundlagsändring
I)en '28 April.
435
borde förfalla. Denna förändring är likväl af stor nytta för enskilde
medborgare, föranledd af deras rätt att åtnjuta rättvisa. Det
»r ur denna synpunkt jag förordar förslaget. Jag tror, lika med
Utsk:t, det anledning är att antaga, att Mosaiska trosbekännare,
som intas i Sverige, mera än mången Svensk eller mången till
Sverige inflyttad man, intresserar sig för fäderneslandet, och kommer
att göra det än mera i samma mån som medborgerliga rättigheter
blifva dem tillerkände och de mer och mer känna sig här
hemmastadda. Man har sagt att denna rättighet skulle än vidare
utsträckas och att detta stadgande skulle medföra, att de äfven
slutligen skulle kunna väljas till riksdagsmän. Utan att ingå i
denna fråga, får jag erinra, att stadgandet af valrätt icke medfört
för andra kristna trosförvandter, utom reformerta, rätt att blifva
valbar. It. o. Ad. har äfven genom bifall till Konst.Utskits Mern.
N.o 15 medgifvit Mosaiske trosbekännare större rättigheter än
hvarom här är fråga; jag hoppas således att K. o. Ad. måtte tilllåta
att detta förslag får hvila till grundlagsenlig behandling vid
nästa riksdag.
Gr. Lagerbjelke: Med anledn. af den siste talarens yttrande
anser jag mig böra tillägga ännu ett skäl till hvad jag förut
anfört till förkastande af detta förslag. Det förefinnes nemi. i
våra grundlagar f. n. en grundsats, som jag tror är riktig, nemi.
att valrätt och valbarhet sammanfalla. Från denna allmänna grundsats,
att den, som har valrätt, äfven är valbar, finnes få undantag
Det är visserligen sannt, att i afs:de på andra kristna trosförvandter
än protestanter förefinnes det, men derföre att et t sådant afsteg
eger rum, finnes icke något skäl att införa flera undantag
från den allmänna regeln, om den är riktig, och att den i allmänhet
så är, har jag icke på sednare tider hört någon bestrida.
Då det således icke kan visas, att det är något slags behof vid
detta tillfälle att göra denna förändring, och densamma jemväl gör
ett nytt afsteg frän en förut i grundlagen befintlig vigtig princip,
tror jag man deri kan finna ett nytt skäl att förslaget icke bör
bifallas. Det är visserligen sannt, och jag instämmer deri helt och
hållet, att det är af vigt att i möjligaste måtto minska de orepresenterades
antal, men detta bör ske på det sätt att man gifver fullt ut, d.
v. s. icke blott valrätt utan äfven valbarhet. Från hvilken sida
jag ser saken, antingen från dess obetydlighet i allmänhet eller
från de verkliga, elium icke betydliga olägenheter, det skulle medföra,
kommer jag till samma resultat, nemi. att vördsamt anhålla
om afslag å Mem:t.
Frih. Cederström: Vid ifrågasättande af en grundlagsförändring
måste man, efter mitt förmenande, göra sig noga reda
för öfriga lagbud, som med denna sak kunna stå i något sammanhang,
och icke lemna dem helt och hållet ur sigte En värd
talare, Frih. Creutz, har behagat yttra, att, i vårt land, valrätt
icke skulle vara förnekad andra än grofva brottslingar; men det
är ett stort misstag, ty det finnes en mängd Svenskar och dessa
Ben 28 April.
ganska redliga och laglydiga medborgare, som icke ega valrätt, än
mindre valbarhet; och under de förhållanden, hvari vi lefva, har
man endast småningom kunnat närma sig det önskvärda målet,
att bland valberättigade och valbare införlifva kategorier, som dertill
kunna vara lämpliga. Men att i närv:de ögonblick, då en ganska
stor mängd Svenska medborgare, tillhörande t, ex. några vissa af
de kristna konfessionerne, äro utestängde från valrätt och valbarhet,
vilja gifva Judarne denna rättighet, och detta oaktadt Svenska
nationen, efter mitt förmenande, icke känner sig förbrödrad med
den Judiska stammen, det kan jag för min del och med det begrepp
jag har om svenskhet, icke anse tjenlig!. En annan talare,
Hr Ehrenheim, har ansett, att, då R. o. Ad. genom bifallande af
näst förut föredragna Konst.Ut.sk:ts Mern. N:o 15, tillerkänt Mosaiska
trosbekännare befogenhet att bekläda åtskilliga lärare- och
läkarebefattningar, så hade R. o. Ad. beviljat något, som har mycket'
mera värde, än det hvarom här är fråga. Men jag vågar
vara af olika tanke med honom, och denna min menings skiljaktighet
beror deraf, att förstnämnde förmån icke vidrör nationalitetskänslan,
men den nu förekommande gör det i hög grad. Ur dessa
hänsigter måste jag fortfarande begära propos. på afslag.
Frih. Creutz: Med anledn. af föreg:de talares yttrande får
jag nämna, att jag med min anmärkning att Judarne voro förnekade
en rättighet, som tillkommer hvarje Svensk medborgare, utom
brottslingen naturligtvis, icke kunde mena annat, än att Juden
skulle ställas på samma parabel, som hvarje annan Svensk medborgare,
hvilken icke förverkat sin medborgarerätt genom förseelser
mot lagen. Hvad återigen Gr. Eagerbjelkes yttrande vidkommer,
att valrätt och valbarhet egentligen sammanfalla, så är väl detta
också meningen, men jag kan icke finna, att detta är något hinder
för att nu antaga ett förslag, hvarigenom Utsk:t vill tilldela
Judarne valrätt, ty om valbarhet är här alldeles icke fråga. Jag
fortfar att yrka bifall till Utsk:ts förslag.
Hr Sandströmer, Carl Johan Albert: Jag har begärt
ordet för att göra några invändningar mot Frih. Cederströms yttrande,
att Judarne skulle genom det nu ifrågav:de förslaget erhålla
större rättigheter än åtskillige andra Svenske medborgare. Det är
nu ingalunda fråga om att lemna Judarne några som helst företrädesrättigheter
framför andra Svenska medborgare, utan att endast
behandla dem såsom sådane, utan afseende på att de bekänna
en från mängden af nationen skiljaktig religion. Att det ännu
finnes andra medborgare, som, för sin religions skull, äro i saknad
af de omtvistade politiska rättigheterne, är ledsamt; men något
skäl torde väl deraf icke kunna bemtas för afslag å Utsk:ts hemställan.
Mitt begrepp om svenskhet finner intet motbjudande i att
anse och behandla de i landet födda Judarne såsom landsmän; och
jag frågar Eder, M. Hrr! om något enda fall kan upgifvas, som
visar att de icke kunna få anses såsom Svenske medborgare?
Den 28 April.
Hr von Ehrenheim har redan bemött Gr. Lagerbjelkes yttrande,
att endast de grundlagsförändringar, sora medföra stor nytta,
böra antagas. Jag inskränker mig derföre endast till att påpeka,
att det alltid för Staten är af högsta vigt att dess lagar äro rättvisa
och lika för alla. Finnas några emot denna grundsats stridande
bestämmelser, är det af största nytta att de blifva afskaffade.
Hvad Gr. Lagerbjelkes sista yttrande deremot beträffar, så
får jag säga, att då redan i grundlagen skillnad finnes mellan valrätt
och valbarhet, så ser jag ingen ytterligare olägenhet deri, att
Judarne öka deras antal, som måste nöja sig med halfva politiska
rättigheter.
Jag yrkar att detta Mern. måtte bifallas.
Hr Munck af Rosenschöld: Jag är till största delen förekommen
af den siste talaren och Hr v. Ehrenheim. Jag vill endast
tillägga några ord. Gr. Lagerbjelke har sagt, att man med
stiftandet af grundlagen skulle afse en fördel för Staten. Jag tror
deremot att lagstiftarens högsta mål är rättvisa, och då jag anser
det ifrågav:de grundlagsförslaget innefatta en gärd af rättvisa åt
Mosaiske trosbekännare, har jag biträdt detsamma. Gr. Lagerbjelke
säger vidare, att vår grundlag skulle innehålla den principen,
att den, som blir valberättigad, äfven bör blifva valbar; men
har likväl erkänt, att flera undantag derifrån finnas. Ett sådant
afser just religionsbekännelsen. Grundlagen säger nemligen, att
alla kristna trosbekännare ega valrätt, men endast de evangelisktlutherska
och reformerta valbarhet. Förev:de förslag afser endast
att ytterligare tillämpa den grundsats, som sålunda redan finnes i
vår grundlag uttalad, och kan följaktligen icke anses stridande emot
grundlagens principer.
Hr von Ehrenheim: Jag är förekommen af Hr Munck af
Rosenschöld och förenar mig med honom.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad samt H. Exc. Hr
Gr. o. Landtm, yttrat, att under densamma åtskillige talare yrkat
det ifrågav:de förslagets förkastande, hvaremot andre ledamöter ansett,
att det borde blifva hvilande till nästa riksdag; framställde
H. Exc. propos. å förkastande af merberörde förslag och, då dervid
svarades starka nej jemte ganska många ja, förklarade sig
hafva funnit nej öfvervägande.
Frih. Cederström begärde votering.
Uplästes och godkändes följande voteringspropos.:
»Den som förkastar det i Konst.Utsk:ts Memorial N:o 16
framställda förslag till den ändring uti 18:de §:n Riksd.Ordn:ti att
Mosaiske trosbekännare må erhålla rättighet att deltaga i riksdagsmannaval,
röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
438
Den 28 April
Vinner Nej, varder förenämnde förslag icke förkastadt, till följd
hvaraf och då någon anmärkning till förändring af förslaget icke
blifvit gjord, detsamma, jemlikt 8Irsta §:n Reg.Formen, kommer att
hvila till grundlagsenlig behandling vid nästa riksdag».
Vid voteringens slut hade rösterna utfallit sålunda:
Ja — 39.
Nej — 56.
Föredrogs Konst.Utsk:ts Mern. N:o 17, med förslag till den
ändring i 5:te §:n 3 mom. TryckfrihetsFörordmn, att hinder icke
må vara för Mosaiske trosbekännare att kunna till jurymän
utses.
Hr Munck af Rosenschöld, Thomas: På de skäl, jag
i min Mem:t bifogade reservation anfört, hemställer jag att R. o.
Ad. måtte förkasta ifrågav:de grundlagsändringsförslag.
Hr Cederschiöld, Robert Teofron: Då jag anser jurymän
lika med domare och då enl. 28:de §:n R. F. domare måste
vara af den rena Evangeliska läran, så har jag reserverat mig mot
detta af Utsk:ts majoritet fattade beslut och icke ansett mig kunna
biträda ett så beskaffadt förslag, förrän 28 §:n R. F. undergått
förändring.
Frih. Creutz, Steffan: På de grunder, som jag under föreg:de
diskussion anfört, anhåller jag att detta Betänk, måtte få
hvila till grundlagsenlig behandling. Beträffande Hr Munck af
Rosenschölds reservation, hvari yttras, att det skulle vara betänkligt
att bereda författare af religiösa skrifter tillfälle att genom
utväljande af Mosaiske trosbekännare .till jurymän gäckas med
rättvisan, så vill jag erinra, att med religionsfrihetens införaude
kommer lagstiftningen rörande dogmatiska frågor och religionsmål
att försvinna, och till dess lära säkerligen inga sådana mål förekomma,
men i hvad fall som helst bör en juryman af hvarje trosbekännelse
kunna bedöma de allmänna grunder i lagen för, huruvida
man bör fria eller fälla för öfverträdelse deraf, och skulle säkerligen
en främmande trosförvandt icke komma att låta beträda
sig med restrictiva åtgärder mot en författare. Men till
dylika farhågor kommer man genom bibehållande af en Nationalreligion
och Statskyrka.
Sedan öfverläggningen förklarats afslutad samt H. Exc. Hr
Gr:n o. Landtm, yttrat, att derunder yrkats dels att det ifrågavarande
grundlagsändringsförslaget måtte förkastas och dels att detsamma
måtte få hvila till nästa riksdag, framställde H. Exc. propos.
å förslagets förkastande och, då dervid svarades starka ja
jemte ett eller annat nej, förklarade sig hafva funnit ja öfvervägande.
Efter föredragning af Konst.Utsk:ts Mern. N:o 18, med .för
-
D en 28 April.
439
slag til! ändring uti 90:de §:n Reg.Formeu, förklarades samma
förslag skola hvila till grundlagsetdig behandling vid nästa! riksdag.
Föredrogs Konst.-Utsk:ts Mern. N:o 19, med förslag till den
ändring i 53:dje g:n Riksd. Ordn., att beslut icke må i uågot
Stånd fattas, derest icke minst trettio ledamöter tillstädes äro.
Sedan, uppå begäran af Frih. Cederström, Rudolf, Frih. von
Paykulls emot Mem:t afgifne reservation blifvit upläst, yttrade
Frih. Cederström: Det är visserligen sannt, att ett tninimi-antal
af personer för besluts fattande finnes föreskrifvet i åtskilliga,
dock ingalunda i alla andra konstitutionella länders representativa
författningar; men att derföre tillämpa den föreskriften
på Sverige, anser jag, i likhet med Frih. Paykull, föga tjenligt.
Jag har, jemte instämmande i nyss upläste reservation, jemväl
tillagt några ytterligare skäl, hvarföre det framlagda förslaget synes
mig mindre lyckligt. Ganska sällan torde mati kunna upleta
något exempel, att en vigtigare fråga blifvit afgjord, utan att antalet
ledamöter inom RiksStånden varit vida utöfver 30, och sål.
anser jag icke vara af något synnerligt behof påkalladt, eller, såsom
grundlagen uttrvcker sig, »högst nödigt eller nyttigt», att antaga
detta förslag. Redan detta är för mig, som högt älskar helgdhållandet
af våra grundlagar, tillräckligt skäl att yrka, det icke
någon onödig förändring vidtages i desamma. Men, utom d^t,
att jag icke anser den nödig, anser jag den äfven icke vara välbetänkt.
Om nu, på sätt Frih. Paykull förutsatt, en underlägsen
fraktion skulle begagna sig af tillfället, att blott aflägsna sig och
derigenom fördröja utgången, så finner R. o. Ad., att genom ett.
sådant, ofta uprepadt förfarande, en ganska stor skada medelst
tidsutdrägt för allmänna ärendenas behandling skulle vållas. Den
nitälskan för det allmänna, som måste och här framträder derutininnan,
att ståndsledamöterna ej allenast inställa sig på sina samlingsrum,
utan jemväl och isynnerhet att de med största upmärksamhet
öfverväga och moget fatta sina beslut, är i högsta grad
önskvärd; meu för att vinna ett sådant syftemål, fordras upbjudandet
af moraliska krafter; och härtill förslår icke det medel, som
Utsk:t framställt. Jag anhåller derföre, att R. o. Ad. ville afslå
föreliggande förslag.
Hr Hjärne, Harald: Jag anser att det förslag, Konst.-
Utsk:t här förelagt R. St:r, är ganska välgrundadt. Det är sannt,
såsom en reservant antydt och äfven Hr Frih. Cederström biträdt,
att det skulle kunna blifva en möjlighet för en minoritet att hindra
majoriteten från att fatta beslut i en fråga, men jag förmodar
att det exempel, som det Hederv. BondeSt:t vid en föreg:de
riksdag lemnade vid frågans behandling, nemi. att öfverenskomma
om att uteblifva vid en ifrågakommaude votering och sålunda försöka
söndersplittra frågan, icke måtte komma att följas af flere
Riksstånd. Men äfven om man skulle tro det vara möjligt att nå
-
440
Den 28 April.
got sådant framdeles kunde ske, sii vore det ganska konseqvant
om, såsom jag önskar, en representationsförändring kunde ske i
så måtto, att de 4 Stånden såsom RiksStånd uphörde, ty säkert är
att ingenting skulle befordra framgången af en representationsförändring
så väl, som att se nuvide representation begå sådane fel, som
nu blifvit ifrågasatte att kunna framkallas genom nu föreslagne
§• Jag grundar mitt omdöme i denna fråga derpå, att det icke
är öfverensstämmande med det begrepp om intresse för det allmänna,
som R. St:r böra visa, hvar och en inom sitt Stånd, att
en minoritet skulle kunna fatta beslut i en vigtig fråga. Jag var
sjelf vid den första riksdag, jag bevistade här på detta rum, den
tredje och beslutade i en vigtig principfråga rörande näringslagstiftningen
jemte Presidenten Hartmansdorff och Hr Dalman. Det
var den tiden, då det vanligen är baler och supéer här i Stockholm,
och jag skulle tro att det var R. o. Adis minoritet, som
segrade i den frågan, ty hade R. och Ad. då varit 30 personer,
tror jag icke att Hr Dalmans och min mening segrat. Här har
varit ganska allmänt vid riksdagarne, att ändring skett i föredragningssättet,
hvarom framställning gjorts i början af ett plenum,
då ännu icke flere än 10 å 15 personer varit närvarande;
och då raan ansett det. ieke vara nödigt upgå i plenum förrän
en half timme efter den tid, till hvilken det blifvit utfärdadt, så
har man vid sin ankomst blifvit helt förvånad att finna det ärende,
som skulle först förekomma, hafva blifvit förflyt,tadt i en annan
ordning på listan och följaktligen andra mål afgjorda, hvilka man
icke trott skola förekomma förrän flera timmar sednare. Det är
för att förekomma sådana öfverraskningar, men isynnerhet för
Ståndets eget anseendes skull, som lämpligt vore att stadga ett
minimiantal af ledamöter, som böra vara närvarande, och allra
helst anser jag att bland R. o. Ad., som är det talrikaste Ståndet,
hvars antal, om jag ej bedrar mig, hvarje riksdag upgår till 400
personer, åtminstone böra finnas 30 personer så intresserade att de
vilja öfvervara frågornas afgörande. Jag anhåller på dessa skäl
att Konst.-Utsk:ts förslag måtte hvila till grundlagsenlig behandling
vid nästa riksdag.
Gr. Anckarsvärd, Carl Henrik: Inom ett RiksStånd, som
vid riksdagens början vaknar omkring 400 och sällan under 300
ledamöter, fruktar jag det skulle förekomma besynnerligt nog, om
man ville motsätta sig stadgandet af ett minimiantal, hvarunder
beslut icke finge fattas. Jag kan icke föreställa mig att inom ett
Stånd, hvars representationsrätt är grundad på sjelfskrifvenhet, och
särdeles hos dem, som vidhålla denna sjelfskrifvenhet, man skulle
anse tänkbart att icke 30 personer af 3 tili 400 äfven intill riksdagens
slut skola vara närvarande för att fatta beslut. Jag har
icke varit beredd att med exempel möta de itivändmgar, som här
blifvit gjorda, men jag är fullt och fast öfvertygad, att om man
gör sig den mödan att genomse R. o. Ad:s prot., skall man icke
finpå, att vid riksdagens slut och merendels då de vigtiga-;.
Deu 28 April.
441
ste frågor förekoiiimit. 15 ä 1 (i ledamöter varit närvarande oell
således 7 å 8 röster dikterat besluten. Jag tror icke att sådana
exempel sk rille blifva alltför sällsynta, oell således linner jag det
af Konst.Utsk:t i detta hänseende afgifna förslag vara både nyttigt
och nödigt, hvarföre jag yrkar bifall till detsamma.
Hr Munck af Rosenschöld, Thomas: Då den motion,
som ligger till grund för Konst.Utsk:ts förev:de Betänk., inom
Utsk:t väcktes af en ledamot af BorgareStåudet, var deu temligen
tydligt riktad mot R. o. Ad. Man trodde sig nemligen veta,
att detta Stånd ofta fattat beslut, då endast ytterst få ledamöter
varit närvarande. Då jag egde den öfvertygelsen att icke något
Stånd lättare än R. o. Ad. skulle kunna fullgöra det föreslagna
grundlagsbudet och ett bestridande af motionen lätteligen kunnat
tydas såsom innefattande ett misstroende till R. o. Ad:s förmåga
att hafva det föreslagna antalet ledamöter i hvarje plenum närvarande,
har jag inom Utsk:t röstat för motionen. Jag har gjort
det äfven derföre, att jag funnit det framställda förslaget priucipeuligt.
Begreppet »Stånd» häntyder otvifvelaktigt på ett flertal af
ledamöter, ehuru medgifvas måste, att bestämmandet af detta antal
ar beroende på godtycke. Att endast 3 ledamöter, såsom det
lärer hafva inträffat, kunnat med ett Stånds rätt fatta beslut, blir
alltid orimligt.
Man har emot förslaget invändt, att inom de fåtaligare Stånden
skulle en minoritet, genom att aflägsna sig före en votering,
kunna göra det omöjligt för Ståndet att fatta något beslut. Jag
skulle dock icke tro, att man kan förutsätta något dylikt, helst
i de flesta fall enda påföljden af ett sådant förfärande blefve, att
ärendet mäste upskjutas till ett följande plenum, då otvifvelaktigt
så många af majoriteten kommit tillstädes, att beslut kunde fattas.
Det kan visserligen tänkas, att om Preste- eller BorgareStåndets
ledamöter icke upgå till ett antal af 60 och liro i någon vigtig
fråga nära jemt delade för olika meningar, minoriteten, genom att
aflägsna sig, kan omöjliggöra besluts fattande och förorsaka hela
riksdagsmachineriets afstannande; men detta skulle innefatta en så
revolutionär åtgärd, att ett större antal af ett RiksStånd väl svårligen
kan göra sig dertill skyldigt. I alla fall tillkommer det de
fåtaligare Stånden att tillse, huruvida något hufvudsakligt afs:de
på denna omständighet bör fästas; hos R. o. Ad. tror jag icke
den behöfver afses.
Ett skäl för antagande af det ifrågavarande förslaget torde
äfven ligga deruti, att RiksStåndeus ledamöter, af farhåga att i
Ståndet möjligen icke ett antal af 30 ledamöter tillstädeskomma,
skulle finna ett ökadt skäl att i plena inställa sig.
Då jag sålunda anser förslaget hafva flera förtjenster och icke
fruktar de vådor af detsamma, som mau förespeglat, anhåller jag
att R. o. Ad. mätte antaga detsamma att hvila till grundlagsenlig
behandling vid nästa riksdag.
Hr Cederschiöld, Robert Teofron: Vid första påseen
-
442
D en 28 April.
det vill det visserligen synas, sorn örn det il'rågav:de förslaget skulle
vara mycket ändamålsenligt; men jag tror dock att det i praktiken
icke skulle så blifva. Det är visserligen att beklaga, det beslut
fattas, då ett fåtaligt antal ledamöter äro närvarande, men
jag tror icke att olägenheten afhjelpes genom detta förslags antagande,
utan tvärtom. Det klagas allmänt öfver långsambeten i
riksdagsärendenas gång och jag tror att denna klagan skulle få
mera skäl för sig, om förslaget antages, ty den andemening, som
finnes i redaktionen, synes mig vara tillfyllestgörande, nemi. att,
man i mångå fall skulle kunna tillintetgöra majoritetens beslut.
Man säger visserligen, att det icke kan förutsättas, att så skall
ske, men säkert är, att så skulle komma att inträffa i många fall.
Ty om man tänker på t. ex. den vigtiga jernvägsfrågan, der det
enskilda intresset spelar en så stor röle, och då man vet att det
finnes någonting, som kallas riksdagstaktik, samt jag nu antager,
att 50 ledamöter skulle afgöra frågan, hvilka vore så delade att
majoriteten utgjorde 28 röster, så är jag öfvertygad att minorite
ten
aflägsnade sig oell att de, som fatlade beslut, blefve 28, På
det viset kunde det gå gång efter annan. Man säger, att då
så många ledamöter finnas inom K. o. Ad., så kan man vara sä
ker
att R. o. Ad. bäst är i tillfälle att fullgöra detta stadgande.
Jag skulle likväl tro, att äfven utan detta stadgande det vore
Ståndens pligt att samtligen vara tillstädes, om icke laga förfall
förefinnes. Som stadgandet dessutom skulle medföra ganska stora
olägenheter i praktiken, önskar jag att förslaget måtte förkastas.
Gr. Lagerbjelke, Gustaf: Det nu föreliggande förslaget
synes visserligen vid första påseendet ganska lämpligt, men om
man något närmare granskar detsamma, torde man finna, att åtskilliga
betänkligheter dervid kunna förekomma. Den representation,
som i allmänhet anses såsom ett mönster, eger äfven i det
afs:det åtskilligt lärorikt. Det Engelska underhuset består af mellan
6 ä 700 ledamöter, 656 tror jag, och det är föreskrifvet att
minst 40 af dessa skola vara närvarande vid omröstning. Hrrne
torde finna att detta antal af 40 bland 656 är vida mindre än
här är föreslaget. Det händer likväl ganska ofta att huset måste
åtskiljas, emedan icke tillräckligt antal ledamöter äro närvarande.
Detta kommer sig af 2:ne orsaker, den ena att vederb. ledamöter
icke infinna sig, och den andra att visserligen mer än 40 perso
ner
äro närvarande, men att, då minoriteten märker att den icke
kan genomdrifva sin mening, så aflägsna)- den sig och går ned i
konversationsruimuen, så att 40:talet icke blir upnådt. Man torde
således finna, att ehuru saken visserligen kan synas riktig, så har
den dock, i den annars ganska förträffliga Engelska representationen,
medfört åtskilliga olägenheter, och man bör tänka sig rätt val före,
innan man bestämmer sig för den siffra, som skall vara beslutsmaximum.
Öfvergå vi nu till vära Svenska förhållanden, så möter oss
i detta hänseende betydliga svårigheter, derföre att våra Stånd
äro så olika talrika, och vi få icke lagstifta endast för ett Stånd
utan för alla. Huru talrikt R. o. Ad. är, torde vara svårt att
Den 28 April.
443
upgifva; man kan visserligen veta huru många polletter, som blifvit
utlernnade; men huru många, som liro närvarande i staden, är
svårt att bestämma. Man skulle kunna tycka, att vida öfver 30
ledamöter, ja till och, med öfver dubbla detta antal, borde vara
här tillstädes, men så är dock icke alltid förhållandet. I afs. på
de andra Stånden, så veta vi, att ett utgör icke stort mer än
60, ett 120 ledamöter. Att nu sätta alldeles lika siffra för alla
Stånd, skulle medföra större olägenhet än, såsom jag nyssnämnde,
visat sig i England. Då saken således visserligen är teoretiskt
riktig, men likväl förenad med åtskilliga svårigheter i utförandet,
och dessa så stora, att de icke undanrödjas genom det förslag, som
nu förelägges, nödgas jag anhålla om samma propos., som flere
andra ledamöter, nemi. afslag å Mein:t.
Efter det öfverläggningen nu förklarats afslutad samt H. Exc.
Hr Gr. o. Landtm, yttrat, att åtskilliga talare yrkat det förev:de
grundlagsändrings-förslagets förkastande, hvaremot andra ansett detsamma
böra hvila till grundlagsenlig behandling vid nästa riksdag,
framställde H. Exc. propos. å förslagets förkastande och, då dervid
svarades starka ja jemte några nej, förklarade sig hafva funnit
ja öfvervägande.
Föredrogs, men begärdes af flera ledamöter ånyo på bordet,
Sammansatta Stats-, Lag- samt Ailm. Besvärs- o. Ekon.Utskits
den 25 d;s bordlagde Betänk. N:o 7, i anledn. af dels K. M:ts
Nåd. Propos. ang:de förnyad författning om utskrifningssättet och
inrättningen af allmänna beväringsmanskapet, dels ock enskilda
motioner i samma ämne.
Sedan Bevilln.Utsk:ts den 25 dennes bordlagde Betänk. N:o
23, ang:de Tullbevillningen, blifvit föredraget och af flera ledamöter
begärdt ånyo på bordet, anmälde sig och yttrade
Hr Ehrenhoff, Gustaf Herman: Ehuru det nu för
andra gången bordlagda Betänk:t om Tullbevillningen icke innefattar
sfi många nyheter som Betänk:t med förslag till Bevilln:s-förordning,
tror jag likväl att det är af ganska stor vigt att detsamma noga
genomläses, innan derom beslutas, hvarföre jag vördsamt anhåller
om H. Exc:s o. Landtnäs propos. att detta Betänk, sättes näst
efter de 2:ne, hvarom i början af plenum beslöts, på föredragningslistan.
Gr. Lagerbjelke, Gustaf: Då man betraktar föredragningslistan,
så finner man den upfyld med Betänkm af stor vigt, 2:ne
gånger bordlagde. Der finnas allmänna beviilningen, bevaringsoch
religionsfrihets-frågan. R. o. Ad. behagade således finna att
vi hafva mer än tillräckligt att göra, synnerligast då man tillägger,
att under nästk:de Vecka inträffar H. Mits Konungens kröning,
och om jag icke misstagit mig, inträffar äfven hyllningsdagen
på en plenidag. Det är således troligt att icke alltför myc
-
444
Den 28 April.
ket kommer att afgöras under nästa vecka af dessa dryga Betänkt),
och det torde således icka vara skäl att nu afgöra hvad som skall
stå på listan näst efter allmänna Bevillnings-Betänk:t.
Hr Ehrenhoff: Jag ser icke något hinder hvarföre icke
B. o. Ad. skulle kunna besluta upskjutande af detta Betänk., då
R. o. Ad. redan förut beslutat upskof med allm. bevillmn, då detta
Betänk, är fullt ut lika vigtigt som det sednare. Jag anhåller
således om Hr Grins o. Landtmis propos. derå.
Gr. Mörner, Carl Göran Detlof: Då riksdagen redan
är långt framskriden och man icke onödigtvis bör förspilla någon
tid, anhåller jag att R. o. Ad. icke måtte fatta något sådant beslut,
som Hr Ehrenhoff ifrågasatt, så mycket heldre som uti till 1 beviIlningen
icke någon sådan genomgripande förändring är föreslagen,
som kan göra tiden för dess behandling särdeles maktpåliggande.
Hr Hjärne, Harald: Jag har ingenting att anföra, sedan
Gr. Mörner yttrat sig, utan afstår från ordet.
H. Exc. Hr Gr:n o. Landtm, yttrade, att Hr Ehrenhoff hade
föreslagit, att Bevilln.Utsk:ts nu för andra gången bordlagda Betänk.
N:o 23 ang:de tullbevillningen icke skulle företagas till afgörande
förr än samma Utsk:s Betänkm N:ris 20 och 24 blifvit behandlade,
samt att förstberörde Betänk, fördenskull måtte upföras på
föredragningslistan för d. 9 nästk:de Maj näst efter sistnämnde
Betänkm; hvarefter II. Exc. hemställde, huruvida 11. o. Ad. bifölle
Hr Ehrenhoffs ifrågav:de förslag och, då dervid svarades starka nej
jemte några ja, förklarade sig hafva funnit nej öfvervägande.
Hr Ehrenhoff begärde votering, men innan voter.-proposm blifvit
upsatt, anmälde sig Hr Ehrenhoff och återkallade nämnde begäran.
JI. Exc. Hr Grin o. Landtm, anmälde, att H. M. Konungens
tjenstförrättande Ofverste-Kammarherre tillkännagifvit, dels att nästa
Måndag d. 30 dennes kl. 12 på dagen R. o. Ad. komme att
genom 2 K. M:s Ofverste-Kammarjunkare inbjudas att så väl bevista
H. M. Konungens och H. M. Drottningens kröning den 3
nästk:de Maj som ock öfvervara H. M. Konungens hyllningsakt d.
5 i samma månad, dels ock att 50 ledamöter af R. o. Ad. jemte
Riddarh.Sekrelin blifvit inbjudna att efter slutad kröningsceremoni
i Storkyrkan intaga middag å K. Slottet vid den för R. o. Ad.
serverade taffel i Röda Salongen af Gästvåningen, 2 tr. upp från
vestra hvalfvet; och anmodade H. Exc. de ledamöter af Ståndet,
som önskade deltaga i middagen, att anteckna sig hos Riddarh.-  Fiskalen.
Anmäldes och bordlädes följande från Utsk:n inkomna Betänkm,
nemi. från
Den : 8 April.
445
Lagutskottet:
N:o 25, i ani. af väckta motioner om förändring i K. Förordnm
angrde liandelsböcker och handelsräkningar d. 4 Maj 1855;
Sammansatta Lag-, samt Allmänna Besvärs- och Ekonomiutskottet:
N:o 8, i ani. af väckta motioner om ändring eller förklaring
af nu gällande stadgande)! ang:de skyldighet att deltaga i kyrko-,
prestgårds- och andra allmänna byggnader;
N:o 9, i ani. af väckta förslag om KrigsHofRättens indragning;
N:o
10, i ani. af ltiksStåndens beslut öfver Utsk:ts Betänk.
N:o 1, ang:de K M:s Nåd. Skrifvelse med öfverlemnande af förslag
till 2 nya årgångar predikotexter och till ny kyrkohandbok;
Allmänna Besvärs- och Ekonomiutskottet;
N:o 74, i ani. af väckt motion om rättighet för den indelta
arméens befäl och manskap att emellan mötestiderna vistas hvar
som helst inom riket;
N:o 75, i ani. af väckt motion om uphäfvande af stadgandet
i arméens tjenstgöringsreglemente, rör:de skyldighet för soldaten
att söndagligen bevista den allmänna gudstjensten;
N:o 7 6, i ani. af väckt motion, huru förfaras skall, när prest,
som saknar medhjelpare, önskar begå Herrans Nattvard, eller vid nattvardsgång
behöfver embetsbiträde;
N:o 77, i ani. af väckta motioner om inskränkande eller uphäfvande
af den allmogen i 7 härader af Elfsborgs län samt städerne
Borås och Ulricehamn beviljade särskilda handelsfrihet;
N:o 78, i ani. af väckt motion om rättighet för rusthållare
att medelst kronoskjuts få soldatmunderingarne transporterade till
och från möten;
N:o 79, i ani. af återremiss utaf Betänk:t N:o 57 ;
N:o 80, i ani. af återremiss utaf Betänk:t N:o 59;
ExpeditionsUtskottet:
N:o 7, ang:de bestämmande af dag för nästa lagtima riksdags
början; och
N:o 8, ang:de väckt fråga om utskrifning af ett exemplar till
hvarje Riksstånd af Utsk:ts förslag till underdåniga skrifvelser.
R. o. Ad. åtskiljdes kl. */4 till 2 e. m.
In fidem,
O. Brakel.
440 Oell 30 April.
Måndagen den 30 April 1860.
Plenum kl. V2 12 f. ni.
Justerades 4 protokolls-utdrag för den 28 dennes.
Hr Wahlfelt, Carl Adam: Jag anhåller att inför R. o.
Ad. få anmäla att vid Riddarh. Utsk:ts sammanträde denna dag
OfversteLieutenanten Gr. Hugo Hamiltou anhållit om utbekommande
af pollett för friherrlig» ätten N:o 363 Coijet, i hvilket afs.
Hr Gnn företedde en af hufvudmannen för nämnde ätt utfärdad
fullmakt, hvilken dock i så måtto befanns afvika från gällande
formulär, att, i stället för slutorden: »hvarvid lian ovilkorligen förpligtas
att ställa sig till efterrättelse Eikets gällande grundlagar»,
slutmeningen var af följande lydelse: »hvarvid han ovilkorligen förpligtas
att ställa sig till efterrättelse den af K. M:t och R. St:r
antagne och besvurne R. F. af den 6 Juni 1809 jemte R. O. af
den 10 Februari 1810 och öfrige gällande grundlagar». Med anleduing
häraf ansåg sig Utsk:t icke kunna till Gr. Hamilton utlemna
pollett, utan beslöt att hänskjuta frågan till R. o. Ad:s
pröfning.
H. Exc. Hr Gr. o. Landtm, förmälte, att Hr Wahlfelt hade
anmält att före dagens plenum blifvit hos Riddarh.-Utsk:t för ut>-  bekommande af pollett företedd en fullmakt för friherrliga ätten
Coijet N:o 363, hvilken fullmakt i så måtto afvek från det i 8 g
Riddarh.-Ordn. föreskrifne formulär, att, i stället för slutorden:
»hvarvid han ovilkorligen förpligtas att ställa sig till efterrättelse
Rikets gällande grundlagar», fullmakten innehöll följande slutmening:
»hvarvid han ovilkorligen förpligtas att ställa sig till efterrättelse
den af K. M:t och R. St:r antagne och besvurne R. F.
af den 6 Juni 1809 jemte R O. af den 10 Februari 1810 och
öfrige gällande grundlagar»; och hade Hr Wahlfelt till R. o. Ad:s
pröfning hänskjutit frågan, huruvida pollett finge till innehafvaren
af denna fullmakt utlemnas. Ett alldeles dylikt fal! hade vid riksdagens
början inträffat, då R. o. Ad. godkännt en fullmakt, hvilken
innehållit, samma afvikelse från formuläret, som den nu ifrågavide;
vid hvilket förhållande H. Exc. finge hemställa, huruvida
R. o. Ad. behagade godkänna merberörde fullmakt och besluta, att
pollett skulle till innehafvaren deraf få utlemnas.
Ropades ja.
Oen 30 April.
447
Hr von Troil, Samuel Gustaf, upliiste följande motion:
För få veckor sedan atled i Malmö, vid nära 85 års ålder,
derv:de Kommendant, Öfversten oell Kommendören af K. S. O.
m. m.o Carl Johan Ström.
Ar 1783, vid endast 8 års ålder, utnämndes Ström till Cornett
vid Bohusläns lätta dragoner.
Ar 1789 erhöll den då 14-årige ynglingen sitt första bloddop
vid Elgåns intagande i Finland.
Ofverste Ströms tjenste- och merit-förteckning, som härjemte
bifogas, utvisar att han deltagit i 33 mer och mindre betydliga
sammandrabbningar med fienden, oftast såsom chef för avant-gardet,
samt att den plats, som honom anvisades, städse var vid förtruppen,
då hären ryckte framåt, vid effertruppen, då den tågade tillbaka.
Den 28 April år 1858 firade Öfverste Ström sitt 75-åriga
tjenste-jubileum såsom Officer. Den långt tillförene med kommendörsgraden
af Svärdsorden hedrade krigaren erhöll vid detta tillfälle
af H. M. Konungen den utmärkelse att hugnas med en för
honom alldeles säregen dekoration, att i SvärdsOrdens färger bäras
kring halsen.
Den 28 sisth Januari satt ännu den gamle karolinen, såsom
han allmänt kallades, upp till häst för att anföra den på H. M.
Konungens höga födelsedag anbefallda paradering. Denna var halls
sista tjenste-utöfning.
Vid Öfverste Ströms nyligen firade begrafning inställde sig
Lunds Studentkorps, af hvars medlemmar ganska få personligen
kände den aflidne, sjelfviIligt i Malmö med sina nations-fanor, för
att hembära den allmänt aktade krigaren en sista hyllnings-gärd,
för att å hela det unga slägtets vägnar visa huru nationen vet att
upskatta och värdera tapperhet och fosterlandskärlek.
Öfverste Ström har efterlemnat en 76-årig sjuklig Enka i
knappa omständigheter. Af det bouptecknings-extrakt, som jag anhåller
att härjemte få bifoga, synes visserligen såsom skulle boets
behållning utgöra 7,513 rdr 51 öre; men då häruti till en del
ingår bohag, som Enkan måste bibehålla, och då återstoden ligger
uti en betydligt intecknad gård, hvilken enligt testamente icke får
afyttras och hvarigenom Öfverstinna!! Ström icke kan sägas derutaf
hemta annan inkomst än fri bostod, inses lätteligen att föga
eller intet återstår till lefnadskostnadernas bestridande.
Att B. St:r icke skola, om detta förhållande uplysta, tillåta
att en så utmärkt krigares, på grafvens brädd stående Enka, skall
lida nöd. derom är jag förvissad, och det är på grund derutaf jag
vågar föreslå att en årlig pension å Allm. IndragningsStaten af
500 rdr rmt må varda Enkefru Öfverstinnan Ström tillerkänd.
Uppå härefter framställd propos. blef motionen till StatsUtsk:t
remitterad.
Justerades pleni-protokollen för den 7 sisth Mars och den 10
i samma månad f. m.
Hen 30 April.
Justeringen af sistnämnde protokoll hade blifvit afbruten genom
ankomsten af två K. M:ts ÖfversteKammarjunkare, Frih. Knut
Philip Bonde och Gr. Hobert Axel von Rosen, hvilka på K. Mits
Nåd. befallning och å hans höga vägnar kallade och bjödo R. o.
Ad. att Thorsdagen den 3 nästkommande Maj kl. '/2 10 f. m.
infinna sig å Kongl. Slottet, för att följa H. M. -Konungen till
Storkyrkan och bevista H. M:s samt H. M. Drottningens kröning,
äfvensom att påföljande Lördag den 5 i nämnde månad öfvervara
H. M. Konungens hyllning samt kl. l/2 12 på dagen inställa sig
å hyllningsplatsen.
H. Exc. Hr Gr. o. Landtm, anmodade, å R. o. Adis vägnar,
PIrr ÖfversteKammarjunkare att till K. Mit frambära uttrycken af
Ståndets underd. vördnad jemte försäkran, att R. o. Ad. skulle efterkomma
K. Mits Nåd. befallning.
Sedan Hrr ÖfversteKammarjunkare derefter blifvit utbeledsagade
samt den afbrutna protokolls-justeringen afslutats, åtskiljdes
R. o. Ad. kl. ’/« 1 e. m.
In fidem,
O. Brakel.
