# ID: svediakorp-gov661
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 153,402
# sentences: 5,615
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


PROTOCOLL,
HÅLLNA
HOS
HÖGLOFLIGE
mSllDBläSaSlSÄSll ®@ib ÄIDl&St»
VID
%
lagtima Hiluitragen i ^tadUjolm
ÅK 1859-1860.
frei,it,- tsiiftet.
STOCKHOLM,
TYPOGRAFISKA FÖRENINGENS BOKTRYCKERI,
1860.
Måndagen den 2 April 1860.
Plenum kl. 2 e. m.
Justerades ett ProtUtdrag för den 20, 28 och 30 sistl. Mars
samt 2 Prot Utdrag för den 31 i samma månad, äfvensom PleniProtok;n
för den 8 sistl. Februari e. m. och den 11 i nyssnämnde
månad f. m.
Föredrogs ånyo Högvörd. PresteStits den 30 och 31 sistl. Mars
bordlagde prot.-utdr. N:o 227, innehållande, bland annat, inbjudning
till K. o. A. att biträda de af PresteSfct gjorda redaktions-förändringar
uti det af R. o. Ad. antagna förslag till underd. skrifvelse
angående Sveriges och Noriges ömsesidiga förhållanden.
H. Exc. Ur Gr. o. Landtm, tillkånnagaf, att, enligt ankomna
prot.utdr., Borgare- och BondeStåndcn icke. antagit R. o. Ad:s inbjudning
att förena sig om R. o. Ad:s ofvanberörde skrifvelseförslag,
utan biträdt. PresteSfcts beslut i afseende å den underd. skrifvelsens
lydelse; hvarefter H. Exc. framst.älde propos. derå, att R
o. Ad., med frånträdande af Stts förra beslut, skulle antaga PresteSt:ts
ifrågavarande inbjudning; och blef denna propos. med starka
ja besvarad.
It. o. Ad. åtskiljdes kl. 3 e. m.
In fidem,
O. Brakel.
4
Den 4 April.
Onsdagen den 4 April 1860.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades pleniprot. för den I 1 sistl. Februari e. m.
Anmäldes och lades på bordet KonstitutionsUtsk:ts Mein.:
N:o 11, med förslag till ändring i 15 § R. O. om hemmansegares
representationsrätt; och
N:o 12, med förslag till ändring i 52 § R. F. och 24 § R. O.
angående tillförordnande af BondeSt:ts Sekreterare
Föredrogs K. M:ts den 31 sistl. Mars på bordet lagde Nåd.
Propos. om antagande af en författning angående ränta rid försträckning
på viss kort tid.
Hr Estenberg, Karl Kristian: Vid förra riksdagen, då
denna fråga förekom, anade jag visserligen att den skulle taga större
dimensioner vid ett kommande riksmöte, synnerligast då man hörde
Hr FinansMinistern så varmt förorda det förslag, hvilket vi nu i
form af en Kongl. Propos. fått emottaga. Jag vågade också redan
då uttala mina åsigter i ämnet, och ju mera jag tänker derpå,
desto mera fast blir jag i min då hysta öfvertygelse. Sjelfva principen,
som ligger till grund för den föreslagna lagförändringen, anser
jag för min del vara så högst vådlig att tillämpa på samhällsorganismen,
att jag anser den nära nog som den mest frätande
kräfta i vår lagstiftning. Såsom vi af Guds ord veta, är girigheten
roten till allt ondt. Vill nu ett samhälle bevara sig från ondt, måste
det också med ali omsorg söka bevara sig från roten dertill.
Jag förmodar att vår lagstiftning icke så uteslutande grundar sig på
Romerska lagen, att den icke vill inrymma något i sig af den lagstiftning,
som kallas den gudomliga lagen. Att ocker strider emot
denna lag, det lärer väl ingen af oss vara i okunnighet om, så vida
man ej vill antaga att ocker är något helt annat, än den fria räntan.
Ja, visserligen kan man förblommera och omhölja de fulaste
saker, visserligen kan man smycka sjelfva lasten i den elegantaste
yttre drägt; men är den icke derföre last, äfven om den under tidernas
vexlingar upträder i andra former? Afven om ockret skulle
bedrifvas under namn af den ädla, den preciösa, ja, den gudomliga
räntan, så år och förblifver det dock ett lyte hos menniskan och
Den 1 April.
5
ånna mera hos samhället, men allra mest uti lagstiftningen. Når
det nu icke kan vara någon strid om att den fria räntan, då den
missbrukas och öfvergår till ocker, är ett ond t och en synd, så måste
några sådana bevekelsegrunder hafva gjort sig gällande, som
vilja tillåta det onda, under förevändning att man icke emot laster
och brott bör sätta positiva lagar, hvarigenom man inskränker menniskans
frihet. Men äfven om det måste erkännas att man icke
drifves till det rätta genom lagen, och äfven om tidens tendens
ganska bestämdt är sådan, att man vill söka motarbeta det onda,
icke med lagar, utan på annan väg; förmodar jag dock, att det icke
är någon sådan evangelisk tendens, som, klart förstådd, kan med
rätta sägas ligga till grund för detta förslag. Då det är fråga om
att stifta lagar för ett samhälle, tror jag, att det icke går an att
borttaga lagens skärpa och straff, så länge samhället är fullt af
brottsliga menniskor. Det skulle då ej heller finnas någon lag, som
förbjuder menniskan att stjäla eller att bedraga. Hvar och en lärer
väl också inse, att ett kristligt samhälle icke kan umbära lagar, som
hämma brotten, just emedan det gifves menniskor, som icke störas
i det ondas utöfning af något annat korrektiv än lagens arin. I
Guds ord bevisas att ocker är synd. Guds ord är ganska bestämdt
i denna del, och den lag, som upställes emot ocker, hör icke till de
gamla testamentets ceremonial-lagar, som skulle förändras i nya testamentet,
utan till de moraliska lagar, som menniskan alltid skall hafva
inskrifne i sitt hjerta. I 15 'de psalmen i Psaltaren säger Herren,
att man icke kan qvarblifva i Hans hus och icke blifva beståndande
på Hans heliga berg, om man bedrifver ocker. Detta nu i afseende
på sjelfva principen. Huru man än vill vända bort denna princip
och betrakta den ur andra synpunkter, så förblifver dock Guds ord
sanning, och jag kan icke inse annat, ån att den fria conventionela
räntan, som tillåter ockraren att uttaga, ja till och med på laglig
väg utkräfva en obegränsad och således ända till 200 procent och
derutöfver, är en skandal för hela samhället. Den skulle äfven medföra
de förderfligaste följder för all handel och vandel, för all credit
och synnerligast för jordbruket. Man säger att fri ränta endast skall
vara tillåten vid förskrifningar på högst 6 månader. Men följden
blir icke desto mindre att en hel mängd stående lån skola upsägas,
på det tillfälle må beredas åt kapitalister att med största profit
ockra med sina penningar på (i och ti och 6 månader och så allt framgent.
i en oafbruten tidsföljd, och då de sex månaderna för något
sådant lån åro förbi, är lånet förfallet till betalning, och dornareembetet
får då, om gäldenären icke gitter betala hvad han sig utfäst,
den icke stora fröjden, att genom domslut utkräfva kanhända
ända till 201) procents ränta. Sedermera omsättes lånet på ytterligare
sex månader, och penningemenniskan, den girige ockraren får
derigenom ett medel att samla de fattiges skärfvar i sina händer
och att förstöra sina medmenniskor. Hvilka skola då blifva lyckliga
genom allt detta? Jo, ockrare och med dem vinglare och äfventyrare,
som icke fråga efter annat än att få penningar och, för
att kunna utan risque utfästa sig att betala hög ränta, så länge kre
-
Den 4 April.
diten räcker, inrätta all sin handel och allt sitt vingleri på kärlekslös!.
svekfullt och bedrägligt sätt.
I deras händer skola penningarna hopa sig till mehn för allt
ärligt och redigt näringsfång. Hvilka förfärliga följder skola icke
häraf upstå? Och huru skall den, som behöfver penningar, få låna
sådana emot 6 procent? En landtman, en jordbrukare, som aldrig
kan få mer än (i proc. på sin jord, en redlig handtverkare, husegare
m. fl. kunna icke i behofvets stund få låna penningar, utan att kasta
sig i ockrare-liänder, och nödgas sålunda mot sin vilja och sanna
interesse följa med vingleriströmmen och förstöra sig sjelfva, för att
kunna bestå och, innan de gå under, göra hvar man rätt.
På grund af hvad jag nu haft äran yttra, anhåller jag att åtminstone
få nedlägga min öppna protest emot detta nya system i
lagstiftningen, och att detta mitt anförande måtte få åtfölja den
Kongl. Propos:n. till vederbörligt Utskott.
Frih. Hermelin, Carl Samuel: Jag ämnar icke yttra mig
om räntans frigifvande, ej heller om tiden derför, ehuru, som jag
tror, detta förslag väcker bekymmer hos mången. Jag vill blott
fästa mig vid den skilnad, som i den Kongl. Propus, upställes emellan
lån på längre eller kortare tid, och räntans frigifvande i ena eller
andra fallet. För hvarje lag måste ligga någon erkänd rättsgrund;
men jag för min del kan icke finna det rättsenliga deruti, att när
den, som emottager en skuldsedel på 7 eller 12 månader, skall
straffas såsom en lagbrytare, mista hela räntan och en tiondedel af
kapitalet, derest han tager högre ränta än G proc., den deremot,
som mottager en sådan på kortare tid eller på (i månader, emot
12 eller 50 proc:s. ränta, skall af lagen anses vara en fullt rättskaffens
person. Jag anhåller att LagUtskit måtte taga denna omständighet
i öfvervägande, och jag tror, att den Svenska menigheten,
felande snarare af okunnighet än af upsåt mot den föreslagne lagen,
skall hafva svårt att upfatta billigheten och rättvisan af en dylik
lagstiftning, ty det rätt och skäl icke är, det kan icke heller vara
lag, såsom i de bekanta doinare-reglorne uttryckes.
Hvad beträffar det ekonomiska gagnet af ett sådant lånens
ställande på kortare tid, skulle jag också tro att det är ganska
tvifvelaktigt. Måhända kan det vara nyttigt för privat-banker och
dem, som äro kommissionärer för lånsökande; men en större del af
rörelse-kapitalets möjliga öfverflyttning till lån på korta och obestämda
tider skall för så väl jordbrukare som industriidkare i
städerna, hvilka i allmänhet äro mer eller mindre skuldsatta, tror
jag, den föreslagna förändringen blifva ganska ovälkommen. I stället
för att sysselsätta sig med sin näring, komma de att i stället nödgas
rigta sina tankar på låne-omsättningar, och derigenom måhända
snarare bereda sin undergång Kanhända bättre, att man
tagit steget fullt ut och med ens proklamerat räntans frigifvande,
hvilket jag dock icke vågar tillstyrka.
Jag anhåller att dessa mina anmärkningar måtte få åtfölja
till Utskottet.
Den 4 April.
Efter härmed slutad öfverläggning, blef den Kongl. Propos.
jemte de i anledning deraf nu afgifne yttranden remitterad till
LagUtskit.
Till samma Utsk. remitterades K. M:ts Nåd. Propos. med förslag
till Stadga angående Högsta Domstolens tjenstgöring på två
afdelningar.
Föredrogs K. M:ts den 31 sisth Mars bordlagde Nåd. Skrifvelse
i fråga om anslag till upförande af åtskilliga nya byggnader vid
Ultuna Landtbruksinstitut.
Frih. v. Kraemer, Robert Fredrik: Vid remissen till
StatsUtsk:t af Kongl. M:ts Nåd. Skrifvelse om anslag till nybyggnader
vid Ultuna Landtbruksinstitut, anhåller jag att, i största korthet,
få lemna några upgifter om de anslag, som Institutet redan erhållit,
huru desse blifvit använda, samt om behöfligheten af det nu begärda.
Från år 1841, då Ultuna Kungs-Ladugård anslogs till ett allmänt
Landtbruksinstitut för Sverige, till den 14 Mars 1848, då
Kungsgården emottogs, erhölls 6000 rdr rgs årligen, motsvarande
Kungsgårdens arrende, till upförande af byggnader och inköp af
inventarier, med 48,000 rdr. Dessutom lemnades år 1849 af 6:te
HufvudTitelns besparingar 10,500 eller tillsammans 64,500 rdr,
hvarjemte erhölls ett räntefritt- amorteringslån, stort 1 1,5 00 rdr,
hvilket dock nu är Staten till hela beloppet godtgjordt. För dessa
medel, jemte besparda räntor, påbyggdes karaktershuset af sten under
plåttak till bostäder för Föreståndaren och Eleverne, de bristfällige
flyglarne iståndsattes, en träbyggning upfördes för Inspektor
och Rättarelärlingar, äfvenså smedja, verkstäder, uthus, hvarjemte
8 jordtorp nybyggdes. Inventarier anskaffades till elevers och lärlingars
boningsrum, äfvensom till kök, mathållnings-servis, laboratoriet,
och allt hvad erfordrades för ladugård och jordbruk af kreatur
och redskaper.
Dessa byggnadsarbeten och inköp bedrefvos med den fart, att
Institutet kunde påföljande år, efter kungsgårdens emottagande, eller
1849, öpnas för 2 4 Elever och 24 Rättarelärlingar. År 1855
erhölls ytterligare ett anslag af 37,500 rdr till upförande af en
större ladugårdsbyggnad af gråsten samt ett mejeri af tegel. I
det sednare är nu inrymd en Mejeri-skola för 6 fri-elever, hvilken
lofvar all möjlig framgång under ledning af en nitisk och sakkunnig
förestånderska. Innalles har Institutet sålunda erhållit till byggnader
och inventarier från år 1841 tills nu 102 000 rdr rgs, men Institutet
har derjemte af egna medel upfört åtskillige behöflige byggnader
mest af korsvirke och tegel, såsom anatomi-sal, brygghus, material-bodar.
såg och qvarn samt stampverk, en tegellada med
tegelugn för rörtegels tillverkning samt en större potatiskällare af
gråsten. Värdet af Institutets inventarier efter sista inventeringen
utgiorde 9 4,4 80 rdr, detta dock efter en låg beräkning, isynnerhi t
hvad den vackra boskapen beträffar, hvaraf som praktexemplar kunna
upvisas 24 unga qvigor af fullblod Ayreshire-race. Om en realisering
*
De ii 4 April.
af dessa inventarier skulle ske. hade Staten deri full valuta för de
102,000 rdr, som Institutet upburit, och derjemte ganska solida,
ändamålsenliga byggnader. Afven torde härvid i beräkning böra
tagas, att egendomen blifvit betydligt förbättrad genom den
öpna åkerjordens underdikning med tegelrör och djup-plöjning, genom
ängsvattning och genom anläggning af en särdeles lofvande farm
på andra sidan Fyris-ån å Kungsängen.
Visserligen har Institutet från den tid det öpnades dessutom
bekommit de första 5 åren fiOOO rdr och sedan 12.000 rdr årligen,
men dessa anslag, jemte gårdens afkastning, åtgå helt och hållet
till lärares aflöning, till kosthållning för 24 frilärlingar och 4
frielever, samt till öfrige utgifter, oundvikliga vid en sådan läroanstalt,
hvaribland endast artikeln ved upgftr till öfver 3000 rdr årligen.
Sedan jag nu i möjligaste korthet redogjort för användande af
hittills erhållne anslag, får jag jemväl lemna några uplysningar om
de byggnader, som afses med det nu begärda anslaget; jag bohöfver
ej vara vidlyftig härom, då LandtbruksAkad. i detalj upgifvit
behofvet och ampelt förordat anslagets beviljande, »såsom ledande
till Svenska jordbrukets sanna nytta.»
Vid 185 5 års allmänna Landtbruksmöte i Upsala uttalades allmänt
den åsigt, att ett Landtbruksinstitut till borde inrättas i södra
Sverige, helst i Skåne, men derjemte borde Ultuna Landtbruksinstitut
i afseende på byggnader så utvidgas att 24 Elever der ytterligare
kunde mottagas. Samma åsigt ha Institutets Revisorer flere
gånger uttalat och LandtbruksAkademiens Direktör har, vid den
besigtning han gjorde sisth sommar å Institutet, yrkat detsamma.
Styrelsen, som nogrannt känner Institutets brister, har derföre ansett
sin pligt vara att framlägga en fullständig plan å ännu behöfliga
byggnader, och att deröfver låta upgöra ritningar och kostnadsförslager;
dessa upgingo till 1 5 0,7 3 0 rdr, men nedsattes af LandtbruksAkademien
till 147,43 7 rdr, hvaremot Ofverlntend.-Embetet, efter
skedd granskning, ansett de samma böra uptagas till 15 0,711 rdr.
Med dessa medel är afsedt att upföra:
i :o) En större byggnad af tegel till boningsrum för 24 Elever,
till föreläsnings- och matsalar och kök, gemensamma för elever och
lärlingar, biblioteksrum och ett större laboratorium. Detta sednare
är så mycket mer af behofvet påkalladt, som det nu begagnade är
aldeles för otillräckligt för nuvarande personal, så att eleverne måste
delas i 3:ne afdelningar, till följd hvaraf den nitiske läraren i Kemi nödsakas
hålla dagliga föreläsningar från morgon till afton. Skulle nu,
sorn önskligt vore, och hvarom motion år väckt, en försöks-station
för agrikultur-kemiska analyser vid Ultuna få inrättas, blefve nuvarande
laboratorium ännu mer otillräckligt. Huru vigtiga dessa férsöks-stationer
för jordbrukets lyftning äro, bevisas deraf, att i nära
nog idla Europas länder sådane nu finnas anlagda, och endast i
det lilla konungariket Sachsen finnes 4 sådane försök s-stationer.
2:o) V idare afses upförande af ett envåningshus af träd för
Rättarelärlingar. Desse bo nu i 2:ne rum, icke stora, I 2 i hvartdera,
hvilken trängsel menligt inverkar på deras helsa, isynnerhet
som de insjuknade måste der qvarligga i brist på sjukrum. I den
Den 4 April.
9
nya byggnaden skulle endasi 6 bo i hvarje rum, hvarjemte gårdens
rättare der skulle få boningsrum, och en ritsal der anbringas.
3:o) Vidare skulle lime flyglar af gråsten upföras invid ladugården,
den ena för får, den andra till stall för hästar. Det förra
är så mycket mer behöfligt, som skäferiet nu är förlagdt i ett gammalt
bofälligt hus, hvilket dessutom måste rifvas såsom beläget på
den tjenligaste platsen för nybyggnad af boningshus. Hvad stallet
åter beträffar, är jag skyldig uplysa, att, då den Kongl. Skrifvelsen
synes företrädesvis förorda denna byggnad, deri ligger ett misstag;
ty om någon afprutning kommer att ske, hvilket jag hoppas ej blir
fallet, skulle den kunna göras med de 18,900 rdr, som äro uptagne
för stallbyggnaden, emedan den gamla, ehuru mörk och otreflig, likväl
ännu en tid kan begagnas. Bäst, äfven af ekonomiska skäl, vore
dock att anslaget jemväl till stallbyggnaden bifölls, hvarigenom Ultuna-Styrelsen
icke vidare skulle behöfva besvära Ii. St:r med anslag
till byggnader.
Att Institutet behöfver utvidgas, bevisas bäst af den mängd
unga män, som der söka inträde; knappt anonseras en plats ledig,
förr än 6 å 8 sökande anmäla sig; så t. ex till 4 frielevsplatser
sisth höst anmälde sig 32 ynglingar, alla försedda med fullgoda
betyg, och nu i vår till JO lärlingsplatser anmälde sig 06 sökande.
Innalles ha under de 1 1 år, Institutet varit i verksamhet, anmält sig
vid ordinarie ansökningstider 849 personer, men nära nog ett lika
antal dessemellan hos Styrelsens ledamöter och Institutets föreståndare.
Af 377, som utgått från Institutet, ha flere blifvit anställde
som Statens agronomer eller som lärare vid de mindre landtbruksskolorne,
och de, som ej emottagit eget jordbruk, lia alla blifvit fördelaktigt
anställde; detsamma gäller äfven om utgående rättarlärlingar.
En egenhet ber jag få omnämna, som åtminstone bevisar att Institutet
står i anseende i det närmaste granskap, nemligen att en handlande
i Upsala donerat till Institutet 1 0,000 rdi-, med föreskrift, att då räntan
motsvarar en betalande elevs afgift, en frielevsplats i all framtid
måtte dermed beredas. Af den stora mängd sökande kan äfven dragas
den slutsats, att man börjat allt mer och mer klart inse, att
jordbruk icke mer med fördel kan skötas efter gamla vanor, utan
att dertill fordras både theoretiska och praktiska kunskaper. Det
har också varit särdeles smärtsamt för Styrelsen att nödgas afvisa
så många kunskapssökande unga män, och har Styrelsens ledamöter,
för att något afhjelpa detta missförhållande, af egna medel inköpt
en byggnad i närheten och der inrymt 8 extra elever — men allt
är, det oaktadt — trångt, otillräckligt och otrefligt, genom sammanpackning
af elever och lärlingar i trånga rum. Det lider också intet
tvifvel, att medel, anslagna till uplysningens spridande i alla
landthushållningens grenar, är det kapital, som säkerligen ger den
högsta möjliga ränta.
Jag hoppas derföre att StatsUtsk:t tillstyrker och B. St:r bifalla
det nu af Konungen begärda anslag, hvarigenom Ultuna Landtbruksinstitut
skulle upnå en länge önskad, men saknad, utveckling
och fulländning.
10
Den 4 April.
Medan jag liar ordet, anhåller jag att få bemöta en anmärkning,
som af flere blifvit gjord, nemligen att man bygger dyrt på
Ultuna, och har man till utgångspunkt för denna anmärkning valt
de sist upförde ladugårds- och mejeri-byggnademe. Kostnadsförslaget
för dessa utgjorde 37,500 och var af Ofverlntend.-Embrt granskadt
och förordadt Men jag medger att det ligger en sanning i
att på enskild egendom sådana byggnader upföras för bättre pris.
Tar man dock i beräkning lokala förhållanden vid Ultuna, kommer
man kanske till andra åsigter. Ber finnes icke den ringaste tillgång
på byggnadsvirke, och, hvad ännu värre är, ingen arbetsstyrka
att använda vid byggnader. Allt måste anskaffas för penningar och
till höga priser. Styrelsen, bland hvars ledamöter då fanns och ännu
finnas praktiska män, försökte på allt sätt att nedtvinga kostnaden,
hvarföre ock en skicklig byggmästare från Skåne förskrefs, äfvensom
24 Skåningar, vana vid gråstensbyggnader. Det oaktadt öfverskreds
kostnadsförslaget med några tusen rdr, hvilken brist Institutet af.
egna medel ersatt. Hvad som bör lugna dem, som gjort denna anmärkning,
är att byggnaderne äro särdeles väl och varaktigt upförda,
och att räkningarne med verifikationer öfver de samma blifvit granskade
så väl af Institutets som af R. St:rs Rivisorer utan den ringaste
anmärkning. Men härmed må nu vara huru som helst —
jag lemnar derhän om anmärkningen är grundad eller ej — ett vet
jag dock för visso, och det är, att då fråga upstår om att befordra
modernäringens, Svenska jordbrukets lyftning och fördelar — denna
hjelpkälla för alla Statens inkomster, då gäller företrädesvis och med
hela sin kraft den gamla regeln, att vill man ändamålet, måste man
också vilja medlen!
Hemitterades jemte yttrandet till StatsUtskd.
Till sistnämnde Utsk:t remitterades jemväl följande, d. 31 sistk
Mars bordlagde och nu föredragne Nåd.
Propositioner:
i fråga om ersättning till Sala silfververk för dess förlust i händelse
af skatteförenklingens tillämpning på de till silfververket anslagne
räntor af det s. k. Salbergs län;
om anslag i anledn. af ifrågasatt förstärkning af K. M:ts Högsta
Domstol;
angående indragning till Kronan af det Kronofogden i Gottlands
Läns södra fögderi på lön anslagne bostället Luxe, mot kontant
ersättning till boställshafvaren;
angående dispositionen af medel, som influtit för skedd expropriering
af jord från den Landshöfdingen i St. Kopparbergs Län
på lön anslagne kungsgården Noret;
om rätt till pension å allmänna IndragningsStaten för sinnessvage,
KapitenLöjtnanten vid Flottan J. H. Stålhammar vid afskeds
erhållande;
angående pensioner å Rikets Allm. IndragningsStat för åtskilliga till
frami. H. M. Konung Oscar I:s Hofstat och betjening hörande personer;
Den 4 April.
II
angående beviljande af anslag till Mag. M. Wiberg, såsom honorarium
för en af honom upfunnen räknemachin;
i fråga om bergsskolans i Fahlun flyttning till Stockholm och
förening med Teknologiska Institutet;
samt Skrifvelser:
i anledn af KommissionsLandtmätaren II. W. Hacksells und.
ansökning att vid afskedstagande varda till pension såsom KommissionsLandtmätare
upförd å Allmänna IndragningsStaten;
angående utbetalning af Statsbidrag till ett vägförbättringsarbete,
som icke blifvit inom behörig tid påbörjadt.;
angående begärd förlängning i den för upmuddring af Ystads
hamn bestämda arbetstid.
Föredrogs K. M ts d. 31 sisth Mars bordlagde Nåd. Propos.
angående f. d. Geijerska husets på Riddarholmen användande till
Riks-Arkiv.
Hr Adelborg, Anders Otto: Då R. St:r år 1845 gåfvo
sitt bifall till inköpande af det hus, som för närvarande begagnas till
Riks-Arkiv, egde en ganska liflig strid rum, huruvida detta hus var
för nämnde ändamål lämpligt. Man sade redan då, att det hvilade
på en dålig grund, och man hade flere anmärkningar att göra så
väl emot dess inredning som andra förhållanden, hvilka gjorde det
opassande för det ändamål, hvartill det var afsedt. Men, detta oaktadt,
blef saken dock genomdrifven, och 150,0110 rdr betaides för
huset. De förutsägelser, som då gjordes, hafva tyvärr nu besannats;
byggnaden är fullkomligt bristfällig, sätter sig allt mer och mer samt
hotar, om den ej snart underkastas en total reparation, att ramla.
Man har dock beräknat att, för att få den i fullkomligt brukbart
skick, hvartill erfordras, att den på nytt upmuras ifrån grunden, en
kostnad åtgår af ytterligare 150,000 rdr; således skulle totalkostnaden
för detta hus på detta vis upgå till ett sammanlagdt belopp
af 3 00,000 rdr. Dertill kommer, att byggnaden icke är välbelägen
i anseende till dess aflägsenhet från vederbörande embetsverk, som
alltid behöfva hafva tillgång dit. Det är dessa omständigheter, sorn
gifvit anledning till förslaget att flytta Riks-Arkivet, och, ehuru det
kan sägas att denna flyttning inträffar väl hastigt efter den sednaste,
torde dock behöfligheten deraf icke kunna bestridas. Men at.t flytta
det till Geijerska huset torde dock å andra sidan vara ändå mindre
lämpligt. K. M.t har i sin Nåd. Propos. gifvit tillkänna, att
orsaken, hvarföre 140,000 rdr år 1858 af R. St:r begärdes, var
att man skulle få en fri och öppen plats på denna sidan af Riddarholmen,
äfvensom för att från de sidor, der det vore möjligt, få en
fri utsigt af den gamla praktbyggnaden, Riddarliolmskyrkan, hvilken
innesluter så många historiska minnen och som, oaktadt alla sina
tillbyggnader, dock i arkitektoniskt hänseende är en prydnad för platsen.
Skulle nu Geijerska huset inköpas och för dess tillbyggnad
och utvidgning till Riks-Arkiv påkostas 00,000 rdr, så vinnes ju
ej det åsyftade ändamålet; ty det är icke nog att få en så vacker
byggnad som Riddarliolmskyrkan fri från torget, den bör äfven vara
12
De n 4 A pril.
det från Munkbron, så att, när jernvägen i en framtid blir färdig
och kommer att gå härförbi, man äfven från sjösidan kan se densamma.
Då kommer också troligtvis en mängd utländningar att anlända
denna väg för att gästa vår hufvudstad, som möjligen eljest
aldrig kommit att göra det, så framt ej lättade kommunikationer dertill
gifvit anledning, oeh äfven af denna anledning anser jag att man
ej bör låta tillfället gå sig ur händer till förskönande af Riddarholmskyrkans
läge. Jag kan ej heller för min del fatta meningen
med ,en argumentation, som utgår derifrån att man inköper en byggnad
för ett visst ändamål oeh sedan använder densamma för ett annat,
som står i fullkomlig strid med det förra. Om det vore omöjligt
att på Riddarholmen tå något annat hus för Riks-Arkivet, skulle
jag icke säga någonting derom; men jag tror icke att så är förhållandet.
Det finnes nemligen flere allmänna byggnader, som, om
man icke kan erhålla dem genast, åtminstone inom några få år torde
komma att stå till buds. Der finnes det s. k. Hebbeska huset, vidare
Gymnasii-huset, och KommersCollegii hus kunde äfven användas.
Det har skett förut oeh kan äfven ske nu, att Statsverkets hus utbytas
emot andra, otn dessa behöfvas för nödvändigare ändamål.
Jag för min del tror icke att den nu förslagna åtgärden kan vara
tjenlig; jag önskar att vår hufvudstad måtte förskönas med hvarje
år och isynnerhet att de byggnader, som äro af historiskt värde,
måtte bibehållas och det tillses, att omkring dem finnas öpna platser
och möjligen lägre planteringar, hvilka alltid bidraga att höja
skönheten.
Jag anhåller att dessa mina ord måtte få åtfölja remissen til
StatsUtsk:t.
Frih. Cederström, Rudolf: Afven jag anhåller vördsamt
att få instämma i de åsigter, som den siste värde talaren framställt.
Jag är för min del så fullt förvissad derom, att det allt mera vaknande
intresset för hufvudstadens försköning och för den historiskt
märkvärdiga Riddar holms-kyrkans befrielse från byggnader der bredvid,
åt stadssidan, år så starkt, att, äfven om R. St:r nu skulle, med
bifall till K. Mits Propos., besluta Riks-Arkivets inrymmande i Geijerska
huset, skall det dock icke komma att dröja länge, innan
förslag framställas, att en annan lokal må anskaffas. Sådana förnyade
flyttningar äro likväl både kostsamma och i många hänseenden ändamålsstridiga,
enär böcker och handlingar dervid kunna skadas eller
möjligen förkomma.
Den siste värde talaren har redan påpekat åtskilliga alternativer
för anskaffande af tjenlig lokal för Riks-Arkivet. livart och ett
af dessa alternativer synes, enligt mitt omdöme, otvifvelaktigt ega
företräde framför K. M:ts i Dess Propos. framlagda förslag. Ty hvarje
af de utaf Hr Adelborg upnämnda hus är till sitt läge af beskaffenhet,
att icke skymma Riddarholms-kyrkan, på sätt Geijerska huset
nu gör. Härtill kommer, hvad den värde talaren icke nämnde, men
hvad som i K. Mits Propos. är ganska rigtigt antydt, nemligen att
Riks-Arkivets Chef, Professor Nordström, icke yttrat sig för, utan
emot valet af Geijerska huset till nytt Riks-Arkiv. Han har i stället
Den 4 April.
13
föreslagit, att KommersCollegii hus måtte för ifrågavarande ändamål
inredas. K. M:t har dock ansett sådant icke låta sig göra, emedan
detta hus vore en Handels- och Manufaktur-diskontens tillhörighet.
Men finnes då ej något medel att hålla detta verk och KommersCollegium
skadeslösa för ett afstående i berörde hänseende? Ganska
säkert måste de vika, om Kronan behöfver huset, naturligtvis emot
ersättning, med erforderlig förhöjning i summan, enl. lag.
Jag förenar mig af dessa skäl med Hr Adelborg, under anhållan,
att StatsUtsk:t måtte afstyrka bifall till K. Mits Propos.
Hr Gripenstedt, Joli. Au g.: Do värde talare, som nyss
gjort anmärkningar emot förslaget om Geijerska husets användande
till RiksArkiv, hafva medgifvit att en flyttning af detta embetsverk
med dess dyrbara samlingar från sin nuvarande lokal är nödvändig,
och hvar och en, som tager någon närmare kännedom om förhållanderna,
lärer otvifvelaktig! instämma deruti. Men dessa talare hafva
ansett, att. det af K. M:t nu framställda förslag icke vore lämpligt,
och såsom skål härför har blifvit anfördt, att en sådan anordning
skulle stå i någon strid med det beslut, som vid förra riksdagen
fattades angående Geijerska husets inköpande; förmenande man att
ändamålet med denna inlösning egentligen var att få platsen helt och
hållet afröjd, och derigenom erhålla en fullkomligt fri utsigt af Riddarholmskyrkan.
Det är visserligen sannt, att vid inköpet af ifrågavarande
hus platsens fullständiga afrödjande ifrågaställdes; men
jag ber dock att få anmärka, att i R. St:s skrifvelse ingenting bestämdt
härom yttrades, utan innehåller samma skrifvelse tvertom,
»att det icke torde vara alldeles nödvändigt att södra delen af platsen
blifver afröjd», samt att det positiva skälet för inlösningen var
att förekomma den stora tillbyggnad, som eljest tillämnades, och
hvarigenom kyrkan skulle hafva kommit att helt och hållet undanskymmas.
Detta var obestridligen det egentliga ändamålet med åtgärden
och ett fullkomligt afrödjande afsågs blott vilkorligt eller önskningsvis.
Då det nu visat sig att genom borttagande af de vanprydliga
hus, som för öfrigt funnos på platsen, Riddarholmskyrkan
kommit att till sitt yttre, såsom mig synes, presentera sig på ett
ganska tillfredsställande sätt, så tror jag att det nästan skulle vara
att gå för långt, om man nu, utan afseende på den stora kostnad,
som dermed är förenad, ville borttaga äfven det andra der befintliga
huset, blott för att ytterligare få platsen något mera öppen.
Man bör nemi. besinna att, om det qvarstående huset skall nedrifvas,
i stället för att användas till RiksArkiv, såsom nu blifvit af
K. M:t föreslaget, i hvilket fall ett annat hus för detta ändamål
måste anskaffas, så kan den kostnad eller förlust, som härigenom
skulle upkomma, ej antagas till mindre än omkring 300,000 rdr;
och då hemställer jag om tillräckligt skäl förefinnes till en så stor
uppoffring. För dem, som tagit kännedom om den ritning, som
blifvit upgjord för det föreslagna nya RiksArkivet, bör det efter
mitt omdöme vara klart, att detta hus, långt ifrån att på något sätt
vanpryda platsen, tvertom skall bidraga till dess försköning. Det
må visserligen medgifvas, att, åtminstone ur vissa synpunkter, det
H
Den 4 April.
kunde vara onskvärdt, om hela platsen blefve afröjd; mon då sådant,
såsom jag nyss nämnde, skulle komma att medföra en kostnad
af flera hundra tusen rdr, torde man väl ändock draga i betänkande
att använda penningar till så stort belopp för ett relativt så ringa
ändamål.
Man har sagt att andra hus skulle kunna användas till RiksArkiv,
och åtskilliga förslag hafva i sådant hänseende blifvit framställda.
Jag måste dock förklara att jag för min del icke anser
något af dessa förslag kunna förordas. Hvad KommersCollegii hus
beträffar, så har redan i K. M:s Propos. blifvit anmärkt att dervid
möta åtskilliga svårigheter, men äfven om dessa skulle kunna undanrödjas,
och huset skulle komma att afträdas af Handels- och ManufakturDiskonten
samt Kommers- och BergsCollegierna, så blefve häraf
en följd att åt dessa Embetsverk nödvändigt måste anskaffas ett annat
hus, hvilket då sannolikt skulle komma att kosta ungefär lika
mycket som upförandet af ett nytt RiksArkiv. Vidkommande åter
det andra förslaget, elter att Iiebbeska huset skulle för ändamålet
inköpas, så tror jag icke heller att detta hvarken vore tjenligt eller
kan ske; ty om jag icke alltför mycket misstager mig, så är detta
hus af fideikomiss-natur.
Om det således å ena sidan icke egentligen är något annat
att anmärka mot det ifrågavarande förslaget, än att derigenom den
ofta omtalade platsens fullständigaste af rödj ning förhindras, men det
å andra sidan vill synas tydligt att så väl belägenheten som alla
öfriga omständigheter göra det föreslagna huset särdeles lämpligt
såsom Riks-Arkiv, och härtill kommer att man med den relativt ringa
kostnaden af 60,000 rdr skall kunna fylla ett behof, som eljest
skulle medföra en utgift, hvilken vid förra Riksdagen anslogs till
321,000 rdr, så kan jag för min del icke finna annat än att den
utväg, som af K. M:t blifvit framställd för att afhjelpa ett af alla erkändt
behof, är ganska lämplig, och jag hoppas derföre också att
den varder af R. St:r med välvilja omfattad.
Hr Akerman, Fredrik: I anledn. af den fråga, som under
diskussionen blifvit vackt, -att i stället för att till RiksArkiv använda
det hus, som K. M:t föreslagit, uplåta det, som för närvarande
begagnas af KomiaersCollegium, ber jag att få instämma i hvad
den siste värde talaren yttrat i afseende derå, eller att man visserligen
icke genom att så gå till väga skulle åstadkomma någon besparing
för Statsverket. Huset tillika med dess flyglar år knappast
tillräckligt för de nu förenade båda Kollegier, sorn der hafva sin lokal,
och om det blefve dem fråntaget, skulle för dessa Kollegier
jemte deras Arkiver erfordras en ganska kostsam och betydlig nybyggnad.
Att något annat hus i staden icke kan dertill användas
veta vi deraf, att det saknats lill och med mindre lokaler för att
inrymma Embetsverk, som i sednare tider tillkommit. Det är visserligen
sannt att R. St:r äro mäktiga och kunna besluta om disposition
öfver detta hus; men anmärkas bör dock, att, i afseende å
huset, egna förhållanden ega rum, alldeles olika med dem, som förefinnas
beträffande Statens egendom i allmänhet. Huset är inköpt
Den 1 April.
15
för besparingar på ManufakturDiskontfonden, tillkomne genom ränta,
som erlagts af industriidkare; det har ända tills för ett par är sedan
upforts i räkenskaperna såsom en ManufakturDiskontens tillgång,
och hafva reparationer derå icke, såsom förhållandet är med
% Kronans hus i allmänhet, bekostats genom de medel, som Ofverlntend:sEmb:t
kunnat disponera, utan direkte från ManufakturDiskontens
egna tillgångar. Dessa förhållanden torde gifva vid handen, att
saken måhända icke är så alldeles klar, att man i hast, för att vinna
ändamålet, torde anse sig kunna besluta deröfver.
Hr Adelborg: Det skulle således egentligen vara för att
vinna en besparing, som man vill inrymma RiksArkivet i Geijerska
huset; men år man fullt öfvertygad om att grunden till detta, ett
bland de äldre husen i Stockholm, är fullt säker? Månne ej detsamma
genom en tillbyggnad kan riskera en sättning? Och skall en
sådan tillbyggnad ske, måste den väl sträcka sig åt husets bakre
del, och icke åt den främre, hvarigenom kyrkan blefve ännu mera
undanskymd Skulle det ej då kunna hända, att de tillskott, som
vid hvarje riksdag möjligen erfordrades för byggnadsarbetets fullbordande,
komme att upgå till så mycket, att de, lagda till den
första summan, blefve lika stora som det belopp, hvilket man upgifvit
såsom kostnaden för ett nytt hus? Om man deremot föreställer
sig, huru Riddarholmskyrkans läge skulle blifva, om man, såsom jag
ansåg att meningen ifrån början var, afröjde platsen, så skall man
lätt finna, huru vackert det derigenom blefve, särdeles om den fria
platsen framför kyrkan pryddes med låga planteringar såsom framför
RiksgäldsKontorets hus. En hufvudstad, med det utmärkt sköna läge
som Stockholm, bör man, allt hvad man kan, ytterligare försköna i
stället för att förhindra sådant. Om R. St:r någongång för sådant
ändamål utgifva en större summa, så tror jag att det är väl använda
penningar. R. St:r äro i allmänhet icke så frikostiga, då det
gäller det sköna, som då frågan är om det nyttiga; och det år
gudnås icke eller alltid detta, utan ofta det blott problematiskt nyttiga,
som hos oss vinner framgång. Jag vidhåller mitt förut gjorda
yrkande.
Frih. C ed erström: Då Hr Gripenstedt försvarar förslaget,
så år det naturligt, enär han betraktar frågan uteslutande ur financiel
synpunkt; men då den värde talaren går längre, och påstår att
genom en vacker fa9ad detta skulle kunna blifva en prydnad för
Riddarholmen, och platsen derigenom vinna en ökad skönhet; så
får jag för min del förklara mig hysa den åsigt, att, huru helst man
ån utsmyckar detta hus, kan det, så beläget som det är, liggande på
tvären för en del af Riddarholmskyrkan, aldrig erkännas vara eller
blifva någon prydnad för platsen. Jag bar redan sagt, att huset
bör borttagas, för att bereda fri utsigt af Riddarholmskyrkan; men
jag vill nu tillägga, att R. St:rs eget hus, denna byggnad, som utgör
samlingsrummet för frenne RiksStånd, är beläget i ett så trångt
och undangömdt hörn, att man måste leta sig fram för att hitta dit.
Jag anser det i sanning icke höfvas den lokal, som utgör öfver
-
IS
Den 4 April.
låggningsruin för en stor del af Sveriges representation, der landets
öden afvägas och afgöras, att ligga så bortskymd i mörkret af ett
prång. Visserligen har, genom R. St:rs sednaste beslut, den del af
Geijerska gårdens byggnader, som mest skymde kyrkan och vållade
trängsel vid infarten till R. St:rs hus, blifvit undanröjd; men iag inser
ej, att derföre, att Ständerna stadnat vid att för närvarande
endast begära borttagandet af den nordliga delen af huset, men tills
vidare under vissa år medgåfvo qvarvarandet af husets sydliga del,
man bör dervid låta bero för all framtid, så att man icke blott
skulle bibehålla det ännu qvarstående huset, utan äfven anslå en betydlig
penningesumma för en tillbyggnad, ehuru mycket den stöde i
strid med en på nyss antydde grunder fotad plan för förskönandet
af Riddarholmen. Ty denna tillbyggnad skulle, enl. det i K. M:s
Propos. afgifne förslag, företagas vid husets »norra och södra facader»,
hvadan och då hvarje utvidgning åt norr ovilkorligen måste i
någon mån skymma Riddarholmskyrkans ebor och göra infarten till
R. St:rs hus än mera trång och oansenlig, än den redan är, sådant
säkerligen vore stridande mot. R. St:rs afsigt vid inköpandet af besagde
tomt, hvarvid åsyftades, att i en framtid få platsen öppen,
ren och fri; jag har ej kunnat upfatta den annorlunda.
Hr Gripenstedt: Af Hr Adelborgs sednaste yttrande fin
ner
jag, att den värde talaren icke haft tillfälle att taga kännedom
om de upgjorda ritningarna till det ifrågavarande husets ombyggnad
och ornering. Jag beklagar detta förhållande, ty jag är fullt
öfvertygad om att han i sådant fall icke skulle med samma obenägenhet,
som nu, betrakta förslaget. Hvad tillbyggnaden beträffar,
så är det icke frågan om någon sådan skall ske åt kanalen till;
utan den tillbyggnad, som är föreslagen, skulle komma att blifva på
bredden af huset eller i rigtning åt det s. k. Hebbeska huset, hvarigenom
ingenting kommer att undanskymmas, men husets gafvel deremot.
får ett långt vackrare utseende. Dessutom kan jag uplysa, att
någon fara för byggnadens grund icke förefinnes, enär den är af
bästa beskaffenhet, såsom till stor del hvilande på berg. Då för
öfrigt byggnadens arkitektur är hållen i en styl, som på ett lämpligt
sått öfverensstämmer med kyrkans, så har man, enligt min öfvertygelse,
lyckats åstadkomma ett helt, som är fullkomligt värdigt
den vackra platsen. Lägges härtill det obestridliga faktum, att genom
den föreslagna åtgärden en högst betydlig utgift skulle komma
att besparas, som eljest blefve oundviklig, så-synes mig, att K. M:s
Propos. förtjenar allt afseende. Beträffande slutligen den stora kostnad,
som skulle blifva en följd af tillbyggnaden, så kommer densamma
att, icke allenast helt och hållet, utan säkerligen till dubbla
beloppet ersättas genom försäljning af det hus, som nu år åt RiksArkivet
uplåtet och hvilket då blefve obehöfligt.
Frih. Hermelin, Carl Samuel: Når StatsUtsk:t kommer
att taga detta ärende i öfvervägande, hemställer jag, om Utsk:t icke
skulle behaga underrätta sig om, huruvida ej enligt den af Chefen
för
1>«n 4 April.
17
för Statens jernvegsbyggnaden föreslagna och af Regeringen understödda
plan för de särskilda jernbauornas sammanbindning i Stockholm,
just den plats, hvarå Geijerska huset är beläget, år afsedd
och beräknad för denna sammanbindning. Om en sådan plan år
öfvergifven är mig obekant; men i hvilketdera fallet som helst torde
det vara af nöden att underrätta sig om förhållandet, innan man
beslutar en nybyggnad å omförmälda plats.
Hr Björnstjerna, Oscar Magnus: Jag har under denna
diskussion tåligt väntat att man skulle, under sökandet efter lämpliga
hus för Riksarkivet, fästa upmärksamheten vid ett annat sådant
på Riddarholmen, sorn jag för min del anser vara för ändamålet
tjenligast. Då emellertid så icke skett, anhåller jag att få
yttra några ord R. St:rs bus är, enligt mitt omdöme, alldeles för obetydligt
för att utgöra samlings-rummet för trenne Riksstånd. Det
eger dock en ganska betydlig tomt och är dessutom större ån Geijerska
huset. Det sednare beräknas i K. M s Propos. att kunna begagnas
som Riksarkiv under en tidrymd af 42 år, så vida Arkivet
får fortfarande begagna de stora hvalfvén under Kongl. Slottet för
bevarande af sina historiska handlingar. Geijerska huset är således
för den närmaste framtiden alldeles otillräckligt, hvaremot R. St:rs
hus skulle under en ganska lång tidrymd kunna motsvara behofvet.
Den lämpligaste platsen åter för R. St:rs hus tror jag för min
del skulle vara den nu öde tomten bakom Opera-huset. Genom
en byggnads uppförande der, skulle denna tomt, i hjertat af staden,
blifva pä ett lämpligt sätt bebyggd. Härtill skulle visserligen
erfordras stor kostnad, möjligen inemot en half million; men denna
summa anser jag dock skulle vara särdeles väl använd. Skulle åter
R. St:r icke vilja bevilja detta belopp, tror jag, att det båsta år,
att, på sätt K. M:t föreslagit, inrymma Riksarkivet i Geijerska huset.
De, som ansett att det skulle komma att skymma Riddarholms-kyrkan,
dem uppmanar jag att se ut genom fönstren hår i
salen, hvaraf de skola finna, att så icke år förhållandet. Jag tror
till och med att detta hus, äfven om det bibehålles sådant det nu
är, icke vanpryder, och om det tillbygges i samma stil sora kyrkan,
blir det ännu vackrare. Jag upprepar således hvad jag nyss
sade, eller att, derest R. St:r icke vilja gifva den stora summa, som
skulle erfordras för utförandet af mitt förslag att invid Opera-huset
uppföra en ny byggnad för R. St:r, så får jag för min del förorda
bifall till K. M:ts Propos.
Gr. Hamilton, Henning: Det år icke första gången jag
under denna riksdag haft tillfälle anmärka den besynnerliga ställning,
i hvilken StatsRådets ledamöter befinna sig genom den
embarras de richesse, sorn vid innevarande, mera ån vid något föregående,
riksmöte tyckes besvära vissa af R. o. Ad s medlemmar.
Man har förut allmänt klandrat, då Regeringen vid framställandet
af sina förslag icke iakttagit den största sparsamhet. Nu deremot
riktas klandret emot denna sparsamhet och att den icke fått
V. H. 2
1,1
Ilen 4 April.
rika för önskan att åstadkomma största möjliga prydlighet. I stället
för det af K. M:t framlagda förslag till anskaffande af ny lokal för
Riksarkivet, hafva flera andra förslag här blifvit gjorda. Ett åsyftar,
att till Riksarkiv använda KommersCollegii hus. Derpå år redan
svaradt, och vid dylika förslag måste man i allmänhet ihågkomma
att vi redan nu lida brist på lokaler för de offentliga embetsverken,
så att man omöjligen kan uplåta det enas, utan att
anskaffa någon annan i stället.
Eli annan talare har ansett den obebygda tomten bakom
Opera-huset lämplig. I afseende på sitt sköna läge är den det också
otvifvelaktigt; men måhända skulle den anmärkning kunna göras,
att närheten med theatern vore farlig för de dyrbara handlingar,
som der komma att förvaras. Den värde talaren har dessutom sjelf
anmärkt den betydliga kostnad, som härtill skulle erfordras, och
hvilken sannolikt icke skulle aflöpa med en half million R:dr.
Den hufvudfråga, som här är att besvara, synes mig i första
rummet vara. om Riksarkivet kan under en tiderymd af 3 eller 4
år bibehållas i sin nuvarande lokal, så att man har tid att för ändamålet
uppbygga ett nytt lius, — och i andra rummet, om det
år af behofvet påkalladt att välja denna dyrbara utväg, eller om
icke en billigare må kunna finnas. Skulle nu ett nytt hus upföras, så
år det af stor vigt, att det sker i så betydlig skala, att byggnaden
blir för sitt ändamål tillräcklig, åtminstone för ett eller annat århundrade
; men för en sådan nybyggnad åtgår naturligtvis en ganska
lång tid Det år dock kändt, att det nuvarande Riksarkivs-huset
ganska märkbart lutar till sitt fall, att sprickor årligen påkomma,
och att det sätter sig så mycket, att dörrarne ofta nog icke kunna
öppnas, utan att förut aflyftas Att således upskjuta Riksarkivets
flyttning under flera år, till dess ett nytt hus blir färdigt, lärer icke
vara att påtänka. Då fördenskull en flyttning inom ganska kort
tid bör ega rum, har det varit nödigt att eftertänka, huruvida det
finnes något hus, som genast vore tillgängligt och kunde för ändamålet
apteras, och icke ett, som redan är upptaget af flera embetsverk.
Jag har icke hört någon af de talare, som här upträdt,
uppgifva något sådant förslag, än mindre något, som år båttre ån
K. M s.
Beträffande kostnaden, hafva de deremot gjorda anmärkningarna
redan blifvit besvarade. Den blir icke blott ersatt genom
försäljningen af Riksarkivets nuvarande hus, utan kommer troligen
ett öfverskott att upstå.
Så vidt jag således kunnat förnimma, har icke något förslag
blifvit framställdt, sorn, båttre ån det af K. M:t framlagda, torde kunna
upfylla ändamålet; icke heller något, som kan leda till samma
ändamåls vinnande med en jemförelsevis så obetydlig kostnad. Jag
anser derföre K. M:s förslag så ändamålsenligt som det under för
handen varande omständigheter kan vara; naturligtvis under erkännande,
att, om man hade mycket godt om penningar samt tillräcklig
tid, man visserligen kunde bygga ett till Riksarkiv bättre och tjenligare
hus, än det Geijerska.
Deri 4 April.
Frih. Cederström: Den sista värde talaren har fästat upmårksamhet
på vigten af alt nuvarande lokal för Riksarkivet förändras,
i anseende till dess bristfälliga beskaffenhet. Deruti har
han visserligen ganska rätt, men för det första torde denna omsorg
ej vara så oundgängligen nödig att genast sättas i verket, enär
OfverlntendentsEmbetet i sitt sednast åberopade utlåtande anmält
att »husets bestånd icke syntes för närvarande hotadt af någon hastigt
inträffande förstörelse». För det andra ser jag icke, att man
derföre, att man bör bereda en flyttning ur det gamla, efter en
förhastad besigtning för 10 år sedan inköpta huset, har anledning
att nu binda sig vid ett annat hus, som, ur synpunkten af Riddarholmens
försköning, framdeles påkallar en förändring, så vida de
financiella förhållandena arta sig på ett någorlunda fördelaktigt sätt.
Vi böra taga oss tillvara för en förhastad åtgärd, som sedermera
med ökad kostnad får umgäidas.
En annan talare har föreslagit, att R. St:s hus lämpligen kunde
upplåtas till Riksarkiv, och att Ständernas samlingsrum borde förläggas
till den obebyggda tomten invid K. theatern. Ett Sådant
förslag har redan för 15 eller 16 år sedan blifvit framlagdt, men
blef då af R. St:r afslaget, hvilket också synes ganska lämpligt,
icke blott derföre att, såsom Grefve Hamilton anmärkt, närheten af
theatern vore eldfarlig, utan äfven emedan den nuvarande lätta kommunikationen
emellan R. o. Ad. samt de andra Stånden då skulle
uphöra. Hvar och en vet, att det ofta kan vara ganska nyttigt,
att under pågående öfverläggning inhemta upplysning om hura en
fråga i de andra Stånden blifvit afgjord. Sådana uplysningar kunna
nu inom några få minuter vinnas; hvaremot om R. St:s hus förlädes
på andra sidan strömmen, sådant icke skulle låta sig göra
utan en betydlig tidsutdrägt, som ofta skulle afskräcka från försöket.
För öfrigt yttrades, vid omförmälda tillfälle, af en af snille och
skarpsynthet utmärkt ledamot i PresteStåndet, att man borde akta
sig för att, såsom orden folio, »bringa nationalrepresentationen under
spektakelhusets tak.» Det skulle • möjligen, menade han, bibringa
allmänheten en mindre god tanka om det, från komediens och dra3
mens områden skilda allvar, som inom ett lands representation bör
herrska. Den stora kostnaden är också en omständighet, som bör
tagas i betraktande. Mig synes derföre StatsUtsk. icke böra fästa
sig vid Hr Björnstjernas förslag. Deremot öfverensstämmer jag med
honom deruti, att R. St:s hus icke bör qvarvara i det oansenliga
skick, hvaruti det nu befinner sig; men dertill bidrager just, dess
ofördelaktiga och undanskymda läge. I alla andra konstitutionella
länder, der man sätter värde på det parlamentariska statsskicket,
har man också icke allenast försett representationens samlingsrum,
jemväl i yttre hänseende, med prydnader, som på ett värdigt sätt
tillkännagifva dess höga betydelse, utan äfven sökt åt dessa byggnader
gifva ett passande och fördelaktigt läge, ett sådant, som, fritt
och imponerande, höjer anblicken af Parlamentspalatsets yttre.
Det år ur dessa synpunkter, som jag tror, att R. St:r icke
bora vid denna Riksdag låta hänföra sig af det utur nog inskränkt
sparsamhets-synpunkt hårflutna betraktelsesätt, som ledt Regeringen,
2#
De n 4 April.
»arnt derigenom vid en framtida bestämmelse fastläsa det fula och
oformliga, illa skymmande Geijerska huset, och dymedelst aflägsna
möjligheten eller åtminstone utsigten till dess totala undanrddjande,
om ej förr, så vid utgången af den med Staten öfverenskomna
besittningstid.
Frih. Sprengtporten, Jac. Wilh.: I medelpunkten af vår
vackra hufvudstad finnas fyra tomter, som disponeras af K. M:t och
Kronan, nemi. Helgeands-holmen, östra sidan af Operahuset, tomten
på norra sidan af Carl XIILs torg och slutligen tomten på Slottsbacken.
Alla dessa tomter afsticka bjert genom sina oregelbundna
byggnader emot stadens naturskönhet och vanpryda densamma. Alla
de försök, som gjorts för att i ett eller annat afseende bereda någon
förändring härutinnan och få dessa tomter på ett ändamålsenligt
sått bebyggda, hafva, äfven der förslagen utgått från K. M:t,
blifvit af R. St:r afslagna. Detta afslag har hufvudsakligen grundat
sig på estetiska skål; och sorn vi veta att de estetiska skålen åro
mångahanda, så befarar jag att, derest R. St:r fortfarande låta sina
enskilda åsigter i detta hänseende gälla, blir följden, att dessa tomter
alldrig blifva bebyggda. Jag tror derföre att det rättaste är
att öfverlemna den estetiska likasom den administrativa delen af
frågan om Embetsverkens dislocation inom hufvudstaden åt Regeringen
och åt Stadsmyndigheterna i de fall, der de behöfva rådfrågas.
Beträffande den åsigten, att det vore vackrare att få en plantering
på Riddarholmen i stället för Geijerska huset, så beror detta
på tycke och smak. Jag för min del delar Hr Gripenstedts åsigt,
att den byggnad, som år uppförd på denna plats, om den bibehålies
och förändras enligt en med kyrkans arkitektur öfverensstämmande
allvarlig styl, blir till lika stor prydnad som någonsin en
plantering.
Hvad åter vidkommer den anmärkning, sorn af en annan talare
blifvit gjord, nemligen att man skulle hafva förbisett det förslag,
som framställts af Chefen för Statens jernvågsbyggnader, att
sammanbinda jérnvågarne öfver ifrågavarande tomt, ber jag att få
uplysa, att den del af tomten, som dertill behöfves år så obetydlig,
att något hinder för det framställda förslagets genomförande icke i
nämnde hänseende möter. Jag tror icke heller, att K. M:t, då
han gjorde sin framställning till R. St:r, skulle hafva underlåtit att
fästa afseende vid denna omständighet. Jag tillstyrker fördenskull
bifall till den K. Propos. Skulle det i en framtid inträffa, att byggnaden
blifver för liten för Riksarkivet, så kommer den sannolikt
att, i alla fall behöivas för andra embetsverk, som åro koncentrerade
på Riddarholmen.
\
Hr Gripenstedt: Jag ber blott att få upplysa, att den omständighet,
som här blifvit vidrörd, nemligen att jernvägen möjligen
i en framtid skulle komma att dragas förbi Geijerska huset, icke
blifvit i K. M:s' Propos. förbisedd, utan tvertom der tagen i betraktande.
Den bredd, som är emellan Geijerska huset och kanalen,
De» 4 A p rl 1.
21
utgör ungefär 60 fot, och lemnar således fullt utrymme att der
framföra en jernvåg.
Frih. Hermelin: Då flera förslag blifvit uppgifna såsom lämpliga
för inrymmandet af Riksarkivet, torde det äfven tillåtas mig att
påpeka nuvarande auktions-kammarens Inis. Denna egendom har
tillförene tillhört R. St:r, och jag anhåller, att Utsk. måtte fästa
upm irksamhet dervid. Det är visserligen ganska osäkert, huruvida
Stockholms stad ville afstå denna lokal' men omöjligt är det vål
icke, så vida den befinnes vara för ändamålet synnerligen tjenlig.
Frih. Sprengtporten: Jag vill blott uplysa den siste värde
talaren, att den af honom omnämnde byggnaden är stadens, som
tillbytt sig densamma af Kronan emot ett annat hus, nemligen Riksgåldskontorets.
För närvarande är den äfven uptagen för ett annat
behof, för hvilket det icke torde vara lätt att finna annan plats.
Efter härmed slutad öfverläggning remitterades K. M:s ifrågavarande
Propos. tillika med de i anledning deraf nu upgifne yttranden
till StatsUtsk:t.
Föredrogos, men begärdes af flera ledamöter ånyo på bordet,
StatsUtskis den 31 sisth Mars bordlagda Utlåtanden N:ris 84 och
85, angående regleringen af utgifterna under RiksStatens Fjerde och
Femte Hufvudtitel; hvarefter H. Exc. Hr Gr. o. Landtm., med tillkånnagifvande
att Talmännen öfverenskommit föreslå RiksStånden,
att ifrågavarande Utlåtanden skulle hvart i sin nummerordning sättas
främst å hvarje Stånds föredragningslista nästa Onsdag d. 11 dennes,
hemställde huruvida R. o. Ad. behagade detta förslag bifalla.
Ropades ja.
Föredrogs Bevilln.Utsk:s d. 31 sistl. Mars bordlagda Utlåtande
N:o 19, dels i anledning af återremiss å Betänk. N:o 13, i
fråga om den s. k. tolagens utgående på sätt före sednaste Riksdag
varit stadgadt, dels i anledn. af ifrågasatt ändring i de vid
samma Riksdag för tolagsersättningens beräknande fastställde grunder.
H. Exc. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att som R. o. Ad. bifallit
Bevilln.Utskrs Betänk. N:o 13, hvari den utaf Riksdagsfullmägtigen
Nils Larsson i ämnet väckta motion blifvit uti dess helhet
afstyrkt, och motionen således vore utaf R. o. Ad. afslagen,
R. o. Ad. torde finna, att Utsk:s förevar:de Utlåtande icke föranledde
till någon annan åtgärd, än att läggas till handlingarne.
Ropades ja.
Föredrogs, men begärdes af flera ledamöter ånyo på bordet,
Bevilln.Utsk:s d. 31 sisth Mars bordlagda Utlåt. N:o 21, i anledn.
af väckta motioner angående skatt för hundar.
J2
Den 7 April.
Föredrogs oeh lades till handlingarne Sammansatta Bevilin.-  sarnt Allmänna Besv.- o. Ekon.Utsk:ts d. 31 sistl. Mars bordlagda
Memorial:
N:o 5, i anledn. af återremiss af Betänk. N:o 1 ; och
N:o ti, i ani. af återremiss utaf Betänk. N:o 2.
Föredrogs ett. frän Välloil. BorgareStåndet ankommet prot.-  utdr. Nio 221, med inbjudning till MedStånden att förena sig uti
det af BorgareStåndet i afseende å Bevilln.-, Lag- samt Allm. Besv.-  o. Ekon.Utsk:s Betänk. N-.o 4, angående vilkoren för brännvins tillverkning,
fattade beslut i dess helhet.
Gr. Lagerbjelke, Gustaf: BorgareStåndet har genom förevarande
prot.-utdr. inbjudit R. o. Ad. att instämma i deras beslut
rörande tvenne smärre punkter; men då R. o. Ad. redan efter noggrannt
bepröfvande afgjort dessa frågor, anhåller jag att förevarande
inbjudning måtte af Ståndet afslås.
Prot.-utdraget begärdes härefter på bordet af Gr. Sparre, Erik.
Slutligen föredrogs, men lades ånyo på bordet, Sill följd sé Hers
ledamöters begäran, Riddarh.Utskis d. 31 sistl. Mars bordlagda
Mern. Nio 13, angående löneförhöjningar åt åtskilliga Riddarhusets
tjenstemän.
R, o. Ad. åtskiljdes kL Vj 1 e- m
In
fidem,
O. Brakel,
Lördagen den 7 April 186(1.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades 4 Frot.Utdrag för den' 4 dennes och Pleni-Frot. för
den 15 sistl. Februari f. m.
Hr Liljenstolpe, Axel Fredrik, anförde skriftligen:
På det lifligaste interesserad, att ej den med mycket besvär
oöh kostnad från byggnaden frigjorda platsen omkring Riddarholms
-
Den 7 April.
23
kyrkan, eller den tomt, hvarest f. d. Geijerska huset »tätt och till
en del ännu qvarstår, icke måtte bebyggas, utan, i enlighet med
sednaste R. St:rs beslut, helt och hållet afrödjas, — var det med
särdeles tillfredsställelse jag förnam, att Hr Adelborg föreslagit inköpandet
af Hebbeska huset på Riddarholmen till RiksArkiv.
Tillfälligtvis frånvarande i sista plenum, då detta förslag gjordes,
har jag, som för flera år sedan tog mig friheten, törhända först,
väcka fråga om platsens afrödjande, sedan sista plenum af Hebbeska
husets nuvaride egare, eller rättare innehafvare, gjort mig underrättad
om han vore benägen att till nämnde ändamål afstå den vackra och
välbelägna egendomen, med dess stora, rymliga salar, och, med vanlig
beredvillighet att göra godt samt för att bidraga till vår vackra hufvudstads
förskönande, förklarade han sig dertill villig, så framt icke
husets fideicommissnatur lägger deremot oöfverstigliga hinder.
Hen summa, som är af K. M:t uti den Nåd. Proposin föreslagen
att användas till nytt RiksArkiv, jemte den årliga hyran kapitatiserad,
upgår till nära 200,000 rdi; härför samt med försäljnings-summan
af det nuvarande RiksArkivet, tror jag en prydlig och
kostbar byggnad skall kunna åstadkommas.
Nuvar:de Assistans-huset, äfven på Riddarholmen, skulle enligt
inin förmening, ifall ej Hebbeska huset för dess fideicommiss-natur
kan erhållas, kunna apteras till Riksarkiv. Dess läge är både vackert
och nästan afskiljdt från andra hus, således föga eldfarligt.
Assistansen kunde flyttas till FrimurareBarnhuset, eller ock detta
inköpas till Riksarkiv, så framt detsamma, nyligen utbjudet till försäljning,
fortfarande är till salu
Det af Frih. Hermelin föreslagna hus, i förening med Gymnasium,
skulle kanske ock kunna begagnas.
Detta vördsamma yttrande vågar jag anhålla må få åtfölja den
i sista plenum beslutade remissen till StatsUtskit. Och har jag, för
att undvika tidsutdrägt, skriftligen upsatt detsamma.
Frih. Cederström, Rudolf: åled tillfredsställelse har jag
åhört det af Hr Liljenstolpe hållna föredrag, och anhåller endast att,
under betygande af skyldig högaktning för den beredvillighet, som
af Hebbeska fideicommissarie!! blifvit yttrad, och för den nitälskan,
Hr Liljenstolpe i denna angelägenhet ådagalagt, mig måtte tillåtas med
några få ord få vidröra en enda punkt i det nyss afgifna anförandet.
Jag öfverensstämmer med den värde talaren fullkomligt deruti, att det
af Hr Adelborg under förra diskussionen framställda alternativa förslag,
att nemi. inköpa Hebbeska huset på Riddarholmen till RiksArkiv,
är särdeles lyckligt och väl träffadt samt eger flera företräden framför
öfrige föreslagne lokaler, inclusive både Geijerska och KommerceCollegii-husen.
Men Hr Liljenstolpe har härvid yttrat någon tvekan
i afseende å disponibilitet på grund att den invändning, att
husets fideicommissnatur möjligen skulle lägga oöfverstigliga hinder deremot.
I detta hänseende är jag ej af samma tanke med honom.
Jag tager mig friheten fästa den värde talarens upmärksamhet derpå,
att då enskild persons, vare sig under egande- eller besittningsrätt
innehafda, jord, hus eller annan fastighetsegendom behöfves för nå
-
a
Den 7 A pr fl.
got allmänt ändamål och sådant vid laga undersökning befinnes erforderligt,
tages den enligt gällande expropriationslag, och med den
ersättningsförhöjning deri stadgas, ovägerligen i anspråk för Statens
räkning eller för det allmännas behof, som kräfver dess inlösen efter
lagstadgade grunder. Något undantag härvid gäller icke för fideicoromissegendomar,
hvarken enligt lag eller tillämpningspraxis. Måste
sådan fastighet, för allmänt behof, af Staten inköpas, så kan
möjligen fråga upstå om skyldighet för Staten att anskaffa ett i
värde med 5 0 procrs tillökning svarande annat lins eller jord, hvaruppå
fideieommissnaturen öfverflytta», enär den naturligtvis i förstnämnde
fall måste uphäfvas för den afträdd* fastigheten, eller den
del deraf, hvarå expropriationslagen i sådana fall egt göras gällande.
Till sådant utbyte finner Staten mångå utvägar. Jag hoppas och
förmodar derföre, att det Höglofl. StatsUtskd, dit Hr Liljenstolpe*
anförande, såsom jag vill förmoda, nu kommer att blifva remitteradt,
ej måtte fästa något afseende vid den af honom, af förbiseende om
expropriationslagens fulla tillämplighet, ifrågasatta anmärkning emot det
i alla afseenden väl grundade förslaget om Hebbeska husets apterande
till RiksArkiv. Det Höglofl. Utskrt täcktes fastmera fästa en välförtjent
och benägen upmärksamhet åt alla de fördelar, detta hus genom sitt läge
erbjuder för det ifrågasatta ändamålet, och hvilka ej i samma grad
förefinna* vid något af de öfriga ifrågakomne lokalerne.
Gr. Lagerbjelke, Gustaf: Som Hr Liljenstolpe, efter hvad
jag tyckte mig höra, sjelf påstod sig icke varit närvarande vid remissen
af den K. Proposm, så anser jag honom, enligt 20 § R. O.,
vara förhindrad att tala öfver det beslut, R. o. Ad. i detta hänseende
förut fattat, hvarföre jag anhåller, att denna hans diktamen
måtte läggas till bandlingarne.
Frih. Cederström: Enligt mitt förmenande torde det helt
och hållet bero på Ståndets medgifvande, huruvida det nu afgifna
yttrandet får remitteras eller ej. Jag kan ingalunda, i likhet med
Gr. Lagerbjelke, anse 20 § R. O. lägga något hinder för förstnämnda
alternatif, enär en till vederbörligt Utsk. remitterad K. Propos.
ieke kan anses för ett ärende, hvaröfver StåDdet fattat beslnt Härtill
kommer, att Ståndet, vid flera föregående tillfällen benäget medgifvit
remiss å yttranden, afgifne efter motions eller propositions remitterande,
men naturligtvis afgifne så snart derefter, att någon handläggning
af ärendet ej hunnit i Utsk:t påböijas, än mindre afslutas;
hvadan torde få förmodas, att R. o. Ad. jemväl vid detta tillfälle
behagar ådagalägga enahanda prof af liberalitet och välvilja. Jag
vågar föreställa mig, att det framställda amendementet kan till lycklig
påföljd leda, och får derföre vördsamt och lifligen anhålla, det
Hr Liljenstolpe» och mitt, i anledning af hans, afgifna yttranden
måtte till StatsUtsk:t blifva remitterade.
Frih. Åkerhjelm, Johan Carl: På grund af den af Gr.
Lagerbjelke åberopade 2 0 § R. O. anser äfven jag, att R. o. Ad. ej
bör gifva sitt samtycke dertill, att Hr Liljenstolpe» anförande får till
T) en 7 Aprfl.
StatsUtsk:t remitteras. Jag vill fästa upmårksamheten på, hvarthän
ett öfvertrådande af detta stadgande möjligen kunde leda. R. o. A.
beslutar ena plenidagen, att en K. M:s Propos. skall remitteras till
något Utsk.; någon tid derefter kommer en ledamot och anhåller
att i anledning af remissen få yttra några ord med begäran att
detta äfven måtte blifva remitteradt till Utsk:t. Detta hans anförande
föranleder en liflig diskussion, hvilken då sedermera skulle af
Kansliet upsättas och hvartill en längre tid åtgår, och hvarförinnan
ärendet icke kan inom Utsk:t behandlas och utskrifvas. Jag frågar
Eder, M. H., om man bör upmuntra en omständighet, sorn ovilkorligen
kommer att gifva anledning till obehörig tidsutdrägt vid våra
redan förut alltför vidlyftiga förhandlingar.
Jag instämmer med Gr. Lagerbjelke i att vägra bifall å Hr
Liljenstolpes anhållan.
H. Exc. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att uti 20 § R. O. vål
vore stadgadt, att »den Riksdagsman, som till Riksdagen och de dervid
förefallande rådslag sig i råttan tid ej inställer, ege ingen makt
att tala å de förut närvarandes beslut»; men då R. o. Ad. i afseende
å den fråga, hvaröfver Hr Liljenstolpe nu sig yttrat, eller f. d.
Geijerska husets användande till RiksArkiv, icke fattat något annat
beslut, ån att K. M:s derom afgifne Propos. skulle öfverlemnas till
StatsUtsk:ts behandling, samt skedda remisser till Utsk. af vid Riksdag
väckta frågor aldrig tillförene, H. Exc. veterligen, ansetts utgöra
hinder för RiksSt:ns Ledamöter att i frågorna afgifva yttranden
och få dem vederbörande Utsk. tillställda för att vid ärendenas pröfning
derstädes tagas i öfvervägande; ansåg H. Exc. sig vara oförhindrad
att framställa propos. å den af Hr Liljenstolpe gjorda begäran
om remiss af hans anförande till StatsUtsk:t.
Härefter hemställde H. Exc., att ofvanberörde anförande tillika
med det af Frih. Cederström i anledning deraf afgifne yttrande finge
till StatsUtsk:t remitteras; och, då dervid svarades många ja jemte
några nej, förklarade II. Exc. sig hafva funnit ja öfvervägande.
Föredrogs ånyo Bevilln.Utsk:ts den 31 sisth Mars och 4 dennes
bordlagda Betänk. N:o 21, i anledning af väckta motioner angående
skatt för hundar.
Hr Printzensköld, Carl; Enär Bevilln.Utsk;t ej ansett
det vara med rättvisans och billighetens fordringar öfverensstämmande,
att göra hundskatten till en Statens inkomst, så torde det
tillåtas mig hysa den föreställningen, att det vore lika orätt att göra
den till kommunens. Ty jag vill påminna derom, att, i händelse
Utsk:ts förslag vunne Ständernas bifall och K. hl. sedermera sanktionerade
Ständernas beslut, skulle af ett sådant stadgande de mest
obehagliga förhållanden kunna inträffa inom församlingarne. Det
skulle nemi. lända till tvister och trakasserier församlingsboerna mellan,
då den ena ansåg att ett, den andra att ett annat slag af hundar
skulle beskattas. Det skulle äfven kunna gifva anledning till fiend
-
Sfi
Den ' April.
skap, då don ena församlingsboen ville arbeta på att den undra församlingsboen,
till hvilken han stod i mindre vänligt förhållande, skulle
påföras skatt till högre belopp, än en annan person, med hvilken
han stod i vänskapligt förhållande. — PresteStåndet, som bäst af
alla bör hafva kännedom om tillståndet inom försainlingarne, har
just till följd af de obehagligheter, de befarat af en sådan föreskrift
kunna uppstå, afslagit framställningen. Och enligt min tanke bör
man väl ej stifta lagar, hvarigenom man ovillkorligen skulle uppreta
kommunens medlemmar mot hvarandra; jag hade tvertom föreställt
mig att hvarje lagstiftning bör gå ut på att åstadkomma sämja och
endrägt menniskorna emellan; och på sådan grund får jag protestera
mot detta förslag och anhåller att R. o. Ad. måtte afslå frågan, då
densamma genom tvänne Stånds beslut kommer att vid denna Riksdag
förfalla.
Gr. Lagerbjelke, Gustaf: Den siste värde talaren har påstått
att ifrågavarande beskattning, om, på sätt Utsk:t tillstyrkt, den
skulle utgå till kommunerna, ovillkorligen komine att åstadkomma
split och tvedrägt inom församlingarne. Det kan möjligen tillskrifvas
en felaktig upfattning från min sida, men jag har tolkat Utsk:s
mening så, att det skulle bero på kommunen att bestämma för
hvilka hundar skatt skulle erläggas och alldeles ej hvilka egare, som
särskildt skulle påföras skatt; och då sålunda skatten faller jemt på
hela kommunen, kan jag ej fatta hvarföre ett sådant stadgande skulle
åstadkomma oenighet och fiendskap mellan församlingsboerna.
Öfvergår man deremot till sjelfva saken, så synes det mig, sorn
en sådan skatt vore ganska lämplig. Vi se nemi. dagligen huru
mycket obehag den mängd af hundar, som löpa omkring utan egare,
förorsaka, syunerligast i de större städerna på allmänna promenadplatser,
gator och trottoirer. Funnes den föreslagna skatten, så
skulle man äfven besparas obehagligheten af att se dessa utsvultna
kreatur genomströfva hus och gårdar för att uppsöka sin föda, och
vill man söka orsaken till den förfärliga sjukdomen rabies canina,
som nästan årligen utbryter på åtskilliga orter af landet och som
understundom utöfvar sina grymma verkningar äfven bland menniskorna,
så finner man aft denna epidemi alltid först utbryter bland
de hundkreatur, som sakna vård och tillsyn; hvarföre jag tror, att
det både ur sanitärt och ur snygghetens interesse visar sig nödvändigt
att åstadkomma en minskning i hundarnes antal. Då intet
annat medel för ett sådant ändamåls vinnande gifves än beskattning
och då dessutom den föreslagna skatten ej är tryckande utan
frivillig, så kan jag ej annat finna, än att R. o. Ad. gjorde klokast
att bifalla Utsk:ts förslag, hvarom jag vördsamt anhåller om propos.
Hr von Ehrenheim, Per Jakob: Ehuru jag år Utsk:t mycket
tacksam för det Utsk:t icke föreslagit en öfverflödsskatt i form af
hundskatt, så kan jag dock ej obetingadt instämma i Utsk:ts förslag.
Det synes mig nemi., att den föreslagna beskattningen för
hundar år på landsbygden särdeles olämplig. Det finnes nemi. många
»lags hundar, som för landtmånnena behof årö oundgängliga eller
Ben 7 April.
27
nyttiga, såsom jagthundar, vallhundar, gårdsvardar etc. etc. och det
vore foga rättvist att belasta innehafvare af sådana djur med skattg
under det, om dessa slag undantages, de fleste hundar skulle komma
att dertill hänföras och undgå skatt. I städerna deremot är förhållandet
väsendtligen olika och hundar medföra äfven der större olägenhet
för allmänheten än på landet. Jag anhåller således vördsamt
om propos. å följande förändrade förslag:
»att hvarje särskild stad, ehvad den består af en elier
flera församlingar, må ega rätt bestämma» — etc. lika
med Utsk:t.
Frih. Cederström, Rudolf: I hufvudsaklig enlighet med de
åsigter, dem jag vid flera föregående tillfällen, då denna fråga utgjort
föremål för R. o. Ad:s öfverläggning, uttalat, tager jag mig äfven
nu friheten tillstyrka R. o. Ad., att lemna sitt bifall till Bevilln.-
Utsk:ts framställda förslag om beskattning för hundar, s& väl i städerna,
som på landsbygden.
I de flesta Europas länder har man nemi. kommit till det resultat,
att hundar böra beskattas, och jag inser verkligen icke, hvarföre
man nästan endast i Sverige och Turkiet vill försmå en inkomst,
som kunde tillskynda, vare sig Staten eller kommunen, en efter Utsk.ts
uppgift ganska betydlig inkomst, då nemi. antalet af hundar, derest
Utskits beräkning är grundad, i vårt land Uppgår till den ganska
betydliga siffran af 6 0,000 stycken. Otvifvelaktigt är visserligen, att
hundarnes antal skulle genom en så beskaffad beskattning i ansenlig
mån förminskas; men dels är detta ingen olycka, så vida man, såsom
jag tror, kan taga för gifvet, att alla de bättre hundarna få
bli vid lif, och endast de vanvårdade, sin död i öfrigt värda, skola
försvinna, dels torde det återstående antalet i alla fall bli tillräckligen
stort, för att bereda en rätt vacker inkomstkälla åt vederbörande
kommuner. BeviIln.Utsk:t har vid detta tillfälle nemligen inskränkt
sin hemställan derhän, att beskattningen ej skulle tillfalla
Staten, utan endast kommunen. Utsk:t har således redan betydligt
modifierat sitt förslag mot hvad det var under föregående Riksdagen
; att ytterligare inskränka detsamma, på sätt Hr Ehrenheim antydt,
anser jag ingalunda lämpligt.
Hvad beträffar Hr Printzenskölds yttrande, att, i händelse
Utsk:ts förslag vunne bifall, detta skulle ofelbarligen åstadkomma
split och tvädrägt inom församlingarne, så tror jag att Taxeringskomiténs
åtgöranden vid näringarnes beskattning skulle kunna tänkas
framkalla långt ifrigare tvister, efter de vidröra betydligt stora
summor; och likväl har erfarenheten ej bestyrkt en sådan farhåga.
Jag anser den alltså ån mindre ega stöd af någon sannolikhet vid
hundskattens bestämmande.
Uti sanitär synpunkt, och för befrämjande af snygghet och trefnad,
anser jag denna beskattnings-lag vara särdeles angelägen och
nyttig, ty hvarifrån kommer denna förfärliga sjukdom, rabies canina,
sorn nästan ärligen utbryter på åtskilliga orter af landet och som
utöfvar understundom sina grymma verkningar äfven bland menniskorna,
om icke just från denna massa af hundar, som sakna all
28
ben 7 April,
ordentlig omvårdnad och skötsel, som utan husbondetillsyn, utås
tillfälle till knytande af, att jag så må säga, äktenskapliga förbindelser,
lefva i vildhet, hungra, törsta, stjäla och öfverlemna sig åt
alla slags oordningar? Ty, med undantag af förtal och dryckenskap,
vidkännes hunden sin dryga andel af alla de passioner, som
qvälja det menskliga lifvet och (bringade till tygellösa utbrott) leda
till raseri och ursinnighet. Enda och rätta sättet till förekommande
häraf, bland hundslägtet, torde vara, att genom en lämplig beskattningslag
åvägabringa det förhållande, att inga andra hundar behållas,
än sådana, dem man verkligen vill vårda, och af hvilka man
finner sig hafva det nöje och den trefnad eller gagn, att man för
djuret gerna kan utgifva den lilla skattepenning, som, inom behörigt
maximum, blifver ålagd.
Jag anhåller således om bifall å Utsk:s, enligt min åsigt, välgrundade
hemställan, hvarå jag utbeder mig Hr Gr. o. Landtm:»
propos.
Gr. af Ugglas, Carl Ludvig; Den siste värde talaren har
redan omnämnt, att det ej är första utan tredje gången, som denna
fråga utgör föremål för R. St:rs öfverläggning. Vid föregående
Riksdagar har denna beskattning varit föreslagen att utgå såsom en
inkomst till Staten och såsom sådan af Ständerna blifvit afslagen.
Meningarne voro dessutom så delade, att man omöjligt kunde komma
till något sammanstämmande beslut. Somliga ville från beskattningen
undantaga vallhundar, andra jagthundar; sondiga ville hafva
högre, andra lägre skatt, så att, vid skedd återremiss, var det omöjligt
att åstadkomma en sammanjemkniug af de i så mångfaldigt
hänseende stridiga åsigterna. Återigen, som Betänkandet nu är uppstäldt
eller då det föreslås, att det skulle vara beroende af kommunerna
sjelfva att åtaga sig en så beskaffad beskattning, hvarigenom
skatten ej blefve tryckande utan frivillig, så kan jag ej annat
finna, än att det vore i högsta grad önskligt, att förslaget vunne
framgång.
Hvad beträffar det af Hr Ehrenheim framställda förslag, att
beskattningen skulle inskränkas endast till städerna, emedan alla
hundar på landsbygden, med högst få undantag, vore till väsendtlig
nytta för landtmannen, så får jag förklara, att jag i detta hänseende
ingalunda delar den värde talarens åsigter. Jag har åtminstone,
i den ort jag bebor, kommit till den erfarenheten att det
finnes en mängd hundar, som, fastän de gälla för jagthundar, blott
så långe de med ögonen kunna följa en händelsevis upsprungen hare,
gifva hals. En mängd hundar uppfödas af bonddrängarne, för att
efter några år dödas och skinnet till mössor användas. Men alla
dessa hundar göra likväl mycken skada, och ehuru jag sjelf, om
förslaget blefve antaget, skulle komma att betala en summa af 90
å 100 R:dr i årlig skatt, så skulle jag dock för min del anse detta
vara en ren vinst, mot att nu, med förargelse, hvartenda år behöfva
erfara, huru dessa odresserade hundar, som alltid medfölja sina
egare på arbetet, springa omkring i skogarne och förstöra det unga
D« n 7 April.
vildbrådet, och jag vigar till och med med visshet påstå, att <5fver hälften
af det vildbråd, som under året dödas, ihjälbites af dessa hundar.
Då det jemväl, på sätt flere föregående talare bevisat, i sanitärt
hänseende vore nyttigt att åstadkomma en minskning i hundarnes
antal, så får jag, på grund af nu anförda skål, anhålla att
Utsk:ts förslag måtte godkännas.
Hr von Troil, Samuel Gustaf: Enligt mitt förmenande,
har Gr:ne Lagerbjelke och af Ugglas så fullständigt framlagt de
skål, som tala för bifall af ifrågavarande Betänk., att jag icke synnerligen
har något att tillägga, utan ber blott att i allo få förena
mig med dem. Jag gillar i alla hänseenden det af Ekon.Utsk:t framställda
förslag, och hoppas att detsamma måtte vinna all möjlig
framgång. Söker man nemi. utforska orsaken, hvarföre den förfärliga
sjukdomen, rabies canina, nästan hvarje sommar härjar på åtskilliga
orter i vårt land, så skall man finna, att denna epidemi
vanligen börjar med att hemsöka den del af hundar, som så val i
städerna sora på landet springa omkring, och hvilka i brist på egare
sakna ordentlig omvårdnad och skötsel. Vill man sålunda söka
förekomma spridning af denna svåra sjukdom, så finnes härför intet
annat korrektiv, än att beskatta innehafvarne af sådan egendom.
Ty det är omöjligt att begära att polis-styrelsen skall kunna öfvervaka
omvårdnaden af alla i städerna befintliga hundkreatur, ej heller
kan man begära, att en länsman, sorn understundom har 12,000
personer i sitt distrikt, äfven skall kunna medhinna skötandet af en
sådan syssla.
Jag skulle sålunda tro, att, i en tid, då man verkligen vidtager
genomgripande förändringar inom kommunalstyrelsen, det vore ganska
lämpligt att göra början med Ekon.Utsk:s här framställda förslag.
Utsk:t har nemi. i min tanke träffat en särdeles lycklig medelväg,
deruti att Utsk:t öfverlåtit åt kommunalstyrelsen att bestämma huruvida,
till hvad belopp och för hvilka slag af hundar egaren må åläggas
skatt, ty derigenom blir skatten aldeles icke tryckande utan
frivillig.
Hvad beträffar det af Hr von Ehrenheim gjorda förslag, eller
att beskattningen skulle inskränkas endast till städerna, så tror jag
Gr. af Ugglas så tydligen ådagalagt behofvet af beskattningen äfven
på landet, att jag ingalunda anser mig vidare behöfva anföra
något till vederläggning deremot, utan inskränker jag mig till att
anhålla, det tt. o. Ad. ville skänka sitt bifall till Utsk:ts förevarande
Betänk., hvilket, som vi veta, redan är af tvenne Stånd bifallet.
Hr Printzensköld: Såsom skål för den i Utsk:ts Betänk,
föreslagna skatten, har af en talare blifvit anfördt, att man vål »någon
gång» borde följa andra länders exempel i afseende på beskattnings-lagstifningen
och som i nästan alla Europas länder en sådan
skatt, som den ifråga v: de, redan förefinnes, så borde vi äfven uptaga
densamma. Jag vill fästa den värde talarens upmårksamhet
på, att i dessa länder finnas en mängd andra kommunalskatter, t. ex.
30
Den 7 April.
i Frankrike skatt på införsel i städerna af matvaror, i England vagnskatt,
fönsterskatt och mera sådant, och det oaktadt har man i Sverige
ej ännu kunnat komma till så klart begrepp att man funnit
detta öfverensstämmande med råttvisa och billighet, hvarföre försök
ej heller blifvit gjorda att införa så beskaffade skatter, och samma
förhållande har egt rum i afseende på den nu föreslagna. Man
har äfven sökt gendrifva min anmärkning, att detta stadgande ovilkorligen
skulle komma att gifva anledningen till tvistigheter och
fiendskap församlingsboerna emellan, och man har som bevis på
att detta ej skulle ega rum, åberopat TaxeringsKommittéerna, der
vida högre taxeringsvärden ifrågakomma. Jag vill häremot anmärka,
att en TaxeringsKommitté och en kommunal-styrelse äro tvenne
med hvarandra icke jemförliga instanser. I den förra sitta vanligen
som ordförande personer, som ega fullkomlig insigt i lagarnes tillämpning
eller erkändt skicklige embetsman, och ett beslut, från densamma
utgånget, kan på högre ort öfverklagas, under det att kommunal-styrelsen
är sammansatt af personer af olika stånd och bildning,
hvilket alltid naturligtvis skall gifva anledning till meningsstridigheter
och intriger. Man har vidare sagt, att många tusende menniskor kunde
närås af de födoämnen, som åtgå till underhållandet af hundar, och
att det vore orätt, att, på den behöfvandes bekostnad, föda detta till
största delen onyttiga kreatur. Detta skäl skulle visserligen hafva
någon giltighet för sig, om man hade garanti derför, att den föda,
som en eller annan hund erhölle af sin husbonde, verkligen undanhöll»
en behöfvande person. Men det torde dock vara ursäktligt
att personer finnas, som heldre föda en trogen hund, som kanske
vid något tillfälle räddat både husbondens lif och egendom, än att
gifva denna föda åt en person, som kanske, straxt efter sedan välgerningen
är bevisad, beter sig på ett sturskt och otacksamt sått.
Man har vidare, som skäl för Utsk:ts Betänk., anfört, att på somliga
orter underhåller man hundar i några år, för att sedan göra
mössor af deras skinn. Så är verkligen förhållandet i Jemtland,
ty der användes hundskinn både till mössor och pelsar och då, som
vi väl ofta här i Stockholm haft tillfälle förvissa oss om, dessa pelsar
i godhet fullt ut motsvara de, sorn äro förfärdigade af vargskinn,
så skulle jag tro, att hunden, äfven för detta ändamål, är till väsendtlig
nytta för egaren. En värd talare har lagt mycken vigt derpå,
att det vore nödvändigt, att genom beskattning söka åstadkomma
en minskning i antalet af de hundar, som dels i städerna dels på
landsbygden springa omkring utan egare. Ar det då hunden, som
skall betala skatt, eller är det egaren? Vet man ej egaren, så blir
det svårt att beskatta hunden. Således kan jag icke tro, att man
genom en beskattning kan åstadkomma en minskning i antalet af
detta slags hundar.
Man har vidare sagt, att det på sockenstämmorna skulle bestämmas,
för hvilka slag af hundar skatt till kommunen skall erläggas.
Om det då skulle hända, att en egendoms-egare hade ett koppel
jagthundar, som tillika vore bandhundar, hvilket jag af erfarenhet
vet mången gång kan inträffa, så frågar jag om dessa hans
hundar skola hänföras under kategorien bandhundar eller jagthun
-
Den T April.
31
dar, och jag hemställer, om icke blott denna ringa omständighet
kan gifva anledning till obehagliga tvistigheter. Vidare har man
omtalat huruledes hundar, som springa i skogen, om vårarne förstöra
vildbrådet Jag medger att så kan vara förhållandet. Men
jag tror likvisst, att den värde talaren, sora nyss åberopat detta
förhållande, kunde sjelf, om han ville i någon mån utöfva den makt
honom tillkommer, såsom egare af säkerligen ganska vidsträckta jordrymder,
afhjelpa detta missbruk derigenom, att han förbjöde alla
sina hemmansbrukare och torpare att ega hundar, och jag år säker
på, att en hvar gick sin herres önskningar till mötes i detta afse
ende,
hvilket skulle hafva till påföljd att alla de af honom i detta
hänseende åberopade olägenheter till största delen skulle undvikas.
Jag för min del fortfar således att anse beskattningen orättvis och
endast till tvister föranledande, hvarföre jag vidblifver min anhållan
om afslag å förevarande punkt. Skulle det kunna låta sig göra att,
i likhet med hvad Hr v. Ehrenheim föreslog, få beskattningen inskränkt
endast till städerna, der verkligen större antal hunder finnes,
än som är af behofvet påkalladt, skulle jag just ingenting hafva
deremot.
Gr. Anckarsvärd, Carl Henrik: De värde talare, som
redan yttrat sig för bifall af Ekon.Htsk ts förevarande Betänk., hafva
efter mitt förmenande så fullständigt uttalat och rodogjort för de
skål, som tala för detsamma, att jag just ingenting annat har att
tillägga, än att anhålla, att med dem få förena mig.
Hvad beträffar särskildt den af en värd talare åberopade omständighet,
att nu föreslagne beskattningssätt å hundar skulle inom
kommunalstyrelserna npvåcka tvistigheter och obehag, så kan jag ej
förstå, hvarför man bör antaga, att ett sådant förhållande komme
att göra sig gällande i högre måtto der, än öfverallt annorstädes,
der besluten bero på majoritet och minoritet.
I afseende på Hr v. Ehrenheims gjorda yrkande, att skatten
skulle inskränkas endast till städerna, så tror jag Gr. af Ugglas så
tydligen ådagalagt behofvet af beskattning å hundar äfven på landet,
att jag ingalunda anser mig ytterligare behöfva anföra något till
vederläggning deremot.
Jag förenar mig med dem, som önska bifall å Utsk:ts gjorda
framställning.
Hr Reutersvärd, Patrik: Ehuru jag visserligen ej år nå
gon
hatare af hundar, ej heller vill missunna dem, sorn äro trakterade
af hundsällskap, att deraf få njuta, så anser jag mig dock böra
förorda Utsk-ts i detta hänseende gjorda framställning, emedan jag
föreställer mig, att beskattningen utgör enda sättet, hvarigenom man
kan åstadkomma en minskning i det alltjemt, till och med i större
proportion ån folkmängden, stigande antalet af hundar. Utsk:t har
hår i sitt Betänk, gjort en approximativ beräkning af årliga kostnaden
för underhållet af hundar i landet, och har kommit till den
icke obetydliga summan af 1,500,000 rdr. När man då besinnar,
huru många menniskor, som derigenom kunde få sin bergning, så
.1?
R«n 7 April.
må man förlåta hvar och en, som önskar inskränkning i hundames
antal, för att derigenom komma menniskoslågtet till hjelp. Man
har sagt att detta djur mången gång utgör mcnniskans käraste sällskap,
ja! jag vågar till och med påstå, att det gifves exempel på
personer, som mer älska dessa djur än sina egna barn; då frågar
jag, om det icke vore ganska nödvändigt för sådane personer, att
åtminstone en gång om året, nemi. då de få sina debetsedlar, påminnas
om att de hafva pligter att upfylla äfven mot sina med
menniskor,
och under sådane förhållanden tror jag det ej vore mer
än billigt, att de för denna sin kåra egendom med några rdr bidroge
till att understödja'kommunens fattiga. Jag hade önskat, att
IJtsk:t gått ännu längre, än det gjort, men då jag vet, att Betånk:t
redan är af tvenne Stånd bifallet, så inskränker jag mig att yrka
bifall å detsamma.
Jag har mig bekant, huru frågan afgjordes inom PresteSt:t,
der den föll med en rösts majoritet. Då frågan föredrogs, syntes
ingen vara böjd för att tala. Men en ledamot fästade slutligen
upmårksamheten derpå, att det varit båttre, att Utsk:t bifallit den
af llr Ros väckta motionen, enär genom Utslcts nuvarande förslag
Presterskapet skulle blifva besvåradt med att hålla sammankomster
i och för detta ändamål Detta yttrande föranledde en liflig diskussion,
hvarefter frågan, vid verkstäld voterir.g, förföll, som jag [nyss
nämnde, på e» enda rösts majoritet.
I afseende på Hr Ehrenheims yrkande, att beskattningen skulle
inskränkas endast till städerna, så ber jag att få uplysa derom, att,
då frågan till behandling inom Utsk:t förekom, ansåg man nemi. det
vara högst olämpligt och för förslagets framgång ganska vådligt,
att ålägga vissa kommuner skatt och ej andra, att vilja beskatta
städerna för en rättighet, hvartill de ansågo sig lika befogade som
landsbygden Derföre trodde Utsk:t det vara klokast att föreslå
ett maximum, under förutsättning, att detta skulle i städerna tillämpas,
der, med högst få undantag, hundarne hufvudsakligen kunna
anses som lyxartiklar.
Jag anhåller om bifall till Betänkandet.
Hr Silfverstolpe, Fredrik Otto: I motsats till de fleste
föregående värde talarne, kan jag ej annat, ån för min del tillstyrka
afslag å Utskds förevarande Betänk. Jag anser nemi. att det åtminstone
finnes trenne slag af hundar, som för landtmannen åro ej
allenast nyttiga, utan nödvändiga. Det första af dessa slag åro vallhundarne.
Vi veta nemi., att de sednaste förändringarne i stångselförfattningarna
synnerligast afsågo, att så mycket som möjligt åvägabringa
en minskning i de hittills för egoskillnader allmänt begagnade
gårdesgårdarne, och i stället ersätta dem genom att antingen
medelst tjudring eller vallning afhålla kreaturen från att inträda på
andras egor, och under sådane förhållanden anser jag det vore mycket
obilligt, att, med hänsigt till befrämjande af med denna författn.
åsyftade ändamål, sådane slags hundar ådrages beskattning. Det
andra slaget, som jag anser vara nyttigt, är jagthundarne. Jag
föreställer
Den 7 April.
sa
föreställer mig nemi., att det i högsta grad vore orätt, att, åtminstone
i vissa distrikter af vårt land, der jagten utgör en hufvudn&ring, beskatta
de i och för detta ändamål erforderliga hundarne. Det tredje
slag af hundar, som jag anser vara nyttigt, är de s. k. gårdvardarne.
På landet är det verkligen mången gång en ren nödvändighet att
ega sådana och de utgöra för enstaka hemmen verkliga skydd mot
våldsverkare och rånare, som stryka omkring i skogarne. Hvad vidare
sjelfva beskattningen angår, så anser jag att densamma ej är
öfverensstämmande med rättvisans och billighetens fordringar och jag
hemställer till Eder, M. H., huru svårt det skall blifva att bestämma
till hvilken klass den ena eller andra hunden skulle höra. Jag kan
ej heller instämma i det skäl för beskattningens nödvändighet, som
af flera föregående talare bliivit anfördt, att nemi. den hund, för hvilken
skatt erlägges, skall vara mindre antaglig för sjukdomen rabies
canina, än den, för hvilken ingen skatt erlägges. Vidare tror jag,
att för kontrollens handhafvande stora svårigheter skulle yppas, derigenom
att hundar, som tillhörde annan församling och der vore fria
från beskattning, sprungo öfver i en annan församling, der de måste
skattbelåggas; ej heller torde det blifva möjligt för polis-myndigheterna
att hålla reda på hvilka hundar, som voro beskattade eller ej.
Då jag sålunda finner Utsk:ts förslag i alla delar förkastligt,
tillstyrker jag afslag å detsamma i sin helhet, men, skulle ej detta
mitt yrkande vinna framgång, ber jag att få instämma med Hr v.
Ehrenheim deruti, att beskattningen inskränktes endast till städerna.
Hr Cederschiöld, Gust.: Man har förebrått vår tid för att vara
materialismens tidehvarf. Och i sanning kunna de, som påstå sådant,
af den här förda diskussion hemta stöd för sin sats. Man
har nemi. här betraktat hundarne från flera olika synpunkter, såsom
jagthundar, vallhundar, gårdvardar m. m.; men man har dock förbisett
cn ganska väsendtlig egenskap hos hunden, — kanske torde
någon klandersjuk vilja anmärka, — emedan af denna egenskap icke
åstadkommes något rent materielt nyttigt.
För att göra klart det, hvarpå jag syftar, torde det tillåtas mig
erinra om en tafla, jag någonstädes sett. Den föreställde våra första
föräldrars utdrifvande ur paradiset. De voro dervid åtföljda endast
af hunden. Alla andra hade öfvergifvit dem, blott hunden följde dem
i landsflykten. Den har ock allt sedan förblifvit trohetens sinnebild.
De af R. o. Adis ledamöter, som ega gamla famiijegrafvar, torde
icke behöfva påminnas derom, att å grafvården öfver deras föräl
drar,
hvilar vid desses fotter den trogne hunden.
Det är för att fästa upmärksamhet å denna sida af saken, som
jag begärt ordet. Jag för min del vill icke bidraga dertill, att den
fattiga — den som icke har råd att bestå sig menskliga vänner —
beröfvas den ende, som återstår för honom, sedan han blifvit öfvergifven
af alla andra. Jag vill icke missunna honom att i sin nöd
kunna dela sitt torftiga bröd med den siste, den trognaste vännen.
Det är således i dens namn, som här icke eger någon representant, —
i den fattiges namn, som jag yrkar afslag å Betänkandet.
V. H. 3
3i
D e ti 7 April.
Frih. Alströmer, Carl Jonas Oscar: Då denna fråga
första gången för tvenne riksdagar sedan utgjorde föremål för R.
o. Ad:s öfverläggning, så var det på grund af en af mig vackt motion.
Frågan gaf anledning till mycket löje både i tidningspressen
och under diskussionerna på detta rum, och det är derföre jag med
synnerlig tillfredsställelse erfar att den nu vunnit en förtjent upmärksamhet.
Betrakta vi förhållandena inom främmande länder, skola
vi finna att hundskatten eger ruin nästan öfverallt, utom i Spanien,
Turkiet, Ryssland och Portugal. I Norige, hvilket är det land, som
står oss närmast, är en beskattning af hundar, på samma sätt som
af Utsk:t här blifvit föreslaget, antagen, och vill jag minnas att maximi-beloppet
är bestämdt till 2 specie-daler. Den är visserligen der
inskränkt till blott köpstäderna, hvarföre jag äfven anser, att Hr
von Ehrenheim haft skäl för sitt förslag att endast hundar i städerna
skulle beskattas. Men som jag trott mig finna, att de fleste
talame yrkat bifall till förslaget i sin helhet och som detta är mest
öfverensstämmande med mina alltid i detta ämne uttalade åsigter,
kan jag ej .annat än tillstyrka bifall till Utsk:ts framställda förslag.
Frih. Cederström, Anders: Jag vill ingalunda motsätta
mig sjelfva beskattningen af hundar; det är blott mot det af Utsk:t
föreslagna sättet för beskattningens utgående, som jag velat anföra
några betänkligheter. Jag tror nemi. att Utsk:ts förslag strider mot
57 § R. F., som lyder: »Svenska folkets urgamla rätt att sig be
skatta
utöfvas af R. Sfer allena vid allmän Riksdag.» Att nu öfverflytta
denna Svenska folket tillerkända beskattningsrätt på kommunerna,
så att de efter behag skulle kunna pålägga den, anser jag
derföre ej vara öfverensstämmande med Grundlagens tydliga ordalydelse,
hvarföre jag yrkar afslag å Utsk:ts i detta hänseende gjorda
framställning.
Gr. af Ugglas: I afseende på den af Frih. Cederström gjorda
anmärkning, att det af Utsk:t föreslagna beskattningssätt vore stridande
mot 57 § Reg. F., ber jag få hemställa till Hrr:ne, om icke
kommunerna redan nu, under åtskilliga andra för handen varande
omständigheter, beskatta sig sjelfva och om man under sådana förhållanden
kan med skäl anse, att Svenska folkets urgamla rätt, att
beskatta sig sjelft, blefve genom ifrågavarande beskattningssätt i
ringaste mån kränkt.
Som jag för min del icke kan anse att denna anmärkning bör
förtjena något afseende, anhåller jag fortfarande om bifall å Utsk:ts
gjorda framställning.
Hr Printzensköld: Då man genomläser 57 g Reg. F., kan
man ej annat finna, än att Frih. Cederströms anmärkning är ganska
välgrundad. Jag hemställer till Eder, M. H., huru det tillgår vid
bestämmandet af andra beskattningar. Vi veta nemi. allt för väl,
att det då är R. St:r, som bestämma de afgifter, som skola uttaxeras,
och äfven de grunder, som skola följas vid taxeringen af dessa
afgifter. Så tillgår det med bestämmandet af allmänna bevillningen,
Den 7 April.
:i5
af brånvinsbränningsskatten o. fl. a., så att Gr. af Ugglas hade
enligt mitt förmenande ganska orätt, då lian påstod, att It. Sfer
kunde delegera denna sin beskattningsrätt till kommunerna, hvilket
skulle inträffa, om Utsk:s förslag vunne framgång, emedan det då
skulle bero på kommunerna att bestämma om skatt skulle utgå eller
ej. Jag vet allt för väl att kommunerna ega rättighet att sig beskatta
inom sig sjelfva,' då det är fråga om kommunens samfäldta
angelägenheter. Men under alla andra förhållanden är det K. M.
och Stina, som skola bestämma efter hvilka grunder beskattningen skall
ske. Jag frågar Eder, M. H, om det kan anses klokt att stifta sådana
lagar, hvarigenom den ena kommunen skall kunna bestämma
skatt å hundar och den andra icke. Kan man ej med skäl förutse,
att oändliga tvister och trakasserier skola upkomma af ett sådant
stadgande. Eller finnes det väl någon rättvis grund derför, ätt en
person, som eger en hund, som han älskar, ja, som kanske är hans
enda vän i lifvet, skall beskattas derför, att han innehar en egendom,
som för honom törhända utgör det käraste han eger och för
hvilket föremål kärleken blifvit ökad, för det han kanske vid något
tillfälle af inbrottsstöld eller mordförsök räddat hans lif och egen
dom.
Jag kan åtminstone icke finna billigheten af ett sådant stadgande
och hoppas jag att representationen ej heller måtte vidtaga
denna åtgärd, som jag är förvissad om öfverallt i landet skulle mötas
med ovilja och förargelse.
Jag afstyrker bifall å Utsk:s Betänk.
Frih. Cederström, Anders: Den rättighet, Svenska folket
från urgamla tider innehaft att genom R. St:r låta sig beskatta,
skulle i hög grad kränkas, om Utsk:ts föreslagna beskattningssätt
vunne framgång. Jag tror dessutom, att R. St:r ej kunde stå till
svars för en åtgärd, som blott skall komma att föranleda godtycke
och oreda inom kommunerna och oftast orättvisa i tillämpning, hvarföre
jag hoppas att Stina ej måtte bifalla ett förslag, som säkerligen
i hög grad inom Svenska folket skulle upväcka motvilja och förtrytelse.
Frih. Cederström, Rudolf: Då detta ärendes grUndlagsenliga
beskaffenhet har af tvänne talare blifvit bestridd, så ber jag få
fästa upmärksamheten på en med den af Utsk:t föreslagna likartad
beskattning, som icke desto mindre för närvarande eger rum, nemi.
den s. k. kurhusafgiften. Det är också en afgift, hvars bestämmande
R. St:r öfverlåtit åt vissa myndigheter, med förbehåll likvisst, att ej
öfverskrida ett föreskrifvet maximum.
Hr Silfverstolpe har mot förslaget invåndt, att man ej genom
påläggande af skatt kunde åstadkomma en säker utväg mot spridandet
af den fruktansvärda sjukdomen, rabies canina. Jag vill
blott häremot anmärka, att det är just dessa vanvårdade hundar,
som i brist på egare sakna erforderlig skötsel, hvilka inom sig samla
fröet till denna förfärliga sjukdom och förorsaka de derutaf härflytande
olyckor bland menniskor. Jag har redan tagit mig friheten
fästa R. o. Adis upmärksamhet på det för alla zoologer välbekanta
linn 7 April.
faktiska förhållande, att en särdeles verksam orsak till sjukdomen
utgöres af det stora antalet hundar i jemförelse med antalet hyndor.
Man vet att hos de förstnämnde är böjelsen för det täcka könet,
om jag så må uttrycka mig, af en ganska lidelsefull art. Angeläget
år derföre att jemvigt återställes i det respektive hund- och
hynd-antalet. Dräp en hop af de förra, nog får man tillräckligt af
de sednare. Så har man, om än ej fullkomligt förebyggt, dock i
betydlig mån motverkat den fasansvärda sjukdomens vidare utspridande.
När det för alla måste vara tydligt, att genom en beskattning
hundarnes antal bringas till att småningom minskas, så måste
det väl äfven vara skäl att förmoda, det de återstående, som alla
äro belagde med skatt och som hafva sina egare, skola komma i
åtnjutande af ordentlig omvårdnad och skötsel, hvartill hörer att föé
dem utses passande förbindelser inom sitt slägte, hvaraf åter blifver
en följd att sjukdomen derigenom, så långt sig göra låter, kommer
att förebyggas. Jag tror således att det är i mensklighetens interesse,
som man förordar en sådan beskattning, och att man gör
orätt i att antaga att det sker af hat till hundkreaturet. Sjelf inser
jag till fullo detta trogna djurs värde, och anser mig icke vara
mindre hundvän för det jag vill ordna och skattlägga dessa djurs
existens, öfvertygad att det är bättre att hafva ett färre antal väl
vårdade, än en stor mängd hardt när i vildhetstillstånd.
I afseende å Hr Printzenskölds yttrande, att det vore orättvist
att beskatta en person, derföre att han vore innehafvare af detta
djur, som kanske vore hans enda, hans trognaste vän, ber jag att
få återkalla i minnet hvad jag vid åtskilliga föregående tillfällen i
detta hänseende yttrat, att, på samma sätt, som den välsinnade familjefadren
gerna skattar för hustru och barn, hvilka för honom
böra ega ett oskattbart värde, lika väl anser jag äfven att en hundegare
bör kunna skatta för sin hund, ty vore kärleken till detta
föremål än aldrig så stor, så kunde den väl ändock aldrig jemföras
med den, man är skyldig hysa för sin hustru och sina barn;
men ingendera känslan får utesluta skyldigheten att bidraga till det
allmänna för det skydd, man eger öfver de kära föremålen.
På grund af dessa och af mig förut anförda skäl, yrkar jag
bifall å Utsk:ts Betänk.
Hr von Koch, Nils Samuel: Ehuru det nu under öfverläggning
varande förslaget vid flera föregående Riksdagar ej lyckats
vinna några sympatier inom representationen, synnerligast af det
skäl, att man ej kunnat öfverenskomma om sättet för denna beskattnings
utgående, så tyckes man likväl nu hafva kommit till den
öfvertygelsen, att skatt å hundar bör erläggas. — Inom den komité,
som blifvit nedsatt för att afgifva förslag till ny Bevilln.stadga och
af hvilken jag hade äran att vara ledamot, har äfven denna fråga
utgjort föremål för behandling. Första frågan i detta hänseende
var, huruvida man genom den tillämnade beskattningen borde söka
tillvägabringa en inkomst för Staten. Men ehuru dervid androgos
de flesta af de skäl, som på detta rum blifvit, så väl nu, som flera
gånger förut, anförda, ansåg man förslaget, att nemi. göra skatten
I) e ii 7 Ap r i 1.
till en Statsinkomst, mota de aldra största svårigheter, emedan man
måste medgifva att åtskilliga ^undantag för vissa nyttiga slag af hundar
ovilkorligen måste ega rum. Till dessa sednares antal ansåg
man böra råknas vallhundar, jagthundar, gårdvardar, ja! till och
med ett fjerde slag, som äfven här under diskussionen funnit försvarare,
nemi. de fattiges hundar. Att nu upställa allmänna, för
alla komnfuner passande reglor i detta hänseende, ansåg man knappast
möjligt, åtminstone ganska problematiskt om det verkligen skulle
lyckas. Efter vidlyftiga debatter kom man ändtligen till det resultat,
att man ansåg frågan, i hvad den rörde en inkomst för Staten,
böra förfalla, men att beskattningen i stället borde göras till en
inkomst för kommunerna, hvilket är öfverensstämmande med hvad
Utsk:t här föreslagit. För att öfvergå till bedömande af detta beskattningssätt,
vill jag först bemöta den anmärkningen, att det skulle
vara grundlagsvidrigt, att bifalla Utsk:ts förslag i dess nuvarande
form. Jag får i detta hänseende förklara, att, ehuru jag ej tror att
man bör tillåta kommunerna att sjelfvilligt pålägga sina medlemmar
några nya beskattningar, anser jag dock att det sätt, man i sednare
tider i detta afseende antagit, är det rätta, eller att R. St:r,
på grund af den dem tillkommande rättighet att beskatta Svenska
folket, utstaka gränserna för den ifrågasatte beskattningen
och sedan öfverlemna åt kommunal-myndigheterna att vidare
förfoga om sättet för den till visst maximun bestämda beskattningens
utgående. Så har det gått till i afseende på kurhusmedlen,
samma princip har äfven blifvit följd i afseende på folkskole-afgiftens
erläggande. Man har nemi., sedan maximun blifvit
utfästadt, öfverlemnat åt kommunerna rättigheten att bestämma, icke
allenast om, utan äfven till hvad belopp, skatten bör utgå, hvarigenom
det står dem fritt, att, i händelse af ömmande omständigheter,
lemna befrielse från all skatt. Hvarföre man i den nuvarande
frågan beslutat öfverlemna skatten till kommunerna, är emedan de lämpligast
kunna utreda, hvilka slag af hundar, som böra beskattas, och
för hvilka undantag bör ega rum. Jag tror således, att, om man
vill besluta sig för denna kommunalskatt, har Utsk:t beträdt den
rätta banan, att nemi. först utstaka ett visst maximun och sedan
gifva kommunerna en viss latitud i afseende på tillämpningen.
Då redan så många skäl för nyttan af Utskits förslag blifvit
anförda, inskränker jag mig endast till att anhålla om att få förena
mig med dem, som tillstyrkt bifall till Utskits Betänkande.
Hr Printzensköld: När man skall åberopa exempel till
stöd för sitt anförande, så vore det väl icke så alldeles ur vägen
att välja sådana, som i någon mån öfverensstämma med sanna förhållandet.
Frih. Cederström antydde nyss, att kurhusafgiften utgår
på enahanda sätt, som den nu föreslagne beskattningen. Jag fruktar
att den värde Frilen häruti misstagit sig, alldenstund kommunerna
ingalunda ega rättighet att befria någon enda medlem från
erläggande af kurhusafgiften. Den skall utgöras af hvarje person,
som ej är befriad från mantalspenningar. Så är med den nuvar:de
beskattningen ej förhållandet; här vill man från R. St:r öfverflytta
38 Deri 7 April.
'beskattningsrätten till kommunerna, och det år en sådan beskattning,
grundlagen ej känner, och derför har jag ansett densamma vara
grundlagsvidrig. Man har vidare som exempel anfört, huru som kommunen
enligt FattigvårdsFörordningen eger rättighet att befria medlem
från sådan afgifts erläggande. Kommunen har ej med den
saken att göra. Händer det att en husbonde är urståndsatt att betala
denna afgift, då eger sockennämnden eller fattigvårdsstyrelsen
ovilkorlig rättighet att medgifva att denna kostnad kommer att
drabba fattigvårdsstyrelsen och ej husbonden; men under andra förhållanden
kan ej kommunen gifva befrielse från fattigskatten.
Som jag således icke kan finna att dessa åberopade exempel
stå i ringaste sammanhang med den nu föreslagne beskattningen, vidblifver
jag min förut framställda anhållan om afslag å Utslcts Betänkande.
Många ledamöter hördes nu ropa på propos.
Hr Ros, Anders Emanuel: Sedan R. St:r eller åtminstone
3:ne Stånd redan godkänt Utsk:ts Betänk., i hvad det rör min motion,
anser jag det vara fruktlöst att nu mera förorda densamma. Då emedlertid
de öfriga motionerna i samma ämne torde förtjena bättre framgång,
har jag ansett mig dertill böra söka att bidraga med några uplysningar,
som röra rikets norra provinser. Der är nemligen det redan kommet derhän,
att drängar, inhyseshjon och backstugusittare, om också en del af
dem icke utan allmosor sjelfve kunna försörja sig, likväl till sitt sällskap
skola hålla hund. Det är ej nog med att dessa onyttiga hundkreatur
öka fattighjonens behof af understöd från kommunen, utan
der, hvarest föda för hunden tryter, stjäla dessa ofta utsvultna djur
matvaror och drifvas af sin hunger till jagt å fårhjordar, bland hvilka
genom dem årligen sker stor förödelse. Man har funnit på ett och
samma ställe ända till 2 5 ä 30 får ihjälbitna. Anledning synes mig
derföre vara för handen att ålägga en beskattning för stäfjande af
den ifrågavide oseden, att, då man ej har råd dertill, hålla hund blott
för nöje. Jag yrkar således bifall till Utsk:ts Betänk, och att, vid
tillämpningen af beskattningsrätten, icke måtte göras skilnad på land
och stad, utan kommunerne på landet äfven berättigas att taxera
hundegare. Jag anser, att R. St:r, med full befogenhet, grundlagsenligt
kunna öfverlåta åt kommunerna en dylik beskattning, som
den ifrågavar:de, då, på sått Utsk:t föreslagit, latituden af beskattningen
genom ett maximum blir bestämd.
Frih. Raab, Adam Christian: Afven jag ber att få såga
ett ord till förmån för den föreslagna beskattningen. Hr Printzensköld
har yttrat att densamma skulle vara grundlagsvidrig. Jag
ber att få fästa Hr Printzenskölds upmärksamhet på att samma förhållande
eger rum i afseende på folkskole-afgiftens erläggande, som
nu är föreslagen med denna. Kommunerna ega nemi. rättighet, der
de behaga, att befria medlem från nämnde afgift. Här är utsatt ett
maximum, hvaröfver kommunen ej får gå; så är äfven förhållandet
Den » April.
39
med folkskole-afgiften. Hr Printzensköld kan således ej konseqvent
vidhålla sitt påstående att det nu föreslagna beskattDingssättet skulle
vara en olaglig nyhet. Jag år visserligen vän af hundar, men jag
anser likväl att man i någon mån bör söka åstadkomma en minskning
af det alltjemt växande, antalet, och enda sättet härför anser
jag vara beskattningen. Afven anser jag det vara fullt öfverensstämmande
med billighet och rättvisa att sysslolösa personer, som
lägga sig till hundar, för att i brist af sysselsättning skaffa sig ett
tidsfördrif, också betala detta sitt nöje med några riksdaler om året
till fattigvårds-styrelsen, och om detta trogna djur vid något tillfälle
räddat sin husbondes lif eller egendom, så vore det väl ej för
mycket att denne godtgälde detta med en årlig skärf i fattigbössan.
Jag anser förslaget vara ganska välgrundadt och tillstyrker för
min del bifall å detsamma.
Sedan öfverläggningen härefter förklarats fulländad, yttrade H.
Exc. Hr Gr. o. Landtm., att som ifrågavarande Betänk, innehölle
2 särskilda delar, skulle H. Exc. framställa särskilda propos:r derå.
Beträffande Utsk:ts första yttrande, deri Utsk:t afstyrkt bifall till den
af Hr Ros i ämnet väckta motion, hade något bestämdt yrkande
icke blifvit framställdt, och finge H. Exc. nu hemställa, huruvida
R. o. Ad. bifölle nämnde yttrande.
Ropades ja.
Vidare framställde H. Exc., hurusom, i afseende å Utsk:ts sednare
tillstyrkan, det blifvit yrkadt dels bifall dertill och dels afslag
derå, samt derjemte af Hr von Ehrenheim, att början af förslaget
skulle erhålla följande lydelse: »att hvarje särskild stad, ehvad den
består af en eller flera församlingar, må ega rätt bestämma, huruvida»
etc.
Den af H. Exc. härefter gjorda propos. å bifall till Utsk:ts nu
ifrågav:de tillstyrkan blef med starka ja jemte åtskilliga nej besvarad;
och förklarades ja haft öfvervigten.
Föredrogs BorgareSt:ts den 4 dennes bordlagde prot.utdrag
N:o 221, innefattande inbjudning till de öfriga RiksStånden att instämma
uti det af förstnämnde Stånd i afseende å Bevilln.-, Lagsamt
Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:ts Betänk. N:o 4, angående vilkoren
för bränvins tillverkning, fattade beslut i dess helhet.
Gr. Lagerbjelke, Gustaf: Skulle R. o. Ad. nu lemna sitt
bifall till denna från BorgareSt:t ankomna inbjudning, så skulle det
Höglofl. St:t i och med detsamma frångå alla de beslnt, som, i strid
mot hvad Utsk:t föreslagit, blifvit efter långvariga debatter fattade;
och som jag ej finner, att något nytt skäl för en sådan åtgärds
vidtagande förekommit, så vågar jag hemställa, att R. o. Ad., med
vidblifvande af sitt nuvarande beslut, måtte lägga den ifrågavarande
inbjudningen till handlingarna.
40
Den 7 A p HI.
Hr Hjärne, Harald: Jag instämmer sä mycket heldre i
den siste värde talarens yrkande, som jag vill erinra mig, att, då
JBorgareSfcts inbjudning sist förevar, beslutade R. o. Ad. att just i
afseende på denna del afslå den ifrågav:de inbjudningen. Då den således
en gång förut blifvit af det Höglofl. Ståndet afslagen, hoppas
jag att samma förfaringssätt äfven nu blifver ådagalagdt.
t
Frih. Sprengtporten, Jak. Wilh.: Jag har endast begärt
ordet för att anhålla, att, i händelse något prot.utdrag från PresteSt:t
ankommit, erhålla del af detsamma.
I anledning häraf tillkännagaf undertecknad, att PresteSfct laggt
ifrågav:de inbjudning till handlingarne.
Frih. Raab, Adam Christian: Att den ifrågav:de inbjud
ningen
ej är af PresteStit antagen, anser jag icke vara ett antagligt
skäl att äfven inom detta Stånd afslå densamma. Det motiv, Gr.
Lagerbjelke anfört, för R. o. Ad. att vidblifva sitt en gång fattade
beslut, är af beskaffenhet att kunna åberopas vid alla från MedStånden
ankommande inbjudningar. Grefven har nemi. sagt, att, i händelse
inbjudningen antages, skulle R. o. Ad:s förut fattade beslut i
åtskilliga §§ helt och hållet förändras; men det är ju en gifven följd,
som måste ega rum vid alla inbjudningar, som antagas. Denna
fråga rörer sjelfva hufvudgrunden för bränvinsbränningens reglerande
i landet. K. M:t har föreslagit att de hittills af allmogen begagnade
småpannorna skulle med vissa vilkor fortfarande få begagnas,
Utsk:t deremot, att fabriksbränningen skulle införas äfven i de mindre
brännerierna. Nu har R. o. Ad., med afslag å K. Mds Propos.,
antagit Utsk:ts förslag i öfrigt, men bestämt minimi-beloppet per dygn
till 300 kannor, hvarigenom naturligtvis den mindre jordbrukaren
blefve urståndsatt att vidare utöfva rörelse^ såsom binäring till jordbruket.
Detta komme att utöfva ett ofantligt inflytande på landsbygden
och kan ej annat än upväcka aldra största missnöje. Jag
påminner om, hvad jag förut nämnt i afseende på det okloka Statshushållningssätt
att införskrifva orimliga qvantiteter Ryskt mjöl, under
det man i landet sålde potatisen till underpris. Jag frågar hvaruti
skadan skulle ligga, om denna produkt i stället användes i de mindre
brännerierna. Som jag för ingen del kan gilla denna princip,
eller att helt och hållet undertrycka möjligheten för den mindro jordbrukaren
att idka bränvinsbränning, och som jag tror, att ett bifall
till ifrågav:de inbjudning i väsendtlig mån skulle befrämja det allmännas
nytta, hoppas jag att R. o. Ad. måtte lemna sitt samtycke till
BorgareSt:ts förevarande inbjudning.
Gr. af Ugglas, Carl Ludvig: Jag hemställer till Frih. Raab,
huruvida det år skäl att nu ingå i någon vidlyftig debatt om denna
fråga. Skulle R. o Ad. frångå sitt förut fattade beslut och instämma
tned BorgareSt:t, så blefve frågans ställning den, att tvänne Stånd
antagit kontrollbränning med 10 0 kannor om dagen, ett Stånd antagit
300, och ett Stånd förkastat kontrollbränning och antagit K. M:ts
'Den 7 April.
41
Propus. Ätt nu utan något resultat kasta, sig in på en diskussion,
helst då tillfälle dertill kommer att yppas, då Bevilln.Utskit inkommer
med sitt jemkningsförslag, skulle jag för min del anse föga lämpligt.
Dessutom får jag, i afseende på Frih. Raab’s framställning, äran
fästa upmärksamheten derpå, om det verkligen vore formenligt att
lösrycka en punkt ur BorgareSfcts inbjudning och bifalla densamma,
under det man lade de öfriga till handlingarne. Jag hyser derom
mina tvifvelsmål och tror för min del, lika med Grefve Lagerbjelke,
att det vore klokast att lägga inbjudningsskriften i sin helhet till
handlingarne.
Gr, Lagerbjelke: Jag är till största delen förekommen af
den siste värde talaren.
Jag vill blott till Herrarne hemställa, om man bör bifalla en
sådan inbjudning, utan att skäl dertill förefinnas. Ett RiksStånd har
visserligen rättighet att, på grund af inbjudning från annat Stånd,
frångå sitt förut fattade beslut. R. o. Ad. har efter långvariga diskussioner
och voteringar genomgått det sammansatta TJtk:ts Betänk,
angående vilkoren för brånvins tillverkning och deröfver fattat ett beslut,
som i åtskilliga punkter är stridande med Utskits förslag. BorgareSt:t
kommer nu med en inbjudning att återgå till Utsk:ts Betänkande.
Skulle det då vara skäl, frågar jag, att R. o. Ad. i en
knapp vändning frångick sitt förut fattade beslut och åter antoge
Utskits förslag, hvilket skulle blifva följden af ett hastigt antagande
af den ifrågav:de inbjudningen. R. o. Ad. har dessutom tagit för
regel, att sedan ett beslut en gång är fattadt, så måste detta beslut
respekteras, och i allmänhet på detta rum antages icke inbjudning,
utan att något nytt skäl förekommer. Jag anhåller, äfven på grund
af vigten af den princip att Ståndets beslut skall blifva gällande,
att R. o. Ad. icke måtte vidtaga annan åtgärd, än att lägga inbjudningsskriften
till handlingarne.
Frih. Cederström, Rudolf: Ehuru jag vid åtskilliga af
de, öfver det sammansatta Utsk:ts förslag, förekommande voteringarne
befann mig i minoriteten, kan jag likväl icke förena mig med Frih.
Raab och tillstyrka att R. o. Ad. skulle antaga den från BorgareSt:t
nu ankomne inbjudning. Den siste värde talaren, Gr. Lagerbjelke,
har redan ådagalagt huru sväfvande våra beslut skulle blifva,
om vi, utan några nya skäls företeende, skulle, oaktadt föregångne
grundliga öfverläggningar och vidtagne beslut, sedermera i
en hastig vändning ändra oss och antaga framkommande inbjudningar.
Ehuru jag visserligen icke vill bestrida nyttan och nödvändigheten
i vissa fall af sådane inbjudningar, kan jag alltså dock icke,
i afseende å den nu för handen varande, tillstyrka någon annan åtgärds
vidtagande, än densammas läggande till handlingarne.
Frih. Sprengtporten: Med afseende fästadt på de af mig
under öfveidäggningarne i detta ämne uttalade åsigter, skulle det visserligen
synas som jag, med min röst, borde tillstyrka R. o. Ad.
att antaga BorgareSt.ts förevarande inbjudning. Men, ehuru jag vis
-
4->
Den 7 Apr il.
serligen anser att R. o. A., utan att träda någon lag-§ för nära,
kunde bifalla inbjudningen i afseende på beskattningen, då frågan
under en sednare period genom Utsk:ts jemkningsförslag åter skall
förekomma till behandling inom representationen och då jag hoppas
att mycket, så väl i afseende på tillverkningstiden som minimibeloppet,
blifver förändradt, så år min opinion den, att nuvarande
inbjudning ej bör till någon annan åtgärd föranleda, än att läggas
till handlingarne.
Frih. Raab: Som jag ej hört någon uptråda till förordande
af mitt nyss gjorda yrkande, ber jag att få afstå från den af mig
derå begärda proposition.
Sedan öfverläggningen härmed ansetts fulländad samt H. Exc.
Hr Gr. o. Landtm, yttrat, att, efter det Frih. Raab återkallat sitt
först gjorda yrkande, endast begärts propos. derå, att R. o. Ad.,
med vidblifvande af hvad St:t förut i ämnet beslutat, skulle lägga
BorgareSt:ts prot.utdrag till handlingarne; blef en sådan propos.
framställd samt med ja besvarad.
Efter föredragning af Konst.Utsk:ts den 4 dennes bordlagde
Memorial Nio 11, med förslag till ändring i 15 § Riksd.Ordn. om
hemmansegares representationsrätt, -förklarades berörde förslag, emot
hvilket någon anmärkning ej gjordes, jemlikt 81 § R. F., skola hvila
till grundlagsenlig behandling vid nästa Riksdag.
Föredrogs, men begärdes af flere ledamöter ånyo på bordet,
Konst.Utsk:ts den 4 dennes bordlagde Memorial ET: o 12, med förslag
till ändring i 52 § II. F. och 24 § Riksd.Ordn,, angående tillförordnande
af BondeSt:ts Sekreterare.
Föredrogs ånyo och företogs punktvis till afgörande Riddarh.-  Utsk:ts den 3 1 sisth Mars och 4 dennes bordlagde Utlåt. N:o 13,
angående löneförhöjningar åt åtskillige Riddarhusets tjenstemän.
1 :a punkten, angående ifrågasatt lönetillökning för RiddarhusSekreteraren.
Utsk:ts yttrande godkändes.
2:a punkten, angående löneförhöjning åt RiddarhusFiskalen.
Gr. af Ugglas, C ari Ludvig: Det finnes tvenne punkter
i detta Riddarh.Utsk:ts Betänk., som jag ej i allo kan godkänna.
Utsk:t säger nemi, beträffande den tillfälliga inkomst, som från Statsverket
utgår såsom vedergällning för den extra tjenstgöring, som
under Riksdag åligger Riddarhusets tjenstemän »— — — —-att
Utsk:t finner en sådan destomindre böra vid en lönereglering för
Riddarhus tjenstemän tagas i betraktande, som visserligen en möjlighet,
men ingen säkerhet finnes, att dessa tjenstemän vid riksdags
-
Den 7 April,
43
görom&len blifva använda.» Att ej dessa tjenstemän skulle blifva
satta i tillfälle att åtaga sig de nyssnämnde befattningarne, har jag
svårt att fatta. Jag skulle således hafva trott, att Utsk:t gjort riktigast
i att upgöra en beräkning, till hvilket belopp det ansåg dessa
tjenstemäns löner böra upgå, och sedan uptaga hvad de hade i inkomst,
inberäknadt tvänne månaders riksdagsarfvode, ty till denna
beräkning lemna våra Riksdagars längd, fördelad pr år, full säker grund.
Vid denna anmärkning vill jag dock mindre fästa mig, emedan jag
ej häfver något emot äfven högre löneinkomst än den Utsk:t beräknat,
enär denna måste bidraga att åt Riddarhuset försäkra dugliga
tjenstemän
Den andra anmärkningen är af vigtigare beskaffenhet. A pag. 3
förekommer nemi., att Hr OfversteLöjtnant Leijonancker har, beträffande
frågan om den fond, hvarå den för ofvanberörde löneförhöjningar
tillökta utgift borde anvisas, yttrat den särskilda mening, att,
då Wadstena Adliga Jungfrustift, — hvars angelägenheter förut varit
besörjde af en särskild direktion och egna tjenstemän med bestämda
löner, men numera förvaltas af lliddarh.Direkt, och dess tjenstemän,
— vunnit den förkofran, att dess kassa, enligt 185 8 års bokslut,
egde en räntebärande kapitalbehållning af 267,270 rdr, under
det att Riddarh.Kassans kapital-fond, när det bokförda värdet af fastigheten
och inventarier afdrages, icke upgår till mer än omkr.
200,0 00 rdr s. m., men årliga förvaltningskostnaden för Stiftet för närvarande
utgjorde endast omkr. 750 rdr, under det att från Riddarh.-  kassan årligen aflöningar utgå med 7,480 rdr 24 öre, utom en pension
af 125 rdr, Hr OfversteLöjtnanten för sin del fann billigheten
fordra att, då fråga nu blifvit väckt om förhöjning af lönerna för
åtskilliga Riddarhus tjenstemän, åtminstone en del af de sålunda ifrågaställde
löneförhöjningarne måtte anvisas på StiftsKassan.
Det har hos mig vackt särdeles stor förvåning, att, fastän det
tydligen blifvit ådagalagdt att StiftsKassan, ehuru l/e större än Riddarh.
Kassan, i förvaltningsomkostnader ej betalar mer än l/10
hvad Riddarh.Kassan i och för sådant ändamål får vidkännas, och
billigheten således tyckes fordra en jemnare fördelning af dessa omkostnader,
Utsk:t likväl affärdat hela denna anmärkning med blott
dessa få ord: »att en anvisning på StiftsKassan för dessa löneförhöjningar
skulle i mer eller mindre mån föranleda minskning i antalet
af de pensioner, som från nämnde Kassa utgå, och hemställer
i följd deraf Utsk:t etc. etc.»
Det är ingen fråga om att ej detta är ett motiv och ett ganska
vackert motiv, men då det ej i allmänhet är tänkbart, att ett
betydligare kapital kan skötas utan vissa omkostnader, så torde man
dock lätt finna att den nu, ifrån StiftsKassan, i och för detta ändamål,
utgående afgiften är mindre, än den rättvisligen borde vara.
Utsk:t anför visserligen vidare som skäl för att de föreslagne
löneförhöjningarne skulle uteslutande anvisas på Riddarh.Kassan, att
berörde Kassa, hvars öfverskott nu beräknas till omkr. 5,000 rdr
årligen, lemnar mer än tillräcklig tillgång. Men frågas, huru tillkom
detta öfverskott? Jo derigenom att kapitations-afgiften vid sisth
Riksdagen bestämdes till högre belopp, och, som vi veta, var den
-
Den 7 April.
samma beräknad att utgå till helt andra ändamål, nemi. att betala
ränta och amortissement för behöflige reparationer af Riddarhuset.
På grund af hvad jag sålunda anfört, skulle jag för min del
önska, att, om bifall lemnades till hvad Utsk:t i 2, 3, 4 och 5 mom.
tillstyrkt, detta må ske utan förbehåll, att de föreslagna förhöjningarne
icke ovilkorligen skola utgå från Riddarh.Kassan, utan att
det må stå R. o. Ad. öppet att återremittera Betänkit till Riddarh.-  Utsk:t, för att detsamma må afgifva förslag till dessa utgifters fördelning
mellan Riddarhusets och Adliga JungfruStiftets Kassor.
Frih. Cederström, Rudolf: Det torde tillåtas mig att med
några få ord få besvara de anmärkningar, en värd talare mot
Riddarb.Utsk:ts ifrågav:de Betänk, framställt. Pir Gr. Ugglas har
nemi. ansett, att man, i strid med hvad Direktionen och Utsk:t funnit
skäligt, vid löneförhöjningens upgörande, borde taga i betraktande
den från Statsverket, för den extra tjenstgöring, som under
Riksdagen åligger Riddarhus tjenstemän, såsom vedergällning till desamma
utgående aflöning. Jag för min del skulle tro, att, med
iakttagande af fullt säkra grunder, denna beräkning näppeligen kunde,
åtminstone ej till tidrymden af halfår eller år, låta sig göra, då man
nemi. tager i betraktande föreskriften i 10 9 § R. F., der det finnes
stadgadt, att: »ej må Riksdag längre räcka än trenne månader från
den dag, då Konungen låtit om Statsverkets tillstånd och behof
R. St:r eller deras StatsUtsk. underrätta. Skulle likväl, vid nämnde
tids förlopp, R. St:r ännu icke hafva riksdagsårendena afgjort, anjnäle
de det hos Konungen och äske, att riksdagen måtte fortfara
någon viss tid af högst en månad derefter, hvilket Konungen ej ege
makt att vägra eller förhindra. Der så oförmodadt hända skulle,
att vid den sålunda förlängda tidens utgång R, St:r icke hade Staten
reglerat eller någon ny bevillning tilt bestämdt belopp sig åtagit,
då skall Konungen kunna R. St:r åtskilja etc. etc.» Vid sådant
förhållande måste det ju möta mycken svårighet att ens kunna upgöra
en approximativ beräkning, utöfver de af Grundlagen stadgade
4 månader, enär all den tid, som derutöfver kan förunnas, beror ensamt
på Konungens välbehag att bevilja eller vägra.
Gr. Ugglas har vidare ansett, att den löneförhöjning, R. o. Ad.
kunde anse lämpligt att medgifva sina embetsman, ej borde utgå
från Riddarh.Kassan utan från Wadstena Adliga Jun£fruStiftsKassa.
Jag medger dock icke sådant hafva skäl för sig. En enda ledamot
af Riddarh.Direktionen, Hr OfversteLöjtnant Leijonancker, tillstyrkte
visserligen denna åtgärd vid frågans föregående behandling
hos Direktionen. Men, då vi betrakta denna StiftsKassa, såsom den
verkligen är, nemligen en välgörenhets-inrättning, ställd under R. o.
Ad:s välvilliga beskydd, så har jag, lika litet som Direktionens öfrige
ledamöters pluralitet och Riddarh.Utsktt, kunnat finna lämpligt
att StiftsKassan skall vidkännas de utgifter, som ytterligare erfordras
för att tillräckligt aflöna R. o. Ad:s tjenstemän. Denna Kassa
har inga andra målsmän, än oss; må det således för oss blifva en
kär pligt, att på ett R. o. Ad. värdigt sätt behandla dess angelägenheter
och främja dess intressen. Man kan väl säga, att pen
-
I)en 7 April.
45
sionerna ej alltid skola tillfalla de mest behöfvande, enär de måste
efter tour och anciennetet utgå; men erfarenheten visar likväl, att i
de aldra flesta fall hafva dock desamma tillfallit personer, hvilka ej
varit i lyckliga ekonomiska omständigheter, utan tvertom ganska behöfvande.
Jag, för min del, vill åtminstone ej med min röst bidraga
till, att denna PensionsKassa, hvars vård vi oss åtagit, må
betungas med den nu föreslagna afgiften, utan anhåller jag om bifall
till den af Utskit i detta afseende gjorda framställning.
Gr. Lagerbjelke, Gustaf: Riddarh.Utsk:ts förslag att vid
den föreslagna löneregleringen ej taga i betraktande de extra arfvoden,
Riddarhus tjenstemän under Riksdagen komma i åtnjutande
af, anser jag ingalunda riktigt. Man har som skäl härför anfört,
att en sådan extra inkomst ej tagits i beräkning vid bestämmandet
af löner för tjenstemän, hvarken vid RiksgäldsKontoret eller andra
R. St:s verk. Men man har härvid förbisett den väsendtliga skilnaden,
som förefinnes mellan tjenstemän i andra verk och dem, som
äro anställda vid Riddarhuset. De förra hafva nemi. ej någon bestämd
rättighet att få anställning vid Riksdagen och kunna möjligen
ej, utan att upoffra en stor del af sin lön, förskaffa sig tjenstledighet
i och för sådant ändamål, då återigen det är bestämdt föreskrifvet
att Riddarhus tjenstemän äro skyldiga att under Riksdagen
tjenstgöra, och under sådana förhållanden anser jag det vara orätt
att ej taga i betraktande det arfvode, som vid Riksdagen bestås.
Hvad beträffar den af Gr. af'Ugglas gjorda anmärkning, att
de föreslagne löneförhöjningarne, till någon del åtminstone, borde
utgå äfven från den under Riddarhus förvaltning, till ganska betydligt
belopp upgående, Wadstena Adliga JungfruStiftsKassa, anser jag
densamma vara fullt befogad. Man har visserligen sagt, att denna
kassa är en välgörenliets-inrättning, men man må väl också besinna,,
att flickor af ganska förmögna familjer icke så sällan i densamma
inlösas. Då denna kassa ej uteslutande kan betraktas som en fattigmedelskassa,
och då intet skäl förefinnes, hvarför denna, mera än
andra kassor, bör förvaltas för intet, så anser jag att det ej vore
mer än billigt, att densamma, till en del åtminstone, bidroge till
förvaltningsomkostnadernas bestridande.
På grund af nu anförda skäl, torde det ifrågavide ämnet fordra
en ytterligare utredning, hvarföre jag vördsamt anhåller, att R. o. Ad.
måtte bifalla, att den förevarande andra punkten blifver till Riddarh.-  Utsk:t återremitterad.
Hr Printzensköld, Carl: Jag vill ej inlåta mig i något
bedömande om billigheten af förhöjning af Riddarhus-tjenstemännens
löner. Skulle jag fälla något omdöme, blefve det ett gillande af
Utskits förslag. Deremot anser jag, i motsats till de tvänne föregående
värde talarne, att det vore en högst osäker beräkningsgrund,
att vid löneregleringen taga i betraktande den tillfälliga inkomst,
som från Statsverket utgår, såsom vedergällning för den extra tjenstgöring,
som under Riksdag åligger vissa af dessa tjenstemän. Man
säger att Riddarh.-tjenstemännen enligt instruktionen äro skyldiga att
Deli 1 April.
tjenstgöra vid Riksdagen; visserligen, men de äro ej dertill berättigade,
ty det är Direktionens ovilkorliga rättighet att till tjenstgöring
under Riksdagen antaga hvem den för godt finner, så att, om man
vill gå strängt tillväga, tror jag man handlade mest i öfverensstämmelse
med rättvisan och billighetens fordringar, att icke taga
denna tillfälliga inkomst i betraktande. Dessutom äro de göromål,
som under Riksdagen åligga Riddarhus tjenstemän, till den grad
betungande, att man väl kan säga, att hvad de under Riksdagen
erhålla, är blott en lämplig ersättning för det besvär, de få vidkännas.
Egentliga afsigten med detta mitt anförande har varit, att få
förklara, att jag på det högsta motsätter mig det förslag, som af
Gr:ne af Ugglas och Lagerbjelke blifvit framstäldt, att Wadstena
Adliga JungfruStiftsKassa skulle deltaga i de förökade utgifter, som
af de föreslagna löneförhöjningarne blifva en följd. Jag kan ej annat
än beklaga, om en sådan händelse skulle inträffa, och måste jag
då å min sida väcka motion derom, att StiftsKassan helt och hållet
skiljes från Riddarh.Direktionens förvaltning, för att återgå under den
Direktion, som förut handhaft dess angelägenheter, och jag är säker
på, att, hvad Direktionen beträffar, man i hufvudstaden lätteligen
skall finna många högt aktade embetsmän, tillhörande vårt stånd,
som äro villige att, utan en enda skillings ersättning, åtaga sig styrelsen
öfver denna kassa, helst, såsom vi veta, Direktionen knappast
behöfver sammanträda mer än en gång om året, nemi. den l:sta
Maj, då den s. k. matrikeln öpnas för inskrifning uti JungfruStiftet; och
jag tar äfven för afgjordt, att det för Direktionen skall blifva ganska
lätt att åt sig skaffa ett pålitligt biträde, dels såsom protokollsförande,
dels vid StiftsKassans förvaltning, emot den summa af 750
R:dr, som f. n. från denna Kassa nu för nämnda ändamål utgår.
Att, för det man ansett lämpligt att öfverflytta Styrelsen öfver denna
Kassa till Riddarh Derektionen, vilja taga af dess medel och anslå
till ändamål, som för kassan äro alldeles främmande, skulle i min
tanke vara lumpet handladt af Rikets första Stånd, och jag motsätter
mig på det högsta ett sådant förfaringssätt.
För min del afstyrker jag således allt afseende å Grme Lagerbjelkes
och af Ugglas’ framstälda yrkande, och anhåller i stället att
Utsk:ts i detta hänseende välgrundade utlåtande måtte af det Högl.
Ståndet godkännas.
Hr Björnstjerna, Oskar Magnus: Ehuru jag gerna med
min röst vill bidraga att förskaffa Riddarhus tjenstemän en billig
förhöjning i deras nuvarande löner, kan jag ej med Utsk.-t instämma
deruti, att vid en skeende lönereglering man icke bör fästa något
afseende vid den inkomst, de upbära i och för tjenstgöring under
Riksdagarne.
Utsk:t anför att riksdags-arfvodena endast äro att betrakta såsom
extra inkomster, hvars tillgoöonjutande är beroende deraf huruvida
Riddarhus tjenstemän äro i tillfälle att dessa befattningar sig
åtaga och fullgöra, samt att sådana extra inkomster desto mindre
böra vid en lönereglering för Riddarhus tjenstemän tagas i beräk
-
O P! ri 7 April.
47
ning, som sådant icke egt rum vid bestämmandet af lönerna för
tjenstemännen vid Statens eller K. St:rs verk. På sätt en föregående
talare redan anfört, är förhållandet dock ingalunda sådant, som
Utsk:t synes föreställa sig. Långt ifrån att tjenstgöringen under
Riksdagarne skulle vara att anse såsom en extra befattning, hvilken
det skulle bero af Riddarhus tjenstemän att efter godtfinnande söka
eller undandraga sig, utgör denna just det aldra väsendtligaste af
deras åligganden. Instruktionen för Riddarhus tjenstemän innefattar
i detta afseende de noggrannaste föreskrifter. — §§ 54, 5 5 och
5 6 ålägga Fiskalen att upprätthålla ordning under Ståndets plena,
förrätta uprop m. m. d.; § 5 9 säger, att: »skulle Riddarh.-Fiskalen
under påstående Riksdag vara af laga förfall hindrad att tjensten
förrätta, bör sådant hos Landtm, anmälas.» — § 61 ålägger förste
.Riddarh.-Cancellisten, att — »under påstående Riksdag vara Sekreterare
i Riddarh.-Utsk:t, — Ar ltiddarh.-Sekreteraren genom laga
förfall hindrad att föra R. o. Ad:s protok., föres detsamma af förste
Cancellisten.» — § 62 föreskrifver att andre Cancellisten år under
Riksdagarne, »näst Riddarh.-Sekreteraren, föreståndare för Ståndets
Cancelli.» — Detta allt torde mer än tillräckligt ådagalägga, att
tjenstgöringen under riksdagarne ingalunda för Riddarhus tjenstemän
utgör en extra befattning, såsom Utsk:t synes föreställa sig,
utan att den verkligen är en väsendtlig del af deras tjensteåligganden.
Att Riddarhus tjenstemän böra vara väl aflönade, synnerligen
under Riksdagarne, då deras göromål äro ganska trägna, medgifves
gerna, men obilligt lärer det ej kunna anses, om vid en lönereglering
något afseende fästes vid den högre aflöning, de, på grund
af innehafvande tjenster, äro berättigade att under Riksdagarne upbära.
Jag begagnar tillfället att reservera mig mot den i Utskrts
Betänk:n ofta återkommande skildring af Riddarh.Kassans lysande
ställning. Visserligen har, på denna fond, ett ej ringa årligt öfverskott
funnits, men denna rikedom torde vara mera skenbar, än verklig.
Såsom bekant, bokföres Riddh:ts egna tillgångar på tvänne särskilda
räkningar. Under det den ena af dessa, eller Riddarh.-Kassans,
de sednaste åren utvisat ett årligt öfverskott af omkring 5,000
rdr, har deremot den andra, eller Reparationsfonden, som för några år
sedan egde en behållning af mer än 5 0,000 rdr, icke allenast aldeles
medtagits af den pågående reparationen, utan äfven iråkat en
skuld af närmare 70,00 0 rdr. Riddarhus tillgångar äro således ingalunda
ökade, utan tvärtom sedan några år betydligt förminskade.
Beträffande förslaget att från Wadstena JungfruStiftsKassa taga
en del af den föreslagna förhöjningen i tjenstemännens löner, kan
jag ej deruti instämma. De 750 rdr, som redan derifrån utgå, tror
jag vara tillräckliga att bestrida förvaltningskostnaden. Deremot
finnas andra fonder, ställda under Riddarhus förvaltning, hvilka icke
kunna anses annorlunda än såom enskilda slägters tillhörighet, eftersom
endast dessa slägters medlemmar deraf draga fördel. Sådana
fonder hafva under sednare år blifvit till ganska betydligt belopp
öfverlemnade till Riddarhuset och det är ej mer än billigt att Fiskalen
af dessas medel får upbära ett visst belopp, likaväl'som från
de äldre fonderna. Det är hufvudsakligast i detta ändamål jag före
-
48
Ben 7 April.
nar mig med de Hrr, som yrkat återremiss af den förevarande andra
punkten.
Frih. Cederström: Med särdeles tillfredsställelse förnimmer
jag, att den siste värde talaren, Hr Björnstjerna, instämmer med
mig deruti, att Wadstena StiftsKassa ej må vidkännas något afdrag
i och för bestridande af de till åtskilliga af Riddarhus tjenstemän
föreslagne löneförhöjningarne. För att ådagalägga konseqvens i sitt
handlingssätt, bör väl R. o. Ad. vid detta tillfälle visa sig lika ädelmodigt
sinnadt som det Högloft. Std gjorde, när, för några år sedan,
en betydlig summa, utgörande en del af StiftsKassan, blef genom
inbrottsstöld tillgripen. R. o. Ad. ville ej då att StiftsKassan skulle
vidkännas denna förlust, utan ersatte densamma af Riddarh.medlen.
Måtte R. o. Ad. äfven nu ådagalägga prof på samma högsinnade
tänkesätt!
Den siste värde talaren har emedlertid ansett, att man ej borde
underlåta att beskatta de öfriga fonderna, som blifvit ställda under
Riddarhus förvaltareskap. Men har han väl kommit att tänka på,
hvilket vilkor, som, för utgifvandet af pensionerna, vid nästan alla
dessa fonder, är fästadt? Det är nemi. merändels föreskrifvet, äfven
der slägthärkomst ger ett företräde, att den närmast berättigade
afkomlingen, som anmäler sig såsom sökande, måste, för vinnande
af pensionsrum, styrka det han eller hon befinner sig i behöfvande
omständigheter. Skulle ett sådant förhållande icke företes och styrkas,
så har alltid, bland de sökande, någon annan medlem af familjen
företräde; och kan ingen af familjen visa sig vara i behof, har
pensionen i de aldra flesta fall fått bortgifvas åt annan sökande,
hvars medellöshet är vederbörligen intygad. Så är visserligen ej
förhållandet med föreskrifterna uti den, af den siste talaren särskildt
åberopade Löfvenskjöldska fonden. Erfarenheten har nemi. visat, att
de, likväl särdeles få personer, som åro på föreskrifvet sätt beslägtado
med stiftarne, och som hafva anmält sig för utbekommande af
stipendier å denna fond, ej varit bland egentligen obemedlades antal.
Men man kan med all sannolikhet förutsätta, att den period skall
inträffa, och måhända snart, då andra, verkligen behöfvande'sökande
sig anmäla. Man kan för öfrigt med sanning säga, att dessa fonder
i allmänhet åsyfta välgörande ändamål och böra således af
R. o. Ad., såsom dess målsmän, oegennyttigt skötas och på ett högsint,
ädelmodigt sätt behandlas.
Man har vidare till stöd för den framställningen, att man borde
taga Riksdagsarfvodena i beräkning vid skeende lönereglering, anfört,
att Riddarhus tjenstemän skulle vara berättigade ätt under Riksdagen
utöfva tjensteåligganden hos R. o. Ad. och i sådant fall upbära
den dem tillkommande extra aflöningen. Jag vill med ett
exempel visa, att så ej alltid kan vara förhållandet, utan att deras
förpligtande i detta fall alldeles icke för dem medförer ett berättigande.
Om en Riddarh.Fiskal t. ex. upnår en högre lefnadsålder,
som gör honom otjenlig att tillhandagå R. o. Ad. med uprop vid
voteringar, och beständigt närvara vid alla förefallande plena, dag
och
Den I April.
oell natt, för öfvervakande af stadgad ordnings efterlefnad, men han
likväl eger en synnerlig, oförsvagad och erkänd juridisk skicklighet
att utföra de, i och lör kassornas skötande, förefallande processer
i bevakningsmål, så inser jag icke att, under sådana förhållanden,
RiddarKDirektionen kan anses förhindrad att förordna en annan person
att fullgöra de Riddarh.Fiskals-gö romål, som utöfvas inom Riddarhussalen;
men om sådant sker, kan den ordinarie Riddarh.Fiskalen
icke ega anspråk på Riksdagsarfvodet, åtminstone icke oafkortadt,
utan måste afstå det, till en del eller helt och hållet, åt den
person, som biträder honom vid denna hans tjenstegrens utöfvande.
Hr Björnstjerna har vidare yttrat, att man vid löneregleringen
borde taga i betraktande att, med undantag af Riddarh.Sekret:n, de
öfriga tjenstemånnen hade rättighet att bekläda annan tjenst. Jag
för min del anser, att det vore en stor fördel för R. o. Ad., att
väl aflöna så väl den ene, sorn don andre, bland sina embetsman,
ty derigenom att de ej af nöd och brist beliöfde söka sig andra
tillgångar, kunde de uteslutande egna sin verksamhet åt sina åligganden
på Riddarhuset; och på sådant sätt kunde R. o. Ad. vara
försäkradt om att fortfarande få ega nitiske och skicklige tjenstemän.
Frih. Alströmer, Garl Jonas Oscar; I afseende på det
afbränningsbelopp, som man har ansett att de, under Riddarhuset
ställda, olika fonderna böra, i och för förvaltningsomkostnader, vidkännas,
ber jag att få uplysa ora det förhållande, som i detta hänseende
eger rum vid GivilStatens PensionsKassa, der äfven särskilda
fonder förvaltas. Man har nemi. derstädes utgått från den synpunkten,
att hvarje fond bör i proportion af sin storlek bidraga till tjenstemännens
aflöning.
För öfrigt förenar jag mig med de Hrr, som yrkat återremiss.
Sedan öfvcrlåggningen förklarats afslutad, yttrade H. Exc. II.
Gr. o. Landtm., att i afseende å den nu förevale punkten yrkats
dels bifall till Utsk:ts förslag, dels utaf Gr. af Ugglas, att den föreslagne
löneförhöjningen mätte beviljas, dock utan att dervid bestämdes,
ifrån hvilken kassa tillökningen skulle utgå, samt att denna sednare
fråga borde till Utsk:t återremitteras, och dels slutligen af Gr.
Lagerbjelke, att förslaget i dess helhet måtte återremitteras.
Efter det Gr. af Ugglas begärt ordet och tillkännagifvit, att
han afstode från sitt särskildta yrkande och förenade sig i den af
Gr. Lagerbjelke gjorda begäran med återremiss af punkten i dess
helhet, framställde H. Exc. propos. å bifall till Utsbts ifrågav:de
förslag, dervid svarades många nej, blandade med ja; hvarefter
propos. på återremiss af förslaget gjordes och, då svaren derå utföllo
med många ja jemte åtskilliga nej, förklarades ja hafva varit öfvervägande.
Hr Printzensköld begärde votering.
Uplästes och godkändes följande voterings-propos.;
»Den som bifaller Riddarh.Utskfls uti 2:dra punkten af Betänk.
N:o 13 gjorda hemställan, röstar
Ja;
V. H. I
Den 1 April.
den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner nej, varder nämnde hemställan, på grund af deremot
gjorda anm.T, till Utsk:t återremitterad.»
Vid voteringens slut befuunos rösterna hafva utfallit sålunda:
Ja — 12.
Nej — 29.
3:dje punkten, angrde tillökning af Förste Riddarh.Kanslistens
lön.
Gr. Lagerbjelke: Då alldeles samma skäl, som gällde för
återremiss af den föreg:de 2:dra punkten, äfven gälla för den nu
föredragne, anhåller jag att denna punkt afven måtte få återremitteras.
Uppå härefter gjord propos. blef punkten återremitterad.
4:de punkten, ang:de förening af Riddarh.Fiskalens och Förste
Riddarh.Kanslistens tjenster.
Frih. Cederström: Då denna fråga före Riksdagen en 4
gång kom till tals inom Direktionen, upstod till en början någon
olika tanke, som likväl ej föranledde någon långvarig öfverläggning,
huruvida en förening af dessa begge befattningar, utan olägenhet
för framtiden, kunde verkställas. Jag vidhåller ännu min då framställda
och af mina embetsbroder, åtminstone till största delen af
dem, • så vidt jag kan erinra mig, slutligen delade öfvertygelse, att
dessa begge sysslor röra sig i alldeles skiljda verksamhets-sferer.
Det nr nemi. alldeles icke gifvet, att samma person, derföre att
han med skicklighet kan utföra processer, måste på ett utmärkt
sätt utveckla politiska oell administrativa läror, hvilka kunna förekomma
vid upsättaude af ett Direktionsprot. eller UtskisBetänk.;
ej heller är det sagdt, att, derföre att han är lämplig till dessa
sednare göromål, han på samma gång nödvändigtvis skall af naturen
blifvit begåfvad med så starka lungor, att han med ljudelig
stämma kan fungera vid upropen, eller besitta de egenskaper, som
erfordras för att vidmakthålla ordning inom Ståndet, hvartill, under
vissa förhållanden, som väl icke nu sig förete, men som fordom
egt rum och således i en framtid kunna yppa sig, fordras lodjursögon
och en, med obeveklig stränghet i sak, lyckligen parad mildhet
i sätt. Hvad behöfver Riddarh.Direktionens oell Riddarh.Utsk:ts
Sekreterare, såsom sådan, besagda fysiska och moraliska egenskaper?
Enl.
min upfattning, finnes icke uti den ringa pénningebesparingen
tillräckligt talaude skäl för den föreslagna tjensteföreningen.
— Ej heller anser jag, att Utsk:t varit riktigt lyckligt i val
af ordalag i sin gjorda framställning. Utsk:t hemställer nemi. »att
R. o. Ad. måtte anmoda Riddarb.Direktm att, vid blifvande ledighet:*
(hvem kan säga när det komm'er att ske?) »af någon af dessa
tjenster, endast tills vidare meddela förordnande derå, samt derefter
taga i öfvervägande och till R. o. Ad., vid härnäst samman
-
Den 7 April.
trädande Riksdag», (märken väl detta härnäst!) »afgifva sitt utlåt,
huruvida icke för framtiden Riddarh.Fiskalstjensten må kunna mot
en förhöjd löneinkomst sammanslås med Förste Riddarh.Kanslistbefattnm.
» — Det förefaller mig nemi. som Utsk:t »a priori» förutsatt,
att någon af dessa tjensteinnehafvare kommer att lemna
sina platser innan nästa Riksdag, efter det heter: »vid blifvande
ledighet», oell strnxt derpå anmodas Direktionen utlåta sig till Rikets
»härnäst sammanträdande» Ständer. Åtminstone vill det synas
mig, som innefattade detta uttryck antingen, hvad jag ej vill tro
varit, meningen, ett moraliskt tvång för någondera af de ifrågav:de
tjenstemännen att taga afsked före nästa Riksdag, eller ock en fullkomlig
sjelfmotsägelse, som det ej står i någon Direktions makt
att häfva, hvadan den af R. o. Ad. gifne föreskrift lätt klefve
oupfylld, utan något Direktionens förvållande dervid.
Jag skulle sålunda önska, att R. o. Ad. antingen ville afslå
Betänk:t i denna del eller ock återremittera detsamma, för vinnande
af, helst ett motsatt yttrande, eller åtminstone ett, som genom sin
tydlighet och verkställbarhet försätter Direktionen i tillfälle att
efterkomma hvad som äskas.
Hr Printzensköld: Om min erfarenhet på tjenstemanna
banan
hos mig stadgat den öfvertygelse!!, att en allt för långt
drifven sparsamhet genom sammanslående af tjenstebefattmr är mera
till skada än gagn för det allmänna, kan jag dock ej annat' än
förorda en sådan sparsamhet, om dermed något fördelaktigt ändamål
vinnes. Jag, för min del, kan således ingalunda dela den
siste värde talarens åsigt, utan tager mig friheten uttala den öfvertygelse,
att hvad Utsk:t i detta hänseende föreslagit, kunde oeftergifligeu
medföra sina fördelar. Jag tror åtminstone icke, att tjenstgöringen
mellan Riksdagarne är så tryckande, att ej dessa tjenste!'
mycket väl kunde sammanslås. Om under Riksdagen ett sådant
förhållande ej skulle kunna ega rum, hvilket jag nödgas medgifva,
alldenstund Fiskalen under Ståndets plena nödvändigt måste vara
tillstädes, under det att Förste Kanslisten möjligen är nödsakad
att sysselsätta sig på annat håll, så tror jag dock att denna olägenhet
icke äj större än att medel till dess afhjelpande kan utfinnas.
Visserligen erfordras, såsom Frih. Cederström erinrat, för
Riddarh.Fiskalen temligen stark stämma, men icke behöfver den
vara starkare, än att man mycket väl kan antaga att en person,
som tillika är kanslist härstädes, af naturen blifvit utrustad med
en sådan, så att man i det hänseendet torde kunna vara utan bekymmer.
Hvad den juridiska kunskapen beträffar, tillhör det väl
möjligheten att en kanslist kan vara olämplig att sköta Fiskalstjensten.
Men deremot anser jag för alldeles axiomatiskt säkert,
att den person, som bekläder Fiskalstjensten, äfven besitter nödiga
egenskaper för att kunna föra ett prot. samt upsätta ett Utsk:sBetänk.
Således, om man utgår från den synpunkten att Riddarh.
Fiskalen alltid måste vara juridiskt bildad för att sköta denna
tjenst, tror jag ej man behöfver befara någon oförmåga hos honom
att kunna på samma gång bekläda Förste Kanslistbefattmn.
bi
I)en T April.
Jag för miu del tillstyrker således R. o. Ad. att lemna sitt
bifall till Utskits i detta bähseende gjorda framställning.
Gr. af Ugglas: Som jag, för min del, skulle önska, att
det af Utsk:t gjorda förslag om Riddarh.Fiskalens och Förste
Riddarh.Kanslist-belättnmes sammanslående så fort som inöjligt
sattes i verkställighet, och som jag icke kan fatta, hvarföre icke
Utsk:t genast kan taga saken i öfvervägande och deröfver afgifva
sitt utlåt., utan undanskjuter den till handläggning af blifvande
Riddarh.Direkt., anhåller jag att äfven denna punkt måtte, till
Riddarh.Utsk:ts skyndsamma handläggning, blifva återremitterad.
Gr. Lagerbjelke: Afven jag anhåller om återremiss af
denna punkt på de skäl. Hr Gr. af Ugglas anfört. Jag tror nemi.,
att denna fråga är så litet invecklad, att den med lätthet kan af
Riddarh.Utsk:t redas. För öfrigt är jag säker på, att hvar och en
person, som hunnit så långt på sin embetsmannabana, att han
bekläder Fiskalstjensteu inom Riddarhuset, äfven, utan allt för
mycken ansträngning, kan fora ett prot. inom Direkt:n eller upsätta
Utsk:sBetänk:n. Hvad beträffar den omständighet, att dessa
begge befattmr skulle taga en enda persons tid allt för mycket i
anspråk, så håller ej heller detta motskäl för belättmnes sammanslående
streck. Direkt:n har nemi. ej sina sammankomster under
plenum. Riddarh.Utsk:t är genom Grundlagen dertill förhindradt.
Så att, ur alla synpunkter man vill se saken, tror jag att inga
betänkligheter för framtiden torde, genom platsernas sammanslående,
kunna upstå. Jag får derföre anhålla, att R. o. Ad. ville till
Riddarh.Utsk:ts skyndsamma behandling återremittera den förev:de
3:dje punkten.
Hr Printzensköld: Beklagligtvis kan jag ej förena mig
med de värde Gr:ne om yrkande af återremiss af denna punkt.
Ehuru jag vid de förra punkterna så gått till väga, vill jag icke
dess mindre nu vid detta tillfälle, då det är fråga om väsendtliga
förändringar i afs:de på Riddarhusets tjenstemannapersonal, icke
glömma det gamla Latinska ordspråket »('estina lente.» Med all
aktning för Utsk:ts värde ledamöter, och äfven med utsigt att
kunna vinna mitt åsyftade resultat, anser jag dock saken vara af
den vigt, att den bör hänskjutas tili Riddarh.Direkt::), som naturligtvis,
med mera speciel erfarenhet om hvad som tillhörer hvar
och en af dessa tjenstebefattmr, har lättare att utreda frågan. Jag
gör detta så mycket mer, som vi nyss hafva hört en aktad ledamot
af Riddarh.Direktin hysa, i afs:de på den föreslagna föreningen,
flera betänkligheter, hvilka äfven kunna utsträckas till åtskilliga
andra förhållanden, sora, när de blifvit bekantgjorda, möjligen
kunna leda till ett motsatt omdöme af det jag nu yttrat. Det
Höglofl. Ståndet täcktes sålunda finna, att det ingalunda är utom
behofvet att höra Direkt:n och låta densamma föreslå regleringen,
och detta så mycket mera, som ingen brådska förefinnes. De nuvarande
innehafvarne af berörde tjenster äro f. n. ganska friska,
I)?ii 7 April.
53
så att vi hafva ingen ani. att tro, det sammanslagningen kommer
i fråga förr, än 1!. o. Ad. nästa gång skall sammanträda, hvilket
efter all ani. kommer att ega rum 1862, dit vi ännu hafva mer
än 1% år, och under den tiden kan Riddarh.I)irekt:n komma i
tillfälle att fullständigt bereda ärendet.
På grund af nu anförda skäl anhåller jag ytterligare oin propos.
å bifall till Utsk:ts i denna punkt gjorda hemställan.
Frih. Cederström: För den åsigt, jag i ifrågav:de ämne
hyser, synes mig förhållanderne, i detta ögonblick, gifva de mest
talande vittnesbörd och det ojäfaktigaste stöd. Genom den ord.
RiddarhusSekretms vid riksdagens början påkomna sjuklighet, blef
ett vikariat nödvändigt. Var det icke godt, att derför fanns utväg
genom RiddarhusFiskalens förordnande dertill, utan att l:ste
IticIdarhusKanslistens ijensteutöfning behöfde afbryta»? Man bör
alltid hafva några, ej alltför få, ord. tjenstemän tillgängliga till
vikarierande vid sådane tillfällen; och att en plantskola i detta
afseende är befintlig, utgör, efter min åsigt, en stor fördel. Då jag
alltså, i enlighet med hvad jag redan haft äran antyda, röstar för
en återremiss af punkten, finner det Högloft. Utsk:t, att det ej sker
i den syftning, som Onne af Ugglas och Lagerbjelke påyrkat, utan
med uttalande af den opinion, att jag anser Fiskals- och l:ste
Riddarhuskanslist-befattningarne icke kunna utan olägenhet för
framtiden förenas.
Oaktadt Hr Printzensköld icke kunnat bestrida min framställda
anmärkning om det mindre lyckliga val af ordalag, som
i Utsk:ts Uthde i denna punkt begagnats* har han icke desto mindre
påyrkat, att detsamma skulle af det Högloft. Ståndet godkännas.
Det förundrar mig högeligen, att en ledamot, som har så
mycken insigt i Svenska språket och som, under den tiden jag
hade äran arbeta tillsammans med honom i Exp.Utsk:t, alltid med
största noggranhet ilrade för, att allt, hvad som i form af föreslagne
skrifvelse!- och riksdagsbeslut från nämnde Utsk:t utgick,
skulle vara aflfattadt i de tydligaste ordalag, nu drifver den satsen,
att R. o Ad. må lemna sitt godkännande åt ett Uthde, sora genom
sin upställning är af beskaffenhet att det ej beror på något
sätt af Direktmen huruvida den till densamma häri ställda anmodan
kan upfyllas eller ej.
Gr. Lagerbjelke liar yttrat, att det ej kan ifrågakomma, att
Uste Ridd. Kanslistens och Fiskalens tjensteutöfning tages samtidigt
i anspråk på skiljda rum. Han har visserligen rätt deruti,
att RiddarhusUtskst ej kan hålla sina sammankomster under II. o.
Ad:s ståndsplena; men jsg vet intet lagligt hinder för Riddarh.-  Direktmen att sammanträda under pågående ståndsplenum. Jag
anser sådant visserligen i de flesta fall både kunna och böra undvikas,
men lagstridigt är det icke, och det har äfven någon enda
gång t förflutna tider egt rum, då några särdeles brådskande och
vigtiga angelägenheter ansetts erfordra skyndsam handläggning.
Man kan emellertid ej grunda någon säker slutsats på en förmenad,
men ej grundad förutsättning. För öfrigt på intet sätt ve
-
54
Den 7 April.
derlagd af den värde Gr:n, framhärdar jag i mitt yrkande om återremiss,
på de grunder jag haft äran anföra.
Gr. Lagerbjelke: Hr Printzensköld har ganska väl bevisat,
huru angeläget det var, att höra RiddarhusDirekt:nen, innan frågan
afgjordes, men han har på samma gång alldeles glömt, att Utsk:t
kunde vidtaga denna åtgärd, innan detsamma afgaf sitt Utkde i
frågan, hvarföre jag, just på det skäl, den värde talaren anfört,
fortfar i mitt yrkande om punktens återremitterande.
Hr Björnstjerna, Oscar Magnus: För hvar och en, som
har kännedom om de göromål, som med dessa befattningar äro
förenade, torde det vara fullkomligt klart, att desamma kunna, åtminstone
mellan Riksdagarne, utan svårighet af en person skötas.
Under pågående Riksdag skulle deremot möjligen någon svårighet
möta. Instruktionen föreskrifver nemi., att 1 :sle KanceJJisten skall,
när RiddarhusSekreteraren är genom laga förfall hindrad att föra
R. o. Ad:s protokoll, tjenstgöra i dennes ställe. Att detta icke är
förenligt med skötandet af såväl Fiskals- som l:ste Kancellisttjensterne
lärer vara påtagligt och således äfven att denna § af
instruktionen behöfver undergå förändring, i händelse Utsk.-ts förslag
i denna punkt godkännes. I sådant fall tror jag intet hinder
möter för de båda tjensternas sammanslående framdeles, när den
ena af dem blifver ledig. Man kunde då, utan att allt för mycket
betunga Riddarhuskassan, gifva en tillräcklig lön åt den tjensteman,
som förenade dem båda. I likhet med tvenne föreg:de talare,
kan jag ej inse hvarför Utsk:t ansett frågans afgörande böra
upskjutas till nästa Riksdag, då så väl tjensternas sammanslående
som den blifvande förhöjda lönen, sedan detta inträffat, lika väl
nu lärer kunna bestämmas. Jag anhåller att få förena mig med
dem, som yrkat återremiss.
Frih. Cederström: Utan tvifvel kan en sådan åtgärd företagas,
som Hr Björnstjerna föreslagit. Men jag frågar, hvilken
nytta dermed egentligen skulle vinnas? Det kan nemi. mycket
lätt inträffa, att Fiskalen, till följe af sjukdomsförfall eller andra
tvingande omständigheter, urståndsättes att utöfva sin tjenst, eller
att han, till följd af högre vikariat, är derifrån frikallad. Under
sådana förhållanden måste en vikarie för honom förordnas. Det
torde ej alltid lända till båtnad, om dertill måste väljas en icke
inom Riddarhusets tjenstemannapersonal anställd man, fastän det
nu, för denna gång, har lyckats bra; ej heller är säkert, att en
fullt skicklig vikarie kan från andra håll vinnas, om utsigterna till
framtida befordran härstädes inknappas genom tjenstehefattningars
sammanslående. I fall jag i denna förmodan har rätt, så torde
deri, i allt fall, ringa besparing, som kan göras i skillnaden mellan
de begge nuv:de tjenstelönernas belopp (äfven med antagande, att
de höjas på sätt Utsk:t föreslagit) och den förenade Fiskals- och
Uste Kanslisttjensteus löneinkomst, hvilken, märken väl, man i alla
händelser då ansett böra förhöjas, — denna ringa upkommande
Den 7 April.
55
besparing, säger jag, ej kunna i värde upskattas öfverträffa den
skada, R. o. Ad. gör sig sjelf genom besagde tjensters sammanslående.
Direktionen har visserligen, på sätt Gr. Lagerbjelke antydt, ej officielt
uttalat sin åsigt i detta ämne. Likväl har Direktmen ej
lemnat frågan ur sigte, ehuru något af dess yttranden ej kommit
RiddarhusUtsk:t tillhanda. Men orsaken dertill har varit, att,
då denna fråga, i sammanhang med de öfriga lönefrågorna inom
Direktmen kom till tals, yppades icke någon sådan öfvertygelse
om en dylik förändrings förmånlighet, att Direktmen skulle funnit
något förslag från densamma böra derom aflåtas.
I följd deraf förföll all framställning derom, och jag vet icke
ens om uti prof. ansågs böra qvarstå någon del af de föga långvariga
samspråk, som i detta hänseende egde rum. Hvad sjelfva
kostnaden för Riddarhuset beträffar, så, ehuru en minskning i utgifterna
i någon mån derigenom förorsakades, hemställer jag huruvida
denna ringa besparing, som skulle uppgå till några hundrade
riksdaler, kunde upväga olägenheten af att hafva ett inskränktare
antal tjenstemän; jag tror det ej.
Efter härmed fulländad öfverläggning och uptagande af de
derunder gjorda yrkanden å bifall till och återremiss af Utsk:ts ifrågav.
förslag, framställdes propos. å bifall dertill och besvarades med
många nej jemte ett eller annat ja ; hvarefter och sedan gjord propos.
å förslagets återremitterande blifvit med många ja tillika med
ett eller annat nej besvarad, ja förklarades hafva varit öfvervägande.
5:te punkten, angående lönetillökning för Andre RiddarhusKanslisten.
Gr. Lagerbjelke: Då alldeles samma skäl, som gällde för
återremiss af den föregående 3:dje punkten, äfven gälla för den nu
föredragna, anhåller jag att denna punkt äfven matte blifva återremitterad.
Hr Björnstjerna: Jag vill visserligen ej motsätta mig, att
äfven denna punkt blifver återremitterad, ehuru jag tror att den
gerna kunde, sådan deu är, bifallas. Andre Riddarhuskanslisten
är obestridligen den af Riddarhusets ifrågav:de tjenstemän, som,
åtminstone mellan Riksdagarne, har den trägnaste sysselsättningen,
men detta oaktadt är han sämre aflönad än någon af de öfrige och
följaktligen mest i behof af en löneförhöjning. Jag begagnar tillfället
att fästa upmärksamheten vid ett förhållande, som, eni. mitt
förmenande, bordt af Utak:t framhållas i sammanhang med de föreslagna
löneförhöjningarne. Detta är nemligen pensioneringen. Enligt
reglementet äro nemligen dessa tjenstemän berättigade att efter
25 års tjenstgöring och vid fyllda 55 år, erhålla halfva, samt
efter 30 tjenste- och 60 lefnadsår, tre fjerdedelar af den ordinarie
lönen i pension. Detta förhållande synes alldeles hafva undfallit
Utsk:t, då det t. ex. säger: »Utsk:t eger giltig anledning tillstyrka
att RiddarhusFiskalens från Riddarhuskassan utgående ordinarie lön
Den 7 April.
inå förhöjas med 200 rdr, så att den hommer att utgöra 800 rdr.»
För närvarande utgör Fiskalens ord. lön dock ingalunda 600 rdr,
såsom Utsk:t upgifver, utan endast 450; de återstående 150rdr:ne
utgå under namn af hyresmedel oell ljuspenningar, hvilka ej tagas
i beräkning vid bestämmandet, af pensionen. Den högsta pensionen
för RiddarhusFiskalen och Förste Kanslisten upgår för närv:de
endast till 337*/2 rdr; genom den föreslagna löneförhöjningen samt
hyresmedlens och ljuspenningarnes upförande såsom ord. lön, skulle
den komma att utgöra 600 rdr eller inemot dubbelt så mycket.
Ingen lärer kunna neka, att Riddarhusets tjenstemän för närv;de
äro, i allmänhet, ganska illa affönade, samt att deras pensioner aro
särdeles knappa. Det är således ingalunda för att bestrida dem
en billig löne- och pensionsförhöjning, jag anfört detta; men, dä
ett bifall till Utsk:ts förslag skulle medföra en nära nog fördubblad
pensionsrätt, hade det i min tanke varit skäl att ett sådant förhållande
blifvit af Utsk:t påpekadt, för att iståndsätta 11. o. Ad.
att riktigt bedöma, hvad som beviljas.
Frih. Cederström: För min del kan jag ej riktigt inse,
hvarlöre de af R. o. Ad. i afseende på de löreg:de momme beviljade
återremisserna skola förorsaka äfven en återremiss af den nu
föredragna punkten. Jag kan nemi. ej fatta på hvad grund de,
under Direktionen ställde, enskilda donations- och testamentsfonder
böra bidraga till 2:dre Kanslistens aflönande. Denna tjensteman Ur
anställd uteslutande i och för vården om R. o. Ad:s Genealogiska
tabeller samt för att näst RiddarhusSekretm under Riksdagarne vara
närmaste föreståndare för Ståndets kansli; han har ej det minsta
att göra med handhafvandet af förbemälde fonder, och derför anser
jag det vara mindre rättvist, att låta dem, i och för nämnde
tjenstemans löneförhöjning, vidkännas några utgifter. Då någon invändning
mot billigheten af den för 2rdre Kanslisten föreslagna
löneförhöjning i ans:de till beloppet icke är gjord, torde de dertill
erforderliga medel böra endast på Riddarhuskassan anvisas, och
anhåller jag derför om bifall till det af Utsk:t tillstyrkta beslut.
Gr. Lagerbjelke: Ibland de skäl, hvilka anfördes för att
motivera en återremiss af förevrde Utsk:s-Bet:des föregrde punkter,
V8r äfven det, att man önskade, att Utskrt skulle vid löneregleringens
upgörande taga i betraktande de inkomster, som Riddarhustjenstemännen
under Riksdagen hade att påräkna, för att man sedan,
med kännedom om hela deras inkomst af tjeasterne vid Riddarhuset,
skulle rättvisligen kunna upgöra deras lönebestämmelser.
Detta skäl gör sig lika gällande nu, hvad rörer 2:dre Riddarhus
Kanslislen,
som för Fiskalen och l:ste Kanslisten.
Jag anhåller derföre vördsamt, att äfven denna punkt måtte
återremitteras.
Sedan propos. å bifall till Utsk:ts förslag i den förevarande
punkten blifvit framställd, men med nej besvarad, gjordes propos,
på återremiss deraf och besvarades med ja.
t) o n 11 April f. m.
6:te punkten, angående tiden för den föreslagna nya löneregleringens
tillämpning.
Gr. Lagerbjelke: Då de föreslagna löneförhöjningarne ej
blifvit bifallne, så hemställer jag att äfven denna punkt måtte
blifva återremitterad, för att ordnas i sammanhang med de föregide.
Punkten återremitterades.
Uplästes eft af Hr Knylenstjerna, Carl Joban Gammal, inlemnadt
Meni. af följande lydelse:
Af förekomna anledningar får jag vördsamt afsäga mig förtroendet
att vara ledamot af Allm. Besvärs- och Ekon.Utsk:t, med
anhållan att varda vid min lliksdagsmannarätt bibehållen.
Sedan denna anhållan blifvit bifallen samt H. Exc. Hr Gr.
och Landtm, i ani. häraf anmodat Ståndets Elektorer att utse en
ny Ledamot uti Allm. Besvärs- och Ekon.Utskit efter Hr Kuylenstjerna,
åtskiljdes E. o. Ad. k). V* 3 e. ro.
In fidem,
O. Hrakel.
Onsdagen den ii April 18GÖ.
Plenum kl. 10 f. ro.
Justerades 5 prot.-utdr. för den 7:de dennes.
Uplästes ett af Hr Nordenfelt, Leonard Magnus, inlemnadt
Mern. af följande lydelse!
Af förekommen anledning, nödgas jng afsäga mig det förtroendef
jag åtnjutit att vara Suppleaut i BankuUtsk:t och vördsamt anhålla
att, det oaktadt, få bibehålla min lliksdagsmannarätt.
E. o. Ad. lemnade härtill bifall och H. Exc. Hr Grm och
Landtm, anmodade Ståndets Hrr Elektorer att utse en Suppleant
i Banko Utsk:t efter Hr Nordenfelt.
58
Den 11 April f. m.
Uplästes och godkändes Exp.Utsk:ts nedannämnde förslag till
- K. St:rs und. skrifvelser till K. M. nemi.:
N:o 50, om ändringar dels i Kongl. Stadgan den 21 Jan.
1855 om mått och vigt och dels i K. M:s under samma dag utfärdade
Nåd. Instruktion för Justerare af mått och vigter;
N:o 51, om tiphörande af skyldigheten för resande inom Sverige
samt för Norrmän vid resor till Sverige att vara försedde
med pass;
N:o 52, angide förnyad indelning af nyroterade jorden i Blekinge
län;
N:o 53, om uplåtande af Arjeplougs skolebord till boställe åt
skolmästaren derstädes;
N:o 54, om anslående af hyresersättning till länsmännen i
Frosta härads östra samt Färs härads norra och södra distrikt i
Malmöhus län; och
N:o 55, i ani. K. M:s Nåd. Propos. om ett stycke jords aflåtande
från Eskilstuna Kungsladugård till Th. Munktells mekaniska
verkstad i Eskilstuna.
Äfvenledes uplästes och godkändes följande från Exp.Utsk:t inkomna
förslag till inledning och §§ i KiksdagsBeslutet, nemi.
N:o 1, inledningen;
N:o 2, ang. antagua Grundlagsförändringar;
N:o 3, ang. OpinionsNämndens yttrande om Högsta Domstolens
Ledamöter;
N:o 4, ang. Just.Ombudsmansvalet m. m.;
N:o 5, ang. Byggnadsordning för städer och köpingar;
N:o 6, ang. utvidgad rättighet för tjenstemän att utan Kongl,
tillstånd resa utrikes;
N:o 7, ang. 'vården af straff-fångars egendom;
N:o 8. ang. tiden för beräkning af straffarbete;
N:o 9, ang. uphörande af 7:de Kap. Byggn.Balken; samt
N:o 10, ang. kalkugnsafgiftens uphörande.
Anmäldes och bordlädes Allm. Besvärs- och Ekon.Utskt:s Betänkanden:
N:o
60, i ani. af väckt motion om förändring i upbördssiittet
af indeita räntor, anslagna till militära tjenstemän;
N:o 61, i ani. af dels K. M:s Nåd. Prop. ang. grunderna för
en förändring i sättet för utgörande al Presterskapets aflöning, dels
i ämnet väckta motioner;
N:o 62, i ani. af väckta motioner om ändring i Fabriks- och
HandtverksOrdmn af den 22 December 1846;
N:o 63, i ani. af väckt motion om ändring af 33:dje §:n i
Fabriks- och HandtverksOrdm den 22:dre Dec. 1846, i fråga om
utfärdande af Gesällbref på landet; och
N:o 64, i ani. väckte motioner om vidtagande af åtgärder till
förekommande af arbetsfolks kringvandringar för erhållande af arbetsförtjenst.
Den 11 Ap ril f. m.
f>9
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr., anförde skriftligen:
Då det är officielt bekant, alt Noriges Rikes Storthing utvalt
några af sina medlemmar för att härstädes öfvervara H. M. Konungens
kröning samt åj Norska folkets vägnar deltaga i denna högtidliga
akt, hemtar jag deraf giltig anledning föreslå att, såsom bevis
på Svenska folkets aktning och förtroende för sina Norska bröder,
R. St:r måtte utse 12 ledamöter, 3:ne af hvarje RiksStånd, för att afresa
till Trondhjem, att der deltaga i Norska folkets allmänna glädje
vidH. M. Konungens derstädes, till d. 5:te nästkommande Augusti
utsatta kröning. Om, som jag förmodar, detta af mig framställda
förslag blir af Rikets Ständer bifallet, så torde Exp.Utsk:t anmodas
upsätta förslag till den adress, som deputerade böra vid detta
tillfälle till H. M. Konungen aflemna, äfvensom StatsUtsk:t erhålla
updrag att anvisa nödiga medel till bestridande af de för dessa lemöters
resa och underhåll erforderliga kostnader.
Härefter yttrade Frih. Tersmeden:
I sammanhang med denna motion får jag uplysningsvis nämna,
att sista gången, som kröning egde rum i Norige, var då Högstsalig
H. M. Konung Carl XIV kröntes år 1818, och att R. St.-r vid
detta tillfälle äfven afsände en deputation, bestående af 12 ledamöter,
3 af hvarje stånd; att li. o. Ad:s ledamöter valdes af elektorer,
hvarvid utsågos 1 Grefve, Jacob de la Gardie, 1 Friherre, af
Nordin, och 1 Adelsman, Ofv.Löjtn. Carl Rappe. Om R. o. Ad.
biträder den framställning, jag tagit mig friheten göra, får jag föreslå
att Ståndet äfven måtte besluta att vänligen inbjuda de öfriga
RiksStånden att derom sig förena.
H. Exc. Hr Gr:n och Landtmm förmälte, att Frih. Tersmeden
hade föreslagit, att R. St:r skulle utse 12 ledamöter, 3 af
hvarje RiksStånd, för att å R. .St:rs vägnar bevista H. M. Konungens
och H. M. Drottningens kröning i Norige, som kommer att
ega rum under loppet af instundande sommar; och hemställde H.
Exc. huruvida R. o. Ad:n för sin del behagade besluta att utse 3
medlemmar af Ståndet för att uti den ifrågasatta deputationen
deltaga.
Ropades ja.
Vidare yttrade Fl. Exc., att Frih. Tersmeden jemväl föreslagit,
att R. o. Ad:n, under förutsättning att enahanda beslut, som det af
R. o. Ad:n nyss fattade, komme att af de öfriga RiksStånden hvart
för sig fattas, skulle anmoda ej mindre StatsUtsk:t att upgöra och
inkomma med förslag i afseende å beloppet af det dagtraktamente
och den resekostnads-ersättning, som borde de Deputerade tillkomma,
samt om anvisande af medel för dessa kostnaders bestridande,
än äfven Exp.Utsk:t att upsätta och afgifva förslag till den und. adress,
som vid det ifrågav:de tillfället borde till H. M. Konungen öfverlemnas;
hvarefter H. Exc. framställde propos. å bifall till hvad sålunda föreslagits,
hvilken propos. med ja besvarades.
60
Den 11 April f. m.
Efter det H. Exc. sedermera framställt propos. derå, att de
öfrige RiksStånden skulle inbjudas att äfven för deras del fatta likartade
beslut med de härofvan omförmälde, samt K. o. Ad. dertill
lemnat bifall, hemställde H. Exc. slutligen, huruvida icke B. o. Ad.
funne skäligt att upskjuta frågan om sättet för utseende af R. o.
Ad:s Deputerade, intilldess underrättelse ankommit om de öfriga
RiksStåndens beslut i saken, hvilken hemställan jemväl bifölls.
Hr Stjernsvärd, Gustaf Mauritzi Jag utbeder mig att
hos R. o. Ad. få framställa, att jag icke deltagit i behandlingen af
Exp.Utsk:ts förslag till und. skrifvelse i den Morska frågan. Jag
har icke gjort det af den anlrdn att jag ansåg Svea R. Stir obehöriga
— — — — — — — — — — — — — — — —
Hr Stjernsvärd afbröts här utaf H. Exc/Hr Grin och •Landtm.,
som erinrade, att, enär Hr Stjernsvärd, enligt nu gjordt tillkänuagifvande,
icke varit närvarande då R. o. Ad. fattade beslut angide
lydelsen af R. Stirs und. skrifvelse rörande Sveriges och Noriges
ömsesidiga förhållande, hade Hr Stjernsvärd, enligt VO §:u Riksd.-  Ordn., icke rätt att derå tala, utan egde endast att till protokollet
anmäla, det han varit frånvarande och i beslutet ej deltagit.
Hr Stjernsvärd: Det var endast såsom en anmälan til!
prot., som jag yttrade hvad jag nyss påbörjat, då jag af Hr Grin
och Landtm, blef afbruten, och det är min tro, att jag dertill har
grundlagsenlig rättighet.
Sedan H. Exc., i anledning häraf, upläst nyssnämnde grund*
lagsparagraf, yttrade H. Exc., att Hr Stjernsvärd torde tinna, att
densamma uttryckligen frånhände Hr Stjernsvärd all rätt att ingå i
någon utveckling af sin åsigt i frågan.
Hr Stjernsvärd: I sådant fall får jag inskränka mig till
det tillkännagifvande, som jag gjort, eller att jag icke varit närvide
vid behandlingen af frågan.
Efter föredragning af StatsUtskits den 31:ste sisth Mars och
4 d:s bordlagde Uthde N:o 84, ang:de regleringen af utgifterna under
RiksStatens Fjerde Hufvudtitel, upropades och yttrade
Hr Stjernsvärd: Jag får tillkännagifva att jag, ehuru närvarande,
icke ämnar deltaga i behandlingen af förevide hufvudtitel.
Jag tror icke att det bör mig förtänkas, om jag tillkännagifver de
motiver, som föranledt mig till denna förklaring. Redan förut vid
1840 samt vid 1853—54 års Riksdag har jag nemi. tydligt till*-  kännagifvit mina åsigter i förevide ämne; de äro tillräckligt kända
Jag har derigenom obestridligen visat att denna hufvudtitel icke är
ordnad på ett sätt, som öfverensstämmer med landets behof och till
-
Den 11 April f m.
61
gångar; jag förnyar denna åsigt medelst tillkännagifvande att landtförsvarets
organisation efter mitt omdöme såsom en lyxinrättning
är alldeles för kostsam för ett fattigt och skuldbelastadt land som
Sverige; att denna organisation, såsom ett varn för folkets sjelfständighet,
ifall den skulle blifva hotad, icke inger den tillförsigt,
som en dylik inrättning borde göra. Men då jag är öfvertygad,
att under närvarande representationssätt det är omöjligt att i denna
fråga frambringa något helgjutet, något fullständigt, och det således
endast vore att belasta prof. med öfverflödigt prat, att vid hvarje
riksdag komma fram med hvad som redan förut blifvit framdraget,
har jag ansett mig böra göra ofvannämnda tillkännagifvande.
Härefter föreslog H. Exc. Hr Gr. och Landtm., att förev:de
Uthde, som innehöll en mängd särskilda hemställanden och förslag,
finge punktvis föredragas, hvilket bifölls.
l:sta punkten, LandtförsvarsDepartementets Kansli-Expedition.
Mom. litt. A.
Erih. Åkerhjelm, Johan Carl: Som 11. o. Ad, vid behandlingen
af 2:dra och 3:dje hufvudtiteln, bestämt aflöningen för Exp.-  Cheferne i Just.- och UtrikesDep:ten till det belopp, som de f. n.
innehafva eid. nu gällande riksstat, så förmodar jag att R. o. Ad.,
för att vara konseqvent, äfven vill bestämma lönen för Exp.Chefen
i Landtförsv.Dep:tets expedition till 5,500 rdr, hvarå jag anhåller
att Hr Grin och Landtm, behagade framställa propos.
Hr Björnstjerna, Johan Magnus: Instämmande i det
yrkande, som Frih. Åkerhjelm afgifvit, och i de skäl, han derför anfört,
ber jag att få tillägga, att då Exp.Chefen i Lantförsv.Departem:tet
har synnerligen trägen och maktpåliggande tjenstebefattning,
som icke tillåter honom att ens någon dag af året åtnjuta ledighet,
synes all rättvisa och billighet fordra att hans lönevilkor sättes i
någorlunda förhållande till hans tjensteutöfning. Detta är så mycket
mera nödigt, som till denna befattning erfordras synnerligen
skickliga personer, emedan landtförsvaret genom dess indelningsverk
omfattar och ingriper uti en sådan mängd olikartade förhållanden.
Jag får således, i likhet med Frih. Åkerhjelm, hemställa att 11. o.
Ad. måtte bestämma Exp.Chefens i Landtföisv.Departeimt lön till
samma belopp som K. M. i Sin Piopos. föreslagit eller 5,500 rdr,
och anhåller jag att Hr finn och Landtm, behagade derå framställa
propos.
Sedan öfverläggningen förklarats afslutad samt H. Exc. Hr
Grin och Landtm, yttrat att derunder endast yrkats, att R. o. Ad.,
med afslag å StatsUtsk:ts uti förev:de mom. gjorda hemställan,
måtte fastställa aflöningen för ExpeditionsChefen i LandtförsvarsDepartemeutets
Kansli-expedition till 5,500 rdr rmt; framställde
H. Exc. först propos. å bifall till StatsUtskits hemställan, dervid
svarades nej, hvarefter propos. å afslag derå samt den ifrågav:de aflöningens
bestämmande till 5,500 rdr gjordes och besvarades med ja.
62
Deri 11 April f. ttt.
Mom. litt. B.
Frill. Åkerhjelm: Då II. o. Ad. vid föreg:de tillfällen bestämt
Exp.Sekreterarties löner till 4,500 rdr, anhåller jag att B.
o. Ad., med afslag å StatsUtsk:ts hemställan i denna punkt, måtte
bestämma lönen för Exp. Sekreterarne i Landtförsvarets Kansliexpedition
till samma belopp, samt att Hr Gr:n o. Landtm, behagade
derå framställa propos.
Hr Björnstjerna: Då Exp.Sekreterarne i samtlige Departemrne
äro uti K. M:s Propos. upförde till en aflöning af 4,500 r:dr, har
detta skett icke allenast derföre att detta belopp för dem vid sisth Riksdag
bestämdes, utan äfven i betraktande af det särskilda förhtde, som
med afs:de på Konungens Kansli eger rum. Det är nemi. att bemärka,
att befordringarue derinom äro särdeles långsamma, så att
den högsta löneinkomst, om hvilken en tjensteman derstädes möjligen
kan göra sig förhoppning, är den, som tillkommer Exp.Sekreterarne
och hvilken vanligen ej kommer honom till godo förrän
han är mellan 40—50 å 60 år; intilldess får han åtnöja sig med
en särdeles låg lön och hoppet att möjligen få en sådan, hvarpå
han kan hafva sin bergning. Enda utsigten att hålla kansliernas
personal fulltalig torde således vara, att få någorlunda förbättrade
lönevilkor för ifrågav:de tjenstebefattningar; och af sådan anledning
samt det skäl, Frih, Åkerhjelm nyss anfört, anhåller jag att Exp.
Sekreterarnes lön måtte af II. o. Ad. bestämmas till 4,500 rdr.
Efter härmed slutad öfverläggning, framställdes först propos.
å bifall till Utsk:ts hemställan, dervid svarades nej, och sedermera
propos. på afslag derå och bestämmande af lönerna för ExpeditionsSekreterarne
i LandtförsvarsDepartementets Kansli expedition till
4,500 rdr rmt, hvilken sednare propos. med ja besvarades.
Mom. litt. C.
Utsk:ts tillstyrkan bifölls.
2:dra punkten, LandtförsvarsDepartementets Kommando-Expedition.
Hr Björnstjerna: Hvad Utsk;t i denna punkt anfört eger
i vissa fall sin riktighet, hvaremot det i andra icke är med verkliga
förhållandet öfverensstämmande. Det är nemi. fullkomligt riktigt,
att vid sisth Riksdag expeditionens officerare erhöllo en löneförhöjning,
som, jemförd med hvad de förut åtnjutit, kan anses ganska
betydlig, isynnerhet för den förste af dessa officerare, hvilkens arfvode
ökades från 525 till 1,200 rdr, hvaremot för de 4 öfriga aflöningen
förhöjdes från 525 till 750 rdr; men man kan dock icke
neka att de, detta oaktadt, hafva vida ringare aflöning, än tillbörligt
är. Hvarje officer, som kommenderas utom sitt regdes stånd
till någon tjenstgöring, är nemi. berättigad till dagtraktamente enl.
resereglemente!, och om detta traktamente finge tillämpas på Kom
-
D en 11 April f. in.
mando-Expedms officerare, skulle det lioja deras löner till ett ganska
betydligt belopp. Då likväl sedan långliga tider den method icke
iakttages, att officerare, i Kommando-Expedition till tjenstgöring beordrade,
tillerkännas traktamente under sin härvaro, så hade varit
nödigt att tillse, det dessa officerare icke blifva underkastade allt
för stora upoffringar i och för sin tjenstgöring. Utsk:t har visserligen
ansett att någon ytterligare förhöjning i nämnde officerares
aflöningsförmåner icke vore af behofvet påkallad, emedan de genom
tjenstgöringen vid Kommando-Expedition vanligen kunna påräkna en
hastigare befordran; men så är förhållandet icke i sjelfva verket, ty
när de lemna Kommando-Expeditionen, återgå de till sitt regemente,
der de befordras i vanlig tur; och den enda vinst, de deraf skördat,
är att de, för att komma in i generalstaben, måst inhemta högre
kunskaper än som för arméens officerare i allmänhet fordras, samt
dessutom förvärfvat vana vid en mängd göromål, som i deras tjenst
annars icke ifrågakomma. Under det dessa officerare äro anställda
i Kommando Expm, måste de nödvändigt hvartannat år inställa sig
inom regementets stånd, och detta inställande föranleder en ganska
stor kostnad, för hvilken de icke erhålla någon ersättning. Dertill
kommer äfven att åtskilliga officerare få inträde i Kommando-Expeditionen,
som dock icke äro i staten för Exped:n upförde och således
icke åtnjuta något arfvode. Onskligt hade derföre varit, om
en viss summa blefve ställd till DepitsChefens disposition att dermed
upmuntra dessa officerare för deras tjenstgöring. Visserligen
säger Utsk:t, i afseende på de på stat nuvarande officerare, att de
åtnjuta rationsersättning och stallhyra, men man må dervid erinra,
att dessa aldrig varit afsedda såsom en löneförmån, utan ansetts såsom
nödiga tillägg för att göra möjligt för officeren att vara beriden. Att
de i Kommando-Expedm tjenstgörande olficerare måste vara beridna
för , att kunna deltaga i truppöfningar, är klart. Jag anser således
att med skäl det förslag blifvit, framstäldt, att den ringa summan
af 1,500 rdr skulle ställas till Dep.Chefens disposition för att användas
såsom gratifikationer åt KommandoExped:ns olficerare, och får
jag hos Hr Gr:n och Landtm, framställa min anhållan om propos.
på afslag å Utsk:ts hemställan i denna del, men deremot bifall till
hvad K. M. i sin Propos. föreslagit.
Ofverläggningen förklarades härmed afslutad, hvarefter framställdes
först propos. å bifall till Ut,sk:ts hemställan, dervid svarades
nej, och sedermera propos. derå, att R. o. Ad., med afslag å
Utsk:ts hemställan, måtte bevilja den af K. M. med 1,500 rdr
rmt äskade tillökning uti anslaget till LandtförsvarsDepartementets
Kommando-Expedition, hvilken sednare propos. med ja besvarades.
3:dje punkten, KrigsCollegium.
Mom. litt. A.
Erih. Åkerhjelm: Då det är otvifvelaktigt att General
IntendentsEmbetets
många skyldigheter och vidtomfattande åligganden
kunna fullt ut jemföras med GeneralFälttygmästarens och
Den 11 April f. m.
Fortefikations-Generalens erabetsförvaltning, synes mig vara rättvist,
att lönen bestämmes till enahanda belopp för dessa, eller 6,000
rdr. Men då nuvide ItiksStat bestämmer lönen för Gen Intendenten
till 5,500 rdr, så anser jag för min del, att StatsUtskit icke
egt någon rimlig anledning att göra någon nedsättning i deuna lön, utan
snarare bordt föreslå någon förhöjning. Af sådan anledning anhåller
jag att R. o. Ad. matie, med alslag å StatsUtskits hemställan
i denna del, bestämma Gen.Intendentens i KrigsCollegitim lön
till samma belopp, som nuvide RiksStat uptager eller 5,500 rdr,
samt att H. Exe. Hr Grin o. Landtm, behagade derom framställa
propos.
Hr Björnstjerna: En med afside på denna punkt vid
Betänk, fogad reservation är till hela sitt innehåll synnerligen begrundansvärd.
Den redogör för Gen.Intendentens maktpåliggande
befattning och jemför densamma med Gen.Fälttygmästarens och
FortifikationsGeneralens embetsförvaltning. Så är ock verkliga förhållandet.
Gen.Intendenten har, förutom sin särdeles trägna tjenstebefattning,
dessutom en större ansvarsskyldighet än måhända hr
mängden bekant. Han har nemi. under sitt ansvar arméens hela
förråd, som i värde upgår till oberäkneliga summor. Det är visserligen
sannt, att der iiro anstälde tjenstemän med hufvudsakligt
afs-.de
hör honom. På anförda skäl får jag yrka alslag å Utskits törslag
i denna del och bifall till hvad K. M. töreslagit.
Efter härmed slutad öfverläggning, framstäldes först propos.
å bifall till Utskits hemställan, men besvarades med nej, hvarefter
propos. gjordes om afslag derå samt bestämmande af General-Intendentens
i KrigsKollegium aflöning till 5,5 00 rdr rint, dervid svarades
ja.
Mom. litt. B.
Utskottets hemställan bifölls.
4ide punkten, GeneralitetsStaten.
Bifölls.
5:te punkten, GeneralstabsOfficerares bildande.
Hr Björnstjerna: Då K. M. för danande af Generalstabsofficerare
i den riktning, som är nödig, begärt ett anslag af 6,500
rdr, fördeladt i 3:ne poster, nemi 5,000 rdr till arfvoden åt lärare
i Geueralstabsämuen, 1,500 till fältöfningar och 3,000 till
resestipendier, har Utskit likväl icke ansett sig kunna förorda mer
än de Sine första af dessa punkter. Nu är dock förhållandet sådant,
att de 3:ne ändamål, för hvilka anslaget blifvit hegardt, stå
till hvarandra i oskiljaktigt sammanhang. Om fältöfningar skola
ega rum, så är det högst nödvändigt att lärarne i dessa ämnen få
tillfälle att göra resor i främmande länder eller uppehålla sig på
vissa
Den 11 Ap ril f. m.
t>5
vissa punkter inom fäderneslandet, för att deri inhemta kännedom.
Utsk:t har ansett, att de till K. M:ts disposition för tillfälliga utgifter
ställde medel torde lemna tillgång till betäckande af nämnde
3,000 rdr till resestipendier. Jag vill då uplysa att K. M.
icke förbisett möjligheten att af dessa medel använda något till
Generalstabsofficerares resor, men i betraktande af att 3,000 rdr,
använda för en resa eller annat vetenskapligt ändamål, är en ganska
ringa summa, har K. M. föreställt sig, att, i den händelse R.
St:r bevilja densamma, borde hvad derutöfver erfordrades, kunna
af särskilda medel anslås. Af sådan anledning får jag vördsamt
anhålla att H. Exc. Hr Gr:n o. Landtm, behagade till R. o. Ad.
framställa propos. på bifall till hvad Utsk:t föreslagit ronde anslaget
till arfvoden åt lärarne i Generalstabsämnen samt fältöfningar,
men derjemte äfven hemställa till R. o. Ad. om bifall till det
af K. M. äskade anslaget å 3,000 rdr för resestipendier.
Hr Montgomery, Rob. Nils Germund: För General
stabsofficerares
bildande hade af K. M. blifvit hegardt 6,500 rdr
under trenne särskilda poster. Af detta anslag har Utsk:t tillstyrkt
bifall till arfvoden åt lärare i Generalstabsämnen 2,000 rdr,
och till fältöfningar 1,500 rdr, men deremot alstvrkt 3,000 rdr
till resestipendier. Det kan visserligen icke vara min mening att
yttra mig mot nyttan af sådana stipendier, tvärtom; och jag tror
att Svenska arméen har derom en särskild erfarenhet, då de 2:ne
utmärktaste Svenska generaler, som senast funnits, Stenbock och
Lewenhaupt, fingo resestipendier af Carl XI och derigenom kunde
utbildas i Nederländerne hos Prinsen af Oramen. Sedermera blef
det vanligt under förra seklet att Svenska officerare gingo i utländsk
tjenst; men det var på egen bekostnad; och vi veta att på
det sättet Stedingkarne och flera utmärkta militärer erhöllo sin
bildning. Jag tror således att sådana resestipendier äro särdeles
nyttiga, men det återstår att tillse, huruvida dylika icke redan finnas,
eller om icke K. M. utan särskildt anslag har medel härför
till sin disposition. I detta afseende får jag fästa upmärksamheten
på den upgift, som StatsUtsk:ts Betänk, innehåller, eller att, utom
den tillgång, som finnes på extra medlen till sådana mindre utgifters
bestridande, anvisade R. St:r vid förra Riksdagen ett anslag
af 9,000 rdr till resesl,ipendier åt officerare. Jag tror att detta
anslag bifölls af R. St:r icke på grund af K, M:ts Propos., utan
på grund af enskild motion, och R. St:r visade således ett ganska
stoet intresse för denna fråga; men dermed är också efter min
åsigt tillräckligt gjordt; och dä man tar i betraktande dels att ett
anslag redan finnes för detta ändamål, dels att möjlighet finnes att
fylla dessa ringa utgifter från annat håll, synes StatsUtsk:t icke
hafva saknat skäl att afstyrka de begärda 3,000 rdr. Jag yrkar
bifall till Utsk:ts hemställan.
Hr Björnstjerna: Ett misstag är naturligtvis ganska ofrivilligt
begånget af den talare, som sist hade ordet, då han hänviH.
V. 5
Den 11 April f'. m.
sar på hvad längre fram i Betänk, förekommer, nemi. om anslag för
officerares anställande i utländsk krigstjenst. Detta är någonting
helt annat än hvad som nu ar i fråga. B. St:r anslogo nemi. 9,000
rdr rmt årligen för officerares anställande i främmande makts krigstjenst,
dock ined förbehåll att denna makt skulle vara med Sverige
i vänskapligt förhållande, och fördeltes dessa stipendier så att hvartdera
af arméens hufvudvapen skulle derigenom beredas öfning. Här
är deremot fråga om generalstabsofficerares resor, hvilkas ändamål
äro helt olika de förutnämndes. De gå nerol, derpå ut att bilda
generalstabsofficerarne under freden för generalstabs sysselsättning.
Sverige saknar helt och hållet en generalstab, hvilket ej är händelsen
rned något annat land. Ett förslag om dess bildande vid
förra Riksdagen biet’ afslaget. Det nu förevide innefattar endast
ett sätt att bibringa dessa officerare de kunskaper, som fordras för
att såsom verkliga generalstabsofficerare tjenstgöra. De resor, som
de skola företaga, kunna vara af olika slag. De kunna t. ex. begifva
sig till något främmande lands krigsskolor, der det finnes
särskilda afdelningar för bildande af generalstabsofficerare, genomgå
dessa och återvända till fäderneslandet med en nyttig erfarenhet.
De kunna likaledes resa till främmande land, för att genom studerande
af deras inrättningars natur och beskaffenhet förvärfva nödiga
insigter. Sålunda finner man att det anslag, som B. St:r beviljat
för Svenska officerares anställande i främmande länders krigstjenst,
icke har samma ändamål som det nu ifrågav:de. Jag anhåller
således fortfarande om bifall till hvad K. M. i denna del
föreslagit.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad, yttrade H. Exc.
Hr Gr. o. Landtm,, att för GeneralStabsOfficerares bildande hade
K. M. äskat ett sammanlagdt anslag af 6,500 rdr, hvaraf skulle
användas:
till arfvoden åt lärare i GeneralStabsämnen 2,000:'
till fältöfningar  1,500:
till resestipendier  3,000:
Utskottet hade uti förevide punkt endast tillstyrkt beviljandet
af ett anslag, motsvarande de två första af nyssnämnde poster,
eller 3,500 rdr, till hvilken hemställan Hr Montgomery yrkat bifall,
hvaremot Hr Björnstjerna begärt propos. derå, att Utskits
framställning i alside å de två lörsta posterne väl måtte bifallas,
men att deremot afstyrkandet utaf det af K. M. äskade anslag till
resestipendier, eller 3,000 Rdr, måtte ogillas och samma anslag
beviljas; och förklarade H. Exc. sig skola, med anledning af dessa
yrkanden, framställa särskilda propos:r, nemi. först å de två poster,
Utsk:t tillstyrkt, och sedermera å den 3:dje posten, som Utskit
ansett ej böra beviljas.
Härefter framstäldes propos. å bifall till Utskits hemställan i
afseende ä de två första ofvanberörde anslagsbeloppen, samt besvarades
med ja; hvarefter propos. gjordes derå, att R. o. Ad., med
afslag å Utskits tillstyrkan att den 3:dje anslagssumman å 3000
Rdr till resestipendier ej skulle beviljas, måtte bifalla hvad K. M.
I>en 11 April f. tu.
87
i afseende derå föreslagit; och då dervid svarades många ja jemte
ett eller annat nej, förklarades ja hafva varit öfvervägande.
G:te punkten, Topografiska korpsen
Mom. litt. A.
Frih. Åkerhjelm: Som StatsUtsk:t här endast yttrat, att
det anser någon nedsättning af denna lön vara påkallad, utan att
derföre anföra ett enda motiv, hvilket icke eller i verkligheten förefinnes,
tar jag mig friheten hemställa, att R. o. Ad., med afslag
å Utsk:ts framställning i denna del, måtte bestämma Chefens för
Topografiska korpsens lön till enahanda belopp, sorn uuv:de Riksstat
uptager, eller 6,000 rdr, derå jag anhåller om Hr Grins och
Laudtm:s propos.
Hr Björnstjerna: Chefen för Topografiska korpsen har
otvifvelaktig! med skäl blifvit vid sisth Riksdag upförd till ett
belopp af 6,000 rdr. Han är nemi. Chef för Geniekorpsen, hvilkens
arbeten äro af synnerlig vigt. Den berättelse om dessa arbeten,
som i åtskilliga exemplar blifvit R. St:r företedd, ådagalägger,
huru väl desamma blifvit utförda, och det är att antaga, att
så äfven framdeles skall blifva förhållandet. Jag får således förena
mig i Frih. Akerhjelms yrkande att Chefens för Topografiska
korpsen lön må bestämmas till hvad nuv:de RiksStat uptager, eller
6,000 Rdr.
Efter härmed slutad öfverläggning, framstäldes först propos.
å bifall till Utsk:ts hemställan, men besvarades med nej, hvarefter
gjordes propos. derå, att R. o. Ad., med afslag å hvad Utsk:t tillstyrkt,
måtte bestämma aflötiingen för Chefen vid Topografiska
korpsen till 6,000 rdr rint; och blef denna sednare propos. med
ja besvarad.
Mom. litt. B.
Hr Björnstjerna: Det är visserligen sannt, att StatsUtsk.-t
här har i at's:de på summan bifallit hvad K. M:t i sin nåd. Propos,
föreslagit, enär denna summa blifvit upförd till 3,200 Rdr, och
Utsk:t dessutom utlofvar att vid behanliugen af 9:de Hufvudtiteln
taga i öfvervägande frågan om renritaren Akrells upförande på indraguingsstat
med 800 rdrs lön, hvadan således 4,000 rdr vore att
påräkna tor de personer, hvilka af Chefen blifva föreslagna att användas
för karteverkets skyndsamma fullbordan. Deremot har Ut3k:t
icke ansett sig vilja eller böra ingå i pröfning af, huruvida Underofficerare
borde vid Topografiska korpsen anställas, utan öfveriemnar
summan till K. Mits disposition, för att derigenom det arbete
må kunna påskyndas, som erfordras för det militära karteverkets
utförande. Det skulle visserligen kunna anses att det icke är så
väsendtligt att uttrycka, det anslaget skall utgå till Underofficerare,
endast detsamma beviljas; men så är likväl alldeles icke förhidet;
I)cri 11 Aprii f. m
ty om icke summan uttryckligen beviljas under vilkor att Underofficerare
skola vid Topografiska korpsen anställas och på stat upföras,
så blir följden den, att dera bör tillerkännas beklädnadsersättning,
som också finnes af K. M:t i dess nåd. Propos. begärd.
Då det dessutom för utförande af korpsens arbeten är nödigt att
dertill använda personer, som man bestämdt kan påräkna till tjenstgöring
och inöfning under vissa tider af året, allt efter som Chefen
finner dem lämpligast och bäst, samt att icke vara underkastad den
svårigheten att behöfva dertill använda civila personer, hvilka icke
ega den skyldighet, som åligger militärer, att hörsamma och lyda
Chefens befallningar och hos hvilka icke heller samina nit och
drift att utföra arbetet kan påräknas, anser jag att bäst och rättast
vore, att det blefve uttryckt, det dessa medel skola anslås till
Underofficerares anställande vid Topografiska korpsen, på det arbetet
måtte hastigare kunna utföras; och anhåller jag att Hr Gnn
o. Landtm, behagade å denna min mening framställa propos. på
bifall.
Efter härmed slutad öfverläggning, framstäldes först propos,
å bifall till Utskits förslag, dervid svarades nej, hvarefter gjordes
propos. derå, att E. o. Ad. skulle bifalla Utskits förslag på det
sätt, att den af K. M. äskade och utaf Utskit tillstyrkta anslagssumma,
3,200 rdr rint årligen, ställdes till K. Mits disposition
för att användas i och för det af K. M. dermed afsedda ändamål,
eller anställande af Underofficerare vid Topografiska korpsen; oell
blef denna sednare propos. med ja besvarad.
7:de punkten, KrigsAkaderaien.
Utskottets hemställanden i båda momenten af denna punkt
bil ollos.
8:de punkten, Allmänna Garnisonssjukhuset, och 9:de punkten,
angående anslagen för Jemtlands Roteriugskassa samt MilitieBoställskassan.
Utskits hemställanden biföllos.
10:de punkten, angående väckt förslag om tillökning i befälet
vid LifRegeinentets Grenadierkorps. /
Hr Bergenstråle, Alexander: Ehuru jag för ingen del
hyser den ringaste förhoppning att kunna inverka på R. o. Adis
beslut i förevide fall, och hvilket beslut troligen blifver öfverensstämmande
med Utskits, måste jag dock med några ord uptaga
R. o. Ad:s dyrbara tid. Det gifves nemi. tillfällen i lifvet, då man
är skyldig att strida, om man ock är öfvertygad om en olycklig
utgång. »Utskit säger att — »Då K. Mit icke aflåtit någon framställning
om medels anvisande för de i denna motion omförmälda
behof, kan Utskit icke antaga detsamma vara af den angelägna beskaffenhet,
att R. Stir böra dervid fästa afseende, och hemställer således
att motionen ej må till vidare åtgärd föranleda.» Jag ber om ursäkt
att jag ej kan finna det fullt sanna uti denna sats. Jag vet, ty
Den 11 April f. m.
jag känner det bestämdt, att ingen kim vara varmare tillgifven vår
Ridderliga Konung och hans utmärkta Konselj, fin jag, men det
kan icke hindra mig anse den andra Statsmakten eller R. St:r ega
full rättighet, ja, ofta skyldighet att taga initiativet uti frågor af
den beskaffenhet som denna. Fräta sednaste Riksdag hafva vi äfven
ett färskt exempel på riktigheten af min sats uti den vigtiga
frågan om Stockholms befästande. K. M:t äskade då ingenting
för detta ändamål, men glädjande för mig och många med mig liktänkande
väcktes motion derom af enskild man, och vi minnas med
hvilka följder. Det är således icke så alldeles öfverensstämmande
med praxis, att, på grund deraf att K. M:t icke afiåtit, någon framställning
i ett anslagsämne, icke göra sig den mödan att ens taga
kännedom af frågan. Hade Utskit gjort detta, så kunde detsamma
erhållit alla möjliga uplysningar. Sfi t. ex. kunde Utskit fått vela
att då kringliggande Regementen med 12 Kapitener hafva sin Beväring
organiserad på 4 kompanier, har Grenadierkorpsen, med endast
4 Kapitener, så stort Beväringsområde, att, om de nåd. föreskrifterna
för Beväringens öfvande skola tillämpas, Beväringsmanskapet
måste organiseras på 3 kompanier. Om detta kunnat låta
sig verkställa förut, då blott en klass exercerats, hemställer jag till
hvar och en om det numera är möjligt, sedan det är beslutadt att
en af Beväringsklasserna skall exerceras under Regementsmötet. Jag
beder R. o. Ad. vara öfvertygadt derom att hvad jag yttrat icke
kommer af ett begär att knota eller klandra; den dåliga andan
finns icke inom den korps, jag har äran tjena vid. Nej, Mine Hrr,
mitt upträdande kommer af begär att verka i Fäderneslandets sanna
intresse, att påpeka brister, som måste förr eller sednare afhjelpas.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fred.: Det förefaller mig tem
ligen
naturligt att StatsUtsk:l icke gerna kunde på en enskild motionärs
framställning föreslå en tillökning af befälet vid ett Reg:te,
enär K. M:t icke hade sådant begärt, men jag kan icke neka att
det väcker min förundran, att synnerligast nu, sedan beväringsexercisen
blifvit fördubblad, man icke afhjelpt en brist, som onekligen
förefinnes i organisationen af förevide korps. Föregående
talare har uplyst, hvilket äfven af motionen synes, att denna bataljon
har 2 Kaptener mindre, än motsvarande bataljoner i den öfriga
arméen. Denna brist tror jag har länge känts och nu naturligtvis
starkare än förut. Jag kan således för min del icke annat
än uttrycka den önskan att K. M;t måtte vid en blifvande
Riksdag härå fästa upmärksamhet och ställa så till att, befälet inom
de niia korps blir organiseradt i öfverensstämmelse med hvad för arméen
i allmänhet är stadgadt.
Hr Montgomery, Robert Nils Germund: Jag vill icke
bestrida möjligheten af att en sådan förändrad organisation eller tillökning
i befälet vid LifRegds Gren.korps vore af behofvet påkallad,
men jag hemställer till hvar och en, om det vore lämpligt och
om man kan begära att StatsUtskd skulle ingå uti eller besluta öfver
frågor, som angå arméens organisation, utan föranledande af K. M:s
TO
I> e n 11 April t. m -
Propos., blott på enskildas motioner. Jag åtminstone kan icke finna
detta lämpligt och har derföre inom StatsUtsk:t afslagit dylika motioner.
Jag yrkar bifall till Utskits hemställan.
Hr Björnstjerna: Det är otvifvelaktigt fullkomligt sanet
att LifReg:ts Gren.korps är i ett påtagligt behof af ett större antal
befäl, och att detta befäl borde tillsättas derigenom att fl:dre
kaptener blifva vid korpsen anställde. Detta har också K. M:t
behjertat och en framställning derom hade säkerligan skett till 11. St:r,
såvida det icke varit att förutse, det bristen skulle kunna på annat
sätt fyllas. Redan vid 1833 års lönereglering erkändes att
LifEegt:s Grenadierkorps borde hafva 2:dre kaptener vid korpsen
anställde, och man beräknade att desse gul re kaptener skulle
kunna aflönas med vissa ingående räntor, så snart de blefvo disponibla.
Så är likväl ännu icke fället, men det nr att förmoda
att dessa räntor snart blifva tillgänglige, och då sådant inträffar,
är K. M:t, efter mitt förmenande, fullkomligt oförhindrad att tillsätta
2:ne andre kaptener vid nyssnämnde korps. Detta är anledningen
att någon framställning icke till R. St:r egt rum i detta
afseende; och jag anser således att hvad Utsk:t här föreslagit, kan
och bör af R. St.-r bifallas.
Efter härmed slutad öfverläggning och uppå framställd propos.
blef Utsk:ts hemställan bifallen.
11 :te punkten, löneförbättringar vid Indelta Arméen.
Utskds hemställan bifölls.
12:te punkten, Indelta Arméens vapenöfningar.
Hr Björnstjerna: Då R. St:r vid sisth Riksdag, i enlig
het
med hvad K. M:t föreslog, beviljade ett förhöjdt anslag för indelta
reg:ters vapenöfning, så var detta föra nied t af den synnerligen
inskränkta och vid särskilda tillfällen till och med utebliliia
öfningstiden för regementerna, äfvensom den högre portionsstat, som
blifvit för arméen fastställd. R. St:r, som då, inseende behofvet
af ett fullständigt ordnande af vapenöfningarna, äfvenledes beredde
medel dertill genom att, i enlighet med hvad IC. M. föreslagit,
bevilja ett anslagsbelopp under form af förslagsanslag för dessa vapenöfningars
utförande, gillade dervid icke allenast den tid, under
hvilken vapenöfningarne på de vanliga mötesplatserna skulle försiggå,
utan äfven att på vissa ställen inom riket, som voro i den
K. Proposm angifne, skulle sammandragas trupper, på det att öfning
i större trupprörelser skulle inom arméen förvärfvas. Det var då
afsedt att dessa öfningar skulle alternera på det sätt, att efter
vissa år skulle turen återkomma till hvarje regemente. Hvad beträffar
de öfningar, som på vanliga mötesplatser borde ega rum, så
bestämdes dessa till befälsmöten, rekrytmöten och regementsmöten
samt korporalskolor, hvilka sednare skulle förekomma hvart 3:dje
år, på det att arméens korporaler måtte erhålla en grad af bild
-
Den 11 April f. m.
71
ning och underbyggnad, som för dem var högst nyttig och nödig.
Då, såsom redan nämndt är, portionerne för den indelta arméen
ökats så mycket, att man kan antaga, det en karl bör vara någorlunda
belåten med den utspisning, som honom nu bestås, och dertill
kommer en förhöjd portionsskilling samt ökad kostnad till ersättning
åt inqvarteringsgifvare, hvilka vid truppernas marsch skulle
tillhandahålla manskapet utom qvarter äfven utspisning etter vissa
föreskrifter, så är också klart att anslaget skulle drabbas af påkänningar
till ett belopp, hvilket visserligen för tillfället icke kunde
fullständigt angifvas, men som dock var att motse att det skulle
stiga något öfver hvad som i den K. Propos:n såsom förslagsanslag
var antaget. Då således R. St:r bestämt tiden tor vapeuöfningarne,
äfvensom på hvad sätt och i hvad ordning de skola ega rum,
syues vara gifvet att för detta ändamål ett förslagsanslag måste
anvisas; ty i annan händelse måste alltid det fastställda beloppet
antingen lemna en bestämd brist eller ock sättas så högt, att det
omöjligen kan öfverskridas. Jag, och jag föreställer mig alla, som hafva
närmare tagit kännedom om hvad som under dessa vapenöfningar
bör inläras, anse således att upförandet af anslaget åt den indelta
arméen såsom förslagsanslag är den enda rätta methoden att gå till
väga, ty, sedan man en gång bestämt en viss tid lör mötena, är
det också skäl att upgöra en plan, hvarefter denna tid skall användas.
Sedan denna plan är upgjord och har trädt i verkställighet,
är också möjligt att bedöma följderna af den verksamhet, som
på mötesplatserna blifvit utvecklad; man eger tillfälle att göra jemförelser
från det ena regementet till det andra, hvilka annars icke
kunna sanningsenligt göras, då mötestiderna äro olika. Dessutom
är det väsendtligt ändamål vunnet genom dessa bestämda mötestider,
att målskjutningarne inom arméen kunna ordnas på ett bättre sätt,
och det är med säkerhet att motse, det dessa öfningar skola blifva
ännu fördelaktigare anordnade, sedan skjutskolor för arméeus officerare
blifvit inrättade, från hvilka lemnäs elever, som kunna meddela
sina på riktig grund fattade instruktioner i afseende på målskjutningars
rätta utförande. Sedan man hunnit ordna allt detta
på bästa sätt, hvilket dock icke kan ske vid första eller andra
mötet, så bör deraf goda resultater kunna upkomma. Målskjutningen
har f. 11. med de 20 dagar, som för regementsmöten äro
ansiagne, erfordrat hela den tid, som truppen legat på mötesplatsen.
Det är visserligen sannt att den kunde försiggå fortare, men då
hade den också blifvit verkställd på ett sätt, som varit föga tillfredsställande.
Det är icke nog med att endast löska ett visst antal
skott, man bör äfven tillse att de, som lossa dem, dervid inhemta
ali möjlig öfning. Den fordrar tid, den fordrar besinning,
och icke blott att inom en viss tid aflossa ett visst antal skott,
samt sedan vara fri. Detta förhållande egde verkligen rum innan
ett större anslag beviljades för arméens vapenöfningar; man skjöt
obetydligt och sökte blifva af med skotten så fort sorn möjligt.
Om nu ett bestämdt anslag skulle fastställas, så återstår icke annat
än att utdividera en viss summa på hvarje regemente, och efter
olika pris, som i orten äro gängse, blifva mötena olika långa; i
Den 11 April f. m.
en ort kan det l äcka 18 dagar, i en annan 15 eller 12, i en 3:dje
20. Således försvinner den fördel, man annars har i afseende på
ordnandet af arméens möten, hvilken fördel för alla, sorn för arméens
öfningar hysa intresse, är påtaglig. För öfrigt iir den tid, som till
denna öfning i Sverige besfås. så ringa, jemförd med hvad i andra
länder eger ram, alt den sannerligen icke tål vid att inskränkas.
Man säger visserligen att den icke behöfver vara så lång, dä den
återkommer hvarje år, men man förgäter då den långa tid, som förflyter
mellan dessa möten, nemi. 11 månader, under hvilken tid
mycket glömmes och mycket nytt kail vara att vid blifvande möte
inlära, emedan allt, som erfordras för truppens daning, har under
sednare tider sä ökats, att det icke alls är jemförligt med det, hvarå
fordom gjordes anspråk. Man säger vidare att Svenska nationen
har en synnerlig fallenhet för krigareyrket, och således under kortare
tid kan inlära hvad som för andra nationer fordras lång tid.
Det är sanet att, om Svenska nationen ej egde denna synnerliga
fallenhet, vöre icke ens rätt att använda 20 dar på dess öfning,
de voro helt, och hållet förspillda’ men med denna omtalade fallenhet,
tror jag det än vara hopp om att arméen på dessa 20 dar
skal! kunna erhålla den öfning, som behöfves för att kunna upträda
till rikets försvar. Den summa, som åtgår till arméens öfning, anse
många som alltför stor; förr anslogs, säger man, dertill endast några
100,000 rdr, men nu föreslås en vida större stimma, som man
dessutom vill sätta på förslagsanslag, hvarigenom den kan öfverskridas.
Men jag ber att få anmärka att, utom den stora nödvändigheten
af ett fullständigt öfvande af ett lands aimée, så äro de
pengar, som dertill behöfvas. som mig synes, de som lämpligast användas
till landets egen fördel, till dess befolknings; ty, som man
vet, inlevereras under vintern alla kronoutskylder till ränterierna
och insändas till Stockholm, hvarigenom penningetillgången
inom landet ganska betydligt minskas. Då deremot fram på våren
de medel, som äro alsedde för mötena, nedsändas till landsorten,
uphandlings-auktioner göras, leverantörer erhålla förskott m. m.,
så sprida sig dessa förskott i allmänna rörelsen och ersätta i någon
roan hvad man förut utgifvit. Denna spridning blir större vid
mötestiderna. Jag erinrar mig härvid att personer, som tillhöra
sådana provinser, der indelta trupper icke finnas, beklagat sig öfver
detta förhållande, emedan de i motsatt fall skulle åtnjutit den fördelen
att vid mötestiderna se penningar tillströmma. Detta är äfven
ett skäl, som man icke bör alldeles förbise. Man kan visserligen
säga att samma fördel kan upnås med det begärda reservationsanslaget,
och det är till en del sannt; men det kan dock icke
ske i den grad, som önskligt vore. Då K. M. vid förra riksdagen
begärde för vapenöfningarnes bedrifvande en summa, som understigit
hvad som erfordrades, hade K. M. icke någon full erfarenhet
om de kostnader, som dervid kunde upstå; en sådan erfarenhet
var icke eller inhemtad då K. M:ts Nåd. Propos. vid denna riksdag
afgafs, emedan endast ett års räkenskaper då kunde tagas i
betraktande. En balans fanns visserligen redan då på 112,000 rdr,
men roed afseende på ett så stort ändamål, som då var i fråga,
Don 11 April f. m.
73
ansågs den icke af sådan betydenhet, att K. M:t fann skäl begära
förhöjning i anslaget. På skäl, sorn jag nu anfört, anhåller jag att
Hr Gr:n o. Landtm, behagade till It. o. Ad. framställa propos. på
bifall, att den af StatsUtsk:t föreslagna summan, mot hvilken jag
visserligen icke har något att invända, måtte upföras under form
af förslagsanslag.
Hr Montgomery, Rob. Nils Germ.: Jag vet visserligen
huru otacksamt det är att uti en fråga sådan som denna upträda
här på Riddarhuset, der så många utmärkta och för sitt yrke varmt
nitälskande militärer finnas. Men jag måste utbedja mig en stunds
upmärksamhet för att förklara anledningen, hvarföre jag i StatsUtsk:t
biträdt det beslut, hvartill Utsk:t kommit. Då vid sednaste riksdag
R. St:r efter en utredning, lika uplysande och fullständig, som
alla de Proposu-, hvilka hade Gr. Gyldenstolpe till kontrasignant,
beslöto ett ökadt anslag till arméens vapenöfningar, så förekom äfven
vid samma tillfälle en ganska stor tvist, af hvad natur detta
anslag skulle vara. I det längsta motarbetade man att anslaget
skulle blifva förslagsanslag, men slutligen blef det R. St:rs beslut
genom votering i förstärkt StatsUtsk. Det var, såsom föregide
talare uplyst, ganska svårt att beräkna siffran, och kan icke bestridas
att ett misstag dervid ege rum, emedan man lågt till grund för portionspriset
15 föreg:de års medelpris, hvilket befanns vara förlagt. Emellertid
kunde man då för tillfället icke komma till någon annan beräkning. Som
förhållanderua sedermera gestaltat sig, har det befunnits att detta förslagsanslag
1858 blef öfverskridet med 1 12,230 rdr 43 öre och
nästlidet år ined 180,077 rdr 44 öre, hvilket, efter hvad hvar och
en torde finna, är ganska betydligt utöfver det beräknade anslaget.
Likaledes torde det vara klart, att till en statsreglering hörer, det
anslagen, så vidt möjligt är, bestämmas i enlighet med det belopp,
till hvilket de verkligen utgå, och om förslagsanslag någon gång
skulle behöfvas. så bör likväl detta sättas så nära som möjligt till
den verkliga siffran. I det afseende ber jag att få åberopa hvad
KrigsMinistern säger i den K. Proposm med hänseende till furageringen
af artilleriets och det värfvade kavalleriets hästar, för hvilken
ett förslagsanslag varit npfördt till 300,000 rdr.: »Detta förslagsanslag
har, oaktadt beloppet vid sisth riksdag förhöjdes, likväl
visat sig vara alltför lågt beräknadt, enär den verkliga utgilten
för år 1858, enligt hvad KrigsCollegium anmält, med 88,028 rdr
78 öre öfverskjuta förenämnda summa; och jag hemställer, i anledning
häraf, att berörde anslag måtte föreslås att för nästkommande
statsreglerings-period förslagsvis beräknas till 350,000 rdr och således
beloppet i RiksStaten förhöjas med 50,000.» Pör min del
vet jag icke, hvarföre ej samma ordning blifvit vidtagen med afseende
på denna summa eller anslaget tili arméens vapenöfningar,
som är betydligt högre än den åt furageringen för artilleriets och
kavalleriets hästar anslagna. Sedan ledamöterne inom StatsUtskrt
erhållit visshet om det betydliga belopp, hvarmed anslaget blifvit
öfverskridet, vände sig diskussionen om den summa, som kunde
lämpligen för detta ändamål anvisas, och då man i allmänhet inom
74
Den 11 April f. m.
Utsk:t hyser fruktan för förslagsanslag, så ansåg man bäst att anslaget
finge en annan natur eller blefve reservationsanslag, hvaremot
likväl summan höjdes så, alt, i stället för 596,01)0 rdrs förslagsanslag,
är nu reservationsanslaget föreslaget till 650,000 rdr;
således törhöjd med 5 4.000 rdr.
Det har blifvit uplvst af en militär inom StatsUtskit, att den
kostnad, sorn af KrigsColl. beräknas för de öfningar, som föreslogs
vid förra Riksdagen, älvetisom för de större ölningslägren, upgår
till 7 00,000 rdr i medeltal. Om R. St:r bilalla hvad här är
föreslaget, skulle man sålunda visserligen kunna tycka att öfningarne
icke skulle bl i f va så fullständiga, som K. M. i sin Propos.
föreslagit, men det torde märkas, att denna skillnad, som icke är
så betydlig, i alla fall möjligen kunde fyllas af andra medel. Dessutom
bör tagas i betraktande, att om ett öfningsläger ett eller annat
år inställes, så måtte det icke vara så farligt, eller arméens öfning
derigenom blifva sämre. Gr. Gyldenstolpe, med den sparsamhet
och omtanke, som man hos honom så ofta bemärkte, yttrade i
detta hänseende några ganska tänkvärda ord. som jag ber att här
få upläsa: »Jag torde ej, vid detta tillfälle, behöfva i underdånig
»het
erinra att, ehuru, enligt den allmänna grundsats, sorn jag an»sett
böra antagas, en viss tidslängd för vapenöfningarne skulle be»stämmas,
samt följaktligen dessa i ölverensstämmelse dermed arbagén
ega rum, omständigheter kunna inträffa, t. ex. missvext, fär»soter
eller andra oförutsedda händelser, hvilka för något tillfälle
»göra nödvändigt att dem till en del förkorta eller alldeles instäl»la,
i hvilket fall det borde ankomma på Eders K. M:t.s särskilda
»Nådiga pröfning att derom besluta.» Man hade således redan då
tänkt sig möjligheten att särskilda omständigheter skulle kunna
föranleda inskränkande af dessa öfningsläger, och det torde vara
klart att, om äfven icke sådana omständigheter, som de här omnämnde,
nu skulle förefinnas, likväl andra sådana kunde medföra
inställande af ett dylikt läger, t. ex. den brist på medel, som möjligen
för ett eller annat år skulle kunna upstå. Det är, efter min
tro, en ganska olycklig method, att 4:de hufvudtiteln skall beständigt
blifva föremål för strid inom representationen, och att frågor
hörande till ett ämne, som är för oss alla af så stor vigt, som
fosterlandets försvar, vanligen ställes på den spets, att de afgöras
med 2 eller 3 rösters majoritet i ett förstärkt Utskott och man i
sådant fall anser sig hafva vunnit en stor seger. Vid förra Riksdagen
frånträddes detta förhållande i många fall, och, såsom bevis
att det skedde med en lycklig påföljd, behöfver jag endast påminna
om anslagen till arméens pensionering, löneförbättringarne, vapenöfningarne;
de tala om hvilka upoffringar R. Stur äro villiga att
åtaga sig; de skola vittna om för kommande tider, huru sådana
saker böra framställas, för att vinna R. Stirs bifall, och att beskyllningen,
det 11. St:r visa njugghet i afseende på försvarsverket,
är obehörig- Med sådana fakta framför sig betviflar jag att en
sådan beskyllning kan vinna någon upmärksamhet. Vid detta tillfälle
har jag ansett, att det vore önskligt, om man kunde, genom
att förvandla denna fråga från en slags partifråga till en sådan,
11 6 ii X1 A p r i 1 f. m.
75
sorn man med hvarandra afhandlade endast ur synpunkten af fäderneslandets
val, komma till en upgörelse, utan att frågan ställes
på sin spets. Jag tror att PresteStåndet redan bifallit denna punkt,
sådan den af StatsUtskrt blifvit föreslagen; inom Borgare-och BondeStånden
i 8tatsUtsk:l möttes detta förslag af enhälligt bifall; vid
sådant förhållande torde det förtjena att tagas i betraktande, huruvida
man icke, i afseende på en så vigtig fråga som denna, borde
komma till ett enhälligt beslut. Jag tillstyrker bifall till hvad
Utskit föreslagit.
H. Exc. Hr Gr:n o. Landtm tillkiinnagaf, att, enligt derom
utfiirdadt anslag, plenum korrime att fortsättas kl. 6 e. m.
Frih. Åkerhjelm; Inom StatsUtskrt har jag tillhört deras
åsigt, som ansågo att detta anslag borde bibehålla sin natur af
förslagsanslag, men jag har dock ej kunnat undgå att i viss mån
billiga de skäl, som mina motståndare inom Utsk:t anfört, för att
få detsamma förvandladt till ett bestämdt reservationsanslag. Det
torde icke kunna förnekas, att lämpligast är, att, såvidt möjligt,
undvika alla förslagsanslag. Man erinrar sig måhända på hvad sätt
anslaget erhöll sin natur af förslagsanslag genom1 votering i förstärkt
Ut.sk.
samma, ehuru upsatt till det höga beloppet af 596,000 rdr, redan
Usta året öfverskreds med 112,236 rdr 43 öre och det nästföljande
med 180,677: 44, så må man väl icke förtänka dem, som
önska att summan måtte begränsas, när de beräkningar, som lagts
till grund för densamma, icke visat sig mer tillförlitliga. På grund
af de skäl, som Hr Montgomery anfört, och vid det förhållande
att, enligt mig meddelad underrättelse på enskild väg, PresteStåndet
redan bifallit StatsUtsk;ts hemställan att detta anslag
skulle upföras såsom reservationsanslag, samt detta beslut efter all
sannolikhet, enär ingen af Borgare- eller BondeStms ledamöter sig
reserverat mc t nämnde StatsUiskds hemställan, kommer att i dessaStånd
bifallas, tror jag lämpligast vara, att äfven 11. o. Ad. förenar
sig om samma beslut.
Hr Bildt. Didrik Gillis: Tidt och ofta hör man inom
representationen klander framkallas mot det sätt. pä hvilket styrelsen
framställt sina förslag rörande försvarsväsendets ordnande.
Synnerligast fäster man sig dervid, att intet system skall finnas
upgjordt, att man den ena Riksdagen följer en grundsats, den andra
en annan. Men om vi något tänka på huru 11. Sf:r sjelfva
behandla frågor, som röra såväl försvarsverkets ordnande, som behandlingen
af andra statsregleringen tillhörande frågor, skola vi
finna, att något system eller någon konseqvens svårligen kan upletas
i 11. Stms beslut. Jag behöfver i detta fall endast såsom ett
exempel åberopa de åsigter, som vid sista Riksdagen gjorde sig
gällande med afs:de på den indelta arméens vapenöfningar, då R.
St:r beslöto att sjelfva liden skulle utgöra grunden för anslags bestämmande.
Likaledes beslöto R. St-.r att Stockholm skulle befä
-
76
Den 11 April f. m.
stas; vidare att en upskattning skulle ega rum af indelta arméens
boställen, på det att en lönereglering skulle kunna ega rum. Hvad
har nu detta It. St:rs StatsUtsk. beslutat? Jo, i afs:de på vapenöfningar,
skall icke tiden beräknas såsom grund; Stockholm
skall icke befästas och anslag ej beviljas till upskattning af indelta
arméens boställen, ty, såsom Hrrme hafva sig bekant, har StatsUtsk:t
afslagit K. M:s framställning om medel till detta arbetes utförande.
Man synes således härvidlag se grandet i sin broders öga, men
glömma bjelken i sitt eget.
De tvenne sista talarne hafva här upträdt med försoningens
språk, yttrande, att då de öfriga Stånden sannolikt komma att bifalla
hvad StatsUtsk:t föreslagit, och det nämndes, såsom jag vill
erinra mig, särskildt att PresteSt:t redan bilällit förslaget, kunde
äfven Ii. o. Ad. dertill lemna sitt bifall. Jag tror att man både
till sina tänkesätt och sina handlingar bör vara försonligt stämd
och aldramest RiksStånden sinsemellan; men sannerligen jag kan
förstå, att här finnes någon strid emellan Stånden, att här finnes
något partiintresse att sätta en sådan fråga på sin spets; utan här finnes
endast olika åsigter om huru detta försvarsväsende skall ordnas på bästa
och ändamålsenligaste sätt, och i detta fäll tror jag det tillkommer
R. o. Ad. att upträda med anspråk på att ega en opinion, som
borde kunna verka på de andra Stånden, då här på detta rum
finnas så många, som dels äro dels hafva varit militärer. Jag anser
dem pligtiga att uttala en opinion i denna fråga, som är grundad
på verkliga åsigter. Hvad är det för en åsigt, som ligger
till grund för K. M:s Propos. och som blef af It. St:r vid sista
Riksdagen godkänd? Jo, att sjelfva lärotiden för stammen är det
väsendtligaste uti ett försvarssystems ordnande. Vi böra icke glömma
att vid sådana tillfällen, då det gäller att värna vår bygd, vårt
hemland, måste krigsmakten utgöras icke allenast af stamtrupper,
utan äfven beväring. Det ligger således vigt uppå att vid alla
mobiliseringsförslags upgörande bestämma huru mycket beväring
man kan med stammen förena, för att få en krigsbildad trupp, en
styrka, som man genast i första ögonblicket kan upbåda för att
möta fienden, samt äfven bestämma, huru mycket af stammen behöfves,
för att hemma i depöten bilda de förstärkningar, som kriget
ovilkorligen klafver. Med dessa kända storheter, dessa kända
qvantiteter, är det gifvet, att man kan upgöra ett fullständigt mobiliseringsförslag,
ett fullständigt system för landets ordnande till
försvar, och det ligger således just i den fråga, som här är till afgörande,
om man kan hafva ett sådant eller icke. När så är, synes
mig också påtagligt, att det är af största vigt att erkänna,
det soldatens bildning är det förnämsta, och att man icke kan
med en liten stamtrupp, sådan som vår, förena ett större antal
beväring, utan afseende å öfningen. Då må man icke företaga någon
förändring i denna öfningstid, utan att väl besinna, hvad den
i sjelfva verket betyder. Nu har den talare, sorn först yttrade
sig, på ett fullständigt sätt utredt, huru denna öfningstid är alldeles
nödvändig, för att åt vår indelta stam gifva en öfning, som
ingaluuda är öfverflödig eller för vidt utsträckt, utan nätt och jemut
Den 11 April f. m.
n
hvad som fordras, för att stammen skall vara så bildad, att den
kan utgå såsom fulländade soldater. Då synes mig också påtagligt,
att någon förändring i våra soldaters bildning icke bör komma
i fråga. Man har visserligen sagt, att man skulle kunna förminska
de läger, som egt rum under de sista åren, och på detta sätt
bespara de medel, som erfordras för att fylla möjlig brist i ansla
get.
Men hvad föreställning göra sig de Hrr, som framkommit med
ett dylikt förslag, om dessa läger? Hvar och en, som bevistat ett
sådant, vet att de äro alldeles nödvändiga för att åt befälet gifva
den bildning, som erfordras, för att detsamma icke under sjelfva
kriget skall behöfva lära sig första elementerna i krigskonsten, deas
a b c. Det blefve något för dyrbart, om icke officerarne i allmänhet
fått vana och förmåga att kunna röra sig tillsammans, att
kunna leda större trupper, att kunna i den lörsta elementära tjenstgöringen
inför en sammansatt truppstyrka göra de första iärospåneu.
Man har yttrat, att det är af högsta vigt vid budgetens upgörande
att förslagsanslag afskaffas. Det är äfven helt naturligt,
att, om sådane behöfvas, de sättas så nära sanningen sorn möjligt,
på det icke sjelfva budgeten skall upvisa en oriktig siffra och brister
upstå. Nu har Hr Björnstjerna ganska tillfredsställande förklarat,
att det icke funnits någon anledning för K. M:t att föreslå
någon förändring i den förut begärda siffran, emedan endast
för är 1858 summan var tillförlitligt känd, när K. M:s Propos.
afgafs. Då var bristen endast l/6 af anslagsbeloppet, visserligen
ett betydligt öfverskott, men, om man lagt 15 års medelpris till
grund för beräkningen, så var det väl icke skäl att efter endast
ett års erfarenhet vidtaga en förändring (sedermera har man visserligen,
under det ärendet undergått behandling i StatsUtsk:t,
fått reda på 1859 års brist, som upgår till 180,677 rdr 44 ört).
Vid sådant förhållande är klart, att någon förhöjning i detta fall
bör ifrågakomma, och StatsUtsk:t har också utfört anslaget till
650,000 rdr. Om nu detta anslag göres till förslagsanslag, så
vinner man hvad man afsett; man får budgeten att gå ihop, på
samma gång man icke förlorar grundsatsen ur sigte, som är att
utbilda vårt försvar till ett system, ordnadt efter lid och icke efter
anslagsbeloppet. På dessa i korthet anförda skäl anhåller jag att
få förena mig med Hr Björnstjerna om bifall till Utsk:ts förslag
med den förändring, att ordet reservationsanslag utbytes mot förslagsanslag.
Hr Björnstjerna: I allmänhet synes mig icke vara skäl
att här till besvarande uptaga alla de invändningar, som göras,
såvida de icke innebära någon åsigt, som man i ett föreg:de yttrande
icke halt tillfälle vidröra. Jag finner mig således upfordrad
att här ånyo taga till ordet, med anledning af hvad eu talare, som
näst efter mig yttrade sig, anfört. Om förh:det verkligen vore så,
att man kunde motse en dylik enhällighet i bifall till anslag, som
äro nödiga för 4:de hufvudtiteln, hvilken förespeglats för den händelse
att detta anslag skulle af Ståndet beviljas i form af reserva
-
78
Den 11 A p r i 1 f. m.
tionsanslag, så vore det verkligen att tänka på, huruvida man icke
för detta ganska dyra pris borde derpå ingå. Jag hyser dock icke
en sådan förhoppning. Skälet dertill igenfinner jag i fortsättningen
af StatsUtskits Betide rörande åtskilliga frågor. Jag vill endast
härvid omnämna såsom exempel frågan om arméens pensionerin
g. För denna, med hänside till arméens tjenstbarhet så vigtiga
sak, har StatsUtskit åsatt en summa så ringa, att den icke
är för ändamålet på långt när tillräcklig. Om man verkligen genom
ett bifall till nu ilrågavide anslag skulle erhålla den framhållna
nyttiga påföljd, att andra billiga och vigtiga ändamål knöde
med lätthet vinnas, hade möjligen, såsom jag nyss nämnde, något
afseende kunnat, fästas vid hvad Hr Montgomery anfört. Men
det nyss anförda exemplet visar, att så icke varit förhållandet och
att han icke heller mäktat detsamma åstadkomma inom StatsUtskit.
Man anser, och detta med rätta, att det belopp, som äskas, bör
öfverensstämma med verkliga förhållandet: men denna åsigt måste
nödvändigt på något sätt modifieras med aid. af hvad1 vid föreg:de
liiksdag egde rum. dä K. M hegärde höjande af anslaget. Skälet,
hvarföre It. Sl:r icke i allmänhet höja förslagsanslag, kanner jag
icke, men det är klart, att, när de aro lågt uplagne, måste de,
som skola använda dem, anskaffa beloppen från andra under händer
hafvande medel. Det är också klart, att tillfällen mäste inträffa,
då detta icke låter sig göra, utan dessa medel mäste till
andra ändamål användas, sä att förslagsanslaget icke kan fyllas till
det belopp, sorn behöfves; då måste man söka andra utvägar för
att åstadkomma denna fyllnad. Detta är också orsaken, hvarföre
K. M. begärt förhöjningen i anslaget till furageringen. Om vapenöfningarne
ordnas såsom hittills egt rum och som endast kan ske,
såvida ett förslagsanslag för detta and imål blir tillgängligt, så är
dermed icke något annat uttryckt, än hvad K. M. vid förra Riks
dagen
i Dess Nåd. Propos. föreslog. Att således icke mer än
förut trupper skulle sammandragas, i händelse missväxt, farsot
eller dylika olyckor inträffade, är ganska påtagligt. Det är äfven
klart att vid åtskilliga tillfällen lefnadsföruödenheterna kunna stiga
sä högt i pris, att inan måste inskränka en truppsamliug antingen
till läger eller till våra vanliga möten. Lyckligtvis har ett sådant
förhållande inom landet icke egt rum och således en sådan utväg
eke behöft anlitas.
En talare har yttrat, att K. M. kan af andra medel fylla utgifterna
för ett öfningsläger, i händelse han så önskade. Förhål
landet.
är dock icke sä, ty K. M. kan naturligtvis icke draga ett
anslag till andra äudamål än de, för hvilka det är afsedt. Då
man här framställt det förslag, att det ifrågavule anslaget borde
sättas till reservationsanslag, derföre att, de andra Stånden möjligen
så gjort, mäste jag likväl för min del bestrida eir sådan åsigt,
ty är saken riktig till sin grund, är det ändamål, man vill vinna,
riktigt, så bör icke R. o. Ad. låta de andra Ståndens beslut inverka
på sitt. Skall detta ändamål pä ett tillfredsställande sätt
vinnas, sä mäste naturligtvis penningar dertill anskaffas. Då utstakar
man för sig hvilka särskilda faktorer, som böra ingå i be
-
Oen XI April f. n>.
70
räkningen för detta anslags anskaffande. Dessa äro här tiden och
portionspriset. Jag kan härvid icke inse någon synnerlig våda vid
upgörandet af statsregleringen, emedan otvifvelaktig! Riksg.Kont:s
tillgångar aldrig kunna vara så medtagna, att det icke kan fylla
den brist, som på ett förslagsanslag möjligen upstår. Om man
skulle anse det såsom fullt bestämdt, att alla anslag skola sättas
till det belopp, som verkligen kommer att utgå, så hade varit
önskligt, att rlet äfven vid andra tillfällen blifvit iakttaget, då anslaget
i stället blifvit nedsatt eller rent af afslaget. Då jag således
icke finner mig af de Hrns yttranden, sorn här upträdt, öfverbevisad
om motsatsen af hvad jag förut anfört, yrkar jag fortfarande
att detta anslag måtte utgå under form af reservationsanslag.
Hr Tornerhjelm, Rudolf: Jag skall icke förlänga dis
kussionen
särdeles mycket; den har redan varat tillräckligt länge
i fråga om denna punkt. Om nyttan och nödvändigheten af . arméens
vapenöfningar torde vi alla vara eniga, och jag har också
af många skäl varit för att ett tillräckligt anslag skulle beviljas
till vapenöfningar, och att, då det. är omöjligt att beräkna hvad
som dertill skall kunna åtgå, upföra det som förslagsanslag. Men
i allmänhet väcka förslagsanslag motvilja inom representationen.
Man har här talat om StatsUtskds inkonseqvens i handlingssätt;
jag vill icke inlåta mig i svaromål härpå, utan tror det vara rättast
att inskränka diskussionen till den punkt, som här är i fråga.
Jag skulle, som sagdt är, helst önska att detta anslag bestämdes
till förslagsanslag, men då det blifvit uplyst att PresteStåndet bifallit,
samt Borgare- o. BondeStm troligen komma att biträda
Utsk:ts hemställan i denna del, så kan R. o. Ad. icke vinna någonting
annat genom ett beslut i motsatt riktning, än någon tidsutdrägt
och besvär, hvarföre jag för min del anser att it. o. Ad.
äfven bör bifalla hvad Utsk:t i denna punkt föreslagit.
Gr. Anckarsvärd, Carl Henrik: Under denna öfver
läggning
har jag sannerligen icke uptäckt någon ani. till klander
mot Regeringens bristande system i laudets försvarsplan; men jag
har också icke kunnat göra mig begripligt att planen för landets
försvar ensamt innefattades i nu ifrågav:de punkt. Den behandlar
hvad K. M begärt såsom anslag för indelta arméens vapenöfningar.
Detta anslag blef vid förra Riksdagen ökat med 200,000 rdr.
8tatsUtsk:t har ytterligare föreslagit dess ökande med 50,000 rdr;
hela tvisten är nu, huruvida detta af K. M. begärda och af StatsUtsk:t
tillstyrkta ökade anslag skall vara ett förslagsanslag eller
ett reservationsanslag. En föreg:de talare har medgifvit riktigheten
af den princip, att man. såvidt möjligt är, bör frånträda förslagsanslagen
och jag delar helt och hållet denna åsigt. Jag tror derföre
att det var ganska väl beräknadt af StatsUtsk;t att nu föreslå
denna öfvergång, och jag beklagar om Chelen för LaudtförsvarsDepart:t
vid den K. Proposms afgifvande icke beräknat annorlunda
än att det skulle vara likgiltigt huru stort anslaget upfördes, erne
-
80
Den 11 April f. m.
dan förslagsanslag hafva den latitud att de kunna utsträckas så
långt man behagar. StatsUtsk:t har, efter mitt förmenande, vid
detta tillfälle haft icke allenast en ganska giltig ani., utan en verklig
pligt att förfara så som det gjort, då det visat sig att det
vid förra Riksdagen begärda och erhållna statsanslag blifvit öfverskridet
endast för 2 år med cirka 300,000 rdr. Det är visserligen
alltför vigt för Styrelsen att upföra allting på förslagsanslag;
då behöfdes ingenting annnt än att anordna behofven på StatsKont:t;
men jag tror dock att en sund statsprincip fördrar att ställa anslagen
så att R. St:r kunna någorlunda beräkna, huru högt de
skola gå. Beklagligt nog, är inom vår representation den method
antagen, att man, utöfver hvad K. M. och dess Regering begär,
genom enskilda motioner kan sträcka sina anspråk på Staten
så långt, att vid denna Riksdag det genom enskilda motioner begärda
anslagsbeiopp upgår till icke mindre än 38 milhr rdr utöfver
hvad K. M:s Propos. ansett behöfligt för statsverket. Under
sådana förhållanden kan jag icke annat än på det högsta förorda
antagandet af Utsk:ts förslag, utan afs:de på hvad andra Stånd i
detta hänseende besluta, ty detta får icke inverka på mitt omdöme
a priori, emedan jag mäste uttrycka min åsigt enskildt, och det tror
jag äfven Stånden böra göra i en sådan fråga som denna
Här har blifvit framkastad en liten förebråelse mot R. St:r i
ani. af någon gång framträdande klander mot Styrelsen för planlöshet,
och man har sagt att R. St;r sjelfve icke alltid vore frikallade
från samma fel. I detta fall måste jag förklara min stora
tillfredsställelse deröfver att, i händelse en föieg:de Riksdag rusat
fram med anordnande af utgifter utöfver hvad skäligt varit och
Statens tillgångar medgifvit, ett efterföljande StatsUtsk. och representation
kan ega rätt att något tillrättaföra hvad föregångaren
nog obetänksamt råkat besluta. Det är sagdt att vapenöfningarne
helt och hållet bero på förslagsanslag, d. v. s. att i st. f. 65 0,000
rdr, sorn nu föreslås af Utsk:t, skulle latituden vara sådan att icke
något hinder funnes för beloppets utsträckande till 8 å 900,000
rdr. Jag frågar er, Mine Hrr, om vi, som lagstifta, på något sätt
ådagalägga princip i afs:de på vårt åliggande och vår pligt att bestämma
statsutgifter, i händelse vi icke, i allt hvad på oss ankommer,
återföra saken till sin rätta ståndpunkt, nemi. att behofveu
beräknas sålunda som de böra förekomma, så att representationen
blir i tillfälle att pruta på eller nedsätta dem, i händelse
de icke befinnas med sanna förhållandet öfverensstämmande.
Hvad här blifvit yttradt om arméens tjenstbarhet mäste jag
bekänna att jag alldeles icke kan godkänna eller förstå; ty vi
hafva, Gudi lof! haft nära 50 års fred, och om det skulle hända
att vi något år hafva missväxt, eller att, såsom förb år vid Axevalla,
förnödenheterna blifva dyrare, så att lägret derigenom skulle
kosta mycket mer än vanligt, så må val ett upskof ega rum, och
derpå beror ingenting om exercisstyrkan skulle för något år under
sådana förhållanden inskränkas. Då det är reservationsanslag, kan
hvad som besparas på det ena året, med större fördel användas på
det
0 fl ii 11 April f. m.
81
det andra. Hvad beträffar en talares financiela åsigt att vapenöfningarne
sprida penningar i landet, så påminner jag mig, såsom
gammal, huruledes en af detta hus’ fordne medlemmar, numera af*
lidne Major Aug. Florus Toll, yrkade att hela arméen skulle sättas
på marseh och beständigt marschera för att sprida penningar i landet
(skratt) ; men förslaget antogs icke och jag tror ej heller att
det var antagligt. Jag yrkar bifall till StatsUtsk:ts Betänk.
Hr Montgomery: Jag ber att Hrr:ne måtte upfatta denna
fråga sådan sorn den verkligen är och att man icke må tro det
StatsUtsk:t eller jag skulle vilja inskränka eller alldeles omöjliggöra
arméens öfningar, hvilket man förmodar skola ske, om förslaget blir
antaget. 1 K. M:s Propos. vid sednaste Riksdag fördelas vapenöfningarne
i 2:ne afdelningar, nemi. a) de förberedande och b) de
allmänna samt gemensamma öfningarna (se K, M:s Propos. vid
1856 års Riksdag pag. 101). Sedan det blifvit redogjordt för dessa
de första öfningarne, föreslås att öfningsläger skola hållas på vissa*
bestämda ställen och helst hvarje år (pag. 106). Det är således
der icke alseddt att öfningsläger nödvändigt skola hållas hvarje år.
Genom det anslag, StatsUtsk:t här anvisat, är möjligt att så kan
ske, såvida en icke alltför stor förändring i prisförhållanderne
skulle upstå, men ett eller annat öfningsläger skulle äfven kunna
inställas och det är icke annat än hvad K. M. i sin vid föreg:de
Riksdag afgifne Propos. föreställt sig kunna inträffa. Man har
tält om inkonseqvens hos R. St:r, då de nu vilja förändra anslaget
från förslags- till reservationsanslag. Hvar och en af er, Mine
Hrr, torde erinra sig hurudana förhållanderne voro vid sisth Riksdag;
huruledes då raan lifligt kände nödvändigheten af arméens
öfning i och för möjligen inträffande krig. På grund af de förslag,
som då gjordes, och da beräkningar, som funnos, bifölls det då af
K. M. begärda anslag såsom förslagsanslag i betraktande af tidsomständigheterna.
Om R. St:r nu vilja återgå till en bestämdare
form för anslaget och större hushållsaktighet, så ligger icke deri
någon inkonseqvens, utan visar det endast att raan, efter den erfarenhet,
raan vunuit, vill återgå till något bättre sätt att bestämma
de utgifter, som äro för ändamålet behöfliga. Man har derigenom
icke frångått den princip, som vid förra Riksdagen gjorde sig gällande,
eller att tiden skulle läggas till grund för öfningarne, ty,
såsom jag redan sagt, för de förberedande öfningarne räcker anslaget
med den tid, som K. M. bestämt, och det enda, som möjligen
kau inträffa, är att ett eller annat öfningsläger får inskränkas. I
öfrigt känner jag, i afs:de på frågans ställning i närv:de stund, att
BondeStåndet bifallit StatsUtsk:ts förslag, och då, som nyss blifvit
uplyst, PresteStåudet äfven biträdt detsamma, hemställer jag om ej
skäl vore att R. o. Ad. bestämde anslaget till ett reservationsanslag
å 650,000 rdr, hellre än att drifva frågan derhän att bifalla
K. M:s förslag och således inskränka sig till ett förslagsanslag af
596,000 rdr, ty då blir i alla fall votering i förstärkt StatsUtsk.,
såvida icke BorgareStåndet äfven antager Utskits förslag.
H. V. 6
82
De n II April f. m«
Hr Bildt: Dä i en fråga af den vigt som den förev:de
det måste vara angeläget att man ieke blir missförstådd, såsom jag
blifvit af föregide talare, har jag begärt ordet för att söka förklara
eller tydliggöra mitt yttrande. Jag har icke sagt att det
ligger ett system för försvarsverkets ordnande i ett bifall till eller afslag
af anslaget till den indeldta arméens vapenöfningar, men jag har
yttrat att sjelfva grunden för ett systems upgörande för försvarsverkets
ordnande ligger deri att sjelfva tiden för arméens vapenöfningar
är bestämd. Jag vågar äfven påstå att sjelfva roten för
vårt försvarsverks bildande är just att man vet huru mycket beväring
vår stara har, ty när man vet att denna skall förenas med
beväringen, måste man derpå grunda sin beräkning. Här har äfven
blifvit yttradt att, om man bifaller ett förslagsanslag, så har man
öpnat portarne för anslag till obegriinsadt belopp; man skulle kunna
gä ända till 2 millri'. Förhållandet är dock i verkligheten icke
sådant; till grund för förslagsanslaget ligger sjelfva tiden, som bestämdes,
på sätt det K. M:s Propos. vid sista Riksdagen åtföljande
prot.-utdr. utvisar, till rekrytmöten 42 dagar, till befäls- 10 och till
regementsmöten 20 dagar, och då på samma gång portionen är
bestämd, så finner man påtagligen att vexlingarne i förslagsanslaget
kunna bero på förändringar i portionspriset, men alldeles icke
på något annat.
Den siste talaren har trott att raan skulle kunna inställa ett
eller annat läger och att derigenom truppens öfning icke skulle
rubbas. Detta är ett misstag af den värde talaren. Om han hade
läst några blad till i föregrde Riksdags prot., skulle han hafva
funnit att i dessa öfningar ingå just regementsmöten, och att ett
sådant inställande icke kan ske utan att rubba öfningen äfven i
och för soldatens undervisning. Här är ganska påtagligt att man
bör tänka på icke allenast soldatens, utan äfven officerarnes bildning,
när det är fråga om att ordna vårt försvarsväsende. Jag är
af den tanke, att man bör undvika extra anslag, så vidt möjligt är,
och när vi komma till en annan punkt, der det gäller mathållningen
för garnisonsregementerna, skall jag icke tveka att med min
röst bifalla hvad StatsUtsk:t föreslagit såsom bestämdt anslag, ty
der är möjligt låta portionspriset ändock utgå, emedan differensen,
som upstår mellan det bestämda anslaget och det möjligen öfverskjutande,
icke är större än att den kan fyllas af de tillgångar, sorn
måhända finnas alt disponera. Men det är icke förhållandet med
ett sådant anslag som detta; när man har beräknat att. på 15 år
var medelpriset 596,000 rdr, så kunna åter sådana år inträffa, då
det upgsr till ett sådant belopp att differensen blir 1 50 å 180,000
rdr. Att låta denna fyllas af besparingarne är omöjligt, och då
finnes ingen annan möjlighet än att minska öfningstiden — och
då ramlar hela byggnaden.
Ilr Montgomery: Jag har blott velat nämna att till flot
tans
exercis finnes upfördt ett anslag, hvarken förslags- eller reservations-,
och det låter sig göra ganska väl,
t)jen 11 April f, m.
SS
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad, samt H. Exc. Hr
Gr:n o. Landtm, yttrat, att i afs:de å förev:de punkt, deri Utsk:t
hemställt, att för indeldta arméens vapenöfningar måtte anvisas ett
reservationsanslag af 650,000 rdr, hade yrkats dels bifall till denna
hemställan och dels att det deri tillstyrkta anslag skulle anvisas
såsom förslagsanslag; framställde H. Exc. propos. å bifall till Utsk:ts
ifrågav:de hemställan och, då dervid svarades starka ja, blandade
med många nej, förklarade ja hafva varit öfvervägande.
Gr. af Ugglas begärde votering.
Uplästes och gödkändes följande voter.-propos.-.
»Den, som bifaller StatsUtsk:ts uti 12:te punkten af Betänk:t
N:o 84 gjorda hemställan, att för Indeldta Arméens vapenöfningar
måtte anvisas ett reservationsanslag af 650,000 rdr, röstar
da;
den det ej vill, röstar
Nej;
Yinner nej, bifaller R. o. Ad. nämnde hemställan, med den
förändring, att ordet »reservationsanslag» utbytes emot ordet »förslagsanslag.
»
Vid voteringens slut hade rösterna utfallit sålunda:
Ja — 56.
Nej — 7 6.
13:de puukten, Konungens värfvade HussarEegemente,
Mom. litt. A.
Utsk:t8 hemställan bifölls.
Mom. litt. B.
Gr. Björnstjerna, Carl Magnus: Jag anhåller att med
några ord få utveckla denna min motion. Hvarje kompani-, batteri-
eller sqvadronsehef i värfvade arméen har f. n. 2,400 rdr i
lön; endast ryttmästarne vid Konungens värfvade HussarRegemente
få åtnöja sig med 1,600 rdr. Kan detta vara billigt? Ja, säger
Utsk:t, ty K. M. skulle i annat fall för dem begärt förhöjning.
För min del tycker jag att K. M. haft 2:ne goda skäl att icke
framlägga ett sådant förslag. Det första en aktningsvärd önskan
att så mycket som möjligt inskränka utgifterne under en brydsam
penningeställning. Huruvida StatsUtsk:t fullt upfattat denna K.
M:s grannlagenhet, vill jag lemna åsido. Det andra skälet är at-t,
då K. M. vid sednaste Riksdag sjelf föreslog dessa 1,600 rdr för
sqvadronscheferne och R. St:r biföllo denna begäran, så förefaller
det verkligen omöjligt att Regeringen vid Riksdagen derefter skulle
kunna ingå till R, St:r och säga: vi misstogo oss förra gången,
ge oss 33Va % utöfver hvad vi då begärde. Om således K. M.
icke kunnat begära denna löneförhöjning, så tror jag mig deremot
kunna visa att R. St:r, i full konseqvens med sitt sednaste beslut,
böra sjelfva bevilja den. Jag anhåller att få påminna, huru den
s4
Dea 11 April I. m.
nuv:(ie rrglciingen lios Hussarerne tillkom. Vid sednnste Eiksdag
föreslog K. M. samma lön för Eegitsoffioerarne som för deras vederlikar
vid andra Regiten, meri deremot blef öfrige officerares aflöning
bestämd till l/3 lägre belopp. En enskild Riksdagsman af
detta Stånd, tillika sqvadronschef vid Regitet, väckte då en motion,
i hvilken lian sökte visa det obilliga i K. M:s Nåd. Propos., och
hemställde att subalternerne skulle få samma lön som de vid andra
Regiten. Han förbigick ryttmästarne af det vackra grannlagenhetsskäl
att han icke ville begära någon löneförhöjning för sig
sjelf. E. St:r gillade hans framställning och ingingo med en un
derd.
anhållan till K. M., i hvilken förklaras, att, då lefnadskostnaden
i Skåne är lika dyr som på andra ställen och då E. St:r
för sin del finna förenligt med rättvisa att tjenstemän af samma
grader och samma tjenstgörings skyldighet upbära samma lön, antingen
de ligga i garnison i Malmö eller annorstädes, så förhöjde
E. St:r för sin del den föreslagna lönen för subalternerne till likhet
med hvad andra erhålla. Ryttmästarne, om hvilka ingen talat,
gingo naturligtvis i mistning af denna lönereglering, och de stå
således ensamme i hela den värfvade arméen med en lön i rmt mot
hvad andra hafva i bko. Jag hemställer om sådant kan vara rätt.
Jag hemställer om icke konseqvensen fordrar att R. St:r, då de
sjelfve påpekat rättvisan af att lönerna skola vara lika, nu äfven
böra tillse att deras beslut måtte fullständigt genomföras. Får denna
oegentlighet vidare fortfara, tror jag att den möjligen kan medföra
en nedsättning äfven för andra kompanichefer, ty hvad ligger närmare
till hands än att kommande E. St:r förklara, att, då sqva
dronscheferne
vid ett Regite kunna berga sig på 1,600 rdr, så
behöfva icke eller andra hafva 2,400; allas löner nedsättas således
till 1,600. Detta kan så mycket heldre ega rum, sorn lönerna för
Konungens värfvade Hussarer äro de normala, efter hvilka kartering
af fullmakter verkställas för hela arméen. Jag liar hört en
och annan säga att passevolansen vid detta fiegite skulle vara så
god att sqvadronscheferne kunde vara belåtne med förhållandet sådant
det är. Jag tror att man kunde bestrida detta, då Regitet
kostat jemnförelsevis mindre än något annat, men dermed må vara
huru som helst, hemställer jag om det vöre rätt eller värdigt af
Staten att säga: jag ger eder endast ®/s hvad jag ger åt andra,
men tag igen skadan på passevolansen, tag ut deraf i bko hvad
andra hafva i rgs, och allt är väl. Månne ej hvarje officer, hvarje
man med hederskänsla, med ovilja skulle afhöra ett så lumpet förklarande,
och dermed är ock den enda invändningen mot mitt förslag
förfallen.
Men om sqvadronscheléns ställning är obillig, så är Reg:tsqvartermästarens
det i ännu högre grad. Han upbär endast 1,350
rdr, då alla andra Keg:tsqvartermästare hafva 1,800 rdr. Han har
ingen passevolans att gripa till. Orsaken hvarföre han icke fick
förhöjning vid löneregleringen var helt enkelt den, att, då sqvadronschefen
endast hade 1,600 rdr, kunde man icke gifva Reg:tsqvartermästaren
200 rdr mera. R. o. Ad. har alltid för sin del
beviljat de anslag, som Ståndet funnit lämpliga, oafsedt hvem som
Den 11 April f. m.
8.5
vack t förslag derom; jag hoppas att Ståndet afven uu så måtte
göra, och således, med afslag å Utskds Betänk., bifalla mitt förslag
eller att sqvadronscheferne vid Konungens värfvade HussarReg:te
måtte erhålla hvardera ,2,400 rdr och Regdsqvartennästaren 1,800
rdr i årlig lön.
Frih. Åkerhjelm: Jag kan icke föreställa mig, att, då K.
M. hvarken vid föreg:de eller denna Riksdag funnit lämpligt göra
framställning om ifrågav.-de löneförhöjning, ehuru han dertill ej saknat
ani. på grund af Reg:tschefens underd. hemställan, Han icke
skulle hafva andra mera välgrundade skäl för denna underlåtenhet,
än de, som nyss blifvit anförde. Orsaken ligger sannolikt i den
antydan, som i förbigående blifvit gjord af den föreg:de talaren,
eller att lönerna icke äro så små, som de synas på papperet. Det
skulle äfven för StatsUtsk:t blifva alldeles omöjligt att tillfredsställa
alla enskilda motionärers framställningar. Jag ber att få
begagna detta tillfälle, för att till R. o. Ad:s kännedom meddela
i hvilken hög grad anspråk göras på Staten af de enskilde motionärerna;
de hafva nemi. yrkat, utöfver hvad K. M:s Propos. uptager,
uti årligt anslag 705 847, som för 3 år gör 2,1 1 7,543 rdr, i
anslag på en gång 23,684,085, i löneanslag 14,251,554 rdr, hvilket
sammanlagda belopp, jemte en häruti icke intagen motion om
återgäldande af Kabinettskassans fordna skuld, utgör omkring
40,000,000 rdr. Yid så beskaffadt förhållande kan det väl förklaras
att StatsUtskd, vid tillstyrkandet af sina anslag, nödgats
tillse att desamma ligga inom rimlighetens och billighetens gränser,
och det måtte väl finnas riktigt att man vid en fråga, sådan som
denna, fäster ett tillbörligt afs:de vid K. M:s framställning. På
grund af hvad jag nu anfört, anhåller jag om bifall tili hvad StatsUtsk:t
föreslagit.
Gr. Björnstjerna: Jag uptar just den siste talarens ord
att »StatsUtsk:t bör tillse hvad billigheten fordrar», och jag trotsar
Frih. Åkerhjelm att visa, det den ena tjenstemannen bör aflönas i
rgs mot hvad hans vederlike har i bko. Hr Frihm får förlåta att
jag anser Utsk:t här hafva frångått all billighetsprincip. Att 40
milhr blifvit begärde af enskilde motionärer är mycket beklagligt,
synnerligast som jag hör att somlige hafva i ett tag, om jag så
får uttrycka mig, begärt flera milhr, men då jag inskränker mig
till att begära 5,250 rdr, så tror jag att denna summa kommer
att litet eller intet inverka på statsregleringen. Jag har redan
besvarat Frihins sista anm. om orsaken hvarföre K. M. ieke ansett
sig kunna förorda mitt förslag; jag tror mig äfven hafva visat
hvarföre Ständerna, detta oaktadt, böra bifalla det. Jag fortfar
således att anhålla om bifall till min motion.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: Så länge kompani- och
sqvadronscheferne vid de värfvade Reg.-tena bibehålla passevolansen,
är det icke möjligt att reglera lönerna för dem så som de borde
vara, och det är äfven gifvet att lönerna böra vara så lika som
86
Den II April f. m
-
möjligt inom samma grad vid alla Regiterne. Jag tror att just
derigenom att sqvadronscheferne vid Konungens varfvade HussarReg:te
liar mindre lön sill sqvadrons- och kompanicheferne vid arméens
öfrige varfvade Regrten, har man kommit denna likhet närmare,
och är jag öfvertygad om att sqvadronscheferne vid Konungens
HussarRegite hafva större totalinkomst af deras tjenst än
sqvadronschefen vid andra Regiter, oaktadt att deras kontanta lön
är mindre, och det till följe af deras förmånliga passevolans. Under
sådana förhållanden, synnerligast när icke någon Propos. från K.
M. framlagts, torde det icke vara skäl för R. St:r att höja ifråga
v:de
löner. För min del skulle jag önska alt den tid icke vore
långt aflägsen, då passevolansen skiljdes från kompanicheferna och
öfvertogs af Kronan, samt att kompanichefen klefve aflönt i förhållande
till hvad hans ställning fordrar, men, så länge detta icke
skett, kan man icke begära att de kontanta lönerna skola ställas
alldeles lika. Jag anhåller om bifall till Betänkit.
Hr Brakel, Mauritz: Erih. Åkerhjelm har sagt att K. M.
förmodligen egde något mera grundadt skäl, än det Hr Gr. Björnstjerna
anfört, för att icke göra framställning till R. St:r om ifråga
v:de löneförhöjning. Jag för min del kan icke tro att något
sådant mera grundadt skäl förefinnes, då KrigsMinistern icke up
trädt
mot Gr. Björnstjernas förslag. Jag kan icke inse hvarföre
sqvadronscheferne vid Konungens varfvade HussarReg:te skola hafva
mindre löner än deras vederlikar vid andra Reg:ten, utan får jag
förena mig med Gr. Björnstjerna och tillstyrka bifall till hvad han
i sin motion föreslagit.
Gr. Björnstjerna: Jag förenar mig helt och hållet med
Erih. Tersmeden deruti att det vore särdeles önskligt att passevolansen
försvunne; jag har alltid hyst denna åsigt, äfven då jag sjelf
var passevolantör. Men då just R. St:r sjelfva begärt passevolansen,
torde någon tid förflyta, innan dess uphäfvande ifrågakommer.
Hvad nu förevide ämne vidkommer, vågar jag bestrida att sqvadronschefernas
passevolansförmåner varit tagne med i beräkningen.
Om Erih. Tersmeden behagat höra på mitt anförande, skulle han
hafva inhemtat att detta Reg:tes ej allenast passevolantörers utan
alla löntagares, utom Reg:tsofficerarnes, aflöning af K. M. bestämdes
till blott 2/j af hvad alla andra Reg:ten uphära, ehuru detta
sedan af Ständerne förkastades. Jag anhåller slutligen, det Hr
Frih:n ville uplysa hvarföre Reg:tsqvartermästaren, som ingen passevolans
upbär, detta oaktadt skall fortfarande svälta på stat.
Efter det öfverläggningen härmed ansetts afslutad, samt H.
Exc. Hr Gr:u o. Landtm, yttrat, att derunder yrkats dels bifall
till Utsk:ts hemställan och dels afslag derå samt bifall till Gr.
Björnstjernas motion, att SqvadronsChefs-iönerna vid Konungens
varfvade HussarReg:te måtte höjas till 2,400 rdr, samt att Reg:tsQvartermästarens
vid samma Reg:te lön skulle ökas till 1,800 rdr;
framställde H. Exc. propos. å bifall till Utsk:ts hemställan och,
Den 11 April 0. m.
87
då dervid svarades starka ja jemte åtskilliga nej, förklarade sig
hafva funnit ja öfvervägande.
Sedan Gr. Björnstjerna begärt votering, uplästes och godkändes
följande voter.propos.:
»Den, som bifaller StatsUtsk:ts uti 13 punkten mom. litt. B
af Betänk:t N:o 84 gjorda hemställan, röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej:
Vinner nej, afslår R o. Ad. nämnde hemställan och beslutar,
att lönerna för SqvadronsCheferna vid Konungens värfvade HussarReg:te
skola förhöjas från 1,000 till 2,400 rdr, samt att lönen
för RegdsQvartermästaren vid samma Reg:te skall förökas från
1,350 till 1,800 rdr.»
Vid voteringens slut hade rösterna utfallit sålunda:
Ja — 51.
Nej — 19.
Enl. före voteringen fattadt beslut åtskiljdes R. 0. Ad. omkring
kl. 3 e. m.
In fidem,
O. brakel.
Onsdagen den il April 1860
Plenum kl. fi e. m.
Justerades ett prot.-utdr. för f. m:ns plenum.
Fortsattes pröfningen af StatsUtsk:ts Utlåt. N:o 84, ang:de
regleringen af utgifterna under RiksStatens Fjerde Hufvudtitel.
14:de punkten, Wermlands FälfjägareReg:te, och 15:de punkten,
ArtilleriReg:tena.
Utsk:ts i dessa punkter gjorda herastallanden biföllos.
16:de punkten, Ingeniörkorpsen.
Mom. litt. A.
Utak;ts hemställan bifölls.
Ilen II April e. na.
Morn. litt. B.
Hr Björnstjerna, Johan Magnus: Vid granskning af
de motiver, Utsk:t anfört såsom ledande till afslag a den af K. M.
gjorda framställning om upsiittande af' ett nytt sappörkompani,
finner man, att Utsk:t erkännt behofvet af dylika trupper, men
föreställer sig, att den indelta arméens manskap kunde lämpligen
användas för det, slag af arbete, som är afsedt att af sappörtrupper
utföras, och att således någon ytterligare tillökning i numerär icke
erfordrades. Det är också utom tvifvel att dessa landets barn,
sora ega fallenhet för krigareyrket och från barndomen varit vana
vid laudtraauua-arbeten, kunna på sådant sätt användas, om de
blott erhålla tillräcklig öfning; men denna är också alldeles oundgänglig,
emedan handterandet af den oviga och tunga materiel,
som sappörtrupper hafva att sköta, fordrar skicklighet, händighet
och styrka. Det skulle dock låta sig göra att för da angifna
ändamålet använda indelta arméens trupper, om denna armée verkligen
bestod af så stort antal, att man kunde undvara någon del
af stammen; men så är icke förhållandet; antalet af stamtrupper
är ganske ringa i jemförelse med den beväring, sorn måste bland
dem uptagas, och det är klart att under ett krig måste proportionen
blifva ännu ofördelaktigare, emedan då naturligtvis en stor del
af stammen går bort och lemnar luckor, som måste fyllas med beväring.
Om man således satt i fråga att åter upsätta de nummer
inom arméen, som nu äro vakanta, så skulle möjligen detta manskap
kunnat sammandragas för att öfvas till sappörtjenst, såvida
nödiga medel tillika ansloges för dessa öfningar. Det är nemi,
alldeles omöjligt att inöfva en sappör! rupp på den korta tid, som
är afsedd för infanteriets öfningar; en sådan trupps måste fortgå
under hela den vackra årstiden, och ändå medhinnas knappast hvad
som bör göras. Hos mången är äfven den tanke rådande, att de
vid Reg:terna anställde timmermän kunde för detta ändamål användas,
och sannt är att desse besitta något större skicklighet för
sådana arbeten; men de äro för sina resp. Regiter ytterst nödvändiga,
så snart dessa skola göra den minsta rörelse. Sappörtruppen
åter har att göra med den svåra kommunikationsmateriel, som arméen
måste föra med sig, för att kunna passera vattendrag genom
att deröfver slå bro; och denna materiel måste vara sammansatt
efter vissa reglor, så att den på en gång eger tillräcklig styrka
och tillika kan latt transporteras. Den nu befintliga Sappörtruppen
kan emellertid, i anseende till sitt ringa antal, icke slå en
tillräckligt lång brygga lör att passera något enda af. våra betydligare
vattendrag, och den kan således icke ens erhålla egentlig öfning
i sitt svåra och maktpåliggande värf. Nu är afsedt att denna
trupp skulle småningom ökas kompanivis, så att man slutligen en
gång finge en stambataljon, som sedan, i händelse af krig, skulle
kunna tillökas med sfi mycken beväring, som behöfves till handtlangningsbiträde,
och som då får särskildt dertill inöfvas. Vigten
och nödvändigheten af sappörtrupper är så gifven och erkänd, att
det finnes icke någon enda Europeisk armée, som saknar sådana,
Den U April e. m.
89
oell det, iir således en lucka inom Svenska arméen, som måste fyllas;
och dfi det icke torde kunna påstås, att dessa trupper skulle
kunna i beliofvets ögonblick helt hastigt upsättas, tror jag, att R.
o. Ad. icke bör hysa någon betänklighet vid att, med afslag å Utskit.s
framställning, anvisa för detta ändamål de medel, som K. M i sin
Nåd. Propos. begärt; och anhåller jag om H. Exc. Hr Gnns o.
Landtmilis propos. härå.
Hr af Kleen, Johan: Till hvad Chefen för Landtförsvars
Depitet
yttrat i afside å nödvändigheten af anslag för eft nytt
sappörkompani, anhåller jag att få foga några ord. Då K. M.
först föreslog upsnttande af sappörtruppér, omfattade planen 4 kompanier;
med dessa kunde man föra 4 equipager, och med dessa 4
equipager skulle man kunna slå en brygga af 600 löt, samt under
vissa vilkor af ända till 792 alnar. Af dessa föreslagna kompanier
blef endast 1 beviljadt vid 1 853 års Riksdag, så att man nu icke
kan slå längre brygga än af 7 5 alnar. Detta är naturligtvis alldeles
otillräckligt för en enda arméekår, och blir det ännu mera,
om arméen komme att delas i flera kårer. Det finnes också ingen
aimée, som har så ringa antal dylika trupper, som den Svenska.
Till o. m. i Wurtemberg, hvars armée icke är på långt när så stor
som vår, är ponton-trainen icke mindre; likaså i Danmark. Den
enda armée, med hvilken vi kunna jemföra oss med i antal, är den
Sardinska, och den har ett sappörreg-.te af icke mindre än 10
kompanier. Vi deremot ega icke en enda sappörsoldat, ty, ehuru
det kompani, vi hafva, bär namn af sappörkompani, så är det dock
egentligen ett pontonnierkompani, och skillnaden mellan dessa båda
och deras tjenstgöring är ganska stor. Att den indelta arméens
soldater skulle kunna användas helt tvärt som sappörer, innebär
en komplett orimlighet, emedan en sappör- eller pontonniertrupp,
för att vara duglig, måste öfvas ojemförligt mycket mera än som
kan vara tillfälle med den indelta soldaten. En sappör måste öfvas
äfven till sjöss; han måste vara så pass kavallerist, att han kan
sitta till häst; han skall äfven vara en skicklig artillerist, och han
skall andt ligen vara bildad som soldat i allmänhet. Det torde således
inses, att det är alldeles omöjligt att under fortgången af ett
fälttåg bilda en sappörtrupp, och jag vågar derföre, i likhet med
den siste värde talaren, anhålla, det R. o. Ad. ville, med afslag å
Utskits framställning, bifalla K. M:s Nåd. Propos. i ämnet.
Gr. Björnstjerna, Carl Magnus: Det är verkligen med
en viss förundran man erfar det motstånd, som frågan om anslag
till detia ändamål möter vid hvarje Riksdag, då den framställes.
Man skulle nästan kunna tro, att Sverige befinner sig i ett undantagstillstånd,
då vi tro oss icke bthöfva ett vapen, som inom alla
andra arméer i bela verlden anses oumbärligt. Om vi då först
betrakta vår krigsteater vare sig öster eller vester om Östersjön,
så finna vi densamma öfverallt genomskuren af stora sjöar och
strömmar, hvilka vid ett fälttåg hastigt måste öfvergås, såvida icke
90
Den 11 April e. m.
hela vår krigsplan skall öfverlemnas åt slumpen. Så upfattas saken
äfven af Ryssland, som f. n. bar 12 bataljoner sappörtrupper af
1,000 man hvardera; vi deremot 200 man med en materiel, som
möjligen räcker till att slå en bro öfver Norrström. Granska vi
åter vår krigshistoria, finna vi att, sedan slaget vid Pultava var
förloradt, qvarstod dock Svenska hären lika fruktansvärd som förr;
kunde den blott draga sig undan till Polen, skulle den snart ånyo
uptaga striden. Men den anlände till Dnieper, fienden trängde
på, inga pontoner funnos, och i brist häraf måste nu verldens
tappraste krigare sträcka vapen, för att sedan förgås i Siberiens
ödemarker. På ungefär samma sätt gick det ett sekel sednare, då
den Pinska hären förföljdes af en starkare fiende. Ploden kunde
ej öfvergås och vid Olkjocki måste då den konvention afslutas,
hvarigenom landet utrymdes. Den ena gången kostade oss således
bristen på dylik materiel herraväldet i Norden, andra gången V3
af vårt land, och ändå synes man icke vilja erkänna behofvet deraf.
Utan den kunna vi, segrande, icke förfölja; slagna, icke undkomma.
Man talar om Svenskens skicklighet att handtera yxan, och säger
att vi uti den indeldta soldaten har den bästa sappörtruppen; jag
frågar då: hade vi icke indeldta soldater både vid Pultava och Olkjocki?
Likaså 1813, och dock var Carl Johans första åtgärd att
bilda en sådan kår särskildt för Tyska fälttåget. Afven med den
största skicklighet fordras väl också öfning för att lära något så
svårt som det arbete, som tillhör sappörtrupper; att inlära detta
under fiendens eld blir dyrare än allt annat, ty det kostar blod och
detta blod kommer att ropa högt öfver dem, som nu af falsk besparingslusta
motsätta sig en utgift af några lumpna tusende rdr.
Ju mera krigskonsten utvecklas, ju mera fälttågen utföras på dagar
i st. f. åratal, desto större är behofvet af sappörer. Andra länder
hafva äfven så förökat dessas antal, att man måste gå ned ända
till det mäktiga hertigdömet Nassau, för att finna ett land, som
har dem fåtaligare än vi. Detta land har nemi. 68 man. Som
Svensk skämmes man ordentligen att i utlandet redogöra för
tillståndet med våra genietrupper. Också har Hr Lallerstedt i sin
bok »La Scandinavie, ses craintes et ses éspérances» tillåtit sig
det förlåtliga afsteget från sanningen att upgifva våra sappörer till
300 man; härigenom komma vi i jemnbredd med Portugal, i sanning
icke för mycket. Jag är också öfvertygad, att den illustre
författaren nu som bäst är i BorgareStSudet sysselsatt att förorda
K. M:s Propos., detta så mycket helldre, som K. M. icke ens begärt
så mycket, som Hr Lallerstedt redan upgifvit oss ega. Jag
förenar mig med de båda sista talarne i anhållan om bifall till
K. M:s Propos.
Efter härmed slutad öfverläggning, framställdes först propos.
å bifall till Utsk:ts hemställan, men besvarades med nej, hvarefter
gjordes propos. på afslag derå och bifall till K. M:s framställning
i afs:de å upsättning af ett nytt sappörkompani; och blef denna
sednare propos. med ja besvarad.
Den 11 Ap ril e. m
91
17:de punkten, Furagering af Artilleriets och värfvade Kavalleriets
hastar.
Utsk:ts tillstyrkan bifölls.
18:de punkten, mathållning för manskapet vid GarnisonsKeg:tena.
Hr Björnstjerna: Garnisons-regementerna utspisas på helt
annat sått ån arméeu i allmänhet, och det sätt, som nu begagnas,
har så småningom utvecklat sig; skilnaden är ganska betydlig mot
hvad förr egde rum. I början af detta sekel var det icke tillerkändt
karlen mera än en skilling b:ko om dagen, och dermed fick
han draga sig fram bäst han kunde. Följden deraf blef också, att
manskapet förföll och ofta gjorde sig skyldigt till förseelser, som
gåfvo regementerna ett visst vanrykte. Sednare höjdes visserligen
detta gages något, ända till 6 sk. b:ko om dagen för dem som voro
i tjenstgöring, och med dessa 6 sk. fick karlen hushålla som han
ville. De användes dä vanligen till bränvin, som kostade mindre
än mat, och de sökte genom supandet döfva begäret efter föda.
Vid början af 1820-talet blef, med anledning af detta förhållande,
regementernas befäl allvarligt betiinkt på att ordna denna sak på
något annat sätt. Då upstodo de s. k. matinrättningarna; manskapet
aflemnade en viss d,el af sina 6 sk. för upköp af proviant,
och fick i utbyte en sund och god måltid. Men detta enda mål
om dagen var icke för soldaterne tillräckligt, och de måste på annat
håll söka hvad de ytterligare af mat behöfde. hvilket hade en
ganska menlig inverkan för deras tjenstgöring. Den ringa summa,
Kronan dagligen bestod, ökades visserl. något genom användande
af några smärre öfverskottstillgångar, som stodo till K. M:s disposition;
men äfven detta tillskott förslog icke. De 0 sk. b:ko tilldelades
meni. icke mera än 47 man pr kompani, då deremot vanl.
ett större antal måste dagligen utspisas. Man kunde nemi. icke
förhindra en karl, som icke hade något annat ställe att tillbringa
permissionstiden på, att anmäla sig till tjenstgöring. K. M:t var
också betänkt på att skaffa manskapet en bättre och lämpligare föda,
och följden häraf blef, att R. St:r beviljade att anslag af 15,000
rdr årligen, som gafs med förbehåll, att samtliga garnisonstrupper
skulle förses med spisning. Den betydligt ökade kostnad, som häraf
upstod, isynnerhet som alla garnisonstrupper i hela riket borde
komma i åtnjutande af samma förmån, gjorde det för K. M:t nödigt
att vid förra Riksdagen för detta ändamål begära medel under
form af förslagsanslag, då man omöjl. kunde beräkna det belopp,
som komme att härtill erfordras, emedan antalet af dem, som
äro i tjenstgöring, ganska mycket varierar. Utsk:t har vid behandlingen
af denna fråga anfört, att man vid upgörande af Statsregleringen bör
sätta alla summor bestämda, så att de icke må kunna öfverskridas, och
detta är alldeles riktigt, då utgifterna kunna på förhand till sitt belopp
beräknas; men så är här icke förhållandet, hvilket äfven synes deraf,
att år 1858 upgick utspisningskostnadeu till 244,879 rdr 12 öre,
då den deremot under det följande året betydligt sjunkit under
32
l)eii 11 A pril o. m.
detta belopp. Då man dessutom finner, att Utskit erkänner nödvändigheten
att höja förslagsanslaget för kavalleriets hästars utfodring,
af det skäl, att priserna äro föränderliga, så förefaller det i
sanning ganska oväntadt att, då man vänderom bladet i Betänkit,
finna det Utskit nu frångått denna princip, då frågan är om manskapets
utspisning, ehuru de derför nödvändiga artiklar säkert äro
lika varierande i pris, som de för det förra ändamålet erforderliga.
Kanske hyser man den förmodan att, i händelse det blefve förslagsanslag,
K. Mit skulle kunna i tjenstgöring inkalla någon del af
indelta arméen och underhålla den med dessa medel; men sådant
låter sig visst icke göra. ty de indelta trupperna äro icke garuisonsregementen
och hafva icke några matinrättningar. Utskit synes
hafva tagit i betraktande endast den summa, KrigsCollegiutn
upgifvit för 18ö9, nemi. 190,001) rdr, men lemnat ur sigte att
den för 1858 upgick till 244,879 rdr 12 öre. Det säges visserl.
att K. Mit. kan vara oförhindrad att af andra medel fylla den brist,
som möjligen kan upstå; men, om kostnaden skulle upgå till samma
belopp sorn 1858, af hvilka medel skall K. Mit kunna fylla en
brist af 45,000 rdr? Härtill kommer, att B. Stir vid förra Biksdagen
afslogo K. M:s begäran om en ersättningssumma af 150,000
rdr för dessa matinrättningars underhåll, hvarföre man måst söka
så småningom albetala denna skuld, och hvilket ännu fortfar; gifves
nu äfven ett otillräckligt anslag, så vet jag icke huru man skall
kunna reda sig. Då den matportion, som är manskapet tillerkänd,
är af R. Stir gillad; då för öfrigt redovisningen af dessa medel
granskas af de embetsmyndigheter, som hafva med sådant att göra;
och då således alla möjliga kontroller öfver anslagets användande
för det dermed afsedda ändamål finnas, — synes det mig förvånande,
atl. man kan hafva ens tvekat om att bibehålla detta anslag vid
dess form af förslagsanslag. Jag vågar derföre anhålla om propos.
derpå, att de af Utskit tillstyrkta 200,000 rdr måtte utgå såsom
förslagsanslag.
Hr Bildt, Didrik Gillis: Då R. o. Ad. för knappt 2
minuter sedan biföll hvad StatsUtskit i 17:de punkten föreslagit,
att anslaget för kavalleriets hästars furagering må utgå såsom förslagsanslag,
derföre att priserna äro fluktuerande, och jag på f. m.
yrkade, att anslagen för vapenöfningarna äfven skulle få samma
form, hvilket också blef R. o. Adis beslut, skall det måhända synas
inkonseqvent, att, jag nu uptriider till försvar för StatsUtskits
hemställan i denna punkt. Men jag uttrycker dervid en af B. Stir
i allmänhet antagen grundsats, nemi. att undvika förslagsanslag,
såvidt möjligt är. Sådant låter sig naturligen icke göra, när den
brist, som genom de tillfälliga prisförändringarna kan upstå, blir
så stor, att Styrelsen icke kan med andra tillgångar betäcka densamma,
men i annat fall bör ingen svårighet möta att följa den
af R. St.-r så ofta uttryckta önskan om förslagsanslagens borttagande.
Då nu Utskit höjt detta anslag från 175,000 till 200,000,
till hvilken sednare summa kostnaden för sisth år icke upgick, och
då den åberopade högre summan under 1858 var förorsakad af de
De il 11 A pril e. m.
exceptionella förhållanden, sorn så ofantligt höjde priserna under
1855—58. så tror jag att den af Utskit nu föreslagna summa skall
blifva fullt tillräcklig. Detta anslag skiljer sig också från det vid
föregående punkt beviljade i så måtto, att det år ett nytt anslag,
ty det var först vid 1853 — 54 årens Riksdag, som R. St:r beviljade
ett anslag af 15.000 rdr till matportionernas förbättring för
de värfvade trupperna. R. St:r föreställde sig väl icke då, att detta
belopp skulle så snart och i så betydlig mån ökas. Vid förra Riksdagen
beviljades emedlertid 175,000 rdr såsom förslagsanslag, efter
votering i förstärkt StatsUtsk;t; men vid den innevide har jag ansett
det vara rättast att med förhöjning af sjelfva summan borttaga
naturen af förslagsanslag, och hoppas jag derföre att StatsUtsk:ts
framställning i denna punkt måtte oförändrad bifallas.
Hr von Ehrenheim, Per Jakob: Jag kan icke undgå
att, i likhet med hvad Hr Björnstjerna redan gjort, fästa upmärksamhefen
ytterligare på den inkonseqvens, hvartill Utsk:t gjort sig
skyldigt genom att icke föreslå detta anslags utgående som förslagsanslag,
då deremot sådant blifvit iakttaget vid den föregående punkten,
hvaraf man oekså lätteligen kunde föranledas sluta, att Utsk:t
hyste större omsorg för kavalleriets hästar än för garnisonstrupperna.
Att de artiklar, som äro nödvändiga för matinrättningarnas underhåll,
fluktuera i pris, veta vi alla ganska väl, och det bästa beviset
deriör är, att för de tvenne år, som här redovisas, har kostnaden
varit så olika, att skilnaden upgår till närmare 60,000 rdr.
Att hänvisa K. M:t till besparingar å andra anslag, tor att.dermed
fylla den brist, som kan upstå. torde oekså vara långt mindre lämpligt
än att bevilja ett förslagsanslag, hvilken form aldrig kan undvikas,
då det gäller föremål, för hvilka kostnaden icke kan på förhand
beräknas. Jag får derföre h. o. h. instämma i den hemställan,
Hr Björnstjerna gjort.
Hr Montgomery, Robert Nils Germ.: Till hvad Hr
Bildt anfört om det ändamålsenliga i att undvika förslagsanslag,
får jag tilläga, att det ingalunda är meningen att inskränka manskapets
matportioner; utan man har med ledning af KrigsOollegii
upgifter funnit, att den här tillstyrkta summan bör i vanliga fall
förslå, och skulle, till följd af särskilda förhållanden, brist upstå,
kan densamma fyllas af extra medel. Då man undrat, hvilka medel
K. M:t skulle kunna för sådant ändamål använda, får jag hänvisa
till tabellen, som uptager en post af icke mindre än 60,000
rdr under rubrik »extra utgifter», som torde vara till betäckande
af den möjligen upkommande bristen att disponera. Ofvertygad
att således ingen orätt sker och att ingen olägenhet för Styrelsen
upkommer genom summans fixerande till 200,000 rdr, anhåller jag
om bifall till Utsk:ts hemställan.
Frih. Åkerhjelm, Johan Carl: Enligt hvad mig är bekant,
hafva redan Preste-St:t och Bonde-St:t bifallit denna punkt
i Utsk:ts Bet:de, och att äfven BorgareSt:t kommer att vidtaga
94
Den 11 April e. m.
samma åtgärd, är så mycket troligare, som ingen medlem af detta
Stånd inom Utsk:t reserverat sig deremot. Jag tror således att
bifall till denna hemställan redan kan anses som R. St:rs beslut,
och det tjenar derföre icke mycket till att söka åstadkomma en
ändring.
Frih. Alströmer, Carl Jonas Oscar: StatsUtsbts afsigt
att, som man säger, rätta munnen efter matsäcken, är visserligen
högst lofvärd, men Hr Bildt, som här försvarat densamma, har
sjelf medgifvit, att kostnaden för 1858 högst betydligt öfversteg
det nu tillstyrkta beloppet, och jag frågar den värde talaren, hvad
garanti han har för att icke under de följande åren priserna blifva
lika höga som de voro då, i hvilket fall K. M:t väl bör hafva
medel att bestrida en så oundgänglig utgift. Jag anhåller att beloppet
måtte lemnäs som förslagsanslag.
Hr Bildt: Det har ingalunda varit StatsUtskds afsigt, att
soldaterna skulle bli tvungna att rätta munnen efter matsäcken;
tvärtom utgår Utsk:t från den förutsättning, att matportionerne
skulle oförändrade utgå elter stat, och, om någon brist upstar, så
får den fyllas af besparingarne å andra anslag. — Jag medgifver,
att det i allmänhet icke är ratt alt anvisa på besparingar,
enär man egentligen borde kunna antaga, att sådana aldrig upstå
; men det är ändock ett faktum, att dylika finnas, och då man
således kan, tror jag det vara en skyldighet att undvika förslagsanslag,
helst som K. St:r vid förra Riksdagen ökade summan med
25,000 Rdr utöfver hvad K. M:t begärt, samt vid den innev:de
med ytterligare 25,000, hvarjemte vi böra besinna, att här är föreslaget
10,000 rdr mera än hvad som behöfdes under det nyss
tilländalupna året, samt att -detta anslag är att betrakta sorn ett
nytt. Det är också icke att antaga, det priserna på matvaror skola
komma att betydligt stiga under de närmast följande åren, och
skulle något sådant inträffa, lära R. St:r icke undandraga sig att
sedermera fylla bristen. Jag fortfar i anhållan om bifall.
Hr von Ehrenheim: Jag är upkallad af Hr Bildts yttrande,
att detta är ett nytt anslag. Det är tvärtom redan vid sistlidne
Riksdag upfördt som förslagsanslag, och således fordrar äjven konseqvensen
att också nu gifva det samma form. Frih. Åkerhjelm
har sagt det vara likgiltigt hvad beslut R. o. Ad. i denna fråga
fattar, enär den redan vore att anse som afgjord genom 3 Stånds
beslut; men detta skäl gällde i andra frågor icke på f. in., och
jag hoppas det ej heller må gälla nu på e. m.
Hr Björnstjerna: Man har mycket ifrigt framhållit, att
Ut.sk:
att sådant var alldeles oundgängligt, då Utsk:t icke upförde detsamma
som förslagsanslag. Härvid är dock att märka, det Utsk:t,
vid bestämmande af summan, hållit sig mycket närmare det mindre
belopp, som utgick 1858, än det högre, hvartill kostnaden steg
Den 11 April e. m.
9ft
(3et följande året, i stället för att åtminstone taga ett medium af
de båda summorna. Då för öfrigt Statsregleringen upgöres för 3
år, kan man naturligtvis icke beräkna de belopp, som blifva erforderliga,
ens med någon grad af sannolikhet. Hvem kan veta*
om icke genom ett krig i Norden priserna komma att stiga såväl
bär som på andra orter. Man såg att så var förhållandet 1855
och de näst derpå följande åren, och om äfven kriget icke var den
enda anledningen dertill, så bidrog det dock betydligt. Man säger
att det finns andra anslag inom 4:de hufvudtiteln, hvilkas besparingar
kunna för detta ändamål användas, och man har särskildt
hänvisat på de s. k. extra utgiftsmedlen ; men man glömmer då,
att äfven dessa extra medel hafva sina särskilda ändamål, för hvilka
de äro afsedda, och för hvilka särskilda anslag icke kunna vid
hvarje Riksdag begäras. Jag får äfven bekänna, att jag icke lyckas
rätt fatta, hvarföre man så mycket fruktar förslagsanslag, isynnerhet
för ändamål af sådan natur, som detta. Men skulle man följa
denna princip, så borde åtminstone anslaget tagas till betydligt
större. För öfrigt får jag fästa upmärksamheten derpå, att matportionerna
blifvit af mycket bättre beskaffenhet, än de förut varit,
och är detta en af orsakerna, hvarföre kostnadssumman så betydligt
stigit. Jag fortfar i mitt yrkande om beloppets utgående såsom
förslagsanslag.
Frih. Sprengtporten, Ja k. Wilh.: Oin på hvarje hufvudt.
itel vore upfördt ett så tillräckligt extra utgifts-anslag, att det
kunde användas både lör de särskilda ändamål, för hvilka det nu
är afsedt, och till att fylla upkommande brist på än den ena och
än den andra utgiftsposten, skulle man visserligen kunna, om icke
helt och hållet, åtminstone i ganska många fall undvika förslagsanslagen,
och man skulle derigenom närma sig den åsigt, R. St:r
vid fyrfaldiga tillfällen tillkännagifvit sig hysa; men då ett sådant
extra anslag af tillräckligt belopp icke finnes, tror jag det är nödvändigt
att gifva det nu ifrågavxie anslaget under den förra, som
Hr Björnstjerna yrkat, hvarföre jag får instämma i hans hemställan.
Hr Montgomery: Det har ingalunda varit StatsUtsk:ts
afsigt att på något vis sätta Krigsstyrelsen i förlägenhet, och det
är just med visshet om att beslutet icke kan hafva ett sådant resultat,
som det blifvit fatladt. Den tillstyrkta summan, 200,000
rdr, öfverstiger också med icke mindre än 10,000 Rdr det belopp,
hvartill kostnaden för detta ändamål upgick förlidst år, och
med 50,0,01) rdr den summa, K. M. vid förra Riksdagen derför
äskade. Man lärer väl då icke kunna tro, att någon särdeles betydlig
brist skall kunna upstå, hvarföre jag fortfarande anhåller om
bifall till hvad Utsk:t föreslagit.
Sedan öfverläggningen förklarats afslutad samt H. Exc. Hr
Gr:n o. Landtm, yttrat, att derunder yrkats dels bifall till Utsk:ts
hemställan i förev:de punkt och dels att, med afslag å denna hemställan,
för så vidt den rörde beskaffenheten af det tillstyrkta an
-
9B
Den 11 April e. m.
slaget, samma anslag måtte anvisas såsom förslagsanslag, framställde
H. Exc. först propos. å bifall till Utsk:ts hemställan, dervid
svarades starka nej, blandade med många ja, och sedermera
propos. derå, att R. o Ad., med afsiag å Utskds hemställan uti
ofvanberörde hänseende, måtte bevilja det ifrågav:de anslaget såsom
förslagsanslag; och, då svaren nu utföllo med starka ja, blandade
med många nej, förklarades ja hafva varit öfvervägande.
19:de punkten, angående ifrågasatt nedsättning af lönerna för
en del af befälet vid de till värfvade arméen hörande regementen
och korpser, med ,undantag af artilleri-regementena.
Utsk:s yttrande gillades.
20:de punkten, angående anslaget till Lil'bevärings-Reg:tet.
Hr af Funck, Carl Oscar: Uti 20:de punkten af Stats
utsk:ts
Utlåt. N:o 84 hemställer Utsk:t, »att R. St:r, utan att
»för närv:de ingå i pröfning af det förslag, K- M:t framställt för
»anskaffande och underhållande af erforderligt befäl vid vapenöfnin»garne
med Stockholms stads och läns beväringsmanskap, må till
»K. M:t i underd:het öfverlemna att i sådant hänseende vidtaga
»lämpliga åtgärder, dock med vilkor, att kostnaderna för en för»ändrad
organisation icke må öfverstiga det af K. M:t nu äskade
»belopp, 24,480 rdr rmt årligen etc.» Emot detta Utsk:ts Utlåt,
hafva Hrr Stjerngranat och Lilliehöök reserverat sig, och får jag
derföre med dem till alla delar instämma uti sista punkten af deras
reservation
På det nu icke LifbeväringsRegitets Officerskorps måtte blifva
lika hardt behandlad denna Riksdag, som den föreg:de, d. v. s.
att, då alla andra tjenstemäa erhålla en tillökning i sina löner,
äfven denna Officerskorps skulle kunna lå åtnjuta samma förmån
som andra; tror jag, att det hade varit ändamålsenligare, om StatsUtsk:t
hemställt till R. St:r, att hela det för LifbeväringsReg:tet
nu å stat upförda anslag af 31,911 rdr 50 öre rmt, måtte af K.
M:t få användas till en ändamålsenligare organisation, deruti inbegripet
till en förbättring eller tillökning af de små lönerna, som
LifbeväringsRegitets Officerare nu erhålla.
Vill man göra en jemförelse emellan LifbeväringsRegrtet och
Hallands BeväringsBataljon, finner man att vid förstnämnde Regrte
har en UnderLöjtnant  375 rdr rmt
och en Löjtnant  450 »
men vid det sistmde Reg:tet har en UnderLöjtn. . 500 »
och en Löjtnant 700 »
Då nu på sednare tiden en Chefsiön och 3 UnderLöjtnantslöner
vid LifbeväringsReg:tet blifvit besparade, har ju icke medel
saknats för att kunna förbättra Officerarnes vilkor i likhet med andra
Officerare, då på besparingarne finnes omkring 6,000 rdr rmt; jag
har derföre trott, att de små lönerna härigenom må kunna uphjelpas,
om denna punkt blifver återremitterad. Då motionstiden
nu är
Ben 11 April e. ra.
97
nu är förbi och raan icke mera kan vinna det önskade målet på
denna väg, får jag derföre anhålla om, att denna 20:de punkten af
StatsUtsk:ts Utlåt N:o 84 mätte till Utsk:t blifva återremitterad.
Hr Lilliehöök, Eric Gustaf: Med anledning af R. St:rs
beslut vid förra Riksdagen, att hos K. M:t anhålla, det LifbeväringsRegitet
måtte antingen indragas eller på ett mindre kostsamt sätt
organiseras, har K. M:t nu i sin Nåd. Propos. framlagt ett sådant
förslag, nemi. att Officerskorpserna på de båda Gardesregementerna
till tots måtte tillökas. Detta förslag har också till sitt
hufvudsakliga syfte blifvit af Ut.skit tillstyrkt. Jag har visserligen
mot detta Utskits tillstyrkande förenat mig i Hr Stjerngranats
reservation, men då denna egentligen går ut på bibehållande af
Lifbev.Reg:tet, och jag fruktar att sådant icke kommer att röna
några sympathier hos R. o. Ad., så hemställer jag, om icke lt. o.
Ad. skulle vilja återremittera denna punkt, på det Utsk:t måtte
komma i tillfälle att, jemte bifall till K. Mits Propos., föreslå och
hos K. M:t anhålla att, något lämpligt arfvode måtte komma att
utgå till Lifbev.Regitets officerare, så att deras löner blefve någor*
lunda öfverensstämmande med hvad officerare vid andra regiten åtnjuta.
Det synes mig vara hardt och ingalunda rätt att i en sådan
ställning, som skulle blifva en följd af Utskits förslag, försätta
en Cfficerskorps, som dock har tjenstgöringsskyldighet; och
om R. o. Ad. bifaller återremiss, tviflar jag ingalunda, att ju StatsUtsk:t
skall göra sitt till för att häri åstadkomma någon förbättring.
Hr Nordenfelt, Enar: Då beväringen numera kommer
att behöfva exercis allt mer och mer och R. St:r beslutat att denna
skall räcka 2 år i st. f. ett, anser jag det icke vara lämpligt
att minska officerarnes antal. SiatsUtskil har emellertid icke velat
hvarken bestämdt bifalla eller afslä K. Mits Propos., utan sökt en
medelväg, men icke gifvit något skäl, hvarföre det ej velat bevilja
hela den af K. M:t begärda summan 31,911 rdr 50 öre. Jagönskar
derföre återremiss af denna punkt, äfvensom med afseende
på de sista raderua i Utskits hemställan, hvilka synas innebära en
tvetydighet. Hittills har nemi. så tillgått, att när en Kaptensbeställning
blifvit ledig, har denna intagits af en Löjtnant, och
Löjtnanten ersatts af en UuderLöjtuant. Derigenom har befälet
åtminstone skett deri rättvisan, att detsamma haft någon utsigt till
avancement; men af de nu töreslagna ordalagen synes skola följa,
att denna rätt komme att uphöra, och således hvarje plats indragas,
så snart dea blefve ledig, hvarigenom Lifbev.Regitets Officerare
komme att för all framtid qvarstå på deu punkt, der de nu befinna
sig. Huru orättvist sådant vore, bör ej vara svårt att finna.
Man har sökt att förskaffa sig kunskaper och skicklighet, och sä
helt hastigt blir genom ett R. St:rs beslut all befordran afskuren,
och man står der qvar med en lön, som är lägre än alla andra
motsvarande löner inom Svenska arméen. Vid föregående tillfällen,
H. V. 7
98
Den 11 April e. m.
då Regilcn indragiis, hafva Officerarne antingen blifvit, placerade
annorstädes eller oek satta på indragningsstat, men deras tjenstgöring
liar uphört. Här deremot synes, som de ifrågav:de Officerarne
skulle komma att stå qvar vid sina nnv:de loner för en
framtid, hvars längd är omöjlig att beräkna. Jag instämmer således
i yrkandet om återremiss, på det hela den begärda summan
må ställas till K. JV1 :t.s disposition, och önskar att detta må ske i
sådana ordalag, att K. M:t ej må deraf på något sålt vara bunden.
Hr Björnstjerna: Det kan icke förnekas, att en viss otydlighet
är rådande i den redaktion, Utsk:t användt i sin hemställan
i afseende på denna punkt, i de sista raderna. Man kan verkligen
stanna i osäkerhet, huruvida icke Utskrt menat, att hvarje
lön inom ltegitet skulle indragas och besparas, så snart den blefve
vakant. Under sådana förhållanden anser jag allt skäl vara för
handen att återremittera denna puukt, då Utsk:t utan tvifvel kommer
i tillfälle att taga i öfvervägande hvad söm nu här blifvit
anmärkt.
Hr Bildt, Didrik Gillis: Den nu föredragna punktenär
af en särdeles granlaga beskaffenhet, emedan Lifbev.Reg:tets Officerskorps
var den enda, som vid i orra Riksdagen icke erhöll någon
löneförhöjning. R. St:r anhöllo deremot i underddiet hos K. M:l,
att denna korps måtte antingen omorganiseras eller på andra reg:ten
transporteras, hvilket också föranledt K. Mits Nåd. Propos. i ämnet.
enligt hvilken korpsen skulle komma att uphöra, och i stället
Gardenas Officerskorpser komma att ökas. Vid behandlingen inom
UIsk:t voro tankarne mycket delade i afseende på den ersättning,
som billigheten synes fordra att man bör gifva åt de nuv:de Officerarue.
Det har visserligen blifvit föreslaget, att desse skulle
antingen förflyttas på Gardena eller Landtreg:tena, men dessa förslag
kunde ej gerna antagas, emedan de skulle ingripa i K. M:ts
rätt att göra utnämningar. Deremot trodde man att, om deu
Nåd. Proposm icke bi föl les i så bestämda ordalag, som densamma
sjelf innehåller, så kunde K. M:t lättare göra organisationen och
handla efter omständigheterna. Detta tror jag också vara orsaken
till ilen otydlighet, som Hr Björnstjerna nyss påpekat, nemi. att
det icke är fullt tydligt uttryckt om, när vakans npstår, medlen
bora besparas, och vakansen icke fyllas, inom hvilken grad den än
inträffar. Detta har, såsom jag fattat Utskrts mening vara. just
afse 11 att icke binda händerna på K. M:t. Då det varit fråga om
uplösning af andra korpser, hafva deras officerare vanligen blifvit
antingen transporterade på andra regrten eller också pensionerade.
Jag tror för min del icke, att någonting vinnes genom en återremiss.
Orri man åter vill såsom Hr Lilliehöök och Hr v. Francken
synas önska, åt dessa officerare bevilja arfvoden, så bör man
också bestämma dessas belopp, ty då 2 Stånd redan bifallit Utskits
hemställan, så kommer, enligt en gammal och nödvändig praxis,
Utskrt icke att vidare behandla frågan, utan torde vidblifva sitt
förra beslut. Förflyttningen af Lifhev.Reg tets Officerare på andra
Den It A pril e. m.
korpser torde också möta så många praktiska svårigheter, att nu
ej återstår något annat än att bifalla hvad StatsUtsk:t föreslagit.
Hr Cederschiöld, Rob. Theofron: Det anförande, sora
Hr Bildt nyss afgifvit, tyckes tvärtom ådagalägga behofvet af en
återreraiss. Mig synes, att Lifbev.Reg:tets Officerare blifvit särdeles
hårdt behandlade, då de iiro de enda, som gått miste om löneförhöjning.
Anledningen dertill torde hafva varit de ledsamma
händelser, som för några år sedan inträffade inom reg:tet, och som
vållat en viss missbelåtenhet med detsamma; men det synes mig
hardt, om följderna häraf skulle drabba äfven dem, sora derför varit
främmande, och om desse Officerare skulle gå i mistning af
icke blott löneförhöjning, utan äfven befordran. Om vakans inträffar
efter en RegeraentsOtficer, så hafva Subalternerne visserligen
icke någon bestämd rättighet att komma i åtnjutande af den lediga
högre lönen, emedan K. M:f. kan till sådan tjenst nämna hvilken
som helst, äfven utom reg:tet; men sfi är icke förhållandet med
vakanser inom Kaptens- och Löjtnantsgraderna, ty der äro de berättigade
att efter tour avancera. Då nu, genom bifall till Utskds
hemställan, all möjlighet till avancement skulle afskäras för dessa
redan så missgynnade Officerare, anhåller jag om återremiss, på det
denna ytterligare orättvisa icke måtte komma att ega rum, utan
rättelse deri vinnas.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad, samt H. Exc. Hr
Grm o. Landtm, uptagit de derunder gjorda yrkandena om bifall
till och återremiss af Utsk:ts förev:de hemställan, framställde H.
Exc. först propos. å bifall dertill, och, sedan denna propus, blifvit
med många nej och åtskilliga ja besvarad, gjordes propos. om återremiss
af Utskits förslag, då svaren utföllo med starka ja, blandade
med måuga nej; och förklarade II. Exc. sig nu hafva funnit
ja öfvervägande.
Hr No rd e n f el t: Då nu R. o. Ad. för sin del beslutat
återremittera 20:de punkten, men dermed löga ar vunnet, om icke
enahanda åtgärd vidtages af de öfriga Stånden, hemställer jag, det
R. o. Ad. måtte besluta att inbjuda dessa till instämmande i det
nu fattade beslutet. Det torde kanske synas mindre lämpligt att
begära frångående af så nyss fattade beslut, men då frågan blott
gäller att få en tydligare redaktion, lära väl MedStånden åtminstone
icke kunna finna sig förnarmade af en sådan framställning.
Propos. å bifall till hvad Hr Nordenfelt sålunda föreslagit
framställdes och, då dervid svarades mänga nej och åtskilliga ja,
förklarades nej hafva varit öfvervägande.
Sedan Hr af Funck begärt votering, anmälde sig och yttrade
Gr. Hamilton, Henning: Jag har icke deltagit i diskus*
tionen om denna puukt, och hade icke heller ämnat göra det,
100
11 en II April e. m.
men vågar dock hemställa till Hr af Funck, om han icke vill afstå
från sin begäran om votering, emedan det tyckes vara från
K. o. Adis sida väl mycket hegardt af MedStånden, att de skulle
instämma i ett här fattadt beslut, som de icke kunna veta hvad
det innebär. De lära väl också icke komma att frångå sina förmodligen
efter mogen öfverläggning fattade beslut, för att underkasta
sig chancerna af det inflytande, som de här nu afgifna yttranden
kunna vinna inom Utsk:t.
Gr. af Ugglas: Jemte det jag förenar mig med Gr. Ha
milton,
får jag anmärka, att jag tror det vara utan exempel, att
man beslutat inbjuda MedStånden att förena sig om en återremiss;
åtminstone bör sådant icke kunna ega rum förr, än diskussionsprotma
kunna åtfölja, så att man deraf kan inhemta, i hvad syfte
punkten blifvit återremitterad.
Härefter förklarade Hr af Funck sig vilja afstå från yrkandet
A votering.
21 ista punkten, Gottlands NationalBeväring.
>Utsk:ts i denna punkt gjorda hemställanden biföllos.
22:dra punkten, Hallands Beväring och WesterNorrlands Beväring.
H. Exc. Hr Grin o. Landtm, yttrade, att Utsk:t hade hemställt,
att med pröfningen af K. M:s i sammanhang med planen
om inrättande af SkärgårdsMarin-bataljoner framställda, i denna
punkt uptagna, förslag om öfverflyttning från 4:de till 5:te Hufvudtiteln
af anslagen till Hallands och WesterNorrlands beväring
m. m. skulle anstå, intilldess hufvudfrågan blifvit afgjord; och hemställde
H. Exc. huruvida It. o. Ad. bifölle hvad Utsk:t sålunda
föreslagit.
ltopades ja.
23:dje punkten, Beväringsmanskapets vapenöfningar, 24:de och
25:te punkterna, Lönereglering samt 26:te punkten, ang:de väckt
motion om förbättring i de vid arméen anställda läkares löne- och
pensionsför hållan den.
Ut,sk:ts hemställanden biföllos.
27:de punkten Försvarsverket till lands i allmänhet eller
KrigsColhii Afdelmr.
Mom. litt. A.
Utskits hemställan bifölls.
Mom. litt. B.
Hr Björnstjerna: Utsk:t grundar sitt afstyrkande på för
utsättningar,
som sannerligen förefalla ganska egna. Utsk:t yttrar
1)en 11 April e. m.
101
att, då K. M. nedsatt till 10,000 rdr den summa, som ansågs beliöfvas
för att fylla den årligen upkommande bristen i detta auslag
och som ursprungligen var upgifven till 34,000 rdr, så skulle detta
bevisa, att behofvet icke vore särdeles trängande, och att äfven
dessa 10,000 rdr kunde genom en klokare hushållning besparas.
De ifrågavtde byggnaderna hafva emellertid under loppet af flera
är kunnat endast högst knapphändigt underhållas, och äfven detta
blott med största svårighet, i anseende till de höga priserna på
såväl sjelfva arbetet som materialierna. Det var just för att kunna
under den nu innevide statsregleringsperioden i någon mån iståndsätta
dessa bristfälliga byggnader, som vederbide begärde en förhöjning
af 25,000 ; och då K. M. af skälig hushållning ansåg sig
böra nedsätta summan till 10.000, afsågs dermed att kunna under
en längre tid verkställa hvad som förut var meningen att på en
kortare utföra. Man har anmärkt, att en ganska betydlig summa
är ställd till K. M:s disposition för försvarsverket i allmänhet och
som K. M. kan efter godtfinnande fördela. Man må dock ej förgäta,
att IntendentsAfdelmn, som har deli största auparten af anslaget,
är i den ställning, att det omöjligen i längden kan bära
sig för denna Afdeln. att fylla alla de behof, hvilka det åligger
densamma att se till godo. Det återstår då icke lör K. M. annat
än att af K. St:r äska anslagets höjande, eller att, så vidt ske kan,
från ArtilleriAfdelmn öfverflytta något. Orsaken hvarföre IntendentsAfdelmn
nu har svårare än förr att fullgöra sina utbetalningar,
är dels den förlängda tiden för annéeus vapenölningar, soto
förr var 8 och nu är 20 dagar, dels också den stora tillväxten i
materiel, som skall af denna Afdeln. uuderhållas. På ArtilleriAfdelnin
äro åter andra högst vigt.iga utgifter, så att föga hopp om
besparingar å anslaget till densamma lärer kunna förefinnas. Det
hade visserligen varit önskligt, att de ifrågavide Kronans byggnader
kunnat underhållas och nybyggas med nu befintliga tillgångar;
men då sådant icke låter sig göra, återstår blott att K. M. af R.
St:r äskar siirskildt anslag för sådant ändamål. Jag får således
anhålla om afslag å hvad Utskit hemställt, samt bifall till K. M:s
Propos., att 10,000 rdr årligen må tilläggas FortifikationsAfdelmns
anslag.
Efter härmed slutad öfverläggning, framställdes först propos.
å bifall till Utskits hemställan, men besvarades med nej, och sedermera
propos. derå, att It. o. Ad., med afslag å denna hemställan,
skulle bevilja den af K. M. äskade tillökning af 10.000
rdr uti FortifikationsAfdelmns anslag till bestridande af underhållet
utaf Landtförsvarets hus och byggnader i fästnings- och garnisonsorter,
hvilken sednare propos. med ja besvarades.
Mom. litt. C.
Utsk-.ts hemställan bilölls.
Mom. litt. D.
Utsk:ts uti förra delen af mom. gjorda hemställan.
10?
Den 11 A p r f I e. m.
Frih. Åkerhjelm: StatsUtskit har lior föreslagit en underd,
skrifvelse till K. M., som efter min »[(fattning är t eiri ligen obehöflig.
enär det icke kunnat visas, att de här ifrågavtde författnrr
äro behäftade med några större brister. Skulle de emellertid tarfva
någon omarbetning, så föreställer jag mig, att K. M. utan någon
påstötning från li. St:rs sirla vidtager de i sådant afs:de nödiga
åtgärder, hvarföre jag anhåller om alslag på Utsk:ts framställning
i denna punkt.
Öfverläggningen ansågs fnlliindad och. sedan gjord propos. å
bifall til! Utsk:ts hemställan blifvit med flera nej och några ja
besvarad, framställdes propos. om afslag derå och besvarades med
många ja jemte åtskilliga nej; hvaruppå den sistnämnde proposui
förklarades hafva blifvit med öfvervägande ja besvarad.
Utskds sednare tillstyrkan.
Hr Björnstjerna: Min mening är icke att motsätta mig
detta anslags upförande på extra ntgifts-staten i st. f. att det. enl.
K. jVf:s önskan, skulle öfverföras på ordinarie, emedan det visserligen
kan vara i sig sjelf t likgiltigt hvar penningarna i budgeten
återfinnas. Men jag är skyldig tillkännagifva skälet hvarföre K.
M. iiskat denna öfverflvttning: det, är nemi. den erfarenhet, man
har af de ständigt växande priserna på den materiel, som här är i
fråga, nemi. yllevaror, läder, m. hi., och å hvilka artiklar något
fallande i pris icke är att motse. Jag har blott velat härmed
angifva skälet till den nåd. framställningen.
Efter härmed slutad öfverläggning och uppå framställd propos.
biet förev:de hemställan af 11. o. Ad. biltdlm.
Mom. litt. E.
Utskrts yttrande gillades.
Mom. litt. F.
Frih. Åkerhjelm: Sedan 1!. o. Ad. vid 6:te punkten litt,
B. bifallit K. M:s Propos., följer deraf, att äfven den äskade beklädnadshjelpen
för Topografiska Korpsen af 1.200 rdr bör nu bifallas,
hvarföre jag får anhålla om afslag å Utsk:ts hemställan i
denna punkt oell bifall till hvad K. M:s Propos. i detta afstde
innehåller.
Efter härmed slutad öfverläggning, framställdes först propos.
å bifall till Utskits hemställan, men besvarades meri nej. hvarefter
propos. gjordes derå, att K. o. Ad., med afslag å samma hemställan,
måtte bevilja det af K. M. till beklädnadshjelp för Underofficerare
vid Topografiska Korpsen äskade anslag; och blef denna
sednare propos. med ja besvarad.
Don 11 April e, m.
IBS
Moni. litt. G.
Frih. Åkerhjelm: Sedan 11. o. Ad. nyss vid l(i:de punk
ten,
med alsing A StntsUtsk:ts hemställan, bila 11 it K. M:s Propos.
om upsättaude af ett nytt sappörkompaui, torde det också vara
nödvändigt alt bevilja det af K. M. för delta kompani äskade beklädnadsanslag
af 8,993 rdr, hvarföre jag anhåller orri afslag å
Utskits framställning i detta mom. och bifall till hvad K. M. i
detta afs:de äskat.
Efter framställd, men med nej besvarad propos. å bifall till
Utsk:ts hemställan, gjordes propos. om afslag derå samt beviljande
of det utaf K. M. äskade beklädnadsauslag lör det nya sappörkompaniet,
dervid svarades ja.
Mom. litt. II.
Utsk:ts hemställan bifölls.
28:<le punkten, Lif- och Släpmunderingar vid RotehållsRegiteua.
Lrtsk:ts hemställan bifölls.
29:de punkten, Salpeterupköp.
Ilr Björnstjerna: Det torde vara de flesta bekant, att
Kronans förbindelse att tillhandahålla allmänheten krut numera
uphört, sedan krutbruken fått rättighet till fri handel och således
allmänheten karr taga sitt behof af denna artikel hvar som helst.
Innan denna förändring vidtogs, var det naturligtvis nödvändigt
att Kronan försåg krutbruken med deras behof af salpeter; ett
visst pris för upköp be tömdes då och särskilda förmåner tillädes
dem, som tillverkade denna vara. Dessa förmåner blefvo ock tid
efter annan förbättrade, och denna näring inom landet upmuntrad,
emedan den ansågs som en vigtig binäring för åtskilliga provinser,
isynnerhet de Norrländska. Kronans vinst af dess monopolium på
krut beräknades till 80,000 rdr, och man antog att, då detta uphörde,
denna vinst skulle komma konsumenterne tillgodo genom
prisets fallande. Detta har dock ej inträffat, emedan de nu tå
betala krutet högre än förut.
Inom landet tillverkas f. n. omkring 15 ä 17.000 Lisp. salpeter;
men StatsUtskit har hufvudsakligen fästat sig vid det belopp,
Kronan behöfver för tillverkning af krut, och man har antagit
detta till 10,000 Lisp. Utsk:t har då ansett, att om det
kapital, som för dessa 10,000 Lisp. behölves, bigges till grund för
beräkningen, och om dertdl adderas den summa, som måsie utgifvas
för underhåll och transporter, så skulle den summa upstå,
som är af nöden för denna handels bedrifvande, emedan det, som
öfverskjuter, kunde försäljas till enskilda afnämare och således
komme att inflyta till löndén igen, Detta vore visserligen ganska
riktigt resonneradt, och K. M. har också i Sin Nåd. Propos. antydt
möjligheten af en sådan försäljning, men under den förutsättning,
104
D e ii ] 1 April e. m.
att. 11. St:r beviljade 17 0,000 rdr. I fall deremot anslaget bestämmes
till blott 1 10,000 rdr, så blir det nödvändigt att, så
snart salpetern blifvit npköpt, genast åter med förlust sälja bort
densamma. Nu står den utländska salpetern 1 rdr 50 öre under
den i Sverige tillverkade, oell s.Iedes föredraga krutbruksegarne
att införskrifva varan framför att köpa af Kronan till det pris, sorn
denna kan sälja för. Utsk:t bar icke tänkt på hvar man skal!
taga medel för att betacka den förlust, Kronan årligen gör på
denna handel, oell jag tviflar att det är klokt att låta den fortgå
sorn nu sker. Då denna handtering emellertid icke ännu torde
kunna frigifvas, utan måste tillsvidare uppehållas, samt då Salpeterfondens
tillgångar icke få för ändamålet användas, anhåller jag,
att den af K. M. äskade summa af 170.000 rdr måtte, i st. f. de
af Utskit föreslagna 1 10,000, för ifrågavide ändamål beviljas.
Propos. å bifall till Utskits hemställan blef först framställd,
men med nej besvarad, hvarefter gjordes propos. derå, att R. o.
Ad., med afslag å samma hemställan, måtte bifalla hvad K. M. i
nfs:de å anslaget till salpeterupköp föreslagit, dervid svarades ja.
30:de punkten, angule öfverskott å indelningsräntan vid Bohus
Läns Regite.
Utsk:ts hemställan bifölls.
3lista punkten, ang:de öfrige till Hufvudtiteln hörande ord.
anslag, äfvensom totalbeloppet af titelns samtlige till ordinarie statsregleringen
hörande anslag.
Bifölls, under erinran om iakttagande af de förändringar i
afside å summorna, som påkallades utaf K. o. Adis från Utskits
förslag afvikande beslut.
3 2idra punkten, angrde tn af Hr C. F. Ridderstad inom BorgareStåndet
gjord framställning röride landtförsvarets ordnande i
allmänhet.
Utskits yttrande gillades.
33:dje punkten, angide ITr Brakels, Mauritz, motion om inrättande
af en s. k. Vapenkomité.
Hr Brakel: Jag är nu. lika mycket som då jag väekte min
motion, öfvertvgad om lämpligheten af en Vapenkomité, sora profvade
vapen innan de af K. M. för arméen fastställdes, men då
StatsUtskit icke ansett Statens tillgångar, eller rättare hvad Utskit
behagar anse för Statens tillgångar, tillräckliga för det af mig sålunda
föreslagna ändamål, vill jag icke försöka på detta rum genomdrifva
mitt förslag, isynnerhet som jag vet att PresteStåndet
redan antagit Utskits hemställan. Jag vill blott göra den anm.
vid Utskits yttrande pag. 41: »Utskit har i öfrigt föreställt sig,
att det åsyftade ändamålet kunde på ett mera lämpligt sätt, åtminstone
i någon mån, upnås derigenom att, vid fråga om ny
Den 11 April e. m.
105
krigsmateriel* anskaffande, för hvarje särskildt fall ombesörjes den
undersökning och pröfning af sakkunnige män, som kan finnas
nödig, innan nya upfinnitigar eller förbättringar blifva definitivt
antagna», att jag aldrig afsett annat än att desse sakkunniga män
borde bilda en permanent komité, så att man i detta afs:de kunde
vinna någon enhet såväl för Svenska och Norska arméerna som
tor arméen och flottan. Jag ämnar för öfrigt icke begära afslag
å denna punkt, utan har blott velat i förbigående nämna detta.
Uppå härelter gjord propos., blef Utsk:ts hemställan bifallen.
34:de punkten, ang:de anslag till anskaffning af relflade kanoner,
samt 35:te punkten. ang:de anslag till anskaffande af ridoch
enspanns- m. fl. persedlar för 2:ne 12 pund. reserv batterier,
Utsk:ts hemställanden biföllos.
36:te punkten, angide anslag till anskaffning af relflade Infanteri-gevär.
Hr Björnstjerna: Arméens förråder af gevär äro tyvärr
så illa försedda, att det varit önskligt om vida större anslag kunnat
för detta ändamål af K. M. begäras. Den summa, Utskit föreslagit,
ti 1 Ista eljer inköp endast af 8, U00 relflade gevär i st. f. 12,000,
som K. M. begärt, och om detta bifalles, så går det naturligtvis
åt långt flera år innan arméen kan blifva försedd med blott en
omgång gevär, då det dock är nödigt att den eger 2:ne omgångar.
Jag anser icke nödigt att här framlägga några vidlyftiga upgifter
om de tillgångar af gevär, som i armeens förråder finnas, utan är
öfvertygad att B. o. Ad., väl inseende behofvet af den summa, K.
M. för detta ändamål begärt, bifaller den Nåd. Propos. i denna
del.
Frih. Åkerhjelm: Jag anhåller få tillkännagifva, att jag,
likasom II. o. Ad:s fleste ledamöter inom Utsk:t., tillhört minoriteten.
Behofvet af relflade gevär är af Hr Björnstjerna redan
ådagalngdt, och jag hoppas att B. o. Ad. måtte, med afslag å
StatsUtsk:ts hemställan, bifalla hvad K. M. för ifrågav:de ändamål
äskat.
Hr Montgomery, Robert Nils Germund: I öfver
ensstämmelse
med min mot denna punkt afgifna reservation, får
jag på de skäl, som redan blifvit anförda, instämma med de begge
sista talarena.
Efter härmed slutad öfverläggning, framställdes först propos.
å bifall till Utsk:ts hemställan, dervid svarades nej, hvarefter gjordes
propos. om afslag derå samt beviljande af det anslag, K, M.
för ifrågav:de ändamål äskat; och biel denna sednare propos. med
ja besvarad.
106
Den 11 April e. m.
37:de punkten, ang:de anslag till fortsättande af Carlsborgs
fästningsbyggnad.
Utskits liemställan bifölls.
38:de punkten, ang:de anslag till fortsättande af fästningsbyggnadsarbetena
vid Carlskrona
Hr Brakel, Mauritz: I afs:de å denna punkt får jag
anhålla, art det af K. M. för denna vigtiga fästning begärda anslag
måtte utan nedsättning beviljas.
Frih. Åkerhjelm: Den af Chefen för IngeniörKorpsen up
gjorda
kostnadsberäkning uptager för befästningen på Kurrholmen
blott 80.000 rdr årligen, och StatsUtsk;t har ansett sig icke böra
gå utöfver denna summa. Jag anhåller att detta StatsUtsk:ts tillstyrkande
mätte bifallas.
Hr Brakel: Jag vet icke om det är jag eller Frih. Åker
hjelm,
som härvid gjort ett misstag; ty han har sagt, att befästningen
på Kurrholmen skulle kosta 80,000 rdr, och jag har sagt
att den skulle kosta 240,000; och jag har begärt propos. på den
summa, Chefen för IngeniörKorpsen ansett nödig.
Frih. Åkerhjelm: Förmodligen undföll det Hr Brakels
upmärksamhet, att jag nämnde det ifrågav:de befästning skulle
kosta 80,050 rdr årligen, hvilket gör för 3 år 240,150 rdr, eller
just den summa, Utsk:t tillstyrkt.
Sedan öfverliiggningen förklarats fulländad samt H. Exc, Hr
Gr:n o. Landtm, yttrat, att derunder yrkats dels bifall till Ulsk:ts
hemställan och dels afslag derå, samt beviljande af det utaf K. M.
till ifrågavtde fästningsarbete» äskade anslag, 90,000 rdr under
livartdera af åren 1861, 1862 och 1863 ; blef propos. å bifall till
Utsk:ts hemställan Iralnställd och med ja besvarad.
3 9:de punkten, ang:de anslag till fortsättande af befästnings
me å Itindö vid Waxholm.
Uisk:ts hemställan bifölls.
LI. Exc. Hr Gr:ti o. Landtm, hemställde härefter, huruvida,
då tiden vore framskriden samt den nästföljande punkten troligtvis
komme att föranleda till en mera långvarig öfverläggning, R. o.
Ad. behagade upskjut.a den vidare handläggningen af förevjde Utlåt,
till nästa plenum och nu åtskiljas.
Sedan R. o. Ad. härtill lemnat bifall, åtskiljdes Ståndet kl.
>/2 10 e. m.
In fidem,
O. Brakel.
Den 13 April.
10"
Fredagen den 13 April 18S0.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades protokollet för den 15 sistl. Februari e. m.
H. Exc. Hr Gr. o. Landtm, tillkiinnagaf, att sedan H. Exc.
och de ölriga RiksStåndens Hrr Talmän nyligen blifvit kallade till
H. M. Konungen, hade H. M„ vid dem lemnadt företräde, gjort
sig underrättad om riksdagsärendeuas fortgång samt dervid uttalat
sin önskan, att göromålen måtte så ordnas, att Iiiksdagen skulle
kunna afslutas vid tiden omkring den 20 nästkommande Juli.
Fortsattes pröfningen af StatsUtsk:ts Utlåtande N:o 84, angående
regleringen af utgifterna under RiksStatens 4:de Hufvudtitel.
40:de punkten, angående anslag till fortsättande af befästningarne
vid Stockholm å landsidan.
Utsk:ts i förra delen af punkten gjorda hemställan , »det R. St:r
måtte förklara sig icke finna skäl att bevilja det af K . M. till fortsättande
af befästningsarbetena vid Stockholm på lands dan för nästkommande
statsregleringsperiod äskade anslag.»
Hr Virgin, Christian Adolf: För min del anser jag det
redan vid torra Riksdagen vara klart utredt, att södra sidan af
hufvudstaden, hvarom nu ensamt är fråga, och från hvilket håll vi
egentligen kunna helara ett oförberedt anfall, skall befästas. StatsUtsk:t
har icke heller anfört något skäl emot nödvändigheten af
denna befästning, utan endast sagt, att frågan icke vore tillräckligt
utredd; och detta oaktadt redan vid förra Riksdagen en af
K. M. med hans underskrift stadfästad plan varit Utsk:t förelagd.
Naturligtvis har denna plan äl ven stått nuv:de Riksdags StatsUtsktt
till förfogande Dessutom har Chefen för IngeniörKorpsen när som
helst varit redo att lemna alla de uplysningar, som kunnat erfordras.
Det vore i högsta grad inkonseqvent att nuvule R. St:r
skulle besluta afbryta ett arbete, som vid förra Riksdagen just af
dem på enskild motion beslöts att påbörjas. Dä Stockholms befästande
dessutom är en både ur diplomatisk och militärisk syn
punkt
vigtig fråga, kan jag icke annat än i allo tillstyrka K. M:s
Nåd. Propos. i denna del.
108
Den 13 April.
Hr Björnstjerna, Johan Magnus: Då denna vigtiga
fråga nu af det Högloft. Ståndet skall behandlas, stadnar man, vid
början af öfverläggningen om densamma, i ovisshet om sättet, på
hvilket de förhållanden, som dermed ega sammanhang, böra åskådliggöras.
Man måste, för att inse frågans betydelse, göra sig reda
för den militära vigt, som Slockholm i och för sig såsom hufvudstad
eger, och derelter för den egendomliga belägenhet, denna stad
har. Ehuru få de torde vara, hvilka ej erkänna den stora vigt och
det inflytande, som Stockholms egande måste hafva för den, hvilken
inom Sverige förer krig, finnas dock åtskilliga, som förmoda,
att Stockholm ej blefve utsatt för anfall, och att, om sådant verkl.
skulle inträffa, det lämpligaste och bästa försvaret vore, att alldeles
icke genom befästningar, upresta utanför staden på lämpliga
punkter, söka uppehålla fienden, utan mottaga honom inom staden
och, sedan arméen blifvit samlad, antingen utdrifva honom derifrån,
eller också afskära honom alla kommunikationer.
Hvar och en torde lätteligen finna, i fall han gör sig någorlunda
hemmastadd med tanken på det inflytande, en hufvudstads
egande utöfvar på det allmänna, att om man på detta gästväuliga
sätt emottager en fiende, man ej heller så snart blir honom qvitt,
då han på stället finner all önskad beqvämlighet; han uppehåller sig
troligeu der så länge att han. tillräckligt stark att besöka landets
provinser, kan i dessa, med all erforderlig kraft, framrycka. Det
torde derföre vara tydligt, att något bör göras, för att hindra en
fiende att intränga i hufvudstaden. Man upgifver visserligen, att
Stockholm blefve så sent utsatt för ett fiendtligt anfall, att man
nog kunde hinna förbereda sig till försvar, innan fienden stöde vid
dess murar, då otvifvelaktigt alla de underrättelser ang:de planerna
för ett tillämnadt anfall skulle så tidigt ankomma, att man kunde
göra sig beredd till försvar. För en längre aflägsen tid kunde
man möjligen vara nog godtrogen att inbilla sig detta, men genom
sednare tilldragelser, såsom t. ex. fälttaget i Italien, bör
man hafva blifvit öfvertygad att den fiende, som vill anfalla och
som har kraft och styrka att bereda sig dertill, endast afvaktar
en lämplig tidpunkt för utförandet af sina planer. Således ma
man ej förundra sig att alla de, som hysa den åsigt att en ötverrumpling
lätt kan verkställas, såvida inga försigtighetsmått på förhand
vidtagas, pä det ifrigaste yrka Stockholms befästande.
Förmenar man deremot, att Stockholm ej behöfver försvaras,
så är det klart att ingen befästning är af nöden; men anser man
dess skyddande nödvändigt i och för landets sjelfbestånd i en framtid,
mäste man tillse hvad befästningsarbe‘ena i sin helhet uträtta.
För att betrygga hufvudstaden, har K. M:t sedan flere år tillbaka
varit betänkt att upgöra en plan för dess befästande. En sådan
plan upgjordes ock, hvarvid man fästade behörigt afseende på de
egendomliga naturförhållanden, hvilka göra det lättare att befästa
Stockhom, än de flesta andra punkter inom vårt och äfven möjligen
inom främmande länder. Det för Stockholms befästande föreslagna
sättet afsåg att, sedan detsamma blifvit utfördt, sätta garnisonen,
förstärkt med dess beväring, i tillfälle aft, i fall staden
Peil 13 April.
109
nnfölles, försvara densamma. Med anledning af de förhållanden,
som vid föregående Riksdag framställdes, har anslag blifvit hevilja
cl t till påbörjande af detta stora och vigtiga företag. För att bedöma,
huruledes detta ärende af davide Stir omfattades, får jag hänvisa
til! den skrifvelse, R. Stir i detta ämne afläto; man skall deraf
finna att hvarje uttryck innebär den lifligaste upfattning af vigten
af detta företag.
Denna R. Stirs åberopade skrifvelse innehåller, bland annat,
följande anmärkningsvärda ord:
»Att Stockholms vigt såsom strategisk punkt och Rikets huf»vudstad
allvarligt fordrar dess förseende med befästningar, för att
»dymedelst hindra en fiende att genom öfverrumpling bemäktiga
»sig hufvudstaden, samt derifrån föra sina operationer längs Mälare»dalen
in i hjerta! af landet, likasom det oek iir mera sannolikt,
»att sådana skyddande befästningar genom sin blotta tillvaro skola
»vara tillräckliga att, i de flesta fall, från Stockholm afvända an»fall
af denna art, hvilka sällan vågas der utsigten till framgång
»saknas.»
Häraf svnes, att R. Stir upfattat och erkännt villen och betydelsen
af Stockholms befästande, hvilket företags inställande skulle
medföra nödvändigheten att, vid hvarje förmodan af anfall, hålla
en tillräckligt stark aimée stridsfärdig, för att slå fienden genast
efter hans landstigning, föranledande en underhållskostnad, sorn
snart öfversteg det belopp, hvartill befästningsarbetena i sin helhet
skulle upgå.
Det är särdeles lärorikt att fullständigt genomläsa R. Stirs
omförmälda skrifvelse. Deruti yttras nemi., att de varit i tillfälle
att taga del af de planer, som blifvit upgjorda för Stockholms befästande,
äfvensom att detta borde ske genom särskilda verk; ailt
i öfverensstämmelse nied de handlingar, som för frågans bedömande
voro tillgänglige. Äfvenledes finnes i denna skrifvelse tydligen anfördt,
att R. Stir gjort sig underrättade om kostnadsförslaget i
nämnde hänseende. I allmänhet förordade R. Stir på allt sätt förslaget,
för hvars påbörjande de ock anvisade en viss summa. Vid
samma tillfälle begärde R. Stir att K. Mit täcktes till nästkommande
Riksmöte göra »nådig framställning med förslag till ifråga»varande
befästningsarbetens vidare utförande.»
Vänder man sig nu åter till hvad som i detta afseende vid
pågående Riksdag passerat, så må man verkligen med förvåning
genomläsa StatsUtsk:ts nyss föredragna Betänk., hvilket innehåller
helt andra åsigter och tänkesätt rörande befästningen af hufvudstaden.
På grund af R. Stirs beslut vid förra Riksdagen anvisades
årligen en summa af 100,000 rdr, att påbörja arbetena på
hufvudstadens södra sida, och nu har K. Mit för denna statsregleringsperiod
äskat 300,000 rdr för befästningsarbetenas fortsättande.
Utskit afstyrker bifall tili detta K. M:s förslag. Det anför såsom
hufvudsakliga skäl för sitt afslag, att befästningarne ej skulle blifva
tillräckligt utförda, för att motstå ett anfall, och att de skulle behöfva
mera utvidgas, samt att kostnaderna i följd deraf skulle höjas
öfver hvad som vid förra Riksdagen var bestämdt. Det faller
110
I')en 13 April.
af sig sjelft., att ingen fästning är så bygd, att ej linder årens lopp
förbättringar derå behöfva göras, men att några ytterligare permanenta
verk, utöfver de i planen uptagne, icke för det afsedda ändamålet
böra ifrågakomma, synes vara tillräckligt klart, ej allenast
af Beta st ning-Korn i t éens fastställda oell oförändrade förslag, utan
äfven deraf att alla andra erforderliga anläggningar äro passagera,
d. v. s. de tillhöra fältbefästningen och utföras endast under pågående
krig — hvarpå ett exempel tydligast framstår i Sebastopol,
hvilket väl var befästadt, men hvarest, sedan belägringen redan
börjat, verken betydligt utvecklades.
Vidare säges, att tankarne vore så delade, ej alleuast om nyttan
af sjelfva befästningen, utan fastmer om sättet för dess anordnande,
att häruti skulle ligga ett giltigt skäl till arbetets inställande.
Att tankarne äro delade bevisar väl egentligen ingenting
annat i (letia fall, än i andra; och för att finna det rätta, torde
mari göra klokast uti att fästa sig vid hvad de mest sakkunnige
bland män af facket yttrat.
Slutligen öfvergår Utskit till det påstående, att för denna sak
fattas konstitutionel ansvarighet. Deremot ber jag att få fusta synnerlig
vigt vid hvad af li. St:r vid sednaste Riksdagen begärdes
och som jag nyss varit i tillfälle att citera. R. St:r begärde nemi.,
sedan de hade anslagit dessa 200,000 rdr till påbörjande af befästningsarbetena
å hufvudstadens södra sida, att K. M:t skulle
framkomma med förslag till arbetets vidare utförande. Mig synes
det också klart hvad detta arbete bör omfatta. Det arbete, som
man påbörjat, är befästningen eller skansen vid Skanstull. För att
fortsätta detta verk, har K. M:t äskat medel, så mycket mera, som
det var R. St:rs önskan att så borde ske. och det dessutom var
K. M:t kärt att se denna önskan uplylld.
M ed den bestämda öfvertygelse jag hyser, att Stockholm, om
det icke förses med befästningar, helt säkert blir ett rof för en
hastigt anryckande fiende, och då det ej kan vara med en sann
fosterlandskänsla öfverensstämmande att ej söka skydda sig emot
sådane angrepp, får jag hos Hr Gr. o. Landtm, anhålla om propos.
på bifall till K. M:s framställning och afslag å Utskits Betänk.
Flere ledamöter yttrade härtill bifall.
Hr af Kleen, Johan: Det ämne. som i dag af R. o. Ad.
skall afgöras, rörande frågan om hufvudstadens befästande, får utan
tvifvel räknas till ett af de vigtigaste, som under denna Riksdag
förekommit, så sanut det är, att hvad som rörer ett folks oberoende
och sjelfständighet, måste erkännas vara af högre vigt och
värde och stå framför alla andra angelägenheter. Jag tviflar således
ingalunda på alt ju denna fråga med lika mycket allvar som
värme af R. o. Ad. skall omfattas. Med huru mycket intresse
denna fråga följes äfven utom representationen, derom bära de många
afhandiingar och tidningsupsatser vittne, som inom ganska kort tid
varit svnliga och som, om äfven någon skicklighet i meningar
deruti kunnat röjas, dock i allmänhet ådagalägga huru mycket denna
1) t n 13 A piil.
lil
angelägenhet. ligger fosterlandsvännen om hjerta!. Äfven utomlands
iir npmärksamhelen fästad — vi kunna derom vara förvissade —
på det beslut, vi gå att taga. Befästandet af en hufvudstad är en
så märklig händelse, att den icke kan undgå att väcka ett visst
upseende. Så var äfven förhållandet, när B. St:r beslöto att Stockholm
skulle befästas och den derföre gillade plan sattes i verkstäl
lighet.
När så är förhållandet, så kan med skäl frågas: huru har
det, då kommit derhän, att denna sak befinner sig för närvarande
på den ståndpunkt, att alla de. som varmt och allvarligt intressera
sig för dess framgång, mäste med skid frukta att lösningen deraf icke
skall utfalla till landets sanna fördel Jag skall bjuda till att efter
förmåga och med den kännedom, jag tror mig ega cm frågans innersta
beskaffenhet, härom uplysa, samt huru den på-mångahanda sätt
blifvit vänd och lörvänd och ändtligen till R. St,:r framburen i ett
skick, som ingalunda kan sägas vara tillfredsställande.
Så vidt jag kunnat förstå, sä utgöras vedersakarne till hufvudstadens
befästande antingen af dem. som helt och hållet förtvifla
örn vår politiska ställning, som säga att ödet en gång kastat
oss i vägen för en koloss, hvars lörstoring.-beuär ingen kan
motstå, och att det är förgäfves som vi bjuda till att rädda oss undan
dess öfverhnngande allt upslukande välde. Del återstår för oss,
efter deras mening, ingenting annat än att tåligt underkasta oss
ödets skickelse, och göra detta för oss så drägligt, som möjligt.
Lyckligtvis är antalet af dessa, rent af lörtviflade, ringa, och det
lönar icke heller mödan att vidare orda om sådana åsigter. Andra
åter hysa alldeles motsatta tänkesätt, men komma likväl till
samma resultat, hvad den närvarande frågan beträffar. Dessa säga
nemligen att det icke alls är någon fara å lärde. Det är väl sannt
att Ryssland är oss mångdubbelt ölverrnägtigt, men det. skall aldrig
våga angripa oss. Sådant skulle omöjligen Europa kunna åse, utan
att genast hasta till vår hjelp. Vi hafva nu under ett halft sekel
haft denna makt gent emot oss, men ännu aldrig lia dess härar
giistat vår hulvudstad och skola icke heller, mena de, härefter våga
ett sådant tilltag. Nu behöfva vi så mycket mindre sjelfva göra
alltför stora upoffringar tor vårt sjelf-lörsvar, sedan vi efter November-traktaten
ega trogna bundsförvandter, som nog skola sköta om
den saken. Till dessa åsigter sälla sig äfven de, som af hela sin
håg öfverlemna! sig åt vår materiella utveckling, lemnande helst åsido
alla sådana frågor, som icke direkte röra denna, efter deras mening,
vigtigaste angelägenhet, och som derföre med största begärlighet
omfatta en åsigt, som hjelper dem ifrån slika improduktiva
företag, som t. ex. fästnings-anläggningar, och som således med all
ifver och af alla sina krafter motarbeta förslaget om hufvudstadens
försättande i försvars tillstånd. Tyvärr är dessa senares antal ganska
stort, äfven inom representationen. Det är i sanning svårt att
veta, hvilkendera af dessa uplät; ungar af vår politiska ställning,
de förskräcktas eller deras som vilja kasta sig i armarne på bundsförvandter,
man minst ville bekänna sig till, vid tanken på hvad
vi fordom varit och hvad vi med Guds hjelp ännu icke uphört att
vara — ett fritt, sjelfständigt och i historien frejdadt folk. Vi,
112
Den 13 April.
sora engång kommit det betryckta Tyskland till hjelp och kanske
icke orätt konna sägas då hafva laggt grunden till det statsskick,
som höjt större delen af Europa till hvad det nu är — vi, sora
senast, då vår granne hotades af en öfverlägsen fiendes öfvermod,
icke tvekade att skynda till hans hjelp — vi skulle nu öfverlåta
åt andra den heligaste af ett folks pligter, den nemi. att af alla
krafter och intill sista blodsdroppan försvara sin sjelfständighet.
Hjelp dig sjelf och Gud skall hjelpa dig — detta är en gyllne
regel så för den enskildte sora för samhällen, och historien lärer
huru det går med dem, som glömma detta visa råd.
Andtligen komma vi till dem, som både inse och äro öfvertygade
om vigten af att sätta vårt försvarsväsende i ett ordnadt
skick och som, lika med oss, äro genomträngda af den vissa förhoppning
att med tillhjelp deraf kunna lugnt möta hvilken fara som
helst, men som äro af olika tankar om sättet att komma härtill
och särskildt, hvad hufvudstadens befästande angår, hysa ganska
skiljaktiga meningar. Denna skiljaktighet lörspordes mindre inom
den komité, som i början af år 185 6 nedsattes enkom för denna
frågas besvarande. Man biel’ der, sedan man satt denna fråga på
dess rätta ståndpunkt, snart ense om hufvudgrunderua för den allmänna
befästningsplanen. Och hvilken är då dea ståndpunkt, från
hvilken man borde utgå vid behandlingen af detta vigtiga ämne?
Jo, att hufvudstaden borde sättas i försvars-skick mot en öfverrumpling
medelst befästning, hvilken således oundgängligen måste
vara grundad på de stridskrafter, som ständigt på stället äro att
tillgå, emedan någon annan hjelp vid ett sådant tillfälle icke vore
att påräkna.— Efter denna hufvudåsigt utarbetades planen för hela
södra befästningslinien, hvilken är den. som egentligen kan blifva
föremål för ett sådant öfverraskande anfall. Enligt den nåd. instruktionen
borde komitén så skyndsamt som möjligt inkomma till
K. M:t med sitt arbete, hvilket ock bedrefs med den ifver att hela
planen med alla dess detaljer, kartor och förslager m. m. kunde
till K. M:t ingifvas ett år efter komiténs nedsättande eller i början
af år 1857.
Utom det nämnda vilkoret att freda mot en öfverrumpling,
var denna plan så upgjord, att den tvingade fienden till en regulier
belägring, samt, ehuru grundad på den strängaste defensiv,
så länge de lefvande stridskrafterna voro inskränkta till Stockholms
garnison, med dertill hörande beväring, likväl innefattade alla medel
för att, i män som nya trupper anlände, öfvergå till offensiven.
Detta är den rätta, ja den enda grund, som kan läggas för
Stockholms befästning, då man icke eger rättighet att antaga en 4
elier 5 gånger starkare garnison, än hvad den för närv:de är, i
hvilket fall man visserligen kunde utsträcka befästningslinien något
längre, men utau att derigenom hafva vunnit någon egentlig fördel,
men väl bundit en betydlig del af det aktiva försvaret, som
med vida större vinst kan och bör på annat sätt användas. Under
hvilka förhållanden som helst, skulle det således aldrig vara
skäl att välja någon annan befästningslinia, än den redan valda.
Denna
Den 13 April.
113
Denna ligger uti den brutna termin, sorn sträcker sig fiån Nybohof
utanför Liljeholmstullen till Sickla och slutar med ett större
verk vid Dockan, med ryggen mot Svindelsvik, som således utgör
liniens venstra stödjepunkt. Uti denna linie, som har en utsträckning
från flygel till flygel af 12,000 alnar eller 2/3 Svensk mi),
äro 16 skansar förlagde, på sådane punkter, som på den omgifvande
terrainen ega ett större taktiskt inflytande, afsedde för en»
bestyckning af 585 till större delen gröfre pjeser, hvarmed hela
den framförliggande och omgifvande terrainen väl bestrykes. Afståndet
dem emellan måste vara olika, såsom beroende af de valda
punkterna med afseende å de förstnämnde egenskaperna, men utsträcker
sig ingenstädes öfver godt kartesch-håll. Hvad verkens
konstruktion beträffar, så har dervid hufvudsakligen fästats afseende
på en god (rontaleld, stormfrihet samt bombfria logernenter
— 3 nödiga egenskaper för alt bilda en god befästning. I öfrigt
äro formerna så enkla sora möjligt, dels för besparings skull, men
hufvudsakligen af det skäl, att en befästning uti en så beskaffad
terrain icke kan och icke bör innefatta brutna liuier, utöfver hvad
sorn oundgängligen behöfs, hvarigenom det egentliga försvaret, Artillerielden,
blott skulle försvagas. Bakom denna genom konsten
tillskapade försvarslinie, sträcker sig en af naturen sjelf bildad,
uti de 2:ne vattendragen Arstaviken och Hammarbysjön, hvarå
meningen är att ett visst arita] kanonjollar skola vara under krigstid
stationerade. Sådana flytande batterier, flyttbara dit de för
tillfället behöfvas, skola under en belägring utöfva en kraftig verkan
pä försvaret. Byssarnes i kölhalningsviken stationerade, svårt
bevärade ångfartyg, gjorde de allierade vid flera tillfallen stort afbräck
under belägringen af Sebastopol. På stranden af stadssidan
längs dessa vatten skola enligt planen inga andra anläggningar
göras på förhand, än 6 ä 7 jordbatterier vid Skanstull samt vid
Liljeholms- och Danvikstullarue. Men under loppet af en belägring
eger man god tid att garnera hela denna straud med dylika
verk, hvarest man, till följe af fiendens anfallspunkter, finner dessa
af behofvet påkallade. Dessa utgöra då den innersta linien, hvilken,
gynnad af terrainen, lätt kan danas tili ett ganska starkt
försvar och bör under denna period af belägringen, då man hunnit
draga till sig tillräckligt med trupper, starkt kunna besättas och
förses med verksam bestyckning. Vi hafva då åt södra anfallssidan
en fullständig befästningsfrout med hufvudvall, en våt graf
med ett särdeles verksamt graf-fprsvar samt en kedja af utanverk
derframför, af ovanlig styrka och raotståndsförmåga. Jag vågar
säga att, mig veterligen, finnes ingen befästningsfrout någorstädes,
som öfverträffa!- denna i lörsvarbarhet och styrka. Men denna
försvarbarhet är hufvudsakligen beroende på det sammanhang, sorn
finnes emellan försvarets skiljda delar. Ryckas dessa från hvarandra,
så uphör denna kraft eller försvagas betydligt. Om således
den yttre linien framflyttas och utsträckes, så inträder svaghet, icke
allenast genom denna utsträckning, men hufvudsakligen genom
splittring af hvad jag nvss visat utgöra ett helt för sig. Det blir
tf. V. ä
lii
ilen 13 April,
nemligen då en möjlighet för fienden att genombryta den yttre,
numera svaga befästningslinien och slå sig ned uti den närmast
vattnet belägna brutna terrainen och der hota med öfvergångar,
sedan grafförsvaret blifvit antingen förstördt eller bortjagadt.
I sammanhang med södra anfallsfrontens här antydda permanenta
försvar, står ett system af fältverk å sådana avancerade positioner,
söm på försvaret ega ett verksamt inflytande. Men dessa
hvarken kunna eller böra på förhand anläggas, emedan man under
anfallets första period icke eger tillräckligt trupper för deras besättande,
hvaraf lätteligen skulle kunna inträffa, att dessa verk,
till stor skada för försvaret, af fienden i stället intoges och besattes.
En sådan tidigare anläggning är icke heller af behofvet
påkallad, emedan tillfälle dertill gifves under den tid, som fienden
behöfver för sina förberedelser till belägringen.
Man eger då äfven den fördelen att kunna lämpa dessa anläggningar
efter fiendens anfall. Sådana avancerade positioner finnas
på högra flygeln uti terrainen emellan Mörtviken och Trekanten
samt, de permanenta verken vid Liljeholmen och Nybohof;
å venstra flygeln framför det permanenta verket vid Dockan, som
kärna, uti den brutna terrainen mellan Svindelsviken och Järlasjön
samt å liniens midtel uti den bågformigt framskjutande terrainen
vid Enskede till Skärmarbrink, med de bakomliggande permanenta
verken vid Johannishof, Linde och 1’elersberg. såsom stöd
eller kärna. Andtligen gifves det en position i fiendens högra
flank af utomordentlig vigt och som med största fördel kan intagas
af försvarstrupperua, så snart dessa hunnit samlas till ett tillräckligt
stort antal. — jag menar Sikla-ön emellan Skurusund och
Jerlasjön, med god landsättningsplats vid Nyckelvik. Hela denna
trekant, omgifven af 2:ne naturliga våta grafvar, består af en bruten,
lätt försvarbar termin, sedan en fältförskansning blifvit anlagd
på näset emellan Stubbsund och Duftiässjön. Härifrån är alståndet
tili Erstavik icke större än 7 å 8000 alnar, således inom
håll för gröfre bomber och raketer, att icke nämna faran för fienden
att härifrån ständigt vara utsatt för utfall i sin rygg och högra
flank. Det ligger i sakens natur, att då de försvarande fritt
kunna röra s:g på Mälaren, kan anfall förberedas och utföras i fiendens
venstra flank, utan att lian derom kan arhålla kunskap förrän
i utförandets ögonblick. I fiendens front ega de belägrade all
möjlig lätthet att emellan de detacherade verken göra utfall, när
och hvarhelst sådant kan anses lämpligt.
Sådant är, i korthet sagdt, den befästning och andemeningen
af det försvar, hvarigenom komiterade ansågo sig bäst hafva löst
sin upgift, hvad södra försvarslinien beträffar, att nemligen i början
inskränka försvaret till den strängaste defensiv, med fästadt
afseende på att, i män som flere ti upper ankomma, gå anfallsvis
tillväga. Med utförandet af denna befästning är ock all fara för
hufvudstadens öfverrumpling, fienden må komma med hvilken styrka
so u helst, iörebyggd.
De hufvudsakligaste inkast deremot, som kommit till min kunskap,
hvälfva sig kring bombfriheteu för staden samt att denna
Din 13 April.
icke vore fullt ernådd genom den närvarande befästningslinieris
läge. Härtill svaras, att afståndet mellan denna oell den mera
tätt bebyggda delen af södra förstaden är V4 svensk mil. Fienden
kan således komma på ett afstånd af emellan 5 och 6000 alnar.
Detta är tillräckligt för att freda staden för vanliga bombkast och
sådana, som fienden skickar mot verken, men som gå derutöfver.
Mot brandraketer och de utsträckta kastvidder, som dels redan äro
konstaterade och dels i den närmaste framtid äro att motse såsom
möjliga, fredar deremot icke ett sådant afstånd, enär dertill skulle
behöfvas 12 å 15,000 alnar. Men en linie, så långt framflyttad,
komme då att få en utsträckning af 2 å 3 Svenska mil, en befästning,
hvarken tänkbar att utföra, hvad kostnaden beträffar, och
knappast hållbar med hela Svenska arméen som besättning. Under
sådana omständigheter finnes ingen förnuftig grund för att, med
upoffring af ett tillförlitligt försvar, söka en fördel, som i alla fall
icke kan ernås. Också har man ingenstädes gjort afseende derpå,
icke ens uti den senast för Antwerpen antagna befästningsplan,
der den yttre liniens afstånd från staden är vida kortare iin det
för Stockholm blifvande, thuril man der var oförhindrad af terrainen,
som öfverallt är jemn, att framskjuta densamma, om icke
man klart insett att sådant skulle medföra en svaghet i försvaret,
som icke kunde upvägas af en för tillfället måhända vunnen bombfrihet,
men som man icke visste huru länge den komme att ega
bestånd. Vid Antwerpen skulle annars en sådan utvidgning af den
yttre linien möjligen kunnat rättfärdigas deraf, att denna plats alltid
kan påräkna en hel armée till sitt försvar, hvilket deremot alldeles
icke är händelsen med Stockholm. Den nya befästningslinien
framför Köpenhamn har alldeles samma afstånd från den nnrv:de
dock tätt bebyggda staden, som befästningslinierna vid Stockholm,
ehuru man afven der af terrainen var oförhindrad att draga den
längre fram. Det sanna är att ingen befästad plats för närvtde
är fredad för en bombardering efter de senast utsträckta kastvidder
samt att mati icke heller vid belästningarnes anordnande försökt
ernå ett sådant mål, väl" vetande att ett dylikt bemödande ändå
skulle för framtiden blifva fruktlöst. Stockholm är den plats, som
i detta hänseendet är bäst lottad, dels genom det avancerade läge,
som befästningslinierna komma att intaga, dels genom stadens vidsträckthet
och dess glest bebodda förstäder. Det är icke heller
sannolikt att Stockholm, befästad!, skall någonsin blifva föremål
för en bombardering eller ens för en belägring, då en fiende nog
aktar sig för att våga ett företag, der så föga utsigt till framgång
visar sig.
Hvad Stockholms norra anfallsfront angår, så är den af helt
annan beskaffenhet äu den södra. Här kan till att börja med
ingen öfverrumpling ega rum. Från den närmast belägna för en
fiende tillgängliga landstigningsplats, har han alltid 5 å 6 dagars
marsch att tillryggalägga, innan han befinner sig framför denna
front, hvartill kommer några dagar lör utskeppning af en betydlig
materiel m. m. De försvarande ega således alltid !0 å 12 dagar
till sin disposition för försvarets norduande å denna sida, in
-
116
I)en 13 April.
om hvilken lid 8 å 10,000 inan kunna anlända såsom förstärkning.
Hvad sjelfva befästningen angår, så måste den till sin beskaffenhet
väsendtligen skilja sig från den södra, hvarest af naturen
fanns på förhand ett hinder lagdt i fiendens väg, genom de
2:ne vattendragen, sorn här saknas. Ett sådant hinder måste derföre
genom konsten tillskapas, d. v. s. befästningen måste här vara
utestängande och följaktligen bestå af sammanhängande linier.-  Komitterade funno denna befästningslinie bäst och lämpligast böra
förlaggas emellan de 2-.ne vattendragen, Brunnsviken och Ullsunda9jön,
der de bilda de bästa flygelbetäckningarne, eller emellan
Generalsbacken och det, så kallade 8i roberget med 2:ne avancerade
permanenta verk, vid Haga grindar och berget framför Ingenting,
för att bestryka dalgångarna på ömse sidor af Solna kyrka. Såsom
framskjutna positioner för att intagas med fältverk, visa sig
höjderna vid Tomteboda och Norrbacka såsom särdeles lämpliga-,
med flygelstöd från de nyssnämnde verken. Afven Hufvudstaberget
kan lämpa sig härtill för att göra detsamma för fienden otillgängligt,
ehuru han svårligen der skulle kunna bibehålla sig, om han
äfven kom i besittning deraf. Hufändpunkterna i denna befästningslinie
utgöras af Generalsbncken, (len stora midtelbastionen vid
Stenbrottet, samt gruppen vid venstra flygeln, hvilka punkter finnas
sammanbundna af jordlinier med väl bestrukna grafvar, hvilka
linier hufvudsakligen äro afsedde för en fri och obehindrad förbindelse
dessa verk emellan. Denna linie kan på högra flygeln ytterligare
förstärkas genom den bakomliggande dominerande brutna
terminen, der förträffliga lägen lör batterier finnas, och bakom
hvilken termin understödstruppcrna finna goda upställningspunkter.
Hufvud'.erken äro öfverallt försedda med tillräckliga bombfria
lngeinjnter. Frontens hela bestyckning nr, enligt plan, beräknad
lill 49 i kanoner och den erfoiderliga besättningen till 3,634
man. Till norra fronten hörer, såsom dess yttersta högra flygelförsvar,
befiistningsgruppen vid Ålkistan, bestående af 4 permanenta
verk af särdeles styrka, så grupperade att de väl understödja
hvarandra. Bestyckningen består här af 98 pjeser hufvudsakligen
af grof kaliber. Som framskjuten position, lämplig att intagas af
fältverk, visar sig terrainen framför Stocksunds bro, så framt icke
omständigheterna skulle medgifva eller fordra en större truppstyrkas
retranchering vid Ulriksdal, emelian de båda vattnen derstädes.
Emellan Ålkistan och Generalsbacken utgöres försvaret af jordbatterier
vid Öfre och Nedre Frescati, Kräftriket och Bellevue,
hvartill kommer kanonjollar så i Brunnsviken (för hvilket ändamål
en slussanläggning är beräknad vid Ålkistan) som Hufvudsta.-  sjön. Hela norra (örsvarslinieu visar således en omfattande båge,
hvaraf den delen, som nr belägen emellan Generalsbacken och Ålkistan,
eger uti Brunsviken en våt graf framför sig af betydlig bredd
och försedd med ett eget grafförsvar. (Jti denna försvarslinie utgör
befästningen vid Ålkistan den offensiva punkten, hvarifrån utfall
i fiendens venstra flank kunna med stor fördel utföras, synnerligen
så länge den framskjutna positionen vid Ulriksdal kan bibe
-
Den 13 April.
117
■hållas, på hvilken således alltid stort niWentle bör fästas, om tillgången
på trupper sådant medgifver.
En fiende, sorn skall anfalla denna frönt, möter således stora
svårigheter uti frontens omfattande utsträckning. Det blir äfven
för honom ganska svårt att gå fram i den terrain, som omlättas
af Brunnsviken och Ulfsundasjön, der hans flanker ständigt äro utsatte
för skärg&rdsvapnets inverkan.
Mot norra befästningslinieu liar man hört det inkast görns,
att äfven den bort framdragas till norra ändpunkterna af de båda
vattnen. Men utom det att venstra flygeln då saknat stöd, så
skulle både högra och venstra flygeln blifvit utsatta för turnering
och alla de här förut nämnde fördelarne i försvaret hade gått förlorade,
att icke nämna den dubbla utsträckning, sora den egentliga
befästningslinien då erhållit, med dermed förknippade ökade
kostnader och behofvet af ökad besättning.
Till norra fronten bör äfven beräknas försvaret af Tranebergsbro,
bestående allenast af en murad kasemattbyggnad med 2:ne
jordluuetter. Nar försvarstrupperna växt till det antal, att en
framskjuten ställning af dessa kail intagas, på andra sidan bron ut
Brommalandet, blir äfven denna punkt- af offensiv beskaffenhet i
fiendes högra flank.
Hela det öfriga försvaret måste anförtros åt skärgårdsvapnet,
uuderstödt af batterier långs Lilla Värtan, hufvudsakligen för det
fall att fienden skulle få tillfälle ett fästa sig på Lidingön. En
kasemattbyggnad är dessutom beräknad att anläggas vid Blockhusudden
för 50 grofva kanoner, för att mota en fiendtlig flottas
insegling till hufvudstaden, sedan försvaret vid Waxholm skulle
möjligen af fienden vara till i n tet gjord t. Eör ett sådant antagande
hafva äfven 2:ne stängningslinier ansetts nödige, nemligen en bakom
Lidingöbro, för att tillspärra Värtan, och en annan bakom
Blockhusudden öfver till Hästholmen, för att spärra stora infarten,
hvardera understödda af starka batterier. En fiendtlig flotta skulle
således icke kunna landsätta några trupper inom de egentliga befästningslinierna
oell sjelf hindras från att lägga sig pä strömmen.
Vår egen skärgårdsflottas reträttväg blefve då alltid öfver Askriksfjärden
för att fatta posto antingen vid Aludden eller Tranholmen,
der förberedelser böra vara gjorda för att i hast barrikadera och
försvara äfven denna passage, sedan vår egen flotta passerat.
Såsom tillhörande hufvudstadens befästningsplan, bör äfven
nämnas befästningarne vid Brandalsund, för att skydda inloppet
till Södertelje kanal. Detta försvar består af 2:ne större verk, belägna
på hvar sin sida om nämde sund, öfver hvilket en stängningslinie
är ämnad att dragas. Bestyckningcn af dessa verk utgöres
af 78 hufvudsakligen gröfre pjeser. Dessutom är här påräknadt
ett ytterligare försvar af skärgårdsfartyg, som här finna
det fördelaktigaste läge. Infarten i Mälaren genom Södertelje kanal
är genom detina befästning fullkomligen försäkrad. Försvaret
af Brandalsund bör hufvudsakligen lemnäs åt flottan, åtminstoue i
första hand, tills Södermanlands reg-.te hunnit ankomma.
lis
Den 13 Aprii.
I fråga om friheten för de försvarande att röra sig på Mälaren
under en belägring, har det blifvit anmärkt, att, om en fiende
intog Hägersten och der anlade batterier, skulle denna passage
kunna stängas. Härtill svaras att vid Johannesdal har en fiende
ändå lättare att afklippa stora passagen; men om äfven denna
vore stängd, funnes alltid en utväg att från Björkfjärden öfver
Brofjärden komma till Drottningholm och Nockebybro, hvarifrån endast
är 6,000 alnars väg till Tranebergsbro, då man åter har sjöväg
till Stockholm, eller rättare redan befinner sig der. En fiende,
med kännedom härom, skall således icke sannolikt använda sin
tid och sitt artilleri på en anläggning, som icke upfyller det åsyftade
ändamålet och som dessutom kan blifva förstörd genom de
försvarandes batterianläggningar, midt öfver vid Alsten. Vill man
dessutom forcera denna passage nattetid, så låter sådant sig göra,
trots batteriet vid Hägersten. Under belägringen af Antwerpen»
citadell gingo Holländska fartyg både upp- och nedföre floden,
midt under de fiendtliga batterierna, tills Holländarne slutligen påfunno
att skära hål på venstra floddammen och sålunda öfversvämma
de derinom belägna polders, öfver hvilka de sedan togo vägen
till citadeliet.
Att uti befästningsplanen intaga Hägersten, beläget */4
från södra liniens högra flygel, för att hindra fienden att bemäktiga
sig denna punkt, skulle således vara alldeles ändamålslöst, förorsaka
betydlig kostnad och dertill erfordra en besättning, som icke
är att tillgå, enär, hvad som finnes, är jemnt hvad som erfordras
till södra fronten.
Sådan är, i korthet nämndt, den för hufvudstaden af komitén
föreslagna och af Konungen nådigst gillade befästningsplan.
De derföre beräknade kostnader upgå till:
Eör södra fronten jemte befästningen af inloppet
till Södertelje kanal .... 2,725,000 Rdr Rmt.
Norra fronten jemte sjöfronterna .... 2,750.000 » »
tillsammans 5,475,000 Rdr Rmt.
Bestyckningsplanen utvisar
För södra fronten  585 kanoner.
Norra d:o jemte sjöfronterna  494 »
Försvaret af Södertelje kanal 78 »
tillsammans 1,157 kanoner.
utom 50 mörsare.
Kostnaden för dessa pjeser är beräknad jemte lanitage och
öfrige kostnader till  2,401,344.
Projektiler, å 200 pr pjes, med alla öfriga kostnader
inberäknade  1,386,681.
3.788,025.
Således totala kostnaden: 9,263,025 Rdr Rmt.
Härvid torde böra göras den anm. att bestyckningen är till
antalet högt beräknad. Men då man besinnar att vi egentligen
icke ega något belägrings-artilleri, så torde vara skäl att icke inskränka
denna bestyckning, som dock kan fördelas på flere år.
Den 13 April.
119
Hvad garnisonen angår, så nr den beräknad till:
Södra försvarslinien
Norra »
Befästningen vid Södertelje
3,634 »
864 »
5,867 raan.
10,365 raan.
Den frågan har blifvit framkastad luiru denna befästning skulle
bestå, eller huru försvaret af hufvudstaden skulle gestalta sig, i
fråga om ett anfall vintertiden. — Härvid lår då anmärkas, att
ett sådant anfall visserligen ligger inom möjlighetens, men knappast
inom sannolikhetens gränser. Knappt ett år af 10 ligger isen nog
säkert öfver Alands haf för att derpå våga en öfvergång med eu
hel armée jemte belägringsartilleri ra. m. Antagom dock att detta
vore möjligt. Ett sådant anfall kan deremot aldrig blifva en hemlighet.
Vi kunna och böra få kunskap derom redan i god tid
förut och således hafva i beredskap en ganska betydlig styrka till
fiendens emottagande i Stockholm. Naturligtvis blefve det vid ett
sådant tillfälle de fronter, hvilkas försvar hufvudsakligen är lemnadt
åt skärgårdsvapnet och som således sakna egentlig befästning, mot
hvilka fienden nu komme att kasta sig; således emellan Ålkistan
och Blockhusudden, längs utefter Värtan samt emellan Ålkistan
och Bellevue, utefter Brunsviken och ändtligen från norra frontens
venstra flygel vid Simberget, öfver öarne till Liljeholmsverken. Få
dessa fronter kunde under loppet af den tid, som fienden afvaktades,
betydliga jordverk upkastas, utom de, som redan då funnos
der på förhand, samt bestyckning erhållas ur flottans förråder.
Mellanrummen fylldes dels af förhuggningar eller intogos af försvarstrupperna.
som till sitt skydd upkastade ett enkelt bröstvärn,
egande sina egentliga stödjepunkter uti de större, starkt bestyckade
verken. Genom att begjuta alla yttre jord-doseringar med vatten
och förvandla dem till is, skulle sannolikt fiendens försök att storma
aflöpa olyckligt. Men det gifves äfven en utväg att medelst sprängning
af isen göra ett sådant anfall för honom ändå äfventyrligare.
Försök, sorn hafva blifvit gjorda i detta hänseende, hafva lemnat
tillfredsställande resultater.
Vissa ställen af de vatten, som på dessa sidor omgifva hufvudstaden,
tillfrysa dessutom nästan aldrig, icke ens så att enstaka
personer våga sig deröfver; såsom t. ex. mellan Kungsholmen och
Södra bergen samt emellan Blockhusudden och motsatta stranden.
Långt mindre skulle det bära sig att med en större styrka våga
sig öfver.
De af Stockholms fronter, som på detta sätt omgifvas af vatten,
utgöra i längd omkring 1 mil; men då derifrån drages de
delar deraf, som bestå af, snart sagdt, otillgängliga berg, återstår
omkring 2/a mil att besätta. Då måste likväl fienden utbreda sig
på en vida större båge och skulle sålunda löpa lara att at försvarsarméen
blifva slagen, så framt han icke visade sig framför hufvudstaden
med en vida öfverlägsen styrka. Men hvilka svårigheter
skulle det icke för honom medföra att under en sådan årstid föda
och underhålla en talrik armée, med en förbindelselinie emellan
Grisslehamn och Stockholm, af minst 12 mils längd. Det är i
Den 13 April.
sanning niira nog otänkbart först och främst att en fiende skali
våga ett sä äfveutyrligt företag, eller, om han vågar det, att det
skall någonsin kunna lyckas.
Skulle man åter kunna tänka sig att en fiende, som företagit
belägringen under sommaren, beslutar att qvarstanna, för att under
vintern utföra sitt förehafvande, så är vågspelet föga mindre. Det
skulle kunna i båda fallen hända honom att ingen enda man återkom
tillbaka till sitt land. Emellertid visar sig äfven med afs:de
på ett försvar under vintern nyttan af att icke hafva alltför långt
framkastade försvarsliuier.
När K. M. vid föreg:de Itiksdag aflat till "Rikets församlade
Ständer Nåd. Propos. om försvarsverkets tillstånd och behof, var
planen för Stockholms befästande ännu icke färdig. Den inlem
nades
af komiterade till K. M. först i Jan. 1857 jemte underd.
betänk., kostnadsförslager, best.ycknings- och besättningsplaner m. m.„
som tillhörer en i alla detaljer fullständigt utarbetad plan. K. M.
förklarade emellertid att, i betraktande af de betydliga anslag, som
eljest dels i så många afs:den för 4:de hufvudtitelns behof ocb
dels i flere andra fall måste hos R. St:r äskas, Han icke ville vid
detta Riksmöte göra framställning om medels anvisande för ifrå
gav:de
ändamål. Den vigtiga frågan bragtes emellertid under loppet
af Riksdagen åter å bane genom motioner af Generalen Frih.
Sprengtporten, Frih. B. A. Leijonhufvud och Hr Brakel, bifölls i
förstärkt StatsUtsk., sedan planen, med allt hvad dertill hörer, från
LandtförsvarsDepart:tet blifvit till StatsUtsk:t öfverlemnad, hvilka
handlingar der genomgingos och förklarades af en af komiténs ledamöter.
Förtjent af upmärksamhet är R. St:rs underd. skrifvelse i
ämnet af d. 1 Mars 1858.
Det R. Stms väldiga och högsinnade beslut, som deri innehålles,
väckte odeladt bifall hos alla dem, som denna vigtiga angelägenhet
låg om hjertat. En så vigtig händelse kunde icke undgå
att äfven väcka upseende utomlands, hvarest man från mångå håll
med varmt intresse följer denna frågas vidare öde och framgång.
På grund af detta R. Stms beslut, aflat K. M. Nådiga Bref,
så till KrigsColl. som till Chefsembetet för Kongl. IngeniörKorpsen,
dit planen och handlingarne öfversändes, om beslutets verkställighet.
Enl. den uti komiterades betänk, angifna ordningen, efter
hvilken de olika befästningsverken borde utföras, till följe af deras
relativa vigt och värde för försvaret, borde början göras med verket
N:o 11 vid Johannishof, i öfverensstämmelse med den derföre
af K. M. nådigst gillade ritning. Under återstående delen af året
1'858 exproprierades det härtill nödiga området och har under det
förflutna året 1859 vidare förberedelser till arbetets igångsättande
blifvit gjorde samt jordschaktning och stensprängning påbegynta för
den bombfasta kasematt-byggnad, tillhörande detta verk. Arbetet
derå, medelst grundläggning m. m., kommer under innev:de år att
fortsättas med de derföre återstående medel, — i enlighet med den
af K. M- nådigst fastställda arbetsplan.
Så var då ändtligen detta vigtiga företag, som man kan säga
under århundraden utgjort föremål för Sveriges Konungars omtanka,
Den 13 April.
121
salt i gång och fosterlandsvännen kunde glädja sig vid den tankar»
att se vårt oberoende vinna i trygghet och tillförsigten ökad till
egna krafters tillräcklighet att uprätthålla och bevara vår sjelfständighet.
På grund af hvad It. St:r i nyss åberopade underd. skrifvelse
i slutet yttrar, att nemi. vid nästk. Riksmöte »få emottaga nådig
framställning med förslag till ifrågav:de befästningsarbetens vidare
utförande», aflat K. M. i början af detta Riksmöte Nådig Propos.
derom till R. St:r, grundad på Chefens för IngeniörKorpsen underd.
framställning om angelägenheten af att i första rummet kunna fullborda
det större verket utanför Skanstull, hvarigenom så mycket
vore vunnet att en fiende icke omedelbart från landstiga ingsorten
kunde intåga i hufvudstaden, och ansågs alltså angeläget att med
detta arbete icke fördröjdes, åtminstone icke utöfver 3 till 4 år.
hvarföre Chefen för IngeniörKorpsen i underd-.het hemställde att
den anslags-summa, som för detta vigtiga ändamål begärdes, måtte
bestämmas till 600,000 rdr, att med l/s under hvartdera af åren
1861, 1802 och 1863 tillhandahållas.
Chefen för LandtförsvarsDepart:t fann sig likväl förhindrad
att, f anseende till Statens nuvule tillgångar, i allo tillstyrka bilall
till den begärda anslågs-summau, som således uti den Nåd. Propos:n
nedsattes till hälften.
Häröfver har majoriteten i 8tatsUtsk:t afgifvit ett yttrande,
märkligt icke allenast för den diametralt motsatta mening mot
förra StatsUtsk:ts, som deruti utlryckes, utan fast mer för den
motivering, hvarpå detta utlåt, är bygdt. Man skulle utan tvifvel
förvånas öfver att, under loppet af endast 2:ne år, så alldeles mot
hvarandra stridiga åsigter i en så riksvigtig fråga som denna skulle
kunna göra sig gällande, om man icke just häruti såg beviset på
vår representations felaktiga sammansättning och visste att tillkomsten
af ett sådant beslut, inom StatsUtsk:t, ofta varit beroende på
den aflagda sedeln, således på ett fullkomligt lotterispel. Om så
icke varit förhållandet denna gång, sä har dock detta beslut blifvit
dikteradt af den majoritet inom Utsk:t, som om sjelfva saken saknar
den kännedom, som oundgängligen erfordras, för att kunna
bedöma den, och att de ende, som inom Utsk:t, i detta ämne egde
insigt, emot beslutet reserverat sig. Detta beslut eger således icke
den qvalitativa vigt, som ensamt bör tagas i betraktande, då denna
vigtiga fråga afgöres — ilet är tvertom i fullkomlig saknad häraf.
Detta framstår ändå klarare vid ett närmare skärskådande af de
sken-skäl, hvarpå det är grundadt. Jag förbigår härvid hvad
Hrr Björk, Ridderstad, Sundvallson, Carl Anders Larsson och Jonas
Andersson om sjelfva saken yttrat och skall endast hålla mig
till hvad i Utlåtrt förekommer. Majoriteten låter förstå att R. St:rs
vid sista Riksdag uttryckta underd. önskan, att få emottaga nådig
framställning med förslag till ilrågavtde befästningsarbetens vidare
utförande, icke blifvit upfylld, ehuru K. M. just aflåtit en sådan
framställning om arbetets vidare utförande. R. St:rs sista beslut
innehöll nemi. att icke allenast förberedande åtgärder till Stockholms
förseende med befästningar, utan äfven till dessas påbörjande
121
Den 13 April.
å hufvudstadens södra sida, skulle vidtagas. Nåväl, allt detta har
skett. Befästningsarbetet å södra sidan är i gång och K. M. har
inkommit med framställning och förslag till dettas vidare fortsättande.
Månne något annat varit hegardt eller möjligen kan innefattas
uti de ordalag, som i den underd. skrifvelsen stå att läsa?
Att majoriteten inom Utsk:t icke lagt märke till ordet vidare, som
här just ger meningen dess betydelse, är dess eget fel. Majoriteten
säger vidare att den »saknar kännedom om, icke allenast huruvida
det af ofvanbemälde komiterade npgjorda förslag blifvit af K.
M. pröfvadt och godkändt, utan och är urståndsatt att bedöma,
inom hvilken tid och med hvilka upoffringar Stockholms förseende
med befästningar kan på ett ändamålsenligt och betryggande sätt
varda fullbordadt». K. M. skulle således låta påbegynna och sätta
i verkställighet, samt aflåta Nåd. Propos. till Ständerna om fortsättandet
af en plan, som af Honom icke vore gillad! I sanning,
man vet icke hvad som här mest skall förvåna, majoritetens premisser
eller de konklusioner, den deraf vill draga. — Hvad tiden
och upoffringarne beträffar, så beror den förra af det årliga anslaget
och ligger således i E. St:rs eget skön att bestämma. Beloppet
åter inhemtas af den slutsumma, hvarpå kostnadsförslaget slutar
sig. Härom hade majoriteten haft särdeles lätt att öfvertyga
sig, om den behagat genomläsa K. St:rs vid förra Riksdagen underd.
skrifvelse i ämnet, der det icke allenast omtalas att R. St:r
fått emottaga och sig meddelade såväl Befästningskomiténs underd.
utlåt, som tillhörande fullständiga förslag och ritningar till Stockholms
befästande. Vidare förekommer att R. St:r inbemtat af
nämde förslag och ritningar »att upfyllandet af de här ofvan framställde
vilkor icke möter några svårigheter, äfvensom att de, i anseende
till Stockholms belägenhet, kunna upnås med en jemförelsevis
måttlig kostnad, hvilken komiterade beräknat till en summa af
3,650,000 rdr bko». Det heter vidare: »af denna summa är beräknadt
1 '/s mill. till befästningarne å den för öfverrumpling mest
utsatta och följaktligen alltid i första hand vigtiga södra sidan,
omkring 1 mill. för norra sidan och 332,000 rdr, allt bko, till
försäkrande af inloppet till Södertelje, samt återstoden till spridda
verk vid stränderna af Mälaren och Wärtan, till stöd för skärgårdsfartyg
m. m.
Detta och mycket annat hade majoriteten kunnat inhemta genom
att taga en noggrann kännedom af denna skrifvelse, som på
ett förtjenstfulit sätt uptager och utreder den vigtiga frågan, utan
att dock, så som det uti skrifvelsen heter, R. St:r velat tilltro sig
att afgifva något omdöme om de taktiska anordningarne och öfrige
detaljer, tillhörande densamma. Af hela denna R. Stms underd.
skrifvelse framstår tydligen, att desamme fått sig en fullständig
plan öfver Stockholms befästande meddelad, med dertill hörande
fullständiga ritningar och förslager, att de gjort sig den mödanatt
noggrannt genomgå och undersöka motiverna för desamma. Att
nuv:de
Utlåtit, nu skulle börja en ny kurs i befästningsfrågan, kunde icke
förefalla annat än oväntadt för hvar och en, efter så aldrig förut
Den 13 April.
1»3
tillgått, ja, då t. o. ra. exempel saknas på att StatsUtsk:t tagit
någon annan kännedom om befästningsplanerna än hvad som derutaf
stått att inhemta af den Kongl. Proposm. StatsUtsk:t hade
dock varit alldeles oförhindradi att infordra ännu en gång alla
dessa handlingar, helst K. M. nådigst förklarat att desamma skulle
Utsk:t tillhandahållas. Majoriteten hade då direkte och omedelbarligen
kunnat inhemta att planen för Stockholms befästande icke
vore bygd på några tillägg eller tillkomst sedermera af andra »yttre
verk och förskansningar». Här har således aldrig varit fråga om
någon upoffring af konstitutionela rättigheter, utan endast att StatsUtsk:t
velat sig deraf begagna.
Slutligen kommer majoriteten fram med sitt hufvudargument
mot den nuv:de befästningsplanen, att nemi. meningarne derom äro
väsendtligen skiljaktiga och sådant måhända i högre grad än It.
St:r vid förra Riksdagen hade aul. att förmoda. På grund häraf
föreslår Utsk:t att R. St:r icke i denna vigtiga fråga böra fatta
något för framtiden bindande beslut, utan förbehålla sig närmare
pröfning af densamma, »sedan K. M. (nu kommer det återigen)
meddelat R. Sl:r fullständigt förslag till de ifrågaställde befästningarnes
utförande».
Hvilka skiljaktiga meningar finnas, omnämner icke majoriteten.
Förmodligen och då vi icke känna till några andra, så är det de
mångahanda upsatser, så i tidningar som i ströskrifter, hvilka, synnerligen
på den sednare tiden, varit synliga och som bevisa att
ämnet viickt ett stort intresse. Men att dessa skiftande och löst
framkastade åsigter om sättet att befästa hufvudstaden, innefattande
icke ens den minsta tillstymmelse till plan, grundad på närmare
undersökningar, fått inverka på Statslltsk:ts beslut i en så vigtig
fråga, kan icke annat än väcka förvåning, då Utsk:t hade att hålla
sig till en fullständig af K. M. gillad plan öfver denna riksvigtiga
angelägenhet. Mig veterligen, har aldrig någon befästningsfråga
blifvit så mångsidigt behandlad som den rör:de hufvudstaden, enär
K. M. för densamma nedsatte en särskild komité, icke allenast för
att bestämma hufvudgrunderna, utan äfven afgifva projekt och förslager
öfver sjelfva befästningarne, som ock efter ett års träget arbete
till K. M. inlemnades. Det är denna plan, som majoriteten
inom Utsk:t liksom velat ignorera, men har deremot tagit kännedom
och intryck af. hvad som från andra håll blifvit i ämnet
yttradt. Jag lemnar åt en och hvar att bedöma det sätt, som
majoriteten inom Utsk:t valt för en så vigtig frågas pröfning och
afgörande.
För dem, som anse upoffringen af 5V2 milhr rdr vara utöfver
hvad landets tillgångar medgifva, så får jag meddela, att den nyligen
upgjorda befästningsplanen för vårt grannrike Danmark upgår
till 24,100,000 rdr rmt, hvaraf 9T/2 mill» för hufvudstadens
befästande åt landsidan och 3l/2 milhr för befästningen åt sjösidan.
Således 13 milhr för hufvudstadens försvar, ehuru, enl. den mig
meddelade planen, detta försvar är svagt och endast beräknadt för
en kortare tids motstånd. Danmark har emellertid icke tvekat att
genast sätta denna plan i verkställighet, ty de hafva i sednare ti
-
124
Den 13 April.
der och nyligen haft erfarenhet af hvilka följder frånvaron deraf
medfört och än vidare kunnat medföra. Vi känna att man i Belgien
helt nyligen voterat 45 milhr francs för Antwerpens befästande,
andra länder att förtiga, der man under deu långa freden varit
angelägen om att bereda sig på striden, väl vetande att detta är
bästa sättet att få bibehålla den förra.
Detta yttrande framkallade äfven mångå bifallsrop.
Hr Lefrén, Joli. Pehr: Det är kändt och af flere talare ytterligare
i dag bevisadt, att StatsUtsk.-t vid förra Riksdagen egde fullkomlig
kännedom om den plan, som förefinnes ang:de Stockholms befästande.
Det är derföre så mycket besynnerligare att Utsk:t nu
tror sig vid denna Riksdag kunna säga till R. St:r, att det vet
ingenting om allt detta, hvarom nu är fråga, och att Utsk:t är
alldeles oskyldigt i afs:de på denna sak, ty Regeringen har ej
lemnat några uplysningar.
StatsUtsk:t har likväl enl. grundlagen rättighet att af Regeringen
genom en af StatsRådets Ledamöter, som Konungen dertill
förordnar, erhålla de uplysningar, som behöfvas för alla de ärenden,
som det åligger Utsk:t att handlägga. Då nu protokollet finnes
rjvar sedan sista Riksdagen, är ju tillfälle att, om man blott vill
göra sig den mödan att genomläsa detta, få de underättelser, som
äro af nöden Detta sätt att behandla ett ärende är, såvidt jag
vet, nu för första gången begagnadt och, om det är förståndigt och
riktigt, lemnar jag derhän; åtminstone är det ett modernt sätt.
Jag vill ej länge uptaga R. o. Ad:s tid med ordandet öfver en
fråga, som förut är känd och utredd. Jag vill blott gifva min
opinion tillkänna, alldenstund jag tillhör deras antal, sorn gilla
Stockholms befästande på det sätt, som K. M. i sin Propos.
framställt.
Jag tror att vi borde hafva en tillräcklig erfarenhet af hvad
det vill säga att stå blottad mot en fiende, som visserligen ej i
otid begagnar sig af tillfället att skada, men som säkerligen väljer
den tid, då sådant lämpligen kan ske, ej förhetsande sig. Det
kan dröja 10, 20, 5b år, ja ännu längre, innan han verkställer
sina länge närda planer; men det hindrar ej att samma tanke
finnes; den går i arf och har städse gjort det.
Detta påminner mig om ett yttrande för någon tid sedan vid
en middag, der det dracks mycket och sinnesstämningen blef mer
än vanligt lifvad. Der upstod nemi. ett samtal mellan tvänne
personer om Rysslands vänskap för Sverige. En af de Svenske ledamöterne,
varm om hufvudet af naturen och ytterligare värmd af
champagne, omtalade för den andre, en gammal man, som icke
var Svensk, krigshändelserna under Einska fälttåget 1808 och
1809. Den gamle mannen, af naturen lugn, men något hetsad
af vinet, svarade då, att man ej borde tala derom, ty redan vid
freden i Werälä 17 90 beslöts detta anfall från Rysk sida. Detta
är en anekdot, som jag hoppas R. o. Ad. skall ursäkta att jag
anfört; men jag anser den så talande, för hvad äfven i en framtid
kan inträffa, att jag ej velat underlåta att omtala densamma.
D e n 13 April.
I följd af hvad jag förut yttrat, tillstyrker jag således bifall
(ill K. M:s Propos. och afslag å Utsk:ts Betänk. Det hade varit
önskligt att K. M. begärt sexton gånger så mycket; då tror jag
att, man åtminstone hade fått en liten retelse i döfva öron och
tvifvelsutan blifvit benägen att taga saken i närmare öfvervägande.
Åtskilliga ledamöter tillkännagåfvo äfven härtill sitt bifall.
Frih. Sprengtporten, Jak.Willi.: Ehuruväl jag blifvit förekommen
af flere föreg:de talare, anhåller jag att få yttra några ord, i anseende
till det intresse, hvarmed jag omfattat det ämne, som är under
öfverläggning. Frågan om Stockholms befästande, hvilken af E. St:r
vid föregide Riksdag omfattades med så mycken värme, såsom det inhemtas
af den skrifvelse i detta maktpåliggande ämne, sorn R. St:r
till K. M. afläto, har haft det missödet att af nuv:de StatsUtsk:t
förkastas. Som skäl för sitt afstyrkande har Utsk:t anfört brist pä
erforderliga uplysningar. Huru dermed förhåller sig, derom hafva
föreg.-de talare erinrat. Derefter har man åberopat delade meningar
inom allmänheten. Att meningarne kunna vara delade i envigtig
samhällsfråga är ingenting ovanligt; sådant förekommer icke
sällan inom sjelfva StatsXJ t sk :t, hvars Bet:den ratt ofta bära spår
icke blott af meningsskiljaktigheter, utan till och med af en verklig
splittring i tänkesätten; eller manne detta befriar ett Utskott
från skyldigheten att fatta en sjelfständig öfvertygelse• å förekommande
frågor, som det åligger Utsk:t att utreda. Vidare har
Utsk:t åberopat ett skäl, som visserligen är ganska godt, men
hvilket kanske något för ofta förekommer i StatsUtsk:ts Betänk:n,
nemligen behofvet af besparing i statsutgifterna. Denna åsigt hyser
äfven jag, men, innan man kan gifva detta uttryck besparing en
liktydig betydelse med ordet god hushållning, måste man taga i
betraktande det ändamål, hvartill det besparade anslaget varit af*
sedt. Ändamålet med befästandet af hufvudstaden iir ganska enkelt.
Det är att betrygga freden genom att skänka landet en högre grad
af sjelfständighet i alla politiska förhållanden, än det kan ega, så
länge vår hufvudstad befinner sig i en försvarslös ställning, att sätta
vår annee i tillfälle att verka i behörig tid, med behörig kraft och
mera hopp om framgång, och slutligen, hvad som synes hafva undfallit
Utsk:t, att i möjligaste matto minska krigsbördorna och upoffringen
af menniskolif.
R. St:r hafva vid flera föreg.-de tillfällen, och detta med fullt
skäl, hos K. M. anhållit att K. M. täcktes för R. St:r framlägga
en fullständig plan för försvarsverkets organisation. Men R. St:r
göra sig tvifvelsutan en illusion, om de föreställa sig, att ett försvarssystem
för Sverige kail upgöras, utan att befästningsfrågor,
och deribland den om Stockholms befästande, härvid tagas i betraktande.
Befästningar kosta emellertid åtskilligt att utföra; —
det hade derföre varit ett ganska verksamt sätt att framkalla en
sådan högst nödvändig plan, i fall R. St:r, då de äskat dess framläggande,
derjemte hade tillagt, att de vore beredda att bevilja
nödige anslag, som för genumförande. af ett ordnadt försvarssystem
för Sverige kunde vara erforderliga. Var Regering hade då
128
Den 13 April.
haft anledning att för Ständerna framlägga ett helgjutet system,
som omfattat så väl ändamål som utvägar, och det utan afseende
derpå, att kostnadsförslaget blifvit belastadt med summor af några
flera eller färre millioner. Detta är också enda möjligheten att
komma till en rationel behandling af dessa frågor, och att förflytta
dem från denna beklagliga cirkelgång (cercle ricieux), i hvilken de
från Eiksdag till Riksdag befunnit sig. R. St:r hade emellertid
vid förra Riksdagen sjelfva tagit ett ganska afgörande steg i denna
riktning; mer, knappast har man vidtagit det, förrän man likasom
bälvar tillbaka för sin förmenta djerfhet. Hvad Utsk:ts omotiverade
afslag och denna ombytlighet i tänkesätt skall betyda, förstår
jag sannerligen icke; ty Utsk:s Betänk, är icke något Betänk.;
det har endast formen af ett orakelsvar eller af ett dekret. En
så föga innehållsrik framställning lemnar i ölrigt icke rum för någon
omständligare vederläggning; jag inskränker mig derföre till
att, linder åberopande af R. St:rs skrifvelse till K. M. vid förra
Riksdagen och de åsigter, jag vid flera tillfällen haft äran gifva
tillkänna, förena mig med dem, som yrka alslag å Utsk:t.s omoti
verade
framställning och bifall till K. M:s Propos.
Gr. Anckarsvärd, Carl Henrik: Den värde talare, som
först öppnade öfverläggningen, yttrade sig bedröfvad, att inom
StatsUtsk:t mera än en mening i den nu förev:de frågan gjort sig
gällande. Jag befarar, att äfven jag kommer att stegra denna bedröfvelse
genom en öppenhjertlig förklaring, att den värde talarens
åsigter icke heller delas af mig.
Hr Chefen för Landtförsv.Dep:mentet förebrår It. St:r såsom
en inkonseqvens, att vid denna Riksdag afstå en Kongl. Propos.
uti en så vigtig fråga, hvilken af dem sjelfva vid sista Riksdag inleddes
genom anslag, hvilka K. M. då ens icke begärt. Jag tror
att inkotiseqvensen, om någon sådan verkligen är för handen, ännu
åtminstone icke kan påbördas några andra än StatsUtsktt; och torde
äfven detta, i fall något försvar i den vägen erfordrades, rättvisligen
kunna undskyllas med den omständigheten, att de, som förra
gången temligen lösligt bi föl lo, icke voro alldeles samma personer,
som nu, efter nogare begrundande, tillstyrkt afslag. Så beskaffade
tilldragelser äro tvifvelsutan också en oafvislig följd af vår representativa
sammansättning. Hvad mig enskildt vidkommer, så träffas
jag icke i detina fråga af förebråelsen att hafva varit inkonseqvent,
ty, då frågan vid förra Riksdagen af enskild motionär
väcktes, tog jag mig friheten uttala mina betänkligheter deremot
då, liksom jag ämnar våga ett försök att göra det äfven nu.
En annan talare har här hållit ett ganska vidlyftigt föredrag,
särdeles om befästningskonsten, hvilket jag, till min stora ledsnad,
måste öppet bekänna mig föga hafva upfattat, dels till följe af
dess stora omfång, och dels af det intryck, det på mig gjorde, att vara
föga hörande till den nu under öfverläggning varande frågan. Jag
hade nemi. föreställt mig att hufvudfrågan här icke vore, huru
Stockholm skall befästas, hvarest dessa fästen skola anläggas, huru
Den 13 April.
1S7
de skola försvaras. Jag anser med ett ord första frågan vara, och
denna vigtigast att afgöra: om Stockholm bör befästas eller icke.
En annan värd talare har ifrågasatt, huruvida StatsUtsk:t var
berättigadt att vid denna Riksdag frångå, hvad det vid den föreg:de
tillstyrkt och huruvida R. St:r ens ega rättighet att vid en följande
Riksdag ändra ett beslut i en anslagsfråga, som af föreg:de
Ständer varit fattadt. Denna invändning förekommer i sanning
något oväntad, och är min öfvertygelse, att R, St:r i så fall alltid
handla lika grundlagsenlig!, då de lättfärdigt besluta, som då
de efter en mognare pröfning återkalla hvad företrädarne, möjligen
mindre välbetänkt, beslutat eller bilällit. Samme värde talare trodde
att. om Regeringen begärt sexton gånger så mycket, hade R. St:r
troligen varit mera benägna att ingå på förslaget. Visserligen har
det någon gång visat sig att R. St:r ådagalagt böjelse för
det storartade i anslags- eller skuldsättningsväg; men vid detta
tillfälle fruktar jag att en så mångdubbelt högre anslagssumma
skulle åtminstone i denna fråga ännu mera hafva afskräckt StatsUtsk:t
för ett tillstyrkande, som i första rummet torde böra utgå
ifrån en vä! öfverlagd öfvertygelse om behofvet, i bredd med förmågan
att tillfredsställa det. Då vid sista Riksdag frågan om
Stockholms befästning förekom, tog jag mig friheten emot förslaget
yttra åtskilliga betänkligheter, som dock icke vid tillfället rönte
någon framgång, alldenstund R. St:r då, med ledning endast, af en
enskild motion, anslogo ej obetydliga medel till företagets början,
utan att nyttan, behofvet och nödvändigheten annorlunda styrktes,
än genom innehållet af den enskilda motionen, som åbanebragte
frågan, utan någon förslagets utredning, hvarken till omfång, till
beräknadt kostnadsbelopp eller till tiden för verkställigheten.
Vid denna Riksdag har StatsUtsk:t, uti den nu förevtde punkten
afstyrkt de af Regeringen äskade medel till arbetets fortsättning;
och jag finner häruti ett kraftigt, stöd för mina, åtminstone hitintills
orubbade åsigter i denna fråga. Jag tager mig friheten med
anledning deraf förnya uttalandet af mina tvifvel om behofvet,
nyttan och nödvändigheten af Stockholms befästande, hvarom jag
af föreg:de talare, i motsatt riktning, icke i ringaste mån blifvit
öfvertygad.
Jag har yttrat mig: icke om behofvet blifvit öfvertygad!
Behofvet omfattar naturligtvis anledningen till ett anlälls riktande
emot Stockholm.
De Europeiska Stormakternas intresse att bibehålla Nordens
integritet, borde icke behöfva någon bevisning.
Det sista Orientaliska kriget synes mig alltför åskådligt hafva
ådagalagt, med hvilket, intresse uprätthnllandet af den Ottomaniska
Portens sjelfständighet uplattats af Vestmakterna och hvilka oerhörda
upoffringar de för ändamålets vinnande filade sig.
De under våra ögon pågående förhandlingarne och ömsesidiga
notvexlingarne om det lilla obetydliga Savoyens frivilliga införlifvande
med Frankrike och de protester, denna fråga framkallat från
alla de större och mindre makter, som ansett s;g som garanter af
Wieneriördraget, och den 010, som i detta hänseende skar; ast uttalat
128
O«ii 13 April.
sig inom det Engelska parlamentet, synas mig vara temligen lugnande
förebud för det Europeiska Statsförbundets oaflåtliga upmärksamliet
å uprätthållandet af Nordens bestånd som sjelfständiga
stater.
Det vill synas påtagligt, att Europas intresse icke medgifver,
att inloppet till Östersjön skulle komma uti Rysslands händer,
att enväldet öfver detta hat' på sådant siitt skulle likgiltigt öfverstås
till den Ityska öfvermaktens förfogningar. Nej, mine Hrr!
målet för den Ryska Örnens utflygt åt Western synes mia satt.
Dess politik har under mera än 150 år varit den mest väl beräknande
och konseqventa inom hela vår verldsdel. Den har framgått
»med en hittills osedd betänksamhet i sitt förfaringssätt. Den
måste af många sammanstämmande anledningar känna sin dragningskraft
mot. Östern, som i eröfringsviig företer helt andra lockelser,
än hvad det återstående fria Norden kunde innebära. Detta
omätliga väldets beherrskare synes mig hafva oändligt mera maktpåliggande
värf att inom sina landamären bringa till utveckling,
än att sysselsätta sig med lystnaden efter en ytterligare utvidgning
inom det kalla Norden. Han synes också hafva göra nog att
bringa sitt. rikes talrika befolkningar, af så många tungomål, till
delaktighet af Europeisk civilisation.
Dä Sverige, så länge iefvat uti ro, under skyddet af det s. k.
dynastiska familjefördraget; då Sverige endast får tillskrifva en enväldig
oförståndig Kung och svaga, oansvarige rådgifvare 1808 och
1809 årens krigstilldragelser och deras resultater, hvarförutan våra
landamären troligtvis ännu icke undergått den sista olyckliga styckningen,
så synes mig, att man nu borde, kunna med full tillförsigt
och utan mera än vanliga farhågor bygga vår säkerhet å förbundet
med Vestmakterna eller å den s. k. November-traktaten.
Konungen kan vissÅdigen ännu grundlagsenlig! ingå förbund,
börja krig och sluta fred; men han har ansvarige rådgifvare, som
för sina rådslag ansvara med lif, ära och egendom.
Regeringen disponerar icke öfver några medel, förr än de af
folkombuden bifallas.
Folkviljan är genom vårt nuvsde statsskick i tillfälle att höja
sin röst och att genom sina ombud göra den gällande.
R. St;r lära säkert betänka sig, innan de bevilja medel till
opåkallade krigsdemonstrationer, särdeles sedan en varning deremot,
för ej alltför långt tillbaka, under flera år kommit att särskildt
uprepas på våra debetsedlar.
Med ett ord. Utan eget förvållande kunna vi näppeligen hädanefter,
om ej genom en alltför förvänd utrikes politik, blifva inkastade
uti de äfventyrliga krigsföretagen.
Jag frågar om det är tänkbart, att England, att Frankrike,
att Preusseu, att Österrike, och att till och med det Tyska Förbundet
skola under något vilkor kunna medgifva Nordeus införlifvande
med Ryssland?
Nej, mine Hrr, det är icke tänkbart; och vådorna för Sverige
äro i detta hänseende mera inbillade, än i någon verklighet förevarande.
Ilen 13 April.
129
varande. Jag bygger häruppå min tro, nain fasta öfvertygelse, att
någon hotande fara icke mera nu äti eljest kan vara för handen;
och vi hafva ju dessutom ieke ifrån vår Utrikes Statsminister ännu
i denna fråga erfarit något, sorn kunnat lemna anledningar till
grundade farhågor.
Man biträder måhända till någon del dessa politiska sammanställningar;
men, säger man, dessa förbund, med hvilka makter
som helst, kunna, till följe af vårt frånskiljda läge, icke hindra ett
ströftåg, en öfverrumpling, en brandskattning af Stockholm, innan
förbundsmakternas hjelpsändningar hinna ankomma till våra farvatten
och till vårt lands undsättning.
Man vill derföre, sorn man tyckes, föreställa sig. genom Stockholms
befästande, ställa vårt lands försvar i oberoende af främmande
hjelp och biträde; men frågan blilver i naturlig följd häraf: är
det ens tänkbart att Sverige, utan främmande makters biträde och
hjelp, kan ensamt, genom ett befästad! Stockholm, i längden försvara
sitt oboroende emot den supponerade kolossala öfvermakten?
Och härtill måste nalionalstoltheten af klokheten låta böja sig till
ett beklagligt, men på sanna förhållandet grundadt, nej.
Stockholm bör eller måste, säger man, genom befästningskonstens
biträde, försäkras emot en öfverrumpling; och det är till
förekommande deraf en värd talare, uti ett vidlyftigt och säkerligen
ganska intressant föredrag, sökt ådagalägga, att det endast kan
ske genom att bekosta mångfaldiga millioner på åtskilliga befästningslinier
på utringen ikring Stockholm,
De hinder, naturen upställer emot eröfringslystna grannars
inkräktningsbegiir, äro understundom, och uhr de rätt begagnas,
starkare än allt hvad den mest utstuderade befästningskonst någonstädes
har upfunnit och utarbetat.
Alands haf, mine Hrr. löreter ett sådant bålverk emot den
öfverlägsnes anfall. Pä trettio timmar, som någon gång varit sagdt,
och icke en gång, sorn nyss här blifvit vttradt, på trenne dygn, kommer
man så lätt 1 '/t mil nära hufvudstadens södra sida. Mig förekommer
det således som om tanken å Stockholms befästande börjat
i något bakvänd ända, då man nyss här inom det vidlyftiga föredraget
blott med en alltför lätt hand svnes hafva tagit i betraktande
de af naturen bildade utanverken för Stockholms skyddande
mot en öfverrumpling. som den klippfulla och för större fartyg
otillgängliga skärgården företer och som ifrån Orskärs fyr till södra
ändan af Björkö utanför Norrtelje bildar en af öar och holmar naturlig
förmur af åtta Svenska mil midt tor Aland, blott man med
några fartygsskrol, fyllda med sten, vid tili fället försänker fyra stsmå
sund, hvaraf 2:na äro blott två lämnar djupa och de andra
endast tre famnar.
På samma siitt kan man bilda en annan förmur för Stockholm
rätt utanför Södertörn, äfven af åtta Svenska mils längd,
nemi. från ön Möja (2% mil söder om Furusund) till Nåtarö södra
udde (cirka 2 mil från Landsort), blott man på samma sätt
försänker det smala Jeruholmssuudet vid norra ändan af Utön
H. V. S)
Den 13 A pr il.
samt sundet emellan Jellinseön och Boskapsön utanför Dalarön.
Derigenom återstår för en fiende på dessa åtta mil endast Sandhamns
mycket trånga inlopp, som är ganska lätt att försvara, äfvensom
inloppet förbi Landsort och Elgsnabben till Dalarön, men
sedan är farvattnet till Erstavik, på sidan örn Lotsmans-segelleden,
krokigt, trångt och okändt och kan af ändamålsenliga och till ändamålet
bestyckade kanonjollar säkrare och kraftigare försvaras och
derigenom Stockholms öfverrumpling tillförlitligare förekommas än
de, till Stockholms försvar, för oss nyss beskrifna, mångfaldiga små,
från hvarandra afskiljda, fästningsverken torde kunna hindra dess
intaga tide.
Vid inloppet från Waxholinssidnn torde äfven mycket ännu
vara ogjordt och fara värdt. huru ut låtandet kunde blifva, om sjelfva
punkteu Waxholms befästning skulle någon gång blifva hemfallen
under någon fullt erfaren Ingeniörs kritik.
För någon hotande öfverrumpling vågar jag således tro ingen
den ringaste fara vara å ferde för Svenska folkets inledande uti
de lika oberäknade som oberäkneliga kostnader, Stockholms befästande
skulle medföra.
Försänkningar af några sund och den af mig antydda, af en
ogenomtränglig skärgård bildade, förmur, understödd af ett väl
ordnadt, ändamålsenligt skärgårdsförsvar, synes mig böra helt och
hållet omintetgöra sjelfva tanken på den befarade öfverrumplingen,
som uti det förhandenvarande förslaget likväl utgör sjelfva hufvudthemat.
Ofver isen vintertiden lärer man väl ej föreställa sig att ett
ströftåg ifrån Aland, öfver Södra Qvarken, skulle låta verkställa
sig. Ett sådant företag låter ej tänka sig med en liten styrka.
För eu större är det deremot föga troligt, att någon sådan skulle
våga sig öfver Qvarken, som på en enda natt bryter upp och
lemnar äfventyrarne uti en ohjelplig belägenhet.
Det är från Erstavik man nyss hört anfallet vara att förvänta,
och jag har trott mig höra, att man sagt, att garnisonen i Petersburg,
jemte tillgränsande trupper, inom trenne dagar skulle kunna
inskeppa och på vår kust landsätta hvilken truppstyrka som helst.
Men uti denna förutsättning ligger ju redan ett frånträdande af
tanken på en blott öfverrumpling. Jag känner mer än väl den
Byska sjömaktens utvägar att inrymma en truppstyrka af kanhända
mera än hundratusen man landstigningstrupperj men jag känner
också hvilken materiel, som fordras för ett så beskaffadt företag,
och hvilka svårigheter, som äro förknippade först med en embarkering
och ännu mera vid landsättningen af en så beskaffad truppstyrka
under de försvarandes kanoneld. Jag känner huru Ryssland
stundligen ökar och på allt siitt förbättrar sin skärgårdsflotta, i
bredd med den redan 5 å 6 gånger vår öfverlägsna, stora flottan;
men jag tror att Ryssland betänker sig väl, innan det, tvärtemot
de stora sjömakternas intressen, inlåter sig uti ett så äfventyrligt
företag.
Allt förenar sig åtminstone hos mig att stadga öfvertygelsen, att
öfverrumplingen af Stockholm, vare sig ifrån sjö- eller landsidan,
D-en 13 April.
aldrig kan komma att ega ruin, med mindre än att Skandinaviens
sjelfständighet af det öfriga Europa skulle blifva tillspiilogilven,
hvilket jag anser vara en ännu större omöjlighet; meri, förutsatt
möjligheten, som somliga göra det, hvarföre tänker man icke dä
på befästandet af Erstavik, så mycket som fordras för att åtminstone
försvåra en landstigning, som dessutom i och för sig sjelf
icke är någon lätt sak och hvilken icke heller lärer af en anfallande
öfvermakt komma att företagas med någon obetydligare
styrka eller med mindre än 60 till 70,000 man? Hvarföre synes
man då fästa så litet- afseende vid skärgårdsvapnet och å hvad
skärgårdskriget med underlägsen styrka kan uträtta emot en öfverlägsen
genom begagnandet af de taktiska fördelar, skärgårdskriget
för den försvarande erbjuder äfven emot en högst betydlig öfvermakt,
som anfaller, och hvarvid man alltid mäste förutsätta, att
denna öfvermakt är herrskare uti Östersjön, hvilket äfven torde
böra kunna förutsättas att den öfriga verldens sjömakter icke skulle
kunna medgifva eller tillstädja?
Tror man då, eller vågar man ens låta påskina, att den nyss
för oss föredragna planen för Stockholms befästande skulle kunna
göra Slockholm ointagligt lör deu truppstyrka, som af en så mäktig
fiende, som den ifrägavide, skulle till företaget kunna användas?
Hvilken röle spelade fästningarna uti de Fransyska revolutionskrigen?
Och hafva vi ingenting att lära i denna väg af Sebastopol
fall, som icke utgjorde någon befästad stor och folkrik stad,
utan ett starkt befästadt militärläger, och sålunda ojemförligt mycket
lättare att försvara, än en stor och folkrik stad nödvändigt
skulle blifva det.
Vår egen fästningshistoria i smått torde äfven ådagalägga nödvändigheten
att noga och väl betänka ändamålet, af fästningsanläggningar,
att de icke, utan att hafva visat sig gagna till något, af
efterkommande och på grund af förändrade tidsförhållanden blifva
utdömde. Sä har åtminstone händelsen varit med Götheborgs fästning,
med Kalmar fästning och med Bohusfästet. — Neji hvai*
ken äldre eller nyare tiders erfarenhet tillåter en föreställning, att
Stockholm genom de föreslagna befästningarne skulle blifva mera
ointagligt än andra fästningar varit det. De fleste Europas hu t—
vudstäder hafva också varit intagne, men utan att hafva blifvit förstörde.
just derföre att de icke varit befästade.
Jag kan således icke, ifrån någon synpunkt betraktadt, finna
förslaget att befästa Stockholm annorlunda, än såsom säkerligen
välmenadt, men icke väl begrundadt eller öfvertänka
Man skulle alltför mycket aflägsna sig ifrån föremålet för den
förevarande befästningsfrågan, om man genom den inlåter sig på
frågan om en allmän försvarsplan för Sverige, hvarföre jag också
på detina väg icke ämnar ens försöka att följa en föregående talares
yttrande i detta afseende.
Jag anhåller att, i anledning af hufvudstadens befästande i allmänhet,
få i minnet återföra, hvad jag derom vid sista riksdag
deu 24 Januari 1857 yttrade, pag. 92 3:dje Tom. af K. o. Adis
132
D (in lii April.
protokr. Jag anförde härvid ett, litet utdrag utur Philosophie de
la Guerre; Paris I 839
»De stora Europeiska htifvudstäderna hafva efter hvarandra
under våra tiders krit; fallit uti fiendtliga arméers händer, med undantag
af London, Petersburg. Stockholm och Constantinopel, men
de tre första al dessa hufvudstäder :iro på sitt sätt otillgängliga
för arméer, och endast politiken hindrade Ryssar och Egyptier att
bemästra sig af den fjerde, de förstnämnda 1829, de sistnämnda
1833.»
»Det lönar således mödan att undersöka, hvilken röle hufvudstadens
i framtiden komma att intaga och om de böra befästas.
Denna frågas lösning är enklare jin den vid första anblicken visar
sig. Hufvudstädernas vigt innefattas under fyra särskilda synpunkter,
nemligen: i alseende å deras befolkning, deras rikedom, den
större eller mindre moraliska inflytelse, som deras bibehållande utöfvar
på folkets anda. men framförallt i als. å styrelsens säte uti deni.»
»Att en hufvudstad är sate för styrelsen blifver aldrig en grundad
anledning för dess befästande, emedan denna styrelse bör aflägsna
sig, då fienden nalkas dess residens; ty man fordrar tvifvelsutan
icke att hon der bör låta innesluta sig. Återstår sålunda
blott, det moraliska inflytande, som hufvudstädernes bibehållande utöfvar
på folkets föreställningssätt, såsom anledning att befästa dem,
emedan deras stora omfång, deras och den kringliggande nejdens
rikedom äro betänkliga förhållanden, då Slaten äfventyrar att vederfaras
stora förluster, om de blottställas för vedervärdigheten af
en belägring. Om man derjemte täger i betraktande de oerhörda
summor, som fordras lör deras befästande och för deras förseende
med krigslörnödenheter, lifsmedel och andra föremål för en stor
garnisons och för en talrik befolknings behof; såskall man komma
till den slutsats, att Staten i allmänhet vinner ojemförligt större
fördelar genom dessa summors användande på befästande af andra
punkter eller genom förökandet af sin rörliga truppstyrka »
Jag tillåter mig ytterligare åberopa utur mitt anförande i samma
fråga vid sisth riksdag, pag. 93, ifrån Considération sur Part de
la Guerre, par M:r Le LieutenantGénéral, Vicomte Rogniat, premier
Inspecteur-Général du Génie.
»Hvad hufvudstäderue angår, så föranleder vanligtvis vekligheten
och sedeförderfvet hos deras talrika innevånare, och dessas oförmåga
att uthärda de försakelser, kriget medföra, ett oöfvervinnerligt
hinder för deras försvar.»
»Man bör derföre inskränka sig till försvaret af vägnrne till
hufvudstaden genom armée-korpser, understödda af för tillfallet upkastade
förskansningar; och man bör icke alltför långt ifrån hufvudstaden
anlägga en betydlig Ceni ralfästning till en allmän Arsenal
för vapen, artilleri och förråder af alla slag.»
Jag ville ännu gerna åberopa några rader utur La Sentinelle
de Parmée, sur les fortifications de Paris, 1 art. 1840, men vill icke
nu trötta med flere citationers upläsande. Den lyder sålunda: »Befästande
af Paris» — »Man åberopar Berlin, Wien, för att bevisa
att Paris bör befästas. Vi vilja åberopa Berlin och Wien, för att
Den 13 April.
133
bevisa motsatsen. Under Sjuåriga kriget biet' Berlin tvenne gånger
af fienden intaget. Uti medlet af Oktober 1757 inträffade
österrikiske Generalen Hoddick i spetsen för en liten korps af 4000
man utanför Berlin. Han inryckte der, och utkräfde en krigs-contribution
af omkring 200,000 Thaler. Hoddick uppehöll sig icke
längre än 24 timmar. Annalkandet af några bataljoner Preussare,
som Konungen détacherade till Berlin, tvang General Hoddick att
öfverlemna staden. Den 13 Oktober 1760 inträffade livska Generalens
Todtleben och Czernitzeheff samt Österrikiske Generalen
I.ancij framför Berlin, med eri styrka af mera än 30.000 man.
Preussiske Generalerne, Prinsen al lYnrtenbeig oell Hiilsen, anseende
sig med en styrka af blott 16,000 man icke kunna emot en sådan
öfvermagt försvara en stad af sex Franska mils omkrets, beslölo
sig att utrymma den, under magistratens bemyndigande att utsända
deputerade till de allierade Generalerne, för att underhandla om kapitulation.
Fienden hade redan börjat bombkasta staden. Om man
hade afvakta!, den sista ytterligheten, hade trupperne äfventyrat alt
blifva tagne och hufvudstaden att blifva i grund förstörd.» (Oeuvres
postumes de Fredric II, Roi de Prusse, tom. IX pag. 150.)
Jag grundar härpå min fasta öfvertygelse om olämpligheten
af större städers, och särdeles hufvudstäders befästande. Jag grundar
härpå min orubbliga öfvertygelse att Stockholms läge icke medgifver
dess befästande, utan så stora kostnader, att dessa, utan att
svara emot ändamålet, skulle komma att helt och hållet öfverskrida
Sveriges förmåga att bestrida dem; och hvilken truppmassa skulle
icke erfordras för försvaret af så beskaffade fästningsverk? Ty så
mycket känna vi af befästningskonstens reglor, att befästningsliniernas
updragning och anordning måste beräkuas med afseende å
den truppstyrka, sorn kunde åsradkommas för att betacka deni.
Underhållskostnaden)» under en, som jag hoppas, ganska lång
fredstid skulle blifva högst betydliga. Flera värfvade regementen
skulle behöfva upsättas för garuisoneringen uti dessa fästen; ty jag
tror ej, som här blifvit yttradt, att fredstjenstgöringen skulle kunna
bestridas af några grindstugugubbar från ertilleriet eller IngeniörKorpsen.
För indelta arméen och för dermed sammanhängande
jordbruk blefve det också ganska kännbart, om den indelta soldaten
skulle till tjenstgöring turvis inkallas uti dessa fästningsverk.
Till de détacherade verken hyser icke jag det ringaste förtroende.
Sebastopol hade tvifvelsutan vid första anfallet varit eröfradt, om
man ej lenrnat tid till de större verkens sammanbindning till ett
fullständigt helt.
Jag grundar härpå min fasta öfvertygelse, att ett befästad!
Stockholm, slutligen och säkerligen ganska snart eröfradt, skulle
å Sveriges försvar öfva ett. vida olyckligare moraliskt inflytande, an
ett obefästadt intaget Stockholm skulle göra det. Man anför att behofvet
af Bankens, af förrädernas, af Stockholms öfriga dyrbarheters
försvar mot en öfverrumpling utgör en i ögonen fallande nödvändighet
att befästa Stockholm. I min tanka skulle det ådagalägga
mera klokhet och vida mindre kostnader, att ifrån en, med
hvilka befästningar sorn helst lätt intagen gränsort, när man anser
134
Den 13 April.
finfallet troligt, förflyt*a alia flessa dyrbarheter till det inre af landet.
och hvilket också lärer hafva varit ett af hufvudmotiven vid
anläggningen af Carlsborg.
Jag har vid förekommande tillfällen yttrat, att det uti Sveriges
politiska katekes borde vara ett utanläst moment, att Sverige icke
är eröfradt. derföre, att Stockholm vore det; och illa vore det visserligen
icke, om planen för Sveriges hela försvarssystem vore af
allmänheten känd. Fältmarskalken Ehrensvärds plan för Finlands
försvar var bortglömd, och Finland skulle måhända i alla fall måst
vika för ölvermagten, understödd af okloka tillställningar ifrån vår
Styrelses sida.
Jag har med upmärksamhet följt sednaste tiders rika litteratur
rörande Stockholms befästande, och har dervid funnit en liten skrift,
å hvilken General Eden hjelms signatur finnes påtryckt, vara dest
afhandling öfver frågan, som helt och hållet öfverensstämme.r med
mina åsigter öfver den, och sorn till alla delar underkänner be lastningslÖrslaget
i dess helhet..
Jag har äfven af flera mera och mindre till utrymmet inskränkta
skrifter, af en och samma författare, trott mig hemta de mest tillfredsställande
slutsatser, att Stockholms försvar, om det kunde komma
att påkallas, borde genom en å fältet manövrerande arrnée, understödd
af för tillfället å lämpliga punkter upkastade fältförskansningar,
kunna åstadkommas utan sådana till nyttan problematiska fästningsverk
och utan sådana kostnadsbelopp, som det i fråga vide fästningsförslaget
ganska lösligen förutsätter.
Ett befästadt Stockholm med beräkning å Stockholms nuvrde
garnison samt stadens och länets beväringsmanskap, alltsammans
beräknad! till 6000 man, såsom försvarare af de förordade fästningsverken,
må det tillåtas mig att anse, jag vet icke för hvad; men
såsom något allvar kan jag omöjligt antaga det. Bestyckningen
har jag trott mig finna upgifven till mera än tusen kanoner, således
öfver hufvud mellan 5 ä 6 man per kanon, och ingenting
derutöfver, hvilket synes mig vara ett för dylika ändamål, åtminstone
för den oinvigde, något ovanligt beräkningssätt.
Jag vill icke trötta med förespeglingen af alla de fasor, af
allt det lidande, af all den ohygglighet, för hvilka en stor stads
befolkning genom en belägring ofelbart är blottställd vid den skottvidd,
sednare tiders upfinningar gifvit projektilerna.
Vid ordandet om länders öfverrumpling med krig, synes man
helt. och hållet hafva glömt att landets diplomatie icke måtte hett
och hållet ligga uti en overksam dvala; att telegrafer minutligen
sprida underrättelser ifrån och till alla länder. Men, M. Hrr,
om nu alla de af mig förebragte skäl emot förslaget att befästa
Stockholm kunde kullkastas, hvilket i det bingsta jag icke tror
blifva händelsen, så hemställer jag, om representantkallet och dess
stora ansvar inför samtid och efterverld tillåter att aftvinga folket
skatter, hvars föremål är så lösligt upgifvet och för hvilket man
i afseende å plan såväl som å kostnaden och i afseende å den
för utförandet erforderliga tiden befinner sig uti den fullkomligaste
okunnighet!
Den 13 April.
135
Kostnadsförslaget för Carlsborg var upgjordt till fyra och en
half millioner; har redan med 1858 medtagit 3,200 000; anses
vara halffärdig! och annu fordra tre millioner.
Man begär nu ett anslag af 100,000 rdr om året under ett
supponeradt kostnadsbelopp af fern och en half millioner.
Dessa 100,000 rdr för året antyder sålunda en arbetstid af
5 5 år. Slutsatsen gifver sig sjelf för den, som skulle vilja taga
det för allvar. Kan man med skäl klandras, om man anser det
för nästa statsregleringsperiod äskade anslaget lör Stockholms befästande
såsom ett blott inledande till ett företag, hvarifrån 11. Sl:r
sedermera under tidsföljden icke skulle kunna frigöra sig?
Ehuru il. St:r icke åro alldeles ovana vid ett så beskaffadt
förfaringssätt, såsom exempel'is Musei-byggnaden företer, så tror
jag det icke vara rätt att längre beträda en sä beskaffad bana.
Det säkraste försvaret för Stockholm både i afseende å öfverrumpling,
intagande och brandskattande, utgöres, såsom jag redan
tagit mig friheten anmärka, »tvifvelaktigt i lörsta rummet af en
klok och upmärksam Styrelse, samt af den förmur, som af den klippfulla
ska rgärden b ildas till ett ganska lätt försvar emot en anfallande
fiendes försök att vilja genomtränga den; men härtill fordras
också en väl och ändamålsenligt oidnad skärgårdsflotta af sådan
storlek, som af Sveriges utvägar kan åstadkommas, samt med den
för ändamålet mest lämpliga bestyckning, och en uti skärgårdskriget
väl hemmastadd och öfvad befäls-, besättnings-och truppstyrka.
Försvarsverket både till lands och äjöss företer i min tanka
sä oändligt många behof att ännu afhjelpa, att jag icke kan återhålla
ett uttryck af förundran, att man, med åsidosättande af det
säkerligen mångfaldigt nödvändigare, ens kunnat falla pä den abstrakta
tanken att befästa Stockholm.
Man låter nu förstå att Stockholms befästande, på sätt nu blifvit
föreslaget, skulle upgå endast till 5V2 millioner och deruti
inbegripne befästningarne för försäkrandet af inloppet till Södertelje.
Förliden riksdag nämndes nio ä tio millioner, och efter företeelserna
med ltiksMuseum skulle möjligen kunna inträffa att dessa
nio å tio millioner slutligen komma att belöpa sig till 15 å 20.
Konung Carl Johan företog, besynnerligt nog, en gång ett litet
försök med en början till befästningar utomkring Stockholm, men
utstod derifrån; och tager jag mig friheten med anledning härutaf
anföra ett yttrande, sorn jag hemtat utur Franska Deputerade Kammarens
Session den 28 Jan. 1841, under öfverläggning om befästandet
af Paris, och vid hvilket tillfälle af deputeiaden de la Martine
yttrades: »Tillåten mig att. ännu åberopa vitsordet ifrån en
man, som icke mindre val än Napoleon och Carnot har förstått
de sanna lagarue för försvaret af ett stort folk, som det Fransyska,
nemligen Bernadotte! Vid Direktoriets mest olyckliga tidpunkt,
då Vendéerne voro vid Angers, dé en Engelsk-Rysk expedition
rustade sig att utgå ifrån Portsmouth under Hertigens af YorK
befäl; under en tidpunkt,‘då motgångarne uti Italien tilldrogo sig
upmärksamheten och åstadkommo den största oro i hela Frankrike,
lät Sieyés, Direktör vid denna tidpunkt, han som var begrundande
militär och utmärkt författare, kalla General Bernadotte, den tiden
186
Den 1.1 April.
Krigsminister, och yttrade till honom: man måste befästa Paris,
man måste verkställa det i största hast.
Hvad svarade honom Bernadotte? Om ni vill göra en dylik
dårskap, kalla då en annan man än en Fransysk General. Belästa
Paris! Nej, — jag skulle hundrade gånger mera frukta den million
menniskor, jag hade bakom mig inom mimmie, än de tvålmodratusende
män, jag skulle hafva emot mig. Han yttrade det uti
följande ordalag:
1 händelse af belägring, skulle jag mera frukta, jag skulle fcr
min aimée mera frukta lidelserna hos en million menniskor bakom
mig i Paris, än tvåhundratusen fiender, som jag skulle hafva emot
ling, och hvad jag genast skulle göra, vore att rycka ut med arméen
från Paris.»
Jag har redan påpekat huru det med fästningsanläggningarne
i allmänhet visat sig, att större och mindre kostnader blifvit af den
ena tiden använde eller kanske rättare sagdt bortkastade, för att
efter en tid, genom underkännandet af deras värde, påtryckas en
stämpel af brist på förutseende, af brist på upfattning af tidernas
ombytlighet med mera. Så hafva händelserna varit med det Vaubanska,
så fullständigt och väl utförda Fransyska gränsbefästningssystemet
emot utlandet.
Jag är öfvertygad att förhållandena skulle blifva enahanda
med vära påkostnader i och för Stockholms befästande. Jag är likväl
långt ifrån att med en f. d. officers yttrande, uti en till innehållet
temligen tarflig skrift om Stockholms belastande, komma till
hans slutsats nederst på sidan 5 uti denna skrift »att det vore
långt bättre att frivilligt låta Stockholm undergå Moskwas öde
181.2, än att lemna det Svenska folkets hufvudstad som beqväma
qvarter åt mägtiga fiender.» En sådan vandalism vill jag dock ej
tro att man någonsin skulle kunna komma att lägga någon Svensk
härförare till last.
Jag föreställer mig deremot, jag önskar det åtminstone, utan
några särdeles anledningar för hoppet, att i en framtid å ömse sidor
fjällen man måtte komma att betänka vigten af en verklig
förening emellan Sverige och Norige; och kommer man säkerligen
dä att finna huru olämpligt Stockholm är såsom hufvudstad för
en verklig, på kloka grunder fotad Unions-stat.
Jag vill icke nu längre och djupare inlåta mig uti denna säkerligen
tänkvärda sida af frågan, och har blott lösligt i förbigående
i detta hänseende velat utskicka en, icke helt och hållet oegentlig.
tankeväckelse till de ytterligare stöd för min öfvertygelse att
kostnaderna i och för Stockholms befästande, efter mitt åskådningssätt,
ifrån alla synpunkter blifva alltför ändamålslöst bortkastade
penningar och arbetskraft på ett improduktivt företa», som troligen
snart nog skulle komma att anses hafva varit päkalladt af intet
behof, af ingen nödvändighet och ännu mindre af någon nytta.
Du jag således anser StatsUtslct hafva förfarit klokt och välbetänkt,
när det afstvrkt anslag af medel till fortsättning af Stockholms
befästande, anhåller jag om propos. å bifall till Utskits Betänkande.
Den 13 April.
137
Hr Montgomery, Robert Nils Germund: Då så allvarsamma
anmärkningar blifvit gjorda mot StatsUtsk;t, med ani.
af ifrngavide Betänk., må det tillåtas mig att yttra några ord till
försvar för den majoritet, jag inom samma Utsk. tillhört. Denna
fråga väcktes första gången vid sista Riksdagen, då uti K. M:s
Propos. Chefen för Landtf.Dep:tet omnämner Stockholms befästande
såsom någonting för R. St:rs beprölvande i hög grad vigt
ig t och tillkä nnagifver på samma gång att en Komité blifvit nedsatt
till npgörande af planen för en befästning at lmfvudstaden.
Vid samma Riksdag inkommo äfven åtskilliga motioner i detta
ämne, såsom af Frih. Sprengtporten m. fl. Dessa motioner, hvilka
företogos till behandling inom StatsUtsk:t, föranledde en Ständernas
skrifvelse till K. M., i hvilken nämnes, att till StatsUtsk:t
blifvit öfverlemnad Komiterades plan till Stockholms befästande.
Uti sagde skrifvelse ingingo R. St:r derpå i granskning af sjelfva
saken och företogo sig något, som under vanliga förhållanden ej
torde tillhöra R. Stms befogenhet, att nemi. direkte uptaga till
pröfning en specialfråga ang:de landets försvar, innan den blifvit
af vederbörande auktoriteter granskad. Såsom ursäkt derför säges
likväl i samma skrifvelse, pag. 198: »Utom de ständigt giltiga,
»rent militäriska skäl, som här ofvan blifvit anförda för Stockholms
försäkrande medelst befästningar mot öfverrumpling, finnas
»äfven andra, af mera politisk natur och på närvarande förleden
»beroende, som synas R. St:r böra i hög grad verka dertill att
»det vigtiga företaget ej längre upskjutes. Dessa skäl äro dels den
»vida större osäkerhet, som, jemfördt med de nästförflutna 4 0
»åren, under de sednast,e tiderna inträdt i alla politiska förhållan»den
inom Europa, dels ock isynnerhet den förändrade ställning,
»Sverige sedan den s. k November-traktatens ingående intagit till
»Europas stormakter och sina närmaste grannar, m. m.»
Hvar och en af de Hrr, som voro ledamöter af förra Riksdagen,
torde erinra sig den ställning, i hvilken landet då befann
sig, och huru dessa förhållanden särskildt föranledde R. St:r att
gå längre än de eljest möjligen hade gjort. Efter den af R. St:r rörande
denna fråga företagna pröfning, tillstyrktes ett anslag af 200,000
rdr till påbörjande af befästningsarbetena för Stockholm, hvarjemte vid
nästa Riksdag nya förslag rörande befästningarnes vidare utförande
borde afgifvas. Hvad hafva emellertid R. St:r erhållit till svar på
denna sin begäran? R, St:r veta i denna stund icke, huruvida
den af Komiterade upgjorda planen ens är densamma, som nu
följes, och huruvida denna plan blifvit af K. M. fastställd. Detta
finnes ingenstädes upgifvet och jag trotsar hvem som helst att
visa det.
Jag har hört sägas att Chefen för Ingeniör-Korpsen varit
ibland de Komiterade, som erhållit förtroendet att upgöra planen
till hufvudstadens befästande, och att K. M. gillat denna plau,
något, om hvars öfverensstämmande med verkliga förhållandet jag
ingalunda tviflar; men ledamöterna i de andra Stånden hafva ej
derom fått någon offentlig upgift. De veta ej, huruvida förslaget
är ai K. M. fastställdt eller ej. Måhända säger man, att dessa
138
Den 13 April.
planer ej af K. M. i StatsRådet stadfästa?, utan endast uppå
enskild föredragning af Chefen för Ingeniör-Korpsen. Det må dock
tillåtas mig att betvifla.
I K. M:s Propos. vid sista Riksdagen står, hvad Carlsborg beträffar,
att ingen förändring i den Kådigst fastställda planen skett.
I samma K. M:s Propos., pag. 129, finner man: »De byggnadsarbeten
å Waxholms skants, till hvilka Nådigst gillade förslag
finnas» Det må tillåtas mig att ej kalla en plan fastställd, endast
på föredragning af Chefen för Ingeniör-Korpsen enskildt. Det bör
viii finnas någon form för detta beslut och, om den än i denna
fråga är iakttagen, finnes dock ej officiel t till kännagifvet, att så
skett. Det är detta, som Utskits så mycket klandrade motivering
sökt antyda, och jag betvifla!', att det kan vederläggas. Man säger,
att detta gäller endast formen, ej saken. Det är visserligen sann t,
men formen här är icke likgiltig. Jag tror ej att det kan vara
någons mening att vilja återkomma till den tid, dä li. St:r voro
regerande Stäuder, som sjelfva omedelbart uptogo och pröfvade
frågorna. Icke heller tror jag att någon skulle önska eller anse
lämpligt, att StatsUtsk:t, som vid föreg:de Riksdag var iöranledt
af tvingande tidsomständigheter, nu skulle ingå i pröfning af förbål
landelia. Det mäste vara Regeringens skyldighet att meddela
uplysniugar ang:de förslag, som äro af vigtigare beskaffenhet. Någon
sådan framställning af frågan finnes ej; ty R. St:r veta icke ens
om K. M. fastställt planen. De känna ej en enda sifferuppgift.
De veta ej huru mycket arbetet skall komma att kosta. Jag hemställer,
om detta är ett obetydligt fel i formen. Man har ordat
om främmande stater och man har talat om huru Danmark offrade
betydliga summor på sina försvarsanstalter. Låt oss st huru i
främmande länder tillgår. Det är ej mångå år sedan Franska Deputerade
Kammaren, efter mångsidig granskning, beslöt sig för att
befästa Paris och till detta ändamål uptog ett lån, som jag vill
minnas, på 150 millioner francs, hvarefter arbetet genast utfördes. Vi
hafva för ej lång tid sedan sett, huru, efier det frågan blifvit
förelagd Deputerade Kammaren i Belgien, för Antwerpens befästande
ett Ifn af 45 millioner francs uptogs. Det är pä det sättet
man i utländska representantkamrar behandlar sådana frågor, men
ingenstädes underlåter Regeringen att lemna fullständiga uplys*
ningar, att utreda sjelfva frågan, både ur militärisk och ekonomisk
synpunkt.
Man säger vidare att för dessa fel, som blifvit begångna,
skulle man låta frågan ytterligare anstå och derigenom skulle hufvudstaden
ännu några ar vara blottad på försvar och möjligen
ganska lätt utsättas för anfall. Enligt K. M:s Propos., anses det
åtgå till de närmast förestående arbetena, det slutna verket vid
Skans tull, en summa af 700.000 rdr, och deraf är hegardt för nästa
statsregleriugsperiod en summa af 100,000 rdr om året, d.
v. s. 300.000 rdr för hela deli tiden. Huru mycket fienden genom
detta hallfärdiga verk kan hindras, lemnar jag derhän, och
man måste äfven tro att Regeringen ej anser denna fråga vara af
sådan vigt, då Chefen för Ingeniör-Korpsen ansett att 200,000
Den 13 April. 139
rdr om året erfordrades till arbetets första början, men K. M.
nedsatt summan till endast 100,000 rdr om året. En talare, sorn
var särdeles sträng mot Utsk:t, yttrade att Utsk:t bär rättighet
att begära erforderliga uplysningar i förefallande ämnen. Det är
visserligen sar.nt; men jag tror att StatsUfsk.-t har rättighet att
fordra att sådana finnas i det förslag, som till StatsUtsk:t öfverlämnäs,
äfvensom att R. Stil- vid denna Riksdag ej fått dem. StatsUtsk:t
har icke ingått i bepröfvande af sjelfva saken eller huruvida
det vore nyttigt, om Stockholm befästades eller ej. Det har
blott fästat sig vid formen. Det har ansett att frågans närvtde
behandling af vederbörande är en missaktning mot representationen
; och det är derpå, som Utskits Utlåt, syftar, hvilket hvar och
en, som läser detsamma, utan tvifvel skall finna. Frågan står nu
på den punkt, att R. St:r ej afskurit möjligheten för Stockholms
befästande, men begära endast en närmare utredning af förhållandena.
På grund af hvad jag nu anfört, får jag anhålla om bifall
till Utskits Betänk.
Hr Brakel, Mauritz: Jag har icke begärt ordet för att förorda
det af Regeringen äskade anslag till befästningsarbetets fullföljande
vid Skans tull, ännu mindre för att motsätta mig detsamma.
Jag utbeder mig endast af eder, mine Hrr, att få yttra
mig öfver det vigtiga ämne, som nu är föremål för våra öfverläggningar
och hvilkets olika afgörande kan komma att utöfva ett
stort inflytande på fäderneslandets framtida öden.
Vid sistförfl. Riksdag väckte Frih. Sprengtporten den frågan:
»bör Stockholm befästas?» Så vidt jag förstått, har jag sökt svaret
på densamma, och detta svar har blifvit ett bestämdt och oeftergifligt
»ja». Men denna min öfvertygelse är långt ifrån att delas
af nationen i allmänhet, och derföre är det af så mycket mera
vigt att städse framhålla de politiska och militära skälen, hvar
före
detta »ja» är så oeftergifligt.
Stockholm bör befästas först derföre, att. Stockholm är rikets
hufvudstad och ligger ytterst vid gränsen. Ingen, som följt med
de senare krigens historia, kan betvifla hvilket stort inflytande en
hufvudstads eröfrande utöfvar på ett fälttågs gång; också har ingen
hufvudstad blifvit intagen utan att en aimée först lemnat batalj
för att försvara densamma. Wien, Berlin, Moskwa, Madrid,
Turin. Köpenhamn, Paris hafva blifvit eröfrade, men alla först efter
blodiga strider.
Det säkra inuehafvandet, af Stockholm är kanske för Svenska
nationen af ännu större vigt än någon annan hufvudstads bibehållande
varit för någon annan nation.
Stockholm innesluter stora rikedomar och uplag af varor,
riksbanken med allt dess silfver, en stor del af vår skärgårds-och
handelsflotta, arméens utredningsförråd, alla de förvaltande embetsverken
med sina arkiver, nationalmuseum med alla sina konstalster
och Riddarholmskyrkan med alla eröfrade fanor osh troféer. Hvilka
oerhörda förluster, hvilken oerhörd förvirring i förvaltningen, hvil
-
140
Den 13 April.
ken hjertslitande upoffring af minnena från vår äras dagar skulle
icke Stockholms intagande förorsaka oss! Och icke nog härmed.
Vid hvarje Europeisk brytning urståndsätter det obefästade Stockholm
vår Regering att följa en öppen oell sjelfständig politik. Man besinnar
sig innan man upoffrar en hufvudstad, och man ger förr vika i
sjelfständighet och öppenhet än man upoffrar så oerhördt mycket.
Så länge Stockholm ligger försvarslöst, är tryckningen öster ifrån
stor, allt för stor för en nation, som vill utgöras af frie män.
Stora och vigtiga äro de politiska skälen, hvarföre Stockholm
bör befästas, men kanske ännu större och vigtignre äro de militära.
Hvarföre är det då så vigtigt ur militärisk synpunkt att befästa
Stockholm? Derföre att Stockholm är den lörsta punkt, mot
hvilken en östanifrån kommande fiende riktar sitt anfall, så vida
lian ej åtnöjer sig med att landstiga och bibehålla sig bakom någon
af de norrländska elivarna, och hvilket sednare det är oss alldeles
omöjligt, att utan flotta hindra.
Han riktar sitt anfall emot Stockholm, derföre att Mälarens
utlopp i Salisjön är nyckeln till hela mellersta Sverige. Han belastar
sig i Stockholm, och med detta säkra skydd i sin rygg, med
skyddet af Mälaren i sin flank utgår han för att småningom eröfra
hela landet norr om Mälaren. Han lemnar oss batalj i Upland
eller Westmanland, der han finner det för sig fördelaktigast. Slagen,
retirerar lian på Stockholm, intar, 0111 icke förr, positionen
bakom Norrbro på Helgeandsholmen och uedanlör slottet, Skulle
vi lyckas att tvinga honom derifrån, emot tager han oss i en ny,
ändå fruktansvärdare position på södra höjderna framför slussplanen.
Och cm vi äfven lyckas att drifva honom derifrån, så kan
det dock icke ske utan från en på samma gång förstörd stad.
Det är icke sannolikt, det är nästan säkert, att en fiende från
öster icke företager nugot mot södra Sverige. Han har icke något
vigtigt föremål, mot hvilket han kan vända sitt anfall. En eröfrad
provins i södra Sverige ligger så nära Europa och så vidt skiljd
från hans eget välde. Skulle han endast vilja företaga ett plundringståg
emot landet, så är det honom vida lättare och beqvämare
att med sin flotta brandskatta eller förstöra alla våra kring
kusten liggande större städer och samlade' rikedomar.
Ar det för fienden af den högsta vigt att bemäktiga sig inloppet
till Mälaren, så är det äfven för oss af högsta vigt att
bibehålla detsamma i våra händer. Derigenom hindra vi honom
ifrån att landstiga och utbreda sig på en gång både norr och söder
om Mälaren Han tvingas att landsätta sina trupper antingen i
Upland eller i Södermanland, såvida han ej vill blottställa sig tor
att med sin halfva styrka möta nästan vår hela armée, som utgår
mot honom från Stockholm, der endast så mycket trupper qvarlemnas,
som behöfves att besätta fästningsverken på motsatta sidan.
Att fienden icke på en gång kan landsätta så mycket trupper, att
han vågar både från norr och söder innesluta Stockholm, inses lätteligen
af dera, som känna hvilken oerhörd mängd af fartyg en
större styrkas öfverskeppande erfordrar.
I)en 13 A pr il.
lil
För att öfverföra 50,000 man och endast 5,000 hästar från
Varna till Krim, 70 tyska mil, ätjfiiisro 34 linieskepp, 50 stora
ångare och 300 stora transportfartyg. Hvart och ett sådant transportfartyg
drar minst 1,000 tons, således mäter de allierades transportfartyg
ensamt 300,000 tons. och hela Ryska handelsflottan mäter
endast 240.000 tons. Afstånden från Stockholm till Helsingfors,
Reval eller Pernån, äro öfver 5 0 mil och till Petersburg omkring
90 mil.
Häraf bevisas bäst omöjligheten för vår östra granne af att
landsätta på en gång mer än 40,000 till 50,000 man. Förberedelserna
till ett så stort företag erfordra tid och. kunna ej blifva
obekanta. Vi få derigenom äfven tid att samla och ordna vår
armce kring Stockholm.
Stockholm ligger på midten af Sverige och midt öfver ingången
till vårt land och är med sin långa, breda vattenväg ända in
i Nerike, med sina blifvande jernvägar norr och söder om Mälaren,
en fullkomligt central punkt, så vida man med centralpunkt, menar
en punkt, till hvilken man med största lätthet kan transportera
trupper och förråder och hvilka transporter aldrig kunna afbryta*
eller förhindras.
I ett långt och smalt land är det af största vigt att en befästad
plats ligger på midten af den långa fronten och har lätta
förbindelser med det öfriga landet, men det är af föga vigt, om
denna plats ligger ett längre eller kortare stycke in i det smala
landet, ty ingen fiende försvagas genom några mils marsch in i
ett land, och vårt eget tillbakavikande kan ej betydligt öka våra
krafter, ty de tillströmma ej bakifrån, utan från sidorna.
Långt ifrån att beklaga oss öfver att Stockholm ligger ytterst
vid hafvet, böra vi befästa det, och så tacka Gud, ty derigenom
hafva vi just som fästat fienden vid Stockholm och gränsen och
sålunda hindrat honom från ett längre inträngande in i landet.
Han kan det ej, han vågar det ej, ty då stodo vi med vår armée
i hans flank och rygg, och dessa så ytterst ömtåliga sidor lågo
helt och hållet blottade för våra tilltag.
Det hade varit önskvärdt, att Regeringen till Ständerna framlagt
ett fullständigt förslag om Stockholms befästande. Med ett
fullständigt förslag menar jag ej ett förslag, som i detalj uptager
verkens skapnad och inredning, utan ett förslag, som tydligt uttalar
ändamålet med befästningarna, fästningsliniernas läge för ernående
af detta ändamål, kostnaden och tiden för arbetets fullbordande.
Det hade varit önskvärdt att ett sådant förslag blifvit för
representationen framlagdt, ty derigenom hade det blifvit underkastadt
en allmän granskning, och följden deraf hade ovilkorligen
blifvit, att man mer och mer insett nödvändigheten af hufvudstadens
befästande. Det är sannt, att ett sålunda framlagdt förslag
hade upkallat månget anfall från okunnigheten och oviljan, men
ju okunnigare och hätskare anfallet är, desto lättare och ädlare
höjer sig försvaret. Inga stora ting utföras utan möda och snille
och arbete heter hvarje storverks föräldrar.
14>
Den 13 April.
Man har talat om att fästningsplaner böra hemlighållas, men
jag kan icke inse hvarföre. När fästet är bygdt, vet hvar och en
hvar det ligger, man kan ej gömma det för verldeus blickar. Icke
böra planerna hemlighållas af fruktan för en allmän granskning,
ty fruktan upstår af svaghet, och svaghet får ej finnas i planerna.
Midt under brinnande krig framlade Engelska styrelsen för
parlamentet Engelska krigsförvaltningens brister. Den fruktade icke
tadlet, den sökte efter råd och uplysningar och framför allt sökte
den genom öppenhet ingifva nationen tillit. Hr af Kleen har nyss
redogjort för Regeringens förslag. Det är endast dessa uplysningar
man önskat se framställda i K. M:s Propos. Då hade man
kunnat bedöma förslaget, ty dertill fordras tid, kartor och undersökning
af terrainen. Jag anser det dock vara min skyldighet
som Svenska folkets ombud att, så godt jag förstår, göra några
anmärkningar öfver det af Hr af Kleen framställda förslaget.
Stockholms fästningsverk kunna betraktas ur tvänne synpunkter:
endera såsom endast afsedda att skydda hufvudstaden mot
en öfverrumpling, eller såsom äfven afsedda att bakom desamma
samla vår armée, småningom öfva den till strid, för att slutligen
uttåga till seger. Men för detta senare ändamål, som är det största
och högsta, kan och får skyddet mot en öfverrumpling icke upoffras,
d. v. s. fästningslinierna få aldrig hafva en större utsträckning
än att de kunna besättas och försvaras af för handen varande
trupper mot fiendtlig öfverrumpling.
Jag utbeder mig att först få fästa mig vid befästandet af södra
sidan. Södermalm är omgifven af en våt graf, Arstaviken
och Hammarbysjön. Skulle Regeringens förslag endast afsett att
skydda Stockholm mot öfverrumpling, hade det varit nog att anlägga
tvenne verk utanför Skans, Horns och Danviks tullar och
på Södermalms höjder upkasta öppna jordbatterier. Det synes således
tydligt, att Regeringens förslag afser det större målet, och
det är ur denna synpunkt, som det bör bedömas. Från Sikla till
Nybohof går en stor dalgång i utåt böjd båge framför bakomliggande
höjder. Det är dessa höjder, som blifvit föreslagna att befästas.
Sträckningen är omkring 12,000 alnar lång och af sjelfva
naturen utstakad. Jag beder eder, mina Herrar, att fästa eder upmärksamhet
på dessa 12,000 alnar, ty de utmärka att, enligt
Regeringens åsigter, denna längdsträcka kan besättas och försvaras
tnot ett hastigt skedt mindre anfall. Den utåt böjda bågen gör
att man lätt kan öfvergå från defensiven till offensiven, hvilket är
en synerlig fördel. Vidare äro tvenne verk föreslagna att läggas
utanför Horns tull, men intet är föreslaget att läggas vid Hägersten.
Sundet emellau Hägersten och Alsten måste ovilkorligen
passeras af alla fartyg, som vilja utgå från Stockholm till Mälaren
och från Mälaren till Stockholm. Det är således af största vigt
att våra fartyg icke der få löpa något Wiborgskt gatlopp. Hr af
Kleen liar visserligen sagt, att ett fiendtligt batteri vid Hägersten
ligger så högt att det ej kan bestryka sundet. Detta är en sanning,
men meningen med ett fiendtligt batteri vid Hägersten
är icke att bestryka sundet. Meningen dermed är att bestryka de
Den T 3 April.
trenne sege Hede nia från Nockeby bro, Kungshatt och Stockholm,
meningen dermed är att beherrska motsatta stranden, så att fienden
äfven, om han så för godt finner, kan upföra strandbatterier,
som bestryka sundet, hvilket dock knappast är hehöfligt, niir de
långa sträckorna af alla dessa segelleder äro bestrukna. Yerken
vid Horns tull kunde undvaras, om ett verk vid Hägersten bygges.
Imellan verken vid Nybohof och Hägersten tränger sig icke gerna
någon fiende, för att vid Horns tull under fiendtlig eld öfver Arstaviken
slå bro.
Jag öfvergår nu till befästningarna på norra sidan. De gå
från Carlberg till Bellevue, framställa en från fienden åt oss böjd
båge, äro således, såsom Hr af Kleen nyss yttrat, för försvaret af
ovanlig styrka, ty fienden måste intränga i denna båge, der han öfverallt
mötes af en koncentrerad eld. Men, mine Hrr, på norra sidan är
det icke försvaret, icke det passiva försvaret, som i främsta rummet
bör afses, det är det aktiva, utfallen och striderna utanför fäst
ningsverken,
och för delta försvar är det mindre väl sörjdt. Fienden
kan massa sig emellan Bällsta och Brunnsvikens norra ända,
sträckan är icke mer än 8.000 alnar lång. Yid hvarje utfall, vid
hvarje försök till offensiv stöta vi således alltid på hans samlade
styrka. På södra sidan är fästningslinien utböjd och derföre ger
han oss en stark offensiv, på norra sidan är han inböjd och derföre
ger han oss en svag offensiv.
På norra sidan är det dock vida vigtigare att kunna öfvergå
till anfallet än på södra sidan. Från norra sidan har man att.
frukta de större landstigningarne, de större och en längre tid förutsedda
företagen. Man har dem att frukta företrädesvis derifrån
derföre, alf, utanför de straxt söder om Slockholm liggande landstigningsställena
kan, när man väntar anfall, skärgårdsflottan förläggas;
derföre, att en armée företager icke gerna en landstigning
med alla dess svårigheter nästan midt i åsynen af en annan armée.
Om fästningslinien på norra sidan hade stödt sig emot norra
ändan af Ulfsundaviken, och derifrån dragits till norra ändan af
Brunnsviken, (sträckningen är endast 8,000 alnar och således 4,000
alnar kortare än liniernas längd på södra sidan), om verk hade
anlagts vid Stocksund och framför Tranebergs bro, hade en fiende,
för att innesluta norra fronten, måst utsträcka sig ända ifrån Mälaren
kring den långt in i landet gående Edsviken ända till Ensta.
Genom att innehafva Stocksund, stå vi i flanken på alla hans transporter
från hans landstigningsställe, trakten kring Grisslehamn och
Oregrund.
Jag erkänner villigt att kostnaden för befästningarna å norra
sidan derigenom skulle blifva större; jag erkänner gerna, att kanske
den af Komitéti föreslagna linien, om icke fullt så stark och dyr,
äfven borde upföras såsom ett inre sammanhängande värn. Deröfver
tror jag, att representationen bör få uttala sin mening. Den
bör få gifva tillkänna, om den för det större målet vill åtaga sig
den större kostnaden, eller om den nöjer sig med det mindre målet
och den mindre kostnaden.
Den 13 April.
Man har begärt 100,000 rdr om året till Stockholms befästande.
Det är motbjudande att företaga ett stort verk på ett så
litet sätt. Dock måste man bevilja detta anslag, ty ett afslag
skulle kanske antaga skenet af att representationen icke ville låta
arbetet fullföljas.
Jag inser mycket väl hvarföre Regeringen icke begärt mer.
Den känner den ovilja, som linnes för nödiga anslag till 4:de oell
5.-te hufvudtitlarne. Denna ovilja har en del af pressen, med Aftonbladet
i spetsen, föd t och upammat. Det har gjort allt för att
knappa iw på fäderneslandets oberoende och för att pruta ned dess
anseende. Men, mine Hrr, denna ovilja böra vi taga i kragen,
brottas med och slå till marken.
Jag är fullt öfvertygad. att Regeringen, med den aktning hon
åtnjuter för skicklighet och fosterländska tänkesätt, bör och kan
äska de summor, som erfordras för Sveriges trygghet och anseende.
Jag är öfvertygad att, om den med kialt och skicklighet kämpar
oafbrutet för detta höga mål, den skall vinna en slutlig seger till
sin egen och till fäderneslandets ära och båtnad. Och om vi äfven
i ett förstärkt StatsUtsk. skulle nödgas lotta om den trygghet,
som är oeftergiflig, och om det anseende, som vi en gång egt och
som vi böra söka att återvinna åt det förenade Norden, så må vi
så gerna lotta om det hela som om bitarne deraf. Lyckans stjerna
har alltid lika klart och lika ofta lyst öfver modet som öfver försigtigheten.
Hr Bildt, Didrik Gillis: Det varma intresse, hvarmed
denna fråga behandlas, är ej annat än ett uttryck af den fosterlandskärlek,
hvarpå man här så ofta finner bevis; men man bör
likväl ej gifva denna fråga alltför stor utsträckning. Jag tror att,
då man ingår i diskussion, huruvida Stockholm bör befästas eller
ej, man icke bör förbise att denna fråga redan är afgjord, alldenstund
R. St:r vid förra riksdagen, på grund del» af hvad det, K. M:s
Propos. om Statsverkets tillstånd och behof bifogade StalsRådsProt.
derom innehåller, och dels med ledning af enskilda motioner, kommo
till deu öfvertygelse, att Stockholms befästande var ett för vårt sjelfförsvar
särdeles vigtigt moment; och R. St:r anslogo af nit för saken en
summa för ett dylikt arbete, under anhållan att K. M. genom vidare
utredning skulle för R. St:r framlägga det anslagsbelopp, som erfordrades
lör arbetets fortsättande. Alltså synes mig saken redan vara
afgjord, ehuru StatsUtskit vid denna riksdag ej uttalat sig i detta
ämne. Utsk:t har förklarat, att det ej anser sig kunna ingå i undersökning
<f det belopp, som behöfves för detta arbete; ty Utsk:t
saknar alla för ett sådant omdömes afgifvande erforderliga uplysningar.
Ang:de dessa för Utsk:t erforderliga uplysningar, har man
hyst ganska olika fisigter. Den siste värde talaren har ansett det
vara representationens skyldighet och med dess pligt öfverensstämmande
att ingå i diskussion, huruvida linier skulle anläggas,
hvarmed Stockholm bör befästas, och till stöd för detta har han
åberopat de diskussioner, som förevarit i deputerade kammaren i
Paris
Den 13 April.
Paris, och sedan i Belgien ang:de Antwerpens Befästande. Jag
tror dock att den värde tataren i detta afs. misstagit sig; jag har
läst och med intresse följt denna fråga, sorn af honom blifvit såsom
stöd åberopad. Uti dessa representantkamrar föreföllo visserligen
lifliga och varma debatter, men det var ej fråga om liniernas
sträckning, utan ang:de behofvet af befästningar eller ej. Man
må väl ej kunna begära att StatsUtsk:t skall bestå af personer,
kompetente att bedöma om vid Hägersten skall byggas ett batteri.
Detta bör afgöras utaf män af facket.
Det finnes dock andra hufvud moment, som representationen
bör hafva utredda för sig. Det är nemligen den frågan: Skall
Stockholm blifva ett slags fästning? Skal! det blifva något annat
afl en befästad punkt? Eller skall Stockholm efter andra grunder
befästas? Man har sett i ströskrifter framstäldt, att befästuingarne
skola göras i sa stor och vidsträckt skala, att en stor armde der
bakom kan hafva skydd. Detta är en hufvud fråga, för hvilken det
är af högsta vigt, att representationen gör sig reda; ty derpå beror
huru stor summa, som af li. St:r bör till arbetet beviljas. Det
är otvifvelaktig! att denna fråga är afgjord, åtminstone uttalad;
ty då jag var ledamot af StatsUtsk:t vid sisth riksdag, hade jag
tillfälle att erfara, att, enligt då gällande åsigter, det ej var fråga
om att göra Stockholm till en fästning, utan endast att söka genom
nödiga försvarsanstalter hindra en fiende att öfverrumpla
staden.
Det är äfven en annan fråga, hvaruti representationen bör
yttra sig, nemi. om dessa befästningars storlek, huruvida det skall
förutsättas något annat lefvande värn än garnisonen i Stockholm,
i förening med beväringen. Om befästningarne göras så, alt garnisonen
och beväringen kunna utgöra ett tillräckligt lefvande försvar,
anser jag att man vinner hvad man hufvudsakligen bör afse, eller
att skydda mot fiendtlig öfverrumpling. Man vinner då hvad sorn
befinnes höra till frågan om Stockholms befästande och som StatsUtsk:t
bör pröfva, nemi. hvilka anslagssummor, som skola beviljas.
Såsom jag i min reservation antydt, hade det varit SlatsUtsk-.t.s
pligt att begära svar på sina frågor och på grund af dessa få veta
hvad som behöfves för Stockholms befästning under den synpunkt,
som Utsk:t anser riktig och nödvändig. Ett oeftergifligt vilkor för
representationen i detta afs:de, är att hafva klart för sig hvad befästningsarbetena
kosta efter så beskaffadt system i sin helhet; och
denna summa bör äfven anskaffas. Behöfvas nu verkligen befästningar
vid Stockholm, så hör Svenska folket icke rygga tillbaka
för dessa upoffringar; ty här är ej fråga om större summor. Efter
hvad man upgifvit på de föreläsningar, som blifvit hållna af General
Kleen, skulle kostnaden uppgå till 10 millioner, eu summa,
hvilken ej är så betydlig, att vi för dess erläggande behöfva taga
sista skillingen utur vår plånbok, då Staten gjort så mycket för
vår industri, hvilken är mångdubbelt större än förut.
För att erhålla erforderliga underrättelser ang:de ett ärende,
föreskrifves i 42 § R. F., att, om Utskott finner sig behöfva af
H. V. 10
146
Den 13 April.
någon Konungens embetsman eller af något publikt verk inhemta
mundtliga eller skriftliga uplysningar, begäre genom sin ordförande,
hos den StatsRådsledamot, Konungen vid hvarje Riksdag dertill
förordnar, Konungens nådiga befallning till vederbörande om äskade
underrättelsers meddelande. Detta är en väg, på hvilken StatsUtsk:t
i alla tider sökt och erhållit uplysningar och har aldrig, då
viljan blott förefunnits, af en sådan anledning, som nu föreburits,
varit förhindradt att afgöra ett ärende. Någon utredning af frågan
har Utsk:t ej fått eller erhållit, men Utsk:t har äfven på min
derom gjorda framställning, att man borde söka närmare utredning
af ämnet, vägrat att förskaffa sig en sådan. Det är af vigt, att
dessa frågor framläggas för representationen och att, sedan den fått
veta summan i sin helhet, söka anskaffa densamma; och under de
politiska förvecklingar, i hvilka vi lefva, synes det mig att företaget
ej bör upskjutas, i synnerhet då K. M. endast begär 100,000
rdr om året. Ar det så, att kostnaden upgår till 10 millioner, så
synes det mig vara ett arbete, som skulle alltför långsamt bedrifvas
med en så liten anslagssumma årligen. Jag för min del tror,
att man med samma utgift skulle kunna åstadkomma ett vida
större arbete, antingen man ville förvandla hela detta anslag till
obligationer, då man skulle få en summa af närmare 2 millioner
om året, eller också, såsom en ledamot af detta hus föreslagit, öka
denna summa och som ett kontant anslag ställa den till K. Mits
disposition; hvilket mycket lätt kan låta sig göra utan att i budgeten
derigenom förorsakas någon rubbning.
Kör min del tror jag, att man i närvaride tid ej kan påräkna
att denna summa kan såsom kontant statsanslag gifvas, men
jag förmodar att den erforderliga summan kan på låneväg erhållas,
och om det gäller att förstärka landets försvarskrafter och låta våra
barn ärfva den frihet, vi sjelfve njuta, ega vi rättighet att låta
denna skuld fördelas på våra efterkommande, åt hvilka vi skänka
den materiela fördelen af hvad vi åbanebragt.
Då Utskit endast ur formel synpunkt behandlat denna fråga,
har Utskit, enligt ruin upfattning, ej följt grundlagens föreskrifter,
hvarföre jag får anhålla om propos. på återremiss, på det att Utskit
måtte inkomma med ett Utlåt., som icke är eudast fonnelt, utan
afser sjelfva saken.
På detta anförande följde bifallsyttringar.
Hr Dalman, Wilhelm K r edri k i Jag beklagar att det
förevarande vigtiga ärendet icke blifvit så utredt som vederbort.
Men, i motsats till den siste värde talaren, auser jag icke detta vara
StatsUtskits fel, utan Regeringens, som i så fullkomligt outredt
skick öfverlemna! frågan till Stina, att man i sanning deraf icke
kan sluta, huruvida Regeringen verkligen anser Stockholms befästande
vara för landets försvar behöfligt eller oundvikligt, ännu
mindre, hvilket befästningssystem, Regeringen i detta hänseende hyllar.
Man har visserl. sagt, att en af komiterade upgjord befästningsplan
jemte ritningar blifvit vid förra riksdagen inför StatsUtskit
fiirevist och att Chefen för IngeniörKorpsen i detta hänseende
äfven vid denna riksdag inför Utskit hållit ett lika lärorikt
Den 13 April.
147
föredrag, som det hvarmed han i dag hedrat B. o. åd. Men huruvida
denna plan varit i konstitutionel ordning granskad och godkänd,
derom saknar man all kännedom. Enligt den K. Proposm
vid förra riksdagen hade komiterade då icke afgifvit sitt Betänk,
i ämnet och i Proposin vid innevide riksdag hafva B. St:r ej ens
fått underrättelse derom, huruvida ännu i denna stund detta vigtiga
ärende varit i sin helhet inför K. M. i StatsRådet föredraget,
utan endast att DepartementsChefen hos K, M. aumält, att uti
befästningsplanen befästningarne å södra sidan uptagas såsom i första
rummet angelägna och att Chefen för IngeniörKorpsen anser
såsom vigtigast det större verket utanför Skanstull, hvaremot man
i öfrigt ingenting fått veta angående beskaffenheten af planen, om
den t. ex. åsyftar Stockholms förvandling till ett armée-läger eller
endast dess förseende med detachérade fästen, för att förekomma en
öfverrumpling; man har icke ens fått. veta, såsom Hr Montgommery-Cederhjelm
erinrat, om planen är densamma, som förra
riksdagen förelädes B. St:r, och intet ord om kostnaderna för det
hela. Denna kostnad blef vid förn’ riksdagen af StatsUtsk:t antagen
och äfven i en hos B. St:r nyligen utdelad ströskrift, som
säges hafva ett högt ursprung, upgifven till omkring 5 millioner
rdr. Men man har äfven i afton hört upgifvas, att samma kostnad
kan beräknas, till 10 millioner s. m., således nära dubbelt,
hvarigenom, med ett anslag af endast 100,000 rdr årligen, för befästningarnes
fullbordande skulle åtgå 100 år, då man befinner sig
på den ståndpunkt, att de först upförda befästningarne hunnit ramla,
innan de sista blifvit upförda. hvarpå vi redan hafva exempel af de
för några och trettio år sedan påbörjade befästningarne vid Carlberg
och Solna. En sådan plan kan väl svårl. af någon gillas.
Också hyser jag för min del den föreställning att, om Regeringen
verkligen ansett Stockholms befästande vara af någon större vigt
och betydenhet, ärendet omöjligen kunnat så lösligt behandlas. För
mig framställer det sig således, som det nu begärda ringa anslaget
endast innebär en eftergift för någon mäktig önskan, helst man icke
ens äskat de 000,000 rdr, som skulle erfordras för förskansningarne
utom Skanstull, till hvilkas fullbordande, med ett anslag af endast
100,000 rdr årligen, skulle åtgå icke mindre än 7 år, hvilket
naturligtvis vore en misshushållning i anseende till de dermed förenade
dryga faux frais. Man har åberopat andra länders, såsom
Belgiens och Danmarks, benägenhet att gifva stora anslag till befästningar;
men der har det förfarits efter en helt annan method.
Man har der framlagt planen i dess helhet och derigenom upväckt
ett varmt nationelt intresse för saken. Jag hemställer, om sådant
kan väckas af den utaf vår Regering gjorda knapphändiga framställning
och detta under åberopande af B. St:rs vid en föregående
riksdag, på grund af en enskild motionärs framställning, tagna initiativ.
Eller är det på B. St:r och icke på Konungen och hans
konselj, som man vill kasta ansvaret för ett så vigtigt och vidtförutseende
företag?
Om man åter betraktar, huru de vid förra riksdagen för Stockholms
befästande åt landsidan anslagna £00,000 rdr blifvit använda,
148
Ilen 13 A pr 11.
så finner man af redogörelsen derför i Utsk:ts Betänk., att af de
108.000 rdr, sorn upgifvns hafva åtgått, 94,000 rdr blifvit disponerade
till expropriation af några grusbackar utanför Skanstull och
14.000 rdr till effekter, men icke ett öre till sjelfva befästningsarbetenas
påbörjande.
Jag har visserligen antecknat åtskilligt mera af föregående talares
yttranden, för att dervid framställa mina anmärkningar, men
då jag ganska viii vet, att min opinion i denna fråga ej det ringaste
inverkar på R. o. Ad:s, såvidt den skiljer sig från de Hrr militärers,
hvilka, jag medgifver det, vida bättre än jag förstå att be
döma
det militäriska i frågan eller sjelfva det omtvistade behofvet
af Stockholms befästande, vill jag, då tiden redan så långt framskridit,
icke uppehålla B. o. Ad., utan har endast i korthet velat
angifva motivet, hvarföre jag icke kan lemna min röst till det begäirda
anslaget, utan yrkar propos. på bifall till Utsk:t Betänk, i
denna punk.
Hr Tornerhjelm, Rudolf: Då jag inom Utsk:t tillhörde
den majoritet, som föranledde detta klandrade beslut, vill jag framställa
de motiver, som föranledt mig att biträda detsamma. Då
man vill betrakta frågan om Stockholms befästande, tror jag att
den bör ses från tre synpunkter: den politiska, den militära och
den ekonomiska. Hvad först den politiska vidkommer, torde det
vara klart att en öfverrumpling ej kan väntas från något annat håll
än vår östra granne; men jag tror på samma gång att den tidpunkt,
då vi skola blifva anfallne, ej ligger så nära tillhands, att
vi behöfva, för den orsakens skull, påskynda arbetet.
Hvad den militäriska sidan vidkommer, så har jag af de föredrag,
som hållits af män af facket, haft tillfälle att höra att meningarne
äro ganska delade ang. sättet för Stockholms befästning.
Man har å ena sidan ansett att befästningarne borde, för att medföra
någon verklig nytta, utföras i större omfång. Andra hafva
haft den åsigten, att ett utanverk vore tillräckligt för Stockholms
försvar. Så länge meningarne äro så delade om sättet för befästningen,
har jag ansett att det är bättre att vänta med dess utföraude,
till dess planen mognat hos de personer, som skola afgifva
förslag i ämnet.
Om jag nu öfvergår till den ekonomiska delen af frågan, så
var det alldeles icke summan, som på minsta sätt förorsakade det
afslag, Utsk:ts Betänk, innehåller. Då man ej vet, huru den föreslagna
planen skall utföras, eller huru mycket den skall kosta, hemställer
jag, om man med godt samvete kan bevilja anslag dertill.
Ar det nödvändigt att befästa Stockholm, är jag öfvertygad att inom
alla Stånd fosterlandskänslan skall diktera beslutet och att medel
dertill skola anskaffas.
Af Chefen för IngeniörKorpsen har, om jag ej misstager mig,
blifvit framställdt att hela företaget skulle komma att kosta 5,225,000
rdr; och en tid af 50 år skulle således åtgå innan arbetet blifver
färdigt. Då frågar jag, huruvida, då vi ej för ögonblicket hafva
något att frukta af vår granne i öster, och då det ej kan förnekas
Den 13 April.
149
att stridiga meningar gjort sig gällande i afseende på hufvudsaken,
vi ej kunna vänta tili nästa riksdag, innan vi afgöra saken. Är
frågan vigtig, är den nyttig för vårt fädernesland? Jag är öfvertygad
att kommande St:r, då de få arbetsplan och kostnadsförslag
sig förelagde, skola gifva dubbelt den summa, som nu äskas.
Såsom tillhörande pluraliteten inom StatsUtskrt anser jag äfven
min pligt vara att besvara några af de mot Utsk:t gjorda anmärkningar.
Man har sagt att pluraliteten inom Utsk;t, utan att ingå »
några närmare detaljer, afslagit K. M:s Propos. Det hade dock
varit Regeringens pligt att lemna erforderliga uplysningar. Vi hafva
visserligen hört i ett ganska sakrikt anförande, hurusom den tillämnade
befästningen i allo är nödvändig; man har sagt de summor,
detta skall kosta. Vi hafva hört omtalas de vådor, som kuuna
blifva en följd, om man underlåter att befästa hufvudstaden. Man
har gått så långt, att man påstod, att fienden så hastigt kunde
komma öfver oss, att ej ens den Kongl. Familjen skulle kunna rädda
sig undan hufvudstaden. Jag för min del tror dock att i denna
tid, då vi hafva så hastiga kommunikationer genom telegrafer, kan
ingen fiendtlig armée, oss alldeles ovetande, landstiga här i Sverige.
Med stöd af hvad jag nu anfört och på grund af Utsk:ts i
denna fråga fattade beslut, får jag hos Hr Gr. o. Landtm, anhålla
om propos. på bifall till Utsk:ts Betänkande.
Många ledamöter hördes nu ropa på propos.
Hr Montgomery, Gustaf: Såsom varm vän af mitt fo
sterland,
anser jag det vara min pligt att yttra några ord i denna
fråga. För hvar och en, som erinrar sig den olyckliga ställning,
i hvilken vårt fädernesland befann sig 1809, då, efter förlusten
af Finland, den fiendtliga arméen beträdde Svenska jorden, och
hotade sjelfva hufvudstaden, torde ingen tvekan upstå angående nödvändigheten
af ett befästadt Stockholm. Många hafva redan yttrat
sig för hufvudstadens befästande. Min röst höjde sig redan 1817
för samma sak, och jag har redan då och sedan i de allmänna tidningartie
flere gånger sökt bevisa nödvändigheten deraf. I denna
min åsigt förblifver jag fortfarande, fast och orubblig, men får anhålla
om återremiss af denna fråga, på det att, om möjligt, ett ännu
högre anslag, än det nu angifna, må, efter noga bepröfvaude och
öfvervägande, af Utsk:t föreslås.
Hr Stjernsvärd, Gustaf Mauritz: Dä StatsUtsk:ts Be
tänk.
rörande 4:de Hufvudtiteln här föredrogs, tillkänuagafjag, det
jag icke ämnade deltaga i behandlingen af den del af landtförsvarets
ordnande, som omfattar arméens organisation eller det lefvande
försvaret. Mina skäl härföre antydde jag äfven, och får till
dem hänvisa. Att blifva en ropandes röst i ökneu emot beviljandet
af anslag till någonting, efter min upfattning, så felaktigt och
i så ringa mån motsvarande landets behof och tillgångar, som
stridskrafternas närv:de ordnande, ansåg jag vara utau allt annut
Den 13 April.
ändamål än ett gagnlöst förlängande af diskussionen och protokollernas
belastande med yttranden, som i dem redan äro till finnandes.
Af mitt här åberopade tillkännagivande anser jag mig dock
ieke förhindrad att yttra mig rörande en fråga, som den nu föredragna,
eller Stockholms befästande, såsom tillhörande det döda
försvaret. De anslag, som beviljas till föremål af dylik beskaffenhet,
äro af' helt olika natur med dem, som lemnäs till vidmakthållande
af »status quo» i personalens felaktiga organisation. Anslag
till befäsningar, vapen oell öfrig materiel äro nemligen att anse
som insatser i framtidens sparbössa. De lemna alltid efter sig en
valuta, då deremot de sednare, eller till en felaktigt ordnad personal,
.icke efter sig lemna annan påföljd, än ett frätsår på det nationel
välståndet.
Angående Stockholms befästande, så är min åsigt den, att
hufvudstadens tillträdesvägar, avenyer, böra utan tidsutdrägt så
förskansas, att säkerhet erhålles emot fiendtlig öfverrumpling, samt
att 11. St:r böra bevilja de anslag, som härtill erfordras. Samma
åsigt tillkännagaf jag äfven vid sisth riksdag, då befästningsfrågan
till behandling förekom; mitt tillvägagående i dag står således i
full konseqvens med mitt förra åtgörande. Då jag således tillstyrker
befästandet af hufvudstadens avenyer och det anslag, som härföre
blifver nödigt, ber jag att till de skäl, som af föreg:de talare
härför blifvit anförda och i hvilka jag instämmer, .ytterligare få
bifoga ett sådant, efter min upfaltning, ensamt för sig tillräckligt
att framkalla det beslut i saken, jag påyrkar. Vill nemligen Svenska
folket på ett detsamma värdigt sätt sätta Sveriges Konung,
Sveriges Regering i tillfälle att icke obetingadt gifva efter för hvarje
peremtorisk fordran af en blifvande fiende, så måste hufvudstaden
så befästas, och detta snart, att densamma kan anses fredad för
hvarje öfverrumplingsförsök. Köpenhamns öde åren 1801 och 1807
böra vi föra oss till minnes. Det hade visserligen varit önskligt
om den K. Proposm uptagit en mera lämplig summa för hufvudstadens
befästande, än fallet var. Men detta förhållande hade icke
bort hindra StatsUtsk.-t att, i öfverensstämmelse med Rikets sannskyldiga
nytta, gå utom den K. Proposm och öka summan, med andra
ord gå så tillväga, som fallet var vid sisth riksdag, då beslutet
fattades rörande en ingalunda i öfverensstämmelse med den K.
Proposm varande utsträckning af bevärings-exercisen. Jag anhåller
om bifall till Konungens Propos. rörande Stockholms befästande.
Ropen på propos, förnyades.
Hr von Ehrenheim: En talare har redan förut erinrat
erom att K. M:t i sin Propos. vid sista riksdagen, i betraktande
af de betydliga anslag, som eljest dels i så många afseenden för
4:de Hufvudtilelns behof och dels i flera andra fall mäste hos R,
St:r äskas, ansett sig icke böra om anslag till hufvudstadens befästande
framställa förslag. Enskildte motionärer gjorde deremot i
sådant afseende framställningar och yrkade dels tre millioner uuder
Statsreglerings-perioden till befästande af Stockholm och Carlskrona,
Den 13 A p r il.
151
dels 500,000 rdr ärligen och 300,000 rdr dessutom till bestyckning
för Stockholms befästande, dels att så stort anslag måtte beviljas
till Stockholms och Carlskronas befästande, att befästningarne
kunde blifva färdiga på sex år. Både K. M-.t i sin omförmälde
Propos. och motionärerne hade efter min tanke, hvar från sin ståndpunkt,
rätt, men en annan väg inslogo emellertid 1857 års Ständer,
då de till det stora ändamålet anslogo 200,000 rdr och begärde
Propos. i ämnet till denna riksdag, och på denna väg har
K. M:t, dertill visserligen föranledd af R. St:r, i sin Propos. till
denna riksdag fortgått, då K. M. för Stockholms befästande äskat
100,000 rdr årligen. Att sålunda ånyo börja ett stort företag, ett
företag, som efter en säkert ej för hög beräkning fördrar 9 å 10
mill. till sitt fullbordande, med ett så ringa anslag, som det föreslagna,
kan efter min tanke aldrig vara klokt och ändamålsenligt.
Antingen är Stockholms befästande af den vigt, att det måste ske
med upoffrande af andra vigtiga företag och krafterne derpå koncentreras,
och jag är öfvertygad att, om K. M. bestämdt uttalar cn
sådan åsigt och på styrkan af sin öfvertygelse gifver det bevis,
' som sedan verldens begynnelse varit det egentliga profvet på öfvertygelsens
styrka, eller derför af sitt folk begär en upoffring, hvilket
för K. M:t sjelf alltid jemväl är en upoffring, så skall folket svara
med välvilja och intresse, eller finnas andra ändamål, militäriska
eller borgerliga, som äro vigtigare, och då bör Stockholms befästande
anstå till dessa äro vunna. Vi sakna ej exempel på företag,
påbörjade med otillräckliga medel, som framsläpat ett tynande
lif och ännu stå ofullbordade. Så börjades Carlsborg 1820 och lärer
under stundande statsregleringsperiod ej ens kunna förses med
hvad som skulle gifva det dess första egenskap af fästning; fästningsverken
vid Carlskrona 1821 och i Stockholms skärgård 1831, utan
att ännn på långt när vara färdiga, oaktadt sin framstående vigt.
Att öka dessa företag med ännu ett större än dem alla, utan att
vid sjelfva början tillse, att fullbordandet kan ske inom den när
maste
framtiden, skall blott medföra den påföljd att de gamla företagen
ännu längre tid förblifva ofullbordade, utan att med det nya
något väsendtligt vinnes.
På grund af hvad jag sålunda anfört, skulle jag för min del
önskat, att R. o Ad. stannat i följande beslut;
»att R. o. Ad., som erkänner vigten af Stockholms befästande,
likväl, med afseende derpå, att Statens tillgångar
icke för närvide medgifva befästnings arbetenas
kraftfulla bedrifvande, och då ett företag af den omfattning,
som det ifrågav:de, efter R. o. Ad-.s tanke,
icke bör med så ringa medel, som K. M. för ändamålet
föreslagit, i vidsträcktare mån, än som redan skett,
inledas, bifaller hvad Utsk:t i denna punkt hemställt,»
men, då återremiss blifvit begärd och öfriga RiksStånd torde böra
få del af de uplysningar här lemnats, vill jag cj emotsätta mig
återremissen.
Hr af Kleen: Med anledning af det gjorda klandret, att nå
-
Den 13 April.
gra kostnadsberäkningar för Stockholms befästande icke blifvit
gjorde, får jag blott nplysa att sådane verkligen blifvit framlagda
och att det anses åtgå 5,47 5,000 rdr för sjelfva befästningsarbetet,
2,440,000 rdr för bestyckningen, samt 1,386,000 rdr för projektiler
m. m-, eller tillsammans 9,263,000 rdr rmt.
Hr Björnstjerna: Som tiden redan är långt framskriden,
vill jag ej länge uppehålla 11. o. Ad. oell i följd deraf ej uptaga
till besvarande flera anmärkningsvärda invändningar mot nyttan af
Stockholms befästande. Jag förbigår nu dessa, öfvertygad att hvar
och en, sorn inser nyttan och behofvet af Stockholms befästande,
skall med värme omfatta företaget. Det finues dock några andra
omständigheter, hvarom jag vill kortligen yttra mig. Man har här
sagt, att det var af brist på nödiga, fullständiga uplysningar, som
Utsk:t ej kunnat förorda några anslag lör detta ändamål.
I enlighet med hvad jag i mitt sedoaste anförande hade äran
omförmäla, ber jag att tå fästa uprnärksamheten på den skrifvelse,
K. M. till 11. St:r afgaf rörande detta ämne, och hvilken ligger
till grund för den framställning, hvilken angående befästningen vid
denna riksdag borde göras. Jag tror mig tillräckligt hafva åskådliggjort
att, hvad 11. St:r begärde, blef fullgjordt, i det arbetena
påbörjades och förslag till deras fortsättande framställdes. Såsom
ani. att ej bevilja något anslag anföres, bland annat, äfven att
någon plan för befästandet ingenstädes finnes delgifven B. St:r
elles ens af K. M. fastställd. Härvid får jag blott anmärka, att
något arbete omöjligen kunnat börja, förrän planen derför blifvit
stad fästad. "Vidare anser mången såsom ett bevis på mindre intresse
för denna vigtiga fråga, att en såringa summasom 100,009
rdr årligen blifvit begärd. Det är visserligen sannt, att det hade
varit vida lyckligare, om man kunnat framkomma med begäran om
en ännu större summa; men i sådant fall hade flera andra vigtiga
utgifter fått npskjutas. Man ansåg, att raan borde, för att kunna
fortsätta den redan påbörjade delen af befästningen, begära hvad
som befanns med rikets tillgångar öfverensstämmande.
Med anledning af hvad jag nu anfört, tror jag mig hafva bevisat
att lt. St,;r fått sina önskningar upfyllda och att inga uplysningar,
sorn varit dem angenäma att erhålla, på något sätt undanhållits
dem, äfvensom att skäl förefunnits, hvarföre ej en högre
summa blifvit begärd. Jag får således fortfarande anhålla om
afslag å Utskits Betänk, och bifall till K. M:s Propos.
Talrika rop på propos. hördes ånyo.
Hr von Qvanten, Emil: Jag ber att få instämma med de
Hrr, som yrkat åierremiss af denna punkt, på det 8lt Statslltsk:t
måtte bli satt i tillfälle att taga närmare kännedom om den plan
för Stockholms befästande, som nu tycks lörefinnas, och derefter
inkomma till K. St:r med ett mera detaljeradt Betänk, i detta afseende.
Gr. Anckarsvärd har yttrat, att han anser, det Rysslands
cröfringspolitik gentemot Sverige redan nått sin gräns; men om
Den 13 April.
det skall vara ett skäl för att ej befästa Stockholm, fruktar jag
emellertid, att det är ett skäl, sorn icke håller streck.
Hvad Hr Brakels yttrande beträffar, att den Svenska pressen
alltid söker afknappa så mycket som möjligt på landet» sjelfständighet,
får jag förklara, det jag tror att Svenska pressen är fullt
ut lika fosterländsk som den nämnde värde talaren.
Hr Brakel: I afseende på Hr v. Qvantens yttrande vill jag
endast afgifva det svar. att i går eller förrgår liistes i Aftonbladet
att It. o. Ad:s hufvudsyfte vid behandlingen af 4:de och 5:te hufvudtitlarne
var att skära breda remmar ur andras hud.
Hr Liljenstolpe, Axel Fredrik, anförde skriftligen: Hå
hvarje medborgare synes mig böra söka göra sig förtrogen med tanken
på sitt lands försvar, anser jag den nn förev:de frågan icke
uteslutande tillhöra de s. k. männen af facket. Det tillkommer
dessutom de andra 3:ne lliksStåndens ledamöter att sig häröfver
yttra, deribland högst få kunna räknas till denna kategori; det må
således äfven ursäktas mig, att jag härvid med några ord uttalar
mili opinion, såsom jag ock tog mig friheten göra det vid förra
riksdagen, då frågan först förevar.
Centralförsvarets nytta för vårt land synes mig ligga tydlig
och klar för en hvar, som blott kastar ögat på kartan; huru mycket
mera, då vi veta, att detta är en af den store, inuti framtiden
djupt skådande hndangångne Konungen Carl XIV Johan, genom
Carlsborgs fästnings anläggande, så att säga uttalad tanke.
Efter på slagfältet vunna segrar, började Han, grundläggaren
af det långa fredslugn, vi sedan 1814 åtnjutit, det längsta vår
historia har att omtala, detta framtidsvärn för landets frihet.
Befästniugarne vid Carlskrona och Waxholm äro äfven hans
verk; och, om jag icke alltför mycket missminner mig, börjades
tvenne särkiida gånger befästningsarbeten vid Stockholm, fastän
al brutna ocb sedermera alldeles uphörda.
Att således den plan var den store, krigvande Konungens, som
nu är färdig att realiseras, eller att söka förstärka centralförsvaret
genom befästningars anläggande på de ömtåligaste periferipunkterna,
särdeles af landels östra sida, veta vi af de redan påbörjade ocb
tillämnade befästniugarne. Vi behöfva alltså, enligt mitt förmenande,
ingen annan auktoritet för vårt omdöme.
Förtjenstfulla äro likväl de brochyrer, hvilka i dessa dagar
utkommit, för att åt med frågan mindre hemmastadde gifva ledning
för bedömandet; och särdeles syues mig i detta hänseende
ändamålsenlig genom sin lättfattlighet samt att uti få ord utreda
frågan om Stockholms befästande, ej till något »permanent belastadt
arméeläger», brocbyren al Frih. Hugo lfaab.
Bifall till fortsättande af de påbörjade arbetena i och för hufvudstadens
befästande, vågar jag så mycket heldre vördsamt påyrka
samt föreslå, ifall medel skulle anses icke kunna annorlunda tillvägabringa»,
att en allmän subskription af minst 10 öre och högst
100 öre, eller En rdr rint, öpnades härtill, (så framt sådant kan
Den 13 April.
proponeras), sä mycket heldre, som anslag till Stockholms befästande,
gifna af Rikets Högloft. Ständer, eller af enskilde medelst
subskription, af mig anses på eft högst ändamålsenligt sätt använda;
och Stockholms befästande, om icke tillhörande de rent
produktiva frågorna, bör, enligt min förmening, likväl kunna räknas
till de för nutid och framtid mest vinstgifvande, genom den trygghet
under fredens lugn, som derigenom skänkes hela landet och
särdeles hufvudstadens invånare, samt för den aktning, vi skola
förvärfva oss hos utländska makter för våra bemödanden att, äfven
om ock stora materiella upoffringar skulle erfordras, söka med
det oss länge förlänta fredslugn betrygga oss för hvad en oviss
framtid må kunna bära i sitt sköte.
Sedan öfverläggningen nu förklarats fulländad, yttrade H. Exc.
Hr Gr:n o. Landtm, att, i afseende å Utsk:ts förev:de hemställan,
yrkats dels bifall dertill, dels återremiss deraf och dels att R. o.
Ad., med afslag å samma hemställan, måtte bevilja det af K. M.
för ifrågavide ändamål äskade anslag.
Efter framställda och med starka både ja och nej i blandning
besvarade propositioner först å bifall till Utsk:ts hemställan
och sedermera om återremiss deraf, gjordes propos. om afslag å
samma hemställan och beviljandet af det ifrågav:de anslaget, samt
besvarades med särdeles starka ja, blandade med ganska många
nej; och förklarades ja nu hafva varit öfvervägande.
Sedan Gr. Anckarsvärd begärt votering, begärde Hr Brakel
ordet och anhöll, att kontrapropos. vid voteringen måtte blifva
återremiss af Utsk:ts hemställan.
Gr. Anckarsvärd: Jag tager mig friheten hemställa, hvartill
en återremiss skall tjena, då inan har sig bekant att 2 Stånd
fattat sitt beslut i enlighet med Utsk:ts tillstyrkan; hvarjemte det
är föga troligt att Utsk:t skall ändra sin i detta afseende fattade
åsigt.
Då nu för öfrigt Hr Gr:n och Landtm, tillkäunagifvit i dagens
plenum, att K. M. önskar, det Riksdagen må kunna afblåsas
den 20 Juli, anser jag att man ej bör genom återremisser, hvilka,
såsom bekant är, högeligen fördröja en Riksdags afslutande, uptaga
en dyrbar tid.
Hr Lefrén: I hvad Hr Gr. Anckarsvärd yttrat ang. olämpligheten
i flere afsiden af en återremiss af ifrågav:de punkt, får
jag förena mig och anhåller derföre, att propos. måtte företagas i
den ordning, Hr Gr:n och Landtm, först, föreslog.
Gr. af Ugglas: Såsom vän af den åsigt, att Stockholm bör
befästas, anhåller jag att få förena mig med Hr Brakel om återremiss;
ty derigenom vinnes frågans lösning och Utsk:t får tillfälle
att bättre bedöma densammas vigt, hvartill tvifvelsutan den inom
detta Stånd förda diskussion torde bidraga.
Den 13 April.
155
II. Exc. Hr Gr:n och Landtm, tillkännagaf, att då lian förklarat
propos. om afslag å Utsk:ts hemställan och bifall till K. M:s
förslag hafva blifvit med öfvervägande ja besvarad, måste naturligtvis
denna mening komma att blifva den ena af proposition
nerne vid den begärda voteringen; och skulle H. Exc., enär det,
i afs:de å den andra propos:n, blifvit yrkadt, så väl att bifall till
Utskits hemställan skulle deri innefattas, som ock att återremiss
af samma hemställan måtte utgöra propos:ns innehåll, inhemta 11.
o. Ad:ns tanka, hvilketdera af dessa yrkanden borde i sistberörde
propos. ingå.
Hr Dalman: Jag hemställer .huruvida icke »japroposition» bör
blifva bifall till Utsk:ts Betänk.
Frih. Tersmeden: Jag anhåller för min del att Hr Gr:n
och Landtm, måtte framställa propos. i den ordning, Hr Gr:n och
Landtm, först föreslog.
Härefter hemställde H. Exc. huruvida R. o. Ad. behagade
besluta, att vid den blifvande voteringen om afslag å Utsk:ts förevarande
hemställan och bifall till K. M:s förslag, kontrapropositionen
skulle blifva bifall till Utsk:ts oftanämnde hemställan; och
sedan härtill svarats starka ja och nej i blandning, hemställde H.
Exc., att återremiss af Utsk:ts hemställan skulle i kontrapropos:n
intagas, dervid svaren likaledes ut föllo med talrika både ja och
nej; hvarefter II. Exc. förklarade det han funne den sednaste propos:n
vara med öfvervägande ja besvarad.
Sedan Hr Dalman begärt votering ang:de kontrapropositionens
innehåll, upsattes och justerades följande förslag till voteringsproposition
:
»Den, som vill, att vid blifvande votering om afslag å StatsUtsk:ts
uti 40:de punkten lista mom. af Uthdet N:o 84 gjorda
hemställan i fråga om anslag till fortsättande af befästningsarbetena
vid Stockholm och bifall till K. M:s framställning i ämnet,
kontrapropositionen skall blifva bifall till Utskt:s berörde hemställan,
röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
vinner nej, beslutar R. o. Ad. att kontrapropos. vid förenämnde
votering skall blifva återremiss af meranämnde hemställan.»
Vid denna voterings slut hade rösterna utfallit sålunda:
Ja — 94.
Nej — 30.
Härefter uplästes och godkändes följande voteringspropos. i
hufvudsaken:
»Den, som afslår StatsUtskits uti 40:de punkten hsta mom.
af Uthdet N:o 84 gjorda hemställan i fråga om anslag till fortsättande
af befästningsarbetena vid Stockholm och beviljar det af
K. M. för sagde ändamål äskade anslag, röstar
Ja;
156
D en 14 April f. m.
den det ej vill, röstar
Nej;
vinner nej, bifaller II. o. Ad. StatsUtskits ofvanberörde hemställan.»
Efter voteringens slut befunnos rösterna hafva utfallit som
följer:
Ja — 87.
Nej — 47.
Enligt före votcringarne fattadt beslut åtskiljdes K. o. Ad.
kl. Vj 1 på natten.
In fidem,
O. brakel.
Lördagen den 14 April 186Ö
Plenum
kl. 10 f. m.
Justerades prot. för den 18 sistl. Febr. f. in.
Hr Roos af Hjelmsäter, Axel August, upliiste följ.-de
Memorial:
Förslager hafva tid efter annan blifvit väckta inom detta hus
att från dess representerande ledamöter utgallra dem, sorn af alltför
knappa ekonomiska omständigheter äro hindrade att på ett
Ståndet och dem sjelfva värdigt sätt utöfva det vigtiga Riksdagsmannakallet.
Alla förslager i sådan riktning hafva dock hittills,
än af en, än af en annan orsak befunnits icke vara antagliga oell
derföre fallit. Det enda osvikliga medlet att upnå det åsj ftade
ändamålet är att ställa R. o. Adis representerande medlemmar på
en finansielt oberoende ståndpunkt.
Jag har försökt uttänka och tror mig hafva lyckats finna ett
sådant medel, beräknadt hvarken för den tid, i hvilken vi lefva, eller ens
dess närmaste morgondag, det är sannt; men då jag gör till mili
upgift att verka »för efterkommande», följer jag den föresyn, sorn
lemnäs af den äldsta och mest frejdade af Sveriges Akademier.
De tillgångar, jag eger, har jag sjelf förvärfvat, och då jag
saknar bröstarfvingar, åt hvilka jag kunde lemna dera efter min
död, är jag sinnad att, om Högloft. R. o. Ad. dertill lemnar sitt
Hen 14 A ptil f. m.
1S7
samtycke, använda dem på en stiftelse, Ilvars frukter visserligen
äro beräknade på en långt aflägsen framtid, men som då och sedermera
allt framgent kan försätta i stort välstånd, ej allenast dem
som då lefva af den slägt jag tillhör oell det namn jag bär, utan
äfven lända den då lefvande generationen al U. o. Ad:ns ledamöter
till högst väsendtlig fördel.
Jag har nemi. beräknat att ett kapital af 100,000 rdr, förräntadt
till 5 % årligen, med ränta på ränta, fördubblas pål4V»
år och bl ifver 110 millioner efter 144T/2 år, samt att samma kapital,
förräntadt till 6 proc. årligen, med ränta på ränta, fördubblas
på 12 år och blifver 110 millioner efter 122 år.
Utöfver denna gräns, som vida öfverskrider den, hvarvid man
vid innev:de Riksdag stadnat i frågan om gagnet af ekplanteringar,
vill jag ej sträcka raina beräkningar. Tidpunkten inträffar
då att af den skörda frukterna, oell min afsigt är att fördela den
på följande sätt:
l:o. till Riddarhuset en fond, kallad »Axel Roos’ af Hjelmsäter
Riddarhus-fond»  30,000,000:
hvarå räntan sedermera användes:
a) till förvaltningskostnader enligt de grunder,
som R. o. Ad. sjelfva behaga upgöra.
b) till sjelfva Riddarhusets underhåll, reparationer
och tillbyggnader.
c) till morgon-, middags- och aftontafflar för
R. o. Ad:s ledamöter och Kansli under Riksdagar,
för att bereda åt dem en föreningspunkt.
d) till öfriga Riksdagskostnader åt R. o. Ad:s
ledamöter, hvilka utdelas vid hvarje Riksdags slut,
efter de grunder R. o. Ad. sjelfve bestämma, så att
all inkasserad ränta af denna fond blifver utbetald
vid hvarje Riksdags slut för sagde ändamål.
Såsom vilkor för åtnjutande af de i båda nästförestående
raomenter omnämnda förmåner, erfordras
att ega den ådagalagda bildning eller ställning i
samhället, eller förmögenhet, som berättiga till det
förtroende och den värdighet, som städse bör utgöra
vilkoret för det aktade representantkallets utöfvande.
De närmare ordalagen för uttryckandet af denna
föreskrift i dess rätt förstådda anda, bör R. o. Ad.
sjelfve bestämma, då tiden för dess tillämpning stundar
samt besluta ändringar i dessa ordalag, då omständigheterna
sådant fordra.
Skulle under tidernas lopp Adeln uphöra att representera
såsom särskildt Riksstånd, lära väl många
af dess medlemmar i alla fall blifva invalde i representationen,
på sätt vid innevarande Riksmöte redan
skett i Yällofl. BorgareStåndet, och till representanter
utkorade Adelsmän må då, till lättnad i deras
kommittenters underhållskostnad, komma i åtnjutande
Transport Rmt Rdr 30,000,000:
158
Den 14 April f. m.
Transport Kint Ildr
af de fria Riksdagstafflarne och öfriga Riksdagskostnaders
bestridande, såsom ofvan omförmäldt är.
Skulle denna R. o. Ad:s representation såsom
särskildt RiksStånd försvinna och så få medlemmar
af R. o. Adin sannolikt komma att inväljas ä Riksförsamlingen,
att de i mom. c och d af denna punkt
omförmälda förmåner skulle till så betydliga belopp
tillfalla de genom val till representanter tillsatte
Adelsmän, att betänklig rubbning i fäderneslandets
representativa förhållanden vore att emotse; ege
R. o. Adin att besluta sådan ändring i denna punkt,
som omständigheterna kunna föranleda; dock med
vilkor att fonden i allt fall kommer att oförminskad
qvarstå och dess afkastning användas till R. o. Adis
verkliga fördel i den anda jag med denna min stiftelse
åsyftat. Till sådan förändring erfordras då K.
M:s stadfästelse.
2:o till adeliga ätten Nio 51 Roos af Hjelmsäter,
äfvensom om någon af denna blifvit under
tiden uphöjd i Friherrligt eller Grefligt Stånd, en
fond, kallad i »Axel Roos af Hjelmsäterska fonden»
hvaraf räntan, efter afdrag af förvaltningskostnaderna,
i enlighet med R. o. Adis beslut årligen utdelas
till lika fördelning emellan hvarje lefvande äkta
manlig medlem af ätten. Skulle denna ätt, vare
sig under Adelig, Friherrlig eller Greflig benämning,
utslockna, tillfalla de åt henne, genom denna disposition
anslague summor Riddarhuset, att deraf bilda
en fond för Adeliga stipendier och pensioner.
3:o till Djurgårdsbrunns Aktie-bolag, för upbyggande
och underhållet af brunnen, brunnsinrättningens
förbättrande, jernvägars anläggande från
brunnen till Stockholms stad och den omgifvande lokalens
förskönande
4:o till min i lifstiden ömt älskade makas, Carolina
von-Axelsons, dotter af Gen.Majoren C. von
Axelson, brorson, Kapit. o. Ridd. Georg von Axelsons
manliga äkta bröstarfvingar, henne till tacksam
åminnelse, en fond, kallad: »Axel Roos af
Hjelmsäterska-von-Axelsonska fonden»
hvaraf räntan, efter afdrag af förvaltningskostnaderna,
årligen utdelas till lika fördelning emellan hvarje
lefvande äkta manlig medlem af denna gren af von
Axelsonska ätten. Om denna gren skulle utgå, öfverflyttas
donationen på de lefvande grenarne af von
Axelsonska ätten, Nio 2,022, och utdelas fondens
räntor årligen efter nyssnämnde grunder till hvarje
manlig medlem af ätten. Lika rätt tillfaller degre
Trausport
Ernt Rdr
30,000,00©
40,000,000
12,000.000
8,000,000
90,000,000
De n 14 April f, m.
159
Transport Ernt Edr
nar af denna ätt, sora tilläfventyrs blifva upliöjde i
Friherrligt eller Grefligt stånd. Skulle hela ätten
utslockna, tillfaller fonden Riddarhuset, på sätt i
2:dra punkten här ofvan förmäles.
5:0 till afkomlingarne efter mina systerbarn, aflade
i äktenskapet emellan Kyrkoherden J. Norén
och min kära syster Brita Lovisa Gustafva
Roos af Hjelmsäter, samt till afkomlingar efter min
afl. syster Sophia Wilhelmina Gustafva Roos af
Hjelmsäter, enka efter afl. komministern J. Ostlund,
deras son, v. Häradshöfdingen Carl Gustaf Ostlund,
en fond, kallad »Axel Roos af Hjelmsäterska
Norén-Ostlundska fonden
hvaraf räntan, efter afdrag af förvaltningskostnaden,
enl. R. o. Ad:s beslut årligen utdelas till lika fördelning
emellan hvarje lefvande manlig äkta afkomling
af ofvauniimnde systerbarn. Skulle alla dessa
afkomlingar aflida utan lagliga arfvingar, tillfaller
fonden Riddarhuset, på sätt i 2:dra punkten här
ofvan förmäles.
6:o lill Frimurarebarnhuset
7:o till upbyggandet och framtida underhållet af
en kyrka öfver Roos af Hjelmsäterska (f. d. Brattiska)
grafven på Senäte kyrkogård i Skaraborgs län, å
Kollands ö, uti hvilken raina närmaste anhöriga
hvila, der Gudstjenst hvarje Söndag skall hållas .
8:o till en slöjdskola i Jösslunda socken af
samma län
helst önskade jag att den anlades på Säteriet Apelås’
egor, i samma socken, der jag är född.
9:o till pensioner åt medellösa enkor och ogifta
fattiga fruntimmer af adelig börd
Till dessa pensioner skola företrädesvis komma
i åtanka de fruntimmer, som stå i slägtskap med de
i föreniimnda 2:dra, 4:de och 5:te punkterna omförmälda
ätter.
10:o till den s. k. Prins Carls Inrättning .
i ändamål att rädda och till nyttiga medmenniskor
befordra fattiga, vanvårdade barn.
11 :o till K. Djurgårdskassan
med förbehåll att ingen vidare passage-afgift affordras
vid K. Djurgårdens grindar.
Skulle någon eller båda af de i 6:te och 1 0:de
punkterna omförmälda välgörenhetsinrättningar ej
finnas qvar, då kapitalen till dem skola aflemnas,
tillfalla äfven dessa medel Riddarhuset, på sätt i
2:dra punkten här ofvan förmäles.
90,000,000:
5.000.000:
5.000.000:
1,500,000:
500,000:
5,500,000:
2.000.000:
500,000:
Summa Rmt Rdr 1 10,000,000;
>«0
Den 14 April f. ra.
Det har ej bordt undfalla min upmärksamhet, att under den
långa tiderymd, som denna stiftelse förutsätter, innan den går i
verkställighet, sådana förändringar kunna inträffa i Staten, att E.
o. Ad. uphöra att representera på Riksdagarna i egenskap af särskildt
RiksStånd. Men, äfven om man skulle antaga, att deras
politiska rättigheter uphörde, qvarstår dock everldeligen deras eganderätt
till så väl sjelfva Riddarhuset och dess vidsträckta tomtplats,
som till alla dit donerade fonder, till högst betydliga belopp, och
dermed förknippad skyldighet att fortfarande förvalta dem, i öfverensstämmelse
med ursprungligen gifna föreskrifter. Detta kommer
att, under hvilka yttre förhållanden och vexlingar som helst,
städse utgöra en orubblig föreningspunkt lör Sveriges R. o. Ad.,
hvilken lika säkert måste ansenligt vinna i styrka och inflytande,
om denna min tilltänkta stiftelse går i fullbordan. Derom afbidar jag
nu Högloft. R. o. Ad:s beslut, sedan remiss föregått till Riddarh.
Utsk:t, hvarom jag vördsamt hemställer. Utan tvifvel lärer Utsk:t
finna nödigt att, häröfver inhemta Utlåt, af Höglofl. Riddarh.Direktionen,
såsom varande den myndighet, hvilken skulle få bestyret
med stiftelsen och fondernas förvaltning. Om Höglofl. Direktionen
antingen finner sig behöfva af mig äska ytterligare uplysningar
i en eller annan omständighet eller önskar föreslå modifikationer,
främjande stiftelsens framgång, utan att strida mot det
af mig antydda syftemålet, så är jag alltid både beredvillig och
beredd att gå sådana Höglofl. Direktionens önskningar till mötes.
Afven hemställer jag till Högi. R. o. Ad., huruvida ej denna
stiftelse, för den händelse den blifver af R. o. Ad. gillad, bör i
underd:het anmälas hos K. M. för erhållande af Dess Nåd. godkännande.
Min önskan vore ock, att vid revisionerna af de medel, som
jag erbjudit till Ridderskapets förvaltning och framtida utdelning,
jag egde tillträde, så länge jag lefver, och sedermera de ombud,
som hvardera af ätterna Roos af Hjelmsäter och von Axelson dertill
utse.
Såsom vilkor för denna stiftelse, förbehåller jag mig, så länge
jag lefver, 5 procents rän‘a af det öfverlemnade kapitalet.
Då jag nu till Högloft. R. o. Ad:s bepröfvande öfverlemnar
detta mitt förslag, hemställer jag slutligen vördsamt, att, derest
det vinner Höglofl. R. o. Adis bifall, stiftelsen må blifva kallad,
intilldess den blifver fördelad, på sätt jag ofvan föreslagit: »Axel
Roos’ af Hjelmsäter donationsfond».
Begärdes på bordet.
Anmäldes och bordlädes StatsUtsk:ts Utlåt. N:o 86, angående
fortsatt utförande af jernvägsarbeteu för Statens räkning och anvisande
af dertill erforderliga medel.
Gr. Lagerbjelke, Gustaf: Jag hemställer vördsamt, att
det nyss bordlagda Betänkidet måtte ställas främst på föredragningslistan
till nästa plenum.
Sedan
Den 14 April i. m.
181
Sedan R. o. Ad., uppå framställd propos., till detta förslag
lemnat bifall, tillkännagaf H. Exc. Hr Gr:n och Landtm., att Talmännen
vid hållet sammanträde öfvereuskommit att, under förutsättning
att ifrågav:de, nu bordlagde Utlåtande blefve vid nästa
vecka inträffande plena för andra gången bordlagdt hos samtlige
RiksStånden, föreslå dem att företaga Utkdet till afgörande
Onsdagen den 25:te uti innev:de månad, för hvilket ändamål det
skulle upföras främst å nämnde dags föredragningslista hos hvarje
Stånd; hvarefter H. Exc. framställde propos. å bifall till berörde
förslag, dervid svarades ja.
Föredrogs och uplästes följande Mern.:
Ett genom Hr Riddarh.Seknren mig tillsändt utdrag ur Höglofl.
R. o. Ad:s protokoll, hållet den 25 sisth Febr., meddelar att
Höglofl. Ståndet, genom förrättadt val, utsett mig till Direktör
vid LåneKontoret i Wisby. Med rätta smickrad öfver detta förtroendefulla
och hedrande updrag, hvarföre jag har äran frambära
min förbindligaste och ödmjuka tacksägelse, anser jag mig dock
af skäl, som icke här kunna beröras, för närvarande böra afsäga
mig detsamma. Wisby och Kube den 7 April 1860.
Adolf von Post.
Efter tillkännagifvande att nytt val af Direktör vid LåneKontoret
i Wisby efter Hr von Post borde anställas, föreslog H.
Exc. Hr Gr:n o. Landtm., att sådant skulle förrättas nästk:de
Lördag den 21 dennes, hvilket bifölls.
Vidare hemställde H. Exc., huruvida R. o. Ad. å sistnämnde
dag behagade jemväl verkställa de uti 37:de §:n Riddarh.Ordnm
föreskrifne 2:ne särskildta val, nemi. af Ordf:de och Suppleant i
RiddarhusDirektionen, samt af 6 Ledamöter och 3 Suppleanter i
samma Direktion, hvarvid borde å vallistorna särskildt utmärkas,
hvilka väljas till ord. Ordförande eller Ledamöter eller till Suppleanter;
och blef denna hemställan äfvenledes af R. o. Ad. bifallen.
Fortsattes pröfningen af StatsUtsk:ts Uthde N:o 84, ang:de
regleringen af utgifterna under RiksStatens Fjerde Hufvudtitel.
Härvid förekom nu i: ordningen: Utskrts i sednare delen af
40:de punkten gjorda tillstyrkan, ang:de återlemnande till Statskassan
af den del utaf det vid förra riksdagen beviljade anslaget
till Stockholms befästande, som icke blifvit för ändamålet använd.
Hr Tornerhjelm, Rudolf: Då jag, likasom andra leda
möter
af R. o. Ad. inom Utsk:t, derstädes tillhörde minoriteten i
denna fråga, anser jag mig skyldig att upgifva de skäl, på grund
af hvilka jag ogillade det beslut, uti hvilket Utsk:t stannat. Det
har endast varit på ekonomiska och andra skäl, sorn jag f, närv:de
H. V. 11
162
l) é ii 14 April f. rn.
icke velat understödja frågan om Stockholms befästande. Detta
oaktadt, är jag dock icke emot saken; och har, utgående från den
åsigten, att Stockholms befästande blott måtte tills vidare hvila,
önskat, att, på det detta arbete icke må helt och hållet albrvtas, de
anslag, hvilka sedan sista riksdagen blifvit besparade och icke för
ändamålet användts, skola ställas till K. Mits disposition. Jag har
dermed afsett, att de påbörjade arbetena skola kunna på ett lämpligt
sätt afslutas, samt att med de medel, sora derefter kunna återstå,
sådana förberedande arbeten må företagas, hvilka kunna underlätta
fortsättningen af arbetet, när 11. St:r framdeles vilja dertill
bevilja ytterligare anslag. På sätt jag förut nämnt, tillhörde de,
hvilka jemte mig hyllade omförmäldte åsigt, minoriteten inom StatsUtskit.
Majoriteten äter bestämdes då, såsom vid många andra
tillfällen, af den förseglade sedeln. När nu R. o. Ad. vid denna
riksdag beslutat att anslå medel till fortsättande af Stockholms befästande,
skulle man visserligen kunna anse denna punkt fallen; men
som likväl 2:ne af de öfriga Stånden hafva stannat uti ett motsatt
beslut, så får jag, för min del, förorda, att det Högloft. Ståndet,
i öfverensstämmelse med dess förut i ämnet fattade beslut, afslår
förevide punkt.
Uppå härefter framstäld propos. blef Utskits ifrågav:de hemställan
af R. o. Ad. afslagen.
4lista punkten, angående upförande bland extra anslagen af
åtskilliga uti 2 7:de punkten mom. litt. d. tillstyrkta anslagssummor
till beklädnadsbehof.
H. Exc. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att då R. o. Ad., vid
behandlingen af ofvanberörde morn., redan bifallit Utskits förslag,
att ifrågavide anslagssummor skulle såsom extra anslag anvisas, torde
denna punkt icke kunna föranleda till någon annan åtgärd än
att läggas till handlingarna.
Ropades ja.
42idra punkten, angående anslag till underhållande al Beväringsmanskapets
beklädnad.
Utskottets hemställan bifölls.
43:dje punkten, angående anslag till Topografiska korpsens
arbeten.
Mom. litt. a.
Utskottets hemställan bifölls.
Mom. litt. b.
Hr Björnstjerna, Johan Magnus: Vid förevide punkt
upstår endast fråga om, huruvida icke, med afseende derå att R.
o. Ad., vid behandlingen af sjelfva hufvudfrågan, uttryckt, det
I) en 14 April f. lii.
183
detta anslag borde sfses för anställande af Underofficerare utaf
Topografiska korpsen, skäligt är, att i öfverensstämmelse härmed
upställa R. o. A:ds beslut öfver den arbetspersonal, som för mil.
chartaeverkets skyndsamma utförande erfordras.
H. Exc. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att då R. o. Ad. vid
behandlingen af mom. litt. b uti 6:te punkten beslutat, att ett årligt
extra anslag af 3,200 rdr skulle under nästa Statsregleringsperiod
ställas till K. M:ts disposition, för att användas till aflöning
åt Underofficerare vid Topografiska korpsen, R. o. Ad. torde
finna, att uu förevrde moment icke föranledde till annan åtgärd än
att läggas till handlingarne.
Ropades ja.
44:de punkten, angående Arméens pensionering.
lista
Hr Björnstjerna, Johan Magnus: Då R. St:r vid sista
riksdagen lattade beslut om anvisande af medel för den förhöjda
pensions-stat, hvilken K. M:l föreslog borde på arméen tillämpas,
skedde detta, icke, som ofta nog samt vid åtskilliga tillfällen är
händelsen, med allenast en knapp majoritet i förstärkt Utsk., utan
genom en majoritet, sora var af den betydenhet, att raan haft allt
skäl föreställa sig, det R. St:r eller StatsUtsk:t vid denna riksdag
skulle komma att uti noggrannt betraktande och öfvervägande taga
de behol i denna väg, hvilka verkligen förefinnas, för så vidt den
afsigt, hvilken R. St:r haft, då de beviljade detta anslag, skall kunna
upfyllas, att nemi. tilldela afskedstagare, i den mån de finnas härtill
berättigade, pensioner efter den upgjorda PensionsStaten. För
att i det^a afseende verkställa den utredning, som erfordrades för
Utsk:ts handläggning af frågan, finnes i det protokoll, hvilket åtföljer
den vid denna riksdag aflåtna Nåd. Propos., upgifvet det belopp,
hvilket utgått för utgörande af dessa fyllnadspensioner. Dersammastädes
omförmäles äfven den summa, hvilken för samma ändamål
förmodades komma att inom årets slut utgå. På grund deraf
framställes uti omförmälda Nåd. Propos., att, för uprätthållandet
af ifrägav:de pensionering, vore ett årligt anslag af 150,000 rdr,
efter den beräkning man skäligen kunde göra, nödigt. Visserligen
är härvid att märka det arméens PensionsKassa uti afgifvet yttrande
framställde önskan om ett förslagsanslags anvisande för ifrågav:de
ändamål; men tillika, alternatift, en hemställan att 150,000
rdr måtte af R. St:r begäras för den blifvande statsregleringsperioden,
att utgå med 50,000 rdr årligen, med förbehållen rättighet att få
utbekomma besparingarne, som upstått å det vid sisth riksmöte beviljade
anslag för samma ändamål, — ett anslag, som då beviljades
i form af kreditiv, och hvaraf K. M:t egde för ifrågav:de behof
använda det från ett föregående år upkomne öfverskott att fylla
den möjliga bristen för ett efterföljande. K. M;t fann lämpligt att
antaga detta sednare alternatif och sålunda framställdes till R. St:r
104
Dan 14 April f. m.
begäran om 50.000 rdr årligen för uprätthållande af dessa fyllnadspensioner
; hvarjemte K. M:t, i sammanhang härmed, förbehöll sig
rättighet att för ändamålet använda de reservationer, hvilka af förut
derför beviljade anslag kunde i RiksgäldsKontoret innestå. Då derefter
StatsUtsk:t företog ärendet till behandling, var Utsk:t i tillfölie
att se, till huru högt belopp pensionerna voro utanordnade.
Man fann ett förhållande, som är ganska naturligt, att dag för dag,
vecka för vecka, kunna dessa belopp ökas i den mån afsked inkomma
från dem, som äro till pension berättigade, samt afgång bland
de pensionsberättigade icke i samma proportion eger rum. Sådant
har ock nu inträffat, då redan den 1 uti denna månad summan,
som utbetalts till fyllnadspensioner, upgått. till 64,625 rdr. Denna
omständighet kunde likväl icke vara StatsUtskit bekant, enär nämnde
Utsk. redan långt förut handlagt detta ärende. Då Utsk:t ansåg,
att ett belopp af 100,000 rdr årligen skulle vara tillfyllestgörande
för pensioneringens uprätthållande, har detta beslut föranledts deraf,
att Utsk:t förmenat säkerhet för pensioneringens uprätthållande förefinnas
uti den bestämmelse, att ett mindre belopp deraf skulle få
lyftas den 1 April, ett antagande, hvilket likväl icke eger något
giltigt stöd, då pensioneringen, på sätt jag förut omförmält, vid
denna månads början upgått till något öfver 64,000 rdr. Vid sådant
förhållande befarar man icke att göra något synnerligt misstag,
om man beräknar att dessa fyllnadsbelopp vid årets slut skola
upgå till 75,000 rdr. Man kan med temlig säkerhet antaga, att
hvad som vid detta års slut af fyllnadsbeloppet återstår, icke kan upgå
till högre belopp än 25,000 rdr; och detta belopp skulle, enligt
StatsUtsk:ts förmenande, vara tillräckligt under nästa statsregleringsperiod!
Ehuru Utsk:t gjort en hänvisning att få på annat sätt
fylla behofvet, så, om man antager att dessa 25,000 rdr, som äro
de disponibla, blifva till större delen år 1861 använde, finnas icke
för fyllnadspensioner mer än de möjligen blifvande fyllnadstillskott,
som för desse fyllnadspensioner skulle vid sistnämnde års slut beviljas.
K. M:t är nemi. den 1 Januari/1861 berättigad att lyfta
ytterligare 100,000 rdr för fyllnadspensioner. Den tillgång, sorn
beredes genom afgång af gamla pensionärer, kan icke vara så betydlig,
att pensionsbehofven derigenom fyllas. Detta är lätt att
förutse, enär största delen af dem, som pensioneras, tillhöra Kapitensgraden
och erhålla sina pensioner vid 50 års ålder. Häraf kan
man beräkna att afgången icke skall vara så hastig, samt att densamma
i vanliga fall icke kan motses förrän de pensionerade under
loppet af 10 år åtnjutit pension. Utsk:t har visserligen anvisat en
utväg för K. M:t att, för den händelse denna summa af 100,000
rdr befinnes otillräcklig, erhålla bidrag för fyllnadspensionernas utbetalande.
Arméens PensionsKassa skulle nemligen förskjuta medel
och inom utgången af nästa riksdag kunna till K. M:t inkomma
med berättelse om utgiftens belopp; hvarefter K. M:t skulle till
R. St:r göra hemställan ora bristens fyllande; men i den mån Kassans
egna tillgångar anlitas, upstå svårigheter för Kassan att utgöra
den pensionering, densamma åligger; upgående det belopp, som enl.
K. Mits Nåd. Propos. dertill erfordras, till 185,000 rdr. Detta
I)8n 14 April f. m.
165
rubbar således helt och hållet de beräkningar, som äro upgjorda,
att Kassan med säkerhet må kunna fullgöra dess pensionering. Förutsatt
att en framställning till R. St;r göres rör. ersättning för
hvad af Kassan utgifvits, samt att denna framställning vid början
af år 1862 aflåtes, så upstår, innan beslut angående denna ersättning
hinner fattas och expedieras, en ny brist inom Kassan. Då derefter
längre fram på riksdagen en ny Propos. afgifves för fyllande af
denna sednare brist, så inträffar, under den tid beslut om dess fyllande
skall fattas, åter samma förhållande. Utslct har således, i stället
för att reglera utgiften till en kommande riksdag, endast undanskjuta
det sätt, på hvilket den skulle kunna regleras, och öfverfört
denna fråga på R. St:r vid nästa riksmöte. Vid den blifvande
riksdagen lärer otvifvelaktig! förslag i afseende på pensioneringens
ordnande komma att afgifvas; men lör den händelse detta förslag
icke skulle vinna R. St:rs bifall, är ovilkorligen nödigt att bibehålla
det sätt, på hvilket pensioneringen nu utgår. R. St:r skulle
då först få bevilja anslag för de pensioner, som utgått under eu
förfluten, och derefter för dem, som tillhöra en kommande statsregleringsperiod.
Detta sktdle medföra en synnerlig oreda, och i öfrigt
vara ett ganska betänkligt förfaringssätt.
I betraktande deraf, att ifrågavide anslag blifvit af föregående
St:r gilladt samt att dess behöflighet blifvit inför detta riksmötes
StatsUtsk:t ådagalagdt, hade jag väntat att den af K. M:t för behofvets
fyllande begärda summa skulle af nämnde Utsk. anvisas;
men då detta nu icke blifvit händelsen samt jag anser mig genom
detta anförande hafva bevisat, att detta behof är ganska påtagligt,
anhåller jag om Hr Grms o. Landtm:s propos. å afslag af denna punkt
i Utsk:ts Betänk, och att R. o. Ad. måtte bifalla, hvad K. M:t
uti förev:de hänseende föreslagit.
Frih. Åkerhjelm, Johan Carl: K. M:t har uti Dess Nåd.
Propos. föreslagit att, för beredande af tillgångar till de såkallade
fyllnadspensionerna, R. St:r måtte på RiksgäldsKontoret anvisa ett
årligt kreditiv af 50,000 rdr för hvartdera af åren 1861, 1862ochl863
eller för nästa statsregleringsperiod 150,000 rdr. Derjemte hemställer
K. M:t att de behållningar, som kunde finnas vid 1860 års
slut a( det kreditiv, hvilket senaste R. St:r beviljade med 150,000
rdr, skulle få reserveras, för att begagnas till dessa fyllnads-pensioners
bestridande. Det är den sistnämnde punkten af K. M:s ifråvarande
Nåd. Propos., hvilken StatsUtskit ansåg sig icke kunna eller
böra tillstyrka. Det hufvudsakliga skälet dertill var, att hvarken
K. M:t eller arméens PensionsKassa kunnat, ej heller kan, till ziffran
upgifva det belopp, som skulle för detta behof åtgå; och följden
häraf blir obestridligen den, att man bland Stats-utgifterna icke
kan uptaga dessa belopp till någon ziffra. Med afseende härå var
StatsUtsk:t af den åsigten, —1 en åsigt, hvilken jag är öfvertygad
delas af många, — att man måste, så vidt möjligt är, i RiksStaten
ordna dessa förhållanden, så att ziffran kan bestämmas. I händelse
det af K. M:t uti berörde hänseende framstälda förslag antagits,
skulle deremot detta icke kunnat låta sig verkställa. StatsUtsk;t
166
Den 14 Ap ril f. ni.
ansåg sig med afseende härå böra till B. St:r hemställa, att sådana
åtgärder måtte vidtagas, att ett visst penningebelopp skulle kunna
bestämmas. Utsk:t trodde sig hafva funnit en för frågans lösning
lämpligare utväg, då det föreslog förhöjning af det utaf K. M:t
begärda kreditiv A 5 0,000 rdr årligen till ett belopp af 100,000
rdr för år, eller en årlig förhöjning af 50,000 rdr. Jag vill i korthet
redogöra för de skäl, på grund af hvilka Utsk:t ansett att
nämnde belopp skall för ändamålet blifva fullt tillräckligt. Af det
kreditiv, hvilket, senaste It. St:r för ändamålet beviljade, behölde
år 1858 endast 12,67 5 rdr 44 öre användas, år 1 859 ett belopp
af omkring 50,000 rdr. Vid den tidpunkt, då StatsUtsk:t up-'
gjorde sitt förslag i ämnet och från arméens PeusionsKassa infordrade
upgilt rörande det belopp, som då af förutnämnde kreditiv
uttagits, uplystes att detsamma då upgiek till 4 9,000 rdr. Efter denna
tid lära de utgående pensionernas antal ökats, så att detta belopp nu
upgår till 64,500 rdr. Det kreditiv, som nu beviljats till ett belopp
af 100,000 rdr, är således för den niirv:de tiden mer än öfverflödigt
tillräckligt. Då Hr StatsRådet och Chefen lör LandtförsvarsDeparteinentet
andragit, att behofvet för fyllnadspensionerna
skulle komma att tilltaga, har dock den tillväxt i dessa utgifter,
sora af honom blifvit antagen, synts tpig öfverdrifvet högt beräknad.
Bemäldte talare har medgifvit att af detta kreditiv, 100,000
rdr, skulle vid 1861 års början 25,000 rdr återstå. Att en så
ofantlig tillökning i pensionernas antal skulle upstå, att utgiften
under år 1860 skulle kunna motses komma att upgå till sådan storlek,
kan jag åtminstone icke föreställa mig; men äfven under denna
förutsättning skulle behofvet för 1862 vara fullt tillräckligt. StatsUtskit
har likväl ytterligare hemstält, att Direktionen i arméens
PensionsKassa måtte kunna inkomma till K. M:t med berättelse
och upgift rörande den brist, som möjligen skulle kunna upkomma;
och med säkerhet kan antagas, det K. M:t, för sådant läll, icke
skulle underlåta att, i enlighet med derom gjord framställning, af
R. St:r begära erforderlig ersättning. Vi känna, att E. St.:r skola
sammankomma år 1862 om hösten. Med hänsigt härtill är väi
icke skäl befara, det en sådan brist icke skulle kunna i början af
år 1863 blifva fylld.
En skälig anledning, hvarföre StatsUtsk:t ansett sig icke kunna
på annat sätt tillvägagå för reglerande af dessa förhållanden, förefinnes
ock deruti, att det icke lärer kunna frångås, att det är något
högst oegentligt uti hela detta pensions-väsende. Denna oegentlighet
synes mig bestå deri, att Staten till en del, samt arméen till
en annan del, liksom halfverar denna pensionering. Utgående från
denna åsigt, har ock Utsk:t uti den 4:de punkten ansett sig böra hemställa
»att 11. 8t:r måtte underdånigst anhålla, det K. M:t täcktes
»vidtaga de åtgärder, som finnas liimpliga till förberedande af en
»sådan reglering af pensionsväseudet, för arméen, att hela pensione»ringen
må kunna af Staten öfvertagas, samt till åstadkommande af
»mera enhet i grunderna och vilkoren för pensioneringen, jemte nödig
»förenkling i förvaltningen; äfvensom att K. M:t måtte till Rikets
»näst sammanträdande St:r afgifva nådigt förslag till en dylik re
-
Den 14 April f. m.
16T
»glerings verkställande.» Häraf skönjes tydligen, att Utsk:t ansett
hela den anordning för pensioneringen, hvilken denna riksdag blifvit
vidtagen, egentligen vara en öfvergångs-reglering. Då jag nu
anser mig hafva ådagalagt, dels att någon brist icke skäligen kan
antagas skola upkomma, dels ock att, för det fall en sådan brist
möjligen skulle yppas, svårigheterna deraf lätteligen kunna undanrödjas,
har jag, roed jemväl fristadt afseende deruppå, att, enligt
hvad jag har mig bekant, de 3:ne öfrige RiksStånden bifallit Utsktts
Betänk, i denna del, som således redan utgör B. Sttrs beslut, hos
Hr Gr. o. Landtm, velat anhålla, det propos. å bifall till den nu
föredragne punkten måtte framställas.
Hr Tornerhjelm, Rudolf: Då denna fråga är en af de
vigtigaste för arméens framtid och bestånd, så har den städse —
jag tror mig knappt behöfva säga det — på det varmaste intresserat
mig. Vi känna, det R. St:r vid föreg:de riksdagar icke velat
erkänna någon skyldighet för Staten att deltaga uti arméens pensionering,
utan det har endast varit arméens pensionskassa, som bestridt
densamma. Efter långa strider beviljades först krediti vet å
150,000 rdr årligen till fyllande af pensionsbeloppen under åren
1858, 1859 och 1860, i enlighet med den af K. M. derför föreslagna
norm. Då man nu, efter delfåendet af K. M:s Nåd. Propos.
i ämnet, tyckte sig finna att, med hänsigt till utgifterna under den
sist förflutna tiden, den begärda summan var långt större än behofvet
påkallade, samt ledamöterna af Borgare- o. BondeStm uti
Utsk:t, med den dem vanliga obenägenhet att lemna anslag, i början
helt och hållet ville frångå den princip, som vid förra riksdagen
uti ifrågavrde fall varit följd, så ansågo R. o. Ad:s ledamöter
i Utsk:t såsom en pligt att, i främsta rummet, af denna fråga
rädda hvad som räddas kunde, så att den icke skulle falla eller
slutligen sättas på spel uti förstärkt Utsk. genom att blifva beroende
uppå den förseglade sedeln. Man sökte då finna en siffra,
som skulle någorlunda närma sig till behofvet. Nu upställdes åtskilliga
förslag. Härvid blefr 1 00,000 rdr för hvartdera af åren
1861, 1862 och 1863 det högsta belopp, hvaruti de öfrige Ståndens
ledamöter ville förena sig. Med mig ansågo de andre ledamöterne
af R. o. Ad. uti Utsk:t, att, i enlighet med K. M:s Nåd.
Propos., 1 50,000 rdr skulle kunna tillstyrkas, och befarade, i
likhet med Hr StatsEådet och Chefen för LandtförsvarsDepart:t,
att den förstnämnde summan skulle blifva otillräcklig. Med afs:de
å den proportion i pensionstagares afgång, som hittills varit, kan
dock bristen icke blifva så särdeles stor; och jag har så mycket
mer skäl för detta antagande, som vi känna, att StatsUtsk:t. hemställt,
att d. 1 April hvarje år får en del af dessa medel förskotts
vis
lyftas. Man har således egentligen 50,000 rdr att draga på
såsom förskott; och bristen för ett föreg:de år afhjelpes i det närmaste
genom förskottet för det efterföljande. Då härtill kommer,
att Utsk:t tydligen antydt, att det är Statens skyldighet att betala
den brist, som möjligen skulle kunna upstå, sfi är den största olägenhet,
hvilken af detta förhållande kan yppas, den, att pensions
-
IBS
Den 14 April f. m.
kassan Vj år eller deromkring får vänta på en del af beloppet.
Så har ock varit händelsen med de löntagare, hvilka sista riksdagen
erhöllo förhöjda pensioner, likväl med den skillnad, att de icke V2
utan 1 år fingo vänta på dessa pensioner. Efter all antaglighet
blir dock den tid, som förlöper innan beloppet blir för kassan tillgängligt,
endast 3 månader; och jag kan då icke föreställa mig,
att de afgående officerare, hvilka äro till pensioner berättigade, skola
anse sig så lidande, om de skulle möjligen blifva utsatte för denna
väntetid af 3 månader. Alltså och om man är öfvertygad, att den
förhöjda pensioneringen kan låta verkställa sig med den af Utsk:t
föreslagna summa, tror jag det icke vara välbetänkt att härutinnan
frångå Utskjts förslag. Jag bar så mycket mer skäl för denna
min åsigt, som någon ändring häruti icke kun vinnas, enär 3 Stånd
redan i frågan fattat sitt beslut, och det således är, enl. Grundlagen,
E. St:rs. I öfrigt fruktar jag att man, genom att fatta ett
särskildt beslut i frågan, skall mera skada än gagna saken. Här
är nemi. att märka, att en stor orättvisa företer sig hvad dem
beträffar, hvilka tagit afsked, innan den nya pensioneringen infördes,
synnerligast i afs:de å dem, som i bataljer klädt blodig skjorta för
fäderneslandet. Ar det någon billighet deruti, att dessa skola sitta
utan förhöjd pension, då deremot kanske helt unga militärer i våra
fredliga tider afgå med en sådan? För att undanrödja denna orättvisa,
har man uti Utsk:t sökt förmå de öfrige Ståndens ledamöter
att gå in på förhöjd pensionering för de till sistnämnde kategori
hörande personer; men dervid funnit dem obenägna att på denna
hufvudtitel upföra ifrågav:de utgift. Likväl har man ani. att hoppas,
det denna fråga vid behandlingen af 9:de hufvudtitein skall
hafva utsigt till framgång, såvida icke möjligen E. o. Ad. nu, genom
ett envist vidhållande af K. M:s Nåd. Propos. i denna del,
hvaruppå man, på sätt jag förut visat, ingenting har att vinna,
rubbar det goda förstånd Utsk:ts ledamöter emellan, som hittills i
denna sak varit rådande, och således tilläfventyrs tillintetgör möjligheten
att vinna, hvad som ännu återstår att vinna. Det skulle
vara sorgligt, om K. o. Ad., genom ett sådant beslut, på sätt och
vis de facto uphäfde det af StatsUtskit för beredande af pensioner
till desse gamle militärer, hvilka deltagit i kampaguer, stadgade
vilkor.
På dessa skäl röstar jag för bifall till StatsUtsk:ts Utlåt, uti
nu föredragne punkt.
Hr Björnstjerna: Då ett ärende föredrages inför ett Riks
stånd,
synes mig såsom det enda rätta, att detsamma på det nogaste
utredes, samt att man, efter att hafva tagit frågan i öfvervägande,
deröfver lättar det beslut, man anser lämpligast, oberoende
af den utgång, samma fråga kan hafva uti de öfrige RiksStånden
erhållit. Föreg:de talare hafva grundat den af dem yttrade öfvertygelse
ronde tilIräckligheten af de medel, Utsk:t för ändamålet
anslagit, på det förmenande, att pensionsbeloppen icke skulle komma
att utgå till så stor summa, hvartill K. M. ansett skäligt desamma
uptaga. Deröfver kan man naturligtvis icke med någon absolut
Den 14 April f. m.
visshet utlåta sig; ty detta förhållande beror ju på menniskors fria
vilja att taga afsked eller stadna qvar i tjenst. PA sätt jag förut
nämnt, blir alltså nödvändigt att uti förev:de fall bygga sina beräkningar
på jemnförelser ined afgången inom arméen under den
sistförflutne tiden. Gör man detta och tager de förökade pensionernas
antal i betraktande, så kommer man ovilkorligen till den
öfvertygelse, att det af Utskit föreslagna belopp ar för ändamålet
otillräckligt. För att kunna upnå det ändamål, R. St;r afse», då
de i afs:de å fyllnadspensionerna vid förra riksdagen beviljade hvad
K. M. derför föreslagit, har en anvisning blifvit gjord på arméens
pensionskassa. Jag tror mig dock redan hafva ådagalagt att denna
anvisning skall göra för kassan svårt att fullgöra de åligganden,
för hvilka det särskildta anslaget blifvit hegardt, enär detta anslag
varit beräknadt på disposition af denna kassa. — Då man här invändt,
att en synnerlig lättnad för kassan förefinnes deruti, att
den årligen d. 5 April eger 50,000 rdr till sin disposition och
derigenom bör vara i tillfälle att utan svårighet verkställa sina utbetalningar;
så synes man dervid likväl hafva förgätit, att dessa
50,000 rdr redan d. 1 uti samma månad äro till pensioner utanordnade
och skola omedelbart derefter derför utbetalas. Detta är
alltså alldeles icke något förskott, utan en utbetalning, hvilken, i
enlighet med K. M:s i ämnet fattade beslut, måste ega rum till
de personer, hvilka äro till pensioners åtnjutande berättigade. Ut.sk:t
har deremot icke funnit sig böra biträda det af K. M. gjorda förslag
att resten af summan skulle d. 1 Okt. få lyftas; till följd
hvaraf arméens pensionskassa skall tvingas att ligga i förskott till
nästa år, då räkenskaperna skola slutas samt kassan visat, hvartill
denna brist upgår, — ett åliggande att lemna förskott, som väl
icke rätteligen kan sägas öfverensstämma med denna kassas skyldighet.
Ilandhafvandet af dessa Statens medel har blifvit öfverlemnadt
till kassan, derför att dess tjenstemän ansetts säkrast känna
de vilkor, hvilka pensionärerna måst hafva upfyllt, för att erhålla
dessa pensioner. Att kassan skall med sina tillgångar betala de
utgifter, hvilka med dessa Statens medel rätteligen böra bestridas,
är deremot, efter min åsigt, alldeles oriktigt.
Genom bifall till K. M:s Nåd. Propos. i ämnet skulle denna
fråga blifvit fullkomligt ordnad och reglerad. Någon särskild fram
ställning
till näst sammanträdande R. St:r om ersättning skulle då
icke ifrågakommit, — en framställning, hvilken för nämnde Ständer
icke kan falla sig annat än obehaglig. — För att gifva stöd
åt mitt antagande uti detta hänseende, vill jag endast erinra om
de fall, då tillförene fråga väckts om ersättning för gjorda utbetalningar,
t. ex. för manskapets mathållning.
Under sådana förhållanden och då jag ansett rättast, det Utsk:t
så upgjort sitt lörslag i ämnet, att desse pensioner verkligen kunnat
i laga tid och ordning utbetalas, får jag fortfarande yrka afslag
å Utsk:ts törevide Utlåt, i denna punkt samt bifall till hvad K.
M. föreslagit.
Frih. Åkerhjelm: Den siste värde talaren har härstädes
170
l)eu 14 April f. in.
uttryckt den åsigten, att det icke skulle kunna möta några svårigheter
att till kommande stätsreglcringsperiod utsträcka den rättighet,
K. M för niirv:de har, att nemi. disponera öfver det kreditiv,
1858 års Ständer beviljat till fyllnadspensioner. Med ani. häraf
anser jag irrig dock höra fästa den värde talarens upmärksamhet
derå, att, vid uppförande af hvilken som helst reglering,' synes det
vara ett. oeftergiflig t vilkor, att kunna beräkna de siffror, hvilka å
ena eller andra sidan böra tagas i betraktande. Efter inherntande
af K. M:s Nåd. Propos. i denna det, kan nian likväl icke undgå
att finna, att densamma, för den händelse bifall dertill lemnäs,
icke gör ett sådant vilkor möjligt, enär P. St:r icke kunna bestämma
denna stimma. Detta är skälet, hvarföre StatsUtskit ansett
sig icke kunna tillstyrka bifall till K. M:s förslag i ämnet; och
äfven jag, för min del, har ieke kunnat annat än finna detta Utskits
beslut välbetänkt. Derefter »ökte Utskit. en annan utväg att bereda
möjlighet för uprätthållande af dessa fyllnadspensioner. Häremot
har samma talare anmärkt att arméeus pensionskassa icke
skulle utan svårighet kunna lemna förskott till den för någon kortare
tid möjligblilvande bristens fyllande. Om ock någon ringa
olägenhet under loppet af år 1861 samt. kanske 186- skulle för
nämnde kassa upstå häraf, så behölver man likväl icke frukta för
den derpå följande tiden, enär R. St:r, för den händelse en sådan
brist verkligen skulle inträffa, ju äro i tillfälle att år 1863 densamma
betäcka. Jag är i öfrigt öfvertygad, att, om en sadan brist
skulle yppas, kommer den likväl att blifva ganska obetydlig, samt
att den icke kan antagas komma att öfvergå 10 ä 15,000 rdr.
Vid sådant förhållande kan jag icke neka att det skulle synas mig
minst sagdt underligt, om icke pensionskassan, med sina stora tillgångar,
skulle kunna söka bereda sig tillfälle att förskjuta ett penniugebelopp
af nämnde storlek. Samma talares yttrande, att det
icke är någon skyldighet för pensionskassan att taga någon befattning
med dessa medel till fyllnadspensioner, synes mig sakna allt
stöd af billighet och rättvisa. Denna fråga har ju ett ovilkorligt
sammanhang med arméens pensionskassas intresse. Då arméen lemnat
afgifter till pensionerna samt statsverket bidrager till deras
fyllande, så är det väl en fordran, hvilken synes i allo rättmätig,
att pensionskassan öfvertager den ringa befattningen med penningarnes
utdelande.
Slutligen har samma talare yttrat att man, ronde hvarje fråga,
bör fatta det lämpligaste beslut. Detta är väl en sanning; men
man må då redogöra för sig hvad som är det lämpligaste beslutet.
För att komma till något riktigt resultat i detta fall, måste man,
vid frågans bedömande, hafva blicken fästad på alla omständigheter,
som med frågan hafva närmare eller fjermare sammanhang.
Då jag enl. mili upfattning anser att några synnerliga vådor icke
af Utskits förslag äro att befara, samt 3 Stånd funnit skäligt detsamma
bitalia, får jag, för min del, fortfarande yrka att K, o. Ad.
måtte uti samma beslut sig förena.
Sedan öfverläggningen förklarats afslutad, yttrade H. Exc. Hr
D • u 14 April f. m.
171
Gr:n o. Landtm, att, i afs:de å det förev:de morn., yrkats dels
bifall till Utsk:ts förslag och dels att K. o. Ad., med alsing derå,
måtte bifalla K. M:s framställning angtde dea nya pensioneringen
för arméen, för så vidt mom. derå hade afs:de; hvarefter H. Exe.
framställde först propos. å bifall till Utsk:ts förslag, dervid svarades
talrika både ja och nej, och sedermera propos. om afslag derå
och bifall till den del af K. M:s ofvanberörde framställning, hvarå
mom. hade
många ja och nej i blandning; och förklarade II. Exc. sig nu
hafva funnit ja öfvervägande. Efter det Frih. Åkerhjelm begärt
votering, rrien sedermera förklarat sig vilja derifrån afstå, påyrkades
votering af Hr Tornerhjelm.
Uplästes och godkändes följande voter.-propos.:
»Den som bifaller StatsUtsk:ts iti 44:de punkten Irsta mom.
af Utlfit:t N:o 84 gjorda hemställan, röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner nej, afslår II. o. Ad. nämnde hemställan och bifaller
hvad K. M. i afsrde å denna punkt rörtde den nya pensioneringen
för arméen föreslagit».
Vid voteringens slut hade rösterna utfallit sålunda:
Ja — 58.
Nej — 5 9.
2:dra, 3:dje och 4:de mom:n.
Utsk:ts hemställanden bilöllos.
45:te punkten, angtde väckt fråga om utsträckt tillämpning
af den nya pensioneringen, till fördel lör de arméens pensionärer,
hvilka före år 1858 tagit afsked.
Frih. von Knorring, Axel Wilhelm, anförde skriftligen:
Då jag uti erhållna Betänktt finner, att Högloft. Utsk:t afstyrkt
min motion rörande pensionsförhöjning, anser jag mig likväl
pligtig yttra några ord, ehuru om lycklig utgång tyckes föga hopp.
Chefen för LandtförsvarsDepartementet. och Högloft. StatsUtsk:t
synas hafva räckt hvarandra handen på, att utestänga dem af arméens
befäl, som gått ur tjenst innan 1858, och af hvilka många
deltagit i fälttåg mot rikets fiender, från förmåner beviljade det
befäl, som efter nämnde tidpunkt tagit och hädanefter taga afsked,
bland hvilka få af erfarenhet veta hvad en campagne vill säga.
Utsk:t finner i denna — om jag så får uttrycka mig — bakfram
vända partiskhet ingen orättvisa, hvilket skulle bibringa ett slätt
begrepp om dess rättskänsla, så vida ej Högloft. Utsk:t omedelbart
efter uttalandet af denna sats medgåfve, eller, som orden lyda, icke förnekade
billigheten deraf, att ifrågav:de äldre pensionärer kunde
komma i åtnjutande af någon förhöjning i dem tilldelade pensionsunderstöd.
Logiken mellan rättvisan och obilligheten, som Utsk:t
funnit i samma sak, är icke det minst anmärkningsvärda och minst
172
Den 14 April f. m.
haltande i utlåtandet rörande punkten om arméens pensionering.
Det är hufvudsakligen fotadt på gagnet för arméens tjenstbarhet af
det nya pensioneringssättet, och detta gagn anser Utsk:t bevisadt af
Chefens för LandtförsvarsDepart:t yttrande till StatsRåds-protok.,
att resultaten af detta pensioneringssätts tillämpning i allmänhet
skall visat sig tillfredsställande j oberiiknadt att detta uttryck i och
för sig sjelft är allt för elastiskt, att derpå bygga beslutet i en statsregleringsfråga
af det inflytande och vigt för en hel samhällsklass
som denna.
Erfarenheten och resultaten äro också äfven i förev:de fall af
helt annan beskaffenhet än den bemälte Hr Departementschef åberopat.
Må den i afseende på ett eller annat Reg:te hafva visat sig
tillfredsställande, så finnes dock andra, ja! möjligtvis flertalet, derest
alldeles motsatt förhållande eger rum. Inom Skaraborgs Keg:te,
der jag haft äran tjena 33 år, tjenar fortfarande qvar 9 officerare,
af hvilka 1 är öfver 60 och de andra 8 närmare 60 än 50 år.
Om Hr Depart.Chefen finner sig dermed tillfredsstäld, bör detta
icke vara tillräckligt hvarken för StatsUtsk:t att derpå grunda sitt
Utlåtande, eller ännu mindre för B. St:r att låta dervid bero. Jag
yrkar derföre vördsamt, att den förhöjning i pensionsbeloppen för
officerare och underofficerare, som tagit afsked innan 1858, hvilken
Högloft. Utsk:t ansett och förklarat vara billig, också må komma
dem till godo, samt att denna punkt af Utlåtandet varder till Utsk:t
återremitterad, för att närmare till ziffran bestämma den förhöjning,
som bör ega rum; — då detta mitt yttrande i så lall torde få åtfölja
till Utskottet.
Då jag nu efter detta mitt anföraude fick höra att 3 Stånd
redan afslagit min motion, så får jag endast anhålla att min reservation
häremot må antecknas för att i prolok. må blifva införd.
Frih. Åkerhjelm: Den siste talaren har, om jag upfattat
honom rätt, förebrått StatsUtslct att hafva handlat mot rättvisa
och billighet vid förevule frågas behandling. Detta oaktadt är jag
af den åsigt att StatsUtsk:t. härvid rätteligen förfarit; det har handlat
rättvist, då det ansett skäligt, att personer, hvilka tagit afsked
före 1858, skulle erhålla pensioner efter de grunder, som vid den
tiden vore gällande. Likväl har StatsUlsk;t på samma gång, som
Utsk:t uttryckt att deruti förefinnes rättvisa, dock medgifvit, att
uti den framställda begäran kunde finnas någon billighet, sedan man
nu bestämt att de, som tagit afsked efter 1858, skulle erhålla högre
pensioner. Jag hoppas att äfven motionären skall inse riktigheten
af detta Utsk:ts förfaringssätt. Jag anser mig dock böra fästa hans
upmärksamhet deruppå, att, så snart det kommer i fråga att utöfva
billighet, så måste man alltid först och främst taga i betraktande
möjligheten att kunna denlamma utöfva. Då vi nu veta, att den
för detta ändamål föreslagna förhöjning i pensionsutgifterna, efter
all antaglig beräkning, skulle, för den händelse den gjorda framställningen
vunne R. Stirs bifall, komma att upgå till ett belopp
af icke mindre än omkring 400,000 rdr, så ansäg StatsUtsk;t sig
Den 14 April f. ra.
17S
icke kunna eller böra tillstyrka R. St:r att nu bifalla en så stor
utgift.
På dessa skäl får jag yrka bifall till Utsk:ts uti nu föredragna
punkt gjorda hemställan.
Hr Montgomery, Gustaf: Utan att inlåta mig uti nå
gon
vidlyftig diskussion öfver detta ämne, har jag endast velat mot
StatsUtsk:ts beslut i frågan nedlägga min reservation.
Fril), von Knorring: Frih. Åkerhjelm har yttrat, att Stats
Ut.
gk:t ansett min begäran billig, men likväl icke funnit att densamma
rättvisligen borde bifallas. Till följd häraf finner man, att det måste
i denna fråga inom StatsUtsk:t vara åsigter, hvilka äro hvarandra
alldeles motsatta, ty en annan ledamot af nämnde Utskott
har man här hört yttra, att han ansåg nämnde förfaringssätt högst
orättvist.
Hr Bildt, Didrik Gillis: Då jag vid en föregsde riksdag
var af den åsigten, att StatsUtsk:t. borde undersöka huruvida StatsKassan
kunde medgifva pensiouslörhöjning för de personer, som redan
tagit afsked och befunno sig, i anseende till sedermera inträffande
förhållanden, i behof af förbättrade pensioner, så har jag naturligtvis
icke vid denna riksdag kunnat upträda som reservant mot Utsk:ts
nu föredragna punkt. Jag har ansett att man i frågan om äldre
pensionstagares understödjande, icke för närv:de kunnat gå längre
än StatsUtsk:ts majoritet. StatsUtsk:ts åsigt har nemi. varit, att
då här var fråga om ett belopp, som synes upgå till icke mindre
än något utöfver 400,000 rdr, så medgåfvo SlatsKassans tillgångar
icke en sådan utgift, utan att det skedde indragningar på andra
håll. Då man nu icke vet, hvar dessa indragningar kunna ske, och
det väl icke lärer kunna bestridas, att man, vid en sådan frågas
afgörande, icke allenast bör taga i betraktande pensionärerna och
deras förhållanden, utan äfven fästa sig vid denna fråga såsom en
statsangelägenhet, så tror jag att, från denna synpunkt sedt, det
ligger stor vigt uppå sättet för denna utgifts bestridande. Härvid
måste man noga tillse, huruvida de pensionsberättigade af arméens
befäl ega de kroppskrafter, som erfordras för tjenstens behöriga bestridande.
Med afseende härå har Utsk:t sökt en medelväg i denna
fråga, och trott sig finna den, då Utsk:t vid behandlingen af 9:de
HufvudTiteln skall försöka att bereda förbättrade pensioner åt dessa
äldre pensionstagare, som deltagit i de sednaste krigen. Dessa officerares
antal upgifves till 140 personer och beloppet för deras
pensionsförbättring blir icke obetydligt.
På sätt jag förut nämnt, är detta det längsta Utsk:t ansett
sig kunna gå i denna fråga, och jag anser att, då man, med afseende
på de ringa tillgångar, som för närv:de förefinnas, icke har
utsigt till något lyckligare resultat, skäligt är att bifalla Utsk:t8
härutinnan gjorda förslag.
Hr Montgomery: Jag hade icke vidare tänkt upträda i
Den i 4 April f. lii.
denna fråga; men då jag hör att skalet hvarför den siste värde
talaren motsätter sig detta förslag är, att summan, hvilken skulle
erfordras för att försätta dessa pensionstagare i samma ställning
med dem, sorn från och med år 1858 erhålla afsked, komme att
upgå till omkr. 400,000 rdr. så vill jag, på samma gång jag icke
bestrider, att, på sätt han anfört, detta är ett stort belopp, likväl
erinra, att, vid det förhållande, att ifrågav:de äldre personer uphunnit
en ålder af omkr. 7 0 år, den tillfälliga utgift, som häraf
kommer att orsakas, icke kan beräknas under tidernas lopp blifva
så betungande, ty med säkerhet kan man antaga, att den med
hvarje dag kommer att minskas. Då det i öfrigt är fråga om
personer, som upofifrat hela sin tid, samt vågat lif och blod för
fosterlandet, så anser jag, att till och med en utgift af 400,000
rdr icke bör tagas i betraktande. De tjenster, som de gjort fäderneslandet.
böra icke upskattas efter några rdr mer eller mindre,
synnerligast som denna utgift för Staten endast är tillfällig.
Hr Torn er hjel m, Rudolf: Då jag förra gången hade or
det,
begagnade jag verkligen det uttrycket, att det vore en orättvisa,
att de förtjente militärer, som tagit afsked före den nya regleringen,
icke komma i åtnjutande af den högre pensioneringen.
Men om vi ock erkänna detta, så blir den andra frågan: Kan
Staten i närvule stund afhjelpa denna orättvisa? Om nu Staten
icke kan upfylla sina pligter i alla delar, sä som ilen borde, hade
det ju varit fåfängt, äfven för deni, som ifra för saken, att. med
någon utsigt att lyckas, arbeta för det begärda anslaget. Det hade
i öfrigt icke varit nog med dessa 400,000 rdr. Man har nemi.
icke annat än ungefärligen kunnat beräkna denna utgift. Dä man
i StatsUtsk:t icke kunnat, utverka det större, har man måst nöja
sig med det mindre; och ehuru jag helst önskat se denna fråga
förekomma vid 4:de Hufvudtitelns behandling, så och vid det förhållande
att man ansett det lämpligare att densamma företages i
sammanhang med den 9:de Hufvudtiteln, hafva vi häruti oss fogat,
när öfrige ledamöter inom LJtsk:t utlofvat, att då icke motsätta
sig förslaget.
På sätt jag förut nämnt, vill jag hoppas och förmoda, att
utgången af den votering, vi nyss haft, icke skall rubba någon af
Utsk:ts ledamöter uti deras förut i ämnet fattade åsigter.
Efter härmed fulländad öfverläggning framställdes propos. å
bifall lill Utsk;ts ifrågavide hemställan och besvarades med ja.
46:te punkten, angående väckt fråga om ett extra anslag af
2,000 rdr bko årligen, att fördelas emellan åtskillige sedan Sveriges
sednaste krig qvarlefvande Officerare.
Utskits hemställan bifölls.
Utsk:ts näst efter sistberörde punkt förekommande yttrande i
afseende å pensioneringen för de vid Arméen auställde Läkare.
Lades till handliugarne.
De ii 14 April f. m.
lTf>
47:de punkten, angående anslag för Officerares anställande i
utländsk krigstjenst.
Utskottets hemställan bifölls.
48:de punkten, angående anslag för upskattning af Indelta
Arméens boställen.
Hr Björnstjerna, Johan Magnus: Då K. M. vid föredragningen
tog i öfvervägande det ännie, sorn egentligen ligger till
grund för den nu föredragna 48:de punkten, nemi. det af II. St:r
fattade beslut i afseende å regleringen af arméens löner, utvisade
närande beslut, att R. St:r vid förra riksdagen godkänt, hvad Iv.
M. uti berörde hänseende framställt, rörande upskattning af arméens
boställen, eller, med andra ord, att R. St:r ausågo en sådan
upskattning önskvärd och lämplig. II. St:r hafva derjemte
anfört, att de funno ilrågav:de lönereglering böra blifva allmän och
omfattande. För att nu bereda framgång åt denna af II. Sur uttryckta
önskan, hafva ock, på K. M:s befallning, Krigs- och Kammar
Collegierna inkommit med Betänk., huru den för en allmän
reglering af befälets aflöningsförhållanden nödig befunna upskattningen
af indelta armeens boställen kunde på tillförlitligaste sätt
verkställas. Derefter har ock Utlåt, blifvit inlördradt från OfverDirektören
vid Landtrriäteriet rörande de kostnader, sorn skulle föranledas,
för den händelse de af arrnéens boställen, som saknade
kartor, skulle blifva dermed försedda. Sedan dessa handlingar inkommit,
har tagits i öfvervägande, huru och på hvad sätt ilrågav:de
upskattning af arrnéens boställen lämpligast borde verkställas;
ty en hvar måste inse, att åtskilliga åtgärder måste föregå,
innan frågan kan komma till slutligt utförande, äfvensom att dessa
åtgöranden icke kunna ske så synnerligen hastigt, enär det här
ifrågaställda innefattar en ganska väsendtlig och betydlig förändring,
att nemi. upskatta Statens jordegendom uti olika län och
dervid hafva till ögonmärke, att upskattningen, oaktadt mängden
af olikartade förhållanden å olika orter, likväl kommer att ske efter
en och samma plan. För möjligheten af att kunna upgöra
ett dylikt förslag och detsaromas verkställande, synes mig ovilkorligen
nödigt, att man fullständigt känner dessa jordrymder samt
deraf ingående särskilda jordinkomster. Detta har ock varit orsaken,
hvarföre ett förslag blifvit inför K. M. framstäldt om kartläggning
af arméens boställen. Dervid har man dock sökt, att,
så mycket möjligt varit, inskränka denna kartläggning, enär den
skillnad, som kunde upkomma genom att icke kartlägga de mindre
jordlotterna, ej kunde i någon väsendtligare mån inverka på
det hela. Till följd häraf omfattar förslaget endast de arméens
boställen, som utgöra ett hemman eller derutöfver samt icke redan
hafva kartor. Den erfarenhet och säkrare kännedom, man genom
dessa mått och steg kunde ernå rörande tillgångarne af arméens
boställen, vore så mycket mer önskvärd, som allmänheten eger de
mest olika föreställningar i afseende å verkliga tillståndet uti berörde
hänseende. En del anser, att af arméens boställen kan be
-
17B
Den 14 April i. m.
redas icke allenast rikliga förmåner för regementerna, utan att jemväl
betydliga öfverskott derutöfver skulle kunna, sedan ifrågav:de
upskattning egt runi, erhållas. För min egen del tillhör jag icke
deras antal, som hylla denna öfvertygelse; och vill i korthet upgifva
skälen derför. Om nemi. dessa indelningar vore så fördelaktiga,
hvad är då orsaken, att de af arméens officerare, som icke
ega enskild förmögenhet, nära nog äro fattige? Skulle icke arméens
officerare, för den händelse de egde tillgång på sådana egodelar
samt deraf, förr eller senare, kommit i åtnjutande, slutligen
folifv» behållna eller åtminstone, som man säger, burgna personer?
Man ser dock beklagligen mer ofta exempel på motsatsen. Vanligen
befinna de sig, då de blifva gamla och orkeslösa, uti brydsam
ekonomisk belägenhet. Likväl har Utsk:t undanskjuta hela
denna fråga och afstyrkt bifall dertill, emedan, heter det., denna
lönereglering borde omfatta icke allenast hvarje regemente, utan
hela arméen, sålunda, att alla befintliga tillgångar skulle sammansmältas
och arméen derefter aflönas. Denna åsigt af frågans behandling
synes mig, jag kan icke neka derför, något öfverraskande.
Emellertid och för den händelse detta varit Utsk:ts mening, tyckes
mig hafva varit lämpligare, att Utskrt för sin del tillkännagifva,
att det. ansett skäligt förorda denna åsigt. Då hade E. St:r kunnat
deröfver sig yttra, och man hade då kunnat blifva förvissad
om, huruvida den gamla, fasta och beundransvärda institutionen
af indelningsverket högt eller ringa af representationen aktades.
Utsk:t har vidare yttrat eller anmärkt, att, då, jemlikt hvad af K.
M:s Nåd. Propos. inhemtas, meningen icke varit att företaga en
så genomgripande omstörtning af arméens nuv:de förhållanden, man
ansåg, det hvarje regemente kunde på egen bekostnad låta sin
löneregleriug verkställa. Man måste erkänna, att det förefaller svårt
att fatta, huru sådana fordringar kunna framställas, som jag nyss
omnämnt, eller att ett regtte skall sjelft bekosta de utgifter, hvilka
blifva en följd af en lönereglering, — de åtgärder, som erfordras
för att reglera åtskilliga löneförhållanden. Hvad vi känna är, att
åtminstone sådant icke egt rum, då fråga varit om enahanda förhållanden
inom andra institutioner och korpser; och jag kan, med
afseende härå, icke inse, hvarföre ensamt arméen skulle betungas
med så beskaffade kostnader.
Då jag, på sätt af mig förut blifvit yttradt, anser för frågans
utredning af vigt att dessa medel för det afsedda ändamålet beviljas,
får jag hos Hr Grin o. Landtm, anhålla om propos. derpå,
att StatsUtskds Utlåt, i denna del måtte afslås, samt att S. o. Ad.
måtte bifalla, hvad K. M. uti Dess Nåd. Propos. föreslagit, eller
en summa af 100,000 rdr, att, i mån af behof, under nästa statsregleringsperiod,
för ifrågav:de ändamål utgå.
Hr Lilliehöök, Erik Gustaf: Då StatsUtsk:t förehade
denna fråga, gjorde sig visserligen der den åsigten gällande, att
det af K. M. för ifrågav:de ändamål äskade anslag icke borde beviljas
; men jag är af den öfvertygeiseu, att den egentliga orsaken
härtill
t>«ii 14 Ap r il 1. m.
IT7
härtill vaT, att tillgångar derför för det närvarande saknades. En
sanning är, att den åsigt af en och annan ledamot af Utsk:t uttalades,
att arméens «ruv?de löne fördrå i la uden ieke gillades samt att
en genomgripande lindring deri borde företagas; tnen jag tror mig
ock med lika mveken säkerhet kunna upgifva, att denna mening
icke delades af det öfvervägande antal, sorn den siste värde talaren,
Hr Björnstjerna, synes antaga. Likväl och då Utskit för dess beslut
i frågan anfört motiver, hvilka jag, för min del, icke kunnat
gilla, liar jag, jemlikt den Ut idet bifogade reservation, förklarat
mig uti nämnde motiver ingalunda kunna instämma. Afven jag
bade, i likhet med Hr Björnstjerna, önskat att bifall till K. M:s
Nåd. Propus, i ämnet kunnat vinnas; men då ram åsigt är, att
någon hufvudsaklig löneförhöjning för arméen icke kan åvägabringas,
utan att en allmän bostälisnpskattning skett samt att densamma,
i stället för att fördröjas, underlättas genom det löregiöe
iandtiHiUeriarbetet, så anser jag mig böra hos Hr firm o. Landtm,
anhålla om framställning på gillande af Utskrts beslut, med underkännande
af raotiverna derför, dag anser mig hafva så mycket
mer skill härtill, som jag försport att de öfriga 3:ne Stånden redan
fattat sitt beslut i denria fråga och gillat Utskrts i afseende
derå gjorda hemställan.
Hr Hjärne. Harald, anförde dels skriftligen, dels mundtligenr
Då jag hade ämnat, att i afseende å denna del af Uthdet
yrka återremiss, så hilde jag, redan innan något af de öfrige Stånden
fattat beslut i frågan, skriftligen upsatt hvad jag ämnade
yttra, för att sålunda uttrycka mina åsigter i möjligaste korta och
tydliga form, och anhåller nu att hl detta mitt skriftliga anförande
upläsa;
Ändamålet med Riksd.Ordnms föreskrift, att alla frågor skola,
innan de förekomma till afgörande inora IIiksStånden, behandlas af
vederbörligt UtsL, afser naturligtvis att, isynnerhet frågor af mera
invecklad beskaffenhet, der skola erhålla en sådan utredning, sorn
erfordras för »tt sätta B. St:r i tillfälle att, med fullständig sakkännedom,
öfver frågan besluta. Att, på grund af en sådan utredning,
föreslå det beslut, som il. St:r böra fatta, tillhör äfven
Utskrt. Men det måste alltid anses som ett missförstånd eller missbruk
»f ett Utskrs åligganden, arn dess Uti. i en fråga grundar
sig, antingen endast på en tillfällig majoritets subjektiva tycke,
eller på sådana skäl, sam ådagalägga antingen bristande sakkännedom
eller stödja sig på oriktiga faktiska upgifter.
Jag föränledes att inleda mitt yttrande öfver deri nu föredragna
punkten med denna anmärkning af det summariska sätt,'
hvarpå Stats Utsk; t afstyrker det af K. M. begärda anslaget till ny
upskattuing af indelta arméens boställen.
Denna fråga är en af de aldra vigtigaste som förekomma på
denna hufvudtitel, emedan deraf är lieroende en lönereglering lör
indelta arméens befäl, hvars nödvändighet ingen, icke eu gång nuvarande
StatsUtsk., förnekar och hvars upskjutaude ©tvifvelaktigt
II. V. 12
178
Den 14 April f. m.
måste, förr eller sednare, föranleda brist på bildade oell dugliga
officersämnen vid den del af arméen, sorn med skäl kallas arméens
kärna. Vid flera föreg:de riksdagar oell äfven vid denna har behofvet
af löneförbättring för indelta arméens befäl blifvit af K. St:r
erkändt. Det vittnar således i sanning om föga'konseqvens alt,
sedan lt. Sl:r vid sistförfiutne riksdag anvisade cirka 280,000 rdrs
ökadt anslag till lönetillökning för den värfvade arméens befäl, hvilket
nuvarande StatsUtsk. tillstyrkt att upföras på ord. Stat, samma
Utsk. nu afstyrker det anslag, som begäres till verkställande
af just den åtgärd, som 11. St:r alltid ansett nödvändig, innan den
lönereglering för indelta arméeus befäl, som man anser afbeliofvet
påkallad, kan företagas.
Sitt afstyrkande har Utsk:t, utan att anse sig behöfva egna
någon omsorg åt den vigtiga frågans vidare utredande, uteslutande
grundat på ett af K. M. gilladt och i Betänk, uprepadt yttrande
af Dep.Chefen, så lydande: »att genom boställsupskattningen ieke
åsyftades — — — Kongl. Brefvet den 2 Febr. 1833 tillförsäkrade»
(pag. 65) Denna grundsats anser Utsk:t i sin tillämpning
föranleda det resultat af en blifvande lönereglering, att samma
ojemnhet i lönevilkor inom samma grader i arméen, som nu eger
rum, skulle komma att fortfara, enär — såsom åtskilliga reservanter
emot lBte punkten i Betänk, uttrycka sig — »följden af åtgärden
måste blifva en oskälig tillökning i lönerne vid vissa regementen»
Detta yttrande grundar sig åter på den förutsättning, som
tid efter annan blifvit framkastad, ehuru aldrig på annat sätt än
gissningsvis, och som StatsUtsk:t äfven nu antar till utgångspunkt,
nemi. »att genom en riktig upskattning af boställen och en lämplig
fördelning af nuvarande tillgångar, tillräckliga medel lör befälets
aflöning redan förefinnas.»
När man anväder ett sådant påstående för att afstyrka ett så
vigtig! anslag, som det ifrågavarande, så borde man äfven känna
sig förpligtad att framlägga för B. St:r någon, om än endast aproximativ
kalkyl, hvarpå detta påstående grundar sig, och icke blindt
antaga en från föregående Riksdagar lånad fras, som aldrig blifvit
använd i annan bestämdare form än hvarje annan förmodan, som
i dagligt tal gripes ur luften. Då StatsUtsk:t icke ansett nödigt
att granska tillförlitligheten af detta ofta uprepade påstående, har
jag likväl funnit mig upmanad af den närvarande frågans stora
vigt, att söka åstadkomma en så fullständig utredning af det sanna
eller falska i nämnde påstående, som på grund af officiella räkenskaper
och handlingar kan erhållas. Om Utsk:t rådfrågat denna
säkra ledning för omdömet, skulle, jag är viss derom, det åberopade
skälet icke blifvit användt, emedan resultatet af bestämda
summors jeinförande med hvarandra icke kan utfalla på mera än
ett sätt; och huru den utfaller, erfar man af följande summariska
kalkyl.
Nu gällande upskattuingsvärde af alla arméens boställen ( å
väl bostads- som utarrenderade)
upgår till rmt rdr 570,44 1:
1) b ii 11 April f. m.
170
Hernmansräntor och kronotionde, efter i 1833
års Stat antagen beräkning, upgår i kontant
till 57-1,072:
Kontant Statsanslag m. fl. mindre tillskott,
till fyllnad i 1833 års Lönestat, utgör . 332.07 2:
1833 års normalstat upgår således för ar
méens
beläl till rdr rint
För att kunna utröna huru stort tillskott
utöfver dessa beräknade tillgångar skulle erfordras,
för att åstadkomma den lönereglering,
sorn anses af behotvet påkallad, måste man
förslagsvis upföra en ny aflöningss‘at, hvilken
naturligtvis bör uptaga hvarje grads lönebelopp
i billigt förhållande till de löner, sorn
nu äro fastställda för den värfvade arméen.
Få denna grund har jag, i denna kalkyl,
antagit följande aflöningsstat för ett lufanteri
-
lleg:te af 1,200 rotehåilsnummer.
1 15eg:tsChef 6,000
Olv.Löjfn. och Uste Major 4,500
2:dre Major
3,500
3:dje dito 3,0 00
lleg:tsQv*rtermästare 2,200
l.ste Adjutant  1,200
2:dre dito  1,000
Auditör  1,000
Ileg:ts-pastor  7 00
llegits-Iäkare  1,600
l:ste Bat.-läkare  000
2:dre dito
7 00
Reg:ts Skrifvare  1,600
Mönster- dito  550
2:ne Bataljons-adjutanter å 550. . , . 1,100
Reg.ts-Väbel  550
Dito Trumslagare  700
S:ma för Staben
Komp.-Befälet ;
8 Komp.-Chefer å 2,200
17,600:
4 2:dre Kapit. å 1,800
7,200:
8 l:ste Löjtnanter å 1,000 .... 8.000:
8 2:dre dito å 800
6,400:
8 Underlöjtnanter k 600
4.800:
8 Fanjunkare k 600
4,800:
12 Sergeanter k 400
4,800:
16 Fourirer å 300
4,800:
1,477,185:
30,800:
58,400:
Summa 89,200:
ISO I) en 11 A pril f. m
När
nu grillande normalstat för samma
Regrte endast upgår till  52.500
sA skulle en tillökning erfordras af 36,7 00
eller cirka 7 0 proc. utöfver nuv:de Stal.
Under förutsättning att, vid alla indelta
regemitcr, den nya Staten skulle stå i lika
förhållande till den för värfvade reg:ter nu
gällande, skulle en på denna grund för hela
indelta arméen verkställd lönereglering sålt--  des erfordra en ökad tillgång af 70 proc. ut
-
öfver
den i 1843
Ars
stat ber:
kilade,
eller af
1,034,029:
h vilke
n summa, li
Ilagd
nu gällande noi
malstnt .
1.477,185:
skulle
utvisa den
nya
Slatens
belopp
=■ rdr rmt
2,51 1,214:
Låtom oss nu tillse huruvida den ökade tillgång af ] ,034,059
rdr, som erfordras till denna lönereglering, kan påräknas af de indelta
arméen anslagna boställen samt hemmansräntor och kronotionde
genom en ny upskattning af de förra till deras verkliga
värde och genom de senares beräkning till ett högre värde ari
hvartill de i 18 33 års stat äro beräknade.
Alla boställen äro nu upskattade till 570,44 1 rdr.
Att nu förutsäga en blifvande upskattnings resultat, är
naturligtvis omöjligt; men mati kan, utan att befara
en alltför låg beräkning af en ny upskattning, antaga
densamma upgå till cirka 100 proc. utöfver nuv:de upskattningsvärde,
och efter en så hög beräkning skulie
af dessa boställen upkomma en tillgång af rdr rmt 1,140,882:
Alla arméens befäl anslagna hemmansräntor och
kronotionde äro nu beräknade i kontant till rdr 574,67 2.
Denna summa tan antagas i verkligheten utfalla med
något högre belopp, hvilket dock icke kan. i medeltal
för år, upgå till mera än 25 proc. utöfver beräkningen
i 1833 års stat, och skulle således, efter denna högre
beräkning, lemm; en tillgång af rdr rmt .... 7 18.562:
Lägger man härtill det nu utgående. Statsanslaget. . 332.072:
Så skulle »nu befintliga tillgångar», efter verkställd ny
upskattning af boställena, upgå till en summa af . . 2,191,516:
och således, till fyllnad i den nya aflönings-staten, såvida
lönerna skulle förhöjas till någorlunda motsvarighet
till såväl den värfvade arméens som civila tjenstelnäns
nu förhöjda löner, en brist att fylla med Stats
-
anslag upstå af rdr rmt  3 19,6 98:
och om derifrån afdrnges det provisionela anslag, som
sedan sista riksdagen utgått till förbättring af det lägre
befälets löner  100,000:
så skulle ett nytt årligt anslag erfordras af ... . 219,698:
På detta sätt utfaller, Mine Hrr! den utredning af verkliga
förhållandet, som man haft skäl att vänta af StatsUtsk:t, innan det,
Den 11 April f. m.
181
såsom (let hufvildsakliga skälet för sitt afstyrkande af det af K,
M. äskade anslaget, anfört ett påstående, som, efter granskning af
officiela sifferupgifter, befinnes vara, minst sagdt, tvifvelaktigt, oell,
i händelse den af mig upställda kalkylen icke kan jäfvas, fullkomligt
oriktigt. Det visar sig således att med de, här visserligen
ganska högt beräknade, nu befintliga tillgångar, den erkändt behöfliga
lönetillökningen, efter alla anbr, icke kan åstadkommas utan
ett nytt Statsanslag af eirka 200.000 rdr; men denna summa skall
säkerligen icke vägras af R. St:r, d& vid sisth riksdag 280,000
rdr om året anslogs för samma ändamål till alla viirfvade Reg:ter,
hvilka dock icke utgöra mera än */4 af hela arméen.
Hvad beträffar den af K. M. uttalade grundsats: »att hvarje
Reg:te skulle, vid en blifvande lönereglering, få bibehålla de hvarje
Reg:te nu anslagne boställen och indelningsräntor», hvilken grundsats
StatsUtskrt nu ogillar, så tycks Utsk:t, vid detta tillfälle, hafva
glömt, att det var R. St-.r, som vid 1828—30 års riksdag, såsom
vilkor för den då föreslagna löneregleringen, föreskrefvo tillämpning
af denna grundsats, t.vertemot K. M:s förslag, sorn innehöll att alla
indelningsräntor skulle ingå till Statskassan, samt att Embets- och
Tjenstemärinen skulle aflönas med kontanta penningar. Depart.-  Chefens yttrande i detta afs:de kan således snarare anses såsom en
eftergift för R. Stms en gång uttalade åsigt, än såsom en egen
åsigt om hvad som vore ändamålsenligast. Om således, när sjelfva
löneregleringsfrågan framdeles förekommer, R. Sbr skulle frångå
sin förr påyrkade grundsats, i öfverensstämmelse med den åsigt,
StatsUtsk:t nu tycks hysa, sä torde man icke böra misströsta derom,
att K. M. gillar en grundsats, som Han redan för 30 år sedan
gillat, ehuru den då icke vann R. St:rs bifall. Men denna fråga
har, såsom en reservant ganska riktigt anmärkt, intet direkt sammanhang
med upskattningsfrågan, emedan, om den senare nu skulle
göras beroende af den ifrågavide grundsatsens antagande, man med
lika mycket skäl kunde fordra, att ett fullständigt löneregleringsförslag
lernnades till R. Shrs pröfning innan den nya upskattningen
egde rum, — hvilket hvar och en borde finna vore icke blott
utan ändamål, utan äfven omöjligt. Att nu använda detta skäl
till afstyrkande af ifrågav;de anslag, är således att anticipera på
kommande Ständers beslut, hvars beskaffenhet ingen kan förutse.
Huruvida något eller några Reg:ter skulle i boställen och indelta
räntor, efter verkställd ny upskattning af boställena och ökad
aflönings-stat, erhålla större tillgångar än den nya Staten erfordrar,
är icke möjligt att med någon tillförlitlighet på förhand utreda.
Man bör likväl icke dölja, att man, på grund af redan kända förhållanden,
kan hafva skäl till den förmodan, att ett dylikt öfverskott
vid ett eller annat Reg:te, ehuru ganska få, möjligen kan
upkomma. Men dessa öfverskott kunna, efter alla anhr, hvilka,
såsom grundade på vidlyftiga och endast aproximativa beräkningar,
vid detta tillfälle vore mindre lämpliga att framlägga, likväl
icke blifva större, än att de till stor del medtagas till aflöning åt
korporalen spel och andra löntagare, som icke tillhöra den egentligen
militäriska personalen och som derföre icke blifvit uptagne
182
Den 11 April f. m.
i ilen hnr ofvan föreslagna staten. Om således K. M. skulle fortfarande
vidhålla den grundsats, att hvarje Reg:te skulle bibehålla
sina nu anslagna indelta räntor, så kan visserligen inträffa, att ett
eller annat Regite får tillgångar, sorn, ehuru obetydligt, öfverskjuta
bebofvet enl. den nya staten; men det vore då icke stridande emot
grundsatsen, om ett dylikt öfverskott, i stället att fördelas emellan
löntagarne vid ett sådant Regite, användes till ökande af befälets
personal, hvilket i alla fall blir en nödvändig följd af den årliga
tillvexten i Beväringens antal. Om de möjligen blifvande öfverskotta»
blefve på detta sätt använda, skulle principen af alla löntagares
likställighet i lönevilkor icke behöfva frånträdas, och det ökade
Statsanslag utöfver det ofvan beräknade, som möjligen erfordrades
för öfriga Regiter (som icke egde öfverskott), skulle således endast
komma att fylla ett behof, som förr eller sednare i alla fall blir
oafvisligt, i samma mån man fäster större vigt vid Beväringsidéens
praktiska tillämpning.
Jag har ansett det vara af vigt, att genom en sådan sifferntredning,
jag här framlagt, en gång för alla söka bevisa grundlösheten
af det riksdag från riksdag återkommande påståendet, att en af
bebofvet högeligen påkallad lönereglering för indelta arméens befäl kan
åstadkommas med redan befintliga tillgångar, utan vidare bidrag
från Statens sida. Det kan ej nekas, att på det sätt, den nu gällande
boställsupskattningeu verkställdes, den nödvändigt skulle föranleda
utbildandet af den allmänna mening, som StatsUtsktt uttryckt
och lagt till grund för sitt afstyrkande i den nu föredragna
punkten, i synnerhet som de officiel» räkenskaperne från Reg:ternes
lönings-direkttr, i den mån hvarje Reg:te kunnat fullständigt tilllämpa
1833 års lönings-stat, utvisa icke obetydliga öfverskott, hufvudsakligen
till följe af den alltför låga boställsvärderingen vid de
flesta Regiter. Dessa öfverskott utgjorde likväl för 1854, enligt
Depart.Chefens upgift vid sist!, riksdag, icke mera än 23l/2 proc.
i medeltal för hela indelta arméen, och torde för år 1858 (det
sista år för hvilket räkenskaper inkommit till KammarRätten), såvidt
jag genom en hastig öfverblick kunnat erfara, icke öfverstiga
några och 30 proc. För ett Reg:te har öfverskottet upgått till
60 proc., men för endast 7 eller 8 till mera än 40, och detta
oaktadt markegången för det året var ovanligt hög. Sammanställer
man alla dessa omständigheter, med hvilkas utredande jag, för det
vigtiga ändamålets skull, vågat taga R. o. Adis upmärksamhet i
anspråk, så torde de skäl, hvarpå StatsUtskit grundat sitt afstyrkande,
få anses fullständigt vederlagde.
Jag hade, som jag i början af detta anförande nämnde, ämnat
begära återremiss å denna punkt, ithy att jag är öfvertygad,
det StatsUtskit icke skulle hafva kunnat undgå att taga i betraktande
oell lemna svar å den utredning af frågan, jag tagit mig
friheten nu framställa, sedan nemi. frågan sålunda blifvit ställd på
den punkt, att man kan veta, hvad man har att stödja sig uppå.
På det sätt åter, som StatsUtskit behandlat denna sak, har det
varit omöjligt ett initiera den stora mängden i frågan. Numera,
då densamma genom 3me Stånds beslut blifvit afgjord, kan i afside
Den 14 April f. m.
183
derå ingenting vid denna riksdag vinnas; men det ar dock —jag
är derom förvissad — en fråga, som icke kan falla, ty en lönereglering
för indelta arméen blir på längden omöjlig att undanskjuta,
isynnerhet sedan all öfrig tjenstemannapersonal i Sverige
— såväl civil som militär — erhållit förbättrade löneförmåner,
ett förhållande, hvilket så mycket säkrare bör vara förvaradt i hvars
och ens minne, som vid sistförflutne riksdag steget togs ut i berörde
hänseende. — Alltså och då jag hyser det varmaste intresse
för denna saks framgång, emedan jag, som några och 30 år tjent
vid indelta arméen, varit i tillfälle att se, med hvilka utkomstbekymmer
åtminstone de lägre graderna af dess officerskorps hafva
att kämpa, kan jag icke annat än känna mig tacksam derföre, att
vid denna riksdag K. M. framlagt för I!. 8t:r ett förslag i denna
riktning. — Jag hade verkligen vid början af denna riksdag trott,
att man skulle, under loppet af densamma, komma att erhålla en
tillfredsställande lösning deraf; men nu återstår endast att i detta
afs:de hoppas på en blifvande riksdag, då jag är förvissad frågan
kommer att återuptagas. — Jag anser att man helt och hållet bör
tillräkna StatsUtsk:t det beslut, som i denna fråga blifvit af de
3:ne öfriga Stånden fattadt; och jag vågar påstå detta, då jag
känner, att äfven dessa Stånd äro lifvade af mycket intresse för
indelta arméen, oaktadt man af omnämnde beslut kanske skulle
kunna anse sig ega skäl att sluta till motsatsen Dessutom anser
jag mig icke begå något misstag, då jag yttrar den öfvertygelse,
att, ifall frågan varit fullständigt utredd, äfven StatsUtsk:t fattat
ett annat beslut.
I öfverensstämmelse med hvad jag nu yttrat, anhåller jag hos
Hr Gr:n o. Landtm, om propos. på bifall till hvad K. M. i ämnet
föreslagit.
Hr Tornerhjelm, Rudolf: Då indelta arméen är en
perla i Sveriges försvarsverk, bör hvar och en, som älskar sitt fädernesland,
egna sin synnerliga omsorg åt denna dyrbara institution.
Ar efter annat har här yrkats på omreglering af denna armée, af
det s. k. indelningsverket. Detta har skett af helt olika motiver.
En del har yrkat på en upskattning och total förändring, för alt
sålunda komma i tillfälle att så småningom för Statens räkning
tillskansa sig indelningsverket samt derefter sätta indelta alméen
på kontanta löner. Likväl får jag för min del förklara, det jag
aldrig kommer att biträda en sådan åsigt. En upskattning åter i
den form, K. M. föreslagit, skulle obestridligen medföra nytta, ithy
att man sålunda komme till någon kännedom om ifrågav:de boställens
storlek och verkliga värde m. m. — StatsUtsk:t har dock
icke velat härför tillstyrka några medel. Det har icke varit ledamöterna
af Adeln o. PresteStåndet, som varit härtill vållande, utan
de öfriga båda Ståndens Utskrs-ledamöter, hvilka icke funnit skäl
att till det äskade anslaget lemna bifall. Utsk:ts beslut är dock
motiveradt med skäl, hvilka synas mig alldeles oriktiga. Man har
nemi. velat uttrycka den åsigt att indelningshafvaren sjelf bör be
-
Dan 14 April f ffi.
fala dessa åtgärder; men, Mine Hrr, i adel iiingsh af va ren h varken
kan eller Hör detta.
Då jag anser ganska ändamålsenligt, att, i enlighet med K.
M:s Nåd. förslag i ämnet, denna utredning sker regementsvis, men
dertill fordras penningar, så röstar jag för bifall till K. M:s Pro»
pos. samt afslag å Utskds Utlåt, i denna punkt. Jag har inora
Utskrt yrkat detsamma och mig synes klart oeh tydligt, att hvar
och en, som önskar denna undersökning, Här äfven bevilja det derför
erforderliga anslag.
Gr. Taube, Henning Adölf: SfatsUtskrt bar för dess
afstyrkande af K. Mts Nåd. Propos. i denna del egentligen hafs
det skäl, att då Rikets sednast församlade Ständer uttalat den önskan
att löneregleringen lör indelta arméen skulle blifva allmän
oell omfattande, K. M. likväl föreslagit att, på angifne skäl, denna
reglering mätte ske regementsvis. Sora jag nämnt, bar Utskrt.. vid
detta förhållande funnit sig ieke böra tillstyrk» det af K. M. i
och för de förberedande åtgärderne begärda årlig» anslag af 100,000
rdr, — ett belopp, hvilket dock — denna lönereglering må blifva
allmän eller ske regementsvis — är oundgängligen för ändamålet
af behofvet påkalladt. — Det är nemi, för boställenas upmätniiig
ocb upskattning som iipgifne anslag blifvit äskadt. Här har visserligen
af en värd talare blifvit anmärkt att det icke är farligt
0111 denna sak upskjutes någon tiel, ty — säger han — Staten
förlorar ingenting, derpå, emedan skiftena alltjeront fortgå. Men,
— Mine Hirf låt osa ihågkomma, på' hvad sätt dessa kartor npkommn.
Hvem betalar dem? jo.! State». Vi känna att vid skiftena
skall nemi. Staten betala af arfvode»» till Landtmätaren'
samt hela reseersättningen oell hela gode männens arfvode. På
alldeles lik» sätt kommer oek att förfaras, lör (leii händelse Staten
anslår medel till K. M:s disposition oeh K. M. med dessa naedei
låter verkställ» ifrågitvrde skiften,
I saimnanliang härmed anaer jag mig äfven böra fäst» upMiärksanibeten
vid ei» annan omständighet eller den i Utskits Utlåt.
omnämnd», att kostnaden lör dessa förberedande åtgärder kan
approximativt beräknas till äOtr.OOti rdr. Denna beräkning har
tillkommit på så sätt.att OfverDirektöre» vid Landtmäteriet inlordrat
uplysnit.vg.ar från Förste Landtmätaren i hvarje län rör:de kostnaden
för anskaffande af kartor till de boställen. der sådana ej
finnas. Hvad nu beträffar kostnaden härför, är gifvet, att om dess»
boställen skola genom skiften utbytas, så inåste man härvid löija
deri af K. M. upgjorda Landtmäteri taxan. Vidkommande kartor
öfver enstaka bosta Henr, måste äfven Förste Landtmätaren upställa
förslaget derför i enlighet med tax.a»; men den väsendtlig» skillnaden
företer sig dock, att, då taxan föreskrifver, att ett visst belopp
skall betalas för hvarje egofigur samt egorymd i förhållande
till dess storlek oeh bär icke kan »fses annat än att endast uptagas
bör, huru mycket åker, äng, skog etc. finnes, så ifrågakommer
vid en sådan mätning endast de yttre konturerna för hvarje egoslag.
Följden häraf blir, att både mätningen kommer att gå for
-
Den 14 April f. m.
ture fin vanlig skiftesmatning samt att kostnaden blir betydligt lindrigare
för den förra än vid den sednare. Med »Isrde. härå är jag
ock öfvertygad att kostnaden kommer att icke obetydligt understiga
det belopp af 400,000 rdr, som derför approximativt blifvit
uptaget.
Om nu It. St:r medgifva riktigheten af den utaf Rikets sednast
församlade Ständer uttalade åsigt ronde behöffighet.en af ei>
lönereglering, och en sådan lönereglering onekligen ieke kan ske,
förrän kartor blifvit anskaffade, samt boställenas utbrytning ieke
ögonblickligen kan förrättas, utan först efter loppet, af flere år låter
sig slutligen verkställas; så, och då K. M. icke har medel att börja
denna upmätning, torde det vara nödigt att E. St:r bevilja det
för ifrågavrde förberedande åtgärder erforderliga anslag.
Pä dessa skäl anser jag mig, då jag instämmer med dem, som
önska att en lönereglering skall verkställas, äfven böra förena mig
uti den här uttalade åsigt otti afslag å Utsk:ts förslag samt bifall
till K. M:s Nåd. Propos. i ämnet.
Gr, Anckarsvärd, Carl Henrik: Hå numera redan 3:ue
Stånd fattat, beslut i denna fråga, synes det väl vara utan något
egentligt ändamål atl upträda vare sig för eller emot Utskrts åsigt;
och jag vill derföre endast helt kort uptaga It. o. Ad:s tid.
Min öfvertygelse är, att så önsklig en lönereglering är, blir
den dock omöjlig att. verkställa, så länge icke boställena blifvit ordentligt
upmätta samt pä så sätt till deras verkliga värde upskattade
; men, Mine Hrr! jag kan dock ej annat än förena mig uti
StatsUtskits alstyr kande af det begärda anslaget; och har derför
det skäl, att, jag föreställer mig, att ifrågavrde upskattning af boställena
borde kunna låta verkställa sig för vida lindrigare kostnad
än den, som landtmäteritaxan bestämmer. Jag föreställer ndg, att
om man ville denna sak frän styrelsens eller administrationens sida
på fullt allvar, så skulle man kunna utfinna lämpligare medel för
ändamålets vinnande. En stor del af arméens unga officerare äro
topografer, som utgått från KrigsAkademien samt derstädes inhemtat
theorieu för ifrågavrde ämnen. Om nu desse, under ledning af
landtmätare, hvilka iiro skyldige att för Statens räkning verkställa
arbeten till lindrigare pris lin landtmäteritaxan i allmänhet innehåller,
förrättade dessa mätningar, så skulle de kunna försiggå utan
att föranleda till den betydliga kostnad, som af det förevtde förslaget
blelve en följd och för hvilken St.atsUtsk:t naturligtvis måste
rygga tillbaka. Hen gällande landtmäteritaxan är nemi. för den
enskilde till den grad kännbar, att man derom sannerligen kan utsäga
det omdöme, att. den i sin män är för landet i allmänhet rent
af ruinerande, äfvensom att, den svårligen ens skulle kunna för ett
arbete af sfi stor omfattning som det förev:de tillämpas.
Hå jag likväl icke kunnat förutsätta något direkt resultat af
detta mitt yttrande, har jag endast dermed afse!t, att påpeka de
möjligheter, som, efter mitt förmenande, förete sig. att kunna upnå
det åsyftade målet. Mina tankar i ämnet underställas derefter eu
högre pröfning.
Den 14 April f. m.
I frilgans miville skick finner jag mig alltså nödsakad att yrka
bifall till StatsUtskits Utlåt, i denna del; och kan icke annat, ehuru
jag allvarligt önskar sakens framgång i enlighet med de af mig
nu uttryckte åsigter.
Hr Printzensköld, Carl: Utan att vilja inlåta mig i
något yttrande om sjelfva saken, anhåller jag dock, att, för den
händelse R. o. Ad. skulle finna skäligt bifalla Utskits förslag i
denna punkt, detta måtte ske i öfverensstämmelse med hvad Hr
Lilliehöök nyss i ämnet anfört, så att Högloft. Ståndet uttryckligen
förklarar sig ogilla motiverna. Dessa vittna nemi., efter min öfvertygelse,
om allt annat än sakkännedom samt äro i öfrigt alldeles
olämpliga. Då skrifvelsen röride 4:de hufvudtiteln skall afgå, synes
mig bäst, att R. St.-r helt kort och godt förklara sig gilla Utsk:ts
afstyrkande. Beträffande åter motiverna, så och då jag sport att
PresteStåndet redan skall hafva ogillat desamma, anhåller jag att
jemväl R. o. Ad. måtte deruti instämma; och sålunda skulle äfven
Exped.Utskit blifva befriadt från den obehagliga nödvändigheten
att uti omberörde skrifvelse införa dessa motiver.
Sedan öfverläggningen förklarats afslutad samt H. Exc. Hr
Gr:n o. Landtm, yttrat, att derunder yrkats dels bifall till Utsk:ts
ifrågavide hemställan, dels afslag derå och beviljande af det utaf
K. M. för ändamålet äskade anslag, samt dels slutligen, att Utskits
hemställan väl måtte bifallas, men motiveringen deraf ogillas; framställde
H. Exc. först’ propos. å bifall till Utskits hemställan, dervid
svarades många nej, blandade med ja, och sedermera propos. om
afslag derå och bifall till K. M:s framställning i frågan, hvilken
sednare propos. besvarades med starka ja samt åtskilliga nej; och
förklarades ja nu hafva varit öfvervägande.
49:de punkten, angide anslag till Ridhus m. fl. byggnader för
LifRegits HussarKorps, 50:de punkten, angide anslag till ersättning
för utarbetande, i sammanhang med KrigsColliii bokslut, af upgifter
öfver samtliga kostnaderna till de särskilda föremål, som tillhöra
Colliii förvaltning, samt 5 lista och sista punkten, angide anslag
till ersättning åt KrigsColl. för förskjutna kostnader i och för
byggnads- och reparationsarbeten, som funnits nödiga till de i arméens
utredningsförråd å Skeppsholmen förvarade persedlars skyddande
mot eldfara.
Utskits hemställanden biföllos.
Den i slutet af Utlåtit förekommande jemförelsetablå ansågs ej
erfordra något beslut.
Föredrogs ånyo och företogs punktvis till afgörande StatsUtskits
d. 31 sisth Mars och 4 dennes bordlagda Utlåt. Nio 85, angide
regleringen af utgifterne under RiksStatens femte hufvudtitel.
luta punkten, SjöförsvarsDepartits Kansliexpedition,
Den 14 April f. m.
187
iiora. litt n.
Frih. Åkerhjelm: Jag anhåller att Hr Gr. o. Landtm,
ville framställa propos. derå att denna ExpeditionsChefs lön måtte
bestämmas till enahanda belopp, som vid de föregående HnfvudTitiarne
blifvit för ExpeditionsChefs-befattningarne beviljadt, eller
5.500 rdr rmt, och hvartill denna lön finnes i nu gällande Riksstat
uptagen; äfvensom att R. o. Ad. till följd häraf ville afslå
Utsk:ts framställning i denna punkt.
Propos. å bifall till Utsk:ts hemställan blef först framställd,
men med nej besvarad, hvarefter gjordes propos. om afslag å samma
hemställan och bestämmande af Expeditionschefens aflöning till
5.500 rdr, dervid svarades ja.
Mom. litt. b.
Erih. Åkerhjelm: Då R. o. Ad. vid behandlingen af de
föregående HufvudTitlarne bestämt ExpeditionsSekreterarnes löner
till det belopp, som nu gällande RiksStat uptager, eller 4,500 rdr
rmt, så hemställer jag att R. o. Ad. måtte, med afslag å StatsUtsk:ts
förslag i ämnet, för sin del besluta att ExpeditionsSekreteraretis
i SjölörsvarsDep:tet lön må utgå med enahanda belopp,
eller 4,500 rdr.
Efter framställd, men med nej besvarad propos. å bifall till
Utsk:ts hemställan i förevarande morn., gjordes propos. om afslag
derå och bestämmande af lönen för ExpeditionsSekreternren
till 4,500 rdr, dervid svarades ja.
Mom. litt. c.
Utsk:ts hemställan bifölls.
2:dra punkten, Förvaltningen af Sjöärendena samt AflöningsStaterna
vid Flottans Stationer i Carlskrona och Stockholm samt
depot i Götheborg.
Mom. litt:s a, b och c.
Utsk:ts hemställanden biföllos.
Mom. litt. d.
Hr Lilliehöök, Bertil: Uti det af StatsUtsk:t afgifne
förslag i ämnet förekommer ordalagen: »i öfverensstämmelse med
nu angifna grunder, dels ock att vid denna korps ledigblifvande
tjenster, tills vidare och intilldess korpsens organisation blifvit slutligen
bestämd, ej måtte återbesättas.» Som dessa ord skulle kunna
gifva anledning till den tolkning, att någon upflyttning från en grad
188
Den 14 April f. tn.
till en annan och dermed följande löne-tillökning icke skulle kunna
ega rum, hvilket naturligtvis vore högst orättvist och för tjensten
ofördelaktigt, får jag vördsamt föreslå en något förändrad redaktion
af ifrågav:de punkt: »att R. St:r, jemte anmälan af de betänkligheter,
som i ofvanuämnde hänseende förekommit emot godkännande
af det nådigst framställda förslaget till förändrad organisation
af Flottans Konstruktionskorps, i underd. anhålla, dels att
vid nästkommande riksmöte få af K. M:t härom mottaga föruyadt
förslag, affattndt, såvidt sådant pröfvas lämpligt, i öfverensstämmelse
med nu afgifna grunder, dels oek att, tillsvidare och intilldess korpsens
organisation blifvit slutligen bestämd, inga nya officerare matte vid
denna korps utnämnas; dock torde etc.»
Om Hr Grins o. Landtm:s propos. å denna förändrade redaktion
får jag vördsamt anhålla.
Gr. Posse, Knut: De. »åtskilliga betänkligheter», hvilka
Utsk:t förmält sig hysa i afseende å K. Mits Nåd. förslag i denna
del, synas mig sa merligen icke vara af beskaffenhet, att något verkligt
skäl mot antagandet af berörda förslag derigenom blifvit lörebragdt.
Först anmärker Ufsk:t, att, då personalens antal vid korpsen
blifvit förminskadt, ytterligare indragning at de högre platserna
borde i sammanhang dermed ega ruin. Det är dock ett eget påstående,
att de s. k. högre platsernas antal ovilkorligen måste rättas
efter det större eller mindre antalet af de underordnade. Af
samma halt äro ock Utsk:ts öfriga betänkligheter.
Ehuru jag således helst önskat bifall till K. Mits ifrågavide
förslag, vill jag dock icke motsätta mig den redaktionsförändring,
hvarom Hr Lilliehöök gjort framställning. Man kim derefter hoppas
att nästa riksdag ett förslag i ämnet kommer att framläggas,
som röner mer sympathi än det nu förev:de.
Hr Skogman: Carl Johan Alfred: Då den af Hr Lillie
höök
föreslagna redaktions-förändring obestridligen är bättre än
Utsk.-ts förslag i ämnet, vill jag endast uti förevule fall instämma
uti den af Hr Lilliehöök gjorda anhållan.
Efter härmed slutad öfverläggning, framställdes först propos.
å bifall till Utsk:ts förslag olörändradt, dervid svarades nej, hvarefter
gjordes propos. å bifall till samma förslag med den förändring,
att meningen: »dels ock att vid denna korps ledigblifvande
tjenster, tillsvidare och intilldess korpseus organisation blifvit slutligen
bestämd, ej måtte återbesättas», utbyttes emot följande mening:
»dels att, tillsvidare och intilldess korpsens organisation blifvit
slutligen bestämd, inga nya officerare må vid denna korps utnämnas»;
och blef denne sednare propos. med ja besvarad.
Morn. litt. e.
Hr Ehrenhoff, Gustaf Herman: StatsUtsk:t uplyser.
hvad beträffar de till Flottans Civilstat hörande revisorer och re
-
Den t4 A p rt] f. m.
gementsskrifvare, dels att de före sista lönereglering åtnjöto i lön
endast 75 rdr mindre än deras vederlikar i samina grad, dels »tt,
då desse sednare vid nämnde lönereglering erliöllo 2,000 rdr, bestämdes
lönen för hvar och en af dessa revisorer och regementsskrifvare
till 1,500 rdr. Jag anhåller att till omnämnde uplysningar
äfven få foga den, att före 1836 års lönereglering voro desse revisorer
och regementsskrifvare lika aflönnde med deras vederlikar i
samma grad. För att nu jemna dessa missförhållanden, har StatsUtskit.
på grund af DepartementsChefens tillstyrkande, föreslagit,
att dessa tjenstemän skulle fä en lönetillökning af 300 rdr eiler
för hvardera tilllsammans 1.800 rdr, hvilket belopp dcck understiger
deras vederlikars inom samma grad aflöning med 200 rdr.
DA det icke är upgifvet något skäl, hvarföre dessa revisorer
och regementsskrifvare blifvit nedflyttade till lägre belopp än deras
vederlikar inom samma grad, men jag, för min del, finner billigheten
fordra, att de uti blifvande KiksStat måtte uppföras till
enahanda belopp med deras vederlikar, eller 2,000 rdr, får jag
hos Hr Gr. och Landtm, anhålla om propos å den af mig sålunda
gjorda framställning.
Hr Skogman: Den af Hr Ehrenhoff omtalte lönereglering
af år 1836 var egentligen blott en tjenstreglering, då nemligen
tjenstgöromålen annorlunda fördelades på tjenstemännen. Då föröfrigt
uti denna fråga, som uti andra fall, K. M:ts Nåd. Propos.
tjenat StatsUtsk:t till rättesnöre samt ingen enskild motion i ämnet
blifvit väckt, så har StatsUtsk:t icke haft någon anledning att,
på eget bevåg, förhöja ifrågav:de tjenstemäns aflöning.
Med afseende härå får jag anhålla om bifall till StatsUtsk:ts
förev:de framställning.
Hr Ehrenhoff: Hvad beträffar den siste talarens yttrande,
att StatsDtsk:t icke skulle haft någon anledning att öka lönerna
för ifrågav:de revisorer och regementsskrifvare till lika belopp med
de löner, som åtnjutas af deras vederlikar inom samma grad, anser
jag mig böra fästa upmärksamheten deruppå, att StatsUtskds
nu föredragna utlåtande uplyser, huru betnälde revisorer och regementsskrifvare
hos K. M:t i underd;het anhållit om löneförhöjning,
äfvensom att denna underd. framställning varit förordad utaf Förvaltningen
af Sjöärendena och, så vidt jag rätt minnes, jemväl af
Stationschefen i Stockholm och befälhafvande amiralen i Carlskrona.
Frih. Åkerhjelm: Det af Hr Ehrenhoff nu framstälda för
slag
är en förhöjning utöfver hvad K. M:t i berörde hänseende
föreslagit. Jag hemställer, huruvida, då ingen så beskaffad motion
blifvit väckt samt K. M:t icke heller aflåtit det förslag, Hr Ehrenhoff
nu förordar, utan gjort en framställning, att dessa revisorer
och regementsskrifvare skola hvardera erhålla 1,800 rdr, huruvida,
sager jag, det kan vara enligt med våra grundlagar, att under diskussionen
nu af en enskild riksdagsman ett så beskafifadt förslag
väckes; ty om ett sådant förfaringssätt skulle få ega rum, så
IWO
Deli 11 April 1. ta
-
kan man aldrig beräkna hvar gränsen för motionsrätten slutligen
skulle blifva. Som det af K. M. gjorda förslag i ämnet tillägger
dessa tjenstemän vida högre förmåner, än de hittills åtnjutit, samt
K. M:t således pröfvat det uti förevide fall gjorda förslag vara riktigt
och lämpligt, tror jag, för min del, att 11. o. Ad. deruti har
grundad anledning att bifalla K. Mits Nåd. framställning, och då
nu StatsUtskit äfven tillstyrkt densamma, anser jag ytterligare skäl
att detsamma bifalla förefiunas.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad, yttrade II. Exc.
Hr Gr. o. Landtm., at' derunder yrkats dels bifall till Utskits
förslag och dels af Hr Ehrenhoff, att de till 1,800 rdr föreslagna
lönerna för Flottans Civilstats sex Revisorer och Regementsskrifvare
måtte förhöjas till 2,000 rdr; med anledning af hvilket sistnämnde
yrkande H. Exc. finge förklara, att då hvarken K. M:t
äskat eller StatsUtskottet föreslagit den af Hr Ehrenhoff nu yrkade
förhöjning af de ifrågav:de tjenstemännens löner, och icke heller
någon euskild motionär gjort denna fråga till föremål för R. Stits
behandling, ansåg H. Exc. sig, vid betraktande af 56 § Riksd.-  Ordn., jemförd med 2 mom. i 37 § af samma Grundlag, icke
kunna framställa propos. på det af Hr Ehrenhoff nu gjorda yrkandet.
Härefter gjordes propos. å bifall till Utsk:ts förslag i förev:de
mom. och besvarades med ja.
Mom. litt. f.
Hr Lilliehöök, Erik Gustaf: Då för 10 år sedan be
väringen
i Sverige af K. M. fördelades i Sjö- och Laudtbeväring,
så ausågs allt det manskap tillhöra sjöbeväringen, som var boende
inom de kustlän, der icke något roteradt regemente var förlagdt.
Denna fördelning qvarstår ännu, men något befäl att exercera
denna sjöbeväring finnes ej, utan måste man dertill kommendera
befäl fran arméen. Under sådana förhållanden har K. M., uti
dess i ämnet afgifna Nåd. Propos., äskat ett anslag af 32,900 rdr.
Medelst detta anslag skulle 3 korpser, som i den K. Propos:ti
kallas Marinbataljoner, upställas. För detta ändamål skulle det
till Hallands infanteri- och VesterNorrlands beväringsbataljoner utgående
iöueanslag användas, äfvensom en del al de tillgångar, hvilka
från f. d. Jemtlands regemente kunde disponeras. Behöflig heten af
så beskaffade marinbataljoner synes mig alltför ögonskenlig, för att
jag skulle betvifla, att R. o. Ad. icke skulle bifalla hvad K. M. uti
förevarande fall äskat. Det är nemligen erkändt, att Flottans officerares
antal icke är tillräckligt för att exercera denna sjöbeväring.
Men, om nu ock deuna exercis uti fredstid, fortfarande som hittills,
skulle kunna bestridas af Landtarméens officerare, så förefaller
mig dock att StatsUtsk:ts pluralitet gjort alltför litet afseende deruppå
att det icke är för fredeu, utan för kriget, denna exercis
eger rum. Till denna erinran föranledes jag af Utskrts yttrande
pag. 10: «Utsk:t har icke funnit sig öfvertvgadt, att de olägen
-
i) «n 14 April f. lii.
beter, som föranledas af dessa vapenöfuingars ombesörjande genom
arméens befiil, äro så betydande, att icke med den härutinnan åsyftade
förändring må kunna tills vidare anstå.» Det är visserligen
sannt, att under fredstid kan exercisen fortgå sorn hittills, men
som det icke torde vara meningen att organisera en här, hvarutaf
vid förefallande behof mellan 5 och 6,000 man beväring står utan
befäl, så lärer behofvet af sådana bataljoners uprättaude vara tydligen
ådagalagdt. Jag anhåller om afslag på StatsUtsk:ts Utlåt, och
bifall till hvad K. M. Nådigst föreslagit.
Gr. Anckarsvärd, Carl Henrik: Jag vill först vördsamt
framställa den förfrågan, huruvida det är kändt om denna punkt
redan är afgjord af de 3 öfriga Stin.
I anledning häraf tillkännagaf H. Exc. Hr Gr. o. Landtm.,
att någon underrättelse om de öfriga HiksStåudeus beslut i förevarande
fråga ännu icke ankommit.
Gr. Anckarsvärd: För sådant fall tar jag mig friheten för
klara
att jag till alla delar instämmer i Hr Lilliehööks yrkande,
att K. Mits Nåd. Propos. i denna del måtte bifallas. Jag tror
nemligen, att Utsk:t i detta hänseende icke fullkomligen upfattat
frågan. Jag anser det vara af största vigt för skärgårdsflottan, att
det dertill anslagna manskap under fredstid får en öfning, annorlunda
beskaffad än den, som till lands bibringas detta manskap
medelst inpräglande af handgevärsexercis, marcheringar o. d. Såvidt
man således någonsin vill tänka uppå att begagna detta sjöförsvar
till hvad det borde vara, är det af allrastörsta vigt att uti
ii‘rågav:de hänseende vidtaga en förändring uti nu varande förhållanden.
Derför önskar jag ock bifall till K. M:ts Nåd. Propos.
och afslag å Utsk:ts Utlåt, i denna del.
Hr Skogman: Med anledning af den siste värde talarens
anförande tar jag mig friheten nämna att, för längre tid sedan, var
verkligen sjöbeväringsexercisen så ordnad, att den verkställdes ombord
på skärgårdsfartygen under ledning af flottans befäl; men
man fann att, under den korta tid, som var auslagt u till denna
beväringsexercis, lärde sig beväringsyngliugarne så obetydligt af
hvarje sak, att man ansåg bättre, det exercisen sedermera fortsattes
till lands. Härigenom inbesparades ock en icke obetydlig kostnad
för ut- och afrustniug af dessa fartyg, hvilkas hela exercistid blott
utgjorde 14 dagar. Om det skulle beslutas att sjöbeväriugsexercisen
utstriickes till något längre tid om bord på fartygen, så skulle
deraf blifva en nästan ovilkorlig följd alt denna exercis updroges
åt flottans befäl; men jag tror alldeles icke att på denna dock korta
tid ändamålet att göra detta beväringsmanskap tjenstbart såsom bemanning
på flottan skulle vinnas. Det tycks hos åtskilliga hafva
blifvit en fix idé att exercisen med dessa skärgårdsfartyg försummas;
men jag vågar deremot påstå att, just på de sednare åren, denna exercis
tagit en utveckling, hvarom man knappast vid den tid, då jag in
-
Den 14 April f. m.
Armide i tjenst, för 18, 20 år sedan, gjorde sig ett begrepp. Det.
iir just för exercisen på dessa skärgårdsfartyg, som befälet för dessa
beväringsbataljoner nu blifvit afsedt. Ehuruväl jag gerna medgifver
att denna nya organisation skulle kunna hafva några fördelar,
har det likväl varit en betänklighet, som förmått mig att instämma
i Utskrts Utlåtande i detta (all, den nemligen, att de föreslagna
Jonerna synas mig vara så små, att jag befarar, det man icke skulle
få något särdeles lämpligt befäl tili dessa bataljoner. Om det vore
fråga om återremiss, skulle jag icke motsätta mig densamma, men
som jag har anledning förmoda, det Utlåtandet redan blifvit af 3:ne
Stånd bifallet, samt att sålunda ingenting dervid är att åtgöra,
får jag tillstyrka bifall till Utsk:ts förslag.
Hr Björnstjerna. Joban Magnus: Då K. M:t, uppå
vederbörandes anmälan, fattade det beslut, att skfirgårds-marinbataljoner
borde bildas för flottan, skedde detta hufvudsakligen med
afseende å beholvet af befäl för detta beväringsmanskaps ledning,
som borde för flottans räkning exerceras. De ynglingar af vår befolkning,
hvilka tilldeiats flottan, tillhöra nemi. sträckor af län,
hvilka iiro belägna längs utefter kusterna. De äro verkligen sjöfolk
och hafva möjligen begagnat sig af tillfällen att på egna farkoster
besöka haf vid andra längre bort belägna orter; men ingen
bör väl derföre kunna med något skäl göra sig den föreställning,
att de äro hvad man egentligen menar med sjömän. Åtminstone
mäste de, som äro detta, räknas till undantagen. De finnas egentligen
der, hvarest de stora fiskelägena äro belägna; men detta manskap
är afsedt att användas, icke allenast för skärgårdsflottan utan
äfven till lands. Detta manskap måste således hafva någorlunda
tillräckligt befäl; och då flottan icke eger befäl i tillräckligt antal
för ifrågavule behof, saint detta befäl dessutom måste söka egen
öfning å örlogsfartyg och främmande fartyg, så har ock varit ganska
naturligt att särskildt befäl måst begäras för dessa inarin-bataljoner,
på det att de måUe erhålla den utbildning, som bör dem
beredas. Så länge arméens befäl är så fåtaligt, att det icke kan
blifva i tillfälle att meddela den öfning, som erfordras åt den stora
massan af beväringsmanskap, blir ock nödigt att afskilja sjöbevälingar
från detta befäl. På så sätt bringas allt i fullkomlig ordning.
Hvad som tillhör Sjöförsvaret kommer ock att dit hänföras.
Det tillhör en omtänksam förvaltning att så ordna dessa förhållanden,
att de i möjligaste måtto blifva lämpliga och nyttiga
för vapnet; och den omsorg, som blifvit nedlagd på sammanfattandet
af detta förslag, hade förtjent att af 11. St:r välvilligt erkännas.
I ölrigt får jag fästa upmärksamheten deruppå, att, då K. M:t,
med alseende å R. Stms uti berörde hänseende uttryckta underd.
önskan, minskat en befälsstyrka, som varit afsedd för manskaps
exercerande, man haft skäl att vänta, att R. St:r jemväl skulle gå
till mötes den nu viickta hemställan, att, der behofvet af befäl vore
ännu mer i ögonen fallande, fylla detta behof och bevilja dertill
erforderliga medel, samt, i sammanhang dermed, förslaget om öfver
förande
-
D «u 14 Ap r il f. ta.
193
förande på 5:te HufvudTiteln af åtskilliga f. n. under 4:de HufvudTiteln
hörande anslag.
Dä min öfvertygelse är att detta förslag, på sätt äfven Utsk:t
måst vidgå, är ändamålsenligt, samt en fullständig organisations*
plan för ordnandet af Sjöförsvaret derigenom blifvit bragt å bane,
anser jag allt skal vara att förena mig med de Hrr, som yrkat afslag
å Utskits Utlät, i denna del samt bifall till K. Mits Nåd. Propos.
i ämnet.
Hr Hjärne, Harald: Om ändamålet med sjöbeväringen
skulle, på sätt en föreg:de talare nyss anfört, endast eller hufvudsakligen
vara, att tjenstgöra till lands och sålunda allenast infanteri
exercis behöfva ifrågavide beväring meddelas, skulle jag medgifva
det af honom framstälda påstående, att de nu föreslagna marin-bataljonerna
äro obehöfliga; men jag har föreställt mig, att syftet
med sjöbeväringen är något helt annat, eller att icke allenast
inölvas uti infanteri-exercisen, utan att jemväl erhålla den öfning,
som erfordras för embarquering och debarquering å skärgåidsfartyg,
samt att biträda vid dessa fartygs manöver, hvilket städse kommer
att utgöra en hufvudsaklig del af denna bevärings tjenstgöring i
fält. Det är obestridligt att denna tjenstgöring å kanonslupar elier
kanonjollar fordrar en, ehuru visserligen icke särdeles svår öfning;
men den är, efter min öfvertygelse, alldeles nödvändig för den sjt>-  beväring, som under krig skall tjenstgöra på skärgårdsflottan, pä
det att denna beväring måtte blifva något van vid dessa kanonjollar,
innan den skall upträda på desamma, för att strida mot fienden.
Det är derföre jag ock anser att bildande af särskildt befäl
för dessa marin-bataljoner är oeftergifiigen af behofvet påkalladt,
såvida man nemi. vill vinna det dermed åsyftade ändamål. Man
har sagt, att om sjöbeväringen skulle öfvas »till sjöss» — meningen
härmed kunde naturligtvis icke vara någon annan än »pä skärgårdsflottan»
—, så borde denna beväring exerceras af sjöofficerare.
Detta är dock. efter mitt förmenande, alldeles icke nödigt, utan til!
och med olämpligt; ty sjöö!finerare, som icke sjelfve äro inöfvade i
infanteri exercis och dertill hörande manövrer på landbacken, kunna,
såsom instruktörer för denna sjöbeväring, naturligtvis icke lära den
något annat än att hålla ordning ombord, att sköta åran, att gå
ombord och gå i land m. m. dylikt, som hör till denna enkla sjötjenst;
men uti den egentliga infanteri-exercisen, hvaruppå dock den
största vigten ligger, kunna dessa sjöofficerare icke meddela någon
undervisning. Det är likväl, på sätt jag nyss nämnt, infanteriexercisen,
för hvilken man synnerligast måste taga beväringens verksamhet
i anspråk; ty om man tänker sig såväl naturen af skärgårdsflottan
som de krig, hvilka med densamma utförts, finner man
att nämnde flottas hufvudsakliga verksamhet bestått deruti, att manskapet
gått i land, tor att der tjenstgöra såsom infanteri i sluten
eller spridd ordning. Detta är, enl. min tanke, det ändamål, som
med denna beväring egentligen bör afses; och om man vill vinna
detsamma, lärer också vara nödigt, att, för exercerande af denna
H. V. 13
194
ben 14 April f. m.
beväring, bilda ett befäl, som, i jemförelse med landt- oell sjöofficerare,
skulle blifva ett slags amphibier d. v. s. skicklige infanterister
med lingon vana vid tjenstgöring på skärgårdsfartyg och
håg för sjön. Om nu sjöbeväringen, jemte infanteriexercisen, borde
inölvas att ro en båt, vända och styra samt iakttaga den ordning,
sorn behöfs vid embarqueringar och debarqueringar, så vore detta
en ganska enkel öfning, vid hvilken detta befäl knnde upträda som
instruktörer, såvida valet af i synnerhet officerare vid delina trupp
skett med afseende på dess omvexlande användande till sjöss och
till lands. Befälsmöten kunde ega rum i Stockholm och Calmar.
På dessa skäl och då jag anser det vara nödigt att dana denna
sjöbeväring till denna s. k. sjötjenstgöring' på kanonjollar och kanonslupar,
hvilken doek obetydligt kommer att behöfvas, samt. på
det att detta manskap måtte öfvas i sådana saker ombord, hvilka
de äro tvungna att känna, får jag tillstyrka bifall til! K. Mits Nåd.
Propos. och afslag å Utskis Utlåt, i denna punkt.
Gr. Anckarsvärd: Jag anser verkligen denna K. M:s Propos.
vara en så tillfredsställande gryning för en möjlig organisation af
skärgårdsflottan att det är med ytterlig ledsnad jag finner, det
8tatsUtsk:t från en så trång synpunkt upfattat frågan. Jag föreställer
mig att skärgårdsflottans och den stora flottans taktik måste
vara af så bestämdt åtskild natur, att man icke ens kan fordra,
att örlogsmannen äfven skall kunna vara lämplig för skärgårdsflottan
eller upfylla de åligganden, som tillkomma den sednare. Utsk:ts
Betänk, ger vid handen att tillgången på officerare för sjöförsvaret
icke är tillräcklig, enär dessa officerare till förkofran i sitt egentliga
yrke måste dels söka utrikes tjenst, dels genom enskild koopvaerdifart
utbilda sig till hvad- man rätteligen förstår med sjömän.
Hvad skärgårdsförsvaret särskildt beträffar, huru har det gått och
huru går det dermed till? Jo! sålunda, att under 1788, 1789 och
17 90 årens kampanj bemannades densamma med arméens trupper.
Till och med Lifregements-drngoner fingo kommenderas ut för att
tjenstgöra på kanonjollar. Hvad är afsigten med beväringsmanskapets
vapenöfning? Icke kan någon erfaren militär föreställa sig,
att man med 20 dagars exercis, vare sig 1 år eller 2 år i råd,
skulle kunna bilda hvad man kallar soldater; men deremot ligger
en rigtig grund för sjelfva saken deruti, att man under fredstiden
håller beväringens upmärksamhet fäst vid tanken på dess beväringspligt,
så att denna icke blir för honom en helt och hållet ovan
sak. Jag tror att skärgårdsförsvarets taktik ligger så oändligt nära
kriget till lands, att jag anser nästan oundvikligt, att landtofficerare
under fredstiden måste bestrida befälet för denna beväring. Hvad sjelfva
exercisen beträffar, så talar man om den utveckling, den på sednare
tider fått derigenom, att en bataljon kanonslupar eller jollar rycker
ut en månad samt ligger i skärgården och skjuter. Detta anser
jag likväl vara långt ifrån hvad som afses med öfning. Det förefaller
mig nemi., när man låter en bataljon kanonslupar utgå på
exercis, vara alldeles detsamma som att föreslå, det ett kompani
af hvarje regemente i arméen skulle årligen exercera. Man förestäl
-
Den 14 April f. ra.
m
ler sig att i förhållande till det der höga däcket, ar det lilla så
obetydligt; men då, såsom sagdt är, flottans officerare icke på långt
när-hinna till som befäl, så anser jag det såsom en af de klokaste
åsigter, den, som blifvit af K. M:t framstäld, hvarföre 'jag äfven
yrkar bifall till den Kongl. Proposm i denna del.
Hr Skogman: Om jag ville fullständigt besvara Gr. Anckarsvärds
yttrande, skulle jag derigenom komma att vidröra en motion,
som just nyss förevarit i Ekon.Utsk:ts afdelning, nemi. Hr
Hjertås, L. J., motion om flottornas särskiljande. När vi komma
till den, torde vara skäl ingå i mera omfattande organisationsplaner,
men jag hemställer om det kan vara riktigt att gå dessa i
förväg genom den lilla tillstymmelse til! reorganisation, som i detta
förslag erbjudes. Hr Gr:n har talat om det folk, som användes i
1788 års krig, .Tåg har icke på mig sådana upgifter, att jag kan
i detta fall lunna bestämda uplysningar, men säkert är, att flottan
bestod till en betydande del af galerer, af hvilka hvar och en tog
300 man och icke förde mer än en kanon i elden. De togo circa
22.000 man. Att icke floltan kunde lenina allt detta manskap är
ganska klart. Dessutom var icke hela denna galerflotta egentligen
ämnad att strida till sjöss, utan att sätta trupper på laud. Hvad
beträffar skillnaden i bemanning på kanonslupar och galerer, så
går besättningen på en af de sednare till 300 man och på en
slupbataljon till 800. Om man jemför förhållandet nu med hvad
sorn varit förr, skall ruan finna, att dessa sista 9 åren har exercisen
varit betydligt mera utsträckt än förut. Man säger ändock,
att denna exercis blifvit tillbakasatt, men jag vet icke hvari den
skall bestå, om ej i besättningarnes praktiska öfning, i målskjutning,
rodd, landstigning o. s. v., hvaråt i synnerhet på sista tiden
mycken upmärksamhet egnats. Något beror alltid på bataljonschefens
individuella åsigt. Sålunda har man kanske kunnat anmärka,
att väl mycken tid blifvit använd på infanteriexercis, som
likaväl kan inläras på Skeppsholmen eller Ladugårdsgärdet, utan
att man derföre behöfver utrusta något fartyg.
Hr Hjärne får jag lemna till svar, att det icke kan vara annat
än smickrande för styrelsen, att den redan till stor del vidtagit
de åtgärder, som Hr Hjärne förordat. Jag vill nämna, att deri
gradpassering, som förut varit flottans officerare ålagd, har blifvit sålunda
förändrad, att den sker i en exercisskola, hvarest fullständigt
inhemtas sä väl artilleri- som infanteriexercis. På sednare
åren har ingen enda expedition af seglande fartyg varit ute, utan
att särskild upmärksamhet egnats åt landstigningar o. s. v. För
närvide är hela flottans befäl ålagdt att känna ali exercis. Det är
visserligen möjligt, att flera af dem, som kommit i tjenst innan
dessa föreskrifter utfärdades, voro mindre hemmastadde i infanteriexercisen;
det finnes t. ex. flera, som egna sig åt Hydrografi, och
det är klart att, när de sommar efter sommar användas härtill,
får allt annat stå tillbaka. Jag skulle således tro, att i detta afs.
f. n. icke mycket är att göra; när en gång den förut omnämnde
motionen förekommer, torde det vara lämpligare att ingå i dessa
1MC
I)*n 14 April f. m.
saker. Jag vill derföre icke längre taga B. o. Ad:s tålamod i anspråk,
utan anhåller oiri bifall.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad samt H. Exc. Hr
Gr. o. Landtm, uptagit de derunder gjorda yrkanden å dels bifall
till Utsk:ts hemställan och dels afslag derå samt bifall till K. M:s
framställning i ämnet; gjordes först propos. å bifall till LTtsk:ts
hemställan och besvarades med starka nej, blandade med åtskilliga
ja, och sedermera propos. om afslag å samma hemställan samt
bifall till K. Mits förslag, hvilken sednare propos. besvarades med
starka ja jemte några nej; och förklarades ja lili hafva varit öfvervägande.
Härefter förmälte H. Exc., att sedan B. o. Ad. nu bifallit K. Mits
framställning om inrättande af Skärgårds-Marinbataljoner. finge H.
Exc. i Ståndets minne återkalla hvad vid behandlingen af 22 punkten
i StatsUtskits Utlåt. N:o 84 förekommit. I denna punkt hade Utskit
framställt, hurusom K. Mit i öfverensstämmelse med planen om
nyssnämnde bataljoners inrättande, enligt hvilken plan det nuvide
befälet vid Hallands och VesterNorrlands Beväringsbataljoner blifvit
afsedt för Marinbataljonerne i Halmstad och Hernösand, föreslagit,
»att de* nu på 4:de Hufvudtiteln särskildt uptagna anslag tor
nämnde befäls aflöning, utgörande för Hallands Infanteribataljon
7,500 rdr och för VesterNorrlands Beväringsbataljon 6.295 rdr,
eller tillhopa 13,795 rdr, finge till 5:te Hufvudtiteln öfverflyttas,
äfvensom att från anslaget till Indelta Kavalleri- och IntanteriBegitena
jemväl måtte för befälsaflöningen vid dessa Marinbataljoner
få användas ett belopp af högst 13,905 rdr, motsvarande de
för aflöningen af den sednare bataljonens befäl beräknade tillgångar
från f. d. Jemtlands FältjägareBegite, i den mån dessa för
ändamålet äro eller blifva disponibla, i följd hvaraf 4ide Hufvudtitelns
anslagssumma skulle nedsättas med 13,795 rdr, hvaremot
med öfverföringen till 5ite Hufvudtiteln af de öfriga 13,905 rdr
kuude tills vidare anstå»; hvarefter Utskit hemställt, att med handläggningen
af frågan om ofvanberörde anslags öfverflytt ning till
5:te Hufvudtiteln skulle anstå, intilldess Utskits hemställan i sjelfva
hufvudsaken, eller frågan om SkärgårdsMarinbataljoners inrättande,
blifvit pröfvad och afgjord; och hade K. o. Ad. bifallit detta
upskofsförelag. Uti det nyss af K. o. Ad. förelmfde momentet,
deri Utskit afstyrkt bifall till oftaberörde organisationsplan, hade
Utskit jemväl yttrat, att, för den händelse denna Utskits hemställan
blefve bifallen, den upskjutna anslags-öfverflyttningsfrågan komme
att förfalla; men som B. o. Ad. afslagit Utskits hemställan i
hufvudsaken och bifallit K. Mits deri gjorda framställning, torde
den dermed sammanhängande frågan om anslags-öfverflvtt ningen böra
af B. o Ad. afgöras, hvarföre H. Exc. nu finge hemställa, huruvida
B. o. Ad. behagade bifalla hvad K. M. i sistberörde fråga
föreslagit.
Hopades ja.
Mom. littis g och h.
Utskits hemsta! lunden biföl los.
Hen 14 April f. m.
I»7
Mom. litt. i.
Hr Lilliehöök. Bertil: Det torde för formens skull vara
nödigt att här iakttaga det en rättelse kan blifva en följd af R.
o. Ad:s beslut i afs. på tillkomsten af marinbataljoner, så att staten
möjligen kan komma att ökas.
Härefter blef, uppå framstäld propos., Utsk:ts yttrande bifallet,
under erinran om iakttagande af de förändringar i afseende å summorna,
som påkallades utaf R. o. Adis vid föredragningen af mom.
litt. f. fattade beslut.
3:dje punkten, Flottans underhåll.
Aide punkten, Båtsmäns beklädnad.
5:te och 6;te punkterna, Lönereglering.
Utsk:ts samtliga i dessa punkter gjorda hemställande!) biföllos.
7:de punkten, gemenskapens vid Flottans korpser natura-underhåll.
Hr Lilliehöök, Bertil: Utsk:t har här anfört, att 1858
ifrågavide anslag lemnade något öfverskott. Detta härrörde deraf
att K. Mits faststälda stat icke utfärdades förr än i Febr. månad
och således de förbättrade utspisningsportionerna icke i allmänhet
kunde komma manskapet tillgodo under hela året. 1859 bar således
anslaget verkligen befunnits tillräckligt, men derest portionspriset
skulle stiga med ett eller annat öre om året, blir det icke
längre tillräckligt, emedan ett öres tillökning i portionskostnaden
gör för flottans alla trupper öfver 8,000 rdr. Således skulle för
hvarje öre fordras minst 8,000 rdrs högre summa. Nu har Utskit,
med frångående af hvad vid förra statsregleringsperioden bestämdes,
föreslagit anslagets upförande såsom reservationsanslag. Vid likartad
fråga i 4:de hufvudtiteln beslöt R. o. Ad., emot Utskits hemställan,
att m a thålin ingsanslaget fortfarande skulle blifva ett förslagsanslag,
och, i öfverensstämmelse dermed och på då anförde
grunder, får jag äfven anhålla att R. o. Ad. måtte besluta detta
anslags upförande såsom förslagsanslag.
Häruti instämde Hr Virgin, Christian Adolf.
Propos. å bifall till Utskits hemställan framstäldes, men besvarades
med nej, hvarefter gjordes propos. derå, att R. o. Ad.,
med afslag å samma hemställan, för så vidt den rörde beskaffenheten
af det tillstyrkta anslaget, måtte anvisa detsamma såsom förslagsanslag,
men i ölrigt bifalla Utskits hemställan; och blef
denna sednare propos. med ja besvarad.
Dtn vidare pröfningen af förevarande Utlåt, upskjöts till e.
mins plenum och R. o. Ad. åtskiljdes kl. 3 e. m.
In fidem,
O. Brakel.
198
Dea 14 April e. m.
Lördagen den 14 April 1800.
rieuum kl. 6 e. m.
Justerades ett prot.-utdr. för d. 11, 13 oell 14 dennes samt
pleni-prot:t för d. 18 sistl. Febr. e. m.
Föredrogs ett frän Vällofl. BorgareSlåndet ankommet prot.-  utdr. N:0 234, af innehåll att nämnde Stånd, vid föredragning af
Exped.Utsk:ts under N:o 4 afgifne förslag till § i riksdagsbeslutet
ang:de Just.Ombudsmansvalet m. m., godkänt samma förslag med
tillägg näst efter orden : »Vår Just.Ombudsman efterträda» al följande
ord: »och samma embete utöfva», samt inbjudit R. o. Ad. samt
PresteStåndet att uti beslutet om berörde tillägg sig förena.
Begärdes på bordet.
Fortsattes pröfningen af StatsUtsk:ts Utlåt. N:o 85, ang:de
regleringen af utgifterna under JliksStatens Femte Hufvudtitel.
8:de punkten, ang:de anslaget till Durchmarchekostnader, samt
9:de punkten, ang:de anslaget till sjukvård.
Utsk:ts hemställanden biföllos.
10:de punkten, aug:de anslaget till Skrifmaterialier och Expenser
m. m. för SjöförsvarsDepartits KansliExpedition.
H. Exc. Hr Grm o. Landtm, förmälte, att då Utsk:t uti den
följande 12:te punkteu afgifvit yttrande ang:de det itrågav:de anslaget,
R. o. Ad. torde finna, att den förev.-de punkten icke erfordrade
annan åtgärd än att läggas till handlingarne.
Ropades ja.
liite punkten, ang:de anslaget till Lotseri-och Fyringsstaterna.
Utsk:ts hemställan bifölls.
12:te punkten, ang:de öfriga tili Hufvudtiteln hörande anslag
m. ra.
Hr Lilliehöök, Bertil: På sätt jag förut en gång an
märkt,
torde det vara bäst att äfven i detta fall de ändringar, som
blifvit en följd af R. o. Ad:s föreg:de beslut, iakttagas vid slutsumman.
Da u 14 Ap ril a, ra.
Uppå härefter framställd propos. blef Utsk:ls förslag uti före
v:de
punkt, bifallet med erinran om iakttagande af de förändringar
i
framställningar afvikande beslut.
13:de punkten, ang:de anslag till nybyggnad af en Angfregatt.
Hr Skogman, Carl Johan Alfred: Då jag nu anhåller
om afslag å StatsUtskits Utlåt, i denna punkt, sker det i den glada
förhoppning att R. o. Ad. genom ett bifall till densamma icke
borttager de ljusare utsigter, som under sednare åren börjat inträda
för sjöförsvaret. Sedan flottan under en längre tid blifvit lemnad
i nästan redlöst skick, har ändtligen efter de sednaste riksdagarne
en förbättring i någon mån deruti intriidt. Genom ett bifall till
StatsUtsk:ts Utlåt, skulle alla dessa förhoppningar med ens afklip
pas,
och det är icke mycken ani. att hoppas att vid en följande
riksdag någon större frikostighet kommer att göra sig gällande.
Det skulle nemi. kunna hända att samma sparsamhet, som nu röner
så mycket loford, äfven då skall lyckas göra sig gällande, och om
sådant komme att fortfara, skulle flottan råka i den ställning att
dermed ingenting vidare vore att göra. Jag anser således af stor
vigt att Utsk:ts hemställan ieke bifalles. Med den utgång, som
saken lärer hafva fått i ett af de RiksStånd, der man eljest vän
tade
ett allvarsamt motstånd, torde man kunna förvänta att resultatet
blefve tillfredsställande. Bland de institutioner i en stat, som
fordra ganska lång tid att upblomstra och utveckla sig, intager ett
väl ordnadt sjöförsvar ett ganska vigtigt rum. Tappar man tråden
en gång, blir det ganska svårt att åter bringa ett sådant vapen på
benen. Så länge en stam finnes qvar, går det väl an att skapa
något, men har denna stam en gång fallit, så är allt hopp förloradt
att kunna återkalla den till lif. Afven om vi vilja inskränka
oss till ett kustförsvar, är det dock alldeles oundgängligt att vi
hafva något, som skyddar detta försvar, och erkänner man detta,
torde man icke behöfva att mycket orda om nödvändigheten af att
bygga fregatter. Här är ju icke fråga om ett linieskepp. R. St:r
hafva redan uttalat den meningen att sådana icke böra byggas, utan
frågan är om en fregatt, och jag hoppas att R. St:r måtte upfylla
sitt redan nära nog gifna löfte att icke undandraga sig bekostandet
af dylika fartygs anskaffande. Vi hafva sjöprovinser, Gottland och
Oland, och utan något sjögående fartyg torde kommunikationen med
dessa öar under krig icke kunna underhållas; det behöfves då icke
mer än några få fartyg för att alldeles afskära förbindelsen med
dem. Detta är så klart att ingen vidlyftig bevisning behöfves,
särdeles som en sådan så många gånger och på olika sätt blifvit
förebringad, att jag icke tilltror mig att med den ringa vältalighetsgåfva,
jag eger, kunna derutinnan framlägga någonting nytt.
I det K. M:s Propos. åtföljande Statsiådsprot. har dessutom nuvtde
Depart.Cbef framställt denna sak på ett sätt, som icke lemnar någonting
öfrigt att önska.
200
Den 14 April e. m.
På de grunder, jag nu haft äran anföra, anhåller Jag om afslag
å Utskits Utlåt, och bifall till K. M:s Propos. id en form, jag
i min reservation angifvit, eller att It. St:r icke uttryckligen bestämmer
någon siffra för hästkrafter eller annat.
Hr Blomstedt, Christian Jakob, anförde dels skriftligen
dels mundtligen:
Oafsedt medvetandet af min ringa talang att som talare, vid
min lefnads afton, upträda, har jag likväl såsom ännu fortfarande
lifvad af de varmaste känslor för mitt fäderneslands sjelfständighet
och det vapens uprii 11 hållande, jag under min tillryggalagda mångåriga
tjenstemannabana verksamt tillhört, velat begära ordet, för
att, såvidt på mig ankommer, emot Utskits afstyrkande Utlåt, söka
medverka bifall till K. M:s, på grund af Hr Depart.Chefens sakrikt
motiverade föredragning, uådigst äskade anslag till nybyggnad
af en, för sjöförsvaret erforderlig större Anglregatt, i hvilket hänseende
jag utbeder mig få anföra, som föijer.
Sedan Sverige, efter Noriges förenande, numera är kringflutet
med hafvet till egentlig gräns, måste det såsom O-stat betraktas;
hvadan ock vid inbrytande försvarskrig Sveriges sjöförsvar
otvifvelaktig! i första rummet ifrågakommer att anlitas.
Då noggrann upmärksamhet fästes så väl å detta antydda förhållande,
som å Sveriges geografiska läge, dess politiska och merkantila
förbindelser till öfriga stater, inser säkerligen enhvar opartisk,
att, för betryggande af Sveriges sjelfständighet och bibehållande
af dess anseende hos utrikes makter, det är af högst väsendtlig
vigt, att Sveriges sjöförsvar med värma och allvar omfattas; dervid
iakttagande att de krigsfartyg, Sverige eger, sorgfälligt underhållas,
och i mån af behof förstärkas med nybyggda erforderliga
sjögående större och mindre krigsfartyg efter tidens fordringar och
förbättrade upfinningar, äfvensom att B. St:r, öfvertygade om den
gagneliga nytta, som fäderneslandet dermed tillskyndas, omsorgsfullt
anskaffa och bevilja de anslag, som K. M. för vapnets behöriga
vidmakthållande pröfvar nödigt äska. Derigenom att sjöförsvaret,
sora omförmäldt är, behjertas och uprätthålles uti förbättradt skick,
bör ock, enl. min på erfarenhet grundade öfvertygelse, under krig
med östra grannen, Ryssland, Sveriges sjögående flotta, ändamålsenligt
använd, om än underlägsen fiendens krigs-styrka, otvifvelaktigt
kunna, likasåväl hädanefter som tillförene, skydda Sveriges Handelssjöfnrt
och freda dess vidsträckta kuster för öfverrumplande och
sköflande, samt bevaka och rädda sjögränsen från fiendtliga landstigningsförsök
och anfall till inkräktande, i början af kriget ensamt
på egen hand, och ytterligare i förening med den Engelska
krigs-styrka, som, i kraft af ingånget, förbund med England, är att
påräkna skall till hjelp inkomma uti Östersjön. — Till bekräftelse
hvad detta beträffar behöfves blott hänvisas till Svenska Öilogsflottans
krigsoperationer under året 1808, för Sveriges räddande,
emot det emellan Frankrike, Ryssland och Danmark bildade förbund
angide Sveriges eröfrande till delning. — Och då jag, såsom
i egenskap af kommenderad flaggadjutant å utrustade Örlogsflottan,
1) »a 14 April e. m.
201
öfvervar och verksamt deltog i berörde krigsoperationer, samt derföre ar
i till lii lie att för tilldragelserna derunder redogöra, anser jag mig böra
inför lt. o. Ad. i korthet utgifva en sanningsenlig, ur minnet upfattad
historisk öfversigt af meraniimnde krigsoperationer, tilläfventyrs
efter så lång tids lörlopp af mången förgäten, elier icke ens
kand, sota föijer.
l:o. Sedan vid 180* års ingång säkra underrättelser erhållits,
att en talrik Fransysk arméekorps blifvit förlagd å Tysklands
nordliga del och dess Danska gräns, i afsigt att å Sveriges kuster
tillvägabringa landstigningar till dess eröfrande, utrustades frän
Carlskronas örlogsvarf, under allvarlig ansträngning, tidigt på våren
vid islossningen. Sveriges örlogsflotta, beslående af I 1 linineskepp,
5 fregat ter och några smärre sjögående krigsfot tyg. Hall va delen
af flottan utgick från Carlskrona redan i April månad och stationerades
utanför Pommerska kusten och Danska öarne, för att förhindra
den tillämnade öfvergången eller landstigningen å Sveriges
kuster; den uteblef ock, i följd af den bevakning å våra kuster,
som genom Svenska flottans hastiga utrustande sattes i verksamhet.
2:o. Blef ött Gottland, som Ryssaine om våren tagit i besittning
medelst en å köpmatisfartyg ditsänd Rysk truppstyrka,
återtagen genom utförd landstigning från den i delta ändamål lil)
Gottland detacherade öfriga delen af Svenska örlogsflotta!! med ombord
hafvande lar.dstigningstrupper af Svenska améen, för hvilken
krigsstyrka ock Ryska befalhafvareu såg sig tvungen att, genast
kapitulera, synneiligast. som all kommunikation med dess fädernesland
var genom Svenska örlogsflotta!! utskuren.
3:o. Efter Sveaborgs olyckliga allrådande till Rvssarne upseglade
hela utrustade örlogsflotta!! att blockera Finska Viken, derifrån
en del af flottan förlädes uti Orö skärgård å Finland hitom
Hangön, för att understödja Svenska skärgårdsflottans operationer
till förhindrande af Ryska skärgårdsflottans ytterligare framträngande
i skärgården. — Der och i Jungfrusund, genom ut förd t öfverrumplande
nattetid, medelst armeradt befäl och manskap å flottans bestyckade
barkasser och slupar, äntrades och erölrades en Rysk
skärgårdsfregatt och en bestyckad skonert; derefter och sedan vid
sommarens ingång Ryska linieflottan hunnit utlöpa fran sina harn
nar, som i och för deras långvariga isbeklädnad sällan torr låter
sig göra, och densamma förmärktes vara i annalkande, utgick från
skärgården Svenska örlogsflotta!! förenad, och, med tillhjelp af 2:ne
oförväntad! ankomne Engelska linieskepp, sökte forcera llvska örlogsflotta!!,
oafsedt dess något talrikare och svårare beskaffenhet,
till eli afgörande batalj, hvilken likväl Ryska flottan på allt sätt
undvek, begagnande tillfället af inträffad vintlsförändring, sig till
fördel, att retirera inuti Rogervik å kusten af Estland, likvist med
förlust af ett linieskepp, som kom på grund, äntrades och upbrändes.
Derstädes hölls Ryska örlogsflottan sedermera inspärrad af
Svenska örlogsflottan i förening med den, i följd af ingånget förbund
med England, uti Östersjön inkomna Engelska flottan, tills i
Nov. månad, då blockaden uphäfdes såsom icke vidare nödvändig
för Sveriges räddande och dess sjelfständighets uprätthållande.
202
Den 14 April e. m.
Mine Hrr! Ofvan enkelt upfattade historik vitsordar och
ådagalägger att Sveriges räddande från det, året 1808, emellan 3:ne
makter öfverenskomna eröfrande af Sverige, till delning, i första
rummet berodde på Svenska sjögående flottans tillvaro och ändamålsenliga
användande. — Nå väl, hvad tillförene inträffat kan
ytterligare ifrågakomma; i hvilket hänseende R. o. Ad. ock säkerligen
inser det vara maktpåliggande att Sveriges sjögående flotta
sorgfälligt uprätthålles med så beskaffade sjögående krigsfartyg, som
erfordras för fäderneslandets försvarande och räddande vid inträffande
krig, och sålunda beviljar det anslag, K. M. Nådigst för godt funnit
äska till ifrågav:de oafvisligt erforderliga ångfregatts nybyggande.
På grund af hvad här sålunda anlördt blifvit, anhåller jag
vördsamt om propus, på afslag fi StatsUtsk.-ts Utlåt, och bilall till
K. M:s äskade 7 57,800 rdrs rrut anslag för en ångfregatts nybyggande,
likväl utan några bestämmelser, ang:de dess maskinkraft.
Hr Virgin, Christian Adolf: Det är visserligen sannt
att flottans budget blilver större riksdag från riksdag, emedan materielen
blir allt dyrare och dyrare. Jag tror dock att vi inskränka
oss allt för mycket och att våra mäktigare grannar allt mer och
mer växa oss öfver hufvudet. Det är dock högst oundvikligt lör
såväl vårt eget som våra kusters försvar att vi hafva något att gå
till sjöss med, och en Stat sådan som Sverige kan omöjligen icke
ställa sig på en lägre ståndpunkt än Norrige och Danmark. Sådant
är emellertid förhållandet för närvarande; vi hafva icke en enda
fregatt med undantag af en som är under byggnad. Jag förenar
mig således med Hr Skogman, samt instämmer äfven i hvad han i
sin reservation föreslagit, nemi. att R. St:r måtte bevilja den af
K. M:t äskade summan af 7 57.800 rdr rrut, utan att likväl genom
några bestämmelser angående maskinkraft eller dylikt Regeringens
händer bindas i afseende å fregattens beskaffenhet. Jag
anser det nemi. möjligt att K. M:t kan komma att under arbetets
fortgång vidtaga några förändringar i det ursprungliga förslaget,
och dä torde det icke vara lämpligt att vara dervid bunden.
Hr Lilliehöök, Bertil: Då jag erkänner att Stat.sUtsk:t
med beredvillighet tillstyrkt hvad K. M:t föreslagit i afseende å
flera vigtiga föremål inom flottan, kan jag dock icke för min del
i denna punkt medgifva giltigheten af de skäl, som Utsk:t anfört
för afslag till hvad K. M:t begärt för byggande af en ny fregatt.
Vid sista riksdagen öfverlemtiades till R. St:r ett fullständigt
förslag till flottans ordnande för framtiden, hvilket förslag af
R. St:r ej gillades. Genom de upfinningar och försök, som under
sednare tider blifvit så talrika, och hvaraf många äro af stort inflytande
på sjövapnets beskaffenhet, är det dock naturligt att ett
dylikt förslag icke utan väsendtliga modifikationer länge kan blifva
gällande. I planen enligt nämnde förslag afsågs emellertid att de
fartyg af flottan, som voro fullt tjenstbara, skulle apteras till ångfartyg.
R. St:r ansågo dock ej att det var skäl att nedlägga någon
kostnad på äldre fartygs förändrande till ånfartyg, utan d«
Den 14 April e. m.
203
fnnno bättre att bygga fregatter af tidsenlig beskaffenhet samt
anslogo derföre medel till den fregatt, som nu är under arbete och
hvilken icke kunnat under denna statsregleringsperiod blifva färdig,
emedan R. St:rs beslut blef kändt först en betydlig tid efter sedan
statsregleringsperioden tagit sin början, och då arbetet på en
sådan fregatt icke var förberedt, kunde det icke heller genast begynna.
Det är all anledning att hoppas att fregatten inom nästa
år skall blifva fullt färdig. Ehuru förändring af några äldre fartyg,
såsom K. M:t föreslog, ansågs af R. 8t:r icke tjenlig, får jag
dock nämna att förändring al segelfartyg till ångfartyg fortgår icke
allenast i England, utan äfven i vår grannstat, Danmark, der man
nyligen beslutat att ett linie-segelskepp skall förses med ångmacltin.
Då emellertid R. St:r icke ville till några sådane förändringar
anslå medel, är nu derom ingenting att säga; men då R. St:r
uttryckt den meningen att de fartyg, som skulle anskaffas, borde
vara tidsenliga, hade man kunnat förvänta, att man icke skulle stanna
vid en enda fregatt, utan gå något längre fram på den banan,
i stället för att, såsom StatsUtsk:t tillstyrkt, alsia hvad K. M:t begärt.
Grunderna för afslaget äro ock något egna och torde behöfva
närmare skärskådas. StatsUtsk:t säger att, ehuru Utslct erkänner
fördelarne deraf, att flottan småningom må förses med nya, efter
tidens fordringar inrättade krigsfartyg, anser det likväl ordnandet
af kustförsvaret och skärgårdsflottan vara för vårt land i främsta
rummet angeläget, och Utsk;t betviflar icke heller, att med det nu
anmälda behofvets afhjelpande kan, utan påfallande olägenhet, anstå
till en kommande riksdag, då rikligare .tillgångar torde för Staten
vara att påräkna. Skälen för Ut sk :ts afslag kunna sålunda hänföras
till trenne, hvaraf det första afser ordnandet af kustförsvaret.
I detta fall har K. M:t gjort en framställning af ganska stor vigt,
nemi. att befästa en af de vigtigaste kust punkterna af landet, hufvudstaden,
och detta förslag har af StatsUtskit blifvit afstyrkt.
Vidare har K. M:t, för att kunna bilda den beväring, som är ämnad
till kustförsvaret, föreslagit organiserandet af marin bataljoner,
men äfven detta förslag har icke vunnit Utskits godkännande, och
således synes U t sk: t i handling icke hafva velat löija hvad det uttryckt
i ord. Ett annat skäl är att det nuv:de behofvets afhjelpande
kan tillsvidare anstå. Huru snart en tillökning i flottan är
behöflig eller icke, torde af ingen kunna förutsägas. Dock synes
ställningen i Europa vara sådan att fogningarne emellan de olika
staterna icke iiro särdeles starka, och om en brytning inträffar, så
är det svårt att säga hvem sorn blir vän eller fiende. Det kan
dock ganska lätt hända att vi vid ett sådant tillfälle få andra ovänner,
än vi kunna nu ana. Det torde vara skäl att närmare påpeka
sjöförsvarets tillstånd inom några af de stater, med hvilka vi
i afseende på sjöförsvaret borde kunna mäta oss. Svenska flottan
har för närv:de två äldre skepp, som blifvit ändrade till skrufskepp,
samt två ångkorvetter med skruf, och en med sidohjul. Danmark,
med hvilket land vi i politisk betydenhet väl torde böra kunna
mäta oss, har dock anskaffat tre ångfregatter och tre skrufkorvetter,
samt har en marin-budget af nära 8,000,000 rdr. Preussiska
D »ii 14 April ». m.
flottan eger för närv:de två skruffregatter samt två skrufkorvetter
oell en budget af nära 7,000,000 rdr. Holländska flottan liar åtta
skrnffrtgaller och tolf skrnlkorvetler samt en budget af omkring
1 1,200 (J00 rdr. Sardinien eger sex ängfregatler och tre skrufkorvetter,
och dess budget upgår till 3.5(10,000 rdr. 'Österrike,
som dock blott med en liten hindttniiga berör haltet. Ilar på sjövapnet.
ingt en sådan vigt, att det anskaffat fli ra större och mindre
ångfartyg, med en budget, sorn för innevtde år upgår till 9'/2 millioner
rdr. Jag har anfört dessa förhållanden, emedan, ehuru jag
i allmänhet icke anser att man bör skaffa sig en sak derföre att
grannen har den, det dock torde vara skäl att i detta fall något
rätta sig efter hvad andra stater, med hvilka vi böra kunna jemföra
oss, anskaffar. Utsk:t säger, att man kan upskjuta med denna
sak; jag anser dock icke att man kan upskjuta anskaffning af hvad,
som i behofvets stund icke kan erhållas utan föregdle arbete, som
fordrar betydlig tid. Det torde vara skäl att önska, det Svenska
flottans utveckling i tidsenlig riktning ej afstanuar. och sådant skulle
'komma att ega runi, derest vi icke skulle få några större snabbgående
fartyg, som kunna tora sig i öppna s ön. Att sådana fartyg
äro nödvändiga lör värt land. derom lara viii icke tankarna kunna
vara delade. För att med någon säkerhet kunna transportera trupper
från ett land till ett annat eller från en kustort till annan, erfordras
bevarade fartyg Vi liaf a väl icke några utländska besittningar
eller kolonier; unn vi ega tvenne öar, af hvilka den ena
utgör en Itel provins. Dessa kunna vi icke vid behof understödja
utan fartyg, som kunna till dem transportera trupper till deras
skydd. Om en fiende landsteg pä Oland, behöfdes det icke för honom
mera än att bigga större fartyg i norra och i södra ändan
af Calmar sund att hindra skärgårdsfartyg framkomma, för att kunna,
snart segdt. med hvilken styrka sorn helst, utan särdeles svårighet,
öfvergå till lämplig punkt ä motliggande fastland. Dessutom fordras
större fartyg för att kunna konvoyera haiide's- och transportfartyg.
Små ångfartyg äro härtill ej tjenliga, dels för deti ringare
försvars-styrkan de ega, dels derföre att de ej kunna erhålla lör ändamålet
erforderlig snabbhet.
Dä K. M:t i sin Propos. visat, att tillgångarne medgifva en
utgift till det belopp, sorn äskats för byggande af en fregatt, finner
jag icke något skäl, sorn kan tala för att II. St:r icke skida bevilja
detta anslag, anseende, det vara af högsta nödvändigheten påkalladt,
att icke byggandet af tidsenliga fartyg kommer att afstanna.
Jag förenar mig i den reservation, som af Hr Skogman blifvit
angifven, och anhåller hos Hr Grin o. Landtm, om propos. på
antagande af samma reservation.
Gr. Posse, Knut: Ehuruväl StatsUtsk:t erkänner att K.
M:ts Propos. i denna del alser ett lör flottans utveckling vigtigt
ändamål, anser likväl Utskit ordnandet af sjöförsvaret medelst en
skärgårdsflotta vara för vårt land i främsta rummet nödvändigt; och
har Utsktt derföre afstyrkt bifall å ifrågav:de Propos. Utskits upfattning
synes således vara, att en så beskaffad fregatt, som den
B • n 14 April e. i».
föreslagna, icke skulle vara lämplig, emedan den ej skulle kunna
röra sig i skärgården. Det är i sanning att upskatta dess verknings-krets
allt lör ringa, dess rörelseförmåga alltför obetydlig. Öfverallt,
der man finner vatten under kölen, kan ett nutidens, med ångmachin
forsed), större krigs-fartyg obeliindradt röra siV, äfven om
det vore i den trångaste skärgård; derom vittna de sednaste krigshändelserna
i Östersjön, då Engelsmännen sent på hösten lago i
Finska vikens trånga farvatten med sina stora skepp utan att förlora
något enda.
Egendomliga för vårt land hafva dessa strider varit om det
stora och lilla sjö-vapnet. De hafva lortgått under en lång löljd
af riksdagar, hvarvid man å ena sidan ansett att Sveriges försvar
hufvudsakligen borde grundas på en allmän national-lieväpning i
förening med en roende skärgårdsflotta, under det man å andra sidan
hyllat den princip för försvaret till lands och vatten, sorn hittills
gjort sig gällande och som erkännes af alla andra nationer.
Ehuru båda dessa åsigter så väl inom pressen och representationen
som inom vapnet hafva sina målsmän, ega vi dock ännu qvar en
ar nice och en sjögående örlogsflotta. Man mäste dock erkänna att
en kärna, en stam lordras lör landets försvar, och den är till lands
vår armée och till sjöss vår stora Holta. I st ii I let lör att gnaga
på denna kärna, borde man tillse, alt den hibehölles samt ordnades
och försåges med tidsenlig materiel. Alven nu, sidan ångans
införande kan anses såsom en förmedlande makt emellan de skilda
vapnen, hör man dock satser framkastas om skärgårdsflottans löreträden
i motsats till en sjögående fiol ta Den förordnandet af Sveriges
och Noriges stridskrafter 1850 nilsalie kommission yttrar i detta afseende;
»Den hittills brukliga fördelningen i örlogs- och skärgårds(<tor
och. liten) flotta, hvaraf den förra är a bedd endast för hal
vet och den sednare att försvara skärgården, är icke längre användbar».
Den förra, försedd med ångkraft, kan lika såval sorn den sednare
strida i skärgården, der den i allmänna farlederna och. blott
nödig lokal-kännedomKfinnes, äfven mångenstädes utanför dessa finner
tillräckligt djup och utrymme. Nutidens ångkanon slupar äro
genom sina dimensioner och kraftiga machiner i stånd att med de
större skeppen deltaga i krigs-operationer så väl på hafvet som i skärgården
och höra derföre till samma: klass som dessa
Så långt historien går tillbaka, så långt saga minnes, har sjölifvet
(infattats med en särdeles örknrh k i Sverige. Derom vittna
våra minnesmärken: steusättningarne, hällristningarna och jern
ringarne i bergen, vikinga-borgarn-e, bauta-stenarne, sjelfva namnen
på en del härader m. m., allt påminner jorn hafvet och npmanar oss
att ej öfvergifva det.
Det finnes väl ännu qvar en flägt af den gamla vikinga-atidan,
enär det bästa sjöfolk allmänt anses komma från Noiden
Att hos ett sådant folk, sorn varit och fortfarande borde vara
en sjöfarande nation och borde hysa kärlek till hafvet, röster kunnat
höja sig för att »vi skola öfvergifva detta haf och hädanefter utföra
våra sjökrig till lands», det förefaller oförklarligt. Det är
|) en 14 A pril e. m.
en psykologisk företeelse, hvartill man ej funnit motstycke i något
annat land.
Inga Ryska roddkanonbåtar hindrade Engelsmännens härjningar
långs Finska kusterna.
Den gamla Ryska roddkanonflottan lärer för riärv:de slopas.
Danmark med sina öar och sund, Norige med sina djupa fjordar,
båda dessa länder erkänna nyttan af en skärgårdsflotta, men aldrig
har der några så radikala åsigter i detta afseende framstiilts, som
man hört hos oss.
Nyttan af en mindre, men tidsenlig flotta har så många gånger
blifvit bevisad, att derom torde man i allmänhet vara öfvertygad.
En sorglig sanning är emedlertid, att Sverige lör närv:de är
det enda laud, som ej har någon ång- fregatt.
Det är derföre hög tid att ej låta värt sjövapen stå för långt
efter andra nationers. Ett kommande krig torde eljest låta oss
betala denna försummelse med summor mångdubbelt så stora, som
det byggnads anslag, sorn nu begå res.
Det är blott den Ytliga betraktaren, sorn anser ett crlogs-skepp
vara ett dödt kapital, gagnelig! blott under krig. Sä vore det visserligen,
om under fredstid alla våra örlogsskepp fiiigo ligga suckande
vid brobänken i Carlskrona.
En örlogsflotta eger ett mera mångsidigt värde och återgäldar,
rätt använd, äfven under den djupaste fred den kostnad,
på densamma blifvit nedlagd.
Det må tillåtas mig anföra några tankar i detta ämne ur Tidskrift
för sjöväsendet:
Det vetenskapligt fulländade och för striden fullkraftiga örlogs-skeppet
är, så viii som hvar och en annan storartad uppenbarelse
af mensklig kraft och mensklig snillrikhet, en mäktig häfstång
af lyfta national-audan till ett högre sjelfmedvetande och att
motverka de borgerliga bestyrens ofta söfva tide inverkan på själens
ädlare förmögenheter. Sverige bör ej och kan ej ostraffadt afsäga sig
sitt rättmätiga anspråk pä att vara en sjöfarande nation i detta
ords ridderliga bemärkelse.
Det vore en oklok beräkning, att för framtiden afsäga sig förmånen
att på fjerran haf lia sin handel befordrad genom det anseende.
sorn en aktad flagga ingifver. Om Svenska folket rätt förstår
marinens sanna betydelse, lärer det väl ej för besparingen af
en måttlig penningesumrna vilja upoffra dess mångfaldiga välgörande
verkningar och i nautiskt hänseende nedstiga till den låga ståndpunkten
af en blott och bart vinningslysten krämare-nation.
Mine Hrr! en sådan ång-fregatt, hvarom nu är fråga, skulle inför
utlänningen vara det vackraste ombud för moderlandets bildning
och sociala utveckling samt på hemstationen utgöra ett hän föl ande
föremål för stolt sjelfförtröstan och vaknad fosterlandskänsla och
skulle sålunda bidraga att gifva hvad högst och bäst ett folk kan
önska: yttre anseende, inre tillfredsställelse.
Jag anhåller att få förena mig i den reservation, Hr Skogman
afgifvit.
1) eu 14 April o. m.
Hr Montgomery, Robert Nils Germund: I likhet
med samtlige ledamöter af R. o. Ad. inom Utsk:t, har äfven jag
anmält min reservation emot Utsk:ts beslut i denna punkt. Då
jag således instämt i hvad Hr Skogman yrkat, måsie jag dock tillstå,
att jag finner det något oriktigt alt anse StatsUtsk:t icke
hafva haft något skäl för sitt afslag. Det skäl, som Utsk:t i första
rummet anfört, är nemi. behofvet af all möjlig inskränkning i
utgifter för den kommande statsregleringsperioden. och detta skäl
torde dock tåla att tänka på, isynnerhet när det är fråga om eu
så stor utgift, som den af 7 57.800 rdr rmt. Då emellertid ingen
ännu yttrat sig emot Hr Skogmans reservation och ingen heller
försvarat StatsUtsk:ts Betänk., förmodar jag, att vi lätteligen kunna
komma ifrån saken, hvarföre jag får inskränka mig till att anhålla
om bifall till förenämnde reservation.
Gr. Anckarsvärd, Carl Henrik: Det är tvifvelsutan föga
inledande för en man utom facket att inlåta sig i en tankestrid,
der motståndet är så enhälligt som i förevarande fråga. Det skulle
således synas ganska förmätet, att ens sätta i fråga att någonting
vore att anmärka, särdeles vid organisationen af flottan och den
nu framställda fordran på anslag till byggande af en ny ångfregatt.
I detta hänseende tager jag mig dock friheten, att med anledning
af en djerfhet, som jag ådagalagt vid föreg:de riksdagar, att nemi,
alltid inblanda mig i denna diskussion, ehuru, jag medgifver det,
utan framgång, upriktigt bekänna, att, under de förflutna 50 åren
af vårt nyare statsskick, då vi kommit i tillfälle att närmare yttra
oss öfver statsangelägenheter i allmänhet, för mig åtminstone, med
undantag af Gr. von Plåtens s. k. rapport rörande flottans tillstånd,
icke någon organisationsplan varit synlig, som lemnat ämne till
några stora förhoppningar om den utbildning af vapnet, som man
har rätt att fordra och hoppas. Vid sisla riksdagen påminner jag
mig, att det upgafs såsom plan, att vi vid 1872 års slut skulle
ega i fullgodt stånd 8 ångskepp, nemi. 3 af s. k. nyaste och
största klassen, 3 af äldre och första samt 2 af äldre och andra
klassen, d. v. s., såsom jag och troligen andra utom facket föreställt
oss, skulle dessa 8 skepp eller största delen deraf blifva
från sitt gamla tillstånd förändrade till ångskepp. Jag får i alside
härå göra samma erinran, som jag tog mig friheten framställa, då
Grefve von Plåtens organisationsförslag här förevar, nemi. att det syntes
mig som om Hr Grin något mycket dagtingade med sjelfva
principen, då han blott föreslog nedhuggning af de gamla skeppen,
hvilket mötte ett ganska betydligt motstånd. Jag. hade för min
del trott, att han gjort bättre, om han rent ut förklarat dem nu
för tiden odugliga att bibehålla längre än på sin höjd så vida de
kunde förtjena sin underhållskostnad, eller vid tillfälle af behof användas
som flytande batterier, men ingalunda ingå såsom någon
del i sjöförsvaret, eller i någon plan för flottans organisation. Då
sålunda vid 1856 års riksdag den nya planen framlades och fartygens
antal deruti uptogs till inalles 31, vet jag icke om den
fregatt, hvars nybyggnad nu begäres, är en följd af denna plan
308
L> en 14 April’*, m.
eller om elen är en fordran utom densamma. I detta hänseende
anser ja<* verkligen, att Ulsk:t hade kunnat och bort för It. St:r
fraiiist.ii
ras omdöme i Irågan. Detta liar nu icke skett, och utan att, så*
sorn andra talare gjort, underkänna det skäl, som Utsk.t hufvudsakligen
föreburit för sitt alstyrkande, nemi. brist på medel, hvilket
jag anser vara i högsta måtto väsendtligt i en sådan fråga som
denna, tror jag dock, att det för sakens skull varit ganska vigtigt,
om någon antydan, huruvida den vid förra riksdagen framställda
planen vore följd eller frånträdd, hade egt. rum. Jag tyckte mig
i ett yttrande af en värd ledamot förnimma, att planen blifvit från*
trädd och att man öfvergifvit försöket att förändra gamla skepp till
ångskepp; men det är möjligt att jag misstager mig; jag nämner
det blott såsom jag uplättat det. Men, mine Hrr, lör sjelfva örlogsvapnet.
synes det i sanning nära nog bedröfligt, att vi efter en
så lång tid icke kommit till någonting bestämdt i denna angelägenhet.
Denna blandning af 8 gamla skepp, denna plan, sorn icke
förrän 13 är härefter kan vara fullföljd, hvad antyda dep Jo, antingen
brist pä system och någon ordnande förmåga, eller brist på
medel för hvad sorn erfordras. Men vid betraktande al vapen t
allmänhet, måste man i framsta rummet tänka på hvad man kan
komma att strida emot. I detta hänseende kan Jag icke undgå
att nämna att 18ö9 hade Ryska örlogsflotta!! i O-tersjöii blifvit
ökatl till 7 I ångfartyg och 25 kanonslupar, summa 96. At dessa
voro mer än 40 linieskepp, och vi veta ganska mänga al oss, att
på eltersommaren lori idet år kom till Kronstadt den nya Ryska
änglregatten »Storamirnleu», byggd i Amerika tor sextio 70 pundig»
kanoner och 2 stora svängkanoner, samt med dimensioner, atpassade
härefter Hara!' synes således med hvilken styrka (lenna
flotta tillväxer. Hur har visserligen sagts, att vi liro t behof at,
såsom jag förmodar, linieskepp; ty om man. vid ett anfall at Ryssland,
lagger ett fartyg i norr och söder om Kalmar sund. så kan
ingen flotta gå derigenom. Men jag hemställer, om det är någon
omöjlighet att en flotta med 31 fartyg kati löpa ut för att hålla
stånd emot en af 96, isynnerhet vid en strid på öppna sjön, der
så mycket beror af vindkast och andra tillfälligheter. Vid sådant
förhållande tror jag, för min del åtminstone, att en annan slags
plan för sjelfva flottan bör komma till stånd.
Hvad skärgårdsvapnet betraffar, har jag visserligen hört sägas,
att det påståendet, att detta vapen på sista tiden blifvit åsidosatt,
grundar sig på en,oriktig åsigt, och icke öfverensstämmer med verkliga
förhållandet. Men jag frågar Iliad som är gjordt i delta hänseende?
Det är kändt, att Danmark har kanonjollar, som åro utan
all jemförelse vida bättre tili våra; de föra en bombkanon, hafva
en treflig hytt ät befälhafvare!!, berga under dack af besättningen,
ros med 10 par åror och äro möjligen l/2 fot längre samt
något bredare äu vära. Då frågar jag. om icke vårt vapen varit
försummadt. då vi icke under sä liing tid tillegna! oss de förbättringar,
som vunnits pä så nära håll? Vidkommande de nya ätig
båtarn*
-
Den 14 April e. m.
909
butarne nf jern, sä måtte det väl icke kunna ens falla os« in att
tänka, det vi skulle, förvandla våra roddslupar helt och hållet till
ångslupar, isynnerhet som enligt min öfvertygelse, hvilken jag hört
delas af män, som förslå facket, uti åtminsfone skärgårdskriget
(det öfriga vågar jag icke bedöma) kanonjolle!) är mycket fördelaktigare
än slupen. Den är det förnämligast derföre, att den i ett
land, som icke har öfverflödig styrka och tillgång på besättning
behöfver mindre sådan än slupen; ty när den förra drager 22,
man, fördrar den sednare 50 eller 60. På sådana grunder tror
jag att StatsUtskrt verkligen haft många skäl för att afslå det nu
begärda anslaget. I afseende å sluparue, frågar jag, ont de äro
fullt tjenstbara, och likaså jollarne? Jag vet det icke, men jag
frågar blott. En värd ledamot, sorn nyss yttrade sig i frågan,
nämnde äfven att Regeringen för kustförsvaret förordat Stockholms
befästande. Jag ber dock att få erinra, att kustförsvaret måste vara
för att befästa Stockholm; ty icke kan man väl rimligen säga, att
Stockholm ingår i kust,försvaret, utan tvärtom, såsom en olycklig
punkt, hvilken man måste vara betänkt på att försvara.
Dessa äro de anltr, mine Hrr, jag har att tillstyrka bifall till
Utskits hemställan, väl vetande, huru utgången ändock kommer att
blifva; men på det R. o. Ad:s prot:r icke skola vara alldeles
i saknad af en tanke, motsatt den, som här kommer att göra sig
gällande, har jag ansett mig böra uttala min öfvertygelse i frågan;
och jag anser, att man icke behöfver för sjelfva frågans principiella
behandling kunna sköta hvarken seglande skepp eller roddbåtar,
utan blott begagna sin sunda tankeförmåga.
Hvad skärgårdsförsvaret vidkommer, hafva Ryssarne äfven deruti
gått mycket långt. Då Kejsaren år 1856 mönstrade sin Ostersjöflotta
vid Kronstadt, räknade den 50 fartyg ångslupar och 75
af annan byggnad. Detta kan således omöjligeu för oss gifva anledning
att beträda samma bana. För öfrigt är det tvifvel underkastad!,
huruvida icke vår lilla jolle är vida förträffligare och kan
göra den stora Ryska ångslupen betydligt förfång, när det kommer
derhän. Man har äfven sagt att våra skärgårdsfartyg borde vara
byggda så, att de kunde gå öfver hafvet och kasta trupper på andra
sidan derom. Det kan vara ett ändamål för de Ryska, men
icke för oss; utan vårt ändamål är att kunna försvara våra sjöar
och våra kuster. Jag kommer således alltid, så länge jag har någon
röst på detta rum, att yrka, det skärgårdsvapnet, på sätt
Utsk:t sagt, icke måtte åsidosättas, utan att derpå måtte fästas det
aldra största afseende.
Hr Brakel, Mauritz; För min del anser jag det af föga
vigt, om vi om trenne år ega en bit af den fregatt, som Regeringen
föreslår, eller ej. Också skulle jag ej hafva upträdt, om icke
Gr. Anckarsvärd just som väckt Eder, mine Hrr, ur den sorgliga
liknöjdhet, hvarmed J följt den matta diskussionen.
Och man kan i sanning förlåta oss vår ringa förkärlek för
Sveriges sjöförsvar. Regeringen sjelf, högsta vårdaren af Sveriges
H. V. 14
210
Tl-en 14 April e tn.
ära och anseende, tyckes ej inse dess vigt; åtminstone begärer hon
ej hvad som fordras för dess uprätthållande.
För nära tvåhundrade år sedan lefde i Sverige en Kung, han
kallades den Elfte Karl, och då var Svenska folket ett folk. Vi
riro det visserligen ännu, men icke iiro vi ett folk, sorn mera älskar
sjelfständighet och anseende, än njutningar och vällefnad.
Kung Karl den Elfte upkallade icke sin finansminister och
frågade honom huru mycket af skatterna var öfrigt att anslå till
fosterjordens försvar. Nej, han fordrade af nationen hvad som dertill
behöfdes och nationen beviljade ända till 1,000,000 daler
silfverroynt om året,, eller i vårt mynt 4,000,000 rdr rmt. Jag
säger i vårt mynt 4,000,000, fy, mine Hrr, dalem silfver var
visserligen den tiden icke mer än rdr silfver, men silfret föll
under sista hälften af 1700-talet till hälften af det värde, det hade
på 1600-talet, och således Olifver 1,000,000 d. s. m. motsvarande
4,000.000 rdr rmt. Det egentliga Sverige egde icke mer än 1,000,000
innebyggare och 1,000,000 var befolkningen i dess underlydande
länder. Svenska arméen upbringades till 65,000 man och dertill de
bästa trupper i verlden; Svenska flottan, hvilken Danskarne under
Juel nästan helt och hållet förstört, nybygdes och blef 45 örlogsskepp
stark.
Den bevillning, som Svenska folket för dessa båda ändamål
då åtog sig, var så stor, att den upgick till 10 ä 20 proc. af behållen
inkomst. Men, sägen J, mine Hrr! då var det icke nöd i
landet. Nej, det var icke nöd, ty det var hungersnöd. Under år
1 697 ihjälsvulto öfver 80,000 menniskor i Svea land.
Jag beder eder om förlåtelse att jag fört eder tillbaka till
fordna dagar. Jag skall nu återgå till de närvarande.
Gr. Anckarsvärd har framhållit obehöfligheten af en större
flotta, nödvändigheten och oöfvervinnerligheten af en skärgårdsflotta,
planlösheten i förvaltningen och Statens ringa tillgångar.
Om örlogs- och skärgårdsflottan har jag så ofta tvistat med
Hr Grat, att jag ej nu vill uptaga eder tid att återuprepa gamla
svar på gamla anfall. Jag beder endast att få nämna, att By 8-  sarne under sista kriget funnit sin roddflotta hafva varit af så utomordentlig
nytta, att de nu ansett för godt att förvandla den till
mudderfartvg på Newa. Jag har hört det af den Svenska militäragenten
i Petersburg, Hr Björnstjerna, som här är närvarande.
Jag nekar dock ej att vi kunna draga nytta af vår skärgårdsflotta,
så vida man vill inskränka sig att betrakta den som fly
tande
batterier, som på förhand kunna på tjenliga ställen upställas.
Denna vår skärgårdsflotta är i allt i fullkomligt skick. Utredning
och ammunition finnas för densamma i fullständigt och fullgodt
tillstånd. Det ligger således ingen sanning i Hr Grins förmodan
att skärgårdsflottan blifvit vanvårdad. Den har tvärtom blifvit omhuldad,
kanske mer än den förtjenår. Huru förhållandet deremot
är med örlogsflottan, skall jag straxt visa för eder, mine Hrr!
Gr. Anckarsvärd har sagt, att år ifrån år upgjorts nya planer
för flottan, men att dessa aldrig fullföljts. Det är en sanning,
mine Hrr! men hvad är orsaken dertill? Vägrade anslag och nya
Den 14 April e. tn.
211
upfinningar. Sednast, upgjorde Svenska och Norska komiterade en
plan för de båda rikenas sjöförsvar. Svenska flottan skulle minst
utgöras af 8 ångskepp och 4 ångfregatter. Årliga anslaget till
flottans nybyggnad är 1 62,000 rdr och Regeringen åtnöjer sig dermed.
Med detta årliga anslag skulle det åtgå mer än 100 åratt
bygga de föreslagna skeppen.
Mine Hrr! I hvilket tillstånd befinner sig väl för det närvarande
Sveriges flotta? Vi ega tre gamla ångkorvetter, alla görande
mindre fart än som fordras af nuvarande krigsfartyg, en
ännu ej färdig fregatt och tvenne ångskepp. Dessa sednare kunna
dock knappast uptagas i räkningen. De gora endast i godt väder
8 å 9 kneps fart. De kunna således ej åtlölja en allierad flotta,
som gör 12 till 13 knop. Ej kunna de ensamma kryssa på hafvet,
ty enstaka fartyg måste ega den fart, att de när som helst
kunna börja och öfvergifva strid, allt eftersom de finna det nödvändigt,
allt eftersom de finna starkare eller svagare motståndare.
Den del af vår flotta, som är efter nutidens fordringar, består
således af en ofärdig fregatt och tre gamla korvetter. Vill Gr.
Anckarsvärd påstå att för detta ömkliga resultat de 4,000.000,
till hvilka flottans budget, båtsmansroteringen inberäknad, upgår,
äro bortkastade, skall jag villigt underskrifva det. Men det är denna
planlöshet, denna misshushållning, som skall och bör aflijelpas, och
den afhjelpes ej utan ökade anslag.
Bättre är att besluta öppet och ärligt att ega ingen örlogsflotta,
än att för stora kostnader söka hoplappa ett lappverk,
som, utan att kunna uprätthålla Svenska anseendet, endast blifver
en graf för Svenska äran.
StatsUtsk:t och Gr. Anckarsvärd har talat om Statsverkets
ringa tillgångar. Det vore eget att en gång undersöka huru det
med dessa kan sig förhålla, om verkligen Svenska folket är så betungadt
af skatter.
Till uplysande häraf utbeder jag mig att få göra en liten jemförelse
emellan skatterna under det första decenniet efter 1809 och
dem under ingående statsregleringsperiod.
Sedan 1809 hafva grundskatter ända till en millions värde
blifvit afskaffade. Denna lättnad tager jag dock ej med i beräkningen;
den bar varit grundad på billighet och nödvändigheten af
förenklade räkenskaper.
Det första årtiondet efter 180 9 utgick allmänna bevillningen
med omkring 2,500,000 rdr i speciesedlar, eller med omkring
5.000.000 rmt efter 96 sk:s medelkurs. Nu utgår bevillningen med
2.000.000 rmt. Alltså har en nedsättning af 3,000,000 skett i
den direkta beskattningen. Men vida större är nedsättningen i den
indirekta beskattningen. Är 1816 var tullen på raffinad 66 öre,
nu är den 13 öre; på kaffe var tullen 25 öre, nu är den 10 öre;
på bomull 4 öre, nu är den ingen; på salt 100 öre, nu 60 öre;
på sill 200 öre, nu 25 öre; på the 1 rdr 66 öre, nu 50 öre, på
chocolad 100 öre, nu 30 öre; på kött tunnan 5 rdr 33 öre, nu
ingen; på finsk skepp. 13 rdr 33 öre, nu ingen; på smör lisp.
t rdr 33 öre, nu ingen o. s. v.
212
Den 14 A p ril e. m.
Om man antager att Svenska folket fortfarande »kulle förbruka
samma myckenhet af socker och kaffe (jag skall blott taga
dessa två varor i betraktande), som det nu gör, så skulle nedsättnirigen
i förbmkningsskatt endast tor deni utgöra, för socker
1 2,000,000, för kaffe 2,000,000 — r.nia 14,000,000 rdr. Utförsels-tull
på tilia siid var 1816 1 rdr, nu år den ingen. FörL
år. utskeppades 1,400,000 t:r, således en skattenedsätfcning af
1.400.000 rdr. Utförselstullen på stångjern var 25 öre pr citner;
således skulle tullen för .1,600,000 citnr, som utskeppas, upgå till
400.000 rdr. Tullen på bläder och bjelkar var för bräderna från
33 öre till 4 rdr tolften, för bjelkarne från 50 öre ända till 6
rdr st., allt efter brödernas och bjelkarnes längd och tjocklek.
1,000,000 tolfter bräder utskeppas och 600.000 st. bjelkar.
Den indirekta skattenedsättningen för endast de 4 varorna
socker, kaffe, span mål och stångjern utgör således omkr. 16 millioner.
Dessa 16 millioner skulle ökas med åtskilliga andra millioner,
-om tulluedsättningen på alla öfriga varor toges i betraktande.
Detta är en stor och utomordentligt stor skattenedsättuing, så
vida man med skattenedsättuing menar minskade skattebidrag från
hvarje skattdragare och icke minskade statsinkomster.
Låtom oss nu tillse om några skatter blifvit förhöjda. Jag
vet ingen utom bränvinsskatten, som från en obetydlighet blifvit
höjd till 8,000,000. Men det finnes intet, som vittnar så mycket
om Svenska folkets tillgångar, som just denna höga bränvinsskatt.
Jag frågar eder, mine Hrr! om vi hafva råd att skatta 8,000,000
blott tor rättigheten att supa, månne vi icke då äfven skulle hafva
råd att skatta hälften för rättigheten att vara en tryggad och ansedd
nation? Och mer än 4,000,000 rdr behöfver ej vårt försvarsverk,
flottan 3,000,000 och landtförsvaret 1,000,000 om året,
för att sättas i sådant skick, att vi icke mera skola sitta bortglömda
och ringaktade i vår vrå af verlden, en vanmakt bland
stormakterna.
Mine Hrr ! Sverige har egt lyckan af att åtnjuta en 5 0-årig fred.
Under denna tid har fäderneslandet med stora steg framgått i materiel
förkofran. Jag älskar denna förkofran och vi böra alla älska
den, ty på det materiella välståndet är dock bildning och civilisation
ytterst grundade. Det är icke dagakarlen, som hela dagen
går böjd öfver spade eller plog, som rycker menskligheten fram-;
det är den, som eger någon ledighet från det tunga arbetet och
tryekande brödbekymren. Jag älskar derföre vår materiella förkofran,
men ej älskar jag den så högt, att jag icke sätter tvänne
ting högre, och dessa äro: försl vissheten om vårt nationella oberoende,
vissheten att vi ega kraft och medel att hufvudsakligen
värna oss sjelfva, vissheten att vår frihet icke är en nådegåfva från
andra makter, utan vår egen oförvanskliga tillhörighet; så: medvetandet
att vi, äfven vi häruppe i Norden, om icke ensamma, så i
förening med våra bröder sunnan och vestan, en gång skola åter
deltaga i mensklighetens stora intressen, att vi, äfven vi, skola bidraga
till mensklighetens och civilisationens utveckling.
Den 14 April e: m.
913
Sverige egde en gång en röst på Europas stora riksdag. Genom
olöistånd och öfvermod bortslumpade en konung densamma
sch kanske äfven den fordna Svenska känslan, som dref Svenska
folket, icke att lefva siort, men att handla stort.
Mine Hrr! För mannen gifves det en sror och ljuf tillfredsställelse,
och den Sr att, när han står vid lifvets mål och ryggen
kröker sig öfver grafven, veta sin lefnad ej helt och hållet hafva
gagnlöst förflutit. Henna tillfredsställelse är stor och ljuf och jag
tillönskar
(ten en gång åt eder alle, mine Hrr! Jag vet dock en
tillfredsställelse, som är ännu större och ännu ljufvare. och den
måste vara att veta sig, huru ringa och obetydlig man än sjelf är,
dock tillhöra en nation, som eger minnet af att hafva varit något
och viljan till att äfven blifva något. Stor och ljuf är tillfredsställelsen
öfver sig sjelf, mern större och> ljuf vare är tillfredsställelsen,,
är stoltheten öfver sitt fädernesland.
Åtskilliga ledamöter yttrade härtill bifall.
Hr Virgin: Jag ber. blott att med några ord’få besvara
den aktade veteran, som nu upträdt emot mig Jäg har hört honom
framkasta anmärkningar öfver frånvaron af system. Jag ber
att få påminna derom, att hvarken England eller Ryssland eller
någon annan makt föijer något system,, och Sverige har ännu mindre
kunnat göra det. Utvecklingen går så fort, att det är omöjligt.
Jag frågar Eder, M. Hrr, huru det skulle hafva sett ut, om
vi stannat vid det system, som fastställdes 182.3.. Vi skulle då
hafva varit långt mera efter vår tid, än vi nu äro. Vid alte riksdagar,
r synnerhet den sednaste, beslöto Stina att ingenting skulle
göras för linie skeppen; och det är således icke styrelsens fel om
de äro bristfälliga. Hvad kanonjollarne, som Hr Grin trodde att
Danmark hade så förträffliga, beträffar, så vill jag minnas, att R. Slir
beviljat anslag till' tre sådana. Dessa fordra 38 man hvardera för.
att föra en kanon i elden. Sådant gick an på den tiden, då folk
icke betydde så mycket; men lili är det hvarken ekonomiskt eller tidsenligt.
Jag medgifver, att Ryssland- har en omätlig marin; , men
om man vill anställa en jemförelse, tror jag att den kostar vida
mera än vår. Man har sagt,, att vår skärgårdsflotta blifvit försummad
; men så är icke händelsen; den har gått betydligt framåt på
sin äldre broders bekostnad, och allt befinner sig i godt skick, ehuru
måhända mycket icke är lämpligt för sin tid.
Hr Skogman;- Gr. Anckarsvärd har begärt åtskilliga nplysningar,
hvilka jag nu skall sökte efter bästa förmåga lämna. Jag
skall inskränka mig så myeket, som möjligt, i synnerhet som, milvi
komma till Hr Hjertås motion om flottornas särskiljande, jag
då sannolikt nödgas uprepa alltsammans. Den underlägsenhet, som
Gr. Anckarsvärd säger sig ega derutinnan, att han icke känner ds
tekniska detaljerna, tror jag mer än väl upvägas af den makt öfver
språket och den parlamentariska vana, han under en mera än
50-årig riksdagsmanna verksamhet hnnnit förvärfva, då jag deremoti
detta afseende är alldeles nybörjare.
214
Den 14 April e. m.
I afseende på den första frågan, huruvida den plan, som vid
förra riksdagen framlades, ännu skall fortfarande anses vara gällande,
och om det nu föreslagna fartyget kan anses ingå i denna
plan, ber jag blott att få upliisa några rader ur K. Mits Propos.
vidfogade Statsråds-protok. öfver sjöärenden. Der står nemligen:
»en skruf-fregatt, byggd enligt tidens fordringar, af den kraft,
de dimensioner och den hastighet, förslaget alser, är dessutom ett
krigsfartyg af sådan beskaffenhet, att det skulle göra sina goda
egenskaper gällande och visa sig användbart oell förträffligt i hvilken
flotta som helst, denna må nu vara stor eller liten, fienden
mötas utanföre eller inom hafsbandet; och hvilka förändringar än
må förestå sjökrigs-materielen under närmaste tidrymd för ett fartygs
påräkneliga varaktighet, lärer dock under tiden den klassens
skruf-fregatter icke hinna utdömas, knappast förlora i rang». Jag
tror således, att man med temlig säkerhet kan draga den slutsatsen,
att det ifrågavide fartyget icke nödvändigt ingår i den nämnda
planen, utan att det är användbart och ingår i hvilken antaglig
plan som helst.
Vidkommande den af Gr. von Platen framlagda planen, så finnes
väl icke mer än en tanka om den skicklighet, hvarmed den är
utarbetad; men jag måste dock göra några anmärkningar dervid.
Det var nemligen icke egentligen de gamla skeppen, han ville nedhugga,
utan de nya af gammal modell, ehuru de voro i temligen
eller fullkomligt godt skick. En annan omständighet var att i hela
denna plau icke några ångfartyg ingiugo. Vi skulle således icke
hafva varit särdeles belåtna, om den genast blifvit satt i verket.
I afseende å skärgårdsflottans tillgångar, har jag åtskilliga
upgifter att meddela. Deruti ingå blott dc bevarade fartygen, ty
de andra, t. ex. kok-fartygen, tjena numera icke till något, sedan
hvarje kanon-slup fått sin kabyss om bord. Såsom jemförelsepunkter
har jag valt år 1810, straxt efter kriget, 1824 och 1860,
och jag tror att dessa siffror skola visa, att, om äfven emellan åren
1810— 1824 en sammansmältning egde rum, — hvartill jag skall
förklara orsaken, som är ganska enkel —, så har deremot emellan
åren 1824 —1860 ett motsatt förhållande inträffat. I afseende på
galererna ber jag att få nämna, att de voro alldeles odugliga som
strids-fartvg, och 1808 —1809 begagnades blott en sådan, nemli
gen
Amiral Pljelmstjernas flaggfartyg. Under 1808—1809 års krig
byggdes flera nya jollar och slupar; deras antal upgick 1810 till
136. Derefter och intill 1824 lemnades galererne alldeles åt sitt
öde och hade nämnde år sammansmält till 12. Att äfven en del
kanon-slupar slopats hade sin anledning deruti, att en stor del af
dem voro byggda på enskilda varf och af högst usel beskaffenhet.
Sålunda byggdes t. ex. i Westervik 2 s. k. hemmemor, hvilka voro
så beskaffade, att den officer, som erhöll befälet öfver dem, vägrade
att emottaga det, emedan han ansåg det vara detsamma som att
dränka besättningen. En annan fick då befälet, men andra dagen
efter det ett af fartygen kommit i sjön, sjönk detsamma och större
delen af besättningen drunknade. Jag öfvergår nu till förhållandet
år 1860. Nu finnas 76 kanon-slupar af något olika dimensioner
Den 14 April e. in.
och 120 kanon-jollar. Jag har uteslutit två, som togos i Norska
kriget, och hvilka äro af en annan modell. Med dessa 196 fartyg
får jag i elden så mångå kanoner, att deras i ett lag afskjut»a
projektiler i vigt upgå till ungefär 80 cent,., då samma qvantitet
1810 tipg:ek till 47, och 1824 till 39 cent. Sä mycket om
fartygens bestyckning, och i allmänhet fäster man numera vid ett
'tjenstbart fartyg större fordringar, än tillförene. Men det är icke
nog härmed; man måste äfven se på inventarierna, och om man i
detta afseende jemför det nu väte tillståndet med fövhållauderna
1824, så fanns då knappast något fartyg i komplett skick, hvar
emot
numera nästan ingenting fattas. I)ct felar några rundhult,
men de äro numera jemförelsevis öfverflödigt, då alla marscher gå
under bogsering. Ar 1824 fanns nästan ingen utredning, — de
flesta inventarie-persedlar saknades. Det är ganska sannt, att man
icke byggt så mycket nytt under sednnste tider; men man har i
stallet bemödat sig att sätta det befintliga i fullgodl stånd, oeh
hela styrkan kan nu rycka ut, hvilket icke var förhållandet 1824,
ehuru då blott funnos 47 jollar och slupar, oeh nu 120. Nybyggnaden
af jollar framskred en tid mycket hastigt; roen efter tipfinningen
af bombkanoner, hvilkas införande var af största vigt och
hvilka äro af mycket kraftigare verkan än vanliga kanoner, måste
fartygen byggas derefter, hvarföre man byggde slupar. Emellertid
finnas 6 bataljoner jollar med komplett utredning af alla slag, utom
proviant, och denna utredning af vida bättre beskaffenhet, än förut.
Der finnas gevär, hvaraf en del refflade, gjorda i Belgien, katnmarladdnings-gevär,
tält, filtar, projektiler till nära nog dubbel upsfitt,-  ning, m. m., oeh om icke antalet fartyg är betydligt större än torr,
är dock deras afskjutna projektil-vigt dubbelt så stor.
Hvad angår jollarne, så äro de naturligtvis icke afsedda för
öpna sjön, oeh de behöfva blott komma till de öpna fjerdarne i
Stockholms skärgård, så skall det visa sig att någon manöver, någon
större rörelse med dessa båtar är alldeless omöjlig.
Beträffande de Danska jollarne, så är deras tillvaro icke någon
nyhet; de hafva blifvit pröfvade, men omdömet har icke utfallit
så fördelaktigt som Gr. Anckarsvärd påstått. Jag tror, att våra
egna jollar, som äro byggda efter ritning af den utmärktaste bland
våra män i det facket, nemligen Amiral von Sydow, äro i åtskilliga
afseenden bättre. De Danska hafva visserligen åtskilliga fördelar,
hvaribland den att officeren har en hytt; men deras bestyckning
är lättare och till följe af deras inredning (de hafva icke de
s. k. lång-väggarne, mellan hvilka på våra ammunitions-förrådet ligger)
är deras ammunition mera utsatt för skada af väta, ifall fartyget
träffas af ett skott, äfven om detta för öfrigt ej skulle föranleda
någon våda. Den Danska joilen är således i mera än ett
afseende sämre än vår.
Jag har redan tagit R. o. Ad:s tid tillräckligt i anspråk, och
hoppas, att de upl.ysningar, jag tagit mig friheten meddela och hvilkas
tillförlitlighet jag kan garantera, skola någorlunda hafva förmått
skingra de betänkligheter, som en och annan ännu möjligen
kunnat hysa.
216
D en 14 April e. in.
Äfven detta anförande framkallade bifallsyttringar.
Hr Hjerta, Carl Johan: Jag hade visserligen icke äm
nat
upträda i denna fråga; men jag anser mig dock skyldig dertill,
till följd af ett yttrande, som här blifvit fälldt rörande skärgärds-vapnet.
Då jag ang:de detta vapen hyser samma tänkesätt,
som af StatsUtskit blifvit uttalade, nemligen att skärgårds-vapnet
i Sverige är af mycken vigt och etil. min tanke, rätt utbildadt, måhända
vårt hnfvudvapen, så borde jag anföra skälen härför; men
jag vill inskränka mig till att nämna det jag i denna fråga har
samma åsigter som f. d. StatsRåden Gr:ne v. Platen och hvilka torde
vara tillräckligt bekanta på detta rum, särdeles som de, så val af
desse män som af frami. KommendörKaptenen Lavén, blifvit i tryck
ådagalagde. Hvad våra roende kanonslupar och jollar beträffar,
hvilka af Chapman konstruerats och af Sydow förbättrats, så tror
jag att med våra ringa tillgångar det för närv:de icke är skäl för
oss att låta dessa fartyg öfvergå till förruttnelse eller af tiden förfaras
utan att byggn andra i stället. Huruvida Danmark och Ryssland
afskaffat roende kanon-båtar ur sina mariner är mig icke bekant;
har så skett — tror jag det är ganska oklokt och för oss
är det ej skäl följa exemplet; ty så länge ångkraften icke är mera
utvecklad, bränsleåtgängen stor och dyr samt intager mycket rum
och kanon-ångbåtar i följd häraf bli omkr. (i gånger dyrare än roende
sådane, så anser jag ej rådligt att låta desse sednare förfalla —
utan att ersätta dem genom nybyggnad.
För min del anser jag att man med kanon slupar och jollar
i våra farvatten, nemi. i skärgårdarne och på iusjöarne, kan uträtta
ganska mycket till vårt försvar, särdeles sedan man har ångfartyg
att tillgå för bogsering och rekognosering ro. m. När Engelska
flottan sednast var i Östersjön, gjorde jag ett besök hos Amiral
Napier. Han yttrade, att hatt hyste ganska mycken betänklighet
vid att aulalia Ryssland, emedan han icke hade små fartyg, och
om det vore något som lian ville hafva af Sverige, så vore det våra
skärgårds-fartyg. hvarjemte flera af hans officerare lörsäkrade mig,
att de mycket förr hade attackerat Ryssland, om de hade haft dessa
anfallsmedel att tillgå, äfvensom om de icke trott att Ryska och
Finska skärgårdarna varit försvarade af skärgårds-flottor. Då de
sent omsider anföllo det fieudtliga landet, blefvo dess kuster ganska
illa tilltygade, som vi nog känna, utom på två å tre ställen,
der man vårdat sig om att lia skärgårdsförsvaret någorlunda i ordning.
Jag har som representant ansett mig pligtig att yttra detta
till våra jollars och slupars försvar. Huruvida de äro i bästa skick
att möta fienderi, derom anser jag mig ej böra ingå i undersökning
bär — åtminstone för närv:de; jag ber blott att få nämna, det
de fleste äro byggda för 20 år sedan.
Gr. Anckarsvärd: Då jag icke anser det på minsta vis
vara mig tillständigt, att betvifla en sådan upgift, som af Hr Vir
gin
bär blifvit leornad, nemligen att den Danska kanonjolle!! är
bemannad med 38 man, då jag deremot upgifvit 2'i, ber jag eu
-
Pen 14 April e. m.
217
däst att få till prot. förklara, det felet eller, rättare sagdt, misstaget
måtte ligga hos dem, från hvilka jag hemtat upgiften. För
öfrigt har jag ingenting att tillägga.
Sedan öfverläggningen nu ansetts fulländad, yttrade H. Exc.
Hr Gr. o. Landtm., att derunder yrkats dels bifall till Utsktts hemställan
och dels af Hr Skogman, med hvilken flere ledamöter sig
förenat, att K. o. Ad., med afslag å Utsktts hemställan, måtte bevilja
det af K. M:t till nybyggnad af en ångfregatt äskade anslag,
757,800 rdr. att utgå med hälften under hvartdera af åren 1862
och 1863, samt derjemte besluta, att vid anslagets beviljande icke
skulle meddelas några bestämmelser rörande maskinkraft eller dylikt.
hvarigenom Regeringens händer blefve, i afseende å fregattens
beskaffenhet, bundna.
Härefter framställdes först propos. å bifall till XJ t sk :t s hemställan,
dervid svarades nej, och gjordes sedermera propos. uppå
Hr Skogmans ofvanberörde yrkande, samt bie/ med ja besvarad.
Hr Virgin: Jag tror mig veta, att denna fråga är bifallen
af PresteSt:t samt af BorgareSt:t afslagen med blott en rösts pluralitet.
Under sådana förhållanden tror jag icke, att det skulle
anses såsom någon brist på grannlagenhet., om R. o. Ad. beslöte
att inbjuda BorgareSt:t att, deltaga i sitt beslut, så att frågan icke
behöfde gå till förstärkt StatsUtsk.
Hr Lilliehöök, Bertil: Afven jag hade ämnat att vörd
samt
föreslå en inbjudning till de öfriga MedSt:n så väl i denna
som i några andra punkter; men jag hemställer, huruvida ej med
förslaget om denna inbjudning bör anstå, till dess alla punkterna
blifvit genomgångna. Jag hoppas att Hr Virgin icke har någonting
emot detta förslag.
Hr Virgin: Jag förenar mig med mycket nöje i hvad Hr
Lilliehöök nu föreslagit.
H. Exc. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att da Hr Virgin förklarat
sig för närvide afstå från det af honom väckta förslag om
inbjudning, erfordrade samma förslag icke nu någon vidare framställning.
14:de punkten, angående anslag till ång-korvetten Thors reparation;
I 5:de punkten, angående anslag till utvidgande af skeppsdockorna
N:ris 2 och 3 samt gamla reparations-dockan vid flottans
station i Carlskrona; 16:de punkten, angående anslag till upförande
af ett nytt ångqvarn- och bageri-verk å Stumholmen i Carlskrona;
samt. 17:de punkten, angående anslag för anläggande af en vattenledning
från Lyckeby till Carlskrona.
De i samtlige desse puukter gjorda hemställanden blefvo af
IL o. Ad. bifallna.
218
Ren 14 April e. m.
18:de punkten, angående anslag till angelägna byggnadsarbeten
och anskaffningar vid Flottans stationer.
Hr Lilliehöök, Bertil: I denna punkt liar StntsUtsk:t
tillstyrkt ett anslag af 200,000 rdr till åtskilliga angelägna byggnads-
och reparations-arbeten samt anskaffningar vid Flottans stationer.
I Utsk:ts tillstyrkan står: »att lt. St:r måtte bevilja ifrågav:de
af K. M:t äskade anslag samt dervid uttrycka den önskan,
att dessa medel måtte företrädesvis användas till fullbordande af
den påbörjade sjukhus byggnaden vid Carlskrona station.» Några
rader ofvanför yttrar Utsk:t, att det inhemtat, det ifrågavide byggnad
skulle komma att kosta 189,000 rdr. Således om denna summa
drages ifrån hela anslaget, kommer för öfriga af ofvannämnde behof
icke att återstå mer än 1 1,000 rdr. Jag ber att i korthet få
omnämna förhållandet med den ifrågav:de sjukhus-byggnaden, för
att dymedelst motivera den önskan, jag vill framställa. Denna byggnad
skall enligt förslag bestå af en midtelbyggnad och två flyglar.
Den ena af (te sednare, som nu är under byggnad, jemte midtel
byggnaden
äro tillräcklige för vanliga sjukförhållanden vid stationen,
och andra flygeln skulle endast behöfvas, i händelse af krig
eller vid truppers sammandragning på stationen. Då det således
icke är för vanliga förhållanden oundgängligen nödigt att byggnaden
f. n. helt och hållet fullbordas, hemställer jag om, då K. M:t
i sin Propos. begärt 200,000 för verkställandet af flera angelägna
arbeten utom sjukhusbyggnaden, det icke vore lämpligt att B. o.
Ad. bifölle hvad StatsUtskit i denna punkt hemställt, med den förändring
att ordet »fullbordande» utbyttes emot »fortsättning». Det
vore åtminstone ett sätt att icke allt för mycket binda händerna
på Regeringen i afseende å anslagets användande.
Efter härmed slutad öfverläggning framställdes först propos.
å bifall till Utskds hemställan oförändrad, dervid svarades nej, hvarefter
gjordes propos. å bifall till samma hemställan med den förändring,
att ordet; fullbordande utbyttes emot ordet: fortsättning;
och biet denna sednare propos. med ja besvarad.
19:de punkten, angående anslag för anläggande af en fyrin
rättning
å Sandhammaren vid Skånes sydöstra kust.
Utsk:ts hemställan bifölls.
20:de punkten, angående väckt motion om anslag till anskaffande
af 2 loduings-ångbåtar för SjökarteKontorets behof.
Frih. Oxenstjerna, Carl Gustaf: Det svues mig som
om StatsUtsk:t på nog lösa grunder afstyrkt den af Prosten Söderberg
väckta motion om anslag af 36,000 rdr till byggaude af
2:tie ångbåtar; och som jag under 3:ne år deltagit i sjömätningar,
samt således icke helt och hållet saknar kännedom om hvad som
dervid tarfvas, må man icke förtycka att jag vid StatsUtskds Be
-
Den 14 April e. m.
21»
tänk. gör några anma-. Att ångbåtar äro nödvändiga vid nu
ifrågavnle mätningar, bevisas bäst derutaf, att sagda arbeten måste
inställas lori. år af brist på ångfartyg -— hvilket äfven af K. M.
i dess Nåd. berättelse omnämnes —; och för att nämnda arbeten
under innev:de år skulle kunna fortsättas, hafva vederlnde dertill
nödgats anvisa ångf. »v. Sydow». Denna ångbåt ligger 8*/2 fot
djupt och är af 70 hästkrafter, hvadan den för detta ändamål är
mindre lämplig. Utan att ingå i vidlyftiga och tröttande, kostnadsförslag,
torde hvar och en lätteligen kunna inse att 2:ne små
lätthandterliga och billiga ångbåtar af tillsammans omkring 20
hästkrafter draga betydligt mindre expeditionskostnad än en om
70 hästkrafter; hvarförutan tillkommer, att man med dessa 2:ne
små, billigare och lättsköttare hinner utföra mer än dubbelt så
mycket arbete på samma tid, som med den större och dyrare
ensam.
Veten J, Mine Hrr, på hvad ståndpunkt kännedomen om vårt
fäderneslands kuster och derutanför liggande halsband befinner sig
nu? Här några ex., tagna ur ett mångdubbelt antal; — Ar 1854
inrapporterades, att Finska skeppet »Wäinämöinen» och Svenska
skeppet »Hobert Dickson» stött på grund utanför Svenska Björn
i Stockholms skärgård, och att dessa grund icke funttos utsatta
i de Svenska sjökorten.
Ar 1856 stötte skeppet »Theodor Dill» från Stockholm på
ett okändt grund utanför Grundkallegrund i södra Gvarken.
185 2 stötte korvetten Jarramas på ett å kartan orätt utlagd!,
grund utanför Söderhamn.
Ar 1855 stötte fregatten Eugenie på ett förut okändt grund
norr om Olands norra udde. Och att risken för våra djupgående
örlogsfartyg icke är ringa i dessa högst ofullständigt undersökta
farvatten, torde bevisas af den namnlista på grund, der våra krigsskepp
stött, t. ex. Bellonäs grund i norra Gvarken; Vänta Litets
grund i Bottenviken ; Linieskeppsgrund och Thors grund i Stockholms
skärgård; Valkvrians grund utanför Hernösand; Carl XIILs
i Öresund m. II. — Således framstår bi 11 ig t vis den frågan; Ar
det någon lyckad hushållningsfundering att nu spara in denna jemförelsevis
lilla summa af 36,000 ldr, hvarigenom utväg kunde beredas
till en noggrannare undersökning, mot risken att när som
helst, och på våra egna kuster, kunna förlora en så dyrbar egendom
som ett örlogsfartyg? Jag betviflar högeligen att någon kan
svara ja på den frågan.
A kartorna öfver Norrbotten ’ och Kat.tegat finnas en mängd
grund utmärkta med frågotecken. Detta betyder, att man tror
grund finnas å dessa ställen, ehuru ingenting är kändt med visshet.
Men då dessa grund äro belägna så nära våra egna kuster,
kunna dock dessa underliga tecken tydas på ett lör oss mindre
fördelaktigt sätt, då främmande sjömän begagna de kartor, som
af ett Svenskt embetsverk utgifvas öfver Svenska kuster. Sanningen
likmätigt måste man således erkänna att dessa frågotecken
betyda: bristande undersökning, förorsakad af bristande tjeuliga
arbetsmedel.
220
I)en 14 April e. m.
11. Strr hafva aldrig förut gifvit något anslag lill sjökartékontorets
arbeten; och om Svenska folket,- t likhet med hvad andra
sjöfarande nationer söka lagga sig vinn om, vill hafva sitt
sjökarteverk i användbart skick, så är det sannerligen nödvändigt
att någonting göres derför. De sjömätningar, som nu pågå, börjades
18(13 samt hafva med få undantag Portuått alla1 år; oolr om
ej medel till lämplig materiel beviljas, komma de att räcka i evighet,
och blifva ändock hvarken tillförlitliga eller fullbordade.
Nit för tiden gör man stora upoffringar för att upbjelpa och
underlätta kommunikationerna: bygger jernvägar, sätter upp elektriska
telegrafer, ger betydliga anslag till hamn- oell fvrbyggnader.
och nyss lärer vederlnde Utsk. tillstyrkt icke mindre än 600,000
rdr årligen för att befria jordegurne från skjutsskyldigheten; men
hvaruti består då väl vinsten af allt detta, om icke utifrån kommande
fartyg med sina laddningar kunna nalkas våra kuster, oell
hemifrån gående med lätthet och säkerhet utföra egna produkter?
Jag förnekar visserligen icke möjligheten af att kunna segla utan
sjökort, men det. är ungefär sorn att gissa på udda och jemt, och
i mörka och stormiga nätter är det en smula obehagligt att spela
lotteri, helst för dem, som få betala insatsen med sina lif.
Och som K. o. Ad. nyligen beviljat 50,000 rdr årligen, eller
20.000 rdr mera. än det af K. M. äskade anslaget för Topografiska
Korpsens arbeten, och dä det ingalunda är osannolikt, att
11. o Ad. beviljar de 90,000 rdr för geologiska undersökningar,
sorn af StatsUtsk:t, blifvit tillstyrkta, så vågar jag hoppas, att det
Engi. Ståndet liar en lika praktisk åsigt i denna ssk, samt således,
med afslsg å StatsUtskds Betänk., bifaller den af Prosten
Söderberg väckta motionen om anslag af 36,000 rdr till byggande
af 2:ne sjömätningsångbåtar.
Er Bildt, Didrik Gillis: Ehuru jag icke är antecknad
som reservant emot IJtsk:ts hemställan i denna punkt, Ilar jag
dock inom Utsk:t sökt med min röst bidraga till framgång åt
ifrågav;de motion. StatsUtsk:t har vid denna riksdag visat ett
högst berömvärdt nit lör vårt kartverk i allmänhet. Sålunda har
Ut.sk:t, pä sätt den siste värde talaren yttrat, beviljat ett anslag
af 20.000 rdr mera för Topografiska kartverket, än K. M. föreslagit,
och likaledes har Utsk:ts utgiftsafdelning tillstyrkt för geologiska
undersökningar ett. större anslag, än K. M. äskat. Orsaken
härtill får sökas deruti, att Utsk:t anser kännedomen om landet
vara alldeles nödvändig, för att riktigt kunna bedöma hvad
det fordrar i afs:de på kommunikationer m. m. Det var således
med en verkligen smärtsam känsla sorn jag fann, att sympatierna
inom Utsk:t icke voro så varma för sjökarteväsendet, som för andra
anslag. Och likväl äro säkra och icke vilseledande sjökort
högst väsendtliga för en tryggad sjöfart. Ur handelns synpunkt
kati saken visserligen betraktas såsom mindre vigtig, emedan man
har sjöassuranser och man således kan få förlusten ersatt; men de
som lida äro sjöfolket. Om vi kasta blicken på våra utgifna sjökort,
skola vi finna att större delen af våra omgifvande farvatten
Dfl n K April «. m.
221
sakna dylika karlor. Dessutom finnas inga sådana för Vettern och
Mälaren, oell i allmänhet kan man säga att de hittills utgifna
korten hvarken äro säkra eller tillförlitliga. Detta kommer sig
deraf, att då sjömätningar företagas, har man ingen annan materiel
att använda, än tunga båtar, som icke kunna förås ut, då sjön
går något hög, och äfven om det är godt väder, men sjön nr
orolig, åtgår det 7 k 8 timmar lör att komma till målet. Då
det således fordrar en ofantlig tid för att genom astronomiska
observationer bestämma de förekommande grunden och skären, och
man i stället mäste genom trinoguleriug från land göra det, så
finner hvar och en huru långsamt det skall gå att noggrannt bestämma
dessa punkter. Det har också i en af Chefen för sjökarteverket
utgifven broschyr blifvit antydt, att detta arbete måste tillbakasättas
just i följd af saknad af tjenliga båtar. Om detta behof
tillfredsställdes, skulle det ganska snart kunna medföra en noggrann
undersökning af de yttre skärgårdarna, de yttre hafsbandet].
För öfrigt har det blifvit uplvst, att dessa båtar skulle komma att
kosta 12 till 1 5,000 rdr. Nu har motionären föreslagit att till
byggande af tvenne sådana båtar eu summa af 30,000 rdr skulle
ställas till K. M:s disposition, eu summa, sorn ansetts tillräcklig
för att få båtarue fullständigt utredda. Det syues mig vara en
riktig samvetssak att taga denna fråga under omprölning, och då
Utskif, såsom jag nyss nämnde, visat så mycken omsorg om vårt
öfriga kartväsende, lärer det väl icke vara skäl att bortglömma
det verk, som så länge varit tillbakasatt. Man har visserligen anmärkt,
att K. M. icke föreslagit någonting i detta hänseende och
att det i främsta rummet tillkommer Regeringen att framlägga förslag
om behofvets fyllande. Mea då Regeringen följt den grundsats
vid upgörandet af statsbudgeten, att anslagsbehofven skulle
fullkomligt betäckas af inkomsterna, samt att i öfrigt öfverlemna
åt R. St:r att fästa vederbörligt, afsule på enskilda motioner, så
torde en sådan princip icke kunna vara annat än högst lofvärd.
Då emellertid, enl. upgjorda kalkyler, det visat sig att, sedan alla
behof blifvit fyllda, ändock en summa af omkring 70,000 rdr om
året återstår för R. St:r att disponera, så kan jag icke finna annat
än att det begärda beloppet af 30,000 rdr för en gång vore särdeles
väl användt, och vågar jag fördenskull för min del anhålla,
att R. o. Ad. ville, i likhet med PresteStåndet, bevilja en summa
af 36,000 rdr till anskaffande af 2:ne för sjömätningar lämpliga
fartyg.
Hr Lilliehöök, Erik Gustaf: StatsUtsk-.ts ledamöter
hafva visserligen icke kunnat underkänna uy‘tau af det förslag,
som här är i fråga. Men det tillhör Utskit att vid bedömandet
af en mängd begärda anslag tillse hvilket sorn är af oundgängligaste
beskaffenheten. Det är visserligen ofta ganska svårt att afgöra
detta; men Utsk:t har då måst taga till ledning andra omständigheter.
Då det embetsverk, som eger att uprätta sjökorten,
icke funnit behofvet påkalla det nu begärda anslaget, är det antagligt
att saken icke är sf så trängande beskaffenhet, som man
229
Den 14 April e. m.
velat låta påskina. Dessutom ber jag att få nämna, det jag tror
att flottan sjelf liar båtar, som, utan alltför stor kostnad, skulle
för ändamålet kunna begagnas. Jag kan således icke se annat, än
att StatsUt,sk:t på goda grunder afslagit motionen; och jag får
derföre anhålla om bifall till Utskits hemställan.
Gr. Posse, Knut: Föregående talare hafva redan så tydligt
ådagalagt vigten och behofvet af det begärda anslagets beviljande,
att jag kan vara ganska kort. Det skäl, som Utsk:t anfört till
stöd för sitt afslag, synes mig vara af ganska ringa och tvifvelaktig
betydenhet. Det inskränker sig dertill, att Utsk:t, »i betraktande
af de ansenliga belopp, hvartill de å denna hufvudtitel redan tillstyrkta
anslag upgå, funnit sig ej kunna till bifall hos B. St:r förorda
ifrågav:de motion.» Hade således denna motion behandlats i sammanhang
med någon aunan hufvudtitel, hade den måhähda vunnit
framgång. Jag tror icke att det är uågot skäl, att derföre att den
tillhör 5:te hufvudtiteln, den skall afslås. Nu är den emellertid
så beskaffad, att den icke allenast står i sammanhang med örlogsflotta!),
utan äfven med den stora sjöfarten i allmänhet, hvilken sorterar
under 6:te hufvudtiteln. Att iakttaga sparsamhet med sta- t
tens medel är ganska godt; men att icke vilia betrygga en så vigtig
del af landets inkomstkällor som dess sjöfart, tror jag är att
drifva sparsamheten för långt. Jag erkänner visserligen att ganska
mycket blifvit gjordt för sjöfartens betryggande i så måtto, att våra
fyrar äro i godt skick och till och med bättre än mångenstädes
utomlands. Det är äfven hopp, att de delar af våra kuster, som
ännu icke äro uplysta, i en icke alltför aflägsen framtid skola blif
va
det. De stackars lotsarne hafva också fått bristen p; båtar
till en del åtminstone alhjelpt. Mycket återstår dock ännu att
göra, och främst i afseende på kännedomen om våra kuster och
farvatten. Oaktadt sjökartekontorets allvarliga nit, ega vi dock
ännu ganska ringa kunskap otn dessa farvatten. I brist på tjenliga
arbetsmedel, hafva vi icke kunnat undersöka de yttre hafsbandet!.
När man gör an land, är det af vigt att de yttre grunden
äro rätt utlagda på sjökortet. Det är detta som jinnu saknas på våra
kort. En föregående talare har nämnt, att flottans fartyg skulle
vara lämpliga för ifrågavide ändamål. Det har dock redan visat
sig, att den sjömätningsexpedition med ångfart, v. Sydow af 40
hästkrafter, som nu utrustas, kostar 1 1,000 rdr mera, än om den
verkstäldes med sådana båtar, som här äro föreslagne, och med
hvilka man dessutom skulle uträtta mjcket mera arbete. Det är
således ur ekonomisk synpunkt af största vigt, att den föreslagna
ringa summan varder beviljad. Efter tre år skulle båtarna vara
mer än betalda.
I afseende på den gjorda anmärkningen, att ingenting förekommer
i K. M:ts Propos. om detta behof och att StatsUtsk:t på
denna grund icke skulle kunnat tillstyrka anslaget, ber jag blott
att få nämna, att Utsk:t sjelft icke följt denna princip, t. ex. i afseende
på de geologiska sockenkartorna och andra föremål, som
röra kännedomen om det inre af landet. Dessa motioner hafva
D-en 14 April*, m.
223
blifvit framstälda af enskilda motionärer oell betydliga summor för
dem beviljade. Man erkänner numera nyttan af att med millioners
upoffring skaffa oss ett jeru vägsnät för att befordra trafiken
och industrien inom landet. Men man tänker icke på, att dessa
jernvägars ändpunkter äro hafvet, och att en lättad och tryggad
t rafik deruppå måste fördelaktigt in'erka på trafiken till lands.
Andra nationer offra ofantliga summor för att i mensklighetens intresse
göra icke allenast, sina egna, utan äfven andra länders kuster
kända. Om vi då skulle anslå en summa af 36,000 rdr för
att i en framtid ernå detta mål, så vore det viii icke för mycket.
Landkartor kunna endast räcka en kortare tid, allt efter som bostäder,
jordens beskaffenhet, skogar in. m. förändras; men så är
icke förhållandet med sjökort, de vara alltid. Att våra farvatten
icke äro så kända som de borde vara, är otvifvelaktigt. Jag har
träffat många både Franska och Engelska officerare, som uttryckt,
sin förvåning öfver att i farvatten, som äro så beseglade, man så
ofta skall stöta på okända grund. Hvarje god landtbrukare söker
väl gerna att lära känna sin åker; redskapen far illa, om den stöter
på stenar. Huru mycket mern skäl1, är det då icke att söka
känna stenarne i hafvet. Den redskap, sorn der begagnas, är väl
mera värd än några plogbillar. Öfvertygad att lt. o. Ad., som är
i-tillfälle att egna förefallande frågor en mera mångsidig pröfning,
äfven skall erkänna vigten af det nu begärda anslaget, och då
lämpliga båtar för sjömätningar ännu saknas inom landet, får jag
vördsamt anhålla om bilall till den af Prosten Söderberg väckta
motionen.
Gr. Anckarsvärd; Jag är af de talare, hvilka yttrat sig
för bifall till ifrågav:de förslag, fullkomligt öfvertygad om behofvet
och nyttan deraf. Men jag finner mig bunden af mina grundsatser
i detta afseende, oell kan således icke, i likhet med de värde
talarne, yrka bifall till motionen. Jag är nemligen orubblig i min
öfvertygelse, att det är en ganska vådlig bana, K. St:r beträda, då
de på enskilda motionärers framställningar i tsträcka sin frikostighet
till den grad, som vid denna riksdag eger rum, och som omfattar
en summa af icke mindre äu 40 millioner. Här har äfven
blifvit anfördt, att Chefen för Sjökartekontoret utgifvit en brochyr,
i hvilken han antyder behofvet af de ifrågastälda fartygen. Huru
skall man kunna upfatta disciplinen inom administrationen, då man,
i stället för att genom K. M:t få ett behof afhjelpt, vänder sig
till offentligheten? Jag hemställer, huruvida vi. på förslag af en
motionär i PresteStåndet. kunna med tillförlitlighet bifalla detta
förslag? Jag inser ganska väl att ändamålet är godt, och det är
således ganska påkostande för mig att vid detta tillfälle icke kunna
förena mig med de Hrr, sorn yrkat alslag å Utsk:ts Bettde,
då jag med detsamma erkänner att jag under en annan form, eller
derest förslaget kommit från K. M:t, gerna skulle hafva biträdt
detsamma. Ty jag anser nödvändigt att karteverket. bringas till
den noggrannhet, som är så oundgänglig för dess användbarhet.
Jag tror att jag hört, det sjökort öfver Bottniska viken blifvit
?8i
Den 14 April e. m.
hitskickade från Frankrike, emedan blindskär oell klippor der skulle
finnas, hvilka icke äro uptagne på våra egna sjökort. Sådant är
ganska bedröfligt, men det är en fråga, som måste hänskjuta* till
Regeringens omsorg, och det är derföre beklagligt, att jag måste
se mig föranlåten att nu yrka bifall till Utsk:ts hemställan.
Hr Lilliehöök, Bertil: Jag ber blott att få nämna, det
jag anser det visserligen både önskligt och nyttigt, om medel till
ilrågavrde begge ångbåtar kunna beviljas, synnerligen som jag tror, att
»jömätningarne deraf skola draga mycken fördel. Jag anser mig
likvisst böra uplysa att, då Chefens för Sjökarte-kontoret förslag
rörande behofvet af dessa ångbåtar diskuterades i Förvaltningen af
Sjöärenderne, ansåg man, i anseende till det stora anslag, som i
allmänhet erfordrades, icke skäl att för närv:de ingå till K. M:t
med begäran om anslag för ifrågav:de ändamål, helst man möjligen
kunde under ännu någon tid berga sig med de fartyg,
som finnas att tillgå. Sedan anslaget blifvit af StatsUtsk:t tillstyrkt,
kommer jag dock att rösta derför.
Gr. Posse: Jag vill blott yttra ett par ord. Gr. Anckar
svärd
har sagt, att 4 0 millioner rdr blifvit af enskilde motionärer
begärda. Afven denna fråga går ut på millioner, enär den afser
att, genom noggrannare kännedom af våra kuster, förhindra millioners
värden af egendom att gå förlorade på hafvets botten, genom
nu öfverklagade bristande kännedom af våra kuster. De 36,000 rdr,
som äro begärda, hafva blifvit beräknade af personer, scir. med säkerhet
kunna bedöma summans riktighet. Jag yrkar fortfarande bifall.
Frih. Åkerhjelm, Johan Carl: Jag vill visserligen icke
förneka det nyttiga ändamål, hvartill dessa båtar skulle afses; men
jag anhåller att tå fästa R. o. Ad:s upmärksamhet derpå, att 11.
o. Ad. genom ett nyligen fattadt beslut ökat utgifterna under denna
titel med en summa af 7 50,000 rdr. Jag tror visserligen, att detta
beslut var ganska välbetänkt, men jag anser dock att man på samma
gång bör tillse, det man icke allt för mycket tillökar titelns
utgifter, hvarförutom jag äfven anser det vara synnerligen vigtigt,
att de auktoriteter, som äro kompetente att bedöma ifråga vale ämne,
äfven deröfver blifva hörde, eller sjelfmant på vederbörlig ort göra
anmälan om behofvets afhjelpande, så att vid riksdagens början
ett så vigtigt ärende icke blifvit öfverlemnadt åt en enskild ledamot
af PresteSt:t. Jag tror att det tillhör StatsUtsk:t att icke
föreslå alltför mycket ökade utgifter i andra hänseenden, än dä
Utsk:t anser sig öfvertygadt om behofvet deraf. Jag yrkar bifall
till Utsk:ts Betänk.
Hr Montgomery, Robert Nils Germund: Det är
otvifvelaktigt en ganska rigtig grundsats att icke bifalla anslag på
grund af enskilda motionärers framställningar, så vida de ej äro särdeles
fullständigt utreddu och behofvet af anslag är tillfullo åda
galagdt.
Den 14 A p r 11 e. m.
225
galagdt. Då dertill kommer att Statsverket, såsom för närv:de är
händelsen, befinner sig i mindre lysande omständigheter, torde det
vara ännu mera skäl att icke frångå denna grundsats, hvilken blott
undantagsvis bör lemnäs å sido.
Man har jemfört det nu ifråguvvde anslaget med det, som
beviljades för Topografiska korpsens arbeten, och jag kan icke neka
att detta sednare blifvit förhöjdt på grund af en enskild motionärs
framställning. Häruti kan således synas ligga en inkonseqvens;
men förhål landerna äro dock icke alldeles enahanda. Ty den anslags-förhöjning,
som i sistberörde hänseende beviljades, afsåg att
renrita och från trycket utgifva en större samling af förarbeten från
Topografiska korpsens arkiv, och det var för att påskynda detta
lifgifvande, som förhöjningen medgafs. Här åter är fråga om att
bevilja anslag för anskaffande af tvenne ångbåtar för sjökarte-kontorets
räkning, på det att derigenom dess arbeten må verkställas
fortare än hittills. Det är möjligen ganska sannolikt, att så skulle
komma att inträffa; men då arbetet äfven under nuv:de förhållanden
ganska rigtigt fortgår, och då någon vederbörande auktoritet
icke framställt behofvet, har jag för min del icke funnit skäl att
bifalla den gjorda begäran, utan anhåller om bifall till StatsUtskits
hemställan.
Hr Bildt: Jag har anhållit om ordet, för att något när
mare
med faktiska exempel belysa de siste värde talarnes yttranden,
hvilka så strängt hållit sig på grundsatsernas område, då de ansett,
att R. St:r icke borde bevilja något anslag, som icke blifvit
begärdt till följd af vederbörande auktoritets framställning om behotvet
deraf. Det skall för mig vara ett särdeles nöje att längre
fram under StatsUtskits förhandlingar i andra frågor återkalla dessa
yttranden i deras minne; måhända skola de då önska att deruti
göra en eller annan modifikation. Nu anser man det vara småsaker
om våra sjökort komma att blifva otillförlitliga, eller om ett
eller annat fartyg förliser. Då det deremot var fråga om landkartorna,
då ansåg man sig på en enskild motionärs famställning kunna
betydligt öfverskrida det af K. M:t äskade anslaget, Så har det
gått vid många andra tillfallen, då man icke aktat för rof att bevilja
medel utöfver hvad K. M:t ansett för behofvets fyllande er
forderligt,
Jag hemställer, om icke denna fråga är utredd? Chefen
för Sjökarte-kontoret har ju väckt förslaget, och detta har blifvit
pröfvadt af Förvaltningen för Sjöärenderna, som erkänt anslagets
behöflighet, oaktadt man icke ansett sig för närvide böra derom
gara underd. framställning hos K. M:t. Vi hafva vid föregide
riksdag beviljat anslag till Stockholms befästande. Detta var ett
raskt steg, som jag icke ogillar, utan tvertom biträdde. Jag har
blott velat anmärka, att R. St:r oftare tagit initiativet, när fråga
varit örn en görl sak. Jag anhåller om bifall till motionen.
Flere ledamöter yttrade härtill bifall.
H. V
15
«
22G D eli 14 April e. m.
Sedan öfverläggn ingen nu förklarats fulländad samt H. Exc.
Hr Gr. o. Landtm, yttrat, att derunder yrkats dels bifall till Utskits
hemställan uti förevide punkt samt dels utslag derå och beviljande
af ett anslag till belopp af 36,000 rdr för anskaffande af tva mindre
för sjömätning lämpliga, grundgående och lätthandterliga ångbåtar,
framställde H. Exc. först propos. ä bifall till Utsk.-ts hemställan,
dervid svarades starka nej jemte åtskilliga ja, och sedermera
propos. om afslag å samina hemställan samt beviljande at det
ifrågavide anslaget, dä svaren utföllo med starka ja, blandade med
några nej; och förklarades ja nu hafva varit öfvervägande.
Hr Montgomery begärde votering.
Uplästes och godkändes följande voteringspropos.:
»Den som bifaller StatsUtskits uti 20:de puukten af Utlåt.
N:o 85 gjorda hemställan, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner nej, afslar R. o. Ad. nämnde hemställan och beviljar
ett anslag af 36,000 rdr till anskaffande af två mindre för sjömätning
lämpliga, grundgående och lätthandterliga ångbåtar.»
Vid voteringens slut hade rösterna utfallit sålunda:
Ja — 8.
Nej — 5 0.
21:sta punkten, angående pensioneringen af flottans embetsoch
tjensteman.
Hr Lilliehöök, Bertil: I K. M:s propos., Bil. N:o 3, p.
43, finnes den pensionsstat uptagen, som skulle komma att gälla
för flottans embets- och tjenstemannakorpser i allmänhet. Naturligtvis
kan tillämpningen af en sådan stat, i fall R. St:r bifalla
hvad som nu blifvit föreslaget, icke komma att gälla för andra personer,
än de, som nu äro upförda på definitiv stat. I en föregrde
punkt har Utsk:t föreslagit och R. o. Ad. bifallit, att R. St:r måtte
i underd. anhålla, det K. M:t ville till Rikets näst sammanträdande
Ständer aflåta förnyadt förslag till förändrad organisation af
flottans konstruktionskorps. Om nu förslaget i afseende å pensioneringen
vinner R. St:rs bifall och under tiden till nästa riksdag
någon af konstruktionskorpsen tager afsked med rätt till pension,
så kan han icke komma i åtnjutande af fyllnadspension, så vida
R. St:r icke särskildt derom besluta. Då det är af vigt, att äldre
personer, när de' för tjenstgöring icke äro användbara, derifrån må
kunna utan allt för stor ekonomisk förlust afgå, synes det vara
både billigt och för tjensteu förmånligt, att deras afskedstagande
icke fördröjes derigenom, att de äro uteslutna från den högre pensionsrätt,
som kan tillkomma vederlikar af flottan. Jag får på
grund häraf anhålla, att till denna punkt mätte göras ett tillägg
af följande lydelse:
Den 14 A pril e. m.
227
Då rättvisa och billighet fordra, att officerare vid konslruktionskorpsen,
för hvilken definitif lönestat ej blifvit föreslagen, ej
försättas i mindre fördelaktig ställning än de vid flottans öfrig
korpser, hemställes
att för officerare vid konstruktions-korpsen pensionen
vid afskedstagande! må beräknas efter n. v, lön på iutéfrmsstat.
Om propos. på det sålunda af mig föreslagna tillägget vågar
jag vördsamt anhålla.
Efter härmed slutad öfverläggning, biföll Tt. o. Ad., uppå derom
framställda särskilda propos:r, så väl Utskits hemställan som
ock det föreslagna tillägget dertill, att för officerare vid flottans
konstruktionskorps pensionerne vid afskedstagaudet skulle beräknas
efter nuv:de löner på interiinsstat.
22:dra punkten, angide ett kreditiv till förbättring i pensions
vilkoren för flottans gemenskap.
Hr Skogman: Då denna fråga var före i Utsk., blef, genom
ett missförstånd å min sida, hvilket jag villigt erkänner, den här
förekommande summan bestämd till 30 000 rdr i stället för 40,000,
som K. M. äskat. Jag har emellertid anledning tro, att något
motstånd mot beviljandet af detta sednare belopp icke kommer att
inom de öfriga RiksStånden möta. Då det dessutom är samma belopp,
som vid sista riksdagen för ändamålet begärdes af Gr. von
Platen, ehuru frågan då upskjöts för erhållande af närmare utredning,
vågar jag, enär denna utredning nu är gjord, hoppas att
K. o. Ad. skall bifalla K. M:s Propos. i denna del.
Hr Lilliehöök, Bertil, och Hr Virgin förklarade sig
häruti instämma.
Propos. å bifall till Utsk:ts hemställan blef först framställd,
men med nej besvarad, hvarefter gjordes propos. om afslag derå
samt beviljande af det utaf K. M. för ifrågav:de ändamål äskade
årliga kreditiv, 40,000 rdr, dervid svarades ja.
Hr Lilliehöök, Bertil: Jag anhåller att R. o. Ad. måtte
bifalla att en inbjudning afgår till MedStånden att förena sig i B.
o. Adis beslut rörande litt. d. 2:dra punkten, det tillägg, som blifvit
gjordt vid 2lista punkten, samt rörande anslag till anskaffande
af en ny ångfregatt.
Särskilda propositioner å bifall till de af Hr Lilliehöök nu
gjorde förslag framställdes och besvarades med ja; hvarefter R. o.
Ad. åtskiljdes kl. T/2 11 e. m.
In fidem,
O. Brakel.
328
Den 18 April.
i
Onsdagen den 18 April 1860.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades ett prot.-utdr. för d. 14 dennes f. o. e. tn. samt
pleuiprotit för d. 22 sistl. Febr.
Öpnades Hrr Elektorers listor vid val af en ledamot i Allm.
Besv. o. Ekon.Utskit efter N:o 1,304, Hr Kuylenstjerna, Carl
Johan Gammal, samt en Suppleant i BankoUtskit efter N:o 1,662
Hr Nordenfelt, Leonard Magnus, och befunnos hafva blifvit utsedde
till
Ledamot i Allm. Besv. o. Ekon.Utskrt:
N:o 848, Hr Wattrang, Nils Adolf;
Suppleant i BankoUtsk:t:
N:o 2,035, Hr Cederbaum, Per Fredrik.
Föredrogs, men begärdes af flere ledamöter ånyo på bordet,
StatsUtsk:ts d. 14 dennes bordlagde Utlåt. N:o 86, ang:de fortsatt
utförande af jernvägsarbeten för Statens räkning och anvisande
af dertill erforderlige medel; hvarjemte H. Exc. Hr Gr:n o. Landtm,
erinrade, aitt, enl. B. o. Adis i sednaste plenum tättade beslut,
detta Utlåt, komme att sättas främst på föredragningslistan nästk.
Onsdag d. 25 dennes.
Föredrogs Vallöf!. BorgareStåndets d. 14 dennes bordlagde
prot.-utdr. N:o 234, med inbjudning till E. o. Ad. samt PresteStåndet
att förena sig om ett af BorgareStåndet beslutadt tillägg
i Exped.Utskits förslag N:o 4 till riksdagsbeslut angide Just.-Ombudsmansvalet
m. m.
Gr. Lagerbjelke, Gustaf: Jag anser att B. o. Ad. bör
af många skäl bifalla BorgareStåndets ifrågavide inbjudning. Förhållandet
är nemi. att, genom en grundlagsförändring, vid antingen
den förra eller någon föregide riksdag, det blef beslutadt att Just.-  Ombudsmannens suppleant, hvilken, enl. grundlagens ursprungliga
ordalydelse, endast kunde få efterträda Just.-Ombudsmannen i enbetet,
i fall han innan nästföljande riksdag skulle från tjensten
afgå, äfven kunde få biträda honom vid tjensteutöfningen, i fall
han nemi. af svår sjukdom eller annat laga förfall derifrån förhindrad
blefve. Som det Höglofl. Ståndet således torde finna, att
Den 18 April.
228
Fxped.Utsk:t vid upsättandet af skrifvelselörslaget förbisett detta
sednare mom. af grundlags-§:s stadgande, hoppas jag, att R. o.
Ad. äfven måtte lemna sitt bifall till BorgareStåndets ifrågavide
inbjudning.
Uppå härefter framställd propos., blef BorgareStåndets ifrågavde
inbjudning af R. o. Ad antagen.
Föredrogs ånyo Konst Utskrts d. 4 oell 7 dennes bordfagde
Mern. N;o 12, med förslag till ändring i 52 § R.F. och 24 g
R.O. ang:de tillförordnande af BondeStåndets Sekreterare.
Frih. von Paykull, Joban Gustaf: Utsk:t har i den
ifrågav.-de g 24 föreslagit, att BondeStåndet sjelft skulle få välja
sin sekreterare. Het är ej första gången ett sådant förslag framkommit.
Konungen har nemi. tvenne gånger förut afslagit en
sådan hemställan, och, fastän vi lyckligtvis- lefva under en R.F., som
tillerkänner Konungen ej Mott det suspensiv», utan äfven det absoluta
veto, så anser jag, att det vore representationens skyldighet,
att ej nu för 3:dje gången besvära Konungen med en fråga, öfver
hvilken han så uttryckligen uttalat sitt ogillande. De skäl, sorn
vid dessa tillfällen åberopades, voro hufvudsakligen följande: »Att
K. M. ansåg det för Grundlagarnes helgd af synnerlig vigt, att
de rättigheter, som deruti vore Konung och Ständer ömsesidigt
tillerkända, orubbade bibehöllos; att Grundlagens nuvide stadgande,
det Konungen eger till BondeStåndets sekreterare vid hvarje riksdag
förordna en skicklig, lagfaren och i landthushållning kunnig
man, stod i väsendtligt samband med nämnde RiksStånds sammansättning
oeh att, så länge denna bibehålies oförändrad, någonrubbning
ej heller borde ega rum i berörde stadgande, hvilket i
sin tillämpning icke visat sig hafva för Ståndet medfört inskränkning
i öfverläggningarnes frihet inom lagbestämda gränser eller
någon annan olägenhet». Det är visst möjligt att en och annanaf
Ståndets ledamöter, t. o. m. flere af detsamma, kunde hvar och'
en i sin trakt känna någon person, åt hvilken han- kunde anförtro
denna befattning, men att hela Ståndet skulle ega tillräcklig kännedom
om för platsen lämplige personer, så att valet alltid sknlle
lyckligt utfalla, derom hyser jag mina tvifvelsmål. Hvad beträffar
det af Utsk:t förebragte skäl, att, enär K. M:s vägran i afs:de k
sanktions meddelande grundat sig på den åsigt, att någon ändring,
med hänsigt till sekreterarevalet ej borde ega rum, så länge BondeStåndets
nuvale sammansättning oförändrad qvarstode,denna omständighet
helt och hållet förfölle genom Utsk:ts afgifna förslag,
till ändring i BondeStåndets sammansättning genom inrymmande
af flere hittills orepresenterade hemmansegare, så lärer detsamma
icke kunna vara af någon inverkan förr, än det visat sig, huruvida
sistnämnde förslag af Ständerna antages eller ej. Afven om detta
förslag skulle antagas, kan det vara ganska möjligt att så få bland
230
Den 18 April.
dessa nu orepresenterade komme att inväljas i BondeStåndet, att
deras inflytande der blefve obetydligt eller intet.
På grund af alla dessa skäl, yrkar jag afslag å Utsk:ts föreslagna
förändring af 2 4 g It.O.
Frih. Cederström, Rudolf: Den siste värde talaren har
såsom skäl för ifrågav:de, af Konst.Utsk:t afgifna förslags förkastande
anfört, bland annat, att enär nu gällande grundlagsbud
ang:de tillsättning af BondeStåndets Sekreterare stöde i väsendtligt
samband roed nämnde RiksStånds sammansättning, så borde man
ej, så länge denna bibehålles oförändrad, vidtaga någon åtgärd i
lagstiftning, som kunde rubba först berörde stadgande. Den värde
talaren behagade likväl i detta hänseende fästa sin upmärksamhet
derpå, att förslag till ändring af BondeStåndets sammansättning,
genom inrymmande i nämnde Stånd af flere hittills orepresenterade
fastighetsegare, redan blifvit af Konst.Utsk:t afgifvet och af R. o.
Åd. i likhet med 2me andra RiksStånd till hvilande antaget. R.
o. Ad. synes med så mycket mera skäl nu böra låta det förev:de
förslaget om val af BondeSlåndets Sekreterare jemväl hvila till
grundlagsenlig behandling vid nästa riksdag, som, genom den ordningsföljd,
hvari besagde förslag blifvit ställdt till det nyssberörda,
Konst.Utsk:t låtit sig angeläget vara, att det vigtigare förslagets
definitiva antagande må kunna utgöra ett vilkor, af hvars upfyllande
det mindre vigtiga, sednare förslagets framgång må göras
beroende, om man så för godt finner.
Då alltså öppen talan är i detta hänseende åt hvarje Stånd
bevarad, torde R. o. Ad. finna, att, derest BondeStåndet slutligen
finner skäligt afstå den ifrågasatta förstärkningen genom inrymmande,
i dess krets, af en del, till dem naturligen hörande, men hittills
orepresenterade hemmansegare, kan frågan om val af dess Sekreterare
äfven förfalla. Det torde ej skada, att bifoga detta sednare
förslag såsom en upmuntran för det förra, verkligen af stort behof
påkallade förslagets antagande.
Att det föreliggande förslaget i sig sjelft ej saknar all billighet,
har R. o. Ad. vid flere föreg de tillfällen synts erkänna genom
sitt bifall dertill. Se vi på innehållet af den 2A § R.O., så finna
vi, bland annat, den numera föga behöfliga föreskrift, att BondeStåndets
Sekreterare skall, jemte skicklighet och lagkunskap, äfven
vara i landthushåilningen kunnig. — Vägledning i detta sistnämnda
hänseende måtte likväl minst böra tarfvas för det Ständ, som har
jordens odlande till hufvudnäring. Icke heller har den sagda föreskriften
numera på långliga tider tagits i befraktande vid tillsättning
af berörde Sekreterareplats, då, såsom vi alla känna, skicklige
jurister, hvilka sedermera upstigit till Statens högre embeten, blifvit
upsökte och med detta förtroendevärf hedrade. Huruvida de
likväl, oaktadt sina erkändt utmärkta egenskaper, lyckats utöfva
något väsendtligen verksamt och välgörande inflytande uppå Ståndet,
på sätt otvifvelaktig! roed grundiagsbudet måste varit afsedt, lemnar
jag derhän. Jag tror, att en nästan fullständig passivitet numera
måste iakttagas, om personen vill någorlunda lefva i godt
Den IS April.
231
förstånd mild de liederviirda ledamöterna, till hvilkas biträde han
är utnämnd. Om således någon egentlig nytta ej längre är med
detta gruudlagsbuds qvarstående förknippadt, men skadliga iuHytanden,
derest Ståndet, emot min förmodan, skulle finnas benäget
att sådane emottaga, ej lära kunna utestängas, torde rättigheten
att, i likhet med öfrige RiksStånd, sjelfva lä välja Sekreterare ej
behöfva leda till några vådliga påföljder, men väl urvägenrödja
aulin till en obelåtenhet, som, i .BondeStändets egna ögon. väl icke
kan annat än fortfarande synas grundad. 1 alla händelser blifver
tillfälle taga förhållandet härmed i noggrann! betraktande innan
ändringen definitift beslutas.
Det nu anförda utgör f. n. för mig tillräcklig grund för den
anhållan, att förslaget måtte af R. o. Ad. antagas till hvilande för
laglikmätigt afgörande Vid nästk. riksmöte.
Gr. af Ugglas, Carl Ludvig: Jag är till största delen
förekommen af den siste värde talaren. För min del medger jag,
att jag aldrig röstat för den föreslagne förändring, som medgifver
åt BondeStåndet att utse dess Sekreterare; men efter R. o. Ad.
för sin del vid föregide riksdagar antagit densamma, sä anser jag
det ej vore skäl att nu undertrycka frågan, hvarför jag ber att få
förena mig med Frih. Cederström i den anhållan, alt förslaget
måtte till grundlagsenlig behandling hvila till nästk. riksdag.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad samt H. Exc. Hr
Grin o. Landtm, yttrat, att under densamma Frih. von Paykull
yrkat förkastande af det i förev.-de mein. framlagde grundlagsändringsförslag,
men att deremot två andra ledamöter ansett detsamma
böra hvila till grundlagsenlig behandling vid nästa riksdag,
framställde H. Exc. propos. derå, att det ifrågavide förslaget skulle
förkastas och, då dervid svarades många nej jemte åtskilliga ja,
förklarade sig hafva funnit nej öfvervägande.
Frih. von Paykull begärde votering.
Uplästes och godkändes följande voter.-propos.:
»Den som förkastar det i Konst.Utskits Mern. N:o 12 framställda
förslag till ändring i 5 2 g R.F. och 24 g R.O., ang de
tillförordnande af BondeStändets Sekreterare, röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner nej, blifver nämnde förslag icke förkastadt, till följd
hvaraf detsamma, jemlikt 81 g R.F., kommer att hvila till grundlagsenlig
behandling vid nästa riksdag».
Vid voteringens slut hade rösterna utfallit sålunda;
Ja — 23.
Nej — 46.
Föredrogs Allm. Besv.- o. Ekon.Utskits d. 11 dennes bordlagde
Betänk. Nio 60, i ani. af väckt motion om förändring i
upbördssättet af indelta räntor, anslagne till militära tjenstemän.
332
Den 18 April.
Hr Rosensvärd, Johan Henrik: Mot detta Utskrts Betänk,
har en af ledamöterna reserverat sig och anhåller jag att i denna
reservation få instämma.
Inom indelta arméen upbäres allt sedan 1853 års lönereglering
regementernas anvisade räntor och kronotionde» enligt särskilt utgifven
föreskrift under den vanliga upbördstiden.
Gr. af Ugglas: Då man fäster sig endast vid Utskrts hemställan:
»att R. St:r måtte i underd. skrifvelse anhålla att K. M.
täcktes, på sätt honom lämpligast synes, tillse huruvida genom förändring
i upbördssättet af indelta räntor och kronotionde, anslagne till
militära tjenstemän, någon lättnad i berörde besvär må kunna beredas»,
så finner man visserligen densamma särdeles ofullständig; går man än
längre och sammanbinder de föregående premisserna, på grund af
hvilka detta tillstyrkande sker, nemi. »under förutsättning att nuv:de
npbördsmän» rätt till innehafvande tjensteförmåner icke må blifva
förbisedd, samt att tillfälle må beredas för de militära tjenstemännen
att utfå sina löner åtminstone lika tidigt som hittills» etc. etc.,
så finner man förslaget helt och hållet overkställbar^ Utsk:t tyckes
föreställt sig att upbörden genom kronofogdarne skulle kunna låta
sig göra utan någon omkostnad, eftersom det förutsätter att n. v.
tjensteförmåner skola bibehållas för deras innehafvare, eller, med andra
ord, att de skola hafva samma löner som förut. .Jag vet ej
huru detta skall låta sig göra (såvida det ej skall ske på löneegarens
bekostnad) på annat sätt, än att Ständerna ingingo till K.
M. med underd. anhållan om anslående af en viss summa, för att
med densamma kunna bestrida de i och för lönernas utbetalande
upkommande afgifter.
Afven om Utskrts förslag vanne framgång, blefve regrtsskrifvnrens
besvär enahanda lör upbärande af de öfriga (förutom indelta
räntor och kronotiondeanslagen) af Utskrt ej vidrörde, militäre
tjenstemän tillkommande, löneinkomster, såsom vakansafgifter, bostadsarrenden
och gratialistmedel. Upbörden komme i alla fall att
ske genom tvämie personer, och det blefve åtminstone ingen förenkling
och kunde ej heller åstadkomma någon besparing hvarken
i tid eller omkostnad.
Jag medger visserligen, att den Norrländska motionären icke
saknat, anledning att fästa 1?. St:rs upmärksamhet på det besvär,
som åstadkommes genom det olika upbördssättet för militära tjensteroäns
indelta löner, särdeles i rikets norra landskaper, hvarest
de skattskyldige äro långt afskilda från upbördsställena; men att
afhjelpa detta genom en sådan åtgärd, Utskrt föreslagit, anser jag
ingalunda, af skäl som jag ofvan antydt, välbetänkt; för öfrigt föreställer
jag mig att, på samma sätt man nyligen sett af K. M.
föreskrifvas förändringar i afseende på beväringsmönstringarne i
riket, man äfven nu kan hoppas att något förslag från Regeringen
skall utgå rörande förändring af det nu öfverklagarie sättet för indelta
räntors upbärande, hvarför jag tillstyrker afslag å Utskrts
iörev:de Betänk.
Den 18 April.
233
Hr Nauckhoff, Carl Henrik Gottlieb: Sorn jag i denna
fråga inom Utsk:t tillhört minoriteten, så ber jag att med några
ord få belysa den af mig till Utsk:ts Betänk, fogade reservation.
Indelta arméens löneinkomster bestå af kronotionde, hemmansräntor
och bostadsarrenden, hvilka af regementsskrifvarne upbäras
i Januari eller Februari månad året efter sedan lönerna blifvit intjenta.
Under nuv:de förhållanden kunna regementsskrifvarne genast
efter verkställd upbörd tillhandahålla löntagarue någon del af
de influtne lönemedlen. Skulle deremot, som Utsk:t säger, denna
upbörd öfverflyttns till kronofogdarne, komme derigenom blott en
onödig tidspillan att ega rum, hvilken för mången löntagare till
och med kunde förorsaka obehaglighet och förargelse, alldenstund
dröjsmålet, som deraf skulle blifva en följd, kunde alltför väl upgå
till den ej obetydliga tidrymden af 3 å 4 månader. Vidare kommer
härtill att dessa kronofogdar ej kunna åtaga sig besväret med
och redovisningen för den influtna upbörden, utan att derföre komma
i åtnjutande af en del af regementsskrifvarnes löneförmåner eller
räkna sig till godo den provision, som i och för denna upbörd genom
det K. Brefvet af den 8 Febr. 1833 blifvit dem tilldelad;
och nog synes det mig som det vore obilligt att desamma skulle
mista denna inkomst, helst som deras normal-lön endast utgör 750
rdr bko. Visserligen har Utsk:t derefter föreslagit att lönemedlen
»åtminstone lika tidigt som hittills» måtte utfalla, men jag kan ingalunda
finna att någon lämplig utväg härtill blifvit föreslagen, så
vida ej Statsverket skulle förskottsvis bestrida lönerna, hvilket är
en fråga, som ej bort af Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:t ensamt behandlas
Slutligen biefve, äfven om Utsk:ts förslag vunne framgång,
regementsskrifvarnes resor desamma för upbörden af vakansafgifterna,
bost ällsarrt miena samt för gratialist medlen, och skulle
ingenting i sjelfva verket vinnas hvarken i afseende på tid eller
omkostnader.
Det är på grund af alla dessa skäl jag får anhålla om afslag
å Utsk:ts i detta hänseende afgifna förslag.
Hr Hjärne, Harald: Denna fråga synes mig vara af en så
enkel beskaffenhet, att den ingalunda erfordrar den utredning af
indelta arméens förhållanden, som af den förste värde talaren blifvit
framställd och icke heller anser jag den vara af den genomgripande
art, som den siste värde talaren tyckes förutsätta. Frågan är helt
enkelt den, om. genom någon administrativ åtgärd, K. Maj:t
kunde bereda någon lättnad i det nuvjde upbördssättet af indelta
räntor och kronotiondeanslagen till militära tjenstemän. Den motion,
som gifvit anledning till detta Bet:de, har egentligen åsyftat att
fästa Ständernas upmärksamhet på det besvär, som genom det nu
gällande upbördssättet åstadkommes, synnerligast i rikets norra
landskaper, hvarest de skattskyldige äro glest boende och långt afskiljda
från upbördsställena. Hvad beträffar det, af motionären föreslagna
alternativ, att all upbörd skulle öfverflyttas på kronofogdarne,
så har olämpligheten af detta förslag, enligt mitt förmenande,
helt och hållet blifvit i den, till Bet;det fogade, reservatio
-
234
Den 18 April.
lien ådagalagd, och tillåter jag mig afven, med den erfäVenhet jag,
som gammal indelt officer, hunnit förvärfva, att förklara, att det
alldeles icke skulle låta sig göra att öfverflytta upbörden på kronofogdarne.
Det andra förslaget, att hos K. M. begära, att regementsskrifvaren
skulle åläggas hålla sina upbördsstämmor på samma
gång och på samma ställe som kronofogdarne, hvarigenom det ändamålet
kunde vinnas, att räntegifvarne kunde på samma upbörds
stäfnma
erlägga hvad de skulle betala, anser jag ej vara utan tillämplighet.
Det är visserligen saunt, att regementsskrifvarne utsätta
sina upbördsstämmor till Januari eller Februari månad, och att
detta är något tidigare än kronofogdarne vanligen förrätta sina up
börder,
men jag vet ingenting som hindrar dessa att äfven upbära
kronotionde och hemmansräntor på samma gång som de förra.
Dessutom förhåller det sig i allmänhet icke så, att regementsskrifvarne
resa från sina hem vid hvarje förefallande upbörd af mindre
betydenhet, utan har den praxis ofta iöljts, att de fått sig medlen
tillsända. Att således hos K. M:t begära en generell förändring i
upbördssättet för hela indelta arméen, finner jag ingalunda vara
lämpligt, enär i de södra provinserna distanserna, i anseende till
deras korta utsträckning, ej kunna förete några synnerliga svårigheter
för upbördsresorna. Jag medger visserligen att det varit
lämpligast om den värde motionären med denna sin anhållan vändt
sig uuderdånigst till K. M., sorn då hade kunnat, i fall han dervid
fäst något afseende, anbefalla regnscheferna att ålägga regementsskrifvarne
att, efter öfverenskommelse med kronofogdarne, hälla sina
upbördsstämmor på samma tider som desse; men som nu ärendet
blifvit representationens pröfning underatälldt, tror jag det vära
klokast att i Utskits beslut låta inflyta den mellanmening, hvarigenom
det komme att få följande ordalydelse: »att K. St:r måtte
i und. skrifvelse anhålla, att K. M. täcktes, på sätt honom lämpligast
synes, tillse, huruvida genom förändring i upbördssättet af
indelta räntor och kronotionde anslagen till militära tjenstemän inom
de nordliga provinserna någon lättnad i berörde besvär må
kunna beredas». Med den af mig nu föreslagna förändring anhåller
jag 0111 bifall till Utskits Betänk.
Hr Nordenfelt, Enar: Med ani. af det myckna klander,
som här blifvit uttaladt mot Utsk:ts Betänk., tager jag mig friheten
uplysa orri sättet huru detta beslut inom Utsigt tillkommit.
Från Hederv. BondeStit hade nemi. till Ekon.Utsk.-t blifvit remitterad
en, af en ledamot från de norra orterna derstädes väckt motion,
hvaruti han fästat Ständernas upmärksamhet på det besvär,
som upkotnmer af det olika upbördssättet för Kronans inkomster
och militära tjenstemäns indelta löner. Han föreslog äfven, till fifhjelpande
af detta besvär, att antingen regement,sskrifvarne skulle
åläggas verkställa den kontanta upbörden på srtmma tid och orter,
sorn kronofogdarne höllö upbördsstämmor, eller ock att dessa upbörder
förrättades af häradsskrifvare!! och sedan antingen direkte
eller genom Landtränteriet eller Landskontoret levererades till in--  delningshafvarne. Utsk:t fann denna hans begäran ganska billig
Den 18 April.
23ft
och tillstyrkte äfven att en särskild skrifvelse för de norra länen
skulle till K. M. afgå. Men då frågan förekom in pleno, gjorde
sig den åsigten gällande, att man ej borde begära en partiel förändring
för en liten del af riket, då möjligen samma olägenhet
kunde förefinnas på flera andra ställen. Då man således ansåg att
något i frågan borde göras, beslöts att så ställa skrifvelseförshiget,
att K. M. blefve oförhindrad att taga saken i sin helhet i betraktande,
om han skulle finna för godt, och sedan låta utarbeta förslag
till sättet lör sakens bringande i verkställighet. Man har sagt,
att om äfven kronotioende- och hemmansränte-upbörden blefve öfverflyttad
på kronofogdarne, skulle likväl alltid qvarstå för regementsskrifvarne
upbörden af vakansafgifter och bostadsarrenden.
Detta är en sanning, men jag vill fästa npmärksamheten på att
det förra slaget af dessa afgifter är en skatt, som är hvarje hemman
af ålder påförd; de sednare af mig nämnda, nemi. vakansafgifterna
och bostadsarrendena, sirö afgifter, som bero på särskilda kontrakt
arrendatorn och regementsombudet emellan. Dessa liqvider upgöras
alltså ej på särskilda upbördsstnmmor, utan betalar arrendatorn
ofta arrendesumman hemma hos regementsskrifvaren. Man har äfven
satt i fråga de svårigheter, som upbördslängdernas upgörnnde
skulle åstadkomma. Nu upgöras dessa af häradsskrifvarne. Regementernas
sktdle komma att upgöras af regemementsskrifvarne; deri
ligger åtminstone inga oöfvervinnerliga svårigheter. Vidare har det
blifvit klandradt, att Utsk:t så lösligt behandlat denna fråga och
ej afgifvit något förslag för dess verkställande, Detta stödjer sig
på en olika npiattning om huru Ständernas verksamhet bör vara
inrättad. Jag har den olyckan att tro, att Ständerna ej böra allt
för mycket ingå i detalj, utan, åtminstone vid förändringar af en
mer genomgripande natur, låta K. M. genom sin embetsmannakorps
utarbeta förslager och sedan underställa dem li. St:rs pröfning,
Dessa hafva i korthet varit motiverna för Utskds handlingssätt,
och anhåller jag vördsamt, på grund af dessa åberopade skäl, att
R. o. Ad. måtte lemna sitt bifall till Utsk:ls gjorda hemställan.
Gr. Lagerbjelke: Den sista värde talaren har som prin
cip
framställt, att Utsk-.ns förslag ej för mycket böra inlåta sig i
detaljer; ur sådan synpunkt sedt, måtte Ekon.Ulsk:ts nu för handen
varande Betänk, vara af särdeles stor fullkomlighet, ty utan
ringaste motiveringsgrund har Utsk:t, i anledning af en inora Hederv.
BondeSt. väckt motion, blott och bart hemställt, att lt. St:r
måtte till K. M. afgifva en underd. skrifvelse i ämnet. För min
del vågar jag påstå att en skrifvelse från St:na till K. M. är något
allt för vigtigt, för att man icke skulle fästa behörigt afseende
vid densammas innehåll och först och främst 0111 verkliga
skäl förefinnas till en sådan åtgärds vidtagande. Motionären har
föreslagit att för minskande af det besvär, sorn af det olika upbördssättet
åstadkommes, upbörden af de indelta militär räntorna skulle
uphöra att verkställas af Regements-Skrifvarne och i stället öfverflyttas
på Kronofogdarne. Genom den sålunda åt Kronofogdarne
updragne dubbla upbörd, nemi. så väl för Kronans behållna rån
-
23»
Den 18 April.
tor sora för militie-räntorne, skall kontrollen i högst väsendtlig det
störas och försvagas.
Jag anhåller vördsamt om propos. å afslag å Utsktts hemställan.
Hr Rosensvärd: I anledning af en vard talares, till för
svar
af Utsk:ts Betänk, framställda yttrande, att meningen med
den underd. skrifvelsen endast vore den, att öfverlemna ärendet
till K. M:s nådiga pröfning, ber jag få uplysa, att denna fråga
redan blifvit en gång förut af K. M:t i nåder pröfvad; således är
ej någon ytterligare pröfning af behofvet påkallad. — Hvad åter
beträffar det af en annan talare gjorda yrkandet, att Utsk:ts Betänk.
med en viss förändring skulle bifallas eller att förslaget endast
skulle röra de Norrländska provinserna, vill jag uplysa om,
att det icke skulle löna mödan att väcka en sådan motion, aldenstund
jag tror mig veta, att Utsk:ts Betänk, i sin nuvarande form är al
3:ne Stånd bifallet. Således bör man inskränka sig till att antingen
afslå eller bifalla Bet:t. För min del vidblifver jag min
förut framställda anhållan, att 11. o. Ad. måtte afslå Be Ut i
■in helhet.
Hr Hjärne: Hvad beträffar Gr. Lagerbjelkes supponerade
förslag, som skulle ligga melian raderna af Utsk:ts Betänk., att
nemi. meningen vore att öfverflytta upbörden helt och hållet på
Krouofogdarne, så, ehuru det står för hvar och en öppet att förklara
sättet, på hvilket han uttydt det ena eller det andra förslaget,
hemställer jag dock till lt. o. Ad., huruvida i detta hänseende
man kan tillvita Utsk:t att hafva gjort sig skyldigt till den, af
den värde Gr:n förmenade tvetydighet i uttryckssättet. Utsk:t
säger nemi.: »Hå icke kan bestridas att, särdeles uti rikets norra
landskaper, der de skattskyldige äro i allmänhet glest boende och
långt afskiljde från upbördsställena, de dubbla upbörderna ådraga
de skattskyldige förlust af tid och ökade kostnader, anser Utsk:t
motionärens förslag vara förtjent af B. St:rs upmärksamhet. Behofvet
af den föreslagna förändringen i upbördssättet af till militäre
tjenstemän anslagne räntor samt kronotionde, har ock redan
gjort sig kännbart i åtskilliga delar af landet, hvilket ådagalägges
deraf att sådan förändring, i hvad den rörer tid och ställe, redan
till en del vid några af de indelta regementena blifvit tillvägabragt.
I betraktande häraf och enär genom K. M:t,s och Rikets KammarCollegii
kungörelse, den 2 Juli 1858, mycken enhet och lättnad
vid upbörder numera blifvit beredd, finner Utsk:t, under förutsättning
att nuvarande upbördsmäns rätt till innehafvande tjensteförmåuer
icke må blifva förbisedd, samt att tillfälle må beredas för
de militära tjenstemännen att utfå sina löner, åtminstone lika ti
digt,
som hittills, sig böra hemställa,
att R. St:r måtte i underd. skrifvelse anhålla att K.
M:t täcktes, på siitt Honom lämpligast synes, tillse, hu
ruvida,
genom förändring i upbördssättet af indelta
t)en 18 April.
räntor och k reno-tionde-anslagen till militära tjenstemän,
någon lättnad i berörde besvär må kunna beredas.»
Det synes visserligen af beslutet, som skulle Utsk:t hafva fäst
något afseende vid motionärens förslå alternativ, men det visar sig
äfven tydligt att Utsk:t hufvudsakligen fästat sig vid den vigtiga
omständigheten att söka afhjelpa en olägenhet och söka åstadkomma
en lättnad i det besvär, som genom det dubbla upbördssättet
i åtskilliga provinser blifvit allmogen ålagd t. För min del
kari jag således icke finna att någon giltig anledning låg till gruud
för den af Or. Lagerbjelke gjorda anmärkning. — För öfrigt om
icke St:rna skulle vilja gå in på att till K. M:t afgifva en underd,
skrifvelse i detta syftemål, så vet jag ingenting, som hindrar landshöfdingarna
i de län, der olägenheter i det nu gällande upbördssättet
ega rum, att till K. M:t. ingå med begäran om föreskrift
för Regements-Skrifvarne att hålla sina uptrördsstämmor på samma
tid och ställe sorn Kronofogdarne, och i sådant fall anser jag ändamålet
bäst kunna vinnas. Jag vidblifver dock fortfarande min
förut framställda anhållan, att R. o. Ad. måtte, med det af mig
föreslagna tillägg, gifva sitt bifall till Utsk:ts hemställan.
Gr. Mörner, Carl: Vid genomläsandet af detta Utskrts
Betänk., kommer man ovillkorligen till den slutsatsen, att Utsk:ts förslag,
i afseende på den underd, skrifvelsen till K. M:t, aldeles ej
varit af behofvet påkalladt. Åtminstone har aldrig jag hvarken
inom den ort jag bebor eller från andra håll hört klagomål anföras
öfver det besvärliga i upbörden af militära tjenstemännens indelta
räntor eller kronotionde-anslag. Regements-Skrifvarne hålla
vanligen sina upbördsmöten i Januari månad, hvarefter restlängderna
till K. M:ts Bef:de inkomma, för att sedan till regementerna
återställas. Jag hemställer, huruvida det ens vore möjligt, att, på
sätt Hr Hjärne föreslog, Regements Skrifvarne skulle hålla sina
upbördsstämmor på samma ort och tid som Kronofogdarne, då inom
ett län alla fögderierna vanligen hafva olika dagar för sina upbörder,
och då t. ex. inom Kronobergs Län -4 regementen ligga
placerade, hvilka alla hafva särskildta upbörder för sina officerscorpser.
Jag skulle således tro, att i detta hänseende det vore
omöjligt att stifta lagar, som rättvisligen kunde tillämpas öfver hel*
riket, och ej heller anser jag det under nuvarande förhållanden vora
af behofvet påkalladt; hvarföre jag, på skäl som af åtskilliga talare
blifvit förebragte, yrkar afslag å Utskits Betänk.
Frih. Raab, Adam Christian: Om det verkligen för
håller
sig, som yttradt blifvit, att Betidet redan af 3:ne Stånd är
bifallet, så är det visserligen i sak likgiltigt, huru R. o. Ad:s beslut
i denna fråga kominer att utfalla; men det torde dock ej vara
aldeles likgiltigt, hvilken opinion det Höglofl. Ståndet kommer att
uttala. Här är ej fråga om att fråntaga regementerna någon enda
af deras rättigheter, här är blott fråga om en opinionsyttring,
huruvida R. o. Ad., i likhet med de öfriga Stånden, skulle vilja
bifalla den föreslagna lindringen i besvär för dem, som skola be
-
238
Den 18 April.
tala sina utskylder till Kronan. Gr. Mörner har upträdt deremot,
men tillika uplyst. derom, att om räntegifvarne underlåta att betala
räntorna till regitsskrifvarne, så upföras de på restlängder, hvilka
inlemnas till K. M:ts Bef:de, för att sedan utan ersättning af Kronofogdarne
upgöras. Det är ju tydligt att allmogen kunde, om
den för godt, funne, genomdrifva denna reform sjelf, derigenom
att den aldeles ej betalade till regements-skrifvarne, utan väntade
till dess kronofogdarne koramo med sin fordran. Gr. Mörner har
vidare sagt, att svårigheter skulle för reg:ts-skrifvarne och krouofogdarne
komma att upstå vid bestämmandet af tiden för upbördsstämmornas
hållande; jag frågar, hvad sorn vore enklare, än att
landshöfdingarne härför utsatte både tid och ställe. Jag fäster
ytterligare K. o. Adms upmärksamhet derpå, att det är ej fråga om
upoffriugar eller förluster för låntagarne, endast om en opinionsyttring,
och jag hemställer om ej R. o. Ad. bör instämma i
MedStåndens uttalade önskan, att all möjlig lättnad måtte beviljas
de akattskyldige i deras besvär att resa till flera upbördsstämmor.
På dessa skäl yrkar jag bifall till Utsk:ts Betänk.
Sedan öfverläggningen nu ansetts afslutad, yttrade H. Bxc.
Pir Gr. o. Landtm , att derunder yrkats dels bifall till Utskrts
Betänk., dels bifall dertill med den förändring, att orden »inom
de nordligare provinserna» skulle införas näst efter orden »militära
tjenstemän», och dels slutligen afslag å Betänk:t.
Efter framställda, samt med starka nej och åtskilliga ja besvarade,
propos:r å så väl bifall till Betänk:t oförändradt sorn ock
bifall dertill, med ofvanberörde förändring, gjordes propos. om afslag
å Betänk:t, och då dervid svarades starka ja, blandade med
några, nej, förklarades ja att hafva varit öfvervägande.
Eöredrogos, men begärdes af flere ledamöter ånyo på bordet,
Allm. Besv.- och Bkon.PJtskrs den 1 1 dennes bordlagde Betänk.
N:o 61, i anledning af dels K. M:ts Nåd, Propos. angående grunderna
för en förändring i sättet för utgörande af presterskapets
aflöning, dels i ätnnet väckta motioner.
Föredrogos och biföllos samma Utsk;s den 11 dennes bordlagde
Betänkm
N:o 62, i anledn. af väckta motioner om ändring i Fabriks-
och Handtverks-Ordningen af den 22 December 1846;
N:o 6,3, i anledn. af väckt motion om ändring af 33 § i
Fabriks- och Handtverks Orda. den 22 December 1846, i fråga
om utfärdande af Gesällbref på landet; samt
N:o 64, i anledn. af väckta motioner om vidtagande af åtgärder
till förekommande af arbetsfolks kringvandringar för erhållande
af arbetsförtjenst.
Den 18 A pr il.
239
Föredrogs Hr Roos’ af Hjelmsäter, Axel, den 1 4 dennes bordlagde
Mern., ronde en tillämnad donationsfond, att ställas under
RiddarliusDirektionens förvaltning.
Hr Ehrenhoff, Gustaf H erman: Till en början ber jag
att R. o. Ad. mätte bitalia, att den förevarande af Hr Roos afgifna
motionen måtte blifva till Riddarh.Utsk:t remitterad. Jag vill dock
till remissen foga några anmärkningar. Jag skulle önska, att Riddarh.
Utsk:t eller Direktionen satte sig i rapport med donationsgifvaren
för att tå några modifikationer i afseende på förvaltningskostnaden.
Hr Roos liar, sorn förslaget nu är framsfäldt, förbehållit
sig att under sin lifstid få åtnjuta 5 proc. af det donerade
kapitalet, samt elter hans död att Riddarh.Direktionen förvaltade
dessa 100,000 rdr, tilldess de uppgått till en summa af 110 mill.,
hvarefter denna summa skulle till åtskilliga ändamål disponeras.
Om jag rätt upfattat Hr Roos’ förslag, skulle Riddarhuskassan ej
erhålla någon ersättning för förvnltningsbesväret, förr än den åsyftade
summan är uppnådd. Under sådana förhållanden anser jag
att R. o. Ad. icke kan åtaga sig ett sådant med ganska mycket
besvär och stora omkostnader förenadt åliggande. Jag skulle derföre
vilja föreslå, att Riddarhuskassan under förvaltningstiden efter
Hr Roos’ frånfälle finge upbära och åtnjuta en proc. af kapitalet,
hvilket visserligen skulle fördröja upuåendet af de 110 milhna till
200 år i stället lör 144 år, men Riddarhuskassan erhölle derigenom
en nödig förstärkning och intresset för en förvaltning i Hr Roos’syfte
blefve betydligen ökadt.
Genom ett sådant medgifvande af donationsgifvaren skulle
Riddarhuskassan, från och med första året efter Hr Roos’ död, hafva
en inkomst af 1,000 rdr, sorn i jemnt stigande skulle efter omkring
20 år fördubblas, och efter en lika tidrymd ytterligare fördubblas
o, s. v., allt intilldess de 200 åren vöre upnådda, då Riddarhuskassans
inkomst kan uppgå till en million rdr.
Jag anhåller att dessa anm:r måtte få åtfölja till Utsk:t.
Sedan öfverläggningen ansetts slutad, remitterades det ifrågav:de
Mem:t jemte yttrandet till RiddarhusUtsk:t.
Slutligen anmäldes och lades på bordet
StatsUtskottets Utlåtanden:
N:o 87, i anledn. at Iw. Mtts, Nåd. Propos., i fråga om ändring
utaf den för Vesterbottens och Norrbottens län gällande
skattläggningsmethod;
N:o 88, i anledn. af väckt motion ang:de förändring af de
inom VesterNorrlands län uti grundräntan ingående persedlar;
N:o 89, i anledn. af väckta motioner ang:de förändring af
upbördstiden för kronoutskylder dels i hela riket, dels ock särskildt
för Oland;
340
Den 18 April.
N:o 90, i anledn. af väckt motion nng:de arrende af Norr*
forss laxfiske i Vesterbottens län;
N:o 91, i anleda, af väckta motioner, ang:de ersättning till
vissa räntegifvare, som icke fått erlägga sina skatter efter de vid
räuteförenklingen bestämda allmänna grunder;
N:o 92, i anledn. af väckt motion ang:de rättighet för skolans
och kyrkans tjenstemän att å vederbörande landtränterier upbära
lösen för dem å lön anslagen kronotionde; samt
Allmänna Besvärs- och EkonomiUtskottets Bctänkanden:
N:o 65, i anledn. af vackt motion i fråga örn åtgärder rö
rande skogshushållningen;
N:o 66, i anledn. af väckt motion om rättighet för församlingarne
att använda skog å presteboställen till kyrkobyggnad ;
N:o 67, i anledn. af väckta motioner om antagande af särskild
byggnadsordning för klockareboställen i Skåne;
N:o 68, i anledn. af väckt motion om förändradt sätt för
fördelning af de för öfverträdelser af Kongl. Kungörelsen den 23
Januari 18 28, om hvad i händelse af yppad smittosam sjukdom
hos djuren iakttagas bör, stadgade böter;
N:o 69, i anledn. af väckt motion om särskild tryckning af
Kongl. SkiltesStadgan den i Maj 1827, med iakttagande af de i
densamma efter hand gjorda förändringar;
N:o 70, i anledn. af väckt motion om införande af förändrade
lagbestämmelser angående olaga skattskrifning samt lösdrifveri;
N:o 71, i anledn. af väckt motion om tillägg till Kongl. Kungörelsen
den 22 Maj 1852, i afseende på minderåriga personers
användande vid fabriker och handtverk;
N:o 72, i anledn. af väckt motion om ändring i stadgarne
rörande till tjenstgöring upbådade båtsmäns transporterande från
samlingsstället till embarkeringsplatsen; och
N:o 73, i anledn. af väckt motion om rättighet för rotebonde
att erhålla ersättning för soldattorpets brukande under det soldaten
är kommenderad på arbete.
K. o. Ad. åtskiljdes kl. */* 1 e. m.
In fidem,
O. Brakel.
Den 21 April f. m.
Lördagen den 21 April 1860.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades 4 prot.-utdrag för den 18:de dennes samt pleniprotok:t
lör den 25:te sistl. Februari.
Företogs val af en Direktör vid LåneKontoret i Wisby, efter
Hr Kapitenen von Post, Adolf Jakob Reinbold; och befanns dertill
hafva blifvit utsedd Frih. D’Albedyh)l, Christer Henrik, Kammarherre,
OfversteLöjtnant, K. S. O., med 54 röster.
Vidare företog R. o. Ad. val af Ordförande i Riddarh.Direktionen
och dess Suppleant; och befunnos hafva blifvit utsedde till
Ordförande:
Gr. Lewenhaupt, Erik August, OfversteKammarjunkare m. m.,
med 7 5 röster.
Suppleant:
Gr. Mörner, Carl Göran Detlof, f. d. StatsRåd, President m. m.,
med 74 röster.
Slutligen företogs val af Ledamöter och Suppleanter i Riddarh.
Direktionen; och befunnos,»hafva blifvit utsedde till
Ordinarie Ledamöter:
Gr. Lewenhaupt, Adam Casimir Ludv., Öfv.Kammarh., med 109röster;
Frih. Posse, Johan August, Aktuarie i K. RiksArkivet, med 1 08 röster;
Frih. Bennet, Carl Stephan, Kammarherre, med 108 röster;
Frih. Cederström, Claes Rudolf, Kammarherre, med 63 röster;
Hr Leijonancker, Fred. Wilh. Erik Carl, Öfv.Löjtmt, med 109 röster;
Hr Tornerhjelm, Johan Abraham, OfversteLöjtuant, med 1 09 röster;
Suppleanter:
Hr v. Printzencreutz, Bernh. Wilh., Exp.Sekreterare, med 108 röster;
Frih. Leijonhufvud, Carl Gustaf, HofrättsAssessor, roed 89 röster;
Hr Björnstjerna, Oscar Magnus, Kammarherre, med 61 röster.
Anmäldes och inbeledsagades Hr StatsRådet, R. af K. M:ts
N. O., Carl Johan Malmsten, hvilken å K. M:ts Höga vägnar öfverlemnade
följande Nåd, Propostr och Skrifvelser till R. St:r, uerol.
H. V. 16
•242
Deri 21 April f. m.
Propositioner:
ang:de ändring i R. F:s oell R. 0:s föreskrifter ona RiksStyrelsens
förande i vissa fall;
;tng:de pension å Allmänna IndragningsStaten för t. f. förste
bataljons-läkaren vid Elfsborgs Regite, Medicinae Doktorn F. W. Kjellenberg,
då han från sin innehafvande bataljonsläkare-befattning afgår;
ang:de begrafnings- oell öfrige kostnader med anledning af
H. M. Konung Oscar I:s dödliga frånfälle;
samt Skrifvelser:
med förslag angide förändrad organisation af HypofheksInrättningarne
i Riket; och i anledning af gjord framställning om
ytterligare statsbidrag till kanal- oell slussanläggningarne vid Dejefors,
eller förändrad plau för fullbordandet af nämnde kommunikationsled.
Sedan Hr StatsRådet blifvit på vanligt sätt utbeledsagad, uplästes
den K. Prcposm ang:de ändring i R. F:s och R. 0:s föreskrifter
om RiksStyrelsens förande i vissa fall, hvarefter II. Exc.
Hr Gr. o. Landtm, hemställde, att densamma skulle, jemlikt 81 §
R. F., öfverleranas till Kohst,Utsk:t.
Ropades ja.
De öfriga Proposma och Skrifvelserna föredrogos härefter och
begärdes på bordet.
Upliistes och godkändes Exp.Utskits under Nio 56 afgifna förslag
till 11. St:rs underd. skrifvelse ang:de förändrade föreskrifter
om förvaltningen och utlåningen af Statslåne-fondens medel.
H. Exc. Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att anslag blifvit
utfärdadt till fortsättande af plenum kl. 6. e. ib.
Föredrogs ånyo och företogs punktvis till afgörande Allmänna
Besv.- o. Ekon.Utskits den 11 och 18 dennes bordlagda Betänk.
N:o 61, i ani, af dels K. Mits Nåd. Propos. ang:de grunderna för
en förändring i sättet för utgörande af presterskapets aflöning, dels
i ämnet väckta motioner.
lista punkten.
Hr Cederschiöld, Gustaf: Af alla förhållanden här i
landet torde de ecklesiastika vara de, uti hvilka reform företrädesvis
erfordras. Det kan således icke vara annat, än i hög grad fägnande
att erfara det ecklesiastik-porttöljen kommit uti händerna på
en man, som eger icke blott förmåga att verkställa detta mödosamma
arbete, utan äfven mod att framträda med förslag i ämnet.
Då jag begärde ordet, skedde det mindre för att framställa någon
egentlig anmärkning, än för att begära uplysning i en omständighet,
som för mig icke är fullt klar.
l>en 21 April f. m.
243
Uti första p uikten föreslås att presterskapets inkomster skola fördelas
sålunda, att hvarje tjenstgörande prestman erhåller en efter
tjenstegrad och embetsåligganden lämpad, anständig bergning. Denna
sats antyder en ganska radikal reform: men kan det, som sålunda
utlofvas, verkligen åstad kominas? Då man betraktar de inskränkningar,
som sedermera göras, måste man betvifla, alt det utsatta
målet kan vinnas genom de medel, som den K. Propostn föreslår.
Det heter nemligen vidare: »Afgifter, som af en församling utgå,
»eller inkomster, som till följd af bidrag från densamma tillfalla
»dess presterskap, må ej till »flödande af annan församlings prest
»användas, men viii sådana medel, som grunda sig på stats-anslag
»eller arrenden af kronohemman oell lägenheter, som icke iiro bo»stads-boställen,
i händelse af befogenhet från en till annan försam»ling
öfverflytta» eller alldeles indragas, det sednare dock endast i
»det fall, då de icke äro presterskapet för all framtid tillförsäkrade.»
Nu äro de hufvudsakligaste inkomster, presterskapet åtnjuter,
sådana, hvilka utgå antingen från församlingen, eller från bostället,
och hvilka orubbade skulle bibehållas ät församlingens presterskap.
De öfriga inkomsterna, öfver hvilka mera fritt skulle kunna disponeras,
äro jemförelsevis obetydliga. Till en början kunde uti sådana
församlingar, der endast tinnes eri enda prest, någon egentlig
reglering icke ifrågakomma. Han skulle hufvudsakligen bibehållas
vid sina nuv:de inkomster, ehvad de må vara alltför stora eller allt
för små. Besinnas nu derjemte att förslaget omtalar »församling»,
och icke »pastorat,» finner man, att medlen till en mera fullständig
och genomgripande lönereglering blifvit än ytterligare förminskade.
Ett pastorat består nemi. ofta af flera församlingar; men
den föreslagna regleringen skall dock ske inom hvarje särskild församling.
Jag för min del kan således icke fördölja den fruktan,
jag hyser, att, genom antagandet af förslaget, man endast i högst
ringa mån skulle kunna vinna det uttryckta syftet, att bereda hvarje
tjenstgörande prestman en efter tjenstegrad och embets-åligganden
lämpad aflöning. Bland hindern härför framstår det förhållandet,
att just de församlingar, hvilka bereda presterskapet de trägnaste
göromålen, äro de fattigaste och således äfven de, sorn lemna de
ringaste inkomsterna.
Så väl Depart.Chefen, som den K. Propos:n uttrycker den tanken,
att Kyrkan bör vara oberoende af Staten. Detta är en sats,
som förtjenar att bemärkas. Vare det långt ifrån mig att vilja bestrida
dess sanning! Tvärtom är jag fullt öfvertygad derom, att
de största olyckor, som någonsin drabbat menniskoslägte!, härledt
sig derifrån att man blandat Statens och Kyrkans angelägenheter
tillsammans. Om således Kyrkan bör utgöra något helt för sig,
från Staten afskiljdt, så upstår den frågan, huruvida det icke vore
möjligt att tillvägagå, i fråga om aflöning till Kyrkans tjenare, på
på samma sätt, sorn man gör vid aflönandet af Statens. Dessa
sednare aflönas nemligen direkte ur StatsKassan, utan afseende
å de särskilda orternas afgifter till Staten. Statens Kassa betraktas
såsom en enhet. Kan icke äfven för Kyrkan bildas en kassa,
som är gemensam för hela Riket? Skedde sådant, blefve en regie
-
241
Den 21 April f. m.
ring af presterskapets löneinkomster mycket enkel. Äfven kunde
lätteligen åstadkommas en mera jemn fördelning af pastoraten. Efter
mitt sätt att »plätta det framställda problemet, eller en jemnare
oell billigare fördelning af presterskapets göromål oell löneförmåner.
— skulle det kunna lösas på följande sätt:
Alla olika grader emellan Kyrkans ordinarie tjenare uphäfdes,
så att de komnie att, liesta af endast kyrkoherdar oell biskopar.
l)e sednare torde icke lämpligen böra föreslås till uphäfvande, helst
frågan om biskops-embetets öfverensstämmelse med Evangel» föreskrifter
föranled! schism och ett förslag i berörda hänseende möjligen
kunde tillintetgöra hoppet om framgång af reform i öfrigt.
Comministrar, Capellpredikanter m. fl. dylika borde ieke vidare bibehållas,
utan i hvarje församling endast en ordinarie prest, —
kyrkoherden. De församlingar, som vore så stora, att de erfordrade
flera kyrkoherdar, borde delas, oell, kunde sådant ske, med bibehållande
af en gemensam kyrkobyggnad. Den särskilda själavården
inom de nya församlingarna, såsom nattvardsbarnens undervisning,
husförhör hi. m., bestreds af hvardera församlingens kyrkoherde;
men gudstjenst!;» i den gemensamma kyrkan förrättades alternativt
af kyrkoherdarna. Genom en sådan förändring kunde det missförhållande,
sorn eger rum, eller att de prester, hvilka egentligen draga
dagens tunga, erhålla det knappaste brödet, komma att uphöra, och
hvarje kyrkoherde fä en nära lika stor aflöning från den gemensamma
kassa, som bildades af alla de medel, hvilka i hela Riket
utgå till presferskapet. Borttoge man derjemte dels det orättvisa
uti nu gällande befordringslagar, dels ock den varande fördelningen
i klasser af pastorater, — skulle de fleste af de olägenheter, som
för niirv:de vidlåda (leii ecklesiastika organisationen, försvinna.
Befordringslagarne innehålla för uarvide bestämmelser, som
högst menligt inverka icke mindre på kyrkans anseende, än sättet
för själavårdens bestridande. Första klassens pastorat äro förbehållna
åt den sfi kallade lärdomen, och tillfalla i allmänhet sådana
porsoner, som egnat den kraftfullaste delen af sin lefnad åt sträfvande»,
sorn endast obetydligt, om ens något, beröra den egentliga
själavården. Dessa personer måste således, då de vid en mera
framskriden ålder beträda en alldeles ny bana, känna sig ovana vid
sina nva göromål, och derföre äfven söka att. kunna erhålla embetsbiträde
af personer, sorn i deras ställe fullgöra erabetets åligganden.
Deraf det stora behofvet af extra ordinarie prester eller adjunkter.
Då nu de största och rikaste pastoraten tillhöra första klassen,
blir deraf äfven en följd att dessa pastorat i allmänhet erhålla
de mest olämpliga kyrkoherdarna Vidare, då nu kyrkan ouphörligt
rekryteras med tjenare från universiteten och skolan, komma
de, som från ungdomen egnat sig uteslutande åt kyrkans tjenst,
att ständigt utestängas vid befordringar af dylika främlingar. Under
sådana förhållanden torde det icke förefalla besynnerligt, att
unga män allt mer och mer draga sig tillbaka från. en bana, som
endast lofvar försakelser. Den så mycket omtalade prestbristen härleder
sig från orättvisa befordringslagar. Man kan tvista om huruvida
en sådan brist förefinnes eller ej; Då ännu aldrig någon or
-
Den 21 April f. m.
245
dinarie presterlig beställning saknat kompetenta sökande, synes det,
sora om någon verklig prestbrist icke vore för handen; men med
detta uttryck menar man endast, att tillgång saknas på sådana
prester, som vilja egna sig åt embetet, utan någon skälig ersättning
för sitt arbete och utan egentligt hopp 0111 framtida befordran.
Tåg bort dessa orättvisa bestämmelser, och stadga att endast
de, som egna sitt arbete i kyrkans tjenst, skola räkna meriter
för befordran inom kyrkan, oell, jag är derom förvissar/, all anledning
till klagan öfver prestbrist skall upböra. Dessutom uttala
dessa författningar verkligen ett slags hån och förakt för kyrkan
och religionen. Man fäster icke mera vigt vid vården om dess angelägenheter,
lin alt man företrädesvis öfverlemna!' den åt personer,
sorn derför aro mer och mindre främmande. Och på samma
gang som vår kyrka förklarar all verldslig lärdom såsom fåfänglig,
anförtror man de vigtigaste befattningarne inom denna kyrka åt
män, som egentligen endast gifvit prof på denna fåfängliga vishet.
Med befordringslagarna sammanhänger pastoratens fördelning
i klasser. En sådan fördelning är icke påkallad af någon sakens
inre natur och eger icke någon motsvarighet uti andra embeten
här i riket. Den torde också böra alldeles upböra, och kompetens
för alla kyrkoherdebefattniugar blifva lika, enär deras pligter
äro desamma.
På det sätt jag nu tagit mig friheten antyda, skulle en omfattande
reform ganska enkelt kunna verskställas; men häremot
kan möjligen förefinnas hinder i presternas privilegier. Jag begärde
ordet egentligen för att erhålla uplysning om en sådan tydning
af dessa privilegier varit orsaken dertill, att det Kongl. Förslaget
erhållit en så ringa omfattning.
Så som jag fattar presternas privilegier, skulle uti dem icke
finnas något hinder för en mera omfattande lönereglering. Privilegierna
förbjuda endast, att icke något, som är till kyrkan anslaget,
må derifrån skiljas; men lemna deremot fritt att derinom
ordna inkomsterna så, som kan finnas lämpligast. En sådan tolkning
af privilegierna har också PresteStåndet godkänt vid 1854 års
Riksdag. KonstitutionsUtskit hade nemi. då framställt anmärkning
emot Konungens rådgifvare för ett beslutadt utbyte af prebendepastorat
under biskopsstolen i Calmar. Häremot anfördes af Doctor
Wallin en så lydande reservation: »Om man, å ena sidan, med
»sträng hänsyn till ordalagen, kan tyda den åberopade 4 § i Pre»sterskapets
privilegier så, att inga utbyten eller i allmänhet ingen
»rubbning får ske i ecklesiastik- och skolstaternas aflöniugsförmå»ner,
sådane de befunnos 1723, då privilegierna utfärdades, anser
»jag dock, å andra sidan, det ega skäl för sig att förstå nämnde §
»på det sätt, att hvad i allmänhet till kyrkan och undervisnitigs»verken
är anslaget, icke må derifrån ryckas. Att äfven denna
»sednare tolkning ansetts riktig, bestyrkes af mångfaldiga exempel,
»deribland må anföras skedda föreningar af prestgäll eller territo»rial-föräudringar
dem emellan, klyfning af större pastorater, af»skiljande
af kyrkoherde-emolumenler till aflöning af nya kapellans»befattningar,
tid efter annan skedda omflyttningar af praebenden
Z4fi
Den 21 April f. in.
»från en till en annan lärarebefattning vid universiteter oell gym»uasier
m. m.»
I denna reservation hade flera af Dtsk:ts ledamöter af Adeln
oell PresteStåndet instämt; oell den deri uttalade tolkning förfäktades
under diskussionen här på Riddarhuset af flera ledamöter,
samt synes hafva vunnit Ii. St:rs godkännande. Om nian således
kan antaga, att presternas privilegier icke lägga hinder i vägen
för en reform af den större och mera genomgripande natur, som
jag haft äran antyda; så mäste roan äfven erkänna, att önskligt
varit, det frågan jemväl så blifvit uplättad i den Kongl. Proposm.
Jag fruktar nemligen, att om det i samma Propos. nu framställda
förslaget kommer att vinna verkställighet, den fullständigare reformen,
— som, påkallad af sakens inre nödvändighet, en gång måste
företagas, — endast blifvit derigenom ytterligare fördröjd cch
upskjuten till en aflägsen oell obestämd framtid.
Hr Adelborg, Anders Otto: Hade man kunnat hoppas
på att man skulle kunna komma till det resultat, som den siste
värde talaren åsyftat, hade det visserligen varit det aldra fördelaktigaste;
men tyvärr lägger verkligheten deremot hinder. Man har
också af sådan orsak måst bekämpa de förhoppningar, han förespeglat
såsom direkte verkande för upnående af ett sådant mål. Det
väsendtligaste hinder deremot är svårigheten att från en församling
till en annan draga de medel, som af församlingen direkte utgöras.
Ett annat skäl är att man omöjligen i en framtid kan bestämma
hvilken verksamhet ett eller annat pastorat torde kräfva.
Öm man således äfven sökte åstadkomma den aldra rättvisaste lönereglering
med afseende på närvarande förhållanden, så skulle den
inom 10 år, just i följd af pågående förändringar, blifva orättvis.
.Man har således måst åtnöja sig med den föreslagna förändringen
att låta församlingarne, såsom hittills skett, direkte löna presterna
och man har endast dragit från dem de medel, som man ansett
icke höra dit.
Det var egentligen icke rörande denna sak, jag ämnade yttra
mig, utan ville jag hos H. Exc. Hr Gr:n o. Landtm, anhålla att,
jemte fltsk:ts beslut, äfven malte upläsas de punkter i K. M:s
Propos., som föranledt Utsk:ts Betänk., hvilket jag tror skulle bidraga
till reda vid sjelfva förhandlingen.
Sedan den begärda uplasningen försiggått, upropades och yttrade
Gr. Hamilton, Henning: Jag kan måhända anses skyldigalt,
ehuru den förste talaren ieke yrkade någon förändring i
K. M:s Nåd. Propos. uti denna punkt, likväl med några ord besvara
hans framställning, då han direkte till mig i detta hänseende
framställt en upmaning. Jag skall emellertid söka att vara
så kort som möjligt, då denna hans framställning till någon del
gick utom det ämne, som i l:sta punkten innehålles, oaktadt jag
medger, att den ganska väl af samma punkt föranleddes.
Den första fråga, som till mig ställdes, var huruvida med ordet
församling i denna punkt menades pastorat eller församling i dess
egentliga bemärkelse. Det kan, såsom jag tror, vara temligen lik
-
Dsii 21 Ap ril f. m.
giltigt, ty, hvad pastor angår, så utgår till honom afgifter från alla
församlingar, som höra till hans pastorat. Det är endast då komminister
finnes för särskild församling, som detta ord får någon
betydelse, och då torde äfven billigt vara, att den ena församlingen
icke bidrar till aflöning af den andres komminister. Den andra
frågan gällde egentligen, hvarföre icke en omfattande reglering
af presterskapets löner blifvit af K. M. föreslagen och huruvida jag
anser en sådan stridande mot presterskapets privilegier. I det fallet
får jag svara, att man, utan att träda nämnde privilegier för nära,
skulle kunnat göra denna reglering mer omfattande än K. M. föreslagit,
men i öfverensstämmelse med min allmänna åsigt om förbättringar,
som i samhället skola åstadkommas, har jag trott att
det var bättre att framställa ett förslag, som alhjelpte den närvide
olägenheten och som hade någon utsigt att blifva antaget än att
framlägga ett sådant, visserligen på papperet ganska vackert, men
som också stannade dervid. Så många försök äro vid riksdagarne
gjorde att reglera presterskapets löner pä ett satt, som vore så väl
för presterskapet sjelft som församlingarne mera fördelaktigt, men
hvilka alla hafva misslyckats, att jag tror det man mäste känna sig
afskräcka fron att beträda den rent teoretiska banan. Jag har således
sökt här göra mig reda för hvilka de väsendtligt olägenheterna
varit af närvarande aflöningssätt och framställa ett förslag
till deras afhjelpaude, och har jag deri i någon mån lyckats, måste
jag för min del åtminstone känna mig tillfredsställd, äfven om
jag nödgas medge, att man skulle kunna på papperet upgöra ett
förslag, som hade utseende af vida mer enkelhet, till och med vida
mer billighet än nu förevarande. En anmärkning har blifvit gjord
deremot att, genom nuvarande indelning af pastorater i särskilda
klasser och hvilken äfven i nu föreslagna lönereglering är bibehållen,
skulle stora olägenheter kunna upstå, och talaren gick ända derhän
att anse denna klassindelning såsom det förderfligaste för kyrkan,
hvarjemte han påstod att l:sta klassens pastorater voro verkligen
de, som i allmänhet blifvit mest vanlottade i afseende på presterskap.
Hvad nu först beträffar klasserna, så vidt de blifvit i löneregleringen
bibehållna, så vill jag blott anmärka, att jag icke i
denna reglering med ett enda ord vidrört befordringslagarne, ty
de äro en helt annan sak och jag törs icke ingå i den fråga, som
af den förste talaren blifvit framkastad, men jag tror dock att
denna klassindelning kan bibehållas oberoende af de förändringar,
som jag förmodar att befordringslagarne inom icke långt aflägsen
framtid skola undergå. En ganska vigtig fråga är t. ex. inrättandet
af pensiönsanstalter för presterskapets enkor inom alla stift,
hvarigenom behofvet af nådår skulle försvinna. Det vore en synnerlig
stor förbättring, som presterskapet visat sig villigt att åstadkomma.
Förslag till sådana inrättningar äro gjorda, ehuru vissa
betänkligheter upstått rörande de beräkningar, hvarpå de grunda
sig och hvilka fördröjt K. M:s Nåd. beslut i ämnet. Dessa förslag
äro grundade på olika afgifter af olika pastorat, men det skulle
leda till en inveckling, som blefve alltför stor, om för hvarje särskildt
pastorat en olika afgift vore bestämd, och derföre har man
248
I) o n 21 Ap r il f. m.
indelt pastoraterna i särskilda klasser och afgifterna skulle efter
dessa utgå. Dessutom har man i afseende på det extraordinarie
presterskapets aflöning bestämt ett minimum i afgift från presterskapet
inom stiften. Nu händer ganska ofta att konsistorium måste
tillsätta en adjunkt hos en komminister, hvars vilkor äro så
små, att han icke kan löna adjunkten sjelf. Man har då öfverenskommit
inom stiftet att adjunktens aflöning utgår från en gemensam
kassa och denna kassa fy lies på det sätt, att de särskilda pastoratklasserna
betala olika afgifter, så att alla kyrkoherdarne i stiften,
i mån af pastoratens klass-ställning, bidraga till adjunkternas
aflöning. Således tror jag, att klassindelningen, alldeles oberoende
af befordringslagarne, är ganska nyttig. Utan att i ringaste mån
vilja beröra denna sednare, får jag dock säga, att jag tror det vara
en oriktig beskyllning mot mig, att Usta klassen blifvit sämst lottad
i afseende på presterskap. Jag har visserligen icke länge varit
chef för ecclesiastik-dep:mentet, men jag vågar påstå, att under den
tiden har icke något lista klassens pastorat haft skälig anledning
till missnöje med de utnämningar, som skett. I allmänhet har man
haft lyckan ega tillgång till dugliga personer, som sökt och vunnit
lörsamlingarnes förtroende. Det har visserligen handt att man måst
göra afseende på öfvervägande lärdomsmeriter vid tillsättandet af
ett Usta klassens pastorat, ehuru jag visserligen medger att dessa
i sin allmänna betydelse icke grundlägga något säkert omdöme
om en persons tjenlighet såsom prest i en församling och sjelfva
författningen ger anledning till att det icke är den verldsliga lärdomen,
på hvilken ett öfvervägande omdöme bör grundas. Ehuru
jag' medger, att befordringslagarne kunna undergå förbättring, så är
dock icke så farligt att Usta klassens pastorater, derföre att de äro
goda, skola få de samsta’lärarne. Hvad angår de extraordinarie
presterna, hvilkas öde talaren beklagat, så medger jag visserligen
att deras vilkor icke varit synnerligen stora. Det är ock vanligt
att, då de bättre pastoraten sökas af och förses med personer, som
ådagalagt en större bildning, de, som i pastoralexamen fått klena
betyg, länge vänta på befordran och slutligen ändock vunnit en
knapp bergning; men, i afseende på adjunkternas aflöning, Sr på
sednare tider åtskilligt gjordt till deras förbättring. Då jag har
mig bekant, att PresteStåndet bifallit denna punkt af K. M:s Propos.
, finner jag deri ett ytterligare stöd till förhoppning att R. o.
Ad. äfven måtte göra det. Jag har visserligen erfarit alt den
väckte någon betänklighet hos PresteStåndet och att åtskilliga anmärkningar
blifvit mot densamma framställde; att man isynnerhet
fästat sig vid möjligheten dera! att, i fall denna punkt antoges, de
s. k. annex- och mensalhemmanen skulle blifva betryggade från all
omflyttning; men för min del kan jag icke yrka någon förändring
i K. M:s Propos. och gör det visserligen icke heller. Jag anhåller
att, i sammanhang med Hr Adelborgs begäran att K. M:s Propos.
vid hvarje punkt måtte upläsas, äfven upläsning må ega rum af
PresteStåndets beslut, för så vidt underrättelse derom anländt.
I ani. häraf tillkännagaf H. Exc. Pir Gr. o. Landtm., att, enl.
frän Högv. PresteSt:t ankommet prot.-utdr., omfattande de sex
I) s ii 21 April f. tn.
24!)
första punkterna af förevide Betänk., nämnde Stånd bifallit den nu
under öfverläggning varande lista punkten.
Gr. Taube, Henning Adolf: Den förste talaren framstälde
en förfrågan till ecclesiastikministern augide indelningen i klasser,
och då han möjligtvis af den upställning, som Utskit följt, blifvit
dertill föranledd, vill jag uplysa derom att denna fråga förekommer
först i 11 :te punkten. Hvarföre Utskit i denna punkt omnämnt
klasser, var egentligen derföre, att då lista punkten säger »att presterskapets
inkomster fördelas sålunda, att hvarje tjenstgörande
prestman erhåller en efter tjenstegrad och embetsåligganden lämpad
anständig bergning», och en motionär föreslagit att denna anständiga
bergning skulle utgå efter klasser, så ansåg sig Utskit böra intaga
motionärens förslag om de olika beloppen för de särskilda
klasserna. Medan jag har ordet, vill jag äfven yttra mig något
om förslaget. Ecclesiastikministern har redan sagt att han tror
det skola röna motstånd, om inkomster flyttades öfver från den ena
församlingen till den andra, och jag skulle äfven tro att K. Förordmne
den 8 Febr. 1681 och den 16 Okt. 1723, som uttryckligen
stadga att presterskapets rätt till tionde endast sträcker sig
till sådan af deras »egna åhörare» eller den »som bondehemman
bruka k socknen», äro temligeu tydliga i detta fall. Detta tror jag
äfven var anledningen att BondeStits ledamöter icke ansågo sig
böra antaga en motionärs förslag att presterskapets aflöning skulle
ingå till; Staten toell derifrån deras aflöning utgå. Jag anser detta
förslag både bibehålla presterskapet vid dess privilegier och äfven
skydda församlingshoerne för orättvisor, hvarföre jag på det högsta
tillstyrker bifall till detsamma.
Gr. af Ugglas, Carl Ludvig: Min mening är icke att
förlänga diskussionen rörande denna punkt. Jag anser nemi. att
allt, som här yttrats om klassifikationer, för tidigt förekommit och
tillhör det den llite punkten, der möjligen äfven till någon del
det, som dermed eger sammanhang, befordringslagarne, kan vidröras.
Delta har jag velat anföra såsom skäl hvarföre jag icke nu i frågan
vill upträda, ehuru jag eljest, i afseende på Gr. Hamiltons yttrande,
önskade begära uplysning om hvad som med klasser skall
förstås, i händelse en lönereglering i en framtid skulle komma till
stånd, ty nu förevide punkt förefaller mig i detta fall särdeles
otydlig. Jag torde kanhända få tillägga, att jag, beträffande denna
punkt, fullkomligt instämmer i K. Proposin. Jag tror att en vidlyftigare
lönereglering blir omöjlig, ty om konventioner skulle upgöras
för att underhålla icke allenast egna prester utan presterskapet
i allmänhet, skulle största svårighet möta att inom församlingarne
erhålla billiga konventioner. De skulle blifva motbjudande
för den församling, sorn genom sin talrikhet vore i den ställning
att bidrag från den skulle utgå icke blott till egna, utan äfven
andra prester. Vill man lönereglering, så bör man icke drifva den
derhän, att motvilja mot densamma upkommer. På dessa grunder
anser jag hvad K. M. föreslagit böra bifallas.
Hr Cederschiöld, Gustaf: Mitt förra yttrande afsåg egent
-
250
Den 21 April f. m.
ligen icke att framställa något bestämdt påstående, utan endast att
erhålla uplysning om anledningen till det ringa omfång, som det
Kongl. Förslaget eger. Just derföre att jag nogsamt insåg det
stora motstånd, en sådan reform, som jag antydt, skulle'"möta, har
jag icke i detta hänseende velat formulera ett bestämdt yrkande.
Hr Adelborg har trott, att antagandet af den förändring, jag
åsyftat, skulle - förhindra framtida jemkningar i presteruas löner.
Denna hans förmodan måste grunda sig på en oriktig upfattniug af
milt förslag. Enligt detsamma borde,Lur en allmän kassa, hvari
inflöto alla kyrkans inkomster, utgå lönerna åt presterskapet. Om
således genom nya konventioner eller annorledes dessa inkomster
förökades, blefve ju deraf jemväl en följd, att större aflöning kunde
tilldelas presterna, äfvensom då lätteligen kunde göras jemkningar
der ojemnheter förefunnes.
Gr. Hamilton synes hafva missförstått mitt uttryck derom att
de bästa pustorat i allmänhet anförtros åt personer, som minst liro
för erabetet lämpliga. Detta yttrande åsyftade ingalunda någon
anmärkning emot Regeringen. Tvärtom är jag fullt öfvertygad
derom, att Regeringen vid alla befordringar till pastorater under
sednare tider strängt följt hvad författningarne föreskrifva; men
just genom ett sådant sätt att tillämpa författniugarne upkommer
det förhållande, som jag påpekat. Anmärkningen var således icke
rigtad mot Regeringen, utan mot sjelfva författningarne.
Efter härmed slutad öfverläggning och uppå framställd propos.
, biföll R. o. Ad. Utsk:ts ifrågav:de hemställan.
2:dra punkten.
Sedan H. Exc. Hr Gr:n o. Landtm. tillkännagifvit,’att PresteStåndet
bifallit Utsk:ts i afseende å 2:dra punkten gjorda tillstyrkande,
framställde H. Exc. propos. å bifa 11Jdertill, hvarvid svarades
ja.
3:dje punkten.
II. Exc. Hr Gr:n och Landtm, tillkännagaf, att PresteSt:ts
beträffande denna punkt fattade beslut lydde sålunda: »Ståndet
ogillade den af Utsk:t tillstyrkta förändrade lydelsen af 3:dje punkten
uti K. M:s Nåd. Propos., och godkändes samma punkt,, sådan
den af K. M. blifvit föreslagen, med tillägg emellan orden »således»
och »ovilkorligen» på andra raden af en så lydande mening: »derest
konvention eller förening om presträttigheternas utgörande antingen
icke blifvit upgjord eller är för obestämd tid fastställd».
Hr Fåhreeus, Olof Immanuel: Emot Utsk:ts förslag i
denna punkt har jag, i afseende på sjelfva grunden för stadgandet,
icke något att erinra. Då jag emellertid antager det vara afsedt,
att löneregleringen må vinna så alimäu tillämpning som möjligt,
och att undantag således ej utan verkliga hinder må ega rum, tror
jag ett tillägg för förtydligande vara erforderligt.
Ordalydelsen kan nemi. gifva anledning att förutsätta, att med
stadgandet afsåges endast de tvänne allmänna kathegorierna, antingen
då pastoraliekonvention icke kan ega rum, eller då sådan för
D en 21 Ap ril f. m.
251
bestämd tid är upgjord. Det finnes dock en tredje kathegori, ehuru
blott undantagsvis, eller då konvention eger rum mera på obestämd
tid. Detta är förhållandet med den bekanta Bohusläns förening,
och, såsom jag förmodar, äfven Carlshamns förening. Den s. k.
Ydre sämja i Småland, Åmåls kontrakt oeh möjligen ännu flera,
torde ock dermed vara likartade. Den förstnämnda, eller Bohusläns
förening, som blef ingången vid en allmän s. k. länsstämma
år 1722 och af Konung Fredrik fastställdes deri 25 Sept. s, å.,
är till tiden för dess gällande kraft uti sjelfva urkunden icke ens
vilkorligt begränsad. Den rubricerar kyrkoherdarnes ordinarie inkomster
och s. k. jura stol* i icke mindre än 12 särskilda slag,
men de fastställda garderna kunna i sjelfva verket blott anses som
minimibelopp, enär fastställelseresolutionen slutar med det förklarande,
att det skall »allmogen intet vara betagit, at af en pur fri
»vilja och egen böjelse uti sämja och kärlek betyga allahanda be»nägenhet
emot de rättsinta själasörjare, hvilka utau slem begä»relse
deras embeten uppbyggeligare och troligare förrätta».
Det vore mycket att beklaga, om Bohuslän icke skulle blifva
inbegripet i den helsosamma reform, som förslaget åsyftar, och det
desto mer, ju större spelrum den nu gällande föreningen lemnar
för godtycket och ju vidsträcktare fältet är för dess tillämpning. Jag
tror icke heller att detta ursprungligen varit afsedt; men äfven i
sådant fall synes det mig nödigt att, till undantödjande af allt
tvifvel och för att undvika behofvet af förfrågningar och förklaringar,
samt framförallt förebygga tvister om tillämpningen emellan
fÖrsamlingarne och deras själasörjare, ordalagen af förslaget erhölle
ett fullständigande i detta syfte. Jag föreslår derföre att emellan
orden »således» och »ovilkorligen» ett tillägg må göras enl. PresteSt:s
beslut, hvarigenom första delen af punkten skulle erhålla följande
lydelse: Efter — — således, derest konvention eller förening
om presträttigheternas utgörande antingen icke blifvit upgjord eller
är för obestämd tid fastställd, ovilkorligen tilländagår.
Gr. Hamilton, Henning: Mot det tillägg, sorn af Högv.
PresteStåndet blifvit antaget och äfven af en talare förordadt, har
jag ingenting att anmärka. För min del tror jag icke att de konventioner,
sorn för en obestämd tid blifvit upgjorda, skulle under
de förleden, som i K. M:ts Nåd. Propos. äro uptagne, lägga något
väsendtligt hinder i vägen för den reglering, som blifvit föreslagen;
men måhända kan uplättningen deraf vara olika och i sådant fall
finner jag också allt skäl i att en sådan tvetydighet undanrödjes.
Jag hade måhända bort intaga ifrågavarande tillägg i denna punkt
förut, men får uprikligt erkänna att det förekommer en sådan mängd
detaljfrågor, hvilka vid en författning måste iakttagas, att jag verkligen
icke ansett nödigt att vid sjelfva grundernas upgörande ingå
i alla dessa bestämmelser. Att för öfrigt dessa för obestämd tid
upgjorda konventioner äro i hög grad olämpliga, erkänner jag, och
kan man möjligtvis genom det tillägg, som PresteStåndet förordat,
undanrödja en tveka;), vill jag icke motsätta mig denna förändring.
I den omnämnda Bohusläns konventionen, som är af år 1722, fö
-
2ft2
Den 21 April f. m.
rekomma åtskilliga stadganden, sora äro i hög grad olämpliga, bland
hvilka jag också må räkna de s. k. offrén, som ges af församlingarne
och hvilka böra, såvidt möjligt är, undanrödjas. T. ex. i afseende
på ost, är bestämdt att sådan skall ges, men likväl är icke
allestädes bestämdt till huru stort qvantum, utan blott i allmänna
ordalag att det skall ges efter hvad hvar och en för särskildt husbehof
tillverkar. Således om någon tillverkar stora ostar, ger han
stora, tillverkar han små, ger han litet ost. Sådana stadganden
äro naturligtvis i och för sig orimliga och böra undanrödjas. Deremot
hyser jag betänkligheter vid att antaga den förändring af
denna punkt, som Utsk:t föreslagit.' Utsk:t har nemi. önskat att
regleringen genast skulle sättas i verket öfver hela riket, för att
likväl icke tillämpas förrän under de förleden, som i K. M:ts Propos.
äro omnämnde. Den första anmärkningen deremot är att det
i allmänhet torde blifva svårt att få personer, som vilja ingå såsom
ledamöter i regleringsnämnden, emedan deras besvär blifva i
sjelfva verket ganska betungande, i synnerhet under de (örsta åren.
Skulle nu blifva i lag föreskrifvet att regleringen skall verkställas
så snart sig göra låter, så blifva ledamöterna i nämnden naturligtvis
nödsakade att resa från pastorat till pastorat, vistas inom
socknarne, fara dit tillbaka vid sockenstämmor, som skola hållas
ronde konventionerna o. s. v., så att hela deras tid skulle af detta
åliggande vara uptagen. Det är mer än man kan begära och jag
fruktar att stora svårigheter skola under sådana förhållanden möta
att finna någon, sora vill åtaga sig ett så betungande arbete, särdeles
då man måste hoppas att till en sådan befattning väljas personer,
som äfven i hvardagslag icke äro alldeles utan nödig sysselsättning.
Den andra betänkligheten är den, att enligt K. M:ts
förslag skall vid regleringen af en pastorslön tagas i betraktande
3 särskilda omständigheter; först och främst gällande författmr, på
hvilka presterskapets rättigheter grundas; lör det andra den inkomst,
pastor f. n. åtnjuter af församlingen'; för det tredje förh:det i öfriga
socknar inom länet. Vi veta ganska väl att det är nästan
ingen församling der pastor verkligen upbär af församlingen allt,
hvartill han af författningen är berättigad; i de allra flesta fall åtminstone
sker det icke. Detta har man således att ställa såsom
ett maximum; ett minimum finnes under nuvarande förhållanden i
den lön, pastor upburit af församlingen, och det är nog sannolikhet
att mellan dessa båda gränser kan det vara ett ganska stort
stadium och att till ledning för nämnden det är af vigt att cga
kännedom om huru presterskapet i allmänhet är vid den tidpunkten
aflönadt. Ty, såsom jag vid ett tillfälle till prot. i K. M:ts
Propos. yttrat, missnöjet med presterskapets aflöning gäller i första
rummet sättet, men i öfrigt ojemnheten inom vissa hvarandra närliggande
orter, så att, då i en församling ett hemman betalar vissa
tunnor spannmål, så betalar man i en annan ett vida mindre eller
större antal. Denna jemförelse mellan de olika pastoraterne är således
för nämnden af stor vigt och den leder också till rättvisa,
då den sker systematiskt, derföre att, i den mån lefnadskostnaderna
stiga och i allmänhet jordbruket går framåt, samt välmågan inom
Dan 21 April f. m.
253
församlingarne blir större, så kan en något högre afgift i följd deraf
till pastor ges, om pastor deraf är i behof. Men om nu 1865
alla församlingar öfver hela riket reglerades och elter ytterligare
50 år man böljade reglera, skulle man taga i beräkning presterskapets
rättigheter, sorn de förut, haft. men jemföreUen mellan de
öfrige församlingarne blefve haltande, derföre att lönerna 8ro bestämda
för 50 år sedan. Allt, inflytande, som kultur och ökade
lefnadskostnader kunde hafva på löneregleringen, denna jemförelsepunkt
försvinner. Då således komiterade saknade stöd af en sådan
jemförelse, så skulle resultatet blifva att man å ena sidan höll sig
strängare till författningen samt å den andra motsatte sig äfven
sådana förbättringar i presterskapets lönevilkor, som förändrade
förhållanden kunde göra både nödiga och hilliga. Jag befarar i alla
fall icke, att om denna reglering skulle vinna R. St:rs bifall, den
skulle, såsom här yt*rats, draga ut 50 år eller något mera, utan
sannolikt efter loppet af de första 20 åren försiggått, och jemförelsen
blir således ieke så fullständig, som den borde vara. Men
något är likväl derigenom vunnet. Jag tror mig således hafva skäl
för min anhållan om bifall till K. M:ts Propos., nied det tillägg,
som ITr Fåhraeus yrkat.
Hr Fåhraeus: Genom föregående talares anförande finner
jag mig öfvertvgad om företrädet af redaktionen i det Kongl, förslaget,
framför Utsk:ts, och jag får derföre, med vidblifvande af
hvad jag i mitt förra yttrande för öfrigt tillstyrkt, sålunda modifiera
min hemställan, att jag anhåller om propos. å den föredragna
punkten i öfverensstämmelse med det Kongl, förslagets lydelse, med
det af mig föreslagna tillägg.
Hr Adelborg, Anders Otto: I denna punkt har K. M.
föreslagit att löneregleringen för presteskapet skulle successive tilllämpas.
Fördelen deraf har blifvit af Gr. Hamilton framställd, men
jag tror att han dervid förbisett de olägenheter, som deraf skulle
följa. Om löneregleringen skulle fortgå successive i mån af afgång
från pastoraterna eller ny tillsättning af platser, så inträffar det
förhållande att aldrig någon full rättvisa kan förekomma vid fördelningen
af lönerna. De konventioner, som nu blifva fastställda,
skulle under loppet af 50 år bestämmas efter medelmarkegångspriset
för 10 är; fluktuationen i detta afseende är, såsom vi erinra
oss, ganska stor. Detta pris står jemförelsevis nu ganska högt, 10
år härefter står det möjligen lågt, och på det viset går det upp och
ner under de 50 åren. På samma sätt, som medelmarkegångspriset
vexlar, vexlar äfven lefnadskostnaden. De kyrkoherdar, som
under beräkning af nuvarande höga pris fått sina lönevilkor upgjorda,
erhålla naturligtvis en fördel dervid i jemförelse med dem,
som förut upgjort konventioner, men förlora deremot i jemförelse
med dem, som framdeles få ännu högre pris; det blir sålunda en
ständig inkonseqvens förutom att det blir ytterst svårt att få personer
under dessa särskilda tidsperioder, som genom iakttagande af
nödig kontinuitet bibehålla samma principer. Mot Utsk:ts förslag
254
Den 21 Ap rii f. m.
har anförts att man icke skulle få personer, som ville fullgöra detta
updrag. Det är visserligen sannt att det under loppet af en 3, 4
eller 5 år blir ett ganska maktpåliggande arbete celi särdeles betungande,
men det beror ju på den ersättning, man ger dessa personer,
på hvem valet faller, om det träffar sådana personer, sorn
hafva intresse för saken, om de vilja och huru de fullgöra sitt
updrag. Hvad åter pastorslönerna beträffar, så har jag nyss bemött
Gr. Hamiltons inkast i den vägen, men fördelen skulle i
min tanke vara den att man hade en bestämd utgångspunkt för
regleringen; man finge en kort tidpunkt, inom hvilken man kunde
få alla löner reglerade öfver hela riket. Detta är en så obestridlig
fördel, att den bör sältas långt framför den andra, som kan vinnas i
motsatt riktning. Det är äfven gifvet att orättvisa då skulle upstå,
emedan den pastor, som tillträder ett pastorat efter 1861, då aflöningen
blifvit reglerad, han vet ju förut huru höga lönerna liro.
Det är då detsamma som lön för en embetsman. Den återigen,
som får sin reglering nu, måste vara nöjd med den lön han erhållit,
äfven om tiderna förändras; och meningen är likväl här tydligen
uttryckt att preslerskapet skall hafva en nödig, bergning. Således
måste man taga till lönen så stor att den äfven kan trotsa
eventualiteter i framtiden. Härtill vill jag lägga att jag tror det
man genom antagande af K. Mits förslag sväfvar i mycken osäkerhet
att få någon lönereglering. Man kan tänka sig ett förhållande
af den beskaffenhet att, då en reglering skall tillämpas
under loppet af 50 år, 11. St:r stannade i det beslutet att icke
fortsätta någon reglering, utan låta presterskapet förblifva vid hvad
det liar. Det är icke, otänkbart att ett politiskt förhållande inom
landet kunde upstå af den art att man skulle vilja träda det Högv.
Ståndets anspråk till mötes och hindra en lönereglering. Det förefaller
mig eget att, då man i allmänhet vid en lönereglering
inom andra grenar gör densamma på en gång, man nu vill skilja
den ecklesiastika staten från alla andra och göra löneregleringen i
detta afseende endast successive och under den långa tidrymden af
50 år, under hvilken så många vexlingar kunna inträffa. Jag tror
det vara en fördel att hafva ett stadium såsom utgångspunkt och
just det att genast tillämpa löneregleringen. Jag får således förorda
Utsk:ts förslag.
Hr Rosensvärd, Johan Henrik: Med anledn. af den
siste talarens yttrande, att kouventionerne skulle bestämmas efter
10 års medelmarkegångspris, ber jag blott att få nämna, det Utsk:t
troligen icke så upfattat saken, att den för tillfället gällande tioåriga
markegången skulle vid 50 års utgång tillämpas, utan att
persedlarne skulle hvarje år lösas efter 10'årigt medelmarkegångspris.
Hvad beträffar denna 3;dje punkten, så vill jag icke envist
vidhålla den ändring, som Utsk:t föreslagit, men då jag tillhör den
afdelning inom Utsk:t, som behandlat frågan, har jag ansett mig
böra med några ord förklara orsaken till dessa ändringar. Jemte
K. M:ts Rropos. hafva åtskilliga motioner blifvit väckta ang:de
ändring i presterskapets aflöning, och afgifne yttranden inom Riks
-
Den il April f, m.
Stånden uttalade en viss otålighet deröfver att en reglering icke kommit
till stånd. Denna slags otålighet visar sig också från föreg:de
riksdagar, ty olägenheterna af nuv:de aflöningssiitt »ro allmänt
kände. ^Man har derföre trott, att allt som kunde få ett utseende
att man ej ville fördröja denna reglering, skulle befordra antagandet
af den K. Proposm. XJtsk:t har i allmänhet, såsom lt. o. Ad.
torde finna, så litet som möjligt gjort någon förändring i nämnde
Propos.; oell när det skett, har det skett i följd af motioner eller
derföre att man trott att det skulle bereda en lättare framgång
inom Stånden. Det är möjligt att man derpå misstagit sig, mea
det liar skett i god afsigt. Jag får jemväl tillägga, att den egentliga
skillnaden mellan den K. Proposm och Utskits förslag ligger
deri, att den förra säger det regleringen skall ovilkorligen ske, då
den blir i tillfälle att tillämpas, hvaremot Utsk:t säger, att den
bör ske oberoende af tillämpningen. Den argumentation, som förekommer
i Statsrådsprotrt, som beledsagade den K. Proposm, gäller
egentligen 10:de punkten i R. Stms beslut vid förra riksdagen,
men denna punkt tyckes utvisa att löneregleringen kunde vara
verkstäld innan afgång skedde bland pastorer. Något sådant der
hastigt verkställande af regleringen vore naturligtvis icke möjligt.
Utsk:t har vidare sagt, att efter föreskriftens utfärdande skulle det
icke dröja så länge innan regleringen blefve fullbordad, och det
står visserligen, att den bör försiggå så fort sig göra later; men
naturligvis kunna hinder upstå, som göra att densamma icke blir
så hastig. Utsk:t har tänkt sig, att det skulle blifva svårare att få
ledamöter i nämnden, som arbeta ständigt, än sådana, som blott för
viss tid åtaga sig updraget; men det är gifvet att en lönereglering,
som verkställes af något så när samma personer, bör kunna
blifva jemnare än om den verkställes af olika personer. Del är också
gifvet, att det är lättare vid en lönereglering, som sker under loppet
af några år, att taga i skärskådande alla omständigheter, som
inora stiften eller länen förefinnas, än det kan vara, då man blott
skall göra upp en eller två löneregleringar årligen. Detta har
egentligen varit eit skäl för Utskit att göra detta tillägg, men för
öfrigt är jag icke särdeles för någon förändring i K. M:ts Propos.,
ty min öfvertygelse är att hvad beslut som fattas, så blir det nära
nog en nödvändighet att icke för länge fördröja regleringen. Det är
ock gifvet, att tillämpning endast kan ske i mån af pastors afgång,
och vore då löneregleringen upgjord och känd, så kunde det
lättare inträffa att församlingarne förenade sig, och om på ett eller
annat ställe större utgifter skulle behöfvas, kunde man möjligtvis
ändock komma öfverens om tillämpning af det nya sättet, derföre
att det åtminstone har det med sig att afgiften blir jemnare.
Gr. Hamilton: Då Hr Adelborg uppträdde för att bestrida
det yttrande, jag i denna fråga gjort, upgaf han att enl. K. M:s
Propos. skulle regleringen kunna verkställas endast vid inträffande
pastors ledighet eller der pastoralkonventioner ej för längre tid äro
upgjorda. Hr Rosensvärd var något fullständigare i sina upgifter
och medgaf att en sådan reglering kunde förekomma, såvida för
-
256
Den 21 April t. m.
samlingen och dess presterskap derom komme öfverens. Jag ber
att ytterligare få komplettera dessa upgifter. Den K. Proposm innehåller
ett [ ganska vigtigt tillägg att reglering äfven kan ske då
församlingen vid inträffande pastorsledighet yrkar gällande konventions
uphörarule. K. M:s förslag söker således att underlätta för
församlingen att få det nya sättet för löneregleringen tilliimpadt.
Under sådana omständigheter finnas manga ehaneer för att löneregleringen
icke skall draga ut hela den tid, som förflyter till nästa
reglering, och det gör att jag, i likhet med håda föreg:de talare,
icke finner skillnaden emellan K. M:s Nåd. Propos. och Utsk:ts
förslag i tillämpningen särdeles stor. Emellertid finnas vissa skäl
för mig att hålla på K. M:s förslag och jag skall straxt komma
dertill. Hr Adelborg yttrade sig något om den ojemnhet i löneregeringarne,
som skulle upkoihma genom markegångspriset. Detta
är till en del af Hr Rosensvärd besvaradt. Lönerna liro beroende af
de räntepersedlar, som enligt grunden för ränteberäkningen äro bestämda-,
och markegången har med den saken icke annat att göra
än att löngifvarne för hvarje år betala persedlarne efter markegången.
Dessutom tror jag att den tabell, som blifvit upgjord öfver
dessa ojemnheter, icke är synnerligen tillförlitlig, ty det har visserligen
handt att markegångspriset under några få år, då utomordentliga
förhållanden i hela Europa och särskildt i Norden egt rum.
varit mycket högre än det sedermera blifvit; men en allmän erfarenhet
är att allt, som utgör lefnadsförnödenheter, stigit i pris med
åren. Samma talare har jemväl yttrat sig om fördelen af den jemnhet
i löneregleringen, som skulle upstå derigenom att den skulle
företagas inom en viss kort tid. Vi få dock ihogkomma att denna
lönereglering i alla fall icke innehåller någonting som åstadkommer
jemnhet inom hela landet. Förhållandet inom landet är i alla fall
så olika att fullkomligt olika grunder komma, synnerligen vid regleringens
verkställande i Norrland och Skåne, att göra sig gällande.
Ojemnhet kommer, huru man än går tillväga, alltid att
ega rum och förekommes icke genom någon brådstörtad reglering.
Den andre talaren, som yttrade sig, har tält om den otålighet, som
gjort sig gällande att få löneregleringen verkställd. Jag erkänner
att en sådan otålighet röjts, ir.en hade man för några år sedan
varit litet tåligare vid upgörandet af förslaget, sora sökte att afhjelpa
de största bristerna, tror jag att man redan kommit till
målet. Det är således icke alltid otålighet, som först för till målet,
utan snarare tålamod, och detta har jag sökt iakttaga. Det är icke
någon lätt sak att åstadkomma förändring i presterskapets löner
och om det vore möjligt att komma till något godt förslag,
hvarmed PresteSht finner sig tillfredsställdt, skall man icke hålla
på att i en eller annan punkt få sin mening fullständigt genomdrifven.
Jag har verkligen icke i det fallet varit noggrann, men
jag har ansett mig böra ge vika för det praktiska af frågan eller
för möjligheten att åstadkomma någonting som kunde antagas. R.
o. Ad. kan möjligen med skäl förebrå mig att jag framställt ett
förslag, i hvilket PresteS:t redan beslutat en och annan förändring,
och
Den 21 April f. m.
267
och jag ber derföre att få säga, att jag gjort hvad på mig ankommer,
för att undvika det. Innan jag framställde förslaget till
K. M., meddelade jag mig med åtskilliga af ledamöterna i PresteSt:t.
enskildt och äfven vid ett mera talrikt sammanträde. Jag måste
då i en eller annan punkt afvika från hvad jag önskat, derföre
att jag förutsåg omöjligheten af att få det antaget, och i alla
fall det som qvarstod var en betydlig förbättring. Jag klandrar
icke att flere af de ledamöter, som då voro för förslaget, deri sedermera
önska en eller annan liten förändring, ty det är ganska
möjligt, att när man närmare tänker på en sak, den första upfattningen
kan undergå någon jemkning; men dessa förändringar i
åsigterna hos dem, som på förhand måste vara mest förtroliga med
ämnet, bevisa åtminstone, att förarbetet för åstadkommandet af
ett antagligt förslag icke varit litet. Jag tror derföre också att
man bör hafva inycket väseudlliga och vigtiga skäl för att frångå
hvad K. M. föreslagit och hvilket, hvad denna punkt angår, är i det
mesta öfverensstämmande med hvad PresteStit önskat. Det är på
dessa skäl jag anhåller att, så vida K. o. Ad. icke finner min framställning
allt för hardt vederlagd af de talare, som yttrat sig, li.
o. Ad. måtte bifalla K. M:s Propos. i denna del.
Gr. Taube, Henning Adolf: Då jag begärde ordet, var
det egentligen för att säga att dels K. M:s Propos., dels de af
enskilde motionärer vid sednaste riksdag uttalade åsigter hafva
gjort att Utsk:t framlagt det förslag, som detta Betänk, innehåller.
Sedan dess har en ledamot inom Utskit så tydligt och klart redogjort
för Utsk:ts motiver, att jag knappast derom behöfver yttra
mig. Jag kau dock icke underlåta påpeka, att olikheten mellan K.
förslaget och Utsk:ts är så ringa, att om detta sednare antages,
skulle regleringen kunna ske på 5 år. Jag tror dock icke att regleringen
låter sig praktiskt verkställas så hastigt och Utsk:t har
ieke heller tänkt sig saken så, utan yttrat att den bör ske så fort
sig göra låter. Och hvilka upgifter har man väl att vänta sig af
personer, som uteslutande eguat sig åt helt andra sysselsättningar?
Afven om dertill användes vande personer, tror jag ej man kan
räkna på att deuua reglering kan fullbordas på mindre än 15 å
20 års tid. Gå vi åter till K. Mus Propos., så finnå vi att regleringen
inom pastoraterua skall ske först och främst vid inträffande
afgång af pastor, och i allmänhet tror jag väl. raan kan beräkna
att de flesta pastoraterua inom 20 år skola vara lediga. I sista
mom. af punkten står äfven att lönereglering kan ske, derest församling
och pastor derom sig förena. Hvem är det då egentligen,
som vinner på löneregleringen? Jo, det är pastorerne i församlingarne,
ty svårligen kan man antaga att lönerna blifva för dem nedsalta,
utan sannolikt är att de blifva förhöjda. Skulle K. M:s Propos.
blifva antagen, så är det just den parten som skulle hafva vinst
af löneregleringen, hvilkens önskan att regleringen skulle ske successive
man då går till mötes. Jag tror att dea praktiska tillämpuingen
af förslagen blir temligen lika; men det är endast, såsom
H. V. 17
258
I)en 21 April f. ra.
en talare sagt, för att tillfredsställa den allmänna påtryckningen,
som Utsk:t föreslagit sådana förändringar, som i dess förslag förekomma.
Jag tillstyrker således bifall till K. M.s Propos. med det
tillägg, som Hr Fåhraus förordat.
Hr Adelborg: Den siste talaren har frågat: hvem är det
som vinner på löneregleringen, och sagt att det är PresteSt:t. Jag
vill svara att det är landet i sin helhet och frågar i min ordning:
hvem är det som icke vill löneregleringen? Jo, det är just presterskapet
i vissa delar af Sverige. Det är således gifvet, att om tillämpningen
upgöres på obestämd tid under de 50 år, som regleringen
möjligen varade, kommer den icke att verkställas förrän vid
pastors afgång från pastoratet, oaktadt jag medger att K. M:s
Propos., så förtjenstfull i alla afseenden, i detta fall varit ett välbetänkt
förutseende. Men det vigtigaste af frågan är om regleringen
kan ske nu eller framdeles. Denna sak är icke af ringa
betydenhet. Här gäller nemi. frågan: skall efter så långvariga strider,
hvarigenom presterskapet just eger att fullkomligt fritt verka
på folket, detta förslag gå igenom. Att låta della bero på 50 års
skiften, är detsamma som att säga det soken är oviss. Justi detta
afseende är K. M:s Propos. obestämd, men deremot. Utsk:ts förslag
ganska bestämdt. Jag medger att vid upgörandet af en sådan fråga
måste många konsiderationer i afs. på PresteSt:t göra sig gällande,
och jag finner äfven att en dylik konsideration inverkat på de beslut,
som utgått från Ecclesiastikministern. Eli talare har ansett
det omöjligt att åvägabringa regleringen på 5 år; nåväl, låt oss
då gerna taga till 10 eller 20 år; på den tiden går den nog lätt
och ledigt. Det ar således elter min tanke just sjelfva lifsfrågan
om regleringen skall verkställas nu eller framdeles. Jag fortfar i
mitt yrkande.
Sedan öfverläggningen nu ansetts fulländad, yttrade H. Exc.
Hr Gr:n och Landtm., att derunder yrkats dels bifall å Utsk:ts
förslag till förändrad lydelse af den ifrågav:de punkten och dels
att R. o. Ad., med ogillande af Utskits förslag, måtte godkänna
punkten, sådan den blifvit af K. M. föreslagen, med det tillägg,
att emellan order, »således» och »ovilkorligen» infördes följande mening:
»derest konvention eller förening om presträttigheternas utgörande
antingen icke blifvit upgjordi eller är för obestämd tid
fastställd.»
Härefter framställdes först propos. å bifall till Utsk:ts förslag
och besvarades med starka nej jemte åtskilliga ja, hvarefter gjordes
propos. å bifall till den 3:dje punkten i K. M:s Propos. med ofvanomförmälte
tillägg, och då svaren dervid utföllo med starka ja
och några nej, förklarades ja nu hafva varit öfvervägande.
4:de punkten.
Efter tillkännagifvande att Utskits hemställan i afseende å
denna punkt blifvit af PresteSit bifallen, framställde H. Exc. Hr
Den 21 April f. m.
Gr. o. Landtm, propos. å bifall till samma hemställan, dervid svarades
ja.
5:te punkten.
H. Exc. Hr Gr. oell Landtm, tillkäunagaf, att Utskits, beträffande
5:te punkten, gjorda hemställan jemväl blifvit af PresteSt:t
bifallen, samt framställde derefter propos. ä bifall till samma
hemställan ; och biel denna propos. med ja besvarad.
6:te punkten.
H. Exc. Hr Gr. o. Landtm, tillkäunagaf, att PresteSit i afseende
härå fattat följande beslut: »Utsk:ts hemställan bifölls endast
så tillvida, att lista mom. af 6:te punkten i K. M:s Nåd.
Propos. godkändes, hvaremot andra eller sednare mom. af samma
punkt afslogs.»
Hr von Troil, Sa m uel G n staf: Enligt hvad H. Exc. Hr
Grin o. Landtm, tillkäunagifvit, har PresteSit antagit lista morn.,
men afslagit det 2:dra i förevide punkt. Jag tror mig veta att
anledningen hvarföre detta Sidia mom. blifvit afslaget, var fruktan
att möjligen en viss del af pastorernes boställen skulle kunna frånskiljas
och utarrenderas, utan att presterskapet dertill lemnat, sitt
bifall. Jag tror för min del att denna fruktan är i viss mån grundad.
Det är temligen gifvet att många olägenheter kunna för pastor
upstå, derest Domkapitlet yrkade och församlingen biföll, mot
pastors önskan, att vissa delar af bostället skulle frånskiljas. Det
är klart att, om en del af prestgården skulle komma att anslås till
en arrendator, en hop tvister och obehag kunna upstå mellan arrendator
och pastor, t. ex. om den enes kreatur skulle komma att
göra ohägn på den andres egor. Derföre tror jag det skulle vara väl
om andra punkten så förändrades, att den finge följande lydelse: » —
då församlingen och pastor, på Domkapitlets yrkande, dertill samtycka
och församlingen åtager sig bestridandet af de med åtgärden
förbundna kostnader»; och anhåller jag örn Hr Grins o. Landtnus
propos. på bifall till en sådan förändring.
Hr Adelborg: Jag för min del anser det vara tillräckligt
skydd för presterskapet, då Domkapitlet måste vara med om saken,
och det är egentligen på Domkapitlets yrkande, som afsöndring
från arrendet skall ske. Dessutom är det en tillräcklig garanti att
församlingen genom ett sådant utarrenderande fått ett plus till i
förmåga att underhålla en kyrkoherde, eller ock ge en förökad lön ät
komministern. Sådana arrenden äro afsedda endast för de tillfällen,
då kyrkoherdebostället är af så betydlig storlek att icke pastor i
förening med sitt kall kan hinna att sköta detsamma. Då kan
det utarrenderas, om församlingen så yrkar, och under den förutsättning
att församlingen vill bestrida kostnaderna. Det är icke
sällan det inträffar att vid kyrkoherdebostället kan finnas en betydlig
utmark, på hvilken ganska inbringande odlingar kunna verkställas.
Det uplystes bland annat i Utsk., att en kyrkoherde i
260
Ben 21 April f. m.
Wermland har en sfi ansenlig utmark, att lian sjelf föreslagit att
deraf skulle upriittas ett komministersboställe. I Östergöthland finnes
en pastor, sorn har en stor mosse, hvilken är oupodlad, emedan
han hvarken liar tid eller lust att odla densamma; men om detta
hade skett, skulle det icke obetydligt hafva ökat pastorns eller
komministerns lön eller gjort för församlingen lättare att förskjuta
lönen.
Hr Cederschiöld, Gustaf: Äfven jag för min del finner,
att K. M:s Propos. är vida att föredraga framför de af Hr von
Troil yrkade förändringar , och jag anhåller på de af föregående
talare anförde skäl om bifall till densamma.
Hr Rosensvärd, Joli. Henrik: Jagar redan till stor del
förekommen af en föreg:de talare. I 2:dra morn., 6:le punkten af K.
M:s Propos., ligger så tydligt och klart hvad meningen är, att icke
mycket för mig återstår att förklara. Den uttrycker nemi., att då boställen
finnas så stora att. pastor skulle blifva alltför mycket betungad
af landtbruk eller att. lian icke kunde sköta bostället sjelf eller för inventarier
nödgas sätta sig i skuld, sä kan det vara en fördel för
honom och församlingen, om bostället något minskades och en del
deraf utarrenderades. Häremot har gjorts den anmärkning att pastors
begifvande skulle fordras härtill och att detta icke skulle vara
uttryckt i punkten, samt att pastor bland andra olägenhetef äfven
skulle få vidkännas åtskilligt ohägn af arrendatorns kreatur o. s. v.
Här står dock tydligen: Ar bostadsboStälle af den storlek att derifrån
kan skiftas eller författningsenligt afsöndras en lägenhet tillräcklig
att förse löntagaren med hans behof af jordbruksalster, må
skifte eller afsöndring ske. Då det är meningen afsöndra en del
af bostället, är också klart att denna del skall vara försedd med
för dess brukande nödiga byggnader och derigenom upkominer just
kostnaden för församlingen. Dessutom ber jag få nämna att hvad
pastors samtycke beträffar, så är det, icke förutsatt att tillämpningen
af den nya löneregleringen skulle träda i verksamhet under
pastors lifstid, ulan först vid pastors afgång, så vida han icke sjelf
derom med församlingen öfverenskommer. Einnes icke pastor, så
är domkapitlet satt i stället att bevaka hans rätt. Den fruktan
man yttrat, att någon del af inkomsterna för den sålunda utarrenderade
jorden skulle kunna komma att gå till annat pastorat,
är förebyggd genom Esta punkten. Jag vill blott namna att man
inom Utsk:t yrkal att en sådan utbrytning skulle kunna ske äfven
pä församlingens yrkande. Meningen var att, då församling och
domkapitel derom komme öfverens, skulle ett sådan afsöndring ske,
ehuru här står »församlingen på domkapitlets yrkande». Jag an"
håller om bifall till (i:te punkten.
Gr. Hamilton, Henning: För dem af R. o. Ad., som
haft tillfälle och håg att taga kännedom om det protok., som åtföljde
K. M:ts Nåd. Propos. i ämnet, torde vara bekant att jag
icke haft någon möjlighet att gå längre lin hvad K. M:t,s Propos.
Den 21 April f. m.
2«1
innehåller i afseende på de bestämmelser, som angå utarreudering
af presterliga lägenheter. Sedan just denna fråga under sisth sommar
utgjorde föremål för diskussion under ett prestmöte, föranledde
det mig att upställa denna punkt så försigtigt som möjligt och så
att man kunde beträda banan, utan att den från första stund skulle
för PresteSt:t innehålla något motbjudande. Ifrågav:de stadgande
afser hufvudsakligen de nordligare ,provinserna och en d'el af Wermland.
Förhållandet är der sådant att prestgården i och för sig sjelf
är en temligen liten lägenhet, men med ganska betydliga egovidder
på ansenliga afstånd, så att en prestgård, utan att gifva pastor
betydliga inkomster, dock kan hafva flere 1,000 tunnland jord, hufvudsakligen
skogsmark, men deribland en betydlig del odlingsbar.
Det bidrag till presterskapets aflöning, sorn församiingarne i dessa
trakter måste utgöra, skulle kunna fyllas, om dessa jordvidder upodlades,
samt dessutom någon förbättring ske i presterskapets inkomster.
Det är med afseende hufvudsakligen härpå, som jag velat
i förslaget öppna en utväg för Domkapitlen att bereda en fördel
både åt församlingen och presterskapet, utan att tvinga till en ularrendering,
som detta sednare ej önskade. Det synes emellertid
att, oaktadt denna försigtighet, jag gått längre än presterskapet
önskat, då det alslagit denna punkt. Jag tror dock lika med föregående
talare att detta grundat sig på något missförstånd om sjelfva
punktens mening och bestämmelse. Det är klart, såsom förut är
sagdt, att enligt första punkten skulle icke ett. bostadsboställe uphöra
i denna sin egenskap derföre att en viss del af detsamma kunde
utarrenderas. Omöjligheten att flytta inkomsten af ett pastorat från
en församling lill en annan förefinnes dessutom då i allra flesta fäll
bostadsboställena upkommit på det sätt att församiingarne inköpt
dem eller de donerats af enskilde personer. Sål. utgöra de församlingens
egendom och det ar följaktligen icke möjligt att vid en reglering
af löner flytta inkomsterna deraf från den ena församlingen
till en annan. Den farhåga, sorn förmodligen föranledt PresteStds
afslag, är sål. efter min mening ogrundad. Så länge en ännu utnämnd
pastor innehar sin befattning och derå har fullmakt, så är
klart att en utarreudering mot hans vilja icke kan ske. Det är
således endast för kommande tider som den kan ega rum, och om
pastor ovilkorligen skulle dertill lemna bifall, kunde derigenom sådana
mått och steg förhindras. I öfrigt är klart att Domkapitlet
icke lärer föreslå en sådan åtgärd under andra omständigheter än
så vidt det finner att det för pastor är af stor vigt och skulle på
betydligt sätt öka hans inkomster, eller ock att domkapitlet tinner
det vara för pastor omöjligt att, öfverhopad som han är med ekonomiska
bestyr, sköta pastoratet som vederbör. Sker det blott af
ekonomiska skäl, är det icke antagligt att, så hinge en pastor finnes,
domkapitlet skulle mot hans eget bestridande påtvinga honom en
fördel. Sker det åter såsom ett vilkor för möjligheten att pastor
skall kunna upfylla sina pligter i afseende på vården af församlingen,
bör det icke af honom kunna hindras. Jag tror derföre, att
huru oskyldigt det föreslagnn tillägget må vara, det åtminstone icke
2B2
Don 21 April f. m.
är af behofvet påkalladt. Det bogsta jag kan göra iir att icke motsätta
mig detsamma, men finna det nödvändigt kan jag icke.
Hr von Troil: Jag erkänner att i de flesta fall kan man
taga för gifvet att icke domkapitlen skola yrka på afsöndringen
utan pastors begifvande, men förhållanden kunna inträffa, då möjligen
pastor och domkapitel icke stå i det vänskapliga förhållande
till hvarandra att ju icke domkapitlet äfven vid något tillfälle kunde
i fullkomlig strid mot pastors önskan godkänna utarrenderingen.
Hr Adelborg har har påpekat, huru flera pastorsboställen finnas
med odlingsbar men oupodlad jord; så är förhållandet på flera boställen
och det vore af synnerlig vigt om dessa blefve utarrenderade.
Jag tror för min del att någon tvekan aldrig kan upstå att
icke pastor med största nöje gen sitt bifall till en utarrendering.
En annan anm., som gjordes mot mitt förslag, är att icke en pastor
skulle finnas, som kunde gifva sitt bifall till detsamma. Jag ber
att i ani. deraf få fästa upmärksämheten på att punkterna uti
ifrågav:de Betänk, innehålla egentligen, om jag så får sägn. grunddragen
af den författning, som derefter komme att af K. M. vidtagas,
och således om en pastor skulle tillsättas och rättighet förbehållas
honom att få hafva sitt ord med i laget, skulle visserligen
icke någonting förhindra K. M. att särskildt bestämma huru det bör
tillvägagå vid sådana tillfällen då pastorsledighet inträffar, och icke
låta församling och pastor ensamme den trågan afgöra. Det var den
framställning till R. o. Ad., som jag i mitt förra yttrande gjorde,
och jag för min del anser af synnerlig vigt att den ifrågäv:de
punkten går igenom; men då jag tillika har ani. förmoda att en
sådan redaktionsförändring icke skall vinna bifall hos PresteStåndet,
så trodde jag att saken skulle lättare befordras än om vi här godkänna
en punkt, som är af detta Stånd afslagen. Gr. Hamilton
har redan vid 3:dje punkten fästat upmärksamhet på den synnerliga
vigten af att i en så ömtålig och grannlaga fråga som denna icke
genom afs:de på småsaker skilja sig från PresteStåndet, utan att
man bör, då fråga rörer deras privilegier, låta detta beslut få den
redaktion, som K. M. föreslagit; jag erkänner dock att jag för min
del har föredragit den redaktion, som Ut.sk:t framställt, men jag
fann det sista skäl, som Gr. Hamilton åberopat, vara af sådan vigt,
att jag tyckte punkten böra antagas. Just för att komma till en
sådan öfverensstämmelse med PresteStåndet i denna punkt och möjligen
kunna föranleda äfven PresteStåndet att godkänna den vigtiga
princip, man i 2:dra mom. finner uttalad, röstar jag för bifall
till detsamma med det förbehåll jag föreslagit.
Gr. Taube, Henning Adolf: Jag medger visserligen hvad
den siste talaren yttrade, att det vore önskligt om PresteStåndet
inginge på denna punkt, så att den möjligen kunde blifva R. St:rs
beslut. Men jag tror likvist att det är ganska vigtigt låta denna
punkt blifva oförändrad. Den siste talaren omnämnde att det
kunde hända att domkapitel och pastor stå i ett mindre vänskapligt
förhållande till hvarandra; jag tror att, om man kunde suppo
-
Den 21 April f. m.
263
nera ett sådant förhållande, sa kan det ju å andra sidan hända
att då pastors samtycke fordras, han sätter sig deremot just i följd
af detta olyckliga förhållande, och i sådant fall får jag' säga att
jag hyser mera förtroende till domkapitlet, som är en myndighet
och följaktligen bör vara mera oväldig att bedöma den saken än
pastor sjelf. Jag kan icke tänka mig att pastor föreslår en klyfning
utan att det är fördelaktigt för församlingen. Följaktligen
anser jag att pastors bifall icke bör ifrågakomma, men deremot
församlingens, enär det är den, som skall vidkännas alla omkostnader.
Här har af samma talare blifvit klandradt det intrång, som
genom en sådan utarrendering skulle kunna göras på kartor, egor
o. s. v.; men det är ju sådana förhållanden, som löneregleringen
får bestämma och reglera, och jag kan icke finna att hvad lagen
i detta läll stadgar blefve förändradt genom den förordning, som
skulle bestämma huru löneregleringen skall ske. Jag anser således
att det alltid är församlingens skyldighet att upföra särskilda byggnader
för den del som afsöndras.
Hr Adelborg: Om man genomläser den K. Proposm, fin
ner
man nästan öfverallt samma grundtanke, nemi. att man vill
försöka tillvägabringa den förändring med PresteSlSndets verksamhet
inom landet, at« det må varn oberoende af alla verldsliga updrag.
Denna punkt talar, vittnar ock om detsamma, den afser att,
om kyrkoherdebostället är för stort, så skall det afsöndras. Detta
är den vackraste och mest maktpåliggande idden, som hela motionen
uttalar. Hr v. Troil tycks icke gilla densamma, då han upgjort
ett förslag, som helt och hållet kan tillintetgöra verkan deraf.
Kommer pastor att hafva sin del i bostället, så kan han ju i de
allra flesta fall säga nej och det blir ingenting af alltsammans.
Det är just hvad han icke bör hafva, och en prest, som vill mera
egna sig åt det verldsliga än det andliga, han bör åtminstone icke
få så stort' utrymme dertill som möjligt. Jag har åtminstone hört
högst få, som icke delat min åsigt att ett arrende borde åvägabringas,
men att detta arrende kan blifva på längre eller kortare tid,
allt efter som 50 år tilländalupit. Jag anhåller att kyrkoherden
icke måtte få någonting med utarrenderingen att bestyra.
Gr. Hamilton: Jag anser mig skyldig,-med ani. af Hr v.
Troil? yttrande, uplysa att äfven jag af åtskilliga ledamöter inom
PresteStåndet erhållit det meddelande, att om ett sådant tillägg,
som Hr v. Troil föreslagit, skulle af K. o. Ad. antagas och inbjudning
till PresteStåndet skedde, de för sin del, och de trodde
äfven hela Ståndet, icke skulle vara obenägne att antaga detsamma.
Efter härmed slutad öfverläggning, yttrade H. Exc. Hr Gr:n
o. Landtm., att derunder yrkats dels bifall till Utsk:ts hemställan
och dels punktens godkännande med den förändring, att slutet af
2:dra mom. skulle lyda sålunda: »då församlingen och pastor, på
domkapitlets yrkande, dertill samtycka och församlingen åtager sig
bestridandet af de med åtgärden förbundna kostnader.»
264 Den 21 A pr il e m.
Härefter framställdes propos. å bifall till Utsk:ts hemställan
och besvarades med ja.
R. o., Ad. åtskiljdes kl. 3 e. m.
lil fidem,
O. Krakel.
Lördagen den 21 April 186*0.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades 4 prot.-utdrag för förmiddagens plenum eamt protokollet
för den 29 sisth Februari.
Anmäldes och bordlädes
Bevillningsutskottets Utlåtande
N:o 20, angående Allmänna Bevillningen; och
N:o 24, i anledning af väckta motioner angående folkskoleafgiftens
utgörande; samt
LagUtskottets Betänkin
N:o 21, i anledning af ej mindre K. Mits Nåd. Propos. med
förslag till förordningar angående dels ändring i gällande bestämmelser
om ansvar för den, som träder till eller utsprider villfarande
lära, dels ock främmande trosbekännare och deras religionsöfning,
än afven enskilda motioner i samma ämnen ;
N:o 22, i anledn. af K. Mits Nåd. Propos. med förslag till
stadga angående Högsta Domstolens tjenstgöring på två afdelningar;
Nio 23, i anledning af återremiss utaf Utskits Betänk. N:o
16, i fråga om förändring eller uphäfvande af 2 kap. 3 g GiftermålsBalken
; och
Nio 24, i anledning af väckt motion om uphäfvande af 2
kap. 6 § GiftermålsBalken.
Fortsattes pröfningen af Allm. Besv.- o. Ekon.Utskits Betänk.
N:o 61 ; och förekom nu i ordningen
7:de punkten.
Hr. Exc. Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att något prot.-
utdrag rörande PresteStits beslut i afseende å denna punkt och föl
-
Den 21 April e. m.
jande delar af Betänk:t ieke ankommit, men att nämnde Stånds
Sekreterare meddelat ett embetsintvg angående samma beslut, hvilket
intyg, i afseende å den nu förev:de punkten, innehöll följande:
»I öfverensstämmelse med Ståndets vid 3:dje punkten fattade beslut,
uteslötos de vid slutet af 1 :sta mom. tillagda orden: »från
fastställelsedagen, oansedt tillämpning af regleringen ej genast kan
börja»; men i öfrigt blef denna punkt, sådan den af Utsk:t är vorden
föreslagen, af Ståndet godkänd.»
Gr. Hamilton, Henning: Då B. o. Ad. på f. m. vid
behandling af 3:dje punkten, i likhet med hvad PresteSht beslutat,
borttog det af Utsk:t gjorda tillägg till K. M:ts Propos., vågar
jag hoppas, det B. o. Ad. behagade äfven i afs. ä denna 7:de punkt
vidtaga samma åtgärd, och sål. bifalla den Nåd. Proposm oförän
drad.
Der förekommer, utom den omständighet, som PresteSt:t
anmärkt, att Utsk:ts förslag innehåller ett fel, då det nemi. står,
att bestämmelserna skola gälla för en tid af femtio år från fastställelsedagen.
Begleringen bör väl, enligt sakens natur, gälla för
ecklesiastik-år, och om K. M:t fastställer densamma under loppet af
ett sådant, bör den väl icke träda i gällande kraft förr än med
början af det nästa. Om man deremot, i enlighet med K. Mrts
Propos., slutar l:a mom. med orden »för en tid af femtio år», så
är denna olägenhet undanröjd.
Beträffande ordet »fisk», hvilket Utsk:t tillsatt på första raden,
vill jag icke särdeles motsätta mig dess bibehållande, emedan det
är ganska oskyldigt; men jag bör dock upgifva anledningen hvarföre
det icke influtit i den Nåd. Proposm. Plela denna punkt har
nemligen, såvidt det varit möjligt, blifvit upgjord på grund af det
förslag, B. St:r vid sistl. Biksdag framställde, så att afvikelser derifrån
skett endast i några få detaljer, der de befunnits oundvikliga;
och i den motsvarande punkten af B. St:rs underd. skrifvelse vidröres
icke fisktiouden. Jag tror också, att B. St:r icke saknade
skäl att densamma utesluta, emedan de afgifter, som utgå af fiskerierna,
äro af en helt annan art och åtminstone under de 2 sista
århundradena antagit en annan karakter, samt snarare än att betraktas
som en tionde, är att jemföra med öfriga afgifter, som af
församlingen erläggas till pastor. Enligt förf:na skall denne nemi.
hafva af hvarje skärbonde, som har egen båt, 4 band fisk om våren
och en fjerding strömming om hösten. I de norra länen utgår
denna afgift icke ens in natura, utan der betalas, t. ex. i Westerbottens
lön, 2 daler kopparmynt af hvarje båt, i Westernorrlands
3 daler, och i vissa andra län, äfvensom i somliga städer vid Mälaren,
till och med 3'/2 daler. Hvad laxfisket beträffar, så eger
dermed ett annat förhållande rum; man kan verkl. anse afgiften
deraf för en slags tionde, ehuru äfven den är ganska obestämd.
På sina ställen skall nemi. fiskaren erlägga en viss anpart af den
lax han fångar, men denna anpart utgör på vissa orter '/20, P®
andra V301 och P® ännu andra fiskas för pastors räkning hvar 10:de
dag, med villkor att pastor då gifver fiskarena kosthåll. Då det
således endast är af laxfisket, som afgiften utgår på ett sätt, som i
266
D 911 21 April e. m.
någon mån påminner om tionden, tror jag att R. St:r vid förra
riksdagen gjorde rätt uti att ieke uptaga fisktionden i denna punkt.
Nu sedan Utsk:ts hemställan i denna del blifvit af 3 Stånd bifallen,
må detta ord dock gerna stå qvar, blott R. o. Ad. behagar
ur första punkten utesluta orden »från fastställelsedagen, oansedt
»tillämpning af regleringen ej genast kan börja», om propos. hvarå
jag får anhålla.
Gr. Taube, Henning Adolf: Afven jag har begärt ordet,
för att göra samma hemställan som Hr Gr. Hamilton, sedan R. *>
o. Ad. vid 3:dje punkten antagit K. M;ts Propos. oförändrad. Hvad
åter beträffar ordet »lisk», så var anledningen, hvarlöre det kom
att inflyta, den att PresteSt:ts egna ledamöter inom Utsk:t yrkade
på dess införande, äfvensom att, såsom Hr Gr. Hamilton anfört, i
de nordliga länen tionde verkl. till presterskapet utgår af vissa sorter
fisk. Då nu Betänk, är i denna del bifallet af 3 Stånd, anhåller
jag att ordet »fisk» icke matte af R. o. Ad. uteslutas.
Frih. Cederström, Rudolf: Sora motionär i detta ämne,
skulle jag, på det den föreslagna regleringen måtte så mycket som
möjligt fortskyndas, visser], hafva önskat, att de af Uts.k:t i denna
punkt införda ord fått qvarstå, men med anledning af de båda föregående
talarenas deremot gjorda anmärkningar och då 3 Stånd nu
fattat enahanda beslut, vill jag icke göra. någon invändning mot
bifall till K. M:ts Propos. i detta afs. Hvad beträffar ordet »fisk»,
som Utsk:t här insatt, är det visserl. mindre af nöden; men det
torde icke vara skäl, att vi för denna underordnade omständighets
skull skilja oss från de andra Stm, hvadan jag anhåller om bifall
till punkten med den förändring Gr. Hamilton föreslagit.
Efter härmed slutad öfverläggning och uppå framställd propos.,
biföll R. o. Ad. Utsk:ts förslag i afseende å den förev:de 7 :de punktens
lydelse, med uteslutande af de i l:sta morn. förekommande
orden: »från fastställelsedagen, oansedt tillämpning af regleringen
ej genast kan börja.»
8:de punkten.
Efter förmälan, att Utsk:ts hemställan i afseende å denna puukt
bifallits af PresteSt:t, framställde H. Exc. Hr Gr. o. Landtm, propos.
å bifall till samma hemställan, dervid svarades ja.
9:de punkten.
H. Exc. Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att PresteSt:t jemväl
bifallit hvad Utsk:t beträffande denna punkt tillstyrkt, och framställde
sedermera propos. å bifall dertill; hvilken propos. med ja
besvarades.
10:de punkten.
Den 21 April e. m.
H. Exc. Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att PresteSt:ts beslut
rörande denna punkt lydde sålunda: »Med ändring af Utsk:ts
förslag till förändrad lydelse af denna punkt, beslöt St:t, beträffande
lista mom. af densamma:
a) att efter ordet fördelning, som läses å 4:de raden, skulle
tilläggas orden: på löngifvarne;
b) att det af Utsk:t föreslagna tillägg å raderne 5 och 6:
vederbörandes rätt att öfver fattade beslut i laga ordning anföra
besvär alltid oförkränkt, skulle uteslutas;
c) att de på 6:te och 7:de raderna förekommande orden »På
grund häraf och efter» skulle utbytas emot orden »Derefter och
med»; samt
d) att orden på 9:de raden »deröfver församlingens och löntagarens
yttranden infordras» skulle förändras till »deröfver församlingens
och löntagarens, eller, i händelse af ledighet, kontraktsprostens
yttranden infordras.»
2:dra och 3:dje mom. af 10:de punkten godkändes, sådana de
af Utsk:t blifvit föreslagna.»
Gr. Hamilton, Henning: De förändringar, Utsk:t i l:a
mom. af denna punkt föreslagit, antyda egentligen derpå, att Utsk:t
önskat åt sjelfva grunderna för denna reglering gifva en utförlighet,
som jag för min del ansett öfverflödig, emedan alla detaljbestämmelser
i detta afseende borde, efter min tanke, inflyta i den
särskilda författning, som i alla fall måste utfärdas till följe af
beslutet om en sådan reglering. Bland sådana detaljbestämmelser
är t. ex. den här af Utsk:t intagna, att vederb. ega rätt att i
laga ordning besvära sig öfver fattade beslut. Det är ju klart
att, då det är på sockenstämma de ifrågav:de besluten skola fattas,
så gäller i detta afs. Soekenstämmoförordningen; och jag kan icke
annat än finna det öfverflödigt och rent af oriktigt, att uti den
ena förf:gen införa ett tillkiinnagifvande, att en föreskrift i den
andra icke derigenom är uphäfd, likasom detta tillägg ingalunda
kan räknas till grunderna för regleringen. Så till vida är det
dock oskadligt, som det i sjelfva verket icke kommer att ega något
inflytande, emedan besvärsrätten naturligtvis alltid qvarstår
oförkränkt, den må här omtalas eller icke. Hvad beträffar Utsk:ts
föreslagna tillägg på 9:de raden i första stycket af denna punkt,
så har jag visserligen ingenting emot att detsamma här inflyter,
ehuru äfven denna föreskrift kunnat lemnäs vid den särskilda
förfigens utfärdande; men jag tror dock, att R. o. Ad. gjorde
bättre uti att antaga hvad PresteSt. i detta afs. beslutat, emedan
eljest, då regleringen skall upgöras vid inträffande ledighet, ingen
komme att afgifva utlåtande å pastors vägnar. Utsk:t har äfven
tillagt, att nämnden skulle yttra sig om behofvet af ny komministratur,
och jag har häremot egentligen icke annat att anmärka,
än att man i allmänhet oftare har skäl att klaga öfver onödiga
komministraturer lin att yrka bildande af nya. Det finnes nemi.,
isynnerhet inom erkestiftet, ett betydligt antal församlingar, som
icke hafva mera än 4 å 5 hundra innevånare, och der torde det
268
Den 21 April e. m.
snarare vara af nöden att öka pastors inkomster än att skapa nya
komministraturer. Der åter ett verkligt behof af förökad själavård
förefinnes, tror jag ändamålet bättre upnås derigenom att man antingen
delar församlingen och således tillsätter en ny kyrkoherde,
eller också gifver pastor en adjunkt. Adjunkturen är nemi. fördelaktigare
än komministraturen derföre, att en komminister, som
under en lång följd af år skött sådan tjenst, slutligen blir mer
eller mindre främmande för de göromål, som tillhöra kyrkoherden.
Jag tror således, att detta tillägg icke ofta kommer att behöfva
tillämpas; men det kan dock gerna qvarstå. Deremot anhåller jag,
att R. o. Ad. måtte antaga den lydelse af Ira mom. i denna
punkt, som PresteStåndet beslutat.
Gr. Tanbe, Henning Adolf; Hvad först beträffar det
af PresteSt. gjorda tillägget på 4:de raden af orden »på löngifvarne,
» så tror jag att detsamma kan stå i någon strid med andraimom.
i denna punkt. Då det finnes 2 presterliga löner inom samma
pastorat, har nemi. Utsk:t tänkt sig, att sockenstämman skulle upgöra
icke allenast sjelfva beloppet, utan äfven fördqlningen mellan
löntagarne. På det denna rättighet icke måtte densamma frånkännas,
tror jag således att tillägget icke bör inflyta. Hvad beträffar
utbytet af orden »på grund häraf och efter» emot »derefter
och med», så är denna förändring af så ringa betydenhet, att den
synes mig helt och hållet likgiltig. Den ofullständighet, man anser
förefinnas på näst sista raden af sidan 3 8, kommer deraf, att
Utsk:t föreställde sig det löntagarens talan skulle vid ledighet föras
af domkapitlets ombud, och att således kontraktsprostens yttrande
icke behöfdes. Slutligen tror jag, att det tillägg, Utsk-.t
gjort i sista monutet, att nämnden skall yttra sig öfver behofvet
af ny komministratur, är af ganska stor vigt. Gr. Hamilton har
visserligen sagt det i allmänhet vara önskligare att de större pastoraterna
delades, än att derinom uprättades nya komministraturer;
men man får icke förbise, att dervid kunna finnas flera omständigheter,
som göra en sådan delning nästan omöjlig, såsom t. ex. att
de båda församlingarne hafva en gemensam kyrka, som de gemensamt
bekostat, kassor, som icke gerna kunna fördelas, m. m. Vid
sådant förhållande kan ock inträffa, att församlingen är så stor,
att pastor icke ens med tillhjelp af adjunkt medhinner själavården,
och då torde nämnden böra ega rätt att föreslå inrättande af en
komministratur, hvarföre detta tillägg torde vara ganska berättigadt.
Jag anhåller om bifall till denna punkt, sådan den finnes i Utsk:ts
Bet:de.
Frih. Cederström, Rudolf: Den af mig afgifne motion
i detta ämne har icke af Utsk:t blifvit tillstyrkt, och jag måste
beklaga detta så mycket mera, som den stödde sig på och var
närmast föranledd af en petition med talrika underskrifter från
innebyggarne i min hemort. Jag bör dock erkänna, att åtskilliga
af de motskäl, Utskit anfört, synas mig ega en ganska stor vigt.
Det är egentligen i afs. å en omständighet, som Utsk:t synes haf
-
Den 21 April e. m.
va invecklat sig i motsägelse, nemi. deri, att nämnden skulle taga
i betraktande, huruvida församlingen, vid reglering af komministratur,
kunde undandraga sig att deltaga i byggnadsskyldigheten.
Detta torde bli något svårt för nämnden under nämde förhållanden,
hvilket jag dock vill endast reservationsvis anmärka. Beträffande
förslagen till beslut, anser jag det af PresteSt. antagna ega
företräde. Man har vi seligen nyss här sagt, att det första af
Utsk:t gjorda tillägg vore oskyldigt, men om man tilläte att blott
på grund af oskuld införa än den ena och än den andra hänvisningen
till hvad gällande förf:gar innehålla, skulle man säkerligen
allt för mycket belasta de underd. skrifvelserna till K. M:t. I afs.
derå att nämnden skulle yttra sig orri behofvet af ny komministratur,
har Gr. Hamilton åberopat förhållandena i erkcstiftet, som stöd
för att sådant behof icke förefinnes; men om vi gå till de norra
provinserna, särdeles Dalarne, der jag under en tvåårig vistelse
lärt känna förhållandena, tror jag man nödsas instämma med Gr.
Taube och anse tillägget lämpligt och behöfiigt. Då jag icke kan
hoppas framgång åt de af mig i ämnet motionsvis framstälda förslag,
vågar jag anhålla, det R. o. Ad behagade antaga det af PresteStåndet
fattade beslut.
Gr. Taube: De af den siste värde talaren i detta ämne
väckta motioner hafva af Utsk:t blifvit afstyrkta, och jag anhåller
att få närmare utveckla skälen dertill. Han hade föreslagit ett graderadt
minimum af 2,000 å 1,000 rdr, men Ut,sk:t ville icke tillstyrka
sådant, emedan det då vore att befara, att de flesta församlingar
bestämde lönen till det lägsta möjliga belopp. Beträffande det
förslag att byggnadsskyldigheten skulle från komministrarne öfverflyttas
på församlingarna, ansåg Utsk:t, att sådant icke komme att
det minsta inverka på löneregleringen, ty det är i en föreg:de
punkt stadgadt, att boställena skola upskattas till sitt verkliga
värde, och delta blir då naturligen högre för ett som är befriad t
från byggnadsskyldighet än för ett som sådan skyldighet åligger.
Då det ifrågasatta fritagandet således blott skulle blifva att taga
med ena handen och gifva med den andra, ansåg Utsk:t bäst att
härutinnan icke göra någon förändring, utan låta förblifva vid hvad
allmänna lagen redan stadgat om byggnadsskyldighet.
Gr. Hamilton: Jag får bedja R. o. Ad. om ursäkt, att jag
i dag så ofta besvärar med yttranden; jag hoppas dock att det nu är
sista gången för i afton, då nemligen de återstående punkterna väl
icke lära föranleda några anmärkningar. Jag har nu begärt ordet
egentligen för att taga K. M:ts Propos. i försvar emot hvad Gr.
Taube anfört till försvar för densamma. Vid PresteSt:ts tillägg i
första moni. af denna punkt »på löngifvarne» har nemi. Gr. Taube
anmärkt, att detta icke borde inflyta, emedan vid reglering af 2
till samma pastorat hörande presterliga löner, församlingen bör ega
rätt att äfven föreslå fördelningen på löntagarne. Detta har dock
aldrig varit K. M:ts mening att här uttrycka, hvilket synes deraf,
att punkten börjar sålunda: »Då presterlig lön i en församling
2J0
D«n 21 April e. ra.
skall regleras»; och då det således ej är fråga om mera än en lön
i sender, är det klart att aflöningsbeloppen icke kunna fördelas på
andra än löngifvarne. För min del hade jag således trott K. Mits
Propos. i detta tall vara aldeles tydlig, men då jag nu hör, att
Utskits egna ledamöter upfattat saken så, att dessa ord skulle kunna
hänföras äfven till nästfide morn., tror jag att jag måste, så
okärt det än är mig, yrka bifall till den af PresteStåndet i detta
afseende gjorda förändring.
Ilr Rosensvärd, Johan Henrik: Hvad beträffar vederbis
rätt att anföra klagomål öfver fattade beslut, så är det gifvet, att
denna rätt redan förut finnes; men då isynnerhet några BondeStåndets
ledamöter inom Utskit fästade en viss vigt vid införande
af detta tillägg, ansåg Utskit sig böra gå denna deras önskan till
mötes, i förhoppning att derigenom underlätta antagandet af förslaget
i sin helhet. Det torde också vara helt och hållet oskyldigt
och ganska väl kunna stå qvar. I afside å öfriga monnr hafva
de föregide talarena redan framställt de anmir och förklaringar, sorn
varit af behofvet påkallade, hvarför jag endast får anhålla om bifall
till Utskits förslag.
Ilr Carlheiro-Gyllenskjöld, Henrik Adolf Oskar:
Beträffande det lörsta tillägget, som PresteStåndet beslutat, eller
inskjutande af orden »på löngifvarne», anser jag, lika med Gr.
Hamilton, detsamma obehöfligt, och vrkar derföre bifall till K. M:s
Propos. i detta afside. Hvad sedan angår Utskits tillägg om vederbis
rätt att anföra besvär, så anser jag det alldeles onödigt och
olämpligt. Besvär kunna visserligen anföras öfver en utnämning
till pastor, men icke kan jag finna att sådant kan ega rum i afside
å en lönereglering; och derigenom skulle äfven beslutet endast
komma att fördröjas. Deremot anser jag det af PresteStåndet
gjorda tillägg om infordrande af kontraktsprostens yttrande böra inflyta.
Slutligen tror jag det föreslagna tillägget i sista stycket af
denna punkt vara af behofvet påkalladt, emedan mångå förhållanden,
äfven andra än de af Gr. Taube påpekade, kunna göra, att
det är bättre att inrätta en ny komministratur än att stycka pastoratet.
Känslan af samhällelighet, som isynnerhet i Dalarne är
mycket stor och äfven finnes i andra provinser, är efter mitt åskådningssätt
af så stort värde, att jag på intet vilkor vill bidraga till
att låta den utslockna. Jag tror icke heller att Gr. Hamilton
skulle vilja föreslå styckning af Leksand eller Mora, ehuru de äro
bland de största pastorater i riket. Det kan äfven inträffa, att
det för presterskapet inom en socken disponibla belopp är tillräckligt
att aflöna pastor och komminister, men deremot otillräckligt
för 2 kyrkoherdar, då nemi. komministern, som har en lägre
grad, kan nöja sig med en lägre lön. Jag fäster verkligen någon
vigt härvid, och anhåller derföre att Utskits förslag i detta fall
måtte vinna bifall.
Hr Adelborg, Anders Otto: Det af Utskit föreslagna
Deli 21 April e. m.
271
tillägget om vederbts besvärsrätt har från flera båll mött mycket
motstånd, och jag medgifver äfven, att det måhända icke fullt försvarar
sin plats; mea d& allmogen i allmänhet icke är mycket
kunnig i författnings-samlingen, och sådant äfven ofta nog är fallet
med presterna sjelfva, ansåg man att dessa ord kunde gerna
intagas såsom en ledning för personer, som kanske eljest af endast
okunnighet kunde föranledas att motsätta sig regleringen, emedan
de icke visste att de hade rätt att gå till en högre instans. Jag
anhåller derföre om R. o. Ad:s bifall till Utskits förslag.
Frih. Cederström: Om de af Utsk:t tillagda orden ang:de
besvärsrätteu verkligen vore så oskyldiga som man här vill påstå,
så kunde de visserligen slå qvar; men så är icke förhållandet, emedan
de innefatta likasom en direkt upmaning till vederb. att anföra
besvär, och att i sjelfva författnm inlägga en sådan, anser jag
ingalunda lämpligt. Jag anhåller derföre att de ifrågavsde orden
måtte komma att utgå.
Frih. Raab, Adam Christian: Jag har icke velat del
taga
i denna diskussion, emedan jag varit fullt belåten med K. M:s
Propos., och jag skall äfven nöja mig om Utsk:ts förslag går igenom.
Men i valet mellan båda föredrager jag den förra. Ren
samhällelighet, hvarom man här talat såsom befintlig inom vissa
större socknar, kan ganska lätt gå för långt och leda till alltför
stor afskildhet. Jag skulle derföre tro det i allmänhet vara bäst,
om sådana pastorater, der det finnes både pastor och komminister,
delades, då genom någon minskning af pastors lön kunde vinnas
ett nödigt tillskott till komministerns, för att deraf bilda en ny
kvrkoherdelön. Jag anhåller om bifall till K. M:s Propos.
Pir Adelborg: Det finns, t. ex. i Dalarne, socknar, som
hafva en pastor, men 3 å 4 komministrar, och der det å andra sidan
icke finnes mera än 1 kyrka, gemensam för hela församlingen.
Icke kan det vara Frih, Raabs mening, att en sådan socken, t. ex.
Mora, skall delas i 4 pastorater, då den första följden deraf blefve
nödvändigheten att bygga 4 särskilda kyrkor, hvilket komme att
kosta betydligt. Dessutom är folket med känslans band fristadt
vid detta Guds hus, der de vigtigaste handlingar i deras lif försiggått.
der de blifvit döpta o'ch vigda och hvarbredvid de omsider
skola en gång begrafvas. Jag anhåller om bifall till Utsk:ts
förslag.
Frih. Raab: Hr Adelborg l.ar såsom exempel mot mig åbe
ropat
förhållandet med Mora, der det redan finnes 3 komministrar.
Det har också aldrig varit min mening, att alla nu befintliga komminiscraturer
skulle indragas, utan blott alt man icke skulle antaga
som regel att inrätta nya sådana. Det är Utsk:ts antydan
i detta afs:de, som jag motsatt och fortfarande motsätter mig.
Hr Carlheim-Gyllenskjöld: I ani. af Frih. Raabs ytter
-
272
Den 21 April e. m.
ligare gjorda yrkande om det ifrågav:de tilläggets i sista stycket
utgående, anhåller jag att få anföra ännu några ord. Vi veta alla
att f. n. prestbrist.en är ganska allman och stor i landet, och en
aul. dertill är, att det inom vissa stift finnes så fä ordinarie lägenheter.
Let vore derföre önskligt, att alla presterliga befattningar,
som verkligen erfordras, vore af ordinarie natur, och att de e. o.
prestmännen, likasom andra e. o. tjenstemän, blott användes liksom
på försök. Hos oss eger deremot det besynnerliga förhållande rum,
att det e. o. presterskapet är det talrikaste, och man har derföre
önskat uprättande af komministraturer, hvilken önskan representationen
väl icke bör motsätta sig, om församlingarna äro villiga att
anslå nödiga löner. Utom det skäl, som jag anser för det vigtigaste,
nemi. att församlingar, som under århundraden utgjort ett
helt, icke böra mot sin vilja sönderdelas, bör man också icke lemna
ur sigte de betydligt ökade kostnader, som deraf blefve en följd,
nemi. för nya kyrkor, klockare, folkskolor, m. m. Jag anhåller
alltså att Utsk:ts tillägg i sista stycket måtte få qvarstå.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad, yttrade H. Exc.
Hr Gr:n o. Landtm., att då särskilda yrkanden i afs:de å den
förevide punktens mom:r blifvit gjorda, komme hvarje mom. att
göras till föremål för särskild framställning; och hade, i alside å
det lista morn., yrkats dels bifall till Utskits förslag och dels bifall
till detsamma med de af PresteStåndet deri vidtagna förändringar,
med iakttagande hvaraf momit skulle lyda sålunda i »Då presterlig
lön i en församling skall regleras, höres församlingen på
sockenstämma, eller, der flere församlingar äro förenade, å gemensam
gällstämma, vid hvilket tillfälle så väl aflöningsbeloppet som
dess fördelning på löngifvarue af socken- eller gällstämman föreslås.
Derefter och med öfvervägande af de förhållanden, som vid lönens
bestämmande böra tagas i beräkning, uprättar nämnden sitt förslag,
deröfver församlingens och löntagarens eller, i händelse af
ledighet, kontraktsprostens yttranden infordras, hvarefter handliugarne
genom Landshöfdingen och Domkapitlet jemte yttrande af
dessa myndigheter till K. M. insändas för vinnande af nödig stadfästelse».
Härförutan hade Hr Carlheim-Gyllenskjöld, som gillat
momits af PresteStåndet föreslagna lydelse i öfrigt, yrkat att de
af nämnde Stånd tillagda orden: »på löugifvarne» icke måtte i momit
inflyta.
Hr Carlheim-Gyllenskjöld anmälde sig nu och yttrade:
Por att icke mångfaldiga voter.-proposiua, afstår jag från mitt
yrkande i alside å lista mom. af denna punkt, beträffande tillägg
af orden »på löngifvarne», och förenar mig om den af Gr. Hamilton
i detta afside begärda propos.
Härefter framställdes först propos. å bifall till Utskits förslag
i afside å det förevide lista momits lydelse, dervid svarades många
nej jemte ett eller annat ja; hvarefter gjordes propos. å bifall till
Utskits
ben 21 April e. m.
Utsk:ts förslag med de af Pre3teStåndet deri vidtagna förändringar,
oell sedan denna propos. besvarats med många ja tillika med några
nej, förklarades ja nu hafva varit öfvervägande.
H. Exc. Hr Gr:n o. Landtm, förmälte vidare, att någon anm.
emot 2:dra mom. icke förekommit, och hemställde, huruvida R. o.
Ad. behagade detsamma godkänna.
Ropades ja.
Slutligen yttrade H. Exe., att, i afside å det 3:dje mom:t,
yrkats dels bifall till Utskits förslag och dels af Frih. Raab; att
de deri förekommande orden »eller om behofvet af ny komministratur»
måtte uteslutas, men mom. i öfrigt godkännas; hvarefter
H. Exc. framställde propos. A bifall till Utskits förslag oförändradt,
och, då dervid svarades många ja jemte ett eller annat nej, förklarade
ja haft öfvervigten.
11itc punkten.
Sedan IL Exc. Hr Grm o. Landtm, tillkännagifvit, att Utskits
hemställan i afside å denna punkt blifvit bifallen af PresteStåndet,
framställde H. Exc. propos. ä bifall till samma hemställan, dervid
svarades ja.
12;te punkten.
Efter gjordt tillkännagifvande, att PresteStåndet jemväl bifallit
Utskits beträffande denna punkt afgifna hemställan, framställde
H. Exc. propos. å bifall derå; och blef denna propos. med ja besvarad.
Härefter förekom
Utskits hemställan i fråga om delning af större pastorat.
H. Exc. Hr Grin o. Landtm, tillkännagaf, att denna hemställan
blifvit af PresteStåndet afslagen.
Hr Carlheim-Gyllenskjöld: Jag anhåller att R. o. Ad.
ville, lika med PresteStåndet, afslå denna Utskits hemställan, emedan
en dylik redan förut blifvit hos K. M. anmäld, i följd hvaraf
äfven Utlåtm blifvit infordrade från såväl församlingarne som domkapitlen.
Den sed, som på sednare tider inrotat sig, att R. Stir
ingå till K. M. med förnyade påminnelser, äfven då K. M. redan
gått R. Stirs önskningar i det ifrågavide afs:det till mötes, synes
mig icke vara skäl att vidare bibehålla, utan får jag helt och hållet
afstyrka Utskits framställning i denna punkt.
Gr. Taube, Henning Adolf: Jag är visserligen af sam
ma
tanka som den siste värde talaren i det afside, att den ena statsmakten
icke bör för ofta ingå till den andra med sådana framställningar
som den nu ifrågavide; men härvid ansåg Utskit en
särskild anledning förefinnas, nemligen att denna lönereglering är
H. V. 18
274
Den 21 April e. m.
afsedd att blifva så genomgripande, att, om någon sådan åtgärd,
som delning af ett pastorat bör vidtagas, så bör detta ske på
samma gång. Det är visserligen sannt, att K. M:t med anledning
af E. St.:rs förra hemställan i ämnet låtit höra församlingarna, samt
att Domkapitlen och KammarGollegium afgifvit utlåtanden deröfver,
men jag tror ändå att, om detta förnyades och församlingarna
gjordes upmärksamma på att löneregleringen icke kan verkställas
förr än det blifvit afgjordt om socknen skall delas eller icke, resultatet
också skulle blifva ett helt annat. Jag får således anhålla
om bifall Utskis hemställan.
Frih. Cederström, Budolf: Klyfningen af större pastoratet'
är naturligtvis af stor nytta der den framkallas af naturliga
förhållanden, såsom befolkningens tillväxt, arealens upodling o. 8.
v.; men i sådana fall lärer väl församlingen icke underlåta, att
sjelf opåmindt göra framställning om sitt behof härutinnan. Jag
anhåller derföre om afslag å Utskrts i denna punkt gjorda framställning.
Hr Adelborg, Anders Otto: De skäl, som blifvit åbe
ropade
emot denna punkt, torde förfalla, då man besinnar att anledningen
hvarföre äfven mycket stora församlingar icke önska någon
klyfning, i allmänhet torde vara fruktan för nya och ökade
kostnader, då deremot vid löneregleringen på många ställen torde
komma att visa sig, det tillgångarne äro tillräckliga för 2, der
de förut disponerats blott af en. Då församlingarna förra gången
hördes i detta afseende, var det under helt andra förhållanden,
hvarföre jag får anhålla, att denna punkt måtte bibehållas.
Frih. Raab, Adam Christian: Det inträffar på många
ställen, att ett annex eller kapell gerna skulle bilda en sjelfständig
församling, om icke moderkyrkan, hvars medlemmar vid sockenstämma
naturligtvis alltid hafva öfvervigten, hindrade sådant, emedan
det skulle för densamma medföra förlust. Äfven med afseende
härpå tror jag , att en sådan skrifvelse, som Utsk:t föreslagit, bör
till M. M:t afgå.
Hr Carlheim-Gyllenskjöld: De talare, som yttrat sig i
motsatt anda mot mig, synas hafva utgått från den åsigt, att
Domkapitlen och församlingarna lemnat ur sigte dessa sednares
verkliga fördel och nytta. Jag vågar dock tro, att så icke är
förhållandet; och det bästa beviset att församlingarna i allmänhet
hvarken Önska eller behöfva någon delning, ligger deri, att K.
M:ts framställning i sådant afseende ej blifvit jakande besvarad af
mera än 4 eller 5 under loppet af kanske 5 0 år. Jag fortfar att
yrka afslag.
Gr. Taube: Denna punkt är särskildt föranledd af inom
Stånden väckta motioner, hvilka Utsk:t dock velat besvara i samman
-
Den 21 April e. in.
hang med K. M:ts Propos., då de beröra samma ämne. Ilen siste
talaren yttrade, att församlingarna sjelfva torde bäst inse sin egen
’°1<rei’ y'1'-detta bevisas äfven deraf att, sedan K. M:t 1851 aflat
den Nåd. Skrilvei=„,. ; .nIin,«* t;n Konsistorierna, ganska många
pastorater verkligen blifvit delade. Men då nu genom den nya
löneregleringen aldeles förändrade förhållanden komma att inträda,
tror jag en ny påminnelse borde härom göras, och yrkar derföre
fortfarande bifall.
Frih. Cederst rom: Hr Adelborg, som i afseende å denna
punkt är af olika tanka med mig, har redan vid en föreg:de rigtat
upmärksamheten på de band, som isynnerhet i de norra länen
fästa allmogen vid sockenkyrkan, och man vet äfven, med hvilken
beredvillighet de färdas långa vägar, för att om Söndagen besöka
densamma. Visserligen kan i vissa fall en delning af större pastorater
vara både nyttig och nödig, men då lärer den nog ske utan
vidare påminnelser, och icke är det väl skäl att på något sätt
söka framtvinga densamma, förrän öfvertygelsen om dess nytta
blifvit allmän inom sjelfva församlingen. Jag anhåller derföre om
afslag.
Gr. af Ugglas: Det är för mig omöjligt att finna hvad
skada af den underd. skrifvelsens afgående kunde upstå, då den
deremot säkerligen i många fall kunde medföra nytta. Vid den
blifvande löneregleringen kan nemi. ganska lätt inträffa, att i en
församling vissa räntor och bostadslägenheter m. m. blifva disponibla,
och det synes mig då lämpligt att till församlingen hemstäldes,
om den önskade en delning *af pastoratet, helst som konventionerna
skola upgöras för en tid af 5 0 år, och således frågan
om klyfning i annat fall för så lång tid undanskjutes.
Efter härmed slutad öfverläggning och sedan H. Exc. Hr Gr.
o. Landtm, uptagit de derunder gjorda yrkanderne å dels bifall
till och dels afslag å Utsk:ts ifrågav:de hemställan, framstälde H.
Exc. propos. å bifall dertill och, då svaren utföllo med starka ja
jemte åtskilliga nej, förklarade sig hafva funnit ja öfvervägande.
Slutligen föredrogs
Utskottets hemställan i afseende å utfärdande af vil kori ig a
fullmakter å kyrkoherdebeställningar.
H. Exc. Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att PresteStåudet
afslagit Utsk:ts ifrågav:de hemställan.
Hr Carlhei m-Gylle n s kjöld: På denna punkt får jag
anhålla om afslag. Då löneregleringen icke skall försiggå på en
gång, utan endast i mån af inträffande ledighet, kan jag nemi.
icke finna, att ett, sådant stadgande är på något sätt behöfligt.
276
Deri *21 April e. m.
Ur. Taube, Henning Adolf: Det är visserligen sannt,
att, sedan den 3:dje punkten blifvit antagen roed den deri gjor^”
förändring, denna punkt förlorat en del af sin betyd»1':’ men (la
löneregleringens verkställande kan >a-6‘' ut tiden genom
besvärs anförande m. ni., och det är af vigt att pastoraterna skötas
af ordinarie kyrkoherdar och icke af adjunkter, tror jag detta
stadgande likväl böra qvarstå.
Efter härmed slutad öfverläggning, uptogos de derunder gjorda
yrkanderne å dels bifall till och dels afslag å Utsk:ts hemställan,
hvarefter framstäldes propos. å bifall dertill samt besvarades
med starka ja jemte några nej, och förklarades ja hafva varit öfvervägande.
Sedan Hr Carlheim Gyllenskjöld begärt votering, samt i anledning
deraf voteringspropos. blifvit upsatt och upläst, anmälde
sig och yttrade
Hr Ca r 1 he im-Gy 1 le nskj öl d; På begäran af flera ledamöter,
med hvilka jag ofta brukar vara af samma tanka, anhåller
jag att få afstå från min begäran om votering.
H. Exc. Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att då Hr CarlheimGyllenskjöld,
innan voteringspropos.-n blifvit af E. o. Ad. godkänd,
förklarat sig afstå från sin förut gjorda begäran om votering, komme
frågan derom att förfalla.
Gr. Taube, Henning Adolf: Då nu E. o. Ad. beslutat
förändringar i 3:dje, 7:de och 10:de punkterna, men deremot Borgare-
och BondeStm antagit förslaget, sådant det blifvit af Utsk:t
framstäldt, med uudautag af 7:de punkten, deri BorgareS:t gjort
en obetydlig redaktionsförändring, anhåller jag, att inbjudning måtte
afgå till dessa båda Stånd att deltaga i de af E. o. Ad. beslutade
förändringar i nämnde punkter.
Gr. Lagerbjelke, Gustaf: För min del yrkar jag aldeles
icke på någon inbjudnings afgående, men för den händelse E. o.
Ad. skulle fatta ett sådant beslut, ber jag att få fästa upmärksamheten
derpå, att R. o. Ad. fattat olika beslut icke blott med Borgare-
och BondeStm utan äfven med PresteSt:t, och att således
inbjudningen bör omfatta alla 3 Stånden.
Hr Adelborg: Jag är förekommen af Gr. Lagerbjelke och
tror för öfrigt, att en sammanjemkning är alldeles oundgänglig,
den må komma att ske genom inbjudning eller på annat sätt.
Gr. Taube: Jag hemställer huruvida Utsk:t kan taga någon
vidare befattning med de punkter i förslaget, som äro af blott 2
Den ‘21 April e. m.
Stånd bifallna, emedan enligt Grundlagen de frågor, der 2 Stånd
stadnat mot 2, måste anses hafva förfallit.
Hr Adelborg: Jag hemställer till den siste värde talaren,
på hvad sätt han då tror det skall gå till att få tvisten sliten.
Det rätta torde vara, att Utsk:t får ärendet till ny behandling, för
att sammanjemka de stridiga meningarne.
Gr. af Ugglas: Jag får fästa Gr. Taubes upmärksamhet derpå,
att här är fråga om en Kongl. Propos., som ovilkorligen måste
besvaras. Det torde derföre vara lämpligt att, såsom här är föreslaget,
R. o. Ad. gör en inbjudning, då Borgare- och BondeSt:n i
allmänhet godkänt förslaget, i hvilket R. o. Ad. gjort åtskilliga ändringar.
Leder icke denna åtgärd till åsyftadt resultat, så får man
lof att votera i förstärkt Ekon.Utsk.
Hr Adelborg: I händelse Borgare- och BondeSt:n icke gå
in på R. o. Ad:s mening, skall frågan enl. den siste talaren hänskjutas
till förstärkt Ekon.Utsk.; men i sådant fall tror jag det är
så godt att den kommer dit genast.
Hr von Koch, Nils Samuel: För min del skulle jag, på
den punkt vi nu befinna oss, anse lämpligast att inbjuda alla 3
Stånden att förena sig i våra beslut. Så vidt bekant är, har R.
o. Ad. instämt med PresteSt:t i alla punkterna, med undantag af
en obetydlig skiljaktighet i 7:de punkten. De ändringar, som blifvit
gjorda i öfverensstämmelse med PresteSt:s beslut, tror jag icke äro
af så stor betydenhet, att icke de öfriga Stånden, isynnerhet då
det kan sättas i fråga att denna sak är af privilegiinatur, skulle
förena sig derom. Ehuru jag i allmänhet icke är någon vän af
inbjudningar, tror jag således, att denna utväg nu bör användas.
Man skulle derigenom undvika många olägenheter, såsom t.
ex. votering i förstärkt Ekon.Utsk. Jag anhåller således det R. o.
Ad. måtte tillåta, att inbjudning må afgå till alla 3 de öfriga
Stånden.
Frih. Cederström, Rudolf: R. o. Ad. brukar i allmänhet
sjelf ganska sällan antaga inbjudningar, som utgå från de andra
Stånden, och det synes mig derföre lämpligt, att det Högloft. St:t
i möjligaste måtto undviker att aflåta sådana. Då emedlertid frågan
synes invecklad och man deri ej bör gå förhastadt tillväga,
anhåller jag att den må få hvila på bordet.
IP. Exc. Hr Gr:n och Landtm, tillkännagaf, att som de nu
väckta förslagen blifvit begärda på bordet, komme desamma att
der hvila.
Föredrogos och biföllos StatsUtsk:ts d. 18:de d:s på bordet
lagde Uthden:
27*
Den 21 April e. m.
N:o 87, i ani. af K. M:s Nåd. Propos. i fråga om ändring
utaf den för Westerbottens och Norrbottens Län gällande skattläggningsmethod;
N:o
88, i ani. af väckt motion angide förändring af de inom
Westernorrlands län uti grundräntan ingående persedlar;
N:o 89, i ani. af väckte motioner angide förändring af up
bördstiden
för Kronoutskylder dels i hela riket, dels ock särskildt
för Oland ;
N:o 90, i ani. af väckt motion ang:de arrende af Norrforss
laxfiske i Westerbottens Län;
N:o 91, i ani. af väckta motioner ang:de ersättning till vissa
räntegifvare, som icke fått erlägga sina skatter efter de vid ränteföreuklingen
bestämda allmänna grunder; och
N:o 92, i ani. af väckt motion ang:de rättighet för skolans
och kyrkans tjenstemän att å vederbörande Landträuterier upbära
lösen för dem å lön anslagen kronotionde.
Föredrogs, men begärdes af flera Ledamöter ånyo på bordet,
Allm. Besvärs- och Ekon.-Utsk:ts den 18 d:s bordiagde Betänk.
N:o 65, i ani. af väckt motion i fråga om åtgärder rörande skogshushållningen.
Föredrogos och biföllos samma Utskotts Bet:den:
N:o 66, i ani. af väckt motion om rättighet för församlingarue
att använda skog å presteboställen till kyrkobyggnad;
N:o 67, i ani. af väckta motioner om antagande af särskild
byggnadsordning för klockareboställen i Skåne;
N:o 68, i ani. af väckt motion om förändradt sätt förfördelning
af de för öfverträdelser af K. kungörelsen d. 23 Jan. 1828
om hvad i händelse af yppad smittosam sjukdom hos djuren iakttagas
bör, stadgade böter;
N:o 69, i ani. af väckt motion om särskild tryckning af K.
SkiftesStadgan den 4 Maj 1827, med iakttagande af de i densamma
efter hand gjorda förändringar;
N:o 70, i ani. af väckt motion om införande af förändrade
lagbestämmelser ang:de olaga skattskrifning samt lösdrifveri.
Sedan Allm. Besvärs- och Ekon.-Utsk:s den 18 d:s bordiagde
Betänk. N:o 71, i ani. af väckt motion om tillägg till K. kungörelsen
den 22 Maj 1852, i afs:de på minderåriga personers användande
vid fabriker och handtverk, blifvit föredraget, men ånyo
af flere Ledamöter begärdt på bordet, föredrogos och biföllos samma
Utsk:ts Bet:den:
N:o 72, i ani. af väckt motion om ändring i stadgarne rörande
till tjenstgöring upbådade båtsmäns transporterande från samlingsstället
till embarkeringsplatsen; och
N-0 73, i ani. af väckt motion om rättighet för rotebonde
Den 23 April.
273
att erhålla ersättning för soldattorpets brukande under det soldaten
är kommenderad på arbete.
It. o. Ad. åtskiljdes kl. 9 e. m.
In fidem,
O. Brakel.
Måndagen den 23 April 1860.
Plenum kl. 7 e. m.
Justerades 3 prot.utdrag för den 21 dennes.
Uplästes ett utaf Gr. Lewenhaupt, Erik August, inlemnadt
Memorial af följande lydelse:
Hindrad att kunna emottaga det förnyade förtroende Högloft.
E. o. Ad. behagat lemna mig att vara Ordförande i RiddarhusDirektion,
får jag vördsammast afsäga mig detsamma.
H. Exc. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att sedau Gr. Lewenhaupt
afsagt sig Ordförande-befattningen uti RiddarhusDirektionen,
borde nytt val dertill anställas; och hemstälde H. Exc., huruvida
R. o. Ad. behagade företaga detta val i början af det plenum,
som kommer att hållas nästa Lördag den 28 dennes.
Ropades ja.
Eöredrogos och remitterades till StatsUtsk:t K. M:ts nedannämnde,
den 21 dennes bordlagde Nåd. Propos:r och Skrifvelse till
R. St., nemi.:
ang:de pension å Allmänna IndragningsStaten för t. f. Förste
Bataljonsläkaren vid Elfsborgs Reg:te, Medicinae Doktorn F. W.
Kjellenberg, då hail fiån sin innehafvande Bataljonsläkarebefaitning
afgår;
ang:de begrafning^- och öfriga kostnader med anledning af
IL M. Konung Oscar I:stes dödliga frånfälle;
i anledn. af gjord framställning om ytterligare Statsbidrag
till Kanal- och Slussanläggningar vid Dejefors, eller förändrad plan
för fullbordandet af nämnde kommunikationsled.
I
280
Oen 23 April.
Föredrogs K. Mits den 21 dennes bordlagde Nåd. Skrifvelse
till R. St. med förslag angide förändrad organisation af hypo
theksinrättningarne
i riket.
Uppå begäran af Frih. Sprengtporten, Jakob Wilhelm, uplästes
det förslag till förordning angide en allmän hypoteksbank för
riket, som fanns intaget uti Bilagan Litt. B. till det af komiterade
afgifne, den Kongl. Skrifvelsen bifogade Betänkande angide förändrad
organisation af hypotheksinrättningarne i riket, hvarefter upropades
ånyo och yttrade sig
Frih. Sprengtporten: Ehuruväl jag icke misskänner vår
Regerings välvilliga afsigt, att komma vart skuldsatta jordbruk till
hjelp, finner jag mig icke destomindre påkallad att framställa några
anmärkningar vid den förevide K. Proposm, som alser stiftandet
af en Rikshypotheksbank.
Dess angifna ändamål är: att på den utländska marknaden
höja obligationers kurs, som anses vara nedtryckt, i följd af konkurrensen
emellan flere lånsökande inrättningar. Jag måste likväl för
min del bekänna, att om härvid först afses de obligationer, som
redan äro utfärdade och hvarför valuta lyftats, jag visserligen i
denna afsedda kursstegring uptäeker ett ganska stort intresse för
obligationernas innehafvare, enär hvarje procents förbättring i dessa
pappers kurs importerar dem på det hela taget å ett upgifvet kapital
af något öfver 60 millrr, något mer än lika många halfva
milin'; men deremot kan jag icke i detta skönja det statsintresse,
som borde föranleda Staten att ikläda sig ansvar och äfventyr för
upnåendet af detta ändamål. Den som tecknar sig för öfvertagande
af sådana lån, är ju alltid underkastad operationens följder,
såsom medförande, vare sig vinst eller förlust. För Staten, som
icke ens kan tillerkänna sig någon moralisk förbindelse i detta
hänseende, är detta likgiltigt, och att Statens egen kredit skulle på
den utländska marknaden höja sig, såsom man hört påstås, derigenom
att den i mer eller mindre mån iklädde sig ansvarigheten
för 80 millioner enskilta skulder, förefaller föga troligt.
Är åter meningen den, att bereda vår Svenska jord, vid uptagande
af nya lån, bättre vilkor, och så framt detta vinnes genom
den föreslagna inrättningen, hvilket måste få anses vara tvifvelaktigt,
så vore förhållandet, det bör medgifvas, annorlunda. Men
härvid måste tagas i betraktande, huruvida samhället på det hela
taget har ett intresse, att underlätta den redan högt intecknade jordens
ytterligare skuldsättning. Denna fråga torde deremot icke kunna
besvaras, med mindre man tager i betraktande ändamålet med lånens
uptagande. Ty vore detta ändamål endast, att bereda låntagarne
tillfälle till omsättningar eller till uprätthållande af en mer
eller mindre bekymmersam affärsställning, vill det synas, som om
Statens mellankomst vore mindre påkallad, både från försigtighetens
och rättvisans synpunkt. Skulle åter förhållandet vara det,
som man synes vilja antaga, att lånen behöfvas som förlag för att
framkalla en ny produktion och följaktligen nya värden åt landet,
så frågar jag: hvarför då icke gå rakt på saken? hvarför icke,
I)ca 23 A pri I.
281
i stället för en Rikshypotheksiorätlning, bilda, genom öfverflyttning
från Banken af fastighetslånen. en Jordbruksbank, hvars enda ändamål
vore, att alltefter föremålets beskaffenhet, pä kortare eller längre, dock ej
allt för långa tider, lemna lån mot billig ränta oell pröfvad säkerhet
till enskilde jordegare eller associationer för bevisligt nyttiga företag,
som omfatta jordbruket och dess ännu slumrande mångfaldiga
binäringar?
Fastighetslånen i Banken uppgå, efter hvad jag vill erinra
mig, till omkring 7x/2 milhr. Och med närmare en half ä en mill.
om året, i den mån banklånen inbetalas, kan mycket uträttas, för
att genom förlagslån i alla riktningar befordra jordbrukets framsteg,
och allt detta kan ske utan risk för Statsverket och med
visshet om gagnet.
Ar meningen med en liikshypotheksbank att kontrollera det
icke jorden blir belånad öfver sitt värde, så tyckes denna omsorg
bäst öfverlemnas åt långifvareu sjelf, som häri har det största intresset
och nog ser sig för. Föreningarne hafva ju för öfrigt sina
reglementen, som icke få åsidosättas.
Skulle afsigten vara att på det hela motverka en öfverdrifven
skuldsättning af jorden, en afsigt, sora icke för öfrigt kan skönjas
af förslaget, så kan ju detta ändamål vinnas derigenom, att Kongl.
M:t, för hvarje hypotheksiurättning, efter billiga och antagna grunder,
bestämmer det maximum, hvarutöfver uplåningarne icke få
sträckas i en eller annan form, och denna form bör icke få, ined
sparsamt medgifna undantag, vara någon annan, än den af oupsägbara
amortissementslån. Att våra hypotheksinrättningar, hvilkas
närvide soliditet jag för öfrigt sätter utom fråga, behöfva consolideras,
så väl i det allmännas som i deras eget intresse, detta tror
visserligen äfven jag. Men jag bar föreställt mig att det kan ske
på annat sätt, eller derigenom att Staten förbehåller sig att genom
ett ombud deltaga i den årliga revisionen af föreningens räkenskaper
och att åt denna revision gifves all nödig offentlighet. Man
lär då känna hvad som intresserar både Staten, delegarne och allmänheten,
med hvilken större eller mindre försigtighet en hypoteksförening
behandlar sina angelägenheter och hvad rätta anledningen
är till dessa inrättningars städse växande lånebehof. Dernäst:
att hvarje ny hypoteksförening, som bildas, liksom hvarje
befintlig hypotheksiurättning, som kontraherar nya lån, skall, för
att vara förberedd möta följderna af oförutsedda, ofördelaktiga konjunkturer
för jordbruket, som kunde försvåra ränte- och afbetalningsliqviderna,
vara förbunden att i Riksgäldskontoret mot ränta
deponera en reservfond motsvarande ett års ränta och amortissement
å de lån, föreningen uptager, och hvilken resevfond visserligen
må kunna af föreningen till större eller mindre belopp lyftas,
men likväl med äfventyr, att, så framt detta kapital till större eller
mindre del disponeras, icke förr än det blifvit återstäldt, få, utan
K. M:ts särskilta tillstånd och till begränsadt belopp, utgifva nya
obligationer.
Emot förslaget tillåter jag mig för öfrigt anmärka, att en
kontroll öfver låneoperationer, som redan omfatta minst 13,000
282
I) e ii 23 Ap r il.
delegare och mer än 80 milhrs skulder och som i tidernas längd
synes vara afsedda att centralisera nästan all fastighetsbelåning i
landet, synes mig vara nära omöjlig att utföra.
Härtill fordras åtminstone, jemte den föreslagna centralstyrelsen,
en provincial-förvaltning, hvilket medför dubbla förvaltningskostnader
och icke, hvad centralstyrelsen angår, lärer kunna med
någon kraft och verksamhet utföras utan biträde af en högst talrik
tjenstemannapersonal, och med alla dessa kostnader skola lånetransaktionerna
belastas.
Att en solidaritet, som omfattar eller kan komma att omfatta hela
eller större delen af Rikets fastigheter, upplöser sig till intet, genom
sitt eget allt för stora omfång, faller af sig sjelft, ty det är icke praktiskt
möjligt att försätta all eller ens större delen af Sveriges jordegendom
under utredning eller låta den gå under klubban, ty ingen
köpare skulle härtill kunna anmäla sig, eller ock skulle jordegendomarne
vid sådant förhållande komma att försäljas till ett vanpris,
som medförde för Banken de största förluster.
Solidariteten i en Bikshypotheks-bank är sålunda ingen annan
— än hela Statens, som framkallat, oktrojerat och med statsobligationer
begåfvat en sådan anstalt, hvars iråkade obestånd sålunda
skulle komma att framkalla antingen en ^statsbankrutt eller
en uttaxering på alla landets innebyggare af^jdet belopp, som fordrades
för att betacka ett antal enskildas skulder.
Härtill kommer äfven, att banken, under sin frikostiga garanti,
får börja sin verksamhet så snart en enda hypotheksinrättning
anmält sig till inträde. Statsverket skulle sålunda kunna
komma att, oberäknadt öfverflyttningen af Bankens fastighetsrörelse,
med 8 milhr träda i ansvarighet för en enda hypotheksinrättnings
förbindelser.
Jag tillåter mig icke att anticipera på lagskipningeus gång,
men jag kan icke föreställa mig möjligheten af en sådan tolkning
af nuv:de hypotheksinrättningars reglementen att en delegare i en
sådan inrättning kan, genom omröstning vid en bolagsstämma,
tvingas att ingå i en Rikshypotheksbank, och derigenom åläggas
en ansvarighet för andras skulder, långt utöfver hvad han vid sitt
inträde medgifvit. Skulle detta kunna ske, i strid mot all rätt
och billighet, så skulle väl aldrig någon hädanefter våga att ingå
i något bolag, af hvad beskaffenhet som helst, som vore grundadt
på solidarisk ansvarighet; men om man nu antager, hvad jag antager,
att intet tvång i detta afseende kan öfvas eller komma att
öfvas; hvad blir då följden? Jo, M. Hrr! att hvarje välbehållen
fastighetsegare, som icke drifves af nöden, och som icke vill underkasta
sig att till följd af anmaningsbref eller genom exsecutiv åtgärd
nödgas tid efter annan få lemna större eller mindre, alltid obegränsade
bidrag till betäckande af Bankens förluster, som på mer än
ett sätt kunna upstå, icke ingår i Rikshypotheksbanken, hvilken
sålunda får åtnöja sig med de mindre goda inteckningarne och de
tvifvelaktigaste säkerheterna. Det torde icke heller alldeles få förbises,
att en financiel inrättning, som rör sig i så kolossala proportioner,
som redan från början äro tillmätta den ifrågavide Riks
-
Deli 23 April.
283
hypoteksbanken, hvilken kan komma att räkna större delen af
laDdets fastighetsegare som sina klienter, äfven kan komma att, i
politiskt hänseende, utöfva ett inflytande, som icke är förenligt med
samhällets syften.
Så skedde i Norra Amerika med Förenta Staternas bank, intilldess
denna inrättnings sidovälde störtades af Presidenten Jackson.
På grund af dessa anförda skäl finner jag mig icke kunna
understödja den K. Proposin i den form, den blifvit upstäld, och
anhåller att mina anmärkningar må få åtfölja densamma vid remiss
till vederbörligt Utsk.
Sedan öfveriäggningen härefter förklarats afslutad, yttrade H.
Exc. Hr Gr. o. Landtm., att det torde vara nödigt att remittera
den ifråga vide K. Skrifvelsen till flera än ett Utsk. Komiterade
hade nemi. utom annat föreslagit, dels att Staten genom RiksgäldsKontoret
skulle utfärda och till Hypotheksbanken, såsom grundfond,
öfverlemna ouppsägbara räntebärande obligationer å högst 8
millir rdr rmt, en fråga, som otvifvelaktig! tillhörde StatsUtskits
behandling, och dels att från Riksbanken skulle till Hypotheksbanken
öfverflyttas lånefonden för landtfastigheter, hvilken fråga
åter lika uppenbart borde af BankoUtsk.-t handläggas; och finge H.
Exc. på grund häraf hemställa, huruvida R. o. Ad behagade remittera
K. Mits ifrågavide Skrifvelse jemte det i anledning deraf
nu afgifne yttrande till Stats- och BankoUtskin.
Ropades ja.
Föredrogs Gr. Taubes, Henning Adolf, den 21 dennes väckta
och då bordlagda förslag, att Borgare- och BondeStånden måtte
inbjudas att förena sig i B. o. Adis beslut röride 3:dje, 7:de
och 10:de punkterna i Allm. Besvärs- och Ekon.Utskits Betide
N:o 61, äfvensom Hr von Köchs, Nils Samuel, deraf föranledda
förslag, att samtlige de öfrige RiksStånden skulle inbjudas
att instämma uti R. o. Adis beslut angide nämnde Betide i dess
helhet.
Gr. Taube.- Då jag i sista plenum väckte förslag om ifrågavide
inbjudning, hade jag mig ej bekant, att Borgare- och BondeStin
ändrat lydelsen af 4:de punkten. Nu då jag erfarit att, om
äfven dessa begge Stånd skulle ingå på denna inbjudning, det ändock
återstår en skiljaktighet i afseende på 4:de punkten, som Utskit
måste behandla, afstår jag från mitt gjorda yrkande angide ifrågavide
inbjudning.
Hr von Kochi Som jag egentligen begärde, att alla 3 MedStånden
skulle inbjudas att förena sig i R. o. Adis beslut, emedan
jag anser det mindre lämpligt att dertill endast inbjuda 2:ne
Stånd, och Gr. Taube nu afstått från sitt förslag, afstår jag äfven
från mitt, så mycket heldre, som jag ej är vän af inbjudningar,
så vida det icke är fråga om vissa smärre sammanjemkningar i olika
beslut.
‘284
Den 23 April.
H. Exc. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att då så väl Gr. Taube
som Hr von Koch nu förklarat sig afstå från de ifrågav:de förslagen,
desamma komme att förfalla.
Ropades ja.
Föredrogs Allm. Besv- o. Ekon.Utskits den 18 och 21 dennes
bordlagde Betänk. N:o 65, i anledning af väckt motion i fråga
om åtgärder rörande skogshushållningen.
Sedan, uppå begäran af Gr. af Ugglas, den utaf Hr Ros, Anders
Emanuel, emot Betänk, afgifne reservation blifvit upläst, yttrade
Gr. af Ugglas: På de skäl, reservanten anfört, och då det
ej torde vhra lämpligt att R. St:r vid denna Riksdag ingå till K.
M:t med en begäran i detta ämne, motsatt den vid förra Riksdagen
af R. St:r afgifna, anhåller jag om afslag å Utsk:ts Betänk.
Hr Nordenfelt, Enar: Som jag instämt med Hr Ros i
hans afgifna reservation, anhåller jag, på de af honom afgifna skäl,
om afslag å Utsk:ts Betänk.
Frih. Sprengtporten: Hvar och en, som är litet hemma
stadd
med jordbruket, känner mycket väl skilnaden mellan att svedja
och att bränna upp qvistar och ris, så att något misstag i detta
afa. lärer svårligen kunna ega rum; och jag är öfvertygad att ingen
jordbrukare blifver tilltalad eller straffad derföre att han rödjer sin
hage och bränner der afröjdt ris. Enahanda är förhållandet då en
sådan lindrig afbränning af ett årshygge kan förekomma i sammanhang
med trakthuggning. Ingen jägeri-betjent är så okunnig, att
han icke förmår skilja missbruk från hvad som kan befordra kulturen.
För min del anhåller jag om afslag å Utsk:ts Betänk.
Öfverläggningen förklarades fulländad och Betänk:t blef, uppå
framställd propos., af R. o. Ad. afslaget.
Föredrogs Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:ts den 18 och 21 dennes
bordlagde Betänk. N:o 71, i ani. af väckt motion om tillägg
till K. Kung. den 22 Maj 1852 i afs. på minderåriga personers
användande vid fabriker och handtverk.
Hr Nordenfelt, Enar: Mot Utsk:ts förslag i detta hän
seende
hafva flere reservanter anmält sig. Utsk:t säger, att det i
större fabriks-städer och särskildt i motionärens eget hemvist är
alldeles omöjligt att kunna tillämpa motionärens förslag, och anser
att således ej något afs. dervid bör fästas, alldenstund redan i K.
kungörelsen af den 22 Maj 1852 finnes ett stadgande för den som
åsidosätter sin skyldighet i ifrågav:de afs:de. För min del kan jag
icke instämma med Utsk:t, utan förenar mig i motionärens enl.
min tanke så billiga önskan, att R. St:r måtte i underd. skrifvelse
anhålla, det K. M:t täcktes såsom tillägg till K. kungörelseu af
Den 23 April.
den 22 Maj 1852 föreskrifva att ett bötesansvar af 10 rdr rmt
stadgas för den Fabriks- eller Handtverks idkare, som i arbete antagit
barn jemväl utöfver 12 års ålder, som ieke kan förete intyg
från pastor eller skolstyrelse, att det inhemtat det i folkskolestadgan
föreskrifna minsta mått af kunskaper, åtminstone i fråga om
innanläsning och religionskunskap. På grund af detta anhåller jag
att R, o. Ad. täcktes afstå Utsk:ts förslag och antaga det af reservanten
afgifna.
Gr. Taube, Henning Adolf: Då denna fråga afhandlades
i Utsk:t, blef den föremål för en ganska liflig diskussion. Man
var i allmänhet ense derom att det vore gagneligt att fabriksbarn
hafva inhemtat det för sådane barn stadgade minimum af kunskaper;
men orsaken till det beslut, hvartill Utsk:t kom, var den att,
då det redan finnes i skolstadgan föreskrifvet att barnen skola besöka
skolan och denna föreskrift är så sträng, att, om föräldrarne
ej hafva sina barn derstädes, skolstyrelsen har rättighet att taga
barnen från föräldrarne, man trodde att man deruti skulle hafva
ett säkert korrektiv att föräldrar ej skulle försumma vården om sina
barn, isynnerhet dä dessa kunde efter 12 års ålder inkomma på
fabriker och då försörja sig sjelfva. Man ansåg vidare att det möjligen
kan finnas barn, hvilka med bästa vilja ej kunna inhemta det
erforderliga kunskapsmåttet för att komma in vid en fabrik. Enligt
mångas tanke var det motbjudande att tänka, att om ett barn
ej kunde skaffa sig det ifrågav:de kunskapsmåttet, det skulle förnekas
inträde i fabrikerna och derigenom blifva hindradt att med
detta arbete förtjena sig sitt uppehälle. Af detta skäl frångick
Utsk:t motionärens förslag, så mycket mera, som stadgande!) redan
förefinnas, hvilka afse ungefärligen detsamma, som motionären i sitt
yrkande åsyftat.
För min del får jag anhålla om bifall till hvad Utsk:tidenna
del föreslagit.
FIr von Ehrenheim, Per Jakob: Lika med den före
gående
talaren tror jag att de föreskrifter, som redan förefinnas, nro
fullkomligt tillräckliga i ifrågav:de afs:de. Skolstadgan föreskrifver
nemi. att barn från 9 års ålder och till dess de inhemtat det i skolstadgan
angifna minimum af kunskaper, skola af sina föräldrar hållas
i skola, och då Handtverks-Ordningen i 3 0 g föreskrifver att
fabriks- och handtverks-idkare skola såväl i allmänhet faderIigt vaka
öfver sin arbetare sorn ock särskildt å vissa tider låta dem besöka
skolan, der de icke redan begått Herrans Nattvard, kunna skrifva
läsligt och räkna qvatuor species i enkla tal, eller med andra ord
inhemtat det i folkskolestadgan angifna minimum af kunskap, så
innebär detta stadgande visserligen icke någon inskränkning af folkskolestadgans
allmänna föreskrift om skyldigheten att hålla barnen
i skola tillräckligt för deras behöriga undervisande, utan tvertom
en omsorg att barnen, äfven om de redan inhemtat den kunskap,
motionären afser, eller kristendoms-kunskap och förmåga att läsa
innantill, icke skola tillåtas afglömma denna kunskap eller stanna,
28 B
De n 23 April.
förrän de ernått de insigter, som skolstadgan ansåg nödiga för alla
medborgare. Ar fabriks- och handtverks-arbetare i sin mästares hus
och bröd, så är det mästaren, som skall upfylla föräldrarnes förbindelser
i ifrågav.de afs:de, och skolstadgaus föreskrift att skolstyrelsen
i nödiall till och med eger att taga barnen frän föräldrarna, om
de ej låta dem gå i skolan, för att sätta dem der, gäller ofelbart
äfven emot fabriks- och handtverksmästare!]. Vida lättare synes mig
äfven för vederbörande att tillämpa detta stränga stadgande emot
honom än emot föräldrar, som kunna i fattigdom m. no. hafva ursäkter
för sin underlåtenhet, och från hvilka en hvar ogerna tager
deras barn.
Under , erkännande af det ädla i motionärens och reservantens
syfte, får jag således yrka bifall till Bet:det.
Frih. Alströmer, Carl Jonas Oscar: För min del anhåller
jag a t ti ”få förena mig med den siste värde talaren i hvad
lian yttrat, och tår tillika uplysningsvis nämna att, då samme motionär
vid sista riksdagen väckte enahanda motion, K. o. Ad. afslog
Utsk:ts tillstyrkan af nämnde framställning. Vid sådant förhållande
förmodar jag att E. o. Ad. nu vidhåller sitt då fattade
beslut och således bifaller Utsk;ts afstyrkande förslag i detta hänseende.
Hr Nordenfelt: Ehuru jag väl icke har mycket hopp om
framgång i mitt yrkande, kan jag ej underlåta att upräkna några
af de skäl, motionären anförde till stöd för sin motion. Motionären
kände ganska väl hvad skollagen bjuder i afseende på barns
undervisning, men erfarenheten visar huru detta bud efterlefves.
Han föreställde sig att, om en sådan författning gåfves ut, att det
vid vite af 10 rdr vore förbjudet för en fabrikör att antaga barn
i sin fabrik, som ej hade det föreskrifua kunskapsrnåttet, densamma
icke skulle hafva ondt om sökande till sina platser. Följden af ett
sådant stadgande, som motionären föreslagit, skulle blifva den, att
ett större intresse skulle upstå hos föräldrarne att gifva sina barn
det fastställda kunskapsrnåttet, äfvensom fattigvårdsstyrelsen derigenom
skulle hafva en eggelse att skaffa platser åt de barn, som
annars lage dem till last. Derigenom skulle vidare den enskilda
egennyttan sporras, och mången gång genom tillämpningen af ett
stadgande, i enlighet med hvad motionären föreslagit, barnen sjelfve
söka att, efter erhållet betyg öfver det erfordrade kunskapsrnåttet,
skaffa sig platser.
En talare har nämnt, huru obilligt det vore att neka ett
barn, hvars intellektuella förmögenheter stöde på så låg ståndpunkt
att det ej kunde förskaffa sig de erforderliga kunskaperna för inträde
vid en fabrik, att förtjena sig sitt uppehälle genom dylikt
arbete. Enligt min tanke tror jag att dessas antal är så ringa,
att de mycket väl på annat häll kunna söka sitt uppehälle.
För min del anhåller jag fortfarande om afslag å Utsk;ts
Betänk.
Den 23 April.
287
Hi Carlheim-Gyllenskjöld, Henrik Adolf Oscar:
Jag vet visserligen att under en följd af år fabrikssocieteten i Norrköping
med särdeles omsorg vårdat sig om sina arbetare; men då
nu flere personer, deribland pastor i församlingen och äfven allmogen
i närheten af staden, tillstyrkt ifrågavarande förslag, så kan
jag icke annat än anse att saken är af vigt och bör belijertas.
Motionärens förslag innehåller, att R. St:r måtte i underd. skrifvelse
anhålla, det K. M. täcktes såsom tillägg till K. Kungörelsen
af d. 22 Maj 1852 föreskrifva, att ett bötesansvar af 10 rdr rmt
stadgas Jöi den fabriks-' eller handtverksidkare, som i arbete antagit
barn jemväl utöfver 12 års ålder, som icke kan förete intyg
från pastor eller skolstyrelse att det inhemtat det i Folkskolestadgan
föreskrifna minsta mått af kunskaper, åtminstone i fråga om
innanläsning och religionskunskap. Då en dylik åsigt gjort sig
gällande hos dem, som böra blist känna förhållandet vid fabrikerna,
synes denna motion ej sakna skäl för sig, och då den dessutom till
sitt syfte är så inskränkt och hvad som fordras, så måttligt, hoppas
jag att R. o. Ad. ej lemnar densamma utan afseende, hvarföre jag
anhåller om bifall till motionärens förslag.
Gr. Taube: Här liar blifvit nämnt att, genom en författning
i enlighet med motionärens förslag, skulle föräldrar få ett visst
intresse att hålla sina barn i skolan, för att sedermera snart tå in
dem på fabriker. Motionären stöder detta sitt yrkande på stadganden
i andra länder. Jag vill då fästa upmärksamheten derpå
att i England skail barnet förete intyg att det besökt någon
skola. I Preussen får ingen ställas i arbete, som icke kan läsa
eller skrifva eller som icke under tre års tid besökt en skola, så
framt icke etablissementet sjellt håller skola och sörjer för undervisningen.
I Frankrike måste intyg lemnäs att barnet besöker en
skola. Vi se således att i dessa land, hvilka motionären åberopat
såsom exempel, ej föreskrifves någon viss examen eller visst
kunskapsmått, för att blifva anställd vid fabrik, utan endast att
barnet en viss tid skall hafva besökt skolan, hvilken föreskrift äfven
finnes hos oss i skolstadgan.
Om vi nu börja att göra bestämmelser för barns inträde vid
fabrik, kunna vi snart gåfännu längre i sådane bestämmelser, så
att vi till slut förordna att ingen får antaga i sin tjenst en dräng,
som ej har ett visst kunskapsmått. Jag för min del tror, att man
bör hålla sig till den gamla satsen : den der icke vill arbeta, han
skall icke äta, men icke säga att den, som ej vill läsa, skall icke
heller arbeta. Jag vidblifver således mitt yrkande om bifall till
Utsk:ts Betänk.
Hr Carlheim-Gyllenskjöld: Folkskolestadgans fordringar
äro vida större, än hvad motionären yrkat i sitt förslag; så mycket
som folkskolestadgan fordrar, har .motionären icke begärt. Häri
ligger således för dem, hvilka anse skolstadgans minimum för högt,
ett skäl snarare till bifall än till afslag å motionen.
Hvad andra länders exempel angår, vill jag ej deröfver yttra
288
1) e 11 28 A p r i 1.
mig, men betvifla)' att förhållandet är sådant, åtminstone hvad
England beträffar, som här upgifves. Hvad beträffar den invändningen
att, om man börjar stadga vilkor för inträde på fabrik,
man skulle kunna framdeles bestämma att en jordbrukare vid vite
ej finge antaga i sin tjenst någon, som icke innehade ett visst kunskapsmått,
så torde till en början kunna häremot anmärkas, att,
om förhållandena vid jordbruket dertill gåfve anledning, skäl till
sådane stadganden äfven deremot kunde vara tjenliga. Här är
dessutom fråga om barn, och ieke om »drängar», såsom en talare
låtit påskina; för öfrigt torde böra tagas i betraktande den stora
fitskilnaden emellan arbetet i fabriker, hvarest barnen merändeis
året igenom sysselsättas hela dagen från morgon till qväll, och vid
jordbruket, som, särdeles vintertiden, lemnar så mycken ledighet
tilt inhemtande af förut möjligen försummad undervisning. Det är
dessutom en erfärenhetssak, att barnens undervisning oftast alldeles
åsidosattes, om de ej hållas i skola och få lära sig något, innan
de begynna arbeta vid någon fabrik. Denna erfarenhet har föranledt
rättsinnige fabriksidkare att inrätta skolor och anställa prester
för arbetarnes undervisning. Dessa hafva likväl gjort högst obetydliga
framsteg, såvida de ej hade inhemtat något innan de kommo
dit. I alla fall vore det hvarken lämpligt eller ens möjligt, att
ålägga hvarje fabrikant att inrätta sådana skolor. Ett sätt att tillförsäkra
barnen åtminstone någon boklig kunskap, är det af motionären
föreslagna. Jag tillstyrker fördenskull afslag å Utskits
Betänk, och bifall till Prosten Rundgrens motion 1 ämnet.
Hr Cederschiöld, Gusfaf: För min del betvifla)' jag relldeles
icke att motionärens afsigt med detta förlag varit särdeles
god; men tror att ett bifall dertill skulle verka just motsatsen af
hvad han åsyftat.
Följde)) skulle nemligen blifva den, att en person, som icke
hade den kristendomskunsknp, som författningen bestämde, omöjligen
kunde erhålla tjenst, utan tvingades att blifva lösdrifvare.
Plan komme således icke blott att fortfarande förblifva i sin okunnighet,
utan ock att utsättas för alla de frestelser, ett lättjefullt
lif medför. Jag instämmer med dem, som yrkat afslag å motionen.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad samt IP. Exc. Hr
Gr:n o. Landtm, yttrat, att derunder yrkats dels bifall till Utskits
Betänk, och dels att R. o. Ad., med ogillande deraf, måtte bilalla
Kontraktsprosten Rundgrens motion i ämnet; framställde H. Exc.
propos. å bifall till Betäukit och, då dervid svarades starka ja
jemte några nej, förklarade sig hafva funnit ja öfvervägande.
Föredrogos, men begärdes af flere Ledamöter ånyo på bordet,
Bevilln.-Utskits den 21 dennes bordlagde Betänk. Nio 20, angide
Allmänna Bevillningen, och Uti. Nio 24, i ani. af väckta motioner
angide folkskoleafgiftens utgörande.
Härefter
Den 28 April.
2*a
Härefter föredrogs, men begärdes af flere ledamöter ånyo på
bordet, LagUtsk:ts den 21 dennes bordlagda Bet:de N:o 21, i ani.
af ej mindre K. M:t,s Nåd. Propos. med förslag till förordningar
ang:de dels ändring i gällande bestämmelser om ansvar för den,
som träder till eller utsprider villfarande lära, dels ock främmande
trosbekännare och deras religionsöfning, än äfven enskilda motioner
i samma ämnen.
Hr Tersmeden, Per Reinhold: Med stöd af 46 § 2
mom. RiksdagsOrd:n, får jag vördsammast föreslå att R. o. Ad.
täcktes för sin del besluta, att det ämne, hvarom nyss ifrågav:de
Bet:de handlar, måtte göras till föremål för en gemensam öfverläggning
emellan de 4 RiksStånden. Som motiv för denna min
hemställan må nämnas att berörda ämne, såsom berörande en vigtig
principfråga, synes mig företrädesvis egnadt för en sådan diskussion,
och vidare att, då enligt vår kyrkoförfattning R. St:r
icke allenast äro representanter för .Svenska folket, utan äfven för
Svenska kyrkan, ett ömsesidigt utbyte af tankar i detta hänseende
är af stor vigt för frågans afgörande.
Hr Cederschiöld, Gustaf: Enligt hvad jag förut vid
flere tillfällen tillkännagifva, tror jag att de i 46 § 2 mom. R.O,
omtalade gemensamma sammanträdena äro af den vigt att man ej bör
motsätta sig dem, aldraminst då det gäller en fråga af sådan betydenhet
sora den ifrågav:de. Jag kan således ej annat än i allo
instämma med den siste värde talaren.
Gr. af Ugglas: Afven jag anhåller att få instämma med
den siste värde talaren. Jag tror visserligen icke att de allmänna
sammanträdena göra allt det gagn, mati väntade,sig af dem vid
deras införande; dock torde de i vissa frågor kunna medföra ganska
stor nytta. Så anser jag synnerligen förhållandet vara med
en fråga af den beskaffenhet som den förev:de. Man måste väl
hos sig fasthålla den tanke att det Kongl, förslaget är ett förmedlingsförslag,
hvilket troligen icke kommer att fullt tillfredsställa
någon. Då så är, måste det vara af vigt, att lära känna de olika
Ståndens meningar, och att genom mätningen dem emellan söka
åstadkomma, val icke det som man kunde ause för det absolut bästa,
men det bästa, som, på den ståndpunkt opinionerna nu stå, kan
erhållas. För att vinna detta mål,' tillstyrker jag bifall till Hr
Tersmedens förslag.
Erih. Sprengtporten förklarade sig häri instämma.
Härefter framstälde H. Exc. Hr Gr. o. Landtm, propos. å
bifall till Hr Tersmedens förslag, att R. o. Ad. skulle för sin del besluta,
att samtlige RiksStånden skulle sammanträda till gemensam
öfverläggning ang:de de i LagUtsk:ts Bet:de N:o 21 behandlade
ämnen; och sedan denna propos. blifvit med ja besvarad, bemstäl
u.
Y. i a
290
Den 25 April f. m.
de H. Exc. huruvida icke R. o. Ad. ansåge nödigt att aflåta inbjudning
till MedStånden att i det nyss fattade beslutet instämma,
hvartill jemväl svarades ja.
Föredrogs och bifölls LagUtsk:ts den 21 dennes bordlagde
Betrde N:o 22, i anleda, af K. M:ts Nåd. Propos. med förslag till
stadga ang:de Högsta Domstolens tjenstgöring på två afdelningar.
Samma Ut.sk:ts nu föredragne Mern. N:o 23, i anledn. af återremiss
utaf Ut.sk:ts Betade N:o 16, i fråga om förändring eller uphäfvande
af 2 kap. 5 g GiftermålsBalken, lades till hanellingarne;
hvarefter slutligen föredrogs och bifölls meraniimnde Utsk:ts Bet:de
N:o 24, i anledn. af väckt motion om uphäfvande af 2 kap. 6 §
GiftermålsBalken.
R. o. Ad. åtskiljdes kl. nära 9 e. m.
In fidem,
O. Brakel.
Onsdagen den 25 April 1860.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades 5 prot.-utdr. för den 23 d:s samt pleni-prot. för
den 3 sistl. Mars.
Uplästes ett utaf Hr Wattrang, Nils Adolf, inlemnadt
Memorial af följande lydelse:
Af enskilda angelägenheter hindrad att under den återstående
delen af riksdagen annat än kortare tider densamma bevista, nödgas
jag afsäga mig den plats såsom Ledamot i Allm. Besvärs- o. v
Ekon.Utsk:t, R, o. Ad. behagat mig updraga, men anhåller ödmjukt.
mig må tillåtas ändock vid min Riksdagsmannarätt varda
bibehållen.
Sedan R. o. Ad., uppå framställd propos., till denna anhållan
lemnat bifall, anmodade H. Exc. Hr Gr:n o. Landtm. Ståndets
Hrr Elektorer att utse en Ledamot i Allm. Besvärs- och EkoD.-Utsk:t
efter Hr Wattrang.
Föredrogs ånyo och företogs punktvis till afgörande StatsUtsk:ts
den 14 och 18 d:s på bordet lagde Uti. N:o 86, ang:de
Den 25 April f. m.
291
fortsatt utförande af jernvägsarbete!! för Statens räkning och anvisande
af dertill erforderliga medel.
lista punkten.
Gr. Mörner, Carl Göran Detlof': Då jag i afsrde å
denna punkt anser mig böra ifrågasätta en jemkning uti det gjorda
förslaget, har jag trott mig först böra redogöra för de skäl, som
dertill föranledt mig. Den erfarenhet, man vunnit genom de hittills
gjorda jernviigsanläggningarne, liar nemi. hos mig stadgat den
öfvertygelse, att fullbordande af liela det jernvägsnät, hvartill plan
framlades vid förra riksdagen, efter all sannolikhet icke, förrän åtminstone
efter lång tid, kan på Statens bekostnad och med dess
tillgångar utföras. Gm denna öfvertygelse är rätteligen grundad,
torde vid sådant förhållande det vara mindre rätt att vid jernvägars
anläggning hafva till uteslutande ögonmärke den kortaste vägen,
utan mati fastmera böra företrädesvis välja den väg, som, utan betydligt
ökad kostnad, kan bereda största delen af landet den mesta
fördel, och till förenämnde, af mig nu uttalade öfvertygelse har
jag kommit vid aktgifvande på förhållandet mellan anläggningskostnaden
och inkomsten af Statens jernvägar. Det har nemi. af de
vid Utsk:ts Uti. fogade handlingar visat sig att behållna inkomsten
på de jernvägsbanor, som hittills blifvit fullbordade, i allmänhet
upgått till emellan 6 å 7,000 rdr för hvarje mil. Då nu en mil
jernväg, jemlikt hvad Ofverste Ericsons Promemoria utvisar, antages
kosta 800,000 rdr, så är den årliga utgiften för ränta å en sådan
bandel, efter 5 % och utan beräkning af amorteringar, 40,000
rdr om året. Då således från denna utgiftspost drages inkomsten,
7,000 rdr, upstår en årlig brist af 33,000 rdr för hvarje mil,
hvilket belopp alltså måste från annat håll fyllas. Denna brist
utgör således för 10 mil 333,000 rdr och för de 80 mil, som
de dels redan färdiga dels till utförande bestämda eller ifrågasatta
stambanorna uptaga, ej långt ifrån 3 millioner om året. En årlig
upoffring af sådan betydenhet synes mig böra bibringa något hvar
den öfvertygelsen, att sådana jernvägar, hvilka erbjuda ännu ringare
utsigt till inkomst än de redan anlagda och som följaktligen
först i en ännu mera aflägsen framtid kunna komma att inbringa
så mycket, som är nödigt för deras underhåll, icke äro mycket
eftersträfvansvärde. Till denna afdelning räknar jag i främsta rummet
den bana, som är ämnad att genom en stor krökning dragas norr
om Mälaren från Upsala öfver Sala och vidare emot Nerikes gräns.
Det lärer blifva ganska få resande från eller till vestra orterna,
som komma att begagna denna kommunikationsled och således
fara en längre väg, då de kunna komma till sitt mål på den kortare
vägen genom Södermanland, och trafiken inom orten kommer, efter
min öfvertygelse, icke heller att hafva någon särdeles nytta af
denna väg. Nämnde trafik har nemi. sin naturliga riktning från
norr till söder och icke från öster till vester. Sannolikheten för
att denna föreslagna jernväg kommer till utförande, synes mig således
icke vara stor, och häraf blir åter en ovilkorlig följd att
hela den norr om Mälaren belägna delen af landet kommer att,
»12
Den 25 April f. m.
för den händelse man icke i tid vidtager någon rättelse uti banornas
ifU ifrågasatta riktning, gå miste om alla fördelarne af jernvägarne,
uti hvars bekostande den dock får deltaga i likhet med
öfriga delar af landet. Uti den af Gr. von Kosell vid denna riksdag
i detta ämne väckta motion svnes mig likväl en utväg vara
anvisad att bereda äfven den norra delen af landet en icke ringa
fördel af de nu under anläggning varande jernvägarne, utan att
derigenom någon olägenhet tillfogas landets öfriga delar. Gr. von
Bosén har nemi. uti ifrågavide motion föreslagit, att jernvägen, i
stället att nu fullbordas mellan Katrineholm och Hallsberg, måtte
ledas från någon tjenlig punkt i Katrineholmstrakten öfver Qvicksund
till närheten af Wendle och vidare till Köping. Om vägen
anlades i denna sträckning, så skulle man erhålla en komplett
jernvägslinie från Götheborg till Stockholm, utan annan olägenhet
än 2l/2 mils tillökning i våglängden och att de, som färdades hela
sträckan från Götheborg till Stockholm, fingo göra omvägen öfver
Örebro; och. Mine Hrr! är denna olägenhet, hvilken blefve en följd
af banans förändrade riktning, af någon särdeles betydenhet? Fördelarne
deraf skulle deremot blifva så mycket större. Den vestra
stambanan komme nemi. att uphemta persontrafiken icke allenast
från södra och vestra Nerike samt Östergöthland utan äfven till
en betydlig del från Westmanland och Dalarne. På denna väg
kunde äfven tillfälle blifva att föra det spanmålsöfverskott, som
finnes i Södermanland och lnttills dels land- och dels sjövägen
transporterats till Westerås. Åtskilliga jernverk i Södermanland
och Östergöthland, som nu med dryg kostnad och på betydliga
omvägar förse sig med tackjern och malm ifrån Westmanland, finge
en lättare och kortare väg för malm- och tackjernstransporter.
Sålunda kunde den vestra stambanan komma att tillskynda en stor
del af provinsen Westmanland betydlig fördel, och om, såsom jag
förutsätter såsom en gifven följd af vestra stambanans dragande
öfver Qvicksund, vägen från Wendle till Westerås skulle inom en
icke så långt aflägsen framtid genom enskildes försorg fullbordas,
komme naturligtvis jernvägens af mig förordade sträckning att
medföra så mycket större gagn för sistnämnde provins. För Södermanland
åter skulle icke någon annan afsaknad upstå, än att
de, som bo emellan Katrineholm och Hallsberg, icke finge någon
direkt jernvägskommunikation emellan dessa båda punkter. Afståndet
från de mellanliggande ställena till endera af dessa stationer
blefve likväl ej större än 3 mil, hvilket afstånd i allmänhet
är antaget ej ligga utom omkretsen för en jernvägs verksam hetsförmåga.
Stora fördelar skulle alltså kunna vinnas genom det
ifrågav:de förslaget, utan att några olägenheter, hvaröfver man hade
grundade skäl att klaga, deraf förorsakades. Icke heller komme
kostnaden att ökas, om samma belopp, som nu är föreslaget till
fullbordande af linien emellan Katrineholm och Hallsberg, ställdes
till K. M:s disposition, för att användas till fullbordande af vägen
mellan Köping och Katrineholm.
Å den af mig nu föreslagna förändring i Utsk:ts förslag anhåller
jag om Hr Gr:ns och Landtmis propos. och hoppas att B3
Den 25 April f. m.
o. Åd. måtte bifalla denaamma, särdeles med alside å det förut
i mitt anförande andragna skäl, att om tillfället nu släppes ur
händerna, så kommer den tid att blifva ganska aflägsen, då norra
Sverige erhåller någon direkt fördel af jernvägsanläggningarne.
Hr Hjärne, Harald: Uti en fråga, sådan som denna, om
jernvngarne i allmänhet, vill gerna diskussionen sträcka sig långt
öfver befogenheten för tillfället. Det är naturligt att en frestelse
skall förefinnas för hvar och en talare i ämnet att ingå uti detaljerna
deraf; men man bör dock vara på sin vakt, att icke låta
dessa detaljfrågor alltför mycket undanskjuta sjelfva hufvudfrågan.
Jag skall dock för min del söka att, i möjligaste måtto, afhålla
mig från dessa detaljer, och kommer alltså icke länge att uptaga
det Högloft Ståndets tid.
Då nemi. icke StatsUtskit föreslagit några afvikelser från
komiténs förslag eller K. M:s Propos. i denna del, så skulle väl
synas, att de, sorn gillade K. M:s Propos., icke borde hafva något
att mot SlatsUtskits förslag anmärka, leke heller jag har något
att invända hvarken mot den summa, som blifvit föreslagen, eller
vägens riktning; men finner deremot det tillägg, hvilket Utskit
vidfogat sitt förslag, i allo olämpligt. StatsUtskit har nemi. ansett
att E. Stir borde i uuderdihet hos K. M. anhålla att, så vidt
möjligt vore, jernvägslinien borde utstakas något nordligare genom
slättlandet af Nerike, mellan Hallsberg och Bodarne, samt att jernvägen
sålunda skulle komma att gå nära mot den s. k. Skenvi
Nässjön, sora ligger norr om nu utstakade linien emellan Halls
berg
och Bodarne. Utskit har likväl icke ansett sig böra föreslå
något positivt i detta fall, utan blott en skrifvelse till K. M. af
det innehåll, Utlåtit utvisar. På grund af de utaf mig inhemtade
upljsningar röride terräng m. fl. förhållanden i nämnde trakt, har
jag dock kommit till den slutsats, att några afvikelser från komiténs
förslag icke uti ifrågavide hänseende böra ske. Såsom motiv
derför får jag endast anföra, att den trakt, der Utskit möjligen
velat afvikelser skall ske, ligger så nära intill den redan utstakade
banan, att den befinner sig alldeles inom det trafikområde, man
antagit för hvarje Statsbana, eller vid pass 1 mil från banan.
Sk lie åter den krökning, som Utskit antager vara lämplig, göras
betydligare, finner man dock, vid en blick på kartan, att t. ex.
spanmålshandel!! fortfarande kommer att gå på Örebro och der
egentligen ega afsättning samt att allmogen nog kör vägen dit
fram, ty allmogen beräknar ingenting derför, att den dertill använder
sina egna personer och hästar, och ligger sannerligen med
dessa hellre några mil ute på vägen än den forslar dessa varor på
jernväg samt betalar frakt för de 2 ä 3 milen till Örebro. Derjemte
ser man ock, att den minsta krökning skulle göra en förlängning
af vägen mellan Hallsberg och Bodarne af åtminstone */3
mil. Troligen skulle den dock upgå till J/2 m'l eller derutöfver.
l/2 mils jernväg kostar icke obetydligt; och då man dermed skulle
vinna endast en relativt mindre fördel, tror jag icke att något
verkligt skäl härtill kan sägas förefinnas. Om man åter från Hals
-
29i
Den 2f> April f. m.
berg viker något åt sidan, så mäste man fästa upmärksamiieten vid’
den sammanbindningsbana, hvilken ganska säkert uti en snar framtid
kommer att gå till Askersund. Fortsättningen för denna bana
skulle, för den händelse en sådan krökning verkställdes, blifva V*
eller l/z mil längre.
Om för öfrigt med denna skrifvelse är afsedt att uttrycka
någon R. Stms opinion för framtiden, så förekommer likväl dervid
att erinra, att något sådant alldeles ieke lärer behöfvas, emedan
ett Utlåt, vid hvarje riksdag infordras, hvaraf K. M. inhemtar R.
St;rs önskningar uti likartade fall.
Jag anser således alldeles onödigt, att uti denna punkt intaga
det af mig omnämnde tillägget i den underd., skrifvelse!), och anhåller
fördenskull om bifall till Utskits förevide förslag, i afs:de
på riktningen och summan, men att den eftermening, som börjas
med orden: »samt att R. St:r inå-tte» etc., såsom fullkomligt obehöflig,
måtte få utgå.
Hr Bildt, Didrik Gi 1 l-ist Den förste talaren, som bär
upträdde, utgick för frågans bedömande från de kostnader, jernvägen
medför för Staten, lian har dervid upskattat den årliga förlust,
hvilken upkommer för hvarje mil jernväg, till cirka 33.000 rdr.
Äfven jag tror att denna utgångspunkt är ganska riktig för bedömandet
af det inflytande, som jernvägarne kunna eg» på Statens
ekonomi i siti helhet;, men den värde talaren har dock, uti detta
anförande, gjort sig skyldig till ett misstag, som. är så mycket vigtigare
att observera, då det icke sä lätt kan uptiickas vid handlingarnes
genomseende. Gr:n har nemi. antagit att jernvägar skulle
gifva en behållen inkomst af emellan 6 oell 7,000 rdr pr mil.
Denna inkomst, som raan finner uptagen i StatsUtskits förevide
Utlåt., å de berörde Utlåt, bifogade tabeller,, är likväl ingalunda
någon behållen inkomst. Man finnér nerol, äfven der, att uti denna
inkomst-beräkning uptages icke kostnaden för underhåll af rörliga
materielen, sleapers och rails med alside å deras framtida ersättande,
enär under de första åren efter en jernbana» öpnande denna kostnad
upgår till nästan ingenting. Förhållandet är likväl att denna slitningskostnad
framdeles blir högst betydlig, samt kommer att upgå
till stora belopp. Den upgår nemi. efter en ganska låg beräkning
till icke mindre än 11,000 rdr pr mil. Sleepers nedläggas på 3
fots afstånd från hvarandra och kosta med nedläggning 2 rdr rmt.
Detta är dock en lägre beräkning, än sorn finues uptagen i några
af de kostnadsförslag, hvilka äro bifogade JernvägsKomiténs Betänk.
På de utländska jernvägarne äro dessa kostnader ännu större.
Dessa i tabellerna ieke synliga utgiftsposter kunna således icke på
något sätt förminskas under siffran, 11.000 rdr; och om nu inkomsten
af jernvägarne, som pr mil är upgifven till 6 å 7,000
rdr, härifrån drages, så visar sig en årlig förlust pr mil af ungefärligen
5,000 rdr. Då likväl denna beräkning är gjord för den
vestligaste ändan af den vestra banan samt sydligare delen af den
södra banan, der jernvägen löper genom folkrika distrikter sarot
der innevånarnes antal, öfverhufvud taget, på 3 mils afstånd åt
Den 25 A^pril f. m.
hvartdera hållet beräknadt, upgår till 20,000 mentiiskor pr mil, så
är gifvet att, då de nu under öfverläggning varande jernvägar
komma att gå genom mindre bebygda trakter, förlusten derstädes
måste blifva större, — ett förhållande, hvilket rnau icke heller får
förbise, då man skall göra sig reda för de kostnader, hvilka Staten
skall påtaga sig för att få dessa jernvägar. Då jag sålunda
instämmer med Gr. Mörner uti de betraktelser af frågan, hvilka
af honom från statsekonomisk synpunkt blifvit framställda, vill jag
doek man skall hafva för ögonen icke blott hvad jernvägen kostar
utan äfven driftkostnaden. Jag tror nemi. att Grins upgift å den
årliga förlusten är för lågt tilltagen, samt att den kan och måste
beräknas till 4,000,000 rdr.
Den öfverensstämmelse uti åsigter, hvilken, på sätt R. o. Ad.
af detta mitt yttrande kunnat finna, hittills i hufvudsakligaste
måtto egt rum mellan Grin och mig, måste dock härmed taga slut.
Grin anser nemi. att det skulle vara fördelaktigast att den vestra
banan, i enlighet med Gr. v. Rosens förslag, komme att gå till
Orebro samt att den derefter följde Köping-Hult banan till Köping,
äfvensom att deri leddes öfver Qvicksund till Katrineholm.
Denna föreslagna jernväg skulle dock blifva mellan 2 och 3 mil
längre än den af Utskit föreslagna bansträckning. Följaktligen
skulle ju ock således ytterligare en betydlig utgift komma att trycka
Staten, hvilken utgift årligen icke kunde beräknas till mindre än
100,000 rdr. Häremot har man visserligen invändt, att KöpingHult
bolaget, som trafikerar banan till Köping, får bära up den
största delen af denna förlust och att Statsverket således i detta
hänseende egde en besparing; men då återkommer man ju tillden
der gamla tvisten, som man dock trott vid sednaste riksdag afgjord,
nemi. huruvida man skall i vestra stambanan inlägga KöpingHult-banan.
Detta har väl Gr. v. Rosen, hvars förslag blifvit
åberopadt, ansett sig icke kunna göra annat än alternativt. Gr.
v. Rosens förslag har hufvudsakligen gått ut derpå att den vestra
stambanan skulle gå direkte på Örebro från Töreboda och sedermera
till Hallsberg; men denna förändring skulle medföra en ökad
våglängd af utöfver 2 mil, samt i öfrigt helt och hållet rubba R.
Stirs vid sednaste riksdag fattade beslut. Det synes mig således
att icke R. Stir kunna, vare sig uti den ena eller andra riktningen,
bifalla Gr. v. Rosens förslag, utan att med detsamma alldeles
uprifva hvad sednaste R. Stir i denna del beslutat. Det har varit
en allmän vid frågans förberedande behandling inom StatsUtskit
erkänd grundsats, att någon rubbning af hvad vid sednaste riksdagen
beslutats i afside å vestra stambanan icke skulle ega rum,
utan att man endast skulle få vidtaga sådana partiella förändringar
deri, som kunde låta sig förena med bibehållandet af sjelfva hufvudlinien.
Då jag således icke kunnat gilla Gr. Mörners förslag,
så har jag deremot ansett att man vore berättigad föreslå sådan
modifikation, jag nyss nämnde, eller sådana ändringar inom linien,
hvilka, med hänsigt till kringliggande orters beskaffenhet och trafikinkomster,
voro särdeles behöfliga. När alltså förslag väcktes
att den vestra banan skulle få en något nordligare belägenhet mot
Den 25 A j> r i I f. m.
trakten af Hallsberg, enär banan, genom en sådan afvikelse, skulle
komma att genomgå de bördigaste trakterna af Nerike, så kunde
likväl icke StatsUt.sk:t ingå uti någon bestämdare pröfning ronde
fördelen deraf, derföre att icke SiatsUtsk:t,, på siitt den siste talaren
anfört, bade någon trafikberäkning för de särskilda linierim,
som äro omnämnda uti JernvägsKomiténs Betänk. Hvad således
StatsUtskit, utan en sådan kalkyl ronde trafikens förökning eller
förminskning genom ifrågavide af StatsUtsk-.t förordade afvikelser,
likväl enständigt vidhöll, var att, med bibehållande af den politiska
afsigten eller att förena Stockholm med Götheborg, äfven söka
göra upoffringarne för Staten så billiga som möjligt, derigenom
att banan kom att dragas genom orter, som i någon mån kunde
betala trafiken. Då nu så många skäl talade för tillstyrkande af
jernvägsliniens utstakande i något nordligare riktning genom slättlandet
af Nerike, synes det mig vara helt naturligt, att StatsUtsk:t
förordat en underd. anhållan, deruti R. St:r likväl till K.
M. endast skulle hemställa, att. derest efter närmare undersökning
visade sig, att en sådan förändring till fördel för rörelsen och utan
väsendtlig tillökning i den beräknade anläggningskostnaden kunde
ske, K. M. måtte låta vidtaga de derför erforderlige åtgärder.
St.atsUtskit har, enl. min upfattning, uti detta fäll gatt en
medelväg, som är alldeles riktig, då nemi. Utsk:t tillstyrkt att R.
St:r måtte till Konungen frambära uti en underd. skrifvelse R.
St:rs förhoppning, att om något på detta sätt kan vinnas, K. M.
måtte i Nåder besluta detsamma.
Jag anhåller på dessa skäl om bifall till den nu föredragne
punkten af förev:de Utlåt.
Frih. Åkerhjelm, Johan Carl: Uti hufvudsaken har
redan den siste talaren, Hr Bildt, vederlagt de skäl, hvilka Gr.
Mörner anfört för en förändring uti vestra stambanans riktning}
men nämnde talare hafva båda uttalat en åsigt, hvilken jag anser
mig böra till besvarande uptaga. De hafva nemi. uti särdeles
mörka färger skildrat jernvägarnes ekonomiska sida samt fotat
dessa mörka skildringar på den korta och ringa erfarenhet, roan
ännu eger rör:de Statens jernvägar. Med mig tror jag dock många
hysa den öfvertygelse!!, att det är alldeles för tidigt, att ännu, då
endast korta handelar af jernvägen äro byggda, uppå den deraf
vunna erfarenheten upställa några säkra beräkningar, huru det framdeles
kommer att, beträffande de ekonomiska förhållanderna, sig
gestalta. Erfarenheten i alia länder har ådagalagt, att ju längre
banorna blifvit färdigbyggda och ju längre tiden fortgår efter deras
färdigbyggande, desto mer har industrien och rörelsen sig deraf
begagnat, oeh af den ökade trafiken hafva ock inkomsterna tillväxt.
Afven inom vårt land har man erfarenhet deraf. Pä den korta
jernväg, som finues mellan Orebro och Arboga, har rörelsen under
år 1859 ökat sig med 90 %\ och man har all ani. att antaga,
det denna rörelse under innevide år skall tilltaga med ytterligare
20 % eller derutöfver.
D en 25 April f. m.
297
Jag anser fördenskull oriktigt att fota sina beräkningar på de
grunder, hvarifrån förutnämnde talare utgått, och tillstyrker bifall
till den nu föredragne punkten af StatsUtskrts Utlåt.
Gr. Mörner: Då den framställning rörande förhållandet
med inkomsterne på Statens jernvägar hvilken af Hr Bildt blifvit
gjord, är ännu mörkare än den skildring deraf, sorn jag, på
grund af StatsUtslcts Utlåt:de och särskildt den pag. 31 derstädes
lemnade utredning, tagit mig friheten för B. o. Ad., framlägga,
skulle jag tro, att det af mig i frågan väckta förslag, långt ifrån
att hafva blifvit till sin vigt förringad genom förstnämnde framställning,
tvärtom torde böra anses hafva derigenom vunnit ökadbetydenhet.
Vid den tidpunkt, då Statens nu under arbete varande
stambanor blifva färdiga, skulle, enligt min beräkning. Statens
årliga förlust derpå för hvad räntan å anläggningskapitalet kommer
att öfverskjuta behållna inkomsten, komma att uppgå till otti kr..
3 milhr. Om nu, enligt Hr Bildts beräkning, samma förluststiger
till 4 mill, om året, så är väl gifvet att Statens förmåga att åtaga sig
ytterligare utgifter för jernvägsanläggningar, skall blifva mera begränsad,
än om Staten hade denna, af mig ej beräknade 4:de mill.
att tillgå för räntor och amortering. Denna sats synes mig vara
så klar, att den icke behöfver någon vidare bevisning. Hr Bildt
nämnde vidare, såsom en stor olägenhet af det utaf mig förordade
förslaget, att resande skulle, för sådant fall, nödgas lärdas å den
s. k. Köping-Hult-banan. Olägenheten häraf kan jag för mili del
icke inse. Tvärtom måste jag betrakta såsom eli stor lycka, om
enskilde vilja anlägga jernvägar, som kunde komma att, likasom
fället är med Köping-Hult-jernvägen, upplåtas till allmänhetens
begagnande, utan att Staten derpå behöfver använda eller förlora
en enda skilling. Olägenheten är äfven, hvad Köping-Hult-bolaget
särskildt angar, så mycket mera fiktiv, som detta bolag blifvit ålagd
en bestämd, ovilkorlig förbindelse att, om fråga upstår om andra
jernvägsanläggningiirs sammanbindande med bolagets jernväg, sådant
medgifva emot billiga vilkor. Den omständigheten, att KöpingHult-bolagets
jernväg kommer att utgöra en del af jern vägssträckan,
anser jag således alldeles icke böra kallas lör en olägenhet.
Om nu dessa 5 mils jernväg utgöra tillökning i jernvägslängden
utöfver hvad stambanan kommer att innehålla, så blir ju
Statens upoffring för hela jernvägsanläggningen likväl icke större
än för jernvägen anlagd i den af Utsk;t föreslagna riktning; men
deremot kunna åtskilliga trakter, hvilka icke skola hafva någon
nytta af den jernväg, som är föreslagen att gå genom södra delen
af Nerike och vestra delen af Södermanland, få verkligt gagn af
jernvägen mellan Götheborg och Stockholm, derest deti af mig
ifrågastälde förändring i banans riktning bifalles, så att vägen
emellan Köping och någon lämplig punkt öster om Katrineholm
får fullbordas i stället för att, enligt Utskits förslag, jernväg
skulle byggas mellan Halsberg och Katrineholm. Fördelarne af
detta mitt förslag tror jag för öfrigt vara genom mitt förra an
-
2U8
Den 25 April f. m
förande sfi tydligt ådagalagda, att jag anser något vidare ordande
derom icke vara af nöden.
Det har af en annan värd talare blifvit aufördt, att, som industrien
alltjemt ökade sig, man, i följd deraf, icke borde frukta
att jernvögarne i en framtid skola medföra de upoffringar för Staten,
som blifvit befarade. Afven jag tror att dessa upoffringar, i
den roan jernvägarnes utsträckning forlgår samt deras begagnande
ökas, komma att minskas. Men jag stannar icke härvid! Jag påstår
nemi. att denna förlust redan ifrån början blir mindre i samma
mån man drager jernviigarne genom de orter, ber industri och
odling finnas. Det är i detta hänseende, som, enligt mitt förmenande,
det af mig afgifna förslag har en afgjord fördel framför
Utskits, ty jernvägen kommer då att beröra den vigtigaste centralpunkten
för handeln och rörelsen, icke allenast i Nerike utan tilläfventyrs
på hela sträckningen emellan Götheborg och Stockholm,
nemi. Orebro, samt att dessutom bereda en betydande bergslagsort
ökad lättnad vid sina transporter. Denna omständighet anser jag.
vara af den allra största vigt, emedan, på sätt Hr Ofverste Ericson
i ett tili K. M:t af honom 1 856 afgifvet utlåtande omständligt
utredt, Örebro är den punkt i medlerst a Sverige, der rörelsen de
lar
sig ät öster och vester och gränsen finnes emellan de båda
ändpunkternas handelsterritorier. Ifrån denna trakt är älven något
att hemta; der kan jernvägen lä någon verklig inkomst; men
hvad, M. Hrr! finnes för jernvägen att uphemta på vägen mellan
Halsberg och Katrineholm? Efter mitt förmenandé ingenting
af särdeles betydenhet. Erhåller åter. jernvägen den sträckning,
som jag med mitt förslag afsett, så sättas orter med olika produkter
i förening med hvarandra. Bergslagen norr om Mälaren skulle
fä tillfälle att försälja sina effekter söderut, på samma gång sädesodlande
delar af de trakter, jernvägen skulle genomgå, kunde afsätta
sin öfverflödiga spanmål åt de deraf i behof varande belägna
orterna norrut. Detta måste väl obestridligen vara af större vigt,
än att vägen går i en rak riktning mellan provinser, som halva
enahanda produkter och emellan hvilka något betydligt utbyte af
varor således icke är att emotse. Man har vidare anmärkt, att
ingen enda resande skulle vilja lära denna väg, emedan resenärer
derigenom skulle få längre väg att färdas, än om Utskits förslag
biIölles. Denna 2V2 mils ytterligare våglängd tillryggalägges dock
ungefärligen på en timme, ock kan således ej antagas vålla någon
tidsförlust af betydenhet på en så lång resa. Ytterligare har man anfört
att, för den händelse jernvägen skulle komma att erhålla den
af mig föreslagna längre sträckning, hade man icke att förvänta
någon transitofart från Stockholm till Götheborg samt åter. Det
har dock redan visat sig vid administrationen af de färdigbygda
jernbanedelarne, att Jernvägsstyrelsen förstått att afhjelpa detta
befarade hinder för transporten å längre stycken af jernvägen. Den
har nemi. nedsatt transportafgiften, då det varit fråga om varors
forslande en längre sträcka. Den modererade afgiften har sålunda
undanröjt den befarade svårigheten; och på samma sätt kan äfven
hädanefter förfaras. Man har också sagt, att antagandet af mitt
Den 25 April {. m.
299
förslag skulle rubba 11. St:rs vid sednaste riksdag fattade beslut?
men K. St. hafva, mig veterligen, ieke fattat något beslut, sora
genom den ifrågasatta förändringen skulle tillintetgöras. En oafbruten
jernvägskommunikation mellan Stockholm och Götheborg
kommer ju i allt fall att vinnas, och detta iir hufvudsakligen hvad
som blifvit beslutad t. Till Katrineholm skulle ock jernvägen komma
att gå,, hvilket äfven är bestämdt. Men att jernvägen skall
hafva sin riktning i rakaste sträckning mellan Halsberg och Katrineholm,
derom är icke något beslut fattadt. Ett sådant beslut
tror jag man förgäfves skall efterleta i förra riksdagens förhandlingar.
Viii är det en sanning, att åtskilliga talare yttrat sig för
den meningen, men enskilda talares åsigter utgöra ej något It.
St:rs beslut.
En talare har omnämnt att trafiken på jernvägen emellan
Orebro och Arboga förlidet år ökats med 20 proc. samt att man
förmodar, det under
ytterligare samma belopp. Deri närmaste framtiden skall utvisa,
huruvida denna sednare förhoppning, realiserar sig eller icke; men
om en väg, hvilken, såsom denna, är, så att säga, utan både början
och slut, redan har en så liflig rörelse, så talar ju detta ytterligare
för min åsigt, att, då en jernväg sättes uti förbindelse med
en ort, der handel och rörelse redan finnes, skall deraf skördas
större nytta, än om denna samma jernväg förlägges i en ort, der
ingen rörelse existerar, utan man genom jernvägsanläggningen vili
framkalla en sådan. Jag tror att den åsigt, som man understundom
hört framställas, att nemi. för Statens jernvägar icke skulle
gälla samma regel, sorn för öfriga industriella företag, eller att anläggniiigarne
böra göras, der de kunna medföra den största nytta
och bäst bära sig, är alldeles förkastlig. Tvärtom! I samma mån
man öfvertygas, att Statens förmåga att anlägga jernvägar är i eu
viss grad begränsad, bör man också i främsta rummet söka alhjeh
pa det för handen varande behofvet, samt bereda utveckling och förkofran
åt den irftlustri och rörelse, som finnes, och lemna åt framtiden
att fortsätta der, efter då för handen varande förhållanden,
behofvet af lättade kommunikationer visar sig vara mest af behofvet
påkalladt.
Jag får således förnya min anhållan, att Utsk:ts förslag i
denna punkt mätte så förändras, att vägen mellan Halsberg och
Katrineholm icke för närvide måtte blifva bygd',, utan att de härför
afsedda medel måtte användas för en jeruvägsaaläggning från
trakten af Katrineholm öfver Wendle till Köping.
Hr von Troil, Samuel Gustaf: Jag har icke begärt
ordet för att yttra mig i afs:de å de nu å bane bragte olika förslag
för denna jernvägs sträckning, enär jag uti denna del helt
och hållet instämmer uti den af Hr Bildt uttalade åsigt, samt
sålunda anhåller om bifall till den nu föredragna punkten; utan
det har varit, med ani. af den mörka skildring röiade trafik och
inkomst vid jernvägarna, hvilken äfven af samma talare blifvit
framställd. I afs:de härå ber jag att få förena mig uti det yttrande,
.100
Den 25 April f. m.
sorn blifvit af- Frih. Åkerhjelm afgifvet. Jag tror nemi., att det
är alldeles för tidigt att nu med någon säkerhet eller ens probabilitet
kunna bedöma i hvad mån våra jernvägar komma att. gilva
större eller mindre inkomst. Jag har i detta hänseende ett specielt
exempel att åberopa. Den s. k. södra stambanan genomlöper efter
utgången från Malmö landet ner till Ortoita, d. v. s 3 mil på andra
sidan Lund, Skånes bördigaste trakt. Det var således gifvet
att, så länge man var inom detta territorium, skulle inkomsten
blifva tillfredsställande. Huruvida detta skulle blifva händelsen på
andra sidan Ortofta, der en trakt vidtager, som är bland de mest
vanlottade i Skåne, måste mången sväfva i ovisshet om. Alltså X
Något hvar ansåg, att resultatet af denna jernbanans fortsättning
skulle blifva särdeles ofördelaktigt i alside å inkomsten deraf; och
likväl påstår man, att det redan visat sig, att i samma mån som
banan framskridit i längd, i samma mån ungefärligen har ock inkomsten
deraf ökats. Detta förhållande är sä mycket besynnerligare,
som den nuvide banan städner, så att säga, uti ett föga bebodt
och odladt land, enär det, i följd af den riktning, som vid
sista riksdagen bestämdes, samt det dervid för berörde ändamål
gifna anslags otillräcklighet, var omöjligt att hinna up till den
stora vägen mellan Engelholm och Christianstad, liikets vid förra
riksdagen församlade Ständer ansågo likväl att denna bana icke
skulle få gå längre än till Finjasjön, på det att R. St:r vid detina
riksdag skulle få fria händer vid bestämmandet af den riktning lör
södra banan, som nu kunde finnas fördelaktigast. Detta oaktadt
har inkomsten stigit i samma mån som banan framskridit. Tre
fjerdingsväg af den nya banan äro fullt färdiga; men likväl kan
icke någon betydligare tillökning i trafiken vara att förvänta, förrän
man kommit till den stora landsväg jag nyss omnämnde. Man
bör härvid ihågkomma att den sednast byggda hälften af södra
banan genomgår en af de mest bördiga trakter i vårt land.
Jag ber att ytterligare få nämna ett skäl, hvarföre jag tror,
att man icke kan af de först inträffande förhållanderna sluta sig
till kommande förhållanden i alside på inkomst af jernvägar. Det
är nemi. gifvet att det fordras någon tid innan nya jernvägsatiläggningar
hinna att på kommunernas eller allmän bekostnad fullbordas.
Nya jernvägsstationer måste, bland annat, då byggas.
Dessa atdäggas der man i framtiden väntar sig en betydligare trafik.
Men det kanna vi ock, att på många ställen finnas icke vägar,
som föra till dessa stationer. Äfven dessa måste dä anläggas.
Det fordrar dock tid, innan de kunna bli färdiga. Tid fordras ock,
innan den stora allmänheten inser fördelarue för den allmänna rörelsen
af dessa jernvägstransporter. Min öfvertygelse är således,
att ju längre jernvägsarbete! fortgår, desto större bil fördelarue,
ty småningom kommer man att allt mer och mer begagna sig
deraf för den allmänna rörelsen, nb. såvida jernvägarne anläggas
efter ett klokt och förståndigt system och icke hafva att täfla med
vattenkommunikationer, ty, der sådan täflan upstår, komma jernvägarne
att sitta emellan uti den mån de trafikerande kunna begagna
sig af samma led på vattnet. Jjäggas åter jernvägarna än
-
